y^^- ;^>?^^^i^, l^^^ ,^"^^-*'#"-«%*C "^- f «««44«i«c«««>» AK§]tC:RATTC:]^^£ OOlOGIiNS FRAMSTEC UiVDER AREN M^iirstfB He ten, V, J. Sl]\»EVAIiIi. H>Q-<^ •^ :<§>•♦♦: >0'irn-n "p^c■^^^-onnpnnf"l''0*'|"'"P'''1'^^^"^1fr•^^•)p r^fif nnr^Tnn['9'^inii'^'p''f ''^'^riooo^jl^;^ TJT37 .t. .K» ARf^B^RATTEIil^F. OM FRAMSTEGEN VERTEBRERADE DJURENS UNDER AREN C. J. ISlIjyOKVAIili. X'^^^, >^©-f=««* — o Arsberattelse ZOOLOGIENS FRAMSTEG UNDER AREN TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN AFGIFVEN AF ZOOLOGIJE INTENDENTERNA vid Rikets Naturhistoriska Museum. JFarsfn JDele»% (ANIM, VERTEBRATA.) C. J. SUIVDETillili. P. A. NORSTEDT &. SONER, Kongl. Boktryckarp. 1 In n ell a H. Sid. Arbeten om Zoologiens historia 1. Om husdjurstilJstandet 6. Om variation i storlek hos djur och menniskor . . . 10. Om m.skoslagtets aftagande krafter 14; 56. Om artbegreppet i Zoologien (jfr 279, 284, 285) . 15; 168. Allman djurgeografi 15. Djurs flyttning och hibernation 17. Samtidige observationer derpa — Allm. systematiska Ssigter och systemer. ..... 18. Reform af Zool. nomenclaturen 20. jamf. sid. 146; sid. 202 (sista stycket om Scolopacinus), samt sid. 108 (om dubbla namn, under Sciurina). Om matt att begagna i Zool. beskr 33. Allmdn Utleratur ofver vert, djuren 34. Agassiz Nomenclator — Cuvier ossem. fossiles 35. Zool. hand- och larobocker 36. Dictionnarer och Diverse allmant Zool. verk 38. Arbeten ofver Amerikas fauna v • 39. — — Europas „ 41. — — Asiens „ 44. — — Australiens „ 45, 46. — — Afrikas „ - — Diverse notiser: Acad, degli Aspirante Naturalisti 48. Om Melanism — Blodiglar hos lefvande djur 49. P'orvaring af djuriska praeparater — Om Fabuldsa djur; fran Afrika — Hafsormen 50. Necrologiska notiser — Etknograji. Om Folskslagens indelning af Retzius 52. — Nationers utdoende 55. VI Sid. Om slagtets aftagande krafter 56. Cranioscopi — AJlmSn Jitteratur 57. Om Europas folkslag af Prichard 58. - Nilsson 61. - diverse 62. — ' Afrikas hvita folkslag — — — Negrer, af v. d. Hoeven, Eschricht . . . 64. — Amerikas folk: pannans nedtryckning 65. Diverse arbeten — — Australiens folk 67. Hawaji sprciket . — Diverse om sprak — Om fossila Menniskolemningar 303, 68. Mastologi, Allmanna verk: Wagners forts, af Schreber 70. Fr. Cuvier Mammif 71. Lesson, Jardine, Riippell, Leuckart 72. Diverse 73. Arbeten ofver Amerikas dSggdjur — — — Europas „ 75. — — Asiens „ 76. — — Australiens „ 78. — — Afrikas „ 79. Om daggdjurens tander: formel , sasom zoogr. character 81. struktur — — hornartade delar 82. Quadrumanaj af Is. Geoffroy — Om Orang-utang 84. Diverse om gamla Contin.s Apor 85. Nya arter och genera — Semnopithecus, monografi 86. Colobus, Cercopithecus 87. Macacus, Gynocephalus 69. Amerikas apor ^ 90. Lemurina — Chiroptera Formodade ossa marsupialia 91. VM Sid. Arter, synonymi m. m 91. Lefnadssatt 92. Nya arter och genera 93. FercGj, systematisk uppstiiUning 95. Ursus 96. Felis 97. Canis 98. Proteles, tander 100. Cynogale venatica Lund — Viverra 101. Mustelina, Lutra 102. Martes foina 76. Meles, Mydaus, Nasua etc 102. GlireSj allm. ofversigt - . 103. Om Hamstern 105. — Mus minutus » . — — Fjellemmeln 106. — spenarne hos Myopotamus — Ovanlig bildn. af yttre orat 107. Anatomi — Nya slagten och arter — Sciurina 108. Myoxi 109. Dipodina, Murina 110. Arvicolina 76,113. Bathyergina, Hystricina 114. Caviae . . . " 73, 115. Leporina — Bestiolce.' om namnet 116. Erinaceus — Echinops 117. Forandring i pelvis . . ■ — • Soricina, monogr. , nya arter — tander 120. Hylogaie; Hylomys — Talpina — Marsupialia .• Ornithorhynchi fortpl — Diverse om lefnadssatt 121. Gould, Monogr. af Halmaturina 122. Dendrolagus — Nya arter och slagten m. m — Antechinus, Tarsipes m. fl 124, litteratur 125. VIII Sid. Bruta .• Manis, Bradypus 125. (Bradypus, Dasypus, jfr p. 74). Orycteropus 126. Pecorac allman ofversigt — Renames flyttning i Siberien 128. Cervus, Moschus 129. Ovis, 15 arter af Blyth 130. Capra, Antilope 133. Bos 134. Camelopardalis, Camelina 135. Belluce ■ Equus 136. Diverse 138. Phocacea .• harfallning hos foster — Otaria — Phoca 139. Cete,' Eschricht om Baloenae — Hvaiars hastighet^ respiration m. m. .... 142. Balaenoptera, Hyperoodon 143. Delphinus 144. Dugong? 145. Ornithologu Grays lista pS fogelgenera 146. Beform af nomenclaturen — Namnen Grus, Numenius, Graculus — Rattelser af andra namn, jfr sid. 35. Beteckningssatt 149. Foglarnes classification — Yttre charact. af tarsus (jfr 159 — 160, Nzh.j . . .150. af vingarne 151. Pterylografi af Nitzsch 152. fjadrarnes form, utveckling 154. — olika sorter 156. — lage i huden 157. svanskorteln 158. sgrskild pterylografi ... .^ ..... 159. Osteologi; fdtternes 160. hufvudets 162. furcula — Muskier, mage, inre dejar . . 163. IX Sid. Anatomi af sSrskiJta arter 164. Om agg, bo, fortplantn. (jamf. sid 175) 165. AtJjga fogeJbo 167. Om Brehms arter (jfr sid. 220, Numenius, och j213, 214, Vultur) 168. Om accidentellt forekommande fogJar 169. Foglars flyttning 170. — ruggning 172. Om sterila honor — Ovanligt iefnadssatt 173. Hager-on i Donau 174. Om Foglars alder 175. — burfoglar — — Hybriditeter (jiimf. sid. 222) — Diverse litteratur 176. Om Amerikas foglar — — Europas „ 181. — Asiens „ 187, — Australiens „ 188. — Afrikas „ 190. Strodd litteratur efter systematisk ordning .... 192. Sangfoglar — Passeres; variet. af Fr. domestica — nya arter 193. Tanagrae, Piprae, Lanii 195, Parus, Pica, Garrulus 196. Corvus; Paradiseas Iefnadssatt 197. Cracticus, Psaris — Muscicapa, Ampelis 198, Turdi, Sylviae — Motacilla 199. Anthus, Alauda 200. Sturninae — Menuras Iefnadssatt — /?revipennes , 201. Scansores , Diglossa . 203. Cinnyris, Hemignathus 204. Hirundo; Backsvalans bo 205. Coccyges Trochili fran Columbien 206. Cypselus, Picus 207, Upupas systematiska plats ........ — Prionites, Hyiomanes r • • 208, Si.l. Merops, Alcedo 208. Bucco, Rhamphastos etc 209. Cuculi, Trogon, Golius, Musophaga 210. Golumba;, Psittaci 211. Accipitres lefnadssatt 212. Nya arter och sl^gten — Gypaetos, Vultur 213. Condorn 214. GalUnce ovanligt lefnadssatt hos Talegalla — samt Leipoa och Megapodius 216. Tetraogallus 217. Nya arter — Grallce Amerik. Strutsens agglaggning 218. Palamedea, Rallinae — Chionis, Eurynorhynchus 219. Charadrinoe — Numenius, Ardea 220. Mycterias lefnadssatt 221. Natatores Pelicanus — Nya arter — Anser, lefnadssatt 222. Anates, nya arter — Herpetologi, Fortplantn. af Python bivittatus 224. Batrachiernes agg 225. Hermaphroditism — En yttre tand hos embryo — Arterer i lymphkarl; lymph-hjertan 22Q. Cavernds byggnad af arterer; blodkSrl — Respiration; Nerver 227. Allm. Herpetol. litteratur — Om olika landers Amfibier 228. Spridd litteratur: Cheloniij lefnadssatt 231. lefvande utan hjerna; Slder — ny art 232. Saurii- Indiens Krokodiler — diverse arter — II Sid. Serpen tes Filippi cataJ.; Cantor Spicil. ....... 233. Hafsormar; giftkdrtel — Arter — Caecilias galar 234. Batrachii Paddors forraaga att, lefva infrusne — och nedgrafde i jorden 235. Paddor i benmargel — Undersdkningar af Batrachier — Arter — Japanska Salamandern 236. Lepidosiren — Ichthyologu Om Simblasan 239. Skillnad melJan Fiskar och Amfibier 240. Elastiskt apparat vid Sirablasan 241. Simblasans fdrening med hdrselorg — Bihang vid galarne — Bigalar 242. Karl; Sinnesorganer 244. Ora de elektriska fiskarna — Fjallens struktur (jfr sid. 260) 247. Fiskarnes hud 248. — mage och inre delar — — utveckling nr agget (jfr 267, 280) — — tilJvaxt efter klackningen . — Skrifter om fiskeri 249. Ingen fiskform ar uteslutande tillhdrig hafvet ... — Boat af Gasterosteus 250. Giftiga fiskar. Fiskar i andra djur. . , . , . . — Systematisk dfversigt, af Bonaparte 251. - Agassiz 253. - Macleay 254. Agassiz om fossila fiskarne — om deras hud, farg m. m. . . 259, — — fjall 260. ■— — skelett 261. Fenornas ut^'eckling 262. Om tanderne — Ichthyol. litteratur: allm. verk 264. — till Amerikas fauna 265, Xli Sid. — — Europas • 267. Asiens 269. — — Australiens 270. — — Afrikas, (Madera; Nilen) 271. Spridd litteratur Acanthoplerygii 272. Malacopterygii Salmonini 273. Clupeacei; Om Sillfiske 274. Esocini, Silurini 275. Cyprinus, Macrourus, Gadini 276. MuraRna; Alens generation, m. m 277. Ophidium 278. Syngnalhi.' hannen bar aggen 279. Utveckling 280. Pectognathi Diodon, Tetrodon — Orthagoriscus — Chondropterygii Rajse af Miiller och Henle 282. Om de gamles Mustelus laevis 284. Arter af Squalus 286. Acipenser, Petromyzon — Branchiostoma (Amphioxus) — Lethea. Om fotspar af forndjur (Ichniter) 291. Om Bengrottor 292. Diverse litteratur . 293. Fossila ddggdjur Lunds forskningar i Brasilien 294. — upprakning af fossila och lefvande arter i Bras, med anm.gr 298. Foss. menniskoben 303. — apor — — Chiroptera — — Ferae — — Didelphides 304. — Glires — — - Bruta — — Pecora 306. — Belluae: Mammut — Missurium, Tetracaulodon, Mastodon . . — xtit Sid. ofrige genera 309. Metaxytherium • . 310. Foss. Cete 311. Utdikia Foglar jfi sid. 291 och 293 312. Didus — Vtd. Amfibier Fossila arter i Britannien 313. Saurier 315. Pterodactylus m. fl 318. Fossila Ormar — — SkoJdpaddor 319. — Batrachier (Labyrinthodon) — Vtd. Fiskar 321. Svensk litteratur. Zool. Handatlas for Skolor 37. Retzius om Nordboarnes cranier 52. NiLssoN Skandin:s Urinv^nare hft. 4 61, — om samma amne i Vet. Ac. H. m. m . . . . 62. C. SuNDEVALL oin Arvicola 113, 76. M. V. DiiBEN, Mus betulinus — C. SuNDEVALL om Hedenborgs Mammalia fran Afrika . 80. NiLssoN om Linnes Vespertilio murinus 92. C. SuNDEVALL, tandemc af Proteles 100. FAHRaeus om Myopotamus 106. C. Sundevall monogr. af Erinaceus (och om namnet Bestiolae) 116. — monogr. af Sorex lid. — „ „ Manis 125. — om Orycteropus aethiopicus 126. Wright, harfalln. hos Phoca vitulina 138. NiLssoN, om Phocacea — C. Sundevall om foglarnes vingar 151. Retzius om foglarnes axelmuskler 163. — „ — mase — 'o^ Sid. Andrl^e om Gottlands foglar 181. SuNDEVALL, indclning af Passeres 192. — OrnithoJ. bidrag, i Vet. Ac. H. 1840 anfdres sid. 168, 170, 183, 194, 199 och 200. — om en TO-Srig Korp 175. KoRNER. Skandin. foslar hft. 8 183, 'O* Retzius om en cavernds byggnad af Hafsskoldpaddor- nes arterstammar . . , . ^. 226, NiLssON Skandin.s Amfibier 229. Retzius om magen hos Silurus 248. Skandin.s Fiskar af Wright, Fries och Ekstrom, hft, 7 267. HandJingar rdrande Sillfisket 274. C. SuNDEVALL, om MacFOUius 276. F. SuNDEVALL, om Amphioxus 287. »fj Ji-f;< ^ntnarkte trycTcfcl: Sid. 25 r. 8 nedifr. , l:sta spalten, star ai las m „ - 7 „ sista ,, , — Of — ov 41 sista raden star Firsche, — Fische 61 r. 11 nedifr. — Folkslagens, — Folksagans 62 - 8 „ — forra arsb. — arsb. 1836. 273 - 5 ofvan, — 247 — 249. Under den tid af 3 ar, for hvilken vi harmed skola soka att redovisa, nemligen aren 1840 — 1842*), har ^ter en riklig massa af ny och frisk forskning i Zoo- logien tillkommit , som pa intet satt eftergifver den under de nastforegaende aren, och som latt skulle kunna forleda dem, hvilka ej lart sig inse en ve- tenskaps oandliga utrymme, till den tron, att snart ej mera aterstode att gora. Till och med antalet af nybeskrifna arter af de b^da hogsta djurklasserna har ej varit i aftagande i jemforelse mot foregaende aren. Under den monstring som blifvit anstSlId med nastan hvarje del af vetenskapen, har dess historia blifvit upplyst i en ganska betydlig del af sina detaljer och de Srsberattelser som utgifvas bemoda sig att fram- stalla samtidens forskningar; men arbeten som sar- skilt och i sin helhet omfatta denna historia hora till sallsyntheterna inom litteraturen. Emellertid hafva vizooiogicns ett arbete att anmala, som Icmnar en kort och i ^**°"^* manga hanseende upplysande skildring af Zoologiens historia , nemligen Isidor Geoffroys Essais de Zoo- logie Gcneralc (Paris 1841, 518 sid. 8:vo5 utgorande livr. 31 af Rorets Suites a BufTon), hvars forsta del ar derat egnad. Detta arbete innefattar ganska man- *) P§i titelbladet i forra Zoologiska Srsberattelsen, hvilket blef tryckt under min fr^nvaro, bar ett tryckfel in- smugit sig som harmed rattas. Der star nemligen: ''afgifne for aren" — las afgifne §iren 1837 — 1840. Den redogor nemligen for aren 1836 — 1839. Prof. Siindevalls Arsb. 1840 — 1842. 1 ga spridda och liogst olikarfade amncn af sfort in- leresse, hvifka pa ell konstrikt sail sammanbindas lill elt hell, och som aftiandlas med denna forHs vaf kanda, iitmarkta lafang, hvarfore vi komma alt i del foljande pa sina stallen meddela korla iiidrag af dem alia. Histoiien ar Hka aphorisliskt behandlad. Forst lemnas nemfioren en koit skildrini^r af velen- skapens hufvudepoker med en nagol mera detaljerad redoo-orefse for de sekulara mannens arbeten: Aiusto^ TEi.ES, LiNNes, BuFi ONS, CuviERS. Sarskilta omslandfg- heter gora alt Geoifroy S:t Hilajre sen:r i delta ar- bete namnes naslan lika mycket som nagondera af de anforde. Vi kunna endast lemna hela vart hiiaW till f6rf:s asrgt af vetenskapens epoker. Den forst a innefatlar nemligen all Zoologie iinda till medellidens slut 5 den har blolt elt enda stort namn alt omtala, men delta ar af forsta rangen, nemligen Auistotelks. Forf. framslaller en i var tanka alldeles riglig asigl af de fiesta gamla skrifter ofver djuren. Dct ar en gifven sak, alt de menniskor, som lefva i don fria natoren, de ma vara jagare, nomader eller aker- brukare, skaffa sig en ganska betydlig kannedom om de djur som narmasl omgifva dem, och ifall denna kannedom antecknas, sa bibehalles at efterverlden en^ Qfla ulmarkt god, kunskap i Zoologienj men icke aro de Zoologer, som handelsevis, eller for andra an- damal upptecknat denna kunskap i en bok, ulan alt; egen forskning eller kritik, uppblandad med eller forvandlad till digt, sasom t. ex. Plinius. Denne var en olroIiLH lard samlare af noliser i alia amnen, men vi inslamma i forfrs omdome om honom: "Que Ton cesse enfin, dans Tintcret de Pline luimeme de le qualifier de Naluraliste". Hans och flere andra forfatlares skrifter aro foga vigtiga alt kanna for den Zoologi de innehalla, ulan derfore alt de blifvit abe- ropade af sednare Zoologer och af dem begagnade sAsom kill lor, hvarigenom He hnft slort in fly (ancle pS' vetenskapens ulvccklin^ ocli ofia Icmrwit i aif al den- samma en hop oi'ifnli<>a sagor, hvilka man annu ej lyckats att fiillt iitmonslra. De kunna afven hafva gagnat genom alt up[)vacka forskning. — Kn ofverg^ng till elt annat tillstand bereddes genom C. Gksnkr och nagra andra ulmarkta lorlaltare pa 1500-lalet, f. ex. RoNDKLRT ocli Belox, sami i foljande soke!; men andra cpokcii borjar forst i slulel af KiOj-lalet med Ray, den forste syslematicus, och SvvAMMF:r\DAM, Hahtsokkek, Lkeuveniiokck, hvilka forsl och maslerh>t undersokte de sma djuren. I.iNNe uigor glanspunkten i denna epok och bans samlidige, velenskaplige an- tipod, den snillrike Bufion, uppfores af forf. sasom bans like, ehiiru at motsatt hall. Det ar svart att jeinfdra sadane storheter, och vi skola ej bar fram- slalla var egen mening ofver denna jemforelse. Cu- viKR borjar och karakteriserar den tredje epoken i Zoologiens bistoria. Uti nagra tillagg afhandlas: 1:0 Amperes asigter af vetensk.s filos. bistoria. 2:0 Om vetenskapernes indelning och association. 3:0 Om BuFFONS fortjenster. 4;o Historisk fi-amstallning af laian om "Uriite de composition." Hvad som sages i detta sista kapitel ar utan tvifvel rigtigt och sannt, men vi skola tillata oss att bifoga ett par ord om hvad som icke sages. Forf. ofverser oemligen alldeles den griind for denna lara, som lig- ger i det allmanna menniskoforstandet, och som ar uttryckt i alia sprak, i det vi benamna djurens de- lar (fotter, fingrar, mun, ogon , oron etc.) efter mot- svarande delar hos oss sjelfva; eller tvartom, t. ex. tarm, lefver etc. som forst blifvit kande hos slagtade djurj men ban anforer ett stalle ur Newtons och ett ur Belons skriftcr, som ej inneballa nagonting mera an deda namda , ocli bloll kunna anses sAsorn klar uj)|)- faltning- ocli fiamslallning i skrifl, af dot, soni hvarje mcnniska vet 5 och han lorbiser alldeles Cuvikks in- flytande derpa. Man niaste ej liar bedoma Cu vir.u efler bans, olla mot egna fordna pastaenden stridan- dc, oofi af ogonblickets fietla frarnkallade uttryck, i den bekanta tvislen mellan honom och Gl;offroy , som iirspruni>'ligen endast hade roit denne sednares enskllta upplattning af amnet; utan han bor bedomas efter de lysande framstallnlngar af ofverensstammelsen i alia djurs byggnad, som han, utan alt deriit gifva en technisk benamning, gjort i sina systemaliska och anatomiska arbeten, och framfor allt i sina under- sokningar af de utdoda djuren, der han, med religios tro pa enheten i den plan, som blifvit foljd i djii- rens bildnlng, furetog sig alt efter skeleltfragmenter, tander, laben o. s. v. beslamma skapnaden af de ut- doda djur som de tillhorl, nemligen genom alt be- slamma deras systemaliska plats och likhet med, el- ler afvikelse fran nu lefvande djur. Hiir var vjil narmast fragan om enheten eller beslamdhelen i de afvikelser, som goia, alt djuren hora till olika klas- ser, ordningar, slagten o. s. v.; men denna speciella likhet kunde ej aga det ringaste varde ifall man ej forut hade erkant och sasom ett axiom antagit, alt djuren aro bildade efler en gemensam allindn plan. I del sednast omtalade fallet var det blott fraga om vertebrerade djur, men i Cuviers Analomie comparee afhandlas hela djurriket; och man bor ej glomma, atl sjelfva termen "analomie comparee" innefattar en omening ifall den ej grundar sig pa anlagandet af en enhet for allt del som skall jemforas, det ar: for alia djur. Ett nytt kapitel afhandlar "les Naturalisles com- pilateurs du 16 et 17 Siecle, och det derefter fol- jande skildrar pa ell ulmiirkt salt LiNNes snille och 5 fortjonslcr. Oct visas nil LiNXos plan fur velenska- pon iinnu cj pa langi nar ar ulford och alt ofla de biillre systemaJiska frains(alliunii;ar, som nu framhada sasom nya, redan iiro griindade i bans skrifler. Femtc kapillet afhandlar CuviRRS klassiiikalio- ncrj del sjette, Gothes Zoologiska atbeten, och del sjiinde Tfjwtologikns historia, bvaruli forf. med slor- sla modesli forbigar den utmaikia andel ban sjelf haft i utbildandet af denna del af pbysiologien, ge- nom den syslematiska framslallning han gjort af dju- riska missbildningarne. — (For att fullborda registret ofver Is. Groithoys arbele kan bar niimnas, all an- dra delen innefattar forst en afhandling dfver hus- djuren^ derefter en om variationerne i sloriek bos djur och menniskor, och en om Geografiska Zoolo- gien, till bvilka alia vi snarl alerkomma. Slulligen en om de kannelecken som blifvit begagnade i Or- nithologien, och en om fogelbonor som anlaga han- nens fargor, om hvilka vi komma att tala under ka- pillet Ornithologi). I sammanhang med forutnamde arbele kunna vi bar anfora en annan, kort och nail framslallning af Zoologiens epoker och nuvarande lillsland, bvilken dock utkommit efter den lid som bar afhandlas; nem- ligen J. V. der Hoevens Oratio de aucta el emen- dala Zoologia post Linnjei lempora (Broch. in 8:vo Lugd. Balav. 1843). Den skildrar i korla drag, med myoken sanning, de personers verksamhet och enskilla lefnadsforhallanden, som representera epokerne, samt velenskapens riyaste ulbildning i kannedomen om de forntida, nu utdoda djuren, om den finare analomien och om de minsla djuren, utvidgningen i artkanne- dom ofverhufvud och lorbattringarne i den syslema- tiska uppstallningen. Med intresse lasa vi bans jem- forelse, mellan Buffon och LiNNe, som, fodde sam- ma 3r, 1707, och efterlcmnandc ell nara lika slort rykle, under hela sin lefnad, voro fiillkotiilii».M mol- siilser. Den forre, <]|' f'orniim bord och rik, bocnde i en af verldcns hufviidslador, horjade sftidera nalu- ralhisloiien da ban vid 32 ars alder blef intendent ofver de rika samlingarne i Jardin des plantes. Ha- tare af allt systemaliskt tvang formadde ban dock gora sii>' veildskunnig dels genom sitt snilhika salt att uppfalla sill amne, nfien isynnerbet genom sin ovanliga stilistiska formaga. Den sednare, fattig, af ringa barkonnst fian en aflagsen bindsort i Sverige, kannpande med motgangar under bela sin ungdom , men oaflatligen sysselsatt med att studera naturen och slutligen utbildad i Holland, agde ej en orato- risk stil som Buiton, men skref ej mindre snillrikt for det, ocb formadde att ej allenast till ett belt samia hela Naturalbistoriens ofantliga inneball ocb att gora detta till en vetenskap, utan afven att gifva at denna vetenskap en strangt logisk form, som allt ifran sin borjan var sa val ultankt ocb tillampad, eller sa naturenlig, alt den val for alltid kommer alt bibeballas, samt oaktadt all sin strangbet oppnade vetenskapen for hvar man. Han nyskapade natural- bistorien genom rigtig klassificering ocb riglig grund for namnen, samt Strang konseqvens i bada dessa stycken. Om hns- Vi alcrvanda till Is. Geoffroys Essais de Zool. j^5„jg\/Generale, for att gora ett utdrag af kapitlet om de tama djuren. Egentligen skulle delta kapilol bandia om mojligbeten att genom busdjurens studium upp- lysa menniskoracernes bistoria. Eburu forf. ej bar hunnil fram till delta mal, bvilket ulan tvifvel en gang blir mojiigt, sedan uppmarksambeten blifvit derat vand , bar ban dock ganska mycket alt meddela om husdjnren, som fortjenar att kannas. Alia djur-arter visa skild.i racer, cllcr modlfikalioncr, heroende af olika vilkor "i lefnadssaltet", "lokala inflyteiser" o. s. V. Dessa modifikationer aro hos de tama djuren blott storre an hos de vilda, och menniskoslagtet f'orhaller sig i detta hanseende liksom husdjuren. Men da dessa hafva blifvit sadane de nu aro under meiiniskans inflytelsc, och pa visst satt am hennes verk, bor studiurn af deras racer kiinna i betydlig man upplysa den gamia, ulom den egentliga histo- riens omrade liggande menniskohistorien. For aW riitt kiinna framstalfa sitt iimne skiljer forf. mellan fol- jande sorter: \\o fan^na, ej tama djur; 2:0 tdnicia djur (apprivoises) t. ex. elefant, guepard, jagtl'alk, hvilka fangas och tamjas i mangd, men sora det ej viil lyckas att bringa till fortplantning i tama tillstandet. 3:0 hasdjur, som fortplanta sig i tama tillstandet, och som saledes helt och hallet tillhora menniskan. Af dessa antages att 40 arter finnas, hvaraf de fie- sta, nemligen 17, aro daggdjur, 16 foglar, 2 fiskar och 5 insekter (bi etc.). Ei'ler deras olika satt att tjena menniskan indelas de i 4 slag: a) accessoriska husdjur, hvilka uppfodas sasom e. a. luxartiklar, for noje eller prydnad: Cavia porcel- lus^ kanarifogel, pafogel, nagra fasan- och vattenfo- gelarter, svan; guldfisk. b) ijidiistriella \\\\&^\ur: cochenille. silkesmaskar, bi. c) aliiiieiitdra, som hallas for att anvandas till foda: karp, hons, kalkon, perlhons, egentliga fasanen, gass, ander, svin, far, getter, hornboskap, kanin. d) auTilidra, som, oberaknadt den ofiiga nytta vi draga af dem, uppfodas for att tjena till bitrade vid menniskans forrattningar och hushallningj de hora alia till de forstandigaste djuren bland mammaliernes hogst utbildade ordningar: hund, katt, Mustela furoj hast, asna, oxe, buffel. Bos grunniens, kamel, drome- dar, lama, ren. Af andra klasser bloft dufvan, som anvandes sasom brefbarare. Bland dessa djur aro de accessoriske och industri- elle af ringa vigt, och anses vara tamde i sednare tider. De ofriga tvenne slagen, alimentara och au- xiliara, anses deremot af forf. sasom oundvikligen nodvandiga vilkor for hvarje, afven den ringaste grad af civilisation, och sasom hogst nyttige for de men- niskor hvilka ej hafva samhallsskick, hvarfore sadane djur afven finnas hos alia folkslag. De aro tamde i menniskoslagtets forsta barndom och hafva blifvit ut- bildade till de flesta racer. De talrikaste af husdju- ren hora till blott 3:ne ordines af de tva hogsta djur- klasserna, nemligen: Pecora^ 9 arter, Gallince 8, och Ansercs 5 arter, och just dessa aro, med undantag af hunden, just de vigtigaste bland husdjuren. Af lagre klasser aro blott n%ra fS, foga vigtiga hus- djur. Djuren af de 3 anforde ordningarne forena utan tvifvel de flesta egenskaper, som gora dem tjen- lige sasom husdjur; de lefva i sallskap och i mang- gifte, samt af vaxtamnen och aro saledes latta att underhallaj de aro latta att tamja, fortplanta sig utan sv^righet i tama tillst^ndet och kunna med latthet uti detsamma uppfodas sSsom ungar. Men med allt detta atersta sA mSnga svarigheter att losa, aft man ej med n^gorlunda sakerhet kan besvara frSgan, hvarfore menniskan just fall it pci valet af vara nu- varande tama daggdjur: oxe, hast, fSr, get m. fl. af hvilka nSgra aga krafter som ofvertraffa menniskans, och af hvilka de fullvuxne hannarne i sitt oskadade tillstand aro sA vildsinte och obandige, alt de borde afskracka hvarje forsok till tamjande. For att for- klara detta har man, enl forfrs mening, ingenting an- nat att anfora, an den instinktlika vishet och det forut- seende, som karakterisera de menskliga foretagen i stort. "Forufseende den oandliga nytla dossa djur skulle tillskynda slagtet, liafva de forsla menniskorna ej Irottnat vid de i borjan svara forsoken att iam- ja dem . Hunden anses sasom harstammande fr^n Schakal och Varg, iVan hvllka den ej visar nagra rnarkliga formskillnador. Den ar social och till en betydlig del vaxtatande. Dess tamjande forklaras af Schakaler- nes benagenhel aft samlas kring menniskors boningar och talrika forekommande just i de lander, der men- niskan efter all aniedning forst uppstatt. Med afseende p^ studiiim af husdjurens variete- ter, antager forf. orsaken till dess ringa framgang hafva varit, alt dessa djurs variation stridde mot ett hos alia Zoologer inrotadt begrepp om oforanderliga arter ("especes fixes"). Vi anmarka harvid att namde begrepp ingalunda synes oss hafva varit sa beslamdt antaget, att det skulle hafva forhindrat forskningen, och att man atminstone i ett arhundrade stridt om fragan, huruvida hushunden vore af en eller af flere arter, samt att de mangfaldiga racerna af menniskor allmannast varit hanforde till en enda, hogst variabel art. Ett annat hinder synes oss hafva verkat langt magtigare, nemligen att laran om de vilda djuren varit alllfor litet utbildad i anseende till dessas form, Ve variation, arter, geografiska utbredning o. s. v. Om '"^ man ville studera hunden eller oxen i tarna tillstan- -'^ det var det nodvandigt, att forst kanna de vilda hund- och oxarternaj ty forr kunde man ej gora sig nagon pS skal grundad forestallning om de tama racemes harkomst och inbordes forhallande. Men det ar forst under de sednare aren som denna kannedora blifvit sa utbildad, att man borjat inse, att en verk- ligen betydlig del af de vilda arlerna vore sakert kande, och att rigtiga skillnader i deras form vore uppgifnej och det iir forst nu som man borjar er- 10 halla flera samlingar, Iivilka pa ett s(alle forena en bctydlij^are del af dem, som fiinnos uppgifne i boc- ker, ocli iiro no^ val forsedde for att kurina begag- nas vid en grundligare undersokning. I3risten pa allt detta har hittills gjort ett hinder, mot hvilkel de, som forsokt alt vaga sig ut pa djupet af detta in- vecklade studium, genast i borjan strandat. Hnsdjurens atergaende till vilda tillstandet ar af vigt att observera; i allmanhet atertaga de, sa vidt man annu kanner, efter flera generationer, likhet med de ursprnngiigen vilda *); men ett annat fenomen ar ej mindre upplysande: "att husdjiiren aflagsna sig fran sin vilda urstam i samma man som de folkslag, hos hvilka de tjena, aro aflagsnade fran ett vildt natur- tillstand". De mest civiliserade folkslasr utofva det storsta inflytandet pa sina husdjurs forandringar, ge- nom urval vid fortplantningen och manga andra or- saker. Detta ar en af de iakttagelser, som bora tjena oss sasom ledtrad vid ett studium af menniskoracer- ne, grundadt pa det af husdjuren, och mojiigtvis ara- nar forf. att vid ett annat tillfalle dermed fortsatta. Om vari- ^^^ arbete vi hittills hufvudsakligen foljt fort- atioii 1 sattes med ett kapitel om variationen i storlek hos storiek ^ • hos djur djur och menniskor, hvilket amnes utredande ar niskor. 9^ mycken vigt for stadgandet af vara begrepp om: art, varietet, aflinitet o. s. v. Egentligen af- handlas blott daggdjuren, men de satser som anforas kunna ofverhufvud afven tillampas pa lagre djur. Forf. anmiirker att narslaglade arter af mammalia i allmanhet aro af nara lika storlek, och att med en *) Harofver har man en uppsats af Roulin, i Mem. Sav. Etr. Paris Tome VI, 319 (tr. 1835); om do europe- iska, i amerika fdrvildade husdjuren. a belydlig afvikeisc i slorlekon foljer vanIi<>on en be- lydlig afvikelse i roriiion, sfj alt alltid nalmliga ge- nera, ordningar etc. ntgoras af arler som aro i den man narmare lika till stoileken, som de aio narmare aflina. T. ex. ekoirc ocli rallshmtena uti^-oras blott af sma arter, och det llggor en for hvar man be- gri|)lig oiindighot uli tankon pa en dilhorande art af en oxes, ellor till och med blott af en hands stor- lek. V'i anse alhsa den vanliga sloi'a husrattan (Miis decimianus) sasom en ganska slor ai't, nemligen af rallor, under det vi finna det vara en besynnerlig afvikelse, att sa sma arter af idislande djnr kunna fmnas, som de mindre Moschus och Anteloparterne, ehnru dessa aro mangfaldiga ganger storre an Mus decumanus. Denna luifvudregel modifieras af foljande sar- skilta omstandigheter. som utgora egna underordna- de regler. Fattendjurcn aro bland alia grupper storst, t. ex. Uftern bland Mustelinie; Bafvern, Myopotamus och Hydrochoeres bland gnagarne^ "Phocacea bland Fera?" och hvalarne bland alia mammalia. De Jlygande och i trad Icfvandc formerna aro dereraol alltid sma. Landtdjuren kunna klassificeras i foljande ordning efter deras vanliga stoiiek: l:o de grdsdtande (egentl. vaxtatande, "llerbivores"), som aro storst 5 2:o de huttdtandc, 3:o de fruktdtaiide och 4:0 de insehtdtande, som aro minst. Det finnes alltsa ett bestamdt forhallande mellan massan af djuren och massan af de naringsamnen, som de aro amnade att fortara. Man tanke sig harvid sasom exempel l:o elefanlen, idislande djur; 2:o rofdjuren; 3:0 aporna, de storre, fruktatande fliidermossen m. fl. j 4:0 de vanliga, insektatande fladermossen, So- rex o. s. V. ^ IB 12 Etl nastan lika maikbart foihallande fiunes mel- lan djurarternes sloriek och storleken af de slallcn som de bebo, sa att de storre aiterna lefva i haf- vet, pci kontinenterna och de stora Game; men de niindre, niolsvarande arterna af samma slagien eller familjer lel'va i de sma valtnen, pa de sma oarne o. s. V. Forf. anforer alt arterne tyckas t. o. m. ratta sig efter storleken af kontinenterne; t. ex. att Asiens elefant ar storre an Afrikasj att af Amerikas bada skilda konlinenter bar den sydliga, som ar mindre, oaktadt sitt tropiska lage, ej sa stora dagg- djur som den noi-dligaj denna bar dem ej sa stora som gamla kontinenten, ocb Australiska fastlandet, som ar det minsta af alia, bar ej nagot enda sa stort djiir som de storre i Sydamerika. Hit borer afven den ganska rigtiga uppgiften, att norra bemispherens djur aro nasrot storre an de som tillbora den sodra. De arter som lefva pa berg aro oftast, eburu ej all! id, mindre an motsvarande som lefva i lag- landet. De fiesta slagten eller familjer bafva sina stor- sta arter i de varma klimaterne ocb aftaga i storiek mot de kalla; men en del visa molsatsen, ocb bafva de storsta i kalla, de minsta i varma zonen (t. ex. bund, bjorn ocb Mustela-formerne); men inga dagg- djursformer finnas, som aro storst i de tempererade luftstrecken ocb aftaga bade at norr ocb soder. Dessa regler, som nastan utan undantag galla for daggdjuren, forlora allt mera af sin giltigbet ju langre nedat djiirserien man vill anvanda dem, men de blifva dock alltid i allmanbet rigtige. Ju mera naturlig ocb afsluten en grupp (klass, ordo, genus etc.) ar, desto mera galla de anforda reglerna, [t. ex. bland faglar ocb insekter]; men de s. k. ofver- gangsformerne visa belydliga undantag fran dem, och aldra minst galla de for de lagre djur som vaxa 13 under storsia delon af sin lefnad, f. ex. fiskar och niollusker. Fur husdjnrsracerne Uunna nalurligtvis ej de an- f'orda regleina vara gallande, men lorf. Iror sig kiin- na visa, all af de arter, bland livilka manga racer forekomnia al' belydligt olika s(orlek, ar medelstorle- ken af alia racerna tillhopa, nagorlunda lika nicd den vilda urslammens storick, och alt de individuella va- rialionerna i storiek aro vida mindre betydliga an racemes inbcirdes olikheter. Alldeles molsatt ar forhallandet med mennisko- slagtet, inonn livilket racemes medelstorlck visar langt mindre olikheter sinsemellan, an storleken af indivi- derne inom samma race. De storsta kanda ytterlig- heterna af fullvuxna menniskors hojd forhalla sig sa- som 1 till 4. Deremot uppgifves, att medelhojderne af den storsta och minsta kanda menniskorace for- halla sig sasom \\ till 1. Enligt en bifogad tabell aro dessa racer a ena sidan Palagonier, Caraiber och nagra af soderhafvets oboer af Malaiska hufvud- racen, hvilka uppgifvas sasom de storsta, och bland livilka karlarnes medelhojd sages vara 1,8 och 1,9 metres *). Sasom de minsta kanda folkslag anforas Boschisman och Eskimaer af 1"*,^**) medelhojd. Yt- terligare uppgifves att den minsta sakert kanda dvarg befinnes hafva varil halften sa hog som medelhojden af den minsta menniskorace, och alt den langsla kanda menniska varit H gang sa hog som medel- hojden af den storsta menniskorace ***). Forf. anta- *) D. a. 3 alnar 1 turn och 3 ain. 5 t. Svenskt verkmatt. *) 2 alnar 4| turn. *) Detta uttryck af den storsta menniskas hojd blir na- got stdrre an det forut angifna: "4 ganger den minsta dvargs hojd." HSr, sasom dfverallt, hushlllar fdrf. myc- ket med exempel och utsatter ej mattet pa dem, som han ansor for de sakert konstaterade storsta och min- t4 g;pr sasom sakort at! do slorsla kiinfJa folkslai^ finnas i sotlra heniisphcTren: de skulle noniligon vara de nyss uppgif'ncj och anforer, att i»enom en ei>en sUickelse, naslan ofverallt der nagol ovanligt stoit I'olkslag fo- rekommor, bor straxt bredvid delsamma ett annat af ovanligt lilen viixt , t. ex. "Svenskarne, som hora liil de storste, bo bredvid Lappame,, som aro bland de minste." Om Sliitligen visar forf. af en stor mangd facia, att siu°fets ej blott menniskornes storiek, ulan afven deras fysiska aftagaude[^,,y|-(g,. ^,.q alldclcs desamma nn, som i historiens Kraiter, aflagsnaste tider, och som de allljemt sedan forlfarit att vara, nemligen inom samma racer; skillnaden kan atminsfone, om den finnes, ej vara betydlig; raceme maste alllsa ganska tidigt hafva ntbildat sig sa, att de sedan forblifvit kohstante. Detta pastaende, om vart slagtes annu oforminskade krafter, kan ref. med full (ifvertygelse och till folje af egen profning af amnet, bifalla. Den allmanna klagan ofver aftagande slyrka, ar alllfor gammal for alt kunna vara sannj ty om den vore det, sa skulle vi nu vara verkliga pygmeer i jemforelse med dem som lefde for 3000 ar sedan, hvilket dock, enligt historiska viltnesbord ej ar handelsen. Vi klaga nu ofver var styrkas un- derlagsenliet emot vara forfaders i narmast foregaende sekel, t. ex. Carl di:n TOLrrES tidehvarf, med lika mycket eller litet skal som man i alia tider, anda fran Homi:hus och Salomo, klagat ofver samma sak, utan alt marka, att af- det forflutna qvarblifva i minnet blolt nagra fa ulmarklare exempel , som an- sta. Efter de forsta nppgifterna vore matlet pa den minsta dvarg 0'",r,5; den minsta menniskorace 1,3; den storsta race l,o; den liingsta menniska 2, go metres (4 ain. 9^ t.). Om den sista uppgiften foljes blir den stdrsta kanda mennisko-hojd 2,83 m. (4 aln. 19 t.). 15 tlngcn nu iii^a full motsvarii^liel cller varit sadane, alt de verkligcn ofverlrairat hvad som varit kandt under de nastforegaende seklerne, ocli s^ledes lika mycket visade ett tilltagande som ell aflagande. Den- na k lagan ar af samma natur, som sagan om den gyllene tiden, och som de fiesta gamla . menniskors pris ofver allt det stora, goda eller utmarkta som fanns i deras ungdom; de sago nemligen vcrlden da ur andra synpunkter an nn. Samma arbele af Isidor Geoitroy fortsiittes med Aiiman nagra anmiirkningar ofver geografiska Zoologien, nem- <"„!!"' llgen en ganska kort framstallning af denna laras lii- storia och isynnerhet en afhandling om foihallandfet mellan de nu lefvande och de utdoda djiirens for- bredning. Observationerne synas redan tillrackligt hafva? Sdagalagt, att slaglformerne alllid varit, till hnfvud- saken, pa samma salt som nu fordelte mellan verlds- delarne, men att de hittills kanda forndjuren i all- manhel synas vara till arlerne skilde fran de nu lef- vande. Delta kan endast forklaras efter endera af 2:ne hypolheser. Jlntingca harstamma vara djur fran forndjuren, och hafva undergatt stoi're eller mindre form-forandringarj — eller' hafva forfaderne till vara' djur lefvat jemte de utdoda, men antingen varit s^ sallsynta, alt vi ej nu funnit lemningar af dem, eller bebolt andra trakter, hvarest vara undeisokningar ej hunnit verkstallas. Af det som forut blifvit afhand- ladt synes, att forf. ar mest bojd for det forra an- tagandet, men han lemnar dock fragan har oafgjord och stadnar vid det factum, att djurformernes geo- grafiska ulbredning ar densamma nu som i forndju- rens tid, sa langt tillbaka som de aro kande. Han anmaiker att Cuvier hyllat den sednare asigten, och citerar ett slalle ur Ossem. fossiles, som synes kun- na bevisa delta. For mig vill det dock synas, att CnviER aldiiiiT hunnit bilda sig nagon sladi^-ad ofver- ■--^ coo 10 tygelse i delta amno, men att han vid olika tider haft olika formodanden derom, eljiiru han lydligen aldrig trod arterna vara fdranderliga. Snarare tyc- kes han hafva tlinkt sig en ny djurverlds skapelse for hvarje ny geologisk period, hvilket utgor en tredje hypolhes, som dock i Vclr tid ar den minst sannolika. Forf. forlsatter med en forut af honom publi- cerad afhandling om Indiens Fauna. Sodra Asien ar utan tvifvel det pa djurslagten rikaste land i verl- den, och innefattar former som aro analoga eller rent af affina med nastan alia dem som aro kringspridde i jordens alia ofriga regioner. Meningen synes vara, att med tilllijelp af arternes foranderlighet, som vi val numera svarligen kunna bestrida, forklara hela djurverldens utgan^ fran Indien, hvilket deremol an- RU synes vida mera svart att fatta. Man erinrar sig harvid Linncs afhandling: De telluris habitabilis in- cremento, hvaruti han forestallde sig paradiset sasom ett berg, hvilket i slna olika hojdregioner hade in- nefatlat forfaderne till alia djur och vaxter. 1 anledning af den lange kanda ofverensstammel- sen mellan djuren i landerne kring indiska hafvet, nemligen Indien, Sundiska oorne och Afrika, anmar- ker Is. Geoffroy, att Madagashar afviker tillrackli- gen, for att i zoologiskt hanseende kunna betraktas sasom en egen, 4:de kontinent, i jemnbredd med: 1 gamla kontinentenj 2 Amerika, och 3 Australien. De fleste af dess djur, inom alia klasser, aro ej blott specifice, utan till en stor del generice skilde fran dem i de 3 kringliggande verldsdelarne. Han anser dem blott visa likhet med djuren pa Moluckiska och andra aflagsnare bland de Ostindiske oarne, samt i Australien, och vida mindre eller knappt nagon med dem i Afrika. Han anmarker att moluckiska, och de osier om dem belagna oarnes fauna mycket lik- nar 17 nar Australicns. Denna likhet har scJnare blifvit till full evidens framlai^d af de Hollandske Naturforskar- ne, som visa, att namnde oars fauna alldeles ej lik- nar den pci Borneo, Java etc. etc. (Se under mam- malia). Ofver djurens af alia klasser flyttningar och Djurons vintersomn har Marcel de Serres forfattat en gan- ga""och ska vidlyftig afhandling, som ar tryckt i Haarlem- ^^^f"*' ska Natuurkundige Verliandelingen vol. 2 (1842). Den bor har nainnas, ehuru jag antingen ej kunnat for- sta den, eller, ifall den bor forstSs sa som orden tyckas utvisa, jag ej skulle kunna referera innehallet utan att bifoga enskilta reservationer emot nastan hvarje mening som der framstalles. Sasom exempel ma blott namnas att forf. tror de foglar, som finnas bade i Europa och Japan, eller Europa och Nord- amerika, flytta mellan dessa lander, s^ att de finnas pa bada stallena till folje af flyttning, och Strix lapponica kallas, sid. 16, just af namnde anledning "une espece eminemment voyageuse", ehuru den er- farenhet vi i norden aga af denna sallsynta fogei synes antyda motsatsen. 2:ne bifogade tabeller of- ver flyttfoglars och flyttfiskars ankomst torde dock kunna tjena sasom materialier for vidare bearbetning. Hvar och en som arbetat med, eller tankt of-Samtidiga ver djurens flyttningar och ofriga periodiska forhal- tioner pS landen, har utan tvifvel onskat att kunna bee:agna ^^^J^f " o o nyttning ett stort antal observationer pS samma arter, an- m. m» stallde under flera ars tid, p^ manga olika och vidt aflagsna stallen; men det har varit en ren tillfallig- het att patraffa en eller annan sadan korresponde- rande uppgift antecknad, och det har varit forenadt med alltfor stora svarigheter att tillstalla passande observationer i stort. Emellertid hafva sadane nu blifvit bragte a bane genom en Physicus, den bekanle Prof. Sundevalls Arsb. r84o — 784^. "^ 18 QuETELET i Briissel. Han Iiar fiireslagil att man, till utronande at" meteorologiska forhallanden och af Srs- tidernes inverkan pa den organiska naturen, arligen horde anslalla observationer efter samma norm i alia lander, ej blott pa de vanliga instriimenterne, som ulvisa luftens varme, tyngd, fuktighet m. m. ufan afven pS vaxternes utveckling, djurens flyttningar och vinlersomn m. m., samt, att dessa observationer borde anstallas pa sa manga stallen som mojligt i hvarje land, till utronande af lokala afvikelser, och arligen publiceras. P^ det att observationerne mS bli Set mycket mera ofverensstammande bora de, at- minstone till en borjan, blott anstallas pa ett ringa antal allmant och vidstrackt forekommande arter. Hr Edm. de Selys har med sardeles intresse omfat- fat zoologiska delen af amnet och framstallt vigten deraf, dels uti enskilt korrespondance , dels vid na- furforskaremotena, t. ex. i England och Italien 1841, och Briisselska Vetenskaps-Akademien har uppfordrat andra landers vetenskapliga institutioner att hvar i sin man bidraga till observationers anskaffande. Hos OSS borjat deltagandet deruti med ar 1844, genom foranstaltande af Vetenskaps-Akademien. Enskilt i botaniskt hanseende lara observationer efter denna plan redan forut vara borjade hos oss. Aiira. sy- Ofta far man lasa regler for uppstallandet af oc'r^tte-^'* system i Naturalhistorien, eller till och med for matiska "(Jet naturliga systemets finnande", och da dessa upp- satser ofta innehalla manga goda och sanna anmark- ningar kunna de visserligen fortjena att adraga sig uppmarksamheten. Sa ar forhallandet med Strick- LANDS afhandling: "Om ratta sattet att finna Natur- liga Systemet i Zoologi och Botanik" (i Ann. Nat. Hist. VI, 184). Han pSstar att det sokta bor An- nas genom fogande af den ena djur- eller vaxtfor- men till den andra, efter deras ofverensstammelse i 19 bildning. Salcdcs blir den speciella kannedomen huf- viidsak, hvilket onckligen ar ratt och ocflergifligt. Hela afhandlingen lyckes vara rigtad emot de i England vanliga systematiseringarne, efter iMaclf.ays foredome, utan annan grund for fordelningen, an en ziffra (vanligen 5) som utvisar anlalet af alia un- derafdelningar. Ofverensstammelse i organisation och derpa gjmndade (ej loslige, tillfalligtvis funne), ka- rakterer som horde vara hufvudsak, blir har bisak, eller ofverses alldeles. Af denna beskaflfenhet aro t. ex. de ornithologiska uppstallningarne af Svvainson och Vigors samt flera efter dem bildade. Har ar systematiseringen gjord till n^gonting eget, som ar oberoende af kannedomen om de systematiserade fd- remalens bildning, hvilket ar orimligt, och Str.s fdrsok ar under sadane forhallanden val motiveradt. Det bor blott anmarkas, att vi aga manga master- liga och affiniteten val uttryckande systemer eller methoder, bade sadane, som nastan kabbalistiskt bin- da sig vid zifTror (t. ex. Friks Systema Orbis vege- tabilis), och sadane, som ej erkanna nagon sort sym- metri eller talforhallanden (t. ex. Cuviers och La- TRFJLiES i allmanhet), under det en annu storre mangd af bada slagen, till och med uppsatte med stor lardom, endast kunna betraktas sasom omkliga lappverk, emedan de aro gjorde "sans gout et sans genie". — • Det torde ej vara ofverflodigt att namna for deras rakning, som spilla sin tid pa att uppgora systematiska uppstallningar, att dessa i och for sig ej aga nagot varde, och endast kunna fa det uti ett af de 3:ne foljande fallen, nemligen antingen da de lemna en ofversigt af n^gon forut okand, eller ilia, eller blott efter origtiga framstallningar kand djur- grupp; eller 2:o da de visa en ny, genom hela sy- stemet genomgaende asigt af affiniteten eller af in- delningsgrunden, hvartill horer framstallningen af 20 olikheterne uti en enskiid kroppsdel gonorn en Iiel suite (t. ex. genus, ordo, class etc.); eller 3:o da dc ga anda till det speciella och tjena till att latta arternas igenfinnande och upplysa kannedomen om dessa. Foriifrigt ar det omflyttande af ordningen mellan slagten etc. eller bildande af nya grupper (familjer, slagten), eller utbyte af en nodfallshjelp i systematiken mot en annan, hvarpa man ofta fin- ner att stor vigt lagges, fullkomligen betydelselosa. De oka ej forr^det af var kunskap om foremalen, hvilket ar det enda som ager varde i zoologien. Zoologi ar nemligen kannedom om djuren. C. L. Bonaparte bar lemnat systematiska upp- stallningar af alia de vertebrerade djurklasserna, hvilka blifvit reproducerade vid manga tillfallen, med eller utan andringar, och komma att anforas vid klasserna. Pa ett stalle finnas de i Linn. Trans. XVill, 247. Ofverhufvud stracka de sig blott till "Familise" och "Subfamili*" utan upprakning af genera. Reform af Under den beromliga ifver for reformer som ^e^pj^"' utmarker var tid, har man ej glomt den af nomen- tuien. claturen i zoologien, som genom larde och olarde skriftstallare efter LiNNes tid, blifvit bragt i ett gan- ska forvirradt tillstand, sa att numera ett hogst be- tydligt antal af kanda arter, och deribland sardeles de, som tillhora var egen verldsdel, fatt flera, under- stundom ganska manga, alldeles olika namn, af hvil- ka ett brukas i somliga, ett annat i andra bocker och samlingar, och de namn som finnas anvande i ett stort antal skrifter aro sa opassande och felak- tige, att de maste uppvacka ovilja hos hvar och en battre underrattad person som ser dem. For att bota detta onda har man ater framdragit , undersokt och utvidgat de regler for nomenclaturen som blif- vit gifne af LiNNe, Illigkr och andra klassiska for- 21 fallare, saml vsokl all ij;6ra dcssa rcglcr I'allande. Ett af de forsta och vigtigaslc nyare forsoken i delta afseende, var G. R. Grays foretag, som narmare kom- mer alt omlalas under art. Ornithologi, alt utreda synonymien af fogelgenera medelst en lista pA alia bekanta namn, och alt inom hela klassen praktiskt utfora regein, alt det aldsta namnet ar det enda ratta, raknadt fran LiNNe, som infoide binara nam- nen och ofverhufvud grundlade hela den systemati- ska form som vetenskapen har. — Ungefiir samti- digt med Grays arbete framslallde Is. Gkoffroy, en foljd af regler (uti Archives du Museum II, 586 not, i aniedning af namnet Primates). Han antager, att endast det aldsta, logiskt anvandbara namnet pa ett foremal bor begagnas och utesluter tillfiilje deraf: 1:0 de namn som innefatta en orimlighet [jag for- modar att derunder inbegripes sprak-origtigheter]; 2:0 dem, som aro forut brukade i annan mening, hvilket utan tvifvel ar ratt; men 3:o uteslutas afven de namn, som rakat falla i glomska ("tombes en desuetude"), hvilket ej torde kunna erkannas for rati, da en sadan foreskrift lemnar alllfor stort ut- rymme ^t godtycket. Pa sin hojd skulle man val kunna antaga, att ett namn som befinnes gifvet uti en obetydlig afhandling^ men rakat att ej blifva upp- taget uti nagon systematisk ofversigt af klassen, ord- ningen eller slagtet, utan i alia sadane forekommer under ett annat, yngre namn, ej Ater behofver uppta- tagas, for att ej gora forvillelsej men ett aldre namn, som engang varit antaget uti allmiinna arbeten, men rakat komma ur bruk och utbytas mot ett annat, t. ex. af de fransyska zoologerna, maste ovillkorligen citertagas, sa snart det blir bekant. — Liksom alia de nyare, vill han att familjerna benamnas efter det hufvudsakliga underhorande genus, men med andel- sen "/V/^ eller e^," och subfamiliee med andelsen 22 "ina' ((. ex. af falco: Falconideop elier Falconeae, och Falconina). Vid denna ortografi skall jag n^- got langre fram gora eii par anmarkningar, men ofvergar nu till framstallningen af ett annat arbete, som fullstandigast af alia upptager reglerna for del ifragavarande amnet. Vid Brittiska vetenskapliga associationen hade frSga blifvit vackt [af Strickland] om det barbari och den forvillelse som rada i zoologiska nomencla- turen, i anledning hvaraf en komite blef utsedd att uppsatfa sina tankar ofver de medel som vore att deremot vidlaga. Denna komite ofverlemnade sin uppsats till zool. sektionen vid motet i Manchester 1842 5 men da ej tiden kunde medgifva att der dis- kutera eii sa vidlyfligt amne, uppdrog sektionen at komiten att i eget namn och pa egen ansvarighet publicera sitt arbete, hvilket sedan blifvit af Briti- ska assosiationen meddeladt at Akademier och Na- turhistoriska inrattningar i hela verlden. Det inne- hSlIer endast regler, hufvudsakligen for genusnam- nen. Vi skola upprakna dessa regler i ordning, sammandragne till stursta mojiiga korthet, och be- ledsagade af nagra anmarkningar. Forst framstallas Part. 1: regler for att rdtta och fast st alia de hitiills varande namneii, nemligen naturligtvis blott de vetenskapliga, som hafva latinsk form och Sro bildade efter den Linneanska methoden. Komiten fdr- klarar sig erkanna dem for goda, afven om de ej skulle utgora en sort definitioner, eller innefatta ett for saken utmiirkande begrepp, och anlager sasom grundrege! prioriletslagen, sh att 1. det forst gifna namnet bibehalles, sa vida det kan ske med iakttagande af foljande bestamningar. Har- vid anm^rkes att sedan ett namn engang ar pnbliceradt, ar det vetenskapens cgendom, och kan lika litet atertagas eller andras af namngifvaren sjelf som af nagon an- 23 nan. [Delia lillagg ar tydligen foranledt af dc ut- markta missbruk som skelt i England, med namn- forandringar inom fogelklassen]. 2. Prioriteten utstrackes ej langre tillbaka an till LiNNe "som grundat det nu brukliga binomiala namnsystemet ," och 12:te editionen af Systema Na- turae antages (pA 2:ne stallen) sasom utg^ngspunk- ten. [Emellertid ar delta uppenbart ett misslag, da dessa narnn harleda sig fran 10:de editionen, 1758, hvarest arfnamnen aro fullt utbildade. Jag maste harvid tillagga, att ^ew/j"-begreppet finnes med full konsequens framstaldt i x\rtedi genera 1738, hvar- fore man nodvandigt maste utg^ derifran i fraga om genus-namnen for Fiskar och Hvalar. For de of- rige klassernas genera stadnar man i valet mellan Syst. Nat. Ed. X, 1756, der karaktererne fdrst aro fullstandige och artnamnen tillkomnej Edit. VI, 1748 som foljer nast efter den fullandadt syslematiska Fauna Sv, I; eller Edit. I, 1735 som ar det forsta arbete hvilket framstaller verkliga genera genom hela Zoologiens omrade. — Jag anser den sednaste for den enda ratta gransen, hvarifran genera bora be- slammas; ty l:o ar delta arbete det forsta, 2:o sam- manfalla deruti genera af Fiskar och Hvalar med AuTEDis, sa att borjan blir densamma for alia klas- serna; 3:o aro genera af Verlebrata redan der i all- manhet sS definierade och pS upprakning af bekanta arter grundade, att man ej misstager sig derom. Dessulom aro de till en stor del rigligare framslall- de an i LiNNes sednare arbeten (t. ex. Grus^ Cico- niaj Graculus = Carbo rec.j Odobainus = Trichechus Rosmarus L, men skild fran Trich. Art. = Manatusj Meles skild fran Ursus, o. s. v.) De genera, som af LiNNe ej aro definierade och upplysle genom citation af en typisk art, ma daleras fr^n det arbete efter 1735, hvarest delta forst sketl, af LiNNe eller andra» 24 Men icke m5 man s3som auktoritet for vara zoolo- giska namn anfora arbeten, hvilkas nomenclatur ej foljer samma grunder som vSrj sSledes BuissoNS blott for genera, aldrig for species 5 BunoNS hvar- ken for slagten eller arter]. 3. Generiska namn utg^ ej genom delning af genus, utan bibehallas for en af delarne. [I Dejeans katalog hafva de stora Linneanska genera Elater, Buprestis m. fl. alldeles forsvunnit genom nya namn at alia deraf bildade smS genera]. 4. Namnet bibehalles for det nya genus, som innehaller den ursprungligen typiska arten. 5. 6. Ett sednare namn utgSr alldelesj t. ex. Monaulus Viellot 1816 = Lophophorus Tern. 1813, med samma art sSsom typus; det forra utgar sale- des. Deremot Oedemia och Melanitta, som voro urspr. fullkomliga synonymer, men med olika upp- gifna typ-arter, bibehallas nu Scisom 2:ne smci gene- ra, hvartdera innehallande sin ursprungliga typ. 7. Med lika skal utgar ett nyare namn som ar niotsvarigt flera aldre tillhopa, t. ex. Psarocolius Wagl, som sammanfattar de aldre Cassicus, Xanth- ornus. Icterus m. fl. 8, 9. DA flera genera sammanslas till ett, m§- ste delta bibehalla namnet af ett bland dem, nem- ligen af det aldsta som kan bibehallas, eller, om de aro af lika alder, af det som innehaller typus. [Om sSledes det stora slagtet Psarocolius anses bora bibe- hallas, bor det beta Xanthornus (ratteligen Xanthornis)J. "Foljande regler utvisa undantagen frAn priori- tetslagen, som i detalj framstalles i de foregaende". 10. Ett namn som forr blifvit gifvet at en an- nan grupp (eller art), vid hvilken det bor bibehal- las, utgar, emedan 2:ne genera i Zoologi och Bota- nik ej fa hafva samma namn. 25 11. Etl namn af falsk ellcr orimlii^^ belydelse utg^r, t. ex. Mastodons auras som ar en Batrachier, Picas cafer fran Mexico, Picas semirostris beroende pa en missbildning; — men komiten erkanner att Motiodouy Caprimalgas, Paradisea apoda m. fl. mh- sle bibeh^llas , sasom alllfor mycket brukliga , ehuru lika orimliira. 12. Ilia, icke definierade namn upptagas ej. Fop ett namns giltighet fordras att det ar publiceradt i en tryckt bok, och der tydligen definieradt; blotta angifvandet af en typisk art ar ej nog. Detta ar en vigtig regel alt iakttaga, isynnerhet som man ofta velat fordra prioritet at namn, gifna i samlingar (t. ex. Berliner- och Pariser-museerna), eiler i katalo- ger utan all beskrifning (t. ex. Dejeans, Lessons Traite o. s. v.), eller t. o. m. i outgifna manuskrip- ter (t. ex. Forsters i Berliner-biblioteket). [Ref. skul- le harvid unska att tillagga en forkastelse af namn, som blifvit publicerade med falsk definition j t. ex. Mus amphibius L. Fn. Sv., som afLiNNc, efter andras berattelse, uppgifves aga simhud mellan tarna]. 13. Specifika namn andras da de upphojas till generiska. Saledes Corvus Pyrrhocorax L. bor beta Pyrrhocorax alpinus och ej ^''Pyrrhocorax pyrrhoco- rax'' Tem. 14. Med afseende pa orlhografien stadgas att en- dast den latinska far anvandas. Grekiska ord skrif- vas sa, som de skrefvos af latinske Classici, nemligen: ai blir ae blir h andelsen eg blir us g/ — i b — th — cv — um cv — u (p — ph T'framfor/, « ci — ce X — ch eller X — n V — y H — c "Saledes bor man skrifva Aepycnemia, Xeno- phasia, paeocephala, och ej sS som man finner i nyare skrifter: Aipunemia, Zenophasia, poiocephala". Vid 26 de namn, som finnas upptagne efter europeiska ord och personers namn, ar man nodsakad bibehalla de- ras, ofta for latinet eller andra sprak an det ur- sprungliga, frammande orthografi, och atnoja sig med alt glfva dem en lalinsk andelse t. ex.: Leachii, Knigthi, Eschscholtzia ; men ord af extra-europei- ska sprak, som ej hafva en stadgad orthografi, bora rattas efter latinska skrlfsattet, t. ex. Tockas, Ar- goondah, Kiindoo bora skrifvas Toccus, Argunda, Cundu. Latiniserandet af namn sker "lattast genom att gifva andelsen us genet, i, at dem som foriit andas pa konsonant, och ius genet, ii at dem som slutas pa vokal". [Utan tvifvel {k de fiesta moderna namn den rigtigaste latinska formen genom denna sednare andelse t. ex. Berg-ius, gen. w, Bullock-ius , ii, o. s. V. helire an Bergus , Bullockus. Endast de pa r tyckas blott behofva us, e. gr. Berger-us, Werner- us, MuUerus^, Derefter upptagas, under Part. 2: Regler for namngifning hddanejter, hvilka komiteen ej vill an- se for lagar, sasom de foregaende, emedan de ej alltid kunna sta tillsamman med erkannandet af en stor mangd redan antagna namn; men som dock framstallas sasom onskvarda rattesnoren^ pa det ej nomenclaturen matte fa ett alltfor barbariskt utseen- de. De aro foljande. A. De basta namnen aro grekiska och latinska ord^ som uttrycka en utmarkande egenskap hos det foremal de beteckna. Foljande sorter namn bora undvikas eller blott i sarskilta fall brukas: a) Geograjiska namn duga^, sSsom adjektiva^ all- deles ej for genera 5 men komiten anser dem ej vara opassande sasom artnamn, ty ehuru t. ex. Hirundo javanica kan finnas pa flera stiillen an pa Java, sa Sr det dock sant att den finnes derstades. Emeller- 27 tici (ordc man heist bora undvika dem [da de ej aro uteslulande t. ex. F>inaceus europaeus]. ^) Namn af aiidra sprcih an grekiska och lalin anses af komiten vara att undvika, men ej alldeles all forkasta, dii Romarne sjelfve i sill sprak iipplo- go ett och annat for hvilka de ej agde egna ordj men de masle laliniseras. c) Technisha namn, hemlade af menskllga sam- hallsforhallanden , hvilka namn vanligen plaga utdo- mas, anses af komiteen liksom de nyssnamnde. Man- ga, sardeles de som innefatta en passande belydelse, anses dock goda , (. ex. Arvicola, Lanius, Pastor, Tyj-annus, Mimiis. d) Mythologisha och historisha namn bora endast anvandas da de innefatia en passande allusion pck foremalel som de skola utmarka e. gr. Progne for en Svala, Clotko for en Spindel o. s. v. e) Jemforande namn aro all lid opassande. Namn sa val som definitioner bora vara tydliga for sig och ej hvila pa jemforelse med andra saker [dess- utom visar ofla en ulvidgad kannedom eller narmare granskning, att grunden for jemforelsen varit falsk]. Vi bora derfore ej bilda sadane namn som: Picoi- des, Pscudoluscinia , maximus, major etc. [och sar- deles det ofla, men nastan alllid ilia anvanda: me- dius, Genus-namn pa oides aro dessutom origtiga tillfolje af deras adjektiva betydelse]. f) Genus-namn, sammansatte af andra ^ anses origtige p^ samma grunder som de nyssnamnde 5 men ofta kunna de, rigtigt bildade, vara ganska anvand- bara, t. ex. Gallo-pavo, Gyp-aetus, g) Specijika namn efter personer borde endast med verkligl urval gifvasj delta brukas alltfor ofta och kan aldrig anses for en ara. Ji) Genus namn efter personer hafva varit myc- ket brukade i botaniken och arc der atminstone ej 28 stotande, sasom de bli i Zoologien, hvarifran de all- deles borde utdomas. [Ingen bor kiinna anse sig hedrad af att bli insatt bland djuren]. i) Namn som lata ilia eller aro svara att iittala bora synnerligen undvikas, t. ex. Craxircx, Eschscholt- ziy Enaliolimnosaurus crocodiloccpkalus. De som hafva mera an 5 stafvelser kunna i allmanhet anses for langa. h) Gamla klassisha namn bora endast anvandas efter deras verkliga betydelse, och aldraminst lam- pas till djur fran verldsdelar, som Greker och Ro- mare ej kande. /) Adjectiva duga alldeles ej sasom generiska namn, hvilka till sin natur aro subsfantiva. m) Hybrida namn, hopfogade af tva olika sprak, f^ ej talas, t. ex. Dendrofalco, Arbor ophila , Jlavi- gaster, Jacamaralcyon. n) Namn som nara likna andra, forut gifna, bora undvikas, men kunna ej forkastas da de forofrigt aro correcta och till Ijudet skilda [t. ex. Apis och Aphis, Hirundo och Hirudo, Tachinus och Tachina leda ej till synnerlig forvillelse]. o) Stynipade och forvridna namn aro hogst opas- sande t. ex. Cypsnagra af Cypselus och Tanagra; Loxigilla af Loxia och Fringilla; Brachypteracias , Muscigralla etc. etc. Komiten erinrar om att sam- mansattningar bora vara sprakrigfige, hvartill horer, att ingen af radical bokstafverne far bortkastas [samt att forsta ordet i sammansattningen oftast maste an- dras, efter gifna lagarj vanligast till genetivus e. gr. Sirix, genet. Strigis, compos, strigi-ceps j men af G alius, Ga//o-pavo]. yt?) Namn som ej betyda nagonting (^'nonsense na- mes^'^ aro liksci opassande, t. ex. Xcma, Spisula^ el- ler Dacelo genom omflyttning af bokstafverna i A Ice- do j Zapornia af Porzana , o. s. v. 29 cj) Yii^rc synonymer (ulfJomde (ill folje af prio- riletslagcn) kiinna ej uppta^as for att utmarka ett annat genus. De skulle da gora viirre forvillelse an p^ forsta stallet. /•) Artnamn bora ej upphojas till genusnannn, emedan dermed foljer ett nytt artnarnns bildande, och saledes en dubbel orsak till okande af synony- merne. [Att begagna antagna artnanm for ett an- nat narsliigladt genus? anser ref. lika opassandej t. ex. Eyton gor Anas crecca L. till typ for slagtet Querijucdiila, och forer A. querquedula till det afven nya slagtet Cyanoplerus. Lyckligtvis vore det en orimlighet att bibehalla sa narstacnde genera]. B. Familj enamtien anses af Komiten bora slu- tas pS idee, och subfamiliernes namn pa incBj bada bildade efter det typiska genus salunda, att detta namnets andelse i genetivus andras till endera af de namnde; e. gr. Stru\, genet. Strigis, Fam. Strigidce, subfam. Strigince. [Harvid torde bora tillaggas att andelsen idoi alldeles ej ar uteslutande feminin, sa- *som man sett Zoologiska forfattare tro. Den ar plu- ralis (efter forsta deck) af den latiniserade, men ursprungligen grekiska, andelsen ides (af eidi^g), som ar lika for alia genera och betyder: liknande. Stri- gidae betyder saledes uglelika (foglar), och heter i sina:. strigides: uglelik. Den andra namnda andelsen (inae) ar deremot pluralis af den rent latinska, och efter genus foranderliga, adjectiva andelsen: inus, Striginus betyder ugleartad. Jag inser ej nagon grund for att alltid i Zoologien deraf begagna den feminina formen (inae) utan tror, att man snarare kunde sasom allman antaga den neutrala (ina), nem- ligen Animalia (t. ex.) Stj^igina. Men med lika skal kunde man saga (aves) Strigince eller (accipitres) Strigim. Aldra rattast vore det val att bruka den- na andelse i samma genus som namnct af den djur- m klass famlljcn tillhorer; saledes Bovitia (mammalia) j Falconince (aves); Salmonini (pisces). Alldeles det- samma galler om de nyss forut (sid. 21, 22) namnde andelserne: idcoe, cce , (af ideiis, eus) samt andelsen arius, hvilka alia mqjlii^tvis kunde bibehallas der som de tva forstnamnde ej val passa. Emellertid ar det foist omtalade sattet, att blott anvanda 2:ne an- delser i hvar sin bestamda betydelse, ganska ut- frycksfullt, ehuru andelsen idee for ovanda oron bar nagonting stotande, tillfolje af dess ej ratt latinska natur. Detta satt att bilda familjenamnen bar i flera ars tid varil det enda brukliga i England, och bor- jar nu allmannare anfagas i andra lander. Det ar ej nylt, utan begagnades af Vigors pa 1820-talet och strax derefter af BoiE m. fl. — Att sluta familjnam- nen pa andelsen ides i pluralis, sasom ref. sjelf gjort i nagra aldre skrifter, ser val nagot mera latinskt ut, men ar ett fel mot grammatikan. Denna andelse forutsatter neml. en singularis, som oftast ej kan An- nas; t. ex. pi. Strigidcs skulle i nom. sing, beta Strigis]. C. Komiten payrkar att artnamn alllid bora skrifvas med lilen initialbokstaf_, afven om de aro substantiva eller tagne af personers och landers namn; generiska namn borde deremot alllid skrifvas med stor initialbokstaf. Harigenom skulle vinnas, att man aldrig behofde sarskildt anmarka om ett namn vore art- eller slagtnamn; [likformighet erholles vid upp- raknandet af manga artnamn, och all villradighet upphorde huruvida stor eller liten bokstaf borde an- vandas. Den af Linn^ gifna foreskriften att skrifva substantiva artnamn med stor initial, ar egentligen oriktig, ty i latinet skrifvas substantiva ej annor- lunda an adjektiva. Detta skrifsatt kommer i det foljande att begagnas]. D. I anseende till det ofta tvifvelaktiga cite- randet af auctoritet vid Zoologiska namn, anser ko- 31 miten ratlast att bloU citera den som gifvit artnam- net , men med elt sarskildt tecken dci samme forf, ej iifven bildat slagtnamnet. T. ex. "Linncs Musci- capa crinita horer till del af Vieillot bildade genus Tyranmis, men upplogs under detsamma forst af SvvA- INSON. Enligt det af manga antagna bruket borde man saledes nu skrifva lyrannus crinitus Swains., och man skulle nodsakas bifoga en sarskild anmark- ning, atl den redan var kand af LiNNe. Komiten fo- reslar, att i detta fall skrifva Tyrannus crinitus Linn. (sp.), for att utfrycka, att endast arlnamnet tillhorer LiNNej men bifogar i en not, att "beteckningen Ty- rannus crinitus (LiNN.) vore kanhanda battre sasom kortare", och ref. far belt och h^llet forklara sig for denna sednare method. DA deremot en forfattares namn eller signatur anfores utan parenthes, bor det utmarka, att samme forf. omtalat arten under bada de citerade (art- och slagt-) namnen t. ex. Musci- capa crinita L. , Muscicapa albicollis Temm. Vid slagtnamnet utelemnas oftast citationen for att und- vika langslapighet, men vid sina tillfallen kunde det vara gagneligt att skrifva t. ex. Tyrannus Vieill. crinitus L. [Bestamd foreskrift om dessa korta satt att, dA det behofves, framstalla ett namns hi- storia, ar ofta af storre vigt an det i borjan torde synas. Man skall derigenom befrias fran mangen villrSdighet vid beteckningen, och kanhanda till en del fran forargelsen att se den djerfhet hvarmed en del unga forfattare och andra^ som ej forma gora nagot battre i vetenskapen, bilda "nya genera" och sedan behanga de forut val bekanta arterna med sin egen auctoritet. — Annu bor tillaggas att ofta, utom auctors namn, behofves citation af det arbete der han bast, eller forst framstallt slagtet eller arten]. E. Det rekommenderas hogeligen att val defini- era de nya genera eller arterna. [Vi hanvisa till 32 det som sages forut under art. 12, och tillagga, alt en god definition ej behofver vara lang, men vald och karakteristik]. F. D^ ett genus sondcrdelas horde de deraf ny- bildade slagtenas namn vara af samma grammatika- liska genus som det ursprungliga, pa det att de adjectiva artnamnen ej ma behofva ombyta andelser. G. Vid ett nytt namn bor alllid dess etymologi anforas, samt dessutom, oberaknadt definilionen, : i art (ej flera) uppgifvas sasom slagtels egenlliga lyp. Jag bar kanhanda varit vidlyftigare an tillbor- ligt vid refererandet af delta amne, men far det oaktadt, till vinnande af en laltare ofversigt anfora, att alia de gifna reglerna kunna sammanfattas under foljande 6 hufvudrubriker: ^ 1:0 Namnet bor vara ett for hvarje art af djur och vaxter; (i systemalisk form: beslaende af slagt- och arlnamn. Ej galle samma namn for ivh arter och ej tva namn for samma art). Hit hora af forutstaende regler, I: 5,7, IO5 U:A^q. 2:0 Det bor vara ^sdkert (1:125 II :D, E, G). 3:0 — — — sannt (1:11; II:A,a, k). 4:0 — — — passande (II:A,c — i, 1, n, 0, p, r; 1:13). 5:0 — — — rigl^^gt till spr^k (II: A,b, m, o, p; B), och till skrifsatt (1:14; II C, F, G). 6:0 Det skall vara det dldsta (efler foregaende momen- ier anvandbara) som tillhorer arten (I: 1 — 6, 8, 9). Slutligen far jag tillagga, att den som onskar erhalla en riglig kannedom om grunderna for namn- gifningen i Naturalhistorien, ma roa sig med genom- lasandet af E. Fries Botaniska Ulflygter (Upsala 1843) hvaruti forekommer en afhandling "om vaxternas namn" hvilken, utom niistan allt det har forut namnda, ut- \ fiirligt afhandlar en miingd fragor af mera allmant interesse 33 inleresse, som ej finnas mcd elt enda ord vidrorde i n^gon annnan mig bekanl skrift. Nagot mera i delta amne anfores under art. Ornithologi. En annan reform af vigt vore den, att man Matt att andtligen ville upphora med begagnandet af de forxoobgfeD! hvarje land olika turn- och fotmatten i zoologiska skrifter, samt i stallet antaga metren med dess af- delningar, som ar ett agta vetenskapligt och der- fore alia nationer tillhorlgt matt. Onskningar och uppmaningar i detta hanseende framstalldes vid Skan- din. Naturforskarnes mote i Stockholm 1842 af SiL- JESTROM och af Hannover (se Forhandl. sid. 641 och 649). Uti populara skrifter skulle det val vara svart alt i borjan alldeles bortlagga tum-mattet, men man kunde, da nagorlunda noggrannhet behcifves, bifoga mattet reduceradt till metres. Da det ej finnes upp- gifvet hvilken sort tum som blifvit begagnade i en skrift, hvilket ofta ar handelsen, blir osakerheten ganska stor, hvilket inses deraf, att bland de vanli- gen hos forfattare brukliga tummen aro 6 Franska (162 millimeter), i det narmaste lika med 6f Rhen- landska, 6| Engelska, 61 vanliga Svenska och nara 7 Preussiska tum (614^), samt nagot mindre an 5| Svenska decimaltum. Osakerheten kan saledes uppga till omkring ^ af hela langden, eller ett tum pa 6, hvilket ar alltfor mycket. Men afven om man kan- ner hvilken sort tum och linier som menas, sa har man alltid en reduction att forratta, forst till den skala man sjelf begagnar, sedan mellan tummen el- ler foten och deras underafdelningar (linier a 8, 10 eller 12 pa ett tum), for att kunna jemfora flera olika uppgifter (t. ex. 4 tum 10 lin.; 5 t. 2 linj 3 t. 6 lin.). Dessa reductioner forsvinna alldeles om metermattet begagnas (t. ex. de 3 nyssnamnde mat- Prof. Sundevalls Arsb. 7840 — 1842. ^ ten utgora efler franska tumskalan: 131, 140 och 94^ millimeter). Referenten har alltid hyst den 6n- skan att ett gemensamt matt blifve antaget, och derfore, i de Zoologiska skrifter han sedan 1829 pnblicerat, begagnat meterm^ttet samt utsatt det- samma jemte nagra olika turn-sorter pa sista plan- chen af en under innevarande ar (1843) utgifven liirobok, med titel: Zoologisk Handatlas. Bland Allmdji Zoologisk literatur namna vi forst : Agassiz Agassiz Nomenclator Zoologicus, 4:o Soloduri nomencia-jg^2 et seqq. — Detta arbete Sr amnadt att upp- taga alia i Zoologien begagnade namn p§ genera och storre afdelningar, bade for de lefvande och ut- doda djuren. Till en borjan utgifves hvarje klass sarskilt med alia namnen i alfabetisk ordning. Forst uppraknas de begagnade bockerna, hvarigenom man far en ofversigt af lilteraturen, och af hvad som mojligen kan saknas. Att ^rtalet ej anfores vid dessa bocker ar ett verkligt fel. Vid hvarje namn anfores Auctor, det arbete der namnet forst begagnades, samt 5rtalet, derivationen och familjen hvartill hvarje ge- nus horer, — saledes allt hvad man af ett sadant arbete kan begara. Om den typiska arten dertill varit utsatt hade det varit hogst formSnIigt, men arbetet hade derigenom i hog grad blifvit forsvS- radt. Hvarje klass ar genomsedd (eller kanske ut- , arbetad) af en eller flera af de utmarktaste Zoolo- I gf^r, som der^ utsatt sina namn. Hittills aro ut- komne: Fasc. 1, 1842: Mammalia, Echinodermata , Acalephae. — 2, „ : Aves. — 3, 1843: Hemiptera, Polygastrica, Rotatoria. — 4, „ : Crustacea, Vermes (annulata, Turbel- laria och Entozoa). Slutligen kommer elt allmant namnregister att gifvas. En hvar inser latt de stora formanerna af ett sadant verk, afvensom de hou;st betydliga sva- righeterne for dess utarbefande. D^ det engSng fin- nes blir det oumbarligt for hvarje activ Zoolog och kommer att underlatta den reform af Zoologiska no- menclaturen, hvarom vi nyss forut hafva talat. Am- nets vidd kan inses deraf att A. yltrar sig kunna, efter ett gjordt ofverslag, uppskatta Zoologiska ge- neriska nanmens antal till ofver l7,r)(K). — N^gra origligheter kunna svarligen undvikas i hvarje ar- bete, men det ar sarskilt en skyldighet att ratta dem man traffar uti ett af denna beskaffenhet. Jag har funnit foljande uti det hafte som innehaller fa- gelklassen, nastan alia harrorande fran Grays List of the genera of Birds: Elania bor vara Elaenia, med deriv. eXaivLog- Corythopis ar bildadt af xoQvg> alauda (och ej sasom uppgifves af xoQvg} galea). Brachyurus Thunb. beskr.s i Vet. Ak. Handl. 1821. Dromas Payk ar beskr. i Vetensk. Ak. Handl. 1805. Grus uppgifves vara bildadt af Mohring, men ar re- dan antaget i L. S. N. 1735. ''Graucalus" anfores i stallet for Graculus, sasom har- ledande sig fran LiNNe 1735. Cetophaga ar uppkommet genom en misskrifning af Lesson (enl. G. R. Grays List. Ed. 2 p. 44), men star ej i hans citerade Traite. Hela arbetet skall kosta 24 fl. eller 14 ThI. Preuss. — Denna summa uppbares pa forhand, hvil- ket ar ett mindre rigtigt bruk af Hrr Bokhandlare och finnes ej utsatt pa omslagen. En ny upplaga (den 4:de) af CuviERS RecL sur Cuvier les Osscniens fossiles, i 10 Voll. 8:vo med atlas in ZTJxL 4:to, (Paris, Cousin, rue Jacob 25), besorjes sedan 1840 af medarbetaren i de forra upplagorna, M:r - 36 Lauhillard. Den ar nAgol tillokt med anteckningar af G. CuviER samt figurer af Fr. Cuvier och af ut- gifvaren. Priset var for subskribenter 80 fr. eller blott ^ af hvad 3:dje edit, kostade, men fran ar 1842 skulle det hojas till 150 fr. (enligt prospectus i Rev. Zool. 1840). Zooiogi- Milne-Edwards, zoologien af: Cours elementaire och ''hi"t^'*»'st- Naturelle, I vol. 8:oVaris J842, ar en omarbet- bticker. (^ifig och betydlig utvidgning af bans i furra arsb. namnda: Elcmcns de Zool. (hvaraf dessutom en ny upplaga utkom 1840). Den ar forsedd med goda tradsnittsfigurer i texten. Fdrsta delen : Anatomic et Physiologic, genomgar djurriket efter anatomisk in- delningsgrund j Andra dclen: Zoologie framstaller djurklasserna. Detaillerad beskrifning finnes ej egent- gen langre an till ordines. Genera och species nam- nas mesl sasom exempel, och om deras lefnadssatt m. m. namnes fciga. Arbetet ar saledes mest phy- siologiskt och organographiskt , men sasom sadant ganska ntmarkt. Const. Gloger GemeinmUziges Hand- undHulfs- buck der Naturgescbichte, stor 8:vo. Vol. 1 Breslau 1842, som innefatlar daggdjur och foglar (3 ThI.), framstaller med mycken utforlighet alia hufvudsakliga genera med de markligaste arternc sasom exempel, och redogor for lefnadssattet. Stilen ar savida popu- lart hallen, att ingen systematisk indelning synes, men den ar tung, liksom i f6rf:s forra arbeten, da den sammanfattar mycket i korthet. Det ar saledes en utforlig handbok, i hvilken man val skulle onska alt fa anvisningar ofver litteraturen, men sadane An- nas ej. En mangd saker, isynnerhet vid lefnadssat- tet, framstallas har sasom mindre bekante (eller t. o. m. nya), och vid dem hade val en citation af kalian alltid varit af varde ulan att betydligt oka volumen. Ett verkligt fel ar den nya nomcncia- 37 (ur som forf. tyckes vilja infcira, ly niislan ofverallt finnas nya namn, dels jemte de vanligen bruklige, dels t. o. m. ensamme, utan alt nagot skal eller nagon auktoritet anfoies, hvilket, isynnerhet i en larobok kan bli hogst forvillande. T. ex.r vid den vnnliga Vipan utsattes: "(Gavia 5 Vanellus!)". Utropstocknet synes utmiirka att forf. anser namnet Vanellus orim- ligt, och delta tecken forekommer ganska oflaj men namnet Vanellus iir iildst och larer val dock alltid blifva qvar i den nu vanliga bemarkelsen. Det hade dessulom sakort varit af interesse for de fleste alt fa vela hvarifran del andra namnet, Gavia, forskrif- ver sig5 det ar nemligen af Klein gifvet at Vanel- lus; men det har blifvit af BiussON anvandt pa Ster- na stolida och af Moehring samt af BoiE pa Larus- arter. — Namnet Soroplex gifves ^t jordhackspet- tarne, med typus P. campestris, som val hade kun- nat uti ett arbete af delta slag, inrymmas i nagot af de manga forut bildade subgenera af Picus. For- ofrigt finner man sa manga utmarkta underrattelser, uppgift pa de vigtigare fossila djuren, etc. etc., sa att delta lilla arbete obestridligen ar ett af de rik- haltigasle i silt slag. Zoologisk Handatlas for Sholor ar titein pa en lilen samling af contourfigurer som under ref:s inseende blifvit tecknade af F. v. Wright, och ut- gifne pa Gleehups forlag i Lund 1843, for att tjena vid begagnandet af larobocker. Pa 32 plancher 8:vo njed 32 sidor forklaring innehallas 3'73 figurer, valde af alia ordines genom hela djurriket. En del aro afven egnade at detaljer. Dessa figurer aro korrek- lare an man plagar finna dem i utiandska laroboc- ker. (Pris 2 R:dr b:ko.) J. AcH. CoMTE, Regne Animal dispose en tableaux methodiques, ar en samling af stora label ler som in- nchalla figurer pa typernc for genera, efter CuviERS 38 Regno Animal. Hcia samllngen, sorn var fardig 1841, utgor 89 plancher, nemligen: Races humaines et Mammif. . 8 plancher Foglar 9 — Amphibier och fiskar ... 16 03 Mollusker 11. Crustaceer, Annelider, Arachn. 12 Insekler 25 ^j Zoophytes Cuv 8. Figurernes anlal skall uppga till flera 10jO:detal. P^ fransidan finnes korl text- De berommes hogeli- gen i Revue Zool. 1840 och 1841. (Pris U fr. for hvarje planche. De fa kopas sarskildl). PoucHET Zoologie Classique ou Hist. Nat. du Regne Animal, Ed. 2: 2 vol. 8:vo avec Atlas de 44 pi. et 5 tableaux Paris 1841 chez Roret, tyckes enligt exposition i Revue Zool. 1841 p. 82 isynner- hel vara marklig derfore att den framstaller Blain- VILLES method i Zoologien, hvilken annars endast blif- vit i sin helhet framstalld pa B:s forelasningar. Diverse Ch. D'Orbignys Dictiounairc universe! (forra arsb. Zooi."ar-P' 16) larer vara ISngt framskriden. Vol. 3 som beten. bjirjar med bokst. C, livr. 25, trycktes 1842. Den skall innehalla mycket nytt, men ar mig annu obe- kant. Om deri forekommande falska derivationer af namn se Revue Zool. 1842, 253. Ch. D'Orbigny et de Wegmann Diet, abrege d'h. Nat. ar ett uldrag ur den forra, i 8:vo med plancheq blir 80 livr a 30 centimes med svarta och 60 c. med kol. fig. (ergo 24 fr. for det hela med svarta iig.) Borjade utgifvas 1842. Tyckes endast kunna ega in- tresse for nybegynnare. Meynier Diet, elemenlaire d'hist. Nat. l2:o ; Livr. 1 Paris 1842, ar ett ytterligare bevis p^ den utom- 39 ordenlliga afsaltning som Diclionnarer och Encyclo- pedier finna i Frankrike. ScHOTT lemnar en kort berattelse om Chineser- nes Naturhistoriska litterafur i Berl. Bericht 1842 p. 167. DiERBACH om lakemedel ur djurriket hos de gamle, i Isis 1840 p. 312 (Fiskar och Celaceer)^ forts, ibid. 1841, 221; af Mollnsca och Crustacea, 1841, 717; Radiaria, Acalephse, 1842, 101; Arachnider ibid. 103; Annelider 105; Insekter 107. Derivalioner af engelska namn pa djur finnas i Sii LIMANS Journal 41 p. 32. Dessa kunna inleressera i allmanhet, da i de fleste fall namnen aro desam- me, eller af samma ursprung i alia germaniska sprak, och ratt ofta afven i de latinska. Descript. complete historique du Museum, de la Menagerie, des Serres etc., par Mm. Bernard et CouiLHAC et par Mm. les Aides Naturalistes et Pre- parateurs au Museum d'hist. Nat. Paris 1841, 8:vo (ar mig endast till titeln bekant). PoMPPER, Die Saugethiere, Vogel und AmphibienResor och nach ihrer Geogr. Verbreitung; Leipzig 1841, gr. 4:o fiska^Tr- 8 ark. Lemnar i label larisk form en ofversigt af **^*^"» arter som tillhora hvarje verldsdels olika regioner. Den utmarker sig dock hvarken genom nagorlunda fullstandighet eller kritik. Zoologien af Capt. Beecheys resa i Slilla haf- Till Syd- vet och tin Behringssundet , 4:o London 1839, med ^'J^",;;!,^^^' V. p. 50 ilium, pi. — Mammalia af Richardson; Foglar af Vigors; Amphibier af J. E. Gray; Fiskar af Bennett och Lay (kompl. 7 1. sterl. Ar mig ej vidare bekant). Af Zoologien till Skeppel Beagles resa 1832 — 6 (forra 5rsb. p. 18) ulkom Part. I (fossila Mammalia) n:o 3, 1839; Part. 11 (Mammalia) komplctt med n:o 40 4, 1840 (28 sp.)j Part. IV (Ichthyol.) n:o 1, med 8 fig. af Acanlhopterygii. (Jamesons Journ. 28). KhNG, Appendix till Skeppen Adventures ocb Beagles resor 1826 — 1836 (kring s. amerikas sydl. del), uppraknar de djur som blifvit funna, nemligen af Mammalia, Foglar och Mollusker. De am alia samtliga beskrifna i Zool. Proceed, eller Zool. Jour- nal (Mollusca), utom 3:ne fogelarter hvilkas diagno- ser finnas afskrifna i Revue Zool. 1841 p. 84 och i del foljande komma att upptagas. (R. Z.) Du PiniT Thouars Voy. autour du Monde sur la Fregate Feiius 1836 — 9 j Tome 1: 1840, 8:vo ar niig obekant. Voyage autour du Monde 1836 — 7 sur la Cor- vette la Bonite, comm. par M:r Vaillant, Capitaine; Paris, Bertrand, 8v:o, atlas in fol. ilium. 1840 (Phy- sique) j 1841: Zoologie par Eydoux et Souleyet. Tom. 1, part. 1 anmales i Isis 1842 p. 623, der de hit- tills afbildade djuren uppraknas. Manga Mammalia, Aves, Araph., Pisces etc. Instructionen for den Vetenskapliga expedilionen till "Antarctic Regions" star i Ann. of Nat. Hist. IV, (Zoologien) p. 38. Darwin om Eldslandets Fauna, ganska kort,- James. Journ. 30, 405 och Fror. N. Not. XVIII p. 11. J. TwEEDiES resa ofver Pampas, Ann. Nat. Hist. IV flera forts., foga Zoologi. Lund, blick pa djurverlden i Brasilien; Kroyers Tidskr. HI, 85,- — Danske Vid. Selsk. Oversigt 1838 och 1839 (derur i Isis 1841, 686; — 214. (Det vigtigaste haraf anfores under Mammalia och Lethea). Af Sagra Hist, de Cuba (forra arsb. p. 17) har jag sett t. 0. m. haft. 39 (1843). Afven plancherne aro deri fardige till de 3 hogsta djurklasserna (8 pi. Mammalia, 31 Aves, 30 Amphibicr); Af Fiskarne har annu inlet utkommit. 41 Sioriiiu et Peabody: Roport on ihe Fishes Rep- Noi.irien iir dot hogslBiodi^iar vanligt alt traffa en art blodii^tl (Hijemopis vorax) i "*a„de' munnen, luftroret och svalget aC daggdjur. De fiesta ^J'""- vilda djur hafva dem uti sig. Afvcn hos menniskor hafva de blil'vit funne. En oxe hade ett dnssin i muncaviteten samt 15 i larynx och luftroret (Insti- tut 1841). Enligt undersokningar som gjordes tillfolje af'Forvaring ofverenskommelse vid British dissociation 1839 och ska yJre- kungjordes i dess Report 1840, hafva en mangd sal- P^*""*®*"- ter funnits Ijenlige all forvara djiiriska preparaler. Bast af alia befunnos solulioner af basiskt kolsyradt kali (KC), bicarbonas kalicum (KC*) och arseniksyradt kali. Afven alun m. fl, vanliga sailer (Se Fror. N. Not. 331). RussEGGKR omtalar ett hogst besynnerligt djur, Fabuiosa som ban ej kande, men hvaraf han sell spar pa den*sa^dj"7rr sandiga stranden af h\k Nilen vid nya Dongola, d. 17'''-- Afrika. Juni 1838. Sparen liknade nagot dem af en apa, men de stodo ej efler hv^randra s3som spar plaga sta ( — — ), utan de stodo transversella mot djurets vag, och alia sinsemellan parallela samt med tarna vanda St samma hall (sasom | | | |)5 djuret hade saledes gatt framAt med fotterna vridne ki ena sidan. Man ser vanligen apor i nagon man fora fotterna snedt, men ej i sa hog grad; dessulom tyck- tes de blott vara efter 2:ne foller, liksom om en menniska hade gall at sidan genom alt flytla fotter- na forbi hvarandra ki del ballet. Negrerna sade alt dessa spar voro af en "flodmenniska" som hogst sal- Ian visar sig. De ledde fran vattnet opp till ett Akerfalt, samt derifran ater ned till vattnet. De aro stora: langden uppgifves till "lO,y" (tum? eller cen- timeler?). Tarna aro ganska korla och Ijocka; sa- ledes kunna de ej vara af en apa. Tummen ar slalld Prof. Sundevalls Jrsb. T840—7842. 4 50 sasom p5 en apas cller mcnriiskas hand, men ej sa- som p^ menniskans fot, hvarfore sparen ej kunna vara af en menniska. Utan tvifvel ar har nagot ganska markvardigt att upplacka (Leonh. et Bronn Jahrb. 1841 lift. 4, p. 453. — Institut 1842, p. 92). Hafsor- Om den stora s. k. hafsormen hade Rathki: in- "'^"" samlat sa manga uppgifter som kunde erhallas under en resa i Norrige 1839 (Wiegmanns Archiv 1841 p. 278). Delta djur fruktas mycket af Norrska liskare. Det iyckes visa sig oftast i Christiansundsviken, isyn- nerhet i den grenen deraf som gar mot byn Lorvig, samt i rotmanaden vid fullkomligen lugnt vader. Han anforer tydliga berattelser derofver, och i all- manhet hvad som ar bekant derom. Till Rathkes afhandling har Erichson fogat en underrattelse ur Mem. Wern. Soc. Resultatet bh'r att det maste vara ett okandt hafsdjur af langstrackt form, med i pro- portion litet hufvud, stora ogon och tydlig hals med en sort mahn (manne ett Plesiosaurus-artadt djur?). — Bland sednare uppgifter harom ar isynnerhet den att anfora som finnes i Christiansandsposten d. 22 Sept. 1843, samt derifran i Dagligt Allehanda d. 5 Okt. 1843 samt i flera svenska tidningar: "Sjoor- men" hade blifvit sedd af nagra fiskare d. 18 Sept. e. m. i "byfjorden," hvarifran den utgick i Nord- sjon "forbi fiskaa bugten och Kjogebugten genom vestergapet". Den beskrifves: 200 fot lang och, sasom vanligt, med litet hufvud, stora ogon och mahn. Necroio- Biografiska underrattelser om Naturhistorici som ^iliogrrfi- varit ledamoter af Linnean Society och dott 1839 — jJ;^^"-40, finnes i Ann. Nat. Hist. VI, 229 (Mest Botanici; teiser. af Zoologer n. blott Blumenbagh och Wiegmann ibid, p. 236). — B. Fries dod 1839 (Biogr. V. A. H. 1839). — L. Gyllenhaal dod 1840 (Biogr. Vet. Ac. H. 1840. R. Z. 1840, 224. — Vigors N. A. Esq. dod Okt. 1840. — ,Jui.F-.s Desjardins, stiftare af Soc. 51 d'hist. Nat. de Tile Maurice, dod i Paris 1840 (41 ar gammal). R. Z. 1840, 122. Fr. Not. 296. — C. S. Rafinesqui-, dod i Philadelphia 1840 (fodd d. 22 Okt. 1783 i Constantinopel ; borjade skrifva 1803. Hans skrifter uppraknas i Sillim. Journ. 42, p. 280). Lives of eminent Naturalists with portraits London 1840, 12:o. Framfor hvarje tome of Jardines Naturalists Li- bary finnes biografien af en utmarkt Zoolog. — I Fror. N. Not. anmalas dodlige fr^nfallen af natur- kunnige. Molina, A. J. var Jesuit, fodd i Chili d. 24 .luni 1740 5 flyttade till Italien da Jesuiterne blefvo fordrifne fran Chili (R. Z, 1840, p. 221). Dod...? 52 EthnographL RetzJns Sasom del vigfigaste t sednare tider utkomna ^,"gJj*J^J.bidraget till Folkslagens Naturalhistoriska (eller Zoo- deining. grafiska) kannedom kunna vi anfora A. Retzii under- sokning af Nordboernes cranier, hvilken framstalldes vid Skandjn. Naturforskarnes sammanfrade i Stock- holm 1842 och finnes tryckt i motets Forhandlingar. Ej utan ska! yttrade Is. G!:oifroy uti sin forut om- talade Essais de Zool. Generale, att vi annu sta pa samma punkt med kannedomen om menniskoracerne, hvari Blumenbach lemnade densamma. Val hafva vi fatt fordelningar af M:skosIagtet i flera "arter" t. ex. 7 af BoRY, 16 af Desmoulins o. s. v. men de karak- terer som blifvil iippgifne sasom kannetecken pa dessa arter, och hela grnnden for fordelningen, bar varit af samma natur som den hvilken Bl. forst uppgaf. Man har nemligen hallit sig till den foga bestambara och individuellt varierande fargen, harets beskaffenhet och en ungefarlig, eller hogst otydligt uppfattad framstallning af hufvudets totalform; men aldrig har en skarp och bestamd uppfattning af vis- sa delars form ingatt i diagnostiken forr an nu, ge- nom den ofvan anforda afhandlingen. Man har vis- serligen i aldre skrifter mycket talat om ovala, run- da, t. o. m. fyrkantiga, pyramidala! och coniska hufvuden! men hvad som egentligen forstas dermed larer val aldrig nagon hafva klart insett, atminstone ej klart framstallt. Foga mera bestamdhet fanns i utlrycken, stor eller bred nasa, stora, eller sma el- ler utstaende kindbagar o. s. v. och da ansiglsvin- keln togs till hjelp visste man ej pS hvilka delars forstoring och forminskning dess olikhet berodde. Ka- 53 karnes mer eller mindrc framstaende form och olika storiek uppfaltades rigligt af Blumenbach, och sar- skilt har Piuchard derpa grundat sin indelning af iolkslagen i prognathiska och icke prognathiska folk; men med detta ensamt kom man ej I^ngt. Det var alltsa ett slort steg framSt d^ Rktzius, genom jam- forelsen af Lapparncs och Svenskarnes cranier fann, att hufvudsakliga olikheten melian dessa bestir uli nackens form, Lapparne hafva nemligen ganska kort, bakifran plattad eller blott svagt kullrig nacke, sa att hufvudet blir korf, foga langre an storsta bred- den; Svenskarne hafva deremot l^ngt utdragen, lik- som tillspetsadt kullrig nacke hvarigenom hufvudet, ofvanifran sedt, blir bakat elliptiskt forlangdt. Den narmare undersokningen visade en haraf foljande, betydlig olikhet i hufvudskalsbenens form och in- bordes lage, och uppdagade orsaken till denna olik- het i benbyggnaden. Den beror nemligen pa hjer- nans olika form. Lilla hjernans storiek och lage tyckes vara lika hos de b^da nationerna, men hos OSS Svenskar aro stora hjernans bakre lober langt utdragne bakom lilla hjernan, och mot bakre andan afsmalnande; hos Lapparne aro de breda och korta: icke utstaende bakom lilla hjernan; och efter hjer- nans form aro benen bildade, Sedan en val bestamd skillnad en gang var funnen och klart utredd, var det lattare att finna alia ofriga skiljaktigheter, som st& i sammanhang med den forst uppgifna. Genom det stora anlal cranier som R. hopsamlat och tagit med i jemforelsen har han kunnat inse hvilka forhSUanden som aro konstanta eller foranderliga. Han har t. ex. haft att jemfora 22 Lappcranier, det storsta anta! som val nagonsin varit sammanbragt af ett fram- mande folkslag, samt hundradetals cranier af Sven- skar. Vidare har han utstrackt granskningen till Finnar, Slaver, Kalmuckcr och Gronldndare ^ samt 54 hos alia funnit bcvStamda egenheter [soni tyckas sta i ett ungefarligen proportionerligt forhallande till dessa nationers olikhet i sprak och fadernesland]. Bland dessa folk hafva Gronlandarne, liksom Sven- skarne, lang nacke, och alia de ofriga, liksom Lap- parna, kort nacke. Denna olikhet mellan Gronlan- dare och Lappar visar, att de ej kunna sta i ett nara slagtskapsforhallande till hvarandra, sasom andra om- standigheter kunde tyckas visa. Forf. kallar de nationer: dolichocephalce (lang- hufvade), som hafva lang nacke, och dem: hrachy- cephalce, som hafva den kort 5 vidare antager han namnet Of^thognathce for dem hvilkas kakar ej arc framskjutande, till motsats mot Pj'ognathce , samt Jemnar foljande indelning af menniskoracerne: iOrlhogn. Germaniske och Celti- ske nationer. Proe^nathae: Gronlandare och en J I A I XT XT del Amerikaner^ Megrerj INy- hollandare. 