L889E€800 


1 91 


€ 


MED UNDERSTÖD AF SVENSKA STAT 


UTGIFNA AF 


UPSALA UNIVERSITET 


+.T 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET LJUS 
JO0TE Eu 


ASTOCK FILL” 


VON LINNÉ 


+ 


"FÖRSTA AFDELNINGEN 


PEE I 


;ER TILL OFFENTLIGA MYNDIGHETER OCH 
LL KUNGL. VETENSKAPSSOCIETETEN I UPSALA 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET LJUS 
ck 1907 


fvande af en Linnéansk brefsamling, omfattande ett urval af de 
honom själf, som hans in- och utländska korrespondenter skrifna 


rastlösa verksamhet på olika områden samt om de förhållan- 
mder han lefde och verkade. Därjämte kunde man ock er- 


många afseenden dominerande inflytande, han därvid utöfvade. 
ulla ansatser till utgifvånde af en sådan brefsamling hafva ock 


lagt hinder i vägen för dylika företags fullbordande. Där- 
såväl i Sverige som framför allt i utlandet talrika smärre 
sett dagen, i det att dels enstaka bref blifvit aftryckta i én 
, tidskrifter, biografier och lärda samfunds handlingar, 
korrespondens med enskilda utländska vetenskapsmän blifvit 
d i särskildt tryckta afhandlingar. Största delen af brefven, 
h till honom, ligger dock ännu opublicerad iin- och utländska 
bibliotek eller hos enskilda personer. 

de sätt, hvarpå 200-års-dagen af Linnés födelse kunde vär- 
ansåg Upsala universitets större konsistorium äfven borde vara 
inde af en omfattande Linné-brefsamling, hvarför det ock hos Kgl. 
gjorde hemställan om att till 1906 års Riksdag proposition måtte 


 utgifvandet, äfvensom att, där så syntes behöfligt, tillfoga upp- 
er. 


Linnés brefväxling. 1. I 


) 


" 


Att jag vid fullgörande af detta hedrande och ansvarsfulla förtroende- 
uppdrag skall gå till väga med den största pietet, torde vara öfverflödigt 
att försäkra, men däremot må det tillåtas att framhålla en del svårig- 
heter, som mött, och de sätt, hvarpå jag trott desamma kunna undan- 
rödjas. 

Redan valet af hvad i samlingen bör intagas är egnadt att upp- 
väcka tvekan och villrådighet, och goda grunder kunna för visso anföras 
för olika meningar härutinnan. Efter moget öfvervägande har jag emel- 
lertid funnit det vara nödvändigt, att man ej inskränker sig till bref i 
detta ords alldagliga bemärkelse, utan att därtill böra fogas skrifvelser 
och inlagor till offentliga myndigheter och vetenskapliga samfund. Detta 
"synes vara så mycket mera berättigadt, som för Linné själf ej förefanns 
någon bestämd gräns mellan privata bref och officiella »>memorial»; ej 
sällan afbrytes t. ex. i skrifvelser till Vetenskaps-akademien den  offi- 
ciella stilen helt oförmodadt af fullkomligt privata meddelanden till dess 
sekreterare 0. s. v. Dessutom lemna de officiella skrifvelserna, hvilka 
— med mycket få undantag — hittills ej blifvit publicerade, utan legat 
gömda och glömda i arkiv och andra gdokumentsamlingar, i flera afseen- 
den värdefulla upplysningar och låta oss få en inblick i dåtida förhål- 
landen, särskildt vid Upsala universitet. 

Äfven med den sålunda gjorda begränsningen äro svårigheterna ej 
fullt undanröjda. Bland Upsala Consistorii academici Acta finnas näm- 
ligen jämte de af Linné egenhändigt skrifna eller af andra renskrifna, 
men af honom undertecknade inlagorna, åt hvilka han gifvit öfverskrif- 
ten »vördsamt memorial» e. d., många andra, som visserligen ej äro 
försedda med, men fullt lika väl förtjänta af en sådan benämning. På 
grund häraf har det ansetts berättigadt att i samlingen intaga alla i ett 
eller annat afseende anmärkningsvärda inlagor, anföranden m. m., som 
där anträffats sådana de af Linné nedskrifvits eller dikterats. Däremot 
har utlemnats allt, som är bekant endast genom akademisekreterarens 
referat af Linnés yttranden, äfven fastän säkerligen i många fall dennes 
lemnade koncept blifvit ordagrannt återgifna. 

Än vidare har det ansetts lämpligt att här intaga en del skrifvelser 
och utlåtanden, som blifvit afgifna i Medicinska fakultetens namn. Skälet 
härtill är, att Linné från sitt tillträde till professuren (1741) ända till 
midten af Juni 1758 i själfva verket äfven tjänstgjorde såsom fakultetens 
notarie, förde alla protokoll samt författade -— med mycket få undantag — 
alla därifrån utgående skrifvelser och utlåtanden, hvilka ock äro full- 
ständiga uttryck af hans tankar och åsigter. Först efteråt inträdde ett 
annat förhållande, i det den hans embetsbroder, som var dekanus, full- 


| före Endast sådana skrifvelser, som efter 


är käjlele ansetts tillåtlig; likaledes då i ”brådskan 4, 
utseende af a, 0, I 0. s. v. Uppenbarligen öfverhoppade 
atts inom klammer. Skiljetecken har Linné ofta försummat 
dana hafva tillsatts, då det för sammanhanget ansetts be- 
( t sådana af honom blifvit utsatta, hafva de bibehållits, 
mot nu gällande regler. 


"Maj 1907. G 
: Tu. M. Fries. 


Lr ES åa 


1. KUNGL. MAJESTÄT. 


(3 


mäcktigste Allernådigste Konung! 


Kongl. Maij:t täcktes Sig nådigst föredraga låta, huru- 
med ganska dryg kostnad blifwit fordrad och måst er- 
bel Bewillnings afgift så wäl för min innehafwande Profes- 
wid Academien i Upsala, som ock för den mig nådigst 
rehiaters Caracteren. Och som HögstSal. Hans Kongl. 


3 nådigst behagat hugna mig med Archiaters fullmackt!; 
ller hos Eder Kongl. Maij:t jag underdånigst om befrielse 
ngens erläggande därföre, samt återfående af den redan 


af samma skiäl, en dylik hög Kongl. nåd åtnjutit?. 
ndersåtelig wördnad framhärdar til dödsstunden | 


ktigste Allernådigste Konung 
- Eders Kongl. Maij:ts 
allerunderdånigste och troplichtigste 
tienare och undersåte 


Carl Linneus. 


ifvelsen, odaterad, i Riksarkivet (Biographica). Endast under- 
hand. | ; 


inflytande, egde rum den 10 Januari 1747. . Den afgift, som därför 

m måste erläggas och hvaraf restitution sedan begärdes, utgjorde en- 

bland Upsala Consistorii Acta för 1752 befintlig anteckning 140 dir s:mt. 
ndet förekom i Rådet den 14 April 1752, hvarvid LissÉs ansökan 

Kgl. 'Stats-Contoiret underrättade härom Upsala Consist. academicum 

el den 4 Maj daterad skrifvelse, som där föredrogs den 24 Maj. 

ig Linnés brefväxling 1. 1 


2. 


Stormächtigste Allernådigste Konung. 


Som till wåre, med mycken kostnad, samlade Naturaliers wid 
macht hållande, oumgängeligen för hwarje åhr ährfordras 30 kan- 
nor Spiritus Vini; Och som samma Liqueur, sedan all Bränwins 
bränning öfwer Riket blifwit förbuden och Pannorne oss ifråntagne, 
uti hwilka wi tillförene, för ganska lindrigt pris sielfwa kunnat 
låta tillwärka den wahran, nu skulle falla oss alt för dyr och kost- 
sam att anskaffa; hälst Apothequen icke sälja kannan utaf den 
starkaste sorten, som endast för detta bruk är tienlig, under 36 
dlr kopp:mt. Alt derföre äro wi efterskrefne föranlåtne, att un- 
derdånigst anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maij:t i nåder förunna 
oss frihet, att anten sielfwe, uti någons af Cronobetienternas öf- 
werwaro, få tillwärka så mycken Spiritus Vini, som för oss till 
förenämbde behof är "nödig, eller ock utifrån få åhrligen inför- 
skrifwa 30 kannor däraf.! 

Wi afwachta, i underdånighet, en Nådig Resolution, och fram- 
härda in till wårt sidsta 

Stormächtigste Allernådigste Konung, 

Eders Kongl. Maij:ts 
Underdånigste och Troplichtigste tienare 
och undersåte 
Charles De Geer? Carl Linneeus 
för fhuseum Hort. acad. Ups. 


Originalet, odateradt, i Riksarkivet (Biographica). Endast underskriften- 
af LinsÉ, hvilken dock antagligen är skriftens författare. 

1 Enligt Rådsprotoc. öfwer Inrikes Civile ärender för 1757 del 1 sid. 649 
föredrogs detta ärende den 19 April, hvarvid »Deras Excellencier funno ange- 
lägenheten för bemälte Kammarherre och Archiater, at i denna ansökning på 
något sätt willfares, och ehuru de bäst wore hulpne med det förra alternativet, 
at sielfwa få tillwärcka så mycken spiritus vini som behöfwes; doch som nu 
warande brist på spannemål lade betänckelighet härwid i wägen; så resolvera- 
des at de i år skulle få införskrifwa begiärda 30 kannor deraf». 

; 2 CHARLES DE GEER, född 1720, hofmarskalk 1750, friherre 1773, död 1778. 
Mycket framstående naturforskare, särskildt entomolog, och egare af värdefulla 
naturaliesamlingar på sin egendom Leufsta bruk i Upland. 


rmägtigste Allernådigste Konung. 


mer än faderliga omwårdnad Eders Majestät altid låter 
'wer sine trogne undersåtare gör att jag fördristar mig aller 
ost framgifwa bilagde mine oförgripelige tankar wid then 
warande tid, tå så månge tusinde fattige medborgare hotas med 
förskräckeliga landsplågan som är hunger, hwaraf the icke 
sjelfwe måste förtwina, utan ock, thet ännu grufweligare 
I sine små barns jämmer, nöd och dödsångest för brist på 
in att kunna hjelpa them, sedan the anwändt all sin ringa 
1 på brödfödan och änteligen icke mera kunna få then!. 
sådan nöd har tillförne twungit then fattige landmannen 
till hasel- och ek-knopp och mycken annor onaturlig 
m haft then påfölgden, att ther i genom the tänkt rädda 


mig äga then förfarenhet härutinnan, som någor annor, och 
r läsit snart sagt alle Auctorer som om wäxter och theras 


4 af Plante Esculente Patrie” saltet mine tankar öfwer 
sak; then samma har ock på hans Excellences högwäl- 
"Herr Baron LöwenHerms? befallning blefwit förswänskad 


4. 


och trykt, men som wid närwarande beklageliga tillfälle fordras 
icke. allenast en kortare, utan ock mer för landmannen appliquable 
underrättelse, icke om alt hwad kan ätas, utan om hwad som för- 
nämligast bör utwäljas till att dämpa hungren, så har jag tyckts 
fordra att en speciailare underrättelse framgofwes. 

Skulle thenna underrättelsen för then fattiga landmannen winna 
Eders Kongeliga Majestäts allernådigsta approbation eller något 
kunna theraf dragas till nytta, har jag wunnit all min åstundan, 
tå jag såsom en underdånig undersåte fådt wisa min undergifwen- 
het emot min öfwerhet och min tillbörliga ömhet för min jämn- 
Christen och nästa. , 

Wärkställigheten af thessa mine oförgripelige tankar tyckes 
mig tämmeligen lätt kunna wärkställas, sedan så många stude- 
rande haft tillfälle här wid Academien att lära känna landets Pro- 
ducter, och som redan äro utplanterade mästedels öfwer alla Pro- 
vincier och Sockner, så att om landmannen icke sjelf känner 
wäxterna, torde han finna tillfälle therom att underrättas. 

Skulle ock icke allestäds i Provincierne finnas tillgång på dem 
som. welat gjordt sig bekante om inlänske wäxter, så kunde här 
wid Academien finnas en tillräckelig hop af studerande, som an- 
wändt så mycken flit på Botaniquen, att the med trygghet måtte 
sändas omkring på samma sätt, som wid slutet af förra Seculo 
Salig WERTMÖULLER? i lika omständigheter blef sänd åt Norrlanden. 

Wid hwar ört har jag tillsatt Numrerne utaf then förra och 
andra Edition af Flora Svecica, utur hwilken then kan hämta när- 
mare underrättelse, som örterne förut icke känner. 

Jag har ock tillagt the mäste Swänske namnen på wäxterne, 
hälst som the ofta äro olika på örterne uti särskilte Provincier. 

Framhärdar med oaflåtelig djup wördnad 

Eders Kongelig Majestäts 
underdånigste och troplichtigste 
tienare och undersåte 


Carl Linneeus. 


Berättelse om The Inhemska wäxter, som i brist af Säd 
kunna anwändas til Bröd- och Matredning. 


Bröd kan tilredas af åtskillige wäxter, men som the mäste 
äro rötter, får sådant nödbröd icke gjerna bakas på samma sätt, 
som allmänt bröd, hwilket förut gäses, thy thet skulle therigenom 


sönderfalla; utan bör thet utan gäsning gräddas på järn, 
Norrlänningarnes Tunnbröd eller Söderlänningarnes Sten- 


 Polygonum viviparum FI. Sv. 360 : 340, Myrtog i Dahl, 
äs i Medelpad, som wäxer ymnogt på torra ängar kring 
d, åt Wärmelands Dahl etc. at ofta på hela felten ingen 
ört kan med henne trifwas. Roten, som är föga större än 
Hassel-nöt, hafwer uti sig mycket mjöl och födande kraft, tå 
-males eller kokas; ther som thenne wäxer, kan roten samlas 
KR stor quantite af en enda karl om dagen med en hacka, och 
ett af the förnämsta til föda, så att Samojederne, som icke 

a mer än en enda månad Sommar, och hwarken så eller 

, anwända then korta Sommartiden endast at samla thbesse 

r, til en lång winter, och theraf lefwa med hustru och barn. 
 Epilobium angustifolium FI. Sv. 304: 327, som kallas 
ke i Wästerbotn, Almycke 1i Ångermanland, Almecke i 
slpad, Illermjölk i Hälsingeland, Himmelgräs i Dalarne, Get- 
IWwås WästerGötland, Elgerams i Dahl, Kalfrumpa i Upland, 
ärke i Småland, Råmjölksgräs i ÖsterGötland, Mjölkgräs 
0 slagen, Räfrumpa i Skåne, Kropp kring Christianstads trac- 
|, wäxer i oändelig myckenhet i Norrland och mäst allmän wid 
öfwer hela landet, hälst kring stenrör. Rötterne äro stora, 
hwita och långt utskjutande under jorden; thesse rötter 
ätas allmänt af folcket kring Chamschatca, hwilka koka 
int thesse rötter, som äro smakelige, lefwa theraf och trifwas 
ty kunna och rötterne på lika sätt hos oss nyttjas och äfwen 
unnbröd tilredas. 

-Convallaria polygonatum FI. Sv. 315 :294 eller Si- 
— Salomonis, Getrams, wäxer allmänt i bergsskrefwor uti 
a springorne af klipporne med hwita rötter. ”Thesse rötter 
s af Turkarne och ätes som Sparis. I Finland hafwa the för 
försökt, at af rötterne baka Tunnbröd och mådt theraf wäl. 
4. Carum Carvi F1. Sv. 260 :245, Kumin eller Kommen, 
ixer allmänt på ängarne i the Norre orter all ifrån Upland och 
) ynnerligen ymnogt öfwer hela Norrland, at then af e en person 


5. Scorzonera humilis FI. Sv. 647:685, Ringormarot i 
Skåne, och allmänt Swinrot kallad, efter som Swinkreaturen up- 
gräfwa ängarne, hwarest then wäxer, som är besynnerligen i Wäster 
Götland, Dahl, Småland och Skåne i sidlänte ängar. Rötterne 
kokte smaka angenämt och wäl. 

6. Tragopogon pratense kallad Sal-sofi af ”Trägårds- 
mästare, som undertiden så thesse rötter för theras behageliga 
smak til kjöksbehof, men eljest wäxa rötterna nog allmänt wilde i 
Upland, ÖsterGötland, Skåne och flere orter, mäst på slättbygden 
och i ängar, til smaken lika behageliga som i trägårdarne, ofta til 
half alns längd såsom Palstenackor. Rötterne kokade, smaka snart 
sagt bättre än någon annan af wåre Inländske wäxter och gifwa 
en ganska hälsosam spis. 

7. Calla palustris F1. Sv. 744 :822, Missne och Mäss i 
Norrlanden kallad, wäxer så wäl i Norrland, som i the Södre 
Rikets Provincier, besynnerligen skoglanden, på många ställen til 
stor myckenhet, altid i kärr wid rinnande watn, theräst rötterne 
krypa ofwanpå dyen, at man kan med ringa möda samla theraf 
största myckenhet. Af thenna rot bakas allmänt i Norrlanden et 
Tunnbröd, som kallas Misse-bröd. HRötterne ränsas ifrån blad och 
the små trådrötterne; äro bäst förr än bladen om wåren slå ut. 
De samme sönderhackas til stycken af Hassel-Nötters storlek, och 
torkas hårdt, males sedermera sönder til mjöl, som nödwändigt 
måste kokas i en kittel watn, wid pass 1 timmas tid, tå man låter 
thet sedan stå till thes mjölet satt sig til botn och thet klara wat- 
net afhälles och bortkastas, genom hwilket sätt, mjölet mister sin 
hetsiga och brännande kraft. Thetta mjölet uptorkadt blandas 
med litet Sädes-mjöl och bakas til Tunnbröd, som blifwer hwitt, 
tämmeligen smakeligit och födande, samt månge gånger hälso- 
sammare än Bark-bröd. | 

8. Triticum repens FI. Sv. 105:114, Quwikrot i Upland, 
Qwicka i Helsingeland, Hwitrot i WästerGötland, Röte i. Skåne 
och Småland, Azxing eller Efsing i Norrlanden, äro the hwita tråd- 
like rötter, som förderfwa wåra mästa, magra och sandblandade 
åkrar i Riket, them Landtmannen måste utrota med flitigt körande 
och plögande, samt upwräka på renar och stenrösjor. ”Thesse 
hwite rötter ränsas, twättas, torkas, sönderhackas, malas, blandas 
med litet Sädes-mjöl och bakas til Tunnbröd, som wäl kan föda 
och uppehålla the arme, fast thet icke gifwer then aldrabästa föda. 


9. Ornithogalum luteum FI. Sv. 270 :285, Wåfferdagslök, 
er til myckenhet esomoftast i Kål-landen, at han them aldeles 
r och med sina gula blommor täcker. Rötterne likna nötter 
| sin storlek och runda form; kunde och upgräfwas mycket 
på sådane ställen i tilräckelig quantité; Thesse torkas, sönder- 
as och med en liten quantité af mjöl bakas til bröd. 

10. Daucus Carota FI. Sv. 224 :9233 eller hwita Morötter, 
äxa wilde wid wägen, hälst på slättbygd i Upland, Skåne, Öster- 
ötland &c. hafwa aldeles samma smak och egenskaper med wåra 
igårds Morötter, kokade och ätne på samma sätt. 

— 11. Cichorium intybus Fl. Sv. 650:711 eller Wägwårda, 
wäxer något på Öland och Gottland, men besynnerligen på Skånska 
slätten, wid alla wägar och Åkerrenar. Roten förr än hon skjuter 
stjelk kokas och smakar wäl, hwarföre hon ock sås bland alla 
andre utwalde rötter i the förmögnares trädgårdar; hon kan ock 
torkas, sönderhackas, malas och bakas til et hälsosamt Tunnbröd. 
= 12. Festuca fluitans FI. Sv. 90:95, Mannagräs och Gås- 
gräs kalladt, kommer ifrån Polen och Preusen undertiden at 
säljas hos oss under namn af Mannagryn för the förmögnares bord 
och räknas ibland gryn näst intil Segogryn [!] för the bästa. Gräset 
- wäxer på sidlänte ängar och i wåta diken mera hos oss allmänt 
och ymnogt, än någonstädes utomlands; inemot slåttertiden går 
man ut om morgonstunden, medan daggen ännu sitter på gräset, 
slår med en hatt, såll eller träskål åt axen, tå the mogne kornen 
falla af och fastna, så at en person ofta en morgonstund kunde 
samla någre kannor häraf. Thesse korn blandas med hackelse 
och stötas uti en stor trädmortel til thes fröen blifwa helt klare, 
tå bosset afblåses eller afdröftas. Frön kokade til wälling smaka 
och föda bättre än hwete och äfwen sönderstötte och malne gifwa 
bättre bröd än hwete, hwarmed the fattige, som ofta hafwa stugan 
full med barn kunde them syselsätta och rikeligen bärga. 

E 13. Trifolium pratense FI. Sv. 615 :666 eller Rödwäpling 
som kallas Rödkolla i WästerGötland, Rödtuppa i Skåne, Mjölon- 
tuppa i Dalarne, Smäregräs i Bohus, Honungsblomster på Gott- 
land. The röda blomknopparne, så wäl af thenne, som knopparne 
af all annan wäpling plåckade och torkade, malas til mjöl och 
bakas til Tunnbröd, som gifwer god föda och hwarigenom Skot- 
» tarne under dyr tid hafwa bärgadt sig från undergång. 
14. Onopordon acanthium FI. Sv. 653:724 wäxer ofta 
— Wid gårdar och i åkrar til anseenlig högd. Stjelkarne afskurne 


8 


förr än the wisa blomknoppar skalas och ätes, så wäl rå som 
kokte. | 

15. Aretium Lappa EI Sv. 651 :3812.” Karborrär wäxa 
öfwer alt kring gårdar och hus. ”Tå thenne wäxer upp, och förr 
än hon wisar blomknopparne, kan stjelken afskäras och skalas, 
hwilken så wäl kokad som rå, är smakelig och hälsosam föda. 

16. Chenopodium bonus henricus FI. Sv. 208: 214, 
-Mjölkrot och Lungrot kallad, wäxer allmänt kring hus och byar. 
Stjelkarne, tå the ännu äro unge, ätas kokade med samma beha- 
gelighet som Sparis af Ängelsmännerne och föda wäl, utom thet 
at bladen sednare på Sommaren kunna brukas til Grönkål. 

17. Primula veris F1. Sv. 161 :171 eller Oxläggor, Maric- 
nyklar i WästerGötland, Nyckelblomster i Medelpadd, Gjökblomma 
på Gottland, Käringtänder i Småland, Gullhwifwor i Hälsingeland, 
Yzxläggor i ÖsterGötland, Sompertupp [!] i Gästrikeland, wäxa all- 
mänt öfwer Swerje, af hwart barn kände; bladen ätas allmänt i 
Ängland af the förmögnare, och hos oss kunna wara tilräckelige 
til Grönkål. : 

18. Sinapis arvensis FI. Sv. 548 : 610 eller Åkersenap, 
kallas Åkerkål på Öland, Prästekål i Bohus, Swinkål i Wäster 
Götland, Gulört i Uppland. Et ogräs, som på mästa ställen för- 
derfwar Kornsädet; bladen samlade färska, tiäna til Grönkål. 

19. Sonchus oleraceus FI. Sv. 643 :688, Miölktistel och 
Watutistel kallad, thet förnämsta ogräset i Träd- och Kål-gårdar 
och ofta i saftfullaste åkrar; bläden tiäna aldeles til Grönkål. 

För öfrigit gifwer Fäderneslandet nog tilräckelige örter til Grön- 
kål, tå färske bladen hämtas. 

Såsom Anchusa FI. Sv. 1538 :161 eller Oxtunga. 

Allehanda slags willa Lökar. 

Alla slags Syra. 

Ranunculus ficaria FI. Sv. 460 : 496. 

Cardamine pratensis FI. Sv. 559 :585 eller Ängkrasse. 

Erysimum barbarea FI. Sv. 557 :599 eller Winterkrasse. 

Malva rotundifolia FI. Sv. 580 :626 eller Kattost. 

Leontodon taraxacum FI. Sv. 627 :693 eller Skallnacke. 

Hieracia eller Hökrötter af alla slagen. 

Carduus palustris 659 :720, tagen om wåren förr än han 
skutit til blomknoppar, til blad och stjelk, at förtiga andra. 


älfva skrifvelsen finnes, dock ej i original, i Riksarkivet bland Collegii 
i handlingar 1754—60. Beträffande den därtill hörande berättelsen om 
a Wäxter se längre ned på denna sida. 

) Nn 1 svåra hungersnöd, som i Sverige rådde på grund af missväxt 1756, 
, såsom af ofvanstående framgår, Linné att till Kgl. Maj:t ingifva en 
ned uppgift på en del inhemska nödbrödsämnen. Den inkom den 
757 och remitterades af Riksrådet den 11 s. m. till utlåtande af Colle- 
icum, Vid dess sammanträde den 4 April upplästes Linnés skrift, lik- 


ul es sS. k. qvickrots användbarhet såsom näringsämne, och härvid för- 


n och Preses anmodades ati morgon i Rådet aflemna Collegii tan- 
öfver detta ärendet, samt at Collegium i underdånighet styrker til desse 
yttiande til de ändamål, som auctorerne föreslagit». 

ågan förekom åter i Riksrådet den 5 April, hvarvid »Hans Excellence 


st, medelst Radix Graminis eller Qwickrot, som till bröd med nytta bru- 
i hade gifwit Hans Excellence tillkänna. at sådant ej wore något nytt, 


nämnde Archiatern Linnei beskrifning öplästes. såsom af Collegio 
pproberad, och fants godt at Collegium anbefalles den samma på 
bekostnad trycka låta och nödiga exemplar deraf till orterna afsända 
; ttelse för allmänheten. 1 följe häraf funno ej deras Excellencier 
någon anledning at tillägga den obekante Auctoren något premium för dess 
S upgifne påfund om qwickrotens nyttiande, som och det tillförene wore 
j samt bekant sak». 

é gium medicum utgaf till åtlydnad häraf: Archiaterns och Ridda- 


it da, sedan innehafvare af apoteket Lejonet i Stockholm, död 1712. 


en annan af anonym författare till Kgl. Maj:t senare ingifven, hvari 


10 


4, 


Stormäktigste Allernådigste Konung. 


Eder Kongl. Maj:t täktes allernådigst tillåta mig få i under- 
dånighet andraga, huruledes, sedan jag ifrån år 1780 publice 
underwist den wid denna Eder Kongl. Maj:ts Academie studerande 
ungdom samt ifrån år 1741 här warit ordinarie Professor, hwar- 
under jag nu uphunnet en ålder af 70 år; så tillåta mig icke 
widare mina krafter, som igenom et träget arbete blifwit med- 
tagna, at med den drift som wederbör, bestrida de publique Lec- 
tionerne. 

Af denna orsak är jag föranlåten, at i underdånighet bönfalla, 
det måtte min nu warande vicarius få träda til utöfning af Sysslan, 
men som jag ingen ting högre önskar, än at, så länge jag lefwer, 
min undersåtliga plikt likmätigt, göra alt det gagn jag förmår; så 
will jag icke undandraga mig at fortfara med Inspectionen öfwer 
Botaniska trägården samt deltaga i Consistorii Academici och 
Medicinska Facultetens göromål så widt mina krafter det kunna 
medgifwa. 

Wärdes Eder Kongl. Maj:t härtill gifwa dess allernådigste bi- 
fall, så wågar jag så mycket mer i underdånighet hoppas, det mig 
i nåder tillåtes at få tlilträda den wid Upsala Academie nu lediga 
lön, som för en emeritus Professor är anslagen och som icke af 
någon sådan Professor sökes, som åtskillige utomlands, de der 
troget och arbetsamt til sin Öfwerhets nådiga nöje förrättat sine 
tjenster, blifwit på ålderdomen och för deras återstående korta 
lifstid hugnade med en sådan och ofta större förbättring i deras 
willkor, än den mig skulle tilflyta, i fall Eder Kongl. Maj:t 
skulle täckas -allernådigst bifalla, at jag, jemte den lön och 
öfrige Professionen tillhörande förmoner som jag hittils inne- 
haft, finge komma til åtnjutande af den efter framl:ne Archia- 
tern och Riddaren Rosén von Rosenstein ledige emeriti lönen. 
En Nåd, som äfwen innom Riket wederfarits en och annan förtjent 
man och ibland hwilka jag i underdånighet wågar nämna Ar- 
- chiatern Rosenstein, som, jemte dess på Eder Kongl. Maj:ts Hof- 
stat innehafde Archiaterslön, äfwen allernådigst blef hugnad med 
Emeriti Professors lön.! 


11 


utmärkta höga Nåd Eder Kongl. Maj:t härigenom skulle 
täckas låta mig wederfaras, skal för mig blifwa den 
muntran at til Eder Kongl. Maj:ts och Fäderneslandets 
nda de dagar som Försynen mig ännu unnandes warder, 
jag med undergifnaste trohet och nit til dödsstunden 


igste allernådigste Konung, 

Eder Kongl. Maj:ts 

allerunderdånigste och troplichtigste 
tienare och undersåte 


Carl vy: Linné: 


i Riksarkivet (Biographica). Endast underskriften af Linné. 


ma ansökan anmäldes hos Kgl. Maj:t den 1 Maj 1776, hvarvid: resol- 
»Som Kongl. Maj:st ogjärna wille lämna sitt Nåd. tillstånd til des an- 
få afstå sin sysla til sin Vicarius; så wille Kongl. Maj:st i nåder up- 
. R. Grefwe Rudenschöld at förmå Linnée til quarblifwande wid 
ing, hwaremot Kongl. Maj:st wore benägen och fant äfwen billigt 
'hohom den efter Rosenstein lediga blifne Emeriti Professoris Lönen; 
le Kongl. Maj:st desutom med särdeles nöije anse om Consistorium i 
ot widare sätt utan Academiens gravation skulle kunna förmera 
— Detta gick ock i fullbordan, sedan Grefve Rudenschöld anmält, 
d underdånigste erkjänsla af Kongl. Maj:ts Nåd, förblifwer wid 
je Sysla, emot de honom i Nåder bewiljade förmåner». ' Kungl. 
nämligen den 18 Juni, att »ordres afgår til Academie Cancelleren 
n uti Lönetilökningen>», samt förklarade den 15 Juli, att i enlig- 
ii förslag bewiljades »Archiatern von Linné och des Barn besitt- 
ipsala Academie hemman Ubby». (Riksarkivet, Cabinetts Ar- 
15221 
nomiska fördel, som härigenom tillskyndades LinsÉ, var ytterst 
halfannat år fick han uppbära den dubbla lönen, och hvad be- 
(såsom det vanligen skrifves), hvars egor voro »öfverallt samman- 


ma på arrende för samma afgift, som det äfven sedan ålåg honom att 
. Den enda vinsten af »detta wedermäle af Consistorii Academici wäl- 


12 


9. 


Stormäcktigste Allernådigste Konung. 


Som Eder Kongl. Maj:t på min i början af sistledne år giorde 
unrierdånigste ansökning, at få lämna förvaltningen af min inne- 
hafde Profession vid denna Eder Kongl. Maj:ts Academie genom 
allernådigste skrifvelse af d. 1 Maji till Hans Excellence Herr 
R. R. Högvälborne Grefve Rudenschiöld, behagat förklara det Eder 
Kongl. Maj:t ogerna skulle se om jag i mer eller mindre mån läm- 
nade min Sysla; Så har jag min undersåteliga plikt likmätigt varit 
angelägen at fullgöra denna Eder Kongl. Maj:ts nådigste åstun- 
dan, hvilket jag ansedt som ett dyrbart vedermäle af den höga 
och ovärderliga Nåd, hvarmed Eder Kongl. Maj:t täckes anse den 
nit, hvarmed jeg sökt, och altid så vidt krafterna tillåta, skal söka 
upfylla det mig anförtrodde kall. 

Till underdånigst följe häraf, har iag sielf förrättat alla min 
sysla tillhöriga göromål, utom de Publique Lectionerne, ifrån 
hvilka jag som ledamot af Eder Kongl. Maj:ts Bibel Commission 
varit befriad. Men då mina krafter nu mera börja så aftaga, at 
iag under de svårare Årstiderna ej vågar mig ut i fria luften, och 
åtskillige af mine angelägnare Ämbetssyslor därigenom skulle 
komma at eftersättas, så vågar iag i underdånighet bönfalla det 
värdes Eder Kongl. Maj:t allernådigst tillåta det min Son Profes- 
soren Carl v. Linné, som nu någon tid förrättat min sysla, måtte 
i anledning af den för honom d. 19 Mart. år 1763 utfärdade och 
härhos i afskrift bifogade Nådigste fullmagt, genom introduction få 
träda till full utöfning af denna dess sysla, hvilken han redan inne- 
haft längre än någon af de öfrige Professorerne i Medicinska Facul- 
teten, inom hvilken han såleds är den äldsta. 

Då i den händelsen, at Eder Kongl. Maj:t allernådigst skulle 
täckas til denna underdånigste ansökning lämna allernådigst bifal, 
jag äntå icke vill undandraga mig, at så vidt krafterne tillåta för- 
rätta de syslan tilhörige göromål, för at upfylla Eder Kongl. Maj:ts 
förklarade vilja, samt såmedelst göra mig förtjent af de uti högst- 
bemälte skrifvelse mig allernådigst tillagde förmoner, vid hvilka 
jag i underdånighet hoppas, at allernådigst blifva bibehållen; och då 
ungdomen icke annat kan än härmed vara mera betjent, så vågar 


NOTA MINE 


13 


ket mer at i underdånighet göra mig försäkrad om 
Maj:ts allernådigste tillstånd härtil, som jämte den 
mig på mina sidsta dagar genom ett sådant förnyat 
tf Eder Kongl. Maj:ts höga och oskattbara Nåd veder- 

n finge den, at se det min son på ett lika värdigt sätt 
öfrige til dess sysla hörande skyldigheter, som han te- 
t de dit hörande göromål, hvilka honom varit anför- 


Eder Kongl. Maj:ts 
allerunderdånigste och tropligtigste 
undersåte och tienare 


Carl v. Linné. 


let i Riksarkivet bland Biographica. Endast underskriften af 
men det öfriga skrifvet af LInsÉ pb. vy. hvilken ock med största 
et är skriftens författare, enär fadren redan då var både kroppsligen 
en i h grad försvagad. Datum saknas, men påskrifvet står: »Ank. 
, föredr. hos K. M. på St. Slott d. 14 Febr. 1777 och bifallet>. 
häraf blef LinsÉ Dp. v. den 17 Oktober s. å. installerad såsom 
trädde därigenom det ämbete, hvarå han 14 år förut erhållit 
öjde ytterligare två år, innan han fick uppbära professorslönen. 


2. KONGL. CANCELLIB SOC OLLE GIUM 


6. 


Facultatis Medice utlåtelse på den af Magnifico Domino 
Rectore med Faculteten communicerade remisse 
ifrån Hans Kongl. Maij:stts och Riksens Högl. Can- 
cellie Collegium angående studiernas forthielpande 
wid Academien. 


Medicinska Faculteten ser nogsamt, hwad ogemen nytta skulle 
tilflyta publicum, om endast sådane kommo uti studier at upodlas, 
som därtil woro fallne, utan at andra til dessas prejudice och pu- 
blici skada sig insmygade. Hwad de föreskrefne medlen til en så- 
dan träffelig saks erhållande angår, finner Faculteten för sin del 
nödigt at gifwa alla sig kunnoga swårigheter wid handen, at der- 
igenom, då de å sido rödjas, saken må så mycket snarare och 
säkrare bringas til ett önskeligit slut. ; 

Examina, som med Diäcknar ifrån scholen anställas, då de til 
studenter antagas, äro wäl offta nyttige, doch lära ei altid wara de 
tilförliteligaste: ty Diäcknar komma merendels til Academien wid 
sitt 15:de—18:de el:r 20 åhr, och altså förr än de hunnit til ful- 
komlig wäxt. Hiernen är det blötaste och lösaste i kroppen, mog- 
nar och kommer til sin wäxt och fasthet aldra senast. Så lenge 
Barnen ännu hafwa en lös, fuchtig och ännu mindre hierna, äro 
de af naturen aldeles oskickeliga till sådane saker, som behöfwa 
en skarp efftertanka; deräst de ei genom siukdommar och hård 
education twingas därhän at ei allenast fibrerna uti utwärtes 
musclarne, utan äfwen i sielfwa hiernen i otid blifwa spänte. Så- 
dena blifwa pråecoces flores, som sällan frucht frambringa, och 
besanna dageliga ordspråket, at qwicka barn blifwa merendels 
dumma karlar. Dessa precocia ingenia blifwa de bästa Diäcknar; 
deremot andra, som senast mogna, få altid den starkaste hierna, 


15 


och med tiden den diupaste penetration; desse äro just sådane, 
som böra utwäljas, fast de ei doga i begynnelsen. 

Här på har man oändeliga exempel, at de slätaste Diäcknar 
blifwit de lärdaste män, och de dumbaste barn de qwickaste karlar, 
samt vice versa. Utom alt detta tracteras wid scholarne allenast 
latinska språket och elementa, för hwilka få kunna winna smak; 


men wid Academierne helt annat, nemligen sciencer; kan allså 
ingen säga förut, om ei en Diäckne, som warit trög wid scholen 
uti elementis, torde blifwa den störste Mechanicus, Physicus etc. 


Faculteten finner äfwen swårighet wid Fältskiärs Gossars och 


bl Ng Gesällers ankomst til Academien, dem man skulle tycka ei böra 
förnäkas wid Academierne få studera Medicinen, Anatomien, Bota- 


niquen etc., fast de uti humanioribus ei skulle hafwa de nödige 
partier, hälst som inlendska Fältskiärs Geseller hos os saknas nog 
wid Barberstugorna och Armeen, som offta ei kunna för penningar 
utifrån inkomma, och de för dem så omistelige delar Anatomie 
och Botanique torde ei så lätt på andra ställen ärnås som wid 
academien. 

Hwad Examina för dem, som skola få honores, angår, håller 
Faculteten för sin dehl så mycket mera onödigt omorda, som hon 
är fulleligen säker, at denna saken henne ingalunda rörer, emedan 
de härtils i Upsala promoverade Doctores Medicine, åtminstone af 
de närwarande Facultetens ledamöter, äro sådane, att de, en och 


 hwar, med all distinction kunna gå och giälla för wärdiga Doctorer. 


Faculteten håller ock före, att det är och bör wara hennes 
skyldighet, som aldra strängast examinera inlendska promovendos, 
emedan härpå dependerar så mångas lif och wälfärd; däräst icke 
utlendske skulle komma hit til Academierne, då man med dem 
aldeles kunde förfara, såsom Frantsoserne, Hollendare och Tyskar 
giordt härtils, när wåra eller andra nationer til dem ankommit, at 


söka honores. 
Man fruchtar allenast, om examina skulle anställas publice, 


det flere torde resa ut at antaga graden, och hålla för långt lättare 
sak, at en gång sielfwa wid hemkomsten prsesidera än at exponera 


sig flere gånger uti äfwentyrligare prof. Dessutom torde en sådan 
förordning för litet blifwa wärkstäld, som den hwilken biuder at 
ingen må i Stockholm practicera, som utomlands tagit graden, förr 
än han i Collegio medico blifwit examinerad.> Utom det at man ei 
ser, huru saken kan remidieras dermed at publique examina an- 
ställas: ty där någon Professor skulle wara så förgäten af sin Ed 


16 


och skyldighet, at han härwid misbruk tillåta wille, kunde han ju 
likafult förut communicera med examinando queestionerne. 

Det skulle .wara os kiärast och Academiens största heder, om 
endast sådane här promoverades, som sig distinguerade uti studier 
och lärdom, hwarigenom Academici honores blefwo uti sitt wärde, 
ty difficultas acquirendi och pretium äro och borde wara oskilj- 
achtige, som guldet och des wärde äro. Men här wid förefaller 
en ganska stor swårighet uti tiden: emellan hwar promotion e. gr. 
Magistralis äro 3 åhr, hwartil släppas 60 promovendi; hwardera af 
dem skall undergå 3 examina, Theologicum, Stili och Rigorosum, 
och hwardera 2 gånger disputera; altså giör 5 gånger 60 tilsam- 
mans 300 dagar; desutan, om man tager allenast på 3 åhr 150 
dagar til Diäcknars examinerande, blifwa 450 dagar borttagne, och 
altså åhrligen 150 dagar, utom ferierne och högtidsdagarne, endast 
på dessa saker anwända, som aldeles förqwäfwa så de publique, 
som de privata lectionerne, hälst emedan lögerdagarne och ons- 
dagarne mästedehls måste anwändas på Consistoriele samman- 
komster. Sluteligen böra wij ock nämna det wår hälsa icke gierna 
tillåter, at om wintertid flera gånger sittia uppe i academien 4 tim- 
mar för middagen och 4 äffter middagen. 

[Underskrifter saknas.] 


Den till Cancellie-Collegium aflemnade skrifvelsen har, oaktadt sorgfälligt 
letande, icke kunnat anträffas; det ofvanstående är efter ett i Medicinska fakul- 
tetens arkiv befintligt, af LinnÉ dikteradt och egenhändigt korrigeradt koncept. 
Att han är den verklige författaren, framgår dels däraf, att han då var fakul- 
tetens dekanus och som sådan skyldig — och villig — att skrifva de utlåtanden, 
memorial m. m., som skulle afgifvas, dels af en jämförelse med det af Linné 
förda protokollet, däri en alldeles öfverensstämmande redogörelse för fakultetens 
åsikter finnes intagen. 


1 Anledningen till denna »utlåtelse» var en kanslersskrifvelse, som den 
1 Juni 1744 upplästes i Consistorium academicum och hvari infordrades dettas 
yttrande rörande ett uppgjordt förslag, innehållande bland annat, »at icke 
allenast til Academien ankommande Gymnasister af Decano uti någre timars 
tid publice på Academien skola examineras, samt, hwar de icke finnas tilräcke- 
ligen grundade, försändas til scholan tilbakas, eller inrådas at utwälja sig et 
annat vite genus; utan ock de, som i någon wetenskap åstunda taga gradum, 
skola undergå examen Theologicum, stili och rigorosum publice på Academien, 
uti Rectors, Facultetens ledamöters och hela Academiska societetens närwaro, 
under behörigt protocolls förande, och alt detta ifrån kl..8 om morgonen til 12 
och ifrån 2 til 4 efftermiddagen, sedan Decanus til en slik act 8 dagar förut 


oa a 


NV 


17 


med hwad mera, som högbemälta skrifwelse widlyfftigare 


svar insändas till Cancellie-Collegium »högst 14 dagar efter 
istorium beslöt hänskjuta ärendet till de särskilda fakul- 
lan insända hvad dessa haft att andraga. I medicinska fakul- 
och afgjordes frågan den 13 Juni, och antagligen inlemnades 
af de närmaste dagarna. I Consistorium åtog sig den 16 Juni 
»som nu tänker at resa til Stockholm», att medtaga och öfver- 
I registret öfver de till Collegium inlemnade handlingarna 
en Kgl. förordning af den 26 April 1737 var stadgadt, att ingen 
overad medicine doktor finge utan föregående, inför Collegium 
examen praktisera som läkare. I början öfvervakade ock sagda 
egi joga efterlefnaden däraf, men snart nog tröttnade det därvid. LInsÉ 
' var i detta afseende fullt vittnesgill, ty under hans treåriga Stockholms- 
: nber 1738—0Oktober 1741), då han hade en mycket vidsträckt 
Collegium medicum helt och hållet för hans underlåtenhet 
en dylik examen. | 


3. KONGL. CAMMAR-COLLEGIUM. 


fe 
Högwälborne Herr Grefwe, President &c. &c. 


Eder Excellence och höglofl. Kongl. Cammar Collegium har 
benäget af den 19 Januarii sidstl. med mig communicerat en vid namn 
Hedenbergs ansökning!, at i Riket och besynnerligen i Åbo och 
Biörneborgs Lähn få idka Perlefiskerie, hwilken konst han i China 
skolat lärdt, samt tillika täckts öfwersända de för honom giorda 
frågor om Perle Musslornas art och natur, med hans derpå gifne 
Swar, till utrönande, huruwida förenämnde Hedenberg skaffat sig 
tillräckelig insigt, hwaröfwer Eders Excellence åstundar min öd- 
miukaste utlåtelse, den iag härmed så oförgripeligen, som wörd- 
sammast aflämnar. 

Jag undrade länge at Perlor månde wara så främmande till 
sin generation, hälst då iag såg de som woro hema i Naturkunnig- 
heten och sökt beskrifwa deras framalstrande warit så skiljacktiga 
i meningarne, at man hos dem ingen redighet kunnat ernå, intill 
dess iag sielf år 1732 kom till det namnkunniga Purkiaurs Perle- 
fiske i Luhleå Lappmarck?, der jag uppehölt mig ett par dagar at 
fiska Perlor med Bönder, då iag blef warse, huruledes Perlorne 
genererades innan på skahlet, och huruledes någon Matsk merendels 
warit ordsaken till första ämnet; iag begynte då först at speculera, 
huruledes man med konst måtte kunna imitera Naturen, hwarföre 
iag ock anstält sedermera åtskilliga försök och förundrat, huru en 
så simpel sak kunnat så länge fördölja sig för den curieuse men- 
niskan, sedan luxen satt så högt pris på sådant i sig sielf ringa 
wärde. 

Alla Musslor kunna bära Perlor både genom natur och konst, 
och had angår wåra Musslor, så äro de stora och hos oss under 


EES EYOREITNN 


19 


namn af Perlemusslor allment bekanta der till de tienligaste, 


hwilka finnas i de mästa och största strömmar i Swerige, hälst 


uti forssarne, at iag icke twiflar med mindre sådan Perleplantering 
här mycket lyckeligen kunde anställas. - 

Jag har läsit i Resebeskrifningarne öfwer China, och som 
redan mer än för 15 åhr sedan af trycket utkommit, hurusom 
Chineserne, hwilcka i åtskilliga måhl öfwerträffa Europseerna at 
imitera Naturen, hafwa påfunnit at med konst förmå Musslorne 
till at frambringa perlor, ty är mycket möijeligit, at förenämde 
Hedenberg hafft tillfälle i China at se perleplantering och lärdt 
den konsten, som i sig sielf är ganska simpel. 

Den som läs förenämnde beskrifningar och något litet förstår 
sig på naturen af musslor, kan intet annat, än lära konsten, om 
han gifwer sig tid at något litet experimentera, hwarföre iag icke 
ser ordsaken, at mer bemälte Hedenberg uti sine swar till Höglofl. 
Kongl. Collegium behöfwer hålla en konst, som redan så godt som 
tydeligen är beskrefwen, hemlig, och jag undrar nogsamt, hwarföre 
icke andra Europeiska nationer redan stält i werket Perleplantering 
på sina orter. 

Musslorna prepareras till perlor i China på 2:ne handa sätt; 
det ena skier, då corpus till Perlan på inre sidan häfftas, det 
andra, då skahlet genomboras och corpus inträdes samt häfftas 


: med tutanego?. Sjelfwa corpus brukas hos Chineserna af 2:ne 


handa slag: antingen af en solid swärfwad skahlglob, eller ock af 
dess miöhl, som blifwit coagulerat med safften af bladen på Cheta 
kong-lao” etc. 

Sedan iag skaffat mig någorlunda kundskap om Perlors pro- 
ductionen, har iag hållit det hemligt och förnögt mig sielf af det : 
som ett curieust experiment i naturen, utan at uptäcka det för 
någon dödelig. Jag har wäl offta tänckt ingifwa det i Wetenskaps 
Academien eller ock framställa det i en publique Disputation, men 
då iag på andra sidan ansedt saken har iag detta aldeles å sido 


satt, som iag hållit för betänkeligit at med curieusitet skada många 


och besynnerligen mitt fädernesland; ty om denna konsten skulle 
allmänt blifwa bekant och werckstäld, skulle ofehlbart åtskillige 
lida, ty iag kan intet annat se, än at Perlor redan i fäderneslandet, 
såsom ett redbart Capital, nu för tiden stiga till några tunnor guld, 
hwilcka derigenom aldeles kunnat mista sitt pris; iag har ock sedt 
förut, at, om Perleplanteringen skulle allmänt hos oss anställas, 
kunde hon icke länge hållas döljd, förrän wåra grannar i Norige, 


20 


Ryssland och Sibirien, som äga ömnogare förråd på Perlemusslor, 
så aldeles deruti kunde öfwerwinna oss i myckenheten, ja äfwen 
Nationerna, som bo i Södra Europa, och hafwa en myckenhet af 
stora och skiöna Skiölp, skulle kunna producera både flera och 
klarare perlor. 

Af förenämde Hedenbergs swar kan iag tämmeligen inhämta, 
at han förstår wälja stället på skahlen, der corpus bör fästas, 
utan at skada Muschelen, som öppnar skalet, och äfwen at få en 
rätt glants på Perlan; dock wore werdt at af honom fråga 1:0. 
huru många musslor en karl om dagen effter hans process kunde 
preparera till perlor, och altså huru många perlor hwar karl om 
åhret kunde oculera. 2:o. Huru många år fordras till en perlas 
mognad af någon wiss storlek. 3:o. Om icke hans perlor blifwa 
något lättare, än de naturella. 4:0o. Om han tänker lägga de 
impreagnerade Musslor uti någon dam på Chinesiska sättet, och 
huru han tror sig det werkställa med wåra perlemusslor, som icke 
trifwas utan i starkaste forssen. 53:o. Hwilket sätt at oculera 
perlor han lärdt i China. 6:o. Hwad han tänker at taga till at 
fästa och coagulera corpus till perlan. Finge iag tillfälle sielf at 
questionera mannen, kunde iag tryggare utlåta mig om hans 
capacitet. 

Jag lämmar Eders Excellence och höglofl. Kongl. Collegio sielf 
at öfwerwäga den politiska reflectionen om Perleplanteringen, såsom 
den är utom min cirkel, huru och på hwad sätt denna må an- 
ställas utan skada för fäderneslandet. 

Jag för min dehl ser icke at denna konsten kan länge hållas 
döljd, sedan Hedenberg lärdt sättet, och hwar och en som reser 
till China kan lära det samma, ja, och utur tryckte Böcker inhämta 
mäst hela processen, så at om Swerige eij begynner, kunde lätt 
hända, at Utlänningar begynte till wår större skada; eller ock 
om det wore  rådeligit at straxt på en gång begynna Perleplan- 
teringen öfwer hela Swerige, hwar som hälst Pärlemusslor finnas, 
at wår nation kunde winna första priset; samt ändteligen om det 
wore möijeligit hålla en sådan konst hemlig för Utlänningar, som 
ofehlbart antingen genom läsande af Resebeskrifningar eller genom 
det de kunde förmå någon, som warit brukad wid perleplanteringen 
hos oss, komma till sig och genom wårt arbete fingo öppna ögon 
och sökte .på all sätt at få dehla winsten med oss, till dess per- 
lorna äntel. kommo i det wanpris, att de sedermera föga acktades. 


FRESTAS EST FE IE UT YE ON 


ENSE NVF ET PEST OS Sf VR 


21 


Om Eders Excellence och Kongl. Collegium finna för godt at 
werckställa perleplanteringen, tyckes merbemälte Hedenberg tien- 
ligast kunna antagas till läromästare för dem, som sådant komma 
at i wercket ställa, hälst som han ofelbart lärdt några korta hand- 
grepp i China, der detta arbete är längst brukadt, och han deri- 
genom kunde upmuntras för sin upmärksamhet, då han derigenom 
gagnade sitt fädernesland. förblifwer &c. 

Upsala d. 25 Jan. 1751. 

Carl Linneeus. 


Originalet, tillhörigt Kammarkollegium, blef antagligen förstördt genom 
1802 års brand; afskrift finnes i Riksarkivet bland samma kollegiets skrifvelser till 
Kgl. Maj:t. 


1 Till Kgl. Maj:t inlemnades den d. 14 Jan. 1751 en skrifvelse af FRIEDR. 
HEDENBERG, hvari denne anhöll att erhålla inseende öfver pärlfiskerierna och 
skogarne i Åbo och Björneborgs län. Denna skrifvelse remitterades sammå 
dag till Cammar-Collegium, som från sökanden infordrade svar på en hel mängd 
frågor »angående Pärlemuslors Lefnadsart och Natur», hvilka svar redan d. 
16 s. m. afgåfvos. Samtliga handlingarne öfversändes därpå till LinsÉ, hvilken 
skyndade att till Presidenten Grefve C. F. PireER öfversända ofvanstående bref. 
De däri framställda frågorna meddelades därefter MHeEDEnBERG, hvilkens svar 
därå dock blefvo ganska knapphändiga och förbehållsamma; särskildt på sjätte 
frågan ville han alls icke svara, »hälst jag», säger han, »wid min återkomst 


från China hade den nåden att giöra min undersåteliga upwaktning för Theras 


Kongel. Maj:tler på Carlberg uti en Chinesisk habit, då jag blef benådad med 


tillstånd få framföra en ganska widlöftig Relation om China och min resa». 


