Jug ATvrN ” > 24 NI PÅ | Sm a , ÅR | D Så R ERE 2 OT SSE NS Fr sg , a b a Jag | CR ANM Sara a RE Jo bb VR ET VN ANG VÄNS FLER MT Sv & ÅA 28 CM k CR - h HR 3 fr Vv $ a vå kb & 4 EL, Pa | MR å ” st a ö . ,” LV ” | Vitg et Fr cr ; Ja gån 1 Nn sr pf (OR La F 1 - b Sd Manf F$ | ? 1 É (d en 26 fr KLEN EO AR RE SER EE aa fr LÅ RQ 7. - SAT fa nb 0 db PE PN SAR NE : $ F a . vt SE Nn NBA Te SR ÖJ F<) . . Är F K. N vå CR a + .. | ja Å a f” : : Å a S -» pb ' oc MN Ar ; t 1 ; & ä | ROSP < & RR 4 vx - j bad RN. AE SA SEG k É | Ah ( FS AR? » 7 é k 3 Pr PAA äg nr PD GE Sat be 3 a EA SN 2 ä ke Lå då få - . . LÄ kl | UR é = 2» ä . - . - J i Ki 4 , hå . i - 4 "EE Vt 6 ,” 4 R : e på å TC AE, ” ES Y i ' Å oc dö g 4 ov r q Å Ju Fe d rn A LA | gar TN RT - "Ia NA - NEPIE q " 1” + ” J ; , Å / i i nn he Å ; + é ÅRSBERÄTTELSER OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFNE FÖR ÅREN 1837—1840. AF 6. J. SUNDEWALL x2e7 AEA DD SK EES STOCKBDOLM, 1841. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl, Boktryckare. för - ORKA TRRT rutnt kör Sn SN RAL RR AANPIT NT NEN AR FO NR or seder dege ÅN. Kr ök då en ind PN 4 d 4 ' seder Igel g k CV bj INNEHÅLL. Zoologi i allmänhet. Zool." Söc:s i London menageri . Naturforskares möted : : IM. Om begreppen, art, genus — batarder (jemför på flera ställen längre fråm) — djurens böjelser och själsförmögenheter : — — Allmänt Zoologiska arbeten: och läroböcker SLS (Jardines Naturalists Library, se sid. 150). husdjurs-tillståndet : bruket af betsel . menniskans 'välde' öfver djuren djurens deras är ftliga US vintersömn Dictionäire univ. och D. pittoresque Fauna Homeri et Hesiodi . Ida Fauner, resor, topographier: för Amerikas fauna . norra polarländerne Europa a Asien, Östindiské” öarne La Favorits resa 3 Swainson , djurgeografi : Om Samlingars förvarande Prichard , menniskans naturalhistoria . Ethnografi. Flourens om menniskoracernes hud Afrika Älandr PET 3 Hägels resor . 33. 36. "n Folkmängden på jorden . . +. Neprernes Djenna. + os 6 sla el se I EE Litteratur . . et RR Amerikanska folkslag; Othomiterne : Morton Crania Americana . . . » e >» Mumier i Mexico . . . . » + Fossilt menniskoskelett + . . ss ss s— ss «= + & Fornlemningar i Norra Amerika -. ; sjön DOrbignys klassifikation af Sydamerikas folk . Mastologi. Allmänna verk, Schreber, Temminck m. fl. . «. Europas däggdjurs JANA ve « MAAS sar dÄR RE Simia Sylvanus =. a... es . s « « s Asiens däggdjurs fauna . . . ss = = » « » 4 Australiens - NEGRI NA / Amerikas Amerikanska har arnes och vesslans fär -gförändringar Cranii förändringar .. ss . erveis . & a a Om tummen hos däggdjur . . . ss s = « 4 Quadrumana Sve Circulus. Mills: daltel SR Om Orang Utang . . . . Chimpanseén . ss . . . & bådas skelett = + d » 8 se jo slägtet Cercocebus . . . «. « Litteratur för Simie . . . Amerikas apor, Nyctipethecus NE Lemures; deras FaEr an Ad SER e Er GR so . Arter; Anatomi. . . ITE samlebpi tens arter, spehar Rö SA sng Chiroptera . . RERSE i Blainville om "hela ordningen FÖRT fossila arter . . tandvexling hos Vesp. Ninsnus FRE dess lefnadssätt . . . . . . Litteratur; Svenska arter . . . . « Vampyrens blodsugande Fere ; deras fotsålor och tänder '. . . . . + SyStenha tik oe svars rr AN REGI Om Proteles Strödd litteratur: Felis » » » .« >» » » 66. FHyxna$ Cans pie. vrotan sr fine ssh NIVSEkaN ee, ANGLESÅS fergek os SS Tano eren. Mal sauellJa , ouse 0 I 4 Ö9. Musteline > + RAVE (LR Cercoleptis, Procyön m. fl. eve ge Insectivora: Blainville, systematisk älrensigt » 0 — Erinaceus . -. PART Ny a Centetes, Eticilys, Hok. m. fl. AENST ” Glires ; Waterhouse, "systematisk bileersigt SUS KE Geografisk öfversigt 1 Alls. rag ahr id fässila fanter, oe > Upp vn ss kpaåer > vt Bäfrar I Kuropa. .- aemenavb geten es sy Anatomi . . ohellatslyn ns Karakter för ( ke ST KRPRSARAE TA Cricetus, ovanlig hårbildning fe se fel JVES Na MEOS ac lens JoNKNi Tie se 6 Öm "RUysrattorngd. :o, .s 'eulkganmlS ov o.jsm=> Ekorrars Jeffiadssätt ;.« fuvtieglte oo. . si Glires från Ulimaroa +. . 82. Spridd litteratur: Sciur ST Dipus, Mus &c., 5 Hystricina . « . 83—85. Lepus », » » (IMaV Ao galge «sej OD. Bruta; Blainville, öfversigt ssANalnrgrglne sc Öl FASA OELEE ör ve > öl en al bjräNer SE Sar ber Orycteropus . . . SA rd TAS ke Myrmecophaga, Dasypus 20 LO RET T en Marsupialia ; öfversigt, af Owen « . « s +» +» 90. Thalacinus cynocephalus . . . . 91. Spridd. liftprafur i. 53:e. ord NT Anatomi, lefnadssätt . . . . . 93. Pungdjuren äro öfvergångsformer . 92. derash bjäjmalpol. srnbarlke Je CN tio = NOSEGOIOSI, «4 + vev lek eRD Pecora ; Systematik , af Ogilby PTE 25; PE PINE SARA Ey 5 om tår säckar AL sig rs Två vilda Oxarter i Europa KNÄET) «Jagger Bison . . rake « 100. Urid. Boskapen i idäkoltland emtentrbidttöl. Nya arter: Boss, OVIsS- ;esspiteopoeted ect AO Frun tin Gapra; Antilofelöhru. tekogtrt INKOSER HATA vsk tnelnnlsoinrid. rriitredt (Sr VIS dukas nana JG srndanvd Et onto HÄR IV Hjortens svans . Nya arter Giraff, Anatomi — Unge född i London 5; Hybriditeter. Belluaey Häst och Åsna Kur emot Hlufattöns 4 raseri Rhinoceros, Sus Phocacea ; Pelsverks skäl Arter af Phoca - Blodkärlen Ögat . - e Öm Walrossch z = Cetacea. Cuviers Histoire- Nat. . Rapp die -Cetaceen Wattenblåsning . Rytina . Lamantiner Halicore Anatomi Delphiner; Ariatorii — Avter: > 0 Om -Physeter Balenoptera; Assiota! B. rostrata Ornithologi, p. 124. Yttre karakterer för sångfoglar . Blytt, Foglarnes klassifikation Ornith. Society i London . Machin för att studera faglar nes flygt : Foglars ålder Konstant missbildning , Tofshöns Foglars flyttning förmåga att flyga Mngt”. färgförändringar . Hybriditeter . Svalans hibernation Förmodad utdöd fogel Pungdjur bland foglarne Allmän Litteratur Oc Planckösverk Galline Vultur . Sid. Litteratur för fogelägg . - 133. Geografisk öfversigt af nyare Titieratuten 134. För Syd-Amerika . . +. vo « = — Mexico, Westindien 137. — Nord-Amerika ; 139. — Europa i allmänhet 140. — Brittanien 6 1 1 R — Skandinavien . "242, — Södra Europa - — — Norra-Asien, Mindre Klien elr Japan 144. — Himalaya, Nepal. . 145. — Assam, Indie . 146. — Malacca,Indien och Söderhafs-öarne 147. — Nya Hollarid 148. — Afrika 150. Corvus . . 151. — Waästra och Södra Afrika — — Madagaskar -— - 153. Sångfoglar , Uppställningar . AS al fe ADA Egentlige: Passeres " :Min vvs. . ». 155 Republikan, Rev 3 — Tanagra -. 3 Z Ampelix Cärnifex". .- 156. Todus, Muscicape . — Parus, Lanius, Myothera, Scblephyri is 157. Turdus, Sylvia m. fl . . . 158. Motacilla, Alauda 159. Gracula, Sturnus, Corvus — | Paradisea, er 5 160. Macrochires -. 6 160, Efockilisg Caprimulgus . Steatornis ; 3 ? 161. Psittaci. - å . 162 Coccyges é : . — Rhamphastos 5 2 Prionites, Merops, Trogan g 400: - Colius, Menura, Corythaix, Opistocomus 164 Accipitres . . s = Sträcktåg af Strix Nyctea a Falco: / . 165. Gypo Geranlus!fn.. 4 Fe Hat 166 VI Sid. Grälle $ >» - 167 Strutsens frnnjt; nast säljer 6 or ra — Rhea; Lefnadssätt. Ny art. . ». . Apteryx. Lefnadssättje ; «7 » 15 ae . 168. — Anatomi stR a 169. Otis, Cursorius, Palamedea . 170. Psophia, Chionus, Haematopus . . . . 171 Oedicnemus, Bo af Scolopax . . « « « — Tringa platyrhincha . . « « + « Limosa rufa och Meyeri . ls 172 Eurynorhynchus «os sill — Tranans flyttning "=. . . » « Natatores: Steganopodes . . » » ae « 173. Padoa, Pelecanus . — Carbo, Phaeton, Dyspori us . . 174. Larus, Lestris, Rhynchops « 475. And-Familjer af Eyton « — Cygnus . ; SAT, SSE Se: Anser, Anas, Mergus TEE SE yr Colymbus, Podiceps . . «. a. « Aptenodytes, Alca . 179. Alca;inpennis js, dont 180. Höra (on Gu. be RR ek NIA ÄRE: Herpetologi, p. 183. Wllmänpa arbetfagyhs sula må.” dnvö 4 ESD: Amfib. Faunor . « SR sne . 184. Vivipara Amfibier i EA : . 185. Ormarnes gg att sluka och tjusa andra djar Sjö-ormen . . SEINE 186. Amfibiernes säll IRAN TUNGAN a ec — Chelonii . -. ala 6 VER ÄRR I TRE, e sve 0 NGAN Saurii VI VOEKS stäökdöjest ön) Pie — Cr ocg bay eh rn 188. Ostindiens Cr enodiler brist ER RE Ny art från Fernando Po 189. Litteratur för Saurii -. sb — Serpentes: Schlegel Physiogr. des Ser Pp » 191. Hamadr yas aphiophagus . . 193. Ormar från Indien . — 5 i Asiens Stepper . 194. Sid. Arter från Europa, Afrika &c. . « ». 195. Batrachii: Tschudi Classifie. + +. SNS ag Cecilia . 8 Aadland Ra tU NGRES Rana . . kr ene + & he Salamandra, Triton align ör se KÖN Gigantisk Salamandra från Japan . — Lepidosiren 2 arter +. + + ANEER (21 Icktyologi, p. 203. FrnneS Sjal kart on set vald gi Red Rv ÖR Simblåsans bildning . . SR rNNG Simblåsa och Skelett hos Gadus pavaga POR. KR Hösblåss:) Kortdie sl fa BAR We 3 Gälarnes byggnad . . «+ KPI FARNSLE So 208. Chimaeras estonia hjert tä rst IRPELL PYOR09. Fiskarnes Tarmkanal, Inelfvor » VINYR BL Ane $9 Osteologi : +: + um ARIO, Cuviers och Valenciennes Histöré dis Pois » » — Svenska arter af Labrus » . » » «+» «+ » «2A1. Fiskar från Amerika. . Sd ARN Ar au Schad-fisket i Deldwaré VINER 4) » > -Folarländernaa «+ 4-0 Mprubanjåe IG Ag 74 SENSOPA soc 41 åå AR KKIPAR VA BRG GOTTA h ' »:' ÅAsieha > RRD AINA AR 9” » Caspiska Hafvet : SOT, 18-0B-GR IEEE " » +» Indien «3 « Cr eryulel RAN. $ > ATRikar 6 RITRO för bar ör 0 SUR Australien = » ARend HvOTBg 90 Acanthopterygii fir 5 a Bebius + Boet ue G. macrocephalus 2005 Gobius Britannicus .. ; — Nordiska arter af Blarmnnis ED Tzenioides . . -. us? JAN Litteratur för Ordningen SUR, «20. Malacopterygii: INR ue Laxens utveckling "och historia . — Corregonus, Osmerus. . . . +» 235. ”CyprinusIes/ KAU Rs vv Gadus, Couchia: . . +» . . . 236. Ålens generation oo — Litteratur för Malacopter ygii AVE lg VI a Syngnathus, kön 'm. m :. . . 239. Ostracion, »il»srn) sjfädöa lt Chondvropbhetygt: stäv ANNINA Il REN Plagiostomernas generation oo. . — Miller och Henle om Hajarne — Litteratur för ordningen —. . . 243. Cycelostomata, &.«webiqad: = 243. Amphioxts,lsngns se ee mel ake Entomologi, p. 245. 4). Insecter. Insecternas, anstinkt: ants wid: Hok” pe SLAG. 5 luktorgan;; ms, be smått sett hörselorgan. »iue ie vbensäyd mätte Fulgoras lysande gamusavideruestön NN Elektrisk. Fjärlläe ==. oswittel.> Hermbärk TT ont 4929. Tasekterneskvärme srkfösg vete ORK so RA Ljudorgan Hos; Insektera:s.i1 avge ler sö8 Betts Artic, djurenskenklacögon s semulad 2 axfra skri Trachege . . otå AR AN Tarmkanal och gallkärl bas Oisdda: ML NN än Anatomi af Panorpa pods ss gråa RNE RE. Beltkroppeor a svecce le ne snö HNNÖREE end Öja af Insekter 20: asule, se .eris SKB > RRD: Vätska af Meloe . . . bl däri) NER Genitalia feminina SMELNEg ere ertöRlT EEE EXTCTNA- ie oo ogillas) so RAR Hermaphrodit Tosekäenr SERA AL ISP re a Mie,vlarser/pårensfottei5 le. ske men tat En tomölogiska. Societeter jaa Jasddelke 0 Tidskrifter: vant): & & sr: Allmän :Entomolj;Litteratur »IsheaW. . 6. . . 259. Insekt Faunor: försssEtropa . sö ee (SOK 2:0 . Lepidoptbragfkuusken. sc - «200. Silkesmaskari:wv, «srtelke > e 2085 Must Sid. Muscardine tt 209: Insekter som skada flrdakan s 270. 3:o Coleoptera Rs 4:o Hymenoptera kv 5:o Diptera . +. 7 279. Anat. af Svamplarvc ver . 282. 6:0 Rhapbhidia, Panorpa ; 283. 7:o Rhipiptera = Diverse Notiser: . a 6 . 285 Bottnar till Insektlådor . oo Coleoptera: Systematik Enkla ögon . . 287. Vinglös Scarabeid Le de, ROD Cebrio Gigas parning . svår -— Allmänna verk öfver Coleopt, 290. by » för Europas Fauna . 291. » ÖSfrige verldsdelar . 293 Särskilte arbeten öfver Coleoptera ; — ?” - Hydrocanthari -— > ” Carabici 294. 5, ” Brachelytra 2295. 59 5 Clavicorn., Clerii m. 0. 296. 0 39 Sternoxi , — 5 3 Lamellicornia . 297. 3j ö Melasomata =. 5298. - = Trachelider, Pselaphi, Claviger er a 09 ,” 57 Chysomelinae — ” ; Cerambycina 300. 99 — Xylophaga . — | hö jy Curculionina 301. Orthoptera FRIN Er RUD DRAR Ne, en RN 302. Hemiptera: Heteroptera so + soc ov é 303. Homoptera . 304. ATL EA SEAN + I00, Cochenill- > ct sta 307. Thrips — Lepidoptera: Om Systematiken i allmänhet 308. ST af Reaumurs och De Geers fjärillar 2 Ia 312. Allmän Litteratur 314. Strödd Litteratuår — j Papilio, Sphinx . Ski Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 52 Noctua, Geometra . S Tie Neuroptera: förändring af ordningen . Spridd Litteratur . Hymenoptera: Indelning af Hartig Allmän Litteratur . iptera:. Hitteraturt tok PvE sn i 4 Aptera: SES RR de , Oviss Insekt . Myriapoda Peripatus - a sl ATA B). Arachnider. Allmänna arbeten . & KORT ION SPridu TiItteratar "6 ch ee 2 JAN C). Crustaceer. Deras Geografiska utbredning Litteratur: Sa SR Kröyer, Danmarks» Petäpsda JG an b5 Grönlands SIERRA J Från andra verldsdelar . Decapoda . +. 5 Stomatopoda, Sékizopoda s Isopoda, Amphipoda b Aspidostraca / g Parasita Cirrhipedia Metamorphoser lida Ökäktseen Neutra bland Cvrustacea . » 3 Hud-ombyte, Respiration m. m. Helminthologi, p- 363. Annelidernes circulation . å Siebold om intestinal-djur, sädes- djur m. m. Sars om Vermes . . SN VA PTT 1 RUE MD SRA ANN Re So SIR FR AL RENT 3 Helminthica . ejoåe kel Trichina spiralis Anatomi af Filaria, Stråssa a Litteratur . 5 4 Nemertes, Rotator FÖRS her mg sr Osallatoria ar ett djur ": estate. Malacologi, p. 374. 4) Mollusker. Molluskernas användbarhet . »s « so cs ss Danmarks Ostronbankar . . . . « 4 Om Perlor 3 imssleskals struktur; . stad oda. ut etle Molluskernas ögon ke FRE LORIN Vafijle set enbart Sa. ap SVE eg e Diverse -. AR AT TEE Malacologisk Liljeretnr såkreg Weser a nr SAN KSR Litteratur för olika Länder a SAR Je Land: och Söttvattens Mollusker . . . « « Cephalopoda. . « 20 legal ll arr Sepierne hoppa öfver vattnet . Foraminifera . . Rad Needhamska kropparne Anatomi Systematik =. . Ria pig Djuret af Argonauta Litteratur . . . ETEN Pteropoda . ROR FED Gasteropoda, Metamorphoser Säl re Deras ägg . Anatomi Litteratur . . . Skilda kön hos Patella m. vf Nudibranchia, Dentalium Conchacea. Deras kön . & dekan Om Byssus . . . ; Garners Anatomi och; adelaipyis Mytilus polymor pen Litteratur - Tunicata. . å B) Stråldjur. Echinodermata. Agassiz arbete s Tillväxt. Symetrisk byggnad Holuthuriae, Echini / Asterias; ögon ARG Eg Gälar, Metamorphos Crinoidea, Metamorphos Acalephae. Ehrenbergs ArDelög säs ie fe XI Sid. Organisation af Medusa aurita . 407. Röda hafvets arter .- 410. Medusernes utveckling Skiljda kön, ägg -. 441. Systematik , Arter Frk . 412 Beroéä, Physalia RSA a — Polypi. Fortplantning och kön -— Corallstammarnes natur Ö . 415. Första upptäckten af förallsrnek "djuriska HALUD, jer GNVGE St dag Fa 06 SNR 5 Litterafun, 2 As stin fe MIF . 416. Bryezoa . . sk dor 417. Polythalamia, Kritdjur ARA RNE . 419. Spongie m. "ER 26 laar, SANS . 420. C) Infusionsdjur: Ehrenberg om Mfusionsdjuren 421. Ägg, Hankön 5 424. Andra åsigter af Infosionsdjarens byggnad ; — Infusionsdjur fövar "OCK arv -salter” LrR lejde 427. Eitteratur 5 . — Spermatozoer . . ö ste AT SNPERFENERN Fossila Infasionsdjur m. m. — Fornverldens Fauna, p. 434. Fotspår af forntida pat - 434. Diverse é S MAREN . 438. Allmän Hitteråttr rdr LR LL SRA . 439. Fossila Däggdjur: I allmänhet . . . «+ - 441 Geografisk fördelning, klimat Lunds upptäckt i S. Amerika . . En Benegrotta i Brasilien «Neo 8 Upptäckter vid+ Plaåta -&c > ss - sv A i Indien Äl Sr SILVA LHCKLOUI "a tell ol Tsien I Ural, ZDäggdjur i flötsform. I Frankrike SIÄLT få FRONT SA Litteratur a VANN FossilalA por. sy drös Chiroptera, Rofdjur . Gnagare,” Pungdjur Bruta ; Sid. Pedöra sn Equus ov 456: Bellug 07 . 457. Mammutsamtidig nöd Meniiskan 458. Dinotherium . . IRS SENS RIE Toxodon, Zeuglodon or Her Lee ROD. Fossila Foglar . -. . 461. 1 ÅraRhick > Orni ithocephalas SVABISka OG . 463, » Insekter och Aeädhuider . 464. Fet OrstaCktE BL. valdes > 466, ts Möllustéer 20) 0 dn 468, 39 ED ZIOODIEYTEN Hej... ter dor e.o LIO. Physiologi och Anatomi. 1:o Generationen. Generatio xeqvivoca . . . . 473. Kön: hos lägre djur . . « . - 474. Om Spermatozoer . . 475, Äggets delar o. börjande utveckling 480. Ägg BÖsTEmbryt6t. CV ga oc sv 483. » hos lägre RR solen lfeN ang EO Litteratur BA. JLGLULI Diverse om generat. ms Im: + 480: Hybriditeters=osa AR 09. os be 2:o Utvecklingsläran. Om Embryo hos Mollusca . +. 485. 5 ” » Articul. djuren 487. 5 2 » Vertebrata — . 490. Missbildningar . + «oo. AA 4998 3:o Hud- Horn= och Tandbildningar. Epidermis VIN SDNI oe a Epithelium > =. :WSMängDiEo 25004 Flimmerrörelse (se sid. 365) . . 501. Hår- och SRS BRT PERESRA IEA Tänder... «sc SR IAER 4:o Blodet, Vätskorna. Blodkilot "Pup ERA To. 505: Transfusion 4 -: BR BOJ: Litteratur om Blodet SÄNG a Rhodizon- och Croconsyra +. . 508. Mjölk". 75 STR Net 0009. 5:o Viscera, Nutrition. Magkörtlar, Matsmältning » - 510. Sid. Körtlarnes byggnad: oo je 0 NI Secretioner . . SAN oe AE 6:0 Rörelse organer. Muskelfiberns struktur . Benens inre struktur . . . . 515. Blainville Osteografi . — 5 delar af Skelettet . 516. 7:o Nervsystem och Sinnesorganer. Nervsystemets enkla trådar . . 517. Rörelse och känsel-nervtrådar +. 519. Om hjernans delar . . . . +. 520. Om särskilta nerver . . . . . 521. Nerver hos vert. djur . . . . 523. Sinnesorganer . . SEE dB Ögonens lysande i bör EM 8:o Värme, Ljus- och Electricitets fenomen. Djurs.svärme, fossil ser el RED Elektricitet. . . 526. Hafvets lysande BO om djurs 1y- sande i allmänhet . . IG Ly Djurs undersökning med pol. ljus 528. 9:o Allmän Litteratur. BOCken s oönv es dv sk ske ERSSON Afhandlingar:,:«| I « del et: vc JÖRe Phrenologi .. amsfanttdSRe Zoologiska Arbeten af Svenska Författare. Ethnografi: Nilsson, Skandinaviens Ur-invånare . 533. Hedenborg, om Turkiska nationen . 535. Zoologi i allmänhet: Mastologi: Wikström, Stockholms Fauna. . Nilsson, illum. fig. till Skand. Fauna 536. Nilsson, om Phocaceer . . . « «+ 537. Fåhr2eus, om spenarne hos MY TPI 538. Retzius, 'magen hos Lemmus Eschricht, Delphinernes kärlsystem 539. Billing, Hippologi SR : Svenska Djurent ITS AS Fe SSE å i 540. Ornithologi; Herpetologi. v. Wright, Svenska foglar . . . » —. Körner, Skandinaviens foglar . . . 544. Ström, Svenska foglar . solna Nilssonusteviljanka 4; . «vc > HAS Sundewall. Ornith. uppsatser . . . — Högberg, Svenska color. fogelägg . — Nilsson, Svenska Amfibier RER v ås utdöd Sköldpadda . . . . 543. Reinhardt, giftorgan hos en orm . — Ichtyologi: Wright, Friesoch Ekström, Skan- AiNAVICNS HE ISKAN says vc JA ir Schagerström, fiskar vid Landskrona 544. Fire SE En BtenycOm brast a CD NE 97 (CELIA LE dt ee vn AE 2 KESLA IS Jr Br 2” Gobius . . . . . . . . — FR Salmo Salmulus OA RR BETE Ekström, Cyprinus Gibelio . . . 546. Fries, Cyclopterus minutus . — Pehagerström, Liparis, . co. oooc Bless, Pleuronectes » «yt Ae a IAS VNSDathusiysN sd sb alu » metamorfos hos Syngnathus . 548. gy AO PHLOKUS Ta sl VI RIS NGT, HÄO: F. Sundewall, om Fiskeri . . . . — Entomologi: Dahlbom, Insekt. nytta och skada . — Zetterstedt, Insecta Lapponica . . 550. Rosenschöld, Coleoptera Lundens . 552. Schönherr, Gen. & Sp. Curculionidum — Boheman, Calodromus SR Sa TIGK DER AVANBE STAN FRE ION a FINE 4 Tinea Linnedla > ss. = Dahlbom, Svenska Fjärilar . . . . — 5 Crabro : 55 SAUNACUS TR ERRIN DN Bb Å Conspectus Tenthr. . . . — pe Prodromus Hymenoptero- logige . . WaBlberg, Dipteräs org je sor. > 555. Sundewall, om Skabbkräket. . . . 556. Malacologi: Loven molluskers förvandling . . . — XVI Sia. Eschricht, Salpa II Retzius, fossila Infusionsdjur SKO: Lethea: Hisinger, Lethea Svecica oo — 2 Kritlagret vid Car ar s4500. ,” Anteckningar i Physik . — Angelin, Musaeum Paleont. -. — Hedenborg om jordformation . . 560. Anatomi och Physiologi: Retzius, om nervrötter . — å tänder, benceller . . . . 561 flere afhandlingar .- —. . — Lovén, Cyclopi — 5 Venae pulmonales RET EA uden 3 blod och ppha Se 562 Sondén, Phrenologi . - — Dahlin, RE AA É — Diverse: | Om Djurs förvarande i samlingar — Öfversigt af Periodiska Skrifter. 1:o Skandinaviska och Finska tidskrifter 564. 2:o Tysk Periodisk Litteratur. Academ. och SARS acta och be- rättelser ah. NE 567. | Fidsksiftersaf. enskilta, personer HEED; 3:o Periodisk Litteratur på Engelska språket. Acta inom FRE nr å KS ME Brittiska Privata tidskrifter SO: Periodiska Skrifter för Indien . . SBN: Nord-Amerikanska Tidskrifter och y CAR CMOS 4:o Fransysk Periodisk Litteratur . . . . + 517. 5:o Periodisk Litteratur från andra Länder 500 Schweitz AA . — Nederländerna dl Belgien — Ttalien TRA Ar PiSol. RSsand arten ve — Ile de: France Rid... 582. — 222000 CR OO yr Allmän Zoologi. Det stigande interesse, hvarmed zoologiens studium nu omfattas, synes tydligen af den, nästan med hvarje år, tilltagande rikbaltigheten i dess literatur. Denna vetenskap ingår allt mera i den allmänna bildningen och utgör, jemte de öfriga naturvetenskaperna, före- målet för ett nästan årligen ökadt antal af perio- diska skrifter, lärda sällskaper och naturforskares sammanträden , rese-företag, privata och publika samlingar, samt, till följe deraf, äfven för en allt jemt utvidgad naturalie-bandel. Det är ej blott om Europa som allt detta kan sägas, ty i de europei- ska colonierna i andra verldsdelar visa sig samma fenomen. Särdeles äro de märkbara i Nord-Ame- rikas fristater, hvarest redan finnas en stor mängd naturhistoriska sällskaper och lyceer med naturalie- samlingar och naturhistoriska biblioteker, samt en rik litteratur. Bland de sällskaper, som i stor skala kunna Zoologi- verka för zoologiens framsteg är den i förra Ån rg GER berättelsen nämda Zoological Society i Loudon. Så-menageri. som en skildring af dess menageri låna vi följande utdrag af en berättelse, som Professor Nilsson i Lund ingifvit till Vetenskaps-Academien, om den resa ban år 1836 gjorde till Frankrike och England, under hvilken han bivistade Engelska naturforskar- nes möte i Bristol, och hade tillfälle att taga en närmare kännedom om de båda ländernas veten- Prof. Sundevalls Ärsb. 1836—1839. 1 9 skapliga inrättningar: ”I England hafva, under sednare åren, inrättningarne för den zoologiska vetenskapen otroligt ökat sig, och der finnes numera knappt någon betydligare stad, som ej har sitt zoologiska museum och sitt menageri eller så kallade zoologiska trädgård. Dessa inrättningar äro hvarka statens eller stadens, utan tillhöra enskilta, hvilka mot en lindrig afgift bålla dem öppna för publiken, och som således, un- der det de befordra bildningens framskridande, dervid sjelfva ingen ting förlora. Länge var menageriet i Jardin des plantes + Paris, hvilket tillhör staten och bekostas af den, ansedt för det vikaste i Europa, och alla länders zoologer sökte bereda sig tillfälle, att der på ett ställe samlade få se och studera de sällsyn- taste exotiska djurarter. 1 sednare åren har denna, i sig sjelf ännu förträffliga imstitution, fått 2:ne far- liga medtäflare i de s. k. zoologiska trädgårdarne i London, den eva anlagd i Regents park, den andra i Surrey park, och dessa, som äfven inbördes allt jemt täfla om företrädet, gå ständigt raskt framåt, understödda af. de omätliga resurser, hvilka blott jättestaden London kan erbjuda. Begge äro anlagda i sköna Engelska parker, der konstens och naturens alster täfla att fängsla främlingens uppmärksamhet. Mellan grupper af täta buskväxter och höga träd slingra sig gångar kring dammar med fontainer, grö- na ängplaner, berceauer, blomster-rabatter, små in- sjöar, med holmar, beväxta af tårpilar m. m. Djuren och foglarne vistas inom stängsel eller hus, afpassa- de efter deras lefnadssätt. Här betar ett Hjortpar på en grön äng och har ett skjul af täta grenar för att skyddas mot regn och oväder — der ligger en Isbjörn i en stengrotta, lik en bergsklyfta, och har utanför den en djup damm, hvaruti han tid- tals nedstiger för att svalka sig. Här vandrar en kolossal Elefant, och der en trög, klumpig Rhino- 3 ceros. Här ser man Maupiti Hjorten med sin gi- gantiska hornprydnad, och der går en liten hjord af den resliga Giraffen och betar blad i de höga trädkronorna. Här ser man en hel flock Kasuarier med sina brokiga dunklädda ungar, och der i dam- mar simmar den svarta Svanen med sin ungkull och den Nyholländska askblå Gåsen (Cereopsis) i flock med sina ungar. För att göra sig ett begrepp om den rikedom på de dyrbaraste exotiska djur, som der finnas, vill man blott anföra, att i Lon- dons 2:ne trädgårdar finnas för närvarande ej min- dre än 7 lefvande Giraffer, 5 Elefanter, 3 Wapiti- - hjortar, 1 Rhinoceros; 1 Armadill, 3 å 4 Condorer och en talrik mängd af Lejon, Björnar, Tigrar Hyznor, Leoparder, Strutsar, Kasuarier, Gamar m. fl. Den ena af dessa trädgårdar, som är anlagd i Re- gents park, tillhör zoologiska societetens medlem- mar. Under sommarmånaderna, då den hålles öp- pen, påräknas dagligen, enligt uppgift af delägatne, mellan 4 och 5000 besökande, af hvilka hvar och en betalar i inträdes-afgift för dagen 1 Engelsk skilling. Således kan man antaga inkomsten till minst 3000 R:dr Rgs dagligen under nämde må- nader. Men utgifterna äro också tilltagna i stor skala. För en Rhinoceros från Indien betalte Säll- skapet 1000 pund St. och för 4 Giraffer från Afrika 3000 pund, eller omkring 50,0)0 R:dr Rgs.” Af Naturforskares möten började 2:ne nya år Nya sam- . ankom- 1839. Italienska naturforskarne samlades nem- "ter af c Ul PJ . . s 3 o Naturfor- ligen första gången i Pisa i October månad, och Natarfa de Skandinaviska i Götheborg i Juni månad. De för natural-historien vigtiga begreppen Art, Om be- Genus o. s. v. utgöra föremålet för en afhandlingart, genus. 4 af Flourens i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. 9 p. 302. Arten (Species) bar vanligtvis varit erkänd såsom ett i naturen grundadt factum och såsom den enda af naturen bildade klassifikations-graden. Enligt F:s mening, hvilken egentligen blott är en utveckling af den som Buffon framställde, innefattar hvarje art alla de individer af olika kön som sinsemellan kunna frambringa fruktsam afföda; den inbegriper således nödvändigt alla dem, som utgöra en oafbru- ten series af föräldrar och barn. F. anser det ej nödvändigt att alla individerne härstamma från ett enda ursprungligt par. Vi återkomma således här till detsamma som innefattas i Linnés bekanta defi- pition på art: ”Species tot numeramus quot diversae forme in principio sunt create,” hvilken tyckes vara grundad på, och öfverensstämmer med Biblens ord. Då arterne äro de egentliga enheterna i zoologien, skulle det vara af största värde att äga en praktiskt användbar definition derpå, ty ehuru man vanligt- vis, genom blotta bekantskapen med individerne, igen- känner hvilka som höra tillsamman såsom en art, och ehuru uppfattningen af begreppet art vanligtvis sker lika af olika personer, så visa dock de ofta förekommande olika åsigterna om hvad som bör anses för egen art, eller för varietet, att begreppet är villkorligt. I tillämpningen blir det äfven vill- korligt efter de af F. m. fl. framställde principerna, ty man kan ej alltid veta hvilka individer som bär- stamma från samma föräldrar, eller kunna fram- bringa fruktsam afföda. F. vill äfven efter samma princip framställa genus, såsom ett i naturen grun- dadt begrepp; genus bör nemligen, enligt honom, vara en sammanfattning af alla de arter som sins- emellan kunna frambringa hybriditeter; d. ä. en af- föda, som antingen genast, eller efter få genera- tioner, blir ofruktsam: i fall affödan alltid fortfar att 3 vara fruktsam, så voro föräldrarne af samma art: Vi anmärka härvid att genus efter detta begrepp ofta skulle afvika från de nu i zoologien brukliga genera, men det har mycket för sig, och förtjenar all uppmärksamhet. Man skulle, om denna el- ler någon annan princip följdes, slippa att få se hästen och åsnan, lejonet och tigern, orren och tjädern skilda i olika genera; men man skulle äfven nödsakas att inom samma genera hopföra rådjuret, fåret "och geten, — bönsen, fasanerna och påfo- geln m. fl., som länge varit åtskilde. — F. går än vidare och tror, att alla de djur af olika genera, mellan hvilka parning kunde äga rum, men utan att alstra afföda, borde tillsamman utgöra en Ordo. Vi tro, att i fall noggranna forskningar, öfver detta ämne, grundade på fakta, anställas, så kunna de leda till resultater af stort värde. En annan skrift, som afhandlar samma ämne är D:r A. F. Spring uäber die naturhistorischen Begriffe von Gattung, Art und Abart (8:0 Leipzig 1838, belönt af Philos. Fac. i Mänchen). S. fram- går hufvudsakligen på speculationens bana, men synes väl bevandrad i den speciella naturkunskapen. Han skrifver hufvudsakligen såsom botanist; men detta är ett af de ämnen som hafva lika interesse för zoologien som för botaniken. Af hela afbandlingen synes, att Förf:s begrepp om art innefattas i den af De Candolle modifierade Linneiska difinitionen derpå: att ”Art (Species) är sammanfattningen af alla de individer som likna hvarandra nog, för att berät- tiga oss till antagandet, att de härstamma från sam- ma föräldrar.” Begreppet synes härigenom blifva mera praktiskt användbart, än de förut nämde, men det blir alldeles obestämdt, då man ej kan hafva någon historisk kunskap om huru mycket de ursprungliga föräldrarnes afkomlingar hafva förän- 6 drat sig. Förf. erkänner detta, och uttalar sin me- ning: att begreppet om arter, sådane som vi nu hafva dem, alldeles icke är bestämdt i naturen, utan att flera af de djurformer, som nu kallas arter, kunna tillsamman härstamma från en enda art eller ett enda par, som lefde i forntiden. De små olik- heter, som alltid finnas mellan individer, hafva gifvit anledning till uppkomsten af racer eller va- rieteter, och dessas olikhet hafva allt mera tilltagit, och skola än vidare tilltaga. Efter denna åsigt är det ganska troligt, att alla de arter, som nu utgöra ett genus, eller ännu större grupp, kunna hafva haft ett gemensamt ursprung, eller t. ex. att de nu lefvande Elefant-arterne kunna tillsamman härstam- ma från någon af de utdöda. Vi vilja hvarken antaga eller förkasta denna mening, utan tro, att den förtjenar undersökas, samt att bevisen för eller emot densamma alldeles icke ligga utom gränsen för mensklig forskning. Men för den praktiska zoolo- gien antaga vi med författaren, att dess vigtigaste åliggande är, att väl beskrifva och karakterisera, samt anse oss böra följa det vanliga, utan defini- tioner antagna begreppet om art, intill dess forsk- ningen hunnit sprida ljus öfver detta ämne. En sammanställning af kända fakta om batar- der, mellan olika djurarter finnes i R. Wagners tillägg till första bandet af Prichards Menniskans naturalhistoria, tyska öfvers. (se vid Ethnografi). Om dja- Öfver djurens intelligens och instinkt, samt jelsor och ÖL Ver husdjurs-tillståndet bar Fredr. Cuvier i själsför- sina föreläsningar och skrifter (särdeles i Hist. Nat. mogen 18- ch p ."” o hh TA = ter, hus-des Mammiferes) framställt åtskilliga meningar, som äRastkl = S : dinss-tlrafvika från dem, hvilka Buffon m. fl. haft om sam- m.m. ma ämnen, och som förtjena uppmärksamhet såsom - i vigtiga bidrag till djurens psychologi. Flourens har på ett ställe samlat dessa Fr. Cuviers åsigter G Anon. Se. Nat. XII (1839) p. 235. — Se äfven Fror. Not. 1839. Nov. N:o 255, 256). Han upp- drager en noga gräns mellan instinkt och förstånd (intelligence). Den förra beror på kroppsbildningen, och har endast afseende på de naturliga behofvens uppfyllande eller slägtets bibehållande, och är lika utmärkt hos de lägre som hos de högre djuren. Hos de högst utbildade, t. ex. apor, rofdjur, idislan- de djur m. fl., märkes dessutom tydliga yttringar af ett förstånd, hvilka äro mera utmärkta i den mån djuret är högre organiseradt: således utmärk- tare hos rofdjuren än hos de idislande. Gnagare och pungdjur stå i detta hänseende lägst bland däggdjuren. Det är instinkten, som drifver bäfvern och biet att bygga, fogeln att flytta, det nyfödda barnet att söka efter moderns bröst; men det är ett verkligt förstånd, ehuru i sin enklaste yttrings- form, som lärer vargen och räfven att undvika snaror, och husdjuren att skilja mellan sina skötare och andra personer. Men hunden igenkänner sin herre vid alla tillfällen och blott på rösten eller ljudet af dess gång, hvaremot oxen förlorar känne- domen om sin skötare, om denne blott påtager en annan drägt än den vanliga. De förmögenheter hos djuren, som bero på instinkten kunna ej förändras eller upparbetas; de som bero på förståndet kun- na utbildas, ej blott bos individen, utan äfven hos racen: en bundvalp, som är född af en race, hvilken genom flera generationer blifvit dresserad för jagt, behöfver ingen eller ganska ringa dres- sur för att blifva jagthund. Mellan det djuriska och det menskliga tillståndet framställes medvetan- det såsom en gräns: hunden kan väl tänka, veta, 8 minnas; men han kan ej tänka eller veta att han tänker &c. I sammanhang härmed afbandlas busdjurs-till- ståndet. Fr. Cuvier skiljer mellan tamda djur (ap- privoisés) och husdjur (domestiques). Båda dessa till- stånd kunna endast finnas hos djur, som yttra tydliga själsförmögenheter, ty tämjandet måste ske genom en följd af erfarenheter hos djuret, dels af menniskans öfverlägsenhet, dels af dess välvilja mot diuret. Men husdjur, d. ä. husbonden tillgifna, kunna endast sådane djur bli, hvilka liksom menniskan hafva instinkten att lefva i samhälle, eller i sällskap af flera förenade famil- jer, under anförande af den starkaste eller äldste. Så lefva hästen, hunden, oxen och alla husdjur, i vilda tillståndet. F. Cuvier tror, att husdjuret uti menniskan blott ser en anförare för hjorden: en ledbock eller skällgumse, och att det närmar sig menniskan med så mycket större tillgifvenhet som bon är detsamma öfverlägsen. Om katten, som i vilda tillståndet lefver ensam, säger han att den väl blifvit ett tamdt djur, men aldrig ett egeuligt husdjur. Bruket af Djurens användbarhet för menniskan, 1 egen- betsel, skap af tamda eller af husdjur, beror onekligen på en mängd förhållanden, så väl i deras fysiska bild- ning som själs-förmögenheter. Ett af de förra an- föres af Marcel de Serres i en afhandling om hästens och åsnans ursprung (Ann. Sc. Nat. vol. 8 (1838) p. 177). Han säger nemligen, att det långa tandlösa mellanrummet, framom kindtänderna, gjort bruket af betsel möjligt, och lättat dessa djurs täm- jande. Men han misstager sig ganska mycket, då han säger att detsamma varit händelsen med Renen, om hvilken han tror, att Lapparne styra densamma med betsel, hvilket icke är, och säkert aldrig varit brukligt. Renen styres nemligen med en enkel rem, 9 som bindes vid en annan rem, lindad om hornens basis ungefär såsom tömmen någon gång plägar fä- stas på oxar. Då vi tala om djurens tämjande och menni- Menni- skans makt öfver dem, ihågkomma vi det välde som. 'öRir djurförare ofta få öfver vilda djur, genom vanan djuren. att umgås med dem. Detta välde har nyligen visat sig i en ovanligt hög grad bos 2:ne personer, nem- ligen djurföraren van Amburgh och en Anglo- Amerikanare v. n. Carter, om hvilkas förmåga att kufva och tämja vilda djur, vi läst talrika, fastän ofta uppenbart öfverdrifna berättelser i allmänna tidningarne under de sednaste åren. Det lärer emed- lertid vara säkert, att båda dessa män äga en sådan vana att umgås med vilddjur och ett sådant välde öfver dem, att de, endast beväpnade med ett spö, gå in uti burarne till lejon och andra stora rofdjur, till och med sådane med hvilka de ej varit närmare bekanta, utan att djuret, oaktadt sin öfverlägsna styrka, vågar anfalla dem. Man har länge känt dylika fenomen i en ringare grad, och vetat, att det är med blicken som menniskan beberrskar djuret. Intet djur kan motstå den öfverlägsenhet i själskraft som framstrålar ur menniskans öga, och genom att se ett djur skarpt i ögat, kan man när som helst bringa det aldra vildaste till oro och fruktan, hvil- ket är lätt att försöka på dem som äro inneslutne 1 menagerier. Uti framställningen af F. Cuviers åsigter öfver Diurs djurens intelligens, nämdes åtskilligt om en SOTt böjelser, ärftlig själsbildning bos dem, och vi lemna här, så- som ytterligare bidrag öfver samma ämne, ett ut- drag af en ganska läsvärd artikel af Mr Knight GG Philos. Trans. 1837 p. 365). Han har under 60 års tid, såsom ifrig jägare, gjort en mängd obser- vationer, som anföras och tydligen visa, att efter Djars vinter- sömn, 10 hundar, som äro väl dresserade för något visst än- damål, bli ungarne skicklige för samma ändamål, till och med utan dressur, i fall föräldrarne genom flera generationer varit på samma sätt dresserade. Han påstår sig äfven, under sin långa erfarenhet såsom jägare, hafva märkt en stor olikhet hos mor- kullan i sin hembygd, emedan den för 60 år till- baka, då den ej mycket oroades, var föga skygg, men nu är det i högsta grad. [Denna genom arf vun- na fruktan för menniskan, som äfven yttrar sig hos ungar, hvilka ej kunnat erhålla den genom egen erfarenhet, synes aldra tydligast vid jemförelsen af djur, som lefva på obebodda trakter, eller sådane ställen hvarest de ej jagas, med dem af samma art, som lefva under motsatta förhållanden. I förra fallet visa de ej större fruktan för menniskan än för andra djur]. Kn. anmärker att de Norrska hästarne och de- ras afkomma med största lätthet läras att lyda kom- mando, men äro svåra att dressera till att rätt väl lyda betslet, emedan Norrmännen mera styra sina hästar med ord än med tömmen. Han har vidare iakttagit, att Norrska hästar och deras afkom- ma ej låta instänga sig, såsom de Engelska, af häc- kar C”hedges”), utan gå rakt på och genom dessa, hvaraf han slutar ”att Norrmännen ej måste nyttja sådane stängsel för hästar.” Detta sednare är väl bekant för oss 1 Norden, och vi kunna af det an- förda göra den slutsatsen, att engelska hästarne, genom vanan att lefva på släta fält, instängde af bäckar, erhållit en ärftlig obenägenhet för att tränga sig fram genom buskage. Om djurs vintersömn har Berthold lemnat en afhandling i Möllers Archiv 1837 p. 63. Genom försök på Myoxus avellanarius visar han, att vin- tersofvande djurs temperatur småningom ändrar sig efter temperaturen i det ämne hvari de ligga, och 11 att den ofta nedgår till nära fryspunkten (t. ex. 2? R.), utan att djuret deraf skadas. Den nämda arten sofver om vintern äfven i eldadt rum, och med full tillgång på föda. Det är således ej köld, hun- ger, o. d. som förorsakar dvalan, utan en brist. på liflighet, som är en följd af djurets utveckling efter årstiden, liksom hårfällningen, köndriftens utveck- ling m. m. Kölden ökar sömnen genom förmin- skande af vitaliteten, bvarföre en del djur sofva då de lefva ute, men ej då de äro inne i varma rum. Å andra sidan uppkommer ett liknande tillstånd af dvala, under heta årstiden, i tropiska länder; t. ex. hos krokodilerne, jätte-ormarna, Centetes m. fl. Vi anföra slutligen, bland drag af djurs bö- jelser m. m., att man erhållit nya bekräftade exem- pel på katt-honor, som uppammat ungar af råttor och harar (Wiegmanns Archiv 1837 p. 401). Bland allmänt zoologiska arbeten, som under Allmänna åren 1836—1839 utkommit, nämna vi i första Pa met H. Burmeisters Handbuch der Naturge- tegar schichte , (8:0, Berlin 1836 och 7, 858 sid. utan plan- ker. cher), hvaraf första afdelningen, innefattar minera- logi och botanik, andra afd. zoologi. Denna sed- nare, som här endast kan sysselsätta oss, anser jag för den fullständigaste och bästa bland alla de läro- böcker eller korta sammandrag af zoologien, som jag sett, åtminstone i anseende till systematiska fram- ställningen. Enskilte djurarter kunna i ett arbete af denna beskaffenhet ej mycket omtalas; men ge- nera, äfven de nyare, äro i allmänhet på sina stäl- len anförde, och alla vigtigare beskrifne. Arbetet är derföre mera att betrakta såsom en handbok för den försigkomne, än såsom en lärobok för nybe- gynnaren. I allmänhet äro de nyaste och bästa 12 systematiska öfversigter af klasser och familjer tagne till eftersyn, med citationer såsom en ledning för litteratur-kännedomen, så att denna handbok lemnar en så fullständig öfversigt af zoologiens ståndpunkt vid medlet af 1830-talet, som man rimligtvis kan begära af en enda författare till ett så vidtomfat- tande arbete. På många ställen, der det varit be- höfligt, träffas nya, vanligtvis goda systematiska framställningar, för hvilka vetenskapen tyckes stå i förbindelse hos författaren, då ingen annan auctor är citerad. Från Svenska litteraturen hafva äfven lån blifvit gjorda, t. ex. uppställningen af klassen Arachnida, som, med undantag af ordningen Aca- rina, är hemtad af Ref:s Conspectus Arachnidum, Lund 1833, ehuru citationen af detta lilla arbete blifvit uteglömd vid klassen i allmänhet. Milne Edwards Elemens de Zoclogie Paris 1837, en stark vol. 8:0, som är en mera egentlig lärobok blef redan i förra årsberättelsen omtalad. Af Okens Allgemeine Naturgeschichte är zoo- logien nu slutad. Den utgör 4 volumer fördelade i 8 band. Första vol. innehåller anatomi, fy- siologi samt en historisk framställning af djurrikets klassification. De följande innefatta underrättelser om alla de märkvärdigare djurarterne, efter de bä- sta källor, vanligen med författarnes egna ord, och flera vid hvarje art; alltid med citationer. Med särdeles omsorg äro de äldre källorna uppsökte och begagnade, hvarigenom arbetet vinner i värde. Vid bvarje djurklass finnas högst upplysande litteratur- förteckningar. Metoden är i hög grad egen, men bebandlas såsom bisak, hvilket äfven kan ske, då arbetet ej är skrifvit för att derefter uppsöka före- målen, utan för att lemna upplysning om dem hvars namn man redan känner. 13 Guérins Iconographie du Regne Animal är äfven fullbordad. Den utgör en svit af figurer till 2:dra Edit. af Cuviers Regne Animal, med en art afbildad af hvarje genus, utan egen text. För- sta Afd. innefattar mammalia, med 48 pl.; 2:dra, foglarne: 67; 3:dje, amphibierna: 30; 4:e, fiskar- ne: 70; 5:te, insekterne på 104 pl.; 6:e, arachni- der på 6, crustaceer på 35 och annelider på 10 pl.; 7:de mollusker på 38 samt zoophytes (med in- testinalmaskarne) på 25 plancher. Figurerne af de lägre djuren äro i allmänhet vackra, men om dägg- djur och särdeles foglar kan detta ej sägas. Efter samma plan inrättad är den i förra årsb. omnämda upplagan af Cuviers Regne Animal med figurer. Den tillhörande texten utgöres af en ver- bal, men ganska spatiös omtryckning af Regne An. Ed. 2; men uti förklaringen af figurerne, hvaraf ett blad åtföljer hvarje planch, hafva utgifvarne gjort betydliga tillägg af nya slägten, och intres- santare arter, som afbildas, anatomi m. m. efter de- ras egna och andras afbandlingar, hvilka äro annor- städs tryckte, så att mycket af de nyaste upptäck- terne här återgifves. Figurerna äro goda. — 106:te bäftet är utgifvet 1840, ehuru på omslaget stod 1837. Hela arbetet lärer bli 212 häften, å 2+ Francs pr häfte med sv. fig., 4; med illum. fig. — Dessutom har man fått en Cuviers Regne Animal Ed. 3, som är en ordagrann omtryckning af Ed. 2, men med olika paginering och blott i 3 volumer, utan plancher. Th. Rymer Jones General Outline of the Animal Kingdom, Part. 1 London van Voorst 1838, innehåller det allmänna, samt polypernes och spon- glernes historia; Part. 2, Polygastrica och Acepbala. Bestrider Ehrenbergs lära om infusionsdjurens bygg- nad (se längre fram). Den innefattar anatomi och 14 fysiologi, populärt framställda och upplysta af yp- perliga trädsnitt. Af den i förra årsb. nämda nya editionen af Lamarcks Anim. sans wvertebres äro 8 volumer ut- gifne, och en, innefattande de lägste djuren, är ännu att vänta. Denna torde liksom förra upplagan vara vigtigast för molluskerne, bland hvilka art-an- talet blifvit betydligen tillökt. För insekter och arachnider är den af underordnadt värde. Jardines Naturalists Library äv ev svit af populärt skrifne öfversigter af djurrikets familjer eller ordningar, hvaraf en innefattas i hvarje volum, med ganska goda figurer. Den utgilves i liten 8:0 till ett ganska billigt pris, nemligen 5 å 6 shill. Sterl. pr volum. De arter som afbildas, afbandlas utförligt, och af däggdjuren samt en och annan bland de öfrige märkvärdigare familjerne (t. ex. hönsen) beskrifves de fleste kända arterna. En Tysk öfversättning utkommer under namn af Cabi- net des Thierreichs, med bibehållande af samma for- mat och copierade figurer, till ungefär lika pris med originalet. Af denna sednare har jag sett 8 delar, nemligen: 1. Hönsartade foglarne, 2. Katt-slägtet, 3. Forts. af hönsen (Tetrao &c.), 4. Idislande djur, 5. Colibris, 6. Aporna, 7. Dufvorna, 8. Dagfjärilarne. Af originalet skola betydligt flera delar vara utkomne i annan ordning. E. T. Bennett Gardens und Menagerie of the Zool. Society delineated 2 vol. 8:o London 1835, innefattar beskrifningar och iakttagelser öfver de djur- arter som funnos lefvande i zool. societetens me- nageri, med mästerligt utförda figurer i trädsnitt efter det lefvande djuret. Språket är populärt, och innehållet söker uppfylla vetenskapens fordringar. Första vol. innehåller öfver 60 mammalia, den an- dra 70 arter foglar. 15 C. T. v. Siebold Beyträge zur Naturgesch. der Wirbellosen Thiere, mit 3 kupf.t. Danzig 1839 4:o (Om Medusa, Cyclops, Loligo, Gregarina och Xenos; se på sina ställen) är ett arbete af stort värde. Ehrenbergs, i förra årsb. näe öfversigt af djurrikets 29 klasser finnes uti Berl. Netöjible Ac. Handl. 1835 (utg. 1837) p. 213. Den är rik- haltig, om än man ej alltid kan gå in på den sy- stematiska fördelningen. Mest afvikande från andra uppställningar af djurriket är den inom Cuviers Zoo- phytes, hvilkas hufvudkarakter är ”bristen på puls.” De fördelas i 2 stora flockar: med enkel tarm och med grenig tarm, hvardera innehållande 6 klasser. OT Bonaparte Synopsis Vertebratorum Syste- matis, finnes i Isis 1839 p. 848. — År äfven sär- skilt tryckt i 8:o 1839. Bland de talrika öfriga läse- och läroböckerna, Läse- och som utkommit nämna vi fönde: RS Lenz Gemeinniitzige Natur geschichte, 8:o0 Gotha 1836—3, 3 vol. zoologi, 4:de botanik. År en läs- bok för den stora publiken, med populär framställ- ning af de märkvärdigare arternas naturalhistoria, ef- ter vanlig systematisk ordning. Perty Alig. Naturg. als philosophische und Humanitäts Wissenschaft fär Naturforscher und das gebildete Publiknm, 2 voll. Bern 1837—38. År en väl skrifven läsebok, som infattar grunddragen af fysik, kemi, astronomi, meteorologi, geologi, bo- tanik och zoologi med fysiologi. Utan figurer. H Rebau /Zolks Naturgeschicte, Stuttgard 1837—38, 850 sid. 8:o med 40 tabb. lemnar beskrif- ning af de märkvärdigaste, nyttigaste eller skadli- gaste djur, växter och mineralier. Prof. Baumann Naturgesch. fär das Volk, Luzern 1837; 596 sid. 8:o med 208 lithogr, tabb., 16 är en kort läsebok för publiken med ungefär sam- ma innehåll som Pertys. Lieblein Grundz. einer methodischen Ueber- sicht des Thierreichs &c. 1 B:d. Mensch und Säuge- thiere, Wuärtzburg 1839, 8:0. Will. Rhind Elements of Zoology, embracing a Wiew of life as manifested in the various grada- tions af Organic Beings, 8:0 London 1839. G. Bird Elements of Natural Philosophy. Lon- don. 1839 12:0. W. Kirby. Die Thierwelt als Zeugniss fär die Herrlichkeit der Schöpfers. Tysk öfvers. från En- gelskan Stuttgart 1838, 8:0, 408 sid. 8 tabb. Då jag ej bar originalet till hands anmäles denna öf- versättning af ett arbete, som intager ett utmärkt rum bland nyare tiders korta och populära fram- ställningar af djurriket. Orig. utgör en del af de bekanta Bridgewater böckerna. Dictionai- Åter är man i Paris färdig med en Dictionaire """- Universelle dhistoire Naturelle, som kommer att omfatta alla naturvetenskaperne, och bearbetas af de fleste der boende ryktbara idkare af dessa veten- skaper, under direktion af Mr Ch. D'Orbigny. Den beräknas till omkring 8 volumer å 40 ark i stor 8:0, med tät stil, och säges skola innehålla ”la ma- tiere de 28 å 32 voll. ordinaires.” Den åtföljes af en atlas af 200 plancher i stålgravure. Att dömma af prospectus lärer man inom zoologien stanna vid genus. Den utgifves i livraisons, hvaraf 3 voro utkomne vid slutet af 1839. Priset för hvarje vol. med 24 plancher sv. fig. blir 18 Frances, med kolorerade fig. är det dubbelt. Plancherne utgifvas äfven i 4:0, då de blifva betydligt dyrare. Dictionnaire pittoresque dhist. Naturelle par Guérin Ménéville i 8 vol., med en planch till hvarje 17 hvarje ark, 80 i bvarje band. 40 ark med 40 pl kosta 14; Frances; med svarta fig. 7+ (Isis 1839 p- 230). Grosham, Prodromus Faune Homeri et He- siodi, i Tijdschrift voor Nat. Gesch. VI p. 289; är ett försök att förklara de hos nämde skalder före- kommande djurnamn, hvilket är både af zoologiskt och linguistiskt värde. Om djuren i särskilta länder af jorden hafva Fauner, vi erhållit underrättelser genom ett stort antal Fau-=Topogra- ner, Resor och Topografier, hvaraf följande afhandla fe" alla eller flera djur-klasser: R. de la Sagra Hist. Physique, Politique et r1:0 för Naturelle de Cuba, ”Paris 1840” (En betydlig el prisas utkom dock 1839), med kolorerade plancher in folio och text in 8:0; utgifves häftevis med 4 plancher och 4 ark text pr bäfte å 12 Francs. Det beräknas till 50 häften och utgöres af 3 afdelningar, nemligen: 1:o Hist. Physique, som innefattar geografi m. m. 2:o Hist. Politique, med statistik, samt 3:o Hist. Naturelle, hvaraf blott zoologi och bota- nik lofvas. Detta arbete lemnar en grundlig skildring af Ame- rikas upptäckt och kolonisations-historia, mest ur källor, som ej förr blifvit begagnade. Åtskilliga gamla, här graverade kartor, visa oss hvilka olika begrepp man på olika tider gjorde sig om jordens, och särdeles Amerikas utseende, samt i hvad mån kännedomen derom framskred. Uti de 16 häften jag sett, intager zoologien en betydlig del. Dägg- djuren och foglarne äro redan färdiga i 14:de häf- tet, och af amfibierne synes ej mycket återstå. För hvardera af dessa klasser lemnas goda öfver- Prof. Sundewalls Ärsb. 1837—1840. 18 sigter af arterna, med beskrifning af dem som äro nya eller mindre väl utredda. Ornithologien är bearbetad af d'Orbigny. DOrbignys resa i hela södra Amerika, som redan är nämd i förra Årsb. p. 9, utgifves raskt. Innehållet af häft. 1—35 finnes i Isis 1839 p. 406— 435 och 478. Den utgifves med talrika och prakt- fulla plancher i 40, öfver natur- eller konst-pro- dukter, landskaper, städer, menniskoracer, klädedräg- ter Tc., antiqviteter, samt djur och växter af alla klasser. Mycket anföres om djurens lefnadssätt och förekommande. Patagoniens norra del skildras så- som ett ytterst torrt land till följe af de rådande vestliga vindarne, som aflemnat all sin fuktighet på bergen vid vestra kusten. Faunan saknar alla de tropiska formerna, men äger en märkvärdig likhet med den på Columbiens högslätter. I Syd-Amerika mellan tropikerne, är det landet vester om bergen, som är torrt, till följe af vindens motsatta riktning (Om djuren i Patagonien se Wiegm. Arch. 1839). Darwins resa (Journal of Researches into the Geology and Natural history &c!) med skeppet Beagle på kusterna af Sydamerika 1832 till 1836, tryckt i London 1839 in 8:o, är mig endast bekant genom utdrag (t. ex. i Taylors Annals 1 p. 314). Öfver samma resa, på hvilken Darwin medföljde så- som zoolog, utgifves ett stort arbete under titel af: Voyage af H. M. Ship Beagle, under befäl af Capt. Fitz Roy. Zoologiska delen är under tryck- ning och bearbetas af: Owen för de utdöda däggdjuren. Waterhouse ,, lefvande == d:o. Gould » foglarne. Bell » amfibierne. Jenyns » fiskarne. 7? Darwin » lägre djuren och geologien. 19 John Antonio, der Wilde in Paraguay, von E. Herrmann, Frauenfeld 1838, 184 sid. 8:o, är en liten roman, som i ett vackert språk och med myc- ken sanning skildrar förbållandet mellan Europeer och urfödingar i Paraguay, samt detta lands natur- produkter, så vidt de röra det allmänna lifvet. Prins Maxim. v. Wieb, Reise in das innere von Nordamerika in d. Jabre 1832—4; Heft. 1—4 Coblentz 1838, 4:0, med tabb. in folio. Liksom samme Furstes resa i Brasilien sprider denna ett nytt ljus öfver folkslagen i de beresta länderna, genom de utmärkta figurer som deröfver lemnas, samt öfver dessa länders naturalhistoria. I 6:te häftet (1839) beskrifves resan på Missouri ända till Yellowstone floden, ungefär 86” V. om Ferrö. (se Isis 1838, p. 242 och 1839, p. 405). Galeotti nämner 1 korthet djuren vid Laguna di Chopolo i Mexico, uti Institut 1839, p. 190. J. K. Townsend Sporting excursions in thé Rocky mountains &c. London 1840 8:o, beskrifver en resa genom Nord-Amerika till Columbia-floden, Sand wichs-öarne, Chili m. m. Den skall vara af värde i ornithologiskt hänseende. Samma författare har utgifvit en Journey across the Rocky Mountains Philadelphia 1839, 8:o. Förteckning på djuren i Massachusets i För- enta staterne (42” N. L.) finnes i Hithcocks Re- port on the Geology, Mineral. Botany and Zool. of Massachusets, Amherst 1835, 8:o0 702 sid. utan pl. Deruti uppräknas: 45 Mällmalits 245 foglar (med tecken, som utmärka deras flyttningar, evärbosdde sällsynthet, m. m.); 34 amfibier; 108 fiskar; 120 aranex; 1150 coleoptera; 39 orthoptera. Af de öf- riga insekt-ordningarne uppräknas tillhopa knappt 1200 arter, eller ”då som Förf. känt. Crustaceer mollusker och de lägste djurklasserne äro lika= 20 ledes mindre fullständigt behandlade. Listan är dock alltid af intresse för jemförelsens skull. 2:0 Norra Richardson Fauna boreali Americana 4:o orerIEgs E pl. är ou fulländad, byarföre vi åter nämna de delar, som - redan i förra Arsberättelsen blifvit omtalade. Den beskrifver djuren i länderna norr om Förenta Staterna, och utgöres af 4 delar: 1 mammalia af Richardson London 1839 (3 L. 3 sh. St.) = 2 foglarne af Swainson o. Rich. d:o 1831 (4 - 4 - -) 3 fiskarne af Richardson d:o 1836 — — 4 insekterne af Kirby - Norwich 1837 (1 - 5 - --). Af molluskerne lemnas blott en namnförteckning af Sowerby, på 57 sp. landt- och söttvattens-snäc- kor, i slutet af vol. 3. De öfriga klasserna komma ej att afbandlas. Ett ytterligare bidrag till samma länders Fauna är bihbanget till Capt. Backs resa, hvaruti Richard- son lemnar anmärkningar öfver de vertebrerade, och Children beskrifver de articulerade djuren. Grönlands Fauna. Professor Reinhardt i Köpenhamn, som användt mångåriga forskningar på fullkomnandet af kännedomen om Grönlands Fauna, har nu uti Danske Vidensk. Selsk. Afbandl. vol. 7 p. 83, lemnat en öfversigt, som bärer namnet Ich- thyologiske Bidrag, men som omfattar alla vertebrat- klasserna. För däggdjur och foglar lemnas endast uppgift på tillägg och ändringar, som äro att göra vid Fabricii Fauna, men af fiskklassen framställes en kritisk öfversigt af alla nu kända arter. De gjorda tilläggen och ändringarne göra en märklig förändring i hela karakteren af Grönlands Fauna, nemligen att den, efter att hafva, i Fabricii arbete, synts äga en öfvervägande europeisk karakter, nu framställer sig såsom en mellanlänk mellan Europas och Amerikas Fauner, dock med öfvervägande ame- rikansk karakter, alldeles såsom geografiska läget 21 förutsätter, och Förf. fäster uppmärksamheten derpå, att detta ej blott gäller om arterna, utan äfven om individerne af flyttande djur. På Grönland finnas nemligen flyttfoglar af hvilka några äro Amerikan- ska, hvilka ej förekomma i Europa, t. ex. Fringilla (Ember.) leucophrys, Scolopax grisea, Numenius budsonius, med flera som möjligtvis kunna vara blott sporadiskt ditkomne; samt några europeiska, som ej finnas i Amerika, nemligen: Numenius Phzeo- pus och Saxicola Oenanthe, hvartill kommer Va- nellus cristatus, som en gång är funnen sporadisk. Här inträffar det märkliga förhållandet, att de båda närstående arterne af Numenius sammanträffa om sommaren, samt om vintern återflytta till hvar sim verldsdel, ty ingendera öfvervintrar, och ingendera finnes uti den andres continent... RB. visar att Anthus aqvaticus (rupestris Nilss.) kommer till Grönland från Amerika, ty den öfverensstämmer med ame- rikanska exemplar och afviker något litet från de europeiska i allmänhet. Möjligtvis skall man en gång få reda på flyttningen af andra grönländska arter, som äro gemensamma för Europa och Ame- rika, t. ex. Strix brachyotus, Tringa islandica m. fl. Af mammalia anföres en för Grönland ny art: Hy- pudeus grenlandicus Scoresby. [Fabricius uppräk- nar utom menniskan 31 arter, bvaraf dock 4 synes böra utgå; alltså är- det nu kända antalet 28, hvar- ibland 7 landtdjur]. Foglar: Strix Asio Fabr. visas vara Str. bra- chyotos. — Parus bicolor är hvarken sedd i nyare tider, eller af Fabricius sjelf, bvarföre den bör ut- gå. — Tillkomne arter äro: 21 gemensamme med Europa och Amerika, 52) — -— Europa ensamt, T- — = Amerika; ; » S:a 32, hvaraf dock 7 (82) endast synas kunna vara 29 tillfälligt komne till Grönland. Bland dem äro blott 8 landtfoglar (utom Grallx), och till dessa höra 5 af de accidentella arterna; således blott 3 egent- ligen grönländska landtfogel-arter tillkomne. [Fabricius uppräknar 53 fogelarter, hvaraf Ref. an- ser sig böra, utom Parus bicolor, utesluta 4, såsom dubbla namn. Således återstå 48 arter, hvaraf 10 landtfoglar. Nu tillkomma 25 arter, hvaribland 3 landtfoglar. Vi kunna således till Grönlands Fauna räkna 73 fogelarter, hvaraf 13 äro landtfoglar samt 60 vadare och vattenfoglar]. Af Amfibierne är ingen tillkommen. Fabricius anförer blott Bana temporaria. a Fiskarne hafva fått en tillökning af 20 arter, hvaribland 17 äro nya för vetenskapen, och deri- bland förekomma 35 ganska märkliga nya generiska former. — Fabricius kände 43 arter (ty 3 böra all- deles utgå, nemligen: Anarrhicas minor, Zeus Gal- lus och Squalus Pristis). RB. uppräknar (med in- begrepp af tilläggen) 63, hvaribland allenast äro 11, som han ej sjelf sett. — Af hela antalet äro Blen- nierna, Gadini, Cotti och Salmonina de artrikaste formerna; de innehålla betydligt öfver balfva art- antalet. Genom tilläggen och de närmare artbe- stämningarne befinnes Grönlands fiskfauna vara gan- ska olik norra Europas, och hälften af dess arter ej vara funva vid det närbelägna Island. I anse- ende till slägtformerna visas en märkvärdig likhet med Kamtschatkas fiskfauna. Uti 2:ne ”Bidrag” lemnas särskilt beskrifning af: Genera Lycodes och Bythites. — Uti ett tillägg beskrifves Gasterosteus gymnurus och Lumpenus gra- cilis n. sp. och i ett sednare tillägg (p. 221) be- skrifves den nya arten Lycodes seminudus. En jem- förelse med fiskarne i Richardsons Fauna boreali ame- ricuna finnes i slutet af sjelfva afhandlingen. 23 I förening med R:s arbete står Kröyers be- skrifning om Grönlands Amfipoder (se vid Crustacea). Baer skildrar djuriska lifvet på Novaja Zem- lia, i Bull. de Petersb. 1838, N:o 22 (Isis 1839; Wiegm. Arch. 1839, p. 160). Han beskrifver först den märkvärdiga illusion, hvarigenom i polarländerna allt mått för afstånds bedömmande försvinner, så att man tycker sig vara några hundrade famnar från ett land, som dock kan vara en mil aflägset, hvil- ket han anser härröra af bristen på träd och andra föremål, från hvilka man är vand att hämta sitt be- dömmande. Af Insekt-klassen funnos blott 10 arter, hvaribland en Chrysomela, några flugor och några myggarter. På en Valross, som legat död 14 dagar på land fanns ej, en enda rof-insekt. Af däggdjur sågos: ”Lemmus hudsonius. ”Pboca barbata (albigena — (M. Lemmus Pall. som = Pall., leporina Lep.) kommer nära den Norrska). — grenlandica. Canis lagopus. — hispida, (— Vulpus och Lupus så- Cystopbora borealis Nilss. gos ej, men skola ibland Delphinus leucas. träffas). — ÖOrca. Cett litet hvitt obek. djur). — sp. inc. Ursus Maritimus. Monodon. Trichechus Rosmarus. Balzenoptera (ej Balzna), Af Foglar träffades: Falco sp. inc. Larus glaucus. Strix nyctea. — canus. Emberiza nivalis. — tridactylus. Strepsilas collaris. Lestris catarrhactes. Tringa maritima. Procellaria inc. Cygnus musicus. Colymbus septemtr. Anas glacialis: Uria Troile. Anser torquatus. — Grylle. Sterna ”Hirundo.” 24 Anas spectabilis och Larus eburneus, som skola finnas på nordkusten, sågos ej; detsamma gäller om Mormon och Alea Alle. Alcea Pica sågs ej, och anses af B. ej höra till de högnordiska foglarne; [men den fin- nes ymnig på Spetsbergen. Södra delen af N. Z. törde snarare ligga söder om dess gräns. Ref.]. Af Am fibierne sågs ingen enda art men af Fiskar erhöllos 10 arter, hvaribland Salmo alpinus Fabr. Gadus saida, Liparis. Voyage en Älande et au Grönland 1835—06 sur la Corvette la Recherche, sous la direct. de Mr P. Gaimard , utgifves sedan 1838 i Paris. Texten blir stor 8:0, 35—40 livr., hvardera med 6 pl. folio (åa 14 Fr. för subser., med dubbla fig. å 28 Fr.) Den kommer äfven att innefatta zoologiska under- rättelser om Island, af Gaimard. Om la Recherches resa till Spetsbergen 1838, lemnar Martins en kort underrättelse i Fr. Not. 1839 Febr. samt, om dess resa följ. året, i Revue Zool. 1839 p. 284. 30 Earo- H. Schintz Europäische Fauna oder Verzeich- P2 niss der Wirbelthiere Europas, Erster Band: Säu- gethiere und Vögel, 448 sid. 8:0, Stuttgart 1840 (utkom dock i slutet af 1839). Utan fig. — Åndt- ligen är den tid inne då vi börja att få vår egen verldsdels fauna med någorlunda fullständighet upp- tecknad. - Ornithologerne och särskilt Temminck hafva gjort början; Entomologerne hafva, så vidt det inom deras vidlyftiga område var möjligt, fort- satt med några ordines, men de öfriga djurklasser- nas arter voro ej samlade på ett ställe. Det arbete vi nu anmäla innefattar början till en öfversigt af de vertebrerade djurklasserna. Behandlingen är gan- ska enkel, med korta beskrifningar, hvarföre de två första klasserna rymmas i en liten volum. Foglarne böra anses såsom temligen fullständiga, och kunna ej 25 vara annat, då så mycket var förarbetadt i denna klass: Vid däggdjuren var deremot mera att tillgöra, men ett närmare studium af de special-fauner, som fin- nas, hade dock kunnat lemna mången ytterligare upplysning, t. ex. artikeln om Phoca hade, efter Nilssons bearbetning i Skandinavisk Fauna, kunnat få ett helt annat utseende. Men det är godt att en gång äga ett sådant arbete som detta; rättelserna kunna sedan lättare göras. (Man saknar ordnings- nummer för slägten och arter). I sammanbang härmed anser jag mig böra nämna ett likartadt arbete af stor förtjenst, ehuru det ej utkommit förr än 1840, nemligen: A: Graf Keyserling und Prof. J. H. Blasius: die Wirbelthiere von Europa. Erstes Buch: die Unter- sheidenden Charactere, Braunschweig 1840, 8:0, XCVIII och 248 sidor (utan fig.). Detta är ett med verklig sakkännedom och kritik författadt verk, och är, så vidt jag känner, det första i sitt slag, hvarest formkarakterer blifvit med en sådan grund- lighet uppsökta och till en sådan riklighet framställ- da i beskrifningen af slägten, afdelningar och arter. Man måste endast beklaga att författarne ej åtnöjt sig med den vanliga enkla formen för sådane ar- beten, utan gifvit åt detta en i hög grad obeqväm anordning. Det häfte vi sett innefattar däggdjur och foglar; nemligen först en ”Verzeichniss,” med namn; kort synonymi, fädernesland och kritiska anmärk- ningar; sedan komma ”die Untersch. Charactere,” eller beskrifningar, särskilt för ordines, slägten och arter, efter en egen analytisk method, vid hvilken man ej lätt vänjer sig, och som ej gifver en lätt åskådlig öfversigt. Ett följande häfte skall på sam- ma sätt framställa de 2 följande klasserne. Sedan kommer 2tes Buch, som skall innehålla samtliga arternas egentliga naturalhistoria, med diagnoser och 26 utförliga beskrifningar; man måste således för hvarje art söka på 4 olika ställen i arbetet. = Till de framställningar, som Ref. anser mindre riktiga, och som i detta arbete förekomma till ganska ringa antal, hörer den af Lo-arterne (troligen efter Temminck). De öfverensstämma ej med de former, som Nilsson beskrifvit för Skandinavien, och vi förmoda att förf:s ”F. Lynx” blifvit beskrifven efter ett djur i sommardrägt, och deras ”F. borealis Thunb.” efter ett i vinterdrägt. Huruvida nordeov äger mera än en art af Lo-djur måste framtida undersökningar afgöra. Vi finna ännu Parus bicolor upptagen, efter Temmincks uppgift, att den temligen ofta skall fö- rekomma i Skandinavien, hvilket vi dock ej känna här. Men om den äfven vore sedd här några gån- ger, så tro vi dock, att den vore lika litet euro- peisk, eller skandinavisk, som Diomedea chlororhyn- chos, hvilken verkligen blifvit dödad nära Christi- ania, eller Turdus migratorius, T. varius m. fl. Vi tro att det skulle vara en vinst för den fauni- stiska framställningen, att utelemna eller på särskilt sätt utmärka alla de arter, som ej årligen finnas på någon viss trakt af faunans område och således ej egentligen höra dit. Författarne pläga i de fle- sta fall vid sådane arter, uti sin Verzeichniss utsätta: einzeln bemerkt, eller verfliegt sich in Europa o. s. v. Hvad Parus bicolor vidkommer så synes det mig troligt, att den inkommit i Europas fauna från Möl- lers Prodromus, der den upptages, emedan Fabri- cius infört den i sin fauna öfver Grönland, som var en Dansk besittning. Att fogeln ej en gång är Grönländsk, är nyssförut nämdt (pag. 21). Eyton lemnar en fauna öfver vertebraterne i Shropshbire och Norra Wales, i flera fortsättningar uti Taylors Annals Vol. 1, 2, 3, och Lingwood öfver dem i Irland, i Loudons Mag. 1836. Pol Schweitziska faunan finnes till en stor del i N. Schw. Denkschriften 1837, nemligen alla verte- braterne af Schinz, mollusca af Charpentier. Al. Zawadsky Fauna der Galizisch Bukowini- schen Wirbelthiere, Stuttgart 1840, 8:o0 195 sid.; uppräknar och beskrifver i korthet 56 däggdjur; 302 foglar (hvaraf 176 Altrices eller landtf. och 126 Przecoces eller vattenf. och höns); 25 amfibier, och 44 fiskar (hvaraf 31 Malacopt. Abdom.). De Gali- ziska namnen utsättes öfverallt, och i största korthet lemnas underr. om arternes förekommande och lef- nadssätt. Af Bonsarartes Iconografia della Fauna Italica äro fase. 16—21 utkomne 1836 och 7; fasc. 22, 1838; vi måste åtnöja oss med att hänvisa till öf- versigten af det rikhaltiga innehållet i Isis 1837 p. 829 samt 1838 p. 622. (Utdrag af bäft. 1—12 (mammalia) fins i Jardines Mag. 1 p. 82). Djuren på ön Cerigo uppräknas af R. Jameson i Jamesons Journ. XXII p. 62 (Isis 1838 p. 127). Krims och Svarta Hafvets Fauna utgifves af: Siberi- Nordmann uti Demidoffs resa i Södra Ryssland,pura bu som utkommer i Paris häftevis, med text i stor 8:o ropa. och praktfulla plancher i folio. Zoologiska delen af texten, uti de häften som Ref. sett, innefattar en uppräkning af däggdjur, foglar och amfibier, samt början till fiskarne. Ett stort zoologiskt värde torde detta arbete komma att få genom Nordmanns un- undersökningar af de lägsta djurklassernas arter, hvartill redan några plancher utkommit. Publika- tionen af denna resa är tilltagen i en gigantisk skala. H. Rathke har lemnat rikhaltiga bidrag till samma trakters fauna (Beyträge zur Fauna von Krim) i Mem. de Petersb. par div. Savans, Tom. 3 (1837). Der omtalas 9 mammalia (foglarne förbigås), 8 amflibier, 45 fiskar, 39 crustaceer, 12 vermes, 3 28 stråldjur, dessutom tillägg. Insekter och mollusker skola bearbetas af Prof. Kutorga. Landet beskrif- ves såsom ganska fattigt på djur. De som förefalla talrikast äro landt- och söttvatten-snäckorna; t. ex. en art af Pupa skall vara så ymnig, att ensamt stående buskar ofta synas alldeles hvita deraf. Cru- stacea decapoda och amphipoda äro äfven talrika. Bland fiskarne äro Gobierna särdeles många. (Ut- drag finnes i Isis 1838, p. 760 och 771. — Se äfven Bullet. de Petersb. 1835—-6. Brandt descr. et icones Animalium Rossicorum nov. vel minus cognitorum, 4:o Petropoli. Fasc. 1, 1836 upptager supplement och rättelser till Pallas Zoografi. Detta häfte innebåller blott vattenfoglar. Menétries Catalogue &c. öfver djuren i Cau- casus (1832); förteckning finnes i Isis 1837 p. 314. E. Eichwald, Faune Caspici Maris primitice, i Bullet. de Moscau 1838 p. 125. Detta hafs fau- na säges vara fullkomligt olika med Svarta Hafvets. Flera nya arter och några nya genera beskrifvas af fiskar och mollusker. (Det nya står i Isis 1838 p. 800. Se äfven Wiegm. Arch. 1838). Gebler om djuren på Altai uti Uebersicht des Katunischen Gebirges, i Mem. de Petersb. par div. Sav. 1837. Katuniska berget är det högsta i Altai, beläget vid Irtish, norr om Saisan (49—51? N., Lat): Vertebrerade djuren i Ryska transcaucasiska provinserne uppräknas i Bullet. de Moscou 1837. 5:0 Åsien. Af Siebolds Fauna Japonica har blott ett häfte tillkommit innehållande Opbhidii. (Utdr. af hela ar- betet finnes i Isis 1838 häft. XI). Zoologiska innehållet af Belangers resa till Indien känner jag blott af Jardines Mag. 1, pag. 269, och får dit hänvisa. 29 Öfver Ostindiska öarne utkommer i Leyden ett stort arbete med plancher under titel: Ferhande- lingen over de Natuurlike Geschiedenis der Neder- landische overzeeische Bezitlingen; im folio. - Det utgifves under Temmincks ledning af ett sällskap Naturforskare, i 3 sectioner: zoologi, botanik och atlas pittoresque (denna sednare innefattande utsigter af landet, byggnader &c., och i synnerhet ethno- grafiska underrättelser). Hvarje häfte i liten folio med 6 å 8 blad text och 10 illum. plancher med detaljer i svart, kommer att kosta 9 Holl. fl. (20 Frances). Det hela är beräknadt till 30 häften, att utgifvas på 4 å 5 års tid. Deruti kommer huf- vudsakligen att upptagas allt nytt eller mindre be- kant, hvarom underrättelser blifvit samlade af Hol- ländske resande och missionärer på de nämde öar- ne, jemte Japan och Nya Guinea. Första häftet, som utkom 1839, innehåller underrättelser om dessa öars däggdjur, om Orang Utang, slägtet Pitta och Krokodilerne. Dessa bidrag blifva af ett stort värde för zoologien, både genom sättet hvarpå de utföras och genom föremålens mångfald. [Om Javas rike- dom på djur kan man göra sig ett begrepp af Temmincks yttrande, i Siebolds Fauna Japonica, att ban derifrån känner 82 arter däggdjur, 455 fog- lar, och 90 amfibier, ehuru blott kusterna äro un- dersökta. Från de öfrige öarne känner man jemfö- relsevis ganska litet]. Om den förvånande mängden af vilda djur i Indien lemna Herr Wilson och Smyttan en kort notis (i Jamesons Journal Vol. 24; se Isis 1838, p. 383) uti berättelsen om ett besök vid vattenfallen i Shirawati uti Canara, 1837. Under år 1836 hade 92 menniskor och 901 boskapskreatur blifvit döda- de af rofdjur i distriktet Nogar ofvanför Ghats. Belöningar hade blifvit gifne för 106 tigerhudar, 30 136 chita, 4 vargar, 26 björnar. Vilda oxar och en stor hjort-art (C. Aristotelis?) finnas på flere ställen, och många flockar af Simia Entellus sågos i skogarne. 6:0 Afrika. Af Räppels Neue Wirbelthiere zu der Fauna Higels resor. von Abyssinien (fol. med ill. pl.) äro tillkomne häft. 5—12, det sista 1838. Hittills innehålla 2 häften däggdjur, 5 häft. foglar, 1 häft. amfibier och 4 häft. fiskar, hvilken klass är den enda, som är afslutad. Blott det nya afbildas och beskrifves, men alla förut kända arter uppräknas. Smiths Zoology of Southern Africa, som är det zoologiska resultatet af författarens resor och forskningar, utgifves i London i häften med 10 plan- cher, till ett utmärkt billigt pris, då denna publi- cation blifvit af regeringen understödd med 1500 £ Sterling, hvarigenom planchernes utgifvande beko- stas. Fyra häften voro utkomne till 1839, innebål- lande däggdjur, foglar, amfibier och insekter (Jame- sons Journ. N:o 50. Taylors Annals 2 p. 132). — Smiths resa var utrustad 1834 af ett sällskap i Cap för att undersöka de inre delarne af södra Afrika. Efter 18 månaders frånvaro återkom han 1836, då en berättelse derom (Report of the Expedition for exploring southern Africa) blef tryckt. Expe- ditionen hade framträngt till 2328" S. Lat. Den hemförde ofantliga massor af naturalier, hvaraf en del, som ansågos vara nya, i korthet beskrifvas uti nämde Report. Deribland äro 13 arter dägg- djur och v. p. 60 foglar. Utom den geografi- ska kännedom, som vunnits genom denna resa, lära underrättelserna om Hottentott-stammens vidsträckta utbredning inåt Afrika höra till dess intressantaste resultater. (Charlesw. Mag. 1837, pag. 98). Om Hägels resor lemnas underrättelse i för- handl. vid mötet i Prag (se Isis 1838 p. 494). 31 Baron Carl v. Hägel från Wien, ”en ny Marco Polo,” reste åren 1831—36 genom Grekland, Egyp- ten, Syrien, Indien, Java, Himalaya, Nya Holland, Nya Zeeland, Philippinerne, Canton, Norra och Sö- dra Indien, Cap, S:t Helena, och åter till England. Han observerade såsom hufvudsak folkstammarne och hemförde otroligt stora samlingar, nemligen: 120 däggdjur, 1410 foglar, 205 amfibier, 279 fiskar, 6438 insekter, 851 crustaceer; conchylier mest af alla; 20,000 växter, 1250 mineralier, 1249 mynt, 63 idoler, 40 musikaliska instrument, 141 vapen, 49 tygstycken, 163 prydnader, ritningar och mål- ningar i mängd samt 12,00 blad dagbok. Zoologien till La Favorites resa kring jor- den 1830—32, på hvilken Gervais medföljde såsom Zoolog, har utkommit i Paris 1839, 1 vol. 8:o med col. pl. Den skall ej innehålla så mycket nytt som man väntade, emedan de hemförda samlingarna lära hafva förkommit (enl. Guérins Revue Zool. 1839, p. 267). — [Allt det nya lärer finnas i Guérins Ma- gazin de Zool. Se längre fram, vid djurklasserne]. Swainson on tie Geography and classifica- Sena tion of Animals, London 1835, som utgör en del era; af Lardners Cabinet Cyclopzedia, skall vara en tem- ligen god öfversigt af djurens geografiska utbred- ning. Jag känner den blott af ett utdrag i tyska öfvers. af Prichards Menniskans Natural-historia, 1 p- 111. För sättet att i zoologiska samlingar bibehålla Om sam- djur, hafva följande nya MARE blifvit uppgifne: förveran- Ehrenberg förvarar de aldra finaste anato- Sj miska preparater, äfvensom djur, t. ex. infusions- djur, allenast genom hastig uttorkning på glasskif- vor eller glimmerblad. Han har funnit att åtskil- 3I2 liga fina saker, t. ex. inre organisationen af infu- sionsdjuren, till en" del synas vida tydligare efter torkningen än förut. (Berl. Abbandl. tryckt 1837, p. 141). Om sättet att bevara meduser, af Fries, se Svensk litteratur. Richter föreslog vid mötet i Jena, att använ- da svafvelblomma i stället för arsenik-salva, vid uppstoppning af djur. Han säger sig hafva försökt medlet, och funnit det fullt motsvara ändamålet: efter 2 års förlopp hade inga insekter angripit de med svafvel förvarade exemplaren. Detta ämne är blott då mindre tjenligt, när huden är mycket fet, emedan en salva bildar sig som är hinderlig vid arbetet. Svafyelblomma bör äfven inströs utvändigt bland håren eller fjädrarne. : Ethno- 33 Ethnografi. Till de vigtigaste arbeten som utkommit öfver menniskoslägtets naturalhistoria, hörer Prichards Researches into the physical History of Mankind. | Ed. 3, Edinburg 1836, — på Tyska, med anmärk- ningar utgifna af R. Wagner under titel: Natur- geschichte des Menschen, 8:0, Leipzig 1840. Af detta sednare har jag sett de 2 första banden, som innefatta allmänna framställningar och Afrikanska folkslagen. (Första upplagan utkom 1813 i ett band, den andra 1828:i2 band). Prichard anta- ger slägtets enhet såsom art, och visar att alla de olikheter, som finnas mellan skilda nationer, ej äro så skarpt begränsade som man vant sig vid att tro, samt att de ganska väl kunna vara följder, dels af klimaternes inverkningar och andra yttre infly- telser, dels af individuella egenheters utbild- ning. Bland bevis för denna sats anföres den obe- hindrade fortplantningsförmågan mellan alla olika nationer, och affödans fruktsamhet, samt i samman- hang dermed, det motsatta förhållandet vid fort- plantning mellan djur af olika arter. I första bandet afhandlar han hufvudsakligen analogierne med an- dra djurarter och deras förändringar, samt ådaga- lägger, att olikheterna mellan folkslagen ej äro så betydliga, som de, hvilka vi känna mellan flera djurarters racer, hvilka bevisligen höra tillsamman. Efter en grundlig afbandling öfver växt- och djur- geografien kommer kan till det resultatet, att hvarje art utgått från ett ställe af jorden, hvarest den blifvit bildad, och han tyckes, efter analogien, an- taga detsamma om menniskan. Han betraktar hvarje Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 3 Prichard om men- niskans natural- historia. 34 nation såsom en race af menmnisko-arten, och söker på det sorgfälligaste undvika begreppet om några få större racer eller subspecies, hvilkas underord- nade nationer skulle stå i ett närmare slägtskaps- förhållande till hvarandra än till de öfrige, och för detta ändamål classificeras nationerne i den speci- ella framställningen, efter verldsdelarne. Men då likartade yttre inflytelser hafva frambragt likartade förändringar, antager han 7 klasser af nationer, nemligen: 1:o Iraniska folkslagen, som innefatta ' detsamma som den så kallade hvita eller Caucasiska stam- men. 2:o Turaniska folken, = gula eller mongoliska racen. 3:o Amerikaner (utom Eskimåerne, som han jemte Lappar och Samojeder synes hänföra ull de Turaniska folken). ”De likna Malayerne, men hafva högre näsa”. 4:o Hottentotter och Buschmänner, som till cranii och ansigtets bildning likna Turanierne, men skilja sig genom ullikt hår, tjocka läppar m. m. 5:o Negrer, hvartill räknas Caffrerne. 6:o Papuerne, som bebo norra kusten af N. Gui- nea, öarne öster derifrån till S:ta Cruz, Nya Caledonien och Van Diemens land. De äro svarta med kort, tvär nacke, krusigt, ullikt hår, som dock är långt och sträft. Negrernes hår är kort och ytterst lent. Papu's anses här- stamma från Madagaskar och närliggande de- len af Afrika, hvilkas innevånare (Madecasserne), enligt Lesson, hafva stor likhet med dem. 7:0 Alfourous, som bebo inre delarne af de stora Ostindiska: öarne, jemte hela sydkusten af Nya Guinea och hela Ulimaroa, men ej van Die- 35 mens land ”). De äro svartaktiga med takfor- mig hjessa och rakt, sträft hår. De stå på den lägsta graden af mensklig bildning, men äro, utom på Nya Holland, föga kände. I anseende till hufvudets form antages 3:ne typer nemligen: Ovala ansigts- och hufvudformen — hos Iraniska folken, ”Pyramidala”, hos Turanier, Amerikaner och Hot- tentotter, som hafva stora, åt sidorne utsående kindben och smal panna. Prognathiska nationer kallas alla de, hvilkas käkar äro starkt framstående, och öfverkäkens framdel framåt riktad, hvarigenom ansigtsvinkeln blir be- tydligt mindre, ehuru hjernan ej är mindre än hos andra folkslag; t. ex. Negrerne. Dessa sednare ut- märka sig vidare genom ett från sidorne hoptryckt hufvud, med högt uppåt gående linea semicircula- ris och ganska föga utstående kindben. — Alla dessa olikheter framställas dock ej såsom en systematisk indelning af slägtet, och ej på ett ställe, hvarföre man har svårt att erhålla en rätt klar öfversigt. — I den öfvertygelsen att olikheterne mellan mennisko- varieteterne ej äro uteslutande tillhöriga vissa bland dem, behandlar författaren" alla de uppgifna nam- nen mera såsom termini technici för sin framställ- ning, än såsom egentliga indelningsgrunder, och han upprepar flera gånger, att inom hvarje nation finnas ofta afvikelser från den bildning, som utgör denna nations vanliga kännetecken. — Den speciella af- handlingen om Afrikas nationer i 2:dra bandet är +) Ref. får härvid påminna om att innevånarne på v. Diemens land är en af de nationer, som ej haft hunden såsom hus- djur. Nyholländarne hade den deremot före Europeernes ditkomst. Flourens om huden hos olika Nationer. Folk- mängden på jorden. 36 i högsta grad rik, och upptager jemförelse mellan folkslagens språk, historia, m. m., men är ej egnad för ett utdrag. En större olikhet mellan menniskoracerne sy- nes Flourens böjd för att antaga. Han upptäckte, att hos Charrua-indianer (från Amerika), Negrer och Mulatter, ligger det pigment, som förorsakar färgen, näst under inre lamellen af epidermis, på en tunn lamell af corpus mucosum, och derunder ännu en lamell, som förenar den förra med sjelfva derma. På Europeers hud hade F. hvarken kun- nat framställa pigmentet eller de 2 derunder lig- gande lamellerne, och tyckes tvifla på att de fin-. nas utvecklade (Ann. Sc. Nat. 7 (1437) p. 156. Om tungans ”corps muqueux” id. ibid. p. 219). — Denna olikhet i huden anser F. vara en ”charactere de premier ordre” för menniskoracerne, men han hade ännu ej haft tillfälle att undersöka dess be- skaffenhet hos flera folkslag, och särdeles ej hos dem, af den så kallade Mongoliska racen. Crani bildning antages såsom en karakter af andra rangen, och allt annat såsom mindre vigtigt. F. antager 10 bestämda racer, nemligen de 7 som Prichard omnämner, samt dertill Malayska , Boschismanska och ”Zeeländska” (månne Nyzeeländska?). — Ma- layerne skola utmärka sig genom ovanligt utstående tubera parietalia och tvär nacke (Ann. Sc. Nat. X. (1838) p. 357. Considerations etc.). En klassification af Folkslagen, med approxi- mativa uppgifter på antalet, lemnar d'Halloy (i Bullet. d. Bruxelles 1839, 1. 279). Han antager: af hvita racen 442 millioner — gula — 220 så — röda -— J så Jä af bruna (malayska) racen 17 millioner — svarta — 43 er Hybrida nationer 19 AE Summa 737 millioner. Flera andra uppräkningar af folkmängden på jor- den anföras (ibid. p. 419); de variera mellan 596 och 973 millioner. — Likasom flera andra förfat- tare räknar han Finska folkslagen till hvita racen, men de Lappska jemte Samojeder och Eskimåer till den gula, hvilket vi referera, utan alt ingå på en sådan fördelning. En jemförelse af hjernan hos Europeer och Negrer finnes af Tiedemann i Philos. Trans. 1836 part. 2. Hos fullvuxna Europeer varierar hjernans vigt mellan 3 & 3 uns, och 4&Z 11 uns Tory vigt. Hos qvinnan är den 4å 8 uns lättare än hos man- nen. Hiernan ernår sin fulla storlek vid 7:de å 8:de året och aftager åter på ålderdomen. Hos nyfödda barn utgör dess vigt + af hela kroppens; hos fullvuxna kan den variera mellan +; och rtv af hela kroppens vigt, efter dennas olika fetma. — Hos Negern märktes ingen olikhet med Europeen i anseende till hjernans och nervernes relativa stor- lek, och i allmänhet ingen annan än den, att gyri hos Negern hade ett något mera symmetriskt läge, hvilket var det enda formförhållande, hvarigenom dess hjerna kunde anses närma sig till formen af den hos Orang-utang. Organet för själsförmögenheterne kan således anses vara lika högt utbildadt hos Negern som hos Europeen; man har blott af det framstå- ende ansigtet dragit den falska slutsatsen, att den förres hjerna vore mindre. (Härom äfven i Brew- -sters Journal vol. 9 p. 527. Denna skrift lärer vara särskilt utgifven på Tyska med tillägg, Heydelberg Om Ne- grernes hjerna. 38 bey Winter 1837, 4:0, 84 sid. 6 tabb. — Se ut- drag i Isis 1839 p. 230. Historiskt anföres mycket om Negrers själsförmögenheter). Literatur. V. d. Hoeven lemnar rikhaltiga bidrag till menniskans naturalhistoria i Tidschr. voor Natuur- like Geschiedenis, nemligen: Om ethiopiska racens geogr. utbredning, i vol. 3 p. 89, — Chineser och Japaneser såsom ”typer för mon- goliska racen ibd. p. 143; — proportionerne af Europeernes hufvud vol. 4 p. 262; beskrifning af ett Kaffer-cranium vol. 4. p. 266; vidare om Negerstammen =. . » 6. p. 248. Mätningar på Cranier af Europeer, Chineser och Negrer, af J. v. d. Hoeven Ann. Sc. Nat. 8 (1837) p. 116. Foramen magnum hade hos dem alla samma medellängd, 0”,035, hvilket således tyckes vara dess medelstorlek hos alla nationer. Hos Ne- gern befans det något smalare än hos Europeen. Negrernes Cranium har i allmänhet samma längd som Europeernes, men något mindre höjd och längre underkäk, En kort notis om en hvit, blåögd mennisko- race i Algierska området, lemnas i Sillimans jour- nal 32 p, 400 (ur Atheneum, Maj 1837). A. Hueck De Craniis Esthonum, Program, Dorpati 1838, Enligt framställningen i v. d. Hoevens och de Vrieses Tiidschr. (VI. litt. pag. 71), skall denna beskrifning på Esthländarnes hufvud alldeles passa på Lapparnes. De äro båda af den stora Finska folkstammen , som af Ryssarne kallas Tschudi, Namnet Esthland kommer från Tyskan (Öster-land) och är främmande för dess innevånare. — Hueck beskrifver Cranium af en Finländare i Bull. de Petersb, V (1839) p. 661. 39 Om Cranier af Skandinaviens forntida innevå- nare, se Svensk litteratur. Om de forntyska grafkullarne finnes en af- handling af Wollmar, i Faunus, 2:dra bandet (1837) enl. Isis 1837 p. 824. Dutrochet visar (i Institut N:o 210) att de gamle Egyptierne ej kände bomull. Mumierne äro svepte i tyg af lin. Om menniskoracerne, Fr. Fischer i Verhandl. d. Schweitz. Naturf. zu Basel.' P. P. Broc, Essai sur les races humaines, con+ sidéres sous les rapports anatomiques et philoso- phiques. 8:o, Parie 1836. På linguistiska grunder visar D:r W. Schott (öber die Tatarischen Sprachen, 81 sid. 4:0 Berlin 1836) en nära stamförvandtskap mellan Mongolerne och de Tatariska (Turkiska) folken, samt utsträcker vidare denna slägtskap äfven till de Finska folken. Ordlistor för 3:ne negerspråk (Kissi, Vey och Mendi) finnas upptecknade efter slafvars berättelser, af J. Gibbs, i Sillimans Journ. 38, p. 41. Rapp Versuch einer Physiologie der Sprache, und historische Entwickelung der Abendländischen Idiome nach Physiol. Grundsätze Stuttgard & Tä- bingen 1836. Bopp om Celtiska språkens affinitet med Sanscrit: Berl. Bericht. 1838, p. 186. Om Othomiternes språk har en infödd Mexi-Om Ame- canare, Em. Naxera, lemnat intressanta under- ren rättelser i en latinsk afhandling, införd i Philad ofri Transactions, New. series vol. V. p. 249. — Denna nation, som bor inom Mexikanska området, och skall vara högst rå och obildad, säges både till språk och utseende visa en stor likhet med Chine- serne. — Blotta namnet, som de gifva sitt eget språk: Hiang-hiung, (”Sermo qui quievit”) tillkännagifver 40 denna likhet. De kalla sig sjelfve Otho-mi (”nil se- dentes”). De skola i alla hänseenden vara olika med de Mexikanska nationerne, bland hvilka de bo, och hvilkas språk äro 1 högsta grad skiljaktige från deras. Morton Sam. G. Morton, Crania Americana (296 sid. LÄNS med 78 pl. och en karta; Philadelphia 1838 tioner. och 1839. Första häftet kostar 20 Dollars och ar- betet synes utgöras af 2:ne häften); innefattar be- skrifningar och figurer; i naturlig storlek, af åtmin- stone 40 Nord- och Syd-Amerikanska nationers eranier. Uti inledningen lemnas en öfversigt af hela menniskoslägtets varieteter efter den kända Blumenbachska fördelningen i 5 racer, under hvilka M. innefattar 22 familjer. De nationers eranier, som finnas i gamla grafvar i Amerika, skola utgöra en egen afdelniug af arbetet. Förf. lärer äga den största samling som finnes af Amerikanska cranier, samt en ganska betydlig mängd från andra verlds- delar. Ett vidlyftigt utdrag finnes i Sillim. Amer. Journal vol. 38, p. 341, hvarur vi meddela följande. Amerikas folkslag indelas uti: 1:o Toltekanska famillen, som har innefattat några bildade nationer. Dit räknas: Peruaner (gamla racen, hvaraf blott lemningar finnas i grafvar; nya racen eller Incas-stammen, som ännu lefver, men som äfven brukar torka och insätta sina döde i graf-byggnader, hvaraf ett stort antal finnas. Till de sednare räknar förf. Chileser och Arau- caner); Mexikaner, samt den af Europeerne un- danträngda och nu utrotade Jfrokesiska confede- rationen i Nordamerika, som bestod af Mohawks, Oneidas, Onondagas, Cayugas och Senegas. Huro- nerne voro en af de många dithörande nationerna. 2:0 Amerikanska famillen, som endast utgöres af barbariska nationer. Dit räknas: 41 a) ”Apalachiska branchen”, som innefattar de s. k. röda indianerna i Nordamerika, eller alla denna verldsdels invånare utom Eskimåer och Mexika- ner, samt de som bo i N. Ö. delen af Sydamerika. 5) Brasilianska grenen: likna de föregående, men äro än mindre skicklige för odling, c) Patagoniska grenen, och d) den Fuegiska på Eldslandet. [Anm, bristen på system i afhandlingen, hvil- ken tyckes härleda sig från skrifsättet i sjelfva ori- ginalet, gör att vi stanna i ovisshet hvarthän M. hänförer Araucanerne. De uppräknas både bland Peruanerne, under Toltekanska familjen, och bland Patagonierne i Amerikanska familjen. Enligt de underrättelser vi äga af Azara m. fl., synas ej blott Araucanerne, utan flera andra Sydamerikanska stammar höra till Peruanska nationerne]. — Po- larinvånare anses vara af blandad race; deras språk säges hafva likhet med en nation bland de röda Indianerna. — Amerikanska racen kallas vanligen röd eller kopparfärgad; M. säger att deras färg of- tast liknar den af kanelbark, men att man finner färgförändringar från nästan hvitt, till svart, obe- roende af klimatet; t. ex. det finnes ganska ljust färgade folkslag mellan tropikerne, då Charruas, som bo vid 50? Sydl. lat., och Californier vid 252 N. lat. äro nästa svarta. — En betydlig olikhet i formen af hjernan hos Amerikaner och Européer upplyses. Hos de förra är den bakåt bredare men hemisphererne räcka ej så långt tillbaka som hos Europeerne. [Detta synes gälla för båda de Ame- rikanska familjerne]. M. syselsätter sig mycket med mätningar af hjernskålen och dess olika de- lars kapacitet, och gör i anledning deraf flera in- tressanta jemförelser. [större utdr. häraf se Fror. N. Not. 321—323 (1840) ]. 42 = ”En million” Mumier skola hafva blifvit fun- ne vid Durango i Mexico (23? lat.). De voro alla i sittande ställning, såsom vanligt i de peruanska grafvarna, och försedde med kläder, halsband af snäckor från stilla hafvets kust o. s. v. Deras Moccasins (skor) likna de nuv. röda Indianernes. En ”dolk” af flinta, polerade ben m. m. fans bland dem (Sillim. Journ. Vol. 36 p. 200 (Apr. 1839). — Taylors Annals 3. p. 469. Fösält Det fossila menniskoskelett, som blef funnet på Mannisko-Guadelou pe och af König beskrifvet i Phil. Trans. 1814, har af SKEN som fatt tillfälle under- söka de tillhörande, sednare funna, hufvudskåls- benen, befunnits vara ganska olikt Caraibernes, men fullkomligt öfverensstämma med de gamle Pe- ruanernes (Sillim. Journ. Vol. 32 p. 361). TEEN. Vid Naturforskarnes möte i Liverpool 41837 ngar I omtalade D:r Warren de minnesmärken som fin- rika. - nas qvar i Nordamerikas fristater, från de stora sjöarna ända till Mexikanska viken, efter ett folk, som lefvat der före de röda Indianerna, hvilka Europeiska afkomlingar i vår tid drifvit undan från samma trakter. Dessa lemningar bestå af märken efter städer, ännu qvarstående ”Tästnings- verk, samt cirkelformiga och pyramidala upphöj- ningar, som dels varit begrafningsplatser, dels sy- nas hafva varit heliga ställen. Några af de förra innehålla en massa af ben, oordentligt hopvräkte såsom efter en batalj; i dr ligga skelett rad- vis, och i några träffas blott Ssab hos hvilka man vanligen finner silfver och kopparprydnader. Dessa skeletters cranier hafva en bildning mellan Europeernes och de röda Indianernes, men tydligt skild från bådas, hvaremot de (åtminstone en del af dem) uti allt öfverensstämma med dem som fin- 43 nas i de gamla Peruanernes grafvar. De utmärka sig i synnerhet genom en ”artificiell” platthet i nac- ken. MW. anser dem hafva många drag af likhet med de nuvarande Hinduernes cranier, och tror, att detta folk kommit från södra Asien, befolkat Nordamerika, men blifvit derifrån undanträngt till Sydamerika af de röda Indianerna, som torde hafva " kommit från nordligare trakter af Asien. Han är böjd för att anse minnesmärkena hafva en ganska hög ålder. [Om Mortons förut nämde åsigt be- finnes grundad, att Irokeserne voro Peruanernes stam förvandter, så torde den kunna tjena till upplysande af detta ämne]. (Sillim. Journ. vol. Ip i Om en del af dessa grafhögar lemnar R. C. Taylor en högst intressant skildring (i Sillim. Journ. vol. 34, p. 88). De äro talrika i vissa di- strikter af hela landet, men kring norra delen af Misisippi, utmärka de sig genom bögst egna for- mer. Ej långt derifrån skola lemningar finnas ef- ter staden Aztalan, hvarifrån Mexicanerne, enligt sina traditioner, leda sitt ursprung. ”T. kunde ej komma till detta ställe, men vid höjden af sjön Michigan, kring Wisconsin floden, fann han en otrolig mängd jordhögar, som hade form af fyr- fotade djur, liggande på sidan, vanligen af mer än 100 fots längd. På ett ställe sågos några så- dana djurfigurer, som föreställde ett djur med svans, de fleste voro utan svans. Några funnos, som liknade figurer af menniskor, andra af foglar. Menniskoben träffades alltid uti dem, men de be- skrifvas ej. Liken synas vara lagde på marken, hvarefter högen blifvit uppkastad öfver dem. De nuvarande Indianerne bafva ingen tradition om dessa högars uppkomst, men de pläga ofta be- grafva sina döda, i sitande ställning, uti grvaf- HH var, som gräfvas ofvanpå högarne, och om- gifves af palisader, alltså på ett högst olika sätt med de gamla liken. Alla dessa högar synes vara lagda omkring de, sedan uråldriga tider, trampade indianska vägarne. Vid Ohio skola en- dast runda högar förekomma, men sådane träffas äfven bland de förutnämde, som föreställa djur- figurer. Syd-Arolö En klassification af Sydamerikas samtlige folk- kas Nialäerg med kort karakteristik, hemtad af färg, an- sigts-bildning m. m., har d'Orbigny inlemnat till Franska Vetenskaps-Academien (se V'Institut 1838, p. 382; — Revue Zool. 1838, p. 195). Genom sammanslående af dem, som hafva liknande språk m. m. reduceras alla dessa nationer, som varit uppgifna till bundradetal, till blott 39. Hufvud- indelningen är följande: 1:o Bace Ando-Peruvienne: olivebruna, små- växta med nedtryckt panna. Ögonen horizon- tella. Hit räknas: 1 Bameau Peruvien (dit höra Incas), 2 RB. An- ticien; 3 B. Araucanien. 2:o Race Pampeenne: olivebruna, storväxta med kullrig panna; ögonen horizontella ”quelquefois bridés å Pangle exterieur”. 1 Ram. Pampeen (Patagonier m. fl.); 2 RB. Chi- gquiteen; 3 B. Moxeen. 3:o Race Brasilio-Guaranienne (Guarani, Bo- tocudo). 45 Mastologi. Fortsättningen af Schrebers Säugethiere ut- Allmänna gifves raskt af J. A. Wagner (Erlangen 4:0). Ae Vi hafva sett häftena 81—989 anmälte såsom ut- «ren. komne i bokhandeln. Förteckning till 81— 88 fin- nes i Isis 1836 och 1837. Texten berömmes (se Wiegmann Archiv) såsom innefattande allt hvad man känner om de beskrifna arterna. Den skall nu vara fortsatt till slutet af Pecora Linn. Hvarje häfte innehåller 6 pl. och kostar med illum. fig 2 Thl. med svarta 1 Tbl. 4 gr. Af Temmincks Monograplies de Mamma- logie har andra bandet utkommit, nemligen: Livr. 8Leyden 1835: inneh. 8:de Monogr. Slägtet Rhi- nolophus (jemf. förra årsb.). — 9 — 1837: 9:de Mon. Nyctocleptes. n. gen. (se Glires). 10:de Mon. sl. Nyctophilus Leach. (nära Rhinolophus). 11:te Mon. p. 49. tillägg till de fruktätande Chiroptera, 12:te Mon. p. 113 om Orang Utang. — 10 — —1838:13:de Mon. Vespertilionides (Nyc- ticejus, Vespertilio och Furia). = 11 — 1840:14:de Mon. forts. (Taphozous, Emballonura, Urocryptus och Diclidurus). 15:de Mon. Arctictis (Ictides Va- lenc.) och Paradoxurus. Liksom förut finnas några få, ej colorerade plancher vid Monografierne. 46 Reichenbachs Regnum Animale, första de- len RBofdjuren; 8:0; Leipz. 1836, med 633 figurer, mest copierade: på 78 pl. samt latinske diagnoser och citater. Systematisk tableau öfver genera med detalj-figurer skall lemnas vid slutet af hvarje klass. fven nya arter uppställas. Eydoux och Gervais beskrifva däggdjuren till la Favorites expedition, i Guérins Mag. de Zool. 1836, livr. 6. Deribland ett nytt genus Oryctomys, gnagare, nära Ascomys Licht. (Se derom Wiegm. Arch. 1837, 2-p: 19005 Gray beskrifver omkring 60 nya eller min- dre kända Mammalia i Charlesworths Magaz. 1837 p- 577. (Talvika rofdjur, ”Cetenus” (i st. för Cen- tetes), Phoca, Marsupialia, Glires, Bos brachycerus. — Flera nya genera). Till större delen i det föl- jande utförde på sina ställen. Biänpas Öfver Europas Däggdjur erhöllo vi den för- Däggdjur-sta utförliga namnförteckningen uti Selys-Long- champs Etudes de micromammalogie 165 sid. 8:o, med 3 pl. Paris 1839, som egentligen inne- fattar en högst förtjeostfull utredning af de Euro- peiske arterne af slägtena Sorex (med 9 arter), Mus (8) och Arvicola (11 sp. ej innefattande Lem- mus). Vid namn och synonyma anföras vanligen blott författarnes namn, utan anvisning på stället : hvarest beskrifningen är tryckt, hvilket sätt är föga upplysande. — Förteckningen öfver Europas däggdjur upptager 188 arter. (Cervus Elaphus har blifvit ute- glömd). Kort efter Selys arbete utkommo de förut nämda Europeiska faunerna af Schinz samt af Key- serling och Blasius. Det sistnämda arbetet uppta- ger 175 kända Däggdjur, hvilket synes oss komma sanningen närmast. Talrika bidrag till Britanniens zoologi finnas spridda i Jardines Magazine. Däggdjuren i Sou- 47 therland i Skottland uppräknas af Selby i Jame- sons Edinb. new Phil. Journ. XX p. 156. (Se äfv. i Isis 1838 p. 68). I anlednivg af Britanniens fauna anmärka vi, att Björn fanns qvar i Skottland ar 1057, samt att Vargarne utrotades derstädes 1680, i Irland 1710. Det har flera gånger blifvit betvifladt huru- vida Simia Sylvanus verkligen förekommer på ber- gen vid Gibraltar, men att den finnes der, för- säkras af Freycinet m. fl.; se Institut 1837 N:o 218 och 220. Såsom bidrag till Skandinaviens Fauna anföra vi ur Wiegm. Archiv 1836, p. 76 etc., att den i Melchiors Danske Pattedyr beskrifna Sorex nigripes är S. fodiens, och Mus fHavicollis är beskrifven efter gamla exemplar af M. sylvaticus, i hvilket omdöme ref. instämmer. Om Mammalia i Japan, se Temminck i Vv.rill Asiens d. Hoeven en de Vrieses Tijdschr. 5 p. 273. Saana Däggdjuren vid Trapezunt uppräknas i Zool. Proc. III. p. 89. (devifr. i Isis 1837 p. 136). Förteckn. på arterne i Neapel, af Hodgson, finnas i Linn. Proc. Febr. 1838, enl. Taylors An- nals 1 p. 152. 19 arter från Ässam uppräknas i Zool. proc. 1839 p. 147 af Mc. Clellan, som var läkare vid den deputation som afsändes från Calcutta, för att undersöka thé-odlingen i Assam. Några af dem beskrifvas såsom nya. Öfver Nya Hollands Däggdjur lemnar Ogilby Anstrali- några anmärkningar (Gi Linn. Trans. XVIII p. 91) jar Det märkvärdiga faktum har länge varit bekant, att nästan alla däggdjur derstädes hörde till Pung- djurens ordning, hvaraf, utom detta land, blott finnes ett mindre antal arter på de närgränsande öarna och i de varmare delarne af Amerika. På 48 Nya Holland äro nu öfver 50 arter Pungdjur be- kante. Dessutom kände man derstädes 3 eller 4 arter Gnagare, nemligen en Hydromys och 2 eller 3 arter af det cosmopolitiska slägtet Mus. OQO. tillägger nu 2:ne Gnagare, under namn af ”Coni- lurus och Dipus” (se under Glires). Vidare finnas der blott några flädermöss, hvilkas förmåga att flyga göra dem oberoende af inskränkta gränser, samt några Phocaceer och Hvalar, som dock mera tillhöra hafvet än landet. Af alla öfrige ordimes: Qvadrumaner, Rofdjur, trögdjur, Pachydermer och Pecora finnes ingen känd ursprunglig art, ty O. anser infödingarnes hund, Dingo, ej vara ett der ursprungligt djur, utan tror den vara kommen med dem, från de längre norrut belägna öarna, hvarest både samma mennisko- och hundrace före- kommer. Han styrkes i denna tro deraf, att Thy- lacinus Harrisii och Dasyurus-ursimus endast finnas ”på den lilla ön 'Tasmania”, som är ett alltför in- skränkt område för en djurart. De måste äfven hafva funnits på Australiska kontinenten, och blif- vit der utrotade. Men intet annat djur än Dingo finnes, som kunde hafva utrotat dem. För honom var detta dock ganska lätt, emedan de två nämde arterne, ehuru temligen stora, äro de hjelplösaste af alla Australiens djur. På hela van Diemens land var deremot hunden fullkomligt okänd före Euro- peernes ditkomst, och derföre hade de två nämde djurarterna der kunnat bibehålla sig. [Detta tyc- kes ej väl öfverensstämma med andra underrättel- ser om Thylacinus. Se vid Pungdjuren, längre fram]. FN Ames Däggdjuren på Cuba uppräknas och beskrifvas rikas Fanna. af Sagra, (Gi dess förut nämda Hist. de Cuba). Alan förvånas öfver att i detta stora och rika land ej 49 ej finna mera än 7 vilda arter, nemligen 5 fläder- möss och 2 glires (Capromys Fournieri och pre- hensilis). Dock uppräknas några andra, som en- ligt gamla författares vitnesbörd funnos der vid Europeernes ditkomst, men blifvit utrotade. Nu hafva de Europeiska tamdjuren samt råttor och möss blifvit der wiförde. Hunden, katten och hästen hafva blifvit förvildade. ”Hjortar” sägas vara in- förde (arten bestämmes ej). Om den ursprungliga Amerikanska hunden, som ej kunde skälla, samlas de gamla författarnes uppgifter. Några mera be- stimda och rent zoologiska uppgifter skulle hafva varit Öönskvärde. Gervais afhandlar Mammalia på Antillerna i Ann. Sc. Nat. vol. 8 (1837) p. 60. (Se äfven i FInstitut 1837 N:o 218; — Isis 1837 p. 843). — Solenodon paradoxus Brandt, från Hayti, är en verklig Sorex. Däggdjuren till Darwins resa till Sydamerika (Zool. till Voy. of Beagle, hft. 2—4), nämnas i Aunn. Sc. Nat. X p. 379: de äro: Desmodus d'Orbignyi Delphinus Fitzroyi n. sp. Phyllostoma Greyi Cervus campestris Fr. Cuv. — perspicillatum Om Guanaco. Vespertilio chilxensis Mus decumanus Dysopes nasutus — maurus n. sp. Canis antarcticus Sh. -— jacobie n. sp. — magellanicus Gray — insularis n. sp. (var. — fulvipes Martin. af Rattus?) — Azarae Pr. Max. — musculus Felis Yaguarondi Desm. — longicaudatus n. sp. — Payeros Desm. -— elegans 5 — - domestica. — bimaculatus - Galietis vittata Benett. — gracilipes hö Lutra chilensis id. — flavescens i — platensis n. sp. — magellanicus — » Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 4 50 Notiser: 8 Om flera Amerikanska Däggdjurs färgombyte Om. färslemnar Bachman åtskilliga underrättelser i Philad, driog. Trans. VI, p. 197. Han afgör med bestämdhet att de amerikanska hararne och ”mustela erminea” fälla hår både vår och höst. Cranii för- Att eranium hos Uttern och Spalax undergår ändring. omså betydlig förändring efter åldern, att absoluta bredden öfver pannbenet blir mindre hos ett gam- malt än hos ett ungt djur, anmärkes i Wiegmans Archiv 1838, p. 130. a Ram Däggdjurens handbildning afhandlas af Ogilby Dissdjunå anledning af den iakttagelsen, hvilken redan fin- nes anförd af Azara, att tummen på de Ameri- kanska Apornas främre extremiteter ej kan, såsom på deras bakre, och såsom på menniskans samt de egentliga Apornas händer, motsättas de öfriga fingrarne [Ref. har just nu haft tillfälle att iakttaga detta hos Cebus Apella. Främre tummen var föga mera rörlig än de öfriga fingrarne, och ej i rin- gaste mån motsättlig]. Värdet af den Zoologiska character som hämtas af tummens motsättlighet, blir derigenom än mera nedsatt, men man får väl ej såsom fullt allvar upptaga O:s påstående, att ordningen Qvadrumana af denna anledning är ona- turlig, och att en annan ”naturlig” indelning bör göras efter tummens beskaffenhet. Såsom Chiro- podes uppförer han (i Zool. Proc. 1836 p 25. — Isis 1838 p. 179. — Charlesw. Mag. 1837 p. 419). 1:o med tumme endast på främre extremiteterne: Menniskan ensam. 20 1, 4 på alla 4: Gamla verldens Apor och Lemures. SOM Ad endast på de bakre: Amerikas A- , por, Chiromys och Didelphis. [Några flera pungdjur hade kunnat uppräknas vid 3:0. ]. 51 QUADRUMANA Cuv. — Hagenbach fann Circulus Villisii dubbel i hjernan på en Cercopi- thecus (Ånn. Sc. Nat. X p. 192). Om Orang Utang (Simia Satyrus och när- slägtade arter) hafva många skrifter utkommit, och ett stort antal exemplar af detta djur hafva blifvit hemförde till Europas samlingar, hvarigenom man kan anse sig hafva kommit till full visshet om dess förändringar efter åldern, hvilka gifvit en del författare anledning att uppställa flera ar- ter, ehuru andra längesedan insett, att de hörde tillsamman. Museum i Brässel ägde i början af 1839 ej mindre än 16 cranier af detta djur i alla åldrar, hvilka äro beskrifna af Dumortier (G Ann. Sc. Nat. XI (1839) p. 56). Han antager, att blott en enda art (Simia Satyrus) finnes, som inne- fattar S. Satyrus, Wurmbii och Abelii, samt äfven Owens S. Morio, till hvilken vi återkomma längre ned. Cranium förändras efter åldern högst betyd- ligen. Hos ungarne är det såsom hos alla apor mest likt menniskans; med åldern tillväxer ansig- tet, kanhända starkare än hos någon annan art, hvarigenom hufvudet får ett rofdjurs-likt utseende, och det bekräftar sig, som längesedan varit an- märkt af Fr. Cuvier m. fl., om aporna i allmänhet, att med ansigtets tillväxt tilltager dessa djurs bru- talitet. Ungarna visa en vida betydligare grad af intelligens än de fullvuxne, som bli elaka och ej bry sig om annat än sina naturliga behofvers upp- fyllande. — Hos de minsta ungarne är cranium nära klotformigt och liknar hufvudet af ett barn, har inga utstående kanter, litet ansigte, nästan rak arcus zygomaticus och starkt utstående, kullrig nacke. — Då 4:de Kindtanden utbryter har cra- nium antagit en mera aflång form, kindbågarne stå något mera ut och en början till utstående Orang Utang. 52 kanter (criste) visar sig. I denna ålder är det som man vanligen beskrifvit djuret såsom Simia Satyrus. Under den vidare tillväxten bli hufvu- dets kanter tydliga och -utstående; de mot Menni- skans line&x semicirculares svarande criste, ligga då parallela ofvanför tinningarne, närmande sig hvar- andra mer och mer. Slutligen sammanflyta de, först baktill, sedan helt och hållet, då djuret blir gammalt, till en enda crista, hvilken liksom hos rofdjuren sammanlöper med crista occipitalis. Ögon- brynskanterne bli starkt utstående och nacken blir alldeles platt såsom hos rofdjuren. Ansigtet blir stort, med starkt utstående kindbågar. Djuret är, såsom fullväxt, åtminstone 5 fot högt. Hos bonan tror D. att hjesskammarne alltid förblifva något åtskilda. Han tror äfven att nageln på bakre tum- men förloras med åldern, men det var redan långt förut upplyst af Brayley (Brewsters Journ. VIL (1835) p. 72), att denna nagel saknas eller finnes, utan att utvisa någon ålders eller artskilnad. B. säger att nageln oftare saknas än finnes. Owen hade i Zool. Proc, October 1836, af- handlat samma ämne, och dessutom framställt en ny närslägtad art, S. morio från Borneo, samt vi- sat att S. Abelii, som finnes på Sumatra, men är föga känd, skiljer sig genom några temligen be- tydliga olikheter i cranium från den egentliga S. Satyrus; men dock rättast borde, tills vidare, an- ses för en varietet deraf. Han hade i Zool. Proc. 1837 p. 82 beskrifvit eranium af den fullvuxna vanliga Orang Utang (under namn af S. Wurmbii), som af Cuvier ansågs ej blott såsom annan art, utan anfördes såsom typ för ett annat slägte: Pongo, hvilket ställdes bredvid Babianerne, och ännu bi- behölls i Burmeisters Handbuch 1836. Han lem- nar ännu en uppsats om dessa djur (1 Ann. Sc. 53 Nat. Xl p. 122) såsom svar på, och rättelse vid Dumortiers nyss anförda afhandling. Den af honom beskrifna Simia morio var ett gammalt djur, som hade alla kindtänderne, ej blott utvuxne, utan betydligt slitne, och alla suturerne hopvuxne, och likväl hade den starkt convex nacke, då S. satyrus har fått platt nacke redan innan sista kindtanden visat sig. Den kan således hvarken förväxlas med en ung eller gammal S. satyrus, utan utgör en egen, ganska skild art, som är vida mera menni- skolik än S. Satyrus. Simia Morio "är betydligt mindre än Satyrus; har alltid convex nacke; cri- ste sammanflyta aldrig i hjessan och nackens cristae bli alltid i midten åtskilde. Den har mindre kind- tänder än S. Satyrus, och dess hörntänder äro än mindre än på honan af nämde art, hvaremot fram- tänderne äro -fullt ut lika stora (och således i pro- portion till hufvudet betydligt större än hos den). — Han upplyser vidare (på sistn. ställe) att tum- mens nagel finnes eller saknas ömsom, hos både äldre och yngre individer af S. Satyrus, nemligen såvida hela sista leden på tummen finnes eller sak- nas, hvilket ömsom inträffar. Enligt Owens be- skrifningar finnas följande arter af Orang Utang: 1 Simia morio på Borneo, sällsynt. 2 — Satyrus hvaraf antages två varieteter: a) den vanliga, från Borneo, hvilken så- som fullvuxen fått namn af S. Wurmbii. b) från Sumatra (S. Abelii Auct.). Temminck beskrifver utförligen 5. Satyrus från Borneo i Monographies de Mammal. 2. p. 113, och öfverensstämmer med det förut nämda, men han omtalar ej S. Morio, och säger sig ej känna S. Abelii från Sumatra, hvilken ”möjligtvis kan vara «en skild art”. Han uppräknar de ställen hvarest den är beskrifven (Abel Narrative 320; — Edinb. 54 Philos. Journ. 1827, 371 & 81. — Ann. Se. Nat. 1836. 313), — [Om Orang Utang kan vidare läsas Blainville Comptes rendus 2, p. 75; och Ann. Se. Nat. V, (1836). — Muller i sitt Archiv, årsb. för 1836, och särdeles Wiegmanns årsberättelser. — Owens första afbh. finnes upptagen i Isis 1838, p- 200; — Dumortiers, 1 Fror. Not. 1839 Febr. och Temmincks i Isis 1839, p. 761]. Uti den förut nämda: Verhandelingen over de Naturl. Gesch. etc. lemna Hrr Schlegel och Mäl- ler slutligen en afhandling öfver Orang Utang, hvari vår kännedom om detta djur noga under- sökas. De visa, att vi ej äga underrättelser, som kunna anses äga någon grad af sannolikhet, att Orang Utang eller ett dermed närslägtadt djur, finnes i andra länder än Borneo och Sumatra, savmt att underrättelserna från detta sidstnämda ställe äro ganska otillräckliga för djurets närmare bestäm- mande. Genom jemförelse af ett ganska stort an- tal Cranier och exemplar, i alla åldrar, från Bor- neo, finna de, att Simia Satyrus derstädes varierar högst betydligt i anseende till hufvudets bildning, och söka visa, att den af Owen uppställde S. Morio ej är annat än en individuell varietet af den vanliga arten, samt att honorna vanligtvis i mer eller mindre grad utmärka sig just genom de form- förhållanden, som Owen anfört såsom character för sin S. morio. — Enligt det som vi veta om Orang Utang från Sumatra, skulle den afvika, från den på Borneo, genom en liten olikhet i färgen, ”brist på kindpåsar”, och smalare, jemnbreda näs- ben; men motsvarande olikheter hafva de äfven funnit hos exemplar från Borneo, och sluta deraf, att man ej med sannolikhet kan antaga mera än en enda art, S. Satyrus. Den lefver på marken i sumpiga, lågländta trakter. 55 Om Chimpansen (Simia Troglodytes) från Chimpan- Afrika, hafva äfven några upplysande underrättelser erhållits. En unge blef ar 1834 förd till London från Gambia. Modes som blifvit skjuten af in- födingar, sades hafva varit 4+ fot hög. - Ungen var 1835 om hösten ungefär 2 år gammal, och i upprätt ställning 2 fot hög. Dess sätt att bete sig beskrifves af Broderip (i Zool. Proc. III, p. 160 — se Isis 1837, p. 191). Den visade ett så menni- skolikt uppförande att B. bestämdt anser honom stå högre än Orang Utang. — En annan Chimpanse, som finnes lefvande i Paris, beskrifves af Blain- ville (I'Tnstitut N:o 221 — Isis 1837, p.- 858). Vidare lemmar Sayers (i Zool. Proc. 1839, p-28) flera observationer, dels efter det Londonska exem- plaret, dels efter egna iakttagelser, samlade i Afrika. Denna Apa finnes från Gambia till och med Congo. Vid Sierra Leona kallas den Baboo. Pongo anses af S. vara ett namn, som Portugiserne i Congo gifvit den. Den lefver i flockar, mest ned på marken, har betydlig styrka, skall ej blifva full- växt förr än vid 9 å 10 år, men uppnår då en höjd af 5 fot. Skeletterne af Simia Satyrus och S. Troglody- tes jemföras sins emellan och med menniskans af Owen i Zool. Trans. 1, p. 343 (står i Isis 1837, p. 265). — S. Satyrus liknar menniskan mera, blott genom följande drag: 41:o föreningen mellan Os sphxnoideum och parietale; 2:o antalet af refben (som är 12, hos Chimpansen 13 par), och 3:0o skullerbladets bildning. I allt annatstår S. Trog- lodytes närmare menniskan. Owen hegagnar Geof- froys olika slägtnamn för båda, nemligen Troglo- dytes niger, Pithecus Satyrus. Ett af de mångfaldiga små, så kallade ge-Om genus C kö nera, hvari man fördelat gamla verldens apor, "bus. 56 nemligen Cercocebus Geoffr., bestämmes närmare af Martin (Zool. Proc. 1838, p. 117). 2:ne af de dit räknade arterna, C. fuliginosus och Aethiops, hafva en 5:te knöl på bakre kindtanden, hvilken saknas hos de öfrige diträknade arterne, nemligen de gröna Aporna (S Sabea etc.) från Afrika. Han anser alltså dessa sednare böra återföras till Cerco- pithecus, och blott de 2 förstnämda böra bibehål- las såsom Cercocebi. Arterna af båda dessa släg- ten hafva enkelt bildad larynx. Den 5:te knölen på bakre kindtanden finnes hos de öfrige närstå- ende slägtena Semmopithecus, Macacus, Inuus och Cynocephalus, i förening med sacculi laryngei, samt hos Colobus, hvars larynx ej blifvit undersökt. Cercocebus utgör en mellanform mellan Cercopi- thecus och Macacus. . Strödd Ogilby beskrifver Hylobates Choromandus rdr Indien oeh Colobus leucomeros från Afrika, såsom nya, Zool. Proc. 1837, p. 69. Ogilby, om arterne af Colobus , Zool. Proc. 1835, p. 77. — Han anser C. ursinus vara syno- nym med C. polycomos. ibid. 1839, p. 94. Temminck anm. vid Colobus fuliginosus och Macacus speciosus Zool. Proc. 1839, p. 49. Waterhouse om 2 n. sp. Colobus (Pennanti, Satanas) och 2 af Cercopithecus (Martini, erythrotis), alla från Fernando Po; Zool. Proc. 1838, p. 57. — Cercop. Campbelli från Sierra Leona ibid. p. 61. Eyton Anatomi af Simia Saba L. i Jardines Mag. 1, p. 437. Martin om Simia narica (gen. Nasalis!) när- slägtad med Semmnopithecus; med anatomi, i Zool. Proc. 1837, p- 70. Martin monogr. af Semnopithecus i Charlesw. Mag. 1838, p. 320 och 434; Sexton arter be- skrifvas. 57 S. Muller om 3 nya arter Semnopithecus från Borneo, i v. d. Hoeven en de Vrieses Tidschr. 5, p. 134. Ogilby om ”Papio melanotus n. sp.” från Madras; nära lik S. Sylvanus, men skiljer sig ge- nom en svartbrun skugga öfver hufvud, hals och rygg; Zool. Proc. 1839, p. 31. J. A. Wagner afhandlar osteologien af PRE UNOTRR Amerikanska aporna och särdeles al Nyctipithecus ÖR 3-virgatus, 1 Bayerska Vet Ac. Abhandl. 2, p- 420 och add. p- 508 (1836). Han visar, att den näm- de arten är närslägtad med Hapale och Callithrix, och ej kan hänföras till Lemures, såsom Gistl hade påstått i en särskilt afhandling om dess ske- lett (8:0, Leipzig 1836, 19 sid. — Se Isis 1837). Det hade i sanning varit oväntadt att i Amerika finna en art af familjen Lemurina. Ogilby anmärker, att främre pekfingret, som Lemures: hos alla Lemures är svagt eller irreguliert, KOR säng. slägtet Otolicnus är, jemte tummen, afskildt från de öfriga fingerna, liksom på Koala bland pung- djuren. En tendens till samma fördelning af fing- rarne märkes hos Nycticebus, Microcebus, Chiro- galeus och Tarsius. Zool: Proc. 1838, p. 6). — På samma ställe beskrifver han en ny art: O. Garnetti. | Waterhouse beskrifver en art, ”Galago alleni”, från Fernando Po, Zool. Proc. 1837, p. 87. Martin lemnar anatomien af microcebus mu- rinus, 1 Zool. Proc. III. (Isis 1837, p. 183). Ar- teria subelavia och cruralis äro enkla, som vanligt; ej nätlika, som hos Lori och Bradypus. Cuming om Tarsius Spectrum (Malmag) från Philippinerne, Ann. of Nat. Hist. Mars 1837, (Fror. Not. X. 12: 1839), och i Zool. Proc. 1838, p. 67, (om lefnadssättet). 58 Galeopi- Waterhouse antager 2 arter af slägtet Gale- DR opithecus i stället för de 3 förut beskrifne, som varit bestämde efter färg och storlek. Han upp- gifver (i Zool. Proc. 1838, p- 119): 1. G. Temmincki Wat. blir 2 fot lång; första fram- tanden är ofvan bred, 3-flikig (dem 2 hak); den följande har hak i båda hörnen; främsta kindtanden, som sitter i stället för hörntanden) har ett hak baktill, och är genom ett litet mel- lanrum på hvardera sidan skild från de öfrige. 2. G. Plilippinensis: omkring 20 tum lång, med stora öron, längre händer, smalare eranium, trubbigare nos. Första framtanden ofvan är smal, med blott ett hak; den följande och främ- sta falska kindtanden hafva jemna hörn. Kind- tänderne äro betydligt större än på föregående art. Alla tänderna bilda en oafbruten series, liksom på menniskan, hvilket är en hos djuren högst ovanlig bildning. Guånhing om lefnadssättet af Gulefpitlnmrte Zool. Proc. 1838, p. 67. — Ann. of Nat. Hist. 1839 Mars, och derifrån i Fr. Not. 1839 Apr. Dess spe- Cantraine förnyar en af Pallas gjord ob- "" servation om spenarnes ovanliga bildning hos Gale- opithecus: 2:ne bröstvårtor sitta nemligen på hvar- dera sidan af bröstet, den ena KY den Se på en gemensam mjölk-körtel; denna måste således betraktas såsom bestående af 2 sammanflutne. Bull. de Brux. Juli 1839, 2, p. 65. — Ann. Sc. Nat. XII (1839) p. 126. [Härvid kan aumärkas att Pallas i beskrifningen af Mus rutilus (n. sp. Glir.) antyder, att dess spenar äro på samma sätt bildade]. 59 CHIROPTERA. — Af hela Ordningen lemnar Systema- Blainville en öfversigt i Ann. Sc. Nat. IX, p. 2 Spoken (1838) och i V'Institut N:o 223 (1838). De egent- liga kindtänderna äro alltid 3, hvartill komma 1—3 falska kindtänder, ”endast på något af följande sätt fördelte : '+, +, 3, 3 eller +”. [förekommandet af: vom- talas ej]. De nyare genera sammandragas ansenligt, på följande sätt: 1:o ”Meganycteéres” (eller fruktätande) närmande sig till Makis. Gen. Pteropus med Cephalotes, hvarunder fö- ras subg. Pachysoma, Harpyia, Hypoderma, Cynopterus, Epomophora, Macroglossa. 2:o ”Phyllonyctéres” (insektätande med bladig näsa). a) ganska liten eller ingen svans och svanshinna: Glossophaga, Desmodus och iStenoderma (med subg. Diphylla, Artibeus, Madateus, bra- chyphylla). Pp) med stor svanshinna: Phyllostoma (subg. Wampyrus, Monophyl- lus, Mormoops). Megaderma och Bhinolophus (med Nyctophilus och Nycterus). 3:o ”Normonycteres” (insektätande, med enkel nos). a) Svansen till större delen fri, öfver hinnan: MNoctilio (med Taphozous). [Rhinopoma näm- nes ej] b) Svansen blott med spetsen fri: Molossus (med Chiromeles och Myoptera eller Dysopes). c) Svansen ända till spetsen uti hinnan: /Fe- spertilio (med Emballonura , Furia, Scotophi- lus, Plecotus, Nycticaus). B. uppräknar slutligen de fossila lemningarOmFossila man funnit af denna Ordo. Deäro temligen mån- SRA ga, ända från den äldre tertiärbildningen, nemli- gen gipsen vid Paris. Der och på flera ställen i 60 Europa har man funnit arter som varit samtidiga med Paleotherium, Anoplotherium etc., hvilka an- tingen äro identiska eller ytterst mnärslägtade med de nu i samma länder lefvande. -B. drager häraf den slutsatsen, att vilkoren för deras tillvaro då varit alldeles desamme som nu; d. ä. att klimatet m. m. måste hafva varit i det närmaste som nu, då samma land kunde hafva samma djurarter. Tandväx- Mjölktänderna och tandombytet hos Vespertilio 109. . p . . "8 Murinus beskrifvas af Em. Rousseau (i Guerins Mag. EE än Ann. Sc. Her 9, p- 378). Hos foe- tus finnas 7 3 framtänder, + hörntänder, = — kindt., alla af nära lika form, ned 3-flikig krona; Re den bakre kindtanden är nästan enkel. Kindtän- derne motsvara det fullvuxna djurets små falska kindtänder, som först äro ull lika antal med dem, men snart utfalla, så att blott 4 finnes hos ett äldre djur. Dessutom tillkomma + permanenta kindtänder. Lefnads- Denna art lefver i Monogami. Parningen =" föregår om nätterna i Maj månad, i hängande ställning, men båda makarne falla alltid ned, lik- som af ett epileptiskt anfall. Drägtigheten varar 4 veckor, hvarefter en eller två ungar framfödas. I förra fallet ligger alltid Embryo i högra sidan. Ungarne upptagas vid födseln i modrens fö i na, klättra upp och hålla sig sedan fästade vid hennes bröst 3—4 veckor. De födas med öppna ögon. Vid 2 månaders ålder äro de till storlek oo hela yttre skapnaden fullvuxne. Placenta lik- nar, till formen, menniskans. ; Vidare gifver RB. en beskrifning af djurets yttre och inre delar, samt mätningar och figurer af alla benen i skelettet. I "sammanhang med det föregående anföra vi en notice ur Sillimans Journal (37, 1. p- 195), 61 att en hona af Vespertilio pruinosus blef tagen vid Stratford i Förenta Staterna den 8 Juli 1839, vid hvars bröst sutto 2 ungar starkt fästade, hvilka voro föga mindre än modren. Då de borttogos fästade de sig ånyo lika starkt. Gray revision af chiroptera (”Vespertilionidz2e”)Litteratur. i Jardines Mag. 2, p.