'Orthogn.Perser, Slaver, Teh uder (Schyther), Finnar, Lappar. brachycephalse ,fiild finncs hos hvcirjc aiL Dcssa in- viduella olikheter iiro uppenbart storre hos menni- skan, an hos nagon annan djurart, s^som latt synes om man jemforer n^gra tillfalligtvis sammanvarande personer af samma nation, eller (ill och rned af samma slagt. Del blir alitsa hogst sannolikt, att ifall denna tendons iinderhjelpes af yttre inflytelser, skola vissa egenheter utbilda sig hos en race, i ett land, andra hos en annan, och det skall ej synas mig pa minsta satl besynnerligt att en langnackad och en kortnackad, en langkakad och en kortkakad, en svarl och en hvit nation o. s. v. inom ett par tusendetal af ar kunnat utbilda sig af samma foral- drars afkomlingar. D:r Prichard gjorde vid motet i Birmingham Fniksiags en framstjillning om menniskoracers uldoende, hvil-"**^"®"**^* kel siirdeies hastigt fortgar bland de hundradetal af nalioner som befolkat Amerika fore Europeernes dit- komst, och som nu utdo, den ena* efter den andra dels genom undantrangande och krig sinsemellan el- ler med europeerne; dels genom flerfaldiga andra or- saker. Det ligger nagonting ytterst sorgligt i tan- kan pa en hel nations, eller en hel djurarts utdoen- de, men vi kunna ej gora mera dervid an soka att at vetenskapen bibehalla minnet af dem. I denna afsigl lat sallskapet vid nyss namnda mote foranslalta om tryckningen af en mangd fragor, utgorandc en instruklion ofver de iakttagelser som resande hafva att gora pa frammande nationer och foretradesvis sadane, som aro nara att utslockna« Fragorna rora naturligtvis dcssa folks physiska boskrifning, t. ex. storlek, form, farg etc. etc.; deras sprak, supersti- tioner, seder, samhallsform o. s. v. (se Sillim. Joiirn, 41, p. 62 och Proc. of the Brit. Ass. at Glasgow 1840; — Edinb. New Phil. Journ, Jan. 1840. — Fior. n. Not. 282) 5(i Meniii- Ehrenbkuo framla<»ger (i Berl. Berichl 184?, p. ^L'"Tnde"^^^0 bevis, att den vanliga klai>an ofver mennisko- styi^a sliigtets aftagande styrka och ofriga goda egenskaper fullkomligt iir utan grund. Vi hafva redan forut sid. 14 afhandlat detia amne och hanvisa dit, an- markande blott alt E. framdragit nagra direkta be- vis af Mumier, gamla ben, funne i jorden, o. s. v. som ylterligare upplysa forhallandet. Cranio- Man inscF latt att det nyss omtalade bestam- scopi. jjjgjjjgj gf olika form hos olika folkslags cranier mS- ste verka direkt pa de laror som sedan Galls tid blifvit framstallde i cranioscopien. Det ar svart att saga om de af den nya laran skola bli bekraftade eller vederlagde, men for ref. vill det synas som om det man fran alder kant under namn af Natio- nalkarakter, skiille komma att sammanbindas med Nationalformen hvarigenom den forut osakra cranio- scopien skulle fa en agta vetenskaph'g grund val. Kort forr an Ri:tzius hade publicerat sina forskningar of- ver cranierna, utgaf Carus ett litet arbete, som sy- nes mig antyda en dylik rigtning, nemligen: Grund- zuge einer neuen Cranioscopie (88 sid. 8:vo m. 2 Jith. tabb. Stuttgard 1841). Han soker har gifva en ny rigtning at Galls laror om yttre formens sam- band med sjalsegenskaperne, och visar af hufvudets ursprungliga byggnad, att de enskilta ojemnheterne pa cranium masle blifva hogst osakra tecken, samt att man maste utga fran en belt annan grundasigf. Hjernan bestar af 3 hufvuddelar, som sitta sasom ut- vaxter pa ryggmargens forlangning, medulla oblon- gata och podunculi, nemligen I:o lilla hjernan (bakre hjernmassan), 2:o Corpora 4-gemina (mellersta) och 3:0 Hemisphaererna (framre hjernmassan). Dessa An- nas olika utbildade hos olika djur. Ursprungligen ar mellersta hjerndelen storst, nemligen hos fiskar och hos forsta stadium af hogre djurs foster; men 57 Iios monniskan har framrc hjernmassan blifvit sa ul- vecklad, att de tva ofii^o, och sardeles den mol- lorsta, tyckas vara obefydlii^a bihang. Sa val haraf som af pathologiska aniedningar visas, att de tre hjerndolai'ne mofsvara de tre hnfvudsakliga sjalsfor- mogenheterna: vilja (begar), kansel och forstand (upp- fattning). Men de tre hjernmassorna motsvara ur- sprungligen de tre Vertebrer, hvaraf cranium ar sam- mansatt, och ehiirii I'ramre hjernmassan ulvidgar sig sA, att den betacker de bAda ofriga och liksom un- dantranger dem , sa qvarbh'fver dock ett visst for- hallande mellan cranii regioner och deras ursprnng- ligen motsvarande delar. C. tror alltsa att man ge- nom matning, och genom jemforande af hiifvudets matt, kan bestamma hvilken af de 3 hufvudsakliga sjalsytlringarne som ar den ofvervagande — hvilket redan vore mycket. Goda praktiska anvisningar till studium af cranium meddelas. P4 forsta planchen visas hufvud-afdelningarne uti hjernan hos olika djur- klasser och uti cranium af menniskan,- pa den andra framstailas ligurer af 4 cranier, nemligen: af Schil- ler , af en Congonegej^, af en Tcwk och en som ar funnen i en forntida *'Dansk Hunen-"graf. D:r PuCHERAN, om cranier hos olika menniskora-Litteratiir. cerj en lang, en rund form. Chinesiska racens huf- vud liknar genom sin rundhet det af barn af Canca- siska racen. De ofrige racemes hufvud hafva likhet med dem af djur. Han uppehaller sig mycket vid de delar som omgifva underkaksleden och dem som bilda orbita (Comptes rendus. Fror. n. Not. XIX, 8, Jamesons Journ. 31, 43'-?). Sandifort tabula craniorum diversarum natio- num; folio, fasc. 2 c. VI tabb. aeneis, Leyden bij Luchtmans i840 (8; fl.) ar mig blott kiind till titeln. Jung om olikheter i Msk.I cranier; kort afh. i Baseler Ber. IV, 16. 58 l.KHKBOULLKT Esquisscs Zoologiqucs sur Thomme, 70 sid. 8:vo, ur Mem. de Sirashurg 1842; innefattar skillnaden mcllan menniskan och dc hogsta aporna, . undersokningar om menniskans enhet sasom ock flera dylika fiagor samt skall vara Alfoljdt af hogst upp- lysande noter, forfatfade med stor omsorg och lar- dom (R. Z. 1842, p. 279). EsCHRiCHT om haarenes retnlng paa det men- nesklige Legeme, ur Bibl. for La?ger 1838 5 visar den bestiimda rigtning som haren hafva pS hvarje kroppsdel, hvilken bor jemforas lios olika nalioner. S. P. SciiELTFMA over het Instinct by Menschen en Dieren, Arnliem 1840, 8:vo. Om lidii? manharhet Fror. n. Not. 284 ur Lond. Medic, gaz. (en 7 ars flicka, fullt manbar). D:r Felix Voisin, de I'homme Animal 8:vo, Pa- ris 1840 (isynnerhet med afs. pS Galls laror). Se Fror. n. Not. XX, p. 131, om olika former af huf- vudet, utvisande goda eller daliga bojelser. Serrurier Phrenologie morale en opposition a la doctr. phrenol. materielle de Broussonnais. Paris 1840, 8:vo. Mem. de la Societe Ethnologique I, 1 et 2, 8:vo, Paris 1842; 1 pi. (Har annu ej kunnai af mig be- gagnas). Europas Tredje delen af Prichards Naturg. d. Menschen '^""''''^•Geschlechts (HI: 1, ofvers. Leipz. 1842, 568 sid. 8:vo, orig. London 1841. Se forra arsb. 33) afhandlar Euro- peiska nationerna. Forst uppraknas befolkningen i Asien och Europa: l:o Syro-Arabiska racen; 2:o In- dogermaniska (Iraniska folk); 3:o under namn af Al- lophyleliska nationer uppraknas alia de ofriga: 1 Eu- skaldunac; 2 Finska eller Tchudiska nationer; 3 Sa- mojeder; 4 nordliga Siberier; 5 Turkiska, Mogoliska och Tungusiska; 6 do fiesta Kaukasier; 7 Tibets och Chinas befolknin^; 8 Indochineser; 9 Indians urinva- 59 nare. [Alia dessa fyckcs I'orf. vilja ansc for slag- (ingar, tillliopa utgorande en slor race, hvilket dock lYiotsages af den ofvan anforda craniiformen]. — Cap. 2 om Eushaldunac, sydveslra Europas urinva- nare, hvaraf §nnu lemningar finnas i Baskiske pro- vinserne. Forf. sallar sig till deras mening, som anse Baskiska sprakel fullkomligen skildt fran det Celti- ska. Snarare anses denna race kunna vara beslag- fad med den Fin ska, blott atskild derilVan genom Germaniska, Celtiska och Slaviska folks mellantran- gande. Spraken gifva nagon anledning hartill. Desse Euskaldunac eller Basker (Goscognare) skulle vara afkomlingar af de gamie Iberiernej men dessutom bade sednare inkomne Celter boll i Spanien pa Rom- rarnes tid. Cap. 3 afhandlar Celtiska folken. De bodde fordom fran Medelhafvet och Garonne till Rhen, samt pa nagra andra stallen i Europa och* Asien; nu fin- nas de blott qvar i Irlandare, Hogskattar, Walesare och i Bretagne. Hogst intressant ar hopsamlandet af de aldsta underratteiser om detta folk, och sarde- les om Britanniens aldsta befolkning. Cimbrerne som forst bodde i Danmark horde hit. Cap. 4 om Italiens urfolh. Umbriska nationen och folken i hela sodra Italien anses vara de ur- sprunglige italienarne, men man kan ej foija dem langt tillbaka af brist pa underratteiser fran Romrar- ne, och forf. yttrar ingenting bestamdt om deras slagtskap med andra nationer. Han visar att Lati- jiet ar en utbildning af agta uritaliensk rot, nemli- gen af det gamla Osciska spraket, samt sedan att Latinet har slor ofverensstammelse med Gothiska och Sanskrit. De ursprungliga Italienarne tyckas saledes hafva varit af den stora Indogermaniska stammen. Etruskcrne (Tyrrheni , Tusci etc.) voro deremot in- flyttade, men deras harkomst ar alldeles oviss. Emel- 60 lertid anforas de manga meningar som varil y tirade harofver. Cap. 5 om Jotuniska eller Tchudiska racen, de gamles Schyter. Dit hora urinv^narne i norra Euro- pa: Lappar m. fl. samt Magyarer, Mordwiner, Ostja- ker m, fl. Cap. 6, om de Germanisha nationerna, slutar med underraltelser ur chinesiska kallor, om ett folk i stora Tartariet, grannar med Hjongnu, som sy- nas hafva varil Golher. Flera andra grunder anforas for Germaniska folkens asiatiska ursprung, men an- tagandet, alt Oden och Asarne varit en Buddhaistisk koloni , forkastas alldeles. Cap. 7 afhandlar de Slaviska folken, fornlidens Sarmater. Cap. 8 om Fornpreussiska, Lithauiska och Let- tiska racen, Tacit i Mstyi^ som antages sasom sar- skild, dock narslagtad med Slaverne, men med en hierarkisk forfattning, som liknar Celternes. Cap. 9 om Turkiets nya och gamla invanare: Thraciska, Illyriska, Epirotiska racen j Macedonierne, troligen ett Thraciskt folk; liksa flera i mindre Asien, hvilka alia gissningsvis antagas sasom narslaglade med Pelasgerne. Hellenerne anses med sakerhet vara en iilbildning af Pelasgerne, som ulgjorde hela Grek- lands urbefolkning. I arcadien bibehollo sig desse sednare oblandade. PS Homeri lid gallde namnet Hellener blolt for Achilles folk fran Phitiotis, och samllige Grekerne benamndes da med collectivnamn efter personer: Danai, Achiver, Argiver o. s. v. Forst langt efter Homeri lid blef namnet Hellener allmant. Pelasgernes sprak var nastan bevisligen Moliska dia- lekten. I mindre Asien bodde en mangd folk som aro svara alt utreda. Af ett och annat hos de gamie forfatlarne kan man blolt sluta, all en del varil nar- slagtadc med Pelasgerne j ncmligcn Caricrna som be- 61 bod do en del af oarne och af k listen, Lydicr, My- siery m6jlij>lvis iifven Phrygicrna; samt all en an- nan del varit af Semitiski urspruni^. — De nuva- rande Walacfierne anses harstamma Iran Thracierne, och skiille saledes vara narslaglade nied Grekerne. — Ofverhufvud bor anmarkas att forf. har blolt foljer hislorici och Philologer, utan att ledas eller kunna ledas af den zoologiska menniskohistoriens formlara. Vi hoppas att detta element skall pa den nyss of- van anforda grundlaggningen, alimant inga sasom en tredje hufvudsak i ethnografien och skaffa ulslag pa manget stalle, der historic och lingvistik ej racka till. Att detta redan borjat ske synes af det arbete som anfores i nastfoljande rader. S. NiLSsONS Skandin.s Urinvanare, omtalades re- dan i forra Arsb. p. 533. Forsta tomen har nu blif- vit afslutad med 4:de haftet (Lund 1843), som i in- teresse ej eftergifver de tre forra. Mag finner har nagra andringar och tillagg till det foregaende, en frukt af forf:s utvidgade forskningar samt flera hogst lasvarda nya kapitel, t. ex. om ratta bedomandet af naturmenniskans lif, verksamhet och satt att kriga m. m.; — ytterligare beskr. af grafvar och husj — sammanstallningen af alia hittills observerade fenomen som belysa Skandinaviens forntidj — ratta tolknin- gen af folkslagens begrepp Jatte och Dverg, med afseende pa saval Skandinaviens som andra landers raa folk; — samt slutligen (Cap. 6) "Utkast till en beskrifning ofver en Kimbrisk Koloniststam", som fore vara forfaders hitkomst bosatt sig pa Skanes sodra och ostra kust, och hvarifran forf. tror, samt soker visa, att den annu derstades lefvande, isanning afven frcin sina grannar i sjelfva Skane nog afvikande be- folkningen, harstammar. Nagra lika lyckligen funna som val begagnade observationer hafva tillatit forf. alt kasta en saker blick in i dessa forntida folks al- 02 drig iipptecknade hisloiia. Delia kapitel ar del mest hypothetiska af hela arbetet, men att Celter bebott Sk^ne och der qvarlemnat otaliga minnesmarken: grafvar, vapen, annu gangse bruk och supers! itioner samt sina egna skeletter och cranier synas vara salt utom allt tvifvel (haft. 4 inneh. IS] ark samt pi. 13 — 17. Pris 3^ R:dr). NiLssON hade forut till en del framstallt det- samma vid Skand. Natiirf. mote i Stockholm 1842 (Forhandl. p. 131),- samt i Vet. Ac. Handl. 1841, p. 82 hvarest Cimbrerne i SkSne omtalas. Forf. anser dem hafva blifvit utdrifne af en ofversvamning, 200 ar f. C. f. Han sammanstaller nemligen en kort under- rattelse om Cimbrernes utflyttning, hos Ammianus Marcellinus, med fenomenet af en grus-as langs ku- sten af sodra Skane. Garbigliett[ beskref ett gammalt Etruskiskt cra- nium fr^n grafvarne vid det urgamla Veies, vid Ital. Naturf. mote i Turin 1840 (R. Z. 1840, p. 367, der intet vidare namnes). Sjogren om Finnarnc och ofriga Tchudiska folk i Bull, de Petersb. 1839 Augusti. Om Bayrarries harkomst se Isis 1840 p. 490. Schmidt, Buddhaismens aera. Bull, de Pet. 1840, n:o 2, 3. KoppEN, Judarne i Byssland Bull, de Pet. 1840, n:o 6, 7. Afrikas: Uti Barker Webb och Berthelots HJst. Nat. des natlolfer.^^^^^'^s (sc forra arsb.)^ hafva vi erhallit en ganska vidlyftig och interessant historia om Canariska oar- nas urinvanare, Guancherne. Med ofrolig flit hafva forf. samlat och sammanstallt de ord af deras sprak, samt namn p^ stallen och personer, som finnas upp- gifne i bocker och manuscripter fran den tid da dessa oar upptacktes och erofrades. Dessa ord uppga till ett antal af flera lOO.de. Vidare hafva de sam- 63 lilt docnmenler af alia slag, foi* alt gora dotta folks liisloria sa fiillstandig som omslandigliclerna tillala, sedan det numera forlorat sitt sprak och blifvit upp- blandadl med Portugiser och andra Europeer. Det Tu- isanning Kirande att erfara huru langt detta folk tyckes hafva framskridit i en borjande bildning, och livilken ridderlighet som synes hafva varit ett af dess liufvuddrag. Af alia de samlade documentcrna och af spraket slutas med full sakerhet, aft GaancJies varit af samma stam som Berhcrne ^ Barbariets ur- invanare, hvilka annu till en del finnas qvar i Atlas och utmarka sig, genom bla ogon och ett ofta mera europeiskt ulseende, Iran de sednare invandrade Ara- berne (Beduiner och Mohrer). De hafva haft aflangt hufvud. Men bade enligt historiska underriUtelser och moniimenter hafva 2 olika racer bott pa oarne, af hvilka den ena haft mork farg. En adel har tydli- gen funnifs bland dem. — Forsta vol.s /orsta del, 43 ark, innehaller Ethnografi och Historic, t. o. ra. oarnes inre poliliska historia efler tradilioner, och ar full af inleresse. Om en graf med olika nationers skelett, ej af judar och troligen ej af caucasisk stam; se Fror. n. Not. 287, ur Wildks Narratives of a Voyage to Madeira. DuREAU DE LA Malle tillaggcr till sina forra af- handlingar om Egyptiska menniskoracen (se Fror. Not. 35 bandet), att H. E. Bore funnit densamma bild- ningen (hogt staende horselgang) hos Persiska folk- slag. Kiirderne och Chaldcerne skola annu kunna gora sig begriplige for dein som forsta Ebreiska (Fr. n. Not. 1840, 281, ur Gaz. Medic. 1839). Dr. Morton lemnar i Amer. Philos. Proc. vol. 2 p. 239' (||42), resultatet af sina undersokningar af 100 St. cranier fran flera stallen i Egypten. Bland antalet funnos nagra fa negrer och negerlika cranier (af Mulatter). Hufvudsakliga befolkningen i Egypten 64 var cif Semilisk race [sAsom man redan furul kanner af andra kallor]. Negrer. J. VAN DER HoEVCN om Negerstammens natural- hisloria (Bijdragen lot de Natiiurlijke geschiedenis van den Negerstam 68 sid. 4:o, m. 4 pi., Leyden, Luchlnnans 1842), innefattar en omsorgsfull samman- slallning af hvad vi kiinna i detla hanseende. Efler en allrnan historisk ofversigt af menniskoslagtets na- turalhistoria i allnnanhet, lemnas beskrifning och mat- ningar af Negercranier, samt i ett siirskildt capitel jemforande matningar af Chinesers och Europeers cranier. Dessa 3:ne columner innefatta medellalen af forf:s nfiafningar; afvikelserna visa sig markvardigt obelydliga. Del mest karaklerislika lios negerformen sages vara, utom ansigtets framstSende, smalhelen ofver ossa parietalia. Caffernationerna onntalas i ett egel capitel jcmte Hottentolferne, som utgora en egen folkrace. Slutligen lemnas en geografisk ofversigt af allt hvad vi kanna om Afrikas befolkning. Delia ar onekligen den delon af arbetet som ager slorsta in- teresset for mangden af lasare, hvilka hafva svart all foija med i de uppgifna matningarna och speci- ella beskrifningarna. Negrerna bebo Afrikas mellersta del fran 16° n. till 20" s. lat. At norr bo folk af s. k. Caucasisk race (Araber, Berber) j at soder bo Hottentotter mot v., Caffrer mot o. — Negrerno tyckas hafva utbredl sig fran det inre af Afrika langs floderna emot kusten; men midtibland de agta negrerna bo nagra stora folkslag, Fellatah's och Fullah's ("FoelahV), som val arc foga kande, men som ej tyckas hora hit. Pa pi. 4 forcstallas ett par bander af negerbarn, for all visa, alt hudveckel mel- lan fingrarne gar nagot langre fram an pa europeer. EscimiCHT visade vid motet i Stockholm 1842 nagra egenheter i formen hos negrerna efler ett enda individ, 65 indivld, som han hafi lillfalle att analomiskt under- soka. Deras naglar iiro smalaro och convexare an hos Europeer, och iikna mera apornas. [Hiirvid far ref. anmarka att v. D. Hoevens nyss cilerade figurer tydligen visa en mera tillspetsad, conisk form hos ncgrerncs fingrar, hvilken utan tvifvel betingar naglar- nes smalhet]. Musklerne pa larynx visa n^gra sn\& olikhcler mot dein hos oss. Blindtarmens pioc. ver- niiformis var ganska kort (liingden ej storre an dia- mctern), hvilket ar en markvardig afvikelse, afven om den blolt varit individuell (Forhandl. sid. 823). Pannans nedlryckning hos barnen bland de Ameri- Amerikanska urstammarna beskrifves i Townsends oationei-. Sporting Excursions (forra arsb. p. 19). Han iipp- raknar flera folkslag som annu bibehalla detta bruk. Hela OS frontis nedlryckes genom ett brade, fran kronsommen till ogonbrynen. Den som har hog pan- na ar hos dessa folk foraklad och kan ej bli chef. Operationen iyckes ej utofva nagon verkan pS sjals- formogenheterna. En chef med hvilken T. talade hade velat afskaffa detta bruk; men ehuru bans stam nastan alltid obetingadt ingick pa bans asigter, sa voro de i detta omtaliga amne af annan mening och lemnade radplagningselden. De nyfodde barnen ligga anda till 8 manader i en urhalkad stam (vagga) vid hvilken pannbradet fastes (Fr. n. Not. XIX, 3). G. Catlin Letters and notes on the manners etc. of the North- American Indians 2 vol. pp. 534 med 400 pi. (anm. i Sillim. Journ. 43, p. 203 och der beromdt sasom rikhaltigt men ej narmare refereradt). P/ins Maximilian zu PFied beskrifver och af- bildar de n. Amerikanske nationerne i sin forut sid. 41 omtalade resa. — Vidare lemnar han i Isis 1842 p. 726, en kritik ofver Catlins nyssnamnda arbete, innehallande rattelser af diverse uppgifter Prof. Sundevalh Arsb. 1840 — 1842. 5 hos C. samt af dennes satl att skrifva infodingar- nes Old. MoPTON omtalar lemningarne af de s. k. Pjg- meerna fran Missisippidalen, och visar att dessa en- dast varit barn, som tillfolje af nagon orsak blifvit begrafne sarskildt frSn de fullvuxne (Proc. Pliilad. Acad. J841 p. 125). Densamme omtalar de gamle Peruanerne i an- ledning af D'Orbignys resa. De nuvarande Aymaros anses vara afkomlingar af Perus gamla invanare, fore Incas tid. De hade da haft en hog grad af bild- ning. Pannan nedtrycktes blott jia gossarne (ej pa flickorna) bland de rike och forname. (Proc. Acad. Philad. 1841 p. 35. Densamme om nagra Mexlkanska nationer ibd. p. 50. Bellamy omtalar 2:ne Peruvianska mumier af barn, funne i jorden uti Peru, langt fran Titicaca. De voro i sittande stallning och anses hafva blifvit conserverade genom sandens beskaffenhet hvari de funnes. De hafva starkt plattad panna. Sattet att nedtrycka pannan beskrifves afven har. (Report of the Brit. Assoc. 1841, Zool. Sect. — Ann. Nat. Hist. X, 95; — Institut 1842, 85; — Fr. n. Not. XX, 6). A. A. Bkrthold beskrifver ett cranium fran grafvarne vid de gamla Palatsen i Millar uti Oaja- ca (i Mexiko). Dess form ar hogst egen, kort , n. klotrund, starkt inknipen pa sidorna. (Act. Bonn. XIX, 2, 443). Talrika ligurer och underrattelser om Eskima- erne \ n. Amerika (Boothians) och Gronlandarne, samt en vidlyftig ordlista af deras sprak finnes i Ap- pendix to J. Ross second Voyage London 1835, 4:0. 67 Om nationerne i n. v. delen af Nordamerika skall finnas mycket i Bakhs och Hklmkrsons Beylra- ge z. Kentn. des Riiss. Reichsj se Isis 1841, 72. Om Mortons Crania Americana se Ann. Nat. Hist. VI, 470. D'Orbigny, riiomme Americain 1839, 2 vol. 8:vo (18 fr.) jemf. fcirra arsb. p. 44. J. S. PoLACK Manners and Cusloms of the NewAustraii- Zeelanders, 8:vo London 1840, innehaller bland an- *''''* ''''*''' nat underr. om 2:ne menniskoracer pa Nya Zeeland. Chamisso beskrifver Hawaji spraket (pa Owaihi) och andra Polynesiska sprak, i Berl. Abh. 1837. Del forstnamnda har nu (pa 1830-talet) en vidlyftig lif- teratur af andaktsbocker. Det ar markvardigt foi* sina fa consonanler, nemligen blott: h, k, 1, m, n\ p och V. Ljuden t, r och w (angl.) forvaxlas af infodingarne med k, I och v (gall.). Consonanterne b, d, g, r, s, t och v, aro blott antagne for ait uttrycka namn i frammande sprak. Manga ord best^ endast af vocaler. BoPP om Malayisk-Polynesiske sprAken och de- ras likheter med de Indo-europeiska. Berl. Alh. 1840. Om Chinesiska spraket och skriftecknen se Amer. Diverse •n TTFf ^^/^A^N \^ om andra Trans. VII (1841) p. 7. sprfik. DoRN om Afganernes sprak Bull, de Petersb. 1839 Sept. Bopp om Celtiska spraken, Berl. Abh. 1838. van Thielkn, en kort notis om Europeiska spra- ken. Bull, de Brux. 1842, 1 p. 170. Han anser ger- manisha spraken rakt nedstamma fran Zend, med inblandning af Finska dialekter^ de latinska spraken anses vara Sanskrit, blandade med Semitiska och Baskiska; Slavonska spraken skulle vara Sanskrit blandade med caucasiska. v. T. sysselsatter sig med dictionnarer ofver alia dessa sprak. 68 GiBBS om Ghagh eller Accra-spr^ket , som tafas af en negerstam pS Guinea,- Sillim. Journ. 39, 255. Graff om bokstafven Q (qu) Berl. (Philol. et Hrst.) Abh. 1839, p. 1. Qu skall utmarka ett eget gutturalt, aspireradt Ijud af k. M:sko- De marken som understundom framdragas efter lemningar . , .,, , .. , , i • i • i fran aidremenniskans tillvaro under aldre geologiska penoder ^riodJl-!'^" den sista, forsvinna alltjemt for critiken. Sa finna vi nu, uti Sillim. Journ. 43, p. 14, ett af dessa vederlagde. — Efter aniaggandet af S:t Louis vid sammanloppet af Missouri och Missisippi upptacktes der ett par tydliga spar af menniskofotter pa en hal! af aldre kalk, hvilken nu visas ligga under kol- formationen och saledes hora till de aldsta formatio- nerna. De syntes endast vid sa ovanligen lagt vat- ten, som knappt intraffar engang hvart 10:de ar. Hela hallen blef ar 1819 upptagen och forvarad af en M:r Rapp i New Harmony, och kom sedan med hela detta nybygge i M:r D. D. Owens ago, som nu lemnar afbildning och beskrifning deraf. Dessa sp§r hafva blifvit anforde i diverse slags arbeten sa- som bevis p§ menniskans tillvaro da denna kalksten var mjuk; nemligen forst 1822 i Sillim. vol. V, ge- nom M:r Scoolcroft. 0. tror sig t. o. m. kunna visa, att alia de uppgifter som finnas om fossila menniskospar, ytterst bero pa detta par af intryck. Emellertid tillkannagifver 0. att dessa alldeles ej aro naturliga intryck, utan ett par val arbetade ut- huggningar i stenen, som utan tvifvel blifvit gjorde af nagon indiansk, naturlig artist, sadan som fmnes bland raa sa val som bland hyfsade folk, samt att de troligtvis blifvit gjorde for att utmarka det lag- sta vattenstandet i Indianernes nastan dyrkade Missi- sippi, pci delta stalle, S:t Louis, som var en af de- ras talrikast besokta samlingsplatser forr an landet inkoptes af Europeiska afkomlingar. Att de aro gjor- 69 de af Indianer och ej af Europeer synes af fotens och ish, tarnas utseende. Dessa aro neiuligen hos OSS hoptrangda genom bruket af skor, men hos dem fria och n^got utbreddaj och sadane forestallas de pS hallen. Sedan nu delta marke blifvit val utmonstr^dt hafva vi erhallit ett nytt. Det uppgifves nemligen att Lund funnit menniskoben i Brasilien bland de verkligen utdoda djuren han beskrifvit (Institut 1842, p. 356> m Mastologi. Aiiman Del vigtl^astc bland nu utkommande arbefen (jfr'forutofver daggdjuren ar J. A. Wagners Supplement till Jjj'^f^P SciiREBHRS Naturg. der Saugthiere (4:o, Eriangen, in der Exped. des Schreberschen Sauglh. Werkes. a 2 thlr pr lift med ilium, pi. eller 1 thl. 6 gr. med svarta). Forst utgafs en omedelbar fortsattning af ScHREBERS aibcte. Hela 6:fe delen, LiNNes Belluce^ ulkom i hft. 70 — 73 ar 1834, samt, slutet deraf (sasom 7:de delen) i hft. 74—78 ar 1835 5 sedan fortsattning och slut af 5:te delen, Pecora, till ocb med hft. 89, ar 1838. Derefter borjade med hft. 90, ar 1839, det nu forlgaende Supplemcntet, som egent- jigen utgor ett eget arbete for sig, och innefattar en ny syslematisk ofversigt af alia nu kanda dagg- djur, med korta diagnoser, och i korthet framstallda beskrifningar, synonymi och naturalhistoria,- saledes en utlorlig Synopsis, och belt olika med det Schreberska verket som ville vid hvarje art beratta alft hvad forfattarn derom kunde hopsamla. Af Sup- plemcntet aro hittills 3 band utkomne, nemligen: Suppl. 1, hft. 90 — 98: Quadrumana och Chiroptera. — 2, — 99 — 108: Rofdjuren ("Insectivora och Carnivora"). — 3, — 109—118: Marsupialia och nagot mer an halften af (ilires. Jag kan nu endast namna delta utmarkta ar- bete, for att i det foljande dit hanvisa. Det inne- fattar alia arter som voro kande intill den tid da hvarje hafte utarbetades och ar med storsia omsorg och kritik forfattadt. Liksom forut folja med hvarje hafte nagra planchcr, dels originaler, men annu of- 71 tare copior, hvilket alllld angifves pa omslagen sanit i plancheforteckningarne. De aro ej fint gjorde, hvilket kan vara likgiltigt, da de annars aro trogne eller valde efler de biisla originaler, men coloriten horer ej till de battre, Fr, Cuvikrs (och "Geoffroys") Hist, des Mam- miferes bar blifvit afslutad med 3:ne haften, N:o 70 — 72, hvaraf de 2 sista aro efter f6rf:s dod utgifne 1842, af dess son, "Fr. Cuvifr fils\ Titelblad och register medfoija, Sasom forut innehaller texten ofta goda anmaikningar inblandade uti de temligen Ian- ga afhandlingarne, Uti dessa haften finnas foljande plancher: Hft. 70. Ouanderou 9? som uppgifves vara en egen art men namngifves ej (ar S. silenus var barba alba). Sarcophilus ursinus Fr. Cuv. (Dasyurus urs.). Isatis & (Canis lagopus i hvit vint. dr.). Geibillus Burtoni Fr. Cuv. Chinchille. Guib (Antilope scripta). „ 71. Magot vieux (Simia sylvanus). Sajou cornu (Cebus . . . .) Renard d'Alger (sages vara nagot olik C. niloticus, hvilket synes mig bero derpa, att den ar dodad kort fore harfallningen). Paradoxurus "Nubiae" Fr. Cuv. [troligen ett misstag]. Cervus muntjac o^, och dens. ?. „ 72. Saki male noir (Pithecia satanas?) Equus hemionus. Antilope leptoceros c/", och ? (fr. Sennaar, lik A. dorcas, men med langa rata horn. — Corinna pull. Cervus Ta rand us. 72 Lesson Nouveau (ablcau du Hcgne animal j Mam- mif. 1 vol. 8:vo, Paris 1842, chez Arth. Bertrand; utgor catalogen pci alia kanda daggdjur efter forf:s egna asigter, utan beskrifningar. Arterna aro 1639, fordelade i 249 genera. Fortsattning lofvas for de foljande classerna. Jag bar ej rakat bli bekant der- med och kanner saledes ej cm nagot dervid ar for- loradt, men ser af Selys Longchamps recension i R. Z. 1842 p. 349, att detia arbete ar af samma halt som samme forfrs Traite d'ornithologie: framstaldt med lika stora ansprak, med lika slor brist pa kri- tik, lika onaturlig sys(ematik och lika dalig nomen- clatur (t. ex. Familjenamnen: Pteropusidese , Canisi- dese, Elephasideae o. s. v.). Jag formodar att forf, har, lika ofta som i sina forra arbeten, talar om "les miserables compilateurs". Af Jardines Naturalists Library: 3 delar om Mammalia, innefattande Marsupialia, Hundsldgtet och Hiistsldgtet, Forteckning pa Mammalia i Senkenbergska sall- skapets samling i Frankfurt a. M., af RiippELLj Mus. Senkenb. 3 p. 145 j med vid hvarje art utsatt fader- nesland och citation af en figur sa vidt en finnes. Catalog pa skelettsamlingen ibd. — Denna forteck- ning ar i manga fall ganska upplysande , och visar Frankfurthersamlingens hogst betydande rikedom for den som ej sjelf haft nojet att bese den. Arternes antal uppgar till ofver 500. Bland skeletterne finnas Giraff, Dugong o. s. v. Leuckart ZooI. Bruchstiicke, hft 2, 132 sid. 6 tab., 4:0 Stuttg. 1841 3 innehaller foljande om Mam- malia. Afli. 3, om Apornas genitalia och ish. den stora cli- toris hos en del. — 4, — Narhvalens tander. Forf. sager att de alltid aro vridne at venster, de ma sitta 73 pa h. oiler v. sidan. — Vidaio om asymmelrien i Hvalarncs huj'vud, sarnt om deras halsvertchrcr, Om Os interparietale. Om Canis ccrdo (pag. 72) att den enligt tanderne horer till Vulpes. Ett stalle hos Ahistoteles forklaras, om Mus cahiri- mis och Dipus. Ch. Luc. Bonaparte Prodromus Systematis Masto- zoologicse, utdeladt i Pisa 1839, se Isis 1841, p. 590. BoiTARD, ie Jardin des Planles: descr. el moeurs des Mammif. de la Menagerie et dii Museum d'h. Nat. stor 8:vo, blir 50 livr a 30 cent. (Li vr I: 1841). J. Gray beskrifver pli silt vanliga satt, helt kort, V. p. 50 si. nya arter af mammalia med man- ga nya genera, i Ann. Nat. Hist. X, pag. 255 och folj. De anforas pa sina slallen. Lund bar i flera forlsattningar af sina under-Tiii Ame- raltelser om Brasiliens utdoda djur (i Danske Vid.f^„na ^jfr Selsk. Afh. vol. 8, 9), lemnat rikhalliga noliser om*^^- ^^~" de nu lefvande arterna, hvilka ban studerat for att dermed jemfora de utdoda. For denna jemforelse far jag ban visa till det som sages langre fram un- der art. Lethea. I den sista forteckningen jag sett, uppforas 88 arter daggdjur fran provinsen Minas Ge- raes. De aro samtlige upplagne af Wagner i SuppL till Schreher. Foljande ma blolt bar anforas: Ccelogenys Paca (L.) ulgor blott en enda art, och ej 2 sasom nyare zoologer pastatt. Lund grundar delta pastaende isynnerbet pa infodingarnes noggran- na kannedom derom och deras, med nalurmenniskor och jagare i allmanbet gemensamma, fina takt i fraga om artskillnader. Uti de sednare tillaggen lemnas manga underr. om Cavia, De inbemska ar- 74 leine al" Mus igenkannas pa hcirets enformi^a be- skaffenhet. En art anses af L. inford i Brasilien emedan den, liksom Mures i gamla continenten har l^nga stickelliar blandade bland de kortare hullharen. Liksa en annan liten art, som lorde wi\Y^ Mus mus cu- ius. Dessa 2:ne aro de enda nu lefvande som ej haf- va representanter bland de fossila arterna. — Den ymnigaste af alia moss i trakten ar M. Lasiurus n. sp. Dess ben lorekomma i otalig mangd i alia grot- tor, dit de inforas af Strix perlata, och han finner bestandigt denna art i magen pa rofdjur och rof- foglarj men af detta ytterst allmanna djur hade del annu ej lyckats honom att fa nagot enda friskt eller belt exemplar. Nasi denna art kommer Didelphis murina i ymnighet (Danske Vid. Selsk. Afh. 8). Forts, (ibd. p. 63). Dasypusmi^vwdi lefva af insekter och kolt, men ej af vaxter. Bradypus kan ej sta eller ga pa folterne sasom andra daggdjur, utan kryper, med buken pa marken och alia 4 fot- terna utstrackta. Om den lagges pa en h^rd slat yta, der den ej kan haka fast med klorna, sa kom- mer den ej ur slallet. Deremot klattrar den raskt och sakert. Orsaken ar sjelfva fotens sneda vridning, sa att fotsulan star i samma plan som insidan af hela extremiteten. Vid omtalandet af den fossila apan namnas af- ven de nu lefvande, hvaribland isynnerhet en Mj- cetes crinicaudus Lund (som sednare upplyses vara af si. Callitrix), ar markvardig. Den har alldeles harig svans, och sS tat pels att den skyddar for skott (!?). Dessutom omtalas en bland infodingarne i prov. San Paolo gangse saga, att i urskogarne lef- ver en apa af en menniskas sloriek, hvilken de kalla Caypore (Skogsinvanare), som ar brun till fargen, ofta gar pa marken, men klattrar battre, m- frukt- atande och mild i ungdomen, men blir sasom full- 75 vuxen vild och rofjt^irlg, med langa hu» inlander, ocfi fruktas rriycket af deni. I Scrtanoen tillagges, alt Cayporen hcrrskar ofver Svinen och ofta ses rida pa dem; o. s. v. Det synes ej tioligt alt en allman folksaga som s^ nai'a olVerensslammer med andra storre apors (t. ex. Orangiilangs) fustoria skulle vara utan griind. — (Jemfor forofrigl under Lelhea). Uli Isis 1840, p. 155 forekommer uppgiften, alt enligt anslalld jemforelse ar den fransyska ofversall- ningen af Azahas Nat. hist, ofver Paraguays Mam- malier ej sa ilia gjord som man vanligen antager. Olikheterne utgoras af nagra andringar, som Azara gjort i original-manuscriplet efter ofversattningens tryckning, hvilken skedde fore originalels. De skola mera besta af ufslrukna an af tillagda stallen. Om Mammalia ur ScHOMByRGS resa i Guyana, Ann. Nat. Hist IV, 322. (En del anfores langre fram). A. Wagner 27 nya arter fran Brasilien Wiegm. Arch. 1842, p. 356 (utforas pa sina stallen). J. H. LiiNSLEY catalog ofver Mammalia i Con- necticut. Sillim. Journ. 43, p. 345: namnlista med upplysningar i noterna. 71 arter, hvaraf 11 inkomne fj-an Europa, nemligen 8 tamda och 3 rattarterj vi- dare ungefar lika manga som blott formodas finnas der, nagra nu utdoda saml flera hvalar som val kun- na tillhora All. ocean, men svarligen Conneclicuts kusler. Artanlalel torde salunda reduceras till om- krina: 40. Om Nordamerihas Mammalier skall finnas myc- ket af Bacijman, Townsend etc. etc. i Journal of the Acad, of Philad. vol. Vlll part 1 (1839), hvilken jag ej haft tillfiille alt se. Bi.ASius ger en krilisk revision af en slor del E<'«opas europeiska mammalier i Amll. Bericht oiver motet i (jfr sid. Braunschweig 1841, p. 86. (Sardeles manga (Jlires: '^^ *'**^*^ 76 Tamias, Pleromys, Spermophilus, Dipus, Arvicola, Myodes, Spalax). Selvs Longghamps om sma europ. mammalia, vid motet i Turin 1840 se Isis 1842 p. 256 och 261. (Arvicola fulviis Selys = A. arvalis Pall. — Sorex Antinori fins i Piemont)j kommer fullstandigare i en ny upplaga af hans Etudes de Micromammalogie. SuNDEVALL, Arvicola rutilus Pall, och A. gla- reola erhallne i Sverige, samt om tanderna hos ofrige Svenska arter, Vet. Ac. Handl. 1840, p. 175. M. V. DiiBEN , Mus bctulinus fr. Skane ibd. 175. Th. Bell, a History of British Quadrupeds in- cluding the Cetacea, 526 sid. 8:vo, London, Voorst, 1837, med tradsnitt i texten sasom de i sednare ti- der ulgifna faunerna for Brilannien. — Upptager 77 arter inclusive de tamaj deraf 17 Chiroptera (hvaraf 9 ej svenska, t. ex. Rhinolophus ferr. eqy. och hippo- sideros); — 5 Bestiolse (vara allm. arter samt "So- rex remifer"): — 11 Ferae (hvaribland, utom sven- ska sp.: Mustela furo, foina,- Felis catus)^ — 5 Pho- cacea (hvaribland Trichechus!) o. s. v. Jenyns om nagra mindre mammalia af Irlands fauna, Ann. Nat. Hist. VH, 261. Vesp. cedilis Jen. ar en varietet af V. daubentoni. Martes foina har, sasom ung, gult brost. Sorex hibernicus ar ej skild fran S. rusticusj ar den allmannaste arten i Irlaud. Beskr. ytterligare. Afven skelettet. Costae 7 verae, 7 spurioe. S. fodiens har n. klotrund mage utan den forlang- ning vid pylorus som tillhor S. tetragonurus och dermed beslagtade. Costae 7 verae 5 6 falsae. Mus sylvaticus var minor, obscurior, fran bergstrakter. Arvicola neglecta, synes vara var A. agrestis. Landbek uppraknar mammalier och foglar i Sie- benburgen, Isis 1842 p. 178 (50 mammal.) Asien SiEBOLD Fauna Japonica, Mammalia decas 1 ^^%"^'(Leyden 1842, af Schlcgcl), pag. 1—24 och pi. 1 — 77 X, innehaller en ofverslgt af mammalia pa Japan, hvaruti dock de nya sp. ej aro namngifne, t. ex. en liten markvardig lijort-art. Beskrifningar finnas af: Simia (Inuus) speciosa Fr. Cuv., ar ej fran Indian, utan fr. Japan och den enda arlen der. Tab. i, 2. Pteropus dasymallus och pselaphon Rhinolophus nippon Tern. — cornulus Vespertilio molossusj — V. macrodacfylusj — noctulaj ----- abramus. — blepotis- ----- akokomuli. Talpa wogum n. sp. Urotrichus talpoides Tern. n. sp. Sorex platycephaliis. Dessutom finnas figurer af: "Meles anakuma" tab. VI. Mustela natsi (lik lutreola) och — melampus (lik pulorius), tab. VII. Nycthereutes viverrinus (se vid Canis langre fram) tab. VIII. Canis hodophylax (nara lupus) IX. — familiaris japonicus, tab. X. Walter Elliot skall hafva lemnat forteckning pa mammalia i sodra Mahratt-landet, uti Madras Journal, Juli — Sept. 1839 (enl. Jameson Journ. 39 p. 425). Om Delesserts samlingar i Indien, i Fr. Vet. Acad. 1840, 31 Aug. se Comples Rendus; R. Z. Uti Verhandlingen over de Nederl. Overzeeiscke Bezitt. Zool. hft. 1 — 9, lemnar S. Muller en all- man ofversigt af Ostindiske oarnes mammalia, hvil- ken slutar med en tabell ofver alia de der kanda arternas geografiska forbredning. Denna tabell ar del larorikaste af hela arbetet. Man finner der att Java liar: 7 Quadrum; 37 Chiiopt; 4 Bestiolae; 13 78 Ferae; 16 (i I ires; 1 Man is; 3 BelliuL'; 4 Pecora: s:a 85 sp. (Pfiocoe och Cele namrias ej). — Fran Bor- neo aro kande: 12 Qu., 10 Ch., 5 B., 13 F., 10 Gl., 1, 4, 5 = 60 sp. — Dessa bada oar hafva fullt Asiatisk character liksom Celebes, Banda, Am- boina, Timor, men pa dessa sednare borjar den Auslraliska naluren antydas genom tillkomsten af ett och annat puni>djur (Phalangista); men arler ai Kdn- guruk{'am'i\]en finnas forst pa Nya Guinea, som tyc- kes hafva fullt Australisk karakter. Blott 8 mam- malia aro derifran kanda, nemligen Sus papuensis och 7 marsupialia (Phascogale melas, Dendrolagus ursinus, D. inustus, Hypsipr. brunii; Petaurus sciu- reus, Phalangista maculata, Perameles sp.). — Mark- vardig ar Javas olikhet med Sumatra och Borneo, hvilka sinsemellan mera likna hvarandra: de hafva Orangutang, Elefant, Tapir, Bjorn, Antilope (suma- trensis, depressic.) hvilka alia saknas pa Java; men de sakna Lepus som finnes pa Java. I ofversigten anforas manga arter hvilkas namn- gifning och utforliga beskrifning torde komma i det foljande. Nagra beskrifvas afven korteligen. Flera Tigerarter uppgifvas af invanarne: af Leoparder blott den langsvansade (F. Pardus Tem.); det var misstag af Tem. att F. Leopardus afven skuUe finnas der. Dessutom gifvas figurer af 6 Sciuri, af Pleropus ele- gans, Potamophilus barb., Viverra Boiei; Dendrolagus 2 sp. , Bos sondaicus et bubalus var., Cervus eqv. , russa, kuhlii n. sp. — Monogr. af Semnopilhecus, med figur af 6 sp. • — De kanda mammalia fran dessa oar utgora tillhopa 160 arter, af hvilka de fle- ste tyckas hafva ganska litet omrade. Austra- J. E. Gray har afhandlat mammalia i Austra- lien, uti Zoologien till Gouv. G. Grkys resa (jfr p. 46). Han kanner 96 arter, som alia uppriiknas hvaribland aro alia de nya af Gould upplackta arterna. Deraf lien. 79 aro 70 pnnj2;cljiir och 3 monolrcmor, vidare 11 Gli- ros, 8 Cliiroptera, 1 Cam's (tamd), 1 Phocace, 2 Cete. I anseende till landets delar aro kiinde: fran ostra delen af Austr. 60 arler, — van Diemens land . . 22 — — sodra delen af Conlin. 18 — — vestra 20 — — nordvestra 6 — — norra ........ 3 — Det synes haraf alt norra delen af denna stora verldsdel ar sa godt som obekant, och att blolt ostra delen, kring Sidney etc., ar nagorlunda val kand. Vi hafva alltsa annu lange att vanta stora tillagg till detta lands fauna (Wiegm. Archiv 1842, p. 339. Fror. n. Not. XIX, 14. Brit. Ass. at Ply- mouth 1841). RiiPPELLS n. Wirbelthiere v. Abyssinien, inne- AfHka. haller blott 14 plancher ofver nya mammalia (som "40) * dock alia aro upptagna af Wagner), nemligen: 1 Colobus guereza, 2 Macacus gelada (till Cynocephalus, nara hama- dryas, af WAGNr::R forts, af Schreber). 3 Ant i lope defassa 4 — decula (hogst nara A. scripta) 5 — beisa ( „ „ Oryx capensis) 6 Capa waalie. 7 "Antilope redunca Pall** ^— madoqua n. sp. nara mergens. 8 Herpestes sanguineus et H. gracilis 9 — mutgigella et H. zebra, 10 Cranier af dessa 4 sp., 11 Viverra abyssinica, 12 Bathyerges splendens [Rhizomys Wgn.]. 13 Sciurus multicolor, 14 Canis simensis (nara lupus). 80 Dessutom i tcxlon manga goda anmarkningai* ofver andra, forut kanda arter, samt ofversigter af arterna fran Nillanderne. Skada att ej dessa of- versigter aro pa ett stalle samlade. Till delta arbete har Ruppell gjort ansenliga tillagg uti Museum Scnkenbergianum III, hft. 2, 1842, nemligen: P. 91, ratlelser och tillagg af nya arter fran Sclioa i Abyssinien: Merion.es lacernatus ; Rhizoinys ma- crocephalusj Heteroccphnlns n. g. nara Spalax, med naken hudj Mus j, flera nya arter 5 Vidare en ny upprakning af Glires fr^in n. o. Afrika; 31 sp. hvaribland 13 af si. Mas. Pag. 131: Pteropus schoensis, Rhinolophiis fumiga- tus, Sorex indicus, Dclphinus abulasam. Ett betydligt tillagg till Nil-landernas fauna har referenten lemnat i Vet. Ac. Handl. 1842, hvarest de daggdjur uppraknas som blifvit hemforde af Prof. Hedendorg. Efter en forutskickad geografisk ofver- sigt och jemforelse mellan Sverige och Nilomradet beskrifvas de nya arterna, som uppga till 14, och anmarkningar goras vid ungefar lika manga, hvar- ibland en del framstallas sasom nya for dessa lan- ders fauna: Manis temmincki, Pteropus stramineus 9, Cauls flera sp., Lipotus (Gujo) capensis, Mustela boc- camela, 6'awwi' leucoumbrinus Riipp., Mus ei Roomys flera sp. , Bab alas I una t us. Camel opardalis, A. Wagner anmarkningar vid Duvernoys af- handl. (i Soc. Philom. tt41) om djur fran Algier, Wiegm. Archiv 1841 p. 212. M. Wagners resa i Algier namnes forut sid. 47. Om Mammalia i Sierra Leona, sardeles Apornaj Zool. Proc. 1841 p. 97. Sganzin, mamm. pA Madagaskar ; imgefar hvad man fcirut vet. Arterne anforas med BulTons namn. Samlingarne 91 Samlingarne som nu aro i Frankrike, skola gifva battre underrattelser, men bans skildiing af landet m. m. aro upplysande. Mem. de Strasb. Ill, afh. 5. — Isis 1841 p. 820. Is. Geoffroy bar borjat begagna en ganska an- Tander: damalsenlig formel, for att uttrycka antalet ocb be- ^IZm skaffenbeten af dao-o^diurens tander, sasom Zoologisk^""'- *^^'*' cbaracter, ocb framstaller samt forklarar den i till- laggen till sin afb. om Simiae i Arcbives du Mu- seum II. Det ar intet annat an bvad som forr va- rit begagnadt, men framstallningen ar rent veten- skaplig (arilbmetisk) ocb G. anmarker med ralta, att man mAste undvika begagnandet af aritbmetiska utlryck pa origtigt satt. Hvarje sort tander utmar- kes med en bestamd bokstaf nemligen I (incisivi); C (canini)^ m (Molares spurii s. minores); M (Mo- lares veri); [Hos Rofdjuren utgoras alltid dessa sed- nare af Roftanden, som blott ar en enda, ocb knol- tanderna]. Da blott en enda tand finnes kan bok- stafven sattas utan coefficient. Blott ena sidans tan- der, saledes blott balften af framtanderna utsattas, men i stallet tillsattes en allman coefficient: 2, for att uttrycka bada sidorna, eller 4, om tanderna af- ven aro alldeles lika ofvan ocb nedan. T. ex. tand- formeln for menniskan ocb gamla continentens apor ar 4 (2I + C + 2m + 3M) = 32 d. Detta sednare 32 d. (dentes) tillagges sasom ett prof pa formelns rig- tigbet. Afven DuwERNOY bar vidlyftigt omtalat tander- na sasom Zoologisk cbaracter i Fr. Vet. Acad. d. 4 Juli ocb 8 Aug. 1842 (se Institut, Rev. Zool. etc.). I anatomiskt banseende beskrifvas daggdjurens ocb sardeles Gnagarnes tander af Erdl i Bayr. Vet. Prof. Sundevalls Arab. 7840—784^' " 82 Ac. Handl. 1841 (III, 2, p. 485). Han tyckes en- dast kanna Retzii afhandling i samma amne af In- stitut 1836, hvilket torde vara orsaken till pastaen- det, att annu inga trogna figurer finnas af tandernas inre struktur, och han lormenar sig nu fylla denna brist. Forofrigt genomgas dessa delar noggrannt till inre och yttre form, chemisk sammansattning o. s. V. Om tanderne hos Bruta Linn, sager E. att emal- jen finnes i en nagot forandrad form. Gnagarne in- delas efler tandrotternes och kronans beskaffenhet. Sammansatta (compositi) kallas de tander, hvilkas emaljveck ga anda ned genom roten och afdela hela tandens bredd (t. ex. Myodes)^ om deremot vecken blott finnas i kronan utan att g^ ned i rotterna kal- las tanden complicatus (veckad). De oar af emalj som finnas i manga djurs sammansatta tander, for- klaras bestamdt for veck, inbojde fran tandens sida, men som under utvecklingen forlorat sitl samman- hang med ytan. [Manne de ej ofta aro veck upp- ifran tuggytan, hvilka i en sliten tand maste se ut som oar]. Detta amne larer utforligt afhandlas i R. Owens Odontography, forsta delen med 50 pl.j 8:vo, Lon- don 1840, hvilken jag dock ej haft tillfalle att se. Om bildningen af Hvalfiskharder^ hdsthof och Ornithorhynchi tand, se Fror. n. Not. 309 (ur Hesse Hornarta-Diss. inaug. Berlin 1839). Dessa delar aro hornarta- ^'''^de och besta af sammanfogade ror. Tanden hos Oinithorhynchus liknar horn och skiljer sig fran an- dra tander genom en ytterst ringa mangd benjord. Savi ska II hafva meddelat anat. anm.gr om hast- hofven i Florentz 1841 (Isis 1842, p. 268. Om ordD. QUADRUMANA. — Under namn af Description * ^het?"^^s mammiferes du Museum har Is. Geoffroy i Arch.. 83 du Mus. II, 488 (ocli Comptes rendus XV), borjat en ofversigt af kanda mammalia, hvaruti de nya ar- tcr han kanner beskrifvas. For dcnna gangen er- liSlla vi icke mindre an IG nya arter af Jpor fran gamla Continenten. Han payrkar har att characterer, och ej art-antalet, \nk bestamma zoologiska afdelnin- gar, hvilket utan tvifvel ar alldeies rait 5 men da jag ej kanner si. Chiromys, som man ar vand att anse for en gnagare, och som val troligtvis blott kan uppforas sasom aberrant form, vagar jag ej be- stamdt afgora, huruvida den bar gjorda applicationen af regeln ar lyckligt gjord, da forf. indelar ^'Pri- mates'^ uti: Subordo 1 : ''Singes, Lemurides et Tarsides" (blott 1 sp.). — 2: "dheiromydes" (Chiromys: blott ett enda specimen kandt, nemligen det som hemfordes af Son- nerat). — Fortraffligt talar G. om termen Hand, Det ar ingalunda den fria tummen som ar det va- sentliga i en "hand", ty alia apor hafva 4 hander ehurii nagra sakna tummen pS de framre,- utan "Hand" ar hvarje extremilet med langa, skilda och sS rorliga fingrar, att de kunna nedbojas och gripa mot handlofven. Man ser att denna definition kom- mer sanningen vida narmare an den forr gifna (jfr forra arsb. sid. 50). — Vidare om forandringen i cranium efter aldern , hvilken hos de amerik. aporna ej ar betydlig, och om hjernan. — Tdnderna aro hos gamla Continentens apor liksom hos menniskan 2 m + 3 M [jfr strax ofvan sid. 81] ; hos Hapale 3 m + 2M; hos de egentl. amerikanske aporne 3 m -|- 3 M. — Ndshorrarne silta tatt tillhopa pa nagra ame- rikanska former: Eriodes, La^othrix m. fl. , och arc Stskilde hos Talapoin m. fl. asiatiska arter. 19 ar- ter beskrifvas hvaraf 16 aro nya. De upptagas pA sina stallen. [Icke utan nagon forundran laser man en och annan uppgift, t, ex. p. 493: "jai ele con- 84 duit" etc. "att skilja Orangs och Hylobates fran de ofriga aporna" (delta ar aiinars gjordt i Regne Ani- mal 1817)5 och mera sadant]. Om Bestamdare underraltelser hafva erhallits om ?itanf' Orang-ulang, som nu borjar ej blifva nagon synner- lig sallsynlhet i Europa. T. ex. 25 cranier och 14 skeletter deraf uppvisades i Zool. Sociefy d. 11 Jan* 1842. Sardeles upplysande aro ett par bref fran J. Brooke som rest uti Borneo. Han uppgifver att 3 arter finnas der, nemligen: 1:0 Infodingarnes Mias Pappan (Simla Wurmbii Owen, egentl. S. satyrus L.) med callositeter hos bada konen pci ansigtets sidor, hvilka redan synas pa ungar som blott hafva 2 kindlander. 2:0 Mias Kassar "som dock vanligen kallas M. Ram- br (S. Morio Owen) utan coUositeter hos bada konen j mindre an foregaende men af lika farg. Denna ar, liksom foregaende, allmant kand pa n.v. kusten. 3:0 den egentliga M. Rambi, som blott ar kand af fa infodingar; stor som Pappan j med langre har utan callositeter i ansigtet. Nagra matt af M, Pappan: langd till os coc- cygis 2 fot 5 turn; armens langd 3' 51"^ bakfotterne 1'8"5 hela langden 4' 7". — Hela langden ^{ M. Kas- sar ar 3' 2" eller foga mera, och den har mera pro- portionerade hiJnder, samt ej sa stark byggnad. B. har sett dem i skogarne pa en betydlig del af 6ns vestra sida, hvarest de ej aro sallsynte. De aro hogst troga och s^ledes latta att foija och jaga^ satta sig snart till hvila och lata fanga sig genom fallning af traden rundtomkring, samt sist det, hvaruti de silta. Han tyckes pasta att de ej kunna komma fort fram bland grenarne. De forsvara sig blott i yt- lersta nodfall, men bygga med forvanande hastighet ett sate ^t sig af grenar i traden, dock utan tak. En 85 s^rad hona bygdc inom nagra ogonblick, fick derpa flera skott ocli dog i sitt bo. B. har ej hemsandt iefvande exemplar. (Zool. Proc. 1841 p. 35). Owen cm ^S". satyrus (Wurmbii och morio) ut- forligt i Zool. Trans. II, p. 105 med figg. (i forra arsb. ur Z. Proc. — Den dersf. anforda afh. af ScHLEGEL och MuLLER finnes nu i Fr. n. Not. 330). Macahtney beskrifver hjernan af Chimpanzen (S. Diverse troglodytes) och jemforer den med den af menskliga^™ '^^"'^* idioter. Irish Trans. XIX, 322 m. figg. Leuckart om genitalia hos apor namnas sid. 72. Ehrenberg om Egyptiernes Cynocephalus och mythen om Thot, som uppfann skrifkonsten se Berl. Abb. 1833. Cynocephalus var Simta Hamadryas L. och Thot var troligen en person fran Meroe med haret skuret till likhet med den heliga apan, sasom der annu brukas. Om mumier af Apor, Fr. n. Not. 317» Birch om de af Chineserne kanda Simla?, efter chines, bocker, Charlesw Mag. Dec. 1839, p. 587. Synes foga upplysande men har kostat mycken moda* En roman om vilda apor i Ostindien, som be- spisas af barn finnes efter ett engelskt arbete i Fror. n. Not. XIX, p. 346. Pithecus bicolor Is. Geoefr. Arch, du Mus. Genera II p. 488; fr. Sumatra (rufus, gastroso albido, medio "arje"^" rufo. Ovisst om det ar S. Wurmbii, Abelii, Wal- lichii etc.). Hylo bates entelloides id. ibd. p. 532 pi. t. India propr. — pallide fulvus facie manibusq. nigris; dig. post. 2 et 3 art. l:o connatis (Characf. for alia arterne genomgas). H. leucogenys. Ogh.by Zool. Proc. 1840 p. 20, niger gula genisq. albis (mentum nigrum; prli vert.s longi, semierecti). — Den tyckes finnas i bergen innanfor Malabar, der afven den rara Semn. johnii 86 liirer lefva. Den gar ej inlill m.sks boningar sasom entellus. (Z. Pr. 1841, 63). Semnopithecus, monografi af S. Muller och Schlegkl; Verhandl. d. Nat. Gesch. Mammal, p. 57. De upprakna 16 arler (liksom Martiri), hvilka alia, med undantag af nasicus och nemoeiis aro s^ lika att inga afdelningar i slagtet kunna gorasj de skilja sio: biott i faro:en. 9 arter afbildas och beskrifvas sarskildt. S. entellus. India propr. - leucoprymnus (Cercopith. Ot(o). - cucullatus Is. Geoffr. = S. Johniij an var pr.s? - leucomystax n. sp. Siam. - mitratus Esch. ; comatus Desm. - siamensis n, sp. Siamj (var pr.s?). - melalophus Fr. Cuv. Sumatra. - flavimanus Less. Cent d:o (var pr.s?). - rubicundus, Borneo. - sumatranus. Sumatra (var pr.s?). - maurus Fr. Cuv.,- Java. - cristatus Raffl. pruinosus Desm. Borneo, Sumatra j (var pr.s?) - frontatus n. sp. Borneo. - nemseus L. - nasicus — Borneo. 4 arter af Semnopithecus beskr.s af Is. Geof- FROY Arch. Mus. II p. 538 etc.; nemligen de namn- de S. cucullatus fr. Gattesbergen, och flavimanus fr. Sumatra, samt S. dussumieri j India, fuscescens, capite, gastrseo, api- ceq. caudoe flavescentibus. Cauda? pars, antipe- des antice et manus nigricantes. S. nigrimanus; Java. Synes mig nog lik comatus: cinereo fuscescens, crista compressa, gastraeo al- bo, manibus caudaque nigris (S, mitratus bar manus grisescentes, caudam subtus album). I 87 S. schistaceus fr. Nepal, beskr.s af B. Hodgson, Journ. As. See. IX, (Ann. Nat. H. VIII, 315) j den ar = S. nipalensis i bans catalog i Linn. Trans, nigrocinereus, subtus capiteq. toto flavis, peni- cillo nigropiloso, radiate e supercilisj pilis ver- ticis radiatis; facie nigra. 30 poll 4- cauda 36. ''Preshytis nobilis" Gray Ann. Nat. H. X 255 5 India j/ laete rufa; (nara Semnop. melalophus men utan svart tofs). J. Wagnkr forenar, i Suppl. till Schreher, Co- lobus med Semnopithecus, s^som en subdivision, hvil- ket RiiPPELL hade foreslagit, och denna Ssigt rattfar- digas af saval yttre habitus som inre byggnaden. Enligt Owen ar magen af C. ursinus Og. (C. poly- comos 111) alldeles sa som hos Semnopitheci, forsedd med sackar, och tarmkanalen ar pa samma salt bil- dad. C, guereza Rupp. skall afven finnas i v. Afri- ka; dock visade ett skinn derifran nagon olikhet. (Ann. Nat. H. X, 203). Om den dubiosa C, pennanti se Waterhouse, Z. Proc. 1841 p. 71, "flera exem- plar, lika med forra beskrifningen^'. Cercopithecus har ater fatt en betydlig till- okning af arter som tyckas utgora mellanliinkar mel- lan de furut kande och bringa dem lika sh nara hvarandra som arterne af Semnopithecus eller af Cebus. C. tantalus Ogilby Z. Proc. 1841, 33, mellan C. sa- baea och pygerythra,* knappt ski Id fran den forra, men sages hafva rundare hufvud. Finnes i Z. soc. samling; ovisst hvarifran. 0. anser de grona apor- na nu bora utgora ett eget genus af hvilket fol- jande aro forut kande: C. sabaea L.; — pygerythra Fr. Cuv.5 — faunus. Fr. Cuv.j griseus Fr. Cuv.; — albogularis Sy- kes (mest afvikande). Is. Geoffroy lemnar fotjande bidrag pa anf. stalle: 88 Cercop. lal^mdi (Compfes rend us XV 5 C. pusillus De- lalande, Desm. Diet, class: art. Guenori). Fran S. Afrika, "hogst lik pygerythra och dermed for- blandad"; skillnaden synes obetydlig: hSret langt, blckt, knappt gronaktigtj svansspetsen svart, anus rufus, mentum nigrum. C. pygerythraea Fr. Cuv. fran obestamd del af Afri- ka, mera gron (och kortare har?)j annars som fciregaende. C rufoviridis Is. G. I. c. pi. 4, som de forra, men ofvan '*vert-roussatre" (anus rufus). G. labialus Is. G. Comptes rend. XV, 1038, et I. c' fr. Afrikas v. kust? Vellero longo, cinerco va- rio. subtus albido, ore albido macula supra ni- gra etc. C. leucampyx Fischer Synops. == diadematus Is. Geoffr. Belangerj imberbis mento solo alboj annars hogst lik: C. diana, barbata, jugulo pectoreq. albis, och C. rolovay, d:o gastrseo toto albo. C. monoVdes 1. c. p. 558 pi. 3. Africa loco inc. similis Monae sed: supra rufesc varia , subtus obscura, brachiis totis, ped. posticis ex parte nigris. Miopithecus talapoin gores till nytt genus (!); ensam art 5 en annan art, framstalld i Comptes rendus, befanns ej rigtig. Char, generis: Septum narium paullo latius. Dens max. postremus supra sub- tusque reliquis minor, 3-tuberculatus. Rostrum breve. Reliquis Simiis minor: 3 decim. [Pa s^- dant satt bor hvarje art bli ett genus]. Cercop, bennetti, Grav Ann. Nat. H. X, 255. Fr. Fernando Po (i Guineabugten), pilis longis va- riegatis; frontis flavisj fascic. parvo nigro su- pra oculos. 89 C. erythrotis, Waterhousk Z. Proc. 1841 p. 71, af- ven fran Fern. Po: fascia per nasum transversa, brevissime, dense rufo pilosa. Om Cercop, martini fran samma 6, ibd. Macacus aureus Is. GeOffr. Belanger et I. c. — M. arctoideus Is. Geoffr. Belanger, sages vara = M. maurus Fr. Cuv. (S. cuvieri Fischer). — M. sp. inc. var. albinos fran Philipp. oarna, Is. Geoffr. I.e. Pithex oinops Hodgson Journ. As. See. IX (Ann. N. Hist. Vin, 315); = Mac. nipalensis Hdgs ca- tal.; fr. Nepal 5 ferruginea, aniice griseo schi- stacea, cauda long. 4^ corporis, facie femoribusqi postice nudis, pallide carneis. 22 poll. + cauda 10 [synes nog nara S. rhesus]. P. pelops Hdgs. 1. c. fr. Nepal; similis priori; ob- scurior, facie fusca. Femora post, praeter cal- los ordinarios pilosa. 20 poll + cauda 9|. Cynopithecus niger Is. Geoffr., 1. c. Cynoc. niger Desm. [Inuus niger Wagner], skiljes af Is. G. generice fran Inuus (Macacus). Char, generis: "cauda nulla, colore nigro, crista compressa," "taille sensiblement meme que celle des Ma- caques" [mig synes delta ej vara en genns skillnad]. Theropithecus gelada (Mac. gelada Riipp.) gores ater till ett nytt genus af Is. Gp:offroy 1. c. Den fores af Wagner till Cynocephalus jemte S. ha- madryas L. ''Papio ochreatus" Ogilby Z. Proc. 1840, 56; niger, brachiis cruribusque canis; nara P. nemestrina (L.). Ovisst hvarifran; sedd i ett resande me- nageri [manne en melanin?]. Cynocephalus babouin Desm. [Wagner]. Tvifvel fram- kastas af Is. Geoffroy 1. cit. att det ar samma art som Buffons och Daubentons petit Papion. 90 Om Amcrihanslia apor, se foriit (Lund) sid. 74. Gray beskrifver foljande i Ann. Nat. H. X, 255. Pilhccia pogonias, Brasil. nara P. leucoc. NyctipithecLis felinus Spix = Cheirogaleus commer- soni Vig. Horsf.; skild fran N. 3-virgalus genom ett bredt rhombiskt streck nnidt ^t pannan (pS 3-virg. aro alia 3 strecken smala) o. s. v. — Fr. Brasilien. Eriodes frontatus (Thunb.) Sydamerika. J. A. Wagner beskr. i Wiegm. Arch. 1842, p. 356. Callithrix brunnea Natt. Brasilien. — caligata „ d:o. — (Chrysothrix) entomophaga D'Orb. Brasil. Hapale chrysoleucos Natl. Brasil. Leraurina. Lesson , uppstallning af fam. "Prosimiees"; Rev. Zool. 1840 p. 97. De indelas i 14 genera med nannn sonfi aro i full enlighet med denne forf.s forra arbe- ten t. ex. Pithelemur, Myscebus, Gliscebus, Mioxice- bus etc. Typer framstallas ej. V. D. HoEVEN, om si. Stenops, samt om St. javani- cus, som ar skild fr^n den bengaliske St. tardigra- dus L. genom nosens langre form, vitta nasi alba, majore, ad verticem ducta etc. — Hos detta slagtet och hos Lemures i allmanhet antagas vanligen i fram- tander. Men de som da bli undre horntander ligga bakom de ofre. Saledes aro de ej horntander utan blott coniska kindtander. De ratta undre hornt. aro de som anses for sido-framtander, och de egentlige framtanderne aro s^som hos ofrige Primates |. Detta ar lika hos alia Lemures och visar att de verkligen aro sinsemellan affina ehuru Cuvier nekade detta. (Tijdschr. voor Nat. Gesch. 1841 p. 337. — Amtl. Bericht, Braunschvv. 1841 p. 81). 91 ScMROF.DCH V. D. KoLK anatomi af Stenops Ku- kang (Nycticebiis javanicus) [St. javanicus v. d. H.J Tijdschr. Nat. Gesch. 1841 p. 277. Lemur coronatus J. Gray Ann. N. Hist. X, 255 fr. Madagaskarj [cinereus, facie albo, orbit is griseis, genis fronteque rufis, plaga verticis nigra]. *'Cheirogaleus" Smithii, id. I. cit.j Madagaskar; pal- lide fuscus, orbitis non nigris, cauda rufescen- te etc. ^*Galago minor" id. I. cit. Madagaskar, magnit, di- midia sp. senegalensis. ^'Octolicnus"' teng. n. sp. SuNDEVALL. Vet. Ac. Handl. 1842, p. 201. FrSn Sennaar. Enligt berattelse af Fraser skall Otolicnus ("Galago") senegalensis bygga bo af lof i en gren- klyft. "^Zool. Proc. 1841 p. 97, et 1842, 201. Waterhouse om Galeopithecus, Zool. Trans. U 335, (se forra Srsb. p. 58). Har med figur af bada arternas cranier. CHIROPTERA. — Vid Skandinaviska Naturf.sFormoda- mote i Kopenhamn 1840 meddelade Professor Hauch ^artu- den markvardiga iakttagelsen af 2:ne benstiletter ?*»'»*». ixhvL backenet af ett par obestamda arter af Phyllo- stoma. Dessa ben liknade ossa marsupialia hos pung- djuren, hvaraf man kan formoda mojiigheten af en ofverglingsform som fortjenar att noga eflerses. Emel- lertid hade ban ej funnit samma ben p^ andra ske- letter af samma slagte. (Forhandl. sid. 302). Keyserling och Blasius lemna en ofversigt afspedeiia Temmincks arter af Vespertilio, fordelade i de natur- anm-V*- liga genera: Synotus, Plecotus, Vesperugo, Vesper- lilio etc. 5 med talrika critiska anmarkningar och raltelser (Wiegm. Archiv 1840 p. 1). I 92 Synonymer af en mangd Vesperlilioner, isynner- het Sydeuropeiska arter, se Amtl. Bericht, Braun- schveig 1841, p. 86, af Blasius. NiLSsoN vlsade vid motet i Stockholm 1842, att LiNNES Vespertilio miirinus ar de nyares V. dis- color. I motets Forhandl. p. 645 aro de skal ej uppgifna hvarp^ detta pastaende grundade sig, [nemligen att denna ar den allmannaste arten i Sve- rige och jemte den rarare V. borealis N.n, den enda af de Svenska, hvarpa beskrifningen af tanderne i Fn. Svecica passar, nemligen da man iakttager, att LiNNE rakat omflytta ziffrorna 6 och 4 som utmarka framtandernes anlal, samt att han raknar molares spurii bland laniarii. — Ref. erkanner fullkomligen rigtigheten haraf, och tror att man, for att undvika forvillelse, bor alldeles bortlagga namnet murinus bland Vespertilionerne, emedan LiNNeS beskrifning dock alltid blir nagot dubios och ar origtig, samt emedan namnet alltid sednare varit anvandt pa an- dra arter]. F. Boie gor anmarkningar vid Keys, et Blasii framstallning af Europeiska fladermossen ,* Wiegm. Arch. 1840 p. 262. — B. har i Isis 1830 p. 256 afskilt de s. k. Vatlenfladermossen sasom eget genus, Leucono'e. V. dasycneme horer dit, hvilket namn oratt af K. et Bl. skrifves dasycnemus. — V. otus Boie = V. cornutus Faber, hvaraf endast ett exemplar blifvit funnet, hvilket B, sett, och som han vill minnas var narslagtadt med V. barbastellus. [M^nne ej en V. auritus med oronen pli vanligt satt bojde?]. Lefnads^ Blasius omtalade vid motet i Braunschweig 1841 ^'*"* fladermossens geogr. utbredning, vandringar och lef- nadssatt (se Amtl. Bericht p. 62). Arterne af Fe- sperugo Keys, et Bias. , som hafva smala vingar, flyga skarpt, hogt och med hastiga kastningar men vanli- gen inom qH ganska litet jagldislrikt. De som af 93 Bi-. kallas Vespcrtilio liafva brcda vingar, flyga trogt, rati frani en lang stracka, anda till 4 mil, och till- baka i samma strat , samt vanliglvis blott ofver vat- ten, lagt ned. — [Jemf. raderne forut. Dessa be- namndes af Bo IE Leuconoe\, Pouchp:t om fliidermossens satl bara ungarna. Institut 1842 n:o 423. J. E. Gray har, sasom vanli2:t, varit frikostigNya arter . OCU SC" med nya namn pa "genera' j det ar blott skada att nera. personer som genom sin lyckliga stallning tyckas kallade att fora den classiska vetenskapens talan och kunde utratta nagot battre for densamma, sysselsatta sig med att stycketals fabricera sa kallade genera, och att bilda sadane namn som en del af de nedan- staende, hvilka forekomma i Ann. Nat. Hist. X, p. 257 och foljande. ^'Sturnira'' n. g. nara Phyllostoma (cauda et mbr. cauda3 nullis). St. spectrum Gr. j Brasilia. Scotophilus definieras. Noctulinia n. g., typ. V. proterus (som Scotophilus, men flyghinnan racker blott till halen). Vespcrtilio inskrankes : bakre fotterna alldeles fria etc. (typ. V. daubentoni, mystacinus, caroli). Trilatitus n. g. fotterna friaj membr. caudalis under- till med langt skilda tvarrander af hartofsarj oron mindre o. s. v. (V. hasselti, macellus, ble- potis). *'Kerivoula'' I n. g. flyghinnan fastad anda ut till t3r- na. Svanshinnan som foreg. (V. hardwicki, pi- cta, tenuis, gartneri). K. griseus n. sp. patr. ign. K. poensis n. sp. fr. Fernando Po. Myotis n. g. flyghinnan gar till tarnas basis 5 svans- hinnan med langt skilda, hariga tvaradror; oron slora (V. nattereri, bechsteini , murinus rec.) t 94 ^'Marina''! n. g. naribiis lubulosis, separatis etc. (V. suillus T.) ^'Haipiocephalus'' n. g. (V. harpia Ten.). Centurio n. g. Senex n. sp. Amboina. Rhinolophus morio n. sp. Malacca, nara Rh. luctus, men halsen rufescenti fuscus. Phyllostoma "elongata" n. sp. Brasilia. Pliyllophora megalotis n. sp. Brasil. Phyllostoma excisum Wagner, Wiegm. Arch. 1842 p. 356; Brasilien. Grundlach 4 n. sp. fran Cuba, Wiegm. Arch. 1840 p. 356: (Ann. Nat. Hist. VII, 19). De aro: Rhinopoma Carolinense Geoffr. beskr.s Anyo. Vesp. barbatus, castaniefargad; trol. af Vesperugo. Lobostoma n. g. (troligen detsamma som Grays Chi- lonycteris, enligt anm. af Wiegmann.) L. cin- namomeum, och L. 4-dens, n. sp. Rasch om en art fran Sydamerika, som anses vara af slagtet Thyroptera Spix; i Forhandl. vid motet i Stockh. 646, och sedan utforligt med figur, Nyt Magazin IV pag. 1. Den synes hora till de egent- lige Vespertiliones (Bias.) nara mystacinus, men ut- marker sig genom en stor vartlik knapp under tum- men och en under fotsalan, samt lang fri svansspets. [Obs. att Gray (i Ann. Nat. H. IV, 1) anser Spix's Thyroptera vara detsamma som Nyctinomus Gr., hvilket genus afven utmarker sig genom samma knol pa tummen, och dit han pa anf. st. forer Dysopes plicatus, D. nasutus, och N. macrotis n. sp.]. Audubon och Bachman, om arterna af det egent- liga Vespertilio rec. i Forenta staterna: (Proc. of Phi- lad. Acad. 1841 p. 92). V. monticola n. sp. Supra subtusq. fulvescens (Yello- wish brown). Tragus dimidia aure breviorj dent. prim. sup. bilobi. If poll + Cauda Ij. Alt. auris post. 3 lin. Virginia in monlosis. 95 V. virginianus, fiiscus, siibtus cinereo fuscesc. dent, prim. sup. simpl.j Membr. interfemorali niida. Auris paullo acutior, trago lineari, breviore quam dimidia aure. 2/^ poll + cauda 1; ait. auris post: 4 lin. — Virginiae montes. V. subulatus Richards. (V. lucifugus Le Comte, V. domesticus Green (finnes fran Labrador till Ca- rolina j horer ej till Nycticejus. (Aures majores qv. priorum, trago 41 lin.). V. carolinensis igenkannes p^ framre framtanden, som ar ganska stor, nastan enkel, den andra ytterst liten. V. noctivagans, afven en verklig Vespertilio. Knappt flera finnas an dessa 5, i Forenta staterna. EvERSMANN beskr. i Bull, de Moscou 1840 p. 21, nSgra arter, som dock efter de gifna beskrifnin- garne aro svara att bedoma: Vesp. turcomannus mellan Aral och Casp. hafvet. [Synes nara V. dauhentoni, eller ar kanske den- na art, som finnes i Casan enligt exemplar p^ museum i Stockholm C. S.J — discolor? fr. Wolga. — volgensis n. sp. o. Ryssland. Ref. beskrifver i Vet. Ac. Handl. 1842, 207. Dysopes midas n. sp. fr. Sennaar, nara D. cestoni men morkare, storre tander, nakna sidor o. s. v. Pteropus stramineus ? (Sennaar), bar en harhvirfvel vid halsens sidor, hvilket torde tillhora honorna af alia de arter, hvilkas hannar der hafva en liartofs (?). FERiE. — En syslematisk anordning, af Wa- TERHOLSE, finnes i Ann. Nat. H. V, 24. k 96 Ursiis. Prof. EvKRSMANN i Kasan beskrifver i Bull, de Moscou 1840, p. 1, 2:ne former af Bjornar i Ryss- land. Det syncs mig vara samma 2:ne former som scl ofta blifvit ansedde for skilde, i aniedning af var allmoges tal om 2:ne varieteter, under namn af Slag- Ijorm och Myrhjorn eller Myrtuss. Den storre arten, som i Ryssland kallas Ashjbrn (Sterwetnik) tyckes vara v^r Slagbjorn (U. arctos L.): fronte convexa, rostro brevi, abrupte attenuato; vellere fusco, pedi- bus nigris, regione humerorum colloque pallidioribus Qin pullulis plerumque collare album). Hit bora sli- som varieteter U. pyrenaicus, norvegicus, collaris etc. Den mindre formen, som i Ryssland kallas Myr- bjorn (Muraweinik), benSmnes af E. Vrsus longiro- stris (eller U. formicarius): fronte plana, modice in rostrum atlenuatoj vellere flavicantifusco, pedibus nigris. (Pili fusci apice flavescentes). Figurerne visa betydliga skillnader mellan cranierne. — [Allt detta ofverensstammer ganska val med hvad som sa- ges i NiLSSONS Sk. Fauna]. — E. berattar sasom san- ning foljande i Ryssland allmanna folktro. Den storre artens honor foda 2 ungar, en d^ och en ?, som under hela forsta aret foija modren. Derefter bort- drifver hon dottren, men behaller sonen, som foljer med annu ett ar, for att passa upp de ungar hor| da foder, hjelpa dem ofver svarbestigliga stallen o. s. v., hvarfore Ryssarne kalla honom Pestum (barn^ vaktare). Ifall han forsummar sin pligt blir han af- straffad med orfilar. "Den mindre arten skall ej hafva nagon Pestum." Bada arterna sagas ata lika val as och myror. Den mindre torde ej finnas i Si- berien, hvarest den storre ar allman. Bada ligga i ide. Den mindre beskrifves (liksom af Svenska all- mogen) sasom lifligare och vildare samt hastigare aft anfallaj men den skall ej sa ofia sla storre kreatur. 97 Ursus Syriacus Ehr., ellcr isabcllinus, finnes allman i Cashmir, enl. Cantor Z. Proc. 1840 p. 46. U, fcrox, var. flavescens; Zool. Pr. 1842, 91. — "U. horribilis" fran exp. de la Venus j Fr. Vet. Ac. Sammtr. d. 24 Aug. 1840 (R. Z.) Om Lejonets forekommande i Assyrien se forut Felis. sid. 44. — GeNe och Roddi uppgAfvo vid motet i Turin, att Lejonet forlorar sin svanstagg vid 2 ars alder. RuscoNi omtalade derstades en dubbel under- jjipp, af en hudfall pA framtandernes tandUott, hos Lejonet (Isis 1842, 257). Gebler i Barnaul anforer, alt Tigern ej bor i Altai, utan blott understundom kommer dil strofvan- de fran andra hall (Bull, de Petersb. 1840 p. 292. [Utan tvifvel kommer den fran Indien, hvarest den larer strofva vida omkring. Jeraf. forut sid. 44: Everest]. Af de stora Kattarterna urskilja Guyanas info- dingar, enligt uppgift af Schomburgk (Ann. Nat. H. IV, 322), 8 flackiga och 5 oflackade sorter, hvilka alia hos dem hafva egna namn. S. beskrifver vid- lyftigt en form: lik Puma, raed svart svanstipp, hvil- ken han anser vara "Wilsons F. concolor'\ — En annan, lik Puma, men utan svart svanstipp, anses vara F. jaguarondi eller Trah.ls F. unicolor. — En svart form ar troligen F. jaguarondi var. Temm. I enlighet med det nyssniimnda uppforcr J. E. Gray foljande i Ann. Nat. H. X, p. 250 sasom skil- da arter: "Leopardus griscus" fr. Central-amerika. — pictus - d:o. — ellioti - Madras. — horsfieldi - Indien, Bhootan. Felis pardaloidcs n. sp. mellan pardalis och macrou- ra, beskr.s af Bruno. Se Isis 1842 p. 257, (mo- Prof, Suiidevalls Arsb. 1840—1842. ' 98 tet i Turin), ocli jfr IIkI. p, 258, Bonaparte ocli PlCTET. F. senegalcusis Lesson Gu^r. Mag. 1839, Mamm. pi. 10. [Beskrifning langj nara F. viverrina Benn. och F. Serval; stor som F. domestical grisca, nigromac. Aures magnae fascia alba inter 2 ni- gras pictae. Cauda nigro annulata.]. F. rutilus n. sp. fr. Sierra Leona , Weterhousi: Z. Proc. 1842 p. 130: pi I is adpressis brevibus, rufa, lateribus indistincte maculala , subtus albida ma- ciilis rufonigric. cauda immaculata. 36 poll + Cauda 10 (caput deest.) Brandt omtalar i Bull, de Petersb. IX, 38, F. matml Pall. Den utmarker sig isynnerhet genom sina korta oron. FiJrgen liknar mera den af lynx an den af catus. — F. servalina Jard. Nat. Libr. fran Irak ten af Caucasus, var redan beskrifven af Pallas i en not vid F. Manul, Act. Petrop. 1781 p. 284. Ar narslagtad med F. Catus, men med tydliga flackar, som F. serval. (Fusco albida, maculis rotun- dafis, nigris, seriatis, crebris, absque stria dorsali; Cauda longit. \ corporis, nigroannulata. Aures elon- gatne, distincte penicillatse. 26 poll.). Om de tama hundarne pa Newfoundland sager Jukes, Ann. Nat. Hist. X, p. 356, att den vanliga racen derstades ej ar den som 1 Europa kallas New- foundl. hundar; utan det ar en korlharig race med lang smal nos. Han forsiikrar att dessa hundar fan- ga fsk med utmarkt lattliet. Sittande se de efter da fisken kommer till vattenytan och storta pa den. De tyckas gora detta af noje, utan att fortara allt hvad de fanga. 1 anledning af en forirrad, soder om Petersburg skjuten Canis lagopus afliandlar Bacr detta djurs fii- dernesland med vanlig noggrannhet och lardom, i Bull, de Polersb. IX ' p. 89. Fjolliackau lillhorer 99 endast dc nakna polar-^fallen oiler fjellen ("fjcldcne") norr om skogsrogionen, hvars norra griins varierar mellan "lif och 51", efter olika hojd ofver IjalVet. Den bor ej vid sodra delen af hvila liafvet, och cj der sad kan odlas. Han uppstaller foljande satser^ som aro characteristika i nordens djurgeografi: Ishjorncii har aldrig sett ett rakslammigt trad; Fjellrackan kanner ej kornfalt; Renen borjar der isbjornen slutar, och slutar dci' Elgcn borjar. Landtbjornen borjar der JjcUrackan slutar. Lund beskrifver i sina forut, sid. 40, omlalade afhandlingar, och i Ann. Sc. Nat. XIII, p. 314, en ny hundart i Brasilien, Canis vctidus, som tyckes vara hogst lik corsac: med rund pupill, blekgra , under n. hvit, nried svart svansspels och flack vid svansroten; underkak och flack under ogat svarta^ Langd 20 turn; svansen 12. Bor pa fallen, uti Da- sypodernes halor. Ungarne af biek farg. Att C. zerda och pcdlidas hafva tander s^som Rafvarne sages af Rcf. \ Vet. Ac. Handl. 1842 p. 210 och af Lr:ucKART (om den fcirre) i Zool. Bruchst. (se pag. 72). ScHOMBuiiGK om C. crcincpivorus Desm. Ann. Nat. H. IV, 431. — Andra Canis-arter beskrifvas i SiKBOLDS Fn. Japonica och RiiPPKLLS neue Wirbelth. som namnas forut sid. 77 och 79. Dessa aro dock redan upptagna i Wagners forls. af Schreber. 2:ne delar af Naturalists Library skola innefatta en utmarkt fullstandig: "Natural History of Dogs", af Ham. Smith, men ar mig blott till namnet be- kant. Forsta delen larer afhandia genus "Cliaon'\ eller Vargar och Schakaler; den sednare Tama hiui- dcn (Canis) med sina varieteter, samt Fulpcs, Hycena och Protcles. — Att dessa 2:ne sednare foras till Hundfamiljcn ar utan tvifvel riUt, men bildandet af 100 ett genus "Chaon*' brcdvid Canis synes mig ej kun- na pa detta salt antagas. Protcies Tanderne af Proteles lalandi beskrifvas af Is. t""'^^*-- Geoffrov i Guer. Mag. 1841 mam. pi. 30, hvarcst detsamma upprepas som vi forut sett (jfr forra arsb. p. 66). Forf. kanner ej flera an 4 kindlandcr och beskrifver dem sasom coniska. — Ref. hade tillfalie att framslalla dem nagot annorlunda vid motet i Stockholm 1842 (Forhandl. p. 643). Jag fann nem- ligen pa etl cranium, 5 i hvardera kaken, och de 2 bakre ofvantill tydligen, i smatt foreslallande knol- tand och roftand. Undertill har blott den bakersta en sci utbildad form. Lutids Bland de sista underrattelserna frAn Lund i venluca! Danske Vid. Selsk. Afh. IX, forekommer beskrifnin- gen af ett markvardigt djur i Brasilien, som han kallar Cynogale venatica. [Skada att namnet Cyno- gale kort forut var begagnadt af Gray for ett annat djnr, se forra arsb. p. 69]. Lund hade hort del be- skrifvas af nagra fa jagare, men de fleste kande det €J. Siutligen erhull han 2:ne exemplar p^ foljande satt : ett par gossar, som vaklade mulasnor, horde en dag en sort hundskall i skogen, och da de lupo till, sago dc en liten flock hundlika djur komma sprin- gande emot sig. De lyckades att med stanger ned- sla 2:ne af hvilka en dog och en fordes lefvande till Lund. Dessa djur voro dem alldeles obekanta , hvilket ar markvardigt och visar huru mycket som annu kan vara qvar att upptacka, da ett s^ djerft rofdjur ej engang \Slv bekant for menniskor som vi- stas all sin tid i skog och mark uti detta djurs fa- dernesland. Det ar nara alnslangt utom den korta, 4 a 5 turns svanscn. I allt syncs det vara midt emellan Canis och Galictis: fullkomligt digifigrad med farg som G. barbara. Tanderne till antal och knolighet som Mustela (och Galictis)^ falska kindt. 101 ^^ ingcn kncil pa insidan af undrc roftandcnj ofre knoltanden loni^itudinell. Franitanderne flikige sorn canis. Lefver och jagar i flock samt skaller som en hundl! Mig synes delta djur komma nara Lunds fos- sil a Spcothos (jfr Lethea). Thomson, om Geneita richavdsoni fran Fernan- Arter af do Po, Ann. Nat. Hist. X, 203; fulva, supernc artu- "'*""'"'*• busque maculis numerosis irregularibus, lineis nuch:Angshalol nv alllid pa sitlan och vanIii>on tillsfoppadl. Dc lyckas lijiga i vinterdvala sarnt vandra ct'tcr arsliderna, och ai'o hogst omnivo- ra. De fiillvuxne hannarne tyckas ej bygga, och ej vistas i eller vid vatten. Myodes Martins har i Revue Zool. 1849 p. 193 infort. Lemmus. _ , ... , i r • Ubss. sur les migrations et les moears des Lemmings (Mus Lemmus L.). Han genomgar deruti litteraturen om dem ganska utforligt och beskrifver hvad han sjelf iakttagit i Finnmarken och Lappland. Sardeles ar det af interesse, att han beskrifver deras hal , som aro utgrafde i jorden, sasom slandige, ofta gre- nige, bostader for flera invanare. Uti gangen finnes ett egentligt bo (nidus) hvarest ungarne ligga. Sar- deles afhandlar han deras flyttningar och jemnar en uppgift pa de ar, da han funnit dessa antecknade; sednast 1839 da M. sjelf sag utflyttningen. [Hartill kan laggas 1840 da de iitvandrade at alia hall fran hela Skandinaviska fjellet, lika ymnigt som 1839 j samt 1789 enl. Nilssons fauna, som M. ej tyckes hafva kant]. Under flyttningen ga de om natten och morgonen, och hvila om dagen. M. fann honorna till en stor del gravidic. Han har i Lappland hort den ofta, och afvcn af Pallas, omtalade folktron upp- gifvas sasom fullt tillforlitlig, att Rename ata Lem- las och bli sjuka deraf. [Mojiigtvis forhaller sig har- med s§som med allmogens tro pa ormars nedsval- jande af menniskorj men onskligt vore, alt sagan blefve ordentligen bekraftad eller vederlagd]. Hun- dar ata dem ej; deras fodoiimnen upplysas icke. De- ras varme uppgifves vara 39",5C. (Dctsamma finnes i Institut; Jamesons Journ. 30 p. 448 j — ¥i\ n. Not. XVni, p. 246). Sppnarne Spenames Uigc pa ryggon hos ett djur i chili, poiainus. som skall vara "narslagtadt med Myopotamus'% om- talas af Baron 1V)1m:laiiu: dc Terloo i Bullet, de Brux. .iflM 107 VIII, 2 p. 59 (1841). Upponbart ar delta tljur in- let annat an Myopolarnus sjelf, enligt hvad soni blif- vit liar i Sverige bekantgjordt (se forra arsb. p. 538). Att P. ti I liigger djuret rullsvans m, m. torde moj- Jigtvis bero pa origtig iippf'attning, d^ han ej sjelf synes vara Zoolog. En)ellertid har del namnda mark- vardigt afvikande strukturforhallandet efter sisfa ars- berattelsens tryckning blifvit anyo i tryck publice- radt i Forhandlingarne vid motet i Kopenhamn 1840, sid. 279, hvarvid en formodan finnes framstalld att de for spenar ansedde delarne kunde vara hud|^ort- lar; men pa det i Golheborg forvarade exemplaret synes riUt tydligen att de aro spenar, som aro stora och utsviillda d^ honan haft sma daggande ungar. En ovanljo; inrattninsr vid oral hos nae:r3 2:na- P.y«"!*s gare beskrifves af E. Miram i Bull, de Moscou 1840 af mat. p. 210. I den mjuka ytlre horselgangen linnas 2:ne egna ben, talt intill meatus audit, osseus. Fran dessa ben till insidan af underkakens bakre vinkel, gar en egen muskel (m. mylo-auricularis), som ar spand och neddra2:er h6rsel2'^n2:en, da kaken ar tillsluten. S^ hos Castor^ Hypadeus och Cavia. Deremot ar orats benapparat alldeles likt det vanliga hos mam- malia (utom menniskan, aporna och fladermossen), hos Sciurus, Spermopliilus , Mas och Lepus. — Ett tillagg (ibd. 1841 p. 541) innehaller, att Leuckardt hade beskrifvit dessa ben hos Cavia, men ej mu- skeln, i Tiedemanns Zeitschr. 1835. Lkreboullet, om anatomien af Mas barbarus;^'^'^^^^'^' genitalia af Meriones Shawii ; hjerna, tarmkanal och bakre extr.s muskier af Dipus, i Soc. d'hist. Nat. de Strasbourg (Institut 1842 p. 281). Wagners beskrifning af talrika nya eller foga Genera kanda arter af: CteiiodactylaSy Habrocoma, Miis^ ^^ciesf^ HuluchiluSf Meriones och Ilypudoius , i Wiegm. Arch. 108 1842 p. 1, forbigiir jag i del foljandc, cmedan dc aro intagne i bans Suppl. till Schreber vol. 3. Sci- En af de markvardigare nyupptackta djurfor- * merna ar en Pteromys frdn Afrika, hvarest ingen sa- dan forul var kand. Den ar dock nog afvikande for att bilda ett eget genus: Anomalurus , Watkrhousp: Zool. Proc. 1842 p. 124. Den har svansen mindre ISnghSrig, men undertill, frSn basis till ^, kladd af 2:ne rader fjall eller skoldar. Proc. poslorbitalis "os- sis temporalis" (menas val: frontis) saknas. Forofrigt: flygUud, oron, naken nas-spets, 4 kindtander ofvan och nedan m. m. , som Pteromys. — A. fraseri fr. Fernando Po: 14 poll + cauda 8i; niger subtus al- bidus. — Sasora en nog marklig industri kan anforas att W. meddelar ett dubbelnamn: Arooetrus, i den handelse det andra skulle vara redan begagnadt. PS delta satt blir forst nomenclaturen rigtigt confus. Pteromys derbianus Gray Ann. Nat. H. X, 261, Sierra Leona. — Pt. aurantiacus Wagner Wiegm. Arch, et Schreber Suppl. 3. Sciuropt. caniceps et nobilis, Gray I. c. India. Sciurus afhandlas af Gervais i Guerins Maga- zin 1842, mamm. pi. 31 — 34; indelas efter cranii form i 7 afd. som dock ej fa nya generiska namn. Dessutom beskrifves. Sc. delesserti fr. Indien, nara palmarum, med fig. I. c; afven R. Z. 1841 p. 208; (Wagner 3, 205). Sc. Stangeri, rufobrachiatus et erythrogenys, Wa- ter house Z. Pr. 1842 p. 127, fr. Fernando Po. J. Gray, Ann. Nat. H. X p. 261 et seqv. Sc. splendidus patr. ign. Sc. castaneoventr. China; — rufogularis China; — caniceps, Butan; — "rufonigra" India; — belcheri, Columbia; — rufogaster Malacca; — richardsoni, Honduras; — atrodorsalis Butan Xcnus 3-vittatus, India? 109 J. A. Wagner, Wiogm. Arch. 1842 p. 35G: Sc. ignivcntris et pyrrlionotus, fr. Biasilicn. Bachman Proc. Acad. Philad. 1841 p. 100: Sc. lanigerus, Sc. leporinus Jalla fran — mustelinus, — mollipilosos /Califor- — ferrugineiventris — occidentalisjnien. Anm. om Sc. (Xerus) leucoumbrinus Riipp. och setosus Forst. af ref. i Vet. Ac. Handl. 1842 p. 216. Tamias hindei Gray, I. cit. Californien. — T. striatus jemford med den Nordamerikanske, EvERS- MANN, Bull, de Moscou 1840. Arctomys flavi venter Bachman Proc. Acad. Phi- lad. 1841 p. 99, fr. norra Mexikos bergj nara A. empelra, sed pedes et venter lutescentes, ungues nii- nores etc. 16 poll + cauda c. pilis Gj^j planta c. u. 2|. Om de "4 ^rc/omji'-arterna" som finnas mellan Volga och Ural (A. bobac, undulatus, fulvus (= le- ptodactylus), och musogaricus), Eversmann, Bull, de Moscou 1840 p. 27. Lefnadssatt olika. — Sp. evers- manni et erythrogenys. Brandt Bull. Petersb. IX; Wagner 3, 254. Wagner fordelar Myoxus i 3 genera (eller 4(Myoxi.) med Graphiurus) i Bayr. Vet. Ac. Abh. Ill, 1 p. 175. De aro foljande, som redan finnas upptagne i forts, af Schreber. 1 Graphiurus (typ capensis). 2 Eliomys (nitela). 3 Myoxus (glis). 4 "Muscardinus" (avellanarius L.). Der beskrifves afven M. (Eliomys) melanurusj fr, Siani; hogsi lik M. nitela. — M. Dryas, (= ni- ledula Pall) ar verkligt skild; fr. s. Ryssland. M. cineraceus fr. Port Natal, RiippELL Mus. Senk. Ill p. 136, synes mig vara en obetydlig farg- 110 varietet af M. murinus Dcsm,; kanske M. coiipcji Fr. Cuv. Dipus fordelades af Fn. Cuvii:n, sedan Mcrioncs DiiKxlina. ralteligen var afskild, i2slaglen: Gerboise och Ala- cJagaj dessa bibehaller Wagner (Suppl. till Schreber) under namn af Dipus (3 baktarj d. prim. sup. sul- cati); Scirtetes (5 tar, 3 ossa metat., d. prinn. lae- ves); Marl ill komma Jacidus (labradoiiiis) och Pe- dctes III. Af dessa har Dipus hopviixna halsverte- brei-j men hos Scirtetes aro de atskilda enligt Du- VKRNOY Institut 1842 p. 35 (ur Soc. Philom. \'\2), der flera dylika afvikelser anforas bland Glires. Dipus mitchelli Ogilby L. Tr. 18 5 Gould Z. Pr. 1840 p. 151, fr. nya Holland ar en Hapaloiis med ytlre form, farg, hSr, etc. etc. af Dipus. (Gray 5 Wag- ner; Mus Stockh.). — Namndes forra arsb. p. 82 — 3, sasoni oviss, D. aulacotis, Arabien; — D. macrotarsus, Sinai: Wagner Bayr. Abh. 3, p. 211. D. vexillarius fr. ostra Europa. Eversman Bull, de Moscou 1840 (Scirtetes Wagn.). Der, dfversigt af de Europ. arterna. De arc svara att bestamma emedan proportionerna variera ovanligt mycket. Scirtetes ("Alactaga indica") n. sp. Candahaar, nara acontion. Gray Ann. Nat. Hist. X, 261. Dipodomys Pliillipsi n. gen et sp. fr. Mexico, alldeles lik Dipus men med yttj^e kindpasar liksom Ascomys, Perognathus m. fl. amerikanska glires. J. E. Gray. Ann. Nat. H. VH, 522; — Brit. Assoc. 1842; — Institut 1841, 435; — Fr. n. Not. XIX, 12; — Wagner Suppl. 3. Alia de nya Glires murini ur Darwins resa, be- Miirin.1. skrifna af Waterhouse, som namnas forra arsb. p. 84, se Wiegm. Archiv 1840 p. 174 et 281. Alia aro intagne i Wagners Suppl. och storre delen af de in nya genera samnianslagne (ill el(: IJcspcromys Wa- torh. som i Sydamcrika motsvarar ganila Continen- Icns Mus, men sUiljer sig genom plalta, fran sidan nagot inskurna tandkronor, sanit li^ret af lika liingd, utan slickelliar. Deruti ingar iifven Elignwdontia Fr. Cuv. — De af Lund anforde arterne fr. Brasi- lien aro upptagne af Wagner. Mus humilis, Bachman Jonrn. Acad. Pliilad. Vllf, och Proc. Acad. Philad. 1841 p. 97. ^ mindre an M. musculus: 2| poll + cauda '2\, oron ganska sma; bygger bo bland hogt grasj lefver af vaxtfio, i Ca- rolina. Mus (Calomys Waterb. saledes Hcspcromys) au- reolus Bachman, Proc. Ac. Philad. 1841 p. 98. Aureus subfus flavo albidus, auriculis longis. 4^ poll + Cau- da 3iV, planta c. u. 9 lin. Carolina. Klatlrar, lef- ver i trad. Mus hortulanus Nordm. = M. nordmanni Keys, et Bl. — Sminthus lorio;er Nath. = Sm. nordmanni Keys, et Blas. Wiegm. Arch. 1840 p. 330. Mus minutus namnes forut sid. 105. — Den skall i Italien bli nara sS stor som M. sylvalicus och lefva pa risfalten, = M. oryzivorus Filippi, enl. Se- LYS, Isis 1§42 p. 261. M. sylvat. minor, Jenyns, fr. Irl. se forut p. 76. M. leucogasler Pictet fr. Geneve. Bibl. de Ge- neve Mars 1841 J Fr. n. Not. XVIII, 282. [Ansags sedan af de fleste identisk med M. alexandrinus, men (yckes vara ski Id C. S.J. M. macrolepis n. sp. m. fl. sp. fr. Sennaar. Ref. i Vet. Ac. Handl. 1842, 218. Subg. Isomys (pollice et dig. ext. aequali lon- gitudine etc.). Ref. ibd. — Species: Mus variega- ius Brants = Lemmus niloticus Geoffr. — Is. le- sticulaiis n. sp. Sennaar. 112 Gould ZooI. Pr. 1842 p. 12, 13. M. hirsutus, n. Hoi I. aff. gigantco, 10^ poll. M. penicillatus, d:o similis dccumano. M. delicatulus d:o 2^ poll -f cauda 2^. M. novae holl. Wateiul ibd. p. 146. M. castaneus id. ibd. Ins. Philipp. Cricetomys gamhianus Ogilby Zool. Proc. 1840 p, 1; gigantisk Mus med lang svans och kiikpasar; dubbelt storre an M. decumanus. Se afv. RiiprELL mus. Senkenb. 3. Wagner Suppl. 3. Nesohia n. gen., J. Gray Ann. Nat. Hist. X, p. 261 et seqq., nara Mus men framtander framlill breda, platta; svansen kort: M. Hardwicki Gr. Vandelcuria Gray 1. cit. nara "de amerik. gcr- billi"j lefver i trad: Mus oleraceus Sykes, = M. lon- gicaudatus W. Elliot. Madras. Meriones fordelas i 2: Mer. propr. , samt /?//(W2- homys med reguliert motsatta tandveck och deraf re- guliert rhombiska figurer i kronan. Wagner Wiegm. Arch. 1841 p. 129, et Schreb. Meriones venustus n. sp. (aff. pygargo) — mu- rinus n. sp. och beskr. af M. gerbillus (Oliv.), alia fr. Sennaar, samt M. crassus n. sp. (af Rhombomys Wagner) fr. Sinai: Ref. i Vet. Acad. Handl. 1842 p. 226. [Obs. Ett eget missode gjorde aft jag vid den- na afhandlings forfattande ej kande Wagners Sup- plement till Schreber, hvarfore jag bar far bifoga elt par anmarkningar i aniedning deraf. M. venustus ar [logst lik W.s M. longicaudus, men bar lydlig hvit flack bakom orat, langre bakfot och de liingsta vi- brissa? svarta. — M. murinus passar n. fullstandigt pa bans Rh. robustus, men bar mycket langre svans, som i slutet ar pa alia sidor langt svartharig. — - M. crassus kunde anses for densamma som Rh. me- lanurus Wagn. men blotia asynen af Riippells figur (Mus. 113 (Mus. Senk. 3) vederlagger detta; M. crassus har verkligen aflanga oron, ungefiir som Mus decumanus, och tjock svans, med lata, rigida har], ^'Gerbillas" erythroura Gray I. c. India. Myslromys n. g. aff. Merloni j Euryotis pallida, Dendromys pumilio: Wagner Wiegm. Arch. 1841 p. 132, et Suppl. t. Schreber 3. Slagtet Acomys och A. russatus n. sp. Wagxer Bayr. Abh. 3 p. 191 och Suppl. till Schreber. Om desamma se Sundevall Vet. Ac, Handl. 1842 p. 222. Avvicola "fulva", nasuta et scalopsoides, francArvico- forenla staterna: Bachman et Audubon Proc. Acad. *"^^ Philad. 1841 p. 9a A. ralticeps, Keys* et Blasius, 3Iem, de Petersb, VL — Suppl. Schreber 3; fr. sodra Ryssland. A. nivalis, iMartlns, fran snorcgion pa Alperne. R. Z. 1842 p. 331. — (Fr. Vet. Ac. tV42). — A, incertus Selys Bull, de Brux IX, 2 p. 302 (an dist, sp. ? — Ansedd for arvalis i Selys Etudes. Ar narsL med A. savii, — Jemf. Hyp. alpinus Wagn. Suppl. 3 p. 576, fran samma stalle). A. arvalis (Pall.) ar skild fran Mus agrestis L, Fn, Sv. som finnes i Sverige samt sallsyntare i na- gra andra delar af n. v. Europa. Denna sednare bor alllsa kallas Aru, agrestis: Selys Faune Beige pag. 35. [A. arvalis (Pall.) ar ej funnen i Sverige]. A. neglecta Jenyns, namnes forut sid. 76. Tor- de vara densamma som A. agrestis, A. rutilus (Pall.) och glareola (Schreb.) funne i Sverige, beskr.s af Ref. i Vet. Ac. Handl. 1840; med beskrifning af cranium och tander pa de sven- ska arterna. [Anm. dci jag skref denna artikel hade jag aldrig sett den utlandske A. arvalis, och miss- tankte saledes ej att den var en fran var svenska skild art, utan bibehoU detta namn, som genom Nils- Prof. Sundevalls Jvsb. f84o—784s. ^ 114 sons Fauna liade blifvit mora hckani lios oss i'ln det iildrc Linneiska]. A. roylei, Cashinir, ocli A. amoricana, s. Ame- lika; Gf\ay Ioc. cit. (Den sednare skall likna A. am- phibiiis). "Georychus" luleus EvERSiMANN Bull, de Moscou 1840 p. 25 c. fig. lab. 2 fr. Aral, gulaklig, ilia be- skrifven; tanderne beskr.s ej. Ellobius luteus Wagner Suppl. 3 p. 364^ tyckes licira (ill Myocics? Uli en salu-calalog ofver samlingar fran Syd- afrika, dat. Berlin 1842, beskrifvcr Lichtenstrin 5 arter Eujyotis, hvaraf 2:ne nya, nemligen: E. obscu- la ("nigrofusca, abd. griseo, cauda longit. truncij 5 poll + Cauda 4") samt — E. lanuginosa ("velle- re mollissimo, cancsc. griseo, abd. cano; 6 poll + cauda 1|"). Batiiycr- Gcnus Onimatost^rgus Kr.vs. et Bi.ASius utgar ^'"''' alldeles; innef'attade Spalax pallasii Nordm. Blasius Braunschw. mote 1841 p. 87. Gen. Nyctocleptes Jem. ar synonymt med B/ii^ zomys Gray en I. Huppell. Hit afven Tachyoiyctcs (= Bathyerges splendens) Riipp. Wirbellh. (Wagner Suppl.) Bhizoinys macrocephalus och Hcteroccphalas gla- ber (utan harl), Abyssinien; Ruppell Mus. Senk. 3 fasc. 2. — RJiiz. minor fr. Indien; Gray Ann. N. H. X, I. cit. Hystii- Hysirix hirsutirostris n. sp. fr. Paloeslina (nara cristata), och om H. cristata fr. Nillanderna: Wagner Wiegm. Arch. 1842 p. 29. Atherura africana (A. fasciculata Benn.), Sier- ra Leona, och ""Sphiggurus" melanurus, Brasilien; Gray Ioc. cit. — Ccrcolabcs melanurus, Brasilien; Wagner, Wiegm. Arch. 184? p. 356 (troligen sam- ma som niistforegaende). €ina. I 115 Lonchcres macroiira, nigrispina, unicolor, frSn Brasilien. Wacnf-R Wiegm. Arch. 1842 p. 356. — L. obscura id. Bayr. Abli. 3, 191, et Suppl. Schreber 3. Is. (ir:oFrnovs monografi af de taggiga Gllres niurini (forra arsb. p. 85) finnes ulforlig med figu- rtT i Guerins Mag. 1840, hvarest ban 3:ne ganger genomgar alia kiinda arter. Obegripligt alt ej forf. insett, alt namnet Nelomys blott ar ett synonym af Lonchcres 111, och maste ulbytas deremot. Wagnlir gor delta, samt ratlar namnet Echimys till Echino- mys. — Mycket om de taggiga rallorna forekommer i LuNDS afii. om Bras i liens djur som namnes forut p. 73, samt langre fram, under Lethea. Lunds Ne- lomys sulcidens ar en Aalacodiis n. sp. (A. tem- mincki Lund) Ann. Sc. Nat. XIII, 312 et Danske Vid, Selsk. Afh. IX. Schizodou fuscus Waterhouse ZooI. Proc. 1B41 p. 89, fr. oslra sidan af Anderne; alia kindt. af 2 hoplryckta cylindrar, svans lemligen kort. Nara Psammojyctcs (Poepbagomys), Capromys elc. Enligt Caiter bar Ilydrochcerus capybara i s, Amerika 12 spenar. En ? hade blott 3 foetus; bon vagde 170 U, Koltet skall vara daligt. (Isis 1842 p. 257; mofet i Turin). Dasyprocta nigricans, Brasil. Wagner Wiegm. Cavia?, Arch. 1842, 356. — D. nigra (an = prx'ced?) och D. punctata fr. s. Amerika; D, albida fr, v. Indien; Gray Ioc. cit. La^cmys rufescens, Cabul , Gray I. cit. — L, ne- Leporina palensis, Nepal, Hodgson, Ann. Nat. Hist. X, 76 (ur Journ. Asiat. Soc. n:o 35); nara jik L. Roylii; oron knappt af bufvudels halfva langd. Lcpus mediterraneus n. sp. fr. Sardinien, Wagner Wiegm. Arch. 1841 p. 136 (minor, nucha rufescenle, stria alba pone oculos). L. hibernicus se forut sid. 42. 