Dessa hans senare svar blefvo öfversända till LinnÉ, hvarpå följde dennes till 
Sekreteraren i Cammar-Collegium OroF LInDBERG ställda bref, som i det följande 
meddelas. 

2? Pärlmusslan (Mya margaritifera) förekom under 16- och början af 17- 
hundratalen flerestädes inom Sverige i sådan myckenhet, att indräktigt pärlfiske 
där bedrefs; särskildt voro, såsom OL. RUDBECK D. Y. uppgifver, flera af de norr- 
ländska floderna »myckit rika af wackra sköna pärlor», delvis »hafwandes ett 
så kosteligit watn, att de wäl kunna trutza och de aldra bästa orientaliska, 
ja och dem öfwergå». I största omfattning synes dylikt pärlfiske hafva egt 
rum vid Purkijaur i Luleå lappmark, hvilken plats besöktes både af OL. RUDBECK 
p. Y. och LinsÉ. Genom sina där anstälda iakttagelser kom den senare till den 
öfvertygelsen, att pärlorna voro en slags sjuklig bildning, uppkommen genom aflag- 
ring kring ett främmande, inkommet föremål, under det att RupBEcK trodde sig 
finna, att »pärlorna födas utaf sielfwa skalen, ifrån hwilka de genom mogenhet 
falla och lössna såsom nötter från sitt fnas»; de äro nämligen »lika såsom små 
musselungar, hwilka, när de fallit ifrån de större och få ligga på siöbotn, 
småningom mer och mer tilltaga, till des de äntelig spricka i tvenne delar 
och blifva sedan såsom de, af hwilka de äro komna». 


22 


3 »Tuttanego» eller metallum album stanneum »är en ganska skör 
hvit metall och tilredes af 2 delar Tenn mot 1 del Vismut sammansmälte» 
(J. G. Waznzeriws, Mineralriket s. 464). 

t Osäkert är, hvilken växt härmed menas. 


8. 


Högachtad Herr Secreterare. 


För gunstig Communication af Hedenbergs swar tackar jag 
öfwermåttan. Det tyckes på alt att han förstår saken, fast han 
håller henne mycket hemlig. Jag förstår sielf intet att gå in uti 
Politiska Reflexionen, om Pärleplanteringen är nyttig eller skadelig 
för Riket. Men thet tycker jag att om han skall begynna i Fin- 
land, borde tillika Pärleplanteringen anläggas öfwer hela Riket. 
Ty, all winsten winnes i konsten, och det blifwer aldrig många 
år fördoldt. Ty hwar och en som får en preparerad musla i 
strömmen, eller kan fylla en arbetskarl, kan straxt lära en konst, 
som är den simplaste. ; 

Jag kan intet utlåta mig widare, än att jag tycker på långt 
håll, att han förstår Chinesiska processen, den han dock håller på 
alt sätt hemlig. Men han borde obligeras att lära flere på en 
gång. Ty elliest får intet Riket i många år avancen deraf? 

Påsten stränger mig i dag, att jag ej kan swara som jag 
borde till Kongl. Collegium. förblifwer 

Högachtad Herr Secreterarens 
1751 1/90 hörsamme tienare 
Upsala C. Linneus. 


Afskrift i Riksarkivet bland Kammarkollegii skrifvelser till Kgl. Maj:t. 


! Resultatet blef, att kollegiet d. 12 Febr. hos Kgl. Maj:t hemställde, 
att HEDEnBERG skulle få ett årligt arfvode af 400 dir samt 200 dir »till arbets- 
manskapets betalande», — »till en början på försök och wissa år....då be- 
skaffenheten och nyttan häraf så mycket bättre kan utrönas». Det visade sig 
emellertid, att HEDENBERG oaktadt upprepade påminnelser ej på tillfredsställande 
sätt skötte sin befattning, hvarför han efter några års förlopp entledigades. 


é k w Vä 
NE 


4. RIKSENS STÄNDERS UTSKOTT OCH 


DEPUTATIONER. 


Ag 


Ödmiukast Memorial. 


At demonstrera den nytta, som Landet ärnår, genom wäxter 
uti medicin, ceconomie, manufacturer &c. håller iag onödigt här, 
såsom förut bekant. 

Men at wisa huru de nödige och nyttigaste wäxter måge blifwa 
för inbyggarne i wårt fädernes land mögligast bekante, är det iag 
här söker. 

Uti Petersburg, Berlin, Breslau, Kiöpenhamn, Nörimberg, Breda, 
Amsterdam, Harlem, Chelse wid London, Paris, Rom &c. äro me- 
dicinal trägårdar anlagde, uti hwilka cultiveras allenast alla de 
wäxter, som i apothequen brukas och böra förwaras. I dessa trä- 
gårdar läses publice några gångor om weckan, at alla wäxter på 
en sommar kunna absolveras och framwisas. Åhörare wid desse 
Lectioner äro alla fältskiärare gesäller och apothequare gesäller 
och gåssar, ja ofta sielfwa mästarene. 


+ Redan den 7 December 1738 hade LinsÉ till Secreta Utskottet in- 
lemnat ett memorial, hvari han anhöll »att blifwa benådad med samma 
gratial af 600 dir s:mt, som Capitain Triewanp år 1726 blifwit tillagt, men 
sedan indragits..., då han om Wintren för den i BergsCollegio ausculterande 
Ungdomen will läsa öfwer Collegii Cabinett, och om Sommaren uti Auditorio 
illustri öfwer Botaniquen». Denna ansökning blef med förord sänd till Riksens 
Ständers Statsdeputation, där den behandlades den 24 Jan, 1739 och därpå 
återsändes till Secreta Utskottet. Ärendet förekom där å nyo den 17 Mars. 
Oaktadt flitig efterspaning har sagda memorial icke kunnat anträffas. Liknande 
är förhållandet med en LinsÉs i samband därmed stående supplik, som i No- 
vember s. ä. bifölls i Rådskammaren. 


24 


Wid mäst alla Academier ser man inrättade Academiska trä- 
gårdar, såsom i Padua, Bolonie, Pisa, Montpellier, Oxford, Edin- 
burg, Leiden, Ytrect, Harderwik, Gröningen, Regensburg, Strasburg, 
Heidelberg, Altdorf, Helmstad, Wittenberg, Leipsig, Jena, Königs- 
berg, Upsala. I desse trägårdar införas mäst alla wäxter, som 
möglige -äro, nyttige och onyttige, at den studerande ungdomen 
må lära kienna alla, dem se och röra. 

Om nödwändigheten at kienna wäxter endast skulle sträckia 
sig til de nyttige plantor, så wet iag intet om de äro få el:r många; 
ty här är knapt någon wäxt, som ej hafwer någon synnerlig för- 
mon til föda, foder, hushåld, kläder, färg, medicin, prydnad eller 
uti någon manufactur, hälst sädan man dagel. funnit at nya nyttig- 
heter observerats wid de för detta aldra onyttigaste gräser, ja så 
at man snart kan säga det mossar, gräs och swampar, som af alla 
äldre mehrendels förgiätits, blifwit in vita communi de högst nöd- 
wändigaste och oumgängeligaste. 

At få denna kunskapen endast utsträckt hos wåra apothequare 
och fältskiärare, blefwo lät practicerat, om alle desse woro oblige- 
rade, för än de blefwo magistri in sua arte at prestera examen 
uti Botaniquen, men förr än det kan skie borde sielfwa Doctores medi- 
cinee förstå Botaniquen, alt så ingen af dem få honores academicos eller 
släppas til practiquen, för än han prsesterat här uti nöjachtig exa- 
men, och wist sig detta förstå; så, at han sedermera wore i stånd 
at examinera andra. 

Apothekarena examineras wäl uti materia medica, men jag 
skulle häldre önska at de igenkiände sina apothekare wäxter på 
marcken gröna, än i apotheket törra, hwilket ej altid sker. 

Fältskiärarne, som bo i små städer och på landet skulle ej stå 
så ofta tomma af medicamenter, om de förstodo sielfwe plåcka 
sina medicinal gräs. 

Men at hela Nationen skulle få mera smak för wäxternas kun- 
skap, som är grunden til all ceconomie, är långt swårare. 

Om man sätter Botaniquen uti minne af några namn, såsom 
de gambla, är den ej wärd at läras, såsom hon lika snart glömes; 
men om den läres såsom en science, winnes hon både lättare, 
hastigare och förgiätes aldrig. 

Academier hafwa i långa tider warit seminaria för alla sciencer 
uti alla riken i Europa; tror altså at det lättast practicerades der 
hela rikets utwaldaste ungdom sammanflyter, och hwar ifrån den 
sedermera blifwer öfwer hela riket utgiuten. Då graveras ej staten 


KENYAS SKP SE SEP IOC EE RON 


;å 
4 
N 


25 


med nya docentes, ej med Hortis academicis, ej för discentes, 
hwilkom det skulle blifwa alt för swårt sig uppehålla på et annat 
ställe, endast för at lära Botaniquen. 

I Upsala är gamal academisk trägård; i Lund är en skiön 
academisk trägård; i Åbo är plats där?il, men om der äro örter 
och wäxter i trägårdarne, el:r docentes Botaniquen kunna, som sig 
bör, och lära, wet iag ej. 

Nu, fast wore trägårds platsen aldrig så god, trägårds mästaren 
aldrig så färdig, trägårdarne aldrig så proppade med wäxter och 
Professoren sielfwe Aesculapius, wore dessa dock föga nyttiga för 
riket, om ej discentes woro ömnoga, som all denna kunskapen 
sedermera kunna utsprida öfwer hela landet. 

Wid Academierna war på min tid och wid wissa epocher 
wissa sciencer i mode och flor. En tid måste alla studenter förstå 


Historien, om de skulle få conditioner och blifwa achtade; en tid 


galt endast Metaphysiquen, så högt som nu, Gudi lof, Mathesis. 

En god Professor giör mycket at kunna persvadera auditores, 
doch mindre om de andra docentes, som hafwa inspectionen öfwer 
discentes, afråda ungdomen ifrån sådane kunskaper, som hafwa 
namn af blotta curieuxiteter emedan de sielfwa ej weta nyttan. 

Ingen ting kan drifwa så snart och fort någon sak som belöning, 
fast wore det ofta til blotta hedren, altså 

Om de som skulle blifwa Magistri ej tilsläptes för än dö för- 
stodo Botaniquen eller om de som förstodo den hade någon pree- 
rogatio til säte, stipendier, conditioner &c. 

eller om allenast 12 stipendier blefwo tildelte af Stipendiis 
regiis åt dem, som mäst lagt sig på Botaniquen och deruti wore 
kiäckast, såsom här tils de fåt, hwilcka bäst kunnat spela och 
warit i capellet (hwarmed staten ej graverades) eller något dylikt, 
wore iag säker at denna wettenskapen på någre åhr skulle wara 
kring riket spridd, ty ingen wettenskap gifwer mera nöije åt den 
henne förstår, ingen handleder til flere nyttiga försök för riket, och 
hon har ingen sig förhatelig, mehra än enda okunnogheten. 

Wid föreläsningarne och upwisandet af örterna, håller iag doch 
före ej wara nog at efter gambla trallen uprächna 365 dygder 
(: ofta så många osanningar :) efter böcker, utan må hwar och en 
wisa örtens namn, rätta kiänne märken, rummet hwar hon wäxer, 
och där efter huru hon bör cultiveras, des utwalda nytta i medi- 
cinen; hwad delar bewaras på apothequen, hwåd preparat deraf 


26 


giöras til Medicinen och fram för alt, all den nytta hon kan åsta- 
komma uti ceconomicis. FE. gr. 

Tall. Furu. det är ej nog at iag wet hon heter Pinus och ej 
Abies; el:r at hon drifwer urinet och är god för skiörbiugg; at af 
henne fins på apothequen kåda, harts, tallstruntar, beckolia, tallolia. 
Utan iag bör och wetta huru alla desse tillredas och at Terpentin 
med des olia och spiritus här af hoos utlänningarne förfärdigas. 
Man bör lära skilnaden på tall, fur, gårtall &c. Man bör weta at 
detta trädet wäxer på de aldra magraste platser i landet, der 
knapt et ogräs kan wäxa. At detta Trä är det förnämsta och 
nyttigaste samt indrächtigaste för riket, såsom af det winnes Bielkar, 
bräder, master, timber, Beck och tiera, kohl &c. så at med detta 
drifwes de mästa bruk; hur här igenom de mäste Swedior til- 
arbetas, med hwad winst eller skada för Landtmannen. Hur thetta 
Träd mognar; hwad Lapparnas Buxboms hårda Kiörn är, och huru 
der af giöras bogar, pulker &c. 

Huru bröd giöres af tallbark; hur swinen härmed kunna giödas; 
hur ...tweden? på landet försummas; hwad safwan har för nytta; 
hwad sågspånen doger til för sämskmakar; huru de kunna planteras 
och hwarföre swårt. Huru kiära och beck tillagas och på hwad 
sätt bäst; huru kohl böra brännas; när timber bör huggas &c. 

Och således med alla andra wäxter. 

Torde altså kundskapen om alla nyttige wäxter lättast läras 
wid Academierna, och bäst låta sig practiceras om någon förmon 
. eller nödwändighet obligerade i förstone studiosos, til des at denna 
wettenskapen blefwe wanlig och allmänt antagen. 

Stockholm 1741 Maj. 2. 

Carl Linneus. 


Originalet i Riksarkivet bland Manufactur- och Handels-Deputationens Handl. 
1741 Band. II. n. 106 B; endast datum och namnet med LinsÉs handstil. 


1 Det mycket lifliga intresse, som under Frihetstiden var i vårt land rådande 
med hänsyn till det ekonomiska tillståndets förbättrande, hvartill ock hörde ett 
vidsträcktare tillvaratagande af de produkter, som inom vårt eget land kunna 
erhållas, föranledde, att man under riksdagen 1741 sökte att tillgodogöra sig 
LinsÉs insikter och erfarenheter äfven på detta område, hvarpå han — utan 
tvifvel till stor del på grund af sina i Stockholm hållna, flitigt besökta före- 
läsningar — ansågs vara en fullt sakkunnig person. Början gjordes med att 
förslag väcktes (d. 29 Jan.) om hans försändande på statens bekostnad till Öland 
och Gotland, förnämligast för »at efterse hurudana ört- eller gräsarter der wara 
kunde, som antingen uti Apothequen woro nyttiga eller till färgerier tienliga», 


27 


sedan Riksens Ständer lämnat sitt bifall, lades att efterspana »åt- 
2 ler- och jord-arter . .., som till hel och half Porseleiner, Tobakspipor, 
s walkande, med flera manufacturernas nödiga behof kunna brukas». 
1 ett bihang härtill lades ock »at underrätta sig om hwad som hörer till 
jam Naturalem, såsom allehanda mineralier, Trä och Wäxter, Diur, Foglar, 
ete.». 

Samtidigt härmed (den 7 April 1741) blef i Riksens Högl. Ständers 
jar Oeconomie och Commercie-Deputations Förordnings-Utskott föredraget 
enskaps Academiens memorial af den 24 Martii sidstl., som uppå Cammar 
nie Utskottets begieran upgifwit en af H. Doctor Linn&e&us författad för- 
uppå de i riket befintel. samt til Medicamenter tienlige örter, hwilka 
t dageligen ifrån Utrikes orter förskrifwas. och hwarföre apotechen niuta 
L friheter i tullen, jemte Collegii medici memorial och förteckning uppå 
här befinteliga wäxter, med mera, hwarwid ibland annat deruti finnes 
a anfördt, at det til rikets wärkel. förmohn lända skulle, om tienlige mått 
påtänktes til olika örters utrönande och tilhopa samlande som i 
kunna wäxa och til apotechens förnödenhet uti myckenhet finnas, hwilket 
framtiden kunna förorsaka någon lindring uti den nyligen igenom 
. utfärdade Apotechare Taxans försälgningspriser, samt apotechens tull- 
på något sätt äfwen inskränkas». Till det protokoll, hvarur det nu 
blifvit hämtadt, har sedan fogats Linnés ofvan intagna Memorial, 


omtalade förteckning på inhemska medicinal-växter, hvilken Veten- 
ie af fruktan för apotekarnes förbittring anhållit »noga måtte 


rer Antagligen blef den återlemnad till Vetenskaps-akade- 

n, sedan de nämnda farhågorna skingrats, i sina Handlingar 1741 

2 en af LinsÉ författad Uppsats på de Medicinalväxter, som i apotheken 
8 och hos oss i fäderneslandet växa. 


10. 


Högwälborne Herr Baron, Öfwerste och Riddare 
af Kongl. Swerds Orden. 


vii bref af d. 29 Januarii sistl. täckes Högwälborne Herr 
Öfwerste och Riddaren, såsom Ledamot af Riksens Höglofl. 

rs Oeconomie och Commercie Deputations Cammar Oecono- 
nie Utskott, Höggunstigast infordra mitt betänkande om Pärle- 
fiskerierne här i Riket m. m. 


28 


Til allerödmiukast fölie häraf har jag bort lemna föliande: 

Wåra, såkallade, pärlemusslor äro allmänt bekanta i de star- 
kaste forssarne af de Lappska floderne; men de finnas också här 
nedre i Landet på de fläste ställen, der dylika forssar förekomma. 

Jag har sett huru pärlemusslor fiskas wid Purkijaur, det namn- 
kunnigaste pärlefisket i Luleå Lappmark; der karlen gör sig en 
flotta af stockar och styrer ut åt starka forssen samt kastar 
ankar med en sten, bunden wid et eländigt rep; på hwilken flotta 
han liggande uphemtar med långa Trätänger musslorna utur botten; 
hwilka endtel. samlade til myckenhet, föras til lands. At under- 
söka om desse "musslor hålla pärlor, måste de sönderbrytas, då 
skalen wräkas på stranden, hwaraf en förfärlig myckenhet skal 
ännu qwarliggande intyga, huru många tusende musslor blifwit 
fåfengt dödade; ty man får ofta bräcka hela 1000:de, ja ofta 2000:de 
utan at få någon betydande pärla. 

På detta sättet tyckes mig pärlefiskeriet wara föga mödan 
wärdt. 

Pärlan i musslan är icke naturell, utan en siukdom. Den 
som kan giöra denna sjukdomen på musslan, han kan ock få henne 
at nödwändigt bära pärlor. 

Kunde man göra med konst, at hwar mussla, som man uptoge 
och nedlade igen på sitt ställe, skulle bära pärla, så kunde wäl 
intet något annat wara mera profitabelt. 

Altså lärer det blifwa den första grund til pärlefisket, at först 
rätt impregnera musslan med pärla; utom hwilket alt blir mera 
betydande beswär än winst. 

Naturen gör sina wärk ganska simpelt, men det simplaste är 
dock oftast swårast at råka. Pärlemusslan ligger altid och gapar 
med ena ändan. Det är dock omöjeligit at undersöka musslan om 
hon har pärla, utan at hon med detsamma skal wåldsamt öpnas 
och tillika dödas; ty intet utwärtes tecken, af alla eftersökte, är 
grundat på naturen. Pärlan wäxer med hinna eller skahl, den 
ena utöfwer den andra, continuerl. Pärlan blifwer på 6 år stor 
som en ärta, och på 12 år nästan dubbelt större. Hwar och en 
mussla kan impregneras med pärla högst för 1 styfwer depence; 
men en pärla om 12 år säljes, som jag menar, för 300 å 600 dir 
kpmt. — En omogen pärla blir aldrig af naturen mogen; men det 
står hos den, som impregnerar musslan, at göra, det musslan skall 
bära en mogen eller en omogen pärla, och kostar det icke mera 
at få musslan til at bära en mogen, än en omogen pärla. 


29 


En enda karl kan om dagen impregnera 100:de musslor, då 
92 andre beställa det, som til impregnation fordras. Figuren på 
pärlan står hos den at ernås, som impregnerar, at hon kan blifwa 
rundad, aflång eHer af annan skapnad. Ingen mussla, som blifwer 
- impregnerad, kan slå felt at bära pårla, allenast hon nedlägges 
och får lefwa i sin Forss. 

Som alla naturens handgrep äro ganska simpla, så är ock 
detta, då man rätt råkat detsamma, hwarföre ock största omsorgen 
tyckes böra wara at holla wärkställigheten häraf hemlig, at 
icke utlänningar få kundskap derom; ty samma pärlemusslor finnas 
äfwen tämmel. mycket i Österrike, Sweitz, Skottland och andra 
bergaktiga länder; så at, om utlänningar lärde denna konst, skulle 
pärlor, för myckenheten, i wärde falla. Det tyckes ock kunna 
lempel. förekommas genom publique Inrättning; hälst som desse 
musslor endast lefwa i de starkaste forssar, som aldrig frysa, at 
ingen kan komma åt musslorna, utan med flotta och widlyftig 
rörelse; så at om et torp bygdes wid forssen och en trogen mussle- 
wäktare der bodde, kunde omöjel. någon der uphemta någon 
mussla, utan hans wetskap. 

Jag har wäl hört, at folk skolat warit till, som kunnat giort 
gull; "men jag wet ingen som kunnat giort pärlor”. Nog war en 
för några år sedan, hwilkens namn jag förgätit, som af Högl. Kongl. 
Camar Collegio anhölt, at i Finland få anlägga pärledammar, men 
af de honom giorda frågor och lemnade swar, war icke til at sluta, 
det han war på wägen deråt; ej heller har jag mera hört deraf. 

Jag har med mycken omsorg och möda sökt utforska hwad 
orsaken woro til pärlornas generation och huru naturen procederade 
at detta werkställa. Jag har och redan för flera år sedan funnit 
elav dertill, och är i stånd hwar timma, at lägga detta för en så 
lius dag, at den simplaste kan se det med ögonen och taga derpå 
med händerna, men som jag sielf bott långt från de ställen, der 
rätta pärle-musslor finnas, har jag icke kunnat anwändt detta mig 
til gagn; utan förnöjt mig med experimenter på wåra eländiga 
siömusslor”; ty man kan wärkställa samma process lika på alla 
slags musslor, efwen på sielfwa ostrona, men pärlan blifwer diffe- 
rent efter musslans watten; och altså de klaraste, bäste och äd- 
laste i de såkallade pärlemusslor; och som jag icke sett, at pärle- 
fiskeriet hos oss med besynnerlig aktning drifwits, hade jag ärnat 
communicera konsten med någon utländsk magt mot wedergällning, 
til något min under-balances lindrande?. Men om mitt eget kära 


30 


fädernesland skulle åstunda konsten af mig, kunde jag äga dubbel 
fägnad, som jag är säker, det Riksens Högl. Ständer häldre för- 
unte mig någon tilbörlig wedergällning, än en främmande, som 
jag den icke toge med mig utur landet; och tyckes det ej obilligt 
förtiena något, som kunde gagna det allmänna mycket; hälst som 
jag kan heligt försäkra, at jag ännu aldrig Ho jänves denna konsten 
för någon dödelig. 
Jag förblifwer 
Högwälborne Herr Baronens, Öfwerstens och 
. Riddarens 
Upsala 1761 ödmiukaste tienare 
d. 6 Februarii. Carl Linneeus. 


Originalet har, oaktadt allt sökande, ej anträffats; afskrift däraf finnes i 
Linnean Society och aftryck i Öfvers. af Vet. Akad:s Förhandl. 1859 s. 96. 


! För LinsÉs metod. att producera äkta pärlor samt de i samband där- 
med stående förhandlingarna vid 1760—62 års riksdag har blifvit redogjordt 
flerestädes, särskildt af O. I. FÅHrREvs i afhandlingarna: Om perlfisket och Linnés 
hemliga konst att befordra perlbildningen hos musslor (Öfvers. af Vet. 
Akad:s Förh. 1859 s. 89—117) och Utredning af frågan om national-belö- 
ning åt Carl von Linné vid 1760—62 årens riksdag (Vitt. Hist. o. Ant. 
Ak. Handl. 1869 s. 289), äfvensom i Tu. M. Frirs, Linné II s. 380—84, 


samt af W. A. HERDMAN i Address delivered at the anniversary meeting of 


the Linnean Society of London on the 24th of May, 1905. Här må därför 
anföras endast ett och annat, som står i direkt samband med de af LInsÉ för- 
fattade skrifvelser, som här meddelas. 

Då under sagda riksdag Secreta utskottets Cammar Oeconomie deputation 
förehade till behandling frågan om rikets pärlfiskerier, föranledd dels af den 
i det föregående omtalade HeEpDeEnBErGs afskedande, dels af klagomålen öfver 
pärlmusslornas hänsynslösa utrotande, föreslog Prosten P. N. MarHesiws, en af 
LinsÉs studentkamrater, den 17 Jan. 1761, att man borde hänvända sig till 
denne med begäran om upplysningar och råd. Dessa befunnos ock så mycket 
mer behöfliga, som af deputationens medlemmäåär ingen hade något att omförmäla 
utom Amiralen LaAGERBIELKE, som uppgaf, att »pärlorna böra fiskas i ny, men 
icke i nedan». Ordföranden, Öfversten Friherre Carr Funckr, tillskref därför 
LInnÉ ett den 29 jan. dateradt bref, hvarpå såsom svar ankom det den 8 Febr. 
daterade, här införda brefvet. Detta upplästes vid deputationens sammanträde 
den 11 s. m., hvarefter man »fant gödt att genom extractum protocolli... 
yttra sin benägenhet öfwer bemälde Archiaterns och Riddarens aflämnade be- 
rättelse». Tillika uppdrogs åt Ryttmästaren PRINTZENSKÖLD, som skulle resa 
till Upsala, att öfverlemna detta protokollsutdrag. 

Den 18 Februari hade PRrRIntzENSKÖLD återkommit och »berättade, at han, 
efter Utskottets anmodan, uti Upsala angående pärlefiskerierna talt med Herr 
Archiatern och Riddaren Linnaus, hwilken ytterligare aflämnat ett pro Memoria, 


al 


2 go mp Utskottet uplästes. Hwarefter bemälte Ryttmästare widhanden gaf, thet 


FN ium han åstundade, utan aldeles öfwerlämnat thet till Utskottets FR Rik- 

sens högl. Ständers bepröfwande, samt at det begärda profwet till å daga 
läggande af thes hemlighet, woro så mycket swårare för honom att wärckställa, 
som saken i sig sielf är ganska simple, och sjelfwa hemligheten i samma 
— ögnablick uptäcktes, enär then bestyrckes, och hade han warit af then tancka, 
om icke för wissa af Utskottets Deputerade honom må tillåtas at giöra prof». 
Den här omtalade promemorian är tvifvelsutan den, som i det följande meddelas. 
a Att närmare redogöra för detta ärendes vidare behandling är här ej rätta 
platsen. Här må blott nämnas, att deputationen den 4 Juli utsåg »wissa 
ledamöter, som inom sig på heder och tro försäkra, att eij uppå minsta sätt 
yppa hemligheten»; att LinnÉ vid sammanträde den 27 s. m. för dessa utförligt 
redogjorde för sin »hemlighet»; att han företedde af honom i flodmusslor i 
ipsala-ån producerade pärlor, som af Juveleraren BErG ansågos »för ganska 
wackra och af så besynnerlig godhet, att han, såsom okunnig om försökets 
ändamål, förklarat wara skada någon af dem söndra» för undersökning af deras 
inre byggnad; att den 30 s. m. för deputationen anmäldes, att »sådana om- 
'ständigheter sig yppat, att the [de delegerade] ansett nödigt till at wända 
till Höglofliga Secreta Utskottet med de Considerationer, som derwid före- 
fallit, samt hwad mått och utwägar derwid borde tagas»; att Secreta utskottet 
efter åtskillig öfverläggning den 28 Jan. 1762 beslöt uppskjuta frågans. af- 
ande, >»till dess man finge se, hurudan penninge-tillgången framdeles kunde 


LT såsom n. 12; Jfr. f. ö. härom Linnés bref till År aR d; 29 Jan, 1762; 
som i det följande skall meddelas. — Med detta icke att förblanda är ett annat 


Re Ljungby, Uutgifne af Gust. ANDERSSON 7 s. 247, hvilket uppgifves 
vara af MENNANDER den 29 Jan. 1762 inlemnadt, »men författadt af Linné sjelf». 
jäsa har nämligen helt säkert flutit ur MENNANDERS seen penna. Därur må 


"att underkasta detta R. H. Ständer, neml. att då j ig senast råkade Linnaeus 
om en gammal bekant, berömde honom för sin flit, men beklagade, att jag 


och arbete hos oss kan göra någon förtjenst. Jag har vunnit denna utmärglade 
kroppen. Jag har förkortat mina. dagar, att allenast några få ligga öfrige i 
-dräggen. Men det mest grämer mig, är att jag således mördat mina många 
omyndiga barns fader utan att kunnat lämna dem droppfritt tak öfver hufvudet». 
oo — Resultatet blef, att den »nationalbelöning», som Svenska staten lemnade, 
endast bestod i LinsÉ tillerkänd rättighet att själf utse sin efterträdare. 

: Ej osannolikt är, att LinsÉ utom de nu omnämnda inlemnat ännu ett 
Memorial till Secreta utskottet, och detta ett synnerligen viktigt. Sedan näm- 


32 


ligen Riksens Ständer beslutat, att en enskild man, köpmannen i Göteborg P. 
BacGE, skulle för en summa af 6000 dir smt. få köpa LissÉs hemlighet med 
hänsyn till pärleympning, beslöts, att honom skulle tillställas »en fullständig 
beskrifning, hvaraf duplicatet bland Secreta Utskottets handlingar behörigen 
skulle förvaras». Detta har dock, oaktadt allt letande, icke kunnat anträffas. 
Hurudant Linsés tillvägagående för pärlors frambringande var, framgår emellertid 
af protokollet för den 27 Juli 1761, då »Cammar- Oeconomie- och Commerce- 
Deputations Cammar Oeconomie Utskotts deputerade till pärlefiskeriernas upp- 
hjelpande i Riket> sammanträdde och LIinnÉ var närvarande. Se närmare 
härom Öfvers. af Vet. Akad:s Förhandl. 1759 s. 99—102. 

2. Naturligtvis menas här: i Sverige eller i Europa. Att kineserna 
sedan länge egt en sådan förmåga, omtalar ju LinséÉ själf i det ofvan under n. 7 
meddelade brefvet. : 

3. Antagligen började LInsÉ strax efter sin förflyttning till Upsala att 
i Fyrisån experimentera med frambringande af pärlor i vanliga flodmusslor. 
Detta framgår däraf, att han redan 1748 kunde meddela såväl HALLER som 
HåÅRLEMAN, att han lyckats härutinnan. Att han ej vidare fortsatte härmed, 
torde vara att tillskrifva dels saknaden af verkliga pärlmusslor vid Upsala, dels 
HÅRLEMANS Svar, hvilket väl ej kunde annat än verka afkylande på Linnés ifver. 
»Förwänta aldrig, min princeps», skref nämligen denne den 21 Juni 1748, 
»någon belöning af en förnuftig regering för den, som skulle göra pärlor... 
ty så snart konsten blefwe bekant, måste ju nödwändigt pärlorna falla i wan- 
prijs och ej blifwa mer ansedda, än hwad man annars kan med händer till- 
wärka». — Enligt HELDmaAn (anf. st.) finnas original-musselskalen och de af 
LInNSÉ frambragta pärlorna ännu bland hans samlingar i Linnean Society. 

4, Härmed afses utan tvifvel den skuld, hvari LInsÉ nödgades sätta sig 
till följe af det kort förut skedda köpet af Hammarby och Edeby, och hvaröfver 
han högeligen oroade sig. 


20: 


Pro Memoria. 


Till pärleplantering skulle jag oförgripeligen tycka att Purki- 
jaur i Luleå Lappmark woro bequämligaste stället. Ty då jag 
där war åhr 1732, funnes där ännu en otrolig myckenhet Pärle- 
musslor i Caratlselfwen, som stryker där förbi och giör en stark 
fors. Där lågo på stranden en oändelig quantitet upbrutne pärle- 
musslor, uti hwilka man sökt pärlor; men icke des mindre sågs 
hela botten i forssen, på 2 famnars diup, aldeles täckt med desse 
musslor som lågo och gapade, men tillslutade sig, då wattnet rör- 
des med tången under uptagandet. Den som skall resa hit måste 


33 


med stor båt föras från gambla Luleå hela 8 milen till Hares 


er [= Harads], gå till fots flera mil wid Pajarim inan han kommer 
| S till Jockmocks kyrkia i Luleå Lappmark, åter både segla och gå 


innan Purkijaur wisar sig, så att ingen utom wägwisare kan pas- 
sera, och således allmänt blifwer bekant på en ort, där få färdas. 
Bygdes här ett hus wid Caratsforssen och där uti bodde den 


som pärleplanteringen bewakade, kunne wäll aldrig någon komma 


ut i forsen med flotta, utan att observeras; ty pärlemusslorne finnas 
på diupet och ej wid landet, ej häller är någon tillgång till forsen 
utan med flotta. 

Sättet att där upfiska Musslorna war wäll det aldra grofwaste 


- med långa trädtänger af 2 famnars längd, men kunne snart hielpas 


med där till tjenligare instrumenter af jern, om inrättning gjordes. 
Jag skulle tycka, fast jag tillstår mig det icke hafwa försökt, 


men ser ingenting som hindrar, at de imprägnerade musslor kunne 


åter nedsänkas uti en bur af Ståhltråd, att bequämligare återfås, 
då pärlorna äfter några åhr skulle uttagas. Men för öfrigt är det 


3 Wist, att då de nedläggas åter på bottnen i floden, kunna de icke 


flytta sig 1 quarter där ifrån, utan blifwa som ostron quarliggandes, 


; - ty de äga inga delar att flytta sig utur stället. Äljest kunne man 


ock med stenar gjöra dammar i forsen, lika som Osterdamarne 
gjöras i Engeland. 
At hålla saken hemlig komme altså endast an på pärle- 


SR makarens beskedlighet, ty skulle jag tycka, att här till tjenligast 


utwaldes någon stadgad och mogen karl, som hade famille men 
af olyckor kommit af sig, at han räknade detta för sin högsta för- 
mon; har porcellains fabriquen i Saxen kunnat hållas hemlig, ser 


K jag ej mera omöglighet här ligga i wägen. 


Pärlemusslor gifwas i flere länder, men i intet mig bekant, så 
många och allmänna, som hos oss. I de store Ryske Siberiske 


floder har jag nyligen haft underrättelse, att de icke skola finnas; 


altså är man tämmelig säker på den sidan. Ifrån Norska och 


BE wästra sidan kan ingen komma hit utan att gå öfwer fjellen, pas- 


sera Quickjocks kyrkia, föras sedermera hela 10 milen med båt, 


gå wissa trakter, sättas öfwer) till Purkijaur, hwilket alt icke kan 


MH ske utan wägwisare, roddare och flera ombyten af lappar, så att 
en främling aldrig här kan passera, utan allas wettenskap. 


Originalet, helt och hållet skrifvet af Linné, eges af Linnean Society i 
London. 
Linnés brefväxling 1. 3 


34 


12: 


Memorial. 


Wettenskaper hafwa i alla florerande Riken warit De Rege- 
randes ömmaste ögnemärke, som de skillia folk ifrån Barbarer och 
giöra att ett litet förstendöme i Europa lyser mer än det största 
keyserdöme i orient. I wårt k. Fädernesland står det endast och 
allena hos Riksens högl. Ständer att wettenskaper uplifwa och 
upmuntra, hwilket sker, då de som sökt updrifwa wettenskaper 
till någon högd, därföre finna speciell upmuntran, hwilken seder- 
mera en hwar täflar at giöra sig wärdig. Men där ingen up- 
muntran är, där blifwer ock ingen semulation och där falla wetten- 
skaperne. | 

Riksens högl. Ständer hafwa i detta afseende täkts hugnat 
åtskillige af dem som lefwat i wår tid. Ty fördristar jag härmed 
andraga mine ringa meriter i den förtröstan, at om jag giort mig 
någon speciell hugnad wärdig, jag ej allena torde blifwa för- 
giäten. 

Wid min syssla, nu öfwer 20 åhr, har jag å sido satt all 
praxis medica, all egen hushållning och egna bequämligheter, at 
jag måtte med alla krafter giöra min tienst redeliga och ej bränua 
twänne jern på en gång. 

Dizeten har jag förökt med så många rön och observationer, 
at jag twiflar om någon annor giort där uti större samblingar. 
Mine åhörare Riksens ungdom lära det bewitnat; jag tänker dem 
utgifwa till Nationens nöje och nytta. 

Systema Morborum som jag på latin ti torde blifwa 
för Tabelle-wärket et oumgängeligit hielpmedel, då det på moders- 
målet öfwersättes. 

Fäderneslandets Historia Naturalis, som för min tid låg 
uti ett tiokt mörker, har jag med mer än troligt arbete hopsamblat 
till 1300 differente Wäxter och 2300 särskilde slags Diur, så att 
intet rike i werlden äger så fullständig Flora och Fauna, som nu 
Sverige. 

Till academie trägården har jag inskaffat så många 1000:de, 
aldrig tillförene i Sverige sedde wäxter, och dem alla utan weder- 
giellning. Där ibland är Jalappa, som brukas i alla purgerande 
Piller och hos oss lätt kan cultiveras; den tatariske Rhabarbaren 


39 


för har jag giort allmän i fäderneslandet, och den dyrbara chinesiska 
oo Rhabarbaren, som så mycket consumeras i apothequen och aldrig 


 warit i Europeiska trägårdar, har jag nyl. fått; han tohl wårt 
climate och borde med sorgfällighet Piers såsom en clenode 
och rikets product. 

Hela wettenskapen af Historia Natucalis har jag upbygt af 
ny grund till all den högd han nu ärnåt; jag wet icke om någon 
wågar sig fram denna tiden i denna wettenskapen, utan att hålla 
mig wid handen. Men för än jag så långt kunnat kommit, har 
jag måst resa både in och utom fäderneslandet. Jag har måst hafwa 
mine elever till de aflägsnaste orter på jordklotet, fast jag haft 
för dem intet understöd af publico, om jag ej kunnat utbedia mig 


for ett litet stipendium academicum. Jag har måst correspondera med 


alla curieuxa öfwer hela werlden. Jag har måst skaffa mig de 


Es — dyraste böcker, att först wetta hwad redan woro uptäckt. Således 


har jag änteligen fått sedt mera af Skaparens dråpelige wärk än 
någon som nu lefwer äller för mig lefwat; alt har jag med oände- 


br ligit observerande stält i naturlig systematisk ordning och således 
—bracht wettenskapen till den högd hon nu äger. 


Jag har utgifwit flere wärk än någon som nu lefwer, wid pass 


AN 40 särskilde böcker, alla skrefna på egna rön, hwilka fodrat all 


omtanka. Många hafwa tyckt att endast Species plantarum äller 


- Systema Nature warit tillräckelige arbeten för en mans lefnad. 


"Mången torde swichta wid att endast afcopiera de wärk jag redan 
utgifwit; men som det ej kommer an på huru många wärk en 
skrifwit, utan huru han dem förfärdigat, så har jag där wid ej 
annat att andraga, än att mine mäste wärk äro afcopierade och 
uplagde i Tyskland, Holland, Frankrike, Italien &c. hwilket icke 
skedt, om de ej haft afgång och funnits äga det, man ej fått i 


andra. Mine egne editioner har wåre inlandske bokförare uplagt 


till Nationell winst, och som jag ej haft rygg att på egit förlag 
dem utgifwa, hafwa uppläggarena niutit min swett till godo. 
Jag har genom alt detta wunnit, at utlänningar besökt wåra aca- 


; — demier; at mine disciplar så inom som utom lands wunnit fördelach- 
—  tigare poster och Professioner, än jag hugnar mig af; at jag blifwit 


inviterad med störste offerter till de orter jag ej kunnat komma. Men 
det wissasta för mig har warit en utsläpad kropp; jag är stadd 


a på en wäg som slutar sig sielf. Tienste-åhr och meriter kunna intet 


sätta mig i bättre omständigheter. Hade jag så anwändt min möda 


36 


på egen hushållning, som på wettenskaper, hade minas utkomst - 
och min omsorg blifwit drägeligare. | 
Wettenskaper äro Riksens ständers egne pupiller; har jag 
warit trogen amma för en af dem, så kan jag hoppas att så ömma 
som mächtige förmyndare ej låta mig gå bort ur werlden utan 
någon hugnad. | 
Carl Linneeus. 


Af mig skrefne wärk 


Systema Nature =: Lugd.. bat. 1735 fol. 
Hale 1740 4:to 
Holmize 1740 8:vo 
Paris 1744 8:vo 
Hale 1747 8:vo 
Holmige 1748 8:vo bo 


Lipsize 1748 8:vo 
Holmize 1753 8:vo 
Lipsia 1756 8:vo 
Lugd. bat. 1758 8:vo 
Holmiz 1758 8:vo 


Hale 1760 8:vo 
Fundamenta Botanica Amsteled. 1736 8:vo 
Abogeg 1740 8:vo 


Holmizx 1740 8:vo 
Amsteled. 1741 8:vo 


Paris 1744 8:vo 
Hale 1747 8:vo 
Philosophia Botanica Holmize 1750 8:vo 
Critica Botanica Lugdb. 1737 8:vo 
Genera Plantarum Lugdb. 1737-810 
Lugdb. 1742 8:vo 
Paris 1743 8:vo 
Hale 1752 8:vo 
Holmize 1754 8:vo 
Classes plantarum Lugdb. 1738 8:vo 
Hale 1747 8:v0o 
Bibliotheca Botanica Amstel. 1735 8:vo 
Hale 1747 8:vo 


Amstel. = 1751 8:vo 4 


37 
Flora Svecica Holmie 1745 8:vo 
Sö Holmize 1755 8:vo 
Flora Lapponica Amstel. 1736 8:vo 
Flora Zeylanica ; Holm. 1747 8:vo 
er Hortus Cliffortianus Amåtel. 1748 fol. 
> Species Plantarum Holmie 1751 8:vo 
FÖRT Lugdb. 1753 8:vo 
Musa Cliffortiana Lugdb. 1736 4:to 
> Materia Medica Holmie 1749 8:vo 
+» Ichthyologia Artedii Lugdb. 1738 8:vo 
> Fauna Svecica Holmize 1746 8:vo 
PET | Holmie 1761 8:vo 
 Iter celandicum Holmize 1751 8:vo 
oo — gotlandicum Holm. 1751. conjunct. 

oo — Wwgothicum Holm. 1748 8:vo 
oo — scanicum Holm. 1751 8:vo 
HE Lips. 1756 8:vo 
Museum Regis Holm. 1754 fol. 
Museum Tessinianum = Holm. 1753 föl; 
— Amoenitates academ. v. 1 Lugdb. = <1749 8:vo 
SR Holm. 1749 8:vo 
vol. 2 Holm. 1751 8:vo 
vol. 3 Holm. 1751 8:vo 
vol. 4 Holmix 1749 8:vo 
fe vol; 5 Holmie 1760 8:vo 
Iter Hasselquisti Holm. 1757 8:vo 
Iter Leflingii Holm. 1758 8:vo 
 Viridiarium Ciliffortian. Amster. — 17387 8:vo 
Methodus sexualis Leidee 1737 8:vo 
 Corollarium generum Leid2e 1737 8:vo 

Biblioteket i Berlin. Antagligen har det jämte andra handlingar öfver- 


s till P. Bacce, då denne köpte »hemligheten» och rättigheten att i Sverige 
illa »pärlympning». Säkert är nämligen, att dennes sonson hade för afsikt 
kr. 1820) erbjuda detsamma till köparen af Linnés samlingar, J. E. Smitt, 
.e mot de af LinsÉ producerade pärlorna och de därvid använda mussel- 
Något sådant byte kom dock ej till stånd. Huru manuskriptet sedan 


4. UPSALA UNIVERSITETS KANSLERER.' 


13. 


Professores Medicine i Upsala 


komma äffter Constitutiones Academicas 
at läsa. som föllier 


D. Rosén D. Linneus 
Physiologia Institutiones 
Historia morborum Dizeta 
Semiotica Praxis 
Anatomia Methodus medendi 
Botanica Chirurgia 
Chymia Pharmacia 
Physica 


altså om D. Rosén lämnar Botaniquen till Linneus, får han till- 
bakas hwilken dehl han sielf will sig utwällia af Linnei partes, 
såsom Praxis eller någor annor; 

är ock Linngeus nögd emottaga Botaniquen, utan at D. Rosén 
skall beswäras med något af Linnei giöromåhl. 

Om ock hela Professionerne skola bytas, önskade doch Linneeus 
at ej på sig taga Anatomien. 

Naturliga delningen tycktes wara beqwämligåre, då Partes 
medicine distinguerades secundum objecta in 


+ Kanslerer under LinsÉs professorstid voro C. GYLLENBORG (1739—46), arf- 
fursten ApDoLF FrepriK (1747—51), C. EHRENPREUS (1751—60), Å. J. VON HÖPKEN 
(1760—64), kronprinsen Gustar (1764—71), C. RupEsnscHönp (1771—83). 


39 


Corpus humanum &  Materiam medicam 


Anatomia Botanica 
Physiologia Historia naturalis: 
Pathologia  Mineralogia, Zoologia 
Semiotica Pharmacia 
Praxis Chemia 

Dizeta 


Komma altså Doct. Rosén at kallas Professor Medicine & Anatomi, 
: men Linngeus däremot Medicine & Botanices. 


Egenhändigt original i Riksarkivet (Upsala Kansl.-Emb.:s Handl. 1741). 

Denna af LinsÉ till kanslern öfverlemnade skrift är visserligen odaterad, 
men det torde med all säkerhet kunna antagas, att den förskrifver sig från 
våren 1740. Genom OL. RupBEcK Dp. Y:s död var den ena af professurerna inom 
medicinska fakulteten då ledig, och liknande var förhållandet med den andra, 
genom att den gamle L. RoBeErG tvingats att taga afsked. Att dessas efter- 
trädare skulle blifva Nins RosÉn och CaArL LInnzus, antogo nog de flesta — och 
alldeles säkert kanslern, grefve C. GYLLENBORG — vara en gifven sak. Det vill 
väl synas helt naturligt, att LinsÉ bort erhålla den efter RupBecK lediga platsen, 
hvilkens förnämsta läroämne var naturalhistorien, samt Rosén den Robergska 
professuren, till hvilken hörde anatomi och praktisk medicin. Som emellertid 
den senare hade större meriter såsom universitetslärare, blef resultatet det, att 
kanslern »jämkar så emellan Competitorerna, att RosÉn skulle få denna va- 
cancen [efter RupBEcK], och som Professor RoBerG nu för sin ålder tog afsked, 
skulle Linszus succedera honom, och de bägge sedermera byta Professioner.» 
Uppenbarligen var det med anledning häraf, som LinsÉ, innan någon professors- 
utnämning skett, till kanslern ingaf ofvan meddelade skrift. 

Sedan bägge professionerna blifvit tillsatta, öfverlade Rosén och LInnzus 
med hvarandra om lämpligaste fördelningen af de till medicinska fakulteten då 
hörande ämnena. Resultatet häraf blef nedanstående, till kanslern ingifna för- 
slag, som den 18 December 1741 förordades af Consistorium academicum och 
följande år den 21 Januari af kanslern fastställdes. 


>Hos Eder höggrefwelige Excellence understå wij oss at inkomma 
med wårt ödmiukaste förslag till repartition af Föreläsningarne oss emel- 


. Jan, och underkasta det Eder höggrefwelige Excellences högwijsa om- 


-pröfwande, förbättrande el:r nådiga stadfästande. 

Som wij härwid endast hafft afseende på hwad hwar af oss med 
största nöije drifwer, och synes wara mäst fallen till; så lefwa wij ock 
Få den ödmiuka förtröstan at Eder höggrefwelige Excellence anser detta 
som ett prof af wår hiärteliga åtrå till at med förenade kraffter bringa 
Studium Medicum härstädes i anseende, och dymedelst giöra oss till någon 
del wärdige Eder höggrefweliga Excellences wälbewågenhet. 


40 


I så måtto är iag Nils Rosén sinnad at åtaga mig Praxin medicam, 
Anatomien, Physiologien, Pathologien och Chymia Pharmaceutica. Hvar- 
emot iag Carl Linneus tänker at informera uti Botaniquen, chemia me- 
tallurgica, semijotica, Dietetica och Materia medica, samt at antaga inten- 
dencen öfwer Botaniska Trägården. Och emedan iag således kommer att 
bo husfritt uti det Botaniska huset, hwilken förmån nu annars tillhörer 
mig Nils Rosén, ty utbeder iag mig deremot at likaledes utan hyra få 
bebo äfwenså många rum uti Nosocomio academico, hwarest iag är sinnad 
at wissa dagar i weckan, i medicine Studiosorum närwaro, examinera 
siukt folk, igensöka deras siukdom, och effter bästa wett derföre med- 
dela råd. 

Skulle Eder höggrefwelige Excellence nådigast behaga gilla detta 
wårt ödmiuka, Förslag, utbe wij oss allenast, at Eder höggrefwelige Ex- 
cellence genom bref till Consistorium Academicum ”nådigast täckes det 
stadfästa. Wij framhärda med diup wyrdnad 

Eder höggrefwelige Excellences 

allra ödmiukaste - Tienare 
Ups. d. 3 Nov. 1741. Nils Rosén. Carl Linneus. 


Originalet i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.); skrifvet af N. Rosén 
samt endast med Linnés egenhändiga namnteckning. 


14. 


Högwälborne H:r Grefwe, Riksens Råd, 
President, Upsala Academis Cancellaire. 


Till ödmiukt föllie af Eders höggrefl. Excellences nådiga be- 
fallning det Facultas Medica skall inkomma med sin ödmiukaste 
förklaring hwarföre D:r Bäck blifwet af förslaget till Adjuneturam 
Medicam utesluten; så har, hwad mig angår, jag där utinnan ingen 
dehl, äffter jag i anseende till hans wakra meriter upfört honom 
uti första rummet på min votering.! Underställandes Eders Hög- 
grefl. Excellences högwisa ompröfwande, huru wida uti en Facultet, 
som består allenast af twenne Ledamöter, den som Decanus voterat 
uppå uti tredie rummet, kan komma at utesluta den, som jag nämt 
uli det första, och om icke således detta måhlet är utaf en annor 


41 


affenhet, än det som åberopas till prejudicat uti Facultate 
osophica. 


Eders högGrefl. Excellences 
, underdånödmiuka ” 
tienare 
Carl Linneeus. 


för 1: i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.); helt och hållet med 


MG | 


sig här wid academien distingueradt; och at ännu mehr perfectioneras 
st till utlänska academier. Secundo loco på Doctor Johan Gotschalck 
Vallerius, såsom äldsta medicus, hwilken en tid warit adjunctus i Lund, 
och här wid Academien hållit några åhr privata collegia. Tertio loco på 
Doctor Olof Kalmether, som ock eger ansenlig lärdom och förfarenhet.» 


Professor RosÉn uppförde däremot på förslaget: 1) J. G. WALLErius, 2) O. 
-KALMETBER och 3) Med. Licentiaten STRANDBERG, och som han i egenskap af 
decanus hade votum decisivum, blef detta äfven fakultetens förslag. Kanslern 
kunde ej annat än finna det Sjandämligt att åt Licentiaten STRANDBERG gafs 
'äde framför BäcK, »som likwäl redan wärkel. antagit gradum in Medicina 
förut förwärfwat sig utaf facultate medica et särdeles godt låford», hvarför 
infordrade förklaring häröfver. LinsÉs svar är ofvan anfördt. Äfven Rosén 
og »de skiäl och orsaker, som föranlåtit honom at sätta Strandberg framför 
te Doctor Bäck», men kanslern förklarade (i skrifvelse till Consist. acad. d. 
a 1741), att dessa »intet warit tilräckelige eller giltige, ity at den färdighet 
Praxi, som Doctor Bäck will betagas, ... effter Professor Roséns egit med- 
nde kanske aldeles hafwa kunnat utesluta Doctor Wallerius, som nu likwäl 
faculteten är i det främsta rummet upförd. Icke desto mindre»>, fortsätter 
1, »har jag för denna gången funnit godt at låta denna saken aldeles bero 
facultetens förslag, och nämt den till adjuncturen, som af bägge Professo- 
ne föreslagen blifwit», d. v. s. WaALLrerius. Härtill fogade han dock följande 
uttalande: »Jag förmodar för öfrigit, at Adjunectus Wallerius lärer ansee 
na befordran som et önskeligit tillfälle at få wisa, det de owarsama steg han 
et eller annat tillfälle till äfwentyrs tagit, tiena honom till at med så mycket 
större försiktighet hädaneffter hålla sig wid et så alfwarsamt wäsende som den 
anstår, hwilken Ungdomen med underwisning och efftersyn bör tilhanda gå». 