- 483: uppräknar och karakteri- serar alla genera, hvaribland några nya. Anförer . alla arter, med Synonymi, och beskrifver många nya. Om Chiroptera i Temmincks monogr. de Mammal. är förut nämdt vid Mastologi i allmän- het. Monogr. 14, om Taphozous, Emballonura, Urocryptus och Diclidurus, hade förut varit inta- gen i v. d. Hoeven en de Vrieses Tudschr. 5, p- 1, (1838). ; Gray beskrifver nya arter från Cuba, funne af Macleay; Taylors Ann. 4. p. 1, (1839). Hodgson: arter från Nepal i Zool. Proc. 1836, p. 46. (Rhinolophus armiger, tragatus; Pte- ropus leucocephalus, pyrivorus; Vespertilio formo- sus, fuliginosus, labiatus). W. Cooper: 5 sp. Vespertilio, 2 sp. Pleco- tus, 2 sp. Molossus från förenta staterne, 1 Ånn. of New-York vol. 4 (1838). Martin Rhinolophus Landeri från ön Fer- nando Po, Zool. Proc. 1837 p. 101. Keyserling et Blasius om europeiska flä- dermössens slägt och artcharacterer, Wiegmans År- chiv 1839, p. 292. — Denna grundliga afhandling ingår sedan uti samma författares förut nämda ”Wirbelthiere von Europa”. 28 Europeiska arter bestämmas, hvaribland vi i Sverige känna 9, be- skrifne af Nilsson, nemligen: 62 Synotus Barbastellus Vesperugo Nilssoni (vv. Plecotus Auritus Kuhlii och sedan V. Vespertilio Nattereri borealis Nilss. Den — Daubentoni rätta v. Kuhli är — Mystacinus ej funneniSverige). Vesperugo discolor — Noctula (proterus). — I ipystren Yenyns Vesp. ”edilis n. sp.” från England. Taylors Ann. vol. 3. 73. fär V. Daubentoni]. Jourdan om Acerodon, n. gen. År en full- komlig Pteropus, men med knöltga kindtänder; de undre äro 3-knöliga. — En art: ”A. de Meyen”, illa beskr. af Meyen under namn af Pt. pyroce- phalus. Enl. rapport af Fr. Cuvier, Institut 1838 p- 29; Ann. Sc. Nat. 8, p- 367. Muller, Pachysoma brachyotis n. sp. (af Pteropus) dns Borneo: v. d. Hoeven en de Vrie- ses Tiidschr. 5, p. 146. Ogilby, Pteropus Gambianus och Macroce- phalus från V. Afrika: Zool. Proc. DI. (Isis 1837, p- 140). Bennett, Pt. Epomophorus fr. Gambia, Zool. Proc. III. Hörs 1837, 185). Id. Genus KbEnbo kris. bildadt af nyssnämde och ett par andra Pteropus — arter från V. Afrika, Zool. Trans. 2, part. 1, p- 31. (Isis 1838, p. 31). Character: bakre lilla kindtanden saknas ofvan och nedan ; falsk kindt. blott nedtill: — En ny dithö- rande art Pt. Mhitei beskrifves. Mampyc Vampyrens blodsugande är ett ämne som ofta rens bNd-varit nekadt och påstådt. Vi hafva nu åter erhål- SE en upplysning derom, som kan förtjena nämnas. | Hr f/Vaterton, som utgifvit en berättelse om sma resor i Guyana (under namn af Wanderings) säger, att han mycket önskat försöka af egen erfarenhet huruvida Vampyren suger blod, och derföre legat 63 i rum med öppna fönster under lång tid, vistats, och låtsat sofva i de grottor der dessa djur voro talrika, men aldrig lyckats att blifva anfallen af någon vampyr. Deremot hade han sett ett sådant djur begärligt suga blod af tårna på en ung In- diansk tjenare, som han hade med sig, under det denne sof; och han säger sig hafva kommit till den öfvertygelsen att djuret kan förorsaka farliga haemorrhagier. (Revue Zool. 1838, p- 90). FER. — Gray anmärker med rätta, att fotså= Om Rof- lornes olika grad af hårighet ej är tillräcklig grund dm för indelning af rofdjuren, och af genera i al anbjölke mänhet, i större grupper, utan blott kan betraktas såsom karakterer för arterne, samt att indelningen i plantigrada och digitigrada rofdjur måste förfalla såsom onaturlig. Vidare upplyser han, att öfre roftandens knöliga tillsats (häl), på mjölktanden är belägen vid midten af tandens insida, men på den permanenta tanden, framtill: (Zool. Proc. 1836, p- 87). En vidare utveckling häraf, jemte en systema- tik för rofdjurs-ordningen, innehålles uti Wieg- manns ypperliga afhandling om rofdjurens tän- der (Wiegm. Archiv. 1838, p. 257). Han faststäl- ler såsom allmän grund: att de falska kindtänder- pe i allmänhet äro en mera i undre än i öfre n a käken GG) och att dessa tänder äro framåt af- tagande upprepningar af roftandens skärande del. Roftanden, som är underkastad de flesta variatio- nerne, är den mest karakteristika för djurets na- turliga beskaffenhet. Den öfre har intill en knöl, 64 som hos de mest utbildade rofdjuren sitter vid tan- dens framända, men hos de öfriga midtpå insidan. Den undre roftanden får, i den mån djuret är mera allätande, en stor, knölig tuggyta i bakre ändan. Undre roftanden sitter alltid något bakom den öfre, hvilket, i tvifvelaktiga fall, kan tjena till roftändernes igenkännande. Ju mera ett djur är rofgirigt desto mera passar undre roftanden in un- der den öfre; således mest hos katten. — Knöl- tänderna äro bakåt aftagande upprepningar af rof- tandens knöliga del; de finnas eller saknas med denna, och visa samma hufvudsakliga former som den, med förkortning eller rent försvinnande af den skärande delen. Mjölktänderna visa alltid en mera all-ätande typ, och äro sinsemellan mindre olika i hela kä- ken, än de permanenta. De visa således bäst det gemensamma i alla tändernas form hos samma djur, hvaremot de permanenta tänderna tydligare uttrycka djurets karakterer och natur. Öfre mjölkroftan- dens knöl sitter, äfven hos katten, midt på insidan. Systema- Den systematiska anordningen af rofdjuren hänge framställes så, att Katt- och Björn-slägtena utgöra. de båda ytterligheterna: det förra är rent köttätan- de; det sednare är så rent allätande, att rofdjurs karakteren nästan försvunnit hos kindtänderna. Mellan dessa ytterligheter ligga 2:ne serier af släg- ten, som hafva alldeles olika tandbildning. Den ena utgöres af Mustela-familjen, den andra af Hund- och Viverra-familjerna. Dessa djurs egen- skap af häl- och tågångare kommer ej i fråga vid bestämmandet af deras generiska affiniteter, ty den varierar till och med inom de underordnade släg- tena; t. ex. tydligaste skilnaden mellan Mustela Martes och Foina består deri, att den sednare är något 65 något mera plantigrad. Gulo och Viverra-arterna visa fullkomligt denna karakters underordnade be- tydenhet. Mustela-familjen utgöres vidare af 3 serier, som slutas med Meles, hvilken måste räknas hit, till följe af tandbildningen, men som utgör en öf- vergång till Procyon &c. i Björn-Familjen. De uppställas sålunda: 1:o med transv. knöl- 2:0o transversell knöl- 3:o fyrkantig knöl- tand, brun, under tand; habitus af 3:o tand,grårandiglfärg, mörk färg; lika klor långa framklor &c. på alla fötterna &c. Pa +: Mustela - Melogale Meles FR 3 : Putorius Afrik. Zorilla. Mephitis Cs 3 : Galictis ”Ratel”. Mydaus. Dertill Lutra, (Pteronura?) och Enhydris såsom öfvergångsformer till Skälarne. [Härvid anm. Ref. att Gulo tyckes inrymmas jemte ”Mustela”, som vi hellre ville benämna Mar- tes. Om några af sligtnamnen se längre ned. Melogale "bör heta Helictis eul. Wiegm. Arch. 1838, p- 391]. Till Hundfamiljen föres Hyena, som hörer dit både genom sin habitus och tändernas bildning, oaktadt dessas olika antal. Mellan Canis och Vi- verre står ÖOtocyon, som har + knöltänder. Fi verre gränsa slutligen intill Procyon och Nasua, som utgöra öfvergången till Björnarne. Blainville lemnar äfven en öfversigt af hela RBofdjursordningen, uti sin afhandling om Indiens Mammalia, Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 273, (1837). Waterhouse indelar rofdjuren i 6 familjer: ”Canide”, ”Viverridex”, ”Felide”, ”Mustelide”, ”Ur- side”, och ”Phocide”. Hyxna anses vara en af- vikande form närmast Viverre. Meles, Gulo m. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 5 66 fl. hänföras till ”Mustelide”. ”Urside” utgöras af Ursus, Procyon, Nasua, Cercoleptes, Aretictis och Ailurus, kanske äfven Bassaris. Jag anför famil- jernes namn efter författaren, under de namn han begagnat. Om TN 'Tänderna hos Proteles beskrifvas af Isid. " Geoffroy (Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, — och V'In- stitut N:o 221). Kindtänderna äro, äfven hos det fullvuxna djuret, sådane som förf. beskrifvit dem bos ett ungt exemplar; nemligen +: alla till formen liknande falska kindtänder, utan egentlig roftand och utan knöltand. Vanligen stanna en af dem alltid inom alveolus, utan att frambryta. Djuret skall hufvudsakligen föda sig af späda djurs-ungar, och lärer särdeles finna den stora fettsvansen, på de afrikanska tama fåren, smaklig. Det skall sväl- ja stora stycken af födoämnena hela, hvilket man skulle kunnat sluta af den ofvanbeskrifna tand- byggnaden, som ej är tjenlig för födans tuggning. Ett exemplar af Proteles, ”kanske en ny art” har blifvit funnet dödt i Nubien, hvarest detta djur ej förr varit kändt. Strödd Martin beskrifver Felis Yaguarondi: Zool. Litteratur: i : Felis. Proc. 1837, p. 3. — Han förmodar att en annan närslägtad art eller varietet kan finnas, för hvilken på förhand föreslås namnet F. Darwinii. Gray om Felis Uncia, som verkligen lärer vara egen art; Zool. Proc. 1837, p. 67. Gray om Felis neglecta, n. sp. från Sierra Leona, Taylors Ann. 1. p. 27. Ar lik Leoparden men fötternas yttre sidor ej fläckiga; svansen af half- va kroppslängden. Martin Felis marmorata n. sp. Zool. proc. Nov. 1836, (Isis 1838, p. 207). Lesson Felis senegalensis n. sp. Guérins Mag. 1839, (nära Servaln). 67 Ogilby beskrifver F. Servalina från Sierra Leona: Zool. Proc. 1839, p. 94. Hyena crocuta finnes vid Senegal enligt Ro- bert, Ann. Sc. Nat. V. p. 227. I Liverpool har man fått se Hyxnans parning, som flera gånger, under 14 dagars tid, förnyades. Makarne hängde tillsamman nära en timme, men hannen vände sig ej om, såsom hundarne pläga göra. Drägtigheten varade 12 veckor från första parningen, hvarefter honan födde 4 ungar, som voro blinda i 9 dagar (Fror. N. Not. 1859 Jan. IX: 6. -— jämf. Fror. N. Not. 156). Skilnaden mellan Hundens, Vargens och Räf- vens skelett framställes af Marcel de Serres i Bibl. Universelle 1835. (Jamesons Ed. new Phil. Journ. XIX, p. 244. Natural. hist. of the Bloodhound (Canis famil. sanguinarius): Dublin Medical Press N:o XVII, Maj 1839 (se Fror. Not. 1839 Oct. XII. 4). Sykes anser Canis jubatus i Sydamerika vara en mellanlänk mellan Canis och Hyzxna. Den är ännu föga känd och sällsynt i Europas samlingar. S. har blott sett ett defect exemplar. (Zool. Proc. 1838, p. 111). Canis himalaicus , Ogilby i Zool. Proc. Oct. 1836, (Isis 1838, p. 205. Månne skild från C. Vulpes?). Vulpes dorsalis vn. sp. från Senegal; Gray, 0ok Proc. 1837, p. 132. Vulpes fulvipes n. sp. från Chiloe. Zool. Proc. 1837, p- 11. C'kanske = Molinas Culpeu”?). | En art räf från Sahara beskrifves af Bodichou, Ann. Sc. Nat. VI. p. 156, [månne C. famelicus Röpp?]. oo Jo ov. Muller beskrifver tandbyggnaden hos Otocyon i Möllers Archiv 1836, pag. L. Hyena, Canis. Viverra. 68 Gray underrättar oss att Herpestes Smithii har longitudinelt aflång pupill, liksom de gräs- ätande djuren. Taylors Ann. vol. 2, p- 287. Fiverra Boiei vu. sp. från Borneo: Muller iv. d. Hoevens och de Vrieses Tiidschr. 5, p- 144. Genetta poensis vu. sp. fr. Fernando Po. Water- house Zool. Proc. 1839, p. 59. Bland de Afrikanske arterna af Herpestes upp- rättar Isid. Geoffroy 3:ne nya genera (1 Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 250. — Institut 1837, N:o 221). De äro: Ichneumia (af Herp. albicaudus Cuv., H. leucurus Ehr. och H. gracilis Räpp) Galidia (af 3 nya arter fr. Madagaskar, som be- skrifvas). Galidictis (Mustela striata Geoffr. hvaraf figur lemnas). De 2 förstnämda skilja sig nästan blott gerxom en liten olikhet i hårbeklädnaden under foten. Det tredje bör ej förblandas med Galictis Bell; se ne- danför. Ogilby om Herpestes Mungos, Gambianus, vitticollis: Zool. Proc. III (Isis 1837, p. 140. Herpestes fusca n. sp. fr. Indien: Waterhouse Zool. Proc. 1838, p- 55. 4 arter af Herpestes beskrifvas af Gray i Wiegm. Arch. 1839, p.- 190 (ur Loudons Magazin). — H. brachyurus m. fl. i Zool. Proc. 1836 (Isis 1838, p- 198). Af slägtet Cynictis Ogilby, som skall vara en länk mellan Herpestes och Ryzena, beskrifver Mar- tin en ny art, i Zool. Proc. 1836 Maj (Isis 1838, p- 186), nemligen: C. Melanurus Mart. fr. Sierra Leona (cauda apice nigra). (C. Stedmanni Og. Zool. Pr. 1 (cauda apice alba). 69 Jourdan fabricerar 2 nya genera af 2 arter från Indien, enligt ”Rapport” af Blaitunile och Fr. Cuvier i Institut "N:o 2205:— Ann. Se: Nat. 8, p: 270, (1837); nemligen: Hemigale Zebra, digitigrad, närsl. med Genetta. Amblyodon auratus, plantigrad, nära Paradoxurus. Ingendera torde kunna anses för skild generisk form. Gray, om arterna af Paradoxurus i Wiegm. Arch. 1839, p. 188 (ur Loudons Mag.), 18 arter uppräknas, och indelas efter färgteckningen i 8 sectioner. 6 af dem beskrifvas. — Öm de slägte se vidare i Temmincks Monogr. vol. 2, Mon. 15. Paradoxurus plilippensis n. sp. beskrifven af Jour- dan enl. Rapport af Fr. Cuvier, Ann. Sc. Nat. 8, (1837), p- 367. Fr. Cuvier anmärker att detta slägte nu synes blifva en samling af allt, som ej hörer till andra former bland Viverrzae. Denna art skall dock komma nära P. typus. P. Derbyanus från Malacca. Zool. Proc. 1837, p. 67. P. Grayi, Bennett, Zool. Pr. 1835, p. 118 (Isis 1837, p. 180). P. leucomystax , Gray Zool. Pr. 1836. 3 P Parad. fr. Nepal: Hodgson As. Res. XIX. 1 (Ann. Sc. Nat. XI. p. 127). Monograli af Arctictis finnes i Temmincks Monogr. de Mammal. vol. 2, mon. 15. ”Platyschista Pallasii” (= Viverra hermaphro- dita Pallas), beskrifves af Otto i Acta Bonn. XVII. 2, p- 1089. Den anses vara närslägtad med Arctictis. Öhignos &c. pag. 1102). Gray beskrifver i Zool. Proc. 1836, p.- 86,Lutra &c. ett djur från Sumatra, under namn af Cynogale Benetti, som han anser stå mellan Paradoxurus och Aretictis. Derefter beskref Blainville en art un- der namn af Kiverra Carcharias, efter en kropp utan hud, i Ann. Sc. Nat. vol. 8, p.- 279 (1837), 70 och föreslog det nya slägtnamnet Lamictis ibid. p- 278. — Samma år beskref Muller sin Potamo- philus barbatus från Borneo (i 'Tiidsehr. voor Nat. Gesch. 5, p- 140). Alla dessa 3 beskrifningar igen- kändes af Wiegmann (Archiv. 1839, 2, p. 425), såsom tillhörande samma djurart. Den lefver som en Utter och skall, enligt Wiegmanns åsigt, förhålla sig till Viverra, såsom Lutra till Mustela. — (Fal- ska kindt. 3, roft. +, knölt. +, fötterna ha simhud). (Se äfv. Fror. Not. 1839 Maj, p- 167 , Mullers beskr-.). ”Pteronura” (borde vara Pterura) Sanbachi från Demerara är äfven ett märkvärdigt utterartadt djur, som utgör en mellanform af Lutra och Enhydris. Framfötterna äro såsom på Lutra, men bakfötterna likna dem på Enhydris, med de 2 yttre tårna längst. Svansen är kantad af en bred horisontel hinna. - Charlesw. Mag. 1 (1837) Wiegm. Arch. 1838 1, p. 285, med fig: vid Årsb. — Taylors Ann. 2, 286. Utterns parningstid synes ej vara rätt bestämd (Wiegm. Arch. 1838, p. 131). En ny art, Lutra Poensis, fr. Fernando Po, beskr:s af Waterhouse Zool. Pr. 1836, p. 60. Skelettet al Enhydris beskrifvesaf Hodgson i Zool. Proc. 1836, p- 59. Mosteline! Gray anmärker att knöltändernas storlek va- rierar betydligt hos olika individuer af mustela- arterne (Zool. Proc. 1836). Lichtenstein lem- nade en afhandling öfver de Mustela-artade dju- rens tänder. Lefnadssättet af Mustela minor (”allmänna vesslan”) beskrifves af en skottsk författare (se Fror. Not. 1839 Oct., XII, 3.). Den är allmän i Skottland ; ”blir der 82 tum lång (i Tyskland blott ' 7 Rheol. tum)”. M. Erminea är der sällsynt. 71 Om - Iilerns lefnadssätt (se Fror. Not. 41839 Sept. XI, 20). Underrättelser om en tamd Mård, af Pie- truski, finnasi Wiegm. Arch. 1839, p. 251. Den förtärde gerna bröd, frukter och vin. Bonaparte afbandlar de europeiska arterna af egentliga Mustele (typ. Erminea), i Iconogr. della Fauna Iltal. fasc. 22; och uppräknar alla kända arter i Charlesw. Mag. 1838, p. 37. De äro följande: M. Erminea L. i Europa. — Cicognanni Bonap. Nordamerika: svansen n. kor- tare än halfva kroppen ochi spetsen svartaktig. — Boccamela Cetti, i Sardinien; lik m. vulgaris, men 8; tum lång, med nära 4 tums (34 svans. Den anses vara Avristotelis Jctis; äl- skar håning. — vulgaris L. i Europa. Svansen kortare än s$af kroppen, utan svart spets. — Richardsoni Bonap. i Nordamerika (M. Erminea Rich. fn. bor. Am.) — longicaudata Bonap. i Nordamerika (M. Ermi- nea ibid.) — frenata Licht. i Mexico. Hodgson om Mustela kathiah från Nepal. Institut 1836, N:o 189. (Nära Illern). Bell uppställer slägtet Galictis , af Gulo vit- tatus Desm. och en ny art. G. Allamandi; i Zool. Proc. 1837, p. 45. — Revue Zool. 1838, p. 293. [Hit hörer äfven G. barbarus från Brasilien. De äro fullkomligt plantigrada och i kroppen lång- sträckta. Om deras affinitet se förut vid Wieg- manns öfversigt af rofdjuren]. Lichtenstein, monografi öfver sl. Mephitis Cuv. i Berl. Vet. Ac. Handl. 1836, (tryckt 1838), p. 249, (Utdrag i Isis 1839). 17 arter äro kända, 72 hvaraf dock 5 äro tvifvelaktige och en, M. africana (Viv. Zorilla Thunb.), som bebor Afrika, af andra författare anses ej höra hit. Författaren utreder ypperligt dessa, hvarannan nära liknade och förr sammanblandade arter, samt visar, att hvarje art har ett eget, inskränkt område att bebo. Om den stank som de, i likhet med en stor del Mustela- och Viverra-artade djur, sprida, säges, att den är så stark, att den angriper ögonen liksom svafvelrök, då de luktgifvande körtlarne öppnas. Årterne in- delas i 2 subgenera: Thiosmus , med 3 kindt.; 10 sp. fr. Sydamerika. Mephitisy+ 58, 6 - - N-Am. och 1i Afrika. Wiegmann föreslår namnet Rhabdogale, i sin förut nämda afhandling om Rofdjursordningen (Wiegm. Arch. 1838, p.- 267), för Mephitis africana Licht. men rättar detta till Zetonyx Kaup, Gi Wiegm. Arch. 1839, 423). Namnet Zorilla är ett Spanskt diminutiv af Zorra, räf, och passar således ej till systematiskt namn; det tillhörer dessutom en ameri- kansk art enl. Lichtensteins nyss anf. arbete. Han antyder tillvaron af 4 dithörande arter i Afrika och Åsien. ”Ratelus” Indicus (Ursus indicus Sh.) beskrif- ves af Burton Zool. Proc. III, p. 113 (Isis 1837, p- 145). Anses skild från den Capska. Pietrusky, notiser om lefnadssättet af Meles Taxus, Wiegm. Arch. 1837, p. 160. Waterhouse om Meles labradoria , Zool. Proc. 41838, p. 153. Dess cranium utmärker sig genom bredden öfver nacken, som är lika med bredden öfver arcus zygomatici. Nosspetsen är hå- rig, tänderna något litet olika med M. Taxus o. s. v., hvarföre ett nytt slägtnamn, Taxidea, föreslås. Hodgson om Ursitaxus [!] från Nepal. As. Res. XIX (Ann. Sc. Nat. XI, p. 127). Enligt be- 73 skrifningen synes den komma nära Rateln: ”lik Og 2,1, 1 Meles”, kindtänder , Er s så ; inga utöron. Martin åtskiljer 2 arter, som han anser haf- Cercolep- vari blandade under Cercolept Niptevderr va varit sammanblandade under Cercoleptes caudi- cyon &c. volvus, Zool. Proc. 1836, p. 83, (Isis 1838, 196), båda få nya namn: C. megalotus: lxete rufus, etiam subtus; auriculis longis, rotundatis. C. brachyotus: griseo flavescens, subt. pallidior; auriculis latis. Owen Anatomi af Cercoleptes Zool. Proc. III, p. 119. (Isis 1837, p. 180). Intet tecken till cla- vicula, ingen blindtarm. Hörer i alla afseenden till rofdjuren, men närmar sig quadrumanerna. Wiegmann monografi af Procyon (5 arter). Wiegm. Arch. 1837, p. 352. — Två af dem: Pr. brachyurus och obscurus beskrifvas i Berl. Bericht 48377 p.2. J. v. d. Hoeven anser Procyon och Nasua böra förenas till ett enda slägte. Act. Bonn. XIX (de qvibusd. Mammal. 3:0). INSECTIVORA. En systematisk öfversigt af hela ordningen lemnar Blainville, som anser dem utgöra en egen Ordo, att inrangera mellan Chiroptera och Bruta. Slägtena framställas på följande sätt: 1 Talpa: med subyg. Chrysochloris Talpa Scalops Condylura 74 2 Sorex: med subg. fa falska kindt. 3 Mygale b - SINN Sorex — " framt. färgade. Macroscelis xx or ej färgade. Glisorex e falska kindt. 3 Echinosorex (Viverra gymnura Raftl.). 3 Erinaceus: Erinaceus. Tanrecus. [En hvar ser att några af namuen måste utbytas mot de brukliga och riktiga: Glisorex bör heta Cladobates ; Tanrecus bör vara Centetes]. De kända arterna uppräknas och en mängd namn hänföras till synonymerne. Sorex finnes i alla verldsdelar utom Sydamerika och Australien. Att Centetes en- dast tillhör Madagaskar är väl kändt. — En Talpa, 3 Sorices och en Erinaceus äro funune fossila i ter- tiärbildningarne. Dessa arter synas ej vara specifikt skilde från de nu lefvande. (Ann. Sc. Nat. X, 118. — Institut N:o 321, 1838). Erinacsae! Af slägtet Erinaceus beskrifvas såsom nya: E. concolor från 'Trebizond af Martin Zool. Proc. 1837, p. 102. — E. hypomelas från Turkomannien, af Brandt i Bullet. de Petersb., 1836, p. 178. Echinops Telfairi n. g. et sp. från Madagaskar, är ganska närslägtad med Erinaceus, hvarifrån den endast synes afvika genom tändernas antal: (d. prim. +, lan. $&, mol. spur. 3). Martin Zool. Proc. 1838, p. 17. Man har förut trott att Erinaceus på nämde ö helt och hållet ersattes af Centetes, men det ser ut som om dessa båda former der vore temligen talrika; man har nemligen vidare dervifrån fått: Slägtet Ericulus , beskrifvet af Is. Geoffroy i Institut N:o 220 (Isis 1837, p. 847; Ann. Sc. Nat. 8, p- 60). Af beskrifningen synes, att detta djur liknar Erinaceus i allt, utom deri, att hörntanden 75 är något högre än de närgränsande små tänderna, hvarigenom den närmar sig till Centetes. Af förf. jemföres den endast med denna sednare. Ryggen är såsom hos Erinaceus tätt fullsatt af taggar, utan hår. G. lemnar en monografi af Ericulus och Cen-Centetes. tetes i Guérins Mag. 1839. Till förra slägtet räknas 2 arter: E. nigrescens och Buffons Tendrac; till det sednare 3, hvaraf en ny: C. armatus , alla från Madagaskar. Gray indelar slägtet Sorex i 5 genera, med Sorex. öfversigt af arterna, i Zool. Proc. 1837, Pp: tg. Nathusius afhandlar de Europeiska näbb- mössen, Wiegm. Arch. 1838, 1 p. 19. Vår all- männaste Svenska art benämnes S. vulgaris efter Linné i Mus. Ad. Fr. (Hans afbandling följes i Keyserling och Blasius Eur. fauna). Namnet S. Araneus användes af de nyare efter Bechstein, för en tysk art. — Om Europas Sorices, se äfven Selys études de micromammalogie. Jenyns om Englands Sorices Jardines Mag. 2, p. 24; samt vidare i Taylors Ann. 1, p. 417 (1838); — ibid. 2, p. 43. Om Tyska arter ibid. up rd Den Svenska Sorex fodiens beskrifves såsom ny art, under namn af Amphisorex Linneana, af Gray i Taylors Ann. vol. 2, p. 287, efter ett exemplar som han erhållit af Hr J. Wahlberg. Den Engelska, A. Pennanti Gray, skall vara brun- svart, med kortare svans: knapt längre än hälften af hufvud och kropp; på den nordiska 3. Selys och Nathusius återförena dem. Duwernoy om Sorex alpinus Schinz. In- stitut 1836, N:o 147. Rathke anser S. suaveolens Pall. för identisk med S. etruscus Savi (i den förvutn. Beytr. zu 76 Fauna von Krim). Nathusius är ej af samma tanka, se Wiegm. Arch. 1837, p. 153. Bachman monogr. af N. Amerikas Sorices Journ. Acad. Nat. Sc. Philadelphia VII, p. 362 med pl. (1837) (enl. utdr. i Revue Zool. 1838, p- 290. Synes upptaga 8 sp. utom 4 som finnas hos Richards. — Ingen Europeisk). Brandt lemnar en anatomi af Myogalea moschata i Wiegm. Arch. 1836, p. 178, — och beskrifver dess moschus körtlar i Act. Bonn. XVIII, 1 p. 241. De anses hafva betydelsen af anal- körtlar. Macroscelides Rozeti beskr. af Duwernoy i Mem. de Strasb. 1, 2, 1, och dess lefnadssätt af M. Wagner 1 Wiegm. Arch. 1839, p. 79. Insti- tut 1838, p. 306. Den finnes i vestra delen af Algierska området, bland tätt snår af Chamerops; bor under stora stenar; lefver endast af Mollusker och Insekter. 2:ne andra arter M. Alexandri och Melanotis , från S. V. kusten af Afrika: Ogilby, Zool. Proc. 1838, p. 5. Chrysochloris Damarensis , från samma trakt, Ogilby I, Git; GLIRES. — En öfversigt af hela Gnagare-Ord- ningen börjas af Waterhouse (on the Rodentia) i Charlesw. Magaz. 1839, p. 90, 184, 274. Den indelas, efter underkäkens form, i 3 stora sectioner: 1:o Murina: underkäkens bakre vinkel bildar en 4-kantig lob, som ej utskjuter bakom condylus. (Os Zyg. afgår öfver gomhvalfvets plan. Sym- physis menti liten. - Foramina palatina vanli- gen ej stora). ve 2:o Hystricina: underkäkens bakre vinkel är ut- dragen i en lång spets, undertill platt och ut- skjutande bakom ledknappen. Dess symphysis är stor och foramen infraorbitale är ganska stort. 3:o Leporina: underkäkens bakre del hög, pro- cessus coronoideus rudimentär; symphysis hori- zontell, m. m. Under dessa hufvud-sectioner uppföras familjerna, med namn, som äro bildade på det i England myc- ket brukliga sättet, hvilket ej torde bifallas af alla, sålunda: 1:o MURINA FAM. 1 Sciuride hufvudet rundadt med stor proc. postorbitalis och proc. coron., stort gomben, och gomhvalf, som räcker bakom kindtänderna. Fram- tänderna hoptryckte; kindtänder i lika stora, eller dertill en liten ofvantill, o. s. Vv. Sciurus (med Geosciurus A. Smith, = Xerus Ehr.; Tamias; Pteromys), Spermophilus, Ar- ctomys. FAM. 2 Myoxide. Framtänder hoptryckte; Kindt. + olika, med rot. Gomhvalf kortare. Myoxus och Graphiurus. FAM. 3 Gerboide med stort foramen anteorbitale, ofantlig bulla ossea, liten proc. coronoideus &c. Dipus, Alactaga [?], Meriones. FAM. 4 Muride Framtänder hoptryckte, kindt 3, framåt större. Arcus Zygomat, smal, framtill högt sittande : Mus, Gerbillus, Psammomys (knapt skild från föreg.), Reithrodon, Hydromys, Cricetus, Sig- modon , Neotoma, Hapalotis, Rhizomys, Eury- otis (Br. Otomys Cuv.). [Phlxomys, Dendromys, Hesperomys tillkomma i följande afhandl.]. 78 Anm. Jag har ej sett slutet af denna afhandl. men kan komplettera den efter Förf:s nedanför nämda Geogr. öfversigt: FAM. 5 Arvicolide Alla från norra delen af båda continenterne. Castor, ”Ondatra”, Arvicola, ”Lemmus”, Spa- lax och Geomys. 2:o HYSTRICINA FAM. 6 Hystricide: Hystrix, Erethison, Atherura, Cercolabes, Synetheres. (Afr.) Aulacodus, Orycterus, Bathyergus, Pe- tromys. (S. Am.) Capromys, Myopotamus, Echimys, Nelomys, Cercomys, Dasyprocta, Czxlogenys. FAM. 7 Octodontide (från SydAm. Westindien). Ctenomys, Poephagomys, Octodon, Abrocoma. FAM. 8 Chinclillide (från samma verldsdel). Chinchilla, Lagotis, Lagostomus. FAM. 9 Cavide (från samma trakter som föreg.) Cavia, Kerodon, Dolichotus, Hydrocherus. 3:o LEPORINA FAM. 10 Leporide (fr. alla jordens delar utom Au- stralien). Lepus, Lagomys. Utelemnade och ovissa genera: Ctenodactylus och Helamys ovisse till sin plats. Otomys Smith (ej Ot. Cuv.), Akodon Meyen, He- teromys Desm. [se nedan], Saccomys Fr. Cuv. förmodas höra till ”Muridze”. Den fossila Aplodontia ställes, med någon ovisshet, vid Sciurus. Geografisk Samme Förf. lemnar, öfver hela Gnagare- ordningen, en geografisk öfversigt (i Zool. Proc. 79 1839, p. 172), hvaraf en stor del nyss förut är upptagen. Han antager följande naturliga regioner af jorden: 1:o Europa med Norra 4:o Indien med Öarne. Åsien. 5:o S. Amer., Westindien. 2:o Nord-Amerika. 6:o0 ÅA ustralien. 3:o Afrika. J Australien finnas blott få Gnagare; 6 arter äro kände: alla af fam. ”Muride” (Mus, Hydromys, Pseudomys och Hapolotis Licht). Sydamerikas fleste Glires höra till ”Hystrieina”, hvaraf blott få arter förekomma i andra verlds- delar. Förf. anser dem, liksom Aporne 1 sam- ma region stå på en lägre utvecklings grad än de öfrige verldsdelarnes djur af samma Ordo. I Nordamerika och Indien äro Sciuri öfvervägande till artantal; deremot synes slägtet Mus der vara fattigare än på andra ställen. I heta Zonen synas Glires ej vara talrikare än i de tempererade, hvarigenom denna ordning visar sig olik de flesta öfriga bland mammalia. Sciurus, Mus, Hystrix och Lepus finnas i alla re- gioner utom Australien. I allmänhet visa de fossila arterna, att samma län- der alltid varit bebodde af samma former. Om Bäfrens förekommande i Europa har jag funnit följande uppgifter: Uti Bhone lära de ännu finnas: en unge erhölls nyligen der vid en öfversvämning (Fr. Not. XII, 4 p. 56, Oct, 1839) — I Böhmen skola colonier finnas vid Krumau enl. Kahlert, Isis Fossila Glires. Bäfrar 1 Enropa. 80 1838, p. 594. — I Preussen äro de nu sällsynte, men i början af 180:xtalet funnos der colonier, som hade hus (Wiegm. Arch. 1837, p. 174). [Deras förekommande i Norra Sverige är bekant genom Nilssons arbeten]. ”Ossa carpi” hos Chiromys äro 9, såsom van- ligt hos Primates, till hvilken ordning detta djur hänföres: nemligen 4 i hvardera raden och ett inter- mediärt mellan scaphoideum och trapezoideum. Cal- caneum och scaphoideum äro nära lika så långa som hos Tarsius och Galago. Blainville i Revue Zool. 1839, p.- 335. Anatomi. Anatomien af Lagostomys trichodactylus (Bis- cacha) afbandlas af Owen i Zool. Proc. 1839, p. 175. Deraf må endast anföras, att hjernan hos den- na art är minst bland Glires, nemligen blottytraf hela kroppsvigten, och att honans köndelar närma sig till dessa delars struetur hos Pungdjuren, mera än på något annat kändt djur; ty ej blott Uteri voro 2, aldeles åtskilde och försedde med skilda Ori- ficia, utan äfven Vagina var genom ett septum 2-delad till 1 tum, eller + af hela sin längd. Viscera af Celogenys subniger beskrifvas af Martin, Zool. Proc. 1838, p. 52. — Duodenum börjar i form af en päronlik säck: en bildning som förut är anmärkt hos Capromys, ”Anema och Coypus” (d:ä: Cavia och Myopotamus) bland glires, samt den nya Echinops bland TInsectivora. Magen har en hopdragning mellan cardial och pyloridelen samt ett muskelband långsåt, hvarigenom Curvatura major sammandrages i form af sacculi. Tunntar- men ensam är 10 g:r längre än kroppen; Gall- blåsan stor; Clavicule ofullständiga. Kort underr. om inre delarne af Spalax Ty- phlus se Zool. Proc. 1839, p. 123. — Anat af Myopo- 81 Myopotamus , Martin Zool. Proc. III. p. 173. Isis 1837, p. 199. — Christie anm. der, att spenarne sitta långt ut på sidorna. Waterhouse om Cranium hos ”Chinchillidce” Character och ”Cavide” Zool. Proc. 1839, p. 61. Dessa bå- St SLA da närslägtade familjer skilja sig hufvudsakligen genom underkäkens form; hos den sistnämda har den nemligen en stark list på yttre sidan; bakre vinkeln skjuter långt ut bakåt; proc. condylöideus är kort och pr. coronoideus står långt framåt Q&Cc. hvilket allt är annorlunda hos Chinchilla-familjen. Weissenborn omtalar 2 longitudinella fläc- Ovanlig kar, betäckte af kort, styft hår, på hvardera Hö ning kos ten hos Cricetus vulgaris. De äro vanligen dolde Cricetus. under det öfriga håret, och anses af förf. vara der för att förekomma friction. Waterhouse aum. dervid att de torde utmärka hudkörtlar, liksom hos Sorices. Sulzer kände redan dessa fläckar 1774. (Zool. Proc. 1839, p. 59). Mus minutus Pall. finnes på Jutland, enl. Ja- fogar cobson i Kröyers Tidskr. 2. 446. Underrättelser Beg lemnas om dess lefnadssätt. Mus Decumanus kom först till Mansfeld och Om hus- Bernburg i Tyskland år 1785. Den har nu utro- "orm tat M. rattus derstädes. Mus musculus var under några år fördrifven af en annan, obestämd, art, som var större, med mindre ögon. Nu börjar denna åter bli sällsynt, och M. musculus allmän. (Rimrod i Isis 1838, p. 108). Råttarternas lynne och historia, efter fångne och tamde exemplar, afhandlas i Fror. Not. 242. — Förf. visar att de igenkänna personer. En anonym författare (troligtvis densamme som Ekorrens skrifvit om råttorna?) meddelar märkliga obser- SER vationer öfver lefnadssättet af allm. Ekorren (Sci- Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 6 82 urus vulgaris), gjorde 1 Skottland. Den lade sig i vinterdvala i ett bo, hvilket den förfärdigade af ull, mossa &c. Intagen i ett varmt rum, efter 14 da- gars sömn, blef den straxt åter liflig och frisk. Den visar mycken intelligens, ”äter gerna kött” och ”dödar foglar med skicklighet, hvarefter den bör- jar äta från bakre ändan af foglens kropp”, hvil- ket är anmärkningsvärdt, då råttorna och andra köttätande djur börja från hufvudet (Fror. Not. XI. 17, (Sept. 1839), ur Dublin Medical Press. Febr. 1839, N:o V). [Vi böra härvid anmärka att i Sverige, äfven 1 norra delen, ser man Ekorrarne allmänt under hela vintern springa omkring i trä- den. De tyckas således ej här ligga i dvala]. Den lilla vanliga Nordamerikanska Ekorrens (Piteromys Foluccella) lefnadssätt beskrvifves likaledes af en anonym författare, (i Loudons Mag. IX (1836). Den sofver om dagen och är i rörelse om natten; blir lätt tamd; kan i flygten undvika föremål som komma i vägen o. s. v. Modren bär ungarne ofta med sig. Om Gör En gnagareart, som till storleken och öronens are från,., Å . o (äkäNon ängd liknar en kanin, men har lång svans, be- skrifves såsom ny, under namnet Conilurus con- structor, af Ogilby (Linn. Trans. XVIII, p- 121. — Brewster journ. XII, p. 95). Gray upplyser (i Taylors Ann. 2, p. 307), att det är Hapalotis albipes Licht. Den är märkvärdig för sina bygg- nader af starkt hopflätade grenar o. d. i form af stora rishögar, till volum af ett par lass, hvilka man förr hade trott vara förfärdigade af infödin- garne. Vid Sidney kallas djuret Native Rabbit. På samma ställe beskrifver O., efter en rit- ning af Major Mitchill, ett djur från samma verldsdel, som ban anser vara en verklig Dipus. 83 Gray förmodar, på anf. st., att det är samma djur som nyss nämdes [och såsom sådant bör det utan tvifvel anses, så länge man ej äger säk- rare bevis på dess tillvaro]. Bachman, monografi af de Nord-Amerikanska Spridd egentliga Sciuri, 17 sp.; deraf 6 nya: Texianus, ST lanuginosus, fuliginosus, subauratus, Auduboni, Richardsoni. — Sc. capistratus Bosc, vulpinus Gm., niger Catesb., variegatus Desm. äro blotta varieteter af en art. (Zool. Proc. 1838, p. 86. Sillim Journ. vol. 37, p. 290, och utförligt i Cbarlesw. Mag. 1839:p: 113, 154, :220, 3303-378). Sciurus albipes och socialis fr. Mexico, Wag- ner, Bay. Vet. Ac. Handl. 2, p. 500. (Wiegmann förklarar dem båda för varieteter af Sc. variegatus, Archiv. 1837, 2, p. 166). — Sc. gambianus Ogilby Zool. Proc. III. (Isis 1837, 141). — Sc: ephippium och exilis fr. Borneo, Muller, Tiidschr. voor Nat. Gesch. 5, p. 146. — Sc. humeralis , auriven- ter, Rafflesi, griseiventer fr. Indien och öarne, Coulon Mem. de Neuchatel Vol. 1. p. 122. Ann. Sc. Nat. vol: 8, p. 62 (jfr. Wiegm. Årsb. 1837). Sc. sublineatus patr. ign., lik Sc. palmarum, Wa- terh. Zool. Proc. 1839, p. 19. — 2 n. sp. Sciuri samt om 2 under Sc. palmarum förblandade: Zool. EroC:830, p. 117. Pteromys (”Sciuroptera”): 2 n. sp. fr. Indien Gray Zool. Proc. 1837, p.67; — Wiegm. Arch. 1839, p. 194. — Sc. Horsfieldi fr. Java, Waterhouse Zool. Pr. 1837, p. 87. Taylors Ann. 1, p. 225. Graphiurus elegans fr. S. V. Afrika, Ogilby Zool. Proc. 1838, p. 5. Anses ej vara generice skild från Myoxus. 1:o Sciuri. 34 0 D:pus Fr. Cuvier om Dipus (Gerboises) och Me- &e riones (Gerbilles, Alactaga), med monografi al dessa sednare, Ann. Sc. Nat. VI, p. 152, 347. — Zool. Trans. 1838, p. 131. — mö 1838, p. 838. — De förra hafva blott 3 tår, samt ett enda emaljveck i kindtänderna; till sednare sl. räknas alla de, som hafva 5 tår och flera emaljveck. — Meriones mi- crocephalus n. sp. från Philadelphia trakten, Har- lan Zool. Pr. 1839, p. 1. — M. (”Alactaga”) arun- dinis fr. Barbariet ibd.; se Isis 1839, pag. 224. — M. (”Gerbillus”) Cuvieri fr. Indien (lik Dipus indicus Hardv. men tarsus kortare) Waterh. Z. Proc. 1838, p. 56. AMG Europeiska arterna af Mus och Arvicola be- och afl- skrifvas i Selys Etudes de mierom.; se förut. — Mus Hibernicus 'Thompson Zool. Proc. 1837, p. 53 (skall skilja sig från Rattus genom mindre svans och öron; jemför Selys, Keyserling et Blasius). Mus palustris från S. Carolina (9 tum med svans) Harlan Sillim. Journ. vol. 31, p.. 385 (1837). Isis 1840, p. 178. (Uu N. Amerika finnes M. sylvaticus; — M. leucopus Raf. = M. nigri- cans ejusd.). — M. Hayi, Alleni, Abbotti n. sp. Waterhouse Zool. Pr. 1837, p. 76. — M. sub- spinosus fr. Cap, lik cahirinus, id ibid., p- 104. Nya arter af Mus fr. Sydamerika, samlade af Darwin, beskrifvas af Waterhouse i Zool. Proc. 1837, p. 15, och fördelas i följande nya subgenera: Scapteromys (tumidus.), Calomys 3 sp. Oxymycterus (nasutus) Mus propr. 3 sp. Abrothrix (8 sp-) Phyllotis ibid. p. 28,3 sp. Reithrodon n. g. fr. Sydam. 2 sp. nära Mus. Id, ibd. p. 29. Phleomys (nn. subg. Muris) Cumingi fr. Luzon. Waterh. Z. Proc. 1839, p. 102. Den skall en- dast lefva af bark, hvilket föranledt namnet. 85 Eligmodontia typus, n. gen. etsp. fr. Buenos Ayres, Fr. Cuvier (Ann. Sc. Nat. 1837. — Wiegm. Arch. 1837, p. 407). — Nära Mus, lång svans, stora öron, tänder och cranium n. som Hypudeus. ”Torde vara = Mus elegans Waterh. i Dar- wins resa”. Hydromys fulviventer från Ulimaroa (Svan river), Jourdan, Ann. Sc. Nat. 8 p. 367. Institut 1837, N:o 221, (”fulvogaster”): Cricetus auratus fr. Aleppo. Waterh. Zool. Pr. 1839, p. 57. Nyctocleptes n. g. i Temm. Monogr. vol. 2. nära Mus. En art. N. Decan Tem. = Mus Sumatren- sis Raffl., Rhizomys sinensis Gray Ind. Zool. Spalax Pallasiä n. sp. (12 tum lång) och Sp. typhlus, båda från S. Ryssland, Nordmann Bull. de Petersb. V, p. 200; — Isis 1839, p. 658. Om råttor med kindpåsar från vestra delen af N. Amerika: Prins Maximilian v. Wied, Act. Bonn. XIX, p. 365: Perognathus fasciatus n. g. et sp. (nära Saccomys?), och Thomomys rufescens ny, nära Bathyergus &c. Om de taggiga Glires Isid. Geoffr. Ann. Sc. Nat. X., p. 122. De kända arterna uppräknas och nya lsekrifvör Genera äro: Acomys n. gen. = Mus cahirinus Dactylomus d:o = Echimys dactylinus s. ej är taggig. Echimys 5 sp. h innefattande Loncheres och Heteromys,t: oHystri- Nelomys 6 sp.f hvilka namn böra åsidosättas. Waibock. SL. Nelomys namngifves först af Jourdan i Insti- tut 1837, N:o 291. — Ann. Sc. Nat. 8 (1837), rapp. af Fr. Cuv. — Typus Echimys cristatus. De hafva hårig svans, och större öron än de egentl. Echimys. Plagiodonta n. g. nära Capromys, Fr. Cuvi- er Ann. Sc. VI, p. 347. Lepus. 86 J. v. d. Hoeven ”de dentium molar. radici- bus in genere Hystricis” Act. Bonn. NIX (Gi Afb. de qvib. Mamm. Gen. 2:0). Om gen. Octodon och Ctenomys. Bennett Zool. Transih23 1po7d. Isis 1838, pufti); nära Poephagomys. Alla hafva hårig svans, klorna 5,5. Octodon: dent. max. sup. = Ctenomys; inf. = Poe- phagomys; cauda ultra + corp:s; auricule me- diocres; ungues elong. curvati. Ctenomys: dent. max. ubique 4, posteriores minores, intus plica parva, extus profunda; cauda ultra + corp:s; auriculae occultatze; ungues subrecti. Poephagomys: dentes prioris, sed plica, utrinque profanda, quasi in 2 cylindros divisi. Cauda = 3 corp:s; auric. mediocres; ungues curvati. Species: Oct. Cumingi Ben. Z. Pr. = Dendrobius Degus Meyen Act. Bonn. XVI. Chili. Ct. brasiliensis Blainy. — Ct. magellan. Benn. (Conf. King Z. Pr. III. — Isis 1837, p. 204). Abrocoma n. G. nära föreg. Waterh. Zool. Pr. 1837, p.- 30. Meyen om Chinchilla-slägtet i v. d. Hoe- ven en de Vrieses Tiidschr. 3, p. 59. Bennett. Lagotis Cuvieri och pallipes Zool. Proc. III, p. 67. (Isis 1837, p. 129). — Vidare i Z. 'Trans..1, p- 33U0(INis 1887, p=205)0 Wiegmann anmärker (Arch. 1837, p. 378) en individuell missbildning i tänderna hos det af Pr. Max. v. Wied. afbildade exempl. af Cavia rupestris (Kerodon Fr. Cuv.). King om Kerodon Kingii, Cavia Cutleri och Mus magellanicus Zool. Proc. III. (Isis 1837, p. 204). Irländska haren anses för en egen art (”L. hibernicus) af Thompson (Irish Trans. 2, p. 260). och andra engelska författare. Öronen sägas vara 87 kortare än hufvudet, svansen ofvan hvit, kortare än hufvudet (2—23+ tum utom håren); säges bli hvit ”af ålder”, ej om vinternl. Dess anatomi finnes i Jardines Mag. 2, p. 283. Svansvertebrerne 13 (hos L. timidus 16. L. variabilis har 13 enl. Nilsson, eller 12 på ett skelett som jag nu har till hands). Troligtvis är den ej skild från vår nordiska L. va- riabilis, med hvilken den äfven förenas af Keyser- ling och Blasius — (se äfven i Taylors ann. 2, p. 70). Den Nordamerikanska Lepus glacialis blir om sommaren gråbrun, med tydligt svarta (”conspicu- ously black”) öron, men lärer ytterst sällan fås vid den tiden, hvarföre den blifvit beskrifven såsom all- tid hvit. — Bachman Pbhilad. Trans. VI, p. 226. Lepus Bachmanni ”n. sp.” fr. Nordamerika Waterhouse Zool. Proc. 1838, p. 103. — Bach- man lemnar en öfversigt af alla de N.: Amerikanska hararne i Journ. of the Acad. of Nat. Sc. of Philad. VII, (enligt Revue Zool. 1838, p. 291). BRUTA. — Blainville afhandlar generice Allmän hela ordningen (”Edentés”). Han genomgår histo-?fYersist riskt kännedomen om dem, och utmönstrar Bra- dypus som Förf. vill hänföra till Primates. = Alla samtlige tillhöra heta Zonen, nemligen: 1:o med kindtänder = 2:0o tandlöse Gamla Contin. Orycteropus Manis. Amerika Dasypus Myrmecophaga. I fossilt tillstånd känner man Megatherium gigan- Fossila teum , hvaraf ett skelett finnes i Madrid, från Syd- """ amerika. B. beviser att det varit en art af huf- vudslägtet Dasypus, som alldeles ej liknat Brady- pus, hvarmed Cuvier jemfört det. Det har till o. m. haft hård hud liksom Bältorna, och varit närslägtadt med D. chlamyphorus (Chlam. truncatus 88 Harl.). Det har alltså ej lefvat i träd såsom man föregifvit. Storleken var såsom Elefantens (10 fot långt, 8 högt). — Flera andra fossila Dasypus arter, dels beskrifne af D'Alton, dels hemförde af Dar- win utgöra mellanlänkar mellan Megatherium och de nu lefvande arterne. De äro alla från Syd- Amerika, den enda verldsdel hvarest denna djur- form finnes. — Jeffersons Megalonyx, hvaraf blott några fragment voro kända från en håla i Virginien, räknas hit af B. såsom Faujas S:t Fond längesedan påstått, emot Cuvier, hvilken ansåg äfven detta djur närslägtadt med Bradypus. Sedan hafva flera fragment deraf blifvit funne i en ben- håla i Tenessee, vid Allegany-bergen, tillhopa med ben af nu lefvande djur och af menniskor. B.an- ser Megalonyx hafva varit en mellanform af Myr- mecophaga, Manis, och Megatherium. Det har va- rit samtidigt med Mastodon och fortfarit att lef- va ända in uti den nu varande djurverldens pe- riod. B. anser till och med möjligt att det ännu kan finnas lefvande. — Tillvaron af en fossil Euro- peisk art af denna Ordo var sannolik till följe af ett tåben, som Cuvier ansåg tillhöra en Manis, men som af Kamp orätt hänfördes till Dinotherium ; den har blifvit bragt till visshet genom några flera tå-ben, som Lartet funnit vid Sansans, jemte tanden af ett djur som tydligen tillhört Bruta. B. antager det af Lartet föreslagna namnet Macrothe- rium för detta djur, som troligen varit närslägtadt med Orycteropus. Flera fossila ben äro ej kända. Elasmotherium , Toxodon och Dinotherium hafva ej hört hit, och det hälben från Auvergne, som man trott vara af en Dasypus, anses af BI. hafva till- hört en Bäfver. Alla de uppräknade facta tala för likheten i allmän karakter hos den fordna och den nuvarande djurverlden inom samma länder. — Bl. 89 anser hela denna djurordning närma sig slutet af sin tillvaro på jorden. Ann. Sc. Nat. XI, p. 113 (1839). — Institut 1839, p.35, 52. — Revue Zool. 1839 Jan., Febr. H. F. Jäger, Anatomische Untersuchung des oryctero- Orycteropus Capensis, Stuttgard bey Erhard 1837, P"5 4:o0, 20 sid. 1 pl., upplyser detta föga kända djurs anatomi och yttre form, samt lemnar en figur der- öfver. Det berättas ofta sitta upprätt, på bakföt- 10—16 terna. Tänderna äro ombytliga till antal Spenarne äro 4. Djuret säges lefva af Ware — Lichtenstein upplyste Ej vid mötet i Prag, att det lefver af Termiter, hvilket låter troligare. Schomburgk lemnade interessanta under- Sar rättelser om Myrmecophaga jubata (Zool. Proc. ”PES" 1839, p. 21). Den springer i traf, så starkt, att man ofta har möda vid att ridande hinna den, och försvarar sig så tappert med klorna, att den till och med skall kunna döda amerikanska tigern. Svansen föres uppböjd öfver ryggen. Ungen hål- ler sig fast vid modrens kropp. Födan består huf- vädsakligen af termiter, men äfven af andra insek- ter. En som hölls fången åt till och med kött- bitar. Detta djur ser dåligt men har fin lukt. Mått lemnas af ett nyss dödadt djur. Största höj- den öfver ryggen var 3 fot, lägsta höjden, baktill, 2 f. 10. t. Längden från nacken till svansroten 3 FRtum: NR Dt 0: SN: Baer visar att Myrmecophaga didactyla har liksom Bradypus, enkel uterus, försedd med dub- bel öppning till vagina. Bullet. de Petersb. 1. — Mäll. Arch. 1836, p. 384. Dasypus hybridus, Martin Zool. Proc. 1837, p- 13,' förbättrad beskrifning och jemförelse med närstående arter. 90 Buckland om den ändamålsenliga organi- sationen hos trögdjuren (Linn. Trans. XVIII, p. 17). Anförer exempel på deras skicklighet och styrka. MARSUPIALIA. — Pungdjurens naturalhisto- ria har, sedan Engelsmännen erhållit vidsträcktare colonier på Ulimaroa, vunnit högst betydliga upp- lysningar, för hvilka vetenskapen isynnerhet står i förbindelse hos den utmärkte engelske anatomen Owen. Såsom ett resultat af sina undersökningar af dessa djur lemnar han en öfversigt af hela ord- ningen, med noggrann karakteristik af genera, hvilka på följande sätt uppställas (i Zool. proc. SÖS JS 1:o Sarcophaga med alla 3 slagen tänder; långa hörntänder, enkel mage, ingen blindtarm (äro verkliga rofdjur). Fam. 1. Dasyuride: ”Thylacinus, Dasyurus, Pha- scogale. (Fossila: Phascolotherium, Thylacotherium). 2:o Entomophaga med 3 sorter tänder, enkel mage, medelmåttig blindtarm. FAM. 2. Ambulatoria: Myrmecobius (se nedan). FAM. 3. Saltatoria: Cheropus och Perameles. FAM. 4. Scansoria: Didelphis och Chironectes. (Från Amerika; alla de öfriga från Australien). 3:0o Carpophaga de främsta framtänderna breda och långa [EF], hörntänderna obeständiga. Enkel mage; ganska lång blindtarm. FAM. 5. Phalangistide: Phalangista (med subg. ”Cuscus, Pseudocheirus, Tapoa, Acrobata), Petaurus. FAM 6. Phascolarctide: Phascolaretos [Lipurus]. 91 4:o Poephaga tänderna som föregående. Ma- gen sammansatt. Blindtarmen lång. FAM. 7. Macropodide: Hypsiprymnus, Halmaturus, Macropus (Känguru). 5:o Rhizophaga Tänder som Glires. Magen har en egen körtel. Blindtarmen kort och vid, med ett appendix vermiforme. FAM. 8. Phascolomyide: Phascolomys. (Wombat). (Fossil: Diprotodon). Endast Phascolomys har 15 par refben; Phalan- gistae, Phascolarctos och Macropodida [således hela Sect. 3:o och 4:0] hafva 13 par; alla de öfrige [Sect. 1:o och 2:0] hafva 12 par refben. I denna öfversigt äro Monotremata (Echidna och Ornithorhynchus) utelemnade, ehuru Owen i andra afhandlingar synes föra dem hit, och ej till Bruta. Bonaparte fortfarer ännu att uppföra dem såsom en egen klass: Monotremata (se VIn- stitut 1838, p- 66). Åfven Ogilby lemnar en klassifikation, med beskrifningar och många iakttagelser, öfver de Ny- holländska slägtena, som utgöra det vida största antalet. (Charlesw. Mag. 1839 Maj; forts. p. 257, 338). Underrättelser om Pungdjuren på van Diemens Thylaci- land, af Gunn och Gray, finnas i Taylors Ann. "”" 1, p. 101. Thylacinus cynocephalus kallas der Ti- ger och Hyxna. Den blir så stor och stark, att flera hundar understundom ej förmå öfverväldiga en ensam Thylacinus. Inåt landet är den temligen allmän. Några nya arter beskrifvas. Ett okändt djur från Australien, som anses spridd vara närslägtadt med Perameles , men saknar svans, iteratur. och provisoriskt benämnes P. ecaudatus , omnämnes af Ogilby i Zool. Proc. 1838, p. 25. — Samme Förf. afbandlar 4 arter pungdjur, hvaribland en ny Phalangista i Zool. Pr. III, p- 191 (Isis 1837, p- 205). 92 Waterhouse om Phascogale flavipes och murina, n. sp. fr. N. Södra Wales, Zool. Proc. 1837, p. 75; Institut 1838, p. 310. Myrmecobius fasciatus, ett nytt slägte från Nya Holland, beskrefs först al Watherhouse i Zool. Proc. 1836 (Isis 1838, p. 191), med en för- modan, som då ännu var oviss, att det hörde till Pungdjuren, hvilken förmodan sedan befunnits vara riktig (Se Owen Zool. Proc. 1838). Det är 10 tum långt utom svansen, som är 61 t. — Det har smal kropp, långsträckt hufvud, med medel- måttiga, spetsade öron; framtänderna $, hörnt. +, falska kindt. $, verkl. kindt. +. Framfötterna med 5 tår, bakfötterna med 4, den yttre ganska liten. Klorna stora, något krökta. — En ny art tillkom snart, som har en kindtand mera på hvardera si- dan, således tillhopa 52 tänder. (Zool. Proc. Dec. 1836, p. 131; Jsis 1838, p. 219). Gervais ansåg den höra till Tupaia bland Sorices; Institut 1838, p. 323. Perameles lagotis mn. sp. ”från V. Diemens land” beskrefs af Reid i Zool. Proc. 1836 Dec. (Isis 1838, p. 218). Att denna art är från Svan- river, och ej från Van Diemens land, upplyses af Gordon Z. Pr. 1838, p. 149. — P. Gunni, Gray Zool. Pr. 1838, p.1. Owen anmärker här- vid att detta djurslägtes arter lefva nästan uteslu- tande af Insekter. Om Chironectes Yapock, Ogilby i Zool. Pr. 1836 (1sis 1838, p. 187). Noggrann beskrifning, Tänderna m. m. visa så stor olikhet med Fr. Cuviers beskrifning, att det torde vara en helt annan djurart. Slägtet Petaurus som innefattar de flygande pungdjuren, svarande mot de flygande Ekorrarne, indelas af Waterhouse i 3, nemligen: 93 1 Petaurus (Taguanoides) kindt. 3 spur., + veri. 2 Belideus Wat. (sciureus, flaviventer) ,, 3 — + - B. brevicepsn. sp. fr. N.S. Wales. 3 Acrobata Desm. (P. pygmeus) , I —3 - Alla hafva $ framtänder, + hörntänder. Tändernas form, som vidlyftigt beskrilves, tyckes visa olikhe- ter hos alla kända arter. Phalangista viverrina n. sp. (nära Ph. Cookii) Oi by Pr: 1837, p. 131. Känguru-arterna indelas af Gray (Charlesw. Mag. 1. — Wiegm. Arch. 1839, p- 191) i 5 genera: Macropus, Halmaturus, Petrogale n., Bettongia n., Hypsiprymnus. 9 arter beskrifvas. Heteropus u. g. (Jourdan. Institut 1837, N:o 221; Ann. Sc. Nat. 8, p. 367), skiljer sig från Kän- guru endast genom kortare bak-tarser och fliten klo på 3:dje tån. H. albogalaris n. sp. fr. ber- gen vid Sidney: gråbrun, med hvit strup-fläck ; stor som en räf. Macropus Irma n. sp. fr. Swan-river beskrifves l. cit. M. Bennetti n. sp. Waterh. Z. Pr. 1837, p- 103. MinWenter =: ÖSDK Y mm 0 18385 Pa 23 M. penicillatus Parry Z. Pr. II. fr. N. S. Wales 2 n. sp. fr. Van Diemens land, Ogilby Taylors Ann. 1, p. 216, med anm. af Gray ibd. p. 293. 7 sp. Hypsiprymnus: Ogilby Z. Proc. 1838, p.- 62. Att de 2 Echidna arterna, som Home afbildat, verkligen äro skilda, visar Gray (i Taylors Ann. 1, p. 335). E. Hystrix Cuv. fr. Nya Hollands con- tinent är svart; E. setosa Cuv., fr. Van Diemens land, är brun med hvit fläck under ögat. Båda bli 18 tum långa. f V.d. Hoeven afhandlar anatomi och lefnads- Anatomi, sätt af. Omithorhyrchus paradoxus i Tijdschr. voor ne Nat. Gesch. vol. 3; Zool. Trans. 1835. Pu ngd ju- ren äro öf- vergångs former. Deras hjerna. 94 Martin Anat. af Koala (”Phascolaretos fuscus”) Z. Pr. 1836, Isis 1838, p. 208. — Cranium af sam- ma djur (”Lipurus cinereus”) beskrifves af Owen Z. Pr. 1838, p. 154, kommer närmast intill Pha- langista. Martin Anat. af Phalangista vulp. Z. Pr. 1836. Owen » i Wombat; RP ri i1836- Majs Vrolik Anat. och Nat Hist. af stora Känguru i Tijdschr. voor Nat. Gesch. 3, p. 291. Owen om uterus, foetus och ägg-membranerna hos Känguru Z. Pr. 1837, p. 82 och Charlesw. Mag. 1837, p. 481. Laurent Rech. Anat. et Zoolog. sur les Marsu- plaux, Guérins Mag. 1837. Man bar redan länge känt flera besynnerlig- heter i pungdjurens bildning, hvarigenom de af- vika från de öfriga Mammalia och närma sig till de äggläggande djurklasserna. Deras ungar fram- födas ganska tidigt, i ett outbildadt tillstånd, lik- som genom en normal abortus, hvilket tyckes bero derpå, att ej någon placenta bildar sig på deras yttre ägghinnor, och det är 1 anledning häraf som . engelska naturforskare vanligen omtala pungdjuren såsom en motsats mot alla de öfriga Däggdjuren, hvilka de sammanfatta under namnet Placental ani- mals. Åfven i deras skelett finnas formförhållan- den, som närma dem till de äggläggande djuren; men den märkvärdigaste af dessa alvikelser från den vanliga däggdjursbildningen är kanhända den, som Owen upptäckt i deras hjerna. De utgöra nemligen, äfven genom dess bildning, en mellanform mellan däggande och äggläggande djur. Corpus callosum som uteslutande tillhörer däggdjuren, och i allmänhet hos dem är ganska stor, är hos pung- djuren så rudimentär, att blott dess aldra främsta del, som närmar sig till fornix, finnes. Septum pellucidum kan således ej heller finnas, men for- 95 nix är fullständigt. Häraf kommer det, att då hjernans hemispherer något skiljas från hvarandra ser man genast, ej blott corp. 4 gemina, utan äf- ven större delen af Thalami blottade. Hos de öf- rige däggdjuren ligga alltid dessa sednare, och ofta en del af corp. ändrad täckta af corpus collosum. — Åflven pons Varoli är hos pungdjuren mindre utmärkt, så att i allmänhet föreningarne mellan båda hemisphererna hos dem äro små. Med utbildningen af föreningsdelarne mellan hjernans hemispherer, synas djurens sensuella för- mögenheter stå i ett direkt förhållande, och det är tydligt att de utgöra ett moment, som är af större vigt för själsförmögenheternas utbildning, är hjer- nans volum. Många af foglarne hafva vida större hjerna i förhållande till kroppen, än däggdjuren, till och med lika stor som hos menniskan, utan att derföre visa utmärkta själsförmögenheter, och bland de egentliga däggdjuren äro de dummast, som hafva minst corpus collosum. SEP skola äfven, i anseende till förmögenheterna, stå lägst af alla Mammalier:; Alla pungdjuren hafva dessutom hemisphererna ganska korta bakåt, så att lilla hjernan alltid är obetäckt, och uti cerebellum är proc. vermiformis ännu större än hos Glires. Denna lägre bildning af hjernan är isynnerhet utmärkt hos arterna af ”Didelphis”, hvilkas hemispherer äro alldeles släta, och så små, att hela hjernan till yttre formen sy- nes äga likhet med amfibiernas. Hos de växtätande pungdjuren t. ex. Känguru, är hela hjernan, med undantag af corpus callosum, något mera utbildad, och dess hemisphrerer hafva starka gyri. C(Philos. frans; 1837 , p. 87). Eydoux & Laurent upplysa att hjernan hos Echidna har samma bildning som hos de öf- Deras Osteologi.. 96 riga pungdjuren. Ytan har starka gyri (se deras Afh. om däggdjurens hjerna i allmänhet, i Guérins Magazin 1838. Pungdjurens benbyggnad upplyses af Owen i en vidlyftig och lika rikhaltig artikel som vanligt af denne författare i Zool. Proc. 1838, p. 120. Vi kunna här endast upptaga följande korta anteck- ningar derur. Nackbenet äv såsom hos andra Mammalia ut- veckladt från 4 centra; men de fyra delarne bli länge åtskilda, till och med, hos några arter, un- der hela lifstiden. Afven finnes vanligen tydlig skillnad mellan tinning-benets delar (p. squamosa, petrosa, tympanica), hvarigenom dessa delar erhålla mycken likhet med foglarnes och amfibiernes. Bulla ossea, som finnes hos många pungdjur, bildas hos dem ej såsom hos andra däggdjur, utan af en ut- vidgning från ala major sphaenoidalis. Os petrosum är vanligen litet och blott utåt synligt. Pars mastoidea är vanligen hopvuxen med p. petrosa. Ledytan för underkäks-knappen är af högst olika form, men hos alla Marsupialia, utom Petaurus, har den det egna, att os Zygomaticum bildar dess yttre del, och hos många (t. ex. Kängurus) bildar ala sphenoidalis inre gränsen för densamma. Os pte- rygoideum är hos alla, utom Koala, ett eget ben, liksom hos ovipara. Palatum durum är hos mån- ga arter genomborrad af flere hål, som sakna mot- svarighet hos andra däggdjur. Underkäkens bakre vinkel är alltid inåtböjd, utan en sådan bakåt ut- skjutande processus, som finnes hos de flesta öfriga Mammalia. Vertebrerna äro som vanligt. Halsv. visa en mängd variationer, men äro alltid 7. Vert. dorsi äro vanligast 13; hos Wombat 15, hos Petaurus 12. V. lumbales ,, 6; — d:o 4, sö Ze således 97 således vert. dorsi och lumbales tillhopa alltid 19. (om vert. dorsi jemf. förut, efter system. uppställ- ningen, p- 91, refbenens antal). Vert. sacrales variera: hos Perameles finnes blott en, annars vanligen 2 äå 3; hos Wombat 7, hvaraf 4 ej röra höftbenen. Vert caudales 20—28, försedde med undre bågar för kärlen, hos alla dem som begagna svansen för rörelsen, såsom Känguru och de arter som hafva gripsvans. Coste verx vanligen 7, hos Wombat 6! Sternum af 6 stycken, hos Wombat 4; köladt hos många. Clavicula saknas endast hos Perameles. Anti- brachium har det egna, att vara lika bildad hos alla, oansedt lefnadssättet. Ulna och radius äro alltid väl utbildade, och skicklige till pronation och supination! — Pelvis är likt det hos Mammalia i allmänhet, vanligen med ganska lång symphysis pu- bis. Dess vidd är oftast betydlig, oaktadt ungarnes litenhet. Ossa Marsupialia voro redan år 1835 Gi Zool. Proc.) af Owen förklarade för benbildningar i tendo af yttre abdominalmuskeln (obliq. ext.), vid annulus abdominalis. [En afhandling om detta ben af Eydoux och Laurent finnes i Guérins Mag. 1838]. De äro alltid plattade, något böjda och utvidgade der som de möta os pubis. — Fi- bula är hos alla pungdjur komplett , såsom ett sär- skilt ben, hvilket bildar malleolus externus. Hos Känguru och andra som hafva stora bakfötter samt hos Perameles, är den orörligt fästad vid tibia, men hos de öfriga hafva dessa 2 ben en sådan rörlighet sins emellan , som ulna och radius, hvil- ken tillåter pronation och supination! De fleste af dessa djur hafva äfven en rörlig, motsättlig tumme. Hos många har fibula ofvantill en stor utvidgning, som motsvarar olecranum på ulna, och tydligen Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 7 98 bevisar amnalogien mellan dessa 2 ben. Det har länge varit anmärkt att på en stor del pungdjurs bakfötter äro 2:dra och 3:dje tån ganska små och förenade inom en gemensam hud, men med nor- malt antal leder. De 2 yttre tårna äro alltid star- ka, isynnerhet den 4:de, som hos Känguru utgör ett fruktansvärdt vapen. Sven PECORA. —- Zoologiska karaktererna för Idis- ec diendande djuren afhandlas af Ogilby i Zool. Proc. 1836 Dec. (Isis 1838, p. 219). Förf. anmärker med rätta att karaktererna af hornen äro otillräck- liga för indelningen, och duga ej för honorna; ”tänderna äro lika hos alla”; nosen, som Illiger tagit till hjelp, lemnar ej beller tillräckliga karak- terer. Förf. char dessutom (för genera) begagnat sinus lacrymales, fosse interdigitales, folliculi in- guinales och spenarne, som karakterer. Jag lemnar här ett scheme af hans uppställning, som är ett för- sök att karakterisera, ehuru den uppenbart är mindre naturenlig än de som man förr ägt. . Myc- ket kan äfven anmärkas vid namnen. FAM. 1. ”Camelide” ”Pedes subbisulei, subtus cal- losi, digitis apice solo distinctis; ungult succent. nulle, cornua nulla, dent. pr. 3”. Camelus, Auchenia. FAM. 2. Cervide ”Cornua solida, plerumque deci- dua, in & solo aut in utroque sexu”. Pedes bi- sulci; dent. pr. 3 Camelopardalis (”2 sp. Cervus (Elaphus; Saumer ethiopicus & capensis”). = Hippelaphus). Tarandus (T. Rangifer). Caprea (Capreolus). Alces (A. Machlis). Prox (Muntjac). 99 FAM. 3. Moschide cornua nulla (cet ut diagn. prioris). Moschus (Moschifer). Ixalus (probaton n. sp.) (Härtill anföras 2 genera, som förmodas kunna finnas i varma delen af Amerika och på In- diska öarna, ”Hinnulus och Capreolus”, för hvilka dock karakterer anföras). FAM. 4. Capride. Coanua cava, persistentia, rhinaria nulla (etc. ut 2 priores) Mazama (furcifer) Ovis (Aries). Madagua (Saltiana et Capra (Hircus + Ovis Tra- Hemprichi). gelaphus + Antilope la- Antilope (Cervicapra). nigera). Gazella (Dorcas). Ovibos (Bos Moschatus). FAM. 5. Bovide. Cornua cava, persistentia, rhinaria distincta &c. Tragulus (Ant. pygmaa). Bubalus (4. bubalus = Sylvicapra (— Mergens). B. mauretanicus). Tragelaphus ( - picta). Oryx (A. oryx, leucoryx Calliope (strepsiceros). leucophea ). Kemas (Goral). Bos (Taurus). Capricornis (Thor). Om follculi sebacei framom ögonen hos pecora Tärsäe- finnas afhbandlingar af Arthur Jacob (Jameson Journ. XX. Fr. Not. N:o 47) och af Bennett Zool: Proc. 1836, p. 34. — Isis 1838, p. 181. ' Man kan deraf svårligen draga andra resultater, än att de äro en art hudkörtlar, som finnas hos en stor del af ordningens arter, och hos dessa lemna en starkare afsöndring hos hanarne, under deras kraft- fullare period. De synas ej stå i något ännu kändt förhållande till dessa djurs lefnadssätt. En tabel- larisk öfversigt af Anteloperne efter samtelige deras hudkörtel-afsöndringar finnes på sednare stillet. V. Baer har ed sin vanliga grundlighet och? Mg i rika literatur-kännedom fortsatt sina undersökningar Kargpe. Bison. 100 öfver 2 vilda ox-arters förekommande i Europa, un- der den historiska tiden. Han genomgår allt hvad som förr blifvit afbandladt derom, med och mot, samt hemtar ledning af en mängd gamla Tyska lagar, och historiska urkunder. Af allt detta dra- ger han den slutsatsen, att Cuviers åsigt varit den rätta, ehuru den kraftigt bestrides af Push, i Pobhlens Palzxontologie 1837; nemligen, att Bonasus, Bison, Vicent, Zubr, varit olika namn för den arten, hvaraf ännu en öfverlefva finnes i Lithauen, eller de nyares Bos Urus. Utom denna har en annan art lefvat, som kallades Tur, Ur, Auerochs eller Urus, äfven Bubalus (hvilket namn egentligen tillhörer en Antelop-art i Afrika (jfr. Plinius 1, Cap. XV), och sedan blifvit användt för Buffeln). Denna sednare art (Tur &c.) fans qvar i Preussen år 1240, men blef der utrotad före 1500:talet, un- der Ordens herravälde. (Bullet. de Petersb. IV, p. 113; Wiegm. Arch. 1839, Isis 1839, p. 650). [Vi erinra härvid om Nilssons förklaring öfver or- den Auer-, Ur, Ora, i Skand. Fauna, 1 p. 249. Tur är utan tvifvel samma art som fordom lefvat i Skåne, och hvari man igenkänner stammen till vår tama boskap]. Öfver Bisons (B. Urus) nuvarande förekom- mande har v. Baer vidare anställt undersökningar, som visa, att den ännu finnes qvar i Caucasus. En hud har erhållits derifrån, som utgör ett positivt bevis. Jag anser knappt värdt att nämna de inkast, som blifvit gjorda, att den caucasiska skulle vara en skild art. Med aldra största sannolikhet, anser B. den Indiska Gour (Bos Gour auct) vara samma djurart, och efter Mongoliska skrifter upplyses att den finnes qvar i central-asien kring koko-nor. Den har alltså bibehållit sig på flera punkter af det vidsträckta område den fordom bebott, och det 101 blir mera sannolikt, att Pallas hade rätt uti att au- se den amerikanska Bison för att vara af samma art med den europeiska. : I Preussen dödades den sista Bison år 1755. (Bull. de Petersb. 1 p. 53. — Ann. Sc. Nat. 1837, 8). Ytterligare direkt bevis på detta djurs förekommande i Caucasus, lemnar Nordmann (Bull. de Petersb. 1838, p. 305. In- stitut 1839, N:o 257. Isis 1839, p. 643). Den he- ter på Awchasiska språket Adompe. Några små olikheter mellan Polska och Caucasiska exemplar anföras på båda ställen. — Det skulle i sanning vara förvånande om ej sådane funnes hos individuer som lefva under så olika förhållanden). På samma sätt som Bison i Lithauen och vild bo- Kronhjorten i Skåne, har en ursprunglig vild ox-sjmhud. race blifvit bibehållen i Skottland, i 4 skogsparker som äro öfverlefvor af den fordna caledoniska sko- gen, hvilken sträckt sig tvert öfver landet, söder om Edinburg (mellan Tweed och Glasgow), De fyra ställena äro: Chillingham-park , tillhörig Grefve Tankerwille, Lynn park i Cheshire, Hamilton och Chartlley-park. Det var isynnerhet från det först- nämda stället som Hindmarsh meddelade under- rättelser vid mötet i New-Castle. Dessa djur äro nu aldeles hvita, med silkeslent hår; så stora som de större tama racerne, viga i sina rörelser och till formen ganska lika en del s. k. ädlare tama boskapsracer. På ett af de nämde ställena hafva de svarta öron. 1 Chillingham park hafva förr sådane förekommit, äfvensom fläckiga individuer, men genom deras bortskjutande har racen nu blif- vit konstant hvit. Det är obekant när Chilling- ham parken blifvit inhägnad, men det har skett före de sistförflutna 200 åren, under hvilken tid man har tillförlitliga traditioner derom. I Boéthii Historia Scotorum, utgifven 1526 omtalas de vilda 102 Avita oxarne i Caledoniska skogen, hvilka då bör- jade blifva sällsynta, och det är väl intet tvifvel underkastadt, att de som nu finnas härstamma di- rekte från dem. De torde vara den enda nu lef- vande, verkligen vilda Iemning, af stammen till vär hemtamda boskap. De äro ganska skygga, tll och med svåra att få se, och tyckas hafva mycken Ikbet i seder med kronhjorien (Taylors Ann. 2 p. 274 — och, med vigtiga historiska tillägg, i Fror. Not. April 1839, X. 6). [En undersökniog af de- ras Ööfverensstämmelse, och olikheter (till färgen m. m.) med den nyss förut nämda, nu utdöda, vilda oxarten i Preussen, Skåne m. m., vore högst önsk- värd]. Nya Arter. Bos brachycerus fr. Sierra Leona, utmärkt af Capra. oformligt stora öron och korta bakåt liggande horn; utan hänghud; lik B. pegasus Griff. Gray i Taylors Ann. 2 p. 284, med fig. — Bibos subhemachalus Hodgson Proc. of the As. Soc. of Bengal Juni 1837, är Bos frontalis Lambert, och B. silhetanus Fr. Cuvier, enl. Delessert, Rev. Zool. 1839 p. 129, der äfven beskritning finnes. Ovis Nahoor från Himalaya, se Zool. Pr. 1838 p- 80. Schinz om de vilda getarterna, i N. Schweitz. Denkschr. 1838 p. 1—25, tab. 1—4; De som lef- va på pyreneerne anses utgöra en egen art, C. py- renaica Sch.: hannens horn hafva mera likhet med honans. läujloge Ogilby om antelopgenus Kemas, Z. Proc. 1837 p. 81. Instit. 1838 p. 311. Id. om 2 lefvande Anteloper: Buffons Kob och Koba ibd. 1836 Oct. Id. nya arter: ibd. Nov. 1836 (Isis 1838 p. 213): Ixalus Probaton (n. gen.?) efter ett enda skinn, ”kanske en Antelop: A. Ixalon”; ”synes sakna horn”. 103 ÅA. Euryceros nära Strepiceros. — Philantomba n. sp. — sumatrensis: Fr. Cuviers beskr. rättas; lik As hor, E — palmata Smith, nära A. furcifer. Underrättelse om en tam ÄA. Philantomba , från lan- det innanför Sierra Leona, lemnas i Zool. Pr. af Biskopen af Dower och Connor. Ant. n. sp. Mgoceros niger från det inre af Södra Afrika: Harris Zool. Pr. 1838 p. 1. — (Tyc- kes vara densamma som i Fror. Not. 225 (Juli 1839) kallas Aigoceros Harrisii, utan citation). Nära Å. equina, svart, med hvit bläs, kind och strupe; stor svart mabn, horn plattade, långa bakåt böjda, till: ringade. A. Ogilbyi n. sp. fr. Fernando Po; nära Å. scripta. Waterh. Z. Pr. 1838 p. 61. Om ÅA. cervicapra se Z. Pr. 1836 (Isis 1838 p. 181). 4. Zebra (rödbrun med svarta tvärstrimmor) från Sierra Leona, Gray i Taylors Ann. 1. p. 27, utan närmare karakteristik). Slägtet Moschus indelas af Gray, i Zool. Proc.Moschus. Juni 1836 (Isis 1838 p. 185). Säges skilja sig från Cervus endast genom bristen på horn. Alla arter- na hafva lättklöfvar: a) Moschus: tarsus baktill och utåt tätbårig; äf- venså strupen. Håret skört. Ungarne fläckiga liksom hjortarnes. Moschus-pung finnes. Blott M. moschiferus. b) Meminna. ”Tarsus baktill hårig, utåt med en naken fläck; pelsen mjuk, hvit, fläckig; strupe hårig. Ingen pung. Blott M. meminna. c) Tragulus Pallas. Tarsens bakre rand och en fläck på strupen nakna, sållika (callosi). In- gen moschus pung; pelsen mjuk, ej fläckig. 4 arter, som närmare hestämmas: 104 M. Javanicus Gm. Pall. M. fulviventer n. sp. M. Kanchil Rafll. M. Stanleyanus ,, Cervus. På samma ställe anförer. Gray en: förut obe- gagnad karakter, som är af mycken vigt vid be- stämmandet af hjortslägtets arter, nemligen de hår- tofsar, som finnas på bakre fötterna. De äro lika hos olika åldrar och kön af samma art, och tyc- kas endast saknas hos C. Muntjac. Dylika knippen finnas hos Anteloperne blott på framfötterne, hvar- före de utgöra ett af de bästa medel att skilja mellan de hornlösa honorne af dessa båda slägten. Man finner: 1:o blott en hårtofs på yttre sidan af bakre meta- tarsus, vid öfre tredjedelen, hos C. Elaphus, canadensis, Axis, porcinus, Hippelaphus, Da- ma, niger. (C. canadensis,- kanske flera, har en tofs af upprätta hår i bakre kanten af me- tatarsus). 2:o två tofsar: en utåt på bakre sidan af metat. (vid nedre 3), en på inre sidan: C. virginianus och var. Mexicanus. 3:o blott en, belägen på inre sidan: C. rufus (?) och ett par obestämda arter. C. Alces har en yttre tofs, närmare hasen, och en inre [På Svenska Elgar sitter en i sjelfva bakre kan- ten af metatarsus, vid öfre+; den inre är brun och något tätare, men ej längre, än det omgif- vande håret. C. Tarandus har en dylik hvit, inpå tarsus; för öfrigt ingen tydlig. C. Capre- olus har såsom ofvan 1:o. Ref:s anm.]. He Rapp beskrifver i Mällers Archiv. 1839 p. svans. 363 den körtellika massa, som hos kronhjorten om- gifver svansens vertebrer och senor. Detta organ har, på Aristotelis tid så väl som nu, bland jägare, gifvit anledning till dep sägen, att hjorten har 105 gallan i svansen. 'Det finnes hos båda könen, men saknas hos Dofhjorten m. fl. Cervus elaphoides nw. sp. Hodgson Zool. Pr. 1836 Apr. — C. Reevesi n. sp. fr. China, nära C. muntjac; Ogilby Z. Pr. 1838 p. 105. Giraffens anatomi afhandlas af Owen (Zool.Giraffens Proc. 1838 p. 6. — forts. Osteologi, p. 20. On natomi. svalget p. 47). Tungans bildning är ej afvikande från den hos andra djur, såsom Home hade för- modat till följe af dess ovanligt stora utsträckbar- het. Viscera abdominalia hade intet ovanligt, utan liknade dem hos Ruminantia i allmänhet, utom gallblåsan, som saknades hos 2:ne hannar, men hos en hona befanns vara stor och dubbel, genom en fullständig skiljevägg. Hvardera afdelningen hade särskilt ductus cysticus. Förf. genomgår alla or- gansystemerna och finner djuret i de flesta hänse- enden - närma sig hjortslägtet, såsom zoologerne ända sedan Linné antagit. Hornen äro verkliga epiphyser, hvilket är tydligt på yngre exemplar. Ett tredje horn finnes lika litet på den nubiska som på den capska Giraffen. På båda finnas blott en knöl i pannan, som ej har hågon egen nucleus. Hos båda varieteterna äro honans horn mindre och vid basis föga utbredde, så att de ej mötas. Ver- tebrerne äro 7 + 14+5 + 4 + 20 = 50. Halskotorna såsom hos kamelen. Rima glouidis är alltid öppen 0. s v. -- [Om hornen jemf. Cretzschmar i Atlas zu Röppels Reise]. Underrättelser om den i London födda Gi- raff-ungen lemnar Owen i Zool. Proc. 1839 p- 108. — Taylors Ann. 3 p. 359. Föräldrarnes parning skedde den 18 Mars och den 1 April 1838. Un- gen föddes den 9 Junii 41839, således efter 1 år 2: månads, eller nära 16 lunarmånaders drägtighet. Han var vid födseln ganska stark och fullbildad, Giraff född i London. Häst och sna. Kur mot Elefantens,: raseri. 106 och kunde stå på fötterna efter ett par timmars förlopp. Han räckte då 6 fot högt, och mätte 6 f. 10 t. från nosen till svansroten. Framfötterna voro betydligt längre än bakfötterna, hvilket de ej äro på det fullvuxna djuret. Modren tillät honom ej dia, hvarföre han föddes med komjölk. Han dog den 28 Juni. Serres beskrifver en svite af lyckade försök med parning mellan Mouflon och får, samt ungar- nes vidare parning med båda urstammarne [men ej sins emellan] Institut 1838 p. 338. BELLU/E.— Om Hästens och Åsnans ursprung- liga hemland nämner Marcel de Serres, att han anser dem härstamma från dem, som lefvat vilda i Europa &c., och af hvilka lemningar träffas i ter- tiärformationen. De hafva liksom fåret m. fl. blif- vit tamde långt före historiens tid, och omtalas i Mose böckerna. Mulåsnor kände man redan på Davids och Homeri tider (Ann. Sc. Nat. 8 p. 17:). [jemf. allmän Zool., ”om bruket af betsel” -— samt Lethea]. Equus Hemionus fonves äfven i norra Indien. Underrättelser om densamma lemnar Colonel Sykes Zool, Proc. 1837 p. 91. Om Elefantens tänder, se v. d. Hoeven, i Tiidschr. voor Nat. Gesch.; 3, 1 p. 53. Om Elefantens parning &c. finnas ett par no- tiser 1 Wieom:” Arelity. .48599p:" 109 570cHRELQ: ”Det raseri, hvaraf hanarne anfallas under brun- sten, botas i Ostindien ögonblickligen derigenom att man låter dem förtära v. p. 3 & smör (”Ghic”). Med samma medel förtages äfven ett genom brän- vin åstadkommet rus hos Elefanten, samt Kame- lernes brunstighet” [”Ghic” är troligtvis detsamma som i Bengalen kallas Ghi. Det är ett illa kär- nadt smör, som förblifver nästan flytande till följe 107 af värmen och är blandadt, eller liksom uppslam- madt med mjölk]. — Om Elefanten finnes mycket samladt i Wiegm. Årsb., hvilket jag endast derur känner. Enligt G. Vrolik har underkäken hos Afri- kanska Rhinoceros 4 små framtänder, som dock tyckas tidigt utfalla. Denna art har 20 eller 21 par refben; de öfriga arterna torde blott hafva 19, enligt Cuvier m. fl. Equus monianus har 419, Bökesk och Zebra 18. (Ann. Sc. Nat. 1837 vol. 7 p-. 20; der, mera i samma ämne). — Vid mötet i Prag tta Lumnitzer en förmodan att Rhinoc. unicornis tidtals fäller hornet. Ett exempel på de stora djurens undanträn- gande af menniskan och isynnerhet af Europeerne finner man i Smiths Illustrations of the Zool. of South. Africa, med afseende på RKhinoceros. Detta djur fans allmänt vid Tafelbay då Holländarne började anlägga Cap-colonien. Nu är den undan- trängd långt utom gränserna af coloniens område, och Sm. tror att det ej dröjer länge förr än den blir inskränkt till centrai afrika. — Det är ej blott Rh. bicornis som sålunda vikit undan; äfven Rh. simus , som för några år sedan ej var ovanlig vid Littäku, har nu genom skjutgevärens såkinörkagne bruk upphört att visa sig på 109 mil (trol. En- gelska ?) omkring denna stad. (Revue Zool. 1839 p.- 23). I v. d. Hoeven bestämmer de 2 kända ar- terna af Phacochoeres, Act. Bonn. XIX p. 169: de qvibusdam Mamm. &c. — Sus barbatus nu. sp. fr. Borneo; Muller i v. d. Hoeven &c. 'Tiidschrift 5, p. 149. — Eyton anm. vid skelettet af slägtet Sus, Zool. Proc. 1837, p- 23 (om olikhet i verte- brernes antal). Rbinoc. tänder, refben , horn. Pelsverks 108 PHOCACEA. — Öfversigt af Ordningen, se Svensk literatur. Om den skälhundsart, som lemnar ett finare Skälen. -pelsverk (Fur seal) erhålla vi skattbara, ehuru ej fullt tillfredsställande underrättelser af BR. Hamil- ton. Den är en Otaria och anses vara densamma, som blifvit beskrifven under namn af Phoca falck- landica och longicollis, men aldrig varit rätt känd. Framfötterna sitta jemt vid midten af kroppen, hafva en bred hinnkant, men sakna klor. Bakföt- terne hafva långa klor. Huden är ganska tunn, betäckt af täta mjuka hullhår och mera spridda, hvitgrå, vid roten svarta stickelhår. &A är 63 fot lång; honan blir ej hälften så stor, blott 3+ fot lång. — Denna art lefver i polygami: en hane har om- kring 20 honor. De gå till lands i Nov., Dec. Först komma hannarne, som immvänta honorna, hvarefter parningen sker i hela December. Dräg- tigheten varar nära ett år, under hvilken tid kö- nen blifva tillsamman. Ungarne äro tjenlige att gå i vattnet i Februari. De unga eller gamla in- dividuer, som ej äro skicklige till fortplantning, komma till landet i Februari, för att under de följande 2 månaderne fälla hår. — De vigtigaste upplysningarne om detta djur fås af Kapt. Wid- dells resa mot Sydpolen 1825. Cook var en af de första som vände uppmärksamheten på vigten af denna skälhunds fångst. Den fanns då i otalig mängd vid Falklands Ööarne, hvarest den nu är fullkomligt utrotad; den har bibehållit sig vid S. Georgien , S. Orkneys, och isynnerhet Sydshetland. Genom Cooks officiella berättelse efter dess resa 1771, uppstodo spekulationer, så väl på tran af flera arter, särdeles den gigantiska Ph. proboscidea, som på hudar af denna art. Blott från S. Georgien har årligen kommit skältran till London för 1 109 million pund Sterling, och Engelsmän samt Nord- amerikaner hafva hemtat hudar derifrån till ett ofantligt värde. Årligen lära omkring 60 fartyg, af 250—309 Tons drägt, begagnas för denna fångst, oberäknadt den kanske ännu indrägtigare tranfång- sten. Största massan af hudar lära åtgå i China, hvarföre de ej så ofta ses i Europa. Förf. har be- skrifvit djuret efter 2:ne uppstoppade exemplar och efter hudar, men har ej sett ecranium. — Literatur m. m. genomgås. (Taylors Anm. 1838 p. 81, med anm. p. 478, mot Gray. — Fror. Not. IX, 5 Jan 1839). ”Leptonyx Meddelli” Gray. Mag. of Nat. Hist. 1837 (En phoca, utan öron från södra is- hafvet). Hallgrimson, om den Isländska Utselur, Kröyers Tidskr. 2 p. 91. Anses vara Phoca gry- pus Fabr. Halicherus griseus Nilsson, och efter den beskrifning som lemnas kan det knappt vara någon annan art. Synonymi anföres. Phocze vid Shetland, Edmonstone Mem. of Wern: Soc. 1837—8. -— De vid Island: Ball, Brewsters Journ. X 487 (Isis 1838 p. 101): Halicherus Gry- pus, Phoca vitulina, grönlandica. (Ph. barbata dubiös). Gray berättar att en vanlig skälhund (arten bestämmes ej), som finnes lefvande i Zool. Gardens, ej begagnar framfötterna för att gå, men väl för att bringa födan till munnen. Han går framåt endast genom bukmusklernes rörelse. Taylors An- nals 2 p. 78. Buron beskrifver hela blodkärlssystemet hos Phoca, i Mällers Archiv 1838 p. 230. Uti kärl- väggen af vena cava descendens, ofvanför diaphrag- may, finnes en tydlig sphincter, hvarigenom blodet kan afstängas från hjertat, för attsamlas i den be- Phoca. Blod- kärlen. 110 kanta reservoiren under diaphragma. Venerne voro i allmänhet ganska stora. B. nekar att foramen ovale och ductus arteriosus äro öppna, såsom de ofta beskritvas. (Dock skola Meyer och Weber bafva funnit for. ovale öppet hos 6 individuer bland 9: Mäll. Arch. 1839 p. CCX). [Månne ej dessa olika uppgifter kunna bero på undersökningen af olika arter?]. Ögat. Ögat hos Phoca beskrifves utförligen af Esch- riecht i Mäll. Arch. 18338 p. 575. Vi nämna derur blott, att Membrava nietitans befanns fullständig och understödd af ett gaffellikt brosk. Wealros- V. Baér har lemnat en Anat. och Zoologisk "lar undersökning öfver Walrossen, hvari ban på ett och Anat.ställe samlar allt som är skrifvit och kändt om detta djur. Anatomien meddelas efter ett ungt exemplar som kom lefvande till Petersburg. - Dess geografiska utbredning bestämmes med största nog- grannhet. -Walrossen finnes i 2, genom polarisen, norr om continenterne, skilde regioner. Den ena utgöres af kusterna norr om Atlantiska bafvet: No- vaja Zemlia, Spetsbergen, Grönland, Baffins land och Hudsons bay; den andra är belägen norr om Stilla hafvet, kring Behrings sund, hvarest djuret finnes åt söder ända till 56? N. lat. Vid Ame- rikas och Siberiens norra kuster finnes det ej an- nat än närmast intill de 2 nämde regionerna. Vid Finmarkens och Ryska lapplands Norra kust bar den aldrig funnits ”), hvilket bevises ur gamla skrift- +) Enligt underrättelser som Mag. S. Lovén erhöll i Fin- marken åren 1836 och 7 skola 2:ne exemplar hafva blifvit skjutne i trakten af Nordcap, af en utmärkt jägare och fiskare som länge bott i granskapet. Vi anmärka att djurs spora- diska förekommande, utom sitt vanliga område, ej kan tagas i betraktande vid bestämmandet af detta områdes gränser. Val- rossens förekommande vid Finmarken är endast accidentelt, och så sällsynt, att Ref. af alla, som han derstädes tillfrå- gat, fått till svar, att detta djur ej finnes vid den kusten. 111 liga urkunder, och i allmänhet har dess förekom- mande, under historiska tiden, alltid varit fullkom- ligt detsamma som na, med undantag af några en- skilta ställen, der den blifvit utrotad. Walrossen och isynnerhet dess tänder afhand-Dess tän- las af Wiegmann, Archiv. 1838. De så kallade SÅ permanenta "tänderna äro ursprungligen + kindt., + hörnt., 3 framtänder på hvardera sidan; men alla framtänderna och de 2 bakre kindt. utfalla tidigt. Den tand som vanligen anses för främsta wuudre kindtanden, är en verklig hörntand. — I ett till- lägg nämnas de små olikheter som af nyare för- fattare varit uppförda såsom artskillnader [Ref. har haft tillfälle att förvissa sig om, att knappt 2 in- dividuer kanna uppsökas, hos hvilka man ej träf- far någon liten olikhet i hörntändernas rigtning och volum]. CETACEA. — Under de år för hvilka här redogöres har kännedomen om Hvalarnes Natural- historia vunnit en högst betydlig utvidgning. Vi nämna i första rummet: Fr. Cuvier de P'histoire Naturelle des Céta-Hvalarne. cés, Paris 1836, 1 vol. 8:0 med 24 enkla tabb. (utgör en tome af Rorets suites å Buffon). Detta är en med stor flit och strängaste kritik gjord sam- ling af det som varit kändt öfver Cetaceerne, och synes mig vara den första verkliga grundlägg- ning till en sann kännedom om denna ordning i allmänhet. Att ofta kritiken blifvit alltför sträng, och att ett eller annat misstag skett, kan ej komma i beräkning i jemförelse med arbetets förtjenster. Det är förlåtligt eller rätt, att tvifla på allt, der sagor så ofta blifvit utgifne för san- ning och der lättrogenhet och löslighet till den Vatten- blåsning. 112 grad inblandat sig, som uti Hvalarnes historia. — Nordens Fauna rörer det närmast, att Förf. utdömt Balena glacialis , B. rostrata Fabr. och Physeter microps. Af detta sistnämda slägte antager Förl. liksom G. Cuvier blott en enda art. Om de ut- dömda arterna nu åter uppträda, så måste det blif- va till följe af noggranna observationer, och man vet då med säkerhet något om dem. Detta är re- dan händelsen med B. rostrata, såsom längre ned nämnes. F. Cuvier är högst angelägen att ej ut- gifva sitt arbete för en fulländad naturalhistoria, utan blott för en förelöpande samling till en så- dan, hvilket äfven antydes af sjelfva titeln: de Fhistoire &c. W. Rapp die Cetaceen, Zoologisch-Anatomisch dargestellt, Stuttgart und Täbingen 1837, 8:o, sä- ges vara en utmärkt öfversigt af ordningen. Den skall innefatta en kort karakteristik af arterna, och sedan hufvudsakligen sammanfatta allt, som är kändt om Hvalarnes anatomi, men har råkat blifva mig obekant. Hvalarnes föregifna vattensprutning bestrides å nyo af Baér (i Bull. de Petersb. 1 p. 37 (1835-6). — Isis 1839 p. 627). En mängd ytterligare bevis framdragas att de ej spruta vatten, utan blott ut- blåsa en ånga. Denna sak kan nu anses såsom fullkomligt afgjord, isynnerhet genom Scoresbys vitnesbörd. Ref. får härvid anmärka att ännu åt- skilligt torde återstå att lära af, och förklara vid detta phanomen, då han sjelf sett denna ånga an- taga utseendet af en vattenkonst inom de varmare zonernes haf, hvarest dess så hastiga condensering gifver begreppet om en ganska stor kroppsvärma hos hvalarne. Ref. får vidare tillägga att det en- dast är arterne af Balaena, som tyckes spruta en lod- rät 113 rät stråle, af längre varaktighet. - Physeter och Del- finerne utblåsa hastigt och på en gång luften, som vanligen synes bilda en liten, straxt försvinnande och framåt-rigtad ångal. Om Rytina Stelleri och dess märkvärdiga fö-Gräsätan- rekommande samt undergång, hafva viaf Baer Eftr Ryrinas hållit en vigtig afhandling, af hvilken innehållet i historia. korthet är följande: Kamtschatka upptäcktes 1696 och lades under Ryska väldet 1697 af några Kos- saker från Jakutsk. = Efter flera åt det hållet utsända upptäcktsresor utrustades Behrings andra expedition 1733, för att undersöka det närgränsan- de Amerika och öarne i trakten. Expeditionen anlände 1740 till Kamtschatka, och seglade till Amerika, hvarest den blott qvardröjde ganska kort tid. På återvägen, 1741, strandade fartyget på en då obekant ö, nu Behrings ö, hvarest expeditionen måste qvardröja öfver vintern, för att bygga sig ett nytt fartyg. Rytina fanns då i stor mängd derstädes, och dess kött utgjorde de strandades hufvudsakliga föda. Den hade någon yttre likhet med en skäl eller valross, var ända till 23 fot lång och närde sig af de tångarter, som växte på strändernas bran- ta klippor i vattnet. Lyckligtvis var den lärde och verksamme Steller med på expeditionen, för att åt efterverlden bevara underrättelsen om detta märkvärdiga djur, som aldrig hann att hlifva sedt af någon naturforskare mera än af honom, ty re- dan 27 år efter upptäckandet blef det fullkomligt utrotadt af jorden; det sista dödades nemligen år 1768. Men han bidrog i betydlig mån till den hastighet hvarmed detta skedde, i det han rådde nordseglare och valrossjägare att vid den nya ön proviantera dermed, för sin resa, hvilket äfven un- der de nästföljande åren blef allmänna bruket. Prof. Sundevalls Arsb. 1837 —18 40. 8 114 Steller ansåg detta djur för att vara den förut be- kanta Manati (Lamantin), hvilken han, i brist på tillgång till böcker, endast kunde känna ur min- net, och trodde således att den var vida utbredd kring jorden. Detta var dock ej händelsen, och Baer bevisar nu, att den, åtminstone i sednare tider ej funnits annat än vid Behrings ö, nemligen hvarken 'vid Kamtschatka eller det motliggande Amerika, eller de öfrige öarne i granskapet. — Ef- ter åtkomsten till Kamtschathka skref Steller sin afhandling de Bestiis marinis, och flera upplysnin- gar derow äro att hemta ur hans dagbok, som ej blef tryckt förr än 1793. Pallas har lemnat en figur, hvilken nyligen är publicerad i plancherne till Zoographia, och är den enda som finnes. Det är obekant hvarifrån P. erhållit den, och B:. tror att den kan vara af Steller [Af utseendet och sista raden i beskrifningen, Zoogr. 1 p. 273, synes det troligare, att P. fått den af någon sjöman i Kamtschatka]. En tand finnes i Petersburg utan uppgift hvarifrån den kommit, och O. Fabricius beskrifver, i Fauna Grönlandica, ett cranium, som troligen blifvit ditfördt med is. Dessa äro alla de urkunder, som finnas öfver detta djur. Baers af- handling är så fullständig, samt försedd med så mångfaldiga undersökningar och säkra data, att im- tet tvifvel kan uppstå om riktigheten af hans upp- gifter, och så många dokumenter hafva blifvit för- varade öfver resorna och undersökningarna i den trakten under förra århundradet, att det blifvit honom : möjligt bevisa hvad han säger. — Steller nämner i korthet ett par andra djur-arter från sam- ma trakter, som ej synas vara kända; möjligtvis äro äfven de utdöda. Baer anmärker, att Rytinas historia visar oss sannolikheten af många andra djurarters utrotande i sednare tider, då menniskan, 115 och isynnerhet Europeerne, först intagit nya län- der, utan att någon Steller varit med, som åt ve- tenskapen bibehållit underrättelsen derom. Många af de djur, som vi anse för utdöda sedan uråldriga tider, torde hafva lefvat närmare vår tid än vi nu tro. Öfver Manati från Orenoco hafva vi af Hu m- Lamanti- boldt erhållit en utförlig afhandling, författad för ””"" nära 40 år sedan och nu, jemte en god figur, in- förd i Wiegmanns Archiv 1838, samt åtföljd af literatur-historie och artkritik af Wiegmann. I Amerika finnas 2 bestämda arter, som af W. kallas M. australis (Americanus auct.) på fasta landet till 192 S. lat. och M. latirostris Harlan från Westindien. M. Senegalensis är den tredje kända arten. — Det är den förstnämda som Humboldt beskrifvit, ef- ter en hona af öfver 9 fots längd. Tänderna äro blott + kindtänder. I gomen ligger en stor knöl, som passar till en håla i den korta underkäken, och bakom dessa har underkäken en upphöjning, svarande mot en fördjupning i gomen. : Denna bildning upplyser förhållandet med Stellers be- . skrifning på en enda benknöl i hvardera käken af Rytina, som tjenade i stället för tänder, hvil- ken beskrifning man förr ej förstått. Tungan är kort och alldeles fastvuxen i underkäken. Nosen är smal; lång, med stor tvärhuggen öfverläpp. Af naglar finnas blott rudiment ”under huden.” Tarmen är ganska lång (108) fot. Magen 2-delt. Lungan sträcker sig utmed ryggen ända till nära stjerten, och har en ofantlig vidd. Diaphragma kommer härigenom att sträcka sig längre nedåt ryggen än på andra djur. Namnet Manati äv caraibiskt, och härleder sig alldeles icke från Manus. Djurets fötter äro ej heller på något sätt hand- 116 lika. Det lefver af gräs i floderna. Omkring orinoco döda invånarne detsamma i mängd, uti sjöar och kärr efter öfversvämnings-tiden, då vattnet faller: Enligt en notice (i Diesings N. sp. af intesti- naldjur, Wiener Ann. 2, p. 219, 1839), skulle Natterer hafva funnit en ny art Manati i Bra- silien. Den säges sakna klor och hafva 14 par refben; M. Americanus (Australis, se ofvan), har 17 par. En kort underrättelse om skelettet af M. sene- galensis lemnar Robert i Ann. Sc. Nat. V. 227. Den säges hafva 7 hals- och 16 ryggvertebrer [allt- så 16 par refben]. Hälicoré Af Halicore Dugong meddelar Owen beskrif- Dugong: ning och anatomi, i Zool. Proc. 1838 p. 28. Det är för referenten ett oskattbart nöje, att om dessa 3:re märkvärdiga och föga kända slägtformer, som utgöra de s. k. gräsätande hvalarne, få sammanfatta underrättelser af tre sådana forskare, som Baer, Humboldt och Owen; framställningen häraf blir så vidlyftig som denna berättelse medgifver. Dugong lefver af Alger och Fuci. Den har trubbig nos. Stjertfenan är så bred som $s af hela kroppslängden. Membrana nictitans finnes. Näsborrarna sitta fram” i nosen; spenarne på bröstet, tätt bakvid fenorna. Ryggens -bakre del har en stark köl, -som slutar på stjertfenan. De permanenta framtänderna (be- tarna) växa, hos honan, liksom hos Narhvalhonan, aldrig fram ur alveoli. I underkäken finnas sällan framtänder. Kindtänderna bli bakåt större; de ef- terträda hvarandra 1 horisontel riktning, liksom hos elefanten och hvalarne; den 4:de och 5:te an- ses vara permanent. Den olikhet, som blifvit an- märkt i tänderna, ansågs af Knox för artskill-: nad; Owen anser den blott utvisa könskillnad. 2 117 Inre structuren afviker så mycket från den dess inre hos de egentliga hvalarna, att O. i likhet med Blainville anser dessa djur hellre böra föras till Pachydermernes ordning, oaktadt bristen på bak- fötter. Dinotherium torde jemte dem få en natur- lig plats i djurskaran. Magen har, liksom hos Pe- ecari och Hippopotamus, särskilta påsar, och liksom hos Bäfvern, en ganska stark glandulär apparat nära eardia. Magen är egentligen blott delad i 2:ne rum, hvaraf det främre, eller cardial-delen, är starkt muskulöst, det bakre tarmlikt; den är såle- des vida mindre sammansatt än på de köttätande hvalarne, hvilka hafva magen mera lik boskapens. Detta är högst märkvärdigt, då gräsätande djur an- nars pläga hafva mest sammansatt mage. Vid ven- stra sidan om cardia finnes en stor knöl med hål i spetsen, ledande till en blindsäck , som är försedd med en spiral valvel och afsöndrar en ymnig, tjock vätska: en högst ovanlig bildning, som blott kan jemföras med den af cxecum hos några få andra däggdjur. Czxcum och groftarm finnas tydlige, såsom hos de 2 närslägtade formerna; den förra är co- nisk och mot spetsen ovanligt tjockt muskulös. Gallblåsa finnes, liksom hos Manati, men den har en egen bildning, som nästan liknar urinblåsans: den emottager gallan genom 2 stora, snedt ingå- ende ductus hepato-cystici, och har en enkel ut- försgång. Detta är en öfvergång till samma dels form hos Stellers Rytina, som hade en ovanligt vid duct. choledochus, men saknade gallblåsa. Gall- blåsan saknas hos de egentliga hvalarne. Den besynnerliga delningen, från spetsen, mellan hjertats båda ventrikler, som är alldeles egen för de gräsätande hvalarne, fans här i hög grad, den sträckte sig till hälften af hjertats höjd: Foramen ovale är tillslutet. Inga sådana arteriella delar. hjerta, kärl. Respira- tions Org. Genit. Skeleltt. Delfiner: Anatomi. 118 plexus intercostales och intra-vertebrales funnos, som hos de egentliga hvalarne. Lungorne äro, liksom hos de 2 närslägtade formerna, owtilig långt utsträckte utmed ryggen, ungefär som hos Sköld- paddorna; med större celler än hos andra mamma- lia. De egentliga hvalarne hafva korta lungor, med fina celler. Larynx är högst olika med hva- larnes, nemligen ej framskjutande, conisk, och epiglottis är ej, såsom hos dem, ovanligt lång, ulan tvertom rudimentär. OO. anmärker dock, att Balena i bildningen af larynx, såsom af flera an- dra delar, närmar sig den hos Halicore, Njurarne äro ej delade. Mesice seminales fn- nas; de saknas hos hvalarne. Corpora cavernosa äro, som vanligt, delade i 2; hvalarne hafva blott 1. Vertebrerne äro ”7 +19 + 307 = ”55” [de an- förda talen utgöra 56]. Benen sakna märgeaviteter. Det stora antalet refben och flera andra omständig- heter gifva skelettet mycken likhet med Pachyder- mernes. Kärlsystemet hos Delphinus Phocena beskrifves af Baer i Act. Bonn. XVII. 1 p. 395. Det mest egna och karakteristika utgöra de ofantliga plexus, som bildas af artererna och venerne mellan refbenen och på flera andra ställen i kroppen. Venerna skola till och med öfverallt lemna plexus i stället för grenar. De som utgå från vena cava descendens (pl. imtercostales) synas utgöra reservoirer för det ve- nösa blodet. eden dykningen [men de finnas dock ej hos Phocacea]. Åfven lymphatiska kärlen be- skrifvas såsom ofantligt stora. Baérs undersökning af. samma djurs öfriga delar, finnes i Bullet. de Petersb. 1836. Vi med- dela blott några få anteckningar derur. — Ungarne 119 äro försedde med morrhår, hvilket upphäfver en af de stora olikheterna mellan hvalar och andra Däggdjur. Cetaceernes länge kända bäckenben sva- rar mot os ischi, ej mot os pubis; den öfriga delen af pelvis är fibrös, men dock tydlig och särdeles egnad att sprida ljus öfver betydelsen af bäckenets delar: ossa innominata äro att betrakta såsom förbeningar i bukmusklernas aponeuroser. Delfi- nernes s. k. 4:de mage är blott en del af duode- num. Luktnerverna finnas, men äro rudimentära. Hörselorganerna hos samma art beskrifvas af Breschet, Ann. Sc. Nat. X (1838) p. 221. Om D. Tursio, Wright i Charlesw. Mag. Arter. 1838 p. 609. — D. Fitzroyi Waterhouse Zool. Proc. 1838 p. 23 [synes Ref. nog lik D. Novze Zeelandize]. — Delphinorhynchus micropterus, Nouv. mem. de Brux. XII med fig. Af Beales Natural history of the SpermmWhale Physeter. utkom en ny tillökt upplaga 1839, (London, hos van Voorst). B. har varit läkare på 2:me sydpols- expeditioner för hvalfångst och säger sig hafva sett tusental af Spermacetihvalar. Han nekar bestämdt flera arters tillvaro, äfvensom hvalarnes vattenblås- ning. Physeter kan vistas ”1 å 13 timme” under vattnet, och säges ”hemta sin föda på stort djup”. Denna upplaga är tillökt med djurets osteologi [en]. Charlesw. Mag. 1839 p. 250, hvarest en vac- ker planche förekommer, visande åtskilliga ur vatt- net uppspringande cachelotter, hvilka dock äro dubbelt för stora i förhållande till de derjemte afbildade menniskorna. — Se äfv. Ann. Sc. Nat. XI .p. 379]. Debell Bennett säger (i Zool. Proc. 1836 = Isis 1838 p. 217) att af Physeter macrocephalus är hannen dubbelt så lång som honan (260, Q 28—35 fot). — Skillnaden är således större än hos 120 andra hvalar.. Foetus blir 14 fot långt. På ungen af hankön synas ej tänderna utom tandköttet förr än han blir öfver 28 fot lång, eller så stor som modren! Ögat är föga större än på en oxe, 2+ tum, med klotrund cerystallins — Samme författare lem- nar ytterligare underrättelser om detta djur: Zool. Proc. 1837 p. 39. Han anser det hafva svag hör- sel men en egen fin känsel. Det tyckes nemligen erfara rörelser i vattnet, t. ex. af en fångad kam- rat, på ganska långt håll: Andedrägten och vat- tenblåsningen afhandlas; den sednare i öfverens- stämmelse med alla nyare uppgifter. | Det är blott sällan de stora hvalarne kunna blifva föremål för naturforskares - undersökning, hvarföre dessa djur varit föga bekanta för den ve- tenskapliga zoologien. De äga likväl en ganska hög grad af märkvärdighet, både såsom de största af alla kända djur och såsom stående på en alldeles egen utvecklings grad, hvarigenom de dels visa sig såsom en mellanform mellan däggdjur och fiskar, dels tyckas stå ganska högt bland däggdjuren. Hvarje bidrag till kännedom om deras imre bygg- uad är derföre af stort värde, och ett sådant har erhållits genom Prof. Vrolik i Amsterdam, som Bilendp: lyckligtvis kom tidigt nog för att få undersöka in- tera. elverna af en Balenoptera (”rostrata”), hvilken stran- Anatomi: dat vid Holländska kusten i September 1835. Han öppnade djuret i buken, genom att bortskära en hudremsa af nära 6. famnars längd, och, efter att genom flera personers tillhjelp hafva med rep un- danlyftat. denna, fann han. genast den förut okända märkvärdiga . omständigheten, att denna arts mage och tunntarm ligga, ej såsom hos andra djur inom abdomen, utan mellan huden och bröstkorgen, ända upp till hakan, i en stor peritoneal säck; som bildar e. a. normalt mnafvelbråck. Man kan 121 häraf sluta, att ändamålet med de täta och talrika veck, som huden bildar under buken på denna och ett par andra arter, är att kunna lemna en efter behofvet afpassad utvidgning för magen och tar- marne. Magen var fördelad i 3 rum liksom hos Delfinerna. — ;Tunntarmen var ganska lång; grof- tarmen deremot kort, försedd med circulära valv- ler och en obetydlig cxcum. 'De' stora blodkär- len ägde, äfven i proportion "till kroppen, en gån- ska stor vidd. ' Hjertats bredd var blott 3 rhenl. fot, men diametern af aorta var 13 tum, och af Art pulmonalis 103; tum. — Foramen ovale var tillslutet och hjertats delar i allmänhet såsom hos däggdjuren. Det är att beklaga, att omständighe- terne ej tilläto Förf. att med större fullständighet undersöka djuret; men han kunde blott använda en enda ebbtid, för att utskära och bortföra de vigligaste viscera, 'och måste skynda bort för att ej drunkna i den återkommande floden. ' Han kun- de dessutom ej af ägaren erhålla tillstånd att öpp- na djurets thorax. (Tiidschr. voor Nat. Gesch. 4 p. 1. — Ann: Sc. Nat. vol. 9 (1838) p- 65). Om Balenoptera rostrata Fabr. lemnar K rö-B,rostrata. yer några högst välkomna underrättelser (Kröyers Tiidskr. 2 p.: 617) efter ett exemplar, som fånga- des vid Bergen i Juni 1839, och hvaraf skelettet nu finnes på Zool. Museum derstädes. 'Svårighe- ten att få beskrifningar af hvalar synes åf denna liksom af nyss anförda berättelse: Sedan en Hval blifvit dödad sjunker den' till bottnen, men flyter åter: upp efter 30 å 36 timmars förlopp. K.: kän- de ej detta och kom derföre några timmar för sent, då redan späcket var uthugget; man är nem- ligen angelägen att skynda dermed. En annan, som fångades under Förk:s :vistande i Bergen, ett par mil från staden, kunde han ej en gång få se. 122 Kr. visar att B. rostrata Fabr. verkligen är en egen art, och ej en unge af B. boops såsom Cuvier och Rapp antagit. Han slutar detta huf- vudsakligen af storleken: B. Boops uppnår en längd af 93 fot och kan alltså, måttligt tilltaget, upp- skattas till öfver 80 fot. Men 2:ne drägtiga ho- nor af B. rostrata, hvilkas skeletter finnas i Ber- gens Museum, hade blott 23 och 26 fots längd. Det synes ej tänkbart, att ett djur skulle vara af- lings-skickligt så tidigt, att det blott hade uppnått + af den längd, som tillkommer utvuxne exemplar. — Ungarne af Delphinus Phocxna och Orca? Hy- peroodon, samt Balxena mysticetus, eller alla de hvarom - man har underrättelser, äga vid födseln 3—1 af. modrens längd. Detta bör äfven kunna antagas gälla för Balxenopterae, hvarföre man må- ste förmoda att den nyfödda ungen af: B. Boops har åtminstone 20 fots längd. - Men om den blott antages till 15 fot, så är detta redan för mycket för B. rostrata, af hvilken man känner exempel på 14 och 17 fots långa exemplar, som dock ej tycktes vara nyss födda. K. antager att foetus af denna art högst uppnår 7—8 fot, och att den al- drig såsom fullvuxen ' öfverstiger 40 fots längd. [jemf. härom strax nedanför]. En figur lemnas öfver det ena i Bergens Museum förvarade fostret, som har 15; tums längd, samt mått och beskrif- ning af skelett, fenor, barder m. m. af både fost- ret och den fullvuxna. Barder syntes ej hos fos- tret; den fullvuxna hade: 320 på hvardera ' sidan. B: rostrata Fabr. utmärker sig, oberäknadt den ringa storleken, genom hvita barder, som sträcka sig ända fram till spetsen af öfverkäken, der de gå tillhopa från båda sidor. 'Bröstfenorna äro hvita mot midten, både ofvan och under. B. Boops har deremot svarta barder, som lemna ett tomrum framuti + 123 käken; bröstfenorna äro ofvan svärta, under hvita. B. rostrata lärer vara den allmännaste arten, både vid Norrige och i Kattegat. Vi omnämna i sammanhang härmed de un- derrättelser som Knox lemnat om en ung B. ro- strata , fångad vid Frith of Forthi Skottland, i Fe- bruari 1834. Den hade blott 10 fots längd (9 f. 11 t. Engl). [Den var ej något foetus, och visar att Kvröyer troligtvis dömt rätt vid bestämmandet af den nyfödda ungens längd. Om man, efter de af Kröyer uppgifne måtten; ville bedömma Balze- noptera i enlighet med-'det som: förut är anfördt om Physeter, att honan blott är hälften så: lång som hannen, så skulle &A af B. rostrata vara un- gefär lika stor med 2 af B.:Boops; eller 49 å 50 fot. - Men sannolikt är skillnaden mellan könen ej så stor som hos Physeter. I alla fall blir anta- gandet af en liten och en stor art af Balxnoptera nödvändigt. ] Knox anför att ofvannämde exemplar hade 8 st. morrhår (bristles) sittande ”i perpendi- eulära rader” ”på nosen, på båda käkarne”; 614 barder, af blek rosenfärg, liksom hela munnens insida. Inga tänder; 114 rygg- och 36 derpå följande kotor (Boops skall hafva 13 och 40). Några anatomiska underrättelser lemnas, hvaribland den, om en stor va- sculös massa af ”erectile tissue” som fyller större delen af hufvudet och sträcker sig nedåt ryggmärgskanalen. — Åfven några underrättelser, som visa att hvalarne dägga sina ungar, och att deras mjölkkörtlar ej äro, såsom Geoffroy påstått, af annan natur. (Jamesons New. Edinb. Philos. Journ. XVIIL:p. 197). — Om Barderne hos B. rostrata se Ravin Ann. Sc. NR Om”, 1214 Ornithologi. 2 Artkännedomen bland foglarne fortgår med en så stor hastighet, att under de fyra år, för hvilka vi redogöra, hafva öfver 500 arter blifvit beskrifne såsom nya, hvilket är mycket då man besinnar att hela antalet af kända arter blott kan skattas till 5 å 6 tusende, och att foglarne tro- ligtvis äro till artantalet fullständigare kände än någon annan: djurklass. Men ju hastigare tillväxten af materialier sker, desto kännbarare blir bristen af en på säkra karakterer grundad systematik, af just de ordningar, som innefatta det vida större antalet arter, och af hvilka det mesta nya tillkommit, nem- ligen sångfoylarne och de med dem närmast be- slägtade formerna, hvarföre man ofta stannar i ovisshet om hvarthän de talrika nya slägtena böra hänföras. Många försök att sammanställa och ord- na massorna göras dock alltjemt, men wupptäckan- det af de yttre karakterer, som finnas, för de na- turliga grupperna, oeh dessas användande vid sy- stematiken, förblifva ständigt ett af vetenskapens mest trängande behofver: till följe af den enformig- het som råder i foglarnes bildning, äro de små Yttre ka-formskillnader som finnas, svåra att uppfatta. Emel- rakterer för sång-lertid hafva Keyserling och Blasius framställt foglarne. ett verkligt zoologiskt kännetecken för hela sång- fogel-ordningen (i Wiegm. Arch. 1839 p. 332), som består deruti, att alla de med sångapparat försedde foglarne, och, nästan endast dessa, hafva bakre sidan af tarsus beklädd af en alldeles slät, hornartad hud, utan intryck eller fördelning. Hos Lärkorna synes dock derpå suturer, som äro fortsättningar af dem mellan sköldarne, frampå 125 tarsus "). På foglarne af alla de öfriga ordnin- garne, är den bakre sidan af tarsus nätlikt, sköld- likt m. m. fördelad. Författarne, som, isin förut nämda Europeiska fauna, på ett berömvärdt sätt fortsätta framställandet af formkarakterer, anse sig, genom nämde formförhållande, hafva "visat den första, af yttre delarne hemtade, verkliga karakter för sångfoglarne, hvilket Ref. gerna skulle bejaka i fall han ej ansåge sig hafva sjelf lemnat en fullt ut lika allmän karakteristik af samma fogelordning, uti en år 1835, under namn af Ornithologiskt sy- stem, i Vetenskaps Academiens Handlingar införd uppsats, hvars syftemål just är att framställa form- karakterer, men som förblifvit obekant, till och med för Tysklands Ornithologer, hvilka annars noga pläga känna literaturen. Denna karakter är hemtad af vingarnes bildning, baktåns storlek och klornas form. Vingtäckfjädrarne äro nemligen hos alla sångfoglar så fåtaliga och korta, att de största betäcka vida mindre: än hälften af armpennorna (Remiges cubitales f secundarix); hos de öfriga foglarna äro de talrika, och räcka långt öfver hälften af samma pennor. De enda undantagen från denna karakters uteslutande giltighet utgöra Menura och en del af Picus, hvilkas vingtäckfjäd- rar likna sångfoglarnes; men dessa slägten äro ge- nom tårnas och klornas form tillräckligt skilde från dem. — Efter den af K. & BI. funna 'ka- rakteren skulle Trochilus kunna anses höra till sångfoglarne. — Cypselus , Caprimulgus , Coracias , Merops och Alcedo, som vanligen uppräknas bland +) Flera liknande undantag förekomma dock bland utländska fogelformer, t. ex. det med Troglodytes affina slägtet Scyta- lopus (se längre fram), några bland Meliphagide, alla Tyranni, Coracin&, Casmarhynchi m. fl. Ampelis-artade fog- lar, som hafva tarsens bakre sida reticulerad. — €. S. 1 126 sångfogelformérna ; ehuru Nitzsch visat att de sak- na sångapparatet, komma både efter vingarnes och tarsens bildning att skiljas från dem. Todus bör enligt båda. karakteristikerna qvarstå bland sång- foglarne. Upupa hörer deremot, efter vingarnes och tårnas bildning, till sångfoglarne, men ej efter tar- sens bakre beklädnad. Båda dessa slägten skola sakna sångapparat. Upupa och de nyss förut i en not anförda slägtena få, efter de båda karakteristi- kerna en betänk olika plats i fogel-systemet. Blyth. Öfver foglarnes naturliga anordning har Blyth foglarnes klassifk. lemnat en äölhals lärorik äkbandine som i flera afdelningar dostlålles i Charlesworths magaz. 1838, och i följande årgång fortsättes. Han afviker be- tydligen från de öfrige Engelske Ornithologerne, Swainson, Gould m. fl., deruti, att han vill ordna foglarne efter deras byggnad och former, och genom flitiga anatomiska undersökningar kom- mer han till ungefär samma resultater, som länge varit kände genom Nitzschs arbeten: Från Sång- foglarne afskiljas alldeles en mängd af de former som ej böra höra dit: Coracias, Trochili, Pici, Cuculi, Bucerus, Merops &c. &c., hvilka alla för- enas under namn af Insessores heterogenei eller Strepitores. Mycket afseende fästas på ruggningen, äggen, bildningen af sternum m. m. Yttre ka- rakterer anföras dock ej. Detta arbete innefattar således många goda bidrag till fogelklassens syste- matik. Flera andra försök af Swainson, Lesson, LaFresnaye, Selys, att efter den inbördes likheten sammanställa genera, dels af sångfoglarne, dels af flera ordines, nämnas längre fram. ON I London bildades år 1837 ett sällskap under sär SA i namn af Ornithological Society , hvaruti äfven Frun- timmer deltaga såsom ledamöter. De Herrar som åröbedamölker, betala årligen till kassan 2 guineas, 127 Fruntimren en gumea. Detta sällskap skall hafva anlagt egna samlingar och ett eget bibliotek, samt anse för ett af sina hufvudsakliga föremål, att ut- gifva ett generelt ornitbologiskt arbete, som skulle kunna säljas för billigt pris (Jardines mag. 2, Pp. 98 och 480). Uti Société Philomatique i Paris beskref M:r Machin Cagniard Latour, år 1835, en machin, medelstqers tog hvilken han ville undersöka huru stor kraft en - dufva under flygten använder, för att öfvervinna sig sin egen tyngd. Machinen bestod af en åttkantig ställning, vid hvars centralaxis, voro fästade 8 ra- mar, Hvardera försedde med ett par naturliga, torkade och utspända dufve-vingar. Dessa kunde successive lyftas genom en vid centralaxeln fästad excentrisk skifva, som för detta ändamål sattes i rotation genom ett lod, och verkade på vingarne genom häfstänger och block; vingarne drogos ned genom spiralfjädrar. Till följe deraf, att han funnit de muskler, som neddraga vingen, väga 6 gånger så mycket som de, hvilka lyfta vingen, trodde han att den förra operationen skulle fordra sexdubbel kraft mot den sednare, och ville derefter inrätta sin machin (Institut 1839, p. 238). Bland underrättelser om den ålder foglar Foglars kunna uppnå anföra vi följande: White omtalar IR en Papegoja, som 41836 hade varit i 82 år inom samma familjs ägo, och då lefde en annan Pape- goja i London, som ungefär 4100 år gått i arf inom en annan familj, men var nu ganska svag af ålderdomen. (Loud. Mag. IX p. 367). Weis- senborn berättar, att en Psittacus erithacus bör- jade, sedan den veterligen varit i fångenskap 60 år, att lida af ålders svaghet, och befann sig vid :dje året i ett ganska svagt tillstånd, utan att 128 rugga reguliert. En Näktergal dog efter att hafva varit i bur 30 år (Charlesw. Mag. 2, p. 110). Caöptant Ett exempel på den betydliga grad af miss- ning: bildning, som kan uppkomma och fortplantas hos Tofshöns. mp samt sålunda blifva normal, lemnar en va- rietet af tamda höns, nemligen de s. k. tofshönsen, som utmärka sig genom en högt, knölformigt upp- drifven hjessa, med ofullständig eller ingen kam, men i dess ställe en yfvig fjäderbuske på hufvu- det. Hagenbach beskrifver denna hönsvarietet och dess utveckling, 1 Mällers Avrechiv 1839 p. 311, och visar, att den yttre missbildningen beror på en ännu större inre, nemligen på en alldeles förändrad form af hjernan. Hos tofshönsen äro nemligen hjernbemisphaererne betydligt smalare än på vanliga höns, ligga alldeles framom corpora 4-gemina, och äro ganska höga i vertical riktning, så att hjess- knölen bildat sig efter deras form. De äro dess- utom alltid sneda och af olika storlek. Missbild- ningen röjer sig ganska tidigt hos ungen i ägget. H. har afbildat hjernan af denna varietet, jemte den af vanliga höns, båda af foster på 6:te dagen af äggets utveckling, och redan då synes skillnaden ganska betydlig. Då tofshönsen uppenbart äro en missbildad race, som uppkommit af vanliga höns, men som nu bibehåller sig constant, äro de i hög grad upplysande för kännedomen om de förändrin- gar som djurarter kunna undergå. Det synes lika mycket förvånande att en sådan vanskaplighet kun- nat uppstå och fortplantas, som att den ej utöfvat ett större inflytande på djurets öfriga form och skaplynne. Foglarnes Om Foglarnes årliga flyttning, deras småningom Ayttning- skeende vandringar m. m. i Nordamerika har Back- man skrifvit en ganska utförlig afhandling, som finnes 129 finnes i Sillimans Amer. Journ. XXX (1836) s. 81. Bland det stora antalet af Sylvier (v. p. 50 arter), som finnas i Förenta Staterna, är S. coronata den enda som qvarstannar öfver vintern. Åfven Musci- capa fusca blir qvar, och båda lefva då af bär. De kunna alltså jemföras med S. Rubecula och Re- gulus, som qvarstanna inom. Sveriges gränser om vintern. Liksom till södra delen af Sverige och Tyskland, komma flera nordliga foglar till Förenta Staterne om vintern , och bortflytta så snart våren börjar. Det är märkvärdigt att Columba migra- toria, som annars är en: regulier flyttfogel, skall qvarstanna i Canada öfver vintern de år, då ym- nig tillgång finnes på föda. — En del foglar qvar- stanna i Carolina, ännu flera i Florida och Vest- indien. B. synes böjd för att tro, att en del fog- lar flytta öfver till andra sidan om 2&eqvatorn, eller t. o. m. blott till grannskapet af norra vändkretsen, och värpa der för andra gången; t. ex. Hirundo purpurea. Han anför att Falco Halixetos, Strix flamma m. fl. befunnits hafva ägg eller ungar un- der vintermånaderna i Carolina och Florida. [Det synes mig sanunolikare att de individuer, som bo derstädes och ej flytta åt norr om sommarn, vär- pa vid annan årstid, än att samma individuer skulle kunna fortplanta sig vid 2:ne motsatta tider af året]. — Flera fogelarter anföras, som först nu under sednare tider börjat visa sig i Förenta Staterne; t. ex. Hirundo lunifrons från Mexico, som år 1815 började synas vid Ohio, och sedan småningom ut- bredt sig ända till Nordöstra hörnet af F. Staterne: — Bland annat har B. samlat SO uppgifter an-(om Fog- gående foglars förmåga att flyga: Sparfhöken och Kista migratoria flyga 40 sägas (7 svenska) FOS mil i timmen; man har ofta i nordöstra Staterne "Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 9 130 fångat gäss och dufvor, som ännu hade qvar ris, osmält i magen, hvilket de ätit i Carolina eller Georgien. En Falk, som blef: sänd till Hertigen af Lerma , återvände från Andalusien till Teneriffa på 16 timmar. En Falk, tillhörig Henrik II, för- följde en dag en Trapp vid Fontainebleau, och blef följande dagen fångad på Malta, samt igenkänd af ringen som hau hade om foten. Diverse anteckningar om foglars flyttning i Kurland lemnar Bättner i Isis 1828 p. 365: Cor- vus frugilegus kommer d. 3 Mars, Näktergalen d. 4 Maj, utan afseende på väderleken, hvaröfver förf. undrar. Det är dock en känd sak, att flyttnings- instinkten rättar sig efter tiden, och ej efter vä- derleken. Om Foglarnes ankowmst i olika trakter af. Eng- land se Loudons Magas. IX, p. 185 och 520: Om Foglarnes flyttningar i Britannien jemför de Engelska localfaunerna; på Cor fu se Södra Europa; i Sydamerika se längre fram under Amerikas Fauna, d'Orbignys resa. Om ”Tranans flyttning, se längre fram under Grallze. Bachman lemnar vidare undervättelser om en ändringar-smänod Nordamerikanska föglars ruggning och färo- 3 S SSmvIng d ombyte (Philad. Trans. VI. p. 197), Kittlitz jemför fogelarterna i Kamtsehatka och 'Tyskland. Bland de många gemensamma ar= terna visa några ingen olikhet på dessa båda ställen; men många hafva i Kamtschatka en betydligt hvi= tare, eller: mera med hvitt blandad färg, än i Tysk- land. Exemplar från Siberien visa öfvergången mellan båda ytterligheterna. Att detta härrör af olikheten i klimatet på östra och vestra sidan af Continenten 'bevises fullkomligt genom det alldeles likartade fenomenet bland Nordamerikas foglar. I Förenta Staterna hafva en del foglar mera hvit SEE SSA OSS ——— SEE hn 4 AS VERVA 131 färg än på motsvarande vestra kusten. (Isis 1836 p- 768). En hybriditet af Fasan och Orre beskrifves Hybridi- af Yarrell i Zool. Proc. 1837 p. 135. — Mera om "ter Bastardfoglar finnes ibid. 1836 p. 84 (Isis 1838 p. 197). Der omtalas affödan efter Fasan och batard mellan Fasan och höns. Om Svalornes hibernation, som nästan årligen gyalans omtalas, utan att någonsin kunna rätt bevisas, ci- for tera vi blott hvad som derom nämnes af Is. Geof- froy, i L'Institut 1838 N:o 229, och af Larrey ibid. N:o 230; den sednare hade om vintern 1797 funnit en stor mängd svalor i en grotta i Alperne. Från Nya Zeeland har man nyligen till Eng-Förmodad land hemfört ett ben, som beskrifves af Owen i fogel. Zool. Proc. 1839 p. 169. Det är ett stycke af ett lårben, som O. visar hafva tillhört en stor struts- artad fogel. Detta djur torde nu vara utdödt, och infödingarne berätta, att de stora fogelben, som här och der träffas, hafva tillhört en stor, nu ut- död, örnsort. Owen tyckes dock hafva anledning till den förmodan, att en stor, ännu obekant fogel, finnes i de okända delarne af nämde stora ö. Att en sort pungdjur finnes inom fogelklassen Pungdjur har blifvit gjordt högst sannolikt, ehuru det ej ännu render är fullt bevisadt. En matros vid namn Charles Goodridge, räddade sig efter ett skeppsbrott på de obebodde Crozet-öarne, omkring 200 mil Syd- ost från Cap, och måste der tillbringa 2 år, till dess ett fartyg händelsevis besökte dessa trakter, med hvilket han följde tillbaka till den bebodda verlden. Efter återkomsten till England berättade han, att Kings Pinguin, som skall vara allmän vid nämde öar, och som han i Engelska samlingar igenkänt, värper i December, ett ägg åt gången; men han lägger ej detta ägg såsom andra foglar, 132 i en! redde eller på marken, utan i en egen cavi- tet under buken, jemförlig med den hos Känguru. Foglen är så spak, att man kan taga den med blotta händerna, och uttaga ägget, då den värper ett nytt, och fortfar på detta sätt att låta skatta sig till Mars månad. G. hade begagnat denna ägg- fångst för sitt lifsuppehälle. Han skall vara en obildad, men enkel och förståndig man, på hvars ord man kan lita. Det anförda, jemte berättelsen om hela hans Robinsonade: är trycktien liten bro- chure, med titel Narrative &c. &c. Exeter 1838. (Fror. Not. 1839 Juli XI. 1). Alla Titos Temminck & La ugiers Planches coloriees ga nu afslutade med 600:de planchen. Sista (102:dra) verk. häftet, som utkom 1840, innehöll en systematisk för- teckning af alla dessa, såväl som Buffon & D'Au- bentons pl. enluminees , hvaraf 'Temmincks och Lau- giers arbete alltid varit ansedt såsom en fortsätt- ning. Denna samling utgör nu 1600 plancher, som innehålla ungefär lika många, eller något flera fogelarter. Namnen äro i registret kritiskt bestämde af Temminck och derföre ofta ändrade. Af Dubois Ornith. Galerie utkommo t. o. ms. 20:de häftet 1839. (Häftet al 6 pl. 8:o med 14 å 2 arter på hvarje, illum. å + Th. Pr.). Innehållet af 9—12 se Isis 1839 häft. 2; af 14—17 ibid. p- 230. Käster Ornith. Atlas der Ausser-eur. Vögel; Närnb.: 8:0 (forts. af Hahns verk; häft. af 8 ill. pl; och + ark text å 13: Thl.). Häft. 14 och 15 inneh. Crotophaga, Scythrops, Pipra: Gould Icones avium, or figures and descr. of new and interesting Birds from various parts of the globe, fol. Part. 1: 1837, inneh. 