>r** •is$* V>* %. vm. y*i *%*- i M* ■•• t A /*5 > Arsberattelse OM FRAMSTEGEN INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS OCH ARACHNIDEMAS FOR 184* och 1§4$ AF C. II. HOIIEITIA1V vrsbfivattei,**: OM FRAM8TEGEN INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS OCH ARACHNIDERNAS FOR 1S4? ocli i§4S TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN A FGIF YEN AF t . If. BOIIKJI AH. STOCKHOLM, 1851. P. A. NORSTEDT& SONER, Kongl. Boktryckare. i nil 4- Hi alt. sid. ZAnnACH, Pjnrrikets indelning 1. Insckternas och Arachnidernas ogon — Insekternas antenner 3. Insckternas vingar och elytra 8. Insekternas luftsackar och tracheer 16. lnsektlarvcrnas giilar 18. Insekternas konsorganer 20. Insekternas cirkubition 21 Insekternas lefver och galla 26. Insekternas nervsystem 28. Myggornas digestions-organer — Buprestidernas inre byggnad 30. Kolliker ora sadestradorne 32. Leidig om gulan i agget 33. Davy om insekternas exkrenienter — Reproduktion af forlorade lcmmar — Brachinernas angapparat 34. Stridulations- och andra ljudorganer- 36. Markvardig instinkt och Ijusutveckling hos en mygg-art . 39. Insektlarver med briinnande har 42. Hyraenopternas och spindlarnes gift 45. Frobara agg utan foregangen befruktning — Insekterna kiinna ej srnarta nar de saras 47. Hermafroditism och missbildningar 48. Insektlag 50. Larver pa snon 51. Blinda insekter 52. Larver i menniskans kropp — Insekter i sjuk potatis . . > 53. Insekter besvarade af Entozoer — Insekternas alder 54. Svafveletherns inverkan pa insekterna 55. Muscardine hos fjiirillarver 56. Fossila insekter 57. Tidskrifter 61. Descriptiva arbeten 62. Resberiittelser 71. Insecta. .id. Colcopfera: A 11 man litteralur 90. Metamorfos 105. Enskilda Arbeten. Cicindeleta? 107. Metamorfos . .. 108. Carabici — Lefnadssatt 114. Metamorfos 115. Dytiscidoe 116. Lefnadssatt 117. Gyrinitcs .* — Lefnadssatt — Staphylinii . . . . * 118. Metamorfos 123. Stcrnoxi — Lefnadssatt 124. Metamorfos — Malacodermata ". — Metamorfos 126. Terediles 127. Metamorfos — Clavicornia — Lefnadssatt 128. Metamorfos — Trichopterygia 129. Metamorfos — Palpicornia 130. Lamellicornia — Lefnadssatt 139. Melasomata. Metamorfos . . ' — Tenebrionites 140. Taxicornes — Trachelides. Metamorfos — Vesicantia. Metamorfos 141. Anatomi — Stenelytra — Metamorfos 142. Curculionides — Lefnadssatt 151. Konskillnad — Metamorfos 152. Xylophagi 154. »i4. Parning ^ 155. Lefnadssiitt — Pausilii 156. Cernmbycini — Metamorfos .' 158. Chrysomelinte 159. Metamorfos 164. Coccinellidae 168. Metamorfos 172. Endomychidcs — Orthoptera: Allman litteratur 173. Forficularise 175. Blattariie 176. Mantides — Spectra ;..... ^ — Anatomi 177. Achetce — Locustariae — Acridii , 178. Simmande Graslioppor — Undervingnrnes hopvikning 179. Strackgriishoppors tag och lefnadssiitt ... — Hemiptera: Allman litteratur 181. Heteroptera — Nepides 188. Notonectides 189. Homoptera. Fulgorellae 192. Membracides — Metamorfos 194. Cicadellae — Stridulantes 195. Lefnadssatt 196. Uppkomsten af Manna — Psyllidae — Metamorfos 197. Aphides 198. Fortplantning och utveckling — Migrationer — Coccides 199. Lepidoplera: Fjarilarnes luktorganer 200. Puppors fordrojda utveckling 202. Allman litteratur 203. VI Eiiskild li Herat ur. bl(j Papilionides 211. Metaiuorfcs 214. Spliingides — Metamorfos — Bombyccs 215. Metamorfos ' 218. Silkesfjariln — Nocture 219. Metaraorfos 220. Lefnadssalt 221. Geometroe — Pyralides — Microlcpidoptera: Allmiin litteratur .... 222. Metaraorfos # — Tortrices 223. Metaraorfos 224. Tinea; 225. Metaraorfos 237. Neuroplera: Allmiin litteratur 238. Anatorai — Libellulime - . . — Ephcmeridas 240. Lefnadsslitt och metamorfos 241. Psocidse 242. Panorpatse — Ascalaphi. Metamorfos — Semblides. Metaraorfos 243. Anatomi — Heraerobii — Metaraorfos 244. Anatorai — Perlariae 245. Anatomi — Phryganides — Anatomi 250. Hymenoptera: Allman litteratur 251. Metamorfos 252. Tenthredinetae — Metamorfos och lefnadssatt 253. Urocerata 257. Metamorfos — Cynipsera 258. VII Sill. Apiariie . 258. Metamorfos 259. Lefnadssatl 260. Parasiter i Humlebo — Honungsbins synform/iga — Hoimugsbin anviinda som liikemedel .... 261. Vespariae — Spbegidre — Lefnadssattj 262. Crabronites . . . ; — Metamorfos — Sapygidie — Mu til la iioe 264. Metamorfos — Formicari.e — Lefnadssatt 265. Vandrande myror 266. Chrysidides 268. Metamorfos — lchneumonidoe — Metamorfos 269. Pteromalinii 270. Metamorfos 273. Diplera: Allmiin litteratur 275. Metamorfos 280. Enskild litteratur. Tabanii 282. Xylopbagii. Metamorfos — StratiomydaB — Asilici — Dolicbopodes . • •» , 283. Syrphici — Metamorfos 286. Conopsarise , 288. Oestrides — Metamorfos . 290. Tacbinariae — Metamorfos 294. Dexiarioe 295. Anthomyzides — Metamorfos — Ephydrinse 296. Metamorfos — V11I sicl. Sciomyzidei 296. Metamorfos 297. Ortalides 298. Metamorfos — Opomyzides. Metamorfos 300. Geomyzides. Metamorfos — Oscinides — Agromyzides 301. Metamorfos ■ — Lefnadssatt 302. Trineurides — Scatopsides. Metamorfos — Simulides 304. Culicides. Lefnadssatt — Chironomii. Metamorfos 306. Cecidomyzides — Metamorfos och lefnadssatt 307. Sciariose 313. Tipnlides 314. Metamorfos — Chioneides 315. Aptera: Enskild litteratur. Thysanura — Suctoria 317. Parasita — ' Myriapoda. Allmiin litteratur ♦ . . . . 318. Anatomi — Arachnida. Allman litteratur 319. Enskild litteratur. Araneae 320. Spindlarnes utveckling i agget 321. Anatomi — Cirkulation hos spindlarne 323. Spindlarnes reproduktionsformaga 324. Spindlarnes alder — Spindlarnes afvelsamhet 325. Spindlarnes lefnadssatt — Solifuga; . . * , 326. Acari — IX sid. Metainoi-fos . . . * . 326. Anatomi ' 327. Lefnadssalt — Skabbdjuret 328. Diverse Notiser. Fjiirilars insamlande och spanning 329. Apparalcr for la r vers tippfodande 331. Gallknolars torkning — Insekthiifvens fiirdelar — Satt at! doda insektcr 332. Pappcr till insckters uppklistiing . — Biogra/ier — Svensk litteratur. Westring, Om insekternas stridulations-organer .... 36. Wahlberg, Markviirdig instinkt och ljusutveckling hos en tnygg-art .39. Om missbildningar hos insekter . . * . . 48. Boheman, lnsecta Caffraria. T. I. fasc. 1 92. Sondevall, Vaxtiitande Carabici 114. Schonhi-rr, Mantissa secunda Familiae Curculionidura . . 142. von Bor.cit, Skandinaviens Ratvingade insekters Natural- Historia 173. Sundevall, Condy lopa la ma agilis 176. Boheman, Strackgrasboppors tag och lefnadssiitt .... 180. Om Sciocoris umbrinus Fall 188. Nya Svenska Homoptera 194. Om Aphis Roboris Linn 198. Nya Svenska fjaril-arter 210. Dagfjiirilar i Dalarne 213. Forsok till Systematisk uppstallning af i Sverige forekommande Nattfjiirilar 215. Dahlbom, Tenth redineters metamorfos och lefnadssiitt . . 253. Sundevall, Om larverna af sliigtet Fenusa 256. Boheman, Bi sora underga sin fbrvandling i snackskal . . 259. Dahlbom, Om Sphex-artade Hymenoptrers lefnadssatt . . 262. Om lefnadssiittet af Diodontus tristis och Alyson Ratzeburgii 263. TSy art af slagtct Sapyga — K *i(l. Dahlbom, Mutill.-xi etiropen parasitiska lefnadssatt .... 'J(>4. Zetterstedt, Dipfera Scandinavia?. T. VI ocli VII . . . 275. Wahlbf.ro, Nya Svenska Diptcra — Tvenne nya Diptcr-genera af Agromyzidernas familj 301. Boheman, Om utvecklingen af slagtet Leucopis — Wahlberg, Om Stick myggorna och deras fiender .... 304. Jtlorande djurens systematiska indelning, liar Zad-Zaddach: DACH utgifvit ett arbete under titel : "Ueber die £{"™" Eintheilung des Thierreichs in Kreise und Klassen", deining. 1847, 20 sid. 4:o, hvilket fortjenar uppmarksamhet emedan Forf. framstallt nya asigter, grundade pa ett noggrannt studium af Ratkes fortjenstfulla un- dersokningar om utvecklingen. Det ar intet tvifvel underkastadt, att omfattande forskningar i denna riktning framdeles skola leda till resultater, vigtiga afven for djurens systematiska indelning, dock ma- ste sadana undersokningar stodja sig pa kannedoraen om talrikare former ur de sarskilda grupperna an de af Forf. framstallda, sa vida en saker grundval for en fullstandig indelning skall kunna vinnas. Recens. i Isis 1848, p. 693. DujArdin, som undersokt bildningen af Led- Insekter- djurens ogon, pastar, i strid emot den allmant rfti*- jJJJJjJ^ tagna asigten, att synen hos Crustaceer, Arachnider demas och Insekter forhaller sig pa samma satt, som hos ogon' de hogre djuren, och att hvarje facett i ett sam- mansatt 6ga bestar af en optisk apparat, forhallande sig som linsen i en camera obscura. Dessa ogon forete alltid en, pa bada eller ena sidan konvex, starkt brytande midt, hvilken verkar sasom lins, for att uppsamla de utifran fallande stralarne. I for men och sammansattningen af den starkt brytande midten forekomma stora olikheter. Det finnes nem- ligen plan-konvexa eller bi-konvexa linser. Den ar ofta endast bildad af hornhuden, understundom for- starkt genom en mind re lins, motsvarande de hogre Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. * djurcns kristall-lins. Hos nagra ar dct dercmot den ofverallt Iika tjoeka bornhuden, som innesluter en vat- ska och genom sin kullrighet till rack ligt bryter ljuset for att frambringa en bild pa andan af synnerven. De olika med el, hvarigenom ogat erhaller formaga, att uppfatta mer eller mindre aflagsna fore ma 1, besta deruti: 1) da ogonkammarens langd ar oforander- lig, endast i den brylande midtens hvalfning; 2) da ogonkammarens langd ar underkastad fo rand ring, i glaskroppens sammandragning eller 3) i samman- dragning af ogonkamrarnes skiljovaggar, da dessa endast inneballa en flytande vatska sasom hos Dip- tera. I detta fall bildas ocksa synnerven genom en forening af tradar, som k u una sammandragas. Hos Lepidoptera ar hornbuden tunn, bvalfd ocb inne- haller en brytande vatska, likasom hos Diptera. Hos Coleoptera iir den plan-konvex, eller dubbelt hvalfd. Hos andra, sardeles Hymenoptera och afven hos de med enkla ogon forsedda Arachniderna och Insek- terna , har Forf. iakttagit en afvikande bildning, bestaende deruti, att deras lins ar sammansatt af koncentriska lager. Forf. har afven ofvertygat sig om, att dessa linser hafva lika fokaldistancer, som de hafva lager. De genom sadana linser frambragta bilder aro val tydliga, men icke sa skarpa, som de, hvilka frambringas genom enkla linser. Forf. anfor afven, att de enkla ogonens brytande medelpunkt ar utan inverkan pa det polar iserade ljuset, och att de haruti skilja sig fran de hogre djurens kristall- lins. Compt. Rend. XXV, p. 711. Instit. XV, p. 369. Pappenheim deremot fann i de af honom under- sokta enkla ogonen alltid en tydlig hornhud och en bi-konvex lins. Den sednare syntes koncentriskt streckad samt forsedd med en egen kapsel. I friskt tillstand ar den elliptisk. En spindels isolerade lins visacle sa val vid dagsljus som vid annan upplys- ning en tydlig inverkan af polariscradt ljus. De kontractila glaskropparne hos Coleoptera kunde Forf., oaktadt talrika undersokningar, icke upptacka. Lika litet lyckades det honom, alt ofvertyga sig om syn- ncrvernas formaga, att sammandraga sig. Compt. Head. XXV, p. 809. I foregaende arsberattelser hafva alJa de un- Insekter dersokningar, soin blifvit gjorda rorande antennernas ni,s an" ... , . tenuer. forrattningar, blifvit anforda. Da likval icke nagra af dessa undersokningar varit grundade pa ett nar- mare studium af namnde delar, ar det med syn- nerlig fiignad Ref. far aninala det fortjenstfulla ar- bete Erichson i anledning af Klugs 50-ariga dok- torsjubileum forfattat under titel "Dissertatio de fabrica et usu antennarum in Insectis'. Da denna afliandling icke finnes i bokhandeln, torde ett om- standligare utdrag deraf har fortjena ett rum. De bufvudresultater, hvarlill Forf. kommit genom sina mikroskopiska undersokningar, aro: 1} att antenner- nas hornaktiga bekladnad ar genom borrad med manga sma hal, 2) att dessa hal pa insidan tillslutas af en fin hud och 3) att dessa oppningar hos skiljda arter aro olika fordelade. Basal-lederna, sardeles den for- sta och andra, aro alltid utan hal och endast besatta med enstaka, fran hvarandra aflagsnade har. De med oppningar forsedda antennlederna aro hos de fiesta Insekter betackta med en ytterst kort och fin harighet, hvilkens andamal synes vara att skydda oppningarne fran intrangandet af damm och fuk- tighet. Af samma anledning putsa Insekterna sa omsorgsfullt sina antenner. Den minst utbildade antennformen forekommer hos Hylotoma. Hos denna finnes endast tie leder. De tvenne basal-lederna aro sma, korta, med en bekladnad utan oppningar. Tredje leden (honans) har en lang, ganska fint harig klubba, hvilken ofverallt ar genomborrad med sma, Iran hvarandra limgt aflagsna hal, liv ilka likval mot spetsen aro nagot tatare. Pa samma siitt ar for- hallandet ined de mangledade trad- eller borstfor- miga antennerna, hvilka, sa vida de aro forsedda med oppningar, aro betackta med en tatare eller tunnare harighet. Forf. liar latit afteckna en af de mellersta antennlederna pa en Blatta Americana. Pa denna finnes endast spridda ocb ganska sma oppningar. Likasa sma, men talrikare, aro de pa antennerna bos Carabus, sardeles mot spetsen. Hos manga Hymenoptera som ega brutna antenner, sasom Bi , Myror och Getingar, ar scapns slat och utan oppningar, flagellum deremot fran andra leden 6f- verallt genomborrad med sma, trattformiga bal, hvarjemte dessa leder aro fint bariga. Med sag- kam- eller solfjaderformiga ocb greniga antenner ar forballandet likartadt, endast med den skillnad, att rachis ar naken ocb utan bal, hvaremot hvarje leds fdrlangning ar forsedd med oppningar och harighet. Ju mer derfore en led ar utbildad, desto storre ar antalet af oppningar, t. ex. hos Rhipicera marginata aro antennernas forgreningar genomborrade sasom ett sail. En egen bildning forekommer hos en del med sagformiga antenner forsedda Buprestidei\ sa t. ex. synes hos Eurythyrea antennerna efter deras hela langd vara kala och utan oppningar. Under- sokes likval baksidan, sa markes vid spetsen af hvarje led, fran den fjerde raknadt, en grop och lyckas man genom en incision afsondra den del af antenn- skalet, som finnes i denna grop, upptackes under mikroskopet, att botten af gropen bestar af en la- derlik, som en sigt, genomborrad skifva. Da gro~ parne finnas fran fjerde leden, har hvar och en af dessa Insekter 16 sadana skifvor. Pa de med fjall bekladda antennerna hos Prionus coriarius fann Forf. andytan af hvarje led genomborrad med sma hal. Pa de klubblika antennerna aro endast de leder, som fin n as i klubban, forsedda med oppningar och en Gil harbekladnad, likval ofta med undantag af forsta leden, hvilken skalformigt omsluter klubban. Forf. ha r latit afteckna ett stycke af sista antenn- leden hos Necrophorus vespillo, hvilken art utmarker sig genom en sardeles skarp lukt, och har befinnes hornbekladnaden genomborrad med sma tata opp- ningar. Pa samma satt forhaller det sig med Sca~ rabaeidernas bla'dformiga antennklubba och bar Forf. i Deutsch lands Insecten fastat uppmarksamheten icke allenast pa dessa oppningars tillvaro pa antemiskif- vorna, utan afven pa deras olikhet hos skiljda grup- per. Lattast upptacker man halen, om man lagger under mikroskoper en antennskifva af hanen till en Ollonborre. Klyfves antennskifvan med en skarp knif pa sa satt, att man erhaller ett enkelt lager af dessa oppningar, ser man deras bildning tydligast. De aro nemligen nagot trattformi^a, eller den yttre oppningen storre an den inre. Afvenledes upptac- kes latt, sardeles fran kanten , den tunna huden, hvarmed oppningarne pa insidan tillslutas. Afven (lugornas antenner hafva blifvit undersokta. Hos dessa ar tredje ledens bekladnad genomborrad med fina tata hal, och saledes, oaktadt den stora form- skillnaden, forhallandet detsamma. Otvifvelaktigt utgora de har beskrifna halen pa antennerna va- sendtliga delar, och da antennerna sakerligen aro sinnesorganer, kan det icke betviflas, att oppningarne eller den tunna huden i deras botten ar satet for ett sinne. Kanseln kunna de icke tillhora, ty be- lagna i botten af det ofta temligen tjocka hornskalet och dessutom skvddade genom harigheten , kunna de icke komma i beroring med kroppar, som fram- bringa kansel. Om Insekternas antenner tjena till kanselorganer eller trefvare, sker sadant sakerligen genoni tie sarskilda borst, som genomtranga lioni- skelettet och som kuniia liknas vid gnagarnes cller rofdjurens murrhar. Aterstar saledes att ulreda, om antennernas oppningar tillhora lukten eller horseln, ty sa sma de i allmanhet iiro, trauger Iikv«:il luften in, hvarjemte de genom deras kansligaste delar sta i beroring med den yttre luften. Fori*, har efter noggrannt ofverviigande, ansett sig bora antaga, att lukten har sitt sate i antennerna. Det gjorda in- kastet, att antennernas hornbekladnad for lukten vore ogenomtranglig, iir genom F6rf:s mikroskopiska undersokningar vederlagt. En anna a anmarkning som blifvit framstalld eniot denna asigt, nemligen att luktorganerna hos de ofriga djuren sta i for- bindelse med respirationen , och saledes hos Insek- terna borde sokas vid luftoppningarne, kan icke halla stand och har redan genom forsok blifvit vederlagd. Hos verlebraterna, hvilkas luktoppningar befinna sig i hufvudskalen, maste dessa sta i forening med re- spirationsgangarne, pa det lukten matte tillforas dem. Detta ar likval hos iiskarne icke mer han- delsen. Hos dessa aro nemligen nasoppningarne baktill tillslutna, och hos nagra former af Tetrodon iiro, enligt Mullers undersokningar, nasborrarne betackta med ett lock och likna molluskernas ten- takler, hvilka kunna jemforas med Insekternas an- tenner. Lukthuden hos vertebraterna iir slemafson- drande. Hos lnsekterna synes ett likartadt forhallande ega rum, ty den tunna huden i oppningarnes bot- ten afsondrar afven en fuktighet. Ville man anse antennernas Una oppningar sasom sate for horseln, sa maste naturligtvis den i botten af desamma be- fintliga huden anses sasom en trumhinna. Antages alltsa luktorganet hafva sitt sate i antennerna, blir betydelsen af deras bildning tydlig och deras be- gagnande for systematiken icke mer en blott form- skillnad. Den olika fordelningen af lukthaleu gif- ver fortraffliga kannemarken till manga afdclningar, hvilka likval fordra en mikroskopisk undersokning, sum dock latteligen, afven vid svagare forstoring kan verkstallas. Erichs. Jahresb. 1847, p. 15 (39). Slater, som afven gjort antennerna till fore- mal for undersokning, liar pa annan vag kommit till samma resultat, eller att de aro luktorganer. Han an for sasom stod for denna asisjt att hos alia de arter, der delta sinne ar mest utveckladl, Annas afven de fullkomligast utbildade antennerna. Luk- ten och synen aro for de fiesta djur tillrackliga, for att finna deras foda. En del begagna luiivid mer lukten, andra synen, hvarfore oeksa dessa sin- nen i forhallande derelter aro utbildade. De djnr som aro fiamme om natterna, hafva vanligtvis storre ogon, saint synas dessutom ega starkare lnkt. Troll- slandorna fanga sitt rof, endast ledda genom synen, bvarfore oeksa deras ogon aro ovanligt stora, hvar- emot deras antenner iiro sma och enkla. Necro- phori deremot, som endast synas soka sin foda ge- nom lukten, hafva antennerna i spetsen klotforrniga. Afven nattinsekterna aro forsedda icke allenast med stora ogon, utan afven stora och sammansatta an- tenner. De Insekter, som lefva af en blandad foda, behofva, for att finna densamma, icke sa stark lukt som de, hvilka endast lefva af en viss foda. Der- fore aro Staphylinei'nas och flugornas antenner enkla, hvaremot Curculionernas och Scarabceidernas, hvilka till storre delen hemta niiring af ett enda amne, hafva dem sa mycket mer utbildade. Hanarnes an- tenner aro oeksa vanligtvis mer utbildade an honor- nas. Forf. ser haruti ett nytt bevis for, att anten- nerna iiro luktorganer. Hanarne soka nemligen honorna, hvilka for det mesta gomma sig i buskar och trad, saint inom vissa slag ten aro vinglosa. 8 Vore antennerna sate lor horseln, sa maste de hos Insekter, som gifva ljud ifrari sig, vara fullkomli- gast utvecklade. Sa iir likval icke for bll lander. Deremot ser man, att sa fort en Insekt soker foda, blifva dess antenner mycket rorliga. Man behof- ver endast bringa nagot homing i narheten af en Ekooce, for att fa se hum han utbrecler sina anten- ner. Nagra natuforskare hafva efter antennernas rorelse vid ett hastigt buller velat sluta, att de aro sate for horseln- Forf. anser denna slutsats icke vara riktig. Afven menniskan ror icke sallan un- der likartade forhallanden krampaktigt pa armar och ben, utan att dessa hafva gemenskap med horseln. Antennerna aro saledes, enligt Forf. formenande, an- tingen verkliga organer for lukten eller ocksa ett med densamma narstaende sinne. The Entomologist. 1848 N:o 47. Jnsekter- Heer har anstallt en grundlig undersokning Dasvln" rorande nervganffen pa Coleopteinas vinffar samt oni gar och - D o r r O elytra, skalvingarnes skulptur, och det har lyckats honom att utfinna den hufvudregel, efter hvilken fordel- ningen af adrorna pa vingarne och strierna samt upphojningarne pa skalvingarne eger rum. Da denna af handling vidror ett vigtigt amne, torde derutui* foljande fortjena anforas: 1. Vingnerverna. Hos Skal-insekterna finnas nor ma It sex hufvudnerver, hvilka utga fran vingens bas. Hos Ollonborren t. ex. aro trenne belagna vid framkanten. Den forsta utgor sjelfva kanten. Den andra vid basen , endast nagot aflagsnad fran den forsta, forenar sig snart med densamma. Den tredje aflagsnar sig i borjan nagot fran den andra, men loper snart med en bojning ut i kantnerven och gar med densamma fdrenad till stigmat, hvarest en kort bakat riktad gren utloper, som bakom vingleden aflagsnar sig fran kanten, men atervander till den- samma innan spetsen. Fjerde och femte nerverna, bada fJera ganger forgrenade, lopa genom vingens midt ocli sluta vid dess bakkant. Nedom den femte ligger annu en sjette nerv. Den ar kort och ut- sander fran basen tvenne otydliga , snart forsvin- nande grenar. Dessa sex hufvudnerver utgora grun- den icke allenast for Coleopternas, utan iifven for de ofriga Insekternas vingnerver, endast med den skillnad, att den andra nerven ofta sluter sig gan- ska tatt till den forsta, eller ocksa synes belt och hallet fela. Vid benamningen af dessa nerver har Forf. sa vidt som mojligt foljt Kirby och kallar den l:sta Vena marginalis, den 2:dra Vena media- stina, den 3:dje V. scapularis, emedan den afven i de fall, da den utloper mot vingens inre, sasom hos Skal-insekterna, utgar fran skuldran, hvarfore ock benamningarne postcosta och subcosta aro opas- sande: den 4:de V. ext er no-media , den 5:te V. in- temo-media och den 6:te V. analis. Harefter be- stiimmas vingfalten, hvilka vanligen aro sju, nem- ligen fern mellan adrorna och vanligen ett utom marginaladran samt ett utom analadran. Forsta fal- tet emellan V. marginalis och V. mediastina benamnes area marginalis och da ett sadant finnes utom kant- nerven area extra-mar ginalis. Faltet emellan V. me- diastina och scapularis, area scapularis. Faltet emel- lan V. scapularis och externo-media , area exter no- media. Faltet emellan V. externo-media och inter no- media, area inter no-media. Faltet emellan V. interno- media och V. analis, area analis, och da ett sadant ligger utom V. analis, area extra-analis. Da fran baknerven utloper en gren emellan denna och V. interno-media, kallar Forf. faltet emellan baknerven och grenen area interno-analis och faltet emellan grenen och V. interno-media, area externo-analis. Denna indelning ofverensstiimmer hufvudsakligen med 10 hvad hittills blifvit antaget, men afviker deruti, att area scapularis icke blifvit skiljd fran area margi- nalis och begge mellan fatten blifvit sammanslagna till ett. Forf. indelar harefter hvarje fait i tvenne afdelningar, af hvilka den ena stracker sig fran vin- gens bas till stigmat, eller den bakat lopande ner- ven, da denna finnes, och det andra fran stigmat till spetsen. Det sednare kallar Forf. spetsfaltet, det forra skulderbladsfaltet. Hos Ollonborren ar det sednare ganska litet, det forra deremot temligen stort. Det air icke svart att finna hos ett stort antal Skal-insekter de namnda sex vingnerverna, ehuru en stor mangfald i deras lopp och forgrening fore- finnes, hvilket beror pa det satt, hvarpa vingarne hopvikas. Pa de fiesta vingar ar ett litet stycke vid inre kanten af basen tillbakaviken, likval oftast icke hela area analis, utan endast en liten del af densamma eller area inter no-analis. De ofriga de- larne af vingarne aro vikna pa annat satt, alltefter som de hoplaggas tvarsofver, eller efter langden. Hos Ollonborren, der den tvarsofver gaende vikningen forekommer i den enklaste formen, bildar sig ett konkavt veck, langs efter den apikalt utlopande gre- nen af V» externo-media och ett konvext veck fran V. externo-media till vingens inre kant. Vidare ut- loper ett konkavt veck nara den bakat lopande grenen af V. externo-media. Vid vingarnes hoplag- gande kommer endast V. externo-media narmare kant- nerven, hvarigenom detta fait blir smalare. Spets- stycket af area externo-media blir hoplagdt efter hela langden, derigenom att spetsdeleti af kantnerven bojer sig starkt inat, och sa starkt att denna del af nerven bildar en spetsig vinkel med kantnervens basal-del. Dessutom ar denna afven vid stigmat inat bojd, hvilken bojning derigenom iir mojlig, att kant- nerven tvarsofver ar tatt farad och synes liksom 11 sammansatt af sma ringa«r. Salunda aro pa vikna vingar det yttre stycket af area analis uppviket, clet yttre mellanfaltet efter langden delvjs samman- lagdt ocli mellanfaltets spetsdel samt scapular-faltet inat vikna, hvilken invikning afven tager i ansprak en del af det inre mellanfaltet, derigenom att vik- ningen racker anda till den afkortade grenen, hvil- ken h a r ntgor en grans, da annars invikningen van- ligen endast stracker sig till yttre mellannervens spetsdel, hvilken synes tjena till att regulera vik- ningen. Hos Melolontha tager alltsa storre delen af det inre mellanfaltet och area externo-analis ingen del i denna vikning. Pa vingar, som vikas tva eller flera ganger, afviker nervgangen fran den anforda betydligt. Sa finnes hos Silpha, hvilken viker vin- garne tvenne ganger, tva temligen starka kantnerver, V. marginalis och V. scapular is, hvilka nagot f ram for midten hafva en led, men ingen gren. Denna gren felas ock pa V. externo-media , hvaremot denna de- lar sig i tvenne mot innerkanten lopande grenar. V. interno-media och analis aro enkla och utan gre- nar. Vid sammanlaggningen veckar sig det yttre mellanfaltet efter langden och vingen bojer sig i leclen sa starkt inat och bildar ett sa stort veck, att bada grenarne af V. externo-media komma att ligga i veckets djup, sa att afven det inre mellan- faltet tar del i denna tvarvikning. Yingspetsen ar dessutom annu en gang ombojd. En likartad vik- ning eger rum hos Staphylinii. Hos dessa aro V. marginalis och scapularis forenade till ett band, som visar en led pa. ^ af vingliingden och vidare emot vingspetsen ett stigma. V. externo-media for- haller sig som hos Silpha. V. interno-media ar deremot svagt antydd eller felas helt och hallet. Silpha och Staphylinii , hvilka for ofrigt sta hvar- andra sa nara, stamma afven till storre delen ofverens 12 j nervgangen och vingarnes vikning, hvilket fortje- nar sa mycket storre uppmarksamhet, som Silpher- nas vingar icke i anseende till forkortade skalvingar, sammanlaggas tredubbelt. Ibland Skal-insekter, hvil- kas vingar vikas tvenne ganger och saledes finnas i tre delar och hos hvilka den andra delen ligger under den forsta, samt den tredje ater under den andra, finnes hos flera slagten inga veck (Trichop- teryxy Catops, Scaphidium) ; hos andra eger andra stycket ett sadant, fornamligast hos Curculioniderna. Hos dessa (Calandra Palmarum) loper ett konkavt veck langs efter V. scapularis , ett konvext langs efter yttre grenen af V. externo-media , anda till densammas midt. Derifran utga tre veck: ett kon- vext till V, scapularis och anda till andra viknings- punkten pa densamma. Det andra afven konvexa vecket finnes pa inre kanten. Det tredje konkava loper afven mot inre kanten, men i sned riktning, vandt mot vingbasen. Ep tredje klass af vingar eller sadana, hvilka icke aro brutna eller forsedda med tvarveck och pa hvilka nerverna icke ega nagra leder, forefinnas t. ex. hos Buprestiderna. Denna vikning sker endast efter langden , med undantag af analvecket. Hos namnde grupp finnes da V. mar- ginalis och scapularis liggande tatt bredvid hvaran- dra. V* mediastina felas, afvensom kantfaltet, ett temligen smalt yttre mellanfalt, ett stort inre mel- lanfalt, som upptager vingens storsta del och derfore innehaller grenar fran mellannerven; ett temligen stort bakfalt, som genom en delad gren skiljes i tva delar, af hvilka den yttre ar ganska smal. Un- der hvilan ar endast det inre bakfaltet omviket. Det yttre mellanfaltet visar ett svagt konkavt langs efter gaende veck, sa att den yttre mellannerven narmar sig kanten. Djupare ar vecket i mellanfaltets spets- del, hvarfore vingen vid den tillbakalopande delcn 13 bojer sig nagot inat, for att kunna inforas under den nagot iubojda skalvingskanten. Detta veck rac- ker iinda till spetsdelen af Vena exter no-media, som reglerar denna hopvikning. Kantnervens spetsdel fran den tillbakalopande grenen ar saledes bar un- der hvilan nagot inat bojd, ehuru icke pa langt nar sa starkt som pa de tvarveckade vingarne. Den stark a re inbojningen bindras dels genom brist pa led i kantnerverna, dels genom mellannervens riktning pa spetsdelen. Det storre inre mellanfaltet eger inga veck, med undantag af ett ganska kort, tem- ligen djupt konkavt veck vid faltets bas. 2. Skalvingarnes skulptur; Yingarnes nervgang later oss latt utflnna den lag, efter hvilken kolar, streck och punktstreck aro fordelade pa skalvingar ne. Undersokas dessa pa Melolontha, Rhizotrogus eller Oryctes nasicornis, sa markes fyra kolar, hvilka fort- lopa fran skalvingarnes bas till deras spets. Dess- utom finnes en list efter suturen och en tjockare ytterkant, saledes 6 kolar, en vid suturen, en vid ytterkanten och fyra deremellan. Vidare ofvertygas man latt, da man haller en skalvinge mot ljuset , att dessa kolar genomlopas af en kanal, och fram- stalla saledes adror, likasom nerverna pa vingarne, hvilka tjena till blodomloppet. Man erhaller sale- des pa skalvingarne, likasom pa vingarne, 6 hufvud- adror, hvilka utlopa fran skalvingarnes bas. Yttre kanten motsvarar Vena marginalis, efter denna fol- jer en kol, hvilken omedelbart ar belagen invid kan- ten samt loper parallelt med densamma till spet- sen af skalvingarne. Denna kol motsvarar Vena mediastina. Med denna forenar sig vid basen den tredje costan, hvilken snart aflagsnar sig fran den- samma pa sa satt, att den starkt bojer sig inat, men innan spetsen ater narmar sig mediastin-adran, och motsvarar V. scapularis. Den fjerde costan ar 14 redan vid basen aflagsnad fran den tredje och loper med denna parallelt (Denna ar V. externo-media), likasa den 5:te costan (V. interno-media). Sutural- costan motsvarar V. analis. SaJedes kunna kolarne benamnas costa marginalis, mediastina, scapularis, exter no-media, interno-media och suturalis. Emellan dessa kolar finnas fait, som kunna betecknas pa sam- ma satt som vingarnes. Icke sa sallan finnes i nar- heten af scutellum en liten kol, hvilken kan be- traktas sasom en gren af costa suturalis samt inne- sluter ett litet fait, som Forf. benamner areola scutellaris, och den lilla kol som inneslutet* samma fait costa scutellaris. Anmarkningsvardt ar, att afven pa skalvingarne V. marginalis, mediastina och sca- pularis utlopa nara hvarandra Emellan V. externo- media och ytterkanten finnes vid skal vingarnes bas en klotlik uppsvallning (bulla humeralis), och i nar- heten af densamma, men emellan V. mediastina och V. marginalis, en mindre, som star i forbindelse med Kirby's Phialum (bulla phialina). Det finnes nemligen pa skalvingens insida vid skuldran en liten hudartad sack, som tidtals fylles med ett flytande amne. For att gifva denna mer rum, ar skalvin- gen pa ofversidan understundom uppblast. Hos manga Skal-insekter finnes endast trenne kolar pa elytrernas mellanfalt. Hos dessa ar costa mediastina borta, sasom t. ex. hos Peltis, Ofta finnes pa skal- vingarnes ofre eller undre sida en antydning af V, mediastina, t. ex. hos Carabus auratus. Hos andra synes den verkligen saknas, sasom hos de egentliga Prioni. Hvarest fler an fyra kolar finnas, utgora dessa kanter, som tillhora mellanfalten eller ock area scapularis, hvarom man genom deras riktning ofvertygas. Med dessa kolar pa skalvingarne sta 6trecken och punktraderna i narmaste sammanhang. Kolarne iiro nemligen af sadana streck eller punkt- 15 racier infaltacle eller de begransa kolarne emot fal- tena. En punktrad finnes langs efter suturen ocli a f ven en langs efter ytterkanten, vidare tvenne for hvarje kol som de begransa. I det hela finnes sa- ledes 10 punktrader. Derigenom finner man orsa- ken hvarfore pa skalvingarne sa allmant 10 streck eller punktrader forefinnas, hvilket anlal saledes kan antagas sasom det normala. Atta mots vara nde de fyra pa skalvingarnes mellanfalt lopande kolarne, en kant- oeb en sutural-kol. Dessa sednare kunna en- dast begriinsas af ett streck, emedan de pa den andra sidan bgga fritt. Da for endast punkterade eller streckade skalvingar kolar icke kunna komma att namnas, maste till betecknande afde, desamma mol- svarande falten, ett annat uttryck valjas. Forf. kallar clem plagce. Man erhaller saledes en plaga margi- nalis, scapularis, externo- et inter no-media samt sw- turalis och deremellan de motsvarande falten med samma benamningar som pa vingarne. Da icke pa alia streckade vingar fmnas 10 strier, forsoker Forf. visa, bum dessa olika talforhallanden kunna forkla- ras. Det forekommer ofta mindre an 10, sasom hos Carabici, Elateridce, Helopidce, m. fl. Hos dessa sluter sig plaga mediastina sa niira kant-adran, att faltet deremellan felas. Aro der nu endast 8 streck, sa aro de bada strierna pa plaga mediastina utpla- nade. Sallan intraffar att streckens antai ar storre an 10. Det storre antalet frambringas derigenom, att pa falten ocb plagae eller pa bada pa samma gang befinna sig strier eller punktrader. Forf. upp- ger tva satt att utfinna de verkliga plaga? och falten, nemligen undersokningen af skalvingarnes undre sida eller ett noggrant iakttagande af utloppet. Sa finnes hos Procrustes coriaceus, som pa ofra sidan icke eger nagra streck, pa den undre de fyra adrorna ocb bos Calosoma, hvarest finnas 18 streck pa hvarje 16 skalvinge, upptiicker man de tvenne mellanfalten der strecken utlopa. Afven bor anmarkas att den inbojda ytterkanten pa skalvingarne icke alltid bil- das af costa eller plaga marginalis, utan sasom hos Scaurus, Onthophagus och Ateuchus, costa mediastina eller nagra streck pa densamma utlopa. Heer die Ins. Faun, der Tertiar Gebilde von Oeningen und Radeb. I. Th. p. 75—94. Af Bernard-Deschamps "Recherches microsco- piques sur ['organisation des ailes des Lepidopteres et des elytres des Coleopteres" bar 2:dra upplagan ut- kommit i Paris 1846. insekter- Rorande bildningen och nyttan af luftsackarne nas luft- ocj1 jg utvidffade tracheerna hos Insekterna har sackar P och tra- Newport hallit ett foredrag i Linneiska Societeten cheer. af hufvudsakligen foljande innehall: Luftsackarne finnas talrikast och storst hos Hymenoptera, Lepi- doptera och Diptera. Hos Coleoptera deremot finnas de endast hos de arter, som kunna flyga . och hos en grupp bland Carabici forefinnas de endast hos de bevingade arterna. Inom Orthopternas ordning forekomma de endast hos Cursoria, hvaremot hos Saltatoria tracheerna val aro pa nagra stallen utvid- gade, men ej forsedda med egentliga sackar. Under larvtillstandet trafFas hos ingen enda Insekt luftsac- kar. Dessa bildas under forvandlingen genom tra- cheernas utvidgning, hvilken borjar under larvtill- standet, sedan larven upphort att ata. Denna ut- vidgning fortgar hos sadana arter, som ofvervintra, endast under forsta dagarne af vinterdvalan, och borjar ater pa varen hos dem , hvilkas utveckling forsiggar under sommaren. Hos de med vingar for- sedda Insekternas larver utga fran tredje och fjerde segmenternas tracheer en liten gren at hvardera sidan af hvarje segment, hvilken tudelad loper utat och 17 och nagra dagar innan hudombytet ar omgifven af ett veck af den gamla larvhuden. Dessa hudveck med sina tracheer, hafva mycken Iikhet med bak- kroppens galar, hos i ratten lefvande Neuropter- larver, och blifva slutligen de ulbildade Insekternas vingar, hvilkas utvidgning vid forvandlingen hufvud- sakligen frambringas genoru tracheerna, som i stallet att utvidgas, sasom de, bvilka befinna sig innti kroppen, forlangas och fora en blodsti 6m , befor- drande deras utbildning till vingar. Denna for- langning, sa val som fracheernas utvidgning i det inre af kroppen, ar en foljd af Insektens starkare anstrangningar under andandet. Ofver luftsackarnes nytta anser Forf. svart att gifva nagon nojaktig for- klaring. Han antager emellertid den af HUNTER yttrade asigten som riktig, att blasorna hufvudsak- ligen ijena for Insekten, att under flygten efter godt- flnnande forandra sin specifika tyngd och salunda kunna minska den muskelanstrangning, som under denna rorelse eiTordras. For att vinna narmare upplysning har Forf. undersokt de olika klasserna af Ryggradsdjuren och visar, att blaslika respirations- organer val forekomma hos alia klasser, men att foglarne i detta hanseende framte den narmaste 6f- verensstammelsen med insekterna, afvensom att sa- dana foglar, som sakna formagan att flyga , ega mindre utvecklade respirationsorganer. Sistnamnda forhallande eger rum icke allenast hos de insekter, hvilkas bada kon aro vinglosa , utan afven da det ena konet ar forsedt med vingar, men dessa saknas hos det andra, finnes hos de forstnamnda alltid blas- lika tracheer, hvaremot dessa hos de sednare endast aro greniga. Detta, som gifver stod for slutsatsen om bruket af blasorna, bekraftas afven genom en iakttagelse ofver det satt, hvarpa Tovndyfveln beredcr Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 2 18 sig till flygt. Han okar nemligen hastigt inandningcn och utvidgar kroppen, in nan ban ulstracker sina vingar och forsoker alt lyfta sig med dem. Gard. Chron. N:o 51. p. 38. Ann. Nat. Hist. II. Ser. p. 383. Fror. Notiz. III. Reih. VI. p. 106. VII. p. 120. — Erichson anscr obegripligt, huru Newport kunnat tveka om fuftblasornas nytta. Det ar nemligen all- mant kandt, alt Ollonborrarne , for att kunna flyga, pumpa dcras kropp full af luft. Detsamma obser- verar man ocksa pa Sphinx-siiter, soni nyligen kom- mit utur puppskalet. De bchofva langre tid att fylla deras luftblasor, innan de forma uppflyga. Det kan bar saledes icke vara fracfa om insektemas ijodt- finnatide (pleasure) alt medelst blasorna andra deras specifika tyngd, for att underlatla flygten, utan ar det tydligt, att hos de insekter, som iiro forsedda med blasor, dessa maste fyllas med lnft, innan in- sekterna kunna flyga. Sa allmant for ofrigt luft- blasorna forekomma bos de med budlika vingar forsedda insekterna, sa sallsynta aio de bos Coleop- tera, likval icke i den grad, som Newport synes tro. Har finnas de hos vissa familjer, sasom Scara- bcvidce och B u pre st idea , men hos de med de sednare narslagtade Elateridce saknas de deremot. Huruledes Newport kunnat pasta, att de med vingar forsedda Carabici skulle ega tracheer besatta med luflsackar, synes Erichson oforklarligt. Hit tills hafva hos dessa endast greniga tracheer utan blasor blifvit anmarkta. Eiuchs. Jahresb. 1847. p. 11. (35). iusekt- Alia Insekter, hvarest de uppehalla sig, i jor- larvernas den, i vattnet eller i luften, inandas atmospherisk luft, som intra nger genom stigmata i tracheerna. De sednare forgrena sig genom hela kroppen och bringa luftcn i be ro ring med den i kroppen flylande vat- skan. Storsta antalet insekter andas pa samma satt, hvarcmot nagra , som endast lefva i vatten, aro, 19 ehurit tie understundom ega en fullstandig traclic- apparat, utom dess forsedda med organer, tjenliga att hemta utur vattnet den for respirationen nddiga luften. Dessa organer, liknandc fiskarnes galar, hafva utgjort foiemal for Leon Dufours undersokningar, saint hafva befunnits afvika fran fiskarnes galar derigenom, att de icke sasom dessa' kringfora bio- det, ntan luften. En noggrann jemforelse emellan bada dessa slag af respiralions-organer bar adaga- lagt, huru naturen under en stor rikedom pa for- mer uppnar sitt andamal. Bada apparaterna afskilja luften fran vattnet, och denna uppfangas i flsk- galarne omedelbart af blodkarlen. Hos insektlar- verna deremot fores luften af galarne till traeheerna. Hos fiskarne ligga galarne vid sidan af hufvudet ocli det af dem uppfangade vattnet intranger i mu mien. Hos de stone Libdlulernas larver lififga galarne i rectum och vattnet in fores genom anus, en respirations-vag, som fbrut endast ar kaud hos Holothurierna. Den oerhorda niangd tracheer, som utlopa fran de stora luftkanalerna i rectum, tala for de forras stora betjdelse. De inre vaggarne af rectum bekladas efter hela langden af sex rejrel- bundna , symetriska i bada andar mot hvarandra bojda delar, af hvilka hvar och en bestar af tvenne taktegelslika blad. Dessa delar bilda vid borjan af rectum sex afrundade spetsar, genom hvilkas sam- manslutande uppstar en klafF. Bladen i dessa galar flnnas vid noggrann mikroskopisk undersokning be- sta af en fin sammanflatning af trache-forgreningar, hvilka genom anastomosering hafva sam man hang med de storre grenarne och dessa ater med respi- rations-systemets storre kanaler. De omnamnda bla- den aro icke hos alia arter Libellulce af lika form, bildning och antal. Hos en del larver, tillhorande slagtet Aeschna, bestar hvarje rad af 20 eller flera w halfrunda med ror bch harformiga vartor besatta blad, hvaremot galarne lios larverna af Libellula depressa besta i hvarje rad af mer an 100 ovala, slata, tatt vid hvarandra liggande lameller. Compt. Rend. 1848, N:o 10. Fror. Not III. Reih. VII. p. 85. I « Ormancey bar fastat uppmarksamheten pa de nas kiins- vigtiga karakterer, som kunna hemtas /ran Insekter- organer. nas> sardeles hanarnes, genera tions-organer, och anser alt Jikasoni tanderna anvandas till indelningsgrund inom Mammalia, kunna kdnsorganerna begagnas vid lnsekternas systematisering. Den method Forf. fo- reslar ar grundad pa en noggrann undersokning af de olika hornartade delar, hvaraf den slida som omger penis ar sammansatt. For att lyekas i be- stammandet, maste afseende fastas pa dess lage i bakkroppen, bildningen af dess olika delar och slut- ligen pa jemforelsen emellan dessa. Karaktererna variera inom de olika afdelningarne betydligt. Hos nagra ar penis-slidan ganska sfor oeh sammansatt, hos andra mindre oeh enklare, alltid i ofverensstam- stamrnelse med den stone eller mindre svarighet, som moter vid oppnandet af honans apikal-segment pa abdomen. Understundom bildar slidans skaft mer an halften af dess langd, stundom ater saknas en eller annan del deraf. For att visa vigten af dessa karakterej", bar Forf. i sin uppsats beskrifvit de olikt bildade konsorganerna hos Carabici, Hydro- canthari, Lamellicornia och Melasomata, och soker bevisa att man pa ett sakert och fullstandigt salt efter dessa organer kan atskilja namnde familjer. Salunda aro generations-organerna hos Carabici ut- markta genom deras bevapning, hos Hydrocanthari genom den nal, hvarmed de i spetsen aro forsedda, hos Lamellicornia genom skaftets egna bildning och hos Melasomata genom kanalens langd. Compt. Rend. XXVII. p. 606. 21 Vergleichende Anatomie und Physiologie der In- sectcn in Monographien bearbeitet von Stein. Erste Monographic: Die weibliche Geschlechtsorgane der Kafer mit 9 Kupfertafeln. Berlin 1847. 139 sid. (10 Thaler) ar Ref. endast till titeln bekant. Enligt recensioner skall detta arbete vara af mycken for- tjenst ocli frukten af Forfrs mangariga forskningar. Isis 1848, p. 76. En vigtig afhandling rorande Insekternas blod- insekter- omlopp ar: " Memoir e en reponse a la question sui- nas c.ir" vante: Eclaircir par des observations nouvelles le phenomena de la circulation dans les Insectes, en recherchant si on pent la reconnaitre dans les larves des differ ents Ordres de ces animaux; par Verloren", hvilken blifvit prisbelont af Belgiska Akademien. Detta arbete, som ar sardeles larorikt, atfoljes af utmarkt omsorgsfullt utforda teckningar. Forf. ve- derlagger Leon Dufours pastaende, att icke nagot blodomlopp skulle ega rum hos Insekterna, och att ryggkarlet skulle utgora en Strang titan haligliet. En noggrann skildring lemnas af ryggkarlets bygg- nad och andamal. Pa ryggkarlets sidomuskler hos larverna till Chironomus plumosus, Vespa Crabro och Cossus ligniperda, har Forf. icke kunnat upptacka nagra spar till tvarstrimmor, men deremot funnit sadana hos larverna till Gastrus Equi och Lucanus Cervus. Tradarne af dessa muskier jemte en slida omgifva ryggkarlet. Den membran, som enligt na- gra skriftstallares uppgift omgifver ryggkarlet, synes Forf. ofverensstamma med denna slida, vid hvilken ofta sma fettkulor finnas fastade. Antalet af rygg- karlets sidooppningar ofverensstammer i allmanhet, enligt Forfls formenande, med bakkroppens seg- menter. Det ar likval svart att kunna bevisa detta, emedan man aldrig lyckats varseblifva dem i hela deras langd, da vid Insekternas uppskarande oppnin- 22 game doljas af dot omgifvande fetter. Hos larven af Pompilus viaticus anmarkte Forf. fran 9:de — 12:te segmentet 4, bos larven af Scceva Bibesii 3 och hos Chironomus plumosus 2 par. De mikroskopiska un- dersokningarne af sma genomskinliga larver ega hogre varde for bestammandet af dessa oppningars lage, an af de storre Insekternas, eniedan de hit- tare upptackas, vid ryggkarlets pulserande, pa de klafTar, med hvilka de innantill aro forsedda. Pa sadant satt liar Forf. anmarkt dem hos manga lar- ver och alltid funnit, att i hvarje segment af bak- kroppen iinnas ett par oppningar. Hos larven till Sphinx Ligustri fann Forf. vie! ryggkarlets borjan i 12:te segmentet ett, dubbelt par. Da man gor en insprutning af ett fargadt flytande amne i ryggkar- let, utlopcr fargamnet i midten af hvarje segment, pa bada sidor om ryggkarlet, och utbreder sig i fettkroppen. Detta forhallande eger likval endast rum till 4:de segmentet, der ryggkarlets aorta-del borjar och pa hvilken oppningarne fela. Afven haruti ser Forf. ett bevis pa, att det i midten af hvarje segment finnes ett par sidooppningar. R6- rande ryggkarlets funktion motsager Forf. Straus Durkheims pastaende, att de enskilda kamrarne om- vaxlande vidga och hopdraga sig, da sammandrag- ningen annu icke hunnit till framre delen. Det tillbakalopande blodet flyter i fyra hufvudstrommar, en under ryggkarlet, en langs efter ganglie-kedjan och en pa hvarje sida langs efter det stora lnftro- ret. Fragan huruvida dessa blodets stromningar for- sigga i sarskilda karl, fornekar Forf., da ban 1) al- drig sett nagon gren utlopa fran ryggkarlet; 2) da under mikroskropet intet spar af karlens forgrening visat sig; 3) da man gor en liten inskarning i ena an dan af en larv och upphanger den lodratt, fly- ter allt blodet utur kroppen, hvilket icke kunde 23 ske, om den vore innesluten i karl; 4) vid insprut- ning i ryggkarlet af fiirgadt fluidum, utgjnter sig dctta emellan de in re delarne och fargar dessa, utan att fordela sig i forgrenade karl ; 5) da man oppnar en insekt, som langre tid legat i sprit, fin- nes vanligtvis blodet hoprunnet i St or re massor emel- lan organerna; 6) vid mikroskopiska undersokningar ser man blodstrommarne ofta for andra plats och riktning, och 7) forbjuder fordelningen af luftkar- len, afvensom musklernas beskafTenhet, hvilka icke aro forenade genorn en cellvafnad, antagande af blod- karl. I kroppens bihang, benen, antenneina, vin- garne o. s. v. maste blodomloppet ske genom andra medel, ty de fian ryggkarlet i kroppen utgaende blodstrommarne kunna icke inverka pa forstnamnde delar. Rorande benen bekraftar Forf. von Behns iakttagelser, att i dessa en sarskild cirkulation eger rum, och att i benens ofra del finnes ett e2fet knol- formigt pulserande organ, hvilket sasom en pump- stang flyttar sig upp och ned. Da det ar i rorelse, orsakar det en liflig stromning, hvilken nedstiger i ett smalt rum vid ytlre och framre sidan, och lang- sammare ater uppstiger i ett storre rum vid in re och bakre sidan. I tarserna mtranrfer endast en liten blodstrom, innehallande fa blodkulor, hvarfore den ar svar att upptacka. Hos nagra Aphis-artev visade sig mer an 100 pulsationer i minuten. Dessa pulsationer ega nemligen rum, da benen aro i ro- relse, och fortfara nagon tid sedan dessa ater aro stilla. Afven hos nyklackta deader anmarkte Forf. det pulserande organet, afvensom blodkulor, samt observerade cirkulationen i tarserna, da dessa voro i rorelse, hvaremot den icke kunde upptackas da de voro stilla. Hos andra Insekter syntes icke rin- gaste spar af detta organ; men Forf. anser likval troligt, att hos dessa finnes en annan motsvarande 24 bil doing, I anteiinerna kunde Forf. endast se blod- stromninsfen i forsta letlen. I vingarne fanns den ofverensstammande mcd den beskrifning Carus med- delat, men hos Phryganea grandis visade sig tvenne strommar pa bad a sidor om hufvudnerven , en in- och en utstrommande. Vid basen af analbihangen hos larven af Ephemera diptera upptackte Forf. eit eget hjerta for dessa delar, hvilket liknar en kam- mare i ryggkarlet samt ligger tatt intill detsamma, men svarligen eger sam man hang dermed , da dess rorelser aro kraftigare oeh hastigare samt upphora under det ryggkarlet fort far att pulsera. Denna del synes forsedd med en enkel klaff, fastad pa en an- nan sida an ryggkarlets, sa att vatskan vid sam- mandragningen och utvidgningen rorer sig i motsatt riktnina Insek* o , • i terna. deruied dofva Microlepidoptera. Efter 5 — 15 sekun- der hafva dessa djur vanligtvis icke vidare rort sig. De kunna afven latt dodas genom insticknin- gen af en i viktriololja doppad nalspets. Uppvak- nandet fran det skendoda tillstanclet intrt^fFar forr om djuret kort tid befunnit sig i etherangan, dock 56 visar sig haruti olikhet hos sarskilda qrter och in- divider, salunda att liktidigt i angan inslappta djur uppvakna forr eller sednare. Nagra blifva lama i en eller amian kroppsdel, eller do. luslappas Sco- lopendrer eller andra langa djur i ett kiirl fyllt med etheranga, sa utbreder sig dofningen fran de framre till de bakre delaine, och djuret springer annu omkring, sedan den framre delen synes liflos. Hos bevingade Insekter blifva vingarne ofta forr an be- nen rorliga. Merendels visa klorna vid uppvak- nandet forst rorelse. Fint byggda Insekter, sasom Ephemerce, Chironomi och Coccus-Uamw, blifva, da de falla i dvala, snart doda. Leddjur med fast hornskelett, sasom flera skal-insekter, hvilka, da de laggas i sprit och flera timmar derefter upptagas, aterfa lif, dofvas genom svafvel-ether och dodas ofta snart. Slutligen anfor Forf., att smarre djur, sasom Acari, hvilka i anseende till deras rorlighet aro svara att undersoka med mikroskopet, med fordel kunna dofvas med ether. Fror. Not. t847, p. 21. Muscar- Guerin-Meneville och Robert hafva anstallt fjaril- forsok att genom sporer ofverflytta muscardine pa larver. frjska larver af olika aldrar. Den forre ofverflyt- tade de endast T^n:dels millimeter stora sporerna af muscardine pa friska Silkesmaskar och iakttog denna svamps utveckling salunda, att han hvarannan eller tredje timma mikroskopiskt undersokle den. Han upptackte harvid, huru svampens tradar intrangde i larvernas fettkropp. Grannskapet af muscardine, som icke eger utvecklade fron, visade intet menligt inflytande pa larverna. Endast genom sporerna sprid- des sjukligheten. Fullvaxta, fullkomligt friska lar- ver, som straxt efter fjerde hudombytet forflyttades i en ny lada samt bestroddes med muscardine- sporer, dogo alia efter 7 — 8 dagars forlopp. Ge- nom sporerna var ladan sa inficierad att unga, nyss 57 tttur "ggen komna larver, som inslapptes i den- samma, hastigt blefvo anfallna af sjukdomen och (logo, hvaremot andra larver af samma klackning, som blefvo slappta pa ett trad, fortforo att vara friska. Compt. Rend. XXV, p. 123, 671. Fror. Not. 111. Reibe. IV, p. 188. Det viirtigaste ocb rikhaltigaste arbete vi nu Fossila b ?, .. i • t- i t i . •• Iusekter. balva att anmala rorande de rossila Insekterna, ar onekligen: "Die Insectenfauna der Tertidrgebilde von 0eninge7i und Radeboj in Croatien von Oswald Heer. Erste Abtheilung. Kafer, 4:o, 230 sid. med 8 plancber." Forf. anfor haruti, att man vid bestam- mandet af fossila Insekter ieke kan forhalla" sig pa samma satt som med de lefvande. De organ er, pa bvilka bos de sednare sliigtena blifvit grundade, aro antingen borta eller i sadant skick, att de sallan til lata en narmare best.amning. Forf. har saledes mast valja en annan vag. DS de mjukare orga- nerna, sasom mundelar, antenner och ben, bos de fossila Insekterna aro forsvunna eller otydliga, aro deremot de fastare kroppsdelarne merendels bibe- hallna. Sammansattningen af brostringarne och for- men af abdominal-segmenterna gifva vigtiga kanne- marken, som fortjena sa mycket mer afseende, som de fossila Insekterna vanligtvis aro sa hoptryckta, att de undra delarne knnna skonjas genom de ofra. Annu vigtigare ar skalvingarnes skulptur. Denna bean£f till Italiens Fauna bildas. I Biinden ocli Wallis hvimla om somniaren dalarne af grashoppor, hvilka tidtals, sardeles i Wallis, anstalla stora for- odelser pa vegetationen , och ofver tradgiansen ut- gora de derstiides, om icke genom stort art-antal, 1 i k v a I genom individernas mangd , en viisendtlig del af cljurverlden, anda till 6000 fot olver hafvet, och en art G. pedestris traffas annu vid 8000 fots hojd, da de deremot i Glarus i ringa mangd traffas 6f- ver tradgransen. Genom hela alpkedjan fran Wal- lis, Oberuri ocli Biinden aro ett stort antal arter utbredda, t. ex. Carabus depressus , Bonelli, Cy- mindis punctata, Pterostichus Jurinci, Helops alpi- nus, Otiorhynchus rhccticus, Elater rugosus, Melitcea Cynthia, Zygcena Ephialtes,' Gryllus sibiricus och italicus , hvilka saknas i Glarus-landet, hvaremot i detta lorekomma Carabus auronitens , Pterostichus Panzeri, maurus, Cantharis rubricollis m. fl., som icke finnas i de forstnamnda trakterna. Gar man fran nordliga Sehweiz mot Italien, sa visar sig den forsta forandringcn i vaxt- och djurriket i central- alperna. Ai betet atfoljes till slut af en noggrann upprakning af de inom Glarus forekommande arter, hvarvid stadse afseende blifvit fastadt vid deras ut- bredning inom de olika regionerna, Ofver Pyreneernas Entomologiska zoner har Leon Dufour meddelat sina iakttagelser. Han in- delar denna bergstrakt i tvenne zoner, den sub- alpinska och den alpinska. Den forra omfattar icke allenast bok- och granskogarne, utan afven angarne och sluttningarne, som med dessa ligga lika hogt. Denna zon indelar Forf. likval i tvenne delar, den ofra och den ncdra, hvilka i Entomologiskt hiinsc- 71 ende aro ganska olika. Den' sednare omfattar de liigre bergen och dalarne, hvilkas talrika Insekter aro dels frivilligt utbredda ofver slatten kring Adour och Gaves, dels Bed for da genom ofversvamningar. Den ofra delens Insekter aro verkhga bergsdjur. De lefva dels under stenar, som finnas pa angarne eller vid bergsstrommarne, dels pa blad eller blommor, eller under bok- och gran bark. Deras antal upp- gar till 170 a iter. Den alpinska zonen bo r jar ofvan granskogen och stracker sig fran 1800 till 2300 metres (1 metre = 3,3681 fot). Antalet af de arter, som bar forekomma, uppgar endast till 31, af hvilka de fiesta tillhora Carabici, samt sakna vingar. Dessa Insekter upphora redan 2000 metres ofver vaxt- gransen, och hogre upp visar sig endast en och annan humla, nagon ill man Scceva eller en afnolt Satyrus-ait. Compt. Rend. XXIV, p. 833. L'Instit. XV, p. 163. MARKEL och KlESENWETTER hafva afgifvit en R.'sberaN berattelse om deras i Karnthner-alperna ar 1847 te serJ gjorda Entomologiska resa. Forsta stationen togs vid Tauernhaus, som ar behiget ungefar 4500 fot ofver hafvet, i en dal, som loper fran soder mot norr. Sa val floran som faunan bar redan har en verkligt alpinsk karakter. Vegetationen ar sardeles yppig. Vid Raurisier-hojden vaxte frodiga umbella- ter, hvilka likval icke voro sardeles besokta af In- sekter, dock visade sig derpa Hera exemplar af Anthobium palligerum Ksw. De talrikast forekom- mande Insekterna tillhorde Coleoptera och af dessa var Chrysomela Cacalice i manga fargforandringar sar- deles ymnig. Utom denna patraffades Chrysomela pretiosa, vittata, punctata, Otiorhynchus gemmatus, Anthophagus alpinus, Austriacus, Omalinus och An- thobium montanum. Sallsyntare voro Quedius fim- briatus, Telephorus nigripes, Pachyta interrogationis 72 o s. v. Af andra ordningar var iangsien icke stor, isynnerhet voro Hymenoptera fa. Af dessa visade sig dock allmant Thenthredo olivacea, atra, viridis, P achy protasis Rapce samt mera saltan Cimbex lu- corum, jemte nagra Ichneumoner. Under stenar fan- gades Carabus irregularis, depressus, auronitens, ca- rinthiacus, Hoppei, Nebria castanea och Jokischii, bada likval sparsamt, Cychrus attenuatus, rostratus, Diacanthus melancholicus, nagra PterosticJius- och Ocy- pus-arler. Flodstranderna voro deremot ytterst fat- tiga pa Insekter. Med undantag af Bembidium albipes erholls har foga af varde. Tredje dagen efter an- komsten till Tauernhnus antraddes resan ofver Hei- ligenblulen Tauern till Heili^enblut. Har och der patraffades, i de for solstralarne oatkomliga fordjup- ningarne, snoflackar, vid hvilkas k an te r Nebria casta- nea visade sig. Vid en hojd af 5500', der larktradet upphor, fanns Nebria Helhoigii, som sedermera traf- fades till en h6jd af 8000'. Utom n annul a tvenne Nebrier fangades under stenar Pterostichus Jurinei, men for ofri&t insrentinsj anmarknin^svardt. Forst pa den hogsta punkten vid den sa kallade Hoch- thore 8000 fot ofver hafvet pa den fuktiga, tried stenar ofverlackta bergsryggen forekommo tvenne iVe6na-arter, nemligen N. angustata och en ny art, den sednare temligen allmant. Fran Hochthore san- ker sig berget hastigt mot Karnthen och erbjuder, sedan de forsta afsatserna blifvit tillryggalagda, (or Coleopterologen fordelaktiga lokaler. Under stenar erhollos har flera arter Carabici, Elateridai, Staphy- linii, Byrrhus scabripennis, Chrysomela nivalis, mon- ticola, Gonioctena affmis o. s. v. Marklig var den nastan totala brist, som pa denna hojd visade sig, af Anthophager. Endast nagra fa exemplar af A. alpinus, den mest utbredda af alia alp-insekter, pa- triiflades, Trakten kring Heiligenblut, ehuru belagen 73 lika hogt som Tauernliaus ellei* 4500 fot, har lik- val en myeket mind re alpinsk natur. Dagen efter ankomsten gjordes en exkursion till Pateze. I den nedra eller subalpinska regionen , 4500 — 5000 fot, syntes fail Ban fattig och foga afvikande fran slatt- landets. Anthophagi och Otiorhynchi saknas nastan alldeles, endast fa exemplar af A. austriacus och 0. geniculatus visade sig. Forst smaningom, men icke sa hastigt som pa Riesengebirge, motte forst nagra fa, sedan talrikare individer af alpinska insekt- former. Deremot foretedde Pastern-plateauen en akta alpinsk fauna. De med en mer eller mind re yppig vegetation betackta angarne framtedde, sar- deles da solen sken, en ytterst liflig tafia. En mangd fjarilar kringsvarmade nemligen Melitcea Merope, Par- thenie, Cinxia och i sardeles stor mangd Argynnis Pales. Manga ganger uppjagades skaror af den vac- kra Geometra equestrata och nastan vid hvarje steg svarmade Pyralis alpestralis ofver va^en. Marklig var den brist pa Hipparchier som visade sig. Af egentliga Getingar och Bi-arter syntes nastan ingen, endast en Iiurnla B. alpinus flog sparsamt fran blornma till blomma. Med hafven fangades Meli- gethes mbrugosus, Apion Spencei, Kirbyi, Hydnobius tarsatus , flera Phytonomus-avter, Barynotus mercu- rialis och den svarta varieteten af Pachyta interro- gationis samt den sallsynta P. strigilata. De under stenar forekommande arterna ega mycken ofverens- stammelse med dem som i Heiligenbluter-Tauern blifvit anmarkta, likval visade sig nagra olikheter. Har trafFades nemligen Carabus depressus, en med Nebr'ia castanea narslagtad art, Cymindis basalis och OtioHiynchus alpicola. Pa Staphyliner var denna lokal fordelaktigast. Under de stenar, som nyligen varit betackta med sno, gjordes talrika och intres- santa fynd, sasom Byrrhus scabripennis , striatus , 74 Chrysomela melancholica, nivalis, monticola, Carabus Hoppei, Nebria Hellwigii, Tachinus latiusculus n. sp., T. elongatus, Quedius rufipes, monticola, satyrus, punctatellus, Philonthus montivagus, Othius myrme- cophilus och Homalota nivalis. En vigtig bestandsdel af denna trakts fauna utgora Coprophilidce. Den storsta mangden bilda Aphodius-ai tevna och bland dessa forekomma Aphodius gibbus och A. rubens hogst allmanna. Deremot iir A. depressus, som van- ligt forekommer i de lagre trakterna, sallsynt, och de pa slattlandet i spillning i mangd sig uppehal- lande sma Staphylini saknas bar alldeles. Pa den hojd, som ofvergas pa vagen till Johannishiilte, fan- gad es ett enda exemplar af Anthophagus melanoce- phalus samt nagra exemplar af Bemb. glaciale och Quedius satyrus. Pa Gletscherna, som harefter be- traddes, syntes ingen lefvande varelse med undantag af de bekanta Desorierna, som traffades i mangd. Vid Johannishiitte erholls, vid en hojd af 8000 lot, nagra fa Insekter, sasom Aphodius gibbus och ru- bens, Homolata rugulosa och Platysthetus laivis. En annan exkursion gjordes till Moharkopfvid Dollach. Denna trakt var pa Skal-insekter mindie rik. Det fornamsta som patraffades, var Cychrus angustatus och Pt'istonychus janthinus. Till slut uppraknas de markvardigare Insekter som blifvit funna, hvarjemte de nya fullstandigt beskrifvas. Bland de forra, sa- som afven forekommande i Sverige, torde bora an- foras Cymindis vaporariorum Linn, (basalis Ghl.), Cychrus rostratus, Nebria Gyllenhalii, Calathus ful- vipes, melanocephalus, micropterus, Taphria nivalis, Pterostichus borealis, Amara acuminata, Quenselii, vulgaris, aulica , Bembidium bipunctatum, rufipes, Tachinus elongatus, Pcederus litoralis, Stenus flavi- pes, Platysthetus morsitans , Anthophagus alpinus, Omalinus och plagiatus. Sasom nya beskrifvas 75 Homalota subrugosa, Tachinus latiusculus, Othius lapidicola, Philonthus adscitus, Ph. (rigidus , Pla- tysthetus Icevis , Anthophagus fallax och Anthobium puberulum Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 210, 277, 314, 321. Allg. Deutsch. Nafurh. Zeit. II, p. 420. Kiesen wetter, som besokt Riesengebirge, har ofver sina der gjorda Entomologiska fynd lemnat en kort, men innehallsrik berattelse, hvarutur vi trott oss bar bora, sasoni af allmannare intresse, anfora foljande. Riesengebirge har ganska manga Insekter gemensamt med de i mellersta Europa be- liigna alperna, afvensom flera med Skandinaviens fjell och den aretiska regionen. Emellertid framter det en storre ofverensstammelse, hvad formerna be- traffa, med alperna, hvaremot det, i hanseende till det ringare art-antalet, ar mera analogt med de Nordiska I'jellen. Riesengebirge ar icke rikt pa egna former bland Lepidoptera , och sardeles i ogonen fallande ar bristen pa vissa i alperna allmant fore- kommande Hipparchia-avter, och den enda art, som bar forekommer och som tillhor Schlesiens berg, ar Hipparchia Euryale. 1 be rgs regionen ar Geo- metra caisiata allman i barrskogarne. Under Jnlii och borjan af Augusti traffas G. elutata i mangd. Pa oppna platser, svedjeland o. s. v., hvarest hal- lonbuskar, Epilobier, Senecioner och Cacalier bilda en yppig vegetation, kan troligen en uppmarksam Lepidoplerolog gora ett foidelaktigt byte. Forf. upp- riiknar bar enclast de genom sin storlek eller all- manhet miirkligaste arterna, for att gifva en karakter af Faunan, sasom Geometra Alchemillata, montanata, luctuata och pa hogre beliigna stallen Pyralis alpi- nalis. Pa ofversta hojden syntes fa fjarilar. Endast nagra arter af sliigtet Crambus och en Tortrix. Nagra all manna och viclt ntbredda former fore- komma afven pa de slatter, som aro hogt upp 76 belagna, sasom Triphama pj'onuba. Villa talrikare an Lepidoptera aro Diptera. De sitta i otrolig mangd pa blommorna. Sard el es ymnigt forekomma Tipu- larice, Empis- och Syrphus-arler. Jemte dessa set- man stora skaror Hymenoptera, nagra Trypfion-artev och sardeles Alo?nya ovator. A f veil mindre arter felades icke, sasom af slagtena Pteromalus , Eulo- phus, Eurytoma och Cleonymus. Af Tenthredinetce aro nagra Nematus-avter, men isynnerhet Tenthredo olivacea, allmanna. Alia dessa ordningar, med un- dantag mahiinda af Diptera, ofvertraflas i individer- nas antal af Coleoptera. Berget ar likval ytterst fattigt pa egentliga Carabi och utstar i detta han- seende icke nagon jemforelse med Alperna, Pyre- neerna eller Kaukasus. Deremot forekomma i mangd individer af vissa alpinska Brachelytra. Fornamli- gast hora hartill manga arter af Anthophagus och Anthobium. Sardeles de sednare forekomma i otro- lig mangd. Har och der sitta de pa iimbellaterna i flera lager ofver hvarandra, hvarforutan dessa blom- mor hvimla af Hymenoptera och Diptera. Sasom flugornas argaste fiender visa sig Anthophagi och tillfalle saknades icke att forvissa sig om, att dessa Insekter lefva af rof och icke af vaxteinas fromjol. Icke allenast pa blommor och blad, titan afven vid vatten, vid kanterna af smaltande sno och under stenar forekomma icke allenast storre och mindre Carabici, utan afven manga Staphyliner af akta al- pinsk karakter. Afven traffas under nastan alia ste- nar pa bergets hojd den sasom Svensk foist beskrifna Otiorhynchus monticola. I vattnet forekommer at- skilliga arter af intresse, val icke bland Hydrocan- thari, ty ingen af hithorande alpinska eller hognor- diska arter har blifvit patrafFad, utan endast sadana som tillhora slattlandet. Den skona Elmis Maugetii fanns vid en ansenlig hojd, tiara en back. Af 11 Hemiptera och Orthoptera syntes nastan ingenting, men arstiden var ocksa icke langt nog framskriden for dessa djurs insarnling. Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. 161, Letzner liar afgifvit en beriittelse om tvenne dagars exkursion i Furstendomet Teschen. I an- seende till den inskrnnkta tiden kunde han endast undersoka en del af Beskiden, sotn innesluter ofra Weiehseldalen. Fdrf. fann att denna trakt var niyc- ket fattigare pa Insekter an Altvatersgebirge, afven- som vegetationen var raindre yppig* Talrikast fo- rekomma Carabici och bland dessa aro Bembidii allmannast. Dessa sednare finna pa den breda, dels vata , dels torra, till en del steniga och pa manga stallen sandiga och dyiga Weichselns strander ett passande till hal 1 . En forteckning meddelas ofver de funna Carabici, hvaribland 22 Bembidii-a rter upp- tagas. Arbeit, der Schles. Gesellsch. 1847. Erich. Jahresb. 1847, p. 26 (50). Rorande en resa till Kaukasus och Taurus- bergen liar ChAUDOIR afgifvit berattelse. ForF. land- steg d. 26 Maj i Redoute Kale, begaf sig derifran till Kutais, sedan ofver Rion till byn Sakao, som ligger pa sluttningen af ett berg med samma namn. Landet ar mycket skogigt. Ekar och lindar, blan- dade med andra trad och hasselbuskar, betacka bergets fot. Harefter mota barrskogar, hvilka be- klada bergets sidor, anda till den liojd der bjorken upptrader. Efter detta trad slags upphorande vid- taga de praktfnlla alpangarne, befuktade af den smaltande snon. Slutligen paspetsarne, hvarest snon blott 2 eller 3 manader under aret forsvinner, be- tacker endast ett kort gras eller mossor jorden. Skogsregionen maste skyndsamt genomvandras, lik- val upptacktes i bjorkregionen Carabus Mellii n. sp. Ofvan skogsregionen, under de talrika rullstenarne, 78 fanns Carabus compressus n. sp. ocli amiu hogrc upp Nebria Marshallii i stor miuigd, Calathus caucasi- cus, Plinthus costatus med flera. Vid kanten af de smaltande snomassorna Eutroctes Icevigalus n. sp. , Carabus armeniacus Mann, ocli C. longipes n. sp. En annan bestigning af berget foretogs i Imeritien fran byn Glola. I skogsregionen traffades endast tvenne Pristonychi. Ofver densamma ocli iiiira sno- gransen Carabus Stahlinii, Puschkini, Biebersteinii, Fischer i, Nebria patruelis n. sp. , Cardiomera elon- gata, Eutroctes Icevigatus, Omaseus Tamsii, arme- niacus, Agonodemus lyratus n. sp., lyricollis n. sp., Abax inapertus, Pterostichus ordinatus, Celia punctu- lata, bifrons, flera Staphyliner, Curculionider och nigra Aphodier. Forf. anmarkte att de Insekter, som forekommo pa bergspetsarne, undveko sadana stallen, som voro utsatta for solens stralar, hvaremot mot norden belagna platser hvimlade af iudivider. Caraber och Eutrocter hollo sig fornamligast under storre stenar, som icke lago for djupt nedsjunkna i jorden. Nebrier och Cardiomerer forekommo un- der stenar, som voro i narheten af snokanten. Forf. begaf sig sedermera till Tifflis och gjorde harifran en exkursion till Kasbeck. Under viigen fran Pas- sananur vidtager en storartad natnr. Bergen hoja sig mer, deras afsatser och spetsar aro tatt skogbe- vaxta och snon ar med Maj manad forsvunnen. Pa andra sidan Kwischet forsvinna skogarne. Bergen aro alldeles nakna och betackta med evig sno. Be- stigandet af Kasbeck hindrades genom uthallande regn, hvaremot en mindre hojd besoktes. 1 dalen traffades Pcecilus angusticollis n. sp. och Carabus exaratus. Pa hojden Carabus osseticus, deplanatus, Bceberi, Procrustes Fischer i, Nebria elongata , Mar- schalli, Cardiomera elongata, Feronia lyrata n. sp., Agonum rugicolle n. sp. och Pterostichus regularis. 79 Derefter undersokles ett a I tie berg, som dominera Kwischet. Vid foten emellan faltcn sprang Pcecilus obscuratus i mangel, hogre upp under stenar insani- lades Carabus osseticus, deplanatus, septemcarinatus, Myosodus lacunosus. Vid gn'insen af bjork regionen Pristonychus insignis n. sp. och nagra individer af Procrustes Fischeri. Annu hogre upp pa en vag Cicindela trapezicollis, som saknar formagan att flyga, Dorcadier, Silpher o. s. v. Nara en back, utlopande fran snon, alia pa den forra bojden insamlade arter, jemte Nebria nigerrima och Omaseus caucasicus, samt pa sjelfva spetsen den yttersl sallsynta Carabus iberus. Taurus-kedjan besoktes fian den Tyska ko- lonien Freudenthal. Berget ar ganska brant, syn- nerligen pa dess nedra delar. Har aro klipporna kala oeh endast nagra trad vaxa har och der i deras sprickor. Hogre upp aro herrliga barrskogar och under de kullblasta, pa jorden ruttnande, stammarne funnos Carabus Lafertei, refulgens n. sp., incatenatus, Cychrus lignatus och Nebria Marshalli. I bjork re- gionen Pteroslichus Schonherri, Calathus femoralis, Pristonychus pretiosus. De angar, som har vidtaga, aro yppiga och pa sjelfva hojden betackas stora strackor af Daphne, under hvars affallna och torkade lof Calathus alternans, Leistus femoralis och andra arter insamlades. Cicindela trapezicollis sprang af- veu bar pa vagarne. Under sma stenar vid baek- kanterna funnos Cardiomera valida, Feronia rufipal- pis, Agabus glacialis n. sp. Stenar aro sallsynta. Under dessa erhollos vid snogransen Carabus cri- bratus, incatenatus , Roseri, Pristonychus pretiosus, nagra Feronier och Staphyliner. Utom Nebria Mar- schalli och intricata ar ingen Nebria for dessa berg egendomlig. ChAudoir Enum. des Carabiques et Hydrocanth. du Caucase\ Kiew 1846. 80 Schmidt-Gobel har uti ett arbete: "Joh. Wil#. Helfers hinterlassene Sammlungen der V order- und H inter- Indien. Nach seinem Tode im Auftrage des Bohm. National- Museums unter Mihvirkung mehrerer bearbeitet und herausgeben' von Schmidt-Gobei,. Prag 1846, 1 Lief, meddelat atskilliga underrattelser om de af Helfer gjorda insamlingar. Af dessa utgora Skal-insekterna den betydligaste delen och mer an trefjerdedelar af de hemforda arterna aro nya. Detta lands Fauna har, for sa vidt samlingarne hittills blif- vit undersokta, visat sig utgora en foreningslank emellan balfon Decan och de stora Indiska oarne Java och Sumatra, hvarjemte den afven visar nagon ofverensstammelse med Chinas och Philipinska oar- nes Fauna. Den markligaste foreteelsen ar forekom- mandet af Europeiska, och bland dessa ganska nord- liga, arter. Fran Himalaya har sadant lange varit kandt och latt forklarligt, men att fran de tropiska trakterna Mergui och Martaban med en hog me- deltemperatur, och saledes klimatiska forhallanden, hvilka aro fran vara i alia hanseenden afvikande, maste det vacka forvaning att finna den Syd-Euro- peiska Zuphium olens, den Tyska Dromius obscuro- guttatus, D. plagiatus, Enectes griseus och Limenitis Aceris m. fl. De Europeiska formerna aterfinnas har allmant uti de hemforda slagtena. Saledes fo- rekomma arter af Cymindis , Dromius, Dyschirius, Omophron, Anchomenus, Trechus, Bembidium, flere Hydrocanthari, Stenus, Myrmedonia, Homalota, Xy- letinus, Dorcatoma , Anobium, Ptinus, Anthrenus, Scydmcenus, Euplectes, Strongylus, Crypiophagus, Attagenus, Trinodes, Georyssus, Hydraina, Macro- nyehus, Anisotoma, Anthicus, Anas pis, Mycterus, Cis, Rhizophagus, Dendrophagus o. s. v. Afven bland Hemiptera och Lepidoptera forekomma ofta Euro- peiska 81 peiska former. Dessutom visar sig, hvilket ock var att forvanta, att ostkusten af Afrika och Madagaskar utgor en foreningslank emellan Amerika och Ost- indien, derigenom att slagten, som fran Amerika aro utbredda till Afrika, t. ex. Galerita, ocksa traffas i Ostindien. Af Diptera och Hymenoptera finnas fa och for det mesta bekanta arter. Flera mvr-arter synas likval nya. Af Arachnider och Skor- pioner, som blifvit hemforda, ega flera arter ut- markta former. Bericht. von Freund. der Naturvv. in Wien. I, p. 121. Kollar och RedtenbAcher hafva redogjort for den af Kotschy i Syd-Persiska provinsen Faristan 1842 gjorda insektsamling, samt dervid fastat upp- inarksamheten pa den egna karakteren afdetta lands Fauna, frambringad genom dess temperaturforhal- landen och hoga lage. Flertalet af de insamlade arterna visa nier ofverensstammelse med Syriska och Syd-Europeiska, an med Arabiska och Egyptiska for- mer. Af de undersokta 206 arterna tillhora de 156 kanda forstnamnda land, och de 50 nya sta i all- manhet dessa nara. Sitzungsb. d. Kajs. Acad, in Wien. I. 2, p. 130. Karelin, som lemnat en beskrifning ofver tvenne dagars exkursioner i trakten af floden Sarkhem i Si- berien, har utom de notiser, som rorande de hogre djuren och vaxterna meddelas, afven anfort atskil- lifft om flera insekt-arters forekommande. Vid Ku- ragailii-Bouluk , en back som nedrinner i Sarkhem, traffades Anchomenus longiventris, Agapanthia alter- nans, Nebria catenulata, Necrophorus lunatus, Cleo- nus malachiticus , argentatus och Uneatus samt pa striinderna Bembidium azureum. I skogen pa ven- stra stranden af Sarkhem visade sig Carabus Gue- rinii och Leachii, Geotrupes impressus och hogre Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 6 .82 u pp C. Burmeisteri och Kirilowi in. fl. Jubil. Se- misxcul. de Fischer tie VVraldh., p. 9. Ett vigtigt arbete for kannedomen om norra Afrikas Insekt-fauna ar oneklijren den bearbctning af der gjorda insamlingar, so in Lucas meddelat i ''Exploration scientifique de I'Algerie pendant les an- nees 4840, 4844 och 4842" (16 francs per hafte). Forf. liar utoifvit sitt arbete i trenne delar. Den o forsta omfatlar Crustaceerna, Arachniderna och My- riapoderna med dertill horande 32 plancher. Af dessa framstalla 8 Crustaceer, 22 Arachnider och 2 Myriapoder. Den andra delen upptager Coleoptera med atfoljande 47 plancher. Den tredje innehal- ler Orthoptera (4 pi.), Hemiptera (4 pi.), Neu- roptera (4 pi.), Hymenoptera (19 pi.), Lepidoptera (4 pi.) och Diptera (6 pi.) Bearbetningen ar grund- lig och noggrann; emellertid saknar man en jern- forelse med sodra Europas Fauna. Utforandet af figurerna ar i allinanhet oklanderligt. Manga, sai- deles de ,af Nicoi.et tecknade spindlarne, utmarka sig genoni en sallsynt skonhet. Recenserad i Rev. Zool. 1847, p. 370. Uti Delegorgues "Voyage dans VAfrique au- strale, notammant dans le territoire de Natal." 