42 


Tvifvelsutan var det den skandal, hvartill WALLErivus genom sin hätska, mot 


LInnÉ, hans medsökande till medicinska professuren, riktade skrift gifvit anled- 


ning, som föranledt kanslern att till adjunktsfullmakten foga ett så ovanligt 
bihang. Jfr. ock TH. M. Fries, Linné I s. 186 not. 3 samt 294—9297, hvarest 
utförligare finnes redogjordt för åtskilliga, i samband härmed stående förhål- 
landen. 


15. 


Kongl. Maj:ts och Riksens Råd, President samt Upsala 
Academie Cancelair. 


Den af Eders Excellence mig anförtrodde Academie-Trä- 
gården skall iag med all flit och åhåga söka uparbeta, til Eders 
Excellences nöije och Academiens nytta. Men wid sielfwa inrätt- 
ningen möter mig en ganska stor swårighet wid giödselens för- 


skaffande, hwilken här på orten näppeligen för penningar står at . 


bekomma, utom hwilcken Academie Trägården, som i flera år 
blifwit illa skiöt, omöijeligen kan uphielpas; eij heller i den drif- 
bänkar anläggas. 

Hade altså tänkt, at rid-Stallen som står på Academiens Stat 
och af Academien underhålles woro obligerad til Academie-Trä- 
gården lämna giödselen fram för til någor annor privat Person; 
ty talte iag munteligen med Stallmästaren för några weckor sedan, 
om giödsels bekommande til ”Trägården, som sade sig lämnat 
giödselen til Stalldrängarnes förnödenhet at den disponera, wille 
dock hos dem så laga, at iag giödselen hädan efter emot betalning 
kunne til Trägården få låta afföra; och ändteligen at Stallet dage- 
ligen kastade af sig wid pass ett lass giödsel, låt mig förstå. 

Efter några weckors wäntande, skickade iag Academie Trä- 
gårdsMästaren till Stallet, giödselen at afhämta låta, som fick swar 
af Stalldrängarne at ingen giödsel woro at tilgå, utan woro dels 
redan, dels skulle af Herr Baron och Landshöfdingens betienter, 
som sades, kanskie och af andra, bortföras. At iag således icke ser 
mig utwäg de rara utländska frön, mig af åtskillige Botanicis blif- 
wit tilskickade, kunna en gång updrifwa. 

Ty lämnas til Eders Excellances nådigste ompröfwande, om eij 


trägården, framför någor annor, årligen kunde af Stallgården be- : 


komma 100 lass giödsel, emot skiälig betalning, och om eij Stall- 


Vv 

5 
(0 
p 


43 


nådig Resolution,! förblifwande 

Eders HögGrefliga Excellences 

42 Mart. 5 underdån-ödmiukaste tienare 
Upsala Carl Linngeus. 


Finnes i'Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s HandL); endast datum och namn- 
teckning af Linnés hand. 


1 Kanslerns svar blef naturligtvis bifall till LinsÉs begäran. 


16. 


> Högwälborne Herr Grefwe, Konglig Maijstets 
| och Riksens Råd, President samt 
Upsala Academie Cantzler. 


| Eäers Höggrefliga Exellence har sig mehr än noga bekant, at 
ö ör hela Norland ifrån Gefle til Åbo, öfwer 200 mihls district, 
ingen Medicus för de sjuka är at tilgå, och huru inbyggarena nu 
på få åhr, mehr än til tredie delen smält bort af farsoter, som 
mehrendels pläga kunna häfwas af förståndige Medicis; samt änte- 
ligen hwad högst hälsosamma medel Hans Kongliga Maijstet, på 
Riksens ständers underdåniga tillstyrkande, wid sista Riksdag, 
t, medelst en Physices Lectors insättiande wid Hernösands Gym- 
nasium, som är Promotus Medicus. 
— Nu som vacance existerat wid samma Gymnasium medelst 
Lector Söderströms transport til pastorat, och ehuru man  eij 
-twiflar det Consistorium loci emot en så högstnödwändig och nyttig 
anordning hafwer något at inwända, fördristar in för Eders Hög- 
fliga Exellence facultas Medica allerödmiukast recommendera 
dicine candidaten Nils Gissler!, som torde wara det tienligaste 
subjectet til en sådan bestälnings förwaltande, såsom han sielf i 
rland födder är och altså wid nationen och climatet wan. Och 
om man förnummit at dysenterien, den förledit åhr i Norlanden 
. många hundrade bortryckte, nu åter begynner sig utsprida, är 
man försäkrat at Eder Höggrefliga Excellence af städs bepriselig 
ömhet för nalionen, med sin högst gällande föreställning hos Hans 


4.4 


Kongliga Maijstet begår, at detta tilfället wid Hernösand eij å 
sido sättjes; hwarigenom bemälte Gissler, som redan giort facul- 
teten fult nöije wid Examen Theoreticum, och nu är färdig at 
aflägga examen practicum, samt söka Honores in Medicina, sielf 
winner det han åstundar. ; 
Förblifwa oaflåteligen 
Eders Höggrefliga Exellences 
underdån ödmiukaste tienare 
(Namnteckningar saknas). 


Originalet ej anträffadt, men väl ett koncept af annan hand bland Medi- 
cinska fakultetens "Acta. Odateradt, men utan tvifvel skrifvet i April 1744. 
Att LinsÉ var den verklige författaren, är otvifvelaktigt. 


1 Nins Gisstner, född 1715, erhöll den sökta platsen, hvilken han såsom 
Logices, Physices et Medicin&e Lector innehade till sin död 1771. Att han allt 
framgent behöll sitt intresse för naturalhistorien, därom vittna hans talrika, i 
Vetenskaps-akademiens Handlingar intagna skrifter, hvarför han ock 1748 invaldes 
till ledamot i densamma. i 


ve 


Högwälborne Herr Grefwe 
Kongl. Maij:tts och Riksens Råd 
President och wår Cancellaire. 


I går ankom Hans Kongl. Höghets, genom Eders högg. Ex- 
cellences nådgunstiga bemedlande, dyrbara skänk hit till Academie 
trägården, där det af mig blef uptagit i 2:ne professorers närwaro. 

Samblingen är ganska stor, bestående wid pass af 80 flaskor, 
med diur, ormar, grodor, ödlor, fiskar, insecter, alla ifrån en främ- 
mande werld härkomna. Här blifwer tillfälle för mig at arbeta 
ett hårt wärk med nöje och hiertans ro; här blif:r tillfälle at 
beprisa gifwaren, at underrätta den lärda werlden, at föröka 
sciencen, at pryda academien. Jag hade lust först utgifwa detta 
alt i disputationer, om jag wiste något sätt at upmuntra stu- 
denterne härtill. då woro inventarierne tryckta och sciencen fingo 
sitt lius. det kunde sedan framdeles alt upläggas uti ett wärk. 


45 


oroas af min underdån. ödmiuka skrifft är det, at jag 
af Consistorium Academicum anbefalt, såsom med etl pri- 


k Förs med facksäjélse skrifft sielf inkomma till Hans Kongl. 
aller på hwad sätt och med hwad wördnad academien 


förblif:r oafl. 
Wår Store Cancellaires 
underdån ödmiukaste tienare 
Carl Linneus. 


emottagna, och  öfandos. såsom här' specificeradt följer: 
Ormar af åtskilliga slag, til antalet 21 st. — 2. Ödlor, 20 st. — 
SE rk 5 st. — 4. RR ( st. 25 ot st — 6. In- 


Mk (Cons. prot.) 

till svarade Kanslern den !'/e, att han »håller både för tienligt 
ligt att Consistorium Academicum med det foderligaste med en sådan 
ift inkommer» (Riksarkivet, Ups. Kansl.-Emb:s concepter). 


18. 


Högwälborne Herr Grefwe 
Kongl. Maij:ts och Sweriges Rikes Råd 
President uti Kongl. Cancellie Collegio 
Upsala Academie Canceller. 


Den synnerliga och .prijswärda ömhet, som Eders Fjedllehce 
id Bekagat hysa för wår Academie och allehanda Wettenskapers 
giör at jag fördristar mig med denna min Böne skrifft 
'ödmiukast inkomna. 


46 


De store och dyrbare samlingar af Naturalier: Diur, Foglar, 
Fiskar, Insecter, Ormar &c. som dels af Hans Kongl. Höghet, dels 
af Eders Excellence! siälf hit til Upsala Academie äro förärade 
och under mitt upseende stälde, wore jag sinnad at rätt beskrifwa 
och till allmen nytta giöra, om jag allenast härtill ägde de sub- 
sidier af Böcker som fordrades. 

Till Consistorium Academicum ingaf jag derföre ett wördsamt 
Memorial med anhållan at utur Bibliotheca Publica, till ett sådant 
wärks utförande, då och då få låna en eller annan oumgängelig 


Bok, emedan mig wore omögeligt at draga med mig Flaskor och 


Diur tillika med mina egna adversaria och skrefne samlingar, 
dageligen och så ofta de behöfdes uti Bibliothequet; men ehuru 
denna min ansökning war utan all egen nytta och endast grundad 
på Sciencens upkomst, måste jag likwäl se mig få afslag af dem, 
som Sciencer mäst favorisera skulle.? 

Är altså till Eders Excellence, som uti alla mål så högt up- 
hulpit Studiernas flor wid Upsala Academie, nu min underdån 
ödmiuka ansökning, det täcktes Eders Excellence antingen af egen 
myndighet, eller ock där så finnas skulle nödigt för mig utwercka 
Hans Kongl. Maij:ts tillstånd at få af Bibliotheca Publica utbe- 
komma nödige Böcker. Hwaremot jag skall winlägga mig at ut- 


arbeta sådant, som få andra skola åstadkomma och alt detta till 


Publici nytta och Academiens heder.? Framhärdar oaflåteligen 
Eders HögGrefl. Excellences 
Upsala d. 1 Octobr underdån ödmiuke tienare 
1745. Carl Linneus. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl-Emb:s Handl.); helt och hållet med LIinnÉs 
handstil. 


1 Såsom grundläggaren af Upsala universitets zoologiska museum kan 
anses Universitets-kanslern Grefve CaArL GYLLENBORG genom den gåfva af 24 i 
sprit förvarade, utländska amfibier, som han i Sept. 1745 öfverlemnade, hvartill 
följande år lades en ny gåfva, »bestående i Coraller, Chinesiska foglar och 
andra curieuse Samblingar af Naturalie saker» (Cons. acad:i tacksägelsebref 
d. ?8/5 1745). 

2 I skrifvelse af d. ?5/o 1745 hade LInnÉ hos Consistorium anhållit om 
tillstånd att få af Bibliotheca Publica låna böcker, »allenast twå i sönder», »med 
försäkran, at hvardera efter 14 dagar återställa. Men, som Consistorium Aca- 
demicum icke kunde tiltro sig at på något sätt gå ifrån af Hans Kongl. Maj:t 
inskränkte böckers utlånande af Bibliothequet; ty blef thenna hans begäran 
afslagen» (Cons. acad:i prot. s. d.). Det var med anledning häraf, som LInnÉ 


47 


till Kansleren med ofvanstående skrifvelse. Resultatet häraf blef, att 
Kanslern utverkades ett Kungl. bref af den !9/10 s. å., hvari bestämdes, 
enhwar af Docentes wid Academien i Upsala», som »har något nyttigt 
under händer», »lemnas tillstånd att emot behörig revers utur Kongl. 
et derstädes till låns erhålla de Böcker, som han till ett sådant sitt 
hafwa af nöden». 
Glädjen häröfver blef så stor och allmän, att Consistorium d. ?9/10 häraf tog 
ledning att besluta, att man »til sin wördnads betygande borde låta göra 
i ille åt merhögbemälte Excellence». Endast Bibliotekarien NorreELniws tred- 
att ställa sig kungabrefvet till efterrättelse, därvid åberopande sig på ett 
med Kansleren. Detta föranledde upprepade ordskiften i Consistorium. 
t af dessa (den 1 December) yttrade sig LInsÉ till protokollet: 
js a kan aldrig föreställa mig annat, än at Bibliothecarien Norrelius. 
n intet rätt proponerat saken för Hans Excellence, eller ej rätt 
ståt Börs Excellences mening; ty jag är säker på, at Cancelleren ej 
G tradictoir, och gör then nåd kraftlös, som Konangen behagat lemna 
på Cancellerens föreställande. Och wet jag ej hwarföre Bibliothe- 


gör så många instantier wid Bibliothequets nyttiande, i ARNE 


arien måtte tilstå, at jag warit sparsam i lånande, och på thetta 
oroar han Consistorium Academicum. Jag håller therföre före, at 
"bör härom afgå til Cancelleren.» 

denna hotelse fann Norreuivs rådligast att falla till föga. 

De erhållra naturalierna lemnade material till Linsés akademiska af- 
r Amphibia Gyllenborgiana (1745) och Museum Adolpho-Fride- 
» (1746). Efter mottagande af den förra förklarade Kanslern i bref 
. 24/6 1745, att »iag kan eij underlåta besynnerl. at tacka för den 
lig får tilägna af ändamålet, som Herr Professoren med berörde dis- 
haft, försäkrandes, at hos mig skal altid swara den åtanke, som Hr 
ens wänliga sinnelag för mig förtienar»>. 


19: 


- Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maj:ts och Riksens Råd, 
President samt Upsala Academie Canceller. 


Eder Hög. Ex. behagar nådgunstigast påminna sig, huruledes 
hagat genom Bref till Consist. Acad. af d. 21 Jan. 1742 nå- 
stadfästa den oss emellan giorda repartition af föreläsningarna, 
t tillägga oss den förmånen at wij få utan hyra bebo den ena 
Botaniska och den andra wissa rum uti Nosocomii huset. 


48 


Wij erkänna med ödmiuk wyrdnad en sådan E. Ex. ynnest, 
hwilken nu och framgent skall tiena os till upmuntran at med all 
flit bestrida de Sysslor, till hwilka wij oss, emot en sådan förmåns 
åtniutande, förbundit. 

Wår glädie skulle wara 'stor, om wij en gång finge här se Tit., 
då wij giöra oss hopp om at E. Ex. med nöije skulle anse den 
omsorg, med hwilken wij söka den ena uti Nosocomio manuducera 
medicine studiosos till sielfwa Praxin medicam, och den andra till 
at uprätta Botaniska Trägården. 

Nu ähuruwäl af alt detta följer at den ena af oss har inten- 
dance öfwer Trägården, dess Betiänter och medel, och den andra 
öfwer Nosocomium, dess wid makt hållande och inrättande till 
medicine studiosorum bästa, och consist. academ. redan för detta 
committerat oss hwar för sig at öfwer dessa husens reparerande 
hafwa inseende, det wij ock willigt effterkommit; dock som wij för 
framtidens skull och på det wij i det wij finna nödigt till dessa 
wärkens befrämjande och uprätthållande at föranstalta, måga wara 
nog autoriserade, ha wij effter noga öfwerwägande funnit för oss 
nödigt i underdån-ödmiukhet utbedia oss Eder H. Ex., såsom wår 
högsta förmans, constitutorial. 

Som det wid wissa föreläsningar will för auditorum nytta skull 
wara oumgängeligit at wijsa örter, Stenar, diur, anatomiska Prepa- 
rata, '”Taflor, medicamenter samt chymiska instrumenter, och sådant 
icke kan låta sig giöra uppe i academien, ty är wår underdån- 
ödmiuka förfrågan, om wij wid de omständigheterna ega Tit. nådiga 
tillstånd at äfwen hålla wåra Publique Föreläsningar den ena uti 
Orangerie salen och den andra uti Stora Nosocomii Salen, på samma 
sätt som här H. Professoren Celsius effter högt wederbörligit till- 
stånd giör uti observatorii salen. 

Faculteten afwacktar med all wyrdnad Tit. nådiga utslag! och 
framhärdar in till döden. 
| [Inga namnteckningar] 


Endast kändt genom ett efter Linnés dictamen uppsatt och af honom 
egenhändigt korrigeradt koncept bland Medicinska fakultetens Acta. Odateradt; 
men säkerligen skrifvet i förra hälften af 1740-talet. 


1 Kanslerns svar på denna skrifvelse har ej anträffats; antagligen bestod 
det i ett helt kort bifall. Linnés föreläsningar höllos emellertid under hela hans 
professorstid nästan alltid å Gustavianum och endast undantagsvis i botaniska 
trädgårdens orangerisal, då växterna därifrån voro utflyttade. 


49 


20. 


President uti Kongl. Cancellie Collegio samt. 
Upsala academise Canceller. 


NN ät "Stipendio regio uti Facultate Medica. Men genom det 
ultetens ledamöter på någon tid warit åtskilde, har denna 
: kommit at upskutas till denna dag. ÅN hafwer för 


wer er hopp; ty Horhel lr til Eders HögGrefweliga Ex- 
ences nådigaste bepröfwande Faculteten underdån ödmiukast, 
| ledes samme Darelius kan uti sin ansökning wilfaren blifwa. 


underdånödmiuke tienare 


Carl Linneeus Nils Rosén. 
fac. med. p. t. Dec. 


medicum 1750—1780, död samma dag som hans afskedsansökan beviljades. 
Genom inrättande af ett lasarett vid Sätra brunn befrämjade han i hög grad 
s uppblomstring, hvarjämte han ock förmådde egaren, Biskop KALSENIUS, 
skänka densamma till Upsala universitet. 


> Linnés brefväxling 1. 4 


2 


Durchläuchtige Allernådigste ArfFurste. 


Det har här wid Academien någre Medicine studiosi, som uti 
9 å 12 år med all flit idkadt sine Studia medica, nu ändtligen 
kommit till den mognad, at de med adprobation icke alenast hwar- 
dera publice twenne gånger disputeradt, utan ock i Faculteten 


undergådt så Examen theoreticum, som practicum, samt dessutom - 
resolveradt de dem af Faculteten föresatta casus, utom Lectiones 


precursorias.! 


Således hafwa desse presterat alt, som efter Kongl. Acade- | 


miska constitutioner åligger dem, som böra få antaga gradum uti 
Facultate Medica. 


Sådane äro följande Licentiati Medicine, som nu söka Gradum 


Doctoris: 
Joh. Darrelius, W.gothus. 
Jon. Kizernander, O.gothus. 
Joh. Ott. Hagström, Jemtlandus. 
Laur. Klase, Smolandus. 
Godof. Dubois, Stockholmiensis.? 

Ty hemställer till Eder Kongl. Höghet facultas medica i under- 
dånighet föregående Licentiater, med lika djup underdånighet an- 
hållandes, det täcktes Eders Kongl. Höghet, såsom Academiens 
höga Cancellér, meddela” faculteten för dessa veniam promovendi. 

Men som Eders Kongl. Höghets närwaro icke kan af Facul- 
teten åstundas, ty anhåller Faculteten i djup underdånighet, det 


täcktes Eders Kongl. Höghet tillstädja Rectori magnifico efter wan- 


ligt bruk, at å Eders Kongl. Höghets wägnar under sielfwa acten 
meddela Promotori veniam promovendi.” 
Wi framhärda med underdånigste zele 
Eders Kongl. Höghets 
underdånigste och troplichtigste 


Upsala d. 21 Martii tjenare 
1749. Carl Linneus Nils Rosén. 
p. t. Decan. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). ': Endast namnteckningen med 
Linnés handstil. 


51 


Sedan alla examina och disputationer blifvit fullgjorda, måste den, som 
fva promoverad till medicine doktor, dels författa en uppsats, hvari redo- 
för diagnosen och behandlingen af ett af fakulteten framställdt sjuk- 
IS ll, dels hålla en offentlig föreläsning, en s. k. lectio precursoria. 

2 Om de här uppräknade licentiaterna torde följande böra meddelas: 
ARELIUS se ofvan sid. 49. — Jonas KJIERNANDER, född 1721, död 1778 
praktiserande läkare i Stockholm. — JoHaAn Otto HaGström, född 1716, 
; Mjebediens i vas Ake död 1792. En af Linnés mest begäfvade och 


professor utgifna disputationen (De Betula nana, 1743). — GOTTFRID 
j Seen 1725, Förste provincial-medicus i Stockholms län, död 1790. En 


Kanslern lemnade härtill sitt bifall den 5/4, Krurener promotionen egde 
27 s. m. Rosén skulle egentligen varit promotor, men alldenstund 


a war präctigare, än någon promotion tillförene». I motsats härtill är 
om promotionen den 12 April 1743, då LinsÉ äfven var promotor, anteck- 
»Wid denna acht bruktes ingen Musique, såsom Facultas Medica, långt 


et, Köwilken Kdörs Kongl. Höghet under d. 17 februari sist. 
Consistorio i nåder föreständigat, täckts förklara thes Nå- 
wählbehag öfwer the ringa arbeten, jag likmätigt min under- 
se plicht, i afseende på fäderneslandets nytta, giöra kunnat, 
ärkienner jag med underdånigst wördnad för then största Kongl. 
, som en undersåte någonsin kan wederfaras!. 

Hans Kongl. Maij:tts Nådigste befallning att then samma, genom 
uti instundande sommar till Skåne och andra orter i riket an- 
nde resa,” fortsätta, är i lika måtto för mig then krafftigste 
vindelse och upmuntran, att med fulkomligaste åtrå hädan äffter 
, att i hela min lifstid uppoffra hälsa, kraffter och all förmåga 
”winnande af Hans Kongl. Maij:tts och Eders Kongl. Höghets 
an högst bem:te owärderliga nåd och åtanka. 


52 


Hwad nu thenna mig i sommar i Nåder anbefalte resan be- 
träffar, så ehuru wähl jag med all undersåtelig undergifwenhet 
högst berörde Hans Kongl. Maij:tts Nådiga willia ärnar ställa mig 
till underdånigst äffterlefnad, har doch inför Eders Kongl. Höghet 
jag härmedelst i underdånighet berätta bort, huru som i anseende 
till then apparatus af åtskillige nödige instrumenter, som till hwarie- 
handa röns anställande ärfodras, hwilka ej så snart kunna blifwa 
färdige, mer bemälte resa ej torde med den förmon och nytta, som 
åstundas, nu i sommar kunna företagas, så mycket mindre, som till 


thetta ändamålet warit oundgängeligit, att jag redan nu wid thenna 


årstiden mig uti orten infunnit, på thet jag, ibland annat, måtte 
kunnat få se hela processen af åckerbruket. | 

Hwarförutan hoos Eders Kongl. Höghet jag i underdånighet får 
anmäla, thet jag icke allenast redan måst lofwa min private infor- 
mation i thenne sommar åt en Monsieur Missa,? som nu lärer wara 
på wägen hit ifrån Paris, utan ock att min närwarelse wid then 
renovation af ena flygelen på orangeriet, som i sommar, till wäx- 
ternas altför myckna trängsel, kommer att ske, torde wara aldeles - 
nödig. Såsom jag ock nu för tiden har ätskillige arbeten under 
händer, såsom Hortus Upsaliensis, Systema Nature auct., som 
nu äro under trycket och således ej kunna, utan förläggarens 
största skada, afstadna och uppehållas. Hwar till komme, att the 
twänne andra arbeten, Materia Medica och Systema Morborum;' 
hwilka redan äro af mig utarbetade, äfwenledes torde nu i sommar 
blifwa fultryckte och afdragne. De widlöfftige experimenter, jag 
förra åhren begynt om hwad wäxter af Boskapen ätas och icke 
ätas, kunne jag äfwen i sommar få tillfälle att fulborda til fädernes- 
landets och wår oeconomies wärkeliga nytta. 

Skulle förthenskull Eders Kongl. Höghet, i anseende til ofwanför 
bemälte skiähl och hinder, i nåder täckas tillåta, att jag får wara 
hemma uti nästkommande sommar, så kunde jag nästkommande 
åhr, om Gud lifstiden förlänar, både i acht taga tiden, såsom 
ock för ut förse mig med alt, hwad till en slik resas nyttiga före- 
tagande kunne erfodras. Hwilket är hwar om hoos Eders Kongl. 
Höghet jag i underdånighet medelst thetta dristat anhålla.” 

Förblifwer med diupaste underdånighet till dödsstunden 

Eders Kongl. Höghets 
underdånigste och 
Upsala 1748 troplichtigste tienare 
d. 22 Martii. Carl Linneeus. 


ir grund af ett af Öfverhofintendentén HåARLEMAN författadt memorial 
dagen 1747, »at Hr Professor Linneus måtte anbefallas uppå Publique 

hwartil wisse resepenningar kunde utsättas, åter företaga sig sådane 

NW rmed han nu i Sommar til Skåne kan giöra en början och sedan 

| de orter, hwarest Producterne ej ännu blifwit bekante» — ett beslut 

/r 1748 af Kgl. Maj:t godkändes. 

Den första 2 erg som kom till Upsala för att åtnjuta undervisning 


rr dit anlände i Fkdraeti. 1748 och af LInnÉ mottogs med största väl- 
början af följande år återvände han helt plötsligt till Frankrike efter 


mot sin lärare uppfört sig på ett otacksamt och opassande sätt. Om 
senare öden är intet bekant. Linné nämner honom sedan aldrig bland 


ma af LInsÉ gjorda anhållan blef den 28 April af Kgl. Maj:t beviljad. 


23. 


| 4 Näutige Allernådigste ArfFurste. 
 Konglig Majestät har, genom Eder Konglig Höghet, af 


Rd närgränsande orter, der at beskrifwa Naturglier och 
ferdigheter. 


| na Konglig Höghet utwerka hos Hans Maijestät för mig 
t och resepenningar til denna resa, som wid pass lärer kunna 
på Etthundrade dagar. 


54 


dageligen trött af resan, at de om dagen anstälte rön och arbeten 
straxt upsätta. Jag har wäl tilförene, på Öländska, Gottländska 
och Wästgiöthiska resorna, sielf hållit mig en sådan Amanuense, och 
derföre, at någorlunda utkomma med Staten, redit hela wägen, 
men sedan jag nu är mera bruten, af år och arbete, kan jag icke 
uthärda med ridande en så lång wäg. Och at af egen Stat hålla 
mig Amanuense blifwer omögligit, då halfwa Staten åtgår til wagn 
och resekläder. Utom det, at jag eftersätter hwad jag wid Aca- 
demien genom mit arbete, den tid jag borto är, som mina Colleger, 
kunde förtiena mig, genom privat information.! 

Jag framhärdar til min död 

Eders Kongl. Höghets 

Upsala d. 3 Martii underdånige och troplichtigste 

UTAN tienare 

Carl Linngeeus. 


Skrifvelsen finnes i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.). Endast under- 
skriften af LinsÉs hand. 


! Genom Kgl. bref af den 4/4 beviljades Linsés anhållan om en ama- 
nuens, »hwilken för honom synes wara oundgängelig», och skulle åt denne 
»bestås skiuts på en häst och 1 dlr silf:mts tractamente om dagen». Till sådan 
sin medhjälpare utsåg LINNÉ studenten ÖL. SÖDERBERG, sedan docent i Upsala, 
men vid riksdagen 1756 dömd till tre års landsflykt för delaktighet i författandet 
af en politisk saga om »Lejonet och Räfwen>. År 1758 kallades han till pro- 
fessor i Halle, men drunknade på ditresan mellan Köpenhamn och Läbeck. 


24. 


Durchläutige Allernådigste ArfFurste. 


Hos Eder Konglig Höghet fördristar jag mig i största under- 
dånighet anhålla om permission, at på några dagar få förresa til 
stockholm,!' at der equipera mig til den resa, Hans Konglig Maijestät 
mig allernådigst anbefalt, at i Wår och Sommar anställa genom 
Skåne.? | 

Jag framhärdar oaflåteligen 
Eders Konglig Höghets 
Upsala 1749 underdånige och troplichtigste 
d. 3 Martii tienare 
Carl Linnaeus. 


TORG E EST AE 0 


Mr eta rn 


1515] 


Originalet finnes i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.). Endast under- 
skriften af LinsÉs hand. 

=! En egenhet hos LinsÉ är, att han nästan alltid skrifver Stockholm och 
och ganska ofta första ordet i ny mening (särskildt jag) med liten begynnelse- 
-bokstaf. Icke är Herr Linné», säger C. G. Tessin i sin Dagbok, »en Sectetaire 
af Voltaire, men med honom en hatare af initial bokstäfwer». 

2 Detta och några i det följande meddelande bref äro talande bevis på 
den stränga disciplin, som universitets-lärare den tiden voro underkastade. Ej 
ens en hastig Stockholmsresa fick under terminerna företagas utan kanslerns 
tillstånd, och detta t. o. m. om ingen föreläsning därigenom behöfde inställas. 
Men också hörde Stockholms-färder till sällsyntheterna. Af kanslers-handlingarne 
framgår, att LInsÉ därutinnan vidare öfverträffade alla sina ämbetsbröder med 
3 undantag af N. Rosén, hvilken såsom lifmedicus ofta och för längre tider 
— måste uppehålla sig vid hofvet. 


. 


25. 


Durchläutigste Allernådigste Arffurste. 


— Efter Hans Konglig Maij:ts igenom Eder Kongl. Höghet fnig 
, allernådigst gifne befallning, har jag til underdånig efterlefnad förle- 
oden sommar ifrån d. 29 April til d. 12 Augusti anstält en resa 
öfwer Skåne, och med all mögelig flit effterspanat alt, som kan 
- lända til upbyggelse för Naturkunnigheten, och nytta för privata 
— economien, hwarigenom jag förwärfwadt en myckenhet Rön, som 
dels äro curieuxes, dels oumgängeliga, hwilcka jag ernar utgifwa 
på trycket och til allmänn nytta wända, så snart jag wid Pro- 
fessionen får så mycken tid, at jag alt detta kan renskrifwa. 

— Eders Kongl. Höghet har allernådigast behagat befalla, at jag 
skulle följande puncter specielt och noga efterse: 

—1:o. Hwaräst Walnöteträd bäst kunde planteras i Skåne. 
Jag har uptecknadt noga alla Walnöteträd jag kunnat upsöka, 
och funnit, at Skånska slätten emillan Lund, Ystad, Trelleborg och 
- Malmö, är för desse Träder det mildaste Climatet, hwaräst de ock 
bäst trifwas. Den hårda Wintren emillan 1739 och 1740 ödelade de 
mäste, som här wäxte, dock så, at några effter et års falnande, åter 
qwicknade, hwaraf dömes, at planteringen med Walnötter til nytta 
— af trädet, har åtskillige swårigheter, häldst man icke kan wara 
| försäkrad om dess beständighet framdeles, utan torde de kost- 
sammaste plantagier ödeläggas af en oförmodelig winter, som gerna 
inställer sig wid: pass hwart 20:de år, efter gemene mans rön. 


56 


2:o. "Oxel wäxer wäl wacker i Skåne och frodigt, dock icke 
så will och sjelfmant, som på wästra sidan af Öland, ei eller wet 
jag någon ort i werlden, der oxel sjelfmant och bättre framkommer, 
än på förenämnde Ö, ty kunde oxel-planteringar aldralättast wärck- 
ställas kring Kongs Ladugården Halltorp och nästgräntsande soknar 
på Öland. 

3:0. Gips har jag noga eftersökt i Skåne, men funnit dertil 
ingen anledning; ty mästa slätten består af sandsten, med skiffer, 
som på östra sidan håller alun, och på wästra stenkol. Allenast 
har jag kring Malmö hördt omtalas, at Gipsstycken skolat synts 
kring den der anlagde Kalckugnen, men många famnar neder i 
jorden. För en resande är omögligt, at göra skerpningar, hwartil 
fordras tid, folek och omkostningar, hwilcka lättare kunna af en 
Bergmästare anställas, om Höga Öfwerheten skulle finna för godt, 
at på blotta traditioner sådant anställa låta. ; 

4:o. Flintor finnas öfwer hela Skåne-slätt, men de bästa 
söder om Lund, och i tillräckelig myckenhet, dock något swarta 
och bräckelige, men gifwa skön eld, som de Lybeckske. Inga 
flintor har jag funnit, som likna de franske, mer än endast på 
sanden eller ödemarken emillan Skanör och Skåneland; der finnas 
på et par ställen i sanden flintor, som til färgen och godhet likna 
de franske, men huru tilräckeliga desse kunna wara nedre i jorden, 
kommer an på flere års försök. 

Detta alt med mera skal jag nogare och tilräckeligen utstaka 
i sjelfwa resebeskrifningen!. 

Hans Maij:t har på Eder Kongl. Höghets allernådigste före- 
ställning af d. 5 April 1749 bifallit, det jag på resan åt Skåne, 
uti skiuts och underhållspenningar må åtnjuta lika med 
hwad mina wederlikar i dylika tilfällen plägar bestås; 
men som detta af Kongl. Stats-Contoiret uttydes för mig såsom Pro- 
fessor, der likwäl Hans Maij:t tillagt mig heder och onera med Ar- 
chiater, är min underdånige förfrågan, antingen mig bör bestås fyra 
hästar och fyra d:r silfwermynt, som Archiater, eller tre som Professor. 
Får jag det förra, har jag gjordt resan skadeslöst, men icke så, om 
jag får det sednare; dock är altid tilfrids med hwad Hans Kongl. 
Maij:t nådigst täckes stadga.? förblifwer med ouphörlig nit 

Eders Kongl. Höghets 
Upsala 1749 underdånigste och troplichtigste 
d. 10 Novembr. tienare 
Carl Linneeus. 


Riksarkivet bland kanslers-skrifvelser till Kgl. Maj:t. Endast under- 
f LinsÉs hand. 


ågon liknande kortfattad redogörelse för resultaten af resan till Öland 
nd synes ej hafva aflemnats. Däremot omtalas i Manufactur-Contoirets 
för den 1 Sept. 1746, att »Professor Linsaus ingaf en skriftelig be- 
om des uti nästförflutna Junii och Julii månader anstälte resa igenom 
giöthland, samt beskrifning öfwer the rön och Nymären, som han under 
resa försökt och påfunnit>. Sagda berättelse har fruktlöst efterspanats. 


af den 16 November 1749, hvari det heter: »Denna Archiatern och 
Linnei förfrågan har iag eij kunnat med mindre at Ed. K. M:tt i 
shet föredraga jemte lika hemställande, at som Archiatern Linnaeus 


til publici tienst och nytta, om icke Ed. K. M:tt skulle nädigast 
ta honom wid detta a EG niuta lijka förmohner med sådana weder- 


Å kalt skiuts och dagtractamente». Sedan Stats-Contoiret tillstyrkt, 
shiatern Linneus,... må beräkna skiuts och tractamente som Archiater, 
sådant icke drages til prejudicat för andra», blef Kanslerens hemställan 


26. 


I öbstor Wallerii transport till den nylig. inrättade Chemize 
er redan för trenne månader sedan blefwit vacant, så 
r Eders Kongl. Höghet Medicinska Faculteten funnit sin 


: Faculteten noga öfwerwägat, hwilka ämnen kunne wara 
ckeligaste, at icke allenast förestå med grundelig under- 
3 den nu studerande ungdomen, utan äfwen hwilka tillika 
hop om sig att med tiden kunna till sin och nationens 
" emottaga en Medicinz Profession och therföre, med enhällige 
utnämner  fölliande tre Medicine Licentiater såsom de” 


98 


1:o. Licent. FrEbDr. HasserLQuist,! hwilken förwärfwat sig mycket 
wacker kundskap i de fläste delar af Medicinen och naturkunnig- 
heten, samt af egen drift och kiärlek för wettenskapens widare 
uparbetande antagit en så äfwentyrlig som mödosam :resa till 
Agypten, Arabien och Terra sancta, hwaräst han ofelbart och nu 
wistas. | 

2. Licent. Jom. Gust. WaurBom,” hwilken utom grundelig 
kundskap i Medicinen och naturkunnigheten, äfwen är underbygd 
med solide studier i philosophien, och där till äger en mycket 
färdig tunga till informations wärket. 

3. Licent. Jonas SiprRÉn,” hwilken utom : solida studier uti 
philosophien bewist sig äga then kundskap, som fodras af en för- 
faren Medico, och ther ibland giort besynnerlige Progresser uti 
Anatomien; har äfwen, till at widare perfectionera sig, nyl. rest 
till Göttingen och till andra utlänska Academier. 6 

Inför Eders Kongl. Höghet fördristar Medicinska Faculteten 
med all underdånig wördnad föreslå desse tre Licentiater: 1. Hassel- 
quist, 2. Wahlbom, 3. Sidrén, då den som af Eders Kongl. Höghet 
här till allernådigst blifwer utsed komer at tiena utan lön, intill 
des Professor Chemie D:r Wallerius, genom vacance af Poeseos 
Professionen, lämnar den Medicinska adjuncts lönen. 

Facultetens ledamöter framhärda med oafl. nit 

Eders Kongl. Höghets 


[underskrifter saknas.] 


Af LissÉ egenhändigt skrifvet koncept bland Medicinska fakultetens Acta. . 
Odateradt, men ärendet förehades i fakulteten den 26 Oktober 1750. 


! Denne Linnés lärjunge (född 1722) företog 1749 en forskningsresa till 
Egypten och Orienten, hvarunder han d. 9 Febr. 1752 afled i byn Bagda nära 
Smyrna. Hans efterlemnade manuskript och samlingar inköptes af Drottning 
Lovisa UrriKaA, hvilken uppdrog åt LInnÉ att ordna, bearbeta och publicera 
desamma. i 

2 JOHAN GustAF WaAHLBOoM, född 1724, provincial-medicus i Kalmar län, död 
1807. En af LinsÉs mest älskade lärjungar, hvilken ända till sin död med varm 
kärlek egnade sig åt naturens studium. 

3 Jonas SIDRÉN, född 1723, af kanslern utnämnd till Med. adjunkt; sedan 
Anatomi och Medicine practice professor i Upsala, död 1799. »Känd för lär- 
dom och mångsidig samt vidsträckt utöfning af Läkarevetenskapen» (SACKLÉN 
Sveriges Läkare-historia I s. 531). 


Kongl. Maij:ts och Sweriges Riksråd, 
sent; wid Upsala Academie Canceller, 


e Licentiater hos Eders HögGrefliga Excellence uti under- 
ukhet anmäla, samt i lika ödmiukhet utbedia sig Eders 
a Excellences Nådiga tillstånd, at dem till Doctores 
-promovera, och tillika nådigast utnämna den, som å 
ögGrefweliga Excellences höga namn under Promotions 
kommer at gifwa Promotori Archiater Rosén tillstånd at 
dem til Doctorer. Faculteten framhärdar med beständig 


Eders HögGrefweliga Excellences 
underdån ödmiukaste tienare 


Carl Linngeeus Nils Rosén. 
Fac. Med. h. t. Dec. 


1 Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). Endast datum och underskriften 
Rosins namn) med LInNÉs stil. 


Beträffande de här nämnda licentiaterna må följande meddelas: JOHAN 
, född 1718, provincial-medicus i Malmöhus län, sedan Andre stads- 
Stockholm och Assessor i Collegium medicum, död 1770. — Lars 
1d 1726, Assessor i Collegium medicum och provincial-medicus i Stock- 
läns norra distrikt, död 1790. — Mårten Känner, se sid. 66 not. 1. — 
RODD, född 1722, provincial-medicus i Skaraborgs län och tillika Logices et 
;s Lector vid Skara gymnasium, död 1773. 


60 


28. 


Högwälborne H:r Grefwe, Kgl. Mt:s och Riksens råd, 
President, Riddare och Commendeur af alla K. Mt:s ordens, 
samt Upsala academie Canceller! 

Nådigste Herre. 


Eders Höggrefl. Excellences nådiga befallning genom Rectore 
magnifico at ödmiukast inkomma med relation om disputationen 
äller quest. Cuwi bono!, har jag här medelst den ähran aflämna 
kort idea. : | 

Då mig åligger at demonstrera Naturalier, hälst de minste 
Mossar, Swampar, insecter, matskar &c. giöres altid den frågan 
Cui bono? ty det är en antagen satts äfter förra tider, at hwad 
som ej doger till föda, kläder äller medicin, det skall wara en 
fruchtlös curieuxilet; at swara på detta med ett par ord i hast, 
är ofla swårt nog, men då man får tid på sig, kan det ske till- 
räckeligen; ty jag har blifwit anmodad af många at engång uptaga 
detta argument och det utföra, som kunne sedan wändas på 
modersmåhlet, at den kunne läsa det som hade lust och få där 
igenom tillräckeligit lius. jag är och här om af den befalt, som 
jag ej kunnat näka. 

Förnämligast har jag här uti drifwit den mediate nytta men- 
niskorne hafwa af ting som äro minst, och tiena uti den stora 
hushållningen som skaparen inrättat på jordklotet. E. gr. Rof- 
diuren, en hop insecter &c. tyckas wara oss mera till plåga än 
gagn, men woro werlden dem förutan, skulle ske en alt för stor 
olägenhet. | 

Jag understår mig fördenskull ödmjukast här innelycht at öfwer- 
sända de redan tryckte arken; de fölliande skola nästa postdag 
så fort de blifwa tryckte öfwersändas. 

Skulle Eders Höggrefl. Excellence ej finna dem sådane som 
stå prof äller tolas, skall jag straxt förquäfja dem, at de ej ut- 
komma.? 

Jag framhärdar med oaflåtelig diup wördnad 

Eders Höggrefl. Excellences 
Upsala d. 9 Octobr. underdån ödmjuke tienare 
1752: : Carl Linnaeus. 


år en svensk öfversättning af respondenten CHRISTOPHER EL. GEDNER med 
vartil duger det? 


har med mycket nöje igenomläsit så wäl Herr Arcbiaterns beha- 
fwelse af d. 9 i denna månad, som den medskickade Disputationen 


e Theologice och Philosophice kunde uti en widsträkt rymd drifwas, 
in jag af sielfwe Disputationen med fägnad sedt, att den med förnuft 
ckhet är författad, och i alla delar likt de arbeten, som under H:r 
s granskning och inseende i dagsliuset komma, så kan jåg eij annat 
nögd med dess publicerande, och finner äfwen för det allmänna 
om den på Modersmålet blefwo öfwersatt, och om mig då frågas, Cui 
Så swaras: det är et alster af den Wittre Linnei hiärna, som willigt 
ar sine kiäre Landsmän ifrån högsta kungasätet til lägsta Torpar- 
Skjäl nog at blifwa almänt. För öfrigit önskar jag respondenten 
rkofring och framsteg på dygdens och ärans wäg, samt at hans snille 
ap i framtiden måtte likna hans wärda lärofäders frägd och han 
äfwen som de blifwa omnibus bonus»>. 


VAN 


 Högwälborne H:r Grefwe, Kongl. Maij:ts 
och Rikets Råd, President, Academis Canceller, 
samt Riddare och Commendeur af K. M:ts orden. 


Innelychte af Eders Höggrefl. Excellence med mig höggunstigast 
nicerade Kongl. Cammar Collegii resolution, angående giöd- 
Stallet i Upsala till slots trägården, har jag härmedelst 
ihran allerödmiukast återställa. 

Academie trägården har ifrån den första tiden, jag här å 
anlade trägården, årligen låtit hämta ifrån Riddstallet Strö- 
el och den betalt till stalldrängarne med !/2 dlr lasset och 
af årligen consummerat 60, 70, högst 100 lass, alt som man 
mer äller mindre rare fröen. 

Alla Indianiska wäxter, som finnas inter tropicos, känna hwar- 
af sine fröen utkläckas äller updrifwas, utan drifbänkar. Drif- 
kar kunna hos oss utan strögiödsel icke ärnås, ty garfwarne 
a ej Ekbark till den qvantitet at man af dem kan få lasstals, 


62 


utan åtnöja sig i stället med miölon ris, som ej tienar till drifbänkar; 
så at om Academie trägården skulle förnäkas giödsel ur stallet, 
skulle och igenom detta så ringa medel hela åcademize trägården, 
som med så mycken omkostnad och möda är anlagd, oweder- 
sägeligen ödeläggas. ; 

Hwad slots trägårds mästaren angår, så näkas honom aldrig 
den öfriga giödselen, at anwända till sine melonbänkar, som 
kunna få tillräckeligit strö, utan at hela academie trägården för 
dem skulle ruineras, ty till Lustträgården anwändes intet någon 
strögiödsel, och at kiöpa strö till at brinna i hop till giödsel, som 
då blifwer ganska ringa, woro den odrygasta hushållning för en 
trägårdsmästare. 

Hästarne till stallet hållas af Cronan, och academien under- 
håller stalldrängarne; men Academie trägården tyckes wara 
et så angeläget object för Cronan, som någonsin slots trägårds 
mästarens private Melonbänkar till salu. ; 

Ty är till Eders Höggrefwelige Excellence min allerödmiukaste 
bön, at Academie trägården måtte få årligen, äfter wanligheten, 
af academie stallet låta hämta 100 lass giödsel, då så många åtgå, 
at Academizxe trägården må hafwa bestånd.! förblifwer 

Eder Höggrefl. Excellences 
Upsala d. 26 januari allerödmiukaste tienare 
1753. Carl Linneus. 


Egenhändigt original i Riksarkivet bland Ups. Kansl.-Emb:s Handlingar. 


! Denna LinsÉs hemställan bifölls af Cammar-Collegium, men arren- 
datorn af slottsträdgården Burman fortsatte ända till sin död envist sina försök 
att afhända botaniska trädgården, hvad af vederbörande myndighet sålunda 
tillerkänts densamma. Jfr. de i det följande meddelade skrifvelserna, äfvensom 
den af Tu. M. Fries, Linné II s. 110—114, lemnade redogörelsen för denna 
gödselstrid, som vållade LInsÉ så mycken förtret och möda. 


63 


30. 


— Högwälborne Herr Grefwe, 
Kongl. Maij:tts och Swea Rikes Råd, President, 
Academie Canceller, samt Riddare och 

— Commendeur af Kongl. Maij:tts orden. 


Eder HögGrefwelige Excellence hembär Facultas Medica en 
iuk tacksägelse för communicationen af Prosector Rothmans! 
om tiden till dess återkomst. Faculteten har ock efter 
undfångna nådiga befallning innom sig öfwerlagt, hwad den 
uti denna saken måtte kunna föreslå. Eders HögGrefwelige 
e har gifwit Faculteten här utinnan den säkraste eftersyn 
ömhet att befrämja Academiens tjänst och nytta å ena 
och å den andra att nyttja älla lindriga utwägar till att 
Rothman till sin skyldighets i ackt tagande. Men när nu 
la förgäfwes förut gådt, när Rothman en sådan emot sig 
lämpa och foglighet understår sig att anse för anslag, emot 
han Eder HögGrefwelige Excellences beskydd söker, när 
än ytterligare en uppenbar olydna wisar, för de honom 
resor gifne påminnelser och befallningar, och icke en gång 
er någon tid, då han är sinnad att återkomma, och när han 
ehra förklarat sig räkna för en lycka att blifwa entledigad 
osectors Sysslan, så som utdraget ur Plenipot. Ministerns 
Scheffers bref det utwisar; så finner Faculteten för sin del 
mat öfrigt wara, än att Consistorium Academicum skrider 
och wärckställer den befallning, som det härutinnan und- 
widriga, som Rothman derigenom torde hända, har han 
allena att till skrifwa, och wij för wår del trodde oss 
ittja, hwad både Eders HögGrefweliga Excellence och wåra 
eten af oss kräfja, om wij tillstyrkte ett längre upskof, Aca- 
och den medelst en Prosectors förordnande gjorde nyttige 
ing till mehn och afsaknad. Jag Rosén förbigår hwad Herr 
man om mig enskildt yttrat. Det misshag jag råkat uti hos 
om, kan icke oroa mig, emedan jag långt ifrån att gifwa honom 
ledning dertill, haft i flere år omsorg både om hans underwis- 
g och underhåll. Jag smickrar mig ock dermed, att äga hos 
's HögGrefwelige Excellence den nådiga omtancka, att jag uti 


614 


mål, som med min Embetes plickt hafwa gemenskap, icke kan 


uppå något sådant hafwa afseende. Facultetens tancka, hwilcken 


Eders HögGrefwelige Excellences högt uplyste ompröfwande under- 


ställes, är gemensam och uppå lika grund och afsickt bygd. Wi se 
med olust att Rothman lupit till sitt förderf, och ej welat låta rädda 
sig. Men detta lärer ej få gälla, när frågan är om ett högre ända- 
mål, och när eftergifwenhel för en Persons räddande kan blifwa 
räknad för eftergifwenhet uti det allmännas tjänst. 

Faculteten framhärdar med djupaste wyrdnad 

Eders HögGrefwelige Excellences 
underdån ödmiukaste tienare 
Upsala d. 11 Maji Carl Linneus Nils Rosén. 
1753 Bot Dec, 


Finnes i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.). HRenskrifvet af annan 
persorr; endast underskriften (utom RosÉns namn) af LinsÉs hand. 


! JacoB GABRIEL ROTHMAN, Son till Linnés faderlige gynnare och kunnige 
lärare vid Wexiö gymnasium, var född 1721 och blef student i Upsala 1741. 
Under en del af sin studenttid vistades han i Linsés hus och åtnjöt där både 
undervisning och underhåll. År 1747 blef han utnämnd till prosektor och fick 


sedan tillstånd att företaga en utländsk resa. Då han ännu två månader efter 


permissionstidens utgång ej afhörts, nödgades LInnÉ, såsom dekanus, anmäla 
detta i Consistorium (d. ?9/s 1751). Oaktadt upprepade uppmaningar och var- 
ningar tredskades han att icke återvända, utan kvarstannade i Paris. Till sist 
förklarades han (d. ??/1 1755) af Consistorium afsatt, men slapp dock att återbära 
de under sin själftagna bortovaro uppburna lönerna och stipendierna. Att han 
äfven hänvändt sig till kansleren, framgår af det här ofvan meddelade. 

Om R:s senare öden må här blott nämnas, att han fick någon befattning 
i London, dit han efter ett hastigt besök i Sverige 1762 återvände; kom därpå 
1765 tilibaka till Stockholm och blef samma är. .af Vetenskapsakademien pris- 
belönt för en afhandling: Skäl och Orsaker til Swenska Folkets Utflyttning; 
sysselsatte sig därefler med öfversättning af franska arbeten samt politiskt 
skriftställeri i mösspartiets tjänst, hvarför han till belöning 1767 erhöll före- 
ståndareskapet för »Handelsbalanscontoiret»; ådrog sig allmän ovilja för den 
hätska tonen och de våldsamma personliga angreppen i sin politiska publikation 
Philolaus Parrhesiastes eller den pratsjuke Fritalaren (32 n:r), hvarför 
han, då hattpartiet 1769 kom till makten, ansåg klokast att rymma ur landet; 
återvände dock ej långt därefter till Stockholm, där han afled 1772. 


RN ana 


31. 


— Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. M:ts och Riksens Högst- 
— betrodde Man och Råd samt >President uti Kongl. Lag- 
— Commission och Upsala Academias Cancellair, så ock Riddare 

och Commendeur af Kongl. M:ts orden 

| Nådige Herre. 


Ö Eder HögGrefweliga Excellence täktes nådigt för kort tid FR 
Hans Majestät, wår allernådigste Konung, utwerka resolution 
Doctor  Kähler?, at få lyfta 300 plåtar ur eerario academico 


| mm Ad böstor antog därpå ofördrögeligen resan, och Er 
wid Bourdeaux, hwarifrån han skref d. 28 Aug. sidstl., då han 
| LoRepA skulle stiga om bord på et annat fartyg åt AVR re 


nad han redan måst göra til Bourdeaux, samt FR han 
 wågar gå från Marseille til Italien, innan han ud några flera 


är alla sina wenners handrekning om intercession til penningars 
umererande.? 


A die i så motto, at det honom tilslagne Btipendiura Vredi- 
ad; ehwad han lefwer eller dör, löpa til ända för hans 

2; aldenstund, utom en sådan Kongelig resolution, ingen 

2 wågande at göra honom något förskott därpå: då wi seder- 

wilja söka at förmå någon Patronum Scientiarum til pen- 

ars prenumererande.? 

Jag framherdar med oaflåtelig wördnad 

Eder HögGrefweliga Excellences 

i . underdånödmiukaste tienare 
Jpsala d. 23 Oct. 1753. Carl Linneus. 


Finnes i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). Endast underskriften 


Linnés brefviäxling 1. 5 


66 


! Mårten KäuLERr, född 1728, död som amiralitets-läkare i Karlskrona 
1773, anträdde 1753 en forskningsfärd med mellersta och södra Italien till mål. 
Först 1757 återkom han efter att genom iråkad sjukdom, ytterlig fattigdom och 
motgångar af många slag hafva varit en sann martyr för sin forskningsifver. 

? Prenumerera = förskottera eller lyfta i förskott. 

3 Denna Linnés begäran blef ock af Kgl. Maj:t beviljad. 


32. 


Högwälborne Hr Grefwe, K. M:ts och Riksens råd, 
President uti K. Lag Commissionen, Upsala Academie 
Canceller samt Riddare och Commendeur af K. M:ts orden. 


Min närwaro i stockholm, at regulera det som där tryckes,! 


har en tid bort åht warit för mig nog angelägen; trägna syslor 


hafwa alt hit intils hållit mig quar, till dess jag nyligen fått under- 
rättelse at jag måste oförtöfwat dit, om wärket älliest skall kunna 
fortsättas. ; 
Ty anhåller hos Eders HögGrefl. Excellence jag ödmiukast, at 
wid näst instundande wecka få med Eders HögGrefl. Excellences 
nådige samtycke, samma resa mig afbörda. jag framhärdar med 
oaflåtelig nit k 
Upsala 1754 Eders HögGrefl. Excellences 
d. 16 April. allerödmiukaste tienare 
Carl Linneus. 