10 arter. P. 133 2;:1839 inneh. endast Caprimulgi. Skall vara ett köstbart -och prydligt planchverk. Swainson Animals in Menageries 8:o Lond. 1838, 3 voll. (Utgör en del af Lardners Cabinet Cyclopedia). De 2 första delarne skola innefatta en, mest från andra förf. samlad, allmän N. Hist. af Däggdjur och foglar; den tredje säges innehålla korta beskrifningar af circa 200 nya eller föga kända foglar (Taylors Ann. 1 p. 149). Priset skall vara billigt. Swainson Nat. Hist. and classification of Birds 2 vol. 12:o London 1837 (af Lardners Cab. Cycl). Innehåller först en populär och vidlyftig beskrif- ning af foglarnes yttre delar, med ' vackra träd- snitt i texten; sedan om deras röst och bo; om ornith. historia och literatur, lagarne för nomen- elaturen m. m.; derefter en ännu vidlyftigare framställning af författarens ideer öfver systematiken, som endast får vara quinär, så att alltid afdel- ningarne motsvara hvarandra, hvarigenom han tvin- gas till de besynnerligaste jemförelser och "sam- manställningar; och slutligen alla genera, upp- räknade och definierade efter dessa åsigter. The Ornithologists textbook by Neville Wood 1 vol. 8:o Lond. 1837, skall vara en liten Ornith. bibliografi, med öfversigt af diverse Ornith. me- toder och en Engelsk orn. nomenklatur. F. Berge die Fortpflanzung der Vögel 12:0, häft. 1 Stuttg. 1840 med 4 ark text och 16 illum, tabb. Det hela skall bli 12 häften (hvardera å 11 Thl. eller circa 2 R:dr B:ko). Åfven utländska ar- ter lära komma: att upptagas. — Första häftet in- nehåller 88 st. ägg med text till 43 sp. Arternes bo och lefnadssätt beskrifvas. - Figurerna: äro ej vackra, men synas dock vara temligen trogne. ga ga 134 Thienemann Fortpfl. d: Vögel Europas, mit Abb. d. Eier 4:o. Femte Afd. Vattenfoglar med 10 pl. Leipzig 1837. Geografisk För att med någorlunda fullständighet och i öfversigt 5 Å ack , af Litera-korthet, kunna redogöra för den ornithologiska li- 'wren teraturen, utan att behöfva uppräkna alla beskrifna och nya slägten och arter, anser jag det vara lämp- ligast att lemna en faunistisk, eller efter de geogra- fiska regionerna ordnad framställning, af den största massan af spridda beskrifningar, samt af alla de arbeten, som egna sig för en sådan framställning. Emedan många arter från samma land, men af olika ordines och familjer, i de flesta fall samman- fattas i hvarje afhandling, blir det härigenom lät- tare att gifva en anvisning, hvarest det man söker bör återfinnas. En systematisk uppräkning af alla nya slägten och arter finnes i årsberättelserna uti Wiegmans Archiv. Särskilt äro de under år 1837 beskrifna nya arterna och slägtena af Roffoglar, Sång- och Klätterfoglar, med författarnes diagno- ser, uppräknade i samma tidskrift 1839 p. 372 och följande sidor. Det förtjenstfulla men mödosam- ma arbete som Wiegmann härigenom börjat, och som han ämnar fortsätta för de följande åren, blir af så mycket större värde, då man såsom förut är nämdt, ofta stannar i ovisshet om de nya slägte- nas -systematiska plats, och af deras, så väl som af arternas karakterer, alltför ofta påminnes om Okens råd till Gould, i Isis 1837, att låta någon annan författa beskrifningarne. Syd-Ame- Amerikas Fauna. — 1 d'Orbignys resa rika. = : : så finnes en geografisk öfversigt, af Stein, öfver syd- amerikas sångfoglar. 395 arter anföras, som äro funne mellan 149: och 45? Sydl. lat. Af dem fin- 135 mas uti varma zonen (11—28” lat.) 240 arter ilåg- landet; dessutom 32, som tillhöra de lägre bergen; 60 på bergen mellan 5 och 11 tusen fots höjd, samt 22 öfver 11,000 fot (bland dessa ungefär hälften gemensamme). I regionen mellan 28? och 34? lat. finnas 72, och i den återstående sydliga: regionen (34-45), blott 22 arter. Fattigdomen på former i den mellersta och södra af de nämde regionerna tillskrifves landets torrhet samt bristen på skog och insekter. Märkvärdig är den olikhet, som råder mellan de båda sidorna om andiska bergen. Östra sidan som till sin betydligare del, nemligen inom den varma zonen, har ymnigt regn och rik vege- tation, räknar 374 arter, under det vestra sidan från Lima till Patagonien, som, tillfölje af bristen på regn, bar en ytterst fattig vegetation, blott äger 746” arter sångfoglar. Af dessa äro ”25” arter ge- mensamme, så att vestra sidan blott har ”20” egna arter. I de båda södra regionerna är olikheten mindre öster och vester om bergen. — Öfverens- stimmelsen mellan de kallare sydliga trakterna och de högre bergländerne i heta zonen, synes redan af artantalet; men den blir ännu större genom de många, på båda ställena gemensamma arterna; 8 ar- ter finnas både i den sydligaste regionen och i hög- länderna mellan 11 och 15? lat. De trakter af låglandet, som äro beväxta med buskage, hafva det vida största antalet arter, nemligen 220. De im- sektätande arterna utgöra 3 af hela antalet, och Muscicape äro den artrikaste familjen; den utgö- resaf 88 arter. Tabeller öfver genera lemnas. Förf. jemför Sydamerikas sångfogel-fauna med Europas, men ej med Afrikas, som har närmare likhet till klimatet; Sydamerikas sångfoglar flytta ej så regu- lievt, eller så bestämdt som Europäs. (Hela - Af- handlingen finnes i Wiegm. Avehiv 1839! -p. 235). 136 En Synopsis avium till D'Orbignys resa, af La Fresnaye, med latinska beskrifningar och figu- rer af de nya arterna, finnes i Guérins Magaz. de Zoologie: Roffoglar, Lanii, Megalonyx, Turdus, Syl- vie, Muscicape, Hirundo, Alaudze och Fringille i årg. 1837; — Sturnina, Garruli, Scansores Uppu- certhia, Caereba, Trochilus och Alcedo i Arg. 1838. — Den skall äfven finnas särskilt till salu. I ornithologien till La: Favorites resa; af Ey- doux och Gervais (Guérins Mag. 1836), beskrif- vas och afbildas 14 foglar hvaraf öfver hälften äro från S. Amerika. Deraf äro blott 2 nya arter (Pi- pra Laplacei, fr. Guyana, af sl. Jodopleura Less, och Emberiza luctuosa fr. Chili. Goda anm. till de öfrigas Synonymi. Ornithologien till Beagles resa af Gould, 4:o N:o 1—3 London 1839. Dessa 3 häften skola innehålla 30 pl. och pag. 1—56 text. (Rev. Zool. 1839 p. 338). En del hithörande nya arter beskrifvas af Gould i Zool Proc. 1837, nemligen: Roffoglar (2 Polybori, 2 Buteo, 1 Strix af subg. Brachyoti) från Gallopagos öarne m. m. 1. c. pag. 9; 2 Caprimulgi, 2 Hirundo, Halcyon = erythrorh. ibd. p. 22. Fringilline från Gallopagos öarne ibd. p. 14 (Geo- spitza n. g., 8 sp.; Camarhynuchus n. g. 2sp.; Cactor- nis n. g., 2 sp. Alla tillhopa utgörande en liten egen grupp; — Certhidea nov. g., 1 sp. öfvergång till Sylvia ?). Bonaparte beskr. 20 nya eller sällsynta foglar från Brasiliens mot Peru gränsande del, Zool. Pr. 1837 p. 119. Ampelis lamellipennis Lafresnaye, Guer. Magaz. 1839, samt Rev. Zool. 1839 p. 292 (lik purpurea , men alldeles hvit stjert m. m.) 137 Turdus melanotus fr. Chili, Dubus Bull de Brux. 1839 p. 295. — Instit. 1839, p. 409. Thamnophilus fuliginosus från Demerara, Gould Zool. Proc. 1837, p. 80. Jx0osleucotis fr. Magell.la - Gould Z. Proc. 1836 p. 5. Orpheus modulatur d:o Isis 1838. Tamatia bicineta, Cayenne? Z. Proc. 1836 p. 80. (Isis 1838 p. 195). Aquila nigra Jameson. Ed. n. Ph. Journ. XIX p- 21. Tinamotis Pentlandi fr. Anderne, nov. gen. ”mel- lan Tinamus och Otis”, Vigors Z. Proc. Sept. 1836 (Isis 1838). La Fresnaye et dOrbigny, Foglar från Carthagena , Rev. Zool. 1838 p. 164. Deraf 4 n. sp. med beskrifning (Embernagra albinucha, Pipra, pareoloides, Synallaxis Candei, Tamatia gularis). Lesson beskrifver, i Revue Zool. 1839, föl- jande: Pyrgita peruviana, pag. 43. Platyrhynchus striatus, Piaya brasiliana och 3 Pas- $eres 1; ce. p:::40. Pipra filifera ibd.; är P. filicauda Spix pl. 8, en- ligt Lafresnaye (R. Z. 1839 p. 95). Picus ovnatus, Puffinus I'Herminieri och 9 Oscines af divv. fam. från S. Am. Mexico och Vestin- dien, 1. c. p. 100. 7 Oscines från samma länder, ibd. -p. 104: 11 d:o och 2 sp. Picus fr. Mexico p: 40. Embernagra mexicana Less. 1. c. är E. albinucha Lafresn. (BR. Z. 1838 p. 165) enl. anm. af Lafr. ibd. 1839 p. 95. Petrodroma wmexicanus Ann. Sc. Nat. ry 166. Picolaptes rufinucha - fbr, Turdus flavipes 'Vieill. fr: Wrididsdi förbättrad be- skrifning loc. cit. p. 137.. Mexico, Vestin- dien. 138 Tanagra ”nigricephala” Jameson Ed. N: Philos. Journ. XIX p A1, från Vestindien. LaFresnaye beskrifver följande arter från Mexico: 9 n. sp. Sångfoglar, Rev. Zool. 1839 p. 97. Unecirostrum Brelayi loc. cit. är Agrilorhinus sitta- ceus Bonap. Aun. Sc. Nat. 1838, hvarest 3 arter af samma slägte beskrifvas. Detta slägte- har vidare fått namnet Serrirostrum af Tafresnaye i Ornith. till d'Orbignys resa. Det är närslägtadt med Dacnis och Careba; har tungan bildad lik- som. dessa (enl. LaFr. R. Z. 1839 p. 291). Pitylus 2 sp. fr. Mex., Lafr. RB. Z. 1838 p. 224. Corvus' nobilis » Gould Zool. Pr. 1837 p. 79. Ortyx guttata, Honduras, id. ibd. (eap. cristato). — plumifera, Calif. ibd. p. 42 (cap. plumis 2. longis): Bonaparte beskrifver i Zool. Proc. 41837 p. 108, 35 arter från Mexico; och p. 114, 39: från Guatimala, af alla ordines; deribland flera nya: Dubuws, Tanagra lunulata fr: Honduras; Bulk de Brux. 1839 p. 439. fig. — Institut 1839 N:o 310. Undevrvättelser om honan af ”Loxia Haiti” (Pere noir Buff.) lemnar Ricord i Rev. Zool. 1838 p: 467. 2 ofvan och crissum rödbrun, undertill grå; under första och andra året grå, fläckig af brunt och svart. I Vestindien och Contin. på båda sidor; lefver af frukter. Foglarne på Cuba uppräknas i Sagras Hist. de Cuba: De äro: 10 accipitres, 50 Passereaux Cuv. (deraf blott 2 Trochili), 13 Scansores (hvar- ibland 3 Psittaci); 9 Galline; 28 Gvrallx och 19 Simfoglar, summa 129... Ifall detta verkbhgem är den hufvudsakligaste delen af Cubas foglar, så må- ste denna ö anses för ytterst artfattig, 1 jemförelse med andra inom tropikerna belägne länder, t. ex. 139 det lika stora Java, eller det långt utom tropikerna belägna Japan. Cuba är lika stort med Svea och Götha riken af Sverige, uti hvilka man dock träf- far omkring 212 fogelarter (hvaraf något öfver 50 simfoglar och 76 sångfoglar). Det synes dock som om en stor efterskörd vore att göra. Af de nämde arterna skulle 27 vara egna för Vestindien; 5 (neml. 4 Grallx och en Sterna) äro gemensamme med Europa och hela Amerika; 8 (hvaraf 5 Grallze) med Eur. och Nordamerika. Af de öfriga finnas 26 i både N: och S. Amerika. Det förtjenar an- märkas att de foglar, som Cuba har gemensamt med Sydamerika äro stationära och fortplanta sig derstädes, men de som äro gemensamma med Nord- amerika förekomma derstädes blott såsom flyttfoglar om vintern, utan att fortplanta sig på Cuba. Ibis erythrorhyncha Gould n. sp. fr. Hayti. Z. Proc. 1837 p. 127. J. J. Audubon Synopsis of the birds ofNordame- North America 360 sid. 8:o Edinb. 1839, utan pl. rad är en högst välkommen handbok, som innefattar alla år 1839 kända arter, från norra ishafvet till gränsen af Mexico. Betydliga tillägg äro gjorde till Wilsons och Bonapartes bekanta arbeten. Beskrif- ningarne äro goda och ej långa, men på det nu vanliga sättet, utan artdiagnoser. Äfven slägtka- Fälljdrerna framställas i Er: af beskrifningar, och blifva derigenom mindre lätta att begagna, än om en bakidn diagnos funnes. = Arternes lefnadssätt och boningsplatser nämnas i största korthet. Sy- nonymien refererar sig hufvudsakligen till Wilsons, Bonapartes, Audubons m. fl. planchverk. " Arternes antal är 491; nemligen 40 accipitres, 206 sångfoglar, 43 Coccyges och Columba (dessa äro 8), 15 gal- ling, 73 gralle, 114 anseres. Det är ungefär lika med Europas fauna, men med ett något större an- 140 tal Sångfoglar, Gökartade, Dufvor och Simfoglar; (då man från Europas foglar afräknar de aeciden- tella arterna återstå ungefär 40v). Audubon ornith. biography, stor 8:0, 4:de bandet Lond. 1838; skall innehålla präktiga plan- cher öfver N. Amerikanska foglar. Ch. Luc. Bonaparte Geogr. and Compa- rative list of the Birds of Europe and N. America London 41838, är en utvidgning af samme Fur- stes Specchio Comparativo, öfver foglarne vid Rom och Philadelphia (Pisa 1827). Det nyare arbetet uppräknar alla Europeiska och N. Amerikanska arter parallelt. Gemensamme äro isynnerhet Nor- diska arter, och deribland mest vattenfoglar. Af de egentl. sångfoglarnve äro nästan blott sparf-arter gemensamme (Fringilla linaria och ”borealis”, Emb. lapponica, E. nivalis, Corythus, Loxia leucoptera). Europas Europas ornithologi har blifvit riktad med allmänhet. ett stort antal arbeten, nemligen, utom dem som nämnas vid allmän zoologi, följande: Af Tem- mincks Manuel utkom tredje delen 1835, inne- hållande tillägg till Landtfoglarne, samt 4:de eller sista delen i början af 1840, med ytterligare tillägg och ändringar till alla de tre föregående. Samtlige arterne af alla Ordines uppräknas ånyo. Många nya äro tillkomne, isynnerhet från sydöstra Europa, samt sådane från andra verldsdelar, som händelse- vis förirrat sig hit. Efter det brukliga sättet upp- räknas dessa såsom verklige europeiska foglar, så att man nu finner arter 1 vår verldsdel från alla de öfriga, utom Nya Holland. Jag har förut (pag. 26) yttrat min åsigt i detta ämne. T. är här ej så sparsam i antagandet af nytt, som i de två första delarne, genom hvilka han grundlade den nyare riktningen af ornithologien. 141 Gould Birds of Europe, utkom 1837, skall vara ett med största fulländning utarbetadt planch- verk, hvilket jag dock ej haft tillfälle att se. | J. och E. Susemihl Abbildungen der Vögel Europas, stor 8:0, Stuttgard, börjadt 1839. Pro- spectus medföljde Isis 1839 häft. 8. Figurerna äro med omsorg gjorde, i stålstick, tryckte med färger. Af de små stå flera på en planche. - Texten är mest efter Temminck. Pris 1 fl. pr hft. å 3 pl. Collection des Ois. d”Europe par Ale. d'Or- bigny avec fig. par J. de la Rue, Livr 1—40 Paris 1839, 8:o, är mig endast bekant af 'bok- kataloger, äfvensom Lemaire H. Nat. des Ois. d'Europe 1, 1837. Räppell lemnar anmärkningar till Europas Ornitholgie i Mus. ”Senkenuberg. '2 p. 117. Om Circus Dalmatinus, (n. sp. nära cyaneus); Alauda bifasciata; Sylvia Bäppelii (äfven Q adulta har svart strupe); arterna af Ardea och Pelecanus. Sylvia Tithys och atricapilla öfvervintra i Eng- land, enl. Jard. Mag. 1 p. 104. Talrika bidrag tll Britanniens och Irlands fogelkännedom finnas i Jardines Mag. Taylors An- nals, Loudons och Charlesworths Magazine m. fl. Engelska tidskrifter, t.ex. Thompson om Trlands foglar, i Jardines Magazine 2, och forts. i Taylors Annals; m. fl. fullständiga lokalfauner. Några äro redan förut omnämde. Bo och ägg af Morkullan (Woodcock) och af Turdus pilaris (Fieldfare) be- skrifvas isynnerhet på mångfaldiga ställen. Falco albieilla "och Haliaetos kläcka på Irland, ehuru sällsynt. — Macrorhamphus (Scolopax) griseus från Nordamerika, har för tredje gången blifvit funnen i England (Zool: Proc. 1836). oc Yarvrell History of Brit. Birds. 8.0 London 1837, med trädsnitt i texten, liksom samme för- fattares utmärkta arbete öfver Britanniens fiskar; Britan- nien. 1422 B. W: Mac. Gilliwray, åa History of Brit. Birds vol. 1, 2, London 1839, samt Eyton history of rarer British: Birds 8:o, 1836, äro mig endast till namnen bekamnte. Selby uppräknar foglarne i norra delen af Skottland (Southerland); och lemnar många goda anmärkningar i Jamesons Ed. Journ. XX p. 287 (Isis 1838 p. 69). 94 arter uppehålla sig i Souther- land öfver sommarn. Rob. Dunk the Ornith. Guide to the islands of Orkney and Shetland &c. Hull & London 1838, 12:o. Procellaria Wilsoni funnen död vid England, enl. Couch Zool. Pr. 1838 Nov. — Lik: pelagica; spetsen af tibia 4 linier naken (på pelagiea fjädrad till. leden). Den hade sväljt ett stycke talg-ljus af + tums längd, som var vida tjockare än svalget tycktes kunna medgifva. Skandina- L. Esmark (anm. till Norska Faunan 1 Ni ven Magazin 1 p. 255) uppräknar några sällsyntare foglars förekommande i Norrige. Strix lapponica ; Tetrao hybr. lagopoides Nilss.. och Lestris pomarina finnas förekomma :sunnanfjells i Norrige. Thalassidroma pelagica har blifvit sedd der, äfvensom Platalea leucorodia , Ibis falcinellus skjuten vid Bodöe i Nord- landen, och Diomedea chlororhynchos hvaraf 2 exem- plar dödades nära Christiania; det ena förvaras nu i Esmarks utmärkt vackra samling. Fogeln tillhö- rer södra tempererade zonens haf. Rasch Katalog öfver Norriges foglar, i Nyt Mag. 1 p. 356, är en högst välkommen förteckning, då en sådan förut saknades... Den upptager 218 arter för hela Norrige och deraf 194 funne i trak- ten af Christiania. Hela Skandinaviens foglar utgö- ra 269, med inbegrepp af de accidentella; men då dessa till. större delen blifvit träffade i Sverige, 143 som 1. längre tid blifvit undersökt, 'och då norra delen af Norrige har flera vattenfoglar, som ej, seller blott accidentelt, förekomma i Sverige, så blir an- talet föga olika för båda länderna. oc En uppsats af Hewitson öfver foglarne i Norrige (Jard. Mag. 2. 309) synes blott innehålla hvad vi i norden förut känna. Se ytterligare under Svensk tliteratur. Naumans berömda arbete, Natur G. der WVö- Tyskland. gel Deutschlands närmar sig till slutet. Af 410:de volumen utkom 6:te häftet 1840; det slutar med Procellarig. — Figurerna äro ej bättre färglagde än förut. Zander Naturg. der Vögel Meklenburgs 8:0o Wismar. De 2 första häftena (1837 och 8) inne- fatta roffoglarne, nemligen 142 Falcones och: 8 Uglor, ordnade efter Bores method; dessa 20 ar- ter innefattas i lika många skilda genera: — Beskrif- ningar och synonymi äro utförliga. Homeyer Syst. äbersicht der Vögel Pommerns, Anclam 1837, 91 sid. 8:o. Upptager 158 Landt- foglar och 124 Vattenfoglar samt vadare: S:a 282. I hela Tyskland räknas 211 + 150 = 361. — Horn- scehuch und Schilling skola äfven hafva utgif- vit en förteckning öfver Pommerns foglar. Om sällsynta foglar vid Geneve, Mem. de Gen. 1838 p. 107. | R. Jameson förteckning öfver foglarne: påSödraEur, Corfu, och om deras flyttningar; James: Näe N. Phil. Journ: XXII p. 65. oo od Naumann Ornith. resa genom Ungern, MWiegm. Arch. 1837 p. 69. Columba risoria före- kommer vild i Turkiet, alldeles sådan som i Afrika. Från Balkan var den känd genom Friwalsky;' i södra Ryssland vid svårta hafvet, finnes den enligt Nord- mann Bull. de Petersb. 1838 (Isis 1839 p. 644). Norra Asien, Mindre Asien, Japan, 144 Asiens foglar. Brandt descriptiones et ico- nes anim. rossicorum nov. vel minus rite cognito- rum 4:0; fase. 1 Lips. Voss 1836. 64 sid. m. 6 ill. tabb., innehåller en systematisk öfversigt af And- familjen (Anas och Mergus L.), samt särskilt beskr. med figg. af Anser canagicus (pictus), Bernicla leucopareia (canadensis Pall), Anas falcata, A. glo- citans, samt Pelecanus Omnocrotalus och crispus. E. Eversmann addenda ad Zoogr. Rosso-Åsia- ticam Pallasii, Kasan 1835, 8, 32, upptager blott tillägg till foglarne; deraf 2 ”nya”: Strix turco- manna och Saxicola squalida (står i Isis 1839 p. 70). Perdix altaica Gebler Bull. de Petersb. 1 (Isis 1839 p. 626. — Wiegm. Arch. 1837). Förteckningar på foglar vid Erzerum och Tre- bizond finnas i Zool. Proc. 1839 p. 119 och 130, beledsagade med flera upplysande anmärkningar. Arterne äro nästan endast Europeiska. — Foglar från Trapezunt nämnas dessutom i Zool. Proc. 1235 p- 89, (se Isis 1837 p. 136). Gould anförer 9 sp. från Erzrum i Zool. Proc. 1837 p. 126. -Deraf Alauda' penicillata mn. sp. nära alpestris, och Fringilla sanguinea n. sp. aff. Fr. nivali. Strickland lemnar en förteckning på fog- larne vid Smyrna i Zool. Proc. 1836 p. 97 (Isis 1838 p. 203); högst få icke europeiska arter; Gar- rulus melanocephalus Bon. och Alcedo 'rudis äro allmänna. Temminck uppräknar, i inledningen till vol. 3 af Manuel d'Orn., pag. L, 113 Europeiska fogel- arter som äfven finnas på Japan. Deribland äro 35 vadare och 24 simfoglar, men blott 8 roffoglar och 2 höns (Phasianus pictus torde af misstag näm- nas såsom europeisk). En stor del af dessa skola dock 145 dock visa några små olikheter, och böra anses för klimatiske varieteter; T. har sednare, iSiebolds Fn. Jap., sagt sig anse många af dem för skilda arter. Nepals ornithologi afhandlas af Hodgson y Himalaya As. Res. XIX. 1 (enl. Ann. Sc. Nat. XI p. 128) AN pr der flera nya arter beskrifvas. Scolopaces beskr:s i Zool. Proc. 1836 p. 7. De äro Sc. rusticola , ”Gal- linago media Ray” och 3 sp. som anses skilda från denna. En sednare artikel derom, i Journ. As. Soc. VI p. 489 är mig blott bekant af Wiegm. Arch. 1839, 2 p. 399. — Flera andra afhandlingar om norra Indiens foglar, i Journ. As. Soc. VI, äro mig blott af Wiegmanns årsberättelse för 1838 bekante. Gould beskrifver i Zool. Proc. följande nya arter från Nepal och Himalaya: Janthocinela n. g. nära Turdus (typ. Cineclosoma ocellatum Wig.): 6 sp. fr. Himalaya Z. Pr. 1835 p. 47. och 2 sp. fr. Nepal ibd. p. 186. (Isis 1837 p. 122 och 201). 6 sp. (Turdi, Sylvie , Pyrgita) fr. Nepal; Bra- chypus (Cypselus) gularis från Indien l. c. p. 186. Trichophorus flaveolus ibd. 1836 p.- 5 (Isis 1838). Paradozxornis flavirostris fr. Nepal. ibd. 1836 p. 17 (Isis 1838 p. 174; — Jard. Mag. 1 p. 62 med fig. af hufv.). Är en besynnerlig form, som Förf. ej vet hvarest den bör insättas i systemet; efter vanligheten söker man fåfängt någon led- ning för omdömet i beskrifningen. En annan art af samma slägte har G. beskrifvit från Nya Holland. Actinodura Egertoni n. g. nära Trastarne ibd. Athene erythropterus, Cuculus micropterus, Brachy- - pus (Cyps.) plumif., och 4 trastartade, Z. Pr. > 1837 p- 136. Deribland Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 10 Assam. Indien. 146 Cinelidia punctata n. g. (troligtvis trast-artad ?). Carduelis Burtoni fr. Himalaya ibd. p. 90. Burton 7 n. sp. från Himalaya Z. Pr. 1835 p. 152. (Isis 1837 p. 186). Strix, Sylvie, Pi- cumnus , samt Sylviparus modestus, nov. gen: en parus af olivefärg (an Regulus?). Pipra squalida fr. Himalaya, beskrifves af Burton, Z. Pr. 1836 p. 113 (Isis 1838 p. 208). [Kan väl ej vara en äkta Pipra, månne en Pardalotus?]. Gypaéetos haemachlanus fr. Himalaya, beskrif- ves såsom ny art i Journ. As. Soc. N:o 73 p. 20 (Taylors Ann. 2 p. 235). Enligt andra underrät- telser skall Gypaétos derstädes vara fullkomligt lik den Europeiska men något olik den Afrikanska. Jameson, nya arter fr. Himalaya: Ed. New. Phil. Journ. XIX -p. 208; samt Rupicola litteri, ibd. p. 211. Me. Clellan uppräknar 96 arter af Albigstres Passeres och Pic&e Linn. från Assäåm, Zool. Proc. 1839 p. 153. Många uppföras såsom nya. En art af ”Meliphagide”, nemligen Chloropsis chrysogaster n. 'sp., förekommer deribland och antyder ett när- mande till den australiska faunan. Foglarne kring Calcutta äro beskrifne af Re- ferenten i Physiogr. tidskrift hft. 1—3, Lund 1837. Såsom nya arter framställas Falco peregrinator (fr, Ceylon, nära peregrinus men ofvan svart); Cuculus éjulans; Ceblephyris lugubris, Rhipidura Sannio, Acanthiza trochiloides, Ac. arrogans. ”Larus ri- dibundus var.” är äfven egen art, den har hvit iris; och Motacilla alba är af en varietet med hvita vingtäckfjädrar, som : blifvit. beskrifven såsom egen art. (M. leucopsis Gould Zool. Pr. 1837 p. 78). — Psittacus torquatus finnes verkligen vild vid Cal- cutta; Vultur bengalensis visas vara en egen art. (Om dess lefnadssätt se Wiegm. Årsb. 1838). — 147 Följande Europeiska arter anföras: Muscicapa parva (allmän om vintern, flyttar bort i April), Motacilla flava, Anthus arboreus, Fringilla domestica, Gra- cula rosea (Ceylon), Hirundo rustica, Upupa epops Alcedo ispida, A. rudis, Falco tinnunc., F. mela- nopterus, F. ater, Ibis falcinellus, Ciconia alba, Ardea cinerca, garzetta, nycticorax, Fulica atra, Scolopax gallinago, Numen. arquata, Totanus gla- reola, Charadrius minor, Anas querquedula. Falco peregrinus, tagen på ett fartyg mnära Andamanska öarne, Z. Pr. 1838 p. 77. Färgen beskrifves ej. Lesson beskr. i Rev. Zool. 1839 p. 43: Hi- mantopus asiaticus; — pag. 104 muscic. bilineata (är Acanth. arrogans Sundew. se näst ofvan); Muscipeta lapis fr. Indien och Rhkipidura collaris, Timor. — Pag. 289: Syrnium ocellatum fr. Pondichery. Sykes monogr. af Indiens Coturnices (5 sp.) och Hemipodii (3 sp.), Zool. Trans. 2, part. 4 (äfv. Isis 1838 p. 22, Zool. Proc. 1835 p. 55). 4 af dem anses nya. Den Europeiska Coturnix finnes äfven der. Gould beskr. 4 nya arter Edolius i Zool. Proc. 1836 p. 5 (Isis 1838 p. 118): E. grandis, och Crishna fr. Indien, E. rangoonensis fr. Ran- goon, E. viridescens fr. Manilla. Dendrocitta rufig. India, Gould Z. Pr. 1837 p. 80. Ceyx microsoma p. 89. Eyton meddelar ' en katalog på 89 sp. från Malacca Malacca, i Zool. Proc. 1839 p, 100, Den är väl Qtindir kommen då vi förut känt föga från denna halfö.Söderhafs- Flera nya genera bildas. Ingen art af Åccipitres och Anseres nämnes. Såsom läget tillkännagifver öfverensstämma arterne nära med dem på Sundi- ska öarne. 148 Lesson beskr. följande arter från Sumatra i Revue Zool. 1839: Picus aurifrons n. sp. p.- 100. Bucco Rafflesii >, > >» 137. Brachypteryx bicolor ,, » — PhyllornisMulleri Tem. 2,, — Calorhamphus (n. g. nära Bucco) sanguinolentus H. fps | Py inl n. g. (= Barita gymnoc. Tem. pl. Col. 57). Och 6 sp. landtfoglar p. 167. Sericulus Anais fr. Papua p. 44. Gould i Zool. Proc. 1836, (Isis 1838): Geocichla rubecula fr. Java p. 5. Colluricinela fusca, N. Zeeland p. 5. Aplonis un. g. (aff. ”Lanio, Turdo, Lamprotornithi”). — margmata fr. Tongataboo. — RE fr. Nya Holland. Dubus, Bullet. de Brux. 1839 p. 295 (och Institut 1839 p. 409). Meliphaga cincta, N. Zeeland. Parus senilis ,, d:o Lamprotornis obscurus, d:o LaFresnaye beskrifver: Meliph. (Ptilotis) aurita N. Zeel. Rev. Z. 1839, 257. Orthonyx icteroceph., Marquesas öar — —— heteroclitus, N. Zeel. Guer. Måbad 1839. Heterorhynchus n. g. olivaceus, ibd., nära Drepäiis men underkäken blott hälften så lång som öf- verkäken ! Af Fraser finnas beskrifne i Zool. Pr. 1839 Phanicophaus Cumingi (g. Dasylophus Sw) p. 112. Anas luzonica p. 113; båda från Luzon. Intet annat lands fogel-fauna har proportions- SAG res vis erhållit så stora tillökningar som Nya Hollands, sedan de nyare Engelska kolonierne i den fruktba- 149 ra vestra delen af landet kommit i ordning. Det mesta nya innefattas uti: Goulds Synopsis of the birds of Australia 4:0o part. I—IV Lond. 1837—38 med plancher, på hvilka arternes hufvud, och un- derstundom en fot, afbildas. : Texten utgöres af korta BOM tifbilgdri eller långa diagnoser, på En- gelska och Latin, samt synonymi. Äfven arter från de närgränsande öarne: Nya Zeeland, Van diemens land m. fl. upptagas. - Priset på hvarje häfte är 15 s. sterl. med sv. fig. och 25 med col. fig. (För- teckning står i Isis 1838 p. 850). Den förut om- talade bristen på system för landtfoglarne och otill- räckligheten af de generiska beskrifningarne är här alltför märkbar. Innan detta arbete utkom hade Gould beskrifvit de nya arterna i Zool: Proc. 1836 och 7, nemligen: Plyctolophus productus (Gen. Nestor i Synopsis) Z. Pr. 1836 pag. 17. (Isis 1838 p. 174). Ortyx ocellatus, 2 sp. Zosterops: Z. Pr. 1836 p. 75 (Isis 1836 p. 193). 9 sp. landtfoglar 1.c. p- 105 (Isis 1838 p. 206). Gallinula ventralis, Oxyura (Anas) australis 1. c. p- 85 (Isis 1838 p. 197). Strix 3 sp. p- 139 (Isis 1838 p. 223). 14 sp. af div. Ordn. p. 142 (Isis 1839 p. 229). Hemipodius, Coturnix, Z. Pr. 1837 p. 7, 8. Psittacus (Platycercus) ignitus p. 8, och 2 n: sp. 88. | 13 Klatdade arter, ibd. p. 24, Roffoglarne afbandlas särskilt p. 96. — G. skiljer de Australiska individuerna, såsom egna arter, från dem i andra länder, med hvilka de varit Ändgd. de såsom likartade. Arternes antal är 26. Platalea regia och flavipes p.- 106. Ibis strictipennis (lik religiosa) ibd. 68 arter af alla ordines p. 138. Afrika. 150 Härtill komma följande: Ibis spinicollis Jameson, Ed. N. Ph, Journ. XIX p. 211. Eidopsaris affinis och Meliphaga reticuloides från N. S. Wallis, Lesson R. Z. 1839 p. 167. Ptilotis (Meliphaga) 2 sp. Gould Z. Pr. 1838 p. 24. 25 arter från Sydl. Australien uppräknas i Z. Pr. 41839 p. 113. Deribland är ingen ny, men listan är af interesse för arternes geografi. Gould har år 1838 sjelf afrest till: Australien, och i bref derifrån beskrifvit 19 nya fogelarter (Z. Pr. 1839 p- 139). De högst betydliga insamlingar han der gjort hoppas jag få omtala i nästa årsberättelse. Till Afrikas fauna innehållas de vigtigaste bi- dragen uti de förut nämde arhetena af Räppel och af Smith, samt uti Swainsons Birds of Western Africa. Det förstnämda uppräknar alla arter som äro bekanta i Nilens stora område och beskrifver ett betydligt antal nya. Då det ännu ej är fullbordadt måste jag uppskjuta en närmare re- dogörelse för detsamma. Smiths arbete har jag ej ännu haft tillfälle att se. Swainsons Birds of Western Africa, består af 2 vol. liten 8:0 London 1837, med 64 utmärkt vackra plancher i samma format. Deri beskrifvas 185 fogelarter från Sene- gal och Guinea, i ordning efter författarens method. 64 af dem äro afbildade och ungefär 3 framställas såsom nya. De tyckas vara alla som förf. känt från dessa länder, ehuru några saknas, som man vet finnas derstädes. De beskrifna arterna äro: 10 Accipitres, 31 Passeres (Fringilline), 65 öfriga Osci- nes, 52 af Cuculi, Psitt., Picus, &c. &c., 9 Columbz, 3 Galline, 9 Gralle och 7 Natatores ”). +) Sedan jag nu, under årsberättelsens tryckning erhållit of- vanstående arbete, kan jag lemna förteckning på de 19 för- sta volumerna af Jardines Naturalists Library, som om- 151 Följande spridda beskrifningar höra hit: fena Corvus umbrinus n. sp. fr. Egypten och Nu- GCorvi. bien, samt öfversigt af Corvus-arterne i N. Ö. Afrika, af Referenten i Vet. Ac. 'Handl. 41838. Den nya arten fanns, jemte de flesta af Räppell och Ehren- berg nämda arterna, bland de stora samlingar som Prof. Hedenborg hemsändt från Afrika (se förra årsb.); men intet enda exemplar af C. cornix som af dem omtalas. Det synes alltså möjligt att de ansett denna art för Cornix; enligt Hedenborg skall den vara allmän i nämde länder. — C. cur- virostris fr. V. Afr. beskrifves af Gould Zool. Pr, 1836 p. 17. Uti Guerins Revue Zoologique 1839 beskrifvas:Vestra och Pyrgita gularis fr. Senegal, Lesson 1 c. p. 45. Afrika. (P. simplex Swains. Birds of. W. Afr. men ej Fr. simplex Licht; enl. Lafresnaye (ibd. p. 95), som äfven anser den = Fr. grisea Vieillot, hvilket ne- kas af Lesson (ibd. p. 103). nämdes pag. 14. Figurerna äro betydligt bättre än i den tyska bearbetningen. Hvarje Vol. börjar med porträtt och biografi af en Zoolog. De äro: Vol. med portr. och biogr. 1 Humming birds 35 plr. += = af Linné. 3 d:o — forts. Bål r - Pennant. 2 Monkeys SONGS - Buffon. 4 Lions, Tigers &c, AR pp - Cuvier. 5 Peacocks (Phasianina) 29 - - - Aristoteles. 6 Game kind. (öfr. Gallinr) 31 - - - Raffles. 7 Fisbes of the Perch genus 31 - -—> - Banks. 8 Coleopterous insects sl = - - Ray. 9 Columbre Mise oe = Plinius. 10 Brit. Diurnal Lepidopt; 35 - = - Werner. 11 Ruminating Animals 34 - o- - Camper. 12 d:o forts. IR - > = Hunter. 13 Pachydermata 30 - o- = Sloane. 14 Brit. Nocturnal Lepidopt. 31 - = - - Mad. Merian. 15 Parrots 34. - - Bewick. 16 Whales 34 - o- > La Cepede. 18 Foreign Butterflies 32 . = Lamarck. 17 Birds of West. Africa IR. - Bruce. EN seglet) Rts dh NV Le Vaillant. 152 Loxia prasipteron af Lesson, Senegal ibd. p. 104. Malaconotus aurantiopectus 3 FN SLE Chizerhis Felicie S. Afr. Lesson 3» I FORE Ploceus melanotis Senegal, Lafresnaye p. 20, och Guér. Mag. 1839, m. fig. Bucerus (Tockus) pzecilorh. Seneg. Lafresnaye Sylvietta n. gen. (typ. le Crombec. Lel Rev. Zool. Vaill. med 2 n. sp. fr. V. Afr. 1839 p. Alauda 3 sp. fr. Södra Afr. 166. Parus leucopterus Sw. fr. Senegal är skild fr. P. niger Vieill, från Cafferland, enl. Lafresnaye Rev. Zool. 1839 p. 71. Pyrgita Jagoensis, fr. St Jago, Gould Zool. Pr. 1837, p. 77. G. R. Gray nya sp. i Charlesw. Mag. 1837 p. 487. Malaconotus (subg. Hapalophus cauda brevi apice truncata; typ. IL. Cubla fr. Cap., 9 ofvan och under med brun anstrykning, 2 ving- och stjertfjädrar hvitkantade &c.). — affinis, Zanzibar, vingtäckfj. utan hvit kant. — gambensis. Lan. gamb. Lieht. — Malac. mol- lissimus Swains. Birds of V. Afr. Chaunonotus nm. gen. nära föreg. men: cauda leviter rotundata; rostr. capite longius, basi latum, apice vix dentatum. Digiti breves, ungues vix curvati. — Sabinii (Thamnoph. Sab. J. E. Gray Zool. Misc. 1 p. 7); Supra cerulesc. niger, dorsi plu- mis mollissimis, subtus albis; 8 poll. rostr. 11 lin. Ala 3 poll. tars. 11 lin. Sierra Leona. Ardea calceata fr. Guinea, Dubus Institut N:o 217 (Isis 1837 p. 842). 15 kända arter fr. Cap. uppräknas Z. Pr. 1835 p. 62 (Isis 1837 p. 127). Lanicterus nov. g. (typ Muscipeta labrosa Swains. Zool. ill.), från södra Afrika; alldeles lika sta- 153 rarne ”men med näbb som Lanius”; svart färg. 2 sp. beskr. Lesson Ann. Sc. Nat. IX (1838) p. 166. Från Madagaskar, som tyckes vara särdeles Madagas- rikt på ovanliga former af alla djurklasser beskrifvas: NR Turdus albo Sar & Gerv. i Orn. till la Alcedo vintsioides Favorites resa, Guer. Mag. 1836. Falculia palliata n. g. Is. Geoffroy Guer. Mag. 1836, (Sillim. Journ. 31 p. 192); anses närslägtad med Upupa; synes mig kommma nära Irrisor (U. erytrorhyncha auct.), 11; tum lång. Philepitta (!af analogien med Philedon och Pitta), Oriolia n. g. som anses närsl. med Oriolus, Mesites n. g. som tyckes närma sig till dufvorna och till Penelope, men har näbb n. som Heli- ornis! Dessa 3 genera beskrifvas af Isid. Geof- froy i Institut 1838 p. 128; Ann. Sc. Nat. IX p- 186, och med fig. i Guérins Mag. 1839. Brachypteracias squamigera (”nära Coracias”) och Dacelo ruffulus, Lafresnaye Rev. Zool. 1838 p. 224. Den återstående, betydliga delen af Ornitho- logiska literaturen innefattar monografier och öf- versigter af slägten, familjer m. m., samt anatomi och några i det föregående utelemmnade enskilte arter. Allt detta uppräknas i det följande efter den ordning, hvari familjerna upptagas i det ”or- nithologiska system”, som ett par gånger i det fö- regående blifvit omnämdt, hvilket finnes uti Veten- skaps Academiens Handlingar för år 41835. Det skiljer sig från andra, hufvudsakligen derigenom, att Roffoglarne uppräknas närmast intill de Gökarta- de foglarne, Dufvorna, m. fl. med hvilka de öfver- ensstämma till fötternes och vingarnes bildning, bristen på sångapparat m. m. Härigenom komma 154 sångfoglarne att först uppräknas; om man vill bör- ja från andra ändan komma de sist; hvilket kan vara alldeles likgiltigt. Af större vigt är det, att de äga en med alla andra foglar något olika bild- ning, som till och med sträcker sig ända till de- ras spermatozoer (se längre fram under Anatomi och Physiologi) och att de utgöra den bäst karakteri- serade hufvudafdelningen i fogelklassen, inom hvil- ken det minsta antalet öfvergångsformer till de öf- riga finnas. Jag måste således anse dem för en af naturen bildad, egen afdelning af fogelklassen, och tror att de böra uppföras såsom sådane i ett na- turligt ornitbologiskt system, utan afseende derpå, att Roffoglar eller Höns, Papegojor eller Strutsar kunna anses vara fullkomligare organiserade, eller närma sig mera till Däggdjuren. AV. CANORA (Folucres m. Orn. Syst. nära detsamma som Cuviers Passereaux). Utom det som förut, pag. 124, nämdes om sångfoglarnes systema- tik, bör jag åtminstone anföra följande tvenne för- sök i samma riktning. LaFresnaye har i ett litet särskilt arbete börjat en uppställning af dessa foglar efter deras lefnadssätt. Ett utdrag finnes i Revue Zoologique (1838 p. 133, 176 och 161) af det som då var ut- gifvet; fortsättningen skulle komma i Mem. de la Soc. de Falaise. Anordningen synes vara temligen naturenlig. I det nämda utdraget upptagas famil- jerna ”Fourmilliers” med Thamnophili, ”Saxicolidae” med alla Sylvie, och ”Baccivorx” innefattande Co- racias, Ampelis, Pipra m. m. En annan uppställning af Selys Long- champs förekommer i Revue Zool. 1839 p. 9. Ka- raktererna äro, som vanligt, tagne af näbbet m. m, och alldeles otillräcklige. Under Tenuirostres sam- manföras de klättrande arterna med Nectarinix, 155 Trochili, Upupa m. m. En egen ordo bildas af alla med förenta tår: Pipra, Todus, Alcedo, Me- rops, Buceros m. m, Fringille med Alauda, Sturni, Buphaga, Tanagra utgöra tillhopa conirostres. Om den af många resande nämde, men likväl Passeres föga kände Republikanen i Södra Afrika (Fringilla P"P- socia ?), erhålla vi närmare underrättelser af Smith i Charlesw. Mag. 1837 p. 535. Den anses med rätta utgöra ett eget slägte, och benämnes Phile- tairus lepidus (Euplectes lepidus Sw.). Den byg- ger, i sällskap, hela massor af bon, under gemen- samt tak bland trädens grenar. Fogeln är så stor som en sparf, askgrå med svarta fläckar frampå ryggen och på kroppens sidor, temligen långt näbb och kort stjert; hannen har svart ansigte och strupe. Allmänna korsnäbbens bo, funnet i Britan- nien, beskrifves af Charlesworth i Zool. Proc. 1839 p. 60. Enligt Blyth antyder korsnäbbarnes gula el- ler röda färg ej olikheten i ålder, ty hanarne öf- verga, från den grå ungdrägten, ömsom till gul el- ler röd färg, och de som en gång varit röda och derefter blifvit gula, kunna vid ett nytt fjäder- ombyte åter blifva röda (Zool. Proc. 1838 p. 115). Eydoux och Gervais om Phytotoma rara, Guerins Mag. 1838. Tarmen är ovanligt kort med 2 små blindtarmar. Sternum som hos Pyrgita. Öfversigt af slägtet Rhamphocelus, med en nyTanagraL. art, af Lesson i Guérins Mag. 1837. — Rh. icte- ronotus Bonap. Revue Zool, 1838 p. 8 — Rh. Luciani LaFresn. R. Z. 1838 p. 54; Guér. Mag. 1839. Ett nytt slägte Jodopleura bildar Lesson i Revue Zool. 1839 p. 45 af Pardalotus Pipra (Less. Cent. n:o 26), och en ny art J. guttata från Se- negal. Dessa arter utmärka sig genom nära likhet med Pipra feller Euphone] samt en violett fjäder- Todus, Musci- cape. 156 tofs under hvardera vingen. [Troligtvis måste Pi- pra Laplacei från Guyana (Guér. Mag. 1836) och den af mig beskrifna Euphone Aurora från Brasi- lien (Vet. Ac. Handl. 1834) hitföras, ehuru båda äro Amerikanska. Den sistnämdas tår äro knappt mera hopväxte än på Euphone, och att dömma af beskrifningarne synes förhållandet vara detsamma med de öfriga arterna. - Beskrifningen af Pardalo- tus Pipra passar fullkomligt på Euphone Aurora, men fogeln uppgifves vara från Ceylon]. Att Ampelis Carnifex Linn. bör räknas till slägtet Pipra Linn., visar Lafresnaye, då han Gi Rev. Zool. 1838) strider med Swainson om priori- teten af detta enkla igenkännande, som han gjort år 1833. Wagler hade dock år 1830 intagit den i sin monografi af slägtet Pipra, och en hvar, som undersöker denna fogel, bör ej kunna taga fel på en så tydlig sak. En Monografi af Todus, innefattande 3 arter, finnes af Lesson i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. IX p. 166 (T. viridis med tandade, 'T. mexicanus och portoricensis med hela käkkanter). Swainson Muscicapide or Flycatchers, 1 vol. 8:o London 1838, utgör en tom af Jardines Natu- ralists Library. (pris 6 sh. sterl.). Den innefattar en öfversigt af familjen i populär stil, med be- skrifningar af alla de många genera som Förf. an- tager, men arterna anföras blott såsom typer eller exempel under genera. Diagnoser m. m., som skulle kunna afskräcka publiken, genom att gifva arbetet ett lärdt utseende, men som kunde vara af vigt för dem, hvilka vilja studera foglarne, äro utelem- nade. (jfr. Charlesw. Mag. 1838 p. 389 och 494). En monografi af genus ”Tsclhitrea” (! Musci- peta Cuvier, typ. M. paradisi) lemnar Lesson i cd 157 Revue Zool. 1838 p. 276. 11 arter uppföras. — 2:ne .dithörande arter beskrifvas af Lesson i Ann. Sc. Nat. 1838, IX p. 166. Slägtet Myadestes Swains. är märkvärdigt bland de amerikanska sångfoglarne, emedan första ving- pennan är ofullständig, en bildning som annars blott förekommer bland gamla verldens sångfoglar. Typen för detsamma är Muscic. armillata Vieill., från Antillerne, som Swainson beskrifvit såsom ny, under namn af Myad. genibarbis , och ansett va- ra från gamla continenten. En ny art M. ob- scurus fr. Mexico, beskrifves af Lafresnaye i Revue Zool. 1839 p. 97. Ett nytt genus, Melanochlora, nära Parus, upp- Parus. ställes af Lesson i Rev. Zool. 1839. Den enda kända arten som L. kallar M. Sumatrana, är af- bildad af Lafresnaye i Guérins Magaz. 1837 un- der namn af Parus flavocristatus. Flera andra subgenera och arter, som anses vara närslägtade med Parus, beskrifvas af Hodg- son i en liten brochur af 8 sid. 8:o. (Indication of som new forms, belonging to the Parinz). Nam- nen uppräknas i Revue Zool. 1838 p. 115. Möj- ligtvis äro alla dessa arter från Nepal. Genera af Lani (Pie grieches, ”Laniadées”)Lanit Myr uppräknas af Lesson i Revue Zool. 1839 p. 153 ,Ceblephy- hvarest han äfven beskrifver' en ny art, L. alge- "" riensis , nära lik excubitor. Alla dithörande arter anföras p. 197; -— Vidare ”Myotheridee”, med Thamnophili: genera p. 135 och arterne p. 225. — En annan kort öfversigt af Myotherae, med beskrif- ningen 'af en ny art lemnar LaFresnaye i Rev. Zool. 1838 p. 133. En monografi af Ceblephyris med Graucalus Cuv. Jlemnar Räppell i Mus. Senkenbergianum, Tom 3 (1839) — Isis 1839 p. 714. 19 arter anföras. 158 Turdi. Af Turdus macrourus Lath. bildar Gould ett nytt genus: Kittacinela, Zool. Proc. 1836 p. 5. — Öfversigt af arterne, som. höra till subg. Orpheus, finnes af Lafresnaye i Guérims Mag. 1839; der, samt i Rev. Zool. 1838 p. 54, beskrifves en ny art, O. longirostris fr. Mexico, som är ganska lik OQO. rufus fr. N. Amerika. Ungen af Turdus pallidus Pall. eller T. Seyf- fertizi Brebm, skall vara undertill svartfläckig, enl. Wiegm. Arch. 1838 p. 372. Sylvix &c. Sylvia Luscinia och Philomela sägas tillhöra blott en enda art, i Fror. Not. 1839 Januari, p- 120. LaFresnaye afhandlar slägtet Regulus och beskrifver R. unicolor, n. sp. från Brasilien, i In- stitut N:o 217, (Isis 1837 p. 842). Sericornis n. gen. af fam. ”Saxicoline”; typ. Acanthiza frontalis Vig. & Horsf. 3 nya arter be- skrifvas af Gould Z. Pr. 1837 p. 133. En Monografi af Orthkotomus (Edela Lesson, nära Sylvia och Malurus), med 3 arter: O. Sepium, Bennetti och Lingoo, har LaFresnaye lemnat i Guér. Mag. 1836. Boet. af O. Bennetti afbildas der, pl. 53. Det är med mycken konst samman- satt af bomull, fina strå o. d. samt inflätadt mellan 2:ne hängande löf på en fin qvist. Lafr. för- modar att Sylvia sutoria auct. kunde höra hit. 5 arter af samma slägte beskrifvas i sista häftet af Temmincks Pl. col., hvarest SI. Prinia Horsf. der- med förenas. Af den i Amerika talrika fogelform, hvars enda representant i gamla continenten, är Troglo- dytes europeus, beskrifver Gould 5 arter från olika delar af Amerika i Zool. Proc: 1836 p. 88 (Isis 1838 p. 199), nemligen: Tr. magellanicus, Tr. levcogaster, Thryothorus guttatus, Scytalopus (n. gen.). fuscus och albogularis. Slägtet Scytalopus 159 skall utmärka sig genom bakre sidan af tarsus, som är fördelad i tydliga, transversella sköldar, hvilket är en hos sångfoglarne ovanlig form (se förut p. 124). Synonymien af slägtet Megalonryx Less. anfö- res af Lesson i Rev. Zool. 1839 p. 103. Det är lika med Pteroptychus Kittlitz, Hylates King, och Leptonyx Swains. ill. p. 195, alla fyra från år 1831. Den i England förekommande Motacilla alba afskiljes såsom egen art under namn af M. Yarrelli, af Gould (i Z. Pr. 1837 p. 73), emedan den, i sommardrägt, har svart rygg. För Alauda Calandra föreslår Sykes det nya genus-namnet Londra i Zool. Pr. 1838 p: 1144. — Alauda sinensis n. sp. från China, nära lika Ca- landra, men med mindre fötter, 2 longit: intryck- ningar. på öfverkäkens sidor -m. m. beskrifves af Waterhouse i Z. Pr. 1839 p. 60. Motacila Alauda. Lefnadssättet af Gracula rosea skildras utför- Gracnla ligen af Nordmann i Bullet: de Petersb. 1839 p: 1 och i Demidoffs resas (Utdr. i Institut 1839 p. 368). Den lärer öfverträffa sina slägtförvandter sta- rarne, och de flesta andra foglar, i ett kringströf- vande sätt att lefva, hvaruti man finner förklarin- gen, både till deras vidsträckta fådernesland och deras ofta inträffande sporadiska förekommande, utom sina vanliga gränser. 'Ingen annan för skandina- vien främmande fogel lärer nemligen så ofta träf- fas hos oss Den har blifvit funnen i Lappland, i mellersta och i södra Sverige. Om Cassicus phoeniceus och Sturnus ludovici- anus kan läsas i Wiegmånns Archiv 1837 p. 408. Den sednares lefnadssätt skall i det närmaste öf- verensstämima med det af vår Emberiza milliaria. « Corvus pectoralis fr. China, beskrifves af Gould Zool. Proc. 1836 p. 17 (Isis 1838 p. 174). Den turnus Corvus. 160 skall likna C; corone, men hafva hvit bakhals och fascia pectoralis. Feajllaeg Histoire Naturelle des Oiseaux de Paradis et chus. des Epimagques, af Lesson 248 sid. 8:o med 40 ill. pl. Paris 1835, skall, jemte präktiga figurer inne- fatta allt hvad man känner om dessa slägten. Ar- terne uppräknas i Isis, 1837 p. 94. Nästan hvar och en bildar ett särskilt slägte. MACROCHIRES. — Sedan Lessons planche- Trochili. verk öfver Håningsfoglarne utkom, hafva vi erhållit beskrifningar af så många nya arter, att antalet af alla kända nu uppgår till ungefär 140. De flesta beskrifvas af Lesson i Revue Zoologique, nemligen i årg. 1838 p. 314, några nya arter jemte ungar och honor af flera förut kände; — 1839 p. 13 omtalas 24 sp. hvaraf 9 nya; — p.- 43, 2 n. sp. — Vidare i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. IX p. 166: 2 n. sp. — Största delen af kända arter afbildas i 2:ne delar; af Jardines Naturalists library, som nämnes förut pag. 151: noten. Uti Revue Zool. 1839 beskrifvas af Boisson- neau 5 n. sp. från Bogota, och p. 294, af Bour- cier, 2 nya arter. Capr- Hos Caprimulgus finnes, liksom hos Uglorna, mulg- en benring i sclerotica, hvilken beskrifves, jemte flera förut kända drag af dessa foglars lefnadssätt, af Clarke, i Jardines Mag. 2. p. 158. Af hela familjen ”Caprimulgide” hafva 2:ne öfversigter utkommit, nemligen en af Lafresnaye i Guérins Magazin 1837, och en af Gould, ut- görande andra delen af; hans förut nämda Icones avium. (Ett häfte utkom i Aug. 1838 se Taylors Ann. 2 p- 222). — Dessutom finnas beskrifne: Caprim. exilis fr. Chili, Rev. Zool. 1839 p. 44. Caprim. 161 Caprim. odonpteron fr. Antill. Lesson R.Z.1839 p. 105. — monticolus Franklin 9? Gould Z. Proc. 1837 p. 89, från norra Indien. Amblypterus anomalus nov. g. Gould ibd. p. 105. Den tyckes efter beskrifningen endast afvika från Caprimulgus genom sin korta, tvära stjert och lång smal spets på de 3 längsta vingpennorna (7 :de —9:de). Fäderneslandet är obekant. Podargus stellatus fr. Java. Gould. Z. Pr. 1837 p. 43. j Flera nya uppgifter om Steatornis caripensis Steatornis. (Guacharo), som Hu m boldt upptäckte i djupa hålor vid Caripe, nära norra kusten af Sydamerika, be- kräfta nämde resandes uppgifter, och utvidga vår kännedom om denna besynnerliga fogels geografiska utbredning. Uti dess mage finner man inga lem- ningar af insekter, utan blott kärnor af en frukt (C”Mataca”). Roulin har funnit Steatornis i flera hålor uti provinsen Bogota. Om nätterna flyger den ut för att söka frukter, men tillbringar -da- garne, och bor, i stort antal, uti sådane djupa grottor, hvarest intet ljus intränger (se Ann. Sc. Nat. 1836 p. 61 och 115). Sednare har den blifvit funnen på Trinidad, hvarifrån Bory S:t Vincent uppvisat exemplar, jemte bo och ägg, i Franska Vetenskaps Academien (se Institut 1838 p. 326). Han lemnar åtskilliga underrättelser om fogeln, och beskrifver de med många faror förbundne jgter, som invånarne anställa för att erhålla den- samma. Oaktadt dess oaptitliga fetma och elaka lukt skall dess kött mycket värderas af öns gour- mander. Den "lägger, i Mars och April, 2 å 3 hvita, gulfläckiga ägg, som äro så stora som duf- ägg. Boet, som är fästadt vid klipporna inuti hå- lan, är ofvantill nästan platt, och lärer vara en Prof. Sundevalls Årib. 1837—1840. 11 6 ”produkt af fogelns nutrition och tuggning”. - [Stea- tornis liknar: en Caprimulgus, men är så stor som en höna, med korta vingar och stort, hoptryckt näbb, med 2 tänder på hverkien kanten af öfver- käken]. Jfr. förra Årsb. p. 56. PSITTACI. — Ett nytt plancheverk öfver Papegojorne utgilves af Werner, med text af Bourjot S:t Hilaire. -Det skall utgöra en fort- sättning af- Le'Vaillants bekanta arbete, och upptaga alla de arter som han ej känt. Det utgifves sedan 1835 i Paris hos Levrault, i häften af 4 illum, lithografierade plancher. (Hft 24 utkom 1838). — Papegojorna afhandlas äfven i vol 15 af Jardines Naturalists Library. Nya arter, som ej blifvit nämde i det före- = — gående, äro Ps. Guildingi och angustus från Sydamerika. Vigors, Zool. Proc. 1836 p. 80 (Isis 1838 p. 195). M. Thuet Disquisitiones Anatomice Psittaco- rum, Diss. inaug: Turini 1838, 4:o, 36 sid. 2 tabb. innefattar 'Osteologi, Myologi och Sinnesorganernes beskrifning hes papegojorna. | + SFS IR US AS RSS SSE COCCYGES. —: Swainson lemnar eniöfver- sigt af Fam. ”Cuculide”, "med afseende på systema- tiska uppställningen, i Jardines Magaz. 1 p. 213 och fortsättning: p. 431. Rhampha- Goulds monografi af: Rhamphastiderne, som sto: nämnes i förra årsb. p- 63, blef färdig år 1836 med '3:dje bandet. En recension af arbetet finnes ir Jardines Mag. 4, p: 137. Redan år 1835 voro 2 sp. Rhamphastos och :8 sp. Pteroglossus att till- kigga, "hvilka beskrifvas i Zool. Proc. 1835 p. 156 (Wiegm. Arch. 1836, 1 p. 307. Isis 1837 p. 188). Uti den öfversigt af alla kända arter, som på sist- nämde ställe bifogas, uppräknar han (11 sp. Rh. 163 och 22 af Pt) tillhopa 53 arter. — Slägtet ”AZula- corhynchus, hvaraf en art beskrefs i Z. Pr. 1835 p- 49, förkastas i denna öfversigt, och arterne in- föras under Pteroglossus: — Sedan hafva tillkom- mit: Ptcerogl. Gouldå från Brasilien, Natterer, Zool. Proc: 1837: p. 44. — Pt. nigrirostris (nära lik Pt. hypoglaucus) Waterhouse Z: Pr. 1839 p. 111. Prionites cxruleiceps från Tamaulipa Gould. Prionites Z: Pr. 1836 p. 417. (Isis: 4838 .p: 474). — Om "TOP" Merops AEgyptius se Isis 1838 p. 624. Bonaparte lemnar en öfversigt af slägtet Tro- rTrogon. gon i Isis 1839 p. 612. 34 arter äro kände, hvilka efter Swainson: indelas i 5 subgenera. -Trogon resplendens är en af de skönaste foglar i: Amerika; stor som en skata, metallgrön: med högröd buk, hoptryckt; upprätt tofs på hufvudet, soch 4 gröna fjädrar, af kroppens dubbla längd, som nedhänga öfver stjerten. Den finnes i de bergiga trakterna af Vera Paz: i: Central=Amerika', är »högst skygg; bygger sitt bo i-form af en åt bådavändar öppen säck, hvarigenom den ej -behöfver vända sig uti boet, hvilket skulle bli svårt för den långa stjer- tens skull, utan går in genom ena öppningen och ut genom den andra. Urinvånarne kalla den Que- salt , och använda den såsom en prydnad, vid en högtid som har samma namn. (Isis... cit. — Zool. Proc. 1837 p- 101). — Denna art benämnes af Bonaparte Tr. paradiseus; men är först af. Gould beskrifven under ofvanstående namn, + Zool. Proc. 1835, p. 29, jemte några andra arter af slägtet. Enligt Bonaparte torde: den: vara dehsamma som Temmincks Tr. pavoninus, men är bestämdt skild från Tr. pavoninus Spix. Trogon antisianus, d'Orbigny Guer Mag. 1837 , på. 85. I” Collins. Menura Corythaix Opistho- comus. Strix Nyctea. 164 Colius ,, monografi af Räppell i Museum Sen- kenbergianum III (1839); 6 arter anföras. Efter en, från lefvande exemplar, inhemtad kän- nedom, af den, till sin systematiska plats mycket omtvistade Menura superba, nämner Gould i ett bref från Australien, ”att den alldeles ej bör hän- föras till. Hönsen”. -Z. Pr. 1839, p. 141. Corythaix: .macrorhyuchos n. sp., ovisst hvar- ifrån, beskrifves af Fraser i Zool. Proc. 1839 p. 34. Den är lik C: persa, men mindre, med större näbb, som är brandgult, med blodröd basis och hela käk-kanter. Om Opisthocomus cristatus lemnar D:r PHer- minier på Guadeloupe välkomna underrättelser i Ann. Sc. Nat. 1837 vol: 8 p. 96. — Den lefver i Parå i Brasilien, 4 små flockar och föder sig ute- slutande af bladen på Arum Arborescens L. Dess anatomi visar en mängd egenheter; t. ex. clavicula är fastväxt vid både sternum och ossa coracoidea, liksom hos Fregattfogeln. Sternum liknar framtill Hönsens, baktill -Gamarnes. Magens byggnad är mera sammansatt än vanligt; isynnerhet utmärker den sig genom en ofantlig saccus oesophageus, som ligger öfver större delen af sternum, samt genom en ganska liten muskelmage. ACCIPITRES. — Öfversigt af ordningens ge- nera finnas af Lafresnaye i Revue Zool. 1839, p- 193 (Didus ställes först,bland Vultures), — samt af Lesson ibid. p- 133. Underrättelser om .individuer af Strix nyctca, fångade i Britannien, lemnas af Thompson i Tay- lors Ann. 1, p. 241. — Ett stort sträcktåg af sam- ma fogelart hade blifvit sedt, af Kapt. AM Kechnie, på en resa från Quebec till England, under seg- lingen norr om Newfoundland, 6 grader söder om 165 Grönland, d. 16—20 November 1838. Före och efter den tiden sågos inga uglor, men under de nämde dagarne flögo de i mängd omkring fartyget, och försvunno om nätterna. Skepparen trodde att det var samma foglar, hvilka dagligen återkommo, hvilket dock ej är möjligt; han hade' gjort ganska upplysande anteckningar om” dem i sin loggbok, ur hvilken ett utdrag, jemte hela berättelsen meddelas, af Thompson i Taylors Annals 3, p. 107 (1839). Vindens beskaffenhet under de föregående dagarne visar att de ej kunde vara stormdrifne. Utan tvif- vel voro de ett sträcktåg, som flyttade från Grön- land till Labrador eller Newfoundland. Falco islandicus och groemlandicus beskrifves såsom två skilda arter, af Håncock i Taylors An- nals 2, p. 244. Den förre skall hafva grå, den sednare hvit grundfärg, och teckningen skall vara något olika hos båda, nemligen deruti att de hvita fläckarne äro mindre, hos islandicus. HH. på- står sig känna både ungar och gamla af båda, men ungarne af F. grönlandicus äro äfven gråak- tiga. Denne sednare skall om vintern infinna sig på island. [Mig synes denna olikhet vara densam- ma som Brehm längesedan framställt, och endast kunna anses för en klimatisk olikhet]. Lefnadssättet af Falco cineraceus beskrifves af Barbier Montault i Revue Zool. 1838, p. 221. En ny europeisk Falkart, Falco Eleonore, från Sardinien, beskrifves af Géné i Turinska Acad:s Handlingar (Institut 4839, p. 396; — Rev: Zool. 1839, p. 105). Den skall vara nära lik! F: Subbu- teo, men större, utan incisur mellan näbbets tand och spets. Af slägtet Gypogeranus beskrifvas 3 arter, af Ogilby i Z. Proc. 1835 p. 104; nemligen :G. ca- pensis, G. gambiensis (fr. Senegambien) och G. phi- Falco. Gypoge- ramus. Vultur. Gallina- 166 lippensis fr. Philipp: öarne. Den” sistnvämde har stjertens sidofjädrar långa; den är redan beskrifven af Sonnerat. Alla tre likna hvarandra till färgen: Gamar fångas i mängd på Malabar för erhål- landet af dunet på bröst och sidor, hvilket nyttjas till muffar, kragar m. m: Sedan de äro plockade släpper man dem (Fror. Not. 1839, Mai: X 15): Nya underrättelser 'om lefnadssättet af Fultur Papa erhållas af Scehomburgh i 'Faylors Annals Dec. 1838. (Fror. Not. 1839, Mars, N:o 195). — Lefnadssättet .af Vultur aura finnes beskrifvet af Sells i Zool. Proc. 1837, p. 33. Den tillerkännes starkare luktsinne än Audubon ansett den äga. Owen bifogar en beskrifning på dess luktorgan, som skall vara, bland foglarne, ganska utbildadt.: [Man torde "dock med säkerhet kunna antaga, att foglarnes Iuktsinne'e) är på långt när jemförligt med däggdjurens, och att de mest leda sig genom synens tillhjelp]: i GALLIN/E: — Ett parvaf Crax rubra, som böllos tama i England, fingo ungar år 1836. Ha- nen är svart; "Honan, 'som är rödbrun och fint svartfläckig, lade '3:ne 'gånger ägg under sommarn, 2:ne åt gången. Heron Zool. Proc. 1836, p. 1. Lophophorus Nigelli n.sp. fr. Persien: Jam e- son Ed. N. Phi Journ. XIX p. 2114: Numida Rendalli fr. Gambia; Ogilby Zool. Proc. 1835: (Isis 1837, p: 142). Om' Tetrao Urophasianus fr. Nordamerika se Fror. Not. 1839; XI. 15. En Orre från Siberien beskrifves såsom ny art under namn af Lyurus Derbyanus, al Gould i Zool: Proc. 1837, ps 132. (Lyurus är ett af Sw. antaget nytt slägtnamn för 'Tetrao Tetrix). RR EE VV SO 167 0 Monovografi af. Pteroeles lemmar Verdot i Comptes Rendus 18'6, p. 393.. Anatomi af Hemipodius, VHerminier å Ånn. Se. Nat. 1837, vol. 8; p. 105: 1 A. Wagner beskrifver skelettet, af. Crypturus i Munchener Abhbandl, B:d 2. Hela ordningens arter beskrifvas, och en stor del afbildas, i 2:ne vol. af Jardines Naturalists li- brary, se: förut pag. 151 not, och ;pag. 14. GRALLAE Linn. — En ytterligare olikhet mel Om lan Strutsen och de öfriga, :med.3 tår försedda vg närslägtade foglarne, har Mäller visat. Den består i byggnaden af penis, som hos. Strutsen; ensam bland foglarne, är försedd med en ereetil väfnad, hvilken närmar sig till den hos Däggdjuren. De öfriga Struts-arterna hafva denna del organiserad liksom änderne. (Möller uber 2 versehiedene Ty- pen und d. Bau der erectilen Männl. Geschl. Org. bey d. Straussartigen Vögeln, Berl.. Vet; Ac. Abb. 1836, p. 137, — äfven särskilt tryckt), Genomgår dessa delars utveckling. hos vertebr. djuren. Enligt Riley skall ett 2-ledadt rudiment af tredje tån finnas under huden hos Strutsen (Jard. Mag. 1; p- 306). H : En ny art af Rhea (RR; -Darwinii), beskrilves Rhea: af Gould i Zool, Proc: 4837, p.135. i Den är allssännysn. män i Södra Patagonien, men finnes ej uppåt lan- det, söder om Platafloden; är mindre än R. ame- ricana, har alla vingfjädrarne med hvit spets, tarsi reticulati, basi plumati o. s::y., «Bådar arternes Jef nadssätt, som är något olika, skildras af. Darwin på samma ställe. BR. Americana, som är högst ym- nig på slätterna i Norra Patagonien och. vid Plata, har tarserne framtill försedde med sköldar, och ej vid. basis fjädrade. Den jagas till häst; springer Apteryx: lefnads- sätt. 168 med utsträckta vingar, simmar med lätthet. D. hade 2 gånger sett denna art simma öfver S:ta Cruz flo-- den, på ett ställe hvarest den har 400 famnars bredd och stark ström. I September och Oktober träffas dess ägg öfverallt på slätterna, kringspridde eller flera tillsamman: de förra bli aldrig kläckta; de sednare, som kunna vara 20—50 eller mera, äro lagda af flera honor, och skola ensamt rufvas af hannarne. — RB. Darwini håller vingarne tätt in- till kroppen då den springer; äggen äro omkring 15 i hvarje bo, blekblå och smalare än den före- gåendes. Kallas Åvestruz Petisc. Den märkvärdiga, men förut ganska föga kän- da Apteryx australis, som kan anses för att vara Nya Zeelands Struts, har under dessa åren blilvit närmare känd. Den är ej större än en tupp, har hårlikt hängande fjädrar, inga vingpennor, och 4 tår på fötterna. Näsborrarna sitta vid spetsen af näbbet, som är långt: och: smalt. Dimensionerna anföras strax nedanför. — Då Apteryx står stilla håller den vanligtvis hufvudet neddraget mellan skullrorne, med näbbet rakt ned mot jorden. Den- na fogel finnes i de mörka, stora skogarne, på Nya Zeelands norra del, hvarest den kallas Kivi. Den är ett nattdjur, gömmer sig om dagen i täta snår o. d. och går om natten ut för att söka sin föda, som utgöres: af insekter, mask o. d. Den lefver parvis, lägger blott ett ägg, nära så stort som ett gåsägg, 1 en enkel redde på marken; har ett hvisslande läte, genom hvars efterapande infö- dingarne pläga framlocka fogeln, då den tages med hundar. -— Den : fångas äfven genom hastigt fram- visande af ett eldbloss; om natten, hvarigenom han blir så förvånad att han kan tagas med händerna: Annars springer den ganska starkt, och nyttjar äf- ven fötterna till försvar mot små hundar, som ofta 169 blifvit illa skadade genom dess sparkuing. Förr jagades den mycket af infödingarne, som väl kände skillnaden mellan könen, men nu, sedan Nyzee- ländarne blifvit Europeiserade, lemnas fogeln mera i. ro, och är ganska svår att erhålla, ehuru den skall förekomma 'temligen mycket. — Den Kivi som finnes vid trakten af Ostcap skall vara större, och utgör kanhända en annan art. (Se Short i Zool. Proc. 1837, p.24; — Cantor i Z. Pr. 1839, p- 63; samt derifrån i Fror. N. Not. 298; — Tay- lors Annals Jan. 1840). Samma djurs anatomi åfhandlas utförligen af Owen i Zool. Pr. 1838 (p. 48, 71; 105 och 108, samt derifrån i Wiegm. Archiv 1839, :p.- 85 och 364), hvarur jag blott kan meddela några spridda drag. — Uti magen och tarmen funnos: lemningar af insekter... Muskelhnagen är tunn liksom 'strutsens. Ingen: säck vid pylorus; hvilken finnes hos Strutsen. 2 blindtarmar' af. 57 tums längd. — Då lungorna och respirationsorganerna i allmänhet hos foglarne hafva en egen bildning, som står i förhållande till dessa djurs rörelse: i luften, var det saf stort in- tresse att lära känna deras beskaffenhethos Apteryx, som är fullkomligt oskicklig >att flyga och: har vin- garne reducerade till den minsta' vidd i hela fogel- klassen , samt dessutom: har flera olikheter med an- « dra foglar i yttre bildningen.!" Resp. organerne be- funnos äfven högst olika med dem hos: andra fog- lar: inga luft-säckar funnos bland ”viscera; dia- phragma var hel, blott lemnande genomgång för oesophagus m. m. såsom hos Mammalia! Luftsäckar finnas dock, såsom vanligt, utgående från lungorna, men de ligga mellan dessa" och diaphragma. Den- na sednare del ligger nästan långs åt kroppen och hjertat hänger liksom i enbråksäck genom den- samma , inåt abdominal-caviteten. Lungorna äro, Dess anatomi, Otis. Cursorius: 170 såsom hos alla foglar fästade vid ryggsidan. : Öfre Larynx saknade rudiment af epiglottis; ingen nedre larynx fans. Benen 1 skelettet hafva inga luft-reservoirer, äro ej hvita, utan se nästan ut som amfibiernes: Vertebrerne äro 15 i halsen, 9 i ryggen och 22 i länd, bäcken och stjert tillhopa, bildade efter fo- geltypus. Sternum är ganska litet, alldeles utan köl, liksom Strutsens. Det har djupa utskärningar baktill, ett hål på hvardera sidan om medellinien; ingen processus manubrii i främre ändan, som är djupt utskuren. ”Axelbenen äro hopvuxne; af Cla- vicula synes blott ett otydligt rudiment, liksom hos amerikanska och nyholländska strutsarne, i form af ett litet hak på axelbenet; os coracoide- um är störst, :scapula litet. Hela skelettet är bil- dadt efter den vanliga fogeltypus, och närmast likt Strutsarnes; endast fötterne afvika något från de- ras, och närmar sig till formen af dem hos Gal- line, liksom Drontens, genom den större längden af femur och en 4:de tå. — Halsens längd 7 tum; ryggen framom pelvis 4 t. pelvis med länd 3 t: Femur 3: tum; tibia 5, tarsus 21 t. — Penis fin- nes liksom hos Strutsarne: En monografi öfver Otis, af Räppell finnes i Mus. Senkenb. 41837. Den upptager 16 arter hvilka finnas uppräknade i Revue Zool. 1838 p. 227. — Lesson wppräknar deremot 22 "arter af samma slägte i Revue Zool. 1839 p. 47, med en indelning hvarpå denne författares: systematik väl igenkännes. ; Cursorius rufus mn. sp. från någon af öarne i Indiska - ocean, beskrifves af Gould i Zool. Pr. Sept. 1836 (Isis 1838, p. 195). Palamedea: Anatomien af Palamedea afbandlas af L”Hevr- mintrer i Ann. Sc. Nat. VIIT, p. 103, 1837. 171 7 Psophia crepitans bygger i täta skogs-snår, Psophia. lägger ”2” ägg; lefver parvis; blott hanen låter höra det ofta beskrifna lätet från magen, som, skall bero derpå, att luftstrupen gör en böjning under huden, nära bort mot anus, innan den in- går i kroppen ofvanför sternum. Hancock, Char- lesw. Mag. II, 490. Om C/hionis lemnar Blainville anatomiska un- Chionis. derrättelser i Ann. Sc. Nat. VI, p- 99. Den anses vara närslägtad med Hamatopus. RA af Hematopus (”Ostralegus”) uppräk- NE nas af Lesson i Rev. Zool. 1839, p: 47. - De äro 5, från alla verldstrakter. Af Oedicnemus finnes på samma ställe p. 46 Oediene- uppräknade de 7 kända arternas Slägtet är cosmo- re politiskt. Oe. vocifer beskrvifves af FP'Herminier i Guérins Mag. 4837, med fig. Om öl af Söbdopa:e osv från: Sussex Bo af i England, se Z: Pr. 1839, p: 111. — Om övr Mubbding i Irland, Taylors anns II, 337. Rlvitikairde Mlöbyler, i Eböyöss tidskr.: 2 p. Ra 431, att Tringa platyrhyncha, som: förut endast rote blifvit funnen sällsynt: och spridd, utan att man känt dess egentliga hemland, bor och häckar i Nor- dens fjelltrakter.. Den fanns om sommaren 1838, af Hr Lagesen, i mängd, uti den stora, djupd mossen nära Fogstuen på gare Åggen be- funnos nära Mlldnd demsaf 'Tr.alpina. Samma som- mar skulle den hafva blifvit sedd: i norra delen af Sveriges 1837 i Juli tväffades:den af Major Wöl- dike nära Elbens utlopp, men utan att hafva ägg: [Enligt muntligt: meddelande af Hr v. Wright, har han funnit denna fogel, om sommaren i Bo- husläns skärgård, men ingen anledning var, att sg der hade " ägg]: Limosa rufi 172 Hornschuch och Schilling- gifva en vid- och lyftig beskrifning på Leislers Limosa Meyeri (i Meyeri. Euryno- rhynchus. Wiegm. Arch. 1838, p. 167—190). De anse den vara en från Brissons L. rufa bestämdt skild art, som skulle tillhöra norden. Skillnaden består i en något olika färg under kroppen, och i proportio- nerne. Hos ”L. Meyeri” är hufvudet nedtryckt; afståndet från ögon till näsborrar, hos &, 10 Tyska linier (jemt 3 Sv. verktum), hos 2 11—12 linier (circa 1 Sv. tum); ett tydligt brungrått streck från näbb till öga, och färgen under kroppen mindre röd. £L. rufa har högre, kullrigt hufvud något mindre afstånd mellan öga och näsborr (8 T. li- nier hos &), blott antydning af streket mellan näbb och öga 0. s v. — De förmoda att L. Meyeri blott om våren fäller fjädrar, och, sedan den en gång fått rödbrun färg under kroppen, aldrig vid någon årstid utbyter den mot någon annan färg. I norra delen af Tyskland förekommer endast denna sednare. [Alla de svenska exemplar jag sett tillhöra L. Meyeri; skillnaden synes vara tydlig, men torde vara af samma beskaffenhet som den, mellan de flesta foglar af samma art, hvilka bo och fortplan- ta sig i olika klimat; t. ex. Pyrrhula, Sitta m. fl. i Sverige och i Tyskland; Motacilla flava i Lapp- land ' och i Sverige; Fringilla domestica i Italien och Tyskland 0. s v:]. Pearson lemnar den märkliga underrättelsen, att Eurynorhynchus griseus är funnen på ön Ed- monstone vid Bengalen, och i Arracan. [Jag kän- ner detta endast af den korta noticen i Ann. Sc. Nat. XI (1839), och kan således ej bedömma huru- vida det verkligen är Linnés Platalea pygmea och Nilssons JEnrynorhynchus, hvaraf det enda kända exemplaret förvaras i Upsala, utan säker uppgift på dess fådernesland. C. S.J. Uppgiften skall stå i As. Res. XIX. 1. gj NS "Sa PV AO 173 Pastor Rimrod berättar, i Isis 1838, p. 109, Tranans att Tranorna ett år, under deras böstfbyttrninnst Frettings sträckte öfver hans hem, i Grefsk: Mansfeld, hvarje dag kl. 2 e. m. Detsamma hade en bekant sawm- tidigt observeradt, hvars hem är beläget 7 mil bort, i en riktning, som vertikalt skärer flyttnings- riktningen. Under vårflyttningen flyga de öfver samma ställe kl. 6 e. m. Dylika fakta äro interes- santa, och skulle, om man hade många, kunna blifva högst upplysande för läran om foglarnes flyttning. Med kännedom om endera af nattstatio- nerne skulle man efter det anförda kunna beräkna det andras läge, och således äfven dagsresans längd. NATATORES. — Steganopod- genera äär i las med utförlighet af Brandt i en series upp- " je satser i Mn de PAc. de Petersburg V. 1839, Sc. Phys. Han beskrifver nemligen dee foglars skelett i den första af dessa, p. 91. Den andra, p- 453, är egnad åt undersökningar öfver deras af- finiteter och olikheter med de öfrige vattenfoglarne, i anledning hvaraf en öfversigt lemnas öfver hela ordningen. Uti den tredje afbandlingen lemnas en utförlig karakteristik af alla Steganopodgenera. Podoa afhandlas särskilt ; på anf. st. p. 197. Podoa Förf. anser dem ej höra till de egentliga simfog- larne, utan vara närmast beslägtad med Fulica. Detta samma påstående hade han förut gjort i Bulletin de Petersb. 1837, p. 304. Brandt afhbandlar äfven slägtet Pelecanus samtPelecanus. beskrifver utförligen P. Onocrotalus och cnrispus i sitt förutnämde arbete: :Descript.. Animalium Rossi- corum fasc. 1. — Skillnaden mellan Pelikan-arterne synes, enligt Lichtenstein, lättast af formen på grän- sen mellan den befjädrade och nakna delen af huf- vudet. Se PInstitut 1839, p. 58. Carbo. Phaéthon. Dysporus. 174 Owen, Anatomi af SIP rufescens, onl. Proc. 1835 fälaa 1837, p. 120). | At Carbo beskrifver Brandt 8 nya arter 4 Bullet. de Petersb. 1838, N:o 4, hvartill lägges ännu en (C. nudigula) ibd. 1839, N:o 19. — Uti Zool: Museum i Petersburg funnos, enligt Brandt, 18 arter af slägtet, då de första 8 nya arterna beskrefvos. En monografi af hela slägtet är snart att vänta af honom. Br. föredrager namnet Carbo framför de öfriga som blifvit gifna åt detta slägte. Det var redan användt af Albertus Magnus och Gessner. Det Brissonska wammnet Plhalacrocorax tillhörde, hos Plinius, en fogel, som vistades på alperne, och Halieus 1iI. innefattade äfven Fregattfogeln. Slägtet Phaéthon har blifvit beskrifvetaf Brandt; först i Bullet. de Petersb. 1837, 450 (Isis: 1837, p. 940), hvarest de väl bestämda arterna, hvaraf släg- tet utgöres, karakteriseras (Ph. AEthereus, phoe- nicurus, flavirostris); sedan uti en vidlyfug. och ut- förlig monografi (i Mem. de: Petersb. Sc. Nat. tom. 5. 1839) hvarest 5 tvifvelaktiga arter tillkomma, hvilka förf. ej sjelf sett. De 3 förut anförda äro afbildade. En kort monografi af Dysporus har Ref. lem- nat i Physiogr. tidskrift Lund. 1838, p. 218. Bland de der uppräknade 7 arterna äro de 2 sista tvif- velaktiga.. En ny art från Atl. ocean beskrifves med fig. under namn af D. cyanops, af hvilken några anatomiska detaljer meddelas. Nitzseli hade år 1825, i Jahrb. d: Naturf. Ges. zu Halle, bekantgjort den högst besynnerliga ano- malien bland vertebrerade djuren, att näsborrarne fullkomligt saknas hos arterne af Dysporus (”Sula”). Detta har Schlegel ånyo undersökt, och funnit att de verkligen saknas hos ”S. piscatrix” och ”S. parva”; men att de finnas, ehuru ytterst små, hos just de st AN RER Än eat ve ae FIN Tu Sn 175 arter, som N. haft för sig, nemligen ”S. alba och melanura”. De äro hos dessa arter belägne i bakre ändan af den fåra, som löper långsåt näbbets sida (Tiidsehr voor Nat. Gesch. VI, p. 168). Eytons indelning af slägtet Larus finnes uti Charlesw. Mag. 1838, p. 487. Det finnes väl knappt något annat fogelslägte inom hvilket arterna äro så svåra att bestämma, då de visa shögst otyd- liga formskillnader och ganska variabla dimensio- ner. Vi motse. alltså med nöje den monografi, som Lichtenstein utlofvati Berl. Ber. 1838, p. 101. En ny Europeisk art Larus Genei, som lik- nar ridibundus, men är något större, omtalas af De Bréme i Revue Zool. 1839, p. 321. Skelettet af Bhynchops, jemfördt med det af Sterna, Larus och Lestris, beskrifves utförligen af Brandt i Mem. de Petersb. Sc. Phys. V. p. 218. Formförhållanden visas, hvarigenom detta slägte "betydligen afviker från de öfriga Larus-artade fog- larne, och hvarigenom det utgör en öfvergångs- form mellan Sterna och Phaéthon. ; De Europeiska Lestris-arterna skola vara be- skrifna af De Gland i Mem. de Lille 1828, part. 3. Deribland förekommer en ny art, L. Lessoni, enligt Rev. Zool. 1339, p: 92. [Månne en ung L. parasitica?]. Gavia. Hela Andfamiljen (Anas och Mergus Linn. )Eyton om bar Eyton monograficerat uti ett eget arbete: Monograph on the Anatide 4:0 Lond. 1838, som upptager 125 arter fördelade i 5 subfamilie och 39 genera. Arterna äro således knappt flera till nummertal än i Lathams Index, men en stor del af Latbams arter gå ut såsom synonymer, och i stället inkomma nya. . Man äger härigenom ett väl behöfligt medel att studera dessa foglar, och fin- ner arterna väl och med kännedom åtskilde, så And-fa- miljen. 76 att ej unga och fullvuxne särskilt uppföras; men med beskrifningarne ensamt skulle "man ingalunda kunna vägleda sig i detta arbete. Förf. har der- emot, i stället för karakterer, uti inledningen öf- ver genera, lemnat figurer af skelettet och luft- strupen, samt i den speciella beskrifningen, för hvarje genus insatt ett trädsnitt i texten, förestäl- lande den typiska artens näbb och fot. Öfverhuf- vud äro dessa figurer goda. Vid slägtet Polysticta, som ensamt innefattar Anas Stelleri, har dock ett näbb blifvit insatt, som tyckas snarare vara afbil- dadt efter en Clangula. Uti ett så omfattande ar- bete blir det alltid svårt att undvika en viss in- - conseqvens uti arternes fördelning i genera. Denna Cygnus, hade dock här kunnat blifva vida mindre, genom antagandet af ett mindre antal slägten. Man fin- ner t. ex. åtskilde, sl. Anas (typ. boschas), Qver- qvedula (typ. A. erecca) och Cyanopterus (typ. A. querquedula); hvaremot de mycket olika arterna A. leucocephala och dominica stå tillhopa uti ge- nus Erismatura. Bland anmärkningar mot namnen kan anföras att Lathams ÅA. caryophyllacea är Ey- tons Dendrocygna arcuata, och ej hans Callichen caryophyllaceus. Öfver slägtet Cygnus hafva många skrifter blifvit utgifna. En monografi, af Räppell, fin- nes uti Mus. Senkenb. vol. 3, hvarest 10 arter upp- räknas, bland hvilka dock inbegripas AA Moschata och Gambensis , emedan de hafva: lora nuda.: — Uti Lessons öfversigt af slägtet, Revue Zool. 1839, p. 321, anföras 8 arter. Naumann och Wiegmann lemna under- rättelser om Svanarterne, i Wiegm. Arch. 1838. Brehms C. islandicus är äfven funnen i Tyskland; den anses skild från C. Bewicki, hvilken den skall likna MR nd : 177 likna till storleken (vingen 203 tum; hos C. musi- cus 25; tum), men olikheten tyckes endast bestå i det efter ålder och kön föränderliga läget och ut- seendet af luftstrupens böjning inuti bröstbenet. — En annan, liten Svan, har Yarrell funnit i Eng- land, och kallat den C. immutabilis. Den skall likna C. olor, liksom C. Bewicki liknar C. musicus, och skilja sig blott genom en något mindre stor- lek, gråaktiga fötter samt ”rent hvit färg, äfven hos ungarne”. [Ref. vill härvid blott påminna om den betydliga skillnad i storlek som träffas mellan individuerne af svanar, äfven inom samma flock, men anser dock ett grundligt utredande af dessa foglars variationer, eller möjligtvis artskillnader, vara ett ämne af stort värde, och högst önskeligt]. Reinhardt meddelar, i Kröyers tidskr. 2 p- 527 (1839), underrättelser om Svanarne från Island, och finner, efter jemförelsen af 4 skeletter derifrån, att de i vissa hänseenden öfvereusstämma med- de nyares beskrifningar på C. musicus, i andra med C. islandicus, men sinsemellan visa tydliga olikhe- ter. Ett ex. från Danmark, af C. musicus, var ej större än den uppgifne C. islandicus. Luftrörets böjning kan minst lemna några bestämda artskill- nader. RB. anser C. islandicus alldeles ej vara skild art från musicus, men förmodar att C. Bewicki, som ej blifvit funnen i Danmark, kan vara det. — Deremot finner man af årsb. i Wiegmanns Archiv, 1839, 2 p. 398, att Yarrell bestämdt förklarat C. islandicus för identisk med C. Bewicki. Det sy- nes alltså som om dessa 3 arter skulle sammanfalla till en. — (Om C. Bewicki se äfv. Fror. Not. IX. 3, 1839 Jan. — Institut 1838; p- 420). Cranierne af de ”4 Britiska” Svanarteruve (Mu- sicus Bewicki, Olor, immutabilis) jemföras af Pe- Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 2 78 lerin i Charlesw. Mag. 1839, p. 178. Han tror sig finna olikheter i formen mellan dem alla. Röstorganet hos C. buccinator beskrifves af Yar- rell i Linn. Trans. XVII. 1. Denna art är den allmännaste i Amerikas nordligaste del, och af den äro de flesta svanhudar som komma i handeln från Hudsonsbay-compagniet. Arten skiljer sig från vår C. musicus derigenom, att hela näbbet är svart, 3:dje vingpennan längst o. s. v. Den skall behöfva 6 är för att blifva utvuxen. Anser. Anser phoenicopus, ”en ny art” från Britan- nien, mellan ÅA. segetum och albifrons, beskrifves af Bartlett i Z. Proc. 1839, p. 2. B. har sett 12 exem- plar, hvaraf ett lefvat 8 år i Zool. Soc:s Menageri, utan att hafva undergått förändring. Dess längd är 28 Eugl. (283 Sv.) tum, vingen från carpusi7;; näbbet mindre än hos A. Segetum, ofvanpå, från näsborrar till spets, samt fötterne blekt köttröda (ej brandgula såsom hos ÅA. cinereus); vingen räc- ker 1; tum öfver stjerten o. s. v. [Man er- inras här om möjligheten af hybriditeter. Den beskrifna formen torde äfven finnas vid Svenska kusterne]. Anas, Uti den beskrifning som Lesson lemnar af Mergus: 1.5 ny art ”Anas Glaucion Linn”, funnen i Frank- rike under den stränga vintern 1838—-9, tycker Ref. sig igenkänna ungarne till A. clangula, ehuru L. påstår sig väl känna dessa (Ann. Sc. Nat. vol. 8 (1838) p. 174). — Samma vinter förekom Meéer- gus Merganser allmän vid Rochefort i Januari månad; den : beskrifves af Lesson i Revue Zool. 1838, p. 8. Colymbus, Om äggen af Colymbus arcticus se Selby i Podiceps. Jamesons Journ. XX, p. 293; på blotta marken, med en sliten stig, på hvilken honan på buken släpar sig till vattnet. 179 Podiceps och Eudytes (Colymbus) framställas såsom två alldeles olika typer bland vattenfoglarne, af Brandt i Mem. de Petersb. Sc. Phys. V. p- 203. De nog betydliga olikheterna mellan bådas skeletter m. m. beskrifvas. Dessa 2 former utgöra två verkliga skilda genera, eller såsom Förf. hellre tyckes vilja, två olika familjer. Åfven Aptenodytides visas, på samma st. Pp. Apteno- 213, utgöra en egen typ af vattenfoglar, som är Y”> väl skild från Alca, och de nyss nämde Pygopo- derne. Det rikhaltiga innehållet är ej rätt väl eg- nadt för utdrag, hvarföre vi blow hänvisa läsaren till originalet. Anatomi af Aptenodytes har dessutom Reid lemnat i Zool. Proc. 1835 (Isis 1837 p. 185). En ny art, Catarrhactes chrysolophus beskrif- ves af Brandt i Bullet. de Petersburg 1837, p. 314 (v. d. Hoeven en de Vrieses Tiidschr 4. — Revue Zool. 1838, p. 114). Den står nära Apt. chryso- coma Forst., som äfven beskrifves. Fäderneslandet angilfves ej. De kända arterna uppräknas af Lesson i Revue Zool. 1839, p. 47; de äro 10, fördelte i 3 genera, Spheniscus, Catarrhactes och Apte- nodytes. Brandt har, i Bullel. de Petersb. 1837, p. 344. Alcadez. — Isis 1837, p. 937) infört en öfversigt af den mo- nograhi öfver fam. Aleadee, som han ämnar utgif- va i nästa häfte af Deser. Animalium Rossicorum. Då genera äro karakteriserade och arterna upp- räknade, med kritisk synonymi vid de kända och diagnos vid de nya, utgör denna öfversigt en mo- nografli, som är högst upplysande. Familjen inde- las uti: 180 I Pterorhines: näsborrarne täckte af fjädrar. Alca (Torda och impennis) . .... ++. 2 sp. Uffiava) Lom via” (Troile)” ren ra seten 3 - FN Gryllet ((UiPGryke) FENA 3 - Brachyrhamphus Br. a) Apobapton (Marmorata) . . . - 4 - 6) Syntliborhamphus (antiquus) ..2 - Mergulus (”melanoleucus” = Alle L.) . I - II Gymmnorhines: näsb. nakne. Ptychorhampbus (aleuticus n. sp.) - .. «1 - Phaleris CPetracnula) i. sir sco (sl ie je TN INS Tylorhamphus (eristatellus) . . «+» >>> 1 --: Ömpbria: (Psittacula) - . > — vt FORA N 1 - Cerorhina (orientalis = monocerata P.) . I - Fratercula a) Ceratoblepharum (Arctica). . . +. 2 - 6) Gymnoblepharum (Cirrata) - -.- 1 - S:a 27. sp- Åfven Lesson lemnar en uppräkning af de flesta till denna familj hörande arterne i! Revue Zool. 1839, p. 46. Deras fördelning i genera är der olika med den nyss anförda. Alea Om Alca impennis, som på Island kallas Geirfugl, impennis. upplyser Reinhardt (i Kröyers tidskr. 2 p- 533), att den förekommer vid Islands sydvestra udde på det s. k. Geir-skjer, hvarest den årligen kläcker. Dess sällsynthet har vid 2 bekanta tillfällen ökats genom menniskors åtgärd, i det foglarne till största delen på stället dödades, nemligen en gång ”för flera år sedan, under kriget med England” då 24aå 25 blefvo dödade, och 1831, då åtminstone 21 exemplar undergingo samma öde. Det är ej bekant att den förekommer vid Grönland. [Det synes sannolikt att den nu mera ej kläcker på flera ställen än det nämda lilla skäret vid Island, och 181 alt den är en af de djurarter, som utgöras af det minsta antalet individuer. Vid Norrige har den blott en gång blifvit sedd, äfvensom vid Jutland; se Raschs förteckning öfver Norriges foglar]. ANATOMI. — Utom de afbandlingar öfver Anatomi. foglarnes inre delar, som äro nämde i det före- gående, dels under Ornithologi i allmänhet, dels under den systematiska öfversigten af Ordines, böra följande här anföras: A. Wagner, Osteologien af Crypturus, Dicho- lophus, Psophia, Mycteria, i Bayerska Vet. Ac. Handl. vol. 2 p. 472. (Efter skelettet skulle Dicholophus höra till Alectoriderne). s Martin Anatoni af Dicholophus cristatus, Corythaix Bulfoni. Zool. Proc. 1836, p. 29 (Isis 1838, p. 181). Jacquemin Anatomi & physiologie de la Corneille (C. Corone). Part. 1, Osteologie, med- följer Isis 1837. Visar utvecklingen af skelettets flesta delar. Utvecklingen af skelettet hos foglarnes foetus framställes i Bullet. de Brux. 3, 1836, p. 175. Brandt beskrifver 2:ne par små ansigtesben, som förekomma hos vattenfoglar, nemligen ett, Os supra jugale, framtill vid öfre kanten af os zygom. hos Plotus och Carbo, samt ett, os Lacrymo-pala- tinum , beläget under tårbenet hos Tachypetes, Puf- finus och Diomedea (Mem. de Petersb. 1839, p. 81 och förut i Bull. de Petersb. 1, p. 21. Ett annat förut obemärkt ben, i hufvudet af Papegojorna, beskrifves af Rousseau i Revue Zool. 1839, p. 353. Det är beläget mellan yttre kanten af hörselgången och bakre sidan af os qva- 182 dratum, samt har af uppfinnaren erhållit det lån- ga namnet ”os inter-carré-tympano-auditif”. Byggnaden af foglarnes funga beskrifves ut- förligt af Duvernoy i Mem. de Strasburg 1836. Deras digestions organer afhandlas af Mac. Gillivray i Jardines Mag. 1, p. 123. Huaschke de Burse Fabrici origine, Jene 1838, 4:o 16 sid. 1 tab. — Förf. har med en flit, för hvilken physiologien hos honom stannar i för- bindelse, följt bildningen af den gåtlika Bursa Fa- bricii hos foglarne, under hela dess utveckling i ägget, jemte flera andra dermed i sammanhang stående organer. Bursa Fabricii anses af H. mot- svara fiskarnes urimbläsa. En ganska rikhaltig uppsats af BR. Wagner: Beytr. zur Anatomie der Vögel, i Mänehener Ab- bandl. 1836, upplyser bland mycket annat, hos hvilka foglar 2:ne äggstockar finnas. Detta är all- männast hos roffoglarne. Gypogeranus har t.o. m. ett rudiment af äggledare på högra sidan. Krohn beskrifver foglarnes iris i Mull. Arch. 1837. Jacquemin afhandlar foglarnes Iuftsäckar, i Ann. Sc. Nat. 1836, p. 93, samt beskrifver den ordning hvaruti deras fjädrar äro ordnade, på sam- ma ställe p. 227. 183 Her petologi. Det i förra årsberättelsen (pag. 5 och 77) om- Allmänna talade allmänna arbetet öfver Amphibierne: Erpe-ötver Am- tologie general af Dumeril och Bibron, har BRC fortgått till och med 5:te volumen, som utkom 1839 och slutar ordningen Saurti. Alla kända ar- ter, jemväl de fossila, äro beskrifna och anatomien afhandlad, så att detta arbete blir ett fullständigt verk öfver amfibierne. Det är blott skada att för- fattarne ansett sig berättigade till antagandet af nya namn för flera väl bekanta genera, och derigenom bidragit att ytterligare öka den namnförbistring, som det borde vara hvarje zoologs pligt, att före- komma och afhjelpa. [Innehåll och artförteckning finnes af vol. 1—3 (Sköldpaddor, Krokodiler, Chameleon och Geckoner) i Isis 1837, p. 71; — af vol, 4 (Iguaner) ibd. p. 920.1. En allmän systematisering af Amphibierne, utom Batrachii, har Gray framställt i Zool. Proc. 1837, p. 131. Klassen indelas i: 1:o Sqvamata: 1 Saurii, 2 Ophidii; 2:o Cataphracta: 3 Amphisbenii, 4 Chelonii, 5 Emydosaurii. Saurii indelas vidare uti: A Pachyglosse: 1:o Nocturne (Geckos); 2:0 Diurnze (Chamzeleon, Agame, Iguanida). B Leptoglosse, som innefattar alla de öfriga, 1 3 familjer (”Lacertide, Monitoridae och Scincidae”). Schlegel abbildungen neuer oder unvoll- ständig bekannter Amphibien, text in 8:0, pl i stor 4:0o, Disseldorf bey Arntz; första Decaden 1837, den ellofte 1839; är ett rikhaltigt och vig- tigt arbete, som lemnar grundliga underrättelser Amphib. Fauner-. 1814 öfver de flesta delar af Herpetologien, och genom monografier utreder åtskilliga, mindre väl: kända slägtens arter (t. ex. en monogr. af Typhlops fin- nes i 1l:te Decaden). Amphibierna till La Favorites resa äro be- skrifne och afbildade af Eydoux och Gervais i Guerins Magazin 41837; de nämnas på sina ställen längre fram. Särskilte länders Amfibier afhandlas i följande arbeten: Edv. Holbrook North American Herpetology, Royal 4:o med col. pl. Vol. 14 Philad. 1836 inne- håller 23 sp. Vol 2,:1838 beskrifver 28 arter, utan system. ordning. [Sillim. Amer. Journ. Vol. 3510p. (87 Strödda utdrag finnas i Rev Zool. 1838, p- 317]. På Novaja Zemlia finnas, enligt Baers förut nämda afbandling, inga Ampbhibier, men vid hvita hafvet förekomma Lacerta vivipara (e) agilis) samt ormar (Baer i Bull. de Petersb. 1838). Krynicki om Rysslands Amphibier, Bullet. de Moscou 1837, N:o 3, p.- 46. Bell History of British Reptiles, demi 8:0, London, van Voorst, N:o 1, 1838, N:o 2, 1839, com- plett. Beskrifver 2:ne nya arter: Rana scotica (nära esculenta, som der saknas), och Triton Bibroni. För öfrigt finnas alla de Svenska arterna (jfr. Svensk literatur). Förf. uppräknar 2 Sköldpaddarter , nem- ligen Chelonia imbricata och Sphargis coriacea så- som Brittiska; men båda arterna anföras endast ef- ter äldre uppgifter, att exemplar blifvit tagne vid kusten; möjligtvis bafva dessa varit ditförda af sjö- farande, liksom vi veta att händelsen varit i Öresund. Jos. Géné, Synopsis reptilium Sardinie indi- genorum; Taurini 1839, 8:o0. 185 Af Gervais uppräknas 27 arter Amphibier från norra Afrika, i Ann. Sc. Nat. VI. p. 308. Ar- terne visa der stor öfverensstämmelse med dem i södra Europa, så att blott få nya tillkomma. Af Siebolds Fauna Japonica har ett häfte till- kommit, som innefattar ormarne, bearbetade af Schlegel och Temminck. Endast 10 arter äro funne på Japan, och af dem äro 3 hafsormar. Flera andra arbeten, som afhandla särskilta länders Amphibier nämnas i det föregående, under Zoologi i allmänhet, pag. 17 och följ. En högst besynnerlig egenhet hos Amphibierna Vivipara i södra delen af Chili anföres af Gay (Comptes Chili rendus IT, p- 322), att de föda lefvande ungar, nästan alla, äfven af sådane familjer, som i hela den öfriga kända verlden äro äggläggande. Man har således här, ej blott vivipara snokar, iguaner m. m., utan till och med grodor, t. ex. flera arter af slägtet Rhinella. G. skall hafva funnit alla dessa exempel inom en rymd af ett par mil. Brehm framkastar tvifvelsmål mot de allmänt Ormarnes + ed 2 a förmåga gängse berättelserne om de stora ormarnes förmåga att s; sluka sluka större djur. Han anmärker, att en 11 fot Sas a lång Python har ganska mycket besvär för attdra djur. svälja en höna, och frågar huru det är möjligt att en 20 fots lång Boa eller Python skulle kunna svälja en get, tiger eller menniska. Troligtvis är detta omöjligt, hvilket dessutom bestyrkes deraf, att i de länder, hvarest dessa ormar finnas, frukta invånarne ej för dem. [Det fabulösa i de af Brehm = betviflade berättelserna, synes ytterligare deraf, att man omtalat menniskor, som blifvit slu- kade af ormar och åter lefvande uttagne, hvilket är så orimligt att de som sammansatt dessa fabler, säkert aldrig haft ett begrepp om huru en sådan orm beter sig, för att svälja sitt rof. Han krossar 186 det nemligen först, och fortfar sedan dermed, un- der hela - långvariga och mödosamma RR att inprässa tofkler genom munnen]. Åfven bestri- der Brehm skallerormens ofta omtalade tjusnings- förmåga. Han hade insläppt en dufva i buren till en skallerorm, för att få se det märkvärdiga phe- nomenet; men de brydde sig ej om hvarandra, och efter några dagars tid togs dufvan åter ut, lika frisk som då hon insläpptes. (Isis 1837, p- 691). En annan berättelse, som synes mig höra till de många dikter, hvilka varit och äro gängse om Amphibier, anföres 1 Charlesw. Mag. 1837, p. 441; att nemligen de vanliga haggorimarbes ungar, rå utlälkande fara, fly in i munnen på modren. Berättaren säger sig hafva sjelf sett detta. Emed- lertid tviflar jag tills vidare på att han känt huru stora dessa ungar äro, då de framfödas, och för- modar att nr a misstagit sig på daggmaskar, som or- men nyss hade sväljet Sjöormen. Till de fabellika underrättelserna om den stora Hafsormen (jemf. förra årsb. p. 69) kommer ännu en, af Löjtnant Bubier, som skulle hafva sett den nära Boston år 1839, och uppgifver dess längd till ungefär 120 å 135 fot; men denna un- derrättelse är lika litet ippflysltde som alla de fö- regående (se Fror. Not. 41839 Oct.; XII, 6 p. 88). Amphibi- Fjällen hos Cecilia och Lepidosaurus beskrif- ernes fjälb es af Mandl i Ann. Sc. Nat. XII, p. 291. De skola äga mycken likhet med dem hos fiskarne (jemf. längre fram, under Ichthyologi). -Amphi- biernes fjäll i allmänhet skola vara beskrifna af samme författare i 2:dra volumen af Demidoffs förut omtalade resa, men jag har ej haft tillfälle att se någon uppsats af Mandl i detta stora arbete. 187 CHELONI1N. — Öfver Sköldpaddornes Ord- ning lemnar Prinsen af Musigniano, C. L. Bona- parte, en systematisk öfversigt, innefattande genera och subgenera, med karakterer och uppgift på an- talet af kända arter. Genera äro 26, hvarunder dessutom innefattas 25 subgenera. Artantalet i de flesta genera eller subgenera är 1 eller 2, och blott i ett enda 6, nemligen i sl. Geochelone under Testudo. (Cheloniarum tabula analytica, 1836; — finnes mer eller mindre fullständigt intagen i mån- ga tidskrifter, +t. ex. Wiegmanns Archiv 1838, p- 136; — Jardines Mag. 2 p. 58; — Revue Zool. 1839, p. 237). En annan systematik af ordningen, med upp- räkning af de kända arterna ,' hade Fitzinger infört i Wiener Amnnalen 1, p. 103. Om Sköldpaddornas osteologi finnas 2:ne upp- satser af D:r Peters uti Möllers Archiv. 1839, p. 280 och 290. Lesuer beskrifver 2:ne blåsformiga organer (vessies lombaires), som kommunicera med kloaken, och äro belägne vid rectum hos arterna af slägtet Emys. De finnas ej hos alla Sköldpaddformer: (Uppläst i Vet. Ac. i Paris d. 7 Oct. 1839; se In- stitut eller Revue Zool. 1839). Emys Oregonensis n. sp. från Columbia floden, beskrifves af Harlan i Sillimans Journal, vol. 31 (1837) p. 382. Isis 1840, p. 177. SAURII. — En Tabula Analytica Saurorum af Ch. L. Bonaparte, med karakterer för famil- jerne, finnes uti Revue Zool. 1839, p. 239. Genera uppräknas ej. Chamzeleontens tunga och mechanismen af dess rörelse, jemförd med tungan hos andra Am- Crocodi- lus. 188 phibier, beskrifvas af Duvernoy. i Aun. Sc. Nat. 1836, vol. V. p. 224. Krokodilens hjerta är beskrifvet af Bischoff i Mällers Archiv 1836, p. 1, och af v.d. Hoeven i Tijdschr. voor Nat. Gesch. 6 p. 151. De sydamerikanska Alligatorerne monographi- ceras af Natterer och Fitzinger i Wiener Ann. 2 p. 311 (1839). 8 arter antagas: Champsa nigra, fissipes, sclerops, vallifrons, punctulata, trigonata, palpebrosa och gibbiceps. Ostindiens Om Krokodilerne på de Ostindiske öarne lem- Kroko- diler. nar Muller goda underrättelser i v. d. Hoeven en de Vrieses Tijdschr. 5, p. 88. (Derifrån i Revue Zool. 1838, p. 258. — Afven i det förut, pag. 29, nämda: Verhandelingen &c.). Endast 2 (kanske 4) arter synas förekomma der nemligen: Crocodilus biporcatus , som är allmän öfverallt, och Gavialis Schlegelä Muller, n. sp. från Borneo. En varietet af Croc. vulgaris skall hafva blifvit sedd vid Java af Kuhl och van Hasselt, men Muller, som rest omkring på de stora öarne, från Sumatra till Nya Guinea, har ej funnit den der. Han har deremot på Bornéo träffat en varietet af Cr. bipor- catus, som har bredare hufvud, och kanhända bör anses såsom egen art; den urskiljes äfven af infö- dingarne från den allmänna arten: de kalla den Krokodil med padd-hufvud. — Den allmänna Cr. biporcatus skall visa sig rädd då den ligger på öppna stränder utan skydd, men då den ligger dold för att lura på rof, hvilket skall vara dess vanliga sed, är den ganska tilltagsen, och bortröf- var ofta menniskor. M. har ej hört något läte af den. Han berättar ingenting som liknar den kända historien om Trochilus, men omtalar tvertom, att ban sett krokodiler taga och förtära små foglar, då de kommit åt dem, och specielt anföres en To- 189 tanus hypoleucos, som en krokodil nedsväljt. Dess vanliga föda skall utgöras af fisk, hvaraf vattnet i dessa länder vimlar. Den nya arten (Gav. Schle- gelä) finnes endast i insjöarne inuti Borneo. Dess bo hade blifvit funnet vid den skogiga stranden af en insjö långt in i landet. Det bestod af en hög; uppförd af jord, löf, grenar o. d. till 2; fots höjd och 4 fots diameter vid basis. Äggen, till ett an- tal af 28, lågo i en fördjupning af 1 fots diameter ofvanpå denna hög, tjockt öfvertäckte af löf; de voro så stora som gås-ägg. Boet var så beläget att det hade skugga af träden under hela dagen. Crocodilus leptorhynchus n. sp. från Fernando Po, beskrifves af Bennett, med Anatomiaf Mar- tin, i Zool. Proc. 3 p. 59 (Isis 1837 p. 184). Gray catalogue of the slender tongued Sato piteratur rians, Taylors Ann. 1, p. 274; forts. p. 388, och é vol. 2, p. 287, 331 (slutar med Anguis, Aconltias); innehåller ny uppställning af de kända arterna och beskrifning af nya. J. C. Gravenhorst Beytr. zur genaueren Kentn. einiger Eidechsen-gattungen; Act. Bonn. XVIII, 2, p. 711. (Om Tropidurus, på 2 ställen; monografi af Liolemus; Pristinotus mn. gen. aff. Liolemo; Callopistes nov. gen. aff. Podinema Waegl.; Phymaturus v. g. sub. Urocentro; Scleroporus; Hyp- selopus; Phrynocephalus), med figurer, mest af detaljer. Tschudi Monogr. der. Schweizerischen Echsen 1837, 4:o 43 sid. 2 ill. tab. (ur Neue Denkschr. d. Schw. Gesellschaft). Bonaparte om Psammodromus Edwarsianus och Ps. cinereus; den sednare ny art från s. Frank- rike. Isis 1839, p. 614; Ann. Sc. Nat. XII, p. 60; Institut 1839, p. 275. Scin- coidea. 190 Smith: 8 n. sp. Cordylus från S; Afrika, och delning af genus Cordylus i 3:ne. Charlesw. Mag. 1838, p. 30. Id. nya Lacerte, ibd. p. 92. Harlan om Agama cornuta och Lacerta orbi- cularis, Sillim. Amer. Journ. 31 (1837) p.- 385. Isis 1840, p. 177. Martin om Zstiurus Amboinensis Cuv., Zool. Proc. p.: 68, och beskr. af Varanus Cumingi un. sp. ibd. p- 69. Eydoux & Gervais, Draco spilopterus, Guér. Mag. 1837. Martin Chameleon Bibroni n. sp. fr. Fer- nando Po, jemte anm. om de förut kända, Ch. tricornis m. fl. Zool. Proc. 1838, p. 63—065. Stuchbury Chameleon cristatus n. sp. Linn. Trans. XVII, p. 361. Isis 1838, p. 412. Wiegmann om Amystes (= Ophiops Ménéetr.) samt monografi af Scincus, Diploglossus och Eupre- pes, Wiegm. Archiv. 1837, p. 123. Cocteau, Etudes sur les Scincoides, Livr. 41, 25 sid. 4 tab. illum. Paris 1836, 4:0; skall bli en utförlig monografi öfver dessa djur, beräknad till 20 å 25 häften. Id. Tabulx synoptice Scincoideorum, Institut N:o 193. Isis 1837, p. 794: Ann. Sc. Nat. 7. p. 124. Sammanfattar de kända genera, utan arter. Scincus (subg. Tiliqua) fernandi n. sp. fr. Fer- nando Po, Zool. Proc., Juni 1836; — Isis 1838, p. 188. Pleurotuchus (Pleuroptychus), som af Smith uppställes såsom nytt genus bland ödlorna, i Jar- dines mag. 1836, p. 141, är detsamma som Gerr- hosaurus Wiegm. (Cicigna Gray) enl. Wiegm. Arch. 1837, 2, p; 228: , 191 Hogg klassifikation af Amphisbena, i Charlesw. Ampbis- Mag. 1839, p. 368. SEAN. Gervais, 2 n. sp. Amphisbene från Afrika, Guerins Mag. 1837. SERPENTES. — Det mest omfattande arbete Schlegel som utkommit öfver ormarne, och troligtvis ett > ng de grundligaste som blifvit utgifvet öfver denna Serpens. ordning, är H. Schlegels Essai sur la Physiog- nomie des Serpens, Amsterdam chez Schonekat 1837. Text 2 delar 8:o af 251 och 606 sid., med atlas af 21 pl. folio och 3 kartor för geogr. ut- bredningen. Första delen afbhandlar ordningen i allmänhet; den andra (Partie descriptive) sysselsät- ter sig med de enskilta arterne, och upptager alla som varit kända till år 1837. Detta arbete lemnar utförlig underrättelse om ormarnes naturalhistoria, anatomi och literatur, med allt som dermed står i sammanhang, till och med de fabler och fördo- mar, som om dem varit gängse. Det enda man saknar är diagnoser och kort synonymi, på Linne- anska sättet, hvilka alltid lätta begagnandet af en bok som beskrifver arter. Diagnoserne ersättas ej af den i första delen intagna ”Revue synoptique”, som med korta beskrifningar genomgår alla arterna, emedan äfven dessa beskrifningar äro för mycket resonnerande, och derföre för långa att vara diag- noser, samt ej uppställda i en för ögat lättfattlig ordning. Arterne äro på följande sätt ordnade i 24 slägten: I Serpens non venimeux Fam. 1 Serpens fouisseurs: gen. Tortrix med 7 sp. Fam. 2 Serp. lombries : Calamaria 18. 192 Fam. 3 Serp. terrestres: Coronella 14; Xenodon 8; Heterodon 3; Lycodon 13; Coluber 27; Herpe- todryas 19; Psammophis 8 sp. Fam. 4 Secrp. d'arbre: Dendrophis 10; Dryiophis 65 Dipsas 23. Fam. 5 Serp. d'eau douce: Tropidonotus 19; Ho- malopsis 14. Fam. 6 Boas: Boa 9; Python 4; Acrochordus 2 sp. II Serpens venimeux Fam. 7 Serp. ven. colubriformes: Elaps 11; Bun- garus 2; Naja 11 sp. Fam. 8 Serp. de mer: Hydrophis 7 sp. Fam. 9 Serp. venim. propr. dits: Trigonocephalus 13; Crotalus 4; Vipera 10 sp. Tillsammans 265 arter, hvaraf 57 äro giftige och 208 icke giftige. Våra Svenska arter äro Coronella levis, Tropidonotus Natrix och Vipera Berus. Genom bekantskapen med ormarne i stort har Förf. igenkänt de klimatiska och lokala variationerna af arterne, och derigenom betydligen reducerat dessa sednares antal; men äfven slägtenas antal är ganska mycket förminskadt, och det är ett nöje att se en så enkel uppställning som den ofvan an- förda, inom hvilka dock karakteristiken” är full- ständig. — De fossila arterna afbandlas ej; Förf. hänviser blott till Morren, Cuviers Ossem. fos- siles och Goldfuss i Act. Bonn. XV. Ut en afhandling, som innefattar flera an- märkningar öfver ormarne (Zool. Proc. 1837, p. 135) säger Gray, att i de engelska samlingarne finnas flera arter, som ej äro upptagne af Schlegel, hvilket ej kan förefalla underligt, då man vet hvilka massor af naturalster, som årligen hemföras till England från alla verldens delar. Schlegel 193 Schlegel anförer de fakta han känt öfver hafsormarnes giftighet, men nekar den ej, såsom D:r Cantor påstår uti Zool. Proc. 1838, p. 80, hvarest han anförer exempel på personer, som blif- vit dödade af hafsormar, och visar att deras gift är ganska starkt. — S. anförer vidare (1, p. 97), att man ej med visshet känner om ormarne i allmän- het dricka, hvilket ämne äfven närmare upplyses af Cantor (se strax nedanför under Hamadryas). Cantor beskrifver (i Zool. Proc. 1838; p. 72) Hamadry- .” .” . a a en märkvärdig ny ormart från Bengalen, under namn af Hamadryas ophiophagus. Han anser den bilda ett eget slägte mellan Naja och Bungarus: halsen kan utvidgas såsom hos Naja, men maxillar- tänder finnas bakom gifttänderna. "Denna huggorm blir ovanligt stor, ända till 12 fot lång, och lef- ver hufvudsakligen af andra ormar, så väl giftiga som icke giftiga, äfvensom af ödlor. Den dricker gerna, hvilket- Cantor säger vara förhållandet med alla indiska ormar, utom dem som lefva i träd. Giftet af denna och af flera ändra arter, som C. haft tillfälle undersöka, ägde såvida en syrlig be- skaffenhet, att det svagt rodnade Jackmuspapper; men det var smaklöst och klart. Den ömsar hud hvar tredje eller fjerde månad. Denna art förmår ej uthärda svält så länge som andra ormar, ty de, hvarmed försök anställdes, "lefde ej längre än en månad utan föda. I Bengalen kallas den Sunkr Choar. — En annan art (?) af samma slägte: H. Hannah, från Indien, beskrifves, jemte anmärknin- gar om slägtet, af Cantor, i Ann. Sc. Nat. XI. p. 127 (1839), ur As. Res. XIX. 1. 1 Samma författare ' beskrifver ett stort antal nya ormarter från Indien i Zool. Proc. 1839, nem- ligen 9 giftiga arter, p- 31 (deribland "den nyss- Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 1) 13 2 s ophio- phagus. Ormar från Indien. Stor 194 nämde .Hamadryas: ophioph.), och 27 icke giftiga arter, p- 49: Stephanohydra , ett nytt slägte af vattenormar från hafvet vid Celebes, beskrifves af Tschudi i Wiegm. Archiv 1837, p- 331. Calamaria versicolor fr. Java; Ranzani i Revue Zool. 1838, p. 84 (ur Mem. di Mat. e di fisica della 'Soe. Ttal. tom XXI, p. 101 (14837). Xenodermus Reinh. från Java, nära Acrochor- dus i Wiegm. Arch. 1837, p- 136. Ormar från Euphrat beskrifvas af Martin i Zool. Proc. 1838, p. 81, nemligen: Coluber cliffordi, Herpetodryas punctifer, — — chesnii, Coronella multicincta, — - cantori, —— modesta, Vipera .euphratica, —— = pulchra, alla nya utom den första arten. Kohl berättar, att ormar skola finnas till otro- mivstOrlig mängd i de sydryska stepperna; det lärer i syn- - Asiens nerhet vara Coluber trabalis som är mest allmän. Stepper. "Fabulöst låter det, som han säger om steppen Mu- gan vid Khur, hvilken under regntiden skall vara ett härligt, gräsrikt laud, dit nomader samlas från alla håll, för att beta sina hjordar. Men så snart hettan åter börjar och gräset torkar bort säges or- mar, infinna sig i milliontal, så att intet djur slip- per derifrån med lifvet. Uti denna berättelse tyc- ker . man sig väl igenkänna den orientaliska öfver- driften, men jag anförer den dock efter Fror. Not. 1839, Maj (X. 13). : Nomaderne våga sig ej till den nämde steppen under den torra årstiden; men det torde mera vara bristen på gräs än mängden af ormar som afhåller dem. De torde ej heller rätt noga känna till huru der ser ut under den årstid då de ej vistas der. 195 Brandt beskr. 4 nya orm-arter från trakten af Kaspiska hafvet, i Bull. de Petersb. 1838, p. 241. (Isis 1839, p. 643) af Tropidonotus, Coluber. Om TN 2 i Danmark se Kröyers tidskr Oe från np: 022 (Pelias berus, prester; månne 2 arter ?). Åfrika es Om Coluber personatus från Frankrike, Les- son i Revue Zool; 1839, p. 168. Smith nya arter af Naja, Kipera , från Sö- dra Afrika, Charlesw. Mag. 1838, p- 92. Uti Herpetologien till Voyage de la Favorite, i Guérins Mag. 1837, beskrifva Eydoux och Ger- vais följande arter: Uropeltis philippensis, U. ceylanicus, Coluber (Tropidonotus) spilogaster, — (Homalopsis) plumbea, — aör Calamaria punctata. Viscera och kärlen af Python (Boa reticulata Daud.) beskrifvas af Hopkinson: i Philad. Trans. Vabup12; BATRACHII. — Ett allmänt arbete öfver hela ordningen är: J. T. Tshudi Classification der Ba- trachier, Neuchatel 1834, 4:o0, 98 sid. 6 tab. Alla kända arter anföras, äfven de fossila, men karakte- rer lemnas endast för familjer och genera (enligt Isis 1838, p. 852). Om Hades affiniteter talar Dumeril i Cecilia Ann. Sc. Nat. XII, p. 353 och Institut 1839, N:o 307. De höra ostridigt till Batrachierna. Möller har funnit gälbål och gälar hos en; ung Cecilia, och öfverensstämmelsen i deras skelett, med Batrachier- nes, var erkänd för lång tid tillbaka. Oppel förde dem först till denna ordning år 1811. Nu hänfö- rer D. dem hit såsom en egen sub-ordo: ”les Pé- roméles”, som blott innehåller en familj, ”Ies Ophi- 196 osomes ou Céciloides”, med karakter: cylindrisk , långsträckt kropp, fullkomligt utan fötter (och utan svans); den rundade kloaken öppnas i kroppens ända. ”8 arter” äro kända, nemligen 5 från Ame- rika, 2 från Asien och en från Afrika. De lefva i gångar under jorden, på kärraktiga ställen, men för öfrigt är deras lefnadssätt och deras fortplant- ning okända. De fördelas i 4 slägten: Cecilia med 5 arter Siphonöops 55.2" 55 Epicrium », 1 ,, (C. glutinosa L.). Bhinatrema,, 1 ,, (C. bivittata Cuv.). (Denna uppräkning ger 9 arter). Alla hafva kropps- ytan fuktig eller slemig, ringad, med små fjäll, som äro dolde i hudens veck; 2 condyli articula- res vid foramen magnum, såsom Batrachii. Alla ormar hafva stjert och transversell kloak-öppning, samt en enda condylus artic. — Käkarne äro hos Cecilie framtill hopvuxne och ej rörlige, hvilket de äro hos ormarne; den öfre är fästad vid cra- nium; den undre är kort, och ej såsom ormarnes räckande långt bakom cranium. Os qvadratum saknas (?) eller är fast förenadt med cranium. Munnen är, till följe af denna bildning, medelmåttig och ej stor, såsom hos ormarne. Vertebrerna äro concava i ändarne, liksom fiskarnes. Tungan är bred, vidhäftad, papillös. Ingen öronöppning fin- nes. Huden är fästad vid musklerna såsom hos ”Urodeles”. I ett tillägg till denna afbandling genomgår Blainville hela historien om Ceciliernes klassifi- kation, till ormarne och till Batrachierna. Anatomi af Cecilia lemnar Bischoff i Mul- lers Archiv 1838, p. 353. C. squalostoma n. sp.? nära lik C. tentaculata; Stutchbury Linn. Tr. XVII, p. 361, Isis 1838, p. 412. 197 Lefnadssättet af Alytes (Bufo) obstetricans be-Rana. skrifves af Tschudi i Isis 1837, pag. 702. Parnin- gen föregår hastigt, och varar ej under flera da- gar såsom de vanliga grodornas. T. har ej fått se den, men tror att den sker på landet och ej i vattnet. — Åggsträngarne lägga sig kring hanens baklår och häfta der fast, samt qvarsitta tills ungen kryper ut. Denna art går aldrig i vattnet men gräfver gångar i jorden. Hanarne lefva några till- hopa, honorna lefva ensamme. Anm. om Pelobates fuscus, Siebold, i Wiegm. Archiv 1838, p. 375. — v. d. Hoeven hänförer den till sl. Bombinator, emedan den CBufo fuscus”) är försedd med tänder. se Institut 1838, p. 83. Bufo calamita finnes ymnigt vid Gallovay i Skottland enl. Jard. Mag. 1, p. 294. Bibron, om Triton cristatus och marmoratusSalaman- i England, Zool. Proc. 1838, p. 23. De anses så- som verkligt skilda arter, hos den förre är öfver- läppen så utvidgad, att den bakåt öfvertäcker den undre, hvilket ej sker på Tr. marmoratus. Lesson om Salamandra elegans från Frank- rike, Revue Zool. 1839, p. 199. Den har ingen erista dorsalis, men om den verkligen bör anses för en egen art är svårt att efter den citerade be- skrifningen inse. dra, Tri- ton. Flera underrättelser hafva erhållits om ett gi-Gigantisk Salaman- gantiskt, salamander-artadt djur från Japan, af 3 der från fots längd, hvaraf Siebold hemfört ett exemplar, som, åtminstone ännu år 1838, efter 7 års förlopp förvarades lefvande i Leyden. = Det hålles der i ett stort vattenkärl och födes med fiskar. Schle- gel benämde det Salamandra maxima och Tem- minck kallade det, i inledningen till fauna Japo- nica, Triton japonicus. Sedan fann v. d. Hoeven Japan. 198 att detta djur ej hörer till Salamandra eller Tri- ton utan är en Proteid, närmast beslägtad med de bekanta stora nord-amerikanska arterna. Från släg- tet Menopoma Harl. säges det endast skilja sig genom bristen på det hål, som motsvarar gälöpp- ningarne hos Proteus och Salamander-laverne men som utan tvifvel funnits hos djuret då det var yngre, liksom hos de vanliga Triton-arterne. Han anser denna art alltså böra förenas med nämde slägte; men då namnet Menopoma antyder gälhå- lets qvarblifvande, föreslår han antagandet af det äldre, år 1831, af Leuckart gifna slägtnamnet Cryptobranchus , ehuru äfven detta beror på den falska förutsättningen att gälar skulle finnas, och kallar arten Cr. Japonicus ”). Han tror vidare, att den ryktbara stora fossila Salamandern från Oenin- gen, Scheuchzers Homo diluvii testis, bör an- ses såsom den tredje arten af detta slägte, under namn af Cr. primigenius CTijdsehr. voor Nat. Gesch. IV. — Ann. Sc. Nat. XI, p. 62 (1839). Se äfven Institut 1838, p. 83, hvarest den japanska arten kallas Cr. maximus (efter Procés verbal de Strasb). Emellertid hafva flera tvifvel blifvit framka- stade mot v. d. Hoevens åsigt. Owen yttrar bestämdt att gälöppningens qvarblifvande eller för- svinnande är af en så stor betydelse för djurets organisation, att de som i detta hänseende förhålla sig olika ej kunna förenas inom samma slägte (Zool. Proc. 1838, p- 25). En liknande anmärkning gör Wiegmann (i Wiegm. Arch. 1838, 2 pag. 360), och Leuckart (i Fror. Not. XIII, 2). Denne +) Den förut kända arten af detta slägte är Salamandra gi- gantea Smith Barton; sedan kallad Abranchus och derefter Menopoma af Harlan; Cryptobranchus salamandroides af Leuckart, Isis 1831; Protanopsis af Barton och Salaman- drops af Wagler. v. d. Hoeven vill nu ytterligare kalla den Cryptobranchus Bartonit. 199 sednare ånser det japanska djuret böra i den sy- stematiska anordningen uppställas mellan - Triton och Salamandra, och säger, att dess bildning i all- mänhet öfverensstämmer med den af Triton , utom de två intermaxillarbenen, hvarigenom det liknar Salamandra. Han föreslår derföre att för detta djur bilda ett eget genus, under namn af Hydro- salamandra , hvarthän han äfven tror sig böra räkna den nyss nämda fossila arten från Oeningen. — Likväl kan: detta slägtnamn icke bibehållas då Tschudi redan förut hade, för den Japanska ar- ten, bildat ett slägte under namn af Megalobatrachus (Enl. nyss anf. ställe i Wiegm:; Arch. 1838). — Jag måste alldeles lemna oafgjordt hvilken. af dessa stri- diga uppgifter som är den rätta, men af v. d. Hoevens beskrifning synes det; som om djuret ej kunde anses närslägtadt med Triton och Sala- mandra; t. ex. det skall sakna ögonlock och öfver- ensstämmer -derigenom med Menopoma och Protei- derne i allmänhet. En ännu märkvärdigare djurform har blifvit Lipidosi- bekantgjord, nemligen Lepidosiren paradoxus ett "" verkligt nytt djurslägte, som utgör en fullkomlig föreningslänk mellan amphib och fisk>=classerna. Nat- terer beskref detta djur (i Weiner Annalen 1837, p. 165 med en god figur, tab. 10) efter 2:ne exem- plar, hvaraf han under sina resor i Brasilien fun- nit det ena i en vattengraf nära Borba vid Madeira floden, och det andra i en sump vid vv. stranden af Amazonfloden; ofvanför' Villanova. — Djuret lärer vara ganska sällsynt, ty det var obekant för de flesta bland infödingarne; men vid Borba fun- nos de som kände det, under namn af Caramuru. — Det ena exemplaret var 33 fot långt, det andra dubbelt kortare. N. anser detta djur höra till de fisklika amphibierna eller Protciderne, och till fa- 200 millen Derotremata, nära Amphiuma. Hela djuret liknar nästan en ål men har hufvudet lika tjockt som kroppen. Färgen är brungrå. En fena om- gifver hela stjerten, och räcker ofvantill fram om anus, ungefär till hbalfva kroppslängden. Hela krop- pen betäckes af stora, mjuka, rundade, tegellagde fjäll, och huden har slemkanaler, som bilda en si- dolinie, liksom hos fiskarne. På hufvudet fortsät- tes sidolinien, liksom hos fiskarne, 1 2 vågiga gre- nar, en öfver och en under ögat, samt ger dess- utom några mindre grenar, nästan som på Chi- mera, och en tvärstreck öfver nacken. Munnen är medelmåttig, med tjocka läppar. Mellankäks- benen och underkäkens framdel hafva 2 stora, plat- tade, ganska breda tänder, som genom intryckte strek synas vara delade till bvardera 3, nästan som hos Chimera; dessutom finnas i mellankäksbenet 2 små tänder, framom de stora. — Ögonen äro små, täckte af huden. Gälöppningarne äro blott en på hvardera sidan, temligen små och transversella. Anus finnes på venstra sidan om medellinien , vid 3 af kroppslängden. — Extremiteterne föreställas af 4 enkla, syllika, trinda bihang, ungefär så långa som kroppens diameter; en utgår bakom hvardera gälöppningen och ett par från buksidan, näst fram- om anus. Gälbågarne äro på hvardera sidan 4 Luftvöret har mjukt, hudlikt luftrörshufvud, och slutar i 2 långa blåsformiga lungor, som räcka till anus. Tarmen är jemntjock utan tydlig mage, men försedd med spiralvalvel såsom hajarnes. Urin- blåsa finnes. Denna sammansättning är i sanning högst egen: sidolinie och stora fjäll, med 4 enkla rudimentära extremiteter och 2 lungor (simblåsor). De närmare detaljerne af anatomien komma att bekantgöras af Professor Bischoff. — Oken tyckes 201 i Isis 1838; p. 347 betrakta detta djur såsom när- mare beslägtadt med Chimeera. Kort derefter beskref Owen en annan artLep. an- - af samma slägte, från Gambia, under namn af Lepidosiren annectens , som är mindre än L. para- doxus och skiljer sig från den genom smalare kropp; samt större längd af extremiteterna och hufvudet. Han hade förut, i Museum of the Coll. of Surgeons, uppställt den bland malacopterygii abdominales, med namnet Protopterus, och anser den vara en verklig fisk, närslägtad med Polypterus och Lepid- osteus, hvilka äfven hafva likhet med amphibier- ne. De struktur-förhållanden som nödvändigt måste göra detta djur till en fisk äro: näsöppningarne, som blott bilda 2 blinda säckar, och ej öppna sig inåt svalget; extremiteterne, som hvardera bestå af en mångledad stråle; tillvaron afett preoperculum Coperculum nämnes ej); rörlig mellankäk, frånva- ron af pancreas och mjelte; örats beskaffenhet; med stora öronstenar, fjällen, sidolinien o. s. v.— Den dubbla, lungformiga simblåsan, med verkligt luftrör, och tändernas utseende, beskrifvas liksom hos förutnämde art, men af de öfre tänderna skulle blott de 2 mindre tillhöra mellankäksbenet, det stora tandbenet lärer höra till sjelfva käken. Gälbågarne sägas hvarken articulera med tungbe- net eller eranium, såsom de göra hos fiskarne i allmänhet, och vara till antalet 6; men blott 4 af dem, nemligen 1, 4, 5, 6, äro försedde med gäl- fransar. Skelettet befanns vara blott delvis förbe- nadt, och der grönt, såsom i basis cranii och ref- benen, hvilka finnas till det ovanligt stora anta- let af 36 par. Oaktadt dessas tillvaro säges dock ryggraden vara beskaffad såsom hos Cyclostomata [d: ä. den skulle utgöras blott af en chorda dor- salis], och os petrosum vara broskartadt. (Ann. 202 af Nat. Hist. vol. 3 Juni 1839; — Brewsters Journ. XV, p. 70; — Linn. Proc. 1839, April; Isis 1839, p. 604. — Fror N. Not. XI,2. — Ann. Sc. Nat. XI, p. 371). Den ovanliga bildningen af dessa båda djur- arter, blir ännu mera märkvärdig genom några få betydliga. olikheter mellan dem båda, hvar- igenom den ena synes vara en fisk och den andra en amphib, fastän båda till de flesta delarne af sin organisation, tyckas likna hvarandra så mycket som vanligen två arter af samma slägte. Leuckart yttrar (i Frör. Not. n.o 266: XIII, 2) att de båda arterna ej kunna tillhöra samma slägte, emedan den Brasilianska arten (L. paradoxa Natt.) har näs- borrarne genomgående inåt svalget och är en verk- lig amphib (af Derotremata dipnoa), under det den afrikanska (L. annectens Owen) har näsborrarne bildade liksom fiskarnes. Det samma intygas ilIn- stitut n. 284-(1839, pag. 4196) efter den ana- tomiska undersökning af L. paradoxa, som: blifvit gjord i Paris, sedan ett exemplar nyligen/ erhållits dit. (Se äfv. anm. i Revue Zool. 1839, p- 128). Henle anmärker i Vergl. Anat. d. Kehlkopfes, att Lepidosiren är den enda amphib, som har blott hudartadt luftrörshufvud. Dessa djurs analogi med amphibierna ökas betydligt genom upptäckten af verkliga fjäll hos Cecilia, hvarom är nämdt ett par gånger i det föregående. 203 Ichtyologi. För några år sedan väckte den nya classifica-Fiskarnes é i ; é fjäll. tion af fiskarne, som Agassiz uppgjorde efter strukturen af deras fjäll, en välförtjent uppmärk- samhet. Den blef af så mycket större värde, då den framför andra är användbar för bestämmandet af de fossila fiskarterna, och den var just för detta ändamål uttänkt (jemf. förra årsb. pag. 83). Här- igenom erhåller kännedomen om fiskfjällen en märk- värdighet, som kan jemföras med den af de två högsta djurklassernas skelett, och hvarje bidrag till utredande af detta ämne är af stort värde. En ny undersökning af fiskfjällens struktur har blifvit an- ställd af Dr. L. Mandl, som trott sig komma till ganska olika resultater med dem som Agassiz fram- ställt, ehuru skillnaden ej torde bli så stor som det vid genomläsandet af hans afhandling kunde synas. M. söker bevisa, att fjällen äro verkligen organiserade och lefvande delar, som inifrån ut- vecklas liksom alla andra kropps-organer, vid hvil- ken åsigt väl intet annat är att anmärka, än det, att den numera förmodligen ej af någon betviflas ehuru man förr plägat anse alla de hornartade de- larne (epidermis, naglar, hår, fjädrar, tänder, m. m.) såsom döda, oorganiska secretioner, till följe af deras brist på känsel. Hvarje fjäll består, enligt Mandl, af 2 broskartade lag, hvaraf det öfre inne> håller sådana corpusculi, som finnas uti de egent- liga, ej fibrösa, brosken, och på ytan är försedt med celler. Det undre laget utgöres deremot af tunna, fibrösa lameller, hvilkas fibrer i samma la- mell äro parallela, men i olika lameller hafva nå- got olika riktping. 204 I fjällets öfre- lag ses alltid en stor mängd fina, concentriska strek, som mer eller mindre äro concentriska med hela fjellets kant. Dessa bildas af det öfre lagets sammanflutne eller hopvuxne celler, : och benämnas derföre ”lignes cellulaires”. Cellerna, som bildas i det öfre laget, äro nemligen i början isolerade; de sitta ”på en basis, som är olika med brosklaget”, blifva upphöjde öfver detta, och sluta med att fyllas, och radvis hopväxa sins- emellan, till bildande af de concentriska streken. De innersta af dessa omgifva ett litet ställe, som ej visar celler eller : strek , men som ofta innehåller tal- rika brosk-corpuskler. Detta ställe kallas fjällets Focus (”Foyer), och är antingen beläget i fjällets medelpunkt eller närmare dess fria kant. — Från focus utgå temligen många räta strek, swrålformigt, dels till fjällets basis, dels till dess motsatta bakre kant (men ej till sidokanterna). Dessa anses af M. vara canaler, som innehålla de kärl, hvika nu- triera' fjället. De afbryta cellulärstreken, så att dessa aldrig fortsättas tvert öfver dem, och äro al- tid ofvantill öppna, så att de, då fjällets epider- mis blifvit borttagen, utgöra blotta fåror genom det öfre laget. M. benämner dessa strek längs- canaler (”eanaux' longitudinaux”), och säger att de- ras botten utgöres af det undre, fibrösa laget. Vidare finnas, i kanten eller på ytan af en del fiskars fjäll, taggar eller tänder: (dents des ecailles), hvilka förf. säger sig hafva funnit vara sjelfständiga organer, som utveckla sig, liksom kä- karnes tänder, från hvar sin egna, sjelfständiga rot (bulbus). Hela fjället indelas i 4 fält, belägne omkring focus, nemligen ”champ basilaire, terminal och de båda ch. lateraux”; de både förstnämda ut- märkas af långs-kanalerna. Fjällets tillväxt säges ske derigenom att nya lameller uppkomma i un- 205 dre laget, hvilka med sin kant något öfverskjuta dé förutvarande, och ofvanpå denna kant bildas én ny fortsättning af öfre laget, "med nya celler. efter denna åsigt är fjället tjockast i midten, och dess central-del är äldst. Tänderna sägas bildas från focus så, att då de blifva större flytta de sig utåt mot kanten, och andra uppkömma innanför dem vid focus. Det silfverfärgade lag, som finnes på fjällens undre yta, består af eristaller, hvilka Focus är vanligen hos Malacopterygii slät ”uni”) utan corpuskler, och belägen vid fjällets medelpunkt. Hos andra fiskar är den försedd med stora brosk-corpuskler (”granuleux”) och då alltid belägen närmare fjällets fria kant. Detta är vanliga förhållandet hos Acanthopterygii (Ann. Sc. Nat. XI, p- 337. — Institut 1839, p. 215. — Fror. Not. 1839, XI, 2, samt 1840, B.d XIIT). Då förf. i sin temligen vidlyftiga afhandling, på allt sätt söker framställa sin egen förtjenst och sina föregångares okunnighet i detta ämne, måste man beklaga att han ej gifvit oss en bättre syste- matisk öfversigt än den, af honom mycket klan- drade, som Agassiz lemnat. Jag är nu ej i till- fälle att kunna afgöra i hvad mån han har 'rätt i alla sina påståenden, men kan anföra ett svar af Agassiz, som finnes infördt uti Jamesons Ed. New. Phbilos. Journ. Jan.