2 Vol. Paris 1847, finnes i bihanget till andra ban- det p. 585, l:o en af Boisduval utarbetad forteck- ning ofver Syd-Afrikanska fjarilar, hvilken likval endast riicker till Noctuerna. De nya arterna be- skrifvas temligen omstandligt; 2:o en namnforteckning ofver Skal-insekterna, utan all t vetenskapligt varde; samt 3:o en namnlista ofver 37 Diptera, hvilka af Macquart komma att beskrifvas i hans Dipteres exotiques. 1 sjelfva Resberattelsen forekomma endast nagra fa Enlomologiska iakttagelser. WollAston, som under 6 veckor vistats pa Madera och der gjort insamlingar af Insekter, med- 83 delar, att vegetationen derstades ar hogst yppig. Vindrufvor, oranger, bananas, fikontrad och vatten- meloner finnas blandade med geranier, cactus- och fuchsia-arter, myrten, cassier och heliotroper. Kul- larne aro branla, hvarfore hastar under exkursio- nerna maste begagnas. Insekter synas likval, oaktadt den rika vegetationen, sparsamt forekomma. Ehuru Forf. gjort insamlingar af alia ordningar, hade det icke lyckats honom sammanbringa mer an 230 arter i 970 individer. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 76. Pilate, sora vistats feni ar i provinsen Yu- catan, bar om landets beskaffenhet och dess Insekt- fauna meddelat atskilliga underrattelser. Afven i de norra delarne nedgar icke thermometern till mer an 11 grader Reaumur. Hettan ar under somraa- ren mycket stark. Norra delen anda till Campeche ar i allmanhet steril, utgorande till hufvudsaklig del ett ojemnt klipplager. En en da kedja med kullar af 100 metres hojning borjar na'got soder om Campeche och foljer kusten omkring 20 Franska mil. Har och der, sardeles i nordost, traffas under- jordiska karr. Utom dessa finnes icke annat vat- ten an i brunnarne, under den torra arstiden. det vill saga fran November till slutet af Maj. Vege- tationen ar fattig, och jordens ringa djuplek tillater endast buskar att vaxa , de fiesta tillhorande slagtet Mimosa. Pa odlade stallen, dit jord blifvit ford, ar naturligtvis forhallandet olika. Tolf mil soder om Campeche vidtager en annan jordman. Fran den lilla floden Champoton ar landet lagt, jemnt, fuktigt och ofversvammadt under flera manader af aret. I den sodra delen ar ofverflod pa floder och vegetationen praktfull. Ofverallt der landet icke ar torrt, ar det osundt. Forf., som bebott hufvudsta- den Merida, har endast haft tillfalle gora kortare resor till andra delar af landet, sa att han hufvud- 84 sakligen kunnat forskaffa si«T de i norra delarne forekommande Insckter. Han har i delta land Iraf- fat fa och i allmanhet sma a iter. Utom ett dussin Coleoftera aro alia till clenna ordning horande arter sallsynta, och under en fyra eller fern timmars exkursion hafva ofta endast nagra fa individer er- hallits. Under Juni manad aro lnsekterna talrikast. Under regntiden forekomma Dagfjarilar i mangd, men derlbland fa arter. Utom Mosquitos och den vanliga Husflugan, aro Diptera ganska sallsynta. Oaktadt mycken ihardighet, och genom bitrade af en tjenare under tvenne ar, lyckades Pilate endast att erhalla 8000 individer af Coleoptera, utgorande omkring 720 arter, af hvilka nara 500 aro nya. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. XCVI. Gosse, som uppehallit sig ett och ett halft ar pa Jamaika, har rorande detta lands Insekt-fauna lemnat iakttagelser af stort intresse. Forf. , som lemnade England med hoga tankar om Westindiska oarnes rikedom i Entomologiskt hanseende, har fun- nit dessa langt if ran forverkligade. Nagra fa arter Dagfjarilar, fornamligast af slagtena Pieris, Calli- dryas, Terias, Heliconia, Charitonia. Argynnis Passi- florce och A. Delila, Cystineura Mardania, nagra Nymphalidce och Lyccenidai aro likval under alia tider allmanna. Andra forekomma pa vissa lokaler och under viss arstid i mangd, Nattfjarilar aro annu sallsynta re. Under en viss tid af aret, sasom i De- cember och annu mer under Juni manad, da regniga natter intraffa, inflyga hundradetals sma Noctuce, Pyralidce, GeometradcB och Tinece genom de oppna fonstren. I allmanhet aro arter af andra ordnin- gar, sardeles Diptera, sallsynta. Fattigdomen pa hithorande arter vacker forvaning, da man jemfor deras antal med deras som forekomma i Canada qch sodra delarne af Norra Amerika. Man kan 85 ncmligcn oft a far das en mil pa de oppna fallen under solskensvader, utan att patraffa ett dussin arter ill alia ordningar. Pa fjaril-larver ar afven stor brist. 1 Canada traffade GOSSE om hosten, under en a tva timmars exkursion, ofver 20 fjaril-larver, men pa Jamaika eager ban sig knappast hafva fun- nit hnlfva detta antal under 1^ ars insamlingar. jNagra lokaler finnas likval, som utgora ett undan- tag fran den vanliga fattigdomen pa Insekter, sasom Bluehelds, Blucfields-Montain , Sabito, Belmont ocli Content. Alia dessa lokaler, afvensom deras be- skaflenhet och vegetation, beskrifvas omstandligt, hvarefter de arter, som blifvit insamlade, upprak- nas, bvarjemte undei rattelser om deras lefnadssatt och forekommande meddelas. Hvad Forf. anfor om Pyrophorus noctilucus, sasom afvikande fran hvad forut varit kandt om denna arts formaga att sprida sken, torde fortjena anforas. Fran Februari till medlet af sommaren ar detta djur allmant pa lag- landet. Skenet fran de tvenne ovala knolarne pa thorax ar ganska tydligt, afven under fullt dagsljus. Da djuret icke oroas, aro dessa knolar fullkomligt morka, af en matt, hvitaktig farg, hvaremot de, da det vidrores, fa en lysande farg, likval icke pa en gang, utan smaningom. Skenet, som frambringas, ar gulgront. Uti ett morkt rum sprider denna insekt ett sa starkt ljus, att skuggan af hvarje foremal synes pa den motsatta vaggen, och att man kan lasa i en bok, om den halles 2 turn fran djuret. Pa abdomens ofversida synes emellan forsta segmentet och metathorax en transverselt oval flack, betackt med en tunn hinna, som, nar djuret flyger, sprider ett orangefargadt sken. Att det sken, som utgar Iran thorax, beror af djurets vilja, ar otvifvelaktigt, men huruvida forhallandet ar lika med abdominal- skenet, bar Forf. icke kunnat utrona. Under flygten 86 upphor det tidtals, hvilket torde hero pa huruvida rygg eller buksidan vandes mot askadaren. Ann. Nat. Hist. N. S. 1848, p. 109, 197, 268, 349. II, p. 109, 176, 268. Uti von Tschudis "Peru. Reiseskissen aus dem Jahre 4838—4842", St. Gallen 1846, finnas nigra meddelanden om de besvarliga Insekter, som (ore- komraa i urskogarne pa ostra sidan om Cordille- rerna. Dessa Insekter utgoras fornamligast af Mos- quitos, hvilka kringsvarma vid flodstranderna och ofverallt cler landet ar sumpigt. Vidare Stickflugor, som aro annu besvarligare och tillika mer utbredda. Myror forekornma i otrolig mangd och af manga arter. I boningarne intranger en rodgul sort Puca- cici, som isynnerhet oroai* de resande under hvilan. En svart mind re sort Yana-cici sticker ganska kan- bart. Mycket fruktadt och smartsamt ar stynget af Sunchiron (en Ponera-art). Tvenne sma fjarilar aro besvarliga genom deras mangd och paflugenhet. Deras fiender aro en liten gulrod myra Puchu-cici och en liten fogel Troglodytes audax. Afven Cica- derna omtalar Forf. sasom odragliga genom deras la ten. Menniskorna angripas i dessa trakter, ntom af de vanliga fastingarne (Ixodes^ afven af en knap- past markbar qualster-art Antanas, hvilken inbor- rar sig i huden, der den hastigt forokar sig och forst da flera tusende finnas bredvid hvarandra bil- dar en flack, som snart vidgar sig. Lyckas det icke att borttaga den, utbreder den sig hastigt vidare och forstor huden och de mjnkare delarne. Indianerna fran Pangoa, Chavini och Andamarca hemsokas sar- deles af denna ohyra. Den kan endast utrotas ge- nom qvicksilfver-sublimat, upplost i stark sprit. Mindre skadliga aro de roda lsancos, hvilka afven inborra sig i huden, men ktirina genom tvattning med vanligt branvin fordrifvas. 87 Vigtiga uppfysningar rorande JNya Hollands Na- turalhistoria linnas intagna i "Journal of an Over- land-Expedition in Australia from Moreton Bay to Port-Essington a distance of upwards 3000 miles, during the years I84Q., 4845" by Laichhart. Lon- don 1847. Forf:s iakttagelser rorande Insekterna aro likval icke talrika. Utom det man plagades af niyggor (Mosquitos), flngor oeh bromsar, blefvo de resandes hastar ofta skramda af getingar, hvilkas i lata busksnar liangande bon skadades af oxarnes horn. Afven de resande blefvo stnekna, da sadana bon funnos vid deras hvilostallen. Forf. traffade ett slags rnyra i nedra delen af Lynd och scdnare vid Roper, som syntes lefva i sma samhallen emel- lan de grona bladen pa sknggiga trad. Vid boens vid rorande betackte dessa myror de resande oeli gafvo sig tillkanna genom smartsamma stygn. Torn- formiga Termitboningar traffades ofta, antingen bil- dande spetsiga, enstaka kaglor till en liojd af 3 — 5 fot ocb knappt en fot breda i botten, eller flera sammanhangande rader, utgorande besynnerliga bygg- nader. En inarkvardig grashopps-art visade sig vid Syd-Alligator. Den ar p. 481 afbildad och a f White lorut beskrifven under namnet Petasida ephippigera. Till Nya Hollands Fauna bar Lort Stokes lemnat bid rag under titel "Discoveries in Australia, 'with an account of the coasts and rivers explored and surveyed during the Voyage of Beagles in the years iW1^4SM" Vol. I. London 1846. Flera nya insekt-arter iiro afbildade och af White samt Doubi.eday beskrifna. Rorande trakten kring Adelaide i Nya Holland hafva natnrhistoriska anmarkningar af Behr blifvit bekantgjorda. Vegetationen forekornmer under 2:ne olika utseenden. Pa den starkarc jordnianen bestar den ofvervagande i en Jjns skog af risiga Eucalyptus- 88 arter, med en stark grasvaxt, sarnmansatt dels af arter, som likna de Europeiska , dels sadana, som hafva ett for Nya Holland eget utseende. Den lat- tare jorden deremot ar bevaxt af en stor mangd buskar blandade med trad, men for ofrigt endast upptagen af fa orter. Pa hojdei na , som aro om- kring 2000 fot, rader samma vegetation efter jord- manens beskaffenhet. Vegetationen pa den lattare jorden, afvensom derstades forekommande djur-arter, forete en mer framstaende Australisk karakter. ln- sekterna aro bar rikare pa arter, men fattigare pa individer. En egen vegetation finnes vid flodstran- derna och i de under sommaren uttorkade bac- karne. Flera Buprestider forekomma bar pa blom- morna af Leptospernmm och afven flera Agaristce kringsvarma pa sadana stallen. Under blida vintrar synas inga Insekter, endast nagra fa iVoc^MCB-larver visa sig da. Den med slutet af Augusti intradande varen utmarker sig genom en stor rikedom pa blom- mor. Lepidoptera, Hemipttra och Diptera aro da allmannast. Under sommaren, som borjar i slutet af December, synes jorden fdrtorkad, gras och orter aro forvissnade, stundom genom eld afsvedjade, och Faunan saledes fattig; likva.1 visar sig da en storre mangd Coleoptera, Hymenoptera och Neuroptera. Pa de stallen, der elden icke forslort all vegetation, finnas talrika svarmar af Orthoptera. Under denna tid kringflyga Agarista- och S?/nemon-arter. Under de foljande manaderna forsvinna afven de Sista re- presentanterna af Insekt-faunan, och forst i Mars och April, som motsvara var senhost, traffas ater Insekter, hvilka forst med det i Maj borjande vinter- regnet belt och hallet forsvinna. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 167. Under titel "The Zoology of the Voyage of Ere- bus and Terror." Part. IX. Insects of New-Zealand. 89 London 1846, bar White foretagit sig att lemna en, sa vidt som rnojligt, fullstandig redogorelse 6f- ver Nya Zeelands Insekter, i hvilket andamal ban granskat, utom de under expeditionen insamlade arter, afven forut Iran samma land till England ankomna Insekter. Det nil anmalda haftet innebal- ler Coleoptera och borjan a I Orthoptera. De anforda 178 Skal-insekterna tillhora foljande familjer: Ci- cindeletaz 4, Carabici 37, Dytiscidce 3, Buprestidce 1, Elateridce 12, Atopites 1, Clerii 2, Ptiniores 5, Sta- phylinii 3, Histerinii 2, Nitidularice, 6, Cucujides 2, Colydii 1, Scarabceidce 15, Tenebrionidai 14, Mor- dellones 1, Oedemeritce 5, Curculionides 28, Ceram- bycini 31, Chrysomelince 2, Erotylence? 1, Cocci- nellidce 1, Lathridii 1. Antalet af nya slagten, sar- deles bland de bittills foga kanda Curculioniderna, ar betydligt. Beskrifningarne ofver dessa aro likval ofta icke tillrackliga och mera hemtade fran kropps- fargen an af de vasendtligare kanneinarkena. Rorande Nya Zeelands Insekt-fauna bar Ste- phenson meddelat nasfra allmanna iakttagelser. Detta land ar utsatt for haftiga och tata stormar, bvilka upprycka stora trad. Dessa blifva forr eller sed- nare angripna af Insekter, mest Coleoptera, bvilkas larver genomborra stam och grenar, salunda att de smarre arterna mer halla sig pa ytan och i hvit- veden, hvaremot de storre intianga djupare i tradet. Det sednare gora afven nagra fjaril-larver. En stor Cerambycin-hw traffas i mangd i Dacrydhim ex- celsum och denna, sa val som puppan, fortares med begarlighet af infodingarne. I allmanhet ar insam- ling af Insekter pa Nya Zeeland icke sardeles lo- nande, emedan individerna icke aro talrika, sa att det oaktadt den yppiga vegetationen fordras stor moda och ibardigbet att endast eiballa nagra fa. Trans. Ent. Soc. IV, p. 262. 90 ft u sect ft. Aiim-i„ C0LK0PTERA. Bach "Vollstcindiger Wegweis> litteratu tser sum stadium der Kafer." Band 1. Allgemeine ka- Irrk uncle. Coblenz 1847. Ar lief, endast till titeln bekant. Die Ktifer Europas nach der Natur beschrieben von KiJSTER. Kurri berg 1847 — 1848, som i forra Arsber. p. 55 blifvit anmald, bar blit'vit fortsalt med baftena VI — XV. Dessa ega det fur* trade f'ram- (6r de forut utkomua, att de inneballa beskrifntngar pa elt storre antal a iter, borande till sain ma slagte, bvilken monografiska be handling ocksa ar nod van dig (or narstaende alters sakrare bestammande. H alien a 1 — X aro reeenserade i Gelebit. Anz. d. K. Baijr. Akad. 1848, p. 633. Af Erichsons fortjenstfnlla arbete " Natur ge- sciiichte der Insecten Deutschlands" bar 3:dje Bandets 4 — 6 Lieferung utkommit i Berlin 1846 — 1848, bvarigenom narnnde band blifvit afslutadt. 1 de mi utkomna baftena upptagas familjerna: Cucujides (fortsattni ng), Cry ptophag ides, Mycetophagides , Der- mestini, Byrrhii, Georyssi, Panndce, Heteroceridce ocb Scarabaiides. De manga nya systematiska gruppe- ringar, slagten och a iter detta band innehaller, af- vensom den uppmarksambet , som ofverallt blifvit egnad at har beskrifna djurs lefnadssatt ocb meta- morfos, gora detsamma till elt af de vigtigaste oeb (or alia Entomolo^er oumbarli^aste verk. Hogligeri jnaste bvarje van af JNaturvetenskaperna beklaga, att Fori, oenom en a lit for tidig dod blifvit bort- ryekt fran den verksamma bana ban betradt, ocb pa bvilken ban annu lange med sin ljusa biick ocb ovaiilijra arbetsambet kunnat utratta sa mveket till vetenskapcus gagn. Trcdje Afdelningens 1, 2 bait, aro reeenserade i Isis 1846, p. 792. 91 At' Sturms " Deutsclilands Fauna mit Abbildun- gen nach der Natur." V Abihcilung. Die Insecten, Har XVIII bandet 88 sidor tab. CCCXXIX — CCCXL1V utkommit 1846, innehallande sliigtena Atomaria med 34, Antherophagus med 3, Paramecosoma med 5 och Epistemus med 5 arter, samt XIX bandet 120 sid. tab. CCCXLV— CCCLX 1847, upptagande My- cetophagus med 8, Triphyllus med 2, Litargus 1, Typhcca 1, Dermestes 12, Attagenus 5, Megatoma 1, Hadrotoma 2 , Trogoderma 4 och Tiresias med en art. I ett bihang beskrifves en ny art af det mark* vardiga slagtet Anophthalmus , funnen i Luegger- grottan i Krain. Den benamnes .A. Bilimekii. Afven detta arbete intager, i anseende till de ma\sterligt ntforda planeherna, ett bland de forsta rummen inom den Entomologiska litteraturen. XVIII halt, reeens. i Isis 1847, p. 623. XIX haft. 1. c. 1848, p. 695. Af "Histoire Natur elle des Coleopteres de France* par Mulsaint. Paris 1846, 8:o, bar en del utkom- mit, innehallande Sulcicolles och Securipalpes. For dess innehall kommer larigrti iiam att redo^oras. Redtenbachf.rs "Die Farnilien und Gattungen der DeuUchen Kafer- Fauna" (se forra Arsb. p. 52) har blifvit recenserad i Rev. Zool. 1848, p. 178. Under titel ''Fauna Austriaca" Die Kafer nach der analytische Methode von L. RedtenbAcher. Wien 1847 — 1849, stor 8:o, 884 sid. med 2 tabeller, har ett fortjenstfullt arbete ofver Osterrikes Coleoptera ntkommit. Uti inledningen beskrifvas Insekternas yttre delar och organer. Ha rafter fdljer en tabell till familjernas och en till slagtenas bestammande. Skitligen vidtager arternas karakteriserande. Diagno- serna aro pa Tyska. Endast nigra fa synonym ier och lokaler angifvas. Reeens. af KiesenWETTER i Allg. Deutsch. JNatnrh. Zeit. II Jahrg., p. 467. Bericht 92 von Frcnnd. d«r Natnrw. in Wien. I, p. 58. II, p. 111. Ill, p. 32(3. Isis 1847, p. 700. Uli "Beitrage zur Insect en- Fauna Europas" von Rosen hauer, erstes Bandchen mit einer Tafel Abbildungen. Erlangcn i847, 8:o, 160 sid., be- skrifves ett temligen stort antal nya arter fran Ty- rolen ocli Ungern, hvniibland tvenne nya si a glen, Broscosoma och Laricobius, som der afven afbildas. Harefter fdljer en upprakning af alia de Coleopler- arter, 2137 till anlalet, som Forf. under fyra ars resor i Tyrolen funm't. Denna forteckning ar at' varde, sasom upptagande lokaler for alia deruti an- forda arter. Carabici utgora TVde och Curculionerna |:del. Recens. i Gelehrte Anz. der K. Baijr. Akad. 1848, p. 633: Ett for kannedomen om Preussens Coleopter- launa vigtigt arbete ar "Verzeichniss der Kafer Preus- sens" von Siebold. Haruti uppraknas 1768 arter sasom f u una i Ost- ocli Vest-Preussen, da af Ku- GELAnn och Jlliger endast 650 blil'vit anforda. Af de KugeeAnnska arterna aro likval 150 i sednare tider icke funna. N. Pretiss. Provinz. Blatt. Ill Bd., p. 203, 350, 419. Grimmer "Grundlage zur Fauna Steyermarks, dargestellt durch das Coleopleren Verzeichniss und den Doubbletten Vorrath, nebst Beobachtungen in Be- treff der Varieteten." Gratz 1846, liar Ref. icke haft tillfalle att se. "Nachtrage zu der ersten Abtheilung der Ver- zeichnisses der Kafer des Harzes" von Hornung innehaller tillagg och rattelser i Forf:s forut afgifna forteckning ofver de pa Harz forekommande Cara- bici och Dytisci. Bericht des Naturvv. Ver. d. Harzes 1846—1847, p. Ill, 382. Under titcl 'Insecta Caffraria annis 4838 — 4845 a J. A* Waijlberg cullecta." Pars I., fasc. 1. 93 Coleoptera. Holntife 1848, 8:0, 297 sid., bar Ref. borjat beskrifva de af lngenieiuen Wahlberg (Van Cnfterlandet hemlorda rika ocli dyrbara samlingar. Efter en inledning, livaruti det beresta landet kort- ligen blifvit skildradt, sanit till folje af dess beskaf- fenhet indeladt i trenne regioner, vidtaga beskrif- ningarne ofver familjerna Carabici, Hydrocanthari, Gyrinii och Staphylinii. Antalet af de i denna del upptagna arter uppgar till 326, hvaraf 244 Cara- bici (195 nya), 34 Hydrocanthari (21 nya), 9 Gyrinii (4 nya) samt 39 Staphylinii (31 nya). Bland Carabici hafva sasom nya slagten blifvit upp- stallda: Cosmema, Hystrichopus, Haplopeza, Crepido- gaster, Plagiopyga, Rhysotrachelus och Rhopalomelus, samt bland Staphylinii: Homerocerus. Gebler har utarbetat en forteckning ofver de i Kolywano-Woskresenskiska kretsen i vestra Sibi- rien anmarkta Skal-insekter. Da Forf. i nara 40 ar, eller alltsedan 1811, oafbrutet inom namnda trakt varit sysselsatt med insamling af Insekter, bor hans nieddelade katalog vara temligen fullstandig och lemna en noggrann ofversigt ofver landets Co- leopter-fauna. Alia nya arter are dels forsedda med diagnoser, dels med fullstandiga beskrifningar. For redan kanda arter uppraknas endast namnen utan anforande af synonymi, Den meddelade fortecknin- gen, som ar uppstalld i ofverensstammelse med Dejeans Catalogue des Coleopteres, upptager Cicin- delince 19, Carabici 244. Bull de JVloscou. XX. 11, p. 263. Hydrocanthari 52, Brachelytra 45, Sternoxi 79, Malacodermata 39, Terediles 15, Cla- vicornia 90, Palpicomia 26, Lamellicornia 70, Me- lasomata 29, Taxicornia 7, Tenebrionida 14, Helo- pida 8, Trachelida 23, Vesicatoria 35, Stenelytra 12, 1. c. XX. IV, p. 391. Curculionida 223, Xy- lophagi 24, Longicornia 108, 1. c. XXI, p. 317. 94 Chrysomelina 182, Coccinellida 39 arter. Slutligen bifogas ett bihang, hvaruti atskilliga anmarkningar och rattelser medclelas samt 8 nya arter af Man- nerheim beskrifvas, 1. c. XXI. Af forestaende upp- rakning inhemtas, att familjerna Carabici och Cur- culionidce aro art-rikast, och att hela antalet afdei denna del af vestra Siberien forekommande Cole- optera endast uppgar till 1243. Sedan Gebeer i forenamnde arbete framstallt flera anmarkningar ro- rande atskilliga af Motschoulsky som nya beskrifna arter, har denne svarat harpa, dels medgifvande, dels bestridande anmarkningarnes riktighet. Bull, de Moscou. XX. 3, p. 218. XXT. 2, p. 483. Menetries liar under titel ''Catalogue des ln- sectes recueillis far feu Lehman. Coleopteres Penta- meres", uppraknat de forut kanda, samt omstandligt beskrifvit de nya arter, som af Lehman blifvit funna i Turcomanien. Af Carabici anforas 185, af Hy- drocanthari 8, Brachelytra 17, Sternoxi 40, Malaco- dermata 7, Terediles 2, Clavicomia 37, Palpicornia 5, Lamellicornia 70. Tvenne nya slagten, Harpactes bland Carabici af gruppen Scaritides, fran hviiken den bildar en ofvergang till Graphipteridce , och Pleonomus bland Sternoxi, uppstallas. Mem. de Petersb. VI, p. 17. Tab; 1, 2. Putze ys i forra Arsb. p. 74 anmalda arbete "Premices Entomologiques" har af Guerin-Meneville blifvit recenseradt i Rev. Zool. 1846, p. 336. Kolenatis "Meletemata Entomological Petro- poli 1846. III. Brachelytra Caucasi cum distributione geographica, adnexis Pselaphinis, Scydmamis, Notoxi- libus et Xylophagis ar Ref. endast till titeln bekant, afvensorn Kelch "Grundlage zur Kenntniss der Kafer Oberschlesiens , inbesondere der Umgegend von Ra- tibor." Ratibor 1846, 4:o. 95 Coleopterorum Enumeratio quae ad Pcrsiam et Indicts orientalcs itinerc a Cajetano Oscui.ati col- lecta bar blifvit recenserad i Isis 1846, p. 795. Enligt denna anmalan innelialler forenamnde arbete 1400 Skal-insekter. Sasom nya beskrifvas 8 a iter, af hvilka tvenne aro afbildade. Ertchson bar uppraknat och beskrifvit cle artcr, som af Tschudi blifvit funna i Peru, nemligen: CicindeletcB 9, Carabici 32, Dytiscidce 5, Gyrinites 2, Buprestides 7, Eucnemides 1, Elatcrides 28, Lampy- rides 10, Lycides 6, Telephorides 10, Melyrides 5, Clerii 9 , Ptiniores 9 , Silphales 1 , Staphylinii 10, Histerini 7, Hydrophili 5, Nitidularice 12, Colydii 2, Cucujides 1, Mycetophagides 1, Dermestini 4, Par- mc/ce 1, Scarabceides 85, Tenebrionites 68, Lagriariaz 1, Anthicides 1, Mordelloncv 2, Meloides 6, Curcu- lionites 84, Cerambycini 61, Chrysomelince 139, Co/o- boderides 3, Erotylencz 36, Endomychides 2, Cocci- nellidce 25, eller tillsammans 688 arter. Wiegm. Arch. 1847, p. 67. De Coleopter-arter, som Behr insamlat i nar- heten af Adelaide, bafva blifvit beskrifna af Ger- MAR. Markligt ar att bland dessa ganska fa flnnas upptagna af Neumann, hvars beskrifningar likval aro sa ofullstandiga , att det nastan ar omojligt att efter dem kunna gora nagra sakra bestammelser. Antalet af de upptagna arterna uppgar till 185, till- borande slagtena Helluo, Scopodes, Philophlceus, Lebia, Thyreopterus, Homothes, Pterostichus, Promecoderus, Harpalus, Carenum, Adelotopus, Silphomorpha, Sphal- lomorpha, Cybister, Colymbetes, Agabus, Hydroporus, Gyrinus, Enhydrus, Staphylinus, Pcederus, Stigmo- dera, Buprestis, Ethon, Corcebus, Amorphosoma, Agri- lus, Aphanisticus, Monocrepidius, Lacon, Cylindrode- rws, Porostoma, Laius, Carphurus, Colophotia, Xylotre- tus, Scrobiger, Lemidia, Ptinus. Thalycra, Dermestes, 96 Onthophagus, Aphodius, Trox, Cryptodus, Anoplogna- thus, Pachygastra, Phyllotocus, Liparetrus, Schi- zorhina, Diaphonia, Lamprima, Saragus, Prosodes, Cilibe, Upis, Adelium, Amarygmus, Adelphus, Alle- cida, Mordella, Zonitis, Belus, Rhinotia, Cordus, Brachycerus, Acanthomus n. g., Hipporhinus, Cherrus, Catasarcus, Prosayleus, Oxyops, Chrysolopus, Pelolor- hinus, Leptops, Prypnus, Amycterus, Catalasus, Oops n. g., Merimnetes, Lixus, Lwmosaccus, Cryptorhyn- chus, Apate, Sigerpes n. g., Bothrideres, Tragocerus, Hammaticherus, Phoracantha, Acanthoderes, Anceste- this, Crossotus, Saperda, Polyoptilus n. g., Paropsis, Chrysomela, Colaspis, Cryptocephalus, Monolepta, Arsi- poda, Haltica, Thallia, Coccinella, Cassida och Hispa. Linn. Entom. Ill, p 153. Guerin-Meneville har gifvit diagnoser pa flera nya Coleoptera, som af Lefebvre blifvit insamlade i Abyssinien, tillhorande slagtena Cicindela, Anihia, Crassodactylus n. g., Hypolithus, Anchomenus, Hyda- ticus, Copelatus, Acmceodera, Chrysobothris, Tetralobus och Cardiophorus. Rev. Zool. 1847, p. 49. Kannedomen om Norra Amerikas Insekt-fauna har blifvit betydligt utvidgad genom foljande arbeten: "Descriptions of new species of Coleoptera of the United States" i Proceed, of the Acad, of Nat. Hist, of Philad. Vol. II, p. 26, 98, 134, 213, 302. Vol. HI, p. 53. Med den sistnamnda afdelningen, som utkommit 1847, aro ofver 600 arter fullstan- digt beskrifna, storre delen sadana, som i Europa aro foga kanda. Ziegler "Descriptions of new North American Coleoptera," 1. c. p. 43, 266. J. Le Conte "Descriptions of new Species of North American Coleoptera" 1. c. II, p. 48. Haldeman 91 IIaldeman "Descriptions of Insects, presumed to be undescribed ," 1. c. II, p. 53, "On several new Genera and Species of Insects/' 1. c. Ill, p. 124, och "Descriptions of several new Species and one new Genus of Insects," 1. c. p. 149. Melsheimer "Descriptions of new Species of Coleoptera of the United States," 1. c. Ill, p. 158* For nagra af ofvannamnda arbeten kommer larigre fram att redovisas. Chauuoir et Hochhuth "Enumeration des Ca- rabiques et Hydrocanthares recueillis pendant un vo* yage au Caucase et dans les provinces Transcauca- siennes." Kiew 1846, 8:o (2 Thaler), ar Ref. endast till titeln bekant. Kiesenwetter, som recenserat forenamnde arbete, har lofordat detsamma sasom med noggrannhet utfordt. Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. 325. Flera kataloger ofver Skal-insekter hafva under de sistforflutna aren utkommit, nemligen: "Catalogus Coleopterorum Europce," hvaraf ge- nom Entomologiska Foreningen i Stettin 1848 en ny och betydligt forokt upplaga utkommit. Denna katalog har afven blifvit lattare alt begagna genom ett bifogadt register ofver alia i densamma upp- tagna genera. "Catalogue Synonymique des Coleopteres d'Eu- rope et d'Algerie" par Gaubil. "Nomenclature of Coleopterous Insects in the Collection of the British Museum." Part. I. Cetoniadae. Part. II. Hydrocanthari. "Catalogue des Insectes Coleopteres observes dans les environs de Metz" par Fournel et Gehin (Ex- trait du Bull, de la Soc. d'hist. nat. de Moselle.) Metz 1846, 8:o, har blifvit anmald och recenserad i Rev. Zool. 1848, p. 83. Den upptager 2378 arter, Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. ? 98 Bektoi^oni liar i Nuov. Annal. delle Scienz. Nat. II. Ser. IV, p. 416 lemnat ett bidrag till Mo- sambiks Fauna, hvaruti lian upptagit 22 Coleoptera, insamlade vitl Inhambene. En stor ofverensstam- melse visar sig emellan denna och CafFerlandets Fauna. Bland de anforda arterna forekomma tvenne vid Cap, nemligen Anthia thoracica och Lycus pal- liatus, tvenne i Senegal och Guinea, Tefflus Me- gerlei och Sagra amethystina, samt nagra i Sennaar, sasom Gymnopleurus splendidus och Brachycerus sa- cer. For de nya arterna torde diagnoserna liar bora intagas, sardeles som den Tidskrift, hvaiuti de blifvit beskrifna,' saknas i de fiesta Svenska Bibliotek. Anthia Fornasini.- nigra, punctata, vix hirsuta, ely- tris costatis, margine externo tomento ferrugineo tecto; aptera. Long. 4|, Iat. lj cent. lliermophila Ranzani.- nigra, semisplendens, capite tho- raceque cordato pedibusque tenuiter punctulatis, elytris co- statis, scrobiculis seriatis concavis, tomentosis; costis internis postice interminatis; aptera. Long. 3^, lat. 1 cent. (Synes vara samma som Anthia alveolata Reiche.) Thermophila leucospilota.- nigra, capite impresso, thorace cordiformi, oblongo, punctulatis; abdomine ovato; elytris antice costatis, postice maculis duabus, rotundis, tomentosis, candidis; aptera. Long. 3 cent., lat. 9 millim. Cetonia Alessandrini- nigra, splendens, punctata, thorace vitta, marginali flava; elytris macula fulva, magna, interrupts, ultimo segmento abdominis quadrimaculato. Long. 1 cent. 2j millim. Purpuricenus Medici.- niger, antennis corpore longioribus, elytris vittis duabus transversalibus purpureo-ochraceis. Long. 1 cent. 8 millim. Tragocephala variegata.- nigra, supra flavo-maculata, sub- tus flavo-albo cinereoque variegata, antennis nigris, longitu- dine corporis, thorace spinoso, spinis apice nigris, pedibus cinereis. Long. 3 cent. 3 millim. Under titel "Fragmenta Entomological har Le Conte lemnat flera vigtiga bid rag till kannedomen om Narra Amcrikas Insekt-fauna , nemligen: 1) En Synopsis ofver de i namnde land forekommande 99 Triplaoc-avter, uppgaende till 17, af hvilka 4 be- skrifvas sasom nya; 2) en Synopsis ofver Lyci med slagtena Lycus 1 art, Dictyoptera 1 ny art, Di- grapha Newm. (Char actus Dej.) 7 a iter, Ccenia Newm. 1 art, Celetes Newm. 3 arter, Eros Newm. (Dictyopterus Dej.) 19 arter; 3) Pedilus Fischer med 8 arter; samt 4) beskrifning ofver flera nya arter, tillhorande slagtena; Hybosorus> Canthon, Phanceus, Ochodceus, Bothynus, Zenoa, Monocerus, Cantharis (Lytta}, Pyrota, Heliophilus, Opatrum, Spondylus ocli Tetraopes. Journ. Nat. Scienc. of Philad. N. S. I, p. 71. Af Le Conte bar fiera nya i Norra Amerika forekommande arter blifvit beskrifna a f slagtena Sea- rites, Cicindela, Calosoma, Dytiscus och Lamia. De upptagna 6 arterna af Scarites synas likval endast vara varieteter af Sc. subterraneus. Bost. Journ. V, p. 203. Tab. 18. Guerin-Meneville bar beskrifvit 10 nya Co- leopter-arter, tillhorande slagtena Cicindela, Chryso- chroa, Clwysodema, Ampedus, Xylorhiza, Diaprepes och Pmpodes. Rev. Zool. 1847, p. 2. Leon-FairmAIRE bar karakteriserat flera Cole- opter-arter af olika familjer, nemligen: Hammati- chcrus . inlricatus fran Apenninerna, Silpha Sowerbyi fran Pyreneerna, Styphlus muscorum funnen vid Bagneres de Lachon, Corticus foveolatus fran Sicilien och Geotrupes subarmatus fran Grekland. Till slut uppstaller Forf. ett nytt slagte bland Curculionides, Ulomascus , saint beskrifver deraf en art U. cavi- ventris fran Guinea. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 167. Tab. 7, N:o III. Kiesen wetter och Markel hafva fortsatt de- ras i forra Arsb. p. 39 omnamnda redogorelse of- ver pa Riesengebirge gjorda insamlingar och be- skrifvit de nya arter, som der blifvit upptackta, 100 nemligcn: Hoinalota nivalis, Quedius unicolor, Q. sa* tyrus, Lesteva monticola, Arpedium troglodytes, An- thobium longulum, Ectinus xanthodon, E. jucun~ dus och Balanomwpha Car ids. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 73. • Leon-Fairmaire har uppraknat 65 sallsyntare Coleopter-arter, som blifvit funna i narheten af Paris. Ann. Ent. IT. Ser. IV, p. LIV. GrjELT.s beskrifver 5 nya arter fran Spanien: Elophorus frigidus, Cebrio Carrenii, Aphodius carpe- tanus, Chasmatopterus hispidulus och Eucnemis Fei~ sthamelii. Ann. Ent. II. Ser. V. Tab. 4, N:o I, samt Hardy flera i England fnnna nya Coleoptera: Rhy- zophagus cyanipennis, Aphodius subalpinus, melanopus och uliginosus. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 379. Altjbert uppraknar och beskrifver flera Co- leopter-arter,^ som han funnit i fron hemforda fran Canton och Brasilien. De fiesta tillhora slagtet Bru- chus. Rev. Zool. 1847, p. 11. Hope har gifvit diagnoser pa nya arter fran Adelaide, tillhorande slagtena Semanopterus, Ontho- phagus och Aphodius. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 142. Densamme har afven beskrifvit flera af Fort- NUM i Nya Holland insamlade Skal-insekter af slagtena Corynophyllus, Semanopterus n. g., Onthophagus, Stig- modera och Aphodius. Trans. Ent. Soc. IV, p. 280. Tab. 19, f. 7, 8. Rorande Coleoptera, som forekomma pa Nya Zeeland, har WHtTE meddelat foljande: att dessa icke aro, hvad art-antalet betraffar, sardeles talrika, att Cicindelidai, Carabidce, Curculionidm och Longicornes mest forefinnas, samt att Cetoniadce, Buprestidee och Ghrysomelidce, som aro sa talrika i det narliggande Australien, har endast aro genom fa arter represen- terade. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 197. 101 Diagnoser ofver de af White i the Zoology of the Voyage of Erebus oeli Terror upptagna Insekter finnas intagna i Rev. Zool. 1847, p. 85. 1848, p. 20, 54, 110. V. Motschoulsky bar beskrifvit nya arter a£ slagtena Cicindela, Erirhinus, Phytonomus och Pe- ritelus. Corresp. Blatt. d. Naturf. Ver. zu Riga 1846, p. 99. Trenne nyligen i England upptackta Coleopter- arter bafva af WollAston blifvit beskrifna, nernli- gen: Atomaria pallida, Ephistemus palustris och Hydroporus trifasciatus. Ann. Nat. Hist. XVIII, p. 452. Tab. IX. A. Guerin-Meneville npplyser att den af honom i Rev. Zool. 1804, p. 254 beskrifna Cicindela Nietii ar = C. quadrina Chevrol. Col. de Mexique fasc. VIII. N:o 176, och Ampedus Cholusii Rev. Zool. 1847 = Elater quadrisignatus Ghl. in Schoenh. Syn. Ins. 1. Part. 3, p. 139. Rev. Zool. 1847, p. lift Varieteter af Lema brunnea och Enqis rufifrons anforas af Strubing i Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 28. "Degli Insetti Carnivori adoperati a distruggere le specie dannose all Agricultura. Memoria Entorno- logico-Agraria" de Anton Vjlla , innehaller en be- rattelse om de forsok Forf. gjort att utrota och forstora skadliga insekter genotn inforande af rof- insekter. Till vinnande af detta andamal bar han anvandt Procrustes coriaceus, Calosoma sycophanta, Carabus italicus, Lebia cyanocephala, Calathus frigi- dus, latus, ambiguus, Abax italicus, Pcecilus cupreus, Omaseus italicus m. fl. Carabici, Trachys nana, Sta- phylinus cupreus, stercorarius, similis och murinus. Det ar val troligt, att for inskranktare lokaler sadana arter kunna bidraga till skadliga insekters forminsk- ning, men pa stoire syncs deras anvandande vara andamalslost. Spettatore HI. N:o 19, 27. 1845—1846. 102 For Synony miens utredande hafva vigtiga af- handlingar utkommit, salunda liar ScHAUM granskat flera af de i Linnes samling befintliga arter, samt om dem meddelat upplysningar. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 276, 316. Densamma har afven undersokt Fabricii i Kiel och Tonder Lunds i Kopenhamn forvarade samlingar, samt rorande deruti befintliga arter, sardeles af Car^abici och Hydrocanthari, med- delat en varderik utredning. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 39. Erichson liar framstallt nagra anmarkningar vid Schaums redogorelse ofver de i Fabricii samling forvarade Coleoptera, hvarigenom blifvit adagalagdt, att man icke, utan en noggrann kritisk undersok- ning, bor fasta afseende pa de i samlingen fore- kommande individerna, emedan dessa understundom blifvit utbytta emot andra, som icke utgjort typer for de meddelade beskrifningarne, I.e. 1847, p. 141. SuffriAn har afven anstallt en kritisk revision af flera i Fabricii samling befintliga arter, tillhorande slagtena Cassida, Donacia, Lema och Gyrinus, samt beskrifvit en ny till Lema horande art, L. rufo- cyanea, som synes vara hogst narslagtad med L. melanopa. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 98. ScHAUM har afven meddelat vigtiga upplysnin- gar rorande den af Engelsmannen begagnade nomen- klatur for Carabici och Hydrocanthari, samt liar till slut bifogat en utredning ofver flera Scydmceni och Pselaphi. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 34. Densarnme liar sa val till denna, som sina uppsatser ofver Lin- neiska och Fabriciska samlingarne, gjort flera tillagg och rattelser, 1. c. p. 333. v. Motschouesky har i Bull, de Moscou. XXI. II, p. 344 framstallt anmarkningar emot Erichsons Naturgeschichte der Insecten Deutschlands. Han anser att det varit sardeles onskvardt, om framfor hvarje familj en katalog blifvit meddelad ofver all ditho- 103 rande litteratur, samt anmarker sasom ett sardeles fel, att Erichson vid den systematiska uppstiillnin- gen fastat alltfor litet afseende pa metamorfosen. Medgifvas maste, att denna i framtiden kommer att hafva ett stort inflytande pa lnsekternas uppstall- ning; men da vi annu hafva oss alltfor litet bekant om Skal-insekternas forsta utvecklingsstadier, torde det korama att droja lange, innan dessa kunna tjena till s£ker ledning vid lnsekternas naturenliga grup- pering. Att Erichson icke vid sin uppstallning fastat mera afseende pa lnsekternas lefnadssatt, lagges ho- nora afven till last, men om detta alltid skall tagas till grund for ett system, skulle sakerligen hogst olika former komma att sammanforas och narslag- tade deremot att alltfor langt atskiljas. Man kan nagorlunda bedomma halten af flera af Forf:s an- markningar deraf, att han t. ex. sagerr att Gyrinii visa mycken ofverensstammelse med Parni sa val i kroppsformen, som i antennernas och framfotternas bildning. Om en och annan anmarkning ar grun- dad, finnas deremot sa manga fler som synas Ref. alltfor haltlosa. Onskligt vore, om den Entomolo- giska litteraturen blefve riktad med manga arbeten af samma varde som det, hvilket nu utgjort fore- mal for F6rf:s anmarkningar. Slutligen framstaller v. Motschout.sky klander emot Erichsons uppstall- ning af och benamningar inom familjen Trichopte- rygia, samt meddelar en uppstallning af denna grupp. De karakterer Forf. anfort aro: Trichoptilina Motsch. Antennae 11 articulata?, rectae, ca- pillars, clavatae. Alas penioillatae. Mandibular facies interna: I. crenato-dentata Clypeaster. II. profunde pectinata Corylophus. III. bidentata 1 Abdomen compositumt * Segmentis 6, elytris abbreviatis 104 *+ pronoto postice dilatato Acrotrichis. „ „ angustato Ptinella. Segmentis 7, elytris integris elytris postice subparallelis .... Micrus. „ „ attenuatis ..... Ptenidium. *** Segmentis 5, elytris integris .... Anisolhria. Ghiliani har under titel " Memoir e sur la sta- tion de quelques Coleopteres dans les differens regions de Piemoni" lemnat hogst intressanta bidrag till kannedomen om delta lands Coleopter-fanna. Pie- mont erbjuder genom sitt lage en stor omvaxling i klimatet, jordens beskaffenhet och vegetationen, hvaraf rikedom i Entomologiskt banseende ar en foljd. Un- gefar i midten af landet finnes genom tertiar-for- mationens hojning en grupp af kullar, vid hvilkas nordvestra sida Turin ar belagen. Har utbreder sig en stor slatt, soni stracker sig fran soder till norr, och sedan, foljande loppet af Po, fortsattes emot oster och sydost och liksom denna utloper i Lom- bardiet. Endast sydsidan af de genom landets mid^ lopande hojderna, hvilka till storre delen besta af kullarne vid Montferrat, hanga tillsammans med de Liguriska Apenninerna. Med de Genuesiska Apen- ninerna borjar den stora kedjan af de Piemontesiska bcrgen, hvilka bilda en oppen halfkrets mot Lom- bardiet. Fran Monte Schiavo norr om staden Al- benga till Medelhafvet, rigtade mot vester och nord- vest, stracka sig Hafsalperna anda till Monte Viso. Harifran racka i nordlig rigtning Cottiniska Alperna anda till Mont-Iseran. Vidare fortsattnincr mot nor- den bilda de Grekiska Alperna anda till Mont-Blanc, sedan vandande sig mot oster anda till Monte-Rosa kallas de Penniniska Alperna och derifran in i Lombardiet de Helvetiska Alperna. Forf. indelar samtliga Alperna i fyra hojdregioner: 1) Kastanjer- nas Region fran 350 — 950m ofver hafvet; 2) Bok- Begionen fran 950— 1600"'; 3) Coniferernas Begion 105 (Van 1600— 2100™; samt 4) Alpdngarnes Region fran 2100 — 2600™. Hogre upp finnas val om sommaren nagra fa Insekter, men dessa afvika icke fran dem, som forekomma i den narmast nedanfor liggande regionen. Harefter uppraknar Forf. en stor mangd Skal-insekter, som finnas pa de olika lokalerna, lik- val anforas hufvndsakligen mindre utbredda arter. Ett sardeles varde eger Forfrs forteckning genom de talrika iakttagelser, som meddelas rorande deruti upptagna arters forekommande och lefnadssatt. Ann. Ent. II. Ser. V, p. 83. Wissmann har under titel "Entomologische No- tizen" meddelat underrattelse om flera insekt-arters forekommande och lefnadssatt, samt uppger bland annat, att Prostomis mandibular is lefver bland myror. Harpalus fuliginosus Sturm, som Schaum an sett vara en tvifvelaktig art, har blifvit funnen vid Clausthal, 2000—2500 fot ofver hafvet. En ny art af Hypo- phloeus, E. Ratzeburgii, beskrifves kortligen. Syno- nym ien af atskilliga Clytus-avter, sasom Arietis, Ga- zella m. fl., utredes. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 76. Erichson har fortsatt sina beskrifningar ofver Meta- Coleopter-larverna och afhandlar i den nu anmalda uppsatsen foljande: 1) Larven af Pausus. Harvid utredes klart detta sliigtes ratta systematiska plats. Att detsamma bildar en egen familj kan icke be- tviflas. I hufvudets och sardeles mundelarnes sam- mansattning och antalet af oceller framte dessa larver mycken likhet med dem, som tillhora Cara- bici. De afvika likval fran dessa genom enkloiga tarser och genom bibanget i bakre andan af krop- pen. Af Forfrs undersokningar foljer, att Pausili ega nagon slagtskap med Staphylini. 2) Larven af Cyphon. Denna afviker fran alia andra Skal-insek- ters larver sa betydligt, genom sina flerledade an- tenner, senora tarser med fria leder o. s. v., att 106 man maste betvifla, att den tillhor en Coleopter. Den lefver i vatten, hvarest den kryper omkring pa vaxter och stenar. Den ar i bakre andan forsedd med en luftblasa. 3) Larv en af My cetophagus. Denna var Forf. ieke bekant vid utarbetandet af dess Ins. Deutschl. Den narmar sig i manga hanseenden till Jar ven af Mehjris, Nitidularice, Colydii och Crypto- phagi, i andra till Dermestidce. Den skiljer sig likval fran alia, fran de sistnamnda genom den nakna kroppen, fran de ofriga genom det runda, mer lutande hufvudet. 4) Larven af Anisotoma har mycken likhet med Silphernas, men afviker fran dessa i manga hanseenden, sa att de bora uppstallas sasom egna grupper i samma familj. I kroppsfor- men visa Anisotoma-lavv ema mycken ofverensstam- melse med Necrophori. 5) Af Cucujides har Forf. undersokt larverna af Cucujus, Brontes, Silvanus och Prostomis. Den sistnamnda liknar mycket larverna af Cucujides. 6) Latreiixe har forenat Rhinosimus och OedemeridcB i en familj. En del andra Forf. hafva fort forstnamnda slagte till Curculionides. Erichson anser dem likval jemte Salpingus bilda en egen familj, hvilket afven vinner stod af larvernas under- sokning. Wiegm. Arch. 1847, p. 275. Coquerel har, i en afhandling innehallande observationer rorande atskilliga Insekter fran Mada- gaskar, beskrifvit: 1) en ny art Nacerdes, hvars larv finnes i ved, som ligger under vatten -, 2) utveck- lingen af Osorius incisicrurus Klug, hvilkens larv lefver i ruttet trad; 3) metamorfosen af Xystro- cera globosa, hvars larv uppehaller sig i ved; 4) larven af Rhina nigra, som lefver i stammar af Visonia utilis Gaudichaud; samt 5) puppan af Ca- lyptobium Kunzei. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 177. Tab. 7. N:o 4, fig. 1—5. 107 Perms liar noggrannt beskrifvit och afbildat larverna af CUjtus arietis, Saperda punctata och Grammoptera ruficornis. Den forstnamnde Iefver i grenar och unga skott af mullbarstrad, lonn och fogelbarstrad, den andra i utdoda almtrad och den tredje i fornade grenar af Hibiscus syriacus, hvars bark den ater, utan att vidrora epidermis. Ann. Ent. II. Ser. V, p. 547. Tab. 9. N:o II. Vrolik har meddelat nagra kortare underrat- telser om Skal-insekters forvandling, hvaribland: att han funnit nagra Bruchus-avtev underga sin for- vandling i bondbonor (Vicia Faba), som blifvit ho- nom tillsanda fran Italien, samt att han i chinabark funnit en Bostrichus-art, som i densamma undergar sin forvandling. Het. Instituut. 1846, p. 159. Guerin-Meneville har beskrifvit 4 arter afEnskiida slagtet Megacephala, som af Bocande blifvit «pp- clcfode^ tackta under ett langre vistande i den delen af letse- Guinea, som lyder under Portugal. Rev. Zool. 1848, p. 345. Grills har funnit Megacephala euphratica i Spanien vid stranderna af en salt sjo, hvarest den om dagarne sitter dold under Alger och endast ar i rorelse vid solens upp- och nedgang. Den flyger sallan , men springer sardeles snabbt. Ann. Ent. II. Ser. y, p. CVI, CVIII. Rev. Zool. 1847, p. 111,382. 1848, p. 382. Tvenne forut icke anmarkta varieteter af Ci- cindela campestris aro beskrifna af Grills. Den ena, C. campestris farellensis , ar ofvan kopparfar- gad och finnes pa hojden af berget Farrel vid Bar- cellona. Den andra, C. camp, guadamarensis, fran Guadamara, med svart farg pa ofra sidan, ar den^ samma med C. nigrita Dej. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 309. Tab. 4. N:o 2, 108 Meta- Blisson har omstandligt utredt hela utveeklin- morfos. gen ap Cidndela campestris. Som bekant ar, har larven flera ganger forut blifvit beskrifven, men puppan har hittills icke varit kiind. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 155. Tab. 7. N:o II. Carabid. Chaudoir har meddelat rikhalti<*a bidrag till utvidgandet af «ar kannedom rorande Carabici, in- nehallande:, 1) En ofversigt af slagtet Oxycheila, hvaraf en ny art beskrifves. 2) Anmarkningar 6f- ver slagtet Pseudocheila. 3) Karakterer for slagtet Eulampra, hvaraf en art beskrifves. 4) Nya arter af genera lresia, Therates och Collyris. 5) Utred- nlng af Synonymien inom slagtet Psilocera. 6) En ny ait af Ctenostoma. 7) Uppstallning af de slag- ten, som raknas till Odacanthides. Dessa karakte- riseras salunda: Paraglossae ligulae multo longiores 1. ligulae subaequales 2. 1. Palporum articulus ultimus prsecedente brevior Plagiorhytis. „ „ „ longior Apiodera. 2. Tarsi articulus quartus utrinque in lobum productus . Ophionea. „ „ subemarginatus . 3. 3. Thorax antice attenuatus, collum globosum . Casnonia. „ antice non attenuatum, collum cy- lindricum Odacantha. 8) Granskning af gruppen Rhagocrepides, hvars sliig- ten salunda karakteriseras: Unguiculi haud pectinati 1. Unguiculi pectinati 3. 1. Ligula apice emarginata Rhagocrepis. „ „ integra 2. 2. Unguiculi basi dilatati Pionyclia. „ „ unidentati ...... Schidonycha. „ „ pectinati Ctenodactyta. Flera hithorande arter beskrifvas. 9) Nya arter af slagtena Galerita, Trichognatha , Helluo , Pleuracan- thus, Glycia, Xanthophaca, Demetrida, Calleida, 109 Cylindronotum, Agra, Lionychus, OjHhogonius, Ozcena, Mystropomus n. g., Pericalus, Catascopus, Stenoglossa, Agonocheila, Eurycoleus n. g., Graphipterus och An- thia. Bull, de Moscou. XXI. 1, p. 3. Le Conte liar fortsatt sin i fun a Arsb. p. 73 an ma Ida bearbetning ofver de Carabici , som fore- komma i Forenta Staterna oster om Rocky Montains. De sliigten, for hvilka nu redogores, innehalla fol- jande art-antal, nemligen: Myas 2, Stomis 1, Iso- pleurus 3, Percosia 2, Celia 3, Amara 11, Tridena n. g. 1, Acrodon 3, Brady tus 3, Curtenotus 2, £w- ryderus 1, Geojrinus n. g. 1, Agonoderus 4, Crata- canthus 1, Piosoma n. g. 1, Amphasia 2, Spongopus n. g. 1, Anisodactylus 20, FMrytrichus n. g. 6, Se- lenophorus 15, Pangus 1, Harpalus 24, Geobcenus 11, Gynandropus 2, Stenolophus 10, Acupalpus 6, Ae/)ws 1, Epaphius 2, Anophthalmus 1, Lachnophorus 1, Badister 3, Rembus 5, Diccelus 24, Oodes 7, Dinodes 1, Chlcenius 29, ^Uranws n. g. 1, Loricera 1, Pana- gceus 2, Scaphinotus 3, Cychrus 2, Sphceroderus 6, Carabus 10, Calosoma 8, Nebria 1, Omophron 4, Blethisa 1, Elaphrus 5, Notiophilus 4, Bembidium 5, Odontium n. g. 2, Hydrium Zim. n. g. 1, Ochthe- dromus Zim. n. g. 42, Tachys 17, Blemus 1 art. Alia nya slagten och arter beskrifvas fullstandigt. Slutligen anfor Forf. afven de arter, som hos an- dra Auctorer finnas upptagna sasom funna i Norra Amerika, men som af honom icke varit kanda. For synonymien ar denna afhandling afven af vigt, eme- dan Says namn ofverallt, sasom aid re an Dejeans, blifvit anvanda. Ann. of the Lyceum of Nat. Hist, of N. York. IV, p. 355. Flera arter tillhorancle slagtena Piezia, Anthia och Atractonotus n. g. , alia funna i Natal-landet, hafva af Perroud blifvit beskrifna. Af dessa synes Piezia Aptinoides sta nara den af Ref. i Ins. Caffraria 110 anforda P. laticollis. Anthia rubiginosa = A. rugoso- punctata Thunb. Anthia suturata = A. Graphipte- roides Guerin. Anthia foveata = A. exarata Bhn Ins. Caffr. och Anthia notata = A. amabilis Bhn. Endast de tvemie sednare namnen maste utbytas mot Perrouds, da dessa aro aid re an Referentens. Ann. de la Soc. Linn, de Lyon an. 1845 — 1846. 6fver slagtet Agra har Chaudoir lemnat en noggrann monografi, hvaruti de generiska karakte- rerna blifvit utredda samt 9 nya arter beskrifna. Forf. anser att den plats, som blifvit af aid re Auctorer hanvisad at detta slagte, icke varit den riitta , och att det med hansyn till mundelarnes beskaffenhet narmar sig Calleida. Antalet af hittills bekanta arter uppgar till 53, hvilka indelas i tvenne grnpper, nern- ligen: 1) Skalvingarne i spetsen tvdtandade 32 arter och 2) Skalvingarne i spetsen tretandade eller bisi- nuerade 21 arter. Af de uppraknade arterna fdre- konima 6 i Franska och Hollandska Guyana, 1 i Columbien, 4 i Mexico, for 2 arter ar faderneslandet ovisst, 2 anses vara fran Peru och alia de ofriga tillhora Brasilien. Bull, de Moscou. XX. Ill, p. 87. Under titel "Monographie des Clivina' har Put- zeys i Mem. de la Soc. Royale des Scienc. de Liege. II (1 Thaler 15 Ngr.) lemnat en omfattande och val utarbetad afhandling ofver alia hithorande slagten och arter. Denna rikhaltiga och genom beskrifnin- games noggrann het utmarkta monografi upptager af Dyschirius 58 arter, dels fran Europa, dels Iran norra och mellersta Amerika, anda till Venezuela. De nya slagtena: Cryptomma bi Id as a f en ny art .fran Nya Granada C. multistriatum Buquet; Lachenus af en ny art fran mellersta Amerika och Pyramis af- venledes af en ny art fran Nya Granada P, crassi- cornis. Clivina omfattar 65 arter fran alia verlds- delar. Aspidoglossa med 16 arter fran mellersta och Ill sodra Amerika. Ardistomis med 26 arter fran olika delar af Amerika. Schizogenius 9 arter, afvenledes fran olika trakter af Amerika. I ett bihang beskrifvas Scapterus longicollis, en ny art fran Senegal, hvar- jemte arterna af Camptodontus , C. cayennensis Dej. oeh anglicanus Steph., blifvit narmare bestamda, samt ett nytt slagte Stratiotes (namnet forut begag- nadt for ett vaxtslagte) bildadt af C. clivinoides Lap. Denna afhandling ar af Kiesenwetter recen- serad i Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. *326. SchmIdt-Gobel har undersokt slagtena Derne- trias och Dromius, samt dervid funnit att det forra bor delas i tva och det sednare i tre slagten. Dessa karakteriseras salunda. Demetrias Bon. Mentum dente medio acuto. Ligula apice subemarginataj paraglossis membranaceis, earn parum superantibus, apice singulatim rotundatis. Palpi articulo ultimo sub-ovato, acuminato. Tarsi articulo quarto bilobo: unguiculis pectinatis. D, atricapillus och unipunctatus. Aetophorus : Mentum dente medio nullo. Ligula apice emarginata: paraglossis membraneis, earn su- perantibus, apice sub-rotundatis. Palpi articulo ul- timo ovato, truncatulo. Tarsi articulo quinto bilobo; unguiculis simplicibus. D. imperialis. Lionychus Wissmann. Mentum dente medio integro. Ligula apice dilatata, emarginata: paraglossis mem- braneis, singulatim rotundatis, earn per parum su- perantibus Palpi articulo ultimo subacuminato. Tarsi articulo quarto integro: unguiculis simpli- cibus. L. quadrillum Duftschm. och 2 nya arter fran Ostindien. Metabletus: Mentum dente medio bicuspis vel emarginato. Ligula apice rotundata vel subrotun- data: paraglossis subcoriaceis, singulatim rotundatis, earn paullo superantibus. Palpi articulo ultimo sub- 112 acuminate Tarsi articulo quarto integro: ungtti- culis serratis. D. foveola, truncatellus, obscureguttatus, pallipes och 4-punctatus. Den sednare (ran Bengalen. Dromius Bon. Mentum dente medio nullo. Ligula una cum paraglossis subcoriaceis, rotundata. Palpi articulo ultimo acuminato. Tarsi articulo quarto integro; unguiculis pectinatis vel serratis. D. agilis, 4 notatus, melanocephalus, linearis, plagiatus m. fl. Stett. Ent. Zeit. 1846, p. 387. Chaudoir har underkastat gruppen Stomides en narmare utredning och uppstallt ett nytt, till den- samma horande slagte. Genera inom denna grupp atskiljas genom nedanstaende karakterer: maris dilatati. / raoailiformes IdtomorphuS o. g. Antennae < filiformes ■ , , ! emarginatum btomiS Glairv. \ Labrum I ° . » „ , , I recte truneaturn AgelCBa Gene. / latitudine longiores . Promecognathus 0. g. in utroque J brevissimi I raoniliformes EripUS Hoepf. sexu similes i transversi. { filiformes ,. . . f A . D , • I incrassati . . . AuqasmOSOMUS n. g. \ Antennae v Palpi apice { .,. n i r . ° 1 L ! securiformes . Pelecium Kirby. Ax slagtet Idiomorphus upptages 1, Stomis 2, Aga- Icea 1, Promecognathus 1, Eripus 1, Augasmosomus 1 och Pelecium 6 arter. Bull, de Moscou. XIX. IV, p. 511. Schjodte, som uppstallt tvenne nya slagten bland Carabici, Hiletus och Ochyropus, samt af hvardera beskrifvit en art fran Guinea, har bifogat flera varderika anmarkningar rorande karakterer an- vandbara for denna familjs fordelande i grupper. m Kroy. Naturh. Tidskr. Ny Raekke. II. 4, p. 346. Tab. 3, 4. Flera nya arter af Carabus fran Spanien och Portugal aro af Ferte Senectere beskrifna, nem- ligen : Carabus Guadarramus, ganska lik C. catenula- tus, fran Nya Castilien; C. Ghiliani, niirmast beslaglad med i n med C. fMtreillei; C. Egesippi af samma afdelning som C. brevis, men af liingre kroppsform, bada (Van norra Portugal. Dessutom lianen af C. brevis, som forut ej varit kand. Ann. Ent. II. Ser. V, p. 445. Af slagtet Carabus hafva tva nya arter fran Asien af Tatum blifvit beskrifna. Ann. Nat. Hist. XX, > 14. Fischer de Waldheim har uppstallt och af- bildat en ny art af Callisthenes , som ban benamnt C. Karelini, hvarjemte diagnoser pa de forut kanda arterna blifvit meddelade. Bull, de Moscou. XIX, IV, p. 483. Tab. 14. Nya slagten bland Carabici hafva blifvit fram- stallda af Westwood, nemligen Platynodes, narslag- tadt med Morio, och Helluodes med Helluo, hvardera med 1 art, som beskrifves och afbildas (Trans. Entom. Soc. IV, p. 278. Tab. 21, fig. A. B.); af Putzeys, Broscosoma narslagtadt med Cascelius och Miscodera med en art, funnen i Tyrolens bergs- trakter (Broscosoma Carabidum gen. nov. descript. atque fig. illustr. Bruxelles 1846, 8:o. Rev. Zool. 1846, p. 337),- samt af Guerin-Meneviixe, Dichro- chile narstaende till Anchomenus. De tvenne kanda arterna aro fran Nya Zeeland. Ann. Ent. II. Ser. iv, p. cm. Putzeys har under titel "Trechorum europceorum conspectus" meddelat diagnoser, synonym i och loka- ler for alia hittills kanda Europeiska arter af slagtet Trechus, samt dessutom af detsamma beskrifvit 12 nya. Hela antalet uppgar till 42. Stett, Ent. Zeit. 1847, p. 302. En upprakning af de i Schlesien och Gref- skapet Glatz af Schilling insamlade arter af slagtet Bembidium finnes inford i Arb. und Verand. der Prof. Bohemans irsb. 1847, 1848. 8 114 Schles. Gesellsch. 1846, p. 86. Bland clessa be- skrifvas tvenne nya arter, B. infuscatum och B. planum. v. Motschoulsky har besvarat nagra anmark- ningar, som af Chaudoir blifvit framstallda, rprande Glycia virgata och slagtet Blechrus, for hvilket sed- nare karakterer meddelas. Bull, de Moscou. XXI. II, p. 540. Lefoads- Rorande lefnadssattet af Amara similata har satt' Sundevalt, meddelat, att denna insekt blifvit af honom fun pen sittande pa ett exemplar af Thlaspi bursa pastoris, hvarpa den afbet nyss utslagna sma blad , tuggade desarmna och fortarde tydligen en del deraf, under det den ofriga nedfoll, hvarefter djuret gick ett par steg uppat och fortarde en blomma. Derefter gick det nedat blomvippan och upp pa en annan gren deraf och uppat likaledes Ire blommor. Alia de blommor, som fortardes, voro sadana, uti hvilka fruktamnet uppnatt lika langd med kron- bladen; men sa val dessa som blonjfodret och inre blomdelarne uppatos fullstandigt, utan att nagonting nedfoll. Blommorna krossades forst nagra ganger med mandiblerna och tuggades derefter tydligen med rnaxillerna, samt nedsvaljdes i sma portioner, sa att 8 a 10 sekunder atgingo for hvarje blommas for- tarande. Abdomen var temligen fylld, och da den hardt klamdes, utkom ur tarmkanalen en gron, tunn, flytande massa, som syntes alldeles likformig, utan storre, for blotta ogat synliga korn eller stycken. Carabici lefva saledes ej uteslutande af rof, som man vanligen uppgifver. Utan tvifvel lefva alia de slagten, som ega mindre tandade kakar, till en be- tydlig del af vaxterj men att de dessutom lefva af rof, intygas af GermAr, och Forf. har sjelf flera ganger haft tillfalle se larverna af flera arter Feronia 115 ocli Amara (fulva, mdica) ata sma maskar o. tl. Vet. Akad. Givers. 1847, p. 200. Javet, som vid hafsstranderna i Skottland i stor mangd funnit Cillenum laterale, upplyser att denne till foljc af vattnets stigande befinner sig hvarje dygn ofversvammad i 18 timmar. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. XXXI. Boie uppger, att ban i ett ho af Vespa media funnit tvenne exemplar af Anchomenus angusticollis Fabr. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 341. Skal-insekternas metamorfos har i allmanhetMetamor- hittills alltfor mycket blifvit forsummad. Skalet os' hartill ar likval temliiren naturliVt. De fiesta hit— horande larver tillbringa nemligen sin lefnad an- tingen i jorden, i triidstammar eller pa andra stallen, som ieke aro sa latta att undersoka. Dessutom iir deras uppfodande forknippadt med stora svarighe- ter. Ver Huell har nu lemnat oss en fullstandig beskrifning ofver utvecklingen af den genom sin egna och besynnerliga form utmarkta Mormolyce phyllodes. Sa val larverna som pupporna finnas i Polyporus fomentarius, eller atminstone uti en med denna narslagtad art. Larven nastan fullvaxt, ar nagot utplattad , hufvudet och thorax af en lysande morkbrun farg, de tvenne foljande segmenterna lju- sare, den ofriga kroppen blekt gulgron, med tvenne rader orangegula flaekar, segmenterna urnypna, for- sedda med nagra bar. Ann. des Sc. Nat. III. Ser. VII. Tab. 7, fig. 1—6. Fror. Notiz. III. Reihe IV, p. 166. Sa val larven som puppan af Nebria brevicollis hafva blifvit beskrifna af Blisson. Den forre traf- fas pa sadana fait eller i tradgardar, hvarest jord- manen ar sandig, samt ar mycket snabb i sina rdrelser. Da den ar fullvaxt och skall forvandlas till puppa, grafver den sig i jorden ett rundt hal, 116 hvars nedra del ar sa vid, alt puppan der kan firiita en beqvam bosfad. Ann. Entom. I J. Ser. VI, p. 73. Tab. 1. N:o II. Dytiscide. Schaum bar under tilel "Revision of British Hydrocantharidce" utgifvit ett fortjenstfullt arbete, hvaruti ban sokt bringa de i England begagnade namn i ofverensstammelse med dein, som anvandas pa fasta lanclet. For England ar ingen art at Dy- tiscidce egen, men synonymien ar boptrasslad, hvar- fore dess redande varit sardeles behofligt, emedan sa val Engelsmannen misstagit sjg om manga arter som flera af dessa , hvilka i England blifvit upp- stallda, icke af Forfattarne pa Kontinenten kunnat igenkannas. The Entomol. , p. 1887. Hochhuth har beskrifvit de Hydrocanthari, som blifvit insamlade pa Caucasus. Dessa utgdra, trenne Gyrinii deribland inberaknade, 30 arter, bland hvilka foljande anforas sasom nya: Cybister Chaudoirii, gan- ska narslagtad med C. Rceselii, C. Gotschii, formod- ligen lateralis Fabr., Colymbetes vibicollis , ganska lik C. pulverosus, Agabus glacialis narstaende till A. adpressus Mem. och Hydroporus tetragrammus. Enum. des Carab. et Hydrocanth. de Cauc. Nomenclature of Coleopterous Insects in the Col- lection of the British Museum. Part. II. Hydrocan- thari. London 1847. Denna forteckning, som af White, bitradd a f Schaum, blifvit utarbetad, inne- haller icke allenast de i Brittiska Museum befint- liga, utan ofverhufvud alia de beskrifna ai terna med deras temligen fullstandiga synonym i. Flera misstag och forvexlingar hafva likval vid tryckningen in- smugit sig. Tvenne nya genera aro uppstallda, likval utan karakterer, nemligen Onychohydrus med en art (ran Nya Zeeland emellan Hyderodes Hope och Dytiscus samt Batrachomatus med en art fran Nya Holland emellan Matus Aube och Coptotomus Say. 117 Letzner liar meddelat, att bail pa en resa till Lefnads- oarne Yseclom och Uiigen funnit en mangd vatten- satt* insekter i Ostersjon , hvilka annars forekomma i sott vatten. Harvid torde bora anmarkas, att dessa Insekter icke lefva i hafsvattnet, utan att de under deras flygt n e d fa Hit deruti, och att om de ocksa kringsimma i detsamrna, sa ar deras vistande der- stades endast tillfalligt. Arb. und Verand, d. Schles. Gesellsch. 1846, p. 80. Mannerheim bar meddelat anmarkningar rprGyrinites. i-ande nagra Gyrinus-arter. Forf. anser G. mergus Ahr. Suffr. as natator Ghl. Sahlb. och Aube. Der- emot ar G. natator Ahr. och Suffr. i norden gan- ska sallsynt. Gyleenhae, Saheberg och Aube bafva sammanblandat denne nied G. mergus. G. distinctus Aube ar en mork varietet af G. Colymbus Er. och icke G. distinctus Suffr. Denne sednare har of Steven blifvit benamnd G. rivularis , hvilket namn maste antagas. Sarnmanforandet af G. dor salts och marinus anser Forf. riktigt. G. opacus ar enligt undersokning af Sahebergs exemplar en sjelfstandig art. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 208. Schaum har bekraftat att G. mergus Suffr. = G. natator Linn. 1. c. p. 278. Rosenhauer bar meddelat sina iakttagelser ro- Lefnads- rande lefnadssattet af Orectochilus villosus. hvariire- satt* Dora Ahrens formodan, att denna insekt vore ett nattligt djur, blifvit bekraftad. Han fann nemligen i en back vid Erlangen, da han upplyftade stenar utur vattnet, denna art ofta sittande derpa. Den nedfoll da alltid i vattnet, kringsimmade nagra ogon- blick, hvarefter den dykte och gomde sig under en annan sten. Forf. besokte sedermera om natten samma stalle, medhafvande en lykta, och sag da stora skaror kringsimma, sa att han ofta med ett ha f tag kunde fanga ofver 20 invividcr. Foljande 118 dagen syutes ingen enda. Rosknh. Beilr. zur Ins. Faun. Europ., p. 83, Frauenfkid, som foivaiat denna insekt i ett glas, liar vitsordat samma upp- gift. Den lioll sig om dagarne, sa vidt som mojligt var, dold , men kringsimmade om natten lifligt. Isis 1847, p. 772. Staphy- Ref. ar forst nu J tillfalle an mala ett arbete, som blifvit tryckt 1845, nemligen "Symbolce ad Monographiam Staphylino?'um" at' A. Nordmann i Mem. pres. a l'Acad. Imp. des Sciences de St. Petersb. IV, p. 1. F6rf:s indelning at' denna familj ar foljande: Trib. I. Fissilabra. Latr. Fam. i. Staphyliniformes. 1. Palpi Jabiales articulo ultimo di- Jatato. A. Palpi maxillares filiformes. 1. Collum distinctum. * Antennae breves. «. Antennae articulo ultimo sub-orbi- culato, obtuso. Palpi Jabiales se- milunati Oxyporus. /?. Antennae articulo ultimo emargi- nato. Palpi labiates triangulares . THgonophorus. ** Antennas elonga,tae. •J* Palpi Jabiales articulo ultimo in- flato, pateriformi. Mandibular bre- ves, dentatae Tympanophorus. •J**^ Palpi labiales truncati. Mandi- bular elongatae, edentatae . . . Anodus. y. Antennas articulo ultimo ovato- acuminato. Palpi labiales securi- formes Pelecyphorus. 2. Collum capite cohaerens . . . Physetops. B. Palpi maxillares et labiales securi- formes Astrapceus. IF. Palpi maxillares et labiales fili- formes. A. Antennae inter oculos inserlae. 1. Thorax latus, transversus,dilatatus. 119 a. Antennae serratae, corpus conve- xum Velleius. /?. Antenna? sub-filiformes, corpus deplanatum, pedes compressi . . Cordylaspis. 2. Thorax semi-orbiculatus vel qua- dratus. a. Antennarum articulo ultimo tri- cuspidato Triacrus. b. Antennarum articulo ultimo emar- ginato. »j« Thorax et caput glabra . . . Creophilus. ■J»4« Thorax crebre punctatus . . Staphylinus. 'tH Thorax punctis paucis vel se- riatim punctatus Philonthus. c. Antennarum articulo ultimo integro »J« Antennae haud fractae .... Gyrohypnus. 4"*^ Antennae fractae Acylophorus. B. Antennae ante oculos insertae. 1. Tarsi antici haud dilatati. a. Antennae et palpi breves . . . Eulissus. b. Antennae et palpi elongati . . Belonuchus. 2. Tarsi antici dilatati. a. Collum angustum Brachydirus. b. Collum latum, capite cohaerens . Platyprosopus. Fam. 2. Platycnemidiformes. Palpi bre- viusculi, subfiliformes, pilosissimi. Antennae breves, lanceolatae. Pe- des breviusculi, compressi, lati- usculi, articulis brevissimis . . Plalycnemus. Fam. 3. Tachyporiniformes, Articuli ultimi palporum subulati . Trichopygus. Fam. 4. Lathrobiiformes. 1. Corpus convexum. a. Absque alis Adelobium. b. Antennae haud fractae .... Lalhrobium. c. Antennae fractae Cryptobium. 2. Corpus deplanatum Archenium. Fam. 5. Pinophiliformes. Palpi inaequales. Antennae elongatae, extrorsum val- de tenues. Clypeus evanescens. Labrum brevissimum, vix emar- ginatum. Pedes antici coxis fe- moribusque valde incrassatis; po- steriores graciles. Tarsi antici 120 valde d i lata ti, art iculis singulis sub- foliaceis, lobatis, articulo quarto abscondito, tertio adhaerente. - Genus Pinophilus Lathrobio af- fine, Arceocerus quodammodo Sta- phylino, Gymnurus habitu alieno generi Leptocheiro (Zirophoro) non- nihil vicinum. 1. Thorax et elytra convexa . . . Pinophilus. 2. Thorax convexus, elytra deplanata Arceocerus. 3. Thorax planus, elytra convexa . Gymnurus. Fam. 6. Agrceformes. Palpi breviusculi, inaequales. Antennae flagelliformes, fractae. Thorax elongalus, antice valde elongatus. Collum minimum, brevissimum. Pedes valde tenues. 1. Palpi filiformes Agrodes. 2. Palpi labiales truncati .... Arceocnemus. Efter denna uppstallning beskrifvas slagtena ocb de nya arte ma. Afbandlingen atfoljes af tvenne plancher, upptagande mundelar m. m. af de nya slagtena. Maklin bar under titel "Ad cognitionem spe- cierum Fennicarum generis Mycetopori Symbolce" Helsingforsia3 1847, 8:o, 16 sid., noggrannt utredt ocb beskrifvit de i Finland lorekornniande arlei* af Mycetoporus. Huru mycket annu aterstar att upp- tacka i yar verldsdel inom vissa grupper, visar sig deraf, att da Erichson af detta slagte i Gen. et Spec. Stapliylinorum fran atskilliga trakter af Eu- ropa ocb Norra Amerika endast upptagit 9 artel*, bar Forf. i Finland funnit 13, af hvilka 7 aro nya. Forf. anser att arterna af detta slagte, liksoiu af Omalium, tilltaga mot norden. De nya arterna aro T. piceus, ruficollis, crassicornis , bicolor , elegans, longicornis och debilis. Letzner bar granskat de i Scblesien forekom- mande arterna af slagtet Tachyporus. Arb. und Verand. d. Scbles. Gesellscli. 1846, p. 73, afvensom af Phi- 121 lonthus, 1. c. p. 78. Af del sednare bar bah be- skrifvit en ny art, Ph. gracilis: niger, nitidus, thorace brunneo, antenna rum basi, elytrorum limbo apicali pedibusque rufo-testaceis. Long. 2 I in. Graveniiorst bar ofvef Staphylinus olens oeli dess. narmaste samslaghngar meddflat flera iakt- tagelser. Arb. und Verand. d. Scliles. Gesellscb. 1846, p. 96. Mulsaint liar uppstallt ett nytt slagte under benamningen Trigonurus, samt af detsamma beskrif- vit en art. Ann. Phys. et Nat. de Lyon. X, p. 515. Tab. 7, f. 2. 6fvergangar och affiniteter ernellan de arter, som tillhora slagtet Quedius, hafva blifvit framstallda af Grawenhorst. F6rf. yttrar till slut: "Intra kan det gillas, att man hos en art anvander sad ana sk ill— nader for att uppstalla varieteter, som hos andra begagnas till arteis skiljande, till och med under lorhallanden , da i verkligheten forandringar och ofvergangar ega rum? Hos de liar namnda Quedius- arterna finna vi forenamnde forballande. Ibland de 16 forst anfoida arterna narmar sig Q. nitidus de 15 ofriga. Alia de karakterer, som blifvit begag- nade for dessa for att atskilja arterna, tjena endast sasom skiljemarken pa varieteter af Q. nitidus. Vilja vi vara konseqvenla, sa maste vi, om vi skola lata de 15 arterna besta , afven losrycka de varieteter som upptagas under Q. nitidus, sasom sjelfstandiga arter, eller om vi icke vilja gora det sednare, sa maste vi lata de 15 arterna endast galla som varie- teter, ty de ofverga i hvarandra, likasom variete- terna af Q. nitidus. Da nagra af de 15 arterna omedelbart ofverga i Q. nitidus, sa bora de med denne foreuas till en art. Endast de 5 sista arterna {Imvigatus, impressus, pediculus, capucinus, Iccvicol- lis} afvika fran de ofriga genom grofre och glesare 122 punkterade elytra, och kunna utgora sarskilda arter. Q. Imvicollis ar likval efter Erichson en Philonthus. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 211, 226, cum tab. Orn vissa Forfattare synas vara alltfor myeket bojda, att efter obetydliga afvikelser bilda egna arter, synes deremot GrAweniiorst gait for langt a motsatt sida, da ban vtlat sammanfora arter, som i statu r ocb lefnadssatt iiro mycket afvikande. Otn de i Linnes samling befintliga Staphylinii har Westwood meddelat upplysning. 1) Staphy- linus hirtus Linn, ar Emus hirtus Leach. 2) St. murinus Linn, ar Staphyl. nebulosus Fabr., pa hvil- ken ock Linnes ord: "inter majores non maximus nunierandus" biittie passar. 3) St. maxillosus L. Under detta namn bafva tvenne arter blifvit sam- inanblandade, nemligen Creophilus maxillosus och St. olens. Linne synes i sin beskrifning hafva asyftat den sednare. 4) Under St. erytliropterus befinnas i Linnei samling 4 individer, af bvilka 3 tillliora St. ccesareus Cederh. , aen 4:de St, castanopterus. Namnlappen ar lastad med en afdeforra. Da baraf synes, att Linne sammanblandat bada arlerna, maste man ratta sig efter bans beskrifning, som otvifvel- aktigt afser St. castanopterus. 5) St. politus. Un- der detta namn bafva Oera arter af Philonthus blifvit bopblandade Forf. anser den i Faun. Suec. lem- nade beskrifningen l)ast passa pa Ph. Oineus, bvilken ock ar fiistad vid namnlappen. 6) St. rufus = Oxy- porus rufus Fabr. 7) St. lunulatus = Bolitobius lunulatus. 8) St. riparius = Paxlerus riparius Fabr. 9) St. obtusus — Tachyporus analis Fabr. 10) St. lignorum. En art Tachinus lik subterraneus. 11) St. silphoides = Tachinus suturalis Grav. 12) St. subterraneus — Tachinus id. Grav. Er. 13) St. flavescens fattas i Linnes samling. 14) St. elongatus = Lathrobium elongatum Erichs. 15) St.biguttatus, 123 sondrig, oigenkanlig, synes tillhora Stenus bipustu- latus. 16) St. bipustulatus felas. 17) S£. canlha- rellus fattas. Tillhor troligen slagtet Malthinus. 18) iSY. littoreus = Oxyporus cellaris Fabr. 1 9) S£. sa/i- yuineus anser Forf. tillhora en Aleochara, 20) St. Caraboides = Anthophagus id. 21) St. Chrysomelinus, en art Tachyporus. 22) St. flavipes = Tachyporus hypnorum Fabr. 23) St.fuscipes = Xantholinus lentus Gbav. 24) S£. rufipes = Tachinus rufipes Er. (pullus Grav.) 25) S/. piceus = Oxytelus piceus Ghl. 26) Stf. Boleti, en art af slagtet Gyrophcena. Trans. Ent. Soc. IV, p. 45. Peiiris har hcskrifvit och afbildat larverna afMetamor- Tachyporus cellaris och Tachinus humeralis. De likna genom deras smala form de egentliga Staphy- linus-larverna, men afvika (ran dessa genom munnens bildninc hvars mandibler aro korta ocli otandade, och maxillar-ladan, som pa insidan ar besatt nied styfva har. Bada larverna ega sins emellan myc- ken likhet, men skiljas likviil genom antennformen och ogonens lage. Den forstnamnde larven lefver under bark, pa sad ana stallen hvarest mogel och svamp gifva foda at en mangd insekter, den sednare i rnttna vaxter, spiilning och i svampar. Ann. Entom. 11. Ser. IV, p, 331. Tab. 9. N:o III. Hope har riktat den Ny-Hollandska Fauiian Stemoxi. med ett antal nya Bnprestid-arter. 37 arter upp- tagas, men dessa aro af beskrifningarne svara att igenkanna Stigmodera signaticollis = conspicillata White och St. cyanura sakerligen en varietet af samma art. Trans. Ent. Soc. IV, p. 208. Guerin-Meneviixe har anmarkt, att Elater gi- ganteus Schatx. ar en hittills ofversedd synonym till Chrysochroa bicolor. Rev. Zool. 1847, p. 5. Erichson har deremot upplyst, alt den i tterliner- Museum forvarade, af SciiAeler beskrifna, artcn 124 Iran TVanquebar val liknar den Javanska C. bicolor, men ar (ran dcnsamma en skiljd art. EricHS. Jahresb. 1847, p. 59 (83.) Ett besynnerligt bildadt sliigte, Chorea, har af Hat.deman Mifvit uppstaldt. Dess systematiska plats synes tvifvrlaktig, churn det eger nagon ofverens- stammelse med Elaterides. Proceed. Acad. Philad. Ill, p. 150. Lefnads- Laboulbene anfor, att ban inneslutit ett exem- satt* plar af Elater (Ludius) crocatus i en fJaska, livaruti afven befaun sig en Syrsa. Denna anfolls af Ela- tern, soin uppat dess inelfvor. Samtna forliallande intraffade, da ett annat individ sammanslapptes med Leptis Conopsoidea. Delta synes bevisa riktiglieten af Motschuulskys uppgift, att Elateiides aro rof- djnr. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. XXXVII. Metamor- Saunders har redogjort For metamorfosen af os* Diphucrania auriflua, livilken art forekommer i Nya Sodra Wales. Larven lefver i en tradartad gallutvaxt pa grenarne af Pultencea stipularis. Den eger likhet med Agrilus-larverna och har, liksom dessa en tvaklufven bakanda. Trans. Ent. Soc. V, p. 27. Tab. 2, f. 5—9. Larven af Corcebus amethyst inus har blifvit af Durieu de Maisonjneuve funnen i stjelkarne af Cir- sium echinatum, i hvilka denna art nndergar hela sin forvandling. Ann. Entom. II. Ser. V, p. IX. Perris har omstandligt beskrifvit larven af Melasis flabellicornis. Den eger mycken likhet med vissa Buprestid-larver samt traffas sa val i dc stone grenarne af nyiigen ntduda Kastanier, som sardeles i Al. Ann. Ent. II. Ser. Y, p. 541. Tab. 9. N:o I. Malaco- Fleia nya arter tillhdrande slagtet Lycus, in- der,nata'sarnlade i Afrika, hafva blifvit beskrifna af Guerin- Menevule, som afven ntredl nagra hithoiande arters synonymi. Rev. Zool. 1847, p/ 220. 125 Letzner hiir uppstallt" tvenne nya a iter a I slagtet Cantharis, nemligen C. sudetica: testacea, ca- pite nigro, thorace antice rotundato, testaceo, nigro- maculato, elytrorum a pice tibiisque posticis nigris. Long. 3V, narmast C. liturata Faix. , funnen pa Schwarzengebirge i Schlesien, 2600 fot ofver Iiafvet, och C. rujescens: luteo-rufa, thorace antice rotun- dato, elytris luteo-rufis, nitidis, oculis alisque nigri- cantibus. Long. 5'"; af samma storlek och form som C. rustica. Arb. und Verand. d. Schles. Gesellsch. 1846, p. 75. FairmAire har utarbetat en monografi ofver slagtet Chalcas samt meddelat diaenoser ofver hit— horande arter. Slagtet utmarkes genom foljande karakterer: Antennae serratae, capite thoraceque bre- viores; maxilla? corneae, ciliatae, palpi maxillares 3- articulati, truncati; labiales biarticulati, truncati; elytra in maribus dilatata; pedes validi, compressi, tarsorum unguiculi bifldi. De 9 uppstallda arterna aro alia fran Columbien. 