Egenhändiga originalet i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). 


! Härmed afses antingen Genera plantarum ed. II eller Museum Regis 
Adolphi Friderici, hvilka båda utkommo 1754. 


33: 


Hennes K. Majestet täcktes för afresan aller nådigst befalla 
mig i ordningställa och med namn utmärka den örtesambling, som 
sal. D:r Hasselquist giort uti Egypten och Palestina. Men för än 


detta kunne wärkställas borde samblingen inklistras på sine sär- 


r, som och nu snart lärer wara skedt, ty anhåller hos 
Grefl. Excellence jag allerödmiukast, att få Eders Hög- 
ences tillstädielse at på några dagar få resa till Drot- 
då jag för mig det finner lämpeligast, at jag må kunna 
a Hennes K. M:ts höga befallning innan Deras K. 
hemkomst" sker; då jag hoppas at saken skall blifwa 
d på ett par dagar i Drotningholm. förblifwer med oup- 


Eders HögGrefl. Excellences 
underdånödmiukaste 
tienare 
Carl Linneus. 


å 


nhändiga originalet i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb.:s Handl). Öfver- 
förstörd af fukt. 


34. 


: gwälborne H:r Grefwe, K. M: ts Hig Riksens råd, bes 


om igenom hög och nådig kallelse jag i dag blefwit befalt 
| ett par dagar komma till stockholm, att rangera något litet 
står, så har jag ärnat nästkommande torsdag resa, men 
nan Här om gifwa Eders HögGrefl. Excellence, såsom min 
inceller, wid handen ; wägarne och mina hushållsomständig- 
hindra mig äfwen att nu straxt resa. jag förblifwer med 
wördnad 

| Eders HögGrefl. Excellences 

underdån ödmiuke 
tienare 
Carl Linneeus. 


39. 


Högwälborne H:r Grefwe, Kongl. Maij:ts och Riksens Råd, 
President uti K. Lag Commissionen 

samt denna Academiens Nådigste Canceller, 

Riddare och Commendeur af alla K. M:ts orden. 


Då Eders Höggrefl. Excellence nu snart lärer bortgifwa det 
Falsburgiske Stipendium, understår jag mig med detta underdån 
ödmiukast intercedera för ”Theologige Candidaten Gottmark,' som 
äfwen är en af de sökande till samma stipendium, och ehuru detta 
ej specielt angår mig, kan jag doch icke annat än som en ledamot 
af denna academien fägna mig, då jag får se distinguerad flit hog- 
kommas, andra där igenom upmuntras, och så anseligen begynt 
wettenskap blifwa understödd at kunna drifwas till sin anseligasta 
högd. k 

At förenämda Candidat är en af de aldra ypperste af alla nu 
warande discentes här wid Academien, kan jag så mycket mer 
försäkra, som några åhr tillbakas hwar och en honom det sielf- 
mant lämnat, och at han äfwen uti allwarsamt och ärbart up- 
förande liknat sin å daga lagde flit, är lika allmänt bekant, så at 
han woro, me judice, i stånd at giöra utländska resor med mera 
gagn än någon af sine competitorer, ty den reser med största 
förmonen, som för uht wet mäst, och en begynnare giör de frucht- 
lösaste resor. 

Eders Höggrefl. Excellence täcktes ej onådigt uptaga at jag 
med detta understådt mig falla beswärlig, hwar till kiärlek för 
wettenskaper endast drifwit mig. 

framhärder med ouphörlig wördnad 
Eders Höggrefl. Excellences 
Upsala 1755 underdån ödmiukaste tienare 
d; 5 Junii: Carl Linneus. 


Egenhändigt original i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). 


! Huruvida här menas Joan eller EriKx GorrtmarRkK, Dalekarli, hvilka båda 
sökt det lediga Falzburgska stipendiet, kan ej afgöras. Den förre, född 1726, 
blef Theologie Doctor, Theologie Lector primarius och Gymnasiirektor i Västerås, | 
prost och kyrkoherde i Badelund, och dog såsom senior bland stiftets präster- 


69 


Den senare, född 1736, blef prost och kyrkoherde i Norrberke och 
Såväl teologiska fakulteten som Consistorium academicum ansåg dem 
na i fråga, emedan de aflagt examina både inom teologiska och 
fakulteten samt alltså kunde anses hafva slutat sina akademiska 
protokollet för det Consistorii sammanträde (d. ?!/s), då ärendet där 
r antecknadt: »Archiatern och Riddaren Linnaeus botanicerar», 
in ej kunde vara närvarande och föra sin skyddslings talan; i dess 
> han sig böra hänvända sig direkt till kanslern, Denna LinséÉs åtgärd 
vara fullt berättigad, då i reglementet för samma stipendium af den 
r 1754 finnes stadgadt, »att den Stipendiat, som winlägger sig om 
 Chemien, Historia Naturalis med flere wettenskaper, hwartill in- 
r omkring Landet pröfwas nödige, må härtill hafwa tillstånd samt 
ett efter resan lämpat understöd och tillökning behörigen under- 
Stipendiet skulle nu för första gången bortgifvas, — Kanslern ut- 


36. 


Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maij:ts och Riksens Råd, 
President i Kongl. LagCommission, 
Upsala Academie Canceller 

samt Riddare och Commendeur af Kongl. Maij:ts Orden. 


et hafwer Eders HögGrefwelige Excellence uti nådig skrifwelse 
22 Decemb. sidstledne, genom Consistorium Academicum, 
-Facultas Medica, at til den ledige Prosectors sysslan och 
efter Rothman utse någon annan skickelig man, som den 
kan tilträda, samt der med til Eders HögGrefwelige Excel- 
-underdån-ödmiukast inkomma. Här af föranlåtes til Eders 
ögGrefwelige Excellences nådiga ompröfwande Facultas Medica 

draga, huru som til samma ledige Prosectors syssla ännu ingen 
anmält, utom endast Medicine Adjuncten Herr Doctor Sidrén, 


at åtniuta; ty anholler mer bemälta Adjunctus och Doctor, at 
Eders HögGrefwelige Excellence, Faculteten underdån-ödmiukast 
supplicera, det han måtte blifwa hugnad med Prosectors löns 


JE - 
r 


70 


åtniutande, intil dess vacancen af Adjuncts lönen honom kunde til- 
falla, då samma Adjunctus och Doctor wille sig åtaga, at utom 
ordinarie Adjuncts tiensten, äfwen til alla prickar bestrida Prosec- 
tors sysslan. 

Faculteten har sig nogsamt bekant, huru som Adjuncten Sidrén, 
under de åren han med all heder föreståt Adjuncturen, måst lida 
brist på nödigt uppehälle, samt huru han med mycken flit på sine 
utländske resor uparbetat sig i Anatomien, at han wore snart sagdt 
den endaste, som nu straxt kunde förrätta Prosectors sysslan, samt 
är wid de år och den vigeur, at han wäl kunde uthärda med en 
så beswärlig förrättning; men der emot om någon annan til Pro- 
sectors sysslan skulle utses, som at winna nog insikt här utinnan, 
åter nödgades flere år besöka utländska Academier, för at lära sig 
Anatomien, skulle åter flere år löpa förbi, innan Academien fingo 
fägna sig af nödige Anatomier för den Studerande ungdomen, som 
der igenom årligen nödgades besöka främmande Universiteter, at 
perfectionera sig uti denna oumgängeliga wettenskap. 

I betraktande här af fördristar hos Eders HögGrefwelige Ex- 
cellence Facultas Medica underdån-ödmiukast anhålla af Eders Hög- 
Grefweliga Excellence, at Doctor Sidréns flit, capacité, och af det, 
at han flere år tient utan lön, måtte hugnas med combination af 
begge tiensterne, til dess den ordinarie Adjuncets lönen honom til- 
fallandes warder.! 

Faculteten framhärdar med djup wördnad 

Eders HögGrefwelige Excellences 


Upsala 1756 underdån ödmiukaste tjenare = 
d. 7 februari. Carl Linngus Nils Rosén. 


fac. Med. Decan. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). Endast underskriften (utom 
RoséÉns namn) samt datum med Linnés handstil; för öfrigt renskrifvet af annan 
person. 


! Kanslern biföll, hvad fakulteten sålunda föreslagit. Ofvanstående skrif- 
velse kan tjäna till att belysa dåtida aflöningsförhållanden vid Upsala univer- 
sitet. ; i 


37. 


ögwälborne H:r Grefwe, K. M: ts och Riksens råd, Président, 
cademie Canceller samt Biddäre och Commendeur af K. 
M:ts orden. 


Eders Höggrefl. Excellence, min nådigste Canceller, för- 
jag mig underdånödmiukast anhålla, att på ett par dagar 
rresa till stockholm för mine åtskillige angelägenheter; 
hwilka förnämligast är att få en beskedelig trägårdsgesell 
demige trägården. 
nnes Eders Höggrefl. Excellences nådgunstige bifall, ärnar 
a om freddag äfter slutade lectioner, och wara tillbakas om 
till Lectionerna, däräst jag icke af detta fatale wäglaget 
1 enda dag blefwo strandsatt. afwachtar nådgunstig resolution 
mhärdar med ouphörlig nit 
3  Eders Höggrefl. Excellences 
underdånödmiukaste 
LAN tienare 
. 16 Nov. Carl Linnaeus. 


ändigt original i Riksarkivet (Ups. Kansl-Emb:s Handl). 


38. 


oriu um, som den 14 s. m, tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen; 
ter ingick kanslern den 1 December till Kgl. Maj:t med förord till Linnés 
, hvilken ock redan d. 5 s. m. beviljades. Om innehållet af LinséÉs 
ial kan man emellertid erhålla en fullt tillförlitlig föreställning af kans- 
s till Kgl. Maj:t ställda skrifvelse, hvilken säkerligen till största delen utgör 
Miltrena afskrift af den Linneanska. Det torde därför vara lämpligt att 
] | meddela följande utdrag: 


72 


Wid Eder Kongl. M:sts Academie i Upsala är genom Archiatern och 
Riddaren Linnei oförtrutna möda och flit samt diupa insigt under de 
18 år han därstädes waret Professor, en hortus Botanicus anlagd, med 
den lyckeliga framgång i Waårt hårda climat, att derstädes nu finnas 
många . 1000:de utrikes wäxter, dels i sielfwa quarteren, dels i Orange- 
rien, så att föga flera därstädes nu kunna rymmas, och denne kan täfla 
med alla wid utrikes Universiteter. Till en sådan rare och rik samlings 
skötande och underhållande framgent, fodras en grundelig kunskap, huru 
hwar ock en wäxt serskildt bör hållas på wissa årsens tider uti starkare - 
warme eller köld, med mycken eller liten wattning, uti dag eller skugga, 
i mylla, sand eller lera, med oändeliga omständigheter, som af den der- 
städes antagne TrägårdsMästaren ej kan förmodas, hwilken, då hani den . 
ringaste af dessa nödwändigheter felar, förlorar wäxten, som uti hela 
ens lifstid ofta ej står att återfå. Så länge Archiatern Linnei helsa och 
lifstid warar, är ej något twifwel om denna kostbara Trägårdens trefnad 
och tillwäxt, som deruppå anwänder all upptänkelig hog och möda. Men 
för dess conservation i framtiden är oundgängeligt, att någon ung skicke- 
lig Demonstrator härwid antages, efter utrikes Academiers wärda exem- 
pel, som dageligen under Archiaterns mogna handledande uppammas uti 
Trägårdens fullkomliga skötsel, på det wid existerande vacance uti en ny 
och owan Professors händer, under läroåren, de fleste örter ej måga 
förgås, som nu nyligen med Petersburgska trägården händt, hwilken war 
försedd med alla de Europeiska och Orientaliska wäxter, som genom 
pengar och resor kunnat förskaffas, och hwaraf knappt rudera nu äro 
öfrige. Denna Demonstrator kunde äfwen correspondera med utrikes 
Bothanicis, skaffa nya frön, underwisa ungdomen och sköta det kostbara 
Museum af Naturalier. Dessa och flera nog betydande considerationer 
hafwa föranlåtet så wäl bemälte Archiater, som Consistorium Aecade- 
micum, att hos mig anhålla, det wille jag hos Eder Kongl. M:stt denna 
Kongl. Academiens angelägenhet underdånigst andraga, och bönfalla om 
nådigste tillstånd, att framdeles när något skickeligt ämne gifwes, få an- 
taga en sådan Demonstrator, med min fullmagt, och samma förmoner, 
som Oeconomi& Adjuncten nyligen blifwet förundte, när tillgång till dess 
aflöning i Academiens Räntekammare framdeles torde blifwa. — — — 


I Riksarkivet (Kansl:s skrifvelser till Kgl. Maj:t). 


173 


39. 


"Högwälborne H:r Grefwe, Riksens Råd, President, 
Riddare och Commendeur af K. M:ts orden 
samt Upsala academie höga Canceller. 


jan Hans Kongl. Maij:t genom Eders HögGrefl. Excellences 
te tillstyrkande stadfäst, att en Demonstrator må wid Upsala 
nig trägård antagas, ,som icke allenast är mig behielpelig 
e nu tilltagande åhren, då munterhet och minne aftyna, utan 
It framdeles wid existerande vacancer och ombyten har wa- 
öga, at alt som är anskaffat må conserveras; finner jag min 
. skyldighet wara, at Eders höggrefl. Excellence därföre hem- 
all den diupaste wördnad och innerliga ärkientsla, som någon- 
gd och tacksamhet kan åstadkomma. 

Eders höggrefl. Excellence hafwa wij alla här wid academien 
iörande af innersta hierta wördat, såsom wår högsta förman, 
en makalös, nådig, rättwis och om wettenskaperna högst 
; Canceller, at wij aldrig utan med hiertans rörelse hog- 
a Eders Excellences dageliga nåd, och aldrig utan största 
 ärhindra oss Eders Excellences grå hår. Wår lycka, wår 
es ro, wåra wettenskaper hafwa blomstrat under en Canceller, 
stoft wij engång få önska oss kunna upgnaga.! 

g för min dehl har af Eders höggrefl. Excellence åtniutit, så 
nt! oändelig mycken nåd, till hwilken jag nu får lägga den 
sensiblaste, af alt hwad mig wederfarits i mitt korta lefnads lopp. 
wisserligen skatta mig dubbelt lyckelig, at jag fåt lefwa den 
, då Eders höggrefl. Excellence warit så stor Canceller wid 
| Bödernie. jag försäkrar på det heligasta, at jag städse skall 
denna och alla andre nådestekn dyrka och älska Eders hög- 
Excellence af alt mitt hierta, af all min hog och alla mine 
, så länge jag får lefwa i werlden och min ouphörliga är- 
a skall icke återwända för än i grafwen. 

Som nu endast återstår att till Demonstrators sysslan någon 
r af Eders höggrefl. Excellence utnämd och med Eders Ex- 
Ps höga fullmakt stadfästad, torde Eders höggrefl. Excellence 
; tillstädia at jag, som den Botaniska professionen har den 
n förestå, må där till få underdånödmiukast recommendera 
n, som där till tyckes bäst kunha inrättas. 


74 


Emedan till Demonstrators sysslan en ung studerande bör ut- 
wällias, at ifrån spädare åhren där wid upammas, at han må äga 
tid där uti att mogna; äfwen at en sådan bör wara i den situa- 
tion, att som tiensten torde i flere åhr blifwa lönlös, han likwähl 
må kunna bärga sig; utom det att han bör äga nöje och applica- 
tion för wettenskapen; så täckes Eders höggrefl. Excellence ej 
onådigt anse,'at jag underdånödmiukast fördristar recommendera 
min enda son, Carl Linneus,” och det i afseende på fölliande: 

Denne min son är nu på 19:de åhret, altså wid den tid, som 
bör fästas wid något wist lefnadssätt. SR 

Han är upammad alt ifrån de spädaste åhren uti academize 
trägården, där han städse afhört mine Lectioner, Demonstrationer 
och Herbationer alt ifrån det han lärde gå. Han har ock säkert 
kommit så långt, at ingen jämnårig kan med honom i Botaniquen 
jämnliknas. Han har sielf gjort sig anseliga samblingar uti 3 na- 
turens riken af Diur, insecter, conchilier, Herbarier &c., hwilka 
säkrast intyga hwars och ens hog. Han har dageligen wistats 
med mig i trägården, at han redan om des handhafwande insupit 
mera, är en annor skulle skaffa sig på flere åhr. 

Han torde lättast uthärda wid en på många åhr ännu lönlös 
syssla, utan at där af för nödigt och dyrt uppehälle wid academien 
upgifwas.? 

Han kunne ock intet annat än hafwa bästa tillfället at dage- 
ligen och stundeligen wistas wid min sida, som bor med mig i 
sielfwa academizx trägården, at han wid alla tillfällen och förrätt- 
ningar kan wara till hands och se hwad förehafwes; utom det att 
han icke annat kan än få den ömmasta och mäst oförtrutna under- 
wisning, af alt hwad jag kunnat sielf förwärfwa mig. 

Änteligen som den där i en sådan wettenskap skall skaffa sig 
insikt bör rådföra kortsamare botaniske bibliothequer och örte- 
samblingar, kan icke häller någon här wid hafwa bättre tillfälle, 
som jag sielf äger tämmelig complett Bibliotheca Botanica, och 
ofelbart större Herbarier än någor annor i något land, till hwilka 
min son har dagelig tillgång, som sielf blifwer af dem enda arf- 
wingen. TT 

Som Eders högegreff. Excellence altid täkts distinguera dem af 
oss med besynnerlig nåd, som sökt äfter yttersta krafter giöra sin 
tiänst till academiens heder, ungdomens nytta. och wettenskapens 
högd, hwilket uptändt den semulation och det lif, som nu lyser wid - 
detta uniwersitet, ty hwem wille icke önska sig stå bäst hos en 


ä ka; hälst som jag sielf sökt uplifwa denna wettenskapen 
slandet ' och sökt upbringa den längre än hon för mig 
at förtiga det jag skaffat alt hwad som finnes i academige 

| utom academiens minsta omkostnad; hwilket alt aldrig 


j at så i Botaniquen, som för alla delar af min profession, 
| en conserverade, hwilka alla älliest, där min son skulle 


sras, utan att komma wettenskaperne till gagn. 
ma min underdånödmiukasta ansökning underkastar jag 


flit och omsorg att giöra sonen så skickelig, som någonsin 
odras till en sådan sysslas nogasta bestridande, som med 
lig diup wördnad framhärdar 

Eders höggrefl. Excellences 


a 18 Januarii underdånödmiukaste tienare 
Carl Linngeus. 


; helt och hållet egenhändiga skrifvelse finnes i Riksarkivet (Ups. 
5 Ran. 


Un där till»; sedan fick han uppbära ett första klassens kungligt 
(som Han nog utan att vara demonstrator bort erhålla), och först 


76 


40. 


Till Prosectors sysslan voterar jag 

1: mo på H:r Licent. Ziervogel! och det af de orsaker 
att Z. har lagt sig flere åhr med all flit på anatomien, och 
giort den till sitt hufwud studium; 2 
att han ett par åhr tillbakas gådt H:r Lifmedicus wid anato- 
mierne tillhanda och warit behielpelig wid preparationerne, 
samt denna terminen aldeles agerat wärkelig prosector; och 
änteligen, som denna sysslan förnämligast står under Anato- 
mig Professoren, finner jag ganska skiäligt att Han ock där 
med bör äga mäst att säga wid voteringen; och som H:r Lif- 
medicus finner sig hafwa största förtroendet till Z.; så föllier 
ock att om Han honom får till Prosector, H:r LifM. genom 
honom kan det bästa uträtta i sin Profession till Academiens 
tienst. 

9. Voterar jag på D:r Fagreus,” såsom en fast och stadgad Me- 
dicus i de fläste delar af Medicinen, och är dess utom under- 
bögd med fasta academiska studier. Men huru wida han det 
åstundar äller will emottaga wet jag icke; dock som 3 per- 
soner skola på förslaget upställas, där 2 allena äro sökande, 
finner jag mig skiäligast böra honom ihogkomma. 

3. Voterar jag på Licentiaten Hedenberg,” som är den andra 
hwilken sökt denna tienst. Han säges skolat i Stockholm ar- 
betat uti dissectionibus och giort några framsteg där utinnan, 
fast jag icke har mig dem så noga bekante. : 

Linné.” 


I Medicinska fakultetens protokoll d. 29 November 1759: LinsÉs votum 
egenhändigt. — Den om detta befordringsärende handlande paragrafen i sagda 
protokoll börjar sålunda: 

»I anledning af H:s HögGrefl. Excell:ces Cancellerens, i Cons. Acad. 
d. 24 sistl. upläste Resol. i saken angående Prosector Syslan, och Hög- 
bem:te Herres deruti faculteten gifna tillstånd, att med förslag till samma 
syslas återbesättande inkomma, företog Faculteten detta ärende, hwarwid 
som allenast twänne hade sig till förenämda syslas erhållande, och det 


71 


se sedan, anmält, neml. Licentiat S. Ziervogel och Licentiat Anders 
nberg, pröfwade Faculteten nödwändigt till förslagets lagliga full- 
att wända sin omtancka till andra wäl kända personer, som 
kunde med denna sysla wara örnegdg, och skedde deruppå 
1 petering som följer.» 


sen af alla, som studerat i Upsala nde i min tid, har haft stanken 
; och acumen ingenii än D:r FacrReus>. Han uppkallade ock efter honom 
et Fagrea. 

ANDERS HEDENBERG, född 1737, Kungl. Hofmedicus, assessor i Collegium 
, ifrig kemist, död 1798. 

Professor Sam, ÅAUuRIVILLIUS röstade på 1) ZiERVOGEL, 2) HEDENBERG, 3) 
uten JacoB HinÉs. Den af bägge i första rummet uppförde ZiERVOGEL er- 


41. 


älborne H:r Grefwe, K. M:ts och Riksens Råd, President, 
Academie Canceller samt Riddare och Commendeur 
; af K. M:ts orden. 


er Högegrefl. Excellences nådigst gifne ordres af d. 29 No- 
). sistledne har jag i dag med posten ödmiukast inhändigat, 
på jag straxt lät kalla H:r Professor Forskåhl och tillhölt 
 bekiänna, huru många exemplar af sin Borgeliga frijhet! 
ännu hade quar, och huru många han aflämnat och till 
; samt tillsade honom att ofördrögeligen infinna sig i stock- 
, som hans innelyckte tillstår. jag sände ock straxt på bok- 
att inhändiga de ännu få quarstående exemplaren och be- 
Cursorerne att föllia Professoren straxt ifrån mitt hus till Pro- 
ens logement, att uptaga och mig promt tillställa alla de 
xemplar som hos honom funnes. för öfrigit har jag nu åtskillige 
staden utsände att incassera alla de exemplar som jag kunnat, 
itingen genom Professor Forskåhls egen bekiennelse äller Bok- 
rarens som dem föryttrat,? få spaning uppå, hwilka med nästa 


oafl. diup wördnad 
; Eder Höggrefl. Tredllenenn: 
BLYG SEN ööäntökade. tien. 
Upsala 1759 | RS Carl Linnsous 
d. 30 Novembr. 


LINNÉS öretbAndise skrifvelse finnes i Riksarkivet (Ups. K 
Handl.). 


! Perr ForskKÅL, en af LInnÉs mest kgktvade och af honom h hö 


utsetts att medfölja en vetenskaplig expedition till Orienten och d 
professorstitel, råkade kort före afresan från Sverige i åtskilligt | 
grund af sin 1759 utgifna skrift: Tankar om medborgerliga Frihel 
ansågs innehålla »oförnuftiga satser, ledande icke mindre till 


Maj:ts undersåtare befästa frihet och säkerhet». Universitets 

därför på yrkande af Cancellie-Collegium befallt, ej blott »at alla 
som Åuctor ännu kan i händer hafwa, warda honom fråntagna 
jemwäl de, som redan kunitg wara Kringspeidan eller til salu 


häraf tillkom LissÉ i egenskap af universitetets d. v. REN 
het han fullgjorde detta, för honom själf säkerligen ER 0 
framgår af detta och följande bref. 


uppgift om de af honom utlemnade exemplaren: 


Linpbusi: «ora 
H:r Biskop Bentzelstierna. . 4 
AMUHOF se INR 
Dahlen 205 
Ekerman 1 i 
Gotsch. Wallerius 2—1 
TERO Folia RAN 
DOm el 00 sa NA 
M:sr Planman . 1 
Annerstedt. =. or E 
SOIberg I an 
DANIVdfÖR/ Fo Ru ol sk 
M:r Hydrén . . oo . 
Vicebibl. Arrhenius . . . 1 
M:r Ahlström . . . 30 
Boklådätt: "mo. ye 020 MM, natura 
af dessa sålt till Mallet 8 
Ullholm 2 
Victorin 1 


Observator 8. 


49. 
lökalborne fars Grefwe, Kongl. Maj:ts och Sweriges Rikes 
Råd, Président i Kongl. LagCommission, Academie Can- 
celler, samt Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts 
Orden. : 


nledning af Eders HögGrefl. Excellences aflåtna höggunstiga 
Ise och befallning af d. 29 Novembr. sistledne, har jag 
låtit mig angeläget wara, at i mögeligaste måtto upspörja 
aga de Exemplar af en utkommen skrifft: Borgerliga Friheten 
hwilka så wäl ännu kunde finnas i behåll hos Auctoren, 
soren Forsskål, som de hwilka här i Staden blifwit kring- 
e; til följe hwaraf jag i all djup. ödmjukhet, jemte min alra- 
kaste af d. 30 Novembr. sändt Eders HögGrefl. Excellence 
emplar deraf tilhanda. Sedermera hafwa genom all oför- 
 effterfrågan 52 Exemplar än ytterligare af mig blifwit insam- 
hwilka härjemte i lika ödmjukhet öfwersändas.! 

ders HögGrefl. Excellences berörde höggunstiga skrifwelse, at 
- mögeligaste försigtighet indraga de kringspridde Exemplaren, 
jag å ena sidan sökt ställa mig til nogaste effterfölgd, men 
ndra saknat den wärckan, som någon alfwarsammare min 
3 åtgärd kunnat å stad komma, hwarföre til Eders HögGrefl. 
ces höggunstiga wälbehag jag ej underlåta bordt at hem- 
antingen jag bör låta bero wid de Exemplar, som redan i 
på skedd erhindran til mig blifwit inlämnade, och än ytter- 
aflämnas kunna, eller bruka någon krafftigare utwäg, der 
anledning gifwes, på det de som mottagit Exemplar måga 
sas at wisa til hwilka de i orterna sändt samma papper och 
as at skaffa de samma tilbakars, med mera, til ändamålets 
nde af den Höggunstiga befallning Eders HögGrefl. Excellence 
detta mål gifwit. 

Med oaflåtelig djup wördnad framhärdar at lefwa 

; | Eders HögGrefl. Excellences 

la d. 4 De- allerödmiukaste tienare 

ME LVO9. Carl Linngeus 

Ac. h. t. Rector.! : 


80 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.). — Endast underskriften af Linnés 
hand. 


! På sista (tomma) sidan står med Linnés handstil: 


af Observator Mallet 38 
Bokföraren . . . 16 
ProtsAmnel os sc 3 
Dalman . 1 
Wallerius 1 
Hydrén . Sälen | 
Bisk. Bentzelst. . 2 
Prof. Ekerman . 1 
Domei 1 
Ullholm . 1 
Victorin . 1 
Planman rad 

Alström ,msa sö 


43. 


Högwälborne H:r Baron, K. M:ts och Riksens Råd, 

President i K. Canecelliecollegio, samt Riddare ) 

af alla K. M:ts orden. ] 
Min nådigste Canceller. 0 


Den nåd med hwilken Eders Excellence städse täckts uplifwat 
mig, föranlåter mig nu så mycket mer få hugnas uti min nådigste 
Canceller. ; 

Genom det jag på allt mögligt sätt uparbetat min profession, 
har jag haft den hugnaden at åtskillige Nordske och Danske funnit 
nyttigt at resa till denna academien, hwar af nu för tiden 3:ne 
Danske och en Tysk här studera min wettenskap. : 

För ett par postdagar hade jag bref, så från Botanices Pro- 
fessoren Burmannus! i Amsterdam, som från Pr. Schreber? i Halle, 
at deras söner redan afrest och snart lära wara i Upsala at af 
mig profitera. Den ena af desse ungkarlar äller Doctor Schreber 
är quick och wähl studerad, som sändt mig åtskillige wackra ob- 
servationer och rare Insecter, under det wij några åhr correspon- 
derat, samt en liten bok med många vackra observationer. 

Denne har sökt i 3:e åhr få höra mig; war ock förledit åhr 
helt resfärdig, om ej mässlingen förhindrat honom. När han nu 


81 


rifwit sig änteligen lös och kommit till Hamburg, skrifwer han 
där ifrån af d. 30 april, att han hoppas wara hos mig innan 
Pingest. jag som altid warit rädd för theologiska och politiska 
saker, bör fruchta att någon kunne hos Eders Excellence mig illa 
uttyda äller anklaga, att jag emottogo denne ifrån Halle i. e. från 
fiende land, ehuru wåra innocente nöjen med blomster och insecter 
äro så fierran från krigswäsendet, som att käppas med ägg.? Ty 
wågar och fördristar inför Eders Excellence jag allerödmiukast 
- underrätta mig, om jag får lof bemöta denne Doct. Schreber, på 
- wanligit sätt mot studerande och främmande, utan att fela emot 
-manifester wid krig &c., ty i annat fall bör jag aldeles undan- 
draga mig hans sälskap, ehuru öfwertygad jag är om hans enda 
— upsåt att lära, och ehuru hos de mäst polerade nationer warit 
 öfligt att låta de studerande fritt passera. 

Eders Excellence wisar mig ett nytt prof af sin ogemena nåd, 
om jag får hugna mig af Eders Excellences befallning här utinnan, 
att jag ej owettande må fela.” förblifwer med oafl. diup wördnad 
Eders Excellences 

underdån ödmiuke 
Upsala 1760 tienare 

04 Maji. Carl Linneeus. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.); helt och hållet af Linnés hand. 


; ! JoHAN BurRMAN, född 1707, vid 21 år ålder botanices professor i Amster- 
dam. Hans son Nicozaus Laurest B., född 1734, slutligen professor i Amster- 
dam, död 1793. 

? JOHAN CHRISTIAN DANIEL SCHREBER, född 1739, död 1810 såsom professor 
i Erlangen, var en af Linsés mest framstående och honom innerligast tillgifna 
lärjungar. Han anlände till Upsala kort efter ofvanstående brefs afsändande, 
åtnjöt under sommaren på Hammarby privatissime undervisning och återvände 
sedan till Tyskland, där han genast utnämndes till professor. Han ombesörjde 
"sedan utgifvande af andra, tredje, fjärde och femte upplagorna af Linnés Ma- 
teria medica (1772, 1773, 1782, 1787), Genera plantarum ed. VIII (1789—91), 
Termini botanici ed. II (1767) och Amenitates academice VII[—X (1785—90), 
äfvensom en ny upplaga af I—VII (1787—989). : 
| 3 En den tiden vanlig lek. 

t Härpå svarade kanslern d. 18 Maj: 

»Jag tackar H. Archiatern för dess förtroende till mig. Dess försichtighet 
i anseende till D:r Schreber förtienar och winner det största beröm. Hans K. M., 
som med mycken nåd gillar denna warsamheten, tillåter bem. studerande at få 
komma uti Riket och till Upsala och således är ingen ting, som kan afhålla 
oo H. Archiatern ifrån den ömhet uti undervisning och den höflighet uti umgänge, 
—  hwarmed H. Archiatern plägar upmuntra de lärgiruge och bemöta fremmande. 
Linnés brefväxling 1. i 6 


LÅ ww 


82 


Wid D:r- Schrebers första ankomst lärer blifwa lätt för H. Archiatern at up- 
täcka, om denne Mannen endast och alenast är intagen af studio Bothanico 
eller om han finnes benägen för. politiska nyheter och discurser, uti hwilcken 
sednare händelse någon .skickelig studerande kunde utsees till hans sällskap, 
som närmare i acht toge hans upförande och lemna H. Archiatern derom kund- 
skap. Detta tyckes blifwa den enda försichtighet, som behöfwer anwändas och 
det för en mycket kort tid allena, till dess man hunnit kiänna denna främ- 
lingens inre caractere, wäsende och böijelser» (Riksarkivet, Ups. Kansl-Emb:s 
concepter.) 


44. 


Högwälborne H:r Baron, K. M:ts och Riksens Råd, 
President uti Kongl. Cancellie Collegio samt Riddare 
och Commendeur af Kongl. M:ts orden. 


Denna Academiens Nådigste Caneceller. 


Som Ååtskillige Medicine Licentiater anhållit hos Faculteten om 
Doctors gradens ärnående, föranlåtes hos Eders Excellence Facultas 
medica allerödmiukast udbedia sig veniam promovendi, till d. 16 
junii nästkommande, för de Licentiater, som Faculteten funnit wär- 
dige en sådan heders åtniutande, hwilka äro af 3:ne handa be- 
skaffenhet. i 

1. De som här wid Academien aflagt alla de specimina, som 
Kongl. Constitutioner af Doctorandis fodra med examina uti ”Theo- 
logicis, Philosophicis, Chemicis samt theoretica och practica Medicina, 
äfwen disputerat pro exercitio et pro gradu &c. nämligen 

HiDÉn, Jacob Medicus provincialis Biorneburg. 
ZIERVOGEL, Sam. Prosector Anatomize Upsal. 
GrRUFBERG, Isac. Holmensis. 

ScHRÖDER, Joh. Gothoburgensis. 

ÖstERMAN, Fierdhundrensis. 

9:do. De som aflagt examina uti Theologien, Philosophien, 
Medicinen samt disputerat pro Exercitio, men ej pro gradu. Desse 
blefwo wid fälttogets börian af K. GCollegio Medico uttagne at 
skiöta de siuke wid armeen, och då de äfter ett par åhrs wistande 
i Pomeren, sågo denna expedition nog långsamt utdragas på tiden, 
at de således skulle komma äfter sine hemma warande Camerater, 
anhöllo att antingen få dimission ifrån armeen äller ock absentes 
åtniuta de wanlige honores academicos. De fingo här på Com- 


83 


nderande General. ! promotorial till då warande illu- 
strissimum  Cancellarium, som här öfwer täcktes höra faculteten. 

culteten fant att om de skulle resa hem, att afbörda sig Dispu- 
onen pro gradu, kunne den intet så snart absolveras och där- 
NM ödmiukast tillstyrkte, att de allenast måtte prestera examen 
practicum, hwilket ock skedde förleden sommar. Detta blef af 
illustrissimo Canecellario nådigst bewilliat; af desse äro 

Hiort Medicus provincial. Gotland. 
 Opeuivs, Joh. Medicus på flottan 

HeEDENBERG, And. Holmensis 

HorrBErRG, Carl Holmensis 

GanNn, Nicol. Dalekarlus 

ÅnmAn, Nic. Jemtus 

STICKMAN, Olaus Smolandus 
> Parmearus, Isac Ostrogothus. 
S 3. Utom detta har Faculteten funnit den bok, som af H:r 
Professor ACRELL är utgifwen öfwer siukdomarne på lazarettet, 
wara af så mycken wicht och wärde för Medicinska wettenskapen, 
utt man kan billigt räkna henne för ett af de wackraste wärk, som 
i desse stycken någonsin framkommit, hwilken intygar den ogemena 
insicht och färdighet dess auctor äger uti så wähl de chirurgiska 
stycken, som den förswarliga kundskap han sig förwärfwat i sielfwa 
kb Medicinen, och fördenskull till upmuntran för andra, at med lika 
drift uparbeta den nödiga chirurgien, gierna skulle tillägga H:r 
Prof. Aecrell doctors graden, ehuru han, såsom in munere honora- 
tiore constitutus, icke aflagt de wanlige Examina och Disputa- 
tioner; utan anser Faculteten hans bok långt högre än några andra 
ä ecimina. Doch på det sådant ej måtte gifwa prejudicater för 
-sådane, som utan synnerlig förfarenhet åstunda dylik heder, och 
därföre kiöpa sig Doctors graden wid utländska academier, utan 
wisa sin capacitet, har faculteten förmått bemälte Professor, att 
sistera här uti Facultetens rum, där han af Facultetens:ledamöter 
blefwit questionerad och noga hörd uti de fläste och fastaste 
stycken af Medicinen, uti hwilka alla han giort faculteten det nöje, 
en af en promovendus kunnat åstundas. v 
4 Dy. anhåller hos Eders Excellence facultas Medica aller öd- 
st, att få proclamera, d. 16 junii nästkommande, så Pro- 
Ace som de andre Medicine licentiater till Doctores Me- 


LAT a EE et fe ER 
SIP NT AS NE 
: SA 


84 
Profess. ÅCRELL Carl HOoFFBERG 
HIiorT Nicol. GAHN 
Jacob HIDÉN Nicol. ÅHMAN 
Sam. ZIERVOGEL Johan SCHRÖDER 
Johan ÖDELIUS ÖSTERMAN 
Andr. HEDENBERG Olaus STICKMAN 
Isac GRUFBERG Isac PALMAERUS” 


och om Faculteten ej skulle winna den oskattbara fägnaden att 
wörda Eders Excellence då närwarande, det Eders Excellence täcktes 
gifwa någon annan macht, att i sitt höga namn lämna promotori 
veniam promovendi.? faculteten förblifwer med oaflåtelig diup 
wördnad ; 
Eders Excellences 
aller ödmiukaste tienare 
Carl Linnegeus Sam. Aurivillius. 
Decanus. 


I Riksarkivet bland Ups. Kansl.-Emb:s Handl. 1760. Helt och hållet med 
LinsÉs handstil med undantag af AuvrIviLLit namn. Odateradt, men säkerligen 
skrifvet i början af Juni 1760. S 


1 Tomrum i manuskriptet. Det felande namnet är J. ÅA. von LANTINGS- 
HAUSEN, hvilkens bref till kanslern, dateradt Stralsund den !?/8 1759, finnes 
bland Ups. Kansl.-Emb:s handlingar. 

2 Om de här uppräknade må följande korta notiser mödatlige OLOF 
ÅcrEL, adlad Ar AcREL, född 1717, då öfverkirurg vid Serafimerlasarettet och titulär 


professor, »fastän han icke studerat academice», död 1806. — JoHaAn HJortTH, 
född 1729, död såsom provincialmedicus på Gotland 1804. — JaKoB. HiDÉN, 


född 1731, utnämnd till provincialmedicus i Björneborg, hvilken plats han dock 
ej tillträdde, utan blef genom ackord stadsphysicus i Norrköping, död 1769. — 
SAM. ZIERVOGEL Se ofvan sid. 78 not 1. — JOHAN LOoRrEnNs OpHELIVs, född 1737, 
på olika platser och områden mycket anlitad läkare och kommunalman, flitig 
(företrädesvis medicinsk) författare, medicinalråd, död 1816. — Anp. HEDENBERG 
se ofvan sid. 78 not 1. — Isaac OtLor GRUFBERG, född 1736, sekreterare i Golle- 
gium medicum, beröfvade sig själf lifvet 1764, — CARL FREDRIK HoFFBERG, född 
1729, Kungl. hofmedicus, död 1790. Författare till det mycket spridda och 
anlitade arbetet: Anvisning till Naturens kännedom. Första delen om växt- 
riket, hvaraf trenne upplagor utkommo 1768, 1784 och 1793. — Nirs GAHN, 
född 1733, efter tjänstgöring vid armeen och flottan »Medicus Nobilium» i Ar- 
boga-trakten, död 1820. — Nirs ÅMAN, född 1730, fattigläkare och Anatomize 
prosector i Stockholm, sedan Logices et Physices Lector i Hernösand, död 1783. 
— JoHAn ScHröper, född 1727, andre stadsphysicus i Göteborg, död 1764. — 
— Macnus GABRIEL ÖSTERMAN, född 1730, provincialmedicus i Lifgedinget i 
Södermanland samt tillika Medicine et Historie Naturalis Lector i Strängnäs, 


FT 


PIL ENS AE TOT MT Te ME I 


uu 


— 13 Vogt, So PIE 


85 


död 1794. — OrtoF STICKMAN, född 1731, fattigläkare i Stockholm, därpå bergs- 

läkare, slutligen privatman (landtbrukare), död 1798. Nitisk naturforskare, sär- 

skildt entomolog. — Isaac NILSSON PALMER, född 1735, praktiserande läkare i 

Stockholm, död 1787. 

å 3 I skrifvelse den 29 Maj 1760 lemnar kanslern sitt bifall till hvad fakul- 

oo teten beträffande denna >Doctoral Promotion» föreslagit samt tillägger: »I synner- 

SN het har jag med fägnad förmärkt, at Professor Acrel är ibland deras antal, och at 

Faculteten giordt justice åt hans insicht och nyttiga förtienster. Om detta wahl 

z giör honom mycken heder, tillskyndar Faculteten sig eij mindre beröm, ther- 

medelst huru hon belönar Meriter utan afseende på de Prsejudicier, som stadgat 
en skilsmässa emillan Medicine och Chirurgien». 


Ar FN 


45. 


Högwälborne H:r Baron, K. M:ts och Riksens Råd, 
«President i Kongl. Cancellie Collegio, Riddare 
och Commendeur af K. M:ts orden samt 

denna Academiens nådigste Canceller. 


Den hit till Academien nyligen anlände Medicine Licentiaten 

Joh. Christian Dan. Schreber har anhållit hos Faculteten att wid 
nästa termins begynnelse få antaga honores Doctorales. Faculteten 
har honom examinerat,' och funnit honom aldeles wärdig en sådan 
heder, samt förmärkt uti honom en ogemen insicht i Botaniquen 
och hela Historia naturali och att han wärkeligen excellerar uti 
Insecternas historia. Men som här icke är wanligt att hwar termin 
anställa Promotioner, mindre att inom Facultets rummet promovera, 
såsom i Tyskland, hade Faculteten tyckt wara bäst att han nu 
nästkommande måndag, med de flere, på samma gång fingo ho- 
nores Doctorales, hälst sådane acterne spilla tid både för Docentes 
och Discentes. 
- Ty är till Eders Excellence facultetens underdån-ödmiuka under- 
ställande, om Eders Excellence skulle nådigast täckas gifwa Facul- 
teten lof, at äfwen honom nästa måndag promovera, och att de 
Theses Medicze, som af honom utgifna äro, nästa lördag fingo ven- 
tileras, fast de ej aldeles liggat sine 11 dagar utdistribuerte innan 
ventilations dagen. Skulle Eders Excellences dyra tid och högst 
wichtige Rikswårdande ärender kunna gifwa nästa postdag Eders 
Excellences nådigste behag här utinnan, så kunne detta wärk- 
ställas.? 


a 


386 


För öfrigit är denna Licentiaten Schreber äfter nogare under- 
sökning icke till nationen Preutzare, utan Saxe; ty han är född i 
Thuringen, fast hans Fader några åhr warit extraordinarius Pro- 
fessor wid Halle, hwar ifrån han nyligen är transporterad till att 
wara coeconomige Professor wid den nyligen inrättade Academien 
Byzow i Mecklenburg. 

Faculteten afwachtar Eders Excellences nådigste befallning och 
med diupaste wördnad framhärdar j 

Eders Excellences 


Upsala 1760 aälerdändämiuksöte tienare 
d. 10 junii. Carl Linneus Sam. Aurivillius. 
Decanus. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). Helt och hållet med Linsés 
handstil med undantag af AuvRIVvILLI namn. 


! Det dröjde ej länge efter ScHrEBErRs ankomst till Upsala, innan LInnÉ 
ej blott gjort sig förvissad om hans solida kunskaper, utan ock kände sig höge- 
ligen tilltalad a hansf sympatiska väsen. Han uppmanade därför SCHREBER, 
hvilken hade för afsikt att först i början af nästa termin aflägga de prof, som 
fordrades för medicinska gradens vinnande, att genast låta sig examineras och 
därefter disputera. På grund häraf anställdes med honom examen den 10 Juni 
1760, hvarvid det (enligt medicinska fakultetens protokoll) befanns, att »han 
war uti Historia naturali extraordinairt quick och hade där uti större insicht 
än någon tillförene wisat sig för faculteten». Äfven i andra ämnen befanns 
han ega fullgoda kunskaper, hvarför »han approberades med synnerligt nöje». 

? Kanslern biföll den gjorda framställningen, hvarefter promotionen egde 
rum den 16 Juni. 


46. 


Högwälborne H:r Grefwe, K. Maij:ts och Riksens Råd, Pre- 
sident uti K. Cancellie Collegio, Upsala Academie Canceller 
samt Riddare och Commendeur af K. M:ts orden! | 


Under det jag mer än tiugu åhr warit Botanices och Medicinze 
Professor wid Upsala Academie, har jag med all ospard flit, möda 
och. omtanka sökt giöra min tienst redeligen; och des utan å nyo 
upbygdt wettenskapen i dett stånd, hon nu af hela Europa är an- 
tagen. Men då jag således mera wårdat wettenskapen än mitt 


87 
egit lif, har jag utsläpat min bor, kortat mine dagar och ådragit 
| mig, alt för tidigt, åldrens bräkligheter. Detta skulle, då jag wände 
— mig tillbakas, hierteligen ångra mig, om jag ej sågo min möda, så 
af en Nådig Öfwerhet ärsatt med åtskillige hederstekn, som af mine 
ok. Landsmän och Riksens högl. Ständer behiertat, hwilka hos Hans 
SER. Maij:t mig i underdånighet, recommenderat, att få afstå min 


 innehafwande Profession till någon som woro skickelig 
henne förrätta och som jag sielf där till upammade, 


— hwilket Hans Kongl. Maij:t, af d. 29 junii sistledne, allernådigst 


täckts bifalla. 

> Wid den Profession jag beklätt fodras åtskillige differenta 

delar, som ej lätt finnas hos någon förenade; nämligen | 
1 en grundelig förfarenhet uti Botaniquen och Historia 

naturali, såsom grund för Materia medica, Dizeten och privata 


FC Thushållningen. 


2 en långsam förfarenhet att rätt handhafwa de månge wäxter 
uti en Botanisk trägård, som är belägen i det kallaste climate. 

3 insicht uti Medicinen för Semiologien, Materia medica och 
Dizeten. 

Ty är till Eders höggrefl. Excellence min allerödmiukaste bön, 
det täcktes Eders höggr. Excellence, äfter förenämde Kongl. Majestäts 
allernådigsta resolution, hos Hans Kongl. Majestet i underdånighet, 
till successionen äfter mig insinuera min son, CARL LINNZUS, som 
några åhr warit Adjunctus äller Demonstrator wid denna samma 
Professionen, och som jag här till ifrån späda åhren sökt upamma. 

Uti Botaniquen och Historia Naturali är min son längre kom- 
men än någon annor i riket, den han ock docerat privatim för åt- 
skillige, så inländske, som utländske studerande. Denna wetten- 
skapen kan aldrig tydeligen afhandlas, förklaras äller. begripas, 
utan tillgång på tillräckelige Samblingar och tillräckeligt Biblio- 
theque. Biblioteque här utinnan kan näppeligen förskaffas, ty de 
äldre Authorer stå mera ej att fås för penningar och de nyare äro 
merendels upfylde med de prächtigaste figurer, att de icke kunna 
kiöpas under 20000 d:lr kop:mt. Jag har doch änteligen, genom 


min widlöftiga correspondance, förskaffat mig ett tämmelig com- 


plett Bibliotheque. Äfwen så hwad Samblingar till denna Pro- 
fession hörande angår, lärer ingen kunna näka, at jag äger större 
quantum af wäxter i Herbarier, än någor annan i werlden, utom 
anselige samblingar uti Insecter, Conchilier och andra naturalier; 
af hwilket alt denna min enda son blifwer arfwinge. 


88 


Att handhafwa wäxterna uti Botaniska trägården är en 
wettenskap, som aldrig kan läras af böcker, utan måste inlifwas 
genom många åhrs förfarenhet. Min son är den enda i riket, som 
detta kunnat lära, under det han warit uppföd i Academie trä- 
gården, och der omgåts med wäxterne ifrån späda åhren; hwar 
igenom han ock de 2:ne siste åhren anseligen lättat min möda, då 
han nästan allena bewakat inseendet öfwer Academie trägården. 

De delar af Medicinen, som enkannerligen höra till denna pro- 
fession, har han åtskillige gånger flitigt afhört, men denna fodrar 
ock sin tid, och bör förökas så länge han lefwer, ty ingen födes 


så wis, som han dör; emedlertid skall han få där till anseligare 


subsidier än någon annor, ty de förste åhren, då jag kom till pro- 
fessionen, anwände jag dagar och nätter att, i mögligasta måtto, 
sambla af alla närwarande authorer, alt hwad som woro redigt i 
wettenskapen uptäkt, och det samma i redig ordning ställa; detta 
har jag sedermera årligen förökt, genom nya authorers läsande; 
hwilket alt jag lämnar min son till hemgift. 

Skulle, hos Hans Kongl. Majestet, Eders höggrefl. Excellence 
nådigst täckas underdånigst föreslå denna min son, Demonstratoren 
Carl Linneus, till stadfästelse på Professionen äfter mig,! att han 
fingo, så länge mine krafter uthärdade med akademiska arbeten, 
profectionera sig alt mer och mer i de här till hörande stycken, 
giöra nödige resor, och arbeta under mitt inseende, så hoppas jag, 
näst den högstas wälsignelse, att den wettenskap jag mögligen up- 
arbetat, skall i hans tid winna bestånd, då och mine samblingar 
af observationer och naturalier, samt bibliotheque, som mig kostat 
så mycken möda, kunna komma till nytta, och utom hwilka ingen 
annor skall giöra det samma. 

Här wid utbeder jag mig lika underdånigt, att i min lifstid få 
behålla min lön, husrum och de andre med professionen förknip- 
pade förmoner, på samma sätt, som H:r Archiater Rosén och 
Profess. Strömmer? åtniutit, då min Successor till mitt frånfälle 
böra wara nögd med sin innehafwande Demonstrators lön och hwad 
han kan förtiena genom flit och arbete. Hwar emot jag, så länge 
jag lefwer, skall beflita mig att gagna och augmentera wärket. 

Den nåd mig således wederfares, lika med H:r Arch. Rosén 
och flere, äro de starkaste driffiädrar att wid denna hedersamma 
Academien, genom Docentium g&emulation, få wettenskaper brakte 
till den största högd, då hwar och en gierna upoffrar tid, lif och 


fa Tr REN rna RR NI MV. Ngn AN 


k Se 
AE YR SAS, 99 TSE TE ERA 


FENA STREET FUKT 


så 
ERS C — 
RK rg Novan EEE FUPIVYIER OT RIANEE 


ir ämnen Lå 


framhärdar med oafl. diup wördnad 
SÖ Eders Höggrefl. Excellences 

1763 underdånödmiuke tienare 
nuarli. 2 Carl Linneus. 


nom att blifva sin successor. Denne hade emellertid redan då en vida för- 
anställning i British Museum i London, så att han föredrog att där 
na. 


sig visserligen »i nåder gerna önskat, det bemälde Archiater än 
welat qwarblifwa wid Professionens förwaltande>», men dock »ej kunnat 
honom i berörda hans ansökning», hvarför professors-fullmakt för 
LInsÉ D. vy. den 19 Mars utfärdades. Någon ekonomisk fördel vann denne 
enom, utan han fick behålla sin demonstratorslön, tilldess fadren 
t. Denne fortsatte ock att så som förr fullgöra alla en professor tillkom- 
le göromål. Det hela inskränkte sig alltså så godt som uteslutande till en 


47. 


; Meritlista. 
— CARL v. LINNÉ. 

Archiat. Reg. 

Med. et Botan. Prof. Ups. 
Riddare af K. M:ts Nordst. 


Maji 13. Född i SN Stenbrohult, Råshults ci 


4 nen Reste till övde academie. 
1728. Reste från Lund till Upsala academie. 
i SA 1781. Blef antagen, att under säk Professor, archiat. 


90 


1732. Sändes af Kongl. Wettenskaps Societeten till Lapland | 


att beskrifva dess Naturalier, då jag reste öfver Umeå och Luleå 


lapmarker, Lapska fjellen, fjällryggen, gick där öfver till norska 


Finmarken, var ute på norrska hafvet alt till Salleröen. 

1733. War den förste, som föreläste Proberkonsten för de 
studerande i Upsala. 

1734. Sändes af Landshöfding Reuterholm i Fahlun att på 


Dess bekostnad resa och beskrifva Dalarne på samma sätt som 


tillförene jag beskrifvit Lapland. Resan stäldes genom Österdalarne, 
Dalska Fiellen, alt in till Rörås i Norie, Westerdalarne. 