—April 1840, och i Fror. Not. 198. A. anförer deruti att Mandl alldeles orätt uppfattat hans afbandling om fjällen, och betviflar flera af de tillägg som M. gjort. I synnerhet ne- kar han helt och hållet läran om fjäll-tänderna såsom varande sjelfständiga organer, och säger be- stämdt, att de ej äro annat än sågtänder eller tag- gar från kanten af fjällets lameller, samt att roten som M. trott sig se, beror på en optisk illusion. 206 Äfven menar Å. att Mandl orätt framställt byggnaden af långs-canalerne. Ag. instämmer uti en af Mandl gjord rättelse vid hans systematiska uppställning, nemligen. att Mullus hörer till Ctenoi- des (jfr. förra årsb.) och ej ull Cycloides; men han bibehåller, såsom förut, Cobitis jemte Cyprinus, ehuru M. påstått att dessa två slägten hade så olika bildade fjäll, att de borde föras till olika afdelnin- gar af fisk-klassen, och anförer, att den fullkom- liga öfverensstämmelsen i byggnaden tydligt synes, om man jemför yngre exemplar, på hvilka fjällens yta ej blifvit förändrad. A. Connell om sammansättningen af petrifi- cerade fjäll, se Jamesons Journ. XXL, p. 281. RA Fiskarnes simblåsa har vanligen en fin, öppen ning. utförsgång till tarmkanalen. Hos de flesta arterna öppnar den sig uti eller framom magen, men hos några tyckes den alldeles saknas. Då flera andra omständigheter tala för analogien mellan fiskarnes simblåsa och de öfriga djurens lungor, är det af stort interesse, att få denna åsigt bekräftad genom en närmare kännedom om simblåsans bildning. Baer har nemligen visat att utförs-gången som till sin betydelse, ehuru ej till formen, motsvarar luft- strupen, alltid finnes i början, ehuru den . sedan, under fiskens tillväxt, hos några arter försvinner, samt att simblåsan bildas på samma sätt som de högre djurens lungor. Hos Aborrens nykläckta unge finnes ingen simblåsa, men snart börjar den utväxa i form af en liten påse från främre delen af tarm-kanalen. Snart derefter afsmalnar mynnin- gen till en fin gång, som på 7:de eller 8:de dagen blir så fin, att den ej med visshet kan sägas vara ihålig. (Bullet. de Petersb. 1, p- 15 (1836). Wiegm. Archiv 1837). 207 och En. högst rikhaltig afhandling om simblåsan hos olika fiskslägten, med > särskilt - afseende på svarta hafvets fiskar, har Rathke lemnat i Mällers Archiv. 1838, p. 413. Detta organ finnes eller sak- nas hos arter inom samma slägte. Då föreningen med tarmkanalen saknas, finnes alltid en blod- körtel uti simblåsan. En märkvärdig egenhet uti simblåsan och ske- Simblåsa lettet hos Gadus Navaga Pall, från hvita hafvet por gat beskrifves af Baer i Bullet. de Petersb. 3, p. 23. Navaga. Denna fisk har mycken yttre likhet med G. calla- rias, men genom de nämda delarnes bildning af- viker den ej blott från de: öfriga torsk-arterna, utan från alla andra fiskar; Simblåsan afger nem- ligen en mängd långa sidopåsar eller "utgreningar, som intränga uti ihåligheterna i de enormt stora processus transversi af de flesta abdominalvertebrer- ne och de 5 första vert. caudales. Denna struktur erinrar på ett oväntadt sätt om de från fåglarnes lungor utgående luftsäckarne af hvilka många in- tränga genom hål i skelettet. (De ovanligt bildade processus transversi omtalas af den uppmärksamme Pallas i Zoogr. III). ocDå vi tala om fiskarnes simblåsa kan, i sam- Ny till- manhang dermed, nämnas den nya rikliga tillgång RR på husblås, som i :sednare åren blifvit upptäckt. Detta ämne erhölls förr endast af simblåsan hos Stören (Acipenser). Nu har man funnit att. det till lika godhet fås af en indisk fisk, Polynemus lineatus La C. (P. sele Hamilton), som finnes istor mängd vid Ganges utlopp, och uppnår en längd af 4 fot. Dess simblåsa kan, då den är torkad; uppgå sända till + & i vigt, och behöfver ingen annan beredning än att rensas från den kärlhinna, som omgilver densamma, 'samt tvättas med kalk- vatten och torkas i solen. (Zool. Proc. 1839, p. 115). 208 Gälarnes Byggnaden af fiskarnes gälar, nemligen af sjelfva byggnad: de s.k. gälfransarne eller gälbladen, beskrifves af Treviranus (uti dess ”Beob. aus der Zootomie und Physiol. nach dessen Tod herausg. 8:o hft. 4 Bremen 1839). Hos de flesta fiskar stå 'gälbladen på bågarne i 2 rader, mellan hvilka löper en, blott af slemhud betäckt, canal hvari nerver cch blodkärl "gå fram. Hvarje enkelt gälblad utgöres af en hårdare stråle, som är klädd af slemhud och articulerar mot gälbågen.- 'Slemhuden bildar utåt otaliga fållor, i hvilka gälarterernas ändar förgrena sig. Blodet återföres genom ådror; som förena sig till gälvener, hvilka ytterligare sammanflyta för att bilda aorta. — Utom denna vanliga form före- komma, hos några få fiskar, tvenne andra, nemligen: Cobitis fossilis och Syngnathus hafva, på gälbladen, utstående, tättliggande, transversella lameller i stäl- let för de nyss vämda: små fållorna. Ammodytes har enkla, 4kantigt trådlika; ihåliga gälblad, hvil- kas yta är genomdragen af täta, på de 2 bredare si- dorna tvärliggande kärl. Mellan dessa gälblad stå fina trådlika strålar, som hafva fjäderlikt stående hår (Valentins Repertorium 1840; p. 130). Hos: Lepadogaster ciliatus äro gälbladen tråd- lika, ej förenade sinsemellan, men försedde med små blad, som, förstorade, se ut: nästan som bla- den på en Sedum. De beskrifvas af Rathke i Mäll. Avch. 1838, p. 4H. Denna form 'afviker så- les föga från den förut nämda hos Syngnathus och Cobitis. Uti fiskarnes gälar har Bazin upptäckt små muskler (m. branchialis), hvaraf en ligger mellan hvarje två gälblad, och tjenar till att röra dessa: Institut 1839, p. 179, 185. — Fror. Not. 1839, Juni X,18.— Vidare om samma ämne och owm respiratio- nen 209 nen af Acipenser, Geoffr. S:t Hil. Institut 1839, p. 233. — Sjelfva gälbladen, muskelapparatet m. m. och mechanismen af fiskarnes respiration beskrifvas af Duwernoy i Ann. Sc. Nat. XII, p. 65. Wilbrand anser Fiskarnes gälbågar motsvara thorax hos de högre djuren; se Isis 1838, p. 575. Denna åsigt har förr varit bragt å bane och har utseendet mycket för sig. Det är endast genom tillhjelp af kännedomen om gälbågarnes utvecklings- historia, som man kan bestämma huruvida de mot- svara refbenen med bröstbenet, eller tungbens-hor- nen, hvilket sednare ej blott har yttre utseendet helt och hållet för sig, utan äfven, genom direkta undersökningar synes vara tillräckligen bevisadt. Tvenne arteriella 'bulbi, som uppfylla functio- Chimzrras nen af accessoriska hjertan hos Chimera ”arctica” Bjortan. beskrifvas af Duwernoy Ann. Sc. Nat. 8, p. 35 (1837), och Institut 1837, N:o 220. Rathke har, i Möllers Archiv 1837, p. 335, Tarmka- lemnat en afhbandling öfver fiskarnes tarmkanal arne allmänhet, med särskilt beskrifning och figur af denna del hos ett ganska stort antal af Svarta haf- vets fiskarter. Han indelar tarmkanalen i tre delar: Mun-tarm , mellan-tarm och änd-tarm. Den först- nämde utgöres af: 1:o svalget, försedt med ring- muskler, 2:o oesophagus och 3:o magen. Oesopha- gus saknas ofta; men något, oväntad förefaller R:s uppgift, att äfven magen understundom fullkomligt är borta. Sjelfva magen visar den största olikhet i yttre formen, och synes ofta hafva helt olika ut- seende hos närslägtade arter. Samme författare afhbandlar på lika sätt fiskar- nes Lefver, Myjelte och Urinorgarner, i Möllers Archiv 1837, p. 468. — En afhandling af A. Steenstra Toussaint, de syst. uropoético Squali Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184a. 14 210 glauci, finnes i: Tijdschrift voor Nat. Gesch. VI, p. 199 (1839). | ; En högst egen sammansättning af vener och arterer i lefvern af Thynnus vulgaris jemte flera andra märkliga struktur-förhållanden, beskrifvas af Eschricht och Möller uti deras afbandling om lefvern och inelfvorna hos nämde fiskart i Berliner Vetensk. Ac. Handl. 1835 (tryckt 1837), p. 1 och 325. Osteologi. Af Rosenthals Ichthyotomische Tafeln utkom 2:dra, oförändrade upplagan år 1839, i Berlin, folio 28 tabb. aned 7 ark text, utgörande. förkla- ring af figurerne... Figurerne föreställa skeletter af de hufvudsakliga fisk-familjerna, ganska väl och tydligt utförda, 'så att de gifva ett fullständigt be- grepp om fiskarnes Osteologi. Pris 6 Thl. Jag uppskjuter omnämnandet af några andra afhandlingar öfver fiskarnes anatomi och. physiologi till dessa vetenskapsgrenars allmänna framställning i slutet af denna årsberättelse. Deribland äro ett par om fiskarnes tänder. | roar Af: Cuvier. & Valenciennes Hist. Nat. ennes Hist.des/ Poissons, hafva, under åren 1836—9, fyra de- des Poiss]ap utkommit; nemligen den A11:te till 14:de, utar- betade af Valenciennes. De. innefatta familjerna: ”Mugiloides, ; Gobioides, Pectorales pedonculées och Labroides”, hvarmed Acanthopterygi sluta. Dess- utom börja Malacopterygii, i slutet af tomen XIV; med en del af fam. ”Siluroides”, hvaraf fortsätt- ningen upptager hela ”Fome XV, som utkom år 1840. Acanthopterygit,. som, varit ansedda såsom den artrikaste bland fisk-ordningarne, innefatta 1 detta arbete 2430 arter, på följande sätt fördelte: Fam. Percoides med mul- Fam. Sparoides . 160 sp. lus. . +. 419sp. - — Menides . . . 43 -- — Jouescuirassés 160 - — Squamipennes 149 =: — SciXnoides. . 245 - — Phar.labyrintif. 19 - 211 Fam.Ophiocephales 19sp. Fam. Mugiloides 57 sp. — Scomberoides 314 - -— Gobioides . 302 - — Theuthies . . 90 - - — Pect. pedon- — Tenioides. . 19 - culées << . 51 - — Atherines . . 29 - — Labroides +. 354 - Summa 2430 sp- Fistularia och Centriscus, som i Regne Auimal upp- föras sist bland Acauthopterygii; såsom en liten fa- milj, ”les bouches en flite”; äro här förbigångne. De svenska fiskar, som afhandlas uti de 4 sist utkomna delarne; äro arterne af. slägtena Mugil, Lophius, Batrachus, Labrus; samtaf Fam. ”Gobioides”: Blennius , Centronotus , Zoarces, Anarrhicas , Gobius och Calliorymus. Till några af dessa återkommer jag längre fram, men vill nu anmärka följande: Den i Kattegat förekommande Mugi, hvaraf framl. Prof. B. Fries erhöll flera exemplar i Bohusläns skärgård är M. Chelo Cuv.; men citeras ej af: Va- lenciennes vid denna art, utan det nordliga före- kommandet af en art af detta slägte nämnes blott under M. Capito. — Nilssons. Batrachus borealis omnämnes ej; de 15 arterna. af detta slägte äro från de varmare zonernas'haf vid Indien och Ame- rika. Våra arter af SI Labrus erhålla följande namn: L. maculatus får "det : högst npassande namnet L. "berggylta; och anföres med" en oriktig cita- tion af Fries och Ekströms text till Skand. Fiskar. L. lineatus , som af Yarrell, troligen med rätta, anses vara Linnés LIL. mirtus, får detta sednare > namn, och dess hona, L. carneus, uppföres lik- > som af de flesta ichtyologer, såsom en egen art, «> hvilken efter Gmelin kallas 3-maculatus. 212 L. norvegicus är Cuviers Crenilabrus norv. och La- brus Ronre, Asc., hvaruti jag endast kan se en vanlig L. norvegicus med otydlig fläck vid stjer- ten, anföres såsom egen art, efter andra för- fattare; men Val. säger sig ej hafva sett den. L. rupestris blir typ för slägtet Ctenolabrus och L. exoletus för slägtet Acantholabrus. De båda sidstnämda slägtena hafva en rad fina, kardlika tänder bakom den yttre raden af stora, coniska tänder, och det sista utmärker sig dess- utom genom flera än 3 taggstrålar i analfenan. — Valenciennes tviflar ännu på Nilssons förkla- ring af Linnés LZ. suillus; nemligen att den är en namnart, tillkommen genom orätt anteckning af taggstrålarne i ryggfenan hos L.rupestris , hvil- ket dock blir tydligt om man jemförer Linnés be- skrifningar, och :bevisligt då man besinnar att det ej kan vara någon annan svensk art,att Linné en- dast kände L. suillus och exoletus såsom svenska, samt att han hade beskrifvit den förra i vestra skärgården, hvarest L. rupestris är en af de 'allmännaste fisk- arter, som ej kunde undgå att bli sedd af Linné. Valence. anförer deremot £L. suillus LIL: såsom syno- nym under en art, L. Donovani Val., hvarom han sjelf. ej tyckes vara rätt säker, och som de engel- ska ichthyologerne hade kallat IL: lineatus. "Om denna verkligen är en' egen art, så tyckes den komma högst nära intill Nilssons ofvannämde L. lineatus (mixtus 1): Slägtet Labrus är fördeladt i 5: Labrus med 21, Cossyphus med 15, Crenila- brus med 30; Ctenolabrus med 8 och Acantho- labrus med 6 arter, tillhopa 80. — Efter utgifvan- det af Cuviers och Valenciennes arbete hafva ej många nya arter af acanthopterygii, och i allmän- het få hafsfiskar blifvit beskrifne. Deremot har 213 tillökningen af malacopteryg rit, från sött vatten i de varmare länderna, varit betydlig: En del af de nya fiskarter, som Natterer olika län- hemfört från floder och insjöar i Brasilien hafvär. nan blifvit beskrifne af Heckel, nemligen 55 arter, fikar som höra till familjen ”Labroides”, i följande genera: Uaru ...... fart - Chetobranchus. . 2 art Symphysodon . . 4 - Eiehlavktra Il 580 Pterophyllum. . 1 :- Crenicichla . . . . 8 - Weara «= fhda 15 c- Batrachops : «+. «2 - Herosmsniltnr is tf te Sciena ol mes vx Geophyne. ... 7 - ov Monocirrus oo... 1 - En "uppräkning af fiskar från sjön Titicaca lemnar "Valenciennes i Institut 1839, p. 118. De äro samtlige af Cyprinoiderna och Siluriderna. Hafs- och insjöfiskarne vid. Massachusetts upp- räknas i ”Report on the Fishes, Reptils and Birds of Massach.” Boston 41839, '8:0, 426 sid. 4 pl., hvilket arbete blifvit utgifvet enligt ordres af den- na stats enskilta styrelse, af dess ”Zoological and Botanical Survey”. 'Den Ichthyologiska delen är ut- arbetad af Storer. (Utdrag häraf se Sillim. Amer. Journ. vol. 38, p. 393. En dylik förteckning öfver samma lands fiskar skall hafva varit införd i Journal of the Soc. of Nat. Hist. of Boston N:o 3, 1836, med tillägg i N:o 4, 1837). Jemf. p. 19. dB i Delawarefloden, beskrifves af Ho-Shadfisket well i 'Sillim. Am. Journ. Band. 34, p. 134. laware Fisken (Clupea alosa) kommer i mars, april, i oändlig mängd, från hafvet upp i floden, leker derstädes och vistas der ända till midsommar, hvar- efter den försvinner. Ungarne bli qvar till om hösten, då de äro så stora som småsill. De gå då ut i hafvet. Fisket är genom lagarne inskränkt, så att ungarne ej få borttagas. (Se vidare 1 cit. och Isis 1840, p. 198): 214 Polarlän- Fiskarne t Amerikas nordligaste del, norr om derne- förenta staternas område, beskrifvas i tredje delen af Richardsons förut nämda Fauna boreali Ame- ricana. De äro: 50 Aeantbopterygii, hvaribland 13 sp. Cottus och 10 af Bleniifamiljen, 42 Malacopt.: Abdominales, hvaraf 12 Cyprini, 415 arter Salmo och 12 af öfriga Salmonid-genera; 18 Mal. Subbrachii (10 Gadini, 2 Flundror, 5 Cy- elopteroider, 1 Echeneis). 6 Mal. apodes; inga Lophobr. och Pectognatbi. 12 Pisc. cartilaginei, hvaraf 2 Petromyzontes. Vid de flesta familjerna lemnas dessutom underrät- telse om de arter, som förekomma i och vid för- enta Staternes område, så att detta arbete till en del ersätter bristen på en Nordamerikansk fiskfauna. Om Grönlands fiskfauna af Reinhard tala- des förut pag. 20. De derstädes p. 22 nämda ”bi- dragen” finnas inf. i Wiegm. Arch. 1837, p- 235: Om Bythites och Lycodes, se förra årsb. p- 92. Sednare har R. beskrifvit en ny art, Motella ar- gentata derifrån, i Kröyers tidskr. 1, p. 378. Nå- gra arter af Blennioiderne nämnas längre främ. Agassiz har börjat ett nytt stort plancheverk: Hist. Nat. des Poissomns d'eau douce de FEurope centrale, beräknadt till 90 plancher in folio å 3 franes för Bbvarje. Första häftet, som utkom i Neuchatel 1839, innehåller Salmo och Thymallus, tillbopa 7 arter på 27 plancher, hvaraf 20 illumi- nerade, samt 30 blad text på Fransyska, Tyska och Engelska. Priset på detta häfte är 20 Th. Preuss. på ord. papper, men 40 Thl. i praktupplaga. De upptagna arterna äro: Salmo Salar , Fario, Trutta, Umbla , Hucho , lacustris , och Thymallus vexillifer Agass. Hvardera afbildas i olika åldrar, kön och 2:0 :Eu- ropa- 215 vårieteter samt med detaljer; Texten Najben af plåncheförklaringar. Britanniens ichthyologi, såväl. som hvarje: an- nan del af detta lands fauna, bearbetas nu flitigare än den af något annat land. Det vigtigaste dithö- rande arbetet är Yarrells History of British Fi- shes, 2 vol., 408 och 472 sidd. 8:o, London 1836, samt ett dertill hörande Supplement, 72 sid. 8:0, Lond. 1839. Samtliga arterna äro afbildade uti väl utförda trädsnitt i texten, och hela arbetet utsiradt med en stor mängd små vignetter 1 samma manér. Det innefattar, med supplementet, omkring 240 ar- ter, bland hvilka största antalet af Skandinaviens fiskar, som blott utgöra omkring 160, återfinnas. I supplementet föreställa vignetterne mest fiskhuf- vuden, med förklaring af. deras osteologi: (Pris för vol. 4 och 2 i demi 8:02L. 8 s. sterl., i imper: 8:0, 7 L. 4 s. st.). — Uti supplementet upptagas de spridda, till Britanniens ichthyologi hörande:ar- tiklar, som här bade varit att anföra, hvarföre jag förbigår de flesta af dem. — Att Raja (Myliobates) Aqvila åter blifvit funnen, vid Berwick, nämnes af Yarrell i Zool." Proc. 1839; p. 145. Till de tal- rika afbandlingarne om; Lax-familjen: återkommer jag längre fram. Irlands fiskar anföras särskilt af Thompson i Taylors Ann. vol. 4 och 2. Han. hade förut af- handlat åtskilliga bland dem i Zool. Proc. 1837, p- 55. - — Samme förf. -beskrifver de Irländska arterna af. Crenilabrus Cuv. i Jard. Mag. 2, p. 442. De äro Cr. Tinca (som T. anser för samma 'art med Cr. cornubicus Yarr.); — rupestris, som är sällsynt vid Britannien; — microstoma , hvilken dock ej är annat än vår L. exoletus Linn.; — och Cr. ”mul- tidentatus nu. sp.”; som enligt. Taylors Aun. 2, Pp: 419, och enl. -Yarrells Supplem. är IL. pusillus 216 Yenyns; lik en unge af rupestris, men med 19+10 strålar i ryggfenan och en svart fläck vid undre sidan af stjerten. (Utom dessa finnas, enligt Yar- rells arbete, vid Britannien Cr. gibbus och luscus, samt 6 sp. Labrus. Det vigtigaste arbete, som utkommit öfver nor- diska fiskarne, är H. Kröyers Danmarks Fiske första häftet 288, sid. 8:o, Köpenhamn 1838, med goda figurer i trädsnitt, insatte i texten vid hvarje art. Detta häfte innefattar ungefär hälften af. Acan- thopterygii, nemligen :23 arter af de Cuvierska fa- miljerne ”Percoides, Joues cuirassees och Scombe- roides”. Utom dem som blifvit funne vid: Sveriges och Norriges kuster beskrifvas här Trigla Blochi (T. cuculus Bl. lik Tr. Gurnardus men ofvan röd), efter ett individ, som var fångadt i Öresund. Dess- utom nämnas Trachinus Vipera, Cottus gvadricor- nis, C. Gobio, Pagellus erythrinus och Zeus Faber, som ännu ej blifvit. funne inom Danska området, men förmodas kunna träffas der. Att Cyprinus Farenus allmänt förekommer på Seland omtalas af Kröyer 1 dess Tidskrift 4, p-. 414. -— Denna fisk finnes äfven i Vest-preussen. Agassiz lemnar en systematisk indelning af hela Cyprinus familjen, och beskrifver :3 nya arter från Neuenburgersjön, i Mem. de Neuchatel, 1 p. 37; — Wiegm. Archiv 1838, p. 73; — Isis 1837, p. 248. Samma systematik framställes i korthet uti Zool. Proc. 1835; p- 149, -— Isis 1837, p. 186. Han afskiljer Lebias, Pecilia m. fl. som hafva tän- der i käkarne och flere än 3 strålar i gälhinnan. Bland de öfriga fiskarne anser han Mugil och Athe- rina "komma ganska nära intill Cyprinerne. Tre nya sydeuropeiska Cyprini beskrifvas i Heckels Icht. Beytr. i Wiener: Annalen 1837, p. 142, nemligen Abramis melanops m. fig., Carassius 217 — humilis fig. och Car. bucephalus. Han lemmar der- efter ett Schema öfver de europeiska arterna ibd. p.- 219. Afven 3 nya arter förekomma i Bonapartes Iconogr. Fasce. 22 (Isis 1838, p. 622), newml. Leu- ciscus fucini, albus och cavedanus. De afhandlingar: till 'Skandin. Ichthyologi af Fries, som komma att nämnas under Svensk lite- ratur finnas öfversatte i Wiegmanns Archiv. 1838 och 1839. Heckel beskrifver ' fiskarter från Turkiska län- derna i Ann. der Wiener Museum häftet 3. = Flera andra arbeten öfver Europas Fiskfauna äro nämnde förut under Zoologi i allmänhet. Fiskar från Trdpezunt uppräknas i Zool. Proc. 3:o Asien. III, p. 89 (Isis 1837, p. 137). on Caspiska hafvets fiskar "uppräknas ' af Prof. Caspiska Eiehwald, i Wiegm. Areh. 1838, pag. 97... Ehuru Eve. detta haf har salt vatten, är största mängden af ar- terne sådane, som tillhöra sött vatten, men som, om jag rätt förstår författarens ord, äfven skola uppe- hålla sig i det salta vattnet och ej blott vid flod- mynningarne. Dessutom förekomma: mnågra äkta hafs-former (Clupea, Syngnathus). De arter som uppräknas äro följande 45, hvilka tycka vara alla, som Förf.:! känner: 2 sp. Perca (fluviat., Lucioperca). 3 -' Gobius (alla nya). 1 - Benthophilus macroceph: nov. sp. et gen. nära Gobius. 1 - Silurus (glanis). 1 - Esox (lueims). 4 - Salmo (Salar, Eriox, Hucho, Leucichthys). 19 -- Cyprinus (deraf 10 ej i svarta bafvet. — 9 TD af de vanligaste svenska arterna). 3 - Cobitis (barbat., Twnia, caspia n. sp.) Indien. 218 1 sp: Clupea (Caspia n. sp. ansedd för CL. NN dus af Pallas). - Atherina (caspia n. sp. nära Å. pontica i Sv. h.). - Syngnathus (egna för Casp. h.). - Acipenser. - Petromyzon (fluviatile: och marinum). Artantalet blir ungefär lika med det i Östersjön, hvarest dock fbr äro mera öfvervägande. En ganska betydlig del af de uppräknade finnas ej i Svarta hafvet, som åter har många former hvil- ka saknas i det Caspiska. Man kan alltså äfven på zoologisk väg bevisa, att dessa båda haf ej äga underjordiska kommunikationer, såsom man fordom trodde, innan det var bekant att deras yta har olika höjd. [Märkvärdigast bland de uppräknade arterna äro hafsformerne, som utan tvifvel bibehål- lit sig 1 Caspiska hafvet från den tid, då denna insjö var en hafsvik. Samma arter böra äfven hafva bibehållit sig i de närgränsande hafven, hvarest dock nästan blott ”närslägtade arter” finnas. Det synes häraf bli tydligt, att de som nu finnas på båda ställena härstamma från samma ursprung- liga art, men att de på ettdera, kanske på båda, något förändrat sig. Då geologien hunnit med säkerhet afgöra när, och af hvilket haf, det Cas- piska varit en vik, få härigenom detta hafs inne- vånare ett ökadt iuiteressok Indiens söttvattensfiskar hafva blifvit DUsketfkå i flera afbhandlingar, nemligen: Hägel & Heckel Fische aus Cashmir 4:0, Wien 1838, 112 sid. 12 sv. tab. I detta arbete upptagas de arter som Hägel insamlat i Tschilum- floden (Hydaspes) inom Caschmir, vid 6000-fots höjd öfver hafvet, under sina förut (p. 30) nämda vidlyftiga resor. ' Det tyckes i afhandlingen att han anser sig hafva erhållit de flesta på mnäm- HM DV 219 de ställe förekommande arterna; de som beskrif- vas utgöra 17. De äro i allmänhet olika med dem som förut varit kända genom Hamilton från Ganges i låglandet, och tillhöra samma slägtformer som bebo floderna i Europa, nemligen: af Schizothorax (n. subg. Cyprini) 10 Sp: - Barbus — — Anelj - Labeobarbus + — Fes fig = Varicorhinus = — — Bud; i = Cobitis — — 2 - Silurus — — 1 Arterne upptagas med karakter. i Isis 1839, p. 147. Öfverste Sykes beskrifver (i Zool. Proc. 1838, p- 157) söttvattens-fiskarne från höglandet af indi- ska halfön (”Deccan eller Dukhun”. Detta namn utalas i Bengalen såsom Dekkan, efter svenskt ut- tal, med accent på första stafvelsen. C. S.). Alla . arterne äro från trakter som äro belägne 1500 till 2000 fot öfver hafvet, eller ännu högre. Bland 46 arter, som beskrifvas, anses blott 4 såsom förut kände. De äro af följande slägtformer: 24 Cyprini, 1 Anguilla, 3 Cobitis, 1 Percoid, 12 Siluri, 1 Scomberoid, 1 Belone, 1 Ophiocephalus, 4 Mystus, 1 Gobius:. eller 41 Malacopt. abd., 1 af Mal. apodes och 4 Acanthopterygii. Hufvudformerne äro således, i förhållande till artantalet, ungefär lika så fördelade som i Europa; men ingen af arterna synes vara europeisk. Bland cyprinerna bildas ett nytt slägte: Rohtee Sykes, hvartill räknas 4 arter, med bred kropp, små fjäll, temligen långa rygg- och anal- fenor, den förra belägen på ryggens vinkel och med första strålen bakåt sågtandad. 220 M'Clelland, Indian Cyprinide må omnäm- nas i följd med det föregående, ehuru detta arbete uteslutande sysselsätter sig med en enda familj. Häruti beskrifvas 139 arter från det egentliga indien, af Linnés Cyprinus, med ingrepp af Lebias och Cobitis. I en tabell uppräknas de öfriga kända arterna af familjen, som äro: 42 i Europa, 37 i Amerika, 4 i China, 2 i Caspiska hafvet och 4 i Afrika; d. ä. tillhopa 90, eller vida färre än i In- dien ensamt. En ny uppställning af familjen lem- nas, med flera nya, för Indien egna slägten, på följande sätt: Subf. 1, Peonomine M'Cl. Munnen liten, öppnad framåt eller nedåt; färgen. jemn, blott 3 gäl- strålar. Magen är smal och lång. Hit höra: Cirrhinus, Labeo, Catastomus, Barbus, Oreinus n. g., Cyprinus propr., Gobio, Tinca, Gono- rhynchus. Subf. 2, Sarcoborhine M'Cl. Munnen något större, öppnad uppåt, med en knöl på symphysis af underkäken; färgen lysande, ofta fläckig; 3 gäl- strålar; magen är en lång säck, som slutas i en kort tarm: Systomus, Abramis (”Rhodius & Apius” Agass. fossila), Perilampus n. g., Leuciscus, Opsarius hn. RR Subf. 3 > Apalopterine M'Cl. med lång cylindrisk kropp eller nedtryckt hufvud, utan bård stråle i någon fena; ymnig mucus-afsöndring; 3—6 strålar i gälhinnan. Pzcilia, Lebias, Fundulus, Molinesia, Cyprino- don, Aplochelus, Anableps, Platychara mn: g., Cobitis och dess subgenus Schistura M'CL. I afhandlingens början lemmnas en öfversigt af D:r Buchanans utomordentligt stora samlingar af manuskripter och figurer (circa 900), till Indiens 221 zoologi, hvilka varit förvarade, utan att bli kända; vid botaniska trädgården i Calcutta, och hvaraf en stor del blifvit copierade af Gen. Hardwike, i dess Illustrations, utan att han citerat hvarifrån de voro tagne. Det vigtigaste arbetet för Afrikas fauna ärtoAfrika. Räppells Neue Wirbelthiere zu der Fauna von Abyssinien, hvaraf Ichthyologien blef fulländad i 12:te häftet (1838). Det är hufvudsakligen röda hafvets fiskar som Räppel beskrifvit; han har derifrån upptagit 344 arter, af hvilka öfver hälften äro nya och i nämde arbete afbildade. Forskål hade derifrån beskrifvit 146 arter, hvaribland äro 19 som Ruäppell ej återfunnit. R: tror att ännu + af detta hafs fiskarter återstå att upptäcka; ty han har ej kunnat få de: arter som lefva på djupet, emedan Araberne lära vara dåliga fiskare, som ej förstå upptaga andra än de fiskarter som hålla sig vid stränderna eller närmare ' vattenytan. Efter det nyssnämda antagandet skulle Röda hafvet innehålla omkring 470 fiskarter, hvilket är ungefär tredub- belt mot dem i alla Skandinaviens vatten tillsam- man. Emellertid torde de blifva ännu flere, då man väl knappt kan antaga, att en enda person, under ett par års resor, skulle kunna hopsamla + af alla arterna i detta stora haf. = De af R. beskrifna arterne äro: af Percoiderne (p. 85-—103) . mc... 61 arter. = Cuviers Joues cuirassés (p.:103—9). .:10 >, = Scixenoides (p. 122—129) «vn scr Raa "+= Sparoides: (p. 109—120 . sv des 18 ,, = Menides (p; 120—4122) i. svea a - Squamipennes (p. 28—36). . . . . . nJAdiug = Scomberoides (p: 37—51) . ..s se 30 = Theuthides (p; 129—131) .. sv. 10 3 - Mugil & Atherinze (p. 131—93) . . 2. 5 > 222 af Gobioides (p. 133—141) . . sn as vs 24 arter: - ”Pector. pediculées” (p. 141—2) . Bed 33 - Labroides. (p. 4-—27).. sesssrla va 45; - ”Bouches en fläte (p. 142) .:. cc cr gg Summa Acanthopt. 267 arter. Malacopterygi (p. 72—84)Salmones; blott 1 Scaurus; Pleuron. 5; — Ålar 11. . 34 - Lophobranchi (p. 143—144) BERIT PI or > - Plectognathi (p. 52—60). . . .« . . ++ 25 - Plagiostomer (p. 61—70). . . . . samer (Innehållet af häftet XII, som blott innehåller fiskar, finnes uti Isis 1839; p. 150. — Histiopho- rus immaculatus beskrifves af Räppell i Zool. Trans. II, p. 71, Isis 1838, p. 39). Lowe lemnar ett supplementblad till Maderas fiskfauna i Zool. Proc. 1839, p. 76, hvaruti 73 ar- ter anföras, bland hvilka ganska många beskrifvas såsom nya, af alla ordningar: &L. skall hafva ut- gifvit en Synopsis öfver Maderas fiskar, hvilken dock förblifvit .mig obekant då den lärer vara in- förd i 3:dje häftet af Zool. Transactions vol. 2 (1839), hvilket jag ännu ej haft tillfälle att se. En före- löpande underrättelse om denna synopsis lemmnas dock af Yarrell i Zool. Proc. 1837, p. 37, af hvilken inhemtas att Lowe skall hafva funnit 3 så många hafsfiskar vid Madera, som de hvilka fin- nas omkring Britannien, samt att bland dem Acan- thopterygii skola vara 3+ gånger så många som Malacopterygii.. Bland Medelhafvets hafsfiskar för- hålla sig Acanthopt.. till" Malacöpt. som 23 till 1; vid Britannien såsom 1+ till 1. [Vid Skandinavien såsom 1 till 14]: - Tetrapterus - Herscheläi un. sp., Scomberoid, från Cap, beskrifves af Gray i Taylors Annals I, p. 313. Sri GS UTV SE ENE 223 Richardson: beskrifver 15. arter fiskar från 3:o Au- van Diemens land, i Zool. Proc. 1839, p. 95: Af'trilien dessa uppgifvas 9 såsom nya, och 2 nya genera framställas, nemligen Nemadactylus och Latris, båda af Acanthopterygii, och det sednare af fam: Menoides Cuv. — Bland arterna synes mig den interessantaste vara Lepidoleprus australis , som vi- sar att denna besynnerliga slägtform ej uteslutande är inskränkt till norra halfklotet. I det nyss för- ut nämda supplementet till Maderas fiskar beskrif- ver Lowe en art af samma slägte under namn af Macrourus atlanticus, hvilken dock möjligtvis ej torde vara skild från Leps celorhynchus : Risso. ACANTHOPTERYGII. — Nordmaunn :' bil- ag dar ett nytt slägte, Hexacanthus, af Gobius :ma-G.macroc. erocephalus Pall. i Bull. de Petersb. 1838, p. 328: (Revue Zool. 1838, p. 294. — Isis 1839; p. 644). Den finnes i södra delen af Ryssland uti åar och bäckar, och bygger bo liksom flera af. de egent- liga Gobii. N. beskrifver den anförda artens bo, som fans i en. bäck, i bottnen af en arwsdjup håla, och var ordentligt belagdt med löf, gräs, qvistar o. d.,. samt innehöll små ungar. Det upp- täcktes derigenom, att en fullvuxen fisk, nemligen modren, sågs i ingången till. hålan. Redan Ari- stoteles kände att gobierna bygga bo. | Gobius britannicus beskrifves af i Thompson i Zool. Proc. 1837, p. 61 och Taylors Ann. 2; p- > 417. Den är nära lik G. niger, men har under- käken ej längre än öfverkäken; yttre tandraden består af betydligen större, inåtböjda tänder; ingen sulcus finnes framom ryggfenan o. s. v. [Exem- plar,; på hvilka denna beskrifning mer eller min- dre passar, finnas äfven vid Sveriges kuster, men 224 synas mig ej vara skilda från G: niger]J; Th. an= ser det vara denna form, som är beskrifven såsom | G. niger 1 Cuviers och Valenciennes stora arbete. Blennius Om den nordiska arten, som efter Asecan | RE blifvit utgifven för 'Blennius "Galerita Linn., men arter: som är en skild, för Linné obekant art, anmärker Kröyer, då han i sin Tidskrift, 1, p- 371, an- mäler Cuvier & Valenc. H. N. des Poissons vol. X, att den orätt kallas Bl. palmicornis af Yarrell, (Br. Fishes 1836), och af Valenciennes benämnes Bl. Yarrelli; men att Val., af denna arts beskrifningar hos Ström och Ascanius, gör en egen namnart: Gunellus Strömt , som han dock ej sjelf sett. Han har alltså invecklat synonymien 1 stället för att ar- ten förut blott hade ett oriktigt namn. Rein- hardt hade, år 1833, för den nordiska arten före- slagit namnet Bl. Ascani (i Maanedsskrift for lite- ratur hft. 4). | På anf. st. gör Kröyer några anmärkningar öfver: de "Grönländska arterna af samma familj. De dithörande arterna af Linnés Blennius (Centrono- tus Nilsson) fördelas i 3 genera: Gunellus Val. Gälhinnorne hopvuxne, med 5 strålar hvardera. Lumpenus , gälh. klufven med 6 str.; sidol.' utan slemporer. Sticheus , som föreg. men 'sidolinien har slemöpp- ningar. Typus för det förstnämda är vår Bl. Gunellus (Centron. Gun. Cuv. Nilsson, Gun. vulgaris Valenc); för det andra Bl. lumpenus och flera nordiska, dermed ' beslägtade "arter. Till det '3:dje höra 2 grönländska arter, Clinus unimaculatus och Cl. punctatus Reinh. Grönl. F:a. "Den förra af dessa finnes beskrifven af Kröyer (Naturh. Tidskr. 1836, pr25) 225 p- 25; jemf. ibd. p. 375) under namn af Chirus precisus. Den har, liksom slägtet Chirus, flera sidolinier: Jag bör härvid anmärka, att slägtnamnet Blennius af alla bibehålles för den form, hvartill såväl den rätta Bl. galerita, som den nyss ofvan anförda, dermed förvexlade, nordiska arten, höra. — Namnet Clinus, hvarunder Cuvier hade upp- fört Bl. lumpenus, och Reinhardt de dermed närslägtade nordiska formerna, användes af Va- lenciennes för en, äfven af Cuvier i Regne An. diträknad, sydlig form, med några ledade strå- lar i ryggfenan, hvaraf Europa blott har en art i Medelbafvet; men de nordiska arterna insättas af honom under slägtet Gunellus. Då de likväl tyc- kas böra skiljas från de egentliga Gunelli, antaga Reinhardt och Kröyer för dem de båda nyss ofvan definierade namnen: Lumpenus och Sticheus. Namnet Centronotus Bloch utdömmes alldeles af Va- lenciennes, emedan samma namn af La Cepede är gifvet åt ett slägte af Scomberoiderne. — Till Skandinaviens fauna höra således följande slägtfor- mer af Familjen Blennioidea : Gobius, Blennius, Gu- nellus, Lumpenus, Zoarces och Anarrhicas: Härtill komma de Grönländska formerna Sticheus och Ly- codes Reinh. De egentliga Lumpenus-arterna, hvaraf Grön- lands fauna äger 4, indelas af Reinhardt (i slu- tet af hans förutn. andra ”bidrag” till Grönl. fauna), efter tänderne, på följande sätt: ; a) tänder finnas på gälbågarne (sp. lumpenus och medius). Bra » » d:ooch vomer (- aculeatus). e) inga tänder ,, do ,, d:o C- gracilis). Den fiskform, som i Skandinaviens fauna blif> Om BL, vit uppförd under namn af Blennius eller Centro- SEE Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 15 226 notus Lumpenus, hade ej varit efter autopsi be- skrifven af någon ichthyolog efter Ström och Mohr, då Reinhardt år 1833 (i Maanedsskrift for lit. hfi. 4, p. 261) anmärkte, att den isländska och skandinaviska arten möjligtvis kunde vara sinsemel- lan olika, och att båda voro skilda från den grön- ländska Blennius lumpenus Fabr. Detta har för- anledt flera undersökningar, som synas bekräfta nämde åsigt. Först beskref Kröyer, i sin Tid- skrift, 1, p. 32, ett exemplar från island. Han lemnade oafgjordt huruvida den norska, som han ej sett, var af samma art, men anmärkte att no- sen på Mohrs figur (som är troget kopie- rad i Wahlbaums Artedi) är alltför långdragen m. m. Sednare beskref han (loc. cit. p. 519) ett exemplar från Norrige, som han bestämdt förklarar för en annan art. — Kort derefter erhöllo vi af Stuvitz och af Fries (1838) 2:ne andra beskrif- ningar, som tyckas tillhöra 2:ne olika men ganska närslägtade former; men den förra har uppenbart sett dessa båda, ehuru han ej trott dem vara skilda arter. Då jag nu jemförer alla de nämda beskrif- ningarne tyckes det bli tydligt, att Skandinavien har 2 skilda arter; och att den Isländska utgör en tredje art, på följande sätt: 1. Lumpenus Lampetreformis Wablb. Maxilla imf. sublongiore, pinna ventrali 3 radiata (Teste Kröyer I. c,), pectorali longitudine +; corporis; ano pone 3 corporis sito. — Patr. Island. — Blennius Mohr, Isl. Nat. Historie p. 85, tab. 4, = BI. lam- petreformis Wahlbaum Art. p. 184, tab. 3, fig. 6, (descr. et fig. Mohrii)l. — Kröyer Tidskr. 1, p- 32. 9. — Gunellus islandicus Valenciennes H. N. des Poiss. XI, p. 433. 2. L. nebulosus Fries, Maxilla inf. breviori, pinna ventrali 4 radiata, pectorali longit. ty corpo- 200 ris; ano pone 3 corporis sito. — Patr. Sinus coda> nus. — Clinus nebulosus Fries, Vetensk. Acad:s Handl. 1837, p. 55,9. — Stuvitz Nyt Mag. for Naturvid. 1, pag. 416 nota, indiv. b. & ce. (Sexus?). 3. L. Gracilis Stuvitz, max. inf. breviori, pin- na ventrali 4 radiata, pectorali longit.: tr corporis gracilioris, ano ante + corporis sito. — Patr. lit. Norvegix, Sinus codanus. — Clinus Kröyer Tid- skr. 1, p. 519 (sexus 2). 3 2 Blennius gracilis Stu- vitz Nyt: Mag. 1, pag. 406, fig. (2 2). Dessa tre former hafva mycken inbördes lik- het, och särdeles stå de två förstnämde hvarannan ytterst nära, men de tyckas dock skilja sig genom underkäkens förhållande, och det kan väl svårligen vara genom felräkning som Kr. angifvit 3 strålar i bukfenan hos N:o 4, då man. hos dessa fiskar snarare räknar för många, än för få, emedan de 2 innerste strålarne, som äro längst, lätt klyfva sig, såsom Stuvitz anmärker. Detta har äfven bändt Fries, som i sin beskrifning angifver 6 strålar; men efter bans eget beskrifna exemplar, som nu finnes på riksmuseum i Stockholm kan jag rätta detta misstag. Likaledes beskrifver Fries tänder i vomer, men dessa utgöras af. mjuka papiller, med en något hårdare spets. — Alla tre formerna hafva omkring 71 (å 73) strålar i ryggfenan och omkring 51 i analfenan (hvarigenom de lätt skiljas från Bl. lumpenus Fabr., som har. ungefär 10 mindre i hvardera); 15 str. i bröstfenan, och första strålen i bukfenan kort, hård; starkt sluttande panna, nästan långspetsad stjertfena och färgen, tyckes vara lika bos alla: fläckig med . smala, föga begränsade band på rygg och stjertfenan. Men utom de för-. ut uppgifne olikheterna skilja de sig vidare genom. följande: 228 L. gracilis har enl. Stuvitz och Kröyer smalast kropp; är framtill nästan trind; hufvudet utgör (med locket) blott ;; af hela längden; nosen är nå- got längre framom ögat än ögats längd; och äfven underifrån afsmalnande. Längd 10:-—11i tum. L. nebulosus är något tjockare (höjden större än Ar af längden); hufvudet större: + ås af bela läng- den; nosen starkare nedsluttande, som på Cobitis Txnia, framom ögat knappt så lång som detta, och undertill nästan horisontell. Längd omkring 8 tum. L. lampetreformis synes enligt Kröyers beskrifning; jemförd med Mohrs figur, hafva nosen bildad som ” gracilis; men likså kort i förhållande till ögat, som nebulosus; hufvudet något större än hos båda, eller något öfver $ af kroppslängden; och kroppsformen sådan som hos nebulosus. Längd 10: tum. Då könen ej blifvit önska af Kr. och St. för de exemplar af L. gracilis hvaraf dimensionerne äro tagne, och blott konor äro beskrifne af de två öfrige, återstår ännu frågan huruvida de olika pro- portionerna kunna utvisa könskillhaden Det åter- står äfven att veta hvilkendera som är den af Ström beskrifna arten (Söndmörs Beskr. 1, p. 314: Tangbrosme N:o 4), hvilken fråga endast kan be- svaras genom upplysningen, hvilkendera som finnes vid Söndmör. 1 slutet af Reinhardts förutnämda andra bidrag till Grönlands fauna lemnar han en kort no- tis om en ny, derifrån erhållen Lumpenus-art, som tills vidare benämnes gracilis, och jag skulle ej draga i betänkande, att anse den för identisk med Stuvitz's Bl. gracilis , om ej bröstfenan upp- gåfves ”längre än på den Isländska arten”. För- öfrigt skall den hafva mindre hufvud, smalare kropp; större ögon, och anus längre Reg belägen än på 229 den Isländska, alldeles som L. gracilis St. '3 an- dra arter beskrifvas af R. från Grönland, så att” norra delen af atlantiska hafvet torde äga 7 arter af detta slägte, hvilket är anmärkningsvärdt, då man ihågkommer de många analoga formerna som Pallas beskrifvit från Kamtschatka. I sammanhang med det föregående måste jag här anticipera ännu ett par till Svenska literaturen hörande afhandlingar, nemligen Fries beskrifningar af ”Clinus maculatus” i Vet. Ac. Handl: 1837, p. 51 och i Skandinaviens fiskar af Wright Fries och Ekström pl. 25 fig. 2. — Den synes dock utom allt tvifvel, vara identisk med Clinus (Lumpenus) aculeatus Reinh. Grönl. fn., och utmärker sig ge- nom tänder på vomer, ganska små, nästan fria strålar i främre delen af ryggfenan, stor, ofvautill inskuren bröstfena och tvär stjert. Reinhardt har i Danska Vidensk. Selsk.Tznoides. Naturh. Afh. lemnat en utförlig beskrifning och god figur af Vågmären (Trachypterus Vogmarus Va- lenc.; Gymnogaster arcticus Bränn), efter ett nå- gorlunda godt exemplar från Färöarne, hvarpå blott främsta delen af ryggfenan och de båda 5-stråliga bukfenorna voro skadade. Ett exemplar hade blif-- vit uppvräkt af hafvet på kusten af Jutland år 1829. Första ryggfenan har 5, den andra 172, och den snedt ofvantill sittande stjertfenan, 8 strålar. Der- om se ytterligare i Kröyers Tidskr. 1, p. 374 — och isynnerhet Stuwitz's utförliga afhandling i Nyt Magazin 2, p. 276 (hft. 3, 1839). Han fram- ställer den förmodan, att den Isländska Trachypte- rus kan vara en skild art. [Anm. De nyare antaga namnet Trachypterus i stället för Gymnogaster, emedan detta sednare är yngre, och uttrycker det oriktiga begreppet, att fisken skulle sakna bukfenor. Dessa finnas och hafva 5 strålar, men äro vanligen 230 skadade eller afrifne på de exemplar som erhållas. — Åfvenså måste namnet Regalecus utbytas mot Gymnetrus]. Echiodon Drummondi n. g. & sp. af fam. Tz- nioides beskrifves af Thompson i Zool. Proc. 1837, p. 55. Den var funnen vid kusten af Ir- land, och ökar antalet af dessa besynnerliga men sällsynta fiskarna, vid nordvestra delen af Europa. Den skall hafva både rygg och analfena nästan af kroppens längd; inga 'bukfenor, och stora, cylin- driska tänder. Spridd li- Th ompson vill bevisa att Trigla Cuculus och teratur för : Acanthopt.Gurnardus ej äro specifiee skilda. Taylors Ann. 2, p. 413. Cantraine: Rovetus Temmincki från Medel- hafvet; (af Scomberoidernes första afdelning hos Cuv. & Val.) Mem. de Brux. X (1837). Id. Serranus Tinca fr. Medelh. Ibd. XI (1838). Heckel Tehthyologische Beyträge zu d, Fam. der Cottoiden, Scorpxnoiden, Gobioiden &c. Ann. d. Wiener Mus. 1837, p. 142, innefattar följande arter af Aeanth., mest från Europa: Cottus pzcilopus m. fig. Scorpzenopsis n. g. neso- — microstomus - gallica — gracilis — neglecta. Gobius Quagga =>, Frachydermus n. g. fa- — semilunaris - sciatus. fig. — Richardsoni. Om de nordiska arterna af Labrus se förut pag. 211. SRA MALACOPTERYGII. — Fortplantningen och Nat. hit. formförändringen af Lax-ungarne (jemf. förra Årsb. p. 87, 88), Här på det fullständigaste sätt blifvit upplyst genom den erfarenhet som M:r J. Shaw 231 från Drumlanrig i Dumfries-Shire samlat, och de ihärdiga försök han anställt. Först bekantgjorde ban (i Jamesons Journal XXI, p. 99. — Isis 1838, p. 120) en afhandling, för att bevisa, att Laxens unge är den fisk, som i Englands floder är känd under namn af Parr [Det är Salmo Salmulus Ray; dess form och färg är ganska olik laxens; jemf. Fries Vet. Ac. Handl. 1837, och Sv. literatur|. Den finnes öfverallt der Laxar gå upp för att leka, vistas i floderne under hela året, men man får al- drig se den större än af 6 tums längd; ty då den i Maj månad uppnått denna storlek flyttar den ut i hafvet, ändrar form och återkommer sedan i form af lax. Vid den tid då den större Parren lemnar floderna, nemligen i Maj månad, visar sig ny, li- ten Parr i stor mängd derstädes, som utkläckes ur laxäggen. Genom direkta försök har Shaw öfver- tygat sig om att förhållandet är följande: Ur Blank- laxens ägg, som läggas i Januari månad bland - gruset i bottnen af forsar, utkläckas ungarne efter 90 dagars förlopp (i början af April. De ligga qvar i gruset ännu 50 dygn, och framkomma så- som Parr i slutet af Maj. Under första året bli de tre tum, och i följande Maj, då de äro ett år gamla, hafva de sex tums längd. Då förändras de till utseendet af ung lax, som aldrig träffas mindre än 6 tum lång, flytta ut till hafvet, och vandra sedan reguliert såsom lax. På ännu ett år växa de ytterligare 3 tum. Allt detta observerades i floden Nith i England, och i dammar med flytan- de vatten, som för ändamålet voro anlagde. En märkvärdig omständighet, som gjort att Shaws uppgifter blifvit betviflade, är den, att hos en stor del af Parren finnes stor, fullbildad mjölke, som tyckes visa att den är en fullbildad, aflingsskicklig fisk; men man har aldrig sett någon Parr med ägg. 232 För att fullkomligen öfvertyga sig om förhål- landet och bevisa sitt påstående har Shaw förnyat sina försök, och publicerat följande iakttagelser, som äro af stort värde för ichthyologien. Han gjorde sig nära stranden af Nith 3:ne små vatten- dammar af 25 och 18, 22 och 18, 50 och 30 tums längd och bredd. De voro skilde från hvarandra, af 2 tums djup, med småsten på bottnen. Deref- ter ledde han vattnet genom dem, medelst rör från källor, hvaruti ymniga vatteninsekter lefde; tillslöt dammarnes vattenöppningar med ståltrådsgaller af 3 tums maskor, och gjorde en vall mellan dam- marne och floden för att hindra all möjlig öfver- svämning, Dammarne lågo dessutom 11 fot högre än floden. Den 4 Januari 1837 fångade han ett par laxar, som höllo på att paras (honan atföljes dervid af en eller två hannar). Ågg utkramades ur honan i en vattenrännil, och befruktades genom utkram- ning af mjölken från hannen. Derefter lades dessa ägg i en af dammarne, som hade 35? F. tempera- tur; flodens temp. var 33? och luftens 36? F. (d. ä. + $? och 239 C.). — Efter 50 dagar (d. 23 Mars) syntes embryo i äggen, vid en värme af 36? F. i vattnet och 38 i luften, D. 28 April kläcktes un- garne (efter 114 dagar; Temp. i vattnet 44? F.). — De blefvo qvarliggande i gruset under äggen och hade en ganska olika form emot den som de sedan få; äggets gula satt ännu till en del qvar utanför kroppen. D. 24 Maj (27 dagar efter kläckningen) hade de förbrukat gulan och voro färdige att sim- ma omkring; men efter några dagars förlopp dogo de alla. Några af äggen hade den 20 April (Temp, 419 F. i vattnet) blifvit lagde i ett kärl med vatten af 459 F, (= 53? C.) inuti ett rum. Detta vatten 233 ömsades flitigt, men om nätterna kunde det ej hin- dras att antaga något högre temperatur; ungarne kläcktes redan d. 23 April, eller 5 dagar förr än de i dammen. D. 24 Maj (31 dagar efter kläck- ningen) var gulan försvunnen och ungarne voro 1 tum långa, tecknade som Parr; men äfven dessa omkommo. I andra dammen lyckades försöket bättre, Ågg togos och befröades på samma sätt, samt lades i dammen d. 27 Jan. samma år (flodens temp. 36?, dammens 40? F.): ; d. 21 Mars (efter 54 dagar syntes embryo i äggen. . 7 Maj(e. 101 d.)kläcktesde. T.ivattn. 43”, iluften 45? F. » 16-(10dag.) 10lin. långa, hade ännu gulan qvar. .24-(48 - J)J12- - , utan gula. . 7Juli(2M:dr)15- = - visa spår af tvärband. . 7 Sept. (4 - ) 2; tum - , med tydliga tvärband. «7 Nov. (6 - )3+ - —- « De jemfördes nu med lika gammal Parr ur floden och liknade denna fullkom- ligt. De åto små maskar och vatteninsekter. I 3:dje dammen var förhållandet lika med det 1 andra, men ungarne voro större: vid 6 måna- ders ålder voro de 4 tum långa. — På detta sätt hade S. omkring 100 st. laxungar. De som togos ur floden vid samma tid voro mörkare, kanske tillfölje af det mindre rena vattnet. I dammarne ändrade ungarne färg efter det ställe af bottnen hvarest de stodo. Försök gjordes att flytta dem i hvita och svarta kärl, då de snart antogo en mör- kare eller ljusare färg, som åter ombyttes då de flyttades i kärl af annan färg. I hvita kärl blefvo de alltid något blekare. (Jamesons Journ. XXIV, p. 165. — Isis 1838, p. 381). Jemf. Svensk li- teratur. > Yarrell sammanfattar hvad som är kändt i detta ämne uti supplement till British Fishes , och 234 i ett litet särskildt arbete: On the growth of Sal- mon in fresh Water, London v. Voorst. 1839, Broch. in fol. med 3 col. stålstick. Han tror att ungarnes tillväxt sker hastigare i fritt tillstånd än de gjorde vid Shaws försök, och anförer flera fakta som tala för denna omständighet; men erinrar tillika att ungarne af alla de stora laxarterne äro Parr, och att möjligtvis en liten särskilt art, som ej blir större, kan finnas. Laxungarnes utveckling har ytterligare blifvit undersökt af Jenkins (Mag. of Nåt. Hist. Apr. 1840. — Fror. Not. N:o 300: 1840), som öfver- hufvud kommit till lika resultater med Shaw, men med andra begrepp om laxens tillväxt; ungarne skulle nemligen redan vid 3 månaders ålder hafva 1&, vid 9 m:dr 5 å 6 Z vigt, hvilket synes mig antingen bero på undersökning af olika arter, el- ler på olika förhållande i olika floder (?). ” Detta ämne är således ännu ej uttömdt. Då man vanligtvis ej finner fiskar uti magen på den lax som fångas, hafva många föreställt sig att denna fisk endast lefver af insekter o. d., så- som han plägar göra under sitt vistande i forsarne under fortplantningstiden; men att han i hafvet förtärer större föda upplyses deraf, att i en vid England fångad lax af 12 & vigt funnos 13 st. sillar (Jard. Mag. 1, p.- 200). Arterne af Lax-familjen äro för det närvarande de minst utredda af alla de Europeiska fiskarna, hvarföre ichthyologerne synnerligen riktat sin upp- märksamhet på dem. Utom det förut nämda arbe- tet af Agassiz hafva vi öfver dem fått ett annat stort plancheverk, nemligen: Jardines illustrations of Scotish Salmonide; Part 1, Edinb. 1839, Oliph. folio, 6 col. tabb. — Jag har dock ej ännu sett detsamma. 235 En Sik-art från England, som beskrefs afCoregonus Thompson, under namn af ”Coregonus clupeoi- des? Nilsson” i Taylors Ann. 2, p. 266, och bättre, p- 421, befans (enl. Thomps. i Tayl. Ann. 4, p. 70) vara den i Yarrells supplement upptagna C. Pollan , bvilken Th. sjelf hade beskrifvit såsom ny från Irland i Jardines Mag. 1, p. 247. Den har underkäken något litet längre, sidoliniens fjäll om- kring 85; rfn. 15 str., fina tänder i käkarne, inga på tungan; kroppen temligen bög = hufvudets längd = + af kroppslängden; 9 rader fjäll från si- dolinien, både till ryggfenan och till bukfenan. Två andra Coregomi från Loch Lomond, en insjö i vestra Skottland, C. ZLacepedei, och C. mi- crocephalus , som af Parnell beskrifvas i Taylors Ann. 1, p. 161, äro upptagna i Yarrells supple- ment. Den förra har framskjutande nos, den sed- nare lika långa käkar, utan framskjutande nos. Det oaktadt synes Y. ej anse dem för skilda arter, utan säger att Parnell sedan erhållit exemplar af mellanform, hvarigenom de sammänbindas. Under namn af Osmerus hebridicus beskrifver Osmerus Yarrell i nämde supplement en fisk från Skottlähd;> am Tar. som ej under något vilkor kan räknas till slägtet Osmerus, då den har ganska liten mun m. m. Jag drager ej i betänkande att förklara den för identisk med Nilssons Argentina sSilus (Coreg. Silus i Syn. Icht. Scand.), ty de små olikheterna i bröst- fenans strålar och tungans tänder (blott 4 enligt Yarrell) synas mig vara individuella. Handyside om ”Sternoptix, (nära Salmo). Brit. Assoc. 1838. Revue Zool. 1839, p. 154. Utom de 2 förut kända arterna, S. Hermanni och Olfersi, beskrifves en ny, St. ceelebes. Arbeten öfver Cyprinus-familjen äro förut nämde Cyprinus. under Europas och Indiens ichthyologi, p. 216 och 220. 236 Gadini. Thompson bildar ett nytt genus Couchia, Conchia- af ett par små fiskar vid Britannien, nemligen en ny art, C. minor, som ej är tums dök utan cirri [månne fullvuxen?], samt C. argenteola (Motella argenteola Yarr.), som anses synonym med Couchs Ciliata glauca (Motella glauca Yarrell); den har 5 cirri. Slägtet synes endast skilja sig från - Motella genom ett högre läge af bröstfenorna, och mera rundad nos. Ifall det kan bibehållas tyckes äfven Reinhardts Mot. argentata från Grönland vara att diträkna. Alla dessa fiskar se ut som ungar och hafva blott 1—3 tums längd. Alen pe- Ålens generation är en zönlögisk gåta, hvars ”"Jösande förgäfves varit försökt SKA uråldriga tider, och som $ synes kunna lösas genom direkt -obser- vation på djuret i fritt och lefvande tillstånd. Emellertid hafva vi vunnit den första upplysnin- gen genom kännedomen om ynglets vandringar från hafvet (se årsb. 1833, p. 45). Dessa vandrin- gar hafva blifvit iakttagne af Drewsen på Seland. De små ålarne komma i början af maj i oändlig mängd och fortsätta under 3 veckors tid. De äro 3 tum långa och nära genomskinliga. Med en för- vånande färdighet och styrka krypa de uppföre forsar och genom de trångaste springor (t. ex. af slussportar), blott de erhålla det obetydliga stödet af mossa eller små ojemnheter; (Kröyers Tidskr. 1836, p. 21, — och ytterligare derst. p. 412 af Kröyer). Vid det nyss nämda erinra vi, att i Ve- nern och alla dess floder var ålen fullkomligt obe- kant. ända till dess Trollhätte kanal öppnades, och lemnade den en genomgång från hafvet, hvarefter det dröjt åtminstone 30 år innan den öri tiga sprida sig åt de aflägsnare vattendragen. Ålungarnes vandringar hafva äfven blifvit iakt- tagne. 1 Loire, af OR MARIS. vid Nantes, hvarest de 237 ”under 30 dagars tid, i Mars—-April”, gå upp, tätt utmed stranden till otalig mängd, tätt slutne i en kolonn af 8 å 10 i bredd. Deras tjocklek är då 2 å 3 millimeter och fiskrarne tro dem vara knappt 3 veckor gamla. En månad sednare fiskas de, och hafva en fingers tjocklek. Joannis be- rättar att fransyska fiskare ganska väl känna, att ålen i Febr.—Mars antager en vackrare färg, och att de anse detta för dess fortplantningstid, hvilket synes troligt, då ungarne kort derefter börja synas. Men J. tror att ålen föder lefvande ungar och att dess drägtighet är ytterst kort, hvarföre den så sällan blir observerad. Han synes hafva blifvit ledd till denna förmodan genom en bondes berättelse, att én fångad ål födde v. p. 200 lefvande ungar af 14 å 2 tums längd och en tråds tjocklek. J. misstänkte ej härvid det högst sannolika förhållandet, att dessa s. k. ungar varit intestinalmaskar, hvilka ej äro sällsynta hos ålen. I alla händelser kan härvid an- märkas, att en osäker observation i detta ämne, som förut är öfverlastadt af sådane, är sämre än ingen observation. J. anförer vidare, att man ofta i Februari, Mars, finner ålar i mängd hopsling- rade till en stor bundt, som kan upptagas utan att de släppa, hvilket tyckes vara deras parning (Revue Zool. 1839, p. 48, Institut 1839, p. 67). [Jag har ofta hört svenska fiskare berätta detsamma, men de hafva blott i allmänhet sagt att detta phaxnomen ses om vintern]. Den andra hufvudsakliga upplysningen öfver ålens generation utgöres af Rathkes beskrifning af dess genitalia feminina CWiegm. Arch. 1838, p. 289 — Fror. Not. 1839 April, N:o 200). De ut- göras af 2:ne platta band eller fördubblingar af - Peritoneum, som räcka genom buk-kaviteten och äro transverselt krusade. Pe äro bildade alldeles 238 såsom de hos Stör, Lax m. fl. utan utgång. Åg- gen äro till ett oräkneligt antal, ganska små, men af olika storlek (de större hafva +; tysk lineas dia- meter). De hafva tydlig vesicula Purkinji m. m. hvarpå deras natur af ägg igenkännes. Liksom hos Lax-familjen och några andra fiskar, saknas äggle- dare från ovarium; äggen bildas på dess yttre sida inåt bukkaviteten, uti hvilken de, då de mogna, måste falla ned. R. har funnit 2:ne ytterst fina öppningar genom : buksidan, hvilka gå ut i en li- ten fördjupning bakom anus, hvarest äfven urin- gången slutar. Han tviflar ej att dessa öppningar äro till för äggläggningens skull, liksom hos Laxen m. fl., och anser för säkert att ålen ej föder lef- vande ungar. Denna fisks äggstockar hafva det egna, att de äro alldeles hvita genom fina fettblåsor, hvaraf de äro uppfyllde. Hos andra fiskar, och. hos. djur i allmänhet, finnes intet fett i genitalia mterna. Eudes Deslongchamps berättar, i Institut 1838, p. 133, att han funnit rom hos ålen, hvil- ket vi dock kunna försäkra hafva varit af den an- ledningen, att ålen med begärlighet äter fiskrom. Literatur. Guichenot, monografi af ”Lepisosteus” [må- ste heta Lepidosteus] och Polypterus, Guérins Ma- gazin 1839. Cyclopterus Liparis Fabr. Fn. Grönl. benämnes af Reinhardt Liparis tunicata, och en annan grön- ländsk art anföres; Kröyers Tidskr. 1, p. 378. — Om Cyclopterus minutus se Svensk literatur. Om Lepidoleprus (Macrourus) se förut pag. 223. Lepadogaster cephalus n. sp. Thompson Tayl. Ann. 3, p.- 44. j Echeneis 16 lamellata Eyd., & Gerv. Guérins Mag. 1837. : 239 Rathke betviflar uppgiften, att det är han- Syngna- narna af Syngnathus, som bära äggen med sig, öchrösäLe förmodar, att de hopfallna, nyss uttömda äggstoc- ie red karna hos äggbärande honor, hvari små, nya ägg blott börjat åter bilda sig, blifvit ansedda för mjölke. Enligt hans iakttagelser på arterne i Svarta hafvet äro hannar af Syngnathi högst sällsynta. Hos ho- norna bildas den yttre ägg-reservoiren derigenom, att 2 hudfållor utväxa under stjerten och bli så breda, att de kunna betäcka äggen. Under dem läggas äggen, tillhopa med en seg vätska, som stel- nar i vattnet och fast omsluter äggen tills ungarna kläckas, hvarefter hela detta tillkomna organ re- sorberas. Han har emellertid ej specielt undersökt detta ämne, då det under hans vistande vid svarta hafvet var honom obekant, att hanarne blifvit an- sedde såsom äggbärande (Mäll. Archiv 1836, p- 181 — och Beytr. Zur Fauna von Krim, se förut). — På s. st. anmärker Rathke äfven, att gälarnes bildning hos Syngnathus ej är så mycket afvikan- de, som Cuvier trodde, från dem hos andra fis- kar; åtminstone äro de ej qvastformige (jemf. förut pag. 208). Afven anmärker han, att genus Scy- phius Risso, är den afdeln. af Syngnatbus, som bära äggen under abdomen (S. Ophidion &c.). De engelska Syngnathi afhandlas af Yarrell Arter. i anledning af Fries beskrifning af de svenska; jag måste för sammanhangets skull framställa båda dessa uppsatser under svensk literatur. Syngnathus Blainvillianus fr. Ind. hafvet. Ey- doux & Gervais i Guér. Mag. 1837. — Flera hos Räppell, Rathke m. fl. Arter af Ostracion från v. Diemens Land se0stracion. Taylors Ann. of Nat. Hist. 1, p- 108. 240 Plagiosto- CHONDROPTERYGII. — J. v. Möller af- mernes ge- 1 q S . neration, handlar Plagiostomernes generation i Berl. Bericht esk 1839, p. 49. Aristoteles, den märkvärdige forska- teles. Syste- matik, ren, kände redan att Hajarne dels äro äggläggan- de, dels föda lefvande ungar, och att en del af dessa sednare hafva en placenta liksom Däggdjuren. Desse sistnämde kallade han yadeor 2ecor (Hist. Nat. 6, Cap. 10). Mäller visar nu att verkligen så förhåller sig. Hos slägtet Prionodon (Carcharias Auct. glaucus &c.) och Scoliodon bildar ägg-gule- säcken en verklig placenta, som är nära förent med uterus, liksom hos mammalia. Dessa hafva ej en inre säck af vitellum, inom abdomen, såsom alla de öfriga, både ovipara och vipara, hafva. Bland Hajarne äro endast Scyllierna äggläggande. Chimera har hårdt äggskal, liksom Scyllia och Raje pro- prig, som äro äggläggande. De öfriga Raje (Rhi- nobatus, Pristis, Trygon, Myliobates, Cephalopte- rus) äro vivipara, utan förening mellan foetus och uterus.. — En egen bildning af ägg-skals körtlar finnes hos de Hajar som hafva Membrana nictitans. Öfver Plagiostomerna utgifva Mäller och Henle ett stort arbete, Systematische Beschreibung der Plagiostomen, som upptager alla kända arter och lemnar figurer af många. Första Lieferung, som utkom 1 Berlin 1838, folio, med 33 plancher, innefattar Hajarne (Spualus Linn.), hvaraf 95 arter beskrifvas, utom en stor mängd citater, som upp- räknas, utan att kunna med visshet hänföras till de säkert kända arterna. Uppställningen är följande: Div. 1. Ryggfenor 2: den främre öfver eller bakom buk- fenorna Fam. 1. Scyllia Cuvier. Scyllium . « . . 11 sp. Chiloscyllium - « 4 sp. Pristi- » Pristiurus . . ; 4 sp. -Crossorhinus . .. 1 sp- Hemiscyllium . 2 - Ginglymostoma -. 2 - Stegostoma . ...1 - Div. 2 Ryggfenor 2: den främre främom bukfenan. — Analfena finnes. Subdiv. 1 Membr. nictitans finnes; Spiraculum saknas; sista gälöppn. öfver bröstfenan. Fam, 2. Carcharize: Tänder triangelformiga med hel eller finsågad kant. Sphyrna (Zygena Cuv.) 5 sp. Carcharias med subg.: = Aprion..... 3 sp. Scolidon 3 sp. - Hypoprion . .. 2 - Physodon 1 - '- Prionodon . .«. 19 - Subdiv. 2. Membr. nict. och Spiraculum fin- nas; sista gälöppn. öfver bröstfenan. Fam. 3 Galei. Tänderne hela eller finsågade; un- dre stjertloben stor &c. &c. Galeus . «+. 2 sp. Loxodon ...«..« 1 sp. Galeocerdo . . 2 - 'Thalassorhinus . . 2 - Fam. 4. Scylliodontes. Tänderne med 2 stora flikar vid roten på hvardera sidan; undre stjert- loben nästan ingen. EG RR SEA AVE RS dk sla eden a SVG Fam. 5. Musteli Tänderne nedtryckte liksom Roc- kornas, utan ägg &c. &c. BINStella s . . fall lil. se oli drerseso rv MINING 2 sp. Subdiv. 3. Membr. nict. saknas, Spiraculum finnes. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 16 242 Fam. 6. Lamne Stjertens sidor starkt kölade, m. m. Lamna «...fsp. = Carcharodon « . - I sp. Oxyrhina « «+ 2 - Selachker Ory AN 1 - Fam. 7. Odontaspides, tänderne långa, vid rotens båda sidor tvåflikiga. Stjerten trind. Odomaspj6: hansiena
ligen: 1:o ej af gnidningen mellan Palpi och spi- ralsnabeln, såsom Réaumur trodde; 2:0, ej af Åp- pendices frampå thorax såsom Engramelle an- fört; 3:0 ej af luftens genomgång från trachez i den ofvanbeskrifne caviteten, hvilket varit Lorey's [och Nordman ns] mening; 4:o i allmänhet ej från denna cavitet, som dessutom blott finnes hos han- nen, ehuru båda könen gifva ljud; 5:0 ej af luf- tens genomgång genom snabelns basis, såsom! Pas- serini yrkat. Orsaken till ljudet återstår således ännu att finna; men D. förmodar att det kan upp- 252 komma af gnidningen mellan kanterna af protho- rax och mesothorax. Det skall likna det ljud, som genom samma orsak frambringas hos Cerambycini. rele Öfver de insektartade djurens enkla ögon, är nemligen hos Scorpio och Mygale, har Brants lem- "nat en utförlig beskrifning. De äro bildade nästan som en facett med tillhörande organer i ett sam- mansatt insektöga. Hvarje enkelt öga (Ocell) har nemligen en cornea, 'en convexo-concav lens ery- stallinus, en corpus vitreum och pigment. Detta allt ligger på den bägarlika ändan af "synnerven. Pigmentet innehåller en mängd klara, pyramidala tuber, som strålformigt convergera mot centrum af corpus vitreum, och synas vara ämnade att leda ljusstrålarne genom pigmentet till nerven: (Bull. des Sc. Phys. en Neerlande 1838, p. 25. — V. d. Hoeven en de Vrieses Tiidschr. 4, p- 135. — Ann. Sc. Nat. IX, p. 308). Det synes ganska sannolikt att de egentliga insekternas Ocelli äro på samma sätt bildade. Trachez. Pictet beskrifver respirations organerna hos Cerambycini (i Mem. de Geneve Vol. 7. — Ann. Sc. Nat. 1837, tom. VII, p. 63). Hos en del, t. ex. Cerambyx Heros , har andedrägtshålet på meso- thorax en hård, elastisk botten, hvari omkring 150 tracheer öppna sig. Af dessa äro några temligen stora och fortsättas framåt hufvudet, samt ända in uti dess delar. ”Tvenne arter af Prionus, som P. undersökt, hade deremot en bildning af dessa de- lar, som öfverensstämde med den hos andra Co- leoptera. Inre delen eller bottnen af samma hål var nemligen en mjuk hinna, hvaruti omkring 15 trachee öppnade sig. Tarmka- Föranledd af den beskrifning som Dufour gallkärl gifvit öfver tarmkanalen hos Cicada (Tettigonia Fabr.), hosCicada. undersökte Doy&re densamma ånyo, och fann det 253 ovanliga förhållandet, att dei långa, smala tarm- kanalen, efter att hafva bildat en stor slinga, åter- går till magen, fasthäftas inom yttre hinnan af dess vägg, så att det ser ut som om den åter ginge in uti magen, hvilket Dufour trott. På nämde sätt följer den magens vägg ända fram emot förmagen, då den åter skiljer sig derifrån för att fortsättas till anus. Förloppet är alltså fullkomligt regelbun- det, ehuru en ovanlig vidhäftning finnes. Dufour hade i sin beskrifning nämt att gall- kärlen voro 4, ehuru Hemiptera i allmänhet blott äga 2, och att de skulle ingå i magen, hvilket vore stridande mot analogien hos alla andra in- sekter. Doyére fann, att de blott voro 2, men att de midtpå böja sig och häfta fast vid magen, på samma sätt som tarmen, hvarigenom det ser ut som om 4 kärl utginge från magen. Han hade dock ej kunnat finna deras ända, eller ingång i tarmen. (Ann. Sc. Nat. XI, p. 81). Dufour besvarar Doyéeres uppsats, och er- känner rättelsen i afseende på tarmen, men vid- blifver att gallkärlen äro 4 hos alla Cicadarize, nemligen Fulgora, Centrotus, Aphrophora spumaria m. fl. (Ann. Sc. Nat. XII, p.- 287). Ur Brants Anatomi af Panorpa communis (G Kör nÅ. Tijdschr. voor Nat. Gesch: VI, p. 173. — Fror: jä Not. 309) anförer jag blott följande drag, som sy- nes mest oväntadt. Salive kärlen skulle enligt den- na afhandling vara ytterst olika hos båda könen, nemligen hos hannen 6, långa, så att de nära om- hölja hela tarmen. Hos honan skulle de vara blott 2, rudimentära! De öppna sig iett hål vid labium - Cöfver labium, under larynx”). På samma sätt öppna de sig hos Vespa. > Insekternas fettkropp har blifvit kemiskt fila , Fette dersökt af Döbner. Se Germ. Zeitschr 1, p. 174 254 Der afhandlas äfven den fetma, som ofta öfvertäcker vingarne m. m. på fjärilar i samlingar, jöljsraf Oljeprässning al Melolonthe beskrifves i An- nales.. Soc: Ent. 1836, p. XLVII. Den skall hafva blifvit företagen i stort (af circa 19 millioner in- sekter) vid Qvedlinburg, och förut i Ungern. I1In- sekterna inlades i lerkärl som betäcktes med litet halm och metallväf, ”hvarefter det hela omvändes på ett uppvärmdt kärl, ämnadt att emottaga oljan”. Af 8 mått insekter fås 3 mått olja, som hufvud- sakligen blifvit använd till hjulsmörja. Vätska af Att den vätska, som Meloé m. fl. insekter ut- motor: sippra genom delar af kroppsytan, är alldeles smak- lös, nämnes 1 Ann. Ent. 1837, p. LVIIL Inre geni- Genom iakttagelser af D:r C. T. v: Siebold ENOReg Dantzig' hafva flera märkliga omständigheter vid insekternas parning och honornas inre köndelar blifvit utredde. Han beskref och afbildade (i Mäl- lers Archiv 1837), receptaculum seminis hos flera arter af diverse imsektordningar. Detta organ är ofta förenadt med vagina genom en lång, fin, käl- formig mynning, så att man har svårt att förstå huru det kan uppfylla sin funktion; men ef- ter parningen är det alltid uppfyldt af sädesdjur, och ägget befruktas ej förr än det passerar förbi dess mynning i vagina. — Siebold gjorde till och med den upptäckten, att sädesdjuren, hos öf- vervintrande Geting-honor, bibehålla sig lefvande i capsula seminis till våren, efter den om hösten förrättade parningen, för att om våren, befröa äggen. Åggstockarne voro hos de honor, som han under dem kalla årstiden undersökte, föga utveck- lade. : Häraf följer, att i Sverige och andra kalla länder, måste 6 å 7 månader förflyta mellan par- ningen och äggens befröning. (Se Wiegm. Archiv 1839, p. 107). 255 > Mera speciellt beskrifver Siebold' dessa delar hos honorna af Tachina GG Wiegm. Archiv 1838, p- 91); och lemnar derigenom några upplysningar, som äro af intresse både för fysiologien och den entomolozgiska literatur-historien. Honorna: af Ta- china ; Musca och Sarcophaga hafva, liksom alla an- dra insekthonor, 2? äggstockar som bestå af finger- likt bBopliggande rör. De båda: äggledarne sluta i en: gemensam wvagina, hvarpå finnas 3 tätt hopsit- " tande blindtarmlika Capsulzx seminis (mera :sällan 1 blott en), med 2:ne äfven blindtarmlika glandulze appendiculares. Efter parningen äro capsule se- 'minis fyllde af sädesdjur, ehuru: dessa: delar ofta sitta långt från Vaginas öppning. .;En del Tachint, som utgöra en egen naturlig grupp (grossa, fera, hemorrboidalis, vulpina m. fl) hafva: en ganska lång vagina, som. ligger spiralformigt. eller irre- guliert upprultHad, och dessa arter föda lefvande larver, till ett otroligt antal. S. har räknat 2386 hos T tessellata och anser 20,000 ej vara förmyc- ket för T. fera. Så snart ett ägg passerat förbi mynningen af capsula 'seminis, men ej förr, börjar larven utvecklas deri: En del Tachine (flavescens, larvarum &c.) hafva deremot blott en kort och vid vagina, samt föda ett mindre antal ägg (troligtvis ej lefvande ungar). :Sarcophaga carnaria har kort och vid vagina, men föder lefvande ungar. SS. vi- sar att Réaumur känt allt detta, ehuru han be- gått det på hans tid högst förlåtliga misstaget, att. anse Tachinernes stora hoprullade vagina för en äggstock. Då Réaumur ej ägde specialnamm för Tachinx och Muscx hafva hans arter blifvit orätt bedömde, så att hans beskrifning på en stor Ta- v china, troligtvis fera, blifvit applicerad på :Sarco- 'phaga carnaria, hvilken man till följe deraf tillagt en inre byggnad som den ej äger. Af det anförda 256 synes att den spirala formen hos ovariuri, som synts utgöra ett märkvärdigt undantag från den vanliga formen hos insekterna, ej finnes; den var nemligen blott angifven hos de här nämde in- sekterna. Generations-organerna hos Aphis skola vara beskrifna af Dutrochet i Mem. å I'Anatomie &c. Paris 1837. Enligt Siebold, Fror.: Not. XII, p. 305, äro de inre köndelarne af de vivipara och ovipara Aphis-honorna högst olika bildade. De be- skrifvas noggrant. Yttre Bland strödda beskrifningar på yttre könde- hornorg"" Jurne hos insekter hänvisar jag blott till fölljande: Doyé&re om insekternas yttre äggläggningsdelar, (instrumens perforans,) Ann. Sc. Nat. 1837, VIL, p, 193; och speciellt om samma delar hos Cicada loc. cit., p.- 200. (Äfven i Ann. Ent. 1837 Bullet., pag. XVII och pag. XXXIX). Agglägdnings-apparatet hos Hymenoptera beskrifves af Hartig i Wiegmans Archiv 1837, p. 150. Missbild- Vesmael omtalar hermaphrodit-fjärilar i all- 8: mänhet i I'Institut N:o 217: högra sidan synes of- lrdält tare vara af hankön än den venstra, och vid ofull- tism: komlig hermaphroditism är vanligen högra sidan af det förberrskande könet. En komplett hermaphro- dit af Melolontha vulgaris nämnes i Revue Zool. 1838; p. 90. — En af Argynnis Paphia beskrifves noggrant i Ann. Ent. 1837, p. LXIII. 3 tarser. 3:ne tarser på en fot af Calosoma Sycophanta visades af Käenburg aus Kuttenberg vid mötet i Prag. Fntomolo? Ett nytt sällskap, som lofvar blifva af största iska So- ,,; 4 M - - SrSVEt och nytta för Entomologiens studium en nemligen nto- 257 Entomologischer Verein + Stettin bildade sig år 1839. Det kungjorde sin tillvaro genom en an- nons, som äfven medföljde Isis för 1839, hft. 3, och dess statuter finnas införde i Germars Zeit- schrift 1, p- 397. Det räknade redan då många ledamöter i större delen af Tyskland, ecch hade erhållit understöd af Preussiska Regeringen, bland annat genom porto-frihet genom alla Preussiska staterne för bref, då de afsändas eller komma-un- der korsband, samt för paketer till någon viss vigt. Föreningen ingick öfverenskommelse med Professor Germar, att dess skrifter skulle intagas i hans nya tidskrift, intill dess att den kunde sjelf utgifva en”. Den anlägger egna samlingar och ett bibliotek: Hvarje ordinarie ledamot betalar blott 1 Thaler årligen. En historia öfver entomologiska sällskaperne har Castelnau infört i Ann. Soc. Ent. 1837, p.1. Den skall till en stor del vara hemtad från New- manns Grammar of Entomology, hvilket arbete jag ej sett. Enligt densamma var Aaurelian Society i London det första kända entomologiska samfund. Dess stiftelse är obekant, men det existerade år 1745, och blef år 1748, under en session, upplöst genom en eldsvåda, som förstörde huset, hvari ses- sionerna höllos, jemte dess bibliotek och samlin- gar. Derefter blef det ej åter organiseradt förr än 1762. . Entomological Society i London skall hafva existerat sedan 1780, och flera societeter för samma ändamål hafva funnits der. Emellertid tor- de man ej kunna räkna det sistnämda sällskapets W&F) Detta har äfven skett, i det Föreningen med år 1840 bör- < jat utgifva: Entomologische Zeitung, af ett ark i måna- den, till det högst billiga priset af £ R:dr 40 sk. Sv. B:ko för årgången. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 17 Entomol, tidskrif- ter. 258 egentliga' verksamhet längre tillbaka än från 4833; året elter sedan Societe Entomologique de France stiftades. ”Castelnau uppräknar 13 Entomol. säll- skaper, som hade funnits, till: 1837.: Det 14:de-är den nyssnämda Ent. Verein i Stettin, som till- kommit efter hans afhandling.' Då entomologien,; genom det utomordentligt stora antalet af föremål och lättheten att göra stora och instruktiva samlingar, alltid haft ett betydligt antal idkare, och stått mera isolerad än någon an- nan "del af. zoologien , hafva enskilta tidskrifter för denna vetenskapsgren ' varit behöflige, -och :äf- ven sedan längre tid tillbaka funnits. - Un= der namn at Magazin: för die Liebhaber der Entomologie började :Fuesli år 1782-en tidskrift, som fortsattes af Scriba och sedan af Schneider till och: med 1794; Derefter utgaf Illiger sitt utmärkt rikhaltiga Magazin fär Insektenkunde, 6 band 8:o 1801—7, och samma - arbete fortsattes af Germar, 4 band 1813—21. Thons Eunt. -Ar- chiv utkom 1827 och 8. Derefter började de än- nu fortgående Annales de la Soc. Ent. de France; Silbermanns. RBevue Entomol., Entomotogical Maga- zine och Entomol. Transactions , om hvilka mera nämnes längre fram uti öfversigten af. periodiska litteraturen; men Tyskland ägde under tiden ingen rent entomologisk tidskrift, ty Klugs Jahrbächer är ej att anse för en tidskrift; till dess, Professor Germar :- Halle, till följe af den allmänna ön- skan / åter började én sådan, nemligen: den redan i: det föregående citerade Zeitschrift fur Entomo- logie, hvaraf första häftet utgafs 1838. 2:ne häften skola utkomma om året, och de som- redan. finnas hafva fullkomligen motsvarat den väntan man gjorde sig deröfver. 259 Af det i förra årsb., p- 115 nämda Bibliotheque Allmän entomologique hafva, efter den tiden,' tillkommit: OR Utdrag af Macleays Hore Entomologice, Say's Entom. skrifter och de: Ent: afhaudlingarne i Bul- letin de Moscau Vol. 1—6. A. Percheron Bibliographie Entomologique, Paris 1837, 2 voll., 326 och 376 sid., 8:0, synes vara en temligen fullständig förteckning på ento- mologiska liggenitosdtr fösinåd med register efter författare och ämnen. - Åfven små, i slåskåsflär dns förde afhandlingar upptagas. Författarnes födelseår ' anföras jönliggl Af Lacordaires Introd. å PEntomologie Gjomd förra årsb., p. 107), utkom 2:dra delen 1838, 628 sid. 8:0, med en mindre atlas. Den jödeläller speci- ella afhandlingen om insekternas inre delar och physiologi, samt entomologiens historia. | Af Audouins och Brullées Hist. Nat. des Insectes (förra årsb., p- 197): Tome VI, partie I:er, Paris 1839. Den innehåller fortsättning af Cole- optera, af Brullé. ”Audouin har ännu ej ut- gilvit någon tome af den fysiologiska delen, som han öfvertagit. Han har dock; enligt Ann: Se. Nat. 1838, IX, p. 54, färdige materialier öfver in- sekternes förvandlingar och naturalhistoria, som kom- ma att fylla 14 volumer, och som han ämnar publicera (kanhända i ett annat arbete?), ordnade efter insekternas lefnadssätt; t. ex. insekter, som lefva af blad, af mogna frö, af trädens stam 0. s. v. Af Guérin & Percheron, Genera des in- secles utkommo 4:de—6:te livr. år 1836. Hvarje livraison innehåller 10 plancher, å 6 Frances. — Kritiska anm. härvid af Mannerheim se Bullet. de Moscou, 1838, p. 62. oc Laporte 'Traité élémentaire d Entomologie, 12:o, 1839. 260 Burmeisters Handbuch der Entomologie CÅrsb. 1834, p. 110), har blifvit fortsatt. Advå bandets första afdelning, som utkom 41835 inne- fattar Hemiptera (”Rhynchota”). — Andra afdel- ningen innehåller Gymnognatha, en af förf. anta- gen Insektordning; som utgöres af Thysanura, Othoptera, Neuroptera och Parasita mallophaga (Ricinus De Geer). Af densamma har dock blott första häftet (Thrips, Mallophaga, 'Thysanura och Orthoptera) utkommit, utan titelblad. De be- kanta arterna uppräknas till en ganska betydlig del, ehuru ej på långt när alla, med diagnos samt kort synonymi och -historia. Fullständig > literaturför- teckning finnes, först i allmänhet, sedan vid hvarje Ordning. Det är ett högst användbart och mnyt- tigt arbete, hvaraf man blott kan önska fort- sättning. Burmeister har företagit ett annat stort ar- bete, nemligen Genera Blicetonilai som utgifves i Boteling stor adel i häften af 4 plancher å 1 Thl. På hvarje planche framställes en art såsom typus för hvarje 'slägte; med detaljer. "Figurerne äro ef- ter naturen och synas öfverträffa dem i de många likartade arbetena, hvaraf en del nämnas här bred- vid, och andra redan äro anförde under allmän zoo- logi. 1 texten beskrifvas en mängd arter, 1 synner- het vid de gerera, som i Förf:s Handbuch blifvit mindre utförligt afbandlade: Första vol. innehåller Hemiptera, -:men är ej fullbordad. I de redan ut- komna 6 häftena finnas några plancher af andra erdines.. Hft. I utkom 1838; hft. 6 år 1840. J. 0. Westwood Introduction to the modern classification of Insects, skall (enligt Germars Zeitschr., 1, p. 307) innefatta karakteristiken af alla britiska insektgenera, i 40 häften, med 130 trädsnitt, un- gefär efter samma plan som föregående. TEE 261 Insekterna till La Favorites resa beskrifvas af Guérin i hans magazin 1838. Om Gistls Entom. arbeten — se Manner- heim i Bull. de Moscou 1838. p. 265. Herrich Schäffer Nomenclator Entomolo- Allmänna gicus: Verzeichniss der Europäischen Insekten; med ole utsatta priser för handeln, liksom i de äldre lik- gyropa. artade förteckningarne. Hft. 1, Regensburg 1835, 116 sid. 8:o, innehåller Lepidoptera och Hemiptera. Zetterstedt Insecta lapponica, se svensk li- teratur. För Danmarks Fauna kan nämnas: Ento- mologisk undersökning af södra Seland, Laaland och Bornholm, af Schjödte, i Kröyers tidskrift 2, p. 309. — Härvid kan anföras, satt Geotrupes (Scarabeus) Typheus, som varit ansedd så- som svensk, men ej återfunnits under de sednare 20 å 30 åren, under hvilka man varit mera nog- räknad med uppgiften af säkra lokaler, förekom- mer i Danmark, sällsynt, -på sandiga ställen, vid Thy, Aalborg, Mors, enligt Kröyers Tidskr. 2, p- 434. Från Sveriges fauna måste den utgå, liksom många andra Coleoptera, intill dess någon verklig lokal derföre inom landet uppvisas. Af Curtis. Britisk Entomology annonceras 16:de volumen i Revue Zool. 1839, p. 246. Jag känner ej hvilken Ordo den innefattar, då på an- förde ställe blott nämnes, att den imnehåller myc- ket nytt, att figurerna och papperet äro vackra o. s. v. Hvarje volum, 8:0 med text och 48 pl., skall kosta 67 Francs. Shuckard Elements of British Entomology &c. &c., 8:o, Part 1, London 1839, med 50 trädsnitt; pris 8 sh. Sterl. — Hela arbetet skall utgöras af 3 delar, som komma att innnefatta genera, samt förteckning på alla britiska insektarter, med deras 202 historia, förvandlingar m. m. Första delen inne- håller en inledning till entomologien. Garnier Entomologi du Depart. de la Somme hft. 1, 13 sidor 8:0, Abbeville 1838: — Garnier hade förut utgifvit en: Essai sur les Carabiques du Dep. de la Somme, 84 sid. 8:0, Abbeville 1836, hvilken dock ej synes "blifva fortsatt, sedan han börjat nyssnämde arbete. | Af Panzers Deutschlands Insekten, fortsätt af Herrich Sehäffer, utkom hft. 144, år 1837. Denna samling innehåller cirea 3600 arter, Nhvar- ibland finnas den betydligare "delen af Tysklands Hemiptera. Den säljes till nedsatt pris af '90 ”Fhl. enl. Germ. Zeitschr. 1, p- 362. Diverse ettömötgpi till Schlesiens fauna före- kommer i Ubers. der ib d. Schles. Ges. fär Vaterl. Kultur 1837, 4:o. (Enligt Germars Zeitschr. 1, p- 293, hvarest Entom. innehållet finnes). Rambur fauna Entom. Andalusiz, Paris, Ar- thus Bertrand, 8:0, utgifves i häften af 5 pl: med 5 blad text, å 6 Frances; skall bli 2 vol. af 40 häften; börjad 1837. Livr. 3 som utkom 1839 in- nefattar Orthoptera och början af ng: or ör Livr. 4, 1839, Lepidoptera. RN River smann förteckving på Hemiptera, Or- thoptera och Neuroptera (Bolden) mellan Volga och Ural, i Bull. de Moscou 1837, p. 33. Faldermann om ”Fauna Entom. trans-cau- casica”, som utkommer i Memoires de Moscou, se Bullet. de Moscou 1837, p. 40. Om insekterne på Malacca , och underrättelser om Helfers resor derst. se Ann. Entom. 1838, Bull. pag. X. Nämde land skall vara ytterst rikt på former och arter, såsom man väl kan sluta af dess tropiska läge. 263 Om cen tillämnad entomologisk undersökning, på subseription, af Madagascar och Mozambique, se Ann. Ent. 1838, p. LX. Faune Entomol. de Ille de Maurice (He de France) af Desjardins, anmäles såsom snart färdig i Revue Zool. 1838, p. 128. Den skall innefatta 130 sp. Crustaceer, 83 Arachnider, 280 Coleoptera, 60 Orthoptera, 130 Hemiptera,, 33. Neuroptera, 56 Hymenoptera, 189 Lepidoptera, 104 Diptera. — Enligt Desjardins skall ”Alucita -(Ypsolophus) Xylostella”, på denna ö, såsom larv lefva i ymnighet på kål och göra betydlig skada derpå. (Se Ann. Ent. 1837, p. 229, ur Soc. de PUlle de Maurice). Man har undrat öfver denna sednare uppgift, men ej ihågkommit att denna insekt äfven i Europa lef- ver på. kålväxter; se t. ex, Treitshke, vol. 9, 2, p. 25. I Sverige har jag aldrig funnit den annat än på kålväxter. Numera torde det vara svårt att afgöra om arten är inhemsk der, eller dit införd med växter från Europa. Uti den förut, p- 20, nämda :4:de Vol. af3:0 Ame- Richardsons fauna boreali Americana, beskrifver säs Kirby 343 Coleoptera, 3 Orthoptera, 4 Neuroptera L., 32 Hymenoptera,. 18 Hemiptera, 32 Lepidoptera (hvaraf blott 4 Noctux, inga Geometre eller Tineze), 13 Diptera, 1 Hippobosca:; (equina) och 1 Pulex (gigas), s:a 447 insektarter. Inga Arachnider, Cru- staceer eller Maskar. — Kirby skall äfven hafva -beskrifvit insekterne i Engelska Amerika (Canada?) i 1 vol. 8:o, med plancher. «cc Th. Say's entomol. arbeten, som äro af värde för Nordamerikas fauna, äro samlade och intagne i den förutnämde Bibliographie entomologique. De utgöra 3 vol. 8:0, 1 145 å 46 häften. — Förteck- ning. öfyer dem finnes i Charlesw. Mag. 1839, ps 139. Om Insek- ternas för- 264 Nya Nordamerikanska insektarter beskrifvas i Amer. Philos. Frans: new Series IV, p. 490; VI; p- 155. P'Herminier lemnar talrika bidrag till kän- nedomen om lefnadssättet af insekterne på Guade- foupe, i Ann. Ent. 1837, p. 497. Många arter nämnas, t. ex. af Myrorna. Ver palmiste, larven af en Calandra, ätes verkligen der, såsom äldre författare uppgifvit. De Insekter, som blifvit hemförde genom Kings resa till sydligaste delen af Sydamerika, beskrifvas i Linn. Transactions. Carabici till och med Cleri 55 sp. af Curtis finnas i vol. XVIII, p. 181, pl. 15. — Hymenoptera af Haliday 54 arter af alla fam. utom Tenthredinea, och Diptera af Walker, 77 sp. af alla former, äkmen myggor, i vol. XVII, . 315 (1836); namnen anföras i Isis 1838, p. 411 & seq., derom (se äfv. Revue Zool. 1839, p.- 247). Insekternas användbarhet och skadlighet för vandlin- oss framställas bäst i sammanhang med deras för- gar, samt nytta ochväRrdlingar , då det, med få sadel är under skada. 1:o All- männa verk. dd» larvtillståndet som ÄG äro verksammast, och derige- nom blifva mest skadlige eller vilken J. T. C. Ratzeburg Die Forstinsekten; 1 Th. Käfer, X och 202 sid. stor 4:o0, med 22 tabb. och många trädsnitt, Berlin 1837, är ett i alla hän- seenden utmärkt arbete, hvars föremål är att lem- na kännedom åt entomologien, så väl som åt den praktiska skogshandteringen, om de i Preussiska staterna skadliga och nyttiga skogsinsekterna, jemte sättet att motverka den skada de förorsaka. För detta ändamål afbandlas arternas hela naturalhistoria, nästan öfverallt efter förf:s egen erfarenhet, jemförd med allt som förut varit skrifvit i ämnet... Flera 265 förut okända insektlarver beskrifvas här, t. ex. af Buprestis (Agrilus) fagi, nocivus m. fl. arter, Apate , Colydium m. fl., och de utbildade djuren utredas till sin vetenskapliga bestämning, t. ex. de tyska Buprestides. Såsom nyttiga framställas Coc- cinella , Carabici och Clerus; denna sednares larv lefver nemligen af ved-ätande larver, t. ex. af Ano- bium. — De skadliga insekterna omtalas vidlyftigare: Lymexylon , Anobium, Ptilinus , Buprestis, Lamelli- cornia , Lytta vesicatoria, Curculio L., Xylophagi (Bostrichus, Hylesinus, Eccoptogaster och Platypus, hvilka såsom de mest skadliga, utförligast afhand- las); Cerambycini, Chrysomele. — Förf. har med rätta, uti ett arbete af hufvudsakligen praktisk ten- dens, der blott ett ringa antal arter kunna näm- nas, inskränkt antalet af genera, så att t. ex. alla Chrysomelinz& och Curculionites sammanfattas under namnen Chrysomela och Curculio. Plancherna äro samtlige mästerligt utförde; de upptaga en stor mängd detaljer, och visa trogna figurer af sättet huru olika arter anfräta ved, bark m. m. — Första upplagan afsattes så hastigt att en ny, hvari några tillägg och ändringar gjordes, måste föranstaltas år 1839. (pris 64 'Thlr.). A. de la Rue Entomologie Forestigre, Paris & Nancy 1838, 125 sid. 6 tab., skall, enligt Ger- mars Zeitschr. 1, p. 342, innehålla föga annat än hvad som finnes hos Bechstein. Pastor Bättner i Curland lemnar i Isis 1838, p- 363, förteckning på en del insekter, hvilka såsom larver lefva i olika trädslag. Innehåller föga nytt. Han yrkar att insekterna, med undantag af Sesixe och Saperde, som förtära märgen, ej döda trädet, men samlas uti döda träd, och i de flesta fall lä- rer väl detta vara verkliga förhållandet. pa 206 I samma Tidskrift, p- 361, har han infört några underrättelser om insektlarver. som skada sä den. -Dilophus femoratus lefver om hösten i unga rågstånd, som deraf bli rödaktiga. Den är 4 lin. lång, blir pupa i strået och har inuti varma rum blifvit utkläckt i Oktober. En art Elater säges stiga upp i halmen och äta kornen af Hordeum. Alldeles orimlig är hans: uppgift att Elåter-larver, som skada säden, skulle kunna uppsamlas genom ogarfvade hudar som utbreddes med -köttsidan mot jorden. Larverne skulle nemligen samlas dit för alt gnaga på huden. pra AE Duponchels iconographie des foods d'Europe utkommo livr 39—42 år 1837. Vogel chronologischer Raupenkalender oder Naturg: der Eur. Raupen, 41 tabb. med 538 figu- "rer, 8:0, Berlin 1835—7. Arterne beskrifvas ej; figurerne lära ej vara särdeles goda (Germ. Zeitschr. 1). Freyer die - Schädlichsten : Sehbmetterlinge Deutschlands, Augsb. 1839, 89 sid. 8:o, 12 ill. tabb. innehåller naturalhistorie och förvandling med illum. figurer af 48: arter lepidoptera, nemligen de aldra allmännast förekommande, hvilka pläga finnas i mängd på trädgårdsväxter, träd och åkrar, samt af mal i husgeråd; ' är således ett ganska godt arbete för nybegynnare. (pris 1; thl.). Moritz beskrifver Lepidopterlarver från. öd amerika i Wiegmanmns Archiv 1837, p. 183. Flera af dem abbr såsom beklädde af bräck- liga hår eller af taggar, hvilkas styngn äro likså gif- tige som af biens eller getingarnes gaddar, hvilket tyckes bero på afsöndring af en giftig vätska. Duponchel om larven af Charaxes Jasius Ann. Ent. 1837, p- 193. Då huden ombytes blir hufvudet flerdubbelt större än: det förut var, och dess horn utvecklas ej förr än den gamla huden 267 är affälld. —D. beskrifver att det nya hufvudet hos denna art, utvecklas uti huden af första kropps- segmentet af det gamla skinnet, och att den gamla huden af hufvudet qvarsitter utanför; men detta är vanligt hos de flesta fjärilar och hos 'de' flesta insekter. Marloy 'beskrifver: några förut okända larver af europeiska Satyri i 'Ann.' Ent. 1838; p. 263, nemligen Semele, Briseis och Fidia. De lefva af gräs tidigt om våren; äro endast framme och äta om natten, hvarföre: de så länge blifvit obekante, och bli puppor i jorden nästan som Noctuz. oo AF Boie beskrifvas de förut okända larverne af Papilio Circe, Semele och Sylvanus , samt Noctua cubicularis + Germars Zeitschr. 1, p. 387. P. Se- mele blef således ungefär samtidigt funnen på två ställen. Larverne af Hesperia sylvanus och lineola be- skrifvas af Zeller; Isis: 1840, p. 135. Bada lefva på gräs, Poa, Holcus &c. " Guenée om Larven af Bryophila (Noct) alge, Ann. Ent. 1837, p. 123, samt rättelse "vid hans beskr. i Annalerne 1834, af dem till Br. perla och raptricula , som blifvit förväxlade: Ann. Ent. 1836, Bull. p: XLVIII. 0 Larven till Bombyx Atlas afbildas af Huell i Tijdsebr. voor Nat. Gesch. 3, p. 28. > Om förvandl. af blbäjrönyss (Geom.) sambu- cata, Desylles Ann. Ent. 1837, p. 401. Tinea Olivella och Oleella,; n. sp. göra betyd- lig skada på oliveträden; den förras larv lefver mellan bladhinnorna, är grönbrun, 2 lin. lång; segm, 1, svart, hårdt; hufvudet gulaktigt med 2 svarta fläckar; fötter 16. — Den sednare äter kär- nan i frukten; är grönaktig med 4 svarta linier 'pP " 268 långs ryggen, och 2 svarta fläckar på segm. 1. -— Figurer och beskrifning af imagines lemnas. Boyer de Fonsce. Ann. Ent. 1837. OmSilkes« De i Indien inhemska fjärilarter, af hvilkas maskar. Japyer silke der erhålles, anföras af Helfer i Ann. Sc. Nat. XI, p. 122. De äro följande: Bombyx mori, införd i sednare tider. sp. inc. från central-provincerne i Indien. B. religiose Helf. Saturnia silhetica Helf. — Sp. inc. ”af 10 tums vingbredd”. — Paphia L. allmännast bruklig; hålles ej imom hus, utan pupporna uppsamlas ute på fälten. — sp. inc. alis posticis caudatis. — Assamensis Helf., vanlig i Assam. ”Phalzena Cynthia Drury”, på Ricinus commu- nis; har gifvit 12 skördar på ett år. 10 Sat. 3-fenestrata Helf. i Assam. 11 sp. inc., lefver på Mangoträdet. En annan underrättelse om silkesproduktionen i Assam lemnade Hugen i Journ. of the As. Soc. Jan. 1837 (Ann. Sc. Nat. 1839, XI, p- 155). I allmänhet står denna näringsgren på en ganska låg punkt. Den förrättas blott af en enda, troligtvis från Bengalen invandrad kast. De flesta arterna silkeslarver uppfödas ej inom hus; utan äro utsatte för att bortplockas af foglar och förstöras af andra insekter. Afven i sjelfva Indien hafva infödingarne gjort lika litet framsteg i denna konst, som i de flesta andra. Kolisurra-Silkesmasken på Dekan beskrifves af Sykes i Asiat. Trans. 1, p. 54. — Isis 1838, p. 342. Den anses vara Bombyx Paphia Cråmer, ”Alis patentibus, falcatis, concoloribus, flavis: stri- gis räåfis ocelloque fenestrato”; 9 7 tum, & 51 mellan vingspetsarne. Larven lefver af Tectona S&S UR VW DM (Oo 00 NM 269 grandis, Zizyphus jujuba, Terminalia alata och gla- bra, Morus indica; den begagnas i vestra delen af Indien. S. är oviss huruvida den är densamma som Tusseh-silkesmasken, hvilken beskrifves af R ox- burgh i Linn. Trans. VII. Åggen, till antalet 1 å 200, äro hoptryckt ovala, +; tum långa och läg- gas under modrens kropp, som efter dess snart in- träffande död blir qvarsittande såsom ett skydd. De utkläckas på 10—15 dagar. Larven blir full- vuxen på en månad; är då 3—3: tum lång, blek- grön. Pupan är ett tum lång med en cocon af 1—1; tums längd och utseende nästan såsom be- redd hud. Den hänger i ett långt snöre vid qvi- star, och utkläckes ”efter 3 månaders till 2 års förlopp”. Den enkla silkestråden säges bära 198 grans tyngd. Öfverallt der silkesproduktion drifves i stort inomhus, gör den sjukdom hos larverna, som i Frankrike kallas Muscardine ; betydlig skada; men det är isynnerhet i de varmare länderna, Italien, södra Frankrike, som den förorsakar betydliga öde- läggelser. Den blef närmare undersökt af Bassi, som år 1835 kungjorde sina iakttagelser deröfver, och visade, att den förorsakas af en svampart, som växer i den lefvande larvens kropp. Prof. V. Audouin i Paris har ytterligare undersökt den- samma och funnit den förra uppgiften fullkomligen bekräftad. Den växt som förorsakar sjukdomen hö- rer till slägtet Botrytis: Thallus af denna lilla mögel-art genomtränger larvens hela kropp, och förvandlar fettkroppen till en rosenfärgad, torr, svampartad massa. De larver som angripas deraf, dö alltid inom få dagar. Svampvegetationer hos andra insektlarver äro ej sällsynte och hafva ofta blifvit beskrifne, utan att likväl blifva rätt väl kände, Audouin inympade den nämda växten Ins. som skada Vin rankan. 270 på larver af: Saperda och Buprestis:,' som derigenom angrepos af samma sjukdom, och blefvo genom- växte af samma -svampart. Se Ann. Sc. Nat: 1837, vol. 8, p- 229. — En: samling af literaturen i ämnet, med: utdrag, finnes i samma tidskr., vol. 9, p. 1, af Dutrochet. ; ÅAnnu mera praktiskt vigtiga upplysningar här- om erhöllo vi af Johannys i Ann. Se. Nat. XI, p- 65 (1839). Han alstrade Muscardine hos ut- vecklade, döda fjärilar, genom att låta dem ligga på fuktig hästgödsel, så att de möglade, och denna muscardine frambragte samma verkningar på silkes- larver, som den vanliga. Ågg, som blefvo "besmit- tade dermed, gåfvo larver; som till större delen dogo af muscardine, men ur de ägg af samma massa, som sednare tvättades med vatten, blandadt med 3 sprit, eller svafvelsyrad koppar eller salpe- tersyrad blyoxid, kläcktes fullkomligt friska larver. Jemförande experiment gjordes med lådor, som be- smittades med muscardine af sjuka larver eller af de nyss omtalade fjärilarne. En del af dessa lå- dor tvättades med de nämda solutionerne, och de larver som derefter uppföddes i dem förblefvo fri- ska, under det de, som uppföddes i de otvättade lådorne angrepos af sjukdomen och dogo. I lin- drigare fall af muscardine-epidemi anser J. venlig- het och de sjuka larvernas flitiga bortplockande kunna hämma förödelsen. [Ref. får härvid tillägga att Muscardine blifvit förmärkt på silkesmaskar här i Stockholm, men utan att göra betydlig skada; hvartill troligtvis :den iakttagna renligheten varit orsaken. Då Joh. funnit nytta af tvättning med vatten, uppblandadt med 4; sprit, är det väl otvif- velaktigt att rent vatten bör göra samma gagn]. Bland de insekter, som göra skada på wvinran- kan , har isynnerhet en liten Lepidopter ådragit sig FSE SVIS 271 uppmärksamheten; genom de: betydliga härjningar den under flera års tid anställt uti vinpläntagerna i Frankrike, nemligen Tortrix vitis (Pyralis: Fabr. Bosc. Pyrale des vignes). : För att kunna uppgifva ett sätt att motverka dess framfart, företog Audouin en. undersökning af desa naturalhistoria. . Han fann att äggen ägas i Augusti på sjelfva bladet af vin- glans och Horn 2 pls snart, eller i September, hvarefter den lilla larven, utan att äta, öfvervin- trar inom en liten silkeshylsa, i springor och ojemn- heter på vinstockens bark i de södra provinserna, hvarest denna växt erhåller en temligen betydlig stam ; men omkring Paris, hvarest vinrankan ej får stam, öfvervintra de flesta larverna på de stöd som sättas för att uppbära rankans grenar, om nemli- gen dessa stöd äro gamla, och fulla af sprickor m. m., men ej då de äro nya och släta. Häraf och tillfölje af alla nattfjärilars böjelse att söka eld-sken, uppgaf han följande methoder att utrota största mängden af de skadliga insekterna: 1:o små ljusbitar sättes uti större fat, som inuti äro öfversmorda med olja, och ett stort antal sådane utsättas i vinplanteringen hvarje afton, så snart fjä- rilarne börjat visa sig i Augusti. Dessa flyga då kring ljuset och fablilå i oljan, eller sudlas deraf och okbnitnd: 2:o Vinstockarne undersökas noga och de blad bort- plockas på hvilka ägg finnas. Detta anser Audouin vara det mest Mörka tetira medlet. 3:0 gamla ojemna stänger användas till stöd under grenarne, för att uppsamla de larver som utkläckas. [Naturligtvis är meningen härmed, att sedan om vintern borttaga dessa i och låta döm ligga i vatten till nästa sommar, då de derpå sittande larverne drunknat och samma - stöd åter kunna användas, eller satt sent på hösten uppbränna dem med de 272 derpå sittande larverne]. Ann. Sc. Nat. Vol. 8, p: 1 och 65 (1838). Audouin utgifver ett särskilt arbete: Histoire des Insectes nuisibles å la Vigne & preféerablement de la Pyrale (1 vol. 4:o med 23 PI), som skall innefatta en fullständig naturalhistoria öfver de in- sekter af flera ordningar, hvilka skada vinran- kan. Det utkommer i 5 å 6 livraisons å 12 Frans per livr. Uti Champagne och Burgund finnes ej den förut omtalade insekt-arten, men i dess ställe ska- das vinrankan der af en annan art, Tinea ambiguella Häbn. af slägtet Cockhylis Treitschke; dess larv är blekt violett-röd. Derom se Audouin i Institut 1837, N:o 222. Walckenaer har gjort en högst intressant samling af underrättelser om de insekter, som i äldre och nyare tider varit kände såsom skadlige för vinrankan, samt om de medel som varit bru- kade mot dem. Den innefattar många vigtiga hi- storiska och linguistiska upplysningar, och är införd 1 Annales de la Soc. Ent. 1836, p. 219. Att Haltica oleracea är en af de skadligaste in- sekterna på vinrankan, nämnes i Ann. Ent. 1837, p. XLIX. Vid Montpellier anställdes år 1837 pro- cessioner af munkarne och presterskapet i anledning af dess härjningar. 2:0 Coleo- Carabici äro i allmänhet rofdjur både såsom ptera larver och utbildade insekter, men några af dem, hafva sedan längre tid tillbaka varit uppgifne så- som växtätande. Nu anföres åter, i Ånn. Ent. 1837, Bulletin, att Amara trivialis , hvilken blifvit funnen såsom en sällsynthet vid Paris, i Juni 1837, lefde af fructificationen af ”Anagallis sylvatica”, ”de la 273 la fam. des graminees” "). Der nämnes äfven att Bembidium och Zabrus lefva af växters frö eller fröredningsdelar, och att en Coccinella lefde af parenchymet i bladen till Bryonia. — Att Amare äta vegetabilier försäkras af Guérin i Revue Zool. 1838, p. 123, hvarest förut kända jemte nya fakta anföras. Under namn af Observationes Entomologice har O. Heer utgifvit en hiten brochur, (36 sid. 8:o med 6 tabb. Turici &c. 1836), som innehåller förvandlingarne af Coleoptera: Carabus auronitens, depressens, hortensis, Cychrus rostratus, Staphyli- nus olens, Dyticus margmalis, Silpha alpina, Pis- sodes picex, Bostrichus cembre, Chrysomela Escheri. Alla äro bra afbildade med detaljer. Ett par af de beskrifna larverna kunna dock ej med säkerhet sägas tillhöra de insekter som angifvas, då förf. ej erhållit dem utkläckta, hvarföre hans artbestämning endast beror på en gissning, som möjligtvis kan vara riktig, men som äfven kan föranleda mycken förvillelse, och alltid borde undvikas. Detta är förhållandet med de larver som förf. anser tillhöra Carabus hortensis och depressus. Carabus-larverne äro kolsvarta, jemnbreda och ganska lifliga, med 2 korta horn i bakre ändan. De höra till de aldra svåraste att få förvandlade; det har åtminstone ännu alltid misslyckats för mig. Larven af Staphylinus olens lefver i djupa hålor, som den gräfver i jor- den med mandiblerna, och hvarest den lurar på rof. Förf. hade låtit sina exemplar äta Helices. Ett annat med mycken omsorg utarbetadt verk är De Haan, Memoires sur les metamorphoses des +) Vid ettdera af namnen har här en felskrifning blifvit be- 2 gången. Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. 18 274 Cöleopteres , särskilt afdraget uv Nouv. Annales du Museum dhist. Nat. tome IV, p- 125, (1836), 40 sid. 4:o, med 19 ej color. tabb. Det innefattar hvad som varit bekant af Lamellicornernas förvand- ling, med många och goda tillägg, detalj-figurer af mundelar, fötter m. m., samt många anatomiska undersökningar. De beskrifna arterna karakterise- ras både efter yttre och inre delar. De äro af slägtena Oryctes, Scarabeus (Geotrupes Fabr.), Cetonia, Melolontha , Trichius, Hoplia , Aphodius och Lucanus. Om några utländska arter äfvensom om Hoplia gäller detsamma som nyss anmärktes, att de äro gissningsvis bestämda. Larven al Staphylinus olens finnes dessutom afbildad och beskrifven i Guérins Mag. 1836, Classe IX, pl. 165. Enligt Waltl skulle larven af Oxytelus de- pressus tidigt om våren finnas i mängd på bladen af Anemone nemorosa (Isis 1837, p. 277); härvid yttrar dock Germar tvifvel, som synas mig väl grundade, i sin Zeitschrift 1, p- 366. Åter har -en insekt blifvit funnen, som lefver under hafsvattnet, nemligen Micralymma Johnstoni, som beskrifves af Westwood 1 Jardines Magazine 2, p. 130: Larver och pupor hade blifvit funne tillsamman med imagines, som anses tillhöra famil- jen Omalina. Den derjemte lemnade beskrifnin- S egentliga Staphylini. Larverne af Telephorus fuscus och lividus CCantharis LE. Ghl.) beskrifvas af Blanchard, i Guérins Magazin 1836, pl: 168. Detär dessa svarta, mjuka larver, som man ofta om vintern träffar hos oss, uppkrupne på snön, och som: då vanligen, an- ses vara nedfallne med snön. - De lefva af rof och bli puppor i Maj. Den sednare arten har mandi- sen af Larven passar oanska väl på en larv af de P d FE SA —— LÄ En 275 blerne, antennerne, palperne och fötterne: något rödaktiga, och angifvas hafva några små röda strek på kroppssegmenterna, hvilka jag dock ej funniv hos samma art 1 Sverige. — Larven af Teleph. ru- fus beskr. af Waterhouse i Ent. FTransact. 1 p. 3, pl. 3, fig 3. Länge' voro förvandlingarne af slägtet Buprestis obekanta till dess de nu, nästan på en gång blef- ve upptäckte, af flera arter i olika länder. De hafva myeken likhet med dem al Cerambycini och lefva liksom dessa under bark och inuti ved, men larverne hafva första segmentet oformligen stort. Den af B. berolinensis omtalas af Audouinm i Anm. Ent.: 1836, Bullet. p: XVII, ehuru han då endast tyckes; hafva haft anledning tro, att den tillhörde nämde art. Samma år omtalades anatomien af lar- verne till B. Mariana och Agrilus biguttatus af Ham merschmidt, vid mötet 1 Jena (se Isis 1837, ps 505). År 1837 beskref Ratzeburg flera arter i sitt förut nämda arbete ”Die Hits OR ET och Aubeé, beskref larven af Agrilus viridis+ Ann. Ent. 1837, p- 189, pl. 8, fig. 6—12. Den skall hafva gjort betydlig skada på björkarna i trakten: af Paris. karven af den: stora Bupr. (Sternocera) Chrysis från Afrika erhöllos derigenom att ägg, som blefvo lagde af ett hemskickadt exemplar, under vägen kläcktes: De äro kort beskrifne af Guérin i Revue: Zool. 1839, p- 260, och skola afbildas i zoologien till Delesserts resa. Åggen sägas hafva 9 tillldmered 3 i längd och 6 i bredd (1). Hävbjäl kan nämnas att jag först år 1838 fick larven utkläckt af B. 4pun- ctata, efter att i många år hafva känt den, utan att kunna få den förvandlad till imago. Den är ej sällsynt i torra, unga granstammar, t. ex. gärds- gårdsstörar, i hela Sverige, alldeles hvit, smal med nästan cirkelrund, platt framända, af 3-dubbel ” 2760 bredd mot den öfriga kroppen. Samma form haf- va de öfriga kända Buprestis larverna, med un- dantag af slägtet Agrilus , som hafva mindre bredt främre segment och en egen, besynnerlig, hornar- tad sax i kroppens bakända. Notoxus mollis lefver såsom larv af Anobii- larver, som den uppsöker i deras hål uti ved. Den är rosenfärgad; beskrifves af Aubé i Ann. Ent. 1838, p. LVI. Samma lefnadssätt har Clerus formicarius , men båda kunna sjelfva äta sig gångar uti torr ved. Larven af Piinus fur, som är väl bekant såsom skadlig i alla mjukare växt- och torra djurämnen, blef i Paris funnen i otalig mängd uti mjöl, enligt Audouin, Ann. Ent. 1836, p. LX. Larven af Helops lanipes beskrefs af Blan- chard 1 Guér. Mag. 1837. Colaspis barbara gör enligt Leon Dufour mycken skada i Spanien, genom att förstöra Lu- zernfälten, Bönderne uppfånga dem med håfvar, ungefär sådane som de, hvilka vanligtvis användas för imsektsamling. Af den korta beskrifningen ser man blott att larven är svartaktig, utan hår och temligen lik chrysomelz-larverne. Ann. Ent. 1836, p. 371. — Daube omtalar detta ämne i Bulletin af Ann. Ent. 1836 och 1837, p. XLIX. Att upp- samla larver och imagines med håf gör föga nytta; ban anser tjenligare att bortplocka honorna, som efter parningen, i början af Maj, utsvälla, såsom Chrysomelina pläga göra, och lägga äggen på top- pen af Luzernståndet. Bästa medlet säges dock vara att vid denna tid på fälten utsläppa höns, som begärligt äta msekterna. Om larven af Chlythra 4punctata se Revue Zool. 1838, p. 122. Den ansågs tillhöra en Xylo- phag i Silbermanns Revue 1, p- 832. Cremiere anförer den såsom lefvande i myrstackar, i Ann. 22 Ent. 1838, p- LII. Under vintern har jag i Sve- rige träffat den hos Fornica rufa, jemte ' larverna af Cetonia 2Xxnea; men om våren fann jag den en gång uti en björkstubbe. Den är hvit med brunt hufvud, och bärer alltid på sig ett ovalt, svart bo som den bildar af sina exerementer. Larven af MHaltica chrysocephala skall lefva i rotmärgen af kålväxter; Isis 1837, p. 526. Den beskrifves ej. Bättner hade funnit larven af Ånthribus latirostris i torr aspved. Den beskrifves ofullstän- digt, såsom hvit och mjuk, Isis 1838, p. 370. Audouin omtalar en förstöring af ekar Viennerskogen genom Scolytes pygmeus, i Ann. Eur. 1836, Bull., p. XV och XXX, samt 1837 Bull. p. I. Den gör, äfven såsom fullbildad imsekt, skada; den äter små hål genom barken in till safven hvar- igenom saften förrinner och trädet försvagas. Föl- jande året anfalles det åter, då ägg läggas i såren, och trädet dödas af larverna; men om dessa ej tillkomma återfår trädet sin kraft. Feisthamel afhandlar samma ämne i Ånn. - Ent.: 1837, p. 393: Om förstöring af skog genom Curculio pini och notatus se Ratzeburg i Act. Bonn. XVH, 1, p. 423; men detta ämne afbandlas mera i samman- hang uti hans förutnämda arbete, die Forstinsekten. Leon Dufour beskrifver fyra nya arter Al. Miner Odynerus , med deras lefnadssätt, neml. O. Reaumu- ET rit, consobrinus, cognatus och rubicola. Han anser den första vara den af Reau mur beskrifna Guépe solit. (i Memoires tom. VI, p. 247, pl. 26, fig. 2), som föder sina ungar med små gröna larver i cy- lindriska hål i lerväggar, med gallerlik ingång. D.: rubicola urhålkar stjelkarne al vubi, och inläg- ger der 5 å 6 ägg. Of anpå hvarje ävg lägger hon 278 till föda åt den larv som derur kläckes, ett lag af små gröna insektlarver. Det är märkvärdigt att ungen ur det sist lagda ägget först utvecklas till insekt, och först utkryper. I annat fall skulle de Svaslgrasie förstöras då de underliggande började arbeta sig fram. Larven är Brspdset med — hvitt hufvud. Den qvarligger såsom larv öfver vintern, hvilket D. anser vara ovanligt bland dessa insekter, blir pupa om våren och utkläckes i Maj—Juni 1 ett tillägg (p- 104) lemnar Audouin flera upp- lysningar härvid. Den citerade larven hos Beau- mur är O. spinipes. — En annan art, O. cognalus? Durf., bygger i i syrengrenars märgkavitet, ch imläg- ger små gröna Tinex-larver till ungarnes föda. Westwood afhbandlar segmenterne hos de fotlösa Hymenopterlarverne, i Entom. Trans. 1838, och gör der samma anmärkning, som jag gjort i Eries Årsberättelse 1834 , Pp. 80: att Imagos hufvud allenast uppkommer från adv hufvud, dun man, till följe af observationer, som blifvit gjorde nära hudombytet, ansett det motsvara 2 eller flera af larvens främre segmenter. Larver och ägg af Jchneumonides beskrifvas af Hartig i Wiegmanns Arehiv 1837, p. 151. — Larven af ”Cryptus bombycis n. sp-”, ur larven af Bombyx qvercus, med figur, se Boudier i Ann. Ent. 1826. Om boppande Jchneumon-puppor, se Isis 1839, p- 667. De arter al Lophyrus, som lefva på Pinus syl- vestris och deras förvandling beskrifvas noggrant och med goda figurer, af Fintelman, 1 Act. Bonn, XIX, p. 247. De äro L. pini, pallidus och socius. Larven af Tenthredo (Athalia) centifolie Panz, som lefver på kålväxter, gör under torra år ganska mycken skada på Turnips. Åren 1782, 1818 och 1835, blef denna växt nästan totalt förstörd deraf i södra och östra delarne af England. Den är svart med grå sidolinia, +—3 tum lång, och har 11 par fötter. Den träffas, 1 olika generåtioner under hela sommaren. Såsom medel mot förödelsen före- slår Yarrell att med käppar slå på stånden, hvarigenom larverne mnedfalla då man bör hafva utsläppt höns och änder på åkern, som förtära dem. Genom bränd kalk, som flera gånger ströd- des öfver, hade ett angripet åkerfält blifvit räddadt. (Yarrell Zool. Trans. 2, p. 67. — Isis 1838, p. 36). Dahlbom asks de äggläggningen, larven och imago af Cimbex fasciata i Isis 1837, p.- 76, och JNematus conjungatus ibd., p- 168. Af den sednare lefva årligen två generationer, ”liksom af alla Nemati”. Den utförligaste och rikaste samling af be- skrifningar, som utkommit öfver larver af Ten- thredinides innehålles uti Hartigs Blattwespen , som omtalas längre fram under Hymenoptera. Allt som förut varit bekant om dem finnes deruti in- taget med ganska mycket nytt, så väl i anseende till flera larv-arters beskrifning, som utredandet af deras delar och generiska olikheter. En ny beletiftele på den flera gånger omta-t:o Dipte- lade, men ännu blott till namnet öbndas Oeustres hominis , hvars larv skulle lefva under menniskans hud, erhålles i Gazette Medicale 41839, N:o 20. Det säges mnemligen att den finnes på Trinidad, Guadeloupe och i Cayenne. Larven kallas på först-- nämda ställe Maringuin och Gusano del Monte (bergsmask). Indianerne kalla den Flugucuru. Bul- naden, som den förorsakar på huden, liknar en fu- runculus och är ganska smärtsam (Fror. Not. XI, 9). De Ocustrus arter, som lefva uti hästen hafva blifvit med utförlighet beskrifne af Numann, i en liten brochur, som är på tyska öfversatt under 280 titel: äber die Bremsenlarven im Magen der Pferde 8:o, Berlin 1837, 120 sid. m. 2 Kupfert. — Arterne äro: O. eqvi, hemorrhoidalis, salutiferus och nasalis. Den af Clarke beskrifna larven till O. veterinus anses af Numann hafva tillhört O. hemorrhoidalis , af hvars larv 2:ne varieteter förekomma, om hvilka N. ej med säkerhet kan uppgifva grunden till olik- heten. Förf. har räknat 1065 larver af O. equi i tarmkanalen af en enda häst. ÅAggen läggas på hästens hår, hvarest de klibba fast och qvarsitta tills larven kryper ut, då hästen slickar dem i sig. O. egvi skall mest lägga sina ägg på hästens fram- del, och särdeles på framfötterna. Larverne ut- komma med excrementerna och bli puppor samt utkläckas under hela sommaren. De af O. hemor- rhoidalis haka sig vanligen fast in ano, och hlifva der qvarsittande en tid innan de affalla för att förpuppas. I allmänhet synas dessa larvarter ej förorsaka hästarne någon betydlig olägenhet; det hörer till de ytterst sällsynta händelserne att de genomborra tarmhinnan. De äro högst seglifvade; Förf. har behandlat dem med många olika gifter, både af växt- och mineralämnen, t. o. m. arsenik, och de lefde dock flera dagar. Det är således ej tänkbart att de skulle kunna fördrifvas genom ett medel som gåfves hästen invertes. De lefva i alla gasarter och längst i kolsyre-gas. Denna gasart ut- vecklas beständigt från dem, och Numann har iakt- tagit att de förbruka en lika stor del, som den utvecklade kolsyran, af den gasart hvari de ligga, t. ex. af syrgas, svafvelbundet väte o. s. v. Åtskilliga Dipterlarver, som lefva parasitiskt uti utbildade Hymenoptrer, beskrifvas af. Leon Dufour i Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, p. 14. Dessa beskrifningar bli af mindre värde, då ima- gines förblifva obekanta. De flesta synas vara af 281 Tachinie eller åtminstone Muscides; men en (lig. 14) ur Hylotoma cerulescens, visar en ovanlig form. Pen skulle hafva 20 å 25 segmenter och hårdt hufvud; lefver af insektens fettkropp. År kanhända af en Rhipipter. Af Bouché finnes en afhandling om Dipter- larver i Act. Bonn. XVII, p.- 493. Han beskrifver riktigt de främre andedrägtshålen, samt segmenterna hos Therevas och Scenopini larver, som synas hafva dubbelt antal mot det vanliga, genom en afdelning midtpå hvarje segment; men har alldeles oriktigt begrepp om hufvudets bildning hos Diptera. Det uppkommer nemligen hos dessa, såsom hos alla insekter allenast från larvens bufvud eller främsta segment, och ej från de delar som hos larven in- neslutas i flera af de främre segmenterne; men hos många larver händer det, att hufvudet, genom sin hastiga tillväxt kort före förvandlingen till pupa, eller till och med kort före hvarje hudombyte, då "yttre huden lossnar, uttränges ur sitt förra rum, till större eller mindre del, och derigenom kom- mer att fylla ett par af larvhudens främre seg- menter ”'). Fr. Boie om förvandlingen af inländska Diptera, innehåller inga egentliga beskrifningar af larver, men många goda upplysningar deröfver. 29 arter nämnas. Det mest interessanta är, att Cordylura apicalis Mg. är parasit i Noctuze-larver. Metamorphosen af Xylophagus marginatus be- skrifves af Wesmaél i Ann: Ent. 1837, Bullet.,; p- 89; Institut N:o 221; Isis 1837, p. 856. Larven lefver under barken på poppel, och förvandlas inom den qvarsittande laryvhuden, som har mycken ;") Jemför hvad jag härom yttrat i Fries årsberättelse 1834, sid. 80, not. 282 likhet med den af Sargus. [Detta är märkvärdigt då larven af X. ater och cinctus har en helt an- nan form, och afkläder sig larvhuden då den blir pupa. — XX. maculatus förhåller sig deremot såsom marginatus]. Larven af X. maculatus lefver i mult- nande aspar enl. Sahlberg, Act. Fennica 1, p. 163. Af Perris beskrifvas flera små Diptrers lar- ver i Entom. Soc:s Annaler 1839, nemligen Lon- chea parvicornis och Teremyia laticornis Macq. (högst närslägtad med Lonchaa) p. 29, Syphonella nucis nv. sp. (vära Heteromyza) ibd, p. 39, och Scatophaga serotina, p. 48. Den förstnämda lef- ver i rotskott af 'Triticum repens, som bli van- skapliga, klubblika, af 2—3 tums längd, fjälliga och ihåliga, med hål i ändan. Den blir pupa uti denna växtdel och utkläckes vid olika tider under hela sommaren. — Larverna af Sypbonella nucis äro äfven af den bland flugorna vanliga formen, mjuka och hvita, och lefva i nötter, hvarur Cur- culion-larver utkrupit, då den lilla flugan inlägger sina ägg genom det gjorda hålet, i den öfrigblifna delen af kärnan. Ur en gall-utväxt på ”Erica Scoparia” i södra Frankrike erhöll Leon Dufour en Cecidomyia och en Eulophus. En annan Cecidomyia mn. sp., lefver enligt honom inom ett hvalf på barren af Pinus maritima (Ann. Ent. 1838). Samme författare beskrifver larven af Ceropla- tus Reaumurit i Ann. Sc. Nat. XI, p.- 193. Anatomi Många andra i svampar lefvande Dipterlarver 2övamP-heskrifvas af Leon Dufour i Ann. Sc. Nat. XII, p- 1, jemte deras metamorphos och anatomi. Svamp- myggens larver (Mycetophila m. fl.), hafva kort tarmkanal, med 4 stora salivekärl (silkeskärl) fram- vid munnen, 2 blinda sidokärl vid slutet af magen och 4 gallkärl. D. har endast funnit antenner hos 283 larverne af Macrocera. — Tarverne af: Svampflu- gorne (Anthomyia, Drosophila, Helomyza) hafva deremot tarmkanalen dubbelt längre än kroppen, ; 2 korta salive-kärl, 4 små blindkärl vid magen och 4 ganska långa gallkärl. Larverna af Raphidia och pupan af Panorpa so Ra- beskrifvas af Fr. Stein i Wiegm, Archiv 1838, ng 315. De förra äro, för sin storlek, glupska rofdjur, som på trädstammar o. d. jaga små insekter. För förvandlingen äter sig larven ett hål i bark, hvar- est han blir pupa. Under detta sednare tillstånd är den i början orörlig och ligger på sidan, men snart vinner den styrka och kan krypa omkring. Uti sin lilla kammare sitter den då alltid stödd på fötterna och utkryper derifrån före sista förvand- lingen. Den är således en fullkomlig länk mellan rörliga och orörliga puppor. Förf. beskvifver. 4 arter larver, men har blott lärt känna förvandlin- gen af R. crassicornis. — Panorpa förblifver ännu okänd under larvtillståndet. Den pupa som här beskrifves blef funnen i jorden, vid roten af ett träd. Om de högst märkvärdiga Rhipiptera hafva faser några fakta blifvit bekantgjorda, som väl nu tyckas as göra dessa djurs beskaffenhet ännu mera gåtlik än förut, men som dock utan tvifvel komma att leda oss till en riktig kännedom derom, då det väl ej kan betviflas att forskningen på ett så mbjudande fält fortsättes. Leon Dufour beskref larven af Xenos Rossi i Ann. Sc. Nat. VIT, p. 18 (1837). Den är aflång, hvitaktig, fotlös, nära 4 franska linier (3 tum) lång, har 9 å 10 segmenter, och ett stort platt, 3-kan- tigt, hårdt hufvud; lefver, såsom länge warit be- kant, mellan ryggsegmenterna på Polistes gallica + södra Frankrike. Pupan har mycken likhet med 284 larven. En annan Rhipipter-pupa, al” okänd art, fann han på Sphex sabulosa, och beskref densam- ma på anförde ställe. Denna, eller kanske en annan art, fann Sie- bold på Sph. sabulosa och Miscus campestris vid Dantzig, och beskref den uti sina Beyträge zur Gesch. d. Wirbell. Thiere. Han kallar den Xenos Sphe- gidarum , och beskrifver äfven de inre delarne. På ryggen synas 3 mörka punkter efter hvarandra, hvilka äro öppningarne för 3:ne små rör, som gå in uti abdomen, och der öppna sig inåt caviteten. Uti denna ligga, omkring den blinda tarmkana- len, en mängd ägg, ur hvilka utvecklas små mörk- blå djur, af utseende nästan som Podurex, och försedde med en likadan hoppsvans, samt med ögon, och en i båda ändar blind tarmkanal! Dessa små djur utkrypa genom de 3 rygghålen. Siebold anser dessa högst besynnerliga varelser för parasit- djur; men Westwood, som äfvenledes funnit mot- svarande små kräk hos larven af Stylops , framställer en annan åsigt. Han förmodar nemligen att honan af Rhipiptera, liksom den af Psyche, aldrig blir så utbildad som hannen, utan alltid bibehåller ett larvartadt utseende, och att således de djur som man vanligtvis ansett för puppor, äro fullbildade honor. De omnämde små djuren skulle då vara ungarne eller larverna i sitt första stadium. Detta låter högst sannolikt; men ännu återstår den inom insektklassen oerhörda omständigheten, att larverna i sitt första stadium skulle äga er helt annan bild- ning än den som de sedan erhålla. (Se Entomol. Transact. 1839, p- 184, (jemför äfven Wiegm. Arch. 1839, 2, p. 287, hvarest Ericsson gör flera till- lägg efter egen undersökning). FESTER 285 Uti Entomol, Societetens i Paris Annaler 1837, Sr Bullet. p. LI, annonceras, att man i Paris uppfun- par nit en composition som kan användas till bottnar till in- i insektlådor, och som i detta hänseende föllkomt”Frädor. ligt ersätter kork. Det kan efter beställning er- hållas i skifvor af den storlek och form man åstun- dar, och blir betydligen mindre dyrt än korkskif- vor, nemligen 40 centimes (d. ä. ungefär 9 sk. b:0) för qvadratfoten, då skifvor köpas på stället. I Sverige blir blotta korken mer än dubbelt dyrare, och man slipper den svårighet som alltid möter att få den sönderskuren, samt osäkerheten att erhålla duglig kork. Jag har ännu - ej haft tillfälle att pröfva dessa bottnar, men förmodar att uppgiften är riktig, då den blifvit intagen i nämde tidskrift, och bottnarne sägas vara pröfvade och befunne goda uti Hr Servilles stora samling, som först skall hafva blifvit dermed försedd. Åmnets sam- mansättning uppgifves ej. Större delen af Skandinaviens entomologer uppräknas af Grefve Mannerheim i Bullet. d. Moscou 1837, N:o VIII, hvarest han rättar de stora felen i uppgifterna uti Gistls arbete ”die jetzt le- benden Entomologen. På omslagen till Isis under föregående åren, isynnerhet 1838, har Waltl i Passau annonserat byte och handel med insekter, isynnerhet sällsynta Coleoptera, till bestämda priser. COLEOPTERA. — Den vanligen brukliga, Systema- Geoffroy-ska indelningen af Coleoptera, efter tars- tik ledernas antal, har ofta varit klandrad såsom arti- ficiell och onaturlig, då ganska många närslägtade former hafva olika antal tars-leder, och således kom- ma att uppräknas i olika afdelningar af Ordningen. 