1. C. cyaneus.' Buq. (Mas.) niger, sat nitidus, nigro- hirtus, elytris tenuiter punctatis, fere deplanatis, vioJaceo- cyaneis, postice rotundatis et externe plicatis; protborace supra flavo-sericante, nigro-lineato, scutello flavo; — (Fern.) elytris inaequalibus, punctatissimis, callo postico prominente, postice oblique truncatis. 2. C. lineatocollis : Buq. (M.) niger, griseo-pubescens, prothorace cinereo-sericante, nigro-lineato; elytris flavescen- tibus, humeris et lateribus valde inflatis, macula scutellari et maculis mediis nigris, apice nigro; — (F.) mari simillima sed angustior. 3. C. lateralis: Buq. (M.) niger, nigro-pilosus, prothorace atro, nitido, elytris subplanatis, ovalibus, atro-caeruleis, ni- tidis, macula externa oblonga , interdum maxima, macula subapicali et reflexa parte flavis; — (F.) mari simillima, sed angustior, dorso piloso, elytris utrinque nodo subapicali instructis. 4. C. trabealus: Dej. (M.) niger, elytris rotundatis, po- stice declivibus, rubris, vitta lata basali cum vitta dorsali per 126 suturam conjuncta nigra,- apice nigro; — (F.) angustata, elytris lateribus fere rectis, utrinque carinatis. 5. C. Bremei: (M.) niger, griseo-pubescens; elytris fere rotundatis, declivibus, atro-caeruleis, utrinque 7 aurantiacis maculis ornatis. 6. C. unicolor.' Drj. (M.) niger, nigro hirtus, elytris atro-cyaneis, tenuissime punctatis, parte suturali elevata, utrinque foveola longitudinali impressis, postice angustatis, acutis; — (F.) nigra, nigro-villosa , angustata, elytrorum Jateribus longitudinaliter impressis: utrinque carina flexuosa humero incipiente, callo postico desinente; dorso longe piloso. 7. C. humeralis.- Ki.ug. (M.) niger, griseo-sericans, ely- tris gibbosis, post humeros fortiter impressis, flavis, nitidis, utrinque margine inferior! vitta longitudinali nigra ad hu- meros dilatata; — (F.) elytris non gibbosis, utrinque com- pressis et longitudinaliter impressis: utrinque carina acuta nigra ad humeros incipiente: dorso et humeris pilis nigris instructis. 8. C. obesus.- (M.) niger, prothorace et scutello nigris, elytris inflatis, rotundatis, flavis, immaculatis; — (F.) elytris nitidis, angustatis, lateribus utrinque medio compressis, ca- rinatis, postice truncatis. 9. C. 6 plagiatus .• Bdq. (F.) nigra, subtus griseo-seri- cans, prothoracis lateribus griseis: elytris undique fere rectis, carinatis, nigris, rubro-sexplagiatis. Rev. Zool. 1847, p. 408. Metamor- Rorande larven af Lygistopter us sanguineus, har fos. pEp,RiS meddelat underrattelser. Den traffas vanligen under bark, ocli foder sig- af Bostriclms- och Clythra- larver, hvilka den utsuger. Den forsta underrattelse som om denna larv blifvit lemnad, ar af Latreille i Regn. Animal, ocli icke som Forf. uppgifver af CastelneAU i Hist. nat. des Ins. Den beskrifning harofver, som Erichson meddelat i Wiegm. Arch. 1841, synes afven hafVa varit af Forf. okand. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 343. Tab. 9. N:o V. Guerin-Meneville anser Vallot's uppgift, att larven af Malachius bipustulatus skulle lefva i stjel- karne af Echium vulgare, icke vara tiilforlitlig, utan formodar att den deruti inkrupit for att till foda efter- soka andra larver. Ann. Entom. II. Ser. V, p. XXIII. 127 Ett nytt slagle af denna familj, Laricohius, Terediies. bar af HosenhAUER blifvit uppstaldt. Dct star nar- mast Corynetes ocli har liksom delta 4:de tarsleden ganska liten, de tre sista antcnnlederna nagot lor- tjockade, men afviker genom knappast utskuren lapp, an nor) inula bildade pal per och otandad klo-bas. Den beskrifna arten, L. Erichsonii , finnes pa Larktrad pa fleia stallen i Tyskland, sardeles i Tyrolen. (Broscosoma und Laricobius zwei neue Kafergatt. Erlangen 1846.) Perris bar utredt metamorfosen a f Tillus uni- Metamor- [asciatus. Larven bar mycken ofverensstamrnelse mecl larverna af Clerus. Den ar smal, 13 millim. lang, sista segmentet med tvenne sma, uppat bojda taggar. Kroppsfargen ar hvitaktig ocb antennerna tydligt fyra-ledade. Den lefver i doda skott af vin- rankor och forvandlar sig der till pnppa. Dess foda bestar uti larver af Anaspis maculata och Apate 6 dentata. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 32. Tab. 1. f. 6—11. Ett vigtigt bidrag till kannedomen om Norra ctavicor- Amerikas Insekt-fanna uteor Le Conte's mono^rafl nla* ofver de i delta land forekommande Histerini. De meddelade beskrifningarne synas vara noggranna, ocb de ofver alia arterna bifogade teckningarne aro ut- markt val utforda. Forf. upptager foljande antal arter, nemligen: af Hololepta 2, Platysoma 7, Oma- lodes 2, Hister 29, Epierus 2, Tribalus 1, Dendro- philus 1, Paromalus 6, Saprinus 17, Teretrius J, Plegaderus 2, Onthophilus 3 och Abrceus 4, samt uppraknar till slut 7 arter, som bos andra Fdrf. blifvit anforda sasom forekommande i Norra Ame- rika. Af de i namnde land fnnna arterna ega vi i Sverige foljande: Platysoma depressum, Hister mer- darius, bimacidatus, Saprinus rotundatus ocb Tere- 128 trius picipes. Host. Jour, of Nat. Hist. V, p. 32. Tab. 1—6. Suffrian bar beskrifvit nagra nya, till slagtet Byrrhus horande arter. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 98. Lefnads- Elditt bar adagalagt, alt flera Entomologers uppgift, att Necrophorus germanicus icke skulle lel'va af as, utan af spillning, ar oriktig. Han liar nem- ligen funnit alia Necrophorus-arter, med undantag af N mortuorum, angripa as ocb flera ganger traffat icke mind re an 20 individer af forstnamnda art pa doda djur, bvaremot Forf. aldrig funnit denna i spill- ning. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 286. Rorande lefnadssattet af Necrophorus cadave- rinus har Colin meddelat nagra iakttagelser. Denna art forekommer endast om hosten ocb lefver icke sasom N. mortuorum uteslulande i skogarne. Ann. Entom. II. Ser. V, p. CX. Metamor- Ofver en vaxtatande Silpha-\arv har Guerin- os* Meneville meddelat undenattelser. Denna larv fin- nes i stor mangd pa hvitbetor, pa hvilka den upp- kryper och uppater bladen. Den ar svart, glansande, med nagot gult vid kanten af de f ram re segmen- terna. Vid forvandlingen nedkryper den i jorden. Da den utklacktes, visade den sig till bora Silpha opaca. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. LXXIII. Newport, som funnit larven af Cryptophagus cellaris i bon tillhorande Anthophora retusa, bar beskrifvit densamma. Pupporna liknade mycket dem af Diaperis Boleti. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 458. Perris bar anyo redogjort for den af Wa- terhouse och Erichson forut fullstandiijt framstallda utvecklingen af Teresias serra, Han fa nn larven under ekbark och fodde den med doda flugor. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 339. Tab. 9. N:o IV. Larven 129 Larven af Attagenus Schcefferi eger enligt Ro SENHAUER myeken ofverensstammelse med larven af A. Pellio. Dcss utveckling erfordrade tvenne ar. Stett. Ent. Zoit. 1847, p. 325. Ingen insekt-familj bar i sednare tider blifvit Tricho- sa fliligt bearbctad som Trichopterygia , omfattandepte,ygla* de minsta arterna bland Skal-insekterna. En for- tecknino- ofver samlli^e bitborande arter bar nil af Allibert blifvit meddelad. Hela antalet af de an- forda arterna nppgar till 84, nemligen af Trichopte- ryx 33, Ptilium 33, Ptenidium 15 ocb Nossidium 3. Bland dessa aro likval 19 som Forf. icke kunnat ufreda, sa att endast 65 atersta som ban sjelf gran- skat. Ogillas maste, att Forf. gifvit foretrade at de nainn, som af bonom blifvit en del arter asatta uti en for nagra ar sedan utgifven ofversigt, framfor dem som redan inom veteuskapen blifvit antagna. Den gifna beskrifningen pa mundelarne synes vara oriktig ocb nppgjord efter Gitxmeisters figurer. Rev. Zool. 1847, p. 187. Perris bar beskrifvit Iefnadssiiltet ocb meta- Metamor- morfosen af Trichopteryx. Hans iakttagelser hafva blifvit gjorda pa Tr. fascicularis Latr. (TV. inter- media Gillm.) Larverna, af 0,0016 — If mil lira liingd, ega Stapbylin-larvernas smala form, aro bvita, en- dast den bardare, Jaderartade hufvndbekladnaden ar nagot rodaktig. Hufvndet ar framstaende ocb fritt, antennerna 4-ledade, hnfvudskolden kort, lappen skifformig, mandiblerna skarpa, med en tand pa inre sidan nara spetsen. Benen lika med dem bos Sta- pbylinus-arterna, likasom de i spetsen pa kroppen sittande skaftlika bibangen. Ogon bar Forf. icke kunnat upptaeka, men anser troligt att sadana fore- finnas. Larven ar i sin a rorelser ganska snabb ocb foder sig af andra sma insekter, sardeles Podurce. Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 9 1.30 Den iorpuppar sig emellan affallna ruttna lof, och Curculionidum" funnit sig foranlaten ulgifva ett bihang, innehallande beskrif- ning pa 50 nya genera. Vet. Akad. Handl. 1846, p. 51. Recens. i Isis 1848, p. 696. Rev. Zool. 1848, p. 84. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 31. Som ett af de begagnade generiska namnen Aspidiotus forut af Bouche blifvit anvandt for ett slagte bland Coccina, har Schonherr utbytt detsamma mot ett nytt, hvilket ban kallat Amomphus. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 359. Labram och Imhoff hafva med 14:de och 15:de haftena fortsatt "Die Gattungen der Russelkafer." Det iorra haftet innehaller beskrifning och figurer ofver Somatodes misumenus, Cherrus plebejus, Cata- sarcus spinipennis, rufipes, Ophryastes vittatus, Pa- chyrhynchus orbifer, jugifer, Apocyrtes conicus, sub- fasciatus, Der acanthus Karelini samt det sednare Hipporhinus nivosus, spectrum, infacetus, Dregei, Rhamphastos, Polyphrades paganust Prosayleus athe- ropterus, Dermatodes granulatus, Platycopes squali- dus, Blosyrus asellus och inwqualis. Suffrian har underkastat Schonherrs indel- ning af Curculionides en narmare granskning. Forst hafva grupperna Attelabidoi och Rhinomaceridw blif- vit genomgangna, hvarvid Forf. kommit till den ofvertygelse, att antingen bada grupperna bora for- enas till en, eller ock slagtet Rhynchites hanforas till Rhinomaceridce. Harefter granskas kannemar- kena for Erirhinidce. Forf. har fastat uppmark- samhet pa klornas olika byggnad , hvilken, oafsedt den redan kanda afvikelsen hos Anoplus, hos nagra framter den regelbundna form, som forefinnes hos Erirhinus, da deremot hos andra klorna synas till 144 halften hopvaxta sasom hos Lixi, eller hvarje klo gr tudelad sasom hos Anthonomi, Balanini m. fl. Anmarkningsvardt iir att antenncrna, da klorna aro af abnorm form, aro 12-ledade, men deremot hos de akta Erirhini ickc afvika fran det vanliga antalet leder, eller 11. Med hansyn till dessa olikheter uppstaller Forf. foljande grupper: a. Antennerna 12-ledade. Klorna inula till mid ten sammanvaxta: Lixus, Larinus, Rhinocyllus och Micronyx. b. Antennerna 11-ledade. Klorna normala: Pissodes, Magdalinus, Erirhinus, Grypidius, Hydronomus, Brachonyx, Coryssomerus och Anoplus. c. Antennerna 12-ledade, tibierna med sporrar. Klor~ na atskiljda och hvardera klufven: Ellescus, Lig- nyodes, Bradybat.es, Anthonomus och Balaninus. d. Antennerna 11-ledade, tibierna ntan sporrar, klorna forenade, hvar for sig klufven: Amalus. e. Antennerna 11-ledade, tibierna med korta spor- rar. Klorna tvadelta: Tychius, Sibynes. f. Antennerna 11-ledade, tibierna utan sporrar. Klor- na atskiljda, normala: Acalyptus , hvartill Forf. afven raknar Tychius squamosus. g. Antennerna 11-ledade. Fram re tibierna med spor- rar. Bakbenen tjenliga till hoppning. Klorna at- skiljda och delade: Orchestes. Phytobius kunde Forf. icke hanfora till nagon af dessa afdelningar. Han har tvartom funnit alt detta slagte, likasom Tychius, omfattar flera arter, som icke bora sta tillsammans, och att af det forra atminstone bor bildas fyra genera, nemligen: 1. Ph. velatus, 2. Ph. Myriophylli, 3. Ph. Comari och 4. Rh. 4-notula, 4-nodosus och 4-cornis. Vid gransk- ning af Schoniierrs Apostasemiridce faster Forf. upp- marksamheten pa en egen bildning af tibierna, hvilken 145 hvilken Schonherr antydt vid slagtena Cceliodes och Scleropterus, dock atari att angifva det vasendtliga forhallandet. Tibierna aro nemligen vid spetsen pa bad a sidor snedt afhuggna, understundom utskurna och ofta till forsta tarsledcns upptagande fordjupade i en fara. Ej sallan ar den afsneddade delen for- sedd med liar. Samnia bildning forekommer ocksa bos manga Ceutorhynchus-avtev, men i sa olika ut- veckling, att detta for indelningen ar af ingen be- tydelse. En annan egen bildning af tibierna foreter Cceliodes Epilobii, derigenom att deras yttre kant nara kniiet biiclar en trubbig vinkel. Sporrar pa tibierna (innas hos de fiesta. Hos de Ceutorhynchus- artade aro de kortare eller fela de hos nagra helt och hallet, sasom hos Poophagus, Clonus och Aa- nodes. Hos Ceutorynchidcs finnas sporrar endast hos ena konet, mest hos honorna, men afven hos dessa icke pa alia tibierna. Endast hos C Epilobii aro hanens tibier forsedda med, men honans utan spor- rar. Klorna framte likartade skiljaktigheter som bland Erirhinidce. En enda odelad klo finnes icke allenast hos Mononychus, utan afven hos Cionus Fraxini. Hos de ofriga Cioni, Mecinus, Nanodes och de fiesta Gymncetron-a rterna aro de vid basen forenade och endast mot spetsen nagot atskiljda. Enkla och atskiljda aro de hos Baridius, Camptorhi- nus, Cryptorhynchus, G aster ocercus, Acalles, Acentus, Bagous, nagra Crypt or hynchi, Poophagus, Lyprus och en del af Gymncetron (graminis m. fl.) Tudelade klor finnas hos Cceliodes, Orobites, de fiesta Ceuto- rhynchi, Bhinoncus , Tapinotus* Bhytidosomus och Scleropterus. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 157, 165, 202, 290. Suffrian liar ytterligare fortsatt sina anmark- ningar ofver de Tyska Curculioniderna, med fastadt Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 10 146 afseende pi ScilONHERRS uppstallning i Genera et Species Curculionidum , samt derma gang reviderat Brachyrhynchi, hvilka lian anser ega mindre om- vexlinjj i extremiteternas bildning, an de med lanjja snvten forsedda. Ofverensstammelse visar sig sar- deles i antennernas och fotternas bcskafTenhet. De lorra aro, med u nd an tag a f Br achy cer ides, 12-ledade och pa fotterna fela de egenheter, som i klornas form finnas hos Mecorhynchi. Hvad tibierna be- traffa, sa aro hos flera Peritelus-avler baktibiernas inre sida besatt med en langs efter gaende rad af sma taggar, hvilka, af skiljaktig storlek, aro forde- lade pa olika afstand ocli blandade med langre liar. Undre andan af fram- och mellantibierna aro hos Thylacites och dess samslagtingar ofvanifran snedt utskurna. Hos andra grnpper aro fram- och mel- lantibierna underfill, afveri genom en sned yta lika- som hos Thylacites utmarkta, men utkanten af denna yta ar icke sasom hos dessa besatt med har, utan med nagra taggar, sasom t. ex. hos Trachyphlceus. Bojning pa tibierna i olika modifikationer forefinnes hos ett icke obetydligt antal arter. Omsom ar spetsen af tibierna mer eller mindre fortjockad, sa- som hos Thylacites, Cneorhinus, Strophosomus, Scia- philuSj Eusomus och Sitones. Understundom tillika den undre yttervinkeln af tibierna afstubbad eller afrundad sasom hos Brachyderes och Tanymecus, men markbarast ar en sadan bojning hos Omias. Sporrar eller inat bojda taggar pa tibiernas insida forefmnas hos Psalidium, Cleonus, Pachycerus, Gro- nops, Alophus, Hylobius m. fl. Inom dessa slagten finnas sporrar hos bada konen. Annorlunda for- haller sig med Polydrosus, Metallites och Phyllo- bius, hos hvilka endast hanarna aro forsedda med sporrar pa tibierna. Efter dessa allmanna betrak- 147 telser liar Forf. forsokt gruppera de Europeiska Brachyrhynchi pa foljande satt: a. Antennerna knappast brutna, 9-ledade, mot spet- sen klotlikt fortjockade. Antenngropen bojd i en fjerdedels cirkel. Snytet kort ocli bredt, oregel- bundet kantigt. Frarnbrostets framkant rak. Ti- bierna knoligt sporrade. Tarserna utan filtartad bekladnad. Klorna normala. Brachycerus. b. Antennerna 12-ledade, tried i fjerdedels cirkel bojd antenngrop. Snytet kort, tjockt, kortare an bred- den. Frarnbrostets framkant rak. Tibierna mot spetsen starkt fortjockade, sporrade. Baktibierna vid nedre andan glatta. Klorna normala. Psa- lidium. c. Antennerna 12-ledade, med mer eller mindre baglik antenngrop. Snytet kort, bredt och fyr- kantijit. Frarnbrostets framkant rak. Tibierna nedtill inat bojd a , utan sporrar. Klorna enha- kiga, gaffellika. Thylacites, Cneorhinus, Stropho- somus, Sciaphilas, Brachyderes, Eusomus, Scy- thropus. d. Antennerna 12-ledade, med mattligt bojd eller rak antenngrop. Snytet fyrkantigt, lika bredt sora lansrt. Frarnbrostets framkant rak. Tibierna ned- till inat bojda, utan sporrar. Klorna normala. Thylacites Fritillum och pilosus. Tanymecus, Si- tones. e. Antennerna knappast brutna, 12-ledade, med kort, rak antenngrop. Snytet kort och bredt. Frarn- brostets framkant rak. Fram- och mellantibierna pa sidorna med sporrar. Klorna normala. Chlo- rophanus. f. Antennerna 12-ledade. Antenngropen kort, bojd eller rak. Snytet kort, bredt och slatt. Frarn- brostets framkant rak. Hanens tibier pa alia be- nen, eller atminstone pa fram- och mellanbenen, 148 sporrade, lionans utan sporrar. Klorna enliakiga, gaffellika. Polydrosus, Metallites, Phyllobius. g. Antennerna 12-ledade, med sued, nedat bojd an- tenngrop Snytet kantigt, temligen langt. Fram- brostets framkant urskuren. Tibierna pa sidan sporrade. Klorna enhakiga, gaffellika. Cleonus, Pachycerus. h. Antennerna 12-ledade, med sued, nedat bojd an- tenngrop. Snytet kantigt, langre an bredden. Frambrostets framkant urskuren, baklill med en rudimentar snytgrop. Tibierna alia, eller atmin- stone fram- och baktibierna, sporrade. Tarserna till halften skaftlika, utan filt. Klorna normala. Gronops, Rhytirhinus. i. Antennerna 12-ledade, med sned, nedat bojd an- tenngrop. Snytet langt, rundt. Frambrostets fram- kant urskuren. Tibierna alia, eller fram- och mel- lantibierna, sporrade. Klorna normala. Alophus, Phytonomus, Coniatus. k. Antennerna 12-ledade, med nedat bojd antenn- grop. Snytet langt, rundt. Frambrostets framkant rak. Tibierna pa sidorna sporrade. Klorna nor- mala. Tanysphyrus. 1. Antennerna 12-ledade, med kort, bojd, till ogonen icke rackande antenngrop. Snytet mattligt langt, bredt, framtill utvidgadt. Frambrostets framkant urskuren. Tibierna sporrlosa. Klorna enhakiga, gaffellika, Liophlceus, Elytrodon. m. Antennerna 12-ledade, med bojd, anda till ogo- nen sig strackande antenngrop. Snytet mattligt langt och tjockt, framtill utvidgadt. Frambrostets framkant urskuren. Tibierna pa undre sidan ut- lopande i en hvass sporre. Klorna normala. Barynotus, Lepyrus, Hylobius, Molytes, Trysibius, Anisorhynchus, Leiosomus, Plinlhus, Geonomns och Minyops. 149 n; Antennerna 12-ledade, rned rak, till ogonen icke riiekande antenngrop. Snytet laugre an bredt, mot spetsen utvidgadt. Frambrostets framkant urskuren. Tibierna sporrade. Klorna enhakiga, gaffell i k a . Tropiphorus. o. Antennerna 12-ledade, med nastan rak, smal ocli djup antenngrop. Snytet kort och bredt, framtill otydligt utvidgadt. Frambrostets framkant ur- skuren. Tibierna sporrade. Klorna norma la. Tra- chyphlceus. p. Antennerna 12-ledade, med rund eller aggformig, grund antenngrop. Snytet kort och bredt, mot spetsen mer eller mind re tydligt utvidgadt. Fram- brostets framkant rak. Tibierna utan sporrar, eller med sporrar forsedda. Klorna enhakiga, gaffellika. Platy tarsus (Germ, nee Schh.), Ptochus, Omias, Peritelus, Laparocerus. q. Antennerna 12-ledade, med kort, langsefter ga- ende antenngrop. Snytet temligen langt, framtill tydligt utvidgadt. Frambrostets framkant rak. Ti- bierna sporrade. Klorna normala. Stomodes, Otio- rhynchns, Tyloderes. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 52. Hochhuth har uppraknat de Curculionider , som Chaudoir och Gotsch 1845 fun nit under deras resa i Caucasus och Transcaucasien, samt beskrifvit de af dem da upptackta nya arter. FaldermAnn uppraknar i sin Fauna Transcaucasica 156 arter. Chaudoir och Gotsch hafva insamlat 236. Af dessa aro 184 icke upptagna i Faldermanns arbete, 59 aro nya och 3 arter bilda egna slagten. Falder- manns Fauna och den nu anmalda afhandlingen upptaga alltsa tillsammans 340 arter, och laggas hartill 72 af Schonherr anforda, som af forenamnde Forf. icke varit bekanta, uppgar hela antalet af kanda Curculioner fran denna trakt till 412. De nya slag- tena aro: Oxyophthalmus, en mellanform emellan 150 Phyllobius och Chluubius; Microlarinus, narslagtad med Rhinocyllus, hvarifran den afviker genom de runda, nagot kullrigare ogonen och annorlunda bil- dade antenner; Ephimeropus, narslagtad med Hydro- nomus. Bull, de Moscou. XX. II, p. 448. Walton har fortsatt sina kritiska anmarknin- gar rorande Engelska Curculionider, oeh har nu afhandlat: 1) Slagtena Sitona, Cneorhinus och St?v- phosomus. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 359. 2) Otio- rhynchus, hvaraf nagra nya arter blifvit beskrifna. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 445. 3) Trachjphloeus, hvar- vid upplyses, att T. scabriculus Ghl. Schh. = Cur- culio scaler Linn., T. setarius Schh. = C. scabriculus Linn., T. aristatus Ghl. = T. squamulatus Oi.iv. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 217. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 341. 4) Omias, hvaraf nagra nya arter beskrif- vas. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 314. 5) Pissodes, Hy- per a, Limobius, Tropiphorus, Barynotus och Otiorhyn- chus. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 295. II, p. 166. 6) Anthonomus 1. c. I, p. 416. Schummel har redogjort for de i Schlesien fo- rekommande arter af slagtena Tropideres och Rhyn- chites. Arbeit, und. Verand. der Schles. Gesellsch. 1846, p. 94. Lucas har beskrifvit en ny art, tillhorande slagtet Coniatus, som han benamnt C. chrysochlorus. Den har blifvit funnen vid Philipeville. Dess larv lefver af rotterne pa mossarter, emellan hvilka den undergar sin forvandling. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XVII. Tvenne nya arter af slagtet Eurhinus, bada fran Australien, beskrifvas af BlAnchARD. Ann. Scienc. Nat. Ill Ser. T. X, p. 143. White har uppstallt ett nytt subgenus bland Calandridw, som han benamnt Hyposarothra, samt 151 deraf beskrifvit en ny art Iran Philipinska oarna. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 107. Observations sur les Charangons qui ravagent Lefnads- /es Plantations de Pins dans le bois de Bologne par salt* Heiucart de Thury. Bull, de la Soc. d'Agricult., ac Ref. endast till titeln bekant. Beitrdge zur Lebens- und Entwicklungs-Ge- schichte der Russelkafer von Debey, liar blifvit re- censerad i Isis 1846, p. 795. Schwagrichens i Wiegm. Arch. 1845, p. 337 ti> ford a afhandling om Cryptorhynchus Lapathi re- censcras af Guerin-Meneville i Rev. Zool. 1846, p. 339. I Sachsen hafva Otiorhynchus Nigrita och sul- catus, siirdeles den forstnamnde, visat sig i stor mangd pa vinstockarne, hvilkas unga skott af dem blifvit nfatna. v. Kiesen wetter betviflar likval, att vin- rankorna sardeles lida hiiraf, emedan skorden af drufvor, oaktadt den skada dessa insekter fororsakat pa vaxten, blifvit sardeles ymnig. Allg. Deutsch. Naturli. Zeit. I, p. 567. Fischer liar meddelat upplysning om, att Pe- ritelus griseus fororsakat betydlig skada pa tornros- buskar, sardeles de akta, genom sina angrepp pa de anno icke utvecklade ogonen, hvilka den genom- borrar med sitt snyte. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 6. Suffrian bar fortsatt sina i forra Arsber. p. Kons- 118 omnamnda undersokningar rorande konsskill- s naden hos de arter, soni tillhora slagtet Ceutorhyn- chus, och torde, likasorn forut, densamma for de i Sverige forekommande arter bora anforas. C. Epi- lobii tf har en svag, langsefter gaende intryckning pa sista buksegmentet; ? sista buksegmentet med en rund grop vid bakkanten. C. Asperifoliarum c^ naiga, ljusgula, med svarta teckningar. Konskillnaden utmarkt hos hanarne 161 hanarne pa" sista abdominal-scgmentet. 7 arter fr§n syddstra delen af melJersta Europa. h. Antennerna maltligt tjocka. F3rgen metallisk, med tatt. rugerad dfversida. For det mesta teraligen slora, korta arter. Fdrekomma i alia Europas trakter. 9 arter. . x i. Antennerna mSttligt tjocka. Fargen metalliskt bla*, med tatt punkterad, langt grahSrig dfversida. Hanens elytra med gulrdd spels. De fiesta arterna temligen stora, korta. Fran mellersta Europas sydliga delar. 3 arter. k. Antennerna fina. Kroppen ljusare eller morkare gul, tatt punkterad, till en del med punktstrimrniga skal- vingar. Frambenen starkt urskurna, tunnt eller bredt. sammantryckta. Cylindriska arter ulbredda dfver hela Europa. 6 arter. 1. Antennerna fina. Kroppen syart eller metallisk, till en del med gula teckningar pa hufvudet, halsskdldens kanter och benen. Thorax slat eller fint punkterad. Skalvingarne punkterade eller oregelbundet punktstrim- rniga, vanligtvis med rdda eller gula kanter och flac- kar i spetsen. 12 arter, de fiesta frSn sddra och mel- lersta Europa. m. Antennerna fina. Kroppen svart eller metallisk, meren- dels med gula teckningar. Thorax punkterad, med djupa intryckningar pa sidorna. Elytra ordentligt punktstrim- rniga. Korta, breda, mattligt kullriga arter af inskrankt utbredning, men icke helt och hallet felande i nagon del af Europa. 8 arter. n. Antennerna fina. Kroppen mdrkt grdn eller bla. Tho- rax glansande, merendels med intryckningar vid sidorna. Skalvingarne ordentligt punktstrimrniga. En lang och cylindrisk art fr§n norra Europa. o. Antennerna l§nga. Kroppen svart. Thorax blank. Skalvingarne rdda eller gula med svarta punkter och regelbundna punktstrimmor. Korta, cylindriska arter af vidstrackt utbredning i norra och mellersta Europa. 4 arter. p. Antennerna ganska fina Kroppen merendels svart, med svart och gultecknad dfversida. Thorax blank, sallan punkterad eller streckad. Skalvingarne med re- gelbundna, nedom midten oftast utpl§nade punktstrim- mor. Val proporlioncrade, vackra arter, isynnerhet Prof. liohemans Arab. 1847, 184$. ** 162 forekommande i mellcrsta Europa, ingenstiidos felando, merendels sm§. 29 artcr. Pachybrachis indelas i fdljande guppcr: a. Skalvingarne enfargade, oregelbundet punkterado. Me- talliska eller svarta arter fran sodra och ostra Europa. 3 arter. b. Skalvingarne svarla och gula, punktstrimmiga, punk- terna merendels narmade hvarandra i oregelbundna dubbelstreck. FrSn Medelhafskusterna. 3 arter. c. Skalvingarne svarta eller gulflackiga, bakom midten oordentligt punktstrimmiga. En i alia delar af Europa, likval mer i de sydliga an i de norra, forekommande grupp. 9 arter. Stylosomus indelas salunda: a. Skalvingarne punktstrimmiga. 1 art. b. Skalvingarne oredigt punkterade. 2 arter. Forfrs kanda namn iir en borgen for att ar- terna aro val atskiljdn. Beskrifningarne aro ytterst oinstandliga, men synas bar och der alltfor vidlyf- tiga. Linnea Entom. II, p. 1 — 194. Ill, p. 1 — 152. Saunders bar fortsatt sin utredning af de Ny- Holliindska Cryptocephaliderna och anfor att dessa aflagsna sig fran de ofriga arterna af denna grupp, derigenom att scutellen hos de fiesta baktill uppsti- ger och nastan hojer sig ofver skalvingarne i en rat vinkel. Efter antennernas och kroppens form har Forf. uppstallt flera subgenera, hviika fordelas i tvenne grupper, hvaraf den ena har halsskoldens sidokanter glatta eller rugulerade. Hithorande slag- ten indelas efter antennformen salunda: A. Antennerna nastan klubbformiga. a. De sista 6 lederna bildande en tydlig clava Dicenopsis. b. De 7 sista lederna tilltagande i tjocklek Idiocephala. B. Antennerna svardformiga Aporocera. C. Antennerna tr§dformiga. a. 5:te leden tva ganger sS lang som den 4:de Mitocera. b. 5:te leden hogst lika lang som den 4:de . Ochropsis. Konskillnaden har harvid icke blifvit tajjen i be- traktande. Den ar likval ganska markbar, sa att 163 manga liana r at ldiocephala icke svnas forete nagon skJUnad fran Mitocera. Trans. Ent. Soc. IV, p. 141. Tab. 9. Den antlra afdelningen omfattar de arter som hafva tandade cller bjetnna sidokanter pa thorax och innehaller foljande slagten: . , .• A tradformiga Prionopleura. Antennerna laneaj „ . . ? ... ^ T ° I nSstan klubbformiga . . Odontoderes. Antennerna korta, nastan klubbformiga . . . Onchosoma. Prionopleura (motsvarande Cadmus Dej. Cat.) inne- haller 8, Odontoderus 1 och Onchosoma 6 arter (otvif- velaktigt samma slagte som Fairm aire benamnt ElH+ chycaulus.) 1. c. IV, p. 197. Saunders bar ytterligare uppstallt nigra nya slagten bland Cryptocephalidoi fran Nya Holland, nemligen Pleomorpha, som star nara Ditropidius och mahanda horer dit. Af namnde slagte beskrifvas 5 arter. Trans. Ent. Soc. IV, p. 268. Tab. 15, f. 4. Ann. Nat. Hist. XVIII, p. 472. XIX, p. 61. Chlo- roplisma, ssm star nara ldiocephala, hvarifran det afviker genom antennformen, med en art C. viridis fran Nya Sodra Wales, samt Lachnabothra, som lik- nar Onchosoma, med en art L. Hopei, afvenledes fran Nya Sodra Wales. Trans. Ent. Soc. IV, p. 293. Tab. 15, f. 5, 6. Leon Dufour har beskrifvit Cyrtonus Dufourii Dej., som forekommer pa bergen i Spanien och sodra Frankrike, hvarest den traffas under stenar i Februari, under det marken annu ar befackt med sno. I Mars manad ar den redan forsvunnen. Ann. Entom. II. Ser. V, p. CUT. En upprakning af de i Schlesien och grefska- pet Glatz funna Halticce, har Schilling meddelat. Af denna grupp anforas 41 arter, hvarjemte i ett bihang 5 nya utforligt beskrifvas, nemligen Di- bolia Schillingii, D. depressiuscula, Psylliodes ru~ 164 fopicea, Plectroscelis cerosa orh Pi compressa. Arb. mid Verand. d. Scbles. Gcscllscli. 1846, p. 90. Metamoi- Utvccklingen af aitor borande till sliigtet Do- fos' nacia liar ntgjort foremal for flera noggranna un- dersokningar, salunda liar MursANT i bladvecken af Sparganium ramosum fit unit flera larver af Donacia linearis, hviJka ban beskrifvit. Kroppen lang, af bvitaktig farg, ofra sidan konvex, den undra platt, segrneiiterna 12, smaningoni ocli svagt .utvidgade anda till det 5:te, sedan nastan jemnbreda eller toga mark- bart afsmalnande mot bakre andan. De 10 forsta segmenterna framte pa ofra sidan bvardera en tviirs- ofver gaende skrynkla ocb aro eniellan dessa ocb frarn- sanit bakkanterna best rod da med sma, nastan omarkbara, rostfargade punkter. Sista segment et ar bevapnadt med tvenne langa, parallela. nedat bojda taggar. De trenne narmast hufvudet varande seg- menterna aro bvartdera pa undersidan forsedt med ett par ganska korta, nastan koniska Totter, som sluta med en stark klo. Puppbylsorna, som aro ovala ocb brunaktiga, traffas yid rotterna pa forutnamnde vaxt. Ann. Soe. Linn, de Lyon. 1845 — 1846. Tab. 1, t 2—4. Rev. Zool. 1846, p. 425. Perris bar afven lemnat en fullstandig beskrifning ofver bela metamorfosen af Donacia Sagittarice, hvars larv blif- vit funnen pa Sparganium ramosum. Da Forf. varit i tilllalle att fdlja djurets utveckling under alia dess olika stadier, ar ock hans framstallning derom af sardeles intresse. Ann. Entom. II. Ser. VI j p. 33. Tab. 2. N:o II. Dessutom uppger Guerin-xMene- vilee, att ban fun nit larver och pnppor af Donacia Lemnce i rotterna af Sparganium ramosum, 1. c. IV, p. LXXV1, LXIX, ocb BlAnchard, att ban vid undersokning af rotterna af Nympbaea alba trafFat larver ocb puppor af Donacia Nymphww. Rev. Zool. 1847, p. 382. I 65 Flera vigtiga och upplysande iakttagelser ro- rancle utvecklin&en ocli lefnadssattet af Cassididai liafva under de sednare aren blifvit gjorda. Salunda liar Cornelius anfort: att larven af Cassida sangui- nosa blifvit funnen pa Tanacetum vulgare. Larven af C. rubiginosa pa Cirsiurn arvense och larven af C. nebulosa pa Chenopodium album. Af C. Vibex bar Forf. endast funnit puppan, so Hi beskrifves. Fargforandringen hos C. nobdis bar afven blifvit undersokt. Stett. Ent. Zeit. 1846, p. 391. De forsta individer, som traffas af delta slagte, framkomma i April och Maj och aro sadana soni ofvervintrat. Uorande atskilliga Cassida-larvers forekommande upp- gifves, att den af C. sanguinosa afven blifvit funnen pa Achillea Millefolium och Chrysanthemum leu- cant hem um 5 af C. clitoris pa forstnamnde vaxt; af C. Vibex pa Cirsiurn arvense ibland larverna af C. rubiginosa. Anmai kningsvardt ar alt man, nied un- clantag af C. nebulosa, aldrig funnit puppor eller qvarlefvor af desamma pa de vaxter, hvaraf larverna lefva, hvarfore Cornelius for mod a r att dessa in nan sin forvandling try pa till andra stalled, 1. c. 1847, p. 346. Ofver hela metamorfosen af C. denticollis, C. chloris, C. equestris och C. ferruginea meddelas omstandlig beskrifuing, 1. e. p. 359. Uorande ut- vecklingen af Cassida murrcea liar Pflumer i Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 91 cch Luben i Berieht. d. Naturw. Ver. des Harzes 1846 meddelat underrattelser. Som larven af Cassida maculata af Geoffroy och Lyonnet blifvit ofullstandigt beskrifven och af- bildad, bar Leon Dufour funnit sig foranlaten att narmare utreda hela metamorfosen af delta djur. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. VII, p. 14. VI. Tab. 17, f. 22-25. Pflumer liar adagalagt att de grona individer, som forekomma af Cassida murrcea, endast aro yngre 166 djur. Han hade nemligen, for att utrona iorhal- landet harmed, inslappl i en lada 27 grona exemplar, som foddes med Inula britannica. Dessa antogo efter en kort tid en gulaktig f a i g samt ofvcrgingo slut- ligen till den normala tegelroda. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 71. Heeger liar beskrifvit hela metamorfosen af Spartuphila 6-punctata, hvars larv lefver pa Luzern. Under varma somrar fororsakar den, sardeles pa fuktiga fait, betydlig skada, hvilken likval kan min- skas derigenom att gips ofverstros, eller att falten tidigt afmejas. Genom den sednare atgarden for- stores en mangd agg oeh larver. Dessa sednare aro nyss utklackta svarta, men blifva efter hvarje hud- ombyte ljusare och erhalla efter det tredje en smut- sigt gulaktig farg med svartbrtina vartor. Fullvaxt blir den 4 linier lang och 2 linier bred. Puppan traffas pa jorden utan all omkladnad. Till hela utvecklingen atgar 6 — 8 veckor. Isis 1848, p. 221. Tab. 3, f. A— C. Rosenhauer bar vid Naturforskarnes mote i Niirnberg hall it ett intressant foredrag om utveck- lingen af Clythrce och Cryplocephali. De arter, som Forf. haft tillfalle observera, aro: Clythra Iceviuscula, 4-punctata, 4-signata, Labidostomis pubicollis n. sp., humeralis, longimana, Coptocephala 4-maculata, Pa- chybrachis hieroglyphicus, Cryptocephalus Coryli, di- spar, 12-punctatus, Morcei, sericeus, vittatus, minutus och Disopus Pini. De verkliga Clythra-larverna finnas i myrstackar. De lefva endast af animalisk foda, samt fortara sa val insekter, som kott af djur. Doda myror vidrora de icke, hvarfdre Forf. formo- dar att myrorna draga fodan till dem. Labidostomis- larverna traflfas under stenar, i narheten af myror. Coptocephali-larverna synas hemta sin naring af ve- getabilier, hvilket afven ar forhallandet med alia 167 Cryptocepliali, Pachybrachi och Disopi. De iita bid- den pa samma satt som fjarilarnes larver. Crypto- cephali- och Clythrae-larverna lefva, som behant ar, i hylsor, hvilka de tillverka af spillning och sma- ningorn tilloka. Materialierna till dessa bekladnader befordras fran anus, som i dess naturliga lage ar bojd under brostet, till munnen, uppblandas har med slem och fores till vederborligt stalle, der de fastas. Clythrernas hylsor aro tunna, konstigt sam- mansatta, med flera efter langden gaende kolar pa ofra sidan. Labidostomis-arternas ar uppblandad med temligen langa har. Cryptocephalidernas aro ijockare, fastare och sallan forsedda med upphojda kolar. Vid hudomhytena och forvandlingen till puppa tillslutas hylsorna pa en liten oppning niir. Vid for- vandlingen vander sig larven om och insekten ut- kryper genom den tillslutna andan, der den gor sig en rund oppning. Den forsta hylsan bildas af mo- dren kring aggskalet. Hon fattar nemligen det lagda cylindriska agget med bada bakfotterna och betacker detsamma ordentligt med spillning, hvilken med anus noga tilltryckes. Clythrce och manga Cryptocephuli lagga agg utan nagra hi hang, eller lata dem falla sedan de blifvit betiickta med spillning. Aggen af Pachybrachis hafva ett eget tapplikt bi- hang. Af Coptocephala d-maculata deremot fastas de pa vaxterna, forsedda med ett langt, fint, harlikt skaft. Sasom parasiter erholl Forf. utur puppan af Cryptocephalus 4%-punctatus 2 Pezomachus-arter, hvaribland Pez. vagans Grav., och 2 Pteromaliner, hvari bland Eupehnus annulatus Nees. Afven utur pupporna till C. minutus utklacktes en liten Pezo- machus. Amtl. Bericht iiber die 23 Versamml. Deutsch. Nalurf. in Niirnb., p. 179. Vaixot har anyo beskrifvit den forut kanda lar- ven tfClythra 4-punctata. Compt. Rend. XXVI, p. 610. 168 Uorande utvecklingen af Galleruca Tanaceti haf- va upplysningar af Hornung blifvit bekantgjorda. Forf. markte mot borjan af Maj pa Achillea Mille- folium en stor mangd svarfa larver, hvilka fullvaxta voro 5 linier langa. T Juni forsvunno de mer och mer, hvaremot sjelfva insekterna okades till tusen- tals. Sedan dessa uppiiiit alia i trakten befintliga stand af namnda vaxt, utvandrade de mot oster och vester, hvarest Achillea fanns i mangd. Under detta tag uppatos lornamligast Georginer, Campanula Ra- punculoides, Centaurea Scabiosa och Jacea, Gypso- phila glauca, Stachys intermedia, Tanacetum Balsa- mita och vulgare, hvaremot Dianthus plumarius, flera Salvier, Hieracier, Thymus, Hyssopus, nagra Umbellater, Fumaria, Nepeta, Potentiller, Alcea, Sta- chys lanata och erecta skonades. Buskar hade de icke vidrort, utan kringgingo dessa. Foretradesvis syntes larverna baJla sig pa Achillea Millefolium, likval hade de uppatit alia bladen pa Aster hys- sopifolius. Bericht. d. Naturw. Ver. des Harzes. 1847—1848. Metamorfosen af Haltica Erucce (77. oleracea var. c Ghl.) bar blifvit utredd af Bouche, som fun- nit larven pa undra sidan af ekblad, af hvilka den hemtar sin loda. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 165. Heeger bar utforligt beskrifvit utvecklingen af Clypeaster (Gryphinus) lateralis, hvars larver 6f- verv intra i fuktig, gddslad jord; sa val larven som puppan har blifvit noggrant afbildad. Isis J 848, p. 325. Tab. 3, fig. D. a. — d. Goccinel- Ett hogst vigtigt arbete ar Mulsants beskrif- ning och uppstallning af Coccinellidai, hvilket ut- kommit under titel "Histoire naturelle des Coleopteres de France, Sulcicolles, Securipalpes." Paris 1846. Forf. har icke allenast fordelal hithorande arter i en mangd genera, utan afven dervid begagnat nagra nya karak- 169 tercr, bland livilka ett par genom en fin upphojd linea begransade, till bakbenens inrymmande tje- nande fait pa forsta abdorninal-segmentet, spela en viirtiil rol. Denna familj delas af Fori, i tvenne storre DO J grupper, Gymnosomidce och Trichosomidce, hvaraf de till den forra horande arter aro glatta och de sed- nare hariga. I. Gymnosomides. 1. Coccinelliens. Antennerna till det minsta rSckande till halsskdldens midt. Klubban i spetsen bred. Antenn- roten fri. A. Hippodamiaires. Inga bakkroppsfalt. 1. Hippodamia Chevr. H. 13 punctata Linn. B. Coccinellaires. Bakkroppsfalten tydliga. Scutellen gan- ska tydlig, atminstone sa bred som ^:del af ena skal- vingens bas. Antennklubban kort, trubbig, tatt ledad. a. Adoniates. Bakkroppsfalten begransade af en regelbun- den bagformig linea, knappast strackande sig dfver J af forsta segmentet. 2. Anisosticta. Chevr. Enkla klor. — A. 49 punctata. Linn. 3. Adonia. Muls. Klorna klufna. — A. mutabilis. Scriba. 4. Idalia. Muls. Klorna vid basen tandade. — /. livida. De Geer (C. M nigrum. Fabr.) — /. bothnica. Payk. — /. bipunctata. Linn. — /. alpina. Villa. — I. 4 4 notata. Schb. — /. inquinata. n. sp. /?. Coccinellates. Bakkroppsfalten merendels i en oregel- bunden bojning stdtande till bakkanten af forsta seg- mentet. 5. Coccinella. Linn. Mesosternum odeladt. — C. 4 4 -pun- ctata. Linn. — C. S-punctata. L. — C. 7-punctata. L. — C. labilis. Er. {maynifica Ziegl. Rdtenb.) — C. hie- roglyphica. L. — C. 4 4-pustulata. L. — C. variabilis. Illig. 6. Harmonia. Muls. Mesosternum urskuret. — H. margine- punctata. Schall. — H. impustulata. L. — H. Doublieri n. sp. — H. 42-pustulata. Fabr. C. Halysiaires. Bakkroppsfalten och scutellen tydliga, an- tennklubban Jang, fdga tatt ledad. a. Myasites. Sista antennleden killikt tillspetsad. 7. Myrrha. Muls. Bakkroppsfalten V-formiga, icke rackande till l:a segmentets bakkant. — M. 48-guttata. L. 170 8. Mysia. Muls. Klorna tandade pa midten. — M. oblongo- guttata. L. 9. Anatis. Muls. Klorna tandade vid basen. Skalvingarno vid suturens spets med en tjock filtlik infattning. — A. ocellata. L. 10. Sospita. Muls. Klorna vid basen tandade. Mesosternum odeladt. — S. tigrina. L. 11. Calvia. Muls. Klorna tandade vid basen. Mesosternum urskuret. — C. 4 4-guttata. L. — C. 40-guttata. L. — C. bisseptem-guttata. Schall. /?. Halyziates. Antennklubbans yttersta led snedt afhuggen, utlopande i en vinkel. a. Halsskoldens framre urskarning bildande en regelbun- den, merendels svag bdjning. 12. Halyzia. Muls. Skalvingarne med en bred, baktill ut- vidgad kant. — H. 46-guttata. L. 13. Vibidia. Muls. Skalvingarne med en mattlig, baktill afsmalnande kant. — V. 42-guttala. Poda. b. Halsskoldens framre urskarning bakom ogonen buk- tig, baktill rakt afskuren. 14. Propylea. Muls. Mesosternum urskuret. — P. 44- punctala. Linn. [C. conglobata. Illig.) 15. Thea. Muls. Mesosternum odeladt. — Th.22-punctata. Linn. D. Micraspiaires. Scutellen fdga synlig, knappast sa bred som ^del af ena skalvingens bas. Tungan urskuren. 16. Micraspls. Ghevrol. — M. 42-punctata. L. 2. Chilocoriens. Antennerna korta, med spolformig klubba. Hufvudskolden vanligen bildande med kinderna en skdldformig kant, hvilken till en del genomloper ogonen. 17. Chilocorus. Leach. Bakkroppsfalten rSckande Snda till forsta segmentets bakkant. Tibierna uttill med en fin tand. — Ch. renipustulatus. Sckiba. — Ch. bipustulatus. Linn. 18. Exochomus. Redt. Bakkroppsfalten icke rackande till bakkanten pS forsta bakkropps-segmentet. Tibierna otan- dade. — E. 4-pustulatus. L. — E. auritus. Scriba. 3. Hyperaspiens. Antennerna korta, med spolformig klubba. Hufvudskolden fr§n kinderna sluttande. Antenn- roten fri. Skalvingarnes ytterkant med djupa gropar till mellan- och baklarens inrymmande. 19. Hyperaspis. Chevrol. — H. Hoffmanseggii. Hellw. Sddra Europa. — H. illecebrosa. Ghev. Spanien. — H. Fabricii {C. erythrocephala. Fabr.) fran Kiel. — H. reppensis. Herbst. — H. 4-maculala. Redt. — H. campeslris. Hbst. 171 II. Trichosomides. 4. Epilachniens. Skalvingarne icke punkterade i rader, hfigt hvSlfda. Ogonen halfklotlika, elier afl§nga och sneda. 20. Epilachna. Chevrol. Skalvingarne vid humeri rundade. Klorna klufna och vid basen tandade. — E. Argus. Fourc. — E. Chrysomelina. Fabr. 21. Lasia. Hope. Skalvingarnes humeri vinkliga. Klorna endast klufna. — L. globosa. Schneid. — L. impustu- lata. Linn. 5. Scymniens. Skalvingarna icke punkterade i rader, mindre kullriga. Ogonen merendels aflanga, sittande p& tvaren. a. Platynaspiaires. Hufvudskolden och kinderna bildande tillsammans en bred kant, som betacker antennbasen och till en del genomskar ogonen. 22. Nomius. Muls. Antennerna tydligt 8-ledade. Bak- kroppsfalten fullstandiga. — N. cruentatus. Mus. Berol. 23. Platynaspis. Redt. Antennerna tydligt 11-ledade. Bak- kroppsfalten uttHl icke sluttande. — P. villosa Fourcr. (C. bisbipustulata. Fabr.) b. Scymnaires. Antennerna fria. Ogonen odelade. a. Scymniates. Antennerna icke rackande till halsskoldens bas, merendels 10-ledade. 24. Scymnus. Kugel. — Sc. nigrinus. Kug. — Sc. pygmceus. Fourcr. (C. parvula. Fabr.) — Sc. femoralis. Ghl. — Sc. marginalia. Rossi. — Sc. incertus n. sp. — Sc, Apetzii. Muls. (C. frontalis. Rossi.) — Sc. Ahrensii. Kust. (C. marginata var. Rossi.) — Sc. frontalis. Fabr. — Sc. A-lunulalus. Illig. — Sc. biverrucatus. Panz. — Sc. Redtenbacheri. Muls. (femoralis. Redt.) — Sc. fasciatus. Fourcr. — Sc.pubescens. Panz. (C. minutissima. Schranck, C. lurida. Dej., dorsalis. Waltl., quadrillum. Redt.) — Sc. arcuatus. Rossi. — Sc. Abietis. Payk. — Sc. capi- tatus. Fabr. (C. parvula. Illig.) — Sc. analis. Fabr. — Sc. hxmorrhoidalis. Herbst. — Sc. ater. Kug. — Sc. dis- coideus. Illig. — Sc. fulvicollis. Dej. — Sc. minimus. Paijk. ft. Rhizobiates. Antennerna rackande anda till halsskoldens bas, 11-ledade. 25. Rhizobius. Steph. — Rh. litura. Fabr. — Rh. discimacula. Ziegl. (troligen endast en varietet af den forra.) 6. Cocciduliens. Skalvingarne med punktrader. Anten- nerna rackande anda till halsskoldens bas. 26. Coccidula. Kug. — C. scutellata. Herbst. — C. rufa. Herbst. (C. pectoralis, Fabr.) 172 En ny art, horande till Coccinellce, C. antipodum fran Nya Zeeland, beskrifves af Mulsant. Ami. Nat. Hist. N. S. 1, p. 66. Metamor- Larven af Scymnus minimus har af Bouche fos' blifvit beskrifven. Den ar fuimeti i Juni ocli Jul i manader, samt lefver af pa vaxterna befintliga Acari, sasom A. telaris, Phaseoli, Heraclei m. fl. saml for- tar med sardeles begarlighet deras agg. Puppan bar samma form som Coccinellernas. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 164. Eudomy- Mulsant bar i Histoire naturelle des Coleopteres dudes. ^e franc6) Sulcicolles, Securipalpes. Paris 1846 un- derkastat Endomychides eri noggrann utredning. De indelas pa foljande satt: A. Prosternum rackande emellan framhofterna, anda till fram- brostets bakkant. Framhdfterna atskiljda. a. Mesosternum fyrkantigt, atminstone lika langt som bredt. Kroppen harig. 1. Polymus n. g. bildadt af en ny, vid London funnen art. P. nigricornis, Ghevrol. b. Mesosternum fyrkantigt, bredare an det ar langt. Krop- pen glatt. 2. EndomychuSj med arterna E. coccineus. Linn, och E. thoracicus. Kollar, Gharp. c. Mesosternum bildande en slags trekant. Kroppen glatt. 3. Mycetina n. g. med en art M. cruciata. Panz. B. Prosternum icke forlangt mellan framhofterna, dessa nar- made till hvarandra. a. Mesosternum baktill klufvet. Kroppen glatt. a. Framtibierna i midten af deras undre kant med en tand eller trubbig utvSxt. 4. Golgia n. g. med en art G. succincta. Linn. ft. Framtibierna utan utvaxt. 5. Lycoperdina. Latr. L. Bovistce. Fabr. b. Mesosternum baktill utldpande i en enkel spets. Krop- pen harig. 6. Dapsa. Ziegl. med arterna D. trimaculata. Koll. och denticollis. Germ. Westwood har rorande slagtena Holoparamecus, Curtis, Amphibolonarzron, Porro, Latrinus, Waltl 173 och Calyptobium, VlLLA tneddelat sina asigter, och anser att, ehuru de under riamnda slagten upp- tagna arter ega ctt olika antal leder i antennerna, de likviil bora sammanf'oras under eft slagte, och att olikheterna i antennernas bildning endast ut- gora art- eller konskillnad. Trans. Ent. Soc. IV, p. 234. ORTHOPTERA. — Under titel "Skandinaviens Aiiman Ratvingade Insekters Natural-Historia". Lund 1848. Iitterat"r- 8:o? 144 sid. 4 tab. bar von Borck utgifvit en pa de nyaste systematiska asigterna grundad utarbet- ning at Skandinaviens Orthoptera, omfaltande afven de under de sista 30 aren tillkomna nya arterna. Forf. indelar de till var Fauna horande slagten i fem Familjer: I. Springande Rdtvingar .• alia fdtterna temligen utbildade; hoppfotter saknas. a. Tassarna 3-ledade . . . Fam. I. Forficulina. b. Tassarna 5-ledade . . . Fam. II. Blattina. II. Hoppande Rdtvingar.- bakfotterna utbildade till hoppfotter med tjockare ISr. * Tassarna ovanligt formade, forsta eller sista fotparets olika de ofriga .... Fam. III. Gryllodea. ** Alia tassarna normala och likformiga. a. Tassarne~4-ledade . . . Fam. IV. Locustina. b. Tassarna 3-Iedade . . . Fam. V. Acridiodea. Familjerna fordelas islSgten s§lunda: I. Fam. Forficulina .... SI. Forficula. 2 arter. II. Fam. Blattina. * Undre analsegmentet hos ho- nan koladt, bos d" forsedt med 2 griffelutskott . . . SI. 1. Periplaneta. 2 arter. ** Undre analsegm. platt, utan griffelutskott . . . . . SI. 2. Blatta. 2 arter. III. Fam. Gryllodea. * Ryggskolden longitudinel . SI. 1. Gryllolalpa. i art. ** RyggskSlden tr3nsversel . SI. 2. Gryllus. 1 art. 174 IV. Fam. Locustina. 1. En taggformig kndl pa pan- nan emellan antennerna. a. Antennerna borstformiga och normala. Of. Tackvingarne ISngre el- Jer fdga kortare an bak- kroppen. * Larens undersida vSpnad med 1 a 2 rader taggar . SI. 1. Locusta. 1 art. ** LSren ovapnade . . . SI. 2. Xiphidium. 1 art. /?. Tackvingarne ytterstsma Si. 3. Barbitistes. 2 arter. b. Antennerna bar och der afdelade genom knutformiga leder SI. 4. Meconema. 1 art. 2. Pannan jemn och utan tagg SI. 5. Decticus. 5 arter. V. Fam. Acridiodea. i. Ryggskdlden betacker endast vingarnes bas. a. Fdrsta brostringen vapnad med en stor tagg . . . SI. 1. Podisma. 2 arter. b. Fdrsta brostringen ovapnad. * Pannan lodrat. Ryggskdl- den enkdlad .... SI. 2. Oedipoda. 4 arter. ** Pannan bakat lutande. Ryggskdlden trekdlad . SI. 3. Gomphocerus. 13 arter. 2. Ryggskdlden racker till bak- kroppens spets SI. 4. Tetrix. 2 arter. Sasom nya for Skandinaviens Fauna anforas: Barbitistes glabricauda, funnen vid Kullen i Skane; B. punctatissima pa Seland och Bornholm; Decticus brevipennis vid Lolland i Danmark; Oedipoda tuber- culata i Danmark och Finland. (Denna art ai* 1850 funnen af Studeranden Ridderbjelke vid Horn pa 6land, och ar enligt Linnes Olandska resa hans Gryllus stridulus)-, Gomphocerus elegans i Skane och Gomphocerus abruptipennis n. sp. pa flygsandsfaltet Olle Hau pa Faron. Fieber har borjat utgifva ett arbete "hones Orthopterorum Europce*, hvilket e«dast till titeln ar Ref. bekant. 175 Under titel "Additamenta qucedam la>via ad Fi- scheri de Waldheim- Orthopiera Rossica" har Evers- mann beskrifrit och afbilclat flera i Ryssland forekom- manclc Orthopter-arter, nemligen: Gryllus aquceus, Locusta longicauda, Decticus dilutus, Oedipoda salina, gracilis, albicornis, brevicollis, Fischeri, carbonaria, vagans, discoidalis, montana, moderala och homoptera. Jubil. Semisaecul. Fischer de Waldh., p. 8. T. A. f. 1—8. Fischer de Waldiieim har utgifvit "Index Or- thopterorum", upptagande namnen pa de af honom i Entomographia Rossica IV Bandet anforde Ortho- ptera samt beskrifvit och lemnat figurer pa tvenne nya arter, Lobodes rubricornis fran 6en Taiti och Akicera longicornis. Bull, de Moscou. XIX. IV, p. 468. Tab. 13. Fischers "Orthoptera circa Freiberg in Breisgau". Ftinfter Jahresb. des Mannheimer Vereins fur Natur- kunde. 1848. ar Ref. till innehallet okand. Densamme har meddelat upplysning ora flera Orthopter-arters forekommande inorn olika delar af Tyskland. Stett Ent. Zeit. 1848, p. 224. Geubel har i sitt arbete "Neuere Beitrage zur Zoologie, enthaltend eine Beihe von Untersuchungen und Beobachtungen uber einige Gryllus-, Locusta-, Acridium-Arten" etc. Frankfurt am Main 1846, 8:o meddelat upplysning om lefnadssattet m. in. af Gryl- lus campestris, dornesticus, Locusta verrucivora, vi- ridissima, Acridium septemstridens, semelstridens, con- tinuostridens, ir regular iter stridens (Dessa aro utan tvifvel tillrackligt kanda arter, hvilka bort anforas under deras systematiska namn), stridulum och For- ficula auricularia. Recens. i Isis 1846, p. 793. KolenATI har uppraknat de pa Caucasus fore- Forficu- kommande arter af Forfwularice. Sasom nya anforas ana?* Chelidura anthracina och tomis. Melet. Ent. V, p. 69. 170 Lucas har beskrifvit en ny art af slagtet For- ficesila, som ban benamnt F. annulipes. Den har blifvit funnen i Jardin des Plantes. Fprf. formodar alt den blifvit dit inford med blomkrukor, sum kommit fran Norra Amcrika. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LXXXIV. Sundevall bar i korthet beskrifvit ett af ho- norn funnet djur af ovanlig form, hvilket traffats springande bland bark af fargtrad, som blifvit in- fordt fran Bahia till Stockholm. Det synes vara en larv till en okand art af Forficulina, ocli saknade bade vingar och elytra, men hade for ofrigt, sasom vanligt hos Orthoptera, fullkomligt utbildad form. Fran kiinda genera skiljer det sig genom oformligt stora, ovala metatarsi antici och tvaledade, trubbiga analbihang. Mesothorax svart, slat, starkt glansande. Fargen for ofrigt graaktig. Hela djuret smalt, 5 millim. langt. Arten har provisoriskt blifvit benamnd Condylopalama agilis. Forh. vid Skand. Nat. 4 Mote, p. 255. Biattanse. Nya arter af Blattarice aro Blatta luteola Blan- chard (d'Orb. Voy. Am.) fran Bolivia och Blatta vittiventris Costa (Anna!. Accad. Aspir. Nat. II. Ser. I, p. 111.) fran Neapel. Brisout de Barneville har vid anstallda nog- granna undersokningar funnit, att antalet af tars- lederna ofta variera pa samma individer hos flera ar- ter af slagtet Blatta. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XIX. Mantides. Empusa brachypteva Fischer de Waldii. ar utan tvifvel endast en larv af E. orientalis Burm. och Mantis polystictica, formodligen endast en varietet af M. oratoria, till hvilken ock M. minima Charp. horer. Erichs. Jahresb. 1846, p. 74. (138). Spectra. Tre nya arter af Spectra hafva af Westwood blifvit beskrifna, nemligen Acantliodera semiarmata och 177 och bicoronata fran Himalaya samt Euryacantha gra~ tiosa fran Pinang. Orient. Ent. Tab. 7. Leidy har undersokt Spectrum femoratum till Anatomic hire byggnaden, hvilken hufvudsakligen befunnits ofverensstainmande med Mullers beskrifning pa Bacteria Ferula. Krafvan skiljer sig fran magen genom starkare skiljovaggar och racker med sin trattformiga bakre oppning in i densamma. Magen befanns fylld med sma afgnagna gamla tradbitar, och slutar Forf. haraf, alt dessa utgora djurets foda. Inuti ar den besatt med starka tvarupphojningar. Spottorganerna besta af conglomererade kortlar, ett forhallande som hos insekterna ar sallsynt. Bild- ningen af lionans iiggstockar ofverensstammer huf- vudsakligen med Mullers uppgift. Hanens testiklar beskrifvas sasom ett par enkla, tjocka sackar. Dessa utgora likval otvifvelaktigt sadesblasorna, och de verkliga testiklarne synas af Forf. blifvit forbisedda. Proceed. Acad. Philad. Ill, p. 86. Flera nya slagten och arter bland Acfietce hafva Achet*. af Guerin-Meneville blifvit uppstallda, nemligen: Paragryllus med 1 ny art P. Martini fran Pointe-a- Pitre; Ornebius med 2 nya arter 0. xanthopterin fran Mauritius och 0. nigripalpis fran Pondicheryj Phylloscyrtus med 1 art Ph. elegans fran Mexico och Euscyrtus med 1 art E. bivittatus fran Mau- ritius. Icon. Regn. Anim. text. p. 329 — 334. Nolizie degli insetti dannosi Le Locuste o Ca- Locusta- valette, af Villa. Milano 1845. Extr. dallo Spet- Tix' tatore industriale, ar Ref. endast till titeln bekant. Nya arter aro: Phaneroptera perlaria och Pseu- dophyllus quadrituberculatus Westwood. Orient. Ent. Tab. 16, fran Prins Wales Oen samt Ephippitytha maculata Evans, fran Nya Sodra Wales. Trans. Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 12 178 Entom. Soc. IV, p. 300. Tab. 21, f. c. Ann. Nat. Hist. XVIII, p. 468. AcruJii. En ny griishopps-art fran norra delcn af An- stralien bar White beskrifvit under namnet Peta- sida ephippigera. Ann. Nat. Hist. XX, p. 409. Brisout de Barneville uppger att han funnit Acridium smilaceum Fisch. v. Waldh. i en skog vid St. Germain. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LXXXVI. samt har pa samma art lemnat en noggrann beskrif- ning. Rev. Zool. 1847, p. 285. Densamme bar utredt synonym ien af Podisma dispar Heeger och upplyst att denna ar identisk med den af honom beskrifna Acridium smilaceum. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XXXVIII. W. Nylander har i narheten af Wasa funnit ett hon-individ af Podisma pedestris, som egde full- komligt utbildade brunaktiga hemelytra och vingar, hvilka stracka sig ofver baklarens spets. Som exem- plaret var skadadt i spetsen a f hemelytra, har mattet pa dessa icke kunnat uppgifvas. Notiser ur Sallsk. pro Faun, et Flor. Fenn. Forhandl. I, p. 294. Ett lika utbildadt hon-exemplar af denna art har Prof. Wahlberg funnit pa spetsen af fjellet Awasaxa vid 6fver-Tornea, hvilket blifvit omnamdt i v. Borcks Skandinav. Ratvingade Insekters Nat. Historia, p. 89. Markvardigt ar att denna art, som i mellersta och sodra Sverige forekommer temligen allmant, aldrig der blifvit funnen med fullt utbildade vingar och hemelytra, afvensom att annu ingen bevingad hane antraffats. » simmaode Brisout de Barneville har upplyst att Tetrix Srpoi°P" Harpago Serv. icke ar den enda Orthopter-art som simmar och dyker, utan att Scelimena product a fran Java och Sc. uncinata fran Indien ega samma lef- nadssatt som den forstnamnda. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XXXIV. 179 Det satt, hvarpa undervingarne hos Acridia Uader- •i i t i -I - i -li vingarnes satnmanvikas, liar Leidy undersokt, hvarvid nan bopvik- funnit pa Oedipoda Carolina, sa veil som pa ofriga nlnS* arter af detta sliigte, hvilka ega fullkomligt utbil- dade vingar, tvarnerverna omgifna med ett skruflikt band, liksom en urfjader, ocli anscr han att det- sammas vindningar aflagsna sig fran hvarandra ge- nom de utbredda vingarnes strack muskier, men att, da denna muskelkraft gifver efter, de hopvika sig genom bandets fjaderkraft. Harvid forutsattes att tvarnerverna aro bojliga. Proceed. Acad. Philad. Ill, p. 104. Erichson, som undersokt i sprit for- varade Grashoppor, bar icke kunnat flnna det skruf- likt formade bandet, men deremot anmarkt, att tvarnerverna icke besta af ett enda belt ror, utan iiro sammansatta af flera hornstycken eller ringar, bvarigenom de ocksa aro bojliga. Erichs. Jahresb. 1846, p. 76. (140). Flera underrattelser om tag, som af Strack- Strack- griislioppor anstallts, liafva fran olika trakter blifvit pors tag meddelade. Salunda anfor Poschl, att dessa djur ^dssktt. sedan 1846 visat sig i oerhord mangd inom Oster- rike ocli nargransande lander. De kommo fran Ryssland till Moldau i sa stora massor, att de i mannaminne aldrig varit sedda sa talrika. Nagra svarmar fdljde Bukovina, hvaremot andra utbredde sig olver Walla chiet ocli Bulgarien. Hufvudsvarmen nedslog i sodra delen af Moldau, hvarest den visade sig d. 18 Sept. 1846. Da grodan redan var in- bergad, gjorde de foga skada och dogo inom nagra dagar, likviil forst sedan de lagt sina agg. 1847 visade siij redan i andra halften af Juni och under Juli manad en stor mangd af dessa grashoppor i Moldau och Siebenbiirgen. Inom nagra dagar hade i grefskapet Siimegher mer an 18,000 Pressburgermatt blifvit af landtfolket insamlade. Dessa djur orsakade 180 ofveralll pa grodan hogst betydlig skada. Bericht. von Freund der Naturw. in Wien. Ill, p. 436. Stott. Ent. Zeit. 1847, p. 242. 1. c. 1848, p. 90. Ref. bar an fort flera bononi meddelade iakt- tagelser rorande Strackgrashoppors forekommande i Sverige, samt oin deras lefnadssatt. Salunda bar V. Borck i medlet af Augusti 1847 observerat en flock utanfor Lund. Ehuru icke sardeles talrika, kommo de likval sa bullersamt flygande, att vall- gossar och boskap blefvo skramda. Efter ett kort uppehall begafvo de sig norr ut. Individer, som inneslotos under ett glas, underhdllos nagon tid med gras, hvilket med begarlighet fortardes, ungefar en hand full hvarje dag. Strackgrashoppan nedbojer ett grassti a i sender, f attar det emellan framfotterna och later det sa smaningom glida genom ofverlap- pens rannformiga utskarning ned i svalget. Straet sondertuggas harvid icke af de grofva ofverkakarne, det endast krossas genom deras strecktecknade tugg- ytor, sa att saften utprassas. Detta kan man se af de langa, svarta exkrementerna, ty dessa lata ut- draga sig som en ressort och visa da grasstraet i dess ursprungliga langd och form. En manad sed- nare infann sig en ny flock Grashoppor pa akrarne och betesmarkerna kring Lund, hvarest de fortarde gras och potatisblad, ty saden var langesedan inber- gad. Sedan ett par veckors kail och kulen host- vaderlek intraffat, syntes annu kring staden pa be- tesmarkerna enstaka individer, hoppande och flygande likasa lifligt, som om sommaren. Alia de exemplar, som blifvit fangade, hafva varit honor. Westring har meddelat att Mesch kring Gotheborg d. 31 Augusti traffat en hane af Gryllus migratorius, som vid uppstickningcn befanns mjuk, alldeles sasom nyklackta exemplar. Atta dagar derefter patraffade Mesch en puppa med { turns langa vingar, hvaraf 181 synes klart, att denna insekt-art stundom i Sverige fortplantar sig, hvilket man liiltills betviflat. Hanarne variera betydligt i storlek och aro stundom storre an honorna. Vet. Akad. 6fvers. 1847, p. 250. HEMIPTERA; — Amyot har fortsatt och full- AUmau i • • /••• 2 i * /» /- •• i l . Utteratur. andat sitt i (orra Arsb. p. 14b omnamnda arbete " ' Entomologie Francaise Rliynchotes" och deruti af- handlat II Ordningen Homoptera, III Ordningen Phtiroptera och IV Ordningen Pseudoptera. Hela antalet af de i Frankrike forekommande Hemiptera uppgar enligt Amyots uppgift till 564, hvaraf 370 tillhora Heteroptera, 139 Homoptera, 34 Phtiroptera och 21 Pseudoptera. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 143, 453. Tab. 2. Ett af de vigtigare arbeten rorande denna af- Hete- delninff, som utkommit under den tid narvarande roPtera- Arsberattelse omfattar, ar onekligen "Monographia Geocorisarum Fennicai'' a R. F. Sahlberg. Helsing- forsioe 1848. 8:o, 154 sid. Uti inledningen redogor Forf. for de skrifter, som i Finland blifvit utgifna i Entomologien, for de olika systemer rorande He- mipter-ordningen, som sedan Linnes tid blifvit upp- gjorda, samt ofvergar harefter till beskrifning af sa val de yttre som inre kroppsdelarne hos hithorande djur, deras metamorfos, samt uppraknar slutligen den af honom begagnade litteraturen. I Synopsis methodica Familiarum et Generum anfores korta karakterer for familjer och slagten. Forf. har i denna hufvudsakligen foljt aldre Forf., samt antager bland Geocorisce foljande grupper: I. Longiscuti. Antenna? 5-articulata?, sub margine laterali capitis insertae. Scutellum dimidium abdominis vel su- perans vel saltern attingens. 15 slagten. II. Supericornes. Membrana hemielytrorum multinervosa. 10 slagten. III. Infericornes. Membrana hemielytrorum ad summum quin- que-nervosa. 11 slagten. 182 IV. Bicelluli. Antennarum articuli duo ultimi setiformes, mem- brana hemielytrorum cellulis duabus basalibus. Ocelli nulli. 6 slSgten. V. Ductirostri. Vagina canalicula recondita. 9 slagten. VI. Nudirostri. Vagina libera in canaliculam non recondita. 4 slagten. Ett stort antal arter hafva af Forf. blifvit npp- tagna sasom forekommande i Finland, hvilka hittills icke blifvit anmarkta sasom Svenska, nemligen Aelia Klugii De Ha an., Nemocoris Falleni Sahlb., Rhopa- lus maculatus Herr. Scheff., Pseudophlceus Dalmani Sahlb., Rhyparochromus quadratics Fabr, brunneus Sahlb., arenarius Hahn, pygmceus Sahlb., coleoptratus Sahlb., decoratus Hahn, antennatus Schill., Beosns angusticollis Sahlb., clavatus Sahlb., Plociomerus fra- cticollis Schill., Anthocoris longiceps Sahlb., obscurus Hahn, compressicornis Sahlb., subtilis Sahlb., Xy- locoris domesticus Hahn, ferrugineus Sahlb.. formi- ceticola Sahlb., Philomyrmex insignis Sahlb., Lopus cruciatus Sahlb., Capsus pulcher Sahlb., annulicor- nis Sahlb., flavosparsus Sahlb., intermedins Sahlb., vittipennis Herr. Scheff., Globiceps gracilis Sahlb., Orthosteira cervina Fieb., cinerea Fieb., obscura Herr. Scheff., Aradus crenaticollis Sahlb., annulicornis Fabr., signaticornis Sahlb., Salda costalis Sahlb. och cincta Herr. Scheff. For redan kanda arter med- delas endast omstandliga diagnoser, synonymi och lokaler. Nyare eller mindre bekanta beskrifvas der- emot fullstandigt. Nedanstaende af Fallen begag- nade specifika narnn hafva ansetts bora utbytas mot andra, nemligen Cimex perlatus = Aelia inflexa Wollf.; Cimex lituratus Fall. = Acanthosoma hce- matogaster Burm.; Cimex agathinus = Acanthosoma grisea Linn.; Lygceus pedestris Fall. = Rhyparo- chromus sabulosus Schill. j Lygceus podagricus Fall. = R. pictus Schill.; Lygceus Abietis Fall. = R. ferrugineus Linn. ; Lygceus didymus Fall. = Cymus 183 Reseda! Panz.; Miris Icevigatus Fall. = Miris virens Linn.; Capsus bifasciatus — C. clavatus Linn.; Capsus agilis Fall. = C. histrionicus Linn.; Phytocoris re- vestitus Fall. = C. melanocephalus Linn. ; Phytocoris semiflavus Fall. = C. unifasciatus Fabr. ; Phijtocoi*is flavovarius Fall. =. C. Kalmii Linn.; Tingis pusilla Fall. = Orthosteira macro phth alma Fieb. ; Tingis spinifrons Fall. = T. affinis Herr. Scheff. ; Salda littoralis Fall. = S. Zosterce Fabr. Ophthalmicus lapponicus Zett. anser Forf. endast vara en varietet af 0. albipennis Fabr. Herrich Scheffers arbete "Die Wanzenartigen Jnsecten* liar blifvit fortsatt till ocli med 8:de Ban- dets 6 hafte. Scholtz bar utarbetat en Prodromus ofver i Scblesien forekommande Heteroptera samt beskrif- ver deruti foljande nya arter: Cimex fallax, Scio- coris arenicola, Cydnus opacus, Berytus trichocerus, Heterogaster Schillingii, Pachymerus pusillus, hirsu- tulus, Xylocoris hicolor, Capsus declivis, vitellinus, Rottermundi, Cyllocoroides, Schillingii, gracilicornis, Aradus albopunctatus, Nabis brevis, ericetorum, fla- vomarginatus, Salda arenicola, Hydrcessa Schneideri och Hebrus Letzneri. Arb. und Vei and. der Schles. Gesellsch. 1846, p. 104. Cimicum Regni Neapolitani Centuria secunda; decas 4 — 5 auctore Achilles Costa. 4:o cum tab. ar Ref. endast till titeln bekant. Westwood har beskrifvit atskilliga exotiska Heteroptera, nemligen: Plataspis bucephalus White, PL (Aphanopneumd) biloba, PL (Cantharodes) cccnosa, saint dessutom uppstallt trenne nya slagten, tillbo- rande denna grupp, Eumenotes, Epirodera och Ste- notoma, saint af hvardera beskrifvit en art. Trans. Ent. Soc. IV, p. 243. Tab. 18. 184 Kolenatis "Meletemata Entomological IV Bd. innehalla fortsattning af Hemiptera Caucasi Penta- tomidae monographice dispositae cum 2 tab. 8:0 maj. Petropoli 1846. (I Thaler 15 Ngr.) Nya arter aro: Eurydema Gebleri, Lhesgicum armeniacum, Jalla, Herrichii, Carpocoris Pusio, bilunulata (ar Cim. va- rius Fabr.), Rhaphigaster German och Cydnus cau- casicus. Det nya slagtet Carpocoris omfattar C. nigricornis, dissimilis, baccarum m. fl. Schjodte har bland Cimices uppstallt en grupp, som han i anseende till tarsernas bildning benamnt grafvande Cimices. De vasendtliga karaktererna for densamma besta deruti, att tarserna aro ytterst fina, nastan tradformiga, med runda leder, hvilkas undre del, i stallet att vara bekladd med mjuka bar sa- som hos andra Cimices, ar besatt med styfva borst. Klorna fina och skarpa. Tibierna aro hos denna grupp pa fyra satt bildade sasom grafredskap: 1) forsta parets aro aflangt trekantiga, sammantryckta, med en rad kamformigt sittande taggar pa ytter- kantenj andra och- tredje parets smala, med rader af langre taggar. — Cydnus. 2) forsta parets aflangt trekantiga, med en kort tagg- rad; andra och tredje parets kolformiga och in- bojda samt tatt besatta med taggar pa den yttre och har pa den inre sidan. — Cephaloctenus. 3) forsta parets har endast fa och svagare taggar pa ytterkanten, men ar nedtill forlangda som en tillspetsad, framtill hvalfd, baktill urholkad skof- vel,- andra och tredje parets aro smala, med rader af glest sittande taggar. — Lactistes. 4) forsta parets har endast nagra fa korta borst pa ytterkanten, men aro nedtill betydligt forlangda, spetsiga, baktill urholkade; andra parets aro ut- vidgade, starkt bojda, tillspetsade, tatt besatta med 185 styfva borst; tredje parets mycket fortjockadc, kolformiga, styfliariga. Spetsen afhuggen, med en stor oval andyta. — Scaptocoris. Med anledning af hvad Forf. anfort, uppstalles derma g»'upp salunda: Cydnini. Pedes fossorii. Tarsi graciles, articulo secundo distincto; plantis nudis. Segmentum abdominis primum ven- trale obtectum. Elytra libera. Corpus breve, ciliatum. Color fuscus vel piceus, rarius ferrugineus. Pictura propria nulla. 1. Cydnus.- Tarsi aequales. Tibiae posteriores angustae, com- pressae. Tibiae anticae pectinatae, truncatae. 2. Cephaloctenus.- Tarsi aequales, minutissimi. Tibiae poste- riores clavatae, setosae, externe spiriosissimae. Tibiae an- ticae pectinatae, truncatae. 3. Lactistes.- Tarsi inaequales, antjci longiores, subrecepti. Tibiae anticae pectinatae, hamatae. Tibiae posticae angustae, compressae, spinosae. 4. Scaptocoris.' Tarsi inaequales, postici pusilli, antici elon- gati, subrecepti. Tibiae anticae setosae, hamatae. Tibiae posticae valde incrassatae, clavafae, setosae, truncatae. Af Lactistes beskrifves 2 ocb af Scaptocoris 5 nya arter. Slutligen bildar Forf. ett nytt slagte for de arter, som forr blifvit forde till Cydnus, men som afvika fran dessa genom bekladnaden pa tar- sernas undersida, bvilken hos dessa ar besatt med fina, mjuka har, sasom hos bicolor Linn., biguttatus L., albomarginatus Fabr. ocb morio L. m. fl. Detta slagte, som Forf. benamnt Legnotus, karakteriseras salunda: # Legnotus: Tibiae spinulosae. Tarsi articulo secundo bre- vissimo. Abdomen segmento primo ventrali obtecto. Corpus breve nudum, limbo saepius picto. Prosternum longitudine capitis, canaliculatum. Mesosternum carinatum. Membrana elytrorum parce venosa. Kroij. Naturh. Tidskr. Ny Raekke. II. 4, p. 447. Tvenne nya arter af slagtet Plataspis fran Cap Palmas hafva af Westwood blifvit beskrifna. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 66. 186 Signoret bar bildat ett nytt slagte bland He- teroptera, som han benamnt Petascelis. Det bur erhalla sin plats emellan Spathophora ocli Melucha. Den beskrifna arten P. remipes, bar blifvit funnen i Natal-landet. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 301. Tab. 3. N:o IV. Diagnoser pa tvenne nya arter af slagtet Aspon- gopus, A. aflinis och A. rnarginatus, bad a fran Java, hafva af Achille Costa blifvit meddelade. Ann. Entom. II. Ser. V, p. XXVII. En monografi ofver de i Ronungarikel Neapel funna arter af slagtet Ophthalmicus liar Costa ut- arbetat. De upptagna arterna aro: A. med heme- lytra utan mem bran. 1. 0. grylloides. B. med Full— bildade hemelytra. 2. 0. erythrocephalus, 3. 0. pal-* lidipennis n. sp, 4. 0. Lineola n. sp. Annal. dell' Accad. degli Aspir. Nat. I, p. 293. Rorande slagtet Ophthalmicus har Waga lem- nat nagra npplysningar, sardeles af vigt for redan- det af bithorande arters synonymi. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. VI. Coquerel, som beskrifvit en ny art af Phyllo- morpha fran Madagaskar, bvilken han benamnt Ph. madagascariensis, har afven meddelat en uppstallning af hithorande arter, fordelade i foljande grupper: A. Bakkanten af prothorax tvart afhuggen. a. Femte abdominal-segmentets utvidgning tvart afskuren. 1. Ph. Latreillei Guerin. Senegal. 2. Ph. madagasca- riensis Coquerel. Madagaskar. b. Femte abdominal-segmentets utvidgning utgSende i smala ullika bihang. 3. Ph. paradoxa Sparrm. Ostra Afrika. 4. Ph. Capi- cola Westw. Goda Hoppsudden. 5. Ph. persica Westw. Teheran. B. Bakkanten af prothorax delad i tvenne flikar, som stracka sig Ofver basen af hemelytra. 6. Ph. Erinaceus Friwaldsky. Cadix, Rumelien. 7. Ph. laciniata De Villiers. Sddra Frankrike. 8. Ph. 187 algirica Gu£rin. Algier. 9. Phi lacerata? Sch.eff. Pie- mont. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 182. Tab. 7. N:o 4, f. 6. Af Reduvini har Herrich Scheffer beskrifvit och afbildat ett stort antal slagten och arter, nem- ligen: 1. Platymerus med arterna: discolw p. sp. fran Java, rubropicta fran Brasilien, myrmecodes n. sp. Cuba, formicaria Brasilien. — 2. Arilus med foljande nya arter: A. aurantiacus, guttifer, collaris, pungens, alia Iran Brasilien. — 3. Holotrichus med en ny art H. testaceus fran Krim? — 4. Reduvius. — 5. Myocoris med M. membranaceus Spin. — 6. Euagoras med arterna: speciosus Burm., tricolor n. sp. Iran Mexico, E. pallens, versicolor, nigrispinus n. spp. fran Brasilien. — 7. Hammatocerus med #. conspicillaris Lap. — 8. Ectrychotes med de nya arterna: /£. bicolor Baltimore, tricolor faderneslandet obestamdt, gigas Guinea. — 9. Tapinus med T. pictus Lap. och T. inconspicuus n. sp. Java. — 10. Prostemma. — 11. Pirates med P. spheginus n. sp. Brasilien, mutillarius F., roseus n. sp. Brasilien, pi- cipes n. sp. Norra Amerika, abdominalis Norra Ame- rika, pictus n. sp. — 12. Spiniger, med Sp. eburneus, ater och flavovarius n. sp. fran Brasilien. — 13. Macrops med il/. pallens Lap. — 14. Conorhinus med C. PJnjllosoma Burm. Java, Renggeri n. sp. Pa- raguay, mexicanus n. sp. Mexico, i fori a Arsb. p. 233 anmalda utredning af Tachinarice, och meddelar ofver de nu beskrifna slagtena foljande uppst.;illning: A. Setans 2:dra artikel icke ISngre an den l:sta. 1. Snytet forlangdt. * Vingarnes fOrsta bakre cell sluten .... 9. Rhamphina Macq. i art. (Sto- moxys pedemontana Meig.) ** Vingarnes l:sta bakre cell nastan bppen . . 10. Rhynchosia Macq. -1 art. (Tach. longirostris Meig.) 293 2. Snytet kort. f 3:dje antennleden dub- belt sa l&ng som den 2:dra. Vingarnes nerver utan borst. * FrSmre delen af huf- - vudet ned&t sluttande 11. Chrysosoma Macq. 3 arter. (Tach. viridis Fall.) ** FrSmre delen af huf- vudet vertikalt. . . 12. Polidea Macq. 2 arter. {Tach, cenea Meig.) Vingarnes nerver fdr- sedda med borst . 13. Plagia Meig. 4 arter. (Tach. verticalis Meig.) *** 3:dje antennleden &t- minstone fyra ganger sa l&ng som den 2:dra 14. Doria Meig. 1 art. (T. con- cinnata Meig.) Antennsetan bestaende af tven- ne tydliga leder. 1. Antennerna icke rSckan- de till epistomet. Tre- dje antennleden knappast dubbelt sa l§ng som den 2:dra. Abdomen oval. * Palperna ganska tjoc- ka; ogonen nakna . 15. Trixa Meig. 8 arter. (T. Oestroidea Meig.) ** Palperna fdga eller alls icke uppblasta; ogo- nen ludna .... 16. Nemorea Rob. D. 30 arter. (T. rudis Fall.) Till slut uppstalles ett nytt slagte, Pachystylum, samt beskrifves nagra nya arter af slagtena Micro- palpus och Tryptocera. Ann. Entom. VI, p. 85. Tab. 3, 4, 5, 6. Robineau-Desvoidy har framstallt flera anmark- ningar emot Macquarts uppstallning af Myodarxoz, hvilka han anser, till folje af lefnadssattet, bora in- delas i fyra hufvudgrupper: 294 I. Cam po phages. Alia de arter, hvilka underga sin forvandling i fjaril-larver. II. Carabophages. De arter, hvilkas larver lefva i Coleopter-larver. III. Sphecophages. De arter, hvilkas larver lefva i Hymenopter-bon. IV. Cimecophages. De arter, hvilkas larver lefva i Hemiptera. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 358. LoeW har beskrifvit nya TachinaricB af slag- tena Olivier a, Plesina, Rhinophora, Clista, Scopolia och Actia. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 259, samt en ny art af slagtet Metopia fran Ungern, soni han benamnt M. mesomelcena. 1. c. 1848, p. 377. W. NylAnder har i Finland funnit den i so- dra Europa hittillt endast anmarkta Mia fasciata. Notis. ur Sallsk. pro Faun, et Flor. Fenn. Forhandl. I, p. 296. Metamor- Boie har upplyst, att larven af Tachina r'udis ,os' lefver i larverna af Trachea Piniperda. Vintern 1845 — 1846 var jorden under mossan i de af denna fjaril angripna barrskogarne bestrodd med puppor af bada dessa arter till lika antal. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 338. Heeger uppger, alt Tachina bisignata Meig. undergar sin forvandling i larverna till Spartophila 6-punctata. Isis 1848, p. 325. Om Dipter-larvernas lage i fjaril-larverna har Brants meddelat sina iakttagelser och afbildat en Tachina i Trachea Piniperda. Tijdschr. vor de Wiis- en Naturk. Wetensch. I, p. 74. Tab. 1. Fror. Notis. III. Reihe VII, p. 129. Leon Dufour har utredt metamorfosen af Rhyn- chomyia columbina. Larven lefver i maskmjol, som finnes i gamla stockar af ett slags tall (Pinus ma- ritima) och har formen af vanliga flng-larver. Vid 295 den trubbiga bakandan ar den forsedd med 12 tand- lika biliang, hvilka aterfinnas pa den kastanjebruna puppan, sasom lika manga sma trubbiga knolar. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 327. Tab. 9. N:o II. Loew, som beskrifvit Wiedemannia compressa v?™"*- ocb rufwentris, liar afven utredt dessa arters syno- nymi salunda: 1. W. compressa: alarum spinula marginal! nulla. Musca compressa Faer. Ent. Syst. Gmel. Ocyptera compressa Fabr. Syst. Antl. 2. W. rufiventris: alarum sf)inula marginali. Vo- lucella lurida Schr. Musca lateralis Panz. Mu- sca rufiventris Fall. Musca compressa Zett. Ins. Lapp. Dexia compressa Meig. Zett. Macq. Seri- cocera compressa Macq. Wiedemannia compressa Meig.* Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 250. Leon DufouPi liar uti en vidlyftig afbandling redogjort for utvecklingen ocli anatomien af Sarco- phaga hcemorrhoidalis. Mem. par divers Sav. de l'lntit. de France IX, p. 345. Tab. 1 — 3. Sex nya after af si aglet Lispe hafva af LOEWAuthomy- blifvit beskrifna, bvarjemte ban upptagit tvenne arter till narmare utredning, som synts lionom icke 6f- verensstamma med forut gifna beskrifningar. Den ena af dessa sednare, L. uliginosa, afviker fran Fallens ocli Meig ens beskrifningar deruti, att dessa saga thorax vara quadrilineatus, livaremot det exem- plar Forf. granskat eger thorax trilineatus. Skulfe arten vara ny, foreslas nam net L. trilineata. Den andra ar L. litorea, hvilken afven icke fullkomligt funnits ofverensstamma med Fallens ocb Zetter- stedts beskrifningar. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 23. Att Anthomyza floralis under larvtillstandet fin- Metamor- nes i larverna af Spartophila 6- punctata, uppgifves fos* af Heeger. tsis 1848, p. 325. 296 Ephydri- Camii.le Rondani bar beskrifvit en ny art af ux' sliisftet Ochtera, nemligen 0. Schembrii,' som liknar 0. mantis, men skiljcr sig fran Henna genom de fyra framre tarsernas rodoktiga farg, afvensom derigenom att abdomen ar ntan hvita flackar vid sidorna. Ann. Entom. II. Set. V, p. XXIX. Tvenne a iter af slagtct Ochtera, nemligen 0, mantis oeh 0. mantispa, beskrifvas af Loew. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 371. Stenhammars i Vet. Akad. Handl. 1843 inforda afliandling liar kortligen blifvit recenserad i lsis 1846, p. 693. Metamor- Diruf bar utredt metamorfosen af den af Hey- ,os- den i Stett. Ent. Zeit. 1844, p. 203 beskrifna Camia (Ephydra) salina. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 285. Sciomyzi- Loew liar beskrifvit Tentanocera feJTuginea och de noed densamma narslagtade arterna. Da flera af dessa afven forekomma i Sverige, bar Ref. ansett lampligt anfoia de af Forf. gifna diagnoserna ocb synonymien. 1. T. robusta.- antennae longiores quam in reliquis speciebus; articulo tertio praecedenli subaequali. Long. 4^ — 5 lin. Tetanocera arrogans Zktt. Dipt. Scand. V. 2138. 12. 2. T. ferruginea.- anlennarum articulus tertius angustus, acu- tiuscuJus, ter dimidiam secundi partem aequans; frons opaca, margine Iaterali superius, striaque intermedia ni- tentibus; nervulus transversalis posterior leviter arcuatus aut flexuosus, modice obliquus; alarum margo anterior limbo nigro brunneo nulto. Long. 3^ — 4J lin. Tetanocera ferruginea Fall. Sciomyz. 9. 9. Meig. Zett. Dipt. Scand. V. 2137. 11. 3. T. arrogans.- antennarum articulus tertius sat latus, sub- trigonus, obtusiusculus, ter dimidiam secundi partem aequans; frons opaca margine Iaterali superius striaque intermedia nitentibus; nervulus transversalis posterior le- viter arcuatus aut flexuosus; modice obliquus; alarum mar- go anterior limbo nigro-brunneo nullo. Long. 2| — 2| Jin. Tetanocera arrogans Meig. Syst. Beschr. VI. 41. 13. Macqu. Dipt,. II. 370. 16. 297 4. T. silvatica.' antennarum articulus tertius ovatus, secundo duplo Jongior; frons opaca; , margine laterali toto mar- gine anteriore striaque media nitentibus. Long. 2\ — 3j lin. Telanocera silvalica Meig. Macq. Zett. 5. T. unicolor Staeg.: antennarum articulus tertius ovatus, secundo duplo iongior; frons opaca, margine laterali su- perius nitente, stria media parum conspicua; nervulus transversalis posterior subrectus et subperpendicularis, alarum margo anterior limbo nigro brunneo nullo. Long. 2— 2g lin. 6. T. elala: antennarum brevium articulus tertius ter dimi- diam secundi partem aequans; alarum margo anterior ni- gro-brunneus. Long. 2j — 3] lin. Musca elata Fabr. Voluccella elala Schranck. Telanocera elala Fall. Meig. Macq. Zetterst. 7. T. plumosa.' fran Sitka. 8. T. la?vifrons.' frons tota laevis, nitida. Long. 3] — 3J lin. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 194. Loew har beskrifvit Tetanocera stictica Fabr. samt fyra nya till samma slagte horande arter, T, Zelleri, nubila, prominens och flavescens. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 114. Atskilliga anmarkningar roiande slagtet Teta- nocera hafva af Loew blifvit framstallda och har han sokt utreda hithorande arters synonymi. Saledes anmarker han bland annat, att Zetterstedt for Fabricii Tet. Hieracii behallit Faelenska nam net T. nemorum, hvilket Forf. anser icke vara ratt, da det icke blifvit bevist, att den icke tillhor Fabricii art. Den art Forf. skiljt (Van rufifrons och kallat recta, upptages af Zetterstedt sasom rufifrons, ehnru han genpm ett fiagetccken ger tillkanna sitt tvifvel ofver (ienna aits identitet mecl Fabricii. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 246. Leon Dufour, som utredt nietamorfosen afM^t»m( Tetanocera ferruginea, nppger att larven forekommer i kiirr bland Lenma och Callitriche. Compt. Rend. XXIV, p. *1030. 298 Ortaiides. Loew liar beskrifvit 2:ne nya arter srf Trypeta och 1 art af Ortalis. Sfett. Ent. Zeit. 1847, p. 373. Tab. 1, f. 10, 16 och 23. Metamor- Loew, soiti fiistat uppmarksamheten pa miss- bildade blommor af Sonchus arvensis, bar vid un- dersokning af dessa funnit sa val larver soin puppor, ur hvilka utklacktes 2:ne Trypeta-arter, nemligen T. dilacerata och Sonchi. Ha reft er uppraknar Forf. pa hvilka viixter alia hittills kanda Trypeta-Iarver uppehalla sig. Saledes lefver larven af T. alternata i nypon. T. Meigenii i baren af Berbcris vulgaris. T. Zoe i bladen af Lappa minor och major. T. Artemisice i bladen af Artemisia vulgaris och Chry- santhemum indicum. T. cognata i bladen af Tusi- lago Farfara, Lappa major och denna narstaende vaxter. T, speciosa i baren af Lonicera Xylosteum. T. Heraclei i bladen af Ligusticum Levisticum, Ar- changelica officinalis, Heracleum Sphondylium, lon- gifolium, asperum, Apium graveolens och Rumex aquaticus. T. antica i baren af Crataegus Oxya- cantha3. T. Onothrophes pa Centaurea Jacea, Cir- sium palustre och oleraceum, Carduus crispus, Lappa tomentosa. T. Arctii pa Lappa. T. Lappce pa Car- duus acanthoides och afven pa Lappa minor. T. cornuta pa Centaurea Scabiosa och Lappa. T. flo- rescentice pa Cirsium arvense. T. W ledemanni pa Bryonia alba. T. marginata pa Senecio vulgaris, sylvaticus, vernalis, paludosus, Jacoboea. T. Inulce pa Pulicaria dysenterica. T. Cardui i gallknolar pa Cirsium arvense. T. stylata pa Cirsium lanceolatum. T. solstitialis pa Carduus crispus. T. quadrifasciata pa Centaurea Jacea och paniculata. T. Cerasi i svarta sota korsbar. T. flava pa Cirsium palustre. T. Westermanni pa Senecio Jacobcea. T. Plantaginis troligtvis pa Planiago maritima. T. proboscidea i gallknolar som finnas pa rotteriia af Chrysanthemum. 299 T, Bardancv pa Lappa tomentosa. T. dilacerata pa Soncbus arvensis. T. arnicivora pa Arnica montana. T. Leontodontis manga olika vaxter hafva blifvit uppgifna, men ingcn ar saker, emedan denna art blifvit med nitrstaende hopblandad. T. vespertina pa Hypochaeris radirata. T. postica pa Onopordon Acanthium. T. Absinthii pa Artemisia campestris. T. elongatula pa Bidens cernua, mera sallan pa B. tripartita. T. producta pa Leontodon hastilis och autumnalis. T. reticulata pa Hieracium sylvaticum. T. biflexa pa Inula Brittanica. T. cometa pa arter af sliigtet Cirsiurn. T. stellata pa Seneeio paludosus och andra arter af detta slagte, troligen afven pa Matricaria Chamomilla. Denna art bar blifvit 6f- verfljttad till Nya Holland, hvarifran Forf. erhallit flera exemplar. T. Gnaphalii pa Helichrysum are- narium och Gnaphalium margaritaceum. 7". Colon pa Centaurea scabiosa. T. Sonchi pa Crepis-arter, pa Leontodon, Sonchus arvensis, allmannast pa Son- cbus oleraceus. T. Stigma pa Chrysanthemum Leu- canthemum. T. Serratulw pa Cirsiurn och Carduus- arter. Larverna till de arter, for hvilka ingfen 7 o sarskild vaxtdel ar anmarkt, lefva i blomhufvudena pa de uppraknade Composita?, omsom mellan eller i frona, omsom i blomfastet. Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. 292. Boie bar fortsatt sina undersokningar lorande Trypeta-a rternas utveckling. Forf. erholl ur fron af Cnicus oleraceus T. Onotrophes. Ur bladen pa Tusilago, hvilka larven minerar, T. cognata Wiedem. Sam ma art hade han forut klackt ur blommorna af Arctium Lappa. T. flava ur blomhufvudena pa Cnicus palustris. T. Tussilaginis ur blomfiistena af Arctium tomentosum. T. Winthemi ur blomhufvu- dena af Cnicus palustris. Den vackra T. reticulata klacktes ur Hieracium sabaudum. T. solstitialis ur 300 Carduus crispus oc|i T. stylata ur Carduus lanceo- latus. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 81. Densamme bar meddelat flera upplysningar ro- rande Trypeta-arternas utveckling, utgorande ett bi- hang till Loews i samma amne utgifna uppsats. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 326. Metamorfosen af T. arnicivora har Idifvit ut- redd af Rosenhauer, som funnit larven i blom- morna af Arnica montana. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 323. Wissmann uppger, att han funnit den bittills okanda larven af Try pet a parietina i fortorkade stjelkar af Artemisia vulgaris. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 80. Opomyzi- Om den skada, som larven af Dacus Olece ar des. ^g^g fororsakat pa olivtraden, har Guerin-Mene- Metamor- i i 1 1 i ^ -r» fos. ville meddelat underratlelser. Compt. Rend. 1847, XXIV, p. 40. Geomyzi- Leon Dufour har redogjort for utvecklingen af Metamor-en "J art Drosophila, D. pallipes, hvars larv lefver fos. i den saft, som utflyter utur sarnader pa almtraden. Den ar langstrackt, igellik, hvitaktig, utan har, pa hvardera sidan af sista segmentet forsedd med tva tandlika bihang. Sista segmentet slutar i en ledad, med stigmata forsedd svans. De framre stigmata aro forsedda med femdelade. hartofsar. Langden 5 millim. Puppan ar aflangt aggformig, framtill ned- tryckt, baktill forsedd med en kort svans. Ann. Ent. 11. Ser. IV, p. 321. Tab. 9. N:o I. Osciuides. En uppsats af Pierre om den skada, som for- orsakas pa sadesslagen af Oscinis-arter, finnes intagen i Compt. Rend. XXVII, p. 170. Den innehaller in- genting, som forut icke varit kandt. En ny art af slagtet Gymnopa, G. albipennis, funnen i narheten af Messina, beskrifves af Loew. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 13. 301 Tvenne nya slagten bland Agromyzides, Lobi- Ayromy optera och Ampycophora (= Aulacigaster Macq.), hafva aif Wahlberg blifvit uppstallda. Del forra star narmast Agromyza och Milichia, men skiljes fran bada genom pa epistomet befintliga, med vi- brisser forsedda kolar, vingarne med en eostalflik och costan upphorande emellan 2rdra och 3:dje lon- gitudinal-nervens utgangspunkter. Det andta, som lorut af Macquart blifvit uppstaldt under det an- forda namnet, eger icke affinitet med rtagot forut kandt slagte. Af hvardera beskrifves en art, nem- ligen Lobioptera ludens och Ampycophora tarsata (= Aulacig. rufitarsis Macq.), hvilka bada blifvit i Zett. Dipt. Scand. T. VII anforda. Vet. Akad. Ofvers. 1847, p. 259. Tab. 7. Rorande metamorfosen af Aulacigaster rufitar- Metamor- sis Macq. har Leon Dufour upplyst, att larven lef- ver i det rodaktiga mos, som bildar sig i sarnader pa almtrad. Den ar igelformig, langstrackt, hvit- aktig, baktill forlangd i en med stigmata forsedd svans. Pupporna finnas pa samma stallen som lar- verna, men afvika mycket fran dessa i formen. De aro ganska korta, svansen pa en liten bit nara in- dragen, deremot finnas framtill 2 langa borst. Pa flugans sessila palper faster Forf. uppmaiksamheten och anmarker tillika, att den i Macq. Hist. nat. des Dipt. II. Tab. 23, fig 2 lemnade teckning ofver ving- adrorna icke ar riktig. Dessa ofverensstamma med dem som finnas hos de narstaende slagtena Lepto- myza, Diasema och Leucopis. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 455. Tab. 11. N:o I. En trogen afbildning sa val af hufvudet som vingnernerna finnes i Wahl- bergs ofvananforda uppsats. Ref. har rorande utvecklingen af Leucopis an- nulipes meddelat, att larverna af denna art, enligt honom lemnad upplysning af Studeranden Ridder- M)2 bjelke, lefva i en for Sverige ny Coccus-art, C. xylinus Bhn. Da Coccus-ungarne utkrypa, upplyftcs moderns skal, som belacker dem och hvilket ar om- gifvet af ett livitt bomullslikt araue, hvari ungarne ffjimma sijj. 1 detta ludd synes den lilla fln«an inlagga sina agg och larven lefver troligen af Coccus- ungarne och mahanda till nagon del at den saft, som utsipprar ur stammen, hvarpa honorna aro fa- stade. Puppskalet ar brunt, aflangt, nastan jemn- bredt, nagot afsmalnande mot bakandan, der (]e» utloper i en temligen framstaende, trubbig knol; ofra sidan ar convex, den undra nagot plattad. Vid in- sektens utklackning afskiljes puppans f ram re del, sa att den synes tvart afhuggen. Langden ar 3 och bredden i\ millim. Sasom parasit lefver dessutom i namnde Coccus-art Encyrtus punctipes. Vet. Akad. Ofvers. 1848, p. 193. W. NylAnder uppger, att han funnit den af RondAni ur stjelkar af Carduus nutans utklackta Agromyza ameiventris Fall, afven underga sin for- vandling i margen af Lappa minor. Notis. ur Sallsk. pro Faun, et Flor. Fenn. Forh. 1, p. 295. Lefnads- Alskilliga upplysningar rorande lefnadssattet af satt* Chlorops loeta hafva af Waga blilvit meddelade. Rev. Zool. 1848, p. 49. Trinemi- Coquerel har beskrifvit en ny art af slagtet es' PJiora (ran Madagascar, hvars Jarv lefver i abdomen pa Camaria chalcoptera Ktaig. Den ben a i nines Ph. Camariana. Ann. Entom. If. Ser. VI, p. 188. Tab. 7. N:o IV, f. 7. Gimmerthal har utredt metamor fosen af Pliora Bovistcti. Arb. d. Nalurf. Vereins in Riga. I, p. 329. Scatopsi- Rorande utvccklingen af Scatopse nigra har des- Leon Dufour meddelat sina iaktta. aa. Venae transversariae nullae. b. Antennarum articuli petiolis longis saltern in mares, si brevibus vel brevissimis in utroque sexu tunc venae longitudinales saltern tres dis- tinctae. c. Vena secunda longitudinalis ad mar- ginem posticum producta prope api- cem alarum. d. Antennarum articuli 18 — 20 in utroque sexu, petiolis brevibus vel brevissimis etiam in mare . . . dd. Antennarum articuli in mare 22 et ultra, petiolis longis vel lon- gissimis, in femina 14 — 15, petiolis brevibus vel brevissimis .... cc. Vena secunda longitudinalis mar- ginem anticum attingens, magis vel minus longe ab apice alarum . . 4. Dasyneuru IIond. bb. Antennarum articuli non distincte petiolati in utroque. Venae duae tantum distinctae a costali. e. Venae duae alarum breves, prima marginem anticum attingens longe ab apice 5. Brachyneura Rond. ee. Venae duae alarum longissimae mar- gine postico productae. 2. Phytophaga Rond. 3. Cecidomy ia Latr. 307 f. Proboscis brevissima. Thorax in formam colli non elongatus ... 6. Lasioplera Meig. ff. Proboscis longiuscula, perpendicu- laris. Thorax in formam colli elon- gatus 7. Oxyrhynchus Rond. Slagtena Porricondyla, Phytophaga, Dasyneura, Brachyneura och Oxyrhynchus (Forut begagnadt for ett fogel-, ett amphib- och ett coleopter-slagte) aro utredda genom noggranna beskrifningar och teck- ningar, hvarpa deras antenner och vingar fram- stallas. Ofta utoTva de minsta och oansenligaste insek- M«tamor f l ter ett stort infiytande inoin naturens hushallning ^,,2$- och frambringa inom vaxtriket de miirkligaste fore- ■**■ teelser. Bland dessa intaga de sma, hittills foga undersokta Gallmyggen (Cecidomy zides) ett utmarkt rum genom de manga olikartade utvaxter de under sina forsta lefnadsperioder fororsaka pa vaxternas stjelkar, blad och frukter. Det ar saledes med fag- nad Ref. nu far anmala en fortjenstfull afhandling, som utkommit ofver denna insekt-familj under titel "Beitrdge zu einer Monographic der Gallmuckcn Cc- cidomyia" Meigen von J. J. Bremi i Zurich, iune- harilande rika, pa langvariga undersokningar grun- dade iakttagelser rorande dessa sma organismer. Forf. afhandlar: 1) Gallmyggornas allmanna naturalhisto- ria. 2) De bildningar de foranleda pa vaxterna sasom den markvardigaste foreteelsen i deras natu- ralhistoria. 3) Upprakning af alia hittills bekanta arter saint beskrifning ofver de nya Forf. upptaekt. Alia Cecidomyia-larver iiro forsedda med spinn- organer och omgifva sig innaii forvandlingen med en fin vafnad af hvitt silke. De iiro temligen lif- liga. Under gaendet trycka de omvaxlande huf- vudet och anus mot den yta, hvarpa de vandra. Sadana fotter, som De Geer pa dem afbildat, har 308 Forf. aid rig kunnat upptiicka, utan formodar han, att denne ansett de srna sidovartorna for fotter. Gallmyggornas larvor aro merendels blekt zinnober- roda eller orangegula, saltan gron- eller hvitaktiga; alia aro pa forsta segmentet bakom hufvudet for- sedda med en mork, genomskinlig flack. Pupporna likna Hymenopternas deruti, all antenner ocli ben iiro omgifna af genomskinliga slidor. Puppans ef- tersta del bestar af 8 ringar, med borst pa sidorna. Markvardig ar den hos dessa puppor vid hufvudet synliga slida, som eger nagon likhet med den sugrors- slida, som finnes bos puppan till Sphinx Ligustri. De fiesta arterna synas underga sin forvandling i larvernas bostader. Nagra nedkrypa i jorden eller hanga sig vid bladens undersida. Huru lange pupp- tillstandet varar, har Forf. ej kunnat upptacka. Det synes likval hos arterna vara olika och varar hos den sista generationen fran hosten till den tid fol- jande var, da de vaxter, hvaraf larverna hemta sin foda, hunnit utveckla sig. En generation finnes endast hos fa a iter, hos de fiesta 2 — 4, ty man ser af flera arter gallknolarne utvecklas fran Maj in i Oktober manad. Siirdeles maikvardig ar utveck- lingen af C. strobilina, hvars larv traffas till ett antal af 16 — 24 i samma knol, fullvaxta och ganska sma, knappast markbara om hvarandra. Detta synes en- ligt Forf:s mening be visa, att den ha mygg-art efter klackningen lagger agg i sin egen vagga. Meigens uppgift, att Gallmyggorna talrikast fdrekomma un- der varen, har Forf. icke funnit rigtig. Enligt bans erfarenhet iiro de allmannast under sommarmana- derna. Man observerar dem da under lugnt vader, i likhet med andra mygg-arter, nara jorden kring- svarma buskar och trad rotter. De fdrekomma da ofta 100-tals tillsamn^ans, frojdande sig under deras korta tillvaro, som endast racker 3 — 5 da^ar. Forf. 309 indelar gallknolarne efter deras olika bildning i I. Gallbildningar. 1) Akta gallknolar, hvilka fram- bringas genom insekten, och livilkas substans och bekladnad icke hafva nagot gemensamt med vaxtens organism, pa bvilka de utveckla sig. a) Lock- knolar [Deckel gallen), som bafva ett eget lock oob som affalla fran bladen, da de blifvit fullbildade, samt qvarlemna i desamma en oppning. b) Normal- knolar (Normalgallen) dessa bilda ett likformigt helt, blifva fastsittande och aro fastade med en liten del af sin yta vid de vaxtdelar, hvarutur naringen bemtas. c) Dubbelknolar (Do ppel gallen) de bvilka visa sig pa bladens bada sidor och hvilkas storsta ihalighet omslutes af bladens parenchym. 2) Odkta gallknolar (Schein gallen), som frambringas af insek- ten och icke utgora nagon sjelfstandig utveckling, emedan deras uppkomst beror deraf, att djuret lag- ger sitt agg i del inre af en vaxtdel, hvarnti den utklackta larven foiorsakar en halighet, omkring hvilken vaxtens celler bopa sig och sammantrangas. Foljden haiaf blir en hard svulst, hvars bekladnad likval bestar af den oforandrade epidermis. (Dessa F6rf:s deflnitioner pa akta och oakta gallknolar sy- nas foga atskiljande, och ofverensstamma ej val med det vanliga bcgreppet om dylika bildningar). d) Knolar (Knollen) helt och hallet tillslutna och bil- dade af lillhardnade celler. e) Blasor (Blasen) helt och hallet tillslutna, mjnka, utgorande en linsformig convex utvidgning pa bada sidor af bladens epi- dermis, utan dessas vasendtliga fortjockning. II. Pas- bildningar (Taschenbildungen), under hvilken benam- ning alia sadana gallbildningar inbegripas, hvilka uppsta genom tvenne vaxtdelars sammandragning, hvarvid en punkt lemnas oppen, genom hvilken in- sekten utkryper. Alia foreteelser af detta slag, hvilka j allmanhet beteckna och maste betecknas med benam- 310 ningen gallutvaxter, ega nice] dessa endast en min- dre likhet. Forf. atskiljer de manga hithorande olika bildiiingarne i foljande former: a) Sack form (Sackform). Dessa kunna endast i anseende till de- ras dppning foras hit. I alia andra hanseenden utgrira de en egen bildning. b) Kapseljorm (Kap- selformX Dessa synas salunda uppkomma, att insek- ten bigger sina agg i blomkalken pa leguminosoe eller i fruktninnena pa umbellater, hvarigenom dessa sednares parvis hopsittande fro eller de forras blom- blad dramas tillsammans oeh erhalla en blasartad form oeh en abnorm fa irg. I sinom lid utkryper insekten genom bladens eller fronas ofra samman- fogningspuukt. c) Fjallform (Schuppenform) en sam- mansattning, sum fullkomligt liknar kottar oeh enligt Forfls formenande uppstar derigenom, att myggan 1 agger sina agg vid basens insida af de ofversta bladen (ieke » knoppens centrum), hvarigenom dessa sma binds utveckling ieke fdrhindras, men val de- ras norma la bildning, sa att de vaxa lika breda som langa, blifva hoptrangda oeh lagga sig ofver hvarandra. Emellan tvenne sadana blad ligger lar- ven. d) Bladtofsar (Blatter schopfe). Dessa uppkom- ma derigenom, att insekten lagger sitt agg i centrum af en terminalknopp, till folje hvaraf de tvenne in- nersta bladen ieke vidare utvecklas, utan forenas oeh bilda larvens boning. De yttre bladen vaxa deremot, om oeksa ieke till normal storlek, oeh sammantrangas, sa att spetsen af grenen ieke kan vidare skjuta. e) Pasform (Taschenform). Dessa sy- nas uppkomma derigenom, att myggorna lagga flera agg vid insidan af basen af de tvenne ofverst sit— tande bladen. Dessa sluta sig da med kanterna tatt till hvarandra, oeh den breda bladytan utvidgar sig gallknolslikt oeh blir understundom hard. Aro vax- ternas blad besatta med har, sa hopa sig dessa Tilt- 311 artadl pa den sammandragna deleft. Alia larver i saclana utvaxter underga sin forvandling inom de- sarntna. Q Skid form (Schotenform). Dessa bildas salunda, att en mygga I agger sitt agg pa ofra sidan af den mellersta bladadran, livarigenom de tvenne bladhalfterna koinma att ligga mot hvarandra. Der hvarest Jarven bar sitt I age, utvidgas bladet, hvar- emot den ofriga delen blir slat, sa att det bela fullkomligt liknar en skida, uti hvilken frdua synas sasom runda upphojningar. Endast vid spetsen blifva bladen oppna, livarigenom larven finner en utgang for att forvandla sig i jorden. g) Strut form (Tiit- chenform). Hela bladet eller delar af detsamma hop- rullas, sa att det endast vid ena iindan helt och ballet saint spetsigt tillslutos. Larverna lefva fritt ocb spridda pa strutcns sidoi-. b) Filtform (Filz- forni). Deras karakter bestar i en forening af tal- rika bar pa bladen, bvilka lor ofrigt foga eller oregelbundet iiro bojda. Larverna lefva i filtens in- sankningar. Gallmyggorna, atminstone de smiirre arterna, flyga icke vidt omkring, utan uppehalla sig bestan- digt kring de vaxler; bvarpa de lefva som larver. For landtbrnkarne aro vissa af dessa sma organ is- mer hogs l skadliga, framfor alia C. Destructor, som angriper halmen pa sadesslagen straxt ofvan roten, bvarest den inliigger sina agg och fororsakar att halmen blir missbildad, samt C. Tritici, som lefver i hveteblommorna och forhindrar befruktningen. C. nigra fororsakar slor skada pa unga paron, afven- som C Onobrychidis, da den forekornmer i miingd, kan forstora ett helt klofverfalt. C. brachyptera hindrar ofta vaxten pa talltradet. Efter dessa in- tressanfa upplysningar rorande Gallmyggornas olik- artade utvecklingshistoria, uppriiknar Forf. alia Wit tills beskrifna arter, 57 till antalet, uppgifver hvarest de 312 forekomma, de vaster hvarpa de lefva, hvarjemte han redogor for deras utbredning i Schweiz saint beskrifver dessutom 17 forut okanda alter. Forf. anfor afven de vaxtarter, hvarpa Gallmyggorna lefva, utgorande 56, hvaraf en tillhor Acotyledoncs, 8 Mo- nocotyledones och 48 Dieotyledones. Anmarknings- vardt ar, att af de sa talrika Gallsteklarne sa fa finnas pa samma vaxter med Gallmyggorna, att en- dast 4 vaxter hittills aro kanda, hvarpa galldjur af de olika klasserna forekomma, likval (inner man dessa liktidigt pa samma in divider. Den vaxt, hvil- ken lemnar foda at de fiesta Gallsteklarne, nemligen eken, synes alls icke vara angripen af Gallmyg- gorna, bvaremot de af dessa sednare mest omtyckta trad, salgen och boken, icke angripas af de forra. Neue Denkschr. d. Schweiz. Gesellsch. IX cum Tab. 2 color. Ibland de vaxter, som erbjnda rika till fallen till Entomologiska iakttagelser, intager Inula Brit- tanica ett utmarkt ruin. En af de mest i ogonen fallande mi6sbildningar, som frambringas pa denna vaxt genom dess gaster, aro de lemligen stora gall- knolar, som foretradesvis traffas pa stjelken, men afven nagon gang under jorden pa rotternas ofra del, deremot sallan pa blomkalken. Anda fran Juli manad till sent pa hosten varseblifver man sadana gallvaxter, hvilka vid deras fullstandiga utveckling ega temligen olika storlek, fran och med en arts till och med en storre bonas. Deras form ar vanligtvis rundt iiggformig. Fargen, da de aro fastade pa stjelken, grdn, de underjordiska deremot hvita eller rodaktiga, nagon gang karmosinroda. Hvardera eger inuti en enda oppning. Invanarne i dessa gallvax- ter aro flera. Loew har no utredl, att det djur, som fororsaka dessa, tillhor en Cecidomyia, som han han benamnt C. Inulce, samt att de paras iter, som 313 lefva i dess Iarv, tillhora tvcnne $ma Hymenopter- arter, Allg. Dcutsch. Nattirh. Zeit. 11, p. 296. Tab. 2, f. 17—23. Tvenne af Asa Fitsch utgifna smarre afhand- lingar J'An Essay upon the Wheat-Fly and some species allied to it." Albany 1846, 8:o, och 'The Hessian Fly its history, characters, transformations and habits.7' Albany 1846, 8:o, innehalla beskrifning och figurer ofver atskilliga for sadesslagen skadliga Cecidomyia-arter, nemligen C. Tritici, Cerealis, tho- racica, tergata, caliptera och Destructor. Walker omtalar, att utur de sma knolar, som fororsakas af larverna till Cecidomyia Salicis, hade han utklackt 6 eller 7 Cecidomyer och foljande an- tal parasites*, nemligen af Pteromalus (Seladerma) Salicis 67 hanar och 71 honor, Encyrtus Termes 10 hanar och 64 honor samt af Platyg aster niger 115 individer, mest honor. Ann. Nal. Hist. N. S. IT, p. 218. RondAni har omarbetat sin afhandling ofverSciarina?. Sciarinai (Compendio della seconda memoria ditte- rologica di CamillO RondAni, con alcune aggiunte e correzione. Nouv. Annal. delle Scienz. Nat. di Bologna. II. Ser. VI, p. 363), och indelar denna fa- milj i foljande slagten: a. Venae longitudinales alarum sex, duabus intermediis conjunctis, magis vel minus longe a basi et tunc fur- cam venosam efformantibus. b. Antennarum articuli in mare saltern 14, in femina saltern 10. c. Antennarum articuli etiam in mare parum aut vix petiolati, et in utro- que sexu numero aequales ... 1. Sciara Fabr. cc. Antennarum articuli saltern in mare distincte petiolati et in eodem sexu magis numerosi. 314 d. Furca venosa intermedia alarum basi dilatata. Antennae in maribus arti- culis 14 2. Zygoneura Meig. dd. Furca venosa non distincte dilatata ad basim. Antennarum articuli in mare 15 vel 16. e. Ocelli non manifeste . . ... 3. Lestremia Macq. ee. Ocelli manifeste. f. Tarsi in utroque sexu simplices. An- tennae in mare articulis 16, in fe- mina!2 , . .4. Microsciara Rond. ff. Tarsi 4 in femina dilatati. An- tennae in mare articulis 16, in fe- mina 10 5. Calocha Halid. bb. Antennarum articuli in mare 9 . 6. Anarete Halid. aa. Venae longitudinales quatuor tantum distinctae, intermedia non aut vix perspicua. Duae posticae conjunctae longe a basi alarum. g. Antennae in mare articulis 10 in- structae, a tertio ad extremum de- crescentibus, petiolis brevissimis . 7. Micromya Rond. gg. Antennae in mare articulis 15, a tertio ad ultimum subaequalibus, pe- tiolis elongatis; in femina articulis 12, petiolis brevissimis .... 8. Neurolyga Rond. Slagtena Microsciara, Micromya och Neurolyga aro omstandligt beskrifna och deras antenner ocli vinjjar framstallda genom val utforda figurer. Tipuiides. LoeW upplyser, att Asthenia fasciata Westw., Blepharicera limbipennis Macq. och Liponeura ci- nerascens Loew till ho ra samma art. Det forstnamnda nam net, sasom aldst, bor bibehallas. De hittills gifna slagtkaraktererna, sasom icke grundade pa bada ko- nen, hafva blifvit omarbetade. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 252. Metamor- Larven af Trichocera annulata Meig har af fos- Perris blifvit beskrifven. Den ar 7-8 millim. lang och 1 mill, bred, nagot plattad, foga afsmalnande mot bada andar. Par gen blekt rodaktig, med tmdantag 315 af hufvudets framre delar, som aro morkare. Den lefver af ruttnade vegetabiliska amnen. For att ofverga till puppa, nedkryper den i jorden. Pup- pan ar icke omgifven med nagon bekladnad. Pupp- tillstandet varar endast nagra dagar och den utbil- dade insekten utkryper genom en spricka, som bildar sig vid liufvudets bakre del och pa thorax. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 37, Tab. 1. N:o III. Chionea araneoides, som man trott endast fore- chionei- komma i Sverige, har af Heeger blifvit funnen i des* narheten af Wien pa snon, da temperaturen var nagra grader under 0. Sardeles lyckades fangsten efter ny fallen sno om aftnarne, da denna art efter- soktes med lykta, och pa en ringa vidd hade Forf. pa en afton fangat ofver 50 individer. Detta tyc- kes bevisa, att denna insekt foretradesvis ar i rorelse under rnorkret. En hdgst omstandlig beskrifning ofver detta markvardiga djur, jemte figur ofver bada konen, meddelas. APTERA. — Nicolet har meddelat en ny klas- Enskiid sifikation ofver Thi/sanurce, hvilka ban salunda for- ,"erat,lr• «/ Inysa- delar: nura. I. Lepismides .* Trldlika bihang i abdomens spets. 1. Kroppen forsedd med fj9ll. a. De tradlika bihangen oli- ka, kroppen nastan cy- lindrisk 1. Machilis. 16 arter. b. De tradlika bihangen lika, kroppen nedplattad . . 2. Lepisma. 25 arter. 2. Kroppen utan fjall. a. Tre tradlika bihang . . 3. Nicoletia. 2 arter. b. TvS tr§dlika bihang . . 4. Campodea. 2 arter. II. Podurides: Inga tradlika bi- hang, men ofta en tv8klufven stjert, nedbojd under buken och anvandbar for hoppning. 316 A. Ett bihang under abdomens bakre Snda, tjenligt till hopp- ning och sammansatt af en mer eller mindre lang stjelk i spetsen tudelad, under- stundom utat bojd, oftast rak. 1. Sminthurellce : Kroppen nS- stan klotformig, utan syn- liga segmenter. a. Antennerna brutna, 4- ledade, inga knolar pa abdomens ofra sida . . 5. Sminthurus. 19 arter. b. Antennerna brutna, 8-le- dade, tvenne knolar pS abdomens ofra sida . . 6. Dicyrtoma. 7 arter. 2. Podurellce; Kroppen nSstan cylindrisk, med tydliga seg- menter. f Kroppen bestaende af 9 synliga segmenter. * Hufvudet framstaende eller fSstadt vid frSmre delen af thorax. a. Antennerna brutna, 6-le- dade 7. Orchesella. 20 arter. o. Antennerna 4-ledade. b. Hopp-apparaten vid basen lika lang med de utlo- pande trSdarne . . . . 8. De Geeria. 21 arter. c. Hopp-apparaten vid basen kortare an de utlopande tr§darne 9. Isotoma. 22 arter. d. Hopp-apparaten n§got for- langd af fina, cylindriska tr§dar, starkt inbojd, 2- ledad 10. Podura. 1 art. e. Hopp-apparaten ganska kort, bestSende af breda och foga bojda tradar, spetsen ledad . . . .11. Achorules. 10 arter. ff Kroppen bestaende af 8 synliga segmenter. 317 ** Hufvudet nedbdjdt, eller fSstadt under frSmre delen af thorax. a. Hopp-apparaten ganska lang och treledad . . .12. Tomocerus. 3 arter. b. Hopp-apparaten 2-ledad, basen Idngre an tradarne 13. Cyphoderus. 13 arter. 3. Lipuvellce.- Ingen hopp-ap- parat under abdomen. a. Fdrsedda med kakar; krop- pen utan kndlar, foga eller icke luden, dgonen om- vaxlande i antal hos olika arter 14. Anurophorus. 5 arter. b. Utan kakar; kroppen knd- lig, utan fjall, fdga luden, fyra ogon pa hvarje sida om hufvudet . . . .15. Anoura. 8 arter. Sedan Forf. uppraknat alia de forut kanda och beskrifvit de nya arterna, lemnar ban en ofversigt af deras geografiska utbredning, af hvilken inhem- tas, att af de 176 kanda arterna 122 blifvit funna i Europa, 2:ne i Asien, 27 i Afrika och • 25 i Ame- rika. Delta forhallande .kommer sakerligen att un- derga en betydlig forandring, da de andra verlds- delarne blifva lika val undersokta soni Europa. Ann. En torn, II. Ser. V, p. 335. Tab. 5, 6. En fullstandig utredning af den vanliga Lop- Snctoria. pans {Pulex irritans) metamorfos finnes inford i Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 316. Ibland de insekter, som sakerligen forst adra-Parasita. git sig menniskans uppmarksamhet, ar otvifvelaktigt Lusen. Den fortjenar det afven, sasom varande en parasit pa hennes kfopp. Det maste likval (orefalla besynnei ligt, att man hittills saknat noggrann kan- nedom om hum Lusen hemtar sin foda, och under det visserligen storsta antalet naturforskare ansett att den &uger menniskans blod, finnas deremot andra 318 som forfaktat den asigten, alt den hiter och saledes ar fdrsedd med kakar. For att gora slut pa derma tvist, liar Burmeister anstallt en noggrann under- sokninsf af Lus-arternas mundelar och dervid kom- mil hufvudsakligen till foljande resultater: att Swam- MERDAMS och Nitzsch's uppgifter rorande sugslidans hildning aro fullkomligt rigtiga. Bada hafva an- markt allt hvad pa densamma fumes fdrtjena upp- marksamhet. Afven taggen i densamma synes under svag forstoring enkel och dess spets ar sakerligen icke klufven. Den bestar likval icke enligt Nitzschs formodan af fyra borst, utan af fyra hornattade halfror, hvilka 2 och 2 aro forenade, saluuda att tvenne som aro storre omgifva de andra. De inre kunna utskjutas. Deras spets ar nagot fort jock ad och trubbig. Linnea Entoni. II, p. 569. Tab. 1. Lucas har beskrifvit tvenne arter af ,slagtet Hcematopinus, nemligen H. Cervicaprce, som fore- kommer pa Antilope cervicapra, och H. bicolor, som blifvit funnen pa en hund Iran Louisiana. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 531. Tab. 8. N:o II. Jflyriapoda. Aiiman Observations sur les Insectes Myriapodes par ,,tteratur- Lucas, inforda i Dictionnaire Univ. d'histoire natur. 8:o. Paris 1847, «ar Ref. endast till titeln bekant. Ett kort utdrag af Gervais i fori a Arsb. p. 255 amnalda arbete "Etudes pour servir a I'histoire des Myriapodes" finnes infordt i Tlnstitut XV. N:o 701, p. 188. Anatomf. Wright har rorande de inre delarne af Geo- philus longicornis Leach meddelat sina iakttagelser. Han har hos denna art upptackt giftkortlar, be- liigna vid mandiblernas bas, emellan de muskier 319 som der forefmnas. Dessa kortlar besta af tvenne allanga, fasta kroppar, sammansatta af genomskinliga cellar, t ; i t f; slutna till hvarandra ocli omgifna at' en tydlig kapsel, lost hvilande pa kaftens bas, ocb fyllande dess ilinliga del. Fran framre delen af korteln Clones ett utgangsror, som loper framat i en krokig riktning ocb ingar i en kanal, som ar bela- gen i kakens hornartade del, samt oppnas nara dess spets, liksom bos spindlarne. Genom denna sam- mansattning infores giftet i saret, da Geophili intrycka kakarne i kroppen pa det anfallna djnret. x4inn. Nat. Hist. N. S. I, p. 140. Araelinida. Histoire naturelle des Inscctes Apteres par Wal- Aiiman KENAER et Paul Gervais faisant partie des suites1 a Buffon. T. IV, 8:0, 623 sid. Tab. 34—52. Paris bar utkommit 1848. Denna del borjar med en fram- stallning af bitborande djurs yttre ocb inre kropps- delar, ungarnes utveckling, arternas geografiska ut- bredning och de olika klassifikationerna, for hvilka omstandligt redogores. Harefter vidtager Forf:s upp- stallning af Myriapoda, hvilka han indelar i tvenne bufvudgrupper: 1) Diplopoda med 5 familjer och 16 slagten; 2) Chilopoda med afdelningarne a) Schi- zotarsia, upptagande 1 familj och 1 slagte, samt b) Holothuria (Namnet forut anvandt for ett slagte bland straldjuren) med 3 familjer och 11 slagten. Fran och med p. 58 beskrifvas slagten uch arter, hvarvid synonymien utredes, fundorten, storleken m. m. angifvesj p. 335 vidtaga tillaggen till 3:dje bandet och p. 363 ett tillagg till alia de foregaende delarne, hvaruti isynnerhet de af Koch uppstallda nya slagten och arter af spindlarne upptagas. P. 523 320 foljer en ny klassifikation af spindlarne. Recens. Isis 1848, p. 70. Die Arachniden getreu nach der Natur abge- bildet und beschrieben von C. L. Koch liar blifvit fortsatt till och med XVI Bandets 4:de hafte. Uti Exploration de VAlgerie aro Arachnidce af Lucas noggrant bearbetade. 1 namndc arbete upp- tagas ?39 Spindlar, 17 Skorpioner, 24 Opiliones och 20 Qualster-artew Enskild Hentz liar ytterligare fortsatt beskrifningarne ltteratur. ^ afbildandet af de spindel-arter, som forekomma Araoese. t r i Norra Amerika, och upptager denna gang foljande slagten och art-antal, nemligen Dolomedes 5, Mi- crommata (Sparrassus Walk.) 4, Oxyopes 4, Lysso- manes n. g. (emellan Oxyops och Attus) I, Attus 45, Epiblemum n g. 2 och Synemosyna n. g. Bost. Journ. V, p. 189, 352. Tab. 16—22. Rossi, som beskrifvit flera nya spindel-ar- ter, hvilka flnnas i Wiener-Musenm, bar i inled- ningen forklarat sig forkasta alia de genera, som blifvit uppstallda efter ena konet, och uttalar sin pa flerfaldiga undersokningar grnndade asigt, att man a f veb hos det andra konet bor kunna upptacka sadana skiljaktigheter, hvarigenom fullstandiga slagt- karakterer kunna utfinnas. Foif. har dessutom fastat uppmarksamheten pa det inflytande pa spindlarnes systematisering, som Leon Dufours, Duges och sar- deles MonGES upptackter rorande dessa djnrs respi- ration maste utofva, derigenom att namnde forskare hos flera slagten funnit, utom de lange bekanta lungsackarne, afven tracheer, hvilket gor spindlarnes indelning i Pulmonarim och Trachearice olamplig. Han anser den pa anatomiska grunder stodda indel- ningen bora forkastas, sardeles som respirationen genorn lungsackar enligt nyare iakttagelser blifvit ansedd 321 ansedcl for problematisk. Sa forlora efter Fdrf:s iakt- tagelser spiiullarne vid hudombytena sina lungsac- kar och nya . uppkomma af alldeles lika form, ett vid respirations-organerna icke anmarkt forhallande. Doppar man ett sadant djur i vattnet, sa visa sig utur dessa sackars oppningar aid rig luftblasor, hvil- kct alltid intraffar under lika forhallande med hvarje annat respirations-organ. Naturw. Abhandl. von Hai- dinger. I, p. 11. Bericht von Freund d. Naturw. in Wien. I, p. 180. En ny art af singlet Tetragnatha, som blifvit funnen vid Paris, uppstalles af Wat.KENAER. Den benamnes T. gibbosa, och Forf. lemnar nagra un- derrattelser om dess lefnadssatt. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LXIV. En genom sin teckning utrnarkt varietet af Epeira diadema an fores af Lucas. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LXXVfl. Rorande spindlarnes utveckling i agget bar i Spindlar- Halle en Disputation utkonjmit under titel "Obser- ™Xiin« servationes qucedam de Aranearum ex ovo evolutione*. * a8Set- Auct. Wittich, hvilken uppsats Ref. icke haft till— falle att se. Ett vigtigt arbete, som i betydlig man utvid- Anatomi. gar kannedomen om Arachnidernas byggnad, ar "Beitrage zur Anatomie der Spinnen,J von Wass- MAN. Erste Lieferung enthaltend: Muskelsystem , Verdauungs- und Spinnorganen. Forf. har under flera ar haft tillfalle undersoka i friskt tillstand storre arter af sliigtet My gale, hvilka ofta med skeppslaster inkomma till Hamburg, nemligen M. avicularia och den pa Antillerna forekommande M. Erichsoni Koch. Badas inre byggnad befanns alldeles lika. Endast nagra fa utdrag utur denna rikhaltiga afhandling kunna har meddelas. Den sa kallade ofverlappen, Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 21. 322 hvilken utgor ett rorligt, kagelformigt, pa sidorna nagot sammanfryckt hi hang emellan f'orsta fotparets basal-leder, ar inuti ihalig och oppnar sig framtill i en liten springlik oppning. Man kunde saledes nnse denna del sasom ett sugror, men vid basen pa densamma finnes ingen oppning. Fran magen ntga pa hvarje sida fyra kanallika bihang. Ett femte framtill, som Duges, Brandt och Grube an mark t, finnes icke hos Mygale. Ganska markvardiga aro F6rf:s iaktlagelser rorande dessa bihangs fortsattning. De ga emellan extremitetcrnas ofre muskier, anda till tarsernas basal-leder, aro bar nagot utvidgade, boja sig nedat och inat och Jopa emellan de andra tarsmusklerna. Omedelbart pa framkroppens bnk- skold under hjernan forgrena de sig och anastomo- sera manga ganger. Utur det salunda bildade natet ga bakat tvenne langre blindsackslika bihang anda till bukfastet. Ofver, och till en del emellan dessa anastomoser, ligger en rund sack, hvilken icke eger nagon kommunikation med dem, utan synes ofver- allt tillsluten. Fran framre delen af magen utga dessutom nagra, vanligtvis trenne, korta blindsackar tatt bredvid hvarandra, men att magens ihaliga del framtill, sasom Grube nppger hos Argyronecta och Epeira, skulle vara delad genom en tvarvagg, har Forf. icke kunnat upptacka. Genom de bredvid hvarandra liggande tva blindsackarnes^ vridningar uppstar latt utseendet af en tvarvagg, som genom- loper hela roret. De inre spinn-organerna aro foga utbildade hos Mygale, och deras enklare form ar derfore lattare att undersoka, an hos de fiesta andra spindlar, hos hvilka dessa, sasom mycket samman- satta, aro svara att utreda. Abhandl. aus dem Gebiete der Naturw. in Hamb. I, p. 131. Anatomerna hafva hittills trott, att spindlarnes hjerta pa sidorna ar forsedt med en mangd utgre- 323 ningar. Pappenheim, som undersokt ctt stort antal individer, liar funnit att hjertat hos dessa djur ar utan alia tecken till sidoforgreningar, och att det ar omgifvet af en pergamentartad hud, som icke eger det ringaste spar af hal pa sidorna. Hjertat, befriadt fran sin bekladnad, visar markbara sam- mandragningar, hvilka ske pa| tvenne salt, trans- verselt oeli longitudinelt. Dessa rorelser framkallas genom ett dubbelt fiber-system, 'hvaraf det ena ar spiralformigt och det audra longitudinelt. Orsaken hvarfore man antagit att sidoforgreningar skulle An- nas, anser Forf. hafva varit, att de som undersokt hjertat icke franskiljt den yttre huden. Compt. Rend. XXVII, p. 159. Instit. XVI. N:o 762, p. 239. Pappenheim har, vid undersokning af spind- larnes lungor, funnit dessa besta af en fin hinna, som ar slat pa yttre sidan, men betackt med en mangd fina oppningar, af hvilka hvar och en ut- loper i en kort cylinder, sa att luften genomtranger lungorna genom en myckenhet harfina karl. Compt. Rend. XXVII, p. 223. Jnstit. XVI. N:o 764, p. 255. BlAnchard, som anstallt en anatomisk under- sokning af slagtet Galeodes, har dervid kommit till det resultat, att spindlarne med hanseende till deras inre .^byggnad narma sig mycket mer Crustaceerna an insekterna. Ann. d. Sc. Nat. III. Ser. VIII, p. 227. Tab. 6. Citkulationen hos spindlarne har utgjort fore- cirkula- mal for BlAnchArds undersokningar. Forf. har har- tl°"i£j>* vid kommit till det resultat, att aortan utgar fran lame, hjertats framre^del. Strackande sig rakt ut, genom- loper^ den abdomens vidhaftning och fortsattes ge- nom thorax. Hunnen ofver de begge magarne, ar den pa hvarje sida forsedd med en arter, som 16- per uppat, foljande magens diverticulum. Likasom hos de fiesta invertebrater, fela verkliga adror hos 324 Arachniderna. Blodet, som genom artcrcrna k ring- fores till alia organcrna, forlorar sig slulligcn i do ihalii>heter, som iinnas emellan dem. 1 fotterna stracka sig artererna anda till spetsen och der fin- nes en kanal lor blodets aterlopp. Det ar dcnna kanal, som man upplacker genom flera arterers be- kladnad. Den lor fodan bestamda vatskan, utspridd ofver alia kroppens ihaligheter, uppnar lungorna. Der intranger den emellan de sma blad, livaraf dessa aro sammansatta, oeh sedan den upptagit syre ur luften, aterfores den till Iijertat genom k a rl , som aro analoga med Gasteropodernas branchio- cardial-karl, och foreslar Forf., att dessa bora be- namnas "pulmono-cardial-karl''. De boja sig mot kroppens bak- och sidodelar, for att ofver kons- organerna binna till pericardium framfor hvarje af hjertats kamrar. Dessa talrika och forgrenade ka rl hafya redan blifvit anmarkta af TrevirAnus och DuGES, men flera oriktigheter synas insmugit sig i deras derofver gifna teckningar. Forf. anser de un- dersokningar ban anstallt rorande cirkulalionen, hafva gifvit ytterligare stod at hans forut yttrade asigt, att Arachniderna genom deras inre byggnad narma sig till Crustaceerna. Inst it ut XVL JN:o 764. 259. Fror. Notiz. III. Reih. VIII, p. 200. Spindlar- Om spindlarnes formaga att reproducera for- dukt?on8-l°rade lemmar bar BlAckwall fortsatt sina iaktta- form§ga. gelser och anfor derom hufvudsakligen: att om benet af en icke fullt utbildad Tegenaria civilis af- ryckes vid coxan, atervaxer det efter hvarje spin- delns hudombyte. Denna fornyelse af samma del flera ganger synes antyda, att reproduktionen af lemmar hos Araneidce forsiggar vid alia hudomby- Spindlar- tena. Rorande den alder spindlarne uppna med- nes alder,delar Forf., att en nng hona af Tegenaria civilis, klackt utur agget d. 6 Juli 1842, blef forvarad i 325 en flaska, dui* den forsags med tillraeklig foda. Den' fort for aft lefva till d. 8 Juni 1845, da den dog. Den 27 Juni 1842 klacktes en liane af Tegenaria civilis. Denne undergiek sista hudombjtel d. 17 Okf. 1843. Under vimern 1844 a flog den betydligt i storlek och dog d. 30 Mars 1845. Ett annat exem- plar uppnadde en alder af 4 It och 9 dagar. Forf. auger genom sina anstallda forsok utredt, att spind- larne icke uppna rner an omkring 4 ars alder, men att manga, sasom Dolomedes mirabilis, Clubionia er- ratica, Agelena labyrinthica, Epeira quadrata, Te- tragnalha externa, Linyphia montana, Theridion li- neatum rn. h1., endast ofvei lefva andra vintern sedan de utkommit ur agget. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 173. Tauberth, som en langre tid fdrvarat en hona Spindlar- af Aranea (Epeira) Diadema i ett glas, hvari den "^mbltl lagt agg, markte en niorgon att detsamrna var upp- fyldt med sma spindlar. Han raknade dem.och farm antalet uppga till 941. Allg. Deutsch. Naturli. Zeil. II, p. 358. Lucas har meddelat flera upplysningar om lef- Spiodiars nadssattet af Scytodes thoracica, hvars hane annu \"?u*' ar okand, och eliuru Forf. fatt en hona som lagt 9 agg, hvarutur klacktes unga spindlar, befunnos alia dessa alven vara honor. Ann. Entom. II. Ser. V, p. V11I. * Rorande flera utliindska spindel-arters lefnads- satt har Adams meddelat undt -rrattelser Ann. Nat. Hist. XX, p. 589. Lucas an for, att Trogulus Nepceformis blifvit funnen vid Paris. Da den vidrores, latsar den vara dod, liksom vissa Coleopter-arter. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. V. Om flera spindel-arters lefnadssiitt finnas upp- lysningar meddelade af Seidei. i Arb. und Verand. 326 d. Schles. Gesellsch. 1847, p. 115. Af Lucas om slagtet Episinus i Ann. Entom. II. Ser. V, p. XLII1, afvensom om slagtet Latrodectus 1. c. p. XLVIII. Soiifug«. Berthold bar beskrifvit tvenne nya skorpion- arter fran Nya Granada. Gott. Gelehrte Anz. 1846, p. 56. Rossi bar under tre manader forvarat lefvande en stor Afrikansk skorpion, bvilken under denna tid forsmadde all den foda sorn erbjods densamma. Denna art tillhorde den mindre giftiga, som Ara- berna i anseende till dess forkarlek for salthaltiga lokaler benamna Agrab et melch, det ar Saltskor- pionen, och som Ehrenberg uppfagit under namnet Androctonus libycus. Rericht. v. Freund d. Naturw. in Wien. I, p. 182. AcaH. Tvenne nya Ixodes-arter, funna pa Python mo- lure Gray, som kommit fran Ostindien, beskrifvas af Lucas. Den ena be nannies /. Gervaisii och den andra /. fuscolineatus. Ann. Entom. II. Ser. V, p. XC1X. Metamor- "Memorici per servire alia Storia naturali degli (os' Issodi" [Ixodes vicinus) da 11 Gene. Torino 1848, 4:o, 38 sid. ar titeln pa en omstandlig afhandling ro- rande detta djurs utveckling. Forf. sdker be visa, att hanens konsorganer hafva sitt sate i snytet. Den befrugtade honan gor sig en hala i sand eller ddljer sig under en sten, for att lagga sina agg. Agglaggningen varar 10 — 30 dagar, hvar under 1000 — 4000 agg afsattas. Vid denna forrattning bojer bon snytet mot kroppen, utsparrar palperna och tringerna, framdrifver emellan halsen och snytets bas en tvadelad blasa, hvarutur aggen framkomma. Forf. liar anatomiskt undersokt djuret, for att upp- tacka den tvadelade blasans forrattning. Han for- storde harunder med en nal detta organ bos flera honor. Agglaggningen upphorde da nagon tid, men 327 fortsaltes derefter iter. A^jjeu folio da Jikval snart tillsammans och fortorkade. Forf. anser saledes den tvadelade blasan vara ett for aggliiggningen nod- vandigt organ och formodar att den afsondrar ett amne, hvarigenom aggens skal forstarkas, ty med slem aro de redan belackta i aggliiggningsroret. Tarmkanalen liar pa bada sidor tva tredelade blind- tarmar, i In ilka det insugna blodet intranger. Eliuru Forf. langre tid fdrvarat ofver 100 individer, har ban aldrig markt att dessa lemna ifran sig nigra exkrementer. Aggstoekarne likna tvenne band och aro 16 ganger sa langa sorn kroppen. Lufthalen aro belagna bakom det eftersta fotparet. Fortplant- ningen borjar i Maj och slutar i Oktober. Aggen utvecklas efter 10 dagar. Ungarne qvarstanna na- gon tid pa aggskalen och aro i borjan hvita. De bafva da endast 6 folter sanit bekomma ytterligare tvenne efter deras forsta hudombyte. Mem. Accad. Torin. 11. Ser. IX. Rorande inre byggnaden af nigra Acari-larver Anatomi. bar Allman lemnat upplysning. Den sexfotade lar- ven af Halarachne Halichceri eger ett matsmaltnings- ror, sorn utvidgas pa bada sidor. Tvenne langa co?ca oppna sig i rectum nara dess anda. Inga spar af tracheer kunna upptackas, oaktadt dessa aro gan- ska tydliga bos det utbildade djuret. Forf. ar sa- ledes af den tanka, att respirationen icke ar full- standig, forran de fyra ben.paren utvecklats. Rep. of Brit. Assoc. 1847, p. 74. Ghimani har rorande en Acarus-art, som fore- Lefnads- kommer i Para, meddelal, att man vid vandringar satt* genora sko^aine, eller de trad^ardar som omirifva staden, angripes af en mikroskopisk Acarus, som i landet benamnes Mouquis, och hvilken intranger djupt under huden samt fororsakar en olidlig klada. Lucas, som granskat denna art, anser den troligen 328 tillhora sliigtet Leptus. Ann. Entom. II. Ser. V, p. XXXVII. Denny an for, att ban pa en Vestinclisk skold- padda funnit en stor Ixodes-art, hvilken han inlagt i en liten lada, hvarest den blef qvarglomd omkring 4 manader. Da ladan efter denna tids forlopp opp- nades, befanns det insliippta djnret annu lefvande. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 76. Skabbdju- Bourgignon bar utgifvit ett omfattande arbete om Skabbdjuret ocb de sjukdomar det framkallar, under titel: " Recherches entomologiques et patholo- giques sur la Gale de lliomme." Paris 1847. Enligt F6rf:s forraenande ar Skabbdjuret den enda och vasendtliga orsaken till utslagssjukdomen, ocb hvarje menniska, af hvilken alder, kon och temperament som heist, ar underkastad smittan deraf. Till sjukdo- mens spridande ar det tillraekligt, att en Acarus blir ofverflyttad f»an en till en annan person. Der- emot bor icke antagras. att en oironblicklisr beroring med en af skabb besvarad person smittar. Enligt Forfrs iakttagelser lemnar Skabbdjuret sina gangar under huden endast om natterna, hvarfore ocksa smittan 90 ganger bland 100 forsiggar derigenom, att man en natt ligger tillsammans rned en person som bar utslag, livaremot smittan sallan meddelar sig genom beroring af hiinderna. Sedan Forf. be- handlat den vetenskapliga delen af fragan, ofvergar han till den praktiska, som afven grundligt utredes. Det medel han funnit mest verksamt mot skabb- sjukdomen bestar af Staphisagria-pulver 300 gram- mer och smalt sviuister 500 grammer, som hop- blandas och smalles under en varme af 80° Reaumur, hvarefter denna blandning silas genom en grof har- sikt. Formedelst 6 ingnidningar dagligen med denna salfva hafva samtliga Skabbdjuren inom fyra da gar blifvit dodade. Frou. Notiz. III. Rcih. Vfc p. 105. 329 Flera vigtigd bidrag till kannedomen om det lios menniskan forekomrnande skabbdjuret och dess utveckling liafva af Eichstedt blifvit meddelade. Aggen, V/" langa och ^'" breda, traffas i gangarne under linden. Ungnrne likna de ganila, men liafva endast 6 fotter. Vid forsta hudombytet erhalla de 8 fotter, derigonom att i stallet for sista paret tvenne nya vaxa ut. Till sista hudombytet, vid hvilket Skabbdjuren inborra sig pa nya stallen, ligga de otorliga och undcrga in gen vidare f<3 rand ring. An- talet af de tagglika bihangen pa ryggen okas nied fyra, sa att de aldre aro forsedda med 14. Forf. anser sasom sakert, att skabbsjukdomen fororsakas af dessa sma djur. Fror. Neue Notiz. XXXVIII, p. 105. XXXIX, p. 265. Det af manga Lakare betviflade forhallande, att utslagssjukdomar fororsakas af skabbdjuret, har utgjort fd remal for ett foredrag af Krahmer. Forf. anforde vid samma tillfalle, alt ett haftigt kliande utslag fororsakas af en annan Qualster-art, som han benamnt Acarus ruber autumnalis, och som sy- ncs vara Dei%manyssus Avium, hvilken, som bekant ar, afven nagon gang ar for menniskan besvarlig. En nojygrann och omstandlig beskrifnin^ om Diverse notiser. huru man bor lorhalla sig vid insamling och span- ,,... .. o O I Fjarila tttifg af Microlepidoptera har Zeller utarbetat. Den insam- ... , | ..... .. r .. lande och anvantla metnouen vid spanningen oherensstammer spanning, hufvudsakligen med det satt, som hos oss vanligtvis begagnas. Ett af Forf. uppgifvet salt att erhalla en mangd olta sallsynta sma fjarilar torde har fortjena anfo- ras. Det bestar dcruti, att man insanilar fran trad, buskar och orter alia sammanrullade blad och ka- 330 star dessa i en hog uti ett icke for hogt, ljust rum. Fa af de insamlade larverna aflagsna sig fran sina gomstallen, afven sedan deras foda blifvit fortorkad. Hungern tvingar dem att ata de torra bladen, och den enda olagenhet, som hiiraf uppkommer, bestar deruti, att fjarilarne understundom icke blifva sa stora, som da larverna hafva god lillgang pa foda. Alltfor unga larver omkomma ofta harvid, dock blir alltid ett stort antal i behall. Man kan for ofrigt tid efter annan lagga friska blad till de torra. Fran den for larverna skadliga utdunstningen af de for- torkande bladen aro de fria, da de icke inneslutas i ett trangt rum, och detta bidrager i hog grad till deras trefnad. Pa det forpuppningen ma kunna latt forsigga, ar lampligt att lagga nagot jord un- der bladen, samt att i deras grannskap placera gras, vid hvars rotter nagon jord fastsitter. Till larver- nas insamlande aro Maj och Juni manader lampli- gast, likval erhallas manga under de ofriga som- marmanaderna. Snarl far man pa vaggarne se ut- klackta fjarilar, och dessa kunna insamlas i flaska, dofvas med inslappt tobaksrok, samt derefter be- qvamligen uppstickas. Manga fjarilar soka gomma sig, hvarfore det ar nodigt att rummet innehaller sa litet mobler som mojligt. De fjarilar, som gom- ma sig om dagarne, framkomma i skymningen och kunna fangas pa fonstren. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 176. Sodoffskys anvisningar om fjarilars dodande, spanning, bevarande och klackni ng, inforda i Arb. d. Naturf. Vereins in Riga. I, p. 33, aro Ref. till innehlvllet icke bekanta. Prachtische Anleitung zur Erhaltung der Far- ben und Behandlung der Insekten auf Reisen von KolenATI, 8:o, ar Ref. endast till trtein bekant. Om fjarilars fangst och spanning har Heine- MANN meddelat underrattelser, hufvuclsakligen ofver- 331 ensstammande med hvad hittills derom varit bekant. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 190, 208. I samma han- seende, afvensom ora larvers behandling och vard, bar BlAUEL lemnat upplysning. I. c. p. 187. Att insekt-larvers uppfodande, oaktadt den sorg- Appara- falligaste vard, i brist af tjenliga forvaringsrum miss- urT«.M lyekas, ar a lit for val bekant. Menzel liar nu be- "PP?" J dande. skrifvit en af honom begagnad apparat, soin ban bog I i gen forordar. Den synes Ref. alltfor konstigt sammansatt, hvarfore den icke torde fortjena sardeles afseeende. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 86. Bremi bar anfort ett af bonom begagnadt satt Gaiikno- atl for insektsamlingar for vara blad, pa hvilka fin- ning. nas gallapplen eller andra bildningar pa vaxterna, fororsakade af insekter. Det bestar deruti, att man inlagger dessa knolar icke emellan grapapper utan emellan bomullsvadd. For blad, hvilka endast aro mi- nerade, ar en enda vadd tillracklig, men for sadana, hvilka aro besatta med gallknolar och andra ut- vaxter, ar nodigt att efter deras storlek anvanda 2 — 5 hvarf bomullsvadd till betackning. Ofver och under bomullen laggas nagra ark af ett fast och slatt papper, hvarefter alltsammans bringas under prassen, hvarvid denna icke for hardt bor tillspan- nas. En gang om dagen bor den narmast bladet liggande vadden ombytas. Genom en sadan beliand- ling blifva utvaxterna ej hoptryckta, fargerna bibe- ballas biiltre och bladen torka hastigare. Saftigare gallknolar kunna pa intet satt hindras fran att krympa ihop. Vid blad, som aro hopvikna, maste den sammanrullade delen laggas utom bomullen, papperet och prassen. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 286. Vid Schweiziska Naturforskarnes mote bar Bremi insekt- ballit ett foredrag, rorande insekthafvens anvandande. fardelar. \ erhandl. d. Schweiz. Naturf. Gesellsch. 1846, p. 61. 332 Siitt att Busson liar beskrifvit en apparat, som ban seklcr" anser vara^ lamplig till insekters dodande och be- friande fran mal. Den bestar i en glasflaska med vid oppning, vid bvars lock, som bar vara mycket tatt, fastas en korkskifva, bvarpa insekterna fasl- sattas. Nagra drop par etber slas i flaskan och loc- ket pasattes bastigt. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 315. Pappertill Hoffmeister bar fastat uppmarksamheten pa insekters • • 1 r 1 1 . -n uppkli- otjenligneten at de papperssorter, som anvandas till string, insekters uppklistring, ocb uppger att det till sa- dant andamal bast passande ar den sort, som blifvit under sednare aren In ford fran Paris under be- namningen Torchon. Det ar sardeles hvitt och eger en markvardig tjocklek ocb elasticitet, samt ar ej uppblandadt med kalk. Genom fukt utvidgas det icke. Dess yta ar grof, bvarigenom limmet bat- tre fastnar. Af delta papper kunna ytterst smala remsor skaras, hvilka utan svarigbet kunna ge- nomstickas med de finaste nalar. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 95. Biografier. Foljande Biografier ofver aflidna Entomologer hafva utkommit, nemligen: 1) ofver C. J. Schon- HERR, fodd d. 10 Juni 1772, dod d. 28 Mars 1848, af Prof. Knos (Minne ofver Carl Johan Schonherr, Upsala 1848); af O. J. Fahr^us i Vet. Akad. Hand!. 1848. II, p. 455; af C. G. Mannerheim under ti- tel Notice Biograpbique sur Mr. C. J. Schonherr. 2) Ofver Meigen, fodd d. 3 Maj 1764, dod d. 11 Juli 1845, af Macquart. 3) Ofver Gene, fodd d. 9 December 1800, dod 1848, af Bassi. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 5. 4) 6fver Duponchet., fodd 1774, dod d. 11 Jan. 1846, af Dumeril. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 5. 5) Ofver Pelletier de St. Fargeau, fodd d. 9 Okt. 1770, dod d. 23 Aug. 1845, af Audinet-Serville. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 193. 333 6) Ofver F. de Villiers, fodd 1790, dod d. 6 Juli 1847, af Guenee. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 169. 7) Ofver Jules Cordier, fodd d. 20 Julf 1811, dod d. 31 December 1846, af Fairmaire. Ann. Entom. II. Ser. V, p. XV. 8) 6fver E. Charre, fodd 1826, dod 1848, af Laboulbene. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XXXIX. 9) 6fver Wilhelm von Winthem, dod d. 2 Sept. 1847, 48 ar gamma], af Steetz. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 194, 101. 10) 6fver Albert Kindermann, dod d. 4 Nov. 1846, 67 ar gammal. Isis 1848, p. 318. 11) 6fver Carl Rantzau, dod d. 26 April 1848, 28 ar gammal, af Boie. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 129. — -Qf3H>*. , OM FRAMSTEGEN i INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS OCH ARACHNIDERNAS FOR i§49 och I§50 TILL KONGL VETENSKAPS-AKADEM1EN AFGIFVEN AP C. II. BOIIE1HAK. ^(cXgv. 5 ■■: )■ ■■ ::;v,-,;; .,.- o ei uoiti it i itiim: OM FRAMSTEGEN i INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS OCH ARACHN1DERNAS FOR 1MB oeh 1S50 TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEM1EN AFGIFVEN AF C II. BOHEMAW. STOCKHOLM, 1852. P. A. NORSTEDT & SONKR, Kongl. Boktrj«:kare. I ii ii eli k II. aid. Siebold, Lehrbuch der Anatomie 1. SpExNCE, Entomologions nytta — Macquart, sur les applicat. do I'Entomol — Macquart, facultes dcs animaux invertcbr < . . — Cuvier, Rcgne animal — Westwood, systematiska Entoniologien 2. Doubleday, Say's afhandlingar — Cirkulation och blodomlopp — Respiration 3. Insekternas tracheer — Insekternas muskier 4. Konsorganer — Getinglarvernas tarmkanal ' 5. Kortlar som sprida lukt 7. Antennernas funktioner 8. Insekternas exkrementcr , . . . 9. Insekternas bekliidnad . — Markviirdig instinkt hos en myggart 10. Anga af Brachinus — Pajverlikt amne pa insekter t — Vaxiimne afsondras af insekter 11. Utveckling af fett pa insekter 12. Dagslandornas utveckling — Fortplantning af Psyche 13. Frobara fjaril-iigg utan foregangen parning 15. Parasit-vaxt pa Brachinus . — Insekter besvarade af Entozoer 10. Larver uppkriikta af menniskor J — Klimatets inflytande pa fargteckningen — Insekter som forckomma om vintern 17. Regn af insckt-larver , — Underjordisk insekl-fauna 18. Fossila insekter . . . 25. Insekter pa ek 29. Insekter sorn underga forvandling inom andra insekter . . . 31. Insekter angripa tobak 32. Insekter skadliga for jordbruket 33. Produkter af insekter — Vattenaktig dunst i bikupor — Hermafroditism 34. Missbildningar 35. Tidskrifter — Descriptiva arbeten 36. Metamorfos . 52. Insecta. sid. Colenplera: Allmiin littcratur 53. Enskilda arbcten. Cicindeletae 64. Lefnadssatt 05. Carabici -— Lefnadssatt . . ., 07. Dytiscidae 08. Staphylinii — Buprestidae 70. Metamorfos 71. Eucnemides — Elatcridae — Malacodermata 72. Terediles „ . — Metamorfos 73. Scydmaenides v . . 74. Silphales — Trichopterygia 70. Cryptophagides. Metamorfos — Colydii 77. Metamorfos , — Cucujides ■. . . . — Lefnadssatt . /\. 78. Palpicornia — Metamorfos 79. Lamellicornia — Mclasomata 83. Tenebrionites. Metamorfos ........ — Cistelidcs. Metamorfos — Anthicides — Vesicantia , 84. Metamorfos — Curculionides 85. Lefnadssatt 80. Metamorfos — Xylophagii 88. Lefnadssatt — Metamorfos 89. Paussilii 90. Cerambycini — xMetamorfos 91. Chrysomelinae 92. Metamorfos . 95. Erotylenae — Languriadae — Coccinellidae — Metamorfos 90. Clypeastres 97. Pselaphii — Clavigeri 99. Orthoptcra: Allman litteratur — Forficularia; 100P sid. Blattariaj. 100. Spectra — Achetac 101. Locustariae — Acridii 102. Lefnadssatt . . . — Metamorfos w . 103. Ucmiplera: Allmnn litlcratur — Heteroptera — Medel mot vSggloss 104. Nepides — Homoptcra . 105. Aphides 115. Lefnadssatt — Metamorfos 110. Coccides — Lcpidoptera: Utbredning — Allman litteratur 127. Lefnadssatt 130. Parnings-apparatcr 131. Papiliones — TVletamorfos - 135. Lefnadssatt — Nyctalidae — Sphingides — Metamorfos 136. Sesiariae — Metamorfos — Chelonariac . > — Metamorfos 137. Bombyces . . . . » — Lefnadssatt 139. Metamorfos — Muscardins utrotande 140. Mjolklik vaitska hos Cossus ligniperda .... — Noctuae — Metamorfos 141. Geometrae — Metamorfos i . * . . . 143. Pyralides. Metamorfos — Tortrices . . . 144. Metamorfos , — Tineidae 145. Metamorfos . . . 151. Lefnadssatt 150. Pterophorii. Metamorfos 157. Ncuroptera: Allman litteratur ' — Libellulinae — Utbredning V"» 158. Ephemeridae. Metamorfos — Termitides . . . , 150. Psocidae , — Perlariae — Bid. Anatouii 159. Hemerobini 160. Metamorfos 16i. Anatomi — Panorpata; Phryganides 105. Larv-hylsor — Slrepsiptera , . 166. Hymenoptera: Allman litteratur 107. Metamorfos Kit). Tenthredinetae 170. Metamorfos — Urocerata. Metamorfos 171. Cynipsera. Metamorfos — Apiariae . 172. Vespariae 173. Lefnadssatt . . , — Sphcgidae — Metamorfos , . . . . 175. Utbredning . . . 170. Formieariae — Lefnadssatt 179. Chrysididae 180. Metamorfos — Icbneumonidae — Braeonidae 185. Pteromalinii — Metamorfos. 180. Diptera: Systematik 188. Allman litteratur 102. Metamorfos 104. Anatomi 195. Xylophagi — Mydasii — Asilici 190. Metamorfos 200. Arthraeides — Acrocerinae 202. Hybotidae — Doliehopodae — Syrphici 207. Metamorfos 209. Scenopinii. Anatomi — Metamorfos — Oestrides 210. Utbredning — Tachinariae — Metamorfos 215. Museariae. Synonymi .210. Phasiariae. Metamorfos — Anthomyzides. Metamorfos 217. Sdomyzidcs — Melamoilos 218. sid- Ortalidcs 219. Hcteromyzides. Metamprfcw . — Agromyzides. Metamorfos < — Phytomyzidcs. Metamorfos ......... 220. Cortices 221. Sirnulidos. Metamorfos — Rhyphii — Culicides 224. Chironornii — ■ Ceiidomyzidcs — Lefnadssiitt och metamorfos 225. Psy chodides 226. Scfarfase — Tipulides 227. Metamorfos — JLefnadssatt — Mycctophilina; " 228. Metamorfos — Aptcra: Thysanura 229. Myriapoda. Parnings-apparater — Julidc 230. Blanniulida?. Lefnadssatt . . . — Polyzonida?. Synonymi . . . . , .231. Arachnid a. Allman littcratur , — Enskild littcratur. Araneae — - Spindlarncs gift 234. Spindlarncs temperatur — Spindlarncs cirkulation och respiration .... — Aggens uppkomst 235. Lungor — Solifugre. Generations-organer — Phalangidsp. Anatonii , . . . 236. Acari ., , — Diverse Notiser. Appa rater for larvers uppfodande . . . 238. Medel mot muscardin , — Dode Entomologcr 239. Svensk litteratur. Bohevan, lakttagelser rorande nagra Insckt-arters metamorfos 32. Bidrag till Gottlands Jnsekt-fauna ...... 40. Dahlbom , Anteckningar ofver Insektcr observcrade pa Golt- land och i en del af Calmarc Ian 42. Minck af Rosenschoi.d, Entomologiska underrattelser fran Pa- raguay . 50. VIII aid. Boheman, Scydmamii, Pselaphii och Clavigeri funna i Sverige 56. Bidrag till Gottlands Coleopter-fauna 64. Monographia Cassididarurn. Tom. I 92. Wallengren, Hemiptera ocb Lepidoptcra i Nord-Ostra Skane . 103. Fjarilar i Nord-Ostra Skune 126. Wahlberg, Bidrag till kanncdomen orn Psycbc-larverna . . .154. Boheman, Om Epithcca bimaculala 158. Om Utbredningen af Bembex rostrata 176. Dahlbom, Syd-Afrikanska Chrysides 180. Zetterstedt, Diptera Scandinavia?. Tom. VIII, IX .... 193. Stenhammar, Ny art af sliigtct Rhaphium . ..... 205. Wahlberg, Nya Diptera 206. Ytterligare bidrag till kanncdomeu om Svampmyg- gan Ceroplatus sesioides 222. Boheman, Myggor i Fahlu grufvor . . . . r 228. 1 denna Arsberattelse anse vi OSS bora i fdrsta rummet SiEnoLn. fasta uppmarksamheten pa Siebolds mLehrbuch der ver- ^i-'aIkj' gleichenden Anatomies. Berlin 1848, hvars \ 4:de del tomle- afhandiar Insekterna. Den beromde Pdrf. har i detta arbete sammanstallt allt hvad bittills varit kandt ro- rande dessa djurs inre byggnad. Foregaende Entomo- tomers arbeten aro likasa omsorgsfullt begagnade som profvade, och stora skatter af egna undersbkningar och asigter hafva af Forf. blifvit framslallda. Det ar sa mycket mindre behofligt att har inga i en narmare redogorelse for detta arbetes innehal!, som det ar oum- barligt for hvarje vetenskapligt bildad Entomolog. Om de fordelar, som kunna hemtas af Entomo- Spence, logiens studium, har Spence hallit ett foredrag i En- j"^"™" tomologiska Societeten i London pa dess arssamman- ">"*• komst d. 22 Januari 1849. Ann. and Mag. of Nat. Hist. 4 849. April. Fror. Tagesber. 1. Bd. p. 189. Nedanstaende tvenne afhandlingar aro Ref. endast genom titlarne bekanta, nemligen: ^Conferences sur les applications de I' Entomo- Mac- logie a' l* Agriculture, precedees dun discourse par J^il Macquart. Mem. de la Soc. de Lille. Ann. Ent. II. Wi*** de I En- Ser. VI, p. LXXXYr, samt t»moi.. ))Facultes interieures des animaux invertebres» Mac- par Macquart, Lille 1 850. jg£j£ des anim. invertebr. ' Den med figurer forsedda upplagan af Cuvier's cuvter, ))Reqne animafa. som i flera foregaende Arsberattelser *W blifvit omnamnd, har blifvit fullandad. Texten ar ut- Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. * B arbelad nf Aiidouix, Milne KnWARbs. Blanchard och Doybre. Pa de val uifoida plancherna aro typcrna for alia af Latreille bcskrifna sliigten, kannetecknen for de olika grupperna och den inre byggnaden framstallda. Wmt- En temligen fullstandig ofversigt af de vigtigaste W°0D' arbeten, som under de sista 8 aren utkommit inom tiska den systernatiska Entomologien, har af Westwood i supplementet till den Engelska ofversattningen af Ci- vj'ers Regne animal p. 675 — 090 blifvit utarbelad. Double- Da det merendels i Europa ar svart att fa reda D*f,,lasnAdY/spa en del af de skrifter, som inom Entomologiens om- Jii'gar. pgfje utgifvas i Norra Amerika. kan hvarje bemodande, som i delta banseende lemnar bidrag, icke vara annat an valkommet. Vi bafva nu att anmala en uppsats af Doubleday ofver alia de al'handlingar som Say utgifvit i Entomologien. Stett. Entom. Zeit. 18i9, p. 317. cirknia- Blanchard's i Arsber. 1847, 1848, p. 24 om- t,b'iod-h namnda undersokningar rorande blodomloppet bos In- omiopp. sekterna hafva uppvackt en liflig skriftvaxling och hafva anmarkningar emot hans asigter blifvit framstallda af flera utmarkta Anatomer, sasom af Leon-Dufour Gompt. Rend. XXVIII, p. 28, 401, 4 63, 523, af Nicolet Compt. Rend. XXVIII, p. 540. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 190, Tab. 5, och af Joly Compt. Rend. XXIX, p. 661. Ann. Scienc. Nat. Ill Ser. p. 306. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 603. Blanchard har uti harpa afgifna svar sokt adagaliigga att hans undersokningar aro val grundade, Compt. Rend. XXVIII, p. 76. 338, 757, och har i detta banseende blifvit understood af Agassiz. Trans. Amer. Assoc, for ad vane, of Scienc. 1850, p. 1 40. En af Leon-Dufour utgifven afhandling rorande blodomloppet hos Insekterna, nemligen: vSur la cir- culation dans les fnsectesy> Bourdeaux 4 849, 40 sidor. Act. de la Soc. Linn, de Bourdeaux, XVI, Livr. I, p. I. Rev. et Mag. de Zool. I8f>0. p. 7 5 har Ref. icke haft lillfiille se. GutfRiN-iMfisi-YiLLK bar, till la Societe nationale et centrale d'Agriculturc, inlemnat en afhandling rorande Silkesmaskarnes sjukdomar, innehallande hufvudsakligen observationer rorande blodets olika forhallande hos In- sekterna, sardeles Silkesmaskarne, under deras friska och sjuka tillstand och om blodkulornas bfvergang till den parasitsvamp, som utgor Muscardine. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 5(55. Compt. Rend. XXIX, p. 449. Rev. et Mag. de Zool. I 850, p. 452. Atskilliga upp- lysningar i samma amne hafva af Focillon blifvit meddelade i Rev. et Mag. de Zool. 4850, p. 442. Leon-Dufour beskrifver no^rannt de iakttaselser R*»p»*» nan gjort pa en liten insekt af Curculionernas familj, Phytobius hydrophilus, hvars larv och puppa, afven- som det utbildade djuret, lefva under valtnet pa stjel- karne af Myriophyllum spicatum. Fdrf. har, oaktadt «[Oihi0 ihiirdiga observationer, aldrig sett denna insekt :nalkas vattenytan, for att der andas. Dess respiration verk- stalles genom stigmata. Formedelst hastiga rorelser under simningen synes djuret, genom ofta upprepade slag med fbtterna, afskilja luftpartiklarne utur vattnet och flora dem mot kroppens stigmata, som oppna sig. Compt. Rend. XXIX, p. 763. Ann. Nat. Hist. II. Ser. VI, p. 412. Instit. XVII, p. 409. Rev. et Mag. de Zool. 4 849, p. 607. Dujarihn, som undersbkt tracheerna hos Inseki- i»*«*t«- terna, har dervid kommit till foljande resultater: 4:o Att cl de icke aro sammansatta af en dubbel hinna med en spiraltrad i midten. 2:o Att den inre delen icke a piskt undersbkt och hafva Fbrfattarne ansett sa va! detsamma, som det fina stoft, som betiicker Euchroma cficjantea och nagra nattfjarils-puppor, bildas at sma cryptogamer. Fbrfattarne hafva saledes trott sig kunna antaga: l:o Alt det finnes pa vissa insekters yta ett pulvcrlikt amne, som tillhor svamparnes ordning och som utvecklar sig pa samma siitt som dessa, men upphor alt framkomma efter djurens dbd. 2:o Alt detta amne afviker till sitt yttre utseende, genom sitt inflytande pa insekterna och genom sin bildning, fran de cryptogamer som lororsaka sjukdomar eller dbden hos insekterna. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 301. VII J, p. 47. Coqcerel, som i anledning af denna uppgil't verkstiillt flera undersbkningar, har funnit detta iimne besta af sma tradar, blandade om hvarandra, nastan raka hos Buprestiderna, mer eller mindre bbjda hos Cetoniderna samt forenade genom ett kadartadt amne. Han anser det pulveilika stoft, som betiicker vissa Lixus-avler, icke vara en fbrening af sma Cryptoga- mer, emedan det i sadant fall: l:o skulle vara den enda kiinda tilldragelsen af en normal svamp, som all- tid funnes pa insekten, betiickande den ofta belt och hallet och varande liksom nbdvlindig for dess tillvaro. De Cryptogamer, som utvecklas pa insekternas kropp, sluta alltid mod att fbrorsaka, da de uppnatt en viss utveckling, dessa 4jui> , hvilkas abdomen ar blaaktig (L depressa ocb coorulescens), betackes enligt denne Fbr- fattare med ett tjockt lager af vax. Detta senare lor— hailande bevisar enligt Forf:s fbrmenande, att rofdjuren a Even, kunna afsondra vax. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XII, p. 250. Rev. et Mug. de Zool. 1850, p. 121. Utveck- .Lkvrat, som velat undersoka orsaken dortill, alt ivu pa Aej"a insekter, forvarade i samlingar, betiiekas af ett i»5t-kter. felt ^nne^ hvarigenom de fmlora sin glans, bar trott detta harflyta deraf, att hos honorna iiggen ej blifvit befruktade och hos hanarne att de ej bunnit para sig. Ann. Soc. Linn, de Lyon 1847 — '1849, p. 218. Denna asiat kan Ref. icke dela. (i or ii. i Ett bidrag till Ephemerernas utvecklingsbistoria utveck- nar rf Burmeister blifvit meddeladt. Det ai* af ett sa ,IB8- mycket storre intresse, som uppmarksamheten derige- nom blifvit fastad pa en olikhet i embryos forsta ut- veckling hos insekter, hvilka underga fullstandig eller ofullstiindig metamorfos. Forfrs iakttagelser, som blifvit gjorda pa Palingenia horaria, afvika fran de, hvilka Kollikkr anstallt pa Chironomus, Simulia och Do- natio. Om Fords undersokningar, med hvilka Rathkes, som blifvit anstallda pa Gryllotalpa vulgaris, ofverens- stiimma, finnas grundade, skulle de insekter, som ega en ofullslandig utveckling, niirma sig mycket mcr till vissa afdelningar bland Crustaceerna och Spindlarne, an till de insekter som underga en fullstandig metamorfos. Zeitschr. fur Zool. Zootom. und Palaont. 