1735 först på åhret begaf mig på utlänska resor, genom Dan- 


mark, Tyskland till Holland. 

Promoverade samma åhr till Medicine Doctor uti Haderwijk. 

Blef antagen till Prefectus öfver den stora Botaniska trä- 
gården, som Clifford anlagt i Holland, hvarest jag äfven hade ett 
complett Botaniskt Bibliotheque. 

1736. Reste till Engeland att se hvad curieuxt fants uti 
London, Oxford etc. 


1737. Under det jag hörde Boerhaven och förestod Cliffordiska 


trägården, utgaf jag flere värk i Botaniquen; 

på senaste hösten halp. Professor van Royen att rangera väx- 
terne i ny ordning, uti Horto academico Leydensi. | 

1738. Reste till Frankrike, besåg i Paris Botaniska och 
Naturalie samblingar. ; 

1739. Hemkommen från mine Resor, nedsatte mig i Stock- 
holm. blef af Riksens ständer befalt att publice på Riddarhuset 
läsa öfver K. BergsCollegii Stencabbinet emot årlig pension, 
hvilket continuerades till 1741. fick tillika af Hans Kongl. Maj:t 


constitutorial att vara Ammiralitets Medicus i Stockholm. war : 


en af de 6 Fundatores till Kongl. Wettenskaps academien, och 
blef academiens första preses. 

1741. Constituerades af Hans K. M:t att vara Medicine och 
Botanices Professor i Upsala. 

Sändes tillika af Riksens ständer att resa öfver Oeland och 
Gotland, att beskrifva deras Naturalier, och om hösten emottog 
Professionen i Upsala. 

1742. Begynte att å nyo anlägga den aldeles förfallna Hortum 
Botanicum i Upsala, den jag sedermera richtat med flere växter, 
än någon Botanisk trägård ägt i Europa; och har sjelf skaffat alla 
växter utan publici äller academiens depence. 


EET FTF ESA I a TAN 
-€ då e 


91 


1743. Begynte sambla Naturalie Cabinett för academize 
Trägården, som nu är ansenligt. 

1744. Antogs till secreter vid K.>-Wettenskaps Societeten 
i Upsala, det jag lämnade 1763. 

1747. Reste på Riksens ständers befallning öfver Wester- 
göthland, Bohus, Vermeland atf upsöka fäderneslandets producter. 

1747. Vardt af Hans Kongl. Maj:t benådad med Archiaters 
Caracter, utan att den medel äller omedelbart söka. . 

1749. Reste på Riksens ständers befallning öfver Skåne, i 
lika ändamål med de förre Resor. 

1751. Beskref Hennes Kongl. M:ts Cabbinet på Drottningholm. 

1753. Beskref Hans Kongl. M:ts cabbinet på Ulricsdahl. 

Blef af Hans Kongl. M:t allernådigst dubbad till Riddare af 
Kongl. Nordstierne orden. 

1760. Fick dett första premium; som af utlänska academier 
för wettenskaper tilldelts någon svensk literat, näml. af Ryska äller 
Peterburgiska academien 100 ducater för demonstration af sexus 
plantarum. 

1761. Hade -den nåden af Hans Kongl. M:t at blifva nobi- 
literad. 

1762. Wettenskaps Academien i Paris har uti sine con- 
stitutioner befallning att utvälja 8 utlänska Professorer af de lär- 
daste som äro i Europa; nämligen 4 medicos och 4 Mathematicos. 
denna största hederspåst för litteratis hände mig detta åhr, som 
ingen swensk tillförene ärnått. 

1763. Blef af Hans Kongl. Maj:t allernådigst lättad ifrån tjänst- 
görande med venia eetatis, sedan jag alltifrån 1730 hade arbetat, 


då jag emedlertid skulle instruera min Successor att blifva habil 


till en Profession, som utom lecteur fordrade så många delar af 
experience uti Natural Historia, Horti academici cura et cultura etc. 

Med hvad flit jag sökt drifva min Profession lämnar jag andra 
att dömma. jag har fått hugna mig med ett talrikt auditorium. 
jag har haft disciplar ifrån Norrige, Danmark, Tyskland, Holland, 
England, Frankrike, Siberien, America. jag har corresponderat flitigt 
mäst med alla Curieuxe i Europa och utom Europa. jag har haft 
Disciplar, som rest in och utom Europa, samt åtskillige som blefvit 
Professorer utom lands: i Köpenhamn, Göttingen, Petersburg, 
Madrit, Philadelphia. jag har årligen med trälsam möda herbo- 
riserat med mine disciplar. jag har upbygt Botaniquen och 
Historiam Naturalem på ny och solid grund, sådan som hon 


92 


nu är antagen in och utom Europa. 


jag har varet sonderad att 


emottaga Profession i Petersborg, Göttingen, Utrecht, Leyden, Ox- 


ford, Paris, Madrit. 


De fläste Wettenskaps Societeter hafva täckts räkna mig ibland 


sine ledamöter, såsom utom Upsala [och] Stockholm, äfven Paris, 
Petersburg, Berlin, Kejserliga,' Londons, Engelska,” Edinbourg, Mons- 
peliers, Toloses, Florens, Berns, Celles, Trundheims. 

Utom det jag arbetat vid min Profession, har jag utgifvit öfver 
50 värk, af hvilka flere äro upplagde åtskillige gånger in och utom- 


lands såsom 


Systema Nature 2 tomer. 12 
Fundamenta Botanica. 6 
Philosophia Botanica. 3 
Critica Botanica. 2 
Classes Plantarum. 3 
Genera Plantarum. 6 
Species Plantarum. | 2 
Flora Svecica. vå 
Flora Lapponica. 

Flora Zeylanica. 

Hortus Upsaliensis. 

Hortus Cliffortianus. 

Musa Ciliffortiana. 

Fauna Svecica. 2 
Museum S. Regis. 

Museum S. Regine. 

Museum Tessinianum. 

Iter Oeland. Gothland. 

Iter Westrogothicum. 

Iter Scanicum. 

Materia Medica. 

Bibliotheca Botanica. 3 
Clavis Medicine. 


Editioner. 
Edit. 
Edit. 
Edit. 
Edit. 
Edit. 
Edit. 
Edit. 


Edit. 


Edit. 


Amoenitates academice. 6 tomer. 


Artedi ichtyologia. 

Hasselquist iter Palzestin. 

Loefling iter Hispanic. 
utom många andra. 


93 


Sed quid properasse juvat, quid pauca dedisse quieti 
tempora, quid nocti conseruisse diem, 
si semel hic standum est...? -Ov. 


ooCPå grund af kanslerns den ?/s 1767 gifna befallning blefvo den !6/7 till 
honom öfverlemnade af universitetets professorer och tjenstemän uppgjorda 
— »meritlistor»; dessa, försedda med ordningsnummer, finnas nu förvarade å 
Riksarkivet. Det nummer, som skulle tillkomma LinsÉs antagligen egen- 
— händiga biografiska skizz, saknas emellertid och har antagligen blifvit bort- 
stulet. Ofvanstående är därför aftryck af en i Kungl. Biblioteket i Stockholm 
förvarad afskrift »efter Originalet, helt noga, som H:r v. Linné sjelf upsatt till 
— Meritlista, hörande till dem, som: fordrades in af Academie-Staten i Upsala, 
på H. K. H. Kron-Prinsens befalning, år 1767.> (GIÖRWELL.) 


1 Academia Imperialis Leopoldino-Carolina Nature Curiosorum, då 
AR Erfurt, det första vetenskapliga samfund, som (1736) invalde Linné bland sina 
medlemmar. 
: 2? Londons = Royal Society; Engelska = Society for the encouragement of 
arts, manufactures, and commerces. 

3 Hvad har jag vunnit därmed, att jag jäktat, att hvilan jag ägnat 

Endast af timmar ett par, natten förvandlat till dag, 
Om jag nödgas ändock här stanna... 


48. 


Då till underdånigst förslags uprättande till Adjunceturen uti 
Medicinen mig tillkommer att af de sökande nämna trenne de 
skickeligaste ämnen och tillika betractar Medicinska facultetens till- 
stånd i närwarande tid, finner jag Chirurgien förnämligast saknas. 
Sedan K. Collegium Medicum rätteligen och så ifrigt äskat att 
futuri Medici skulle skaffa sig en mogen insicht i Chirurgien, hafwa 
Medicine studiosi oftast på flere åhr nödgats lämna academien att 
hos Chirurgos i Stockholm lära denna oumgängeliga konsten. Detta 
böra wij anse så mycket hufwudsakeligare, som Medici, framdeles 
öfwer provincierne utspridde, oftast ej kunna rädda sine patienter, 
då tillika fodras manus chirurgi, där chirurgi icke kunna på många 
mihl ärnås. Sedermera och som wid academiska Nosocomium 
äfwen böra intagas Patienter, som hafwa chirurgiska siukdomar, 
woro högst nödigt att där hafwa den som solidt förstodo chirur- 
gien, icke allenast att hielpa de siuke i Nosocomio, utan ock wid 
samma tillfälle af grund lära de studerande, som näppeligen af 
nogon chirurgo, som ej äger underbögda! studier, kan winnas; at 
förtiga det nuwarande chirurgus academie är af åhr och arbete 


94 


utmattad att han åstundar dimission, och man har för 100 plåtars 


lön ej att förmoda det någon grundelig chirurgus denna tienst lärer 
söka, mindre att academiens nu medtagne eserarium denna lön kan 
förbättra. 

I sådant afseende fintdr jag dubbel förmon skulle tillflyta aca- 
demien, om den kunne winna en Adjunctum, som tillika förstodo 


af grund chirurgien och där uti kunne wara Practices Professoren 
till hielp uti denna delens lärande och practiserande, hälst som 


Practices Professoren, hwilken tillkomer at läsa Physiologien, Caussas 


Morborum, Methodum medendi och sielfwa Praxin utom Nosocomii 
bewakande, har så många delar att skiöta, som nogonsin en enda 


man kan absolvera inom den tid Kongl. förordningar biuda. 

Då jag på föregående grundar min votering, finner jag ibland 
de sökande allenast 2:ne, som ex professo lärt chirurgien och där- 
på af Chirurgiska societeten? blifwit approberade, näml. D:r Acrel 
och Licentiat Sahlberg, hwar till jag lägger D:r Hoffman, såsom 
ibland de andre sökande tienligast, och således i underdånighet 
föreslår Ra 

1. Doctor Hoffman,” Syndicus R. Colleg. Medici (född 1739, 
kommen till Academien 1759), hwilken uti examinibus pro gradu 
och i cathedra så distinguerat sig, att man icke kan någon af de 
sökande honom föredraga [ehuru han icke lärt chirurgien].? 

2; Doct. Acreunrn,” Regements chirurgus (född 1741, kom till 
Academien 1758), som är en mogen Doctor Medicine och tillika 
Chirurgus. : 

3. Licentiaten JoH. SAHLBERG” (född 1741, kom till academien 
1760), hwilken wid examina pro gradu distinguerat sig med qwick- 
het och lärdom, och har des utom den sälsynta gåfwan hos en 
academicus att wara fallen för observationer med ett penetrant 
genie. Att denne icke redan är Doctor, är ingen annor orsak, än 
att promotion detta åhr ej kunnat af Faculteten anställas.' 


Originalet, helt och hållet med LinsÉs handstil, finnes i Medicinska fakul- 
tetens arkiv. Odateradt, men ärendet förevar i fakulteten den 27 November 1767. 


! Underbögda = underbygda. 

> Mellan läkare och kirurger var den tiden en sträng åtskillnad; de förra 
voro vetenskapligt, akademiskt bildade personer, under det att de senare voro 
barberare, som vid sidan af sitt egentliga yrke sysselsatte sig med kirurgiska 
operationer, sårbehandling m. m. De förra sorterade under Collegium medicum, 
de senare under Chirurgiska societeten. Efter långvariga, ytterst häftiga strider 
hade man vid tiden för ofvanstående votums afgifvande börjat — såsom Linné 


amt önskvärdheten af en verklig undervisning i sistnämnda ämne vid univer- 
— siteten. Utförligare härom kan inhämtas af LinsÉs med ABR. BäcK förda bref- 
VÄ En som i det följande kommer att meddelas. 

5 ANton HorrmAn, slutligen konungens förste tjänstgörande lifmedicus och 
preses i Collegium medicum, död 1782. ; 
4 De inom [ ] stående orden bleffo sedan öfverstrukna. 

7 5 JoHAn Gustar AcreL, slutligen Medicine theoretice et practice professor 
26 Frenla; död 1801; »var på sin tid en af Europas störste läkare, förenade med 
en grundelig lärdom och det skarpsinnigaste omdöme ett behageligt och in- 
tagande uppförande, samt hade uti växt och uti sitt utseende en värdighet, som 
damn honom både aktning och förtroende» (SACKLÉN, Sveriges Läkare-historia 
; 5. 563). Var intim vän i Linneiska familjen och erhöll såsom sådan uppdrag att 
lja de efterlemnade samlingarne och biblioteket, hvarför hans minne blifvit, 
jr visso orättvist, smutsadt genom bittra förebråelser och beskyllningar. 

$ JOHAN SALBERG, slutligen Logices et Physices Lector i Hernösand, död 1810. 
TE "Den. andre medicine professorn, SiprRÉn, uppförde på förslag: 1. ANTON 
E Ao NiLs ÅMAN, 3. JoH. Gust. ÅcREL, men som LIinsÉ var decanus, blef 
u tetens förslag i enlighet med dennes votum. Kanslern utnämnde ÅGREL. 


49. 


Durchleuchtigste CronPrintz och Arffurste, 
Nådigste Herre. 


För 20 åhr sedan utgaf jag en bok, kallad Materia Medica, 
= äfter hwilken Professores kunne wid Academierne leda sine audi- 
tores den kortasta och redigasta wägen till inre och yttre kund- 
skapen af alt hwad bör samblas på Apothequen. 
id Denna bok blef med allmänt bifall antagen, men har länge 
sedan så utgått, att intet exemplar på flere åhr kunnat ärnås, hwar- 
före Bokföraren blefwit äfter mångas åstundan föranlåten utgifwa 
en ny upplaga. 
— Irån den tiden första uplagan utkom, hafwa ganska många 
2 lödger blefwit uptäkte och försökte, dem jag alla med oändeligit 
arbete samblat och woro nu i stånd att dem tillägga wid denna 
editionen, hwilket näppeligen af någon annor, äfter min tid, mindre 
uti Botaniquen verserad, kan ärsättas. 
Ty är till Evers Konan. HöcHer min underdånigsta bön, det 

täcktes Epers KoneL. HöcGHEt allenast denna terminen dispensera 
mig ifrån consistorielle deliberationerne,? att jag med orubbade 


JAP -- TA - ja "VIL SE EA FT SO STERBITI Dl NE 
CC Fr «4 SONGS a Vv Eg SR ONS VER 


96 


sinnen må fullföllia detta wärk, då jag icke skall å sido sätta alla — — 
de andra academiske giöremålen. förblifwer 
EpErRs KONGL. HÖGHETS 
underdånige och troplichtige 
tienare 
Carl Linné. 


Egenhändigt original bland Acta till Cons. acad:i protokoll d. 2/10 1768. 


! Någon ny upplaga af Materia medica blef dock aldrig af Linné utgifven. = 

> Kansleren, Kronprins GustaF, som var vid consistorii-sammanträdet när- | 
varande, har härpå tecknat: 

»Den flit och ihåga med hvilken Archiatern och Riddaren von Linné altid 
sökt at uplysa den lärda verden är så beckant [!], at jag tror mig eii kunna bättre 
wisa min kärlek för vettenskapernas framgång än då jag beffordrar honom tid, 
at ådagaläga för allmänheten nya sanningar; altså äger han härmed tilstånd at 
eii bewista Consistori [!] öfverlägningar under denna termin, hälst han eii undan- N 
drager sig ungdommens informerande. 

Wålsätra den 6 October 1768. j 

GusSTAF. Sn 


20. 


Durchleuchtigste CronPrintz och ArfFurste 
Nådigste Herre. 


Sedan, på några åhr, åtskillige beskedelige Medicinzse Licentiater, = 
här wid Academien, redan å daga lagt tillräckelige prof af Lärdom d 
och förfarenhet i alla de delar, som Kongl. Academiske Constitu- 
tioner och Förordningar af Futuro Medico äska, och des utom åt- ; 
skilllige af desse äro redan till publique beställningar förhulpne, : 
hafwa flere af dem hos Faculteten anhållit om promotion till Doc- 
tors hedren; hwilket Faculteten hwarken bort äller kunnat dem 
afslå. | 

Ty är till Evers KoneL. Höcnet Facultetens underdånigsta bön, 
at EpberRs KoncL. HöcGHeTt täckes tillstädia Faculteten, d. 11 November 
nästkommande, med wanliga ceremonier proclamera så många af 
Medicine Licentiaterne till Doctores, som i samma heder sielfwe 
åstunda delachtige blifwa. Des utom, som Eders Kongl. Höghets 
höga närwaro ej engång lärer kunna hoppas, at Eders Kongl. Höghet 
täckes nådigast gifwa H:r ProCancellario eller Rectori magnifico 


EE a sn TN FD RA ge SE 


s 


é 
re KSS ee 
[TIO ET fal OY Mt, VET) PERS ag 


97 


— macht, att i Sitt höga namn lämna Promotori, Professor Sidrén, 
veniam promovendi under sielfwa acten. Faculteten framhärdar 
med oaflåtelig nit 5; 

EpErRs KONGELIG HÖGHETS 


underdånigste och troplichtigste 
e 


tienare 
Upsala 1768 Carl v. Linné Jonas Sidrén. 
d. 17 October. Decanus Fac. Med. 


Fölliande Medicine Licentiater hafwa redan anmält sig till 
spridande promotion. 

Joh. M. Gråberg Stadsphysicus i Giötheborg 

Joh. Sahlberg Holmensis 

Dan. Weser Medicus Nobilium Sudermanniee 

Birg.. Hall Westrogoihus 

Joh. Gryselius Provincial Medic. Westrobot. vicar. 

Petr. Bergius 

Henr. Sparschiuk. 

Fölliande hafwa ännu icke begiärt graden, men om någon af 
dem skulle där om anhålla, finner Faculteten för sin dehl intet 
> hinder. | 
| Joh. G. Bergman ordinair Provincial Medicus i Åbo län, som 
3 alla delar presterat. 

Jac. Printz ordinair Provincial Medicus i Norland. återstår doch 
: ännu gradualdisputation. 
Joh. Pihlgren Medicus pauperum i Stockholm. återstår ännu med 
; gradualdisputation, hwar ifrån han begiärt befrias, men 
tillstyrkts att der om hos EpbrErs KoneL. HöGHET sup- 
plicera. 
 Fölliande ligger under EpeErs KonerL. HöGHerts utslag. 
Wenman Chirurgus primarius på Ostindiska skeppen.! 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.). Allt med Lissés handstil utom 
SIDRÉNS Namn. 


! Beträffande de ofvan omtalade licentiaterna torde följande upplysningar 
här böra lemnas: 

JOHAN Martin GRÅBERG, född 1741, andre stadsphysicus i Göteborg, död 
1793. — JOHAN SALBERG, född 1741, provincialmedicus i Ångermanlands distrikt 
samt Logices et Physices Lector i Hernösand, död 1810. — DANIEL LUuDvIG 
Ja Weser, född 1743, slutligen regements-fältskär vid K. Svea Lifgarde och assessor 
i Collegium medicum, död 1784. — Birger Martin Hau, född 1741, provincial- 

Linnés brefviäxling 1. yi 


98 


medicus i Västmanland, död 1814. Intresserad naturforskare, hvarför ock THUN- 
BERG efter honom benämnt växtsläglet Hallia. — JoHAn Grysseuivs, född 1738, 
provincialmedicus först i Västerbotten och sedan i Torneå, död 1788. — PETER 
JoHAnN BerGius, född 1730, Historie naturalis et Pharmacie Professor i Stock- 
holm, död 1790. En af Linnés allra mest framstående lärjungar, författare af 
talrika vetenskapliga skrifter; genom den storartade donation af Bergianska 
trädgården med dithörande bibliotek och samlingar, som han och hans broder, 
bankokommissarien BenGt BerGiuvs, gjorde till Vetenskapsakademien, för all 
framtid en nitisk främjare af botanikens studium inom vårt land. — HENRIK 
SpPARscHUCH, född 1742, assessor i Collegium medicum, död 1786. — JOHAN 
GABRIEL BERGMAN (finne), född 1732, provincialmedicus i Åbo län, död 1793. — 
JacoB Printz, född 1740, död 1779 såsom stadsphysicus i Gefle. — JoHAN Pir- 
GREN, född 1735, praktiserande läkare i Stockholm, död 1782. — Om CARL HENRIK 
WÄnMAN se sid. 99. 


51. | 


Durchleuchtigste CronPrintz och ArfFurste 
Nådigste Herre. 


Det har Eders Kongl. Höghet täckts nådigast med Facultate 
Medica communicera Licentiaten Wanmans underdåniga ansökning, 
att wid näst instundande promotion få antaga graden uti Medicinen, | 
utan at aflägga ordinairt prof med disputerande pro gradu. 

Faculteten för sin dehl skulle gierna äska af Licent. Weenman 
prof af perfectionerande i de Medicinske delar, som wid Licentiats 
examen honom ålades, innan han till promotion måtte admitteras, EF 
hwilket han medelst publice disputerande redan kunnat beqwäm- 
ligen åstadkommit, om han det gittat, men för öfrigt underställer 
altsammans Eders Kongl. Höghets nådigsta wälbehag faculteten,' 3 
som framhärdar oaflåteligen 

Epers KonGuiG HÖGHETS 
underdånigste och troplichtigste 
Upsala 1768 tienare ; 
d. 17 Octobr. Carl v. Linné. Jonas Sidrén. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl). Alltsamman är skrifvet af LinsÉ 
utom SIDRÉNS namn. 


! Beträffande de egendomliga förhållanden, som stodo i samband härmed, 
må följande utdrag ur Medicinska facultetens protokoll här meddelas: jr 
1766 Okt. 18 förrättades examen practicum med »Cand. Carl Henr, Wenman SS 
Upl., som i åtskilliga delar wiste sig ännu wara mindre stadgad, och derföre, N 


|: gren legis, icke fants ännu wärdig Doctors heder. Faculteten beslöt 


träda en resa till Ostindien, såsom Chirurgus på ett af Ostindiska Compagniets 
0, då han efter återkomsten kan wisa Prof af mera erfarenhet». Efter 


N i gradual få undergå promotion, såsom stadd på andra resan åt Ostindien 
1 skeppen>, hvilket dock afslogs. I största hast åstadkom han då en liten 
andling och, som LInnÉ skrifver i fakultetens protokoll, »disputerade pro 


iproberad att han ej kunne släppas till denna promotion, utom det han ej 
kunne beswara ett enda argument». På grund häraf afkunnades följande 


— Facultatis Medice&e utslag öfwer Licent. Wenmans gradual 

i > disputation. 

s Faculteten kan intet" ärkienna disputations acten, som H:r Licent. 

man d. 5 Novemb. 1868 de morbis Nautarum Indie hållit, för be- 

hörigt specimen, emädan Licentiaten yttrat alt för mycken swaghet både 
Latiniteten och sielfwa Sciencen, att auditores där af kunnat tagit för- 


I, Höghets nådigste resolution af d. 8 october, fördristar icke facul- 
 merbemälte Licentiat till näst instundaride promotion att admittera. 


Carl v. Linné 
Decanus.”" 
Den, som häraf ej lät sig afskräcka, var W., som nu hos kanslern anhöll, 


| -faculteten hade något synnerligt därwid att andraga». Fakulteten fick 
alltså företaga ärendet till förnyadt ompröfvande, och, såsom LINNÉ skrifver i 
i Kero, >nu som tredie dagen [därefter] FR skulle gå för sig, att 


ög iölgmvärande CARL HENRIK WÄNMAN, som var född 1733, blef slutligen pro- 
 vincialmedicus i Åbo och dog 1797. 


+ Egenhändigt af LinsÉ bland Med. fak:s Acta. 


100 


Die 


Durchleuchtigste CronPrins och ArfFurste 
Nådigste Herre | 

Det har Epbers Konen. HöGHets täckts befalla Medicinska fa- 
culteten inkomma med underdånig förklaring, hwarföre en Studiosus - 
Pettersen intet warit upförd ibland deras antahl, som sig anmält 
till nästkommande medicinska promotion, hwar på faculteten bör 
i all underdånighet andraga fölliande. 

De som studera Medicinen, böra, sedan de aflagt genom exa- 
mina prof af sin insicht uti Theologie och Philosophie, upwisa där 
på attestatum för den Medicinska faculteten, innan de få admitteras 
till examina Medica. 

Sedermera och sedan de med alla krafter gripit an Medicinen, 
och innan de kunna ärnå Doctors hedren fodras fölliande prof. 

1. Böra de disputera exercitii gratia, så att Faculteten kan 
wara öfwertygad det de icke allenast lärt humaniora, utan ock 
förwärfwat sig en generell äller åtminstone superficielle insicht i 
Medicinen. Å 

92. Sedermera, då de widare sig uparbetat, begiära de att få 
genom examen theoreticum wisa prof att de innehafwa fläste de- 
larne af ”Theoria medica, besynnerligen Anatomien, Botaniquen, 
Materiam medicam, Historiam morborum &c. Finnas de här uti 
färdige, proclamerar faculteten dem för Medicine Candidater. 

3. Änteligen då de blifwit i sielfwa praxi Medica så under- 
bögde, att de icke allenast kunna achta sig för att skada sine pa- 
tienter med otidige ordinationer, utan fast mera af indicationer och 
authorum observationer förstå hwad i hwario siukdom bör ordineras 
till hielpmedel; hwad diet i hwario bör föreskrifwas äller afstyrkas; 
hwar uti orsaken till siukdomen bör förnämligast sökas &c., begiära 
de Examen practicum; uti hwilken om de finnas tillräckelige, pro- 
clameras de af Faculteten för Medicine Licentiater, hwar ock icke 
hållas de ännu längre tillbakas. 

4, Sist disputera de pro Gradu, att hwar och en må hafwa 
frihet försöka deras capacitet, at allmänheten må wara öfwertygad 
det sådane besitta de qualiteter, som bör fodras hos en rätt Doctor, 
och då först admitteras de till Doctors graden. 


a af detta namnet, som nu studerar Medicinen i Upsala. Han 
u 23 åhr och äfter sine åhr snäll och qwick, att han gifwer 
t hopp, det han med tiden kan blifwa en solid Medicus, om han 
. continuerar, som han redan begynt och gifwer sig tid att mogna. 
 studiosus har nu först, denne terminen, anmält sin första 
tation, den han innan terminens slut tänker ventilera, men 
ken har han aflagt, äller någonsin ännu begiärt få aflägga de 
ne Examina: theoreticum och practicum, som doch äro de 
u dsakeligaste prof, innan någon medicinsk facultet kan försäkra 
nheten, medelst Doctors titlen, att någon är wärdig Medicus. 
an altså inför Eders Kongl. Höghet medicinska faculteten 
försäkra, att mer bemälte Pettersen aldrig hos faculteten, 
någon des ledamot, någonsin giort ansökning att få aflägga 
era af de twänne examina, mindre någonsin begiärt promo- 
att den som sådant wågat inför Eders Kongl. Höghet 
har wågat dett äftertänkeligasta steg emot all grund och 


' öfrigt har sannerligen ingen, utom de förr i underdånighet 
 giort någon ansökning till promotion, mer än endast Lif- 
Engelhart? i Giötheborg, som medelst handbref begiärt af 
n denna heder; men som han inkom sedan, hos Eders 
-Höghet, faculteten i underdånighet sökt veniam promovendi 
specificerade, understod icke faculteten widare beswära Eders 
Höghet, utan tillstyrkte honom sielf sin sak inför Eders 
Höghet i underdånighet andraga, om han älliest trodde sig 
inom så kort tid. som för promotions dag är utsatt, en så- 
Hang utwärka. 


EpeErs KOonGL. HÖGHETS 
underdånige och troplichtige tienare > 


Carl v. Linné Jonas Sidrén. 
Decan. 


TR med undantag af SimrRÉns namn, helt och hållet af Linnés hand, 


i Riksarkivet (Ups. Kansl. Emb:s Handl). Original-konceptet eges af Professor 
T. TuLLBERG. 

ä 1 JOHAN CHRISTIAN PETERSEN, son af Kronprinsens (kanslerens) lifmedicus, 
arkiatern PETER PETERSEN, sedan adlad von HEIDENsTAM, Var född 1739, studerade 


102 


först i Upsala, därpå i Greifswald, hvarest han 1763 blef medicine doktor, åter- 
vände sedan till Sverige, blef praktiserande läkare i Stockholm och dog där 
1774. ;: : 
? CARL DiEpbDrRiIC ENGELHART, född 1722, stadskirurg i Göteborg, tit. lif- 
medicus, »räknad på sin tid ibland Sveriges mäst insigtsfulle och snälle Läkare», 
död 1812. Fullföljde ej sin afsigt att i Upsala promoveras till medicine doktor; 
redan 1762 fick han »anbud att blifva Hedersledamot af Medicinska Graden i 
Lund, men undanbad sig det» (SACKLÉN). 


53. 


Durchleuchtigste CronPrintz och ArfFurste 
Nådigste Herre 


Till Ebers Kone. HöcGHeT fördristar Medicinska Faculteten 
öfwersända i diupasta wödnad den ansökning Licentiaten Jac. Printz! 
för en dag sedan inlagt till Faculteten, som densamma icke kan af 
Faculteten sielf afgiöras, utan endast af Eders Kongl. Höghets 
nådigste wälbehag. 

Licentiaten Printz hade redan för några åhr tillbakas presterat 


alla de prof med examina och disputerande, som af en futuro Doc- | 


tore fodras, utom endasta gradual disputationen, som han hade i 
wärket under Prof. Sidrén, men just nu, på yttersta tiden till Pro- 
motion, skall han wara förhindrad, så af en yppad Fläckfeber i 
provinsen, som äfwen af Koppympning, enligit närlagde, att honom 
blifwer omögligt innan promotionen kunna sistera in loco och dis- 
putationen pro gradu ventilera. 

Licentiaten Printz är för någon tid tillbakas constituerad Pro- 
cincial Medicus i Helsingland med Hans Kongl. Maij:ts allernådigste 
fullmacht. För” öfrigt är också denna Licentiaten kiänd af Medi- 
cinska Faculteten, så wähl af sin förra disputation, som af flere 
gånger opponerande; sine bägge examina uti Medicinen, utom de 


flere, har han giort till wederbörandes nöje. Att lämna de siuke 


i provincen uti enj brinnande smittosam siukdom woro otilbörligt 
af en provincial-Medico; men att dispensera uti en sådan sak de- 
penderar endast af Eders Kongl. Höghets wälbehag. Uti sådane 
omständigheter understår Faculteten sig med diupasta wördnad 


1itiaten Printz till det bästa recommendera, som framhärdar 
oRphörlig nit 

| EpeErRs KonGL. HÖGHETS 

ala 1768  underdånige tienare 

1 Novembr. Carl v. Linné = - Jonas Sidrén. 

E + Decan. 


JR Originalskriften, helt och hället med Linnés handstil (utom SiprRÉNs namn), 
Riksarkivet (Ups. Kansl. Emb:s Handl). 


Se ofvan sid. 99. 


34. 


; nig Memorial. 


NN | därföre att då fattades Orangerie med där till hörande om- 


AN 
at 
blå 


4 Sedermera och wid min ankomst åhr 1742 tog Consistorium 
ademicum denna sak uti ömt öfwerwägande, låto Trägården ut- 
C as, Orangerier uppbyggas, anslogo 100 lass wed till 12 kakel- 


N ka , fröns utkläckande och underhållande, med mera. 
Här på har jag ej spart all uptänkelig flit, att förskaffa så 
a wäxter från de fierran lägsnasta länder, att ingen Academisk 
gård i Europa skall kunna upwisa flere slag, fast Trägården 
: belägen i kallare Climat än någon annor academisk. jag har 


Lifwet för en academisk Trägård är wärma öfwer och under 
jorden; den förra winnes med eldande, den senare med Strö till 
- Drifbänkar; fast utom ettdera är alt arbete förgiäfwes. 

Sedan Academie Trägården begynte komma tiil någorlunda 
anseende, hafwa åtskilliga försök blefwit giorde att Trägården ej 


104 


mera måtte få kiöpa Strö ifrån Ridstallet, hwilket warit alt det 
samma, som att öfwerända kasta denna Trägård; ty utan drifning 
kan ingen Indianisk wäxt framdrifwas och lefwa; och intet Strö 
kan fåss i hela staden utom på Ridstallet. 

Hans KonGELiG MaJeEsteETt täcktes allernådigst, under sitt dyra 
Cancellariat, skydda Academie trägården ifrån denna wåda, att han 
blef bestående. 

Under RiksRåd Ehrenpreutzes cancellariat giordes sedermera 
åtskilliga försök, och Trägården kom i lika wåde, men genom Hans 
Excellences: myckna möda räddades. 

Änteligen uti RiksRåd v. Höpkens cancellariat giordes yttersta 
anfallet, men blef genom Hans Excellences synnerliga demonstre- 
rande af Kongl. Cammar Collegio resolverat,' att 100 lass strö skulle 
årligen till Academie Trägården aflämnas, dem ock trägården 
betalt.! 

Här efter hade jag förmodat, att Academie Trägården skulle 
förblifwa i trygghet, men just nu swarar Stallmästaren att han 
lämnar intet mera Strö till Academie Trägården, fast än man så 
noga hushållat på senare åhren, att icke mer än 60 lass [äro] blefne | 
afhämtade. 

Denna så simpla saken är af så mycket betydande, att om strö 
näkas af Academize Ridstallet för Academie Trägården, måste han 
hehl och hållen ruineras, och då woro så godt straxt sälia bort alla 
de utländske wäxter med orangeriet, som att se dem förgås, ty 
utan warma under jorden är alt förgiäfwes. 

Till Hans KoneL. HöGHET wår nådigste Canceller har jag den 
underdånigsta förtröstan, att Hans Kongl. Höghet täckes taga denna 
academiska inrättning, som någorlunda wunnit sin högd, uti sin 
nådigsta protection, att Trägården får hafwa bestånd äfwen under 
Hans Kongl. Höghets dyra cancellariat. 

Carl v; Linné 
Prefect. Hort. acad. 


; I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl. 1769), odateradt, helt och hållet 
af LinsÉs hand. 


! Om allt det besvär och all den förargelse, som frågan om strö och 
gödsel till botaniska trädgården beredde LinsÉ, vittna flera i det följande med- 
delade »Memorial» till Consistorium academicum. Se ock Tu. M. Fries, Linné 
I s. 110—115. 


 Högwälborne H:r Grefwé, Kongl. Maj:ts och Riksens Råd, 
Upsala Academie Canceller, Riddare och Commendeur af 
oo K. M:ts orden. 


Regements Fältsch. Salomon! aflämnade i går Eders Excellences 


den min försäkran. 
ag wistas wähl ännu på landet och [har] ej fått tillfälle conferera 


äte nöje afhandlat, emädan jag gammal och kraslig tohl 
gen -Höstkiölden, ålderstigen och tandlös har swårt at tala, 
wer des utom mine siste dagar till completterande af mitt 
. Systeme, hwar på jag dageligen arbetar. 

ns Kongl. Majestet täcktes allernådigst förleden söndags 


) Med diupaste wördnad är jag S 
Eders HögGrefl. Excellences 
rby 1775 underdånödmiukaste 
» August. tienare 
ENN Carl Linné. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl); helt och hållet egenhändigt. 


+ 


106 


! ErRNsT DIEDRICH SALOMON, född 1746, promoverades i Upsala d. 14 De- 
cember 1775, blef assessor i Collegium medicum och förste fältläkare under 
kriget med Ryssland. Drunknade under en häftig storm mellan Åbo och Åland, 
då han 1790 efter slutad fred skulle återvända till Sverige. 


56. 


Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maij:ts och Swea Rikes 
Råd, Academie Canceller, Riddare och Commendeur 
af Kongl. Maij:ts Orden. 


Af Eders Excellences höggunstiga remiss d. 13 Nov. finner 
Faculteten, det Licentiaten Bladh! anhåller, at wid instundande 
Promotion blifwa til Medicine Doctor promoverad, och det utan 
förut utgifven Disputation pro Gradu, anförandes til skiähl, at som 
han nu är af en swår Fråssa beswärad, så wore det för honom 
omöjeligt, at samma lärdomsprof aflägga. 

Likaledes inhemtar Faculteten af Eder Excellences höggunstiga 
remiss af d. 28 Nov. det Comminister Sparman, för sin Broder 
Studiosus Sparman,” som nu är wistande på Caput Bone Spei, 
" anhåller at äfwen wid den förestående Promotion blifwa til Medi- 
cine Doctor befordrad, och det af den grund, at han för Natural 
Historiens skuld, giort en äfwentyrlig resa til Södra Werldshafwet, 
hwarigenom Natural Historien är riktad med åtskilliga nya up- 
täkter. 

Dessa bägge ansökningar har Faculteten tagit uti behörigt 
öfwerwägande, och som Faculteten finner nog giltiga skäbhl, så wäl 
af Licentiaten Bladh, som Studiosus Sparman anförde, och Facul- 
teten utom dess ärkänner dem för wärdige Doctors ämnen; ty kan 
Faculteten icke annat, än i all ödmiukhet styrka til Dispensation 
af det, som brister uti de wanliga lärdomsprofwens afläggande, 
hwilken om Eder Excellence dem höggunstigt bewiljar, skola bägge 
sökande blifwa, tillika med de andre Licentiaterne, för Medicinse 
Doctorer proclamerade.? Faculteten framhärdar med oaflåtelig diup 
wördnad at wara 

Eder Excellences 
allra ödmiukaste tienare 
Carl Linné Jonas Sidrén. 
Decanus. 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl. 1775); odateradt. Endast namn- 
[ egenhändig af LInnéÉ. 


? ÅNDERS SPARRMAN, född 1748, företog redan 1765 (alltså 17-årig) såsom 
psläkare en resa till Ostindien och Kina, afslutade därpå sina medicinska 
tudier i Upsala, men afreste utan att blifva promoverad 1771 till Goda-Hopps- 
fören, hvars naturalster han nitiskt undersökte. Medföljde 1773—1775 JAMES 
Coor på dennes andra resa till de antarktiska farvattnen, fortsatte därpå sina 
forskningsfärder i kaffer- och hottentott-områdena samt återkom till Sverige 1776. 
Han blef sedan intendent vid Vetenskapsakademiens naturaliekabinett, Historize 
"Naturalis et Pharmacie professor i Stockholm samt assessor i Collegium medi- 
cum; dog 1820. 

: 3 Kanslern öfverlemnade åt fakulteten att själf afgöra härom, och bägge 
: blefvo den 11 Dec. 1775 promoverade. 


57. 


ag ögwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maij:ts och Riksens Råd, 
ik Upsala Academie Cancellair, Riddare och Commendeur 
af Kgl. Maij:ts orden. 


Der höga Kongl. nåd, hwarom Eders Excellence i des hög- 
 gunstiga skrifwelse af den 23 i denna månad, behagat underrätta 
mig, uptager jag med den största underdånigsta wördnad och är- 
känsla. 

oo Då jag lika med Eders Excellence anser min Konungs åstundan 
för en nådig befallning, så kan ingen ting wara mig, min under- 
såteliga plikt likmätigt, angelägnare än at söka den samma, i under- 
— dånighet efterkomma, och i anledning deraf will jag, så widt hos 
mig står, söka til at i min återstående lifstid på samma sätt som 
jag hittills i 35 år giordt upfylla de min innehafwande Profession 
 tilhörige skyldigheter, för at derigenom än widare giöra mig förtient 
af en så stor Konungs oskattbara nåd och de wedermälen deraf 
som han nu täckts allernådigst låta mig wederfaras.! 
—— I Eders Excellences höga ynnest utbeder jag mig få wara inne- 
sluten och med diup wördnad framlefwer 

SM Eders Höggrefl. Excellences 

rn 1776 underdånödmjukaste 

d. 27 Maji tienare 

| Carl Linné. 


108 


I Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s Handl.); endast underskriften med Linnés ; 
om ålderdoms-bräcklighet vittnande stil. Huruvida själfva brefvet är af honom 
författadt, kan på goda grunder dragas i tvifvelsmål, 


1 Detta bref utgör svar på den förfrågan, som kansleren Grefve RuDEN- 
sCHÖLD på Konungens befallning till LinsÉ framställt, huruvida han ej vore villig 
att kvarstå såsom professor. Se ofvan sid, 11. 


98. 


Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maj:ts och Svea Rikes 
Råd, Upsala Academie Canceller, Riddare och Commendeur 
af Kongl. Maj:ts Orden. 


Eders Excellence täcktes höggunstigt tillåta mig få andraga, 
huruledes ordningen at emottaga Inspecturam Erarii efter Herr 
Professoren Berch,' nu kommit till mig, och att iag hvarken velat 
eller kunnat undandraga mig denna till min sysla hörande omsorg, 
sedan Kongl. Maj:t i hög skrifvelse af den 1 sistledne Maji aller- 
nådigst behagat förklara, det Hans Maj:t ogärna skulle se, om iag 
till mer eller mindre del skulle nedlägga mitt Ämbete. 

Men som denna Inspectura /Erarii vid slutet af detta eller 
början af nästa år kommer at tilträdas, och min nu varande ohälsa 
ej vill tillåta mig att denna årstiden vistas ute, så anhåller jag 
alra ödmiukast, det täcktes Eders Excellence höggunstigast tillåta, 
det finge iag samma Inspectura genom Pro-Inspector Herr Pro- 
fessoren Berch emottaga och förvalta, till dess mine krafter och 
hälsa tillåta mig at den sielf förrätta. | 

Då sådant wid de öfriga Munera Ambulatoria är vanligt, så 
at Rectoratet under Novi Rectoris siukdom blifvit af en annan 
emottagit och af Pro-Rector förvaltat; då det samma händt med 
Decanatet i Philosophiska Faculteten i den mån at det af en hela 
terminen frånvarande Professor enl:t Eders Excellences höge Före- 
trädares förordnande blifvit emottaget och genom Prodecanus för- 
valtat, och enär änteligen efter Professoren Annerstedts död den af 
honom innehafde Inspectura blifvit öfver halfannat år genom Pro- 
Inspector förvaltad; så giör jag mig i all ödmiukhet så mycket mer 
försäkrad om Eders Excellences nådiga bifall härutinnan, som iag 
hoppas at snart blifva i tillstånd, at sielf förestå så wäl desse som 


min sysla tilhörande göromål, och iag icke eller vill undan- 
mig at efter skäligheten förnöja Herr Professor Berch för 
biträde i denna delen.? > 
: Med diup vördnad framhärdar 
; Eders Excellences 
t aller ödmiukaste tienare 
Carl Linné. 


Me i Riksarkivet (Ups. Kansl. -Emb: s Handl. 1776), odateradt. Endast namnet 
egenhändigt, vittnande om betydlig ålderdoms-svaghet. 


> 1 ANDERS BerRcH, född 1711, förste innehafvare af Jurisprudentie, Oeconomiz 
"Commerciorum professuren i Upsala 1741—70, sedan akademie-räntmästare 
till sin död 1774. 
— ? Denna skrifvelse borde måhända här hafva sitbelutils, då den utan tvifvel 
EK helt och hållet skrifven och författad af Linné p. vy. Fadren befann sig näm- 
: ligen då i ett sådant, både kroppsligt och andligt, svaghetstillstånd, att han ej 
ens kunde skrifva en enda sammanhängande rad. Det hela utgör ett sorgligt 
evis på den snikenhet, som beherrskade LisnÉs närmaste; det gällde nämligen 
endast utbekommande af det arfvode (12 riksd. 24 skill. specie), som enhvar af 
— inspectores eerarii hade att uppbära. LinsÉ var i tur till denna befattning, men 
— Consistorium fann — på fullgoda skäl — det för honom omöjligt att sköta ett 


ken till kanslerns afgörande, och det var med anledning häraf, som ofvan- 
stående skrifvelse i slutet af December s. å. inlemnades. Något officiellt svar 
safs ej härå, utan i ett handbref till universitets rektor uttalade kanslern, som 
gerna ville undvika »en större eclat», sin önskan, att »saken i wänlighet måtte 
afgöras kunna, och därtill den tjänligaste utwäg finnas, hälst det angår en man 
af så mycken och allmänt erkänd förtjenst>. Resultatet blef, att professor 
 Bercn åtog sig att »enligt en med Archiatern träffad öfverenskommelse> sköta 
: pa befattning. 


så maktpåliggande värf. Det beslöt dock (den 23 Dec. 1776) att hänskjuta ' 


7. CONSISTORIUM ACADEMICUM 


OCH REGTOR MAGNIFICUS I UPSALA. 


59. 


Magnifice Domine Rector 
och 
Venerandum Consistorium. 


Eders Magnificence och Venerandum Consistorium täcktes låta 
sig eij oförtänkt förekomma den ödmiuka ansökning jag härmedelst 
giör, att blifwa antagen wid Hortum botanicum academicum uti 
nys afledne Orvr Vinces! ställe. Jag har ifrån barndomen hoos 
mina käre föräldrar i Smoland, Stenbrohult några mihl ifrån 
Wexiö, hafft lägenhet att öfwa mig wid Trägårdzwäsendet och 
sedan jag kom till Academien Lund och mig studium Medicine 
utwalde, enkannerligen idkat Botaniken, och nu jag hit kom till 
Upsala, hafft den äran att wisa Herrar Professores Medicine här 
i Upsala och androm en liten min förteckning enkannerl. på de 
Planter, jag i Småland och Skåne funnit,? samt understådt mig att 
determinera, till hwad Classer hwardera slaget föras kunde. Kan 
ock upwisa mitt Herbarium vivum,? dett jag såwähl af Skånske, 
som Upländiske örter församlat. Och jämwähl är beredd uti detta 
måhlet Examen när påfodras att undergå. Den senare och förrige 
Hortulani kan hända hafwa hafft en [för] liten färdighet både att 
läsa och skrifwa, des utan genom sitt åckerbruk och hushålds be- 
kymber Hortum publicum föga påtänckt, som nu är i ett sådant 
tillstånd, som den nu för allas ögon ligger. Man kan wähl lättelig. 
bekomma någon tysk Trägårdsdräng från Stockholm äller någon 
kåhlplantare ute från landet; men där någon studerad person Trä- 
gårdens wård anbefald och anbetrodd blefwo, skule den [= han] 
förmodeligen, att hedra sin tiänst, kanhända bringa Trägården i 


och antaga en dräng under mig, med den jag mig således 
il wähl behiälpa wille, jämte de öfrige dagzwärken, som till 
rägården lagde äro. Är också beredd Catalogum Plantarum 


n låtet utgå,' äller ock som Hr Professoren Högädle Doctor 
RupgBeck den att ändra täckes, af trycket publicera, äffter en Ca- 
talogus öfwer Trägården af många åstundas och äffterfrågas, 
allenast jag Privilegium uppå boken bekom, och booktryckaren, 
som kan hända ibland tör tillgå, eij mig owetterligit flere Exemplar 
afftrycker och föryttrar. Jag afwachter en höggunstig resolution,? 
och förblifwer | 
r Magnifici D:ni Rectoris 
OCh ij & 

ER Venerandi Consistorii 

Upsala d. 23 Junii 
1729: | ödmiuke tiänare 

Carolus Linneus. 


4 Originalet finnes i Upsala universitets arkiv bland Acta Consistorii academici. 


oo ol! Erik Winer (ej Otur) utnämndes till akademie trädgårdsmästare 1716 
och afled i Maj 1729. 

2? Härmed menas tvifvelsutan Catalogus Plantarism rariorum Scanic, 
item Catalogus Plantarum rariorum Smolandie conscriptus a CAROLO 
LINN£0, Smolando, Botanophilo. Dess korta företal är dateradt Upsal: d: 
8 December 1728. — Originalmanuskriptet förvaras å Leufsta i Upland; tryckt 
(1888) i CARL VON LINNÉS Ungdomsskrifter I p. 21—48. 

3 Härmed afsågs den tiden en samling pressade växter, uppklistrade på 
ersblad, som vanligen bokformigt hopfästades; herbarium siccum var där- 
ett tryckt arbete med växt-afbildningar. 

4 Oror RUDBECK D. Ä. utgaf trenne förteckningar öfver växterna i Upsala 
ska trädgård 1658, 1766 och 1785. : 

5 Då denna ansökan den 23 Juni föredrogs i Consistorium, »differerades 


et til H. Pr. Rudbeck, som nu är wid Surbrun, återkommer». På hem- 


Mölle. fastän blott student, förordnad att föreläsa] fick befalla den succederande 
: Trägårdsmästaren att äfterkomma sina ordres i Trägården». 


112 


60. 


Magnifice Domine Rector 
och 
Venerandum Consistorium ! 


Inför Hans Magnificence och Venerandum Consistorium för- 
dristar jag mig i diupaste ödmiukhet med denna min suppligqve 
inkoma, angående öfwerskotz medlens i dett Wredianiska stipen- 
diumet åhtniutande. Jag har nu hela tijden först i Lund, sedan 
här med största möda kunnat mig uppehålla, och nu äntel:n ser 
mig ingen wäg öfrig att kunna wid Academien uthärda, hälst som 
jag inge anhörige har att tillita, och dett lilla stipendium Regium 
jag mig här tills hugnat af, är redan exspirerat. Drar altså till 
Hans Magnificence och Venerandum Consistorium den ödmiuka till- 
försicht, att De mig, nu i största nöd stadd, här med täcktes 
hugna, hälst som jag är fattigare än någon af mina competitorer, 
kanske ock torde hafwa samma meriter, som de, då jag äfwen 
skall beflita mig, så snart som de, att blifwa publico till någon 
tienst. Jag afwachtar nu en'gunstig resolution! och förblifwer med - 
all wördnad 

Magnifici D:ni Rectoris 
och 
Venerandi Consistorii 
Upsal. d. 16 Nov. 1732. 
ödmiukaste tienare 
Carl Linneus. 


Originalet finnes i Upsala universitets arkiv bland Acta Consistorii. 


! Jämte LInsÉ anhöllo åtta andra studerande (några t. o. m. på latinsk 
prosa, 1 på latinsk vers) enträget att erhålla detta understöd, utgörande »30 
plåtar» för halfåret. Då Consistorium den 18 November förehade detta ärende, 
röstade 10 på LinsÉ och 3 på Kandidaten Otror MuréÉn, hvilken sedan i en till 
Consistorium academicum ställd skrift häremot opponerade sig och yrkade 
det fattade beslutets upphäfvande till sin förmån. Härmed vann han dock icke 
annat, än att Consistorium beslöt, »at som bem:te Candidat i denna sin sup- 
plique mycket fritt och dierfft sig ut låtit, så måste han framdeles kallas före i 
Consistorio och der förklara sig, då honom härföre en skälig reprimande bör 
gifwas». 


61. 


2 Magnifice Domine Rector 
RA samt id 
| Högwördige, Högtförfarne och Höglärde 
Herrar Professores. 


era försäkrad har jag mig städse uppehållit wid Academien, 
igenom några kunnat persuadera om Credit på oumgänge- 
uppehälle till middsommarstijden, då förenämde stipendium 
 utfalla borde, ja altsedan tills nu med största swårighet 
 warandes altid wid dett goda hopp, att så snart förledne 
istarens SI. LAnpBErGs räkningar blifwit giorde, jag då skulle 
a mig af den lycka Hans Magnificence och Vener. Cons. 
mig så gunstigt förundt. Sedermera har jag offta anhållit hoos nu 
warande Räntmästare om samma Beneficii ärnående, då jag blifwit 
 befalt wänta, men änteligen låtit mig förstå, att penningar woro inne, 
och att där på woro redan i Consistorio rächning ingifwen, så att 


va där på assignation, då han pamingaris atdela sk 
. min ödmiukaste bön, att jag nu på något sätt måtte få niuta 
De mig så gunstigt lofwat, på dett jag måtte komma uhr min 
d, en mina sinnen altså få ställa någorlunda i roo. Jag af- 
ar Hans Magnif. och Venerand. Consistorii gunstiga bifall och 
tion! städse framhärdandes 

Hans Magnificences 

och 
Venerandi Consistorii 


ödmiukaste tienare 
Carolus Linneus. 


Vv Egenhändiga originalet i Upsala universitets arkiv bland Acta Consistorii. 
> Linnés brefväxling 1. v 8 


114 


! Med anledning af ett par liknande suppliker beslöt Consistorium den 
28 September: »skal ses effter hwad öfwerblifwer, sedan ordinarii fått sit stipen- 
dium til fullo, och den wanl. besparingen blifwit afdragen, då de skola hielpas 
med öfwerskottet». Detta inträffade dock hvarken detta eller följande år, och 
sedan lemnade LInnÉ universitetet. 


62. 