286 Likväl har ännu ingen kunnat uppgifva em bättre indelningsgrund, hvarigenom en redig öfversigt kunde bibehållas, af de talvika formerna, ehuru flera försök. blifvit gjorda. Ett sådant framställes af Streubel i Isis 1839, p. 126, ianledning af Sta- phylinernes affiniteter. Han anser nemligen, med rätta, dessa komma närmare ivtill Sipha och andra Clavicornia, än intill Carabici, bredvid hvilka de vanligtvis uppräknas. Det uppgilfua Sehemet är följande: 1:o Cryptomera Burm. 1 Bhynechophora (”larve apode”): Bostricina, ne culionina och Bruchoidia (med Rhinosimus, Oe- demera ms. (l.). 2 Lignivora (”larve micropodix”): Xylotrugea, Ca- pricornia, Sternoxi. FJ —— (”larve maeropodie”): a) Chysomelina. 5) Erotylina (med Triplaces, Diapeviales, Myce- tophagi &c., Coccinellz). c) Heteromera (Stenoptera, Melasomata och Tra- chelophora). 2 ”Isocera” [troligen Isomeral]. 1 Secrricornia (Malacod., Macrodactyla Latr, Otio- phora med Gyrinus). 2 Entomophaga (Carabiei och Dytiei). 3 Saprophila a) Brachelytra med Pselapbi. 6) Clavicornia (Necrophaga och Byrrhina Latr, Celeripedia: nemligen Scaphidia, Clerii, Tri- chodes). : c) Palpicornia. 4 Lamellicornia. Man kan ej neka att denna anordning inne- fattar många ganska naturenliga sammanställningar, och i. fall författaren hade angifvit karakterer för afdelningarne, så hade han derigenom gjort veten- skapen en verklig tjenst. Men det är svårt, och 287 fordrar mångåriga grundliga forskningar, att finna den öfverensstämmelse i form mellan de samman- hörande arterna, och deras olikheter med alla andra, hvars uttryck i ord vi kalla zoologisk karakter, hvaremot det är ganska lätt för en hvar, som är något hemmastadd med ämnet, att uppgöra sche- mata utan karakterer, eller blott försedde med så- dane som ej passa på föremålen; t. ex. de ofvan från Burmeister lånade uttrycken ”larve apode”, ”micropodie” och ”macropode”. Det bör nemligen anmärkas att larverne af Oedemera hafva större fötter än en ganska betydlig del bland dem af Chrysomeline, och att en stor del af Cerambycin larverna äro fotlösa. Så länge ej larverna af alla kända naturliga genera äro bekanta, kunna de ej användas för karakteristiken. Jag återkommer till detta ämne vid Lepidoptera. Erichson har lemnmat en öfversigt af de enkla ögonens, eller Ocellernes , förekommande och antal hos Staphylinerne. Dessa, uti de öfriga in- sektordningarne allmänt förekommande organer, finnas blott hos en ringa del af Coleoptera, och de äro der ej så constanta som hos andra insekter, ty inom ett genus, hvaraf några arter äro försedde med oceller, kunna de saknas hos andra arter. Hos Omalinerne äro de i allmänhet 2. Det ovan- liga förhållandet af blott en enda ocell, som Brullé upptäckt hos Anthrenus och närslägtade genera, med Megatoma och Altagenus , förbkornsijör äfven hos Phleobium corticale (Silpha elypeata Mäll), mew ej hos flere bland Staphyliniderne. Eriehson sä- sig äfven hafva funnit en ensam ocell hos: en så kallad Termit-soldat. Hos alla andra kända in- sekter äro ocellerne 3, 2 eller inga. (Se Germars Zeitschr. 4, p- 369). Enkla ögon. Vinglös Scarabeid, Cebrio SAS, parning. 288 Feisthamel meddelar det första kända exem- plet af en fullkomligen vinglös insekt af Lamelli- cornia. Honan af Pachypus excavatus från Corsika och Sardinien, saknar nemligen både alx och ely- tra (Ann. Ent. 1837, p. 257). Audouvuin, som när- mare undersökt denna hona, skall dock hafva fun- nit rudiment af skalvingarne. Genom Graells iakttagelser vid Barcellona, och sednare Mittres, i södra Fraukrike, hafva vi erhållit” underrättelser om flera ganska märkvärdiga tilldragelser vid parningen af Cebrio gigas. Hanen förekommer temligen allmänt på flera ställen i syd- ligaste delen af Europa, men honan är ytterst säll- synt, och dertill så olik hannen, att Latreille, innan dess rätta natur blef bekant, deraf bildade ett eget genus, Hammonia. Hon har nemligen ganska korta, klubblika, 10-ledade antenner och är alldeles vinglös, då hannen har långa, trådlika antenner samt både flyg- och täckvingar. Honan kommer aldrig ut ur den alldeles tillslutna jord- håla, hvari hon tillbringat sitt pupptillstånd, om ej vid särskilt inträffande yttre våld, hvilket är or- saken till dess sällsynthet. I September månad utkläckas dessa insekter från pupporna, hvarefter hannarne, vid inträffande regnväder, arbeta sig fram ur jorden, flyga omkring och uppsöka de ställen hvarest honorna ligga fördolde, ehuru ej ringaste yttre tecken finnes, hvarpå de kunna igenkänna dessa ställen. Hannen gräfver nu ett litet hål midt öfver honans jordeell, insticker derigenom spetsen af abdomen, och parningen försiggår utan att ma- karne någonsin få se hvarandra. Det skall vanligt- vis inträffa, att flera hannar komma tillsamman till hvarje hona, och strida på lif och död om be- sittningen deraf. Till det mest anmärkningsvärda hörer, TIN 289 hörer, att parningen endast sker under regn och oväder. Om solen visar sig under det hannen gräfver, eller till och med under sjelfva parnin- gen, så flyger han genast bort, och han sysselsät- ter sig endast under regnväder med honornas upp- sökande. Åggens utveckling och larverne äro ännu obekante. (Grells i Ann. Ent. 1837, p.: 93. — Mittre, Revue Zool. 1839, p. 53, med tillägg af Guérin om hvad som förut varit i ämnet bekant). Grefve Mannerheim erinrar om den nog besynnerliga omständigheten, att en del stora Co- leoptera, särdeles af familjen Lamellicornia, som under Linnés tidehvarf, och förut, ej voro sällsynte i samlingar, 1 sednare tider ej blifvit återfunne el- ler ytterst sällan kunne fås; hvilket är anmärk- ningsvärdt, då man besinnar med hvilken ifver alla verldsdelars insekter nu samlas och föras till Europa, af personer som endast för detta ändamål göra vidlyftiga resor. T. ex. den beryktade Scarabeus Hercules , som enligt Forsström lefver i rutten ved på Antillerne. Sc. Acteon skall, enligt La Cordaire lefva i Cayenne uti jordhålor, hvarest larverne föda sig af rutten ved. Utom dessa sak- nas nästan alla de stora, sedan äldre tider kända Scarabeerne i Dejeans samling. I Paris finnes de enda kända exemplaren af Goliathus Cacicus och Polyphemus; för en G. magnus betaltes nyligen i England 12,000 Frances; man vet ej engång hvar- ifrån de härstamma, men anledning är att tro dem vara från Afrika, emedan G. micans finnes vid Senegal, och G. regius enligt Erman förekommer på ile de Prince i Guineiska bugten. I Peters- burg har man Sc. longimanus och Elephas, trvo- ligtvis ur M:lle Merians samling. (Bull. de Mo- -scou 1838, p. 225). Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. 19 Literatur: Allmänna Arbeten. 290 Bländ allmänna arbeten öfver Coleoptera nämna vi först Dejeans Catalogue des Coleopteres, 503 sid. 8:o, Paris 1837, som blott innefattar de arter, hvilka funnos i hans samling ”), men som utgjorde 22,399 arter. Första upplagan som utkom 1823, innefattade 6692 arter. « Då andra upplagan i med- let af 1830-talet var nära färdig, blef den förstörd genom en eldsvåda, hvarföre en, åter an- senligen tillökad tredje upplaga, utkom 1837. Den är väl och med sakkännedom bearbetad, och är det enda bland de arbeten som nu finnas, hvilket ger en kort och riktig öfversigt af art-kännedomen inom hela denna Ordo. Den uppgifver blott nam- net, de vigtigaste Synonymerne med författarens namn, och fäderneslandet, för hvarje art. Antalet af genera uppgår till ungefär 2300, hvaribland en ganska betydlig del här för första gången framställes, thyvärr utan karakterer. Man saknar äfven nam- nen på de stora, naturliga genera; som blifvit för- delade i många, t. ex. Elater, som blifvit 'deladt i circa 50 nya slägten med öfver 600 arter, Buprestis, Haltica m. fl. Denna katalog uppräknar 6368 europeiska arter, hvaraf 3 finnas i Skandinavien. Laporte & Gory Hist. Nat. & iconogr. des Coleopteéres (Paris, 8:0, å '6 fr. pr livraison, på ord. papper) innefattar monografier, med särskilt paginering, öfver familjer af Coleoptera. Livr. 25—35 utkom 1839. — Kritiska anmärkningar vid de förra häftena, finnasaf Mannerheim, i Bull. de Moscou 1838, p. 62. Exposition af arbetet se Germars Zeitschr. 1. Castelneau & Gory Hist. Nat. & iconogr. des Coléopteres, är ett annat arbete, hvaraf 28 häf- +) Denna, troligtvis den rikaste privata samling som funnits, skall nu, enligt nyss ingångna underrättelser vara styckevis försåld. 291 ten skola hafva utkommit till 1839 års slut, och hyaraf jag blott känner titeln. Hope the Coleopterists Manual, 8:0, London, Bohn; part 1: 1837, 126 sid.; — 2: 1838, 184 sid. innefattar en katalog på Linnés och Fabricii arter, hänförde till de nyares genera, med kritik och beskrifningar. Detta arbete, som råkat i goda händer, är af ett ganska stort värde för vetenska- pen. De två utkomna delarne innefatta Lamelli- cornia och Carabici. Pris på första delen 7 sh. sterl. Gistl Systema Insectorum, Monachii apud Fleisehmann, 8:o, hft. 1: 1837, 64 sid.; 2: Bern 1839, pag. 65—132; synes vara ämnadt att bli en systematisk beskrifning af alla kända insekter; men åfall förf. blott kunde medhinna Coleoptera, skulle ban hafva uträttat mera än hittills någon anman. Då arbetet synes vara väl utfördt, kan man endast önska att det må fortsättas, men hittills upptager det blott en del af Carabici. Vida flera arter upp- föras än i Dejeans större arbete öfver samma familj, och Gistls är lättare att begagna, då det ej är så vidlyftigt. 5 å 6 arter beskrifvas på hvarje sida, med synonymi. Yttre formen af de flesta slägte- na, och mundelarna af några, upplysas genom enkla .contour-figurer. /; Af Dejean och Boisduvals IconographieFör Euro- & Histoire naturelle des Coleopteres d'Europe, ut-P” fänna: kom 12:te häftet 1836, och 13:de 1837. De inne- hålla hela fam. Hydrocanthari, som är bearbetad af Aubé. (Pris 6 Frances pr livr.). Af Sturms Deutschlands Fauna, mitt Abb. utkom häftet XII, år 41837, och XIII, 1838, de innefatta Ptinores, Scydmznus (21 sp.) och Silpha (med Neecrophorus och Agyrtes). Erichson, die Käfer der Mark Brandenburg, 8:0, Abth. 1, Berlin 1837; 2, 1839, är ett högst 292 rikhaltigt, med största omsorg och sakkännedorå utarbetadt verk, som för oss, i Norden, äger ett synnerligt värde, för jemförelsen med vår egen fauna. De 2 nämda afdelningarne innehålla Ca- rabici, Dytici, Gyrini, Palpicornia, Silphe, Psela- phi, Staphylini och Histeres. En namnförteckning på Miirtembergs Coleo- ptera hafva vi erhållit af v. Roser i Correspon- dentzblatt des Landwirtschaftl. Vereins 1838, och devur särskilt aftryckt. Den genomgår hela Co- leopter-ordningen, efter nyaste nomenklaturen för genera, och innefattar 2500 arter. Så vidt vi känna finnas i hela Skandinavien omkring 2300, och i det egentliga Sverige utom Lappland 2100 arter. Waltl, förteckning på sällsyntare Coleoptera kring Passau, i Isis 1838, p. 263. Der uppräknas omkring 500 arter, och lemnas beskrifning al 22 nya. Fortsättn. i Isis 1839, p. 221: nya arter N:o 23—46. (Heterocerus-Scymnus) med diagnos och kort be- skrifning. Osw. Heer. Käfer der Schweitz, I: 1 och 2, 4:o Neufchatel 1837, ur 2 bandet af Neue Schw. Denkschriften; innehåller Carabici och Hydrocan- thari. Samme förf. har sedan gifvit en omarbetning häraf under namn af Fauna Coleopt. Helvetica, 1, 1, Turici 1838, 144 sid. 8:o. (3 Thl.). Fäster myc- ken uppmärksamhet vid den olika höjd uppåt al- perne, hvarest arterne förekomma. J. Stephens, Manual of British Beetles, Lond. 1838, 12:0. Garnier Carabiques du Dep:t de la Somme, 8:o, 1836; och densammes: Entomologie du Depart. de la Somme, 8:o, 1838. M. Molsant, Hist. Nat. des Coleopteres de la France, livr. 1 Longicornes, Paris 1839, 8:0, med plancher. 293 Camelli, De Coleopteris novis & minus Cog- nitis provincie Novo Comi, Broch. in 8:o, 54 sid. Ticini 1837, innefattar 119 arter. För kännedomen om de föga bekanta Tur- kiska ländernas Coleoptera, kunna anföras Waltls Bidrag i Isis 1838, p. 450, hvarest 140 arter upp- räknas, hvaribland många, som äro nya, beskrif- vas, samt Menétries katalog öfver 237 arter Co- leoptera som äro funne mellan Balkan och Con- stantinopel; Mem. de Petersb. Sc. Nat. V, 1838, p- 1, och Revue Zool. 1838, p- 183. Nya arter från trakten af Caspiska hafvet be- öfrige skrifvas i Bullet. d. Moscou 1837, V, p- 59. Ni reder nen uppräknas i Isis 1838, p. 797. T. Victor Coleopteres du Caucase & des prov. trans-caucasiennes; Bullet. de Moscou 1838, p. 175. Blott få arter beskrifvas. Af Tritoma pi- losum bildas ett nytt genus, Agaricophilus. | T. W. Harris beskrifver nya Nordamerikan- ska arter, i stor mängd, uti Trans. of the. Nat. Hist. Soc. of Hartford (Connecticut), vol. 1, 1836. Se Guérins Revue Zool. 1838, p. 117. Th. Say, nya Coleoptera från Nordamerika, i Philad. Trans. V1l, p. 155; mest Sternoxi, och deribland 72 Elateres. 5 nya arter från Mexico; Revue Zool. 1839, p. 261. Lanier, 21 n. sp. från Cuba; Rev. Zool. 1838, .p. 279. Guérin, nya arter från landet kring Magel- lans-sundet; Rev. Zool. 1839, p. 295. Aubeé har utarbetat 6:te volumen af Dejeans Särskilta a Vv K b beten: Species General des Coleopteres, som innehåller Säter Hydrocanthari och Gyrini; 1 vol. 8:0, 800 sid., canthari. Carabici. 294 Paris 1838 (15 Frances). Kritiska anmärkningar härvid, af en anonym, finnas i Ann. Ent. 1839, p- 67. Hornung beskrifver, i Isis 1838, p. 107, Hydroporus thermalis , som lefver i heta källor, af 40 å 509 RB. temperatur, på Hartz. Den är + lin. lång och närmast lik H. geminus. Erichson söker visa, att slägtet Pteroloma , hvaraf den äldst kända arten finnes i norra delen af Skandinavien, ej börer till Carabici, utan till Silphe, och bör insättas mellan Ägyrtes och Catops. 3 arter beskrifvas. Wiegm. Archiv 1837, p. 119. Chaudoir Tableau d'une nouv. Subdiv. du genre Feronia Dei., i Bullet. de Moscou 1838, p. 3. Hulfl- vudindelningen hemtas af första leden på hannens främre tarser, som är trånsversell. Många nya subgenera framställas. Nya arter af Carabici beskrifvas af Manner- heim i Bullet. de Moscou 1837, N:o 2, p- 3; och af Chaudoir, ibd. N:o 3, p. 1. Schjödte Monografi af Danmarks Amare , i Kröyers tidskrift 1836, p. 38, 138 och 242. 28 arter uppräknas, hvaribland flera nya, med goda beskrifningar: Solier om AÅptinus , Brachinus, Ditomus m. fl. Carabiei, Stridskrift, i Ann. Ent. 1836, p. 691. — Id. om arterne af Stenocheila, Ega, Catapiesis, Trachelizus , ibd., p- 589. Monogr. af Pamborus , Guer. Mag. 1836. Procrustes Duponcheli, fr. Egypten, Barthe- lemy i Ann. Ent. 1837, p. 245. Anm. vid Gorys monogr. af Anthia, se Guér. Mag. 1839. Om gen. Amblycheila och en ny art; Ånn. Ent. 1839, p. 557. så RR RER Ae a 295 Om ÄEnceladus och Siagona med nya arter; Guérin i Rev. Zool. 1838, p. 74. De kända ar- terna uppräknas. . 2 n. sp. af Omus, Reiche i Ann. Eunt. 1838, p. 297, från N. Amerika; 4 arter beskrifvas. Flera allmänna arbeten öfver Carabici äro förut nämda. Erichson genera & species Staphylinorum, 954 sid. 8:o, Berolini, första häftet 1839, 2:dra 1840, med 53 tabb. innehållande beskrifver i Taylors Annals 1839, tre nya arter af Cimex Latr (Acanthia I'br), neml. Columbarius, Hirundinis och Pipistrelli, hvilka lef- va på de djur hvaraf de fått namn. Desjardins Naucoris rugosa, n. sp. från ön Maurice, Ann. Ent. 1837, p. 239. Om Belostoma lemnar Spinola den märkliga underrättelsen, att lufthålen (spiracula) äro olika bildade hos båda könen, och att det bihang i slu- tet af abdomen, som Belostoma har, liksom Nepa, hos det förra slägtet ej tjenar såsom kanal för re- spirationen, utan utgör ett bihang vid generations organerne, hvilket dock ej tjenar till slida åt dessa delar. Hanen har två klor på framfötterne, och har gifvit anledning till bildandet af slägtet Diplo- nycha. Honan har, såsom bekant är, blott en klo. Revue Zool. 1839, p. 112. TOR Spinola Essai sur les Fulgorelles , x Ann. Ent. 1839, p. 133, är en komplett monografi af dessa djur. Arternes antal är 145. Af de 39 ge- nera äro 18 nya. Ett utdrag, som blott omfattar genera med karakterer finnas i Revue Zool. 1839, p- 199. Hela literaturen öfver detta ämne ge- nomgås utförligen, och en allmän, utförlig he- skrifning lemnas af vingarne, thorax, och alla de- lar. Hemipterordningen indelas i 1:o Heteroptera, 2:o Cicadariae och 3:o Pendulirostres, som innefatta Chermes, Aphis och Coccus, på hvilka det 305 det under bröstet liggande näbbets spets skulle hafva en böjning nedåt. Detta inträffar visserligen ofta, men synes mig ej utgöra någon allmänt gällande karakter för dessa insekter. Cicadaria indelas vidare på följande sätt: 1:o hufvudets sido-lober skilde från mellandelen ge- nom intryckta suturer. a) 3 oceller och sångapparat : ”Stridulants” (Cica- | da Latr). RNE iNttan: > d:o : ”Cicadellaires”. 2:o hufvudets sidodelar afskilde genom kölar ”Fullgorelles”. Denna sednare afdelning (les Fulgorelles) för- delas sålunda: Fam. 1. Fulgorites”), pannans sidokölar fortsättas omedelbarligen i dem på clypeus. a) Fulgoroides med Fulgora (laternaria), Phrictus, Encbophora och Pyrops (Candelaria). — b) Lystro- ides med 7 genera. — €) Dictyophoroides, 5 gen. d) Cixioides , 9 gen., hvaraf Cixius (nervosus), DA phax (hemiptera) och Ar2gopus PEETER äro uppgifna såsom svenska. Fam. 2. Issites, pannans sidokölar forsättas ej i dem på Clypeus. e) Issoides 5 gen., hvaribland ' Issus coleoptratus och Ommatiodotus dissimilis skulle vara svenska. — ff) Derboides med 3 gen. samt g) Flatoides med 6 genera. — Våra allmänna små arter af Delphax: dispar och guttula, synas mig hafva sidokölarne på Clypeus bildade liksom Pieciloptera phalenoides, och häruti skilja sig något från D. hemiptera. Dessa små arterna hafva ej varit rätt väl kända af Författaren. +) Karakteren för Fam. 4 har blifvit uteglömd och måste sö- Rep 516, och vid Fam. 2, p. 339. I Revue Zool. uppgif- en oriktigt. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o. 20 306 Westwood monografi af Fulgora och öfver- sigt af ”Fam. Fulgoride”, i Linn. Trans. XVIII, 2, p. 135. Fulgora innefattar här hela afd. ”Ful- goroides” i Spinolas afhandling, med flera arter, än de som deruti anföras, nemligen 27. Flera nya arter af Fulgora äro beskrifna af Guérin i Revue Zool. 1839, p. 183. Germar, Hemiptera Heteroptera fr. Cap., samlade af Drege, beskrifna i Silberm. Revue Ent. vol. IV. Densamme beskrifver 3 nya genera Cicadinai Germ. Zeitschr. 1, p. 287; nemligen: Clastoptera med 7 och Xerophloea med 1 art, från Brasilien, samt Phylloscelis med 2 sp. fr. Nordamerika. Burmeistes monogr. af Darnis, Silberm. Revue IV. Sahlberg beskrifver i Acta Fennica, 1, p. 85, tre nya arter af Fabricii Cicade, från Finland: Cic. lutea, picturata och adumbrata. Aphides. Haliday beskrifver några Aphides, af sub- genera Atheroides och Eriosoma (typ. A. Ulmi gal- larum). Han anser AA. laricis, gallarum abietis och Eriosma /fagi tillhopa utgöra slägtet Adelges Vallot. Namnet Byrsocrypta föreslås såsom nytt generiskt namn för de arter, som bo uti slutna folliculi. (Taylors Ann. vol. 2, p. 189). En tillämnvad indelning af Aphides, i genera, omtalas af Hartig i Isis 1839, p. 667. Morren beskrifver de inre delarne af" Aphis persice, samt en hake, hvarmed de undre vin- garne gripa fast uti de öfre, ”liksom hos Noctuze”. Han visar utvecklingen af de lefvande födda un- garne uti uterus, och antager deras uppkomst der- städes genom en sort generatio Xquivoca, då de ej uppkomma till följe af parning. (se Ann. Ent. 1836, Bullet., p. LXXVI; Bullet. de Bruxelles 1836). 307 Åtskillige underrättelser om Cochenillen (Coc- Coccus: cus Cacti) finnas i Ann. Ent. 1836, Bullet., = Fosga LXVIII, och Institut N:o 192 (1837) af Audouin, samt af samme författare i Institut 1839, p.- 234, hvarest denna insekts acclimatisation på Canarie- öarne säges vara fullkomligen lyckad. Den blef införd dit 1827, men då invånarne ej funno sig vid dess skötsel öfvergafs kulturen snart. Emeller- tid bibehöll sig insekten på den förut der införda Cactus ficus indica, och förökades till en så stor - mängd, att den nu utgör en betydlig exportartikel. År 1786 blef samma insekt förd från Mexiko till Martinique, och ehuru kulturen äfven der öfver- gafs, fans insekten ännu år 1812 qvar i förvildadt tillstånd. Det nämdes förut (pag. 260) att Burmeister Thrips. förenar Thrips med Mallophaga, 'Thysanura, Or- thoptera m, fl., till en enda ordo, och att han af- handlat detta slägte i ett par af sina arbeten. Att Thrips ej har sin rätta plats bland Hemiptera tyc- kes väl vara tydligt, men jag uppräknar dem dock här, såsom vanligt, intill dess att deras rätta plats bland insektskaran blir med mera säkerhet afgjord. Haliday bildar deraf (i Entomol. Magazine 1836, III, p. 439), en egen Ordo: Thysanoptera, som karakteriseras af: ofullständig förvandling, 4 platta, långfransade vingar, kort, mjuk sugsnabel (af La- bium) med borstlika Mandibler, som bilda ett sug- rör; 4 palpi; blåsor i stället för klor på fötterna m. m. Han indelar dem i 6 genera och beskrif- ver en betydlig mängd arter från England. En art, Thrips aptera, beskrifves af Leon Du- four i Ann. Sc. Nat. XI (1839), p. 321. Dess främre tibix förlängas till en lång spets. Märkvär- digt är, att imago fullkomligt saknar vingar, ehuru pupan har rudiment dertill. 308 LEPIDOPTERA. — Med undantag af sångfog- larna finnes i hela djurriket ingen form, inom hvilken den systematiska anordningen står i ett så lågt förhål- lande till den ganska utvidgade artkännedomen, som bland Lepidoptera. Båda visa det besynnerliga feno- menet af en fullkomlig brist på vetenskaplig, efter ar- ternes form, genomförd methodik, under det de euro- peiska arterna i allmänhet och en ofantlig mängd af utländska, äro ganska väl bekanta, och till sina variationer samt lefnadsförhållanden väl utredde. Detta skulle kunna synas innebära en motsägelse; men orsaken till den, inom båda dessa Ordines, ut- bildade artkännedomen är den, att båda innefatta skönt färgade, lätt åtkomliga eller någorlunda storay eller genom andra omständigheter utmärkte arter; som alltid varit föremål för samlares uppmärksam- het, och gifvit anledning till deras afbildande i en mängd plancheverk; genom dessa och genom tra- ditionen mellan samlingarnes ägare har artkänne- domen bibehållit och utvidgat sig inan beskrifnin- gar voro att tillgå. Den nämde bristen i systema- tiken härrör deremot till en stor del derifrån, att arterna af Lepidoptera, liksom af sångfoglarne, visa en så enformig struktur, och så nära likhet i yttre habitus, att de små olikheter, som finnas i yttre formen, hvilka troligtvis till en stor del ligga fördolde under den yfviga kroppsbeklädnaden, äro svåra att uppfatta, och att man ej kan, såsom bland andra djurordningar, af yttre utseendet be- döma hvilka arter som höra närmare eller fjärmare tillsamman. De egentliga vetenskapsidkarne hafva derföre aldrig hunnit, att med en noggrann under- sökning följa den hastigt fortgående utvidgningen i artkännedomen. Man måste äfven undra öfver att de som skrifvit i ämnet, ej begagnat de fördelar, som redan voro vunna. Således har t. ex. den in- 309 delning af: dagfjärilarne, sony Dalman bekantgjor- de i Vetenskaps: Akademiens "handlingar 1816, ej blifvit upptagen och vidare utbildad, ehuru den är ojemförligt naturenligare och bättre karakteriserad än alla de nyare försöken i samma väg. Han af- skiljer nemligen sina Zephyri, Latreilles och de nyares Polyommati, Lycen&e &c., såsom en afdel- ning af de egentliga dagfjärilarne, mellan Hesperia och de öfrige, karakteriserad genom sina transver- sella, af en hvit kant omgifna ögon, små klor m. m:; och likväl inpassas de ännu af Lepidopterolo- gerna, på ett naturvidrigt sätt, mellan de så kallade te- trapoda och hexapoda. — Det har blifvit brukligt att karakterisera Lepidopter-afdelningarna efter larverna. Reaumur var den som började härmed, då han; vid fjärilarnes klassifikation, i sina mästerliga Me- moires , yttrar, att djuren böra klassificeras efter det tillstånd under hvilket de äro verksammast samt mest synas och således äro lättast att insamla. Det kan ej i ringaste mån nedsätta den beundran vi äro skyldige den utmärkte forskaren, att vi hvar- ken kunna bifalla början eller slutet af denna sats, som yttrades redan före den Linnéiska perioden, men vi måste erkänna, att kunskapen om Lepido- pterlarvernes yttre former ganska föga vunnit sedan hans tid. = Författarne till den bekanta Wiener Verzeichniss följde Réaumurs åsigt, och detta arbete har legat till grund för de fleste följande. Man har sagt sig hemta karakterer af larverne, ehuru blott ett ringare antal af dem varit bekanta, och dessa karakterer hafva ganska nära! liknat dem, som blifvit tagne af imagines, deruti, att de in- skränkt sig till firgen, hårigheten o.d., samt varit sådane, att de dels passat på slägten och afdelnin- gar, som de ej skulle innefatta, dels ej passat på många af dem, som de utgåfvos för att definiera. 310 Allt detta har rätt väl blifvit insedt af många, - utan att felet kunnat afhjelpas, och nyligen har en ganska het strid i anledning häraf uppstått inom entomologiska societeten i Paris. Duponchel skref nemligen (i Ann. Ent. 1837, p. 411), en upp- sats i anledning af Guénés längre fram näm- da afhandling om nattfjärilarne, hvaruti klassifi- kationen är hemtad af larverne, och sökte ådaga- lägga att karakterna endast böra tagas af de ut- bildade insekterna. Guéné svarade härpå och flera skrifter uppstodo, som kunna vara af intresse att läsa ”). Otvifvelaktigt hafva de rätt som yrka, att karaktererna för imagines måste hemtas af dem sjelfve, och de måste endast hemtas af deras form, ty all vår kännedom om djuren står på en lös grund, så länge vi ej äga en motsvarande insigt i deras struktur, äfven om denna blott inskränkte sig till det, hvaraf karakterer vanligen tagas, nem- ligen de yttre delarne. Kännedomen om larverna är lika vigtig för vetenskapen, och bör på allt sätt odlas. I fall nära lika många larver som ima- gines vore bekanta, och deras former vore någor- lunda utredde, så skulle de lemna den yppersta ledning för en naturenlig klassifikation af arterna, liksom örtståndet för den af växterna, men den hufvudsakliga fördelningsgrunden borde likväl tagas af de utbildade djuren, liksom af växternas blom- ma och frugt. Det är en lätt method att hemta karakterer af något som ej är bekant, utan som supponeras böra förhålla sig så eller så, men till vetenskapens fortkomst tjenar den föga, eller blott på indirekt sätt. Hvilka orimligheter som häraf uppkomma synes af de exempel Duponchel i +») Se Ann. Ent. 1837 och 8, samt 1839, p. 99, och slutligen af La Cordaire ibd., p. 595. 311 den nyssnämde striden framdragit, t. ex. att Noctua Celsia blifvit klassificerad efter en larv, som utgafs för att tillhöra den, men att denna larv, vid när- mare pröfning, ej kan med någon sannolikhet sä- gas hafva tillhört nämde insekt. Jag har anfört ett liknande exempel vid coleoptera, pag. 287; och på samma sätt förhåller det. sig med den fö- regifna klassifikationen efter lefnadssättet, t. ex. den som blifvit gjord inom Hymenoptera, af S:t Far- geau, hvarest de tydligaste affiniteter sönderslitas till följe af en, troligen mest skenbar, olikhet i lefnadssättet. De ”systemes philosophigues” hvarom så ofta talas, och som ofta anses hvila på en djup grund, då de äro byggde på arternes öfverens- stämmelse i lefnadssätt, förvandlingar, m. m. som ej kan rätt bedömas då dessa arters former äro obekante, äro derföre vanligen uppgjorde efter godtycke och rent af onaturliga, ehuru de ej kunna kallas artificiella, efter det begrepp man vanligen fäster vid denna term. I Frankrike tyckes man dessutom hafva vant sig att kalla alla dem artificiella, som äro uppgjorda efter arternes form. En verkligt artificiell uppställ- ning, consequent utförd efter formen af ett visst organ, har det värdet, att detta organs alla för- ändringar blifva bekanta. Så är förhållandet med Geoffroys indelning af Coleoptera efter tarslederna, hvilken ännu ej blifvit umbärlig. Så var det äf- ven med Linnés sexualsystem, och det skulle vara af största nytta för Lepidopterologien att inom dess särskilta delar, i synnerhet bland Noctue och Geo- metr2e, erhålla hjelp af dylika. Indelningarne ef- ter larvernes utseende, lefnadssätt m. m., äro på sitt vis sådane artificiella klassifikationer, och man kan ej annat än fägna sig öfver, att dessa, i alla afseenden vigtiga omständigheter, derigenom blifva mer och mer utredde, men kännedomen derom 312 kan ej få all den vetenskapliga betydelse som den förtjenar, och bör äga, förr än den blir samman- bunden med, och systematiserad genom formför- hållanden. Emellertid har artkännedomen på det förutnämda sättet raskt fortgått bland Lepidoptera, hvilket är en hufvudsak, då arterna, sådane som de antagas, måste anses för enheter i vetenskapen om djurriket, och framför allt böra vara gilfne; snart skall äfven den strängare systematiseringen finna sig fullt hemmastadd, på detta område. Såsom en verklig grundläggning för en vetenskaplig behand- ling af Lepidoptera måste vi anse det stora arbete öfver Europas fjärilar, som en skådespelare i Tysk- land, Ochsenheimer, börjat, och en skådespe- lare derstädes, Treitschke, fortsatt, samt med 10:de volumen, år 1835, fullbordat. Det är med all vetenskaplig noggrannhet utfördt i anseende till de enskilta arterna, men lider af alla de förut öf-= verklagade bristerna i metoden. Det måste blifva den vidare fortsatta forskningens omsorg att af- hjelpa äfven dessa. Bestäm- För entomologien är det af ett hufvudsakligt ning af. ed c RéaumursiNtresse att hafva de arter väl bestämde, som be- De Gtersskrifvas i de äldre, klassiska entomologiska arbe- fjärilar. tena. Réaumurs bekanta Memoires är ett sådant af första rangen; det är ett mästerverk som i alla tider. skall bli ansedt för en af entomologiens grundvalar; men Réaumurs mening var ej att beskrifva arter, utan att undersöka insekterna i allmänhet och lära känna deras utveckling, former och lifsyttringar. En stor del af hans ypperliga iakttagelser gå dock alldeles förlorade, och gifva anledning till förvillelser, om man ej med säkerhet kan bedöma hvilka arter han undersökt, och man kan såsom exempel härpå nämna de förut, p.- 255 omtalade, oriktiga begreppen, som från hans skrifter 313 fortplantat sig ända till våra dagar, öfver gene- rations-organerna hos den allmänna Musca carnaria. För "att undanrödja denna brist utsatte Oken (i Isis 1835, p. 479), ett pris för bestämmandet af arterna i Réaumurs Memoires, hvilket haft till följd 2:ne afhandlingar, som söka att bestämma hans Lepidoptera. Den ena, som erhållit priset, är af P. C. Zeller, lärare vid Evangeliska Bor- gareskolan i Gross-Glogau. Den finnes intagen i Isis 1838, p. 626 och följ., och är med en högst berömlig flit och sakkännedom' utarbetad. -— Den bestämmer så väl de imagines som larver, hvilka finnas omnämde och afbildade i Reaumurs verk, så vidt de kunnat bestämmas, till ett antal af 226, med de namn hvarunder de nu äro kända; men det är lätt begripligt att en del alldeles ej kunnat bestämmas och dessa, som allenast äro 82, anföras i ett bihang. 2:ne register lätta eftersökandet. Det andra försöket öfver samma 'ämne är af C. F. Freyer, i Augsburg, som derföre erhållit an- dra priset. Förf. har ej anfört grunderna för sina bestämmelser, och genomgår blott vol. 1 och 2, med förbigående af vol. 3, som innehåller de minsta och svårast bestämda arterna. Det finnes intaget i Isis 1838, p. 378, näst efter det nyss anförda. Ge- nom dessa båda afhandlingar kunna nu Réaumurs fjärilarter anses kända, och ett nytt värde vara gilvet åt hans utmärkta arbete. Några få olikheter i bestimningarne finnas dock, och dessa upplysas till större delen genom några sednare tillägg, nem- ligen: 1:o Tillägg och rättelser till Zellers af- handling, och kritik af honom öfver Freyers, i Isis 1839 p. 450; 2:o ytterligare rättelser p: 695; och 3:0 Freyer, om Zellers kritik af hans ar- bete, p. 728. Allmän literatur. 314 Zeller har på samma sätt genomgått och be- stämt Lepidoptera 1 DeGeers Memoires (Isis 1839, p- 243), och dermed bidragit till upplysandet af en skatt inom entomologien, som är af lika värde med Reaumurs arbete. Bestämningen var här i allmänhet lättare, då DeGeers artbeskrifningar och figurer, genom inflytande af Linnés arbeten, i allmänhet äro bättre än Réaumurs. Vid de anför- da arterna bifogas ofta upplysningar, som ej höra till DeGeers arbete, men som alltid äro af in- tresse. Jag kan härvid tillägga att de tre Lepi- dopter-arter som Zeller, af brist på tillgång till 7:de tomen af DeGeers Memoires, ej kunnat be- stämma , äro följande: Tom. 7, p. 591, tab. 44, fig. 1—38, ärZygena loni- cere, både larv och imago. Denna art är i Sverige allmännare än Z. filipendule, och dess larv träffas vida oftare. » P- 596, tab. 44, fig. 14, är Hepiolus Hectus Q; fig. 15, ägget förstatadis 3 -Hp- 598, ks 44, fig. 16; är Hepiolus velleda Q Häbn. Ochs. utan metamorphos. Den är i Sverige ganska sällsynt. D:r Adolf Speyer i Arolsen har i Isis infört en följd af ”Lepidopterologische Beyträge”, som äro af ganska stort värde. De äro: 1:o ÖR Antennerne, och dessa delars beskrifning hos hvarje genus eller art, af Papilio t. o. m. Geometra I.. 2:o Om Ocellerne hos Lepidoptera; visar hos hvilka slägten och arter de finnas. Se Isis 1838, p. 277 och 313. Uti ett tillägg ibd. 1839, p. 90, lem- nas ypperliga anmärkningar ötver Lepidoptrernes systematiska anordning. T. ex. Ocelli finnas hos Nociue, men ej hos Bombyces. Hos B. coryli, som i många hänseenden liknar en Noctua, och af 315 Ochsenbeimer, i början, ditfördes, finnas de. Lithosia saknar men Euprepia har oceller. 3:o Tillägg och rättelser till Ochsenh. Treitsch- kes Schmetterl. v. Europa, Isis 1839, p. 110. Doyéere om klorna och klolederna hos Pa- piliones > Ann. Ent. 1837, p. 264. En hybriditet mellan Sphinx populi och ocellata omnämnes i Ann. Ent. 1838, p. XI. Uti Germars Magazin 1, p. 367, omnämnes, att hannen af Geometra (Acidalia) örumata under parningen bärer den vinglösa honan upp i träden, och att dessa således ej kunna skyddas mot för- störelse af larverne, genom stammens omlindande med ull och tjära, såsom man vanligen trott. Duponchels Contin. af Goedarts Lep. de France är fortsatt till vol. 7, (Noct. Tom. 6, livr. 12—15, och 7, 1—7), 1836. Livr.å 3 Fr. id. Supplement till samma arbete, Tom. 2, livr. 4—6, och 3: 1—2 (å 3 Fr.). Boisduval icones historique, häftet 42, 1837. id. collect. des Chenilles, ,, 42, +» Freyer Neuere Beytr. häftet 42, 1839, (innehåll af 34—42, se Germ. Zeitschr. 1, p. 351; — af de 4 sista häftena Isis: 1839, p. 227). Fischer Edl. v. Röslerstamm, microlepidopt. hft. 11, 1839. Boisduval, Hist. Nat. des Ins., Species gene- ral des Lepidopteres, Tom. 1, 690 sid. 8:0, Paris 1836, tillhörer Suites å Buffon, som utgifves af Roret. Detta arbete är ämnadt att upptaga alla bekanta arter. Första volumen innefattar större delen af Papiliones hexapodi, eller Papilionides och Pierides. Uti inledningen lemnas en öfversigt af alla methboder för Lepid:s uppställning, hvaraf det synes att förf. känt Dalmans nyss förut nämda arbete deröfver; man måste blott undra öfver att 316 han ej följt dennes anvisningar, utan hellre lemnat en systematik, som är alldeles lik den vanliga, och som skall vara grundad på förvandlingarne. Boisduval Genera & Index methodicus Lepid. Europxorum, Paris 1839. O. F. Constant Hist. Nat. des Papillons,; suivie d'une maniere de s'en emparer et de les conserver en collections, ansi que les chenilles, et celles des ver å soie, Paris 1839, 16 — synes vara ett arbete för första undervisningen. Wood, Index Entomologicus, or a complete illustrated Catalogue of the Lepidoptera of Great Britain, London: 1833 & seqq. 12:o å 7+ Frances pr Livr. lärer nu vara färdigt. Det var ämnadt att utgöras af 22 häften, och det 20:de utkom år 1838. Ganska många, temligen' små figurer stå på hvarje planche; alla af ungefär lika storlek; de större äro således betydligen reducerade. Hela arbetet skulle imnefatta nära 2000 figurer. — Texten innehåller namn, locus, tid och synonymi, efter samma an- ordning som Stephens följt. Selys catalogue des Lepid. de la Belgique. Boie förteckning på Schlesvig-Holsteinska Le- pidoptera utom Geometra och Tince, 1 Kröyers Tidskr. 1; p. 506 (Papilio-Hepiolus); forts. p. 521 (Lithosia, Noctuzx, Platypteryx), tillhopa 385 arter. Rättelser ibd. 2, p. 127. Sodowsky uppräknar Livlands Lepidoptera i Bull. de :Moscau 1837, p. 117 (N:o V-—VIID. Eversmann om några fjärilar i Ryssland (Papilio, Sphinx) Bull. d. Moscau 1837, p. 3. Graslin om Lepid. från Andalusien; Ann. Ent. 1836, p. 547. | Feisthamel, Lepid. till La Favorites resa, Guérins Mag. 1839. 3147 Kollar, Lepidopt. nov: sp. från Brasilien, Wiener Ann. 2, p. 213 (1839. —- Pap. Stilbon, 6 sp: Castnixe). Bagnion 4 mn sp. från Syrien och Egypten (Syntonis, Episema, Ophiusa, Xylina). Ann. Ent. 1837, -p. 439. Pierret anm. öfver de af honom i Ann. Ent. be- skrifna Lepidoptera, Aun. Ent. 1839, Bullet. p. ÄLII; flera som blifvit framställde såsom nya äro förut be- skrifna, t. ex. Hadena Linne = H. dentina o. s. v. Vid Dagfjärilarnes parning anmärker Bänzel Sradd: ett olika förhållande hos olika naturliga grupper. ' Af Pap. brassice, rape och Daplidice är det han- nen som i flygten bärer honan, men hos P. cre- tegi förhåller det sig omvändt. Denna sednare art skiljer sig äfven från de öfriga Pierides genom ett vingkärl mera (neml. 410) i öfre vingarna. Detta ämne afhandlas temligen specielt och synes kunna bli af intresse. Colias Hecla u. sp., från Island beskrifves af Le- - Febvre i Ann. Eut. 1836, p. 383, pl: 9. Anthocharis Damone mu. sp. fr. Sicilien; Feist- hamel ibd.: 1837, p. 299. Anthocharis Douei, Pierret, Ann. Ent. 1836, p. 367, och 2 vn. sp. Satyri, ibd. 1837, p. 303; från Barbariet. Erycina ; Diorina och - Zeorina, flera n..sp. Mo- risse, Ann. Ent. 1837, p. 417. Papilio Duponcheli fr. Uraguay, Lucas ibd. 1839, p. 91. Pap. Delesserti, fr. Pulo Pinang, Guérin Rev. Zool. 1839, p- 233. Ovanlig form; hörer till -Papilio, liknar en Ida. Om 2 arter som blifvit förblandade under sphinx. Sphinx Cretica, Bugnion, Ann. Ent. 1839, p. 113. Papilio. 3148 Dormoy omtalar det betydliga antal larver af Sphinx Neri, som funnos i Frankrike 1835, i - provinser hvarest de ej förr blifvit sedda. Ann. = Ent. 1836, p- 363. lega Paccard upplyser att Noctue med - begärlig- "het uppsuga den söta vätskan efter Aphides, på grenar och blad, och derföre söka de träd hvarpå bladlöss finnas (Ann. Ent. 1837, p. LXXV). Freyer, anmärkningar och tillägg till Noctue uti Treitschkes Schmetterl. v. Europa. Isis 1837, - p- 208. Guénée, nya genera bland Noctuxe, Ann. Ent. 1837, p. 219. Syntomopus typ: cinnamomea. Dasycampa — rubiginosa. Mcecoptera — satellitia. Xylocampa — lithorhiza, ramosa. Guénée, klassifikation af MNoctue i Ann. Ent. - 1837, p. 311; 1838, p. 107, och p. 201, samt 1839, p. 473. Uti detta arbete äro de hufvudsakliga karaktererna hemtade af larverne, nemligen af de- | ras färg och hårighet, hufvudets storlek, lefnads- = sättet och vistelseorten, liksom i flera förutvarande arbeten öfver samma ämne. Det är otvifvelaktigt gjordt med mycken kännedom, och synes förena arterna temligen väl, så vida de kunna blifva det, efter. dessa grunder; men långt ifrån alla arternas larver äro bekanta, och det skulle blifva svårt att efter en sådan uppställning söka rätt på genus af en art, larv eller imago, hvarom man ville hafva - upplysning, då de speciella beskrifningarna saknas. De Europeiska arternas namn uppräknas under de talrika genera, och de skulle, utan rubbning i karakterer, ganska väl kunna omflyttas på flera - olika sätt. ; 319 Uti Ann. Ent. beskrifvas flera nya arter af Linnés Noctu&e, hvaribland: några hyperboreiska arter, af LeFebvre 1836, p. 389, och deribland Anarta algida och 'amissa från Lappland. Agrotis Desillä fr. N. Frankrike, 1839, p. 95. Agr. Villersi, Hadena Latenei, 1837, p. 173, 177. Cleophana serrata, Acontia Grellsi fr. S. Europa, 1837, p. 299. Donzel, 5 sp. Noctuxe, 2 Geometrae, 1837, p. 471. 2 Hepiolus , Apamea , Larentia, fr. S. Frankr. 1838, p. 429. lö Crocallis lentiscaria fr. Frankr. 1837, p. 13. Den systematiska fördelningen af Tineae är mindre svår än den af Noctux och Geometr&e, då dessa små arter visa tydligare yttre formskillnader, hvilka äfven blifvit mer och” mindre begagnade. Duponchel indelar Tineae, i Ann. Ent. 1838, p. 127, i 32 genera. Från dem utesluter han Litho- sia, Yponomeuta och Phycis, som sägas utgöra egna ”Tribus” af Lepidoptera. Han sysselsätter sig så- ledes blott med Latreilles Oecophora, Euploca- mus, Tinea och Adela. En art anföres såsom ty- pus för hvarje slägte. Slutligen lemnas en öfver- sigt af hvarje slägtes metamorpboser. En vida mera detaljerad indelning af de små lepidoptera lemnar Zeller i Isis 1839, p. 167. Uppställningen är i korthet följande: Fam. 1 ”die Crambus-ähnliche”, med breda bakre vingar, mera utbildade antenner o. s. v. A. Egentl. Crambinae, med tydliga trekantiga fram- stående öfre palpi. Slägtena Chilo Zink., Scirpo- phaga Tr., Crambus Fabr., Eudorea Curtis. B. Phycidee med små, böjda eller inga öfre palpi. Hit höra 7 genera, af hvilka de 6 första ut- göra det förut antagna slägtet Phycis, hvilket Tinezx. 320 namn 'bortgår, såsom tillhörande en fisk. De äro: Myelois Häbn., Ancrastia Häbu., Phycidea Zell., Fpischnia Höbn; > Nephopteryx Häbn., och Galleria Fabr. Fam. 2. Tineacex med smala levt vingar. Hit räknas 42 slägten, hvaraf många äro nybildade. De synas böra ytterligare fördelas i flera familjer, hvartill äfven : förslag lemnas. -— Korta karakterer angifvas för alla genera och 'de tyska arterna upp- räknas med synonymi och kritiska: anmärkningar. Många beskrifvas såsom nya. Himantopterus en ny form af Tineaceae? från Java, beskrifves af Wesmaél i Bull. de Bruxelles 1836; — Revue Zool. 1838, p. 20. Föränd- NEUROPTERA Linn. — Under en längre RM tid har man insett nödvändigheten af en förändring roptera. uti den Insektordning, som biäng uppställde vind namn af Neuroptera,. som uppenbart utgöres af flera högst olikartade: former, hvaraf isynnerhet en stor del; sluta sig ganska nära intill Orthoptera, Ett sådant förslag, tb Brullé, anföres i Årsb. 1833, p. 75. Ett par andra hbafva under de sednaste åren blifvit gjorda, men då de ännu ej synas mig hafva tillräklig grund för att blifva bestående föl- jer jag hellre, tills vidare, den gamla välbekanta indelningen. Ett af dessa är redan nämdt' under Entomologisk literatur. i allmänhet, nemligen Bur- meisters' förening. af sde flesta hiträknade former med Orthoptera och en del af Aptera. Erichson - föreslår, uti: Berl. Midkollingen 1838, p. 10, att såsom Ieuroptera bibehålla alla Jai som undergå fullständig förvandling, nemligen He- merobii, Panorpe och Phryganee. Alla de öfriga skulle j 321 skulle förenas med Orthoptera. Denna sednare ord- ning skulle då blifva karakteriserad genom en så- dan "form på den inre maxillarloben som Fabricius utmärkte med namnet Galea , hård, tandad maxil- lar-spets och djupt klufven änd-del af labium, hvilket allt finnes lika hos alla de Neuroptera, hvil- ka undergå ofullständig förvandling, som hos Or- thoptera. £pizoa, som redan Nitzsch ansåg höra till Orthoptera, borde enligt E. utgöra en egen Or- do, hos hvilken de uppgifne karaktererne ej återfinnas. Uti sin monografi af. Manrtispa (Germ. Zeitschr. 1, p- 147), afbandlar Erichson åter detta ämne och framställer samma hufvudsakliga anordning. Mantispa föres, oaktadt sin utomordentliga likhet med Mantis, jemte Raphidia, till Neuroptera. :— Efter denna åsigt skulle de båda Ordines komma att utgöras af följande former: 20 Orthoptera. Neuroptera. Gryllus L. Panorpa L. Mantis L. Myrmeleon. Blattx, med Lepisma ,som -Hemerobius. måste hitföras. Mantispa och Raphidia. Forfhicula. Sialis Latr. Psocus, Termes. Phryganex L. Perla och Nemoura. Libellulina. Ephemerz2e. = Då denna uppställning är grundad på verk- karakterer, måste den anses för bättre än den förutvarande, uti hvilken Neuroptera aldrig kunnat sammanfattas under någon gemensam definition; men likväl synes mig de sista lederna af båda de nybildade Ordningarna, 'nemligen Libellula och Ephemera, samt Phryganea; ej passa rätt väl in på sina ställen. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 2 322 Spridd li- Öfver Libellilina ”hafvå flera arbeten vällkunie bragt mit nemligen: Char pentier, bestämning af köbelkslgt i äte fers icones ins. Ratisb. och hos Röseb, Ger- mars Zeitschr. 4, p- 381. | urea Eversmann Libelluline vid Ural; Bull. de Mo- scau 1836, p. 233 (Libellula 13, /Eschna 10; Agrion 9 sp:). Böyier die fvnns diem Monogr. af. Lib. vid Aix, i Ann: Ent. 1837, p- 129;: 1838, p. 75 (AEschna'), och :p. 547 PYNseREN Deribland L. Olympia n.sp., som är ganska nära lik L. ceru+ lescens, och äfven blifvit funnen :b Sverige: > Kritiska anmärkningar dervid + Ann. Ent. öl, p- EXXIV. Selys Longehamps-3 n. sp. Europs af Anax (ZEschna) Revue Zool: 4839, p- 333: - Guérin, Petalura Selysi, Gen Mag. VBR, fr, Paris. En notissaf Siebold, införd i Wibgsiomå Archiv 1838; p.- 375, bör ej lemnas oanmärkt, en ligt hvilken sädesblåsorna hos hannarna af Libel- luline skulle öppna sig ”skiljde från de vöfriga genitalia maseulina”: mellan de besynnerliga, dem egna hakarne m. m., under basis af abdomen; hyilka Ratbke uppgifvit vara blotta incitationsorganer: Detta ämne torde dock behöfva närmare upplysning. Planipen-- Klug, Systematisk: öfversigt af. Familjen Pa- nin Latr. noppate ; i Bérl; Vets.Ac. Hahdl.:1886 (tryckt. 1838); De kända. arterna. utgöra 33. Alla beskrifvas; de flesta äro af. Nemopteras «En öfversigt af silamen ptrevnes karakterer. i allmänhet förutskickas:: ar Stein:om:arternaaf Raphidia; Isis 1837, p. 98; E richson; monografi al. Mantispay Ax Ger- mars Zeitschr. 1, Pp. 147. De beskrifna arterna äro 24. | å | 323 ov Westwood meddelar några underrättelser om Naturalhistorien af Myrmeleon formicariim i Magazs of Nat: History, Nov. 18380 — dör Not: 265 (1840 Jan.) 4 Wesmaél ekv iMilacernyars lactea i Bullet. de Bruxelles 1836 —-= Revue Zool 1838, p- 121. Detta lilla djur är antingen detsamma, eller af samma genus med ett, som ganska allmänt fin- nes i Sverige, och som Zetterstedt i Insecta lapponica kallat Sciodus' laéteus. ” Det är så litet som en Psocus, ganska mjukt, 'liksöm hvitmjöligt, och närslägtadt med: la men" vingarne pv ganska få kärl. « Sialisfuliginosa ,' Pictet Amin Se: Nat. V , pi 69: Newman, monografi. af Perlites (Semblis; Nemoura) Charlesw. Mag: 1839, 'p: 32 och 84, med många nya utländska arter. — Af S. viridis Fabr. bildar han genus Chloroperla, Eut. Mag. N. sr pag- 500. <-> Westwood om gen. Embia Latr:, Lian. Pai XVII, p. 369; nära Termes; indelas ati 1 Embia; 2 Oligotoma, 3 Olyntha ed med” en art vi PR | > Phryganeae IL. indelas i 36! utirökal i NW oetit dies förut nämda Introduction to the Moöderw elassificatiom of Insccts. alng "Te 1 Ur TR AA) vante Vs -HYMENOPTERA: — En ny idldkkidge gtonid: flodkeno- för denna” Ordov har blifvit 'uppgifven af "Harvg” ou on utiv hans längre fram nämda arbete öfver Tenthre-nde ning. dinides: > Han har nemligen fuwnhit att hos en del j — förenas höftleden och kFäret (coxa och — femur) liksom: hos alla andra insekter, blott genom ett enda mellanliggande: stycke: trochunter, hvilket — är detsamma som i: äldre beskrifningar , 'hos Cara- bici, Dytiei m. fl., hvarest det är utdraget, spet- sigt 0. s. v., benämdes stipula. Hos andra säger han deremot denna förening. ske genom 2 stycken, (ringar eller leder) liksom om trochanteres vore 2. Hymenoptrernes indelning efter denna grund blir ganska naturenlig, nemligen: 1:o Monotrocha med en enda trochanter Apiarix, Vesparie och Fossores Latr., (d. ä alla Hym. Aculeata). 2:0o Ditrocha ”med 2 trochanter-artade leder” Ichneumonides, Pteromalini och Cy- nipsex, samt Tenthredine2r och Sirices. Vid en närmare undersökning af denna form- skilnad befinhes den visserligen vara grundad, men ej alldeles så, som förf. tyckes bafva föreställt sig den. Hos de flesta Hymenoptera finnes en något större rörlighet mellan femur: och trochanter, än hos flera andra insektordningar, t. ex. Coleoptera, hos hvilka dessa två delar äro fullkomligt hop- vaxne. Denna rörlighet förmedlas genom én led- knapp i öfre ändan af femur, hvilken passar in mellan kanterna af trochanter. På dem som H. kallar Monotrocha är denna ledknapp ganska liten, föga afskild från femur och, i de flesta fall, dold under kanterna af trochanter. Hos Ditrocha är den deremot nära likså stor som trochanter;, afskild från låret genom en stark hopsnörpning, eller hals, samt helt och hållet synlig; men den utgör ej i något fall en egen led; eller del af foten. " Ofver- gången mellan båda formerna :synes rätt väl hos Fespa , hvarest ledknappen är tydligen afskild. och till större delen obetäckt af kanterna på Trochan- ter, men flera gånger mindre än denna. — Här har således ej någon ny del tillkommit, hvilken icke skulle finnas hos alla andra insekter; och man kan ej säga. att trochanter utgöres af. 2 leder, utan 325 blott 'att femur erhållit en led-yta, som ej vanligen förekommer bland insekterna. Karakteren för de båda Hymenvopter-afdelningarna blir, riktigt uttryckt, den, att en del (Monotrocha) hafva lårets ledyta dold och otydlig eller. flera gånger mindre än tro- chanter ; de öfriga hafva den knappformig, unge- fär lika stor som trochanter. ' Det är emellertid af stort värde att vi erhållit. en verklig formka- rakter, hvarigenom Fossores afskiljas från Ichneu- monides m. fl. — Myrorna höra til Monotrocha, men Neutra bland Myrmica synas hafva låren bil- dade nästan som ditrocha. En del af Pteromalini t. ex. Chalcis ; synas likaledes tvifvelaktige, under det en del tydligen äro: ditrocha. : Chrysidides äro ganska tydligen monotrocha, och komma således att förenas med : Fossores, tvert emot hvad som van- ligen varit antaget. Romand, Tableau de Faile supericur des Hy- menopteres, Paris 1839, är en utförlig framställ- ning af vingkärlen, efter Jurines terminologi, men förbättrad. Se Revue Zool. 1839, p. 339. — En terminologi öfver Hymenopter-vingarna skall äfven finnas af Schuckard i Ent. Trans. 1, p. 208. Af S:t Fargeaus, I förra årsb. p. 139, nämda Hist Nat. des Hymenopteres, Paris 1836, har ingen fortsättning kommit. Tb. Say beskrifver ett stort antal Nordame- rikanska Hymenoptera, i Boston Journ. of Nat. Hist. 1, N:o 3 och 4 (1836 och 7), enligt Sillim. Journ. 3t£, p- 185; och 33, p. 180. Westwood, Brasilianska Hymenoptera, Zool. Proc. III, p. 51; Isis 1837, p- 123. Haliday beskrifver i Linn. "Frans. 1836, de Hymenoptera från Patagonien och Chili, som blif- vit hemförde med Kings expedition; 55 sp. Allmän iteratar. 326 Spinola beskrifver - ett stort: antal :Hyme- voptera ; mest Aculeata , från Egypten och Nubien, samlade af Fischer; Ann, Ent. 1838, ps 437... Gimmnrerthal ' beskrifver ' några - Livländska arter i Bull. de -Moscou:> 1836. NT A. Kennedy iakttagelser öfver 20 Hymeno- pter-arters lefnadssätt, Brewsters Journ: XIT, p-14; Isis 1838, p. 375. (Cratomus, Megacephalus; Cra- broniter, Vespa, bi) Agun Mil: Af Bewans: berömda arbete, The Horieybee ” &e., har en ny upplaga utkommit, 12:0, EKondon 1838, hos v. Voorst; Den' inefattar biets' natural- historia, anatomi och skötsel. Förf. bevisar att biets lefnadsålder ej uppgår till ett helt år, utan vanligen blott tillnågot öfver ett: halft. "Såsom bekant är har mån fordom trott hvarje bi lefva flera år. — En annan god handbok öfver biets naturalhi- stoöria och skötsel skall vara eh ny edition af H. Taylorsthe Beekecpers Manual (Taylors Ann.3. 121). Flera drag af biets naturalhistoria upplysas af Coste. Parningen sker blott högt upp i luften. I början lägger don endast ägg till honor. Det beror på Jake skötsel om utbildade honor eller neutrer skola deraf framkomma. Efter 20 dagars förlopp värper'hon endast ägg till hannar. Om derföre honan hindras att utkomma ur kupan tills 20 dygn förflutit, så värper hon blott ägg till han- nar; men arbetsbien utvälja likväl, såsom: vanligt några, som de sorgfälligt sköta, för att deraf upp- fostra fullbildade honor, "bvilket dock pest misslyckas. Keferstein om biets najidholigislj betydelse, Isis 1837, p- 866. J. G. Kohl om Armeniernes biskötsel, som drifves i stor skala, uti stepperne: vid Dniestrs; Fror..N. Not. X, 12 (Maj 1839); 327 ov Po Huber om mexicanska häningsbiet (Meli- pona Domestica), Mem. de Genéve 8, 1 p: 1 (1838): + I Drewsen och Schjödte, monografi al Dan- marks Bombus och Psithyrus-arter; 1 Kröyers tid skrift 2, p- 105: / Utmärker sig, genom artkritik, hvarigenom arternas antal inskränkes. till 17 Bombi och 5 Psithyri. "Af det förra slägtet -hafya Förl. lärt känna många arters bo. | Boyer Te Fonseolombe om beg af Äntho- phora parietina, Ann. Eut. 1838, p. LI och p. LXVII - Då man tager honan samlas ' hannarne i mängd liksom för att försvara henne. sivå Medea Dufour om Andrena lagopus, Aun. Ent. 1838, p- 281. År Megilla labiata Fabr., och 9 är Meg. fulvipes. — Samme förf. anmärker, att Nomia diversipes: Later. är. & till Andrena : hume- ralis. Jur. (beskrifves) Ann. Ent:; 1839, p. 583: Herrich Schäffer om; de Europeiska JVo- made, Germ. Zeitschr. 1; p. 267; med: beskrifning och synonymi. 0 Spinola anmärker om Stelis, att den samlar pollen på bakre tarserne,: och kan således ej vara parasit, såsom man förmodat. - Revue Zool. 1839, p- 305 och p- 334 <= Spinola uppräknar Liguriens Odyneri i Ann. Ent. 1839, p. XXXVII. då Tillägg till Wesmaéls flomsens de la Bel- gique (tr. i Brässel 1833), Bullet: de Bruxelles 3: 1836, pi.44. — Ann. Ent. 1836, Bullet. p. XVI: «oo shkeon Dufour beskrifver 4 nya. arter af Odynerus i Ann. Sc. Nat. XI; ps 85... O. Reaumu- rii, cohsobrinus, cognatus och rubicola; med deras lefnadssätt (jemf. ' förut p- 277): Audouin gör härvid vigtiga tillägg, ibd.; p. 104... Den af. Reau- mur beskrilva arten, (Mems Tome VI, ps 247, pl. Apiuria. Vesparia. 328 26, fig. BD, är O. Spinipes Tatr.; Dufours O. Reau- mura äv ny. i” Goureau om Zumenes coarctata, Ann. Ent. 1839, p. 531. Beskrifver och afbildar boet; ägget; larven; denna uppfödes med insektlarver: Före. Shuckard, Essay on the indigenous fossorial Chrysis. Hymenoptera, 8:o London 1837 (14 sh. Sterl.), är ett förtjenstfullt arbete öfver de Brittiska arterna af fossores Latr. Westwood afhandlar Aefnadssättet af Hym. Fossores. Bland annat visar han, att taggarna el- ler borsten i kanten af vissa arters tarsi, ej ut- märka dessa såsom :gräfvande, ty många gräfva: som ej hafva dessa bihang. På grund: häraf anser han att de flesta af Gorytes och Crabro bildade ge- nera åter böra försvinna. De arter som sakna de nämde borsten kunha ej af denna anledning anses för parasitdjur. Ann. Ent. 1836. Wesmaöl anm. -vid synonymien af Gorytes- arterna, Bull. de Brux. 1839, p. 71. Leon Dufour, arter af. Crabro; Ann. Ent. 1838, p. 409.- Thyrus vexillatus och Solenius la- pidarius äro båda könen af samma art. [Den fin- nes äfven i Sverige, ehuru sällsynt]. Anm. vid denna uppsats, af S:t Fargeau, på samma ställe. Leon Dufour om gen. Stizus 1 allmänhet, och 2 nya europeiske arter; ' Ann. Ent. 1838, p. 271. Sehjödte monogr. af Danmarks Pompili, i Kröyers Tidskr. 1, p. 313. 21 arter med inbe- grepp af Ceropales maculata. De fördelas efter de nyares subgenera; (lärer äfven finnas särskildt tryckt). Goureau strödda obss. om Pompilii (och fossores i allmänhet), Ann. Ent. 1839, p. 535, 538 (lefnadssätt; figur och beskrifning af en larv). Leon Dufour om Anmophila armata Lavr.; Anvv. Ent. 1838, p. 291; utförlig karakteristik. ' 329 Enligt Spinola lefver larven af' Scolia hor- torum såsom parasit på larven af Oryctes nasicor- nis, Revue Zool. 1839, p- 324. [Meningen kan väl ej vara annan än den, att larven af Scolia lefver, liksom de af alla fossores, af rof, som är olika för hvarje art]. ” Guérin monografi af Plesia, Bevue Zool. 1838, p. 56, 11 arter. [Latreille anser dem för honor af Myzine]. z Id monogr. af Meria III. Revue Zool. 1839, p- 361. — 6 arter; från Europa och Africa. Westwood, Sapyge, Dorylus; Zool. Proc: HI, p. 68: Isis 1837; .p. 129. Shuckard om 2 nya arter af. Myrmica , funne :i ; England, troligtvis af exotiskt ursprung, Charlesw. Magaz. 1838, p. 626. ocKIug om familjen Chrysidides , Institut 1839, p. 231, (ur Berlin. Acad.). Wesmaély' Belgiens : Chrysidides; Bull. de Brux. 1839, 1 p. 167. Westwood, monografi af: Leucospis ; Germars bteromar Zeitschr. 1, p- 236. — 36 arter beskrifvas. drina &c. Samme ' förf. beskrifver flera Brittiska Ptero- smed maliner i Brewsters Journ. X, p- 40; och Exotiska arter i Zool. Proc. III, p. 68; Isis 1837, p. 129. « Walker har fortsatt sina i förra årsb., p. 140, anförda beskrifningar af Brittiska "Pteromaliner. I Taylors Annals beskrifver han slägtet Cirrospilus med 74 arter (1; ec. Vol 1, p: 307, 381, 449; Vol. 2, p- 198, p- 350; Vol. 3, p- 477, 415 och Vol. 4, p- 29). Sist i samma afhandling beskrifvas äfven slägtena Miscogaster och Gastrancistrus. — Sedan har han utgifvit ett särskilt arbete, Monographice Chalceiditum by Francis Walker, 330 sid. 8:0, London 1839, utan plancher, som skall utgöra en fortsättning af hans förra, nyssnämda arbeten, samt 330 mnebålla tillägg ”dertill; innalles omkring 450 arter. (Se "Charlesw. Magaz.' 1839, p: 363. — Revue Zool: 1839, 'p. 114). Haliday Hymenoptera Britanniz,; lärer rg en fortsättning af förf:s beskrifningar i Entomol. Magazine. Arken 1 och 2, som utbumiladj 1839, skola innefatta. Proctotrupes Latwr med :16 sp. och Alysia, circa 40 sp. (Jfr. Charlesw. Mag. 1839, p. 363). Af Wesmaéls Braconides de ln Belgique (se förra Årsb., Pp: 139), finnas 2dra och 3:dje fort- sättningarne i Mem. de Bruxelles X: 1837, och XI: 1838: Drewsen och Boie: anmärkningar äte Dan- ska Ichneumonider, Kröyers tidskr. 1, p- 305. Sechjödte beskrifver Copidura, om nytt -Bra= conidslägte från Danmark, i Kröyers tidskrift, 1, p- 596; samt Megastylus n. gén..5 sp. Polyblastes Hartig 6 sp. Cylloceria n. gen. 3 sp. i Revue Zool: 1838, p. 139; och Guérins Magazin, 1839. Romand Paxylloma Cremieri, Anun. Ent. 1838, p. 433. Ichneumonid med första leden på bakre tarsi stor och tjock. Det enda arbete jag känner, som utom Sverige utkommit öfver Tenthredinides och Siricides är Har- tigs förträffliga, redan: pag. 279 nämda, Aderfligler Deutschlands ; Erster Band die Blatt und Holzwes- pen, 8:0 Berlin 1837, 416 sid. -8:0, m. 8 lith tabb. Det innefattar 382 Tenthredinides, hvaraf 97 nya; och 21 Siricides hvaraf 1 ny.” De arter vid hvil- ka intet annat än. namn och . beskrifning: äro att anföra, afhandlas i största korthet, blott med”en diagnos, kort synonymi och locus: 331 "DIPTERA. — Till Meigens' klassiska verk : de Systematische Besehiv der Europ: Zweiflägeligen Diptera. Insekten, utkom ett supplement, Vol. 7, år 1838. Macquart har utgifvit ett nytt arbete: Dipte= res 'exotiques nouv. ou peu connus, '8:0' "Tome 1, part. 1, Paris 1838, part. 2, 1839; som innefattar Mydasii, Asilici, les Hybodites»& Vesiculeux. Det kan betraktas såsom ett supplement till -Wiede- manns Aussereuropäische :Zweiflägler; önskeligt yore om man kunde anse det med lika mycken omsorg bearbetadt.: Detta: arbete: är infört i Me- moires de Lille 1838, och derifrån särskilt afdraget. Westwood, ' Dipterorum nov. '/exoticorum descriptio; :i Brewsters Journal, vol » VI, p:' 280; Isis 1838, p: 83. -Innefattar. flera nya slägten' bland myggorna. | Steger har, i Kröyers tidskr. 2; p:54937 börjat en förteckning på Danmärks Diptera. Der uppräknas Vattenmyggen (Culex — Ceratopogon)' 145 arter, hvaribland många nya beskrifvas. = Waltl, nya arter Diptera vid Passau, Isis 1837, p. 279; och vid Minchen ibd., p. 283; tills höpa 92 arter. Duncan börjar en förteckning med beskrif- ningar, öfver Englands Diptera i Jardines Magazin; nemligen: -Stratiomyde 1, p. 145; Tabani 1, p- 359 och 453; ”Bombylide” och ”Conopide” 2; p-'205. «> De Brittiska ”Hydromyzide” beskrifvas af Ha- liday i Taylors Ann. 3, p- 217 och 401. Flera nya slägten och arter bestämmas. — Densamma uppräknar och beskrifver Britanniens Spheroceridae (Borborus Latr.) i Ent. Mag. 1836. | Perris Diptera från Frankrike, Ann. 'Ent. 1839, p. 50. (Helomyza gibba, Pelecocera lugu- bris, Criorhina bombiformis, Cyrtonia marginata). 332 Monogra- Zeller in Glogau, Beyträge, i Isis 1840, p- "10, upptager en mängd rättelser, indelningar af genera, och nya arter af Bombyli, Anthracides och Asilici. Macquart om Genus Pangonia, Ann. Ent: 1837, p. 429. Macquart, £uthkyneura Myrtilli, n. g. Hybo- tid. Ann. Ent. 1836, p.- 517. Macquart beskrifver ett nytt genus Sybi- stroma Dufourii af "Dolichopodes, i Ann: Ent. 1838, p- 425. Det utmärker sig genom en sk. seta an- tennarum, som är af hela kroppens längd: och i spetsen - utvidgad; men han kände blott hannen. Leon Dufour beskrifver (Ann. Ent.: 1839, p: 129) den tillhörande honan, som har antennerne bildade alldeles såsom de vanliga arterne af Doli- chopus, och visar att slägtet Sybistroma ej kan äga bestånd, såsom grundadt endast på en anomali: hos hannen, hvilken utom antennerne ej visar ringaste olikhet med Dolichopus. Macquart 3 sp. af Medeterus. och Scato- phaga, Ann. Ent. 1838, p. 421. i Westwoods monogr. af Diopsis (förra årsb. p. 145) är intagen i Isis 1838, p. 407 (31 sp.). — En ny art tillägges i Linn. Trans. XVII, ps 543. | Om Tachin&e och MuscXx hos Réaumur se förut. p. 255. Leon Dufour monogr. af Ceroplatus, Ann. Sc. Nat. XI (4839), p- 193 (äfven förut nämd, p.- 282). Perris, Mycetophila -Lycogale, Anun.. Ent. 1839, p- 47: Bättner om en Hippobosca på Elg, och om en Oeustrus som förmodas tillhöra Elgen, från Livland; Isis 1838, p- 361: NGE SRS ESSEN FI SINE SIIEgn S 333 APTERA; MYRIAPODA: — Walckenaer Parasita; Hist. Nat. des Ins. Apteres, se under Arachnida: En monografi af slägtet Pulex hafva vi er- hållit af Bouché i Bonnska Handl. XVII, 1, p. 501. Han beskrifver dervuti 10 arter. Mundelarne, antennerne m. m. utredas med grundlighet: En underrättelse om Pulex penetrans , af Sells, i Ent. Trans. 1839, innefattar hvad vi redan förut derom känna. Burmeister lemnar en monografi af Pedi- culus med 21 arter, i sitt förut nämda arbete, Ge- nera insectorum Vol. 1 Rhynchota. Han förer dem nemligen till Hemiptera, hvilket "väl torde vara riktigt, liksom att Pulex, enligt sin larv är närslägtad med myggorna. Barthelemy Ricin de I'Houbara; Ann. Ent. 1836, p. 689. Burmeister förer DeGeers Ri- cini (Mallophaga Nitzsch) tillsamman med Orthoptera m. fl., se förut pag. 260. Erichson anser dem, för sina outbildade mundelars skull, ej kunna dit- föras, utan böra bilda en egen Ordo. Se hans under Neuroptera citerade arbeten. Om Thysanura , se Burmeisters sälen, nktör allm. Ent. literatur, p- 260. > Ett Höger sbebynderligt djur, om hvars klassi- fikation 'jag är i ovisshet, har blifvit beskrifvet af Westwood i Entomol: Societeten i London. Det lefver på Spongilla fluviatilis, och torde möjligtvis vara en larv: - Det är vinglöst, med 6 fötter och ledade,' gällika trådar på sidorna af abdomen, lik- som hos flera vattenlarver. Antennerne äro af: halfva kroppens längd, och munnen utgöres af 4 fria borst, af antennernes längd, hvilka stå framåt utan att betäckas af någon slida (Ann. Sc. Nat. XI (1839), pag:. 380). Thysa- nura, Oviss insekt. 334 Myriapö- Brandt/ har uppgjört en ny indeliing af der" Myriapoderhe , hvilken hufvudsakligen skiljer sig från de: förut bekanta: genom tillkomsten af en ny Ordo, innefattande de. med sugmun: försedda arterna (Bullet. de: Petersb. 1, 23; Ann. Sc, Nat. 1837, voll 8, p. 376). Hufvudindelningen blir följande: Ordo 4: Gnath ogeéna, med käkar bildade föratt bita. AZ. Chilopoda Latr. (Scolopendrzae): B. Chilognotha Latr. fördelas vidare uti: Fams a. Monozonia: (Polydesmata). — bi Frizonia (Julidia). i = ce Pentazonia (Glomeridia). Re Ordo 2: Siphonizantia med sug-mun: -Kroppei ganska långsträckt. > De mellersta segmenterna; liksom hos Glomeris, bestående af 54 ringar: Sects :4. Ommatophord: ögonen små, i pannan. Polyzonium Br. Isis: 1834, p.' 704. Ögon 4 (P. germanicum ' Br.) WW ra Siphonotus> Br: ögon 2; rostrumnästar af an= tenmernes längd: (S: brasiliensis). Sect. 2. Typlilogena; wtan' ögon. för | Siphonophora:»Br.: rostrwm > syllikt, långt (S: portoricensis). | Gervais har äfven lemmnat: ett allmänt arbete öfver; Myriapodernay i Ann. Sc: Nat. 1837, vol. 7, p: 35: Formförändringarna: efter olika: ålder: af- handlas: Ungarna hafva ej -allenast färre: antal segmenter och fötter, utan äfven ett mindre antal ögon "och: antennleder: Åfven Litkobius- 'undergår en: förvandling af samma beskaffenhet. Alla kända arter: 'uppräknasutisföljande slägtenmins sotare so Ordo 1. Chilognätha' Latr. Anténnis' 7 artioulätis. = 000 Fam. 1. Oniscoidea: pedes' utrinque 12—20.. ; Pollyxenus Latr. pd. utr. 12. Oculi gregati . 2 sp. (Eur, "Am), Zephronia Gray ”;» ”» 17-20: ,, dito" 10 ',. (Cap: ve pg Glomeris Latr. >» » 17-20. ,, seriati 416 ,, (Europa). . ESPN RR an ÅS Ån OR ÄR ÄRA OR Ye m. 2. Juloidea: pedag utr. 31—40 vel ultra Viljllende Latr. ped. utr. Oculi nulli . >... > s , 22. ( ubique ) Mänistas Geryv. ög hå me Oc. nulli, corp. Cylindr. 1. (Europa) Julus LL. — = sm SR RAOKESRG, 5 d:o 34. ( ubique ). Craspodesma Leach. ,, Wen FO Pid:o » — depress, 3. (Europa) i Gerv. [ ». .$7 Oc. 353 seriati, d:o 1. ( Gallia ) bala Gray 1 > OC nuMy Corp: ”d:0 Cr) Ordo 2. Chilopoda Latr. Ant. articulis 14 et ultra &c, Fam. 1. it 2 plakat Ant. filif. longissimae. Bjarne >) ef) sb Bo Be es ef > få le kr 4 (Z.torrida). Fam, 2. Scolopendroidea Ånt. moniliformes. Lithobius Leach. Ant. 30—40'artie. pedes utr: 15. . .'.: +. 4, (Enropa) Scolopendra L. » 17—20 NM » 21.00. 4 . + «19. ( ubique ). Cryptops Leach ,, 17—20 , Fd Mona: pA Ra ne a 5. (Eur.Am.,). Geophilusid. Ant. 14artie. ped. utr.numerosi, oc: inconspionis 20..( ,, Afr.). Vid. Paris finnas: 20 arter, nemligen 11 af första och 9 af andra ordningen. >» Utiven. afbavdling i: Revue: Zool. 1839, p. 77, framställer. Waga- flera anmärkningar. öfver dessa djurs: lefnadssätt , utveckling ,' hudombyte, artskil- nader. Julus lefver ofta af rof, af puppory mol-: lusker-o. d.: Utvecklingen af Julus unciger och Platyulus Gerv. från ägget - beskrifves. Exemplar af den förra föddes öfver vintern; i ett: kärl med jord, på ett: äpple... De lade ägg i klumpar i Mars (står ”Maj” hvilket. tydligen är tryckfel). : 1: Apvil började! äggen ändras och kläcktes. Ungarne VOrO, hvita, mjuka, med. antenner och 6 föllern Förf. uppgifver, att sdå äggeni- kläcktes hade ungeni böra jan inga fötter, mutan dessa, nemligen de första 6, ulväxte! kort derefter; utan hudombyte; hvilket är. märkvärdigt, 4 fall det: blifvit - rätt, /observeradt. Ibörjan af Maj; hade, den 7 segmentér, -antennerne bildade -nästän- som hos imago; och 6 fötter; ännu lågo de: örörliga, hög vis vid/äggskalen. i Några dar gar derefter erHöllo de: 8 -segmenter » och; dubbla fotpar på 2 af abdominal-segmenterna;, hvilka en= ligt. figurerna skulle vara det 2:dra och 3:dje (eller, Segm. corporis 5 och 6). Då började de(äta., men Jågo ännu stilla. " Snart! följde. första -liudombytet hvarefter de hade 3 par enkla och 6 par dubbla 336 jaa fötter, samt 7 segmenter på hvilka fötterna små- ningom utvecklade sig. Kochs Deutschlands Crustaceen, Myriapoden und Arachnuiden, forts. af Herrich Schäffer inne- hålla många arter af Myriapoder. Uti hft. 22, (1838) förekomma 9 arter af Julus. Templeton, katalog öfver Irlands Crustacea , Arachnida och Myriopoda, i Loudons Magazin 1836, p.- 9. En anatomi af Glomeris marginata fwmes af Brandt i Millers Archiv 1837, p. 320, och ytter- ligare bidrag anföras af honom i Bull. de Petersb. VI, N:o 24, hvilkas detaljerade utförande är att vänta i Petersb. Akad:s Handlingar. Han har fun- nit ryggkärlet bildadt såsom hos de egentliga in- sekterna. Brandt har äfven infört en monografi af Polydesmus 4 Bull. de Petersb. Tom V., 1839, Pp. 307 (står i Isis 1839, p. 659; Revue Zool. 1839, p- 270). 29 arter anföras, hvaraf flera, som äro nya, beskrifvas; de indelas i sectioner. Blott P. complanatus anföres såsom europeisk, men Br. tror. att flera arter kunna varav derunder förblandade, och säger sig känna 4 ganska tydliga varieteter: Gervais hade imfört en monografi af samma slägte i Ann. Ent. 1836, p; 373, hvaruti blott 15 arter uppräknades, hvaraf 4 voro nya. Han be- skref vidare P. Guerini loc. cit., p. 685, samt P. margaritiferus, P. Blainvilli och Scolopendra Ey- douxiana i Guérins Magaz. 1838. Slutligen har han lemnat' en öfversigt af sl. Polydesmus, samt flera nya arter af Myriapoda och ett nytt slägte Scolopendrella från Paris, i Revue Zool. 1839, p. 279 (ur Pariser Vet. Ac. 30 Sept.) Lithobius mexicanus Revue Zool. 1839, p. 261. För 337 För flera år tillbaka beskref Guilding (Zool Peripatus. Journal. 1826) ett djur af högst besynnerligt utse- ende, hvilket han benämde Peripatus och ganska orätt ansåg höra till molluskerne. Det liknar en Nereis eller Scolopendra, och hörer tydligen till de articulerade djuren, men dess plats blir så vida tvifvelaktig att det synes utgöra en mellanform mellan Myriapoderne och Anneliderne: = Wieg- mann har meddelat ytterligare beskrifning deraf efter ett exemplar, som han erhållit genom Herr Moritz från Columbien (Wiegm. Archiv. 1837, p- 195), och denne sednare har lemnat några få underrättelser derom i bref (Wiegm. "Arch. 1839, p. 173). Den amerikanska arten, P. juliformis är svartaktig, ofvan gulfläckig, med 30—33 par fötter. Gervais tillägger en ny art från Cap, P. brevis, som han erhållit af Hr de Blainville (Revue Zool. 1339, p. 264, ur Ann. Franc. et Etr. d”Anatomie &c. 2, p. 309, 1838). Den är svart, ofvan gulaktig, med 14 par fötter. Dessa djur lefva på landet, bland växter eller under stenar och lära vara högst tröga. LaCordaire säges hafva funnit ett exemplar af den amerikanska arten bland multnande ved i sött vatten. Kroppen är mjuk, vårtfull, delad i otydliga segmenter. Hufvudet har 2 ledade, men något contractila antenner, 2 enkla ögon, och 2 väl utbildade mandibler. Föt- terna äro ett par för hvarje segment, äfven det sista; de äro coniska, men mjuka, ej ledade, utan blott ringade af spetsiga vårtor, som stå i tvärra- der, och äro i ändan försedde med 2 enkla, krökta klor. De äro således ofullkomligare bildade än thörax-fötterna hos fjäril-larver. Respirations-orga- nerna äro ännu ej bekanta. Då djuret vidröres skall det utspruta en seg vätska genom munnen, Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 22 338 hvilket, kanhända orätt, blifvit anmärkt om båda arlerna; Moritz säger att den amerikanska ut- sprutar en sådan från sidorna, hvarest finnas en rad af små hål (liksom hos Julus). Wiegmann anser, liksom förut Audouin och Milne Ed- wards, detta djur för att höra till Anneliderne, och jemförer det med en annan lika besynnerlig form, som blifvit förd till Crustacea, nemligen Arctiscon Schranck, som alldeles liknar Peripatus men saknar Antenner och har fötter blott på hvart annat segment. Oaktadt en auktoritet af så stort anseende, och ehuru jag ej sett djuret, kan jag ej åaterhålla den förmodan som föranläts af de första beskrifningarna och figurerna af Peripatus , att den måste räknas till Myriapoderna, och utgöra slutet af insekt-klassen. Den har nemligen verkliga föt- ter, hvilka ej äro bildade så som annelidernes borst, (Figurer finnas i Isis 1828 och Ann: Sc, Nat. tome XXX, 1833). 339 B. Årachnider. Öfver Arachniderna har början utkommit af Allmänna elt verk, som är ämnadt att bli ett hufyudarbete, Arbeten nemligen Historie Nat. des Insectes Apteres par M:r le Baron MWalckenaer, Tome 1:er, 682 sid 8:o, Paris 1837, med en atlas af 37 plancheri 3: häften, som är komplett till hela verket, upptagande arter och detaljer af de flesta genera, äfven för de föl- jande delarna af texten. Det hörer till de ”Suites å Buffon”, som utgilvas af Roret. Förf. söker visa att Arachnidklassen ej kan bestå, utan att samman- slås med Insecta Aptera, såsom Lamarck gjort, men hela denna grupp räknas af W. till insekt- klassen. Jag refererar denna åsigt utan att tro mig här behöfva anföra de skäl hvarföre jag ej kan dela densamma. Walckenaers fördelning al les Apteres är följande: ”Classe 1 Aceres” med Ordines: ”Aranéides, Phry- néides, Scorpionides, Solpugides, Phalangides och Acarides”. — 2 Diceres hexapodes: Epizoiques (Pediculus Linn. | Nycteribia), Aphanipteres (Pulex), Thysanoures. — -—3 Diceres Myriapodes: ”Chilognates, Syngnathes”. Den utkomna tomen innefattar blott en del af Spindlarne, nemligen de som sägas springa om- kring för att gripa sitt rof: (”Vagabondes och Erran- tes”). Större delen af kända och beskrifna arter äro här samlade, tillhopa med ett stort antal nya, i ett arbete, som äger värde redan deraf, att det är författadt af densamme, som först bragte ljus och ordning i kännedomen om dessa djur. Man igen- känner ännu samma följd af genera med deras - underafdelningar, som i Förf:s år 1805 utgifna, och 340 för sin tid mästerliga Tableau des Aranéides med några få tillägg och ändringar, och vi måste respektera de grunder som föranledt den vörd- nadsvärde Författaren att ej begagna och ytterligare utbilda de betydliga förändringar i systematiken hvilka sedan blifvit gjorda. Det skulle blifva allt- för vidlyftigt att omständligen referera hela detta rika arbete, hvarföre jag inskränker mig till några få af de anmärkningar, som vid genomgåendet fö- rekommit. Följande rättelser vid mina beskrifnin- gar af Svenska spindlarne, i Vet. Ac. Handl. 1829 till 1832, erkännas såsom riktige: Drassus ater och nocturnus äro 2 skilda arter, ehuru de till formen komma hvarandra ytterst nära. Attus atrovirens m. erkännes af W. såsom den rätta A. cupreus Walck, hvarföre det förra namnet måste bortgå. Thomisus viaticus L. anföres orätt al mig såsom sy- nonym under Th. cristatus ; det ullhörer Th. citreus. Olios W. är det af mig 1 Consp. Arachn. 1833 framställda genus Sarotes. Attus rufifrons m. anföres såsom synonym under AA fuscus mn. sp., hvilken svårligen kan vara samma art. Lycosa nivalis , sylvicola och borealis sammanslås alldeles orätt under IL. lugubris "Walck, som ej kan vara någon af de anförda, men möjligtvis kan öfverens- stämma med det likaledes anförda synonymet Ar. pullatus Clerck?, hvilket med säkerhet hörer till L. paludicola. — Dolomedes Lycena Walck, Ly- coena spinimana m. V. A. H. 1832, add. p. 265, 6, som genom ett tryckfel fått namnet Lycodia i Consp. Arachn., p. 22, är Hecaörge maculata Black- wall, Brewsters Lond. et Ed. Phil. Mag. vol. 3, N:o 15, p. 187. Denna afhandling är tryckt nå- got sednare än min (neml. Sept. 1833), men nam- net Hecaérge bör antagas, emedan Lycena är an- vändt af Fabricius och de nyare för ett fjärilslägte. 341 En Dolomedes kan den ej bli. För Attus falcatus (Ar. faleatus Clerck) bibehålles namnet A. corona- tus ur Faune Parisienne, och såsom synonym an- föres Linnés AA. corollata, hvilken ej kan höra hit; utan sannolikt tillhörer 'Theridium albomaculatum: Die Arachniden von Hahn, fortg. v.: Kreis- Forstrath C. L. Koch, 8:0, Närnberg; hvarje häfte af 6 pl. med flera fig. och 1; ark text (å + Thl.; Bok- lådepris I; Thl.), innefattar hufvudsakligen spind- lar, jemte ett mindre antal Skorpioner m. m. från alla verldsdelar. Deraf utkom 6:te Baudets första häfte 1839 (hvarje band af 6 häften). Figurerna äro ej vackra, men för artkännedomen 1 allmän- het tydliga. För att bringa dei nyssnämde arbete beskrifna arterna i en systematisk ordning, har Koch utgif- vit ett litet arbete: ibersicht des Arachniden-Sy- stems, Evrstes -heft, 39 sid. 8:0, med 5 contour- plancher, Närnberg 1837, hvaruti han uppräknar dem alla, jemte ett stort antal nya, hvilka i kort- het beskrifvas. Nya genera bildas i mängd, särde- les af Epeire, Attus och 'Thomisus, och en sort karakterer anföras, hvilka dock nästan uteslutande äro hemtade af ögonens ställning, oeh synas mig alldeles otillräcklige. De flesta af: dessa genera synas dock vara ;verkligen grundade, och kunna genom an- dra formförhållanden karakteriseras, åtminstone så- som underafdelningar, samt hafva till en del varit framställde såsom sådana. En stor mängd fel+sy- nas mig hafva inkommit i detta arbete, hvaraf jag endast vill anmärka några af dem som röra Sveriges Fauna. Gen. Eucharia har af mig blifvit benämdt Steatoda, och samma typer anföras; deremot är namnet Steatoda användt för en art, som jag fram- ställt såsom typ för Theridium, newml. Th. redimi- tum (en var. al ovatum); och namnet Theridium 342 användes för 2:ne arter, som det är svårt att finna huru de kunna naturligen sammanföras, neml. Sisyphus och lunatus; ifall neml. förf; känt de rätta djuren. Theridium maxillosum Habn är Pa- chygnatha Clercki m., och ej P. Listeri. Genus Macaria är af mig i Consp. Arachnidum benämdt Azsagena, med samma typus, Dr. relucens, som anföres vid Macaria. Jag känner ej de arter Koch anförer under sl Asagena. Xysticus kallas Thomisi med 2 större ögon; X. viaticus är ej Lin- nés AA. viatica. Indelningen af Scorpionerne efter ögonens antal, då man ej tillika anförer deras läge, blir. högst förvillande och oriktig, hvilket jag tror mig hafva tillräckligen ådagalagt i Conspectus Arach- nidum. Koch Deutschlands Crustaceen, Myriapoden und Arachniden (utgifves af Herrich Schäffer, Regensburg, i häften af 24 pl. med lika många blad text, 12:o i etui å ++ Thl), utgör hufvud- sakligen ett verk öfver Acarina, som deruti till stort antal (hittills v. p- 400) afbildas och benäm- nas. Ganska många nya slägten bildas af dem, hvilka dock ej äro karakteriserade, och till en stor del ej torde kunna blifva beståndande, samt såle- des äro af mindre värde för vetenskapen, intill dess de blifva genom en grundlig bearbetning stad- fästade. Tills vidare karakteriseras de efter: figu- rerna af Erichson, 1 Wiegm. Archiv 1839, 2, p- 273... Af spindlarna m. m., äro blott ett ringare antal arter afbildade. Häftena 10—16 utkom mo: 1838. Templeton katalog öfver Irländska Crusta- cea, Arachnida och Myriapoda, i Loudons Mag: 1836, p. 9. Krynicki Arachnographixe Rossice decas 1:a; Bull; de Moscau 1837, V, p. 73. 343 Black wall om antalet och strueturen åf spinn-, Spridd vårtorna hos spindlar, Linn. Trans. XVII, 2, p. 223: SR Audouin om boet af en Mygale? fr. nya Granada Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, p. 229 (dju- ret är okändt): Macleay beskrifver några utmärkta former från Cuba, i Taylors Ann. 2. pc 1, nemligen: INops n. g., synes närslägtad med Drassus och Dys- dera, men skall blott hafva 2 (?) ögon, sittande tätt tillhopa, långt tillbaka från munnen, 1 sp. N. Guanabacoz, rödaktig. Selenops (”subg. Hypoplatea”) celer. Deinopis , troligen nära Dolomedes; de 4 bakre ögo- nen i qvadrat, och de 2 främre af dem oform- ligt stora, framåt-riktade; de öfriga 6 äro små: —D. Lamia. Myrmarachne synes, enligt figur och beskrifning ej generice skild från Attus föormicarius, som jag gjort till typ för gen. Salticus, 1 Conspectus Arachnidum 1833. 1 sp. M. melanocephala. Othiothops Halckeneri, tydligen närslägtad med Drassus, med de 2 bakre, mellersta ögonen sam- manflytande, och tjocka framfötter. Lucas gör åtskilliga kritiska anmärkningar vid denna afhbandling, och anförer bland annat, med rätta, att ”subg. Hypopletea” ej skiljer sig från Selenops. Black wall beskrifver många spindelarter från Britannien i Brewsters Journal, nemligen: Drassus cupreus, 'Theridion riparium, Neriene ni- gra, N- pygmea, Linyphia pusilla, Vol V,; p. 50; 13 sp: Vol. VHI, pv 481, samt Vol: X; p- 100. Guérin 2 n. sp. Gasteracantha, Revue Zool. 1839, p. 109. Raikem beskrifver åter bettet af den Itali- enska Marmignatte (Theridium 13 guttatunr Rossi; Aranexr. 34 Latrodectus Walk.).. Det skall verkligen kunna vara dödande för barn, hvarpå exempel anföres. Hos äldre personer förorsakar det blott en lindrig feber. (Ann. Sc. Nat. XI. (1839), p. D: — Denna spindelart anses af Lambotte för att vara införd i Toscana från Afrika, med spanmål, efter den svåra missväxten år 1782. Ar 1786 såg man den nemligen i stor mängd på fälten vid Volterra, utan att någon kunde erinra sig hafva förr sett detta djur, som genom sin sköna färg och storlek ") borde ådraga sig uppmärksamheten. IL. beskrifver dess giftkörtlar, som skola vara ovanligt stora, nära 3 gånger så långa som Mandiblerna, päron- lika, och belägna i bröstet, med utförsgång till mandibelns klo. Den uppehåller sig mest på stäl- len som äro utsatte för solskenet och synes ej för- färdiga några nät, utan lefva kringströfvande. (Bull. de Brux. IV, p- 488). [Ett annat exempel på kring- ströfvande lefnadssätt, utan nät, lemnar Pachygna- tha, som älven är ganska närslägtad med de nätbil- dande slägtena Theridium och Linyphia; ett bevis på orimligheten af att klassificera spindlarne efter näten, och i allmänhet djuren efter lefnadssättet, då detta ej bliv en följd af likhet i formen). Hersilia Sav. har 3 leder i tarsus och alldeles släta klor, enl. Guérins, Mag. de Zool. 1. — Två nya arter: H. Savignyi och indica afbildas, jemte den förut kända H. caudata, + Guérins Mag. de Zool. 1836. Af Filistata bicolor lemnar Leon Dufour en förbättrad beskrifning, jemte underrättelser om dess lefnadssätt i Ann. Ent. 1836, p.- 527. Den har en- dast 2 respirationsöppningar, och ingen affinitet med 'Theraphosa, bland hvilka Walckenaer numera uppräknar dem. +) Den är, ulstväckt, nära tumslång, svart med högröda fläckar: 345 II Guérins Magazin 1838 beskrifvas Acan- thodon Petiti, Mygale rosea och Salticus 4-macula- tus (Attus nob.). Det förstnämda nya slägtet, ÅAcanthadon , beskrifves dessutom i Revue Zool. 1838, p. 10. Det hörer till Walckenaers The- raphosa , och utmärker sig genom de 2:ne främre ögonen (medii anteriores), som sitta långt skilda från de öfriga 6, och tätt tillbopa. Lucas beskrifver en ny art, Pachyloscelis rufipes , och lemnar en öfversigt af slägtet i Gué- rins Magazin 1836. Uti Ann. Ent. 1837, p- 369, gör han en ny, grundlig revision deraf, och visar, att det är samma genus som af Perty blifvit be- nämt Actinopus, och som sednare af Walckenaer erhållit namnet Sphodros. Namnet Actinopus måste såsom äldst bibehållas. Detta slägte kommer nära intill Eriodon och Atypus bland Theraphosa. 7 arter äro bekanta, från Amerika. Hannarne hafva en led mera än andra spindlar i ändan af Pal- perne. (Denna olikhet synes mig dock, efter figu- rerne på anf. st. endast bero på en ovanlig ut- bildning af den första leden, eller basis palpi, som fäster sig vid sjelfva maxillen, och motsvarar tro- chanter på fötterna. Den lilla del som föreställes på figuren såsom en egen led, närmast maxillen, torde knappt kunna vara annat än en knöl för ledgången; slutlederna synas mig föreställde på fi- guren sådane som de vanligen äro hos hannarne af Theraphosa). Atypus bicolor från N. Amerika, Ann. Ent. 1836, p. 213. Lycosa erythrognatha, Lucas Ann. Ent. 1836, p. 522; är L. raptoria Walck, enligt samma tidskr. Bullet., p- LIX. Attus venator från Paris, Lucas, Guérins Magazin 1836. Scorpio, Opilio- nes, Acari. 346 Salticus limbatus fr. Guatimala, Ann. Ent. 1836, p- 632. M. S:t Ange beskrifver Skorpionernas respi- rationsorganer 1 Revue Zool. 1838, p- 251. Ett ”nytt genus”, Dolichoscelis , mellan Pha- langiam och Gonyleptes, som beskrifves af Hope i Linn. Frans. XVII, p. 397 (Isis 1838, p. 413), synes mig ej skildt från Mitobates, m. Conspect. Arachn., Lund 1833. — 41 art. D. Haworthii. Cryptostemma Mestermanni nu. gen. et sp. från Guinea; Revue Zool. 1838, p. 10. Nära Trogulus men utan Oogon. Leon Dufour beskrifver flera på insekter parasitiska Acari, i Ann: Sc. Nat: XI, 1839; P: 274, Lucas om äggläggningen af NER i Ann. Ent. 1826, p. 629. Oviductus öppnar sig under kroppen nära munnen. Nitzsch om Pteroptus Vespertilionis i Wiegm. Archiv 1837, p. 327. Den föder lefvande ungar, som genast hafva 4 par fötter; men såsom yngre foetus har ungen blott 3 par. Den undergår så- ledes den hövs Acari vanliga metamorphosen mom moderlifvet. Raspail, Memoire comp. sur PFhist. Nat. de Vinsecte Acare de la Gale, Paris 1834, 8:o, 31, 2 tabb.; samt Albin Gras Rech. sur Facarus de la Gale, Paris 1834, 35 sid. 8:o, lemna utförliga un- derrättelser om skabbkräket. (Jemf. svensk lit.). E. Hering, die Krätzmilben der Thiere, Act. Bonn. XVIII, 2, p. 575, beskrifver 8 arter Skabb- kräk (Sarcoptes): af hästen (2 arter), hunden, kat- ten, fåret, stengeten, foglar och af mennmiskan, samt flera ovissa arter, af djur Dessutom beskrif- ves Acarus Siro, och flera arter hvaraf slägtena Glycyphagus och Melickares bildas, hvilka lefva af torkade, söta frukter. Figurer lemnas af alla. Dju- 347 rens förhållande till skabbsjukdomen afhandlas. En hona som sättes på ett friskt djur kan alstra sjuk- domen. Skabbkräken kunna lefva temligen länge skilde från de djur som de tillhöra, om de blott äro utsatte för en måttlig grad af fuktighet och nå- gorlunda värme. Sarcoptes equi har 2 ögon med rödaktigt pig- ment och framstående köndelar, enl. Ehrenberg Fror. Not., Mars 1839, p. 263. Hussey om -Acarus Autumnalis [Leptus Tatr.], Brewsters Journ. IX, p. 145. Den säges lefva på marken, helst på kritformation, och ej på växter såsom författarne påstått. Acarus horridus (nära A. dimidiatus Herm.), beskrifves af Cross & Roberton, se Ann. Ent. 1837, p- XCII och utförligare i Comptes rendus 1837. Uti Ann. Ent 1839, p. 455, beskrifver Robineau Desvoidy en ganska liten insekt, som han benäm- ner Xenillus celypeator och anser vara en Eoleopter, på hvilken prothorax skulle betäcka hela kroppen. Den var funnen på en svamp. Af blotta den otill- räckliga beskrifningen finner man lätt, att det måste vara en af de talrika arterne ÅAcari, nära Oribata, som hafva hård och glänsande kroppsyta, och hvar- af vi i Sverige hafva flera. Lucas och Demary, som till Soc. Entomol. afgifvit en ”Rapport” öfver afhandlinvgen förklara den äfven för en sådan. 348 C. Crustaceer. Öfver Crustaceernes geograliska utbredning lemnar Milne Edvards en öfversigt i Ann. Sc. Nat. X, 1838, p. 129. Det är isynnerbet de stör- re arterna, Decapoda, som han afbandlar, och med afseende på dessa angifver han följande 14 natur- liga regioner: 1:o Skandinaviska regionen, är fattig på arter af brachyura; utmärkes af Lithodes arctica, Hyas aranea, Nephrops (Astac. norveg.), Idotea Entomon och en stor mängd af allmänna Hummern. 2:o Celtiska regionen, från Nordsjön och Eng- land till Portugal; sträcker sig kanhända ända till Island. År rikare på brachyura; utmärker sig ge- nom talrikheten af Oxyrhynchi och Portuni; men har få egna arter, hvilka ej förekomma i de två närgränsande regionerna. 3:o Medelhafs regionen har större delen af ar- ter gemensamme med den sistnämda regionen, och dessutom flera utmärkta egna, t. ex. Lupa hastata, Lissa guttata, m. fl. 4:o Canariska öarne antagas blott med ovisshet såsom centrum för en egen region. 5:o Senegal och Congo äro föga kända, men derifrån har man flera egna och utmärkta former, t. ex. slägtet Sesarma. 6:0 Afrikas östra kust; föga känd utom vid trakten af Isle de France; är utmärkt af en mängd lätt igenkänneliga arter, t. ex. Stenocinops cervi- cornis, flera arter Xantho, talrika Ocypode, Gela- simi O. Ss. V. , É 7:o Indiska regionen, ända till Nya Guinea, är rikast på crustacea af alla kända verldstrakter, REN SEEN ES SI ESSENS SEE YA SEI FTSE 349 och utmärker sig särdeles genom talrikheten af Ca- tometopiti och egentliga Canceres (vår C. Pagurus utgör slägtet Platycarinus, och hörer ej dit). 8:0o Japanska regionen, bar mycken likhet med den förra, men många egna former, och flera ar- ter som nära likna de Skandinaviska, t. ex. en Lithodes vid Kamtschatka. [Detta är märkvär- digt, isynnerhet då man ihågkommer den analogi som råder mellan dessa trakters fiskar, med dem i norra delen af Atlantiska ocean]. 9:0o Nya Zeeland och Australien utom tropi- kerne, har åter alldeles egna, utmärkta arter, blan- dade med indiska. 10:o Nord-vestra kusten af Amerika är nä- stan okänd ända till och med Peru; vid Gallo- pagos-öarne har man dock nyligen funnit flera egna former. 11:o Chilis och Patagoniens kuster äro äfven föga kända. 12:o Caraibiska regionen, med Brasilien och södra Förenta Staterna, utmärker sig ge- nom flera arter af Mithrax, Lupa, Grapsus wm. tl. 13:o Pensylvaniska regionen har åter egna arter, men märkvärdigt nog, ingen likhet med de motliggande europeiska regionerna. 14:o Polar regionen, från Newfounland till Spetsbergen, utmärker sig genom bristen på de- capoda brachyura. De högst utbildade former der finnas äro: Crangon borealis och Hippolyte marmo- rata; de flesta äro Amphipoder och dylike. Största mängden af decapoder hafva ett ganska inskränkt område att bebo, så att ganska få arter äro gemensamma för flera än två regioner. De tyckas i allmänhet lefva omkring det centrum, hvarest de blifvit ursprungligen bildade. Oceanen är, för större delen af dessa kust-djur, nästan lika 350 oöfverstiglig som torra landet, och derföre förekomma knappt några gemensamma arter vid Nordamerika och Europa. Dock finnas några som kunna simma väl, t. ex, Portuni, och just dessa äro vidstväcktast utbredde. Nautilograpsus minimus utgör ett märk- värdigt undantag; ty ehuru den ej kan simma är den dock den vidsträcktast utbredda af alla Cru- staceer. Den finnes vid Frankrike, i Medelhafvet, vid le de France, Nya Holland, Chili, Vestindien och Pensylvanien. Detta kan dock förklaras deri- genom, att den fäster sig vid hafssköldpaddorna, af hvilka den blifvit kringförd. Ett annat ännu märkvärdigare exempel företer Nephrops norvegius, som är allmän vid Norrige och i Adriatiska hafvet, utan att finnas i mellanliggande haf. Förf. kan ej förklara detta, och det synes ej sannolikt att samma form skulle hafva ursprungligen upp- kommit i två haf, som äro belägna under så olika klimat. Nästan lika är förhållandet med Grapsus Messor , som finnes både i Medelbafvet och i Indiska samt Röda hafven, men ej är funnen vid andra delar af Afrika. Möjligtvis kan denna gemenskap härröra från en tid, då näset vid Suez ej existerade. Vidare anförer författaren följande märkvär- diga allmänna resultater af sin forskning: 1:o Arternas antal tilltager på ett högst märkbart sätt mot 2eqvator, och aftager hastigt mot polerne, men individuernes mängd synas ej vara mindre i de kalla, än i de varma klimaterna. 2:o Amerikanska kusterna äro i allmänhet långt fattigare på arter än de motsvarande af gamla con- tinenten. Det kända antalet arter af Decapoder i de olika regionerna är följande: I Skandinaviska reg. 15. Grönland har. « . . 12 - Celtiska — 82. Förenta Staterna . . 37. - Medelhafvet — 114. | | | 351 I Indiska reg. . . 202. Vestindien har . . . 71. - Australiska — . .- 69. Chili &. — ... 39 3:o I de varma klimaterna förekomma de måing- faldigaste hufvudformerna, och bland dem, nästan alla som finnas i de kalla; der är således, liksom bland andra djurklasser och bland växterna, antalet af familjer och genera störst, och nästan alla de högst utbildade formerne tillhöra uteslutande de varmare trakterna ; äfven äro arterna större derstädes. Men klimater af ungefär lika temperatur hafva mycken analogi i formerna, så att samma slägtformer der förekomma; t. ex. det som förut nämdes, att släg- tet Lithodes finnes både vid Skandinavien och Kamtschatka. Af slägtet Astacas finnes A. fluvi- atilis + Europa, AZ. Bartoni i Nordamerika, AA. Ca- pensis vid Cap, en art i Chili och en på Nya Holland, men ingen inom heta zonen ”). Af Milne Edwards utmärkta arbete, Histoire Literatur. Naturelle des Crustacés , utkom 2:dra delen 1837, (Paris, 532 sid. 8:0). Den slutar Decapoda och innefattar dessutom de föga talrika Stomatopoda. En betydlig förändring i systematiken göres der, i det Latreilles Schizopoda öfverflyttas från Deca- poda till Stomatopoda, och hela denna ordning de- finieras sålunda: ögonen skaftade, (rörliga); inga gälar under ryggskalets sidor. Några arbeten som beskrifva Crustacea anfö- ras under Allm. Zool. literatur. Kröyer uppräknar de honom bekanta arternaDanmarks af Brachyura, som finnes vid Danmarks kuster Rag (Kr. Tidskrift 1, p. 15). De äro: Stenorbynchus Phalan- = lInachus Scorpio, gium, Hyas Araneus, +) Sednare har Förf. dock erhållit en från Madagascar; se längre fram. England. Tyskland. 352 Platycarcinus Pagurus, Portunus holsatus Fabr. Geryon ' tridens n. gen — Rondeleti, & sp. Pinnotheres Pisum, Carcinus Manas, Lithodes arctica. Portunus plicatus Risso, Den nya Geryon tridens från södra delen af kattegat beskrifves derstädes. Den kommer nära Eriphia, men har: brachia 4-latera; Edw. Moore katalog på Malacostraca (Deca- poda-- Oniscus) i södra Devon; Charlesw. Mag. 1839, p. 284. Kochs Deutschlands Crustaceen, Myriap. und Arachniden innehåller ett ej obetydligt antal En- tomostraca och ÖOniscina. Grönland. H. Kröyer, Grönlands Am fipoder , 1838, 4:0 98 sid., 4 tabb., beskrifver följande antal arter från Grönland, som finnas i samlingarna i Köpenhamn, hvarest detta lands fauna bör vara fullständigast: Lysianassa 3 sp. Lestrigonus exulans, Gammarus 4 — Hyperia oblivia, Ampbhithoe 8 — Praniza Reinhardti, Ischyrocerus anguipes 'Jaera nivalis, Metoecus medusarum. Bopyrus Hippolytes, Themisto, 2 sp. - Calanus hyperboreus. Tillhopa 25 arter, hvaraf blott de 4 sista ej äro Amphipoder. Derefter lemnar han en uppräkning af alla kända Grönländska Crustaceer, nemligen: af Kr. kända arter; med tillägg efter Fabri- : ; kår Decapoda brach. 3) cius och nyare förf. 10 — macroura 8 — 10. (Oxyrhynehi och Amphipoda . .... 21. — 26. Räkor). Isopoda . «. .«». +. 6. — 9. (ingenegentl.landt- Lemodipoda ..eslej2 oc 2 form). Pycnogonida . + « 3 — 3. Bran- 353 Branchiopoda «1: sa. 4 ind. Entomostraca . ... 40 — >=&5. 0 EET fe TRE ERNEPRINE SUG |: SYGES CSCESEN: DA S:a 58. 68. Samma arbete med några tillägg förekommer under titel: Conspectus Crustaceorum Groenlandize, i Kröyers Tidskr. 2, p. 249. Crustacéer från Sydamerikas kuster, hemförde Andra af Cuming och Miller, beskrifvas af. Th. Bell Yi i Zool. Trans. 2, part. 1, p..:39.; Isis 1838,'p. 33. Pöppig Crust. fr. Chili Wiegm. Arch. 1836, p. 133. — Wiegmann, arter från Mexico, ibd. Bell, Decapoda Oxyrhyncha, från Sydame- rika och Gallopagosöarna; Zool. Proc. 1IL, p. 169; — Isis 1837, p. 106. Guérin, Crustacea af La Favorites resa; Guérins Mag. 1838 (Macrophthalmus, Porcellana).” I Guérins Magaz. 1836 beskrifvas: 3 n. genera af Hyperine, Guérin pl. 17, 418: Primno, Hieraconyx, Pronoé. Phronima atlantica; Oxycephalus piscatorius; O. Oceanicus. Phlias serratus n. g. Amphip. fr. Malvinerne, pl. 19. Pterolas Webbi n. gen. nära Cymothoe; Portugal. Deto echinata n. gen. nära Ligia; Orienten. Bell, om slägtet Cancer (Platycareinus Latr.)Decapoda. med 5 n. sp., Zool. Trans. 1, p. 335. Thealia acanthophora, n. g. från China, nära Calappa; Lucas, Ann. Ent. 1839, p. 575. Milne Edwards monografi af Pagurus, Ann. Sc. Nat. VI, p. 257 (1836). | Astacus madagascariensis Milne Edwards Institut 1839, p. 152. AA. leptorlhinus fr. Dauurien, Fischer de Waldh. Bull. de Moscou 1836. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 23 354 Astacoides Goudoti nu. g. mellan ”Thalassiens och Astaciens”, Guérin Rev. Zool. 1839, p- 108. Rhyncocinetes typus, mn. g. nära Hippolyte, od Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 165. Boko Duvernoy, Anatomi af Sguilla Mantis, In- stitut N:o 212. Kröyer om Mysis flexuosa vid Seland, Kr: Tidskr. 1, p. 404. Cerataspis monstrosus Gray, Schizopod, Quoy, Guér. Magaz. 1839. Munna Boeckii nov. g. & sp. af Asellota, be- skrifves af Kröyer i Kr. Tidskr. 2, p. 612. När- slägtad med Jaera; utmärkt af bristen på appen- dices i stjerten; från hafvet vid 'Trondhjem. Cassidina och Amphiporea 2 n. gen. Spharo- - miarum; Milne Edwards, Institut 1839, p. 152. H. Rathke de Bopyro & Nercide Riga 1837, 4:0. Om Limnoria terebrans , som förorsakar stor ödeläggelse på trädvirke i hafvet vid Engelska ku- sten, och särdeles vid Plymouth, finnas några ar- tiklar i Charlesw. Magaz. 1838 och 9. Den anses vara införd från andra klimat, men har funnits länge vid England och är nu fullkomligen hemma- stadd der. Amphi- Chelura terebrans , nytt Amphipodslägte från RN ""Medelbafvet, beskrifves af Philippi i Wiegm. Archiv 1839, p. 120. Den genomborrar och för- stör trädvirke i hafvet, liksom Teredo och Limnoria. Johnston om de Engelske Pycnogoniderne; Jardines Mag. 1, p. 368. Förf. räknar dem till Cru- stacea, hvilket är enligt med ref:s åsigt. De äro: Pycnogonum 1 sp., Phoxichilus 1, Orithyia Jonst. 1, Pallene Johnst. 1, Nymphon 2. Aspido- J. v. d. Hoeven Rech. sur P'hist. Nat. des Bona Limules, Leyde 1838, fol. 48 sid. 7 pl.; lemnar Burin. först en literatur-historia med afseende på detta Isopoda. 355 märkvärdiga djurslägte, sedan utförlig anatomi, samt beskrifning på de yttre delarne. Fyra nu lefvande arter äro kända: Limulus Moluccanus, lon- gispinus , rotundicaudatus och Polyphemus, samt 8 fossila. Slägtet finnes åt norr ända till Japan, vid 40? lat. De lefva på grunda ställen, på sanden vid kusterna; gräfva ned sig isanden för att skydda sig mot solhettan; paras under heta årstiden. De äta mollusker, döda fiskar o. d. Deras plats i djurriket lemnas obestämd. Förf. har hos dessa djur blott funnit 2 enkla ögon. Hos de 2 första arterna hafva hannarnas 2:dra och 3:dje fotpar en- kel klo, hos L. Polyphemus är blott 2:dra fotparct så bildadt; alla honorna, och hannen af L. longi- spina, hafva 2-fingrad klo på alla fötterna. Leachs genus Tachypleus (L. heterodactylus Latr.) försvin- ner således, såsom blott grundadt på hannar. (Ut- drag finnes 1 Isis 1838, p. 336. — En Monogr. af slägtet, innefattande de 4 lefvande arterna lem- nade Förf. i Wiegm. Archiv 1838, p. 336). Duvernoy om Limulus, samt utkast till en klassifikation af Crustacea; Institut 1838, N:o 247. Baird, Natural History of British Entomo- straca, är en stor afhandling, med literatur och historia, beskrifningar, anatomi, utveckling m. m., omständligen utförde, som finnes stycketals införd i Annals of Nat. Hist,, nemligen: Jard. Ann. 1, p. 35 början. » App 309, 333; Cyclops;!”Z»åp. » 41, ps: 512 Cypris, Cythere 'generice; » 2, p- 182, Cypris 16 :sp., Gythere 7 sp. 2, p- 400, Daphnia, Lynceus. Buylors Ann. 1, p. 245, Daphnia 4 sp. Guérin Monogiafi af Limnadia, Guérins Mag. 1837. Parasita. 356 Hersilia Apodiformis n. g-entomostr. fr. Medelhafvet, AM nära Cyclops; Philippi, i Peltidium purpureum Wiegm. Arch. 1839,p. 128 & 131. Payen om Cancer salinus Linn. (Artemia sa- lina), Ann. Ent. 1836, p. LXII. Den lefver i saltdammarne vid Marseille. Då vattnet genom af- dunstningen blir alltför concentreradt salt, dö de, och flyta till ytan, hvaraf vattnet får en rödaktig färg. De sprida då en viol-lukt. En närslägtad art finnes i Natron-sjöarna i Egypten. Ch. Pickering och J. Dana lemna en ut- förlig beskrifning och anatomi af en Caligus, i Sil- lim. Am. Journal XXXIV, p. 227. (Isis 1840, p, 202). Arten lefver på Torsk vid Amerika och be- nämnes Cal. Americanus, men tyckes mig vara densamma som den, vid våra kuster, på stor torsk vanliga C. Miilleri. Förf. anmärka att detta djur har munnen försedd med starka käkar och således blifvit orätt klassificeradt tillhopa med Siphonosto- ma; detsamma gäller om Argulus. Födan utgöres icke af fiskens blod, utan af dess yttre slem m. m. Det yttre skelettet består af 4 segment, hvaraf det första är större än alla de öfriga tillhopa, sköldlikt, ovalt, och baktill inskuret. Genom in- tryckningar delas det i 5 delar, nemligen: a, hufvu- dets främre del; 5, dess större bakre del; c, tho- rax anterior; d, e, sidodelarne (epimerz). Andra segmentet (Thorax posterior) ligger uti bakre in- skärningen af det första. Tredje, eller första ab- dominal-segmentet , är nästan fyrkantigt, knappt bredare än det nästföregående. HFjerde eller sista segmentet är helt litet, aflångt, med 2:ne små, i spetsen håriga stjert-vårtor; det är något olika hos båda könen. — På hufvudets framdel finnes en liten incisur, och bredvid den 2 små vårtor (an- tenn&e medix); vidare sugknapp som orätt blilvit 357 ansedd för ögon; samt de yttre antennerne, som bestå af 2 leder och hafva 2 tofsar af olika bil- dade borst i ändan. — Hufvudets bakre del (b) har en stor hinnartad muncavitet, mundelar och 4 par fötter. Muncaviteten innehåller ett hornartadt apparat i sidorna och i spetsen, samt bärer labrum och labium. Mandiblerne äro långa, smala, men starka och tandade, med led vid spetsen; de äro ej fästade vid membrana buccalis. Af de 4 fotpa- ren äro det första och sista olika hos båda könen; det första sitter framom munnen; det andra är ru- dimentärt; det tredje, långa, smala, 2-fingrade; det 4:de har hos & en tjock, enfingrad chela. Första segmentets thorax-del (c) har, vid grän- sen till sidodelarne, 3 par större fötter, hvaraf för- sta och andra paret äro simfötter, med 2 klor; det 3:dje paret äro ganska breda och hoptryckta. Alla äro fästade vid skilda Sterna, eller ventral-segmen- ter. — Andra kroppssegmentet har blott ett par fötter. Det tredje saknar extremiteter, men har generations-öppningarne i sina bakre sidohörn. På fjerde segmentet finnas blott de 2 nämde spets- appendices. Hela skalet består af 2 lameller, hvaraf blott den yttre, vid hudombytet, fälles. Den inre la- mellen skrynklas före ombytet, då den yttre loss- nar. Ögon finnas, men de äro inre organer, som ej räcka till kroppsytan; de äro dock ganska ut- vecklade och försedde med lens. Nervsystemet be- skrifves väl; ganglion cephalicum och thoracicum äro hopvuxne till en stor massa, som omgifver oesophagus. — Tarmkanalen utgöres af en smal oesophagus, en kort och bred, men stor mage och en tjock tarm, med åtskilliga korta appendices, men ej långa kärl. 358 Circulationen sker utan kärl, liksom hos in- sekterna, i obegränsade strömmar, och härvid före- kommer den ' märkliga omständigheten, att dorsal strömmen går framifrån bakåt, och ventralström- men bakifrån framåt, eller alldeles omvändt mot förhållandet hos artikulerade djuren i allmänhet. Hos den närslägtade Argulus löpa blodströmmarne liksom hos insekter, annelider &c Ett egentligt hjerta finnes ej, men i andra kroppssegmentet fin- nas ett par valvler för blodströmmarne, nemligen en för hvardera, och i mun-apparatet finnes en cavitet för blodets upptagande, hvarifrån det ut- drifves genom verkan af sjelfva yttre mundelarne! Blodkulorne äro högst olika till form och storlek: aflånga, rio —3svww tum långa. Generations-organerna FÖRSSK ovaria) ligga hos båda könen såsom en blåsa vid hvardera RER om magen. Från dem gå utförsgångar till generations- öppningarna 1 sidoloberna af näst sista kropps- segmentet. Hos honan fortsättas dessa utförsgångar eller äggledare, i form af långa trådar utom krop- pen. Honorne hafva dessutom 2 accessoriska orga- ner, hvilkas betydelse författarne säga sig ej Salina Den högst närslägtade Argulus alliliek sig till yttre örbigli. från far nästan blott Härniske nom att yttre antennerne samt första abdominal- segmentet saknas, och blodströmmen löper såsom vanligt hos articulerade djuren. Dana och Herrick lemna utförlig beskrif- ning på Årgulus catastomi, som lefver såsom pa- rasit på Catastomus communis (?) vid Nordamerika; Sillim. Am. Journ. vol. 31, p. 297 (1837). Kollar om Lernee; Wiener Ann. 1, Ps 79. Deri beskrifves ungen al Basanistes Hötbodia Nyss utkläckt ur ägget, då den nästan liknar en Caligus. 359 Många Lernweoideer (Caliginer) beskrifvas af Burmeister i Act. Bonu. XVII, 1, p- 269. Kröyer lemnar i sin Naturh. tidskrift (1, p- 172, 252, 476, 605, samt 2; p.- 3 och 131), en afbandling om Lernex, hvari dels de i äldre och nyare tider erhållna underrättelserna om dessa djur finnas samlade, dels de arter beskrifvas som Förf, under sina flitiga forskningar lärt känna vid Dan- mark, tillhopa 35 arter. Frågan om hannarna och fortplantningen lemnas oafgjord. Burmeisters uppställning bibehålles, men en ny indelning af fam. Caligina meddelas (1. e. 2, p- 3) och en del af Burmeisters Ergasilina öfverföres dit. Ett par slägten utgå och ett par nya tillkomma. H. Rathke om bildningen af Dichelestion Sturionis och Lerneopoda Stellata, Act. Bonn. XIX; p- 125. Om Lepas Cygnea vid Danmark, Kröyer tidskr. 1, p, 406. Portlock om Cirrhipedia vid Britannien, Cirrhi- Brewsters Journ. XI, 135. Institut 1837, p- 397. rg Isis 1838, p. 103. (Anatifa laevis, vitrea, sulcata striata. Pollicipes Scalpellum; Cineras vittata; Otion Cuvieri). — Många finnas föröfrigt upptagna i de allmänna arbetena öfver Mollusca. Rathke beskrifver utvecklingen af Mysis al etammer- garis i Wiegm. Archiv 1839, p. 195. Inom pita Crustanea. stacé-klassen visa olika arter högst olika utveckling, hvilket är så mycket mera förvånande då alla de vertebrerade djuren synas visa den största enhet i detta hänseende. Mera härom har Förf. lemnat i Burdachs Physiologie B. II, sid. 250 och följ. Ungarne af Mysis utkomma ur ägget ofullbildade, utan extremiteter, liksom hos Amphipoder, Isopoder och Lophyropoder, och bäras af modren tills de undergått sin första metamorphos. — I' allmänhet 360 sker embryos utveckling hos Mysis liksom: hos Iso- poderne: bildningen börjar på gulans yta, med buksidan.. De första delar som utväxa äro stjert- spetsen och antennerne. Dessa sednare framskjuta på bukens. sidor i oafbruten rad med de sedan tillkommande fötterna. Samtidigt med fötterna ut- växer hufvudet framom antennerna; ögonen börja redan bildas före antennerna. Sist växer kropps- ytan tillhopa i ryggen och innesluter hela återsto- den af gulan, som länge qvarstår såsom en half- klotlik puckel derpå. Hos Decapoderne upptages blott en del af gulan i tarmkanalen, så att större delen dervaf sitter såsom en säck utanför kroppen. De födas äfven ur ägget försedde med hufvud och extremiteter. Utvecklingen af Mysis rättfärdi- gar således fullkomligt Schizopodernes afskiljande från Decapoderne. BR. anförer vidare att ungen hos Mysis ej blott utvecklas på bekostnad af gu- lan, utan äfven erhåller mvutriment af ett ämne, som 'afsöndras i modrens kläcknings-cavitet. Yttre grenenw af fötterna motsvarar till sitt läge, men ej till funktionen, Decapodernes gälar. R. har ej kunnat finna något organ hos Mysis som kunde anses för gälar, och tror att dessa fullkomligt sak- nas, liksom hos Cyclops, Daphnia och Lernea. En metamorphos hos: Decapoda Macroura, och särdeles hos Palemon serratus, har blifvit iakttagen och beskrifven af Thompson (Jamesons Journal 1836, XXI, p. 126. — Isis 1838, p.-' 126). Larven har fullkomligt utseendet af en Schizopod; i början bar den få, klufna extremiteter, liksom Zoöa. Förf. har följt denna arts utveckling från ägget, men ej kunnat bibehålla ungarna lefvande under de föl- jande stadierna af deras lefnad, hvarföre han be- skrifver dessa efter fria djur, som blifvit fångade i vattnet och som han ansett vara af samma art. 361 Härigenom blifva hans uppgifter om fötternas små- ningom tilltagande antal m. m., ej fullt beviste och behöfva att omgöras. Th. har förut, 1 Zool. Re- searehes, afhandlat förvandlingen hos Decapoda brachyura. Metamorphosen af > Palemon variabilis och Crangon vulgaris har af Kapten Du Cane blifvit följd från ägget. Till formen visar den förra ar- tens larv 4 högst olika stadier. Först har den ses- sila ögon, blott 3 par simfötter med rudiment till ytterligare 3, samt ett par gångfötter; thorax har ingen tagg; stjerten är i spetsen spadlik o. s. v. — Andra, tredje och fjerde stadium åskilja sig i flera afseenden, t. ex. thorax får 1, 2 och slutligen 3 taggar; stjertfötterna bli tydliga, och ögonen blifva skaftade, rörliga. Femte stadium är det fullbildade djuret, som dock i början ej på långt när är full- vuxet till storleken. (Taylors Annals of Nat. Hist. 2, p. 178. Fror. Not. 1840, XIIL, 1). Ånnu mera oväntade äro de underrättelser som samme Kapten Du Cane meddelar, om me- tamorphosen af en bland Brachyura, nemligen vår allmänna Carcinus Menas: Nyss utkläckt från äg- get har den likhet med de lägre formerna af De- capoda macroura. (Taylors Ann. 3, p. 438). Milne Edwards har haft tillfälle att under- söka ägg af Limulus, som voro nära kläckningen och således visade ungens form uti (eller åtmin- stone nära) silt första stadium. Den stora sköld- lika kroppen liknade den hos det utbildade djuret, men abdominaldelen hade allenast 3 par extremi- teter och den stora stjert-taggen saknades. (Tustitut 1838, N:o 258). Kollars beskrifning af en Lerneas unge nämdes nyss förut. Det som blifvit bekant om äggensutveckling anföres längre fram under Physiologi och anatomi. Neutra bland Crustacea. Diverse. 362 De Haan anmärker (i Siebolds fauna Japo- nica, Crust., p. 36), att bland en del al: Brachyura, finnas en sort Neutra eller ett tredje kön, som egentligen äro sterila honor, liksom bland de so- ciala hymenoptera. Deras abdomen (stjert) skall hafva olika form med de fruktsamma honornas (Jardines Mag. 1, pag. 492). Hudombytet hos Crustacea beskrifves af Couch i Jardines Magazin 1, p. 171 och 341. — Wiegm. Archiv 1838, p. 337. (Cancer Pagurus; Astacus marinus). Om Crustaceernes respiration hafva vi erhållit högst upplysande afhandlingar af Milne Edwards i Institut 1838, p. 329 (om mechanismen af Cr. resp-); ibd. 1839, p, 152 (Onisci) och Aun. Sc. Nat. 1839, vol. XI, p- 129; samt af Duvernoy & Lereboullet, Institut 1839, p. 448, (ur Soc. de Strasb.). Om Räkornas nulitritions-organer och äggstoc- kar; Duvernoy, Ann. Sc. Nat. 1837, vol. VIII, p- 41. Crustaceernes /hudskelett afhandlas af Valen- tin i hans repertorium 1836, 1, p. 122. 363 Helminthologi. Annelidernes circulation afbandlas i en högsj , Annelt > rikhaltig artikel af Milne Edwards, i Ann. Sc. culation: Nat. X. (1838), p. 193. Han antager att dessa djur ej ensamme utgöra en klass af Djurriket, såsom Cuvier ville, utan sammanförer dem, liksom Blainville” [och flera nyare författare], med intestinalmaskarne m. fl., till en stor klass under namnet ”Zers” (Maskar, Vermes). Han visar, att den röda färgen hos blodet, som troligtvis framför annat ledt Cuvier till bildandet af en egen klass för anneliderna, ej tillhörer dem alla, utan att många, t. ex. Polynoé och Sigalion, hafva färglöst blod, under det flera, med dessa närslägtade for- mer, hafva rödt blod, så att färgen ej en gång kan anses karakterisera familjerna. De flesta af Nerei- derne hafva rödt blod, men hbos den dithörande Phyllodoce är det klart eller gulaktigt. En stor art Sabella vid Franska kusten har grönt blod, men de närslägtade Serpule, Terebelle wm. fl. hafva det rödt. Dessutom förekomma arter bland de lägre maskformerna som hafva rödt blod, t: ex. Lanceola Blainv, som är närslägtad med Planaria och HNemertes, hvilka hafva ofärgadt blod. — Kärl- systemet heskrifves hos flera former af Anneliderna. Det visar betydliga olikheter, till och med hos närslägtade arter. Hos Terebella och några andra uppfylla gälarne äfven funktionen af hjerta. De kontraheras nemligen periodiskt, för att drifva blod- massan in i arter-stammen, som är belägen under tarmkanalen. Ryggkärlet drifver blodet, såsom vanligt, bakifrån framåt. Det ligger ofvanpå tarm- kanalen och är till större delen temligen fint; men 364 framtill bildar det en ganska tjock stam, som bak- ifrån upptager 2:ne nära lika tjocka grenar, hvilka bilda en ring kring tarmkanalen. Denna stam drifver blodet in i de vid hufvudet belägna gä- larna, och förrättar således funktionen af ett ve- nöst hjerta. Siebold Siebold, (Helminthologische Beyträge, 1 tinal-djur, VVIeGMANNS Archiv 1838, p. 302), utesluter Sper- sadesålur matozerne från intestinalmaskarna och anser dem, ”med Wagner” vara lika nödvändiga bestånds- delar af Semen, som blodkulorna af blodet. De böra efter denna åsigt anses såsom organer, och ej såsom djur. Han betviflar att de äga någon inre, djurisk organisation, och intill dess att en sådan verkligen uppvisas torde man göra bäst att ej upp- föra dem såsom en egen ordo af Djurriket ”). Siebold anser de af Rudolphi föreslagna 5 or- dines för att vara de naturligaste fördelningarne af klassen (nemligen af Entozoa eller Helminther, hvilka han antager såsom en djurklass). Han karakte- riserar dem efter munnens när- eller frånvaro och könsförhållandet, hvarvid dock många undantag sy- nas uppkomma. Gordius aquaticus säges alldeles icke kunna räknas till Nematoidea. Den bar skilda kön; hannen igenkännes på sin klufna stjert, honan har denna trubbig. -S. har ej kunnat finna mun och anus hos detta djur, och kan ej med säkerhet an- gifva hvad som utgör dess tarmkanal. Nerver och kärl kunde ej heller finnas, men hud, muskler och könorganer äro ganska utvecklade. — Såsom allmän karakter för de så kallade Helmintherne uppgifver han två negativa satser, nemligen, att +) Jag har i denna berättelse anfört forskningarna öfver dessa gåtlika varelser under allmän fysiologi och anatomi, vid generations-organernas afhandlande. 365 de sakna Flimmerorganer ") och tvärstrimmor på muskelknippena. — Spherularia Bombi Dufour är enligt Siebold en verklig Nematoid, hvilket dock ej kan bestämmas efter det fullvuxna djuret, men väl efter ungarna, som födas lefvande och äro ganska olika med modren. Sars lemnar, i Ann. Sc. Nat. 1837, p. 246,Sars, om flera högst interessanta underrättelser om maskar, Mrkaesg särdeles annelider. Ur denna afhandling må alle- nast nämnas att han funnit en Scolex i magen af en Beroé. ANNULATA. — Om slägtet Peripatus , seLitteratar RK för ÅAnne- förut pag. 337. liderna. A. E. Grube, Zur Anatomie und Physiologie der Kiemenwärmer, Königsberg bey Bornträger 1838, 77 sid. 4:o, 2 tabb. Innefattar anatomien af de högre utbildade ringmaskarna. De under- sökta arterna äro mest från Medelhafvet. : Amplhicore Sabella ”Ehreuberg, funnen vid Köpenhamn; ett bidrag till Selands fauna, i Krö- yers tidskrift 2, p- 100. Johnston beskrifver Anneliderne vid Britan- nien, nemligen: ”Ariciade” i Jardines Magaz. 2, p. 63; Aphroditacec i Taylors Ann. 2, p. 424, och Nereiderne ibd., vol. 3, p- 289. Dujardin om Chlorema n. g. (som fått namn af blodets gröna färg), Sabellina vn. g., Nais Nn. sp. i: Ann. Sc. Nat; XI; 1839, p. 287. +) Då orden flimmer , flimra , förekomma i Svenska land- skaps-dialekter, med betydelse, liksom i Tyskan, af en dallrande eller vimlande rörelse, kunna och böra vi upp- taga dem i vårt skriftspråk, som alltför väl behöfver att upplaga flera bland dei Allmogens mun lefvande, högst ut- trycksfulla orden, hvilka vi i allmänhet söka ersätta ge- nom lån af frimmande språk. Orden Flimmer-organ, flimmer-rörelse uttrycka hyad som dermed menas vida bättre än orden: Cilier, ciliarrörelse, ty vanliga betydelsen af Cilii är ögon-hår, kant-hår. 366 R. Templeton beskrifver Anisomelus luteus n. g. nära Terebella; och Piratesa, n. g. nära Sabella, i Zool: Trans. II, part. 1. (Isis 1838, p:: 29). Duges beskrifver åtskilliga arter af Nais, Tubifex, Clitellio, i Ann. Sc. Nat. 8, 1837, p. 30. Lumbri- Arterne af slägtet Lumbricus beskrifvas af Te Duges i Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, pag. 15. Ej mindre än 35 äro författaren bekante; alla från Frankrike och mellersta Europa. Deras anatomi framställes derjemte. Blodets röda färg är upplöst i vätskan, och ej samladt kring blodkulorna. Re- spirations-säckarna, som öppna sig genom ett litet hål på hvardera sidan, under några af kroppens segmenter, beskrifvas noggrant. Fryer anförer att Lumbriei hopa små stenar öfver ingången till sitt hål. Fror. Not., Mars 1839, N:o 195 (ur Lond. & Edinb. Ph. Mag., Febr. 1839, p. 159). Enchytreus albidus , närslägtad med Lumbri- cus, beskrifves, med anatomi, af Henle i Möllers Archiv 1837, p. 74. Den finnes allmänt i mull- jord i Tyskland, är nästan trådsmal, mindre än ett tum lång och ligger vanligen hoprullad. Den skiljer sig från Lumbricus genom fot-borsten, som på 4 ställen af hvarje segment, sitta 3 tillhopa, utskjutande genom ett gemensamt hål, samt genom könöppningarnes läge på 11:te och 12:te segmen- terne. [Ett djur som nära liknar det här beskrif- na är högst allmänt i Sverige; men då jag alltid ansedt det för ungar af Lumbricus, har jag ej un- dersökt det, och kan nu för årstidens skull ej göra detta]. Hirudi- Charpentier om fortplantningen af Hirudo, "Institut 1838, p. 261. Igeln bildar sin cocon (ägg- hylsa) omkring kroppen på sig sjelf, på 5 å 6 timmars tid, 30 dagar efter parningen, fäster den 367 vid mossa i vattnet och utkryper. 30 å 49 dagar derefter utkomma wungarne, som äro 3 tll 24. Grönaktiga och gråaktiga iglar paras utan åtskill- nad. Parningen inträffar i heta årstiden. M. Filippi har utgifvit ett litet särskildt ar- bete öfver anatomien och utvecklingen af Clepsine (Lettera &c., sopra P'Anatomia e lo sveloppo delle Clepsine. Broch. in 8:o med 2 pl., Pavia 41839). HELMINTHICA. — Spermatozoa, se längre fram under Anatomi och Physiologi. Owen om Entozoernes systematisering, Zool. Trans. 1, p. 387. Isis 1837, p. 274. Uppräknar de kända arterna af entozoer hos menniskan; de äro 18. Creplin uppställer såsom en allmänt giltig sats, att de JNematoideer, som lefva i en sluten kapsel, äro könlösa. Wiegm. Archiv 1838, p. 173. Rathke har funnit en intestinalmask, tro- ligtvis en filaria, i hjernan på 2:ne embryoner af Lacerta agilis. (Wiegmanns Archiv 1837, p. 335). Det synes knappt troligt att ägget der kunde haf- va kommit utifrån, men möjligheterna äro så mån- ga, att man ej ännu kan med bestämdhet säga någonting häröfver. Hammerschmidt i Wien, Helminthologi- sche Beyträge, med förord af Leuckart; Isis 1838, p. 351, tab. IV. Han har uti insektlarver funnit intestinalmaskar af slägtena: Oxyuris . . 10 nya sp. = Clepsidoina +. 11 n. sp. RSS RSA Rbizma, . . ENE na SS OA ET PYRANIGT 4 or AAFEND föl INGE Hifichosoma . I ,, » BUNUIMA FSS, OLE 3 fänguellina. 3 > » Gregarlna sv dn Distoma .. 41 - 3 nya gen. med 8 , ,,” En del af sd beskrifvas kilt afbildas. Nematoi- deä. Tri- å - Es china spi-att Owen upptäckt en märkvärdig, ralis, 1 menni- skans muskler. 268 Leon Dufour om Entozoer hos Orthoptera, Aun. Sc. Nat. VII, 1837, p-.1. Diesing beskrifver nya arter af intestinaldiur i Wiener Annalen 2, p- 219 (1839). Många arter af olika familjer och ur många, äfven exotiska djur. Nathusius om Entozoerne hos Ciconia nigra, Wiegm. Archiv. 