1 848, p. 1 09, Tab. I, f. 20—24. w Redan i forsta argangen af Zoitschrift fur wf^-Fortpiant- sensehafllichc Zoologie har Sieboi/ti omniimnt fori plant- iwIm-. ningen h'os slagtet Psyche, da* han sokt adagalagga, alt den formodan, att honorna utan foregangen parning kunde lagga frobara agg,' berodde pa en villfyr^Ise. Dessa fjarilars egna forhallande vid parningen, sa val som vid a ggl agg ningen, kunna latt leda till misstag, emedan flera honor af hithorandc arter, sedan de parat sig lagga sina agg, i den i hylsan befintliga tomma puppan, hvilken dermed uppfylles, sa att man, da sa- dana h'ylsor blifvit insamlade och forvarade, latt kan ledas till den tro, att de deruti befintliga pupporna icke aro utklackta. Da utur dessa hylsor unga larver sedermera framkrypa, sa d rages (feral den slutsats, att obefruktade honor lagga frobara agg. Detta forhal- lande eger, enligt Forfatlarens fOrmenande, likval endast rum med sliigtena Psyche och Fumea, icke med slagtet Talceporia. Siebold har nemligen nu kommit till den bfvertygelsen, att honorna af sistberorde genus, hvilka han icke forut kunnat sakert skilja fran slagtet Fumea, under vissa forhallanden kunna fortplanta sig utan fo- regangen parning. Denna tilldragelse utgor likval icke ett undantag fran den physiologiska lag, enligt hvilken alia verkliga agg, da de skola kunna utvecklas, forut maste af hanarnes sad befruktas, utan sluter sig dot hos Talceporia anmarkta fenomen till den inom den liigrc djurverlden under senare tider upptackta gene- rationsvaxeln. Man maste icke hadanefter anse sadana, utan hanarnes inflytande, till fortplantning skickliga in- divider, sasom honor utrustade med aggstockar, utan sasom konlosa individer; skiljda fran de forra genom deras organisation. Dessa konlosa, men likval till fort- plantning skickliga individer, som man nu sa ofta lait kanna sasom forekommande bland de skelettlosa dju- ren, hafva af Steenstuup, som forst fastat uppmark- samheten pa generationsvaxeln, blifvit benamnda ammor. 14 Dessa ammor kunna jortplanta sig geuom delning pa tvitren cller efter liingden, genom yttre etter inre knopp- bildning eller fbrmedelst en frostock. Denna frostock (Keimstock) intager Sggstockens staile, men gbr icke narvaron eller inflytandet af sadesvatskan nodvandigt. En sadan frostock frambringar inga agg utan fro- kulor. Efter dessa fbrst i sednare lider kanda phy- siologiska lagar, kan det redan lange bekanta och be- undrade fenomenet rorande Bladlossens fortplantning annorlunda forklaras an hittills skett. Hos dessa fbl- jer icke under loppet af en soinmar den ena genera- tionen efter den andra af uteslutande vivipara honor, utan ringaste spar af han-individer, tilldess en gene- ration af hanar och ovipara honor, hvilka para sig, framkomma. De vivipara honorna maste anses sasom kbnlosa, med frostockar forsedda ammor. Att bladlus- ammorna med hansyn till deras fortplantningsorganer ega en annan bildning an de ovipara honorna, har Siebold redan 4 839 lagt i dagen. De konlbsa vivi- para Bladlbssen sakna icke allenast receptaculuru se- minis, utan deras frostockar visa en belt annan form och struktur an de ovipara bladlushonornas aggstoc-r kar. Forf. har redan fdrut uttalat den formodan, att forekommandet af konlbsa ammor ibland insekterna icke ar inskrankt endast till Aphidernas familj, utan att ma- handa ett likartadt fbrhallande eger rum hos arter af slagtena Cynips och Psyche. Inom Psy chides har det nu bestamdt visat sig, att Talceporierna aro under- kastade en sadan general ionsvaxel, och Fbrf., som ge- nom fortsatta undersbkningar fastat sin uppmarksamhet pa Talceporia lichenella, anser sig hafva vunnit full visshet om, att denna ar en kbnlbs amma, da utaf dess larver endast honor framkommit, hvilka utan par- ning liigga agg, hvarutur larver utkliickas. Huru manga generationer af dessa ammor som folja pa hvar- andra, innan den generation, som eger fullt utbildade propagatmns-organer, framkommer, liar annu icke blif- vit utredt. Arb. unci. Verand. d. Schles. Gesellsch. 4850, p. 84. Uti Bulletin de la Soc. Imper. des Naturalistes PrAl»ra de Moscou 1849, p. 223 bar Manneiuieisi anfort ett Jt7„' f6r8r? bonom gjordt meddelande af Popoff, som synes gifva BSnBen stbd at pastaendet, alt larver kunna utklackas ur fjaril- agg, oaktadt dessa icke blifvit genom forutgangen pai- ning befruktade. Popoff bade nemligen 4846 funnit en larv af Euprepia hololeuca, som forvarades afskild. Sedan den forvandlats till puppa, hvarutur efter 12 — 13 dagars forlopp en hona utklacktes, fdrvarades afven denna i en sarskild lada. Snart sag Popoff henne lagga agg, utur hvilka efter 8 — 40 dagar en mangd sma larver framkommo. Sasom stod for sin uppgift, att liggen icke blifvit befruktade, anfor Popoff: 4:o att insekten blifvit fran larv uppdragen; 2:o att den er- hallna fjarilbonan hallits afskiljd fran andra insekter, och 3:o att hans lador under denna tid icke inneballit nagon lefvande hane, hvarken af Euprepia hololeuca eller nagon annan Lepidopter-art. Popoff uppger till slut, att han ofta anmarkt att tvenne larver af vissa fjaril-arter halla sig tatt intil! hvarandra, och att delta uppvackt bos honom tankan, att dessa tillhorde olika kon och att de mojligen parade sig innan de blifvit utbildade insekter. Denna sednare asigt ar likval stri- dande emot de upplysningar, som erhallits genom ana- tomiska undersokningar af fjarillarverna, hvarigenom blifvit utredt, att generations-organerna hos dessa en- dast aro rudimentara. Rev. et Mag. de Zool. 4850, p. 437. Rorande utvecklingen af en liten parasitvaxt pa Pam»it- Brachinus crepitans, bar Rouget meddelat sina iakt- BrwsjIT tagelser. Den visar sig pa antennerna, pa benen och ",,s- skalvingarne samt bestar af tvenne ganska olika delar. Den ena kallar Forf. stammen och den andra bihangen. Den forra, af ungefar 1 millimeters Idngd, Ur aflang, K) afsmalnande mot bason, mod hvilken don Hr fasteit- . tande pa insekten, samt utvidgad mot spetson. Don kan till formen liknas vid en rodbeta ollor morot Inuti synos den dolad i flera rum, atskiljda gonom mellanviiggar. Bihangen aro tradformiga, mer ellor mindre langa, af olika antal, ofta tvadelade ocli alltid utgaende fran stammons ofra del, de synas vara ledade. Ann. Ent. II. Ser. VI11, p. 21, Tab. 3, N:o I. insekter SiEBOLD, som fortsatt sina i flora foregaende Ars- »r Ento- berattolser omnamnda undersokningar, rorande de Fi- larier, som forekomma hos insekterna, bar nu meddelat, att det lyckats honom fullkomligt utreda fran borjan till slut utvecklingsbistorion af Mermis albicans. Haraf visar sig, att denna mask, afvensom Mermis nigrescens, Gordius aquaticus och subbifwrcus, endast under dera senare ofverraskades man af en ny markvardig upptackt, denna gang i Luegger-grottan och da af insekternas klass, nemligen Anophthalmia Schmidli, en Carab af Trechidernas familj. Denne beskrefs och afbildades ut- markt val i Sturms fdrtraflliga arbele Deutschlands Insecten. Nagra likartade upptackter hafva afven un- der senare Aren blifvit gjorda af Wyman, Thompson och Tellkampf i Mammuths-halorna i Kentucky, for hvilka fynd redogorelser i fbregaende Arsberattelser blifvit in- forda. Hvad som hos dessa djur isynnerhet fortjenar anmarkas, ar mindre deras vistelseort och att de kunna lefva under fbrhallanden, som erbjuda sa ringa hjelp- medel for det organiska lifvet, an att man hos ingen af dem kunnat upptacka ogon, oaktadt dessa orga"ner aro val utbildade, hos andra arter af de grupper, hvilka de tillhora. Hos det i grottorna forst upptackta dju- ret Proteus eller Hypochton aro ogonen om icke helt och hallet borta, likval sa fbga utvecklade och gbmda under huden, att man pa det hbgsta kan tilliigga dem fbrmagan att varseblifva ljuset, utan att kunna upp- fatta nagon bild med tillhjelp af detsamma. Sa lange man blott hade sig bekant en enda form, hvilken, s§- som lefvande i en genomrinnande flod, med mindre sakerhet kunde anses sasom en grottornas uteslutande innevanare, stod blindheten annu qvar sasom ett en- staka fenomen, hvilket dessutom icke saknade analogier. Sedan man likval kommit till kannedom om tillvaron i grottorna af andra djur, hvilka icke allenast voro blinda, utan afven med hansyn till deras bildning voro att betrakta sasom egna slagten, kunde man icke undga formoda, att dessa tre djur forhollo sig till hvarandra, sasom delar af ett storre helt, eller med andra ord, att man i dem hade sig bekant representanter for en, om ej talrik, likval till sliigtena sjelfstandig underjor- disk fauna, hvars gemensamma karakter var bristen 20 pa* synfbrmaga. Pa on annan sida adagalade fort- satta iakttagelser, att grottorna bebos af andra djur, som icke aflagsna sig fran de vanliga formerna. En ny art af slagtet Homalota, som star mycket nara en allmiint i hela Europa fbrekommande art Homalota elongatula, beskrefs af Ericiison i dess monografi of- ver Staphylinii under benamningen Homalota spela>a och en genom Schmidts insamlingar i Museerna nu mer temligen spridd Carab Pristonychus Schreibe7%sii, hvilken endast synes fbrekomma i de Krainska Dropp- stens-grottorna, afvika fbga frSn deras samslagtingar. Anmarkas bor likval, att dessa tv5 djur skilja sig fr§n andra narstaende genom deras ovanligt sma ogon. Nya meddelanden lemnade vigtiga upplysningar rbrande detta Umne. En langre tid hade kringstrbfvande Indianer, nagra afventyrare och nybyggare besbkt den stora, milslanga grottan i Kentucky, bekant under namnet Mammouth-Cave. Ar 1841 patraffades omkring \ mil fran grottans bppning en anseniig vattensamling, som stracker sig \ mil langre in i en af grottans fbrgre- ningar. 1 denna underjordiska sjb, hvars vatteo hbjer eller sanker sig, efter arstidernas mer eller mindre nederbbrd, funnos en fisk och en krafta, bada af blek farg och med under huden gbmda bgon, alldeles som hos Proteus. Den fbrre, som gifvit anledning till flera uppsatser i Nord-Amerikanska och Engelska tidskrifter, ar nu upptagen i Natural-History of New-York under benamningen Amblyopsis spelams. En Tysk Doktor* Tellkampf, som nagra ar senare besbkt Mammuths- halan, har, efter sin aterkomst till Europa, i tvenne afhandlingar lemnat ytterligare upplysningar om halans fauna. Till fblje af gjorda undersbkningar har fisken blifvit uppstalld sasom typ for en ny familj Hetero- pygii. Rbrande kraftans bildning ar ingenting af vigt meddeladt. Den tillagges namnet Astacus pellucidus och skulle saledes tillhbra samma slagte, som den van- II liga flodkraftan, en mening som Thompson fbrut antydt, utan att likval grunda den pa nagon vetenskaplig un- dersbkning. Tellkampf upptackte afven flera leddjur och beskref af dessa en skal-insekt Adelops hirtus, som till fblje af de meddelade karaktererna endast af- viker frSn Catops genom bristen pa bgon; Phalango- des armata, en liten spindel af Opilionernas familj, Anthrobia mammouthia , afven en spindel, om hvars ratta plats i systemet likval ingenting kan afgbras med ledning af de meddelade karaktererna. Detta senare galler afven i annu hbgre grad om ett fjerde djur, Triura cavenicola, som likval synes tillhbra Amphi- podernas ordning, samt ega en hbgst egen bildning. Den angifves vara fbrsedd med bgon. Senare har Tellkampf funnit en ny art af slagtet Anophthalmus mycket lik den Europeiska, en grashoppa af slagtet Phalangopsis och nagra arter af flugslagtet Anthomyia. Pa denna punkt stod kannedomen om de organismer, som lefva i de underjordiska halorna, da Schjodte 1845 antradde en vetenskaplig resa genom en del af Eu- ropas sydligare lander. Han besbkle hiirunder Adels- berger-, Magdalena- och Luegger-grottorna, belagna i trakten af Adelsberg, samt Corneal-grottan vid Triest. Jemte det han har Sterfann alia fbrut i dessa lokaler patraffade djur, upptackte han dubbelt sa manga nya, af hvilka fern icke kunnat hanfbras till fbrut kanda slagten. Af de fyra namnda droppstenshalorna hafva de tva fbrsta en horizontel ingang och tva af dem, hvilka tillika aro de stbrsta, genomrinnas af floder, Adelsberger-grottan af Pojk och Magdalena-grottan af en flod med samma namn. Den mindre grottan, som vanligast benamnes Luegger-grottan, ar den stbrsta af fyra, som ligga i en nastan lodrat linea bfver hvarandra, tva nedanfbre och en bfver det genom sina romantiska traditioner bekanta slottet Lueg, hvilket ar bygdt i den fjerde halan. Den mellersta ar endast tillganglig 22 ett kort stycke och de tva bfversta utgora blotta fbr- djupningar af ringare storlek i den lodrata klippviiggen. Den tredje i ordningen ar den enda, i hvilken dropp- stensbildningen finnes i storre skala. Corneal-grottan har en nastan lodrat bppning och innehaller intet fly- tande vatten. I faunistiskt hanseende ar for bfrigt fdga att anmarka rorande grottornas lokaliteter. Sasom bestammande momenter kunna endast namnas den fuk- tiga luft och laga temperatur, som aro egna for dropp- stenshalorna, och den latt forklarliga, nastan fullstan- diga bristen pa all vegetation. Byssus fulvus var den enda vast Fbrf. anmarkte. Den fbrekommer pa tradstycken, pa broar o. s. v. Vid undersbkning pa klippvaggarne innanfbr halornas bppningar, under ste- nar och i jorden, i gruset och emellan de pa flodstran- derna uppkastade vaxtdelarne, traffas ett betydligt antal insekter, myriapoder och crustaceer af atskilliga famil- jer, hvilka sky ljuset, men endast af sadana arter som valja hvilket annat uppehallsstalle, som ar fuktigt och svagt belyst. Har traffas nemligen arter af slagtena Pristonychus, Pier oat ichus, Amara, Quedius, FJoma- lota, Omalium, Hister, Trichopteryx, Cryptophagus m. fl., en grashoppa af Locusternas familj samt flera Dipter-arter. Antalet af arter och individer aftager starkt, allt efter som man aflagsnar sig fran ingangen, och pa" ett afstand fr5n denna nog stort, att ljusets framtrangande fullstandigt hindras, finnas endast na^ra fa. Af de fbrut kanda djurarterna pStraffade Fbrf. Pristonychus elegans och Homalota spelcea allmant under stenar. Anophthalmias Schmidtii syntes vara mycket sallsynt och erhdlls deraf endast tvanne exem- plar. Pherusa alba fbrekom deremot allmant och Hy- pochton anguinus fangades i innersta delarne af Mag- dalena-grottan. Efter dessa allmanna meddelanden vidtager beskiifning bfver de nya slagten och arter Fbrf. lyckats upptacka, nemligen Bathyscia n. g. med 23 2 arter. Detta genus stir nara Calops. Stagobius troglodytes, ett hogst markvardigt djur, hbrande till Scydmceni, Anurophorus Stillicidi af Thysanurernas ordning, Stacita tcenaria och Blothrus spelcpus tillho- rande Arachniderna, Niphurgus stygius en Crustacee och Tibunethes albus af Oniskernas familj. Slutligen meddelar Fdrf. en indelning af de djur, som bebo dessa grottor, och uppstaller dem i l:o Skugg-djur: tillho'- rande utbredda slagten och arter, hvilka uppehalla sig i narheten af halornas oppningar och som vistas pa hvarje kyligt eller fuktigt stalle. De ibland dessa, som kunna flyga, intranga understundom djupt i ha- lorna; 2:o Skymnings-djur: tillhorande utbredda slag- ten, men endast forekommande i grottorna samt ut- markande sig genom mycket sma ogon. De trafifas isynnerhet i narheten af ingangarne, men intranga lan- gre an skuggdjuren. Ehuru vinglosa genomstrofva de understundom det morka rummet i hela dess utstrack- ning; 3:o Hale-djur: bilda till stbrre delen egna slagten, aro vinglosa, af blek farg, samt lefva uteslutande i full— standigt morker. Landdjuren aro blinda. Vattendjuren kunna deremot skbnja ljuset. Hit hora samtliga dju- ren fran Mammuths-halan Anophthalmus, Batyscia, Anurophorus och Hypochton; 4:o Droppstenshaledjur: Insekter, Arachnider och Crustaceer, som tillhbra egna slagten. De aro vinglosa, blinda, af sa bleka farger som integumenternas bcskafTenhet medgifva, hvitgula eller snbhvita. De lefva i det fullkomligaste morker och tillhbra uteslutande droppstenshalorna. Hit hbra de fiesta af de i denna afhandling beskrifna arter. Att samtlige de egentliga haledjuren tillhbra sadana grup- per, som lefva af rof eller fbrmultnade vegetabiliska amnen, star i full bfverensstammelse med halornas be- skaffenhet. Alia grottor, uti hvilka sadana djur fore- komma, bfverensstamma deruti, att de innehalla genom- rinnande vatten i stbrre eller mindre qvantiteter eller 24 ock sadana vattensamlingar, som kunna antagas hafva tillflode utifran. De djurs fbda, som lefva i vattnet, kan alltsa liitt utraknas. Afven for landdjuren kan alltid med vattnet folja tillracklig fbda af lefvando och dbda djur eller ruttnade vaxtdelar, och de haledjur, som foda sig salunda, tjena ater till byte for rofdjuren. Det haledjur, hvars lefnadssatt ar svarast att utreda, ar Stagobius troglodytes. Huruledes ett sa langsamt, och pa fbrsvarsmedel blottadt djur, kunnat undga att blifva utrotadt af de rofgiriga Arachniderna, synes un- derligt. Man rnaste harvid fasta afseende pa anten- nerna. Hvilken betydelse man vill tillagga dessa or- ganer, anser Schjodte, att de utgtira hbiselorganer och i detta hiinseende maste en insekt med sa utbildade sprbt som Stagobius hafva en vigtig fordel framfbr dess fiender, da dessa endast utgbras af spindlar. Dess fbrsigtiga och langsamma gang dess fruktande och spe- jande rbrelser gifva tillkanna en visshet om bestandig lifsfara och bembdandet att undvika den genom den stbrsta uppmarksamhet. Den maste afven hafva skygd af mbrkret, som ar gynsammare for den forfbljde an for fbrfbljaren, sardeles pa en sa ojemn, med fbrdjupningar fbrsedd yta, som i droppstenshalorna. Det ar afvert icke svart att inse, huruledes detta djur kan finna nbdig fbda. Droppstenshalorna aro knappast mera be- rbfvade all vegetation, an de flackar, som under ett par veckors tid om sommaren blottas vid alpernas snb- griins, an askan och lavan vid foten af Aetnas och Vesuvs eldsprutande berg, eller de nakna, af salt vat- ten genomdrankta sandfalten pa Skagerns yttersta udde, och likval bebos alptopparna af icke sa fa egna ving- lbsa insekter. Den ringa spillning, som efterlemnas af resandes mulasnor och hiistar pa vulkanernas sidor, uppsbkes af en egen Aphodius-art, och sandfalten aro hela sommaren betiickta med millioner individer af Bledius Taurus, Att de fiesta djur, som blifvit an- 25 markta i grottorna, tillhora leddjuren, star i ofverens- etammelse med den rol dessa ofverallt spela pa det bfriga jordklotet, sa val pa landet som i vattnet. Det ringa antal arter och till en del individer, som i grot- torna fbrekomma, kan latt forklaras genom brist pa" forhallanden gynsamma for organiskt lif. Da man lik- val bfvervager att de grottor, som hittills i zoologiskt hanseende blifvit undersbkta, aro f§, och att endast nagra naturforskare dermed sysselsatt sig under kor- tare tider, synes det troligt, att dessa djurs verkliga antal, afven i de hittills besbkta grottorna, torde vara langt ifran utredt genom hvad man hittills kanner. De af Fbrf. meddelade beskrifningarne aro omstand- liga och noggranna, hvarjemte de fiesta djuren genom val ulfbrda afbildningar blifvit framstallda. Danska Vidensk. Sellsk. Afhandl. 5 Raekke. Bind. I, 2, p. \. Under titel vZur geschichte der Insekten» har Fossiia Heer hallit ett intressant foredrag i Schweiziska Ve- tenskaps-sallskapet, hvaruti han noggrant redogjort for allt hvad hittills varit kandt rbrande de fossiia insek- terna och deras fbrekommande. Fbrf. framstaller till slut fbljande fraga. Utvecklar sig naturen fran ofull- komligare till fullkomligare former och aro vaxters- och djurformers upptradande beroende af yttre forhal- landen, af klimat och jordbildningens beskaffenhet? Att de senare momenterna aro af bogsta betydelse, anser han ej kunna nekas, ty vi se, att under n8r- varande skapelse klimat och jordman aro de tvenne faktorer, hvilka ligga till grund for naturalstrens ut- bredning. Vi veta likval pa andra sidan, att i nara lika klimat olika former fbrefinnas, hvilket bevisas vid jemfbrelse emellan den Nord-Amerikanska och Euro- peiska naturverlden eller i mindre skala emellan hvar- andra nara liggande trakter. Vi se haraf, att klimatet icke ar det enda bestammande momentet, att har An- nas typiska olikheter, ehuru Skaparen tilldelat hvarje 26 klimat varelser, hvilka passa for detsamma och der finna sina lifsfbrnbdenheter, men for snarlika klimater hafva ofta olika analoga former blifvit funna. Det finnes saledes en harmoni pa ena sidan emellan vaxt- och djur-typerna och pa den andra emellan klimatet, hvaruti de lefva. Verh. der Schweiz. Naturf. Gesellsch. 1849, p. 78. Af Oswald Heers i Arsber. for 1847, 1848, p. 57 anmalda rikhaltiga arbete »Die Insektenfauna der Tertiargebilde von Oeningen und Radeboj in Croa- tiem) har andra afdelningen £40 sidor i 4:o med 17 plancher utkommit. Denna del, som upptager 38 Orthoptera, 3 Neuroptera, 80 Hymenoptera, 9 Le- pidoptera och 80 Diptera, har genom de rikhaltiga bidrag, som Fo'rf. fatt emottaga, vuxit till en vidd, som han ej kunnat ana, hvilket ock orsakat, att arbetet senare utkommit an han paraknat. Neue Denkschr. der Schweiz. Gesellsch. XI, p. 4. Germar har uti Zeitung der deutsch. geologische Gesellschaft 1849, I, p. 52, Tab. 2 beskrifvit och af- bildat nagra nya i den tertiara formationen funna in- sekter, nemligen: Buprestis xylographica, som fore- kommer i brunkol vid Linz. Geotrupes proaevus, Spon- dylis1? tertiarius och Trogosita emortua fran Orsberg, Sitona margarum, Hipporhinus Heeri fran Aix, ^ln- thracida xylotoma samt Apiaria dubia fran Orsberg. Eser omnamner fran petrifikatlagret vid Ober- och Under- Kirchberg vid Iller en Argyronecta och en Ci- mex, hvilka han likval ej narmare bestamt. Wiirternb. Jahresb. 1848. II, p. 265. Ett vackert exemplar af Heterophlebia (Libellula) dislocata har af Brodie i Quart. Journ. Geol. 1849. V, p. 31, Tab. 2 och en skal-insekts vinge fran Maid- stone af Mantell, 1. c. p. 39, Tab. 3 blifvit beskrifna och afbildade. Hagen har rorande den forstnamnda med- delat nagra anmarkningar. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 226. 27 Rorande de fossila Libellulidcp, som forckomma vid Oeningen och Radeboj, hafva flera upplysningar af Heer blifvit lemnade. Dessa djurs larver tillhora de allmannast forekommande individerna vid forstnamnde stalle, hvaremot de belt och ballet saknas vid det senare. De upptackta larverna tillhora 9 arter och af dessa 7 slagtet Libellula, en Aeschna och en Agrion. De senare forekomma endast i enstaka exemplar, hvar- emot Libellula-larverna traffas i stort antal af under- stundom 100 stycken, liggande bredvid hvarandra pa samma stenskifva. Markligt ar, att Iran Oeningen annu ingen enda utbildad Libellula ar kand, hvaremot 4 Agrioner och 2 Aeschner der blifvit funna. Orsaken hartill anser Heer bora sokas deruti, att Agrion-lar- verna lefva i flytande vatten och smarre backar, da deremot Libellula-larverna uppehalla sig i stillastaende vatten och sjtiar, afvensom deruti, att de utbildade Agrionerne merendels langsamt flyga ikring i narheten af vatten och derfore lattare kunna falla deri, an de hastigt flygande Libellulse, hvilka dessutom ofta aflagsna sig fran vattnet och kringsvarma i skogar och pa hoj— derna. Libellula-larverna fran Oeningen, afvensom de utbildade individerna fran Radeboj, sta ganska nara nu lefvande arter, hvaremot bland Agrionerna en egen afdelning forekommer, som nu icke finnes och som bil- dar en ofvergang emellan Agrion och Calopteryx. Mitth. Naturf. Gesellsch. in Zurich. II heft. p. 52. Enligt hvad Heer meddelat, aro myrorna bland de talrikast forekommande fossila insekter vid Oenin- gen och Radeboj och erbjuda i geologiskt hanseende atskilligt som fdrtjenar uppmarksamhet. Nastan alia fossila myror aro bevingade, hvaremot af de kOnlOsa endast tvenne individer blifvit funna, ehuru neutrerna otvifvelaktigt afven i fornverlden utgjort storsta antalet. Orsaken hartill ar likval latt att utreda. Endast de vingade myrorna hafva kunnat lyfta sig i luften och 28 nedfalla i vattnet, samt blifvit i gyttjan inbaddade. Ibland de fossila myrorna- befinna sig vida flera honor an hanar. Heer, som undersbkt 279 individer, har deribland funnit 208 honor, 69 hanar och 2 konlosa. Detta fbrtjenar sa mycket mer uppmarksamhet, som enligt Hubers iakttagelser ett omvandt fbrhallande eger rum eller att tre ganger sa manga hanar som honor nu forekomma. Troligtvis har detta afven i fornverl- den varit handelsen, men honorna, sasom varande tyngre och egende en mindre latt flygt, hafva lattare nedfallit i vattnet. Haraf antydes enligt Fdrf:s fbrme- nande, att myrsvarmarne icke blifvit hastigt dodade. De undersbkta individerna tillhora 55 arter. I Europa aro for narvarande 40 arter kanda och dessa tillhora de allmannaste djuren, hvilket afven synes varit hiin- delsen i fornverlden. Fbrf. haller for troligt, att de vid Oeningen och Radeboj patraffade fossila myrorna re- presentera nastan alia fbrr i denna trakt lefvande arter, och som dessa djur hafva en vidstrackt utbredning, anser han de fossila arterna lemna en fullstandig bild af alia pa den tiden lefvande species. Vid jemfbrelse emellan de fossila och nu lefvande myrorna visar sig att slagtet Myrmica, som spelar en vigtig rol i den nuvarande faunan, ar svagt representeradt i den fossila. De 26 individerna, som forekomma i den senare, till- hora 8 arter. Slagtet Atta traffas endast vid Hadeboj, men der i trenne arter. Af slagtet Ponera, hvaraf nu i Europa endast finnes en liten oansenlig art, fore- komma vid Oeningen och Radeboj 3 arter, som i an- seende till deras storlek p§minna om tropiska former. Det stbrsta antalet af fossila myror tillhbrer slagtet Formica. Detta fbrdelas enligt hvad kandt ar i tvenne grupper, hvaraf den ena har en discoidal— cell och den andra tvenne. De afvika ock i deras lefnadssatt sa- lunda, att de arter, som tillhora den fOrra, till stbrre delen lefva i torra tradstammar och derfbre kallas 29 tradmyror, samt de senarc till stbrre delen i jorden eller under stenar samt bygga ofta sina bostader af sma vaxtdelar. I varma lander aro de forra, i de kalla eller tempererade klimaterna de senare, talrikast. Anmarkningsvardt ar, att af de stbrre tradmyrorna vid Oeningen och Radeboj forekomma 9 arter, af hvilka en ar ganska lik var nu lefvande F. herculeana. En annan art (F. gravida) motsvarar F. cethiops Latr., som finnes i mellersta Europa. Af de till den andra gruppen hbrande myrorna omnamner Forf. en (F. The- tis), som liknar den i skogarne allmanna F. rufa, och en annan (F. ophthalmica) som bfverensstammer med den bfver hela Europa fbrekommande F. nigra. Mitth. d. Naturf. Gesellsch. in Zurich. II Heft. p. 4 67. Ibland alia vaxter, som forekomma i Europa, fin- Iosekter nes icke nagon, som lemnar fbda at sa" manga insekter e som eken. Detta trad erbjuder sSledes icke allenast Entomologen, utan afven den fysiologiska Botanisten, ett outtbmligt fait for forskningar, den senare genom mangfalden af de gallapple-knolar, som derpa fore- komma och hvilkas utveckling annu ar alltfbr litet kand. Dessutom maste det vara for Botanisten af in- tresse, att kanna de insekter, som lefva pa hvarje vaxt och som sa olika inverka derpa, liksom det ar vigtigt for de Entomologer, hvilka fbrelradesvis studera insek- ternas lefnads- och utvecklingshistoria, att kanna de grupper, hvilka uppehalla sig pa hvarje vaxt. Sadana sammanstallningar af insekter efter de vaxter, af hvilka de hemta sin fbda och pa hvilka de genomga sin fbr- vandling, Hro hittills alltfbr fa, hvarfbre Brami sbkt till nagon del fylla en sadan lucka genom meddelande af sina iakttagelser bfver de insekter, som lefva pa forut- namnde trad. Fbrf. uppraknar harefter: A. De in- sekter, hvilka fbda sig af ekens blad. Dessa aro sa val till art- som individ-antalet de talrikaste, i skogs- hushallningen likval ingalunda de skadligaste for tradets 30 bestand och trefnad. De afkliida val unrlerstundom lofven, men denna olagenhet varar sallan mer an en sommar och det foljande aret synes deraf icke nagon betydligare inverkan. Af Lepidoptera finnas pa bladen Papilionides 2 arter, af Sphingides 1, af Bombycites 20, af Noctuce 29, af Geometrce 27, af Pyralides 2, af Tortrices I 3 och af Tineides 9 arter. Af Hy- menoptera: Tenthredinetce 3, Cynipsera 18 arter. Af Coleoptera: Rhynchophori 8, Lamellicornia 2 och af Chrysomelince \ art. Af Hemiptera: Heteroptera I, Homoptera 2 och Aphidina 4 arter. Af Diptera: Cecidomyzides 2 arter. B. Insekter, hvilka lefva i knopparne. Af Hymenoptera: Cynipsera 3 arter. C. Insekter, hvilka lefva pa barken. Af Hemiptera; Aphi- dina 2, Coccina 2 arter. D. Insekter som lefva un- der barken: Af Coleoptera 10 arter. E. Insekter up- pehallande sig sa val i lefvande som doda ekar: Le- pidoptera 1, Coleoptera 4 arter. F- Insekter, hvilka foda sig af ruttnad ekved: Af Lepidoptera 1, Cole- optera 7 och af Diptera 4 arter. Ibland de anforda 184 arterna fbda sig 157 af bladen och knopparne, 1 5 af barken och, tradet samt 12 af rutten ek. Om detta antal systematiskt fordelas, sa visar sig att I \ I tillhora Lepidoptera. 32 Coleoptera, 24 Hymenoptera, 1 1 Hemiptera och 6 Diptera. Anmarkningsvard ar iakttagelsen, att 50 af dessa uteslutande tillhora eken, hvaribland Hymenoptera intaga framsta rummet. Sa- som exempel pa" det stora antal insekter, som vissa tider forekommer pa eken, anfor Forf., att han under en varm dag i Juni manad genom 5 haftag, pa de nedre lofviga deiarne, insamlat 298 individer, bland hvilka befunnos 24 Coleoptera, 5 Neuroptera, \ Or- thopter, 26 Hymenoptera, 5 Hemiptera, 2 Lepi- doptera, 42 Diptera och 32 Spindlar. Milth. der Naturf. Gesellsch. in Zurich. II heft. p. I. 31 Det bar lange varit kandt, alt en mangd insekt- insekter arter underga sin fbrvandling inom atskilliga larver, sod™"§~ hvaremot de iakttaeelser, som adaeala^ea, att de un- forvand- di -ii o i o • T, . ,! , ling mom er larvtillstandet sasom parasiter lefvande insekterna and™ in- uppehalla sig i fullt utbildade, till sarnma djurklass sekter* horande species, annu aro alltfdr fa och enstaka. Ref., som for flera ar sedan hade tillfalle observera ett sa- dant fdrhallande, eller att Phania curvicauda inlagger sina agg i lefvande individer af Coleopter-slagtet Har- palus (Vet. Akad. Handl. 1828, p. 164) och inom desamma undergar sin fdrvandling, har nu lyckats gbra fyra likartade iakttagelser, nemligen: 1.o Pa en i Au- gusti manad i Carlbergs-parken nara Stockholm, tem- ligen allmant forekommande, ny Homopter, Typhlocyba bifasciata, anmarktes pa de fiesta individer, som fan- gades, en liten oval blasa, fastad emellan thorax och abdomen och strackande sig langs ena sidan af bak- kroppen, samt saledes, da djuret betraktas fran ofra sidan, dold under vingarne. Dessa sma blasor funnos vid undersbkning bppna sig i spetsen och derutur ut- krypa en hvit, fotlbs, glesharig, med bruna kakar fbr- sedd larv. Denna, som inlades i en liten burk till halften fylld med jord, under fbrmodan att den deruti skulle nedkrypa och fbrpuppa sig, hopkrympte efter na- gra dagar och dog. Slutligen togs, efter flera miss- lyckade fbrsbk att bringa den lilla larven till fbrvand- ling, nagra blad af hassel, pa hvilken buskart den lilla Typhlocyban fbretradesvis uppehaller sig, och inlades i en lada, hvaruti ett stbrre antal inslapptes. All t efter som djuren dogo, utkrbpo parasit-larverna och ibland den stora mangd, som salunda framkom, omspunno sig endast fyra med en hvit, oval, fast hylsa eller cocong. Larven tillhor efter all sannolikhet nagon liten art af Pteromalinii eller Codrinii. Enligt Ref:s bfvertygelse lagger parasitdjuret sitt agg i den som, som firmes emellan thorax och abdomen. Den utklackta larven 32 intriinger har under Typhlocybans yttre bekladnad, och den honom omgifvande blasan bildas sakerligen genom en utvidgning af Typhlocybans hud. Larverna in- tranga med nara halfva kroppen i thorax och hemta der sin fbda, utan att skada Typhlocybans bmtaligare delar, sa att detta lilla djur muntert kringflyger och ej synes sardeles besvaradt af den snyltgiist det sa- lunda for med sig. Likartade parasiter fbrekomma afven hos en annan art af slagtet Typhlocyba eller T. Rosce. De erhallna pupporna hafva ej klackts, hvarfbre fbrsbket kommer att fornyas. 2:o Sista da- garne af Augusti m&nad fann Ref. ett hon-exemplar af Forficula auricularia, hvars abdomen syntes ovanligt uppsvalld. Sedan det blifvit uppstucket och erhallit sin plats i insamlingsladan, observerades fbljande dagen derpa en temligen stor, oval Dipter-puppa, som ut- trangt emellan thorax och abdomen. Utur denna ut- klacktes fbljande ar i bbrjan af Maj manad Tachina setipennis. 3:o Utur Oedipoda cyanoptera har Co- nops vittata blifvit utklackt, och 4:o utur ett af Stu- deranden Belfrage funnet dbdt exemplar af Oryctes nasicornis utkrbpo fyra fluglarver, hvilka genast for— vandlades till puppor. Utur den ena utkliicktes d. 5 Augusti, eller omkring \ 4 dagar efter fbrpuppningen, en art af slagtet Sarcophaga eller S. striata Fabr. Huruvida denna flug-arts larver blifvit lagda pa Oryctes under dess lefvande tillstand, torde dock vara osakert, heist den fanns dbd liggande ofvan jord. Vet. Akad. Ofvers. 1850, p. 211. inseLter Guerin-Meneville, som undersbkt de insekter, hvil- atoba'k.a ^a angnpa tobak i dess torkade tillstand, uppger att han deruti funnit fbljande arter, nemligen: Ptinus Fur, Xyletinus serricomis, Caterama n. g. Tabaci, Ela- phidion irroratum, Forficesila maritima, Blatta ame- ricana, orientalis, indica och cinerea, samt af Arach- nider nider Scorpio biaculeatus. Vid bildandet af det nya slagtet Caterama, som star niira Dorcatoma, har Forf. anstallt en noggrann mikroskopisk undersbkning af sist- berbrde slagtes antenner och dervid kommit till det resultat, att konen hos Dorcatoma dresdense icke al- lenast ega olika form pa dessa, ulan afven att ha- n a rues aro fbrsedda med 4 0, men honans endast med 9 leder, ett fbrhallande som ibland Coleoptera ar hbgst sallsynt. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 431, Tab. 8. Att de insekter, som aro skadliga for jordbruket, r»sekt«r utgbra ett stort antal, ar alltfor val bekant, afvensom hr yJrd- att bland de manga medel, som blifvit uppgifna sasom br,,ket* anvandbara att fbrekomma deras harjningar, fa befun- nits mots vara sitt andamal. Richard, som gjort en berakning bfver den fbrlust dessa skadedjur arligen fbrorsaka inom Frankrike, antar densamma till minst 213,000,000 francs. Sedan Forf. genomgatt alia de fbreskrifter, som af styrelsen blifvit utfardade till det ondas fbrekommande, fbreslar ban utfardandet af en lag innehallande 12 §§. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 308. Uti en berakning bfver de produkter, som arligen Produk- infbras i England, anfbres att icke mindre an en mil- insekter. lion dollars utga utur landet for cochenill. Mer an 4,500,000 menniskor hafva sin sysselsattning med silkesmaskarnes skbtsel och fabrikationen af silket, hvilken senare vara Arligen satter i omlopp mer an 200,000,000 dollars. Vax infbres i England hvarje Sr for minst 10,000 pund sterling. Af gallapplen och spanska flugor ar infbrseln afven ej obetydlig. Athe- naeum 978, p. 770. Edinb. New. Philos. Journal. XXIII, p. 407. Newport har iakttagit en valtenaktig afdunstning, Vattenak- som under vissa tider utstrbmmar utur bikupor. Detta j Lfkup^r. fbrhallande eger sardeles rum under klara och kalla Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 3 34 natter mot sommarens slut, och den fuktiga utdunst- ningen finnes da ofta i form af droppar pa flustret. samt synes harrora af biens respiration och transpira- tion. Qvantiteten deraf beror af biens liflighet och fria respiration. Den ar stbrst, da den hogsta varmen ut- vecklas i kuporna. Temperaturen af denna afdunst- ning ar flera grader hogre an den, som finnes inuti bikuporna. Fbrf. anser icke otroligt, att det svarta kolartade amne, som om hbsten finnes pa kupornas botten nara flustrets bppning-, harrbr derifran, att en stor qvantitet kol , som i denna dunst ar upplbst, der afsatt sig. Trans. Linn. Soc. XX, p. 277. lermafro- Wing bar beskrifvit och afbildat nAgra i Eng- d,t,sm' land funna Lepidoptera, som fbrete en hermafroditisk bildning, nemligen en Colias Edusa, hvars venstra sida tillhbr hanen och den hbgra honan. En Anthocaris Cardaminis, pa hvilken vingarne pa venstra sidan aro mindre och fullkomligt likna hanens, samt pa hbgra sidan nagot. stbrre och bfverensstammande med honans. En Smerinthus Populi, pa hvilken venstra sidans an- tenn, vingar och kropp tillhbra hankbnet, da deremot den hbgra sidan tillhbr honan. En Diaphora mendica, som eger hanens form och antenner, men honans fiirg- teckning. En Acronycta Aceris, hvars venstra sida till- hbr hanen och den hbgra honan. En Biston prodro- maria, hvars vingar och hela kroppen likna hanens, men hbgra antenn honans. En Nyssia zonaria, hvars alia karakterer bfverensstiimma med honans med un- dantag af venstra antenn, som tillhbr hanen. Trans. Ent. Soc. V, p. 119, Tab. 14. 1 bland Hymenoptera hafva nagra hermafroditiska bildningar af Wesmael blifvit anmarkta, nemligen: hos en Ichneumon comitator #% hvars ben och thorax tillhbra honan; en Ichneumon nigritarius, som eger alia honans delar, med undantag af hufvudet och an- tennerna, som tillhbra hanen. Bull, de l'Acad. de BeU. XVI, I, p. 378. Fror. Tagesb. I Bd. p. 153. Instit. XV11I, p. 53. Flora missbildningar pa insekter hafva blifvit an- Missbiid- markta, nemligen pa antennerna: hos en Melolontha lunsar- vulgaris af Wesmael, som anser antennernas tva- eller tredelning hos vissa individer bora sokas, i ett till- falligt, for stort tillopp af vatskor i en af larvernas antenner, pa den tid dessa organers ombildning intraf- far. Bull, de l'Acad. Belg. XVI, 2, p. 379; hos en Scraptia fusca, hvars ena antenn befanns normal til! 5:te leden, som ar nagot, 6:te och 7:de deremot be- tydligt, utvidgade. Fran den sistnamnde utloper trenne antenn-lika treledade delar. Rouget Ann. Ent. H. Ser. VII, p. 437, Tab. 14, N:o I; hos en Pterostichus Xa- tartii Dej. , hvars hogra antenn fran 9:de leden ar tudelad. Reiche 1. c. p. LXXXIX. Pa en palp hos Bembidium striatum Fabr., hvars forsta led var hop- tryckt, plattad, uttill vidgad i en stor tand, och deri- genom irreguliart triangelformig. Jaquelin- Duval I. c. VIII, p. 533. Nagra tillagg till forestaende uppsats, innehallande upplysningar om antennernas missbildning hos flera, insekter, finnas bifogade af Laboulbene 1. c. p. 534. Pa" benen: hos en Carabus cancellatus, hvars tibia pa ena sidan i 3:dje fotparet ar ganska kort, 1. c. VII, p. LXI; hos en Pimelia fr&n Algier, pa hvars ena bakben funnos tre tibier af normal liingd. Leon Fair- iMaire 1. c. p. VII, p. LXXXII; hos en Carabus punctato- auratus en hornartad fbrlangning ofvanpa en af fram- benens trochanterer. Lucas 1. c. VII, p. LXXXVII. Sedan forra Arsberattelsen utgafs, hafva foljandeTidskrif- Entomologiska Tidskrifter blifvit fortsatta, nemligen: YiAnnales de la Societe Entomologique de France* Andra Serien, Tome VI, trimestre 3, 4, Tome VII och Tome VIII. ^Transactions of the Entomological Society* 36 med Vol. V, Part, i — 9. Now Series Vol. I, Part. ] — 3. nStet finer Entomologische Zeitung* for 1849 och 1850. Schaums r>Bericht uber die Wissenscliaft- lichen Leistungen im Gebiete der Entomologies har endast utkommit for 1848. Af Sachses »AUgemeine Deutsche Naturhistorische Zeitung in Auftrage des Gesellschaft Isis» har ingen fortsattning kommit Ref. tillhanda. y>The Entomologist)) har upphbrt att utgif- vas, hvaremot »The Zoologist)) i dess stalle utkommer. Denna senare tidskrift har likval Ref. icke haft tillfalle begagna. Utdrag af Franska Entomologiska Societetens for- handlingar hafva blifvit inforda i Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 41, 90, 154, 227, 297, 373, 470, 579, 619. 1850, p. 248, 399. Descrip- Ibland de descriptiva arbeten vi nu hafva att fetes? anmala, fbrtjenar onekligen sHistoria Fisica y Politica de Chile y publicada bajo los auspicios del supremo Gubierno)) por Claudio Gay, som pa styrelsens i Chili bekostnad borjat utgifvas i Paris 1849, storsta upp- marksamhet, Sedan i de forsta delarne de hogre dju- ren blifvit beskrifna, vidtager i den 3:dje utredning af de i detta land fbrekommande Arachnider (Tom. Ill, p. 319-543), Mijriapoder (Tom. IV, p. 53—72) af Gervais, Thysanura (T. IV, p. 81 — 96) och Anoplura (T. IV, p. 97 — 104) af Nicolet samt bbrjan af Cole- optera utarbetad af Solier. Af Arachniderna anfbres fbljande antal arter, nemligen: Araneida 286, Scor- pionides 3, Cheliferi 3, Galeodides 2, Phalangides 9, Acari 15, Ixodes 2, Oribatades 5, Oribata 2. Af Myriapoderna : Polydesmidce 2, Julidcc 3, Lithobidce 4, Geophilidce 3. Rbrande Insekterna, hvaraf hittills endast Thysanura och Anoplura blifvit fullstandigt samt Coleoptera till en stor del bearbetade, skall foam- 37 deles, da verket blifvit fullbordadt, redogdras. En miingd nya sliigten och arter hafva blifvit uppstallda. Diagnoserna iiro pa latin och de utforliga beskrifnin- garne pa Spanska. Pa de hittills utkomna utmiirkt val graverade och farglagda plancherna framstallas for det mesta arter af nya sliigten, nemligen af Arachnider pa 1 0, Myriapoder pa - 1 , Coleoptrer pa 40, Or- thoptrer pa 1 , Hemiptrer pa I , Neuroptrer p5 1 , Hymenoptrer pa 4, Lepidoptrer p& % och Diptrer pa 2. Westwoods i forra Arsber. p 6£ anmalda prakt- fulla arbete ))The Cabinet of Oriental Entomology* har med 44 hiiftet blifvit afslutadt. Af ett nytt arbete ^Catalogue de la Collection entomologique du Museum d'histoire naturelle de Pa- ris, publie sous la direction)) de Milne Edwards. Paris 4850, 8:o, har 4:a hiiftet, utarbetadt af Blanciiard, utkommit. Denna katalog kommer att innehalla en upprakning af de i det rika Pariser- Museum befintliga entomologiska samlingarne. En ganska omstandlig och temligen noggrann synonymi meddelas for alia de forut kanda arterna och de nya aro forsedda med latinska diagnoser. Hvarje hafte kommer att besta af 7—8 ark i stor octave. Det nu anmalda upptager af La-~ mellicomia grupperna Cetoniadw, Glaphyrido3 och en del af Melolonthidw med tillsammans 1001 arter, bland hvilka ofver 300 forut icke varit beskrifna. Ett icke ringa antal nya slagten hafva afven blifvit bildade. Under titel ))Studi Entomologici)) hafva Baudi och Truqui 4 848 utgifvit tvenne faskiklar, atfoljda af dels svarta, dels kolorerade figurer. Detta arbete innehaller flera monografier, nemligen: 4:o Ofver slagtet Amphi- coma, hvars arter beskrifvas Truqui. Af tvenne bildas ett nytt sliigte Exdasia. 2:o Ofver slagtet Carabus af Solier. Detta fordelas nu af Fdrf. i sex genera. 3:o Den tredje och - sista afhandlingen i 4:a faskikeln innehaller beskrifning ofver 50 nya Brasilianska Dipter-* 38 arter af Rondani. Bland dessa uppstallas tverme nya genera. Den andra faskikeln mycket voluminbsare an den fbrsta innehaller: 4:o Beskrifning pa 34 nya Sta- phyliner, de fiesta fran Piemont och Sardinien, nagra Iran Columbien. 2:o Fortsattning af Soliers afhand- ling bfver Cola pter idee, innehallande gruppen Blapida. Denna afhandling upptager 218 sidor och atfoljes af 12 plancher, hvilka aro utforda med mycken omsorg, och 3:o en af framlidne Professor Gene efterlemnad uppsats, innehallande beskrifning pa en Sarcoptes-arl, som lefver pa Strix flammea. Den bifogade planchen ar tecknad af Comba. som fbrst funnit denna parasit. Recens. i Rev. et Mag. de ZooJ. \ 849, p. 525. Nedanstaende arbeten, hvilka aro Ref. till inne- hallet obekanta, kunna endast till titlarne angifvas: Bertoloni nlllustratio rerum naturalium Mo- zambici. Dissertation. 1. De Coleopteris. Bononiae 1849. 4:o, 56 sid. 3 kol. pi. (# Thai. 4 2J Ngr.) Brandt » Rapport sur I'etat actuel du Musee ento- mologique de I 'Acad, des Sciences)). Petersbourg 4 848. Beitrage zur Insecten-Fauna von Freyburg in Breisgau (Orlhopteren, Libellulinen) von Fischer. Jah- resb. der Mann. Ver. XVI. Rosenhauer ))Beitrage zur Bayrischen Insecten- Fauna)). Korresp. Blatt d. Zool. Mineral. Ver. in Re- gensb. III. 1 849. Gravenhorst ))Beitrdge zur Entomologie, beson- ders in Bezug auf die Schlesische FaiCna, verfasst und herausgeben von den Mitgliedern der Entomolo- gischen Section der Schlesischen Gesellschaft fur va- terlandische Kulturn. 1 :e heft. 8:o (2 Thai.) Observations faites au sujet de la geographie entomologigne du Departement Maine et Loire par M. Millot, 8:o. KbNKi ))Die Waldpflege aus der Natur und Er- [ahrung neu aufgefasst)). Gotha 1 849. 39 Ebeling vEinige Worte iiber den practischen Theil bei Schmetter lings- und Kdfersammlungemy. Arch. d. Freunde der Naturg. in Meklenb. 1850, IV. Insecten der Sclaveiz, die vorzuglichen Gattun- gen je durch eine art bildlich dargestellt von Labram mit text yon Imhoff, har blifvit fortsatt med 91 — 98 haftena. Hvarje httfte kostar | Thaler. Nagra iakttagelser rbrande insekt-arters fbrekom- mande i Northumberland hafva blifvit meddelade af Selby. Berwicksh. Nat. CI. II, p. 205. Uti ))Beitrdge zur Rheinischen Naturgescichte)). I Jahrg. 1 heft. p. 7 finnes infbrd en redogbrelse af Fischer bfver alia naturhistoriska arbeten, hvaruti djur tillhbrande Badens Fauna hittills blifvit afhandlade. Sava, som meddelat sina undersbkningar rbrande Aetnas flora och fauna, anfbr att insekterna pa detta berg aro ganska talrika. Sasom uteslutande tillhbrande denna lokal, uppraknar Forf. Capsus ceneus, Fulgora hemiptera, Solenostredium lynceum och Pachyscelis caudatus, af hvilka likval nast den sista finnes i Afrika och vid Palermo samt den sista i Spanien. Ibland ut- marktare Lepidoptera uppraknas Pcedisca laviana, Oeco- phora Calisardella och Eriopus Aetna?. Hymenoptera fbrekomma talrikt, hvaremot Neuroptera aro fa. Af Coleoptera trafTas manga arter, bland hvilka omnamnas Arrhenodes coronatus, Sphenoptera antiqua, Buprestis acuminata, Apatura decastigma och Cadodera exca- vata. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 429. Bremi uppger, att 10,700 insekt-arter aro honom bekanla sasom fbrekommande i Schweiz. Af dessa till- hbra 3158 Coleoptera, 1^635 Hymenoptera , 1739 Lepidoptera, 2255 Diptera, 321 Neuroptera, 272 Orthoptera och 733 Hemiptera. Delas detta antal i sadana som lefva af animalisk eller vegetabilisk fbda, sa visar sig, att 4855 tillhbra de fbrra och #296 arter de senare. Phytophagerna aro saledes de talrikaste. 40 Afskiljer man fr&n dessa de arter, hvilka hemta sin naring af forruttnade vaxtdelar, till det minsta 400, sa atersta omkring 4800, som uppehalla sig pa lefvande vaster. Jemfor man dessa med de i Schweiz fbre- kommande phanerogama vaxterna, sa beloper sig 2&\ insekt-art p& hvarje vaxt. I naturen forhaller det sig likval helt annorlunda; har framstaller sig nemligen en ofverraskande skillnad emellan olika vaxter. Det mark- vardigaste exemplet lemnar eken, emot den af 47 arter bestaende Orchideernas familj, ty pa den forra traffas mer an 200 insekt-arter, da Forf. deremot endast fun- nit 3 insekter som lefva pa Orchideer. Ofverhufvud hysa Monocotyledonerna fa insekter i jemforelse med Dicotyledonerna. Bland de senare sta Amentacese friimst (pa 47 arter omkring 400 species insekter). Salice- erna sta dessa narmast och derefter Conifererna. An- markningsvardt ar, att polyphagien till storre delen tillhor Phyllophagi, men icke Xylophagi. Fortjent af uppmarksamhet ar afven den omstandigheten, att skarpa, narkotiska vaxter aro mer omtyckta af insekterna, an sadana som aro sota. Verhandl. der Schweiz. Naturf. Gesellsch. 4850—4851, p. 87. Ibland Sveriges provinser har Gottland, sa val i geologiskt som botaniskt hanseende, lange adragit sig en valfortjent uppmarksamhet. Att denna o, utmarkt genom egenlieterna i dess formation och flora, afven i entomologiskt hanseende skulle vara rik pa former, som saknades inom andra delar af Sverige, har man lange ansett for gifvet. Ehuru den utgjort foremal for flera entomologiska undersokningar, hafva likval hittills endast fa underrattelser om dess insekt-fauna blifvit medde- lade. Ref. , som under tvenne somrar inom niimnde provins anstallt insamlingar, har derunder varit i till- falle upptacka ett for Sveriges fauna icke obetydligt antal nya arter, eller anteckna lokaler for andra sail- syntare och mindre utbredda. Under titel »Bidrag 41 till Gottlands Insekt-faunan bar derfbre en bbrjan att redogbra for der funna Coleoptera, Orthoptera och Hemiptera af Ref. blifvit utarbetad. For de som Sven- ska forut kanda arterna upptages endast namn och lo- kaler, for sadana som varit som utlandska af andra Fbrf. beskrifna, meddelas afven diagnoser och synonymi. De for vetenskapen nya beskrifvas fullstandigt. Diagno- serna, beskrifningarne och habitation aro pa latin. Af Coleoptera anloras sasom nya for Sverige: Dyschirius maritimus n. sp., Anchomenus lugens Erichs., Lacco- philus minutus Fabr., Hydroporus Goudotii Lap., Be- rosus spinosus Schonh., cericeps Curtis, Epistemus glo- bosus Waltl , Scydmcenus scutellaris Mull, et Kunze, Colon claviger Herbst, nanus Erichs., Brachypterus pubescens Erichs., Proleinus atomarius Erichs., Acro- gnathus palpalis Erichs., Oligota flavicornis Erichs., Onthophilus striatus Fabr., Cyphon Bohemani Mhm., pallidulus n. sp., Drilus concolor Ahrens, Cantharis figurata Mhm., Dasytes serratus Redtenb., Anobium emarginatum Duftschm., nigrinus Sturm, longicorne Sturm, Ptinus subpilosus Sturm, Anisotoma Triepkii Schmidt, ciliaris Schmidt, calcarata Erichs., badia Steph., Cyrtosa minuta Ahrens, Anthicus bifasciatus Rossi, humilis Germ., setulosus n. sp., Xylophilus nigrinus Germ., Mordella fasciata Fabr., brevicauda n. sp., Apion miniatum Herbst, Erirhinus pillumus Sturm, Antho- nomus pcdicularius Linn., Oxyacanthce n. sp., Corys- somerus capucinus Beck, Tychius Juncei Reich., linea- tulus Schh., Sibynes pha/eratus Stev., Coeliodes fuli- ginosus Schh., Adimonia Oelandica n. sp., Aphthona sublcevis n. sp., Plectroscelis confusa n. sp., Olibrus corticalis Panz., pygmceus Steph., Scymnus bisignatus n. sp , Nundina litura Fabr., Bryaxis sanguined Reichenb. Af Orthoptera: Gomphocerus abruptipennis v. Borck. Af Hemiptera: Cimex fuscispinus n. sp., Corizus magnicornis Fabr., laticeps n. sp., Hetero- gaster Ericce Schill., Pachymerus quadrat us Farr., brunneus Sahlb., femoralis n. sp., insectus Zett. n. sp., Capsus flavolimbatus n. sp., brachypterus n. sp., Or- thosteira obscura Herr. Schaff., Delphax lepida Bra*, pallidula Bhn., brevipennis Bhn., mesomela n. sp., 61* vittata n. sp., Aphrophora corticea Germ., Deltocephalus maculiceps Bhn., multinotatus Bhn., collinus n. sp., crn- dellus n. sp., Thamnotettix punctifrons Fall., Phrag- mitis Bhn., Jassus impurus Bhn. och Chermes Callunce n. sp., eller tillsammans 79 for Sveriges fauna nya arter. Vet. Akad. Handl. 1849, p. 194. Vi hafva ytterligare att anmala en i sammasyfte utgifven afhandling eller vAnteckningar ofver insekter observerade pa Gottland och i en del af Calmare Ian, under sommaren 4850)) af G. A. Dahlbom. Uti denna uppsats, skrifven helt och hallet pA Svenska med un- dantag af diagnoserna, afhandlas endast Diptera och Hemiptera. Utom forut kiinda sallsyntare arter, som uppraknas med angifvande af de lokaler der de blifvil funna, beskrifvas omstandligt foljande for Sverige nya arter, nemligen: af Diptera Leptogaster dorsalis, Hi- lara cingulata, Tephritis plagiata, Ceratopogon hor- tulanus och Cecidomyia nigritarsis, samt af Hemiptera : Vacuna elegantula, Lachnus Aucuparice, distinguen- dus, Aphis excelsionis, Psylla malachitica, Typhlocyba Pteridis, Cicadula Alneti, orichalcea, Thamnotettix aliena , Deltocephalus pallidinervis , confinis , fusco- signatus, Delphax albosignata, Dictyonota erythroph- thahna Germ., Cyllocoris vittatus (troligen samma art, som Ref. forut beskrifvit under namnet Capsus flavo- limbatus), Phytocoris pallidulus, viridipennis, Lopus oculatus, Rhyparocomus marginatus, Stenogaster fusco- venosus, Nabis fuminervis, dorsatus, limbatus och li- neatus eller tillsammans 29 arter. Vet. Akad. Handl. 1850. I, p. 155. 43 Ofver karakteren af Syd-Persiens insekt-fauna har Kollar och Redtenbacher meddelat upplysningar, grundade pa de af Kotschy 1842 i namnde land gjorda insamlingar. De hoga bergsdalarne vid Schiraz, Gere och Persepolis, ehuru belagna under samma breddgrad som Cairo (29° N. lat.) fbrete en helt annan karakter i deras fauna och flora, an trakten omkring sistberorde stad och det mellanliggande Arabien. Redan pa den i Persiska viken belagna kala och klippiga on Karak, fran hvilken Kotschy d. 2 Februari antradde sin resa till det inre af sbdra Persien och vid det 3 dagsresor nordostligt belagna Dalaki (270 fot ofver hafvet), ta- ger man afsked af den dittills fbrherrskande Arabiska vegetationen och faunan, samt gbr bekantskap med an- dra djur- och vaxtformer. Kring Dalaki, berdmdt for sina naphta-kallor, utbreder sig en stor skog af dad- delpalmer, hvilka har vaxa utan all odling och lemna de smakligaste frukter. Under resan pa den besvar- liga viigen Duschtestan? hvilken gar ofver 5 bergster- rasser till Schinz, funnos f§ insekter. Det 7200 fot hoga, i narheten af sjbn Deria belagna berget Pir a Zan ar pa tredje afsatsen bevaxt med Quercus per- sica, hagtorns- och mandelbuskar. Landskapet hade annu i medlet af Februari ett vinterlikt utseende och temligen stora snbmassor betackte jorden. Harifran sanker sig vagen mot Deschli-Arzehn, en vidstrackt bergskedja, innesluten af klippvaggar betackta med snb, utfor hvilka storta sig talrika strdmmar. Pa de sodra sluttningarne af de nordostligt angransande ber- gen finnas stora planteringar af vinstockar. Schiraz ligger 4284 fot ofver hafvet och ar belaget 33 geo- grafiska mil fran Abuschir, eller den bstrakusten af Persiska viken. Det ar en hbgtbelagen dal? hvars langd fran norr till soder utgbr 6 — 8 mil och dess bredd fran bster till vester 3 mil. Den ar omgifven af 4 — 6000 lots hbga, kala berg, hvilka endast till en M del aro bekliidda med laga buskar. Dalen bar en knappt miirkbar lutning mot sbder, vid hvars yttersta linda den ungefar 6 mil i omkrets vida saltsjon Nc- mek-Deria ar belagen. Hela landet ar val odladt och vattnas under de torra somrarne genom kanaler. Kli- matet i Schinz ar fran December- till Februari vinter- likt. Ofta faller sno dock utan frost. Citroner odlas i de sma tradgardarne. Under Mars, April och Maj ar temperaturen angenam och vederqvickande. Fran Juni till September ar hettan om dagarne ofta tryc- kande, forst mot aftnarne blir det kyligare och morg- narne aro isynnerhet herrliga. Fran bbrjan af Mars till slutet af Oktober regnar det nastan alls icke, hvar- fbre ock vegetationen redan i medlet af Juni erhaller ett gult och fortorkadt utseende. Ett undantag gora tradgardarne vid Schiraz, som aro de yppigaste Kotschy sett i Orienten. De ligga i nordligaste delen af dalen vid foten af det vaxtrika snbberget Kuh-Barfi. Alia slags frukttrad , hoga rosenbuskar, vinrankor, popplar, salg-arter, cypresser, mulbars-, granat- och mandel- trad, Fraxinus lentiscifolia. Acer velutinum och en in- fbrd Pinus-art, utgbra den hufvudsakliga hbgre trad- vegetationen. Da Kotschy anlande till Schiraz, var arstiden der ej lamplig for insektfangst, hvarfore han begaf sig till den nagot lagre i sydvestlig riktning be- lagna dalen Geri, hvartill vagen gar forst genom ett smalt bergspass vid floden Kara Agasch, sedan ofver Tengi Lora och berget Boschum. Bergssluttningarne och dalen aro betackta med hagtorn, mandeltrad, myr- ten och ek. I ett ihaligt mandeltrad tr'affades Sa- turnia Pyri , afvensom den i China fbrekommande Saturnia dasypygos. Vid Geri, som har ett lagre och sydligare liige samt ett mildare klimat iin Schiraz, vaxa yppiga citron-, aprikos-, kbrsbars- och iippletrad. Den fbrutnamnda floden Kara Agadsch flyter med stark t lopp genom dalen och fbrenar sig med en annan fran sbder kommande betydlig strom, som innehftller salt vatten. Sidodalarne i delta hbgland tiro vilda och ode samt bebos af ett stort antal skorpioner, hvarfbre dessa dalar om sommartiden icke besbkas af innevanarne, erne- dan fbreniimnde djur genom sina sting ofta fbrorsaka hjortkalfvarnes dod. Geris flora har en bfverraskande likhet med Aleppos och afven ibland insekterna fbre- komma manga Syriska arter. Mot slutet af Mars, da de fiesta viixter bfverblommat, antraddes aterresan till Schinz. Efter ett kort uppehall, gjordes en exkursion bfver Zergun (4800 fot bfver hafvet) till de berbmda, tva sma dagsresor i bstlig riktning belagna ruinerna af Persopolis. Denna historiskt markvardiga trakt er- bjuder samlaren ringa byte, sasom varande kal och pa sina stallen sumpig, men i en hbgre dal Tscha Muna ar en rik vegetation, som omsvarmas af manga insekter. Den 25 April skedde aterresan till Schiraz, hvarifran smiirre utvandringar gjordes till Nagsch i sbdra delen af Schirazs-slatten. Den 4 Maj bestegs det bfver 6000 fot hbga snbberget Kuh Banfi. Det eger en yppig vegetation och pa dess spets finnes en alpflora, som liknar den Europeiska. Ungefar sedan 1 af bergets hojd uppnatts, fangades manga fjarilar. Den sista och tillika besvarligaste resan fbretogs d. 8 Juli till fjellet Kuh Deina i Bactriernas land, hvars hogsta spets beraknas till 1 2,000 fot bfver hafvet. Vagen dit ga> genom slatterna vid Persepolis, Bera Dusekurd och Posun Pyr. Det sista hvilostallet togs d. 28 Juli vid en hojd af 10,000 fot och den hogsta spetsen bestegs d. 2 Augusti. Vegetationen inskranker sig der till verkliga alpformer och faunan endast till nagra sma Carabici. Atervagen togs bfver Ardukan till de i Persien berbmda vinbergen Chollar. Da sb- dra Persien utgbr en bfver 4000 fot hog bergplata med enstaka bfver 10,000 fot hbga fjell, sa ar det naturligt att faunan har skall vara helt olika med den 40 som finnes i de under lika breddgrad liggande laga trakterna af Arabien och Egypten. Icke Arabiska och Egyptiska former, hvilka tillhora den subtropiska zo- nen, utan Syriska och Syd-Europeiska arter utgbra flertalet af i Persien fbrekommande species. Mesta lik- heten eger detta lands fauna med Medelhafs-faunan, da bland de af Kotschy funna 206 arterna 156 voro forut kanda sasom forekommande kring Medelbafvet, och de ofriga 50 nya likval sta nara de arter, som finnas der. Efter denna korta beskrifning bfver det beresta landets naturforhSllanden, foljer en upprakning af de insamlade insekterna, 460 Coleopter-arter, bland hvilka trenne nya genera Condylops (Malacodermata), Anthodromius (Malacodermata) och Osphranteria (Cerambycini) upp- stallas; 49 Lepidoptera, bland hvilka 18 sasom va- rande nya aro med diagnoser forsedda. Denkschr. der Kays. Akad. der Wissensch. I, I, p. k%. Den af Menetries utgifna, i forra Arsber. p. 94 anmalda ^Catalogue des Insectes recueillis» par feu Lehmann har blifvit fortsatt och afslutad. De forut kanda arterna med dertill hbrande synonymi hafva blifvit anforda och de nya omstandligt beskrifna. Forf. upptager nu af Melasomata 95 arter och 3 nya slag- ten: Lachnogya, Alcinoe och Platamodes; Taxicornes % arter; Tenebrionites \\ arter: Trachelidce 32 arter; Stenelytra 6 arter; Curculionides 72 arter; Xylo- phagii 2 arter; Cerambycini 46 arter; Chrysomelince 51 och Trimera 10 arter. Af Lepidoptera: Papilio- nides 78, Sphingides 1 6, Bombyces \ 6, Noctuo? 62, Pyralides 10, Geometrat 32 och Tineides 2 arter. Af Orthoptera 23 arter; liemiptera 17 arter; Neu- r opt era 13; Hymenoptera 20 och Dipt era 7 arter, eller tillsammans 1002 species. Till slut bifogar Forf. en kort berattelse om Lehmanns resor. Denne, som under sommaren 1839 gjorde exkursioner omkring Orenburg, erholl om hosten tillstand att atfolja en 47 m i 1 i I ai r- n x pod i ton till Khiva, hvarifran han Sterkom till Orenburg i borjan af 1840. Denna utflygt, verkstalld under en fbga gynsam arstid, synes icke varit for- ma nlig i naturhistoriskt hanseende. Sedan Lehmann tillbringat en eller tvenne manader i Orenburg, reste ban till Baskkirernas land och framkom anda fill Sta- taoust, hvarifran han atervande till Orenburg i Sep- tember samma ar. Han lemnade nastan straxt denna stad for att begifva sig genom Uralsk, Judersk och Gaurief till Novaia Alexandrovskoi, hvarifran han a"ter- vande till Orenburg, der vintern tillbringades. Dessa Ivenne senare resor synas i entomologiskt hanseende varit fbrdelaktiga. Den 20 Maj 4841 fdretog Lehmann sin resa till Bokhariet. Sedan han passerat Berdianka, anlande han till Karavan-Ozero vid floden lick, hvil- ken han loljde nagra dagar och kom derefter till Bich- tamak. Sedermera besteg han bergen Mugodjar, an- sedda slsom en gren af Uralsk, och hvilade vid stran- derna af Taldouk, hvarefter han uppehbll sig vid floden Inghiz, som man sager ega salt vatten. Lehmann om- namner ej detta, men han sager att hela denna trakt var impregnerad af salt. Efter ett besbk vid sjbn Kara-Koum, aterkom han till floden Inghiz. Slutligen uppnadde han de sandiga bknarne vid Kara-Koum, och ankom till brunnarne vid Altigoudoak, belagna 5 verst fran sjbn Aral. Sedan han slagit lager vid stranderna af sjbn Aighyrak, anlande han till Mailibacke ej langt fran floden Sir-Daria, som han bfvergick, afvensom Kouvan-Daria. Har bbrja redan dessa omatliga sand- bknar, som benamnas Kisil-Koum. Kosan styrdes nu sbder ut, till dess han uppn§dde floden Jan-Daria, som utgjuter sitt vatten i sjbn Aral. Det var i dessa bk- nar Lehmann gjorde sin vackraste upptackt Harpactes Lehmanni, som fanns springande temligen snabbt pa jorden och syntes ganska sysselsatt att uppsamla frbn af Ferula persica, for att infbra dessa i sina underjor- 48 diska boningar. Har fbrckommo afven Capnodis excisa och den vackra dagfjarilen Ismene Helios. Sedan han genomtagat dessa bdemarker, sa miirkvardiga i mer an ett hanseende, anliinde han till en liten, foga hog bergs- kedja, hvarest qvarter togs vid kallorna till Bakali. Markvardigt ar, att dessa berg besta af granit. Han besokte nu kallorna till Uder-Ata, och hvilade vid brunnarne Djaoul-Alisai, hvarifran han begaf sig till Karagatha, Vafkar en liten stad, belagen 5 verst fran Bokhara, samt, sedan han bar tillbringat en kortare tid, till Samarkand. Harunder passerades staderna Ak- Mourande, Bousman, Melik, Karmini, Siniidine, Kattje och Kourgan. Det ar isynnerhet under vagen fran Bokhara till Samarkand, som den rikaste skorden verk- stiilldes. I medlet af November atervande han till Bokhara, der vintern tillbringades. Sista dagarne af April lemnade han berorde stalle och bfvertagade anyo sandoknen Kisil-Krum och begaf sig ater till Oren- burg, fbljande nastan samma vag som under bortresan, vidare till Ourkatche, en trakt som han fbrut ej be- sbkt och hvarest finnas flygsandskullar, samt aterkom till Inghiz, der reseanteckningarne sluta. Af de nu upptagna arterna aro '107 Coleoptera, 9 Lepidoptera, <\ Neuropter och 7 Hymenoptera nya. Mem. Acad. d. St. Petersb. Scienc. Nat. VI, p. 217, Tab. 3— G. Lucas har fortsatt och afslutat sina uti ^Explo- ration scientifique de I'Algerie pendant les annees 4840 — 484$ publiee par ordre da gouvernement. Zoo- logies pabbrjade beskrifningar bfver de i Algeriet funna Arachnider och Insecter. Roth har aflemnat berattelse om en af Schimper i Abyssinien gjord samling af insekter. Den trakt Schimper bebor ligger emellan 14:de och 13:de graden nordlig bredd. I narheten finnas dalar af 5000 och berg af 9000 fots hbjd. Under regntiden fran Juni till 49 till September visar thermometern om morgonen 11, middagen 1 0 och om aftonen 12 — 14°. Under den torra arstiden fran Oktober till Maj om morgonen 10—14, middagon 18 — 23, aftonen 13—18°. I De- cember intraffa ofta kalla natter af +4°, allt Reaum. Oaktadt den betydliga hojden ofver hafvet eger likval berorde trakt manga tropiska viixter och egnar sig afven, liksom storre delen af Abyssinien, fortraffligt till odling af Europeiska sadesslag och grdnsaker. Ibland insekterna finnas fa rent tropiska former. Storsta an- talet visar ofverensstammelse med dem som forekomma i de dfre Nil-trakterna och Arabien, likval med sadana afvikelser, att deras sammanstallande i en egen fauna icke allenast ar liktigt, utan afven synes nbdvandigt. Med Syd-Afrika och Europa har Abyssinien fa" insekter gemensamt. Hela den insanda samlingen t>estod af 290 arter i 3537 . exemplar, for det mesta Coleoptera. Ge- lehrt. Anzeig. XXX, p. 755. Uti Reisen in Britisch-Guiana in den Jahren 4840 — - 18M ausgefufirt von Richard Schomburgk. Drit- ter Theil. Leipzig 1848 har Erichson uppraknat de fOrut kanda, samt kortligen beskrifvit de insekt-arter, som af Schomburgk blifvit insamlade. Talrikast ofver hela detta land forekomma myr-arter (Formicaries,) och narmast dessa i antal Termiterna. Mindre besvarliga, om ock lika talrika, aro Kakerlackorna. Den geogra- fiska utbredningen af de stora Mosqnitos-svarmarne stracker sig lyckligtvis endast till de lagre, sumpigare och fuktigare trakterna, sard el eg efter kusterna och de delar af floderna, hvilka till folje af vattnets stigande innehalia salt vatten. F de hogre och sundare re- gionerna aftager deras antal markbart. De fbrdelar innevanarne hemta af insek,terna aro ringa emot de olagenheter de fdrorsaka dem, ty utom nagra bi-arter, hvilkas valsmakande honing och larver utgora lacker- Pro/". Iiohemans Arsb. 1849, 1850. & heter, ar det endast larverna och de utbildade indivi- derna af nagra skal-insekter, sasom Calandra pal- marum och nagra Buprestider, flera fjaril-larver och puppor, aggen samt honorna af myr-arter, som begiir- ligt fortaras. Ehuru insekter forekomma ofverallt, der djuriskt lif kan utveckla sig, sa visar sig likval flera Coleoptera och Lepidoptera inskrankta till bestamda lokaler. Sa forekomma bland de forra flera egendom- liga former, sasom Phanwus, Copris, Chalcas och Ru- tela, endast pa Savannerna. Orthopter-slagtena Acan- thodis och Tropinotus endast vid flodstranderna. Pa- pilionides aro utbredda ofver alia Antillerna och Syd- Amerikas kontinent and a till Para. Roraimabergen och sandstens-regionerna hafva en egen Coleopter-fauna, och nagra utmarktare Buprestider, Cratosomi och Chlamys-Qiler funnos bar. Af Coleoptera upptagas 261 arter, af hvilka 70 nya; af Orthoptera 69 arter, hvaribland 15 nya; Neuroptera 4, alia nya; Hy- menoptera 71 arter, 48 nya; Lepidoptera 170 arter, 9 nya; Diptera 29 arter, 1 ny; Hemiptera 69 arter, 19 nya; Homoptera 27, ett nytt sliigte och 4 nya arter, samt af Arachnida 14, 3 nya arter. Af Myria- poda, som af Troschel blifvit bearbetade, upptagas 3 arter. hvaraf en ar ny. Nagra entomologiska underrattelser fran Paraguay hafva af Munck af Rosenschold blifvit meddelade, in- nehallande: 1 :o upplysning om 7 ^ermitemas konskillnad. Han anfor att bade hanar och honor aro bevingade och att de sa kallade arbetarne aro deras larver, hvar- emot soldaterna alltid sakna vingar och kunna anses sasom ett slags neutrer. Af de fyra arter, som varit Forf. kanda, bygger den storsta nastan koniska bon af anda till H alns hojd. Pa hvilken jordman dessa traffas aro de alltid hardare an denna, uppblotas ej af regn och sbnderslas med svarighet. Inuti aro de ge- nomborrade i alia riktningar af hal och g&ngar, men 51 nagot som kan kallas forradsrum, eller drottningens boning, hvarmed historien om Termiterna pa Guinea iir utstyrd, har Forf. ej kunnat upptUcka. I November och December lemna de bevingade individerna sina bon. Svarmningen sker mot aftonen, isynnerhet da regn iir i annalkande, och ar inom fa timmar slut, sa att der man sett Termiter till tusentals kringsvarma i luften, finnas fdljande morgon endast nagra fa vingldsa, kry- pande pa marken. Boets dppningar aro under svar- mandet tatt besatta med soldater, som med dppna kakar envist fdrsvara sin post och, sedan alia bevingade ut- krupit, hastigt igenmura alia utgangar. 2:o Pulex penetrans, som kallas Pike, ar allman bade i Corri- entes och Paraguay. Forf., som pa sig sjelf uttagit val hundrade stycken, har aldrig deraf erfarit annan fbljd, an en haftig vark, om den valdsamt uttages. Af abdomen ar det endast fbrsta segmentet som upp- svaller till en stor rund hylsa, i hvars begge andar de dfriga segmenterna och hufvudet sitta som sma svarta punkter. AnmarkningsvUrdt ar, att alia de individer Forf. uttagit vant honor. 3:o En larv uti Paraguay, kallad (Jra, finnes allmant under huden pa nbtkreatur, getter och hundar och anses tillhoYa stora nattfjarilar. Att den tillhor en Oest7'us-art anser Forf. otvifvel- aktigt, fastan det icke lyckats honom utklacka den. Pa menniskor skall nagon gang traflas under huden en larv, som sages vara densamma med den forut- namnde. Vet. Akad. Ofvers. 1849, p 59. Fror. Ta- gesb. I Bd. p. 65. Kiesenwetter, som varit stadd pa en entomologisk resa i sbdra Frankrike och Spanien, har i tvenne bref redogjort for en del af sina intressantare fynd. Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 328. 1. c. 1850, p. 383. Uti ett fran Nizza skrifvet bref har Schaum med- delat flera underrattelser om sina i Italien gjorda in- samlingar. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 178. 52 Cornelius har lemnat entomologiska iakttagelser under en resa i grefskapet Mark rorande: l:o Palin- genia longicauda; 2:o Melolontha vulgaris; 3:o Cas- sida feiruginea, hvars larv fanns pa en art Hieracium, samt 4:o Gyrinus strigipennis och Poophagus Na- sturtii, hvilka blifvit traffade i Mark. Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 21. Ett utdrag af Whites i The Zoologie of the Vo- yage of Erebus and Terror meddelade beskrifningar ofver Nya Zeelands insekter finnes infbrdt i Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 248. Amyot har i Franska Entomologiska Societeten fo- redragit ett bref fran Westwood rorande en af den fdrre anvand vmethode monynymique» eller att vid insekternas benamning endast begagna ett namn, samt dettas hemtande fran Ebreiskan och flera andra sprak, som inom nomenklaturen forut ej blifvit anvanda. Ehuru flera grundade anmarkningar af Westwood blif- vit framstallda, har Amyot uti ett afgifvet svar vid— hallit siha asigter. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. LXX. Metamor- Henslow, som undersokt en mangd geting- och humlebon, for att utrona hvilka parasiter der uppehalla sig, har i ett bo af getingar funnit emellan 30 — 40 larver af Vellejus dilatatus, hvaraf det utbildade dju- ret pa lika stallen redan af Gyllenhal antraffats. Det lyckades honom likval icke upptacka, huru dessa larver fbda sig, men han fdrmodar, da de funnos genomstrof- vande cellerna, att de hemta sin niiring af geting- larverna. En annan parasit-insekt fann han ofta i getingbo, nemligen Rhipiphorus paradoxus. En af dessa patraffades, da den hdll pS att ata sig genom det silkesartade lock, som betackte en cell. Med mer sakerhet anser sig Fdrf. hafva utredt vissa Dipter- arters metamorfos, hvilka under larvtillstandet uppe- halla sig i geting- och humlebon. Han har nem- ligen funnit flera exemplar af Volucella pellucens och 53 Pegomyia inanis i getingbon samt Exorista devia i humlebon. The Zoolog. Oct. 4849. Fror. Tagesb. 1 Bd. p. 41. Blisson upplyser, att han utur gallappleknblar pa en storre trad rot utkliickt 3 exemplar af Sesia cy- nipsiformis, Anaspis flava och A. frontalis, flera Cynips-arter samt nagra Tineider, utan att dessa se- nare till arterna blifvit af honom bestiimda. Ann. Ent. m Ser. VII, p. XXXV. Cox bar meddelat nagra af honom gjorda forsok att utrota larverna af tvenne for traden skadliga in- sekter, nemligen Cossus ligniperda och Scolytes de- structor. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. IV, p. 451. Insecta. COLEOPTERA. Af Labram hafva 15-20 haf- Aiimaa tena af die Schweizerischen Kdfergattungen blifvit ,tteratur- utgifna 48497 1850. (* Thaler haftet). Waltl y)Zur Nomenclatur der Kafer». Korresp. Blatt. der Zool. Mineral. Vereins in Regensburg. II. '1848 ar Ref. till innehallet obekant. Die Kafer Europas nach der Natur beschrieben von Kuster har under de tvenna ar denna Arsberat- telse omfattar blifvit fortsatt med haftena XVI — XXI. - Sturms Deutschlands Fauna mit Abbildungen nach der Natur V Abtheilung Die Insecten har blif- vit af J. H. C. F. Sturm fortsatt med XX bandet, 4 04 sidor, tab. CCCXL1V— GCCLXI, som utkommit 1849. Detta band, som blifvit utarbetadt med lika omsorg som de foregaende, innehaller slagtena Sarrotrium med 3, Diodesma med 2, Ditoma med 1, Colobicus med 1, Synchita med 2, Cicones med % Aulonium med 54 % Colydium med 2, Teredus med 1, Oxylemus med 2, Aglenus med 1, Bollirideres med 1, Pycnomerus med I och Cerylon med 4 arter. Sasom bihang lem- nas besk riming och figur bfver Leptodirus Hohenwartii Schmidt, som blifvit funnen i Adelsberger-grottan. Re- cens. i Rev. et Mag. de Zoo]. 1850. p. 134. Under titel vKafer fauna der Preussischen Rhein- lande mit besonderer Rucksicht auf Nord- und Mit- (eldeutschlandy) von Bach. Erste Lieferung. Coblenz 4 849, 8:o, 336 sidor, har en for nybegynnare inom de trakter, hvars Coleopter-fauna Forf behandlat, latt- fattlig och med reda uppstalld synoptisk bfversigt, blif- vit utarbetad. Forf. lemnar ett schema bfver familjerna, hvarefter diagnoser for slagten och arter, jemte upp- gift pa deras fbrekommande, pa Tyska spraket meddelas. NSgon synonyrni har icke blifvit upptagen, hvaremot den Fbrf:s namn, som fbrst benamnt hvarje art, finnes an ford t. Andersh har bekraftat fbrekommandet i Preussen af 56 Coleopter-arter, som Kugellan beskrifvit sasom tillhbrande namnde lands fauna, men hvilka Siebold icke kunnat aterfinna. Preuss. Prowinsbl. 1848, N:o 5. Uti vSystematische Uebersicht der Kafer um Munchen. Ein Beitrag zu den Localfaunen Deutsch- lands)). Jena 1850 har Gemmitsger meddelat en for— teckning bfver de skal-insekter, som fbrekomma i nar- heten af Munchen, hvaraf upplyses att dessa uppga till 2453 arter. Fbljande lokalfauner iiro Ref. endast till titeln bekanta: Maehler, vEnumeratio Coleopterorum circa Hei- delbergum indigenarum adject is synonymis locisque natalibusr). Heidelbergae 1850. 8:o, 116 sid. (f Thaler). Systematische Verzeichniss der Kafer Siebenbiir- gens von E. A. Bielz. Verhandl. und Mitth. d. Siebenb. Vereins fur Natur-Wissensch. 4850. 55 Bielz, ))Beitrage zur Kaferfauna der Wallacheiv. Verhandl. und Mittheil. d. Siebenb. Vcreins fur Nalur- Wissensch. 1819. Forster, tUebersicht der Kaferfauna der Rhein- proivincemy. 1850. Waltl, vVerzeichniss einiger Kafer Oberbayerns und des Allgdus, die zugleich in hohen Norden vor- kommem). Korresp. bl. d. Zool. Mineral. Ver. in Regensb. III. 1849. Motschoulsky, y>Die Kafer Russlands», heft. 1, 2. 1850. Gaubil, ^Catalogue synonymique des Coleopteres d' Europe et d Alger ie» 1849. Vol. I. 8:o, 300 sidor (12 francs). Af vCatalogus Coleopterorum Europcev, som btif- vit utgifven pa" foranstaltande af Entomologiska fore- ningen i Stettin, har den tredje fbrbattrade och tillbkta upplagan utkommit 1849. ($ Thaler). Flera bidrag till revision af denna katalog hafva blifvit meddelade af Kiesenwetter och Sghaum. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 98, 102, 287, samt af Dohrn, 1. c. p. 190. Nedanstaende tvenne arbeten hafva blifvit recen- serade, nemligen: »Die Familien und Gattungen der Deutschen Kafer- Faunae von Redtenbacher i Isis 4 848, p. 1050. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 350, samt vlnsecta Cajfrariay) Tome I. 4. Coleoptera a C. H. Boheman. Isis 1 848, p. I 049 Stett. Ent. Zeit. 1 849, p. 32. Jacobsen, som meddelat en uppgift pa de Cole- opter-arter, som antingen aro mycket allmanna och karakteristiska for trakten kring Sorb, eller som der fbrekomma sallsynt, anfbr att Coleopter-faunan fbga afviker fran norra Selands och att, ehuru man skulle hafva anledning formoda, att Sorb-trakten skulle vara rikare pa arter, da den har sa manga stora skogar, sjbar och mossar med mellanliggande beteshagar och 56 iangar, ar fdrhallandet likval icke sSdant. Sorb saknar nemligen alia de arter, som aro egna fbr strandfau- nan, och vegetationen framter en marklig* enformighet och fattigdom pa arter. Pa de stora moss-stracknin- garne, hvilka fordom bildat en sjo, finnas endast fa gras- och starr-arter. Har och der visa sig nagra salg- och albuskar. Samma vegetation ar afven ra- dande i andra skogsmossar, i hvilka likval al och flera Circium-arter aro allmannare. En lika beskafTad en- formighet fbreter sig i sjelfva skogarne, och sjbstrSn- derna, vanligtvis betackta af stenar, aro mycket fattiga pa vaxter. Hvad som blifvit anfordt om vegetationen, kan afven tillampas pa Coleoptrerna, sa vidt deras forekommande ar betingadt medelbart eller omedelbart af uppgifna lokala fbrhallanden Fa arter, men rike- dom pa individer, utgor saledes ett hufvuddrag i trak- tens karakter. Denna rikedom pa individer inskranker sig likval hufvudsakligen till var- och hostmanaderna. Sommarmanaderna deremot forekomma sa fa Coleopter- arter, sardeles under Augusti, att man kan vandra om- kring halfva dagarne, utan att traffa ett halft tjog, sa vida man icke vill soka i kreatursspillning. Efter beskrifning af traktens beskafTenhet, vidtager en upp- rakning af de arter, hvilka Forf. ansett vara egna for Sorb" och anfbres for hvarje tiden da den ar framme, samt pa hvad stallen den blifvit funnen. Forhandl. ved Skandin. Naturf. 5 Mode, p. 66%. Siisom ett bevis pa huru mycket i entomologiskt hanseende iinnu aterstar att inom Sverige upptacka, har Ref. utarbetat en synoptisk ofversigt af de Scydmamii, Pselaphii och Clavigeri, som hittills blifvit funna i berbrde land. Sedan Gyllenhal 18£7 eller for 23 §r sedan utgaf sista delen af sitt fbrtjenstfulla arbete Insecta Suecica, har ingen vidare utredning af dessa familjer blifvit verkstalld. Denne beskrifver 10 Scyd- menii, af hvilka en eller Sc. hirtus, sasom endast funnen 57 i Finland, miistc ulur Sveriges fauna tills vidare ute- slutas. En sadan minskning crsiittes likval i rikt matt genom de 6 for Sverige nya arter, som- Ref. varit i tillfalle anfora. Hvad Pselaphii betraffa, uppraknar Gyllenhal 17 arter, af hvilka likval tvenne maste utga, nemligen Ps. longicollis, som endast ar en fdga afvikande form af Ps. dresdensis, och Ps. glabricollis, som ar honan till Bythinus bulbifer. Denna familj bar nu blifvit tilldkt med 7 arter, hvaraf den ena till- hor ett inom Sverige forut ej anmarkt slagte Batrisus. De af Ref. for Sverige anfdrda nya arterna aro: Scyd- mamus Scutellaria, funnen under sten vid Klinte pa Gottland; Scydmcenus exilis i Smaland vid Anneberg, under bark pa fornade trad vid Stockholm; Sc. cla- viger under granbark i Maj m§nad i Jemtland; Sc. Eellwigii i Skane vid Sjbbo, nara Stockholm i sallskap med Formica rufa, allman; Eutheia scydmamoides, bland mossa och under bark i Smaland, Lulea Lapp- mark och nara Stockholm; Batrisus venustus, nara Stockholm i sallskap med Formica rufa; Bryaxis san- guinea bland mossa pa fuktiga stallen, na'ra Stockholm, sardeles vartiden, afven pa Gottland och i Skane; Br. impressa bland mossa och under affallna lof, p§ fuk- tiga stallen vartiden, nara Stockholm; Br. Juncorum i Skane nara Ramlbsa, funnen af Thomson; Bythinus glabricollis i Skane ibland mossa, rar; Byth. puncti- collis under mossa och sten, i Smaland vid Anneberg, vid Stock-holm och Gotheborg; Trimium brevicome i sallskap med Formica rufa vid Stockholm. For alia de anforda arterna meddelas diagnoser och fullstandig sy- nonymi. Vet. Akad. Ofvers. 1850, p. 265. Moutschoulsky, som redogjort for de af Handschuh i sbdra Spanien gjorda insamlingar af Coleoptera, har efter en anstalld jemforelse emellan insekt-faunan i Astra bad i Persien och trakten kring Carthagena i Spa- nien, uppraknat alia de inom sistnamnde land funna, 58 forut kanda, samt beskrifvit de nya arter, som blifvit patraffade. Att en sadan jemfoYelse maste blifva ofull- stiindig, kan man sluta deraf, att Fbrf. endast haft till- falle granska 250 skal-insekter fran sistberbrde land. Bull, de Moscou, XXII, p. 52. Aubg har beskrifvit 60 Coleopter-arter, som blifvit funna i Europa och Algeriet, tillhbrande slagtena Hy- droporus, Falagria, Calodera, Homalota, Oxypoda, A/eochara, My llama, Leptacinus, Ocypus, Philontlius, Sunius, P aider us, Blpdius, Omalium, Hister, Paro- malus, Abrceus, Captosimorphus n. g. Catops, Pti- lium, Ipidia, Diphyllus, Myrmechoxenus, Corticaria, Latridius, Anthrenus, Ammcecius, Campylus, Cardio- phorus, Cryptohypnus, Apion, Styphlus, Tychius, Me- cinus och Nanophyes. Ann. Entom. II. Ser. VIII, p. 299, Tab. XI, fig. 3. Leon-Fairmaire har karakteriserat och afbildat nagra nya i atskilliga delar af Europa och Frankrike upptackta Coleopter-arter, nemligen: Coptodera massi- liensis, Cebrio Benedicti, Paromalus Rouzeti, Dirccea griseoguttata, Pyrochroa Kiesenwetteri, Cleonus tes- sellatus och Saphanus cylindraceus. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 419. Gacogne har i korthet redovisat for nagra af ho- nom gjorda exkursioner till Fallavier (Isere). Bland sallsyntare Coleopter-arter, som han funnit, uppraknas: Demetrias imperialis, Hololepta plana, Dry ops fe- morata, Megagnathus moyixdibularis och Chrysobothris affmis. Ann. Soc. Linn, de Lyon. 1847 — 1849, p. 223. Letzner anfor flera af honom i Schlesien funna sallsyntare Coleopter-arter, hvilka der forut ej blifvit anmarkta, bland hvilka torde bora namnas: Tachinus elongatus, Cantharis violacea, Meloe variegatus, Ca- rabus nodulosus, Aphodius sticticus, Cryptocephalus Wasastjernii. Arb. und Verand. d. Schles. Gesellsch. 4 848, p. 92. Crioceris Sparti, Ptinus subpilosus, 59 Pwderus ruficollis, Saperda Tremulce, Magdalinus violaceus, p/degmalicus, Anthaxia aurulenta 1. c. p. 95, 4 849, p. 66, och Nebria nivalis I.e. 4850, p. 69. Schaums i Arsber. 1847, 1848, p. 4 02 omnamnda afhandling om den i England begagnade nomenkla- turen for vissa Carabici och Hydrocanthari har af Dallas blifvit bfversatt pa Engelska och finnes intagen i Ann. and Mag. of Nat. Hist. Sec. Ser. Ill, p. 32. Kiesenwetter har gifvit diagnoser pa 50 nya Coleopter-arter, de fiesta insamlade under bans resa i Frankrike och Spanien. Fullstandiga beskrifningar korn- ma framdeles att meddelas. De nu kortligen karakte- riserade arterna tillhora slagtena: Trechus, Tachyusa, FJomalota, Staphylinus, Philonlhus, Quedius, Ancy- lophorus, Lathrobium, Stenus, Trogophloeus, Thino- bius, Anthophagus, Lesteua, Omalium, Anthobium, Pselaphus, Bythinus, Bathyscia, Brachypterus, Mo- rychus, Parnus, Heterocerus, Lampyris, Bhagonycha, Malachius, Anthocomus och Adimonia. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 117; : Siebold, som gjort ett utdrag af Leon-Dufours berattelse bfver de insamlingar af Coleoptera han verk- stallt i Pyreneerna, uppgaende till ofver 768 arter, har meddelat de diagnoser som af Leon-Dufour blifvit lemnade pa de nya arterna. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 306. Westwood har beskrifvit flera Coleopter-arter af slagtena Carenum, Prophanes n. g. (Helopidce), Pla- typhanes n. g. {Helopidw), Taphroderes, Erichsonia n. g. (Longicornes) och Diphyllocera n. g. (Hispidce). Trans. Ent. Soc. V, p. 202, Tab. 22, f.°l— 6. Flera nya Coleopter-arter hafva af Hampe blifvit karakteriserade tillhbrande slagtena: Cychrus, Carabus, Trechus, Calodera, Gyrophcena, Placusa, Conurus, Boletobius, Stenus, Microrhagus, Athous, Scydmcenus, Symbiotes, Dendrophilus , Anisotoma, Serropalpus, 60 Phryganophilus, Xylophilus, Phloeophagus, Coccinella och Batrisus. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 34 6. Manneriieim har med vanlig noggranhet beskrifvit 20 Coleopter-arter fran ostra Sibirien af foljande ge- nera, nemligen: Cicindela, Carabus, Taphria, Cantharis, Xyletinus, Aplwdius, Anomala, Bhizotrogus, Mordella, Clytus, Phythoecia, Pachyta och Acts, Bull, de Mo- scou XX11, p. 220. Af Parry hafva flera nya arter blifvit uppstallda och afbildade, tillhbrande slagtena Cicindela, Protect in, Macronota, Clinteria, Diaphonia, Metaxymorpha, Tri- ctenotoma. Trans. Entom. Soc. V, p. 80, Tab. 11, f. 1 — 9; Physodera, Physocrotaphus n. g. , Trichius (sub gen. Dialithus), Macronota, Pachyteria, Cypha- gogus, Cerambyx, Lamia och Mastigocera. I. c. p. 179, Tab. 18. Descriptions of North- American Coleoptera, chiefly in. the Cabinet of Le Conte by Haldeman, 4:o, ar af Ref. till innehallet obekant. Uti ett af Agazzis utgifvet arbete »Lake superior its physical character, vegetation and animals com- pared with those of other and simular regions)). Boston 1 850 har Le Conte meddelat redogorelse ofver de vid Lake superior funna Coleopter-arter. Forf. faster i fdrsta rummet uppmarksambeten pa franvaron af alia de grupper, som aro egna for Syd-Amerikanska kontinenten. Sa fbrekomma der inga arter af Diccehis och Pasimachus. Brachelytra aro endast represente- rade genom former, som aro gemensamma for bada verldsdelarne. Ibland Buprestidce forekomma inga ar- ter af Brachys. Inom Scarabceiderna aro de Syd- Amerikanska grupperna icke for handen. Afven de fa nya slagten, som Fbrf. bildat, anser han icke utgbra nagot undantag, da de alia noga stamma bfverens med i Europa fbrekommande former. Forf. anmarker afven bristen pa karakteristiska former, hvilka dock ersattas 61 genom ett betydligt antal arter af sadana sliigten, hvilka hittills endast blifvit funna i Euro pas" och Asians nordliga delar. Ibland do forra finnas flora, hvilka endast genom de noggrannaste undersokningar kunna skiljas fran de analoga formerna i andra lander. Forf. omnamner till slut ett besynnerligt djur, som i stor mangd lorekommer vid Niagaras vattenfall, och som af Dekay blifvit uppstaldt sasom ett nytt Crustace-artadt djur under namnet Fluvicola Herrickii. Genom rygg- skoldens form liknar det Trilobiterna. Le Conte ada- galagger nu, att det icke ar en Crustace, utan larven till en skal-insekt af slagtet Eury palpus, hvilket star nara Lampyris. Gelehrte Anzeig. XXXI, p. 396. Roth har lemnat diagnoser pa 1 00 Coleopter- arter, som af Schimper blifvit insamlade i Abyssinien och tillhorande slagtena Polystichus, Aptinus, Brachi- nus, Anthia, Chleenius, Agonum, Pcecilus, Argutor, Abacetus, Harpalus, Myrmedonia, Xantholinus, Ocy- pus, Acylophorus, Pliilonthus, Acmwodera, Lampetis, Anthaxia, Pseudagrilus, Agrilus, Lampyris, Cantha- m, Apalochrus, Troglops, Dasytes, Melyrts, Notoxus, Tillus, Omosita, Attagenus, Hister, Saprinus, Cercyon, Gymnopleurus, Sisyphus, Heliocopris, Copris, Ontho- phagus, Oniticellus, Ixodina n. g. e Fam. Coprinorum, Eurysternus, Onitis, Aphodius och Trox. Fullstan- diga beskrifningar komma framdeles att meddelas i Denkschriften der Konigl. Acad, zu Munchen. Archiv.- fiir Naturg. XVII, 1, p. 115. Ferte-Senectere har fortsatt Guerin-Menevilles paborjade afhandling ofver de af Bocande i Portugisi- ska Guinea insamlade skal-insekter af slagtena Casno- nia, Stenidia, Odacantha, Trigonodactyla, Drypta, Galerita, Zuphium, Cymindis, Calleida, Plochionus, Orthogonius, Helluo, Thyreopterus. Rev. et Mag. de Zool. 4 849, p. 345, Brachinus, I c, 1 850, p. 236, PheropsopJius, Catascopus, Anthia, Siagona, Scarites, 62 I. c. p. 32 G, Clivina, Morio, Tc/flus, Calosoma och Panagceus, I. c. p. 328. Flera nya Coleopter-arter fran sodra Amerika hafva af Salle blifvit beskrifna och afbildade, nemli- gen: Ancystrosoma farinosum., Zopherus Jourdanii och larven samt puppan till Galerita Lecontei Dej. Ann. Entom. II. Ser. VII, p. 297, Tab. 8. Myzomor- phus scutellatus, Pteroplatus variabilis, Alurnus Langs- bergii, Arescus cordatus och quadrimaculatus, I. c. p. 429, Tab. 13. Iakttagelser rorande Coleopter-arter, funna pa An- tillerna. hafva af Coquerel blifvit gjorda, och beskrif- ver han: I :o en ny art af slagtet Cis, som ban be- namnt C. Melliei och hvars larv lefver i Polyporus rnicromegas Ramond de la Sagra; 2:o metamorfosen af Sphenophorus ' liratus, hvars larv blifvit t raffed i ruttna staramar af bananastrad; ^:0 tvenne Curculioner fran Martinique, Anchonus cribricollis jernte dess me- tamorfos samt Cleogonus Fairmairei; 4:o utvecklingen af Chilocorus uva, hvars larv lefver pa unga tamarin- der. Ann. Entom. II. Ser. VII, p. 44 1, Tab. 1 4, N.o H, III, IV, V, VI. Leon-Fairmaire, som fbretagit en utredning af alia hittills pa Taiti funna Coleopter-arter, anfor i in- ledningen: att temperaturen derstades ar ganska om- vexlande i anseende till de der befintliga hoga bergen, hvarifran talrika strbmmar, som underlnilla en viss kyla, nedstbi ta. Arterna aro omvexlande och individerna tal- rika. Sandwichs-barna, belagna norr om aeqvatorn pa samma afstand, som Taiti ligger sbder derom, aga nii- stan samma insekter, men i ringare anted. Pa Tonga- Tabou, ett slatt och sandigt land, der strbmmar och vattensamlingar aro sallsynta, forsvinna Carabici och Staphylini, hvaremot Heteromera aro talrika och an- tyda, likasom vegetationen, ett narmande till Asien. Samma fbrhallande eger rum med Wales-barne, hvilkas 63 naturalster likna Tongas. I donna vestliga del borjar nran aterfinna metalliska larger hos der forekommande arter (sasom hos Amarygmus, OlistJuena och Mallodon m. fl.), hvilka aro okiinda for ostra delarne, men det aterstar likval for rnycken bfverensstammelse emellan dessa tvenne zoner, att de kunna fullkomligt atskiljas. Efter dessa allmanna anmarkningar rorande landet och dess naturforhallande, loljer en upprakning af der funna Coleoptera, .164 arter, tillhorande slagtena Plochionus, Labia, Chlamius, Anchomenus, Bembidium, Colymbetes, Agabus, Gyrinus, Bolitochara, Placusa, Staphylinus, Philonthus, Sunius, Lispinus, Isomalus. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 277. Chrysodema, Eurythyrea, Agrilus, Dicrepidius, Monocrepidius, Oophorus, Ade- locera, Cylidrus, Corynetes, Carpophilus, Nitidida, Epurea, Omosita, Dermestes. I. c. p. J2o%. Platysoma, Paromalus, Hydrobius, Philhydrus, Cyclonotum, Apho- dius, Oxyomus, Qryctes, Figulus, Passalus, Opatri- nus, Leichenum, Bolitophagus. I. c. p 410, Tab. II. Diphyrhynchus n. g. (narslagtadt med Oplocephala och Platydema), Heterophaga, Uloma, Dibolium, Cerandria, Emmaglceus n. g. Amarygmus, Olisthcena, Anthicus, Mordella, Zonitis, Nacerdes, Selenopalpus, Dinema n. g. (nara Merotarsus), Rhinobrachys n, g. Tropi- deres. 1. c. p. 445. Sphcerorhinus, Celeuthetes, Pso- meles, Elytrurus, Acicnemis n. g. Cryptorhynchus, Tylodes, Acalles. 1. c. p. 504. Sitophilus, Calandra, Dryophthorus, Cossonus, Amorphocerus, Catolethrus, Proeces, Bhyncolus, Psepholax. 1. c. p. 550. Apate, Platypus, Tesmorhopalon, Cicones, Ditoma, Cerylon, Silvanus, Rhizophagus, Trogosita, Lwmophloeus, Den- drophagus, Mallodon, Obrium, Stromatium, Steira- stoma, Ptychodes, Lagochcirus, Clytus, ties per ophanes. 1. c. 1850, p. 50. Oopsis n. g., Saperda, Promeco- theca, Galleruca, Cryptocephalus, Cocvinella. 1. c. p. 115. Till slut foljer ett bihang, upptagande arter af G4 sliigtena Ilarpafus, Zirophorus, Agrilus, Anthrenus och Tillus. I. c. p. 181. Densamme har afven lem- nat diagnoser pa 17 skal-insekter fran Taiti och Bar- gransande oar, tillhorande genera Lebia, Plochionus, A nchomenus , Monocrepidius , Agrypnus , Oophorus, Agrilus, Cylidrus, Elytrurus och Acalles. Rev", et Mag. de Zool. 1849, p. 34. Hochhuth meddelar under rattelser om Georg Mni- zeks betydliga Coleopter-samling, innehallande ofver 23,000 arter, samt uppraknar de deruti befintliga markvardigare formerna. Korrekturet synes vara be- sorjt af en person, som icke haft nagon kannedom i Entomologien, ty en ovanlig miingd tryckfel forefinnas ofverallt. Bull, de Moscou. XXIF, p. 524. Ref. har uppraknat 54 af honom pa Gottland under aren 4848, 1849 funna, for Sveriges fauna nya Coleopter-arter, bland hvilka foljande, sasom for ve- tenskapen nya, blifvit med diagnoser forsedda, nemli- gen: Dischyrius maritimus, Cyphon pallidulus, An- thicus setulosus, Mordella brevicauda, Anthonomus Oxyacanthm , Adimojiia Oelandica , Aphthona sub- Icevis och Plectroscelis confusa. Vet. Akad. Of vers. 1850, p. 74. Enskiida En monografi ofver de till slagtet Manlicora ho- arbeten. ran(je arier^ som fmnas i Berliner-Museum, har af Klug let*, blifvit utarbetad. Han upptager foljande arter, nem- ligen: I. M. tuberculoid, Cap och Cafferlandet. 2. M. granulota n sp. fran det inre af sodra Afrika. 3. M. scabra n. sp. Mozambique. 4. M. latipennis Waterh. Port-Natal, och 5. M. herculeana n. sp. fran Mosam- bique. Linn. Ent. IV, p. 4 1 7. Tab. I, 2. Recens. Fror. Tagesb. I Bd. p. 80. Flera Cicindela-arter, som blifvit funna i Portu- gisiska Guinea af Bocande, hafva af GuGrin-MGneville blifvit beskrifna, och redogor ha'n afven for deras lefnads- satt 65 siitt och fdrekommande. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 76, 138. Chaudoir har karakteriserat en ny art af sliigtet Cicindela fran Ryssland, C. Nordmanni. Bull, de Moscou XXI, p. 448 Ferte-Senegtere har so kt utreda att Cicindela versicolor 'Dej. och C. Leprieuri Dej., hvilka Guerin- Meneyillx ansett endast vara olika kdn af samma art, utgdra tvenne val skiljda species. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 319. Coquerel tillagger en art Cicindela, C trilunaris, Ltfnads fdrmagan att kunna springa pa vattnet och anfdr sa- 8atL som stod for denna formodan, att han funnit namnde art, som fdrekommer pa Madagaskar, afven pa en liten o i narheten af St. Maria. Ann. Ent. 1849. 3 trim. Fror. Tagesb. I Bd. p. 112. Ett rikhaltigt bidrag till utvidgande af var kan- Carabid. nedom om Carabici utgdr Chaudoirs vMemoire sur la famille des Carabiques)) Forf. beskrifver haruti 3 ar- ter af sliigtet Tetracha; uppstaller ett nytt genus Phceoxantha, hvartill fores flera arter som fdrut till- hort Megacephala, hvarjemte 4 ny hithdrande art ka- rakteriseras. Slagtet Aenictomorpha bildas af Cicindela analis och en ny art A. varipes anfdres. Af Euryda upptages en ny art. Cratochcerea n. g. har blifvit bil- dadt af Cicindela Bruneti Gory. Slagtnamnet Eu- lampra, som redan for ett annat slagte ar begagnadt, har blifvit utbytt mot Prepusa. Nya arter beskrifvas af Ctenostoma 1, Tricondyla 1, Collyris 2, Apiodera 3, Casnonia \ , Stenidia n. g. 4, Drypta % Dendro- celles 2, Omphra i, Helluomorpha 1. De till Poly- stichus hdrande kiinda arterna, 7 till antalet, anfdras med deras synonymi. Anthiada? indelas i slagtena Anthia, Bmoglossa, Cycloloba, Cypholoba, Polyhirma, Microlestia med en ny art och Netrodera. Af Cymindis Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 5 66 upptages 2 och af Calleida 4 nya arter. Alia till det senare sliigtet horande species som blifvit beskrifna, utgOrande ej mindre an 90, uppriiknas med anforande af deras synonymi. Nya arter upptagas af Agra 3, Aristus 1, Lionychus 1, Lebia 5, SarothrocTepis n. g. (Lebia corticalis Fabr.), Pheropsophus 4, Brachinus 2. Arterna af slagtet Mastax, 8 till antalet, uppraknas, hvaraf en ar ny. Bull, de Moscou XXIII, p. 2. De till Coptodera horande arterna, hvilka betydligt okals sedan Dejean utgaf Spec. General, uppraknas, hvar- jemte synonymien anfores for, 29 arter och 2 nya uppstallas. Nya arter beskrifvas af fdljande genera: Catascopus 2, Euleptes 1, Ctenoncus n. g. 2, Meta- xymorphus n. g. 2 {Dromius (retrains), Glyphodactyla 1 , Diaphoroncus n. g. 3, Dyscolus 1 0, Dicranoncus n. g. (nara Anchomenus) 1, Diploharpus n. g. (nara Anchonoderus) 1, Lachnophorus 3, Lasiocera 1, Ega 1, Diaphoropsophus n. g. (nara Chlcenius) 1, Eccopto- menus n. g. (bildadt af Chlcenius eximius Dej.), Phy- solecesthus n. g. 1, Euschizomerus n. g. (nara Pana- gaius) 1, Epicosmus 2, Calosoma 3, Nebria 2, 0??*o- phron 2, hvarjemte alia till detta slagte horande arter, uppgaende till \ 6, med dertill horande synonymi an- fbras, Notiophilus 4, Drimostoma 4, Orthogonus 2, Haplopisthius n. g. 2, Glyptus 4, Augasmosomus 2, Pasimachus 1 , Holoscelis n. g. I , Siagona I , Cosci- nia 1 , Ditomus \ , Pachycarus \ , Mystropterus \ , Lacanomerus 1, Machozetus n. g. I, Mazoreus 2 och Tetragonoderus 2. Bull, de Moscou. XXIII, p. 349. Nagra nya Carabici fran Byssland och norra de- larne af Anatolien hafva af Chaudoir blifvit beskrifna, nemligen Carabus desuratus, Nordmanni, inconspi- cuas, Bischoffii och De Haanii. Bull, de Moscou XXI, p. 44 2. Lucas, som redogjort for vistelseorten och lefnads- sattet af de fvra hiftills inom Franska omradet i Afrika 67 funna Carabi, har afven af delta slagte uppstallt en ny art C. Aumonti, utmarkt fran alia ofriga genom ovanligt smal thorax och hufvud. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 499, Tab. 9, f. 4—4 2. Le CoxNtrs monografi bfver slagtet Pasimachus, som blifvit anmald i Arsber. for 4847, 4 848, p. 75, har blifvit af Leon-Fairmaire recenserad i Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 511. Miller har i Osterrikiska alperna upptackt trenne nya arter, nemligen Pterostichus lineato-punctatus, Ko- keilii och Nebria fasciato- punctata. Stett. Ent. Zeit. 4 850, p. 10. Letzner uppraknar alia de varieteter han funnit i Schlesien af Pterostichus lepidus. Uebers. d. Arb. und Verand. d. Schles. Gesellsch. 4 849, p. 65. Rocanjje har af tvenne i Portugisiska Guinea funna nya CaraHci bildat ett nytt slagte, som han benSmnt Caragmanathus. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 460, Tab. 12, 4 3. Fuss, ))Die Siebenbilrgische Arten der Gattung Nebria)) Latr. Verhandl. und Mitth. d. Siebenb. Vereins 4 849 ar Ref. till innehallet obekant. Trenne nya Carabici beskrifvas af Bielz, nem- ligen Nebria carpathica fran alperna i Siebenbiirgen 7400 — 7800 fot ofver hafvet; Pterostichus interrupt e- striatus fran samma land 6000 fot bfver hafvet och Stenolophus nigricollis fran Hermannstadt. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 99. Dawson har anfort 5 nya af honom i England funna arter af denna familj, Amara vectensis, Trechus incilis, Blemus lapidosus, Peryphus neglectus och Lo- pha Clarkii Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. Ill, p. £4 3. Om lefnadssattet af Graphipterus exclamationis Lefnad*- har Lucas meddelat nagra underrattelser. Den traf- fas7 under , stenar och grafver sig ned i jorden. Un- der starkt solsken uppkryper den och springer da (US gans'ka fort samt sir svar alt fanga. Dl don gripes, sprider den on lukt som Emus olens. Ann. Ent. II. So.. VIII, p. LX1. Laboulbene, som beskrifvit en ny art Trechus (Aepus) Robinii, bar om dess lefnadssatt meddelat flora upplysningar. Denna lilla skal-insokt lefver i sprin- gorna af klippor belagna langt ut i bafvet, ocb bvilka betackas af floden, sa att de understundom ondast aro blottade 2 — 3 timmar pa dygnet. De sma djuren aro ganska rorliga och fly skyndsamt undan, da do blifva upptiickta, samt dolja sig under stenar. Forf. soker forklara, hum det ar mbjligt for dessa varelser att lefva under vattnet sttirre delen af dygnet, dolda under nagot skygd ocb omgifna af en luftblasa. Va- rar ofversvamningen liinge, anser Fbrf. att de befinna sig i dvala. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 23, Tab. 2, I. Coquebel, som upptackt larven till Aepus Ro- binii, bar afven lemnat nagra underrattelser om denna insekt-arts lefnadssatt. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 529. Dytiscidse. Letzner har uppstallt en ny art Agabus, som ban benamt A. Kotschyi Den star midt emellan A. gut- tatus och silesiacus, men skiljes hufvndsakligen ban bada genom stCJrre natformig rugulering. Uebers. d. Arbeit, und Verand. d. Schles. Gesellsch. 1848, p. 95. Guerin-Meneville uppger, att Dytiscus lapponi- cus, som hittills varit ansedd tillhora de nordligaste trakterna i Europa, blifvit funnen i Frankrike vid gran- sen af Piemont pa berget Lauzanier, som hojer sig 3000 metres bfver hafvet. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 559. Ref. har trott sig har bora omnamna, att han for flera ar sedan funnit af donna art en bane och en bona i Skano. Dessa voro nagot stbrre an de individer som finnas i Lappland. siaphy- En bfversigt af de i Danmark fbrekommande BU' Xantholini och Staphylini, atfbljd af nagra kritiska anmarkningar, har af Jacobsen blifvit utarbetad. Af GO Xantholini uppraknas Othius 3, Xantholinus 7 arter, bland hvilka X. Icevigatus iir ny, och af Leptacinus \ art. Af Staphylini Genuini: Staphylinus 9, Ocy- pus 9, Philonthus 42, samt Heterothops 3 eller till- sammans 76 arter. Da Erichson utgaf* sitt stora arbete vGenera et Species Staphylinorum)) , voro ett antal nordiska af Gyllknhal, Mannerheim och Sahlrerg beskrifna arter honom obekanta. Sen a re larde ban kanna en del af dessa genom de typiska exemplar, som blefvo honom af Mannerheim tillsanda, och uppriittade i anledning deraf en forteckning, hvaruti redogjordes for flera ar- ters synonymi. Schaum bar nu efter Erichsons dod utgifvit dessa och inhemtas deraf, att Ocalea badia Er. = Al. prolixa Ghl. Calodera protensa Mhm. = C. humilis Er. Calodera testacea Mhm. Sahlb. = Phloeopora reptans Er. Aleonhara flavitarsis Mhm. = Tachyusa chalybwa Er. Bolithocara carbonaria Mhm. = Tachyusa coerulea Er. Homalota vestita Er. = Al. crassicornis Ghl. Bolithocara planiuscula Mhm. — Homalota linearis Er. Bolithocara depressiuscula Mhm. = Homalota plana Er. Homalota cequata Er. sa Bol. linearis Mhm. H. plana Er. = Bol. com- pressa Mhm. Homalota social is Er. = Bol. casta- noptera var. b. Mhm. Horn, ochracea Er. = Bol. axillaris Mhm. Horn, clancula Er. = Bol. atrata Mhm. Horn, testudinea Er. == Oxypoda melanaria Mhm. Oxypoda helvola Er. = 0. cingulata Mhm. = Boli- tochara annularis Mhm. Oxypoda promiscua Er, = Bolitochara ha>morrhoa Mhm. = Oxypoda obfuscata Mhm. Oxypoda prolixa Er. = Bol. elcgantula Mhm. Oxypoda pidchella Er. = Bol. pulchella Mhm. Oxy- poda suturalis En. = Bol. suturalis Mhm. Oligota subtil is Er. = Microccra injlala Mhm. Boletobius speciosus Eft. = /Jo/, lunulatus -Mhm. Boletobius lu- nulatus Eft, = /io/. pulcltellus Mhm. Staphylinus 70 inauratus Mhm. Er. icke skiljd fr&n St. murinus. Ocypus brunnipes Er. = Staphylinus erythropus Mhm. Ocypus fuscatus Er. = St. uralensis Mhm. Philonthus aineus Er. = St. cyanicornis Mhm. Ph. caucasicus Er. = Phil, dimidiatus Mhm. Omalium rivulare Er. = 0. Oxyacanthce Mhm. Antliobium flavipenne Er4 = lapponicum Mhm. Anthobium jimetarium Er. = Lathrimceum Mhm, Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 372. Hochhuth, som uppraknat och gifvit diagnoser pa alia hittills i Kaukasus och Transkaukasien funna Sta- phylinii, uppger deras antal till 298 arter, bland hvil- ka 44 forut icke varit beskrifna. Bull, de Moscou. XX1T, p. 18. Kraatz har meddelat underrattelser om deafho- nom i narheten af Berlin gjorda insamlingar af myrme- cophiler, och har han funnit flera Staphylinii, som forut ej blifvit patraffade i myrstackar. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 184. Hardy, som borjat utgifva en synoptisk ofver- sigt ofver de Staphylinii, hvilka forekomma i Ber- wickshire, uppraknar af Staphylinus 7, Ocypus 6, Philonthus 24 och af Quedius 15 arter. Berwicksh. Nat. CI. 11, p. 233. Godard har meddelat diagnos pa en ny Staphy- linus-art, som erhallit namnet S. Mulsanti. Den har blifvit upptackt i bergen vid Corbieres. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. LV. Tvenne nya Staphylinii Evaesthetus Lepesii och Stenus Guynemeri, bada fran sodra Frankrike, haf- va blifvit beskrifna af Jaquelin. Ann. Ent. II. Ser. Y11I, p. 48. Bupresii- ^Nomenclature of Coleopterous Insects in the Col- lection of the British Museum. Part. III. Buprestida>.» London 1848, som blifvit utarbetad af White, visar en stor rikedom pa Ny-IIollandska, Ostindiska och Yest-Afrikanska arter, hvarcmot fa af de smarre, sar- 71 deles Europeiska formcrna, Annas anforda, sa att huf- vudsumman af de arter, som egas i Brittiska Museum, ar mindre an det som upptages i Dejeans katalog. Sy- nonymiska upplysningar och rattelser finnas icke i denna katalog, ehuru i detta banseende varit mycket att ut- reda; deremot ar den af nytta genom den anvisning som lemnas pa en eller flera af do biittre figurerna for hvarje art, da sadana funnits. Af det markvardigt bildade Buprestid-slagtet Po- hjbothris uppstaller Coquerel en ny art, P. aurocyanea, tagen pa Madagaskar. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. £75, Tab. 8, f. 4. Leon-Dufour bar lemnat en noggrann beskrif- ning och figur pa Bnprestis pulchra Fabr., forut en- dast funnen i Marokko, nu patraffad af Graells och Mieg niira Madrid. Ann. Scienc. Nat. XI, p. 231, Tab. 5, f. 39—41. GemiMinger har anfort, att han funnit larven af Metamor- Plosima novem-maculata. Den borrar sig cylindriska 'os' gangar i stammen eller de tjockare grenarne af fogel- barstrad. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 63. Ett nytt med Galba och Pterotarsus narslagtadtEucnemi- genus, Galbella, har af Westwood blifvit uppstaldt. Det eger den korta och aggformiga stallning som Drapetes, sagade an tenner och djup antenn-fara pa undre sidan af thorax. Presternum ar baktill forlangdt och inneslutes af mesosterni utvidgade spets. Benen aro breda, med fyra tars-leder. Cab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 4. Ett betydligt antal, till storre delen nya, Ostin- Eiateri- diska Elaterider har Westwood afbildat i Cab. of Orient, Ent. Tab. 35, nemligen Campsosternus Tem- pldonii fran Ceylon, C. Stephensii Hope fran Nepaul, C. Dohrnii fian Assam, C. llopei fran Tcnasserim, Oxynopterus Cumin gii Uoi>e Iran Philippinerna, Peclo- 72 cera Mellyi Hope fran Thibet, Alaus mocrens fran Lasyahbergen, A. sordidus fran Ceylon. Maiaco- Ett nytt, ganska markvardigt sliigte lohthyurus dermata. ^ar flf \yESTW00D blifvit uppstaldt. Det star nara Malthinus, men bar forkortade skalvingar med afsmal- nande spets. Vingarne aro af abdomens liingd, denna slutar hos bada konen med en stor hornartad, djupt tudelad led. Ogonen aro stora, antennerna tradformiga, mandiblerna fina, hvassa, pa insidan tvatandade. Ha- nens mellanben abnormt bildade, laren uppsvallda, bbjda, tibierna korta. Cab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 2, 3. Leon-Faimaires i Arsb. 1847, 1848 p. 125 om- namnda monografi ofver sliigtet Chalcas finnes inford i Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 5, Tab. 1, samt atfoljes af val utforda figurer ofver 8 af de beskrifna arterna. Da Forf. upptagit tvenne, som icke blifvit anforda i bans fdrut ofver detta sliigte meddelade uppsats, har Ref. ansett sig har bora anfora deras diagnoser: Chalcas fumatus: Mas. niger, griseo-sericans, elytris ad suturam gibbosis, post humeros fortiter excavatis, flavidis, nitidis, utrinque margine inferiori vitta longitudinali nigrita, ad humeros dilatata; aut infuscatis, utrinque obscurioribus, margine reflexo exteriore flavido. Femina. elytris non gib- bosis, utrinque leviter compressis, nigro-virescenlibus, aut capruleis, utrinque sub bumeris flavo-maculatis. Chalcas lugubris: Mas. niger, subtus griseo-pubescens; prothorace latiore, nigro, utrinquo late flavo-sericante; ely- tris prothorace duplo latioribus, parum d i la tat is, apice fere rotundatis, nigris, postice flavo-bimaculatis, interdum tri- maculatis, margine reflexo flavo. Femina nigra, prothorace latiore, nigro, utrinque Late flavo-sericante; elytris protho- race vix latioribus, laleribus carinatis, compressis, apice le- viter rotundatis aut subtruncatis, apice macula flava, late- ribus flavis. Terediies. Le Conte bar ulnrbctat en monografi ofver de i norra Amerika fbiekommande Cleridw, hvarvid ban foljt dels Klugs, dels Spinolas ofver denna gmpp 1cm- nade uppstallning. Foljande antal niter upptagas, nem- ligen af Tillus 2, Perylypus I, Colyphus 4, Elasmo- cerus 2, Cymatodera 7, Priocera I, Tarsostenus 1, Trichodes 3, Clerus 24, Hydnocera \ 4, Phyllobamus 4, Ichnea \, Enoplium 6, Cory net es 4 och Opetio- palpus 1. Ann. Lye. Nat. Hist, of New-York. V, p. 9. Lucas har bland Terediles bildat en nytt sliigte, som ban benamnt Stenomera, samt deraf beskrifvit en art S£. Blanchardii fran provinsen Oran. Detta sliigte afviker fran alia ofriga till denna familj horande, genom tarserna, som endast aro forsedda med fyra leder. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 3 1, I. I, N:o I. Af Heeger har utvecklingen af Corynetes rufi- Metamor- collis noggrant blifvit beskrifven. Ilonan lagger saltan 'os' mer Hn 30 agg, vanligtvis pa torrt, fett, hiirsknadt kott. Utur dessa utvecklas efter 9 — I 5 dagars for- lopp larver, hvilka forst uppata aggskalet, hvarefter de fortara mjukare, fetare delar af kottet. Tre ganger ombyta de hud, utan att forandra form eller farg. Nio till femton dagar efter sista hudo:nbytet forvandlas de till puppor, utan att omspinna sig med nagon vafnad, och 12 — 14 dagar derefter utklackas de fullbildade djuren. Isis 1848, p. 974, T. 8, f. 13—22. Metamorfosen af Anobium Abietis och striatum har af Rouzet blifvit utredd. Larven till den forra, som finnes under granbark, ar gulhvit, bojd i bagform, sexfotad, med 12 segmenter utom hufvudet, segmen- terna aro nagot vidgade vid thorax. Larven till den senare liknar mycket den forres. Den afviker likval derifran genom mindre storlek, afvensom derigenom att de 3 till thorax horande segmenterna aro mycket mer uppblasta, den ar ocksa mindre luden och hvitare. Den blef funnen i fornade grenar af akta kastanietrad. Labodu^nb har sasom tilliigg till forestaende afhand- linc: meddelat de anatomiska undersokaiogar ban verk- stiillt pa forenamnde larver. Ann. Ent. II Sew p. 30o, Tab. 9. N:o 1. 74 Scydma- Ett nylt sliigte bland ScydmcenideS Chevrolatia n,dc8, her af Jacquelin-Duval blifvit uppstaldt. Dot karak- teriseras pa foljande satt : »Corpus elongatum; palpi maxillares articulo tertio magno, globoso-ovato, ultimo quam obsoleto; antenna? incrassatau, antice insertae, basi valde approximata?; elytra abdomine breviora; metathorax carinatus; abdomen segmentjs inaiqualibus, primo maximo)). En art, Chevrolatia instants, ban sodra Frankrike anfores. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 45, T. 1, N:o II, f. a, b, c. siiphaies. Westwood bar beskrifvit ett ganska intressant genus fran Himalaya, Apatetica. Det star niira Pte- roloma. Hufvudet ar bredt, men afsmalnar framat. Cab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 9. Schjodte bar inom denna familj bildat ett nytt sliigte Bathyscia, bvilket likval ar synonymt med Ade- lops Tellkampf. De a detsamma gifna karaklerer iiro foljande: »MaxiIla3 mala interiori unco tcrminata corneo. Palpi maxillares articulo ultimo conico, acuminato. Li- gula membranacea, apice acute emarginata, paraglossis membranaceis, breviter ciliatis. Antenna? longiores, ex- Irorsum crassiores, articulo octavo contiguis rninore. Tarsi antici quadriarticulati, posteriores quinquearticu- lati, omnes articulo primo subsequentibus baud longiore. Oculi nulli. Habitus Cholevae. Mesosternum carinatum. Ala? nulla?)). % arter B. byssina fran Adelsbergcr- grottan och B. montana fran Luegger-grollan. Overs, ov. Dansk. Vidensk. Sellsk. Forb. 1847, N:o 6, p. 79. Gueuin-Meneville bar, i boen af en Pompilus- art, funnit en liten skal-insekt tillhorande sliigtet Ba- lky scia, som af Kiesexwetter blifvit benamnd B. Aubei. Af detta sliigte iiro nu fern arter kiinda, af bvilka tvenne blifvit funna i Kiirtbner-grottorna, tva pa Py- reneerna ocb en i Franklike i Pompilus-bon. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 627, 75 Uti en monografisk bearbctning ofver de till slag- tet Colon horande arter, indelar Kraatz dessa pa fol- jando satis 1. Framtibierna och tarserna hos bada konen enkla. I. Viennensis Er. c/1 languidus Er. ?. 2. biden- tatus Sahlb. 3. puncticollis Kbaatz = dentipes Er. Sturm. 4. serripes Sahlb. Er. tf fusculus Er $?• II. Framtibierna och framtarserna hos bada konen ut- vidgade, hanens mer an honans. 5. claviger Herbst. Er. 6. pubescens n. sp. ' 7. murinus n. sp. 8. den- tipes Sahlb. cfj brevicornis Sahlb. ?. 9. appen- diculatus Sahlb. Er. 4 0. calcaratus Er. c?\ P2/*/- meeus Er. $. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 463. II. nanus Er. \2. rufescens n. sp. 43. denticu- latus n. sp. 44. affinis Sturm. 15. angulatus Er. 16. brunneus Er. 47. sinuatus Chaud. 4 8. sub- depressus Chaud. 49. latus n. sp. 1. e. p. 187. En annan hogst utmarkt, i Magdalena- och Adels- berger-grottorna forekommande skal-insekt, har af Schjodte blifvit beskrifven under namnet Stagobius troglodytes. Forf. , som anser detta slagte bora er- halla sin plats emellan Scydmcvrius och Choleva, har derpa lemnat foljande karakterer: »Maxilla3 mala in- teriori spinulis terminata. Palpi maxillares articulo ultimo conico, acuminato. Ligula membranacea. apice acute emarginata, paraglossis membranaceis, breviter ciliatis, ligulam baud ' superantibus. Antennse corpore longiores, graciles, extrorsum crassiores, articulis elon- gatis, clavatis, octavo contiguis. Pedes elongati, gra- eillimi, tarsi hi i formes, setis longioribus, antici quadri- articulali, posteriores quinquearticula'ti, omnes articulo primo elongato, unguiculis elongatis. Oculi nulli. Ca- put elongato-obovatum, deflexum. Prothorax subcy- lindricus, ante basin coarctatus; sternum totum sim- plex. Coleoptera connatu, ampla, clliptica, convexissima, 76 undiquc declivia. Aloe nulla')). I art, S. troglodytes. Denna ar af Schmidt (or flera ar sedan tillagd nainnet Leptodirus llohenwartii, under hvilken benamning den blifvit afbildad och beskrifven i Stukms Fauna, hvaruti afven upplyses att hanen bar fyrledade, men honan femledade framtarser. Overs, ov. Dansk. Vidensk. Sellsk. Forb. N:o (5, p. 78. Trioho- Uti en vidlyftig uppsats vKritische Beurtheilung pterygia. wn ERICHS0NS J\7aturgeschiclite der Insekten Deutsch- lands» har Motschoulsky fbretagit sig att granska, hvad sa val Erichson, som Gillmeister, Allibert och Redten- bacher m. fl. anfort rorande de sma arter som tillhora Trichopterygia. Sedan Fori", genomgatt alia de olik- beter i vissa kroppsdelars form, som bos flera Forf. blifvit uppgifna, anfor ban. att af denna jemforelse emellan vara utmarktare Entomologers framstallningar rorande mundelarnes beskaffenhet visar sig, huru osakra och vilseledande alia mikroskopiska undersokningar af sa sma kroppsdelar maste blifva och buru foga man kan fbrlita sig pa slagten, som grundas pa sa beskaf- fade karakterer. Forf. meddelar harefter en uppstall- ning af denna fa mil j, som ban indeiar i slagtena Acra- trjchis, Ptinella, Micrus, Ptenidium och Anisarthria, samt uppraknar slutligen och bbrjar beskrifningen af de 1 40 arter som han ansett sig kanna, ett antal vida bfverstigande det som bos nagon annan Forf. finnes uppgifvet. Bull. xMoscou XXI 11, p. 195. Crypto- Metamorfosen af Cryptophagus cellaris liar blif- Metamor-yfo utredd och afbildad af Newport. Larven patraf- A* fades i en cell tillbbrande Anthophora retusa, der den lefde af de unga bi-larvernas exkrementer. Puppan liknar mycket den af Diaper is Boleti. De tvenne sista segmenterna aro forsedda med ett par korta, le- dade bihang och kioppens sidor med langa bar. Trans. Linn. Soc. XX, p. 35 1, f. 34. Kev. et Mag. de Zool. 1849, p. 307. Blisson, som funnit lnrver och puppor af Crypto- •phagus hirtus, har ofver dcsamma lemnat en noggrann beskrifning och teckning. Larven lefver pa samma stallen som de utbildade djuren och visar sig fran medlet af Juni till slutet af Augusti. Pupptillstandet varar 4 2 — 13 dagar. Ann. .Ent. II. Ser. VII, p. 315, T. 0, N:o 2. Ett nytt sliigte bland Colydii ar Petalophora Coiydii. Westwood. Det utmarker sig genorn antennernas bild- ning. Dessa Sro elfva-ledade och de sista lederna bilda en stor klubba, hvilken bestar af flata blad, fOrsta bla- det ar litet, det sista ganska stort. Cab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 7. Blisson har utredt hela metamorfosen af Silva- Metamor- nus sexdentatus, hvars larv traffas i ris och afven i andra sadesslag. Da tiden nalkas till dess bfvergang till puppa, hopsamlar larven smarre delar af riskornen och bildar sig deraf en kokong, eller inkryper den i korn, som aro uratna. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 163, Tab. 6, N:o I. Coquerel upplyser i en not, att ut- vecklingen af denna art forut blifvit beskrifven af Westwood och Ericiison, 1. c. p. 172. Sasom et,t med Passandra och Calodromus nar- Cucujides. sliigtadt genus har Westwood uppstallt Prionophora. Samma slagte 8r likval forut af Erichson i Naturgesch. d. Kaf. Deutschl. benamndt Ancistria. Gab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 6. Ett annat nytt slagte Trictenotoma, som af West- wood blifvit bildadt, synes afven tillhora denna familj. Det afviker likval fran ofriga hithorande genera genom de hos bada kbnen varande heteromera tarserna och de stora emarginerade ogonen. W^estwood har, fbl- jande Dejeans exempel, fbrenat detsamma med Longi- cornia, hvilka det kommer nara i anseende till mun- delarne, vingadrorna och bakkroppens bildning. Cab. of Orient. Ent. Tab. 23. cornia. 78 Laboulbbne har under benlimningen Lcemophloeus Dufouri beskrifvit on ny hithorande art, som blifvit funnen i sydvcstra Frankrike under bark. Synes vara samma art som Motsciioulsky kortligen karakteriserat under benlimningen Lcemophloeus fractipennis. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 295 cum fig. Lefnads- Bach upplyser, att han funnit Lcemophloeus Cle- *'UL matidis pa Clematis vitalba, der den sakrast traffas vintertiden. Stett. Ent, Zeit. 4849, p. 200. Palpi- Af Kiesenwetter har en valkommen monografi ofver slagtet Hydrcena blifvit utgifven. Fbrf. beskrif— ver af dessa sma djur icke mindre an 2 1 arter. Dessa aro utbredda ofver Europa med undantag af dess syd- ligaste delar. Tva arter aro exotiska, af hvilka H. marginicollis forekommer pa Antillerna ocb H. pen- sylvanica vid New-York. Fbrf. indelar detta sliigte salunda: A. Metasternum med tre kilformigt upphdjda lineer: 1. H. testacea Curtis. B. Metasternum utan kilformigt upphojda lineer. a. Skalvingarne emellan suturen och humeralvinkeln med mer Sn 6 punktrader. 2. H. pensylvanica n. sp. 3. palustris Er. 4. Sicula n. sp. 5. carbonaria n. sp. 6. riparia Kugel. {Elophorus minimus Paijk). 7. morio n. sp. 8. rugosa Mulsant. 9. nigrita Gkrm. 10. angustata Sturm. 11. angulosa Muls. 12. marginicollis n. sp. b. Skalvingarne emellan suturen och humeralvinkeln med hdgst 6 punktrader. 1. Punktraderna regelbundna. a. Bakbenen hos kdnen olika. 13. II. polita n. sp. 14. planata n. sp. 15. dentipes Germ. 16. lapidicola n. sp. 17. gracilis Germ. /?. Baktibierna hos b&da kdnen lika. 18. H. flavipes Sturm. 2. Punktraderna, isynnerhet p§ skalvingarnes andra halft, oregelbundna. 19. H. pulchella Germ. 20. lata n. sp. Linn. Ent. IV, p. 156. Fror. Tagesber. 1 Bd. p. 186. Densamme har till fdrestaende afhandling gjort n§gra tillagg och rattelser, hvaruti en ny art 9:a H. curta beskrifves. Linn. Ent. IV, p. 425. Mulsant och Rey hafva karakterjserat on ny act af sliigtet Ochthebius, som blifvit funned vid Tournus (Saone et Loire). Den liar blifvit beniimnd 0. crenu- latiis. Ann. Soc. Linn, de Lyon 1847 — 1849, p. 236. Nagra uppiysningar rorande metamorfosen af Spe?*- Mtiamor- cheus emarginatus hafva af Leprieur blifvit bekant- ^** gjorda. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. XXXIV. Schaum har utgifvit en ny upplaga af sin afhand- Lameiii- ling ))Lamellicornia Melitophilan, hvilken likval i an- corD,a- seende till den mangd tryckfel, som deruti under Forf:s franvaro insmugit sig, icke blifvit i bokhandeln utlemnad. Under titel ^Observations critiques sur la famille des Lamellicornes Melitophiles» hafva af Schaum en mangd vigtiga uppiysningar rorande hithorande arters synonymi blifvit meddelade, hvarjemte alia de nya ar- ter, som tillkommit sedan Forf. utgaf sin katalog ofver denna grupp, blifvit uppraknade. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 2 11. Samme Forf;s i forra Arsber. p 4 38 omnamnda afhandling om nya Cctonidce har blifvit fortsatt och upptagas nu arter af slagtena Glycyphana, Oxythyrea, Tephrqea, Cetonia, Schizorrhina, Ischnosloma och Pla- tygenia. Trans. Ent. Soc. V, p. 69. Flera nya i Ostindien funna Cetonidce tillhdrande slagtena Heterorhina, Protetia, Anoplocheila, Anthra- cophora och Clinteria beskrifvas och afbildas af West- wood. Trans. Ent. Soc. V, p. 144, Tab. 16. Af Cetonid-sliigtet Anochilia har en ny art A. republicana fran Madagaskar blifvit karakteriserad och afbildad. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 277, Tab. 8, f. 2, a, b. Rorande Oxythyrea amabilis Schaum och Leuco- celis eustalacta Burm. har Coquerel meddelat uppiys- ningar, samt pa dessa tvenne fdrut ej afbildade arter 80 lemnat vackra figurer. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 280, T. 8, f. 3—5. * Schaum har anfort, att han anser Mecynorliina Savagei utgora en fran M. polyphemus skiljd art och att Goliath Drury, Cacicus och giganteus icke kunna enligt Mellys fbrmenande sammanforas. Savage, som liinge vistats vid Cap Palmas och som der fangat ett stort antal Goliathider, ar bfvertygad om att dessa trenne arter afven aro skiljda, emedan de aldrig fore- komma tillsammans. G. giganteus finnes nemligen vid floden Gabon, Cacicus vid Cap Palmas och Drury vid Guldkusten. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LI. Lucas har meddelat diagnos pa Elaphocera rubri- pennis, som blifvit funnen i niirheten af Algier. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. XLV1II. Nagra observationer rorande slagtet Dasy sterna har af Lucas blifvit bekantgjorda, hvarjemte han af detsamma beskrifvit trenne nya arter, som blifvit upp- tackta inom Franska omradet i norra Afrika. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 515, T. 17, N:o I. Rosenhauer, som kring Erlangen i stor mangd funnit den af Mulsant sasom Syd-Fransysk upptagna Rhizotrogus marginipes, har nu fullstandigt beskrif- vit sa val denna som dess larv. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 4 2. Bach, som i Rhenlandet patraffat en art af Rhizo- trogus, hvilken han ansett vara ny, har benamnt den- samma Rh. foveolatus. Rosenhauer fdrmodar, att den ar identisk med Mulsants Rh. ?narginipes. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 4 6. Rorande lefnadssattet af Mololontha vulgaris och Hippocastani hafva flera upplysningar af Mulsant blif- vit meddelade. Ann. Scienc. Phys. et Nat. de Lyon. II. Ser. I, p. II. Densamme uppger afven, att han funnit 81 funnit forenamndo tvcnne arter i parning. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LX. Doebner upplyser, att han traffat tvenne hanar af Melontha vulgaris i parning och anser forhallandet varit detsamma med de individer af denna art, som af Heer och Gemminger blifvit funna i parning och der den formodade honan varit forsedd med hanens an- tenner. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 237. De la destruction des larves ou mans, vers blancs ou hannetons et celles des cordeliers par He- ricart de Thury brochure, 8;o, ar Ref. endast till titeln bekant. Uti ))Die Entwicklungsgeschichte der Gattung Deltochilum)) har Burmeister sokt utreda de arter, som tillhbra detta slagte (Hyboma Erichs., Anamnesis Vi- gors), hvarjemte utvecklingen af D. brasiliense blifvit beskrifven. Slagtet karakteriseras genom felande fram- tarser, langt fran hvarandra skiljda mellanhofter, uttill obeviipnade tibier, af hvilka de mellersta aro forsedda med tvenne sporrar, genom ett bredt, urholkadt brost och fullstandigt utvecklade vingar. For tolf arter, som varit Forf. bekanta, meddelas diagnoser, nemligen: D. dentipes Enc. [Anamnesis Mac Leayi Vigors), Icarus Oliv., gibbosum Fabr., brasiliense Lap., cequinoctiale Buquet, furcatum Lap., irroratum Kirby, bidentatum n. sp. fran Cayenne (mahanda metallicus Lap.), mor- billosum Klug. (scabripennis Dej.) fran Brasilien, ru- bripenne Gory, mexicanum fran Mexico, speciosum Reiche fran Nya Granada. Annu en art, som synes vara narslagtad med D. Icarus, ar Hyboma chalcea Buquet. Rev. Zool. 4 844, p. 19. Hyboma hyppona och arrogans Buq. I. c. hora, da de ega framtarser, lika sa litet till detta slagte, som Hyboma carinata Westw. och elevata Lap. Afven H. Iceve Lap. och Lacordairei Lap. hafva varit Burmeister okanda och Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 6 kunna svarligen hanforas till slagtet Deltochilum. Lar- verna lefva i stora klotrunda lerbollar, hvilkas yttre bekliidnad hos I). brasiliense bestar af \ turns tjockt lager af jord och hvilkas inre halighet ar fylld med en vaxtiitande insekts exkrementer. Larvema uppe- halla sig i en af dem forfardigad rund hala i narheten af exkrementerna. Larven ar afsmalnande mot bada andarne och i anseende till dess vistande i den tranga urholkningen hoptryckt. Fotterna aro sma. Puppan omgifven med en svart, inuti slat hylsa, bildad af lar- vens exkrementer. Zeitschr. fur Zool. Zoot. und Palaont. 1848, p. 133, Tab. 4, f. 1—12. Reiche har upplyst, att den af Lucas beskrifna Onitis Chevrolatii icke ar annat an hanen till Onitis Menalcas. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LVI. De Ostindiska Lucaniderna, med dels gula, dels svarta skalvingar, hafva af Westwood blifvit utredda och afbildade i Cab. of Orient. Ent. De ega alia full— standigt deiade ogon, med taggar forsedda framtibier hos hanarne, obevapnade mellan- och baktibier hos bada konen och trebladig antenn-clava, samt tillhora derfore Hopes subgenus Odontolabis. Gab. of Orient. Ent. Tab. 26. Leon-Fairmaire har uppstallt ett nytt slagte bland Lucanidce, Streptocerus, hvars karakterer aro: Anten- narum clava quadri-articulata, articulo primo longiore. Scapus funiculo longior. Mandibulae inermes, valde ar- cuatas, intus non pilosae. Prothorax Iateribus non sensim angulatis. Af detsamma beskrifves en art S. speciosus fran Chili. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 53. Tab. 1, N:o II. En ny art af slagtet Chiasognathus fran Chili har Reiche beskrifvit under benamningen Ch. Jousse- Unit. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 265. Fror. Tagesb. I Bd. p. 277. 83 Nya arter af denna familj aro: Morica Jeveni Meiaso. Lucas. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. IV. Eurychora n,ata' Levaillantii Lucas, I. c. p. VII, ocli Adesmia Coucyi Lucas, I. c. p. XI, alia (Van Franska besittningarne i norra Afrika. Haldeman har utredt metamorfosen af Ph ysocoe- Tenebrio- lus inflatus Dej. {Helops contractus Melsii., H. con- Mnites' tractus Ceauw., H, striatus Oliv.). Larven liknar den /&«. af Tenebrio, men mandiblerna afvika nagot i deras form och bakkroppens analsegment ar tvcirt afhugget. Proceed. Acad. Phil. V, p. 5. Rbrande utvecklingen af Cistela Ceramboides harcisteiides. Heeger meddelat vigtiga upplysningar. Honan lagger Metamor- under varma solskensdagar aggen 1 turn djupt i jor- den. Efter \t — 20 dagars forlopp klackas larverna och lika lang tid atgar innan fbrsta hudombytet eger rum, efter hvilket de nedkrypa 8 — 10 turn i jorden, for att valja sig ett passande stalle att bfvervintra. Larverna lefva af flera slags vaxtfrOn och fbrtara i nbdfall torkade vaxtdelar. Mot varen krypa de hogre upp i jorden och hemta der sin fdda nagra dagar, hvarefter andra hudombytet verkstalles. Det tredje fdrsiggar efter 14 — 18 dagar. De forvandlas seder- mera till puppor, utan att fOrut forfardiga sig nagon kokong. Isis 1848, p. 928, Tab. 8, f. 12—24. Monographic des Anthicus et genres voisins, Anthid- Coleopteres heteromeres de la Tribu des Trachelides des* par Ferte-Senectere. Paris 1849, 8:o, 350 sid. med 16 illuminerade plancher (18 francs; med okolorerade figurer 14 francs), ar ett arbete som Ref. annu icke haft tillfalle se. Tre i Spanien funna nya arter af slagtet An- thicus hafva af Leon-Dufour blifvit beskrifna och af- bildade. Ann. Scienc. Nat. Ill Ser. p. 229, Tab. 5, f. 42 — 49. 84 Vcsican- Lucas anfor en varietet af Zonitis nigripennis, tla' som blifvit funnen i Afrika. Hufvudet, thorax och scutellen aro till stbrre delen svarta. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LXIV. Metamor- Den hittills alltftJr ofullstandigt utredda metamor- fosen af Meloe har af Newport blifvit iakttagen un- der nastan alia dess stadier och beskrifven i tvenne afhandlihgar: »On the natural history and development of the Oil Beetle Meloe, more especielly of Meloe ci- catricosus)) (Trans. Linn. Soc. XX, p. 297, T. 14). Forf:s iakttagelser bfver iigglaggningen och de unga larverna bekrafta hvad aldre auctorer sasom Goedart, Frisch och De Geer harom anfort. Meloe-arterna aro sasom utbildade djur vaxtatande och fortara med for— karlek Rananculaceae, afven Leontodon Taraxacum. Un- der parningstiden aro ha name haftiga och strida ofta med hvarandra. Aggen laggas fa dagar efter parnin- gen. De klackas efter 4 — 5 veckors forlopp och utur dem framkomma sma ganska lifliga larver, om hvilka manga tvister uppstatt. Newport inneslbt 3 — 400 i en liten flaska tillika med lefvande individer af Cur- culionid- och Malachius-arter. De vidrbrde icke de fbrstnamnda, men betackte- genast de senare, hvaraf visade sig att de voro parasiter, men icke i hvilket andamal. Var det for att uppata deras vardar eller for att blifva ofverflyttade till ett stalle lampligt for deras utveckling? Newports observationer synas gifva stod at den senare asigten. Meloe-arterna lagga nem- ligen deras agg p§ sadana stallen, som aro utsatta for solen och som Hymenoptera valja till att bygga sina bon. Man finner ocks§ Meloe-larverna antingen pa Hymenoptera, eller p5 Diptera som lefva parasitiskt hos de fbrra. Newport har afven funnit dessa sma larver uppkrupna i toppen pa vaxter eller p§ blom- mor, afvaktande det ogonblick, da en Hymenopter be- sbker dessa stallen, for att fasta sig vid densamma. 85 Den fullviixta larven och pupporna af Meloe cicatrix cosus har Forf. funnit i celler tillhorandc Anthophora retusa. Han har likval icke kunnat med full visshet utrbna, 001 larverna lefva af biens forrader, hvilket ban likval anser troligt. Da den blir aldre, fbrandrar den form och far nagon likhet med den utbildade in- sekten. Da den bfvergar till puppa, faller den liksom i dvala, blir fotltis och omger sig med en kokong af orangegul farg. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 305. I den andra afhandlingen, »The history and general Anatomy of Meloe and its affinities compared ivith those of the Strepsiptera and Anoplourav, har New- port anfdrt de iakttagelser, som blifvit gjorda ofver det parasitiska Jefnadssattet hos de narstaende slagtena Tetraonyx, Mylabris, Horia, Sitaris, Apalus, Ripi- phorus, Symbius och Pelecotoma, samt uppstallt en jemfbrelse emellan Strepsiptera och Meloe under deras forsta parasitiska lefnadsperioder. Utaf den tunna, hvassa, treledade formen af mandiblerna drager Forf. den slut- sats, att de unga Meloe-larverna angripa Hymenopter- larverna. Den forandring som fbrsiggar med de fOrra under deras utveckling, derigenom att de spetsiga ka- karne erhalla en tjock, kort och trubbig form, benens fbrminskning och hufvudets bildning i sista stadiet, leda till den fbrmodan, att de, efter fbrtarande af de unga bi-larverna, under ett senare stadium lefva af det blomstoft, som for dessa blifvit infbrdt, och salunda bfverg& fran kbtt- till vaxtatande djur. Linn. Trans. XX, 2, p. 371. C. J. Schonherr, vGenera et Species Curculio- Curcuiio- nidum Catalogus ab H. Jekel recensus et ordinatusy>. Paris 1849, 4 2:o, 279 sidor, innehMIer enligt hvad titeln antyder en upprakning af de Curculioner, som blifvit beskrima i Schonherrs slora arbete bfver denna familj och cir af nytta vid skeende utbyten. 86 Labram och Imhoff y>Die Gattungen der Bus- selkdfer erlliutert dutch bildliche darstellungen ein- zelner Artenu har blifvit fortsatt med I 6— 18 haftena. Jacobsen har uppgjort en fbrteckning ofver de r Danmark fbrekommande Curculionider, hvaruti afven redovisas for de tider, da de blifvit funna. Forf. upp- raknar af Anthribides 4, Bruchides 4, Attelabides 12, Apionides 64 , Bhamphides 4 , Brachy der ides 25, Cleo- nides 13, Mohjtides 25, Phyllobides 7, Cyclomides 2, Oliorhynchides 13, Erirhinides 76, Baridides 2, Cryptorhynchides 58, Cionides 17, Bhynchophorides 2 eller tillsammans 327 arter. Pa" en art, Gymnce- tron carinatus, meddelas diagnos. Forh. ved Skandinav. Naturf. 5 mode, p. 711. Waltons anmarkningar i Ann. of Nat. Hist. II. Ser. 4, p. 295, 44 6. 2, p. 166, ofver de i England fbrekommande arter af slagtena Pissodes, Hypera, Li- mobius, Tropiphorus, Barynotus, Anthonomus, Erirhi- nus, Notaris och Procas hafva blifvit inforda i Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 258. Bach, y>Die Arten der Gattung Apion ivelche in Nord- und Mitteldeutschland vorkommem ar Ref. en- dast till titeln bekant. Ltfnads- Sitona lineata och tibialis fbrotsaka mycken skada p§ arter och bonor derigenorn, att de afata de unga bladen och brodden sa fort den uppkommit ur jorden. Waterhouse har beskrifvit tvenne Curculionider, Tricorynus n. g. Zece, hvars larv angriper frbn af mais, och Cryptorhynchus Batatce, som gbr skada pa Batat- vaxten. Trans. Ent. Soc. V, p. LXVIII. Mttamor- Metamorfosen af Baridius cJdorizans har af Cha- vaxnes blifvit utredd. Larven lefver pa kalstockar, pa hvilkas yta, i den under jorden varande delen, den frambringar knblar af olika storlek, fran och med en artas till och med en hasselnbts. Dessa arp under- stundom runda, af en regulier form, understundom 87 ailanga, irreguliera och sammangyltrade. Vanligtvis forekomma 1—10 sadana utviixter pa* hvarje kalstock och en gang bar Forf. funnit till och med 30. Dot ar isynnerhet ofvcr de forsta rotterna, som man oftast finner dcm. Larven ar liten, hvit, cylindrisk, folios, 3 linier lang. Den haller sig ofta hopbojd, hufvudet iir rundt, hornartadt, af klar, brun fiirg. Den finnes afven, men sallsynt, pa rotterna af jordartskockor och potater. Da larverva aro fullvaxta, borra de sig ut ur knolarne och nedkrypa i jorden, der de bilda en liten kokong af jord , hvarutur insekten foljande var utklackes. Bull, de la Soc. Vaud. N:o 19, 4848, p. 136. Heeger har beskrifvit utvecklingen af Phytono- mus murinus. Sedan parningen forsiggatt, lagger ho- nan sina agg i de unga skotten af Luzern, utur hvilka, efter 6 — 12 dagar, de sma grona larverna utkrypa. De halla sig alltid i spetsen af grenarne, foda sig af de unga bladen och ombyta trenne ganger hud, hvar- under de icke till farg eller form underga nagon for- andring. Da de blifvit fullvaxta, spinna de sig vid stanglarne en aggformig, hvit, silkesartad kokong, uti hvilken de efter 9 — 12 dagars forlopp forvandlas till puppor och efter ungefiir lika lang tid utklackas. Isis 1848, p. 980, Tab.\ f. 1 — 11. Boie upplyser, att Phytonomus Arandinis un- der larvtillstandet lefver pa Sium latifolium, Phytono- mus Pollux pa Cucubalus Behen, Phytonomus Ru- micis pa Polygonum aviculare och Erirhinus Festucce i stran af Scirpus lacustris. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 395. Perris har upptackt, att Coniatus chrysochlorus, icke sasom Durieu de Maisonneuve anfbrt, undergar sin fdrvandling i mossa, utan att larven lefver pa bla- den af Tamarix, der den spinner sig en likartad kokong med den, som vissa Phytonomus-arter forfardiga, da de skola forpuppa sig. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 25. 88 Att Balaninus Cerasorum undergo r sin forvand- ling i karnarna' af Prunus spinosa bar Godard upp- gifvit. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. LV. Utvecklingen af Cionus Verbasci har fullstandigt blifvit utredd af Perris i Ann. Soc. Linn, de Lyon. ] 8 47 — 1849, p. 291, och af N anodes Tamarisci af Lucas, 1. c. VII, p. LXIV. Xylopha- Tvenne nya arter af slagtet Bostriclms hafva sn* blifvit beskrifna, nemligen: B. Jalappce af Letzner, som funnit denna art i rotterna af Julappa. Uebers. d. Arbeit, und Verand. der Schles. Gesellsch. 1848, p. 99 , och B. Kaltenbachii af Bach, som upptackt sist— berorde art i stjelkarne af Teucrium Scorodonia och Origanum vulgare. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 199. Nagra tiliagg till beskrifningen ofver B. Kaltenbachii finnas infbrda, l. c 1 858, p. 18. Den i Arsber. 1847, 1848 p. 154 anmalda rao- nografi ofver slagtet Cis af Mellje har blifvit fortsatt och afslutad. Forf. har af denna grupp beskrifvit 93 arter, samt dessutom fran andra Forfattare anfort 13, som han icke haft tillfalle se. Af de upptagna ar- terna tillhora 2 slagtet Endecatomus, 9 Xylographus, 1 Bhopalodontus, C2 Cis, 1 6 Ennearthron, 1 Oro- phius och 2 Octotemnus. De gifna beskrifningarne aro omsorgsfullt utarbetade och de bifogade figurerna utfbrda med noggranhet, sa att denna monografi ar ett hogst vigtigt bidrag till redande af de svarskilda ar- terna inom denna grupp. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 3I3? Tab. 10 — 12. Sasom bihang till forestaende afhandling har be- skrifning pa en ny art af slagtet Cis fran Madera C. Wollastoni af Mellie blifvit lemnad. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LXXXV1. Lefnads- Bach upplyser, att Bostrichus bispinus fbrekom- mer pa Clematis Vitalba, der den sakrast traffas under 89 vinlern. Den har 2 generationer om aret. Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 200. Kollar omnamner, att Bostrichus Typographus rcke, enligt Ratzerurgs uppgift, uteslutande angriper gran, utan afven traffas pa larktrad. Sitzungsb. d. Kajserl. Akad. 1849, p. 317. Kollar har afgifvit beriittelse om den skada, som af Platypus cylindrus blifvit fbrorsakad pa ekskogarne i lstrien. Sitzungsb. d. Kajserl. Akad. 1849, I, p. 3, och af Apate bispinosa pa vinstockarne i Tyrolen, 1. c. 1850, I, p. 380. Upplysningar om utvecklingen af Apate capucina, Metamor- sexdentata, sinnata och Dufouri hafva af Perris blif- vit meddelade. Larven af den fbrstnamnde lefver i ckstubbar. der den ofta traffas i stor mangd. Larverna af A. sexdentata angripa grenarne af Robinia, Ficus, Vitis och Morus m. fl. Larverna af A, sinuata traffas ofta i sallskap med fbregaende arts. Af A. Dufourii forekommer larven i stbrar af akta kastanietrad, som begagnas till stbd at vinrankorna. Alia dessa larver narma sig till form och utseende Anobiernas. Ann. Ent. II Ser. p. 555, Tab. 16, N:o V. Leon-Dufour, som utredt metamorfosen af Xy- lographus bostrichoides , lemnar pa larven foljande diagnos: Larva hexapoda, cephala, antennata, exoculata, elongata, cylindroidea, 4 2 segmentata, subglabra; ca- pite iotundato; antennis brevibus, bistylosis, abdominis apice inermi ; tarsorum unguiculis simplicibus. Long. 3 — 4 . millim. Habitat in Boleto ignario. Nympha nuda, obvoluta, breviter ovato-triangularis, tenerrima, albida, subglabra; capite sub thorace incluso. Long, vix 3 millim. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. VI. Larverna af Rhopalodontus (Cis) perforatus och Ennearthron comutus hafva af Mellie blifvit beskrifna. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. XL. t mi. 90 Paussim. Diagnoser pa M nya arter af de markvardigt bildade Paussilii hafva af Westwood blifvit meddelade. De tillhora slagtena: Cerapterus subgen. Orthopterus 2, subgen. Arthropterus 3, subgen. Pleuropterus 1 och Paussus 9 arter. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser, V, p. 493. Linn. Proceed. II, p. 55. Westwood har ytterligare uppstallt tvenne nya arter af Paussilii, tillhbrande slagtet Cerapterus, nem- ligen C. pardcelocerus och C. brevis, bada fran Au- stralien. Linn. Proceed. II, p. 100. Ceramby- Nagra anmarkningar rbrande slagtet Psalidogna- thus hafva af Reiche blifvit meddelade, hvarjemte han uppraknar de fyra arter, hvilka af detsamma aro kanda, nemligen: I. Psal. Friendii Gory = superbus Fries. 2. modestus Fries. 3. erythrocerus Reiche, och 4. Cacicus {Prionocalus) White. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 263. Foljande arbete ar Ref. endast till titeln bekant: ^Materials toward a history of the Longicoj-nia of the United Statesn by Haldeman. Rec. i Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. *376. Ofver de i Schlesien funna Cerambycini har Rendschmidt uppgjort en fbrteckning. Uebers. d. Arb. und. Veriind. der Schles. Gesellsch. 1850, p. 75. Westwood har afbildat och beskrifvit flera nya arter af Cerambycini: Purpuricenus decempunctatus (Cab. of Orient. Ent. T. 41, f. 2) fran Assam och novempunctatus (f. 3) fran Java. Bada synas till- hora slagtet Rosalia; Pachyteria dimidiata (fig. 4) fran Assam och Cerambyx telephoroides (fig. 1). Den senare synes bora bilda ett eget slagte. Den star nara Closteromerus, men halsskolden ar vid sidorna obevapnad och tibierna mot spetsen utvidgade. Af- ven Saperda bicolor (T. 29, f. 9) synes tillhora ett eget slagte; Monohammus bifasciatus (Tab. 29) fran Himalaya, Abryna eximia Newm , Doliops geometrica 94 Waterh. och Anoplura lucipor Newm. (Tab. 29) fran Philippinerna. Flora Cerambycini frSn Australien hafvaaf Saun- ders blifvit karakteriserade afsliigtena Enchoptera n. g. Mncrones, Brachopsis n. g. Stenoderus, Psilomorpha n. g. Oroderes n. g. Hephestion, Bimia, Akiptera, Brachytria, Hestliesis och Agapete. Trans. Ent. Soc. N. 5, I, p. 76, Tab. I, 4. Rendschmidt bar uppraknat alia de arter af slagtet Callidium, sorn bittills blifvit funna i Schlesien, upp- gaende till 21. De sallsyntaste aro C. rufipes, vini och unifasciatum. Uebers. d. Arb. und Verand. d. Schlcs. Gesellsch. 184-9, p. 67. Mulsant anfor, att Callidium abdominale Oliv. nu blifvit aterfunnen i Frankrike. Den har forut blif- vit funnen af GenE, som benamnt den Stenopterus decorus. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 79. Nagra nya arter af slagtet Clytus hafva blifvit beskrifna. nemligen C. Lama, funnen pa berget Pila och i trakten af Chamouni af Mulsant, Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 19 1. Fror. Tagesb. 1 Bd. p. 264, och C. quinquepunctatus, upptackt i Algeriet af Lucas. Ann. Ent. 11. Ser. VI, p. XLVI11. Lucas, som 1849 utklackt 7 exemplar af Gra- cilia tumida utur vedtrad af Cytisus spinosus, som ban 1842 hemfort fran Algier, har pa dessa, sasom nagot afvikande fran de i sbdra Frankrike funna indi- vider, lemnat en fullstiindig beskrifning. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LXV1. Hanen af Vesperus Xalarti. som varit okiind, har af Jaquelin- Duval blifvit funnen. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 347, T. 11, f. 6. Rorande nagra Cerambyciners utveckling med- Metamor- delar Doerner: l:o Att Hammaticherus Heros som larv tillbringar tvenne Sr i gamla ekar. 2:o Att Lep- tura sculellata, kring Aschafl'enburg icke iir sallsynt 92 och att larven lefver i boktrad. 3:o Alt larven af Clytus arietis uppehaller sig i friska bokar. Stett. Ent. Zeit. 4850, p. *& Lucas omtalar, att han utklackt flera individer af Hesperophanes griseus och Stenopterus mauritanicus, hvilka sasom larver tillbringat 5 ar uti starnmar af Cytisus spinosus, som ban 1842 medtagit fran Oran. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LXIII. Graells har omstandligt beskrifvit och afbildat hela utvecklingen af Agapanthia irrorata, Asphodeli och Cardui, hvilkas larver lefva inuti stjelkarne af Thapsia villosa och Asphodelus ramosus. Mem. Acad. Cienc. de Madrid. I, 1, p. 67, Tab. 3. Chryso- Under titel vMonographia Cassididqrum» Auctore mehnae. £AR0L0 jj Boheman. Tomus I. cum tab. 4. Holmiae 4 850, 8:o, 452 sid. har Ref. borjat utgifva en mo- nografisk bearbetning ofver Linnes slagte Cassida. Denna grupp indelas nu i trenne storre afdelningar, nemligen: Tribus I. Capite prominulo, prosterno apice emarginato vel truncato, non producto. Tribus II. Capite prominulo, prosterno leviter emarginato vel truncato, producto. Tribus III. Capite omnino obtecto, prosterno apice emargi- nato, non producto. De till Tribus I horande 12 slagten fordelas i foljande sectioner: A. Corpore oblongo vel oblongo-ovato. Genus I. Delocrania Dej. 1 art. Gen. II. Sphceropalpus Chevrol. 1 art. Gen. III. Calopepla Hope 2 arter. Gen. IV. Epistictia n. g. 3 arter. B. Corpore subquadrato vel rotundato. a. Antennis clavatis. Gen. V. Hoplionota Hope 23 arter. b. Antennis subfiliformibus. * Scutello triangulari. Gen. VI. Megapyga n. g. 2 arter. Gen. VII. Prioptera Hope 16 arter. Gen. VIII. Himatidium Illig. 18 arter. Gen. IX. Calliaspis Dej. 10 arter. 93 ** Scutello subtriangulari, apice obtase rotundato. Gen. X. Porphyraspis Hope 10 arter. C. Corpore subtriangulari. Gen. XI. Calyptocephala Chevrol. 6 arter. Gen. XII. Spi- lophora n. g. 2 arter. De till Tribus II hdrande slagten fordeJas i foljande sectioner: A. Unguiculis simplicibus. Gen. XIII. Tauroma Hope 19 arter. Gen. XIV. Desmo- nota Hope 25 arter. Gen. XV. Canistra Erighs. 9 arter. XVI. Dolicholoma Hope 28 arter. B. Unguiculis basi dentatis. a. Mesosterno simplici. Gen. XVII. Calaspidea Hope 7 arter. Gen. XVIII. Me- somphalia Hope 147 arter. Gen. XIX. Poecilaspis Hope 49 arter. b. Mesosterno prominente. * Prosterno aequali. Scutello distincto. Gen. XX. Ehjtrogona Chevrolat 2 arter. ** Prosterno canaliculato. f Prothorace basi quadrisinuato. Scutello semi- obtecto. Gen. XXI. Chelymorpha Chevrol. ff Prothorace basi bisinuato. Scutello obtecto. Gen. XXII. Selenis Hope. Gen. XXIII. Omoplata Hope. Gen. XXIV. Omaspides Chevrol. De fyra sista slagtena komma att beskrifvas i andra delen. Pa de bifogade fyra plancherna finnes en art af hvarje slagte framstalld. Lucas, som erhallit lefvande exemplar af Aspidi- morpha quadriremis, har beskrifvit dessa, da de i fargteckningen afvika fran torra individer. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LIII. Laboulb^ne, som funnit flera Ofvergangar emellan Zeugophora collaris och subspinosa, anser dem bora banforas till samma art. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. XLIX. De i Fabuicii samling befintliga Chrysomelince hafva af Suffrian blifvit granskade, och meddelas ofver dessa manga for synonymien vigtiga upplysningar. Stett. Ent. Zeit, 1849, p. 74. 94 Leon-Fairmaire, som ularbetat en monografi ofver slagtet Cyrtonus, karakteriserar detsamma salunda: »Antennse fere filiformes, apice paullo incrassata). Pro- thoracis angulis posticis productis, basi utrinque emar- ginata. Elytra convexa , collata , alis deficientibus. Tarsorum articuli inasquales, secundo, primo tertioque breviorew. Elfva hithorande arter beskrifvas, af hvilka tvenne fdrekomma i sodra Frankrike, de dfriga i Spa- nien och Portugal. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 535. Suffrians i Linnea Entomologica inforda monografi ofver de i Europa forekommande Cryptocephali har, hvad diagnoserna betraffa, blifvit ofversatt pa Fran- syska af Leon-Fairmaire. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 285; VII, p. 143; VIII, p. *7'i. Haldemans vCryptocephalinarum bereali-Americce diagnoses)). Journ. Acad. Nat. Scienc. I, p. 245 inne- haller korta beskrifningar med synonymi ofver alia i Nord-Amerika forekommande arter. Korta diagnoser Ofver 24 nya arter meddelas afven af densamme. Proceed. Acad. April 1849, p. 470. Doebner har uppraknat alia de arter af Crypto- cephalus, som af honom blifvit funna vid Aschaffen- burg. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 22. Nagra nya arter af Cryptocephalus hafvaafSup- frian blifvit uppstallda, nemligen: C, Suffrianii Dohrn fran Karnthen, C. cristatus Dufour fran Frankrike och C. centrimaculatus Suffr. fran Carthagena i Spanien. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 1 7. Densamme har ytterligare beskrifvit tvenne nya i Europa forekommande Cryptocephali, nemligen C. li- neellus och Pachybrachis termtnalis, bada fran Portu- gal, samt dessutom lemnat upplysning om nagra forut upptagna arters synonymi. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 290. Bada kbnen af Cryptocephalus informis Suffr. hafva af Rouget blifvit karakteriserade. Ann. Ent. II. Ser. VII, P. 159. 95 Rbrande nagra pa blad lefvande skal-insekters^^mor- lefnadssatt och metamorfos har Cornelius meddelat fol- jande: 1:o Alt Gonioctena 5 punctata Fabr. (pallida Fa br.) haller sig pa bladen af Sorbus aucuparia, der man i medlet af Maj, sardeles pa" deras undre sida, traffar larverna i mangd. 2:o Att larverna af Lema cyanella och L melanopa ofta traffas pa gras. Lar- verna till dessa trenne arter beskrifvas fullstiindigt. Stett. Ent. Zeit. I860, p. 19. Mulsant och Wachanru hafva meddelat sina iakt- tagelser ofver utvecklingen af Cyrtonus rotundatus samt beskrifva till slut en ny art af detta slagte, C. coarctatus. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 490. Boye har upplyst, att larven af Helodes Phellandri lefver straxt ofvan rbtterna i de ihaliga stjelkarne af Sium latifolium. Stett, Ent. Zeit. 1850, p. 359. En ny art af slagtet Helota, H. Melkji fran Thibet Erotyie- har Westwood afbildat. Cab. of Orient. Ent. T. 41, n3B- f. 8. Antalet af hit tills beskrifna arter uppgar saledes till fyra. (H. Vigor six Mac Leay, Servillei Hope, Gue- rinii Hope och Mellyi Westw.) White har uppstallt en ny art af Languriadce, Langu- Doubledaya viator fr§n Madras. Trans. Ent. Soc. N. S. riada?- I. Proceed, p. 1 3. Ett af de vigtigare arbeten, som under senare Cocdnei- aren utkommit, ar onekligen vSpecies des Coleopteres Udx' Trimeres Securipalpes» par Mulsant. Paris et Lyon, 8:o, 1104 sidor, infbrdt i Ann. des Sciences Physiques et Naturelles de Lyon. II Ser. Tome 2. Da det skulle blifva alltftjr vidlyftigt att utur detta rikhaltiga arbete meddela ett utdrag, som kunde blifva af nagon nytta, torde det vara tillfyllestgdrande har anfbra, att Forf. delar denna familj i tvenne grupper, Gymnosomides och Trichosomides. Till den forra hanfbres 68 genera och 514 arter, samt till den senare 33 genera och 355 arter. Beskrifningarne aro omstandliga och sy- 9G nonymien noggrant utredd. Ett af de generiska namn Forf. anvandt, nemligen Megilla, maste, sasom forut begagnadt for ett sliigte bland Apiarice, utbytas emot ett annat. Tvenne nya slagten, som synas sta oara Cocci- nella, Calyplomerus och Micropluera, hafva af Redten- bacher blifvit uppstallda. Det forra dfverensstammer genom mundelarnes bildning, de nioledade antennerna och de ganska stora, platta benen, nastan belt och hallet betackande bakhbfterna, med Clambus, men an- tennerna aro likval fastade langt framfbr bgonen och hafva endast tvenne stora apikal-leder, framtarserna aro forsedda med fyra och de bakre med fern leder. Det senare synes vara identiskt med Pitophilus Heer och troligen med Orthoperus Steph. Redtenb. Faun. Austr. p. 159. Mulsant har beskrifvit en ny art af Scymnus, som ban benamnt Sc. scutellaris. Den har blifvit fun- nen i narheten af Lyon. Ann. Soc. Linn, de Lyon. 4 847— -4 849, p. 220. Metamor- Metamorfosen af Coccidula scutellata har af Hee- fo8' ger blifvit utredd. Sedan parningen forsiggatt, lagger honan efter 24 timmars forlopp 30 — 40 agg i nar- heten af Aphides, som uppehalla sig pa Typha latifolia. Efter 8 — 10 dagar utklackas larverna, hvilka forst fbda sig af yngre och sedan af aldre bladldss. Larverna ombyta trenne ganger hud. Fore huddmsningen fasta de sig vid bladen med bakre andan genom en klibbig vatska, sa att det gamla skinnet blir qvarsittande. Sammaledes tillgar, da de fdrvandla sig till puppor, utur hvilka imagines efter 1 0 — 1 4 dagar utklackas. Larverna aro icke s§ glupska som Coccinellernas, lik- val uppata de, som aro fullvaxta, 3 — 4 bladloss hvarje g§ng och 20 — 25 under dygnet. Isis 1848, p. 968, T. VIII, f. 4 — 12. Red- 97 Redtenbaciier bar under beniimningen Clypeastres ciyp™- uppstallt on ny familj. Den har fyralcdade tarser, alia stres' lederna iiro enkla, den tredje viil mindre an den an- dra, men likval aldrig sasom hos Coccinellerna gonad i den senare, hufvudet fullkomligt tillbakadraget under halsskolden, vingarne liksom hos Ptilium forsedda med langa har. Den innehaller 3 slagten: Clypeaster And. med elfvaledade antenner och femledad klubba (1 art Cossyphus pusillus Ghl.), Gryphinus Redtenb. 