116 L. aqviloniiis, Blasius, motet i Braunscliw. Amtl. Beiiclit. p. 8); Kyssbndj = L. liybridus Russak. Pall. Zoogr. f.. tibetanus, Water house Z. Proc, 1841 p. 7. *— L. oVstolos (troligen samma som forogaende) fr. Himalaya, och L. macrotus fr. n. Indien: Hodgson Ann. Nat. Hist. YIU, 231 (ur Journ. As. Soc. IX). Forf. bar baft den induslrien alt bcnamna dessa: L. cemodius och L. indicns i sin catalog i Linn. Trans. L. melanurus RiippiXL Mus. Senk. 3, 2 pag. 137 fr. Cap. Oidnio- BESTlOLiE. — Delia namn pa de vanligen sA n«m« kallade Feroe insectivorse bar ref. antagit uli sina uppsatser i Vet. Ac. Handl. 1842, och forst sid. 164 — 5. Det ar substantivl och deriveradt af Linnes ^'Besti(je\ under bvilket namn dessutom svinslaglet innefattades. Att Bestiola; utgora en egen ordo, som alldeles ej kan forenas med Feroe, utan snarare lik- nar Glires och Marsupialia, synes mig ganska klart. Se vidare p^ anf. st. Krina- Ofvcr slagtct Eiinaccus bar jag infort en mo- nografi i Vet. Ac. Handl. 1841 (Iryckt 1842) sid. 215, innefattande 12 arter bvaraf 2 framslallas sasom nya, hvarom mera strax nedanfor. Aret forut bade Wagner beskrifvit delta slagte i Suppl. 2, till Schreber, bvil- ket verk dock, sasom forut ar namndt, rakat forblif- va mig obekant. Deruti upptages 10 arter. Bland dessa ar en K pruneri, som enligt W. i arsberat- lelsen uli Wiegm. Arcbiv 1843, skall vara densam- ma som min E. heterodactylus, bvilket visserligen kan vara mojligt, eburu beskrifningen pa E. pruneri, ej innefattar ett enda ord om nagot af det som ar tiharacterisliskt for arten: larnas form och samman- baftning, brislen pa bakre tumme, landernas slorlek ceina. w f>€h artsiglels farg. — Vidare en E. albiiHinlris \Vayn» (Pair, inc.) som jag ej kanner, men som enL W. pA anf. s(. skall vara narsliiglad mcd den nyssnamnde och afven sakna baktumme. (E. ^^ihiopicus Ehr. kallas af Wagner E, brachydactylus , hvilken forandring val ej niimera gar an att gora. Man har visserligen funnit flera arler i .^ihiopien, men man kan »fvea finna flera med korta tar. E. libjcus Ehr. maste heta E. cegypticas Geoffr.) E. algirus fr. Oran beskr.s af Lkfu:boui.li:t, In- stitut 1842 p. 283 (ur Soc» d'h. Nal. de Slrasbourg> Den tyckes vara narslaglad med segyptius och aiiri- tus, men mera kan af den ofullstandiga beskrifnin- gen ej afgoras. Echinops lelfairi ar utforligen beskrifven af Mar- tin i Zool. Trans. R, 249 med fig. Jag har yl- trat mig ofver delta djiir i forra arsb. p. 74 och i nyss anf. monografi p. 216, not. Det synes ej skildt fran si. Ericulus Is. Geoffr. Detta sednare namn maste nntagas; Ecliinops ar bade yngre och forut anvandt. Wagner Suppl. 2 p. 29 antager ett nytt namn, Echinogale, for Echinops, och forenar Ericu- lus ganska oralt med Centetes. Den kommer dock ojemfdrligt narmare Erinaceiis. Jacobson beskrifver, i Forhandl. vid motet i Stockholm 1842, p. 704, forandringarne i pelvis hos Erinaceus under dragtigheten. En verki ig Symphysis pubis skall finnas. Miirkvardigt att backenet skall vara storre och vidare hos bannen. Ofver slagtel Sorex hafva flera arbeten utkom- Soneina. mit ; nemlrgen forst af Duvernoy, som redan behand- lade detta slagte i Mem. de Strasburg 1836 och 1838, samt derefler i Guerins Magazin 184?. (Afven i Fr. Vet. Ac. d. 4 Juli 1842; Institut 1842 p. 247, der 16 arter uppraknas). Nya arter beskrifvas och slag- lels fordelning i nuturliga scctioncr utbildas, ehuru 118 nied iiilgori forvillelse pa namnen. Del lor ve(en- skapen varderikaste af dessa arbefen ar att forf. fa- stat uppmarksamhelen pS de betydliga oliklieter som finnas mellan tiinderna hos annars ytlerst niirslagtade arter. Dessa olikbeter synas ocb ultryckas isynner- het lalt pa de sma tander, som ligga mellan kind- tanderne och de 2 forsta IVamtanderne, ocb bvilka han mod ett gemensamt namn kallar me llant under (inlermediaires, intermedii). Jag bar sjelf i Vet. Ac. Hand!. 1842 p. 163 och folj. Icmnat en kort framstallning, bvaruli Duv.s arbeten noggrannare genomgas an som bar skulle kunna ske, bvarfcire delta kan bar utelemnas. Jag liar f. o. m. deruti rakat bland fodoamnen upprakna vaxtfro, bvilket sasom troligtvis ogrundadt, atminsto- ne for vara arter, barmed rattas. Del fortjenar dock nosra undersokas bvarfore Sorfces om vintern ned- draga en sa befydlig mangd vaxlfro uli sina bal un- der snon ocb i jorden. Uti denna afhandling beskrif- vas 3 nya arter fran det inre af Afrika: S. Heden- borgianus, scriceus ocb fulvaster, samt i det bela 38 arter ocb dessutom 10 osiikra. En for Sverige ny art beskrifves under namn af S. riisticus Jenyns. En tredje monografi af Sorex, nemligen af Wag- ner i Siippl. 2, ar aldre an min, men var mig obe- kant, sasom forr ar namndt. Lyckligtvis intraffar det shy att ingen enda namnforbistring derigenom npp- statt. Bland de 22 arter som W. upptagit iir blolt en som jag ej kant , nemligen S. infumatus n. sp. fr. Cap, bvilken tyckes vara niirslaglad med S. cin- nammomeus ("svansen smal"). Mojligtvis kan den innefattas under "S. capensis" Smuts- — • S. viarius Is. Geoffr. fr. Senegal, som blott var mig (ill nam- net bekant, ar endast kand af af Is. Geoffr.s be- skrifning, som cj bestammer dess plats. Emellertid tyckes den sla niira min S. sericcus. Nagra ofriga 119 oUklicler hero af vsynonyincr eltcr arlcrs iijjplagande sasom cii^na eller forenado mod andra. Eiiropas Sorices iippniknas af S\:us i Bull, de Bnix. VUl, 2 p. 337. Hlolt dc kanda. Do arter som upplagas i Bonapartks Iconografia genomgas al' Wagner i Wiegm. Arch. 1841 p. 297. — S. /lilfcr* nicus Jen. som namnes hiir forul p. 42 och 70, skall eidigt Si:lvs ej vara annat an pygniceus Pall. — Derina art finnes i hela Danmark enligt Stenstiujp i Kroycrs lidskr. Ill, 495. Den fodcr ungar i Maj. Blasius anforde vid motet i Braunschweig 184t (Bericht. p. 87), alt S. suavcolcns Pall, fran Krim, ai* densamma som S. ctriiscus Savi, enligt af honom sedda exemplar. Delta synes mig emellerlid olroligt, da den forra skall hafva smal svans, och lefver r elt nog kallt climat; den sednare har tjock svans och ar sa oml^lig for kold alt den blott (innes i de hetaste delarne af Europa. Sorcx ("crocidura") poensis fr. Fernando Po. Fraser Z. Proc. 1842 p. 200. Crossopus hrmalaycus n. sp. J. E. Gray Ann. Nat. H. X, p. 261. — '' Cor sir a' nigj^esccns, India; tbd. (Framklorna sagas vara langa; manne verkligen langre an de bakre, sasom pa nagra amerikanska arter?). — S. tenuis n. sp. Nederl. Verhandelingen (jfr forut sid. 77). S. uariiis Smuts, anses af Wagner (arsb. i Wiegm. Arch. 1843, 1, 29) skild fran S. hcrpcstes Diiv. hvarmed jag forenat den. Jag tviflar pa alt det fmnes nagon S. herpestes med sadane langre svanshar som pci S. leucodon etc. Den ofriga lik- heten med S. varius synes ?nig alltfor stor. "S. plalyrrhinchus Dekay", fr. Connecticut. LiNS- LEY, Sillim. Journ. 43, p. 346. — S. parvus och S. brcvicaudis Say funne i Connecticut; ibd. 39, p. 388 (kort bcbkrifning). 120 Deras Uli CH vidlyl'lig afliandliiig' om (anderne hos tiiuder. Sorex niimner Duvernoy bland annat, alt de synas ombytas pa en gang, i Juli manad. Delta maste ga hastigtj ty under fiden kan djurel ej ata, och Sorices tala ej liinge att svaita. Del ar emellerlid ett am- ne af mycket interesse att undersoka, huruvida nci- gonsin en tandvaxling foregar hos Sorex. Se forofr. Institut 1842 p. 314 och Comptes rcndus (Fr. Vet. Ac. 5 Sept. 1842). Ciadoba- Af den markvardiga djurform, Cladohates (Hy- *f^^Ys!' legale Tem.) som , ehuru narslagtad mod Sorex, har yttre skapnaden af Sciurus och lefver \ trad, wpp- gifves en ny art H. murina i Nederl. Verhandelingen (se forut p. 77). Vidare framstalles der en ny slagtform : Hylomys Schl. som tyckes forena Cfadobates mod Sorex. Dess tander aro 4 (3Inc. + 8moI.) = 44. Svansen ar kort och kortharig. H. suchus fr. Java och Sumatra. Taipina. Ett annat markvardigt djurslagte ar Urotrichus, fran Japan, som beskrifves och afbildas af Temminck i Guer. Magaz. 1842 mam. pi. 55, samt i Siebolds F.a Japonica. Det ar en mellanform af Europas och Asiens Talpa och Amerikas Condylura (Rhinaster Wagn.), med lang, langharig svans, stora Talpa-artade framfotter m. m. — Arten V . talpoides Tem. ar sa slor som Sorex fodiens, lefver som Talpa, men gar djupare och tyckes ej skjuta hogar. Den finnes blott i bergiga trakter, vid 3 a 400 metres hojd. — En ny art Talpa finnes dock dessutom pa Japan enl. F:a Jap. Lefoads- MARSUPIALlA. — Nagra upplysnmgar om Or- ^^^ ^' "^' nithorhynchi fortplantning lemnade Owen (i Coll. of Surgeons, cnl. Lancet 13 Mars 1841 j Fr. n. Not. 121 XVIII p. 330). Parningstiden infaller i Sepl.br. Uli December m^nad hade tumsliinga ungar erh^llits. Sci- ledes borde fragan om agglaggningen kunna afgoras genom gravida honor under mellanfiden. 0. hade fatl agg i sprit fran Ny hoi land, samt en ? som hade Bgg i uterus af en arts storlek. Han anser gulan, och sardeles hvitan, alllfor sma, att froamnet skulle, under en ytlre rufning alltid kunna ligga ofversJ; 0. Iror pa grund haraf att djuret fuder lefvande un- gar, utvecklade i Uterus. Heron omtalar i Z. Proc. 1840 p. 59, att en Kanguru-unge i menageriet hade i forlid kommit ut ur sacken och kunde ej ater komma in, ehuru modren sokte hjelpa till att instoppa den. Den upptogs half- dod, blef varmd, fick mjolk och instoppades, hvar- efter den befann sig val. Den var alldeles naken. Att Kdnguru kan tamjas och troligtvis bli hus- djur forsakras af R. Jameson i en skrift kallad New Zeeland, South iVustralia and N. S. Wales, a re- cord of recent travels, Lond. 1841 (Fr. n. Not. XX p. 296). Didclphis azarce som heist ater kott, forsmar ej frukler, t. ex. Pisang (Musa) och Pomeranser, samt dricker gcrna branvin. Den har 7 ungar; enl. Caffer, Isis 1842 p. 257 (motet i Turin). Hvad han sJiger om nafvelstrangen ar orimligt, da en sadan ej kan finnas i Masthotheca. Om Thyladnus cynocephalus pS van Diemens land berattade Owen, vid motet i Plymouth 1841, att buksacken finnes hos bada konen, och ar hos han- nen starkare utbildad an hos nagot annat pung- djursslagte. Delta djur utbreder stark lukt. Det ar en sardeles farlig liende for de farflockar som colo- nisterne derstades uppfodaj ty det dodar alltid forst sa mycket som kan ^tkommas innan det borjar ata. Inslilut 1843 p. 84. Fr. n. Not. XX p. 42. Litenitui: (ioui.D liar 184 1 boijal u(i>irva en nioiioi>ran af ri.Ki. Kanguriilis, pa sitt vanliga koslsamma siUl, i stor Iblio med utmarkt vacUra figurcr. Den i\v ulgifvcn i 3 liaftcn a 15 planclier, foreslallande lika manga (v. p. 45) arter och omfaltar slagtena Macropiis, Halmatunis, Hypsiprymnus, med alia de nyare sub- genera. Jag har hlolt haft lilllalle alt ilyktigt se detta stora och vackra praktverk (priset for hvarje hafte 3 L. 3 sk. Sterl.) Alia de nya artcrna aro forut beskrifna i tidskrifler (se nedan). Uti Nederl. Verhandelingen (jfr sid. 77) lara vi kanna en ganska ovantad djiirform, nemligcn en Kanguru-form som klallrar och lefver i trad pa Nya Guinea. Den har fatt namnet Dejidrolagus Mull. 2:ne arter beskrifvas och albildas: D. ursinus och inustus. Foljande nya arter beskrifvas af Gould: Halmaturus manicatus, Z. Pr. 1840, 127. V. Auslr, — Binoe „ „ 1842, 58. N. „ — agilis. Z. Pr. 1841 p. 80. N. v. Austr. Osphrantcr nov. gen. loc. cil. Ilk Halmaturus, med rhinarium nudum; men har stor nascavilet och ar sardeles utmarkt genom bakfotens form: ytfre tan ar ej langre an de 2 hopvaxte, och mellant^n ganska stark. 0. anfelopinus et 0. isabellinus fr. n. kusten beskr.s loc. cit., och "Petr. robustus", som horer hiL Z. Pr. 1840 p. 92. Lagorchestes conspicillatus Z. Pr. 1841,80. — albipilis Ann. et Mag. of N. H. 1842 Sept. Macropus ocydromus ibd. — melanops Z. Pr. 1842 p. 10. — frenatus ibd. p. 92. — unguifer „ „ „ — lunatus ,, „ „ — leporoides „ „ „ fJ23 (Dcr anmorkcs att Pctrogalc Gray och llctcropus Jourd. troligen aro synonymer. JIV forra arsb. p. 93). Petrogale brachyolus Z. Pr. 1840 p. 127. — inornata Z. Fr. 1842 p. 5. V — concinna ibd. p. 57. Om slaglet Chceropus Ogilb. anmarker J. Gray i Ann. Nat. H. IX, 41, att den enda aiien, Ch. ecau- datus, som 0. efter en ritning beslamt, i Z. Proc. 1828, och som sedan ej blifvit sedd, troligtvis bar svansj men att den ar skild fran Perameles genom fotterna. Han sager att detta slagte bar 2 framre, lika tar med stora klor, och 4 bakre. Klobenet skall vara klufvei i spetsen. Oron stora,* tiinder som Pe- rameles. — Allt detta bestammes dock efter en ny art: Ch, castanotis fr. n. Holland, som ban anser bora till samma slagte, (bvilket dock enligt min tro kan vara ovisst, da vi ej veta buru den andra ar bildad. Bast vore att aldrig upptaga dylika efter figurer beslamda slagten ocb arter). Perameles myosurus, Wagner Wiegm. Arcb. ofHge 1841 p. 289. — P. macroura Gould. Z. Pr. 1842 p. ^"'■"'"'' 41. P. Harveyi ibd. p. 47 (alia fr. n. HolL). 10 arter Didclphis fran Brasilien beskrifvas af Wagner i Wiegm. Archiv 1842 p. 356: D. paecilotus D. microtarsus, - dicbura - domestica, - aflinis - glirina - ocbropus - velutina - macrotarsus - unistriata. Manga anmarkningar rorande arter af samma slagte, i Brasilien, lemnar Lund, se under Letbea; samt Ann. Sc. Nat. XHl p. 312 ocb 315. Arterne beskrifvas dock ej. Enl. Gould Z. Pr. 1840 p. 151 aro Dasyuras maugoi och viverrinus blott individuclla varieleter af 124 en <«rtj de finnas tillhopa i samma kull af qngar. De sakna tumrudiment. — D. Gcoffroyi n. sp. pol- licalus; "fr. Liverpool plains''^ loc. cit. — D. hat- liicatus n. sp. Gould Z. Pr. 1842 p. 41; Port Es- singlon. Phascogale leucopus J. Gray. Ann. Nat. H. X p. 261. — PL alhipcs Gould Z. Pr. 1842 p. 48, bada fr. Ulimaroa. En ny slagtform uppgafs under namn af Antc- chimis, af W. s. Macleay i Ann. Nat. Hist. Vlll 242 (med elt tillagg hvari tandernas beskrifning riil- las, i samma volum). Jag kan dock ej inso alt den ar skild fran Phascogale, och skuUe tro att den upp- gifna arlen A. stuaj^tii, vore atminstone ytterst nara lik Ph. flavipes. Den ar funnen nara Sidney, och beskrifves efter Hr Stuarts ritning och teckning. Tanderne uppgifvas: ofvan 2 (4 Inc. + C + 3m + 4M),* nedan liksa men bloU 3,3 framlander. Sidoframtan- derne aro sinsemellan lika, och d. max. spurii af- ven s§j hvilket nagot afviker fran de storre arlerna af Phascogale. En annan, verkligen ny och markvardig slagt- form, Tarsipes, fran Ulimaroa, framstalldes af Gkbvais och VtRREAux i Zool. Proc. 1842 sid. 1, och i Guer. Mag. 1842 (livr, 7). Den synes hora till Phalangi- stina, och har liksom dessa 2 hopvuxna lar samt stor tumme p^ bakfoten, men skiljer sig genom en langt utdragen nos, sasom pa Sorex, och markvar- dig brist pel lander. Ofvan finnas qvar blott en li- ten framtand pa hvar sida och ett par andra ganska sma falska kindtander; underfill pa hvardera sidan blott en liten, irreguliert bojd kindland och en gan- ska stor, rati framat liggande, hoptryckt framtand. Den langa svansen synes hafva varit gripande. Un- derkakens bildning ar sadan som hos pungdjuren i allmanhel (se forra arsb.). Den crhallna artcn T. 125 rostratiis, ar stor som Miis miisciilus (fiiscogrisca siibtus I'lilvescens, siriis dorsi 3 fuscis, inlerjcclis 2 fulvesccnlibus). — Kort derefler iippgaf J. E. Ghay (Ann. NaL H. IX, 40) sig hafva crhallit en annan art af samma sla«;te (T. spenscrce Gr.), men uti elt lillagg (i Guer. Mag. I. c. forsiikra G. et V. all det tir samma art, hvilket iifven af beskrifningen synes troligt. Belidca (Pe(aurus) ariel, Gould Z. Pr. 1842 p. 11. N. Hoi I. OvvKN om Monotremata , broch. 8:vo London 1841. Afli'yck ur Enc. of Anat et Physiol, med Irad- snitt (enl. R. Zool. 1842 p, 200). Owen ulforligt om classificalion of Marsupialia: Aiimanna Z. Trans, II, 315, och deras osteologi ibd. 379 med lig. (se forra arsb. p. 90, efler uldrag i Z. Proc). Waterhouse N. Hist, of Marsupialia, 1 vol. 8:vo London 1841, ufgor XI:te tomen af Mammalia i Jar- dines Nat« Library. Den skall upptaga alia da be- kanla arter till ett antal af 97. BRUTA. — Ofver slaglet Mattis bar Ref. lem- Maaw. nat en monografi uti Vet. Ac. Handl. 1842 p. 245. Deruti beskrifvas 7 arter, hvaraf egenlligen blott en ny (M.aspera). De indelas i 3 nalurliga sectioner, literaturen genomgas och en hop osteologiska an- markningar tillaggas. M. temminchi, som forr var kand fran sodra Afrika uppgifves bar sasom funnen i Sennaar af Hedenborg. Bradypus 3-dactylus skall, enligt Gaffer (IsisBiadypus, 1842 p. 257; motet i Turin) foda blott en unge, som vid fodseln ar alldeles harbekladd och ganska ut- vecklad. Den lefver nastan endast af bladen af Cecropia peltata (Imbanba). Exempel anforas pS en som lefde ropiis. 126 iitan foda en manad. — Om Bradypus se iifven LuNDS iinderr. om Brasilien forut sid. 74, samt un- der Lelhea, Br. gularis Rupplxl Mus. Senk. 3 p. 138 ar Bj\ ciiculliger Wagler, fr. Guiana. Oryrtc- Af slagtct Orjctcropiis , som fori* endast var kandt i Sydafrika, liafva 2:ne former blilVit bekant- gjorda fran Nigritien, norr om aequator, eller det gamla aethiopien, nemligen: 0. senegalensis, af Les- son i Rev. Zool. 1840 p. 225, och 0. cethiopicus fr. Sennaar af Referenlen i Vef. Ac. Handl. 1842 p. 236. Da Lessons beskrifning ar sk gjord , alt den ej gerna gor en jemforelse mojiig, blir det svart att ulstaka huruvida dessa aro olika eller enahanda; dock tyckes det som om de skulle vara nagot oli- ka, och att den senegalensiska skulle hafva tatare hSrbekladnad, och mera rodaktig farg ("roux, blond dore"), siirdeles pa nosen och fotlerna. Den sen- naarska utmarker sig fran den capska genom smal och korl nos, samt tillfolje dcraf kullrig panna. AUmiin PECORA. — Ogilby forlsatter sina i forra arsb. *>versig.p^ 98 omfalade underscikningar ofver denna ordo uli Zool. Proc. 1840 p. 40, samt isynnerhet uti Zool. Trans. Ill p. 33, hvarest hans asigter med mycken vidlyftighet afhandlas och en historisk ofversigt af litteraturen meddelas. Alt Pallas arbele affardas sasom en compilation ur Buffon, kan vara lika sannt, som om Forf. hade sagt, att Buffons ar en compila- tion ur flera forfattare; det ulgor andock den basis hvarpa alia sednare forsok hvila, och ehuru arlanta- let mangdubblat sig kan jag annu i dag ej finna nagon egenllig forbattring i velenskapligt hanseende (d. v. s, i naturenlig framslallning) vara gjord. Huf- m 127 vudopokcrna iiro: l:o Piciji Synopsis 1093; 2:0' Lin- ncs Syst. Nat. 1735 — 1766, som inom delta omrade gor foga forbattringar: — 3:o Biiffon 1764, beskrit- ver talrika arter; — 4:o Pallas, i Miscellanea 1766 ocli sedan i Spicilegia n:o 1 ocli n:o 12, ButFons arter, indelade efter hornen; — 5:o lUis^cr, gaf 1811, i Prodromus, forbiittrade characterer ''hvarvid han afven anvande rhinaiium och sinus lacrymales;" — 6:0 LicJitenstein 1812, upptager 29 arter; — 7:o Blainville 1816, detsamma som Desmarest framstall- de 1822; — 8:o Ham. Smith i Gridiths An. Kingdom 1827, gaf talrika strodda anmiirkningar men ej ett holt; 80 arter, hvaraf 24 nominella; vidlyftiga men otillrackliga characterer for hans manga s. k. gene- ra; — slutligen 9:0 den nyssnamnda uppsatsen af Ogilhy sjelf i Z. Proc. 1836 och 1840. 0. framvisar nu manga af de utmarkta dum- heterna i dessa djurs classification (t. ex. Antilope lanata , som ar en Capra), och orimligheten af en classification efter hornen, samt utlofvar att borja nagot battre, och detta skall utan tvifvel emottagas med tacksamhet, da det kommer. Den ofta uttalade vackra regein, att "inga andra generiska characterer bora anvandas, an de som aro grundade pa nodvan- diga forhallanden mellan djurens struktur och eco- nomi", som skall utgora ledstjernan for den nya ordningen, iakttogs ofta af LiXNe, Pallas och Cu- viKa, efter vetandets davarande standpunkf , uti deras fordelningar och diagnoser, utan att de behofde pa forhand tala derom. • — 0. har vagat sig in pa ett svart fait, der mangen rask forskare stjelpt, nemli- gen classificationen af Pecora; men han har gjort just det, som ofta hander dem, hviika fora krig mot theorier, methoder m. m. samt ulbreda sig vidt och brcdt ofver att man endast skall foija naturen, och afhandia siUtet huru detta skall ske; — han har, i %r 128 den uppriktigaste tro, att redligt uppfylla denaa, en nalurforskares forsia ocli sisia pligt> bundit sig vid en sjelf-uppgjord thcori, d^ han kommer till det re- sullat, att blott 4 slag af characlerer kunna anvan- das vid systematiken af Pecora, nemligen: "l:o //or- Tiens niir- eller franvaro^j 2:o oj'veiddppen (nosen); 3:0 Criimen (sinus sebaceus) och ahdra glandler (!); 4:0 folterna och digitalporerna. Alia andra form- forhallanden uteslutas, sasom "ej staende i nodvan- digt sammanhang med djurets lefnadssatt"; man torde bar ej utan skal kunna gora den bekanta fragan "hvaraf vet han det". Utan tvifvel gjorde man ej oriitt uti alt taga charactererne der de finnasj och de finnas ej samre hos Pecora, an hos andra djur for den som formar uppfatta dem. 0. gor flera yp- perliga anmarkningar, t. ex. foljande, som, i stort sedd, tyckes innebara mycken sanning: Chiloma (na- ken nos) utmarker bland Pecora forelradesvis gras- atande, harig nos, orlatande samt plockning af knopp, liif, lichener o. d. — Blolt de ortatande pecora hafva bezoar, men aegagropilcr (harbollar) kunna finnas hos alia. Vid fotterna iakttager han isynner- het interdigital-kortlarne, som afsondra en valska for att halla klofven skyddad mot torkning, sardeles hos de arter, som lefva i oknar och stepper, t. ex. Antelope, Bubalus (Caama), Oryx, Gnu. De aro na- got mindre hos Faren, som aro bergsdjur, och sak- nas alldeles hos Bos, Calliope (strepsiceros). Ant. el- lipsiprymnos m. fl. som lefva pa fuktiga stallen. [De saknas afven p^ Getlerne som lefva, liksom Ovis, i hoga berglander]. Renames De vilda Renames vandringar i Siberien be- flyttnifig iskrifvas af Amiral Wrangi^l, i hans resa till ishaf- vet 1820—23, (trykt i London 1840). Om somma- ren sager han att de vistas pa de skoglosa, blott af lafvar 129 lofvar hevuxna, laga sliilterna niira ishafvet , der de blifva val fodda, och i borjan af September taga de derifran till de sydlii^are skogslrakterna. [Detta ar motsatsen af hvad Pallas uppgifver i sin zoographi men ofverensstammer med Renames vandringar i Skandinavien]. De flytta i tallosa skaror, som tyc- kas betacka hela trakten, och ga hvarje Sr olVer floderna pa samma stallen. Dcr passa invanarne pS under hostflyttningen, och anfalla dem, for alt deraf gora sin hiifvudsakliga vinterprovision. Dessa omk- liga menniskor, som i del svara climatet ej forstatt att at sig bilda nagon annan kalla for bergningen under vintern, afvakta under svalt och med yttersta olalighet Renames ankomst till de kanda vaden, och gifva sig der, uli vattnet, midt in ibland de varn- losa och af en omemofstandelig naturdrift forda dju- ren, samt morda och slagta allt hvad de forma 5 men aro hjelplose och till en slor del foilorade ifall nagon omslandighet skulle gora, att de gci miste om denna fangst, I slutet af Maj atervanda Rename pa samma satt mot norr, men aro da utmagrade och af foga varde. Oestri hafva redan da borjat plSga dem. (Jamesons Journ. vol. 29 p. 191). Vid motet i Braunschweig 1841 anforde Ziegler alt det nu ar afgjordt, att Cervi capreoli parningstid Ceivus. infaller i Juli och Augusti (Amtl. Bericht p. 82). Cervus pscadaxis Gervais, Inst i tut 1841 p. 419 j ny arl, lik Axis j lefvande i Paris; ar af samlingarne fran Bonites resa och, enligt uppgift, fran Java. En persisk Cervus, kallad Maraal, Gevezu eller Gookoohee, namnes i Z. Pr. 1840 5 den skall vara lik C. elaphus men beskrifves ej. — Om Cervi fran Ostind. oarne se Nederl. Verhandelingen (forut sid. 78). Moschus acjuaticus fr. Sierra Leona beskr.s afMosehas. Ogilby, Z. Pr. 1840, 1. Den ar betydl. storre an Prof. Siindevalls Ji^sb. 7840 — r84^- ^ 130 Meminna och fliickig som den, men niesl lik M. stan- leyanus till teckningcn pa halsen. Den ar markvar- diiz;, da alia andra kanda arter aro fran ostra Asien och oarne. 2 exemplar och 2 skelett kommo till England enl. Z. Pr. 1841. Hodgson beskr.r 3 MoscHUS-arter fr. Himalaya, i Journ. As. Soc. Mars 1839. Ovis. Om slagtet Ovis har Blyth samlat elt stort an- tal underrattelser fran alia lander, sa att han trott sig kunna framstalla 15 till form eller fadernes land skilda arter. Emellertid har han sjelf sett ganska fa af dessa och i allmanhet blott hornen, af ungefar halfva arlanlalet. Af de vidlyftiga afhandlingarne synes mig foljande korta framstallning kunna goras: (Den ar hemtad ur Zool. Pr. 1840 p. 12 etc., och "Emended list, Ann. Naf. H. VH, 195 och2485 hvil- ket allt finnes i Fr. n. Not. XIX n:o 18. 1:0 med targropar (sin. lacry males). Egentl. Ovis. a) hornen bakatrigtade, med utat staende spets; ganska liten svans. (fran Norra Asien och Amerika). 1. Ovis polii (Pamir-faret), sedd af Marco Polo pA hogslalten Pamir, oster om Bokhara. Kallas der Rasse och Kushgar, hvilka namn dock af nagra an- ses tillhora tv^ olika arter. Den forra skulle vara hvitaktig och sh. stor som en ko. B. tyckes anse den for densamma som hans 0. sculptorum fran Tau- rus (Z. Pr. d. 11 Febr. 1840). Hornen aro ofantligt stora: 4 fot 8 t. efter bojningen och 14^ tum i om- krets vid basis 5 framre ytan ar platt, med bada kan- terne lika utstaende. Den aldsta arsafdelningen har 12 — 15 tums langd. [Naturligtvis allt detta blott hos hannen]. 2. 0. amnion Pall, med stor hvit regio ana- lisj altai. m 3. 0. montana Desm. fr^n n. Amerikas inre berg;. Synes alldeles lik 0. ammon^ men de hal'va aldrig blifvit riitt jamforde. 4. 0. nivlcola Eschh. fr. Kamtschatka, utan spe- culum anale, blott kand genom Eschscholtz. 5. 0. calif orniana Dougl. anses ski Id fran mon- tana efter de af D. uppgifne matten: 18 turns svans och blott \\ turns (iron, hvilka bada matt dock tro- ligen aro felskrifne. h) hornen utstaende rakt at sidan, med spet- sen bakatrigtad; liten svans,- (fran mellersta Asien). 6. 0. nahoor Hodgs. i Himalaya nast ofver Nepal, och i stora Tibet. Hornen bleka, kantiga; storiek som de storre tama far-racerna. Orat 4^^ t. Svansen utan har, 4. 7. 0. burrhel BIythj fran hogsla regionen af Hi- malaya, ofver foregaendej nagot mindre. Oronen korta , blott 3^^ tumj hornen rodbruna, slata, med otydliga kanter, o. s. v. 8. 0. cjAWrz6"o;v«V BIylh; fr. Caucasus, blott kand genom belt losliga underrattelser om hornen, som skulle vara slata, n^got cylindriska, af mork farg. c) hornen bojda, bakat rigtade,^ med in^t bojd spetsj kort svans (Mouflonsj fran varmare klimat). 9. 0. gmdini fr. Armenien och Persien. Afbildad i Gmelins resa. Horn med cranium Pall. spic. XI, p. 15 tab. V fig. 1. Beskr.s efter exemplar fr^n Erzrum. 10. 0. vignei Bl. fr. bergen mellan Indien och Khorasan; beskr.s efter en figur, men ehuru mycket som sages derom, synes den mig hora till sp. maxi- me dubiae. 11. 0. miLsimon L. fr. Sardinien och Corsika (kanske afven Murcia 1 Spanien). I 132 12. 0. uphion \\\. fr. Cypcrn. An fores ofler Brandt ocli Ratzeburg, som beskiifvil den i Berlinermuseiim. Ska 1 1 skiija sig fran den forra genom fargen och genom hornens riglning. 13. 0. ixaloii BI. (Ixalon probatum Og. se forra ^rsb. p. 102). Blott kiind af ett skinn, som synes hafva tillliort ett fangadt och troligen castreradt djur, fr. Chili. B. antager for sakert att det varit af si. Ovis, och anser det for enahanda med MoLi- NAS Pudii, LuNDS Antilope Mariquensis (se under Le- thea) och Ham. Smiths Aplocerus Mazama. [.lemfor harom Ann. et Mag. of Nat. H. Dec. 18K), n:o 37. Fr. n. Not. XVIII p. 57]. d) Med lang svons, och horn som a. 14. 0. arics L. tama faret, hvars vilda iirstam an- nii synes vara okand. 2:0 Arlcr utan Sinus laaymalcs. (Ammofragus BI.). 15. 0. tragelaphus Pall. fr. norra Afrikaj ulgor ofvergangen till Capra. Utom dessa omlalas i en not: Kemas hylocrias Ogilb. fran Indiska halfons berg, som biakar sasom ett far och kallas Jungle Sheep (Skogsfar). Detta djur sages vidare, i Z. Pr. 1841 p. 63, lefva ensamt eller parvis, pa Nilgerribergen vid Malabar. jEgoceros Pallasii fr. Caucasus beskr.s af RouiL- LIER i Bull, de Moscou 1841 p. 110. (Synes mig vara O. cjlindricornis BIyth,- se strax ofvan). Hornen utat sidan staende, med spetsen bakat; svarta, run- dade; utan targropar men med bildning af farslag- tet. & kastanjebrun med skagg; 9 mera gra, utan skagg. Kalles Tar af Ryssarne; DscJiivki af Kaukasierne. A. A. Bi:rtiiold beskrifver i Isis 1840 p. 507, under namn af Ileidschniiche, en tarn far-race som ut- bildat sig pa de tyska Ijunghedarne, och som larer 133 imfviidsakligen lefva af Erica. Mig syncs denna haf'va utmarkl likhet mod de vanliga svenska laren , och isvnnerliet med den gottlandska racen. Bi.ASius lemnade vigtiga annn.gr ofver slagtcna Ovis och Capra vid motet i Braunschweig (Amll. c.ipra, Ber. p. 89 — 91). Han synes mig med ratta payrka atskillnaden af Ovis och Capra, hvilka Pallas sam- manfort i ett slagte, Mgoceros, samt omnamner en ny aii Ovis fran Irakten af Casp. hafvet, som ej sy- nes mig innefattas uti nagon af BIytIs arter. (Den torde vara stammen till de tama? men beskrifves ej). En Stenbocli (Capra ibex L.) har blifvit upp- tackl pa Himalaya, hvilken ganska niira liknar den pa Alperne, och har sSsom den, litet skagg; men dess horn aro langre, mindre divergerande och mera bojda, med inalbojd spets liksom hos den nubiska arten. Hornens langd uppgifvas till 4| fot , med 26 knolar; storsta divergenscn 23 tum. Blvth Z. Pr. 1840 p. 80. Fr. n. Not. XVHI p. 118. — Det torde vara denna, som benamnes C. varryato, fr. Nepal, af J. Gray i Ann. Nat. H. X. Honans horn sagas likna hannens, men blott vara mindre. En annan art, nara lik Ibex, ska I finnas pa Nilgerribergen, in- nanfor Malabar. Den sages afvika fran den pa Hi- malaya, genom stort skagg och nagot olika bildade horn. Z. Pr. 1841 p. 63. Af D:r Dorotea uppgifves att Capra rupicapra L. har 2:ne egna blasformiga organer utan oppning, bakom hornens rot, hvilka under parningstiden af- sondra en muskusartad vatska. R. Z. 1842, 95. Aniilope cuvieri ? n. sp. fran Mogador, Ogilby Autiiope. Z. Pr. 1840. Niira A. arabica Ehr. A. ogilbyi, Watkrmouse Z. Pr. 1842 p. 129, och Gray Ann. Nat. H. X: "Cephalophorus" og. (jft^ forra Arsb. p. 103) ; nara A. mergcns.. 134 "Cephalophora coronaia n. sp. fr. v. Afrika; — Autilope annuUpes n. sp. Gambia j — och A. scripta Pall, beskrifvas af Gray pa anf. st. " Aigoceros" niger Haf^ris, med figuPj Z. Trans. 2 p. 213 (se forra Srsb. 103). PuscH i Warschau forlfar annu att, emot Baer, Bos. bestrida tillvaron af 2 arter vilda oxar i Europa inom den hisloriska tiden. Han vill endast erkanna alt en enda fiinnits, nemligen den annu forllefvande f^isent, sonn afven skulle hafva varit benamnd Ziibr och Tur [och som zoologerne till folje af ^tskilliga mfsstag rakat kalla Bos uriis i stallet for B. bison, tvilket onekhgen varit raltarej. Till stod for sin mening genomgar och utlagger ban de gamla skrifterna. Ref. kan dock ej underlata att uttrycka sin enskilda nieningj att han funnit sig mera tillfredsstalld af Baers i forra Srsb. p. 99 — 100 framstallda asigt, alt 2:ne arter funnits tillhopa. En ox-art, som finnes vild i Nepal, beskrifves af Hodgson i Journ. As, Soc. VI och VH, samt i Wiegm. Archiv 1840 p. 26, under namn af Gauri- gau ("Bibos cavifrons"). [Den synes mig vara den- samme som. forr blifvit beskrifven under namn af Bos gaur\. Den ar narslagtad med Bison, men med concav panna och ganska hog kam mellan hor- nen. Den har kort svans, breda oron, glalt, glan- sande, brunrodt eller svart har, som i pannan och pa hakan ar langt och krusigt. Den ar ganska slor; lefver i flockar uti skog; ar farlig att sara, emedan den soker hamnas; eljest ytterst varsam och skygg. *— H. tror sig dessutom kunna i Indien urskiija "Bos classicus'\ som skulle vara lika med den ut- doda europeiska, och Bihos Aristotelis, som han for- modar vara densamma hvilken Aristoteles omtalar frSn Arachosien. Emellerlid synes Forf. sjelf anse 135 denna art lor densamma sorn Ciauii-gaii. Den har ulstaende orbita? liksom Bison. En annan, annu obestamd oxart, torde finnas i Atlas. Den ar emellerlid blott kand s^enom en be- raltelse som D:r Blyth erholl af en Militar, hvilken lian larde kanna i Indien (se Zool. Pr. 1841 p. 64). Annu en annan vild oxart fran Alias omtalas pa sarnma stalle, afvensom en Bjornart hvilken samma militar uppgaf sig hafva sett derstades. Den i forra arsix p. 105 orntalade giraffungen Cameio- beskrifves och afbildas i Zool. Trans. 3, pag. 21. — ^'*'"^'"'- Sedan denna var dod foddes en annan i London d. 27 Maj 1841 (Ann. Nat. H. VII, 351). — En giraff dog af tympanitis emedan den efter vinterfordringen oforsigtigtvis erholl farsk klofver; (enl. Clot-Bky, Bull, de Petersb. 1840 n:o 6). — ■ En lilen olikhet mellan Giraffen fran Sennaar och den fran Cap, uppgifves af Ref. i Vet. Ac. Handl. 1842 p. 244. Den beror utan tvifvel pa climatiska inflytelser och bestar deri att den forra har kortare har af Ijusare farg. — Gi- raffens anatomi, af Owen, finnes utforligt afhandlad i Zool. Trans. 2, p. 217, med figurer (forra ^rsb. p. 105 ur Z. Proc). Vid motet i Pisa lemnade Graberg af Hemso kucheoia. en kort notis om de Kameler som lefva vid San Ros- ^'^™^^"*» sore, i grannskapet af Pisa. De voro da 171 stye- ken och trifdes godt. De harstamma frSn nSgra som inkommo fran Tunis 1690. Han sager att de nu aro savida nagot urartade, att ungen under de forsta dagarne ej sjelf kan soka ratt pa modrens spenar. Ypperliga bidrag till anatomien af Lama hafva vi erhallit i Brandts Beylr. zur Kentniss der inn, Weichtheile des Lama, i Mem. de Petersb. serie VI, Sc. Nat. livr 5 (med sarskild paginering). Om Alpaca (Auchemia paco) och fordelen af dess inforande i Europa sasom husdjur, isynnerhet 13(i forullens skull, talade Danson vid Bril. Assoc. 1840. (Institut 1841 p. 93). Om Hiist- BELLUiE. — Ofvcr slagtet Ecjuus har ett gan- **°*' ska ulforligt arbele blifvit utglfvet af Ofv. Hamilton Smith, nemligen Natural Hist, of Horses, som utgor en del af Naturalists Library. Om tama hasten sages bland annal deruli, att man ansett den harstamma fran Afrlka, i aniedning hvaraf ban soker visa att den ar fran mellersta Asien; [Men just delta sedna- re ar hvad alia Zoologer pasta och antaga]. Sm. tror att flera nalioner ursprungligen tamt hasten, och aberopar sasom bevis de Constanta olikheter i fargen "som annu qvarsta; t. ex. gula hastar med svart rygglinea" m. m. [Ganska sakert ar den anforda, i Norrige hogst vanliga fargen, genom locala orsaker, uppkommen under tama tillstandet, uti de lander der den forekommer allmantj och pS samma satt med andra dylika race-olikheterj. (Se ett utdr. i Ann. Nat. H. VUI, 137). Ett annat arbete ofver hela hdstsldgtet, af Blyth finnes infordt i Charlesw. Mag. 1840 p. 81. Bl. tror att flera arter finnas an de 6 vanligen uppgifrie, och anforer de spridda men ovissa uppgifter som tyckas kunna antyda detta. De kanda arterna aro: E. ca- h alias ^ — asinus och — hemionus fran Asienj E. (juagga, narmast lik hasten, med snia oron och cal- lositeter blott pa framfotterna j finnes blott i syd- liga spetsen af Afrika, soder om Gariepj E. hurchelli (E. cristatus) norr om Gariepj E. zebra fran Cap till Guinea i bergiga trakter^ och troligen anda till Abyssinien enligt Ludolf och ett stalle i Bruges resa. RiippELL kanner dock ingen hastart derstades. — Dessulom anforas fol- jande: 137 Vilda asnor med randig hud omtalas af Bhuci: i Abyssinien; Vilda asnor med vagig hud som Tigern, namnas i Bklls Travels in Tartary 1 p. 224; Vilda asnor i Persien: rodaktiga, utan svart rygg- linea o. s. v. hogst snabba i sprang; torde vara samma art som omtalas i Xenophons Anabasis 1, och af Hjob. Densamma finnes i Irak Arabi, kal- lad Khur, och sags af Ainsworth vid Taurus. [Des- sa aro den af alia omtalade men af ingen kiinda Onager. C. S.] Jsabellfdrgade asnor omtalas af LeVaillant i Na- maqua. De voro hogst skygga. [Utan tvifvel var detta E. cfuagga. L. V. sag dem blott pa stort afstand, och kunde saledes ej urskiija randerna]. En vild asna finnes i Himalayas ostra bergslander, med korta oron och saledes skild fran Eq. hemi- onus. Liksom de foregaende ar den hogst snabb och skygg. Den ska 11 vara nolbrun till fargen med hvit bias, naken svans m. m. och ar sedd af MooRCROiT (Travels in Himalaya etc.), som be- namner den Equus Kiang, men ej kunde erhalla ett exemplar deraf. [Se harom Fror. n. Not. 1840 n:o 289]. Ett tillagg (ibd. p. 369) handlar om racer af Hsnan och nagra indicationer af vilda och forvildade asnor, t. ex. pa Socotora, i Sydamerika o. s. v. Equus onager Pall, fran Kirgisiska stepporna, omtalas af Eversmann i Bull, de Moscou 1840 p. 56. E. framstaller den fragan, som tyckes bora goras af hvar och en: aro E. hemionus och onasrer verklioren o o tvS olika djurarter? Olikhelen dem emellan uppgif- ves vara att E. onager skall hafva ett morkt tvar- band ofver bogarne och langre (iron; men ett sa- dant exemplar har ingen naturforskare sett , och en- ligt Pallas beskrifning tyckas bada dolarna variera. 138 Vid niolet i Slockholm 1842 upplaste Tcher- KING en afhandling for att bevisa, alt hastens bakta ar starkare bygd an framtaen och att alia tarnas inre sida ar starkare an den ytlre. (Se Forhandl. p. 693). Diverse. Hastigheten af Elefantcns puis bestammes af Kennedy till 24 slag [i minuten]. Fror. n. Not. 332. Om raceme af tama svin se Fror. n. Not. 334, ur Dawid Lows Illuslr. of the breeds of domestic animals. Hagenbach om hofbildning hos tama svin; Ba- &eler Bericht IV p. 22. Den sker genom hopvaxning eller hopsmaltning. Harfaii- PHOCACEA. — Vid motet i Stockholm 1842 "f"JgJ'^Memnade W. v. Wright den anmarkningsvarda noti- sen om Phocci vitulina L. et Nilss., att dess ungar falla haret forsta gangen i moderlifvet. Den hogst narslagtade Ph. annellata fodes, som bekant ar, med en ullik bekladnad, hvilken falles sedan ungen ar framfodd och borjat vaxa. Phocaceernes namn vid Svenska knsten ar Sal, liksom i Danmark och Nor- rige (Sa;l), men ej Skal sasom man blifvit vand att skrifva. (Se Forhandl. p. 647). Otaria. NiLSSONS arbetc om Phocaceerna (se forra arsb. p. 537) finnes ofversatt ur hans Ilium, figurer etc. i Wiegmanns Archiv J841 p. 301, med ett tillagg af J. MiiLLER, som kanner 6 arter af si. Otaria, och deraf 5 genom cranier i Berlinermuseum. De aro foljande: Q. stelleri J. Mill I. fr. Aleuterne, beskr.s p. 330, not. - ursina Nilss. = Arctocephalus Fr. Cuv. - platyrhynchus J. Mull.; Fr. Cuv. - chilensis J. Miill. — beskrifves. 139 0. lamaiii J. Miill. — beskrifves. - aiistralis Quoy & Gairn. Nilss. [HarliU kommcr O. jnhata Gm. Nilss. som ej namnes af MiiLLER]. Phocacea vid Shetlandsoarne omtalas af Edmond- Phoca;. STONC, som sager att blott 2:ne arter veguliert fore- komma der, nemligen Ph, barhata och vilidina. Ph. gronlandica anfores sasom blott en gang veterligen sedd derstades. Forirrade Hvalrossar hafva 2:ne gan- ger forekommit der, nemligen 1815 och 1828. (Ann. Nat. H. IV, 116, ur Mem. Wern. Soc. vol. VIII part. 1: 1837. Pa Newfoundland forekomma 4 arter, nemligen Phoca vitiilina, gronlandica, cristata och barbata (?) enl. Jukes Ann. Nat. Hist. X, 357. Halich(Brus grypus Nilss. finnes vid Farn Is- lands, och ar den som blifvit ansedd for Phoca bar- bata enl. Selby, Ann. Nat. H. VI, 462. — Denna arts iefnadssatt beskrifyes af Sr:LBY i Ann. Nat. H. Febr. 1841; — Fr. n. Not. XVIII p. 244. — En an- nan form af samma slagte, fran Ostersjon, omtalades under namn af Hal. brachyrhynchus, af Hornschuch vid motet i Stockholm 1842 (Forhandl. p. 648). RiippELL beskrifver en ung Ph. cristata ("Stem- malopus") i Mus. Senkenb. 3, 2, pag. 135. En kort anm. om en ung Phoca, tagen vid Corsika, af Doumet, R. Z. 1842 p. 401. Den ar i harfallning, fran brun till gra; 1,2 m. lang och tyc- kes hafva ofullstandiga tander; beskrifves forofrigt ej; [ar troligen Ph. monacha]. CETE. — EscHRiCHT, som med grundlighet stu- derat de stora Hvalarne, har derom lemnat vigtiga meddelanden vid motena i Kopenhamn 1840 och i 140 Siockholm 1842. Pa forra slallet crhalla vi en be- skrlftiing pa sv^rigfieterna alt studera hvalarna, sanit uppgift pa det som forelradesvis bor efterses da tillfalle dertill erbjiidcr sig, nemligen: slorleken, fargen, framfotternes langd och farg, stjerlens form, ryggfe- nans liige och form; — vidare temperaliir, blasning, lorelscr och dykningcns langvarighet. Framfor allt biir man aldrig forsumma alt taga foster af hvalar. — Vidare lemnas en kort ofversigt af hvad man kanner om dessa djurs hisloria. — Vattensprulningen anses har s^som alldeles vederlagd och skiilen anfo- ras. Kroppsvarmen uppgifves till 42 a 44° C, men Forf. uppmanar en hvar att skaffa ylterligare upp- gifter harofver saval som ofver alll, som rorer dessa miirkvardiga och annu fciga kanda djur. Andedrag- ten ar ganska langsam, da de blott andas hvarje gang de uppskjuta ofver vattnet, hvilket ej kan ske oftare an nagra fa ganger i minulcn; men hjerlals slag aro sa mycket hastigare. Vid ett enda tillfalle da Forf. kunnat iakttaga delta, raknades 136 slag i minuten. Pulsens haslighet tyckes saledes ralta sig efter varmegraden och ej efter andedragtens haslig- het. — E. anmarker, ait Hvalarne, som iiro de enda varmblodiga, alldeles nakna hafsdjur, masle vara gan- ska slora for alt kunna bibehalla varmen i det tam~ ligen starkt varmeledande vattnet 5 "elt daggdjur af en rattas storlek skulle snart afkylas och do, dess formaga att utveckia varme matte vara sa stark som heist". (Se Forhandl. Kopenh. pag. 83). — Vid samma tillfalle forevisades tandrudimenterne hos fos- tret af Balaenoptera (Forhandl. p. 271). Vid motet i Stockholm 1842 hade E. ansenli- gen okat sina material ier till dessa djiirs hisloria. Efter en ganska underhallande beskrifning pa arbe- let med en strandad hval ofvergar E. till besvaranr det af fragan, hiirii miinga de ailcr af Bcdcena och 141 BaLcnoplcra ai'O, om hvilka vi aga underrattelser. Af Uahena finnas Iroligen endast 2:ne: den nordliga och den sydliga, hvilken sednare fordom torde hafva visat sig iinda opp i ishafveL Af Balcenoptera torde deremot 5 arter finnas, nemligen: en langhandad stor art (B. longimana; B. Boops Fbr.) - korthandad d:o „ (B. Boops auct. nee Fbr.) d:o d:o „ (B. musciilus.) d:o liten vid Norrige (B. rostrata) d:o d:o „ Gronl. (B. microcephala). Alia dessa hafva hudveck under buken, sa att Forf. ej tyckes erkiinna n^on Baloenoptera med slat buk (B. physalus auct.). Han uppgifver nagra medel att skiija arterna afven pa afstand, nemligen ryggfenans form och parasitdjuren (Balani), som aro characteristika till lage och art pa hvardera af de hvalar som arc deraf besvarade. Sedan visar han att den nordiska langhandade arten afven finnes i sodra hemisphaeren, och sammanstaller flera facta, hvaraf det synes troligt, att dessa colossala djur hvarje ar vandra reguliert mellan norra och sodra ishafvet. For att upplysa denna fraga, och flere andra, skulle det vara vig- tigt alt aga sa manga noggranna uppgifter som moj- ligt pa dag och timma, temperatur m. m. da hvalar blifvit sedde, jemte ett och annat af deras ulseende hvarpa de kunde i^enkannas. - — Slullisen omtalas .J5V.W..V.W„^^. ^.V....J,> anyo vattenblasningen. E. har nu erhallit narmare kannedom om den stora, muskulosa sack vid stru- pen, som ar beskrifvcn af Sandifort, och som tyc- kes allenast tillhora de arter hvilka spruta strale nemligen Bard-hvalarne. Da nu hiirtill kommer att E., genom observationer, som Ref. haft den lyckan att kunna meddela, och hvarpa jag i forra arsb. vid slutet af sid. 112 alluderat, erhallit vissheten, att ut- seendet af en tydlig och hog vattenstrale fran Bard- hvalaines blash^l, iakltages iifven vid ganska hog 142 lufttemperalur, blir det i hogsta grad sannoUkt alt de verkligen spruta vatten, och alt stralen harrorer just fr^n den omtalade sacken. Manga nya iaktta- gelser behufvas for alt losa dessa tvifvel, isynnerhet emot ScoRESBYS beslamda nekande af valtenblasningen. Forut hade E. (i Danske Vid. Selsk. Afh. vol. IX, Oversigt pag. XXVIII) omlalat 2:ne arler af Ba- laenoptera, samt tandrudimenters narvaro i deras kakar. Hastighet. Foljande uppgift pa Hvalfiskens haslighet ar ej utan inleresse. En Kapl. Frank frUn London harpu- nerade en Hval i Davisstrasse. Linan sprang och harpunen, markt med fartygets namn, blef sittande i djuret. 8 dagar derefter blef samma Hval fangad vid Spetsbergen af Franks son, som i sin journal anlecknade den funna harpunens marken. Genom Skeppsjournalernes jemforande finnes alt bada stalle- nas afstand var 2400 Engelska sjomil (v. p. 400 Sv. landtmil). Det ar ej troligt alt Hvalen gait rata vagen fram och blifvit fangad genast efler framkom- sten. (Fror. n. Not. 302, ur Le Temps 2 Juni 1839). Respira- Bell afhandlar mechanismen af Hvalarnes respi- ration genom nasan, med hufvudsakligt afseende p§ nervus facialis ("n. respiratoire de la face"). Uldrag af BouRJOT S:t Hilaire i Mem. Sav. Etr. de Paris vol. V. I Wildes resa uppgifves att Celaceerne vid sim- mandet lyfla'^kroppen sa mycket ur vattnet, att vid nedsligandet komma spenarne upp ofver ylan. Haraf forklaras att ungen kan hanga fast vid spenen och likval fli draga andan. (Fror n. Not. 316). [Delta synes emellerlid nog problemaliskt och kan alldeles ej galla om de stora Hvalarne som ej lyfla sljerlen ofver valtnet]. Alskilliga anatomiska detaljer af Balaenoptera fo- rekomma i Ann. Sc. Nat. XV (1841) pag. 337 af Ra- vin. Cellvafven ar fibros, liksom sammansatt af li- tion etc. 143 gamentosa tradar. Ryggfenan och stjertfn. ansagos vara blotla utvidgningar af huden, liksom knolar med fett uti. Ryggfn. var 3| fot l^ng och blott ^ fot hog. Sacken i svalget formodas finnas. Ogat och orat beskr.s; oronoppningen finnes men ar ytterst liten. Stallet beslammes ej o. s. v. Sweeting beskrifver en BALseNOPiERA, som sfran- dIv. om dat vid England och som anses for ny art '"B. te- ^"|^,,"**~ miirostris'\ Den var 44 fot lang; Brostfenan 5i fot, af 11 f. bredd. Barderne svarta och hvita; Hudfal- lor under kroppen. Vertebrer 7 4-15 + 16 + 22 caudal o. s. V. Charlesw. Mag. 1840 p. 341. — Zool. Proc. 11 Febr. 1840. Fr. n. Not. XVIII p. 24. Ann. Nat. Hist. VI, 72. Om Hyperoodon hafva manga underrattelser er- HypercK)- hSliits, som i allmanhet vittna om den stora forvil-Hyp"od^). lelse och oreda som kan 5stadkommas genom en falsk zoologisk uppgift, samt sv^righeterne att ratta en sS- dan. I den tanka att Lacepedes uppgift ar riktig: att detla djur har tander ofvantill, foreslar Halder- MAN namnet Hypodon for de arter som hafva blott 2 tander i underkaken, till skillnad fran Hyperoodon som skulle hafva dem i ofverkaken. (Proc. Acad. Philad. 1841, 127). Ehuru Cuvier i Regne An. 1817 framslallt detta djurs tander alldeles rigligt, kunde man dock anse namnet Hyperoodon Lac. sasom falskt bade till sin betydelse och till den ursprungliga de- finitionen, samt i stallet antaga det nara lika Ijudan- de, samt korlare Hypodon ^ hellre an det i nastfol- jande afh. foreslagna Chosnodelphinus, EscHRiCHT lemnade vid motet i Stockholm 1842 en fullsliindig utredning af denna Hvalarts invecklade synonymi, samt flera anatomiska underrattelser af storsta varde. Bland annat att flera tander verkli- gen finnas langs kakarne, liksom hos andra delphi- ner, men att de aro sma, aldrig bli fastade vid be- 144 net och tidigt utfalla. Den besynnerligt samman- satta magen beskrifves, afvensom flera af de inre delarne, och hudens laxerande egenskap bekraftas. Gronliindarne benamna enligt Fabricius djuret deref- ter Anarnak (Cacare faciens). (Forhandl. p. 651). Underr. om en Hyperoodon, strandad pa Cor- sika, lemnas af Doumet i Revue Zool. 1842 p. 207. Djuret var 5,8 m. (vid pass 20 fot) langt. Den der- jemte lemnade figuren synes mig ej kunna vara trogen. Wesmael om en H. rostratum, strandad vid Hollands Mem. de Bruxelles 1841 (Tome Xlll). Langd 6^^ in. Afven med figur, och utredning af synonymien. Matt af samma djur, efter ett vid Liverpool strandadt exemplar, af Johnson, se Fror. n. Not. 312 (utan citation hvarifran). Den var 25 fot lang. Hyperoodoii sedd vid Irland, Ann. N. H. IV, 375. Delphi- Om Dclphinus Phoccena lemnar Eschricht un- derrattelser i Danske Vid. Selsk. Afh. vol. 8 (1841) p. LXXXII. Kroppsvarmen ar v. p. 3" F. hogre an hos menniskan. Genom spruthalet (nasan) utstotes ej vatten; blott luff. 2 arter Slrongylus finnas i stor mangd i luftroret hos alia aldre individer; ej i lun- gorna men val i blodkarlen hos de yngre. I foster funnos de ej. Af de 4 magarne ar n:o 2 den egent- liga magen o. s. v. En ''Phoccena mclas'' (= Delph. deduclor Scor.) blef tagen vid Cornwall d. 29 Mars 1842 derigenom att den stotte mot en klippa sa hardt, att blod kom ut och djuret blef oformoget att hjelpa sig, samt strandade under ebbliden. Den var 20 fot lang. Fi- gur lemnas. Ann. Nat. H. IX, 371. Delph. melas ar vanlig vid s. kuslen af Irland enl. Thompson, Ann. Nat. Hist. V, p. 6. Barthelemy nus. 145 Barthelemy om Delph. Rissoanus Cuv. vid mo- tet i Florens. Isis 1842 p. 265. Nagra ord om Hvalfiske i norra ishafvetj Jame- sons Journ. 30 p. 451. Diverse om Hvalar af Leuckart se forut sid. 72. Nagon, ehuru foga trovardig anledning, att en Dugong eller ett dylikt djur skulle finnas i Marmo- Dugong, rasjon vid Gonstantinopel ; se Institut 1840 p. 214. n sbidT mo« iV. ','Jj Prof. Sundevalls Jrsb, 7840—7842. 10 146 Ornithologi. Grays li- Dcrhan hafva vi kommit i kunskapen om fog- Rei.ifncTa'^*'"^? alt cfi fullstandig lista pa de s. k. genera maste betraktas sSsom del vigtigaste ornitholegiska arbele, som utkommit under det triennium for hvil- kel vi nu redovisa. En sadan forteckning horde nu- mera ej till de latta uppgifterna att losa. Den bar varit (inskad af manga , men ufgafs forsl af G. R. Gray under titel: List of the genera of Birds, 80 si- dor 8:vo, London 1840. Hans afsigt var alt derige- nom gifva sladga M den forvirrade nomenclaturen, medelst iakttagande af Strang consequens i antagan- det af det aldsta namnet for hvarje genus. Derige- och Re- nom uppkom nodvandigt behofvet att stadga begrep- Nomen- P^n i alll som rorde namngifning, och salunda kom ciatnren.jjgttg^ till utseendet obetydliga arbete, att inverka pS bela Zoologien, uti den ganska vigliga fragan om de velenskapliga namnen, derfore att det var upp- gjordt efler en bestamd plan och utfordt med fullt velenskapligt allvar. Forsta upplagan inneholl, ulom synonymer, 1065 genera, hvilka Forf. maste upprakna till folje af sin plan, utan att sjelf erkanna alia. Han gar der i allmanhet ej langre tillbaka an till Linnei Sysl. Nat. X eller XH och Brisson. Ofver delta arbete ulkommo snart commenta- rier af Strickland, i Ann. Nat. Hist. VI, 410, hvil- ka aro af ganska ulmarkt art, och det var egent- ligen har som begreppet om reglerna for namngif- ningen, och nodvandigheten af Strang consequens, fullt ulbildade sig. Sir. vill ej antaga genera fore "Linnei Syst. Nat. XH", (hvilket ar alldeles oratt och formodligen ett skriflfel i st. for Syst. Nat. X). 147 Af Brisson vlll han med ralta endast anlaga de ge- niisnamn hvilka framsttillas sasom sadane, men ej de enkia namn som gifvas at arterna; t. ex. Buteo iir hos Br. en art under genus Falco, hvarfore genus Buteo alldeles ej ma raknas fran Brisson, utan fran Bechstkin som forst I'ramstallde del sasom genus. Strickland fortsatter ibd. VII, 26. Andra upplagan af Grays List utgafs, ansenli- gen tillokt, och forsedd med register, 1841, (115 sid. 8:vo) innehallande 1961 generiske namn, hvaraf 842 aro synonymer; och ett appendix utkom 1842. Hiir utgSr* Forf. fran Linnei Syst. Nat. Ed. 1 (1735) hvilket jag mSste anse for det ratta, sasom forut namndes sid. 23. Beklagligtvis har han dock ge- nom nagra felaktiga annotah'oner ^stadkommit en ny forvirring, som rorer nagra af de aldra bekantaste och aldsta namnen, och som onodigtvis vacker obe- nagenhet for principen. Foljande torde vara de huf- vudsakligaste. 1:0 namnet Grus Linn. Syst. Nat. 1 , anser han alldeles utan skal tillhora Grus pavonina^ formodli- gen emedan Linnc der rakat insatta ordet cristata. Men hvad detta betyder synes af S. N. Ed. 2^ dess- utom anfor LiNNe s^som typ svenska namnet Tirana och det latinska Grus. Emellerlid bildar Gray ett nytt genusnamn: Megalornis for var vanliga Grus cincrea, hvilket i alia afseenden ar oratt. 2:0 Numenius L. S. N. 1 antages s^som genus- namn for Scolopax' gallinago et. aff. (Telmatias Boie) emedan Linnc rakat forst bland arterne upprakna nam- net Gallinago. Men hvad LiNNe pa den tiden mena- de med "Gallinago" synes af det i Ed. 2:da tillfoga- de svenska namnet ''Vindspole'^ som endast tillhorer Num. arquafa. Dessutom finnes arten "arquata" upp- raknad i Ed. 1, och enligt namnets derivation (af viif.ir)via, nymane) maste ovillkorligon den kroknab- 148 bade arton anses for lypus framfor dc tifrige, d^i han finnes anford, afven il'all ej delta genus vore rigtigl upptaget af Brisson. Numenius maste saledes be- halla sin vanliga betydelse, och del istallet foreslag- na: Cracticornis Gr. bortfaller alldeles. 3:0 GracuUis L. S. N. 1 och 2 sonn ar de ny- ares Carho, skrifves af Gray ''Graucalus'' liksom det af misstag eller tryckfel skrefs af Moehring, samt ombytes med Cuviers Graucalus, som ar en del af Ceblephyris, Om man utgar fran L. S. N. 1735 maste nodvandigt de nyares Carbo, Phalacro- corax etc. fa namnet Gracidus, men namnet Grauca- lus qvarblifver i den betydelse det fatt af Cuvier. Utan tvifvel finnas flera sadane qvi pro qvo, hvilka det ar angelaget alt fa bortrensade. Jag har redan i del foregaende gjorl nagra hithorande rat- telser vid refererandet af Agassis Nomenclator, p. 35. Strickland har ater, i Ann. Nat. Hist. VIH, 367 och 544, gjort anmarkningar vid denna 2:dra upplaga, och anforer jusl de 3 ofvan anforde nam- nen bland skalen hvarfore han ej vill utga med no- menclaturens borjan fran Linn. Syst. Nat. 1, utan alt marka, all felet ligger hos Gray. Str. vill vi- dare bortrensa de namn som nara likna andra, aldre. Harom har jag redan lalat forut sid. 28, och tror alt Westwood ej har rati uli alt vilja (i Guer. Mag. 1841 vid Salticus manducator) utmonstra namnet At- tus, sasom alltfor nara likt u^tta Fabr. Manga rattelser och tillagg vid Grays arbete goras af Hartlaub i R. Z. 1842 p. 202. — En af de markligaste ar, alt gen. Alecthelia Less, anses vara grundadt pS ungar af Megapodius, hvilket isan- ning later ganska troligt. Gray anser prioritelsregein sasom den vigtiga- ste af alia vid namngifning. Vi hafva forut sid. 32 etc. anfcirt alskilligt annat alt iakttaga, och kunna till 14.0 stod for der framsfallda menini>ar abcropa ell yllran- de af Oki:n, vid refererandet af Ghays Lis( , (i Isis sid. 285). Han anser forsia och vigtigaste regeln vara den, att namnen maste vara sprakriktige, ocli uppraknar forst en hop namn, gifne af nyare for- fattare, att borja med Leach t. ex.: Craxirex, Bu- teogallus, Buza, Rostrhamus, Ketiipa, Unua, Jacama- ralcyon, Amizilis, Uppucerthia, Fregilupns o. s. v. samt yttrar derefter: "Samlare hafva blott ratlighet ofver individuum, men ej ofver slagtet, som tillhoier vetenskapen, och derfore iiro blott vetenskapligt rig- tiga namn rattsenliga. Namn sadane som Illiger, CuviER, Temminck, Boie hafva uppstallt, aro veten- skapliga namn och fortjena att foredragas framfor den ofriga rotvalskan". — Jag kan isanning ej se att formycket ar begardt, om man fordrar sa myc- ken allman bildning af dem, som vilja gifva nya namn, att de gora dem rigtiga, ifall de vilja se dem erkande. Bland de forbattrade betecknlngssatt som Strick- Beteck- LAND foreslagit bora vi sarskildt namna inforandet af "^**'' de vanliga malhematiska tecknen >» och <, for att utmarka storre an, eller mindre an (h. e. en del af) nagot annatj t. ex. Lavas Cuv. < Larus Linn, eme- dan LiNNE afven ditraknade Lestris ; men Lavas Cuv. > Lavas Brehm, emedan Brehm under detta namn blott innefattar n§gra fa af de kanda arterna, och afskiljer de ofriga sSsom egna genera. Deremot ar Lavas Cuv. = Lavas Tem. — Detta betecknings- satt kan vid manga tillfallen bidraga till klarhet och korthet. Str. anvander det i Zool. Proc. 1841 p. 28, der flera nya genera framstallas. Lafresnaye har fortfarit att sysselsatta sig med Fogiarnes iakttagande af fogiarnes lefnadssatt , for att derifr^n^^^fon.*^"" utga vid uppgorandet af en nafurlig systematik for classenj och han har gjort detta utniarkt val s^ 150 lange IV^gan bloll var om iaktfagandet af cnskilta arters och sliigtens lefnadssalt. I det foljande fore- komma nagra exempel derpa, t. ex. under si. Anscr, Mindre lyckligt kan resultatet bli da ficiga ar om att anvanda delta i stort p^ anordningen af familjer och ordines. En fortsattning af hans systemaliska asigter af "les Passeraux" finnes i R. Z. 1840 p. 257. Redan forut hade L. publicerat borjan af en: Essai d'une nouvelle maniere de grouper les genres et esp. des Passereaux etc. (Uti Mem. Soc. de Fa- laise, och sarskildt aftryckt: broch. 8:vo chez Meil- hac Paris). En kort Exposition deraf gores i R. Z. 1840 p. 145, och 1841 p. 197. Delta ar ett fore- tag att classificera foglarne efter lefnadssattet , jem- forligt med det som St. Fargeau m. fl. forsokt for Hymenoptera. T. ex. orsaken undersokes till ytire tans rigtning bakat hos "les grimpeurs'% samt till dess versatila natur hos Strix, i anledning af tarna hos Cypselus; och resultatet blir, alt den tjenar att gripa sig fast m. m., for att komma in i boet , som ar i tradhalor o. s. v. Ifall delta var nog vigligl for att derpa grunda en systematik, kan man med skal fraga , om ej Sitta, Certhia, Upupa, Columba m. fl. hade behoft en sadan ta, samt hvad den skall tjena till hos Cuculus? Men om afven en sadan tele- ologisk asigt kunde vara rigtig, manne de resande, som flygligt antecknat utlandska foglars lefnadssatt, lart OSS kanna de vigtigaste dragen deraf, eller ens med full sanning uppgifvit det som de berattat? — Emellerlid ar det utan tvifvel en vinst for veten- skapen alt afven delta forsok blir gjordl. Yttre cha- I anledning af den i fcirra arsb. p. 124 — 5 om- talade, af Keyserling och Blasius uppgifna yttre cha- racteren for sangfoglarne , har Burmeister i Wiegm. Archiv 1840 p. 220, lemnat en ypperlig uppsats of- ver tarsbekladnaden hos dessa foglar, De bada namn- ract. a tarsus ne lu. m. !51 de forfattarnc svara harpa i samma iirgAn^ p. 306. Dessa afhandlingar tillhopa upplysa nastan alia un- dantag fran regein, att sangfoglarnes tarsbekladnad ar baktill hel, och aro saledes af varde. Ett haf- Itgt ulfall af Gloger mot K. et Bl, (ibd. p, 227) innehaller ingenting upplysande. Is. Geoffhoy har ansett sin uppsals i Nouv.af vingar- Ann. du Museum 1, om de kannetecken som brukas' i ornithologien, vara af nog vigt for att omtryckas uti bans Essais de Zool. generale (jfr sid. 1), Han anmarker ganska riktigt att hos Tucaner m. fl. foglar som hafva tandade kakkanter , synes delta forst d^ de blifvit fullvuxne. Vidare talas om nabb, folter o. s. V. — Om vingarne har Forf. nagot mera nytt att meddela, i det att ban af termerne, Aile aigue (^acu- ta, spelsig) och obtuse ^ med tillhjelp af partikl. su5 och siir, uppstaller en foljd af 6 termer for att ut- trycka hvilken vingpenna som ar langst. Suraigue (som motsvarer: acutissima), vill saga alt forsta pen- nan ar langst 5 aigue att 2:dra; subaigue, Sidjej sub- obtuse, 4:dej obtuse, 5:te5 surobtuse 6:te eller 7:de ar langst. Detta kan visserligen ofta vara af nytta, men dels maste man andock, da noggrannhet behof- ves, utsaga hvilken penna som ar langst 5 dels av det ej nodvandigt att vingen verkligen ar t. ex. spet- sig for det att forsta eller 2:dra pennan ar langst. Forf. kallar de foglar ''deodactyles'\ som hafva fria tdr, och denna term kan vara god att aga; men dci den harleder sig fran Sctiu} (divido), mSste den skrif- vas doiodactylcB , ty ordet deodactylce (af deo), jag binder) betyder raka motsatsen: med bundna tar. Referenten har afven lemnat en liten uppsats ang^ende foglarnes vingar, vid motet i Stockholm 1842 (Forhandl. p. 685). Den innefattar dels en pa- minnelse om hvad som blifvit anvandt sasom chara- cter for Classens indelning, i Vet. Ac. Hand I. 1835, 152 samt i korthet framsf'aldt \\d motet i Braunschweig 1841 (Amtl. Ber. p. 78)j dels, sasom nytt tillagg, att de med sangapparat forsedda foglarna, och en- dast dessa, hafva sjelfva cubitus naken pa yttre si- dan, hvilken endast ar betackt af de fjadrar, som sitta pa hudvecket framom sjelfva armen. Hos dessa fog- lar blifva nemligen de 3 der belagna fjaderradeine aldrig fullbildade. Laget och rigtningen af de yt- tre, samt annu mera af de undre tackfjadrarne, er- bjuda manga besynnerliga egenheter, som i korthet namnas, men ofver hvilka ett utforligt arbete kom- mer att intagas uti Vet. Acad.s Handlingar for 1843. Nitzschs Redan ar 1833 hade Nitzsch utgifvit en liten grafi? skrift under namn af Ptery /o graphic _, hvaruti han visar fjadrarnes anordning pa hela kroppsytan af fog- larna. Fcirmodligen bidrog sattet hvarpa detta, lik- som ett par andra arbeten af N., blifvit pubiicerade, att gora det mindre bekant an det fortjenade. Det ar likval ett arbete hvarpa otrolig moda blifvit ned- lagd och som mSste vara af aldra storsta vigt for de mangfaldiga personer, som sysselsatta sig med att classificera foglarne, eller rattare spela schach med fogelfamiljerna, men af hvilka minsta antalet synes hafva tagit kannedom om N.s arbeten. N. fortsatte sina forskningar ofver Pterylografien sa lange han lefde och efter hans dod blefvo de redigerade och utgifne af Burmeister under titel: C. L. Nitzsch, System der Pterylographle, 228 sid. stor 4:to, med 9 lithogr. tabb. H«alle 1840. Burmeister lemnar deruti forst en skildring af den utmiirkte mannens person- lighet och vetenskapliga rigtning, hvilken lemnar ordet till galan af motsatsen mellan hans kan- da och prisade arbetsamhet, lardom och grund- lighet, med hans ringa produclivitet. Nitzsch stu- derade endast foglarne for alt finna deras nalur- liga systematiska anordning, och detta i 3:ne rigl- 153 ningar, nemligen: l:o deras anaiomi, hvaraf han blolt lick publicera del lilla, bekanta arbetet: de j/rteria ccn'otidcy samt en mangel spridda iippsatser ofver en- skilla arlers anatomi, hvilka begrofvos i Ersch et Grubers Encyclopedie, Naiimanns Vogel o. s. v. j — 2:0 deras fj dderldddnad, Plerylographie med in- begrepp af hela kroppsytans ulforliga beskrifning, — och ,3:0 deras Parasitcr, hvarofver den bekanta yp- perliga monogralien i Germars tidskrift utkom. Delta allt fortsattes under hela lefnaden med ihardighet, och pa publicerandet tanktes minst. For att gifva en characteristik af N. torde jag fa lana Okens yt- trande om honom (i Isis 1842, 391) vid anmalandet af Pterylografien: "Nitzsch har haft den lyckan att un- der en hel lefnad raka pa undersokningar, som in- gen annan tankt pa, men har haft den olyckan att publicera dem der ingen laser dem". "Efter bans dod kommer nu den storsta bok han skrifvit". Arbetet handlar narmast om de figurer, som fjadrarne bilda pa huden, hvilka kallas Pterylcs (fjaderskogar, af jitbqov och vlr}-^ pa sv. fjdderfdli) men innefattar dessutom en fullstandig beskrifning af hela yttre huden hos foglarne. De nakna stallena kallas Aptcria (ofjadrade stallen; Jjdderblottor ; lik- som harblotta, grasblotta, der har eller gras saknas). • — Pa olika fogelformer hafva dessa Pterylae och Apteria olika form, och del har visat sig att de i allmanhet aro nara lika hos alia genera af samma familj. De aro uppenbart ganska val egnade att ut- marka affiniteter, men annu tyckas de ej hafva lem- nat en saker grund for classens systematiska anord- ning i stort, (h. e. bestammandet af ordines) hvilket just ar det mest behofliga. Emellertid har N. har efter deras anvisning nagot litet modilierat sin orni- Ihologiska method. Delta arbete framstiiller deras olikheter for hvarje familj och niistan hvarje genus, 154 ined undanta^ af den stora och enforrniga sAngfogcl- skaran, inom hvilken de visa ganska ringa olikheter. Men vi maste ga i oidning. — Forst franristalles en allman beskrifning af fjadrarnes utseende, och i en not af BuRMEiSTER, deras utveckling. (Sid. 3 lemnas lileraturforteckning i dessa hanseenden). Fjiidrar- Fjadcm beslar af foljande delar enl. Nzh. °""*l:o Scapus (Kiel; fjaderspole) som utgures af: 1:0 Calamus (roret) eller den ihaliga delen. 2:0 Rliachis (skaftet) som barer fanet. 2:0 Hyporrhachis Qai^ii^^v, Afterschaft), som utgar vid nafveln och i smalt liknar den storre fjadern. Den saknas alltid pa pennorna; samt pa hela fja- derbekladnaden af nagra fogelformer. 3:0 Rami (Aste, Fanstralar) som tillhopa utgora fanet j 4:o Radii (Strahlen, smastralar) i kanterna afdefor- ra; utgora smafanet. 5:0 alias (Wimpern) i kanten af de forra, samt 6:0 Hami (Hakchen) som ej aro annat an Ciliae, hvilka p^ ett stycke af Smastralarne, hos de eg. fjadrarne, som hafva sammanhangande fan, antaga formen af hakar, for att gripa fast i kanten pa narliggande smastralar. [En hvar ser att denna terminologi ej kan bi- behallas, och att den som Illigier gaf, fortjenar fo- retradet. N:o 3 mSste nemligen beta Radii och n:o 4 Radioli eller R. secundarii. Vidare maste 5:o och 6:0 ej framstallas sasom olikartade begrepp, utan sa- som Ciliae simplices och Ciliae hamatae. For deu utforliga framstallningen haraf hanvisar jag till min uppsats om Foglarnes vingar i Vet. Ac. Handl. 1843, Deras ut- hvilken snart blir tryckt]. — Fjadern ar ursprung- ligen en liten spetsig blasa, hvars yttre del utgores af en tunn hinna eller hud, bestaende af stora epi- theliiceller med cellkarnor, alltsa att betrakta s^som en fortsattning af epidermis. Denna yttre hud om- I 155 sluler en annan, annn smalarc och spclsigare blasa, Matrix ^ och denna innehallor en viitska, samt en ar- ter och en ven. Mellan bada bh'isorna (eller hudarne) linger elt lager af ett finkornigt amne, hvaraf fjadern bildas. Sa snart fanstralarne borjat bilda sig, hvil- ket sker fran spetsen, ulskjuta de i form af en pen- sel genom spetsen af yttre blasan, som der genom- borias. Da fjadern ar fardig ^terslar af den yttre blasan endast ett fnas, kring nedre delen af fjadern, ofta i form af en sondrig, tunn hud. Hela fanet med skaflet bildar sig forst^ roret ar det sisla som blir fardlgt. Den s. k. sjdlcn i roret, ar en foljd af coniska hudar, som aflost sig fran yttre ytan af ma- trix, och qvarsitta sasom tutar instuckne i hvaran- dra. Den ofversta (forsta) skjuter med sin spets ut ge- nom nafveln. — Fanstralarne synas ursprungligen vara sammanbnndne, men sa snart de blifvit bildade aro de atskilde. Hvarje strale liknar da en smal strim- ma, bestaende af celler, som ligga ganska manga i bredd. I borjan ar denna strimma plait j sedan blir den prismatisk. De celler, som utgora dess sidor, ordna sig i sneda rader, och af hvarje sadan sned rad blir en secundar strale (Radius Nzh.). Hvarje secundar strale bestar saledes af en enkel rad sam- manflytande eller hopvuxna celler. Den utbildas vi- dare derigenom, att den blir platt med ganska tunn kant. Emot basis ar smastralen bredare, emedan cellerne der aro kortare och utstrackte p^ bredden; deras kanter sammanflyta der till en jemn, otandad kant. Efter midten, der cellerne aro mera utstrack- te pa langden, blir smastralen smalare och far en land i ena kanten for hvarje cell; och denna tand antager formen af en fin krokt spets (Hamus Nzh.). Vid smSstralens anda aro cellerne mest langstrackte samt uti hvardera kanten forsedd med en lang, fin, rat spets (cilia) Nzh,). 156 ^ A Smafanet ligger pa hvarje strale ulat, salunda alt de smastralar som peka mot fjaderns spets pS ena fanstralen, alltid betiicka dem, som vanda sig bort fran spetsen pa den nastliggande. Blott det betac- kande smafanet bar tander (hakar)^ det betackta har bel kant. Den breda, tnnna kanlen pa saval stra- larne som smaslralarne, uppkommer af ensidig ut- bildning af cellerne. oHka slag I anseende till yttre formen urskiljer N. 4 sor- a ja lar.j^^ fjadrap nemligen: 1:0 "' Contour fjddrar'' eller egentl. fjadrar ("pennae"), fidlt utbildade, med fast spole af skaft och ror, och atminstone en del af fanet forsedt med sma- fan, samt sammanhangande. Dessa fjadrar bilda hela foglens yttre form (contour). Till hvar och en af dem hora 4 a 5 sma hudmuskler j och da de- ras antal, t. ex. hos Anas eller Dysporus, ar om- kring 3000, uppga hudmusklernes till ofver 12,000; ett antal som paminner om de talrika hudmusk- lerne hos Insekterne. 2:0 Dun ("plumulie" *) med slaka, tradlika skaft 5 glesa, hogst fina, trinda fanstralar med glesa lan- ga smastralar, utan hakar. De sitta alltid dolde mellan de forre, ej utsatte for Ijuset. 3:0 Half dun ("pennoplumae") med elastisk spole men forofrigt af beskaffenhet som dun. Hit hora t. ex, de vackra marabu-fjadrarne i crissum hos Ciconia argala, Falco albicilla m. fl. 4:0 Tradfjddrav: mjuk och fin fjaderspole utan marg, nastan utan stralar, eller blott med fa, glest sit- tande, styfva , fina och trinda; forsedde med gle- sa, styfva smastralar utan hakar. De skola finnas *) Dunen borde val helire kallas Flocci. N:o l:o synas mig snarare bora benamnas plumce propr. och nam- net pennce torde blott bora anvandas for de mest iit- veckJade fjadrarne, isynnerhel Hemiges och Reel rices. 157 hos alia fo2:lar; off a mani^a for hvarje egcndig fjader. Hos de vanli^a sangfoglarna (Turdi, Syl- viae) finnas alltid nagra langa i nacken. Foglarnes fjadrar betacka endast hos nagra faDerasiage arlei- hela huden jemnt, neniligen hos ^^e/?or/v'ifci'_, Reining' samt niira sa hos Casuarius och Palamedea. De iiro annars fordelade i foljande Plerylae: 1 Pt. spinalis, fran nacken till stjerten,- enkel eller till en del dubbel o. s. v. 2 Pt. hunierales, sasom ett smalt band ofver basis humeri [jag ville helire kalla dem scapularesj. 3 Pt. femorales s. lumbales, langs utmed os femoris. 4 Pt. gastrsei, enkel eller mer och mindre dubbel. 5 Pt. colli laterales, pa halsens sidor- forekomma me- ra sallan afskilde. 6 Pt. capitis, 7 alarum, 8 cruralia, och 9 caudae, betacka dessa delar i allmanhet jemnt. Fjaderfalten atskiljas af foljande fjaderblottor (apteria). 1 A. colli lateraliaj 2 - trunci lateraliaj ga under vingen; aro storst af alia och saknas endast hos Aptenodytes. 3 - mesogastrsei, da Pteryla gastraei ar dubbel. 4 - spinale . . . 5 - altfe superiora 6 - ,, inferiora )finnas mera sallan. 7 - cruralia . . 8 - capitis . . . Pterylce kunna vara tdtt eller ^lesl fjadrade. Apteria aro nastan nakna hos Sangfoglar, Macrochi- res, Pici, Cuculi, Striges och Gallinse; annars dun- belackta. Hos olika familjer aro Pterylae (och saledes af- ven Apteria), ganska olika till bredd, form, del- ning, utstrackning, tathet, fjaderrikhet o. s. v. Men att har inga i den speciella beskrifningen forbjuder 158 utrynimet, da vi ej lumna classificera foglarna der- efter i stort. Markvardigt iir att ej Nitzsch har om- talar de manga och besynnerliga egenheterna lios vinglackfjadrarnc, sa val ofre som undre. Han blott anforer p. 49 att Apterium alse superius ar stor hos Passeres och Pici. Foljande 2:ne slag fortjena att sarskildt omtalas: 1:0 Liggfldckar ("Brutflecke") aro en del af Apte- ria mesogastrica eller en foiMsattning af Apt. la- teralia, som forlorar dunet under liggningstiden ; afven hos hannen, dS den hjelper till med aggens rufning. 2:0 Pudcrdunfldcliar finnas hos manga ganska olik- artade foglar, pa olika stallen af kroppen. De aro flackar som bekladas af en ^^qw sort dun, hvars spetsar bestandlgt affalla eller liksom bort- vittra, och alstra en ymnighet af mjol eller pu- der, troligen af fjadrens vatska. T. ex. hos Ar- dea fmnas de vid hoften; hos andra vid furcu- la, t. ex. Circus, Psittacus, o. s. v. Svans- Svanskorteln afhandlas sarskildt och vidlyftigt. kortein. ^^^ saknas hos Otisy alia Strutsarne, de egentl. Psit- taci och Pioni fran Amerika, men finnes hos andra narslagtade, afven amerikanska * arter. Den saknas hos Columha cronaia, C. militaris och Argus gi~ ganteus, men finnes hos dessas ofrige samslagtingar. Dess struktur ar olika hos olika familjer. Isynner- het ar den hos en del forsedd med en krans af smA fjadrar kring oppningen i spetsen. Denna krans sak- nas hos Sangfoglarne, Macrochires , Strix L. , Co- lumha L. samt Cuculinfle, men finnes hos Prodotes och Picus. Dess forekommande ar alltsa ett mindre sakert tecken till affinitet. — Detta arbete ar, sasom alia af Nzh., nastan till oiindlighet rikt pa fullandade observationer och facta, samt ett resultat af den stor- sta vetenskapliga ihardighet och klarsynthet. Huru 159 ar del val mojiigt att en sadan forfattarc kan, i sin teleologiska ifvcr Iro, att en illaluktande utdunstning fran svanskortein finnes hos 9 och ungarne af Upu- pa, under sommartiden, "for att skydda dem mot rofdjur?" Fr^n paff. 60 till slutet ^enomff^s hela foi^el- Siirskiid classen elter N — s bekanta system, sa att hvarje la- grafi. milj beskrifves i pterylograliskt hanseende. Ving- pennornas antal uppgifvas alltid, men ej deras olika boskaffenhet. Synnerligen utforligt behandlas Vul' tures Linn, af hvilka nastan hvarje art beskrifves; de tyckas variera betydligt. Enformigast aro sAng- foglarne, som, ehuru de utgora "|" [sakert |] af hela fogelskaran, ej variera stort mera an ett genus bland de ofriga. Blott Cindus har dun pa apteria. Exempelvis skall jag gora ett nagorlunda fullstan- digt utdrag ur N.s beskrifning pa denna ordo. De hafva nastan det minsta antalet fjadrar i hela clas- sen. Pteryla spinalis ar enkel och oafbruien; smal; vid pelvis utvidgad till en rhomb [manne svarar den mot ventriculus spinalis?], som blott hos nagra fa former innesluter en liten oval, naken flack. Pt, gastrcei delas vid midten af strupen till 2:ne, som fortsattas oafbrutna, ej breda, langs at hvardera sidan af brostet, och sluta skilda, /"orr an de hinna till anus. De afgifva blott en liten vinkel utat, vid si- dan af brostet, och aro for ofrigt ej delade. Hy- popteron [plumse infrahumerales mihi] felas alldeles; Parapterum [Pennae humerales] liten. Remiges 19, eller 18 da primarise blott aro 9; 20 hos blott ett par former och 23 a 24 hos Ptilonorhynchus holo- sericeus Tem. Glandula uropygii naken, bred, med kort, cylindrisk, tydligt afskild hals (eller anda) utan fjaderkrans. (Detta ar eget for sangfoglarne, dA den hos alia andra familjer ar antingen forsedd med krans, eller fjadrad, eller utan tydlig hals. Fotbe- 160 kUidnadcn beskrifves ujforligt, med alia sina undan- tag. — Ungens dundrdgt beskrifves bade i allman- het och sarskildt. Den utgores ej af verkliga dun, ulan af e. a. bihang i andarne af de egenlliga fjad- rarne, hvilka komma fram fore dessa, och sedan af- falla, da fjadern vaxer fram. — Metiura^ som af N. raknas till Turdinee, ofverensstammer i allt huf- vudsakligt med den nyss gifna beskrifningen. Upiipa afviker nagol fran sangfoglarne. Da de ofrige ordines visa manga olikheter, som af Forf. blott framstallas familjevis, skulle det leda alltfor langt att redovisa for dem. Osteologi. Fogelf otter nas Osteologi afhandlas af Kessler i' Bullet, de Moscou 1841 p. 467 (afven sarskildt af- tryckt sasom Broch. in 8:vo). Forf. beskrifver med noggrannhet alia benen i bakre extremiteterne pa en stor mangd foglar af alia ordines, och visar hvad som ar characteristikt for hvarje ordo eller familj eller genus. Han foljer Cuviers method, hvarigenom ofta ganska olikartade former komma att beskrifvas jemte hvarandra under "les Passereaux". Ifall Forf. hade begagnat de formcharacterer som han framstallt, och derefter sammanfort slagtena, sa hade han er- Fiallit en ny och egen fordelning, som hade kommit att mera likna den af Nitzsch eller den af Ref. framstallda. — Bland interessanta facta anfora vi blott nagra fa, t. ex. den tydliga, afven i benbygg- naden uttryckta alfmiteten mellan Vultur L. och Gal- lince. Den synes uti baktans litenhet, taledernes pro- portion, kloledens form m. m. — Sangfoglarne ut- marka sig isynnerhet genom foljande: Tarsus har baktill, vid ofre andan, en stor trapezoidisk knol, som ar longitudinellt genomborrad af 6 sma hal, hvaraf 4 for flexores digitorumj derefter ar tarsus 3-kantig med 2 rundade kanterj den 3:dje, bakre, stor , 161 slor, lamclll'ormig', slutar vid |. Ledyloine for t^rna i samma liojd, framStvandcj den for tiirnmen hre- dast af alia, fullt bakatvand. Tibia ar latt igen- kannelig af ofre andans 2 stora, vinglika kammar. Fibula riicker till \. Femur afven lalt igenkiinne- ligt af den obetydliga intryckningen under nedre hufvudet och af en djiip trochlea for fibula. — Coccy- ges hafva en knol bakp^ tarsus sasom de foregaende, men raindre, och blott med 2 a 4 ha I. Forofrigt variera de ganska niycket. — Trogon och FAirylai- mus sagas hafva i det narniasle lika bildade fotter [hvilket dock val maste bero pa ett misstag? Ait Trogon afviker fran alia andra foglar har NnzscH langesedan visal]. — Af Roffoglarne aro Ugglor och Hokar hogst olika. Tarsens bakre sida bildar dock hos bada en djup ranna, och ingen genombor- rad knol finnes. — Dufvorna skola nara likna Hon- sen: Tarsi knol har blolt ett hal. — Vadare och Vattenfoglar visa de sforsta olikheterne, sli att, enligt Forf. , knappt nagon allman beskrifning kan gifvas. — Tva val ordnade och nried otroligt arbete uppgjorde tabeller sluta arbetet, hvilka innehAlla matten pa alia ben i extremiteten hos v. p. 260 fo- gelarter. I den forsta upptages langd och tjockiek i pariserlinier j uti den andra utforas alia langdnnat- len, forst i delar af tarsus, sedan jemforde sinsemel- lan. Det synes mig vara skada att Forf. just rakat att till enhet taga det efter arlerne mest variabia af alia matten, nemlii>en tarsi lanijd. Femur hade hartill passat vida battre Ah dess langd i forhallan- de till kroppen mindre varierar genom hela fogel- skaran, och ar naslan alldeles constant inom hvarje familj. Uti detta sa val som alia menskliga arbe- ten finna vi misstag, hvilka ej hindra att det hela kan vara val och med omsorg utarbetadtj vi vilja Prof. Sundevalls Jrsb. 7840—784^' 1* 162 dock anmiirka att tarsus ej alllid ar lani^re an fe- mur hos roffoglarne, ty hos Faico palumbarius aro de lika, ocli hos F. nisus saml si. Circus ar tarsus langre. Sasom character duger saledes ej detta for- hallande, och ofverhufvud torde for mycken vigt vara lagd pa dimensionerne: liingd och tjocklek. Ett ben, som skall vara eget for Psittaci, be- skrifves af Rousskau i Rev. Zool. Dec. 1839, under det langa namnet: Os inlercarre-tynipano-auditif. Jacquemin anser det (Fr. Vet. Ac. 27 Jan. 1840; R. Z. p. 25) vara Nitzschs "Siphonium", som ar en luftledning fran tuba Eustacliii till underkaken, och som ar benvandlad hos de starkt flygande foglarne i allmanhet. — Denna tolkning bestrides ater af R. i Fr. Vet. Ac. 10 Febr.; R. Z. p. 57 der amnet afhand- las utfcirligt. Han anser den s. k. luftgangen helt enkelt for en tendo. — Jacqukmin svarar ater i sam.tr. den 33 Mars; R. Z. 1840 p. 95. H. KuHLMANN (Diss, inaugularis de Absentia fur- culae in Psittaco piillario ; Kiel 1842) beskrifver bristen pa furcula hos Psittacus pullarius, och ge- nomgar dervid fogelns arm- och axelmuskler samt dc ben som utgora skullran, och iemnar en figur ofver skelettet. Furcula ersattes blott af det liga- ment som alltid finnes i samma Irakt hos foglarna [ungefar som Ossa pelvis hos Cete]. Arbetet ar alltsa upplysande ehuru sjelfva factum ej ar nytt, ty Vi- gors anmarkte ar 1831 bristen pa furcula hos Ps. mitratus, eximius och galgulus (Philos. Mag, IX, p. 232; — Isis 1834 p. 810). Nitzsch har sednare uppgifvit att den ar ovanligt svag hos alia Psittaci och saknas hos de ofvannanjde samt Platycerci i allmanhet och Ps, pullarius (se Pterylographie p. 145), och V. d. HoEVF£N tilliigger (i sin Tijdschrift IX, afd. 2 p. 56) detsamma om Ps. Tui och Ps. 163 (Eos) ornntus, samt sager den vara hogst svag hos Ps. (F^iiphema) discolor och Ps. (Coriphilus) Kuhlii, Retzius visar (i Forhandl. vid motet i Stockh. Muskier; 1842, p. 659) att namnen blifvit alldeles onibytta '"',^^f^' p^ Musculi pectoralis minor och subclavius hos fog- larne. Den som vanligen varit kallad pect, minor och som fiJstas, tamligen stor, under pect. major vid sternum, svarar mot mcnniskans subclavius, oak- tadt nagra sma olikhelerj och tvartom. Nagra flere muskier tydas dessutom. Owen afhandlar Myologien af Apteryx austra- lis i Zool. Proc. 1842, 22. Se dessutom langre ned. E. Weber om Foglarnes lungor och andedragt, vid motet i Braunschweig, Amtl. Bericht. p. 75. Byggnaden af foglarnes mage beskrefs af Ret- Mage, zius vid motet i Stockholm (Forhandl. p. 696). Ven- trikeln har ytterst circulara muskeltradarj hos mam- malier och fiskar ligger det longitudinella lagret yt- terst. Foglarnes kortelmage (Echinus) svarar mot pylorus-delen hos mammalierne. Muskelmagen ar, sasom forut var kandt, hos NyhoUandska Strutsen ganska liten, blott ett appendix, och saknas hos Eu- phone [den motsvaras af ett lilet vartlikt rudiment]. Forbi densamma gar "en idislings ranna" liksom hos Pecora, sa att amnen kunna ga fran kortelmagen till tarmen, utan att passera muskelmagen, hvaraf R. slu- far, att fodan forst gar anda ned till muskelmagen for att krossas; sedan tillbaka upp till kortelmagen for att upplosas, och derifran direkte till tarmen. Leuckart beskrifver i sina, ofvan, sid. 72 niimn- da, Zool. Bruchstuclic y en sammansattare bildning af magen hos en del foglar. En utvidgning bakom mu- skelmagen [liksom en egen pars pylorica], finnes hos nagra vadare och vattenfoglar : Ardea, Halicus 111. Podiceps. Denna del jemfores med Crocodilens. (Isis 1842 p. 398. Storkens sammansatta mage skall yt- terligare beskrifvas derstades, sid. 138). Saisk. Eyton lemnar bidrag fill anatomien af Meniira I'^^^lLyra i Ann. Nat. Hist. VII, 48. Den narmar sig mest till "Insessores" och till ^' Ptcroptochus" (Me- ga lonyx Less.). Sano;musklerne beskrifvas ej; [En- ligt NiTZSCH finnas de]. Densamme om anat. af Psophodes crepitans, som skall komma ganska nara Menura i mSnga han- seenden t. ex. tiingan, pelvis, axelbenen, mjuka de- laine i allmanhct o. s. v. Ann. Nat. Hist. VIII, 46. Vidare bcskrifver han p^ samma siUt Cracticus tihicen Vieill, Joe. cit. 47 j samt Met- ops melanura, Ann. Nat. Hist. VH, 486. J. MiiLi-ER lemnar en ofversigt af anatomien af Steatornis caripensis, i Berl. Bericht 1841 p. 172. Till hufvudsaken synes den likna Caprimulginerna, till hvilka den obestridligen horerj men manga olikheter uppgifvas, t. ex. det starka kakapparatet, hvarige- nora den narmar sig till Roffoglarne [och troligen afven till Podargus]. Den har alls ingen larynx in- ferior 5 ty luftroret grenar sig (ill 2, utan forandring i ringarnes form. M. forer Cypselus bestamdt till- samman med Caprimulgina och vill se den skild fran Trochilus, hvarmed den forenades af Nitzsch. Prof. Mayer i Bonn lemnar en not is om en stralformig, utbredd bildning af cloaken hos Nyhol- landska sirutsens hona, hvilken ej finnes hos de 3 ofriga kanda strutsarterna. Fror n. Not. 21 p. 119. Owens anatomi af j4ptcryx australis, som ur uldraget i Z. Proc. namndes i forra arsb. p. 168, finnes ulforlig, med talrika figurer, inford i Zool. Trans. 2, 257. Eyton, anat. af Biziuia (Anas) lobata; Ann. Nat. H. VII, 177. 165 Ofver foglarnes dgi^ ocli bo incddclar Lafrks- Fcghns NAYK alskilliga liitl inlcressania iaiuiagelscr i Rev. ^^f/ei/"' Zool. 1842 p. 302. Han sammanforer, tillfoljo af f"'tp>- likheten i iiggens farg, Petrocossyplms, Saxicola, Syl- via phoGniciirus et aff. , Sialis och Accentor, sAsom en enda grupp. Alia dessa foglar hafva agg af en vacker, Ijus, klarl bUaktig farg, utan flackar, eller blolt nied fA flackar vid storre andan. — Temmincks u^nisodacty lie sai^es bli en naturlig grupp, om dermed forenas Parus, Troglodytes, m. fl. och om Upupa aflagsnas. Den salunda modifierade gruppens arter bygga bo i hAliga trad o. s. v. under tak, med bygdt tak och ingAng pS sidan. Aggen aro hvita, tail flac- kiga af tegolrodt, atminstone kring storandan. - — De australiske Philcdonccs (Myzantha, Creadion, Plilotis et cet.) hafva i allmanhet h^o^ som likna dem af vara Pari, men med blekt kottfargad grund i stal- let for hvit. — Alldeles hvita agg forekomma hos storre delen af de foglar som bygga i hSlor, ihAliga trad o. s. v.; t. ex. Picus, Jynx, Sturnus, Slrix, Cyp- seius, Alcedo, Merops, Coracias, Psittacus, Rupicola. Forf. tror delta forhAlla sig sa, pa del att aggen ma synas baitre for modren^ sa att hon ej stoter sonder dem i morkret. Salunda kan man isanning med latthet forklara allting. — Om Fringilla peco- ris i N. Amerika, som lagger agg i andra foglars bo, liksom Goken, anmarkes", att den har agg af blandade, morka, farger, ganska olika dem af sam- slagtingarne. Hr 0. DEs MuRS lofvar (i Guer. Magaz. 1842 vid pi. 6) att skanka oss en agla vetenskaplig OvO" graphic Ornitologitfue, sA att man skall kunna sy- stematiskt examinera aggen. Nu framslaller han blott hufvudgrunderna, neraligen: att aggen aro af 6 oli- ka grundformer; att samma genus alltid har agg af samma grundform^ att delsamma, med nagra undan- 166 tag, kan sagas till ocli med om Ordines, samt alt afven skalets textur, tjockiek o. d. ingar uti hans systematiska asigter. Formerne aro foljande: 1:0 Klotrund, "Spherique"; t. ex. Aptenodytes. 2:0 kort elliplisk, "Ovalaire": Roffoglar och Vatten- foglar i allmanhet. 3:0 "Cylindrique" (dock med rundade Sndar): Mega- podius och Pterocles ("Ganga"). 4:0 forma Ovata, "Ovee": Gallinae och Passeres i allmanhet. 5:0 "Ovoiconique": hos vadare i allmanhet. 6:0 "Elliptique" (i bada andar spetsade): Colymbus, Podiceps, Sleganopodes. En planche (pi. 25) visar typer for de 6 grund- formerne. Forf. bestrider ifrigt den allmanna tron, att aggens olika form hos samma art utmarker un- gens kon. Om antalet af agg hos foglarne finnes en af- handling af Marcel de Serres i Nouv. Ann. Sc. Nat. 13 p. 164 och Fr. n. Not. 332. Parus major tyckes af Forf. anses for den fruktsammaste af alia foglar. Den sages lagga anda till 20 agg, flera (eller 2?) ganger om aret, hvilket synes nog mycket. Flera andra iippgifter synas mig kunna uppvacka tvifvel. En tabell bifogas ofver antalet hos ganska manga fogelarter. Okens Natnrgeschichte ar afslutad med ett uni- versalregister och ett "Erganzungsheft", innehallande farglagda figurer pS 3uO arter fogelagg, med dertill horande beskrifningar af boen o. s. v. samt en 6f- versigt af aggets utveckling. (Erhalles sarskildt for 3 Thl). Berge Fortpflanzung der Vogel hft. 7, 1840 j hit. 10, 1842 (a 1 Thl. 4 gr. pr heft.). 107 H. L. Mkyi:h Coloured illiistr. of Biilisli Birds with tlioir eggs, 8:voj N:o J, London 1841. Orn Bo af diverse foglar pa Jamaica se Z. Proc. 1841, p. (39. Passkkini beskrifver fortplanlningen af Fringilla (^' P aroaria"^ cacullata fran Sydamerika , observerad pA tama exemplar i Floreniz 1837 — 9. Ungarne kunde i detta varma land endast genom artrficiell varme hallas vid lif. I)et rdda var hos dem canel- fiirgadt: det svarta graaktigt. Marklig synes mig ti- den for rufningen. Aggen voro 3; boet beskrifves. (En egen liten afhandling harom, med figg.j Rev. Zool. 1842, 280. — Isis 184t, 642). Se for ofrigt langre fram under Gallinae, Anseres. ScHiERBRAND Icmnar nagra underrattelser om de Atiiga atli'ga fogelboen pa Java och Borneo, i Wiegm. Arch. "°*^ 1840 p. 393. De byggas i grottor vid hafvet pa nastan otillgangliga stallen, hvarfore insamlingen, som ar regale, ar ytterst vadlig. Det synes som om de vore af 2:ne olika fogelarter, ocb kanhar>da en 3:dje fran Borneo. Om fogein sages blotl hvad man visste forut, alt den ar "en Svala"^', svart med gra strupe, men arten bestammes ej; icke heller om de{ ar en Cypselus eller Hirundo. Aggen sagas ligga utan bale pa sjelfva det harda boet. Mycket talas om boens anvandande i China, i soppor, saser m. m. De anses sasom starka aphrodisiaca och varderas der- fore hogt. Brehm skildrar sina Ornithol. Ausftiige 1834 i Om be- Isis 1841 p. 39 och sedan i hvarje hafte. De aro f;;tPj;e^h ganska vidlyftiga men innehalla mycken observation, ^anetet. De innehalla afven monografier af arter med sina subspecies, hvilka finnas citerade i det foljande. De fortsattas i 1842 hft. 6, p. 409, der Zool. samlin- srarne i Dresden beskrifvas. lf)8 I sainmanhang harmed lemnar Br. , i Isis 1840 p. 589, ett bidrag I ill forklaring af sina egna ornitliologiska asigter, under tilel: Vollstandige Na- turg. der Vogel Deulschlands. Han medgifver har att de talrika former han iipj)slal!t under egna namn, och som vackt sa mycken lorargelse, ej aro egna arter, utan blott "subspecies" (Gattungenj hvilkas individer sinsemellan paras), men att de m^sle skiljas emedan de visa olikheter. Att Ref. ar af samma mening synes af Vet. Ac. Handl. 