Högwördigste Herr Doctor, Erkie Biskop och Pro-Cancellarie, 
Magnifice Domine Rector, 
samt 
Högwördige, Wälborne, Ädle och Höglärde Herrar 
Professores och samtel:e Consistoriales. 


Såsom förmedelst Archiaterns och Botanices Professoris wid 
Kongl. Academien uti Upsala Sal. H:r Doctor Olof Rudbecks döde- 
liga frånfälle, samma Profession är worden ledig; För then skull 
hos Högwördigste Herr Erkie Biskopen och Amplissimum Con- 
sistorium Academicum anhåller iag ödmiukeligen at til samma 
ämbetes besättiande blifwa Hans Kongl. Maij:tt i underdånighet före- 
slagen, i anseende til följande mine meriter i denna Profession 
framför någon annan. 

Alt ifrån min barndom, men besynnerl. alt ifrån det iag 1727 
kom till Lunds Academia, har iag applicerat mig till Medicinen, 
men besynnerl. Botaniquen; hwar till iag först fick bästa tilfället, 
då iag 1728 ankom till Upsala Academie. 

1730, 1731 wart iag, för min anlagde flit i Botaniquen, antagen 
at i Sal. Rudbecks ställe publice läsa i Academie trägården, 
hwilket iag continuerade in til des iag antog lappska resan. 

1732. Blef iag skickad af Kongl. Wettenskaps Societeten til 
Lappländerne at der beskrifwa stenar, wäxter, foglar, diur, insecter, 
Oeconomien, Mores gentis &c., då iag eij utan största äfwentyr 
genom reste de mäste Lappmarker, fiäll, Norska finmarker, Öster- 
botn, Finland. 

1733. Reste öfwer Bergs Lagerne at giöra mig där under- 
rättad om grufworne och smält processerne. 

1734. På Landshöfding Reuterholms bekostnad reste öfwer : 
Östre och Wästre dalarne, dalska Fiällen med en del af Norrige; 
dem beskref äfwen som Lappland. 


113 


1735. Reste genom Danmarck, en del af Tyskland, promo- 
verade i Medicinen i Holland. 
1736. Reste til England för Botaniquens skull. 

1737. Hade direction öfwer den bästa Botaniska trägården i 
Holland. 

= 1738. Reste til Frankrike.” 
1739 d. 14 Maji blef af Hans Kongl. Maij:t och Riksens Ständer 
för min både in- och utrikes bekanta ehrfarenhet uti 
Historia Naturali samt den nytta ungdomen tilskyndas 
genom de föreläsningar, som af mig hålles om winteren 
— öfwer Kongl. BergsCollegii Cabinet och om somaren i 

— Botaniquen, funnit det iag til widare upmuntran, och in- 
til des iag med någon tienlig beställning kan wara ihug- 
kommen, förtient at hugnas med åhrligit gratial af 600 
der S:mt. 

od. 19 Maji blef af Hans Kongl. Maij:t för min förwärfwade 
kundskap i Botaniquen samt ehrfarenhet i Medicinen an- 
tagen at wara Medicus wid Ammiralitetet i Stockholm. 
Utom des har Kejserlige Wettenskaps Academien kallat 
och antagit mig til Ledamot 1736 d. 3 Octobr.; Franska Wetten- 
kaps Academien 1738 d. 14 Junii; Wettenskaps Societeten 
i Upsala 1738 d. 4 October; jag war En af Fundatores til 
Wettenskaps Academien i Stockholm och dess förste 
Preses. 
; Ett åhr har iag publice föreläsit Botaniquen och Miheridogien 

i Stockholm. 
Huru iag anlagdt min tid i Botanicis wisa de af mig utgifne 
tractater. 


Systema Nature. Lugd. Bat. 1735. Fol. 

— — edit. aucta. Stockh. 1740. 8:vo. 
Fundamenta Botanica. Amsteld. 17385. 8:vo. 
Er = — edit. altera. Stockh. 1740. 8:vo. 
Musa Cliffortiana. Ludg. Bat. 1736. 4:0 fig. 

— Genera Plantarum. Lugd. Bat. 1736. 8:vo. 
Fd Flora Lapponica. Ludg. Bat. 1736. 8:vo. 
| Critica Botanica. Ludg. Bat. 1737. 8:vo. 
Corollarium gener. Ludg. Bat. 1737. 8:vo. 
Methodus Sexualis. Ludg. Bat. 1737. 8:vo. 
Hortus Cliffortianus. Amst. 1737. Fol. 
Viridarium Cliffortianum. Amster. 1737. 8:vo. 


116 


Classes plantarum. Ludg. Bat. 1738. 8:vo. 
Posthuma Artedii. Ludg. Bat. 1738. 8:vo. 
Animalia Svecie i Act. Lit. 1735. 
Efter mitt Systeme äro följande skrefne: 
Rovesi Hortus Lugduni-Batavus. TLugd. Bat. 1739. 8:vo. 
Gronovu Flora Virginica. Lugd. Bat. 1739. 
BrRoVALLu swar på Siegesbeks Epicrisis. — Åbo 1739. 4:to. 


Utom det äro mine lärosatser och mitt systeme i Botanicis 
antaget i de största Botaniska trägårdar, såsom i Leydens i Holland, 
och i Kongl. trägården i Paris. Så at om mennisklig flit och idog- 
het kunnat giöra mig beqwämlig till denna tienst, iag då der om 
mig winlagdt. 

Desse äro de Meriter samt prof af min skicklighet til Botanices 
Professionens förwaltande, som Högwördigste Herr Erkie Biskopen 
och Amplissimum Consistorium Academicum Höggunstigt täcktes 
Hans Kongl. Maij:t wid förslagets upsättiande underdånigst före- 
draga. Om hwilcken gunst och rättwisa iag giör mig aldeles för- 
säkrad samt med största wördnad och högachtning framhärdar 

Högwördigste Herr Doctor, Erkie Biskop och Pro- 
Cancellariens 
samt 
Amplissimi Consistorii Academici 
| ödmiukaste tienare 
Stockholm d. 28 Carl Linneeus. 
April 1740. : 


Originalet finnes i Upsala universitets arkiv bland Acta Consistorii; endast 
namnet af LinsÉs hand. 


63. 


Högwördigste H:r Doctor, Erkie Biskop och 
Pro-Cancellarie 
Magnifice Domine Rector 
samt 
Högwördige, Wälborne, Ädle och Höglärde 
herrar Professorer och samtel. Consistorialer. 


Sedan den äffter framledne Archiatern Rudbeck ledig wordne 
Medicinska Profession blefwit af Hans Kongl. Maij:t allernådigst 


i) till. Kongl. Lif-Medicus Doct. Rosén, och Amplissimum 
rium Academicum altså snart lärer uprätta ett under- 


att mig wid detta tillfälle anmäla med wördsam anhållan 
blifwa upförd och föteslagen. Jag giör mig så mycket 
2 hopp om Amplissimi Consistorii Academici wilfarighet 
an, som jag har at fägna mig af så nya prof af Ampl. 
”Academici gunstiga bewågenhet för mig wid des förra 
| - nit hwar emot jag med ouphörlig wördnad fram- 


— Högwördigste Herr Doctor, Erkie Biskop 
och ProCancellariens 
samt 
-Amplissimi Consistorii Academici 
ödmiukaste tienare 
Carl Linneus.! 


först den 7 Augusti, fastän kanslern i skrifvelser af den 16 och '98 Juli 
till ärendets skyndsamma behandling och uttalat sin önskan, att 
af Consistorio i anseende til sin lärdom och ärfarenhet blifwer i hog 
; Först den 30 Mars följande år blef förslag till platsens tillsättande 
.orium upprättadt; om alla de intriger, som under mellantiden varit å 
att förhindra LisséÉs befordran till professor, se TH. M. Fries, Linné 
)3. Utnämningen skedde den 3 Maj s. å. 


64. 


Högwördige H:r Professor och Rector Magnificus wid 
Upsala Academie. 


r innelycht har jag den ähran Eders Magnificence öfwer- 
en Copie af Hans Kongl. Maij:ts fullmacht för mig till Me- 
ctices Professionen i Upsala på Eders Magnificences och 
| Consistorii Academici samhälliga och bewågna kallelse; 
hoss Eder Magnificence wördsamligen, att samma blifwer 


X 


118 


med Ven. Consistorio Academico communicerad, och min tacksäjelse 
hoos samtel. HH:r Professores betygad. 

Som jag nu är anbefald af Riksens högloflige ständer at straxt 
antaga en resa öfwer Öland och Gotland, och den samma på tre 
månader torde komma at utdragas, lärer wara mig omögligt samma 
tienst emottaga och fulgiöra, för än jag, v. Deo, så höge befallning 
fulkomnat, hwarom jag widare inlagdt till Illustrissimum Gan- 
cellarium. | 

Emot all mig betygad bewågenhet förbl. jag 

Eders Magnificences 
Stockh. 1741 
Maj. 14. wördsame tienare 
Carl Linneus. 


Egenhändiga originalet i Upsala universitets arkiv bland Acta Consistorii. 


65. 


Magnifice Domine Rector 
och 
Samteliga Herrar Consistoriales. 


Efter så många härliga inrättningar här wid Academien, tyks 
liksom endast Botaniska Trägården ännu ligga under, fast än Ve- 
nerandum Consistorium äfwen wid den lagt handen med trägårdens 
utwidgande, och trägårdsmästarens löns förökande. | 

1:ma. Et Winter-hus eller drif-hus, som man almänt kallar 
Orangerie, är siälen af Trägården, och utom hwilcken ingen Aca- 
demisk ”Trägård kan bestå, ty fåfängt inskaffas Frö, örter och Trän, 
ifrå Södra länder och de andre werdsens delar, som första winter 
skall dem öfwerraska och till intet giöra. 

Jag behöfwer eij widlöftigt beskrifwa nödwändigheten af et 
sådant husbyggande i wår Academiska trägård, som Venerandum 
Consistorium, redan sielfwer, för min ankomst, beslutat under 
Hans Excellences, dåwarande Cancellerens, Gref BonpEs här wistande, 
aldeles at et sådant hus woro oumgängeligit och byggas skulle.! 

At komma Trägården så mycket snarare i stånd har iag talat 
med SlottsMurmästaren KÖRNER, som ingifwit denna medfölliande 


119 


aden, som stiger sig til 5226 daler kopparmynt. Ty är til 
rs Magnificence och Venerandum Consistorium min wördsamma 


-2:do. Utom dess föranlåtes iag ock beswära Eders Magnificence 
och Venerandum Consistorium om benägen åtancka öfwer det 
otaniska huset, i hwilket Intendenten af Trägården kommer at 
. Jag behöfwer eij beskrifwa dess bristfälligheter, som är et 
 Spectakel för hela Staden, och likare et Uggle-näste eller Röfware- 
kula än et Professors hus, tager ock af dageligen, och om det ej 
snart underhielpes, står det sedermera eij så lätt at reparera. 
—— SlottsMurmästaren Körner wid sitt sidsta härwarande besåg 

= etsamma, och lämnade föliande förslag til reparation, som stiger 
— til något öfwer 6,000 dl. k:mt. Nu, som Sal. Archiater RUDpBECKS 
Sterbhus är dömt til husröta för samma hus til 5413 dl. k:mt, har 
Venerandum Consistorium til penningar anledning,? allenast Vene- 
dum Consistorium af erario täktes en sådan summa praenume- 
1, då penningar til största delen af nämde sterbhus igienfås kan. 
— Täktes Venerandum Consistorium gifwa benägit bifall i dessa 
2 puncter, dem til Hans Höggreflige Excellences, wår nådigste Can- 
cellairs höga confirmerande lämna, at wärkställigheten af denna 
min önskan winner sit rum, skall iag upoffra all min ro, tid och 
— krafter at söka ställa Academie trägården i det stånd, som skal 

wara Academien til en ansenlig förmon, och Venerandum Con- 
sistorium til största nöije.? Förblifwer 


Magnifici Domini Rectoris 


och 
Pe Samtelige Herrar Consistorialernes 
- Upsal. 1742 ödmiuke tienare 


i Mart. 6. Carl Linneeus. 


Originalet finnes i Upsala universitets arkiv bland Acta Consistorii; endast 
 underskriften af Linsés hand. | 
JR t I protokollet för Consistorii-sammanträdet den 10 Februari 1788, då 
kanslern, grefve GustaFr BonpeE, var närvarande, heter det: »Som Hortus Bota- 
nicus berättades wara i slät tillstånd, emädan til des förnödenhet wore mycket 
litet anslagit, så önskade Hans Excellence, att någon utwäg kunde finnas till 
någon Cassa, hwarigenom drefbänkar, pomerantzhus, med andra tillhörigheter 


120 


borde förskaffas, samt äfwen trägårdsmästaren med någon tillräckeligare lön up-= 
muntras at giöra der wid så mycken större flit». 

? Genom. Consistorii academici dom af d. 4/s 1741 ålades OL. RUDBECK. 
Dp. Y:s sterbhus att för husröta å det »botaniska huset», hvari professorn egde 
fri bostad, samt hyra för de 20 år, som han icke bott däri, m. m. erlägga sagda 
summa. 

3 Consistorium godkände för sin del, hvad LInséÉ föreslagit; så ock kanslern, 
dock med den förändringen, att »han öfwersände en af Öfwer Hof Intendenten 
Hårleman författad ritning och plan til Upsala Academie Trägårdens ändrande 
och anläggande, med förmodan, at den samma blifwer wid sielfwa wärkställig- 
heten åtfölgd», äfvensom till efterrättelse vid orangeriets uppförande »2:ne 
chartor», som samme man »annorlunda författat, än den förr öfwerskickade 
ritningen war»>. ; 


66. 


Till den nu äffter Sal. Prof. Arv. Arrhenius vacante Poeseos 
Professionen äro här wid Academien åtskillige tienlige ämbnen. 

Här äro twänne Magistri: Vice Bibliothecarien Olof Celsius och 
Magister Docens Johannes Amnell; bägge tyckas födda till Poesien. 
den förre är allmänt bekant i riket genom sine mångfaldige versar 
långt för detta på trycket utgifne; den senare har så offta distin- 
guerat sig uti Poesien, at hwar man honom för en god Poet måst 
ärkienna och wij hörde i dag där af et herligit prof.! 

Deras modestie, såsom unga, har afhållet dem bägge att söka 
en profession den de warit wuxna. jag för min dehl måste tilstå 
at jag omögligen kunnat dem gå förbij, om de henne sökt. 

Altså at förblifwa wid de sökande, kan jag intet annat än falla 
på dem, som herrar Professores uti Facultate philosophica nämt, 
dem jag alla ärkienner för wärdiga män till denna Professionen. 

1. Academie RäntMästaren Magister Petr. Juun är allmänt 
hoos oss bekant för en lärd man och snäll Poet; hwarföre jag ej 
kan utgå at nämna honom. 

2. Philosophie Adjuncten wid Åbo Academia Magister CARL 
MENNANDER, som lång tid förestått Professors beställning både uti 
publique föreläsningar och uti Consistorio academico, är äfwen en 
lärd man: och snäll Poet. han förlorade, wid sin sista flycht ifrån 
fienden till oss, alt sitt goda, ägendom, hustru, barn. om jag gingo 
honom förbij, woro jag obarmhertig. 


Utom desse twå äro extraordinarie Professoren Magist. 
och vice Bibliothecarien Magist. Burman twänne meriterade 


bliothecarien BURMAN 'såsom natus Poeta [och altså borde 
första rummet].? dt 


Carl Linneeus. 
digt, odateradt, bland Acta till Consistorii academici protokoll d. 


3 Samma dag höll AMsELL »med allas nöjen» på Academien en oration på 
fätrsNbelbsten för den med Ryssland, igenom Guds bistånd, åter- 


67. 


Ödmiukast Memorial. 
cademige Trägårdar hafwa hos alla Nationer räknats ibland 
de förnämsta medel, at sättja deras universiteter i lustre, 
rarföre sådane och blifwit anlagde wid alla de yppersta Acade- 

 Utaf den högtbeprisliga omwårdnad, Eder HögGrefl. Excellence 
stedse betygat wår Academie, skall alltidräknas wår Academie Trä- 
rd, som, just då Consistorium Academicum war betänckt at härom 
Eders HögGrefl. Excellences höga bifall, fick icke allenast 
utan nådig befallning at anlägga densamma efter en des- 
1, som uti regularitet och täckhet vida öfwergår alla de Trä- 
iag någonsin sedt. 
— Consistorium Academicum gaf mig då befallning, at exequera 
sådan dessein, hwarpå iag straxt med alfwar angrep wärcket, 
a genomgräfwas, upphöijas, planeras, afdelas i gångar, 
' och sängar; lät dammarne upgrafwas, wattnet genom Pip- 
til- och afledas; orangeriets grund anläggas, wäggar och 
upsättas; det aldeles förfallna och ödeliggande Botaniska hu- 
t nedrifwas. upbyggas och förfärdigas. 
Därpå införde iag alla de inländske wäxter i Trägården, och 
alla de wäxter iag af andra trägårdar kunde ärnå inskaffade, utom 


122 


all den sorgfällighet iag anwändt, på fröns församlande ifrå Tysk- 
land, Holland, Frankrike, Ängelland och Virginien genom Botani- 
ster, utan Academiens gravation, at iag första året fick så 460, 
af hwilka wintren mer än hälften dödade, i mangel af Orangerie, 
och andra året 480, at Academien således redan äger öfwer 1,200 
särskilte Species, på sina ställen i ordning stående, som tåla Cli- 
matet och mer än 500 i Orangeriet; utom 1,000 slags frö, som 
iag redan hafwer i beredskap til nästa wår, af utländska Pro- 
fessoribus Botanicis mig tilsände. Har altså iag, med flit at för- 
skaffa, med daglig möda at conservera, giordt alt hwad af mig 
på 2 åhr kunnat bidragas. 

Men som allt detta mitt arbete, Kongl. Academiens omkostnad 
och ändamålet af alt detta blifwer förgäfwes, så framt denna här- 
liga inrättningen eij brachtes til fullkomlighet, hwilcket iag dock 
ser hädanefter med mycket litet sig giöra låter; Fördenskull un- 
derstår iag mig följande aldra ödmiukast föredraga: 

1:o. Om icke iag nu får såsom de förra intendenter öfwer 
Trägården bebo det Botaniska huset utan hyra, då iag swarar 
för reparationen; hälst sielfwa mödan wid Trägårdens handhaf- 
wande sätter mig dubbelt arbete emot sielfwa Professionen. 

:2:0. Om Academien will tillstå Orangeriet 50 lass wed, an- 
tingen af sina skogar el:r på annat sätt. 

3:0o. Om en dräng får antagas öfwer wintren, som stadigt 
har upwachtning wid Orangeriet med luckornas täckande och öp- 
nande, wedens huggande och eldande. 

4:0o. Om icke den port wid gatan, mitt emot Trägården, bör 
bör byggas af spiälar el. af järn. 

5:o. Huru Academien skall få wedergällning för den depence, 
som giorts på Academie Trägårdens reparation, eller om icke 
den får afskrifwas i Räkenskaperne. 

6:0. Om iag icke nu får det, som återstår med rappning, pa- 
nelning, golf, fönster, träd och sand til gångarne, med mera effter 
deseinen, så snart det låter sig giöra, med wåren foga till slut. 


Carl Linneeus. 


Originalhandlingen finnes i Ups. univ:s arkiv bland Cancellarii remisser 
1744. Odaterad (men säkerligen skrifven i Jan. 1744); endast ett par ord samt 
namnet af Linnés hand. 

! Denna till kanslern ställda skrifvelse blef af denne öfverlemnad till con- 
sistorium, som den 3/1 1744 beviljade allt, hvad LinsÉ begärt. Därjämte upp- 
lystes, att lagmannen grefve FRrEp. GYLLENBORG lofvat att skänka så "mycket 


«<< till en prydlig gallerport mot Svartbäcksgatan. Öfver 
an sedan en sköld med Sveriges vapen å den ena och det Gyl- 
a andra sidan. 


M 
CR 


b 
68. 


| kors mit öfwer pannan intill sielfwa os frontis, som 
n all sin lifs. tid ett hårt märke. 
sår på högra sidan i pannan, som äfwen orda be- 


DR ärr. 


1 ad och dag ör il friedbecg blefwit skiött och 
tskiären, at nu ej mera öfrigt är än Ärren, som ej 


Carl Linnaeus. 


adig skrifvelse bland Consistorii academici Acta. 

ollet af d. !!/6 1744 förmäler, »at studiosus Dan. GustAF SWwED- 
imannus, som för någon tid oskyldigt blifwit öfwerfallen och illa så- 
beviljades 37 dir kpmt till »någon hielp och understöd uti de dryga om- 
ingar, som på medicamenter måst giöras.» 


69. 


Å till förskaffade astronomiska instrumenter och sälg 
A Gsii stora erudition och flit uti astronomiska wettenska- 
wa icke allenast giort denna Profession lystre, utan ock 


| 


vv 


124 


genom samma giort wår academie, om icke hela nationen, heder 
hoos hela den lärda werlden. Nu, om denna Profession skall 
giöra alla lärde lika fult nöje, som tillförne, måste hon förses med 
lika tienlig Professor, älliest faller hennes lystre, så mycket som 
Professoren är sämbre. Altså kan jag af de sökande ej annat än 
således mig yttra. 

1. Profess. KLINGENSTIERNA excellerar redan uti stora de- 
lar af mathematiquen, är sielf ett original att tänka, fatta och slu- 
ta. Måste altså uti denna Professionen gå långt, om han här på 
kommer att anwända all sin flit och tanka. ; 

2. Magist. HiorterR har ifrån barndomen haft Astronomien 
till sitt förnämsta syfftemåhl, och äfwen wid detta observatorium 
handlets af sal. Celsius; kan jag altså förmoda att han denna pro- 
fession med allas nöje skulle uppfylla. 

3. Magister WaALiEriwus har genom mycken flit redan penetrerat 
flere philosophiske wettenskaper, och äfwen i denna giort berömliga 
framsteg.'! 

C. Linneus. 


Helt och hållet af LinsÉs hand bland Acta till Consistorii academici pro- 
tokoll den !9/11 1744. 


1 Utgången i Consistorium blef, att Sam. KLINGENSTIERNA erhöll första, N. 
WaLLERIus andra och O. Hiorter tredje förslagsrummet. Till professor ut- 
nämnde emellertid Kungl. Maj:t ingen af de på förslaget uppförda, utan magi- 
ster M. STRÖMER. 


170. 


Till den vacante Theologiska Professionen äffter H:r D. Eric 
Melander, ställer jag aldeles mina vota äffter Facultatis Theologiee. 
beslut; som de där uti sittande Män giort studium Theologicum 
i flere åhr till sitt enda syfftemåhl, och altså ofelbart måste både 
bettre kienna de sökande, och bettre döma om de partier och 
egenskaper, som komma att fodras af en Professore theologige. 
Utom alt detta måste jag wara öfwertygad att de såsom helige 
och uplyste Guds tienare, måste votera på Ed och samwete myc- 
ket ömt.! ] 

| C. Linneeus. 


125 


; Originalet, helt och hållet med Linsés handstil, finnes bland Acta till Con- 
orii academici protokoll för den 4 Maj 1745. 


1 LinsÉ uppförde alltså på förslaget: 1. professor P. ULLÉN, 2. prof. GABR. 
Hess och 3. pröf. E. Haresiws, I Consistorium blef däremot ordningen: 
Harenius, 2. ULLÉN, 3. MatHEsivus, och blef af dessa den i första rummet 
örde af Kgl. Maj:t utnämnd. b 


7E 


Magnifice D:ne Rector 
Ochs: 
Amplissimum Consistorium Academicum. 


—Eders Magnificence och Ampl. Cons. Acad. har sig be- 

kant, huru Hans Kongl. Höghet för kort tid sedan hitskänkt en 
oförliknelig skiön sambling af alla handa slags indianiske, diur, 
fiskar, insecter etc. at bewaras uti Horto academico." Hwar på jag 
it an twifvel måste giöra catalogue och om mögligt är där om 
 giöra sådana beskrifningar, som kunna lända publicum till nytta 
och Hans Kongl. Höghet till underdånig tacksäjelse. 

En sådan catalogus kan omögligen förfärdigas utan böcker 
som äga goda figurer, hwilka merendels äro sådana, som mycket 

3 kösta! och i publique bibliothequer nästan endast hoss oss stå till 

att se, besynnerligen de som hantera utländska och indianiska diur 
och naturalier. 
Det är för mig omöjligit at draga flaskorna med mig up på 
”bibliothequet, helst jag bör hafwa mitt lilla bibliotheque till hands, 
och mina där giorda adversaria, om jag elliest skall winna den 
uplysning jag behöfwer. Då jag senast skulle utreda Amphibia 
— Gyllenborgiana, såg jag hwad olägenhet föll mig i wägen, och 
hade kunnat giort det wärket ännu fulkomligare, om jag haft 
böckerna hoos och med mig tillsammans. 

Ty är till Ven. Cons. Acad. min wördsamma anhållan det 
motte mig utur Bibliotheca lämnas allenast twå böcker i sönder, 
då jag försäkrar at ingen öfwer 14 dagar skall.hos mig blifwa lig- 
gande, för än han presenteras på bibliothequet, och det intill des 
— jag får förenämnda werk fulbordat; jag hoppas Ven. Cons. Ac. ej 


126 


afslår mig en sådan sak som länder till usum publicum och ej 
privatum.? ” förbl. 


Eder Magnificences 


och 
Venerandi Consistorii Academici 
Upsala d. 26 Sept. ödmiuke tienare 
1745. Carl Linneus. 


Egenhändiga originalskrifvelsen i universitetsarkivet bland Consistorii Acta. 


1 Se ofvan sid. 44. 
2 Se ofvan sid. 45. 


172. 


Magnifice D:ne Rector. 


Min opasselighet förhindrar mig i dag at komma up till ora- 
tionen? och Consistorium academicum, ehuru gierna jag det åstun- 
dade. 

Studiosus Boman kom för ett par åhr sedan hit ifrån Abo. 
han har uppehållit sig här med alt för knappa hwilkor, hwilket 
lärer warit orsaken till hans siukdom. 

under . des siukdom war Consistorium academicum honom 
bewågen med några plåtars skiänk af cassa pauperum, och åt- 
skillige andre under hans siukdom skickade honom mat, älliest 
hade han förgåts af annat öde. 

Nu sedan han är död, är aldrig en styfwers tillgång fill be- 
grafnings hielp, mehr än en gammel råck, han ägde på kroppen. 

Kunne Venerandum Consistorium hielpa den döde till grafwen, 
giorde det en barmhertighets gierning.? 


Upsala d. 20 Jan. | 
1746 Carl Linneus. 


Egenhändigt original bland Consistorii academici Acta. 


Utanskrift: Magnifico D:no Rectori. Sigill: Tantus amor florum kring 
en Linnea; rödt lack. 


127 


sfessor Hyprén höll den 20 Jan. »thes wäl utarbetade oration öfwer 


173. 


Memorial. 

Det af Consistorio Academico majori oss undertecknade till- 
'e corpus, är ej annat än ett intestinum, wid hwilket hänger 
| cen talg, ty kan man här af intet annat sluta, än att detta 
ste. wara af något idislande creatur, får, get, nöt älr hiort, så- 
hwad af menniskior kommit har en lös fetma, men intet 
m talg, den endast idislande diur producera.! Upsala d. 12 


Carl Linneus 
Joh. Gotsch. Wallerius. 


d undantag af WaALLERII namn egenhändigt skrifvet af Linné. Bland 
Consistorii academici protokoll 1746. 


Tvifvelsutan står den till LIinsÉ och WaLnzerius skedda remissen i sam- 
er under vårterminen pågående ransakningarna angående svår miss- 


174. 


koologie Adjuncten Bentzelstierna såsom den där 
frsket till sitt hufwud studium, och därföre warit 


128 


2 på Magister Clewberg, som nu wistas i Paris, hwilken för- 
wärfat sig dett allmänna loford att hani detta språk gått ganska 
wida. 

3 på vice Bibliothec. Burman, som man allment wett förstår 
detta språk, och till förene flere gånger warit pä förslager upförder 
till Professioner för sina meriter och erudition.? 


C. Linneeus. 


Egenhändigt i Acta till Consistorii academici protokoll för den 27 Maj 
1746. 


! Consistorii förslag blef: 1. GC. A. CLewBErG, 2. O. A. Burman, 3. L. 
BENZELSTIERNA, af hvilka den sistnämnde erhöll platsen. 


19. 


Jag conformerar mig med Ampl. facultatis Theologice utlå- 
telse, men där jämte skulle hålla före, at äffter Profess. Ihre uti 
sin förklaring icke utlåtit sig i sielfwa saken, som doch af Ampl. 
Facult. ”Theologica tämeligen tydeligen påpekas, han då först af 
Consistorio Academico måtte höras, huru han siua egna ord för- 
stodo ; hälst jag är nogsamt öfwertygad, at en Professor, som sig 
så ganska mycket i lefwerne och erudition distinguerat, ofelbart 
aldrig williande och wettande måtte sökt at stöta några satser, 
som warit uti Guds rena ord oss uppenbarade; igenom hwilket 
medel äfwen saken får det lius hon bör!! 


Carl Linnaeus. 


Egenhändigt original bland Acta till Consistorii academici protokoll för 
den ?3/120 1746. 


1 Allbekant torde vara den rättegång, som på grund af en till Kungl. 
Maj:t af biskop Lunpivs ingifven »beswärsskrift» inleddes mot den berömde 
språkforskaren JoH. Inre, och hvaruti Consistorium academicum skulle vara 
dömande. Det påstods nämligen, att IHrE i ett program lemnat en framställ- 
ning af förhållandet mellan den naturliga och den uppenbarade religionen, 
hvarvid han tillerkänt åt förnuftet en så stor betydelse, att det strede mot de 
af ortodoxien fastställda dogmerna. Teologiska fakulteten, som först hade att 
yttra sig, ansåg sig böra, om än i försiktiga ordalag, uttala sitt ogillande af 


129 


; åsikter, och häri instämde Consistorium academicum; blott tvenne pro- 
sorer voro af en i viss mån afvikande mening. Den ene af dem var LIinsÉ, 
afgaf ofvanstående votum, hvilket hade till påföljd, att kanslern återre- 
erade handlingarne, på det att Imre skulle få tillfälle att afgifva ytterligare 
ring. Slutresultatet blef dennes fullständiga seger. 


b 


76. 


Memorial. 


Alla menniskors uppehälle grundar sig på privata oecono- 
n. Privata oeconomien är intet annat, än culture af stenar, 
wäxter. och djur; ty annat, utan elementerna, hafwom wi intet i 
hela werlden; och utaf desse 3 hämtas rudimaterierne til all ting. 
På den privata oeconomien stödjer sig den allmänna, så at 
intet rike kan bestå utan privat oeconomie. Den willaste öde- 
mark, uti hwilken knapt en sparf skulle kunna föda sig, kan ige- 
nom god oeconomie blifwa det härligaste land. 
Ju längre man kommer åt norden, ju swårare blifwer cultu- 
ren; der sielfwa kölden står emot vegetation. Menniskorna, som 
sielfwa först kommit ifrån de wärma länder, och sedermera ut- 
widgat sig åt de kallare, hafwa äfwen fördt med sig sädes wäx- 
terna och andre fruktbara träd och örter ifrån et warmare climat; 
är alltså intet underligit, at desse mer lida af wår köld och altså 
hos oss med större beswär cultiveras. Detta är orsaken, hwar- 
före wåra widsträckta länder, jemte fiällen i Wärmeland, Dalarne 
och Jemtland, Ångermanland, Öster- och Wäster-Bothn, utom 
Lappland, än i dag bestå til en stor del af willa skogar, widt 
räckte Finnemarker, stora öknar och allmänningar, som mycket 
inbyggare kunna nära och föda. Wore icke kölden här så 
häftig, hade desse länder långt för detta blifwit lagde til åkerfält; 
wore icke den häftiga kölden här i Swerige så stark, kunde 
wårt Fädernesland föda 10 å 20 gånger flere inbyggare än det nu 
med plats kan uppehålla. 
— Engelsmännerne, som fram för andra flitigt arbetat uti priva- 
ta oeconomien, hafwa ändteligen giordt sitt land millioners båt- 
nad, sedan de påfunnit at föra ifrån America, och de der med 
England under lika högd liggande provincier, hwarjehanda gräs- 
wäxter och trän, utan ät längre hålla sig -wid gamla gnidet med 
de söderländske wäxter. 
Linnés brefväxling 1. 9 


130 


Äfwenså om någonsin Swerige skal med båtnad anlägga sin 
oeconomie, bör man ifrån Norra America, ifrån Canada och de 
andra orter, som ligga under samma högd med Swerige, och plå- 
gas af samma köld, hämta sådana träd och wäxter, som kunna 
göra för oss båtnad; ty hwad de nordiske på östersidan liggande 
länder angår, så wet man, at de hafwa få wäxter, som icke fin- 
nas i Swerige; men däremot Westerländerna i America oändeligen 
många. 

Til at få nyttige wäxter ifrån America, fordras en sådan man, 
som känner wäxter, som wet deras art, som är wan at göra 
reflexion på deras nytta til oeconomien, som känner diuren, och 
wet at undersöka hwad wäxter bäst tjäna hwart slags djur; och 
som ändteligen förstår sig på stenriket, och wet, at utforska hwar 
och en wäxts rätta jordmån. 

Studiosus Petrus Kalm! har allt ifrån den tid jag, såsom 
Professor, kom hit til Academien, betjänt sig af min information; 
han har lärdt af mig, at känna stenar, marmor och jordarter ; 
örter, gräs och träd; djur, foglar, fiskar och insecter; han har blif- 
wit inrättad, at wända alt sådant til oeconomisk nytta; jag har 
sparat för honom ingen möda och han sielf ingen flit, hwarige- 
nom han gått längre uti denna sak, än någon annan af alla mina 
disciplar. Han har blifwit upfödd wid arbete och simpel lefnad, 
at hwarken weklighet eller wällust giordt honom klemmig. Han 
är just nu i den crisi, at han skal absolvera sina studier och är 
ännu ej blifwen é&tabillierat wid någon commod lefnad; det högsta 
nöje, som han ännu wet, är at få någon rar wäxt eller sällsynt 
djur. 

Et så tjänligit ämne, til så nödig sak, har aldrig af de norska 
riken blifwit framalstrat. Fäderneslandet ' behöfwer honom; detta 
universitet har upammat honom; genom Eder och min flit är han 
worden tjänlig till Fäderneslandets nytta; men just nu bör han 
brukas, förr åren göra honom styf i lederne, förr än wällusten 
förswagar honom och förr än en commodare lefnad gör honom lat 
och otjänlig til alt det man nu af honom kan förhoppas. 

Här wid Academien äro åtskillige Stipendia Magnatum, som, 
efter testatorum wilja, lemnas til ynglingar, at perfectionera sig 
på främmande orter. Här är nu et ofrälse rum uti Stipendio 
Helmfeldiano ledigt; låter oss lemna det åt honom at därpå för- 
resa til Canada, en ort, som ligger under lika climat med Swe- 
rige; hwad som felar i resepenningarna, är jag säker, at Kongl. 


131 


 Wetenskaps Academien i Stockholm lärer genom sin kärlek för 
det allmänna söka utwägar til. 

i Kommer denne Kalm lyckligen fram och tilbakars, är jag sä- 
fn ker, at intet Stipendium någonsin blifwit bättre anwändt til pu- 
 blici nytta. 

Eg Jag håller denna resan så mycket nödigare, som jag märkte, 
at emellan åren 1739 och 1741, då de starka wintrarne så häf- 
— tigt grasserade, at de äfwen i wåra trägårdar dödade en hel hop 
Skånska örter och trän, de dock icke skadade en enda af alla 
Canadensiska, som finnas i wåra trägårdar. Til exempel wil jag 
framföra et par wäxter: I Norra America, under samma högd 
med ”Tornå, wäxa de bekanta åkerbären, som eljest aldrig äro 
— fundne utom Norrland. Jag har fått uptårkade löf och qwistar af 
et slags mulbärsträd, som i samma land wäxa wilda, och altså tåla 
samma köld och climat, med wåra Norrländske åkerbär: tänk, om 
man endast kunde få et slags mulbärsträd, som här tålte wåra win- 
trar; huru mycket silke skulle man icke då slippa at köpa utifrån 
och huru många 1000:de menniskor skulle icke härigenom kunna 
föda sig? 

Sassafras? wäxer wildt i skogarna i Norra America; om man 
kunde få det till häckar i wåra trägårdar at wäxa såsom Syrén, 
huru skulle de icke då lukta såsom af lager, och huru många pen- 
ningar skulle icke då sparas på Apothequen, som nu årligen utgå? 

Aurelia Canadensis,? så kallad af det hon wäxer i Canada, 
är den i Apothequen nämda Radix Ninsi, som är det aldradyr- 
baraste medicament wi ännu haft på något Apotheque. Hwad. 
båtnad skulle icke Swerige få, om man endast kunde bringa den- 
na wäxt til wåra trägårdar? 

— Jag wet, at i Norra America wäxa otta slags främmande 
ekar, somlige tjänlige til skeppswärke, somlige til timber, somlige 
till skåp och andre til annat; om man kunde få sådana ekar at 
wäxa wilda i Norrland, hwad förmon wore icke det för Swerige? 

Jag kunde upräkna 100:de dylika saker, fast man än ej har sig 
det mästa bekant; men sparar Edert tålamod, Mine Herrar. Den 
kärlek, som I, Mine Herrar, altid hyst för Sciencer och det all- 
 männa, hoppas jag lärer aldrig kunna afslå denna min wälmenta 
proposition, hälst sådant ännu är det första och, kanske, det an- 
dra torde sent nog framställa sig. Jag har blifwit ofta af Eder 
och andra wälsinte påmint, at skaffa en sådan nyttig Eleve; här 
är han, nu står det Eder til att nyttja honom.” 

Upsala d. 13 Dec. 1746. 


132 


Originalet ej anträffadt, men skrifvelsen är fullständigt intagen i Consistorii 
academici protokoll. 


! PerrR Kam, född 1716, död 1779 såsom professor vid Åbo universitet. 
Resan till Norra Amerika anträddes i Oktober 1747, och först i Juni 1751 
återkom Karm till Stockholm. 

? Lauwrus Sassafras Linn. Sp. pl. ed. I p. 371. 

3 Panazx quinquefolium Linn. Sp, pl. ed. I p. 1058, af äldre författare 
benämnd Aureliana canadensis. 

4 Resultatet af detta memorial blef, att Consistorium enhälligt tilldelade 
Karm det ifrågavarande stipendiet. Vid voteringen därom yttrade Linné: 
«Wid öpningen af det ofrälse rum uti Stipendio Helmfeltiano, som existerat ef- 
ter Herr Eurenius, voterar jag på Studiosus PeHr Karm, såsom han ibland 
alla mina disciplar jag här wid Academien ägt, är aldeles den käckaste. Utom 
det, at jag aldeles gör mig säker, at han, medelst den resa, som hän tänker 
anträda, til Canada, lärer göra större nytta för Fäderneslandet, än alla de, 
som detta Stipendium någonsin fått. Jag skulle ej eller hafwa samwetes ro, 
om jag ej voterade på en man, som har lust och kraft at tilskynda mitt Fä- 
dernes land så mycken båtnad» (Consist. acad:i protokoll d. '2/12 1746). 


TNE 


Jag tycker att denna saken emällan twänne, som kommit wid 
pass på en tid till academien, likgambla, och lika för sig komne 
är ej wärd att bry sig mycket med, ty rangen lederas intet. De 
tala bägge tämeligen högt, som stodo här uti en essentiell sak. 
Lätt oss intet oroas af detta lapperij emällan de unge karlar, utan 
hemställa det till Inspect. Nationis, hwilken det tycks aldra mäst 
tillkomma att rangera sina inspiciendos; ty skulle Consistorium 
begynna att giöra rangordning emällan hwar student af lika åhr, 
studier och meriter, fick man alt förmycket att sysla. Min bön 
till Hans Magnificence och Ven. Consist. är altså, att detta remit- 
mitteras till Inspectorem, att wij må slippa en sådan fåfänga.! 


Or 


Egenhändigt original bland Consistorii Acta 1747. 


! Anledningen till detta LinsÉs uttalande var följande, för den tiden gan- 
ska betecknande, lilla händelse. Tvenne studerande, Jo. HALLMAN och EVALD 
ZIERVOGEL, hade begärt att på akademien få hålla högtidliga orationer på Hans 
Kongl. Höghets födelsedag den 3 Maj, hvilket Consistorium beviljat och tillika 
bestämt, att den senare skulle orera på för- och den förre på efter-middagen. 


133 


- Häremot protesterade Herr HALLMAN och påyrkade beslutets upphäfvande, 
emedan han vore mera berättigad att först få framföra sitt loftal. Rektor in- 
hemtade härom professorernas åsikter genom ett kringsändt cirkulär, och på 
dess baksida skref LinsÉ ofvanstående. ; 


178. 


Hörsamt Memorial. 


Eders Magnificens och Venerandum Consistorium Academi- 
cum tackar Medicinska Faculteten hörsammast för communication 
af Hans Kongl. Höghets nådigste remisse på Medicine studiosi 
Rothmans! underdåniga ansökning, at här wid Academien blifwa 
antagen till Prosector. . 
4 Faculteten anser med underdånig wördnad den försorg Hans 
Kongl. Höghet nådigast behagar hafwa för studii Medici widare 
fortkomst och tillwäxt här wid Academien, och skall en sådan, 
så wähl som all annor wisad Kongl. nåd, tiena Faculteten till 
- upmuntran, att med all uptänkelig flit söka att hädan äffter, som 
hit tills, likna dem, som af lust för wettenskap idka densamma, 
i synnerhet som den med glädie ser, att de medel, genom hwilka 
Studium Medicum kan uphielpas, blifwa under en så Nådig QCan- 
cellers styrsel henne så rundeligen meddelte. 

j Hwad Medicine Studiosus Jac. Rothman angår, så bör facul- 
teten lämna honom det wälförtienta witsord, att han utom wackra 
studier och kunskap i språken, gifwer Faculteten alt hopp att in- 
nan kort kunna blifwa sådan, som Prosectors sysslan med tiden 
till Academiens nytta kan förestå; kunnandes äfwen Faculteten i 
det afseende hålla honom för den ende af de här studerande, som 
- Faculteten till Prosectors sysslan ibland inlänningar nu kan före- 
— slå. Ty önskar ock Faculteten hierteligen, det täcktes Hans Kongl. 
Höghet nådigast förse honom med fullmacht på samma syssla, 
på det han, som nu tänker besöka utrikes universiteter, enär han 
hafwer sig et wist ändamåhl föresatt, må straxt kunna begifwa 
sig till de orter, hwaräst dissections och injections konsten bäst 
och trägnast drifwas; förbehållandes sig Faculteten att han äffter 
sin hemkomst och syslans anträdande endast och med intet annat 
än Anatomien rörande saker sig befattar, och woro wähl om man 
genom underdånig föreställning hoos Hans Kongl. Höghet kunne 


134 


ärnå att denna omständighet uti den fullmacht, som nådigast för 
honom torde utfärdas, inryckt blefwo. j 

Hoos Eder Magnificence och Venerandum Consistorium Acade- 
micum, som med Faculteten äro lika ömma om Wettenskapers 
tillwäxt, recommenderar Faculteten denna angelägenheten hör- 
samast. 

Upsala d. 1 Juni 1747. 


Carl Linneeus. Nils Rosén. 


Bland Medicinska fakultetens Acta; med undantag af Roséns namn egen- 
händigt skrifvet af Linné, 


1! Om denne RotuMAN se sid. 64. 


Dö 


Linnaeus: Nämner til then efter Theologie Professoren Ben- 
zelstierna nu lediga warande Greece Linguge Professionen 1:mo 
loco Vice Bibliothecarien Magister Olof Abraham Burman, såsom 
en gammal och meriterad man, samt 2:o Adjunctus Philosophise 
Magister Johan Amnell, såsom en mycket flitig man, och en, som 
har wacker insikt in Grecis, samt ganska wäl fallen til thet Aca- 
demiska - wäsendet. Och 3:io loco skulle jag wäl göra reflexion 
på ”Theologie Adjuncten Magister Christopher Clewberg, som är 
en lärd man; men som jag wet, at han besynnerligen excellerar 
uti the orientaliska Språken, så at, om then Professionen wore 
ledig, så wore han ibland the skickeligaste, wid thenna Academien, 
som kunde söka then samma, och thes utan sitter han nu i the 
förmoner ongefär som en Professor, så at han med beqwänmlighet 
kan afbida then tiden; Altså voterar jag uti berörde rum på Ma- 
gister Giöransson.! 


Intaget i Consistorii academici protokoll den ??/e 1747. 


1 Consistorium uppförde på förslag: 1) BURMAN, 2) CLEWBERG, 3) ÅMNELL. 
Den sistnämnde erhöll platsen. 


30. 


i Pro memoria angående Studii Historie naturalis 
; uphielpande.! 


k 1:o. Som ingen wetenskap har flere objecter, än Historia 
- Naturalis, så wore nödigt, at de Studerande härtil begynte wänja 
sig i de yngre åren, medan minnet är qwickt, altså ock, at de 
Studerande wunno häruti någon liten insigt, förr än de kommo 
til Academierne, at de ålminstone kunde känna de allmännaste 
trän och wäxter, stenar och malmer med mera, då de sedermera 
wid Academierne hade desto lättare wid, at lära det som woro 
mera subtilt, och ändteligen at anwända thetta til oeconomien. 

; 2:0. Hwarföre tyckes wara nödigt, at thetta ju förr thes 
häldre begynnes wid Gymnasierne af någon wiss dertill förordnad 
 Lector. Och som det befinnes af Schol&e ordningen, det Lector 
Physices bör läsa Physicam Swiceri,” som icke är efter det ljus, 
som Physiquen nu äger, utom det, at samma Physica ingalunda 
kan gifwa en yngling behag eller ren grund til Naturkunnigheten, 
emedan Physiquen, som hon nu har sig, intet annat är, än en 
application af Mathesi; altså tyckes at föreläsningarne i Physiquen 
fogeligen kunde handhafwas af Matheseos Lectorn, och deremot 
den Lectoren, som tilförene handhaft Physiquen, i det stället 
drifwa Historiam Naturalem och Physiologien. 

; 3:o. Men som hwar och en icke ännu är i stånd at föreläsa 
—desse bägge wetenskaperne, Historia Naturalis och Physiquen, 
wore önskeligit, at Herrar Biskoparne och Consistorierne inga an- 
"dra til sådana Lectorater antogo, än de, som kunde upwisa ifrån 
Academierne sådane attestata af sin erudition härutinnan, at de 
icke allenast presterat häruti examina, och någorlunda förstodo 
dessa delar, utan ock dem så wäl hört, att de woro i stånd häraf 
wid et Gymnasium göra rätt nytta wid informations wärket. 

= 40. Sedan man således wid Gymnasierne fått tjänliga docen- 
tes, borde någon Matheseos Professor utgifwa en kort och för 
— ynglingar tjänlig Physica på modersmålet, äfwensom en dylik Hi- 
'storia Naturalis och Physiologie kunde utfärdas endast til Scho- 
 larnes nyttiande. E 
5:0o. När således lectionerna wäl blifwit skilde, borde Histo- 
rie Naturalis Lectorn onsdagar och lördagar om sommaren wisa 


136 


de Studerande hwarjehanda wäxter, djur och insecter på de rum 
de finnas, hwarigenom ynglingarna icke allenast winna förfrisk- 
ning, utan äfwen blifwa ifrån unga åren wande til rön och up- 
märksamhet, men om wintertiden borde samma Lector wisa för 
ungdomen stenar, malmer och Fossilier, ej många, men utwalde 
och distincte stuffar, samt des utom äfwen då föreläsa Physiolo- 
gien, at de unga måtte wänja sig, at känna sin egen kropp och 
sin egen natur. Ändteligen då de Studerande komma ' til Acade- 
mierna, borde de straxt gifwa sin Inspectori Nationis tilkänna, 
hwad del af Historia Naturalis de utwalt, at de i tid måge resol- 
vera til något wist, hwilket dem dock ingalunda skadar, fast än 
de sedermera Magister-titulen ej antaga skulle. 

6:0. Det skulle icke eller litet bidraga til desse wetenskapers 
upkomst, om ingen får wigas til Präst, innan han upwist weder- 
börligit bewis om sine framsteg i ofwannämde stycken. 

7:o. Och äfwen, at ingen får resa ifrån Academien, eller til 
någon sysla i thet andeliga eller werldsliga ståndet blir befordrad, 
innan han et sådant testimonium kunde upwisa. 


Finnes intaget i Consistorii academici protokoll för den 22 Juni 1747. 


1 Under riksdagen 1746 framkom d. v. justitiekanslern C. G. LÖwENHIELM med 
ett »Ödmiukt Memorial», «angående Oeconomiens och landthushållningens up- 
bielpande genom Historie Naturalis flitiga lärande af them, som til nästa pro- 
motion och sedan framdeles tänka emottaga honores Philosophicos.» Däri på- 
yrkades, att naturalhistorien skulle «läras wid scholarne af alla studerande,» 
samt att därmed skulle fortsättas vid universiteten, så att enhvar student 
skulle åt sig »åtminstone utwälja någon del,» och den, som ej gjort detta, 
skulle «utestängas från then heder at få undergå promotiom». Härigenom 
»skulle thenna wettenskapen blifwa en ibland the courantaste waror wid aca- 
demien och scholor samt följacktel. af the studerande alment idkas till Rikets 
otroliga förmån och nytta.» Särskildt uttalades en liflig förhoppning, att prä- 
sterne härvid skulle blifva förgångsmän inom sina församlingar, och att »på 
thetta sättet kunde hushålnings-wettenskapen utbreda sig öfwer hela landet 
utan någon styfwers gravation för publicum». »Kommer thenna wettenskap i 
gång, så lärer then antagas med lika begärlighet som nyheter i religionen; 
åtskillnaden är, at then icke skadar siälen, men wähl förnöijer sinnet och 
mycket gagnar pungem. Den ekonomiska nyttan skulle blifva storartad; »man 
kan eij utan en ledsam widlyfftighet upräkna alla the fördelar, som en almen 
kundskap om wårt landz härlige wäxter i thet ena och andra Riket skulle 
åstadkomma.» 

Detta förslag och dess blomstermålningar funno ständerna »förtienta en 
sorgfällig eftertanka». För vinnande af närmare utredning skedde sedan remiss 
till de akademiska myndigheterna. Hvarken inom filosofiska fakulteten eller 


137 


Consistorium academicum höjdes en enda stämma häremot, och till sist före- 
ide man sig om att till kanslern insända ofvanstående yttrande, hvilket 
lifvit uppsatt af fyra delegerade, nemligen professorerna DAN. SoLANDER (rec- 
tor), Linsavs, KLINGENSTIERNA och SrtrömER. Det, som där uttalas rörande 
1ysiquen,» afspeglar säkerligen förnämligast de bägge sistnämndas åsigter 
och önskningar, liksom det öfriga Linnés. Att denne senare är utlåtandets 
författare, synes bevisadt af de af honöm (antagligen under delegerades öfver- 
läggningar) gjorda anteckningar, som finnas på ett särskildt blad bland Con- 
—sistorii Acta. De äro visserligen mycket svåra att dechiffrera, men hafva 
dock säkerligen legat till grund vid utlåtandets uppsättande. 


1 Härmed afses en i dåtidens skolor allmänt använd lärobok, hvars full- 
ständiga titel är: Joan. HEnr. Sviceri, Tigurini Professoris, Erotematicum 
Physice Aristotelico-Cartesiane Compendium, in usum Sviogothice Juven- 
—tutis denuo editum, sumtibus ANDR. OL. RHYZzELII Archipr, Lincop. Lincop. 
1725. Första upplagan är tryckt i Basel 1691. 


» 


81. 


Pro Memoria. 


Då Eders Magnificence och Venerandum Consistorium lät an- 
lägga orangeriet uti Horto Academico, blef den södra flygelen in- 
 delt til wånings rum för Academie Trägårdsmästaren, emedan 
ingen kunde sig föreställa, at så många örter på lång tid måtte 
hop skaffas, med mindre at orangeriet skulle wara nogsamt til- 
- räckeligit, och at der det en gång skiedde, kunde då den hwita 
wäggen, som därföre blef lämnad ofulkomlig, lätt borttagas, och i 
des ställe fönster insättas. 
, Hwad möda jag anwändt, at skaffa til Academize Trägården 
hwarjehanda rara wäxter, har Amplissimum Consistorium sig 
nogsamt bekant, de der nu blifwit så många, at de förqwäfja 
hwarandra; om de icke snart få utrömme, blifwer rummet dageli- 
gen trångare, som de dageligen wäxa och förökas; ty är til Eders 
Magnificence samt Amplissimum Consistorium min wördsamma 
 begiäran, at den södra flygelen nästa sommar måtte få inrymmas 
til Orangerie, och et litet hus til wånings rum för Academige Trä- 
 gårdsmästaren byggas, hwar til materialier i winter eller nästa 
wår måtte förskaffas. Amplissimi Consistorii härutinnan benägna 
bifall skall upmuntra mig, at med wanlig och högsta flit, arbeta 
på Academie Trägårdens upkomst; då der emot om de rara wäx- 


138 


ter, genom sitt antal, förqwäfja hwarandra, de då altför mycket 
skulle släcka min åtrå efter flere, och Academien der emot lida i 
sitt egit ändamål. Jag utber mig härutinnan Amplissimi Consi- 
storii benägna  bifali, hälst som depencen är ganska ringa, men 
oumgängelig.! Förblifwer 
Eders Magnificences 
och 
Venerandi Consistorii Academici 
Upsala 1747 
d. 23 octobr. ödmiuke tiänare 
Carl Linneus. 