1837, p.52. 8arter med anatomi af Filaria och Strongylus. Eudes Delongehamps om diverse intestinal- maskar i Ann. Sc, Nat., vol 7,-183Z, pa249, med tillägg (svar) af Leblond. Under namn af Rhytis paradoxa beskref Mayer, uti Analecten fär vergl. Anatomie, 1838. (se Isis 1838, p. 857), en besynnerlig, 10 fot lång intestinalmask, som skulle vara närslägtad med Nematoidea. Den förklaras dock med bestämdhet af Tschudi, Miescher och Nordmann, vara en pathologisk produkt och ej något djur. (Mäöl- lers Archiv 1839, p. 221). Det nämdes i förra årsberättelsen, pag. 160, ganska liten intestinalmask uti menniskans muskler, hvilken han benämde Trichina spiralis. Den fanns till otalig mängd hos en Yngling, som dog på ett hospital i London och blef dissekerad på den Anatomisal som O. förestår. Upptäckten föranleddes deraf, att flera knifvar som begagnades vid musklernas dissektion, blefvo förslöade. Alla muskler som förrätta den frivilliga rörelsen voro deraf uppfyllde; uti sjelfva den lilla tensor tympani funnos 25 stycken, men alla de muskler som ej lyda viljans inflytelse voro derifrån fria. Sjelfva masken är, då den utsträc- kes, ss —3v tum lång; diametern ungefär ss af läng-- den; båda ändar äro trubbiga, men den bakre är smalare. Den ligger hoprullad, innesluten i en ; elastisk 369 elastisk, hård, aflång kapsel, af 7; tums längd och hälften så stor tjocklek, med knapplikt förlängda ändar. Dessa kapsler lågo radvis mellan muskel- trådarne, parallela med dem. (Zool. Trans. 1, p- 315. — Isis 1837, p. 236). | Siebold fann samma djur, eller kanhända en annan, eller flere arter af samma slägte, under peritonxum eller pleura af många arter mammalia, foglar och amfibier , samt hos Scarabeus stercorarius ! Den beskrifves i Wiegmanns Archiv 1838, p. 312. LeBlond, Materiaux å I'hist. des Filaires et Anatomi des Strongles, Paris 1836 (belönt i Ac. des Sc. de Rouen 1835); genomgår literaturen och allt som är 8yl"s kändt om anatomien af Filaria. Han anser Ru- dolphis uttryck om Filaria ovata, ”num caput vere ovatum”, böra förstås sålunda: månne hufvu- det om våren innehåller ägg; då det blir en fråga som kan besvaras med ja. — Öfver Filaria papil- losa lemnas utförlig beskrifning och anatomi. Den är trådlik, framtill trubbig. Munnen midti fram- ändan, omgifven af en stjerulik yta, med 9 röd- aktiga korta strålar. Baktill är kroppen spetsig med anus nära ändan. Tarmen är smal, gående rakt från mun till anus, framtill utvidgad till en kort cylindrisk mage. — Genitalia öppna sig ge- nom en punkt vid sidan af munnens stjernfigur. Hos honan utgöras de af: först ett trådlikt rör med en säck vid slutet, sedan en uterus, som delar sig till 2 ihåliga, spiralformiga trådar, hvilka räcka ända till kroppens bakända, och äro äggstockarna. Åg- gen äro otaliga. De bildas i bakre delen af ova- rierna, och äro der ytterst små, men tillväxa små- ningom, efter som de närma sig framåt, och ut- kläckas innan de hinna främsta delen af ovarium. — Hanens köndelar likna honans, men den de- Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 24 370 len som motsvarar uterus, och som här måste kal- Jas sädesblåsa, är vida större. De 2 mot ovarierne svarande trådlika testiklarne äro mindre, och fyllde af sädesvätska. — Både tarmkanalen och köndelar- ne bestå af en dubbel hinna. Förf. har haft tillfälle att undersöka ett 3 fots långt stycke al Filaria medinensis, och funnit dess inre organer vara bildade efter samma typ som hos den nyss beskrifna. Sirongylus -armatus beskrifves liksom filaria, och literaturen anföres. Denna form har förut varit bättre känd. Genom en inre, hård, brosk- artad utsvällning af svalget, får munnen nästan formen af ett något rundadt bufvud. Den öppnar sig midt i främre kroppsändan och är omgifven af fina taggar samt 3:ne concentriska hudveck. — Ho- nan är bakåt tillspetsad, med anus tätt vid spetsen och generationsöppningen något framom anus. — Hannen har en utvidgad, nästan trattlik, något fli- kig bakända, med penis i centrum och anus bred- vid. Tarmkanalen utgöres först af bulbus pharyn- geus, som förut nämdes; sedan en kort oesophagus hvarpå följer tarmen; som är framåt utvidgad; bakåt afsmalnande. 'Genitalia hos honan utgöras af 2 ganska långa trådar (ovaria), som bli tjockare bakåt, och der sluta i hvar sin ledade brosk- cylinder, med gemensam öppning. Hanens utgöras af en enda ganska lång, trådlik , bakåt, mot öpp- ningen tjockare testikel. Litteratur. Dactylius aculeatus , n. gen. & sp., ur men- niskans urinblåsa, beskrifves af Curling i Medico Chir. Trans. London Second Series, Vol. IV. — (Fror. Not. 1840 Jan. XIII, 3). r C. Morren om - Anatomien af — Åscaris lumbricoides , Auvn. Se. Nat. 1838, vol 9, p. 314 S71 Ascaris n. sp. alatus, D:r O. B. Belling- ham, Fror. Not. 1839 Mars, N:o 194, ur Dubl. Medical Press. Ur ett 5-årvigt barn; hörer till Sect. 3, Rud. Owen, Gnathostoma spinigerum nov. gen. I ma- sen "af, Felis,.Tigris.,, Zool: ,;/Proc: ;41836,.1p. 123: Wiegm. Archiv 1838, p. 131. Isis 1838, p. 216. Owen, anatomi al Linguatula tenrioides , Zool. fans:, Ls p-1925:, Isis 18375 ps-:.202. Diesing, monogr. al Pentastomum, Aun. d. Wiener Mus. 1, p. 1. Drummond beskrifver många intestinaldjur Tremato- från Irland, i Charlesworths magazin, nemligen : pidea &. Echinorhynchus acus, 1838, p.- 516 och 566; Te- trarhynchus grossus och Bothriocephalus punctatus ibd., p. 570; ÅAcanthocephalus paradoxus, p- 635, m. fl. i årg. 1839. Miescher, Beschr. und Untersuchung des Monostoma bijugum, Basel 1838, 4. 28, 1 ill. tab. Innehåller beskrifning och anatomi af en mask, som finnes i blåsor, af en ärts storlek på buken och låren af småfoglar (Siskor, Sparfvar). Blåsan innehåller alltid 2 maskar, nästan af half klotform hvardera. De hafva gaffelformig tarm, både han- och hon-organer samt en blåsa i ryggen, som Ööpp- nar sig med en utlörsgång bakåt, och är ett se- kretionsorgan. (Isis 1839, p- 775). — Den är Monostomum Faba Bremser, upptäckt af Söm- mering och beskrifven af Schmaltz 1831, enligt Creplin, som lemnar dess anatomi i Wiegmanns Archiv 1839, p. 1. Owen, Anatomi af Distoma clavatum, Zool. inansa 1;-p-381; 16(Isisl837,.p. 2710; 4 Johuston om Phylline Hippoglossi och Fa- sciola anguille , Taylors Ann. 1, p. 431. 372 Diesing har lemnat en monografi af Tri- stoma (Phylline Oken) med utförlig anatomi; Act. Bonn: XVIII, 1; pag. 1; Ann. Sc. Nat: Vol: IX (1838), p. 77. — Vidare har samme Förf., under namn af Helminthologische Beyträge, gifvit utför- liga afbandlingar öfver Tristoma papillosum och Heteracanthus sagittatus + Act. Bonn. XVUI, p- 307. Det sednare slägtet är Okens Axine. Owen, Tema lamelligera , ur Phoenicopterus vuber; Zool. Trans. 1, p. 385. (Isis 1837, p. 273). Platner har funnit valvler i de kärl, som utgöra tarmkanaler 'hos Tzenia Solium; Möllers Archiv 1838, p. 573. Eschricht, undersökning af Bothriocephali, Isis 1839, p. 843, bland förhandl. vid mötet i Freyburg. Afhandlar isynnerhet B. punctatus, som nästan alltid finnes i Cottus Scorpius. Hos ett lefvande exemplar af Ligula simplis- sima , taget ur magen af en Cyprinus Brama, fann Lereboullet 2 nervsträngar långs åt djurets kropp, som är delad i verkliga segmenter. Institut 1839, pag. 448. Många arter af Gregarina beskrifves i Siebolds Beyträge (se sid. 15), till och med af en Psocus. Tsechudi, Die Blasenwärmer, Freyburg, bey Wagner 1837, 4, 76 sid., 2 'Tabb. innefattar en monografi af Cysticercus och närslägtade. Gluge, om Strukturen af Hydatider, med eller utan Echinococci; Ann. Sc. Nat. 1837, Vol. 8, p- 314; ur Bullet. de Brux. 4 Nov. 1838. ler so Johnston, om arterna af MNemertes vid Eng- land, Jardines Magaz. 1, p. 529. 9 arter, utför- ligt afhandlade. År slägtet Prostoma Dugés, enl. en notice, ibd. 2, pag. 471. 9/3 Dujardin, om Albertia Fermiculus (vu. gen. af Rotatoria; parasit hos Lumbricus och Limax), om Tardigradus och om RKotatoria + allmänhet, i Ann. Sc. Nat. 1838, vol. X, p.- 175. Han motsäger Ehrenbergs upptäckt af circulation m. m. hos dessa djur. 3 Peltier om en ny art af Hloscularia, Aun. Sc. Nat. X, 1838, p. 4l. Ehrenbergs afhandlingar om Rotatoria näm- nas längre fram, jemte Infusionsdjuren. Här må slutligen anföras den oförmodade upp- Oscillato- täckten, som dock utan tvifvel behöfver bekräftasgjar: Ly- genom ytterligare undersökningar, af en djuriskogonium. natur hos ÖOsecillatoria. På en af de allmännast förekommande arterna af detta slägte fann Stiebel, att hvarje tråd är vid spetsen försedd med 2 re- traktila tentakler, en sugsnabel, som kan framsträc- kas, samt 2 ögon, hvilka kunna utsträckas såsom snigelhorn. Hvarje tråd skulle således vara ett masklikt djur. Han kallade det Lysogonium tenio- ides , ehuru det väl tyckes vara riktigare, att bibe- hålla de redan antagna botaniska namnen, äfven i den händelse Oscillatorierne verkligen befinnas vara djur. Sjelfva kroppen af den beskrifna arten består af leder (segmenter), som hos de äldre kun- na uppgå till 100. Ungarne, som simma fria om- kring, bestå endast af 1 å 2 leder. Särskilt mage skall finnas. Djuret skall tillväxa hastigt och för- öka sig genom tvärdelning. Det kan endast un- dersökas vid en 400 gångers lineär förstoring. Mus. Senkenb. III, 1, p. 79. Isis 1839, p. 714. Malacologi. A. Mollusker. Mollu- Om Blötdjurens användbarhet finnes en inte- SEAN ressant uppsats i Sillimans Amer. Journal (Bd. 385 barhet. 4837, sid. 53. Öfversatt i Isis 1840, p- 179) hvarur vi upptaga följande. Orientaliska perlorna al Mytilus margaritiferus, voro kände och begagagnade sedan uräldsta tider. Näst denna art är vår vanliga Unio margaritiferus, den mest berömda perlmusslan, ehuru dess perlor ej äro fullt så vackra som de orientaliska. Julius Cesar skall först hafva fattat lust att eröfra Bri- tannien, då han såg en af dessa perlor derifrån. Redan på hans tid lära de hafva varit en handels- vara I Gallien, och kort derefter erhöll man dem derifrån till Rom. Byssus af Pinna rotundata (?) var af stort värde, och begagnades såsom silke, före silkes-kul- turens införande i Europa. Det Hebräiska ordet Butz, som vanligen öfversättes med ”fint linne”, äfvensom Grekernes Byssus, kunna med säkerhet anses halva varit namn på detta ämne. Enligt Ezechiel kom det från Syrien och ”Tyrus, och ett manufakturverk för detsamma fans i staden Berseha i Palxstina. I Rom uppvägdes det med guld. Furstliga personer skola hafva haft kläder af detta silke, t. ex. Kung David, som, omkring 1000 år före vår tideräknings början, hade en hel klädnad deraf, och ännu i slutet af 1300-talet utgjorde det en handelsartikel. I sednare tider erhöll man Bys- sus både från Medelbafvet och från Indien. År 1380 blefvo 5 balar Byssus drifne på Engelska ku- sten i en skeppsladdning från Genua, destinerad 375 till Brägge. "I Palermo, Tareut o. fl. st brukas det ännu till handskar och andra mindre plagg... — Om de gamles purpurfärg, af Murex och Purpura- arter från Medelhafvet auföres hvad man derom vet "): — Ostron förtärdes på Aristotelis tid liksom nu. De nuvarande Ostronfiskena finnas på mångfalldiga ställen kring hela Britannien och vid Frankrikes kuster, isynnuerhet vid Bretagne och Normandie [Förf. nämner ej dem, som till stort antal finnas kring Skandinavien]. Såsom exempel på den nästan otroliga åtgången af ostron i Eng- land och Frankrike anföres, alt under vintern 1801—2 infördes 119 millioner ostron från Frank- rike till London, och år 1803 uppskattades de i Paris förtärda Ostronen till 12 millioner, å 6 sous pr dussin. — En mängd andra ätliga mollusker upp- räknas, med anförande af de länder hvarest de all- mänt begagnas. Vår allmänna Mytilus edulis äv en af dem som särdeles värderas i sydliga delarne af Europa. | Ett litet arbete af H. Kröyer, med titel: deDanmarks Danske Östersbanker, 168 sid. 8:0, 2 tab.; Kjöbenbh. AS 1837, lemnar en högst välkommen underrättelse om ÖOstronbankarnes beskaffenhet samt om ostron- fisket och detta djurs naturalhistoria. Arbetet grun- dar sig både på egen undersökning och på histo- riska upplysningar, hemtade ur de Danska Archi- verna. > Danmarks ostronbankar äro belägna dels vid de små öarne vid Schlesvigs vestra kust, dels vid östra kusten af Jutlands norra del. De bort- arrenderas af: Kronan, och tidtals anställas inspek- +) Enligt en, af Mag. S. Lovén, muntligt meddelad under- rättelse, begagnar man ännu, vid Norrvige, Purpura la- illus för att märka linne. Färgen skall vara hvad man ör äkta. Den har varit mycket använd i Norden, före Cochenillens införande. Om Per- lornas natur, 376 tionsresor för att utröna deras tillstånd. Ostronen sitta fast vid Rlippor och stenar der sådana finnas, men ligga på de flesta ställen uti den lösa bottnen utan att vara fästade. Djupet är ganska olika, så att en del7bankar blott betäckas af några fots vat- ten. Dessa lida af frosten under stränga vintrar. Om fortplantningen erhålles ingen ny upplysning, men underrättelser lemnas om många sjödjur som förstöra ostronen. Öfver Perlornes uppkomst och frambringande med konst, har D:r Waltl i Passau anställt un- dersökningar. Dessa gjordes uti floden Iz, som vid Passau flyter in i Donau, samt i andra små åar, hvarest perlmusslor finnas. — Perlorna äro af två slag: 1:o bruna, ofta vanskapliga, utan glans och klarhet. De kallas vanligen omogna, efter den falska förutsättningen, att de, under en vidare ut- veckling, bli runda och vackra. Dessa bestå af concentriska lag, och hafva innerst en liten rund kärna, så stor som ett kälfrö. De förekomma all- männare än de äkta perlorna. = 2:o hvita, eller äkta perlor, äro dels runda, dels af annan form. Dessa beståj aldrig af reguliera concentriska lag, såsom de bruna perlorna, utan hafva en till utse- endet irregulier sammansättning. Då en perla upp- löses i salpetersyra kan man på det olösta residuum Iätt undersöka lagren; de äro reguliert fibrösa hos de bruna perlorna, men hos de hvita äro de irre- guliera och hafva ett marmoreradt utseende. De runda perlorna finnas alltid uti manteln och bilda en upphöjning derpå; man kan derföre se dem utan att döda djuret. De musslor som innehålla en liten perla bör man förvara på ett särskilt ställe, för att låta perlan tillväxa. Irreguliert bildade, eller icke runda perlor förekomma både i manteln och på skalet. Orsaken till de sednares uppkomst 377 är vanligen tryckning på skalet eller skador der- uti, hvarföre sådane musslor, som innehålla dem, igenkännas på någon oregelbundenhet i formen. Deremot synes intet yttre tecken på dem som haf- va perlor i manteln. — I Europa erhållas perlor nästan blott af Umo margaritiferus. De äro ej klara, såsom de orientaliska, och hafva derföre mindre värde; men de som äro af en ärts storlek kosta dock en dukat. Uti Bayern finnas perlfö- rande musslor endast i de åar och bäckar, som hafva brunaktigt vatten och flyta öfver ur- eller öfvergångsformation. Man har uppgifvit att perlor kunde med konst frambringas, dervigenom att små runda perlmorsbitar insläpptes mellan manteln och skalet i lefvande musslor, men dessa försök hafva alltid misslyckats för Förf., ehuru han gjort dem med nära hundrade individuer. (Isis 1838, p.- 384). Johnston om Perlbankar vid Ceylon, i en artikel om Ceylons handel, i Asiat. Transact. 1827: 1; p; 543. — Isis 1838, p. 333. Stewart om perlfiske vid Ceylon, ibd., p- 452. — Isis ibd., p. 338. Den bladiga strukturen uti skalet af Spondy- Nar lus varius beskrifves af Owen (i Charlesw. Magazin struktur. 1838, p. 407 och Zool. Proc. 1837, p. 63). Han jemförer bildningen af denna musslas skal, så väl som det af andra arter, hvilkas skal är bladigt, t. ex. Ostronen , med lamellösa Gastropod-skal, t. ex. af Septaria Lam. och Vermetus gigas, samt med Nautilus-skalen. Hos dessa sednare är den bladiga strukturen högst utbildad, i form af tvär-lameller, som tillsluta reguliera kamrar i skalet. Härigenom återföres byggnaden af Nautilus och andra polytha- lamiska snäckskal till den vanliga typen af mollusk- skal, som alltid bestå af lag, hvaraf de yngre ligga innanför de äldre. Hos Spondylus, Ostron m. fl. 378 finnas irreguliera mellanrum mellan dessa lag; hos Nautilus blifva de stora och reguliera. Mineralo- Mussleskalens mineralogiska karakter afhandlas gisk karakter. Mollu- skernes ögon. af Neckers(i Ann: Sc. Nat: 1839; vol ;Xbyp-525 Jamesons Edinb. Journ. 1839, Apr.—Juli; Fror: Not., Sept. 1839: XI, 20). De bestå af Arragonit och ej af kalkspat. Molluskernes ögon hafva blifvit sorgfälligt un- dersökte af Krohn, som deröfver utgifvit flera af- handlingar. Han fann ögonen hos landt- och sött- vattens-snäckorna bildade fullkomligt så som Swam- merdam beskref dem, ehuru flera nyare forskare; som erkänt ögonvens verklighet såsom ögon, ej funnit dem så sammansatte som Sw. uppgaf. Hos alla finnes en Seclerotica med sin cornea och cho- roidea , eller åtminstone ett pigment, som liknar det hos de högre djuren. Krohn tror sig liksom Swammerdam hafva sett retina. Inuti finnes en lens, som är bildad liksom hos de högre djuren och är något fästad nära gränsen för cornea. Den omgifves både fram och bakull af en corpus vi- treum; Förf. hade ej kunnat upptäcka någon egent- lig humor aqueus. "Ingen annan iris sågs, än en pigment-krans. Hos de flesta formerna är ögat ytterst litet, med rund cornea, och syn-nerven är en gren från tentakel-nerven. Paludina vivipara har klotrund lens och aflång cornea: Dess syn= nerv utgår direkte från svalgets nerv-ring, och yttre huden bildar en sort conjunctiva, framom ögat, som är klar, men: betydligt tjockare än sjelf- va cornea. Hos Helix är lens nedtryckt (linsfor- mig). (Möllers Archiv 1837, p. 478). I en annan afbandling (Mull. Arch. 1839, p- 332) beskrifver Krohn ögonen hos många af dei hafvet lefvande Gastropoderne: Murex, Aplysia, Cyprea, Rostellaria, Buccinum, Litorina. De haf- 379 va en ganska starkt convex cornea, omkring hvil- ken huden bildar eu liten fåll eller upphöjning, liksom ett rudiment af ögonlock, och Sclerotica har nedtill, vid sidan, en stor utvidgning, liksom en säck. Iris saknas; Cornea och Sclerotica upp- fyllas, liksom hos de förut nämde, af en glas- kropp, som delas i två, genom den stora klotfor- miga linsen. Cephalopodernas ögon blefvo af Krohn be- skrifne i Act. Boun. XVII, 1. — J. W. Jones, om Retina och pigmentet hos Loligo, Brewsters Journ. VIII, Jan. — Juli 1836, p. 1. — Isis 1838, p- 88. Retina är dubbel med pigment emellan; synnerven har en högst egen byggnad. Eydoux & yn et ordgla ett förmodadt Anatomi hörselorgan hos Firola , Carinaria, Pteropoder &c. RS Institut 1838, P0 mänhet. Garner lemnar en utförlig anatomi af mol- luskernes nervsystem, i Linn. 'Trans. XVII, p: 485 —501. Det afbildas af 7 Conchacea, 19 Ga- stropoder och Sepia officinalis. Van Beneden Exercises Zootomiques, 8:0o med pl., Paris 1839, innefattar anatomi och un- dersökningar af Argonauta, Limpaeus glutinosus, Pneumoderma violaceum och mediterraneum, samt ett nytt genus Homoderma (enligt Revue Zool. 1839, p. 245). De flesta af dessa afhandlingar torde vara desamma som på sina ställen nämnas längre fram. Porro om missbildningar af snäckor: en Cla- Diverse. usilia varians med fullkomligt tvådelt öppning, Revue Zool. 1839, p. 73. — Snäckor med dubbelt peristomium (”bourrelet”) ibd., p. 226. — Se äf- ven Isis 1839, p. 766. oc Ett regn af snäckor, vid Cheltenham i Eng- land, omnämnes ur en Engelsk tidning i Revue 380 Zool. 1839, p. 255. En bagare, som var ute och vandrade skall bafva blifvit öfverhöljd deraf. Re-. lata refero, men går ej i borgen för sannin- gen deraf. Malacolo- En History of Conchology finnes, i anledning SR några nyare arbetens anmälande, 1 Jardines allmänhet-Magazin 2, p. 238. Kiener Species général & Iconographie des Coquilles vivantes &c., stor 8:0, Paris, börjadt 1837 (eller 18362). Innehåller plancher med text i sy- stematisk ordning, öfver de mollusk-skal som finnas uti Musée Masséna, Lamarcks samling och Museum d”hist. Naturelle, samt af nyare upptäckta arter. Detta arbete utgör således en följd af monografier, som komma att innefatta större delen af de be- kanta arterna, och är af en synnerlig vigtighet, då deruti afbildas just de individuer, som äro ty- per för Lamarcks beskrifningar. Denne sednare författares nomenclatur följes. På hvarje planche afbildas 1, 2 eller någon gång flera arter. Häftet å 6 plancher, kostar 6 Fr. med svarta, 12 fr. med color. figurer. Jag har sett 57 häften. (Recension deraf se Revue Zool. 1839, p. 242). John C. Jay, Catalogue of the Shells &c., 4:o, New York 1839. Ar en katalog öfver Förf:s samling, hvaraf årligen lemnas en ny förbättrad och tillökt upplaga, med beskrifningar och figurer af nya arter. Den skall vara rik och väl redige- rad (Revue Zool. 1839, p. 187). Det ofta skeende förnyandet af detta arbete visar med hvilken ifver man i Nordamerika gör och studerar snäcksamlingar. H. E. Anton, Verzeichniss der Conchylien .. 4:o, Halle 1839, 110 sid. Uppräknar likaledes ar- terna i förf:s rika samling, till ett antal af 3410. De äro uppställde efter en egen method, helt och hållet uppgjord efter skalen, utan afseende 381 på djuren. Cirrhipedierne utgöra ett bihang. (Isis 1839, p. 155). Deshayes, Traité élémentaire de Conchylio- logie, avec Papplication ... å la Géeognosie. En- ligt den utgifna prospectus upptager detta arbete genera af Conchylierna, med några, de märkliga- ste, lefvande och fossila arterna, såsom typer för hvarje. — Isynnerhet fästas uppmärksamheten vid dem som äro karakteristika för de olika geologiska formationerna. Literatur och Anatomi behandlas såsom hufvudsaker. En atlas medföljer, af 100 plancher. Arbetet utgifves i livraisons, å 6 ark text och 8 plancher 8:0, å 5 Francs med svarta, och 12, med colorerade figurer. Livr. 1 utkom 1838 i Paris. G. B. Sowerby, Conchological Manual, 8:0, London 1839, skall vara en lärobok med La- marcks och Blainvilles uppställningar, alla ge- nera och 500 figurer. Th. Mäller Synopsis novorum Generum, Specierum ac Varietatum testaceorum Viventium, Anno 1834 promulgatorum, adjectis iis, qvae in diariis Soc. Zool. Londinensis, ab a:o 1830 editis, relata sunt, 8:o, 1836. (13 Thlr.). Mollusca ur Zool. Transactions 1833—6, fin- nas i Revue Zool. 1838, p. 148. Eydoux, mollusca till La Favorites resa, i Guérins Magazin 1838 (7 af Helix, Cyclostoma; 4 Unio, Cyrene recurvata). Deshayes 30 sp. Conche, Terebratulz, Co-Olika län- chlex, från Stilla hafvet, Kamtschatka, Mexico) lacologi. Nya Zeeland; Revue Zool. 1839, p. 356. Couthouy, 30 nya arter Mollusca, hvar- ibland flera nakna Gastropoder, från hafvet vid Massachusets, i Sillimans Amer. Journ., Vol. 34, p. 216 (ur Journ. of Boston, vol. 2). 382 Pfeiffer, om de af honom, på Cuba sam- lade molluskerna, Wiegm. Arch. 1839, p. 346. Af de här uppräknade 62 arterna äro större delen nya och betecknade med en diagnos. Nästan alla äro Gastropoder från landet och söttvatten; blott en enda Cephalopod: Spirula Peroni. Fortsättning lofvas. Mollusca ur D'orbignys resa i Sydamerika, (se p- 18), se Isis 1839, p. 478—530: Cephalopo- der, Pteropoder och nakna Gastropoder = forts.; pag. 548—582; med fig. Då Förf. såsom bekant är, hufvudsakligen studerat dessa djur och skrifvit öfver dem, blir denna afhandling af så mycket större värde. En mängd arter, både nya och förut kända, beskrifvas. Philippi, Enumeratio Molluscorum Sicilie, 4:o, 35 ark med 12 lith. tabb. 1836 (color. å 9 Thlr., svart å 6 Tbhlr.); upptager de lefvande ar- terna af alla familjer utom Tunicata, samt de fos- sila ur tertiär-formationerna. = Arternas antal är följande: Lefvande Conchaccea . . . 165, fossila 166. — Brachiopoda .. 8, -— Ze —-- Pteröpodåt iran 4. — Gastropoda -. .326, — 171. = Cepbhalopoda . .« 10, — 0. — Héeteropoda ytkeg far 0. — Dentalia :. sc 7,0 9. = Cirripedia- + «vm Are 6. En stor del finnas både lefvande och fossila. O- strea edulis förekommer fossil, hvilket är märkvär- digt då arten nu mera blott finnes upp emot nor- den; vid Sicilien finnes den ej nu lefvande. In- gen Limax, men 419 lefvande, nakna Hafs-gastro- poder. Förf. säger sig dock hafva behandlat dem med mindre omsorg än de öfriga. 383 Forbes & Goodsir, Hafsfauna vid Shetland och Orkneyöarne, Institut 1839, p. 352, ur Brit. Assoc. 1839. Mollusca nuda, Ascidize, Zoophyta. Forbes Malacologia Monensis, 63 sid. 12:0, Edinb. 1838, 3 tabb., innefattande molluskerne vid ön Man (Fayloks Ann. 1, ps 320). L. Pfeiffer om skr jä Conchylier, Wiegm. Archiv. 1839, p. 81. Flera arter af Rissoa beskbifs vas Heskfråtsy Litorina marmorata nov. sp. Öfver Landt- och Söttvattens-molluskerna Wbaf- SE va talrika arbeten utkomnit, nemligen, utom dem vattens som upptagas uti förut anförda arbeten, öfver brgmollasker. terne från följande länder och ställen: Europa; BR ossmässler, Iconographie der Land und Sässw. moll. fortsättning. England; Alder,i Jard. Mag. 2, p. 101; förteckning. Dep. de Vienne i frankr.; Maudyut, Tableau indicatif & descriptif, Poitiers 1839, 12:o med 2 tabb. Bayern; F. Held, Isis 1837, p. 302 och 902 (Ga- stropoda bikt): Jtalien; Porro, Malacologia terrestre e fluv. della Prov. Gbidäscå? 140 sid. 8:o0, 2 tabb. Milano 1838. 115 sp., hvaraf 11 anföras såsom nya; deribland — Drepanostoma rm mellan Succinea och Helix. (4 n. sp. derur se Revue Lool: 1839. p:: 245): » Brumati, Catalogo Sistematico delle Conch. terr. e€ fluv. nel territorio di Monfalcone, 56 sid. 8:0, 1 pl. lith. Goritzia 1838; 89 sp., hvaraf 7, som äro nya, anföras i Guérins Revue Zool. 11839, p. 144. Ungern; Porro, Revue Zool. 1839, p.- 106; upp- räkning af Gasteropoda, med anm. öfver Rissoa oblonga Desm. 384 Volhynien och Podolien; Eichvald, rättelser vid Puschs afh. i samma ämne; Bullet. de Petersb. VI, 1839, N:o 1. Se Isis 1839, p. 661. Ganges: Troschel i Wiegm. Archiv 1837, p. 166. (Pulmonata; en Unio). Algierska området: Forbes i Taylors Ann. 2, p- 250 (44 arter; en ny art af Pisidium, 3 af Limax). » Terver, Catalogue des Moll. terr. & fluv. obs. dans les poss. Franc. Paris 1839, 8:0. Nordamerika: Isaac Lea, i Philad. Transact. V, 1 och VI, 1; talrika arter. Bahia: Blanchot i Mem. de Geneve 1838, Tom. 8, bigups sk30: i Bouchard Chantereau, om lefnadssättet af åtskilliga Moll. terrestria & fluviatilia, Ann. Se. Nat. XI, 1839, p.-295. CEPHALOPODA. — Uti den nyss förut, p. Sepierne 382, nämda afhandlingen om Mollusca till D'Or- hoppa år 4 - A + öfver vatt-Dig nys resa, förklaras sepiernes så kallade för- ner måga att flyga, hvarom man ofta hörer sjömän berätta ”). En del arter kunna nemligen springa framåt 1 vattnet, med en sådan hastighet, att om detta sker nära vattenytan, och i riktning mot den, så hoppa de ur vattnet ända till 10—15 fot högt, hvarvid de ofta nedfalla på fartygen. ARNE De små djur, som blifvit kallade Foramini- fera. fera, och microscopiska snäckor, och som Cuvier i Regne Animal uppräknar bland Cephalopoda, till följe af skalens likhet med det af Nautilus, utmön- stras +) Jemf. Årsb. 1834, pag. 127—8. 385 stras nu från molluskerne af Ehrenberg, som anser dem höra till flera af de lägsta klasserna: Acalepher, Polyper och isynnerhet Bryozoer. En del af dem äro yttre snäckskal, liksom det af Ga- stropoderne, Flustra o. s. v. En del, och kanhän- da de flesta bildas af sammansatte djur, liksom Coraller. Inuti dessa skal finnas små massor eller korn, som bestå af skal efter kisel-infusorier, hvilka blifvit nedsväljde såsom föda af djuren. Dessa skola till en stor del bilda den nu varande hafs- sanden. Det egna och stora intresse, som dessa små djur genom nyare upptäckter erhållit, såsom utgörande hufvudbeståndsdelen af kritformationen, kommer framdeles att nämnas. (Jemf. vid Bryozoa och infusionsdjuren, längre fram). De märkvärdigt bildade organer hos Cephalo-Needham- poderne, som fått namn af Needhamska kropparne parna. hvilka först upptäcktes af Swammerdam, och se- dan beskrefvos af Needham, derefter af Cuvier och flera, hafva nu åter blifvit föremål för flera undersökningar. De äro till stor mängd knippvis belägna uti en egen blindsäck vid sidan af han- nens sädesblåsa. — De utgöras af långa, smala, mask- lika säckar, af hvilka hvarje innehåller en hvit, trådlik kropp, som åt ena ändan är tjockare och liknar en Echinorhynchus , med en knapp i form af ett hufvud, som är afskildt genom en hopdragning, och slutas i en spets, liksom ett sugrör. Dessa hvita trådar hafva af flera varit ansedda för intesti- nalmaskar (t. ex. R. Wagner Lehrbuch d. Vergl. Anatomie, 1835, p. 319—-312). Så ansåg dem äf- ven Carus, som beskref dem, af Sepia' officinalis, i Act. Bonn XIX, pl. 1 med figur, och der gifver dem namnet Needhamia expulsoria. Han är oviss om deras affiniteter, men anser dem komma när- Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 25 386 mast intill Spermatozoerne. De äro 8 linier långa, spricka och dö i rent vatten, liksom sädesdjuren. Han fann dem bestå af en tunn, dubbel hinna, som innesluter 2 säckar, mage och groftarm, för- enade genom ett fint kärl. Den främre är liten och har framåt en förmage, som småningom af- smalnar i ett långt, spiralformigt, hopveckladt rör, hvilket slutligen utlöper såsom en lång, fin tråd och bildar kroppens framända (med munnen?) — Tråden är således, enligt Carus, ej svans, såsom tråden hos sädesdjuren anses vara. Ett helt annat begrepp får man om dessa kroppar genom andra undersökningar, som blifvit gjorde, sedan sädesdjuren blifvit något närmare kände. Philippi beskrifver de hvita, trådlika kropparne hos Octopus, 1 Mällers Archiv 1839, p- 301. Han benämner dem, efter Cuvier, såädes- machiner , och har funnit dem uppfyllde af sper- matozoer. Deras yta fann han tätt besatt med fina taggar, som bildade en spiral; näbbet på den hufvudformiga ändan hade framåt en fin öppning. Krohn fann, att dessa hvita kroppar bestå af en fin hinna, som är alldeles uppfylld af sperma- tozoer, hvilka ligga hårdt sammanpackade i form af en, 1 spiral kappiceklal tråd (Fror. Not. 1839: XII, 2. — Åfven Siebold fann dem innehålla Spermatozoer (Beyträge, se förut p. 15). Enligt dessa undersökningar synes det mig som om de bäst kunde jemföras med de små blåsor uti hvilka Spermatozoerne hos andra djur utbildas (se längre fram under Anatomi och Physiologi). Något mera om detta ämne, af Wagner, se Fror. Not. 1839: XII, pag. 7. ANSE Krohn omtalar förekommandet af Entozoer och Crystallbildningar i de svamplika ven-bihangen hos några Cephalopoder i Fror. Not. 1839, XI, 387 14, pag. 213; och beskrifver de vattenförande or- ganerna hos några Cephalopoder i Mällers Archiv 1839, p. 352. R. Owen gör en ny systematisk uppställning Rn af Cephbalopoderne; Zool. Trans. 1838; Isis 1838, p- 831. Han indelar dem på följande sätt: Ordo 1. Dibranchiata. Trib. 1. Octopoda. Fam. 1. Nuda: Eledona, Octopus. Fam. 2. Testacea: Argonauta, Bellerophon &ce. Tr. 2. Decapoda. Fam, 3. Theuthidee : a) Loligopsis, Cranchia; 6) Sepiola, Rossia, Onychotheuthis, Loligo, Se- piotheutis. Fam. 4. Scpiade: Sepia. Fam. 5. Belemmnitide: Belemnites &c. Fam. 6. Spirulide: Spirula. Ordo 2. Tetrabranchiata. Fam. 7. Ammonitide: Ammonites, Baculites. Fam. 8. WNautilide: Nautilus, Orthocera. På samma ställe beskrifver Owen flera nya och sällsynta Cephalopod-arter; isynnerhet en Cran- chia , med anatomi. — En ny art Octopus beskrif- ves, hvilken fångades på Sargassum i Atlantiska hafvet. Den var ytterst snabb i sina rörelser, fån- gade fiskar och förtärde dem med den största rof- irighet. Den var ganska varsam och undflydde bilsnällt försöken att fånga honom, äfven då han var sysselsatt med förtärandet af sitt rof.” Det har länge varit omtvistadt huruvida +detDjuret af djur, som man kände såsom invånare af Argo- mu nauta-snäckan, verkligen hörde dit eller ej. Då det icke på något ställe är fastvuxet vid skalet och ej 388 en gång fyller detta, eller någon afdelning deraf, förmodade Rafinesque och flera efter honom, att detta var en parasit, som hade förtärt det rätta djuret och bemäktigat sig skalet, liksom parasit- kräftorna (Pagurus, Kupungar) göra. Detta erhöll vidare någon sannolikhet derigenom, att det kända djuret var en cephalopod, och således ett rofdjur. Det erhöll namnet Ocythoé. Cuvier delade ej den nämde åsigten, men flera andra utmärkta na- turforskare hafva giort det, och i alla händelser var det af mycket värde att få frågan bestämdt afgjord, och att dermed få upplyst om en mollusk kunde existera som hade skal, utan att vara der- vid fästad. Denna fråga har på det mest tillfreds- ställande sätt blifvit afgjord, genom de experiment som ett fruntimmer, M:me Jeanette Power anställde i hamnen vid Messina år 1838: djuret hörer till skalet och bygger det. M:me Power uppfödde dessa djur i jernburar uti vattnet. Hon bröt styc- ken ur skalet på olika ställen, och fann att hålen snart blefvo lagade, genom ett ämne, som full- komligt liknade den öfriga delen af skalet, men som alltid befanns vara atlagradt på dess yttre sida. Det upplystes härigenom med visshet, att skalet bil- das genom en afsöndring från det så kallade seg- let, som ligger öfver och betäcker detsamma utåt, och tyckes motsvara några sammanvuxne tentakler. Hon fann vidare, att ungarne utkläckas ur äggen efter 20 dagar, och att de då äro alldeles nakna. De växa hastigt, och erhålla ett skal inom 10 å 12 dagars förlopp. För att fullkomligt upplysa detta ämne hemsände M:me Power flera serier af djur med sönderbrutna, mer eller mindre lagade skal, ungar o. s. v. Owen fann, vid deras undersök- ning, att djuret alltid hade samma läge, med buk och siphon långs åt skalets köl, och ryggen inåt- 389 vänd, samt att det alltid jemt fyller skalets diame- ter och står i ett bestämdt förhållande till dess vigt, hvilket ej skulle hända om det vore parasit. (Se Zool. Prcc. 1839, p. 35. — Fror. Not. 1839: IX, 20. — Charlesw. Magaz. 1839, p. 421. — För- sta afhandlingen härom, af M:me Power sjelf, skall vara införd i Academiens i Catania hand- lingar 1838. Sander Rang hade redan år 1837 afhandlat samma ämne, och ansett det kända djuret för att tillhöra snäckan af Argonauta, men ej haft tillfälle att framställa de positiva bevisen. Se Ann. Sc. Nat. vol. VII, p. 172. — Institut N:o 195, samt Guérins Mag. 1837, hvarest djuret afbildas. Nervsystemet och Organa genit. feminina af Argonauta Argo, beskrifvas al Van Beneden i Nouv. Mem. de Bruxelles XI, 1838. Gray, om en Ärgonauta med djur (”Ocythoé”) från Cap; Zool. Proc. 1836 Nov. — Isis 1838, pag. 214. Cirrhotheuthis Milleri nu. gen. et sp. frånLitteratur. Grönland, nära Octopus, beskrifves af Eschricht i Act. Bonn. XVIII, 2, p. 625. Den har 2 fenor samt 8 armar, som ända till spetsen äro förenade af en hinna, liksom en paraply. Gervais och van Beneden monogr. af Se- piola , se Institut 1839, p. 146. 7 sp. S. subulata, lineolata, palpebrosa, stenodactyla, Rondeleti, vul- garis och Desvigniana. — Supplement dertill i Bull. de Brux. 1839, 1, p. 38. Blainville om djuret af Spirula, Ann. d”Ana- tomie et de Physiologie, III, p. 82. Owen, beskrifning af Cephalopoder, hem- sände af Bennett, Zool. Proc. 1836, p. 19; Isis 1838, p. 176. Verany 8 mn. sp. Cephalopoder från medel- hafvet och Atlantiska Ocean, Mem. di 'Torino 2:de Series Tomell, se Guérins Revue Zool. 1839, p- 143. Rang afhandlar naturalhistorien af Cephalo- poder, och beskrifver flera nya arter (Cryptodi- branches) i Guérins Magazim 1837. PTEROPODA. — Genom följande afhandlin- gar hafva dessa föga bekanta djurs natur blifvit till en gänska betydlig grad upplyst. Eschricht har lemnat en utförlig och i hög- sta grad upplysande anatomi al Clio borealis, å Danske Vidensk. Selsk. Naturh. Afhandlinger VIII, 1838. Den är äfven särskilt aftryckt. Van Beneden, anatomi af Preumodermon vio- laceum d'Orb. från medelhäafvet, och beskrifning af en ny art, Pn. mediterrancum; Mem. de Bruxelles 1838, vol. XI. — Bullet. de Brux. 1838. — Ann. Se. Nat. IX, p- 191. — Möllers Archiv 1838. In- stitut 1839, p. 96, samt i de förut, pag. 379 näm- da Exercises Zootomiques. Samme författare framställer, under titeln Exercises Zootomigues , uti Mem. de Brux. XII, samt i korthet uti Bulletin de Bruxelles 1839, 1; p- 294, anatomien af flera Pteropoder: Cymbulia Peron, Tiedemannia neapolitana, Hyalea, Cleodora och Cuvieria. Af dessa afbandlingar tyckes det blifva tydligt, att Pteropoderna närma sig vida mera till Gastro- poderne än till Cephalopoderne. Ett analogon af Sniglarnes fot finnes uti ett organ under halsen hos Pnreumodermon, hvilket motsvaras af en sort halskrage hos Clio. Ett par verkliga, retractila tentakler, liksom hos Gastropoderne finnas framuti hufvudet; de blefvo af Pallas beskrifna under namn 391 af papille carnex. — Fenorne eller de stora ving- flikarna vid hufvudet äro ej gälar, utan ensamt rörelse-organer. Det som blifvit ansedt för kärlnät uti dem, är allenast korsvis löpande muskelknippen. Respirationsorganerna förblifva ännu ej rätt kände. 2 ögon finnas hos Clio; de ligga i nackgropen. Lefvern, som innehåller mycken olja, omgifver magen fullständigt. Testikeln ligger 1 abdomen, jemte äggledaren, nära lefvern. Hjertat består af en hjertkammare, och en, genom en stark hopsnärj- ning, eller ett kort kärl, derifrån skild förkammare. Från hjertkammarns mot hufvudet vända spets utgår aorta. GASTEROPODA. — Till de vigtigaste SNPE I etamor lysningarne öfver dessa djur hörer upptäckten af SP metamorphoserne hos de nakna hafs-gasteropoderne. - Sars fann nemligen, vid Norrige, att ungarne af Tritonia, Doris, Eolidia och Aplysia, då de ut- kläckas ur äggen, äro försedde med ett nautilus- likt snäckskal, att deras fot är föga utbildad och försedd med ett operculum , samt att kroppen fram- till utvidgar sig i form af två stora, rundade, cilierade flikar, medelst hvilka de simma. Då Mag. S. Lovén vid Svenska kusten gjort samma upp- täckt, återkommer jag dertill under Svensk litera- tur. Sars afhandling finnes i Isis 1838, p. 592; =— Ann. Sc. Nat. VII (1837), p. 246. — Wiegimn. Archiv 1837, p. 404, och utförligt i Nyt Magazin for Naturv. 2, 1839, p. 139. Åggen af Buccinum äro i början ganska små, Gastero- af $—+lineas diameter. Hundrade eller flera ligga podägg. tillhopa i en vätska, uti samma cell af de välbe- kanta, fasta, nästan corall-lika ägghylsorna, som vanligen kallas mollusk-ägg. Under utvecklingen 392 växa en del af äggen ända till 7 å9 gånger större diameter, då de utkläckas, under det de öfriga för- blifva outvecklade. De på landet lefvande gastero- podernes ägg tilltaga ej i volum sedan de blifvit framfödde. Ann. Sc. Nat. vol. 7, 1837, p. 376, ur Loudons Magazin, Maj 1837. Philippi om äggen af Vermetus gigas, Wiegm. Archiv 1839, p- 128. De ligga 2 å 30 tillbopa i en liten aflång, plattad hylsa, som har en öppen spets i ena ändan. De tilltaga i storlek. Skalet hos det fullvuxna embryo är hornartadt, ty det upplöses ej i syror, och har 2 vindlingar. Häraf synes alltså att äfven Vermetus undergår en me- tamorphos. Anatomi. Van Beneden beskrifver det dubbla nervsy- stemet hos Limneus glutinosus (Amphipeplea Nilss). Han tyckes ej anse de nerver och ganglier, som anses motsvara N. sympathicus, för väsendtligen skilda från det öfriga nervsystemet. Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 112; Institut 1837, N:o 217, ur Bullet. de Bruxelles. h Samme författare afhandlar anatomien af näm- de djurart i Memoires de Bruxelles, Vol. X1, 1838. Moseley om geometriska formen af de spirala snäckskalen, Royal Proceed. 1837, p- 79. Amun. Sc. Nat. XI, 1839, p. 317. Formen uttryckes i ma- thematiska formler. | Spridd I Guérins magazin 1836 afbildas: EORRA Drepanostoma nautiliformis fr. Italien. Landtsnäcka nära Helix. Rostellaria occidentalis, Terre Neuve. Marginella Cleryi, Senegal. Helix Poeyi, Cuba. Parmacella Valencienni, fr. Portugal, med anatomi af Webb och v. Beneden. Aplysia 2 sp. fr. Nice. 393 Mollusca af de öfriga årgångarne äro på andra ställen nämde. Gray nya arter af Gasteropoder från Sierra Leona, Taylors Ann. 1, p. 27. Jonas om Mällers Helix rosacea och [lucana jemte diagnos af några Gasteropodskal; Wiegm. Arch. 1839, p. 334. Carus beskrifver Leucochloridion parado- xum, ett parasitdjur i Succinea Amphibia, i Act. Bonn. XVII, 1. Forbes om Geogr. fördelningen af Gastero- poda i Alperne, Jardines Mag 1, p. 257. I Guérins Magazin de Zool. 1838, beskrifvas 12 arter landt- och söttvatten-snäckor (7 Helices). D:r A. Mäller, om några Tyska landsnäckor (Helix, Vertigo) Wiegm. Arch. 1838, p. 209. Boissy, 10 sp. Helices från s. Frankrike, Revue Zool. 1839, p. 74. A. Binney, monografi af Helices i Förenta Staterna i Nordamerika; Boston Journal of Nat. Hist. 1, N:o 4, Krynicki, Helices proprie dicte, hucusque in Imperio rossico observate; Bull. de Moscou 1836, p. 147, (41 species). > Deshayes, Helix Caillaudi fr. Manilla, Rev. Zool. 1839, p. 228. Helix conspurcata Drap. finnes på Fyen enl. Kröyer Tidskr. 2, p. 434. — Flera Helix-arter från Danmark, se ibd, 2, p. 538. Helix Sardiniensis och Physa Pyrum fr. Si- cilien, Porro, Revue Zool. 1838, p. 224. Gray, monogr. af Streptaxis, nov. gen. nära Helix, Charlesw. Mag. 1837, p. 484. 6 sp. fr. tro- piska länder. Deshayes, om 3 sp. af Caracolla (Helix La- byrinthus Auct.), Revue Zool. 1838, p. 19. för Pul- monata. 3914 Troschel om Amphipeplea Nilss. Wiegm. Arch. 1839, p. 177. Id. monografi af Scarabus Montf.; ibd. 1838, pag. 203. Id., Steganotoma , n. gen. från Ostindien, nära Cyclostoma, ibd. 1837, p. 163. Lesson, monogr. af Testacella , Bevue Zool. 1838, p. 249. or Broderip beskrifver diverse Gasteropodskal: Voluta, Conus, Purpura, Bulimus , samt Spondylis albidus i Zool. Proc. 1836. Paludina vivipara är högst sällsynt i Dan- mark enl. Kröyer Tidskr. 1, p. 411. Detär an- märkningsvärdt, då den är ganska allmän i Skåne. Trochiscus Norrisä n. g. & sp. Charlesw. Mag. 1838, p. 96. Turbo Jourdani, Kiener, Rev. Zool. 1839, pag. 324. Guilding om sl MNaticina, Linn. Trans. XVII, p. 29. — Isis 1838, p. 405: Två. arter beskrifvas. Pleurotoma Deshayi, Bevue Zool. 1839, p. 32. — sinistralis , Senegal, Petit ibd. 1838, p. 20. — Bertrandi, Philippi, Wiegm. Archiv 18305 pe 12 Marginella Kieneriana , fr. Venezuela, Petit, Rev. Zool. 1838, p. 20. Cyprecassis nov. gen. Stuchbury i Charlesw. Mag. 1837. Typus Cassis testiculus. Anmärkning härvid af Sowerby, ibd., p. 366 och 431; för- kastar det nya genus. Svaraf Stuchb. ibd., p- 470. RIE Grateloup, monogr. af Fam. Bulleens , lef- Burm. vande och fossila, med fig., 8:0; ur Actes de la Soc. Linn. de Bordeaux, N:o 49 bis, Sept. 1837, enligt anm. i Revue Zool. 1838, p. 85. 395 Bulla albicineta fr. Chma, v. d. Hoeven, Tiidschr. voor Nat. Gesch. VI, p. 245. Ancylus fluviatilis förekommer rar i Dan- mark; Kröyers tidskr. 1, p- 411 och 2, p. 433. Philippi om djuret af Pileopsis Garnoti (Patella Garn. Phil), Wiegm. Arch. 1839, p. 115. Rudolph Wagner har funnit, att arterna Skilda af Patella och Chiton i medelhafvet hafva skilda An kön. -Spermatozoerne voro tydlige i testikeln. mf. Detsamma lärer vara förhållandet med MHaliotis , hvaraf "W. dock endast hade undersökt exemplar som legat förvarade i sprit. Fror. Not. 41839, Ocko XI; 7: Patella vulgaris skall, enligt Patersons upp- gift, utgöra ett vanligt födoämne i norra delen af Irland. > Taylors Ann. 1839: vol. 3, p. 231. Patella 3-cornis 'Turton är locket af Serpula tubularia, Harvey Zool. Proc. III, p. 128. G. Bennett om Glaucus hexapterygius , Zool.Nudibran- Proc. Nov. 1836; Isis 1838, p. 209. Den lefver Ch af Porpitz. Philippi, 2 nya arter af Euplocamus , från Medelhafvet, Wiegm. Archiv. 1839, p. 113. Johnston, Gastr. Nudibranchia vid Skott- land, Taylors Ann. 1, p. 44; forts. p. 114. d'Orbigny, arter och nya» genera af Gastr. Nudibr. från Franska kusten; Guérins Magazin 1837. Guilding om slägtet Dentalium , i Linn. Trans.pentalium XVII, p. 29, 1sis 1838, p. 406. Han har undersökt Magilus. djuret lefvande. Det rörer sig med temlig snabb- het, medelst fotens utsträckning och sammandrag- ning. En öfversigt af slägtet lemnas och ett par nya arter från Westindien, beskrifvas. Carus om djuret af Magilus antiquus, fun- nen på Msexandriner i röda hafvet af Räppell; Ann: Sc. Nat. 1837, vol. 8, p.- 186. Musslor- nas kön. deras Byssus:. 396 CONCHACEA. — Siebold återupplifvar Leeuwenhoeks år 1695 gjorda, och sedan nästan bortglömda upptäckt att musslorne ej allenast haf- va ganska tydliga könorganer, utan att till och med en stor del af dem äro fullkomligt skildkönade. Den vanliga åsigten, att musslorne skulle vara kön- löse eller blott honor, utan hankön, har varit så inrotad, att man föga gifvit akt på Prevosts och Wagners i sednare tider gjorda upptäckt af han- kön hos dem. Siebold undersökte många arter och fann hos dem alla en tydlig, af Spermatozoer uppfylld sädesvätska. Hos Cyclas finnes han- och hon-organer uti hvarje individ, men hos arterne af Unio , Mytilus edulis , M. polymorphus och Ano- donta äro de skilda hos olika individuer, så som vanligt i djurriket, att testikeln hos hannarne är det organ som till sitt läge, eller åtminstone, kärl- förbindelser m. m., motsvarar ovariuwm hos honorna. Hos Mytilus edulis skulle könorganerna finnas i manteln (?). Wiegm. Archiv. 1837, p. 51. — Mäl- lers Archiv 1837. — Anodonta har olika form ef- ter olika kön: hannarne äro bredare och plattare på skalet än honorna; AA cygnea är & och AA. cellensis 9 af samma art (Wiegm. Archiv 1837, pag. 415). Musslornes Byssus beskrifves till sin struktur af ÅA. Möller i Wiegmanns Archiv 1837, p. 1. Han genomgår literaturen öfver detta ämne och anförer att Réaumur, bland alla som skrifvit derom, haft de minst oriktiga begrepp deröfver. ”Byssus är ett af de medel hvaraf naturen betjenar sig för att hindra locomotiviteten”. Sedan muss- lan en gång dermed fästat sig, förmår den ej att sjelf lossa sina bojor; men många arter kunna, om de af en främmande kraft löslitas, krypa omkring tills de finna en tjenlig plats att åter fängsla sig 397 vid. Hos de arter som sätta byssus, finnes en långsgående, djup ränna, under kanten af foten (buken), som utgöres af en tungformig muskel af utomordentlig rörlighet. - Mot fotens spets slutas rännan i en tvärfördjupning, hvaruti hålen finnas, genom hvilka byssus-ämnet, eller silkes-ämnet, ut- kommer, från tvenne körtlar, som ligga i rännans kanter, eller bilda dem. Mot fotens basis öfvergår rännan i en stor fördjupning, i hvilken byssus- trådarnes ena ända fästas vid djurets kropp, ge- nom ett eget ämne, som afsöndras i caviteten. Den andra ändan af tråden fästes vid stenar och andra kroppar i vattnet. — De musslor som ej sätta byssus (Anodonta, Unio, Mya m. fl.) hafva ingen fåra under foten, som hos dem har vida mindre rörlighet. Flere olika former af byssus beskrifvas, jemte förklaring af deras bildning. Författaren synes hafva väl utredt detta, för kännedomen om muss- lorna, vigtiga ämne, och lemnat nöjaktiga förkla- ringar öfver allt, utom sättet hvarpå musslan för- farer, för att fästa ena ändan af tråden vid yttre kroppar och den andra ändan vid en cavitet af sin egen kropp. Åtminstone har jag ej af denna afhandling fått något tydligt begrepp derom, och skulle vara frestad att tro, att tråden ej bildas så som Förf. säger, genom byssus-ämnets nedflytande från spinnöppningarne till den cavitet i foten vid hvilken de fästas, utan snarare att de dragas, lik- som af spindlar och insektlarver, genast färdige ut ur Öppningarne, och fästas ömsom vid en yttre kropp och vid caviteten i foten, genom fotspetsens och hela spinnorganets alternativa rörelse, Ett utmärkt arbete öfver Anatomien af de Garners egentliga musslorna (”Conchiferous Lamellibranchiateoch indel- Animals”) hafva vi erhållit af Garner. Det slutasconhacra. Mytilus 398 med en kort uppsats om musslornes sjukdomar och parasiter. Detta arbete är alltför omständligt för att i korthet kunna framställas i ett utdrag, hvar- före jag inskränker : mig till meddelandet af de karakterer, hvarigenom Förf. på ett klart och upp- lysande sätt framställer skillnaden mellan klas- sens båda ordningar. Han indelar nemligen Con- chifera 1: 1:o Brachiopoda , hvilkas mantel har en öfre och en undre lob; således ett öfre och ett undre skal. Munnen är belägen under mantelns öfre lob, för- sedd med två pectinerade armar. Respirationen förrättas af mantelns inre sida. ; 2:0 Lamellibranchiata Blainv. med laterala (högra och venstra) mantel-lober och skal. Munnen är be- lägen vid (främre ändan af) mantel-lobernes för- ening, och är vanligen omgifven af 4 pectinerade tentakler och 4 gälblad. — Anomia är en mellan- form mellan båda ordines. (Zool. Transact. 2, part. 2, 1838, p. 87. — Isis 1838, p. 820. — Char- lesw. Magaz. 1838, p. 578, med flera forts. i årg. 1839. — Och i korthet i Zool. Proc. 1836, p. 12. — Isis 1838, p. 172). Ett djur, som ådragit sig mångas uppmärksam- polymor- het och blifvit föremål för många afbandlingar är phus och dess van- dringar. Mytilus polymorphus Pall, hvilken är ursprunglig från sött vatten i östra delarne af Europa, men i sednare tider, genom handeln och menniskors åt- gärd erhållit en vida större geografisk utbredning. Den har i de nyare afhandlingarne blifvit skild från Mytilus och uppförd såsom eget slägte under tre namn! Drcissena , Mytilina och Tichogonia. —- Enligt van Beneden bar den blifvit under sed- nare åren förd med flottved på kanalerne från Ryssland och Polen till Preussen, samt med fartyg derifrån till England och Holland. Öfverallt der. 399 den blifvit införd synes den starkt föröka sig (se Wiegm. Archiv 1838, p. 342). — Gray bestyrker uppgiften om dess införande från östersjöhamnarne till England, med fartyg (ibd. 1839, p.- 108). Den synes alltså rätt väl trifvas i hafsvattnet. — En annan, ganska närslägtad art af samma slägte, Dr. Africana v. Bened. har blifvit på samma sätt införd med fartyg från floderne i Afrika till bas- sinen vid Antwerpen, hvarest den nu tyckes trifvas väl (v. Beneden, i Wiegm. Archiv 1838, p. 376). — Föröfrigt får jag hänvisa till följande afhand- lingar öfver detta slägte: Van Beneden, om en ny art af slägtet Dreissena, och om dess nervsystem, i Ann. Sc. Nat. vol. VII, 1837, p. 126. — A. Mäller, om anatomien af Tichogonia Chemnitzi (Myt. polymorphus) i Wiegm. Archiv 1837, p. 40 (innefattar tillägg och rättelser vid v. Benedens afbandling) — samt Wiegmann, nya arter af Tichogonia, ibd., p. 47. — F. Can- traine, anatomi och beskrifning af slägtet Myti- lina (Dreissena v. Ben.), 2 arter; Ann. Sc. Nat. 1837, vol, VII, p. 703. Anton, 14 nya arter Conchacea, Wiegm. Archiv 1837, p. 281. Isaac Lea, Obs. on the Najades, Philad. Transact. V, 1, p. 23; forts. ibd. VI, p. 1, inne- fattar beskrifningen af en stor mängd söttvattens musslor från Nordamerika och flera andra länder, t. ex. China. — Samme författare har utgifvit en särskilt Synopsis of the Family of Najades, Phi- ladelphbia 1836, som skall innefatta alla då bekanta arter af Unio och Anodonta, nemligen 323 lefvande arter; dessutom 29 tvifvelaktiga och 22 fossila. (Enl. Sillimans Amer. Journ. vol. 35, p- 185). Af ”Conrads Unmonide” utkom N;o 7 i Phi- ladelphia 1836, Spridd literatur. - 400 Tellina togata, Deshayes, Instit. 1839, p. 145. Roemer, indelning af Pecten , Wiegm. Arch. 1837, p. 379. Philippi om djuret af Galeomma 'Turt. och det af Astarte incrassata (Venus Brocchi) Wiegm. Archiv 1839, p- 117 och 125. Jonas, Kenus pachyphylla, Thracia tetragona Wiegm. Arch. 1839, p. 334. Gray om ”Mactrade”, Charlesw. Magaz. 1, pag. 370. — Wiegm. Archiv 1838, p. 86. (In- delning och arter). Öfver slägtet Panxopea erhållas underrättelser af Quoi, som beskrifver djuret i Ann Sc. Nat. vol. IX, p. 379; samt af Valenciennes, som lemnat en monografi af slägtet, med beskrifning af djuret till P. australis, i Archives du Museum 1, 1839, p. 1. (15arter, hvaraf 10 fossila; liknar Mya och lefver liksom denna, nedgräfd i sanden i hafsbott- nen, men "vida djupare, 3—4 fot; P. Australis ficks lefvande vid sydöstra hörnet af Afrika). Philippi om Pandorina corruscans Scacchi, och dess djur; af Myacea; Wiegm. Arch. 1839, p. 122; har ett ben i ligamentet liksom flera mnärsläg- tade former. Beskrifven såsom fossil i förf:s Enum. moll. Sicilie, under namnet Pandora eqvivalvis. Pododesmus nov. gen. mellan Ostrea och Ano- mia; Philippi, Wiegm. Archiv 1837, p. 385. Carolia n. g. af Ostracea, mellan Anomia och Placuna; Bull. de Brux 1838. — Institut 1839, p. 97. — Ann. Sc. Nat. IX, p. 377. Broderip nya ritel af Chama, Zool. Urdu. I, part. 4, sid. 301. — Isis 1837, p. 233. DeEskaje om Pholaderne (Seprariäl) 'Teredo &c.) Ann. Sc. Nat. 1839, vol. XI, p 240. Beskrif- ning af djuren, lefnadssätt, literaturhistoria. TUNI- 401 TUNICATA. — Milne Edwards har vid Blod Medelhafvet observerat blodomloppet hos Pyrosonma. o"!opp: Hjertat ligger under ena sidan af visceral massan; det visar en peristaltisk sammandragning och drif- ver blodet ömsom åt olika håll, så att de kärl som en stund tjenat såsom arterer, en annän stund tjena såsom vener och tvertom. Dessa organer för- bålla sig alltså på samma besynnerliga sätt som hos Ascidia och öfriga kända Mollusca tunicata. Ann. Sc: Nat. 1839, vol. XII, p. 375: färine. författare säger att Åscidie composite Afnitet äro närmare beslägtade ej Polyperne än med KEN ER molluskerne, genom deras förvandlingar, knopp- bildning m. m., och anser dem böra utgöra en egen djurklass tillbopa med Polypi tunicati (Eschara m. fl.). Se hans uppsats om Ascidie composite, observerade vid Frankrikes N. V. kust, i Institut 1839, N:o 307; Fror. Not N:o 254 (1839). Dalyell beskrifver en metamorphos hos Asci-Metamor- dierne. Ur ägget utkommer ett litet fritt och rör- rdr ligt djur, nästan af utseende som en grodlarv eller kvappnål. Han kallar ungen, under detta första stadium, Spinula. I början simmar den omkring med mycken liflighet, men omsider blir "rörelsen trögare och djuret antager då en vertikal ställning: Flera processus utskjuta omkring dess hufvud, och slutligen fasträxa dessa vid bottnen; svansen för- svinner och det lilla djuret får formen af en ÅAscidia. (Jamesons Journal Bd. 26, p. 152. Isis 1839, p. 540). nullag | Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. 26 402 B. Stråldjur. Agria ECHINODERMATA. — Den genom sina ar- arbete. beten öfver de fossila fiskarne utmärkte Agassiz har börjat att bearbeta Echinodermerne. En Prodro- mus till hans monografi öfver hela denna djurklass finnes intagen uti Memoires de Neuchatel, 1, p. 168, samt i Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 257. Se äfven Isis 1837, p. 249. Alla genera uppräknas deruti med karakterer efter nya åsigter, jemte nam- nen på de säkert kända arterna. Ag. upplyser rilväs Eehinernes sätt att tillväxa, genom uppkomsten af och sym-nya areole (kalkstycken) af skalet, vid mun och byggnad. ANUS); samt i fogningen mellan ambulacra. Djuren af de öfriga ordningarne äro bildade efter samma grundform som Echim. ÄAsterierne växa under ull- komsten af nya stycken eller areolx i kanten af stjern-armarne, och de rader af porer för tentaklerne, som finnas under deras armar, motsvara Am- bulacra hos Echini. Att dessa djur, liksom alla andra, hafva en i grunden symmetrisk byggnad ådagalägges; den synes tydligt uti läget af mun och anus hos de flesta formerne af Linnés FEchi- nus, och aldrabäst hos Spatangus, som alldeles ej är stjernformig. Men äfven hos de egentliga Echini, som tyckas visa den fullkomligaste stjernformiga eller kransformiga byggnad, finner man en liten afvikelse deruti, att anus sitter något på sned, mellan öfre ändarne af 2:ne ambulacra. Dessa två ambulacra äro alltså belägne i bakre ändan af dju- ret, och hos alla arterne är det en constant regel, att en af ambulacra vänder rätt åt framändan; de öfriga 4 äro att betrakta såsom 2:ne par, ett åtsi- dorne och ett par bakåt. Af de 5 Areole, hvar- uti äggledarne öppna sig, ligger alltid en mellan 403 de 2 bakre ambulacra, och är tydligen olik de öf- "riga fyra. Hos Asterias ligger den lilla, eget bil- dade areola, som af sina tätt intryckta buktiga li- nier fått namn af Meandrin, mellan roten af de 2 bakre armarne, midt emot den främre armen, liksom den nyssnämda äggöppningen hos Ächini ligger i förhållande till ambulacra. — Särdeles interessant är det, att de areolx, som bilda den hårda delen af skalet, ej ursprungligen ligga i tvär-rader, utan uppkomma kring mun och anus i en spirallinea, samt först under sin vidare utveck- ling liksom tvingas af hvarandra, att ordna sig i transversella rader. Analogien med läget för växter nes blad och knoppar är här högst märklig. Af det nämda synes att stråldjurens bildning ej är typice eller ursprungligen kransformig, och att de böra karakteriseras såsom djur, hvilka åga en ten- dens till krans-bildning. Strax nedanför kommer deras metamorphos att nämnas, som än tydligare bevisar, att de äro symmetriska, men så länge vi ej äga någon bättre karakter för stråldjurs-klasserne än den som hemtas af deras kransform, böra vi dock anse för en lycka, att hafva den, såsom en stödpunkt för öfversigten af de lägsta formerna af djurriket. Dessa former, som af Cuvier samman- fattades under namn af stråldjur, synas föröfrigt äga så föga typisk likhet sinsemellan , att de utan tvifvel då de blifva bättre kända, komma att på helt an- nat sätt än nu, fördelas och inrangeras i djur- riket, liksom händelsen var med Linnés klass Zer- mes , under hvilka många, sedan hans tid utredda, högst olikartade former, sammanfördes. Echinoder- merne synas särskilt äga en ganska stor analogi med de egentliga Maskarna, till hvilka de alla af Oken hänföras« Agassiz ditförer blott en del af de fotlösa Holothurizxe, nemligen Siphunculi och Tha- 404 lasseme , som sakna tentakler och knappt visa några spår af kransform. Det bör dock anmärkas att de” nämde djuren, till hela sin byggnad, så vidt den är känd, närmare öfverensstämma med de egentliga Holothurierne än med någon form, som nu räknas till maskklassen. Första häftet af Agassiz monografi öfver Echi- nodermerne utkom 1839, men det närmare redo- görandet derföre måste uppskjutas till nästa års- berättelse. Könskill- Wagner upplyser att könen äro skilde hos mad: Holothuria tubulosa. Hanmarne äro sällsyntare, men igenkännas af spermatozoerpe uti testikeln, som är hvit. Hos Asterias och Echinus hade han ej fun- nit könskillnad, utan blött ägg hos alla individuer. Fror. Not. 1839, XII, 7. Holothu- Grube, anatomi af Siphunculus nudus, Möll. ""' Archiv 1837, p. 237. — Dess nervsystem framstäl les derst. 1839, p. 348. Echini. Ehrenberg nämner, i sin afhandling om Röda häfvets Acalepher, att de yngre taggarne hos Echinus saxatilis äro klädde af en tunn hud, för- sedd med vibrerande cilier, hvilken sedan affaller. Gray om ÉEchinus , Zool. Proc. III, p. 58. Isis 1837, p. 126. Delar slägtet i fyra. Philippi, om missbildningar, om tillväxten och om fötterne af Echini, Wiegm. Archiv 1837. H. v. Meyer, om afvikelser från 5-talet hos Echinoiderne, Act. Bonn. XVIII, p. 285. (En 4-delt Cidarit och en 6-delt Galerit). Asterias: Man har i allmänhet ansett alla de djur, som ögon; sammanfattas under namnet stråldjur, för att full- komligt sakna yttre sinnesorganer. Men de sed- nare årens noggrannare forskning har dock ådaga- lagt, att en stor del af dem äro försedde med ögon. Ehrenberg beskrifver uti sin afhandling 405 om Acåalepherne, ögonen hos Asterias violacca i Östersjön. De synas utåt i form af en röd punkt, omgifven af kalktaggar, under spetsen af hvarje stråle eller kropps-arm. Dessa ögon äro bildade på samma sätt som hos Cyclops , samt nära lik dem hos Planaria och Rotatorierna. Liksom hos dessa djurslägten äro de understundom bleka eller färg- lösa. En nervtråd, som utgår långsåt hvarje arm, från den länge kända nervringen kring munnen, slutar med en knut, omedelbarligen under den röda ögonpunkten och är således en synnerv. Då Sjöstjernan kryper håller den alltid spetsen af ar- marne uppåt-krökt, så att det under densamma belägna ögat vändes framåt eller uppåt. På samma ställe omnämner Ehrenberg, att Gälar; Asterias på ryggsidan haren stor mängd små, tråd- lika, mjuka och retractila organer, i hvilka synes en tydlig circulation af blodkulor, och han anser för säkert att de måste vara gälar. Vidare har Sjöstjernornes fortplantning och Meta- metamorphos blifvit upptäckt af Sars, som den 4""Phor April 1837, vid Norrska kusten fann en Asterias sanguinolenta, som höll på att föda ungar. Dessa framkommo i stor mängd genom munnen; de voro högröda, runda; plattade, och i främre ändan försedde med fyra små, klubblika armar; det ny- födda djuret är således ej stjernformigt, utan verk- ligen symmetriskt; Dessa ungar rörde sig långsamt i vattnet, och efter 12 dagars förlopp började de fem strålarmarne samt de fotlika tentaklerne att utväxa, (Wiegm. Archiv 1837, p. 404. — Ann; Sc. Nat. vol. VII, p. 248). «> oVolckmann om kärlsystemet hos Asterias , Literatur. Isis 1837, p. 513. Om Sjöstjernornes naturalhistoria, utdrag ur Jones, förut p. 13, nämda öfversigt af Djurriket, se Fror. Not. 1839: XII, 6. 406 Forbes, ÄAsteriade i Irländska hafvet, Mem. Wern. Soc. 1837—38. Philippi om Asterias-arter från Sicilien, som äro närslägtade med AA Aurantiaca, Wiegm. Archiv 1837, p, 192. Brandt, Asterias grandis från Sandwichs- öarne, Bull. de Petersb. V, pag. 186; (röd; 20 strålar, försedde med taggar; 18 tum bred). Crinoidea: J. W. Thompson beskref för några år se- metamor- 3 R phos. dan ett litet djur under namn af Pentacrinus europeus, som var märkvärdigt för sin likhet med de fossila Encriniterne, och liksom dessa satt fästadt vid en stjelk. Sednare undersökningar hafva öf- vertygat honom att detta djur ej är annat än un- gen af en Comatula, och att således äfven denna djurform undergår en -metamorphos. I Maj har Comatula ägg, som sitta i små klasar vid fjällen på armarne. Kort derefter börjar den s. k. Pen- tacrinus visa sig, sittande på stjelkarne af coralli- ner. -Hos de yngre exemplaren synas inga armar, men snart utväxa tio, som få fjäder-grenar, och slutligen bli tvåklufnei spetsen. 1 September för- svinna alla Pentacrini, då man i stället finner dem i form af små Comatulze, fritt kringsimmande i vattnet. De lära blifva fullvuxne till nästa Maj månad, oeh då kunva fortplanta sig. En enda Co- matula kan hafva 30,000 ägg. Th. fann 2:ne anal- öppningar hos Comatula, samt ett parasitdjur af besynnerlig form”). Joh. v,. Möller, Anatomien af Pentaerinus Caput Meduse, Berl. Mitth. 1837, ps 25, +) Detta har, vid Svenska kusten, blifvit ganska väl utredt af S. Lovén, som funnit det vara en länk mellan de lägre Crustaceerne och Anneliderne, och kallat det Thyamis Co- matule. Hans afhbandling derom i Vetenskaps Academiens Handlingar 1840, är ännu ej färdigtryckt. 407 D'Orbigny, om ”en tredje lefvande art af Cri- noideer”, Holopus Rangi, fr. Westindien; Institut 1837, N:o 199; Ann. Sc. Nat. vol. VILI, p. 123; Guérins Magazin 1837; Wiegm. Archiv 1839, p. 185. Skiljer sig från de öfriga genom oledad stjelk. ACALEPHAE. — Ett hufvud-arbete för kän- pphen nedomen om Maneterne är Ehrenbergs, om Sva Ane Röda hafvets Acalepher och om organisationen af pherne. Östersjöns Meduser, i Berl. Vet. Ac. Handl. 1835, (tryckt 1837) p. 181. Han framställer deruti re- sultaterna af sina undersökningar på Medusa aurita, Organis. under en månads vistande vid östersjökusten, af Aurita hvilka följer, att dessa djurs byggnad ej är så enkel som man vanligtvis föreställt sig den. Han leddes till de gjorda upptäckterna - genom samma medel, hvarigenom han funnit den sammansatta byggnaden hos infusionsdjuren, nemligen deras matande med rena växtfärger (indigo och karmin). Hans fram- ställning är i korthet följande. De tjocka, blekt färgade, grenigt strålformiga rör, som utgå från den mellersta kroppscaviteten (wmagen) till hvilken munöppningen leder, äro djurets digestions-apparat eller tarm. Alla grenarne slutas i ett enkelt kärl, som löper i kanten rundtomkring hela kroppen, och på detta kärl finnes, i sjelfva kroppskanten, 8 små utvidgningar, eller cloaker, med hvar sin analöppning. Dessa ligga vid ändarne af de 8 enkla (ej greniga) rören, som utgå vid äggstockar- nes ändar. Den rörelse man sett uti alla dessa tarmkärlen är ingen blodeirculation, utan allenast rörelsen af chymus. M. aurita lefver af infusions- djur, ervustacé-ungar, m. m. s. Den förtärer till och med fiskungar och större crustaceer, som upp- lösas i magen, och hvaraf de odugliga delarne åter 408 aflemnas genom munnen. Uti cloakerne finner man vanligen små massor af skal till infusionsdjur. Mellan de 8 analöppningarne ligga, skiftevis med dem, 8 små brunaktiga, för blotta ögat syn- liga knappar, hvilka E, anser vara ögon. De in- nehålla en samling af fina cristaller, hvilka tyckas bestå af kolsyrad kalk; vidare en röd pigmentpunkt och en liten 2-delt kropp, som E. anser vara ett ganglion med 2 synnerver. Kring dessa delar sy- nes en tydlig circulation af klart blod, som är den enda hvilken E: kunnat upptäcka. Hela kropps- massan är föröfrigt tätt genomväfd af ytterst fina, nätformiga rör, till hvilka en oändlig mängd små körtellika korn synas höra. I dessa kärl torde civ- culera ett serum, som ej innehåller blodkulor och hvårs rörelser derföre ej kunna ses. E. förmodar att ett respirations-organ kunde finnas kring ögo- nens skaft, tätt invid den omtalade tydliga circu- lationen; men nämner detta blott gissningsvis. Långsåt hvarje af tarmens grenar ligga, un- dertill, 2 färgade streck, som tyckas innefatta kär- let och tydligen synas: för blotta ögat. Dessa äro muskler, som visa sig sammansatta af trådar, och äro utbildade i sjelfva kärlets hud. G&ede hade redan förut förklarat dem för muskler; de föror- saka kroppens rörelser. Dessutom ligga 2 små klubblika muskler vid roten af hvarje kant-tentakel. Ehrenberg fann endast honorganer, men tvif- lar ej på att äfven hanorganer kunna finnas. Ågg- stockarne utgöras af 4 stora i ziczac hopvikta kärl, som ligga ett i hvardera af de 4 stora caviteterna kring munnen. Dessa caviteter äro skilde från magen (eller munecaviteten) genom en tunn vägg, teh: hvardera försedd med en öppning utåt, under skifvan. Åggstockarne äro fastvuxne i caviteternes yttre vägg, och öppna sig genom högra ändan. 409 Kring hålet till hvarje cavitet sitter, på insidan, en krans af tentakler, som äro nästan klubblika , med sugvårtor i spetsen, och ofta hänga ut från öpp- ningen. Åggen äro 1 början små och violetta; blifva sedan större och gulaktiga, samt utkläckas redan i äggstocken, då de blifva ovala och cilie- rade, Då äggen äro uttömde blir äggstocken nästan mjölkfärgad. Åggen (ungarne) samlas på de fyra stora armarnes (munflikarnes) kant, hvarest små pocher uppkomma, som fyllas bra Slutligen tömmas äfven dessa, och ungarne simma fria om- kring. Bland de beskrifna äggen finnas andra, linsformiga och blekröda, hvilka äro talrika i ägg- stockarne men fåtalige i armarnes pocher. igen beskaffenhet är ej utredd. Då ungarne hunnit till + tums diameter äro de fullt utbildade och likna de fullvuxne. E. fick ej tillfälle att se mellan- stadierne. Ögonens nervknutar äro redan nämde. : Utom dem ligga, rundtomkring hela kroppskanten, en seriesaf knutar, till lika antal med kant-tentaklerna och alternerande med dessa, Hvarje knut 2-delas och lemnar en gren till hvarje af de närliggande tentaklerne; hvardera af dessa innehåller således 2 nervgrenar. Alldeles dylika knutar ligga vid röt- terna af tentaklerne kring ovarii-caviteternes öpp- ningar; men E. hade ej ömmar finna sammanhan- get mellan dessa olika system af nervknutar. Skifvan eller kroppsmassan består af klart gelé. Detta inneslutes af en hud, som i stället för epidermis, har ett klart slem. Huden är öf- verallt genomdragen af ett fint kärlnät, med 6- kantiga maskor, och på dess yta finnes, temligen tätt, små gryn, kanske sugvårtor, som på öfve ktröpps- ytan stå i små hopar (sori) af 5—10 eller flere, men på undre ytan äro enskilde. Inuti skifvan 410 ligga de greniga tarmrören nära kroppens undre sida; men tätt under dem, inuti geléet, ligger en hud (Mittelhaut Ehr.), som delar kroppsmassan i 2 lag. Denna hud har ett kärlnät liksom yttre hu- den, men inga vårtor, utan i deras ställe fina, klara korn, likadana som i sjelfva geléet. Medusa aurita förekommer understundom mon- strös, med 3, 5 eller 6 ovarier och, motsvarande antal öfriga organer, eller äfven med irregulier bild- ning, genom organers sammanflytande eller två- delning. — Uti ett bihang till denna afhand- ling talas om möjligheten att transportera meduser lefvande. Röda haf- I samma afhandling beskrifvas Röda hafvets vets arter-Acalepher. E. känner blott 9 eller 10 arter, och tyckes tvifla på att många flera finnas der. Bland de beskrifna äro 3 nya, samt de vidt utbredda: Rhizostoma Cuvieri och Medusa aurita. Meduser- Det mellanstadium, mellan de nyfödda un- nes ut- . . veckling. SAT Ne och dessas sista formutveckling, som Ehren- berg ej fick se, var redan förut bekant genom Sars. Han hade nemligen för flera år sedan be- skrifvit ett Acaleph-artadt djur under namn af Strobila, och ett Polypartadt under namn af Scy- phistoma. Sednvare fann han dock att dessa båda voro olika utvecklingsstadier af en acaleph "). De +) Uti hans arbete: Beskrivelser og iakttagelser over nogle merkelige Dyr etc. Bergen 1835, 4:o0; — sedan infört i Berl. Mittheilungen 1836, och såsom utdrag deraf, särskilt utgifvet i 8:0, i Leipzig 1835. Det innefattar de arter af Polyper, Acalepher, Echinodermer, Mollusker och Annelider, som Förf. funnit i hafvet vid Bergen. Han lemnar äfven deruti en hypsologisk indelning af hafvet närmast stranden, och antager följande 4 regioner, som hafva alldeles olika na- turalster: 1:o Balanernes region vid öfre flodgränsen på klipporna; 2:o Patellernes, med mycken Fucus och Turbo litoreus; 3:o Corallinernes , vid Ebbgränsen, innehåller Mytilus modiolus, Actinia coriacea m. m.; 4:o Laminarier- nes region, som aldrig blottas af ebben, och räcker till flera famnars djup. 411 nyss förut af Ehrenberg omtalade, nykläckta ungarna äro nästan cylindriska, åt framändan tjoc- kare, och tätt beklädde af flimmertrådar eller wi- brerande cilier. De fästa sig under bladen af La- minarier med den smalare ändan, hafva då en munöppning i tjockare ändan, som kan cylindriskt utskjutas och öppnas till nära kroppens vidd, samt deromkring 20—30 långa trådlika, ej fullkomligt indragliga tentakler, och likna således en polyp. Sedan får kroppen tvärfållor, som bli djupare, tills den är fördeldt i många (ända till 14) tvärskifvor, som blifva flikiga i kanten. Den concava sidan är vänd uppåt, och den understa är med convexa si- dan fastsittande genom en liten stjelk. Slutligen aflösas de från hvarandra och simma fria omkring. Sars har nu följt ett sådant djurs utveckling ända till den utbildade formen af Medusa aurita, enligt ett. meddelande i Wiegm. Archiv 1837, p. 406, och i Ann. Sc. Nat. vol. VII, 1837, p. 248. Det är märkvärdigt att finna ett fortplantningssätt, som alltid sker, både genom ägg och genom delning till fria, af hvarandra oberoende individer. Hos Cyrteis 8 punctata har han funnit en utveckling genom knoppar, liksom hos Hydra. D:r Siebold i Dantzig upptäckte år 1836 att Medusa aurita har könen åtskilde på olika indi- viduer, och beskref i korthet äggets utseende från dess första outvecklade stadium, till dess ungen börjar simma fritt omkring. Ywterligare framställning häraf har han gjort i sitt, pag. 15 nämda arbete, Beyträge &c. Ågget innehåller, före utvecklingens början, samma vesicula Purkinji och fröfläck , som menniskans ägg. JHannarnes testiklar äro till det yttre fullkomligt lika honornas äggstockar, och skilja sig blott genom innehållet, som är små af- långa kapsler, fyllde af spermatozoer, hvilkas rös Skilda kön; ägg. 212 relser synas utåt vid tryckning. Wagner fann samma förhållande hos Medelhafvets Meduser; se Fror. Not. 1839, Oct. XII. 7. Systema- Brandt lemnade en ny systematisk fördelning ubstcaf Acalepherne i Bullet. de Petersb. 1837 (Isis 1837; kas 930) — samt utförligare i Mem. de Petersb: Beroé. Physalia. Polyper- nes fort- Tom. IV (1838), p. 237, hvarest han beskrifver de under Mertens jövdolssglt observerade arterna, 27 till antalet. 34 plancher höra hit. Detta ar- bete finnes äfven särskilt; arterna upptagas i Isis 1839, p. 153. Lesson, Prodrome d'une monographie duå Meduses, se Revue Zool. 1838, p. 121. Beroé santonum vid Frowkvike. Id. ibd., p. 80. Forbes, beskrifver en Beroé n. sp. fr. Ir- land, i Jamesons Journal Band. XX, p. 26 (Isis 1838, p. 65; är B. infundibulum enl. Oken).: — Vidare: 2. sp., gen. Cydippe Esch., vid England; Taylors Ann. vol. 3, p. 145. Om structuren af Physalie anmärker Bennett ganska riktigt, att ingen gemensam cavitet finnes, som kunde kallas mage, utan hvar och en af de ihåliga tentaklerna för sig är en mage eller "en tarm med sin mun, utan gemenskap med caviteten i de öfriga: "Ingen öppning fanns på luftblåsan, som består af 2, lätt åtskilda membraner, "hvaraf den yttre är muskulär. De fina, trådlika tentak- lerna, eller fångarmarna, kunna af en stor Phy- salia hopdragas och uppvecklas inom + tums rymd, och derifrån hastigt utsträckas till 12 å 18 fots längd. Zool. Proc. 1837, p. 43. POLYPI. — Polypernes fortplantning och plantning könsförhållanden hafva, liksom desamma hos de och kön. öfrige lägre djurklasserna, blifvit med en oväntad 413 framgång undersökte. Ehrenberg framställer fortplantningen och organisationen af Hydra viridis uti en artikel om kiselinfusorierne, i Berliner Abhandl. 1836 (tr. 1838), p- 115 o. följ. Detta märkvärdiga djur upptäcktes af Trembley 1744 och observerades flitigt under sednare hälften af förra århundradet, af nästan alla då lefvande zoologer. Det var egentligen det första bland de lägre dju- ren, hvars naturalhistoria blef upplyst; men den blef det ej rent, utan man öfverväldigades af det mirakulösa i det man såg, och stannade dervid, hvarigenom det egentligen physiologiska utbytet af undersökningen gick förloradt, och ett falskt be- grepp erhölls om djuret. E. visar nu att Hydra fortplantas genom ägg likså väl som genom knop- par, hvilket dock den skarpsynte Pallas redan hade bestämdt uttalat. Åggen utväxa i form af två motsatta kulor, från två periodiskt utvecklade hvitaktiga fläckar i öfre ändan af djurets fot, der den egentliga kroppen börjar, eller vid magens nedre ända. Sedan de två första äggen affallit ut- vecklas vanligen två andra, belägne korsvis mot de första, och efter dessas affallande dör djuret snart. Knoppar utvecklas endast från detta samma ställe af kroppen, hvilket kan anses såsom ett ovarium; det var fel i observationen, att man trodde knop- parne kunna utväxa från hvarje del af djurets yta. Åggen äro klotrunda, ej små (i— linea), och fullsatta af taggar, som i spetsarne hafva flera utåt böjda hakar. De äga en stor yttre likhet med det fullbildade djuret af slägtet Xanthidium bland in- fusionsdjuren. — Hydras wmre cavitet (mage) afger grenar, liksom fina tarmar, in uti djurets armar, eller så kallade tentakler, hvilka ingalunda äro enkla trådar, såsom man vanligen föreställt sig dem. De äro fullsatte af små vårtor och fina trå- 413 dar som hafva en knapp i ena ändan, kring hvars basis finnas 3 taggar o. s. Vv. Ehrenberg anser sig hafva funnit hankönet hos Hydra. Hanorganerna skulle nemligen perio- diskt utvecklas på kroppens framdel i form af små knölar, hvilka innehålla spermatozoer, af den vanliga formen, med stort hufvud. Hos en del individuer såg han både han- och hon-organer, men hos andra fanns blott ettdera könet utveckladt. Då könorganerna hafva olika läge på kroppen är det uppenbart att djuret är hermaphrodit. (Berl Mittheilungen 1838, p. 14). Laurent, som undersökt samma ämne, har erhållit andra resultater; han har funnit ”3 sortes de corps propagateurs”, emedan Hydra kan fort- planta sig genom ägg, knoppar och delning (små delar af kroppsmassan). Han förklarar ägget för ”univesiculaire” och fruktsamt utan biträde af han- kön. De högre djurens ägg ”sont bivesiculaires” och utvecklas endast genom andra könets tillkomst. (Institut, Fr. Vet. Ac. Bullet. 2 Dec. 1839. — Re- vue Zool. 1839, p. 371). Van Beneden har funnit skilda kön, circu- lation och intestinalmaskar hos Alcyonella (Obs. sur les Polypes d'eau douce, Bullet. de Brux. 1839, 2, p 276). Jemf. vidare Bryozoa, Tendra zo- stericola. Hos Actinia trodde Wagner sig hafva funnit Organa Masculina (Wiegm. Arch. 1835, 2, p. 215), men ban återkallar denna upptäckt i Fror. Not. XII, 7: Oct. 1839, p. 100. Han hade tagit e. a. hudbildningar för spermatozoer. Dalyell, om Skottska Zoophyters fortplant- ning, Jamesons Journal Band. 17, p. 411 (Isis 1838, p. 48); forts. Bd. 21, p. 88. — Han be- skrifver (derstädes Bd: 26, pag. 152) ett dubbelt 415 fortplantningssätt hos Actinia, mnemligen dels ge- nom embryoner, som utkomma genom modrens mun, dels genom en knoppbildning från djurets fot. Tvert emot den vanliga, af Lamarck, och Corall- af sjelfva Cuvier, antagna meningen, att Corall-nes natur. stammarne vore ett yttre, secerneradt och dödt skal, liksom det rör hvari en Serpula bor, visar Milne Edwards, att de äro lefvande, organiska delar af polyperne, liksom skelettet af de verte- brerade djuren. De tillväxa och utvidga sig till volum och dimensioner, och tilltaga ej genom blott yttre tillsats. De äro genomdragna af en organisk väfnad, hvari kalk eller andra fasta ämnen afsätta sig, och detta förhåller sig temligen lika hos alla Corallformer. Hos de rörformiga corallerne finner man samma stycke af röret, vid olika ålder hafva olika diameter. Hos de stenhårda (Caryophyllia, Astrea &ce.) bortdö de delar, som erhållit all den tillväxt de kunna få, men de fortfara att stå i samband med de yngre, lefvande delarne, och sluta med att inifrån bli uppfyllde med en kalkmassa, som antager elt spongiöst utseende och fyller stam- men i stället för de lameller, som den ursprung- ligen innehöll. (Ann. Sc. Nat. X, 1838, p. 321; Uppläst i Fr. Vet. Ac. 7 38). — Johnston är af motsatt tanka öfver detta ämne: han anser corall- stammarne för att vara fullkomligt oorganiska secre- tioner (se hans History of British Zoophytes, som strax nedanföre citeras). Flourens lemnar en analys af Peyssonelsom första manuseript öfver Corallerna, hvilket dock aldrig enbie blifvit tryckt. Det är skrifvet 1744, och innehål-03 diuri- let deraf blef år 1753 i korthet infördt uti Philo- sophical Transactions. Peyssonnelupptäckte först att Corallerne äro djur, vid Afrikanska kusten år 1725, men denna sats syntes då så otrolig, att 416 Réaumur, som 1726 aflemnade en berättelse der- om till Fransyska Vetenskaps Arademien, ej ville nämna upptäckarens namn. Literatur. Milne Edwards, klassifikation af Polyperne, i Institut N:o 212 (1837) — Isis 1837, p. 839. Polyper i Johnston, History of British Zoophytes, 341 allmänhet. xd. 8:o med 44 tabb. och 80 trädsnitt, Edinburgh Dublin och London 1838, annonceras i Taylors Annals vol 3, p.- 46, med exposition af innehållet. Det omfattar alla Polyperne: Hydra — Actinia. — Detta arbete synes vara detsamma hvaraf början finnes införd 1 Jardines Magazine, (nemligen: vol: 1, p. 64: inledning och historia; p. 225 om structu- ren, ägg m. m.; p. 440 forts. och indelning i 4 ordines; vol. 2, p- 319 om Hydre). Polyperne vid Shetland och Orkneyöarne af- handlas af Forbes och Goodsir i deras, förut under - Malacologi i allmänhet, p. 383, nämda Hafsfauna. - Deruti lemnas en noggrannare karakte- ristik af genera af fam. ”Tubularide”. Om de WNorrska Polyperne erhålles underrät- telse i Sars, vid Acalepherne, sid. 410 i en not anförda arbete. Krauss Beyträge zur Kenntniss der Coralli- nen und Zoophyten der Sädsee, 38 sid. 4:o med tabb. , Stuttgard 1837 (anmäles i Isis 1837, p. 747; v. d. Hoeven en de Vrieses ”Tijdschr. 5, litevat. pag. 127). Couthouy, underrättelser om några Actinie och Polyper vid Massachusets; Journal of Boston vol. 2, enligt Sillim. Journal vol. 34, p- 216. ra R. Templeton, Actinia sanguineo-punctata Polyper. och Xenia Desjardiniana från Ile de France, Zool. Trans. 2, 1, pag. 25, tab. 5. — Isis 1838, p. 29. Milne 417 » Milne Edwards om Coralliwm och Cornu- laria , Tuastitut N:o 294. Djuren af båda likna mycket dem af Alcyonium. Philippi, djuret af Oculina ramea Ehr., Wiegm. Archiv 1839, p. 119. Id. Gorgonia paradoxa , Wiegm. Archiv 1837. Harvey, Tubularia gracilis, Zool. Proc. 1836, Maj. Isis 1838, p. 186. Ellisia Flos maris , n. sp. mellan Coryne och Tubularia, från Orkneyöarne, Fror: Not. 1839, Sept. XI, 17. ; Corda, Anatome Hydre fusce, Act. Bonn. XVIII, p. 297. — Ann. Se. Nat. vol: 8, 1837; be- skrifver - muskeltrådar, anus och alla delar. En läpp finnes mellan hvarje 2 tentakler; 'matsmältnin- gen föregår utomordentligt hastigt. — Ehrenbergs m. fl. arbeten öfver Hydra nämnas kort förut. Nordmann och Milne Edwards anföra att sjelfva polyphufvudet af Campanularia ”aflöses vid en viss period, fortfarer att lefva fritt och får betydliga yttre rörelse organer. Det liknar då nästan fullkomligt en liten Medusa. Afven stjelken fortfarer att lefva, växa och skjuta knoppar (In- stitut 1839, p. 417. 'Jemf. ibd:, p, 425: Bory re- klamerar upptäckten , såsom redan framställd i Dict. Classique). Milne Edwards, Moslbgiepk och Anatomi bryozoa. af Tubulipora Lam:k. mat Sc. Nat: 1837, vol. 8, p. 321. Djuren likna ej Hydra och fvrtölsria utan komma nära dem af Flustra och Eschara. De hafva tydlig tarm med särskilt anus; 8 cilierade tentakler, som ej böjas, utan, vid djurets indrag- ning i sitt rör, lägga sig räta intill hvarandra. - De skilja sig dock från dem af nämde tvenne slägten, genom bristen på opercular-apparat. > Kalkrörén Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 27 418 äro i början mjuka: och ligga krypande utmed an- dra kroppar i hafvet. Då de bli äldre böja än- darne sig uppåt. Samme författare lemnar monografier af flera närslägtade former: Crisia — Hornera 1 Auvn. Sc. Nat. 1838, vol. IX, p. 193. — Salicornaria Instit. 1838, p. 154. Nordmann, Tendra Zostericola, nytt Bryo- zoon från Krim, närslägtad med Flustra. Ann. Sc. Nat. vol: X1, p. 185. Institut1839, p. 95. — Figu- rer deröfver i Demidoffs resa. Hannar och honor äro ej allenast skilde, utan bilda celler af olika form, men finnas om hvarandra hopblandade. Åggen befruktas af sädesdjuren, som inkrypa i honcellerne. Arthur Farre om structuren af Polyperne med cilierade tentakler, Philos. Trans. 1837, p. 387; beskrifver en mängd former af Bryozoer från Engelska kusterna och lemnar en kort historisk öf- versigt af kännedomen om dessa djur. De till Bryozoerne hörande sammansatta sött- vattens polyperna, äro afbandlade. af Dumortier i ett särskilt arbete: Memoires sur PAnatomie et la Physiol. des Polypiers composés d”eau: douce, nommés Lophopodes, Tournay Ed. 2, 84 sid. 8:0, 2 pl, 1836. Slägtena uppställas sålunda: 4. Stirps libera: Cristatella. B. Stirps fixa a) organica: 1:o Tentaculis ciliato-plumosis: Plu- matella. (repens, lucifuga, Sultana). — 2:0o Tentaculis nudis: Lophopus (eristallinum, cam- panulatus). 8): Stirps anorganica: ÄAleyonella (stagnorum). Genera dubia: Difflugia LeClerck, Dedalia Quoy & Gaym. Lophopus cristallinus beskrifves anatomice, utförli- gen. (Isis 1839, p. 774). 419 > Gervais afhandlar dessa djur i Ann. Se: Nat. vol. 7, 1837, p. 74. (Cristatelia, Plumatella, Mäsdinslla) Ågget af Cristatella är rundt, platt, i kanten otriglifver af en krans långa, i spetsen flerklufna, tillbaka böjda taggar. Det np således analogi med det nyss: förut beskrifna af Hydra. Utvecklingen beskrifves. Gervais bar till Fr. Vetenskaps Academien mlemmat 'en ny skrift öfver samma djur, hvaröfver en rapport af Milne Edwards finnes i Ann. Sc: Nat. XL, 1839, p. 179. : De indelas på följande sätt: 1:o ”Polypes hippocrepiens”: tentaklerne sitta på en dubbel halfceirkel (i hästsko-form): vid hvarje. sida om munnen: Cristatella , Plumatella, Al- cyonella. 2:o P. infundibuliformes: tentaklerna bilda en re- gulier krans omkring munnen, och likna, då de äro utbredde, tillsammantagne en tratt: Fredericella n.g. (Tubularia Sultana Blumenb.). Paludicella n. g- (Alcyonella articulata Ehr.). Turpin om Cristatella mucedo Cuv. Ann: Sc. Nat. VII, p. 65. — Institut N:o 198. Om HAlejjonsälå stagnorum , Jardines Magaz. $yrp.; 293. | Det nämdes förut (vid Cephalopoda sid. 3845 Polytha- alt Ehrenberg hitförer de små djur, som blifvitKrit-djur- räknade till Cephalopoderna under namn af Fora- minifera m. m., emedan djuren af de lefvande ar- ter han haft tillfälle att se, visat någon likhet med Bryozoer. Emellertid synes detta ämne ej vara tillräckligen utredt, och man tycker sig vid hans afhandlingars genomläsande finna, att skälen för det bestämda bitförandet af alla dessa talrika for- mar, ej äro tillfredsställande, då djuren blifvit sedde af ytterst få, och knappt något synes vara tillräck- ligen undersökt. Jag åtnöjer mig alltså med blotta Spongie 420 omnämnandet häraf i afvaktan på ytterligare un- dersökningar, och får för de märkvärdigaste facta och literaturen hänvisa till afhandlingen om in- fusionsdjuren, längre fram. Från Djurrikets område hafva zoologerna i m. fl. somsodnare åren uteslutit Spongie, Coralline m.fl: uteslutas från Djurriket. former, som förut varit räknade till Corallerne, för deras yttre likhet med dem. Man har nemligen ej kunnat upptäcka djur uti dem, och derföre an- sett dem för växter, ehuru botanisterne ej heller tyckas vilja anse dem såsom hörande till deras om- råde. Utan tvifvel förtjena dessa varelser den största uppmärksamhet från båda hållen, och be- stämmandet af deras rätta natur torde en gång blifva förenadt med vigtiga upplysningar öfver vill- koren för organismernes Lif. Flera nyare författare omnämna dem, i allmänhet för att bortvisa dem från Djurriket; t. ex. Hogg om Spongilla fluviati- Zis, i Taylors Annals 3, p. 458 (1839), som slutar till dennas vegetabiliska natur deraf, att den är grön genom solljusets inflytande, och förlorar fär- gen då den hålles länge i mörker. Men Dujar= din har, i en afhandling i Ann. Sc. Nat. 1838, vol. X, p- 5, och Institut 1838, pag. 157, sökt visa en djurisk natur hos både Spongierna och Spon- gilla. Han har nemligen sett en tydlig rörelse uti det slem som 'betäcker de förra då det un- der mieroscopet undersökes vid ett särskilt af- passadt ljus, och ytterst små fragmenter af detta slem hafva synts honom krypa fram på glaset. Från stycken af Spongilla fluviatilis tror han sig hafva sett ytterst fina trådar utskjutas och visa en un- dulerande rörelse. Vi erinras härvid om den förut, sid. 373, nämda djuriska naturen hos de undu- lerande trådarne af Osecillatoria. 421 Philippi afbandlar en annan form af dessa från djurriket uteslutna kroppar, nemligen Nulli- pora. Enligt honom, är denna samt Corallinerne, Galaxaura, Halymeda m. fl., till sin structur verk- liga växter, utan att äga något tecken will djur eller djuriskt lif, men de likna Corallerne genom sin egenskap att afsätta en kalkskorpa i ytan. Nullipora har en cellulös epidermis och kärl af samma beskaffenhet som växternes, samt innehåller gryn af chlorophyll och amylum. (Wiegm. Ar- chiv 1837, p. 387). C. Infusionsdjur, m. m. Öfver dessa, de minsta bland alla kända djur,Ehrenberg hafva vi af Professor Ehrenberg i Berlin erbållje””?; info ett stort arbete, med titel: Die Infusions-thierchen diuren. als vollkommene Organismen: Ein Blick in das tiefere organiche Leben der Natur, folio, m. 64 col. pl., Leipzig, bey L. Voss, 1838. Det samman- fattar allt som innehålles i Författarens många, förut utgifne skrifter ”) öfver detta ämne, med många nyare tillägg samt utförliga beskrifningar och figu- rer af alla honom då bekanta arter. Dessa äro ej blott från Tyskland och andra delar af Europa, utan äfven från Röda hafvet, Medelhafvet, Arabien och Afrika, hvarest Ehrenberg under sina resor flitigt observerade dessa djur, så att man uti detta arbete har en naturalhistoria öfver infusionsdjuren, som äger en hög grad af fullständighet. E. har +) Jemf. Årsb. 1834, p. 82; 1832, p. 125 och 1834, p. 136, samt flera nedanföre nämda. 422 från Mexico erhållit torkade infusionsdjur, hvilka han kunnat bestämma, och funnit att af 14 arter äro 8 som säkert äfven finnas i Europa, 3 hvarom han ej är fullt viss, och blott 3 arter, som har sä- kert ej funnit bär. I allmänhet synes föga skill- nad vara mellan olika länders infusionsdjur, Ki- seldjuren (af Bacillarie) utgöra öfverallt det öfver- vägande antalet. Ehrenberg sammanfattar här, liksom i sina förra arbeten, infusionsdjuren med Rotatorierna , ehuru mycket de, enligt hans upp- täckter , skilja sig till sin organisation. Det är hos de sednare som han funnit och beskrifvit de skilda delarne af alla organ-systemer, men hos de egent- liga infusionsdjuren, eller Polygastrica, har det ännu ej varit möjligt att upptäcka kärl eller blod- circulation, nerver m. m, Uti detta arbete fram- ställes dock upptäckten af muskel-knippen, som sy- nas 'gå till flimmertrådarne hos en del slägtformer, samt af nervknutar vid ögonen hos andra, t. ex. £uglena. Det vore omöjligt att i korthet redogöra för imnehållet af detta rika arbete; och då några af de allmänt interessanta facta, som äfven häruti afhandlas, komma att nämnas strax nedanför, vid eitationen af andra arbeten af samme författare, inskränker jag mig till meddelandet af följande öf- versigt af familjerne, med antalet af derunder be- skrifna genera och arter, hvilkas systematiska an- ordning är densamma som i Förf:s förra arbeten. E Antal Polygastrica. jord 1. Anentera , utan tarm. ra Ctör: Gymnica, utan fötter eller borst: Kroppsformen bestämd. Enkla djur (förökas genom fullkomlig sjelfdelning). FITA JIRUBAE ct jo) osa da, SR.se Fam. 1 Monadina SE med. Jims hack vrsA — 2 Cryptomonadina 6 . 16. sammansatte djur (tillfölje af en ofullständig sjelfdelning): klotformige, med pansar ..« — 3 Volvocina 10. 18. trådlike utan dio sv. — 4 Vibrionina 5... 14 med do «.. — 5 Closterina 1 . 105 kroppsformeu obestämd, vexlande. med pansar. . » Fam. utan dio . sv = Pseudopoda (med obeständiga fötter). NINGEN KRTUNAT e; ove (de oto Bore fa mediyd:o iof ojeje ob lolskeje orelaly foten mångdelad , ur enkel öppning — fötter enkla: flera eller blott en. — Epitricha (med borst). Utan'pansar med dito 2. Enterodela: magarna öppna sig till en tydlig, särskilt tarm, Anupisthia mun och anus tätt tillhopa i en grop, utan pansar .. .. +... — med .d:o ske sec.» — Enantiotreta, mun och anus i motsatte kroppsändar. Utan pansar .... + — med, + dog. 6 riv ata Allotreta, mun i framändan, anus undertill. Utan pansar en snabel, utskjutande öfver munnen, ingen svans ..... — ingen snabel, bakändan svanslik . — Med pansar. oc. sr ss brer — Catotreta, munochanns under kroppen Utan pansar rörelse blott genom flimmertrådar — dessutom försedde med borst &c. — Med pansar, . .. ss sosse 000 — Rotatoria. 1. Monotrochka, med enkelt, kranslikt flimmerorgan. Holotrocha med hel krans, utan pausar. . . . . Fam, I Ichthydina . med” dio!'; sc ”- Schizotrocha med buktig krans : utan pansar ... — med do «..«. — 2. Med flimmerorganet deladt i skilda kransar. Polytrocha med flera kransar utan pansar ,.. =— med do s.. - Zygotrocha med 2 kransar utan pansar , ..« «ss 6 6 med do dess. do —- 6 Aslasieg .-,.. 6. 24. 7 Dinobryina. . 2. 3. BS ANDENS oe TY SAN 9 Arecellina . . . 3. 10. 10 Bacillaria . . 35 . 168. 11 Cyelidina. «+ 3. I 12 Peridinea. .. 17. + 13 Vorticellina .- 8. 85. 14 Ophrydina . . 4. 1. 13 Enchelia . . . 10. 30. 10 Colepina «4 » A« 5 17 Traehelina . .« 8. 38. 18 Ophryocereina VA. 3. 19 Aspidiscina. . 1. 2 20 Colpodea. . .. 5. 270 21 Ozytrichina . 5. 17. 22 Euplota » « « » 4. 12. 123 . 553. AR a UBCisNRg sv. 2 3 Megalotrochea 3. 3, 4 Floscularia « . 6. 7 5 Hydatinea . . 48. UU. 6 Euchlanidota 41 . 36. 7 Philodinea «. 1. 17. 8 Brachionea . 4. 21. 535 . 169. Ett utdrag, innefattande diagnoserne af samt- lige, i Ehrenbergs stora arbete, beskrifna slägten och arter, finnes i Valentins Repertorium vol; IV, 1839, pag. 136 —180. 424 Åggens utveckling 'samt han= och honorga- nerna, och kärlsystemet hos Rotatoria hade för- ut blifvit beskrifne af Ehrenberg i Berl. Vet. Ac. Handl. 1835 (tryckte 1837), p. 151 med titel: Zuwsätze zur Erkenntniss grosser org. Ausbildung in den kleinsten Organismen. Äggen bildas oaf- brutet. Hos Hydatina Senta varar ofta hela ut- vecklingen, från första bildningen till ungens ut- kläckning, blott 24 timmar. Hos flera, kanske alla arter, äro äggen periodiskt olika; en del äro nemligen. försedde med yttre skal, som saknas hos andra, kanhända för att öfvervintra eller af annan orsak. — Här nämnes att alla infusionsdjur, ända Hankön. till Monas, hafva ett körtel-likt organ, som ÉE. anser för sjelfva testikeln, samt en eller flera contractila blåsor, med strålformigt utgående kanaler, somhan förklarar för sädesblåsor med sina ductus seminales, hvarigenom semen utföres genom ejaculation. ga > Andra Ehrenbergs stora förtjenster om upptäckten Tana de lägsta djurens yttre former och organisation SKER obestridliga, men emot honom och hans upp- täckter har dock en ganska liflig opposition fram- stått. Ehuru Ehrenbergs antagåride', att alla djur, äfven de ofullkomligaste, äro sammansatte af alla de samma organsystemerna, som de högste djuren, fastän på en lägre utvecklingsgrad, synes vara mera enlig med hvad man i sednare åren lärt känna, samt med begreppet om möjligheten af ett djuriskt hf, så är det dock ingalunda bevisadt. Ehren- bergs motståndare hafva anfört, att han utan grund antagit, att Hotatoria höra till samma djur-typus som infusionsdjuren, samt utan något annat skäl på de sednare lämpat alla de upptäckter som han gjort öfver de förras organisation. Den strid som härigenom uppstått skall utan tvifvel aflöpa till 425 stor båtnad för vetenskapen, då ämnet härigenom blir betraktadt från flera olika synpunkter: Dujardin motsäger, i en utförlig och tem- ligen vidlyftig artikel, i Ann. Sc. Nat. Vol. X, 1838, p. 230, hela Ehrenbergs lära om infusions- djurens byggnad. Han framdrager flera inconse- quenser och förhastade resultater hvartill E. gjort sig skyldig, och söker visa, att infusionsdjuren ej engång äga den tarmkanal som E. beskrifver såsom centraldel för de så kallade magarne; vidare att E. inrangerat bland sina Polygastrica, en mängd former hvars inre byggnad var honom fullkomli- gen obekant (Bacillarie, Vibriones, Closterie). -D. tror sig hafva funnit att de blåsor som E. kallar magar, alldeles icke äro bestämde, utan att de äro blotta vattenbubblor, bildade för tillfället, i den mjuka, inre massan, af det nedsväljda vattnet; men munnens läge är bestämdt, ty vattenblåsornes bild- ning börjar alltid från samma ställe af kroppen, hvilket måste kallas mun, äfven om ej en bestämd munöppning finnes. Deremot tror han att anus endast bildas tillfälligtvis der en vattenblåsa brister vid kroppsytan. Han anser Ehrenberg hafva bedragit sig genom jemförelsen mellan: Infusoria och RBotatoria, som EE. klassificerar tillsamman, men som äro vida åtskilde former; de sednare äro nem- ligen högre organiserade djur: 'Tarmen som E. vill hafva sett hos sina polygastrica borde, om den fanhs, visa några fasta delar, som qvarblefvo då djuret sönderflyter; men sådane har han ej funnit. — Åfven könorganernas tillvaro bestrides. E. har alltför hastigt antagit såsom beviste, ej blott de masculina organernas, utan äfven sjelfva äggens tillvaro. E. har endast sett äggen hos Hydatina Senta och andra rotatorier , som väl aldrig borde kunna jemföras med hans Polygastrica. : Dujardin 426 påstår att vi ej känna annat fortplantningssätt hos dessa sednare än genom en divisio spontanea, och anförer att aldrig någon annan propagation hos dem beskrifves i Ehrenbergs egna arbeten, samt att man aldrig får se de små ungarne af dessa djur; ty alla individuer af samma art hafva nå- gorlunda lika storlek. Han framkastar äfven den meningen, att de kunna genomgå en lång series af metamorphoser. Dujardin tror väl att Infusionsdjuren kun- na hafva behof af luft,. och således äga respirations- organer, hvilka möjligtvis böra sökas i cilierne el- ler i de vattenblåsor, som bildas inuti kroppen, men han nekar all kännedom om dessa organer och om circulation. Likså tror han att de röda punkterna, som E. anser vara ögon, ej kunna be- visas vara synorganer, och att än mindre de delar, som E. ansett tillhöra ett nervsystem, verkligen kunna anses såsom sådant. Han anser infusions- djurens kroppsmassa för fullkomligt homogen, och tror att cilierne äro bildade af samma ämne. En- dast de horn- eller kiselartade skalen, Vorticeller- nes stjelk, och flera arters munspröt, äro bevisade vara af annat ämne än den öfriga kroppsmassan. — Denna afhandlmg är väl skrifven med”en ej till saken hörande bitterhet mot Ehrenberg, men den är författad med kritik och kännedom om litteratur och sak, och det kan ej betviflas att den' innehåller mycken sanning, och bör gifva anled- ning till nya undersökningar och till en derpå grundad säkrare kännedom om dessa märkvärdiga djurs byggnad, samt dermed, till upplysandet af många fysiologiska frågor. Samma satser yrkas af Meyen (Ann. Sc. Nat. XII, p. 122, och Möllers Archiv 1839); men han medgifver infusionsdjuren en fast yttre hud med 427 bestämd mun och anus, samt en oesophagus, som slutar i en öppen mage, hvilken inuti är försedd med flimmerorgan genom hvilkas rörelser vatten- kulorna bildas. — Åfven Rymer Jones har fram- ställt liknande åsigter i hans förut, sid. 13, nämda arbete (enligt Taylors Ann. Vol. 3, Pp: 105). Donné har funnit Vibrioner i varet af vene-iInfusions- riska chancre sår, som inlagde under epidermis dug UP äar föröka sig; de finnas alltid uti detta var. Varetväxtsafter. af Blennorhagia siphylitica, hos qvinnor, innehåller alltid en oändlig mängd af ett infusionsdjur, som Donné och Turpin' kalla Trichomonas vagi- nalis; men de hafva ej funnit något liknande i varet af motsvarande sjukdom hos mankön. Ej heller hafva de upptäckt djur uti varet af fluor albus eller andra liknande, ej siphylitiske åkommor. (Turpin sur P'Organis. tissulaire des secretions ..» muqueuses &c. Ann. Sc. Nat. VII, 1837; p. 207, i anledning af Donnés arbete öfver mucus af ”Org. genito-urinaires”). Mandl har uppgifvit att han funnit infusions djur uti de lefvande safterne af växter; se Institut N:o 206. Dujardin, Diselmis wviridis , ett infusionsdjur Literatur. med dubbel trådlik stjert; Ann. Sc. Nat. 8 (1837), p- 305. — Gromia och Difflugia ibd., p. 310. Id. om Zolvox vegetans Möller, (Anthophysa Bory), Ann. Sc. Nat. X (1838), p Id. Hexamita , loc. cit., p. 17 (bestrider Eh- renberg). Pritchard, Nat. History of Animalcules, skall innefatta beskrifning på arterne af infusions djur, med Ehrenbergs figurer, London 1834, 8:0, 6 pl. (torde vara ett utdrag af Ehrenbergs äl- dre skrifter ?). 428 Sperma- De talrika arbetena öfver Spermatozoerne, tozoer. sv . er . . . . som förr varit räknade till infusionsdjuren, kom- ma att anföras längre fram, under Anatomi och Fysiologi. Fossila Sedan Ehrenberg med en så förvånande fram- infusions- gån & SP STANS Spa NOS d ! 4 z djur, bild-0-08 hade upplyst infusionsdjurens naturalhistoria ningaf dy,och systematik, följde hastigt, såsom det plägar gå Fa något blir utredt, en ganska utvidgad känne= mm dom om dessa djur i flera andra förhållanden. En af de märkvärdigaste upptäckterne var den af fossila infusionsdjur från flera af de äldre formatio- nerne. Det befanns nemligen att flintsten, som endast finnes, eller åtminstone endast blifvit bildad uti kritlager, och således tillhör en ganska gam- mal period, endast består af de kiselartade skalen af åtskillige former bland infusionsdjuren, och att de arter, som sammansätta flintan äro dels sådane som ännu finnas lefvande, dels sådane som ej blif= vit funne i lefvande tillstånd, utan troligtvis äro utdöde, liksom de snäckor och andra djur hvilka finnas i äldre formationer. Redan förr än detta blef upptäckt om flintan "hade Ehrenberg fun- nit, att Polerskiffer, Opaler och flera kiselarter från tärtiär-formationerne, äro blotta sammansätt- ningar af. dylika infusionsdjurs skal, och i de yngre formationerna fann man på flera ställen ett jordmjöl, som kemiska analysen visade bestå af kisel, antingen ren, eller med en ringa tillsats af organiska ämnen. Vid Degernäs i Norrland upp- täcktes ett sådant lag af kiselmjöl, som de fattiga invånarne i trakten instinktmässigt börjat uppgräfva och användt såsom mjöl till bröd. — Prof. Retzius fann detta mjöl bestå af kiselskal: efter 18 arter infusionsdjur ”). Dylika lager funnos i nästan alla +) Se Berzelii Kemiska Årsberättelse 1837. 429 länder 'af Europa och på flera ställen i andra verlds- delar. Djuren äro så små, att 100-tals millioner fordras för att utgöra ett enda gran af kiselmjöl och likväl bilda de ensamme ofantliga massor, med blott en ringa, accidentell inblandning af andra ämnen, såsom växter, förstenade fiskar: o. de Man hade alltså dermed fått en ny åsigt öppnad öfver tillkomsten af flera lager af jordens fasta massa, men sättet, och möjligheten af en så förvånande alstring af små djur förblef ännu en gåta. Det var alltså i högsta grad interessant att få veta, att en dylik bildning ännu dagligen föregår. Ehren- berg fann nemligen, att i' stillastående vatten på Djurgården vid Berlin, alstrades om våren, en så- dan mycken kisel-infusorier, att han deraf kunde inom en kort stund samla skålpundsvis,; och han lyckades att deraf bereda en artificiell trippel-sten, lik: den som förekommer i handel: Dessa djur ut- göra, med en ringa inblandning af alger, t. ex. oscillatorier, hela: den massa af dy, som bildar sig i sådant stillastående vatten, hvarest vegeta- tionen synes hämmad. Ehrenberg anmärker här- vid, att djur- och växtbildning stå i ett fiendtligt förhållande till hvarandra, så att den ena under- tryckes: då den andra är rätt frodig; dybildningen afstannar då vattenväxterne : börja blifva ymniga. Till detta dy af kisel-infusorier :hörer den välbe- kanta obehagliga dylukten. Då solen uppvärmer vattnet, uppflyta stora massor deraf till ytan, så- som ett grönaktigt slemigt öfverdrag, blandadt med alger. Längre fram på sommarn såg E. dettas uppflytande tilltaga i ännu större förhållande, så att vattnet ej kunde hållas klart, och vid upp- gräfningen och rensningen af några kanaler på an- förde ställe, befanns, att all den dy, som en mängd arbetare dagligen uppforslade på kärror, endast 430 utgjordes af lefvande infusionsdjur, blandade med något alger, löf af träden, små fiskar, t. ex. Ga- sterostei o. d., och att således dessa massor, då de torkades, hade, utom hårdheten, mycken likhet med polerskiffer. Denna dy bildar en utmärkt god växtjord, genom sin förmåga att kraftigt qvar- hålla fuktigheten, så att den efter flera månaders torka ännu bibehåller någon fukt. Ehrenberg fann, att då den fuktades, äfven efter att hafva va- rit till utseendet fullkomligen torr, återupplifvades djuren och började röra sig. Endast då de blifva, genom artificiella medel, fullkomligen uttorkade, dö de. De upplifvas alltså vid hvarje regn och vi erhålla den förvånande underrättelsen att det nä- stan öfverallt finnes en lefvande mulljord; smutsen på gator och i rännstenar utgöres till en betydlig del af dessa periodiskt lefvande varelser. I vattnet utgöra de föda för de flesta andra små vattendjur, hvilka dock lemna kisel-skalet helt från sig. Det blir nu klart att de kunna utgöra hela massor af jordklotet. Kiselmjölet och polerskiffern äro bil- dade i sött vatten, men äfven i hafvet föregår oupp- hörligt en bildning af samma beskaffenhet. Kritan är en hafsformation och flintstenen består af infu- sorier som lefvat i hafvet. Referenten kan efter egen erfarenhet nämna, att man midt ute på oce- anen, både mellan tropikerna och i ishafvet, kan, inom en kort stund, medelst en någorlunda stor släphåf af flaggduk eller lärft, uppsamla göpenvis af ett slemaktigt ämne från vattenytan, som till en betydlig del består af imfusionsdjur, och som utan tvifvel utgör födan för de otaliga större, eller för blotta ögonen synliga, crustaceer m. fl. djur som der lefva "). +) Litteratur till det ofvan afhandlade ämnet: hrenberg, uber das Massenverbältniss der jetzt leben- den Kiesel-Infusorien &c. Berl. Abhandl. 1836, p. 109. 431 Men det var ej. nog att några lag af kisel-Krita 1 arter funnos bestå af djur, det har under dessa, djur-lem- på upptäckter rika åren, äfvenledes genom Ehren- FORBar: berg, blifvit bekant, att vida större delar af jord- skorpan, nemligen hela kritformationen, hufvud- sakligen består af små, för blotta ögat osynliga djurs skal, hvilka dock äro mångfaldigt större än de förut nämde infusionsdjuren; deras diameter är nemligen från -; tysk linea (d. ä. ungefär sr af en Svensk linea), till tolf gånger mindre. Den hvita egentliga kritan är endast en sammansättning af dessa djur, och hvarje litet streck, som man ri- tar med en kritbit utgöres af tusendetal af dem. Ehrenberg hade först funnit att krita bestod af små plattade elliptiska eller rundade, ringade krop- par, hvilket han nämde vid: Naturforskarnes möte i Jena 1836 (se Isis 1837, p.- 343), utan att då Densamme om bergarters sammansättning af infusionsdjar från Alluvium, tertiär- och flötsformationerna, vid mötet i Jena 1836, Isis 1837, p. 343 och 437. — Öfver samma ämne i Wiegm. Archiv 1837 — i Poggendorffs Annaler 1836, N:o 6, öfversatt i Ann. Sc, Nat. 1837, Vol. VII, p. 27. (Polerskiffern vid Bilin i Böhmen består af skal af Gallio- nella distans, m. m.). Dens. om lager af kiselmjöl af infusionsdjur i flera af Europas länder (Böhmen, Ungern, Grekland, Sicilien, Ryssland, Frankrike), om infusionsdjur i torfjord, och mas- sor deraf vid' hafvet. Berliner Bericht 1838, p. 175; Fror. Not. 1839, Jan., p. 120. Dens. om Meteorpapper, som föll i Curland d. 1 Januarii 1686 middagstiden med snö. Undersökt af Ehr. och befun- net bestå af conferver med 26 sp. infusionsdjur, Daphnizx m. m., således säkert från kärr i granskapet. Berl. Ber. 1838, p 175; — Fror: Not., April 1839, p. 38. Turpin om inufusionsdjur i kiselarter Ann. Sc, Nat. VII, 1837, p. 129 — Institut N:o 199 (1837). Retzius om lager af fossila infusionsdjur i Sverige och Finland, Berl. Bericht 1838, pag. 5. Den organiska jorden hade länge varit brukad såsom föda i Norrland. Drummond om fossila infussionsdjur i Irland, Charlesw. Mag. 1839, p. 353. Baylejy , fossila infusionsdjur vid NewYork, Sillim Journ. vol 35, p. 148. 432 noga känna deras beskaffenhet. Sedan lyckades det honom att göra dem genomskinliga, medelst cana- dabalsam , hvarmed slammadt, torrt kritpulver in- dränktes, och genom detta medel fann han deras beskaffenhet; de som äro hela visa sig nemligen under microscopet såsom de aldra vackraste, små Nautilus-lika snäckor, och af många andra olika for- mer, men en stor del äro vittrade och sönderfallne. Dylika djur finnas ännu lefvande till oändlig mängd i hafvet; de benämdes af VOrbigny foraminiferes, och insattes af Cuvier bland Cephalopoda, till följe af den likhet som en del af skalen hafva med dem af Nautilus. "Ehrenberg som haft tillfälle att se djuren af ett par lefvande former (t: ex. Sorites orbiculus Ehr. Nautilus orbiculus Forsk.) vid röda hafvet, förer dem alla till Bryozoa, under namn af: Polythalamia. Dujardin hade år 1835 bekantgjort sina undersökningar på djur af dessa former, som voro sammansatte af en stor mängd sammanhängande individuer, uppkomne genom knoppbildning.. Kännedomen om dem är dock ännu högst ofullständig; men man kan hoppas att snart erhålla mera upplysning deröfver. — Eh- renberg har funnit, att kritbergen i Egypten och långsåt röda hafvet; bestå af skal af samma djurarter som i södra Europa. I dessa sydligare länder ligga kisel-infusorierne ej så bestämdt af- skilde i form af rena flintbollar, som i kritlagren uti de mera' nordliga delarne af Europa, utan bilda i kritan en art mergel, eller blandning af kisel och kalk. Hela det ofantliga jordlager som omgifver Nilen, och hvari dess dal och strömfåra äro ut- gräfde, hörer till kritformationen och utgöres huf- vudsakligen af de nämde små djurens skal; tro- ligtvis är förhållandet lika :med större delen af den 433 den Afrikanska öknens -E. säger att den nuvaran- de hafssanden hufvudsakligen är en produkt af dessa små djur, och allt jemt bildas. (Ehren- berg, Die Bildung der Europ. Libyschen und Arabischen Kreidefelsen und des Kreide-mergels aus Microse. Organismen, Berlin, folio, 1839. — Berl. Bericht 1838, p. 192. — Fror. Not. 1839, Mars, p. 264; och April X, 1. — Institut 1839, p- 281 (ur Berl. Vet; Ac. 1839, 18 Febr.). — Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o. 28 Fotspår af forntida djur. 434 Fornverldens Fauna. En egen sort af minnesmärken från för- gångna verldsperioder har i sednare åren ådragit sig en välförtjent uppmärksamhet. Man har nem- ligen, mellan lagren af sandsten i gamla formationer, funnit fotspår af djurarter, af hvilka ingenting an- nat nu är bekant. Men dessa blotta intryck, som engång händelsevis qvarblefvo i sanden efter fram- gående djurs fötter, hafva blifvit förvarade, för att nu sprida ett ljus öfver tider, som ligga göm- de bakom en följd af millennier, hvilkas antal man ej en gång gissningsvis kan uppgifva. Vi lära emellertid af dem, att det långt före tertiär- formationen, under hvilken de talrika stora dägg- djuren lefde, fanns torrt land liksom nu, samt djur som voro bildade för att lefva på detsamma, men som voro längesedan försvunne af jorden, då de nu utdöda Mammut och dess samtida, uppträdde. Första upptäckten af dessa spår skedde 1834, i den så kallade brokiga sandstenen, af flötsfor- mation, vid Hessberg vära Hildburgshausen; sedan har man funnit sådane på flera ställen i Europa och Nordamerika. 1 England fann Cuningham, år 1838, uti ett sandstensbrott vid Stourton eller iStoreton-Hill, nära Liverpool, spår, som mycket liknade dem hvilka blifvit funne vid Hessberg. En del hafva nästan utseende och storlek af en menniskohand, men kortare och tjockare fingrar, med tjocka, föga böjda klor, samt en bakåt krökt tumme, som dock sitter på spårets yttre sida. Dessa äro tydligen af djurets bakfötter. Framom hvarje af dem ser man alltid ett litet, dubbelt kortare och alltid föga intryckt spår, utan tumme, som tydligen är efter framfoten. Djuret synes alltså 435 hafva haft stor och tung bakdel, samt smal och lätt framdel. Föröfrigt är man ännu ganska oviss om dess natur. Cuningham anser det hafva va- rit krokodilartadt, andra hafva ansett det för ett pungdjur, men emellertid betecknar man det med namnet Chirotherium (hand-djur). Då numera intet djur finnes hvars tumme är vänd utåt, är det högst sannolikt att djuret, under gåendet, har trampat med fötterne korsvis inanför hvarandra, hvarigenom insidan fått utseendet af yttre sida. Man ser ej numera sjelfva det intryckta spåret, utan ett upphöjdt aftryck af detsamma, liksom af- trycket i lack af ett sigill. Djuret har nemligen gått på en strand, hvarest sanden varit betäckt af ett tunnt halftorrt lerlager. Uti detta hafva spåren blifvit trampade, hvarefter leran torkat, hvilket synes af de stora sprickor, som alltid finnas, hvarefter ett nytt lager af sand, möjligtvis genom den återkommande floden (?), lägrat sig öfver leran och fyllt spåren. Både den öfre och undre san- den har sedan, under tidernas längd, hårdnat till sandsten, och spårets aftryck qvarstår tydligt i det öfre laget, men leran har förblifvit lös, hvarföre den söndersmulas och bortfaller då nu sandstenen uppbrytes. Jemte dessa större och tydligare spår finnas vanligen en mängd små, tätt trampade och otydliga, som synas vara efter sköldpaddor. Man tycker sig till och med se intrycken af regndrop- par ”). Vid Stourton är sandstenen röd och bildar ”) På en stenbäll från Hessberg, som finnes på Riksmuseum i Stockholm, ser man tydligen de upphöjda spåraftrycken af ett stort djur, som varit åtföljdt af ett litet, utan tvifvel > dess unge; men ungen har tagit nära lika så långa steg som njöt äldre djuret. Dessutom synas märken efter andra, små jurs spår, och flera stora, upphöjda streck efter den sand som fyllt sprickorna i lerlagret. Uti en annan häll, som sleggt under det nu förlorade lerlagret, synas otydliga intryck efter samma spår. 436 en öfver 100 fot mäktig massa, hvars lager luta 15? mot öster. De synas hafva haft samma lutning då spåren trampades, och synas tydligen hafva till- bört en på vegetation blottad strand, hvarpå djuren spatserat till och från vattnet. Spåren äro funnue i tre af lagren, vid 37 och 39 fots djup, samt ett ännu djupare, under närvarande ytan. De mellan- liggande lerlagren, som kanske qvarblifvit efter ebben, hafva +—2 tums tjocklek. Ett djur har baft bakfötter af'9 tums längd och 6 tums bredd; spåren efter ett annat har kunnat följas 16 fot framåt, med 21 å 22 tums långa steg. Sandste- nen är här temligen lös, och derföre ej god till byggnadsmaterial; men öfver samma sort sandsten har på andra ställen, t. ex. vid Edinburg ett lager af Trapp (lava) utgjutit sig och bränt den "hård. Sedan spåren trampades har: således ytan först blif- vit upphöjd omkring 40 fot; derefter har en mäk- tig flod af lava utgjutit sig deröfver, och nu fin- nes intet tecken qvar efter den crater hvarigenom lavan utträngde från det inre af jorden. (Se Brew- sters Journ. NIV, sid. 148. Fror. N. Not. VIT, 6, p. 90; — IX, 9, och IX, 21 (Mars 1839). Dylika spår hafva blifvit funne i röd sandsten vid Tarporley i Cheshire; enl. Egerton, i Brew- sters Journ. XIV, p. 150. Dessa spår likna mest dem vid Hessberg; de hafva tummen längre bakåt sittande än de vid Storeton. Egerton anser den vara af en skild art, som han benämner Chiroth. Herculis. Djurspår i Keuper-formationen vid Stuttgard beskrifvas af Plienninger i Isis 1838, p. 542. De äro olika med dem vid Hessberg både till fi- gur och ställning. 4 spår bilda en fullkomlig rhbomb, så att fötterne synas hafva stått lika bredt från hvarandra som afståndet mellan fram- och 437 bakfoten. Det skulle alltså hafva varit ett sköldpadd- likt djur, hvilket äfven bekräftas af sjelfva spårets utseende. Då detta föredrogs vid mötet i Prag, anmärktes någon likhet mellan spåren vid Hessberg och fötterne af Salamandra Maxima, som omtalas förut pag. 197. Andra djurspår hafva blifvit funne i brokig sandsten vid Pölzig i Altenburg, mellan Ronne- "burg och Weissenfels. De beskrifvas af Cotta, i en liten särskilt skrift: äber Thierfährten &c. Dresden 1839, 4:0, 8 sid., 2 tabb. (Isis 1840, p- 208. — Leonhard & Bronn. Jahrb. fär mineralogie 1839, hft. 1. — Sillimans Journ. vol: 38, p- 255). De skola vara af en besynnerlig form, nästan som efter en hästhof; men Förf. betraktar dem på om- vändt sätt, såsom spår af en fot med 2 tår. Åfven af foglar har man funnit spår i samma sandstensformation ( bunter Sandstein ) i Massachu- sets i Nordamerika. Hitheock beskref flera arter deraf år 1836, under namn af Ormnmithichnites (fo- gelspår). De fleste hafva blott 3 tår och alla tyc- kas vara efter vadare (eller strutsartade foglar). På en del finnes en ganska liten 4:de tå eller tum- me , som är vänd framåt liksom på Aptenodytes, och tårna stå 2 och 2 tillhopa, mera närmade in- till hvarandra; En art med 3 tår, O. giganteus, har haft en fot al 16—17 tums längd med inbe- väknad klo. och har tagit 4=--6 fots långa steg. Den synes alltså hafva varit dubbelt större än Strutsem - (Se Sillimans Journ. Tom. 29, p- 307; Anon. Sc. Nat. 183b). > oSednare har Hithceock leummat en öfversigt af 22 särskilta djurs spår ur Sandsten och Grau- vacke, de fleste från Nordamerika. Han kallar dem Ichniter, och uppräknar dem systematiskt så- lunda: Diverse. 438 a) Tetrapod-ichnites, 1 sp. (didactylus). 5) Sauroid-ichnites, 5 +, hvaraf 4 nya. ce) Ornith-ichnites (af ”höns eller vadare”). " pachydactyli 6 sp. >< Jeptodactylhi 10 sp. Se Sillim. Amer. Journ. 32, p. 174. Nino upp- räknas i Isis 1840, p. 199. Stylolitherne , som äro pelarformiga bildningar af olika storlek i musselkalk, utan all inre orga- nisk textur, men med högst regelbunden, cylin- drisk, strimig eller kantig yta, hafva befunnits vara rent af oorganiska bildningar, som antagit form, i omkrets eller genomskärning, af ett snäckskal eller annan kropp, hvilken, då de undersökas i sitt na- turliga läge, alltid befinnes sitta på deras ena än- da, vanligen skild genom ett litet, med lera fyldt tomrum, från den öfriga kalkmassan. Om snäck- skalet hade en sönderbruten kant, så synas ränder efter det söndriga stället långsåt Stylolithen. Den är alltså bildad vid massans torkning, genom rät- hinig fortsättning af den spricka, som bildat sig rundtomkring kanten af snäckskalet. - (Wiegm. Ar- ehiv 1837, p. 137). Räppell anser de fossila Pseud-ammoniterna och Ichthyo-siagoniterne ( Tellinites) för att hafva varit lock eller: tugg-organ, eller inre skal uti en muskelmassa, hos snäckor. Brewsters Journ. IX, p. 32. Då de phexenomen, som nu föregå måste tjena till upplysning och förklarande af det som fordom skett, torde det ej vara ur vägen att här nämna ett, ehuru något heterogent med vårt ämne, som kan bidraga att förklara månget fenomen från äl- dre formationer. Baer omtalar nemligen i Bullet. de Petersburg, tom. V (1839), att ett ofantligt sten- block, en hel klippa, under den stränga vintern 439 1837—38 blef öfverfördt af isen från Finland till ön Hogland. Försök hade blifvit anställde af Göppert öf- ver frambringandet af artificiella petrifikater, hvilka kunna lemna mycken upplysning öfver dem som finnas i jordens lager. Växter och djur injiciera- des med en salt-solution af jern eller kalk eller andra metaller, och glödgades derefter, då jernet &c. qvarstod med bibehållande af den organiska texturen. Snäckornes kalkskal förstördes af glöd- ningen (Isis 1837, p. 432). Han har sedan med- delat sina försök öfver bildandet af Växt-petrifica- ter på våta vägen (se, lsis 1838, p. 494). i Af Bronns Lethea geognostica utkom 3:dje Allmän häftet 1836; 9:de och 10:de 1838, i Stuttgard. 'Ar- litteratur betet är dermed komplett i 2 delar, innehållande 47 pl. Royal 4:o och -84 ark text, stor 8:o (till- hopa å 14; thl.). L.:v. Buch om Zool. karakteren af secundära formationerne i Sydamerika, Berl. Bericht 1838, p. 54. Buckland, Geologie & Mineralogie in Be- zichung zur Naturl. Theologie, från Engelskan öf- versatt och tillökt af Agassiz, Bern & Leipzig 1838, 8:o. - Hörer till Bridgewater-böckerna. Se Isis 1838, p. 810. C. Lyell, Elemente der Geologie, aus d. Engl. von E. Hartmann, Weimar 1839, 12:o med Lithogr. Atlas af 36 tabb. (å 23 ThlD; är utan tvifvel den bästa af alla de läroböcker i geologien som finnas. — Den - afhandlar petrifikaterna såsom kännetecken för jordformationerna, och lemnar fi- gurer af de arter, som äro mest karakteristika. Lyell beskrifver särskilt Crag-formationen i England , och uppräknar dess petrifikater, Cbarlesw. Magazin 1839, p. 313. 