1840 vid beskrifningen af Mota- cilla flava, Fringilla linaria m. fl. hvarest detta amne nagot utforligare afhandlasj men dessa under- ordnade former synas mig bora skiljas blott sasom racer (eller constanta varieteterj subspecies) och s^- ledcs ej hafva egna artnamn. Man far ej bemoda sig att gora zoologien till ett oofverskadligt baf af namn i annu ho^re grad an den redan ar det. Sa- ledes da man vill sarskildt utmarka en af dessa va- rieteter bor man saga t. ex. Motacilla flava var anglica, var. melaiiocephala, var. lapponica o. s. v. hvarigenoin en hvar, utan narmare studium af nam- nen ser, att det ar fraga om varieteler eller former af en val bekant art, och ej om en alldeles ny art att lara kanna. Detfa erkannes emellertid ej. A ena sidan fortfarer Brehm, oaktadt sitt medgifvande, att utdela nya artnamn St de nya former han tror sig kunna urskilja, till ett ganska stort antal, hvar- pa vidlyfliga exempel komma att citeras i det fol- jande. Han tyckes ej aga nagon annan grund for be- greppet art, an alt hvarje olikhet hos individerne be- stammer en skild art. A andra sidan vill man ej erkanna annat an individiiella varieteter beroende pa climat och Slder (eller tillfalligheter, t. ex. albinism), sS att Gloger t. o. m. ej vill erkanna att den ita- lienska varieteten af Fr. domestica (cisalpina Tern.) har en egen utbredning, utan sager att den sma- 169 ningom aflager i Tyskland, emtJan ctt och annat gamrnalt exemplar derslades antager den fiirg som lillhorer iifven de yngre hannarne i Italien; men detia ar ^tminslone consequent. De fleste ornitliolo- ger bega den stora inconsequensen, alt sSsom egna arter antaga de varieteter, som bero pS ulbildning af fargen (vanliglvis blott hos hannarne), i.ex.Ftin- gilla cisalpina och Ilispaniolensis Tem. 5 men vilja ej erkanna den stora mangd andra varieteter som bero pa ungefar mofsvarande sma egenheter i for- men. Inom ornithologien har emellertid Brehm fram- kallat en strid ofver delta amne, genom sin ihardig- het att conseqvent och systematiskt ulfora sitl begrepp cm arter j inom de ofriga delarne af zoologien fort- gar detsamma , men tyst och oformarkt. Entomolo- gerne gora nya arter, sardeles bland Coleoptera, ef- ter hvarje liten olikhet som kan uppdagas, eller till och med blott efter skillnad i fadernesland, utan att nagon annan olikhet kan uppvisas, och bland arterna af Fdis, Canis m. fl. sker alldeles detsamma. Det bor emellertid medgifvas, att innan man ager till- racklig kannedom for att kunna i nagot storre skala ofverse arterna af ett djurslagte, och bedoma vardei af de olikheter som kunna finnas mellan individerna, gor man val uti att Stskilja, emedan delta vanligen bidrager till narmare undersokning af formen och lefnadshistorien. (Om Brehms arter jemf. vid Nu- menius, langre fram). En annan fraga af allmannare interesse och hvar- Om acci- ofver meningarne aro delade, ar den: hvilka arter forekom- som tillhora ett lands fauna eller ej. Bland de of-^urrrur, rige djurclasserne synes delta i allmanhet mindre svart att afgora , ty de arter som traffas i ett land tillhora det vanligen. Dock ma man ej pasta att Ca- nis lagopns tillhorer Skane emedan den blifvit fun- nen forvillad dit flora ganger j den ar ett agta fjell- 170 djur, som blott bor och loilplanfar sig i hoga nor- den och som man ej kan pariikna alt finna i sodra Sverige. Liksa kan en och annan fisk eller insekt (t. ex. Gryllus migratorius) patrafl'as lAngt fran sin hembygdj men dessa forflyttningar ske sallan. Vida vanligare aro de bland foglarne, sS att vi kunna rakna v. p. 30 fogelarter som blifvit funne inom Sve- rige, till en del temligen ofta (t. ex. Gracula rosea) utan att derfore kunna sagas tillhora landet. Jag vidrorer bar detta amne i aniedning af hvad jag sjelf derom yttrat i Vet. Ac. Handl. 1840 p. 31 — 32 vid anmalandet af nagra s^dane, i Sverige acciden- tellt patraffade foglar, och kan endast fortfara i p^- staendet att det sS vidt som mojligt ar en fau- nists pligt, att ej uppgifva mera an som ar sannt, och saledes att ej saga, att en art traffas understundom, emedan den blifvit sedd en eller tva ganger j att no- ga skilja mellan de arter som verkligen bo i hvarje trakt och dem om hvilka man ej sakert kanner det- ta, samt att sa vidt som mojligt utmarka de arter som blott, ehuru reguliert och arligen, flytta ofver, utan att egentligen bo i landet, samt dem som finnas der endast om vintern. Genom losliga uppgifter upp- komma sadane lojligheter, som att sydligare ornitho- loger vilja underratta oss, att Parus bicolor m. fl. amerikanska foglar understundom traffas i Skandi- navien. Om fog- Foglarnes reguliera flyttningar hafva blifvit fo- fl^J[°/jf„ remal for vidstracktare undersokningar, sasom vi re- dan namnt sid. 17. Af sarskilta dithorande iaktta- gelser kunna anforas foljande: PuRKiNSON visar att Morhullan aterkommer ef- ter flyltningen, ej blott till samma trakt, utan till samma stalle. Han hade iakttagit detta p^ ett exem- plar som var ulmarkt af nagra ovanliga hvita fjad- rai*, och som derpa igenkandes aren 1833 — 1837. Den 171 blef dodad sislruimndc ar. (Z. Pr. 1841 p. 97). [Om andra fogelarter ar dctsamma kiindt sedan BixusitiN uppi^af det]. Phillips afhandlar foglarnes flyttning i Irland, uti Report of the Brit. Assoc, at Glasgow 1840. Thompson meddelar egna observationer pa fog- lar som ^tervanda fr. Afrika till Europa, gjorde un- der en resa pli medelhafvet, fran traklen af Malta till Zante d. 22—27 April 1841. Under dessa da- gar sagos Emberiza melanoc. , Lanius minor Motaciila neglecta Gould ?. — rufus Saxicola cenanthe Oriolus galbula — rubetra Jynx torquilla Sylvia cinerea Merops apiaster — trochilus Upupa epops — nattereri Caprimulgus europ. — phoenicurus Columba turtur Hirundo rustica Strix passerina — urbica — scops. Muscicapa luctuosa Perdix coturuix — albicollis Ibis falcinellus Ett ofantligt tag af Sterna arctica ofver vestra delen af England, d. 7 och 8 Maj 1842, omtalas i Ann. Nat. H. IX, 351. 100 a 300 stycken omtalas fran flera stallen ofver hela Worcester-Shire^, och de hade blifvit sedde pa nagra andra stallen anda frSn Cornwall. Delta tyckes hafva varit den stora, frSn soder, mot norden flyttande skaran, som blifvit drif- ven af vestlig storm in ofver Englands s. v. udde och i Bristolviken, och derifr^n nodgats flyga at norr ofver landet, utmed Severn. Mojiiglvis hafva de ar- ligen vid samma tid sin strakvag mellan England och Irland. — (Hr Conservator F. W. Mlvves har muntli- gen lemnat mig underrattelse om ett dylikt tag af 172 Falco apivorus, med talrikt ifiblandade andra hok- arter {Buteo^ Milvus et cet.), som kommo fr5n norr ofver Cuxhaven i Juni 1835). Fogiars Barnston, om nagra foglars (m. fl. djurs) an- '•«ggn»"g- [^onrist och riiggning m. m. vid Hudsons bay (Alba- ny river) J Jamesons Journal vol. 30 p. 252. HoDornes Is. Geoffroy framstallcr uti sift forut (sid. 1) ^af^Ha"n-*0"^*3lade verk, Essais de ZooL Generale, en genialisk, nens fai-Q(.[, p^ y'\ssi sStt nv fisisrt af honornes anta2:ande af ger m. m. *^ i i hannens farger och altributer bland djur och foglar. Han anser den dragt som vanligen bares af ungarne blolt sSsom en ofvergangsdragt, och sager att arlens egentliga dragt, till hvilken alia individuer ten- dera, §r den, som hannarne antaga i sitt fortplant- nings-skickliga tillstand. Honorna af en stor del ar- ter ses vanligen kladda i samma dragt som ungarne, eller uti en derifran foga afvikande, emedan den star- ka verksamheten i generationsorganerne ar hos dem s5 ofvervagande, att den hindrar hudens och dess be* tackningars fulla utveckling. Men sa snart honan blir steril, h. e. da denna verksamhet upphorer, aterfar huden sin tillborliga verksamhet, och de normala far- gerna samt andra utbildningar, sasom tofsar, lang el- ler klufven stjert, eget bildade fjadrar, skagg o. d. framtrada. Men denna utbildning blir dock sallan eller aldrig fullkomlig, emedan den fdrst kommer i dlderdomen eller tillfolje af sjukdom. — Forf. upp- raknar, sS vidt han sjelf kanner, de arter hos hvilka denna forvandling af honorne blifvit observerad. De flesta tillfallen intraffa bland Gallincc, sardeles Fasa- Tier-, mera sallan bland tamhbnsen och Forf. kanner blott ett antecknadt fall hos Pavo, (Pa Zool. Mu- seum i Stockholm finnes ett annat genom uppstopp- ning forvaradt). Vidare hos si. Cacidus, och nagra fall hos Sangfogla7\ Slutligen namnes i forbig^en- de nligra analoga fall hos Mammalier. Det ar mark- 173 vardigl nog att Forf. alldelcs ej tyckes hafva kant att delta ofla inlriiffar bland de vilda gallinye i Nor- den, isynnerhet Tetrao Urogallus, hos hvilken Nils- son, Gloger m. fl. for lang tid sedan beskrifvit del- ta fenomen. (Afhandl. fmnes afven i Fr. n. Not. XX n:o 3 och folj.). Bland markvardigheler i foglars lefnadssatt for- Markv. tjenar isynnerhet anforas hvad Gould berallar om en '*^s^tt.*' liten grupp af Nyhollandska foglar, som G. kallar lusthusfoglar (bower-birds). En af dem, Chlamy- dcra (fun* Colodera) maculata, (slor som en dubbel- trast, graaklig, flackig, med en rosenrod flack i nac- ken) bygger vid parningslidens borjan at sig en lof- sal af gras, stickor o. d. i form af en lang, tackt allee eller g^ng. Den bar 3 fots langd och 8 turns invandig bredd. Omkring den hopsamlas ben, ste- nar, snackskal o. d. i slor mangd sasom sirater. Den- na byggnad uppfores af hannarne i sallskap, for att locka till sig honor som snart infinna sig, hvarefter de dagligen samlas vid delta lusthus och roa sig med att springa derigenom jagande hvarandra, hop- pa och fakta, "liksom barn sluppne ur skolan". Se- dan parningen sketl bygga de det ratla boet och ofvergifva lustgarden. — Ptilonorhynchus holosericeiis bygger ell dylikt, men mindre, knappt fotslangt lust- hus, som den pryder med granna fjadrar, isynnerhet af papegojor, och det ar troligt att afven Sericulus rcgens har ell sadant lefnadssatt. (Zool. Pr, p. 94, samt Goulds Birds of N. H. hvarest bade foglar och lusthus samt bo afbildas). — Hogst markvardig ar denna drift hos hannarne fore fortplanlningstiden. Ifall delta blifvit bekant i forra arhundradet, da man trodde alt menniskan lart allling af djuren, hade man sakert paslall, all vi af dessa nyhollandska fog- lar lart halla brollopp med dans och frogd. 174 En annan, kanske annu besynncrligare fortplant- ningshisloria kommer att omtalas liingre fram vid bcirjan af ordn. Gallinae. Hageriin. En markvardig colonic af Vattenfoglar, "'Hd- ger-dn" i Donau, beskrifves i Isis af Landbkk. — Denna coloni finnes i Ungern, nAgot s. om Pestb, i hogra donau-armen vid Adony, pa on Chapely, vid 47° lat. Den ar den enda betydliga Hagercoloni i trakten, och bebos af en otrolig mangd af Ar~ dea cinerca, egretta och nycticorax, jemle andra fo- gelarter. Ofta ses alia tre Hagerarterna bo i ett. trad 5 cinerea hogst, nyclicorax lagst. Excrementerne falla oafbrutet sasom ett regn, som gor det svart alt' klatlra upp i traden. ^. egrcita ar mest skygg till- folje af dess standiga fdrfoljande for fjadrarnes skull. Fordom skall den ej hafva varit det. Sirax derinvid finnes en coloni af Graculiis carho ("Carbo corm.") *), som afven slagit sig ned i traden. On hade fordom varit bebodd af en ota- lig mangd af Rcikor (Corviis frugilegus), tills dessa, ar 1817, blefvo hardt forfoljde, sa att deras antal betydligen aftog. 1818 kommo 4 par Hdgrar (Ar- dea cinerea) och intogo nagra ofver^ifna Rake-bo, och foljande aret anlande ofver 100 par, hvarefter R^kan blef alldeles uttrangd. 1821 visade sig j4r- dea nycticarax och intog i borjan blolt ofvergifna bo. Sedan blef den dristigare och slogs i flera ar med A. cinerea. Nu ar den talrikast af alia och lefver i fred med sina forra fiender. Ar 1826 in- flyltade A. agretta, som dock ej forokat sig sa myc- ket, emedan den ofia jagas for ryggfjadrarnes skull. Graculiis carbo kom forst 1827 och erofrade nagra, *) Enligt hvad jag namnt forut sid. 148, kommer den forr sa kallade Carbo cormoranus, eller Phalacrocorax carbo, att Slerf^ namnet Graculus carbo (L.) 175 do slorsta traden, fran hvilka den bortdrcf hagrarno. I)e hafva dock snart vant sig vid hvarandra, och lefva nil i god grannsamja, sa att ofta nagra carho- bo finnas "ofverst i qvistarne'' och derunder 10 a 12 liagerbo af de olika arterna "i samma trad". A, cinerea och carho komma dit i Febr. — Mars och flytta i Oct. — Nov.br; sist den sednare, som ej flyttar forr au Donau islagges. Till antalet furhalla sig pa stallel de nannnde foglarne ungefar som: 2000 Ardea nycticorax mot 500 A. cinerea, 100 A. egretta och 200 Graculus carbo. En stor mangd dodas arligen, och talrika roffoglar, som bo i grann- skapet, taga bort af ungarne. Har lemnas bekraflelse pa, att alia dessa fo-Om boen gelarter ratta sig, i anseende till boen, efter om- '^^ ^''^^*' standigheterne; sS att t. ex. bade Ardea cinerea och Graculus carbo val heist bygga i tradens grenar, men Forf. har afven traffat deras bo i 5 — 15 fots huga pilbuskar, eller, af Ardea, t. o. m. i rorbankar (arun- do), pa de stallen i s. 6. Europa hvarest trad ej finnas. Ardea purpurea skall alllid bygga i vide- buskar. Alia dessa arters bo och §0:2: beskrifvas. En 63 ars gammal Gas omtalas i Ann. Nat. Diverse: Hist. VIII, 474 af Landsborough. wTaufe'r. En Korp af 70 ar, skjuten pa en 6 i Malaren 1840, och barande en inuti underkaken fastnaglad kopparplat, markt 1770, omtalades af Ref. vid mo- tet i Kopenhamn 1840 (Forhandl. p. 275). SiEDHOF, om behandlingen af foglar i rum (Stu- Om bur- benvogel), isynnerhet Sylvice och Turdij Isis 1842 ^^^^' p. 342 (ganska lasvardl). Att Kanariefoglar kunnat lara tala (eller yttra Ijud s. liknade menskliga ord), omnamnes i Ann. Nat. Hist. VH, 523. Om Hybrida fasaner, se uli Ann. Nat. Hist. VI Hybiidi- pag. 73. — Skelettet af den fruktsamma hybridite- literatur 176 ten mellan Anser cincrous och cygnoides beskr.s al CHARLF.swoirni i Charlesw. Mag. 1840 p. 91. Div. Prof. A. Wage i Warschau har i tryck utgif- vit ett gammalt, nyligen funnel manuscript p^ Pol- ska, fran 16-de seklet, med titel Myslcstwo Ptasze et cet. (Fogeljagt). Den afhandlar saltet alt fanga och jaga falkar af alia slag. Forf. synes hafva noga kant sitt lands foglar och indelar dem i genera all- deles efler vart nuvarande salt. Markvardigt ar att namnen i allmanhet aro binara, fullkomligt efter Linneiska methoden, ehuru 20() 5r aldre an den. (Rev. Zool. 1842 pag. 317). Manga nya genera framstallas af Strickland i Z. Pr. 1841 p. 27 j med goda definitioner, och ty- per eller flera arler. De aro alia uppiagne i Gray's list. Ed. 2. Temmincks pi. Coloriees n:o 98—102, som ut- gjorde slutet af denna sfora figursamling, finnas re- censerade i Ann. Nat. Hist. IV, 267. Hartlaub lemnar anmarkningar ofver synony- mien till ett stort antal fogelarter i Rev. Zool. 1842 p. 55. Bonapartes Prodr. Syst.s Ornithologici, vid mo- tet i Pisa 1839, fmnes i Isis 1841 p. 598; ulfores med characterer till och med subfamilioL' men utan alt namna genera. Den annu hos manga ornitholo- ger, och sardeles de Engelske, qvarhangande oforma- gan att skiija Coccyges och Macrochires Nzh. m. fl. fran Osciiics, iir har alllfor markbar. Ornithologisk litteralur, efler geografisk ordning. Amerikas Fauna. — Trakten kring S:la Fe de Bogota, ellcr den hogre delcn af Columbien, iir ell 177 ett af de lander som , efter att hafva varit nastan alldeles obekant, under sislforflutne aren oppnat sina skatter for Zoologerne. Utorn en sfor mangd arter (t. ex. af Trochilus), som i det foljande komma att namnas pa sina stallen, och dem som innefattas i D'Orbignys, nti forra arsb. anmalta resa, kunna fol- jande derifran anforas: beskrlfnc af Boissonnkau i H. Z. 1840 p. 2; Ampelis nattereri Fr. Bo- — rufocristata (ar A. rubrocristata D'Orb. voy., ^^*^' enl. R. Z. 1840 p. 37). Uncirostrum 2 sp. (se Diglossa). Tanagra 3 sp. (v. suo loco). Af dens, beskr.s ibd. p. 66 och 227 Tanagra 4 sp. och Arremon 8 sp. (se langre fram). Pteroglossus albivitta (subg. Aulacorbynchus). Quiscalus subalaris, Setophaga ornata, Tyrannula fumigata. Af Lafresnayf: ibd. p. 101 Uncirostrum, Conirostrum, (se Diglossa sid. 203). Merulaxis 4 sp. Anm. att de ej aro generice skilda fran Scytalopus. Anabates "Boissonneautii", Limnornis 2 sp. Af pRAsiiR, Z. Pr. 1840, 59 Turdus gigas, 14 tum lang. Psittacus chalcopterus, nara purpureas Gm. Picus eiegans, nara campestris. Fran Chili uppraknas 20 arter i Z. Vv. 1841 p. Vestra 93^ fangade i Anderne vid 34 — 35*^ s. lat. Derafar chiu— blott en ny (se Anas). Mexiko. Foljande arter frSn Amerikas vestra kust, fran Chili till Mexiko, anforas af Ad. Lesson i Rev. Zool. 1842 pag. 135. De nya bcskrifvas. Prof. Sundevalls Avsb. j84o — 784^' ^'^ 178 Pteroplochus mec^apotliiis Killl. Valparaiso. Megalonyx riilogulaiis D'Orb. Cliiloe. — nanus n. sp. Cliiloe (o^ $ beskr.s). Parra cordifcra n. sp. Acapulco. "Oxiiinis palagonicus" (Sylvia spinic. Llh), Cliiloe. "Arara cryihrofrons'' (!) Less. n. sp. — Psittacus (Amaz.) auropalliatus n. sp. — — aurilVons Less. Cent., Callao. — ("Caica") chrysopogon n. sp. Central-Amerika. — ("aratinga") eburnirostruni n. sp. Acapulco Trogon mexicanus Swains, d^ ? beskr.s. — capistratuni n. sp. Central-Amerika. Garrula gubernatrix Tem. San Carlos (Centr.-Am.). Phytotonia Bloxamii .lard, beskrifves. Fringilla matutina Licht. Valparaiso. Icterus diadematus Tem. Acapulco. — mentalis Less. Cent. var. Centr.-Amer. Crotophaga sulcirostris Svv. dito. Samt vidare, ibd. p. 209, utom flera som blott namnas, foljande nya: Megalonyx ruficapillus Less. Chiloe. CoUorhynchuSy nov. gen., "nara Pyrrhula"; tyckes isynnerhet utmarka sig genoni en fara pa nab- bets sidor (?)j remiges 1 — 4 aequales. — C. pe- ruvianas n. sp. rufescens, ventre albido, alis cau- daq. fuscioribusj 110 millim. Callao. Podiceps antarcticus, Valparaiso. Parra cordifera Less. jun. Patria.^ Tinamus (Nothura) cinnamomeaj Centr.-Amer. Cardinalis carneus ("Coccolhr"), Acapulco. Psaris tityroides, Central-Amerika. Coccyzus erythropyga, dito. R. P. Li:ssoN beskrifver foljande arter, som alia aro fran Central- Ameriha, uli Revue Zool. 1842 p. 174. 179 "Cryplicus apiaster". Pilylus lazulus. Momotus Lesson i. Tanagra diaconus. i*enelope albivenler. — (Euphonia) afliriis. Pipra fastuosa. Ornismyia cinnamomea. Picolaptes capislrala. Ortyx leucopogon. Ch. Luc. Bonaparte lemnar en catalog pa en samling foglar "fran Mexico och Peru", som skall innehalla 22 nya arter; uli Nuovi Annali di Sc. Nat. de Florentz (enl. H. Z. 1840, p. 19). Deruti an- fores genus Scolopacinus (jfr. langre fram under Osc. brevipennes, sid. 202.). I ZooL Proc. 1840 p. 153 omtalar Gh. Clahke en liten fogel, som pa Cuba kallas Musicien, efterLe Musi- dess sang, hvilken bestar i nagra rena flojt-toner. *^Cu'b;f! Den haller sig i de hogre bergstrakterne och anses ulvisa de stallen hvarest Caffe kan med fordel plan- teras. Pa Cuba blir nemligen Caffet bast pa de hogst belagna stallen der det kan vaxa. Fogein be- skrifves ej. Jemf. forut sid. 39 for Sydamerikas, sid. 41 for Nordamerikas fauna. Audubon, the Birds of America, vol. 2, New-Noidame- York 1842, innefattar 70 plancher som forestalla likatropiken. manga arter, nemligen Sylvite, Pari, Turdi. Den ar mig endast bekant af en anmalan i Sillim. Journ. vol. 42 p. 130, hvarest anforas en mangd rattelser i synonymien intagne i Vol. 2. [Alia dessa rattelser aro redan iakttagne uli Audubons, i forra arsb. pag. 139 omtalade Synopsis]. Utforandet af figurerne skall vara masterligt. Priset ar 14 dollars. Aud. skall hafva circa 1000 subscribenler pa arbetet, som synes komma att utgciras af 7 volumncr. Den forsta ut- kom ar 1841. Audubons Ornith. Biography ar mig afven blott bekant af anmalanden. Det tyckes utgora en slai^s vidlyftig och ulforlig text, staende i samband med 18f> foregaende planchverk. Vol. IV utkom i Edlnburg 1838, 618 sid. stor 8:vo (8 thl.). Forteckning fm- nes i Isis 1842 p. 158. Lafresnave om de fogelarter som erhollos pS exp. kring jorden med La Venusy af lakaren M:r Le-Clanchfr, R. Z. 1840 p. 259. Blott 2 nya arter: Turdus rufopalliatus, Californien. Passerina Lcclancheri (subg. Spifza, Bonap.) LiCHTENSTEiN Bcytrag zur Ornith. Fauna von Ca- Jifornien, Berl. Abh. 1838 p. 417; (nagra fa arter som upptagas pa sina stallen langre fram). Gamla Californien ar ett ode land, vulkaniskt, bergigt, med ytterst fattig natur. Nya Calif, ar deremot ett rikt land, der tropiska och polara former pa ett mark- vardigt satt sammantraffa. TowNSEND, lista pci foglarne pa Rocky moun- tains^ i Journ. Acad, of Philadelphia, VIII n:o 1 (1839). Dessutom flera nya arter af Nordamerikan- ska foglar. Prof. KiRTLAND i Cincinnati, om atskilliga sall- syntare Nordamerik. foglar; i Sillim. Journ. 40 p. 19. - — Deribland ar isynnerhet att marka var vanliga Bomby cilia garrula. En flock af v. p., 60 stycken, uppeholl sig i Mars mSnad i norra delen af Ohio, vid Cleveland (strax s. om sjon Erie). Den har knappt forr blifvit sedd inom forenta staternes omrade. Peabody uppraknar foglarne i Massachusets i Boston Journal III p. 65—266, (1840). Cand. J. Reinhardt (jun.r) om nya fogelarter Gronland.funne i GroJilandj Kroyers Tidskr. 4, 1. Alia aro tillfalligt forekommande och Amerikanska arter, neml.: Muscicapa villica Licht. n. sp. Sylvicola coronata Lath. Icterus frenatus? Licht. lemnas obeslamd. Flera exemplar hafva erhallits af Fringilla leucophrys, Scolopax gallinago och Tringa schinzii, hvilka Ibl allfsa (yckas tillhora landet. En Sylvia, som be- skrifves uti det i lorra arsb. sid. 20 rcfererade arbetet af Reinhardt sen.r, anses nu vara S* me- xicana Licht. Ett nytt exemplar har erhallits. Eurojyas foglarj — jcmfor forut sid. 41. Till SuSEMiHLS, i forra arsb. pag. 141 annjalta plancher ofver Europas foglar, skrifver Schi-egkl i Leyden text sedan 1840. Den innefattar ofvcrsigter afven af utiandska arterne, af de slagten som al'hand- las. Se ytterligare derom i Isis 1840 p. 296. Till Temmincks manuel utgifvas plancher under namn af: Les Oiseaux d'Europe decrits par Temm. et dessines par J. C. Werner, Paris, Cousin. Hvarje livraison, a 10 pi. koslar 4 fr. med col. eller 2 fr. med svarta, och \\ sv, utan text. Arbetet skall bli 52 livr. (Rev. Zool. 1841, 229). A. Andree lemnar en ofversigt af Gottlands Skandi- foglar i Vet. Ac. HandL 1841 sid. 207. Den upp- "''''°* lager 151 arter som sakert blifvit funne p§ on, samt 12 som Forf. ej sjelf funnit, men som blifvit af an- dra uppgifne Scisom derstades erhallne. Bland detta sednare antal ar Corviis corone vid hvilken likval genom tryckfel rakat bli insatt ett "dito" som tyc- kes utmarka att arten ar allman pa Gottland, hvil- ket ej ar meningen. Tvartom visar namnels staende inom parenthes och bristen pa narmare bestamning af tiden, att forf. ej sjelf sett denna fogel pA on. Vidare hafva Grus, Ciconia och Ardea rcikat kom- ma i oratt column, de forekomma nemligen dersta- des blotl i flyltningstiderne. Det vore onskviirdt att aga dylika forteckningar ofver flera eller alia svenska provinser, eller annu inskranktare omraden, t. ex. socknar eller harader. Dessa skulle da ej blott visa oss arternas nuvarande fordelning inom landet, utan afven, inom 1 a 2 artionden, lemnar goda upplysnin- gar ofver faunans foranderlisjhet. Andres afhandling 182 iir, i^enom den rediga, lalt ofversedda uppstallningen, atl ined obetydlig iindring tat'a till monster for dy- lika uppsatser. Cnii. Paulskn Veiledning etc. cm foglarne i Danmark med Slesvig och Holstein. Forsta haftet, 56 sidor 8:vo, Kopenh. 1842 (28 sk. b:co); innefat- tar namnforteckningen pa alia der funna arler, en- ligt det brukliga saltet, med inbegrepp af de acci- dentella, sa att listan borjar med Fultus cinereus, Derefler borjar en utforligare, tillracklig, men ej vid- lyflig beskrifning, hvaraf liar allenast Roffoglarne med- hinnas. Alt domma efter det hitlills lemnade torde liela arbetel bli fardigt i 5 haften. Det forsta ar re- dan en liten ganska valkommen ornithologi for den- na del af Europa, genom den lemnade namnlistan, som npptager 247 arter. Uti den utforligare be- skrifvande delen vantar man sig isynnerhet nagon bestamdare uppgift pa de stallen eller den trakt livarje art bebor, och nSgon underrattelse cm tiden da de forekomma eller flylta, samt huruvida de re- guliert finnas eller blott nagongang aro sedda; och man torde fa hoppas att i det fiiljande se dessa fra- gor med fa ord besvarade. Det ar sa mycket vig- tigare, som Danmark i det har tagna omfanget lyd- ligen innefattar mera an ett nalurligt geografiskt om- rade, och de namnde uppgifterne ej behofva med 5 sidor foroka bokens volume. Stf.enstrup omtalar Podiccps corniitus och Anas fuligula, sasom klackande i Danmark j Merops Api- aster sasom en gang sedd der. (Kroyers Tidskr. 3). De tva sednare, men ej den forstnamda, aro upptag- ne i Paulsens forteckning. Uti Isis 1842 p. 617 erhalla vi underraltelser af en Hr Schrader, gjorde i Enare Lappmark 1841 — 2. Der uppraknas 101 fogelarler som uppgifvas vara samlade mellan 68 och 70° lat. och bland dessa 183 uppforcs Parns major, Anscr cinereus, (som viil f yo- kes vara felskrifning) ocli en ny art ^'^ntlius mon- tanus Koch?" som ej beskrifves; Larus cbiuncus an- fores afven. Alauda alpesiiis aiifores af Hcf. sasom kliic- kande i oslra Finmarken, i Vet. Ac. H. 1840, hvar- est lemnas ofversigter af nagra flera svenska I'ogel- arter, och dessulom anforas, sasom accidenlellt fiinrie i Sverige: Tiirdiis varius, Fringilla erylhrina, Colum- ba Tiirtur och Otis tetrax. Kd«Nt:a, Skandin. foglar hft. 8, 1842. J. Mac Gillivray lemnar (i Jamesons Journ. vol. 32 p. 47) en underhallande beskrifning om de i vattenfoglarnes historia ofta omtalade S:t RiUa-s.t Kiida- oarne, som aro 3 sma, hoga och branta berg, be- ""'"*• lagne ute i oppna oceanen, 50 mil vester fran norra Uist af Hebriderne (v. p. 571" lat). De bebos af om- kring 120 personer, som tala en nagot egen dialekt af gieliska spraket och skola finna sig ganska lyck- liga i sin lilia verld. Det fortjenar anmarkas att dessa hafsinvanare ej kimna simma (I. c. p. 63). Detsamma galler om invanarne vid en stor del af Sveriges och Norriges kuster. Hafvet ar under storre delen af aret alltfor kallt, for att vara inbjudande till bad. Hvad S:t Kilda-6'drne betraft'ar, sA upply- ses har, i ett tillagg af Jami:son (p. 178), att enligt observationer ^r 1840, hade Thermometern i Januari och Febriiari varierat mellan 34 och 50^ Fahr (+ 1 a 10" C), och den hogsta sommarvarman, som in- traffat ett par ganger i Maj och Jnni var 59" F (+ 15" C). Detta ulvisar den markvardiga enformighe- ten i temperatur pa ocean, som maste tagas i be- traklande vid bedomandet af kustclimaterne. Af Daggdjur finnas endast husdjuren: Hast, Oxe, Far, Get, Hund, Katt. — Fogclarternas antal ar ej siorre an alt de kunna har uppraknas, nemligen: 184 "Linota nionliiim" (Fr. flaviroslris) Embeiiza milliaria. Alauda arvensis. Anlhus aquaticus. — pratensis. Saxicola oenanthe. Turdus musicus. Sturnus vulgaris. Corvus corax — comix Falco peregrinus — tinnunculus (' — islandicus?). Haematopus ostralegus. Tringa variabilis. Gallinula crex Charadrius apricarius r. Scolop. gallinago. Vinlern. — rustic, bloft vintern. r. Ingen Anas omtalasj stranden ar der for hog och brant. Af beskrifningen synes, att dessa oar arc verklige "fogelberg", sadane som finnas bar och der Ilings norrska kusten. De aro de enda stallen hvar- est de sociala vattenfoglarne (Procellariae, Pygopo- des) klacka. Foljande 4 torde kunna anses for de markligaste: Proc, glacialis klacker i stor mangd pli on och ut- gor en ganska belydlig del af inv.s foda. Puffinus anglorum sages blott vara "not uncommon"^ bar ett aggj ar nattdjiir. Mormon arcticus, talrikast af alia foglar pa on, och utgor invanarnes hufvudsakliga foda om sommarn. Dysporus ("Sula alba") bygger endast hiir i hela Hebridiska Skargarden, rnen ses dock dagligen bland Hebriderne, 90 sjoinil och mera fran S:t Larus marinus — fuscus — - argenfatus — can us — 3dact. senior. Procell. glacialis Thalassidr. (bygger der). (— bullocki?) Puffinus anglorum. Graculus carbo ("Phala- crocorax") — cristatus. Dysporus albus Mormon arcticus. Uria troile — grylle (sages vara "solitary"). AIca Torda ( — impennis?). S:a 33, hogst 36. 185 Kilda, sysselsatt med alt fiska, eller alt hcmta sjotang o. d. fcir hoen, ty pa S:t Kilda, som om- gil'ves af bianfa klippstriinder finnes intet sadant. Fiskarne omtalas i korlhet. Af Insekter namnas nagraj mest Carabici. Irlands foglar uppriiknas af Thompson i Ann. storbri- Nat. Hist, i manga repriser: Vol. 1,195; VIII ,273 ; *'""'^°- 353 (Fringilla); 4n6; 486 (Corvus, Pica, Certhia); IX, 141; 221 (Cuculus, Alcedo et cet.); 373; X,50 (Hirundo); 171 (Cyps. Caprim.). Jemf. forut sid. 42. Ett exemplar af Motacilla alba (den vanliga formen) fran England, uppvisades af Yarrell sasom nagonting siillsynt i Zool. Society (Proc. 1841 p. 46). — Emberiza nivalis i full sommardragt omta- las sasom skjuten i Hartfordschire d. 22 Maj 1840. — Om rara foglar i Britannien finnas uppgifter i nastan hvarje nummer af Ann. Nat. Hist. Tableau methodique des oiseaux . . . dans le dep.t FrankrU de la Vienne par M. Mauduyt, Conserv. du Musee, ^* Poitiers 1840, 104 sid. 8:vo. Innehaller lefnadssatt, flyttningstider m. m. Se R. Z. 1840 p. 307. 2:ne exemplar af Anas glacialis, tagne vid Mont- Sodra pellier d. 4 Jan. 1840, omtalas af Joly sasom en ^^"''^P^* markvardighet i R. Z. 1840 p. 57, och Institut 1840 p. 57. Den traffas vanligon ej i Medelliafvel. KiisTER om Sardiniens ornithologi, Isis 1841 p. 732, (forts, fran Isis 1835 p. 231); innefattar Gral- Ise och Anseres, hvaraf troligen de fiesta der be- fmtliga arlerna uppraknas. Korta anm.gr ofver de- j ras lefnadssatt och isynnerhet deras allmanhet, gif- '"'*'* vas. En tvifvelaktig Numenius beskrifves. Calidris arenaria hcirer till de allmannaste sma, vadarne; Gra- culus carbo ("C. cormoranus") ar allman; C. Des- marcsli. Lams argentatus, som ar den storste af der lefvande Lari, forekommcr allmant. Cyg/ius musicus 186 och Anscr cinereus bloll om vinlern. Alia vara liafs- ander naninas ej. Malhi:rbe faune Ornifhol. de la Sicile (242 sid. 8:vo Metz 1843, ulan pi.) tyckes iiga en utmarkt grad af fullstandighet. Den uppraknar 132 Oscines (hvaiaf 27 Passeres), 21 Coccyges (hvaraf 4 Colum- bae), 34 Accipitres, 16 Gallinae, 66 Grallae och 55 Natatores L. ; summa 318 fogelarter eller ungefar \\ mot hela Skandinavien, och betydligt ofver dubbelt mot Gollland, som dock blott ager | af Siciliens vldd. Arlerne beskrifvas ej, men upplysningar lem- nas om hvarje arts forekommande. Detta arbete ar af inleresse da vi aga sa fa fullstiindiga uppgifter ofver arterne i sodra Europa. Bland betydliga olik- heter med norden ar, att de sma Vadarne och An- derne aro der talrikast om vintern, och tyckas blott till obetydligt antal qvarstadna om sommarn; de sto- ra vadarne (Ciconia, Grus) finnas deremot blott un- der ofverflyttningen. En lista pa 241 arter foglar vld Trieste finnes i Isis 1842 p. 296. Fulica carunciilata, som fcirut ar kand fran Afri- ka, finnes afven i Spanien enligt uppgift af Barthk- LEMY i R. Z. 1841, p. 307. Ett individ har blifvit funnet nara Marseille. — Bonaparte omtalade denna samt en ny Podiceps fran I tali en och ''Qverquedida angustirostris" vid motet i Florentz, enl. Isis 1842 p. 266. ostra Foglarne i Sicbcnb'urgen uppraknas af LaNdbek ^"'^P'- i Isis 1842 p. 178 (261 arter). Fran Gallizien lemnar Siemuszova Pictruski en forteckning pa 196 arter, i Wiegm. Archiv 1840 p. 309. Nagra fa anm.gr om arterne aro bifogade. Tillagg af n. arter finnes ibd. 1841 p. 335 (Otis te- trax, Larus fuscus, Gracula rosea, Merops Apiaster). 187 Den vilda Columha riscma, formodligen fian sydoslra Europa, linnes afbildad i Ungerska Vet. Soc.s Handlingar (A Magyar Tudos etc.) Kotet 3. Den tyckes alldeles likna den fran Nubien. Asien, — Vigni^ lemnar en forteckning pa fo- Thibet, gelarter samlade i Thibet och Cashmir j Zool. Proc. 1841 p. 6. — 50 arter af alia ordines; mest europei- ska och vanl. indiska,- ingen ny. T. C. Ji:rdon, catalog ofver foglarne pa Indiska ladien. halfon, i Madras Journal Juli— Sept. 1839 (enl. Ja- mesons Joiirn. 29 p. 425). Den skall innelialla nam- nen med div. anm.gr om lefnadssatl och utbredning, samt beskrifning af nya eller mindre kanda arler. En namnlista pa 113 arler fran norra Indiens slattland (2%'' n. laf.j 77— 8Cf o. om Greenw.), af EvvKR, finnes i Z. Pr. 1842 p. 92. Nagra fa af des- sa arter aro dock fran Himalaya. Hela samlingen visar en marklig olikhet med Calcutta-traktens fo- gelfauna, och innehaller ej sa manga europeiska arter som denna. Pa anf. st. (Z. Pr. 1842) p. 93 lemnar Blyth en forteckning pa 70 fogelarter, som aro gemensam- me for Europa och Indien. 61 arter namnas, och dessutom finnas der alia de Europeiske Ardece som ej uppraknas. Afganistan och Himalayabergen arc inberaknade. Corvus Pica L. finnes i Afganistan men ej i Indien; Fringilla montana \ Himalaya; Aquila chrysactos i berglanderne o. s. v. — Hodg- son sager sig kanna 850 fogelarter fran Nepal (Ann. Nat. Hist. X, 77). En forteckning pa v. p. 70 arter fran China China, (ej syst. ordnade) finnes i Zool. Proc. 1842 p. 166. Deribland forekomma Ceryle varia Strickl. (n. sp. lik Ale. rudis L. men med runda svarta flackar pa halsen och mera hvitt ofvan pa kroppen); — Acri- dothercs scriceus Gm. , skild fr. A. dauuricus Pall. 188 Hiir ma niimnas foljande arier som jag tillfolje af beskrifningarnes beskaffenhet ej vet hvarthan de bora foras: Muscicapa variegata Delesseut, Guer. Mag. 1840 pi. 19 (R. Z. 1840 p. 101,) fr. Boolan (synes mig vara en Malurus eller Drymoica: Cauda gradata , pedib. longis, alls breviss. rostro compresso. [Hr D. maste hafva besynnerliga begrepp om iMuscicapa], Borneo. Anais clcmencice Lesson R. Z. 1840, 210 fran Bor- neo. Sages komma nara Ocypterus, men: remi- ges 4 et 5 aequales, 1 — 3 nSgot kortare. Goulds Australien. — Jemf. forut sid. 46. Gould gjorde, ^^^^' sasom i forra arsb. sid. 150 namnes, ar 1838, en resa till Uhmaroa, hiifvudsakligen for att undersoka detta lands foglar. Han var borta i 2 ar, under- sokte van Diemens land, oarne deromkring, Sydaii- stralien vid Adelaide och Murrayfloderne, samt lan- det omkring och langt innanfor Sidney. En Hr Gil- bert reste at vestra och norra delarne af landet. (Se Fr. n. Not. XVni n:o 12). Ofantliga samlingar hem- fordes, men elt bevis pa att annu mycket nytt ater- star der, ar att foga mindre nytt ficks fran den aldst coloniserade, ostra sidan af Continenten, an fran nagon af de ofrige. Fran den norra kusten ar ganska foga kandt ehuru denna, sasom belagen inom tropikerne, utan tvifvel ar den rikaste. Emellertid aro redan flera fogelarter kanda fran Ulimaroa an fran Eluropa, eller betydligt ofver 500. och nya Efter sin hemkomst upphorde Gould med ut- gifvandet af den pabegynta, i forra arsb. p. 149 om- talade Synopsis, och borjade utgifva ett stort och praktfidlt verk med colorerade figurer, under titel: the Birds of Australia by John Gould, stor folio, i haften af 17 pi., a 3 guineer (v. p. 40 R:dr b:co). Hvarje planche ar utmarkt val arbetad och forestal- ler utsigter af landet, med der inhemske vexter i 189 nat. storlck ellcr trogen afblldning jemte fogeln, och oftast nagot drag af dennas Naturalhisloria , ss. fuda cller ag^ och bo, o. s. v. Texten iitgores af ut- niarkt goda underrattelser om arternes lefnadssatt m. m., mcd beskrifningar, hvilka dock ufgora den sva- gare sidan af arbeteL Forsta baftet (Part. 1) utkom 1841, och pi. n:o 100 i Juni !842. G. vill forlsalta dermed lill dess alia kiinda arler aro utgifne, hvar- till fordras minst 30 haften; men det ar att formo- da, att delta verkligen kommer alt ske, dS G. larer hafva en ganska betydlig inkomsi af sitt arbete, hvilket kan slutas af del hoga priset och det stora antalet subscribenter. Dessa sednare voro nemligen 219, enligt prospectus, utgifven d. 1 Jan. 1842, nem- ligeu 111 i Britannien, 87 i Australien och 21 i hela den ofriga verlden. Det kan ej vara ntan in- teresse att kiinna, att 87 personer finnas uti coloni- erne i Australien, hvilka kunna och vilja kopa ett arbete, som dock slutligen kommer att uppga till 1200 R:dr b:co. Omkring 70 nya fogelarter som blifvit kandcNya artcr. under de namnde resorne och efter denna tid be- skrifvas af Gould utan ordning i Zool. Proc. 1840 p. 159 (17 sp.)5 p. 169—178 (24 sp.)^ samt 1842 p. 131 (30 arler). "' Strigiceps leucopogon" "n. g. et sp." Lesson, R. Z. 1840 p. 266; fr. n. Holl., troligen af Phile- doneae. Af HoMBHON och Jacquinot beskrifves, sasom or- Poiyne- nilhologiska frukten af Astrolabes och ZELeES exp. kring jorden, uti N. Ann, des Sc. Nat., XVI p. 312, 20 fogelarter fran Soderhafsoarne, (blott en fr. n. Holl.) af hvilka fiiljande framslallas sasom nya; men af de gifna beskrifningarne ar ej mojligt att bedom- ma dem. Faico australis (storlek? subgenus?); n. Zeeland. t.QO Muscicapa rugensis cf^$, 13 contim.j Roug- eller Ho- goleuoarne. Criniger alTinis ?, 13 cent.; Ceram. Merops subcorniculatus, 36 cent.; Ceram; troligen nara Pliiledon cornicul. — samoensis cT^, 33 cent.; Samoa-archip. Alcedo "diopthalmo-rufo-venlro" (!) o^; 14 cent. Archi- pel Tonga. Fringilla phaeton c^, 11 cent. n. Ulimaroa. "Tatare fuscus" fr. Tai'ti beskr.s af A. Lessor) i R. Z. 1842 p. 209. Owen beskr. ben af en stor stnitsartad fogel fran nya Zeeland, i Ann. Nat. Hist. V, 166. Africa; — jemf. forut sid. 46. Mrtda- Om Madagashars foglar erhalles nagon under- gaskar. j-jjitelse \ Mem. de Strasb. 3, 1 (Al'handl. 5), af en Hr Sganzin; men d^ namnen ej aro systemaliska blir man ofta oviss om hvad som menas (se Isis 1841 p. 820). Sydafrika. Uti en salucatalog, dat. Berlin d. 14 Mars 1842, (ifver samlingar fran Cafferlandet, hemforde af Hr KuEUS, uppraknar Lichti:nstp:in 146 arter foglar der- ifran, af hvilka 20 beskrifvas sasom nya, nemligen: Faico (Nisus) carbonarius, Fringilla uropygialis. Strix (brachyot.) helvola, — (Estr.) fuliginosa. — licua (aff. passerinae). — (pyo-) cinnamomea. Lanius melanurusSm. (an- Emberiza capistrata ses for nytt gen.: Ba- Coracias natalensis sanistes). Buceros leucomelas Anthus chloris Epiinachus unicolor. Malurus tinniens Picas guttatiis (aff. nubico). Turdus crassirostris Hirundo rufifrons Fringilla (pyrg.:)spadicea. — fuligula. — (Estrilda)Iepidoptera Anas pileata. Guinea. Femamlo Po i Guineabngten har under nagra ar lemnat en ganska belydlig mangd nya naturalier. 191 Foljande foglar derifran hoskrifvas sasom nya, af Fha- SKH i Zool. Pr. 1842, p. 141 ocli folj. Ploceus collaris p. 142. Plalysleira caslan. p. 141. Euplectes rufovelatus. — leucopygialis (aff. Coccotlir. olivaceus. Muscicapue). Nigrila fusconotus (gen. Sylvia badiceps, p. 144. = Aethiops Strickl. hv. Slrix poensis p. 189 fr. namii ar forr anvandt). Fern. Po. Amadina poensis Pitta pulich., ibd. fran — bicolor. Sierra Leona. Ornilhologien af Riipi'LXLS neue Wirbelthiere Niilan- (Frankf. 1835 — 1840, jfr. forut sid. 47), innehaller *^^'*"** det vigtigaste bldrag som annii utkommit till kanne- dom om Nil-landernes och sardeles Abyssiniens fog- lar. Sjelfva detta arbete innehaller blott 42 plancher med nya arter af Roffoglar, Sangfoglar, Scansores etc., Hons och "Cursores", men inga egentl. Va- dare och Vattenfoglar. Texten innefattar dessutom liksom vid mammalia ofversigter af alia de arter R. sett derifran, och en recapitulation finnes pS sista sidan, enligt hvilken R. kant 52 Roffoglar, 249 "A m- bulatores", 27 Scansores, 13 Coliimbae, 15 Gallinae, 9 Cursores, samt tillhopa 116 Oral Ice och Anseres; summa 481, eller ungefar sa m^nga som i hela Eu- ropa. Jag hoppas snart aterkomma till RiiPPFXLS arbeten. Vidare har R. i Mus. Senkenb. Ill hft 2, p. 119 tillagl foljande nya arter: Psittacus(Pionus) 2; Schizorhis Wagl. 2j Picas 2: Jynx aequatorialis; Cuculns 2, forr kande i s. afr.j Pogonias laevir. Lth. Dertill ar fogad en ny upprakning af Av. Scansores (Coccyges m.) som innefattar 38 arter, hvaraf 11 Cnciili. Fran Airier uppraknas 53 arter i Z. Pr. 1840 Norm Al'rika. p. 134. Ingen deraf ar ny och storsta mangden aro oar lie. \9t af europciska former. 27 Landlfoglar, 25 Gallinoe, GrallcX och Natalores. Canari- Canurishe barnes foglar afliarullas iitforligt i Hist. Nat. des lies Canaries (jfr forut sid. 62), i lift. 63, som utkom 1842, af Moquin Tandon i for- ening rned bada utgifvarnc. Arterne aro 64 landt- foglar och 44 vadare och vattenfoglar, af europeisk (knappt nordafrikansk) character, eller rattare euro- peiska arter med blott nagra fa undantag. Endast 3 nya: Fringilla Teydea, Fr. tintillon och Columba laurivora. Puffinus columbinus (= P. anjinho Hey- neken) och n. flera arter utredas val. Fringilla ca- naria beskrifves noga. Den ar i vilda lillstandet all- tid gronaktig och ofvanpa flackig^ den hvitgula va- rieteten ar alstrad i fangna tillslandet. Den ar skild fran Yv. butyracea, som dock ej omtalas. Afbildade aro de 3 nya, vilda Canarifogeln och PufTinus co- lumb umDinus. Strodd ornithologisk litieratur efter systematisk ordning. (Jfr forra arsb. p. 153). AVES CANORiE. — Om dessa foglars systema- tiserande i allmanhet ar taladt forut pa flera stallen. Passeres. Dc egentllga Passeres (Fringilla, Loxia och Em- beriza L.) indelas af Ref. efter nabbet, uti dem som hafva belt, och dem som hafva vid spetsen inskuret nabb. Denna olikhet utvisar nemligen en betydlig olikhet i lefnadssattet, emedan de helnabbade ute- slutande lefva af fro, och de ofrige till en betydlig del fortara insekter. Se Forhandl. vid motet i Stock- holm 1842 sid. 691. Om GrS- De sydeuropeiska varieteterne af Fring. dome- spar ren. ^^.^^ omtalas af Landbrk i Isis 1842 p. 90. Den italienska varieteten (Fr. cisalpina Tern.) finnes lika all man 193 nllman, som den vanliga noidh'f^a, i Unter-Engad- din (n. 6. delen af Graiibiindten vid Tyrolska gian- sen), som ligger norr om Alperne och har ett gan- ska kallt klimat. Den kliicker der sedan l^ngliga lider, och tyckes hafva kommit dit fran Italien ge- nom Mainlhal , den lagsta uti denna del af Alperne (5810 fot). Langre mot norr, utmed Inn, blir den ganska sallsynt och forsvinner caktadt det blidare cll- malet. L. anser ingen verklig artskillnad finnas mel- lan Fr. cisalpine, domestica, hispaniolensis och ar- cuata (fr^n cap), hvilka alia blott skiija sig genom fargen hos de utbildade hannarne. Han omtalar for- ofrigt alia dessa varieteters geogr. utbredning. — I aniedning af denna afhandling meddelar Brehm I. c. p. 884 en uppsatts ofver alia de subspecies han ur- skiljt af Fr. domestica, hvilka aro 7 fran Tyskland och 5 ullandske, hvaribland finnas de 3 nyssnamnde. Ploceus melanosis Lafresn. Guer. Mag. 1839, Nva arter pi. 7. Senegal,- nara Loxia hordeacea L. ■ — PI.'*''tei]. ° isabellinus Lesson R. Z. 1840, 226. Sierra Leona. — PI. castaneofuscus, id. ibd. p. 98 j Afr. occ. — Tis- serin de gallopagos, Neboux ibd. p. 290 (ar trol. en Geospitza Gould j enl. Lafr. ibd. p. 323). Amadina pectoralis Gould, Z. Pr. 1840, 127^ n. V. Auslralicn. Po'cphila n. g. nara Amadina (roslro basi tu- mido) typ. A. acuticauda Gould j — P. personata n. sp. Nordaustralien Z. Pr. 1842 p. 18. Emhlcnia n. g. fringillaceum, roslro elongato, rem. l:a spuria, cauda a^qvali elcet. ; — E. picta n. sp. Nordaustralien. Gould Z. Pr. 1842 p. 17. Callorhynchus n. g. aff. Pyrrhulaj; se under Amerikas foglar p. 178. Coccolhraustes speculigerus och Emberiza briui- nicepSy fran mell. i\sien. Brandt Bull, de Pelersb. Prof. Sundevalls Jrsb. 7840—7842. *3 194 1841 (IX) p. 12. — Densamma som Loxia mhicilla Guld., Coccothr. caucasicus Pall. Zoogr. (men ej C. canadensis Briss. som iir = enucleator); ar en verk- lig Cory thus. Ibd. p 287. — Der anfores afven alt Loxia Icucoptcra ar ganska sallsynt i Ryssland. Coccothr. fortirostris Lafresnaye R. Z. 1840, 2285 fr^n norrra Indien. Pyrrh. griseiventris id. ibd. J841, 241. Pair.? — P. erythrocephala Vig. $, Himalaya 5 Lair. ibd. 1840, 129. Fringilla spodiogenys Bonaparte R. Z. 1841, 146 fr. Barbariet 5 nara Fr. coelebs (genis cinereis, dorso viresc). Spitza Leclancheri Lafresnaye Guer. Mag. 1840 pi. 22 (et R. Z. 1840) fr. Mexico 5 nara ciris. De 5 kanda hithorande arterna uppraknas. Fringilla hudsonia L. S. N. X, Gm. med sy- non. och en varietet fr. Mexico 3 Lichtenstein Berl. Abh. 1838. Pitylus ardesiacus, Lesson R. Z. 1840, 226 fr. Brasilien. — "Phsenisoma" olivacea id. ibd. 98. Emberiza luctuosa Eyd. et Gerv. = Fring. ery- throrhyncha Lesson; enl. R. Z. 1840, 98. Monogr. of Emberiza milllaria , med 8 tyska subspecies; af Brehm i Isis 1841 p. 54. Den upp- hojes till ett eget genus ("Milliaria") tillfolje af den egna fargen och egenheterna i nabbets och isynner- het gomknolens form. — En dylik monografi af Emb. citrincUa, med afven 8 subspecies lemnar Br. i Isis 1842 p. 754. En varietet af Emberiza cilrinella fr. Finmar- ken se Vet. Ac. Handl. J840 p. 56. — Der beskrif- vas ock 2:ne i Sverige vanliga varieteter af />. linaria. BoissoNEAU anser Lessons Enibejmagra ej vara skild fran Gnomon Vicill., och tillagger 5 nya ar- ter fr. Bogota i Columbien; dock under det allmiinna 195 namnet Tanagra, i \\. Z. J84() p. 66. YtterligarcTanagrac. beskr.s af Lafhksnayk 3 arler ibd. p. 227, och 2:nc arter fran Bolivia R. Z. 1842 p. 335. Tillhopa 10 nya arter. Den aldst bekanta A. silens (eller tor- quatus Vicill) tyckes bora hanforas till Passeres helire an till Tanagrae. Af de egentlige Tanagrcfe hafva afven manga tillkommit, sardeles fran trakten af Bogota, neml. T. eximiaj — tseniata, och — labradoroides, Bois- SONEAU, Rev. Z. 1840 p. 66. T. constantii ibd. p. 3. — T. vassorii id. ibd., sannt Guer. Mag. 1841 pi. 23. — T. riefferii ibd. (ar Ampelis viridis D'Orb. enl. R. Z. 1840 p. 37). Nemosia vertical is Lafresnaye R. Z. 1840, 227. Tachyphonus victorini id. ibd. 1842, 336. Pyi'anga bivittata id. ibd. p. 70. Stephatiophorus, no v. gen. Strickland Z. Pr. 1841 p. 27; typ. Tan. diadema Tern. pi. Col.; Pyrr- hula coerulea Vieill. Rhamphoceliis affinis (ruber pallio atro) fr. Mexi- co, beskriiVes af Lesson R. Z. 1840 p. 1 ; samt ater, jemte upprakning och synonymi af de 9 kanda ar- terna af slagtet p. 133. Tanagra iridina, HiniLAue R. Z. 1841, 305, ar Sylvia velia Lath, enl Lafr. ibd. 365. Den kom- mer nara Tan. cyanonielas Pr. Max (Tanagrella mul- ticolor Sw. An. in. Menag. 313, som af Lafr. anses for samma art, [hvilket dock ar oratt; de aro gan- ska skilde enl. exemplar i Mus. Stockh.]. Pipra candei, Honduras, R. Z. 1841, 306. P'pra- Genus Cyclorhis Sw. med 2 nya arter, Lafr. Laniinap. R. Z. 1842, 133. Synonym dermed ar Za//ia^7a D'Orb. 3 arter aro kande. Tan. Guyanensis L. ar typ for bada slagtnamnen. Lauiocera nov. gen. Lesson R. Z. 1840, 353, nara Thamnophilus. L. oUvacca patr. ign. 196 Densamme beskr. foljando ar(or i R. Z. 1840: "Picnonolus" nivel venter, India p. 226. — caibonariiis (patr. ?). ibd. Tliamnophilus capistralus, Brasil. ibd. Drymophila ruficaiida, Am. merid. ibd. Formicivora guttata Brasil. p. 353. Bkkhm 5 subsp. af Lanius minor, Isis 1842 p. 652; samt 7 Subsp. af L. collurio p. 665, (5 fr. Tyskland; 2 fr. s. Afrika). — L. Schach pa Java, p. 663; anses der motsvara L. minor. Ocypterus personatus (iOULD Z. Pr. 1840 p. 149 (gula aureq. nigris, gastraeo cinereo; 61 poll.), s. och V. Austral ien. Arlamus leucopygialis id. ibd. 1842, 17; Au- stralien (fuscocinereus gula concolore, ventre et urop. albis; 5^ poll.) Erythrolaimus n. g. Lesson R. Z. 1840, 274. — 2 sp. Ocypt. sanguinolentus Temm. et E. rubri- collis n. sp. Less. Pariiiac. Af Purus fiuner jag foljande strodda arter: Parus 4-viltatus, India? Lairi:sn. R. Z. 1840, 129. — ultramarinus Bonaparte R. Z. 1841, 146; fr. Barbariet ; lik P. caeruleus men med bla rygg och morkare bla hufva. P. leucotis Giraud = Setophaga rubra Sw. enl. Proc. Philad. Acad. 1841, p. 140. Regulus cristatus ar, enl. Lafresnaye R. Z. 1840 p. 210, funnen byggande i Frankrike. Der anmarkes latels likhet med det af Parus. Hvad som forofrigt anfores om affiniteten med Parus ar forut bekant, men sakert skall man ej bifalla Forf.s fore- ning af Mnlotilla med Regulus och Zosterops. Pica; Conostoma amiodiiis n. gen. et sp. fr. Nepal, Hodgson As. Journ. n.o 35 (Ann. N. H. X, 77; Sept. 1842); nara Timalia och Glaucopis; nasborrarne liickte, med upphojd kant etc. Garnilus 197 Pica "hoi t cine n sis'' fr. Bootan ("Boltan"), De- lesscrt R. Z. 1840, p. 100. Lik var allm. skata men storre, med undulorado skaft i rectrices o. s. v. P. sail hlasiana fi'. Mexico. Lai'Hksnavk Gikm-. Mag. 1842 pi. 28 (et R. Z. 1840 pag. 290 et 323). [Synes hoia till Cyanocorax BoieJ. Lcfver i flock, vid Acapulco. Wagnkr siigcr i arsb. i Wiegm. Arch. 1843, 2 p. 75, att Corvus umbrinus Hbg., beskrifven af mig Coivus. i V. A. H. 1838 (ofvers, i Isis 1840 p. 143) ar den- samma som C, infumaius Wagn. Miinclien. Gel. Anz. 1839, och nekar, pa auctoritet af Natterer, som sett exemplaren i Stockholm i Oct. 1838, att hufvudets farg ar gr^aktig. Emellertid mSste N.s minne hafva svikit honom. .lag kan endast bedja dem som tvifla komma och se sjelfve. Om lefnadssattet af Paradlsea apoda L. med-Pi»radicea. delar G. T. Lay ricigra underrattelser i Z. Pr. 1840 p. 13. En sadan hade lefvat i fangenskap ofver 14 ar, hos en Hr Beale. Den fiiddes med grashoppor och kokta risgryn. Af grashopporna plockade den vingar och fotter, innan den fortarde kroppen. Den torkade alltid nabbet efter malliden, holl sig alltid ren och gick aldrig p§ marken. Den hade stark rost, och lat ofta hora en kort sang, som beslod af nagra rena toner (c, f, a, d^ c c c: de sista to- nerna langsamt och krSk-likt. De cursiva bokst. iit- marka toner af en hogre octav). Gen. Paradigralla (I) nara Paradises, Lesson R. Z. 1840 p. 1: rectricibus gradatis, mucronatisj ca- runcula utrinque ad angulum oris etc. — En art P. carunculata fr. nya (iuinea; svart med hangande fjadrar fr^n kroppens sidor. Cracticus argenteus Gould Z. Pr. 1840, 126, fr. n. V. Australien. Psaris affinis, Brasil.; Lesson R. Z. 1840, 354. 198 Masrica- Muscipcla "luteovenlci" Lr:ssoN ibd. Brasilicn. jlciis^etc". Ampelis lamcllipennis I.ai hi,sn. Guer. Mag. 1839 pi, 95 nara A. pompadoraf s. Amerika. Gen. Copurus Strickl. Z. Pr. 1841 p. 27. — Ofversigt af Lafresnayi:, R. Z. 1842 p. 335: blolt 2 sp. nemligen: Muscic. colonus och — C. leiico- notus n. sp. fr. Bolivia (dorso a I bo). Rhipidura albiscapa, Gould Z. Pr. 1840, 113, Sydaustralien. "Tchilrea alrochalybeia," T. Thomson Ann. Nat. H. X, 204; fr. Fernando Po. Muscic. riifula Lafr. R. Z. 1840, 65. India. Tuidi och Copsychus luteolus Lksson R. Z. 1840, 226, fr. ^^*** Java; — "Kiltacincia melanoleuca"; India; ibd. 354 (genusnamnen aro synonyma). Lesson, arlerne af Pctrocossyphus (T. cyaneus et saxatilis), R. Z. 1840, 165. "' De aro 9, hvari- bland 3 nya fran Indien. Den (lapska arten forblan- das med den europeiska T. saxatilis, ty vid denna anmarkes endast Cap sasom fadernesland. Id. arterne af Miinus, ibd. 272 (18 sp.) Turdiis collaris fr. Calcutta, Soret R. Z. 1840 p. 2 (niger collari albo, gula fusca, niaculata). — T. nigro- pileus Lafrksn. ibd. p. 65; nara T. merula; fr. Indien. Ixos plumigerus n. Holl. vel India. Lafresnaye ibd. 228. — Hsematornis luteolus Lesson, India; ibd. 354; nara T. analis Horsf. — Ixos obscurus Tern. man. = Hagm. lugubris Lesson, enl. R, Z. 1840 p. 98. Om Sylvia rubecula anmiirker Forster, att den pa sednare aren forsvunnit i Belgien, hvarest den var allman 1819, och blifvit sallsynt i vissa delar af Tyskland, (troligen ar den utfangad). Ann. Nat. H. VIII, 395. Gen. Cyanecula ; 2 arter kande: suecica och fastu- osa (n. sp. fr. Himalaya), Lesson, R. Z. 1840 p. 266. 199 Vidare Icmnar Lesson i K. Z. 1840 ofversiglcr af de kanda arterna af foljande genera: Txuticilla, 10 sp. p. 264 (fyp. S. phoeniciirus). Zoster ops 7 sp. p. 135. J^hyllastrcpJms Sw. 3 sp. (Turd, senegalensis). Polyodon Lafr. 1 sp. (T. imporliinus Vieill). Micropus Sw. 3 sp. (< Ixos Tenim.), ibd. Bracliypus Sw. 4 sp. (Turd, dispar Horsf.)j ibd. Trichas Sw. 2 sp. (Sylvia Tr. Wils, et — velata Vieill.) pag'. 133. — Delta ^enus framstalles bat- tre af Lairesnaye ibd. p. 229 med 6 arter, hvar- af 2:ne nya. (Tr. "nigrocristatus' et bivittatus). Nya genera af Gould, i Z. Pr. 1842: Erythrodryas (Petroica rhodinogaster) p. 112. Hylacola (Acanthiza pyrrhopygia); p. 135. Smicrornis (nara Gerygone = Psilopus); Gerbe om Sylvia cetti, funnen i Frankrikej med fig.; Guer. Mag. 1840 pi. 21. Den bar ytterst smS vingar, men flyttar dock; fullstandig literatiir; lefn.s. — Denna afh. berommes af Lafr esn aye. R. Z. 1840 p. 232. Densamme, om Sylvia bonelli, som ar synonym med S. nattereri, och till late, rorelser m. m. gan- ska nara liknar S. sibilatrix. Den finnes i n. Frank- rike; fortplantar sig vid Paris. R. Z. 1840, p. 35. Acanthiza tenuir. Lafr. R. Z, 1841, 242. Motacilla Hava och dess varieteter framstallasMotaciiia. af Ref. i Vet. Ac. Handl. 1840 p. 47. Bade i Lapp- land och i sodra Europa forekomma de med svart hufvud. — Brehm uppgifver 10 subspecies af Bady- tes Guv. Isis 1842 p. 511 och forts. 566. Deribland finnes en "B. boarulus", som torde vara Motacilla i Boarula auct. hvilken dock ej borde forblandas med varieteterne af M. flava. Br. tyckes ej hafva nagon kannedom om min nyssn. uppsatts. Den nordiska varieteten tyckes innefattas under bans n:o 4 och 5 som viil skiija sig blott genom aldern. 200 En dyllk lisla pa 7 lyska subspecies af Cory- Anthus. f/alla (Anthiis campestiis) nppraknas i Isis 1841 p. 59. — 4 subsp. tillagges till Anthus pratcnsis ibH. p. 207. — Anthus prat. var. rufogularis m. fl. (cer- vinus; Mot. cervina Pall.: fian Finmarken) beskr.s af Ref. V. A. H. 1840 p. 44. Brehm om Galerida Boie (Al. cristata), 7 siibsp. hvaribland A. undata L. j Isis 1841 p. 121. — Om Aiauda. Alauda (A. arvensis), 11 subsp. j ibd. p. 136. — Om Philcremos (A. alpestris) 5 subsp. hvaribland A. bilopha Temm. Isis 1842 p. 502. Siurninae. Ocyaliis subgenus af Cassicus (alis longissimis, caudam superantibus) Gould Z. Pr. 1840 p. 183;typ. "Cass, popayanus" n. sp. Quiscalus purpuratus Swains, Menag. = Qv. versicolor $^ Haldemann Proc. Acad. Philad. 1841,54. Sturnus tenuirostris Brkhm Isis 1841, 2()6. Cinnyricinchis n. gen. typ. Lamprotornis leuco- gaster auct. R. Z. 1840 p. 272, med en ny art C. melasoma fr. Senegal, — och Anthreptes leucosoma Sw. V. Afr. , 2 pi. 17. Delta genus ser dubiost ut. Brevipen- Om dcn markviJrdiga Menura lyra pa nya uuras lef- Holland hafva nagra underrattelser erhallils af be- nadssatt. gtamdare art an de man forr haft. Gould sager, se- dan han sjelf sett den lefvande i hemlandet, att den ar narslaglad med de kortvingade trastartade foglar- ne: Pteroptochus, Scytalopus, m. fl. Den flyger sal- Ian, men springer starkt; ar skygg och svar att skjuta; bygger bo nara jorden pa en stubbe eller ett lagt trad eller en klippa^ lagger 2 aggj lefver af insekter, sniglar o. d. , hvilka den soker pa mar- ken genom att undanskrapa lofven etc. med klorna; (Zoof. Pr. 1841 p. 1 och 41; Ann. Nat. Hist. VHI, 396). NiTZSCH var saledes den forste som classifice- rade den rati efter de s. k. sangmusklerne. Dess vingar ofverensslamma fullkomligt, och fotterna till I 201 dct mcsfn med sangfoglaj iies. Den lir alltsa den storsla af alia sangfoglar. Af S. MiiLLKR och ScHLKGKL hafva vi erhallit siii"tcu en monografi af Pitta i Nederl. Verhandelingen (jfr"^'' "'^^''* sid. 46). Der uppforas foljande 10 arter: P. cyanura, Java P. atricapilla cnl. 89. P. boschii Siimalra^ fig, Pliillpp. — var Bor- P. venusta. PI. Col. 590. neo. — var Austral fig. Sumatra. P. granatina Col. 506 Born. P. cyanoptera. Enl. 257, P. baudi, Born. fig. col. 218. Sumatra. P. irena Col. 591. Timor. P. gigas. Col. 217. P. mackloti, fig. Dertill kommer: Pitta iris, fr. n. Austr. Gould. Z. Pr. 1842, 17. Timalia paecilorhyncha Lafresn. R. Z. 1840, 65; India. Lesson om gen. Crateropus, Cinclosoinaj Jan- thocincla och Garrulax R. Z. 1840, p. 161. Han atskiljer dem och anforer atl Crateropus Sw. blott har en kand art (Cr. orioloides Sw^.) fr. v. Afrikaj Janthocincla Gould ar synonymt med Garrulax Less., och innefattar asiatiska arter, som uppraknas. Detta i anledning af Lafresnayes afhandl. ibd. p. 66 der dessa genera forblandas. — Lafr. svarar ibd. p. 206, erkanner rigtigheten af L.s anmarkningar och utre- der dessa genera an ytterligare. Lesson lemnar i R. Z. 1840 ofversigter af: Myophoneus Tem. 3 sp. p. 267. Pomatorhinus S'v^. 8 sp. p. 261. Lafresnaye om si. Grallaria Vieill. med 9 sp. hvaraf 2 nya; de fiesta beskrifvas. R. Z. 1842, p. 233. Cinclosoma castanotus Gould, n. Holl. Z. Pr. 1840, 113. Turdus (Crateropus) griseiceps fr. Butan 5 De- i-ESSERT R. Z. 1840 p. 100. —- Cr. delesserti, Lafr. ibd. 65 5 fr. Indien. 202 Orthotonuis flavirostris, dilo, id. ibd. Acanthisitta tenuirostris fr. nya Zeeland, Lafrks- NAYi: , Guer. Mag. 1842 pi. 27 5 [iir Sitta chloris Sparrm. Mus. Carlss. 33. Gm. Lth.; soin genom forvaxling el- ler felskrifning blifvit oratt uppgifven af Sparmann vara fran Cap]. Orthonyx heteroclitus Lafresnaye, Guer. Mag. 1839 pi. 8 (= 0. icteroceph. Lafr. R. Z.5 = Grimper. heterocl. Voy. de I'Astrolabe). Nya Zeeland. — Den- na gor Lesson till eget genus under det forfarliga namnet Mokua hua R. Z. 1840 p. 268. Certhiparus n. g. Lafr esiN aye R. Z. 1842 p. 69 j typ Parus senilis (Dubus Bull, de Brux 1839) fr. n. Zeeland. Nara Orthonyx, men med kortare och krokta framklor. — Alt. sp. Parus novae Zeel. Lath, som dock ej har siyf stjert. Lesson gen. Tliryothorus, ofversigt, med 13 ar- ter. R. Z. 1840 p. 362. Gen. Cinclodes Gray (= Furnarius, Opeliorhyn- chus och Upucerthia tillhopa)j 3 sp. Lesson R. Z. 1840 p. 267. Gen. Sylviaxis id. ibd. p. 274; nara Troglody- tes; 3 sp. : — Sylvia magellanica Lath.; — Trogl. paradoxus Kittl.; — S. guttatus n. sp. Lesson opponerar sig, R. Z. 1840 p. 97, mot forenandet af Scolopacinus Bonap. med Rhamphoc(e- nus Vieill , emedan det sednare genus enl. V.s flgur bor hafva starka vibrissas vid nabbroten, hvilka dock ej namnas i beskrifningen. Men han vill atskilja Aconiistes Sundev. och Scolopacinus Bonap. hvilka sakert aro synonyma, men det forra vida aldre. — Lafresnaye anser (ibd. p. 130) vibrissoe for ett til- lagg af ritaren, och vill bibehalla namnet Rhampho- cuenits. [Mojligtvis ar det afven sa. Emellertid far jag anmiirka att Vieillots figur var mig val bekant da jag bildade genus Acontistcs ^ hvilket ej hade 203 handt, ifall denna figur ej visat en sa utmarkt slor origtighet. Ifall figurer skola tjona till nagoniing, sa bor det val ej vara att missleda, och jag kan ej jnse att en bestainning bor antagas som hvilar pa en I'alsk fignr, sardeles i sadane arbeten, hvarest figii- ron ar luifvudsak och beski- lining, synonymi etc. gan- ska olillrackliga, sasom i Vieillots]. Synallaxis Thelotii, Lesson R. Z. 1840, 98. S. Amer. Ofver si. Dendrocolaptes lemnar Lf-SSON en 6f-0sc. Scan-« versigt i R. Z. 1840 p. 269. Han upptager bar blott 2:ne afdelningar "Orthocolaptes och Xiphocolaptes" (med typl D. picus och D. decumanus), hvilka till- hopa innefatta 14 arter. D. turdinus, sylviellus m. 11. uteslulas. Dendr. triangularis Lafresnaye R. Z. 1842, 134 ny art fran Bolivia. Xenops abeillei Lesson R. Z. 1840 p. 98.Patr.? Climacteris erythrops c^ fr. 6, Australien, och - CI. rufa fran v. Austr. beskr.s af Gould Z. Pr. 1840 p. 148. Hartlaub uppraknar de kanda arterna af /?/- Longiiin- glossa Wgl. som de nyare benamnt U ncirostriun m.°gioLsa. m. (se forra arsb. sid. 138). De aro 6. (R. Z. 1842 p. 56). Det uppat bojda nabbet, som i andan ar starkt bagformigt krokt , ger at dessa arter ett all- deles eget, besynnerligt utseende. Forofrigt likna de nastan en Sylvia. Tungan skall vara klufven. De synas visa analogi med nagra former bland Sittinae och med Caerebse. (Jfr. Eraser, Z. Proc. 1840 p. 22 samt Lafresn. R. Z. 1840 p. 4 och 102). Alia aro fran mellersia delen af Amerika. De aro: D. baritula Wagl. = Unc. brelayi Lafr. - carbonaria (Lafr.) - personata (Fraser)^ U. cyaneum Lafresn. R. Z. 1840 p. 101. D. Lafrcsnayi (Boiss. R. Z. 1840 p. 4); Agr. Bona- parte! Frascr. - humeral is (Fraser Z. Pr. 1840). - D'Orbignyi (Boiss. 1. c.)j A. oliv. Fras. Conirostrum silticolor Lafrksnayk R. Z. 1840 p. 102 fran Bogota. Lafr. anmarker att Conirostrum innefattar Ccerebce med coniskt nabb, och Unciro- strum (Diglossa) dem med krokspetsadt. Jardinp: beskrifver i Horoe Zool. n:o 5 de Ne- Cinnyris. ctarinice (Cinnyris Cuv.) som blefvo upptackta af Stanger pa den sista, olyckliga Niger-expeditionen. De voro: Nect. stangerii, (fusca, velutina, subtus obscurior, plaga frontali caeruleosplendida, gulari ni- tidissime flavoviridi, chalybeo rubroque cincta); — och N. chloropygia, som anses = N. chalybea Swains, v. Afr. ; c/" 9 beskrifves, afvensom N. cha- lybea $5 — N. cyanocephala Sh. = Cinn. chloro- (lefnads- notus Sw. — Om N. chloropygia sages alt den lef- ver i flock; sjunger angenamt; boet, som hanger pS grenen af en buske, bygges af gras^ ensamt af ho- nan, men hannen bitrader att draga materialier. — Cinnyris ''flavoventer'' Lesson R. Z. 1840, p. 353; patr. ign. Om Drepanis vestiaria upplyser Le-Clancher, i R. Z. 1840, 322, att den hoppar och klattrar som en Parus. Heterorhynchus olivaceus traffas under- stundom med roda fjadrar pa ryggen; den torde sS- ledes blott vara en unge, hvars utbildade dragt ar Hemigna-annu okand. — Denna sednare art // olivaceus fran Sandvichsoarne, beskrifves och afbildas afLAFRESNAYE i Guer. Mag. 1839 pi. 10. Den kommer nara Dre- panis och Cinnyris, men har betydligt kortare under- kak. Detta slagte bor dock benamnas Hemignathus, LiCHTENSTEiN beskr. i Berk Abh. 1838 p. 449, un- der detta namn, 2:ne arter fran Sandvvlchsoarne: H. obscnrus (Certhia obsc. acnt.), maxilla inf. cranio 205 (luplo longiorc; — H. lucidiis m. inf. cranio parum longiore. Bada iiio gronakfiga, underfill nagot gul- aktiga. Af sednare arten hade L. erh^llit exemplar i alia aldrar, men alia utan roda fjadrar. — Li:ssoN sammanfattar denna form med Drcpanis under nam- net Festiaria Flem. (som dock ar adjectivt), i R. Z. 1840 p. 268, och anser 4 arter kanda (Drep. ve- stiaria; C. obscura 5 C. pacificaj H. olivaceus. Lich- tensteins afli. var honom okand). Gen. Ptilotis Sw. 5 ofversigt, af Lesson, R. Z. 1840, p. 271. 8 arter. — Pt. plumulus, Gould Z. Pr. 1840 p. 150j V. Australien. — Meliphaga cincta DuBUS Bull, de Brux 1839, == Ptilotis auritus Lafr. R. Z. 1839; med figur i Guer. Mag. 1840 pi. 11, fr. nya Zeeland. Gen. Phyllornis (Chloropsis Jard.); med 10 kan- da arter; ofversigt, af Lesson R. Z. 1840 p. 164. — Chloropsis aurivcntris Delessert ibd. p. 100; och Guer. Mag. 1840 pi. 17; fr. Bootan. Om Backsvalan (formodligen H. riparia) berat- Hirundo. tar E. Robert, att den, omkring Volga, beklader in- sidan och sardeles taket af gangen till sitl i sand- backar utgrafda bo, med ett hvitt djuriskt amne, for att hindra sandens nedfallande, Detta amne torde hafva analogi med det som utgor Salanganens bo (jfr forut sid. 167). R. anser det vara "frai de po- isson", formodligen "de I'esturgeon", hvilket dock ej synes troligt. (I Fr. Vet. Ac. d. 29 Nov. 1841; In- stitut; Comptes Rendus, Ann. Nat. H. o. fl. st.). Landbek beskrifver noggrant Hirundo rupestids i Isis 1842 p. 98, och lemnar pa s. st. den interes- santa underrattelsen, att H. urhica bygger i klipp- vaggar i Appenzell (Ebenalp vid Waldkirchlein). Brehm monogr. af Cecropis (Hir. rustica), Isis 1841 p. 131; blott 4 subspecies. 206 Hir. modesta (Prognc m. Gould), Jr. Gallopa- gos, Neboux, R. Z. 184!), 290. Trochiii. COCCYGES. — Bland den stora mancrd af Trochiii, till storre delen fran Columbien, som inom nagra fa Srs tid blelVo bekantgjorde, aro utan tvif- vel flera synonyma, hvilket jag dock ej har kan sys- selsatta mig med att utreda, ulan far blolt anfora att foljande finnas beskrifne, hvarigenom de kanda arternes anlal tyckes uppga till omkring 180: Af BoissoNNEAU, 5 n. sp. i R. Z. 1839 p. 355, ocli med figur i Guer. Mag. 1840 pi. 12 — 16; — samt vidare 5 n. sp. och anmarkningar vid nagra forul kande i R. Z. 1840 p. 6. Af BouRCiER 4 n. sp. samt boet af 0. audeberti och d^ adult af 0. bonapartii Boiss. i Ann. de Lyon vol. 5 (1842), samt desamme, R. Z. p. 1842 p. 373, 1840 p. 275 (0. heliodor) och 1841 p. 177 0. Bonap.). Af DeLonguemare, O. clarissa R. Z. 1841, 306 och Guer. Mag. 1842, 26. Af DuBUS, 3 n. sp., Bull, de Brux 1842, p. 525. Af Eraser, 15 n. sp. i Z. Proc. 1840 p. 14. (Bland dessa tyckas 5 sp. vara desamma som ungefiir samtidigt blifvit beskr. af Boissonneau). Alia de har uppraknade arterne aro fran Columbien och med afrakning af sannolika synonymer synas de likval utgora omkring 25 eller nagot flera arter. Vidare afhandlas 13 arter fran olika trakter, hvaribland nSgra nya, samt rattelser, synonymi etc. af de ofrige, af Longuemare och Parzudaki, R. Z. 1840, p. 71. — Orn. cinnamomca fr. Cenlralameri- ka, Lesson, R. Z. 1842 p. 175. 207 Cypsclus Icuconotus, Dklrssert Gucr. Mag. 1840Cypseiu f)l. 20 och R. Z. 1840 fr. Butan. — Chcelura ruji- collis, H. Johnson, Ann. N. H. VII, 351 (Patria?). Picas harclini , Brandt, Bull, de Petersb. IX Picus. p. 12 5 fr. mell. Asienj nara P. canus men svart och livitt smaflackig o. s. v. — P, callonotus, Gould, Z. Pr. 1840 p. 182, fr^n vestl. Sydamerika? (utan flackarj ofvan rod). — P, jubatus Lafresnaye, R. Z. 1841 p. 242 (stor, svart, med tofs som Upupa; fadernesl. obek.). — P. rivolii Boissonneau R. Z. 1840 p. 36 (Patr.?). Upupas plats i ornithologiska systemet var annu Upupa. alltid oviss. Enligt bildningen af nedre larynx och af vingarna bor den skiljas fran scingfoglarnes ordo (jemf. Forhandl. vid motet i Stockh. 1842 p. 688—9), men ingen annan narslagtad form tyckes finnas, till- hopa med hvilken den kan rangeras. Af Lafresnaye hafva vi erhallit en artikel om dess afliniteler, hvar- uti rigtigt anmarkes att Upupa gar (ej hoppar) pa marken och har nara rata klor, samt tSrna bildade nastan som hos Alauda, och att den i detta hanse- ende ar hogst olik Epimachus, hvars fotter aro bil- dade sasom de foglars, hvilka lefva i trad, med lang yttre tli, krokta klor o. s. v. Forf. anser den ut- gora en egen famille af "tenuirostres", tillhopa med ^"U ppucerthia'\ m. fl. sydamerikanska former, hvil- ket synes mig tvifvelaktigt. En annan asigt lara vi af Brehms uppsats i Isis 1842 p. 488, som anser den hora till "die Specht- artigen Vogel", den visar stor analogi med si. Co- laptes (Piciis auratus m. fl.), och dess fargteckning har ofverensstammelse med den af Pici i allmanhet, hvilket ej kan nekas. Br. slutar med att uppstalla 5 subspecies, hvaraf en (U. bifasciata) har 2 hvi(a band pa de yitersta rectrices, och en (U. africana 208 «iijct.) blott \mv 3 a 4 livita band pS vingen; de (ifriga hafva 5. Nagot litet om anatomien meddclas. Piionitos. En oCversigt af si. Prionitcs HI. lemnar Jardink i Ann. Nat. Hist. VI p. 321. 6 arter uppraknas, och dertill 2 som utgora si. Crypticiis Sw., med nagot bredare nabb. LefnadssiUlet af Pr. brasiliensis om- talas och en dess parasit (^Docophorus, af Ins. aple- ra Mallophaga) beskrifves. — Pr. gularis Lafrksn. R. Z. 1840 p. 129 fr. Guatimala. En narslagtad form, Hylomanes, fr. Mexico, be- skr.s af Lichtenstein i Berl. Abh. 1838 p. 449. Den bar farg och form af F^rionites, men i smatt, liksom en dvargform. Den enda beskrifna arten, H. moiiio- tula Licht. ar 6^ turn lang (viridis, mac. surpercili- ari caerulea). Meiops Merops apiaster bygger i mangd pa ett stalle vid Sornme i norra Frankrike; hvilket anfores sa- som nylt och markligt af LeCorreur i R. Z. 1840 p. 355. Till bo anvander den halen af Hirundo ri- paria i en sandbacke pa anf. stalle. Alcedo smyrnensis L. har blifvit aterfunnen i mindre Asien, enl. Strickland i Ann. Nat. H. IX p. 441. LiNNE gaf namnet efter Albins figur af en fo- gel frcin traklen af Smyrna. Sedan har man ej fatt den derifran, men ansett en Indisk art for identisk dermed. Detta visar sig vara alldeles rigtigt. Al- bins figur ar nagot litet felaktig, hvilket forr upp- vackt tvifvel. Ora Alcedo ispida talar Ch. Coward i Ann. Nat. H. Sept. 1840 och Fror. n. Not. XVIII p. 19J. Den ar ganska dum, trog och snal. Boet beskrifves. Gould beskr. foljande arter af Halcyon: H. pyrrhopygia, Z. Pr. 1840 p. 133; n. s. Wales. H. sordidus, Z. Pr. 1842 p. 92; Nordaustralien. H. platyrosfris, ibd., Navig. oar. (Nomen hybrid.). Alcyone 209 Alcyone ruficollaris n. sp. fr. Aiistraliens con- tinent; R. Bankier, Ann. Nat. H. VI p. 394; nara A. ispida. — Ceyx cyaneopectus (!) Lafresnaye R. Z. 1842 p. 33 5 patr. ign. Todirhamphus recurvirostris Lafr. H. Z. 1842 p. 134 fr. Soderhafsoarne; ar den 3:dje kanda arten. Gen. Alcemerops Lesson R. Z. 1840 p. 261. 2 sp. (= Nyctiornis Sw. typ. A. amictus pi. col. 310). Hartlaub uppraknar arterne af Biicco (Tern, et Bucconl- rec), och beskrifver en ny art, B. malaccensis fr. Malacca; R. Z. 1842 p. 336. (27 arter aro bekan- te). — KusTER Ornilh. Atlas hft. 17 (1842) innehal- ler samma slagte med 8 arter; anmalan derom se omslaget af Isis 1842, hft. 2. — Bucco calvus La- fresn. R. Z. 1841 p. 241; patr. ign. Gen. Calorhamphus Lesson R. Z. 1839 och ibd. 1840 p. 134; blott en art C. sanguinolentus fr. Su- matra. Den tyckes sta nara Micropogon Tern, och Bucco. Lesson piiblicerar denna art under detta namn, ehuru han kanner och citerar att Temminck i ett manuscript gifvit den ett annat namn. Goulds: A Monograph o^ the B/iampkast idee, som namnes i forra arsb. sid. 162, och som kostar 7 1. sterling, har blifvit ofversatt pa tyska (Gould, Mo- nogr. der Rhamphastiden). Figurerne aro trogel co- pierade, och utgifne i 4 haften a 10 pi. Det hela utgor saledes 40 pi. och kostar 16 thi. (Hft 1 Niirnb. 1840, se Isis 1842 p. 146; hft. 2 se ibd. p. 235). Pteroglossus Jzarce Vieillot et Wagl. fr. Guya- na, beskr.s anyo af Fraser i Z. Pr. 1840 p. 60. Goulds Pt. Azarae ar en annan art for hvilken Fr. foreslar namnet Pt. flavirostris ; den ar fran Rio- Janeiro och skiljes frSn den forra derigenom att den ej har svart flack pa nabbet och ej rodt streck tvars ofver abdomen. Prof. Sundevalh Jrsh. 7840—7842- ** 210 Pt, (Aulacorh.) caslaneorhynclius, fr. Cordille- ras; Gould, Ann. Nat. H. IX, 238; nara Pt. hsuma- topygus, men vida storre. Cucuiinff. Om si. Crotophaga lemnar Jardixh en (amli- gen vidlyftig artikel i Ann. Nat. Hist. IV, 161. De byo^ga i sallskap pa buskar eller trad. Boet ganska enkell, med 5 a 7 agg. — Cr. rugirostra Svv.? fran Tobago beskrifves med lefnadssalt och anatomi. Forts. IV, 318. Hodgson om Cuculus Journ. As. Soc. 1839. Febr. Jardine Horae Zool. n:o V, omtalar Chrysococ- cyx auratus bland de pa Nigerexpeditionen funna ar- terna. Den har alllsa vidstrackt fadernesland. Melias (Phoenicoph.) "corallirhynchus" Lksson R. Z. 1840 p. 1. (Pair, ign.). AcKERMAN, om "le Coua"^ , fran Madagaskar, R. Z. 1841 p. 209. [Det ar dock ej Buffons Coua, C. cristatus; af den lemnade beskrifningen kan fol- jande diagnos goras: Cuculus "e div. 2:da", aeneo- niger, ventre rufo, jugulo pectoreque albis]. Liksom v§r skala rorer den ofta pa sin langa graderade stjert. Den lefver hufvudsakligen af landsnackor C'Agathines"), hvilka den bultar mot stenar tills skalet blir tillrackligen krossadt , s^ att snigeln kan uttagas. MarkJigt att den later hora ett slags sang i gladjen ofv^r atl fa sin alsklings spis. Trogon. '"Trogon personata", Gould Ann. Nat. H. IX, 237; och — Tr. (Calurus) auriceps ibd. p. 238 j bci- da frAn Cordilleras. J. V. MiiLLER sager, i Berl. Ber. 1841 p. 179, Coiius. atl Colius har en tjock sangmuskel [dock ej 5] och blott en carotis sinistra; samt att den derfore ej kan stallas tillsamman med Nitzschs ofrige Amphibolae. Musopha- Chizoerhis personata och leucogaster fr. Abyssi- «^''*' nien beskr.s af RiippFLL i Z. Pr. 1842 p. 8, 9, och bland de vid Afrikas foglar citerade i Mus. Senk. 3, 211 [Numnel horde vlil , enligl Waglkrs egon laltelse i Isis, sUrifvas Schizorhis^. Af Gould beskrifvas i Z. Pr. 1842 p. 19 och Coiumbje. 20 nagra arter Dufvor fran Australien, nemligen: Ptilinopus Swainsonii och Ewingii. GeophapSy nov. gen. nied typ. G. plumifera n. sp. ; Ocyphaps d:o, typ. C. lophotes Tem.j bada med tofs i nacken. — Vidare beskr. han Peristera histrionica, Austral. Z. Pr. 1840, 114. Nkboux beskr. foljande i R. Z. J 840 p. 290: C. "dupelithoiiarsi", Marquesasoarne; — C. Kurukuru Less, var. 5 fr. Taiti. — "Colombigalline des gallopagos'* (nara C. montana et Martinica^ jfr ibd. p. 322). Ater har ett planchverk ofver de ofta bearbe- tade Psittaci blifvit paborjadt, af Brehm, under titel : Psittaci. Monographic dcr Papagejen, foUoj tift. 1 Jena et Paris 1842, med 5 color, tabb. (18 gr.) Meningen ar att afbilda alia kanda arler, hvarlill behofvas om- kring 200 planchor eller 4i» haften, och ifall detta kunde ulforas vore det visserligen ett arbete af var- de att aga. Emellertid kan man tvifla pa mojlighe- ten deraf. Vi aga nu sa goda beskrifningar ofver Psittaci alt ett nytt stort planchverk ej ar nagot be- hof for den velenskapliga artkannedomen, utan maste hufvudsakligen betraktas sasom prakt- eller konstverk; men dertill duga ej sadane figurer som de i forsta feaftet, hvilka val kunna rigtigt visa fargerna m. m. och vara tillracklige for igenkannandet, men som dock alllfor mycket synda mot naturen, aro ilia tecknade och ej uppfylla de fordringar som man nu har pa ett praktverk. Emellertid kunde svarligen nagot val utfordt arbete lemnas for det namnda laga priset. Uti forsta haftet afbildas Ps. macao, — ara- canga, — 3-color, — hyacinthinus och — milita- ris, VVagkf.rs monographi , som oaktadt manga och 212 stora fel, ar det basta vi aga ofver Psittaci, ar ej citerad. Gould bildar slagtet j4prosmictus af Platyc. sca- pulatus och erythropterus, Z. Pr. 1842 p. 111. De hafva bredare stjert an de ofrige Platycerci. — Vi- dare beskr. ban 3 nya arter af si. Euphema Wagl. Z. Pr. 1840 p. 147. (E. splendida, aurantia, petro- phila) fran Austral, continenlen; sarnt — Coryphilus dryas fr. Marquesas-oarne Z. Pr. 1842 p. 165. — Flera nya arter innefattas i de forul , i den geogra- fiska ofversigten uppraknade arbetena. Psiit. carolinensis ofvervintrar i staten Indiana i n. Amerika, der vintren ar Strang nog, med sno och is. Den sags der af Prins Maximilian v. Wicd vid — - 11^ R. I Ohio gar den upp till 39° lat. och ar der stannfogel. (Fr. n. Not. XX p. 73). ACCIPITRES. — Brkhm uppgifver att dagrof- Lefnads- fo2:larnes honor understundom hafva 30:2: fore sin full- satt. ... . . komliga utbildning, nemligen i 2:dra aret, eller vid ett cirs ^Ider. De erhalla ej den fullt utbildade far- gen forr an vid 2 ars ^Ider (d. a. i 3:dje aret), hvil- ket B. sager afven vara gallande for de sma arterna. (Isis 1840 p. 274). — Uti en annan uppsatts, pa sam- ma stalle p. 225, skildrar han Ugglehannarnes upp- forande mot sina honor. Bland de i Tyskland kanda arterna ser man den utmarktaste grad af tillgifvenhet mellan makarne. Hannen forser sin bona med foda under liggningen och drager moss och Sorices hX un- garne sS lange de vistas i boet. Arter och Strix frontalis fr. nya Californien, beskr.s af siagten. Ljchjknstein i Bcrl. Abh. 1838. Den anses af forf. = Str. acadica Lath., dock med nagon osakerhet, och tillfolje deraf, samt den af Temminck gjorda for- 213 vaxlingen af namnet: acadica, ger han den ett nylt namn, hvilket val oj ar att erkanna for ratt. Falco peregrinus bygger i klippor i Nordame- rika, liksom i Europa^ hvilket anmarkes i Proc. Phi- lad. Acad. 1841 p. 54, emedan origtiga uppgifter forr varit lemnade i detta hanseende. ^stur a-uentus, Gould Z. Pr. 1842, 112, fran vestra Australien. Elanus scriptus id ibd. p. 80. Sydaustr. F. ferrugineus, Lichtenstein Berl. Abh. 1838; n. Californien; nara F. lagopiis, men starkare; 26| turn. '' Harpy haliact us"" n. gen. Lafresnaye R. Z. 1842 p. 173. — Typ Harpyia coronata Vieill., Circaetus coron. Cuv. D'Orb. Carnifex n. g. nara Herpelolheres Vieill., men med langre tarser och kortare vingar; Lesson R. Z. 1842 p. 378. C. naso n. sp. fran Centralamerika. BnEHM uppraknar subspecies af Circus cya/ieus i Isis 1841 p. 303. Dit hora C. cyaneus, cineraceus, pallidus (= F. pallidus Temm. man. IV). — V^ida- re, om Pandion, vidlyftigt med 5 subspecies Isis 1842 p. 423. Gebler omtalar, i Bull, de Pelersb. 1840 p. 294, en Gypa'ctus fran Altai, som han anser for densam-Gypaetus. ma n)ed den europeiska; dock sages att iris ar hvit och ej gul. Enligt Brandt (pa samma st. p. 295) finnes den afven i Caucasus. Genom Pallas var den kand fran Dauurien och Sajanska bergen. Den lef- ver nara snogransen, och ar, enligt Brandt, ofver- allt likadan. — Brehm anmarker att den Sydafri- kanska Gypaetus har tarserna nedtill nakna, och ur- skiljer 2:ne europ. subspecies (G. barbalus och sub- alpinus) i Isis 1840 p. 767. Brehm lemnar en monografi af Europas Vultu- vaitur. res i Isis 1840 p. 593. Af Cathartes urskiljer han 3 subspecies, hvaraf blolt en i Europa. Af de egent- 214 lige VultuvGs anser lian loljande for subspecies af en art: V. albicolllis Br. i Europa, - fulvus auct. - cl:o - gallipennis Br. fr. Cypern, - Kolbii Lath. fr. Cap, - cristafus L. ^v. fr. Egypten. Till dessa lagges V. isabellinus (Isis 1842 p. 509), fr. sydvestra Euiopa, som skall skiija sig fran de 6f- rige genom sin isabellfarg, m. m. Af V. cinereus framstallas blott 2:ne subspecies: V. cinereus fr. s. Europa och V. monachus L. fran Syrien och Arabien. Afven af Condom tror Brehm sig kunna ur- skilja 2:ne former, som framstallas i Isis 1842 p. 419; nemligen en storre, V. gryphiis L., med en tydlig fascia argentea ofver den hvita vingspegein; och Sarcorh, condor Br., som skulle vara mindre, blott sa stor som V. fulvus, utan lydligt hvitt tvar- band ofver vingspegeln. Han sager sig hafva sett bada i Dresden. Af Vallur californianus Sh. erhalla vi en for- battrad figur och beskrifning af Lichtenstein i Berl. Abh. 1838. Ovaniigt GALLlNiE. — Nagra honsartade foglar pS nya saV:^Ta- Holland hafva ett fortplantningssatt, som inom de legaiia. yarmblodiga djurclasserna ar hogst forvanande, och liknar det hos amfibier och andra lagre djur. Genom Goulds forskningar derstades har det nemligen blif- vii bekant, att de sammandraga stora hogar af sand, vaxtamnen o. d., i hvilka aggen lemnas att utklac- kas af solvarmen, utan att foraldrarne rufva dem el- ler nAgonsin bry sig om ungarne. En af dessa fog- lar ar af det sliigtc som Lesson upptiickte pa nya 215 Guinea och, under namnet Talegalla (T. cuvieri Less.), raknade forst till honsen, sedan till vadarne, jemte Otis och Palamedea. Af en sedan pa Ulimaroa upp- tiickt art bildade Swainson (i Nat. H. of Birds, 1837) slagtet Catheturus, som inrangerades bland V^ultures. Gould anser den bora till honsen, narmast 6*rajc (el- ler, enligt sednare upps^ift, narmast Megapodius). \)^x\^ bar nastan nakct bufvud som kalkonen, med hvilken ^^n tyckes hafva likhet. Nabbet ar tjockt sasonn det af vissa andra Gallinue. Vingarne rundade, temligen stora, men ej langaj stjerten rundad, af 18 pennor. Isynnerhct afviker den fran de flesle gallinacege ge- nom baktan, som ar langre och stoder pa marken, samt genom sidolarna, som aro fo2:a kortare an mel- lantan. Alia larna aro l^nga, med stora klor. [I allt delta ofverenssfammer den med Megapodius], Den art som Gould beskrifver och som finnes i lan- det innanlbr Sidney, kallas af honom T. Lathami (Brush-Turkey). Den hopsamlar under nagra vec- kors tid hogar af vaster, lof m. m. till sadan stor- lek, att de liknas vid 2 a 4 vagnslass. Flera fog- lar hjelpas ^t att bygga dessa hogar, som hafva form af en afhuggen kagla. Aggen lagga de ofverst i hogen, i^ lot djupt, nned 2 till 12 tums mellanrum, alltid med slorandan uppat, Ofta traffas sa manga i en hog, att de skulle kunna fylla ett hell vatten- ambar (backet). De aro hvita, 3| turn langa, 2^^ t. tjocka och goda att ata, hvarfore de mycket efter- sokas. G. sager att de vaxtamnen hvaraf hogen ar byggd komma i jasning, hvaraf hetta alstras, som underhjelper utklackningen. En sadan fogel, som holls tamd, byggde sig en hog uti en tradgard. Den- na fogels kott skall till fargen likna det af lax och vara ganska godt. (Z. Proc. 1840, 111. — Fr. n. Not. 327). — Det larer vara denna fogel , hvars ofanlliga bo omtalades af Cook och andra af de re- 216 sande, som forst besokte Auslic»Iien, ocli gafvo an- ledning till sagan, aft en fogel af Gamslagtet skulle finnas der, som vore langt storre an Condorn. Det ar densamme som af Latham uppfores under namn af Vidtar aiidax, i formodan att en sa stor roffogel skulle vara ganska djerf. Nu bar den reducerat sig till ett lions af en kalkons storlek. Man kanner in- gen vultur pa Ulimaroa. — Skelettet af Talegalla Lathami beskrifvcs af Owkn i Z. Pr. 1840 p. 112. Fogeln skall till sin benbyggnad sa val som ofrige inre delar, komma ganska nara Crax , Penelope och (ial- linoe i allmanhet. Furcula ar ganska svag; underka- kens vinkel ar langt uldragen sasom hos Gallinae; den saknas hos roffoglarne. Blindtarmarne aro langa och muskelmao'en ar bildad som hos honsen. En annan, narslagtad fogel, som upptacktes i vestra Leipoa. dclen af Austral ien och benamndes af Gould Leipoa ocellata , visar samma lefnadssatt. Dess hogar aro af sand, blandade med vaxtamnen, sa att sol- varmen, men ej gasningen utklacker aggen. Den iefver p^ de oppna^ sandiga hedarne. Lessons Ta~ legalla haller sig i buskbevaxt eller skogig mark. Leipoa liknar nara Megapodius och Talegalla Less, Fran denna sednare skiljer den sig genom langre, smalare nabb, kortare tar, blolt 14 rectrices o. s. v. L. ocellata ar 2 fot Ung, ofvan hvitgra med sma rodbruna, svartkanlade flackar, under smutsgul, med Icinga, smala fjadrar i brostet , som aro svarta med en hvit ISngslinea, (Z. Pr. 1840 p. 125— 6). En tredje narslagtad fogelart fran norra delen af landet, beskrifves och afbildas i Goulds Birds of Me^apo- Australia under namn af Megapodius tumulus. Dess lefnadssatt skall vara alldeles sadant som det af Lei- poa. Den skall sammandraga hogar af sand, vaxter m. m, "till en hojd af 5 a 15 fot" (? — Ann, Nat. 217 H. IX, 339). Fou^eln ar foga storre an en vanlig tupp. Den beskrilVes i Z. Pr. 1842 p. 20. Af den for Asiens hogsia bergstrakter egna for- men af si. Perdix, bestaende af arter som hafva na- slan en kalkons storiek, lemnar G. R. Gray en 6f- versioft i Z. Pr. 1842 p. 105, under namn af T^e^rao- '^•"*P°'* /# ri <^ 1- I • I gallus. gaUiis. nan antager att 3:ne dithorande arler aro kande, som lillliora hvar sin af Asiens bergshojder, nemligen: T. caucasius fran Caucasus ocb norra Persien. (Lo- phoplioi'us nigelli Jaid. et Selby; Tetrao caucasi- ca Pall. 5 troligen = Chourtka alpina Victor. [Den- na art beskrefs under sistn. namn af Motschoulsky i Bull, de Moscou 1839 med fig. pi. 8. Den sS- ges der bo inom snogransen pa Caucasus. — Vi- dare upplyser Stevkn i Bull, de Moscau 1842 p. 192, att T. caucasica Pall, lefver i Caucasus uli Osseternes land]. T. himalayensis Gr. fr. Himalaya. = T. nigelli Gray et Hardw. lllustr. Ar annu nagot oviss. T. altaicus, = Perdix allaica Gebler. Om en ny Phasianas fr. Thibet j Hodgson i Diverse Journ. As. Soc. Oct. 1838. "'*"' Francolinus nivosus, Deiessert, Guer. Mag. 1840 pi. 18. — R. Z. 1840 p. too. Fran Pondichery. Ortygia sonnini (Perd. Sonn. Tem.) beskr.s af Cantraine i Bull, de Brux. 8, 2, p. 113. Temmincks beskrifning sages vara nagot origtig. Af Gould beskr.s i Z. Pr. 1840 p. 181 {^'Ortyx^y 0. nigrogularis, Mexico. — 0. castanea, s. Amer. 0. pectoralis, d:o. — 0. stellata, Brasil. Densamme beskrifver ibd. p. 150: Hcmipodius velox och H. pyrrhothorax; bada fran det inre af ostra Auslralien. (Nya sodra Wa- les). Af bada aro hannarne betydligt mindre an honorna. 218 Aineiik. GRALLiE. — Ett par Amerikanska Slrulsar jfggl'sgg. (Rhea) i Earlen af Derbys menageri, hade under "'"g- sommarn 1841 lagt 13 agg , men visade ingen bo- jelse att rufva dem, hvarfore 8 af aggen lades under kalkoner, som utklackfe dem. Da de stora ungarne nu kommo ut, ville kalkonerne ej kannas vid dem, utan anlollo och hackade dem^ men sedan ungarne foljande natl blifvit lagde under kalkonerne fingo de bli qvar och foljde sedan med sina fosterforaldrar s^som ratta barn. Emellertid dogo de snart alia utom en enda. — Dossa ungar sokte och fortarde insekter, hvilket ej de fullvuxne gora. Aggen klack- !es pa 5 veckor; Casuarius behofver derlill 9 veckor. (Z. Pr. 1841 p. 79, af Heron). — Foljande Sret hade aler nagra agg blifvit lagde, hvilka hopsamlades af hannen, som lade sig pa dem och rufvade dem, till dess han stordes af vaktaren. (Derby, Z. Pr. 1842 p. 147). Paiame- Om Palameclcu cornuta meddelar Wiix. Martin ^^' att den lefver af vaxter och fro. Den tycktes isyn- nerhet alska blommorna och bladen af tornroser, och at gerna lakluk, gras o. d., men alldeles ej grodor. Den var vanlig och sallskapslik , och tycktes visa mycket forstand. Den forsvarade sig tappert mot hundar och tuktade dem med sina vingsporrar. Raiiinae. Pedionomus, ett nylt slagte, uppstalles af Gould i Z. Pr. 1840 p. 114. Typen, P. torcjuatusy fran s. Australien, kommer nara Otis, men ai- liten, med l-angre, smalare niibb, och forsedd med bakta. — En annan art, P. microurus , beskr.s ibd. 1842 p. 20, fran det inre af Nyholland. Trihonyx: Jfor^'c/'z fr. Australien, beskrifves anyo af DuBUS i Bull, de Brux. VII, i. Den tyckes foga skiija sig fran Porphyrio eller Gallinula, men siiges hafva nagot kortare klor och tar. — Utan tvifvel ar det samma fogel som i R. Z. 1841 p. 231 beskrif- 219 ves aC Lakhksnavk imder de( ilia bildade namnet B r achy ptr alias ralloides , hvilket saledes, till vinst for ornithologien alldeles utg^r. Af ungefar samma elementer, nagot omvaiule, bar samme Foi'f. bildat namnet Gallirallus brachy- -pterus, for att beteckna en fogel fran obekant slalle, i R. Z. 1841 p. 242, och Guer. Mag. J842 pi. 24. Den tyckes likna Gallinula, men bar langre stjert och alldeles fjadrade tibiae. Rallas ciiitKuiLomcas, Li:ssoN R. Z. 1840 p. 98 j fran Senegal. Porphyria Alleni , T. Thomson, Ann. Nat. H. X, 204; fran ett stalle iili Nigerflodens delta. Chionis minor, en ny art, ur samlingen i Ley- Chionis. den, men ovisst hvarifran, beskrifves af Hartlaub i R. Z. 1841 p. 5 ("rostri vagina anlrorsum adscen- dente, aperta" etc.). En derlill horande figiir finnes i R. Z. 1842, vid slulet. Densamme beskrifver ett ex. af Earynorhynchus Emyno- pygmoeiis (E. griseus Nilssonj Plalalea pygmaea L.) ' y"*^*"^* dodadt pa Sagor-6n utanfor inloppet till Calcutta och nu i Lord Derbys samling i England. R. Z. 1842 p. 36. — En dalig teckning af det Linneiska, i Up- sala befinlliga exemplaret, finnes uti sanmia tid- skrift pi. 2. Strickland uppgor en indelning af Waglers Cha- Chara- radrii, och framstaller 2:ne nya genera, Sarciophorus och Lobivaaellus i Z. Pr. 1841 p. 27. De uppstaU las salunda: [relata refero, non semper approbo]. rt) Acrotarsiis reticulalis; colore maculato: Charadrius digit is 3j Sqaatarola - 4 5 h) Acrotarsiis alisque piiorum. Colore griseo, albo nigroqne, non maculato; digitis 3. Eadroniias Boie (morinellus). Hiaticula. 220 c) Acrof. scutatisj alls rolundalisj colore prsece- dentium. 1:0 facie non carunculalo Philomachus Moehr. digilis 3; spina alarum. Fanellus digit is 4. 2:0 facie carunculata * Saj'ciophorus Strickl. digitis 3 (Ch. piloatus, bilobus, 3-color Vieill = pectoralis Wagl.). Lobivanellus, digit is 4 (goensis, gallinaceus etc.). En ny art, Lohivanellus personafus, fr. norra Australien, beskr.s af Gould, Z. Pr. 1842, 112. Himantopus novce zeelandice, Gould Z. Pr. 1841 p. 8 (nastan alldeles svartj forut anser G. blott en enda art vara kand). Brehin om Brehm OHfi 7 subspecies af Numenius, Isis 1842 Numenins.p^ 420. De aro: N. orienfalis, fr. Orienten, storstj - "arqualus", Tyskland; - medius, d:o - islandicus, Island; - phaeopus, norden; - longirostris, sydl. Eiiropa; - tenuirostris, s. Europa och n. Afrika. Har, liksom under Vultur, uppraknas flera former slisom subspecies, hvilka allmant erkannas for sjelf- stSndiga arler, och visa rait tydliga egenheter i form och farg. Det aterslar nu att tillse om dessa sub- species verkligen motsvara dem som Br. bildar af sangfoglarne, t. ex. af de bada Loxiae, af Fringilla linaria, af Anthus, Lanius collurio, och nastan hvarje kand art. Jag skulle tro att sonderdelningen af smcl- foglarne ar drifven betydligt langre an den af Nu- menii m. fl. Ardea. Af Ardca minuta (gen. Botaurus) bildar Breiim likaledes 3 subspecies i Isis 1842 p. 771; sami !2:ne, niirslagtade med A. xiinnamomea, ibd. p. 781. 221 Lefnadssattet af Mycteria americana omtalas afMyctena. ScHOMBUHGK 1 Ann. Nal. Hist. Juli 1840 5 Fror. n. Not. 317. Den finnes i Guyana och lefver alldeles sasom Storken; bygger bo i trad och lagger 2:ne hvita agg; ater mest snackor (Ampullariae); flyger i kretsar, sasom alia Ciconiae, och ''i flock" [hvil- ket dock val endast kan vara sedan ungarne flugit ut eller om vintern]. N ATA TORES. — Af slagtet Pelicanus erhollopdicanus. vi en monografi af Lichtenstein i Berl. Abh. I83b p. 433, uti hans Beytr. z. Fauna von Californien (un- der P. trachyrhynchus). L. uppstaller 7 verkliga ar- ter, hvaraf de fiesta val redan voro beskrifna, men ej rati kanda; och characteriserar dem hufvudsakli- gen efter fornien pa den nakna delen af ansigtet , hvarigenom de bli ganska latta att igenkanna. De aro ej kustfoglar utan bo vid sjoar och floder inuti alia conlinenlerne. Arterne aro: P. onocrotolus L. Sydl. Europaj n. Afrika. - mitratus Licht. S. Afrika. - crispus Bruch. Casp. hafvet. - rufescens Lath. Nilen, Indien, Java. - trachyrhynchus Lath. Mexico; v. Nordamer. - fuscus L. Westindien; 6. Nordamerika. - conspicillatus; Australien. Alt P. rufescens finnes vid Nigerfloden upplyses i Z. Pr. 1842 p. 144. Carho nudigula n. sp. Brandt Bull, de Petersb.Nya arter. 1840; Indien. — Phalacrocorax cirrigcr och — • sar- mientouus fr. Magellans sund, King K. Z. 1841 p. 85 (ur Beagles resa). — Att detta slagte maste kallas Gracalus, ar forut visadt, sid. 148. Sterna teretirostris Lafresnaye R. Z. 1841 p. 24'^ och Guer. Mag. 1842 pi. 29 (St. tereticollis). ''Sterne cendre (subg. Noddi)" fran si ilia liafvel, n. om eqvalor; Ni;boux R. Z. 1840, 290. — Mouette a queue I'ourchue; Californ. Id. ibd. Om Lestris ricJiardsoni m. fl. sp. af Lestris vid Irland; Thompson Ann. Nal. Hist. V, p. \1. Nya underr. om Paffinus major Faber (Tern. Man. 4), lemnas af Thompson i Ann. Nat. H. IX, 433. Den lefver langl ban land, ute i hafvet. Lafrksnaye visar olikhetcrne i lefnadssattet hos Anser. sL Atiscr och Antis. Arterne af foira slagtet aro i hog grad sallskapslika. Om de ej hafva individer af sin egen art att salla sig till, sa valja de sall- skap af andra djur, hvilka de sedan ej lemna. Till- gifvenheten mellan makarne ar utmarkt. Hannen va- kar vid boet och hos un^arne. De doija ej sina agg; modren forer ungarne pa land. Fodan ar rent vegelabilisk och inhemtas under gaendet. — Anas- arterne aro deremot foga sallskapliga; hannen visar ingen tillgifvenhet for sin maka, utan lemnar henne under klackningen. Hon doljer aggen och forer un- garne ut i vattnet. Fodan ar till stor del animalisk och inhemtas under simmandet. — L. pastar att An- ser segetuin blir lattare tam an A. cinereus. — Han anm.r att de nakna delarne fa, hos ander och gass, lifligare farger om varen an under de ofriga lirs- tiderna. Charlesworth anstaller en jamforelse mellan ske- lettet af vanlig gas och Chines, gas samt den frukt- samma hybriditeten af bada. Charlesw. Mag. 1840 p. 91. Yarrell, om laftsirupen hos A. gambensis; Z. Pr. 1841, 70. Anates. Cfgnus anatoidcs King i Beagles resa och R. Z. 1841 p. 85; fr. Patagonien. Nettapus pulcheltiis fr. nya Holland, Gould, Z. Pr. 1841 p. 89. Nara lik Anas (Nett.) coromande- liana. 