Bland Consistorii academici Acta. Endast underskriften och datum med 
LinsÉs handstil. 


1 Ärendet förekom till behandling i Consistorium den 26 October s. å., 
och innehåller protokollet härom: «Hwilket alt Consistorium Academicum an- 
såg såsom nyttigt och oundgängligit; och biföll altså thenna Archiaterns billiga 
begäran til alla delar». Emellertid ansåg sig LinsÉ böra bringa saken å nyo 
på tal den 1 Februari 1748, då det «resolverades, at husrum för trägårdsmä- 
staren komma att hyras, til thes, efter Herr Hofintendenten Juuins förslag, thet 
projecterade Academiens tegelbruk kan blifwa inrättadt, tå nödige rum för 
trägårdsmästaren sedermera af thet tegel, som ther tilwärkadt blifwer, upbyg- 
gas kunna.» Som emellertid trägårdsmästaren, hvilken måst lemna sin förra bo- 
stad, ej kunde åtnöja sig med ett tomt löfte, inkom han i April 1749 med en 
af LInsÉ förordad ansökan om hyresbidrag, till följe hvaraf Consistorium den 
9 Maj beslöt, att 150 dir kpmt skulle «för förflutne tid och framdeles, til des 
de nya rummen för honom kunne blifwa färdige, komma at honom bestås.» 


82. 


Pro Memoria. 


I anledning af den underdåniga ansökning, som hoos Hans 
Kongl. Höghet Doctor Bergstrahl? giort om continuation af Sti- 
pendio Regio, har Facultas Medica bort inkomma med fölliande 
påminnelser. 

Orsaken till stipendii regii utbekommande så långt pä tiden 
för Doctor Bergstrahl är den, att så snart han åhr 1740 först 
undfått samma stipendium, begaf han sig till Nykiöping att där 


ST Am 


i 
SE ORES SPSR E ES 


s en Fältskiär underrätta sig i Chirurgien, hwar ifrän då han 
' 4 åhrs tid ankom, fick han åter igen sitt rum af samma 
endio, näml. j 
| 1745 dir kp:mt 60 

17140: fotbnnr b2O 

TAR: ol) 180 
utom 1740 ,, Er 30, kwälket giör 390, 

at således restera 240 dlr kp:mt. 

NN Wid åhret 174]. woro wähl ett par, som genom facultetens 
tillstyrkande åtniuto renovation äller prolongation af stipendio 
regio, hwar af Faculteten nogsamt såg hwad olägenhet det med 
sig hade, att absentes upburo stipendia regia, och därföre seder- 
mera hafft mycket betänkande att tillstyrka prolongationer utan 
särdeles qwicka ingenia sig yppade. 
Nu har wähl Doctor Bergstrahl förra åhret lämnat acadénilsn: 
begynt sin praxin clinicam i stockholm, samt bekommit stipen- 
dium Piperianum; doch <underställer Faculteten detta helt och 
hållit: Ampliss. Consistorium Academicum, som denna sak icke 
är Facultetens.? 
Upsala 1748 
med: 17 Sept. Carl Linneus. 


Egenhändigt original bland Consistorii academici Acta. 


- 1 JoHAN BERGSTRAL, född 1715, död 1795. Blef, sedan han efter slutade 
studier bosatt sig i Stockholm, en mycket nitisk och dugande assessor i Colle- 
gium medicum. 

>? Ansökningen bifölls icke. 


83. 


Pro Memoria. 


Det har långt för detta Hans Kongl. Höghets remisse af Can- 
didat Hasselquists ' ansökning blefwit uti Consistorio Academico up- 
läsen, med beslut at afgå och communiceras med Facultate Juridica 
och Medica till utlåtande här öfwer. Detta oachtadt har ännu 
ingen sådan remisse blefwit med Facultate Medica communicerad, 
utan tiden sålunda gått förbi tils oförtöfwad mutatio Rectoratus, 
då stipendierne skola bortgifwas, kommer at anställas, då effecten 


140 


af denna ansökning, åtminstone för denna terminen, blifwer genom 
 drögsmålet fruchtlös; här af har jag funnit mig föranlåten antici- 
pera med beswarandet, på det ingen skuld må stå hos mig. 

Candidat Hasselquists ansökning war at af Facultate Medica 
blifwa hugnad med duplex stipendium, till en resas anställande åt 
Palestina, at där aftaga des Historiam Naturalem, at beskrifwa 
plantas Biblicas, om hwilka lärde theologi så mycket twistat, at 
utforska hwad de brukeligaste Drogier äro, som af urminnes lider 
blefwit i alla apothequer handhafde, men än aldrig uptäckte, at 
utmärka de gamblas faselige ormar och de fornas namkunnige 
fiskar, som kommit i förgätenhet af okunnogheten i natural-histo- 
rien med mera. 

På denna hos Hans Kongl. Höghet giorda ansökning, har jag 
nomine Facultatis Medice bort inkomma med fölliande underdåniga 
utlåtelse. 

De få Stipendia Regia uti Facultate Medica äro fuller för de 
här studerande Medicine studiosis mycket oumgängelige; men där 
emot är det wärf, Cand. Hasselquist wågar sig åtaga, så högt i den 
lärda werlden at anse, at hwarken Faculteten äller någon annor 
som har minsta kiärlek för wettenskaper lätteligen skulle kunna 
sådant afstyrka, som werlden där igenom fingo lius i alla de saker, 
som intill denna dag liggat i mörkret. 

Faculteten kan här till så mycket tryggare tillstyrka, som hon 
noga har sig bekant den grundeliga insicht Candid. Hasselquist sig 
förwärfwat i de stycken som hit höra, uti Historia naturali och 
Hygieine, och finner nogsamt huru sällan i werlden et ämne kunne 
sig yppa, som ägde både en sådan resolution och färdighet. 

Allenast bekymbrar Faculteten det, at hon icke kan se, huru 
en så stor resa med så liten undsättning kan förrättas, där äst icke 
den Högste täckes med en besynnerlig nåd bana honom wägen 
till den sakens uträttande, af hwilken icke allenast wår academie, 
utan hela wår nation kan få en besynnerlig heder. 

Detta föranlåter Faculteten at anhålla hos Consistorium Aca- 
demicum, at hos Hans Kongl. Höghet på det ömmaste recommen- 
dera denna sak, som bäst träffar in, då Academien räcknar sin 
sällaste epocha under en så dyr och stor Canceller. Därjemte 
anhåller ock Faculteten, at Consistorium Academicum täcktes pre- 
numerando låla Cand. Hasselquist få, där äst Hans Kongl. Höghet 
täckes här till gifwa sitt allernådigsta samtycke, till godo niuta 


141 


1 stipendier på en gång, at han må pleno effectu hielpas, om 
fana skall. ? 
Upsala 1748 Nomine facultatis Medicee 

d. 10 Decembr. Carl Linneus. 
 Egenhändiga originalet bland Consistorii academici Acta. 

1 FREDRIK HasseLQvist, född 1722, anträdde i Augusti 1749 en resa till 
Orienten, under hvilken han den 9 Februari 1752 afled i Bagda nära Smyrna. 
as Iter Palestinum eller Resa til Heliga Landet utgafs 1757 af LinnÉ. 
Pia Resultatet af denna skrifvelse blef, att HasseLQvist erhöll ej endast tvenne 

inska, utan äfven ett juridiskt kungligt stipendium, hvartill senare kom ett 
ur hvardera af de tvenne återstående fakulteterna. Han var sålunda samtidigt 


innehafvare af stipendier i alla fakulteterna — något, som aldrig inträffat, vare 
sig förut eller efteråt. 


84. 


cultatis Medice utlåtande om Examina Prelectionum 
publicarum. 


Det hafwer wäl hittils aldrig warit swårt för oss, at röna hwad 

framsteg wåra Auditores giordt. 

Af hwars och ens Attention under föreläsningarna, samt hog 

| at hemma hos oss förfråga sig om det de ej förstådt, hafwa wi 
— lätteligen kunnat märka dem. 

Som de än widare genom examina kunna erfaras, ty hafwa wi 

— ock altsedan nådig befallning derom ankom, stält oss den til under- 
dånig efterlefnad. 

oo Dessa examina kunna olika wid olika delar anställas med nytta, 

som när Demonstrationes vive uti Anatomicis eller Botanicis 

las, der examen hwar wecka torde wara nödig; deremot borde 

d de andra föreläsningarna tre eller fyra examina hwar Termin 

wara tilräckeliga. | 


Cursus prelectionum in Facultate Medica. 


Så  Facultas Medica kan mögligast absolvera en Cursum Preelec- 
tionum Publicarum wid pass på femb år, nemligen 


På 


142 


1. Böra årligen hwar winter Demon- 
strationes Anatomice hållas. 

2. Prelectiones öf:r Pharmacopoeen 
kunna på et år bringas til slut. 
3. Physiologien fordrar ock et år. 
4. Pathologien et halft år. 

5. Praxis Medica halftannat år, men 
at öfwa de Studerande til at skiöta 
siuka, dertil kan ej utsättas någon 
wiss tid, emedan det ankommer 
på tilfälle, och på antalet af de 
siuka, som jag i Nosocomio kommer 
at få antaga. 


1. Demonstrationes Plantarum böra 
årl. om Sommaren, 1 Horto Acade- 
mico itereras på de utländska wäxter 
och besynnerligen officinelle. 

2. Materia Medica fordrar til det 
minsta et år. 

3. Semiotica med Historia morbo- 
rum til det minsta et år, som Semio- 
tica och Materia Medica äro de för- 
nämste grundpelare i Medicinen. 
4. Digeten fordrar åtminstone halft- 
annat år, som den utsträcker sig til 
alla tria Regna, Elementa och Seder. 
5. Historia Naturalis trium regno- 
rum Nature behöfwa det öfriga. 


Alt detta itereras uti Collegiis Privatis. 


Carl Linneus. 


Nils Rosén. 


Originalet bland Acta till Consistorii academici protokoll 1749; endast 


namnen egenhändigt skrifna. 


LINNÉ var dekanus och tvifvelsutan författaren, 


med undantag af uppgifterna rörande anatomien, praktiska medicinen och öfriga 


Rosén tillhörande ämnen. 


Facultatis Medic&e utlåtande, huru Examina rigorosa 
må anställas utan at de publique Lectiones der- 


igenom hindras. 


Emedan Måndagar, Tidsdagar, Torsdagar och Fredagar äro 
borttagne til publique Lectioner, och emedan Consistoria samt Dispu- 
tationer merendels borttaga Onsdags och Lögerdags förmiddagar; 
altså är den enda tiden öfrig om Onsdag och Lögerdags efter- 
middagar, då Examina kunna hållas. 

Härtil woro Consistorii rummet det bequämligaste, emedan 
Academien åtminstone om wintertiden är så kall, at ingens hälsa 
der kan uthärda under sådana Examina, som komma at hållas flere 
timar. Facultetens oförgripeliga mening är, det Examina kunde hållas 


143 


uti Consistorio wid öpna dörrar, då alla, som det åstunda kunna 
wara tilstädes; men Medicine Studiosis borde det påläggas som en 
skyldighet, at derwid sig inställa. 

3 Carl Linneus. Nils Rosén. 


i 
; Originalet bland Acta till Consistorii academici protokoll 1749, men endast 
namnen egenhändigt skrifna. LINNÉ, såsom dekanus, var tvifvelsutan författaren. 


86. 


Wördsamt Memorial. 


Sedan Academige-Trägården genom Venerandi Consistorii om- 
sorg och nit för Wetenskapernas upkomst här wid Academien, 
genom en kostbar och prägtig byggnad, så wäl som ock genom 
min mögeliga flit blefwit försedd med så många wäxter, som giör- 
 ligit warit, nu ändteligen kommit til den högd, at han kan täfla 
med de mästa och bästa Academiska Trägårdar; fordrar min. 
skyldighet, at til Ven. Consist. inkomma med en wördsam före- 
ställning, huru den samma framdeles må blifwa bibehållen. 

1:o. Det har Venerandum Consistorium för några år tilbakars 
årligen tillagt Orangeriet 60 lass wed; men som samma Orangerie 
sedermera blifwit förökt med södra flygeln, at nijo Kackelugnar 
 dagel. måste eldas i det stället tilförene allenast 5 höllos warma; 
så finner jag mig föranlåten, at anhålla, det Ven. Cons. täcktes 
— tillägga Orangeriet hundrade lass wed. 

—  -2:0. Likaledes har Ven. Consist. tilförene årligen tillagt en 
 Orangerie dräng 60 dir kp:mt, hwars giöromål ifrån Septembr. til 
Maji Månad woro, att hugga weden, elda, wårda elden, stänga 
spiällen, aftaga och tillägga luckorna, skaffa watn med mera. Nu 
som arbetet nästan blifwit dubbelt större, kan man dertil icke få 
någon karl under 100 dir kp:mt, hwilka Ven. Cons. gunstigast 
täcktes en sådan tilslå. ; 

-— -3:0o. Wi hafwom haft den lyckan, at få en god Trägårds- 
— mästare,! som til en sådan tjenst icke allenast ifrån barnaåren 
; blifwit upfödd, men äfwen giordt sig skicklig genom det han Trä- 
gårdar och Orangerier sielf förestådt uti Hollstein, Tyskland, Änge- 


144 


land, Holland. Den samma har ock i wår Academie-Trägård, dag 
ut och in, och utan en enda dags hwila, med oändelig flit, nu på 
tionde året förestådt denna Academiska Trägården. Wår lycka har 
warit, at denna Trägårdsmästaren, på hela denna tiden, icke warit 
en enda dag siuk. Men om så skulle hända, at han åtta dagar 
blefwo sängliggande, kunde intet annat skie, än at Orangeriet wordo 
tagande en obotelig förlust; ty så många tusende krukor med 
wäxter fordra hwardera sin egen skiötsel til warma, wattning, 
omsättning med mera. Til förekommande af en sådan förlust är 
wid alla wäl inrättade Academiska Trägårdar en ständig gesäll, 
som kan wara Trägårdsmästaren behjelpelig wid des dageliga ar- 
bete, och wid åkommande sjukdom eller dödsfall Orangeriet rädda. 
Ty är til Ven. Consist. min wördsamma begäran, at Ven. Consist. 
täcktes tilslå 600 dir kp:mt årligen til en gesäll, som häremot 
blefwo förbunden, at wara beständig wid Trägården eller ock til- 
lägga til den nu warande Orangerie-drängen 400 dir kp:mt årligen, 
at han hela året tjenar uti Orangeriet, som man eljest ibland ge- 
säller sällan lärer få någon så för karl, at han kan luckorna wäl 
sköta, och all weden hugga. Dessutom woro ganska wäl, om den 
nu warande skickelige Trägårdsmästaren kunde på något sätt hugnas, 
at han icke under sitt arbete, som är det trägnaste ibland alla 
Betjenters wid Academien, upgofwes. Han har icke en utan flere 
gånger af mig begärt sit afsked, föreställandes, huru han med all 
sin möda icke förmått, sedan han hit kom, förmedelst tijdernas dyr- 
het förtjena sig en enda råck på kroppen. 

Kunde Ven. Cons. finna någon utwäg at hugna honom, woro 
det mycket tilbörligit; kunde Ven. Cons. tillägga honom ”Titul af 
Inspector (: en character, som plägar brukas at distingvera de an- 
senligare Trägårdsmästarne:) samt anseende med Exercitie Mästarne, 
så torde det tjena för en upmuntran för honom, fastän jag aldrig 
der om med honom talat. 

Detta alt täcktes Eders Magnificence och Ven. Consist. taga i 
gunstigt öfwerwägande, och sedermera inför Hans Kongl. Höghet 
saken remonstrera, då jag är försäkrad, at Hans Kongl. Höghet, 
wår allernådigste Canceller, som gifwit hela wår Academie, och 
äfwen denna härliga inrättningen, lif och lustre, lärer ock med sin 
Kongl. Nåd detta befrämja och fastställa, hwarigenom Academiska 
Trägården blefwo beständig, och jag fri från det answar, som på 
mig kunde drabba, om jag sådant förtego.” 

Carl Linneeus. 


Originalet bland Acta till Consistorii academici protokoll 1750; endast 
namnet egenhändigt. Odateradt. 


2 Under sitt vistande på Hartecamp i Holland lärde LINNÉ kärjna och vär- 
fa den der anställde trädgårdsmästaren Diepric NietzeL. Då akademie-träd- 
"gårdsmästaren GustaAF SAMzELius i början af 1739 aflidit, skref därför Linné till 
UDBECK ett bref, hvari föreslogs, att man skulle försöka att förmå NietzeL att 
komma till Upsala. Detta bref upplästes i Consistorium den 27 febr., hvarefter 
beslöts, att rektor skulle tillskrifva LinsÉ och »wänligen anhålla, det behagade 
Tit. förmå den omförmälte och hos H:r Clifford i Holland för tiden warande 
 Trägårdsmästaren, att den här lediga bestälningen antaga». Resultatet blef, 
att Nierzer i slutet af juni ankom till Upsala och sedan till sin död 1758 med 
q synnerligt nit och framstående skicklighet där skötte sitt kall till Linsés fulla 
belåtenhet, fastän han på grund af de ringa löneförmånerna hade att kämpa 
— med svåra ekonomiska bekymmer. Det hade dock i brefvet till Linné förklarats, 
att han kunde »med trygghet försäkra honom [Nierzer], at Consistorium Acade- 
 micum wil förbättra des hwilkor och så laga, at arbetet skal blifwa fulkoml. 
betalt, och han hafwa sin rikeliga utkomst». 
20 > Detta memorial föredrogs i Consistorium den !2/10 1749 och blef därvid 
remitteradt till Inspectores zerarii och Räntmästaren, som den ?7/1 följände år 
— afgåfvo följande utlåtande: 

«Som thet af hwad här ofwanför anfört är befinnes, at then til Orangeriets 
och Örtegårdens underhåll och betiening begärte tilökning, är til samma härliga 
— werks och inrättnings bestånd och conservation i framtiden aldeles oumgängelig, 
så föreslås ther til af then lilla besparing, som ännu kan wara, sedan Acade- 
- miens RäntCamare med så många och dryga utgifter blifwit beswärad, til 40 
lass wed a 2 dir lasset 80 dir kp:mt, tilökning på Trägårdsdrängens lön 40 dir 
 kp:mt, och til en Gesälls lön och underhåll för Trägårdsmästaren Nietzel 600 
dir kp:mt, hwarföre han skall wara skyldig at hålla en så beskädelig karl, som, 
wid åkommande siukdom. eller dödsfall, kan thes syssla til alla delar förestå. 
Och thetta alt så länge then öfriga staten kan bära sig, och någon besparing 
är öfrig, sedan then först fått sit fullt ut». Detta blef ock af Consistorium den 
2/1, s. å. godkändt, hvarefter kanslern den !5/s bestämde, att LinnÉ skulle »1:0 
få antaga en färdig gesäll wid den Academiska Trägården med 200 dir s:mts 
 åhrlig löhn; 2:o at 40 lass wed måga åhrligen bestås til de 4 kakelugnar, som 
äro i den nu färdig blefne södra flygeln af Orangeriet, samt 3:tio, at Orangerie- 
-drengen må, i stället för 60 dir kp:mt han tilförende bekommit för halfwa 
orangeriet, nu mera, för hela, undfå i et för alt 100 dir s:a mynt åhrligen.. 
så länge någon besparing af Academiens RänteCamare är at tilgå»>. 


87. 


; Den af Hans Kongl. Höghet allernådigst med Venerando Con- 
— Sistorio communicerade H:r Professor Gottskalk Wallerii under- 
dånige ansökning att få säte och stämma uti Facultate Medica! har 
Linnés brefviäxling 1. 10 


SK 


146 


Faculteten, sedan Amplissimum Consistorium täckts den samma 
gunstigast communicera, igenomläst, och funnit sig deraf föranlåten 
att inkomma med följande ärhindringar, dem Facultas Medica an- 
håller måtte blifva till hans Kongl. Höghets allernådigste bepröf- 
vande af Venerando Consistorio öfversända. 

1:o. Denna nya Professio Chemie tracterar Chemien i gemen, 
Metallurgien med Proberkonsten, Mineralogien och Pharmacien, af 
hvilka Pharmacien är den aldraminsta del, som tjenar endast och 


förnämligast för Medicine studiosis; deremot Chemien i gemen be- 


'synnerligen tracterar Physiken, så att Physiken, som den nu för 
tiden tracteras i den lärda världen, igenom experimenter demon- 
streras till lika stor del af Chemien som Matliematicis; så att i den 
afsigt, samma profession är mera Physicalisk än medicinsk. 

2:o. Hvad åter Metallurgien och Proberkonsten och den dertill 
hörande Mineralogien angår, så hörer den icke mera till Medicine 
studiosis, än Theologis, Oeconomis, Philosophis. Som Bergsväsendet 
är en Hufvudpunkt uli vår svenska Oeconomie, och som denna med 
mycken nytta skulle blifva allment bekant, så tyckes den böra in- 
tagas af Philosophiska Faculteten, hälst emedan de mästa stude- 
rande måste af Facultate Philosophica upodlas, och få i den an- 
lägga grund till sin vettenskap. Det är ock vist, att Chemien vid 
soml. academier är inbegripen under Medicinska Faculteten, äfven 
som Physiken, men åter på andra ställen höra begge under Philo- 
sophien, och hvad angår det att uti Kongl. Constitutionerna står att 
Chymia Pharmaceutica skal läsas af den ena Medicine Professorn, 
så står det ock att Physiken skall läsas af en annor Medicine Pro- 
fessor; så kan Chemien med samma skäl vara ifrån Medicine, som 
Physiken, som denna Faculteten aldrig åstundadt. 

3:o. Hvad angår specimina, så är fuller vist, at Disputationer 
utkommit af Facultate Medica uti Mineralogien och Chemien, den 
tiden som Chemien tracterades af Medicin2e Professoribus, äfven som 
fordom i Physiken, då den hörde till Facultas medica. Men som 
det är fritt disputera exercitii gratia i hvad del man behagar, och 
att de Disputationer, som komma ut i andra Faculteter, äfven be- 
räknas Medicine studiosis såsom första Disputation, så följer deraf 
ingen ting. 

4:0. Om icke Philosophi ärkänna dem som anlagt ansenlig flit 
uti Metallurgien, Mineralogien och Chemien, samt dem till Magistrar 
promovera, så lärer mycket mindre Facultas medica kunna dem 


NARE 


dets fromma. 
6:0. Dessutom så examineras alla Medicine studiosi af Facul- 


| s arkiv. Att Linné, hvilken den 3 November 1750 inlemnade detta »Medi- 
ska Fakultetens utlåtande», var den verklige författaren, kan så mycket mer 


els terminen var frånvarande, så att fakulteten utgjordes af Linné allena. 


lg SG 1750 tvenne nya professurer inrättats i fysik och kemi, åtnöjde 


; anvisade platsen inom filosofiska fakulteten, skär anhöll, att han och 
”kemien skulle få kvarstanna inom den medicinska. På grund af den ofvan 
meddelade protesten däremot nådde han dock ej det egentligen önskade målet, 
men väl att Kungl. Maj:t den 13 Febr. 1751 bestämde, »att Medicine Studiosi, 
tå the undergå examen Philosophicum, må wid samma tilfälle af Chemizx Pro- 
— fessoren nogare examineras, än det kan behöfwas af the öfriga Philosophicis, 
och sedan med hans särskilda witsnesbörd och approbation förses, innan de til 


Doctores få promoveras>. 


88. 


Hans Kongl. Höghet har allernådigst täckts remittera Doctor 
— Bergstrahls! ansökning om ett dubbelt stipendium regium till sin 
utlänska resas fortsättiande, hwilket Vener. Consistorium behagat 
med Facultate medica communicera, hwar öfwer Faculteten här 
medelst aflämnar sin utlåtelse, den Ven. Consistorium behagade 
inför Hans Kongl. Maij:tt allernådigast föredraga. 


148 


Consistorium Academicum har sig bekant, huru Hans Kongl. 
Maij:tt allernådigst resolverat för ett par åhr sedan, at D:r Hassel- 
quist skulle åtniuta duplex stipendium uti Facultate Medica, det 
han ock wärkeligen nu niuter till godo, och kommer samma sti- 
pendium än en tid at löpa. 

Hans Kongl. Maij:tt har äfwen för ett helt åhr sedan resol- 
verat, at HofMedicus Hallman skall niuta uti Facultate Medica 
duplex stipendium regium, hwarpå och gerarium academicum re- 
dan stegit i förskott, men som Amanuensis Observatorii, Consisto- 
rii och Rationarii? har most hafwa här af sin dehl, med Doctor 
Hasselquists bägge rum, så har ännu icke engång warit mögligt 
at uptaga Hallman, utan kommer han nästkommande midsommar 
först at begynna sin summa, som med Doctor Hasselquist con- 
tinueras, at Faculteten måste hafwa Hallman noch hela 3 åhren. 

Des utom sucka de nu warande torftige Medicine studiosi 
äfter någon undsätning, och Faculteten behiärtar deras tillstånd, 
som genom oändelig flit arbeta at distinguera sig med tiden 
uti den lärda wärlden och at blifwa för fäderneslandet mycket 
nyttige ledamoter, som skulle komma at sakna denna understöd, 
som altid de tillförene fått hugna sig af; och hwad D:r Bergstrahl 
angår, så lämnar Faculteten honom gierna sit tillbörliga loford, 
men wet intet hos honom något som kunne giöra honom besyn- 
nerligen distinguerad. Hwarföre och Faculteten, då han tillförene 
sökte continuation af stipendio regio, under sit warande i fäder- 
neslandet honom det samma aldeles afslog. 

Ty anhåller Faculteten allerunderdånigast, at D:r Bergstrahl 
icke måtte få någon continuation af dubbelt eller simpelt stipen- 
dium, hwar igenom de här warande Medicine studiosi i flere åhr 
icke skulle få någon sådan Kongl. understöd, då Faculteten för- 
säkrar af de här warande ämnen med tiden långt lärdare män, än 
faculteten nu kan förestella sig om D:r Bergstrahl. 


Originalet, egenhändigt skrifvet af Medicinska fakultetens d. v. decanus 
LInnsÉ, finnes bland Acta till Consistorii academici protokoll 1751. 


1 Se ofvan sid. 139. — I skrifvelse till kanslern från Paris d. 15/3 1751 hade 
JoH. BERGSTRAL, som på det Piperska stipendiet tvenne år uppehållit sig där- 
städes, anhållit om ytterligare understöd för «at bewista en del af de mäst 
berömda Surbrunnar i Tyskland.> Kanslern hade remitterat ärendet till Con- 
sistorium och detta till Medicinska fakulteten. Resultatet blef afslag på den 
gjorda ansökningen. 

? Rationarium = räkenskaper, bokföring. 


149 


89. 


Pro Memoria. 


Uti försDomie peter på dess norra sida, ligger en tomt, 


Denna tomt sökte sal. Arch. Rudbeck i all sin tid att få 
kiöpa, men ägaren kunnne ej persuaderas där till, utan för nöd- 
twång sålde då och då ett litet stycke där af, på hwilket och en 
-dehl af orangeriet ligger. 
Nu är gambla gubben, som warit af förberörde gårds ägare, 
— död, och gården skall sällias, den en Borgare wid namn Brunn- 
ström ärnat sig tillhandla för 60 plåtar. 
Då jag detta försporde, kallade jag sonen, som är ländsman, 
till mig, och frågade om icke han wille lämna Academie trägår- 
den samma tomt, som hade nabo-rätt och icke Brundström, då 
han utlät sig wara lika nögd hwem som togo honom, då han 
fingo kiöpskillingen. 
> Ty anmodade jag Hr Hofintendenten Julin och H:r Doctor 
Wallerius, såsom inspectores eerarii, at bese samma tomt, som 
— funno för nödigt at samma tomt skulle handlas till academize 
trägården, att han måtte blifwa regulair. 
På samma tomt är en stuga i godt stånd, som åtminstone 
är wärd 100 dir; där är och en brunn, som skall hålla friskt 
watn hela åhret och är åtminstone wärd för trägården 100 dir, 
— ty då torra somrar äro, som sistledna, måste academie trägården 
— ofta låta kiöra watn ifrån åen till hela 100 dirs depence. 
oo Ty är till Eder Magnificence och amplissimum Consistorium 
— academicum min ödmiuka anhållan at förbenämde tomt måtte nu 
— tillkiöpas, som et sådant tillfälle torde sedermera näppeligen på 
— hela seculum kunna ärnås, hälst som kiöpskillingen är ganska 
— drägelig; trägården blifwer där igenom regulair, processer som 
— älliest säkerligen yppas undwikas och trägården får en brunn, 
som är för honom oumgängelig.! ) 
1753 d. 3 Martii Carl Linneus. 
Upsal. prefect. Hort. acad. 


Egenhändiga originalet bland Consistorii academici Acta. 


1! I Consistorium beslöts den 23 Maj s. å., att den ifrågavarande »tomten 
med then therå befinteliga åbyggnaden> skulle inköpas för 360 dir kp:mt. 


MN san > I ORSIAT cc les an AN 
SR 3 


150 


90. 


Till den nu warande ledige Professio 'Historiarum äfter H:r 
Doctor O. Celsius voterar jag på FS 

1. Prof. VoLTEMAT, som genom åtskillige publique arbeten å 
daga lagt sin stora insicht uti Historien. 

2. Mag. Doc. GEorGi, som äger anselig kundskap i Historien 
och conformerar mig widare med H:r Doct. Celsi voto. 

3. Vice Bibliothec. ZIERVOGEL, som genom publique föreläs- 
ningar och skrifter de re nummaria, hwilken äger så nära förwand- 
skap med Historien, bewisat sin skickelighet. 

Bibliothecarien FRONDIN äger äfwen wacker lärdom ute i Hi- 
storien, men som Han uti Eloquentien excellerar, så woro för 
Academien nyttigast, om han till en sådan Professio blefwo em- 
plojerad. 

CammarHerren Wälb. Tronies och Mag. JöraAnsons skickelig- 
het at förestå en Professio Historiarum, är mig mindre tillräckeli- 


gen bekant.! 
Carl Linneus. 


Egenhändiga originalet bland Consistorii academici Acta för 1753. 


!- Ärendet förekom i Consistorium majus den 29 September, hvarvid resul- 
tatet af omröstningen blef: 1. H. J. VorntEMmaATt, 2. BerGE FRONDIN, 3. CO. FR 
GzEorGu, hvilken sistnämnde Kgl. Maj:t tilldelade platsen. 


SIE 


Hwad båtnad resor utom Europa tillskynda menniskioslächtet 
besynnerligen uti de prachtiske wettenskaper, Geographie, Historie, 
Physique, Malmkienning, Naturalhistorie, Oeconomie etc. då habile 
män där komma at öpna ögonen, där om är redan äfwen wår 
nation så mycket öfvertygad, at utlänningar med förundran tagit 
henne till exempel. 


151 


At Rolander! uti de mäste af desse stycken giort anseliga 
framsteg, och besynnerligen uti naturalhistorien, där om bör jag 
lämna honom det säkrasta vitsord, och förnämligast uti entomo- 
logien [har han] gått så långt, at jag wet ingen honom at före- 
draga, utom endast Reaumur,” som därföre räknas för Frankri- 
 kes prydnad. 6 

ER Ett tillfälle, som till en sådan resa sig yppade för Rolander, 
— giorde att både jag och någre andre Herrar College af kiärlek 
för wettenskaper instyrkte honom att wåga lif och hälsa för det 
allmänna och wettenskaperne, helst han woro kommande på en 
makalös prächtig ort, full af skaparens dråpeligaste underwärk, 
der aldrig någon tillförene rätt öpnat ögonen. 

Ibland mer än 100 puncter, som jag gifwit Rolander at ut- 
reda på den ort han kommer, will jag allenast nämna här en 
enda. Det är nogsamt bekant at i förra seculo, då Holländarne 
först fingo Surinam, dog folket där som kom ifrån Europa såsom flu- 
gor, af en gångbar maligne feber, at sällan en af tre undansluppo 
med lifwet, tills änteligen nogon upfan at bruka infusion af ett 


— slags beskt träd som där wäxer, hwilket säkrare curerar denna 


siukdom än någonsin China frossan, at nu mera ganska sällan 
nogon där dör af samma feber.” Här i riket har i flere åhr sam- 
ma feber bortrykt många tusende menniskior utan at medici kun- 
nat den hemma med något specifique medicament, och just den- 
samma fläckfeber är den nu här i staden så grufweligen angripit 
så många af wåra älskade studerande. Om Rolander, som jag 
med alt skiähl hoppas och förmodar, kan uptäcka för werlden, af 
hwad slags träd (arbore) detta träd (lignum) tages, så at man 
får kienna det till sin skapnad, character och namn, at alla medici 
kunna det förskrifwa till apothecarne och där det ordinera, huru 
mycken ärkiäntsla wore icke hela Europa honom skyldig, och wij 
här i Upsala in speeie, som friade oss och wåre studerande ifrån 
en årlig öfwerhängande fatal fiende. [Detta enda tyckes mig wara 
af så högt wärde för mine H:r Collegis, alla studerande här wid 
academien, ja för alla wåre k. landsmän, at alla stipendier wid 
hela academien på ett par åhr ej borde sparas till des ärnående.] 

För öfrigt som denna resan ej är för hans egen skuld utan 
för det allmänna, och han på den samma wågar sielf det mästa 
sitt lif och sin hälsa, kan jag för min dehl ej annat än på det 
aldra högsta recommendera hans ansökning; som på ett par åhrs 
bortowarande stiger sig in alles till 100 plåtar, då det allmänna 
torde winna det som ej med pgr betalas kan. 


152 


[Det är ej häller länge sedan at resor till utrikes academier 
blifwit bewilliade andra stipendiater, som haft hemrum, fast de 
dem anstält för egen nytta. Ty har jag och till höga wederbö- 
rande den fasta förtröstan, at de, som befrämja stedse det allmän- 
nas wälfärd, aldrig afslå en så wigtig sak, som så mycket kan 
gagna en och hwar. 

Jag beder och at i protokollet må införas H:r Archiater Ro- 
séns votum (som nu är frånwarande), hwilken påstod att denna 
Rolanders ansökning måtte på det högsta och i de sensiblaste 
termer hos höga wederbörande recommenderas, som man af Ro- 


landers habilitet och det för honom yppade tillfälle hade så gan- 


ska mycket godt att förmoda.] 
C. Linneus. 


Originalet, odateradt, bland Acta Consistorii academici 1754. — Det in- 
om klammer satta har senare blifvit öfverstruket. 


! DANIEL ROLANDER vann under sin studenttid så LinsÉs förtroende och be-' 


vågenhet, att han en längre tid fick vistas i dennes hus såsom sonens informator. 
Med synnerlig ifver egnade han sig åt naturalhistoriens, särskildt entomologiens, 
studium och gjorde åtskilliga mycket intressanta iakttagelser rörande insekters 
lefnadssätt. Då en i Surinam bosatt svensk, Öfverstelöjtnanten GustaF DALBERG, 
1754 var på besök i fäderneslandet, erbjöd han en ung svensk naturforskare, 
som ville ditresa, kostnadsfritt uppehåll därstädes, och härtill blef RoLANDER 
af LInnÉ utsedd. Till resehielp sökte han det Thunska stipendiet, och det var, 
då Consistorium skulle häröfver utlåta sig, som LIinsÉ afgaf ofvanstående ytt- 
rande. — Om RoLANnDERs resa och hans sorgliga öde se TH. M. Frirs, Linné, 
I s. 53—55. 

? ANTOINE FERGHAULT RENÉ DE RÉAUMUR, efter hvilken den bekanta ter- 
mometern blifvit uppkallad, var ock en framstående entomolog, författare till det 
stora, mycket berömda arbetet Histoire des Insectes. 

3 Härmed afses Quassia amara, uppkallad efter en neger Quassi, som 
egdes af ofvannämnde DarBErGs svärmor, och som för honom hade omtalat 
sin upptäckt af den nästan ofelbara förmåga, som detta träds rotved an- 
sågs ega till bekämpande af de i Surinam härjande klimatfebrarne. Denna 
upptäckt meddelades Linné, som sedan ifrigt förordade qvassias upptagande i 
vår farmakopé, och som 1763 i disputationen Lignum Qvassie lemnade en 
utförlig redogörelse för denna växt och dess användande såsom läkemedel. 


153 


dz 


Det af Hans Kongl. M:t genom Illustrissimum Cancellarium till 


 Consistorium Academicum och åf Eders Magnificence med facultate 
Medica communicerade Kyrkiorådets i Upsala underdåniga ansök- 
ning, att en Medicine studiosus med duplex stipendium måtte up- 


wachta de siuka i Hospitalet &c., har faculteten den ähran wörd- 


— samast återställa och tillika här öfwer sig yttra. 


Faculteten finner nogsamt, att detta project woro för de nöd- 
lidande siuke i hospitalet en synnerlig förmon och besparing; men 
där jemte at icke gierna nogon Medicine studiosus, som sig här 


5 uppehåller på egen omkostnad, skulle förmås, utan wedergiellning; 
at sig åtaga en sådan sysla, hälst som de Medicine studiosi, som 
kommit så wida, at de kunna giöra siuka nogon synnerlig hand- 


räckning, hafwa nog tillfälle att öfwa sig så i staden som på landet, 


| och altså räknade det för ej synnerlig förmon; hwarföre ett duplex 
stipendium woro det minsta som kunne betala honom hans möda» 
 besynnerligen som en sådan ej fingo nyttia ferierne och då bespara 
det han i staden måste dageligen utgifwa. 


Skulle twänne stipendia regia kunna tillslås en sådan Medicine 


studioso, åtager faculteten sig at med all sorgfällighet utse årligen 


nogon af de studerande, som upwacktar de siuka i hospitalet, och 
will äfwen wara redebogen at wid de swårare casus wisa honom 
den säkraste wägen at undsätta de nödlidande; då och där emot 
de som icke kunne räddas fingo öpnas, at där af hämtas måtte 
klarare lius uti de mörkaste passioner, som kunne gifwa nogon 
uplysning i wettenskapen. : 

Men hwad duplex stipendium angår, kan det på intet sätt tagas 


utaf de stipendia regia, som äro tillslagne facultati Medice, hälst 
som den där duplex stipendium skall hafwa, måste få det uti öfwersta 


classen, då ett duplex stipendium räknas om åhret till 60 plåtar. 

At ingen tillgång här till är uti facultate Medica, lärer Eders 
Magnificence och V. C. nogsamt hafwa sig bekant, och som kan 
widare ses af fölliande: 

i facultate Medica äro 15 stipendia regia, fördelte i 3 classer, 
af hwilka 5 äro i hwar classe, och så hwardera årligen i classe 
prima 30 plåtar, i secunda 20, i tertia allenast 10; 

första classen är af höga öfwerheten redan så disponerad, at 
alla rummen äro uptagne: 


1. Amanuensis Rationarii, Observatorii och 2:ne Consistorii 
alternera, så att årligen en af dem innehafwer första rummet. 

2. Amanuensis Chemie äft. Kgl. resolution. 

3. Hlectrisator? äfter Kgl. resolution. 

4, 5. Doctor Hallman duplex stipendium, ej på facultetens 
tillstyrkande, utan efter Kongl. resolution; får continueras ännu i 
flere åhr. 

Således är intet öfrigt, at hwarken Professores Medici äller 
faculteten kan få taga nogen Amanuensis, som Kongl. stadgar dock 
indulgera, och det woro högst nödigt. 

För öfrigt äro altid i de andre classer en Musicus och en 
Amanuensis Bibliothece uptagne, så at allenast hälften och 
de nedre classer: äro öfrige för fattige studerande, som uparbetas 
till tienlige Medicos för framtiden. 

Det samma som Medicinska faculteten för nogon tid sedan gaf 
til swars, då veneranda facultas theologica denna samma sak för 
Hospitalet urgerade, will äfwen och nu faculteten widkiennas, at 
om ven. facultas theol. som har 60 rum at disponera täckes lämna 
et rum, will facultas Medica lämna ett, och som detta icke kan ske 
i öfra classen, doch i andra, och där före utse en Medicine stu- 
diosus, så länge det sig giöra låter, som åtager sig wården om dö 
siuke i hospitalet. | 

Facultas Medica, som anser detta såsom ett officium pietatis, giör 
sig försäkrad, at ven. facultas theologica lärer så mycket mer be- 
hierta detta som angår wår nödlidande nästa, och lämna ett rum 
af stipendia regia i öfwersta classen, då den som besökt de siuka 
kunne årligen få 50 plåtar, hwilket är det aldraminsta, som i arvode 
för sådan möda och upwachtning kan gifwas, då likwähl icke Me- 
dicine studiosus kan där af något anwända till Medicamenter. 


Originalet, helt och hållet skrifvet af LiInsÉ, finnes bland Acta till Consistorii 
academici protokoll 1755. På ett af Rector bland Consistorii ledamöter kringsändt 
skriftligt förslag till det svar, som till kanslern skulle afsändas (en med. studiosus 
borde få ett enkelt stipendium i såväl theologiska som medicinska fakulteten), 


hade de flesta antecknat sitt instämmande. Tvenne theologer kunde däremot 


»intet annat än til alla delar afstyrka, at en Medicine Studiosus må få uti 
Theologiska Faculteten stipendium», samt ansågo, »at han skäligen bör åt- 
nöija sig med Stipendium simplex». Härunder har LIinnéÉ tillagt: 


» Skulle V. OC. ej approbera Medicinska facultetens förslag, kan facul- 
teten ej påtaga sig nogon sådan Medicus för hospitalet, som är utom 


I” PTE STT nTd BPT TET ge ETET FAME one 


155 


- Academiska inrättningen, den staden och landet håller; ej häller kan en 
Medicine studiosus påläggas at giöra det gratis, som lefwer på sin egen 
— depence; utan äro stipendierne inrättade at skickelige ingenia må ever- 
 tuera sig i wettenskapen med solid grunds anskaffande at blifwa faste 
Medici. 
SL ” C. L.> 


1! Härmed afsågs en medicine studerande, som fått i uppdrag att experi. 
-mentera med elektricitet såsom botemedel mot åtskilliga sjukdomar. 


93. 


Hörsamast Memorial. 


För den af Eders Magnificence och Amplissimum Consistorium 
 Academicum med Medicinska Faculteten communicerade H:r Pro- 
—fessor Ficks Memorial af d. 20 Septemb. sistledne har iag den äran 
at aflägga wördsam tacksägelse och för min del allena såsom endast 
- närwarande lämna följande swar, emedan min Collega H:r Arch. 
Rosén på hög Kongel. befallning nu är frånwarande och i stockholm. 
H:r Prof. Fick påstår at inspectura stipendiariorum bör nu mera 
icke som tilförene alternera emellan Juridiska och Medicinska facul- 
teterne, utan då 2:ne Medici och 2:ne Jurister alternerat, påstår 
— bemälte H:r Professor det 2:ne Jurister 2 år å slag böra hafwa in- 
— specturam stipendiariorum, innan någon Medicus den kommer at 
förrätta, emedan Juridiska faculteten numera består af 3 Professorer 
och facultas Medica såsom tilförene af 2:ne. 

: H:r Professor Fick föregifwer at denna saken ock efter hans 
påstående redan tilförene skolat blifwit i Consistorio afgiord, det iag 
icke kan medgifwa, men ärhindrar mig nogsamt, at saken warit 
esom oftast i deliberation wid ombytningarne, men altid utfallit 
efter wanligt bruk och emot H:r Professorens påstående. H:r Prof. 
Fick säger, at d. 16 Junii 1748, sedan 2:ne Jurister och 2:ne Medici 
— alternerat, han succederat mig, hwilket han ock bort giöra, men at 
— wid midsommar år 1749 efter honom H:r Professor Solander el. en 
| Juris Professor blifwit tilsatt. Då touren skulle å nyo begynnas, måste 
[detta] skedt af någon misräkning, hwarföre ock H:r Arch. Rosén 
efter H:r Professor Ficks egit medgifwande för det året upburit lönen, 
och H:r Prof. Solander året derpå rätteligen blifwit constituerad 


156 


inspector stipendiariorum; för öfrigit war iag den tiden på hög 
kongel. befallning i skåne, då H:r Arch. Rosén icke mera kunde 
bortgifwa min rättighet el. iag dömas ohördan än nu Arch. Rosén. 

Hwad H:r Professor Fick täckes andraga om Medicine Profes- 
sorum förmoner framför de andra, derpå at swara will iag icke 
falla hwarken Ampliss. Consistorium el. H:r Professor Fick sielf 
beswärlig, fastän iag tyckes mig tydel. se, at detta kunde sägas 
lämpeligare om H:r Professor Fick sielf, utan skall jag allenast be- 
rätta sakens rena samanhang. 

De kongel. stipendier äro tildelta Discentes under inseende af 
Faculteterne, näml. under ”Theologica, Juridica, Philosophica och 
Medica. Som de mäste stipendier ligga under Facult. Theologicee 
och Philosophica inseende, så äro uti hwardera af dessa facultetet 
årl. en Inspector Stipendiariorum, och går här ordningen hwardera 
faculteten igenom emellan Professorerne, utan at desse faculteter 
med hwarandra hafwa någon gemenskap el. ombytning. Deremot 
uti facultatibus intermediis, neml. Juridica och Medica, har ifrån 
första inrättningen Juris och Medicine Professorer alternerat, så- 
ledes, at då en Professor af Jurid. faculteten warit Inspector et år, 
har det andra året en Medicus haft samma förrättning. 

De andre munera extraordinaria emellan Professorerne, såsom 
Rectoratus, inspectura e&erarii etc., äro ambulatoria äller gå i ord- 
ning från den första och til den sista, och hafwa altså ingen gemen- 
skap med inspectura stipendiariorum. i 

Inspectura stipendiariorum är owedersägel. dertill inrättad, at 
Professores Facultatum må igenom disputationer, uprop etc. se sina 
Inspiciendorum profecter och flit, hwarföre Inspectores hafwa årl. 
200 daler kpp:mt, men icke är denna inrättning giord för Profes- 
sorernes skull utan för Discentium; skulle derföre då en Facultet 
blifwit mera förökt med Professorer, ock en ny ordning inrättas 
efter Professorerne, så skulle ock häraf följa, at den ena faculteten 
skulle flera år få se sina inspiciendor. profecter, då den andra på 
många år skulle utestängas derifrån, och altså efter H:r Professor 
Ficks nu giorde påstående Juridiska faculteten koma ofta 2 år å slag 
at höra och excercera sina inspiciendos, då Medicinska faculteten 
icke mer än hwart tredie år fingo höra sina, hwilket strider emot 
första goda. inrättningen och alt sedan wanligit bruk. 

Ja än widare efter denna calcul kunde H:rar Professores Philos., 
som äro 12 til antalet och i hela sin facultet ei hafwa flera inspec- 
tioner än facultas Theologica, som endast består af fem ledamöter, 


157 


— påstå, at hwar och en Philosophus måtte så ofta hafwa inspecturam 
= stipendiariorum, som en theologus, hwarigenom hela inrättningen 
; skulle rubbas och dragas ifrån den hälsosama inrättningen, som 
warit af början emellan fakulteterne, och ikläda sig en hel annor 
art, i det den ställdes efter Professörernes förmån, men icke efter 
inspiciendorum. 

; Jag näkar icke at H:r Prof. Fick bör äfwen som 5:te theologus 
dela med de andre H:rr Jurister inspecturam stipendiariorum, men 
derföre följer icke at han den bör dela lika med Medicis, ty om ord- 
ningen warit sådan at alla Juris Professores först bort warit in- 
SG spectores och sedan Medici påfölgt, så hade sådant deltagande ägt 
något sken, men det synes klarl. at ändamålet af första inrättnin- 
gen warit helt annat, idet at Juridiska och Medicinska facult. borde 
— årl. alternera, emedan staten ei kunde tillåta at en i hwar facultet 
hade årl. inspecturam. 

—  Widare är, hwad H:r Professor Fick täcks andraga i 3:die 8, 
här ei hufwudafseende på Professorernes inkomster utan på inspi- 
z ciendorum nytta, och icke stipendierne inrättade, at Inspectores 
skola få några penningar, utan penningarna äro gifne åt Inspectores 
til upmuntran at giöra denna förrättning med större drift. 

oo Ty anhåller hos Eders Magnificence iag wördsamast, at facultas 
Medica må blifwa bibehållen wid den ordning, som warit från be- 
 gynnelsen så wäl och hälsosamt inrättad, och kan iag för min del 
— ingalunda medgifwa, at Medicinska faculteten bör härigenom koma 
at på något sätt lida genom det en annor facultet blifvit förökt.! 


Carl Linnaeus. 


j Koncept efter Linnés dictamen och med en del hans egenhändiga ändringar 
bland Medicinska fakultetens Acta. Likaledes ett renskrifvet exemplar med 
- Lissés egenhändiga underskrift. — Odateradt, men säkerligen från början eller 
medlet af 1750-talet. 


! Huru denna fråga behandlades, har upplysning ej vunnits af Consistorii 
i protokoll och Acta. Troligt är dock, att utgången ej motsvarade LIinnÉs önsk- 
ningar. I protokollet för den 16 Juni 1856 finnes nämligen antecknadt: »Inspec- 
 tores Stipendiariorum. Härwid kommo Facultates intermedie sig emellan på 
det sättet öfwerens, att de med denna Inspectura hädanefter ej alternera, utan 
går den i ordning först Juridiska och sedan Medicinska Faculteten igenom». 


TKR SA I TE nt a Ra ot sa | PARSE FOS via 
Hår Se Bö SE RANG ET 


158 


94. 


Jag har mig noga bekant hwad redbar egendom Academien 


äger i Nora skog; war ock för en tid sedan aldeles emot, att den 
samma, nästan till hälften, endast för Enstad quarn och nogra | 


1000:den skulle uplåtas, hälst jag tyckte mig tydeligen se, hwad 


öde den öfriga skogen för samma kiöp BLY erhengge, som lågo så 


nära förbunden med den förra. 

Detta skatte-kiöp, som nu af H:r Directeuren Grill och Camh. 
Insenstierna begiäras, är af helt andra omständigheter, då de emot 
hela Nora skog biuda 

1. all den ordinarie räntan af hemmanen, som Academien 
nu och hit intill årligen upburit; 

2. Enstad quarn, den de kiöpt för 30,000 dir kp:mt, och 
ligger academiens quarnar så mycket nära, med förfång af tillförsel 
och förnämligast med watnets afstängande, at academiens quarnar 
ofta måste stå watnlösa; | 

3. en Summa af 100,000 dir Kp:mt, som giör i årlig ränta 
a 6 pro cento, en årlig förhögning på hemmanen till 6,000 dir. 
mera, än academien tillförene af dem åtniutit; 

4. bielkar, timmer och sågståckar årligen, äfter ett ut. 
räknat medium af alt det academien på 30 åhr ifrån skogen 
hämtat. ; 

På andra sidan finner jag nogsamt, at om Academien detta 
skattekiöp skulle afslå, öfwerhänga fölliande äfwentyr, genom hwilka 
skogen, utom academiens minsta winst, torde undangå academien 

1. Hafwa academieBöndren å Baggebo, Notbo etc. redan fåt 
genom resolution ordres att kohla af skogen ett wist quantum för 
bruken, då man kan befara att mycket watn rinner, medan möllna- 
ren sofwer. 

2. Har H:r Camh. Insenstierna insteg i skogen, genom ett hans 
egit hemman i Sällia by, hwilkets äger ligga blandade med acade- 
mie Hemmanens uti odelt skog. 

3. Harjag mig bekant att skogen är [så] illa hanterad, ofelbart 
af grannar, som huggit på en så aflägsen egendom, att om det 
samma continuerar, blifwer skogen innan kort tid nog aldeles för- 
derfwad, hwilket så mycket snarare befaras, som grannarne om 
skog blifwa alt mer och mer nödstälte. 


q 
3 
3 

; 


FEVER RS ST NA a Si EE SER UREA AS PRE dat ME rg AR LG 
Mat ne SE SYN NGE = VERB RANN MES 
Nr AEG EAT NSL ERT 5 LOS SSE: Vis I FÖR 


159 


ME 4. Har jag sedt på andra ställen, att skogar, som liggat så 
nära intill bergwärk och så långt ifrån sine husbönder, hafwa oför- 
— märkt aftwinat, hwilket äfwen woro at befara med Nora skog. 