440 Forckhammer om de Bornholmske kulfor- mationer, Danske Naturvid. Selsk. Afh. VII, p. 1; innehåller mycket om petrifikaterne. Traill om geologien af Gottland och om dess petrifikater, Edinb. Proc, 1838, N:o 14. Germar om petrilikaterne i Hartz, Isis 1838, p- 105. F. Koch und W. Dunker, Beytrv. Zur Kenut- niss des Nord=deutschen Oolith-Gebirge und dessen Verstemerungen, Brunschweig 1837, 40, 64 sid., 7 tabb, Med latinska diagnoser och noggranna jemförelser samt figurer af v. p. 100, till större delen nya arter petrifikater. Williamson, fördelning af petrifikaterne i Oolithen, Brewsters Journ. X, p- 137. : Morris om Fossila växterna 1 Britannien, Charlesw. Mag. 1839, p. 452. Leuckart, öber die Verbreitung der äbrig- gebliebenen Reste einer vorweltlichen 'organischen Schöpfung, 4:0 1836 (1 Thl.). Under namn af: Recent Researches in fossil Zoology, har Herm. v. Meyer lemnat en inte- ressant öfversigt af fossila Crustacea och Kertebrata i Charlesw. Mag. 1838, p. 548 och 583. Herm. v. Meyer, fossila Mammalia , Foglar, Amfibier i Molassbildningen i Schweitz, Verbandl. der Schw. Naturf. zu Basel, p- 60. Marcel de Serres uppräknar de fossila dju- ren af alla klasser i de öfre, marina tertiär-lagren vid Montpellier; Ann. Sc. Nat. 1838, vol. 9, p- 281... Lemningarne ligga i hålor bildade af vatten: Deribland finnas många ännu lefvande arter jemte de utdöda, t. ex. Varg eller hund, häst, hare, ka- vin, Squalus cornubicus, tillhopa med elephanter, mastodon, manatis I&c. 441 bs Pusch, Polens Paläontologie, 'Stuttgard 1836, 4:o. Första häftet se Isis 1837, p. 750; kom- mer att utgöra 30 ark text med 16 tabb. Kutorga Mém. å la Geognosie & Palxon- tologie de: Dorpat, 8:0 med pl, Petersb.: 1835 och 1837. (Se Revue Zool. 1839, p. 207). Innehål- ler många amfibier, hvaribland nya arter, från ”Grés bigarre”. FOSSILA DÅGGDJUR. — Uti flera afhand- I allmän- Mia 2 : SS Ya Ar S hetoch om lingar om Däggdjursfamiljerna, som äro förut näm- bengrot- de vid Chiroptera, Insectivora och Bruta, under- '" söker Blainville deras förekommande i fossilt till- stånd. Han finner, att en 'mängd arter, hörande till tertiär-formationens olika afdelningar äro de- sanime som ännu lefva i de länder der de blifvit geogr. funne, och slutar deraf att dessa länders klimat ST och således hela jordklotets temperatur 'ej, eller högst obetydligt ändrat sig sedan den tiden då tertiärlagren bildades. Att i allmänhet zoologiska karakteren af däggdjuren är densamma bland de fossila, som bland de, i samma land eller verldsdel, nu lefvande, synes med ännu större visshet af de sed- nare årens forskningar. De fossila däggdjursarterna höra nemligen i hvarje land, med få undantag, till sådane slägt- eller familje-former som ännu äro lefvande der. Derom nämnes förut vid Blainvilles afhandlingar, "och vid Glires af Waterhouse, samt ännu mera i det följande vid undersöknin- garne i Sydamerika och Indien: Se äfv. Blain- ville om Aporna Ann. Sc. Nat. VII, p. 232. «0 0 Till de vigtigare bland sednarve årens upp- Rae täckter höra de, som Danske resanden Lund gjort eri Syd- af bengrottor och i dem förekommande däggdjurs- frenikds ben i en del af Brasilien, Han hade nemligen 442 enligt de underrättelser som; ingått år 1839, der funnit lemningarne af 91 arter utdöda dägg säjä eller flera än de som nu förekomma lefvande i samma trakt (hvilka äro 79), och lika många som alla de år 1830 kända fossila arterna tillhopa ”). Han fann dessa lemningar uti en trakt öster om San Francisco, mellan den och dess biflod Rio das Velhas, således mellan 17 och 19? S. lat; ställena bestämmas endast genom namnen på några bergs- höjder och en bäck, hvilka ej äro utsatte på de kartor jag har till bands. Landet bildar der en hög platå, med en bergs-sträckning, af kristallisk öfvergångskalk, med inblandad gips samt lager af ler och kiselskiffer, utan metaller och utan orga- niska lemningar. Bergshöjden är full af hålor och Beskrif- klyftor, nu sbjlllde af lös jord. Den bengrotta bensrotta SOM Lund först fann, kallas Lappa nova de Ma- Brasilien. guiné; den är af lika beskaffenhet med de beryk- tade benhålorne i Europa. Marken bildar der, i bergshöjden, en stor bassin, som fordom synes hafva varit en sjö, men nu prydes af den aldra praktfullaste vegetation. Den fordna sjön har er- hållit sitt vatten genom en bäck som ännu finnes: det har slutligen runnit öfver och gjort en ut- skärning i väggen, hvarifrån det afflyter genom en remna som bildar ett underjordiskt utlopp. Sjelfva hålan är helägen. upp i sidan af -bassinen, högre än den inflytande bäcken, så att den fordna sjöns vattenyta ej räckt upp till bålan. Dennas ingång är 60 fot bred och 26 fot hög. Dess golf är nä- stan horisontelt, något vågigt, med en längd af 1440 fot. Hålan utgöres af en rad af kamrar, som hafva omkring 30-—-34 fots höjd och 50 å 60 fots bredd. De åtskiljas genom ofantliga massor af x) I Fischers Synopsis Mammal. uppräknas 93 fossila arter. 443 stalagmit, som blott lemna smala genomgångar öppne. Taket och väggarne beklädas mer och mindre af stalactiter, och golfvet består af en sta- lagmit skorpa, af en till flera tums tjocklek, med ojemn yta. Denna är betäckt af. ett brunt stoft, som är starkt blandadt med ben och tänder af små däggdjur, af de arter som ännu finnas i trakten, hvaraf en stor del blifvit insläpade af rofdjur, isyn- nerhet Strix perlata, som bebor dessa grottor. Stoftet lärer hufvudsakligen utgöras af multnade delar af de nämde djuren; det är på flera ställen genom dropp förvandladt till en benbreccia. Under stalagmitgolfvet ligger ett lag af tegel- röd, kalkblandad lerjord, af några tums till flera fots tjocklek, som innehåller lemningarne af de utdöda djuren. Denna jord är rik på salpeter och har blifvit utgräfd för beredningen af detta salt, bvilket gifvit anledningen till Lunds upptäckt af ställets märkvärdigheter. Under densamma finnes åter ett stalagmitgolf af större mäktighet och mera kristallinsk textur än det öfre. Det hvilar på en hvit mjölaktig massa, som Lund anser för vittrad gips och kalk af sjelfva berget. I och under detta undre golf äro inga organiska lemmningar bekante. Sjelfva rummen äro af ganska olika storlek; fem ligga i en enkel rad, rätt inom hvarandra. Från 5:te rummet fortsättes raden rätt framåt med 3 eller 4 andra rum, och åt venster med 2 inom hvarandra, hvaraf det innersta är det största af alla. Endast det yttersta af rummen är någorlunda ljust af dagen genom öppningen, sedan kan man endast vägleda sig genom tillhjelp af facklor. De 4 yttre rummen hafva sedan lång tid varit besökte af lan- dets innevånare för uppgräfvandet af den salpeter- haltiga jorden, men de följande, torde ej hafva varit beträdde af någon menniska före Lund, och Djurlem- ningar. 444 just dessa äro mest interessanta för deras rikedonr på ben och för deras praktfulla utseende, genom stalactiterne, som nedhänga i rader eller bilda or- dentliga pelare. Ett af dessa rum, till hvilket man endast kan komma upp genom tillbjelp af stege; visade ett så öfverraskande och skönt skådespel, att enligt Lunds ord; den lifligaste fantasi ej skulle kunna inbilla sig en praktfullare bostad åt sina förtrollade väsenden, än denna beundransvärda grotta. De rikaste och mångfalldigaste skepelser, i form af tempel, kolonner och andra byggnads- konstens reguliera produkter framställas här blan- dade med" fantastiska bildningar, och sirade af de finaste ornamenter, af likså mångfaldiga som småk= fulla former, hvaraf en stor del skola likna 'dem, som användas i byggnadskonsten. Allt är i detta rum öfverdraget med: en skorpa af fina, hvita kalk- kristaller, hvilkas glänsande ytor tusenfallt åter- kasta skenet af de facklor man behöfver för att ditkomma. De ' brasilianske vägvisarne, för hvilka allt, som låg innanför de fyra yttre rummen, var fullkomligen obekant, nedföllo här på sma knän och utgjöto sigi religiösa betraktelser. Lund kallar detta rum 'Feeslottet. Uti den förutnämda röda jorden i dessa grot- tor finnas hufvudsakligen ben af två djur-arter, nemligen en art Antelop, af en bocks storlek i otalig mängd, samt ett mindre antal af en art Megatherium. Uti det ena af de två skeletter af sednare sorten, som Lund träffade, funnos ännu exkrementer liggande; som bibehållit: sig efter tar- mens och hela köttmassans förstöring, och ännu medgifva en blick in uti detta forntida djurs lefnads= sätt. De visa att djuret omkommit hastigt, hvilket dessutom bestyrkes deraf, att alla benen ligga såsom fullständiga skeletter, och äro i lika grad bibehållne: 445 De hafva alltså dött uti sjelfva hålan eller blift vit dit införde medan de ännu voro hela, och kunna ej hafva blifvit släpade af rofdjar eller på annat sätt inkommit successive under en lång tidrymd. Lund förmodar att de måste bärröra från en: flock anteloper m. m., som fyktat till det yttre rummet af grottan vid:en hastigt påkomman- de öfversvämning, och. straxt derpå blifvit dränkte samt af vattnet inkastade: i de öfrige rummen. Den undre stalagmit-skorpan var redan förut bil- dad; den öfre, som betäcker djuren måste hafva blifvit bildad genom dropp, från den af vatten genomdränkta kalkmassan, sedan landet ånyo upp- stigit öfver vattnet; och derefter hafva de fenomen börjat som tillhöra "vår verlds-period. De ben, som ligga öfverst i hålan äro af Cavia aperea, Mus leucogaster , några flädermöss , Strix perlata , Lepus brasiliensis och Celogenys paca. Lund fann ett skelett af en Cervus rufus , som möjligtvis kan hafva ingått för att slicka salpeter. I anledning häraf nämner han åtskilligt af interesse, om djurens behof af salt i Brasiliens högländer. Hjortens ben voro starkt anfrätte af små gnagares tänder, hvil- ket visar att ej alla benen äro insläpade af den nämda uglan. I en annan bergsgrotta Lappa da cercå grande , i Indianer klippan vid Mocambo, uti samma bergs- trakt vid 199 Sydl. latitud, fann Lund ett dylikt stalagmit golf; som betäekte en rödbrun lera hvil- ken innehöll ben. Han upplyser här; att denna lera var af samma' sort som den, hvilken utgör jordmånen i hela trakten. Den tyckes enligt be- skrifningen hafva varit lik den, som innehöll de utdöda djuren i grottan vid Maguiné. Här fann Lund en otrolig mängd ben af en utdöd Paca, hvilken han; för de ovanliga skrofligheterna på 446 hela cranium kallar Celogenys rugiceps, jemte ett skelett af en liten hjort, och några af yngre indi- viduer af en utdöd vargart, som han benämner Canis speleus. Lund anser sig med säkerhet kun- na uppgifva att alla benen här voro insläpade af detta sednare djur, och tror att lemningarne af de yngre vargarne voro af sådane, som blifvit förtärde af deras äldre samslägtingar, hvilka bebott grottan. Benen buro tydliga märken efter rofdjurs tänder. Dessutom voro de flesta benen slitne i ändarne, el- ler krossade och förvandlade till kalkspat, hvilket han förklarar derigenom, att de, under en sed- nare, lång tid, legat i vatten inom grottan. Det- ta vatten har stått i sammanhang med det uti en omgifvande forntida sjö, hvarefter tydliga märken synas, och således varit underkastadt rörelser, hvarigenom benen blifvit kringvräkte och slitne. Klippan hvari grottan finnes, framställer på ena sidan utseendet af präktiga ruiner, och är kring foten full af djurteckningar, gjorde af landets vil- da invånare, men Lund såg intet tecken till dägg- djur i den med yppig vegetation betäckta bassin, hvars botten bildade en slätt framföre berget. (Ur vol. VI, af Danske Vidensk. Selsk. Naturhist. Afhandlinger). Lund har sedan funnit flera bengrottor och lemningar af ett stort antal djurarter. Dessa upp- räknas i Annales des Sc. Nat. Vol. XI, p. 214 (Fror. N. Not. N:o 209, Maj 1839), till ett antal af 75, efter ett bref dateradt S:a Lagoa i Brasilien den 5 Nov: 1838, och uppläst i Fransyska Vetensk: Academien' den 415 April 1839; samt ytterligare tillägg af 18 arter, i Ann. Sc. Nat, XII, p. 204. De äro följande efter den första uppgiften: Af Cuviers Edentées: 1 Myrmecophaga (gigantea Lund), stor som en oxe; 447 10 Dasypus-artade djur; nemligen 2 af: sl. Dasy-= pus: en, lik D. 8-cinctus, men med kortare nos, samt D. punctatus, dubbelt större än den största nu lefvande arten. 1 MXenurus Wagl.; 1 Heterodon; 1 Euryodon Lund (nära Dasypus men med transversellt hoptryckte kindtänder); 2 af Chlamydotherium nov. gen. (C. Humboldti; stor som en Tapir; C. giganteum, som en Rhi- noceros); 1 Hoplophorus u. g. stor som en oxe: 7 ansedde närslägtade med Bradypus, nemligen 5 arter af Megalonyx, som skall hafva baft grip- svans och skal, såsom Dasypus; deraf M. Cuvieri af en oxes storlek. 1 Sphenodon och 1 Celodon nybildade genera, som L. anser hafva kommit nära Bradypus. — Tillhopa af Bruta . . . . 18. Pachydermata (4 sp. Dicotyles, 1 Tapir, 1 Hiabtodpiay sx teve sir skriva + Pecora (deribland en Auchenia) -. av rr Rofdjur (3 sp. Felis, 2 Canis, - leda: 1 Hyzxna, 1 Cynailurus, m. fl.) «sc scc or AT Pungdjur , alla nära lika vr som ännu lefva i samma trakt. . . »:s ö & .d> alt Glires , alla af Amerikanska genera vr ref dal «RRD Chiropteran ., ås, +. « bet lör ädekrdn da rr lr 1. Apor af kanska: ön EAT ERE FT bilden Uti det sednare tillägget tillkommo: 1 Dasypus, 1 af Pachydermata, 1 rofdjur, 11 glires, 3 chiroptera och en Apa. . .. . » « 18. S:a 92. Öfverensstämmelsen mellan dessa djurformer och dem som nulefva i sydamerika är märkvärdig. Blott ett par af rofdjurs-formerne, Hywena och Cyn- ailurus, tillhöra numera uteslutande gamla conti- nenten, men bland de uppräknade återfinnas alla de slägten, som karakterisera sydamerikas nuvarande däggdjurs fauna: Myrmecophaga, Dasypus, 'Tapir, Darwins 148 Dicotyles, Auchenia, Nasua, Didelphis, Loncheres, Myopotamus, Cavia, Hydrochoeres, Callithrix. Lund anser sig hafva funnit, att alla de fossila arterna visa tydliga artskillnader från de motsvarande nu lefvande, utom Loncheres elegans, som finnes både lefvande och fossil, och 8 fossila arter af Mus, som visa så mycken likbet med 8 af de nu lefvande, att L. är oviss om deras identitet. — I allmänhet hafva de utdöda arterna varit större än de nu lef- vande, hvilket synes af det förut nämda. Lund anser, med Cuvier, Megalonyx för närslägtad med Bradypus , hvilket strider emot Blainvilles förut, p- 88, nämda åsigter. Bland de funna arterna är den, förut i Nordamerika funna, M. Je ffersoni. Dessa, och den närslägtade Celodon, anses af Lund' hafva haft klor, bildade såsom hos Bradypus, och dertill en stark, gripande svans, hvarföre L. tror dem haf- va lefvat + träden, ehuru några varit så stora som Tapirer och Oxar. Inga lemningar af menmiskor hafva funnits. Ett annat rikt utbyte af fossila däggdjur har E; id kärna a . 6 a Plata och iPlifvit gjordt i södra Plataländerna, genom Dar- Patago- nien. wins forskningar, som förut nämnas, sid. 18. Nå- gra underrättelser derom äro mig bekante af Ann. Sc. Nat. vel. 7, 1837, p. 319, hvarest omtalas stora arter af Bruta, en förmodad gnagare af Hippopo- tami storlek (Toxodon platense, som dock snarare torde: höra till Pachydermata) och ett djur mellan kamelerne och de öfrige Pecora (Macrauchenia pata- chonica). — Ett utdrag af Owens beskrifningar i Zool. till Beagles resa, innehållande de nyssnämde djurarterna, samt beskrifning på de lokaler hvarest de blifvit funne, står i Taylors Annals 1, p- 345. Se mera derom längre fram. Darwin anser Pla- taflodens bassin hafva varit en hafsvik, som först under. 449 under geologiens sednaste period höjt sig öfver vattnet. Den innehåller mest sådane arter fossila, som ännu lefva. Cautley och Falconer, som anställt forsk- Uppt. i : = ve é : å : . Indien. ningar Öfver de fossila djuren i Sivalik bergen, i sluttningen af Himalaya, uppräkna dem som de hittills funnit, hvilka äro 12 Pachydermer, 8 idis- lande djur, några rofdjur, stora fogelben och flera Amphibier (Journ. of the As. Soc. Dec. 1835. — Ann. Sc. Nat. vol. 7, 1837, p- 60). "Arterna af Mammalia äro: Mastodon angustidens och 2 andra arter, Ånoplotherium sivalense, Hippopotamus siva- lensis, H. dissimilis , Elephas , Rhinoceros, Sus, Equus , Felis cristata, Canis, Hyena, Ursus siva- lensis , Ratel, Moschus, Antilope, Camelus sivalen- sis, samt Sivatherium giganteum (se Brewsters Journ. XI; 1837; p. 39, — Isis 18387 -p. 104): Detta sistnämda djur, hvaraf blott hufvudet blifvit givathe- funnet, äger en särskilt märkvärdighet, dels för rium sin storlek, dels för sin bildning. Det anses hafva varit ett idislande djur, nära Giraffen, som utgjort öfvergången till Pachydermerne och varit större än Rhinoceros. Det har haft 4 horn (enligt sist anf. st.) af hvilka ett par, som varit korta, suttit vertikalt mellan ögonen; det bakre paret hafva va- rit 3-greniga. Näsbenen skjuta högt upp, i en båge, öfver ansigtets plan och visa genom sin form att djuret haft snabel. Cranii yttre form är högst ovanlig: det är midtpå hoptryckt, åt båda ändarne tjockare, med' ganska små ögon, uppåt stigande tandlåda och kort nos. Os intermaxillare var för- stördt. Kindtändernes form är sådan som den van- liga hos Pecora, och orbita är kringsluten såsom hos dem. En underkäk hade blifvit funnen, som tycktes höra till detta djur (Isis 1838, p- 90; . Prof, Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 29 Ural: Däggdjur i flötsfor mation. Frank- rike, 450 Brewsters Journ. IX, p. 193; Ann. Sc. Nat. V, p: 348; Institut 1838, p. 39; ur As. Res. XIX och Journ. Ås. Soc-.). Samma båda Författare hafva uti de nämde bergen funnit två fossila arter al Kamelslägtet, nemligen C. sivalensis , nära C. dromedarius, och C. antiquus, mindre, lik en Auchenia (As. Res. XIX. 1), samt tredje halskotan af ett djur, som synes hafva varit närslägtadt med Giraffen (Caut- ley i Journ. Ås. Soc. 1838, N:o 79). Fossila Hippopotami wm. fl, djurslägten från in- diska terassländerna beskrifvas af Durand i As. Res. XIX. 1, N:o 4. Uti Europeiska sluttningen af Ural har man funnit några däggdjurs arter, som, i fall deras läge och formationens relativa ålder äro rätt bestämde, skulle höra till de alldra märkvärdigaste. Berg- arten, som är en kopparförande sandsten (”Grés cuivreux”) skulle nemligen ej allenast vara äldre än tertiärbildningarne, utan till och med höra till de äld- sta s. k. flötsbildningarne, nemligen kolformationen. Sannolikt torde dock förhållandet befinnas annor- lunda då man närmare lärer känna det. De omtalade djuren benämnas: Syodon biarmicus, som skulle hafva varit närslägtad med Sus, Brithopus priscus och Örthopus primevus. Dessa två sednare sägas hafva en bildning, som närmar dem till de ameri- kanska formerna Dasypus och Bradypus, hvilket äfven vore en rätt märklig anomali. Föröfrigt be- skrifvas en Limulus och flera fossila växter (Ku- torga, Memoires sur les restes org. &c. de FOural, 8:o, Petersb. 1838, 37 sid., 7 tabb. fol.; ur Ryska Mineral. Sällskapets skrifter). Till och med i Cuviers fädernesland har man gjort ganska märkliga fynd af fossila däggdjur. Lartet har nemligen vid Sansan och Simorre, i 451 Dep. Gers i södra Frankrike, funnit ett stort antal arter, hvaribland äro flera Pecora, tre arter af Rhinoceros , hvilka utgöra en egen grupp af släg- tet, utmärkt genom 4 tår på framfötterne, eller en mera än hos de förut kända arterne, en Apa, hvar- om nämnes mera längre fram, samt några lem- ningar af insektätande däggdjur och foglar. (Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 116 och 122. Institut 1838, p- 101 och 230). Morris, om jordlager i 'Thamesdalen, som 5: innehålla fossila mammalia, Charlesw. Mag. 1838, SAR pag. 539. Traill, om benhålorne vid Cefn i Skottland (Dinbighshire), Taylors Ann. 1, p- 330; Institut 1838, p. 304. . Eichwald, Foss. däggdjur i Polen, Podolien, Volhynien, Lithauen: (Equus, Bos, Cervus, Ele- phas, Mastodon, Dinotherium, Rhinoceros &c.). Institut 1838, p. 384, samt i Acta Bonn. XVII, 270p. 6706 Parrot, Essai sur les oss. foss. des bords du lac de Burtneck en Livonie, Act. Petropolit. 1836, livr. 1. Milne Edwards, om en benbreccia, funnen i Algierska området, Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p: 216. Arterne specificeras ej med säkerhet. Harlan, kritiska anm. om fossila ben funne i Nordamerika; Jamesons Edinb. Journ. XVII, XVIII. — Isis 1838, p. 47. — Ur "Trans. Geol. Soc. of Philad. 1834. Kaup uppräknar, i Act. Bonn. XVII, p. 181—2, talrika fossila djurarter, som han ämnade beskrifva i ett tillägg till sina descriptions des Oss. fossiles, hvaraf 2 häften voro utgifne (1835). Marcel de Serres, Essai sur les cavernes å ossemens et sur les causes qui les y ont accu- Literatur: Fossila Apor. 452 mulées, 14 vol. 8:o. Paris chez Bailliere 1839; 3:dje upplagan. Om Fossila quadrumaner ägde man ej den ringaste kunskap förr än år 1837, då lemningar af Apor blefvo funne i Indien och Frankrike. Dessa hafva varit af de former som tillhöra gamla Con- tinenten. I Frankrike fann Lartet vid Sansans, nära Auch, först en fossil underkäk, som tillbört ett djur af ungefär 14 alns höjd, hvilket varit när- slägtadt med de långarmade aporna (Hylobates) och med Semnopithecus, hvilka båda former nu lefva i Indien. Några andra fragmenter blefvo sednare funne; de lågo bland de nyss förut nämde forntida djuren, som Lartet funnit. (Se Comptes Rendus 1837, N:o 26, p. 981; — Ann. Sc. Nat. vol. 7, p- 116, 122, 232. — Wiegm. Archiv 1837, p. 373. — Institut 1837). Nästan samtidigt funno Löjtnanterne Baker och Durand, nära Sutley vid Himalaya, en half öfverkäk med qvarsittande proc. Zygomaticus och undre delen af orbita, hvilken synes bafva tillhört en Semnopithecus af Orangutangs storlek, eller föga mindre än en menniska. Åfven denna återstod träffades bland utdöda Pachydermer m. m., från tertiärformationen. (Se Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, p- 370; ur Lond. & Edinb. Magaz. och Journ. As. Society vol. V, p.- 739. Isis 1838, p. 102. Wiegm. Arch. nyss anf. st.). — Två mindre arter blefvo derefter funne i Sivalikbergen af Falconer och Cautley, hvilkas forskningar förut äro nämde. Dessa arter synas hafva tillhört slägtena Semnopi- thecus och Macacus (Brewsters Journ. XI1, p. 34. Isis 1838, p. 378, ur Journ. As. Soc. VI, p. 354, Wiegm. Arch. 1838; Institut 1838, p. 37). Jemte dessa funnos lemningar af både utdöda och lef- 453 vande djur, t. ex. Crocodilus biporcatus och gan- geticus, som ännu finnas i Indien. Slutligen har Wagner erhållit lemningar af en art från Grekland. Åfven denna har kommit nära Semnopithecus och Hylobates. Den benämnes af W. Mesopithecus pentelicus (Wiegm. Archiv 1839, 171, ur Gel. Anz. d. Kön. Bayr. Acad. der Wissensch. 1839). En fossil tand af en Macacus beskrifves af Wood, med tillägg af Owen i Char- lesworths Magazin 1839, p. 444. Man har således erhållit många bevis att A- porne funnos till under tertiär-bildningen i gamla verlden; men att samma förhållande varit i Ame- rika synes af Lunds upptäckt deraf i Brasilien; han har nemligen, såsom kort förut anfördes, träf- fat lemningarne af 3 arter, hörande till de for- mer, som ännu lefva i Amerika; den ena är säkert af en Callithrix (Se förut cit. st. samt Inst. 1839, N:o 266 och 267. Fror Not. 1839, Febr., pag. 218, vol. XI). Fossila flädermöss nämnas i det föregående p-. 59. Lartet har funnit sådane vid Sansans och Lund i Brasilien. Flera fossila rofdjur hafva i det föregående blifvit omtalade, och dessutom kunna följande an- föras. Af ett djur, som benämnes Hyenodon lepto- rhynchus , blef en underkäk funnen i Puy de Döme för mer än 20 år sedan, i samma kalk som inne- håller Palxotberierna. Den har dock nu först blifvit beskrifven, af Laizer och Parieu, i Ann. Sc. Nat. vol XI, 1839, p. 27. Tänderna visa en ovanlig bildning. Kindtänderna äro 7, alla ganska stora. De tre bakre äro verkliga roftänder med 2 stora skärande flikar, liksom hos Hyena och Felis, med blott en liten knölig del, utan tuggyta, på tandens bakre sida. Hos alla andra rofdjur finnes Chiro- ptera. Bofdjur. 454 blott en enda roftand. De 4 främre kindtänderna äro koniske och synas mig motsvara de s.k. falska kindtänderna, eburu förf., synas hafva en annan mening derom, då de äro ganska stora; de äro nemligen högre än de 2 främre roftänderna. [Man skulle af denna ojemnhet i tänderna kunna tro att djuret varit ungt, och stadt i tandfällning]. — Hela Cranium, af ett skelett af detta djur, som fanns i mellersta tertiärformationen vid Tarn, nära Rubastein, beskrifves af Dujardin, Ann. Sc. Nat. XII, p. 379. D. förmodar att det varit ben af detta djur, som Cuvier ansåg tillhöra en Coati, från Mont-Martre. Öfre kindt. äro liksom de ne- dre 6, enl. Dujardin. (Jfr. Cuv. Oss Foss. Ed. 2, Tom. 3, pl. 58, 59). Laizer och Parieu beskrifva Mustela ple- sietis , hvaraf cranium funnits i tertiärlagren uti Puy de Döme i Auvergne. Tänderna hafva en form mellan Mustela och Civetta. RBevue Zool. 1839, p. 32. Guérins Mag. 1839. Falconer & Cautley beskrifva i As. Res. XIX 1, Felis cristata från Sivalikbergen vid Himalaya (storlek mellan Tiger och Jaguar) samt Ursus sti- valensis , från samma ställe, lik U. spelxus, men tänderna mera carnivora än hos andra arter af Ursus. Gnagare. Jourdan, om Theridomys , nytt gnagareslägte, från söttvattens kalk i Cantal i Frankrike, mnär- slägtadt med Hystrix. Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, p. 127. Institut 1837, N:o 220. Flera fossila Glires äro förut nämde. Pungdjur. Tänderna af en ”Opossum”, funne i den s.k. London clay i Suffolk, beskrifvas i Charlesworths Magazin 1839, p. 448. I forntiden har således äf- ven gamla continenten haft Pungdjur. 455 Ett annat fossilt pungdjur från gamla conti- nenten har länge varit kändt, genom 2:ne nnder- käkar, från Stonesfield. Det har fått namn af Didelphis Prevosti och Did. Bucklandi, och är sär- skilt märkvärdigt såsom funnet i en äldre for- mation än något annat däggdjur, nemligen i flöts- kalk vid Stonesfield i England. Underkäken har flera kindtänder än hos något annat bekant dägg- djur utom hvalarne, nemligen 10, och skiljer sig derigenom från den af Didelphis. Valenciennes bildar deraf ett eget slägte under namn af Thyla- cotherium i Institut 1838, N:o 246. Blainville anser detta djur för en Amfib, troligtvis härtill föranledd af dess förekommande i en så gammal : formation, men Owen vederlägger denna mening och bevisar, i flera afhandlingar, att båda de kän- da underkäkarne hafva alla karakterer af Pung- djuren (jemf. p. 90 och följ. Han räknar det till Fam. Dasyuridae). Owen, Institut 1839, p- 36; Brewsters Journ. XIV, p. 1414 — och ytterli- gare i Institut 1839, p. 421, ur Geol. Soc. i Lon- don, Nov. 1838; Tayl. Ann., Vol. 3, p. 61. — Dets. i Charlesw. Mag. 1838 och 9. Ett annat pungdjur, som erhållit namnet Phascolotherium, har blifvit funnet i samma gamla skiffer, af Oolithformationen , vid Stonesfield. Owen bevisar dess och Thylacotherii natur af pungdjur i Brewsters Journal XIV, p. 220; Taylors Ann. 3, p. 205; Isis 1839, p. 597. Institut 1839, p. 430. — Ogilby tror deremot, att det är en amfib. Institut 1839, p. 436. Brewsters Journ. XIV, p. 224. Isis 1839, p. 600. | Bland de många fossila arter af Bruta, som nyligen blifvit funne i sydamerika är ett, som Owen benämner Glyptodon , hvaral lemningar blif- vit funne ej långt från Buenos Ayres. Det har Bruta. Pecora. Equus. 456 varit närslägtadt med Dasypus, och så stort som Rhinoceros. Till detta djur anser Owen det skal hafva hört, som Blainville trott ullhöra Megathe- rium.,sAnn.y:Se: Nåt. XD, 18395. p456-10Erok: Not. X, 2. Möjligtvis kan det befinnas vara det- samma som någon af de förut nämde stora, af Lund beskrifne, Dasypus-artade djuren. Megatherium anses af Pentland vara när- slägtadt med Bradypus och ej med Dasypus; (In- stitut 1839, p. 87). Owen söker bevisa att det mest närmat sig till Myrmecophaga, samt något till Bradypus (Ann. Sc. Nat. XI, p. 1649). Jemf. förut sid. 88. Herm. v. Meyer, om fossila Ox-arter, Act. Bonn. XVII, 1, p. 100. Bos Primigenius Boie är densamma som B. Taurus Fossilis Auct. — B. priscus Bojanus = B. Urus Eichw. och B. Bison Nilss. Den säges hafva längre horn än Bison. — Bos trockocerus Meyen, nära lik B. primigenius, men hornen längre, mera böjda och cylindriska samt smalare: funnen vid Siena i Italien. — B. Pallasä Dekay. Puel om fossila Renen, Institut 1838, p.- 99. Funnen 1 en håla uti juraformation i Frankrike, i rödaktig jord bland kiselstenar och ben af Skata, Rapphöna, Hare, Arvicola, Häistar, Oxar, Rhinoceros samt ”Cervus canadensis”. Den fossila Renen är ej skild art från den ännu lefvande. Sivatherium och flera andra fossila Pecora äro nämde 1 det föregående. Om en fossil häst-tand från Louisiana, Sillim. Journal, vol. :34, p. 201. Kaup har lemnat en afhandling om fornti- dens hästar i Act. Bonn. XVII, p. 173. Han an- ser dem böra utgöra ett eget slägte, under namn 457 af. Hippotherium , till följe af en olikhet i fotbild- ningen. — De hafva nemligen haft fingerleder och lättklöfvar på de båda sido-tårna, hvaraf de nu- varande arterna af Equus blott hafva ett litet os metatarsi och metacarpi; och framfötterna hade dessutom ett fjerde tårudiment liksom Palzxothe- rium. För öfrigt voro de bildade fullkomligt som Equus. Han beskrifver 2 arter: 1. H. gracile; E. Caballus och Mulus primigenius Meyer, storlek af en medelmåttig häst. 2. H. nanum; E. Asinus primig. Meyer; storlek af en liten åsna. Laizeroch Parieu beskrifva en ny slägtform, Oplotherium , som blott tyckes skilja sig från Ano- plotherium Cuv. derigenom att den har hörntänder. Det torde vara samma djur som Geoffroy S:t Hilaires Cyclognathus (An. laticurvatum), och har blifvit funnet vid Allier i tertiärformation. Båda käkarnes tänder sitta i hel rad utan mellanrum. Öfverk. har 7 kindtänder; hörnt. högre än kind- tänderna. Framtänder 6, den främsta krökt, lägre än hörntanden. Underkäken har en kindtand mindre; framtänderna porrecta, som Sus. Bakre kindtändernas halfmånar ligga omvände mot dem hos andra Pachydermer med” analog sammansätt- ning. 2 arter O. laticurvatum och leptognathum. Ann. Sc. Nat. X, 1838, p. 335. Institut 1839, N:o 262. Falconer & Cautley om 2 nya fossila Hippopotamus arter från Sivalikbergen, As. Res. XIX 1, N:o 3. IH. Sivalensis dent. prim. 4 subae- qualibus, cranio elongato &c. HH. dissimilis min- dre än föregående. — Slägtet fördelas sålunda: Subg. 1. ”Hexapodoton” med 6 framtänder: H. sivalensis och troligtvis älven H. dissimilis. Belluz. 458 Subg. 2. ”Tetrapodoton” med 4 framtänder: H. am- phibius; antiquus Cuv., minor Cuv.; medius Cuv.; minimum Cuv. Beskrifning och figur af en underkäk af Ele- phas primigenius finnes i Charlesworths Magazin 1839, p. 347. Flera arter anses vara förblandade under detta namn. J. Forster lemnar figurer af ett complett cranium af Mastodon giganteum med diverse upp- lysningar om skelettet, och om en fossil elefant- tand, från provinsen Ohio i Nordamerika. Sillim. Journ. vol. 36, p. -189. Om Mastodon-ben funne af Pentland vid Titicaca i Anderne, vid 13,000 fots höjd; Fror. Not. 1839, Febr., p. 218. — Om första upptäckten af mastodön-ben i Nordamerika, omkring 1785, se Sillimans Journal vol. 31, p- 171. t Mlarorönp I Sillimans Amer. Journal, vol. 36, p.- 198, med men-fiNNes en uppgift, som tyckes visa att Mammuth- RKA djuret (Mastodon eller Elephas?) ännu skulle haf- va funnits lefvande i Nordamerika under den hi- storiska tiden. Ett skelett skulle nemligen hafva blifvit funnet i provinsen Missouri, af en ”Mammut”, som syntes hafva mnedsjunkit och fastnat med bak- delen af kroppen i djup gyttja, och i denna ställ- ning blifvit dödad, samt bränd, genom ofvanpå ho- pad ved, och slutligen öfverhöljd med en hög af stenar. Att Indianer af röda racen gjort detta, blir troligt deraf, att ett spjut, som alldeles liknade de ännu bland dem brukliga, fanns jemte djuret. Dessutom hade man der funnit en yxa af obekant form, och en stenknif samt flera brutna stycken af dylika verktyg. Denna berättelse torde behöfva ytterligare bekräftelse; men den påminner om en i många resebeskrifningar omtalad saga bland de röda Indianerne, att ett ofantligt djur, af hiskligt 3 459 utseende, skulle finnas i Nordamerikas stora vild- marker. Denna saga har förr gifvit anledning till den förmodan, att Mammut ännu skulle finnas lefvande i nämde verldsdel. En af de märkvärdigare djurformerne är Di- notherium , hvaraf hela cranium fanns i tertiär- formation i Rheinhessen. Det blef af Kaup och Klippstein beskrifvet i ett litet särskilt arbete: Beschreibung und Abb. von dem .. Schädel des Dinotherii gigantei, Darmstadt 1836, 4:o med Atlas im folio. Cuvier hade långt förut efter några ofull- ständigare fragmenter kallat det Tapirus giganteus. Detta djur bar haft en ofantlig storlek. Dess bild- ning visar en sådan mängd egenheter, att man stadnar i villrådighet om dess systematiska plats. Isynnerhet är underkäken ovanligt bildad, ty dess framdel är nedåtböjd, så att de två långa betarne hänga lodrätt nedåt, nästan som Elefantens öfre betar. Kindtänderna, som äro 5 ofvan och nedan, visa någon likhet med dem hos Pachydermerne i allmänbet, och af formen på näsben och inter- maxillar-ben synes, att djuret haft snabel. Men Cranium liknar mera det af hvalarne. Kaup trod- de först att detta djur hörde till Bruta. Sedan förmodade han det vara närslägtadt med Hippopo- tamus. Se Institut 1837, N:o 204. — Lichten- stein anser Dinotherium komma nära Bradypus eller Dasypus; Isis 1837, p, 505—06. — Jacque- min om Pachydermerne i allmänhet, och särskilt om Dinotherium, Guérins Mag. 1837. — Blain- ville anser det vara närslägtadt med Lamantiner- ne, hvilken mening, som äfven delas af Wieg- mann, tyckes vara den riktigaste (se Blainville, i Institut N:o 199; Isis 1837, p. 798). — Robert, Institut N:o 203. — Kaup, Isis 1838, p. 595 (vid mötet i Prag 1837). Dinothe- rium. Toxodon. Zeug- lodon. 469 Eichwald om en art Dinotherium i Ryss- land Bullet. de Petersb. IV, 1838, p. 257. Insti- tut 1839, pag. 192. Jemte Dinotherium kan man anföra en gi- gantisk och lika obestämd, Amerikansk djurform, Toxodon platense, som blifvit beskrifven af Owen i zoologien till Beagles resa. Ett cranium deraf, af 2; fots längd, har blifvit funnet i bvitaktig lerjord vid Rio negro, 120 eng. mil N. V. från Monte-Video. Det måste hafva varit ett vattendjur af Hippopotami storlek. På cranium är nackens bakre plan, från foramen magnum, uppstigande och framåt stupande, liksom på Dinotherium och Hvalarne. Owen anser Toxodon för en gnagare, med affinitet till Pachydermer och Hvalar, men un- derkäkens ledyta är transversell, hvilket tyckes mig vara alldeles oförenligt med begreppet af Gli- res, och Årcus zygomaticus är ej böjd nedåt såsom hos dessa djur. AÅAfven visa framtänderna alltför mycken afvikelse; de äro nemligen +: 1 öfverkäken sitta 2 ganska små mellan de 2 större. Kindtän- derna äro ofvantill 7, bildade såsom hos växtätande glires; hörntänder saknas. (Ann. Sc. Nat. Vol. 9, 1838, p. 25 och 45. Institut 1838, N:o 226. Isis 1838, p. 103. Brewsters Journal XI, p. 205). En tredje däggdjursform, hvars ställe i djur- riket blifvit omtvistad, har man funnit i Nord- Amerika, uti en egen formation, som säges ligga mellan kritan och tertiärbildningarne. Harlan beskref nemligen fragment af två fossila djur der- ifrån, hvilka han ansåg för amfibier och benämde Basilosaurus och Batrachosaurus. Den sednare är verkligen en Amfib, men Owen visar att den förra är ett däggdjur, och ändrar dess namn till Zeuglodon, emedan namnet ”saurus” endast kan tillkomma en ödla. Den har varit närslägtad med de 461 gräsätande Hvalarne, isynnerhet Halicore. Se Fror. Not. X, 11 (1839 Maj) Harlans afb. — Owen, Brewsters Journ. XIV, p.- 302, April 1839. Fror. Not. X, 12, Maj 1839. Ann. Sc. Nat. XII, p. 222. — Conrad om jordformationen, Sillim. Journ. vol. 38, p. 381. FOSSILA FOGLAR. — Af fogelklassen har Foglar. man ej förr än under de sednaste åren känt fos- sila Jemningar, men nu äro temligen många upp- täckta. Till dessa höra de spår (ichniter), som för- ut, sid 437, omtalas. Fossila fogelben anföras äf- ven förut, vid upptäckterna af fossila däggdjur i Indien och Frankrike, samt tillhopa med under- rättelserna om fossila Renen. Dessa sednare, som voro af Pica och Perdix, torde dock möjligtvis höra till den sista geologiska perioden. FOSSILA AMPHIBIER. — Näst efter foglarne Ornitho- kunna vi anföra den djurform, som är bekant five 2epbalva, der namn af Ornithocephalus eller Pterodactylus. J. A. Wagner har beskrifvit en art deraf, O. Kochii, som af honom anses för ny, och som var funnen i samma hvita kalksten af juraformationen i Bayern, hvaruti ett par andra arter af slägtet anträffats. Hela skelettet afbildas och beskrifves i Bayerska Vet. Ac. Handl. Bd. 2, p- 163, med anm. om de förut kände. Detta exemplar var det bäst bibehållna bland alla som blifvit funna af denna djurform, hvilken hörer till de märkvärdigaste af dem man lärt känna från fornverlden. Att slägtet måste räknas till Amphib-klassen bevisade redan Cuvier, men det har varit den högsta af alla Amphibformer, som stått på öfvergången till både Fossila Amphibier i Indien, Plesio- saurus. 462 däggdjurs och fogelklasserna. - Cranium och hela ske- lettets yttre habitus liknar mest det af en fogel, men de långa käkarne äro försedde med spetsiga tänder som likna krokodilens. - Bäckenet liknar krokodilens, och bröstbenet är ej sådant som fog- larnes, ehuru det varit stort, för att tjena till fäste åt flygmusklerna. Fötternes bildning är högst egen; de bakre hafva 5 tår med ett alldeles innormalt ledantal. De främre hafva haft 4, hvaraf den yt- tersta (lillfingret) varit så lång som hela kroppen, 4-ledad, utan klo och tjenat till fäste åt en flyg- hud, liksom flädermössens, hvilken dock, att dömma efter det här beskrifna exemplaret, ej varit fästad vid bakre extremiteterna, såsom hos nämde djur. Tillsamman med de förut nämda däggdjuren hafva Falconer och Cautley i Sivalikbergen funnit lemnvingar af Emys, Trionyx, Gavialis gan- geticus och en närslägtad art, samt af en som kom- mit nära Crocodilus biporcatus. Denna sistnämda fossila art beskrifves af Cautley i As. Res. XIX, 1 N:o 22. — Baker hade ej funnit någon olikhet mellan den på samma ställe funna Chameleon-ar- ten och den ännu lefvande. (Ann. Sc. Nat. Vol. 23 pub Connell om fjällen hos fossila Gavialen från Caen i Normandie, Brewsters Journ. vol. 23, p. 252. En ny art af Plesiosaurus beskrifves af G. Balsamo-Crivelli uti Il Politechnico 1839, hft. 5, p. 421. Nästan hela skelettet, men utan cra- nium, blef funnet af L. Trotti i svart kalkskiffer af Lias-formation, i dalen Esino vid Lago di Como: Halsen är nästan så lång som hela kroppen, med 19 vertebrer; 2 tyckas saknas. Refbenen äro 22 par. Öfverarmen är kortare än på PI. dolicho- deirus. Hela längden 56 centimeter (223 Sv. tum). Halskotorna sakna de 2 gropar på undre sidan, som 463 finnas hos Pl. dolichodeirus och refbenen ut- löpa 1 spets. Owen om Plesiosaurus macrocephalus och Hawkinsi, Taylors Ann. 2, p. 64. Pecilopleurus , fossilt genus, mellan krokodiler Diverse och ödlor, beskrifvesaf Eudes-Deslongchamps AR i Institut 1836, p. 311 och 1837, N:o 221; Ann. Sc. Nat. VII, p. 255. Den är funnen vid Caen, och synes hafva haft 25 å 30 fots längd. Den torde möjligtvis vara densamma som Megalosaurus Bucklandi. H. v. Meyer, fossila ödlor i brokiga sand- stenen (Grés bigarré) vid Soultz les Bains, bas-Rhin; Mem. de Strasbourg, tom. 2, livr. 3. — Ann. Sc. Nat. Vol. IX, p. 376. Förf. synes anse de äldsta Amfibierna för att hafva uppträdt på jorden i den- na formation. 3 arter äro bestämda och lemnin- gar tyckas finnas af en fjerde. Ofversigt af de fossila ödlorna, ur H. v. Meyers Palzeologica, står i Charlesw. Magazin 1837, p- 280, 341. Om Mastodonsaurus , Jäger, Isis 1838, p. 547, vid Prager-mötets förhandlingar. De två förut be- skrifna utgöra blott en art, M. Salamandroides. Om Batrachosaurus och Basilosaurus Harlan, se kort förut pag. 460. FOSSILA FISKAR. —- För de fossila fiskarne Fossila utgör Agassiz's, i förra Årsb. nämda, mästerliga im. arbete, Bech. sur les Poissons fossiles , ett hufvud- arbete. Det har blifvit fortsatt till 13 häften och tyckes närma sig slutet; men såväl text som plan- cher utgifvas utan ordning, så att ännu ingen af de 5 började volumerna är slutad. Man förvånas Insekter. 464 öfver den stora mängden arter, som deruti äro be- kantgjorde och bestämde. Redfield om fossila fiskarne i Connecticut; Ann. of New York vol. 4 (1838). Underrättelser om fossila fiskar från Förenta Staterna och Catopterus gracilis från Virginien; Sillim. Amer. Journal, vol. 34, p. 198—201. Egerton, förteckning på fossila fiskar, Brew- sters Journal VIII, p- 366. Om fossila tänder af en Lamna, 1 London Clay; Charlesw. Mag. 1839, p. 451. Om Hybodus Ag. (af Pisces cartig.) n. sp. Delabechi, från Lyme Regis i England, Charlesw. Mag. 1839; p. 242. — Ogilby om fragment af en annan art af samma slägte, ibd., p. 279. Buckland, 5 arter fossila Chimere ur krit- formation, med tillägg af Agassiz, Brewsters Journal VIII, p. 4. — Isis 1838, p. 88. FOSSILA INSEKTER och ARACHNIDER. — Germar lemnar en öfversigt af de hittills kända fossila insekterna, i Isis 1837 p. 421. De äro fun- ne på följande ställen: 1:0 i Jura-skiffern vid Solenhofen; söttvattensin- sekter och bladätare: Libellulina, Nepa, Ger- ris, Pygolampis, Locusta, Mantis (med hopp- fötter), Cercopis, Sphinx, Diptera, Hymenopte- ra, en Lamia. Dessa arter äro stora, af ovan- liga "former, som tyda på ett klimat sådant som nu i södra Europa, och på en Phanero- gam-vegetation. 2:0 i Brunkol, Xylophaga och Stercoraria: 3 Bu- prestides, 3 Cerambycini, 1 Lucanus, 2 Tene- brioniter o. s. v. Antyda mellersta Europas klimat. 465 klimat. Inga nu okända slägtformer förekom- ma. Arterna äro olika med de nu lefvande, men analoga eller ganska närslägtade. De sy- nas hafva dött långsamt, inklämde i en rut- nande vedmassa. 3:o i Bernsten. 4:0 i OEninger kalkstenen. 5:0 i Söttvattens Mergel vid Aix, enligt Marcel de Serres. De fossila insekterna i ligniterne beskrifvas af Germar, i 19 Fasc. af hans fortsättning till Pan- zer; Leonbh. och Bronn. Jahrb. 1838, p 241; Revue Zool. 1838, p. 267. De uti Solenhofer kalkstenen beskrifvas af honom i Act. Bonn. XIX, p. 189. De äro 18 ar- ter af alla ordines. Blattes antediluviennes, Berendt, Ann. Ent. 1836, p.- 539, ur Bernsten. Figuren synes vara trogen, men Förf. har endast känt de nu lefvande Blatte ur De Geer. Duponchel lemnar underrättelse om en fos- sil fjäril af gen. Nymphalis, från Aix i Provence. Färgen kan ännu urskiljas. Den är af en nu, i Europa okänd art (Ann. Ent. 1838, p. LID. — Något mera om densamma finnes 1. ce. 1839, p. V, och VII, samt isynnerhet p. XI. Den hörer till Genus Cyllo Boisd. och liknar närmast några indi- ska arter, men tyckes ej fullt öfverensstämma med någon nu känd. Upptäckten af en vinge, som tyckes hafva till- hört en MNeuropter (lik ”Corydalis”) uti skiffern vid Stonesfield (af Oolith-formation), anföres af Buckland i Geol. Proceedings 6 Juni 1838 (enl. Revue Zool. 1839, p. 29). Den får det föga pas- sande namnet Hemerobioides giganteus. Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 30 466 Ouchakoff om en Termes i bernsten, Bull. de Moscou 1838, p. 37. Arachnid. Corda beskrifver' Microlabis Sternbergi, en fossil form, som varit närslägtad med Chelifer och Obisium, funnen i ett stenbrott vid Radnitz i Böhmen. Isis 1839, p. 718, ur Verhbandl. des Va- terl. Mus. in Böhmen 1839, p. 14. Decapoda FOSSILA CRUSTACEER.: — Om dessa djur €e anmärker Milne Edwards, i Ann. Ent. 1837, Pp: LXIX, att Decapoda brachyura, som äro de ' högst utbildade, ej med säkerhet kunna sägas vara kända förr än i tertiärbildningarne; anomura förekomma i kritan och juraformationen; macroura finnas till och med i den s. k. Muschelkalk, och trilobiterne , som nu ej mera lefva, äro än äldre. Lucas .om Macrophthalmus - Desmaresti; af Decapoda brachyura, ur kalksten från Malacca; Ann. Ent. 1839, p. 567. | H. v. Meyer 'nya arter af Eryon af dec. macroura; Act. Bonn XVIII, p. 261. — Revue Zool. 1838, p.- 297..— Institut 1839, p- 32. En Limulus från Ural är förut nämd sid. 450. RR Af Ånatifera och Pollicipes beskref Steen- " strup två arter från Danmark, och två dessutom kända, i Kröyers Tidskrift 1, p. 358 (1837); men i en sednare afhandling, ibd. 2, p- 136, 1839, bestämmer han 11 arter såsom kände ur krit- formationen. D:r Gold fuss beskrifver ett: högst besynner- ligt djur, Bostrichopus antiguus, som blifvit funnet i Grauwacke, och till utseendet liknar en Comatula. G. anser det dock vara närslägtadt med Cirrhopoda. Det har en liten, ledad kropp, tydlig stjert och 4 par korta, tjocka fötter, som slutas i en mängd 467 grofva, ledade trådar hvilka äro mångfaldiga gån- ger längre än kroppen, och ligga såsom strålar utbredde kring densamma. Acta Boun. XIX, p. 353. På samma ställe beskrifver Goldfuss fleraTrilobiter. arter af Trilobiter , från öfvergångskalk, nemligen: Arges armatus, (märklig, horn och taggbärande), Harpes macrocephalus , Brontes flabellifer, Illenus triacanthus. Macleay jemförer Trilobiterne med Crustacea i Taylors Ann. 4, p. 16 (1839 Sept.). Quenstedt, om Trilobiterne med afseende på deras segment-antal, Wiegm. Arch. 1837, p- 337. Boeck uppräknar de i Norrige funna Tri- lobit-arterna, till ett antal af 48, med kritiska an- märkningar och synonymi, i Ga Norvegica 1, p. 138. - Några arter äro förut obeskrifna. Många afhandlingar om Trilobiter från Nord- amerika finnas uti Sillimans Amer. Journal, nem- ligen: Vol. 32, p- 167 en art och p. 343, fyra arter, af Green (2 arter tillhörande ett nytt ge- nus: Crypheus). 33, p. 139, J. Hall, Paradoxides, 2 n. sp. > » Pp 34, Green, om gen. Triarthrus , med 4-n. sp. och anm. vid gen. Paradozxides Brongn., hvarifrån flera arter måste ute- slutas. » » Green, Calymene Rowi, p- 406. » 34, en ny art beskrifven af Walter. » » MWarder, 3 sp. af Ceratocephala, un: g. p- 377. » » ÅAsaphus n. sp. pag. 378. » 36, Calymene Bucklandi, p- 106. 1» 37, Green, Asaphus sälvrnåls Green beskrif- ver här, p- 35, en del af kroppens undre sida; inga antenner hafva funnits. M Allmän litterater. 468 De två nyss anförda arterna af Ceratocephala synas vara af interesse för 2 horn på hufvudet, hvilka Warder anser närma sig till formen af Crustaceernes antenner. Förf. kände allenast cepha- lothorax af dessa båda petrifikater, som voro från Springfield i det inre af Nordamerika. Michelotti omtalar upptäckten af Trilobiter i tertiärformationen vid Turin, i Institut 1838, p. 177. Denna notis lemnas utan beskrifning, och äger inga inre bevis på uppgiftens riktighet. Milne Edwards anser den vara tillkommen genom misstag. FOSSILA MOLLUSCA. — Utom dem som förut blifvit anförde under art. malacologi, äro föl- jande afhandlingar mig bekanta: Deshayes om distributionen af fossilierna i secundär-formationerne, Institut 1838, p. 83. In- nehåller blott mollusca; indelar de Europeiska jordlagren i 5 hufvudklasser: 1:o öfvergångsfor- mationen, 2:o muschelkalk, 3:o Oolithformationen, 4:o kritformationen, 5:0 tertiärbildningarne. Ingen art som tillhörer en af dessa finnes i någon af de öfriga. Inom hvardera af dem finnas många un- derordnade formationer, så att de arter, som äro talrika i de äldre, blifva sällsynta i de yngre, och omvändt. Konin'ck, Descr. des Coquilles fossiles de l'Argile de Basele, Boom. Schelle &c. Mem. de Bruxelles XI, 1838. Nyst & Westendorp, om fossila snäckor i prov. Antwerpen, Bull. de Brux. 1839, 2, p. 393. Wood, om fossila snäckor i cragformationen i England , Charlesw. Mag. 1839, p- 460. 469 Rogers, obeskrifna arter från Miocen-for- mation i Zirginien, Philad. 'Trans. V, art. XIV; forts. vol. VI, p. 371 (1839). L. v. Buch om fossila mollusk-skal från Syd- amerika, Institut 1838, N:o 242, urv Berliner Vet. Acad. Flera fossila arter afbildas i Guérins Ma- gazin 1837. Af Sowerbys Mineral Conchology, utgifves en tysk öfversättning, med figurerne sammandragne flera på en planche. De äro ej så vackra som i originalet, men priset är långt billigare. Jag har sett t. o. m. tab. 82. Beyrich om goniatiterne i öfverg. formatio- Söplales nerne vid Rhen, Ann. Sc. Nat. X, p.65; Taylors ”" Ann. vol. 3, p. 9, och forts. p. 20. L. v. Buch, 5 nya goniatiter, Berl. Bericht 1838, p. 31. i Eudes Deslongcechamps, om de fossila li- Concha- tophaga musslorna från secundär formation vid Calvados, nya arter af Pholas , Saxicava, Modiola &c. Revue Zool. 1838, p. 85, ur Soc. de Nor- mandie. ; H. Nyst, Cyrena Duchasteli (fossil Cyclas fr. Norfolk), Bull. de Brux. 1838. — Taylors Ann. vol. 3, p. 283: Stuchbury, AZvicula longicostata från Lias- form. Charlesw. Mag. 1839, p. 163. Arter från Lima från Cragform. i England, Charlesw. Mag. 1839, p. 233. D'Orbigny, 7 nya arter af Caprina, Revue Zool. 1839, p. 168; högst kort beskrifne ”afin de m'en assurer la propriété”. L. v. Buch lemnar en monografi af Delthy-Branchio- ris, eller genera Spirifer och Orthis tillbopa, i plios Berl. Vet. Ac. Handl. för år 1836 (tr. 1838). De 470 talrika arterna finnas i alla verldsdelar och före- komma i de flesta formationerna. De börja nem- ligen från de äldsta, som innehålla petrifikater, och finnas i alla, till Jura formationen. Uti denna finnes ingen art, men troligtvis förekomma de i kritan. Sedan är ingen art bekant förr än den nu lefvande Terebratula truncata, som är en Orthis. (Arterna anföras i Isis 1839, p- 63). Några andra slägten af Branchiopoder afhand- las af Qvenstedt i Wiegmanns Archiv 1837, p. 142, nemligen Ungulites, Lingula och Orbicula. Branchiopoderne höra i allmänhet till de märk- värdigaste djurformerne, såväl för sina egenheter i bildningen, som derföre, att de med föga förän- dring träffas genom alla jordens lager, der spår af lefvande varelser förekomma, och träffas ännu lefvande. Men då arterne äro olika i skilda for- mationer , äro dessa djur bland de aldra vigtigaste för geologien, såsom karakterer för de olika jord- bildningarne. Hit höra de äldsta djur som Geolo- gien har att uppvisa, nemligen Ungulites (Pander Beytr.. Z. Russ. Geogn.), som finnes under Trilobit och Orthoceratitkalken, 1 den närmast graniten och lerskiffern belägna sandstenen, vid södra sidan om Finska viken, samt en ny art Lingula, som träffas i ringare mängd i samma bergart. Slägtformen Lingula finnes ännu lefvande, och torde vara den enda, som funnits genom alla jordens åldrar. Det är ej af litet interesse att vi ännu kunna un- dersöka och få ett fullständigt begrepp om bygg- naden af en bland de äldsta djurformer, som fram- bragtes på jorden. FOSSILA ZOOPHYTER. — Agassiz De- seriptions des Echinodermes fossiles de la Suisse 471 1:re Partie, 101 sid. 14 tabb. är införd uti Neue Echino- Schweitz. 'Denkschriften 1839, men finnes äfven särskild i bokhandeln. Denna första del innefat- tar ”les Spatangoides och Clypeastroides”. Arterne äro vidlyftigt beskrifna på Fransyska till följande antal: Dysaster Ag. .. sp. — Echinolampas Gray Holaster Ag. .. 1 E 6 4 0 — Conoclypus Ag. .4 Micraster Ag.. . 3 — = Pygurus Ag. . . . Ananchytes Lam. 1 — Fibularia Lam. . . 1 Spatangus — 1 — Hyboclypus Ag. . 1 — Clypeus KL... .. 4 — - Galerites Lam. . . 2 Nucleolites Lam. 8 — = Pygaster Ag. . .. 3 Catopygus Ag. 5 — — Discoidea Kl... . . 6 Pygorhynchus Ag. 2 — — Andra afdelningen, som kommer att införas i sam- ma tidskrift, skall innehålla ”les Cidaroides” och och den tredje ”les Crinoides”. En latinsk con- spectus öfver arterna, med citation af figurer, äf- ven för de arter som här ej afbildas, samt korta diagnoser, medföljer och lättar begagnandet. Samme författare har beskrifvit Echinoder- merne i kritformationen vid Neufchatel, uti Mem. de Neuchatel 1, p. 126. Hans stora arbete, Mo- nographies des Echinodermes, som nämdes förut vid Echinodermata, innefattar alla kända, både lefvande och utdöda arter, Goldfuss om de fossila Crinoideerne , Act. Bonn. XIX, p. 329. Michelotti, Specimen Zoophytologix dilu- viane, Aug. Taurinorum 1838, 228 sid. 8:0, 7 pl. lemnar temligen vidlyftiga underrättelser om alla de arter af fossila Coraller , som förf. känt, med uppgift på stället hvarest de blifvit funne, men ej formationen som de tillhört. dermer. 472 L. v. Buch visar att Hippuriterna (Ra- diolithes, Spherulites, Caprina) ej äro mollusk- skal, utan verkliga polypstammar, närslägtade med Oculina Ehr. Detta bevises genom likheten i struktur; de jemföras med Cyatophyllum. Fror. Not. XIII 1, ur Gesellsch. Naturf. Freunde i Berlin. Lee om fossila Spongie från Yorkshire, Char- lesw. Mag. 1839, p. 10. Underrättelserna om fossila infusionsdjur och om kritdjuren äro redan förut anförde sid. 428 och 431. 473 Physiologi och Anatomi. 1:o GENERATION — SPERMATOZOER. — Genom de sednare årens upptäckter har Linnés bekanta sats: Omne vivum ex ovo, blifvit såvida nära bevisad, att man lärt känna fortplantningen genom ägg, hos större delen af bekanta djurformer, och deribland några, som höra till de alldra lägst organiserade, nemligen Medusa, Polyper, Rotato- rier m. fl. Man har lärt känna, att dessa djur an- tingen föda ett utomordentligt stort antal ägg, el- ler frambringa dem så hastigt efter hvarandra, att de lägre djurens stora individ-antal deraf blir fullt begripligt. Hos några former, hvilkas ägg ännu ej blifvit med säkerhet framvisade, t. ex. infusions- djuren, har en fortplantning genom kroppens del- ning blifvit känd. Man beböfver således ej nu- merä taga sin tillflygt till en fortfarande gen. Orgi- Generatio naria, för att förklara de lägsta djurens tillvaro ?IYwoca och stora antal, och, då den ej är behöflig synes det ej sannolikt att den finnes, men detta är dock ingalunda bevisadt. Det tillhörer likväl forsknin- gen att försöka sig äfven på denna väg, och de oväntade upptäckter, som blifvit gjorde, göra det troligt, att ett strängt bevis för eller mot tillvaron af en generatio originaria, ej ligger utom gränserna för menskliga förmågan. Ett ganska enkelt försök häröfver anföres i Jamesons Edinb. Journal 1837 och i Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, p. 320. Uti destilleradt vatten in- lades diverse djurämnen i en kristallflaska. Denna tillkorkades och försågs med 2:ne glasrör, till hvilka sattes ett apparat, hvarigenom luftombyte kunde åstadkommas så, att luften leddes genom concen- 474 trerad svafvelsyra. Sedan flaskan varit. utsatt för kokhetta ställdes den i ljuset, jemte en annan, som innehöll samma ämnen, men var öppen. Uti den- na sednare uppkommo snart infusionsdjur, på van- ligt sätt, men intet tecken till organisk bildning visade sig i den förra, under två månaders tid, hvarefter den öppnades, så att luften fick fritt till- träde, då strax infusionsdjur märktes. Man skulle häraf kunna sluta att deras ägg fördes genom luf- ten, men experimentet var oriktigt tillstäldt der- uti, att ej en lika qvantitet af luftvexling fanns uti de båda flaskorna. Ett nästan liknande försök, men utan fri tillgång af yttre luft omtalades af Schwann, vid mötet i Jena 1836, med lika re- sultat; se Isis 1837, p. 524. Könsför- Hos de lägre djuren bar man ej blott funnit hällanden ägg, hvilket ej föreföll så oväntadt, men man har lägre djurdessutom hos de flesta upptäckt bånsprgtden som de igenkännas af de, wvid vissa årstider, i dem ut- vurkladé spermatozoerna, och det är märkvärdigt att bland de lägsta djuren tyckas flera vara skild- könade än samkönade. 'Upptäckten af åtskilda kön hos Patella och Chiton samt troligtvis hos Haliotis; och könsförhållandet hos söttvattensmusslorna an- fördes sid. 395 och 396; under Cap: Helminthologi äro flera exempel nämda på upptäckten af hankön hos de lägre maskarne; att det blifvit funnet hos Holothuria tubulosa anföres sid. 404; hos Medusa ,; sid. 411; (det upptäcktes först af Siebold 1836, Fror. Not. 50, 3); och till och med hos Hydra, sid. 414; hos Bryozoa, sid. 418. . Af ett medde- lande från R. Wagner, 1 Zool. Proc. 1839, Pp. 177, inhemtas att D:r Erdl funnit några Polyper vara skildkönade, nemligen Feretillum och Alcyo- niuwm , hos hvilka en del polyp-stockar allenast bära hannar, andra blott honor. 475 Om Spermatozoernes' bildning lemnade R.Spermato- Wagner en vigtig afhandling i Mällers Archiv” 1836, p. 225. Uti testiklarna af Emberiza Citri- nella fann han om vintern inga sädesdjur, utan blott fina korn, simmande i semen. Om våren hade dessa korn antagit flera olika utvecklings- former, och bland dem fann han en del små kroppar, som bestodo af ett knippe af sädesdjur, liggande tätt utmed hvarandra, med tjockare än- dan tillsamman , blott inneslutne af en tunn hinna. Då han, bland de öfriga små blåsorna i semen, fann en del som inneböllo en massa af skilda punkter, och andra hvaruti små lineära kroppar syntes, är det all sannolikhet, att samtlige grynen i semen, äro början till sädesdjurs-blåsor - Man tyc- kes ganska väl kunna tänka sig en analogi mellan dessa små blåsor och äggen i ovarierna. I vas deferens fann han endast fria Spermatozoer. Så- dan är Spermatozoernes bildning äfven hos Dägg- djuren, men enligt Siebold tyckas de hos Mol- luskerna bildas på annat sätt, genom delning. Ehrenberg och flera författare hafva ansett Spermatozoerna för sjelfständiga djur, att jemföra med intestinalmaskarne; Siebold och Trevira- nus hafva deremot betraktat dem såsom djuriska organer, liksom blodkulorna. Wagner säger sig, i Wiegmanns Archiv 1839, p. 41, hysa en åsigt, som skulle ligga mellan de båda nyssnämda me- ningarna, men af sjelfva afbandlingen synes det, att han omfattar den förstnämda. Det är äfven svårt att föreställa sig en sådan intermediär åsigt; ty antingen äro Spermatozoerna verkliga organer, som genom en egen utbildning och rörelse-förmåga ganska mycket likna fria djur, eller äro de sjelf- ständiga djur, som genom sitt nödvändiga före- kommande i semen, ganska mycket liknar kropps- oer: deras bildning. deras natur. 476 organer. Endast kännedomen om deras inre bygg- nad kan afgöra hvilkendera af dessa två åsigter som är den rätta; men så länge man ej lärt kän- na att spermatozoerna äga en djurisk structur, tor- de man göra bäst att uppräkna dem bland dju- rens organer. Sedan man lärt känna att de fin- nas hos alla djurformer, blir det, i fall man antager att spermatozoerna äro sjelfständiga djur, en nöd- vändig följd, att lika många arter finnas af dem, som af alla andra djur tillhopa; ty de stå i ett alltför nära förhållande till det djur hos hvilket de förekomma, att man skulle kunna antaga fö- rekommandet af samma art spermatozoer hos flera olika arter djur. Intestinalmaskarne, som ej nöd- vändigt tillhöra de djuriska organismerna, tyckas deremot ganska väl kunna vara gemensamma för flera närslägtade djurarter. Uti Wagners nyss citerade afhandling be- skrifvas ytterligare spermatozoernas uppkomst i de små blåsorna (”kysten”) i semen. Af största in- teresse är hans framställning af deras förhållande hos hybriditeter, i hvilkas köndelar de antingen saknas, eller blott finnas outbildade, inneslutne i sina blåsor. W. hade ännu ej haft tillfälle att öf- vertyga sig huruvida Bastarders, understundom in- träffande, fortplantningsförmåga beror på sperma- tozoernas fullständiga utveckling. Hans iakttagelser öfver dem skulle fullständigt intagas uti Todds Cyclopzedia of Anatomi and Physiology. Donné anförer om ”les Zoospermes”, i In- stitut N:o 206, att de dö i saliv, urin, alltför sur mucus vagine &c., men lefva uti blod, mjölk, vanlig mucus vagine & uteri, var af blennorhagie och siphylitiska sår m. m. På Salamanderns spermatozoer iakttog Sie- bold, att den temligen långa svansen slutas i en 477 ännu mycket längre, ytterst fin spets, som ligger spiralformigt snodd omkring sjelfva svansen, och genom sina rörelser förorsakar ett utseende af flim- mer-organer, hvilka dock ej finnas på spermato- zoerna. Fror. Not. N:o 18, 1837. Det är ej blott hos djuren som spermatozoerSpermato- blifvit upptäckte, utan man har funnit, att de äf- sor ven förekomma uti växternas pollen, eller semen masculinum, och spela en vigtig roll vid befrukt- ningen. Hos arter af Mossor och Hepatice har Unger funnit, att pollinarium innehåller en massa, som består af fina, slutna, hexaédriska, eller cubi- ska celler, och att i hvardera af dessa finnes en liten kropp i form af en spiral, med ena ändan tjockare. Den smala spetsen är i en ständig, ha- stigt oscillerande rörelse. - Understundom sågos dessa små kroppar röra sig spiralformigt i vatten. De hade 0,004” längd. De voro redan förut sedda hos Oenothera och andra phanerogama växter, af Brongniart, Robert Brown, Meyen m. fl., samt af dem förklarade för spermatozoer. Den yttre likheten mellan dessa spermatozoer med dem hos djuren, synes mig ytterligare öka sannolikheten att de, både i djur- och växtriket, endast äro or- ganer och ej sjelfständiga djur (Se Isis 1838, p. 556). Det har till och med lyckats att finna och Under- undersöka spermatozoer uti sperma, som varit länge sanka torkadt på linne eller andra tyger. Om en sådan”Permatoz. fläck uppblötes i vatten och detta sedan lindrigt uppvärmes, kan man under microscropet igenkän- na deras form. Fror. Not. 1839, Oct. XII, 1, ur Ann. d"hygienne publ. Juli 1839, N:o 33. Huru vigtigt detta kan bli vid medico-legala undersök- ningar inses af en hvar. Af RB. Wagner hafva vi erhållit figurer ochderasolik- beskrifningar på spermatozoer af djur, af många "”"" N 478 klasser. De visa bestämda olikheter efter de djur hos hvilka de finnas. Hos däggdjuren bestå de af en platt, aflång kropp eller skifva, med tråd- lik, ganska fin och lång svans; skifvans längd är 10bo rv linea; svansen är mera än 10 gånger längre än skifvan. Hos Mus musculus befunnos de hafva en betydligt afvikande form. Foglarnes spermatozoer hafva en lång, smal, cylindrisk, framtill spetsad kropp, med fin, men mindre lång svans, och äro vida större än dägg- djurens, nemligen, med svansen, ända till 7, linea långa. - Hos dem af sångfoglarne är kroppen (utom svansen) spiralformig, nästan som en korkskruf. — Hos de öfriga foglarna är deras kropp rät och jemn, och svansen kortare. W. hade, utom hos sångfoglar, undersökt dem hos Caprimulgus, Cu- culus, Columba, Vanellus och Anas; således hos slägten "af klassens flesta ordines. Hos de undersökte Amphibierne liknade sper- matozoerne dem hos de sist nämde foglarne, hos batrachierne voro de dock vida större, ända till + linea långa, med kroppen föga tjockare än svan- sen, framtill spetsig och försedd med en liten blåsa. W. trodde sig hos dem se kroppen betäckt af vibrerande cilier, hvilket dock, såsom nyss nämdes, härrörde af den upprullade svansändan. Fiskarne hafva ganska små spermatozoer; de äro mindre än däggdjurens. Hos benfiskarne äro de klotrunda, med kort fin svans. Hos Squalus Acanthias likna de, utom storleken; sångfoglarnes, och hos Petromyzon befunnos de hafva nästan sam- ma form som de öfriga foglarnes: De visa bestäm- da olikheter: hos de olika subgenera af Raja och Squalus. | I samma afhandling lemnas flera exempel på sädesdjur af de lägre djurklassernas arter, hvaraf 479 endast må anföras, att de i allmänhet likna” ett bårstrå, utan tydlig skillnad mellan kropp och svans, samt att de hos Helix Pomatia äro 54 gån- ger större än hos menniskan. Af de nyss anförda måtten synes att spermatozoerna liksom blodku- lorna ej äro mindre, men ofta större, hos de min- dre djuren.” Märkvärdigt är att de äro. störst hos batrachierna, som hafva de största blodkulor af alla kända djur. (Se Wagner Fragmente zur Phy- siologie der Zeugung, i Bayerska Vet. Ac: Handl. vol. 2, tr. 1837, ochi Wiegm. Archiv 1836, p. 370). Ett vida större antal spermatozoer af de lägre djuren, bland nästan alla klasser, beskrifvas af Siebold i Mällers Archiv 1836, p. 13 och 232, samt i årg. 1837. De hafva i allmänhet den nyss angifna formen, som ett hårstrå, men flera un- dantag gifvas. T. ex. hos Cyclas bland musslorna hafva :de kroppen betydligt bredare än svansen. Något mera i detta ämne af Siebold är förut nämdt sid. 254. Öfver Insckternas spermatozoer :lemnar Ha m- merschmidt en särskilt afbandling i Isis 1838, p- 358, tab. 4. De äro i allmänhet större än hos de vertebrerade djuren, ända till + å 3 Wiener- linea långa. H. anser sig hafva sett tarmkanalens struktur hos en och annan af dem. Han har hos insekterna ej funnit Cephaluroideer (med större hufvud, eller kropp, och smal svans), utan blott Uroideer (endast bestående af en trådlik kropp, liksom en svans utan hufvud). Ofta ligga de i ring, med ena ändan fritt utstående utom ringen, då denna liknar ett stort rundadt hufvud och den fritt utstående kroppsändan tyckes vara en fin svans; men om semen utspädes med vatten uträtas de och visa sin egentliga skapnad. - H. har funnit insekternas sp. vara af 3 olika former (”genera”): 480 a) Pagiura, som i naturligt tillstånd bilda en ring eller slinga, hvilken hastigt, eller elastiskt ut- rätas då de komma i vatten. b) Spirulura , kroppen bildar en utdragen kork- skruf-form, och är i ena ändan trubbig, i den andra: spetsig. ce) Cineinnura, kroppen är åt båda ändar spetsad; flera individuer äro slingrade om hvarandra. G. Valentin om Björnens spermatozoer, Act. Bonn. XIX, p. 239. Dujardin om ”les Zoospermes”, Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8; hos Däggdjuren, p. 291; hos Karpen, p. 297; hos Salamandra aquatica vol. 10, 1838, p. 2. Se äfven förut vid Mollusca Cephalopoda sid. 385. Kögttå dö Aggets delar, deras utveckling, och förloppet lar och vid generationen, hafva genom de nyare microsco- börjande utveck- ling. piska undersökningarne af R. Wagner, Bischoff m. fl. blifvit utredde till en noggrannhet, som man ännu för få år tillbaka ej vågade hoppas, och ehuru visserligen ej alla frågor äro besvarade, så tyckes man vara på god väg att intränga rätt djupt i generationens hemligheter, Följande framställ- ning är hemtad ur de resultater som Prof. Bi- schoff i Heidelberg meddelade, af sina forsknin- gar, vid Naturforskarnes sammanträde i Freyburg 1838 (Se Isis 1839). Han hade anställt undersök- ningar på hundar, och några timmar efter par- ningen funnit spermatozoer på äggstockens yttre hinna och på fransarne af tuba fallopii, men ägg- stockarnes folliculi graafiani, som innehålla äggen, voro då ännu hela. Inom dessa ligger sjelfva äg- get (Ovulum, G€ichen) uti en tätare och tjockare fläck 481 fäck af deras inre, granulösa hinna. Denna fäck är den s.k. Discus proligerus , (Bcimsclheibe, Agg- skifvan); den omgifver sjelfva ägget liksom hvitan i foglarnas ägg, men en egentlig ägghvita utbildas aldrig omkring däggdjurens ägg, hvilka allenast motsvara gulan hos foglarna. Det består af följande delar: 1:o ett oregelbundet yttre, grynigt lag, eller en sort yttre betäckning. 2:0 en fast och klar hinna eller hylsa, Zona pel- lucida ( Dotterljaut, ägghinnan), hvilken om- gifver ägget såsom en gördel och ”visar 2 kan- ter”. Deraf blir sedan chorion (se nedan). 3:o Gulan , som är grynig eller kornig. 4:0 Fröblåsan (Vesicula prolifera s. Purkinji, Aeim- blåschen, AÄeim3elle) liggande inuti gulan vid dess yta. 5:0 Fröfläcken (feimfleck , Kern der Keimzelle), en dunkel fläck, som ligger inuti fröblåsan, nära dess yta. Ägget växer högst obetydligt under dess gång ge- nom äggledaren (Tuba Fallopii) och är der ännu omsgifvet af fröskifvan, som dock småningom för- minskas. Fröblåsan kunde numera ej återfinnas; gulan var ännu ogenomskinlig men stadd i en be- ständig inre förändring. — Då ägget nedkommit i uterus växer det hastigare; fröskifvan har allde- les försvunnit, zona pellucida innesluter ägget fullkomligt och utgör dess yttre hinna, chorion. Gulan blir nu klar; dess gryn gruppera sig på inre ytan af chorion och sammanhållas der af en nybildad, ytterst tunn membran (feimlhaut, feim- blase ”), som består af fina celler, hvilka hopa sig -) Man kunde på Svenska kalla den Fosterblåsan, fosterhin- nan. De delar som tillhöra och omgifva gulan kunde få Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 31 482 allt tätare, så att de bli 6-kantiga eller mångkan- tiga, och tyckas uppkomma af gulans korn, som utbildas till: celler. Denna membran ligger tätt intill chorion och innesluter nu gulan; deraf blir sedan vesica umbilicalis; nu har den på ett ställe en tjockare eller tätare fläck, som är Fosterämnet, hvaraf embryo utvecklar sig. Denna fläck består af ett större antal korn af gulan, som hopa sig tätare i omkretsen, och lemna midtuti ett mera klart ställe (area vasculosa s. pellucida); af deu- samma börjar nu genast embryo att utbilda sig. Ågget har då en betydlig storlek, mnemligen hos hunden 3 Pariserlinea (+ Svensk linea) i diameter. Alla de förut uppräknade delarne af detoför- ändrade ägget voro kända förut; R. Wagner upptäckte nemligen år 1835 fröfläcken, som är den innersta ännu bekanta ”). Han beskrifver äggen af de flesta djurklasser i sin Prodromus Historie Gene- rationis , Lips. 1836, fol. — Äggets utseende före befruktningen är lika hos nästan alla djurklasser; dock hade W. ej funnit fröblåsan hos Tenia, Di- stoma , Nais och Lumbricus (jemf. Dugés, något längre fram), ehuru han sett den uti äggen af vida lägre djur: Actinia, Medusa, Asterias , Mollusker. Wagners arbeten häröfver äro samlade uti Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, pag. 282, och i Burdachs Physiologi Ed. 2. Han anser ägghinnan (Dotterlhaut) för att redan från början vara en fullständig, slu- ten hinna kring gulan, Chorion , uti hvilken den klara ringen (Zona pellucida) blott bildas genom benämning af ägg, de som ligga inuti gulan före befrukt- ningen, af frö, och de som bildas efter conceptionen, af foster. +) Roger Graaf upptäckte i medlet af 1600:talet, de efter honom benämde Folliculi Graafiam. Prevost och Dumas funno först ovulum hos däggdjuren, i början af 1820-talet. Baer beskref det utförligare, jemte discus proligerus. 483 strålbrytningen ; denna sednare skulle således ej vara någon egen del eller gördel. Enligt Krauses iakttagelser skulle deremot Zona pellucida bildas af en vätska, innesluten inom en egen tunn hinna (Mull. Archiv 1837, p. 27). Jones yttrar något olika åsigter med de för- utnämda; ban tror nemligen att ägghinnan för- svinner, och att chorion nybildas af äggets ägghvite- lika hylle (discus). - Se Jones, om förändringarne 4 det befruktade ägget hos Mammalia, Philos. Trans. 1837, p- 339. D:r M. Barry anställde undersökningar på Kaninens ägg, och fann, liksom Valentin, sper- matozoerne ända in på äggstockens yta , ditförde genom flimmerrörelsen i tube. Han fann, att det befruktade ägget undergår en förändring redan innan det uttränger ur ovarium. Fröblåsan , som ursprungligen låg vid äggets yta, lägger sig nem- ligen midt uti densamma; fröfläcken lägger sig midt uti fröblåsan, och ägghinnan blir hastigt tjockare än den var förut. Åggets diameter är då, bos kaninen, 13; tum. I tuba fallopu ändras det betydligen till hela sit inre. Af sjelfva embryo säger han hjernan vara den första del som bildas, med en spets ellev svans, som blir ryggmärg, men som är högst olika till storlek och utveckling hos olika individuer. Han fann ingen delning af fo- sterämnet + 3 lager, såsom uti fogelägget. (Fror. Not. 1839 Juli, XI, 8). Tunica decidua bildas innan ägget kommer in i uterus. Då det inkom- mer dit skjuter det för sg en påse af decidua, som blir dec. reflexa. Åggets förändringar äro så mångfaldiga att B. anser det genomgå 21 stadier inan det uppnår en diameter af + linea. Carus fann alla äggets delar fullbildade och ägg hos foll. graafiani utvecklade hos kalf-embryoneraf honkön mbryo. 484 Hos en flicka som dött 4 dagar efter födseln åter- fann han samma delar, men här voro Graafska blåsorna föga större än sjelfva ägget, som deraf tätt inneslöts. Likså hos en flicka af 18 månaders alder; men hos en af 4 år voro folliculi Graafiani utbildade, stora och fyllda af vätska. 'Han tiller- känner äggets imre delar ett eget, latent Hf, som först uppträder såsom verksamt vid befruktningen, och yttrar i anledning deraf, att ett djur af hon- kön, åtminstone under sednare delen af drägtighets tillståndet, är en sammansättning af individuer i 3 generationer, nemligen hon sjelf, embryo och de redan dervuti färdigbildade äggen. Han yttrar äf- ven den förmodan, att om yttre omständigheter ej hindrade så skulle ett djur af bonkön kunna bli fruktsamt kort efter födseln. Äggen hos Åggets ursprungliga construction hos Lumbri- djurklas CS upplyses af Dugé&s i hans afbandling om An- serna. nelider i Ann. Sc. Nat. vol. 7. Fröblåsan med sin fröfläck ligger här uti en ganska liten gula, inom ett stort ägg (ägghvita?). Det nämdes nyss förut att Wagner funnit ägget hos de lägre dju- ren i alhnänhet, försedt med samma delar som hos däggdjuren. Siebold fann dessa, ända till frö- fläcken ; 1 äggen al Medusa (Sieb. Beyträge), och Valentin i dem af Rotatoria ( Mäll. Arch. 1836, p- 162). Fröfläcken omtalas af Wagner i äggen af Patella, Chiton , Haliotis , Holothuria. Åggets likhet genom hela djurriket är således bevisad. Litteratur. Th. W. Jones om Ovum hos Mammalia före parningen, Brewsters Journ. vol. 7, 1835; p. 209. R. Wagner om äggets delar i äggstocken, Bay. Vet. Ac. Hand. vol. 2, 1837. Krause, mätningar af Däggdjurs ägg, Mul- lers Archiv 1837, p. 26. 485 Ytterligare beskrifning af Graafska blåsan, Diverse af häst och boskapskreatur, lemnar D:r G. Ri-ition och velli uti dess Osservazioni sopra allo svolgimento genitalia. di corpi Organici, Bologna 1839. Den består af 5 hinvor, eller inom hvarandra slutna blåsor, med tillhörande nerver och kärl. Den förvandlas till corpus luteum, äfven utan conception (Isis 1839, pag. 771). Bellingieri om fruktsamheten hos Däggdjur och talförhållandet mellan könen hos vertebrerade djur, se Flourens rapport i Fr. Vet. Ac. d. 9 Sept. 1839, i Comptes rendus och Institut; Fror. Not. 1839, Sept. — Ann. Sc. Nat. vol. XII, p. 16. Bland arbeten öfver yttre genitalia anföra vi endast Mäöällers, förut, sid. 167 nämda arbete, om gen. masc. hos Strutsen, som innefattar en jemförande afbandling öfver dessa delar hos alla vertebrerade djuren; — samt Eydoux och Lau- rent: sur la region Sterno-perineal (i sammanhang med deras afh, om pungdjurens os marsupiale) i Guérins Mag. de Zool. 1838; innehåller flera läs- värda detaljer om generationsdelarna, spenarna m. m. Om fruktsamma hybriditeter af vanlig tam hybridi- gås A med Anser cygnoides, af Anas Boschas och eter acuta, samt af vanligt och Chinesiskt svin, se Jar- dines Mag. 1, p- 305. (Jemf. nyss förut, sid. 476. Hybriditeter omtalas på flera ställen i det föregående). 2:o UTVECKLINGS-LÅRAN ?). — Embryos Utveck- bildning hos de nakna Gasteropoderna Tritonia ID. Emtöyo: fl.) beskrifves af Sars. De otaligt många äggen ligga i spiralform; chorion innesluter flera gulor; +) Ungarnes utvickling sedan de lemnat ägget, afhandlas un- der djärklasserna. hos Molluseca 486 Vesieula Purkinji funes, men börjar försvinna efter två dagars förlopp. Då börjar gulan dela sig i två, sedan i 4 delar o. s. v., så att den på 1l:te dagen är fint granulerad. På 12-—-14 dagen är gulan förvandlad till Embryo. På 17 å 18 dagen börjar detta långsamt röra sig, medelst cilierna i kanten af de 2 stora, vinglika flikarne. På 25:te och 26te dagen blir rörelsen Iiflig i ägghvitan, fo- ten utsträckes o. s. v. Efter 30—31 dagar fylla embryonerna skalet, som brister, hvarefter ungen simmar fritt omkring. (Isis 1838, p. 592, vid mö- tet i Prag 1837; — Wiegm. Archiv 1837, p- 409). Dujardin beskrifver en egen "rörelse hos foetus (vitellum) i äggen af Eimax, kort tid sedan de äro lagda. Från två motsatta ställen af "gulan utskjutas och återdragas 6—38 små förlängningar, som hvarje ögonblick förändra form, liksom foten hos de lägsta infusionsdjuren (Ameiba). Detta feno- men upphör snart, då embryos roterande rörelse, som förorsakas af vibrerande cilier, börjar. Van Beneden och Vindismann om utveck- lingen af Limax agrestis, Ann. Sc. Nat. vol. 9, 1838, p- 362; ur Bull. de Brux., Maj 1838. Dumortier har med största noggrannhet följt utvecklingen af Limneus vulgiris från äggets befruktning tills det på 30:de dag-n utkläckes. Embryos rotering upphör sedan ögon bildat sig. Nervsystemet bildas transverselt i embryo; ej lon- gitudinelt såsom hos vertebrerade djuren. (Dum. Embryogenie des moll. gastrop. Bruxelles 1837, 4:o0, 47 sid, 4 ill. tab.; ur Mem. de Bruxelles X. Ann. Sc. Nat. Vol. 8, 1837, p. 129. Temperatu- ren är noggrannt observerad; talrika figurer 'upp- lysa beskrifvingen ). Pouchet om Embryo hos Limneus, Ann. Sc. Nat. X, p. 63. 487 E. Jacquemin, utveckling af Planorbis cor- nea; genomgår bildningen från första anlaget. Embryo erhåller, innan det lemnar ägget, samma form som det fullbildade djuret. (Rech. Anato- miques, i Act Bonn. XVIII, 2, p- 635, med figurer). Duges om äggets utveckling af Cephalopo- derne, Anon. Sc. Nat. vol. 8, 1837, p. 107. Serres Rech. sur PF'Anat. des mollusques, comparée å Fovologie et å I'embryogenie de Thomme et des Vertebrés, Institut N:o 221, 1837; Ann. Sc. Nat. Vol. 8, p. 169. De lägre djurens organer motsvara ej dem hos de fullbilldade högre djuren; utan dem hos deras foster, hvilket väl ej kan be- tviflas; men de jemförelser som här göras torde ej af alla godkännas; molluskernas tarm jemföres med gulan i de högre djurens ägg; gälarna anses mot- svara allantois, ”som ligger under chorion”; cho- rion skulle motsvara manteln, och membrana deci- dua, kalkskalet. Vidare om chorda dorsalis och vertebrerna Uti förra årsberättelsen, sid. 111, omtalades hos arti- första häftet af Herolds arbete öfver insekternas jan utveckling i ägget. Andra häftet utkom år 1838. Detta utmärkta verk hörer till de vigtigare bi- drag, som fysiologien i sednare tider erhållit. Det lemnar en noggrann, under mer än 20 års mö- dosamt arbete, samlad öfversigt af embryos utveck - ling uti äggen af de olika insektordningarne, hvar- öfver vi hittills saknade all kännedom. Då sam- mansatt microscop alldeles ej passade för dessa un- dersökningar, äro de alla gjorde med enkel loupe, vid 26 gångers lineär-förstoring. Det har ej for- drats ringa fintlighet att upptänka de handgrepp, hvarigenom det lyckats författaren att blotta och betrakta dessa fina, af ogenomskinliga hinnor, och ofta af hårda skal omgifna ägg; men genom ihär- 488 dighet och öfning har han öfvervunnit alla svårig- heter och lyckats att tydligt framställa hvad som i början syntes omöjligt att åtkomma. Åggets bild- ning är följd från de första anlagen, uti de ännu ofullständiga äggstockarna, hos larverna af honkön, genom pupptillståndet, hos imago före och efter befruktningen, och hufvudsakligen under embryos utbildning 1 det värpta ägget. — Exempel äro valda af alla ordningar, nemligen: Melolontha vul- garis, Locusta viridissima, Pediculus pubis, Lygxus apterus, Musca vomitoria, Formica rufa, Semblis bicaudata, Papilio brassicx, Bombyx rubi, B. mori och flera andra lepidoptera. Af de hittills utkomna häftena kan man ej dömma till hela vidden af de gjorda upptäckterna, men deraf synas redan några resultater, som före- falla ganska oväntade. oT. ex. Embryos bildning är, hos olika insekter (troligtvis Insekt-ordningar), så skiljaktg, att man knappt skulle väntat sig en så stor olikhet hos skilda djurklasser. Hos Fjärilarne bildas hela Embryo utanför ägg-gulan, bredvid den, utan att omsluta densamma, eller synas stå i nå- got annat sammanhang dermed, än att de gränsa omedelbart intill hvarandra. Då första anlaget (Keimhaut, fosterämnet) bildas, inträder en ny verksamhet i hela gulan, som småninzom förvand- las till en massa af större kulor; men då detta ämne hunnit utbilda sig till ett embryo, upplösas åter dessa kulor småningom, till en fingrynig massa, som liksom insugas i fostret, för att bidraga till dess utveckling. — Helt olika är förhållandet i Jflugägget (af musca), der foster-ämnet genast från första anlaget omsluter hela gulan såsom en bud; den bildas nemligen såsom en sluten säck på gu- lans yta. 489 Hos Fjäril-embryo är det buksidan som först bildas och denna ligger vänd emot gulan. Rygg- sidan, som sednare fullbildas genom sammandrag- ning och hopväxning af fosterfläckens (eller ämnets) kanter, ligger tätt intill äggets integumenter. - Uti Spindel- och Kräft-ägget vänder deremot embryo ryggen mot gulan. Det var alltså falskt då man, ledd af kännedomen om dessa - sistnämda ägg, antog att de overtebrerade djurens embryo skulle hafva ett omvändt läge mot de vertebrerades ”); men det synes bekräfta sig att djurens slut- liga ställning är omvänd, så att den först bildade, hela sidan af embryo hos de vertebrerade djuren blir rygg, hos de öfriga buksida, eller med andra ord, att det fullbildade djuret af vertebrata vänder nafveln nedåt, af invertebrata uppåt. Insektäggets fosterämne (Aeimlhaut) består lik- som de vertebrerade djurens af ett seröst lag, el- ler blad, hvaraf yttre kroppsdelarna skola bildas, och ett muköst, som blir tarm. Dettas förvand- ling till tarm framställes synnerligen vackert hos embryo af Musca wvomitoria , hvarest hela embryo är genomskinligt och den inuti embryo (närmast inuti det mukösa laget) inneslutna vitellum har en tydlig gul färg. En annan afhandling af stort intresse i detta rikhaltiga verk, är jemförelsen mellan befruktade och obefruktade ägg af Silkesfjäriln. Bland de ägg som värpas af obefruktade honor finnas vanligen några få, uti hvilka en utveckling försiggår, all- deles lika med den uti de befruktade äggen. Gu- Jan undergår samma förändringar, och ett embryo bildas på samma sätt; men då detta är nära fär- digt att utkläckas upphörer på en gång all verk- samhet och dess lif slocknar, i fall det kan sägas +) Jemför Rathkes beskr. af ägget hos Mysis, förut sid. 359. 490 någonsin hafva ägt Hf. Denna märkvärdiga ut- vickling kan endast anses såsom en bildningsdrift, som honan fått i arf cfter föräldrarnas parning, och erinrar om det besynnerliga förloppet af fort- plantningen hos bladlössen. — Detta arbete kom- mer att utgöras af 4 häften, hvardera å 8 Thlr. Plancherna äro dubbla, nemligen en med kolorerade figurer och en med samma figurer i contourlinier, försedde med numror och bokstäfver för förkla- ringen. (Vidlyftigt utdrag finnes i Ann. Sc. Nat. vol. XII, 1839). Dujardin, om embryo af intestinal-maskar- ne, och dess rörelse i ägget, Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, p. 303. — Om embryos rörelse i ägget af Tenia ibd. vol. 10, 1838, p- 29. Miescher, om embryo af Strongylus arma- tus ibd. 10, p. 192, ur Baseler Bericht. Om embryo af Crustacea, se förut sid. 359 (Rathkes afhb.). se Till läran om de vertebrerade djurens utvick- hos Verte-ling har D:r Reichert lemnat ett högst vigtigt EN bidrag, genom en ypperlig utredning af ansigtets och hufvudets undre delars bildning hos foster af däggdjur och foglar. Då fostret börjar bildas lik- nar det en liten plattad skifva, hvars öfre convexa sida skall blifva kroppens yta; den undre är äm- nad att bli kroppscavitetens insida och tarm. Hjer- nan är elt af de första organ som bildas i skif- vans, eller fosterämnets framända, och omedelbart under hjernan bildas det blifvande hjertat, i form af ett litet, krökt blodkärl, som hänger under skifvans framända. Detta utskickar flera bågar åt hvardera sidan, hvilka slutligen förena sig till en aorta under ryggen, liksom de från fiskarnas gäl- bågar kommande kärlen. Detta allt var väl bekant 491 genom Baérs med fleres iakttagelser. Sedan -hade' Rathke funnit, att ägg nybildade foster: hafva öppningar på halsens sidor, som likna fiskar- Gälöpp- nas gälöppningar, mellan hvilka de nyssnämda kärl- GA bågarna ligga, liksom på gälbågar. Reichert hav nu vidare följt dessas utveckling, och funnit, att så snart hjerna och hjerta börjat bilda sig, ser man midtför dem, tre små, nästan fingerlika fli- kar utväxa från kroppskanten. Den främsta bildas först, midt under det redan synliga ögat, och är störst. Den är böjd till en vinkel, så att basis eller främre delen ligger fästad i kroppskanten; parallel med den blifvande ryggraden; bakre delen står fritt ut från kanten liksom de två följande flikarna, hvilka uppkomma successive. Dessa 3 paren flikar skola, genom spetsarnas sammanväx- ning, bilda underkäken och halsens sidor; snart böja de sig nemligen emot sina motsvarande, med hvilka de hopväxa, hvarigenom 3 bågar eller rin- gar uppkomma som omsluta muncaviteten och sval- get. I den främsta bågen bildas käken, i de två följande, tungbenet med sina två horn mm Men de tre bågarne sammanväxa: äfven sinsemellan efter meddellinien, så att allenast på sidorna qvar- blifva öppningar mellan dem, alldeles som fiskar- nas gälöppningar. Den främsta af dessa öppnin- gar qvarblifver alltid i form af hörselgång och tuba Eustachii, de två följande -hopväxa snart och försvinna, Omkring den främsta öppningen bildas inutiHörselben massan, tätt dök hjernan, den benring som skall bli hörselgång; ämnet till klippbenet Ligg redan mellan roten af andra och tredje bågarne. Af de tre små hörselbenen bildas hammaren och städet från främsta bågen, alltså från samma del som underkäken. — Stigbygeln uppkommer från andra Tungben. Käkar; nasa, 492 bågen. Hammarn spelar i början en vigtig roll, såsom Meckel förut hade upptäckt. Den är en af de första delar som bildas, och är i början ganska stor, så att den räcker ända ut i spetsen af första bågen, eller underkäken, och förenas der med den motsvarande såsom ett V, eller såsom en ursprunglig underkäk. Utomkring detta V afsätter sig sedan ben-ämnet för den blifvande underkäken, och då börjar vinkeln, som bildas af de båda ham- marskaften , att resorberas, hvarefter dessa ben föga tilltaga i storlek, under det de öfriga hastigt till- växa. Hammaren blir sålunda innesluten i hör- selgången. De tre förutnämda ursprungliga bågarna bil- das midtför hvardera af hjernans tre hufvudmassor, som bestämma bildningen af Cranii tre verteber- kroppar (pars basilaris och de båda corpora sphae- noidalia), och den broskstrimma, som bildas inuti hvardera af bågarna, utgår från främre delen af hvar sin motsvarande af dessa tre verteber krop- par, liksom refbenen från ryggradens vertebrer. Men under utvecklingen föregå här flera ombild- ningar. - Tungbenets form förändras, så att de båda broskstjelkar, i 2:dra och 3:dje bågen, som ursprungligen förenade det med cranium, undan- trängas af hörselapparatet, och bildas olika hos olika djur, men de qvarstå alltid i form af tungbenets horn och ligam. suspensorium. + Menniskans processus styloideus är ett sådant qvarstående, förbenadt stycke af lig. suspensorium, som hos däggdjuren är lemningen efter brosket i första bågen. Hos foglarna är det en lemning af den i tredje bågen. redan då bågarna började visa sig bildades från kroppens framända 3 flikar, hvaraf den mel- lersta, som är störst, blir näsa och näsben; de små sidoflikarna blifva nosens sidodelar, hvari tårbenen 493 nvtvickla sig, och hopväxa med basis af första bå- gen. Näsborrarna äro lemningar af fissurerna mel- lan dessa tre flikar. — Öfverkäken (os max. su- perius med ossa palati) bildas på ett sätt, som väl förefaller något oväntadt, men som man hade kun- nat gissa af dess utseende hos fiskarne, nemligen af samma båge som underkäken. Denna sednare upp- står af bågens fristående del (se förut), och öfver- käken af dess basis, som låg fästad vid hufvudets sida. Dess främre fyllnad, os intermaxillare, skall enligt R. bildas i spetsen af näsfliken. Man har i allmänhet antagit, efter Baérs Kärlbä- första upptäckt, att af de förut omnämda bågarne?y från hjertat till aorta, försvunno de främsta, un- der det nya uppkomma bakom dem. Wjåiekyrt yttrar en annan åsigt och påstår, att de hos dägg- djur och foglar ej fökdndrad men att hela bitte med sina bågar småningom skrider bakåt, för att slutligen stanna i brösteaviteten. Under detta bakåt skridande händer det, att den kärlbåge, som i bör- jan låg under underkäksbågen, snart befinner sig under den derpå följande, hvarigenom Baer trott, att den bade försvunnit; hvaremot den tredje, då den skridit förbi bakre gälöppningen, ansågs för en ny, som tillkommit då den första försvann. Häruti skulle alltså en väsendtlig olikhet finnas mel- lan de två högre klasserna och fiskarna, hos hvilka dessa kärlbågar alltid bli qvarliggande mellan gäl- öppningarna. RB. vill derföre ej antaga namnet gälbågar, för de beskrifna sidodelarna af halsen hos däggdjur och foglar, utan kallar dem visceral- bågar, och anser dem ej en gång för analoga med gälbågarna hos fiskarne. Denna åsigt bestrides dock af Rathke (Entw. g. der Natter, p. 52, se ne- dan), som visar att kärlbågarne ligga mellan det serösa och mukösa laget af fosterämnet, och af des- r, ågar. äls 494 sas, i halsens sidoflikar (bågar) hopvuxna kanter, hindras att skrida från sitt ställe. [En annan om- ständighet, som synes af Reicherts egen beskrif- ning, visar den fullkomliga analogien mellan dessa delars bildning hos de: högre djurens embryoner och fiskarne: sidoloberna hopväxa nemligen till bågar och omsluta svalget inanför hjertat , hvilket blir hängande utanför dem, alldeles såsom det än- nu befinnes hos fullvuxna fiskar, utanför gälbå- garne, som stå i omedelbar förening med tungbe- net. Egentliga skillnaden tyckes bestå deruti, att hos fiskarne, som behöfva en gälrespiration, ut- bildas de nämda kärlbågarne till gälfransar, hvar- emot de, hos de högre djuren, enligt Baers iakt- tagelser, dels. försvinna, dels ombildas till lung- kärl och arcus aorte. - Man får härigenom en herr- lig analogi mellan gälar och lunga, såvida, att de- ras kärl ursprungligen äro desamma hos fostret; men fiskarnas egentliga lunga blir en simblåsa med ganska obetydligt antal kärl, jemf. sid. 206]. VR er. Af Reicherts undersökning synes vidare följa, att de äggläggande djurens os quadratum skulle vara detsamma som städet hos däggdjuren. Man har annars trott sig veta att både foglar och amfibier hade alla tre hörselbenen jemte os: qva- dratum, och att detta motsvarade en del af dägg- djurens tinningben, nemligen os tympanicum eller pars squamosa. (Jemf. Rathkes Entw. d. Natter, längre fram). Reichert de Embryonum arcubus sic dictis branchialibus Berol. 1836, 4:o. — Mäöäl- lers Archiv 1837, CXXXXI. Cranii Rathke beskrifver bildningen af Cranii bot- botten; É 3 / å Vertebrer.teN (Corpora sphenoidalia. och pars basilaris) samt näsans ben, i Mällers Archiv 1838, p- 482 och 1839, p. 227. -Chorda dorsalis, eller det grundlag kring hvilket verteber-kropparne bilda sig, slutar framåt 495 med en spets under hjernans bakre del, der hvar- est hörsel-kapslerna uppkomma; men den yttre-be- läggningen kring den slida, hvaruti i allmänhet verteber-kropparne utbildas i form af ringar, sträc- ker sig längre fram och afgifver 2 broskgrenar framåt, i form af en grekisk lyra, hvilka ligga tätt tillhopa under näskapslerna, som bildas i eranii framända. Hos de två högre klasserna samt ödlor och ormar finnes en tredje, kort mellan-gren. De två lyrformiga grenarne hopväxa framtill, och från -hopväxningsstället uppväxer näsans skiljevägg (la- mina ethmoidalis m. m.), från hvilken sedan näs- benen bildas. Ossa intermaxillaria bildas framom deras spets. Nackbenets verteberkropp (pars basi- laris) bildas i beläggningen kring spetsen af chorda dorsalis, liksom en verteber; den bakre corpus sphanoidale, i samma massa vid roten af de båda lyrlika grenarna, och den främre corpus sphanoidale ien massa som utväxer mellan dem. Båda corpora sphanoidalia äro underkastade flera förändringar. [Jemför härmed J. v. Möllers beskrifning af eranii botten hos Cyclostomerna i Vergl. Anatomie der Myxinoiden, Berlin 1835, hvarest verteber- bildningen fullständigt afhandlas. Hos Ammocetes finnas endast de lyrformiga grenarna, som framtill gå tillsamman såsom en båge, hvilken i form af ett gomben ligger under mnäseaviteten. Detta djur hinner således aldrig längre i utbildning af dessa delar, än till samma stadium som de högre djurens foster i första början. Hos Amplioxus lanceolatus, hvars struktur först 1839 blef undersökt af Retzius och mig, finnes ej en gång dessa broskgrenar, utan chorda dorsaälis går ända fram i kroppens främsta spets. Ett motsvarande stadium tyckes böra finnas hos de öfriga djurens foster]. — Se äfven H. Rathke, öber Enwickelung des Schädels der Wir- Foglarnas bröstben. 496 belthiere, -Fror. Not. 1839, Oct. XII, 5 (3 vertebre; den främsta utgöres af os sph. anterius med os ethmoideum. Os frontis är ett accessoriskt ben (Sehaltbein) tull den mellersta). H. Rathke anmärkningar till djurens utveck- lingshistoria, i Möllers Archiv 1838, innefattar bland mycket annat att foglarnas bröstben börjar med två åtskilda, longitudinella hälfter, som bakåt di- vergera och sedan hopväxa. Raihkeoni H. Rathke, Entwickelungs-Geschichte der Embrvos Natteps Königsberg 1839, 4:0, 232 sid., 7 tabb. är ling. åter ett i hög grad rikhaltigt arbete. Nästan alla delars utvickling hos vår vanliga snok (Coluber Natrix) beskrifvas så fullständigt, att man vid ge- nomläsandet skulle "kunna bli frestad att tro, att ej mycket mera vore att göra i detta ämne. Då öfverallt jemförelser göras med andra djur, kan detta "arbete anses för en fullständig öfversigt af kännedomen om vertebrerade djurens utveckling år 1839. Det är alltför sakrikt att referera, hvarföre jag blott tillåter mig ett par korta utdrag. — Or- marne hafva, såsom bekant är, blott en lunga; men hos deras embryo börja lungorna med 2 säc- kar, såsom hos de högre djuren; den ena stannar dock snart i utvicklingen: — Gälöppningarne hos Embryo äro 4, alla på en gång tydliga; de bakre hopväxa först. Afven den främsta hopväxer full- komligt, hvarföre ormarna ej hafva yttre hörsel- öppning; den hopväxer äfven på fiskarna i all- mänhet, men qvarblifver hos hajarna, i form af det så kallade spruthålet. Utörat hos däggdjuren bildas af en vulst kring denna främsta gälöppning. — Om kärl och gälbågarna nämdes Rathkes mening kort förut. — Framom första gälöppnin- gen: ligger, såsom af förut lemnade beskrifning upplyses, 4297 upplyses, den del 'som skall bli underkäk. : Der= vid bildas från cranium, troligen liksom ett ref- ben, ett fint gaffelformigt brosk, hvars främre klo bl: gomben och: ossa pteryg dar öfverkäksbenet fällas af en broskstrimma, som ligger utmed denna (i den till käkar ämnade ädla al hufvudet: jemf. förut). Härigenom får man upplyst hvarföre gombenen hos de lägre vertebrata (Ambbier, fiskar) utgöra den hufvudsakliga delen af öfverkäken; först hos däggdjuren undanträngas de genom en :större utbildning af den tillkomna delen; öfverkäksbenet. Bakre klon af det nämda gaffelbrosket, 'går in i underkäken och utgör det Meckelska brosket, kring hvilket gntdenkäken bildar sig, och som slutligen qvarstår såsom hammare i örat (se nyss förut). Sjelfva gaffelskaftet öfvergår ej till qvadratben, utan detta utväxer från skaftets förening med gaffel-klor- na (käkarna), och anses äfven af R: vara detsamma som städet hos mammalia. — I 2:dra och 3:dje svalgbågen (visceral eller gälbågen) bildas enkla; broskartade strimmor, i form af refben, hvilka sedan bli ledade och förändrade till tungbenshorn. Tungbenshornen motsvara således till sin uppkomst fiskarnas gälbågar, hvilket dessutom blotta utseen- det visar: "Baer utvickling af grodans ägg, Bull. deLitteratur. Petersb. 1, 1835 och 6. Isis 1839, p. 624. ÖS- Baer tber Entw. Gesch. der Thierc, König berg bey Bornträger, 2:dra bandet 1837, 315 sid. 4 tabb. Denna del af Baers för Äta vig- tiga arbete är mig ännu obekant, men med blotta titeln och förlällarens namn föler nödvändigt be- greppet om ett högst rikhaltigt arbete. Enligt de recensioner jag deraf sett, motsvarar det fallkowligt AP Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 32 Embryo hos Kängnru. 498 de förhoppningar man, i anledning af första de” len gjort sig derom. M. Barry Researches in Embryology, Lon- don 1839, 4:o, 41 sid. text; ur' Philos. Träns. 1838 part 2. Royal Proc. 1838, p. 73, och 1839, p. 136; — Se Frör. N. Nöt. 201, och utdrag ibd. N:o 208; skall vara ganska rikhaltigt, såsom synes af det förut, under äggets beskrifning anförda ut- draget. Undersökningen är gjord på kaniner. Serres, om fissurerne på sidorna af hals och thorax af menniskans foster, Ann. Sc. Nat. XII, 1839, p- 129. d: om utvicklingen af Ammios hos menniskan, Ann. Sc. Nat. XI, p. 234. — Om ZEmbryos första respiration ibd., p. 325; — Fror. N. Not. XI, 4; ur Gazette Medicale 6 Juli 1839. Den säges ske, före placentas utbilduving, eller; hos menniskan, under de tre första vWåbhdersa, genom = villi på chorion, 'som intränga genom hålen på Membr. decidua reflexa och slutas med en utvidgad ända, fritt i vätskan uti éeaviteten åf decidua. Han an- rhärkef att de af Rathke funna gälöppningarne ej antyda ett respirations organ på detta ställe, hvil- ket väl aldrig någon har trott. Breschet & Gluge, Rech. sur la Structure des membranes de Foeuf des Mammifeéres; Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, p. 224. Mayer i Bonn, om Nafvelblåsan och Allan- tois, Act Bonn. XVIIT, 2, p. 513. Owen om foetal-hinnorna hos Kanguroo, Ann. Sc. Nat. vol. 7, p. 372; ur Loudons Magazin vol. 1. Graviditeten varar 38 dagar. OO. har förut visat, att chorion ej har någon placenta utbildad, och ingen betäckning af re som stå i förening med titeri inre väggar. Foetus står således hos Pung- djuren i samma förhållande till modren, som hed 499 huggormarne, eller andra vivipara amfibier. Nu visar han en ännu ytterligare likhet hos Kän- guru med" äggläggande djuren deruti, att allan- tois; som ganska sent utvicklar sig, ej står i nå- gon förening med chorion, utan utgör ett särskilt organ för embryos respiration. Den förblifver gan- ska liten, under det gulan hos embryo har betyd- lig storlek. Reina och Galvagni, om ett menniskofo- Felaktig ster med 3 hufvuden, ånyo beskrifvet med figur rg Ann. Sc. Nat. X, p. 349. PL: Wilbrand, ett missfester af får utan hufvud och thorax, blott bestående af kroppens abdominal- del med bakre extr. Isis 1838, p. 578. Joh. Schmid, de Cyclopia, Diss. inaug, Turici 1838, 40, 18, 2 tabb. En lefvande Dufva, hvarpå intet spår af ögon syntes, omtalas i Zool. Proc. 1839, p. 175. ; Deen Anat. Beschr. eines Monstr. 6 fässigen Wasserfrosches, Zwolle 1838, 4:o, 24 sid. 2 tab. — Isis 1839, p- 400. Rum pelt om Monstrositeter hos fiskar, sy- stematiskt ordnade, Isis 1839, p. 862. Perty, om: Monstrositeter hos insekter, ibd. pag. 864. Om de lägre djurens sammanhang med sjuk- domar, se under Acari och Infusoria. 3:o HUD-, HORN- och TANDBILDNINGAR. — Uti en afhandling, ”Om nervernes' slut i huden as af Balena”, Institut 1838, p. 185, beskrifver Gluge en oändlig mängd fina, slingrade trådar, som äro fortsättningar af Derma, och intränga genom ia- Epithe- lium. 500 nersta laget af epidermis hos Balena, samt tyckas tjena att sammanhålla dessa båda delar: Flourens har meddelat sina undersökningar af slemhudens och ytterhudens struktur, såsom en fortsättning af hans förut, sid. 36, anförda under- sökning af hudens färg, uti Ann. Sc: Nat. vol. IX; p- 239, och vol. X, p. 343. Fror. N. Not. N:o 186; IX, 10. Genom macerering af epidermis hos foster har F. funnit, att den fortsättes för att be- kläda yttre sidan af naglar och hår, och att den således -hvarken öfvergår uti dem, eller går in i hårens cavitet för att bekläda dess inre sida. Jag kan dock ej underlåta den anmärkningen att han ej redovisar för båda lamellerna af epidermis, så alt man stannar i ovisshet om äfven den inre la- mellen lägger sig utanpå håret eller nageln. Samme författare lemnar, i en afhandling om Membrana mucosa 1 tarmkanalen (ibd. XI, p- 282; Fror. Not. N:o 252, Nov. 1839), en ny bekräftelse på tillvaron af den, redan genom "Lieberkuhn kända, men ofta betviflade ytterhuden, £pithelium, i hela tarmkanalen. Den motsvarar hudens epi- dermis, och bekläder äfven villi uti tarmkanalen med ett ytterst tunt öfverdrag. Under epithelium ligger en föga tjockare hinna, rete mucosum, som liksom på huden utgör en jemnt fortsatt lamell, och äfven säges bekläda villi; dessa utgå således från sjelfva derma af tarmen. Epithelium var kort förut undersökt af flera, nemligen: Gluge, Not om strukturen af epidermis och epithelium, Bull. de Brux. 1837, Dec. —-- Ann. Sc. Nat. vol. IX, p. 62 Henle, om utbredningen af epithelium hes menniskan , Möllers archiv 1338, p. 102. Bischoff, om byggnaden af magens slemhud ibd.; pp. 503. 501 Det märkvärdiga fenomenet af Flimmerrörelse Flimmer- (Ciliarrörelse) har först genom 'sednaste tiders mi- ceroscopiska forskningar blifvit rätt kändt. Deröfver hafva vi erhållit ett hufvudarbete uti Purkinjes verk: De phaenomeno generali et fundamentali mo- tus vibratorii continui, in membranis tum externis, cum internis, animalium plurimorum obvii, Vra- tislavix, 1835, 4:0, som utförligt afhandlar detsam- ma, och visar dess allmänhet bland de lägre djur- klasserna, hvarest det vanligen ' börjar yttra sig hos embryo i ägget; samt på slem-membranerne hos alla djur, äfven menniskan. Åldre forskare hade väl sett verkningarne deraf, men förklarade dessa på alldeles oriktigt sätt, då de ej sett de organer (Flimmertrådar, Cilier) hvarigenom rörelsen i vatt- net åstadkoms. T. ex. då man såg de hvirflar hvarigenom infusionsdjuren draga de minsta, + vattnet flytande eller uppslammade kroppar in uti munnen, men ej de organer som förorsaka dessa hvirflar, tillade man dem en tjusningskraft, eller förmåga att attrahera dessa” mindre kroppar. Flim- mertrådarne kunna nemligen endast ses med de bästa, nyare mikroskoperna. De se ut som fina spetsade trådar, som sitta i rader eHer knippen och äro stadde i en beständig roterande rörelse, hvilken regelbundet fortsättes framåt raden, och vanligen förorsakar utseendet af en rörelse framåt; t. ex: hos Rotatoria, hvarest en dermed omgifven knapp eller skifva tyckes vända sig såsom ett hjul, emedan rörelsen alltid fortplantas åt samma håll kring kanten. Ofta synas de ej, utan deras tillvaro igenkännes blott af rörelsen. Denna rörelse spelar en hufvudsaklig rol vid Hfsfanctionerna, t. ex. nu- tritionen och generationen, hos alla djur, och vid all rörelse hos de lägsta. Man har nu funnit att de högre djurens slemhinnor äro dermed beklädde, rörelsen. 502 och att de betäcka ytan på större delen af lägre vattendjur. Nyligen har man velat tillägga dessa fina delar en ganska mäktig verkan utåt. Garner påstår nemligen, uti anatomien af Mollusca (se förut sid. 297—8), att det är genom den oupphör- liga strömningen i vattnet, som förorsakas af vissa molluskers cilier, som dessa djur förmå urhålka stenar; t. ex. Saxieava, Lithodomus, en del Patelle, äfven Annelider. Han tror att urhålkningen uti skalen af musslor, äfven i sött vatten, skulle förorsakas genom flimmerrörelsen hos Vorticeller och andra små djur. Detta är väl ej bevisadt, men låter ej otroligt. Genom den oafbrutet fortsatta verksam- heten hos den oändliga myckenheten af de aldra minsta djuren, inom ett område der våra sinnen knappt förmå att följa med, ske utan tvifvel vida större verkningar i naturen, än genom de stora djurens och kanhända sjelfva menniskans med- verkan. Mayer i Bonn antager att flimmerrörelsen härleder sig af ett rörligt ämne, bestående af små roterande kulor; Isis 1836, p. 245. Detta är dock blott ett antagande. Donné gjorde den märkliga iakttagelsen, att på ett afskuret stycke slemhinna af en polyp i näsan hos en menniska, fortfor flimmertrådarnas rörelser 30 timmar. Efter 7 å 8 timmars förlopp upplöstes slemhinnans = epithelium till päronlika kroppar af yr millim. diameter, som simmade fria omkring i vattnet medelst rörelsen af cilierne, som qvarsutto på den tjockare ändan. Ann. Sc. Nat. 1837 vol. 8, p. 190. Man har funnit, att ett flimmer-epithelium sträcker sig in uti hela ryggmärgskanalen och hjerneaviteten; se Valentins repertorium 1, p. 58, 3, p. 72 och 5, p. 78. 503 Purkinje & Valentin de motu vibratorio animalium vertebratorum, Act. Bonn. XVII, 2, pag. 841. Siebold. har ej kunnat upptäcka flimmerorgan i någon del af insekternas kropp, ej en gång i Vagina; Wiegm. Archiv 41838, p. 201. Det- samma yttrar han om intestinalmaskarne; se förut sid. 364—5. Sedan man funnit att växternas yttre delar, äre silta i spiral kring stjelken, och lyckats att bringa NER denna spiral under beräkning , eller att med ma- thematiska formler uttrycka hvarje dels läge, var intet naturligare än att söka samma lagar hos dju- rens yttre delar t. ex. hår, fjäll, fjädrar os s. v. En artikel af M:r Mandl öfver detta ämne finnes i Ann. Sc. Nat. vol. 9, p. 292, hvaruti Förf. dock mest omtalar hvad han ämnar visa i detta hän- seende. Om hårens riktning på menniskokroppen lemnar Eschricht en högst interessant afbandling i Muöl- lers Archiv 1837, p. 37. Denna riktning är på hvarje punkt bestämd och synas bäst 'hos foster. Trinius täber das Wesen und die Bedeutung der Menschl. Haare, nägel und zähne Act. Boun. KNIT, il pe d7. Gurlt om hornbildningarne på olika ställen af djurens kropp; Möllers Archiv 1836, p. 362 — innefattar äfven hårens bildning. Retzii undersökning af tändernas byggnad, Tänder. se förra årsb., p. 164, finnes intagen i Möllers Archiv 1837 och Isis 1837, p. 519. Owen framställer. en theori för tändernas bildning och tillämpar den på Hajarnas tänder Ann. Sc. Nat. vol. XII, p. 209. Han visar att tändernas ben och emaljmassa ej bildas genom en exsudation af kalkämne utåt, utan genom en af- 504 sättning inåt. Denna afsättning af ben-ämne börjar i ytan af bulbus, eller det ursprungliga mjuka tandämnet och sträcker sig derifrån inåt, under det tanden tillväxer. Hela tanden är således ett lef- vande organ, som nutrieras, liksom benen och hvarje - annan kroppsdel. Denna teori kallas af Owen ny, och torde väl vara det, i egenskap af systematiskt framställd teori, men den blir dock ett corollarium af Retzii nyss citerade, vida äldre afhandling. Såsom en fortsättning häraf beskrifver Owen tänderna hos Gymnodontes (Diodon, TFTetro- don), hvilka varit ansedde såsom bevis för tänder- nas bildning genom en yttre secretion af' ben-ämne i form af lag, det ena under det andra; men O. visar, att dessa lag äro likså organiska som hvarje annan del af ett djur, och att hvarje lag är ge- nomdraget af rör på samma sätt som däggdjurens tänder. Den stora inre tanden hos Diodon bildas på följande sätt: periosteum i den håla hvarur tanden utväxer, är beklädd af munnens slemhud, som der har form af en tjoekare dyna, och på dess yta bildar sig en verklig tand-bulbus. I den- na tandbulbus, som är utbredd i form af en lamell, föregår förbeningen från ytan inåt; ytan, som först förbenas, blir hårdare och tätare. Då hela bulbus är förvandlad till en benlamell uppkommer en ny bulbus under densamma, i ytan af den förr nämda slemhuden; denna benvandlas liksom den förra och sålunda fortfar tillväxten beständigt, genom upp- komst af nya lameller och nya bulbi. På samma sätt sker tillväxten af Elefantens betar, hvilka äf- ven visa en lagrad sammansättning, blott med den skillnad att lagen här bilda coner, hvaraf de yttre, som äro äldre, innesluta de inre, yngre (se 1. cit., p. 347. — Revue Zool. 1839, p. 369, ur Fr. Vet. Ac., 9 Dec, 1839, se Institut. — Owen 505 i Royal Proc. 1838, p. 137; Fror. N. Not. Vol. Tiny '9): ; Goodsire Jun. om tändernas bildning hos menniskan, Fror. N. Not. X, 1—5 och XI, 5; genomgår deras utvickling hos en series af foster ända från det första anlaget till tänder, hvilket märkes hos foster af något öfver + tums längd. Hos dem finnes en djup fåra långsåt käken, i hvars botten en liten otydlig, mjuk papill bildas, såsom rudiment till hvarje tand. För innehållet af denna högst rikhaltiga afhandling måste jag hän- visa till det citerade stället. i Tomes om tändernas byggnad, Brewsters Journal XIII, 1838, p- 454. Jones om samma ämne Roy. Proc. 1838, p. 70. Duval om Elfenben, Fror. N. Not. IX, 12, 1839, ur Ac. de Medicine i Paris. 4:o BLODET, VÄTSKORNA. — Bland Dägg- djuren utgjorde Camelus Dromedarius ett märkvär- digt undantag, derigenom, att man funnit den hafva aflånga blodkulor, liksom de äggläggande djuren, då alla andra kända däggdjur hade dem runda; hos Dromedarien äro de likväl ej större än vanligt hos däggdjuren. Nu fann Mandl aflånga blodkulor, af vanlig storlek, äfven hos Alpaca CAuchenia), så att det är troligt att alla de ka- melartade djuren visa samma anomali. Mandl fann ingen centralkropp uti dem, och i allmänhet är en sådan ej känd uti däggdjurens blodkulor; fog- lar, amfibier och fiskar hafva dem större, aflånga, med centralkropp. Blodet hos C. bactrianus är ännu ej undersökt. De öfriga pecora, till och med Giraffen hafva runda blodkulor. Hos Känguru, befunnos de likna däggdjurens i allmänhet, men Blodku- lorna. 506 visade någon variation i storleken. Casuariwerne från Nya Holland och Sydamerika hade dem aflånga så- som andra foglar, och ungefär af den hos foglar- na vanliga storleken. Petromyzon afviker från an- dra fiskar, genom blodkulor, som äro runda, och till formen likna dem hos de icke vertebrerade djuren. (Rapport af Mandls afb. om blodkulorna, i Fr, Vet. Ac., Ann. Sc. Nat, vol. XI, p- 46; Fror. N. Not. 1X, 8, p- 116. Parkinson om blodkulorna hos Cervus, hvilka befunnits vara irreguliera; Royal Proc: 1839, p. 199. Elefantens blod skall, enligt Prof. Schultz, innehålla alla utvecklingsgrader af blodkulor, om hvarandra; nemligen sådana som finnas hos ever- tebrata, fiskar och amfibier, foster och fullvuxna djur, jemte de vanliga runda, som karakterisera däggdjurens blod. Mällers Archiv 41839, p. 252. Hos Krokodilen fann Mandl blodkulorna mera aflånga än hos något annat kändt djur, nemligen 2: å 3 gånger så långa som breda. Deras längd är ss å röv millimeter, och bredden st å sr. De bafva ömsom runda och elliptiska kärnor. Hos andra djur af de 3 äggläggande vertebrat-klasserna pläga de vara högst 1; gång så långa som breda. Hos Proteus hafva de + å4s millimeter i längd och 3, i bredd. Institut 4839 (i Fr. Vet. Ac. d. 2 Dec.); Revue Zool. 1839, p. 371. BR. Wagner uppgifver att: blodkulurna visa så betydliga olikheter hos djuren, att man af en droppa blod kan bestämma, ej blott klassen och ordningen, utan mången gång slägtet eller arten som den tillhört. Han har funnit att de hos ba- trachierne äro störst i hela djurriket, och att de hos dessa äro större, i den mån som gälarne längre qvarblifva hos den art de tillhöra. Alldra störst 507 äro de hos Proteus, nemligen sf—3t pariser linea långa; de äro således hos detta djur dubbelt så stora som salamanderns, 3 gånger så stora som grodans och 12—15 gånger större än menniskans. (Zool. Proc. 1837, p- 107). Hos en Leptomera (af Crustacea Lxmodipoda) fann Wiegmann högst ovanligt bildade, nemligen spolformiga, blodkulor. De öfriga crustacea och evertebrata i allmänhet pläga annars hafva dem mer eller mindre runda. Wiegm. Archiv 1839, pag. 111. Det var bekant att däggdjurs blod, insprutadt ärad i en fogels ådror, genast dödar denna. Då Prof. I Bischoff en gång wvid en föreläsning ville visa detta, och lät arteriellt blod af en hund inlöpa i en ven af en höna, förblef denna sednare frisk och lefvande. Då han vidare undersökte orsaken fann han, att det alltid så förhåller sig; men om venöst blod transfunderas dör fogeln genast. Mäl- lers Archiv 1838. James Blake, om verkan af åtskilliga agen- tier, inbragta i blodomloppet, Fror. N. Not. XI, 16, 1839; ur Edinb. Medical and Surg. Journal April 1839. Duvernoy, sur le fluide nourricier &C.,Litteratur; "Ann. Sc. Nat. XII, p. 300; är en sammanställning?” "det af hvad man känner om blodet hos de vertebre- rade djuren. Davy, om blodets förhållande till syret, Ann. Sc. Nat. XI, p. 316. G. Magnus, om respiration och närvaro af qväfve, syre och kol-syra i blodet, Ann. Sc. Nat. vol. VIII. p. 79, ur Poggend. Annaler 40, p. 3. Marchand visar att urinämnet finnes i blo- det, och i andra kroppsdelar än njurarne och uri- nen, Ann. Sc. Nat. X, p. 46. 508 Poiseuille? upptäckte 1836, att den framåt Ciren- löpande strömmen i blodkärlens = capillärgrenar, Ejot, närmast intill dessas väggar, omgifves af ett klart, genom adhzesionen stillastående lag af se- rum, som innehåller små runda kulor; att blod- kulor, som komma tätt intill detta lag, synas rulla derpå och att om de komma alldeles in deruti stanna de. Weber antog sedan att detta lag är genom en hinna skildt från blodströmmen, så att det skulle utgöras af ett lymphatiskt kärl som om- gåfve blodkärlet. Gluge har ytterligare undersökt förhållandet, och öfvertygat sig om oriktigheten af denna sednare åsigt. Han har sett de små lymph- kulorna så väl som de större, egentliga blodku- lorna, ombyta plats, utan att circulationen stördes och utan att någon mellanliggande del hindrade. "Det stillastående laget (couche inerte) upptager ända till + af capillär-kärlets diameter. I lungan (af grodor) finnes det äfven, men är der mångfaldigt tunnare. Ann. Sc. Nat. vol. XI, 1839, p. 58. Flourens, experimenter på mechanismen af pulsådrornas rörelser, Ann. Sc. Nat. vol. 7, p. 101: T. C. Roden, The valvular structure of the veins, Oxford 1839, 8:0 (”being the -Warneford price essay for 1838”). Rhodizon- Vid Naturforskarnes möte i Prag föredrog D:r con-ayra. HÖOSDEN sina undersökningar "af Rhodizon-syran; en sur oxydationsgrad af kolet, som spelar en vig- tig rol i djuriska kropparne, och af honom anses vara orsaken till blodets röda färg. Den ger mest röda salter. Dess förening med 'Baryt är skönt karminröd och visar, vid starkt ljus eller efter gnidning med en glatt kropp, en papegojgrön skiftning. — Saltet med kali eller natron är blod- rödt med dylik blågrön glans. - Blott med ägghvita bildar rhodizonsyran en gul förening; den kan med konst eftergöras och liknar fullkomligt ägg-gula. 509 Då denna förening, med ett öfverskott af syra, får stå någon tid, synas deri blodröda strimmor; liksom i ett ägg under kläckning. Genom frivillig sönderdelning af Rhodizonsyran uppkommer Crocon- syran. H. tror sig finna ett det färgämne som ut- drages ut röda och gula fjädrar, mot reagentier förbåller: sig alldeles så som dessa båda syror, och att det röda är verklig rhodizonsyra, det gula cro- consyra. Han framställer den förmodan att alla djuriska färgämnen torde vara dylika, olika syr- sättningsgrader af kolet i deras ytterligare förenin- gar med djurämnen. Vid andedrägts-processen bil- das både kolsyra och rhodizonsyra, hvaraf den sed- nare färgar blodet. - Se Isis 1838, p: 585. Turpin 'lemnar; en afhandling om: mjölk- kulorna i Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, p. 338. Han anser dem för individuelt lefvande varelser, ”liksom alla andra elementar-organer, som bilda väfnadernå i djur och växter”: Deras vanliga diameter är rev millimeter; i början äro de dock vida mindre, men de tillväxa genom-insugning och assimilering af” den vätska hvari de flyta. De bestå af två hinnor, som innesluta smöroljan samt än finare kulor (globulins) af ostämne. oT. anser såsom säkert att det är mjölk-kulorna, som under gynsamma förhållanden utskjuta: grenar, hvilka förlängas, bli ledade och utväxa till ett mögel, Penicillium glaucum. Lika- ledes tror han den förut (sid: 269) omtalade mus- cardinen, som växer 1 insekterå kroppar; och Jsaria felina , som endast förekommer på katters excre- - menter, vara organiska utbildningar af dessa delar. De vid muscardinen omtalade försöken tyckas dock ej stadfästa denna åsigt, och andras undersöknin- gar synas visa, att fröen will Penicillium ej till- höra mjölken. Mjölk, 510 Mjölk-kulorna bestå af smör, omgifvet af en hinnbetäckning, enligt Henle, som lemnat ypperliga undersökningar af dem; se Fror. N. Not. XI, 3 och Sv. Läk, Sällsk. årsb. 1839, 1. — Simon om samma ämne ibd. XII, 7. Om mjölk, dess mängd, beståndsdelar m. m: efter olika slag af foder, se Fror. N. Not. IX, 7. Om dess innehåll af syra, om förbättrandet af dess oriktiga sammansättning och om dess inver- kan på dibarn, ibd: IX, 20, (1839): 5:00 VISCERA; NUTRITION. — Åtskilliga Magkört- försök hafva blifvit gjorda, som upplysa förlop- larnes Byggnad, Pet af matsmältningen. Beaumont och Eberle mat n smält-hörjade dem; Sechwann:. fann sedan ett eget ing. J ? S ämne, som han” kallade Pepsin, hvilket: åstad- kommer den af Eberle upptäckta förvandlingen af födoämnena, men kunde ej framställa detta äm- ne rent (se Prof. Berzelii årsb: 1836, p- 370 och 1837, p. 336). Det skulle utgöra det egentliga lö- pet, som ystar mjölk: Purkinje och Pappenheim hafva lyckats att erhålla löpet rent, att deraf bereda magsaft och att dermed anställa en artificiell matsmältning. Magsaften erhölls af de små gryn, som innehållas uti, och afsöndras af magens. körtel-låg, och som längre ned närmare beskrifvas. De samlas genom skrapning med en slö knif och sköljning i vatten, hvarefter grynen torkas, pulveriseras : och kunna förvaras. De fås bäst af bästars och svins mage samt af 4:de' ventrikeln' hos idislande djuren, som ensam af de fyra afsöndrar detta ämne. Det bör ej tagas vid pylorus, och ej af embryoner, der det är mindre verksamt. — Tre gran af den näm- da torkade massan med 2 Drachmer vatten och 2 511 å 3 droppar eoncentrerad saltsyra, gifva en mag- saft som ytterst nära liknar den af lefvande djur. Denna qvantitet af artificiell ”magsaft digererar 3 gran hårdkokt ägghvita på tre timmar. Andra syror kunna användas, men ej med samma fördel som saltsyra, hvilken innehålles i den naturliga magsaften. — Löpe med vatten, utan syra, rutt- nar hastigt och bringar dervid andra djurämnen till förruttnelse. Författarne vilja häraf förklara fenomenen vid sjukdom af hunger. — Saliven befanns snarare hindra än befordra matsmältningen, och tyckes således hufvudsakligen vara till för fö- dans nedsväljning. Så snart galla indröps, afstan- nade digestionen; den synes derföre tjena att i duo- denum afbryta denna process. Andra försök hafva visat att elektricitet kunnat ersätta syrans ställe, och förf. tror att electricitet, frambragt af nerver- nas verksamhet, bidrager vid matsmältningen. Vid digestionen af kött, fett nerver &c, upplöses först och lättast den omgifvande cellväfven. Bland alla födoämnen funno förf. hårdkokt ägghvita vara för- månligast vid dessa försök: De anställdes vid digestionsvärma i en kläckugn. «Isis 1838, p. 587. Möllers Archiv 1838. Muällers och Schwanns äldre försök öfver samma ämne finnas uti Möllers "Archiv 1836, p. 66 och 90; Meckels Archiv 1836 och Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, p. 313. Magkörtlarnas byggnad och pepsin-grynen be- skrifvas af Prof. Purkinje i Isis 1838, p. 573. Hela magens inre yta hos menniskan och rofdjuaren, samt 4:de magen (löpmagen) bos Ruminantia, är uppfylld af små hålor eller enkla körtlar, hvilka stå nästan som piporna i en bikaka och på insidan äro tätt betäckta af fina runda kulor, hvilka äro de förut omtalade grynen, hvilka förorsaka magsaftens 512 hufvudsakliga egenskaper. Epithelii förhållande till dessa delar (kunde ej utrönas. - Förf. meddelar här några märkliga reflexioner i anledning af Eberles upptäckt: att afsöudrings-organerna: sjelfva bestå af ett ämne, som liknar det afsöndrade, och öfver djurkropparnas sammansättning af blott 3 elementär- former, kulor, trådar och vätskor, för hvilka jag får hänvisa till afhandlingen. Wasman, om matsmältningen (De digestione nonnulla, Diss. inaug. Berol. 