223 V. Falck lemnar beskrifning och figur af 2:ne unga ex. af Anas Stdleri^ hanne och hona fran Fin- land , hvilka han anser vara i andra Sret. Hannen 8r tydligon i ofvergang till fullkomlig vinterdragt och synes mig vara i forsla Sret, skjuten om hosten. Skada att uppgiflen pS arstiden ar uteglomd. F. an- forer aU denna fogel ej ar fiinnen nordligare an vid Finland, och att dess vinterstation ar obekant, lik- som dess klackningsort. Ostersjon ar tydligen dess vestliga grans. (Sarsk. afdrag ur Finska Soc.s Handl. 184'i). Merganetta armata Gould Z. Pr. 1841 p. 93 fr. Anderne, vid 34 a 35° s. lat. Den synes mig ej skiija sig fran Mergus annat an genom en sporre pa vingen. BiziuT^a lobata narmar sig, i anseende till ske- lett, trachea m. m. ganska mycket till Carbo [Gra- culus L.], enl. Eyton Ann. Nat. H. VII, 177. 224 Herpetologi. Uti menageriet i Jardin des plantes i Paris har Fort- man haft tillfalle att observera forfplantningen af Python Python bivittutus, eller den stora orm-art som djur- bivmatus.fQpg,,^ vanligtvis pl8ga visa lefvande. Hela forloppet deraf beskrifves af Valenciennes i Ann. Sc. Nal. XVI p. 65 5 samt i Institiit n:o 395, 396. (ur Fr. Vet. Ac). ' — Fr. n. Not. XIX, 1 (iitan citation livarifran). En hanne af 2"',20 och en bona af 3'^ (10 sv. fots) langd parades d. 22 Januari 1841 och sedan flera ganger i Januari och Februari. Honan at en gang i Februari och ville derefler ej fortara nagonting, men abdo- men utsvallde smaningom. Den 6 Maj fodde hon 15 agg, som voro mjukskaliga, och 120 mm. (nara 5 sv. tum) i sin storsta dimension. Omkring och pa dessa lade hon sig i spiral, sa ati hennes kropp bil- dade en sort hvalf, hvaraf stjerten utgjorde nedersta hvarfvet, och hufvudet spetsen, och som fullstandigt betackte dem. Salunda lag hon i 56 dagar, och var under hela tiden 12 — 14° varmare an den omsrifvan- de luflen. Detta var saledes en verklig rufning, lik- som bland foglarne. D. 3 — 7 Juli utklacktes 8 un- gar, som vid fodsein voro 0,^^52 (21 tum) langa. Under hela rufningstiden drack modern nagra gan- ger, men at intet forr an d. 3 Juli da ungarne bor- jade klackas. Samma dag gick hon bort fran dem och brydde sig ej vidare om dem. Ungarne borjade forst dricka och sedan ata pa samma satt som de fullvuxne; de voro liflige och forsokte att bitas. Med afseende pa den namnda hogre temperatu- ren hos modren, har Dumeril (i Fr. Vet. Ac. d. 3 Jan. 225 Jan. 1842) forklarat att han ej (rodde amfibiema kun- na under nSgot vilkor inifiiin alstra en betydligare varme^ att den hiir ej var utvecklad af honan, utan till nagon del af sjelfva iiggen, och att den till huf~ vudsaken var fororsakad af den artificiella uppvarm- ningen, som pa vanligt siitt skedde nedifran genom varnit vatten, under ^^bottnen af den kista hvaruti or- men lag. (Se Institut n:o 423; R. Z. 1842 p. 14; Fr. n. Not. 21 p. 104). Vid samma tillfalle hade dock Hr Dumas, som iifven observerat ormen, yttrat sig for den asigten, att densanima under rufningen utvecklat varme. Det ar klart att denna fragas be- stamda afgorande ar af vigt for laran om djuriska viirmen och de manga andra physiologiska fragor som dermed sta i sammanhang. Om Amphibiernes (Batrachiernes) agg yttrade Batrachi- RuscoNi, vid motet i Turin (Isis 1842 p. 261), aif'^""'^-^' Ijan ansag dem vara ofullkomligare an skoldpaddors, ormars och ddlors agg, sa att de saknade den hos dessa befintliga yttre hinnan. De behofva for sin ut- klackning mera fuktighet an varme, och uttorka ge- nom inverkan af torr varme. Jacobson uppgaf vid motet i Stockholm, att Herma- Hermaphroditism ar ganska allman bland Bufo vul- ^tTsm.^" garis (se Forhandl. p. 679). Vid utklackningstiden hafva ungarne af ormarEn tand och odior ett organ utanpa mellankaksbenet, svaran-^"na"ntii. de mot den lilla der befintli2:a knolen hos foarel- ^^\ '"'^ ^ *^ ernbryo- ungar, hvilken snart forsvinner. J. v. MiiLLER be- ner. skrifver detta organ i Berl. Bericht 1839 p. 182 (for d. 11 Nov.). Han anser det hora till tandbildnin- gen. Det bestar af en platt skifva, som med en skarp kant skjuter ut ur munnen. Formodligen tje- nar det att genombryta aggskalet, men Gnnes lika- Prof. Sundevalls Jrsb. j84o — 7842. 1^ 226 dant hos do cmbryoncr som klackas mom moderlif- vef. (Se afvcn Fr. n. Not. XX p. 69). Arterer- D:r RuscoNi hai' uppgifvit, att hos Salamajidrer , "*^\ti^*^ Groc^o?^ och Skoldpaddor linger hvarje gren af me- lyraph- senterii arterer inuti en molsvarande gren af lympha- tiska karlen, sA att dessa sednare bilda slidor at blodkarlen. Detsamma skulle till och med galla om de slorre stammarne (se N. Ann. Sc. Nat. XV p. 249 (18405 F''- n- Not. XIX p. 234; Isis 1842 p. 850). Lymph- Lymphaliska karlen aro hos Amfibierne forsedde hjertan. ^^^ cgna , pulserande organer, eller stallen som aro utbildade for vatskans framat drifvande, liksom hjer- tat uti blodadersystemet. Dessa lyniph-hjertan beskrif- vas af J. V. MiiLLER hos Skoldpaddorna, hvarest de hittills hade undgatt uppmarksamheten. De finnas bade hos landt- och vatten-chelonierne, liggande un- der bakre tredjedelen af sista ryggplaten, ett pA hvar- dera sidan om medellinien, tatt under ryggskalet. Pa lefvande exemplar iaktlog M. deras pulsalion. M. har forut funnit dem pA arter af alia de ofriga amfib- ordningarne, sS att de allmant tillhora hela classen; men hos fiskarne aro de annu ej funne. (Berl. Ber. 1839 p. 150 — och Berl. Abh. Physik. p. 31 m. fig.). Cavernos Eu ganska besynnerlig cavernos beskaffenhet, af aflfter- arter-stammarnes inre sida hos hafsskoldpaddorne, **'""'"^'"beskrifves af Retzius vid motet i Stockholm (For- ne. ^ , . handl. sid. 697). Inre hinnan uti aorta sa val som arteria pulmonalis, bildar nemligen celler, sasom uti en lunga, men storre, och storre delen af sjelfva hjerlats ihalighet, motsvarande venstra hjortkammarn, ar cellulos som en svamp, utan att bilda en stor cavitet. Denna egna struct ur finnes ej hos Landt- skoldpaddorne. j3iodkai- En detaillerad beskrifning af Grodans kailsy- ^''"* stem lemnar Grui3y i Anr\. Sc. Nat. 17 p. 209. Han bekriiftar Swammerdams, Jacobscns m. fl.s uppgifter 227 och tillagger flera nya; isynnerhet forbiscdda kiirl- grenar. Jacobson om directionen af blodomloppet i nju- raiTie hos Amfibiernc, och om forhallandet mellan urin och gall-afsondriug. Ann. Sc. Nat. XVI p. 305. Hard visar att Amjihierne andas liksom foglar- Respira- ne, och ej genom luftens blotfa nedsvaljande, sasom *'**"' man ofta t'oresfailt sigj samt att skoldpaddorne hafva lullsricKar, liksom foglarne. ehuru vida mindre ut- bildade. N. Ann. Sc. Nat. XVIII p. 36. NicoLUCCi om Vattensalamanderns adror och ner- verj Isis 1842 p. 850. Han har ej funnil 3:dje, 4:de, 6:te och 7:de nervparen. VoGT zur Anat. der Amphibien, skall innehalla Nerver. goda undersokn.gr ofver nerverne i hufvudet pa de fiesta amfib-former, (1 N. Schw. Denkschr. 1840 n:o 3, och siirskildt 60 sidd. m. 4 tabb.). Martino om Grodans horselorganer, Esercit. Ac- cad. (Enl. R. Z. 1842, 95; utan framslallning af in- nehallet). Af DuMEHiL och BiBRONS Erpetologie generale A.iiman Iiftpratiir utkom 8:de tomen 1841 (792 sid. 8:vo), innefattande Batrachia anoura (Grodorna), med planches, livr. 8, innchallande pi. 85—96. Tomerne 6 och 7, som bordc afhandia ormarne, aro ofverhoppade; formod- ligen for alt komma sednare. Ofver denna ordning erhollo vi nyligen ett arbete af Sghlegel (se forra arsb. p. 191). Lkuckart om Syst. anordningen af Amphibiernc och om vivipara amphibier, i bans Zool. Bruchstiicke hft. 2. (Enl. en kort relation i Isis 1842 p, 397). Der afvcn om Aristotelis Cordylos, som Forf. anser vara grodlarver. 228 Prodromus Syst.s Herpetologiae af Bonapartk, Isis 1841 p. 614. Hogg om classif. af Amphibierne efter galarnc, se vid Caecilia. Om oiika ^^ Amerikas Amphibier, jemf. forut sid. 39 — 41; Am**hi- ^"^ Europas, sid. 41 etc. ; Asiens, sid. 44; Australi- bier. ens, sid. 46; Afrikas, sid. 47. Storer beskrifver alia kanda Amphibier i Mas- sachusels uti dess Report, i Boston Journ. Ill p. 1 — 64. De aro inalles 39, af 14 genera. Markligt iir att bland detta antal fmnes allenast en odia, men 8 Chelonier. De aro: Emys guttata Schn. — picta Schn. — insculpta Le C. Stcrnothaerus odorat. Bell. Emysaurus serpentina (L.) Cistuda Carolina Edw. Heterodon platirh. Lir. Crotalus durissus L. Blandingii Rana pipiens L. — fontinalis Le C. — halecina Kahn. — palustris Le C. — sylvatica „ Hy lodes Pickeringi. Hyla versicolor Le C. — squirella Bosc. Bulb americanus Harl. Salamandra erythronofa Green. — symmetrica Harl. — fasciala Green. — venenosa Bart. — salmonea, n. sp. — dorsalis Harl. — picta „ — glutinosa Green. — maculata Holbr. Sphargis coriacea. Scincus fasciatus (L.) Coluber sirtalis L. — ordinatus L. — vernalis Dek. — punctatus L. — conslriclor L. — anaoenus Say. — eximius Dek. — sepedon L. — saurita L. — occipitomacul., n. sp. Sager om Nordamerikanska amphibier, Slllim. Journ. 36 n:o 2 p. 320; — Isis 1840 p. 267. llpp- raknar 11 arlcr af Salamandra, som indelas efter 229 tiindcrnc. Deiibliind aro 2 nya, S. agilis och lurida. Dessiitoni bcskr.s en varietel af Scincus lateralis Say. .1. E. Gray. Catal. of Reptiles of Cubaj Ann. Nal. Hist. V, 110. BoNAPAFvn: raknar 104 arter Amphibier i Eu- ropa, hvaraf halften skulle finnas i Italien, cnl. Isis 1841 p. 652. J. Gene, Synopsis reptilium Sardiniae, ur Mem. Ac. de Torino, Serie 2, Tom. 1 (och sarsk. aftryckt 4:o, 32 sid. 5 tabb. col.). — Isis 1840 p. 484. Na- stan alia de arter, som aro allmanna i hela det 6f- riga Europa, saknas der, och ersattas af ett betyd- ligt antal andra arter, som visa att man narmar sig de beta climaterne. 20 arter; deraf fiiljande nya: Phyllodactyhis europoeus. Notopholis fitzingeri. Natrix cetti. Coluber flavescens. Pseudis sardoa (Rana). Euproctus (nov. gen.) rusconi n. sp. nara Salamandra. Ofver Svenska Amphibierna hafva vi erhallit ett utforligt arbete af Professor Nilsson, nemligen Skan- dinavisk Fauna, 3:de delen: Amphibierne, 120 sid. 8:vo; Lund 1842. Det upptager samma arter som uppraknas i forra §rsb. sid. 542, med tillagg af Ra- na arvalis, en ny art, nara lik temporaria, men med kortare simhinna, sk att bakre mellantan med 2^ led skjuter utom densamma. Nagra andringar i namnen aro gjorda; t. ex. bada vara odiearter rSknas till slagtet Lacerta, och det alldeles ofverflodiga genus Zootoca asidosattes, hvilket mSsle anses for en vinst. Det kan anm.s att aldsta artnamnet for var Bjla ar R. arlforea L. S. N. X; uti Fn. Sv. Ed. 1 finnas inga artnamn, blott diagnoser. Den rikhaltiga texten skall lasas, och har redan ofta blifvit last, med nytta och 230 noje, iifven af dem som ickc guia Zoologion till sin hufvudsak. Fi\. Boir:, anm.gr vid Danska Amphibiers nadi- ralhistoria, i Kroyers tidskiift 11] p. 207. — Isis 184 1 p. 699. Innehaller observalioner gjorde i Hoi- stein, p^ 'Pelias berus, Coronella aiistriaca, Lacerta crocea, L. agilis, Bufo variabilis, Molge cristata , M. tfeniata, och Hyla arborea". Denna sistnamnda bllr under fortplanlningstiden gra, sedan ater gron, hvil- ket finnes uttryckt i Roesels figurer. Berthold uppraknar och beskrifver 16 arter Am- phibier af olika ordines, fran mindre Asien i Gott. Abhandl. vol. 1 p. 49 (star afven i Institiit 1840 p. 323). Deribland aro Triton taeniatus, Coluber natrix etc.; 2:ne aro nya: Lacerta hieroglyphica oq\\ Ophiops m acrodacty/us. J. E. Gray nya Amphibier fran NyhoIIand, i Ann. Nat. H. VII, 86. Ronia n. gen. mellan de 2- och 4-fotade Scincoi- dei. R. catemdata (ir. Grainmatopkora cristata och upplysnine^ar om flere af slagtet. Moloch (n. g. af "Agamidye") horridiis. Breviceps Gouldii (Rana). ''Uperoleia" (n. g. nara Leiuperus Dum. et Bibr.; af Ranee). U. maculata. Hyla bidentata; et — adelaidensis, n. sp. Heleioporus (n. g. ; Rana) albopunotatus. Cystignathus dorsal is. Elaps Gouldii. Amphibierna i RiippELLs Neue Wirbelthiere. v. Abyssinien afbildas pci 6 tabb. som innehajla foljan- de arter: Pcntonyx gehafie Riipp. Abyss. Caretta bissa R. M.rubr. — olivacea Esch. d:o. 231 Stollio cyanoi^astcr Abyss. Trapclus flavomaciiIaUis R. j Ai'ab. Agama colonorum Daiid? Abyss. Pristurus flavipunctatus R. ; Abyss. Hemidacfybis flavoviriclis R. , cl:o. Lefnadssaltet af Trionyx (egyptiaca framstalles i en not, pag. 3. Aibetet blef faidigt 1835. Inga sS- dane ol'vcrsigter af de fran nil-landerna kanda ar- terna finnas, som vid Foglar och Daggdjur. Spridd litteratur. CHELONII. ' — Lefnadssattet af Cistuda caro- Lefnads- lina skildras af Ord, i Ann. Nat. Hist. VIl, 451, ur IJnn. Soc. Dec. 1841. Den lagger alllid sina agg efter solnedg^ngen, 3 — 6 stycken, i en grop som ho- nan grafver med bakfotterna, sa djup hon kan f5 den. Sa snart gropen ar fardig varpas aggen deruti med 4 a 5 minuters mellantid, och pa hvarje agg kastar hon litet jord, som sakta tryckes intill det- samma. Under hela agglaggningen rorer hon sig ej ur stallet. Det sist lagda och saledes ofversta agget klackes sist. Ett som var lagdt d. 28 Juli klacktes d. 24 September. Mr. R. LiPPi forevisade vid motet i Pisa d. QLefvande Oct. 1839, 2:ne exemplar af Testudo graeca, hvilka i,]e han i slutet af September hade berofvat hjernan. De rorde sig annu med tecken till paralysi och ato socker, fikon o. d. , men digererade ej dessa fo- doamnen. Da alkohol halldes i nasborrarne pa den ena skrek hon och borjade lopa i ring. (Isis 1841 p. 643 och 652—3). 2:ne exemplar af Testudo elcphantinus fran lie Aid* de France, som blefvo skiinkte af Mr Dl:sjahdins till iitan jerna. 232 Kongl. mcnagcrict i Paris, [1839] men dogo dcr 1840, voro sa gamla, att gamla gubbar pa on sade sig alltid hafva sett dem nastan lika stora soin da de fordes dcrifran. R. Z. 1840 p. 95. Ny art. Martin om en art Trionyx eller Gymnopus fr. Euphratj Z. Pr. 1840 p. 56. SAURII. — Den i forra arsb. p. 188 anforda indipns afh. om Krokodilerne pa Oslindiska oarna, ar det ^7e''r?'^''6n<^a af text till Amphibklassen, som finnes i Ne- derl. Verhandelingen over de Nat. Gesch. , Zool., lift. 1 — 20. Dit hora pi. i — 3, och dessutom aro pi. 4-^10 utgifne. Den pa anf. st. omtalade varieteten af Croc, biporcatus fr. Borneo med bredare hufvud, far bar namnet Cr. bip. var. raniniis. Cr. schlcge- lii synes mig alldeles ej vara en Gavial, utan en verklig Crocodilus med smal nos. Tandernes stall- ning, mellankaksbenet m. m. aro alldeles lika dem pli Crocodilus, men ej dem pa Gavialis. Div. ar- MiEG, anm. om Chamoileo africanus j Basclcr ''' '''' Ber. IV p. 5. Hagenbach, kort uppsats om dess anatomi. Ibd. p. 23. Ch, gracilis fr. v. Africa; Edw. Halowell, Proc. Acad. Philad. 1841 p. 111. J. E. Gray indelning af Anoliiis , Ann. Nat. H. V, 110; med alia kanda arter. Berthold om gen. Draconiira Wagl. (subg. af Anolius) Gott. Abh. 1 p. 61 ; — samt om gen. Bronchocele Kaup (af Caloles) ibd. p. 59. Spring och Lacordaire om Phrynosoma harla- ni; Bull, de Brux. IX, 192; innehaller analomiska underrattelser om skelett, digest, organer, klirlsystcm, respir. org. m. m. 233 Pristurns n. gon. (af Ascalahotcs Cuv.) RiippKi l Neuc Wirbelth., Amph. p. 16. (Cauda supra ct infra serrata). Bkrthold, Pscudoelaps V, n. sp. fr^n Nordame- rika; Gutt. Abli. 1 p. 67. SERPENTES, — F. de Filippi, Catalogo raggio- FiUppi nato etc., — med beskrifning af ormarne p^ Zool. <=^*"*<*8' museum vid Universitetet i Pavia, 65 sid. 8:vo, Mi- lano 1840, ur Bibliotheca italiana lorn. 99. — Nam- nen uppraknas i Isis 1842 p. 471. Cantor, Spicil. Serpentium Indiae, ur Z. Pr. 1839 i Kroyers tidskr. Ill p. 100. (C. larer vara Dansk). — C. lemnar en mangd observationer ofver hafsormarnes lefnadssatt i Z. Trans. II p. 303. De Hafs-or- lefva heist af fisk och tyckas hSila sig St bottnen. De kunna ej bibehallas vid lif, inneslutne i kiirl, ej engang i salt vatten. Giftkorteln hos Causiis rhombeatus (Naja rh. Giftkor- Schlegel) fr. Guinea beskrifves af J. Reinhardt jun. i Danske Vid. Selsk. Afh. vol. 8 (1841) p. LXXV. Giftkorteln ar bandlik, ovanligt lang och ligger helt och hallet bakom hufvudet fran os qvadratum till 18 a I9:de vertebern. Blotta utforsgangen ar langre an andra ormars hela giftblasa. Genus Causus anses af R. vara rattfardigadt af denna egna struktur, af gift-tandens slorlek och af ofverkaksbenets ledande mot framsta os frontis, liksom hos Vipera berus. Leunis anser Coluber prester L. blott vara enDlv.artcr. varietet af C. berus L. , tillkommen genom sjukdom. Afven Chersea ar en varietet af samma arf. Amtl. Ber. ofver motet i Braunschweig p. 79. [Detsamma antages af NiLssoN i den forut citerade delen af fau- na, och tyckes vara allmiint erkandt]. o* 934 Scin,i:GKi., Tria^onocopfialus Lansbergiij Guer. Ma 1841, Kept. pi. t; fr. Columbia. Bkrthoi-D om Diiherria ancoralis n. sp. (Colu- ber), troligen fran Surinam 5 Gott. Abh. I, 66 j — samt om Coluber pallidas L. , hvaraf bildas elt eget genus, ''Sihon punctatissimus" Berth. 5 = Dipsas pun- ctatiss. Schlegel, Phys. des Serp. — (Ibd. p. 68). Om Coluber constrictor i n. Amerika berattade Castelnau alskilligt i Fr. Vet. Ac. (den 30 Mars 1842; Institut 1842 p. 114). Den anfaller och dodar Skallerormen, forfoljer sitt rof, slungar sig omkring menniskor som reta honom, men kan ej gora dem skada 0. s. v. Grundlach om 2 sp. Boa fran Cuba 5 Wiegm. Arch. 1840 p. 359. (B. pardalis = B. melanura Schl., och — B. sp. inc.). Xenodermus javanicus n. gen. et sp., Reinhardt i Danske Vid. Selsk. Afh. vol. 8 (1841) p. XXIV. Jfr. forra arsb. p. 194. Caeciiia. J. HoGG , om galarne hos ungar af Coecilia, samt om Amphibiernes indelning efter galarne, literatur dertill, betraktelser ofver Lepidosiren och forslag till nya namn for dcnsamma; Ann. Nat. H. VII, 353. — Fr. n. Not. XIX, 13, 14. Paddors BATRACHIl. — Forsok ofver grodors infrysande a'uTefva ^ch SleruppHfvande anstalldes af Gaimard pa Is- infrusne Ja^d , med R. bufo och calamita. De froso sa hardt, att hela kroppen var styf och musklernes mellanrum fulla af is, men kunde ater upplifvas i vatten inom 10 minuters tid, hvarefter de voro lika lifliga som forut. Om de finge frysa for hastigt i oppen luft, dogo de; bast blefvo de vid lif i jord, hvaruti de sjelfve nedgraft sig. (Bibl. Uriiv. de Geneve, Mars 184!). — Fror. n. Not. 307). 235 Af J. Brown (instiilldes forsok med Bafo vul- och ned- garis, som ncdgrafdes under 3 fo(s jord, och efter jorden/ 3 Srs forlopp ater Icfvande upplogs. Den Icfde se- dan i 7 dygn, och furmodas hafva kunnat lefva li'mgre om den blifvit satt i vallen. (Ann. Nat. Flist. X, 180). SiEENSTRUP omtalar en ganska betydlig massa afpaddor i ovanligt stora ben och skeletter af Bu/o vulgaris ^^"^J*'^' uti en benmargel i Dannfiark. De voro blandade med ben af B. fuscus, Rana temporaria och en Hypudaeus. Kroyers tidskr. 3, 190. Duces om Batrachiernes osteologi och myologiundersok- i olika aldrarj Mem. Sav. Etr. Paris vol. VI p. 1 "" rI nL'' (tr. 1835). DuMERiL uppraknar de talrika upptackter i Na- turvetenskaperne (Physik, Chemi, Anatomi, Physiolo- gi), som aro en foljd af grodors undersokning ; Ann, Sc. Nat. 1840, Febr., p. 65. AsCHERZON om grodans hudkortlar, Miill. Arch. 1840, 15. — Institut 1840 p. 187. Gruby om grodans Entozoer, Institut 1842 n:o 445. — Om Hermaphroditism hos Bufo, se forut sid. 225. Bombinator brevipes, Blasius Amtl. Ber. ofver Div. om motet i Braunschw. 1841, p. 81 5 tillhorer bergstrak- ter i mell. och s. Europa; foretrader der B. igneus. ^'Bafo vinearum" Lesson, R. Z. 1842 p. 34 j "ny art, fran vinplantagerne i Frankrike"j iSng be- skrifning men ingen diagnos; nara B. vulgaris. W. Rapp, 3 nya Batrachier funne vid Port Natal, af Kraussj Wiegm. Arch. 1842 p. 289, m. fig. De aro: Hyperolius marmoratus (af Hyla; nam- net Hyp. i st. for Eucnemis Tchudi, som ar anv. for en Coleopter); — Engystoma guttatum j och — Brc- viceps verrucosus (bada af Bufo). 236 J. V. d. HoEVF.N, Fragm. Zool. sur les Batra- ciens; Mem. de Strasb. 3, 1. — Isis 1841, p. 8'20; inneh^ller anatomi och fioiir af inre delar, crania etc. — Bomhinator har lander i ofverkaken liksom Rana (dit B. igneus, obstelricans, fuscus). — Sa- lamandra atra foder blolt 2 lefvande ungar; den vanliga Salamandern foder 30 a 40. Japanska Onfi den stora Japanska Salamandern yttrar v. "der'n." d. HoEVEN , p3 anf. stalle, detsamma som anfores i forra Srsb. p. 197 och folj. [Efter att hafva sett detta djur, som annu fanns lefvande i Amsterdam vid slutet af 1841, far Ref. belt och ballet bifalla v. d. HoEVENS asigt af dess affinitet. Den ar sa nara lik Cryptohranchus Leuck. (Menopoma Harl.) att den val svarligen kan generice skiljas derifran, om ej efter de grunder som bestamma de nu vanliga genusfor- delningarne, t. ex. Stskillnaden af Motacilla och Bu- dytes, Equus och Asinus, Lacerta och Zootoca o. s. v.]. siren. Da man annu ej rait ofverenskommil om en Lepido- plats 1 djursystcmct at Lepidosiren tror jag mig go- ra bast att liksom i forra arsberattelsen uppfora den bar, sasom ett bihang vid Amphibierne. Den utgor ett sadant medelting mellan amphibier och fiskar, att det tyckes vara ganska svart att afgora till hvilken- dera classen den bor raknas. Emellertid synes den mig aga bade storre likhet och tydligare speciclla aifiniteter med fiskar, an med amphibier. Dess lik- het med Chimcera bar blifvit anmarkt, och synes vara betydlig, men Agassiz anser den jemte Poly- pterus och Lepidosteus for de enda kanda, nu lef- vande formerne af den i fordna geologiska perioder talrika Sauroi'd-familjen. — Efter de underrattelser om detta besynnerliga djurslagte, som anfordes i for- ra iirsb. p. 199 och folj. hafva flera undersokningar 237 lillkommit , hvaribland forst nia namnas L. W. Bi- sCHori. , Anatomi af Lcpid. paradoxay 34 sid. 4:o m. 7 tabb. Leipzig 1840, bey Voss. (Finnes afven uti Ann. Sc. Nat. XIV p. 116, 1840). — Delta arbele ing^r med noggrannhet i detalj, och kan saledes ej bar utfcirligt refereras. Djuret bar fjall sasom en fisk; anus ligger at venstra sidanj verklig sidolinie finnes, med slemporer m. m. alldeles som hos fiskar- ne. Ryggraden utgores blott af en chorda dorsalis, utan vertebrer, och dock aro costae alldeles benvand- lade. Intet tecken till larynx. Lungan eller simbla- san ar framtill enkel men blir snart bakat 2-deIt, i form af 2 langa sackar. Dess vaggar aro cellulosa och tyckas forratta det hufvudsakliga af respiratio- nen, hvilket torde vara egentliga aniedningen hvar- fore B. anser djuret for en amphib, ehuru med er- kannande att den i de fleste stycken liknar fiskarne. [Ang. simblasan, jamf. Miillers afhandlingar derom, som anforas under Cap. Ichthyologi]. — Oken an- maler detta arbete i Isis 1841, p. 462 och yttrar att B. forsummat lemna upplysning ufver nagra vigtiga punkter, t. ex. niisborrarncs oppning inat, som hvar- ken tydligt beskrifves eller afbildas. De sagas oppna sig inat blott genom lappen, men det blir ej tydligt om, eller huru de genomtranga gomhvalfvetj B. sa- ger "liksom hos Siren eller Proteus" men tyckes komma i motsagelse. Vidare ar ej tillrackligen re- dovist for lungans lage, gallocket o. s. v. Ledd af B.s arbete framstaller Oken sin egen asigt. Han an- ser, med Owen, djuret vara en fisk, narsliigtad med CJiimcera. Af B.s anatomi har han blifvit styrkt i denna mening. Skelettets ofullkomlighet, och isyn- nerhet tillvaron af verkliga fenstralar i de vertikala fenorna, aro for 0. afgorande bevis, hvartill kom- mer gallockets tillvaro, fjallens beskaffenhet, och sidolinien, som alldeles liknar fiskarnes, '^hvilket allt 238 cj kan finnas hos en amphib, nasborrarnc mS vara bildadc hur som heist." Milne-Edwards kommer derernot till motsatt re- sultat i ett tilla£!;g vid B.s afhandling' pa anf. st. i Ann. Sc. Nat. Han anser djuret vara en amphib, emedan lungan utgAr frSn oesophagi venlralsida. Sim- blasan utgar hos fiskarne fran dess dorsalsida (jamf. Miiller om simblasan). Om Lepidosiren Anncctens finncs Owens utfor- liga afhandling i Linn. Trans. XVIII, 327. Jardine beskrifver ett nytt exemplar ^{Lcp,an- nectens fran (lambia, som ar nagot olikt detafOwEN beskrifna. Brostfenan (framre extr.) ar nagot liingre an bukfenan och har 2:ne andra ganska sma stralar bredvid den ena stora; saledes 3 stralar, hvilket okar likheten med fiskarne. Djnret var taget vid Gambia i lera, som ligger torr och hard 9 manader om aret, och under vatten blott 3 manader. S§ snart leret blir vatt kommer djuret fram. Det tyckes fin- nas der i mangd, och uppgrafves af invanarne for att atas. 239 Ichthyologi, Ofver fiskarnes simblasa har J. MiiLLER anstalltOm sim- vidstrackta forskningar, som synas leda oss ett godt stycke till insigt i fiskarnes nalur, och egentliga be- skaffenheten af respirationen. Simblasan hos manga fiskar ar cellular pa inre ytan, nastan liksom arn- phibiernes lunga; t. ex. hos Lepidosteus, hos vissa arter af Erythrinus, men ej hos allaj afvensa bland en del af Siluri, i anledning hvaraf M. bildar flera nya genera, som komma att anforas i det foljande. I allmanhet utgcir fiskarnes simblasa fr^n svalgets rygg- sida, och de hogre djurens lunga fran dess buksida; men hos Erythrinus utg^r den fran sidan, och hos Polypterus fran buksidan, tvartemot GtOFFROYs upp- gift. Egentliga skillnaden ligger deruti, att lungan ar respirationsorgan, och att saledes dess tillforande karl fora venost, dess afgaende, arteriellt blod, tvart emot alia ofriga organer i kroppen. M. finner att afven de cellosa simblasorna ej aro lungor. Alia lungor hafva luftror och narande karl (vasa bronchi- alia). Dessa stracka sig anda in uti lungsubstancen och finnas jemte de respiratoriska karlen. "Saledes om man tanker sig alt de respiratoriske karlen i en lunga minskas, tills de alldeles forsvinna, s^ iUerstar en sack, som ar en simblasa" Forf. ingar har uti en hogst interessant physiologisk beskrifning eller tydning af de karl som tillhora lungor och galar, samt uppraknar de fiskarter som sta pa ofvergangen att fa lunsror. Hos ett enda fiskslag-te har simblasan ofvergatt till verklig lunga, nemjigen Lepidosiren, som dock maste forblifva fisk. Nagra andra fiskar visa en slruklur, som kommer helt nara den af lun- 240 gor, och 2:nc arter hafva verkligen e. a. vicarieran- de lungor, ncmligcn: 1:0 Silurus fossilis Bloch (Saccobranchus singio Val j Heteropneusla fossilis Miill.), som har rcspirations- sackar, utgaende fran galea vileten, mellan rygg- musklerne (jamfor langre fram). 2:0 Amphipnoeus Couchia Miill. ("Unibranchiapertura" Couchia Buch.) fran Bengalen, af alfamiljen, som blolt har en enda, enkel gal pa 2:dra galbagen, men andas genom lungsackar, utgaende fran gal- ea viteterna. Denna fisk star belt nara Symhran- chus, med 4 giilar, oeh Monoptcrus hvars 4-de galbage saknar galblad, men bar en tydlig ar- eas aortae. Skiiinad Skillnadcn mellan Amphibier och Fiskar ar ej Ampii"- *y^''g' Genomborrad gom finnes bos Myxincj Lunga bier och kan sSsom nyss namndes finnas bos fiskar. M. upp- * staller nagra andra skillnader mellan bada elasserna, enligt hvilka Lepidosiren liknar fiskarne, nemligen: 1:0 bos Fiskarne ligger urinblasan och urinoppningen bakom anus; — bos AmpJiihierne framom, liksom bos de 2 bogre classerna. 2:0 bos Fiskarne oppnas genitalia bakom anus; sS bos Lepidosiren; men bos Branckiostoma (Amphi- oxus) tyekas agg och semen utga genom galopp- ningen, framom anus. 3:0 bos Fiskarne sker vertebrernes benvandling i 5 stycken. De hafva nemligen en central, ringformig benvandling i slidan af Chorda dorsalis, hvarige- nom sjelfva corpus vertebrae uppslar, samt 4 yt- tre, som forbinda sig med delta forsta stycket. Dessa 4 aro: 2 ofre, som bilda arcus vertebrae med proc. spinosus, och 2 undre som bilda proe. transv. inferiores, hvilka p3 stjerten boja sig till- bopa for att biida proc. spinosi inferiores. — Hos Amphihicrna 241 Amphihicrna ocli u'e (va huLi^sta chisscrna finnas ej de !2 undrc slyckena, annaL an iindcrslundom i stJLM'ten. (MuLi.KH i Berl. I3cr. 1842 p. 177). Den cellalara, lunglika simblasan hos Lepid- osteus bpskrilVes och afbildas af v. d. Hoi:vi:n i Miil- lers Arcliiv 1841, p. 24, tab. X. Luftroret liar en icke olydlip^, men na<^ot ofullstandig larynx. MiJLi-KU beskrilVer ylterliii^are (i Berl. Ber. 1842 Ytteriiga- p. 202) en hogst egen inratlning vid simbbisan hoSsimbis.^ii. nagra Siluroidej' nied sma gaioppningar, hvaribland Doras och Malaptcrurus. Fran forsta vertebern ut- gar nennligen en hogst elastisk processus at sidorne, hvilken i andarne utbredes till en skifva, som tryc- ker pa sidorna af luftblasans framdel och comprime- rar dess luft. Pa hvardera skifvan faster sig en tjock muskel fran hufvndet, som drar skifvan fran simbla- san , hvarigenom dess framanda kan fritt utvidga sig och iitspannas af den hoptryckta luften, hvarigenom hela fiskens specifika vigt minskas. Nagot dylikt ma- sle finnas vid simblasan af Ophidiuin, som dock annu ej var tillrackligen undersokt. Med horselorganet star simblasan i forening ge- nom horselben, hos alia Cyprliioider och hos alia de Sihiroidcr som hafva simblasa, samt hos de Salnio- nidcr som innefaltas i Artkdis genus Characiaus. (MuLLEB loc. cit. p. 205 — 6). — Belungieri ville vid motet i Turin visa, att fiskarnes simblasa ej blott star i samband med respirationsorganerne utan iifven med genitalia. (Isis 1841, p. 268). Wyllie beskref forst (i Zool. Proc. 1840 p. 34) de nyss anforda besynnerliga bihangen vid gal- apparaten hos ^'Silujms singio Hamilt.", fran Ganges. De besta i e. a. langa, lost cellulara, cylindriska sackar, forsedda med hvar sitt ganska stora blodkarl. Dessa sackar oppna sig mellan galarne och ligga in- Prof. Sundeintlls Jrsh 7840—7842- ^'^ 242 (ill verfc!)rorne, tindor hiiden, i vinkoln mollan proc. spinosi 0(^li tiaiisvorsi, sami slriickn sii^ hakoin halfva kroppslangtlen. W. formodar at I tie dels uigora en ulvid<2;ning af respirationsytan, dels innelialla vallen for fiskens vandrini^ar ol'ver land mcllan dammarne. ("from tank to tank"). Bigalarne. Den markvardi^a bildninp^en af fiskarnes bigdlar (Pseudobrancliia?, Nebenkiemcn), beskrifves utforligt af J. MuLLi-H i Berl. Ber. 1839 p. 186. Dessa or- ganer, som blott saknas hos nagra fa slagten, ligga framom de egentliga galarne, under basis af hela gallocket vid sidorna af gomhvalfvet, och hafva hos de fiesta fiskar hela yttre utseendet af galar, sa att man vanligen anscr dem for en enkel, nagot rudi- mentar rad af galblad. Emellertid iiro de ingalunda galar, iitan nlgora ett for fiskarne eget, besynnerligt apparat, horande till ogat. De emottaga nemligen blod, fran en gren af Art. hyoidea (eller circulus cephalicus o. s. v.),- saledes arleriellt blod, som nyss bar passerat galarne. Arteren loper pa ena sidan af hvarje bigal-blad och ofvergar genom capillarkiirl i en ven, som ligger pa andra sidan, alldeles som pa de verkliga galarne j men del afflylande blodet of- vergar icke uti den venosa blodmassan^ utan karlen fran alia bigalbladen forenas och bilda arteria ophlhal- mica magna, som forser ogals choroidea och glan- dule choroidal is med blod. Denna arter ar alltsa en art portader for choroidea. Ogats ofriga delar (Iris, sclerotica, synnerven och ogonmusklerne) erhalla blod direkle fran circulus cephalicus, och alll ogats venosa blod bortfores direkte till vena jugularis genom vena ophlh. magna; nemligen bade det som kommit dit genom art. ophth. magna och del fr^n iris, musk- lerne o. s. v. Dot ar oafgjordt om blodet undergar en forandring uti bigiilen, sa alt det har venos na- tur d5 det kommer till sclerotica: men det ser san- 243 nolikarc iit, ;ill Ijigiilcn ondast bildar o(t i-ete mira- hile (on (in lordelnini^ af c(l kjirl), uti livilket blo- det oj i'oriindras utan l)lo(t liammas i sitt lopp, och all del komnier till ogat med bibeliallande af sin arlcriella nalur. Delia lyckos boslyikas af Cio^w ovan- hga fasthet som M. funnit hos detla kailsyslem, och laltlielcn alt injiciera ban bigiilens aiier, genom ca- pillarkarlen , till art, oplilb. magna, samt tvarlom. [Delta tyckes yllerligare beslyrkas deraf, alt hela bigalen kan saknas Iios en del fiskar]. M. bar un- derscikt bigalarne hos fiskar af alia oidines, och fnn- nit deras struclur lika genom hela classen. Hos en del fiskar aro smabladen ganska tjocka och blodful- la, sa alt hela organet far morkrod farg och utse- ende af en lobnlerad blodkorlel : t. ex. hos Gadi, Esoxy B clone, G aster oslcus, Echeneis m. fl. Hos Esox ligger del undangomdt af ell veck pa slem- huden och ofriga narliggande delar. Pa Karpen och Rudan ar del t. o. m. doldt under elt ben. Hos Lota vLilg. ar bigalen sa lilen och dold, att man endast kan finna den ffenom injection. — Hos Pla- giostomerne och Acipenser ngger den egenlliga bi- .«ojiii«a galen fram vid kanlen af spruthalel, sa att man ej ma anse den forsla, hos dem blott halfva, men verk- liga galfransen framom forsta galoppningen, for att svara mot benfiskarnes bigal. 31. har undersokt 140 genera och funnit biga- lar hos de flesle. Han uppraknar dem som sakna delta organ. De fiesta aro Malacopterygier, isynner- het af 5l-familjen. Del forljenar anm.arkas att i\Ri- STOTKLES redan hade anmarkt bigalarne, sasom halfva, framre galar, och alt deras beskaffenhet lattar igen- kiinnandet af nagra af denno forf.s fisknamn. Uli elt tiliagg i Berl. Ber. 1841 p. 86 sager M. sig hafva funnit bigalarne hos en del af de fa acanlhoplerygii som lycktes sakna dem. Pseudobran- 244 chiae liafva liUsom do ogcntliga giilarna, ogna na- rando karl , (liksom vasa vasoium), livilka liar be- skrilVas. I allrnanhet liar man liar niislan en utl'or- lig besUrirnini^ af karlen vid liufvudets sidor, genorn hela fiskclassen. (Delsamma finnes korll. framsialdl vid Fr. Velensk. Acad. d. 9 Mars 1840, i de arbe- tcn som redovisa derfore). Kiirl. Fiskarnes hdrlsystem i allmanhel beskrifvos i MiiLLF.RS 3:dje forlsattning af Vergl. Anat. der Myxi- noiden Berl. Ber. 1839 p. 184 i korlhet, och Berl. Abh. 1839 utforligt, med figg. Sinnesor- Brkschet, Rccli. Anat. ct Pliysiologiques sur gaoer. j'Qpggj^p jg Touic des Poissons, Paris 1838 chez Ba- illiere, 126 sid. 4:o av. 17 pi. in folio, skall med utmarkt sakkannedom och belasenhct redogora for fiskarnes horselorganer, hvilka beskrifvas hos en stor mangd arter. Detia arbete ar infordt i Mem. Sav. Etr/de Paris V, r07. (Jamf. Isis 1840 p. 307). LiZAHS om Laxens sinnesorganer, fiirg m. m. vid Brit. Assoc. 1840. — Instifut 1841, p. 94. Om de Om de elektriska (iskarna hafva vi , utom flera *fi^[j^"^J'' fysiska skrifter, erhallit ett par zoologiska af varde. Valknciennf:s har lemnat en afhandling om Malapte- rurus electricus (Silurus el. L.), hvaruti ban upp- raknar de kanda elektriska fiskarna. De aro: l:o alia arterna af fam. Torpedo bland Rockorna, som af LiNNe hopfordes sasom en art: Raja tor- pedo, men som nu ufgora 4 genera (se vid Pla- giostomi, langre fram). De lefva i de varma och sydliga tempererade climaternes haf kring hela jor- den, och voro kande af de gamlc. 2:0 Malapterurus electricus (af Siluri), fran Afri- kas floder. 3:0 Gymiwtus electricus L. fran Guyana; kand se- dan 1671. 4:o Tctrodon electricus, mindre bekant. 245 Flera i\n dessa mo ej sakert kande. lihinoba- tus oleclr. Bl. Scfm. ar blolt kand gcnom en figiir lios Marcghavkj TricJiiarus el. Lac. torde hero pa en i'orvaxling. Val, anmlirker alt alia dessa fiskar hafva mjuk hud, utan lydliga fjall, och utan de harda skoldar, taggar, knolar m. m. som finnas pa huden af deras fjarmaste samslagtingar (Rajog- de flesle Siliiroider; Tetrodon, Diodon elc). Markligt ar att Siluriis electr., som ej ar siiHsynt i Nilen, varit okand lor de gamle, som dock ratt val kanl lorpedo i Medelhafvet , och dess formaga all forlama handerne pa dem som ville taga den. — Val. har funnit nagra aldre uppgifter som endast tyckas kunna tydas pa S. elec(ricus bland nu kanda fiskar, och som tyckas visa att denna fisk, liksom sa manga andra, finnes utbredd ofver hela Afrika soder om oknarne. De §ro nemligen af Bar- RETUS, 1554, fran ofre Nilen; — en uppgift frart lt)20-talet fran Senegal och en tredje fr^n Sola la. Sednare hafva Adanson m. fl. funnit den i Senegal; FoRSKAL m. fl. i Nilen, o. s. v. Dessa uppgifter om fisken synas vara de aldsta som finnas. Forf. forfsalter med beskrifnins: af fisken och o isynnerhet af dess elektriska apparat, som forr varit mindre fullstandigt beskrifvet af Rudolphi och Gr:OF- IROV, och som till sin struktur alviker betydligt fran detsamma hos Torpedo och Gymnotus. Det ligger pci sidorna af truncus, mellan huden och musklerna, och emottager nerver af 8:de [menas n. vagus] och 5:te paret. Det bestar hos denna art af en egen hud, el~ ler sammansalt hinna, som omgifver kroppen fran ogat och galoppningen till anus, och som fastas vid musk- lerna oiVan och nedan^ genom en aponeurotisk som langs at rygg och buk , hvilken saledes afdelar det hela i 2:ne sidohalfter. ForolVigt ar hela denna hinna blott lost fiistad vid musklerne, genom cellviif; men m den ill' nat^ot I'astaie lorcnl mod kroppslinden. Sjelfva organet eller liinnan uigores af 2 tail lorenade stra- ta. Del y(tre (narmast ytire linden) ar en lunn hinna som beslar af rhomboidiska celler, innehallande en gelalinos viilska, liksom hos Torpedo,* det inre ar en afven Uinn, silfverhvit aponemos, al' korsade fibrer, hvilken kan delas alminstone i 6, tarnligen latt skilj- bara lameller, hvilkas y(a blir flockig (cotonneuse) da de laggas i vatten. iMellan de bada lagen ellcr hin- norna ligger en stark gren af nervus vagus, som motsvarar andra fiskars n. linear lateralis, liksom hos de ofrige eleklriske fiskarne, samt ga nska betydliga blodadror, hvilka gifva grenar inuti bada hinnorna. Enligt de fa underrattelser man ager om denna fisk kan den ej gifva stotar da den gripes i stjerlen, hvil- ket torde harrora deraf, att eleklriska apparatet slu- lar vid anus. Undersokningar af denna art recom- menderas pa det hogsta. Torpedo och Gymnotus aro batlre kande. (Archives du Museum 2 p. 43. Af- ven i Ann. Sc. Nat. 1840, vol. XIV p. 239, samt i Fr. Vet. Ac. 17 Aug. 1840 och 1 Febr. 1841 ; se In- slilut n:o 347 och 371). G. Vai.entin har utgifvit: Deytrage zur anato- mic der Zilteraale, i Neue Denkschr. d. Allg. Schw. Gesellschafl vol. VI 1841, Neuchatel. (Utdrag finnes i V. d. Hoevcn en De Vrieses Tijdschr. IX , 2 p. 52). Nervsystemel och hjernan aro hiir forlrallligt beskrifne och afbildade samt jamforde med samma delar iios andra fiskar, isynnerhet narslagtade, af Muroenoiderne. Dessa delai- iiro afven af siirdeles vigt att sludera da hela den clektriska kraften derpa beror. Om elektr. organets nerver afskaias upphcirer dess verksamhet genasl, och mod fiskens dod blir det overksamt. "Det var en oiimlig tanka att jiinilora detta organ med en galvanisk stapel , ehuru vcrkan blir dcnsamma". — Nu visar V. att hjernan hos de elektriska fiskarne 247 har vissa ovnnligt ulbildudc dclar, som lian kallar clehtriska lohcr. Hos (iymriotus iilgoras dcssa a(" hjernmassan mellan lobi optici ocli cerebellum, hvil- Ua iifven aro belydligt storre an pa andra al-artadc fiskar. Elekti'iska organets nerver aro hos Gyninotits grenar af ryggmargsnerverne, som till storre delen sta i samband med simblasan. Hos Torpedo ar det en del af Medulla oblongata, vid sidan af fossa rhom- boidalis, som iir ovanligt utvecklad, och elektricitets- organets nerver aro grenar af n. 3 geminus och vagus. Fjdllciis struktur liar Ater blifvit framstalld af Fjaiiens Agassiz, emot Mandls i forra arsb. p. 203 namnda''^'"''^"'^* oiika asigter. A. vidlialler sina forra pastaenden en- ligt hvilka fjrdlen, iifvensom andra hornartade delar hos djuren skulle tyckas vara alldeles oorganiska och oformogna att vaxa annat iin genom yltre apposition, Han sager att fiskfjallen, liksom naglarne hos menni- skan, aro bildade i en poche af epidermis. De aro belt enkelt hopfogade, liksom naglarne, af hornartade exsuderade lameller, af hvilka de undre sist bildas, och bli storre an de forut varande. De concentriska lineerna bildas af de storre (yngre) lamellernes 6f- verskjutande i kanten. Fjallets focus utgores af de aldsta, och saledes minsta lamellerna, och dess ut- seende, liksom vore den sammansatt af corpuskler eller celler, kommer blott af dessa lamellers slitning och sonderdelning. Langslinierne aro enligt A. al- drig kanaler och liarrora blott af veck i sacken som genererar fjiillet. Tanderne i fjaiiens kant anses af honom blott vara taggar eller spetsar i lamellernes kanter, utan egen ulveckling. (Ann. Sc. Nat. XIV p. 97 (Aug. 1840); — Fr. n. Not. XVHl). For Ref. vill denna forklaring, som utesluler all organisk till- vaxt uti fjallet sjelf, synas nagot for enkel. Det ar dock tydligt att naglar, har, tiinder m. fl. hornarta- 1>48 de ellcr epiclermaliska bildningar rnaslc anscs pa samma salt som fjallen, och att afvcn Ac. gor delta. Jiimf. liingre fram, under Agassiz Poiss. foss. Nahdo framlade vid motel i Turin 184() sina undervsokningar af strukturen af fiskarnes hud, och deraf harledde annn.r ofver deras systematik (R. Z. 1840 p. 366, Ulan exposition). Bland afhandlingar om fiskarnes inre delar ma Miige oclihar namnas den af Retzius, om magen hos si. Silu- ""•^^^'^'Vm^, i Forhandl. vid motet i Stockholm 1842, sid. 695. Hos S. glanis och flera utiandska arter har ventrikein, liksom muskelmagen hos Foglarne och Krokodilen, pa hvardera sidan en senutbredning, vid hviiken bade de longitudinella och transversella musk- lerne fasla sig; men denna bildning lillhorer ej alia arter af Siluroider. DuRAZzo omtaladc olikheterne i brosket hos fiskar afolika ordines vid motet i Turin. (Isis 1842 p. 254). Davy om organa masculina hos nagra brosk fi- skar; Philos. Trans. 1839 p. 139. FiLiPPi tyckes, ifall hans observationer bekrafta Utveck- sig, visa elt forut obekant salt af utveckling inom "'^et.''^ ^^oS^*^ ^'os en del fiskar. Han har nemligen iakttagit hos Gobius Jlaviatilis, att aggels vitellus skulle qvar- blifva, och ej sasom vanligt ulgora en umbilicalbla- sa, ulan ofverga i fiskens lefver pj. For vidare delaljer se Annali Univ. de iMilano Aug. 1841; — och elt utdrag i R. Z. 1842 p. 45. De i forra arsb. p. 231 och 545 omtaladc un- Fiskais dersokningarna ofver La.x:ens fortplantning, utveckling lin^ och och lillvaxt hafva blifvit fortsatfe af flera forskare tiiivaxt. Qch ma anforas har, s • i i i. t *" » fiskarne. arsbcrattelserna blilvit omtaladt, nemligen Louis Agas- siz, Reclierches sur les Poissons fossiles, blef fardigt med Livrais. 18 under ar 1843. Detta ulmarkta ar- bete innefattar val narmast en beskrifning pa alia kanda fossila fiskarler^ men for att kunna bestamma och classificera dessa, har Forf. ingatt uli s5 vidlom- fattande undersokningar af de nu lefvande fiskarna, at( delfa verk , och isynnerhet dess forsia del, ar af 255 ctf sjirdclos vJirde for hela iclilliyoloi^icn, och all jao- anser rnig hi\r bora lomna en orvorsii^t af innehallel. — \r 1833 kande Forf. 500 arter fossila fiskar, men 1843 hade antalet okat sig fill 1700, eller "lO gan- ger" [bor vara 5 ganger] sa manga, som alia andra kanda fossila vertebrater lilJIiopa. Af dessa arc un- gelar halflen beski'ifna sanit ypperligt afbildade uli det arbele vi bar omtala, som uigores af 5 vol. text i stor 4:to och 5 vol. plancher in folio. De arter som ej beskrifvas finnas dock uppraknade, och inledningen till forsia volumen slutar med elt sar- skildt Capitel (sid. XXXIII — L) hvaruti uppriiknas pa etl stalle alia de arter som forf. kant, i ordning efter formationerne hvari de forekomma. Dessa sidor finnas afven sarskildt utgifne, med eget titelblad: Tableau general des Poissons fossiles, ranges par ter- rains par L. Agassiz (2 ark 4:o utdr. ur "Recherches"). Deruti utmarkas de arter, som ej aro afbildade i Re- cherches, med en asterisk (*). — Arterne nppforas ef- ter den systematiska anordning, som vi ofvan angif- vit. Forsta volumen innefattar allmanna ofversigter; den 2:dra, Ganoidernej den 3:dje, Placoiderne j den 4:de, Ctenoiderne och den 5:te, Cycloi'derne. Sup- plementer utipfvas, som komma att innefatta alia kanda arter, sa att hvarje supplement utgor beskrif- ning af arterne i en geologlsk formation. — Vi skola bar blott lemna en ofversigt af forsta volumens in- nehall, och borja med inledningen. Forf. anmarker, att kannedomen om de fossila fiskarna i\v af en sardeles vigt for bade Zoologi och Geologi. De aro talrikare an andra fossila veitebre- rade djur och finnas saledes oftare, saml aro derige- nom mera egnade att characterisera de 2;eolo^iska for- malionerne, men hvad som ar annu vigtigare ar, att* de finnas uti alia dessa. Amfibierna borja vida sed-' nare; fossila Foglar kunna knappt sagas vara kanda 25() ocli Mammnlin lillhora hlolt do yngsta , loiiiiira jord- hildningnino. Ilos I'Iskaine iir dossulom annu till on slor del y''»J1 biheliallen, som alllid iir fors(6rd hos dc fossila djuren af hogre classer. Man har till ocli med funnil al'iryck och fossila slycken af inre mjidforandrin2:ar. Blott den silfverhvita far- ffen beror af tattliofojande cristaller, som afven finnas af samma beskaffenhet i hjernans hinnor och simbla- san. Han anforer nagra exempel af bibeh^llen farg hos fossila arter, och framstaller hudens sammansatt- ning. — Epidermis och fjall betackas ytterst af mu- cus, som afsondras ur de hudkorllar, som bilda si- ■ 260 ^ dollnjcn med dess fortsatfningar pS hufviidet. Delia slem ar Ijockast hos de fiskar som hafva minst fjalL Om fjal- Fjallens struktur afhandlas ricigot olika emot hvad '^"' i forra arsb. och har sid. 247 framstalldcs, i del Forf. modifierat sina cisigter. De vanligen nu forekommande fiskarna (Cycloider och Ctenoider) hafva fjal I som besta af 2:ne lagj det undre bestaende af la- meller, hvilka A. nekar vara fibrosa. Ofre laget skall utgoras af concenlriska ringar, som ligga tegelliki 6f- ver hvarandra, och fororsaka de concenlriska linierna. [Alllsa delsamma som Mandl's hopsmalta celler. Om de undre lamellernes trappformiga lilllagande i stor- lek talas ej har, och Focus namnes knappt]. De lon- gitudinella, eller rattare radierande linierna kallas har blott faror (Sillons) genom det ofre laget. Tag- garne aro dels klufna stralar af sjelfva fjallets kant, dels ulbildningar ur det ofre laget. [Saledes unge- far sa som Mandl framstallt dem] "men ulan alt ut- vecklas ur en egen bulbus sasom kakarnes lander" Ganoider och Placoider hafva en hSrd emalj pS ofverlaget af fjallen, som ar af ganska olika art, men som vanligen utgores till storre delen af verkligt tand- ben (dentin) med de egna fina. for delta slags ben characteristika karlen eller tandroren. Dessa fjall aro alltsa e. a. tander. Fjallen sitta lost och fritt instuckna i sackar eller gropar uti sjelfva huden, men aro faslade vid epidermis, som ulat omsluter dem, och hvarifran de utvecklas. De aro saledes vuxne inat mellan epi- dermis och corion, fran en matrix uti epidermis. De lisrora alltid i viss ordnins:, som ar olika for oli- ka slagten. Oftast bilda de sneda rader derigenom alt de sitia i qvincunx. Ag. benamner de sneda ra- derne, fran sidolinjen till ryggen : Series medio- dorsales, och de till buken. Series medioven- t rales. De som, raknade fran sidolinjen ga framat 261 kallas anteriores och de som lopa bakSl, poste- r lores, sa val de ofre som de nedre. Hos de fiskar som hafva stora fjiill, aro vanli- gen raderncs antal, och scil. iifven fjallen i sidolin- jen, lika med vertebrernes antal, och de sneda ra- dernes direction foljer rigtningen af processus spi- nosi och costa?. — Dessutom finnas sarskihe radcr eller fait pa ryggen, buken och fenorna. — Vi ma- sle har iiteiemna beskrifningen pa fjallen hos de oli- ka familjerna. Cap. 5 afhandlar skelettet. I hufvudsaken of- Skeiettet. verensstammer Forf. med Cuvikr; den storsta olikhe- fen ar i sjelfva cranii ben, hvilka vi dock har for- biga. De olika skelettdelarne tydas bade genom com- paration och efler utvecklingen. Den hogst enkla framstallningen af ansigtets ben ar foljande. De ut- goi'a tlllhopa 9 bagar, af hvilka de 2 framsta arc ofullstandiga och ligga framom svalget, och de 6 foljande omfatta detsamma sasom ringar; nemligen: 1 "Arc maxillaire", af os intermax., os maxillare sup,, och ossa jugalia (smS sammansalta, ylliga). 2 "Arc palatin": ossa palatina, pterygoidea och trans- versa. 8 "Arc mandibulaire": Max. inferior, ossa qvadrata (jugal Cuv.), "tympano-malleaux" och "les caisses". 4 "x\. hyoidal": os hyoideum, dess ledade grenar, os styloideum, praeoperculum och "os mastoVdien" (temporal Cuv.). 5 — 8, de 4 arcus branchiales, af galbagarne, hvar- dera bestliende af "2 a 3 stycken" och forenade af enkla midtelstycken, som utgora ledade fort- saftningar af tungbenet. 9 "Arc pharyngien", af olika beskaffenhel och oftast ofullstandig. Den ar tydligen en forandring af ett par gal bagar. 262 Hartill komnia nagia ben som (illhora liuden (sasom ett hudskelett) nemligcn gallocket, beslAende af" 3 reguliera delar: operculum, suboperculum och interoperculum; vidare galliinnans slralar och diverse irreguh'era smSben. [Os nasi uppfores bland cra- nii ben]. Fenornes Fcnstralame raknas med till skelettet. Embryo "Tot'' fa«' t'digt en vertikal hudfall eller fena, utan str'a- fostret. jgp^ sQfj^ omgifver storre delen af kroppen, uti me- dellinien, afven pa buken ett stycke framom anus; stjerlen ar alllid rundad. Denna fena delar sig un- der ulvecklingen till flera^, (r.fn. , an.fn., o. s. v.) och dessas form utbildas. Under ett stadium af em- bryos lif skjuter vertebercolonnen (chorda dorsal is) med bakre spetsen uppat, sa att stjertfenan till en del sitter under densamma; men detta riittar sig se- dan, da stjertskifvan (plaque caudale) utbildar sig (af de stralben som tillhora stjerten). De verlikala stralarne hafva inlet att gora med veitebrerne, hvil- ket synes af antalet, som alldeles ej cifverensstam- mer med deras. [Stralarne jemte deras stralben bora enligt de forut yttrade asigterna hora till hudskelel- tet, eller hudens benbildningarj. Vid brost- och bukfenorna rattas Cuviers terminologi. Clavicula be- namndes af honom humerus. — Bukfenorna utvaxa sent; deras inre del kallas "coxale". Tanderue. Taudernes struktur afhandlas af Ac. i samman- hang med skelettets. Vi skola deraf blott anfora foljande. De vanliga , spetsiga, coniska tanderna hos fiskar kallas grip- eller rof-tander (d. de prehension), och de som aro tjocka, trubbiga, kallas d. molaires. Sjelfva tanden bestar af t and ben (dentine) som lig- ger i form af concentriska lameller omkring cavile- len, hvilka iiro genomdragne af ylterst fina och tatt staende, greniga ror eller karl : "lubes calciferes" tandbens ror. (Om allt detta, sc arsb. 1836 p. 164 263 uch Hi:izii aflumdlin^- i Vet. Ac. Handl. 1836, tier tie I'ulisliJndigt beskrilVas). Dessa ror iiro finare an blod- kulorna, och (illSta ingen blodcirculation. De ulgd alitid vertikalt mot (andbenlamellens inre yta, och saledes riitt inat fran tandcns cavitet. Utanpci tand- benet ligger ofta, men ej alltid, emalj, som bar enklare, nastan cristallinsk textur, med an finare, enkia, parallela ror, och utanpa denna finnes un- derstundom Cement, som bar kalkcelluler liksom de egentliga benen, men blott finare, saml derifran ut- gaende ytterst fina ror, som anastomosera med emal- jens och tandbenets finaste ror. Inuti caviteten lig- ger den matrix som afsondrar tanden, Fyra grada- tioner af tandernes inre struktur antagas. 1:0 Den enklaste formen ar den vanliga, da tandbe- net ligger slatt pa eller omkring sin matrix, och bildar en ihalig con. 2:0 (dents a dentine plissee) veckade tander, da tand- conen ar veckad, sa att den far intryckta rander fran spetsen mot basis. Tandroren utga dock som vanligt, vertikalt mot lamellens inre yta, men f^ genom vecken alia mojliga rigtningar i tanden. Denna form finnes hos en del benfiskar, t. ex. de Saiiroida, samt hos nagra fa utdoda, stora odle- slagten. 3:0 (d. a dentine a canaux paralleles) da vecken bli latare och uppfylla inre caviteten, men hvarje veck inuti sig bar en langsgaende canal, som ar enda lemningen af tandcaviteten. Hvarje veck liknar sa- ledes ett ror, fran hvars cavitet dentinroren di- vergera. Dessa ror isolera sig sa att tanden sy- ncs sammansatt af smala, skilda ror, mellan hvilka cement ligger. Sadane aro vanligen triibbiga mo- lartander hos brosk-fiskarne, och dessutom tander- ne hos Orycleropus bland daggdjuren. 264 ' 4:0 (d. a canaux reticules) da vcckningen ar allde- les irregulier, sa att tandkanalerne natformigt hoplopa at alia hall i tandens massa. Denna struktur synes vara egen for fiskarne, och tratfas uti roftander hos vissa familjer. Tanderne aro vanligen hos fiskarne fastade blott i huden, sa att de ofia knappt lemna ett spSr efter sig pa benet hvarofver de sittaj men da de aro fa- stade dervid, aniingen pa benets yta eller genom en i benet nedgaende rot, sA sker det4a genom en co- nisk tapp af benet, som gar in uti tandens cavitet och fastes dervid genom ligamenter eller ankylos. Dessa tappar aro greniga uti sammansatta tan- der (ofvan n:o 3:o, 4:o). Forofrigt g^r tanden aldrig in uti en enskild alveolus i benet, utan endast i en gemensam, langsat benet lopande fara, sasom hos fo- ster. — Tanderne ersaltas latt hos fiskarna, och ut- vecklas fran insidan utat, sa att om en tand eller tandrad forloras, sa ersattes den strax af en innanfor liggande (t. ex. hos Hajarne). I allmanhet aro de rorlige och visa sig sasom tydliga hudbildningar. Ichthyologisk littcratur. Aiimanna Af CuviER et VALENCIENNES Hist. des Poissons utkom under aren 1840 — 1843 ingen tome efter den i forra arsb. anmalta. — Namnforteckning ur vol. XV star i Isis 1841 p. 816. J. T. BuSHNAN Med. Dr, Nat. Hist, of Fishes, ar en allman framstallning af fiskarnes natur i po- pular stil. Den horer till Jardines Nat. Library. Zool. of Beagles resa, n:o 1 part. IV. Fishes, by Jenyns Lond. 1840 (med 8 tabb. af Acanthopte- rygii. Ar mig forofrigt obekant). 265 JoH. iMuLLKH Revision af systemaliska fordelnin- gen af familjerna Salmones., Esoces, Clupeae, Cyprini et affines, se Berl. Bericht lb42 p. 207 och folj. — Gor talrika raltelser och andringarj ^mmodytes bo- rer ej till alfamiljen; Acipenser anses af M. narslag- tad med Hajarne och bor alldeles ej skiijas langt fran dem , sasom skett i Agassiz system, hvarest de hora till olika hiifvudordningar. Di: RivieRE Consid. sur les Poissons et parlicu- lierement sur les Anguillesj ur Mem. Soc. Roy. d'Agri- culture 1840, skallCenl. R. Z. 1841 p. 351) vara ganska innehallsrik. BouROS lemnar (i Isis 1841 p. 646; vid motel i Pisa) bestamning af 3:ne fiskarter hos gamla forfattare: Lucerna Plin. IX, 27 anses vara Uranoscopus scaber. Charax 0pp. etc. anses for Sargus salviani. Hycena Num. et Dionys. = Charax puntazzo. Dylika bestamningar aro af varde bade for att kunna forsta gamla forfattare och for att kunna draga nytta af deras ofta rika kannedom om djurens hi- storia, samt for jamforelsers anstallande mellan forhallanden da och nu, som ofta kunna vara ganska olika. Troschel om nagra Blochska fiskarter, i Wiegm. Arch. 1840 p. 267; nemligen: Platycephalus scaber Bl. — suppositus n. sp. • — rodericensis Cuv., et Val. IV. — neglectus n. sp. Scorpajna gibbosa. Mugil cephalus Bl. Cossyphus anchorago (Sparus anch. Bl.). Om Amerikas fiskar, jfr forut sid. 39. Cam. Ranzani de nov. sp. piscium diss. prima.Tiii Ame- Bonon. 1839 4:o c. fig., beskrifver flera Brasilianska^Jua.''" fiskarter : 266 Galeus iiKiciihiliis, Carcharias porosus Telrodon inarmoralus — pacliycephalus Gymnolhorax funebris Conger 4 sp. Synbranchus fuliginosus. StO!u:u uppraknar Fiskarne i Massachusets, i Boston Journ. vol. 2 (1839). Afhandlingen innehal- ler beskrifningar, men Toga om lefnadssattet, och upplager hela n:o 3 och 4 af Joiirnalen (pag. 289 — 558). 31ycket framstalles sasom nytf. Torsken, '^Morrhua americana", anses bestamdt skild fran den europeiska, som ej skall finnas derstades. Si Hen an- ses afven af forf. for skild art, och kallas Clupea elongata. — Ett litet supplement af 4 arter, (1 Gas- terosteus, 2 Etheostoma, 1 Hydrargira) finnes i vol. Ill p. 273. Densamme gor critiska anm.gr ofver Smiths Nat. Hist, ofver Massachusets fiskar, af 1833, och lemnar praktiska anm.gr om fiskets ulofning. Sil- lim. Journ. n:o 74 p. 337. — (Derifran i Isis 1840 p. 260). KiUTLAND beskrifver nya fiskarter fran Ohio, i Boston Journal III p. 338, sasom tillagg och rattelse vid hans forut afgifna Report on the ZooL of 0/iiOj alia med figurer. Luxilus elongatus Kirtl. Rep. — dissimilis „ „ Petromyzon argent. „ „ Semotilus biguttatus „ „ — cephalus „ „ Etheostoma caprodes „ „ et Raf. — blennioides „ „ „ Catostomus aureolus „ „ Corvina oscula „ „ 267 i Dens, uppraknar 11 sp, (Van flodernc i vcsira delen al' Forenla Slaterna i Hoslon Proc. Juli 1840. (Sillim. Joiirn. 40 p. 388). Ri:iNHARDT, tilliigg till Gronlands fiskfanna (jfr forra ^rsb. p. 22), i Danskc Vid. Selsk. Afh. 8 (1841) pag. LXXIV. De aro, utom den i forra arsb. naiiinda Bythitcs , foljande : Himanlolophus n. gen. nara Antennarius af Balrachoi- derna (beskrifves ej). Paralepis borealis n. sp. ej beskr, Microtomus (Cuv.) groenlandiciis n. sp. beskr.s. Collus bicornis n. sp. nara C. uncinatus, d:o De 2 sednare arterna finnas dessutom besknTne i Kroyers tidskr. HI 5 och Isls 1841, p. 706. Om Europas fiskar, se forut sid. 41. Af Agassiz H. Na(. des Poiss. d'eau douce (jfr Enropa. forra arsb. p. 214) utkom 1842 elt hafte, innefattan- de utvecklingen ur agget af Corei^onus Palcea Cuv. af C. VoGT, 1 vol. 328 sid. 8:vo maj; med atlas af 7 pi. in dupio, fol. transv. , med ett blad planchefor- klaring pa 3 sprak till hvarje planche (pris U4 thi). Aggets historia framstalles fr^n aggslocken till un- gens utklackning, samt dennes anda till dess den er- hallit sin ralta fiskform. Alia de olika organsy- stemernas ulveckling afhandlas sarskildt, sa att detta arbele tyckes utgora ett motstycke till Rathkks ut- vecklingshistoria af Coluber natrix. Skandinaviens fiskar af Wright, Fries och Ek- STROM (jfr forra arsb. p. 543) bar blifvit fortsatt med 7:de haftet, 1841. Det innehaller pi. 37—42: Labrus mixtiis c^ , och $ , Pleuronectes solea , Aspidoph. ca- taphractus , Cyprinus braina och Gadas lota; med svensk och latinsk text till forra haflets och till dettas plancher utom de 2 sista. (Pris, 4 R:dr b:co eller utoni Sverige 3| ihl. fur col. fig. och hiilften for svar- ta). Vi kunna med skal anse for en heder att dessa figurer iiuo af inhemsk fabrik. Deras utmarkta na- 268 lurtrohet har afven blifvit erkand uli elt par ulland- ska lidskrilter, som anmiilt delta arbete; sardeles Isis 1840 p. 158, och Ann. Nat. Hist. IV, 117 samt VI 378; men vi kunna ej lemna oanmarkt det misstag som pa sednare stallet blifvit beganjjet, da Wiught sages vara "en Engelsk artist som bor i Stockholm"j ty ehuru W.s stamfader larer hafva varit Engelsman, s^ har dock slagten under flera generationer tillhort Svenska Ridderskapet och Adein och genom sprak, bostad och moderne blifvit fullkomligen svensk. H. Kroyer Danmarks fiske, heft. 2 (arken 19 — 36) utkom i K.hmn 1840. Det innefaltar slutet af Acanthopterygii (arten. n:o 24 t. o. m. 40) samt slu- tar forsta bandet af arbetet. 3:dje haftet (2:dra ban- dets forsta hafte, sid. 1—320) utkom 1843, och in- nefattar hela Torskfamiljen, (arterne n:o 41 — 54) samt borjan af Flundrorna (55 — 58). En hvar som hos OSS arbetar med Ichthyologien, kan ej undga att aga detta ulmarkta arbete, hvarfore jag ej behofver re- dovisa derfore. (Jamf. forra arsb. 216. Pris 2 R:dr b:co pr hft.). Mojligtvis har det gatt flera liksom mig, att genom fel vid detta arbetes distribution i bokhandeln, sent erhalla fortsattningen. Jag erholl nemligen 2:dra haftet forst nu, ar 1843, efter fornyad reqvisition, hvilket ar mig angelaget att saga, da det ej blifvit citeradt vid Labrus mixtus i det ar 1841 utgifna 7:de haftet af Skandinaviens fiskar. Friks afh. om Svenska Gobii och Pleuronectae sta inforde i Wiegm. Arch. 1840. Parnell lemnar en lista pa fiskarne i Frith of Forth och deri infallande floder, i Edinb. Trans. XIV, 149 (123 arter; talrika figurer, isynnerhet ofver ung lax). Thompson Irlands fauna se forut sid. 42. — Dens, om sallsynte fiskar vid Irland Ann. Nat. H. VI, 402j — Om en Torpedo, fangad der; ibd. V, 292^ — 269 Om Gastorostoi i Inland, ibd. VII, 95, (ingen ny. Skoldarnes storiek pa stjertens sidor tyckes variera hos dem som liafva sadane). Risso om hafsfiskar vid Nice, Wiegm. Arch. 1840 p. sm Notacanthus Bonaparte n. sp. nricd pi. Dentex vulgaris; — D. synodon n. sp. och I), erythrostoma n. sp. Sebastes argiis (Holocentr. argus Spin.) Om Asiens fiskfauna, jfr sid. 44, 45. Af SiKBOLDS Fauna Japonica, hafva Decas 1 & Asien. 2 af Fiskarne utkommit 1842, bearbetade af Schle- GKL; nemligen innefattande pag. 1 — 48 och pi. I — XX. Arterne uppraknas och beskrifvas i systematisk ordning. Hittills aro foljande beskrifna: Percoides Niphon spinosus pi. 1. Perca (Labrax) japonicus pi. 2. Diploprion bifasciatum Apogon 9-fasciatus pi. 2 f. 2; — I i neat us n. sp.; — nigripennis; — carinatus; — scmilineatus. Serranus 14 sp. , hvaraf flora nya. Pleclropoma 2 sp. Diacope 4 sp. , deraf nya. Centropristis hirundinaceus. Cirrhites aureus. Therapon oxyrhynchus n. sp. Anoplus (utan artnamn) p. 17 pi. 8. Priacanlhus 4 sp. (deraf nya). Holocentrum spinosissimum. Myripristis japonicus. Sillago japonica. Percis 2 sp. — Uranoscopus 4 sp. Polynemus plebejus Mullus, 4 sp. — Spbyraena 3 sp. Acropoma n. gen. p. 31 pi. 12 j nara Mullus. 270 Jones cuirasses Trigia 3 sp. (2 nya). Dactyloplcra orienlalis. — Peristedlon orient. Cottus 2 n. sp. — Platycophalus 5 sp. Bembrus 2 sp. — Scorpa^na 2. Pelor 2 sp. — Synanceja erosa. Ptei'ois lunulala n. sp. — Sebastes 4 sp. Ofverste Sykes beskrifning* af fiskarne i Oecan (se forra arsb. p. 219) ar ful Island igt inlord i Zool. Trans. II (part. 4) p. 349, med figurer af 28 sp. Om Austral iska fiskar, jamf. sid. 45. Austra- Richardson bar fortsatt beskrifningen af tah-ika fiskarter fran Aiistralien, nemhgen i Zool. Proc. 1840 p. 25. Dajaus diemenensis (mngiioid.) Labrus 4 sp. (genis nudis, radiis moll, nnmerosis). Odax algensis; Opiegnalhiis convvaii n. gen. et sp. (Labrold., afT. Odaci ; squamis parvis). Ostracion 4 sp. — Monacanthus riidis. Aleuleres maculosiis. — A. paragaudatus n. sp. Callorhynchus tasmaniensis — Narcine tasm. Syngnathus argiis. Vidare ii3d. 1841 p. 21: Cheilodactylus gibbosus; — Ostracion lenticularis; Anguilla australis; — Narcine tasmaniensis. Dessa arter samt 15, anforde i forra arsb, aro upptagne i Z. Trans. Ill p. 69, med figur till 6 sp. Vidare i Ann. et Mag. of Nat. H. IX, 15 j af Goulds samling fran norra kusten n:o 1 — 37 med ritningar af Lojtn. Emkry; resten fr. v. Diemens land och nya Zeeland. Afven de forut kiinde beskrifvas. Nya aro: Apogon aprion; Serraniis lepidopterus, — gilberti, — stellaris,- Mesoprion carponotatus. 271 (Forfs. p. 120) Thcr.'ipon riihricalus, Sillago Ijarnis; Pcrcis emeryana. (och p. 207) Scorpx'na cardin. Soland. Pise, auslr. Sc. biirraj — panda j — ergaslulorum. (Forts, ibd. 384) Synanceja tracliinus,* Sobastes percoides (Scorp. perc. Soland.) ; Scolopsis longulusf — Fagrns latus (Sciaena Sol.); Amphiprion melanostolus; — rubrocinctus; Forts, ibd. X p. 25 5 Sept. 1842: Gerres fdanienlosus Cuv. et Val. Chtetodon G-fasciatus n. sp. Drepane punctata (= Cha?tod. pnnct. Sol.). Chelmon marginalis n. sp. Plotax Lesclienaldi Cuv. et Val.? — orbicul. Cuv. Nilens fiskar, uti Guerins Mag. 1835; se Isis Afrika. 1842 p. 206. — Om Sydafr. fiskar se sid. 46, Smith. LovvK, Synopsis af iM ad eras fiskar (jfr for- Madeira. ra arsb. 222), i Zool. Trans H, 173, innelialler mycket nylt, men ganska fa skandinaviska arler, nen'iligen blolt foljande: Scomber. Ano'uilla latirostris Mugil chelo, Congrus vulgaris. Gobi us niger, Squalus cornub. Merluccius (se strax nedan). — galeus. Motel la 3-cirrata. Hela antalet som bar beskrifvas ar 73 xAcanthoptery- gii, 6 Malac. abd., 9 Mai. thor., 5 Mai. apod. (+2 Malac. fluviatiles); 2 Lophobr., 4 Pectogn. , 17 Clion- dropterygii; s:a 116 hafstiskar och 2 sottvattensfiskar. — Supplementet som omtalas i f. arsb. 1. c. finnes i Zool. Trans. Ill p. 1, hvarigenom 73 arter tillaggas. Ytterligare tillagg finnes i Z. Pr. 1840, 36, af en mangd arter, bland hvilka de foljande aro nya: Scorpoena ustulata (+ kanda arter af Nauclerus, Te- traplurus, Astroderma, Ctenolabrus). Telrapturus georgii; — Julis unimaculata; 072 Merliicciiis ambigiius (M. vuli^. Lowe Synopsis); Cypselurus pulchellus (niira Exocoetus). Carcliarias microps; — Alopecias siiperciliosus. Obs. Lowtis Synopsis ar, efter Zoo!. Proc. in- taj^en i Ann. Nat. Hist. IV, 4ft5. Siippleinentet fin- nes ibd. p. 449, och sistanforda tillagg- ibd. VII, 92. ^diisonia Ciwieri Risso, (Lii varus iniperial is Haf.) fran Madeira, namnes utan beskr. Z. Pr. 1840, 131. Den ar utelemnad i Cuv. et Val. H. N. des Poiss. Spridd lilteratur; i syst. ordning*. ACANTHOPTERYGII. — Om boet af Gasteros- teus spinachia se forut sid. 250. Risso om genus Dent ex; Baseler Ber. IV p. 1-och Isis 1841, p. 746. 3 sp. i nrjedelhafvet: D. vulgaris (Sparus dentex L.); — D. synodon; — D. erythrostoma Desjardins, Chironectes maculatus fr. He de France, Guer. Mag. 1840 pi. 2. Vf:RGA, Gobius Panizzae fr. Hal. Isis 1842 p. 266 (vid motet i Turin). Nardo ''Brachyochyrus'* n. g. fr. Adriat. hafvet. Mellan Gobii och Lophii. Broslfenan bildar e. a. arm [liksom pa Lophii?] ibd. p. 258. — Risso talar der om Blennii, p. 259, hvilka val behofva en egen genom- arbetning. Steenstrup uppgaf vid motet i Stockholm 1842 att 3:ne arter af Anarchicas finnas vid Island: A. lupus, samt A. egerti och A. latifrons n. sp. ; For- handl. p. 647. Risso om Gymnetrus miillerianus n. sp. fr. Me- delhafvet; Wiegm. Arch. 1840 p. 13. Thompson, 273 Thompson, Echiodon Drummondi , Zool. Trans. 2 p. 207, m. figur (se f. arsb. 230). MALACOPTERYGII. ■— Aibelen som afhandia saimo- Laxarters utveckling fran iigget, samt vidare (iilviixt, °*"^* iiro forut anforde, sid. 247 och 267. En n^got afvikande varietet af Lax , fran M jo- sen, namndes af Keilhau vid motet i Kopenhamn 1840 (Forhandl. p. 297). Den kallas der Hunnes- ored. Da Venern, och, i en annu aldre period, Mjosen, tillfolje af Skandinaviska jordens bekanta upp- sligande, utan tvifvel varit vikar af Nordsjon, fram- staller K. fragan huruvida djur annu finnas qvar i dessa sjoar, som harstamma fran de fordna hafsdju- ren, och namner Laxen, som i Venern ej kan kom- ma opp fran hafvet tillfolje af trollhattefallen, och saledes nii maste fodas i sjon. En jemforelse af Ve- nerns lax med den i Mjosen vore saledes af vardo Prof. BoECK sade sig vid samma lillfalle hafva bor jat en sadan jamforelse. W. Jardine British Salmonidoe, part 1 et 2, London 1841, folio, ar mig blott till titein bekant. Thompson uppraknar, i Ann. Nat. Hist. VI 439, en mangd stallen i Britannien der Salmo umbia fin- nes, och anforer det markliga factum, att den forr var allman i sjon Lough Neagh i Irland, men for- svann for 20 ar sedan och har sedan ej blifvit sedd der. Handyside, Sternoptix celebesj fran Macassar sundf Jamesons Journ. 27, 234. J. MiiLLER, Hemiodus, nov. gen. salmonidum; Berl. Ber. 1842. (Pinna adiposa adestj dentes max. inf. nulli; superiores laminaeformes, margine serrali). H. crenidens n. sp. fr. Brasilien. — Denna ar nar- Pvof. Sundcvalls Avsh. /8 40—7843. ^^ 274 sliigtad med de genera som utgjort Artedis Chara- cinus och forenas af M. med dem till en egen fa- niilj. Alia hafva siniblasan genom horselben forent med orat. Cliipeacei. Slagtct Erythriuus Ciiv. delas af J. MiiLi kr Berl. Berichl 1842 p. 177: l:o Erythriniis propr. med blott Uardlika gomtanderj de stora tanderna pa kak- benen ej langaj lungan cellulos; E. unitaenialus et salvus Ag. — 2:o Macrodon Miill. med en rad stora gomtander framom de kardlika, langa betar och lun- gan utan celler; M. brahira (Er, macr. Ag. , Synodus malabaricus Blochj ar dock fran Brasilien); M. bra- siliensis Ag. Om siiu Sasom ett ej ovigtigt bidrag till Si I lens Na- ^' turalhistoria kan anforas det arbete som blifvit pa Kunglig befallning publiceradt under titel: Handlin- gar rorande sillfisket i Bohuslanska skargardenj 176 sid. 8:vo Stockh. 1843. Det innefatlar utdrag ro- rande sillfisket af flera betankanden om svenska fiske- rierna som till Kungl. Commerce-Collegium inkom- mit, nemligen: 1, utdr. af Nii.ssoNS berattelse om fiskerierne af d. 11 Nov. 1826; — 2, af Nilssons ber. d. 1 Mgrs 1828 och — 3, afd. 1 Nov. 1832 (p. 51); — 4, utdr. af Protocol ler vid en undersokning rorande fiskerierne i Bohuslan 1833 (sid. 84); — 5, utdrag af Sundevalls yttrande om fiskerierne af d. 10 Dec. 1839 (p. 143); ~ 6, utdrag ur LoveNS yttrande derom d. 9 Jan. 1840 (p. 160); samt — 7, Wrights anforande d. 23 Juni 1843 (p. 165). Alia dessa skrifter hafva samma tendens, nemligen att af si Mens naluralhistoria samt af analo- gien med andra djur visa^ att en hushallning med sillfisket kan aga rum, sa att man gonom sillynglets skyddande, och siirdeles forbud under flera ars lid, af vadar med fina maskor, med hvilka nn sillynglet forslores sa fort det liinner alslras, skulle kunna ater- 275" fii ett lonande eller stort sillfiske vid vara kusler. NiLSSON har nemligen anda fran borjan tydligen ut- lagt samma sats, som redan for lang tid tillbaka blifvil framstalld af Bloch m. fl. , att sillen sasom andra fiskar och djur i allmanhet har en viss trakt som den bebor och inom hvilken den fodes; att den atervander hvarje ar for att fortplanta s'lg der den sjelfar fodd, och att del ar en lojlig sai^a som man forr trotl, att sillen skulle fodas i ishatVet och der- ifran Srligen utvandra, eller utdrifvas af hvalar och rofdjur. I enlighet harmed ar den sill som fodes vid nagot stalle af var skargard att parakna, sasom arligen dit aterkommande, och den smasill som ar- ligen visar sig, ar just dess ungar, hvaraf dock^ storsta delen bli bortfangade innan de uppnatt sin utbildning. Allt defta har nied nya skal blifvit vi- sadt af hvardera bland de anforde sednare forfattar- ne-, emot den thyvarr radande meningen, som ej vill erkanna de namnde satserne, och som tillfolje deraf ej anser det lona modan att gora ett af de i dessa skrifter foreslagna forsoken. Det ar skada att de ci- terade skrifterna ej blifvit tryckte i sin helhet, da de hade varit iSngt mera upplysande. Vid motet i Stockholm 1842 forevisade J. v. Esocini d. HoEVEN smS v. p. tumslanga ungar af Fsor he- tone, fran bugten vid Kiel, hos hvilka ofverkaken var ganska kort, outbildad, ungefar sasom hos, sk; Hemirhamphus. (F'orhandl. p. 648). *'^^ Bland Siluroiderne med stora galoppningar tin- siiu nas nagra arter sOm hafva cellbildning uti luflbla- san, sasom beskrifves forut sid. 239. Af dessa bilda MuLLER et Troschel, i Berl. Ber. 1842, 177, ett nytl genus Calophysiis. De dithorande arterne aro Pime- lodus macropterus Licht. Wied. Zool. Mag. I, 1819 p. 59; ocli — P. ctenodus Ag. — De hafva lilen >imi)lnsa mod en krans af appendices cieci. run. 276 Euaneinus n. g. Miii.LER ct Tr. ibd. pag. 203; har det forul, sid. 241 omtalade elastiska apparalet vid simblasan. Typ. E. colymbetes n. sp. fr. Suri- nam; af Siluri. Cyprinus. Leiiciscus, soiTi ufgOF en del af LiNNes Cyprinus, indelas af Bonaparte i 4 subgenera: Telestes, med 3 europ. arter; Leuciscus med 15; Squalinus, 14; och Scardinius 6. Tillhopa 38 europ. arter. Deraf arc 18 nya, till storre delen italienska och i Forf.s Ico- nografia framstallde. (R. Z. 1840, 27 vid motet i Pisa). Afhandlingen innehalles i en egen liten bro- chure: Tentamen monographia3 leuciscorum Europae. M'Clellands Indian Cyprinidoe (ur As. Res.; se forra arsb. p. 22{») finnes nu uti Ann. Nat. Hist. VIIl p. 35; p. 108 och 192. Aidopygc Hiigelii n. gen. et sp. fran sott vat- t«n i Dalmatien, characteriseras af Heckel i Bull, de Petersb. 1840: VIIl p. 384. — Ann. Nat. H. VII, 522 och Amtl. Ber. vid motet i Braunschweig 1841 p. 73. Den liknar Barhus men kroppen ar utan fjall, med en tubulos, utmed forsta analstralen fastvuxen anus, sa att analoppningen egentligen ar vid stralens spets. Nagot nara dylik struktur finnes hos Anableps tetrophthalmus fran Sydamerika. Referenten har i Vet. Ac. Handl. 1840 p. 1 be- Macro- skrifvit de 2 kanda nordiske arterne af Macrourus "'^"** (Lepidoleprus Risso) hvilka numera bada blifvit fun- na vid Skandinaviens kuster. En namnforandring fo- reslcis sasom af behofvet pakallad, da bada arterna rakat bli forblandade under artnamnet rupestris, och underraltelse ar hopsamlad om ofriga arter af slagtet. Gadini. Bicginaccros Mc Clellandi, Cantor, n. g. et sp. gadincum fran Ganges Delta, framstalles i Charlesw. i\1ag. 1840 p. 184; Fr. n. Not. 319, m. fig. (P. v. ju- gulares, longissima*, 3-fida^; P. d. 2; P. an. 1 ; cirrhus frontalis). 277 Gouana n. g. Nardo Isis 1842, 258; bildas af Lepadogaster piger, (p. anali et pect. obtectis). Thompson omtalar i Ann. Nat. Hist. VII, 75 och Mursena. 236, atl en stor miingd al dog i Irland efter en stark kold med ostlig vind d. 6—8 Febr. 1841, och flot ned at floden. Delsamma hade handt i Januari 1814, afven vid o. vind. Kolden var d. 6 — 8 Febr. 1841 omkring 27^" Fahr. (= — 3'C.); men d. 7—9 Janiiari hade den varit 19 och IS'' F. utan att al dog). [Svar- ligen kunde en sa ringa kold doda ^len, sonn i vatt- net ej var utsatt for densamma, och sontJ hos oss 6f- verlefver vida storre koldj. Man har iifven trott att alen saknades i Donaa emedan dess vatten var for kallt. Sa trodde Yar- RELL; men Widdrington anmarker, att den finnes i Donaus borjan, uti Schvv^aben, men saknas totall langre ned, t. ex. i Osterrike och sedan bela floden utat till svarta hafvet. — Kolden kan saledes ej vara orsaken, som W. tror bora sokas i andra onistandig- heter, t ex. valtnets beskaffenhet i de stora alpflo- derne, som flyta in i Donau. [Detta ar markvardigt och fortjenar narmare undersokas. Det blir har tyd- ligt att alen ej fodes i hafvet], — ^W^ forsamlingen i Plymouth meddelades flera underrattelser om alens naturalhistoria, af Widdington, Cough och Jerdan, men till en del af hogst afventyrlig art, sasora t. ex. att den skulle krypa ofver bergiga hojder for att komma till hafvet. (Se Fr. n. Not. XIX p. 341). Bland det myckna som berattas blir man understun- dom foga benagen att troj dock ma anforas nAgra meddelanden af Trevelyan om nagra alar, som hal- lits 9 ar i en liten vatfenpol i Skottland. (Ur Wer- nerian Soc. V 41, i James. Journ. XXX p. 439). Un- dern vintern lago de alldeles stilla utan aft ata. I Augusti plagade de bli oroliga, "ga ur vattnet och taga kosan at oster", i direction mot hafvet. "Dc «7« alcrfinnas da under slcnai* i tradgardcn". Nagra sma alar blefvo funne i dammen som arises hafva varit atfoda. — Sakrare ar en nppgift fran Tyskland, ncm- ligen CuEPLiNS anmarkning i Wiegm. Arch. 1841 p. 230 alt de krak som Ioannis (se iorra arsb. p. 236 •#-f-7) ansett for alungar, varit Ascaris labiata Kud. M Oberaknadt allt delta tyckes vi hafva kommit ganska nara losningen af den gamla gatan: om alens fortplanlning. D:r Hohnbaum Hornschuch har uti sin gradualdisputalion (De Anguillarum Sexu, Gryphia? 1842) samlat allt hvad man derom kant. Egentligen lillagger ban foga nylt, utan bekraftar hufvudsakli- gen blott H. Rathkes uppgifter om generalionsorga- nernes form (jamf. forra arsb. sid. 237). Aggen aro nemligen sa sma, att de ej urskiljas tydligt utan microscop, och sitta uti en bandlik duplicatur af peritonaeum. Alldeles likadana aro hannens- testes, hvilka blott innehalla sma kulor af semen, i stallet for de sma aggen. Dessa teslikbir beskrifvas nu af H. Delta strukturforhallande sammanstaller Forf. med de upplysningar som Rkstrom lemnat i sitt arbete om fiskarne vid Morko, och fian finner del, liksom hvar och en som laser denna sammanstallning, tyd- ligt, att EkstroM beskrifvit sjelfva parningen; men att E., i den tankan att alens honor borde hafva s&som andra fiskar, agg som syntes for blotta ogat, formodat dem vara sa sallsynta, alt han sjelf annu aldrig traffat nagon. E. berattar nemligen att alarne i Juni manad slingra sig i valtnet uppat safstran o. d. som de satta i en gungande rorelse, och att der- vid en oljelik vatska, som han anser for semen, ut- flyter genom deras, vid den lid sviillda anus. Se- dan man nu vet att aggen aro nara microscopiska, blir dot tydligt, att denna vatska hos en del indi- vider innchaller agg, hos andra semen och hela ga- tan iir att anse for lost. Emellcrlid bchofvas dock 279 annn direkla obscrvationer, som bekrafta rigtigheten af den gjorda sammanstallningen. J. MiiLLHR anforer i Berl. Ber. 1842 p. 204, att»opar elc. , (^nien opp- ningarne iiro ej kancle). Nervparen ino 55 — 60. For- sla ocl) andra paret utga fVamoin kroppons forsla mu- skelpar, nemligen del forsta till miinnen; del andra (= n. 3-geniinus) gcr rygg- och buk-gren till alia de fciljande, langs rygg- och analfenorne, samt, lik- som andra Pskars n. vagus, en trad till sidolinien. Ryggmargen skall blolt besta af coller och nerverne blolt af cylindriska tradar, som ej forlsaltas in i ryggmargen. En del af karlsystemet, ish. hjertat be- skrifves, men lefvern anses ej finnas och blindsacken vid tarmen omtalas ej. Forf. (inner detta djur visa analogi med Ascidierne, anser del utgora en egen familj och ordo i fisk-classen , och tror att denna djurform egenlligen tillhort aldre verldsperioder. 291 Lcthea. Under denna rubrik soni forr varit i arsberat- telserna bruklig, uppforer jag for denna gangen un- derrattelserna om de utdoda vertebrerade djuren , ehu- ru forandringen i arsb.s utglfvande, som nu sker af 3:ne sarskilde personer, ralteligen hade fordrat, att de utdoda djuren blifvit anforde vid hvar sina clas- ser, da uppgifterna derom ej kunde samlas alia lillhopa pa elt stalle. De i forra arsb. sid. 434 omtalade fotsparen ef-Forndjurs ter utdoda djur, hafva blifvit funne pa flera stall en ,(ici„'',iter). men, sasom del synes, ej af andra arter an de forut kande. Underrattelser om nagra, i "bunte sandstein"- formationen i grannskapet af Jena, lemnas i ett litet arbete: Die Fahrten-Abdriicke . . . bey Jena, von Prof. K, Koch und D. E. Schmid, Jena 1841, 4:o med 4 lilh. tabb. — Spar af Chirotherium m. fl. i den nya roda sandslenen vid Storeton hill, i Tyskland o. s. v. beskrifvas i Fror. n. Not. XVllI p. 58. Derstades omtalas iifven fotspar af Oxar och Hjortar, funne pa en leibadd, under en torfmosse i England. — Om de amerikanska Ornithichniterna fm- nes en afhandling vid amerikanska Geologernes sam- mankomst i Philadelphia 1841, intagen uli Ann. et Mag. of Nat. H. Nov. 1840 (n:o L), — Institut 1841 p. 430, — och Fr. n. Not. XXI p. 20. -— Vid for- sta motet af Amerik. Geologerne, i Philadelphia April 1840, yttrades den meningen, att Ornithichni- terne kunde vara lusus naturae, eller aftryck af vax- ter etc. Men en for deras undersokning salt comite bestyrkte vid foljande mote (Apr. 1841) Hithcocks 292 niening, alt de endast kimde vara Ibj^olspar. Nagra al' dem tyckas antyda Ijadrade tarser. Owen tror sig kiinna visa att Chirollierlum va- ril en amfib, af Batrachieines ordo, nemligen Jagfj{S Mastodonsaurus, hvilket dock synes mig fciga troligl. Se harom langre fram, under arf. "Fossila Amfibier i Britannien", si. Hliynchosaiirus och Labyrinthodon. Bengrot- I ti'aklen narmast kring Paris hafva Drsnoyers och Const. Piu:vosr funnit tab-ika grotlor, fulla af daggdjursben frAn leitiarbildningarne. Dessa ben aro tydligen sammanforda af valtnet i de backar, som bildat grotlorna. De lillhora v. p. 20 djurarter, nem- ligen: Sorex (med fargade lander), Talpa, Meles, Hyaena, Ursus spelaeiis, Mustela erminea, M. putorius, Martes, Arvicola (3a4arter), Cricelns vulg,, Sper- mophibis (trol. siiperciliosus Kaiip, funnen vid Ep- pelsheim och narsl. med Sp. Richardsoni); Lepus, La- gomys 2 sp. ; Sus scrofa, Equiis, Tarandus, Elephas, Rhinoceros. (Institut 1842 n:o 432 och 436). Yt- terligare upplysningar aro alt vanta. Nordliga och sydliga former: Tarandus och Elephas, ligga har lillhopa, sasom pa flera stallen i tertiarbildningarne. Marcel de Serres iemnar underrattelse om ett dylikt rikt nederlag, eller en bengrolta i sodra Frankrike, vid Cannes, nara Carcassone. Det utgo- res af en klyft genom en massa af ofvergangskalk och marmor, som lydligen varit ett ullopp for vat- len, hvarmed doda djur blifvit dilforde. Forf. har derstades funnit foljande arters ben, livilka narmare beskrifvas uti bans Rech. sur les Cavernes a Ossem. fossiles. (^Instilut 18+2 p. 388). Equus sp. inc. Ursus. Cervus d:o Canis familiaris? Capreolus vulg. — vulpes Antilope Hya-na spelsea Capra rupicapra Felis (aff. Leopardo). 293 C.apra ieiiagiuji Felib sorval Hos inlernicdius M. de Sen". Sirix bubo I.epus. CoUnnix. Mus? Hn bengrolla liar hiifvit upplackl vid Algier af BoKY St. Vinci:ni\ enl. H. Z. ISnil p. 2045 -- Vv. Vet. Ac. Jiini 1841. — En annan hlef funnen vid Siisquehannah i n. Amerika, enl. Si Mini. Journ. 39 p. 399. S^som bevis lor den safsen, all benen blif'vit hopade uli bengrolloina af rofdjur, anjorer Buckland, all var lids Hyaenor och Lejon insliipa djur pa dy- lika slallen. Ofversle Sykks har i Indien erl'arit alt en hel asna blef af en Hyiena indragen uli en bergs- hala. (Ann. Nal. Hisl. IX, 156). Den som ar road af fantasliska nalurasigler far jag hanvisa lill Isis 1841 sid. 474, hvarest V. W. LiPPERT soker adagalagga, all de gangar ocli grot- lor, sonn finnas uli alia slorre kalkformalioner, aro lemningar af luflslrupar, adror m. m. af jordens forstlodde djuriska invanare, sagans Tilaner, Cyclo- per m. m. Ulan tvifvel uppvisar Forf. en dag lem- ningarne, inclusive pulsadrorne, af den respeklable jallen Ymer. Oryclographie du (louverncin. de Moscou, par Diverse GoTTH. Fischer de Waldheim, Moscou 1837, folio ''"•"■"*"*■• 52 ark och 62 pi. samt Forf.s porlrali och charla ufver omi'adet. — Forsta del en innefallar en slags fullslandig beskrifning ofver landel , nied Topografi, climal, meteorologiska och magneliska forhallanden, djur, vallendrag, jordman, invanare och induslri, fa- briker, konslsamlingar och byggnader. Andra af- delningen bcskrifver jordbildningarne och niineral- vallnen; och den Ircdje ar egnad at fossilierna. (Sid. 107 lill slul). 294 Uti Alluvium forekorama Mamniul, Kliiuoceros antiquitatis Blum., Cervus (Megalocerus), C. elaphus, Hippopotamus maximus, Bos canaliculatus, Castor, en gigantisk Krokodil-tand. •— Uti Oolifhformationen och Lias har lorf. lart kanna en enda fisk (Zeus), 2 sp. Asaphus, Mollusker, Radiarier och Coraller i stor mangd. H. V. Mkyeh om Labyrinlhodon, Opiotherium, Ursus, Hyotherium, Rhinoceros, Polaeomeryx: Insti- tut 1842 p. 99. A. Wagner om fossila mammalia fr. Grekland (Mesopithecus, elt Rofdjur, Equus, nagra ben af Pe- cora) Bayr. Abh. 3 p. 15U med fig. Se pa sina slallen. Om de fossila lemningarne af hogre djur i Lon- don Clay, lemnade LYEr.L och Owen underrattelser i Brit. Assoc. 1839, etc. samt i Ann. Nat. Hist, (se pA sina stallen). De aro af Apa, Chiropler?, Didelphis, Hyracotherium, en fogel, en orm. En kort underrattelse om fossilierna i Sivalik- bergen i Nepal (belagne mellan Jumma och Selled- ge), finnes i Verner. Proc. 1840, d. 12 Dec. — Ja- mes. Journ. vol. 30 p. 214. Jemte de utdoda finnas ben af lalrika nu lefvande arter. Man har funnit 21 genera af Mammalia, 4 af Amfibier, Ardea af fog- larna. Vi erinra har anyo om Valenciennes f6rul,sid. 249, anforda yttrande, om omiijligheten att bestamma hvilka djurformer som tillhora hafvet eller sott vattcn. Lund, om FOSSILA DAGGDJUR. — Lund har flitigt fort- rBrasi- satt sina i forra arsb. sid. 441 omlalade forskningar hen. J Brasilien. De finnas i manga olika repriser, med iigurer, publicerade efter Lunds bref af 1837 till 1841, uti Danske Vidensk. Selskabs Afh. Vol. 8 (1841) och 295 Vol. 9 (1842) ocli ilorilVcin pa flera sliilleri *), Un- der de raskt foitgaende forskningarne liar L. slan- digl vunnit ny erfarenhet, sa att livarje sedriarc skrif- velse innehaller rattelser och andringar vid de fore- gaende. Lund har iindersokt den bcrgshojd i Minas Geraes, som atskiljer de bada slora kallfloderne lill San Francisco, omkring 17 a 20*^ s. lat. Bergsstrack- ningen ar har ojamn och beslar af en gra, finkor- nlg, kryslallinsk kalk, som hvilar pa talkskiffer. Alia Jagre trakler utgoras af en rod lera, som L. anser vara en villrad upplosning af talkskiffern. Del ar denna lera som pa nagra slallen innehaller guld och adelstenar. Pa flera slallen ses aar och backar nedstorta uli kalkstenens remnor for att aler komma fram pa nagot afsland derifran, och detsamma har fordom skett i storre skala an nu. Harigenom hafva en miingd halor blifvit utfratte i kalken, och det ar i dessa halor som de utdoda djurens ben finnas. L. hade enligt underrattelser af 1837 sett och besokt 88 af dessa halor, men sednare, i Sept. 1838, hade han undersokt 106 sadane. De som ligga uti oslra sliitt- ningen af bergshojden innehalla nastan alltid ben, men ej de pa vestra sidan. De aro alltid pa bott- nen fyllde af jord (se derom forra arsb. p. 443), hvars forandringar noga beskrifvas af L. (Vid. Selsk. Afh. 8). Den innehaller alltid mycket salpeter, som L. anser hiirrora fran det genom bergmassan neddrop- pande vattnet, hvilket upplosl salpeter uti mulljor- den ofvanpa groitans tak. For att erhalla dcnna sal- peter upptaga ortens invanare ofverallt jorden ur alia de grotlor som de (inna, hvarigenom L. friiklar att snart alia de fossila benen skola bli lorstorda. Man I Kroyers Tidskrift 3 (1840 — 41), och derifran i Isis 1842, 939, anfdras de nya genera. En del finnes i Ann. Sc. Nat. XIII p. 310^(1840). 296 soker nemligen blott att la ny salpelerjord alt ul- taga, utan att gora sii^ besvaret alt i den bortlag- nas slalle inlagga jord, som snart aler skulle bli salpeterhallig. Del neddroppande vallnel blldar af- ven slalaktiler, och dessas bildning bar forlgalt vida starkare fore benens dilkomst an efler denna tid. Sedan Lund nu anstalll vidstrackta undersoknin- gar af de djur, som iinnu lefva i samma trakt^ anser ban sig kunna uppstalla foljande resultater: 1:0 Forndjuren aro af samma genera som de hvilka nu lefva i orlen, och i allmiinhet aro arterne mot- svarige mot de nu lefvande, men slorre. 2:o Bade genera och arler hafva varit nagot tah'ikare forr an nu. 3:0 Af de utdoda arlerna i hvarje sliigte finnes ofta en storre, hvars motsvarighet nu ej finnes, och en eller flera mindre, som ganska nara llkna hvar sin af de nu lefvande. 4:0 L. anser alia de nu lefvande djuren for specifice skilda fran de fossila. Blott nagra fa arter finnas, som ej visa ganska tydliga artskillnader fran de namnde motsvarige arterne. Han antager alltsa att "alia de nu lefvande aro resultat af en ny ska- pelse". [Enligt den asigt som blifvit framstalld flera ganger i det foregaende, kan man forklara delta p^ hell annat salt. Lunds upplackter synas mig vara elt bevis for djurarlernes foranderlighel]. Pachydermerne, som i gamla continenten utgora storsta anlolet af fossila djur, aro i Amerika minst ialrika. Der aro Bruta ymnigast sasom fossila, och jemte dem Glires, bade sasom fossila och nu lefvan- de. (Jamf. den bifogade upprakningen). — De enda fossila slagten dersliides, af hvilka inga arler fin- nas nu lefvande i landet, men val i gamla conti- nenten, sagas af L. vara Hyaena, Cynailurus, Antilope 297 och Equus; men liarvid bor anm.s, att i en sednare afhanclllng (af 1841) sager L. att tlct djur som lian anselt for en Hyaena, ej ar af delta slagte, utan af ett narslagtadt, nu utdodt, som han kallar Smilo- don. Det ar ej heller sannolikt att Lunds Antilope varit narslagtad med Antiloperne i gamla continen- ten. Forut, sid. 132, finnes den formodan framstalld, att det kunnat vara en art af Ovis. I Sydamerika finnas blott fa nu lefvande daggdjursslagten afhvilka ej fossila arter blifvit funne, t. ex. Sciurus som sallan torde fangas af de djur, hvllka dragit benen in uti hcilorna. L. har aldrig der funnit ben af den nu allmanna Sc. yestuans. Det drojde afven lange innan han funnit ben af Chiroptera, men enligt un- derrattelserne af 1841 hade han traffat 7 fossila ar* ter af denna ordo. L. tror att de Sydamerikanska forndjurens un- dergang sammantraffar med rullslensperioden i gamla verlden. Han anser forntiden hafva haft varmare climat an var tid; pa samma lokal lefde da bade Here och storre djur: afven det tropiska climatet vi- sade storre rikedom. Det ser ut som om det djur, hvilket under forntiden drog mindre djur in uti halorna, varit en storre dagroffogel. Den har nemligen dit inslapat Tatous som aro alltfur stora for perlugglan, hvilken nu ar den verksamma, samt amlibier, som blott aro framme om dagen. Foljande ar ett sammandrag af den sista bland de artforteckningar af Lund, som vi nu hafva att re- ferera. Den ar daterad Januari 1841 och finnes i Danske Vid. Selsk. Afh. 1842. De deri anforde nu lefvande artcrne aro allenast de, som L. lart kan- na i samma del af Brasilien, hvarest han funnit de utdoda. •20S Q u a d r u in a n a : nit Icjv, Jacchus penicill. 1 arl. Cebus cirrhifer . 1 Callithrix .... I Mycetes ursinus 1 C li i r 0 p t e r a Phyllostoma Glossophaga Dysopes. . Vesperlilio Noctllio . Nycticejus Desmodiis Ferae Felis . . Galiclis . . Mephitis . . Lulra . . . Cynogale *) Canis . . . • Nasua . . . G M a i* s u p i a I i a Didelphis . ires Mus**) . . Neloniys . . Aulacodus . Loncheres . 10 3 I 5 1 1 1 10 1 1 , 2 midt emot J'ossila Jachus 2 Cebus 1 Callilhrix .... 1 Protopitliecus . PhyUosloma. . Dysopes . . Vesperlilio Felis Cynailuriis . . . Smilodon (Hysena) Galictls Mephitis Lutra Speothos pacivorus Canis Nasua Ursus brasil. . . Didelphis 1 1 1 *) Jag har har, midt emot Speothos Lund, insatt ell nylt djurslagte, som ej finnes uti Lunds fdrteckning, men som anfores i ett sednare tiliagg. Derom, se fdrut sid. 100. **) Troligen alia af si. Hesperomys. Dessutom 2:ne i sednare tidcr infdide. Jamf. fdrut sid. 73 och sid. 110 — 111. Mus Nelomys . , . Aulacodus . , Loncheres . . Lonchophorus Speothos Lund , 12 1 299 Phyllomys . . . Synoelheres . . I 2 Phyllomys . . . . Synoethercs . . . 1 2 Sciurus aesUians 1 Lepus brasil. . 1 Lepus Lagostomus . . . 1 1 Cavia 2 Myopotamus . . . Cavia 1 2 Cerodon .... 1 Cerodon 2 Hydrochoerus . 1 Hydrochoerus. . . 2 Dasyprocta caud. Coelogenys . . . Bruta 1 1 Dasyprocta . . . Coelogenys . . . . 2 2 Myrmecophaga Dasypus .... Xenurus nudic. 2 2 1 Myrmecophaga . Dasypus .... Xenurus .... 