10- ledade antenner med 3 storre apikalleder (2 arter Cossyphus lateralis Ghl. och Clypeaster pusillus Co- molli) samt CorylopJius Leach med nioledade antenner och treledad klubba (I art C. cassidoides Marsh.) Redtenb. Faun. Austr. p. 572. Le Cqnte har utarbetat en omfattande monografiPse,aP,liJ- ofver de i norra Amerika forekommande Pselaphii, hvaraf visar sig att inom detta land icke mindre an 57 arter redan iiro upptackta; dessa iiro fordelade under foljande slagten: 4. Ceopkyllus n. g. - Antennas approximatae, 11- articulataa, moniliatas, sub fronte elevata in fovea in- sertae. Palpi maxillares 4-articulati, articulis 3 et 4 clavam transversam formantibus. Mentum basi angu- statum. Tarsi unguiculis binis aequalibus (I art). 2. Cedius n. g, Antennae approximates, 4 l-articulatae, sensim incrassatae, ad marginem frontis elevatae subtus insertae. Palpi maxillares 4-articulati ? art. 3 cunei- form^ extus acuto, 4:o majore, convexo, mentum qua- dratum. Tarsi unguiculis binis aequalibus (2 arter). 3. Tmesiphorus n. g. Antennas approximates, ll-ar- ticulatao, sensim clavatae, ad frontis elevatae marginem subtus insertae. Palpi maxillares 4-articulati. articuli 2 et 3 extus appendiculatis, 4 trianguiari, emarginato. Mentum quadratum. Tarsi articulo 3:o quam secundo sesquilongiore, unguiculis binis aequalibus. (2 arter). Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 7 98 4. Ctenistes Reichenb. (3 arter). 5. Tyrus Aunft (I art). 6. Pselaphus. (2 arter). 7. Tychus. (2 arter). 8. Adranes n. g. Antennae approximate, biarticulatae, articulo secundo longissimo, truncate Palpi maxillares brevissimi (biarticulati?). Oculi nulli. Abdomen supra excavatum, articulo primo maximo. Tarsi unguiculo unico, articulis 2 primis obsolelis. (I art). 9. Hamo- (us Aube. (I art). 10. Bryaxis Leach. (-12 arter). 41. Eupsenius n. g. Antenna? clavatae, distantes, ad marginem frontis antcriorem lateral iter sitae. Palpi maxillares breviusculi, articulo ultimo ovali. Mentum basi angustatum? Abdomen marginatum, 5-articu- latum, art. primo majore. Tarsi unguiculo unico, ar- ticulis 2 et 3 aequalibus. (I art). 42. Arthmius n. g. Antennae basi subapproximatae, in fossula ad frontis marginem insertae. Palpi maxillares 4-articulati, arti- culo 3:o parvo, 4:o elongato, fusiformi. Mentum basi angustatum. Abdomen immarginatum. Tarsi unguiculo singulo. ('I art). 4 3. Batrisus Aube. (4 6 arter). 44. Rhexius n. g. Antennae distantes, ad frontis margi- nem insertae, geniculatae, clavatae. Palpi maxillares breves, articulo ultimo ovato, acuto. Abdomen sub- tiliter marginatum, articulis subaequalibus. Tarsi un- guiculo singulo. (1 art;. 4 5. Euplectes (40 arter) 7 och 4 6. Faronus Aube. (4 art). Af de beskrifna ar~ terna ar endast en gemensam for Europa och norra Amerika, nemligen Bryaxis haematica, hvilken Forf. lik- val anser tvifvelaktig sasom forekommande inom sist- berorde verldsdel , Bost. Journ. VI, p. 64. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. XXXI, Rorande nagra Pselaphus-arters lefnadssatt har von Heyden meddelat flera iakttagelser, hvarjemte han beskrifver en ny eraellan Offenbach och Bieber, i bon af Myrmica caespilum, funnen art. Som den icke kun- nat hanforas till nagot forut kandt slagte, har han for densamma bildat ett nytt, som han beniimt Centro- 99 toma. Det stflr omellan Cliennium och Ctenistes. Hufvudet och antennerna aro som hos det forra, men palperna sorn hos det senare. Fran b&da skiljes det liilt genom kortare, bredare statur. Centrotoma ka- rakteriseras salunda. Antennerna 11-ledade, fastade pa pannan, tjocka, med linsformiga leder. Framfor munnen pa bada sidor ett kagelformigt bihang. Ma- xillar-palperna 3-Iedade, lederna klotformiga, med tag- giga bihang. Tarserna med % lika klor. Den anforda arten C. lucifuga ar svartbrun, glansande, djupt punk- terad, besatt med nedliggande fjell-Jika har. Pannan med tva gropar. Thorax med en gro>p och tvenne efter langden gaende faror. Palperna rodgula. Antennerna och benen rbdbruna. Langd \'". I sallskap med Myrmica caaspitum fann Forf. afven nagra exemplar af Chennium bituberculalum. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 182. Vid anstalld undersokning under mikroskopet afciavigeri. sista antenn-leden pa Claviger foveolatus har Strubing funnit, alt den vid en lindrig tryckning emellan glas- skifvor visar sig efter langden tudelad. Stett. Ent. Zeit. 1850, p 412. ORTHOPTERA. — Buisodt de Barneville har Aiiman framstallt sina asigter rdrande Orthopternas klassifika- tion i parallela serier. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 59. Fischer har, som det synes, med mycken full— standighet redogjort for den litteratur som afhandlar Orthoptera anda fran 1592 till narvarande tid. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 34. Uti Fischers vBeitrcige zur Insecten- Fauna um Freiburg: Orthopteren» uppraknas 3 Forficulidce , 4 Blattidce, \ Mantis, 27 Acrididce, \ 5 Locustidce och 5 Gryllidce, bland hvilka tvenne, Decticus Sieboldii och Gomplwcerus subsinuatus, aro nya. Funfzehnte Jah- resb. Manh. Ver. fur Naturk. 100 Brisout de Barneville har meddelat en af La- BOULBfcNE uppgjord forteckning bfver de Orthopter-arter som blifvit funna omkring Agen i Lot et Garonne, uppgaende till 25 arter. Ann. Ent. II. Ser. VI I, p. VIII. Kittary har dels uppraknat, dels beskrifvit de af honom och Wagner 1846 i Kirguisiska stepperna funna Orthoptera, nemligen af Forficula 5, Forficesila 1, Stylo-pyga 1, Phyllodroma 2, Empusa 2, Mantis 4, Gryllotalpa 1, Xya 1, Gryllus 4, Locust a 2, Decti- cus 10, Xiphidium 1, Saga 2, Onconotus 2, Truxalis 1, Calliptamus 1, Podisma 3, Tr melius 1, Pygodera ♦, Oedipoda 27, Arcyptera 1, Gomphocerus 1 ooh f^fWD 1. Bull, de Moscou XXII, p. 437, T. 7, 8. Diagnoser pa trenne nya Orthopter-arter, nemli- gen Acridium Lucasii fran Algier, Acinipe microptera frSn Algier och Aurnale samt Tetrix acuminata fran Frankrike, hafva af Brisout de Barneville blifvit med- delade. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. LXIII. Forficu- Brisout de Barneville har upplyst, att Forficula Iariae* auricularia icke ensamt lefver af vegetabiliska amnen, utan afven angriper och fortar insekter. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. XLII. Biattan*. Brittinger har meddelat underrattelser om lef- nadssattet af Blatta germanica, som under senare aren blifvit allman i Bbhmen, dit den anses hafva inkommit fran Ryssland, hvarfore den ock benamnes »Russen». Sitzungsb. der Kajserl. Akad. 1850, 2, p. 15. Spectra. Ett antal nya Ostindiska arter hafva af West- wood blifvit uppstallda, nemligen: Necroscia hilaris, N. maculicollis fran Assam, A7. ? curtipes, Filum fran Philippinerna, Acanthoderus Bufo, mesoplatus fran Philippinerna, despectus fran Sylhet, lacertinus fran Assam, Pachymorpha draconinum, deplanatum fran Philippinerna, Lonchodes luteo-viridis fran Assam, uni- 101 fl&rmis och Bacteria geniculosa fran Prins Wales-oarne. C.-ib. of Orient. Eat. Tub. 38, 39. Episodes of Insect Life by Acheta domestica. kchetx. London 1 8 49, 8:o, cloth 16 sh. coloured 21 sh. St. Ar Ref. endast till titeln bekant. Westwood liar lemnat vackra afbildningar ofver Locusta- Acanthodis imperialis White, Donovani Don., Phyl- rls>' loptera sanguinolenta och octomaculata, de tvenne senare fran Sumatra. Cab. of Orient. Ent. T. 25. Zeller, som utredt synonymien af Decticus tes- sellatus Charp. , D. Phillipicus Zell. och D. strictus Zell., bar, for att sakrare kunna skilja dessa trenne arter, ofver dem meddelat foljande diagnoser: 1). tessellatus: griseus, verticis lineola fusca juxta oculos nigra, pronoto angulo postico lateral! distincto, elytiis griseis, vitta media rhomborum nigrorum lineolis discretorum; vagina- abdomen dimidium subaequante, subulata, fusca, basi pubescente. Charp. Horae, p. 416. Serv. Orthopt. p. 489. D. strictus: griseus, pronoto lateribus macula magna fusca notatis; elytris griseis, serie macularum fuscarum longe distantium in area media; vagina abdominis lon- gitudine, recta, apice latius fusco. D. Phillipicus: griseus, vertice, pronoti lateribus femoribusque posticis superne viridibus, elytris griseis, serie macularum fuscarum longe distantium in area media; vagina abdominis longitudine, adunca, apice vix fusco. Loc. tessellata Phil. Orthopt. p. 23. Decticus tessellatus Burm. 2, p. 710. Stett. Ent, Zeit. 1849, p. I I 3. Af slaglet Phalangopsis hafva trenne nya arter af Haldeman blifvit uppstallda. Tvenne af dessa bilda ett subgenus. Proceed. Acad. Phil. V, p. 6. En ny art af slcigtet Locusla har af Brisout de' Barneyille blifvit funncn i narheten af Paris. Den be- namnes L. lineata. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LXXX. 102 Sasom en ny art har Coquerel uppslallt Ano- stoma cuniculator. Den har blifvit upptiickt pa den lilla on Nossi-Be vid nordbstra kusten af Madagaskar. Den gor sig gangar i murknadt trad. Det ar den tredje arten af detta markvardiga slagte, af hviiket hittills endast vinglosa individer aro kiinda. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 282, Tab. 8, f. 6, a— d. Beskrifning jemte kolorerade figurer bfver en ny art af slagtet Barbitistes, funnen i narheten af Fiume och af Ciiarpentier benanmd B. Ocskayi, fiunes i Nov. Act. Acad. Nat. Curiosor. XXII, 2, p. XG1II, cum tab. color. Acridii. Brisout de Barneville har uppraknat och beskrif- vit de kring Paris forekommande arter af Acridii. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 41 I. Till forestaende af- handling hafva Hera tilliigg af densamma blifvit gjorda, l. c. VII, p. LXXIX. Tvenne nya hithorande arter hafva af Brisout de Barneville blifvit beskrifna, nemligen Acridium amce- num, funnen i Algeriet och Aumale, Ann. Ent. II. Ser. VIII ? p. LVI, samt A. brevipenne Iran Pvrene- erna, I. c. VII, p. LXXXI1I. Schaum anser troligt, att Gomphocerus abrupti- pennis v. Borck ar identisk med Gryllus pullus, som blifvit af Philippi beskrifven. Schaum Jahresb. 1 848, p. 1 84. Lefnada- Flera underrattelser om stra"ckgrashoppornas fore- kommande och harjningar hafva blifvit meddelade. Sa- lunda anfor Gyon, att Algeriet i April manad blef ofversviimmadt af Gryllus migratorius och under Juli manad af Calliptamus italicus och redogor han for dessa skadedjurs ankomst. deras iigglaggning, utveck- lingen af deras larver samt deras forsvinnande. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 296. Compt. Rend. XXVIII, p. 787. Selys Longhmamps omlalar, att forslnamnde art, som icke visat sig i Beigien fore 1838, seder- 4 03 itiera blifvit funnen der arligen, ehuru endast sparsamt och i spridda exemplar. Bull, de l'Acad. de Belg. XVI, 2, p. {j26. I Savojcn, der deo forut ej blifvit an- markt, bar den afven enligt Gemn och Bonjean borjat visa sig under senare aren. Larverna, som framkommo d. 25 Juni, funnos utbildade mot slutet af Juli. Den har annu fororsakat obetydlig skada. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 509. Cornpt. Rend. XXXI, p. 452. Kollar uppger, att strackgrashopporna, som fordom varit sallsynta inom Osterrike, under de senare aren tr^ffats der temligen talrikt. Sitzungsb. der Kajserl. Akad. 1849, p. 319. Samma forhallande visar sig, sasom i fbregaende Arsberattelser blifvit anfordt, afven i Sverige. Nagra iakttagelser rbrande grashoppornas utveck- Metamor- ling hafva af Brisout de Barneville blifvit anforda. Ann. Ent. IT. Ser. VII, p. XLIII. HEMIPTERA. — Sasom ett bidrag till kanne- Aiimau domen om insekternas utbredning inom Sverige har Wallengren uppgjort en forteckning bfver de af honom i nordostra Skane eller inom Ljungby och Ifvetofta forsamlingar funna Hemipter-arter. Artnamnen aro anforda efter Fallens i disputationsform utgifna arbete Hemiptera Suecicv. For hvarje species upptagas m§- naderna da de aro framme, samt huruvida de fore- komma allmant eller sparsamt. Af Heteroptera anfbras 69, af Nepides 4, af Notonectida* 6 och a f Homoptera 28 arter eller tillsammans 4 04 species. Vet. Akad. Ofvers. 4850, p. 252. Dallas har beskrifvit flora Hemipter-arter fran Boston, tillhbrande slagtena Nematopus, Anisoscelis, Platymeris, llarpador, Arilus, Ranatra och Cercopis. Trans. Ent. Soc. N. S. T, p. 4, Tab. 2, f. 2—6. Af Hbrrich-Scbaffer har y>Die Wanzenartiqen In- Heterop- tera. secten)) blifvit fortsatt till och mod 9:de Bandets 5:te bane. 104 Flora nya arter af Scutellerida: och Pentatomidce fr&n Boutan i Ostra Indien, tillhorande slagtena Calli- dea, Anna, Halys, Pentatoma, Cimex, Rhaphigaster och Acanthosoma, hafva af Dallas blifvit karakterise- radc. Trans. Ent. Soc. V, p. 186, Tab. 19. Densamme har ytterljgare beskrifvit och afbildat arter af slagtet Poecilocoris (Pwcilochroma White). Trans. Ent. Soc. V, p. 100, Tab. 13, f. 4—9. Et nytt genus bland Cimicides Urochela liar af Dallas blifvit bildadt och en art U. punctata fran Boutan beskrifven. Trans. Ent. Soc. N. S. 1, p. 1, Tab. 2, f. \. Signoret, som anfort tvenne nya arter af slagtet Petascelis fran Portugisiska Guinea, har afven lemnat en ofversigt af alia de arter, som blifvit hanforda till detta genus, hvarjcmte en art af slagtet Mictis fran berorde land karakteriseras. Ann. Ent. II. Ser. V11I, p. 67, Tab. IV, N.o I. Nagra upplysningar om Phricodes fJystrix hafva af Signoret blifvit meddelade och anfor ban bland an- nat, att denna art senare blifvit beskrifven af West- wood under benamningen Stenotoma Dujardinsii. Forf. anser att detta slagte bor erhalla sin plats bland Ara- dites och icke bland Coreites, till hvilken senare grupp det blifvit hanfbrdt af Westwood. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 327, T. 9, N:o III. Mtdeimot Sasom model att fordrifva vaegloss har Stratton 8 *" anviindt en losning af chlor-zink, hvarmed all t trad- arbetet i sangarne bor bestrykas. De for sofvande si besvarliga gasterna skola derigenom helt och ballet kunha fbrdrifvas. Ann. Nat. Hist. 11/ Ser. Ill, p. 78. Fror. Neue Notiz. III. Reihe X, p. 60. Black wall bar i samma ainne meddelat nagra upplysningar. Ann. Nat. Hist. II, Ser. Ill, p. 76. N.-pides. Ett nytt slagte bland Naucoridce har af Signoret under benaniniugon Cryplwcricos blifvit uppstaldt. Dct 105 liknar till utseendet Nepa, men iir endast forsedt med fyra antenn-leder och saknar bihang i abdominal- spetsen. Den beskrifna arten C. Barozii forekommer i Brasilien. Kev. el Mag. de Zool. 4850, p. 289, T. 4, f. 40, a, b, c. Bland Hemiptera utgor Fulgorellce en af de na- Homop- turligaste och pa former rikaste grupperna. De bada vingparens bomogenitet och det fran undra delen af hufvudet utgaende snytet anvisa dess plats i afdelnin- gen Hemiptera Homoptera, i bland hvilka den jemte Stridulantes och Cicadellcu bilda de typiska formerna, utmarkta genom treledade tarser, sma med seta for- sedda antenner och det under hvilan mot undre ytan af balen tilltryckta snytet. Fran de bada sistnamnda familjerna aro Fulgorellce val skiljda, nemligen fran Strididantes genom antalet af antenn-lederna och blind— ogonen och fran Cicadellce genom dessa organers form. Da Stridulantes hafva sex-ledade .antenner och trenne blindogon, finnes hos Fulgorellce och Cicadellce icke mer an tvenne, hvilka understundom saknas, och pa deras antenner kunna endast trenne leder upptiickas. Antenner och blindogon, da de senare finnas, hafva hos Fulgorellce sin plats under ogonen, hvaremot de forra hos Cicadellce iiro sittande emellan ogonen och de 'senare pa pannan. Ofver denna i sa manga han~ seenden intressanta grupp hafva vi nu fell emotlaga ett vigtigt arbete af Sea a cm, som i detsamma nog- grant beskrifver dessa djurs alia kroppsdelar samt re- dogor for all hithorande litteratur, hvarefter en kort karakteristik ofver de till gruppen horande sliiglen med- delas, afvensom' de beskrifna arterna jemte deras sy- nonymi anlorus. Da delta arbete finnes tryckt i en inom Svcrige f'oga tillgaftglig tidskril't, torde det icke vara olampligt liar meddela Fbrf:s uppst a lining: 1 OG I. En hvass list skiljer kinderna fr§n pannan. A. Ofvervingarnes ytlerkant utan parallela tvar§dror. * Fulgorjdae. Kblame, hvilka skilja pannan fran kin- derna, dro omedelbart forldngda pa hufvudskolden. Bak- tibierna dro taggiga. Emellan de efter langden lopande adrorna pa Ofvervingarnes basal-del finnas tvdmerver af finare textur. t Pannan och hjessan utlopande i ett bihang. 1) Fulgora Linn. Hufvudets fortsattning ar horizontelt framat riktad, blasformig och fdrsedd med kndlar, genom smala, efter langden lopande lister delad i 8 fait, fyra of- vanpa, 2 vid sidorna och 2 undertill. Bakvingarne vid yttre kanten djupt urskurna, utan regelbundna celier vid spetsen. ¥em arter aro kanda, alia tillbdrande tropiska Amerika. F. laternaria Linn. 2) Pyrops Spin. Hufvudets fortsattning upp§t bojd, i spetsen trubbig. Kinderna fortsattas i densamrnas basal- del. Hufvudskolden utan mellankol. Vingarne i spetsen med regelbundna celier, de bakre svagt urskurna. 27 arter. P. candelaria Linn. 3) Phrictiis. Hufvudets fortsattning sagad vid spetsen, eller spetsig, kinderna taga ingen del i dess bildning. Huf- vudskolden med en mellankol. Vingarne med regelbundna celier i spetsen. Bakvingarne fdga urskurna. Detta slagte delas i foljande seclioner: a) Hufvudets fortsattning rak, s& l§ng som kroppen, vid spetsen sagtandad. 1 art. P. serratus Fabr. b) Hufvudets fortsattning kndlig, i spetsen uppbdjd, ut- vidgad och tretandad 1 art. P. Diadema Linn. c) Hufvudets fortsattning fran basen tillbakabdjd, med spetsen hangande dfver hjessan. 9 arter. P. Tuba Germ. 4) Odontoptera Carrkno. Hufvudets fortsattning pyra- midalisk. Ofvervingarnes basal— hfilfl med efter langden lo- pande adror, apikal-halften fint nStlik. 2 arter. 0. specta- bilt'% Carreno. 5) Cyrene Westw. Hufvudets fortsattning kagelformig, pannans sidokolar fortsattas p§ densamma. Inga blinddgon. Ofvervingarne ganska breda, fasta, laderarlade 1 art. C.gut- tulata Westw. 6) Homalocephala Am. et Serv. Hufvudet ofvan och un- der slatt, dess fortsattning trekantig utan sidofalt. Kinderna 107 ganska smala. Ofvervingarnes yllre kant med annan texlur an de ofriga delaine, utan celler. 2 arter. H. cincta Fabr. 7) Episcius Spin. Hufvudets fortsattning ofver och un- der slat, endast vid basen med sma sidofalt, hvilka bildas af kindernas fortsattning. Pannan med tie efter langden gaende kolar. Femte rygg-segmentet betacker sista segmen- tet och apikal-bihangen. 2 arter. E. plaiyrhinus Germ. 8) Dilobura Spin. Hufvudets fortsattning kort, ofvan och under slat, framtill rundad, kinderna taga ingen del i dess bildning. Pannan saknande efter langden lopande kolar. Femte rygg-segmentet betacker icke sista segmentet och anal- bihangen. 3 arter. D. corticina Burm. 9) Plegmatoptera Spin. Hufvudets fortsattning nastan fyr- kantig, en forlangning af kinderna tager del deruti. Fram- ryggen kortare an mellanryggen, framtill i midten mycket framskjutande, baktill djupt urrundad. Ofvervingarne betackta med tat t forgrenade och anastomoserande nerver. i art. P. prasina Spin. ff Hufvudets fortsattning felar helt och hallet, eller dr sasom hos nagra arter af Aphana endast bildad af pannan. 10) Aphana Burm. Hjessan liten, forsedd i midfen med en olydlig, efter langden lopande kant och vanligtvis med en grop pa hvardera sidan n9ra densamma. Pannan langre 8n bredden, hos n§gra arter bildande en liten bnkat bojd fortsattning af hufvudet. 21 arter. A. discolor Guer. 11) Corethrura Hope. Detta slagfe, som Forf. ej sett, jemfores af Hope i anseende till de breda frambenen med Eubrachys, men skiljes latt derifran genom den smala, sam- mantryckta, af boga kolar infattade hjessan. 1 ait. C. fusco- varia Hope. 12) Polydictya Guer. Ofverensstammer enligt Guerin med Posocera, men ofvervingarnes adror bilda ett tatt nat. 1 art. P. basalt's Guer. 13) Poeocera Laporte. Hjessan ganska bred och kort, fram- och bakkanten parallelt uppbojd. Pannan mycket bre- dare Sn lang. a) Sista rygg-segmentet ar hos honorna takformigt och stracker sig ofver spetsen af abdomen. 10 arter. P. clegans On v. b) Sista rygg-segmentet hos honan betacker icke abdo- mens spets. 24 arter. /'. perspkillata Bukm. 108 14) Lystra Fabr. Hufxudet med en tagg dfver hvardera tigat. Hjessan bred, kort, fram- och bakkanten urrundad. Pannan qvadratisk. 4 arler. L. lanata Germ. 15) Phenax Germ. Hufvudet smalt. Hjessan och pan- nan kolade. Ofvervingarne dubbelt sS J&nga som kroppen, med ratvinkliga celler. 1 art. P. variegata Burm. 16) Pterodictya Burm. Andra antenn-leden ganska slor, njurformig. Framryggen nagot kortare an mellanryggen. Vin- garne langstrSckta, smala, natadriga, med fyrkantiga celler. 2 arter. P. ephemera Burm. ** Cixiidae. Kolarne, som skilja pannan [ran kinderna, dro omedelbart fortlopande pa hufvudskolden. Baktibierna taggiga. Emellan langsadrorna pa ofvervingames basal- del finnas inga tvarnerver af finare textur. f Antennerna icke rackande dfver kindkolame. 1?) Dichoptera Spin. Hufvudet med en kagelformig fort- sattning. Ofvervingarne genomskinliga, genom en upphdjd tvarlist tudelade pa midten, framfor densamma med langs- adror, bakom densamma med ett galierformigt nat. 1 art. D. hyalinala Spin. Fabr. 18) Cladopteryx Westw. Hufvudet sa bredt som fram- ryggen, utan fortsattning. Pannan fyrkantig, jemn. Ofver- vingarne genomskinliga, i spetsen forsedda med aflanga, foga talrika celler. 3 arter. C. macrophlhalma Spin. 19) Phyllocnemis Scuaum {Caloscelis Burm.) Hufvudet sma- Jare an iramryggen, utan fortsattning. Pannan rhombisk, jemn. Ofvervingarne genomskinliga med gaffeldelta adror, hvilka i spetsen bilda manga sma celler. Frambenen ganska langa. Lar och tibier bladformigt utvidgade, mot spetsen bredare. 1 art. P. stemmalis Burm. 20) Nemalophora Schaum. Fran den kant, som skiljer hjessan fran pannan, utspringer i midten ett tradformigt bihang, som ar sa langt som hufvudet och halsskolden. Hjessan ar smal och urholkad, afvensom pannan; den p& detta sa Lt pa den sen are bildade rannan 8r mot hufvudskol- den bredare. Kinderna breda. Hufvudskolden hvalfd med tre kolar. Andra antenn-leden klotformig och tydligt gra- nulerad. Ofvervingarne glaslika, pa de tvenne fdrsta tredje- delarnc af deras liingd forsedda med efter langden gaende adror, i spetsen gallerformiga. Fiamlaien och framtibierna utvidgade. 1 art. Ar. video n. sp. 100 21) Pseudophana Buiim. Ilufvudet med en kagelformig eller pyramidalisk fortsattning af olika langd. Ofvervingarne genomskinliga, vid spetsen mer eller mindre och utan be- stamd begransning fdrsedda med gallerlika celler. 20 arter. P. europcea Linn. 22) Scolops Sciiaum. Hufvudets fortsattning ganska smal, sa* ]§ng som hufvudet och halsskdlden, kapplik. Ofvervin- garne genomskinliga, utan gallerlika celler. Pannan langre an bredden med 3 kolar. ma sig Caloscelis- Frambenen aro enkla. 1 act. B. oculata Newm. 58) Acanonia Am. et Serv. [Acanalonia Spin.). Ofvervin- garne dfverallt med oregelbundna, natformiga celler. Bak- tibierna obevapnade. Blinddgon finnas. 4 arter. A. Servillei Spit*. B. Framvingarnes yttre kant med parallela tvarnerver. ***** Flatidae. 59) Pwciloptera Latr. Hjessan 8r icke skiljd fran pan- nan genom en tvarlist. Antennerna rScka icke dfver kind- list ern a. 53 arter. P. phalamoides Linn. 60) Flata Fabr. Hjessan ar icke skiljd fran pannan genom en tvarlisl. Antennerna racka Jangt dfver kindlisterna. 9 arter. F. nigricorms Fabr. 61) Flatoides GuEnrN. Skiljes fran Flata genom utskju- tande hufvud, under och bakom dgonen fastade antenner samt vingarnes iodrSta stallning. 1 art. F. Tortrix Guer. 62) Ricania Germ. Pannan skiljd fran hjessan genom en tvarlist. Amyot och Serville bibehalla namnet Ricania endast for de arter, hvilkas ofvervingar s§som bos R. reticulata aro fdrsedda med ett nat af talrika, vanligen fyrkantiga cel- ler. Af de arter, hvilkas ofvervingar aro fdrsedda med ISngd- nerver, sSsom R. fasciata, splendida m. fl., bilda de slSgtet Pochazia. 32 arter. R. albizona Spin. 63) Pseudoflata Guerin. Lik Ricania eller Flata. P& antennerna ar fdrsta leden ganska kort, den andra 8 — 10 ganger langre, jemntjock. Setan sittande i midten af spetsen. Hufvudets framsida tva g§nger sa lang som bred, trekdlad. Pannan ofvantill kagelformigt utldpande. Ofvervingarne lika bildade som hos Flata och Poeciloptera, men mindre tatt gal- lerlika. 1 art. P. nigricornis Guer. 64) Phalcmomorpha Am. et Serv. Hufvudet bildadt som en liten kagla, framfdr dgonen fdrlangdt. Ofvervingarne rundade, humeral-kanlen framtill starkt urbugtad. 2 arter. P. incumbens Am. et Serv. Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 8 1 1 i 65) Elasmoscelis Spin. Hufvudet mycket hoptryckt, sma- lare an framryggen, med htiga kdlar. Framlaren och fram- tibierna mycket utvidgade, platt-tryckta. 1 art. E. cimi- coides Spin. 66) Lophops Spin. Hjessan jemn. Pan nan mycket sam- mantryckt, bildar en urholkad svuist framfor ogonen. Benen enkla. 1 art. L. Servillei Spin. II. Kinderna fdrenade med pannan. 67) Tettigometra Latr. 5 arter. T. virescens Latr. Till slut uppraknar Forf. alia de bos Fabricius och Olivier beskrifna arter af denna familj, bvilka ban icke tilltrott sig hanfora till nagot af de nu anforda slagtena. Ersch und Gkubers Encykl. Erste Section. LI, p. 58. Tvenne arter af slagtet Dictijophora, nemligen longipes fran Spanien ocb Genei fran Sardinien, hafva af Leon-Dufour blifvit karakteriserade. Dessa, som helt och hallet sakna undervinsar och hafva forkortade hemelytra, bora bilda eo egen afdelning inom slagtet. Vid slutet af denna uppsats omnamner Forf., att Mieg pa nagra individer af D. longipes funnit, emellan ab- dominal-segmenterna, en mer eller mindre utskjutande frammande kropp. Forf. blef i borjan ofverraskad af deras likhet med pupporna till Xenos vesparum, men fann vid en noggrann jemforelse, att de foretedde markbara olikheter. Ann. Scient. Nat. XI, p. 98, Tab. 5, f. 27 — 36. Signoret har beskrifvit en ny af Bocande i Por- lugisiska Guinea funnen art af slagtet Lystra, som skiljer sig fran de ofriga genom saknaden af det bom- ullslika amne, som a dessa finnes fastadt pa spetsen af bakkroppen. Den benamnes L. punctata. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 65, Tab. % N:o I. Densamme har bland Tettigonidce uppstallt ett nytt slagte, som mycket liknar Tettigonia, men latt skiljes derifran genom bakvingarnes egna bildning. Dessa aro nemligen forsedda med ett stort bihang, som upp- 4 15 kommer af don inre eller sutural-cellens utvidgning. Slagtet, hvaraf 7 arter upptagas, har blifvit benamndt Dilobopterus. Rev. et Mag. de Zoo). 4850, p. 283, Tab. 4, f. 1—9. Flera Cicada-arter, som aro narslagtade med Ci- cada atrata Fabr., hafva af Signoret blifvit karakte- riserade. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 406, T. 40. Signoret har beskrifvit en ny art af slagtet Odon- toptera, som han benamnt 0. Carrenoi. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 177, T. 6, N:o IV. En monografi ofver slagtet Eurymela har af Signoret blifvit utarbetad. Det fordelas i trenne grup- per. A. Tackvingarne med rak sutur. a. Sista abdo- minal-segmentet strackande sig fran ena kanten till den andra. 2 arter. b. Sista abdominal-segmentet bestaende af tvenne lameller. 8 arter. B. Tackvingarne vid su- turen betackande den ena den andra. 8 arter, alia fran Nya Holland. Afhandlingen atfoljes af val utforda figu- rer. Ann. Ent. H. Ser. p. 497, T. 47, N:o II. Walkers i Arsber. 4847, 1848 anmalda mono- Aphides, grafi ofver Aphides har blifvit fortsatt. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. Ill, p. 43, 295; 1. c. IV, p. 44, 495; I.e. V, p. 44, 269, 388; 1. c. VI, p. 44, 418. Ett utdrag af Kollars afhandling (se Arsber. 4847, 4848, p. 4 97) ofver Acanthochermes Quercus finnes infordt i Fror. Neue Not. III. Reihe IX, p. 327. Hardey anfor, att Adelges Abietis, hvilken fram- bringar de koniska utvaxterna pa tall, snarare synes tillhora Coccidce an Psyllidce eller Aphidce. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 487. Enligt uppgift af Rouillier och Gros belackte Lefnads-\ bladlossen 4 847 i sadan mangd undre sidan pa lind- 8atL tradens lof i sodra Ryssland och utgjoto genom de hornlika utvaxter, som finnas pa bakkroppen, sma droppar i sadan mangd, att de bildade ett fint gummi- artadt regn. Da dessa droppar fastnade pa bladen I 1 6 och genom regn samt dagg der spriddes ofver hela deias yta, fastnade damm deruti och bildade en tjock skorpa, som orsakade att bladen vissnade och vicl medlet af Juli affbllo. Bull, de Moscou XXII, p. 324. Metamor- Om bladlbssens fortplantning hafva nugra iaktta- gelser af Leydig blifvit meddelade. Dessa innehalla ingenting nytt. Zeitschr. f. Wissensch. Zool. II, '1. Fror. Tagesb. 1 Bd. p. 442. Coccides. Macquart, som beskrifvit bada konen af en Coc- cus-art, hvilken lefver pa barken af Salix alba, har benamnt densamma Coccus Salicis. Den ar likval sa ofullstandigt karakteriserad, att det icke ar mbjligt ut- reda, huruvida denna art icke ar identisk med nagot af de species, hvilka Dalman i sin i Vet. Akad. Hand!, infbrda fdrtjenstfulla afhandling upptagit. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 47, T. 2, N:o III. Utbred- LEPIDOPTERA. — Adolf och August Speyer ning* hafva, sasom ett bidrag till en zoologisk geografi, ut- gifvit en omfattande afhandling ofver fjarilarnes utbred- ning i Tyskland. Dagfjarilarne spela, da man endast afser arternas antal, en underordnad rol i den Euro- peiska faunan. De utgora bland Lepidoptera knappast 8:de eller mahanda endast 40:de delen. Icke desto mindre fbrtjena de stort afseende vid betraktandet af fjarilarnes geografiska utbredning, bland annat emedan de aro bast kanda. I Tyskland aro dagfjarilarne sa val undersbkta, att upptiickten af en ny art kan anses sasom en ovanlig tilldragelse. Derjemte ar deras be- stammande i allmanhet lattare och faunisternas upp- gifter om hithbrande arter erhalla derigenom mer till- fbrlitlighet, an ofver nattfjarilarne. Hela Europa tillika med Ryssland anda till Ural och Kaukasus eger enligt Herrich-Schaffer 306 dagfjarilar. Om, sasom troligt synes, Lib. Celtis blifvit funnen i Tyska delen af Ty- rolen, sa felas i Tyskland endast en tribus af de nio 117 som fbrekomma i Europa, nemligen Danaidernas^ hvil- ken med sin enda art ar inskrankt till berbrde verlds- dels sydostra horn. Ibland de storre tribus synas Nymphalidce hafva den vidstracktaste, Satyridce, Pie- ridce och Papilionina den inskranktaste utbredningen. Ett medelfbrhallande framte Lycainidce och Hesperidce. Det storsta antalet dagfjarilar eger Tyskland gemen- samt med ett eller alia andra lander i Europa. Icke fa arter aro spridda bfver Nord-Asien, nagra bfver hela jorden. Et'ter de allmanna betraktelserna med- dela Fbrfattarne fbrteckning ofver de fjarilar som aro vidstrackt utbredda, afvensom bfver dem som fela i en eller nagra lokal-faunor, sadana som endast tillhbra norra eller sbdra halften, alptrakterna, vestra och bstra halften. Tager man i betraktande, icke blott de for hvarje hufvudprovins egendomliga, utan afven antalet af de arter som fela i densamma, sS visar sig, att faunornas rikedom aftager fran sbdern mot norden, men afven, ehuru i mindre grad, fran bster mot ve- sler. Tillvaxten af art-antalet mot sbdern har ingen- ting markvardigt, utan star i bfverensstammelse med kanda naturlagar samt florans fbrhallande. Mindre latt ar att forklara olikheterna emellan bstern och vestern. Fbi'hallandet att antalet af arter bland dagfjarilarne aftager i mellersta och norra Tyskland under annars lika omstandigheter fran bster mot vester samt att de i det nordvestliga dal-landet nedga till deras minimum star likval fast. Afven utom gransorna af Tyskland visar sig samma forhailande. Belgien, belaget under samma latitud som Schlesien, eger 88, da det senare landet deremot har \b2i dagfjarilar. Afraknas fran de senare 3 subalpinska aiter. hvilka icke kunna fbre- konima i Belgien, och tillagges delta land tvenne arter, hvilka mahanda der fbrefinnas, sa blir anda fbrhallan- det som 3 till k. Trakten kring Paris raknar 89, omgifningarne af Berlin, 3| breddgrad nordligare, men 1 1 8 \\ langdgrader bstligare, 96 arter o. s. v. Samver- kan af en lag temperatur och mindre lufttryck, iifven- som bfverhufvud alia de hogre regionerna tillkommande egenheterna, rnaste inverka pa djurens och vaxternas utseende samt pa epokerna for deras framkomsl. liar — vid visar sig en markvardig motsats emellan de bada naturrikena med hiinsyn till fargerna. I stailet for alp- blommornas lifliga, rena farger, utmarka sig de alpina fjarilarne genom en matt och mork dragt. Ju hogre upp desto mer ar den svarta fargen radande. Kli- matets varnie och lifligare farger, kbld och mattare samt morkare farger sta saledes i ett visst forhallande till hvarandra. Rorande olikheten af de Stal|en, hvarpa fjarilarne flyga , anfores, att lokalernas torra eller fuktiga beskafTenhet harvid utgoia vigtiga elementer. Skogsangar och vaxtrika sluttningar aro i allmanhet fjarilarnes karaste vistelseorter, sardeles sadana, hvilka alls icke eller endast en gang om aret afslcls. En ganska egen och rik fauna ega sumpiga an gar och mossar. Icke fa fjarilar synas har finna de nodvandiga behofven for sitt lif. Efter den i manga hanseenden intressanta inledningen, hvarutur har endast nagra korta utdrag kunnat meddelas, foljer en upprakning af alia i Tyskland funna dagfjarilar, hvarvid noga angifves de lokaler, der de blifvit triifTade. Af de for hvarje tribus anforda allmannare meddelanden torde foljande fbrtjena uppmiirksamhet: Nymphalidce med 4(3 arter utgora nara | af Tyska dagfjarilarne. Vanessa-arterna aro till en del utbredda ofver hela verlden och iiro foga bundna vid bestamda regioner. Salyridce ar en, genom egenheterna i deras utbredning, saideles intres- sant grupp. Endast fyra af hithcirande 49 arter (oie- komma bfverallt. De aro Ofvervagande bergs- och mer an halften alpinska arter. De hafva saledes sitt mi- nimum pa laglandct. Kring Homburg finna* endast 9, i Schlcsvvig-llolstcin och vid Wismar 10. Deras no maximum eger rum i Alperna, der Nickerl vid Salz- burg och i ofra K am then funnit 37. Af Libytheidw forekommer endast 4 art i Tyrolen. Af Euricinidm 1 art ofverallt i bergiga trakter. Lyccenidce med 49 arter bilda den tredje stora gruppen. Deras utbred- ning ar liksom Satyridernas olika. Wismar, Schleswig- Holstein och Horn burg med 42— 4 6 arter aro fattigast. Schlesien och Ober-Karnthen med 34 — 36 arter rikast. Endast 5 Lyccenidce aro alpfjarilar. Bland de fa arter, som forekomma af Papilionina, tillhora slagtet Doritis i allmanhet alpfjarilarne. D. Mnemosyne ar den enda som visar sig pa slattlandet. Ibland de 6 till denna grupp horande arterna ar en allman, en mycket ut- bredd. de ofriga aro inskrankta till bestamda lokaler. Pommern, Mecklenburg och Hannover besitta endast en, Salzburg och Karnthen 5 arter. Af alia grupper ar Pieridce. for det mesta lika utbredd ofver hela Tysk- land. Af de 4 6 arterna finnas ingenstades mindre an 10 och i den rikaste trakten Ober-Karnthen 44. Nio finnas ofverallt och aro allmanna , 4 aro alpinska. Bland de 4 8 Hes per idee aro trenne till arterna och forekommandet osakra. Ibland de ofriga finnes ingen egentlig alpfjaril. H. Comma uppstiger likval till hog- sta regionerna. Fyra arter forekomma ofverallt. De fattigaste faunorna Wismar, Schleswig-Holstein, Miinster och Hannover hafva 6. de rikaste Boppen, Bingen och Boh men 13 arter. II. Heterocera: Sphingidce. Ar- terna af denna familj ega merendels en stor och sam- manhiingande utbredning och framte harigenom ett annat forhallande an Zygcenidce. Af de 31 Europeiska ar- terna forekomma 21 i Tyskland. Alia hithorande spe- cies uppehalla sig pa laglandet och i den nedre bergs- regionen. Huru hogt de vistas pa bergen har annu ej blilvit utiedt, Sesiadce aro mycket mindre under- sbkta an dagfjarilarne och Sphingides, och denna grupp eibjuder foga sakerhet for en geografisk behandling. l€0 Af de 45 elfer 48 Europeiska arterna eger Tyskland 27, s&fedes mer an halften. Alptrakterna forete ingen- ling egendomHgt af denna grupp. Alia de kiinda ar- terna bebo slatterna eller de nedre bergsregionerna. Thyridce aro endast representerade geirom en art, som fbrekommer i vestra Tyskfand. Af de 47 Europeiska arterna, som tfllbora Zygaznidce, trafFas 25 i Tyskland. loom alptrakterna forekomma endast tvenne, Procris chrysocephala och Zygoma exulans. De rikaste fau- norna ega Jura, Weimar, Wiirtemberg och ofra Oster- rike med 15, Salzburg och Ober-Karnthen med 14 arter. De fattrgaste aro Hannover med 4, Schleswig- Holstein, Munster, Waldeck och Aachen med 5 arter. Af de 4 till Syntomidce horande Europeiska arterna finnas halften i Tyskland. De andra forekomma icke sa nordligt. Till slut meddelas en tabellarisk ofversigt af de olika fjaril-faunorna i Tyskland, Europa, Belgien, Liffland och Paris Stett. Ent. Zeit. I 850, p. 225, 295. Nagra tillagg till forestaende afhandling finnas infbrda, J. c. p. 411. Pierret har meddelat sina under Juli och Augusti manader 1848 gjorda iakttagelser rorande de fjaril- arter, som ban traffat omkring Gavarnie. Denna trakt beskrifves sasom foga file pa insekter, hvilket harror sa val af dess hoga lage. som af bristen pa trad. Pa Spanska sidan aro visserligen de hoga spetsarne mer skogbevaxta, men vagarne der aro nastan otillgangliga. De fjaril-arter, som lortjena anfdras, iiro: Erebia Le- jebvrei och Gorge. I angarne, belagna 2000 metres bfver hafvet, flog Parnassius Mnemosyne i maogd samt besokte isynnerhet vissa umbellater. Den atfolj- des af Pieris Callidice, som undersfundom nedsleg anda till Boucharo, samt den vackra Torula equestraria som kringsvafvade blommorna af Anthyllis vulneraria. Den senaies forekommande antyder alitid , att man uppnatt en hojd af 1800 eller 2000 metres bfver in ha f vet. Vid Pouyaspe visade sfg Lyccvna pyrenaica och orbitidus, hvilka Boismjyal oriitt sammanslagit. Den senare skiljer sig fran den forra icke allenast ge- nom olika fargteckning, utan afven genom flygten samt en senare framkomst Lyccena Eros forekom har och der. Pa nedra delen af Pouyaspe, bevaxt med Aster alpinus och Eryngium Bourgati, trafFades Zygcena Con- taminei, hvilken i larvtillstandet, liksom Z. punctum, Sarpedon och balearica, uteslutande lefver pa Eryn- gium. Den sallsynta Emydia Ripperti erholls spar- samt, och formodar Fo'rf. att denna tillika med E. pun- ctigera, Candida, cribrum, bipuncta och mahanda bi- jasciata, endast utgora varieteter af samma art, fram- bringade genom klimaternas inflytande. De hoga spet- sarne at sydvest, 2200 metres ofver hafvet, aro bebodda af Zygcena Antliyllidis, sorn ofta hvilar sig pa Silene acaulis. Den namnde insekt-arten forekom- mer afven pa spetsen af Gabietto och flyger ofta i sallskap med Z. exulans, som afven ar ulbredd pa alperna. Af alia Erebier uppstiger Man to hogst. Na- got lagre visa sig E. Dromus, Cassiope och Stygne, och alia dessa arter aro allmiinna i denna del af Py~ reneerna. E. Euryale ar mindre utbredd och uppe- haller sig merendels i skogiga trakter, der den ar skyddad for blasten, som den synes sardeles frukla. Af E. Pyrrha erholls endast ett exemplar. Nagot senare framkom E. Gorgone, som flog i alia branta sluttnin- gai* vid 2000 metres hojd. E. Evias ar den tidigaste af alia och fdrekommer egentligen i Juni manad. Co- lias Pliicomone och Argynnis Pales finnas i sallskap med E. Gorgone. De forsta dagarne af Augusti (logo dessa arter allmant, blandade om hvarandra. Parnas- sius Apollo traffades pa alia stone slatter i Pyrene- ernas mellersta region* I bland nattfjarilarne visar sig Deilephila lineata nagon gang vid 4 500 metres hojd lifver hafvet. Nemeophila plant agin is ar allmiin sa val If! i dalarne som pS hojderna. A gratis simplonia och JJadena marmorea sitta ofta pa blommorna af Silene aoaulis. Cleogene Peletieraria framkommer sista da- garne af Juli i Rhododendron -reginnen. Nara gran- skogarne traffas Anaitis prceformaria och Eupisteria quinquaria. Alia dessa fjarilar flyga om dagen. I dalarne visade sig Polyommatus Gordius, Virgaurece, Lycaina Darylas, Icarius och Escheri Lycaina Ale- xis, Adanis, Agestis, Cory don, Argus och Avion likna fullkomligt till ulseendet de individer som forekomma kring Paris. Lyccena Aegon ar bfverallt hogst allman. Syrichtus Carlhami, Alveus och Sao, afvensom en for bergstrakterna egen art, S. Carlince, iiro allmiinna emellan Gedre och Gavarnie samt traffas 2 a 300 metres hogre upp an sistnamnde by. Melitcea Phoebe och didyma aro icke sallsynta i mellersta regionen, i hvilken man aterfinner de fiesta kring Paris forekom- mande arter af Pieris, Colias, Vanessa, Argynnis, Satyrus, nagra Lilhosia-artev och flera af de ajlman- nare nattfjaiilarne. Pa Coleoptera syntes derma trakt vara fattig, afvensom pa liemiptera och Hymenoptera. Nasi Lepidoptera visade sig Ortltoptera tain k as t, och bithorande arter voro utbredda sa val i alia dalar som pa bbjderna. Ann. Ent. II. Ser. p. 397. Bellier de la Chavignehie har redogjort for en af honom till Auvergne forelagen resa i iinclamal att insamla fjarilar. Bergen i detta departement likna ej de ofriga bergen i Frankrike. Deras spetsar aro nakna och under 7 manader betackta afsno. Chambon-dalen, som inneslutes af dessa sterila bergmassor, ar likviil i vegetatift hiinseende iik? och det var bar Forf. valde silt hufvudqvarter. Parnassius Apollo, som synes utbredd ofver alia bergen, borjade visa sig mot med- let af Juli. P. Mnemosyne traffas understundom, men siillsynt. Argynnis Ino och Niobe flogo pa samma lokaler, afvensom nagra utslilna individer af Daphne, 1^3 Att bergstrakternas egcnheter gifva vissa fjarilar pn morkare farg, fann Forf. bekraftadt bos en mangd dag- (jarilar, sardeles bland d arter som t illhora sliigtena Erebia och Argynnis. Lycamidce aro i Auvergne fattiga pa arter. Eumedon och Dorylas aro de enda alpinska former som blifvit anmarkta. Tliecla Acacice traffas har och af Arge Galathea fanns en markvardig, hittills ej anmarkt varietet. Under lull manad utklac- kas de storre Erebia-avlesna. Pa de hogre belagna angarne visa -sig Ligea och Euryale. Ccecilia forekom- mer annu hogre upp. Cassiope och Dromus kringfliigo i mangd. Blandina, som framkommer mycket senare, visade sig forst omkring d. 9 Augusti. Neoridas och Stygne aro ej sallsynta kring Clermont. Syrichtus- arter svarma allmant pa alia blomsterfall. Carthami ar ofverallt kringspridd. En ny art, liknande orbifer, erholls i fa exemplar. Hesperia Actcuon traffas i sail— skap med Lineola i de skogiga dalarne. Ett forhal- lande, som adrog sig Forf:s uppmarksamhet, var att sliigtet Zygoma, hvars arter vanligtvis aro talrika i bergstrakterna, nastan belt och ballet saknades i Au- vergne, ty med undantag af 2 eller 3 individer af Filipendulce, syntes ej en enda under alia exkursio- nerna. Flora nattfjarilar, som aro allmanna i Schweizer- alperna, finnas afven har i mangd, sfisom : Heliophobut Graminis, Nemeophila Plantaginis, Luperina imbe- cilla, Cleogene tinctaria, Larentia rupestraria och den tacka Torula equestraria. Alia dessa flyga om dagen. Nundina mundana framkommer tidigt om morgnarne och kringflyger fran kl. G pa f. m. Psyche muscella tf kringsvarmar under solskensvader i de hogre belagna angarne. Xantiiia rubecula, som man forut icke an- markt i Franklike, iir bar ej sallsynt i de hogre an- garne, bevaxta med Salix phylicifolia och repens. Den ilyger ofta om dagen. Den finnes likval merendels slillusiltan.de pa Gentiana, hvilken viixt Luperina im- in becilla afven tyckes gifva fbrelrMde Framfdr andra. Pa samma blommor funnos afven Noctua [estiva ocb Ha- dena dentina, hviiken i allmanhet ar mycket mdrk till fargen. Den lilla Apamea captiuncula sitter om da- garne pa blommor. sardeles af Solidago virgaurea. Plusia Jot a, Cucullia Asteris ocb nagra Agrotis-ar- ter halla sig i hogt gras, hvarutur do uppflyga under solskensvader. Den i samlingarne sallsynta Phlogophora sella forekommer i Auvergne, afvensom Tryphcena sub- sequa och Luperina didyma. Geometra-arlerna aro talrika. Utom de alpinska, som fdrut blifvit omnamnda, traffas allmant: Anaitis prceformaria, Odezia cha>ro~ phyllaria, Gidaria olivaria ocb elutaria, Eupisteria quinquaria som flyger pa hdjderna, afvensom Gidaria pyraliaria, popularia och Melanippe tristaria. Gran- skogarne tjena om da gen till gomstalle at manga arter, sasom: Gidaria reticularia, variaria, russaria, Nu- meria capreolaria, Halia ivauwaria, Eubolia miaria och scabraria, Boarmia repandaria, prasinaria, mar- garitaria, Larentia dubitaria och ctesiaria m. fl. I angarne fdrekomma: Acidalia Scutellaria, ossearia, in- canaria, rufaria, umbellaria, nitidaria, Melanippe rivularia, Melanthia Mandarin och Larentia mollu- ginaria. Gnophos pullaria traffas sittande pa klip- porna och Speranza conspicuaria pa buskar. Melan- thia stragularia tillhdr uteslutande tallskogarne. Af den sallsynta Numeria Donzeliaria, hvaraf hittills en- dast ett exemplar blifvit funnet, erholls 3 han-individer. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 73. Freyer, som under sommaren 1848 emellan d. 16 och 28 August! uppehallit sig i Bayerska alpcrna, bar aflemnat berattelse om de fjOrilar ban der insamlat. Det intressantaste ban fann var nagra Noctua- la rvef, sasom af Cosmia cuprea, Acronycta Euphrasia*-, au- ' ricoma ocb Iladena glauca. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 301. i?5 Doubled*? bar borjat ularbeta en fdrteckning of- ver de i England forekommande Lepidoptera, hvilken ar af en siirdeles vigt i synonymiskt hanseende, deri- genom att Forf. sokt bringa den i England begagnade nomenklaturen i ofverensstammelse med de benamningar som blifvit anvanda pa fasta landet. En katalog ofver de kring Petersburg funna fja- ril-arter, upptagande tiden, da hvarje, afvensom Iar- verna, da dessa varit kanda, visa sig, bar af Fixsen blifvit uppgjord. Denna forteckning, som uppraknar 766 aiter, ar uppstalld efter Duponchels sist utgifna klas- sifikation ofver denna insekt-ordning. Bull, de Mosc. XXII, p. 164. Schmidt har anfort de under de tvenne sista aren i Preussen funna fjaril-arter och anstallt jem for else emellan detta lands Lepidopter-fauna ocb niirgransande landers. Preuss. Prow.bl. 1 848, N:o 5. Boll, som utgifvit en (Jfversigt af de i Mecklen- burg upptiickta Lepidoptera, adagalagger derigenom, att inom namnda land forekomma 100 Papilionina, 35 Sphingides, 103 Bombyces, 289 Nocluce, G2\l Geo- metrce, 67 Pyralides, 235 Tortrices, 76 Crambides, 346 Tineides och 22 Pterophorides eller tillsammans 1490 arter. Arch. d. Freund. d. Naturg. in Mecklenb. 4 850, IV, p. 4 2. Seyffer har meddelat en forteckning jemte iakt- tagelser ofver de fjaril-arter, som blifvit funna i Wtir- temberg, samt an for sasom tillhorande berdrde land 128 Papilionina, 47 Sphingides, 1 26 Bombyces, 254 Noctuce och 207 Geometrce. Forf. anser, att af dessa grupper 2200 arter aro kanda som Europeiska och att saledes TV-delar deraf forekomma i Wurtemberg, hvil- ket for ett sa litet land ej ar obetydligt. Wurtemb. Naturw. Jahresh. V Jahrg. p. 76. En upprakning af de Lepidopter-arler, som fo- rekomma i trakten af Dessau, har blifvit uppgjord. Den upptager 07 Papilionina, 28 Sphingides, 82 Bombyces, 198 Noctucv, 152 Geometrce. For alia de arter, son) blifvil kliickta, anforas de vaxter, hvarpa larvema lefva. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 80, 4 07. 48 Pyvalides, 4 33 Tortrices, 1. c. p. 349. 208 Tineides och 11 Pterophorides, 1. c. '1850, p. 24. Sasom ett bidrag till Rhenprovinsernas insekt- fauna har Mengelbier uppraknat de fjaril-arter, som liaffats i trakten af Aachen, utgbrande 90 Papilionina, 30 Sphingides och 78 Bombyces. Verh. d. Naturh. Ver. Preuss. Rheinl. IV, p. 4 12. Wallenguen har lemnat en fbrteckning bfver de arter af familjerna Papilionina, Sphingides och Bom- byces, som hittills blifvit funna i nordbstra Skane eller inom Ljungby och Ifvetofta pastorater. Arterna aro anfbrda under de namn, med hvilka de betecknas uti Dalmans i Vet. Akad. Handl. for ar 1816 intagne af- handling bfver Dagfjarilarne och Sphingides, sarnt uti Referentens i narnnde Handlingar for 4848 infb'rda upp- rakning af Bombyces. For alia arterna ar tiden anfbrd, da imagines och larverna, nar de senare varit Fbrf. bekanta, blifvit funna. Af Papilionina upptagas 47, af Sphingides 4 4 och af Bombyces 26 arter. Vet. Akad. Ofvers. 4850, p. 142. Tillagg till fbrestaende afhandling, upptagande 2 Papilionina och 6 Bombyces, finnes 1. c. p. 255. Hepburn har uppraknat de sallsyntare fjaril-arter, som af honom blifvit insamlade niira Whittingham. Berwicksh. Nat, Clubb II, p. 242. Nedanstaende tvenne afhandlingar aro Ref. endast till titeln bekanta, nemligen: Fuss, vVerzeichriiss der bis jetzt in Siebenbur- gen aufgefundenen Lepidoptereny>. Verh. und Mitth. d. Siebenb. Vereins 1849. Nickerl, ^Synopsis der Lepidopteren Fauna Bdhmensv 4:e Abth. 77 sid. 8:o. Prag 4850. (} Thai.) 127 onth. Die Papilioniden , Sphingfden, Bombyciden und Noctuiden. Af IIerricii-Schaffers vSystematische Bearbeitung Ailman der Schmetterlinge von Europa, als Text, Revision 1,tteratl,r- und Supplement zu Hubners Sammlung Europei- scher Schmetterlinge)) hafva 37 — 44 haftena utkommit. Uti den hithorande texten har en uppstallning ofver Noctuo-bombyces, Geometrm och Crambidce blifvit med- delad. Pa plancherna aro ett stort antal arter afbil- dade, hvilka dels tillhora fdrut, dels iinnu icke be- skrifna familjer. Herrich-Schaffer, y)Zur Litteratur der Schmet- terlingskundey). Korresp.bl. d. Zool. Mineral. Vereins in Regensb. III. 1849 och Herrich-Schaffer, vSammlung neuer oder wenig bekannten ausser-europeischer Schmetterlinge)) 4:e Lief. 4:o, 1850, Mainz (3 Thai.) har Ref. icke haft tillfalle se, lika litet sorn Bertolonis ))Historia Lepidopterorum agri Bono- niensis)) 4.0, Bononise, 212 sid. 4849. (2£ Thai.) Freyers ))Neuere Beitrdge zur Schmetterlings- kundev har blifvit fortsatt med haftena 89 — 91. Af Berges y)Schmetterlingsbuch oder allgemeine und besondere Naturgeschichte der Schmetterlingey) har 2:dra upplagan haft. 1 utkommit i Stuttgart 1 850. Schenkel, y>Der Schmetterlingssamler. Sy sterna- tische Besclireibung aller deutscher Scmetterlinge nebst anleitung zum Fange, zur Zucht und Aufbewahrung derselben, mit 236 naturgetreu color irten Abbildungen auf 32 Tafeln gezeichnet von Klier)), 1 2:o (2 Thai. 4 Ngr.), ar Ref. till innehallet obekant. Uti ett af Agassiz utgifvet a r bete, r,Lake superior, its physical character, vegetation and animals, com- pared with other and simular regions)), Boston 4850, har Harris beskrifvit de kring namnde sjo funnafja- ril-arter7 bland hvilka sasom nya upptagas: Pontia 428 oleraeea, Jhitephila Chamamerii, Smerinthus mode- stas, Hepiolus argpnteo-maculatm, Arctia Purthenos, americana och Ennomos macularia. Gelehrte Anzeig. XXXI, p. 398. Fran Sepps bokhandel i Amsterdam har under titel ))Surinamische Vlindersn utkommit 50 afbildnin- gar ofvev i Surinam forekommande fjarilar jemte deras larver och puppor, h v ilka GuvernoYen Wickers i slutet af forra arhundradet latit utfora i Surinam af en ma- lare Sckeller, men hvilka sedermera rcke blifvit ut- gifna. Af de afbildade fjarilarne aro 37 nya. Figurerna aro knappast medelmattiga, manga alldeles forfelade, inga pa langt nar alt jemfora med dem som finnas i Sepps arbete ofver Europeiska fjarilar. Den pa Hollandska och Fransyska fcrfattade texten ar grundad pa de an- teckningar som blifvit pa slallet gjorda och saknar afven allt varde. Zeller har ofver de af Mann 1846 fran Mars till Juli i trakten af Pisa, Livorno, Poppi och Proto- vechio insamlade fjarilar meddelat en namnforteckning, hvaruti en rik skatt af vigtiga upplysningar rorande kons-olikheter och arternas forekommande blifvit ned- lagd. Foljande antal arter upptages, nemligen af Geo- metridaz 148. bland hvilka tvenne, etruscaria och efflorata, aro nya; af Pyralidina 79 arter. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 200; Tortricina 171, hvaribland sasom nya anfbras T. pruneticolana, roseticolana, I.e. p. 231; conjugana, regiana, flexana, curvana, quercinana och epilinana, I. c. p. 275. Af Crambidce 25 med 2 nya arter, Chilo cassentiniellus och superbellus. Af Gal- leridce och Phycides 34, I. c. p. 312; Tineaceca 289, af hvilka sasom nya beskrifvas: Talceporia conspurca- tella, Micropteryx eximiella, myrtelella, amentella,* 1. c. 1850, p. 59; Adela cyanella, laqueatella, 1. c. p. 134; paludicolella, Ypsolophus linealellus, lanceo- lellus. Hi) lellus, Anchinia punctella, Oecophora albilabris, Ge- lechia Isabella, dryadella, tamariciella , gervonellu, Roslerstammia vesperella, Aechmia oculatella, Tinag- ma lithargyrella, Gracilaria scalariella, Ornix tor- quilella, 1. c. p. 134; Cosmo pteryx Lederiella, Ela- chista griseella, arundinella, gangaliella, clirysodes- mella, Lithocolletis leucographella, suberifoliella. Af Pterophoridce och Alucitina 9,8 arter, hvaribland sasom ny anfores Pterophorus baptodactylus, 1. c. p. 195. Flera i Ryssland upptackta fjaril-arter, tillhorande slagtena Lycwna, Sesia, Cossus, Lithosia, Orthosia, Caradrina, Leucania, Xantkia, Boarmia, Amphidasis, Fidonia, Caber a, Acidalia och Larentia, hafva af Evers- mann blifvit beskrifna. Bull, de Mosc. XXI, p. 205. Trenne Lepidopter-arter, funna pa Pyreneerna, hafva af Graslin blifvit anforda, nemligen Erebia Sthe- nyo, Heterogynis erotica och Chelonia lunigera, af- vensom larven till Orgyia aurolimbata. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 391, Tab. 10. Uti en bifogad anmark- ning har Pierret upplyst, att Erebia Sthenyo endast ar en varietet af /?. Manto, och Bellier de la Cha- vignerie anser Heterogynis erotica icke vara skiljd fran H. penella Hubn. 1. c. p. 417. Wing har bildat trenne nya Lepidopter-slagten: Caligatus och Trichomoplata (Noctuce) samt Palparia (Hypo no meut idee). Af hvardera beskrifves en art, nem- ligen C. Augasii fran Goda Hopps-udden, T. vittata fran Brasilien samt P. Lumbartella fran Australien. Proceed. Zool. Soc. 1849, p. 104, T. 19. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 649. Ann. Nat. Hist. II. Ser. VI, p. 134. Under titel y)Nomenclator der Roselschen Eu- ropeischen Schmetter linger har Metzner meddelat de nu begagnade namnen pa alia i Rosels Insecten Be- Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 9 130 lustigungen afbildade Europciska fjarilar. Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 134. Schlager bar sokt bestamma de fjiiril-arter som blifvit upptagna och afbildade i Dominigi Ctrilli »En- tomologhe Neapolitanai specimen primum,)) , tryckt i Neapel 4787. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 36. Br u and bar i en uppsats, vNotes sur divers LepidoptcreS)) , meddelat: l:o Att det ar Valeria ja- spidea ocb icke V. oleagina som forekommer i Frank- rike. 2:o Att Noctua derosa ocb batis icke kunna hiinforas till samma slagtc. Forf. foreslar for den forra sasom genusnamn Gonophora och karakteriserar detta slagte salunda: Ala) anticae ad apicem acuta?, maculis lineisque angulosis, carneo-marmorosae. Palpi hirsuti, breviusculi, artieulo ultimo nudo. Antennas apud ma- rem rotundatse. subcrenulatee. Thorax satis robustus, villosus, cristatus. Abdomen maris elongatum, pilosum. Larva glabra, fusco-ferruginea, pedibus analibus per quietem resupinatis. 3:o Att Sphinx Ligustri klackts utur puppor, som voro 4 ar gamla. 4:o Att, i an- seende till den ogynsamma vaderleken 1847, i Schweitzi- ska alperna en mangd missbildade individer af fjarilar forekommit. 5:o Att Forf. funnit Oenophthyra pille- riana i trakter, der vinrankan icke odlas, hvilket han anser bevisa, att denna fjarils larver afven hemta sin foda af andra vaxter. 6:o Att Pyrausta porphyralis, som hittills endast blifvit af Duponchel uppgifven sa- som forekommande i Ungern och norra Tyskland, af Forf. blifvit funnen pa hojden af Mont d'Or niira griin- sen af Schweiz. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 39, T. 2, N:o II. Lefnads- Logan har uppgifvit, att Glyceria fluitans ar en »at: f^r nattfjarilar sardeles begarlig vaxt och att han pa densamma observerat en mangd Noctuce, tillhorande Leucania impura, L. conigera, Chersotis Haworthi 131 och Noctua umbrosa. The Zoologist Dec. 1 849v Fror» Tagesb. I Bd. p. 40. Nagra undersokningar rorande fjarilarnes parnings- Paningi* apparater finnas an/or da af Hessling i Fror. N. Notiz.poria lichenella endast klackt hon-individer. For att utrbna riktigheten af denna asigt, aterstod att undersbka den inre byggnaden af kbnsorganerna. Det kunde netnligen foiutsattas, att dessa individer, liksom Fbrf. adagalagt fbrhallan let vara hos de vivipara Aphides- 152 ammorna, afveko frSn de honor, som kunde para sig, genom aggstoekarnes bildning och isynnerhet genom bristen pa receptaculum seminis. Den anatomiska un- dersbkningen af flera vinglosa individer af Psyche gra- minella och Talwporia nilidella adagalade likval ett motsatt fbrhallande, eller att alia utan undantag voro forsedda med fullt utbildade, till parningens verkstal- lande lampliga kbnsorganer. For bfrigt forefunnos emel- lan de tvenne slagtena betydliga olikheter i genitalier- nas byggnad. De med sex ben, ledade antenner och sammansatta bgon forsedda honorna af Tala'poria m- tidella aro utrustade med ett langt, fint agglaggnings- ror, hvilket bestar af tva cylindrar, hvilka kunna, som lederna i en kikare, in- och utdragas. De racka, dS de aro indragna, till midten af 3:dje segmentet fran apex, och stodjas inuti af 6 ianga, fina, hornaktiga ben. Fyra af dessa omgifvas vid deras framre anda af muskel-ror samt kunna genom desarnmas samman- dragning skjutas bakat, hvarigenom det indragna 8gg- laggningsroret framtrader utur bakkroppen. Genom hela rbrets langd g§r en fin kanal for aggens utslappande, och befinner sig densammas oppning vid rbrets trub- biga anda. Annorlunda fdrhaller det sig med de mask- lika honorna af Psyche graminella, De ega hvarken fullkomliga ben, ledade antenner eller tydliga bgon. Agglaggningsrbret felas helt och hallet och bppningen befinner sig i sista abdominal-segmentet. Vid sa full- standigt utbildade genitalier maste tanken pa tillvaron af ammartade individer fbrkastas, Det synes saledes atersta att antaga en spontan utveckling af aggen, likartad med den som fbrefunnits hos andra fjaril- honor. Men denna Ssigt motsages af en annan hufvud- lag i utvecklingshistorien och maste sa lange fbrnekas, tills mbjligheten af en villfarelse eller fbrvexling helt och hallet blifvit utesluten. Anda dittills aro iaktta- gelserna, att larver utvecklat sig utur obefruktade agg. 153 att arise sasom icke tilifbrlitlig. Genom fjarilhanarnes stora parnings-lusta, genom den skarpa lukt, hvarmed de aro fbrsedda, kan forskaren latt forbise en redan fbrsiggangen parning, oeh en narmare prbfning af flera anfbrda exempel uppvacka endast tvifvelsmal bfver riktigheten af sadana iakttagelser. Direkta observa- tioner bfver lefnadssattet hos Psychidce, sardeles Ta- Iwporia nitidella och Psyche graminella, hafva icke bfvertygat Fbrf. att hos dessa en spontan utveckling utur obefruktade agg eger rum; deremot hafva de lagt i dagen en mangd fbreteelser i fortplantningshistorien, hvilka af fbregaende forskare blifvit bfversedda eller oratt uttydda, och hvilka isynnerhet gifva stbd at*tron pa aggens spontana utveckling, nemligen: 4:o Hos nagra arter (t. ex. Psyche graminella och atra) fbr- Tardiga de larver, hvilka utvecklas till honor, annor- lunda beskaffade hylsor an hanarne. Denna iakttagelse gjordes redan af Pallas och Scheven, " men har sedan blifvit bfversedd. 2:o Vissa Psyche-honor halla sig under larvtillstandet afskiljda fran hanarne pa andra vaxter. Denna observation har blifvit omnamnd af Zinken, men sedermera fbrgaten. 3:o For att fbrpuppa sig, bfvergifva de fiesta sackdragarne de vaxter, hvaraf de hemtat sin fbda och fastspinna den framre bpp- ningen af deras hylsor vid tradstammar. brader, stenar o. s. v. lid Innan larverna fbrvandlas till puppor, vanda de sig om i hylsorna, sa alt hufvudet kommer emot hylsans fria bakre anda. 5:o Hon-pupporna blifva fortfarande stilla i hylsans bfre fastspunna anda. Ha- narnes puppor aro ganska rorliga och utskjuta kort fore utvecklingen deras framre del langt utom bakre bppningen af hylsan. C:o De- masklika honorna af Psyche krypa ut utur pupporna utan att bfvergifva hylsorna, och afvakta i dessas bakre anda hanarne. 7:o Efter parningen inkrypa P sy che-honorna §ter i hylsan, for att i densamma lagga sina agg. 8:o Honorna 154 af Talceporia utkrypa ur den korta hylsans bakre bppning och fasthalla sig med benen pa hylsans undre sida , hvarest parningen fbrsiggar. 9:o Dessa honor inkrypa icke fullstandigt i pupphylsan, utan infora de- ras bakkropps-anda i sacken och uppfylla med tillhjelp af deras 15nga agglaggningsrbr puppskalet med iig£. 1 0:o Puppskalet fylles hell och hallet med agg, sa att det erhdller utseendet af en annu outklackt puppa. 1 I :o Hanarne af Psyche hafva ingen lang penis, men kunna betydligt forlanga bakkroppen, och parningen fbrsiggar saiunda, att hanarne djupt inskjuta bakkrop- pen i honornas pupphylsa och saiunda bringa sin parnings-apparat i forbindelse med honornas. Zeitschr. fur Wissensch. Zool. I, I, p. 93. Det ar skada att Fbrf. icke kunnat utstracka sina anatomiska undersok- ningar till honornas generations-organer hos Talceporia lichenella, da de af Sfeyer i en fbregaende Arsber. meddelade iakttagelser synas temligen fullstandigt hafva lagt i dagen, att hos denna art tvenne pa hvarandra fbljande generationer af hon-individer forefinnas. Lange har det varit bekant, att larverna till vissa fjaril-grupper, liksom Phryganeidernas, bilda sig ior eller hylsor, hvaruti de vistas och hvilka de medfbra nar de kringvandra, afvensom att sarskilda arter till dessa hylsors fbrfardigande anvanda olika amnen, som de hvar pa sitt vis anordna, sa att man af hylsans beskafTenhet ofta kan igenkiinna den inneboende arten. Bland sadana fjarilar har slagtet Psyche adragit sig uppmarksamhet ej Wott genom bildningen af hylsorna, utan afven derigenom, att de vinglbsa honorna efter klackningen qvarstanna i hylsan och der lagga sina agg. Under ett kortare vistande pa Gusums bruk i Ostergbthland under sommaren 1850 inlade Wahlberg nagra hylsor af Psyche graminella i en med glaslock forsedd lada, fbr^ att narmare observeras. Efter nagra dagar visade sig en morgon talrika hvitgula larver 151 af { fineas liingd, med stora brunaktiga hufvudcn, i alia riktningar skyndsamt rbrande sig pa ladans bot- ten pa och omkring hylsorna, alia gaende pa de framtill sittande fbtterna, med hbgt upplyftad bakkropp och betecnde sig liksom de sbkte nagot. Vid naYmare granskning befunnos de vara nyklackta Psyche-larver, hvilka annu voro belt nakna, men redan iakttogo sam- ma egna stallning, som de, efter hylsornas bildning, under gaendet forete. Ladan, hvaruti klaekningen for- siggatt, stod sa, alt den berorde en hvit gardinr och pa locket, som vid kanterna var otatt, hade handelse- vis en bla kladesmossa blifvit stalld. Snart utkropo en mangd larver genom lockets springor och begafvo sig dels till mossan, dels till gardinen. Inom nagra ogonblick voro de alia bekladda. De i ladan qvarva- rande, som begagnat damm och aff'all af moderhylsorna, buro gra dragt, de pa mossan bla och de som ut- krupit pa gardinen hvit. Sedan dessa sma larver sa- lunda, oaktadt bristen pa deras vanliga byggnads- material, fina grasstran, vetat forskaffa sig andra f(5r iindamalet tjenliga amnen och med stor skyndsamhet och konstfardighet beredt sig hylsor, bbrjade de iakt- taga mera stillhet. En fo'restaende resa hindrade Forf. fran fullfoljandet af sina observationer. Vet. Akad. Ofvers. 1850, p. 225. Utvecklingen af Psyche nitidella bar omstandligt blifvit beskrifven af d'Ailly. Tijdschr. Natuurk. We- tensch. Ill, p. 265, T. III. Metamorfosen af Epischnia canella har Heeger noggrant utredt. Fjarilen utvecklar sig vanligen, mot slutet af Juli eller borjan af Augusti, vid soluppgangen och blir hela dagen sittande stilla pa en stjelk nara ro- ten samt kommer forst i rorelse efter solnedgangen for att para sig. Andra dagen lagger honan aggen ett och ett pa bladens undra sida af Atriplex hortensis. Larverna utkrypa efter 8 — 9 dagar och loda sig, betackta mod 156 en fin vafnad, af de spadaste bladen. De trenne hud- ombytena forsiggS hvardera efter 9 — 40 dagars fbr- lopp, hvarvid larverna icke underga" nSgon sardeles forandring till fargen, deras teckningar blifva endast tydligare. Redan efter forsta hudombytet spinner hvarje larv en fin, hvit hylsa, i hvilken den haller sig gomd och endast utkryper da den hemtar sin fbda af nar- beliigna blad. Efter tredje hudombytet lefva de endast af frben. Da de aro fullvaxta, nedkrypa de i lbs jord, omspinna sig der med en kokong och forblifva i pupp- tillstandet nio manader. Isis 1848, p. 990, T. 9, f. 1 — 11. Heeger, som redogjort for utvecklingen af Ela- chista Rcesella, anser denna art, i anseende till larvens lefnadssatt, puppans och fjarilens bildning, icke kunna hanfbras till n§got fbrut uppstaldt slagte. Sa val pup- pan som den sista generationen af fjarilen ofvervintra pa sadana stallen, der de bast aro skyddade mot vata och kbld. Honan lagger efter fbregangen parning ag- gen ett och ett pa undra sidan af bladen till Cheno- podium, Atriplex, Spinacia och Blitum. Under gynsam vaderlek utklackas aggen efter 9 — 1£ dagar. Lar- verna hopspinna bladen och afgnaga de losare delarne pa undre sidan. De ombyta 3 ganger hud, men fbr- andra harvid icke deras form eller farg. Da de skola fbrvandla sig till puppor, omspinna de sig med en fin vafnad. Efter 12 — 14 dagar utklackas fjarilarne. Tsis 1848, p. 985, T. 9, f. 1 — 14. Lefnads- Enligt uppgift af Scott uppehaller sig Tinea ustella i de ungefar 7 Engelska mil fran Glasgow befintliga stenkolsgrufvorna . | till \\ mil fran deras oppning. Denna lilla fjaril fbrekommer der under alia arstider, men endast pa sadana stallen, som aro fullkomligt ut- brutna, och som saledes langre tid statt ode. Luften ar der sa fbrskamd, att de medhafda ljusen endast brunno dunkelt. Pa intet stalle, der arbetet fortgick, 157 kunde ett cnda individ upptiickas. , Den kringflyger ganska snabbt, utan att nnrma sig ljusen. Att de fort- planta sig i stenkolsgrufvorna, anser Scott sasom sa- kert, sa val i anseende till det stora antal individer, som triiffas der, som till grufvans aflagsenhet Iran de stallen, der fjarilen vanligen uppehaller sig. Zoolog. Dec. 1849. Fror. Tagesb. I. Bd. p. 24. Om den skada, som Yponomeuta padella foror- sakat pa appletraden i departementet Basses-Alpes, har Guerin-Meneville lemnat berattelse. Ann. Ent. H. Ser. VI, p. LXV. Metarnorfosen af nagra Pterophoi%us-artev har blif-Pteropho- vit utredd, nemligen: 1:6 af Pt. galactodactylus, nvars,f™^r_ larv lefver pa Arctium Lappa. Schreiber Stett. Ent. fo*.. Zeit. 1849, p. 301. %:o af Pt. spilodactylus Dup. (obsolelus Zeller), som under larvtillstandet traffas pa Marrubium vulgare, och 3:o af Pt. phceodactylus, hvars larv hemtar sin fbda af Ononis repens. Speyer, l. c. 1849, p. 24. NEUROPTERA. — Hagens i Arsber. 1848, 1849 Aiiman p. 238 anmalda ofversigl af den nyare litteraturen be- ' traffande Neuroptera har blifvit fortsatt och afslutad. De sarskilda familjerna afhandlas nu, nemligen: Cor- rodentia Burm., Termes Linn., Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 27, Embidce, Psocidce, Odonata, 1. c. p. 55, 66, Agrionidcc, Calopterygidce, Aeschnidce, Gomphidce, Li- bellulidcv, I. c. p. 141, Cordulidw, Libellulidce, I. c. p. 167, Epfiemeridce, I.e. p. 354, Perlidce, I.e. 1850, p. 67, Semblidoi, lihaphididce, Mantispidce och Pa- norpata, I. c. p. 362. Ett sakerligen vigtigt arbete ofver denna familj, Libeiiu- »Revue des Odonates ou Libellules d' Europe par Selys-Loisgchamps, avec la collaboration de M:r le Docteur Hagenh). Paris, Bruxelles et Leipzig 1850, 8:o, har utkommit. Da Ref. likval aunu ej haft till- falle so detta arbctc, kan for dess innehall nu ickc redogoras. En fdrtcckning bfvcr de i Osterrike fdrekommandc Libellulidce- har Brittinger utarbetat, hvaruti upprak- nas 49 arter. Synonymi, afvensom tiden da hvarje art ar framme, anfbres. Af de inom niimnda land funna arterna tillhbra 17 Libellula, 6 Leucorrhi- nia n. g. [Libellula rubicunda, pectoralis m. fl.), 1 Libella, 4 Cordulia, 5 Gomphus, \ Cordulegaster, 7 Aeschna, I Anax, % Calopteryx, 4 Lestes, I Sym- pecma, 9 Agrion och I Platycnemis. Sitzungsb. der Kajs. Akad. 1850, I, p. 329. utbred- Att vissa sma insekt-arter, afvensom sadana hvilka *l*s' endast framkomma den mtfrkare tiden pa dygnet, iiro svara att erhalla, ar en erfarenhet, som hvarje sam- lare varit i tillfalle att gora. Afven stora och liitt i ogonen fallande arter aro understundom, ehuru de ega en vidstrackt utbredning, af en stor sallsynthet. SA- som exempel harpa har Ref. an fort, att Epitheca bi- maculata, hvaraf, enligt uppgift i Hagens Syn. Libel— lularum Europaearum p. 39, ett enda exemplar for flera ar sedan blifvit funnet i Sverige, nu anyo kring midsommarstiden 4849 af Hr Silfversward blifvit fan- gad i Hagaparken. Vet. Akad. Ofvers. 1849, p. 180. Epheme- Burmeister har d. 20 Juli 1846 observerat agg- /x *l Jaggningen af Palingenia horaria Burm. ( virgo Pictet). ring. Forf. anmarkte, att dagslandorna varpte alia deras agg pa samma gang genom Oppnandet af bakre delen af deras abdomen. Denna bppning, som visar sig emellan tredje och nast sista abdominal-segmentet, lemnar ut- gang for en del af tarmkanalen, som utkommer under form af en blasa fylld med luft. Det ar fbrmodligen denna bppning som paskyndar dagslandornas dbd ge- nast efter agglaggningen. De agghopar, som salunda varptes, voro gula och fbrenade genom ett klibbigt amne, som Ibste sig i vattnet. Hvarje agg, ungefar \ lin. 4 50 liingt, iir omgifvet af on tunn och genomskinlig hinna. Burm. Zeit. fur Zool. Zoot. und Paliiont. 1848, N:o it, p. 4G9. Savage bar omstandligt redogjort for lefnadssUttet Termiti- af Termes fatalis Linne samt beskrifver sa val sjelfva djuret som sammansattningen af dess boningar. Pro- ceed. Acad. Philad. IV, p. fell; Ann. Nat. Hist. II. Ser. V, p. 92. Kollar an for att en art Termes, som han be- namnt Termes flavipes, blifvit med viixter fran Sodra Amerika inford till drifhuset vid Schbnbrunn, hvarest den fororsakat skada pa de af trad forfardigade blom- sterladorna. Dessa djur lemna merendels tradets yta orord, men urgrafva de inre delarne. Sitzungsb. d. Kajs. Akad. 1850, % p. 280. Ett nytt slagte inom denna familj, F^epinotus, bar pSocidao. af Heyden blifvit uppstaldt. Det karakteriseras salunda: Pannan med 3 tatt sittande blindogon. Fdrsta tars- leden langst. Tva luderartade rudimenter. 1 art, L. inquilirms, har blifvit funnen i insekt-lador. Detta slagte synes sta nara Lachesilla Westw. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 84. Perla nivicola och Nemoura nivalis aro tvenne periari». nya, af Asa Fitsch beskrifna arter, fran ostra delarne af staten New-York, hvilka ega ett sarskildt intresse i anseonde till deras forekommande under vintermana- derna. Den forstnamnda traffas krypande pa sndn under sista halften af vintern och ar sardeles allman da snon smalter. Nemoura nivalis, en representant i Norra Amerika af den Europeiska N. nebulosa, visar sig nagot senare, samt ftirekommer afven i stor mangd. Wintern Insects of Eastern New-York. Rorande den inre byggnaden af Pteronarcys re- Anatomi, galis har Newport meddelat sina undersbkningar. Da Forf. forst upptackte narvaron af galar hos en med vingar forsedd insekt, var han bojd anse deras fore- 100 kommande sSsom en tillfallighet. Sedermera har han likval funnit dessa organer hos alia de individer af denna art, som fbrvaras i Brittiska Museum. Forf. beskrifver galarnes bildning och det satt hvarpa blodet cirkulerar i dem. Denna markvardiga afvikelse visar han vara grundad pa djurets lefnadssatt. Det uppe- haller sig nemligen pa fuktiga stallen, till halften un- der vattnet, flyger sallan och framkommer om nat— terna. Tarmkanalen afviker betydligt fran Perlidernas. Den bildas nemligen af en mycket forlangd oesophagus, hvilken bakat stracker sig till abdomens midt. Den egentliga matsmaltande magen har vid sin has icke nagot spar af de stora kortlar, som finnas hos Perla. Rbrande Perliderna anmarker Forf. deras affinitet med Blattince, och anser saledes, att de bora stallas framst bland Neuroptera. Gard. Chronicle N:o 21, p. 334. Heraero- En omfattande monografi o'fver slagtet Chrysopa D* har under titel nSymbolce ad Monographiam Generis Chrysopce.V) Vratislaviae 1851. 8:o, 176 sidor med 5 plancher blifvit af Schneider utgifven. Uti inledningen redogor Forf. for hvad hittills varit bekant rorande dessa djurs agg, deras larver, lefnadssatt, metamorfos och anatomi, om den plats i systemet, som blifvit denna grupp anvisad, och huru manga arter som blifvit beskrifna. Harefter uttalar Forf. sin asigt om den plats slagtet Chrysopa bor anvisas i systematiskt hanseende. Han anser detsamma rattast kunna inrymmas emellan Hemerobius och Drepanopteryx samt Osmylus. De till familjen Hemerobidce horande afdelningar karakte- riserar han salunda: Div. 1. Subcosta et radius paralleli et segregating usque ad ala* acumen procurrentes, rarius ante apicem alae con- juncti; unus vel duo vel plures sectores a radio oriundi, plerumque pluries in rarnos partiti, quorum venae finales pluries furcatae; venularum gradatarum duae vel tres tantum series 161 series formatae; area cubitalis deficiens; antennae fero semper corpore paullo breviores, moniliformes. Hemerobina. Div. II. Subcosta et radius paralleli et segregatim usque ad alae acumen percurrentes; duo sectores simplices prope ad basin oriundi, inter quas multae areolae discoidales obliquae positae, venulis earum finalibus simpliciter fur- catis; cubitus cum primo radii sectore aream cubitalem anguslam formans; antennae setaceae, longitudine corpus vel aequantes vel superantes. Chrysopina. Div. III. Subcosta et radius paralleli sed ante alae acumen conjuncti; duo tantum sectores, a radio oriundi, mox in ramos partiti; multae areolae discoidales, perpendiculares, inter sectorum ramos formatae; cubitus cum ramis suis aream cubitalem e duabus (vel tribus) cellularum seriebus compositam formans; antennae corpore breviores, monili- formes; interdum ocelli tres. Osmijlina. - Divisio Chrysopinorum delas i tvenne slagten: \. Chrysopa Leach. Caput antiee conicum, paullo elongatum; antennarum articuli in apice pilis setosis duabus oppo- sitis ornati; alae inferiores superioribus paullo breviores; in alae area discoidali duae venularum quadratarum series; area cubitalis angusta, e cellulis cubitalibus plerumque quinquangulis vel quadrangulis composita; venula cel- lulam cubitalem (plerumque) tertiam secans aut curvata, ante primi sectoris radii primam venulam transversalem in hunc aperta, aut direcla cum ipsa proxima venula cu- bitali conjuncta. 2. Apochrysa Auctoris. Caput antiee paullo abbreviatum; alae inferiores superioribus vix longiores; in area discoi- dali tres vel quatuor venularum gradatarum interruptae series; area cubitalis angustissima; cubitus non fractus, primo sectori parallelus; areolae cubitales oblongae, qua- drangulae, tertia sine venula secante. De af Fdrf. beskrifna, till slSgtet Chrysopa hdrande 53 arter indelas i fdljande grupper: I. Labro margini anterioris integro i. e. non emarginato. Sectio 1. Secundo antennae articulo non maculato, vel rarissime superne tantum maculis insigni. A. Alarum venis omnibus unicoloribus. Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 4 1 162 a) Corpore viridi, vitta dorsali tantum conspicua, aliis picturis plane deficientibus. 1 art. /?) Gapite rubro vel nigro colore picto. 4 arter. B. Alarum nervis, praecipue transversis ex parte aut totis fusco vel nigro colore pictis. a) Capite et reliquo corpore quavis pictura desti- tute 2 arter. P) Capite et prothorace rubris vel nigris picturis insigni. 1. Capite rubris picturis insigni; prothoracis mar- ginibus lateralibus brunneo colore cinctis. 3 arter. 2. Capite et prothorace rubris punctis aut ma- culis insignitis. 2 arter. 3. Prothorace interdum toto thorace rubris vittis marginalibus. 5 arter. 4. Capite et interdum thorace punctis, lineis vel vittis aut brunneis, aut fuliginosis aut nigris insignitis. *) Palpis pallidis vel (interdum ex parte) brun- neis. 12 arter. **) Palpis fuliginosis, aut unicoloribus, aut pallide annulatis. 5 arter. Sectio 2. Secundo antennarum articulo brunneo aut nigro colore cincto. A. Alarum venis omnibus unicoloribus. (Capite nigris punctis insigni). 1 art. B. Alarum venis transversis ex parte brunneis vel ni- gris, capite et plerumque etiam thorace rubris vel nigris maculis insignibus. a) Alis non maculatis. a) Unguibus basi dilatatis. 4 arter. /?) Alis maculatis. 1 art. C. Alarum venis transversis omnibus et totis nigris, corpore punctis et maculis fuliginosis aut nigris insigni. a) Venis longitudinalibus nullis nigris. 1 art. fi) Venis longitudinalibus nonnullis nigris. 1 art. D. Alarum venis omnibus brunneis aut nigris. (Cor- pore nigris picturis insigni). 1 art. II. Labro antice magis minusve emarginato. Sectio 1. Antennis longitudine corpus apquantibus vel aliquantum superantibus, brunneis aut nigris, duobus 163 prioribus articulis laetius coloratis; corpore plerumque robusto, crasso; prothorace latiore quam longiore. A. Alarum venis unicoloribus, fuliginosis, corpore fuli- ginoso, excepto capite et prothorace. 1 art. B. Alarum venis bicoloribus, flavis et fuliginosis, a) Corpore fuliginoso, flavis picturis et maculis in- signi. 1 art. /?) Corpore flavo vel fulvo, maculis brunneis aut fuliginosis insigni. 4 arler. Sectio 2. Antennis longioribus quam alis, unicoloribus, li£te coloratis; corpore gracili; prothorace longiori quam latiore. a) Corpore maculato. 1 art. /?) Corpore unicolore. 1 art. Af de upptagna arterna forekomma 26 i Europa, 8 i Norra Amerika, 8 i Brasilien, 1 i Vestindien, 4 i Afrika, '1 pa Java, I pa Japan, 2 i Australien och for tvenne ar hemlandet okandt. En monografisk bearbetning ofver de i England forekommande arter af slagtet Chrysopa bar af Evans blifvit utgifven och anforas i densamma 1 3 arter, af hvilka tvenne likval anses moj'ligen endast vara varie- teter af andra species. De bifogade figurerna, som iifven framstalla metamorfosen, aro i allmanhet mindre val utforda. Trans. Ent. Soc. V, p. 77, T. 9, 10. Ett storre antal nya arter af Hemerobini hafva af Westwood blifvit afbildade, nernligen: Ascalaphus (Ogcogaster) tesselatus, segmentator [Bubo), canifrons, Myrmeleon singular e, Chauliodes subfasciatus, Ne- moptera fdipennis, Manlispa nodosa. I en not till texten aro afven Ascalaphus (Ogcogaster?) dentifer, angulatus (Fl a plo genius'), obscurus afvenledes tvenne Ostindiska arter beskrifna. Cab. of Orient. Ent. T. 34. Ett nytt slagte bland Hemerobini, Dromophilay har blifvit bildadt af Heyden. Dess hufvudsakliga ka- rakterer aro: Pannan med trenne fran hvarandra af- liigsnade blindogon. Antennerna tradlika, tjocka. Bak- kroppen tresidig. Tarserna med tva hvassa klor och 164 tv&delade pulvilli. Tvenne vingrudimenter. 1 art, D. montana i Baden. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 83. Mttamor- Metamorfosen af Corydalts cornutus bar blifvit **• noggrant utredd af Haldeman. Den utbildade insekten traffas i Pensylvanien i Juli och forsvinner i Augusti, Den ar icke allman, oaktadt larver och puppor traffas i mangd. Hanarnes antal ofverstiger honornas tiofallt. Den flyger vanligtvis icke om dagen. Da den gripes, bojer den hufvudet och thorax starkt bakat och bak- kroppen uppat samt utgjuter en hvit, stinkande vatska. Larven, som lefver af rof, uppehaller sig i vatten pa bottnen, samt ar ej liflig i sina rorelser. Den kryper vanligen framat, men om den oroas, flyttar den sig hastigt baklanges. Hos hanarnes larver aro hufvudet och mandiblerna nagot storre an hos honans; for bfrigt a'r formen lika. Pupptillstandet varar icke lange. Mem. Amer. Acad, of Arts and Sciences New. Ser. IV, 4, p. 4 57, T. 1. Nagra upplysningar rorande utvecklingen af Myr- meleon formicarium har Romand meddelat. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. XLV. Anatomi. Den inre byggnaden af Corydalis cornutus un- der dess tre utvecklingsstadier har af Leidy blifvit beskrifven och pa tvenne utmarkt val utforda plancher framstalld. Mem. Amer. Acad, of Arts and Sciences. New. Ser. IV, I, p. 162, Tab. 2, 3. pjmor- Newman har uppstallt en ny art Panorpa rufi- 1>atae* ceps Iran Nya Holland. Trans. Ent. Soc. N. S. I, p. 14. Det markvardiga slagtet Boreus har af Asa Fitsch blifvit riktadt med tvenne arter. Den ena, B. nivo- riundus, traffas icke saltan krypande pa snon i de ostliga delarne af New- York, fran December till April. Den star B. hiemalis ganska nara, men har helt och ballet svarta antenner, ofra sidan af thorax, vingrudi- menterna, snytet och benen gula. Den andra, B. bru- malis, framkommer nagot tidigare pa aret och under 165 starkare kold, understundom samtidigt med den fdrra och skiljes endast fran densamme genom snytets, benens och vingarnes svarta farg. (Da det af D. hiemalis An- nas ljusare och morkare individer, torde mahanda fbrut- namnde tvenne arter icke vara specifikt skiljda). Winter Insects of Eastern New-York. Walser, ))Zur naturgeschichte der Phryganeen.» Pbnrga- Korresp.bl. der Zool. Mineral. Ver. in Rengensburg. II, 1848, ar Ref. till innehallet obekant. Bremi har meddelat underrattelse om nagra Phry- Larv- ganea-arters larvhylsor och anser en bland dessa, som ysor* han erhallit fran Rio-Bengal, vara sardeles fortjent af uppmarksamhet. Den ar icke sasom vanligt samman- satt af vaxtdelar, snackor eller sandkorn, utan bestar af ett fast, hornartadt, svart amne, hvilket, da det tryckes emellan fingrarne, eger en stor grad af elasti- citet, hvilken knappt markbart forminskas genom hyl- sornas laggande langre tid i varmt vatten eller genom deras starka uppvarmande. De sma, fina, koncen- triska ringarne, som synas efter hylsans langd och som framte nagon likhet med de lillvaxt-ringar, som finnas pa snackorna, antyda att hylsans tillokning sker genom djurets utgjutande af en vatska, som tillhardnar. Skador, som nagra af dessa hylsor lidit under djurets lefnad, befunnos icke lagade med det vanliga amnet, utan voro tillslutna med grofva sandkorn. Mitth. Naturf. Gesellsch. in Zurich. II heft. p. 61. Densamme omnamner afven tvenne andra larv- hylsor af Phry'ganeider. Den ena, fran Corsica, ar bildad af sma, genomskinliga qvartskorn, i form af en snacka, och har en langre tid varit ansedd tillhora slagtet Valvata, hvarjemte den blifvit beskrifven under namnet V. granifera. Deru andra bestar af tradar af conferver, hvilka fran tva sidor bbjas halfcirkelformigt mot hvarandra och i deras mellanrum aro uppfyllda med ett gummi-artadt amne. Till formen likna de en 166 oval vaska, som ar bppen i b5da andar. Hylsan sla- pas af larven pa ena sidokanten. Vid bfvergagen till puppa lagger larven hylsan pa den breda sidan och faster den vid en slat yta i alia fyra hbrnen, med solfjadersfikt utspanda tradar. Mitth. Naturf. Gesellsch. in Zurich. II heft. p. 62. STREPSIPTERA. - — Saunders har beskrifvit tvenne nya, till denna ordning horande arter, hvilka lefva pa bisliigtet Hylceus, samt dessutom meddelat nagra iakt- tagelser om deras lefnadssatt och metamorfos. Han anser dem bora bilda ett nytt slagte som han benamnt Hylecthrus. Trans. Ent. Soc. N. S. I, p. 43, T. 8. Newman har i Zoologist 1847 infort en uppsats ofver slagtet Stylops, hvaraf innehallet dock ar Ref. obekant. En noggrann, pa egna undersokningar grundad framstallning om denna insekt-ordnings naturalhistoria och anatomi har Newport bekantgjort under tilel »On (he natural history and development of Meloev. Forf., hvars iakttagelser foregas af en fullstandig ofversigt af allt hvad hittills rorande denna insekt-ordning blifvit utgifvet, bekraftar Siebolds uppgifter i alia hanseenden. Den art, som nu utgjort fbremal for Forf:s iakttagel- ser, ar Stylops aterrimus, som lefver pa Andrena Trimmerana. Bada konen och larverna af forstnamnde art hafva blifvit afbildade. Endast med hansyn till tarmkanalens bildning ofverensstamma Newports obser- vationer icke med Siebolds. Enligt den senare slutar tarmkanalen i en enkel blindtarm och har ingen bpp- ning i anus. Den forre har deremot funnit att oeso- phagus fortsattes i en utvidgad Chylus-mage, som stracker sig fran forsta till fjerde abdominal-segmentet, bbjer sig 5ter i tredje segmentet bakat, blir otydlig, men upptackes latt i sista segmentet sasom rectum. Efter all sannolikhet ar larven under dess forsta stadier 167 fbrsedd med analoppning, hvilken likval senare, d& djuret lefver parasitiskt i bi-larvernas abdomen, till- sluter sig. Respirations-organerna synas hos de utbil- dade honorna besta i ett stort stigma pa thorax, hvilket star i fb'rbindelse med i kroppen belagna, greniga tra- cheer. Pa alia larver anmarkte Newport 8 par morka, punglika kroppar pa abdomen, hvilka till fblje af de- ras la'ge pa sidorna af 5:te och 1 1 :te segmenterna, samt deras likhet med lungsackar, syntes vara ofull- standiga , lunglika respirations-organer. Trans. Linn. Soc. XX, p. 330, T. 14. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 306. J1YMENOPTERA. — Ibland de arbeten, som rb- AUman rande denna ordning utkommit, under de tvenne §r denna Arsber. omfattar, har Ref. ansett sig bora i fdrsta rummet namna »Die Ichneumoniden der F or st- Insect en in Entomobgischer und Forstlicher Beziehungn von Ratzehurg. Zweiter Rand. 4:o, 238 sidor med 5 plan- cher. Rerlin 1848. Fbrf. har i detsamma beskrifvit och utredt metamorfosen af en mangd nya arter ho- rande till Jchneumonides, Braconides och Pteromalini. Af den forsta familjen uppstallas tvenne slagten. Hos Neuroteles ar icke allenast bakkroppen, utan hela balen sammantryckt, den andra nervus recurrens knappast markbar, de korta antennerna hafva endast 20 — 21 leder och agglaggningsroret racker, sasom en ofvantill bojd hake, bfver abdominal-andan. Hos Cubocephalus paminner bakkroppen genom sin form om Campoplex eller Xorides, afvensom det nastan kubiska hufvudet, de sma bgonen och de korta benen. Antennerna aro likval korta och tjocka. Kannedomen om Braconidema har genom detta arbete blifvit betydligt bkad. Ett siirdeles varde hafva Fbrf:s undersokningar erhSllit deri- genom, att nastan alia de beskrifna arterna blifvit klackta. I allmanhet aro Braconidema ibland alia 168 parasiter de, hvilka minst underga" sin ftirvandling i flera arter. Panthoplmger forekomma, s§som det synes, icke inom denna grupp och polyphager endast i ringa antal. Hithorande arter uppehalla sig under deras forsta ut- vecklingsstadier i Coleopter-larver. De nya slagten Ftirf. uppstaller aro: Microtypus, som star emellan Microdus och Mierogaster, men skiljes fran det forra genom en stor kant-cell och mindre skarpkantig hjessa fran det senare genom nakna ogon och fullkomligt till- sluten radial- cell. Orthostigma. Mandiblerna sasom hos Alysia staende fran hvarandra, agglaggningsroret fram- staende, stigmat linieformigt. I vingarnes bildning eger det stor ofverensstammelse med Opius. Cosmophorus. 1 manga hanseenden utmarkt. 1 habitus narmande sig Alysia. Maxillar-palperna ganska fina, endast 4-ledade, labial-patperna 4-ledade. Familjen Chaleididce har afven blifvit riktad med ett stort antal nya arter. Inom densamma hafva tre nya slagten blifvit bildade. Telegraphus: Skiljes fran Encyrtus genom de ganska stora, breda, ofver hela ansigtet rackande antennerna, scapus och flagellum bredt sammantryckta, den senare 9-ledad, lederna korta och breda, nastan sagtandade. Tridymus; bildadt af Pter. Salicis Nees och tvenne nya arter, afviker fran Pteromalus sardeles genom sammansattningen af mesothorax, hvilken bestar af tre sh val citskiljda delar, att hvardera fo'r sig utgcr en mer eller mindre tydlig kullrighet. Sciatheras utmarkt genom ett stort, nastan ratvinkligt utsprSng pa pannan, med ett knippe af fina borst i vingkanten. Antennerna aro mot spetsen fortjockade, 9-ledade, De af Forf, forut anvanda generiska namnen Trickocerus, Styloce- rus och Pachyceras foriindras, s§som fbrr begagnade, till Geniocerus, Storthygocerus och Roptrocerus. Af de till denna familj hdrande slagten lefva Encyrti sa- som parasiter mest hos Coccides, Eulophi hos bladmi- nerare, Torymi i gallapplesteklar, Pteromalini i skal- 169 insekter, Microlepidoptera, gallapplesteklar, Coccides och Diptera. Teleas merendels i insekt-agg. Eurytoma ar vanligen parasit i andra parasiter. Att har inga i en omstandligare redogbrelse for detta omfattande arbete, ar mindre behbfligt, d§ det ar oumbarligt for hvar och en som sysselsatter sig med dessa djurs studerande. Siebold, y>Beitrage zur Fauna der wirbellosen Thieve der Prowinz Preussen. Die Preussischen Hy- menopteren.vi Neue Preuss. Prov.-Blatt. -1850. ar Ref. endast till titeln bekant. Bremi har beskrifvit flera nya Hymenopter-arteVj nemligen : Lyda Hartigii fran kanton Argau, Synai- rema alpina fran Hospiz pa Gotthard, Nematus vesi- cator, hvars larv lefver i stora blaslika gallapple- utvaxter pa bladen af Salix purpurea. Allman i trakten af Zurich. Lophyrus pulchricornis nara Hbng-Affoltren, Schizocera pallipes vid foten af Uto, Schizocera in- cequalis och Sphcetus crassicrus fran Btindtnerska al- perna. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 92. :i Saunders har lemnat diagnoser pa fbljande Hy- menoptera fran Epirus, nemligen: Myrmosa nigriceps, Parameria grwca, Rhaphiglossa n. g., Eumenoides och Odyneroides. Trans. Ent. Soc. N. S. 1, p. 69, T. 5, f. 3, 4; T. 6, f. 1—4. Foljande Nord-Amerikanska Hymenoptera hafva af Haldeman blifvit karakteriserade: Ampulex pensyl- vanicus, Sigalphus tibialis, Chelonus sobrinus, lunatus och Dorylus planiceps. Proceed. Acad. Phil. IV, p. 203. Nagra i Spanien funna Hymenopter-zvlQY af fbl- jande slagten beskrifvas af Leon-Dufour, nemligen: Cerceris 3 , Sapyga 2 , Brachymeria I och Lithur- gus 1. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XI, p. 94, T. 5, f. 1—26. Menzel har lemnat underrattelse om trenne arters Metamor- utveckling, 1:o Att honan af Odynerus auctus i sm& 170 ihaligheter insamlar larver af en Pyralid-mt, hvilka lefva pa nasslor. Sedan 5 sSdana blifvit infbrda, lug- ger Odynei'i-honan ett agg, hvarefter 5 larver ater infOras. 2:o Att Elachestus albiventris under larv- tillstandet vistas inom larverna af Anarta Myrtilli. 3:o Att larven af Lyda inanita fbrfardigar sig strut- lika boningar af bladen pa rosenbuskar. Den sistnamnda artens utvecklingshistoria har fbrut blifvit omstandligt beskrifven och finnes omnamnd i en fbregaende Ars- berattelse. Mitth. Naturf. Gesellscb. in Zurich. Heft. II, p. 97. Boye, som meddelat upplysning om flera Hy- menopter- arlers metamorfos, anfdr att Phylax annu- licornis under larvtillstandet uppehaller sig i fjaril- larver och bildar sig efter utkrypandet silkesartade kokonger, liknande Zygcenernas. Opins pallipes lefver som pa- rasit i larverna af Anthomyza Rumicis, Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 212. Tenthre- Brischke har framstallt skillnaden emellan Ne- du.ft.T. maius helirinus Dahlb. och N. betulinus Dahlb. samt meddelat en af Dahlbom forfattad beskrifning a den forstnamnda. De blasformiga gallappleknolar, hvaruti larven till derma art lefver, finnas pa bladen af Salix purpurea fran Juni till hosten. Larven ar smutsigt blekgron, omkring 2" lang, framtill nagot tjockare, vals- formig. Hufvudet har samma farg som den ofriga krop- pen och ar lika glansande som denna. Ogonflackarne aro sma, runda samt lysande svarta, hvarjemte emel- lan dessa befinner sig en brun flack. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 409. Metamor- Westwood har beskrifvit Selandria atra, hvars t""' larv under alia dess utvecklingsstadier lefver pa pii- rontrad. Denna art har af Klug och Hartig oriitt blifvit ansedd tillhbra Tenthredo cvthiops Fabr. Gard. Chronicle 1848, N. 32, p. 524. 174 Densamme bar afven utredt metamorfosen af Se- landria cvthiops, livars larv ofta fororsakar skada pa" tornroshlad. Gard. Chronicle 1848, N:o 32, p. 524. Curtis, som redogjort for utvecklingen af en Se- landria-avi, hvilken han benamnt S. Robinsoni, upp- lyser att larven forekommer i stor mangd pa Conval- laria multiflora, hvars blad den uppater. Da den skall forpuppas, ncdkryper den i jorden 2 — 4 turn och for- fardigar sig der sma ovala kokonger. Forf. anser att antalet af discoidal-cellerna pa de bakre vingarne gifva goda karakterer for slagtet Selandrias indelning i sec- tioner salunda: \ . Med tva discoidal-celler, marginal-cellen med en tvarnerv. Type S. serva Fabr. 2. Med bada tvarnerverna forenade med marginal- cellen. Type S. stramineipes Klug. 3. Med en discoidal— cell. Type S. Robinsoni. 4. Med ingen discoidal-cell. Type S. fuliginosa Schrank. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 393. Linn. Pro- ceed. II, p. 66. Nagra iakttagelser om lefnadssattet och matamor- fosen af Nematus laricis hafva blifvit af Jaeger gjorda. Wiirtemb. Naturw. Jahresh. V. Jahrg. p. 261. Burmeisters afhandling om Athlophorus Klugii har blifvit recenserad af Leon-Fairmaire. Rev. et Mag. de Zool. 1 849, p. 266. Doubleday, som i en tallstock funnit larven af Uroce- Sirex gigas, har a densamma lemnat en fullstandig «'""" beskrifnins. Denna larv ar hoast olik Tenthredine- fos. tenuis, men framter deremot mycken bfverensstammelse med larverna af Cephas. Rev. et Mag. de Zool. 1 850, p. 622. i Om utvecklingen af Cynips calycis hafva under- Cynip- rattelser af Kollar blifvit meddelade. Sitzungsb. d. *er8* ... w metamor- Kajseii. Akad. 1849, p. 320. /b#. 1 72 Apiari*. De i England funna arterna af slagtena Andrena, Halictus, Hylceus, Prosopis, Cilissa och Dasypoda hafva af Smith blifvit beskrifna. Zool. 1847, 4 848. Schilling har uppraknat de i Schlesien ensamt lefvande Apiarice och meddelat underrSttelser om deras lefnadsscitt och forekommande. Foljande antal arter an- foras, nemligen af Dasypoda 5, Chelostoma 4, Osmia 40, Ccelioxys 4. Eucera 3, Megachile 8, Ant Indium 4, Ste/i's 4, Last ws 4, Megilla 7, Nomada 4 6, Oo- cisa 2, Epeolus 2, Systropha I och Xylocopa 1 art. Sasom nya upptagas Osmia atroccerulea, Megachile resinana, Nomada bimaculata, brunnea och Epeo- lus Schummelii. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 4848, p. 99. Densamme har afven lemnat en forteckning ofver de i Schlesien funna arter af slagtet Bombus, upp- gaende till 43. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 4 849, p. 4. Ofver de arter af slagtet Eucera, som forekomma i guvernementet Pultava, har Bar meddelat omstand- liga diagnoser och okolorerade figurer. Af de an- forda 4 6 arterna aro 4 4 nya. Bull, de Mosc. XXIII, p. 530, T. 13. Smith, som haft tillfalle granska typerna for de af Kirby beskrifna arter af slagtet Nomada, har ro- rande deras svarutredda synonymi lemnat vigtiga upp- lysningar, hvarutur torde bora anfbras: att N. germa- nica Panz. Fabr. = ferruginata a71 Linn. N. pleu- rosticta Herr. Schaff. = N. ferruginata Linn. var. Apis rufocincta och Sheppardana Kirb. = N. furva Panz. A', conjungens Herr. Schaff. = TV. ruficornis var. N. rostrata = A. flavoguttata Kirby antingen knappt ut- skjutande utom bakkroppens spets, eller sS kort, att det knappast Sr af l:a segmentets halfva langd. a) Fdrsta segmentet bakom luft- h§Jen betydligt utvidgadt ... 1. Pterocomus Foerst. 1 art. aa) Fdrsta segmentet anda till spelsen ganska smalt 2. Cremnodes Foerst. 3 arter. B. AgglSggningsrdret fdrlangdt, tydligen rackande dfver bak- kroppens spets, merendels langre an halften af l:a seg- mentet. b) Metathorax fullstandigt och re- gelbundet fdrsedd med fait . . 3. Stibeutes Foerst. 3 arter. bb) Metathorax utan eller med fa fait. c) Thorax med tydlig scutell. d) Nast sista tarsleden djupt ur- skuren, tv§flikig 4. Agrothereutes Foerst. 2 arter. dd) Nast sista tarsleden icke djupt urskuren och saledes icke tva- flikig. e) Vingrudimentet rackande dfver basen af metathorax, fdrsta segmentet punkteradt, icke ef- ter langden ruguleradt .... 5. Aptesis Foerst. 9 arter. ee) Vingrudimentet icke rackande till basen af metathorax, l:a segmentet mer eller mindre ru- guleradt efter langden .... 6. Therescopus Fabr. 10 arter. f) Ansigtet mycket fdrkortadt . . 7. Pezolochus Fokrst. 1 art. ff) Ansigtet af vanlig langd ... 8. Pezomachus Grav. 201 arter. Wiegrn. Arch. 1850, p. 49. Finnes afven i Bokhan- deln sarskildt tryckt under titel Mono gr a flue der Gattung Pezomachus» (Grv.) von Arnold Foerster. Berlin 1851, 8:o, 244 sid. 185 Flera nya arter hafva af Boye blifvit uppstallda, nemligen. Paniscus areolatus, Glypta rnonoceros ? Gray., Glypta bicornis, Lissonota rufescens, Stett. Ent. Zeit. 4850, p. 215, och Lissonota picta, I.e. p. 359. Parasitologische Beitrage af Ratzeburg, utgorande^. Honans genitalia ganska tjocka, klot- formiga, under filtlika o) Antipalus. Agglaggningsroret koniskt, vid andan forsedt med styfva borst p) Philonicus. Linn. Entom. IV, p. \. 200 Leconte, ^Observations on the habits of Am- phiuma and Asilus vertebmtus)). Trans. Amer. Assoc. for Advencem. of Scienc. 1851, p. 195, ar Ref. till innehcillet obekant. Metamor- Leon-Dufour , som lyckats utreda metamorfosen af nagra Asilici, anfor: att larverna aro fotlbsa, langa, slata, utan antenner och bgon, med utstaende horn- artade kakar, forsedda med palper, samt dessutom ut- rustade med tvenne par stigmata, det ena fram- och det andra baktill. De vistas antingen i jorden eller fdda sig af mer eller mindre fbrruttnade vegetabiliska amnen. Larven af Asilus forcipatus karakteriseras salunda : Larva subcylindrica , lumbriciformis, laavis, 4 2 segmentate ; maxillis indivisis; segmento prothora- cico antice asperulo, anali integro, pilifero. Long. 10 — 11 lin., samt af Laphria aurigera pa fbljande salt: Larva cylindroidea, alba, 14-segmentata ; maxillis extus dilatato— bilobatis ; palpis truncatis; segmentis abdomi- nalibus 6 primis annulatim tuberculosis, ultimo bi-- emarginato, lobo intermedio uncinato. Long. 6 — 8 lin. Af forestaende diagnoser visar sig att emellan dessa tvenne slagtens larver fcirefinnes en betydlig olikhet. Pupporna synas deremot vid fbrsta ogonkastet identiska, men fdrete likval nagra mindre skiljaktigheter. Forf. beskrifver pupporna till en Asilus- och 4 Laphria- arter, hvarefter diagnoser pa de utbildade djuren bifo- gas. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XIII, p. 441, T. 5. Lucas har, utur vedtrad af Cytisus spinosus och Pistacia Lentiscus, som han 1842 hemfbrt fran Oran, utklackt Laphria maroccana och anser han larven an- tingen lefva af veden eller ock af de Coleopter-larver som deruti uppehalla sig. Som det ej lyckats honom fa reda pa larven, har han endast kunnat beskrifva puppan. Ann. Ent. II Ser. p. LXXXII. Antbra- Dq j Europa och Mindre Asien fbrekommande ar~ terna af slagtet Thereva har Loew underkastat en sorg- 201 fallig granskning. Sliigtet Psilocephala Zett. iir af Forf. indraget, men bibehallet sasom en egen afdelning. For- fattarens uppstallning iir foljande: A. Epistomet langharigt. I. Fjerde bakkants-cellen tillsluten. (Tibierna rost- gula eller rostbruna). 1. Th. flavescens n. sp. fran Chios och Mindre Asien. — 2. Th. subfasciata Sghum. — 3. Th. fulva Meig. — 4. Th. nobilitata Meig. — 5. Th. arcuata n. sp. fran Tyskland, Italien och Sicilien. — 6. Th. tristis n. sp. fran Italien. — 7. Th. subtilis n. sp. fran Si- cilien. — 8. Th. tuberculata n. sp. fran Sicilien. — 9. Th. lugens n. sp. fr&n Tyskland. — 10. Th. di- dyma n. sp. frAn Rhodus. — 41. Th. circumscripta n. sp. {frontalis? Schum.) fran Schlesien och sodra Frankrike. — 1 2. Th. spinulosa n. sp. fran Sicilien. — 13. Th. claripennis n. sp. fran Mindre Asien. — 4 4. Th. binotata n. sp. fran Sicilien. — 15. Th. bi- punctata Meig. — 4 6. Th. nervosa n. sp. fran norra Ryssland och Siberien. — 17. Th. marginula Meig. (albipennis Zett.) — 4 8. Th. pceciloptera n. sp. fran Sicilien. ■ — 1 9. Th. bivittata Loew (afbildad i Faun. Ins. Europ. XXIV, Tab. 20). — 20. Th. annulata Fabr. II. Fjerde bakkants-cellen dppen. a) Benen till en del eller helt och hallet ljust fargade. 21. Th. anilis Linn. — 22. Th. obtecta n. sp. fran Sicilien. — 23. Th. valida n. sp. fran Schlesien. — 24. Th. microcephala n. sp. fran Schlesien. — 25. Th. brevicornis n. sp. fran Dalmatien. b) Benen helt och hallet svarta. 26. Th. nigripes Loew (rustica Loew Isis). — 27. Th. atripes n. sp. fran Ryssland och Siberien. B. Epistomet naket. I. Fjerde bakkants-cellen oppen. 202 28. Th. melaleuca n. sp. frtin Frankfurt. — 29. Th. eximia Meig. — 30. Th. nigripennis Ruthe (lap- ponica Zett.) — 31. Th. dispar. Meig. II. Fjerde bakkants-cellen tillsluten. 32. Th. imberbis Meig. — 33. Ardea Fabr. (con- finis och ruficaudis Meig.) Loew. Dipter. Beitr. II Abth. Acroce- Flera nya arter af denna familj, tillhbrande slag- rinaj* tena Psiloder'a, Lasia, Philopota, Pterodontia och Acro- cera, hafva af Westwood blifvit uppstallda. Trans. Ent. Soc. V, p. 91. Hybotidae. Loew bar bland Hybotidce bildat ett nytt slagte, Meghyperus, som skiljer sig fran alia bfriga inom denna familj, genom de obevapnade, ej langa benen, langden af 1:a leden pa alia tarserna och vingnerver- nas egendomliga lopp. En art M. sudetica fran Rie- sengebirge anfores. Stett. Ent. Zeit. I860, p. 302, Tab. I, f. 40—42. Doiicho- Under titel »Beitrag zur Kenntniss der Bha- po *' phium artem) har Loew lemnat ett rikhaltigt bidrag till kannedomen om denna grupp. Sedan Fbrf. yttrat sin asigt rbrande lampligaste sattet att fordela Doiicho- poderna i stdrre afdelningar, hvarvid han bitrader Staegers uppstallning i Dolichopodea lamellata och [data, anfdr han att 34 Rha phium- arter aro honom bekanta, hvaraf en eller Rh. consobrinum endast efter ett fran Zetterstedt bfversandt hon-exemplar. Rh. discolor och thoracicum, som han fbrmodar, efter hon- exemplar samt dessutom 8 obestambara honor, afhvilka 5 med sakerhet icke kunna hanfbras till nagon af de hanar, som varit Fbrf. bekanta. Det aterstar saledes 31 arter, hvilkas hanar varit Loew kanda och for hvilka han narmare redogjort. En af dessa, Rh. tioff- meisteri, skulle onekligen lampligare inrymmas i slagtet Argyria, men maste i anseende till antenn-setans faste fbras till Rhaphium. Anglearia antennata anser Fbrf. 203 icke bora bilda ctt cgct sliigte, utan fdrenas med Rha- phium. De 31 arter af sistnamnde slagte, hvartill hanarne varit Forf. bekanta, bar ban ordnat pa ne- danstaende satt och anmaiker, pa det hvarje misstag ma undvikas, att de bihang pa genitalia, bvilka motsvara de fjall-lika bihangen hos Dolichopus, benarnnas de yttre eller tradformiga, de andra, som all tid aro framatrik- tade, de inre, eller, i anseende till den vanligt fbre- kommande formen, de griffelformiga bihangen. IBakkroppep dfver allt silfver- glansande sp. 1. Hoffmeisteri. icke dfver allt . . 2. ( Meilancoxae med styfva taggar . 3. ( utan 7. „ I Taggarne a coxae hvita .... 2. basale Loew. " ( svarta .... 4. . | Bihangen pa" genitalia klufna . 3. spinicoxum Loew. ' | enkla . 5. . j Clypeus svart 4. fascipes Meig. ( hvit 6. ! Sista abdominal-segmentet icke stalblatt 5. nemorum Meig. stSlblatt 6. elegantulum Meig. | Stdrre arter 8. \ Mindre 15. o [ Clypeus svart 9. ( hvit 10. q (Bihangen enkla 7. fractum Loew. * I klufna 8. nasutum Zktt. A (Antennerna icke sardeles l§nga 11. mycket langa 14. ISpetsen af mellantarserna icke utvidgad 12. utvidgad 13. ( Yttre bihangen utan hSrpensel 9. prosmorsum Loew. " \ med harpensel 10. penicillatum Loew. !De bada sista lederna utvid- gade 11. crassipes Meig. Endast sista leden utvidgad . . 12. assimile Zett. 204 3:dje antenn-leden vid basen 14. hastigt utvidgad 13. maritimce Hal. icke utvidgad 14. longicome Meig. IAntenn-setan i spetsen knopp- formig 15. antennatum Carlier. enkel 16. IFramtarserserna pa undre si- dan med kort skagg 16. micans Meig. utan skagg 17. . Genitaliernas slid-del lang . . 18. kort . . 19. 19. 20. 21. 22. Vingarne oflackade 17. bipartitum Loew. med svart flack ... 18. Scholtzii Loew. Andra leden af framtarserna kor- tare an den tredje 19. metathesis Loew. icke kortare an den tredje 20. Med styfva borst vid basen af framlaren 20. longiseta Zett. Utan styfva borst vid basen af framlaren .21. Sista fotparets metatarser pa undre sidan bevapnade .... 22. Sista fotparets metatarser pa" undre sidan obevapnade . . . 24. ( Framsta fotparets metatarsi spet- ) sen tandformigt utvidgad . . . 21. Zelleri Loew. 1 Framsta fotparets metatarsi spet- sen icke tandformigt utvidgad 23. ! Sista fotparets metatarser med 2 taggar 22. biseriatum Loew. 1 bojd hake 23. pallipes Fabr. . ( Bakkroppen vid basen gul . . . 24. fasciatum Meig. ' ( dfverallt metallisk grdn 25. Genitalia gdmda 25. angusticome Loew. icke gdmda 26. Yttre bihangen tvadelade eller dubbla 27. enkla 28. ( lnre bihangen tydliga 26. fissum Loew. 27, ( otydliga 27. dissectum Loew. 25. 26 205 ft f Yttre bihangen ganska fcorta . 29. \ temligen l&nga 30. f Tnro bihangen med en trSd . . 28. caliginosum Meig. { utan tr§d . . . 29. lanceolatum Loew. I Yttre bihangen med ett langt ha"r i spetsen 30. monotrichum Loew. utan langa h§r i spetsen 31. appendiculatum Loew. FOrf. utreder slutligen att Rh. nemorum Meig. = nigripes Macq. = laticome Zett., pallipes Fabr. = hamatum Zett. Stett. Ent. Zeit. 4850, p. 85, T. 4, f. 7—39. Stenhammar har noggrant beskrifvit en ny art af sliigtet Rhaphium, som ban benamnt Rh. discigerum. Denne, som blifvit funnen vid Haradshammar i Oster- gothland, utmarker sig genom den ovanliga bildningen af antennernas apikal-seta. Da nemligen alia ofriga kanda arter af detta slagte inom Svenska insekt-fau- nan hafva enkel antenn-seta, utan nagon fortjockning eller utvidgning i spetsen, skiljer sig deremot denna genom en platt, rundad skifva (discus) i antenn-setans spets. Denna art fortjenar sa mycket hellre uppmark- samhet, som den egna bildningen af antenn-setan, ge- nom hvilken den utmarker sig, ar gemensam med den i Ann. Ent. de France T. IV, p. 659 under namn af Anglearia antennata beskrifna och pi. 20 C. afbildade insekt, som genom kroppsbildning och slagtkannemarken ostridigt tillhor Rhaphium. Fraga m§ste da uppsta, om den Svenska arlen kan anses sasom identisk med den forra, som blifvit funnen nara Liittich. Den ofull- standiga beskrifningen, i hvilken man saknar den sakrast bestammande karakteren af antennernas langd och pro- portionen emellan denna och setans, foranleder val na- gon ovisshet; men da denna, i Franska annalerna an- malda art, hvaraf endast hanen varit beskrifvaren kiind, uppgifves ega guldglansande gron farg, samt de inre analbihangen fdrsedda med en utvidgning i spetsen och 206 figuren framstallor dcssa inre analbihang af vida be- tydligare liingd, an de visa sig oga hos den Svenska arten, samt framfor all t da antennerna ega foga mer an hufvudets langd , sa synas de bada arterna bora be- traktas sasom sarskilda, ehuru genom antenn-setans bildning, analoga. Vet. Akad. Ofvers. 4 850, p. 280. Tvenne nya Dolichopodoe, Orthochile soccata och unicoloi', hafva af Loew blifvit karakteriserade. Den forra har blifvit upptackt i Italien och sbdra Frankrike, den senare i Mindre Asien och Dalmatien. Stett. Ent. Zeit. 1850, p 341. Wahlberg har, sasom fortsattning af sina flere- stades i Vet. Akad. Ofvers. lemnade bidrag till de tva- vingade insekternas kannedom, meddelat beskrifning pa nedanuppraknade for vetenskapen eller for Sverige nya Dolichopus-dvlev, nemligen: Dolichopus latilimbatus c? Macq., funnen i kort gras nara hafsstranden vid Espe- rbd i Skane d. 15 Aug. 1846 och vid Gottenvik i Jonsbergs forsamling af Ostergothland af Stenhammar. — D. micropygus tf% n. sp. I karr inom Lulea Lappmark. Emellan berget Snjerak och Lilla Lulea elf nara Quickjocks kyrka 1 7 — 24 Juli 184 3 och 12 — 21 Juli 1845. Afven i en vidstriickt myr emel- lan Quickjock och Njunnas 17 — 20 Juli 1845. — D. armillatus c?$- n. sp. liar och der i norra Sveri- ges myrtrakter under Juli manad, sasom vid Alten, Suulstuen, Quickjock, Muonioniska, Peljatschware, Sy- vajarvi och Stuor-Oive. — D. consimilis ?) utur puppor af Acro- nycta megacephala; Zcniilia Libatrix utur puppor af Bom by x neustria; Z. Orgyire utur puppor af Orgyia pudibunda; Tachina Macroglosscp utur puppor af Ma- croglossa Stellatarum ; Erycia Vanessce utur puppor af Vanessa Jo; Phryxe Vanessce utur puppor af Vanessa Urticae; Phryxe Pieridis utur puppor af Pieris Rapae; Phryxe flavipalpis utur puppor af Chelonia civica; Phorocera Ortalidis utur puppor af Ortalis stabilis; Phorocera Orgyice utur puppor af Orgyia pudibunda; Phorocera Cucullice utur Cucullia Verbascj; Phorocera Bercei utur pupporna af Bombyx processionea; Pho- rocera Guerini utur puppor till Acronycta Rumicis; Phorocera Pieridis utur puppor till Pieris Brassicse; Phorocera pusilla utur puppor till Pieris Rapae. Sorn flera af dessa Tachina-arler varit okanda, hafva de blifvit af Fbrf. beskrifna. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 157. Rorineau-Desvoidy anser Lepelletier de St. Far- geaus uppgift, att Thyreophora cynophila under vissa forhallanden skulle phosphorescera, icke vara grundad. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. V. Muscat. Rorineau-Desvoidy har upplyst att den flug-art, Synonpm. SQm Leon-Dufour beskrifvit under benamningen Lucilia dispar, och hvars larv lefver i svalbon, forut blifvit beskrifven af Meigen sasorn Musca regina samt af Forf. under tvenne namn, nemligen Phormia regina, som ar honan, och Phormia cwrulea, som ar hanen. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. IV. Utvecklingen af en i Guyana forekommande flug- art, Calliphora trifasciata, har af Veriiuell blifvit ut- redd Tijdschr. vor Natuurk. Wetensch. Ill, p. 273, T. 3. phasiari*. Leon-Dufour har utur* Pentatoma grisea utklackt Mttfo8°.r~ en nona a^ Pk*&a crassipennis. Puppan till denna Dipter-art ar cylindriskt-oval, trubbig i bada andarne, kastaniebrun och utan borst. Dess bakre iinda ar 217 forsedd med en upphojd, hornartad, svart knapp, tu- delad af en djup fara. Ilvar och en af dessa halfter svntes besta af tvenne kniilar. Ann. Ent. II. Ser. VI, p." 427. Melamorfosen af Anthomyia platura Meig. har Antbo- Goureau utredt. Larven, som lefver i lokarne af Cepa '^t"mor'_ ascalonica, ar konisk, hvit, mjuk, slat, fotlos, gliinsande; ft*. hufvudet bevapnadt med tvenne svarta krokar; seg- menterna otydliga, undertill besatta med pa tvaren sittande vartor, som kunna indragas. det sista kantadt med fina tander och egande i midten tvenne gula kno- lar, forsedda med stigmata. Puppan ar rddaktig, cy- lindrisk, rundad i bada andarne, med tvenne sma knappar i den framre och tvenne andra tydligare jemte nagra tander i den bakre. Ann. Ent. 11. Ser. VII, p. 81, T. 3, N:o IV, f. 4 — 11. Heeger har anfort, att Anthomyia canicularis lefver parasitiskt i larven af Epischnia canella. Isis 4 848, p. 990. Rorande Sciomyza glabricula och dess narmaste Sciomy- samslagtingar har Loew meddelat anmarkningar. Som zldes* bekant ar, beskref Fallen forst Sc. glabricula, men sammanblandade under dcnna benamning tvenne arter. Meigen, som forst atskilde dessa, benamnde den ena glabricula och den andra nigrimana. Zetterstedt bibehull for Meigens forstnamnde art det af honom an- vanda namnet, men utbytte nigrimana Meig. mot Sc. albitarsis, en namnfora'ndring som Loew icke velat godkiinna. For att reda hithorande arter, har denne nu a desamma gifvit nya diagnoser, anfort synonymien samt beskrifvit en narstaende ny art. Da denna afven i Sverige torde forekomma, har Ref. ansett sig har bora intaga de af Loew meddelade karaktererna: 1. Sc. glabricula ^5 nigra, nitida, frontis flava3 vertice nigro; halteribus pedibusque pallide flavis, anticis nisi fe- 218 morum basi totis atris. Alis brevibus, angustis, leviter in- fuscatis. Long. corp. lj — 1TT3 lie. Sciom. glabricula Fall. Sciom. 15, 11 ex parte. Meig. Syst. Bescbr. VI, 13, 7. Macq. Suit. Dipt, 11,406,7. Zett. Ins. Lapp. 738, 7. ex parte. Dipt. Scand. V, 2091, 2; VIII, 3338, 2. Sciom. angustipennis Staeg. Kroy. Tidskr. N. R. I, 40, 2. 2. Sc. nigrimana cf? nigra, nitida, fronte concoJore, super antennas flava; halteribus pedibusque pallide flavis, femoribus anticis apice, tibiis tarsisque anticis totis, nisi horum articulo terminaJi albo, atris. Alis cinereo-hyalinis, nervis transversis non infuscatis. Long. corp. 1^ — i| lin. Sciom. glabricula Fall. Sciom. 15, 11. ex parte. Zett. Ins. Lapp. p. 738, 7. ex parte. Staeg. Kroy. Tidskr. N. R. I, 40, 1. Sciom. nigrimana Meig. Syst. Beschr. VI, 14, 11. Sciom. albitarsis Zett. Dipt. Scand. V, p. 2093, 3; VIII, 3338, 3. ? Opomyza ventralis Meig. Syst. Bescbr. VI, 105, 8. 3. Sc. brevipennis ? atra, nitida, fronte concolore; pe- dibus flavis, femoribus posticis apice, pedibus anticis totis— nisi femorum basi flava tarsorumque articulo penultimo fu- scescente et ultimo albo-atris. Halteribus nigris. Alis bre- vibus, angustis, valde infuscatis. Long. corp. 1| lin. Sciom. brevipennis Zett. Dipt. Scand. V, 2102, 13; VIII, p. 3338, 13. 4. Sc. atriseta a* n. sp. atra, nitida, fronte concolore; halteribus pedibusque flavis, femoribus anticis apice, tibiis tarsisque anticis totis nee tarsorum posleriorum articulis duobus ultimis nigris. Alis cinereo-hyalinis, nervis trans- versis distincte infuscatis. Long. corp. iJL — lj lin. Stett, Ent. Zeit. 1849, p. 337. Scholz har uppraknat och kortligen beskrifvit de arter af slagtet Tetanocera, som blifvit funna i Schle- .sien, uppgaende till 4 8. Arb. und Verand. Schles, Gesellsch. 1850, p. 80. Metamor- Metamorfosen af Tetanocera ferruginea har af Leon-Dufour blifvit noggrant utredd. Larven, som han funnit i ett karr ibland Lemna och Callitriche, be- skrifves salunda: Larva apoda, acephala, hirudinifor- mis, sordide grisea, subtiliter punctalo-colliculosa, de- 219 mum elongata, antice attenuata; stigmatibus anticis nullis, posticis binis, in caverne octo-dentata inclusis. Long. 6 — 8 lin. Puppan karakteriseras pa foljande satt: Pupa ovato-cylindroidea , nigra, coriaceo-dura, hinc convexa, illinc subdepressa; resupinata, antice emarginato-auriculata, utrinque tenuissime radiatim pi- losa; postice in caudam inflexam dentatam producta. Natat in aquis. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 67, T. 3, N:o III. Sex nya arter af slagtet Trypeta hafva af Loew Onaiides. blifvit beskrifna och afbildade, nemligen: T. caloptera, guttato-fasciata, obscuripennis (Van Siberien, T. multi- fasciata och te7*ebrans fran Pyreneerna samt T. tenera afven fran sistnamnde lokal. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 52, T. 1, f. 4—6. Boie har upplyst, att Heteromyza flavipes un- Hetem- dergar sin forvandling i ruttnadt trad. Stett. Ent. Zeit. ^amor[ 1850, p. 242, *>•- Rorande lefnadssattet af Helomyza ustulata och pallida Meig. har Tylasne anfbrt: att de isynnerhet uppehalla sig pa sadana stallen der Tryffel vaxer och att de vanligtvis satta sig pa denna vaxt, da den ej ar betackt med jord. Innevanarne i Rians, for hvilka dessa Dipter-arter aro val bekanta, igenkanna fbrefin- nandet af Tryffel pa sadana lokaler som besokas af dessa flugor. Som Forf. funnit berorde svamp ofta vara angripen af flera larver, formodar ban att dessa flugor i densamma underga sin metamorfos. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. L. Hardy har funnit att en Chlorops under larv-Agromy- tillstandet angriper blomvipporna pa flera grasslag, sar- Mltamor_ deles Holcus lanatus, utan att uppgifva hvilken art /»*• den tillhor. Rep. Brit. Assoc. 4850, p. 424. Metamorfosen af Leucopis argentata n. sp. har af Heeger omstandligt blifvit beskrifven. Bland blad- lbss, som lefva pS Arundo phragmitis och Salices, lagger 220 honan sina iigg. Utur dessa utklackas efter 8—10 dagar sm§, hvita larver, hvilka till en borjan foda sig af de yngre och sedermera af de fullt utvecklade blad- lossen, samt uppna efter 20 — 24 dagar sin fullkom- liga utbildniog utan att byta om hud. Harefter fasta de sig pa nagot passande stalle af vaxten med en klibbig vatska och tillbardna utan att afklada sig larv- huden. Efter 10 — 12 dagars fdrlopp utkryper flugan. Hvarje hona lagger 40, hogst 15 agg. Isis 1848, p. 998, T. 9, f. 4—16. Tvenne nya arter af slagtet Agromyza, som un- derga sin fbrvandling i Arctium lappa, hafva af Loew blifvit uppstallda. Stett. Ent. Zeit. 4 850, p. 378. Pbytomy- Utvecklingen af en liten Dipter-art, som under zides. larvtiUst£ndet minerar bladen af Oxlaeean (Primula Metamor- . . TT _ Pit, fos. verisj har Hardy utredt. Larven ar liten, blekgrdn, 4 lin. lang. Det utbildade djuret anser Fbrf. tillhora Phytomyza nigra Meig. Genom undersokningar af flera arter af dessa bladminerare, under deras olika utvecklings-stadier, har Forf. kommit till den asigt, att slagtet Phytomyza bor delas i tvenne genera, ehuru han hos de utbildade djuren icke kunnat upptacka na~ gon markbar skillnad. Han foreslar att harvid begagna sasom karakter puppans olika bildning, sasom staende i bfverensstammelse med larvernas vistelseort. De arter, som underga sin fbrvandling i vaxternas blad, for han till ett nytt slagte Chromatomyof, hvaremot namnet Phytomyza bibehalles for de arter, hvilkas larver ned- krypa i jorden for att underga deras sista fbrvandling. Af de arter, hvilkas utvecklings-historia ar kand, han- fbras Ph. flaviceps Macq., nigra Meig., obscurella Fall., cinereofrons Hardy, Syngenesioi Hardy, nigricornis Macq., llicis Curt., flava Fall , albiceps Meig. och Aquilegice Hardy till slagtet Chromatomya. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. IV, p. 385. Schaum har utredt, att Ornithobia pallida Meig. Coriacea?. och Lipoptera Cervi Nitsch utgora samma art, hvil- ken asigt afven af Loew blifvit bitradd. Den senare har, sasom bevis pa att Ornithobia pallida icke, sa- som blifvit uppgifvet, kan lefva pa foglar, anfort att alia de Diptera coriacea, som pa foglar forekomma, hafva tredelade klor {Ornithomyia, Stenopteryx, Ana- pera), hvaremot de slagten, som uppehalla sig pa diigg- djur (Hippobosca, Olfersia, Lipoptera och Melophagus), ega tvadelade klor. Stett. Ent. Zeit. 4 849, p. 294. Siebold " upplyser, att Hwmabora pallipes Curt. ar samma art som Lipoptera Cervi. Stett. Ent. Zeit. 4 850, p. 407. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 4850, p. 83. Lucas har meddelat flera upplysningar om Braula coeca Nitsch, som han anser bora erhalla sin plats i narhe- ter af Ornithomyia. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. LXVII. Histoire d'une larve aquatique du genre Simu- Simuii- lium par J. E. Planchon. Montpellier 4849, 4:o, jU* Mtta Ref. till innehallet obekant. f<>». Metamorfosen af Simulium reptans har af West- wood blifvit beskrifven och genom figurer framstalld. Gard. Chron. 4848, p. 204. Leon-Dufour, som lyckats utreda utvecklingen af Rbyphii. Rhyphus fenestralis, beskrifver larven och puppan sa- lunda. Larva ap&da, cephala, filiformis, glabra, albida cum signaturis nigris subdistinctis in thoracis segmentis; capite ovato, palpis vibratilibus; corporis ultimo seg- mento quadrilobato; cavernam stigmaticam includente. Long. 44 — 4 5 millim. Hab. in ulceribus Ulmi. Nympha nuda, obvoluta, elongata, subcylindrica, rufescens, cir- culating spinulosa; antice dilatata, gibbosa, inermis; pro- thorace carinato, depresso, auriculato, antice bisetoso; abdominis apice utrinque spinis tribus validioribus. Long. 40 millim. Ann. Ent. U Ser. T. VII, p. 4 95, Tab. 7, N:o III, f. 1—7. 222 Uti Arsber. for 1847, 1848 p. 39 har Ref. haft till- falle fasta uppmarksamheten pa en intressant iakttagelse rorande en markvardig instinkt och ljusutveckling hos en mygg-art, Ceroplatus sesioides, meddelad af Waiilberg. Vi hafva nu att tacka samme Fbrf. for en afhandling »Yt- terligare bidrag till kannedomen om Svampmyggan Ceroplatus sesioides», hvaruti dess metamorfos och be- teende omstandligt beskrifvas. Sedan redogbrelse blifvit lemnad bfver hvad fbregaende Fbrf. bekantgjort rorande de till sliigtet Ceroplatus hbrande arter och Fbrf. haft tillfalle taga kannedom om Coqueberts arbete, har han blifvit bfvertygad om, att, sasom han fbrmodat, namnde Fbrf:s och Boscs djur tillhbr en annan art an den Reaumur och Meigen upptagit under benamningen Pla- tyura tipuloides, och ingalunda blott utgbr andra kbnet af sarama species, sasom Wiedemann ansett mbjligt. Huruvida Fbrf:s Ceroplatus sesioides ar identisk med Boscs och Coqueberts C. tipuloides, eller en sa val fran denna som fran Meigens tipuloides skiljd art, har han ej ansett sig efter de ofullstiindiga beskrifningarne och de ej nog. tydliga figurerna kunna afgbra. Efter det flera i synonymiskt hanseende vigtiga fbrhallanden blifvit anforda, anser Fbrf. att namnet sesioides, som bast uttrycker det nu afhandlade djurets utseende, tills vidare for detsamma lampligast bibehalles. Den be- skrifning, som lemnas bfver larven, ar fbljande: Full- vaxt ar den 1, nara \\ turn lang, smalt spolformig cylindrisk, mest afsmalnande mot hufvudet, dock trub- big for bagge andarne, nastan trind, endast med buken litet plattad och afskiljd genom en dubbel, fbga ut- markt knblrad eller kant. Kroppen bestar af I^leder, utom hufvudet, nemligen de tre vanliga for thorax och 9 for abdomen. Grundfargen ar hvitgul, nagot genom- skinlig, med sma svartbruna prickar, hvilka langs efter ryggen lemna en prickfri, hvit rand. Framtill p& rygg- sidan sitta i tvenne rader 8 longitudinela morkbruna 223 flackar, som, nar larven sa mm and rage r sig, forenas till tvenne lineer. Anus lir forsedd med fyra indragliga lober. Larven ar ganska mjuk , fuktig, slemmig och klibbig som en snigel, samt sammanfaller och torkar snart da han handteras. Hufvudet ar litet, irreguliert rundadt, konvext trubbigt, helt indragligt inom forsta thorax-segmentet, blekt gulaktigt. Larverna, som olik- tidigt utvecklas, traftas allmannast i Juli manad och uppehalla sig flera, ja anda till 60 stdrre och mindre, tillhopa pa undra sidan af friska vaxande fnosksvampar (Polyporus fomentarius) oftast pa kullfallna bjorkar, eller nara roten af qvarstaende dbda stubbar. De in- tranga ej i svampens massa eller angripa densamma7 utan lefva af den sura fuktighet, som fran svampen afsbndras, hvarfbre ocksa deras vafnader ega en skarpt sur smak. De fordra, for att trifvas, en fuktig luft och do snart om de sakna tillgang derpa. For att oaf- brutet omgifvas deraf, bilda de, bfver en storre eller mindre del af svampens yta, en fin, genomskinlig, tat slemvafnad, som utestanger luftens direkta atkomst. De krypa icke pa sjelfva svampytan, utan belagga den forst med slemartade, glansande band i form af vagar, hvarpa de sedan, ehuru fotldsa, rbra sig med hastighet framat eller tillbaka. Fullvaxta fbrpuppa de sig i mossan eller graset narmast under svampen eller emellan denna och tradstammen. De omspinna sig med en af slem bil- dad, nagot genomskinlig, hvit, glanslbs och skbr cylin- drisk hylsa, hvilken liknar till storlek och form tem- ligen den som Vaxmalet (Gallria cereana) fbrfardigar. I dessa hylsor afklada sig larverna inom fa dagar den tunna larvhuden, som bortskjutes till den bakre andan, och de bleka halfgenomskinliga pupporna traffas nu utmarkta genom en stark hopknipning emellan bak- kroppen och den hbghvalfda mellankroppen. Efter na- gra dagar afdraga afven dessa sin bruna bekladnad och de nyklackta, nastan ofargade Ceroplaterna utvecklas hastigt och fullstandigt till alia sina delar, afven till vingarne, meclan de ororliga qvarligga inom kokongernn, med hufvudet viindt mot locket. Smaningom tillhard- nar den mjuka huden och de blifvande fargerna fram- trada. Nar insekten ar fardig lemna hylsan, hvilket intraffar omkring I 4 dagar efter inspinningen, paskyn- dar minsta vidrbring hans framtradande. Slutligen om- talar Forf. denna lilla varelses mest utmarkande egen- skap eller dess formaga att i mbrkret sprida ett skont fosforartadt ljus, hvilket han formodar afven tillhora ofriga Ceroplater och kanhanda flera svampmyggor. Vet. Akad. Handl.' 4 848, II, p. 317. Som denna ljus- utveckling utgjort fdremal for redogorelse i forra Ars- berattelsen, far Ref. nu endast hanvisa till densamma. Cuiicides, Culex Juemalis ar en ny af Asa Fitsch uppstalld art, hvilken forekommer i staten New-York sista da- garne pa hosten och fdrsta dagarne af varen. Wint. Ins. of East. New- York, p. 8. CbiroDo- Densamme har afven beskrifvit en Chironomus, m ' som han benamnt CL nivoriundus. Den ar under vintern ganska allman kring New-York pa snon och visar sig ofta i talrika svarmar. Wint. Ins. of East New-York, p. 8. Ceddo- En ny art af slagtet Cecidomyia har af West- rnyzI es* wood blifvit karakteriserad. Den undergar sin for- vandling pa flera pil-arter (Salix viminalis, rubra m. fl.) Larverna lefva i grenarnes marg och synas innan for- puppningen grafva sig en gang anda till barken, eme- dan puppan derigenom framtranger, da insekten utklackes. Larverna ata till medlet af Maj och det utbildade dju- ret framkommer mot slutet af samrna manad eller borjan af Juni. Den benamnes Cecidomyia [Rabdophaga) vi- minalis. Gard. Chronic. 4848, N:o 36, p. 558. Morris, som undersdkt de till slagtet Cecidomyia hbrande arterna, har beskrifvit en ny, C. culmicata, som 225 som under larvtillstandet lefver i slidesstran. Proceed. Acad. Philad. IV, p. 194. Amyot har.rdrande Cecidomyia Triiici, som for- Uf*U* orsakar stor skada pa hvetet, meddelat, att denna insekt mttamor- sardeles uppehaller sig pa skuggiga stallen och i nar- ^** heten af vatten. Agglaggningen fbrsiggar under Juni och Juli manader. Honan infor da" sitt Sgglaggnings- rOr i kornet och lagger der sina agg till ett antal af 6 — 8 nara grodden. Larverna utklackas efter nagra dagars fbrlopp och qvarstanna tills dess de efter en manad blifvit fullvaxta. Harefter lemna de axen, ned- krypa i jorden och tillbringa hosten och vintern i dvala, samt bfverga forst fbljande var till puppor. Dessa ut- klackas efter 3 — 4 veckor. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 576. Densamme bar afven lemnat flera upplysningar om Cecidomyia Destructor, hvars harjningar i Norra Amerika pa" sadesslagen varit sa forstorande. Den nu omnamnda afhandlingen utgor, med nagra tillagg, endast ett sammandrag af Asa Fitschs uppsats i samma Hmne, hvilken i fdregaende Arsber. blifvit anmald. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 613. Hardy har utredt melamorfosen af nigra Ceci- domya-arter, samt beskrifvit de utklackta arterna, nem- ligen: Cecidomya saligna, Cinerarum och Gallarum salicis, som under deras fbrsta stadier uppehalla sig p§ bladen af pil, C. rosarum och rhodophila, hvilka under larvtillstandet vistas pa nyponbuskar, samt siut- ligen C. Helianthemi, som innan den ar utvecklad fin— nes pa Helianthemum vulgare. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 183. Atskilliga iakttagelser rdrande lefnadssiittet af Ce- cidomyia Tritici hafva af Dawson blifvit gjorda. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. V, p. 152. Densamme har afven Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. * 5 22(3 upplyst, att berorde art blifvit anmiirkt i Nya Skott- land. Proceed. Acad. Philad. It, p. 210. Utvecklingen af Lasioptera Cerris bar af Kollar blifvit iakttagen. Denna art fororsakar arligen mer eller mindre skada pa Quercus Cerris. Pa bladen af detta trad observeras nemligen pa undre sidan, fran slutet af Maj, vartlika utvaxter, be tack ta med en tat, i borjan hvitaktig, sednare gul- eller brunaktig har- bekladnad, frambringade af dessa sma djurs larver. De ofta upprepade undersokningarne af dessa utvaxter visade, att den i borjan mjuka ocb saftiga massan smaningom tillhardnade, att de fullt utbildade och icke till for stort antal fastade pa ett blad uppnadde stor- leken af en lins. Inuti aro de bildade som ett snack- skal , och finnas deruti omsom en, omsom 2 — 3 sma" masklika larver, hvilka, forvandlade till puppor, lem- nade forenamnde mygg-art. Beskrifningen a denna ar noggrann och atfoljes af val utforda teckningar. Denkschr. der^Kajserl. Akad. d. Wissensch. I, I, p. 347, Tab. 41. Sitzungsb. d. Kajserl. Akad. 1849, VI, p. 4. Apetz anfbr, att han funnit en art Campylomyza sittande pa en larv af Smerinthus ocellata, uti hvil- ken den infort sitt sugrOr. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 62. Psycho- Lucas har d. 27, 28 och 29 Augusti 1848, d,des* hvilka dagar voro ganska varma, i otrolig miingd ob- serverat Psychoda phalcenoides pa de murar kring Jardin des Plantes, som voro utsatta for solen. De uppehbllo sig sardeles pa sadana stallen, som voro mer eller mindre fuktiga. Dessa sma Diptera hollo sig om dagarne stilla, men kommo i rbrelse vid solnedgangen, da de intrangde bfverallt i husen, der de i anseende till deras stora antal voro ganska besviirliga. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LIU. Sciarin*. Om fbi^ekommandet af den sa kallade Harmasken (larven af Sciara Thomce) har Sierold meddelat nigra underrattelser. Arb. und Vcrand. Schles. Gesellsch. 1850, p. 84. En ny till Tipulides horande art, Cylindrotoma TipnUdcs. nigriventris, har af Loew blifvit uppstalld. Den fore- kommer i norra Ryssland och Siberien. Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 341. Perms har omstandligt redpgjort for utvecklingen Metamor- af tvenne till denna familj horande arter, nemligen ^*" 1:o Limnobia dispar Meig., hvars larv lefver i stjel- karne af Angelica sylvestris (?), sardeles i de nedra delarne, som bestandigt aro fuktade af vatten. Den - grafver sig der longitudinella gangar och det ar i en af dessa den forvandlar sig till puppa, sedan paren- chymet och den yttre bekladnaden blifvit genomgnag- da, sa att intet hinder motor for insektens utkrypande. Larven a r 1 2 millim. lang och l£ millim. bred. Den ar nagot dilaterad framtill, men for ofrigt cylindrisk, smutsigt gra och utan ludd. Dess hufvud liknar Co- leopter-larvernas. Ann. Ent. II. Ser. YII, p. 33 1, T. 9, N:o V. 2:o Cylindrotoma macroptera Macq., hvars larv uppehaller sig i Hydnum erinaceum, som vaxer pa gamla ekar. Larverna lefva der i sallskap och gora sig gangar, i hvilka de flytta sig genom tillhjelp af kiikarne, de transversella vecken pa deras kropp, deras har och flikarne pa sista segmentet. Larverna 8 — 10 millim. langa, hvita, kdttiga, af en langt-ellip- tisk form. Da de aro fardiga att forvandlas till pup- por, ofvergifva de svampen och nedkrypa i jorden. Ann. Ent. II Ser. p. 337, T. 9, N:o IV. En ny art, Trichocera brumalis, som under blida vinterdagar blifvit funnen i dstra delen af staten New- York och der kringflyger afven under en temperatur som visar 0, har Asa Fitsch beskrifvit. Wintern Insects of East New-York, p. 9. Att nagra arter tillhorande myggornas talrika grupp Uf*Ut- aro synliga under Strang vinterkyla och da marken 228 ofverallt lir betackt med sno, har liinge varit bekant. De fiesta individer man under denna arstid observerat tillhora sliigtet Trichocera. Att dessa djur afven alska morka och svala lokaler har ofla blifvit anmarkt, men att de uppehalla sig flera hundrade ^alnar under jor- den har hittills ej blifvit uppgifvet. Ref. har nu med- delat, att; enligt honom lemnad upplysning af Stude- randen A. -R. Akerman, Trichocera Regelationis blifvit patrafFad i Fahlu grufvor pa mer pn 100 famnars djup under dagoppningen. Den fanns der merendels sittande stilla pa viiggarne, samt ar i sina rorelser mycket trog. Sa val under vintern, som sommaren, visar den sig i lika mangd, hvilket synes antyda, att detta djur, som eger en kortare lefnadstid, under aret har flera gene- rationer. Huruvida forvandlingen forsiggar i grufvorna eller om myggorna dit inflyga, aterstar att utreda. Vet. Akad. Ofvers. 1849, p. 155. Myceto- Trenne nya arter af sliigtet Dixa hafva af Loew s" blifvit uppstallda, nemligen: Dixa Iceta (Van sodra Eu- ropa och Mindre Asien, D. puberula fran Sicilien, Frankfurt, Posen oeh Schlesien samt D. obscura fran Posen och Ryssland. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 341. Metamor- Leon-Dufour, som lyckats utreda metamorfosen af Mycetobia pallipes, beskrifver larven och puppan salunda: Larva apoda, cephala, filiformis, glabra, albida, cum signaturis nigris confluentibus in thoracis segmentis; capite ovato, palpis vibratilibus; corporis ultimo seg- mento integro, apice utrinque brevissime penicillato. Long. 8—10 millim. Hab. in ulceiibus Ulmi. Nym- pha nuda, obvoluta, elongata, sub-cylindrica, rufescens, circulatim spinulosa, antice dilatata, vix gibbosa, iner- mis; prothorace carinato, auriculato, haud antice bise- toso, spinulis posticis haud majoribus. Long. 8 millim. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 195, T. 7, N:o III, fig. 8—20. For utvecklingen af Sciophila unimaculata har Perris redogjort. Larverna till denna art lefva pa U9 undre sidan af Boletus versicolor, hvarest de jiksom Ceroplatus- la rverna, d§ de flytta gig, lemna efter sig slemrander. De iiro I 5 million. langa, smala, icke ned- plattade, mjuka, hvita, betiickta af en gliinsande och sa\ tunn hud, att man mod Jatthet kan observera alia tracheernas forgreningar, afvensom tarmkanalen. Da de aro fardiga att forvandla sig till puppor, bilda de icke sasom Ceroplatus-arterna en kokong. De om- gifva sig nemligen, utan att ofvergifva svampen, med talrika fina tradar, inom hvilka de qvarstanna , hvilket han beniimnt Piestodesmus, samt har af detsamma beskrifvit och afbildat en art, funnen pa hojden af Tabasco i Sodra Amerika. Det utmar- ker sig fran alia narstaende slagten genom ogonens bildning, hvilka i stallet att, sasom vanligt hos denna familj, besta af sma oceller, som sitta mer eller min- dre tatt tillsammans, tvartom likna insekternas slata ogon. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 594, T. 17, f. 1. Lucas har under namnet Julus Leprieuri karak- teriserat en af Leprieur fran Cayenne hemford ny art. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LIX. ' Bbniuii- Densamme har anfOrt, att Blanniulus guttulatus ,T* fororsakat mycken skada pa smultron-vaxten, hvars suit, bar, sardeles de som ligga niira jorden, af denna art angiipas och fullkomligt uppatas, med undantag af det yttre skalet. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LVIlf. 23 1 Synonymien af Polyzonium germanicum Brandt Poiyzonl- har af Lucas blifvit utredd. Haraf inhemtas att denna« *' . Synonymi. art blifvit beskrifven under foljande benamningar, nem- ligen: Platyulus Audouini af Gkrvais och Waga, Leio- soma rosea af Moutschoulsky och Platyulus Audoui- nianus af Gervais samt Lucas. Ann. Ent. II. Ser. p. LIX. itracliiiida. Histoire naturelle des Crustaces, des Arachnides AHmin et des Myriapodes par Lucas. Precede de Ihistoire ' naturelle des Annelides par Castelneau. 4 et 2 Partie, 8:0. Paris 1850, afvensom Verzeichniss der in den 46 Banden des Werkes: Die Arachniden von C. W. Hahn und C. L. Koch vorkommenden Arten und Synonyme. Niirnberg 1849, 8:0 (16 Ngr.) har Ref. icke haft tillfalle se. Af Kochs -»Uebersicht des Arachnidensy stems)) har 5:e haftet, innehallande 104 sidor i 8:0, utkom- mit i Niirnberg 1850, hvarigenom detta arbete blifvit fullandadt. Hentz har fortsatt sina beskrifningar och afbild- Euskild ningar dfver de i Norra Amerika fOrekommande spindel- ltteratur* arter och upptager nu foljande slagten och art-antal: Thomisus 12, Clubiona 13, Herpyllus n. g. 20, Te- genaria 3, Agelena 2, Cyllopodia n. g. 2, Epeira 30. Bost. Journ. V, p. 443, Tab. 23, 24, 30, 31. Epeira (fortsatt ning) 1 4, Phillyra n. g. 2, Tetragnatha 2, Linyphia 7, Mimetus n. g. 3, Thalamia I och Scyr- todes 1, 1. c. VI, p. 18, Tab. 3, 4. Blackwall, som beskrifvit nagra nya arter till- ho'rande slagtena Salticus, Thomisus, Philodromus, Neriene, Walkenaira och Epeira, har afven bildat ett nytt genus, Schcenobates, hbrande till trib. Sen. oculina, fam. Dysderidce. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 336. Flera nya spindel-arter (Van Nya Zeeland hafva af White blifvit karakteriserade. De hanfciras till slag- tena My gale, Dolomedes , Alius, Sphasus, Epeira, Tegenaria, Dandrigia, Phalangium och Chelifer. Pro- ceed. Zool. Soc. XVII, 1849, p. 3; Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. V, p. 50. Under titel »Om en afvigende Slaegt af Spind- lernes Ordenv har Schjodte uppstallt ett nytt slagte, Lepistius. Detta for systematiken vigtiga genus, (Van Ostindien, tillhor den afdelning som ar fbrsedd med fyra lungor, och utmarker sig sardeles genoni bristen pa alia spinn-organer'. Den hithorande arten ar af betydlig storlek och utmarkt fargteckning, utan silkes— lik bekladnad, med mycket liten bakkropp, starka, spet- siga, med taggar forsedda ben och en stor, hvalfd, med djupa intryck emellan muskel-partierna forsedd cepha- lothorax. Bakkroppen ar laderartad, flnt rugulerad , styfharig och langs efter ryggen besatt med en rad hornskbldar. Denna hos en spindel sa ovantade bfver- ensstammelse med Phrynus stracker sig annu langre. Omkring den stora, af tvenne klaffar tillslutna anal- oppningen ar huden nemligen nastan slat, endast fint rugulerad och harig, likasom pa bukens ofriga delar. Hela bildningen af det beskrifna djuret tillkannager, att det verkstaller sin jagt under solskea pa torra och troligen sandiga stallen. Benens bevapning med styfva borst och taggar, deras starka utbildning mot basen och aftagandet af deras styrka mot spetsen antyda en snabb och uthallande rorelse. Lepistius karakteriseras salunda: Ocelli octo, prope marginem cephalothoracis anteriorem in tuberculo siti; primi quartique paris ma- jores, oblongi, basi tuberculi sursum cingentes: secundi tertiique paris minores, ina3quales, tuberculum fasti— gantes. Maxilla? coxasformes, divergentes, mala nulla. 233 Labium brevissimum, semicirculure. Pedes spinulosi, elongati, validi, inaequales, per paria rnagnitudine cre- scentes. Abdomen scutis armatum, corneis dorsalibus: mamillis textoriis nullis. Den anforda arten L. de- sultor ar fran Oen Pinang. Krbij. Tidskr. Ny Rsekke. II, p. 617, Tab. IV. Fror. Tagesb. I Bd. p. 284. Seidel har uppraknat och meddelat anmarkningar bfver de i Schlesien funna arter af Epeirides och The- ridides. Arb. u. Verand. Schles. Gesellsch. 1848, p. 409. Tvenne nya arter hafva af Lucas blifvit beskrifna och afbildade, nemligen: Theridion civicum, hvars bada kon lefva i godt forstand med hvarandra. Den traffas mycket allmant i Paris pa murar, hvilka den betacker med sina vafnader. Ann. Ent. II. Ser. VII, T. 6, N:o V, samt Salticus for mica? formis, som blifvit upptackt vid Paris, 1. c. VII, p. Lit. Rev. et Mag. de Zool. 4 850, p. 492, T. 9, f. 1. Tvenne i sbdra Ryssland fOrekommande giftiga spindlar, Lycosa infernalis och Latrodectrus lugubris, hafva utgjort foremal for en uppsats af Motschoulsky. Den forstnamnda arten forekommer vissa ar omkring Sarepta och i Kalmuckernas sbdra stepper i sadan mangd, att alia betesmarker deraf betackas. Boskapen krossar den da under sina fetter och anfalles af de spindlar, hvilkas bo blifvit skadade. Deras bett, som fororsakar en haftig smarta, satter boskapen i raseri, sa att den genomlbper stepperna i alia riktningar och kullfaller slutligen af trotlhet, samt dbr efter nagra timmars forlopp af spindlarnes gift. Nomadfolken i sbdra Ryssland pasta, att de under aren 1836 och 1839 pa s§dant satt fbrlorat under kort tid 70,000 nbtkreatur. Bull. de# Moscou XXII, p. 289, T. 2. Kessler har meddelat flera iakttagelser rbrande lefnadssattet hos slagtet Lycosa, samt nagra bidrag till utvidgande af kannedomen om spindlarnes anatomi. Bull, de Moscou XXII, p. 480, T. 9. . 134 spindiar- Blackwall har anstlillt flera fdrsok for att ut- nt* 8i'tm rdna verkningarne af spindlarnes gift pa menniskor, spindlar och insekter. Han har dervid funnit, att spindlarnes Lett pa menniskor varit oskadligt och att den derigenom fdrorsakade smartan knappt ar kann- barare, an den som frambringas genom hudens sarande pa annat satt. De individer, hvarmed fdrsoken verk- stalldes, tillhorde Epeira diadema. Under spindlarnes strid sinsemellan dbdade de ofta hvarandra, utan att Forf. fann i den vatska, som utgjdts utur deras man- dibler, egenskaper, hvilka, om de kommit i friska sar, kunnat vara af eardeles fara for spindlarnes lif. Ge- nom de talrikt anstallda fdrsoken pa insekter kunde ej heller utrdnas, att dessa dogo hastigare genom spind- larnes bett, an om de sarades lika pa annat satt. Likval intraffar ddden hastigare, om de qvarhallas af spindlarne, men detta harror deraf, att deras vatskor utsugas. Blackwall fdreslar i slutet af sin afhandling, att benamna de organer, hvarmed spindlarne gripa och ddda sitt rof, falces, emedan benamningen mandibler for organer, hvilka, enligt hvad Mac Leay adagalagt, icke hdra till mundelarne, af honom anses olamplig. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. IV, p. 275. Proceed. Linn. Soc. II, p. 13. Fror. Tagesb. I, p. M. Spindlar- Davy, som gjort flera fdrsok for att utrdna spind- peratur. lames temperatur, upplyser, att han funnit en liten thermometer, som blifvit applicerad pa deras abdomen, visa 86,25° Fahrenh., under det en lika beskaffad ther- mometer, som infdrdes i glaskarlet, hvaruti djuret fdr- varades, endast visade 86°. Fdljande dagen var skill- naden emellan de tvenne instrumenterna nagot stdrre. Det som var i berdring med spin^deln stod vid 88.5° och den andra 88°. Edinb. New. Phil. Journ. XXIV, p. 123. Spindiar- Rdrande spindlarnes cirkulations- och respirations- lation ot-A organer har Blanchard meddelat nya iakttagelser, vid "TionT nvJ^as anstallande han alltid fastat afseende pa aldre 235 forskares observationer. Enligt Forf:s asigt tranger blodet bestandigt in uti dot inre af respirations-orga- ncrnas substans. Denna intrangning sker genom kail, eller ock omedelbart genom do respirations-organerna omgifvande Oppningarne. Forf. Iror sig saledes kunna bestamdare an fo'rr antaga, att cirkulations- och respi- rations-apparaterna sta i narmaste forening med och iiro beroende af hvarandra och att det icke, enligt hvad man formodat, gifves undantag, utan att i detta han- seende bland alia djur herrskar den fullkomligaste of- verensstammelse. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XII, p. 317, T. 6—8. Rev. et Mag. de Zool. 4850, p. 72. Instit. 4850, XVII, p. 33. Fror. Tagesb. 1 Bd. p. 88. Compt. Rend. XXX, p. 60. Forenamnde afhandling har blifvit p& Engelska ofversatt och finnes inford i Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 67. Wittich har utarbetat en afhandling om spindel- Aggtns • . • i .'i i ..11 uyfkomst. iiggens uppkomst i aggstockarne, nvarvid nan anstallt undersokningar pa Lycosa saccata, Tegenaria, Theri- dium och en liten Epeira-arl. Lampligaste tiden for sadana iakttagelser ar om vintern eller tidigt om va- ren, dels emedan aggen under denna tid, icke sa myc- ket utbildade, medgifva granskning af deras forsta sta- dier, dels emedan de da, sasom varande smarre, un- derlatta granskningen af hela aggsiicken. Mull. Arch. 1849, p. 4 13, Tab. III. Leuckauts i Zeitschrifi der Wissenschafftliche Zoo- Imngor. logic inforda uppsats y>Ueber den Bau und die Be- deutung der sogenannten Lungen bei den Arachniden» har Ref. ej haft tillfalle se. Duvkrnoy, som undersokt skorpionernas genera- Soiifnga. tions-organer, har dervid afhandlat: 1 :o Honornas kdns- flJjJJJJjL organer, hvilka han funnit fiamte tvenne olika former, gantr* den ena forekommande hos Buthus och den andra hos Scorpius, Androctonus och Telegonus. 2:o Hanarnes konsorganer. 3:o Historiken af de arbeten, som i detta 236 hanseende forut blifvit utgifna, och 4:o anvandandet af de olikheter Ftirf. funnit, och hvilka han ansett lamp- ligen kunna begagnas vid slagtens och arters uppstal- lande inom denna familj. Compt, Rend. XXXI, p. 506. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 561. Phaian- Ehuru de skelettlbsa djurens organiska bildning Anatomi erbjuder ett rikt fait for zootomiska undersbkningar, ega vi beklagligtvis hittills alltfor fa afhandlingar i delta hanseende. Den uppsats Kittary meddelat ofver den inre byggnaden af Galeodes araneoides och G. intrepida kan saledes icke vara anrrat an valkommen, heist Forf. synes gatt noggrant tillvaga och genom val utforda figurer sokt askadliggbra sina framstallningar. Bull, de Moscou XXI, p. 3Q7, Tab. 6—8. Fror. Tagesber. I Bd. p. 1 56. Leon-Dufour, som undersbkt digestions-organerna hos Galeodes, har funnit dessa helt annorlunda bil- dade an hvad Blanchard uppgifvit. Af den framstall- ning Forf. gjort af de resultat, hvartill han komrait, synes som Blanchard beskrifvit och afbildat, under benamningen digestions-kanal , en apparat som tillhbr cirkulationen, hvaremot den af Forf. beskrifna di- gestions-kanalen fullkomligt liknar skorpionernas och spindlarnes, hvilket synes rattfardiga den plats, som blifvit Galeodes anvisad i systemet. Compt. Rend. XXVIII, p. 340. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 150. Uti ett harpa afgifvet svar har Blanchard sokt ada- galagga riktigheten af sina asigter, 1. c. p. 388. Acari. Genes i forra Arsber. p. 326 anmalda arbete Memoria per servire alia Storia naturali degli Ix- sodi har af Fischer blifvit pa Tyska bfversatt under titel : vBeitrage zur Naturgeschichte der Zecken mit anmerkungeny). Freiburg 1849, 4:o (1 \{ Sgr.) Det till Acaridernas familj hbrande slagtet Hy- popus utgbr enligt Dujardins undersbkningar endast fbrsta utvecklingsstadiet af Gamasus. Hos Hypopus 137 eger det egna forhallande rum, alt dithorande arter sakna s& val munoppning som mage och att, da" dessa djur fasta sig nSgonstades, sAdant endast sker for att bereda sig gynsamma forhallande for deras vidare ut- veckling. De aro sSledes larver, hvilka, liksom insek— ternas puppor, icke hemta nagon naring och endast det utbildade djuret Gamasus kan ata och tillvaxa. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XII, p. 243, p. 259, Tab. II. Compt. Rend. XXX, p. 102. Instit. 1850, XVIII , p. 42. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 122. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. V, p. 317. Fror. Tagesber. I Bd. p. 104. Vid undersokning af larverna till Monodontomerus observerade Newport pa deras kroppar en mangd sma vartor, hvilka forst syntes honom likna mikroskopiska droppar af ett flytande Smne och som hvarje dag till- togo i storlek. Vid fortsatta iakttagelser fann han slutligen, att de fbrmodade dropparne voro sma para- siter som forstorde Monodontomeri larver, liksom dessa forstdrt biens, samt att de tillhOrde en liten Acarid af familjen Sarcoptidce Koch och ett nytt slagte som han benamnt Heteropus. Det karakleriseras salunda: Cor- pus elongatum, subarticulatum. Caput mobile. Thorax a trunco distinctus, ad latera corpusculis clavatis mu- nitus. Pedes anteriores palpiformes, reliqui (parium trium posteriorum) aequales, armati, attenuati; tarsis gracilibus, 4-articulatis, articulo terminali lato, vesicu- lari. 1 art H. ventricosus; pallide ferrugineus, capite saturatiore, prothorace paribus 2 pilorum longorum, pe- dibus subrobustis; articulis omnibus longe pilosis; tibiae articulo apicali corporis dimidium aequante. Long. I — ^ lin. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 395. Linn. Pro- ceed. II, p. 70. Johnstone har beskrifvit flera Acari, som blifvit funna i Berwikshire, nemligen: Leptus autumnalis, Aca- rus telarius, longicornis, littoralis, Hydrachna cruenta och Alrax histrionicus. Berwiksch. Nat. Clubb. II, p. 221. 238 Flera nya arter hafva dessutom blifvit uppstallda, sasom: Ixodes Portmanni, som lefver emellan klorna pa Cynhyoe-na picta. Lucas Ann. Ent. II Ser. p. XLI. Argas talaje, som forekommer i Guatemala. Dess bett orsakar en svar vark. Guerin-Meneville Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 342, Tab. 9. Rhycholophus haustor, som angriper bladen af flera vaxter, sasom Ranuncu- lus repens, Triticum repens och Alopecurus pratensis. Hardy Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 4 87. Uropoda denticulata, som blifvit funnen fastad pa benen af Arrhenodes exsertus Dej. Lucas Ann. Ent. II. Ser. VII, p. XXXIV. Sarcoptes auricularum , af Salle upptackt i stor mangd i oronen pa en hund i Loui- siana. I. c. p. XXXIV. Aca?*us graminisugus, som traffats pa Holcus lanatus och andra grasslag, hvars blomvippor och froredning af densamma skadas. Hardy Rep. Brit. Assoc. 4850, p. 4 24. Siebold omtalar en liten Acarid, som han funnit pa vaxternas blad, hvarpS densamma fororsakar har- lika utvaxter, hvilka af Persoon blifvit forda till ett slagte bland cryptogamerna som han benamnt Erineura. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 1 850, p. 24. Diverse Koch har beskrifvit och afbildat en apparat, som notiser. han anser sardeles lamplig att anvanda vid larvers for lar- uppfodande. Da ett utdrag af denna afhandling utan V}ddawfe' figurer, ehuru vidlyftigt, mahanda andock icke skulle blifva tillrackligt tydligt, far Ref. hanvisa till Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 313, Tab. 2. Medei mot Guerin-Meneyille har gemensamt med Robert upp- mUdin. ' tackt, att rbkning med terpentinolja, afvensom med svaf- velsyra och chlor i magnanerierna, fdrstor sporerna till muscardin, utan att skada silkesmaskarne. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LXVIII. 239 Nedan uppraknade Entomologer hafva, under de Dorie tvenne ar derma Arsberattelse omfattar, aflidit, nemli- E"0tg™°' gen: W. Kirby, Rector i Barham, fodd 4 759, dod d. 4 Juli 4 850 (Biografi Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. U9); Alex. Mac-Leay, fodd d. 24 Juni 4767, dod i Sidney i New Wales (I. c. V, p. 415); Doubleday. Assistent vid Zoologiska samlingarne i London, fodd d. 9 Oct. 1810, dod d. 44 December 1849 (Biografi af Wrstwood i Garden. Chronicle) ; A. Melly, Handlande i Liwerpool, dod i Januari 1 854 under en resa i Abys- sinien; Jakob Sturm, Bokhandlare, dod d. 28 Februari 4850, 77 ar gammal (Biogr. Rev. et Mag. de Zool. 4850, p. 435, Stett. Ent. Zeit. 4 849, p. 162, samt under sarskild titel Zum Andenken Dr. Jacob Sturm von Hilpert. Niirnberg 4849); Wilhelm Ferdinand Erichson, Professor, fodd d. 26 November 4 809 i Stralsund, dod d. 18 November 1849 i Berlin (Biogr. af Klug i Stett. Ent. Zeit. 4850, p. 33); Georg Carl Berndt, fodd d. 13 Januari 4790 i Danzig, dod d. 4 Jan. 1850 (Biogr. af Hagen. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 299); Fredrik August^ Tischer, dod i Dresden d. 4 Aug. 1849, 72 ar gammal (Biogr. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 5); Gimmerthal, dod 1849 i Riga (Biogr. af Neese Corresp.bl. der Naturh. Ver. in Riga 1,849); Paul Merck, fodd i Lyon d. 11 Nov. 1793, dod d. 7 Juni 1 849 i Chavigny (Biogr. af Mulsant. Ann. Soc. Linn, de Lyon 1847—1849, p. 238. Af Pierret. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LXVIII); PIErret, fodd d. 12 April 4 844, dod i Paris d. 4 4 Maj 4850 (Biogr. af Doue. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 351). Hi-0{)§(}tH8 £F «. 4 Viv^ « **• */ «wrff y? *<**