1839; Fror. N. Not. N:o 206, Apr. 1839). Innefattar 1:o beskrifning af inre huden i svinets mage; 2:o om magsaften och dess kemiska beskaffenhet; 3:o om Pepsins upplö- sande verkan på diverse ämnen. D:r S. Pappenheim, zur Kentniss der Ver- dauung im gesunden und kranken Zustande; Chem. Abtht. 216 sid. 8:o med 1 tab.; Breslau 1839; är början till ett stort arbete öfver digestionen. Bischoff om byggnaden af magens slemhud (körtlar, gryn, löpe, epithelium &c.) Mällers Ar- chiv 1838, p. 503. Flourens, om ruminationen, Auvn. Sc. Nat. Vol. 8, 1837, pag. 50. Körtlarnas Hönile om körtlarnes byggnad, Isis: 1839, p: bygsmad. 267, De äro att anse såsom säckar af dabbpden och utgöras 1 allmänhet af alla tre lagen i denna: epithelium , egentliga slemhuden och cellväfshuden: Men de finare förgreningarne af dessa säckar ut- göras ofta af blott de två inre lagen eller allenast af epithelium, så att det yttre, eller de två yttre gå slätt fram såsom betäckningar. : De yttersta ändcaviteterna eller ' acinuli uti slem och salivkört- larne äro bildade af de 2 inre hinnorna; men slut- ändarne af lefverns ' och njurarnas kanaler bildas blott af epithelium. Mandl, 513 Mandl, om kemiska 'karacteren af secretio- nerna, Fror. N. Not. IX, 2; Jan. 1839. Alla se- eretioner, som åstadkommas under inflytande af cerebro-spinala nerverna äro alkalinska; alla de, som bero af gangliösa nerverna äro sura. Dujardin och Verger, anatomisk och mi- kroskopisk undersökning af lefvern. 'Fror. N. Not. IX, 3; Jan. 1839, ur Pariser Acad. Berns om njurarne och Germak om njur- rören (Nieren Knäuel) Isis 1838, p. 573. Rapp om fonsillerna hos olika mammalia, Mällers Archiv 1839; Fror. Not. XI, 20, 1839, Sept. Bazin om lungans struktur, rapport af Blainville, Ann. Sc. Nat. XII, p. 148, 1839. Luftgångarna sluta ej med små runda utvidgnin- gar, utan med knippen af ej utvidgade blindsäckar. Secre- tioner, Diverse. 6:0o RÖRELSE-ORGANER. — Man har ofta Muskel- fiberns sett den meningen uttryckt, att muskelfibern vore struktur. en absolut enkel tråd, eller ett elementar-organ, men nyare mikroskopiska undersökningar visa, att detta alldeles icke är förhållandet, utan att de slut- liga enkla trådarne i muskeln äro ganska samman- satta organer, hvilket till en del redan var bekant för Leeuwenhoek, som kände de fibriller, hvilka de innehålla. Homes mening, att de utgjordes af en enkel rad elementarkulor, bestreds år 1832 af Hodgkin och Lister, som visade att musklerna för den frivilliga rörelsen bestodo af fibrer, som voro försedde med tvärstrimmor, och att de musk- ler, som höra till organiska lifvet hade en helt olika byggnad. Bland flera nyare arbeten öfver detta ämne skall jag hufvudsakligen lemna ett utdrag af en afhandling, som F. Skey, Esq. infört i Philos. Prof. Sundevalls Årsb. 1837—184o0. 33 514 Trans: 1837, p. 371 Con the elementary structure of the Muscular fibre). Fibrerna eller de slutliga trådarne, i muskler som höra till animala lifvet, äga en tjocklek af omkring stv tum, men variera betydligt; dessa äro de slutliga, särskilta, men ej enkla organer, hvaraf muskeln är sammansatt. De bestå af en cylindrisk, tvärstrimmig hylsa, som in- nehåller 90 å 109 ytterst fina trådar, fibriller, hvilka ej fylla hylsan, utan ligga i ett enkelt lag kring dess insida, och kunna således ej betraktas såsom ett knippe af samma natur som de knippen af fibrer, hvaraf muskeln är sammansatt. Föröfrigt är den större delen af fiberns cavitet uppfylld af ett gelatinöst, i vatten lätt lösligt ämne. Skey an- ser fibrillerna vara alldeles jemna men ihåliga trådar. De muskler som ej lyda viljans inflytelse visa inga tydliga fibrer och inga tvärstrimmor, utan synas ytterst bestå al ett irreguliert, långs-sträckt nätverk af fibriller, som äro föga sammanbundne af cellväf. Hjertats struktur afviker något från de de öfriga ej frivilliga musklernas. Det består nem- ligen af gröfre fibrer, 3 så tjocka som de frivilliga musklernas, hvilka visa en otydlig tvärstrierimg. Pbarynx innehåller voluntära, men oesophagus in- voluntära muskler. Arterernas muskularbyggnad är alldeles lik magens och tarmens. Uti Venerne fin- nas troligtvis muskeltrådar, men SS. har endast kun- nat upptäcka dem i ven&e hepaticx af Skälhunden. Valentin anser, till följe af egna iakttagelser, Skey's beskrifning vara 1 allmänhet riktig (Va-. lentins repertorium 1838), och Prevost hade fun- nit de voluntära musklernas trådar på samma sätt konstruerade, men han har gått ännu längre, och trott sig igenkänna fibrernes tvärstrimmor för att vara nervgrenar (Bibl. Univ. de Geneve Nov. 1837). — Mandl säger, i sin Anatomie microscopique, 515 att muskelfibern är tätt omlindad, i spiral, af en cellväfsartad tråd, som förorsakar ojemheterna på dess yta, och att de svarta ringformiga tvärstrecken uppkomma af denna tråds sammanliggande kanter. Ficinus hade år 1836 beskrifvit muskeltrå- darna, Se Ann: Sc. Nat. XN, p. 27, 1838. Gulliver beskrifver musklerna 1 oesophagus hos en mängd däggdjur; se Zool. Proc. 1839, p- 125. Han påstår att lagret af voluntära fibrer sträcker sig ända ned i magen. Prevost om en elektrisk ström, som åtföljer coutractionen af muskelfibern; Bibl. Univ. de Ge- neve, Nov. 1837. Ann. Sc. Nat. vol. 8, p- 318. Peltier om muskelcontractionen, Ann. Sc. Nat. Vol: 9, p- 89 (1838). Miescher beskrifver kalkjordens läge i be- Benens nen, uti sin Diss. inaug. ”de ossium genesi”, Berol. Salta 1836; — Fror. N, Not. 1840; N:o 287. Uti både tänder och ben innehålles den i egna, fina säckar, utriculi chalcophori, hvarifrån ytterst fina ådror, eanaliculi chalcophori, utgå åt alla håll. Gerdy om benens inre struktur, Rapport af Breschet i Fr. Vet. Ac. d. 28 Jan. 1839. Fror. N. Not. IX, 22; Ann. Sc. Nat. XI, p. 33. Duecrotay de Blainville, Osteographie gå Sak deser. iconographique comparée du Squlette et du phie. Syst. dentaire des cinq classes d”Animaux vertébrés recents et fossiles, pour servir de base å la Zoo- Jogie et å la Géologie, text in 4:o, avec. pl in fol., Paris 1839 (5 hft text och 4 hft. plancher ut- kommo 1839 med ypperliga figurer öfver Quadru- mana och Bradypus). Detta arbete skall innefatta ända till de nyaste upptäckterna, men är mig blott genom annonser bekant. 516 Delar af Blainville anförer att verteberkropparnes Skelettet- form ej alltid befinnes vara sådan som den blifvit uppgifven hos klasserna af vertebrerade djur, nem- ligen platt i båda ändar hos mammalia, 0. s. V. Han uppgifver många undantag och framställer följande constanta formförhållanden: Hos Mammalia äro verteber-kropparnas ändar of- tast platta, understundom convexo-concava, men alltid utan synovial-apparat och utan afbrott i continulteten. Foglarna hafva dem alltid transverselt convexo- concava, med synovial-apparat och afbrott i con- tinviteten. Reptilierna hafva dem antingen spheeriskt convexo- concava med synovial-apparat, eller djupt bicon- cava utan afbrott i continuiteten. Fiskarne , oftast på detta sistnämda sätt, men un- derstundom convexo-concava med synovial-ap- parat. F. Platner Bemerkungen tuber das Quadrat bein und die Paukenhöhle der Vögel, Dresden 1839, 8, 39, 2 tab. Förf. biträder den meningen att quadratbenet motsvarar ledstycket (pars squa- mosa) af däggdjurens tinningben. (Jemf. förut un- der utvecklingsläran). Han har funnit det äga karakteristik form hos hvarje fogelordning. Theod. Boisragon, med D:r, Illustrations af osteology, London 1839, folio. IE”Herminier, om ossificationen i foglarnas bröstben; Ann. Sc. Nat. vol. VII (1837), p. 181. Breschet om mindre kända delar af Vert. djurens skelett, Ann. Sc. Nat. X, p, 91. 517 7:o NERVSYSTEM och SINNESORGANER. — Nervsy- Nervsystemets inre struktur och nervtrådarnas för- ”tuka lopp har utgjort föremål för många utmärkta for- trådar. skares undersökningar. Ehrenberg upptäckte ”) att hjernans hvita massa alldeles ej utgöres af punkt- formiga kulor, såsom man förut allmänt antog, utan att den består af temligen fina rör, med flytande oljelikt innehåll, hvilka öfvergå i nerverna och utgöra dessas primitivtrådar. Dessa rör äro, enligt E., i hjernan, till större delen till varikösa, eller perlbandslika, så att man lätt kunde anse dem för sammansatta af rundade leder. Svårigheten att fin- na och undersöka dem ligger ej i deras finhet, utan i deras mjukhet, ty i hjernan gå de sönder vid den minsta sträckning. De äro der gröfre än andra elementardelar i kroppen, nemligen af sy —1'5 millimeters diameter. (Hos en Kanin hade de 0;0699”, hos Rudan 0,0053” enligt Treviranus). Då denna oväntade upptäckt föranledde undersök- ningar af, nästan alla Anatomer och Physiologer, som dels bekräftade, dels bestridde densamma, blefvo med detsamma en förvånande mängd de- taljer öfver nervsystemets byggnad upplyste. Tre- viranus fann att hjernrören ej i naturliga till- ståndet voro varikösa, utan blefvo det vid under- sökningen, genom inflytandet af torkning, tryckning och isynnerhet blötningen i vatten, samt att då de undersöktes i ägghvita, som ej utöfvar någon sär- deles verkan på dem, bibehålla de sig jemna och eylindriska i hjernan liksom i nerverna. Tillvaron af ihåligheten i neryvernas elementar- trådar bekräftas af Purkinje; Isis 1838, p. 581. Det har blifvit med full säkerhet utredt att dessa rör, hvarken i hjernan eller i nerverna ana- 2 Abhandl. 1834, publicerade 1837. Jemf. Fries årsb. 518 stomosera sinsemellan. De dela sig ej heller, utan löpa enkla från hjernan till de kroppsdelar hvari de sluta; enl. Kronenberg, plexuum nervorum structura et virtutes, 8:o0, Berlin 41836, och Va- lentin, lm: Valentin, tuber den Verlauf und die letzten Enden der Nerven (i Act. Bonn. XVIII, 1, p. 51, med tillägg, Pp. 541), torde vara det arbete som med den största utförlighet och de grundligaste undersökningar afhandlar de enkla nervtrådarnas förlopp. Det tyckes göra epok i läran om nerv- systemet genom den deruti framställda upptäckten, att de enkla trådarne ej slutas med ändar i kropps- delarne, utan vända tillbaka och återgå till hjernan samma väg de kommit. Emellertid har denna lära blifvit betviflad af flera, hvyaribland man tyckes kunna räkna Gluge, uti hans afhandling om ner- vernas slut i huden af Balena, Institut 1838, Pp. 185; men i denna första del af afbandlingen be- skrifvas inga nerver. Man har äfven, i sinnesorganer- na funnit nerver, som sluta utan att böja sig tillbaka. Uti en uppsatts, ”Aphorismer om nerverna”, i Möllers Archiv 1839, p. 366, framställer Carus en hypothes i anledning af Valentins nyssnämda upptäckt, som, ehuru obevisad, bör blifva en led- ning för ytterligare undersökningar. Han säger, att då nervtrådarne ej sluta med ändar, utan böja sig i form af slingor, både i hjernan och i kropps- delarne, kan man endast antaga två alternativer, nemligen: de två nervtrådar, som i en kroppsdel genom omböjningen utgöra en fortsättning af hvar- andra, måste antingen i hjernan förenas sinsemel- Jan genom en ny omböjning, och således för sig utgöra ett slutet helt, eller en slinga, skild från alla andra sådana nervslingor i kroppen; eller, om ej så förhåller sig, förenas de genom omböjningen 519 i hjernan med 2:ne närliggande, som derifrån utgå åt kroppen. I detta sednare fall skulle man kun- na tänka sig alla de enkla nervtrådarne i krop- pen, eller i en betydlig del deraf såsom: tillhopa utgörande en enda tråd. Carus antager det först- nämda och föreställer sig den i båda ändar slutna slingan såsom en långsträckt ellips, i hvilken led- ningen för nerv-verksamheten allenast fortplantas åt ett håll, så att den ena tråden, eller hälften, ut- gör en ledniog från hjernan utåt kroppsdelen, och den andra, derifrån tillbaka till hjernan. Den sednare skulle efter denna mening, transportera intrycken utifrån inåt, och utgöra hvad man kal- lar känselnerver, de förra skulle endast leda dem från hjernan utåt, och, då nerven slutade i en muskel, vara nervens rörelsetråd. Detta samman- hang hindrar ej att de båda sammanhörande trå- darne kunde hafva olika form. E. Burdach, Beytrag zur microsc. Anatomie der Nerven, Broch. 4:o Königsb. 1837; Ann. Sc. Nat. 1838, vol. IX, p. 96 och p. 247. Peltier har, i Ann. Sc. Nat. XI, p- 313 Rörelse- . : , z och kän- (1839) visat en betydlig olikhet i strukturen sel-nerv- af känsel och rörelsetrådarne. Dessa sednare, som "trådar äro fortsättningar från ryggmärgens bakre rad af nervrötter, gå ensamme. De hafva i nervstam- marne omkring riv millimeters diameter, men inuti musklerna utgå de knippvis, och hafva blott går mil- limeters tjocklek. De sluta med att förena sig med muskellibrerna, i hvilka de tyckas ingå på olika ställen af dessas längd. Känseltrådarne, som börja från de bakre nervrötterna, äro vida finare: i bör- jan af öv till sår mill. tjocklek, men i det organ der de sluta hafva de blott gr —rsTv mill. i dia- meter. Dessa löpa ej skilda, utan korsa hvarandra till det tätaste nätverk under hela sitt lopp: 520 Ytterligare bekräftelser och tillägg vid läran om rörelse- och känsel-nervernas olika rötter fin- nas af Magendie, Fror. N. Not. X. 22; samt af Blandin i Ann. Sc. Nat. XI, 1839. Öfver nervsystemets förmåga att uppväcka eontractioner i musklerna framställer M. Hall en egen theori, uti dess Mem. sur la moölle épiniere et sur un syst. de nerfs excito moteurs, Ann. Sc. Nat. 1837, vol. '7,.ps 321: Hans ”Systeme excito- moteur” består af trådar, som ej ligga särskilt, men som hafva en egen del af ryggmärgen till sitt centrum. 'De äro enligt H. ej desamma som de förut kända rörelsetrådarne, men ligga, liksom känseltrådarne oftast inom samma mneurilem med dem. - Förmågan att uppväeka rörelsen säges ej ligga närmast i hjernan, utan i den utill rörelsetrå- dine hörande delen af ryggmärgen. Rörelse och irritabilitet kunna finnas qvar hos djur, sedan hjer- nan är borttagen, men försvinner i ögonblicket då den mot en viss kroppsdel svarande delen af rygg- märgen afskäres. T. ex. ögonlockets blinkning vid yttre vidrörande beror ej af viljan, och kan märkas sedan hjernan är uttagen. H. säger, att de nerver, som han kallar excito-moteurs, förestå alla de omed- vetna nutritions-rörelserna i kroppen, hvilka, enl. honom, ej bestämmas af gangliösa nerverna. Ner- vus Pneumogastricus (vagus) anses vara den stora ”N. excitomotrice” för inre delarne. N. ”trifacial” (faciahis) är af samma natur, och spinal-nerverna innehålla trådar hörande till detta system. (Jemf. Sv. Läk. Sällsk. Årsb. 1838, p. 19) Om hjer- A. Mayer, Prof. Bonn. Die Elementar-or- pansdelar-sanisation des Seelen-Organs, Bonn. 1839, 78 sid. 4:0, afbandlar hjernan och indelas i en filosofisk och en empirisk del. Förf. nekar tillvaron af de rör som Ehrenberg m. fl. funnit utgöra hjer- 521 nans massa och påstår ännu, att den är sammansatt af märgblåsor och fina kulor. (Se Isis 1839, p. 158). Rathke har upplyst beskaffenheten af glan- dula pituitaria. Den bildas tidigt hos foster, ge- nom en instjelpning af huden, från en punkt af svalgets öfre del, i form af en blindsäck. Dennas mynning, åt svalget, afsnöras och sammanväxer inan benbildningen har börjat i cranii botten. I utbildadt tillstånd är den, enligt R. en verklig blodkörtel (ganglion sanguineo-vasculosum). (Mäl- >” lers Archiv 1838, p. 482 och tillägg 1839, p. 227). Man erinras härvid om Rathkes anmärkning öf- ver fiskarnes simblåsa; se förut sid. 207. Bazin yttrar olika åsigter derom 1 en till Fransyska Vetensk. Academien inlemnad skrift om hufvudganglion (Gl. pituitaria). Se Fror. N. Not. 264, Dec. 1839. Fischer framdrager ytterligare bevis att lilla hjernans function är att förestå generationsverk- samheten. = Fror. N. Not. N:o 257, ur Amer. Journ. 1839. Purkinje om gangliösa beståndsdelen af vissa delar af hjernan. Isis 1838, p. 581. Hilton om fibrernas korsning vid öfvergån- gen mellan Medulla spinalis och oblongata, Royal Proceed. 1838, p. 71. Fr. Arnoldi, Annot. Anat. de velamentis cerebri et medullae spinalis; Program; Turici 1838, 25 sid, 4:o, 1 tab. Valentin förkastar den allmänt antagna lä- Om sär- ran, att nutritions-rörelsen skulle bestämmas af ett Lasse särskilt, från Nervus sympathicus utgående gang- liöst nervsystem. Genom de talrika och grundliga undersökningarne af nervsystemet i sednare tider, har man lärt känna förbindelsetrådar mellan N. sympatbicus och alla hjern-nerverna, hvarigenom 522 det synes att den ej står så isolerad, som man van- ligen trott. V. anser densamma allenast såsom den primära, allmänna verteber-nerven, och yttrar be- stämdt, att den, liksom alla andra nerver, utgör en del af det allmänna cerebro-spinala nervsyste- met, samt att hela nutritions-processen, liksom kän- sel och frivillig rörelse, föregår under dettas in- flytande. De trådar, som man ansett för grå ner- ver, hörande till det så kallade gangliösa systemet, visas af honom ej sammanhänga med ganglierne, utan blott med deras slidor, och ej vara annat än cellväfstrådar. Dessa s. k. grå nerver försvinna, enligt honom, innan de hunuit till tarmkanalen m. m., och i extremiteterna hafva inga nerver kun- nat framvisas, som skulle höra till det antagna gangliösa systemet. (Valentin de functionibus Nervorum cerebralium et N. Sympathici, libri 4, Bern 1839, 4:o — samt hans Repertorium 1839, 1840. Jemför härmed M. Halls, nyss förut omta- lade uppsats). Man kan ej undgå att finna denna åsigt bättre öfverensstämma med de icke vertebre- rade djurens byggnad, hos hvilka alla functioner försiggå med ett enda nervsystem, än den äldre läran om ett dubbelt nervsystem hos vertebre- rade djuren. Angående betydelsen af nervus vagus och ac- cessorius , yttrar Mäller, i anledning af Bendz, de consensu inter N. vagum et accessorium, Haynize 1836, att redan Görres, år 1805, tillfölje af dessa nervers läge, ansett dem förhålla sig till hvarandra såsom bakre och främre rötter af en spinalnerv. N. vagus kan anses för en känselnerv och N. acces- sorius såsom rörelsenerv, men båda tyckas hafva något blandade egenskaper. N. hypoglossus är på samma sätt en rörelsenerv, som dock genom för- bindelser med 1 och 2 hals-nerverna innehåller 523 känseltrådar (Mällers Archiv 1837, p. XXV). Röt- terna af N. Accessorius och Vagus bilda hos Del- phinus phoczena en enda, oafbruten rad, och ut- göra tillhopa en enda nerv, enligt Baörs Anatomi af detta djur (se förut sid. 118). Om Retzii upptäckter af nervrötterna m. m. se Svensk literatur. Öfver funktionen af N. vagus och dess grenar har J. Reed anställt experimenter, som de i Edinb. Medic. et Surg. Journal, Apr. 1839; Fror. N. Not. 1839, Aug.; JG 165. NGC: Higg, Anatomisk Undersögelse af den Jacobsonske Anastomose og Ganglion Arnoldi hos Mennesket, Danske Vid. Selsk. Naturv. Afh. VI, genomgår dessa delars struktur hos menniskan och husdjuren, med största utförlighet. Lee om nerverna i Uterus gravidus, Royal Proc. 1839, p.- 189. Carebsalner verna hos Talpa och Sorex be- Nerver skrifvas af G. Pelletan (Mem. sur la specialité "bi ja des Nerfs des Sens, Broch. in 8:o av. pl, enligtVert djur. Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 64). Förf. tror att dessa båda djurslägten ej egentligen kunna se, utan blott urskilja ljus och mörker med sina ögon. Volckmann om nerverna i Grodans hufvud; Möllers Archiv 1838, p. 70. Hvarje nerv beskrif- ves särskilt. N. facialis är en gren af acusticus; glossopharyngeus och accessorius innehållas i vagus; första halsnerven tjenar såsom hypoglossus. J. v. Möller, om nervsystemet hos Myzxinoi- derne, Berl. Bericht 1838, p. 16. Schlemm och D'Alton om nervsyst. hos Petromyzon, Möllers Archiv 1838, p- 262: Bazin om Fiskarnes nervsystem, Institut 1839 N:o 292. 524 Sinnes- Leuckart anförer att ögat hos Spalax ty- a 2 ligger i en stor körtel utan muskler och utan ciliar-nerver; samt att det hos Trichechus Ros- marus saknar ganglion ophbthalmicum. Isis 1839, pag. 869. Henle beskrifver byggnaden af Retina, Isis 1839, p. 868. Brewster om strukturen af ögats erystallins, Philos. Trans. 1836, p. 35. Bazin, om Ganglion ophthalmicum hos fiskar- na, hvilket verkligen finnes hos dem, se Revue Zool. 1839, p. 252 och Institut 1839 (ur Soc. Philomat. de Paris, 13 Juli). Volckmann förklaring af några synphano- men, Muöll. Archiv 1839, p. 232. Pappenheim vom Baue des häutigen Laby- rinths, 2:te Beytrag, Fror. N. Not. 1839, Mars; N:o 1943; slut ibd. N:o 195. FREE Det välbekanta fenomenet, att vissa djurs, t. sande 1 es . . nes mörkret. ex. kattornes ögon lysa i mörkret, förklaras af Hassenstein endast uppkomma genom återkast- ningen af ett yttre ljus, från ögats tapetum lucidum. Det märkes aldrig i fullkomligt mörker, men om blott ett svagt yttre ljussken, t. ex månsken, ge- nom en springa, tillkommer, så märkes det. Has- senstein de luce ex quorundam animalium ocu- lis prodeunte, atque de tapeto lucido, Jenx 1836, 4:o. Isis 1837, p. 514. — En afhandling öfver samma ämne af Trinchinetti, finnes uti Il Po- litecnico 1839, p. 355. Föröfrigt anföras strödda afhandlingar om de lägre djurens nervsystem och sinnes-organer förut, under djurklasserna. EA, 525 8:o VÅRME-, LJUS- och ELECTRICITETS- fenomen hos djuren. Becquerel och Breschet meddela sina ob- servationer på temperaturen af animala väfnader och fluida, och jemföra den hos olika delar af samma djur, samt hos samma del af olika indivi- duer. Medelst den elektro-magnetiska verkan på fina magnet-nålar, gjorda af stål och koppar, samt införde i de arteriella och venösa stammarne, be- stimmes arteriella blodet hos medelstora hundar vara 19,01 C. varmare än det venösa. Ann. Sc. Nats Väl; p394 och IX, pe R71. Öfver Insckternas temperatur har Newport anställt undersökningar af värde. Han har funnit att ej blott de arter som lefva i sällskap, utan alla insekter, hafva en egen värmegrad, som är olika med den i det omgifvande medium, och till en del högre än dettas; vidare, att olika individer af sam- ma art visa olikheter i detta afseende, och att sam- ma individ, under olika utvecklingsgrad, har olika temperatur, så att larven alltid har mindre värme än imago. Den högsta temperaturen finnes hos de Hymenoptera, som lefva i sällskap (.Bi &c.). Hos dessa bar larven vanligen 2 å 4, imago 3, 8 till 10 Fahbrenh. grader högre värme än luften. Hos Musca uppgår denna högre värme, hos larven till 13, hos imago knappt öfver 24? Fahr. Pupan har alltid lägre värmegrad än både larv och imago, eller vanligen nira lika med luftens. Härigenom synes temperaturen stå i ett direkt förhållande till rör- ligheten och den deraf betingade större respiratio- nen, hvilket bliv fullkomligen tydligt deraf, att hkyarje individs värme ökes vid dess starkare rö- relser. Under sömnen, som hos de flesta insekter är långvarig, är temp. vida mindre än under de- ras vakande tillstånd. Med ökad värme följer all- Djurs värme. 526 tid starkare och hastigare pulsationer i ryggkärlet. Ett af de märkvärdigaste fakta är, att insekterna synas kunna efter behag höja sin temperatur ge- nom förökande af respirationen. Bien göra detta för att meddela värme åt larverne genom den väl- bekanta surrningen eller hastiga dallrande rörelsen af thorax och vingar. Om vintern, då de sitta stilla, kan man inom några minuters tid höja temperaturen i bikupan flera "grader, genom att oroa dem, så att de börja röra sig och surra, hvarigenom respirationen ökas, och värmen tillta- ger. (Philos. Trans. 1837, p. 259. Brewsters Jour- nal XI, p. 189. Isis 1838, p. 103). King Obss. öfver temperaturen hos djuren, växterna och jorden i nordligaste delarne af Ame- rika, gjorde under Backs expedition; Jamesons Journ. XXI, p. 150. Foglarne hade mest 109? F., mammalia 4102, fiskarna 36, vid 12—15? Fahr. lufttemperatur. Eydoux och Souleyet om temperaturen hos diverse djur, observerade under la Bonites resa kring jorden; Ann. Sc. Nat. 1838, vol. IX, pag. 190. Weber har anställt försök öfver djuriska kroppsdelarnes förmåga att leda elektriciteten, af hvilka upplyses, att djurämnen öfverhufvud leda den blott 10 å 20 gånger lättare än distilleradt vatten, och att de således kunna anses för dåliga ledare ; samt att äfven nervernas ledningsförmåga är ganska ringa i jemförelse med metallernes. Kop- par ledde nemligen elektriciteten 6865 millioner gånger lättare än vatten, så att en koppartråd af 6865 millioner millimeters längd, eller ungefär 3 af afståndet mellan jordens pol och 2equator, leder den hka starkt som en lika tjock vattenkolonn af en millimeters (5; tums) längd. rer 527 Matteucci har gjort en mängd försök: på Torpedo , hvilka gå ut på att visa en fullkomlig analogi mellan nerv-verksamhet och elektricitet. Hos den elektriska rockan blir den märkbar i form af ett elektriskt slag, endast derigenom, att ett spe- ciellt organ finnes, hvaruti den af nervernas verk- samhet betingade elektriska strömningen uppsamlas. (Linari och Matteucci, Institut N:o 167, 1836. Matteucci i Bibl. Univ. de Geneve Nov. 1837, aftryckt i Ann. Sc. Nat. vol. VIII, p. 193. — Vi- dare i Fror. Not. 1839 Febr. IX, 9. Undersökningar af Torpedos electro-kemiska egenskaper, af Pater Linari, Professor i Physiken i Siena, Fror. Not. IX, 15. Faraday, om Gymnotus electricus , ibd. IX, 11, p. 170 miscell. Elektriska apparatet kunde tagas bort och fisken lefde lika bra som förut. Ofver hafvets lysande utgaf Ehrenberg ett Fale arbete: Des leuchten des Meeres, Berlin 1835, ÅTTA oc som fullständigt förklarar detta fenomen. Det'iurs Iy- uppkommer allenast genom organisk verksamhet , ochallmänhet. hufvudsakligen genom lägre djur, hvaraf många äro mikroskopiska, som i lefvaude tillståndet äga förmågan att gifva ett ljus från sig, liksom lys- masken på land. Vid Helgoland hade E. obser- verat, att detta sken hufvudsakligen uppkom af en nästan mikroskopisk Acaleph, Noctiluca eller Mam- maria scintillans, som i oändlig mängd uppfyllde vattnet. Hos de flesta af dessa lysande djur synes skenet utgå från äggstocken ”). I sammanhang +) Referenten har åren 1827 och 4828 haft tillfälle att be- trakta detta sköna skådespel i Atlantiska och Indiska haf- vet, samt trott sig finna att största massan af ljus sprides af små Crustaceer; att några af dessa lysa med rödaktigt, an- dra med blåaktigt, men de flesta med gulaktigt sken, och att detta sken af några arter synes om dagen, vid lugnt väder, i fartygets skugga. Vid Cap var hafvet uppfyldt af 528 härmed afhandlas äfven de lysande djur, som före- komma på landet (Lampyris, Elater m. fl.). Surriray om hafvets lysande (genom Nocti- luca, som beskrifves) i Guérins Mag. 1836. Dunal om samma ämne, Institut 1838, p. 43. F. Bennett om hafvets lysande mellan tro- pikerna Zool. Proc. 1837, p. 1. G. Bennett mera om samma ämne ibd. p. 51: Djurs nn- J. F. Goddard omnämner, i Zool. Proc. Kong oc OA p. 109, några af honom gjorda försök med Bär ljus CJUTS undersökning vid polariseradt ljus, och säger, att en mängd genomskinliga delar af djur, såsom ”fiskögon, epidermis och sectioner af menniskans tänder, naglar, fiskars ben” och ”genomskinliga mygglarver” (af Corethra) i hög grad äga förmå- gan att polarisera ljuset. Detta är allenast en kort notis, af hvilken ej mycket om sjelfva ämnet kan inhemtas; men Ref. känner, genom meddelande af Prof. Chr. Boeck i Christiania, som i flera år sysselsatt sig med dessa undersökningar, att då genomskinliga djur- ämnen under mikroskopet undersökas vid ett, ge- nom turmalinskifvor och andra polariserande äm- nen fallande ljus, frambringar detta olika grader af genomskinlighet och olika färger, hos hvar och en af de olika djuriska texturerna, t. ex. muskler, nerver, m. m., så att äfven de minsta djurens or- ganer genom detta medel kunna igenkännas, och med vida större säkerhet rätt bedömmas, än genom något annat, och att det således lofvar blifva af ett oberäkneligt värde för zoologi och fysiologi. 9:0 ett litet, nästan klotrundt djur (månne ägg?) af +—+ mil- limeters diameter, hvilket liknade Ehrenbergs Noctiluca, och spridde ett svagare sken än Crustaccerne. 529 9:0o ALLMÄN LITTERATUR för anatomi och fysiologi. Joh. v. Möllers Handbuch der Physiologie des Menschen, stor 8:0, Coblentz 1838, 3:dje uppl. af första bandet samt 2:dra bd:s första och andra afdelning, är ett hos oss allmänt bekant arbete. Det innefattar en utförlig fysiologi för hela djur- riket, och är utan tvifvel det yppersta arbete som någonsin ' utkommit öfver denna vetenskapsgren. Slutet (II Bds 3 afd.), som ref. ännu ej sett och som skall innehålla generations och utvecklings- läran, är utgifvet innevarande år. (Pris för hela arbetet 8 Thl. 14 gr.) R. Wagner, Lehrbuch der Physiologie, Er- ste Abth., Leipz. 1839, 9 ark (1+ Thlr.) innehåller generations och utvecklingsläran , till större delen efter Förf. egna ypperliga undersökningar. J. R. Bischoff, Grundzäge der Naturlehre des Menschen, 8:0, 1—53:te Abth., Wien 1837—38, complett; 38t ark, (23 Thlr). Afhandlar alla äm- nen som stå i sammanhang med menniskans natu- ralhistoria. (Se Isis 1839, p. 230). Gurlt Lehrb. der Vergl. Physiologie der Haus-Säugethiere, Berlin 41837, 8:o, 376 sid., 3 tab. (2+ Thlr). Thom. J. Aitkin M. D. Elements of Phy- siology &c. Edinb. 1839, 12:0. Dugés, Traité de Physiologie comparvée de I'homme et des Animaux, Paris chez Bailliere, 1838—9, 3 vol. 8:o (24 Frances); synes, enligt an- mälan i Ann. Sc. Nat. XII, p. 376, vara ett full- ständigt arbete öfver fysiologien, ungefär efter lika plan som Möllers. Den för sma grundliga undersökningar kända författaren. dog straxt efter arbetets fullbordande, så att de två sednare delar- Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. " 34 Böcker. 530 ne blifvit tryckte genom en af hans vänners för- sorg. — Fr. Cuvier hade lemnat det jordiska inan han hunnit fullborda ett arbete af samma beskaffenhet. Magendie, lecons sur les phénoméå&nes phy- siques de la vie, 3 vol. 8:0, Paris 1838; öfversigt af innehållet lemnas i Ann. Se. Nat. vol. IX, p- 63; afhandlar hufvudsakligen blodomloppets feno- mener, och den tryckning som blodet lider : ådrorna under olika tillstånd och inflytelser. Förf. anser sig halva kunnat, genom ett af Poiseuille uppfunnet instrument, afmäta verkan på circulatio- nen af olika slag af sensationer, och uttrycka dem i millimeter af qvicksilfver-colonnens höjd. L. Auzoux Lecons d'Anat. et de Physiol. ou descr. succincte des phénoméånes physiques de vie dans homme et les diff. classes d'animaux, å FPaide de VP'Anat. elastique. Paris 1839, 8:0. Dutrochet, Mémoire pour servir å Phistoire anatomique et physiologique des vegetaux et des animaux, Paris 1837, 2 vol. 8:o (184 sid., 30 pl.; 24 Francs); sammanfattar Auctors förra arbeten i samma ämnen med talrika nya tillägg, enligt Ann. Sc. Nat. vol. VII, p. 189. G. R. Treviranus, Beobachtungen aus der Zootomie und Physiologie; nach dessen Tode her- ausg. von L. Ch. Treviranus, 4:o. Första delen Bremen 1839. Innehåller ett stort antal nya af- handlingar af den utmärkte författaren, hörande till de vertebrerade djurens anatomi; bland annat flera öfver genitalia hos pungdjuren, mullvad, igel- kott, m. fl., samt om blodomloppet. G. Cuviers Vorlesungen uber Vergl. Ana- tomie, ny upplaga, utgifven af Fr. Cuvier, G. 1. Duvernoy och Laurillard, öfversatt på Tyska VESPA 531 af Duvernoy, första Bandet, Stuttgard 1838 och 9; 8:0 (23 Thl.). A. Mayer, Analecten fär Vergl. Anatomie, 2:te Sammlung, Bonn bey Weber 1838, 4:0, 72 sid. 1 tab. Innehåller vigtiga bidrag till märk- värdigare djurs anatomi, t. ex. Struts-arterna, Ka- melerna, Björn, Bradypus, Myrmecophaga, Phoca. Prof. C. E. Bock, Anatomisches Taschenbuch, 397 sid., stor 16:0, Leipzig 1839 (1+ Thlr.), är en utmärkt väl redigerad handbok öfver menniskans anatomi, som fullständigt, men i största korthet, upptager alla kända, äfven mikroskopiska, delar af kroppen, och derjemte lemnar en öfversigt af struktur-läran (Histologien). För hvarje del lem- nas inga vidlyftiga, ofta föga upplysande beskrif- ningar, utan blotta diagnoser i systematisk form; t. ex. för musklerna anföras blott deras fästen, hvilket är alldeles tillräckligt i en bandbok. Jag har ej sett någon annan bok, som inom så litet omfång meddelar en så klar öfversigt. Genom upptagandet af alla specialiteter är den högst pas- sande vid dissectioner. D:r L. Mandl, Anatomie Microscopique, folio, Paris chez Bailliere, börjad 1838, beräknad till 25 livraisons med 52 plancher. Genomgår or- ganernas struktur, först historiskt, med utförliga utdrag af alla de förnämsta Auctorernes skrifter, och återgifvande af deras figurer; sedan framställes Förf:s egen mening (Enl. Ann. Sc. Nat. X, 1838, p- 366, hvarest utdrag lemnas). A1:re Serie, Tis- sus et Organes; Livr. 1 muscles, 2 nerfs. — 2:me Serie, Liquides Organiques; livr. 1 sang, 2 pus et mucus. oSchwann Microscopische Untersuchungen täber die Ubereinstimmung der Structur und Wachsthum der Thiere und Pflanzen, Berlin 1839, 8:0, 276 532 sid. 4 tab. — Utdrag deraf: Theori för djuriska cellebildningen, se Fror. N. Not. X: 15, 16. Afhand- Philip, uber die Kräfte von denen bey den lingar. vollkommenen Thiere die Lebensfunctionen abhän- gen; Fror. N. Not. IX, 16, ur Bibl.” Univ. de Ge- neve N:o 34, Oct. 1838. Barry om enheten i djurens byggnad, utveckl. af Embryo &c., Jamesons Journ. XXII, p. 116. Bishop, undersökning af menniskorösten, Brewsters Journal IX, p. 201. Phreno- Azais, de la Phrénologie, du Magnetisme et logi: de la Folie, Vol. 1, 2, Paris 1839, 8:0. Ad. Garnier, la Psychologie et la Phreno- logie comparées, Paris 1839, 8:0. Många uppsatser öfver Phrenologien finnas i Il Politechnico 1839. Ksp r.533 Zoologiska Arbeten af Svenska Författare, utgifne åren 1836 t. o. m. 18407”). Vid anmälandet af den inhemska litteraturen har jag gått ett år längre framåt än uti öfversig- ten af den utländska, hvilket blifvit nästan mnöd- vändigt, då utarbetandet och tryckningen af denna berättelse ej kunnat slutas förr än efter medlet af ar 1841. Några, år 1836 utgifne, inhemska skrif- ter, som redan finnas upptagne i förra årsberät- telsen äro här utelemnade. ETHNOGRAFI. — S. Nilsson, Skandina- Nilsson, sg va berdinigr de : Skandina- viens Ur-invånare, elt försök i comparativa ethno-riens Ur- grafien, 4:o med plancher, hft. 1, 1838; — hft. 3, invånare. 1839, Christianstad, på författarens förlag, fortsättes, (de 3 utkomna häftena tillhopa 53 R:dr B:ko). I sammanhang med Skandinaviens fauna har Förf. velat göra sig reda för de menniskor, som tid efter annan bebott norden; men då knappt några histo- riska underrättelser voro att tillgå, öfver de äldste, eller landets ur-invånare, måste upplysning sökas om dem på annat sätt, nemligen genom en rent naturhistorisk forskning, efter samma grunder som de, hvarigenom man söker att vinna kännedom om de djur och växter, hvilka bebott jorden före den +) För det nära sammanhangets skull bar jag riktat Svenska litteraturen med de zoologiska afbandlingar, som föredrogos af våra Skandiuaviska landsmän, vid naturforskarnes möte i Götheborg. Ifall det ej varit stridande mot den i de före- gående årsberättelserna följda planen, skulle jag önskat att här, på ett ställe referera hela den Skandinaviska zoologiska litteraturen. Förhandlingarne vid mötet i Köpenhamn lära ännu ej vara färdigtryckte. 534 nuvarande skapelsens tid. Förf. har nemligen un- dersökt de eranier, som finnas qvar i jorden efter dem, de äfven i jorden funna verktyg af sten, metall, ben m. m., samt de grafvar, som ofta in- nesluta dessa lemningar, och genom en samman- ställning af alla dessa faeta, samt genom jemförel- ser med nu lefvande menniskoracer och deras hus- geråd, kommit till resultater som äro i hög grad tuillfredsställande. Med dessa undersökningar har han förenat en historisk forskning uti våra äldsta sagor och urkunder samt inom den bland allmo- gen lefvande traditionens område, hvarigenom den på förutnämde sätt vunna kännedomen blifvit be- kräftad och vidare upplyst, samt vår historia er- hållit en etbnrographisk basis, sådan som den al- drig förr har ägt: De allmännaste resultaterna äro ; korthet följande. Landets äldsta invånare hafva varit Lappar, som samtidigt med Renen, Uroxarne, Bäfvern m. fl. bebott Skandinaviens sydligaste del. De kände ej bruket af metaller, utan de yxor, knifvar m. m., af flinta och andra stenarter, som finnas i jorden, hafva varit deras dagliga husgeråds- och jagt-redskap; dessa verktyg hafva hos dem ej varit beräknade på utförandet af krig eller religiösa ceremonier. . Dessa Lappar hafva blifvit undanträngde och utrotade af våra förfäder, de invandrande Gö- therne och Svearne, men de bibehöllo sig dock länge spridde, undertryckte och undanträngde till berg och skogar, utan att äga någon betydlig gemen- skap med sina besegrare, och dessa lemningar af Lapparne i södra provinserne äro den gamla sa- gans Troll och Dvärgar, hvilka, sedan de voro utrotade, af traditionen blifvit ombildade till my- thologiska, knappt kroppsliga varelser. Genom fort- sättningen af arbetet kunna vi hoppas att få del af Förf:s åsigter af de, före Göthernes tid invan- ES ONES SISTA I SS FOR Att NAR Inn ns an An aan on ar aA 535 drade Celtierne, som han hittills i mera korthet omnämner. Jag bör blott tillägga att de olika stenredskapernas bruk och förfärdigande på ett högst tillfredsställande sätt upplyses. Om några olika åsigter af de nordiska ur- invånarnes skallar, se Kröyers Tidskrift, 2, p- 81, ur Dansk Folkeblad. J. Hedenborg, Turkiska nationens seder och Heden- bruk, 4:0, i häften af 4 pl. med text, Stockholm , tusfiska Doct. Brandelii förlag; hft. I, 1839; hft VIS "1840; Nationen, (å 1 B:dr B:ko pr häfte). Innehåller talrika un- derrättelser om de för oss föga bekanta Turkarne, och kan på denna grund här uppräknas. Plan- cherne föreställa mest klädedrägter. ZOOLOGI I ALLMÄNHET. — En öfversigtwikström af Stockholms-traktens Fauna lemnar Prof. Wik- $tock- ström, i iuledningen till sin Stockholms Flora, Fauna. tryckt 1839. Den omfattar alla djurklasser, men gör endast anspråk på fullständighet i ansende till Vertebrat- och Mollusk-klasserna; af de öfriga om- nämnas blott några få, de allmännaste eller märk- ligaste arterna. Deruti uppräknas: af Däggdjur, 26 arter, hvaribland Elg och Lodjur. — Foglar, 161 arter, nemligen: Altrices: 92 ständige och 14 tillfällige. Przecoces : 23 ML:NOR — S:a 115 ständige och 46 tillfällige. Bland reguliert förekommande vadare och vatten- foglar saknas, på det område af en mils radie, som Förf. beskrifver, flera hvilka allmänt finnas på få mils afstånd, t. ex. Charadrius hiaticula, Tringa alpina, Colymbus septemtrionalis. 536 Af Amphibier 12 arter, hvaribland Coluber levis. Bland dessa 12 äro dock upptagne tre arter af Huggormar och Linnés Rana rubeta. — Fiskar 47 arter, nemligen: Acanthopt. Marini 7, lacustres 6, S:a 13. Malacopt. — 7, — 2225 RA Syngnath,Petrom.— = 2, — Seaton tb, BA — Mollusca: Puolmon. 45, Pectinibr. 5, Conch. 9; S:a 59. Bland Zoophyta uppräknas Hydra, Spongia fluviatilis och Alcyonella. Nilsson Af Nilssons Illum. figurer till Skandinavisk Na PFauna äro utkomne häftena 18, 19 och 20; det sistnämda år 1840, hvarmed andra bandet af detta utmärkta arbete är afslutadt. Uti detta sednare . band äro 18 däggdjur och 90 foglar beskrifna, samt ett ungefär lika antal afbildade; en liten olik- het mellan planeher och text uppkommer derige- nom, att de beskrifningar som saknades i förra bandet blifvit intagne uti detta. Båda de utkom- na banden innefatta nära 3 af alla, inom Skandi- navien kända, däggdjurs- och fogelarter. Deruti äro upptagne så väl landets ständige djuriske in- vånare som de, hvilka tillfälligtvis blifvit här träf- fade, och bland dessa sistnämda innehålla de tre sednaste häftena: JLanius minor, Gracula rosea, Falco cineraceus och Sterna Cantiaca. - Bland an- dra märkliga djur finnes deruti en steril Orrhöna , som antagit tuppens stjertform, afbildad och be- skrifven. Ny figur lemnas af den art Kespertilio, som i ett föregående häfte varit ansedd för Ty- skarnes V. Kuhlii; den erhåller nu namnet Z. bo- realis , såsom varande en ny art (jemf. förut pag. 62). Af Svenska Phocaceer erhålla vi här figurer af Halichoerus Grypus, Phoca annellata och Ph. 537 groenlandica , bland hvilka de två förstnämde äro mästerligt utförde, och i sammanhang med dem lemnar Förf. en öfversigt af alla kända Phocaceer. MASTOLOGI. — En öfversigt af Phocaceerne Nilsson bade Prof. Nilsson lemnat uti Vet. Ac. Handl. 1837 ,phocaceer. Pp. 235, innefattande en systematisk indelning af genera, med anförande af arternas namn, till ett antal af 13. Förf. anser de två bakre kindtän- derna för att motsvara hundarnes knöltänder, och den främsta, för att motsvara en dens spurius. De två öfriga, nemligen den 3:dje och 4:de bak- ifrån, kallar han egentliga kindtänder, och efter dessa indelas familjen sålunda: 1:o Egent]l. kindtänderna med 2 rötter. Stenorhynchus (1 art, S. leptonyx). Monachus (1 ,, M. mediterraneus). Phoca (4 » de Skandinaviske). 2:o Egentl. kindt. med enkel rot. Halichoerus (1 >» H. Grypus) Trichechus (1 ,, T. Rosmarus). Cystophora (2 arter). Otaria ERETRSD Uti det nyss förut omtalade arbetet lemnas beskrif- ningar af alla dessa arter, med förändring af nam- net Monachus mediterraneus till Pelagius Monachus, efter Fr. Cuvier, samt tillägg af Phoca caspica, som lefver i Caspiska hafvet. Här erhålla vi äfven underrättelse om en varietet af Ph. annellata, som lefver i Baikal. Genom dessa arbeten hafva vi fått en klar öfversigt af en bland de, genom dåliga beskrifningar, mest invecklade familjerna af dägg- djurs-klassen, och hafva lärt känna 14 säkra arter, i stället för 40 eller flera ovissa namn. 538 Fåhr:ens Statsrådet O. J. Fåhreus beskrifver, uti Ve- narne hostenskaps Academiens Handlingar 1839, p. 222, det Myopota- högst ovanliga läget af spenarne hos Myopotamus mus. Retzius, magen hos Lemmus. Coypus. De sitta nemligen 1; tum ofvanföre si- dans medellinie, och således mera på djurets rygg än på dess buksida, hvilket är alldeles ensamt i sitt slag bland de bittills kända djuren. Ref. har efter tryckningen af nämde”afhandling haft tillfälle att förvissa sig om detta märkvärdiga förhållande på det beskrifna exemplaret, som Herr Statsrådet erhållit från Montevideo, och som nu förvaras på zoologiska Museum i Götheborg. Spenarne äro dolde af hår, hvilket troligtvis varit anledningen att de ej förr blifvit sedde, ehuru, ett så stort antal hudar af detta djur blifvit förde till Europa, att, enligt uppgift i samma afhandling, under år 1831 importerades nära 43,900 stycken, blott till England. Byggnaden af magen hos de inhemska arterna af Lemmus (Hypudzeus Nl) finnes beskrifven af Prof. A. Retzius, och afbildad i Vet. Ac. Handl. 1839, p. 120. Olikheterna äro i sanning ganska betydliga; i synnerhet utmärker sig fjell-lemmeln genom sin tunna och föga sammansatta mage, som ytterligare rättfärdigar dess nyligen gjorda afskil- jande såsom eget genus, Myodes Pallas. Hos alla tre är magen, genom en insnärjning eller list de- lad i 2 rum, nemligen en större, blind cardial- säck, liksom våmben hos pecora, och en mindre, körtelrik pylori-afdelning. Denna sednare har nära pylorus två små afdelningar, eller påsar. Oeso- phagus slutar med en idislings-ränna, liksom hos pecora, hvilken går rakt emot pylori-delens gräns, och det synes härigenom ej otroligt, att en idisling skulle förrättas af de växtätande gnagarne. Hos Fjell-lemmeln är magen högst tunn och skör, med ESSEN AG 539 föga utvecklade glaudler, ohetydlig insnärjning och otydliga pylori-påsar. Det fasta epithelium går ej öfver gränsen mellan de båda hufvud-afdelningarne. -— H. Arvalis har stark insnärjning och tydliga pylori-påsar. Körtlarne äro starkt utbildadei form al 2 stora arex i pylori-delen, och det fasta epi- thelium bekläder hela magen, med undantag af des- sa två arex glandulose. — Hos H. Amphibius äro delningarne starkast, och idislingsrännan är betyd- ligt längre än hos de två öfriga. Körtelbildningen är äfven starkast utvecklad, så att den intager nästan hela Pylori-delen, med undantag af 2 fläckar, hvarest det fasta epithelium öfverskrider gränsen mellan magens två hufvud-delar. Så stora olik- heter måste nödvändigt antyda en betydlig olikhet i sättet att lefva. Prof. Eschricht i Köpenhamn meddeladeEschricht, vid mötet i Götheborg de af honom och D:r Ib- DAR sen gjorda undersökningarne öfver Delphinernas Fkn och Phocaceernes kärlsystem. Ett kort utdrag fin- nes i detta mötes förhandlingar, p- 135. De be- kanta arteriella plexus i thorax och ryggmärgs- kanalen hos Delfinen slutas i 2 enkla arterer, som gå långs ryggraden in till hjernan. Utvidgningar- ne på Venerna innehålla transversella, contractila trådar, som Förf. tro tjena till att med styrka drifva blodet till hjertat då dykningen slutar. J. S. Billing, Undervisning i hästkännedom Billing, för korpralskolorna vid kavalleriet &c, 48 sid. 12:0,UPPo!ogi Stockholm 1837. Detta lilla arbete är i största korthet affattadt, och innehåller hästens beskrifning, dess tänders förändringar efter åldern, termini för färgen, hofbeslaget och öfversigt af hästens sjukdo- mar, med så mycken fullständighet att den kan tjena såsom en god minnesbok för hvar och en som vill lära känna detta djur. -— Samma ämnen Svenska djuren. 540 framställes med utförlighet' uti författarens ”Grund- linier till Hippologi, eller kunskap om hästens bygg- nad, natur och behandling”, 391 sid. 8:o med 4 pl., Stockholm 1836, hvaruti dessutom hästracerne, ana- tomien m. m. afbandlas. En öfversigt af de nor- diska hästracernes form och skaplynne från samma hand, skulle blifva ett ganska upplysande bidrag till detta djurs naturalhistoria. ”Svenska djuren med figurer, skurne i träd, ett sällskap till Almanachan”, 282 sid. 16:0, Stock- holm 1839 (utan författarens namn) är en omtryck- ning af ett, år 1817, i 8:o utgifvet arbete, som upp- tager de flesta Svenska däggdjurs naturalhistoria, efter andra författare, och kan utgöra en nyttig och nöjsam läsning för barn. Många förekom- mande vetenskapliga misstag äro lätt rättade genom jämförelse med Nilssons fauna. v. Wright ORNITHOLOGI; HERPETOLOGI. — Det sg af bröderna v. Wright utgifna plancheverket, Svenska Foglar, har blifvit fortsatt med häftena 28—30. Det öfverträffar, i figurernas trohet, alla andra, både inhemska och utländska arbeten, som jag haft tillfälle att se, ty ej allenast färgen och yttre formen, samt fötternes och näbbets yttre be- klädnad äro utmärkt väl återgifne, utan äfven fjä- derbyggnaden framställes sådan, som den verkligen är hos hvarje fogel, i den för planchen valda ställ- ningen, i hvilket afsende nästan alla andra fogel- plancher visa oriktigheter. — 180 plancher äro nu utkomne som innefatta öfver hälften af våra fo- gelarter. (Häftet å 23 R:dr B:ko inneb. 6 pl: med fogelns namn, kön, drägt och anvisning på storle- ken, utan text. : 541 M. Körner, Skandinaviska foglarne, lithogr. Körner col. figurer med namn utan text, i ganska mycket i rg förminskad skala, 5 å 6, eller flera, af närslägtade arter på en planche; utgifvas i häften af 6 pl. 4:0, å 2 R:dr B:ko. Hittills äro utkomne 6 häften, nemligen det första 1837, det 6:te 1841. Plan- cherne äro så numererade, att då arbetet blir fär- digt, får man en systematiskt ordnad följd af alla arterna. Hittills äro 154 arter, eller något öfver hälften, afbildade, och hela arbetet blir färdigt med 10 häften. Plancherna få ett vackert utseende ge- nom sammanställningen af de många små och nätta figurerna. ; J. Ad. af Ström, Svenska foglarna, 100 sid.ström Sv. 12:o med 9 pl. af W. v. Wright, Stockholm 1839, Foslar. upptager ej blott de Svenska, utan alla Skandina- viska fogelarter, med ganska korta kännetecken, och är ämnad att tjena såsom en fickbok vid ex- cursioner. Slägtkaraktererna utgöras hufvudsakligen af de 83 figurerna, som, utmärkt vackert och tro- get, föreställa näbbarne af alla genera. Här fin- nas, för första gången, de ovissa eller blott acci- dentellt i Skandinavien förekommande arterna, af- skilde, och särskilt beskrifne i ett bihang. De i texten uppräknade utgöra således landets verkliga fogelfauna; det vore önskligt att faunister alltid ville följa samma - principer. Enligt Ref:s åsigter borde dock, utom de här uppräknade 29 namnen, än vidare afskiljas följande, nemligen: Loxia bifa- sciata , Sylvia Tithys, S. arundinacea, och tills- vidare, Ånas ferina, Procellaria glacialis savat kan- hända ännu ett par andra arter af vattenfoglar. Det har efter bokens utgifvande blifvit bekant att Tringa platyrhyncha och Alauda alpestris kunna uppräknas såsom verkligen Skandinaviska arter. Linnés Corvus Caryocatactes, eller Nilssons Ca- 542 ryocatactes guttatus, har här erhållit namnet Cor- vus guttatus, och Bombycilla garrula föres, liksom i Linnés arbeten, till slägtet Ampelis. Nilsson; S. Nilsson beskvifver en tam Anka, som re antagit hannens färger, i Förhandl. vid Sk. Naturf. möte i Götheborg, p- 133. EEE Referentens afbandlingar om Corvus umbrinus uppsatser, från Afrika och om Foglarne vid Calcutta äro för- ut omnämde, sid. 146 och 151, samt den i sednare afbandlingen förekommande öfversigten af slägtet PREV sid. 174. Högberg, Svenska colorerade Sogelägg, af J. D. Hög- fogelägg. berg (enligt underskriften på dedicationen), 4:o FR häftet, Stockholm 1840, af 4 blad text och 4 plancher. Innehåller figurer af 19 fogelarters ägg, nemligen dem som varit Förf. bekante af rof- och kråkartade foglar, med numror, som hänvisa till texten, hvilken i korthet angifver fogelns lef- nadssätt och förekommande, samt boets form. Fi- gurerne, som utgöra hufvudsaken i arbetet, synas vara temligen troget utförde. Det hela skulle blil- va färdigt i 6 å 8 häften; subskribtionspriset är 1 R:dr 16 sk. B:ko för hvardera. FR, Vid mötet i Götbeborg 1839, meddelade Prof. fibie. Nilsson en öfversigt af Svenska Amphibierna , samt löftet om deras utförliga afhandlande, i en snart utkommande = fortsättning af Skandinavisk Fauna. Uti mötets förhandlingar, sid. 137, rg ar- terna, till ett antal af 17, hvaribland 3 (119) äro Batrachier. De äro följäriiker Lacerta agilis, Hyla arborea, Bufo vulgaris. Zootoca vivipara, Rana temporaria, — calamita. Anguis fragilis, — , esculenta, — viridis. Natrix vulgaris, Bombinator igneus, Triton cristatus. — - levis. Pelobates fuscus, — - punctatus. Vipera berus, — — alpestris. —- ANA ENA 543 Dessutom nämnes der en hos oss utdöd sköld- pDens. padda, hvilken Förf. sedan utförligt beskrifvit i gör Vet. Ac. Handl. 1839, pag. 194, med figurer. padda. Dalman hade beskrifvit två, vid bänslgg MrDtege i Östergöthland funna exemplar, och Niläsox här sjelf, på olika ställen i Skåne, funnit 2:ne exem- plar, hvilka alla befinnas tillhöra samma art. De komma ganska nära Emys lutaria, som ännu fin- nes lefvande ända upp till Preussiska staterna, och anses af Förf. utgöra en varietet af denna art, som bebott södra hälften af Sverige samtidigt med Lap- par, Renar, Uroxar, m. fl. Ett af de funna ska- len är 8; tum långt, eller lika med de större exemplar af samma art som nu förekomma i Ita- lien, och vida mera än de största som nu lefva i Tyskland. Arten har således aftagit i storlek un- der den historiska verldsåldern, liksom de gräsätan- de däggdjuren. Vid samma tillfälle föredrog Prof. Reinhard treinhardt från Köpenhamn en beskrifning af giftkörteln hos 8iftorgan en WVaja (Causus rhombeatus Wagler) från Guinea. orm. Den utmärker sig genom en ovanlig längd, så att den sträcker sig bakåt, mellan musklerna och hu- den, ända till trakten af 19:de vertebern. Flera ganska lärorika anmärkningar öfver hufvudets ben hos ormarne, framställas i sammanhang dermed. ICHTHYOLOGI. — Plancheverket: Skandi- wright , naviens Fiskar af Wright, Fries och Ekströms och (se förra årsb., p.- 170) har blifvit fortsatt med vå Akaodin. häften år 1837, och två 1838. Sedan Prof. Fries, ”" till stor förlust för zoologien i vårt land, med döden afgått i April 1839, har Referenten öfverta- git hans andel i redaktionen af detta arbete, och besörjt utgifvandet af 6:te häftet år 1840. Arbetet 544 fortsättes efter den förut följda planen, med tillägg af en latinsk öfversättning för utländningar, men flera omständigheter hafva inträffat, som hittills hindrat utgifvandet af det nästan färdigtryckta 7:de häftet. Uti de nu utkomna 6 häftena äro 42 fisk- arter upptagna. (Häftet af 6 color. pl. med 4 ark text; inom Skandinavien å 4 R:dr B:ko, samt 12 sk. B:ko tillökning då latinska texten åstundas; utomlands å 3+ Thlr. med båda texterna. — Pri- set är jemt hälften då ocolorerade plancher tagas). Schager- N. O Schagerström, förteckning på fiskarne ström, £f-vid Landskrona, Physiogr. Sällsk:s Tidskrift 1, p- Landskro-286 och 291; uppräknar 55 fiskarter, som blifvit funna i sundet vid Landskrona och i sött vatten i trakten. - Synonymi och locus anföras vid alla, och särskilt beskrifning eller naturalhistoria meddelas af Coregonus fera, Clupea finta, Cl. Harengus, Cy- prinus Carpio, C. Gobio, Gadus Luscus, G. Calla- rias, G. Carbonarius, Motella cimbrica, M. Mustela och Pleuronectes borealis, som Förf. anser skild från Pl. Platessa. Broskfiskarna äro utelemnade. Fries, Pte- B. F. Fries, om Pterycombus Brama, nytt rycombus. v s . fiskslägte från Ishafvet; i Vet. Ac. Handl. 1837, sid. 14, med figur. Denna besynnerligt bildade fisk kom uti en remiss från Hammerfest utan uppgift på stället, hvarest den blifvit fångad. Den står närmast Pteraclis bland Scomberoiderne, har ur- nupna fjäll, ganska bred kroppsform, inga tänder på vomer och: ossa palatina, samt rygg och anal- fena af nära kroppens längd. Dens. om De Svenska arterna af slägtet Calliorymus be- Calliony" skrifvas af Fries i Vet. Ac. Handl. 1837, sid. 39. De hittills antagna C. Lyra och Dracunculus äro blott 7 29 af samma art; en ny Svensk art C. ma- culatus Raf. tillägges, utmärkt af bakre ryggfenans ocell- 545 ocell-lika fläckar. Båda arterna äro afbildade och beskrifna i ”Skandinaviens Fiskar”. Hans afbandling om slägtet Clinus (Blen- nius L., Lumpenus Reinh.) äro anförde, sid. 226 och 229. De Svenska arterna af Gobius underkastas en revision af Fries, i Vet. Ac. Handl. 1838, p. 238. Ruthensparri visas vara egen art, och en ny, G. gracilis? Jen. tillägges, lock blott efter ett enda exemplar. Vi hafva alltså nu 4 arter antecknade vid våra kuster ”). Clinus. Gobius. Fries tviflade på de uppgifter af Shaw, som Salmo förut äro omtalade (sid. 231) angående laxens ge- neration och formförändring. Han lyckades, att från Norrköping erhålla exemplar af Stirvr, hvil- ket är detsamma som Engelsmännens Parr, och deribland några med full mjölke; de öfrige hade så outvecklade genitalia att könet ej kunde bestäm- mas, och i allmänhet känner man lika litet hos oss som i England någon Stirr med rom. Till ämnets vidare utredande beskref han fisken under namn af Salmo Salmulus Ray, i Vet. Ac. Handl. 1837, sid. 1, med figur af Wright. Fries trod- de visserligen att Laxens unge liknar Parren, men misstänkte, liksom Yarrell att en annan fiskart kan finnas, som alltid bibehåller detta utseende, och ej når en betydligare storlek. Båda anse nem- ligen otroligt, att en fiskunge, före erhållandet af sin utbildade form, skulle hafva utbildad mjölke; och denna märkvärdighet återstår ännu att upp- lysa. Stirren har någorlunda utseendet af en liten Forell, och utmärker sig genom 9 stora, mörka, 7) De här uppräknade afhandlingarne af Fries, äro öfver- satte i Wiegmanns Archiv 1838 och 1839. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 35 Salmulus. 546 transversella fläckar, eller breda tvärband på krop- pens sidor. Ekström, Prosten Ekström visar att Cyprinus Gibelio Cyprinus + .. Å Gibelio, €) är en egen art, utan blott en degenererad form eller varietet af vanliga sjörudan (C. Carassius), uppkommen - genom brist på föda eller utrymme uti mindre dammar och vattenpölar, under flera generationer. Det är märkvärdigt, att man ej förr kommit till denna förmodan deraf, att C. Gibelio endast förekommer på sådana ställen. Se Vet. Ac. Handl. 1838, p. 213, samt Skandinaviens fiskar vid P1. 31 och 32. "Fries, En annan fisk kommer att försvinna från an- OekPi-talet af egna arter, rniemligen Cyclopterus minutus, tus. som Fries visat vara ungen af C. Lumpus; Vet. Ac. Handl. 1838, p. 226, med figur. Samma me- ning har Thompson, något sednare framställt i 'Taylors Annals, Vol. 3, p- 38. Schager- Liparis Gobius finnes beskrifven af N. O: it d Schagerström i Vet. Ac. Handl. 1838, p. 248. Den saknar appendices pylorica. mar En granskning af våra Flundror anställdes af euro- .| . se ve nectess Fries, som till de förut kända Svenska arterna lägger en ny, PL Cardina Cuv. — Han bevisar ovedersägligen att den art, som fått namnen saxi- cola och nigromanus, är Linnés Pl. Cynoglossus , då ingen annan än denna fullständigt passar till Linnés och Artedis beskrifningar, eller har så stort antal strålar i de vertikala fenorna; vidare, att namnet Pl. microcephalus Donov. måste antagas i stället för de i nordens fauna införda namnen Pl. Quenselii Hollb., Qvadridens Faber, Microsto- mus Faber och Cynoglossus Nilss.; samt att Pl. Linguatula Lion. ej är en nordisk art. Se Vet. Ac. Handl. 1838, sid. 164. Härvid bör allenast an- märkas, att Pl. Linguatula i Möllers Prodromus ; |; | : 547 och Retzii Fauna Sv. är densamma som: Pl. li- mandoides Bloch, hvilket jag, i Skand. Fiskar, uti Synon. till pl 27, anfört. Likaledes bestämde Fries, närmare än förut skett, de nordiske Syngnathi, utredde förträffligt deras högst invecklade synonymi, och visade att 4 arter förekomma vid kusten af Bohuslän, nem- ligen: 1:o Syngnanthi marsupiales, (Tångsnällor), kroppen kantig, försedd med bröstfenor, och bärande äggen i en för tillfället bildad cavitet under stjerten. S. Typhle ensam. 2:0 S. Ophidi: (Hafsnålar) kroppen trind, utan bröstfenor m. m., bärande äggen i nakna celler under abdomen. S. equoreus L. med rudiment af stjertfena. S. ophidion L. nosen rät, Stj. fo. O. S. lumbriciformis Yarr. nos kort, uppböjd, St; fn. O. Den rätta Syngn. Acus har ej blifvit beskrifven och troligtvis ej heller funnen vid Skandinavien, utan man har sannolikt förblandat den med S. Typblx. (Se Vet. Ac. Handl. 1837, p. 23). — I anledning af denna afbandling af Fries, har Yarrell infört en revision af de Engelska Syngna- thus-arterna i Taylors Annals 1839, vol. 3, pc 81 (Isis 1839, p. 753). Den rätta S. Ophidion Linn. finnes vid England och bar blifvit beskrifven under de namn som Fries uppgifver; S. Ophidion Yarr. i Brit. Fishes, är en annan art, men Fries har orätt ansett den för hannen till S. squoreus; Y. anser den för skild art och kallar den, efter Yenyns, S. anguinus; hannar och honor finnas af båda, och de skilja sig inbördes genom storle- ken och stjertens olika längd, nemligen: Fries Syngna- thus. 548 S. BEquoreus A 89 är större, med stjerten knappt längre än den öfriga kroppen. S. Anguinus Yarr, 79 är alltid mindre, med stjerten +å+ längre än kroppen, och förekom- mer vida allmännare. Härtill får jag lägga, att jag, under ett kort besök i Bohuslän förliden sommar, fann Yarrells uppgifter gälla äfven för vår vestra kust; hans S. anguinus är äfven der allmän, och skiljer sig dess- utom genom sin rundade, eller, mellan de båda sidokölarne, nästan platta rygg, från S. Mquoreus , som har ryggen skarpt kölad. Vid våra kuster finnas alltså 5 arter af Syngnatbus. De arter som Fries kallat Syngnathi Ophidi, utgöra slägtet Scy- phius Risso. En rättelse med afseende på figuren af S. Ophidion Bloch, har af Fries blifvit införd i Wiegmanns Archiv 1838, p. 374. Blochs S. Oph. är nemligen ej Linnés art, utan just den nyss anförda formen, som Fries ansåg för hannen af S. 2zequoreus. Wiegmann hade påstått motsatsen, tillfölje af ett exemplar, som fans i Blochs samling. FEET Sedan Fries hade utredt arterna af Syngna- ylamaorfet ädiaks upptäckte han en ganska märkvärdig form- nathus. förändring, eller en sort metamorphos, hos S. lumbriciformis. Ungen har nemligen, då den nyss lemnat ägget, både bröst- och stjertfenor, och be- tjenar sig af den sednare för att simma. Såsom äldre saknar den :'stjertfena och simmar ej eller dåligt, utan klättrar bland hafs-tången, och be- gagnar sig dervid af stjerten för att gripa omkring stjelkarne. (Vet. Ac. Handl. 1837, p. 59). Frieså Afven de Svenska arterne af slägtet Raja Raja: blefvo af Fries, till artskillnader och synonymi fullt utredde. Han har afhandlat detta slägte i Vetenskaps Academiens Handlingar 1838, p. 126. 549 Enligt honom finnes uti Kattegat sex arter, hvilka = - han på följande sätt bestämmer: 1:o Raje clavate, rostro brevi, angulum obtusum formante. R clavata L. aculeis non striatis. RB. radiata Donov. aculeis striato-radiatis. 2:o Raje leves, rostro longiori, acutangulo. > Corpore subtus albo, immaculato. R. fullonica L. seriebus caudz aculeatis 2. RB. Lintea Fries, ser. caud&e acul. 3. + Corpore subtus nigro punctato et striolato. R. Batis L. rostro mediocri; spinulis sublevibus. R. Zomer Fr. rostro longissimo; spinulis stellatis. En figur af Amphioxus lanceolatus Yarr. efter Amphi lefvande exemplar, blef insatt uti Vet. Ac. Handl; "> 1838, men den tillhörande texten saknas. Under titel af anteckningar på en resa 1; Bo-F- SR huslän, har min bror, Medic. Licent. F. Sunde- BKS wall, i Landtbruks-Academiens Handlingar 1837, p- 265, infört en afhandling, som innefattar åtskil- liga underrättelser om sillfisket, storfisket, makrill- fisket och hummerfisket i Bohuslän, hvilka kunna vara af interesse såsom grundade på iakttagelser och samtal med fiskrarne på stället. ENTOMOLOGI. — G. Dahlbom, kort un- Dahlbom derrättelse om Skanudin. Insekternes skada och fy blek Th i hushållningen, en handbok för Landtbrukare och "skada. Naturforskare, XXXVI och 340 sid. 8:o, Lund 1837, på Berlings förlag, med 2 pl. (21 R:dr B:ko); kan utgöra en nätt och underhållande öfversigt af in- sekt-klassen för nybegynnare, eller för dem, som utan tillgång till en vidlyftigare entomologisk litte- ratur, önska erhålla någon kännedom om insek- ternas lefnadssätt och inverkan på menniskans hus- 550 hållning. För vetenskapen innehåller den inga nya eller utredda uppgilter, hvilket äfven i ett arbete af denna beskaffenhet var öfverflödigt, och det hade aldrig bort nämnas i fall titeln ej angifvit att arbetet var skrifvet för naturforskare. Man skulle deremot kunna anmärka mycket emot en stor del uppgifter, t. ex.: hela framställningen af Livia juncorum; att sugröret hos Livia och Coecus utgår från bröstet; att honan af Psocus är vinglös; att den hos oss vanliga hallon-masken är larv till en Curculionit, o. s. v.; äfvensom mot de medel, hvilka föreslås till hindrande och förekommande af insekternes skadlighet. Det uppgifves t. ex., pag-. 65, att man, för att hindra den- skada som för- orsakas af nötmasken, bör afplocka och uppbränna alla sjuka och maskstungna nötter. Detta skulle ej bli möjligt, och behöfves ej, ty den i Sverige all- mänt brukliga nötplockningen, sedan nötterna blil- vit mogna, är utan tvifvel ett vida bättre medel, och säkert det enda som kan rekommenderas. Vid den tid då nötterna vanligen plockas, är nemligen ett högst obetydligt antal nötmaskar utkrupne för att bli puppor i jorden, och de öfrige, som hemföras till gårdarne bli i allmänhet förstörde under nötternas knäckning eller af brist på djup jord att ligga uti under pupptillståndet. — Arbe- tets ädiLg att göra vetenskapen populär, är för- öfrigt berömvärd, äfvensom bemödandet att bilda en jen PENTA och vi hoppas att flera, bättre lyckade försök skola leda till dessa ganska önskvärda mål. rv J. W. Zetterstedt, Insecta lapponica, Lip- Lappon. Si22, sumtibus L. Voss 1840; 71 ark, stor 4:o (för- sta häftet utkom 1837 och innefattar en omarbet- ning och utvidgning af Förf:s Fauna Lapponica. Det- ta: med en utomordentlig flit, inom några få års tid NN RR RE OS 55f skrifna arbete, sammanfattar utan tvifvel största massan af norra Skandinaviens insektarter, hvilka till större delen blifvit, med lika ovanlig ihärdig- het, insamlade af Författaren sjelf, under tvenne somrar som han tillbragt derstädes. De beskrifna arternas antal är omkring 3509, nemligen: Coleoptera 1007 (hvaribland 58 Heteromera. Flera slägten af Tetramera uppräknas : dessutom bland dem). Orthboptera — 28. Hemiptera = 234 (130 Heteropt. 104 Homoptera). Lepidoptera 425 (deraf 76 af Papilio L.). Neuroptera 123 ( — 56 af Phryganex 1L), Hymenoptera 455 (94 acul. 281 Parasita &c., 80 Tenthr.). Diptera 1247 (1007 flugor och 240 myggor). 3519. Förf. har gifvit en större utsträckning åt sitt område, så att derunder inbegripes Dovrefjell samt flera odlade trakter, som hvarken till klimat eller natur likna Lappland och Norrska Finmarken, t. ex. Dalarne, en betydlig del af Svenska Norrland, samt hela Norrska Nordanfjells, till och med Trond- hjem ”), och dessutom upptagas, under samma nummerföljd , några uteslutande grönländska insek- ter, hvarföre en tabell öfver de i sjelfva Lappland och Finmarken funne arterna skulle vara högst upplysande för Insektgeogralien. Ref. har uppgjort en sådan tabell öfver Coleoptera, och funnit, att endast 918 af de under denna ordning beskrifna ar- terna kunna sägas tillhöra de sistnämde regionerna, och deribland endast 42 Heteromera. De länge ”) Det kan anmärkas att Hydrophilus spinosus af Esmark och Boheman endast blifvit funnen vid Christiania. 552 samlade och kända Coleoptera måste naturligtvis vara fullständigast upptagne, och likväl finna vi ett långt öfvervägande antal af Diptera, som antyder så väl dessas bestämda öfvervigt mot norden, som den outtröttliga flit hvarmed de blifvit samman- bragte. Vid genera anföres dessutom det antal af arter som Förf. känt från hela Sverige; det skulle vara en stor fördel att äga en likadan, beskrifvande öfversigt af dessa åtminstone mom några ordines, som thy värr ännu utgöra stora luckor i vår fauna. or Eb. Munck af Rosensehöld, Prodromus ColeopteraFaun& Coleopt. Lundensis; Diss. ac. Preside S. Lundens: Nilsson, Lund 1835; ett ark, utgör blott början till en uppräkning af de omkring Lund förkom- mande Coleoptera, innefattande 63 arter af Lamel- licornia och Histeres. Då säkra specialfauner äga elt stort värde för djur-geograflien skulle det vara önskvärdt att erhålla fortsättningen af denna. Goda anmärkningar vid genera, en naturlig indelning af slägtet Aphodius , uppgifne könsförhållanden och rättade namn gifva åt den utkomna början ett större värde, äfvensom utmönstrandet af sådane ar- ter som blifvit uppförde i vår fauna utan att be- visligen höra dit, t. ex. Aphodius 4 maculatus, Hister 4 maculatus och H. sinuatus. Hoplia gra- minicola och argentea, äfvensom Platycerus cara- boides och rufipes anföras såsom olika kön af sam- ma två arter. Den uppgifna, vid Alnarp funna Esalus , har befunnits vara den för Sverige nya Nosodendron fasiculare. Schönherr Schönherrs stora och i hela verlden, hvarest Cureulio- Entomologi idkas, bekanta arbete, Genera & Spe- nidum. cjes Curculionidum (8:o, Paris hos Roret) har blif- vit raskare fortsatt än man kunde våga hoppas. År 1838 utkom sednare hälften af vol. IV, hvarmed verket kunde anses afslutadt, upptagande 4089 ar- RÅ RA ENE hå 553 ter; men under arbetets fortgång hafva ett så stort antal nya arter blifvit sände till författaren, från alla verldsdelar, att ett lika stort supplement blef nödvändigt att utgifva, och af detta bafva utkom- mit vol. V, 1 och 2 samt sist vol. VI, 1 (474 sid. 1840), hvilka innefatta tilläggen till Ortboceri och hälften af Gonatoceri brachyrhynceln. Den möda som ett så stort arbete kostat författaren, hvilken lefvat och arbetat skild från Europas större sam- lingar, och genom en vidsträckt correspondans måst ersätta denna brist, kan endast bedömmas af den som försökt något i samma väg; den hade äfven öfverstigit en ensam wmenniskas krafter, hvar- före man måste fägna sig åt, att han i Hrr Gyllen- haal, Boheman, Fåhreus och Rosenschöld funnit medarbetare, som gjort utförandet möjligt. C. H. Boheman lemnar en utförlig latinsk Boheman, beskrifning med figur af den paradoxa Gurculiona "odro- formen Calodromus Melleyi Guérin, från Manilla, i Vet. Ac. Handl. 1837, p. 218. Samme förf. beskrifver 5 nya arter, frånochDerbe. Sierra Leona, af slägtet Derbe (nära Delpbax), och lemnar figurer öfver desamma, i Vet. Ac. Handl. 1837, ;p- 223. G. Dahlbom iakttagelser öfver Svenska fjä- Dahlbom rilar Diss. ac; Lund, 4 ark 1836 och 1837 innehåller en Fjärilar; afbandling i populär stil öfver fjärilarne i allmänhet, samt öfver Papilio Machaon, Sphinx ligustri, Bom- byx bucephala och B. qvercus, med en planche före- ställande dössa 4 arter såsom larver och imagines. C. H. Boheman, de Tinea Linneella, Vet. Boheman Ac. Handl. 1837, p. 231, med figur. För jemfö= Linnella. relsen med denna ytterst sällsynta, men vackra art, lemnas äfven beskrifning af T. Koesella. G. Dahlbom, Examen historieo-naturale de Dahlbom Crabronibus Scandinavicis, eller Naturhistorisk un- ork 554 dersökning om Skandinaviska Silfver- och Guld- munsteklar, 4:0, Lund 1839, med text på svenska och latin, utgifven i form af academiska dispu- tationer. Af denna afhandling, som synes blifva vidlyftig, har blott början, 36 sidor, utkommit, innefattande en allmän beskrifning samt indelning af slägtet Crabro. Deraf inhemtas att Förf. känt 28 ”Skandinaviska arter”, hvaribland dock en, som Förf. kallar Cr. van der Lindeni (hvilket namn väl rättare hade bordt heta Cr. Lindeni), endast är funnen i Fialand. Slutligen finnes deri beskrif- ning af 8 arter. En Tabell lemnar öfversigt af de 11 genera hvari St Fargeau fördelt det ganska naturliga slägtet Crabro, och man måste hålla Förf. räkning för att ej hafva antagit dem. id. Aula- De Svenska arterna af Aulacus (bland Eva- " niales) beskrifvas af Dahlbom i Isis 1837, p- 173. Dahlbom G. Dahlbom, Conspectus Tenthredinidum, IConspec- Siricidum et Oryssinorum Scandinavie, 16 sid. 4:0, Havnige 1835, är en namnförteckning öfver 285 Skandinaviska arter, tillhörande de nämde famil- jerna. Då slägtena äro under-afdelade och lokaler anförde, utgör denna förteckningen god hbjelpreda, jemte Falléns arbeten, inan vi äga en beskrifvande öfversigt af dessa arter. ockutygå En sådan fullständig beskrifning, har Dahl- menopto KO börjat under titeln: Prodromus Hymenopte- rologie. rologie Seanmdinavicxe, Lunda 1836, 8:0; men deraf har ej utkommit mera än blotta början, 104 sidor, som innefatta allmän beskrifning och indelning af Hymenoptera, literatur för 'Tenthredinides samt af- skrift af de förnämsta författares genera med ka- rakterer, uppräkning af alla arterna i Stephens katalog, allmän beskrifning af Tenthredinides deras naturalhistoria 1 allmänhet, samt speciell högst ut- förlig afbandling af slägtena Cimbex, Athalia, Hy- tusTenthr. fr itne VR nn 555 lotoma , Lophyrus, Monoctenus (n. gen., L. juni- peri), Cladius och första arten af Priophorus, till- hopa 38 arter. Detta arbete är tilltaget i en så vidlyftig skala att titeln Prodromus här synes vara begagnad i en oriktig mening, och det hade va- rit högst önskvärdt att Förf. hunnit utsträcka det till de artrikare och mindre kända slägten öfver hvilka i synnerhet en hjelpreda behöfves. Detta än- damål hade varit vunnet, till stor fördel för vår literatur, om blott goda diagnoser blifvit fogade till den nyss anförda uppräkningen af arter; men i fall det större arbetet kan utföras, så är detta naturligtvis af ännu större värde. Två ganska upp- lysande och vackert utförda plancher medfölja, innefattande detaljer till den generella beskrifnin- gen. — Enligt de systematiska åsigter som Förf. har gemensamt med S:t Fargeau, uppräknas Cynipsee under Hymenopternes afdelning, ”Planti- vora”. Det nämnes ej huruvida de parasitiska ar- terna af Figites komma att uppräknas bland Plan- tivora, under familjen Cynipsee, från hvilken de väl svårligen kunna afskiljas, utan våldförande af de tydligaste affiniteter. (Det utk. häftet å 1 Rdr Bko). P. Wahlbergs, beskrifning af några nyaWahlberg, Svenska Diptera, i Vetenskaps Acad:s Handlingar ” 1838, p. 1, mnefattar några ganska utmärkta ar- ter, funne vid Gusum i östra delen af Östergöth- land, och vid Stockholm. De äro följande: Ceroplatus sesioides n. sp. — Milesia saltuum Fabr. Tabanus glaucopis Meig. - Anthomyia hyoscyami Thereva eximia Meig. Eaphria atra Fabr. Asilus L., ej återfunnen hos oss sedan Linnés tid, Dolichopus remipes n. sp. Xylota crassipes n. sp. Meig Psairoptera nov. gen. med 4 nya arter. Drosophila — alboguttata n. sp. 556 Det nya slägtet Psairoptera kommer nära Sepsis och Ortalis, och dess arter hafva liksom flera af dessa, en svart fläck i vingspetsen. — En gan- ska märklig underrättelse lemnas, nemligen att Anthrax Hottentotta såsom larv är parasit i fjäril- larver. Dess puppa beskrifves. C. Sundewall, om Skabbkräket, jemte nå- gra andra arter af Acari, med figurer, i Physiogr. Sällsk. Tidskrift 1, p. 28. Lovén MALACOLOGI. — Upptäckten af en form- molluskers p.. - förvandl. förvandling hos de nakna Gasteropoderna omtala- des förut, sid. 391. Vid Bohusläns kust fann S. Lovén densamma, utan att då känna Sars's upp- täckt hos samma djurslägte, samt dessutom hos ett med snäckskal försedt Gasteropod-slägte, nemligen Rissoa, hvars formförvandling ej synes vara så stor som den hos AÄAplysia Doris m. fl. — Alla dessa djur hafva, då de nyss utkommit från ägget, ett litet nautilus-likt snäckskal, outbildad fot med tyd- ligt lock, samt två stora vinglika flikar på hufvu- det, hvilka äro betäckte af flimmertrådar och tjena till rörelseorgan. Det var dessa larver som Sars först hade beskrifvit såsom ett eget pteropod-slägte, Cirropteron. Båda författarne meddela flera upp- lysningar öfyer deras anatomi och utveckling i äg- get. Lovén lemnar dessutom en högst märklig tydning af hufvudets yttre delar hos dem och hos de utbildade Gasteropoderne. Ungens vingflikar äro alldeles oberoende af tentaklerne och qvarblif- va under hela lifstiden i mer eller mindre föränd- radt skick. Nästan oförändrad form bibehålla de hos Thetys fimbria i Medelhafvet, hvars besynner- liga hufvud-prydnad, äfvensom de hos EZolidia upp- gifna 6 tentaklerna, härigenom erhålla en tydning. JT Hos Tritonia Hombergi, Cloelia Lov. (Doris fimbri- ata Mäll.) och många andra qvarstå tydliga lem- ningar deraf, och hos alla qvarblifva de uti en del af tentaklerna. L. visar nemligen att tentaklerna utgöras af två från hufvudet utgående delar: Om- matophorum eller ögon-skaftet, och det, vanligen dermed hopvuxna Zibraculum Ehr., som är beklädt med cilier. Dessa båda delars utbildning står van- ligtvis i ett omvändt förhållande will hvarandra, så, att en del mollusker hafva oskaftade ögon och stora tentakler, som blott bestå af vibraculum hos de arter hvilka hafva ögat sittande i spetsen af tentakeln, genom en stor förlängning af ögonskaf- tet, tyckes vibraculum vara alldeles undanträngdt. Detta Vibraculum befinnes alltid vara larvens me- tamorfoserade hufvudflik. IL. anser Cephalopoder- nes 8 armar uppkomma från samma organ och framställer frågan huruvida de 2 främre tentak- lerne hos Limax, Helix w. fl. måste erhålla samma tydning eller anses för tillkomne organer, hvilken fråga kan endast afgöras genom direkt observation. L. beskrifver dessutom ett märkvärdigt apparat af kalknålar, i huden af Doris, sedan den antagit sin blifvande form, hvilket torde vara en lemning eller ett analogon af ungens snäckskal. (Se Vet. Ac. Handl. 1839, p. 227, med fig.) Eschricht undersökningar af Salpa cordi- Eschrieht formis, som i korthet framställdes vid mötet i Gö- Sapa theborg (se Förhandl. sid. 131), erbjuda många nya och vigtiga bidrag till kännedomen om dessa besynnerliga djur. Embryonerna lågo sins emellan förenade i form af böjda strängar. De förblifva sedan under lefnaden förenade på samma sätt, och det är en falsk åsigt, att de skulle födas skilda, och sednare fästa sig tillsamman, Sammanhäftnin- gen m. m. beskrifves noga. Dessa undersöknin- 558 gar skulle utförligen intagas i Danske Vid. Selsk. Skrifter. Retzius! Retzius, om fossila infusionsdjur i Sverige BE DG Finland, Berliner Bericht 1838, p.5. Se förut djur. vid infusionsdjur, sid. 428. Det organiska kisel- mjölet vid Degernäs i Norrland hade länge varit användt såsom föda. Hisinger LETHEA. —- W. Hisinger, Lethea Svecica, rn seu Petrificata Svecie, iconibus et characteribus il- lustrata, Holmixe 1837, 124 sid. 4:o, c. 36 tabb. eneis (163 R:dr B:ko, de två sista tabb. utgöra Suppl. 1:um). Supplementum Secundum 1840, och contin. 1841 (tabb. 37—42, 2 R:dr 44 sk.). Genom detta arbete erhöllo vi på en gång en öf- versigt af alla de i Svenska jordens olika formatio- ner funna organiska lemningar; de hafva ej förr varit beskrifne på ett ställe. De häruti upptagna arternas antal äro följande: Djur (Vert. Artic. Moll. Zooph.) Växter. i äldre Öfverg.f. 97. (— 40, 48, 9) 23 -nyare — 109 ( — Östa SN TN — -kritform. 1440 (lik Bia og sa TLL 23; 3507 (1) 8 505-225 OTIN TEA Alluvium, Di- luvium, 58 (019) AFA er, og a, NNE Häribland äro ej uppförde de aldra nyaste bildningarnes organiska innehåll, t. ex. de i Skån- ska torfmossarne funna Oxarterna, Ren, Elg m. m., hvilka, såsom samtidige med menniskan, tillhöra landets Fauna mera än dess Lethea och äro upp- tagne i Nilssons Fauna. Skandinaviens märkvär- diga fattigdom på yngre bildningar, af flöts- och 559 tertiär-formationerna, gör, att vår Lethea förekom- mer högst art-fattig i jemförelse med de flesta an- dra länders. Vi stanna i största förbindelse hos Författaren för detta tillägg till vår litteratur, och hoppas att det skall lifva hågen hos den nu upp- växande generationen, att med ifver fortsätta un- dersökningen af dessa märkvärdiga monumenter, af hvilka ännu mycket nytt är att lära, och af hvilka säkert ännu många okända former återstå att finna. Samme författare har särskilt beskrifvit krit-Dens. om bädden vid Carlshamn i Vet. Ac. Handl. 41838, rd Gö 194. Detta är den nordligaste kända del af krit- hamn. formationen hos oss; sedan förekommer den åter i nordost på Ösel. Petrifikaterna uppräknas, och deribland Ostrea Virginica och O. exaltata, hvilka endast der blifvit funne inom vårt land. Hisingers arbete: Anteckningar i fysikDens, an- och geognosi under resor i Sverige och Norrige, Physik. har blifvit fortsatt med 6:te häftet, 168 sid 8:0, 9 pl., 1837; 7:de häftet, 148 sid., Stockholm 1840, utan plancher; båda med särskilt titel: Bidrag till Sveriges geognosi. De innefatta rika bidrag till kännedomen om Skandinaviens jordbildning och petrilikater. Särskilt finnes, i det sednaste häftet, en förteckning på de kända petrifikaterna, ordnade efter de provinser hvarest de förekomma, utgö- rande en samling af locala fauner, som bör blifva af mycken lättnad vid undersökningen. Angelin, Museum Palzxontologicum Svecicum. Angelin — Sedan år 1838 utgifver A. samlingar af petri- ök por fikater från Sveriges öfvergångs- och kritformatio- ner, i halfva centurier (50 arter), vanligen flera individuer af hvarje art. Många af dessa äro nya för Sverige, och några skola vara helt och hållet okända. Herr Angelin har besökt de flesta ställen 560 i södra Sverige hvarest petrifikater erhållas, och gjort förvånande stora insamlingar, hvarföre han kan lemna talrika exemplar af arter som anses för ganska sällsynta. Han har äfven sökt att med noggrannhet bestämma arternes synonymi. Sam- lingarne utgifvas i Köpenhamn uti Reitzelska bokhandeln å 15 Rigsb. Daler (omkring 20 R:dr B:ko) för half-centurie. Exemplaren äro utmärkt vackra. Särskilta formationers petrifikater kunna äfven fås ensamt. (Se Kröyers tidskr. 2; p. 397; förteckning på sista half-centurien finnes på om- slaget af Kröyers tidskrift 2 hft. 3). Heden- Prof. J.: Hedenborg, hvars resor i Afrika fordtorm. Dlifvit uti de föregående årsberättelserna omtalade; ock EA EG lemnat en kort öfversigt af Egyptens geognosi, Rhodos. i 9:de bandet af Skandia, p. 75, och uppräknar i sammanhang dermed en del af der förekommande petrifikat-genera. Något mera omständligt afhand- lar han tertiär-bildningarne på Rhodos, i samma tidskrift, p. 238. De uppräknade petrifikaterna äro till större delen af mollusker; af högre djuren an- föras blott några obestämda fiskvertebrer. A. Retzius ANATOMI och PHYSIOLOGI. — Prof. A. "su Retzius har undersökt och funnit de delar af hjernan från hvilka några af hjern-nerverna leda sitt ursprung. Pars motoria af N. trigeminus upp- komma från pyramidalsträngarne, i synnerhet sedan de ingått uti pons Varoli. HNervus facialis, an- sigtets mimiska, motoriska nerv, uppkommer från yttre olivar-strängarne och oliverna, hvilka äfven afgifva rötter till NV. kypoglossus. R. anser derföre oliverna för att vara mimikens och talets organ, samt finner denna åsigt bekräftad derigenom, att dessa a EA OS FE 561 "dessa delar uteslutande tillhöra menniskan. Af ner- "vus vagus härstammar känselrötterna från det inre af corpora restiformia; rörelsetrådarnes rötter kom- ma deremot från den del af corpora pyramidalia som ligger uti pons Varoli (Läk. Sällsk. Årsb. 1836, pp; 45 ock 1838, p. 3. Mullers Archiv 1836, p-. 362 och 1837, p. XXLID:. Retzii afhandling om tänderna, i Vet. Ac. Tänder, Handl. 1836, FREE i förra årsberättelsen. p benceller. Läkare Sällsk. årsberättelse 1836, p. 2, har han särskilt lemnat en kort beskrifning af benjords- cellerna uti benen i allmänhet, så väl som i tän- derna. De äro ej solida corpuskler såsom Pur- kinje hade uppgifvit, utan verkliga celler, till hvilka gå en mängd ytterst fina kärl, som tyckas föra HrGAen. Af Retzius kunna föröfrigt följande, i Lä-fera Afb. kare Sällsk. årsberättelse intagna uppgifter citeras," fumme som stå i sammanhang med vårt ämne: om Zorula Zinnii i ögat, se 1838, p. 3; — om monströsa menniskofoster, ibd. 1836, p. 32; — om ovanligt små ögon hos en qvinna, ibd. 1838, p. 1, (ögats största dimension var glinier); — Om den vid- sträcktare funktionen af nervus abducens hos dju- ren än hos : menniskan, samt en missbildning af ganglion öl nen. (det saknade föreningen dd N. 3-geminus), ibd. 1838, p. 2; — Om en cy- elopisk flicka, 1837; p- 101. N. H. Lovén om cyclopi hos ett Lam, Phy-N. Tavin, siogr. Sällsk. Tidskr. 1, p. 131 m. fig. sad En egen pulsation i vene pulmonales, an- Venz märkt under vivisection af Erinaceus europxus, pen beskrifves af Prof. N. H. Lovén i samma tidskr. 1, pag. 10. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 36 562 blod och Han har äfven, i form af Academiska disser- lympha tationer utgifvit en: Comparatio Sanguinis et Lym- phe, 4 ark 4:0, Lund 1836 och 1837. Sondén Några underrättelser om Phrenologi och dess Phreno- pg ; F z logi. studium finnas samlade af D:r Sondén i Hygixa 1839, p. 337. Bland annat nämnes att i Storbri- tannien finnas 28 Phrenologiska Societeter. Spurz- heims phr. samling utgöres af 900 cranier. Delin a N. Dahlin, om den sensitiva nerv-verksam- samhet. heten, Hygixa 1839, p. 161; anför flera bevis att den sensitiva nerv-verksamheten är lika mycket centrifugal som centripetal, eller, att känsel-ner- vernas verksamhet måste utgöras både af en led- ning från hjernan utåt kroppsdelarne, och af en i omvänd riktning. Detta skönjes bland annat deraf, att då en del, t. ex. en arm, är amputerad, qvarblifver alltid en känsla af den bort-tagna delen, så att personen understundom tycker sig känna smärta uti, eller tillvaron af fingrar m. m., som ej finnes. Detta tyckes endast kunna förklaras deraf att en nerv-verksamhet utgår från hjernan, genom de ännu qvarvarande enkla nerv-fibrillerna, som tillhörde den förlorade delen. OA DIVERSE. — Sättet att uti zoologiska sam- Samlingar. [INgar bevara Meduser beskrifves af Fries i Vet. Ac. Handl. 1838, p. 121. Han hade, efter många försök under sitt vistande i Bohusläns skärgård, funnit bästa sättet vara att nedsläppa dem lefvande i ganska stark sprit, som utdrager vattnet ut dem och ansenligen förminskar deras volum. Det är angeläget att hindra dem från contact med den härigenom uppkomna vattenhaltiga och svaga spri- ten, som sjunker till bottnen och bör med en si- phon eller häfvert borttagas. Flera utmärkt vackra 563 och nu 3 till 4 år gamla, så preparerade Meduser, finnas uti zoologiska Riksmusei samling. — Den- na afbandling finnes öfversatt i Fror. Not. Sept. 1839 (XI, 18) med tillägg af Schilling, inne- fattande en annan method för samma ändamål. Anvisning att uppstoppa och förvara foglar i en samling, 4 sid. 8:o, Fahlun 1839. Afbandling om sättet att med gropar och saxar fånga rofdjur, 3:dje uppl., Stockholm 1840; 23 sid. 8:0; slutas med en anvisning att aftaga och torka skinnen. Denna afh. är endast skrifven för de jägare som aftaga skinnen för deras begagnan- de till pelsverk; men Ref. får tillägga, att de däggdjursskin, som skola begagnas för samlingar ej böra utspännas (tanas), utan så mycket som möj- ligt bibehållas vid sina naturliga proportioner; samt att hufvudskallen alltid bör följa med, annars äger huden för en samling föga värde. Katalog öfver zool. Riksmuseum, af B. F: Fries, första häftet däggdjuren, andra upplagan, 1837, innefattade underrättelser om de däggdjur, som då voro uppställde i Riksmusei samling. Då numera antalet blifvit betydligen ökadt och hela uppställningen är förändrad, har denna katalog blifvit obrukbar, utan att Intendenten ännu haft tid. nog öfrig för att ersätta den med en ny. 564 Öfversigt af Periodiska skrifter. Då en kännedom om periodiska litteraturen är af största vigt för hvar och en som vill arbeta i zoologien, men denna kännedom hos oss är ganska svår att förvärfva, till följe af det ringa antalet större bibliotheker i vårt land, tror jag mig göra yngre landsmän en verklig tjenst med att något utförligare omtala de periodiska skrifter, som blifvit begagnade vid denna årsberättelses sam- manskrifning, samt att lemna åtskilliga anvisningar på innehållets återfinnande i andra tidskrifter, af en del bland dem. Vid hvarje tidskrift anföras de delar hvilkas innehåll i det föregående är citeradt. Några, som jag ej sjelf sett, och hvilkas innehåll jag ej haft tillfälle att fullständigt anteckna, anfö- ras i noter eller parentheser. Att Svenska tidskrif- ter, liksom förut Svensk litteratur, blifvit jemfö- relsevis fullständigast upptagne är enligt med sakens natur ”). Några i det föregående begagnade för- kortningar af titlarne, anföras inom parenthes på sina ställen. 1:o Skandinaviska och Finska tidskrifter. Kongl. Vetenskaps- Academiens Handlingar, som utgifves sedan år 1739, med en volum om +) Af Svenska litteraturen under sednare åren har man en fullständig uppräkning i Svensk Bibliografi, som hvarje år utgifves af Boktryckeri-Societeten, i 12 månads-nummer af ett eller + ark, och upptager titlarne på alla i Sverige tryckta arbeten, musikalier och stentryck. Priset för hvarje årgång är 1 R:dr B:ko. — Tyska litteraturen upptages full- ständigt för hvarje år uti en i Leipzig utgifven Verzeich- niss Her Bicher, Landkarten &c, som årligen utkommer i 2 delar 8:0. Nästan hvarje Bokhbandlare plägar förse den med titelblad , upptagande sitt eget namn. 565 året, vanligtvis af 20 till 30 ark; innefattande af- handlingar i alla naturvetenskaper, på Svenska; men beskrifningar äro ofta på latin; är den rik- haltigaste af våra tidskrifter för zoologien. I den- na årsberättelse äro alla zoologiska afhandlingar citerade ur V. A. H. 1836 —1839 (tryckte 1837—1840). Nova Acta Regie Societatis Scient. Upsalien- sis (N. Act. Ups.), 4:o. Ny series sedan år 1773; utgifves i hela volumer på obestämda tider, van- ligen med flera års mellantid; innefattar afband- lingar på latin i alla vetenskaper. Vol. X1, 1839, innehåller ingen zoologisk uppsats. Physiographiska Sällskapets Tidskrift Första bandet 384 sid. stor 8:o, utgifvet i Lund på Glee- rups förlag, i 4 häften, 2:ne år 1837 och 2:ne år 1838; sedan har ingen fortsättning utkommit; in- nefattar afbandlingar i naturvetenskaperne och ma- thematiken. (Physiographiska Sällskapet i Lund stadfästades genom Kongl. Maj:ts Resolution den 6 Mars 1778. Det har utgifvit några häften under namn Phys. Sällsk:s Handlingar, samt derefter 2:ne med titel Phys. Sällsk:s årsberättelse, åren 1823 och 1824). Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Gö- theborg har utgifvit 5 häften af sina arbeten, nem- ligen ”Skrifter”, åren 1778 och 1808; ”nya hand- lingar” åren 1819, 1821 och 1822, i hvilka flera zoologiska uppsatser finnas. Sednare har ej något häfte utkommit). . Svenska Läkare-Sällskapets Arsberättelse, af- gifven af dess sekreterare, ett häfte 8:o hvarje år, upptager en öfversigt af de medicinska vetenska- pernas framsteg för året, och deribland ofta in- hemska notiser i fysiologi och anatomi, som ej äro på andra ställen publicerade. Berättelsen för 1836 af Setterblad, för 1837---1839 af Sondén 566 äro citerade. (Sv. Låäkare-Sällskapets nya Hand- lingar, 8:0; Första Bandet 1837, 2:dra Bandet 1838, innehålla endast medicinska afhandlingar). Hygiea, medicimsk och Pharmaceutisk må- nadsskrift, utgifven af några bland Stockholms läkare, i häften af 3 ark 8:0; omfattar alla medi- cinska vetenskaper. Första bandet, årgången 1839 är i det föregående begagnad. Svenska Landtbruks-Academiens Handlingar , 1 vol. 8:o om året, innehåller understundom upp- satser af interesse för zoologien; jag har blott citerat en, ur årg. 1836. (Norings Qvartalskrift för Landtbruk och Husdjursskötsel, Lund på Gleerups förlag, utgifves i häften af 6 ark, 80. Hvarje årgång af 4 häften utgör en volum, å 5 R:dr B:ko; innefattar till större delen uppsatser ur utländska författares skrifter, och deribland många, som äro af interesse för kännedomen om husdjurens historia, anatomi och fysiologi. Första årgången utkom 1836, sedan alltjemt fortsatt). Skandia, en wvdskrift af blandadt innebåll, mest i historia och vitterhet, utgifven i Upsala; 2 häften utgöra ett band 8:o af 14—15 ark. 10:de bandet utkom 1837; sedan ej fortsatt. Har äfven innehållit afhandlingar i naturalhistorien. Kongl. Danske Videnskabernes Selskabs Na- turvidenskablige og Mathematiske Afhandlinger, utgifves i Köpenhamn, i volumer in 4:0, på obe- stämd tid. Vol. 6 med 22 tabb., afhandlingar från åren 1832 till 1836, tryckt 1837; Vol. 7, 22 tabb. tryckt 1838. Naturhistorisk Tidskrift af H. Kröyer (Krö- yers tidskr.), Kjöbenhavn hos Reitzel; utgilves se- dan början af 41836 i häften af 6 å 7 ark 8:0; sex häften utgöra ett band å 4 Ridsbd. eller om- 567 kring 53 R:dr B:ko; innefattar endast zoologi och botanik. Den har alltjemt varit utmärkt rikhaltig genom original-afbandlingar, till en stor del öfver Nordens Fauna, samt upptagande af utländska ar- beten och bibliografiska notiser. Första bandet 1836 och 7; Andra bandet 1838 och 9, och sista häftet 1340. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, utgif- gifves af Physiogr. Föreningen i Christiania, hos J. Dabl, i häften af 6—7 ark 8:0o, på obestämd tid. 4 häften utgöra ett band. Upptager afhand- lingar i alla naturvetenskaper. Första Bandet 1838; Andra bandet, hft. 1, 1838; hft. 2 och 3, 1839; blt. 4, 1840. (Af Trondhjemska Sällskapets skrifter CActa Nidr.) har i sednare tider intet nytt band utkommit. Gea Norvegica, af Prof. B. M. Keil- hau, är ett slutet arbete öfver Norriges Geologi, som utgifves i häften in folio). Acta Sovietatis Scient. Fennice, 4:0 Helsing- fors, upptager afhandlingar i alla vetenskaper, på Latin, Svenska och Franska. Tom. 1, fasc. 1, 1840. Förhandlingar vid Skandinaviska Natur- forskarnes möten, komma att utgifvas hvartan- nat år, på det ställe hvarest mötet sist hölls. — Förh. år 1839, 188 sid. 8:0, Götheborg 1840. 2:o Tysk periodisk litteratur. Abhandlungen der Kön. Wissenschafts Aca- Academi- ers och demie zu Berlin. Physicalische Classe; in 4:0. Sällska- För år 1835, tryckt 1837; år 1836, tr. 1838 (in-P$ jo" nehållet står i Isis 1839, p. 63); år 1837, tr. 1839. reser. Bericht iäber die zu Bekanntmachung geeig- netem Verhandlungen der Kön. Preus. A cad. 568 der Wissensch. zu Berlin (Berl. Bericht) utgif- ves numera för hvarje af Academiens sessioner, som inträffa 2 gånger i veckan. Hvarje årgång bildar ett litet band 8:0, som innefattar utdrag af alla de afhandlingar som komma att mföras i Acade- miens Abhandlungen, jemte flera mindre uppsatser. Citerade årg. 1837, 1338, 1839. Mittheilungen aus den Verhandlungen ... Na- turforschender Freunde in Berlin. Utgifves i ett häfte 8:o för hvarje år, i form af en berät- telse om de vid Sällskapets sammanträden före- dragna afbandlingarne. Denna series börjar med årgångarne 1836, 1837 och 1838. Den utgör en fortsättning af den tidskrift, som Sällskapet, sedan 1775, utgifvit i olika format och under titlarne Beschäftigungen, Schriften, Neue Sehriften, Maga- zin och Verhandlungen. Nova Acta Physico-Mediea Academizx Cé&e- sareo Leopoldino-Carolin&e Nature Curioso- rum, stor 4:o, VYratisl. et Bonn. (Act. Bonn.) Upptager i allmänhet blott stora afhandlingar på latin. Vol. XVII pars 1 från 1834, tryckt 1835; pars 2, 1835; Suppl. 1836. Vol. XVIII, 1, 1836, pars 2, 1838 (står i Isis 1839, p. 441). Vol. XIX, 1, 1839. Annalen des Wiener Museums der Naturge- schichte, Wien bey Rohrman, 4:o. Hvarje volum utgifves i 2 eller 3 häften. Vol. 1 N:o 1, 1835 (innehåll i Isis 1837, p. 560); N:o 2 (ibd. p. 738); Vol. II, N:o 14, 1837 (ibd. 1838, p. 345); N:o 2, 1839 (ibd. 1840, p. 111); N:o 3, 1840. Verhandlungen der Gesellsch. des Vater- ländischen Museums in Bökmen (Böhm. Ver- handl.), Prag, 8:0, antecknad efter Isis, neml. för år 1837, ur Isis 1837, p.- 821; 1839, Isis 1839, p. 718. 569 Abhandlungen der Math. Phys. Classe der Kön. Bayr. Academie der Wissenschaften; Min- chen , 4:o (Mänchener Abh.). Band. 2 för 1831—6, tr. 1837. (Academien utgaf förut sina Denkschriften). Museum Senkenbergianum, Abh. aus dem Ge- biete der Beschreibenden Naturgeschichte; Frank- furt am Mayn, in 4:o. Utgifves häftevis på obe- stämd tid. Jag har endast genomgått Band. 3, N:o 1, 1839 (sid. 1—90, tab. 1—5). Bericht äber die Verhandl. der Naturf. Ge- sellschaft in Basel (Bas. Ber.), ett litet häfte 8:0 år- gången, upptagande Sällskapets förhandlingar till Juni hvarje år. Hft. 1, 1835; 2, 1836; 3, 1838. Isis, von Oken, stor" 4:o, Leipzig bey Brock- Tidskrif- baus; hvarje årgång utgör en volum, som utkomr-skilta per- mer i 12 häften, tillhopa 60 ark eller mera, med omer. tätt tryck i 2 spalter på sidan (å 8 Thlr. Sächs.). Den omfattar alla vetenskaper, men företrädesvis zoologien, och upptager, jemte talrika original- afhandlingar, utdrag af de flesta utkommande böc- ker och periodiska skrifter från alla länder. För zoologien utgör den härigenom ett ganska rikt re- pertorium, med hvars tillhjelp man kan någorlun- da följa vetenskapens utveckling. ( Årg. 1837, 1838 och 1839 fullständigt genomg. samt 1840, hft. 1—3). Wiegmanns Archiv (Archiv fär Naturge- schichte, in Verbindung mit mehreren Gelehrten, herausg. von D:r Ar. Fr. Aug. Wiegmann, Ausser ord. Prof. ... in Berlin). Årgången, af 48 (sed- nare 52) ark med omkring 10 plancher, utgifves i Berlin i 6 häften, och består af två, ungefär lika stora delar, med särskilt paginering, hvaraf den första innefattar afbandlingar, i zoologi och botanik, och utgör den egentliga tudskriften. Der- af äro i det föregående fullständigt citerade årg. 570 1837, 1838 och 1839. Innehållet uti årgången 1836, af denna och ett par andra tidskrifter, har genom en särskilt tillfällighet, endast till en del blifvit intaget i det föregående. — Andra delen af hvarje årgång innefattar en årsberättelse öfver arbeten i zoologien vch botaniken af flera Författare, någor- lunda efter samma plan som den, hvilken här blif- vit lemnad, men med en fullständighet i det spe- ciella, hvartill denna zoologiska berättelse ej rim- ligtvis kunnat närma sig; man må ej jemföra det som fleres förenade krafter kunnat åstadkomma bland Berlins rika bibliotheker och samlingar, med det som en enda, till följe af ett tjensteåliggande, under mindre gynsamma förhållanden, förmått att frambringa. — Sedan den förtjenstfulle och grund- lige Wiegmann slutat sin verksamma lefnad i början af 1840, fortsättes Archivet efter samma plan som förut af Erichson, som hädanefter lik- som förut, kommer att bearbeta Entomologiska de- len af årsberättelsen, samt Griesebach, v. Sie- bold, Troschel. A. Wagner och R« Wagner, samtlige namn, som lemna intet öfrigt att önska. (Pris för årgången 61 Thlr. Pr.) Möllers Archiv (Archiv fär Anatomie, Phy- siologie und Wissensch. Medicin, in Verbindung mit mehreren Gelehrten herausg. von D:r Joh. v. Möller) Berlin, 8:0. Utgifves liksom den sist anförda tidskriften, och till ungefär samma storlek (56 ark på årgången). Under särskilt paginering, med romerska siffror, finnes häruti en fullständig årsberättelse af den berömde utgifvaren öfver de ämnen som utgöra föremål för Archivet. — År- gången 1837, 1838 och 1839 äro i det föregående begagnade. G. Valentin, Repertorium fir Anatomie und Physiologie, 80 Bern et S:t Gallen; 1 vol. 8:0, 571 af circa 48 ark för hvarje år. Utgör en fullstän- dig, i systematisk form affattad årsberättelse öfver de anförda vetenskaperna, med tillägg af organisk ke- mi och en ganska betydlig del af den descriptiva zoologien inom de lägre djurklasserna. Inga ori- ginalafhandlingar finnas särskilt utförde, men för- fattaren har häruti kungjort en stor del af sina egna utmärkta forskningar, på de ställen hvarthän de höra. Jag har isynnerhet begagnat första häf- tet af årg. V, 1840. Froriep, neue Notizen aus dem Gebiete der Natur und Heilkunde. Hvar 4:de eller 5:te dag utgifves ett nummer, utgörande ett ark, hvaruti hälften upptages af naturalhistoriska, hälften af medicinska ämnen. 22 nummer utgöra en volum 4:o, och 4 volumer utgifvas om året; — upptager mest dagens litterära nyheter, samlade ur böcker och tidskrifter, samt derjemte åtskilliga original- uppsatser. Före år 1837 hade denna tidskrift titeln MNotizen; med nämde år antog den titeln Neue Notizen. I det föregående äro begagnade vol. IX—XII (1839, utgörande N:o 177—264); samt vol. XIII—XVI (1840; N:o 265—334). [Af vol. X och XII saknades dock några nummer, som jag ej sett]. Germar, Zeitschrift fir die Entomologie omtalades förut sid. 248. Ett band 8:o af v. p. 25 ark utgifves årligen i Leipzig i 2 häften (å 23 Thir. pr band). Innefattar original-afhandlingar, till en stor del af utgifvaren, samt vid hvarje bands slut, exposition af de vigtigare Entomol. ar- beten, samt notiser. Första bandet, hft. 1, 1838, hft. 2, 1839. Flera andra Tyska tidskrifter, som allenast äro mig till namnet bekanta, kunna här alldeles för- bigås, ehuru åtskilliga skola innehålla talrika och 572 goda zool. uppsatser, t. ex. Faunus von Gistl (se Isis 1837, Germ. Zeitschr. 1). Entomologische Zeitung nämnes förut s. 257 i noten. 3:o Periodisk litteratur på Engelska språket. Acta inom Transactions of the Zoological Society of Stor-Bri- tannien. London (Zool. Trans.) utgifvesi4:o, i häften (parts), på obestämd tid, sedan 1833. Upptaga större af- handlingar af zoografiskt innehåll. Vol. 2, part. 1, 1836, 86 sid. 17 ill. tabb. (142 sk. Sterl. inne- håll i Isis 1838, p. 22 och 117); Part 2, 1838, sid. 87—163, tab. 18—29 (18 sk. Sterl. — Isis 1838, p.- 820). Proceedings of the Zool. Soc. of London, (Zool. Proc.) utgifves sedan 1831 i ett häfte af 150 å 160 sidor 8:o för hvarje år, och innefattar i korthet alla ämnen som förevarit vid Soc:s sam- manträden. Innehåller mest beskrifvande afhand- lingar öfver nya vertebrerade djur, och hörer i detta afseende till de alldra rikaste tidskrifter. Ci- terade: N:o III, 1835; N:o IV, 1836; N:o V, 1837; N:o VI, 1838 och N:o VII, 1839. (Innehållet af N:o III—V finnes i Isis 1837, p. 118; 1838, p- 168, 227; 1839, p. 137). Transactions of the Linnean Soc. in London (Linn. Trans.) in 4:o, upptager större afhandlingar i zoologi och botanik. Vol. XVII, i 4 parts med fortsatt paginering, utgifne 1834—1837 (innehåll i Isis 1838, p. 403 och 1839, p. 16). Vol. XVIII: 1, 1838; 2, 1839. Proceedings of the Linnean Soc. of London (Linn. Proc.), innefattar många mindre uppsatser, som ej inkomma i Sällskapets Transactions. N:o 1, 1838; N:o 2 och 3, 1839. 573 Philosophical Transactions of the Royal So- ciety of London, en volum 4:o om året; har un- der sednare åren innehållit ett ringa antal zoolo- giska afhandlingar. Arg. 1837 N:o 1 och 2 citeras. Proceedings of the Royal Soc. of London (Roy. Proc.) utgifves i nummer af ett ark 8:0, med fortsatt paginering för alla åren 1836—1839 (slut p. 2042). Innehåller föga zoologiskt. Proc. of the Royal Soc. of Edinburgh (Edinb. Proc.) utgifves i nummer af några ark på obestämd tid. N:o 13, från den 15 Jan. 1838; N:o 14, Dec. "1838; N:o 15 Jan. — April 1839. Trans. of the Roy. Irish Academy of Dublin (Irish Tr.) 4:o Dublin; i alla vetenskaper; Vol. XVIII, part. 2, 1839 är af mig begagnad. Report of the British Association for Advan- cement of Science, är titeln på den berättelse öf- ver Engelska naturforskarnes årliga möten, som ut- gifves i en volum för hvarje gång; innehåller säl- lan något zoologiskt som ej finnes upptaget i nå- gon af de förutnämde tidskrifterna. - Begagnade äro: Report för 7:de mötet, i Liverpool 1837 och i Newcastle 1838. Jardine, Selby & Johnston, Magaz. of Zoology and Botanic (Jard. Mag.). Ett häfte 8:0o af 5 å 6 ark utgafs hvarannan månad; 6 häften utgöra en volum, att börja från Juni. Uti denna högst rikhaltiga tidskrift upptogos original-afhand- lingar, utdrag och innehåll af vigtigare periodiska skrifter och proceedings af Engelska Naturhistoriska Sällskaper, bokannonser och' recensioner af både Engelsk och utländsk litteratur. Vol. I, 1836—7; Vol. 2, 1837—8. = Derefter upphörde denna tid- skrift och fortsattes i den följande. Taylors Annals of Natural-History ov Mag. of Zool. Botany and Geology; utgifven af Jardine, Brittiska Privata tidskr. 574 Selby and Johnston (Zool), Hookes Bot.) och Rich. Taylor egentl. Redactör); kallas Vew , Series emedan den utgör en fortsättning af nyss- nämde tidskrift och af Hookers Botanical Companion. Har samma plan och utseende som den förra, men ett häfte utgifves hvarje månad (å 2+ Sch. Sterl. för häfte). Börjar med N:o 1, Mars 1838. — Vol. I, N:o 1—6; Vol. II, N:o 7 —13 (Sept. 1838—Febr. 1839; N:o 13 är Supplement). Vol. HI, N:o 14—20; Vol. IV, N:o 21, Sept. 1839. Loudon, Magazine of Natural History &c. lik nyssnämda tidsk. till format och plan, slutade med Vol. IX Jan —Aug. 1836, hvars innehåll är i det föregående citeradt (förteckning finnes uti Jard. Mag. 1, p.- 100 och 287). Charlesworth, Magazine of Natural Hi- story; kallas New Series emedan det utgör en fort- sättning af Loudons Magazin; börjar med Januari 1837 och utgifves i 12 månadshäften, af 33 ark 8:0. Hvarje jemn årgång utgör en volum, (å 24 sch. Sterl.). Har fullkomligt samma plan som Taylors Annals, och är af ej mindre rikhaltighet. — 1837, N:o 1—12; 1838, N:o 13—24; 1839, N:o 25—33 (jag har ej sett de tre sista). Enligt Fror. N. Not, 322 förenas denna tidskrift med Taylors Annals från September 1840. Brewsters Journal: 'The London and Edin- burgh Philos. Magaz. and Journal of Science, conducted by D. Brewster, Taylor and Phil- lips, third Series; ett nummer hvarje månad; 6 utgöra en Volum 8:0; är mest egnad åt Physiska vetenskaperna, men innehåller ofta zool. uppsatser, samt lärda Sällskapers proceedings. Jag har cite- radt vol. VI—XIV, utgörande N:o 31—91, åren: 1835 till Juni 1839. (Innehåll i Isis 1838, p. 81 och 1839 på flera ställen). 575 The Edinburgh new Philos. Journal, conducted by R. Jameson (James. Journ.); 2 häften 8:o ut- göra ett band, och 2 band utgifvas om året. In- nehåller blott få zoologiska afhandlingar, hvilka äro citerade från början 1836, N:o 40, utgörande sednare hälften af vol. XX, till och med 1839, 1, N:o 52, vol. XXVI, 2, (innehållet står i Isis 1838 och 1839, ända från N:o 32”). Åsiatic Researches, or Transactions of the Society, instituted in Bengal; Calcutta, Bishops Col- lege; omfattar alla vetenskaper med afseende på upplysandet af Indiens natur uch historia, och in- nehåller vigtiga bidrag till detta lands fauna; bör- jade med 1801; utgafs först i 8:o, men numera i 4:o. Vol. XIX, part. 1, 1838 (innehåll i Ann. Sc. Nat Vol. XI, p. 126); part. 2, 1839 upptages en- samt af M'Clellans Ind. Cyprini. Journal of the Asiactic Society of Bengal, är mig bekant genom flera, för Indiens Fauna och Lethea rikhaltiga afbandlingar, som finnas aftryckte +) Utom de förut uppräknade tidskrifterna, utgifvas många andra i Britannien, hvilka jag endast känner af innehålls- förteckningar, strödda, i andra tidskrifter införda afhand- lingar, eller blott af citationer, bland hvilka isynnerhet äro att märka. Transactions of the Wernerian Society, som skall vara ganska rik på uppsatser öfver geologie och petrificater, och understundom innehåller rent zoologiska afhandlingar. Entomological Magazine, utgifvet af Newman, $8:0o, London; började med 1833. Utgafs i qvartalnummer, men skulle (enligt Revue Zool. 1838, p. 325) sluta med vol. 5, Den skall vara ganska rikhaltig. Innehållsförteck- ning till början af årg. 1836, samt Vol. 4 utgörande N:o 16—418, Juli 1836—Jan. 1837, finnes i Jardines Magazin 1. Transactions of the Entom. Soc. of London (Eut. Trans.), 2 årgångar utgöra en vyolum med 14 plancher (pris 7, sch. Sterl. för half-volum). Jag har allenast sett Vol 1, part 1, 1834. Af Erichsons berättelse i Wiegmanns Archiv sy- nes, att den varit särdeles rikbaltig och innefattar många afhandlingar öfver Hymenoptera, Den lärer ännu fortfara. Period. Skr. för Indien. 576 eller öfversatte i andra tidskrifter, och + det före- gående blifvit anförde. Vol. VI utkom 1836. Nordame- Sillimans Journal: The American Journal of sr rien Sciences and Arts, conducted by B. Silliman, Prof. och Acta.of Chem. Mineralogy &c. in York Coll. 8:o New Haven; qvartalskrift; 2 häften utgöra en volum; två Vol. om året. Omfattar mest de fysiska ve- tenskaperne, men innehåller ofta zoologiska af- handlingar i synnerhet öfver Amerikanska petrilfika- ter. Vol. 30—38, utgörande N:o 61—78, eller år- gångarne 1836—1839 och första häftet 1840 äro begagnade, med undantag af N:o 74, som jag ej sett. Transactions of the American Philos. Society, held at Philadelphia. (Amer. Trans. eller Philad. Tr.), in 4:o, omfattar alla naturvetenskaper, och innehåller flera större zool. afhandlingar. Med Vol. V, 1835 börjar en ”New Series”. Begagnade: Vol. V, part. 1, 1834, p, 2, 1835. VI, (inneh. blott en stor Malacol. afb. af Lea); 2, 1839; (innehåll i Sillim. Journ. vol 37, p- 188); 3, äfven år 1839. Proceedings of the Amer. Philos. Soc. of Philad., utgifves i numror af enkla ark, in 8:o. Vol. 1, N:o 5—11 (sid. 49 —201, från Nov. 1838 till Apr. 1840) begagnade. Innehåller ej mycket för zoologien. : Annals of the Lyceum of Nat. History of New York; utgafs förr i Vol. 8:0 af 12 N:o; men med vol. 4 har den börjat publiceras i 4:0 å 4 N:o på volumen: Vol. 4, N:o 1—4, 1838; (inne- håll står i Sillimans Journal vol. 34, p. 214). Journal of the Soc. of Nat. Hist. of Boston; Vol. I, N:o 3, 1836 och N:o 4, 1837 antecknade ur 577 ur Sillim. Journ. Vol. 31, p. 185, och 33, p. 180. Vol. II, 1838, ibd. Vol. 34. T Spänllnen. of the Nat. Hist. Soc. of Hart- ford (Connecticut). Vol. 1, 1836 G Sillim. Journ. 32, p. 392, och Revue Zool. 1838, p- 117). Af PR regn of the Acad. of Natur al Sciences of Pluladelphia, 8:0, Vol. VII, 1837, finnas ut- drag i Revue Zool. 1838; Journal of the Essex County Nat. Hist. Soc., 8:0, Salem (Massachusetts) N:o 1, 1836; N:o 2, 1839, skal äfven innehålla zoologiska afhandlingar. 4:o Fransysk Period. Litteratur. Annales des Sciences Naturelles, Paris, stor 8:o, 2m:e Serie börjad med år 1834, innefattar under särskilt paginering afhandlingar i Zoologi och Botanik, med inbegrepp af anatomi, fysio- logi och petrificatlära. Zoologiska delen redigeras - af Audouin och Milne Edwards, och är en af de rikhaltigaste tidskrifter som finnas för denna ve- tenskap. Ett häfte af 8 ark med plancher utgifves hvarje månad. Sex häften utgöra en volum, som bestå af en zoologisk och en botanisk del, hvar- dera af 24 ark text. (Pris för hvarje volum, i Paris 38 fr., utomlands 44 fr. För zoologiska el- ler botaniska delen särskilt 25, och utomlands 30 fr.). — Vol. VII och VIII, 1837; IX och X, 1838; XI och XII, 1839. Revue Zoologique par la Soc. Cuvierienne, publiée sous la direct. de M:r Guérin Meéné- ville; utgifves i månadshäften af 2 ark 8:0, med fint tryck, paginerade för hel årgång, som utgör en volum (å 18 Frances, som erläggas på Fröken Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 37 578 : Hvarje häfte upptager 1:o Travaux inedits: korta öfversigter af arbeten, som till en stor del komma att utgifvas på andra ställen, och diagnoser af nya djurarter af alla klasser. 2:0 Sociétés savantes; redogörelser för de ämnen som förevarit uti flera lärda sällskaper, både inom och utom Frankrike. 3:o Ånalyses d'ouvrages nouveaux; 4:o Nouvelles. Då hvarje sak afhandlas ganska kort, innefattar denna tidskrift en utomordentlig myckenhet ämnen. Första och andra årgångarne, 1838 och 1839 äro begagnade i det föregående. Guérins Magazin de Zoologie, Paris, 8:0, utkommer i $£2 häften om året, innehållande 772 plancher med tillhörande text. Hvarje årgång ut- gör en volum, som är indeldt i 3 sectioner: 1:o Vertebrerade djur; 2:0o Mollusea och Zoophyta; 3:0 Artieulerade djur, med särskilt nummerföljd för plancherna af hvardera. Upptager blott figurer af nya djurarter, med beskrifning, samt monografier af hela slägten eller familjer, af "hvilka en eller flera arter afbildas. Hvarje hel årgång kostar i Paris 36 Fr. Då särskilta afdelningar reqvireras utlemnas de i sectioner af 25 plancher med till- hörande text, å 16 Fr. för första afdelningen (Ver- tebrerade djur) och 13 Fr. för hvardera af de två öfrige. G. Silbermann, Revue Entomologique, 8:0 Strasbourg; utgifves i häften af 3 ark med pl Sex häften utgöra en volum (å 36 fr.). Redogör för entomologiska litteraturen och innefattar dess- utom originaleppsatser, den började år 1833. Jag har endast haft tillfälle begagna livr. 25—28 (af Vol. 5, 1837). I Institut, Journal général des Sociétés et tra- vaux scientiliques, de la France et de VEtranger, Paris, stor 4:o. 1:er :Seetion: Sciences Math. Phys. ST 579 et Naturelles; (2:me Section innefattar Sc. Histo- riqve, Archeolog. et Philosophiques). Ett ark ut- kommer hvarje Torsdag under fortsatt nummer- följd från år 1833. Hvarje årgång utgör en vo- lum med särskilt paginering. Upptager omständ- ligen alla vetenskapliga förhandlingar uti Fransy- ska Vetenskaps-Academien, och många andra lärda samfund inom och utom Frankrike; vidare, under titel af Archives Scientifiques , öfversättningar af de tyska årsberättelserna öfver naturvetenskaperne, samt under Bulletin Scientifigue , märkvärdigare ar- tiklar ur andra tidskrifter och hvarjehanda notiser. I det föregående citeras årgången 1837, 1838 och 1839, innefattande N:o 191—312 (Innehållet redo- vises vanligen i Isis) ”). Archives du Museum d'histoire Naturelle, pu- blieés par les Professeurs Administrateurs de cet etablissement, Påris 4:0; är en fortsättning af An- nales , Memoires och Nouvelles Annales du Museum. Tom 1, Livr. 1:re, 1839. Annales de la Soc. Entomologique de France; 4 häften 8:o med plancher, som utgifvas om året, utgöra en volum af 36 å 40 ark text, innehållande afbhandlingar, samt 6 ark särskilt pagimerade med romerska siffror, innehållande Sällskapets Bulletin +) Mémoires de V Academie Royale des Sciences de Vlnstitut de France , Classe des Sc. Math. et Physiques; Paris in 4:o upptager, större, af Academien approberade afhandlingar. En del af dessa afbandlingar tryckas i en särskilt svite, som vanligen kallas: Mémoires des Savans Etrangers , men hvars titel är: Micmoires présentés par divers fn å P'Ac. Roy. des Sc. &c. Jag har ej sett någon sedan 1833 utkommen del af dessa båda verk. Innehållet af alla till Fr. Vet. Academien inlemnade afhandlingar, framställes i korthet uti berättelser (”rapports”) till Academien, af någon dess ledamot, och dessa berättelser tryckas i ett eget arbete: Comptes rendus &c, hvilket jag dock ej citerat, emedan samma berättelser mer eller wilkdre fullsltändige intagas uti I'Institut. Schweitz. Nederlän- derne och Belgien. 580 och diverse entomologiska notiser, förteckning på Ledamöterne m. m. (å 24 Fr. i Paris och 26 Fr. utom Paris). — 5:te—8:de årgångarne, 1836—1839. 5:o Periodisk litteratur från andra länder. Mémoires de la Soc. de Physique et dhist. Nat. de Geneve. Tome 8, part, 1, 1838; part. 2, 1839. Bibliotheque Universelle .. de Geneve, Nouvelle Serie, in 8:o0, som börjar med 1836; ett häfte ut- gifves i månaden; innehåller få artiklar i zoolgien 1836, 1837, 1838 (N:o 25—28). Nouv. Memoires .. de Neuchatel, eller Neue Denkschriften der Allg. Schweitz. Gesellschaft fär die Gesammten .Naturwissenschaften, 4:o, Neufcha- tel; utgöres af särskilt paginerade afbhandlingar, hvaribland flera zoologiskt wigtiga. År en fort- sättning af Sällskapets förr utgifna Denkschriften. Vol. I, 1837; II, 1838; III, 1839 (innehåll finnes i Isis 1837, p. 247, 833, samt 1839, p. 86 och 727). — Baseler Bericht. har blifvit införd bland Tyska litteraturen. Noveaux Memoires de VAc. Roy. des Sc. et Belle-lettres de Bruxelles, 4:o med plancher; hvar- je afhandling särskilt paginerad. Vol. X, 41837; XI, 1838; XII, 1839. Bulletin de VAcad. &c. de Bruxelles, 8:o. Tome 3, 1836; 4, 1837 (Revue Zool. 1838, p. 141); och 6, partie 1, 2, 1839, äro citerade i det före- gående. Jag har ej sett Tome 5). Bulletin des Sciences Physiques et Naturelles en Neerlande, 4:0, Rotterdam; årgången utgör en volum af 25 ark, hvaraf 2 utgifvas i månaden, och slutligen ett med register. Upptager afhand- lingar 581 lingar i samtlige naturvetenskaperna, utgifne i Ne- derländerne, på Fransyska, för att göra dem kän- de i andra länder; börjar med 4838. Jag har blott haft tillfälle att begagna årg. 1838, p. 1—32. Tijdschrift voor Natuurlike Geschiedenis en Physiologie, uitg. door J. van d. Holeven, Prof. te Leyden, en W. de Vriese, Prof. te Amster- dam; innefattar 1:o originaluppsatser i mnatural- historien, och 2:o litteratur-notiser, under skild paginering. Vol. 1 och 2 innehöllo dessutom års- berättelser öfver mnaturalhistorien, hvarmed dock författarne upphörde sedan Wiegman börjat utgif- va sitt archiv. 3 eller 4 dryga häften 8:0, som utgifvas om året, utgöra ett band. För zoologien har denna tidskrift innehållit många afbhandlingar af stort värde, af v. d. Hoeven och flera andra Ve- tenskapsmän. I det föregående upptagas vol. 3, 1836; 4, 1837—8; 5, 1838—9; 6, hft. 1, 2 och 3, 1839. Nuovi Annali delle Scienze Naturali, Bologna, 80; af Alessandrini för Medicin, Bertolini för Botaniken, Gherardi för Lethea och Ran- zani för zoologien. Tom. 1, 1839. Il Politechnico -. Milano, in 8:o. Innehål- ler uppsatser i alla vetenskaper, 1 populär stil. Indelas i 3 rubriker: Afhandlingar, Bok-analyser och Notiser (Memoire, Revista, Notizie. Ett hälte af 6 ark i månaden, hvaraf 6 utgöra en volum. 1839 vol. 1 (innehåll i Isis 1839, p. 725): Vol. 2, hft. 7—12 (hft. 7, 8 exponeras på anf. st.). Italien, Memoires de VAcad. Imperiale des Sciences deryssland. Petersburg, Sixieme Serie, in 40. Utgör en fort- sättning af Academiens sedan 1726 utgifne Com- mentarii, Novi Comm., Acta, Nova Acta, och Me- moires. Af Afdelningen ”Sciences Physiques, Ma- thematiques et Naturelles citeras. Vol. 4, livr. Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 38 582 1—3 för år 1836, tryckte 1838 (innehåll i Isis 1838, p. 761). Vol. 5, livr. 1, 2, 1839. Liksom den Parisiska, utgifver Vetensk. Aca- demien i Petersburg en särskilt svit in 4:o under titel Mem. présentés å V Acad... par divers Savans. Vol. 3, 774 sid., 31 pl. 1837 (innehåll i Isis 1838, pag. 760). Bulletin Scientifique de V Acad. .. de S:t Pe- tersbourg , redigé par son Secretaire perpétuel; 4:o Leipzig; är en rikhaltig samling i alla vetenskaper, som äfven innehåller mycket af värde för zoologien. — Tome 1, 1835 och 6 — VI, 1839; (innehåll finnes i Isis 1839, af dem alla). Nouv. Memoires de la Soc. Imp. des Natura- listes de Moscou; 4:o. Vol. IV, 1835, innehåller särdeles mycket i entomologien. Bulletin de la Soc. ..'.. de Moscou, 8:o0, ut- gifves efter 1836 i 8 häften om året; har isynner- het under flera års tid innehållit talrika uppsatser för Rysslands ;entomologi. Entom. innehållet af Tomen 7 och 8 finnes i Ann. Entom. 1836, Bul- letin p. V; af de. följande i Germars Zeitschrift 1, p. 320. Hela inneh. af Tome 10 och af 11 N:o 1—24 finnes i Isis 1838 och 9. — Jag har eiterat 'Tom. 9, 1836; 10, 1837; och 11 N:o 1—4. Ile de Slutligen kan anföras, alt ett sällskap bildat sig Frang på Ile de France under namn af Société d”histoire Naturelle de Vile Maurice, hvars Sekreterare, Du- jardin derom lemnat 5 årsberättelser (Reports an- nuels), hvilka innehålla zoologiska uppsatser af värde. De omtalas med mycket beröm i Bibl. Univ. de Geneve 1838; innehållsförteckning af N:o 4 och 5 finnes i Isis 1837, p. 206, och af den förra (N:o +) i Zool. Proc. 1835, p. 204. Dujardin skall haf- va slutat sin jordiska bana 1839. — 22200 000 -000-+— i” bg VS OM nå OM ÅF é bh t Jå hu hå år ' - 4 By Ju AAA ALE ANG Sf EDR ON CC 2 FA bl 4 WT 4 ” - od WT, i, 9 | i lb [ cc q FAL i ES - då : » pj 5 e IAN a ER B Avi v mA NO - ASEA Re SÖK TTR RÖRA vå NOT er a är a 2 ER AE RA Rn ARA y , w SA fa RA yt ju ARN