2 4 1 Priodon gigant. Euphractusgilvip Bradypus L. . . 1 .1 0 P^uryodon . . . Heterodon . . . Chlamydolherium Hoplophorus . . Pachytherium . Ocnotherium . . Megatherium . . 1 1 2 . 3 . 1 . 1 . 2 Platyonyx . . . Coelodon .... . 6 . 2 I^achydeimala Sphenodon . . . . I Tapirus amer. . Dicotyles . . . 1 2 Tapirus .... Dicotyles . . . Mastodon . . . . 2 . 5 1 Equus neogaeus , 1 Ruminantia Cervus 5 Cervus 3 Antilope .... Auchenia . , . 1 2 Leplolherium . 2 Sum ma 89. 111. 301) Den loisl lurina ni de I'ossihi apoiiia, Protopi- thecus brasiliensis, skall hai'va varit af* en menniskas storlek. Smilodon populator hade anda till de sista iin- derrattelserne fran Lund blifvit af lionom ansedd tor en Hysena, hvarmed den visar storsta likhet i fram- tanderne, som aro coniske med 2 knolar bakom kronans basis. Forofrigt skall den likna bade bjorn och katt. Hurnlandeine am starkt hoptryckte, med skarp kant framat och bakat. Den bar varit ganska stor och stark, och troligtvis bott uli halorna. Lund har blott funnit ganska fa lemningar deraf. En annan ny slagtform af Ferae ar Spcolhos , som skiljer sig fran Canis genom bristen pa bakre knoltand i underkaken. Den tyckes hafva bott i ha- lorna och hiifvudsakligen lefvat af de gamla arterna af Paca (Ccelogenys) hvarfore L. benamnt arten Sp. pacivorus. Den har varit sa stor som eri raf. Bland Glires forekommer Myopotamiis bland de fossila djuren, men numera stracker den sig ej sa langt upp mot aequator, utan bor sydligare, i pla- taflodens omrade. Af CcBlogenys forekommer en annu lefvande form med skrolligt cranium, men L. tror delta endast bero p^ konskillnad [eller hogre al- der? Den fossila namnes f. arsb. pag. 446]. Pungdjuren revideras i en af de aldre upp- salserne (af 1838 j Vid. Selsk. afh. vol. 8). De fiesta fossila arterna aro ej storre an de nu lefvande. Del djur som L benainner Thylacotherium ferox, som dock blott var kandt af en enda tand och ansags hafva varit sa stort som en Tiger, saknas uti sista upp- rakningen. Mojiigtvis torde den namnda tanden haf~ va lillhort en art af Platyonyx. Brut a som aro talrikast af de fossila djuren, innefalta de fiesta alldeles utdoda formerna,^och fram- stalla sig i Amcrikas palosontologic sasom alldeles 301 svarande mot Belluffi i gamla conlinentens. Uti del sisla af Lunds meddelanden upplyser han, alt alll som i de foregaende blifvit benamndt Megalonyx, ej horer dit, ulan utgor elt egel nytt genus, som lian nil kallar Platyonyx, och som ulmarker sig genom kindtanderne, till antalet 5 ofvan, 4 nedan; samt bredare, nagot nedlryckta och mindre bojda klor an hos den ralta Megalonyx. Megatherium har blott 4 kindtander, bade ofvan och nedan. Den tillkomna 5:te ofre kindtanden har hos Bradypus formen af en vanlig kintandj hos Choloepus III. (Unau) far bade denna och den framsta i underkaken formen af horn- tander, men den undre sitter bakom den ofre. Lund vidhaller atl Plalyonyx varit elt klattrande djurslagte som lefvat i traden, oakladt deras ofantliga storlek. De hafva foga kunnat ga pa marken, tillfolje af bak- fotlernas sneda stiillning och framfdilernas liingd, hvar- igenom de liknat Bradypus. Megalonyx och Megathe- rium hafva enl. Lunds mening afven mest liknat Bra- dypus, och blott i vissa fall narmat sig till Myrme- cophaga, men alldeles ej till Dasypus (jamf. forra ^rsb. p. 87). Intel af dessa djur har haft pansarbe- kladnad. De skoldar som L. i sina forra afhandlin- gar tillraknal Plalyonyx ("Megalonyx") hafva befunnils tillhora Hoplophorus euphractus. L. har sednare fun- nit elt hell, oskadadt skeletl af Plat. Brongniarti, ulan att tecken till pansar fans jemte detsamma. — Hos Plalyonyx och Megalonyx hade hela cranium samma form som hos den egentliga Bradypus (Ai). Samma egna os zygomalicum, ulgaende midlfor tand- raden, ofantligt slort, nedskjutande i en bred pro- cessus till hujden af underkakens undre kanl, men dock ej forent med proc. zygom. fran tinningbenet j samma os in'termaxillare ulan pars verticalis; hela gomhvalfvet tatt genomborradl af lial; sm§ inkilade gomben och slora proc. pterygoidei. Megatherii era- 302 nium ofverensslamde harmed i allt ulom det, alt dess processus pterygoidei voro bildade sasom hos Choloepiis och att os zygom. var forent med proc. zygomaticusj men bada tiafva haft hela cranium na- got mera utdraget pa langden, an de nu lefvande Bradypi. Dessa djurs cranier hafva endast likhet med dem af Bradypus och Choloepus, men i kroppens bild- ning finnas nagra drag, hvarigenom de narmat sig till Myrmecopfiaga. — Platyonyx har visat den ovan- tade och hos andra mammalier okanda egenheten, att den haft 2:dra och 3:dje tan, jemte den forsta, fullt utbildade och forsedde med klor, under det den 4:de och 5:te varit rudimentara och utan klor, (utat osyn- liga). Annars plagar 4:de fingern komma i utveck- ling nast efler den 3:dje, och tummen plagar vara den forsta af alia som forsvinner eller blir ofull- slandig. Det bor anm.s att fotens snedhet hos Pla- tyonyx och Megalonyx ej legal i articulationen mel- lan tibia och astragalus, utan i foreningen mellan denna och metatarsus. Det djur som Lund forr kallat Myrmecophaga giganlea ar en Platyonyx, men i stallet hafva 2:ne verklige Myrmecophagoe blifvit funne som komma ganska nara de nu lefvande. Ociiolheriuin gigas ar en ny form som kommer hogst nara Choloepus III., och som forr varit af L. forblandad med Chlamydotherium gigas. Ccelodon tyckes foga skilja sig fran Megatheri- um. — Sphenodon kommer hogst nara Bradypus, men har coniska, inom alveolus utvidgade, i kronan tillspetsade tander. De nybildade genera som komma nara Dasy- pus iiro foljande: Euryodoii med transversella, hoptryckta tander j Ihtcrodon, hos hvilken 2:dra och 3:dje kintanden skulle vara ganska stora: den 2:dra med oval, den 30:5 3:clje med hjertlik horizontell i>enomskarnint^. De ofriga kinflf. skulle vara ganska smala, coniska. Chlamydotherium med f kindtander pa hvardera si- dan o. s. V. Hoplophorus med ganska korta men ovanligt breda klor. Hufvudet skall likna del af Bradypus. Pachytheriinn med oformligt tjocka extremiteter. Bland Pachydermerne ar Hastslagtet sardeles markvardigt sasom Amerikanskt. Den af L. funna ar- len skall vara storre an de ofrige kanda, lefvande och fossila. Redan forut hade man fatt uppgifler pS fossila lemningar af detta slagte fr^n Uraguay och Forenta staterna. Det nya slaglet af Pecora, Lcptotheriiim , ut- marker sig genom sin fina byggnad. De bada ar- terna iJro af en kronhjorts och en gets slorlek. I sista underraltelsen fr^n L. namnes om ben Foss. af Metijiiskor, som haft ulseende af alt vara sam- skoben. tida med de fossila djuren, men L. sjelf yttrar detta endast med tvifvel. Fossila ^por omtalas af Lund, se nast forut; afprimates. A. Wagnkr fran Grekland: Mesopithecus penthelicus (forra Srsb. p. 453), Bayr. Abh. 3 p. 150; — samt af Owen (kak och tand af en Macacus, ur London Clay); Ann. Nat. H. IV, 189; Institut 1840 p. 186; — Brit. Ass. 1839. Om fossila Chiroptera se Lunds afh. — En slor chiropt. men oviss art, ur London Clay, omtalas af Owen och LvELL i Ann. Nat. H. IV, 189, 19L Af Rofdjur omtalas manga af Lund. — Vid ar- Feia?. terna af Ursns gor 11. v. Meyer goda anm.gr i In- slitut 1842 |). 99. 304 Galeotheriiun , ai" Viverrafamiljcn, stor som en medelmatfig liund, bestammes af A. Wagner, efter 3 lander fran Grekland, Bayr. Abli. 3 p. 150. LvELL om en fossil land af Felis leopardus, uti Cragform. i Newbouin i Suffolk 5 Ann. N. Hisf. IV, 186. Pa samma stalle fanns en land af bjorn, en af vildsvin och en af ett idislande djur, storre an hjor- ten; tydligen ditforde af en flod fran landel. — Alt lemningar af en stor art Fclis blifvit funnen i Cefn Cave uti Wales, blolt namnes af Traill i James. Journ. 28 p. 199. Dideiphis. En land af Didelphis funnen i London Clay bland fisktander, omtalas tillhopa med nyss forut namnda lemn.gr af Macacus, pa der anforda stallen. Giin-s. Nagra fossila lemningar af Gnagare hafva blif- vit funne i sodra Frankrike; nemligen af Jourdan, Theridomys , n. gen. nara Hystrix eller Echinomys, i sottvattenskalk^ samt af Laizer och de Parif:u, Echimjs n. sp. , troligen densamma som nyssnamnde och funnen i samma formation, och Archosomys (forut benamnd Palaeomys), narslaglad med de Amerikanske Capromys, Chinchilla elc. Dessa bada djurformer hade nagot sednare blifvit funne af Croizf.t, som gif- vit andra namn at dem, nemligen Perieromys at det fiirra och Gergoviomys at det sednare. (Enl. Blain- viLLi:s rapport i Fr. Vel. Acad. Juni 1840: se Com- ptes Rendus; Institut 1840 p. 206; R. Z. 1840 p. 187. Afhandlingarne voro inlemnade 1837 och 8, samt redan publicerade). Bnitn. Utom de talrika Bruta som kort forut omlalas sasom funne af Lund, aro foljandc att anmala fr^n Amerika. Mojiigtvis kan ett och annat befinnas iden- liskt med nagot af de forulnamnde. Orycterotheriiim missuriense, Harlan; nara Me- galonyx, Megatherium och Orycteropus. En mangd ben 305 ben funnos tillhopa mcd dem af Mat?lodon i Missouri. Det har varit nara sa stort som denna. Harlan, i Amer. Philos. Soc. d. 5 Nov. 1841: Amer. Philos. Proc. 2, p. 109,- — Institut 1841 p. 412j — Ann. Nat. Hist. X, 72. Perkins om en tand och nagra ben, Iroligen nara Megatherium eller Megalonyx, fran Oregon ter- ritorium nara Columbiafloden (N. v. Amerika). Ann. Nat. H. X. KfiOYER beskrifver i sin Tidskr. HI, 589, ett stort fossilt djur, Platyguathus, hvaraf ban funnit en betydlig del af skeleltet i en fran floddalens kant nedrasad slenmassa vid Buenos ayres. Underkaken var 18 turn lang, med 4 kindtander och en horntand. Bakre kindt. iiten; den andra af 2 eyiindrar som hos Orycteropus; 3 och 4 hoptr. cylindriska, sasom de framre hos Oryct. Underkakens kant ar framlill ut- ^tbojd, sasom hos Hippopotamus och Choloepus. Scelidothcriujti leptocephalum, Owen i Zool. till Beagles resa; — James. Journ. 27, pag. 214. Det har kommit nara Megatherium och varit ofantligen stort; cranium har liknat det af Orycteropus. Under fam. Mega t h er idae innefattar Owen slag- tena Megatherium , Megalonyx, G lo ss other ium, My- lodon och Scelidoiherium. Hartill kommer Oryctero- therium Harl. [se nyss forut, samt Platyonyx Lund]. Af dessa ar Mylodon grundadt pa Harlans beskrif- ning af Megalonyx laqueatus (Mylodon Harlani Ow.), hvartill 0. lagt en ny art frSn Sydamerika, M. Dar- vinii. Men Harlan hade redan 1835, i Medical et Phil. Researches anfort, att M. laqueatus kunde ut- gora ett eget genus, for hvilket han foreslar namnet Aidacodon. eller Pleurodoii. Ett af dessa aid re namn bor alltsa bibehallas. (Harlan i Sillim, Journ. 43, p. 141, 1842). Prof. Sundevalls Arsh. 1840—1842. 20 30(i Glypiodon, ell gigyntiskt Dasypus-aitadt djui* fiAn Buenos ayres, beskrefs at' 0\m:n i Geol. Soc. i London, enl. InsJitut 1840 p. 88 samt 1842 p. 128. Delar af 2:ne skoletler laier liafva kommit till Lon- don. Det skal som Buckland och Cuviek ansett vara af- Megatherium, larer hafva tillhort detta djur. D'Alton, onf] pantsar och ben af ett stort, fos- silt Dasypusaitadt djur fran Banda Oriental j i BerL Abh. 1833. Pecoia. PuEL onf)taIar ben af den fossila Renen (C. ta- randus), som blifvit funna i stor mangd pS ett stalle i Dep. du Lot i Frankrike, och befunnits fullkomli- gen lika med dem af nu lefvande Renar. Pa samma stalle funnos talrika ben af Lepus, Arvicola, Equus, Asinus, Rhinoceros, Bos, Cervus, Pica, Perdixj men inga rofdjur. Fr. Vet. Ac. 31 Aug. 1840. (Se Com- ptes Rendus och Instilut). Kaup om Dorcatherium (Chevreuil de Monthu- sard Cuv.), vid motet i Pyrmont (Isis 1840 p. 906). Detta djur har I underkaken 7 kindtander, hvaraf den framsta, som ej finnes hos andra Pecora, fyller en del af det hos dem vanliga tomrummet framom kindtanderna. Horntanden ar lang, krokt, nara lik den af C. Muntjac. Beiiu«: V. Oliers har lemnat oss underrattelser om derr. om Mammut ur Ost-asiatiska sagor. Han hopsamlar iMammut.|]gj.g gamla, interessanta men till storre delen bort- glomda uppgifter om Mammut, t. ex. ur Hollandarn IsBRAND Ides resor till China (Amsterd. 1704, 4:o), deruti det berattas att en Mammut blifvit funnen i en ismassa , med kottet i behallj att de hedn. inv. 1 Siberien Iro, att djuret annu lefver under jorden o. s. v^ diverse ur Bells resor, som visar huru litet trovardiga vildars fantasier aro. Plinius och andra aldre forfattare kande ebur fossile; handein dermed Sr urgammal. — Namnet Mammont ar enl. Klap- 307 noTH, af Tibetanskt urspruiig-, men troligare av, att det ar af Tchiidiskt ursprung, och betyder jord-djur, ly Moa, Mil etc. betyder jord pa de fleste Tchudiske sprak. Chineserne kanna dctta djur blott genom sa- gan, och benamna det "Ki-Scliii" (Skeppundsmus, eller egentl. ratta, Schy, af 10;Xi i^ vigt). Deras urkiinder tillagga, att dess kcitt ar kylande. Fen- schii heter pa Chinesiska Mullvad. Vidare talar han om Chinesiska underrattelser om inheniska fossila ben, som de anse for lemnin- gar af Drakar m. m., och sonri innehalla mycket markligt, ehuru djuren ej deraf bestammas. Hjor- tar tyckas finnas deribland. (Berl. Abh. 1839, Phys. p. 53. — Se afven Bcrl. Ber. 1839 p. 108 d. 13 Juni). Enligt Amiral Wrangkl finnas Mamrnutben i Siberien blolt mot norden, och ymnigast pa nya Siberien och Lachovoarne, der de forekomma i stor mangd (Fr. n. Not. 316). Om en stor mangd af Mamrnutben i trakten af Poltava, se Bull, de Moscou 1840 p. 507. En fossil Elefantkak fran Frankrike omtalas i Institut 1841 n:o 370 (ur Soc. Philomalique). For nagra ar sedan vackle ett fynd mycket Missouri uppseende, som en Hr Alb. Koch fran Tyskland gjort trac'auio- i Missouristaten, nara sammanloppet af Ohio och Mis- *^g"j^^'*' sisippi. Det uppgafs nemligen att han funnit ett djur som liknade Mastodon, men varit vida storre (man uppgaf 30 fots langd, cranium af 6 fot o. s. v.). Tydliga spar skulle hafva funnits att detta djur blif- vit dodadt af menniskor, ty man hade jemte skelet- tet funnit pilspetsar af sten, bland hvilka en skulle hafva skadadt djurets hoft, samt en miingd stenar som hade utseende af att vara ditkastade af menni- skor. (Jamf. forra arsb. p. 458). I.ichtknstein med- delade bref harom fran Koch vid motet i Pyrmont 308 1839 (Isis 1840 p. 904), och en lang beraltelse fin- nes i Fr. n. Not. XX p. 2t)4 hvarest rnStlen anforas ocli det beiattas alt liela' skclelfet var iippstalldt i London. Delta iinderdjur erholl namnel Missourium Koc/iil, och det sluille hiifvudsakligen skiija sig- fran Mastodon genom storleken och 2 sma framtandei*. Emellertid upplystes det af DrHoHNER, att KoCH val funnit en ovanlig rayckenhet fossila ben, men att de alia voro af Mastodon, alt det i tidningar ut- skrikna Missourium ej vore annat an en Mastodon och att ett ovanligen stort cranium fanns i samlin- gen, som dock tycktes vara af artificiell samman- sattning. Denna samling hade blifvit inkopt for Phi- ladelphia Vet. Societ.s rakning. (Amer. Philos. Proc. I p. 279, 2 Oct. 1840. Se afv. Institut 1841, 318). — Detsamma anfores af Dr Hays, sedan samlingen anlandt till Philadelphia, d. 1 Oct. 1841 (I. c. II p. 102), och Dr Goddard iipplyser att Missourium var sammansatt af Mastodonben (James. Journ. 30). — Ur denna samling beskrifva W. Horner och Is. Hays 2:ne skelett och ett complett cranium af Mastodon, i Amer. Transact. VIII p. 37 m. fig. De omtala att dessa funnos i ett jordlager som anses tillhora var tid, ehuru atm. flera sekler gammalt. Efter undersokningen af denna storre samling Mastodonben meddelade Dr Horner sina iakttagelser ofver delta djurs tander ^t Amer. Philos. Society i December 1840. Han visar att kindtanderne hos Ma- stodon tillvaxa liksom hos Elefanten, eflertradande hvarandra bakifran framat. Den aldra forsta tanden har blott 1| tum i qvadrat. Han betviflar hogeligen alt slagtet Tetracaulodon vore skildt fran Mastodon. GoDMAN hade alskilt det tillfolje af 2:ne rait framat st^ende framlander, som ej finnas hos Mastodon; men H. forsakrar att dessas forekommande ar rent af in- dividuellt och i hog grad varierar, saval ofvan som 3r)9 nedan. Dessutom tviflar Ikui alt nagonsin en oi'ver- kak af Tetracanlodon blifVit uppvisad. och anlager saledes, att man ej vet huruvida dessa frainlander funnits pa en gang ofvan och nedan. Pa flera exenn- plar hade de blott forekommit pa endera sidan. H. anser alltsa Tetracanlodon for att ej vara skild fran den vanliga arten Mastodon. (Amer. Philos. Proc. Dec. 1840^ — Sillim. Journ. vol. 40 p. 377. — In- st itut 1841 n:o 417. — Amer. Transact. VIII p. 53). Sednare gjorde Owen samma upptackt, och npp- gaf i Geol. Society i London , att Tetracanlodon ar en yngre Mastodon giganteus; framtanderne folio ut da djuret blef aldre. — Dr Hays tyckes dock annu tvifla harpa (Amer. Philos. Proc. 6 Maj 1842, sid. 183). Men Harlan reclamerar upplackten , som ar publicerad i hans Medical et Phys. Researches 1835, <: uti Jamesons Journal, m. fl. st. (Sillim. Journ. 43 p. 141, 1842). En Mastodon-tand fran Ava, funnen i Iravaddy- floden, beskrifves af Jeffr. Wyman i Sillim. Journ. 39 p. 53. Den liknar en tand af M. elephantoides, afven fr^n Iravaddy (Geol. Tr. 7), men hvarje smS- tand (denticula) har blott 4 spetsar. Den andra (M. eleph.) var mindre; men hade likval 5 a 6 spetsar pa hvarje "denticule". Mastodonben, funne i Nordsjon och kanalen , om- talas af Martin i Institut 1840 p. 98. O^m ben af Maslodon, Rhinoceros, Dinotherium ofVige (?) fran Moncaup i Dep. des basses Pyrenees, se In- ^^""*' stitul t841 p. 262 (ur Fr. Vet. Ac. d. 2 Aug. 1841). — Om en fossil Rhinoceros af oviss art vid Mont- pellier, se Institut 1842 p. 304. H, V. Meyer an marker att Oplotheriiim Laiz. & Parieu var af honom beskrifvet i Leonh. Jahrb. 1837 p. 557 under namnet Microtherium, hvilkel , s^som aldre m^ste bibehallas. 310 FisCHEH i)t: Waldheim, om Elasmotherium Key- serliiigii n. sp, , efler en tand fran trakten af Casp. hafvet, hvilken tyckes antyda elt djur mellan Ele- fant och Rhinoceros. Bull, de Moscoii XV (1842). Den forut kiinda arten, E. sibiricum, beskr.s dessiilom. (R. Z. 1842, 255). Owen beskrcf en ny daggdjurslorm, Hyracothe- riiun lepoiinum, Iran den s. k. London clay, i Geol. Soc. of London d. 18 Dec. 1839, (enl. Inslitut 1840 p. 332 5 — Ann. Nal. Hisl. VI). Djiirel skall komma nara Choeropolamiis. — En tand af annu en ny art, H. cuniculus, beskrifves af 0\\ FN i Ann. Nal. H. VIII p. 1 (1841 Sept.). Hahlan om Sus amcricana n. sp. foss. {\\ (le- orgiens yngsta tertiarlager^ Sillim. Journ. 43 p. 141. Mfitaxy- J. de Christol visar med temligen bindande thenum. g|-g| ^^ nedanslaende , af CuviEFi, i ossem. fossiles beskrifne ben, tillhort elt ocfi samma djur, for hvil- ket Chr. foreslar namnet Metaxytheriiim , och sonri ban visar hafva varil narslagtadt med Halicliove och Lamanlinerne: l:o Ivanne halfter, fran Angers, af en humerus, som CuviER hanforde till 2:ne obeslamde Phoca? af olika storiek; hvilka Chr. bevisar hafva uigjort ofre och nedre andan af ett enda ben, ehuru ut- -,j, salle for olika averkan af luften och derigenom olika val bibehallne, samt funne pa olika tider; 2:0 en Cubitus fran Angers, troligtvis lillhorande samma Individ som nyssnamnda humerus, men af andra framfolen, och af CuviER hanford till en okand fossil Lamantin-art^ 3:0 andan af os inlermaxillare, som Cuvikr ansett for elt nasben af Manali^ 4:0 ofre kindtanden, hvarpa Cuvier grundat sm Hip- potamus dubius; 5:o undre kindt. ansedd vara af "Hipp.'' medius. 311 6:0 troligen iifven ett rot'b<'n, och en verleber, af CuviKR forde lorsl till Manati , sedan till Hval- rossen. Alia de ofvan uppraknade namnen och indica- tionerna af arter hos Cuvii:r masfe saledes anses for synonyma. Chr. liar vidare sjelf beskrifvii underka- ken, sasom horande till Diigoni^, i Ann. Sc. Nat. 1834 och i en uppsats till V\\ Vet. Acad, samma ar, hvarofver Fn. Cuvier lemnat rapport. Han har nu ylterligare vid Montpellier erhallit humerus, cra- nium med tander, sarskild underkak, en landverte- ber och nagra refben, hvilka tillhora samma, eller atminslone en hogst narslaglad djurart. Den har va- rit hogst lik Diigong, men haft tander som Manati. (Ann. Sc. Nat. XV, 1841. Institut 1840 p. 322; och 1841 p. 12 ur Fr. Vet. Ac. d. 11 Jan. 184i. Ja- mesons Journ. 30 p. 445.). — Blainville samman- staller i sin rapport harom till Fr. Vet. Academien, d. 1 Febr. 1841 , flera narslagtade djurarter, som tyc- kas hafva bebott Europas stcirsta floddalar; Metaxy- therium larer sammanfatta 2:ne arter, och Dinolhe- rium tyckes hafva molsvarat dem i Rhendalen. — Marc, de Serrf^s underrattar om fyndet af ett nytt , belt skelett, I Aug. 1840 uti kalk vid Beaucaire; men bloft stycken deraf blefvo tillvaratagna. Han tror att de art-olikheter, som Chr. trolt sig finna, en- dast bero pa alders-skill nad. (Ann. Sc. Nat. XVI p. 14. — Institut 1840 p. 392 och 1841 p. 416). v. Oleers omlalar de fossila lemningar af 6V Gi^r. taceer som blifvit funne i Preussiske staterne, nem- ligen fragment af Delphinus Karsteni , i sandsten, samt vertebrer af en Balaenoptera; de beskrifvas ej. (Berl. Ber. 1839 p. 302). Delphinus caluertensis n. sp. , fossil i Maryland i Nordamerika, uti mellersta tertiarbildningarne. Den 312 horer till de langnabbade. Cranium fullslandigl , 17 Engl, turn langt. (Institul 1852 p. 384). UTDODA FOGLAR. — J. Reixhardt jun.r med- delade undenattelsen, att etl cranium af Didus ine- ptiis blilVit funnel i en gammal samling uti Kopen- hamn. Det ar sannolikt detsamma som omtalas i Olkahii beskrii'ning af Goltorpska Konstmuseum, i6t)6. (Kroyers Tidskr. 4, 1 (1842). Forhandl. vid motet i Slockh. 1842, p. 644). De fossila Foglar som Lund trafl'at i Brasilien jemle de forut beskrifne daggdjnren, omnamnas kor- teligen i Oversigt af Danske Vidensk. Selsk. i\fh. vol. IX pag. LXIII. De aro 33 arfer och hora samt- lige till amerikanska slagten: i\nabates, Opeliorliyn- chus^ Dendrocolaptes m. fl., af alia ordines utom Anseres. — Om nagi*a fran Frankrike jfr sid. 293 och 306. Uti London Clay bar Owen erballit ett sternum af en fogel , som beskrefs i Geol. Soc. d. 18 Dec. 1839. Han anser det bafva tillhort en ganska liten art af Vullur, och forslar namnet Lithornis vulturi- nus. Nagra vertebrae sacrales m. m., troligtvis af samma art, hafva blifvit funne pS samma stalle. (Ann. Nat. Hist. VL -— Institut 1840 p. 332> En fossil humerus (?) af en fogel af Albalros- sens storiek och troligtvis narslagtad med den, be- skrifves af Owen i Ann. Nat. Hist. VH, 67. Herm. v. Meyer har funnit etl skelett af en fo- gel (troligen af Passeres) uti kritan i prov. Glarus. Ingen vidare beskiifning lemnas, men ban anser delta vara det forsta positiva bevis pa foglar fore tertiar- perioden. (Leonh. et Bronn. Jahrb. 1839. — James. Journ. 29, p. 27). 313 UTDODA AMFIBIER. — Vid British Association Fossib i Plymouth 1841 lemnade Owen en berattelse om j^b/IJ'J" alia de i Brilannien funna fossila Amfibierna, hvar- "»'^"- ibiand flera voro iorut okanda. (Se Report — samt sarskildt utdrag derur, 204 sid. 8:vo. — Inslitut 1842 p. 11). De iiro foljnnde: Pliosaurus nov. gen., mellan Plesiosaurus och Cro- codilus. Den utmarker sig isynnerhet genom bal- sens verlcbrer, som aro kortare an ryggens, hvar- igenom halsen blir kort, nastan som pa Ichthyo- saurus. Af denna form torde forekomma 2:ne ar- ter, funna i Kimmeridge-leran (af oolithform.) i England. Crocodilus toliopicus i London clay; — cultridens i Wealdform. For nagra sma egen- heters skull anser 0. den utgora ett eget subge- nus, for hvilket han foreslar namnet Suchosauras. GoniophoUs crassidens Ow. , i Weald. Skall vara fullkomligare skoidbekladd an alia de ofriga Cro- codllartade djuren. Den har liksom de egentliga Crocodili och de nu lefvande Saurii, vertebrerne articulerande genom en cavitet framtill och en ledknol baktill. Streptospondylus Meyen , fran Lias och Oolith; har vertebrerne convexo-concava , men i motsatt led mot Crocodilerne, sa att concaviteten ar bakat. Teleosaiirus utmarker sig genom biconcava vertebrer. [Anm. att denna ej ar den ratla Teleo^nrus Ge- offr. 5 se Bronn et Kaups afhandl. langre ned]. 0. kanner deraf: T. Chapmanni uti Liasj — T. ca- donensis, i oolith i England och Frankvike, sami 2:ne andra arter. Steneosaurus har afven biconcava vertebrer och skil- jer sig fran foregaende slagte genom sina framtill sittande nasborrar. Den skall finnas uti oolithen. 314 Foljande slaglen, som 0. anser for verkliga hafsdjur, hafva varit utmarkte genom sin storlek , som taflar med Hvalarnes. De hafva haft biconcava vertebrer, ingen margcavitet i extremiteternes ben o. s. v. Cetiosaurus hypoolilhicus, atminstone 40 fot lang, och C. epioolitliicusj bada i oolithformationen. Polyptychodon, Owen odontogr. samt Mosasaurus i kriformation. Leiodon Ow. afven i kritf. — Tanderne likna dem af Mosasaurus, men genomskarningen vid kronans basis ar elliptisk. Foljande aro land t-Sa urier^ narslagtade med v^ra Lacertina, men till en del ofantligt stora och vaxtalande. De aro fran kritan eller aldre forma- tioner. Raphiosauriis innefattar sma arter ur kritformation. Dessutom beskrifvas flera sma odior, hvaribland Scinco'ider fran den beryktade Stonesfield oolithen. Megalosaurus Mantell, ofanll. stop, i kritf. Igiianodon Mant. Kritf. — beskrifves noga 5 har ej haft likhet med Iguanerne; var vaxlatande och na- stan sa stor som Cetiosaurus. Hylcsosaurus Mant. med ncigot biconcava vertebrer^ kroppen skoldkladd sasom Crocodilernes; scapular- benen bildade som hos Plesiosaurus; ur Weald. Thecodony fran talk-congl. vid Bristol, Palceosaurus, fran samma stalle, samt Cladelodon ur brokiga sandstenen , aro de aldste bland fossila britiska Amfibier. Deras tander sitta uti al- veoli, men likna till slructuren dem af nu lefvande odlor. Rhynchos auras Ow. visar en markvardig blandning af Crocodilernes, Odiornes och Skoldpaddornes sfruk- tur. Ett nastan belt skelett ar funnet i den roda sandstenen, hvaresl afven fotspar forekomma som 315 0. pa grunder, dem han uppgifver, anser tillhora delta djur. De afvika fran dem af Chirotherium. Pterodactylus macronyx fran oolithen. Detta slagte utgor en egen familj for sig. Af Skoldpaddor forekomma Chelonia barviensis, — Ch. breviceps n. sp. , och — CI), acutiroslris n. sp. ; alia ur eocenformation. (Jamf. liingre fram). Cimochelys, nytt slagte ur kritformation. lin Skoldpadda ur nya roda sandstenen. Fossila Opij idler aro: Palceophis Ow., en forr beskr. art ur London Clay. — en liten ny art, ur eocen-sand vid Kysonj — en stor art (20 fot), ur London Clay. Af foss. Batrachier namnes blott: Lahyrinthodon Ow. (Tyskarnes Mastodonsaurus m. m.) hvarom niera langre fram. Detta djur tror Owen vara detsamma som Chirotherium, hvaraf endast fotsparen aro bekanta. Jamf. langre fram. Cetiosaurus (se strax ofvan) beskrefs forst af Fossih OwKN uti Geol. Soc. d. 30 Juni 1841. (Ann. Nat. ^'""'•■• Hist. L\, 573. — Institut 1842, p. 220). Af detta ofantliga djur hade han erhallit ganska mSnga lem- ningar: vertebrer, extremiteter, stjertben, men intet af hufvudet. Svansvertebrerne hafva naoot concava c ledytor, och likna dem af ^'Poikilopleiiron" Bucklaii- di m. fl. narsl. amfibier af aldre formationer, och aro, liksom hos namnde djur, langstrackte och na- gol hoptryckte; men de sakna den ovanliga marg- cavilet som finnes i dem af P. o. s. v. De skiija sig fr^n vertebrerne hos Crocodilas genom cylindrisk form anda ut i svansspetsen ; fran dem hos Iguanas m. fl. Lacertinae, genom brist p5 de verlikala mid- telafdelningar, som finnas hos dessaj fran dem af il/e- 316 galosaurus genom beiydligare sloriek, storre relativ liingd m. m. — - Af kanda fossila amfibier har en- dast Iguanodon. samma storlek, men den ar af be- tydhgl olika form. Celiosaurus synes hafva varit hafsdjur och troligen rofdjur. Densamme hade forut bekantgjort sin Polypty- chodon, hvaraf dock blott en 3 turn lang tand var kand, hvars krona ar strimmig af rander, som ga till nara tandspetsen och endast tillhora emaljen. Tillhopa dermed hade funnits ofantligt stora ben af ett krokodilarladt djur, men ovisst om de horde till- hopa med tanden. De funnos i gronsanden vid Hy- (he i England. (Ann. Nat. H. VIII, 517). Owen beskrifver bakfoten af Ichthyosaurus i Ann. Nat. Hist. VI, p. 62. 3Iarken syntes efter de mjuka delarne. Fingrarne voro 6, klufne i andarne och bestaende af ett stort antal leder. Aniedning ar att Iro fingerbenen ej hafva varit harda , utan blott broskartade. Ichthyosaurus trigoriodon n. sp. fran Bayern; se Institut 1842 p. 1^20. Hela djiiret 32 fot langt. Tan- derna coniska, hvilket ar den tydligaste olikheten med den vanliga arten, I. platyodon. — Eichvvald om Ichthyosauri i Ryssland; Bull, de Petersb. vol. IX p. 109. — En korl not is om Ichthyosaurus och Plesiosaurus , funne i Irland , star i Institut 1842 p. 184 J samt blott om den forre p. 120. Mantell beskref forst Iguanodon, hvaraf han erhallit en underkak och en stor del af skelettet, samt Hylceosaurus : bada fran Tilgate i Sussex, och nyss fcirut omnamnde. Iguanodon har varit vaxta- tande och ett af de storsta djur: tjock som Hippopo- tamus, men vida langre. (Philos. Trans. 1841 p. 13J. _ Ann. Nat. Hist. VH, 529). EuG. Raspail har uti en liten brochure (Obs. sur un nouv. genre de Saurien fossile) beskrifvit 317 lemn.gr af ett djur, som han kallar '' Neustosaurus^ gigondajm.m'\ fran bergen vid Glgondas. Dess hak- i'otler hafva varit palmerade, med klor sasom Kro- kodilernes, men framt'otterne hafva varit blolla fenor sasom pA Ichthyosaurus. Vertebrerne hafva stark proc. spinosus, och en spina inferior [ergo svansvertebrer?]. Langd 5'^55 [3 famnar]. (Institut 1841 p. 3S4). v. Braun beskref Irematosaurus ^ en fossil odla ur brokiga sandstenen vid Bernburg. Den liar ett hal i pannbenet liksom Monitor niloticus och Hydro- saurus vittatus; 2 rader tander: "den ena i kakbe- net, den andra uti en vid kakbenet fastad, yttre tand- list" o. s. V. Se Amll. Bericht ofver molet i Bra- unschweig 1841 , p. 74. G. Fischer de Waldheim har utgifvit en afhand- ling om Rhopalodon, ett nylt slagte af fossila Sauri- er_, i Bull, de Moscou 1841 p. 460. (Anfores afven i Institut 1842 p. 40; — Rev. Zool. 1841 p. 350 m. fl. St.). Sasom slagt-kannetecken angifves: "Den- ies distantes, petiolati , petiolo cavo, coronati. Co- rona solida, clavafa, acuminata, striata aut sulcata". (De klubblika tanderna sitta ej inkilade, utan petio- lerade). 2:ne arter anforas: R. Wangenheimi, dentibus . . . antice carinatis, carina denticulata, corona Isevi, splendida, substriata. — Blolt en underkak ar funnen i vestra slultningen af Ural. En annan, forut beskrifven art, Phytosaurus cylin- dricodon Mantell, Bronn Lethea Geogn. pi. 34 fig. 4, fran Tilgate i England, hitfores dessufom sa- som andra arten af slagtet, under namnet R. Man- telli (dentium corona solida, longitudinaliter sul- cata). Bronn och Kaup hafva uti ett sarskildt arbete: Uber die Gavialartigen Thiere der Liasformation (Stuttg. 1841, 9 ark folio med 4 pi. i 9 blad) lem- 318 nat en vidlyftig beskrifning ai Myslriosaurus och Pe- lagosaurns med inblandade npplysningar ofver flera dermed narslagtade. Kaup iippslaller deruti foljando (ifversigt af de Crocodilartade djuren: a) med convexo-concava verlebrer, som diiggdjuren, Steneosaurus GeofTr. 1 art. b) med concavo-convexa vertebrer, som foglarne, Crocodilus med subg. Crocodilus, Alligator och Gavialis. c) biconcava vert, som fiskar och Ichtliyosaurier. d^ ogonen pa hufv.s sidor, Teleosaurus Geoffr. Pelagosaurus Bronn. ^elodon. P, ogonen ofvanpa hufv., uppat rigtade, Mystriosaurus Kaup, Engyommasaurus Kaup. Till endera af dessa 2 underafd. hora dessutom Me- triorhynchus och Macrospotidylus H. v. Mey. Flera arter anforas af nagra bland dessa genera och BnoNN lemnar en characleristik af dem alia, samt upplyser att Teleosaurus Chapmanni Konig, fr. Eng- land, horer till slagtet Mystriosaurus, sasom en 3:dje bekant art. Defsamma finnes i korthet framstaldt af Bronn i Wiegm. Arch. 1842 p. 77. (Afven i Berl. Bericht 1842 p. 49; — Isis 1842 p. 872). MiiNSTER om Anguinosaurus bipes (nara si. Bi- pes) och Ptet^odactylus longicauda, fran Solenhofen, vid motet i Pyrmont 1839. Isis 1840 p. 901. Fossiia Paloeophis toliapicus, en stor ormart, narslag- ^"^^^' tad med Boa och Python, som endast lefva af varm- blodiga djur, beskrifves af Owf:N efter flera exemplar af verteber-suiter, funne i London clay. Den hade 319 hall 11 fots langd. (Ann. Nat. Hist. VI. Institut 1840 p. 332 5 ur Geol. Soc. Dec. 1839). ~ Enligt ett kort meddelande i Ann, Nat. H. VIII p. 2, hade annu slorre exemplar blifvit I'unne. Mantell om i'oss. lennningar af Skoldpaddor i ^l?^!^iY kritforrnation, Philos. Tr. 1841 p. 153 m. fig. paddor. Owen beskrifver 6 arter fosslla Hafs-skoidpad- dor (i Geol. Soc. enl. Institut 1842 p. 44). Chelonia breviceps, Ch. subconvexa, — longiceps, — subcristata, — latiscutata, — platygnathus. 0. slutar med anm. att ett sa stort antal arter ar markvardigt och visar den stora rikedomen p^ for- mer i forntiden samt rikedomen uti det haf som de, jemte de stora Krokodil-arlade djuren bebott. Han tror att climatet da varit varmare an nu , och alt Skoldpaddorne till en del lefvat af Krokodilernes agg och ungar. Chelonia coupei'i fran gronsanden (?) i Geor- gien, beskrifves af Harlan i Sillim. Journ. 43 p. 141. Owen har lemnat ett par afhandlingar ofver denBatrachi- markvardiga djurform, som han kallar Labyrintho-^^^^\^^^Q^^ don, men som forul var beskrifven af JaGER under namn af Mastodonsaurus salamandroides , fran Keu- pern i Tyskland. Delta namn anses dock vara falskt, dS djuret enl. 0. ar en Batrachier och ej en Sau- rier. Troliglvis ar det samma djur som gifvit an- ledning till Jagers Phytosaurus , \ det han ansett afgjulningarne uti dess "alveoli" for tander af ett fdrut I obekant djur, at hvilket han gifvit delta namn. — ^ 0. anser alltsa bada namnen oduglige och ger ett I 3:dje. — Dess tander aro hogst markvardigt sam- \: mansatla: tall slrimmige sa all hvarje strimma bil- dar ett djupt. veck vid tandens basis, till dess midl. Inuli tanden bilda dessa veck hojningar, till ulseende nasfan som gyri pa hjernan; mot spetsen bll de min- dre djiipa och forsvinna. Yecken uti sjelfva tandbe- nel (dentinen) aro ej sS stora och complicerade som de uti yttre tandsubstansen (cementet), men till an- talet lika. Hos Ichthyosaurus visa tanderne en na- got liknande bildnini;, men i vida mindre grad. Hos nu lefvande djur ar intet dylikt bekant. (Ann. Nat. Hist. Vni p. 58, ur Geol. Soc. d. 20 Jan. 1841). Sednare beskrifver Owrn 5 arter af detta slag- te, fran den nya roda sandstenen i England, nemli- gen: L. salamandroides (Jag.), — leptognctthus ^ — pachygnathus, — ventricosus och — scututatus. Stye- ken af cranium visa, alt bufvudet varit plait och bredt, sasom hos Alligator och den stora Japanska Salamandern. De hafva haft sculplurerade cranii-ben sasom hos Crocodilus och biconcava verlebrer; en enkel rad af stora, coniska tander, som voro anchyloserade vid utskott (sockets) fran yttre sidan af kakbenetj saledes utan alveoli. Nagra af dessa tander hafva varit betydligen storre, sasom hos Krokodilerne. I gombenen fans en nastan concentrisk tandrad, och en yttre rad af sma tander utanfor de stora, som blif- vit bibehallen pa ett ex. af L. pachygnathus, ufgor en af detta besynnerliga slagtes manga analogier med fiskarne. Till likheterne med Krokodilerne hora de harda skoldar som funnits vid en af arterne. Ett pelvis, som fanns tillhopa med eft hufvud, ger 0. an- ledning tro, att bakfotterne varit oformligt slora, hvilket, jemte forekommandet i den nya roda sand- stenen, foranleder honom till den tron att detta djur ar det sanskyldiga Cliirotheriiim , som 0. afven p^ andra grunder sager sig anse for en Batrachier. [Det bor dock erinras att de funna tabenen ej visa spar fill klor (ibd. p. 312), men att Chirotherii-sparen visa 321 visa al'tryck af ^anska breda ocli stora klor, samt att dessa spar aro stallde pa etf sad, som allenast tyckes kunna antyda ett daa^^djiir]. Plirnmngi:r talade vid motet i Braunschweig 1841 om sanima djur, och tillade, till de ofvan- namnde synonymerne, Batrachos auras Fitz. och Odon^ tosaurus Meyer, sasom namn pa samma djur. (Amtl. Bericht p. 232). — H. von Meyer betviflar dock att detta djur ar en Batrachier, och sager att denna iormodan af Owen blotl stoder sig pa den prismati- ska formen af tanderna, som hos Saurii plaga vara pyramidala (Institut 1842 p. 99). FOSSILA FISKAR. — Da jag i det foregaende (sid. 254) redovisat for innehallet af Agassiz Poissons fossiles, citerstar foga att tillagga pa detta stalle, emedan namnda arbete omfattar allt som intill 1843 var kandt om fornverldens fiskar. Det anfordes der att Ag. lart kanna det forvanande stora antalet af 1700 arter, af hvilka dock den vida storre delen arc fran Europa, sa att man ej kan se en grans for det antal som iigga forvarade i de ofriga verldsde- larnes bergarter. De kanda arterna hafva redan lem- nat vigtiga upplysningar at Geologien; t. ex. under en resa i England och Skottland ar 1841 fann Agas- siz, till storre delen i samlingar, omkring 40 forut okanda arter fossila fiskar, af 15 nya genera, ur den s. k. gamla roda sandstenen, som ligger narmast un- der stora kolformationen, och som i allmanhet varit ansedd sasom en underordnad lank, i omedelbart sam- manhang dermed. Dessa petrificater hafva likval vi- sat, att den ar en alldeles egen formation, som ej st^r i sammanhang med kolformationen. (Ann. Nat. H. IX 159, der namnen uppraknas af Buckland). Pvof. Sundevalls Jrsh. 1840—7842. 21 S22 Tkaii.l uppraknar 10 arlor ur sainma formation (old red Sandstone) Iran Orkney, med characterislik af en ny, Diplopterus A^assizi^ (af Ganoidei Sauroi- dei, nara Dipleriis och Palaeoniscus) se Edinb. Roy. Proc. Dec. 1840 och Edinb. Roy. Trans. XV p. 89, samt Ann. Nat. Hist. VI, 519. Vidare uppraknar W. C. Redfield de arter som blifvit funne uti roda sandstenen i New Jersey, uti Connecticut-sandstenen och i en bergart som ligger ofver del bituminosa kollagret i Virginien. Alia till- hora slagtena Palaeoniscus och Calopterus af Ganoidei (Sillim. Journ. 41 p. 24). Agassiz om fossila fiskar fran Brasilien, funne af Gardneb , (Jamesons Journ. vol. 30 p. 82). Fund- orten beskrifves af Gardner ibd. p. 75. De aro: af Ganoidei: Aspidorhynchus comptoni n. sp. Lepidotus temnurus, n. sp. - Ctenoidei: Phacolepis, 3 arter. - Cycloidei: Cladocyclus gardeni. Calamopleurus cylindricus. Nagra fossila sottvattensfiskar af nu lefvande ar- ter, uti ett lager i o. Norfolk, anforas af Lyell i Ann. Nat. Hist. VIH. (De aro Esox lucius, Perca, Cyprini , Salmo). Beryx dinolepidotus ur hvita kritan i Ryssland; Fischer de Waldheim, Bull, de Moscou 1841 p. 4i5. Om en fossil Alopias vulpes, Isis 1842 p. 266. Catalog pa 2:ne stora samlingar af fossila fiskar, tillhorige Earlen af Eniskillen och Sir Phil. Grey Egerton, finnes i Ann. Nat. Hist. VII, 487 och i Ja- mes. Journ. 31 p. 144. De innehalla nara 500 arter. -8 3 o< ,%- - ►-< , 'V > «■' ' ' ^ o^ ',^ , ^ ... A»!!$BC:KATT£liSi: on ZOOLOGIENS FRAMSTEGSSP UNDER AREN i§40-I84tS o^0 .♦ W .V^ ^.r. /.» li^- 1^ .-„ V, iv V, i^ Jr.^ fr£ n^ .w /t OM FRAraSTEOEN i INSEKTERNAS MYRIAPODERNAS OCH ARACHNIDERNAS UNDER ArEN AT C. H. BOHEIflAy, ^ •♦t«*^<80S^-< Arsbkrattelse om ZOOLOGIENS FRAMSTEG tTNDKR AREN TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN AFGIFYEN AF ZOOLOGIiE INTENDENTERNA vid Riket9 naturbistoriska Musaeum. (IN8ECTA. X.INir.) C. H. BOHKHAjK. P. A, NORSTEDT & SONER, KoDgl. Boktryckare. iMfm.i^W'!: i»s tm^H M 1?^ liiBic^liall. A) Insckter och Myviapodcr, Sid. Tfollslanders parniuf^ och afj[i>laggning 1. Rofstcklars foitplaiitniiig 5. Iiisekteis lag 6. Fossila Insekter 7. Inserters gang pa glas 9. Myggors bcfruktning om liosten 10. Insekter bland myror — Insekter och larver i menniskokroppen 11. Insekternas medverkan till viixters hefVuktuing \'l. Insekt-agg och galliipple heskrifiia som svainpar 14. Niiringsamnonas infiytande pa Insekternas fiirger — Jomforelser einellan Insekter och aiidra djurklasscr 15. Insekter som angripa fogelligg — Larver pa snini — Antennernas forraltning 16. Lysmaskarnas sken . 17. Insekternas varme — Ljudorgan hos Insekter 18. Anatomi: Alimanna arbeton 19. Sammansatta ogon — Coleoptera 20. Urinkarl — Matstrnpens nervsystem 21. Konskillnad hos Dermestes — Tarmkanalen hos Cetonia och Dorcus — Skalvingar hos Coleoptera — Spottkortlar hos Grashoppor 22. Konsdelar hos lierniafrodit-fjarilar — Fjaril-agg ^ . ,. - Muscardiue lios .Silkesfjiirilen — Gift glandler hos Hymenoptera — Dipteras genitalia^. 23. Af Sarcophaga 24. Tarmkanalen hos Diptera — Myriapoders ulveckling . — Viitska af Glomeris 25. Hermafroditism 26. Missbildningar af flera slag — If Sid. 27. Eiilotaologiskt Siillskap Eutomologiska Tidskrifler — AUman Entomologisk Litleratur 28. Insekt Faunor : l:o Europa 35. 2:o Asien 37. 3:o Afrika 3^. 4:o Aroeiika 39. 5:o Australien 40. Insekternas forvandling samt nytta och skada. Allmuniia veik 41. Coleoptera 44. Lepidoptera 51. Neuroptera , , . . . 54. Hymenoptera 55. Dipteia 58. Rhipiptera 61. Aptera 62. Co/eoptera: Allmiinna arbeteii — Siiiskildta aibeten. Carai>ici 70. Hydrocantliari, Gyiinii 73. Brachelytra ". 74. Sternoxi 75. Malacoderraata 78. Terediles 79. Clavicornia , . . . 80. Laraellicornia — Melasomata 85. Taxicornes 86. Hclopii , Trachelider — Meloeoides, Stenelytra 87. Curculionides 88. Xylophagi 89. Cerambycini 90. Chrysomelinse 9.3. Erotylidw . 95. Orthoptera: — Hemiptera: Heteioptera 97. Horaoptera 100. Aphides 101. Lepidoptera: Bestiimning af Merians och Clerks fjUrilar . . 104. Allman Litteratur 105. Ill .Sid. Sfiridd Litleratiir. Papilioiiides 110. Spliinglclcs 111. Bombyces 112. Noctiiic — • Geoinetne 113. Pyralides 114. Tiiieoe — Pteiophoridie • . — Neuropteva: Libelluliii;e 115. Ephemeridae 117. Plaiiipeniiia 118. JJjmcnoptera: Allmiin Litteratur — Spridd Litteratur. Tenth red iiiidiB 121. Siricides 122. Cynipsera; — ApiarijB . . . . ' 124. Vesparise 125. Crabronidae 126. Chrysidides 127. Dorylidse , Formicaria; — Mutillariffi 128. Evaniales 129. Proctotrupidje — Ichneumonidae — Pteromalina — Diptera: Allmiiu Litteratur: 131. Brachycera 133. Netnocera \ . . 136. ^ptera: Suctoria — Thysanura — Myriapoda 137. B.) Arachnider, AUraanna arbeten 139. Solifugae, Phalangiae 142. Acari 143. Diverse notiser, Undcrsokuing af mundelar . . . . > . , 144. Preparation af Libellula; ,. — IV Sid. Fjai'ilars fiirvaring 14(). InsekU^r i Copal — Inseklers nppstirkning — lasamling af snia fjarilar 147. Insekters inpac] af fore- staende upplyst, att ofvannamnde myggart unde^l vintern lefver af atskilliga amnen, sasom mjolk ocl socker m. m., utan att den nagonsin visar fallenhel att snga blod, ehiiru den ofta blifvit funnen i rum som bebos af menniskor. Germ. Zeitschr. II. p/ 443, 445. insrkter Det har ISnge varit kandt att nagra Insekt- **'''"jjj,™^'arter, sa val under deras larv-tillstand som i ut-s veckladt skick, lefva ibland Myror , utan att al dessa skadas. Detta forhallande synes sa mycket be-J synnerligare, som myj'oriia i allmanhet aro outtrott-j liga att forfolja andra Insektarter, af hvilka de delj^j sjelfva hemta sin naring, dels dermed foda sin af- komma. Man har sokt p^ flera satt forklara den' gastfrihet de visa de forstnamda Insekterna, derige- nom att dessa skulle utsippra en vatska som vore 11 for myrorna behaglii^, och denna Jormodan tyckes icke sakna grund, eller ocksa att den egna lukt de sprida kunde bidraga till att de talas af sina rof- giriga vardar. Kanda antalet af de arter, som sa- lunda tillbringa sitt lif, har varit inskrankt till na- gra fa, till dess sednare tiders, at detta hall riktade undersokningar adagalagt att de iiro langt flera an man formodaL Markel, som anvandt mycken moda pa dessa undersokningar och rneddelat resultaterna deraf, har lyckats pa nagra ar finna ofver 50 arter, som pa sadant satt uppehalla sig, de mesta af dessa tillhorande Staphylinii. Om hartill laggas de hvilka andra Forfattare anfort, uppgar det kanda antalet till ofver 70. Markel upptager Insecta myrmccophila i tre afdelningar l:o sadana , hvilka under deras larv- och pupp-tillstand uppehalla sig i myrstackar, men som utvecklade lemna dem, 2:o sadana, hvilka sa- som fullkomlii^a Insekter icke uteslutande lefva der- uti, utan traffas annorstades, ehuru de talas af my- rorna och af dem vanskapligt behandlas, samt slut- ligen 3:0 sadana, hvilka sasom utbildade Insekter uteslutande lefva bland myror, och hvilkas tillvaro synes bero af dem. Germar Zeitschr. III. p. 203. En sak, som adragit sig mycken uppmarksam- i,,sekter het, men hvarofver annu morker hvilar, ar fo^'hal-^^^jj^^^j^'^^^ landet med de larver eller Insekter, som tillfallis^hets- skokrop- pen. vis blifvit funna i menniskokroppen. Hvad man dock af de fall, der observationerna i detta hanseende blifvit verkstallda af sakkunniga personer med tamlig visshet kan sluta, ar att icke nagra arter finnas, som endast fortplanta sig i mennisko-kroppen, utan till- hora sadana grupper, som lefva af animalisk foda i allmanhet och saledes afven kunna erna sin utveck- ling i sar eller skador pa menniskans kropp. Hope har pa ett stalle sammanfort alia sadana handelser dci insekter eller deras larver, blifvit funna i olika 12 delar «f menniskokroj3pen och liar iippstallt sin af- handling i tabellarisk form, uppta^ande i sarskilta kolumner: Insekternas namn och den familj hvartill de hora, underrattelse om de voro utvecklade eller i larv-tillstand, den forfattare sonn bekantgjort han- delsen, i hvilket arbete den ar omtalad, landet hvar- iiti observation skett, den kroppsdel hvaruti larven funnits, den sjukas alder, kon, dess stiillning i sam- hallet m. m. Denna tabeli upptager 108 olika sjuk- domsfall af hvilka 35 blifvit orsakade af Colcoptera , 2 af Dermaptera , 7 af Lepidoptera och 64 a f Dip- tera, Arterna af sistnamnda ordning som vetenskap- ligt blifvit bestamda tillhora for del mesta Spyflii- gorna (^Musca vomitoria och M. carnaria^ samt var vanliga Husfluga {Musca domesticci), Blntomol. Trans. II. p. 256. pi. XXII. fig. 1 — 5. I samman- hang harmed lorde bora namnas att Doctor Smitt i Halmstad uppgifvit att han uti en knol pa pannan af ett barn funnit en fluglarv, hvarom beskrifning finnes inford i Vet. Akad. Handl. 1840. p. 63. SuN- DEVALL har i ett tillagg upplyst, att denna larv narmast ofverensstammer med parasitfliigornas larver och sardeles med dem af slagtena Oestrus och Ta- chimu ibid. p. 65. Kopenh. Motes Handl. 1840 p. 295. insekter- En af dc mest interressanta delar af NaturaU verkaTtUi^'^*^'''^"^ studiiim ar utforskandet af sadana forbin-fl vjixters delser som finnas emellan de storre afdelnino-arna i befrukt- i i • i • ning. natiiren och att upptacka deras inverkan pa hvar- andra. Inom Entomologien har hittills foga blifvit utrattadt i denna del och hvad som skett, har in skrankt sig till utredande af det samband som exi sterar emellan vissa Insekter och vaxter. Bland hit horande fall, hvilka sedan langre tid tillbaka blifvit observerade, har afven nu uppmarksamhet fastats vid Insekternas medverkan till vaxternas befruktnin": oe- nom ofverflyttning af fromjolet. Redan langt for n 13 detta mcddelade Willdknow i dess "Gvwidviss dcr Kraut erhiindc'^ iakttagelser rorande befruktningen af Aristolochia Clematilis. Han ansag dess blommor iiga en sadan bildning, att standarna icke kunde be- frukta stigmat utan yttre bitrade. Detta lemnas af en liten myggart, (formodligen tillhorande slagtet Cecidomyia) af hvilken nagra individer skulle intriin- ga i blommans pip, hvarifr^n de icke kunna ater- Vcinda till folje af dess bekladnad med tata bar, hvilka aro bojda nedat, men som sa fort fromjolet blifvit afbordadt pa det innesliitna stigmat, draga sig sa mycket tillhopa, att Insekten kan krypa ut. Genom Insekterna verkstalles dessutom till en del befrukt- ningen hos de declina vaxterna, eller sadana som hafva han-blommorna pa en och hon-blommorna p^ en annan stam, eller och standarna i en och pistiller- na i en annan blomma. Sphengel har afven past^tt att Insekterna under hela dagen vistas p^ den vaxt- art, hvilken de forst om morgonen kommit att be- soka, hvarigenom hybridisering skulle forekommas. Westwood har i en omstandlig afhandling sokt ut- reda forhallandet med befruktningen af Fikontradet, hvilken man ansett verkstallas af sma Hymcnoptcra. Redan Linne forklarade denna sak pa det satt, att ban ansag det Insekter forde fromjolet fran de vilda Fikontraden, hvilka aga mest han-blommor, till de odlade som nastan uteslutande aro forsedda med hon- blommor. Don och Dickson, bada utmarkta Bota- nister, hafva antagit denna forklaring och utredt att bildningen af Fikon-tradets hon-blommor ar sadan att det fordras Insekters mellankomst for att befruk- ta dem. Andra hafva pastatt att Insekter icke be- frukta fikonen, men val genom sina sting paskynda deras mognad. Ehuru Westwood masterliart redo- gjort for de olika meningar som blifvit framstallda, synes dock forhallandet annu icke nqjaktigt forklaradt. 14 Slutligen Leskrifver han^noggranl de smA Ilymcnop- tera som anses bidraga till fikonens befruktande, nemligen Blastop/iaga Sycomoj'i och Sycophaga crassipes. Entomol. Trans. II. p. 214. pi. XX. fig. 4. 5. Insekt- Vissa Insekl-agg, eller sadana gallapple-artade "fj^.jp*']^ bildningar, som af dessa sma djur IVambringas, liaf- len be- va ofta blifvit foida till vaxtriket. Salunda bar Corda somsvam-beskriivit aggcn till Ileinerohms sasom en svamp P'"""* under benamningen Crateromyces candidum, Hypo- xyloii ostraccuin ar boet af en Insekt och Actracto- bolus uhicjiiitarius Tode ar aggen af en Acariis. Crioceris afparagi , en pa sparris lefvande skal- Insekt, lagger agg, som aro sa fuUkomligt lika med Acrospermum comprcssum y att det ar svart att skilja dem fran hvarandra. Atskilliga gallapplen aga afven sa mycken ofverensstammelse med svamparna, att flera bland dem af Botanisterna blifvit uppstallda bland de sednare. Sderotium fasciadatam Schumacher Flora Danica t. 1492 ar ett gallapple pa Ekblad och Callocera lauri Erotero, en clavariae-formad bild ning, frambringas afven af en Insekt. Berkeley be skrifver ett likartadt gallapple fran Cuba, forekom- mande pa bladen af Ochnaceer, Mac Leay forkla rar att den icke tillhor vaxtriket utan ar frambragt' af en liten Hymeiiopter , horande till familjen Ptero- malini. Linn. Trans. XVIII. p. 575. t. 29. fig. 1 — 3. Niiiings- Om ofverensstiimmelsen emellan vaxternas och inflytandede pa dem lefvande Insekternas egenskaper med syn- pa insek-j^g,.jjo.t hansccnde till Fiarilarna, har Glaser medde- teruas -^ j ? farger. lat nagra upplysningar. Sasom ett af de sakraste bevis huru mycket inflytande beskaffenheten af de fodo-amnen Insekterna under deras larv-til Island for- tara, iiga pa deras utseende sasom utbildade, anfo- res, att samma arter hvilkas larver hemta naring af olika vaxter ofta erlialla en annan teckning och farg. Saledes blifva de exemplar af Bomhyx neustj'ia , I 4 15 som lefva pa aj3pletrad, mycket Ijusare an sSdana som finnas pa plommontrad. Bomhyx caja, fodd med salad-blad, blir Ijusare och forsedd med enkla- re flackar, an d^ den fortiir nasslor. Samma for- hallande intraffar med B. plantagiiiis , B, aidica m. fl. och B. inonacha hvars larv finnes pa apple- trad blir mycket blekare an da den iefver pa tall. Isis. 1842 p. 6. Samme Forfattare har framstallt en jemforelse Jemforei rorande Insekternas och de ofriga djur-klassernas 6f-ianinsek- verensstammelse. I denna afhandling forekommer sa ^^nj"^'* litet for Vetenskapen upplysande att jag endast f^r dj"r-kias- hanvisa till densamma och namna, for att gifva en ide om dess halt, att Forfattaren jemfor t. ex. Co- leoptera med de idisslande djuren, af dessa, Bruchus med Svinet , Buprestis och Elater med Hasten och Asnan. Fjarilarna anses motsvara foglarne. Slagtet Bomhyx Roffoglarna Hepialus de hredndhhade va- darna o. s. v. I sanning jemforelser lika litet na- turenliga som upplysande. Isis. 1842 p. 13, ScHLiiTER har meddelat sina iakttagelser rorande insekter Insekter som utsuga fogel-agg. Han anfor att Calo- griJIaTo- soma sycophanta angriper aggen af Sylvia hippo- S^^-^gg- lais och Carahus auratus dem af Alauda crislata. Huru dessa Insekter bete sig for att sonderbryta ska- let har han dock icke observerat. Abhandl. Nat. Gesellsch. zu Gorlitz III. haft. I. p. 13. Isis. 1842 p. 697. Icke sal Ian visa sig vintertiden pa en gang i Larver stor mangd, larver , Podurcc , Spindlar m. fl. kry- ^' ^ pande pa snon, utan att det annu blifvit med saker- het utredt huru de ditkommit. Zimmermann omnam- ner att han d. 24 Oktober vid 8*^ kold efter Reaumur, pa snon funnit larver af Telcphorus (Cantharis) fa- sens i stor ymnighet, och vid ett lillfalle da ingen snoa. 16 storm hade forulgAlt. Abhandl. Nat. Gesellscli. zu Gorlitz III. haft. 1. p. 104. Isis. 1842 p. 698. Antcnner- ^^^ iSnge omtvistade fragan: hvilken funclion nas for- gQjji utofvas af Ifisekternas antenner, har ater blif- vit upptagen och afhandlad af flera utmarkta Natur- forskare. Dei Ur bekant huru olika tankarna varit rorande del bruk, hvartill de anvandas. De fiesta hafva ansett dem vara sate for kiinseln, andra for horseln, lukten, smaken och slutligen ett for de an- dra djuren felande sinne, benamnl ^erosceps is. New- port har anstallt en mangd forsok, hvarigenom han tror sig med sakerhet kunna antaga att de aro sate for horseln, och att den sammansiittning som gor dem hartill passande omvexlar efter arternas olika lefnadssatt. Han medgifver afven att de kunna vara kansel-organer, och att forlusten af dem, i sadant fall, forklarar den oro Insekterna visa da de aro dem berofvade. En sadan stympning skulle berofva Insekten horsel, kansel och formagan att meddela sig. Entora. Trans. 11. p. 229. Nevvpohts afhand- ling har inom Franska Entomologiska Societe- ten uppvackt lifliga debatter, hvaruti Pierret och GouREAU hufvudsakligen deltagit. Den forstnamnde har fastat uppmarksamheten pa en af Lehmann ytt- rad asigt, att antennerna aro hos Insekterna satet for kanslan af luftens omvexlingar , men for egen del anser han dem vara organer for lukten. Den sednare synes deremot bojd att antaga Newports me- ning och jemfor de fasta delarne i foglarnas oron med lederna af Insekternas antenner, samt anser dem kunna kallas yttre oron. Ann. Ent. X. p. X. XI. XXIII. DuPONCHEL delar och forsvarar deras mening som betrakta dem sasom organer for inhemtandet af atmospherens omvexlingar. Revue Zool. 1840. p. 75. Sedan detta iimne blifvit fdremal for sA manga grun "^i 17 liga undersokningar, bor man kunna hoppas att snart (d den vigtiga fragan nojaktigt forklarad. I samman- hang med foregaende bor namnas att Driesh trott sig finna Insekternas hiklorgan i palperna, utan att han likval narmare utvecklar sina skal till denna formo- dan. Instilul. 1839, p. 279, Redan De Gekr betviflade aldre forfaltares upp- Lysma- gifler, att det ^ken som atskilliga arter af slagtet ^sJen!' Lampyris frambringa, endast vore en ledning for ha- narna vid honornas uppscikande. En sadan mening bar likval varit allmant antagen och ans^gs denna ledning sa mycket nodvandigare som honan ar be- jolVad iormagan att flyga och endast kryper langsamt omkring, Sannolikt ar dock alt med lysandct nagot annat andamal afses. Dikckhoff, som nyligen af- handlat detta iimne, anser att hvad som fornamligast motsager den aldre asiglen, ar den omstandigheten, att icke alienast honorna utan afven hanarna och lar- verna sprida sken. Han anser saledes troligt att Lysmaskarna iiga sitt sken for att deiigenom afhalla andra djur-arter. Slett. Ent. Zeit. 1842, p. 117. Lysmaskarna hafva varit forcmal for undersok- ning i anseende till bestandsdelarne af det lysande amnet, Pi:tkrs, som anstallt sadana forskningar, tyc- kes icke kommit langre an bans foregangare. Han bar endast utredt att det lysande organet bos Lam- pyris italica star i nara forening med respirations- organerna, men htiriivida det bar samband med kons- delarna, enligt hvad man formodat, bar det icke lyckats bonom utreda, Ann. Sc. Nat. XVHI , p. 256. Mull. Arch, 1841, p. 229. Ofver Insekternas temperatur bar Bequerel an-insekter- stallt observationer af varde. Han bar derigenom kommit till flera olika resultat med dem som Newport framstallt i sin afhandling ofver detta amne (se forra Pvof. Eohcmnjis Arsb. i84o—i84^- • "^ ' nasyartne. IB Srsb. p. 525) och anscr alt InselUerna, liksom alia iiigre djiir, anlaga temperaturcn af det omgifvande medium, och att Nevvpoht vid sina iindersokningar, genom orikligt anvanda melhoder, erhallit for hog varmegrad. Ett af de resuUat hvartill han kommit, ar att inandandet af elastiskt luft frambringar en be- tydligt hogre varme-utveckling an inandandet af i vatten inneshiten luft. Fror. N. Not. 1840, p. 215, 225, 244. Ljud-or- De organer hvarigenom insekterna frambringa ffsekter. Ijud hafva 1 senare tider narmare blifvit granskade, hvarvid olika iisigter gjort sig gallande. Gourhau har anyo foretagit sig att utforska huruledesljudet hos Sp/ii/ix atropos uppkommer. Sedan han funnit att de orsa- ker till dess frambringande, som ReAUMUR, Passerim och LoREY uppgifvit, icke voro med verkliga forhal- landet ofverensstammande, foretog han sig att under- soka, huruvida en af Chabrier framstidld mening, hvarigenom denne anser Ijudet uppkomma genom iha- ligheter under vingarna, vore grundad. Med anled- ning haraf undersoktes de delar af thorax, som aro belagna under vingarna, utan att der kunde upptac- kas nagon ting, som syntes bidraga till latets fram- bringande. GouREAU tror sig hafva kommit till de resultater: att Sphinx atropos ager icke nagot organ ensamt for Ijudets asladkommande, samt att namnde Insekt later hora sitt Ijud efter godtfinnande utan att det kan framtvingas genom tvang. Han formodar dock att latet hos denna fjaril ar analogt med det, som vissa Diptcra och Hymenoptera lata hora, och som orsakas genom vibrationer i thorax. Ann. Ent. IX, p. 125. D:r Schmidt har framstallt sina asigter rcirande det Ijud som frambringas af Paelohius Herrmann Det hores endast da Insekten halles i tillsluten hand emellan fingrarna, eller under dodsarbetet i sprit 19 sSledes cnclast da den befinnor sig i fara. Vid no- gare undersokninj^ visadc sig tydligt, att det hordes sa ofta sista abdoininal-scgmenlet hojdes uppat och gneds emot elytra, och vid granskning af del om- namnda stallet af skalvingarna iipplystes snart orsaken derlill. Pa undra sidan af hvarje skalvinge, som ijr slat och glansande, synles med blotta ogonen nara sutiiren fran sista tredjedelen af densamma till spetsen en nagot snedt Icipande kol , soni narmare spetsen be- fans liogre och bredare. Da denna betraktades med loupe syntes den besatt med tamligen djupa, tatt st^- ende, tvcrstiimmor, livilka mot spetsen aro tydligare. Haraf foljer enligt Schmidts mening att Ijndet iipp- kommer d^ abdomen, som rundt omkring ar omgif- ven af en tunn uppstaende hornkant, gnides emot kolen. Stett. Ent. Zeil. 1840. p. 10. An at ami. NKWPOin' har under titel ''The cy-Aiimanna clopedia of' Anatomy and Physiologic, InsectdJ' Lon- ^^ ^^'^"* don 1839, ntgifvit ett som det uppgifves utforligt och med fortraftliga tradsnitt prydt arbete, hvilket jag dock ej haft tillfalie att se. Mull. Arch. 1841. p. LXXX. VON DiiBEN, "De Fahvica corporis Insectoj'um'' loseUer- Dissertatio. Resp. Herlin Part. 1. Lundse 1842. 8:o,"'aeiar.'^ 2(5 sid. Innefattar en val genomfcird beskrifning 6f- ver Insekternas yttre delar. Forfattaren har derjemte ingatt i interessanta jemforelser emellan Insekternas och de ofriga artikulerade djurens bildning. Will har funnit Insekternas sammansatta ogonSammaa- hafva hornhuden bestaende af fyr- eller sex-kantiga i^g"„* pyramider, hvilka pa deras yta aro convexa. Enligt af honom anstallda beraknins-ar ar antalet af facet- terna icke sa stort, som en del Forfattare uppgifvit. Han har funnit hos Cetonia aurata 3100, hos Melo- lontha vulgaris 6300, Mclolontha fidlo 9400, Calo- soma sycophanta 4030, Locust a viridissima 2000, 2C^ Bombus 4000, Acschna grandis 10,0(X), Cicada orni 11,600, Cossus lignipcrda Si(K), Sp/iinx atro/jos 12,400, yanessa urticce 4500 ocli Miisca douiestica 4900. Kristall-kropp (^Lins) fann Forfattaren i alia facelter afven hos Vespa crahro, Apis mellijica, flera Bom- bus-'dxi^v och Nciiroptera. Hos Cicaderna aro de i syrinerhet tydliga. Ganska sma aro de hos Tabanus Bovinus ocli Musca domcstica. Hos nagra Lepidop- tera y sasom Sphinx atropos och S. populi samt Cossus ligniperda, ligger under kristallkroppen ett genomskinligt amne, sorn omsluter den spetsiga och inat riktade andan af foreniimnda kropp. Emellan horn-huden och kristall-kroppen synes i allmanhet men tydligast hos Lepidoptera och Hymenoptera , ett genomskinligt amne. Den cylindriska och, vid dess utgang fran ganglion, fortjockade nervtraden inne- haller hos flera Ortkoptera, Hymenoptera , Ncurop- tcT'a, Lepidoptera, men tydligast hos Cicaderna ett fmare ror, den egentliga nervtraden. Den inre sidan af hornhuden ar alldrig fullkomligt betackt med pig- ment, utan forsedd med pupill-lika genomskinliga stallen. Afhandlingen ar Slfoljd af flera upplysande tabcller. "Beitrdge ziir Anatomic der ziizamen gesez- ten Augen mit Jacettiiter HornhauC von Friederich Will. Leipzig 1841. 4:o. Upplysningar om nagra egenheter i cornean af Insecternas ogon af x\siito\. Entomol. Trans. [I. p. 253. Coieop- ScHJODTE har undersokt och beskrifvit den inre *«'■*'• byggnaden hos Opatram sabulosum. Kroyers Tidskr. IV. p. 204. hos Sarvotrium muticum. Ibid. p. 2)9. och Otiorhynchus atro-apterus. Ibid. pag. 219. UrinkarL Samme Forfattare bestrider Leon Dufours upp- gift att slagtet Silpha skulle aga urin-afsondrande or- ganer och soker deremot visa att det ar forsedt med blind tarm, hvilket den senare nekat. Loew 21 hnr fonit fnimstalll samma asigl soni Schjodte och upplyser atl del (innes fa Insecl-slaglen, som Sg-a urinkarl. Enligt forfat(arens undersokningar skulle sadana finnas endast hos Blaps , Carahici ocli GyriniL Kroyers Tidsk. IV. p. 107. Schjodte har vidare undei\s6kf matstrupens nerv-Matstm- system lios Acilius sulcatiis. Denna uppsats ar en-^^ys'ten"' dast en narmare utveckling af livad Fort'attaren forut aiifort i samma amne i Gen. et Spec, af Danmarks Eleulh. I. p. 382. Kroyers Tidskr. IV. p. 104. Den af Rousseau uppgifna konskillnaden hosKonskiii- slaglet Dermestes (se forra cirshcr. p. 296) har blif- Denn^- vit undersokt af Siebold, som derom ytlrar, att hos **^*" hanarna af Dermestes finnas pa midlen af 3:dje och 4:de buksegmenterna (hos Dermestes viilpimis endast pa 4:de segmentet) en liten grop, hvarutur framstar en bakat bojd harborste. Om gropen ar en verklig por kunde Siebold ej beslamdt iitrona. Vid hvarje grop finnes en hvit klotformig kropp, som ar faslad pa inre sidan af buksegmentet mcdelst en fin horn- skifva midt ofver gropen och hvilken af Rousseau blifvit kallad erectil papill. Man varseblifver hos densamma en fiberlik beskaffenhet och anser Forfatta- ren den af Rousseau angifna bestammelsen riklig. Slett. Em. Zeit. 1840. p. 137. Leon Dufour anser Cetonia och Dorcus ickeTarmka- kunna bibehallas i samma familj^ utan bora enligt Cetonia Latreilles uppgift foras till sarskilta familjer. Oak- °*^^^^^^' tadt iarvernas likartade foda och lefnadssatt framte de mycken oUkhet (ill tarmkanalens bildning. Den ar kortare och mera utvidgad hos Dorcus y nastan rak och ofvertraffar icke larvens langd. Ann. So. Nat. XVHl. p. 169. pi. 4. Meyer har anstallt undersokningar ofver sam- skaivin- mansattningen af skal-vingarna pa Lucamis cerviis. ^1)1,.','"! Mull. Arch. 1842. p. 12. tera. 22 Spott- Li:oN Dui'oUR har upplyst att Triddctylas varic- hoTcrL-g^tus, en Grashopp-ait, har foga ulveckhide spott- hoppor. i^o,.iiar och rak (armkanal. Ann. Sc. Nat. IX. p. 321. Konsdeiar Konbdelama pa ett Iiermaphrodit-exemplar af maphrmi-^^"^'^' pojjuH luifva Ijlifvil granskade af Mullkh, som fjariiar. upplyser att bada konens organer funnits, ehuru i vanskapligt (illstand. De inneliollo livarken Sperina- tozoer eller agg, utan endast stem eller slenigryn. Fror. N. Not. 1841. p. 42, Fjarilagg, Reinsh har kcn)iskt undersokt aggen af Papilio cratacgi och funnit dem bcsta af 25 procent fasta och 75 procent losliga delar. De aro hufvudsakligen sammansatta af lika iimnen som Fogolaggen, dock med den skillnad, att deras skal innehaller foga kol- syrad kalk och likna derfore mera till sina bestands- delar Foglarnes iigghinna. Erdmans Journ. XVI. p. 113. Miill. Arch. 1840. p. CXLVII. MHscar- Steenstrup har ofversatt och gifvit ett utdrag Silkesfjii-^f AuDOUiNS anatomiska och physiologiska undersok- nien. ningar af Muscardinc. Kroyer Tidskr. II. p. 296. Gift- ScHJODTE har meddelat iakttagelser ofver de giftg, }fos°Hy- ^fsondrande glandlerna hos Hymenoptera. De synas inenop- forekomma hos alia sla^ten nied undantao- af Ten- tera. ^ o O thrcdineterna (Evaniales , Chalcidides och Chrysidi- dcs voro annu icke undersokta). De besfa af a) tradformiga, med tjock hud bekladda afsondringsriim till olika antai (I — 5) af mycket foriinderlig liingd, med knolig yitre tunica, fargen mjolkhvit, under* stundom enkla, annars dichotomiskt eller oregelbua-| det forgrenade. Ju enklare de aro ju storre fore- komma de, hvaremot da formen ar utgrenad, de blifva smalarej V) en elliptisk, oval, agg- eller kul-formig, trekantig, med tunn hud bekladd blasa (reservoir), i hvars framre anda afsondrings-karlet ar fastatj c) en valsformig, eller baktill nagot utvidgad utfors- gang, som utloper fran blasans eftersta anda och ar forenad med laggen orvanfor vagina. Kroyer Tidskr. IV. p. 104. Ett ibiand de innelutllsrikaste arbeten som un- Dii>teras der senare aren ufkommit ofver Insect-Anatomien ai.6«""^l'«* onekhgen Loi:\v's ''Ilorae Aiiatomicaei I Abth. Ento- motoinien' Posen 1841. 8:0 haft. 1 — 3. 126. sid. 5. tab. Forfattaren bar till fdremal for sina undersokningar valt en Insect-ordning, Diptera, om hvilkens inre byggnad vi hittills aga ganska fa och ofullstandiga underrattelser. Efter en kritisk ofversigt af de arbe- ten ^ som iitkommit i delta amne, visar Forfattaren att det fornamh'gast finnas tvenne hufvudformer i han- seende till konsdelarne hos Diptera^ en enklare och en sammansaltare. Den fcirra tillhor Muscides och Syrjjhici, till hvilka flera andra familjer med nagra afvikelser sliita sig, sasom Tahanii och Leptides m. fl. Den andra traffas lios myggorna eller Tipidarice* Dessa hafva vanligen ett par testlkelformiga korllar utom sjelfva tesliklarna, hvilka saknas hos de forst- namnda. Etl utdrag ur denna rikhaltiga afhandling skulle, utan figurer ej blifva nog upplysande* Befe ma derfore endast nSmnas alt arbetets trenne afdel- ningar utreda de inre delarna af hanarnas genitalia hos iJiptcra, nagra afvikande former bland deasa hos Dipicra brachycera, samt slutligen honornas mre konsdelar, Det hela synes genomfordt med sa my^^ ken noggrannhet, att man hogeligen maste onska det Forfattaren ville forfga pa ett fiillt, som ban med sa niycken skicklighet betradt. De bifogade plan- oherna aro enkia men tydliga. SiKBOLD, som recencerat forenamnde arbete, lof- ordar det sasom utarbetadt med sakkannedom och grundlighet. Stett, Ent. Zeit. 1841. p. 168. En an- miilan och innehalls-forteckning af Lqevv*s skrilt fin- nes i Isis. 1841. p. 825. 24 LoEW har anatomiskf undersokt och beskrifviC nervforeningarne i honornas genitalia hos Insekterna,; med synnerligt Iianseende till Dipiera. Stett. Ent, Zeit. 1841. p. 74. tab. 1. fig. J7. Densamme har afven meddelat ett sarskilt bi- hang till anatomisk kannedom om de inre konsde- larne hos Diptera. Hvad har finncs anmarkt ar lik^ val upptaget i Forfattarens ofvanfor anmalda storH arbete. Germar Zeitschr III. p. 386. tab. III. Anaiomi Leon Dufoltr har lemnat en anatomisk under- *phaga?"sokning af puppan till Sarcophaga haemorrhoidalis^ och upplysning om Inseklernas respiration. Tre sta- dier antagas hos puppan. Det forsla ar det sor omedelbart foljer larvens ofvergang till puppa det andra den fullt ulbildade puppan, och del' tredje ofvergangen till flnga. Nervstiangen som hos alia ofriga Inseckt-ordningar ar dubbel forekom- mer deremot enkel hos Diptera. Respiration hos Insekterna ar en verklig luft-ciiculation. Hos larven finnas Iva par stigmata. Puppan saknar icke heller respirations-oppningar. Den ar forsedd med 1 par stigmata. Vid sista forvandlingen, eller fran puppa till fluga, bilda sig 8 par stigmata, 2 pa thorax och 6 pa abdomen. All blod-circulation nekas hos de egentliga Insekterna. Ryggkarilet ar ej nagot hjerta, icke en gang ihaligt , och dess rorelse forklaras sta i samband med tracheerna. Ann. Sc. Nat. XVI. p. 5. Fror. N. Not. 1841. p. 335. Tarmka- Leon Dufour uppgifver matsmaltnings-rorcts olika hos Dip- liingd hos skiljda arter och slaglen. Det ar hos myg- tera. goma af kroppens langd, hvaremot det hos hastflu- gorna ar 8 a 9 ganger langre. Institut. 1842. n:o 437. p, 169. Myriapo- Om Myriapodemas konsorganer och utveckling Ttckiin». hai* Newport bekantgjort iakttagelser af stort varde. I 1»5 ForfaUaren framslaller i horjan af sin afliandling, hvilket interessc studiiim af Myrlapoderna erhaller derigenom, att deras utveckliiig gonom tillkomsten af nya kroppsringar eller segmenter, sa bctydligt afviker fran de verkliga Insekternas, hos hvilka den fullkomligt utbildade individens ulveckling ar atfoljd af en forminskning i delarna. Markvardigt ar for- hallandet med honans agglaggningsror. Del ar en- kelt, men ager en dubbel oppning, sa alt den inre slructiiren af delta organ ar ofverensslammande med den som finnes hos Insekterna, da dercmot den dub- bla oppningen ar gemensam med Criistaceer och Arachnider. Aggets bildning och form l)eskrifves likasom agglaggningen och hithorande arters lefnads- satt. Honan gor sig en hala, derigenom att hon med mandiblerna grafver i jorden, som uppmjukas med en vatska, hvilken djuret utsipprar, och som enligt Forfattarens mcning ulflyter utur spottkortlarne. P^ sadant saU bildas en kula, hvllken med mandiblerna och framfotlerna fores utur halan, i hvilken ag- get sedan lagges, hvarefter den tillslules med fuk- tig jord. Djurets ulveckling indelas i alskilliga sta- dier. Under kroppens tunica bilda sig nya fotter och da djuret vanligen efter 26 dagar afklader sig den forsta betackningen, visa sig saval fotter som sex nya segmenter. Ell nytt hudombyte skedde den 47 dagen och nu erholl djuret ytterligare nya segmenter och fotter. Gkrvai's uppgift att ogonens antal tillta- ger under ulvecklingen har funnils grundad. Edinb. Philos. Mag. series 3. N:o 127. Suppl. Jan. 1842. Ann. Nat. Hist. VIII. p. 389. Fror. N. Not. 1842. Febr. p. 161. Brandt har iakttagit att den valska, som G/o-viitskaaf • 7 I p , . , . , .. . Glomeris. meriderna iemna Iran sig, utsipprar utur oppningar, hvilka aro belagna p^ ryggen emellan segmenterna. Dessa oppningar sammanhanga med hvita paronformi- 20 ga siickar, hvilka ligga parvis gomda under hvaije ring. Han liar afvcn anmarkt att bada aggledaine (oviducti) sluta i tva sma hornarlade, krokiga fjall. Hos hanarna liar lian upptackt en af tva delar sam- mansatt testikel och en nara anus belagen prostata, utan att likval kunna finna den yttre oppningen for deras konsdelar. Bull, de Petersb. 1840. Henna- ScnULTzi: liar funuit ett exemplar af Liparis ^'tis'm.*' dispar, hvaraf den ena sidan framstallde lianens farg- teckning och delar, den andra honans. Stett. Ent. Zeit. 1840. p. 49. Dale omnamner tvenne liermaphroditer nemligen Dilophus vulgaris , hvars ena sida ager lianens farg, den andra lionans samt Aegcria ichneumonifonnis, som har den ena antennen hartandad och den andra utan sidohar. Ann. Hist. Nat. VHI. p. 433, Wesmael liar beskrifvit en Ichneumon hvars framre del tillhor honan och den bakre hanen samt en Argynnis paphia hvars hogra sida iir^ bane och den vanstra bona. Entomol. Trans. II. p. XIX. Missbiid- BuQUET har forevisat for Franska Entomologiska }lI,"|'''g,ji'JSocieteten elt exemplar af Cyphonota Buf/uetii La- PORTE och GoRV, som agde 3 framfotter, alia fastade pa hogra sidan. Ann. Ent. IX p. XVII; samt en ny art Parandra fran Brasilien, narslagtad med P, ma-' xillosa, hos hvilken mandiblerna voro foga utveck- lade, i synnerhet den hogra. Antennernas form hos honan var afven markviirdig, Lederna voro mycket hoptryckta och korta, dubbelt sa breda som langa. Dessutom voro antennerna bojda i form af krokar framom hufvudet. Ann. Ent. IX. p. XXIX. Ovanlig bildning af thorax hos Carahus Lotha^ ringus af Duponchel. Ann. Ent. X. p. XX. 199. pl*1 4.11. hos Oryctes ^//cvmi' af Buquet. Ibid. X, p. XXX IX samt hos Prionus coriatius af Suage. Stett. Ent, Zeit. 1840. p. 48. 27 Wkstwood har uppvisnl flora misshildade Insck- ter for Entom. Socictelcn i London. Ann. Nal. Hisl. VI. p. 483. Bain BRIDGE oni en monslros Clivina fossor, pa hvilken hogra anlennen var tvaklulVen ocli belydligt fortjockad. Ent. Trans. II. p. XXVII. Saundkrs om en Eryx Jiiger hvars ena antenn var Ivciklufven. Entom. Trans. III. p. VIII. Elt Entonnologiskt sallskap har bildat sig i Ko- Entomo- penhamn, hvilket bor blifva af vigt lor kannedomen sjl^i^kap. af Skandinaviens Insekt-Fauna. Del har tradt i verk- samhet med borjan af ar 1842, och komma dess for- handlingar tills vidare att intagas i Kroyers Tidskrift. Sadana foreningar blifva med hvarje ar mer och mer af behofvet pakallade, ty harigenon koncentreras den Entomologiska litteratiiren i de Tidskrifter som af dem utgifvas och ofversigten af de aftiandlingar, som utkomma och for narvarande aro spridda i sa manga akla och andra periodiska skrifter, lattas derigenom betydligt. Bland i forra Arsberaltelsen p. 258 omnamndaF>«tomo- Entomologiska Tidskrifter hafva fortsattningar utkom-Tidskrif- mit af '' Annales de la Societe Eiitomologitjue de ^*^^' France' Tome IX, X, XI, l:a och 2:dra trimestern; '' Silbermanns Revue Ejitomologique' Tome V. Livr. 29, 30 j ^'Transactions of the Entomological Society* till och med Vol. III. part. Ij ''Germars Zeitschrift jur Entomologie'' Bd. II, III. hvardera bandet best^- ende af 2 hijften. Ibland senare utkomna Entomo- logiska tidskrifter aro flera hogst inneh^llsrika sasom: 'Hhe Entomologist^' som 1841 borjat utgifvas af New- man, bitradd af Doudledey, Shukard, White, Wal- ker, Douglas, EdlestgiN och Greville. Da bland dessa finnas flera af Englands iitmarktaste Entomolo- 28 gcr, kcin m;jn mod temlig vistiliel sliila alt denna tidskrift bor blifva af vcikligl viirde. Etl hjifte ul- gil'ves livarje manad. Ulom original-afhandlingar ii[)p- tager den recensioner ocli anmalanden af nyare bocker. 17 haften liafva utkommit, och Ref. kan icke nog beklaga, att ban icke varit i lilKalle narmare liua kanna deras innehall. Entomologisha Foreiiingen i Stettin bar utgif- vit argangarna 1840, 1841 och 1842 af dess ''Ento- mologische Zeitungy Denna tidskrift bvaraf bvarje manad utkommer ett nummer inneballande ett ark, upptager manga val utarbetadc monografier, upplys- ningar om synonymi, insekternas geografiska iitbred- ning, lefnadssatt, metamorfoser m. m., och ar ut- markt val redigerad. Under titel ''Arcana Entomologica" bar Wkst- WOOD borjat utgifva ett periodiskt arbete, bvaruti kommer att beskrifvas och afbildas utmarktare nya arler af alia ordningar, i synnerhet fran Australien. 17 baflen finnas redan i Bokhandeln. Detta arbete bar jag icke haft tillfalle att se, utan ar hvad lan- gre fram derutur blifvit anfordt hemtadt utur EngoU ska journaler. Eiuchson bar afven anmalt ett Peri-i odiskt arbete: Entomographien , bvaruti Monografi< af familjer och slagten, iitarbetade efter de rika ma-! terialier som finnas i Berlinska Museum, komma al inforas. l:a haftet 180 sid. 2 tab. utkom i Berlin 1840. For inneballet redogores nedanfore. Aiiman Om det relaliva vardet af Insekternas organer i *',"*^.'",°' hanseende till en derpa i^^rundad klassifikation, bar litteratur.PpRCHEHON framstallt sina asigter. Han anser att mun- delarne bora i forsta rummet komma i fraga, men an- marker att dessa delar icke alia aga lika varde. Nasi 29 dcreflor bOi* mesfa afsconde fSslas vid fyra organer, neinligen tva egentliga sinnes-organer, ogonen och antennerna, samt tva lor rorelsen fotterna och vin- garna. Enligl den vid de hogre djmen antagna me- toden staller Forfattaren rof-insekterna framst, sedan de hvilka lefva af i upplosning forsalta djuriska amnen, derpa sadana som foda sig af Irad-artade bestandsde- lar, sedermera de hvilka nara sig af friska vegeta- bilier, cch slutligen sadana som lefva af fromjol och honungs-saft. Med ledning haraf foreslar Percheron alt indcla insekterna pa foljande salt: Alia vingarne tjenliga 11 flygt. Orthoptera Tu«:iJ:ande Insekter fAl nara Coleoptera, I . Neuroptera fOfra (obrukbara. Ofra vingarne allde- es otjenliga till flygt. Tuggande och Sugande Insekter Hymenopiera. Dessa 3 ordningar arc genom mun-organer- nas beskaffenhet latt 'ski Ida fran hvarandra. Comptes Rendues XIII, n:o 24, 1841. Fror. N. Not. 1842. Jan. p. 52. Brule har lemnat en uppslallning af Insekterna i tvenne parallela serier. For att gifva en tydligare ofversigt af Forfatlarens klassifikalion bifogas har bans tabell: Insekter med fria kakar, Insekter (Ilemiptera. Sugande Insekter. iDiptera. \Lepidoptera, u a.) Bevingade, Ordningar. Coleoptera. Orthoptera. Neuroptera. Hymenopiera. med sugror a.) Bevingadc. Ordningar. Hemiptera, Homoptera, Lepidoptera, Diptera. 30 Mala copter a. ^) Rhipiptera. ^) b.) Finglosa. b.) Fins^losa. Tliysanara. Siphonaptcra. '') Mallophaga.^) Zoophaga.^) Arachniderna klassificeras pa foljande salt: j4rachnider nicci klor, Arachnidcr utaii hlor. a.) Med liuigor, a.) 31ed iiingor. Ordningar. Scorpionides. Ordningar. Arancidcs. b.) Med tracheev. b.) Med tracJieev. Plialangidcs. Acaridcs, Pycnogoiiides. Insekternas fiirdelning i tva sciier har redan forut, ehurii under olika synpunkter, blifvit fram- sliilld af Claihville i Entomologie Ilelueticjiie , af DuMEiUL i Zoologie Analyticjae , af Kirby ocli Spknce i Introduction to Entomology och i Etudes Entomo- logiqucs af Castklneau, men de tvenne forstnamnde hafva fastat mindre afseende pa mundelarnas beskaf- fenhet an vingarnas fran eller narvaro. Ann. Sc. Nat. XVII. p. 257. XVIII. p. 50. Under titel "Allgemeine Naturgeschichte" Bern 1841 har Pehty lemnat en uppstallning ofver djuren i allmanhet, hvaruli Insekterna och Arachnidernci indelas pa foljande satt: CI ass is X. Arachnida, Ordo i. Holetra, 2. Pedipalpia. 3. Araneida^ Classis XI. Insecta. Ordo 1. Apt era. ^} Denna ordning ar bildad af Thrips. 2) Det namn Nrrscn begagnat for Ricini. ^') Det ar iinnu ej bcstiimt utredt hvad sialic deana ordning bor inneliafva. Kiacv och Spencr sliilla den bland inscktcr med l ma i de ofriga irter.V :: \ Frankrike „ 1522 „ „ J tva landerna. Forfattaren antager for Colcoptera 3 geografi- ska hufvud-regioner inom Europa, nemligen: l:o. Kalla zonen, som innefattar det egentliga Lappland, till eller nagot nedom, gransen for Gran- tradet. 2:0. Storre delen af Europa emellan de tva ofriga regionerna. 3:0. Sodra Europa, eller sanntliga Medelhafs-lan- derna med inbegrepp af Sodra Frankrike. Vid Paris forekomma nagot ofver 1400 eller obetydligt ofver halften af alia Frankrikes arter; vid Stockholm afvensom vid Lund finnes ungefar 1100 eller foga ofver halften af det egentliga Sveriges Coleoptera. Haraf synes man i allmanhet kunna an- taga, att ett stalle af en qvadratmils vidd bor in- nehalla halften af de arter som finnas i ett land af Sveriges eller Frankrikes storlek, atminstone inom den medel-Europeiska zonen. Forfattaren anser att Dejeans Catalog ej upptager en fjerdedel af alia jordens Coleoptera , och att dessa maste vara till an- talet minst 100,000, hvilken formodan ar ganska tro- lig. Kopenh. Motes Handl. 1840. Zetterstedts Insecta Lapponica. Fasc. V. harAUmiinna blifvit anmald och vecenserad i Isis 1840, p. 279. Fauner. Af Panzers '' Deutschlands Insecten^' fortsatt af £„ropa. Herrich Schaffer har haftena 145 — 182 utkommit. ''Fauna del Regno di Napoli' af Costa ar ett arbete, som jag endast kanner genom en kort an- malan i Revue Zool., hvarest det berommes, Af In- 36 sekier iiro Lcpidopiera utarbetade, samt Orthoptera och Hemiptcra paborjade. minus cogjiitis ibiisdam Insectis Sardiniae novis < auctore GeNe Fasc. I. 11. finnes in- ford i Memoria della Reale Acad, della Scienze di Torino I. 1839. FiiKNROHR bar utgifvit en naturhistorisk topo- grafie ofver trakten kring Regensburg. Uti den- santima uppraknas der forekommande Insekter nennli- gen af Coleoptera 2254. Lepidoptera 1161. Hyme^ nopiera 2797. Diptera 475. (Tipulariae aro icke upp- tagne) Neuroptera 215. Homoptera 313. Hetcrop- tera 436 arter. Isis. 1841, p. 78. Ofver Helgolands fauna bar Banse meddelat flera upplysningar. Han anser denna 6 vara ibland de fattigaste pa insekter, hvilket ban med ratta till- skrifver de ik pbanerogamer som der forekomma,| uppgaende dessa endast till 20 — 25 arter. Af Cole-^ optera fann forfattaren icke mer an 10 arter ocb dal andra ordningarna syntes annu fattigare. Stett. Ent, Zeit. 1841, p. 77. Detta antal torde dock vara al for iagt beraknadt, att domma efter de iakttagelsei DiHLBOM der varit i tillfalle alt gora. Af varde for Insekternas geografiska utbredning ar Zkllers uppsats ofver de arter af alia ordningar som forekomnna vid Reinerz. Stett. Ent. Zeit. 1841, p, 171, 178. BiiEHM meddelar iakttagelser rorande insektei insamlade under en resa till Brinneis. Isis. 1842, p. 647. Flera for Skandinaviens insekt-fauna viktig* iakttagelser bar Boie meddelat ofver Orchesia micam Alysia orchesicc B., Jchneumon tnultigutlatus Grav. Tragus albo-guttatus Gray., T. affinis B., Jchieu' man arctiventris B., y. motatorius Grav., Jeh, ste- Asieii. nogasier B., Piinpla stercorator Grav.^ Mesolepias testaceus Giuv., Jnomalon rujicorne GfLW. , Try- peta alternata och Antliomyia rwnicis BoucHe. Kro- yer Tidskr. Ill, p. 315. Isis. 1841, p. 893. Hope har rorande karakleren af insekt-faunan v.o. pa Himalaija meddelat flera iakttagelser, i synncrhet med hansyn till insekternas utbredning. Han anser denna fauna vara tvafaldig, Asialisk och Europoisk. Ibland tropiska der forekomnnande former uppraknas slagtena: Colliuris , Desera, Omphra, Cyclosomus, Euchlora , Mimclay Dicronocephalus , AnisoteleSy Po^ dontia och Phyllocharis, Af Europeiska slagten och arter anforas: Elaicr ^ Melolontha , Chiysomela, Cas-r sida och Coccinella, Papilio machaon^ Vanessa ata^ lanta samt Cynthia Cardiii. En del entomologer sy- nas bojde att anse flera insekter, som forekomma i vidt atskilda lander, for olika arter. Hopr antager att de snarare aro varieteter, hvilket synes sa myc- ket troligare som vissa vaxter, hvilka afven trafias i langt fran hvarandra aflagsna land framte nastan full- Uomlig ofverensstammelse, Institut 1842, N;o 4463 p. 252. Hope beskrifver nya insekt-arter, som blifvit samlade af Griffith i Assam tillhorande foljande slag- ten: Lamia, Evoplia, n. g, Oplophora n, g. , Ano- plophora n. g. , Callichroma , Monohammus , Chciro-' chela n. g,, Lystra _, Aphana , Bomhyx, Chelura n, g., Etcrusia n, g., Erasmia n. g. Linn. Trans. XVIII, p. 435. tab. 30, 31. I en fortsaltning af denna af-^ handling upptagas arter af slagtena: Lucanus , Chei-x. rotomus n. g., Popilia, Paraerasis , Lamia, Mono- hammus , Stihara n. g., Cheirochela. Flera af de beskrifna arterna Sro afbildade. Ibid, XVIII, p. 587, t. 40. Uti ''Researches in Assyria, Babylonia and Chaldaea by Ainwortii." London 1838. 8:0, 343 sid. 5 tab. uppriiknas och beskrifvas de insekter som Hix- 38 FKR samlat i synnerhet vid Euplirat. Under de fre forra manaderna forekommer derslades arter di{ Truxalis Locusta ocli Acridium, n5gra Ijarilar af slagtet Ma- niola, nagra arter Piinelia, Pselaphi och Brache- lytra, Carahus Hemprichii forekom all man, Melaso- mcey Pimclice samt Aphodii voro ymniga. Chrysome- linoi och Lamellicornia funnos sparsamt. EvERSMANiN nagra nya insekter fran ostra Ryss- land af slagtena Libellida, Acschna , Myrmelcon och Acanthia. Bull de Moscau, 1841, p. 351, pi. 5 — 6. Victor har fortsatt beskrifningen af insekter fun- na i trakten af Caucasus. Han beskrifver 1 ny art Pulex. 2 Orthoptera och 6 Coleoptera. Figurerna aro mindre noggranna. Bull de Moscau 1840, p. 169, tab. IV. Samma forfattare har meddelat systematisk for- teckning ofver insekter, som af honom blifvit be- skrifna i Bull de Moscau 1836 — 1840, hvarjemte an- markningar och rattelser i synonymien for en del an- foras. Nagra anteckningar om insekternas utbredning kring Caucasus bifogas. Bull, de Moscau 1840, p. 18li| 3:o. Var kannedom om Barbariets insekt-fauna hai Afnka. vunnit betydlig utvidgning genom Moritz Wagnerj "Reiscn in der Regcjitschaft AlgierJ* hvaraf 3:dj( Bandet, innehallande de zoologiska upptackterna, ut- kommit 1840. Lepidoptcra aro beskrifne af honoi sjelf, de ofriga insekt-ordningarna af Ericiison. Vi( insekternas geografiska utbredning har tillborligl afj seende blifvit fastadt. Ett stort antal der forekom- mande arter tillhora afven medlersta Europas fauna,'] och ett iinnu storre aro gemensamma med dem sor forekomma vid medelhafs-kusterna. Till Barbariets fauna sluter sis: omedelbart de^l Canariska oarnas, ofver hvilka vi genom ^'Histoire naturelle des lies Canaries'* par Barker Webb et Sabin Berthelot. Paris 1835 — 1841, folio, hafva er- 39 liallil en omfaltande kannetlom. Canarie-oarna hora, hvad karakteren af dcras fauna betraflar, lill me- delhafs-gebitet. Stone antalet, eller mer an ;|:delar af der forekommande arter, alerfinnas i Sodra Europa och pa Barbaresk-kustcn. Ibland Coleoptera aro Me^ lasomata synnerligen talrika och sardeles ar sliigtet Hegeter rikt pa arter. Mlirkligt iir att der icke ifo- rekommer en enda art Mylahris , Iivilket slagte an- nars ar sa allmant vid medelhafs-kusterna. Hymenojj- tera iiro talrika pa arler ehuru ej deribland finnas nagra utmarktare eller egna former. Pa Lcpidoptcra och Hemiptera aro dessa oar synnerligt fattiga. De flesta insekl-ordningarne iiro beskrifna af Buute. Be- slamningarne aro ofta foga noggranna och beskrifnin- garne af nya arter icke gjorda med nog sorgfallighet. Diptera aro utarbetade af Maquaht, Arachnidcr, Thy- sanuroi och Myriapoder af Lucas. Lafoivie har meddelat anmarkningar rorande in- 4^0. seklernas utbredning och forekommande i Norra Ame-^™^" '*' rika. Individerna af de arter som der finnas, aro mindre tah'ika an i Europa. I synnerhet ar forhal- landet sadant i de stora prairierna som ligga emellan Illinois och Mississippi. Laporte anser detta har- flyta frcin den hastiga forandringen i temperaturen. Arlerna synas ocksci hafva en storre utbredning an i Europa, salunda forekomma flera tropiska former, sa- som Phanaeus carnifex , som ar ganska allman i " Florida, annu i Canada. Ann. Ent. XI, p. XII. Uti "Darvins Journal and Remavhs made du" ring the Exploretory expeditions of the Adventure and Beagle,'' Lond. 1839, finnas interessanta iaktta- gelser ofver Eldlandets fauna. Enligt deruti med- delade uppgifter iiro Coleoptera ganska sallsynta, ehurub landct iiger en temligen rik vegetation. Alp-Insekter sasom Harpalidce y och Ileteromera , hvilka uppehalla sig under slenar ofvan skogs-region, forekomxrui, metit.. 40 L8ngre ned i landet traffas knappasl andfa sKal-in-51 sekter an nagra Ciirculioner, De emellan vandkret-*i same sS allmant forekommande Chrysomelinae , sak-J nas helt och hallet. Orsaken hartill maste sokas W klimatel, ty enligt hvad forut namdt iir, saknar Ian-»| det ej vaxter. Under den varmaste sommaren van] medium af tliermometern for 37 pa hvarandra foljandaj dagar, SS*' Fahr. Manga af dessa dagar steg der*^ till 60°, likval fanns ingen Orthopter och endast i^A , Diptera , Lepidoptera och Hymenoptera, Fror. N.J Not. 1841, Maij, p. 164. J 5:o. Erichson har leninat vigtiga bidrag till Vandie-J ^ilen.^ mens lands insekt-fauna med synnerligt afseende p^ den geografiska utbredningen. Han anfor att Austra-J lien bildar i naturhistoriskt geografiskt hanseendej icke ett sammanhangande helt, sasom Afrika ocbi Amerika, utan maste fordelas i trenne delar. DeiiJ ena omfattar de norr cm Nya Holland belagna 6arna,i tillika med nya Guinea och Nya Irland. Denna delil sluter sig hvad karakteren af dess fauna betrafiar till ^ Indiska Archipelagen i synnerhet till molukkerna. Ve- getationen der ar yppig och framte insekt-formerna ingen ting som ar frammande for Asiatiska oarna. Den andra delen af Australien innefattar alia dej smarre i senare tider utur hafvet uppskjutande oarJ i stilla Oceanenj dessa aro afven betackta af en rikj vegetation, men deras fauna ar hogst fatlig och vi-^ sar mycken ofverensstammelse med Indiens. Mer af--l vikande, an i nagon annan verldsdel, ar deremot ka-J rakteren af den organiska naturen pa fasta landet af| Nya Holland och de nargransande oarna, af hvilkaj Vandiemens land ar den storsta. Om man likval fo-J restaller sig Nya Hollands insekt-fauna, sa egen, ati|| den endast skulle aga fran de ofriga verldsdelarnei afvikande former bedrager m^n sig mycket. Iblandl Coleoptera synas ^ af de slagt-former, som forekornma 41 i Nya Holland, afven finnas i Europa, | utbredda i andra lander och de otViga vara egna for forstnam- da land, ett alltid for denna faunas egenhet gyn- nande forhallande. Hvad de andra insekt-ordnin- garne betraffa framter sig betydlig olikhet. Hiir iiro f af de generiska formerna gemensamma for Europa och Nya Holland ^ uteslutna utur den Europeiska faunan, men forekommande i andra verldsdelar, och endast nagot ofver | egna for Nya Holland. Flera hogst interessanta jemforelser nned andra verldsdelar finnas afven anstallda, hvarefter 281 nya arter be- skrifvas och 38 genera bildas. Wiegm. Arch. 1842, p. 83. Om de sarskilta klasserna se nedanfore pa sina stallen. Uti ''Journal of two expeditions of Discowery in North west and Western Australia during the years 1837 — 1839." Lond. 1841, 2 vol. 8:0, aro de under denna resa upptiickte insekter beskrifna af White. De insekter som blifvit samlade under Grays resa till Australien beskrifvas af White i Appendix to Grays travels Vol. H, 1841. Ehuru sa val i aldre som nyare tider manga insekter- observationer blifvit gjorda ofver insekternas lefnads- "gndHo- satt och vistelseort under deras forsta lefnads-perio- gar samt der, aterstar likval pa detta rlka fallt otroligt myc- 'skada. ket att utratta. Ratzeburg har i sitt fortraffliga ar-'^"™^""'* bete Die Forst Insecten betydligt okat kannedomen om de arter, som aro skadliga for skogarne, men huru mycket har annu aterstar outredt, bevisas bast af de talrika tillagg, som blifvit gjorda i den nyli- gen utkomna andra upplagan af l:a delen (Berlin 1839). For dem som aga f6r«ta upplagan finnas tillaggen sarskilt tillgangliga. 42 Af lorenamde arbetc har L>:dra delen ''Die Fal- ter'' ulkommit i Berlin 1840. 4:o, 252 sidor, 17 ta- beller. Denna del ar utarbctad med samma grund- lighet, som den forsta och iiger saledes afven elt ut- markt vetenskapligt varde. I de meddelade un- derrattelsernas tillforlitlighet och fullstandighel ofver- traffas detta verk mahanda af intet annat. De skad- ligare insekterna behandlas omslandligare, hvaremot de mindre skadliga i korthet omnamnas. Atskilliga anmarkningar ofver detta arbete fram- stallas af Zeller uti Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 185, 1841, p. 9. Under titel "Les Hylophihires et leurs ennemis' par Ratzeburg, traduit de I'Allemagne par le Comte de CoRBERAN Nordhausen et Leipzig 1842, 246 sid. 8 tab., har en ofversattning pa franska utkommit af Retzeburgs arbete: "Die Waldverderber und Hire Fcinder Berlin 1841. Kaferstein '' Naturgeschichte der schddlichen In- secten nach eigenen und Jremdcr Erfahrung^'' 1. Theil. Erfurth. 1837. Ehuru redan for langre tid sedan ut- gifvet torde delta arbete som jag ej haft tillfalle se, har bora anforas, da det icke i foregaende arsberat-, telser varit omnamdt. Darstellang der Niitzens und Schadens allet Europeischcn Insccten von Hoffman. Neue ausgabe^ Nordlingen 1841, 76 sid. 8:o. Innehaller ingen tin^ nytt, utan ar en kort kompilation af hvad ofver delti amne forut blifvit bekantgjordt. Treatise on the Insects injurios to Gardeners, Foresters and Farmers by Vincent Kollar, transla- ted by J. et M. Caudon. London 1840, 8:o, 377 sid. ^*Des Insectes nuisibles a I agriculture observes pendant Vannee 1839" par Dagonet. Chalons sur Maine 1840, 8:o, 60 sid. 1 ill. pi. Detta arbete af- 43 handlar l:o Insekter skadliga for barrskogarna, 2:o for vinrankan och 3:o for sadesslagen. BiiLOw RiETii har under titel: "Er^orterung ilber Kiefcrn Rauperi und die zveckmdssigsten Mittcl des fF aids chut zes" framstallt sina asigter ofver detta am- ne, hvilka i flera afseende afvika fran Ratzeburgs. Monats blaltes der konigl. Preus. Oekonomischen Ge- sellch. zu Potsdam 1841, p. 11 — 37. Grubeh, Darstellung der forstschddlichen In- secten. innehaller de arter, som skada barrskogarne. 1 Abth. Wien 1840, gr. 8:o. BoYER DE FoNSCOLOMBE lemnar forteckning och beskrifning pa de insekter som skada olivtriidet. I en aldre afhandling har samme forfaltare beskrifvit 2:ne fjarilar och tillagger nu 8 andra insekt-arter n^mVi^Qn Oryctes grypiis , Hylesinus oleiperda , Phlo- iotribus Olece , Othiorhynchus meridionalis , Coccus olece, Psylla olece och Oscirds olecu, hvilka dels under larv-tillstandet, dels sasom utvecklade angripa oliv- tradet. Ann. Ent. IX. p. 101. De insekter som skada vinrankan och sattet att utrota dem har utgjort foremal for fortsatta forskningar. Af en anonym forfattare fmnes en Omstandlig af- handling i detta amne inford i Nov. Mem. Hellw. V. Dessa skadedjur beskrifvas under deras olika lifs- perioder och besta enligt forfattarens uppgift af Ti- nea amhiguella , Pyralis vitis (Tortrix ribeana? Hiibn.), Noctua aquilina Fabr., Sphinx clpenor Linn, Attelahus bctuleti Fabr., Eumolpus vitis Latr., Melo- lontha vulgaris Fabr. och Vespa vulgaris Linn. De tvenne skadligaste arterna aro Tinea amhiguella och Noctua aquilina. Andouins foreslagna meihoder att utrota dem genom upptandande af eldar eller Ijus, samt aggens uppsokande (se forra arsber. p. 271) anses icke vara tillfyllestgorande, hvaremot foreslas att uppsoka och doda larverna, hvilka latt upptackas. tera. genom den bicka fjirgen af de blommor hvaruti d lefva. De beskrifna insekterna afbildas pa en af-' handlingen bifogad tabell. AuDOUiN liar upplyst att larverna till Pyralis vitis kunna frysa utan att lida deraf och att T/" Reaum. under fryspunkten icke hade nagon menlig verkan p^ dcm eller dodade nagon enda. Institut. 1839, p. 110. Coieop- Insekternas forvandlingar sysselsatte foretradesvis de aldre entomologerna, och de fornamsta upplys- ningar vi i detta hanseende aga, harflyta fran deras forskningar. Ehuru det icke torde vara mojligt att ensamt lagga larvernas bildning till grund for en systematisk indelning, ar det likval vigtigt och nod- vandigt att fasta uppmarksamhet dervid, och kanne- domen om insekternas forsta tillstand blifver for sy stematiken likval alltid af stor nytta. Det rikhaltigaT ste arbete som under sednare aren utkommit i detta amne ar Erichsons bidrag till en systematisk kanne- dom om insekt-larverna, hvars forsta stycke afhand- lar dem som tillhora Coleoptera. Forfattaren har har pa ett stalle sammanfort allt hvad hittills om dessa djurs forvandlingar blifvit bekantgjordt, samt genom- gSr aldre forfattares indelnings-methoder. En allman beskrifning ofver Coleopter-larvernas alia delar bi- fogas. EuiCHSON anser med ratta att mycken vigt bor fastas vid mundelarne, emedan deras bildning framter stor olikhet efter beskaffenheten af den foda larverna fortara. Af foljande familjer och slaglen beskrifvas larver nemligen af Cicindcla campestri^, Carabici, Dystisci , Gyrinii, Larverna till forega-;|J ende grupper hafva tva klor pa fotterna, hvaremo^U alia andra tillhorande Coleoptera (med undantag af larven till Meloe) sa vida de icke aro fotlosa, en- dast aro forsedda med 1 klo pa hvarje fot. Staphy^ lini visa storsta ofverensstammelse med Silphos och 45 Histcres. Inom Sternoxi finnas Ire olika former af larver nemligen for Buprestis , Elater och Melasis, hvilket senare slagte Latreille icke si oratt fort nara till Buprestis. Ofverensstammelsen emellan ela- ter-larverna ar ganska stor, dock synes dot icke fela oliklieter emellan dem som tillhora skilda arter, sar- deles i anseende till sista segmentets karakteristiska form. Huruvida de inom denna familj af Eschscholtz bildade slagten ega grund i larvernas olikhet, Mer- slar att utrona. Mcdacodermes forete flera skilda typer, hvilka likval hafva en viss ofverensstammelse inom de af Latreille uppstallda Tribus, med undan- tag af den forsta eller Cebrionites , hvilken ar sam- mansatt af mycket skiljakfiga former. Cyphon nar- mar sig Lampyris, Atopa afviker s^ val fran Cebrio som Lampyris, Clerides hafva, hvad larverna betraf- fa, mycken likhet med Nitidularice. Anobierna af- vika betydligt fran Malacodermerna. Af Palpatores aro larverna obekanta. Hister och Silpha sta hvar- annan nara. Nitidularice skilja sig mycket fran de sistnamda. Byrrhus visar nagon ofverensstammelse med Dermestes* Elmis ager likhet med Silpha. Slut- ligen beskrifves larven af Hydrophilus. Wiegm. Arch. 1841, p. 60. Larven af Meloe har lange utgjort foremal for manga forskares uppmarksamhet, men mycket synes annu atersta att utreda om dess lefnadssatt. Leon- DuFOUR beskref den som en Epizoon under namnet Triangulinus tj^icuspidatus och anade icke, att detta, sasom snyltgast i bi-arternas ludd befintliga djur, re- dan langt forut af De Geer var beskrifvet sasom larven till Meloe. Westwood ansag dessa forfatta- res uppgifter sakna all grund, och har genom un- dersokning af mundelarne funnit den icke ofverens- stamma med nagon annan larv, utan i detta hanse- ende vara i affinitet med Anoplura. Siebold har. 46 for att ofverlyga sig om riktigheten af det ena cller andra pastaendet, vidlagit atgarder, hvarigenom evi- dent blifvit bevisadt att De Geer sett ratt. Siebold har nemligen hemtagit honor af Meloc, hvilka lagt agg, hvarutur efter 3 veckors forlopp en stor nnangd sma larver blifvit ulklackta, som till alia delar 6f- verensstamde med Triangidinus tricuspidatiis , eller Pedlcalus apis. 7We/oe-larverna lemna da de blifva aldre de Bi-arter, hvarpa de uppehallit sig,ochupp- soka en annan vistelseort, men hvarest denna valjes ar obekant. Slett. Ent. Zeit. 1841, p. 130. Regerings-Radet Schmidt liar meddelat interes- santa iakttagelser rorande larven och puppan till Ci- cindela campestris. Den forra lefver i jorden, hvar- est den gor sig 7 a 8 turns djupa halor, vid hvil- kas oppning den lurar pa rof. Pupp-tillstandet va- rade endast 14 dagar. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 270, tab. 1, fig. IX, X. De utbildade individerna af Buprestis och Ela- tcr hafva sa mycken likhet i form och bildning, att de uti atskilliga klassifikationer af insekterna blifvit uppstallda i samma Familj Sternoxiy hvilken likval sedermera blifvit delad i tvenne afdelningar Bupre- slides och Elaterides. Leach och Stephens hafva deraf gjort tva familjer, hvilket ock synes vara rat- tast, sedan man nu har metamorfosen for dessa grup- per fullstandigt utredd. I forra arsberattelsen p. 275 omnamnas i sednare tider gjorda upptackter af Bu- prestid-larver. Leon Duiour har ytterligare grund- ligt utredt forvandlingen af Buprestis chiysostigma, hvars larv, liksom de forut kanda af detta slagte, har forsta segmentet oformligt stort och den ofriga delen af kroppen smal. Den skiljer sig dessutom fran Elater-larverna genom saknad af fotter. Uppe- haller sig under barken af fornade ekar. Ann. Sc. Nat. XIV, p. Ill, pi. 3, fig. 6-12. 47 LoKW har raeddelat en noggrann beskrifning 6f- ver larven till Buprestis mariana och utredt dess ana- tomi. Stett. Ent, Zeit. 1841, p. 34, Tab. 1, fig. 1—9. Larven af Elatcr rhombeus Oliv. finnes afbildad och beskrifven af Leon Dufouh i Ann. Sc. Nat. XIV, p. 41, pi. 3, fig. 1 — 5. Den lefver i rutlen ek. BuiST har beskrifvit och aftecknat puppan till Necrodes litioralis. Mag. Nat. Hist. 1839, p. 600. Leon Dltfour om metamorfosen af Cetonia och Dorcas, Det uppgifna forhallandet, att larven till Cetonia endast lefver i myrstackar, bestrides. Den forekommej- enligt Dufours erfarenhet allmant i rut- tet trad och rotterna pa stubbar. Larven till Dor- cas finnes afven i murknade ekar och popplar. Ann. Sc. Nat. XVIH, p. 162. ViLLiERS har meddelat underrattelser om for- vandlingen af Lucanus cervus. Innehaller intet nytt. Ann. Entomol. XI, p. XL Perris beskrifver metamorfosen af flera trad- atande insekter nemligen l:o Hclops coeruleus Fabr. hvars larv lefver i gamla alstubbar. 2:o Cistela (Helops Fabr.) atra. Dej. larven finnes i murknade stubbar af ek, bok och art-trad. Dessa 2:ne larver aga mycken likhet med dem af Tenebrio molitor och PytJio depressus. 3:o Melandrya s err at a , larven af denna art foreter mycken afvikelse fran de tvenne foregaende. 4:o Platypus cylindrus lefver inuti stora ekstubbar der iinnu barken qvarsitter. 5:o Stranga- lia aurulenta gor sig djupa gangar i gamla alstub- bar. 6:0 Ctcnophora atrata, Larven forekommer i murknade alstubbar och intranger deruti tamligen djupt. Ann. Sc. Nat. XIV, p. 81, pi. 3. A. fig. 1—37. Leon Dufour har omstandligt redogjort for me- tamorfosen af Pyrrhochroa coccinea. Den allmanna bildningen, forvandJingen och anatomien af denna in- sekt gifva vid handen, att den bor utgora en egen 48 Familj, sammansatt af Slagtena Pyrrhochroa och Den- droidcs. Larven, som lefver under barken af ek och asp, liar mycken likhet till fijrg och dorsal-segmen- ternas form med Lithobius forjicatus. Ann. Sc. Nat. XIII, p. 321, pi. 5 — 6. SSsom tillagg till forestaende finnes inford en af Ahrens forut i Revue Zool. 1833, p. 247 lemnad beskrifning ofver denna larv. GouREAUS bidrag till historien om Coleopternas metamorfos, innehaller hufvudsakligen nagra tillagg till Ahrens och Dufours afhandlingar om utvecklin- gen af Pyrrhochroa coccinea och Mordella fasciata, Ann. Entomol. XI, p. 173. Larven af Mordella fasciata beskrifves af Leon DuFOUR. Den lefver i fornad poppel och gor der gangar, hvilka stundom aro perpendiculara, stundom sneda. Ann. Sc. Nat. XIV, p. 225, pi. 11. Passerini om den skada som Lytta verticalis fororsakar pa potatis-kalen och Apate sexdentata pa Mullbarstradet Actes des Georgofili XVIIL Revue Zool. 1841, p. 354. Desmarest om metamorfosen af Cochleoctonus vorax. Extrait du Bull. Philom. se Ann. Entomol. X, p. XVL Utredandet af insekternas forvandlingar ar i manga hanseenden af vigt och lemnar upplysningar, som annars icke aro latla att erhalla. Leon Dufour, som nyligen utredt metamorfosen afenart Oedemera, har derigenom afven blifvit i tillfiille ratta ett miss- tag, eller att tvenne inom detta slagte sasom sar- skilta species beskrifna, endast utgora olika kon af samma art. Larverna till Oedemera, hvilka lefva i murknadt trad, hvarest de gora sig breda men foga langa cylindriska gSngar, hafva nagon likhet med dem, som tillhora Buprestiderna. De inspunno sig omkring medlet af Maj och klacktes i Juni. Af dessa 49 dossa larver erhollos Ocdcnicrti sclado/iiu Oliv. ocli Ocdcutera rajicollis Oliv., al' hvilka den iorra utgor lianen ocli den senare lionan till sanima art. Leon Dui OUR fcireslar att kalla den Ocd, dispar. Ann. Entoniol. X. p. 5. |y|. 10. I. ii«,^ I -—9. (ii\ii:siJACii liar iipplyst att Bnichas granarius iindeigar sin forvandling uti orterne och icke, sasom man iippi^ilVit, i jorden. Fror. N. Not. 1841. p. 280. Oin inetaniorlbsen af Br achy tarsus scabrosiis har Lkums meddelat uppiysningai'. Den lefver liksom Br, vaj-ius under larv- ocii pupp-tillsiandet i en art €occus, som fmnes pa bladen af Carpiims betiilus, Stctt. Knt. Zeit. 184:2. p. 190. Ulvccklingen af Apioii ulicicola beskrifves af l^KHRis. Den uppehaller sig sasom larv ocli piippa i sma gallapplen pa Ulex nanus. Enligt livad lange vaiit bekant, underga flera insekter deras forvandlin- gar i sa bcskaffadc knolar, men livad hittills cj varit kandt ar, att Coleoptera under deras fcirsta perioder liafva ett sadant tiUIiall. Ann. Entomol. IX. p. 89. pi. 6. fig. 1 — 6. Till de inlressan(a iakllagelser Hureh med- delat (se fona Arsber. p. 245.) rorande del mark- vardiga salt hvarpa nagra arter af slagtcna ^/^(?/a^«j och RhyncJiiics bete sig, for att ioi'vai'a deras affoda, bafva tillagg ijlifvit lemnade af Gouri^au i Ann. Ent. X. p. 21. pi. I. III. (ig. 1^ 3. I):r Schmidt har upptackt och beskrifvit meta- moifosen af Lixus geniellatus. Larven lefver uti stjelkarne af Cicuta virosa. Stctt. Ent. Zcit. 1842. p. 273. tab. 1. fig. HI -VIII. Pissodes pint ar en bland de insekter, som an- ses under larv-tillstandet fororsaka betydlig skada pa gi-anskogaina. Goureau har, jemte en noggran be- skrifning af denna arts forvandling, sokt utreda un- Prof. Boh'emans Jrsh. i84o'-i842. ^ 50 der hvilken period at' dess lefnad, den skulle vara liittast att utrota, och foresl^r sasom medel emot dess allt for stora forokning, att alia trad som aro an- gripna af denna larv bora nedhuggas och innan Junii mSnad transporteras ISngt bort fran skogarna. Skulle man vara nodsakad att lemna traden pa stallet, bora de tillika med alia stubbar afbarkas, hvarigenom lar- ven berofvas den for dess utvecklina: nodiga fodan, och skulle saledes antalet betydligt forniinskas, oni arten ocksa icke fullkomligt kunde utrotas. Ann. Entomol. XL p. 53. Richmond har meddelat n^gra iakttagelser roran- de larven af en Curculio, som lefver i plommon och derpa orsakar skada, utan att likval upplysa hvilken art den tillhorer. Sillim. Journ. XL. p. 146. Leon Dufour har omstandligt beskrifvit larven till Rhagium in(ju{sitor^ hvilken afven i Sverige all- mant forekommer under granbark, hvaraf den hem- tar sin foda. Da den ar fardig att forvandlas till puppa, sammansatter den med mycken konst- fardighet at sig ett hviloruni, hvilket bestar af en snacklik urhalkning i barken, af oval form, omgifvet pa alia sidor med sammanhaftade smarre bitar af barken och tradet. Ann. Entomol. IX. p. 63. pi. 5. Om forvandlingen af Rhagium indagator med- delas nagra iakttagelser af Zebk. Stett. Ent. Zeit. 1840. p. 61. AuBE bar funnit vid undersokning af rotterna p5 Nymphaea lutea , sma coconger af en brun ge- nomskinlig farg, hvilka innehollo utbildade exemplar af Donacia crassipes. Oaktadt flitiga efterforskningar kunde larven ej p^traffas. Aube anser den lefva un- der vattnet och foda sig af rotterna till Nymphaea lutea, Ann. Elntomol. IX. p. XXXVL Harhis meddelar intressanta iakttagelser rorande lefnads^ttet af IKasle likhet med dciu at' Cassidae eller nagoii annan af de genera i narhe- ten livaraf det artiticielt blifvit uppstaldt. Hvad for- men betraffar star den narmast de triidatande lar- verna af Longicorncs^ och liknar mest dem som till- liora slagtet Callidiam, 1 lefnadssattet ofverensstam- mer den med vissa lof-minerande sma-fjarilars larver. Den foder sig af bladens parencliyni ocli forpuppar sig emellan epidermis. Hakris har utklackt flera ar- ter, sasom Hispa rosea, siituralis och vittata , samt afven erhallit en parasit-insekt, som han benamt Ichneumon Hispae, Bosl. Journ. I. p. 14-1. cum fig. Li^ON UuFoua om utvecklingen af Triplax nigri- pennis. Larven uppeholl sig i Boletus hispidus , och nedkrop i jorden fardig att ofverga till puppa. Ann. Entomol. XI. p. 191. pi. VII. II. fig. 1—6. Det har lange varit antaget, att alia arter af Coccinella under deras larv-tillstand lefva af bladloss (Aphides). Nyare forskningar hafva likval visat, att forhallandet icke alltid ar sadant. Philippi fann nam- ligen 1837, att larven till Cynegetis globosa, som uppehaller sig pa Sap-orten (Saponaria odicinalis), icke lefver af animalisk foda, emedan inga bladloss funnos pa denna vaxt , utan narde sig af dess blad. En likartad upptackt har nyligen blifvit gjord af Junker, som funnit larven till Epilachna Chrysome- Una lefvande af bladen till Bryonia dioica. Hela forvandlingen af E, chrysoniclina beskrifves utforligt. Stett. Ent. Zeit. 1841. p. 2. BoiE upplyser att han funnit Philippis forut namda uppgift rorande Cynegetis globosa grundad. BoiE har traffat larven till denna art pa bladen af Lychnis dioica och Cucuhalus behen, af hvilka den hemtar sin foda. Stett. Ent. Zeit. 1841. p. 79. Pci Antillerna forekommer en liten fjaril, som L«pide- under dess utveckling fororsakar betydlig skada pA '^**"* 52 Caffe-tradet. Lanc^e var man okiinnii>: om orsaken till tradens aftynande och deras sjukliga tillst^nd. Bladen pa hela plantager voro flackiga och svarta, en mangd buskar borttvinade. Innevanarne ansago sjukdomen harrora af solstyng, och i den okunnighet hvaruti de befunno sig om ratta orsakerna, sokte de inga iitvagar att minska det onda. Perrotet, som besokte Antillerna, npptackte snart att det sjukliga tillstandet hos Caffe-tradet orsakades af larven till en liten fjaril, hvilken lika med dess samslagtingar lef- ver af bladens parenchym och gor dem otjenliga for respirationen. Den lilla fjarilen, som blifvit benamnd Elachista coffeella, tillika med dess metamorfos, och sattet att iitrota eller atminstone forminska densamma beskrifves omstandligt af Guerin Meneville och Per- ROTET iiti en liten afhandling ''Memoire sur un In- secte et un Champignon qui ravagent les Caffiers aux AntillcsT Paris 1842. 8:0. Pa tvenne val ut- forda plancher framstallas sa val den iitvecklade in- sekten, som dess larv och puppa. Metamorfosen af Papilio Hector afbildas i Ar- cana Entomol. n:o 1. pi. 3. FreYer har under titel: ''Die schddlichsten Schmetterlingc Deiitschlands,'' Augsburg 1841. 8:0. XII. 88 pag. 12 ill. tab. utgifvit ett arbete, som skall vara med noggrannhet och sakkannedom utarbetadt. Jag har icke haft tillfalle att se detsamma. Sillberm. Revue Entomol. V. p. 335. Larverne till Scsia culiciformis och mutillae- formis uppehalla sig, enligt Nickerl, den forra un- der barken pa bjork i en hylsa af fina langa trad- bitar och intranger djupt i stammen, den senare i plommon-, aprikos- och apple-triid. Stett. Ent. Zeit. 1842. p. 68. ''Essai sur I'histoire de V Introduction des Vers a soie en Europe et memoire sur les moycns de de- 53 terminer la lunite de la cullurc da marier et Icda- cation des Vers a sole, par Gasparin." Paris 1841. 8:0. BoNAious liar uppfunnit ett medel, hvarigenom det lyckats honom alt gifva silkesfjarilarnes hylsor bla eller rod farg. For att vinna detta andamal liar finstott indigo eller krapp blifvit strodd p^ de nuillbarsblad hvaraf maskarna hemtat sin foda. Revue Zool. 1840. p. 220, Beugkr har meddelat flera upplysningar onn sil- kesmaskarna och uppgifver: att 24,000 agg vaga i uns, att larven lefver 45 till 53 dagar innan den inspinner sig, att den pa 30 dagar okar sin vigt 9,500 ganger. Efter 739 U. muUbarsblad erh^llas 70 U. silkeshylsor. 100 B. coconger gifva 8^^ U. si Ike, innehallande trad af 88,000 famnars langd. Fror. N. Notiz. 1842. p. 250. MiERGUE liar uppfunnit ett satt att doda pup- porna i silkes-cocongerna, hvarigenom de olagenheter soni vanligen annars intraffa undvikas, nemligen att hylsorna forlora sin farg och att det gummi de in- nehalla sammanflyter pa ett stalle. Han anvander svafvelrok (gaz sulfudrique), som dodar pupporna i deras hylsor inom nagra minuter, utan att skada tra- dens farg eller godhet. Institut 1841. n:o 391. p. 210. Brehm omnamner atskilliga af honom gjorda iakttagelser rorande den skada som Liparis monacha fororsakat pa skogarna kring Eisenberg. Isis 1841. p. 348. Revue Zool. 1842. p. 158. Ratzeburg beskrifver larven till Gastropacha pijiivora, Treitske. Denna fjaril, som ar hogst nar- slagtad med G. pityocampa, har ofta blifvit med densamma forvexlad. Stett. Ent. Zeit. 1840. p. 40. Om den skada som blifvit fororsakad pa ek- skogarna i Frankrike af Liparis dispar, se Revue Zool. 1842. p. 115. 54 Larverne af Harpyia M'uhlhauseri och Diphtera ludifica beskrifvas af Hichter. Stett. Ent. Zeit. 1841. p. 59. Om forvandlingen af Diphtera ludifica meddelar RiCHTER ytterligare upplysningar. Stett. Ent. Zeit. 1842. p. 165. KosKNHAUKR om samma amne il)id. 184?. p. 33. Bruand liar beskiifvit och aChildat larven till Eriopus pteridis. Den nppehaller sig pa undra sidan af bladen till Pteris aquilina. Ann. Entomol. XL p. 37. pi. 4. I. EvERSMANN har upplyst att larven ocli puppan af Gortyna Jlavago finnas i stjelkarna pa Arctium Bardana. Bull, de Moscau. 1841. p. 3. Larven till Tortrix compressana beskrifves af BoYER DE FoNSCOLOMRE. Den lefver pci cypress, for- vandlar sig till puppa i borjan af Junii och utklac- kes efter 14 dagars forlopp. Ann. Ent. IX. p. 62. Onn utvecklingen af Scardia mediella lemnar Zebe upplysningar i Stett. Ent. Zeit. 1840. p. 61. LoEW omnamner, att larven af Geleckia lappella LiNNE lefver af fron till Arctium lappa, och utreder hela metamorfosen af denna lilla fjaril. Stett. Ent. Zeit. 1842. p. 257. tab. 1841. fig. 19—22. Brants iakttagelser om en for Pinus larix skad- lig fjaril Ornix argyropcnella och utredning af dess forvandling. Tiidskr. vcor Nat. Gesch. VI. p. 321. Enligt Westwood nppehaller larven af Gracil- laria anastomosis sig forst i parenehymet pa bladen af syr^n, men ofvergifver denna vistelse-ort efter for- sta hud-ombytet och lefver sedan mellan hoprullade blad, pa samma siitt som en del Tortrices, Entomol. Trans. IIL p. IV. Neurop- Lefebvre beskrifver den forut okanda larven (ill slagtet Ascalaphus. Den uppehaller sig under multnade vegetabilier, eller under stenar, och ligger ■ 55 der slilla hallande sin<\ kakar oppna , for att kasta sig pA (let rof som nalkas. Sa viil i anseende till dess form som lefnadssatt tager Lefebvre sig anled- ning atl af slagtet Ascalaphus bilda en egen afdel- ning, som han benamner Loiigiclavicornes, hvaremot Myvmeleo fores till en annan grupp Breviclavicorncs. Ann. Entomol. XI. p. XVIL AuDOUiN omlalar den skada som Termes luci- ifiigus orsakar i sodra Frankrike. Den genomater virke, ulan att pa ytan synes minsta spar till dess narvaro och gor sA betydlig skada pa papper och bocker, att hela arkiver blifvit forstorda. Ann. Sc. Nat. XIV. p. 39. Graff recommenderar sAsom ett tillforlitligt me- del emot Termes pulsatorius en upplosning i 1 qvar- ter sprit och 3 lod Hydrargyrum muriaticum corro- sivum (qvicksilfver-sublimat). Med en harpensel bora bottnarna i insekt-ladorna harmed bestrykas. Fjarilar som aro angripna af mal kunna derifran befrias, om undra sidorna af brostet och kroppen inpenslas med denna upplosning. Stett. Ent. Zeit. 1841. p. 106. *) FiNTr:LMAxNN bidrag till narmare kannedom om Hyme- utvecklingen af nagra pa barrtrad lefvande Lophyrus- "°P*®"*" arter. Acta Bonn. XIX. I. p. 245. t. 25. Manga medel hafva blifvit anvanda att fore- komma den skada som larven af Athalia ceniifoliae fororsakar pa Turnips-falten. Sflls uppgifver alt basta sattet att utrota densamma ar att slappa en mangd ankor pa de stallen som aro angripna af den- na larv. Entomol. Trans. II. p. XXVIII. Det har lange varit omtvistadt huru arter af slagtet Scolia lefva under larv-tillstandet. Genom ') Det tilirorlitligaste siitl alt befiia insekter, som aro an- gripne af mal, fran dessa , ar dock att utsatta dcm under nagra timmar for vslrme i en kakelugns-niche. forlsatta forskningar liar del lyckals Passkrini at! utreda delta forfiallande. Han har nemlis-en flera £>an- ger funnit larven till Scotia flavlfrons lefvande pa- rasitiskt af larven till Oryctes imsicornis. Den nppe- lialler sig likval icke iniiti sistnamnde larv, utan in- tranger endast deriiti rned hufvudet och de 3 forslaj segmenterna gcnom en oj)pnrng pa biiken, och sugtii salunda fodan nastan som en blodfgol. Hela fdrvand- lingen finnes noggrant beskrifven ocli iitredd uli tvenn( afhandlingar: "Obsejuazioni sidle Larve, nimfe e Ahi- tudine dclla Scolia flavifrons'' Pisa 1840. 4:o cunf' tab. och '' Continuazione dclla ohservazioni siille Larve di Scolia flavifronsT Firenze 1841. Isis 1841. p. C)42, 648, 912. Metamorfosen af tvenne till Crahrohites horande arler har blifvit utredd af Pi:ri\is. Dessa, nemligen Solenius lapidariiis och S. vagus lagga srna agg i iitdoda smarre tradstammar eller grenar, hvilka forut blifvit utholkade af tradatande insekter. Honan bort- forer alia deruti befmtliga losa delar och afskiljer genom transversella afstangningar ihaligheterna i sma celler af \2 till 15 mellimeters langd. i hvarjc af dessa lagg-er hon elt agg och infor uti desamma 10 — 15 diplera, for alt tjcna till foda ki larven. De foredraga icke, sasom flera species af rof^steklarna, vissa dipter-arler, fy uti en enda cell fnnnos speci- mina af Stomoxys , Cyrtoneura, Chrysogastcr och Anihomyia, Deras omsoi'g for afi'odan stadnar icke harvid. Som nagon fiende, eller skadlig yltre aver- kan, kunde gora deras moda om intet, tillsluta de oppningen med jord eller lera, som de sammanknada nied sina kakar och gora fastare genom inblandandc af fint grus. Ann. Entom. IX. p. 407, pi. 11. *) *) Dessa ialiU.ioclscr iiro af W\nLnr:r.r. bck laftade, hvad .V. valgus betviiirar, livars larvcr han fuiinit i urhalkadc ek- (jvislar. Lkon Duroufi och Prnius hafva bekanfgjort in- tressanta iakttagelser rorande atskilliga Hymenoptera, som underga deras forvandling i torra grenar och slammar af Ihtbus fruticosus. De hafva genom in- saniiande af en slorre mangd sadana lyckats iitklacka ickc mindre an 12 artor (illhorande slagtena Osinia , CcratiiKL , Odyncjus , Solcnms och Tryporylon, Ge- nom dessa iindersokningar hafva ilera nya arter er- hallits och konskillnaden hos forut kanda blifvit ut- redd. For hvarje art beskrifves omstandligt dess olika satt att construera sina bon, hvarjemle tiden da de blifvit utvecklade angifves. Till slut uppraknas de parasit-insekter som erhallits utur pupporna till fore- namnde aciileater, nemligen Stelis minuta, Prosopis si gnat a, Stigmus ate?', Pcmphredon unicolory Cliry- sis, 3 arter, Hedychrum minimum, Ichneumon ^ 6 arter, samt 2 Diptera Senometopia spi/iipennis. Maqu. och Conops flavipes. Pa trenne val utforda plancher framstallas nagra arters ut veckling. Ann. Entomol. IX. p. 5-53, pi/ 1-3. BuRKKR uppgifvcr att den mindre husmyran kan fordrifvas, om de stallen hvaiest den uppehaller sig tvattas mod vatten hvaruti det yttre grona skalet pa valnotter blifvit iippblott. Ent. Trans. II. p. XXVII. Hkhhick om metamorfoscn af en art Platyga- ster. Den undergar sin forvandling i aggen af en fjaril , Geomctra vernata , som finnes i Norra Ame- rika och der fororsakar betydlig skada pa appletrii- den. Sillim. Jonrn. XL. p. 21 1. Att slagtet Chalcis under larv-tillstandet lefver parasitiskt, sa val inom Lcpidopter- som Hyme7ioj)ter- larver och puppor, har langre tid varit kiindt. La- THEiLLi: ansag troligt att en del arter af detta genus, hvilka forekomma pa fuktiga stallen, lade sina iigg i larverna till Stratiomys och andra Dipter-arter, som uppehalla sig i gyttja. Dcnna formodan har blifvit 58 besannad derigenom all det lyckats den fortjenstfullc Lkon Dufour, att utur pupporna i'lW Sarcop/iaga hae- morrhoidalis utklacka en ny, till Chalcis-slaglet ho- rande arl, som blifvit benamnd Chalcis Fonscolomheu Noggran beskrifning om dess utvecklingshistoria fin- nes inford i Ann. Ent. X. p. U. pi. I. 2. fig. 1 — 5. Pi:rris, som upptiickl en ny art Apion, hvilken underg^r sin forvandling inom gallapplen pci Vlex nanus , bar afven hos denna coleopter-art funnit en liten parasit Eulophus iilicis, Ann. Entomol. IX. p. 91. pi. 6. fig. 7 — 10. Diptera. Leon Dufour beskrifvei' en ny art Pachygastevy P. meromelas, samt dess metamorfos. Larven lel'ver under barken pa gamla fornade aspstammar. Ann. Sc. Nat. XVI. p. 264. pi. 14. A. fig. 17 — 19. P^ samma salt lefver afven larven till P. minutissimus under granbark, enligl Referentens iakttagelse. Larven af Folucella zonaria Schrank (Syrphus inanis Fabr.) beskrifves af Schmidt. Den uppehaller sig i bon tillhorande Vespa vulgaris, Sletl. Ent. Zeil. 1842. p. 18. Drewsen har upplyst, att larven af Xylophagus ater, hvilken man ansett vara tradatande, lefver af rof och att den ofta funnils genomborra och utsuga larverna af Pyrrochroa coccinca och sadana Tipularl riae som lefva i murknadt trad. Kroyer Tidskr. lYj p. 103. Talk har ntklackl Tachina pacta, Meig. , iiliir abdomen af Carahus violaceus. Denna inneholl fyra puppor, hvaraf tvenne utvecklades. Ann. Nal. Hist. VIII. p. 455. Entomol. Soc. 1841. Sept. 6, Att flera insekter nteslutande uppeh^lla sig vid] stranderna af hafvet eller sjoar med salt vatten ar| allmant bekant , men alt nagon arl under larvtill- slandet skulle lefva i koksalt har man ansett mindre troligl. GerMAR uppger likval att han fnnnit flera 59 larver af Piophila casei, som undergalt sin forvand- ling deruti. Steft. Ent. Zeit. 1841. p. 126. Au nagra arter af slaglet Trineura som larver uppehSlla sig i doda exemplar af Vespa och Libel- lula anfores af Wkstwood och Stephens i Entomol. Trans. IH. p. lit. Heferenten har afven fimnit on art af slaglet Trineura som undergar sin forvandling 1 III doda hikupor. *) Leon Dufour har fortsatt sin afhandling om At- skilliga i svampar lefvande Dipter-larver och beskrif- ver utvecklingen af Cheilosia scutellata. Larverna till denna art forekomma i talrika sallskap i de forrutt- nade delarna af Boletus edulis och pinetorum, Af Anthomyia manicata lefver larven i Boletus tomen- tosus , af Anthomyia paradoxalis i Agaricus nigri- cans, af Cyrtoneura (Musca Meig.), Stahulans i Aga- rieus aurantiacus och Boletus edulis , af Cyrtoneura fungivora i Boletus edulis och Agaricus canipestris och af Platypeza holosericea , Meig., i Agaricus canipestris. Nagra rattelser och anmarkningar till Forfattarens fwra afhandling (se Arsber. for 1837 — 39, p. 98 2) bifogas, och afbildas larverna pa en noggrant iitford planche. Ann. Sc. Nat. XIII. p. 148, pl.-3. Om lefnadssattet af Psychodes nervosa, under dess larv-tillstand, anfor Pefiris atskilligt, samt be- skrifver larven och pnppan. Den forstnamde lefver i Boletus pinetorum. Ann. Sc. Nat. XIII. p. 346, pi. 6. B. fig. 1 — 5. Staeger upplyser att larven till Diva nigra Staeg. iippehaller sig i dammar. Han anser oriktigt att anfora larvernas uppehalls-stallen bland de karak- terer hvarigenom grnpperna bland Tipulariae atskil- *) Wahlberg liar, cnligt muntlif? iippgift, flere ganger erhal- lit Trineura rufipes Fahr. \\v redan tona , dock nyligeii insamiade, insekter af olika slagten. 60 jas, och antager sasom tvifvel unclerkasladt huinvida alia generationer lefva pa samma satt, samt att ar- ter inom samma slagte ofta viilja olika uppehcills- stallen under larv-tillstandet. Det anfores ylterligare att arter af TipiilariaeJ'angicolae, som hafva mer an en generation om arct , hvilket ar forhallandet med de flesta, endast under den sista, som intraffar om hosten, lefva i svamp, men den foregaende i forrutt- nade tradstammar. Med hansyn till Tipulariae ter- ricolae upplyses, att larverna till Ctenophora och manga andra Tipulariae forsta generation vistas i tradstammar, men den sista understundom i svamp, och att utom Ptychoptera, afven nu blifvit adaga- lagdt att Dixa under larv-tillstandet finnes i vatten. Kroyer Tidskr. IV. p. 202. Man blir ofta varse pa bladen af Urtica dioica sma Ijusa gallapplen, hvilka afbryta emot vaxtens gronska. Dessa uppkomma genom stinget af en lilen insekt. De finnas pa undra sidan af bladen, oftast vid basen deraf , eller pa bada sidor af bladstjelkens ^ faste. I det lilla saret inlagges ett eller flera agg. Da detta verkstalles pa redan utvecklade blad for-j andras icke deras form, men da det sker pA sadanaj^j som annu icke aro fullvaxta, orsakas derigenom oftaj missbildningar,- de blifva da hoprynkade, eller erhalliw nagon annan onaturlig form 5 man fmner dessa gall-J applen understundom aflanga, nagon gang runda, d4f de sitta pa enskilta nerver, men fastade vid ofre an- dan af bladskaftet, hvarest flera nerver sammanl6pa,| utveckla de sig langs efter desamma och erhalla sadant fall en sa oregelbimden bildning, att knappastl 2:ne finnas, som fullkomligf ofverensstamma med hvar-i andra. Undersoker man det inre af dessa gallappleal aro de ihaliga, delade i tvenne rum, innehallande] hvardcra en till tva sma larvcr, tilliioiande samma art. Pt:Rius, som framstallt dessa observationer, liar til utur gallapplena utklackt en ny art Cecidomyia, som hail benamnt C. urticae. Ann. Entomol. IX. p. 401, pi. II. fig. 1—7. Ratzkbuiig har beskrifvit metamorfosen af tvenne pa tall lefvande gallmyggor (7caV/omjfV/yo«>/«^ De Geer, och C. hrachypteva, SchwAgh. Efter att hafva anfort hvad andra forfattare bekantgjort om dessa arter, bifogas en omstandlig description af larver och pup- por.' Wiegm. Arch. 1841. p. 233. tab. X. Stett. Ent. Zeit. 1842. p. 93. Heriuck om den for hvctet i Norra Amerika skadliga Cecidomyia destructor, dess utvecklings hi- storia, samt om de insckter, som lefva af dess agg och larver. Sillim. Journ. XLI. p. 153. Metamorfosen af Cecidomyia pini maritimae och C. populi ut redes af Leon Dufour. Ann. Sc. Nat. XVI. p. 257. pi. 4. A. fig. 1 — 16. Sedan nagra ar lillbaka har Rhipiptera , denna Riupip- i sa manga hanseenden markvardiga ordning, borjat adraga sig uppmarksamheten, och flera intressanta iakttagelser hafva derom blifvit meddelade. Larverna lefva, som bekant ar, pa abdomen af Hymenoptera , isynnerhet pa Ammophila och Polistes, samt aro latta att upptacka under deras piipp-tillstand. Rosen hauer har gjort Rhipiptera till foremal for sina undersok- ningar och derom meddelat flera upplysningar af varde. Af insamlade 120 st. Polistes lyckades det honom inom kort tid utklacka 54 hanar och 38 honor af Xenos. Stallet, som de valja att vistas pa, och an- talet som finnes pA individerna af Polistes^ ar olika. Hos de fiesta trafTas endast en, men hos nagra flera. Det storsta antal Roseniiauer fnnnit var 5. De finnas vanligen pa ofra, ganska fa pa undra, sidan mellan segmenterna. Hanarne merendels vid det 4:de och honorna vid det 5:te. Anmarkningsvardt ar, att bland 32, af honor till Xenos angripna PolistesAn&Wi^ev, 62 voro 22 sjelfva honor, hvilket ar af stor vigt for fortplantningen till nasta generation af Xenos , erne- dan endast honorna af Polistcs ofvervintra. Forfatta- ren har afven sokt utreda fragan huru de unga lar- verna af Xenos forflyttas pa andra geting- eller bi- arters abdomen, ocli anser troligt att de, likasoni 3fe/oe-larverna, krypa pa blommor och fasta sig vid de Acaleater som besiika dessa. Delta forhallande ar likval icke nojaktigt utredt. Stett. Ent. Zeil. 184'2. p. 53. Templeton om en ny art Xenos, X. Westwodii , funnen pS Sphex aurocapillus n. sp. fran Rio Janeiro. Entomol. Trans. III. p. 51. TwAiTES beskrifver en ny art Sty lops , funnen p^ Andrena convexiuscula. Entomol. Trans. III. p. 67. Aptera. Cantraine har uppgifvit att uli Bosnien och Dalmatien, hvarest man blandar bladcn af Chrysan- themum leucanthemiim uti det stro som begagnas for husdjuren, ganska fa loppor fmnas pa dessa djur, eller i boningsrummen, oaktadt dessa senares utomor- dentliga osnygghet. Inst i tut. 1841. n:o 413. p. 405. Litteratur: Coleoptera. — Bland skrifter ofver Colec Allinanna , i • .. *•/»•• i i ii r- arbeten. ptcrnus ordumg namna vi i iorsta rummet ett loi Skandinaviens fauna vigtigt och rikhaltigt arbete: "Genera og Species af Danmarks Eleutherata* al ScHJODTE, hvaraf l:sta Bandets l:sta Afdelning ut-.| kommit i Kopenhamn 1840. 8:o maj. 360 sid. 15 phi Efter en allman ofversigt af insekl-ordningarna f6lj< omstandliga karakterer for hvarje genus, hvarjemt< Forfattaren fastat synnerligt afseende pa anatomien. De specifika beskrifningarne aro pS danska, men dia- gnoserna pa latin. Den nu anmalda l:sta afdelningen upptager familjerne Carabici, Hydrocanthari och Gy- rinii. — Af forenamde arbete larer andra afdelnin- (i3 gen utkommit 1842, hvarigenom l:sta Bandet blifvit afslutadt. "Steiermarks Colcoptera mit einhundert seeks neu heschriebcnen Species, von (iUIMMER." Griitz 1841. 8:0, 50 sid. upptager l:o en forteckning ofver de i Steiermark forekommande Coieopter-arter, 2,626 till antalet; 2:o en Catalogue pa 2000 arter duppletter till utbyte eller forsaljning, samt 3:o beskrifning pS 106 nya arter. Beskrifningarne aro pa tyska och mycket korta. Forfattaren omnamner att ban funnit i parning Jltopa cinerea och cervina, den forra som bane och den sednare som bona. Den narmare redo- gorelsen af arbetet se Isis 1841 , p. 461. MuLSANT bar fortsatt ''Histoire naturetle des Co- leopteres de France " bvaraf liv. II. Lamellicornes utkommit i Paris 1842, 8:0, med 3 plancber. Af Sturms '' Deutshlands Fauna' mit Abb. V. Abth. die Insecten bar XIV. Bandet utkommit 1839, 8:0, 121 sidor, tab. 272—287. Det afbandlar slag- tena Catops, Colon, Peltis, Thymalus, Ips och Stron- gylus. Sahlbergs Insecta Fennica har blifvit fortsatt med part. XVII. och XVIII., 1839, af andra Delen, hvaruti upptages Cryptocephalas , Lema, Orsodachna, Donacia samt borjan af Leptura. Laportk. och Gory hafva fullfoljt deras prakt- fuila och i artistiskt hanseende val utforda arbete " Iconographie des Jnsectes Coleopteres " bvaraf Haf- tena 36 — 52 utkommit. Af hvad hittills blifvit ut- gifvit upptaga 1 hafte flera sallsynta och nya arter af Carabici, 4, en monografi af Clytus, samt de 6f- riga en monografi af Baprestides med dertill horande supplement. Af Hope's ''the Coleopterisfs Manual,'' London 1840, 8:0, har 3:dje Delen, 191 sid., 3 tab., utkom- mit. Denna del inneh&ller vigtiga upplysningar f6- 64 randc dc af I.inne och Fabriciiis anforda arter, livil- ka u[)ptagas pa sina nya genera. Slaii:tena Derincstcs, Ulster, ByrrhuSy Silpha, Cassida, Coccinella, ^^'^f'}" somela, Hispa, Briichas, Citrculio, Atlelabas, Ccram^ byx, LcpturcLy Necydalis, Lampyris, Cantliaris , Ela- tcr, BuprcstiSy Tcnchrio, Mcloc, Mordclla och Sla- phyliims utredas. Forfatlarens upplysningar hafva sa rnycket hogre varde, som lian agt tillfallc begagna LiNNES samling. Slulligen beskril'vas flora nya genera och arter. Osw. Hi:i:r iiar af "luiiuia Coleopterorain Hel- vetica" iitgifvit Pais i. fasc. II, Turici 1839, sanit Pars I. fasc. Ill, Turici 1841. Uli dessa 2 delar afhandlas foljande faniiljer: Ilydrocantliari (fortsatt- ning), Gyriniiy Brachclytra, Microsoniata (livaru rider inbegripes Pselaphi och Claviger^ , Clavicmnla, Pal- picornia och Lamellicornia , livarjemte till slut foljer ett appendix upptagande de nya arter, soni under arbetets utgifvande tillkommit. Onistandliga diagno- ser och kortare comparativa beskrifningar meddelas ofver hvarje art. En sardeles forfjenst liar delta ar bete genom forfattarens bemodande att narmare ut- reda huru hogt arterna forekomnia pa alpeina. Manga, nya arter beskrifvas. En sakrik recension ofver l:st och 2:dra fasciklarna, forfattad af Doctor Schmidt, linnes inford i Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 104. Samma Forfattare har fortsatt sin forteckning ofver dc i Schweitz forekommande (^oleoptera, m?d fastadt afseende pa deras utbredning. Nouv. Mem. de la Soc. Helv. Tom. V. utgor hufvudsakligen ett ut- drag utur forfattarens Fauna Colcopteroriun Helve- tica, fasc. I — III. Rorande lofbaggarne (JMelolontha vulgaris) anfores, att de visserligcn forekomma alia ar, men hvart tredje ar likval visa sig i storre mangd, sa att de utan tvifvel hafva en trearig lefnads-cyclus. Dc y I 65 De framkoninia ollka ar inoni sarskilta trakter af Schweilz. I oerhord mangd voro de synliga 1838, da de, enligt Lussers meddelande, om aftnarne upp- fyllde hela luften emellan Altsdorf och Amsterg. Ge- norn en vestlig storm blefvo skyar af lofbaggar forda till Schaclitentliai, hvarest de forut endast forekom- mit i ringa antal. J. Stephens , ''Manual of British Coleoptera ,'' London 1839, 8:o, 443 sidor. I denna del meddelas generiska och specifika karakterer pa 679 slagten och 3,470 alter Coleoptera, hvilka hittills blifvit upp- tackta i England, Skottland och Irland. I korthet anioras de stallen hvarest insekterne blifvit funna, och de tider pa hvilka de aro framme. Utgor ett utdrag af Forfattarens storre arbete Illustration to the Entomologie of Brittania, se Revue Zool. 1841, p. 253. Af British Coleoptera delineated , consisting of Figures of all the Genera of British Beetles, drawn in outline hy Spiiv, 1841, utgifves ett hiifte hvarje manad, innehallande 6 plancher, hvarpa omkring 50 genera afbildas. Fignrerna skola vara noggranna och priset billigt. Ann. Nat. Hist. IV, p. 339. Shukard, the British Coleoptera , London 1840, 8:0, 76 sidor, 94 plancher. Innehaller generiska ka- rakterer, hvilka upplysas genom mycket forstorade figurer. Detta arbete berommes sasom vigtigt for kannedomen af de talrika slagten, som blifvit bildade bland de sma Staphylinii och Curculionides. Landgrebe har utgifvit en forteckning ofver de Coleoptera, som forekomma vid Cassel. Denna kata- log upptager 1,813 arter. Revue Zool. 1842, p. 335. Schmidt, Forteckning ofver de af honom i Boh- men vid Cai'lsbad och Marienbad funna Coleoptera. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 114. Prof. Bohcmans Jvsb. 7840—1842. ^ 66 KiLLNKR uppriiknar nagra siillsyntare Skal-insek- ter, som blifvit funna i Thuringen. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 128. Nyblaeus har nieddelat en Forteckning ofver Stockholms-traktens Coleoptera, upptagande 1,156 ar- ter, eller omkring halften af alia till denna ordning horande i Sverige forekommande species. Vet. Akad. Handl. 1840, p. 201. Gi:bler har fortsatt sina aiimarkningar och be- skrifningar ofver i Siberien funna Coleopter-arter. Sasom forut obeskrifna upptagas: Calathus sihiricus , Platysma foveolatiim, Cryptohy/mus canalicidatas , Attagcnus fuscus, Aphodius maurus, iSex-pustulatus , Adcsmia Dejeaniij Anatolica denticulata y Sidcipes , Blcips Karelinii, Aiithicus humeralis, Mylahris sma- ragdina, Boihynoderes cylindricus ^ Doicadion Brand- tii, Leptura erythropus, cxtensa, maculata , Cassida undecim^notata, Cryptocephalus Gebleri, biguttulatus, Chrysomela rugulosa, Spartophila Menetriesii och Lycoperdina pallida. Bull, de Moscau. 1841, p. 5/7. Hope, anmarkningar och beskrifningar ofver fol- jande nya arter fran Port Essington i Australien, af slagtena Bolboccrasy Ontuphagusy Tessarodon, Copris, Maechidius, Phacnognathus, N. G. , Sericesthis, Lipa- rctray Megaccphala, Cicindela , Carenimiy EutormiSy Acnigma, Cyphosoma , N. G., Catascophus, Gnata- phanusy Cyrtoderus, Cy bister, ColymbeteSy Hydropo- rusy Dineittesy GyriuuSy HydrobiuSy AgrypnuSy Mal- lodoiiy Ploccederusy MxmohammuSy Sienochorus, Xy- strocerUy Callidiumy Rhytiphora^ Rhagiomorphay Hath- Ha. Entom. Trans. 1841. Ann. Nat. Hist. IX. p. 4>3. Ericiison beskrifver 34 nya genera och 204 ar- ter Coleoptera fran van Diemens land. Wiegm. Archiv. J842, p. 122—243, tab. 4, 5. fig. 1 — 6. Chkvrolat, 34 nya Coleoptera fran Manilla af slagtena Tricondylay Aniblygiiatlius y Strigoptera i 67 Elalcr (Campsoslernus Latr.), Eac.hlora, Leiicopholis, Cctonia, Dorcas, Lagria, Rhynchites , Pachyrhyn- chas , Apocjyptus , Hypomeces , Otiorhynchus, Copto- rhynchus , Callichroma , Monohammus, Obcrea, Pla- tycojyniis. Revue Zool. 1841, p. 221. CiicvROLAT har, i Guerins Mag. 1841 ^ fortsatt sina beskrifnin^^ar ofver Mexicanska Coleoptera , och uppta2;as har Megacephala angustata, pi. 55 j M, iinpressa, pi. 56 5 Cicindela radians, pi. 57 5 C, cerea, pi. 585 C. tenuilincata , humcralis , pi. 59 j C. chri- stqfori, pi. 60 j Mario cordatus , Drimostoma inexi- cana, pi. 64; Cybistcr flavocinctiis , Aube Spec. t. 6. p. 78; Dytiscus hahilis. Say pi. 65; Acilius nigro- fasciatas, Aube Sp. t. VI. p. 136; A. ornaticollis, Aube Sp. t. VI. p. 140; A. circumscriptus, Aube Sp. t. VI, p. 143; A. succinctus, Aube Sp. t. VI. p. 145^ A. incisus, Aube Sp. t. VI. p. 147; A. margincgutta- tas, Aube Sp. t. VI. p. 149; Hydaticus rimosus, Aube Sp. t. VI. p. 182; Copelaius distinctus, Aube Sp. t. VI. p. 375; Laccophilus pictus, Aube Sp. t, VI. p. 441; Colyinbetes maculicollis, Aube Sp. t. VI. p. 245; C. mcxicanus, Aube Sp. t, VI. p. 249; C, calidus, Fabr.; C, atricolor, Aube Sp. t. VI. p. 265. Chevrolat, 21 arter Coleoptera fran Gallicien och Portugal af foljande genera: Carahus , Licitms , Argutor, OmascLis J Zahrus, Sphenoptera, Athous , GeotrupcSy Asida, Mordclla, Phytonomus, Dorcadion, Adimonia, Timarcha och Lachnaia. Revue Zool. 1840, pag. 8. Curtis bcskrifver 24 nya Coleopter-arter, funna i England. Ann. Nat. Hist. V. p. 274. GuERiN Meneville, nya Coleoptera fran Ostin- dicn af slagtena Helliio, Chlaeniiis , Orechtochilus , Elalcr, Popilia, Cyrtognathiis, Lcma, Chlamys, Chry- somcla och Epilachna. Revue Zool. 1840, p. 37. 68 Hope, nya arter insamlade kring Assam, af nedanstaende genera: Lucanus , Chirotomus , N. G., Lamia, Monochamus , Stribura , N. G. Linn. Trans. 1840, 3. Ann. Nat. Hist. VI. p. 299. Hope, 14 Coleoptera, af hvilka hvar och en utgor typ for ett nytl slagte af foljande familjer: Lucanidw, Rutelidce , Baprestidce , Longicornes , Sa- gridce, Linn. Trans. 1842. Mars. Ann. Nat. Hist. IX. p. 247. Uti Boston Journ. Part. I. p. 151 finnas beskrif- ningar af Say ofver 96 Nord-Amerikanska Coleoptera af flera familjer och slagten. De hafva blifvit be- kantgjorde efter Forfattarens dod. Griffith , nya arter fran Assam af foljande slag- ten : Lamia, Evoplia, N. G. , Oplophora, N. G. , Ano- plophora, N. G., Callichroma, Monochamus. Ann. Nat. Hist. IV. p. 279. Hope har fortsatt sina beskrifningar ofver in- sekter fran vestra Afrika af nedanstaende genera: Calochroa, Desera , Galerita, Calleida , Eurydera Orthogonius, Catascophus, Ozaena, Scarites och Pa nagaeus, Ann. Nat. Hist. X. p. 91. Westwood har i sitt arbete Insectoriim novi rum Ccnturia lemnat diagnoser pa 20 Coleoptera, hvilka framdeles komma att omstandligare beskrifvas och afbildas. Ann. Nat. Hist. VIIL p. 123. Randall, 52 nya arter af atskilliga familjer fran Maine. Boston Journ. IL 1838, p. 1. Samme Forfattare 31 nya Coleoptera fran Mas- sachusetts af flera familjer. Boston Journ. IL 1838, pag. 34. RuQUET beskrifver nya arter fran Algier af slag- tena Siagona, Anchomenus, Acinopus, Anisodactylus, Malachius, Pimelia och Timarcha, Revue Zool. 1840, pag. 240. a: "J 69 Lkgoillou, nya Coleoptera af foljande genera: Fcrouia, Amara, Harpalus, Oopterus, Ooptema, Bern- bidiuin, Zirophorus, Institut. t841, n:o 399, p. 280. GuERiN Meneville beskrifver nya arter af slag- tena Cicindela, Feronia, Oopterus, N. G. (nara Tre- chus)^ Catapicstiis, Pseudhelops, N. G. (emellan ^^e- liiim och Helops), Geonemus , Elytrogonus , N. G. (Ciirculionides), Sphccrovhinus ^ N. G. (nara Psomeles), Trigonops, N. G. Revue Zool. 1841, p. 120. Densamme 6 nya arter fran Senegal, tillhorande slaglena Belioiiota, Promeces, Clostrocera, Callidium, Hypopsis och Stenias, N. G. Revue Zool. 1840, pag. 107. Nya arter af slagtena Hcterodactylus , N. G. (Carabici), Scotobius, Praocis, Eupkolus, Pachyrhyn- chus, Cylydrorhimis beskrifvas af Guerin Meneville. Revue Zool. 1841, p. 213. Newman, nya slagten och arter: Hydnocera (^Phyllohcenus , Dej) af Clerites, Calostomus (Luca- nides), Silphomorpha Westw. (Carabici), Diaphoniay Hispa, Callichroma. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 362. GuERiN Meneville, nya Coleoptera af foljande slaglen: Promecoderus, Anarctia, Uloma, Coptorhyn- chasy N. G. (nara Otiorhynchus). Revue Zool. 1841, pag. 186. Uti Guerins Mag. 1841 beskrifves af Gory Bol- hoceriis Backus ^ pi. 71, fig. 1, Geotrupes Douei, pi. 71 , fig. 2, Rhizotrogus dispar, pi. 72, Sitaris rujl-^ pes, pi. 73, Saperda cinerea, pi. 74. Waterhouse, 5 arter af Lamellicornia och 2 af Longicornes fran Phillipinska oarna. Ann. Hist. Nat. VlII, p. 221. Hope, 3 arter funne i Resina Aninie, neml. af Monommci, K 1 u g , Megalocera, Hope, Calcar, L a t r. Guerin. Mag. 1842, pi. 87—89. H Westwood, nya arler fran Afrika af fofjandc ^K slagten: Chiroscclis , Prioscelis , Pycnocerus , Odon-^ 1^ topuSy MctallonotiLs , Prceugena. Ann. Hist. Nat. IX, p. 64. Zool. Trans. 1841. Aug. 24. BuQUET, nya arter horande till Lchia^ Vatcllus,.. Acmceodera, Hammatichcrus och Leptura. En ofver- sigt af Coleoptera, som blifvit funna vid Algier, upp- tagande 114 arter, bifogas. Ann. Ent. IX, p. 393. . Mannerheim bar recenserat Erichsons Die Kdfer der Mark Brandetihurg , l:te Band. 2:te Abtb. BulLj de Petersb. VI, p. 372. } Ofver Osw. Heers Fauna Coleopteroram Helve-\ tica, fasc. Ill, finnes en recension af D:r Schmidt i Stetf. Ent. Zeit. 1842, p. 57. Dejean bar gjort anmarkningar vid Mulsant'sj Histoire Naturelle des Coleopteres de France , l:sta^ Delen, afhandlande Longicornes, Det skulle blifva for vidlyftigt att bar redogora for de speciella anmarknin- garna, hvarfore jag far banvisa till Ann. Ent. IX, p. 69. RosENHAUER uppraknar af bonom funna Coleopter- arter, Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 162, samt meddelaf underrattelser om lefnadssattet af Tillus elongatus, slagtet Lema _, Silpha 4. punctata , Melolontha vul-* garis ocb Clythra 4. punctata, ibid. 1842, p. 33. Banse ocb Krasper meddela upplysningar om flera skal-insekters lefnadssatt, ocb omnamna afven alt Nemozoma elongatum skulle lefva parasitiskt bos " Hylesinus vittatus, bvilket synes mindre troligt. Stett J Ent. Zeit. 1842, p. 29. Siirskiita Bcskrifuingar ofver enskildta arler ocb smarre ciiabici". g^upper aro spridda i sa manga acta och tidskrifter, att del ar svart, om ej nara nog omojligt, atl kunna nagorlunda fullstandigt anfora alia. Det vore derfore af bogsla vigt om inom bvarje gren af Zoologien ul- gafvos Handlingar, bvilka endasl omfattade de upp- satser som tillborde densamma. 71 AuDouiN och Brui.le hafva bcskilfvit nya arter af Cicindclctce y som finnas i Paiiser-Musaeum , neml. af slagtena Megacephala , Cicindcla , CoUiivis , Tri- condyla och Psilocera. Alia de bcskrifna arterna af- i3ildas pa 3 tabeller. Archiv du Mus. I. p. 115, pi. VII- IX. Gould, 13 nya artcr af Cicindela fran Massa- chusetts. Boston Joiirn. I, p. 41. Fi:rte Senecteuk, anmarknini^ar om Cicindela marginipennis och circumpicta. Revue Zool. 1841, pag. 193. Cicindela Doiiei, n. sp., fran Nya Zeland, Chenu i Guerin Mag. 1840, pi. 45. GuEiUN Meneville, 2 nya artcr af Cicindela fran Pensacola. Revue Zool. 1840, p. 37. SuFFHiAN, anmarkningar ofver Cicindela campe- stris , jcmte beskrifning af 4 varieteter. Stett. Ent. Zeit. J840, p. 165. Victor Mafuiush soker i ''Echo du Monde' visa, alt atskilliga i sednare tider beskrifna Coleoptera en- dast iiro varieteter af forut bekantgjorda arter. Ibland andra anser han Cicindela hybrida, riparia och ma- ritinia icke vara spccifikt skiljda. Dejean har vedcr- 1agt de gjorda anmarkningarna och anser dem till storrc delen vara oriktiga. Silb. Revue Ent. V, p. 338 och 342. Ferti> Senectere, 10 nya arter Carabici fran Texas, af genera Cicindela, Brachinus, DicccliiSy Har- paliis, TachySy Notaphas. Revue Zool. 1841, p. 37. Gory, revision af slagtet Anthia, hvaraf 24 ar- ter uppraknas. Guerin Mag. 1839, pi. 14 — 16. Westwood, monografi af Scaritides fran Nya Holland. 18 arter beskrifvas horande till genera Ca- renuniy Scarites , Gnathoxys, N. G., Campylocnemis, N. G. {Hyperion, De Laporte). Arcana Entomol. n:o 6. Harris, anmarkningar rorande slagtet Cychrus , Fabr., hvaraf flera nya arter upptagas. Boston Journ. II, p. 189. Waterholise, nya Carahici fran Sodra Amerika af slagtena Odontoscelis {Cncmacanthus , Guerin) och Cardiophtalmus. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 354. Lucas har borjat en ofversigt af i Norra Afrika^ forekommande insekter, och beskrifver arter horande till Cymindis, Scar it cs, Ditomus, JSehvia, Olistophus, PoecilaSy Zahrus, Ann. Sc. Nat. XVU, p. 60. Waterhouse, nya Carabici af slagtena Cascel* lius i Ann. Hist. Nat. VI, p. 254, BrachinuSy Chlce- niuSy ibid. p. 351, Feronia, ibid. VH, p. 120, Agro- pus, N. G., Migadops, N. G., ibid. IX, p. 134, pi. HI. Ferte Senectere har uppstallt ett nytt slagte ibland Carabici. Del star nara Gynandropus ochi Gynandromorphus y men skiljer sig fran dessa genora framtarsernas bildning. Del benamnes Gynandrotar- sus, och en hithorande art, G. harpaloides, beskrif- ves. Ann. Ent. X, p. 201, pi. 4, HI, fig. 1 — 5. Ingpen, om Brachinus crepitans, med hansyn till lefnadssattet. Entomol. Trans. H, p. XXXII. Menetries upplyser, rorande atskilliga af Chri-J stophoris i Guerins Mag. beskrifna och aftecknadej Carabici, att dessa, som samtidigt till storre deleni blifvit bekantgjorda i Catalogue d'Insectes recueillis^ entre Constantinople et Balkan, i detta senare ar- bete forekomma under andra namn. Revue Zool. 1840, p. 318. Germar har meddelat anmarkningar rorande Ca- rahus vaporariorum och ferrugineus , Linne. Han anser den forre vara indent isk med Cymindis hasalis, Gyllenh. Ehuru Amara fulva af flera forfattare blifvit ansedd for den verkliga C.ferrugineus, Linne, upplyser Germar att enligt af Spence verkstalld jem- forelse med Linnes samling, forekommcr der under sist anforda benamning Leistiis splndahvis y Fabr. Oer- mars Zeifschr. II, p. 442. Helluo eruciatus , n. sp. iVan Senegal, Marc, i Guerins Mag. Zool. 1840, pi. 47. (Dctta slaglnamii ar iifven anvandt pa ett Igelslagte.) Hope har upplyst om de nya genera till hvilka de Cicindelos och Elapkri hora, soni finnas upptagna i Oliviers arbete. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 169. Waterhouse, anmarkningar vid generiska nam- nen Promecoderiis , Ciicniacanihus och Odontoscclis , som blifvit begagnade for Carabici. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 205. Babington beskrifver 23 arter nya Hydrocan- Hydro- thari, samlade af Darvins i Sodra Amerika och Au- GpiniT. stralien, af slagtena Cyhister, Colyinbetes, Hydaticus, Copelatus, Hyphydrus, HydroporiiSy Hydroporomoipha, N. G., Anolocheilus , N. G., Desmopachria , N. G. Entom. Trans. Ill, p. 1, pi. 1. Apetz har i " Mittheilungcn aus dem Osierlande^^ IV, 4. 1840, 8:0, p. 165, iippraknat de Hydrocan- thari, som blifvit fiinna i namnde trakter och med- delat vid flera upplysande anmarkningar. Denna af- handling utgor borjan till ett storre arbete, och upp- fager 76 arter Hydrocanthari , samt 3 Gyrinii. Isis. 1842, p. 154. Colymhetcs cofisputus Sturm, som varit ansedd som varietet af C. collaris , skiljes fran den senare af KiESENWETTER. Stctt. Ent. Zeit. 1842, p. 88. Manner HELM har lemnat vigtiga anmarkningar och upplysningar om kcinskillnad och lefnadssattet for Hydrocanthari, isynnerhet med hanseende till Hyda- ticus verrucifer. Forfattaren adagalagger^ att Hyda- ticiis zonarius och verrucifer Auct. utgora samma art,- att endast de individer, som aro forsedda med skalformig utvidgning pa framtarserna, aro hanar och tralfas i parning med honor, som aga slata ellcr ru- guleradc clylra. En markvardig- varietct beskrilVcs slulligen. Ac(. Fcnn. I, fasc. II, p. 249. SuFiniAN har narmare granskat och ulrcdt de i Tyskland f'orekonimande arter af Gyrinus^ och l)c- skrilVer dem omsUindligt samt indelar dem i: K) iiicd shalvinganic farade: G. strigipeimis (G. striatas, Aube), B) med skalvingarne jmnhtstriinmiga : G, minutuSj Fabh., G.uriiiatoVj Illig., G. mcrgiis, Ahb., G. natatory Ahb., G.bicoloj', Payk., G. ca spins, Aube, G, distill ctiis, Aube, G. colymhus, Ebichs. , G. marinas , Gyllenh. Under denna upptages som varietet G. dor- salis, Gyllenh., som anses vara nyklackta exemplar af densamma. G, opacas, Sahlb. Slulligen medde- las anmarkningar ofver Orcchtochilus villosus och dess iefnadssatt. Forfattaren uppgifver, att den iippe- haller sig i rinnande vatten. Referenten har likviil funnit den, i likhet med hvad Gyllenhal anfor, i stillasfaende vatten, eller uti en sjo, i stor mangd nara belackande en deruti liggande murknad stock. Ahrens har uppgilVit att denna insekt skulle vara ett nattdjur. Schjodte anmiirkcr att den om dagen doljer sig under vass och dylikt, men endast om natterna ar i rorelse. Suffrian bestrider dessa upp- gifter och sager sig I'unnit denna art kringsjmmande pa vattnet under klart vader octi solsken. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 219, 242. Bi.uiif- Begaret att sonderdehi slagten, som med lamp- liga under-afdelningar gerna kunde bibehallas ostyc- kade_, synes med hvarje ar tilltaga, och sannolikt ar, att generiska karakterer, uppgjorda efter alllfor obe tydliga skiljaktigheter, slutligen komma att i hog grad forsvara och bringa oreda i Entomologiens stu- dium. Grawenhorst, som genom sina arbeten ofver Brachclytra gjort sig ett aktadt namn, har, inseende detta, i en uppsats: ''JJehcr die Staphylinen^' in- ford i Germars Zeitschr. 11, p. 210, verkstiillt en i\tiii yt^ 75 revision olVer alia tic i scdnare tiilcr hiklade genera af Staphyliims. Han anser slorre delen af de hos nyare lorfottare anfdrda karakterer vara af den ringa halt, alt alia deras uppstallda genera bora forsvinna och foreslar, att i stiillet lordela slaglel Staphyliims i 11 grupper, livaraf flera innefatta en miingd under- al'delningar. Nagra anmarkningar ofver konskillnaden , il)land Staphylini bifogas slutligen. Forestaende af- handling finnes ofversalt pa fransyska i Sillb. Kevue Entomol. V, p. 210. Markel, om nagra Brachclytra fiinna i Myr- stackar. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 142. Creophilas ciliaris^ Stephens, beskrifves af Ehicii- SON i Germars Zeitschr. Ill, p. 407. SuEFRiAN, om elytra af Micropeplus porcatus. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 139. Erichsons i forra arsberattelsen, p. 295, anmal- da ''Genera et Species Stapkylijiorum' bar blifvit re- censerad af Duponchel i Revue Zool. 1841, p. 52. Hope bar beskrifvit 93 arter Bupresiides fran sternoxi. Nya Holland. Revue Zool. 1840, p. 117. GuERiN Meneville, 7 nya arter af slagtet 6)vo/i- sor. Revue Zool. 1840, p. 356. Samme forfattare 5 nya arter Buprestides fran Ostindien. Revue Zool. 1840, p. 327. Tieiiiotes Baqueti, n. sp., beskrifves af Terste. Revue Zool. 1841, p. 14. BuQUET, Aiithaxia qiLadrata, n. sp. Revue ZooL 1841, p. 194. Ferte Senectere, Aiithaxia pralicola , n. sp. Revue Zool. 1841, p. 49. Shukard, Agrilus Liltlii. Ann. Hist. Nat. V. p. 365. Spinola, upplysningar rorande Buprestides, for- aidedda af La Porte's och Percheron's Iconographie. Revue Zool. 1841, p. 92. En omfattanclo moiiogTafi af Pyrophorus har Germah bekanlgjort i sin Zeitschr. Ill, p. 1. Detta slagte indelas i 4 afdelningar: I. Autenncc thorace hreviores , distinct ca serralce , maculce vesiculares sub marginales (Spec. 1 — 9). II. Antcnnoi thoracis longitudine aut loiigiores^ di- stincte serratcB, articulo sccundo et tertio hrcvi- hus ; vesicul(E aut suh marginales aut angulares (Spec. 10—35). III. Antennarum articulus secundus parvus, nodosus, tertius latus, irigonuSj quarto caqualis, Vesiculx angularcs (Spec. 3G —40). IV. Antennce thoracis longitudine, hrevitcr scrratoe. Maculce vesiculares posticce (Spec. 41 — 69). Dejkan uppraknar i sin Catalogue af detta slagte 28 arter. Af Germar beskrifves har noggrant och fullstandigt icke mindre an 69 arter. Rorande dessa insekters lefnadssatt anfores, att larverna uppehalla sig i miirknadt trad. Imagines gomma sig om da- garne och flyga under natterna omkring i storre svarmar. Enligt Lacordaire's observationer finnes pa P. noctilucus 3 lysande stallen, nemligen en rund flack pa hvardera sidan af thorax vid bakvinkeln, hvilka icke sta i forbindelse med hvarandra, samt ett vid eftersta delen af mesothorax i en trekantig grop, som ar betackt med en fin, slat och perga- ments-artad hud. Under flygten skiljer sig mesotho- rax fran metathorax och skenet synes derifran. Detta forminskas, eller forsvinner belt och ballet, efter in- sektens godtfinnande. Efter doden foi-gar det smanin- gom, men kan likval nagon tid ater frambringas, genom djurets uppmjukande med varmt vatten. Hvaraf det lysande amnet bestar ar annu icke med sakerhet utront. Treviranus antager att det harror fran fett- kroppen, och att denna pa de stallen som egenlligen 77 pliospliorescera antagit en fastare textur. Endast ge- nom undersokningar af lefvande exemplar torde viss- het i detta hiinseende kunna erhallas. Germar utgaf i sin Tidskrift (se forra Arsbe- rattelsen p. 297) en fortjenstfull afhandling om FAa- teres, som hafva tarsi lobati. Till denna uppsats bar samme forfattare lemnat vigtiga tillagg. Flera nya genera ocb arter af samma grupp, utgorande slagtet Jlgrypnus y Eschscholtz, beskrifvas. Af Skandinavi- ska arter anforas Elater Icpidopterus , conspersus och fasciatus, hvilka foras till slagtet Adelocera, Latr., sannt El. murinus , som upptages under Lacon, La- PORTE. Germar Zeitschr. II, p. 241, 439, tab. 1. Erichson bar monografiskt afhandlat Elateres^ som sakna brost-tagg. Efter en utveckling af de ytt- rade olika ^sigterna rorande Elaterernes iormdga att, da de ligga pa ryggen, genom en knappning med thorax kunna ater forhjelpa sig pa benen, jemte for- fattarens anmarkningar emot den anvanda metoden att hamta karakterer for genera fran tarsernas och klornas olika bildning, beskrifves slagtet Cardiophorus med dertill horande 109 arter. Elater pilosus, Paijk (equisetiy Ghl.), som forekommer i Sverige, bar forut af Herbst erhallit namnet cinereus, hvarfore detta sa- som aldre bor antagas. Germars Zeitschr. II, p. 279. Samme forfattare bar afven meddelat beskrifnin- gar ofver Elateres med kammformigt sagade klor. Till denna afdelning raknas Cratonychus, Dej., med 15, Perethops med 1, och Adrastus, Eschscholtz, med 15 arter. Germars Zeitschr. Ill, p. 88. Erichson beskrifver slagtet Chalcolepidius, inne- fattande 10 arter. Sasom varieteter af Chaeolep. por^ catus anforas El. virens , Fabr., och EL striatus , LiNNE. Germars Zeitschr. Ill, p. 75. Hope, Monografi af Y\si{QV-s\'^^iQ.i Compsosterjius, hvaraf 14 arler beskrifvas. Ann. Hist. Nat. VIII, p. 453. 78 AiiHKNS sokcr visa att Elntcr livcjis, Linne, samma art, som Ilmger benamt puhcscens och Zkn- KER glajidariiis. Stett. Ent. Zcit. 1840, p. 138. An- markningar haivid liafva blilVit framstallda af EiiiCH- SON, ibid. 1841, p. 6. D:r Schmidt bar adagalagt livad hos oss varii antaget, eller alt Elater linearis ar hanen samt El mcsornelas, Linne, och EL livens , Fabr., lionan ai samma art. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 35. Malaco- dei'in;it:i. BuQUET, 5 nya iXYio^v Lyciis {Dictyoptcrus, Gue^ rin). Revue Zool. 1842, p. 6. Rylands anmarkningar om Thelephorus atcr Han anser de af Stephens anforda Th. atcr och fla^ vilahris vara samma art. Mag. Nat. Hist. 1840 p. 133. Under titel: ''Die Malachien dcr Koniglicht Samlung zu Berlin' bar Erichson i dess Entomo- graphien I, p. 44, lemnat en uppstallning och be- skrifning ofver denna grupp, af stort viirde. Dei delas i 16 genera med 136 arter. Af de i Skandi- navien forekommande arter raknas till Malachius: ceneiis , hipustiilatus , viridis , pidicariuPk ruhricollis. Anthocomus : sangidnolcntus, fasciatas, cardiacce. Ehasiis: pcdicularius, (Malachius pramstus, Ghl.) Char opus : pallipes, Oliv. (^Malachius Jlavipes, Ghl.) Ehuru del lange varit satt utom allt tvifvel, att hanarne hos en del Malachii vid spetsen af ely- tra aro forsedda med en tagg, bar man besynnerligt nog i senare tider velat anse ett sadant forballande gifva skal att bilda nya arter. Dejean visar orig- tigheten haraf och genomgar i korthet den olika konstruktionen af elytra hos flera till detta slagle borande arter. Ann. Entomol. IX, p. 205. 79 lu.UG, monografi af dc artcr Clcrii, som finnas Terediles. i Belli nska ^lusaeiim. Vid undersokning af dessa har befunnits att de aga dels 4- dels 5-ledade tarser. Denna grupp, som enligt Lathfjlle uigor tribus qvar- tus af dess Malacodermes^ fordelas af Klug i foljande slagten: Cylidrus, Latr., 5 arterj Tillus, Fabr., 28 j Pviocera, Kirbv, 4j Clcras, Gi:oi-FR., 70; Ptychopte- rusy Nov. Gen., 1; Axitia, KiRRY, 1; Opiliis, Latr., 19; ErymantJais , Klug, 1; Trichodes, Herbst, 20; ' Corynetcsj Fabr., 19: Cylistus, Nov. Gen., 1; Eno- pliuni, 50 arter. Sasom upplysande for Skandinavi- ens fauna far jag namna : att Clcras femoralisy Zett. Faun. Lapp. I, p. 122, ar 1797, blifvit af Brahm beskrifven i ''Iloppes Eiitomol. Taschenbach " under namn af Clems rajipes , hvarfore denna senare be- namning, sasom aldre, maste antagas. Opilus an- vandes sasom slagtnamn i stallet for Notoxus , och en for Sverige ny art af Corynetes, som blifvit fun- nen af Wahlberg vid Golheborg och Marstrand, ar beskrifven i Di: Gei:rs Memoires, V, p. 163, sasom Coryneics coeruleus. Pa 2:ne plancher afbildas 32 nya arter. Berl. Abh. 1840, p. 259, taf. I, II. Spinola har lemnat en synoptisk tabell ofver Clerii, Latr., Iivilka indelas i 4 under-afdelningar och 47 genera. Revue Zool. 1841, p. 70. Germar har ofversatt och infort i dess Zeitschr. II, p. 342, en af Newman i Mag. Nat. Hist. Dec. 1838 bekantgjord uppsats om slagtet Rhysodcs , hvaraf 10 arter beskrifvas, och bibehalles namnet Rh. exaratus for den i Sverige forekommande arten. Tillagg till denna afhandling af Germar finnes pa anforda stalle pag. 440. Spinola, Stcmmodcrus singulajns, Dej., e fami- lia Rhysodites. Guerin Mag. 1842, pi. 9\. 80 ciavicor- iMAHKUsi:, Esscii SUV Ics NccvopJiages dc la France et pj-incipalcment da Nord. Bull, de la Soc. Linneenne du Nord de la France, I, 1840. Denna moiiograii vitsordas sasom med noggranhet ocli sak- kannedom utarbetad, och liirer forfattaren fastat syn- nerligt afseende vid synonymien och livad aldre au torer bekantgjort om derma familj. Kevue Zool. 18 peg. 339. Matzek, Necrophoj'orum MonograpJdce , Parti- cula prima. Dissert. Wratislavia) 1839. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 82. Rob. Schmidt, Silpharum Monographiai , Parti- cula prima. Dissert. Wratislaviae 1841. D:r Schmidt liar iipplyst om konskillnaden hos Dermcstcs diinidiatus. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 138. Lameiii- Oaktadt de riklialtiga arbeten, som i senare aren blifvit utgifna ofver Lamellicornia af Mac Leay, Serville och Hope m. 11., atersta likval vissa grnp- per inom denna talrika familj, som behofva underga en noggrann revision. Reiche har borjat utgifva en klassifikation ofver Coprophagi , som lofvar ait blifva af stort gagn for kannedomen af denna afdelning. Han antar for Coprophagi fyra under-afdelningar: Ateuchidcs , Coprides, Onitidcs och Aphodidcs, En- dast nagra genera af Ateuchidcs hafva hittills blifvit utredda och dithorande arter beskrifna. Ann. Entomol. XI, p. 59, pi. 5 och 6. Samme forfattare har lem- nat en kortare systematisk uppstallning af Coprophagi i Revue Zool. 1841, p. 211. Reiche, om konskillnaden hos en del arter af slagtet Jteuchus. Hanarne aro pa inre sidan af bakre benen forsedde med en tat hartofs, da honans ben deremot aro enkelt hariga. Ann. Entomol. XI, pag. XI Scaraha;us cornia. I 81 Scarabceus Jupiter beskrifves af Buquet. Revue Zool. 1840, p. 42. Guerin Mag. 1840, pi. 46. Steknstrup upplyser att Scarabosus typhoeus ar mera utbredd i Danmark an man trott, och att den i senare tider der blifvit funnen pa atskilliga stallen. Ki-oyers Tidskr. II, p. 433. Reiche, anniarkningar om Ontkophagiis Gazella och Catta, Revue Zool. 1840, p. 243. Hoi'E, 13 nya Lamellicornia af flera slagten. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 302. Hope, nya arter Lamellicornia fran Indien af foljande slagten: Eucirrus , Bhoniborhina , Coryphe (detta namn ar forut begagnadt pA ett vaxt-slagte), Campsiura, Nov. Gen., Mimcla. Entomol. Trans. Ill, pag. 62. Da svarigheterna med hvarje ar blifva storre att kunna omfatta och utreda en hel insekt-klass, och spridda beskrifningar finnas kringstrodda i en mangd handlingar och tidskrifter, aro monografier 6f- ver familjer m. m. synnerligen valkomna, och af ett oskattbart varde da de aro utarbetade med den grund- lighet och noggranhet som D:r Schmidts revision ''der deutschen jdphodien-artenr Slagtet Aphodius indelas af honom i fyra grupper: Plani, Genuini., Depressi och Globosi. Sa viil diagnoser som beskrifningar aro pa Tyska och forfattade med kritik och klarhet. 76 arter uppraknas. Synonymien har ofverallt blifvit omsorgsfullt utredd. For Aphodius gj^anum, Ghl., antages Herbst's benamning pusillus. ApJu niger anfores som varietet af A. plagiatus och A, luridus af A. nigripes. A. sphacelatus upptages som hanen till A. prodromus, Psammodius elevatus, Ghl., fo- res till Aphodius, Germar Zeitschr. II, p. 83 — 175. Westvvood, nya Lamellicornia fran Australien af foljande genera: Tessarodon, Cephalodcsmius , Nov. Prof. Bohemans Jrsb. t84o~i842. ^ B2 Gen., Tennoplectron och Cremastocheilus. Ann. Nat. Hist. X, p. (36. Ent. Soc. 1841. Now. L Westwood beskrilVer arter af slagtena Rhizo- plathys , Actinohulus och Leptognathus. Ann. Nat. Hist. VUI, p. 454. Wkstwood, nya arter af Machidius , Cryptoge-- nius , Anoides och Silphodes, Ann. Nat. Hist. VIH, pag. 457. HoPK, nya Lamellicornia fran vestra Afrika af genera Lucaniis , Gyinnopleiirus , Heliocopris , Diplo- gnatka, Ceionia, Popilia, Lepidiota och Euchlora. Ann. Nat. Hist. IX, p. 494. Westwood, 10 arter horande till slagtena C'ry/?- todiLS och Parastasia, Ann. Nat. Hist. VIII, p. 303. Waltl uppgifver att Anomccla aurata och aii- ricollis aro hane och hona af samma art. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 71. Newman, beskrifning af 30 arter horande till Popilia, Leach. Entomol. Trans. Ill, p. 32, pi. 3, %• 1- Newman, 2 nya arter Papilla, samt eti nytt narslagtadt genus Paracrasls med 1 art. Mag. Nat. Hist. 1839, p. 365. Buquet, 7 arter Rhizotrogus fran Algier. Revue Zool. 1840, p. 171. GuERiN Meneville har bildat ett nytt slagte Geotrogus tillhorande Melolonthldes, hvarunder upp- tages 4 arter. Revue Zool. 1842, p. 5. Heer har meddelat anmarkningar om utbred- ningen af Melolontha vulgaris och M. Hlppocastani, samt framstallt fragor rorande dessa insekters lefnads- satt och flygtid. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 142. Nagra upplysningar i delta hanseende har Ratzeburg lemnat; ibid. p. 39. Erichson utreder en liten grupp bland Mela- lout hides , som ban benaml Pachypoda. Foljande »3 genera fciras hariindei-: Packypus, Elaphocera (JLcpto- pas, Di:j.) och Achloa, Hithorande arter beskrifvas. Erlchs. Entomographien I, p. 29. D:r Schmidt har granskat och masterligt utredt de i Eiiropa forekommande arter af Hoplia. Detta var sci mycket behofligare, som inom detta icke sar- deles artrika genus radt mycken oreda och namn- forvexling. Schmidt delar Hoplia i tvenne afdelnin- gar, nemligen med lo-ledade antenner 2 arter (den hos OSS forekommande II. argentea horer hit) och med g-ledade antenner 9 arter. Stett. Ent. Zeit. 1840 /p. 66, 87. BuRMFJSTRR och ScHAUM hafva foretagit en revi- sion af Lamcllicornia melitophila , hvaraf forsta styc- ket Trichiadce ar intaget i Germars Zeitschr. II, p. 353 , taf. II. En ofversigt om de af flere forfattare anvande uppstallningssatt lemnas, hvarefter undersok- ning och beskrifning af hithorande arter foljer under slagtena Euchirus, Inca , Osmodenna, Valgus, Pla- tygcnia, Trichius med 9 subgenera. Desamme hafva meddelat flera rattelser och til- lagg till forestaende afhandling, samt borjat utreda den stora gruppen Ceioniadce, hvaraf l:sta Afdelnin- gen Cremastochilidce med 8 genera: Cremustochilus, CycUdiuSy Scaptobius, Hoplostomus, Genuchus, Cen- trognathus, Coenochilus och Ptychophorus, med till- sammans 31 arter, beskrifvas. Germars Zeitschr. Ill, p. 226. D:r Schmidt har utredt skillnaden emellan Tri- chius fasciatus, LiXN., abdominalis, Dej., och zona- tus. Germ., samt gjort flera inkast emot de asigter BuRMEiSTER och ScHAUM framstallt rorande konskill- naden inom detta slagte. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 116. GuERiN Meneviij.e, 7 nya arter Cetonia fr5n Oslindien. Revue Zool. 1840, p. 79. 84 Wkstvvood, nya genera och arter af Cetoniadce. Arcana Entom. n:o 5, pi. 19. Westwood , nya Cetonier af sliigtena Schizorhina och Macronata. Arcana Ent. n:o 7, pi. 28. Westwood, om Cetonier fran Asien, hvilkas hufvud eller thorax aro bevapnade med horn. Flera nya arter beskrifvas och ett slagte Mycteristes bildas. Arcana Entomol. n:o 1 , pi. 1. Westwood, om konskillnaden inom vissa slag- ten af Cetoniadce. Honorna aro forsedda med en liten kort hornartad tand vid yttersta andan af basal- leden, eller den inre loben af maxillen, hvilken tand hanarne helt och hallit sakna. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 338. Reiche, anmarkningar om Lamprima och be- skrifning af en ny art L. Micardi. Revue Zool. 1841, p. 50. Sphwnognathus Feisthamelii, N. G. och sp. nara Lamprima, Guerin Mag. 1840, pi. 39. Westwood, Lucanidorum novarum exoticarum descriptiones cum Monographia generum Nigidii ct Figulis. Revue Zool. 1840, p. 117. Pholidotus Dejeaui, n. sp., Buquet. Ann. Ent. X, p. XXL Lucanus Chevrolaii, n. sp. fr&n Ostindien. Chenu Guerin Mag. 1840, pi. 44. Hexaphyllum cecjidnoctiale beskrifves af Buquet i Ann. Ent. IX, p. 375. Denna art forekommer i Columbien och horer till Lucanidce. Pekty har upp- stallt d^tta slagte i ^'Delectus animal, articul. BrasiC* under generiska namnet Psilodon, men som karaktc- rerna blifvit tagna af ett skadadt exemplar, och sa- ledes aro ofullstandiga, bor Gray's samlidigt gifna benamning Hexaphyllum hafva forelrade. Percheron' har kritiskt reviderat sin monografi ofver Passalus och dertill lemnul ett supplemont. 85 67 arter uppraknas, bland hvilka 16 forut icke varit beskrifna. Pa 3 tabeller afbildas hiifvud och thorax pa de nya arterna. Guerin Mag. 1841, pi. 77 — 79. Westvvood upplyser om konskillnaden hos ricigra arter af Lucanidce. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 121. SoLiER borjade i Ann. Entomol. IV, 3:me trime- Meiaso- stre en uppstallning och beskrlfning af Colaptcrides. ™^ ^" Denna afhandling har sedermera ^rligen blifvk fort- satt och forekommer i de senare arg^ngarna af be- rorde Annaler grupperne Praocites. IX, p. 207, pi. 9, 10, och Zopherites, X, p. 29, pi. 10. Diagno- serna aro pa latin, men de utforligare beskrifnin- garne pa fransyska. Pa plancherna framsialles en typ af hvarje slagte, med mundelar m. m. De Bp.eme, 2 nya arter Jldesmia, candidipennis och marginipcnnis. Revue Zool. 1840, p. 112. Guerin Mag. 1841, pi. Gi. Waterhouse, nya arter &{ Nyctelia, Epipedonota och Cerosteiia, Ann. Nat. Hist. X, p. 131. Manner HEIM, Eleodes Fischeri, n. sp., och Co- jiiontes Eschscholtzi , n. sp., fran Californien. Revue Zool. 1840, p. 137. Hope , nya genera : Cyphaleus, Chartopterus , He- micyclus och Lepipilus. Arcana Ent. n:o 3, pL 12. De Breme, Monografi af Sphcuromus och nar- slagtade genera: Sphcerotus 8, Zophius, Nov. Gen. 1, Heliofugus (^Amphysus, Dej.) 3 arter, Dinomus, Nov. Gen., 1 art. Revue Zool. 1842, p. 106. Densamme om slagtet Misolampiis med 4 arter. Revue Zool. 1842, p. 81. Anmarkningar om Hypocephalus (Mesoclastus, GiSTL.) af Guerin Meneville. Denna insekt, som varit hogst sallsynt i samlingarna, och hvars plats i systcmet lange blifvit omtvistad, anser Guerin till mundelarnas beskaffenhet narma sig Spondylus. Af 1^ Desmarkst blef den slalld niira NecrophagL 1841 betaltes for exemplaret af denna art i Paris 320 francs. Westwood, om slagtet Hypocephalus. Arcana Entomol. n:o 3, pi. 10. Taxi- D:r Schmidt har verkslallt en revision ofver i cornes. fygi^JafuJ forekommande arter af Anisotoma. Denna uppsats utinarker sig genom samma kritiska noggran- het, hvarpa forfattaren lemnat sa manga prof i sina forra inonografier. Anisotomoi indelas i flera slag- ten, och da arter af denna grupp forekomma inom Skandinavien, torde ett kort utdrag liar vara pa sitt stalle. Genus I, Leiodes , innefattar foljande lios oss funna species: glabra , Kugei.l (^Anisotoma abdomi- nalCj Ghl.)5 humeralis, Fabr. ; axillaris Ghl.; ca- stanca, Herbstj seminuluni (^A. orbicidare, Ghl. Ins. Svec. II, p. 561, 5?). II. Anisotoma: picea, Illig.j longipes, Schmidt, af Gyllknhal forblandad med fore- gaendej Jerruginea (under denna benamning anser Schmidt att flera arter af Ghl. blifvit sammanforda); Icevicollis, Sahlb.j badia, Sturm {A. brunneum, Ghl. Ins. Svec. A. parvida, Sahlb. Ins. Fenn.); dentipes, Ghl. J subtest acea J Ghl. III. Agaricophagus , Nov. Gen., 1 art. IV. Hydnobius, Nov. Gen. 5 punctatus, Sturm (^Anisotoma spinipes, Ghl. Sahlb d^, A. eden- tata^ Sahlb. $). V. Triarthron, Markel, 1 art. Sist- namde 2:ne slagten skiljas latt fran de ofriga derige- nom att alia tarserna aga 5 leder. Ref. bar dess- utom funnit flera af forfattarens nya arter i Sverige. Germars Zeitschr. Ill, p. 130. Triarthron. Mdrheli finnes beskrifven i Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 141. Heiopii, Van der Hoeven, Spheniscus Jerrum eqidnum, lider. H. sp. fran Surinam. Guerin Mag. 1839, pi. 4. Waltl har dragit den slutsats, att Cistela bi- \ color skulle vara en fran C. sulphurea skiljd art, deraf att den forra icke blifvit funnen af honom till- m 87 sammans med den scnare. I):r Schmidt vederlagger Waltls pastaende. Referenten har flera ganger fun- nit forenamde insekter i j3arning. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 70. D:r Schmidt, som, enligt hvad forut blifvit namdt, riktadt den Entomologiska Litteraturen med flera fortraffliga monografier, har afven utarbetat en sadan ofver de arter af Anthiau , som blifvit fiinna i Europa. Efter en inledning, livariiti Schmidt soker bevisa att dessa sma insekter icke lefva, efter hvad man allmant trott, af vegetabilisk , utan af animalisk foda, foljer beskrifning af slagten och arter. En kort ofversigt af den lemnade uppsfallningen och nomen- clatiiren torde har icke vara utan intresse. 1. Notoxu^ (^Monocerus, Mkgkhle), 6 arter. An- thicus monoccros och cornutus , Fa BR., upptagas 'harunder. II. Anthicus , 30 arter. Af Svenska anforas : sella- tus, bimaculatas , antherinus , floralis , hispidiis , Rossi (hirtellus , Ghl.), 4 guttatus , Rossi (4 notatus , Ghl.), ater, JIavipes , Panz (jnijipes , ( T h L. ) , instahilis, III. Ochthonomus 2 arter. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 74, 122, 170, 193. HusGEN, 5 arter Meloe, Abh. naturf. Gesellsch. Meloeoi- zu Gorlitz, II. B. 2. Heft. p. 54. Isis 1842, p. 697.teVytmr Wi:stvvood, Tesmidcra rujipennis e familia Me- loidarum fran Nya Holland. Guerin Mag. 1842, pi. 85. Chevrolat har lemnat en ofversigt af de arter, horande till Mylahrides, som forekomma i Barbariet, samt meddelar beskrifningar pa nya species. Sillb. Revue Entomol. V, p. 26(1 BuNSE och Matz hafva upplyst att Nothus (^OspkiOj Ilug.\ clavipes, Megerle, bipunctatus,\LUG., och prceustuSf Oliv. , endast aro olika kon och varie- teter af samma art. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 162. 88 Cuicuiio- ScnoNHKRRS i flera foregaende Arsberatlelser an- nides. j^jjjjjg arbete "Genera ct Species Curculiouidum' (8:0, Paris hos Roret) har blifvit fortsatt med Vol. VI, P. 2 (464 sid. 1842) samt Vol. VII, P. 1 (480 sid. 1843). Dessa delar, som utgora fortsattning af Supplementet, innehalla beskrifningar pa en mangd nya arter, som lillkommit sedan arbetet borjade utgifvas, och upp- taga slagtena Cleonus — Lixiis. Labium och Imhoif hafva forlsalt deras i forra Arsberattelsen omnamda planche-verk: ''Die Galtun- gen der Busselkcifer" till och med 10:de haftet , som utkommit 1840, och hvarigenom l:sta Tomen blifvit fullandad, Figurerna iiro i allmanhet trogna, ehuru icke alia sa val utforda eller farglagda. Vid nomen- claturen far Ref. anmarka, att Arhenodes duplicatus ar samma art med Rhaphyrhynchus longimanus, Schh. Gen. et Spec. Cure. V, p. 505 j Ulocerus tetraurus ar Ulocerus pannosus, Schh., ibid. V, p. 589; Phleo- tragus heros en ny art och icke densamma som af Fabricius blifvit beskrifven och ford till slagtet An- thribus; Xenocerus saperdoides indentisk med X.Jla- gellatus, Schh., I.e. V, p. 239,- X. saperdoides Ger- mar ar en annan art; Rhynchites grandis samma med Rhynchites coelestinus, Schh. 1. c. I, p. 211. Krackowizer, Enumeratio Systematica Curculio- nidum Archiductus Austrice. Dissert. Vindab. 1842. HoRNUNG, anmarkningar om Rhynchites hunga- ricus och dess varieteter. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 62, Waterhouse, 2 nya genera bland Curculionides, narslagtade med Rhynchites. De benamnas Minurus och Metopon, hvardera med 1 art. Ann. Hist. Nat. X, p. 68. GuERiN Meneville, Monografi af slagtet Eupho- lus, 6 arter beskrifvas. Guerin Mag. 1842, pl. 96, 97. Waterhouse, 4 nya arter oH Lophotus. Ann. Nat. Hist. V, p. 329. 89 Schmidt har mcddelat anmarkningar rorande Otioj'hynchus niger och utredt dcss synonymi. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 110. Waterhouse, 17 nya Curculionider, horande till slagtet ^pocyrtus, Erichs., frSn Phillipinska oarne. Ann. Nat. Hist. IX, p. 302. Densamme 20 arter af slagtet Pachyrhynchus fian Phillipinska oarne. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 218. Ytterligare 4 arter af samma slagte i Ann. Nat. Hist. X, p. 70. GuERiN Meneville, Pachyrhynckus hiplagiatus, n. sp. Guerin Mag. 1842, pi. 95. Junker, om Orchesies (jaercus. Linn. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 63. Guerin Meneville, Diorymerus Pradieri och lancifer fran Brasilien. Guerin Mag. 1839, pi. 13. Zimmermann meddelar upplysningar om lefnads- sattet hos Tacky gonus Lecontei, Schh. Germars Zeit- schrift II, p. 446. Germar har framstallt anmarkningar ofver Cur- culionides , hvilka innehalla manga rattelser rorande synonymien, som aro af varde. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. ?, 98. Suffrian har likaledes lemnat vigtiga upplys- ningar rorande Curculioner med hanseende till Schon- herrs Genera et Species Curcul. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 6, 44, 58. Hornung omnamner och beskrifver 4 arter af Xyio- Bostrichus, neml. dactyUperda , palmicola, carpopha- ^^^^^' giis och arecce, hvilka han funnit uti till Europa ofverforda notter af Areca Catechu, Linn. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 115. BuRMEiSTER har meddelat anmarkningar ofver Pausidas. I denna afhandling gillar icke forfattaren Coleopteras indelning efter tars-ledernas antal, utan anser lampligare att hartill begagna vingarne och L 90 deras nervgang. Men da manga Coleoptera sakna vingar, eller endast aga sadana rudimentaira, torde Ibrdelningen i storre grupper efter dessa organer blifva annu svarare. Pausidoi stiilldes af Fabricius i nar- heten af Cerocoma och Lytta. Latrj:illk gjorde deraf en egen f'amilj bland Xylopkagi. Wkstwood, soni med noggranliet utredt hithorande arter, har stallt dem i grannskapet af Trogosita och Cucaj'us. Buu- MLISTKR deremot tror sig, genom de undersokningar han verkstallt, kommit till del resultat, att de aro rofdjur och bora erhalla sin plats i en sarskilt familj efter Carahici. Guerin Mag. 1841, pi. 76. Wkstwood, Synopsis af Pausidce, med beskrif- ning af ett nytt hithorande genus. Foljande slagten, med dertill horande arter, beskrifvas, neml. Paiisus, Platyrhopceus, Hylotoriis , Dalm., Labioderus, Wkstw., Ceratoderus, WiiSTW. , N. G., och Ceraptcjus, S\vi:i). Linn. Trans. XIX, p. 45. WtSTWoOD, Pausus Stevensianus , n. sp. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 449. Linn. Proceed. 1841. Jan. 15. Trochoideus americanus , n. sp., Buquet. Revu< Zool. 1840, p. 173. Westvvood har meddelat en Synopsis af Cere ptcrus y hvilket slagte indelas i foljande sub-genera Cerapterus J propr. , Orthopteriis , Arihopierus , -^AX" rnalopterus , Homopterus och Pleuropterus. 9 artel beskrifvas. Linn. Trans. XVIII, p. 581, tab. 29. Q a — n. Densamme, tillagg till forestaende afhandlingi Revue Zool. 1840, p. TtS. Westwood, 5 nya arter af Cerapteras fran So- dra Amerika. Linn. Proc. 1840, Junii 16. Ann. Nat. Hist. VI, p. 297. Ceramby- Nevvman beskrifver flera nya genera och arter ""*' af Cerambycini fran Nya Holland och van Diemens land af foljande slagten: Sceleocantha , Nov. Gen., Toxeutes, Dorx, N. G., Pithanolcs, N. G., Br achy-* tria^ N. G., Nccydillis, Hcsthctis, Heliomanes, Cat- lidiiuiij Coptomimiy Ischnotes, N. G. , Xystrocera, Pho- racanthaf Didymocantha, N. G. , Phlyctamodes, Tes- saromina, N. G. , Rhagiomorpha , N. G., Stenoderes, Ann. Nat. Hist. V, p. 14. Lucas, 10 nya Cerambyciner fran Norra Afrika af slagtena Hamaticherus y Purpuricenus, Hesperopha- ncsy Callidium, Phytcecia ocli Oberca. Ann. Sc. Nat. XXIII, p. 185. Newman, nya arter af Nirceiis, Nov. Gen. , Mal- lodon, Megaderus J Phcedinus , Rachidion, Oniniidion och Eburia. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 194. Waterhousk, nya slagten och arter af Ceram- bycini. Doliops iiracalymma , Westw., Colobotkea leucospilata och Enichodes Fichtelii. Arcana Entomol. n:o 4, pi. 15. Hope, 7 arter af Lamia, Euoplia , Nov. Gen., Oplophoray N. G., Jnoplophora , N. G., Callichroma och Monohammus, Linn. Trans. XVIII, p. 435, med ill. fig. Waterhouse, DorystheniLs sub genus Balcdeva Walkeri och Calcona tidcolor, Entomol. Trans. II, p. 225, pi. XX, fig. 1. GuERiN Meneville har utredt synonymien till slagtena Cyrtognathus och Dorysthenus. Revue Zool. 1840, p. 82. Er gates Huberti fran Brasilien beskrifves af BuQUET i Ann. Entonnol. IX, p. XXVIII. Blanch a RD omnamner en ny art Prionus , som liknar coriarius , och hvars larv lefver i palnntrad. Institut. 1842, n:o 421, p. 23. BuQUET, Calocomus Kreychelyi och C. Lycius fran Columbien. Guerin Mag. 1840, pi. 50, 51. Mesarthron Buphagus fran Brasilien. Buquet. Guerin Mag. 1840, pi. 52. Revue Zool. 1840, p. 172. 92 BuQUKT, Hexodon Montaudonii. Revue Zool. 1840, p, 212. Guerin Mag. 1840, pi. 62. Sphctnognathus (OrthognaihuSj Di:j.) prionoideSy BuQUET. Guerin Mag. 1839, pi. 1. Menethies beskrifver 8 arter af Anacolus \ Mem. de Petersb. V, 1840, p. 277. 4 af dessa aro nya och 6 afbildas pS en vidfogad planche. Buqukt, 3 nya arter horande till forenamde slagte. Ann. Ent. IX, p. 379. DuPONT har lemnat ett supplement till sin Mo- nografi af Tr achy derides , hvaruti nSgra nya genera uppstallas och 9 arter beskrifvas. Guerin Mag. 1840, pi. 28—38. BuQUET, Stiphlus quadripiuictatus , Nov. Gen. och sp. Revue Zool. 1840, p. 172. Guerin Mag. 1841, pi. 63. Psalidognathus e?ythroccrus , n. sp., Reiche. Revue Zool. 1840, p. 358. BuQUET, 4 arter af slagtena Calocomus , Stena- spis och Galissus, Revue Zool. 1840, p. 142. BuQUET, en ny art af Trachyderides, Ozodera bipartita. Revue Zool. 1840, p. Uu. Ozodera callidioides , n. sp., Dupont. Revue Zool. 1840, p. 42. Ett nytt slagte Megaproctus med 1 art, fran Port Natal, beskrifves af Chevrolat. Sillb. Revue Entom. V, p. 521. BuQUET, Stenaspis rimosus och Galissus hipla- giatus. Revue Zool. 1840, p. 142. Guerin Mag. 1841, pi. 66, 67. Waterhouse, en ny Cerambycin, Doliops geo- metrica, fran Phillipinska oarne. Ann. Hist. Nat. X, pag. 70. Slagtet Pteroplatus y DeJ., med dertill horande 5 arter, beskrifves af Buquet. Ann. Ent. IX, p. 385. Denna aftiandling fortsattes ibid. X, p. 151, hvarest ytterligare 4 arter anforas. Solenoptera Taslei, N. G. och sp., beskrifves af BuQUET. Ann. Ent. X, p. XXXIX. Slagtet Coccoderus, Dllj., med dertill horande 3 arter, af Buquet. Revue Zool. 1840, p. 292. HoPK, Stenochoridca fran Nya Holland af fol- jande slagten: Stenockorus , Coptocerus, N. G., Tra- chelorachys, N. G., Meropachys, Scolecobrotus, lira- canthus , Strongylurus , N. G., Coptopterus , N. G., och Pisarthrus. Zool. Trans. 1840, Juni 23. Ann. Nat. Hist. VH, p. 58. Buquet, nya genera StipJilus och Mecosarthron , samt beskrifning af Hexaphyllam cequinoctiale. Revue Zool. 1840, p. 173. GuERiN Meneville, Aegoidiis Ear Hi, n. sp. Re- vue Zool. 1840, p. 334. Densamnne nya genera Anaploderma och Sypi- liis, hvardera med 1 art. Revue Zool. 1840, p. 276. Buquet anfor att Purpuricenus Loreij^ som blif- vit beskrifven af Duponchel i Ann. Ent. VI, p. 309, icke (illhor det slagte hvaruti den blifvit upptagen, utan bor foras till Eburia, Ann. Ent. X, p. 325. Blanchard har meddelat atskilliga anmarkningar rorande Purpuricenus Loreij, hvilken han anser icke enligt Buquet's formenande kunna foras till Eburia, utan bora bilda ett eget genus, for hvilket han fore- slar namnet Heterops. Ann. Ent. XI, p. 49. Saperda Guerinii, n. sp., De Breme. Revue Zool. 1840, p. 278. SuFFRiAN har under titel '' Fragment e zur ge- Chryso- nauer hentniss Deutscher Kdfer^ borjat meddela flera '"^ '"** srnarre med noggranhet utarbetade monografier, af hvilka den forsta afhandlar slagtet Zeugophora (^Au- chcnia^ Me(JERLe), hvaraf 4 arter beskrifvas, nemli- gen: A, suhspinosa ^ Fabr., s cute Har is , SuiF., fron- 94 talis, Surrn., som ansos vara don af Gyllenhal npp- tagna Lema Jlavicollis , samt flavicollis. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 8?. Sam me forfattare, Monografi ofver de i Tysk- land forekommande arter af Lema. Delta sliigte for- delas i 3 grupper, nemligen: A) med ofvansidan rod, stundorn svartfldchig. 6 arter. B) Elytra blagrona med rod sutur och gulhvita techiingar. 2 arter. C) Elytra enfdrgadt bla. 5 arter. Lema cyanclla $, Ghl., Ins. Svec. , anses vara' en ski Id art och upptages under namnet L. rugi- collis. Sltffrian har val hvarken funnit denna ellerj L. cyanella i parning, men anfor, att de pa flera stallen i Tyskland forekomma allmant, utan att finnas tillsamman, hvarfore det synes troligt, att hans y ti- rade formodan ar riktig. Stett. Ent. Zeit. 1841, p» 19; fortsatt p. 38, 63,' 97. Lema Suffrianii, n. sp., funnen i Tyskland a£ D:r Schmidt. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 27. GuEHiN Menpiville, Monografi af Alarmis med- narstaende slagten. Till denna gr'upp raknas slagtena Alurnus , Bothryonopa, Chevrol., Anisodera, Calli^ stola, Dej., och Promecotkeca y Dej. Revue Zool. 1840, p. 330. GuERiN Meneville, 13 nya arter afslagtet Mjf/?a. Revue Zool. 1841, p. 6. Densamme 5 arter af slagtet Hispa, hvilka hnrr' anser bora utgora ett eget genus, som benamnes Pla- typria. Revue Zool. 1840, p. 139. Hope bildar nya genera bland Cassidce, neml. Prioptcra (Cassida ^-punctata. Fa BR.), Calaspidici* (C. grossa, Fa BR.), Oxynodera (C. variegata , Fa BR.) Coloopt. Manual. Ill, p. 176, 183. 95 Cassida hclla beskrifves af Faldermann i Fauna Transcaucasica. Cassida undecimnotata , n. sp., Gt:BLER. Bull, de Moscau 1841, p. 577. Saunders Aporocera^ Nov. Gen. med 2 arter fran Nya Holland niira Clythra, Ann. Nat. Hist. X, p. (j8. Ent. Soc. 1842, Jan. 3. Saunders 2 nya genera Mitocera och Dicenop- sis, hvardera med 1 art, fran Nya Holland. Nar- slagtade med Cryptocephalus* Ann. Nat. Hist. X, p. 70. Ent. Soc. 1842, Febr. 7. D:r Schmidt har beskrifvit Clythra cjuadripunc^ tata och nagra med densamma narslagtade arter: Clythra Iceviusciila , Ratzeb., tetrastigma , Schmidt, och (juadrisignata , Markel. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 146. Hope, uppstallning af Erotylidce. Denna grupp Eroty- indelas i Sect. I, Oviformes, med 12 genera, och Sect. II, Sphcerceformes y med 3 genera. Revue Zool. 1841, p. 109. GuERiN Meneville beskrifver 25 nya arter af Erotylidce, Revue Zool. 1841, p. 115. Tillagg till denna afhandling ibid. 1841, p. 153. Erotylas sexdecimmaciilatus , n. sp., BuQUET. Revue Zool. 1840, p. 173. Orihojitera. — Charpentier har borjat ut- gifva ett storre arbete ofver denna ordning, under titel: ''Orthoptera descripta ac depicta,'' ^.Oy Lipsiae. Det utkommer i haften, innehallande hvarje 6 tabel- ler. 4 fascikler aro redan fardiga. Burmeister har uppgjort en jemforelse emellan Audinet Serville's Histoire Nat. des Orthopteres ^ som utkom i Paris 1839, och den af honom utgifna Handbuch der Entomologies II. Band. 2. Abth. 1 Halfte (vulgo Orthoptcra), Berlin 1838. Som denna laro- 96 rika ocli nied grundlii^het ularbetade revision icke ar af den beskaffenhet , att den e<2:nar sio- till nairot utdrag, fSr jag hanvisa till densamma. Germar Zeit- schrift II, p. 1 — 82. Anmarkningar rorande Ortho- ptera, med aniedning af Burmkisters och Serville's skrifter ofver denna insekt-ordning, hafva afven blif- vit framstallda af Charpentier, hvarjemte vigtiga upplysningar rorande synonymi och nomenclatur med- delas. Germar Zeitschr. Ill, p. 283. GouiLLou beskrifver 23 arter Orthoptera, insam- lade under dess resa med Corvetten Zelee och ho- rande till foljande slagten: Forficecila, Forjicula, Blatta , Perispherus f Mantis, Bacillus, Cladoxerus, Gryllas , Gryllacris , Phyllophora , Phyllopleja, Xi- phidion, Conocephalus, Acrydium och Oedipoda. Re- vue Zool. 1841, p. 292. Westwood, monografi af Mastax {Locustariai) med 5 arter. Arcana Entomol. n:o 7, pi. 26. Erichson, 16 arter Orthoptera af olika familjer fran Van Diemens land. Wiegm. Arch. 1842, p. 246, tab. V, fig. 10. Westwood, Synopsis ofver Deroplotys. Arcana Entomol. n:o 3, pi. 9. 2 arter, D. dessicata och angustata , afbildas. Westwood, Opsomala gladiator och Bactro- phora dominans. Arcana Entomol. n:o 5, pi. 17. Westwood, diagnoser af 10 Orthoptera, tillho- rande slagtena Vates, Toxocera , Mystax, Opsomala och Tetrix. Figurer och omstandligare beskrifningar utkomma framdeles. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 272. Westwood beskrifver 4 arter af Hymenotes, samt 1 art af Phyllochoreia. Mag. Nat. Hist. 1839, p. 489 cum fig. Ratzeburg har meddelat upplysningar om den yttre konskillnaden hos Gryllotalpa vulgaris, samt 97 nagra anmarkniiigar lorande doss lefiiadssiUt. Han anfor alt bada konen iiga 8 segmenler pa abdomen, utom anus, som iifgor del 9:de. Hos hanarne iiro dessa lika bil- dade, men hos honan deremot aro de 2 sista synbart smalare, Angaende dcnna arts lefnadssiitt upplyses, att hanarne under loppet af Julli manad funnos i oertiord mangd i de gangar, som de gora sig nara jordytan, men att ganska fi'i honor patraffades. Efter veikstallda forskningar upptacktes likviil de senare i gangar af understundom en Cols djup, pa hvars bot- ten de lagt sina agg, och hvilka de der syntes be- vaka. Sleft. Ent. Zeit. 184!2, p. 267, fig. l—ll. Sy Stella, Nov. Gen., afhandlas i Arcana Entomol. n:o 1, pi. 4. Craspcdonia, ^\\ nyit slagte af Phasmidcs. Ar- rana Entomol, n:o 2, pi. 8. Hemiptera, — Oaktadt flera Entomologer pa senare aren sysslosalt sig med uppstallning och be- skrifning af denna ordning, har den likval, hvarken hvad systematiken eller artkannedomen betraiTar, blif- vit nojaktigt ulredd, och man synes annu icke vara ense om hvilka grupper som bora qvarsta inom den- samma eller derifr/in utsbitas. Herrich ScHAri'i.R fiar fortsatt silt arbete "Z?/e HetAro- Wajizcn-artigcn Insccten" till och med 6:ie Bandets ^^^^'^' 6:te Hiifte. Meiji.rs '' Ferzeichniss der in der Schweiz ein- heimlschen llhynchotcn , Erstes Heft. Die Familie der Capsini." Sololhurn 1842, 8:o, 116 sidor, 7 ill. tab., kommer att utgifvas i haflen, som innehalla alminstone en familj hvardera. Alia i Schweiz fore- kommande arter, som forut blifvit beskrifne, upptagas endast med en kort diagnos pa tyska, med dertill horande synonymi, jemte uppgift ofver deras geogra- Prof. Bohcnmns /frsb. j84o — 7842. ' 98 fiska ulbredning. Narslagliide, duhiosa och nya ar(or beskrifvas omstandligt, samt framstallas pa de atlol- jande tabellcrna. Enligt forfattarens uppgift i Inled- ~ ningen aro kiinda Europe iska Heteroptera 540, samt Iran de olViga verldsdclarne 1480, eller tillsamiiians 2020 arler. I det nu anmalda Haftet beskrifves sliig- (ena Miris , Lopus , Phylocoris , Capsus och Crypto- stcmrna. Af CaUdogue of the Ilemiptcrous Insects Con- tained in the Codection of Horn: liar I'oitsattnlng ut- kommit 184(J i London. ElUCnsoN bcskrilVer 21 arter Heteroptera fran Van Dicmens land. 2 nya genera nppstallas. VViegm. Arch. 1842, p. 274—278, t. V, fig. 9. Gkumar, Pentatoma acuminatwn och Kliigii. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 68. White, nya arter Ciuilcides , nemligon Grapho- somaWilsoniy Plataspis coracina , cum tig. Mag. Nat. Hist. 1839, p. 537. Sahlueug, Phytocoris flavosparsus , N. S., fun- nen i Finhmd. Acta Fenn. 1, fasc. 2, p. 411. Spinola, Phricodos hystrix (^Aradus hystrix. Germ. Revue Ent. V, p. 134). Guerin 31ag. ti40, pi. iO. Westvvood,- anmarkningar ofver slaglet Syj'lis och en monografi af Macroccphalus mcd 12 arter. Enlomol. Trans. Ill, p. 18, pi. 2. Westwood, ytterligare 3 ny^j arter horande till Macroccphalus. Entoniol. Trans. Ill, p. 28, pi. 2, fig. 8. Westwood, Amhlythyrcas , N. G. med 3 art or. Star nara Macroccphalus. F]ntornol. Trans. Ill, p. 30. AciiiLi.E Costa besKrilVer flera nya arter funna i Italien, samt uppstallor nya genera PachyU ma , Aphauosouia, Trilomaccra. Upplysningar rorande loriit karula arter medd(^las. Ann. Ent. X, p. 279, pi. VI. 99 Wkstwood, om slagtct Holoptilus, Del anses bora hafva sin plats emellan Reduvius ocli Cimex. 4 hitliorande arter bcskrifvas. Eiitomol. Trans. II, p. 248, pi. XXll, fig. 6—8. EvERSMANN, om en ny art Acanthia , ciliata , som forekommer i ostra Ryssland. Den ar mindre fin var vanliga vagglus. Den tralliis ensam kring- vandrande pa vaggarna och lefver icke sasom A, lectularia i sallskap. Dess sting fororsakar storre och langvarigare sveda, hvilket anses harrora af dess langre sugror. Bull, de Moscou 1841, p. 359, tab. VI, fig. 6. KiRBY och Spence hafva anfort, att Reduvius serratus skulle ega formagan att frambringa sken. Castelneau, som omnamner delta i sin Traite ele- mcntaite d'Entomologie , i alsigt att derpa fasta re- sandes uppmarksamhet, har under ett besok i Anie- rika undersokt tvenne individer funna vid Philadel- phia, och pasta r att de icke ega nagon lysande egenskap, men som han icke synes saker, att de in- divider han patraffat tillhora forenamde art, aterstar anno att utforska verkliga forhallandet. Ann. Entomoi. XI, 1842, p. XIII. Meyer har dels beskrifvit, dels meddelat upp- lysande anmarkningar ofver Heteroptcf-iwiev. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 82. Hope har uppstallt ett nytt slagte Cheirochela , som bor stallas na ra iVcyya. Linn. Trans. XVIII, p. 435. GuiLLOU, nya arter insamlade under dess resa med Corvetten Zelee, hvilka tillhora slagtena Megy- menuniy Acanthosoma, Rhaphigaster, Strachia, Pen- tatoina, Padops, Gonocerus , Calldea, Syromastes , Peirates och Cori.va. Revue Zool. 1841, p. 260. Matzek , om Pcntatoma rujipes. Stett. Ent. Zeii. 1842, p. 69. 100 Homo- Ibland Hemiptera innehaller ordningen Homo- juera, ^^^.^ jp besynneiligast bildade djurcn. Thorax be- finnes nemligen hos en del bevapnad med faggar, utvcixter och andra eget formade delar. Kroppen ar understundom klotrund, eller bctydligt utsvald. Hiif- vudet nagon gang forlangdt i ett framstaende ror af en besynnerlig sammansattning, forsedt med taggar eller sagliUa upphojningar, understundom bojdt bakat ofver kroppen, Flera af hithorande arter af under- bar bildning hafva, sedan forra Arsberattelsen afgafs, blifvit beskrifna och afbildade. Cahreno har uppstallt ett nytt slagte bland Ful- gorellse, benamdt Odontoptera , hvaraf en art O. spectahilis fmnes beskrifven. Ann. Ent. X, p. 275, pi. 5, fig. 2. ^ Westwood, 3 nya Cicadarise: Hemidyctia fron- dosa, BuRM., Poljneura ducalis , Westw., Cystoma Saundersiy Curt. Arcana Entom. 1842, n:o 6. Westwood, 10 Homoptera, nemligen af slagtena Cicada, Cystoma, Fulgora, Earybrachys ocli Smilia, Ann. Nat. Hist. IX, p. 118. Westwood, anmarkningar ofver en grupp bland Cicadarioiy hvaraf 16 arter uppraknas och tvenne nya C Mearesiana och C, dives beskrifvas. Arcana Entomol. 1842, n:o 7, pi. 25. Hope beskrifver en ny art af Aphana och Lystra, Linn. Trans. XVHI, p. 435. GuiLLOU, nya arter samlade under dess resa med Corvetten Zelee och horande till Cicada, Euy- hrachis , Ricania, ApropJiora och Ccrcopis, Revue Zool. 1841, p. 260. Erichson, 5 nya arter fran Van Diemens land af Aprophora, Eiirymela, Cicada och Psylla. Wiegm. Arch. 1842, p. 285. Matzek, om Pseudophana (^Fulf^oj^a^ europoia. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 69. 101 Westwood, Smilia hlfoliata fran Manilla. Gue- rin Mai?. 1841, pi. 83. Ccnlrotus horrificus. Giierin Mag. 1841, pi. 82. Westwood bar monogTafiskt afhandlat slagtet Derbc, som forclelas i flera sub-genera, och beskrif- ver 19 arter af Dcrbe ^ Mysidia , Diospolis (^Derbe elongatayVABn.^f Thracia, Westvv., Phenicc,^^m^,^ Patuva, Westw., och Ccnchrca, Westvv. Linn. Trans, XIX, p. 1, tab. 1 — 2. Tillagg till forestaende af- handling af donsamme, hvaruli nya arter beskrifvas af Mysidia, Thracia och Zeugma, N. G. Linn, Trans. XIX, p. 19, tab. 2, fig. 9—10. Samme forfattare har omarbetat forestaende af- handling och upptager under Dcrhc foljande slagten, samt uppraknar dithorande arler: Dcrbe, Mysidia, Lydda, Zeugma, Thracia, Phenice, Patura och Cen- chrea. Ann. Nat. Hist. VI, p. 477. Westwood, om slagtet Phyllomorpha med 8 arter. Arcana Entomol. n:o 1, pi. 2. Bladlossen {Aphides) , som i senare tider foga Aphides, blifvit undersokta, hafva likvaf nyligen ater borjat adraga sig flere forskares uppmarksamhet. De for- tjena ocksa att narmare studeras, sa val i anseende till egenheterna i deras bildning, som for deras lef- nadssatt och den skada de fororsaka pa vaxterna. Ehuru Reaumur, De Geer och Bonnet masterligt hafva beskrifvit deras fortplantningssatt, forvandlingar och lefnadsforhallanden, har den specifika kannedomen af delta artrika slagie likval blifvit allt for mycket eflersatt, och de forfattare, som ofver dem velat sprida nagon kannedom, hafva ofta atnojt sig med, att i stallet for beskrifningar ofver djuren, endast lemna anvisning pa de vaxter hvaraf de lefva. Som samma art understundom forekommer pa flera olika orter, har harigenom nppstatt en oreda, hvilkon cn~ 102 dast kan afhjclpas genom dcssa sma inscktors nog- grannare undersokning under deras lefvande lillstand. Det har blifvit anmarkt, att inom nastan alia samhallen af bladlciss forekomma individer, som aro vingade eller vinglosa. Af bada slagen finnas sa val hanar som honor, och de senare a<^'a alia f6rmai2:an ' on alt fortplanta sitt slagte. De framfoda, besynnerligt nog, dels agg, dels lefvande ungar, de senare fran varens borjan till sommarens slut, och de fcirra en- dast om hosten. Vid denna anomali, hvaraf knap- past nagot exempel forekommer bland de ofriga in- sekterna, fortjenar att namnas Bonnkts erfarenhet, att naturen tilldelat dem formagan, att utan fornyad parning kunna fortplanta sig atminstone anda till 9:de generaiionen. Hanarne framkomma icke forr an om hosten och aro mindre talrika an honorna. Deras antal ar ofta sa inskrankt, att ibland 20 ) honor sal- Ian finnes mer an 3 a 4 hanar. Det ar vid denna tid som parningen for sig gar och som de vinglosa honorna lagga sina agg, hvilka fastas vid grenar eller blad. Boyer de Fonscolombe har foretaorit sis: beskrifva de arter som forekomma i Frankrike, upp- gaende till 42, hvilka han salunda indelar: 1. Thrips y 2 arter. 2. ApJds , med tre afdelningar: a) med tva sidobihang vid dndan af abdomen, i form af horn. Spec. I — 25. b) med tva sidoknolar vid dndan af abdomen. Spec. 26—32. c) utan horn- eller knlJlformiga bihang vid ab- domens anda. Spec. 33 — 37. 3. Phylloxera , 2 arter. 4. Aleyrodes y 1 art. De specifika beskrifningarna aro i allmanhet alii for korla och ofullslandiga. Ann. tlnlomol. X, p. 157. !03 Ell rorljonslfullarc .iilxio ofver Jphidcs fiar IIahtig meddelat i (ieini. Zi ilscfir. Ill, p. 539. Blad- Icisson, Phytophlhires, Bui.NK, inJelas i 3 familjor: Ovingade Jordloss, Hyjjonouicutcs. vingaruc ohaniadc (^"angcsdwiiL")^ Bladloss, -.^. , I Ajdiidiiia. ^ Imngarnc kantadc ( gcsaaint ), nopploys, \ Psyllodes. Forsla faniiljon, Ily/JOJiotneutcs , innelallar fciljande slagteu: 1. Rhizobius, Bukm. Haiuuiies ocli larvernas an- fenner 4-ledade. Honans (i-ledade, 1 art. {li. pin I, Buii.M.) 2. Rhizotenis, Hakt. An! on noma 5- led ado, I art. (/?. vacca, Hakt.) Andra familjen, Aphldina, med nedanstaende 8la«^lon: 3. Phylloxera, BoYKK DK FoNSC, utan radial cell, undervingarne utan tvaradl'or, 1 art. Ph. (jaercus. Ha in.) 4. Chcnncs , Haht. , utan radial coll, under- vin,i>arne med en tvarader. 2 arter. {Chcrmes ahictis, I. inn.) 5. Tetraiicura, Hart., med radial cell, under- viui^^arne med en tvarader. '2 arter. (^. ulmi, Linn.) 6. Pemphigus y Hart., med radial cell, under- vin«;arne mod tva tvaradror. 2 arter. (A pediinciili, Hart.) 7. Schizoncura , Haht. (iaffeladran Ivastrali^. 4 arter {Sch, lanigera. Banks). 8. Lachnus, HAirr. (iaffeladran Ireslralig. Sliy;- matical-flacken vid spelsen snedt afsUuren. () arter. (^A. pint, Linn.) 1U4 9. jJjjkis, Linn. (jaU'cladran licslrali^. Slignia- tical-flacken tillspethad mot bada andar. 24 arter. (^A. rihis, Linn.) Tredje familjcn, Psyllodes, med foljandc slai^len: 10. Alcyrodcs, Latr. Gaffcladran tvastralig. 1 art. (Tinea prolctella ^ Linn.) IL PsyllUy GeoI'IR. (Chcrmes, LiNN.) Gaffeladran fyrstralii^. Vingarne ulan biadror. 11 arler. Ch. urticce, Linn.) V>. Livia, Lath. Gaffeladran fyrstrab'g. Vingarne med biadror. 1 art. (L. juncorum. Lath.) Hartig har meddelat upplysningar om Icfnads- sattet af Schizoncura Icuiigcra, en art som fororsa- kar skada pa appletrad. Amtliclier Bericht Naturf. und Aertze zu Braunschwieg, 1841. GuEHiN Meneville bildar ctt nytt sfagte, Calli" pappus, som star nara Dorthesia. Den beskrifna ar- ten C. Westwoodii ar ofver 6 linier lang. Revue Zool. 1841, p. 129. Bestani- Lepidoptero. — Enli'gt hvad i forra Arsbe- Menans fattclscn p. 312 blifvit namdt, hafva i senare tider Qerks ^^ ^^ Reaumur och De Geer ntgifna fortjenstfulla fjariiar. arbeten ofver Lepidoptera utgjort foremal for gransk- ning, och hafva arterna efter nu anlagne benamnin- gar narmare bh'fvit bestamda. En likartad revision har Freyer underkastat ett aldre arbete om fjarihir- na, som iitkom for omkring 160 ar sedan, och hvil- ket Maria Siryela Merian utgifvit. Detta arbete bestar af 3 Band i liten qvart med tillsammans 150 i koppar stuckna, oilluminerade tabeller, och utkom fran 1679 till 1683. Hvarje planche iipptager en fja- ril med larv och puppa, samt vaxten hvarpa den lefver. De fiesta arter hafva kunnat med siikerhei bestammas. Isis 1842, p. 18 och 327. 105 Fui:\i,R liar iiivcn sokl iiirdda de EiiropcisUa fjarilar, som finnas aftccknade uli Icones Tnsectorum variorum a Caholo Clkhk , 1759. Denna bcslamning iir af stor vigt , i anseende derlill att en del af Clerks ligurer legal till grund for Linnes beskrifningar. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 75. Zknneck liar verkstallt en indelning af fjaril- Aiimiin larver, hvarvid han icke fiistat afseende vid de famil- ' jcr hvartill de utvecklade djuren liora. Denna arti- liciclla indelning grundar sig fornamligast pa kanne- marken hemtade fran larvernas nakna eller betackta tillsland, antalet ocli utbildningen af deras fotter, deras kladnad af bar, vartor, taggar o. s. v. Som del skulle leda till for mycken vidlyftighet att bar infora hela iippstallningen, anfores endast hufvud- afdelningarne: A) Fritt lefvande larver (utvuxna livarken inne- slutna i en vaf eller i vaxtdelar). I. Nakna (eller knappt med nagra bar). II. Lihformigt hariga larver (baren bvarken busk- borst- eller stjern-formiga). III. Bushformigt hariga larver, IV. Borstformigt hariga larver. B) Insvepta larver. Alia dessa afdelningar sonderfalla sedan i en mangd underafdelningar. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 125 och 133. Lkiebvre bar i Franska Entomologiska Socicte- ten ballit ett foredrag om vingnervernas anvandbarbet vid fjarilarnas indelning i familjer ocb slagten, samt meddelat atskilliga figurer for att gora sina asigter askadliga. Flera Entomologer bafv.a foriit bearbetat detta amne, sasom Harris, Dalman, Godart ocb pa scnare tider Duponchfx, Boisduval, Guerin, Devil- LiERS, Lacordaire samt DeHaan, utan att del lyckats 1()6 naj;on af dessa alt kunna nqjaUlii^t ulreda denna for I'jaiilarnas systeriiallsering" vi^liga sak. Del ar onek- ligl alt vini^neivcrna hos fjarilarna iiro af stor bely- denhet vid deras klassifikation och skulie sakeiligen, om de lattare kunde bogagnas, lemna biitd'c och sakrare karaklerer, iin de som hittills i alhiiarihet blifvii anvande. De sma fjall, som isynnerhct be- tiicka nattljarilarnas viiigar, gora det likval svart alt kunna se dircclion af nerverna , och det ar denna omstandi<>het soin hittills orsakat alt de fiesta, hvilka riktat sina forskningar at delta hall, afslalt fran det njodosamma arbelet, som, en gang val och med nog- granhet genomfordt, skulie sprida onskvardt Ijus in- om en klass, der de generiska karaklererna for nar- varande aro sa vacklande och ofuUslandiga. Ann. Ent. XI, p. 5, pi. 1 - 3. Revue Zool. 1842, p. 52. Af de flora fjaril-verk, som i forra Arsberattel- sen blifvii anmalda, p. 315, hafva forlsattningar ut- kommil, sasom af DupoNCiiKLS Contin. af Godarts " Lcpidopteres dc France;' ^^\.^\\, 8 — 12. iVocZ^/r/iCi-, 1840— 1842, samt Supplement till samma arbete. Tom. 3, livr. 4—0. Freye», "Neuere Beytrdge zur Schmetterlings- kunde " Haflena 43 — 04. (Innehallet finnes upptaget i Isis 1841, p. 915. 1842, p. 75 och 558.) FisciiFj^ Edl. ton RosLERSTAiMM , " Microlcpidop- tcra /' Haftena 12—19, 1839—1841 (innehall uli Isis 184(1, p. 299, 482. 1842, p. 155, 470, 558). Delta arbete fortfar att genom planchernas fortrafllighet in- taga ett utmarkt rum bland de i senare tider uli Enlomologien ulkomna verk. Metamorfosen af fol- jande artcr fmnos omstandligt beskrifven ochafbildad, nemligen af Phycis ceratoniclla , Ornix hallotella , Adda sicUifcrella , Acidalia pusillciria , Adcla De Gecrella, Ornix hemcrohiclla , Buialis chenopodiella , 107 Occophora c/jilobiclld, Lita popu/clla, L atriplicella , L. ohsoleiclla, Phycis ohductclla, Oridx aiuogutella, Aspis Udduianniana och Anarsia liiicatclla. ^'Genera ct Index mclhodicus Europceoruin Le- j)idopterorunt" a Boisdlual, Paiis 1840, har biifvit recenserad i Revue Zool. J 841, p. 10. Flera i^run- (lack* anmarknitigar framslallas deruli emot klassifika- tion, iippstallnin<^ af farniljer och genera. " Alphahciisclies Vcrzeichnlss alter in Boisdavals System der Europ. Schiiictterlinge vorhommende Gat- tungsnamen mit Hirer Synonymen'^ von FEUfi, Er- langen 1841, 8:o, utgor, enligt hvad titein angifver, ett register till Boisduvals "Index methodicus." Freyer, Lepidopterologiska iakttagelser, under- rattelser och anmarkningar gjorda och meddelade 1840. Innehalla upplysningar om metamorfos, lelhadssatt och varieteter m. m. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 90 och 107. Heeger , "Beytrdge ziir Schnietterlingskunde oder Ahhildung und Beschrcihang neuer Sicilianscher Schmetterlinger Wien 1838. "Fauna von Thuringen und den angrenzenden Provinzcti" IV. Schmetterlinge von J. W. Krause, Jena. Denna Fauna, som borjades af Thon, har se- dermera biifvit fortsatt af Krause. Hvarje Hafte in- nehaller 1 ark text och 4 — 8 plancher, pa hvilka framstallas ett storre antal colorerade figurer, hvilka berommas sasoin no2:2:rant och viil utforda. Revue Ent. 1842, p. 334. "Abblldung und Beschrcihung der Sehmettcr- linge Dcutschlands" von Kornatski und Neustadt, Heft. I — XVII, Breslau 1841, 1842. Ett Hafte med 2 colorerade plancher, jemte beskrifningar, utkornmer hvarje manad till del billiga priset af 5 silfver- groscheii. Plancherna forordas sasom i allmanhet for- trallliga och val utforda. Slctt. Ent. Zeit. 1841 , p. 47. Ifj8 Hi'.F.HiNG, "Die Pomcrschen Falter/' innehaller uppgil't pa, och anmarkningar om, de fjaril-arter som forekomma i Pomern. StetL Ent. Zeit. 1840, p. 146 5 forlsalt 1841 p. 14, 27, och 1842 p. 5. Samme forfattare, Anmarkningar rorande Preus- sens Fjarilar. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 52. Metzni^r uppraknar de vid Frankfurt forekom- mande Lejndoptera, Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 94. Bfj^ge, '' Schmetterlingshuch oder allgemeine und hesondere Naturgeschichte der Schmetterlingef' Stiitt- gard 1841, 4:o, 142 sidor, 48 tab. Innehaller i po- pular stil forfattade beskrifningar ofver Europeiska fjarilar med 1000 colorcrade figurer. Anvisning att fanga, preparera och bevara dem, jemte sattet att uppfoda larver meddelas. Isis 1842 ,~ p. 470. Forteckning ofver sallsynta Lepidoptera, funna i Danmark, fmnes inford i Kroyers Tidskr. Ill, p. 395, hvarjemte upplyses att larven till Perotis ruhricosa iefver pa Rhinanthus Crista galli. DuBLEDEY, forteckning ofver af hononn insamlade Lepidoptera under en resa i Norra Annerika. Nagra nya arter beskrifvas. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 213, 268. EvERSMANN, nya fjarilar fran ostra delen af Ryss- land: Lyccena Damone , Cyane , Hesperia Crihellum, A gratis exclamans y Hadcna cana, Plusia eugenia. Bull, de Moscou 1841, p. 18, t. III. Fischer de Waldheim, anmarkningar rorande 21 Lepidopter-arter, funne af Kindermann vid stranderna af Wolga. Sasom nya beskrifvas: Melitcea Ncera , Cucullia hiornata, leiicaspis, coryphora, literata, Ha- dcna dentigera, A gratis inter sit a , Bryophila dacty- lophora, Noctiia paralella, proxima, Larentia trito- mata, Ennomos adustaria. Bull, de Moscau 1840, p. 81, pi. 3. GouiiLOU, 8 nya Lepidoptera, insamlade under resan med Corvetten Zelec och lillhorande slliglena 109 Hazis , Cossiis , Cheloiiia , Lasiocainpa , Noctua och Gcometra. Revue Zool. 1841, p. 257. Hope, nya genera och arte? af Lepidoptera: Bombyx spcctabilis, Chclura, N. G., Elcrusla , N. G., Erasrnia, N. G. De 3 senare hcira till Zygcenides. Linn. Trans. XVIII, p. 435. DoRiNG, "Driiter Bericht dcs Schlesischen Tausch- vcrdns fur Schtnctterlitige:" Brieg 1842, 4:o. Van der Hoeven, 7 nya arter af slagtena Asterica, Deilephila, Glaucopis, Chelonia, Ophideres, Erebus, Catocala. Tidschr. v. nat. Geschiedn. T. VII, p. 276, pi. 5-7. Revue Zool. 1840, p. 217. Costa, Saiyrus Belzebaih och Ornix cohimbce- pe/mella. Excercitat. Academ. Naples 1839. Revue Zool. 1841, p. 247. GuERiN, Satyrus Curtel samt 2 nya arter af Procris fran Chili. Guerin Mag. 1839, pi. 11. Amarv, nya arter af slagtena /^/^^^o/^^rt, Oeco- phora, Ptcrophorus y funna pa on Capri. Excercitat. Academ. Naples. Vol. II, 1840. Revue Zool. 1841, pag. 250. Donzel, Anthocaris Char Ionia och Bombyx philopalus fran Barbariet. Ann. Ent. XI, p. 197, pi. 8, fig. 1. DuPONCHEL, markvardiga varieteter af Zygcena achillece och Vanessa polychloros, Ann. Ent. X, pag. XXX. Pierret omnamner varieteter af Satyrus arca- nius och Zygcuna Jilipendulce. Ann. Ent. IX, Bull. III. Keferstein, anmarkningar vid Boisduvals Ge- nera et Index Europ. Lepidopt. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 166 5 forts. 1841, p. 114. Heering, anmarknin<2:ar vid 49 och 50 haftena af Freyers "'Beytrdge zur Schuictterlingskunde/' Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 13. 110 Bi.issoN, "Essrn sur luie mclliodc propre a fa- cilitcr la recherche ct Vctade cies Larves dcs Lepi- doptcres." Ann. Knt. IX, p. IX. Siiiidd Under tilol ''British Batter flies" of H. N. HuM- ' p^;,X-' l^HR*^^' *»'>•' ^^-^^^^ <^ft arbete blifvit pal)oo;ynt, iimnadt nides. att genom illiimincrade figurer framslalla Englands dagfjarilar tillika med deras metamorfos. Boskiif- ningarne aro I'orfattade af Wkstvvood. Hvarje Hafte innehaller, u(om lext, 3 planclier, hvardera med 2 a 3 arter. Uti 3: me Livr. af " Memoir es pour sejwir ci l' hi- st oi re nat. des possessions Neerlandaises dans Vltide" 1840, upptages P apilionides , bearbetade af de Haan. Denna afhandling utgor tvenne afdelningar, af hvilka den forsta innehaller ofvei'sigt ofver dagfjarilarnas geografiska ulbredning, metamorfos, deras vingars nervgang, hufviidets delar, fotterna och de yttre kons- delarne m. m. Den andra iipptager beskrifning ofver de uti Indien forekommande arterna, deras olika kon och varieteter. Revue Zool. 1842, p. 151. NiCKERL, "Bohmcns Tag/alter" Prag 1837. Westwood, 10 nya arter af Papilio, Ann. Nat. Hist. IX, p. 36. Ofver dessa, som har endast genom diagnoser framstallas, komma framdeles omstandligarc beskrifningar och figurer att meddelas. Papilio arcturus, n. sp., fran Himalaya beskrif- ves af Westwood i Arcana Entomol. n:o 7, pi. 27. Westvvood, Papilio gyas och cloanthus. Arcana Entom. n:o 3, pi. 1 1. Papilio rhetenor och agcstor, ibid. n:o 4, pi. 16. Papilio pelaus och Montezuma, ibid. n:o 5, pi. 18. CiUERiN Menevieee, 3 nya arter af Papilio och 1 art af Vanessa, fran Ostindien. Revue Zool. 1840, pag. 43. Bhee, om en varielet af Vanessa urlicie. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 368. Ill Vi:[UIUf:ll, om skillnadeii emollan Picris Napi och Picris Rapce. Tiidschr. v. Nat. Gescli. VI, p. 204, pi. 9. Bhee anfor alt Argynnis aphrodite blifvit fun- nen i England. Mag. Nat. Hist. 1840, p. 131. Fm:Yi:i\ beskrifver larvcn till Papilio liicina, Han anser denna fjaril bora bilda ett eget genus. Stk- PiiENS och BoiSDUVAL hafva ocksa redan forut skiljt den Iran Argynnis , Lath., och benamt slagtet iVe- meobius. I anseende till dess forvandling ^ hanfores den till l:sta at'delningen Succinctce. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 50. Epicopeia, ett nytt slagte bland Papilionidcs med 2 arter. Westw. Arcana Entomol. n:o 2, pi. 5. Rorande Lyccena hattus har Eversmann nfiedde- lat en underrattelse, som val torde fordra bekraf- telse. Han uppger att hanarne af denna fjaril visade sig redan den 20 Maj, men honorna forst en manad senare. Det iir val en sannina: att hanarne vanlii^^t- vis bland insekterna framkomma nao-ra da«:ar forr an honorna, men sa betydlig skillnad i tiden har icke blifvit anmarkt. Bull, de Moscau 1841, p. 3. Haf^ris, monografi af i Norra Amerika forekom- s^hinj mande arter af Sphingides. Sillim. Journ. XXXVi, p. 282. Efter nagra all manna anmarkningar foljer en Synopsis ofver familjer och slagten. De indelas i tvenne grupper: Sphinges legitimce och Sphinges adscitce. Arterna beskrifvas omstandligt och synony- mien ntredes noggrant. Isis 1840, p. 255. Sphinx Anneiy n. sp., fran Chili beskrifves af GuEiiN Meneville i Guerins Mag. 1839, pi. 2. EiucHSON upplyser att Sphinx esulce , som af Fkeyeii anses sasom ^^^n art, icke ar annat '^xi en varietet af Sphinx euphorbice. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 5. Denna uppgift bestrides af Fheveu, ibid, p. 125. 112 MiiTZRi.i-, Deilcphila phileuphorhia , n. sp. , fun- ncn nlua Berlin. Dess iitvccklingliistoiia besUiilVes. Den skall vara liogst narsla^tad med D. cujjhorbioi och Gala, samt ar troligen en bastard af dessa. Wiegm. Arch. 1840, p. 171, t. Vill, %. 1. Bombyces. Caureno liar i Ann. Ent. X, p. 205, pi. 5 bc- skrifvit och afbildat en fjaril, som han ansctt sig icke kunna hanfora till nagon viss familj. Hambur upplyser, att den af Cahreno omnanida insekt icke vore annat an en hona horande till slagtet Tricho- sonia, och foreslar att benamna den Trichosonia Pier- reti. Ann. Ent. X, Bull. p. XXVII. Nodua. GuENEE, som i Vl'.te Tomen af Annales Entomol. borjat en uppsta lining af Noctuse, har fortsatt och sluiat densamnia i namnde Ann. X, p. 53, 73 och 217, hvarest foljande genera beskrifvas: Hcliothis, Trypana, Anarta, Heliodcsj Plusia, Ahrostola, Calpe, Cerocala, Ophiusa , Toxocampa, Ophiodes, Catephia, Catocala, Brcphos , Acoiiticiy Eaclidia , Anthophila , Micra, Leptosia, Erastria, Hydrelia {Hydrellia ar afven nananet pa ett ur Dipter-slagtet Notiphila utbrutet genus), Agrophila, Phytometra , Hitsmcrosia , Ora- toscelisy Glaphyra (Glaphyrus ar ett slagte bland Me- lolonthides) och Microphysa. Flera af de anforda slagtena aro nybildade, och under hvarje uppraknas de arter som forfattaren ansctt bora ditforas. Da den uppstallning ofver Noctuae, som Guene lemnat, finnes spridd i flera tomer af Annalerna, har han, for alt latta ofversigten af det hela, till slut meddclat e!t register eller Index methodicus. Ann. Ent. X, p. 235. Menetries har uppstallt ett slagte horande till Noctuce och benamnt detsamma Axiopama. Det ut- gor en ofvergang emellan Noctuce och Tinece. Bull, de Pelersb. 1841. Inslitut. 1841, n:o 412, p. 595. Bering, 113 Hkring, Xylhia soniiilcidosa , n. sp. , narsliigtad nied X. conforniis ocli Ziiikenii. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 165. DoNZRL har beskrifvit Msclia jaspidea tillika med dess larv. Den har blifvit forblandad med Noc- tiia oleagitia, Linn. Ann, Ent. X, p. 211, pi. 4. I. f. 1 — 2. Kefkkstijn har meddehtt upplysningar och tillagj^ till forestaende afliandling. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 215, ViLLiF.RS omnamner, atl arter af Orthosia oeh Ceractis nastan aldrig betjena sig af flygten, for att iindvika de faror som hota dem. Da man soker fano;a individer af dessa sla<4'len slappa de sig till jorden, sanit lopa undan med mycken snabbhet , och stadna icke forr an de tro sig vara utora all fara. De arter som forekomma om hosten begagna sallan flygten, och ingen af dem idper sS fort som Ceractis vaccinii, Ann. Ent. XI, Bulk p, XI. Samme forfattare har afven anmarkt en egenhet bos Scotophila tragopoginis. Denna art finnes i Junii manad i storre antal under losa barkstycken. Indi- viderna sit la liitt bredvid hvarandra, med hufvudet alltid viindt at samma hall. Da man vill uppsticka en af dessa, flyger den icke bort, men skyndar un- dan ofver de andras rygg, utan att dessa deraf synas oroade, och stadnar ofvanpa dem. Villiers har flera ganger haft tillfalle iakttaga delta forhatlande, Ann. Ent. XI. Bull. p. XII. Dardoin, Numcria ugariiharia , n. sp. Ann. Ent. Geome« XI, p. 201, pi. 8, f. 3-— 4. *'*• Crocallis dardonaria, n. sp., bada konen be- skrifvas af Donzel. Den st^r narmast Crocallis ex- timaria. Ann. Ent. IX, p. 59, pl. 4, 2 fig. a. b. Larentia tritomata och Ennomos adastaria, Fi- scher VON Waldheim. Bull, de Moscau 1840, p. 88. Prof. Bohcmans Arsh. r84o—t842. " fi4 P>ralides. CoRiGLiANi heskrifvcr Pyvcilis hrunnca, n. sp., hvars larv lefver pa dadel-palmer. Excercilioni Acad. Napl. Vol. 1, 183y. Revue Zool. 1841, p. 248. Tinc-e. Fischp:r Edlkr VON RossLERSTAMM meddelar upp- lysningar om Ochscnlieimcria, HiiBN. (^Phygas, Treit- scke), iaurella och dess narslagtade arter. Synony- mien utredes noggrant och hithorande arter beskrifvas fullstandigt. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 200. MouiTZ har meddelat upplysningar om slagtet Chilo, dess lefnadssatt, vistelse-orter och metamorfos. Chilo gigantellus , forjicellus , mucronellus , phragmi- tellus och cicatricelliis beskrifvas, jemte deras larver och puppor. Abhandl. d. Naturf. Gesellsch. zu Gor- litz, Band. II, Heft. II, p. 1. Isis 1842, p. 696. Baer, om Galleria cercana. Bull, de Petersb. VII, p. 178. Boyer de Fonscolombe, Jinea aglaclla, n. sp. Den synes tillhora slagtet Adela och vara narmast beslagtad med A. Ammanella. Ann. Ent. IX, p. 61, pi. 4, C. Zeller beskrifver Gelechia lappella , hvars larv lefver af fron pa Arctium. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 259. Pteropho- Zeller har gifvit en monografi af Pterophori- ^''^*' dee, som ar utarbetad med mycken sakkannedom och kritik. Han indelar denna grupp i 2 familjer: l:o Pterophoridoe proprii: Alae anteriores fissae vel partitae vel integrae fissura indicata. Gen. I. Adactyla, Zell. Alae lanceolatae integrae, anleriorum fissura indicata. 1 art. Gen. II. Ptcrophorus , Geoffr. Fabr. Alae ante- riores bifida?, posteriores tripartitae, med foljande afdelningar: Div. 1. Platyptilus. 7 arter. 2. Oxyplihis. 5 arter. 3. Ptcrophorus. 14 arter. 4. Aciptiliis. 9 arter. fii 2:0 Alucitlna: Alae sin<>ula? si^xpailita?. (icn. I. Ahiciia. 4 «nrler. Efter en omstiindlig inlednine:, livaruti afhandlas om Icfnadssatt och forvandling, foljer beskrifning 6f- ver (ienera ocli arler, hvarefter Ijifogas historien och litteratuien ofVcr Piciophorideriuu Denna ar hogsl omfattande och bevisar aft forfattaren mod synnerlig uppmarksamhet genomgatt alia de skrifter, som i delta amne utkommit. Denna af Zeller nu meddelade nppsats ar endast ett utdrag utur ett storre verk, som han amnar nlgifva of'ver denna familj. Isis 1841 , p. 755, 827. lab. \S , fig. 1—42. Nevroptera , Linn. De Europeiska arterna Libeiiu- af Lihelhdina; hafva under de forflutna aren ulgjort ''"** loremal for flera grundliga systematlska afhandlingar, genom hvilka kannedomen om denna familj blifvit bragt till lamlig fullstandighet. Charpentifr har under titei: "Lihcllulince Earo- pccfe dcscriptce ac dcpictce /' cum tab. XLVIII. col. 4:0, Lipsiae 1840 (pris 72 francs), utgifvit ett prakt- verk, med val tecknade, i slentryck utforda och se- dermera colorerade figurer. Alia arterna forestallas forstorade, hvilket hade varit ofverflodigt , atminstone for de storre af Acshna och Lihclhda. Sedan karak- tererna for genera blifvit framstallda och arterna, 80 till antalet, uppraknade, folja de specifika beskrifnin- garne, hvilka synas verkstallda med noggranhet, hvar- jemte synonymien fullstandigt utredes. Lihellidce fordelas i 3 grupper och 17 slagten. A) Lihellididum : 1 Epitheca , 2 Libelliday 3 Diplax, 4 Chlorosoma. B) Aeshiddam: 1 Cyrtosoma ^ 2 Aes/ma^ 3 Tlieca- phora , 4 Diastalomma. 116 C) Jgmmiduin : 1 Epallag'Cy 2 Callopteryx, 3 Jua- petes, 4 Syrupy cna, 5 Pyrrhosoma, 6 Erythroni- ma, 7 Ischniira, 8 Jlgrion, 9 Platycnemis. '^Monographie des Libelkdidees d" Europe/' par Slavs LoNGCHAMPS, Paris 1840, 220 sid. 8:o, tab. 4, utgor, ehurii under en ansprakslosare form, ett icke mindre vigtigt aibe(e. Det innehaller: slagtenas ka- rakterer och synonymi, anmarkningar ofver deras ut- seende, fargteckning och de oliklieter inom hvarje grupp, som fortjena storsla upprnarksamhet, diagnoser ocb comparativn beskrifningar, synonymi, varieteter efter alder och kon, vistelseort, anmarkningar otVer lefnadssatt, en synoptisk tabell pa latin ofver de spe- cifika olikheterna, hvarjemte slutligen pa de bifogade tahellerna hanarnes anal-appendices framstailas. Forfattaren antager 12 genera med 61 arter, nemligen Lihellula (Libellida och Diplax , Chari\) med 15 arter, Libella {Epitheca, Chahp.) 1, Cor da- lia (Chlorosoma, Charp.) 5, Lindenia 1, Gonipfmsl, Cordulegaster 1, Aeshna 8, Anax 3, Calipteryx 3, Lestes 4, Sympecma 1, Agrioii 12. ''Synonymia Libellidarum Europcearum /' a net ore H. A. Hagen. Dissertatio inauguralis. Regimonti 1840. 8:0, 84 sidor, utgor ett vigtigt bidrag till forut- namde tvenne mera omfattande arbeten. Synonymien ar battre och med mera no^rsTranhet iitredd an i foregaende arbeten, hvarjemte arternas utbredning, enligt hos flera aiictorer samlade uppgifter, anfores. De af Charpentier och Selys Longchamps utgifna afhandlingar hafva af forfattaren blifvit begagnade, hvarigenom de olika benamningar, som af dem blif- . vit anvanda, utredas. I Hagen uppraknar 78 arter, fordelade i foljande! slagten : Libellida 1 9 , Epitheca 1 , Cordulia 5 , Lin" ' denia 1 , Gomphus 8 , Cordulegaster 1 , Aeshna 9 , 4 117 Anax 2, Epallage 1, Caliplcty.xr ^ , Lestes 5, Syiii- peciua 1, Agrion 19. Sklys Longchamps har heskrifvrt tre nya arter af slagtet Agrion, hvilka icke finnas upptagna i bans forutnamda storre arbete, nernligen Agrion Sophia, cognata och Charpenticri. Revue Zool. 1840, p. 213w Samme forfattare har ytierligare iipptagit 8 nya EiiropeisUa Lihcllalinm, af hvi'lka 6 arter tillhora Li- helhda, 1 Goinp/ms och 1 Platycneniis. Revue ZooL 1841, p. 243. Si:lvs LoiNGCHAMps upplyser att 15 af tie arter, som aro upptagna i Charpkntikhs Monografi ofver Li- bcllidince , icke finnas anforda i lians arbete, och an- ser, sedan flera nya tillkommit, att antalet af Euro- peiska Libellulce uppgar till omkring lO'J. Revue Zool. 1841, p. 254. EvEHSiMAiNN, Lihcllula Hdlmanni, fallax och Aeshna spcciahilis , fi-an ostra Ryssland. Bullet, de Moscau 1841, p. 35J , tab. V, VI, fig. 1 — 5. Dalp:, anmarkningar om Libellulce. Ann. Nat. Hist. IX, p. 257. Triepke har meddelat nagra anmarkningar ro- Epheme- rande Ephemera Jlos atjuce , som under senare aren " ^' blifvit funnen i Poinern. Den framkommer i medlet af Junii vissa ar sparsamt , andra i oerhord niangd. Larven ar annu okiind, men puppan begifver sig, da den skall klackas, skyndsamt till vattenytan, hvarest pro-imago understundom sa hastigt utvecklas, alt den ofta under vattnet afklader pupphuden och omedel- bart flyger utur vattnet till stranden, for att annu en gang byta om bekladnad. Denna art anstaller ingen dans i likhet med E. vulgata. Parningen an- ses for sig ga om natten, och pafoljande morgon ar den forra dagens gencj-ation redan forsvunnen. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 54. piani- PiCTKT, "llisUnvc Nalui'dlc gcneralc ct parii- ^La"n ' culiere dcs Nearopteres," Monographic dcs Pcrlidcs, Livr. 1-VIIl. 8:0, avec fig. col. Geneve 1841 — 1842, utgor borjan till ett storre arbete ofver Neiiroptera , som utgifves i haften af 2 eller 3 ark text och 5 plancher. Man kan subscribera pa hela arbetet, eller hvarje fannilj sarskildt (haftet kostar 6 francs). Den forsta monografien afhandlar Pcrlidcs och kommer att upptaga omkring 10 haften, hvarefter Ep/icnicri- dcs folja, o. s. V. Wi:sT\vooD, monografi af Ncmatoptcra. Detta slagte blef af Latri:illi:, i anseende till det forlangda snytet, staldt bland Paiiorpidcc , men Wkstwood an- ser det tillhora Hcmcrohidce , med hvilka det ofver- ensstammer icke allenast genom mundelarnas bildning, utan afven genon^i vingarnas nervgang. 19 hithorande arter uppraknas. Ann. Nat. Hist. Vill, p. 376. Zool. Proc. IX, p. 9. Westwood, monografi af Paiiorpa och narslag- tade genera. Af Paiiorpa beskrifvas 19, Eaphaida y N. G. 1, Merope, Ni:\vm. 1, Bittacus, Latr. 4 arter. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 298. Say, ^'Descriptions of new North American Neuropteroiis Insects and observations on. some al- ready described." Philad. Journ. VIII. Sillim. Journ. XXXIX, p. 396. Lefkbvre har lemnat en nppstallning ofver Asca- laphusy som fordelas i 11 genera, hvarjemte en ny art udscalaphus Napoleo beskrifves. Guerin Mag. 1842, pi. 92. Aiiman HymenopteTa. — Det mest omfattande ar- ^^^"'^'bete, som under senare ^ren utkommit ofver denna ordning, ar onekligen Histoire dcs Insectcs Hymc- nopteres af Lepelletier de Saint Fargeau, Tome \ 2:me, Paris 1841, 8:0, 680 sidor, med en atlas inne- 4 119 hAlIande pi. 13 — '^4. Denna del afhandlar sadana bin och getingaF', hvilka icke lelVa i samhallen, iitan enskilt bygga sina bon. Ehurii icke nagon fiillslan- dighet i hanseende till beskrifna artcr kan i ett sa- dant arbete begaras, och oaktadt endast nagra slag- ten i del speciela aro omstandligare beaibetade, bar likval kannedomen om Hymenoptcra, genom ett stort antal beskrifna Syd-Eiiropeiska och Nord-Afrikanska arter, betydligt blil'vit utvidgad. Allt hvad som varit forfatlaren bekant af hithorande slagtens lelnadssatt och metamorfos afhandlas onislandligt. For ofrigt innelialler denna del: 2:dra Sectionen. Nidi/ians Solitaires. 5:me Famille, Podilegidcs , med foljande genera: Euglossa, Eulema, Aiithophora , Macrocera, Monoela, Euccra , Meliiurga , Systropha, Kir- hya, Ccntrisy Epicharis, Xylocopay Leslis, Mc- litta. (kme Famille, Meriligidcs: Panurgus , Dufourea, Dasypoda, Andrama, Scrapter, Haliclus , Noinia, Ancyla, Colletes, 7:me Famille, Gastrcligides : Diphysis, Clialicodoma , Osmia^ Mcgachile, Li~ thurgas, Aiithocopa, Antfddiunij Heriades, C/ie- lostouia. 8:me Famille, Psithyridcs: Psithyrus, 9: m e Famille, Dim or p hides : Aglce, Melecta, Crocisa, Mesocheira, Mcsoplia, Hopliphora , Mcsonychiiini , Epeolus , Nomada, Ceratiiia, Aiiiinobates , P Idler emits ^ Dioxys , Cadio.xys y Sielis , Aleodape , Pasites. 10:me Famille, Monomorphides : Prosopis , Rliatymus > Sp/iecodes, 120 ll:me Famille, Eiimenidcs: Cclonitcs , Masai is , Ccramias , Synagris , Fm- menes , Discoelius , Odyncrus , Alastor, Ptero- chilusj Rliygchiuni. Nagra af forfattaren antagna generiska namn, sSsom Ammohatcs och Ancyla, maste andras sasom forut begagnade, del forra for ett Dipfer-slagte bland Dolichopoderna och det senare nara lika (Ancylus) for ett slagte bland Hetcrohranchia af Snackorna. Spinola, om de Hymenoptcr-eaMv , som af Le PRIEUR blifvit insamlade i Cayenne 1839. Flera nya genera hafva blifvit uppstallda och de beskrifna ar- ternas antal uppgar till J 00. Ann. Ent. IX, p. 129, pi. 7. X, p. 85, pi. 3. GouiLLOu beskrifver de under bans resa med Corvetten Zelee samlade 20 arter Hynienoptera, till- horande foljande slagten: Evania, Pimpla, Formica, P oner a, Pepsis, Ammophila , Splicx, Pison^ Polistes och Apis, Revue Zool. 1841, p. 322. Samme forfattare bar omarbefat forestaende af- handling och dervid gjort flera tillagg. Ann. Ent. X, p. 311. Erichson, 25 nya Hymenoptera fran Van Die- mens land af slagtena Ichneumon , Cryptus , Ophion, Helcon, Megalyra, Formica, Amhlypone, N. G., Mu- tilla, ThynniLs, Ariphron , N. G., Bemhex, Prosopis, Hyl(sus och Andrcena. Wiegm. Arch. 1842, pag. 252—268. Saunders 2 nya Hymenoptera fran Norra Indien, Myrmicaria brunnea och Pronceus Camphelli. Entomol, Trans. Ill, p. 57, pi. 5, fig. 1, 2. Brants bidrag till kannedomen om mundelarne hos Hymenoptera aro af stort intresse och utarbe- tade med sakkannedom. Han redogor for hvad andra forfattare harom bekanfgjort, samt framstaller om- I vn standligl sina asigter ofver delta iimne, jemte den nomenclatur lian anser lamplig. Tiidschr. vor Nat. Gesch. VIII, p. 71, pi. 1. De Romand anmarker, att endast honorna bland en del Hymenoptera aga en hiek eller livit ring pa antennerna, men att hanarne dermed aldrig aro for- sedde. Revue Zool. 1840, p. 143. Ref. anser sig bora anmiirka att flora Ichneumonid-hanar afven hafva hvita antennringar. Densamma uppgilVer afven nagra konskillnader ibiand exotiska Hymenoptera. Revue Zool. 1840, p. 113. Hartig liar nogare utredt arterna af slagtet 7/7- Spridd chiosoma, och af detsamma beskrifvit 2 nya arter Tenthre- T. sorbi och salicis. Stett. Ent. Zeit 1840, p. 19. *^"''^*^- Samma forfattare meddelar en synoptisk ofver- sigt af Ncmatus, af hvilket slagte, sedan Hartig 1837 utgaf sitt stora arbete ''Aderfluglcr Deiitschlands /' icke mindre an 50 arter blifvit i norra Tyskland upptackte. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 22. Saxesen upplyser att Lyda Klugiiy Hart., ar honan till L. alpina, KluG, att L. alpina $_, Hart., ar honan till L. saxicola. Hart. L. hypotrophica anser han endast vara en varietet af L. alpina, Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 15. Leunis uppraknar de Tenthredinides som fore- komma kring Hildesheim. Deras antal uppgar till 170 arter. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 42. Newport, on the anatomy, habits and oeconomy of Anthalia ccntifolice. London 1838, 8:o. Schlyter uppger att han funnit Lophyrus pini i parning med Hylotoma dorsalis. Abh. naturf. Ge- sellsch. ZQ Gorlitz. Band. II, Heft. II, p. 48. Isis 1842, p. 697. Tenthredinides fran Nya Holland, bland hvilka 2 genera, Pachylota och Dictynna, blifvit uppstallda. Arcana Entom. n:o 2, pi. 7. f?2 Siiiticics. Ingim.n, upplyshingar rorandc Icfnadssaltct al' Sux'.f duplex. Enlomol. Trans. 11, p. XXXU. Sklls, om lefnadssattet af Sirex juuciicus. En- tomol. Trans. II, p. XXXIII. Cynipseni. Gal lapplebildnin^cn , som finnes pa en del vax- ters sljelkar, blad och knoppar, liar lange utgjort lorennal for Botanisters och Entomologers uppmark- samliet. Malpighi har oin dessa utgilVit ett fortraff- ligt arbete, hvilket likval ofta blifvit iorbisett, der- igenom att dct hvarken kommit att begagnas af Linne eller Fabiucius. Samma foi'hallande har intraffat med Heaumurs, Roi:si:ls och Frisgh's m. fl. skrifter. De insekter, som fororsaka dessa olikartade bildningar, hafva likval de senare aren borjat adraga sig ett noggrannare studium, och man kan saledes vara for- vissad, att snart erhalla reda inom en intressant och markvardig del af Entomologien. Senare iakttagelser hafva uppdagat, att arter af olika ordningar fram- bringa gallapplen och underga sin forvandling i dem, och aro sasom sadana for narvarande kanda storre delen af Cynipserce , flera arter af slagtet Neinatus , Gallmyggorna , nagra Coleopi e?^-ariei' isynnerhet af j4piou, hvarjemte en stor mangd gallappleartade for- mer fororsakas af Bladlosscn. Hahtig, som utgifvit ett hogst rikhaltigt arbete ofver Tentrcdiiiides och Sirlcidcs , har nii foretagit sig att utreda gallapple- steklarna och sasom forelopare till ett storre och mera omfattande arbete ofver denna familj i Germars Zeitschr. Band. II, p. 176 — 209, lemnat en kortai uppsats ofver dess indelning och antalet af de arter| som varit honom bekanta. Af de 23 species, somj Fabricius beskrifvit, tillhora enligt Hartig endast 5. Cynipserce , de andra finnas alldeles icke eller tillhora ar>dra ordningar och slagten. Hartig uppraknar i sin ofversigt 97 arter som aro honom kanda efter insek- ten, och 27 anforas dels efter andra forfattares be- rj3 skriCningar, dels cfler gallapplen, sum funnits itme- lialla larver tillliorande denna giiipj). Kfter en upp- stiillning af 21 i^enera, horande til! denna familj, jemte anforande af karakterer for dessa, meddelas diaij^noser pa alia arter samt beskrifning pa de gall- cipplen, hvariitur de blifvit klackla. Den otroliga nioda och det talamod, som erfordrats vid iitklack- ning af sa manga arter, kan endast uppskattas af deni, som sysslosatt sig med iitredande af insekternas metamorfos. Det omstandligare arbete, som blifvit iitlofvadt, kan saledes icke annat an med otalighet afvaktas. Jemfor man det stora antal hos Malpigiii, Roe- si:l, Rkaumur m. fl. aftecknade gallapplevaxter med antalet af de Cynips-arter som Hartig anfort, finnes liitt att Entomoloi>'erna annu liafva liar ett rikt fait o for sina forskningar, hvilket afven be visas deraf, att sistnamde forfattare redan efter 2 ars forlopp funnit sig fciranlaten att lemna ett tillagg till sin forsta af- handling, hvaruti, jemte en allman och i nagra delar forandrad uppstallning, meddelas diagnoser pa manga i bans forra uppsats felande arter. Germar Zeitschr. Band. Ill, p. 322—358. OjiycJiici och Callaspidla , tvenne for Skandina- viens Fauna nya insekt-slagten, horande till gallapple- steklarnas naturliga grnpp, monografisk bearbetning af G. Dahlbom, Lund 1842, 8:o, 16 sidor med 2 synoptiska tabeller och 2 plancher, upptager beskrif- ning af 3:ne arter horande till Onychia, nemligen hicolor, Dahlb., ediogaster, Rossi, och aacleata, Dahlb., samt af Callaspidla 2 arter de Fonscolombei, Dahlb., och JVestwodli, Dahlb. Hvarfore forfattaren foriindrat specilika namnet pa den forsta arten af sista slagtet, da den forut blifvit af Boykr de Fonscolombe be- skrifven och benamd Figites notata, har han icke angifvit. En sadan namnforandring tjenar endast att oka synonymien, ly alt del iildre namnel konimor att anvandas, ar, enligt for nomenclaturen antagna reglor, otvifvelakligt. De tvenne synoptiska tabel- lerna innelialla, den l:sta en uppstallning af galliipple- steklarne, som fordelas i 3 Sectioner, neml. Sect. I Figitidce med 2 genera, Sect. H Cynipsidce med 7 genera, Sect. Ill Oryssidce med 1 genus. Sistnamde slagle synes icke har sta pa ratt stalle, da dessa djur icke underga sin forvandlig i gallapplen, utan troli- gen lefva under larv-tillstandet parasitiskt, och dess- utonn i lefnadssattet framte sa manga olikheter. Den andra synoptiska tabellen upptager de af forfattaren sSsom Skandinaviska kanda arter af denna familj, uppgaende till 67 stycken. Perris beskrifver under namnet Diplolepls pa- paveris en gallapple-stekel, som lefver i Papaver duhium. Den torde knappast vara skiljd fran Aalax: rhwadosy Klug, hvilken pa samma satt lefver i Pa- paver rhceas. Ann. Entomol. IX, p. 93. Hartig har meddelat resultaterna af sina fort- satta iakttagelser ofver konen bland Hymenopteva, Efter bans ofvertygelse forekomma bland en del arter af slagtet Cynips inga hanar. Han har ibland ofver 5000 undersokta exemplar af Cynips (juercus folii^ icke funnit en enda hane. Isis 1841, p. 10. NoRiNG har i Handbok i Husdjursskotseln, Tredje Delen, Lund 1842, p. 461, infort en kort i popu- lair stil forfattad afhandling om biskotseln. Denna utgor hufvudsakligen ett sammandrag af hvad aldre forfattare i detta amne bekantgjort. "Natural History of the Honey Bee'' hy]\mm, London 1841, ar en ny pa engelska utgifven ofver- sattning af denne forfcittares valkanda arbete. GuNDELACH, "Die Naturgeschichte der Honig- hienen durch langjdhrigc Beohachiiingen ermittett/ Cassel 1840, 8:o. 125 Lalannf. liar meddelat iakttagelser om Biens konstruktion af sina kakoi*. Ann. Sc. Nat. XIII, p. 358, pi. 11. Rkaumur fastade redan, uti 6:te Tornen af sitt fortjenstfulla arbete, uppmarksamheten pa lefnadssiit- • tet hos slagtet Megachile, och anmiirker bland andra figenheter i deras hush^llning, att de forfardiga sina bo tvenne ganger, under olika tider pa sommaren. Denna uppgift gaf aniedning formoda, att han sam- manblandat 2 skiljda arter, hvilket ock genom Gou- REAU blifvit adagalagt. Denne omnamner afven de parasitdjiir, som angripa slagtet Megachile, bestaende dels af Trichodes alvearms, dels af nagra smarre Hy- menopteja, hvilka likval ej noggrant blifvit bestamda. Ann. Entom. IX, p. 147. Nagra anmarkningar rorande Andrcna lagopus. Lath., meddelas af Romand. Ann. Ent. IX. Bull, p. XXVI. Slagtet Osiiiia, hvars arter inratta deras bon i jordhalor, i murar eller torra tradstammar, taga af- ven, enligt iakttagelser af Robinkau Desovidy, sitt tillhall i skalen af Helices, Goukeau meddelar s^ val harom, som sarskildt om Osinia bicolovj nagra ob- servationer. Ann. Ent. IX, p. 123. Romand, Acanthopus s pie n dens, Ctenioschelus Goryi, Melissodes FonscolombU. Guerins Mag. 1841, pi. 68—70. Densamme om Acantliopus Goryi, N, G. och sp. Revue Zool. 1840, p. 248. Spinola bar meddelat ^tskilliga upplysningar om slagtet Melipona och dess lefnadssatt. Ann. Sc. Nat. XIII, p. 116. White beskrifver en geting-art som forekommerVesparise. i Sodra Amerika och likt bien insamlar honung. Den hcirer till ett nytt slagte Myrapetra, och arten har blifvit benamd M. scutellaris. Ann. Nat. Hist. VII, 126 p. 315, [)l. IV. lUnue Zool. 1841, p. 357, Fror. N. Not. 1847, p. i, pi. 1. Crabro- Under titel: '"Synopsis Hyinenoptcrologice Scaii- j)."ilib^,'„, (-////rtt'iVw^^^ Skandinaviska Steklarnas Nalur-HIstoria synopsis, p^g(j flo-urer af Dahlbom, har ett Hafte ulkomniit i Hymeiio- ^ ' puroio- Lund t84<\ Del iitgor en omarbetning af forfatta- "' rens i forra Arsbeiattelsen p. 553 ornnamde Exanien. hist orico-natur ale dc Crahronihas Sandinavicis ^ ocli innehaller pa svenska och lalin beskril'ning af slagtet Crahro med 28 arter. Pa de bifogade 5 tabellerna §ro flera arter afbildade eller hufvud och antenner ni. m. framstallde. Slagtet Crahro indelas i 2 grup- per: A) Smiirre silfvcr-munsteklar med svart enfar- gadt iinderlif. B) Slorre silfvcr- och gull-muiistehlar med svart, gulflackigt underlif. Dahlbom G. Dahlbo.m , ^' Dispositio iiiethodica Specicruni ^^^^^^^^_Scandinavicaruni ad Familias Hyinenopterorum natiL- pterorum.^^/gj. pertinentium/' Part. 1 , Sphcx in sensa Linne- ano, Lund 1842, utgor borjan till ett arbete, i hvil- ket forfattaren amnar efter hand lemna en uppstallning af Skandinaviens Hymenoptera i hanseende till deras familjer, slagten och arter. Den nu anmalda l:sta Partikein innehaller 3 synoptiska tabeller, hvaraf den forsta innefattar en Conspectus Familiarum med fol- jande familjer: I Sphccidce, II Pouipilidco, III Larri- d(S, IV Nyssojudce, V Pemphredonidce, VI Crahroni-- das, VII Mellinidce, VIII Bemhicidxe. Den andra la- bel len Conspectus Generum upptager 34 slagten, och den tredje Disposi(io methodica Specierum Scandina- vicarum uppraknar 126 till denna afdelning horande arter. Pa en bifogad tabell framstalles en vinge af MellinuSf och redogor forfattaren for de benamningar han begagnat pa nerve r och cellulae. Nagra tillagg och riittelser till denna afhandling har Dahlbom lafit infora i Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 214. 127 Sir.BOLD, "Ohscrvaiioiics (jucedaia cjiiomologicce de Oxybelo uniglumi/' Comentatio. Eriangae 1840, 4:o. Spinola, Trigonalis Dc Hahnii och Ncctanchius Fischcrii. Guerin Mag. 1840, pi. 53, 54. Spinola upplyser, att den af honom under be- namning Philantlius pctiolaUis beskrifna art forut ar beUantgjord af Klug och .kallad Tracliypus Gomcsii. Ann. Ent. X, p. 309. Wkstwood, Pompiliis aiidax , n. sp., fran nya Holland. Ann. Nat. Hist. X, p. 69. Wesmael beskrifver sattet hiiru Odynerus parie- tum beter sig for att komma ^t sadana larver af Tortriccs y som inrullat sig emellan blad. Bull, de I'Acad. de Brux. VHI, H, p. 34. Guerin Meneville beskrifver 20 nya arter Chry- chrysidi- ' sidides. Revue Zool. 1842, p. 144. '^''' Shukard har bekantgjort en fortrafflig nnonografi Doryijdae af Dorylidce, hvilken familj synes afvika lika mycket ''\^T' fran Mutillarlce som Formicarice. Han raknar hit fol- jande 4 slagten : 1) Labidusy Jurine, med 14 arter, 2) Aeuictus, Shuk., 1 art, 3) Dorylus , Fabr., 10 arter, 3) Rhoginus , Shuk., 1 art. Honorna till denna familj aro annu icke kanda. Shukard antager att de arter, som Westwood beskrifvit sasom horande till slagtet Jyphloponc, aro honor af denna grupp, och formodar att dessa lefva parasitiskt i myrstackar. Ann. Nat. Hist. V, p. 188, 258, 315. Densamme har lemnat tillagg till forestaende afhandling och beskrif- ver 2 nya arter af Lahidus. Ann. Nat. Hist. V, p. 396. Westwood, 5 nya arter af slagtet Lahidus, Arcana Entomol. n:o 5, pi. 20. Shukard har omarbetat sin monografi af Dory- lidre , och dervid gjort atskilliga tillagg. Ett nytt slagte Aiiomma med 1 art beskrifves. Ann. Nat. Hist. 1840. Revue Zool. 1841, p. 27. 128 ^ WKSTVVOof), anmiirkiiingar om slagtet Typhlopone jemte besluifnini^ af flera nya artcr. Ann. Nat. Hist. VI, p. 81, pi. 2. Wi'STWOOD, Myi'mccosystus mcxicamis, en ny art liorande till Foniiicarice. En del neutrer hafva den vanliga formen, men andra liafva abdomen omattligt uppsvald och klollik. De senare lemna aldrig boet och bereda en sorts honing. Fror. N. Not. 1841, p. 120. Robert, upplysningar om myrornas lefnadssatt. Innehaller ingenting nytt. Forftittaren uppehaller sig egentligen med beskrifning af de vagar myrorna an- lagga fran sina stackar. Ann. Sc. Nat. XVIII, p. 151. Nagra anmarkningar om myrornas oeconomi af Hope. I denna uppsats bemodar forfattaren sig luif- vudsakligen iitreda hvilken art som asyftas i Bibein, och anser den hora till slagtet Atta. Enlomol. Trans. n, p. 211. Mntiiia- Klug har underkastat slagtet Thynnus en nog- gran revision och af detsamma beskrifvit 60 arter. Ett nytt slagte af denna griipp Achiriis bildas, och upptages derimder 2 arter. De af Guerin af detta slagte formerade genera antagas icke af Klug, da de endast aro grundade pa obetydliga skiljaktigheter emellan hanarne, hvaremot honorna fiillkomligt 6f- verensstamma. Berl. Abh. 1840, p. 1, med pi. — Samme forfattare har lemnat atskilliga tillagg till forestaende afhandling. Ibid. p. 399. Westwood, Anodontyra tricolor e Familia Thyn- nidarum. Guerin Mag. 1841 , pi. 81. Amblysoma Latreillei, N. G. och sp. ibid. pi. 80. Guerin Meneville, om slagtet Tri^onalys, Westw. 3 arter beskrifvas, hvartill endast hanarne aro kanda. Aro narslagtade med Mutillarice. Revue Zool. 1842, p. 83, 131. En nap. 129 En monoffrafi ofver Evania af Spinola, hvaruti Evania- 5 arter upptagas, finnes inford i Revue Zool. 1840, p, 244, Densamme beskrifver 3 nya arler af fore- namde slagte i Revue Zool. 1842, p. 188. Gkrmar har beskrifvit 5 arter af Pelecinus, samt Procto- utredt deras konskillnad. Germars Zeitschr. Ill , p. "*^" *' 377, tab. 2. RoMAND, om Pelecinus. 3 arter omnamnas. Gue- rin Mag, 1840, pi. 47, 48. Densamme beskrifver 2 nya hithorande arter, ibid. 1842, pi. 86, samt med- delar upplysningar och anmarkningar rorande detta slagte. Revue Zool. 1841, p. 195. Spinola har lemnat tillagg till Romands beskrif- ningar ofver Pelecinus, och upptager honan till P, clavaior och hanen till P. Giierinii, hvilka varit den sistnamde okanda. Guerin Mag. 1842, pi. 93. Drevvsen har meddelat atskilliga intressanta upp- ichneu- iysningar om Ichncumonidernas parning och konskillnad. "***"***** Han visar att Ichneumon culpator ar honan till Ichneu- mon sputator, och att den bona som Gravenhorst upptagit till sistnamde art icke horer till densamma. Pinipla stercorater ar bona till Pimpla flavipes, Hvad sjelfva parningen betraffar anmarker forfattaren, att han endast haft tillfalle observera slutet af densamma, hvarunder hanen sitter ororlig pa honans rygg. Kroyer Tidskr. IV, p. 103, Spinola, Osprynchotus capensis, N. G. Guerin Mag. 1841, pi. 75. Francis Walker har fortsatt sin Mono^raphia Pteioma- Chalcidituni , hvaraf Vol. II, 100 sidor 8:o, utkommit i London 1839. I denna Del upptagas 51 genera och 173 arter, hvilka alia aro extra europeiska. BoYER DE FoNSCOLOMBE, rattclscr och tillagg till Monogjnphla Chalciditum Galloprovincice. 13 nya ar- ter beskrifvas. Ann. Sc. Nat. XIII, p. 186. Prof. Bohemnns Jrsh. 7840—7842. 9 Under titel: "Beyirdge zur Monographic der Ptcronialinen'' von A. Forstkr. Heft. I, Achen 1841, 4:0, 47 sidor, 1 tabell, har ett omstandligare arbete olVer denna familj utkommit. Efter en kort inled- ning (ifvergar forfattaren till beskrifning af slagten och arter. 26 genera, af hvilka 7 aro nybildade, anforas, och 264 kring Achen funna forul ej beskrifna aiier upptagas. Beskrifningarne aro pa tyska och alltfor korta, sa att detta arbete torde sprida mer oreda an Ijus i denna fornt nog intrasslade familj. Forfattaren synes afven icke begagnat alia de arbe- ten, som i senare tider ofver denna grupp utkommit. Pa den bifogade tabellen aro 27 arter af olika slag- ten afbildade. Walker har fortsatl sina beskrifningar ofver engelska Ckalciditcs. Ann. Nat. Hist. IV, p. 232. Densamme 12 nya arter Chalcidiies fran Valpa- raiso. Ann. Nat. Hist. X, p. 113. Spinola, 3 nya genera fran Cayenne: Scminota, Chryseida siipcrciliosa och Lysisca raptoria. Giierin Mag. 1840, pi. 41, 42, 43. Revue Zool. 1840, p. 18. Westwood, Lycisca Romandi^ n. sp. Guerin Mag. 1841, pi. 84. Perris har beskrifvit 5 sma Chalcidit-arter, af hvilka den ena, Eulophus ulicis, lefver som parasit i Apion ulicis , Ann. Ent. IX, p. 91; tvenne, Cyidps urticcB och Eulophus criniconds i Cecidomyia urticcc, ibid. p. 404, pi. JI, fig. 8, 9, samt Cyj^tosoma pa- paveris och Cynips papaveiis , hvilka aro parasiter hos Diplolepis papavcris. Det af Perris uppstallda nya slagtet Cyrtosoma har forut blifvil beskrifvit un- der benamning Ormyrus , V^estw., Siphonura, Nees V. EsENR., och Pcriglyphus, Boheman i Vet. Akad. Handl. 1833, p. 378. Cynips papavcris och urticce synas lillhora Torymus. 131 Diptera. — Dot vii^lif^astc och mest omfat- Aiimiin tande arhete, hvarmed Sverii>es Entomologiska Litte- ' ratur under de senare aren blifvit riktad, ar onek- ligen Diptera Scandiiiavice y Auctore J. VV. Zi:tti:r- STi.DT, hvaraf l:sta Tomen utkommit i Liind 1842 (XVI, 440 sidor 8:o), pa forfaltarens forlag. Delta arbete, frukten af mangariga forskningar och resor, kommer att spiida mycket Ijiis inom den Skandina- viska Dipterologien, och bringa kannedomen om denna ordning i jembredd med den vi aga om vara Cole- optcray till folje hvaraf knappast nagot land torde kiinna franivisa dessa tvenne ordningar sa val iit- redda som Sverige. Sedan Fallen utgaf sina be- skrifningar ofver Diptera, hafva, med undanlag af .fauna Lapponica, endast nagra smarre afhandlingar rorande denna ordning utkommit. Genom i senare lider verkstallda insamlingar, isynnerhet i Sveriges norra Landskap, har denna insekt-klass vunnit en ovantad tillvaxt af arter. Da Linne i Systema Na- turce endast beskrifvit 262, Fabhicius i Systema An- tliatorum 1147, Dipler-arter tillhorande hela verlden, Macquart i Suites a Buffon 3120, Mkigen i Zwei- fliigeligen Insecten omkri ng 4594, arter forekomman- de i Europa, samt Fallen i Diptera Suecica 845 species, kommer, enligt uppgift i foretalet i narva- rande arbete, alt upptagas icke mindre an 3100 arter. Forfattaren indelar denna ordning i 2:ne hufvud- afdelningar: Brachycera: Antennae articulis ad sum- mum tribus, och Nemocera: Antennis multi articu- latis. Den forsta afdelningen innehaller 2:ne ordnin- gar: Polychoeta och Diehoeta, Diptera med fa le- dade antenner eller Brachyeera stallas liksom fios Fallen framst. Ett Schema familiarum finnes i bor- jan, uppfagande 39 familjer till l:sta och 12 till ?:dra afdelningen; harefter foljer en synoptisk uppstallning af ijenera , som "aro 264. 132 Den nil annialda l:s(a Tomen innefattar foljande familjer, neml. I Tahanii mod 32 arler, II Kylopha- gii 9, HI Stralioniydoi 3(3, IV Asilici 31, V Bom- hyUarive 8, VI Anihracidcs 25, VH Leptidcs 18, VIII Acroccrince 0, IX Hyhoiidce 35, X Tachydro- mides 85 och XI Empidice 127, eller tillsammans 412 arter. Nagra upptagna arter aro hittills endast funna i Danmark och omkring 80 hafva forut icke varit beskrifna. Vid arternas utbredning och tiden da de aro framme, har en valfortjent iippmarksamhet blifvit fastad. Beskrifningarne pa de svarutreddare grupperna aro omslandligare. Andra Delen, som snart ar far- digtryckt, kommer att upptaga resten af Polychoeta. Afven i typografiskt hanseende leninar detta arbete ingenting att onska, och fortsattningen emotses med otalighet. Macquart har fortsatt sftt arbete "'Dipteres Ero- ticjiies nouv. ou peu conmts /' hvaraf 2:dra Tomens l:sta part, utkommit i Paris 1840. Denna Del inne- haller: Mydasii, AsUici, Hyhotinoe , Empidice , Vcsicu- losce , Ncmestrinidce , Xylotomi, Leptidcs, Bomhylia- rii, Syrphici och DolicJiopodes. Flera nya genera hafva blifvit bildade och arbetet atfoljes af nagra plancher. Se Revue Zool. 1841, p. 289. Saunders nya Diptera fran mellersta Indien af foljande genera: Gastroocides , Nov. Gen., Anthrax , Ccria och Dasynura, N. G. Entomol. Trans. Ill, p. 59, pi. V, fig. 3 — 6. Erichson beskrifver 11 arter Diptera fran Van Diemens land. Wiegm. Arch. VIII, p. 269—274. Lof:w har anstalit en intressant revision af de kring Posen forekonnmande arter. Innehaller manga upplysningar af stort varde. Stett. EnL Zeit. 1840, p. 145. Isis 1840, p. 512. Dale, nya Dipter-aiter fran England. Limnohia 2, Oxycera 1 och Ccenosia 1. Ann. Nat. Hist. VIII, p. 430. 133 En anonym toilatlai-e liar iVaiuslallt ''DipLcrolo- gisc/ic Tlicscn," livilka innchalla flora upplysande an- inarkningar rorande synonymi m. m. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 25. Staeger har meddelat flera vigtiga anmarknin- gar vid en af Loew i Isls 1840 inford afhandling ofver vid Posen funna Dipter-arter. Staegeh anfor, att Ocydromia flavipcs och raflcollis , Meig., utgora den forra hanen och den senare honan till samma art. Ocydromia rujipcs antages som eget species. O. scutcllata anses vara en Ijusare varietet af O. gla- bricula, Macqu. Kroyer Tidskr. IV, p. 98. Macquart har gjort inkast emot de anmarkningar som RoBiNEAu Desvoidy, Ann. Ent. X, framstallt emot den forstnamdes Hisloire Naturelle des Dipteres. Ann. Ent. XI, p. 165. Staeger har fastat uppmarksamheten p^ vigten af haustelli farg, tjockiek och isynnerhet dess langd, sasom en vasendtlig karakter vid bestammande af arterna inom slagtena Empis och Rhamphomyia , men anser att dessa delar bora med varsamhet . och ur- skillning begagnas, emedan hos doda individer hau- stellum understundom finnes mycket langre utstrackt, hvarigenom ocksa handt att flera arter blifvit bildade af en enda. Kroyer Tidskr. IV, p. 102. Westwood, om My dasii. Arcana Entomol. n:o 4, Brachy- pl. 13, 14. Macquart har beskrifvit ett nytt slagte af Stra- \\om^ ^di Echostoma med en hithorande art: E. nitida. Ann. Ent. XI, p. 41, pi. 4, II. Westwood, monografi af slagtet Systropus af Bombyliariae. 5 arter beskrifvas. Giierin Mag. 1842, pi. 90. Erichson har i sina Entomographien p. 115 gif- vit en Monografi af Acrocerince , som fordclas i 13 genera med 47 arter. Till Acrocera fores: globulus 134 (^Henops.Y ALL.), horcalls, Zi:tt; till Opcodes, gibbo-- sus (^Ifenops leucomclas , Fall.), pallipes , Latr. (7/. gibbosus , Fall.) och jiigripcs, Zktt. Slagtena T/iyl- lis , Oc/icea^ Pialea och Tcrphis aro afbildade pi. 1, fig. 7—10. Ett vigtigt bidrag till kannedomen om Skandi- naviens Diptera har Staeger lemnat genom borjan af den Monografi ban utgifvit ofver de i Danmark funna arter af Dollchopodcs, Dessa indelas efter formen af hanarnes konsorganer i tvenne grupper: Dolichopodes lamclliferce och Dolichopodes fdatce. Den forra af- delningen, som afhandlas, fordelas i tvenne divisioner: A) Proboscis, langt framstaende, med slagtet Orech- tochile, hvaraf likval ingen art blifvit funnen i Dan- mark. B) Proboscis, litet eller knappast utstacnde, med slagtena Sybistroma 3 arter, Ammobatcs 3 och Dolichopus 41 arter. Diagnoserna aro pa latin och beskrifningarna pa Danska, samt forfattade med en klarhet och noggranhet , som knappast kan ofvertraf- fas. Kroyers Tidskr. IV, p. 1. Sa val inom Diptera , som andra Insekt-ordnin-^ gar, finnas slagten, hvars arter kunna latt bestammas endast genom korta diagnoser. Forhallandel ar lik- val olika inom andra slagten, hvarest det ar ganska svart att skilja arterna frcin hvarandra, och sadant icke later sig gora utan genom noggranna, omstand-*^J| liga och comparativa beskrifningar. Slagtet Chryso-^^y toxuiiij, ehuru ej synnerligen art-rikt, framter exempel i senare hanseendet, hvarfore den utredning af det- samma, som af Loi:\v blifvit verkstalld, icke kan vara annat an hogst valkommen. Namde forfattare beskrifver 9 arter, hvaribland 2:ne aro nya. Den in- trasslade synonym ien har iifven blifvit grundligt ut- redd. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 136, 155. Loi:w, Syrphus dispar, n. sp. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 6. 135 Zi:lli:h oninamner att lian flera ganger funnit Folucclla plumata ocli boinbylans i panning, dels soni hanar ocli dels som honor, hvarfore han anser dem endast utgora samma art, hvilket ocksa olVerensstam- mer med Referentens ofvertygelse. Slett. Ent. Zeit. 1842, p. 65. Afven Ehichson, som haft tillfalle jemfora en mangd exemplar af Voliicclla bomhylans oq\\ plumata, anser sig, lill folje af de ofvergangar som finnas dem emellan, kunna med sakerhet sluta, att de icke aro specifikt skiljda. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 113. Bremk beskrifver en ny art Ceratites, Mac Leay. Detta slagle benamnes af Macquart i Suite a Buffon Pctalop/iora. Ann. Entomol. XI, p. 183, pi. 7, I. fig. 1-5. SiKBOLD, Observationes qu?edam entomologicae de Miltogramma conica, Eriangen 1840, 4:o. RouiNEAu Dksvoidy upplyser, att han funnit i panning Pliasia analis sSsom hane och Ph, crassi- pennis som bona. Den senare fasthaller hanen, som ar mindre, emellan benen under flygten. Ann. Ent. X, p. 274. LoEW, 2 nya arter af slagtet Trypeta, T. stigma och cometa, Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 156. Bach meddelar atskilliga underrattelser om Try- peta signata, Meig. Den lagger sina agg i kirsbar och larven orsakar betydlig skada pa dessa bar. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 263. Samma art, liksom T. al- ternata, utvecklas afven, enligt Referentens erfarenhet, i frukterna af Rosa-arter. RoBiNEAU Di:s\ oiDV, Hcrhina liliojnim, n. sp. Ann. Entomol. X, p. 263. Om lefnadssattet hos Tyreophora cynophila lem- nar Robineau Desvoidy nagra korta upplysningar. Ann. Entomol. X, p. 273. 136 RoBiNEAU Di:svoiDY har uppstallt och beskrifvit ett nytt genus horande till Scatophagince och benamnt detsamma Fruellia. Ann. Ent. X, p. 269. Samme forfattare 3 nya arter af slagtet Leria. De arter som foras hit narma sig Helomyza, men skiija sig i lefnadssattet. De uppehalla sig alia hos sadana djur, som grafva sig halor i jorden, sasom grafsvin, vesslor och mullvadar m. fl. Ann. Entomol. X, p. 251. LoEW har afliandlat slagtet Saltella och isynner- het Saltella scutellaris. Delta slagte har blifvit bil- dadt af Fallens Piophila scutellaris. Stett. Ent. Zeit. 1841, p. 182, tab. 1, fig. 10—18. Neroocera. Staeger har fortsatt den i forra Arsberattelsen, p. 331, omnamda Forteckning ofver de i Danmark funna Diptera. Andra afdelningen innefattar Tipu- laricB teriHcolce , som aro fordelade i 19 genera med 130 arter, hvilka uppraknas. Kroyers Tidskr. Ill, p. 1. Af Tipularice fungicolce anforas 128 arter, fordelade i 14 genera , ibid. p. 228. Forut beskrifna arter upp- tagas endast till namnen, understundom med tillagde anmarkningar, men de nya beskrifvas fiillstandigt. Westvvood, ett nytt genus Asthenia e familia Tipulidarum et sub familia Chironomidum med 1 art. Guerin Mag. 1842, pi. 94. Suctoria. A'pteVQ. Westwood anmarkcr om Pulcx pene- trans, at I den bor bilda ett ^^(^i slagte Sarcopsylla , och beskrifver ytterligare en ny hartill horande art S. canis. Entomol. Trans. II, p. 199, pi. XX, fig. 3. Thysanu- Westwood har bcskrifvit en art horande till ra, etc. Xkysanura , under namn Campodea staphylinus. Den forekommer i England. Ann. Nat. Hist. X , p. 71. Ent. Soc. 1842. Febr. 7. NicoLET har pa ett beromvardt satt bearbetat andra familjen af Latreilles Thysanura: Podurellce, 1 137 ocli spridt mycket Ijiis inom denna foga kiinda grupp. Afliandlingen ar Atfoljd af fortraffliga och talrika plan- cher, forestiillande dessa djurs utveckling, fran agget till deras fiillbildade tillst^nd, deras yttre och inre anatonii, samt alia de arter hvilka blifvit beskrifna. Foljande 9 slagten antagas: Achorutcs Templ. 2 arter, Anarophoras Nicoij.t 2, Podara Auct. 6, Deseria Agassis 12, Cyphodcirus Nicol. 8, Tornocerus NicoL. 2, De Geeria Nicol. 11, Orchesella Templ. 6, Smin- thurus Latr. 6 arter. Arbetet ar uppfyldt af nya och intressanta iakttagelser och skall vara af ett stort varde for dem , som onska narmare studera dessa hit- tills forsiimmade organismer. Mem. de Neufsch. 1841. Revue Zool. 1842, p. 196. Forestaende afhandling har utkommit sarskilt tryckt, under titel: Recherches pour servir a I'histoire des Podurelles. Neufsch. 1841, 4:o, 88 sidor, 9 tab. BouRLET, Memoire sur les Podiires. Mem. de la Soc. d. Sc. Agric. et arts de Lille. Ann. Ent. IX, p. VIIl. BouRLET, anmarkningar om en af Nicolet be- skrifven art Podura, som forekommer pa glaciererna i alperna. Ann. Ent. XI, p. 45. Myriapoderna, hvilka Latreille ansag bora stal- Myria- las framst bland insekterna, och som af flera forfat- ^° **' tare blifvit forda till en egen klass, hafva i senare tider utgjort foremal for flera Naturforskares under- sokningar. Brandt och Waga hafva ofver dem ut- gifvit omfallande och noggranna arbeten. Den senare har isynnerhet med uppmarksamhet foljt de olika ut- vecklingsgraderna hos slagtena Platyidus och Julus (se forra Arsber. p. 335). De bidrag vi hafva att anfora fran de senare aren aro ej talrika och in- skranka sig till foljande afhandlingar: Bhandt har under titel : "Rccued de Memoires relatives a lordre des hiseetes Myriaj)odes/' Leipsic, 138 Voss, 1840, 8:0, 189 sidor, uti,-ifvit alia de al'hand- lingar, som af honom blifvit forlattade ocii finnas in- forda i Bull, de Petersb. Uti Voyage auiour da monde 1836 et 1837, par la Corvette la Bonite, Paris 1840, 8:0, 41, finnas alter beskiifna af slagtena Julus , Polydesmus och Scolopcndra, Isis 1842, p. 625. BiUNDT har beskrifvit nya arter af slagtet Sco- lopendra, samt fordelat detsannma i 2 genera: Scolo- pcndra med 21 par och Scolopendropsis med 23 par fotter. Bull, de Petersb. 1840. Institut J841, n:o 373, p. 59. Brandt, 14 nya arter af Scolopendra, Bull, de Petersb. VII, p. 147. Myjnapoder funna pa on Chusan af Cantor. Polydesmus 1 art, Scutigera 1. Ann. Nat. Hist. IX, p. 493. Leguillou, nya Myriapoder af Polydesmus och Julus. Institut 1841, n:o 399, p. 279. Lucas beskrifver en vid Paris upptackt ny Ju- liL9, J. muscorum, som ar narslagtad med Julus un- ciger. Den ager tydligt efter langden streckade seg- menter. Ann. Ent. IX, p. 55, pi. 4, fig. 1. a-d. MOTSCHOULSKI har uppstallt Leiosoma roseum sasom nytt slagte och art. Den ar knappt skiljd fran Polyzouium gcrmanicum , Br., Platyulus Audouinia- nus, Gerv. Bull, de Moscau 1839, p. 44. Brandt har beskrifvit slagtet Glomeris med 8 arter. Bull, de Petersb. VII, p. 37. Brandt, som undersokt flera exemplar af Glo- meris marginata och pustulata, har upptackt vid ytan af antennernas faste ett or<>an, hvilket utvandii^t fram- es ' o ter en fordjupning, och som han anser vara horsel- organ. De 2:ne aggroren hafva icke deras oppning vid anus, utan vid 2:ne fjall, som finnas bakom an- dra folparct. Vid dessa djurs lefnadssatt upplyser d 139 BiUNDT, alt de aro i allmanliet ganska (roga och lillbrlnij-a Icinii: tid sammanrullade. De finna latt sin ioda, den bestar i ruttnade vegetabilier. De tycka pm en viss grad af fuktighet och omkomma lika val vid stark torka som under for mycken vata. Synen ar svag, men kiinseln synes vara ganska utvecklad i antenn-spetsen. Bull, de Petersb. VI, p. 377. Arnchnider. Ett af de innehallsrikaste arbelen vi hafva attAiimiinna anmala, ar fortsattningen af Histoire Naturelle des ^^**^*^"* Insectes Apteres par M:r le Baron Walkenaer , hvaraf Tome II, 548 sidor 8:o, Paris 1839, utkommit. I denna Del upplages beskrifningarna af de egentliga spindlarna och lemnas dessutom manga upplysande tillagg fill l:sta Delen. For att gifva en kort ofver- sigt af det rikhaltiga innehallet, torde vara tillrack- ligf att endast upprakna genera med antalet af de arter som aro beskrifna. 2:me Tribu. Arraignecs : Tcgenaria 14 arter, yigclena 5, Lachesis 1, Epeira 1( hos Thcridion , som laijirer 2 hylsor, innehallande hvardera olika kon. Ann. Enf. IX, p. 421. Bhandt har lemnat atskilliga upplysningar om spindlarnas anatomi , sannt nieddelat en ofversigt af hvad aldre forfatlare i delta hanseende kant. Ann. Sc. Nat. XIII, p. 180, pi. 4. Ghubi: har afven nieddelat Ijidrag i samma am- ne, i hvilka han anmarker atskilliga origliga iipp- gifter hos andra forfattare. Miill. Arch. 1842, p. 29li. SoHfugae. Van der Hoeven, bidrag till kannedomen om gii. slagtet Phrynus ) Oliv. Efter en sakrik inledning, hvaruti forfattaren omstandligt redogor for allt hvad forut om detta genus blifvit bekantgjordt, beskrifves och afbildas Phrynus medius. Tiidschr. Nat. Gesch. IX, p. 68, pi. \\ 2. I KoCHS Arachniden aro 7 arter af Pluynus upptagna och afbildade. VIII, 1. Gervais meddelar anmarkningar om slagtena Phrynus och Solpuga, samt beskrifver af det forra 4, och af det senare 2 arter. Institut 1842, n:o 427, p. 76. GvoN lemnar upplysningar om de arter -a^ Scor- pio, som forekomma kiing Algier. Han har endast haft tillfalle att observera stinget af en art, Scorpio occitaniis , hvilket ej ar farligt for menniskor och storre djur, men for hundar, kattor och kaniner har det ofta varit dodande. Institut 1842, n:o 423, pag. 43. 143 Amaiu, Ohisiuni mcgacephaluiii ocli Phalanguim spiiiipcs , n. s[)., fiinna pA on Capri. Excercitationi Acad. II, 1840. Revue Zool. 1841, p. 250. Simon har npptackt en liten Acariis, som lefver Acai i harsackarna hos menniskan. Den benamnes A. fol- liculorum, ar 0,020 linier bred och 0,08") till 0,12r> lang, och har blifvit fiinnen ej mindre hos lik, an flere lefvande personer. Djuret, som bestamt horer till Acari y ager mundelar best^ende af ett snyte ocli tvaledade sma borstlika palper. Den framre delen af kroppen ar forsedd med 8 fotter. Fyra olika for- mer hafva blifvit anrnarkta, formodligen olika ut- vecklings-grader. Den fcirsta ager endast 3 par fotter, da de andra formerna hafva 4 par och endast afvika sins emellan genom abdomens olika storiek och skap- nad. Mull. Arch. 1842, p. 278. Ann. Nat. Hist. X, pag. 49. ZiEGLER har meddelat iakttagelser ofver skabb- kraket {Sarcoptes homiiiis), Han anser det ensamt vara orsaken till skabbsjukdomen och smittan endast fortplantas genom djurets eller dess aggs ofverflyt- tande. Amtlicher Ber. Naiurf. zu Braunschweig 1841. Gervais, anmarkningar om nagra Acaridcr ho- rande till slagtena Sclrus , Dcrmanyssus , Glycipka- giis , Psoroptcs och Sarcoptes. Ann. Sc. Nat. XV, p. 5, pi. 2. Philippi har funnit en art Hydrachna i salt vatten, och beskrifvit den under namn PoiitaracJma piuictulum. Ann. Nat. Hist. VI, p. 98, pi. IV, fig. 4, 5. Wiegm. Arch. VI, p. 191. Om den sa kallade Acarus galuanicus? eller A. Crossii finnas nagra anmarkningar i Fror. N. Notiz. 1842, p. 329. Thienemann de Acaro quodum in Alga nivali vivente. Kopenh. Motes Handl. 1841. 144 Diverse D:r SciiMiDT liar meddelat del satt han anvUn- notiser; Undersok-^er foF att undersoka mundelar, antenner och tarser mug af p^ insckter. Till sadana undersoknin^ar erfordras: munuelar. » O l:o en fin pensel , 2:o en liten, mycket skarp knif, 3:0 en god loupe och 4:o tva glasskifvor af lika form, 2 turn langa och 1 turn breda, af det hvitaste och tunnaste spegelglas. Sedan insekten blifVit upp- mjiikad i varmt vatten, skiljes hiifvudet fran kroppen med den lilla knifven ocii lagges i en vattendroppa, som forut blifvit anbringad pa den ena glasskifvan. Den andra glasskifvan liigges ofver och bada sam- manlryckas lindrigt. Skulle icke alia mundelarne harvid blifva synliga, oppnas glasskifvorna och man atskiljer dem med penseln. Vid tarsernas och anten- nernas undersokning forfares pa samma salt. Man sammantrycker endast glasskifvorna sa hardt att le- derna skiljas nagot fran hvarandra. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 237. Prepara- Latthetcn att vid naturliga farger bibehalla Co- iAhc[\n\3&M^pt^^<^ och Lcpidoptera y torde val vara hufvudsak-^i liga anledningen att desse med forkarlek utgjort f6re-> mal for insamlingar, hvaremot svarigheten att hos en del arter af andra ordnin<>:ar kunna bibehalla den ursprungliga teckningen, genom hvars forlust doda och torra individer stundom blifva oanvandbara att fullstandigt beskrifva, troligen Ur hufvudskalet till den mindre uppmarksamhet man egnat dessa. Hos en del Lihellulce , som under deras lefvande tillstand aro prydda med vackra larger, forga dessa ofta till storre delen sedan djuren blifvit torra, sa att sva- righet moter att sakert kunna bestamma hithorande arter. Blisson uppgifver ett satt att preparera dem, hvilket afven hos oss blifvit begagnadt hufvudsakligen pli samma satt. Methoden bestar deruti, att man vid insamlingen af Lihdlidce medtager flera smarre dub- belvikna 145 belvikna (imna papper, al' ungelai- 3 turns liingd och 14^ a 2 turns brecld, hvilka vid ena andan af viknin- gen afrundas. Da man I'angat en Libclhda laggas vingparen emot hvarandra uppat och djuret inlagges i papperet sa, alt hufvudet och fotterna utskjuta ut- om urklippnlngen. Salunda hoplagda, fastas pappe- ren med dc inneslutna sliindorna vid bottnen af in- samlingsladan med 3:ne nalar, hvaraf en saites vid basen af framvingarne, den andra bakom bakvingar- nas bas och den tredje midtemellan vingparens spets. Genom detta satt bibehallas de langre vid lif och flera individer kunna rymmas i insamlingsladan. Da man aterkommit fran fangsten, oppnas abdomen Ungs efter pa undra sidan med en mycket fin och skarp sax eller knif, hvarvid likval noga bor aktas att icke konsdelarna skadas. Alia inelfvorna uttagas med en pincett och abdomen sammanlryckes sa att den gjorda incisionen tillslutes. Blisson har afven brukat infora sma pappersremsor i abdomen af dennes farg, men detta ar forenadt med besvar och ar atminstone ofta ofverflodigt, Ju hasligare exemplaren kunna tor- kas, desto battre ar det. Han tillstyrker afven att begagna en upplosning bestaende af 2 delar gummi arabicum, lost i vatten, och en del brand, finsiktad alabaster. Sedan detta blifvit val sammanblandadt, fargas losningen svart, gron eller gul etc. Harmed bestrykes invandigt den uttomda abdomen, sedan all fuktighet blifvit borttagen med en fin pensel eller laskpapper. Ann. Entomol. IX, p. 413, pi. 12. — Har anser sig Referenten afven bora anfora, att flera Diptera, som efter torkningen forlora deras vackra teckningar, kunna fullkomligt bibehallas, om abdo- men pa undra sidan vid ena kanten oppnas med en fin skarp knif eller knappnal, inelfvoina uttagas och den lossade kanten ater tilltryckes. Da nagon vana Prof. Bohrninns Arsh. 7840 — 7842. 1'-' 146 vunnits hiiruli, upptager preparation af en insekt ganska kort tld. Noga bor man akta sig att icke under preparationen vidrora det pigment som orsakar fargerna. Rorande sattet att preparera Lihellalce , sa att de bibeh^llas vid sina naturliga farger, finnes ett ut- drag utur Selys de Longchamps ''Monographic dcs Lihdlididcesr infordt i Stett. B:nt. Zeit. 184(J, p. 142. Det ofverensstammer hufvudsakligen med hvad fiirut finnes omnamdt. Fjariiars Kanig bar uppgifvit ett nytt, dock foga anvand- forvaring.|^gj.^^ satt att forvara fjarilar, best^ende deruti att de bora laggas p^ en glasskifva och ofvergjutas med genomskinlig fernissa (lacka). Fjarilarne blifva icke allenast oskadade, utan fargerna synas lifligare, lika- som pa en oJjefargs-tafla, som ofverstrykes med klar fernissa. Fror. N. Not. 1841, April p. 88. insekter Waltl anfor, att insekter inneslutna i copal * *^**^^ ' kunna derutur uttagas, om stycket afslipas nara den deruti befintliga insekten, uppmjukas i kokande ros- marin-ofja, och slutligen upploses med alkohoL Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 71. ^ insekters ScHMiDTS uppsats om insektemas uppstickande "P^^Jf^'innehaller val ingenting nytt, men deruti finnes flera anvisningar, som kunna vara af nytta for nybegyn- nare. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 178. BoiE omnamner ett af honom anvandt satt att uppsticka insekter^ hvarigenom dessa icke angripas af erg. I stallet for naiar begagnas 14-lodig- silfver- trAd af olika finhet. Den afklippes pa snedden, s^ att den blifver spetsig, till 3 — 4 liniers langd. Vid uppstickningen anvandes en liten pincett, hvarmed silfvertrSden fasthSlles, och insekten lagges p^ mjukl trad eller fladermarg. Sedan uppsattas flera indivi- der af samma art pS sma fladermargsbitar, som ut- 147 skaras i den form man astunilar, ocli dessa uppstickas p^ nalar. Stelt. Ent. Zeit. 1842, p. 2?. SoDOiSKY liar meddelai iipplysningar om biista insamiiiiy sattet att insamla MicTolcpidoptera ^ och alt forvara nariTir. dem sa att de hibehallas oskadade. Hans behandlings- satt ar foljande. Under fangsten bor man medhafva smA lador, forsedda med glas pa tva sidor, hvaruti Ijarilarna inslappas. Efter aterkomsten hem, gjutas nagra droppar aether pa ett stycke flanell, och de sma ladorna sattas derofver, sedan botten blifvit ut- tagen, hvarigenom fjarilarna falla i dvala och upp- stickas pa silfvertrad af ^ till | tums langd, och spannas sedermera pa derefter inrattade skifvor af fladermarg. Da de blifvit torra, uppfastas de pa sma fladerbitar af 2 liniers bredd och 5 liniers langd, hvilka bestrykas pa ofra sidan med sublimat-upplos- ning, samt pa den undra med gummi arabicum. Vid ena andan af den lilla skifvan genomstickes en storre nal hvarmed insekten Tastes i samlingen. Bull, de Moscau 1841, p. 529. Om insekters inpackning och forsandning harinsekteis Westwood meddelat flera underrattelser. Han anfor, nhJg'*;!^], att da man under resor icke har tillfalle att upp- f<>''^^»"*i- I I niu". sticka insekter pa nalar, det ar battre att lagga dem emellan fina linneklutar an emellan bomull. Mossa och sma pappersremsor kunna afven med fordel an- vandas. For att doda insekterna slappas de i en flaska, som nedsankes i kokande vatten. Fargerna bibehallas harigenom battre an om man dodar dem i sprit. Lagerblad, sonderstotta och lagda i en lada, dodar insekterna genast , men gor deras muskier h^rda. Fjarilar kunna val forvaras och bibehallas, om man viker vingarna emot hvarandra, med antennerna bojda bakat emellan dem, samt lagger fjarilarna i sma papper, som vikas i trekantig form. Taggar af Acacia 148 kunna briikas till ii|)p.sli('Unini>' i sliillel for nal.ir. Tennlador aro jjalfre an de som aro af trad, emedan de utehalla teniiiter och mal. Da de blifvit fullsatta tillslulas de rned smalt harts. Romm och arrack bora icke anvandas att deniti forvara insekter i an- seende till de sockerdelar som de innehalla. Att lagga blanor emellan insekter, som forvaras i sprit,' recommenderas, emedan de vid stark skakning annars lattligen ga sonder. Fror. N. Not. 1841, April, p. 119. insekters AuBE liar uppfunnit ett nytt instrument att be- "^**" *"'gagna vid insamling af insekter, hvilka uppehalla sig under los bark, mossa och lafvar, som betacka trad- stammar. Det bestar uti en mindie liaf, bekliidd med vaf, hvars oppning har omkring 35 ) millimeter i diameter och iir sa sammansatt att inre bdgnn ar bojiig, sa att man med densamma kan omskita de trad hvarpa man vill xinstalla insamling. Den yttre bagen utspannes deremot, och nedfaller salunda all den bark och mossa man afskrapar i hafven, hvar- efter innehallet hemtages och undersokes. Den om- namda methoden synes andamalsenlig och fortjenar att anvandas isynnerhet om hosten, da insekterna soka sig vinterqvarter. Ann. Entomol. IX, p. V. HoRNUNG meddelar flera intressanta upplysningar om insekter som lefva under bark och i trad, samt om deras forvandlingar. Sattet att erhalla sadana anser han latt, man hemtager nemligen grenar hvar- uti tinnas larver, och forvarar dessa i lador betackta med glas. Utur en liten gren af plommontrad er- holls 16 olika arter. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. 162. Af D:r Schmidt beskrifves en apparat att fanga vatten-insekter, som befunnits fordelaktig, och hvar- igenom han erhallit en mangd sasom mycket sall- synta anscdda llydrocantliari. Den bestar af en van- lii? storre fiskhaf, som IVamtill ar forsedd med en .: 1^9 rak 1 turn 2 linier tjock sla nf 2 fol 10 turns langd. OI'vanllll en ba^e af 1 lot 8 turns diameter der den fir storsl. 1 denna bage fastas ett 2 fots djupt, med fina niaskor forsedl, fisknat, och inuti delta ett lika stort af gas. En stang af 10 fots langd, livars spets insalles i ett fyrkanligt Iial pa den framlill fastade slaen, anvandes som skaft. Stangen bestiir af 2 lika langa slycken, hvilka genoin en skruf fastas pa mid- ten. Stett. Ent. Zeit. 1840, p. ()3. For att fanga insekter som befmna sig i vinter- qvarter, bar Bon: uppgifvit att ban betjenar sig af en storre haf, som undertill ar forsedd med en bleck- lada, bvilken kan oppnas, samt i midten bar ett trad-nat. Den ofra ringen ar af trad. Mossa upp- rifves ocb lagges pS natet , bvarefter detta skakas och mossan atskiljes val. Verksfallos detta med be- borig omsorg, falla smarre delar jemte insekterna i undre rummel ocb kunna sedan uppsokas pa ett med- fordt lakan, eller ocksa forvarar man alltsammans i en pase ocb for det med sig bem. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 23. Rorande lampligaste sattet att fanga de insek- ter som lefva bland myror, bafva atskilliga upplys- ningar blifvit meddelade. Markel foreslar att lagga kring myrstackarna smarre flata stenar ocb bradlap- par, samt dagligen undersoka dessa. Schmidt anser mera vinstgifvande, att i narbeten af myrstackarna utbreda ett lakan, samt derpA utkasta nagon del af myrstacken ocb undersoka inneballet. Pa detta satt fangades pa n^gra dagar 20 arter. Det ar likval nodigt att dessforinnan tillknyta kladerna om armar ocb ben, samt betacka banderna med bandskar. Stett. Ent. Zeit. 1842, p. 32. En i form af en paraply inri'ittad fang-apparat borommes afven. Handtaget bor vara fastadt pa undra 150 sidan. Delia inslnimenl hallos under trad pa livilka man slar nmed en kapp. Fangslen lyckas bast lidiii^t om morj^narna ellcr senare pa aflnarna under lugnt vader. Slelt. Ent. Zeit. 1842, p. 33. Scii\veizi:r liar meddelal beskrifning- ofver en at' honom uppfunnen niachin alt fanga jordloppor. Den ar enligt iippgifl ganska enkel, hvilande pa en axel nied 2 laga hjul, bestaende af en cylinder af trad- ribbor, bekladd med vaf och bestrukcn med tjara eller annat klibbigt amne. Machinen drages af ell barn ofver fait soni aro angripna af jordloppor, da dessa under den rorelse som asladkommes hoppa och fasta sig i tjaran. Amtlicher Ber. der Nalurf. zu Braunschweig, 1841. ->vaj»o(}0(K-€:«.*^ *.*'-^ S^'v.^: X^y^. / , • ^-^ % >-> "T