Öl 5. Fullfölies ofelbart pretensionen, som Hr. Camh. Insen- 


— stierna giör på en stor dehl af skogen, som kunde kosta academien 

— mycket, och utfalla till academiens nachdehl. 

| [6. Blifwer Grannarnes påstående at få denna skog till allmän- 
ning lika äfwentyrlig för academien, som annors blefwo deras sak, 

som ägde besittningen.] 

; 7. At förtiga dett skogen är underkastad skogsbrand, då den 
i academiens hand hastigt kunne förswinna, som älliest hörde dem 

till, som fått skattekiöpet. 

8. Continuerar ofelbart Enstad quarn, mer och icke mindre än 

här tills,"at förhindra aeademiens quarnar i watn och tillförsel. 

; Då jag widare anser den förmon Academien har däraf, att 
hemmanen med skogen disponeras af Consistorii betienter, finner jag 
— fölliande omständigheter 
1. At denna skogen woro wid timmande eldswåda på acade- 
— miens publique hus en ansenlig förmon, men som skogen är under- 
i; kastad samma äfwentyr som husen, och då bruksägande årligen 
— prestera et uträknat medium af byggnings wärke, i hwad situation 
då skogen framdeles skulle befinnas, så blifwer academien säkrare 
genom skattekiöpet. 

2. Som skogen ligger så långt aflägsen ifrån academien, at 
wea till Hortum Botanicum, Laboratorium chemicum, Consistoria &c. 
blifwer nog dyrare genom framkiörsel, än han älliest kiöpes, lärer 
Consistorium icke kunna betiena sig af wed ifrån Nora skog. 

3. Finner jag icke heller, at Academien kan hädan efter mer 


än hit intill skedt wända skogen sig till nytta genom några andra 


inrättningar, som kunne hafwa bestånd i framtiden, helst som skogen 
är så fierran aflägsen. 
5 4. Där emot är Enstad quarn tillika med 100,000 dir kp:mt 
— ett capital, som till det minsta räknat, bör kasta af sig 7000 dir 
årligt intresse, som stiger till 14 gånger mer än det academien fåt, 
tillförene af hemmanen i årlig skatt. | 
5. Har jag mig noga bekant, att denna skogen, om jag undan- 
tager sidorne, är nog flisig i botnen, hwar före skogen wäxer sentt 
så att han ingalunda är af bästa arten för berg. 
6. Finner ej häller, att någon annor kan biuda mera än som 
desse H:rr bruksägande, hwilka ligga så nära med sina bruk till 


160 


skogen, att de af honom kunna giöra sig största nyttan med ringasta 
försel. 

7. Bör man med alt skiäl förmoda att förnuftige Brukspatroner 
skulle hantera skogen, så att han kunne hafwa bestånd i framtiden, 
såsom en säker pelare för deras bruk, då de ock, så nära stadde, 
kunna mycket lättare honom conservera ifrån andras tillgripande. 

8. Här till kommer att academien har all säkerhet genom in- 
tekning i bruken, som någonsin i skogen. 


9. Att förtiga det academien genom detta skattekiöp dör 


beswärlige och äfwentyrlige processer med H:r Insenstiernas pre- 
tentioner, råtwister, Enstad quarn &c. | 

Således ser jag en anselig och säker winst för academien, om 
skogen med hemmanen till skattekiöp uplåtas, men osäkerhet utan 
winst om detta kiöp afslås. Ty kan jag intet annat, än stillstyrka 
skattekiöpet i denna sak, såsom en anselig winst för academien, ty 
att afslå 7,000 dir årligen, i stället för 700 dir, då man sielf intet 
kan wända sig dett till större båtnad, och endast att en annor där 
med ej må gagna sig och det allmänna, därtill ser jag ingen till- 
räckelig grund, och håller före att detta bör underkastas Hans Ex- 
cellences nådigsta bepröfwande och gottfinnande.! 

| Linneeus. 


Bland Consistorii academici Acta för den 11 Februari 1756, helt och hållet 
egenhändigt af LinnÉ, — Den inom klammer satta punkten 6 har sedan öfver- 
strukits. 

1 Detta ärende föranledde talrika och vidlyftiga öfverläggningar under åren 
1751—58; ensamt protokollet för hvad därom förekom i Consistorium den 7—11 
Febr. 1756 upptar ej mindre än 137 sidor. Det afgjordes ändtligen i Juni 1758 
då kanslern på vissa vilkor biföll det begärda skatteköpet. 


95. 


Academiska trägårdar gifwa den studerande ungdomen tillfälle 
att se och kiänna allahanda wäxter, at där af hämta fundament i 
Botaniquen, grunden till all privat oeconomie och all Materia 
Medica. 

Upsala Academie är snart sagt den endaste i fäderneslandet 
som äger en sådan academisk trägård, hwilken blefwit med anselig 


Re 


161 


5 stnad anlagd, och dullashällba årligen med mycken omsorg, 
; möda och beswär. 

— Utlänske och indianiske wäxter ärg de förnämste i academiske 
kägårder; och som desse kommit ifrån de hetaste climater, fodra 
de till sin drift en naturlig hetta, hwilken kommer närmast till den 
warma en kläckande höna gifwer sina ägg, och hwilken hwarken 
med fenster äller ugnar kan imiteras, utan endast genom drifbänkar 
måste åstadkommas. 

— Drifbänkar anläggas antingen med garfware-Ekbark äller med 
strö-blandad Häst-giödsel. Den förra står ej at ärnå i Upsala, där 
3 garfwarne, i stället för Ekbark, betiena sig till större delen af Miölon- 
— Tis, som icke i drifbänkar inlagde gifwa hetta. Den senare fås en- 
— dast i Upsala på academie stallgården riktigt, ty hos private blandas 
och hopkastas hästgiödselen ibland fä-giödselen, och om sommar- 
tiden gå hästarne ute på marken, då de endast på stallgården fodras 


På detta fundament, och at bekomma strögiödsel af academise 
stallgården, är academie trägården inrättad, som där ifrån kan må- 
nateligen hämta färsk och obrunnen hästgiödsel, at hwar månad 
anlägga nya drifbänkar, som emottaga krukorna utur de förre bän- 
kar, så snart de kalnat och afbrunnit, at wäxterna må få sin natur- 
liga hetta lik ett indianiskt climat; utom detta tillfället woro omög- 
ligt att underhålla de mästa wäxter och indianiske buskar. 

; Nu ehuru academie trägården tyckts sig med skiähl kunna få 
 afhämta från academie stallet utan betallning sådan strögiödsel, 
har den doch funnit för rådeligast at betala hwart lass med-:16 öre 
kopparmynt, på det stalldrängarne måtte lägga giödselen särskildt, 
samt utsprida den samma, at han ej i högar lagd afbrunno på 
platsen, innan han behöfdes at nyttias.! | 
Att hämta giödsel af stallet till giödning blefwo alt för dyrt, 
ty 3 lass obrunnen strö-giödsel gifwer allenast 1 lass, äfter hop- 
bränningen, då hwart lass giödning kommo utom forlönen att be- 
talas med sex mark, som här på orten är för dyrt. 

För flere åhr tillbakas giorde denne Trägårdsmästare wid :'slots- 
 trägården samma ansökning, såsom en oumgängelig 'sak för sielfwa 
Lustträgården, där doch klarligen är att se, det strögiödselen endast 
åstundas för kiöksträgården, den han giör sig sielf till gagn, emä- 
dan intet orangerie äller drifbänk är uti lustträgården.? Slots- 
trägårdsmästaren tyckes hafwa redan det fördelachtigaste wilkor, då 
han för sin egen räkning behållit den anseliga kiöksträgården sng 
Linnés brefväxling 1. 11 


162 


Kongl. Humblegårdarne endast för det han drifwer lustträgården 
med fridrängar. | 

Wid förra ansökningen wiste jag inför sal. Öfwerintendenten 
Hårleman, huru denna trägårdsmästare icke sökte strögiödselen af 
stallet till slotsträgården, utan endast till kiöksträgården, at med 
den drifwa kiökssaker och förnämligast Meloner till salu, och hwad 
skada, samt änteligen totalt ruin, här igenom banades för hela aca- 
demie trägården, en för academien så lysande, som för fädernes- 
landet gagnande inrättning, om denne kunne winna sin ansökning. 
Den i grafwen wördade Herren för sin oändeliga capacitet i archi- 
tecturen, för sin nit af det allmänna samt för alla gagnande wetten- 
skapers gynnande fant straxt tydeligen orimmeligheten af denna 
ansökning, och försäkrade heligt att aldrig ett så nyttigt wärk, som 
academie trägården, skulle undergrafwas för några Meloner, hwar 
på slotsträgårdsmästaren i Hans tid ejhäller wågade sig mera giöra 
en sådan ansökning. 

Här på blef resolverat at academie trägården skulle först få 
100 las strögiödsel af academie stallet årligen, och hwad öfrigt woro 
lämnas till slotsträgården, sedan Academie trägården fått sin för- 
nödenhet. 

At Öfwerintendenten, Ceremoniemästaren af K. M:ts orden 
Högwälborne Grefwen H:r C. Cronstedt, som wist sig så wärdig 
successor, som ömar om det allmänna och wettenskaperna, lärer 
finna förenämde demonstration och resolution hos sig giällande, 
kan jag giöra mig det säkraste hopp, som ingen i werlden skall 
wisa at jag här under äller här af giort mig sielf någonsin den 


minsta egennytta.? 
Carl Linneus 


Prefect. hort. acad. 


Originalet, odateradt, finnes bland Consistorii academici Acta för d. !2/2 1757. 
Helt och hållet med LinnÉs handstil. 


1 Se ofvan sid. 42, 61 och 103. 

? Med »lustträgården» afsågs den till slottet hörande, af OLor RUDBECK D: Ä. 
gjorda anläggningen af häckar, busk- och trädgrupper samt blomsterrabatter 
nedanför slottet; numera utgör densamma den botaniska trädgårdens mellan lands- 
vägen och institutions-byggnaden liggande del, »Kiöksträgården» åter var den 
likaledes till slottet hörande trädgården vid det s, k. Lugnet. 

3 Resultatet af detta trädgårdsmästaren Burmans nya försök att till bota- 
niska trädgårdens förfång tillvälla sig gödseln från akademistallet blef, att 
Cammar-Collegium ånyo fastställde den förut gjorda fördelningen, på sätt som 
Linné yrkat. ; 


163 


BD 

of 4 

: Till den efter framledne Professoren Anders Boberg här wid 
”Academien lediga Linguarum Orientalium Professionen föreslår jag 
é 1. Professor CARL AURIVILLIUS, Som endast söker transport till 
— Orientalium Professionen, har applicerat sig ifrån unga åhren på 
orientaliska språken, och gått där uti så wida, så att jag ser ingen 
som honom i riket kan föredragas; altså bör Academien räkna för 
en synnerlig förmon, om den får en Professor orientalium, som kan 
hedra wettenskapen, drifwa den till sin högd, samt giöra henne 
gagnelig för de studerande, och lysande bland de lärda. 

oo 2. Hr Translator RuBEns, som giort äfwen denna wetten- 
skapen till sitt hufwud studium, därföre och blefwit antagen af 
höga öfwerheten till Translator i de orientaliska språken, och af 
— Riksens ständer blefwit här wid distinguerad. 

— 3. Förekomma Theologie Adjuncterne Clewberg och Hessel- 
—- gren, som bägge skaffat sig anselig insikt uti orientaliske språken, 
— så jag finner swårighet at föredraga den ena för den andra; doch 
| som Mag. CLewBere tient längre wid academien, lämnar jag honom 
tredie rummet.! 


Inledningen i Consistorii protokoll den 30 Apr. 1757, det öfriga egenhändigt 
bland Acta till samma protokoll. 


3 Consistorii förslag blef: 1. CARL ÅURIVILLIUS, 2. CHRISTOPHER CLEWBERG, 
3. Erik HeEssELGREN. Kgl. Maj:t utnämnde den på andra förslagsrummet upp- 
förde. | 


97. 


Wid den af H:r Profess. Solander flere gånger påyrkade och 
nu åter upwäkte queestionen, att få frihet sielf och allena exami- 
nera alla studerande uti jure publico, innan någon af dem må få 
lof begifwa sig ifrån academien,! finner Facultas Medica för sin 
dehl nödigt ärhindra den situation, uti hwilken Medicine studiosi 
äro stälde här wid universitetet. 


164 


Sedan Medicine studiosi hit ankommit, mehrendels 20-åhrige, 


hafwa de först af nöden anwända ett par åhr på språken, innan 
de applicera sig till de solidare wettenskaper. 

Här på, som Constitutiones academice pålägga dem examen 
uti Theologicis, måste de afböra 5 H:rr 'Theologorum föreläsningar, 
innan de till derma examen kunna sig anmäla; hwartill åtgår 
merendels 2 åhr. 

Sedan måste de likaledes uti Philosophicis prestera examen för 
8 a 9 H:r Philosophis, hwarföre de ock komma att afhöra så många 
föreläsningar publice et privatim, innan de wåga anmäla sig till 
examen, hwilket fodrar merendels 4 åhr. 


Noch hafwer Chemicus, fast han äfwen examinerat uti Facul- 


 tate philosophica, pålagt dem ett nytt collegium och examen, som 
fodrar !/2 åhr. : 

Således gå 8 a 9 åhr wid academien, innan Medicine studiosi 
få ledighet att rätt applicera sig till sitt hufwud-studium Medicinen. 
Hwardera Medicine Professoren har 4 särskilde delar att afhandla: 
den ena Anatomien, Physiologien, Pathologien, ”Therapien; den 
andra Historiam naturalem, Digten, Semiologien, Materiam medicam. 
Hwardera Professoren har åtagit sig absolvera hwar af desse sine 
4 delar på ett åhrs tid; altså hela medieinska cursen på 4 åhr; men 
som få studiosi äro begåfwade med så lyckeligt snille at de första 
gången kunna inhemta alt, förorsakas de merendels andra gången 
genomgå en dylik curse; altså läres Medicinen på 8 åhr, lika som 
wid utrikes academier. 

Här till kommer, att sedan Collegium Medicum inrättat i stock- 
holm Professionem Anatomicam, Obstetriciam och Nosocomium;, 
fodrar samma K. Collegium at Medicina alumni, !/2 åhr åtminstone, 
där afhöra hwardera delen. | 

Således åtgå för Medicine studiosis 18 a 20 åhr, som, då man 
hoplägger kostnaden att så länge uppehålla sig wid universiteter; 
så många utgifter för Collegia, ; examina, dyra böcker &c., stiger 
till den summa, at rikets inbyggare må fasa att sända sine barn till en 
så kostsam academie, och att låta dem appliceras till ett så dyrt 
studium. 
> Här af föllier at Academien bör behiärta denna Medicine stu- 
diosorum situation och hälre söka den lindra än föröka, hälst som 
alla examinatores böra anses som äfwen så många hållhakar; ty 
om en examinator improberar, får examinandus ingen approbation 
af faculteten. 


165 


Hwarföre ock Facultas Medica anhåller att Medicine studios; 
må här äfter, som äfwen för ut skedt, aflägga examen af jure pu- 


blico uti facultate philosophica, som de utan ny gravation den kunna 
prestera; ty om än flere onera dém påläggas, ser Faculteten intet 


annat, än det Medicine studiosi aldeles twingas här ifrån till ut- 


 ländske universiteter. 


För öfrigit och som 200 studerande merendels årligen ankomma 
hit till academien, måste ock årligen äfwen så många lämna aca- 


demien. Skulle någon Professor framdeles existera, som ägde jus at 


examinera alla abiturienter, och wille misbruka denna sin makt, så 
at han obligerade hwardera at gå åtminstone en termin uti sine 
private collegier, innan de till examen admitterades; och som hwarie 
collegium betalas merendels med en ducat, hade han, endast här 
igenom, sine inkomster aldeles fördubblade; att förtiga examinations- 
pgr, om de aparte skulle bestås. Hade således ensam icke allenast 
här igenom sin lön fördubblad, utan ock hela rikets studerande 
ungdom uti sin disposition, om och när de fingo quittera acade- 


mien. 
GAL SÖKS 


Helt och hållet egenhändigt skrifvet af LinsÉ. Finnes bland Acta till 
Consistorii academici protokoll 1758; äfven i Riksarkivet (Ups. Kansl.-Emb:s 
Handl. 1757), dock renskrifvet af annan hand och endast med egenhändig under- 
skrift: Carl Linneus, fac. med. Dec. 


1 Genom kanslern erhöll Consistorium kännedom om ett af GCancelli- 
Collegium den 2 Maj 1755 utfärdadt påbud, att »wid the wanlige examina ung- 
domens framsteg uti swenska jure publico undersökas måtte, samt att sådant 
uti theras Testimoniis academicis uttryckeligen införas borde.» Då sedan i Con- 
sistorium skulle afgöras, huru denna examen skulle anordnas och hvilken skulle :. 
därvid vara examinator, sökte skiljaktiga meningar att göra sig gällande, hvar- 
för fakulteternas utlåfanden infordrades. Det af medicinska fakulteteten afgifna 
är det ofvan meddelade. — Definitivt fastställd blef denna examen först genom 
ett kgl. bref af den ?/1 1759, hvari påbjöds, »att alla de, som uti någondera af 
Faculteterne wilja antaga Graden, ej mindre än the, som taga Testimonia Aca- 
demica, skola wara förbundna att i Jure publico Suecano undergå särskildt 
Examen för Juris Patrii Professoren.> Så mycket vann dock Linné, att det där- 
jämte fastställdes, att examinatorn skulle »så för desse Examina, som de dertill 
håldne Collegier, ingen betalning taga>. 

2 S.A. = SAMVEL ÅURIVILLIVS. 


166 


98. 


Wördsamt Memorial. 


På Academie gården fattas några Lindar; för 14 dagar sedan 
har jag dem genom bref begiärt af Trägårdsmäst. Gollnitz,' men 
där på fått intet swar. 


Nu, som wåren skyndar, borde wara nödigt att låta dem ag 


hämtas ifrån någon trägård i stockholm, med någon som här ifrån 


för den ändan ditsändes, hälst som man i sommar förmodar att 


åtskillige ministrar lära komma att bese academien.? 

Äfwen woro nödigt att få sand till academigz gården och trä- 
gården, så snart bönderne giort ifrån sig sitt åckerbruk. 

Detta täckes Eder Magnificence med Herrar Inspectores Aerarii 


öfwerwäga och befalla. 
C. Linneeus. 


Egenhändiga originalet, odateradt, i Upsala universitets arkiv bland Con- 
sistorii academici Acta för den ?9/4 1759. 


! HENRIK GoOLLNITZ, en från Tyskland inflyttad, framstående trädgårds- 
mästare, hade sin handelsträdgård i Stockholm i hörnet af Stora Surbrunns- 
och Lundtmakare-gatorna, öster om den senare. 

2 Dessa af LInnÉ planterade lindar stodo sedan innanför och längs de sten- 
murar, hvilka sträckte sig mellan Gustavianum och den ofvanför belägna 
Stallgården. De fälldes i början af 1880-talet, då den nya universitets-bygg- 
naden skulle uppföras och området mellan denna och Gustavianum anordnades 
till dess nuvarande utseende. 


99. 
Facultatis Medic&e Utlåtande wid Herr LifMedici Aurivillii 
Memorial af d. 16 Nov. 1757.! 


För Gunstig communication af Herr Lif Medici Aurivillii Memo- 
rial om Nosocomii Academici i stånd sättiande hembäres Eders 


Magnificence och Consistorium Academ. wördsam tacksäjelse, och 


finner Faculteten sig därvid föranlåten endast andraga fölljande: 


167 


— Memorialet innehåller till större delen sådane puncter, som ei 
kunna Facultative uptagas, utan bequämligast i sjelfwa Consist. 
Acad. öfwerwägas, e. gr. 
Att Cons. Acad. intagit på hogra år sjukhuset till sine egne 
— rådplägningar. 
TN Att Capitalet blifwit tillräckeligare, då omkostningarne sparats 
wid wärkställigheten. 

Att hyror för Physicaliske instrumenter 1248 dl., Consistorium 

792 dl., Cassa Studiosorum, fattigpgr, interesse på interesse etc. 
- böra Mipliggas. 

Att Skaffaren må få sine öfwerbetalte summor, som alla fordra 
Consist. Acad. egit skärskådande. 

Det som egenteligen här wid hörer til Facult. Medic. är sjelfwa 
ändamålets wärkställande och ärnående, hälst Nosocom. Acade- 
mic. är den wäsenteligaste delen för futuris Medicis. 

Faculteten finner sig på det högsta förbunden Herr LifMed 
—  Aurivillio, som på et så distingverat sätt will hafwa all möda 
—-ospard at sätta Nosocomium i sitt rätta skick, som sannerligen icke 
kan ske utan mycket arbete och tidspillan för des egne giöromål, 
dem han, mindre öm om det academiska, kunne anwända til privat 
Practique. Ty har til Consistorium Academic. Faculteten det wörd- 
samma förtroende, at Consistor. Acad. ej låter en så nitisk ifwer 
utslocknas, utan hjelper at den på alt sätt må underhållas. 

Då nogra delar af sciencer wid Academierne antingen intet 
drifwas äller åtminstone icke med den ifwer som sig bör, nödgas 
landsens inwånare söka at få dem på andra ställen inrättade, som 
wi sedt med nosocomio, arte obstetricia, Laboratorio chemico, Ana- 
tomie, Physique, Astronomie etc. Flere äro - med lika skiähl at 
befara; och ehuru sådane nya och särskilde inrättningar tyckas 
— märkeligen lindra ungdomens kostnad at resa til academierne, kan 
man dock befara at sent? torde rönas det desse lagt rättaste wägen 
til Barbarie, som wetenskaper ej kunna utan mutuo auxilio winna 
sin rätta glants, at förbigå det sådane inrättningar aldramäst skada 
de Academier, som redan blifwit inrättade.? 

Nosocomia Academica äro så åtskillde ifrån Hospitaler, som 
Bibliothecae publice ifrån Bokbindare bodar; uti Hospitaler wårdas 
siuka af commiseration för dem sjelfwa, men i Nosocom. Acade- 
micis för det allmänna, då futuri per patriam Medici få här tillfälle 
wid den siukas bädd inhämta sjukdommens natur och medica- 
= - mentets wärkan uti lefwande kroppar, så åtskildt ifrån läsande 
och hörande, som et lefwande object ifrån en afskildrad skugga. 


168 


Till wårt Nosocomii Academici inrättande fordras at åtmin- 
stone 8 sjuke få beständigt, utom sommarferierna, logement, vivere 
och Medicamenter gratis. 

Staten för hela Nosocom. Acad. är årligen — — 4500 dir. 

Om häraf tages fölljande disposition, så kan staten tyckas 
nogorlunda bära sig. 


ChiturgUuSt oe oe RN a > SÖDE 

OKI UAPBI 27 Sf pen Ses ARON EE RE 300 
Kökerskaft = =S ED 120 

Pgan — — — — — — — 60 

Stat EET Ja EE Er pige = ta Bo SS ie rer AE 70 

SYN SDEL 10 sig An sfp Ae RANA ESKS UI 100 
Medicamenter ""— To 0-0 300 

8 sjuka a 1 dlr om dagen — — 2.920 4.170 


Resten 400 dir till et par mjölkekor, som Patienterne ei kunna 
umbära miölk och wasle. 

Hwad som om sommar-ferierne besparas, kunne anwändas 
till andra förnödenheter och medicamenter, om det förra ei är 
tillräckeligit. 

Demonstrationer äro siälen af denna inrättning, och utom 
hwilka Faculteten saknar all den fruckt, som af et så prétieuxt 
wärk borde förwäntas, hwilka böra skie 

1:0 i sjelfwa Nosocomlii siukstugan wid den siukas bädd. 

2:0 publice för alla medicine studiosis, och gratis. 

3:0 twenne gångor i weckan, nogra dagar emällan hwardera. 

Då Professoren wid hwar och en sjuk wisar: 

1:o Sjukdommens signa och af dem concluderar til siukdomens 
genus och species äller dess rätta namn, 

2. af signis dömer om sjukdommens caussa proxima, och inqui- 
rerar äfwen af anteactis om dess caussa remota, 

3. glör sig häraf indicationer til curen och medicamentorum 
vires, som skola häfwa en sådan caussam med dess effectu, 

4. härpå ordinerar medicamenter in forma efter theorie och 
observata, med modo propinandi, Dizeta, cautelis, 

5. änteligen af nya signis wisar mutationem morbi, och där af 
prognosticerar eventum, 

6. sist om den siuka ej kan räddas, öpnar honom efter döden, 
uti annat rum, at wisa sjukdommens inre beskaffenhet och alt detta 
publice. 


169 


= 7. Äfwen woro här tillfälle at försöka simplicia och indigena, 
at man af egna wäxter kunde få purgantia, sudorifera, diuretia &c., 


ER utom det euporista” borde med rön antingen confirmeras äller för- 


läggas, så att wåre fattige landtmän en gång fingo, genom inländ- 
— ske wäxter, släppa de dyra exotica. 

& På sådant sätt warder Nosocomium et af de nyttigaste wärk 
för futuris Medicis och Fädernes-landets inbyggare samt lysande 


— för Academien och likt med de utlänskas bättre Universiteter. 


Wid en så gagnelig inrättning möter dock den swårighet, att 
som alla Professores hafwa sine wisse indelte timmar för publique 
Lectioner, och af den ena ei kan fordras flere publique än af den 
andra, följer, at om Professor practices skall 2 timmar i weckan 
demonstrera uti Nosocomio, har han allenast 2 timmar öfriga för 
de andre .Lectioner, och altså afgår hälften af den tid, som är 
nödig för de andre Medicinens delar. Professor Practices har at 
läsa Anatomie, Physiologie, Pathologie eller Caussas Morborum, 
-Therapie. Försumas nogon af dessa så wäsendtelige delar, är det 


— för discentibus en sak, som näppeligen står at repareras. Det är 


- nödigt, at hwar Professor Medicine läser sine fyra delar inom 4 åhr ; 
hwar delen fordrar nogsamt 2 terminer, om den skall nogorlunda 
tillräckeligen föreställas. En Medicine Studiosus kan näppeligen 
första gången han afhörer en science, den ricktigt och tillräckeligen 
fatta; men får han andra gången höra en fullkomlig curse, måste 
han blifwa redig, om han eljest sielf anwänder tillbörlig flit. Så- 
ledes får en Medicine alumnus och bör få tillfälle at inom 8 års 
tid inhämta nödig insigt uti Medicinens grunder. Sysselsättes nu 
Professor Practices at hälften går bort til demonstrationer uti no- 
socomio, mista Studiosi på andra sidan hwad de på den ena wun- 
nit, hwilken swårighet fordrar Consistorii Academici ömma öfwer- 
wägande. 

Widare och då Nosocomium Academicum tages under armarne, 
wunnes dubbel nytta häraf, om det så blefwo inrättadt, at äfwen 
chirurgien kunde der demonstreras och practiceras för medicine 
alumnis; en så angelägen dehl af Medicinen, och så oumgängelig 
för medicis uti provincierne, där ofta dels äro olärde chirurgi, dels 
inga äro til hands uti swåra casibus, hwarföre ock Hans Maij:st 
uti senare [tid]så högt befaller denna delen wid lärosäten. Den kan 
af böcker eller operationer på cadavera aldrig så läras, som på 
lefwande; förr än Medici äfwen få lära chirurgien, måste landet 
tungas med flere chirurgis, disputer emellan Medicis och chirurgis 
upfylla hela riket m. m. 


170 


Nu som wid Anatomien är en vacant Prosectors syssla, woro 
önskeligit at den combinerades med chirurgien, så at den som woro 
Prosector äfwen förrättade operationes et demonstrationes chirur- 
gicas uti sielfwa Nosocomio. 

Wid en sådan Chirurgi utwäljande, bör utsökas den, som ei 
lärt konsten såsom et handtwärk, utan förstodo chirurgien af 
grund, böggd på Anatomie och andra nödige delar. En sådan 
chirurgus kunne äfwen läsa Bandagierne, artem obstetriciam för 
Medicine alumnis, äfwen Medicinam Forensem s. legalem för Me- 
dicine et Juris consultis. Hadde sedan chirurgus tillräckelig insigt 
i Medicinen, kunde han alternera wid demonstrationerne uti noso- 
comio med Professore Practico, då Practici krafter eller tid ei till- 
stadde. En sådan chirurgus, som äfwen voro Prosector, kunne utom 
Prosectors lönen antingen med tiden få det chirurgo nu är till- 
slagit, eller ock om han togo på sig at läsa publice chirurgien, 
artem obstetriciam, Medicinam forensem, änteligen äfwen få Ad- 
junets lönen tillagd, som med Prosectors lönen aldeles utgiör hel 
Professors lön, och altså ikläda sig en ny Profession, utan ZErarii 
minsta gravation, med ingen annor åtskillnad, än at Adjunctus 
giorde äfwen publice, hwad nu saknas, då han giör sin sysla pri- 
vatim. | | 

Skier och icke detta nu, lärer hwar och en, som öpnar ögonen 
på framtiden, nogsamt märka, at mistning af så essentiella delar 
för Medicinen en gång, ofelbart snart nog, giör, at Academien måste 
få kiennas wid en ny Profession, som är Anatomie med chirurgie, 
arte obstetr. etc., som omögligen kan bestridas tillsammans med 
Nosocomio, utan nogra jern skola brännas i elden. 

En wiss tid bör utsättas för de siuka i Nosocomio, at det i 
framtiden ei blifwer ett Hospital, som gifwer fribröd för nogra at där 
uppehållas all sin lefnad. En sådan tid är swår at utstaka; tyckes 
dock wara rådeligit, att en i morbis acutis ei blir där öfwer 32 
dagar, uti chronicis ei- öfwer 64, men bägge wäl mindre, om nöden 
ei specielt fordrar längre förblifwande, då saken kunde resolveras 
af Consistorio Academico eller Faculteten; annars blifwa ock de- 
monstrationerne dageligen de samme, hwarigenom både Docentes 
och Discentes trottna at spela och höra samma musique. 

Hwad Räkenskaperne.angår, finner Faculteten för dem i framti- 
den ingen redighet, där hela staten ei årligen lämnas Prefecto Nosoc., 
at Skaffaren af honom får uttaga emot behörige verificationer pen- 
ningar, så fort de fodras, då Prefectus straxt improberar det onö- 


171 


än. och approberar det nödiga. Detta kan ock skie utan Prefecti 
5; Er synnerliga känning, då han har pegningarne i en låda och lägger 
— verificationerna i den andra, samt wid årets slut låter Skaffaren 
; tta räkningarne in forma, äfwen som det skedt wid Academie 
en; hwarigenom Consistorium Academicum frijas ifrån så- 
ne oredigheter för framtiden som sig nu yppat. 


Carl Linngeus 
Decan. 


Originalet (odateradt) bland Acta till Consistorii academici protokoll 1758. 
Endast underskriften samt några smärre rättelser och tillägg af LinsÉs hand. 


1 Det »memorial», som LinsÉs embetsbroder inom Medicinska fakulteten, 
—"SAMUEL AURIVILLIUS, till Consistorium academicum inlemnat, remitterades till ut- 
låtande af sagda, af tvenne medlemmar bestående fakultet. Då LinsÉ, som var 
dekanus, ansåg AvuriviLnius jäfvig att yttra sig om sitt eget förslag, afgaf han 
i fakultetens namn ofvanstående utlåtande, hvilket sålunda i själfva verket 
endast är ett uttryck för hans privata åsigter — alldeles så, som ÅURIVILLIUS 
gjort under föregående halfår, då han var dekanus (se sid. 173). Det blef 
"redan den 14 Juni 1758 »i Consistorio Academico presenteradt», men fick sedan 
 hvila till sammanträdet den 28 April 1759, då AuRIvILLIus inlemnade en vid- 
lyftig, i hetsiga ordalag författad gensaga, hvari han beklagar sig »öfwer något, 
förmodel. af sysslors myckenhet åstadkommit, förhastande, i det Herr Arch. 
och Riddaren i sitt utlåtande dels utstakar, hwad jag.i min syssla bör göra, 
på ett sätt, som en lärling har nödigt, då han först går till wetenskapens ut- 
- öfning, dels gifwer förslag till den af mig anförtrodde Professions styckande, 
och detta utan min wetskap, men likwäl nomine Facultatis. Jag hade elljest 
fullt själ att förklara mitt billiga missnöje öfwer en så tydel. oförrätt, och skulle 
efter den rätt jag, såsom Collega ejusdem Facultatis äger, påstå dess publique 
— widkännande». Af aktning för Linnés stora förtjänster ville han dock afstå 
från yrkande på offentlig afbön, men kunde dock ej underlåta att framhålla, 
att LIinsÉ härvidlag gjort sig skyldig till inblandning i saker, som ej anginge 
honom, samt att erinra om att »när hwar och en sköter sin [syssla], lärer det 

efter gammalt axiome gå bäst». Och därefter fortsätter han med en i liknande 
tonart hållen kritik af Linsés förslag, särskildt framhållande, att någon tredje 
professur inom Medicinska fakulteten vore onödig. Som skäl härför anfördes, 
alt »hwad widlyftigheten af min Profession widkommer, är den på långt när 
ej så widsträckt som Herr Archiaterns och Riddarens. Lithologien, Mineralo- ' 
gien, Botaniquen, Zoologien, Ornithologien, Ictyologien, Entomologien äro redan 
flere lärdomsstycken, än jag skall föreläsa, och dertill komma ändock de från 
de förra ganska skilde Materia Medica och Digetetica». Ville man nödvändigt 
bilda en ny professur, borde till densamma hänföras ämnen från bägge de redan 
befintliga, »men som Herr Archiatern och Riddaren önskar orubbad få göra 
den syssla, han begynt, så länge han sjelf finner sig äga krafter dertill, så 
önskar jag ock det samma». — Ärendets vidare behandling uppsköts till den 


172 


25 Maj, då LinsÉ hade det skriftligen affattade, korta anförande, som i det 
närmast följande meddelas. Aurivinnivs åter ingaf en vidlyftig inlaga, hvari 
han beklagar, att man sökt »på sätt och wis att endtlediga mig ifrån den delen 
af min syssla [kirurgien], med hwilken jag såsom Przefectus Nosocomii Acade- 
mici dagligen umgås» — något, hvari han »tycker sig se alt för stor olaglig- 
het» 0. s. Vv. 

2 Sent = framdeles. 

> Härmed afses tvifvelsutan, de i Stockholm nyinrättade vetenskapliga, 
särskildt medicinska, institutionerna, i hvilka Linné fruktade farliga rivaler till 
universitetet i dess helhet och medicinska fakulteten i synnerhet. 


4 Dechiffreringen af detta ord är ej fullt säker, men tvifvelsutan afses — 


härmed sådana som läkemedel utbjudna varor, hvilkas duglighet ännu ej blif- 
vit tillbörligt pröfvad. 


100. 


Wid den af Medicine Adjunclen H:r Doctor Sidrén giorde 
ansökning, att få publice föreläsa wissa delar af Medicinen,” 
har jag såsom ledamot af den Medicinska Faculteten intet annat 
att ärhindra, än hwad jag redan förledit åhr till amplissimum Con- 
sistorium academicum andragit; hwar wid jag endast får tillägga 
att om H:r LifMedicus Aurivillius hinner med och will hafwa 
mödan ospard att sielf skiöta Anatomien, Nosocomium och de 
andre med samma Profession förknippade delar, kan det H:r Lif- 
Medico icke näkas äller fråntagas, som samma Profession med 
Kongl. fulmacht bekläder, hälst ändamålet winnes, om alla de 
delar Studiosis Medicine föreläsas, som för futuris Medicis äro 
oumgängelige. 

Carl Linneus. 


Originalet, h. o. h. med Linnés handstil, bland Acta till Consistorii aca- 
demici protokoll den ?8/4 1759. 


1! I Oktober 1758 ingaf d. v. Akademiadjunkten och tjänstförrättande 
Prosektorn J. SiprRéÉn till kanslern en skrift, hvari han anhöll, att han, ehuru 
han redan tillträdt adjunkts-lönen (se ofvan sid. 70), skulle få fortfarande uppbära 
prosektors-lönen, hvaremot han erbjöd sig »att publice läsa wissa till medici- 
nen hörande wetenskaper,» särskildt kirurgi, obstetrik och rättsmedicin, allde- 
les så som LInsÉ i sitt ofvan meddelade, den 14 Juni »i Consistorio presente- 
rade» memorial föreslagit. Då SmrÉns ansökan den 13 December föredrogs i 


SPE UNFPRENEPRESSSEPSET FERRES IF SSE TI RES 


173 


— Consistorium, inlemnade AuriviLLius i egenskap af fakultets-dekanus, utan Linnés 
hörande, en lång och synnerligen skarp protest häremot, hvarvid han ej åt- 
nöjde sig med att förklara, att »det aldele$ strede emot thet allmänna förbud 
på twänne publique tjänsters innehafwande»>, och »att styrcka till ofwanbem:te an- 
5 hållans bifallande, woro för thenskull att förgäta then lydna man lag och 
— stadfästade Kongl. Förordningar skyldig är,» utan ock ifrigt bestred behofvet 
af föreläsningar i de föreslagna ämnena. Kirurgien eller »Utwärtes Sjukdo- 
mars botande» vore så sammanhängande med anatomien, att den borde» enligt 
naturlig ordning wara med den senare förbunden», och dessutom hade han själf 
å akademiska sjukhuset förrättat några kirurgiska operationer, »äfwen then, som 
är mäst förskräckande.> »Medicina legalis är ej annat än en samling af alla 
från sina rätta ställen i Wettenskapen detacherade qusestioner»: »the förnäm- 
ste och fläste af them höra egentel. till Chirurgien och böra therföre ej sön- 
dras therifrån». »Ars obstetrica eller Barnmorske-konsten» åter ansåg han 
»wara af then art, att hon aldrig wid en Academia bör publice föreläsas», på 
det att »Föreläsningarnes åhörande i görligaste måttan ej blifwer en täckman- 
tel för kitslig ungdom.» Korteligen, AvRriviLuius protesterade energiskt mot 
någon minskning i sin undervisningsskyldighet. 
Som emellertid detta yttrande ej kunde anses vara medicinska fakulte- 
tens, blef ärendet återremitteradt, men något fakultets-utlåtande blef aldrig af- 
— gifvet, antagligen emedan de bägge ledamöterna ej kunde enas. Frågan före- 
kom sedan i Consistorium den 28 April 1759, hvarvid LIinnÉ afgaf det skriftli- 
gen affatlade yttrande, !'som ofvan meddelats. Till slutligt afgörande före- 
togs SmrÉns ansökan i Consistorium den 26 Maj, då LInsÉ yttrade sig på 
sätt, som framgår af hvad i det närmast följande meddelas. Som såväl 
— Consistorium som kanslern afslog SimrRÉNs ansökan, förblef allt vid det gam- 
la, ända till 1774, då LinnÉ hade glädjen att se en tredje medicinsk pro- 
fessur i kirurgi och anatomi i Upsala inrättad, hvarigenom kirurgien, hvars 
vigt och betydelse för blifvande läkare han ända sedan 1747, då han vid dok- 
 tors-promotionen orerade de chirurgie fundamento ex medicina, ifrigt, fastän 
förgäfves, förfäktat, fick plats bland universitetets läroämnen. 


101. 


Wid H:r D:r Sidréns ansökning att få läsa publice Chirurgien 
med mera, samt där emot bekomma Prosectors” lönen tillika med 
sin nu innehafwande Adjuncts lön, så ehuru jag gierna sågo bemälte 
Doctors hwillkor förbättrade, wågar jag doch icke där till styrka 
äfter Kongl. förordningar expresse förbiuda så Professores extra- 
ordinarios, som rubbning i staten, Riksdagarne emällan.! 

Des utom finner jag ock, att om någon delning af Professio- 
nen skulle ske, det H:r LifMedicus Aurivillius, som den med 


174 


Kongl. fullmacht besitter, må få wällia de delar, uti hwilka han 
sielf finner "mästa nöjet; och som H:r LifMedicus gått wida uti 
Anatomien, samt äfwen på sine resor sorgfälligt besedt operatio- 
nes chirurgicas, lärer han icke lämna desse delar åt den, han 
icke tror gåt där uti längre, hälst han sielf med beröm giort fle- 
re Anatomier för de studerande, som ock icke länge sedan de- 
monstrerat åtskillige operationes chirurgicas. 

Skulle H:r Adjuneten Sidrén kunna hugnas med några för- 
moner och därföre giöra publique nytta, tyckes mig det han bäst 


emplojerades at uti nosocomio academico hielpa till att demon- 
strera siukdomar och curer på patienter under Prefecti inseende, 


då tiden icke woro för sielfwa Prefecto nosocomii tillräckelig, hälst 
denna förrättning är en ny accession till Professionen, ty om de- 
monstrationer skedde, skulle Nosocomium lända studiosis Medicine 
till besynnerlig förmon, som nu nödgas efter aflagde specimina 
wid academien gå ett halft åhr uti Lazarettet i stockholm. 


Carl Linneus. 


Bland Acta till Consistorii academici protokoll för den ?9/s 17539; heit och 
hållet af LinsÉs hand. 

! Jfr ofvan sid. 170. — Det framgår häraf, att det var af rent formella skäl, 
som LInnÉs såg sig nödsakad att afstå från sitt väckta förslag om utvidgad un- 
dervisning inom medicinska fakulteten. 


102. 


Mine gunstige Herrar College. 


1. Anhålles att M. H. täckas genomläsa brefwet till H. D:r 
Landberg! och om något där wid är att påminna. 

2. Brefwet em Scheffel lärer wara äfter V. C. mening.? 

3. H:r Capit. Paykull, såsom wärfware här i staden, har 
giort anspråk på ett par Nations karlar (i. e. wachtmästare för 
Nationerne), dem han icke tror hwarken äfter Kongl. förordningar 
äller på något annat sätt wara priviligerade. Han tillstår wähl 
att nationerne kunna behöfwa betient, men att där till böra tagas 
sådane, som äro ålderstegnare äller yngre &c. men icke att duch- 


175 


e till krigstiensten böra där under dölia sig. Jag ärhindrar mig 


och fruchtar, att om md Hödgås gå längre, det wij tappa 
n, där desse under Academiens förswar tagas skulle. Som 


MH ag anhåller, att H:r Ci:ee täckas på detta papper där öfwer 
se utlåta. 
Car. Linneus. 


> Egenhändigt bland Acta till Consistorii academici protokoll 1759. Odate- 
radt, men säkerligen skrifvet i December sagda år. Föredrogs ej i Consisto- 
rium, utan kringsändes till professorerna, för att de skriftligen skulle gifva sina 
”åsigter till känna. 

1! Kungl. Hofpredikanten Erik LamBErG hade af Kgl. Maj:t anhållit om 
befrielse från profs afläggande till en af honom sökt teologisk professur. GCon- 
sistorium tillstyrkte bifall. 

-—--? Studeranden CraEs FREDR. SCHEFFEL, som kommenderats att ofördröjligen 
förfoga sig till armén i Pommern, hade gjort ansökan att få behålla sitt inne- 

hafvande Sergelska stipendium, hvilket Consistorium tillstyrkte. 
gl 3 Flertalet af Consistorii medlemmar tycktes anse, att »nationsbetjänterne 
eij kunna förswaras, så framt de eij äro upförda i Academiens mantalslängd, 
och det skedt i stöd af någon Ampl. GConsistorii resolution därom». Med an- 
ledning häraf tillfogade LinsÉ följande: 

. »H:r Secreteren är gunstig och ser efter i protocollerne om wachtmästare 
SR (a nationer; jag minnes att det warit före; åstundar wetta hwad slut blefwit; 
där öfwer jag får extractum. 


Hg Få 


Som i protokollen ej vidare förekommer något om detta ärende, torde 
resultatet hafva blifvit, att »Wärfwaresaken måste hafwa sin gång», och att na- 
 tionsvaktmästarne sålunda ej undgingo att göra krigstjänst. 


103. 
Memorial. 


Till underdånig efterlefnad af Hans Kongl. Maij:sts nådigste 
befallning af d. 14 Novemb. 1755, som Consistorium Academicum 
med mig täckes communicera, är detta min oförgripeliga mening! 


176 


Med Planteringar skulle jag tro förstodes här allenast om 
willa Träns plantering, hälst som jag icke ser något annat nu för- 
tiden mer prässa landet än mangel på Skogar till byggnad, brän- 
sel, bergwärck och stängsel. å 

Att plantera willa Trän, dertill fordras 1:o att man känner 
hwart och ett Träds art och natur, samt hwad hwartdera fordrar 
till luft, till föda och dricka, till motion, till förökning; ty hwad 
luften angår, är så omöjeligit att plantera Bök i Lappska fjällen, 
som Gran på Skånska ler-slätten; till mat och dricka är ange- 
lägit, att wetta uti hwad jord hwart och ett Träd trifwes, ty att 
plantera Ahl öfweralt på Gottland eller nära in till Upsala stad 
går icke an, och att få de trän på höglänt mark, som fordra sid- 
länt eller twärt om, olyckas städse; till motion, att plantera 
Brakwed på öpet fält, som stadigt will stå i lugn, är det sama 
som plantera hagtorn i tjocka skogen; äntel:n hwad förökningen 
angår, är nödigt att wetta när hwart och ett Träd blommar och 
bär sin fruckt, ty Eken kan icke mogna sin frukt uppe i Norr- 
land; och äfwen är anglägit att wetta, hwilka Buskar låta sig dela 
med roten, taga rot med ståck eller lätt omplanteras, med myc- 
kit mera. 

Men föröfrigt måste den, som skall wisa andra wägen i den- 
na wettenskapen, 1:o känna hwar och ett planterings sätt; 2:0o 
hafva besökt de mästa Provincier i Riket, och der sedt landets 
läge, ty annorledes skall fjäll, annorledes Fahlbygden i Wäster- 
Göthland, annorledes sand-fälten i Skåne planteras; 3:o skall han 
hafwa sjelf lagt handen wid arbetet, ty ehuru allting kan sägas 
och skrifwas, kan dock icke alt lika fattas. Till att göra ett par 
skor, är wäl icke pärlestickeri, men om en får sitta en enda dag 
på en Skomakare wärkstad, och se skorna förfärdigas, skall han 
lättare det fatta, än om han skulle läsa en hel foliant derom 
skrefwen, ty handalaget gör ganska myckit uti detta såsom uti 
alt annat. 

Jag har för detta uti 2:ne Academiska Disputationer gif- 
wit det förnämsta om Träds och Buskars planteringar: i den 
förra har jag wisat, hwilka Trän skola planteras i ängar, i sko- 
gar eller på andra ställen; och i den sednare, hwilka tjäna till 
häckar efter deras skapnad och egenskaper. Wid hwardera har 
jag observerat det förnämsta, som länder till deras Diet, och det 
alt endast bygt på egna rön, ty jag har nogsamt sedt huru de 
andra, som skrifwit om ”Träds planteringar, mer inbillat sig sjelf 
än lagt handen wid arbetet. 


177 


Men med alt detta finner jag nogsamt, hwad swårighet lärer 
möta Landtmannen wid wärkställandet af Träds plantering, som 
den redan är ledsen wid projecter, och tror icke något nytt lyc- 
kas, derest icke han ser det med egna ögon. Efterdöme äro de; 
som 'förnämligast draga Låndtmannen. Jag har sedt en Pastor 
anlagt Trägård wid sitt hus, der tillförne i hela soknen icke war 
ett enda fruktbärande träd planterat, men inom 20 år blefwo 
Trägårdar anlagda nästan wid hwar enda gård i Församlingen; 
äfwen på ett annat ställe, där inga Bin woro, och Prästmannen 
förskaffade sig Bin, såg han inom 10 år mäst wid hwar enda By 
i Församlingen en myckenhet af Bistockar. 
| Ty skulle jag tro, att Träds och Skogars plantering på intet 
sätt lättare och med mindre möda kunde winnas, än om nära 
wid Academierna utsåges någon steril plats af differant läge, på 
hwilken Träd planterades till Skog, till ängar, till häckar med 
— hwad mera, och att studerande ungdomen hade tillfälle, att med 
egna ögon se huru detta tillginge och wärkstältes, då jag wore 
öfwertygad, att de ändteligen utspridda öfwer hela Riket, hwar på 
sin ort skulle finna största nöje att det samma imitera, som det 
både prydde och gagnade wid deras egendom; och som de här- 
wid skulle betjäna sig af Landtmannens händer, smittade det ho- 
nom lätteligen och lyckeligen med samma konst, hälst som de 
mäste ängar i Provincierna stå usla och eländige, dels deraf att 
orätta Trän sås i Ängarna, dels ock att de som gynna gräswäx- 
ten der saknas; men om detta skulle behagas, fordras härtill, att 
den som förestår, bör sjelf wara mästare i saken, alt han får be- 
betjäning af en Planterare och några drängar till hjelp, samt äntel. 
att ungdomen utan twång och omkostnad ledes till att gifwa agt 
på denna så wigtiga sak, som kunde lätteligen ske, om de hade 
tillträde om höst- och wår-tiden, förnämligast onsdags eftermidda- 
gar, då de woro ledigast och arbetet som mäst fortsattes, då det 
kunne läras på 24 timmar. 

Men för öfrigt och hwad sjelfwa wärkställigheten af Träplan- 
teringar angår, så är det klart, att de willa skogs-trän, som kal- 
las Barrträn, såsom Tall och Gran, utan stängsel kunna planteras, 
men Ek och några andra Löf-trän icke så lätt. Förnämsta swå- 
righeten yppar sig dock wid Träds plantering i Ängarna, som 
äro af helt andra slag, och utan hwilka alla wåra hårdwallsängar 
äro usla, moss-lupne och utmärglade. Skola ängar rätt skötas, är 
Träplanteringen här det första och sidsta. Med den går det lätt 


Linnés brefvixling 1. : 12 


178 


i de Provincier, der åcker och äng äro inom ett stängsel, der sä- 
den årligen sås och fredas, men der åckrar inom äng läggas i 
träde, ett eller flere år, är fredning för dessa Träden i begyn- 
nelsen oumgängelig, så att den nödwändigt måste wärckställas, 
om icke med Gärdesgård, dock med lefwande häckar, som på 
flere ställen fodra 6 å 8 år, innan de kunna freda Träden ifrån 


Boskapen.! 
Carl Linnaeus. 


Bland Acta till Consistorii academici protokoll för den 8/1, 1760; endast 
namnet och några få ord egenhändigt skrifna. 


! Den 7 Februari 1756 upplästes i Consistorium en den 28 Januari daterad 
skrifvelse från kansleren, hvari han anmodade »Consistorium Academicum at dra- 
ga försorg, det en beskrifning här wid kongl. Academien må utarbetas angå- 
ende Planteringar.> Kungl. Maj:t hade nämligen »förständigat, at till befräm- 
jande af Planterings kunskapen här i Riket, kommer en kort och tydelig be- 
skrifning angående planteringar till allas underrättelse at utfärdas, hwilken 
om den blefwe grundad på säkra försök, och besynnerligen om nägra reglor 
blefwo utsatte och föreslagne, hwarefter inbyggarne kunne kännas skyldige 
planteringar at anställa, torde någon mera efterfölgd än hittills kunna åstad- 
kommas». På grund häraf anmodades Professor BercH och Archiater Linné 
»at om denna beskrifnings författande draga omsorg.» Sedan kanslern länge 
och förgäfves väntat, aflät han den 17 Aug. 1760 en ny skrifvelse härom, med 
anledning hvaraf vid Consistorii-sammanträdet den 28 s. m. upplystes, att det 
lemnade uppdraget "redan samma år 1756 blifwit af Archiatern och Riddaren 
Linneus werckstält och till Consistorium Acad:m inlämnadt; skolande samma 
beskrifning till nästa sammanträde igensökas." Allt letande var dock förgäf- 
ves, hvarför nytt utlåtande måste författas. Detta, liksom ock ett af BErcH. 
inlemnades den 18 October och gillades i Consistorium den 8 November, hvar- 
efter det, åtföljdt af Linnés disputationer Arboretum och Fruticetum Svecie, 
blef till kanslern öfversändt. 


104. 


Memorial. 


Till Academie trägårdens prydnad har jag tid äfter annan, 
genom wänner och giengåfwor, förskaffat en hehl hop af de rara- 
ste Diur och foglar, som här i landet tillförene dels warit sällsynte, 
dels osynte. 


19 


Se Denne prydnad för Academiens inrättning drager så discen- 
tes, som främmande Herrskaper, hwilka ej sällan besöka detta lä- 
— rosäte, till att åskåda desse med nöje och förundran. 
Denna samblingen är åtminstone en egendom för 3000 dl:r, 
hwarmed jag icke graverat "academien till en enda styfwer. De- 
 dageliga underhåll har jag i flere åhr tagit utur min egen 
pung, ehuru de warit och äro till allmänn prydnad för trägården 
oo och Academiens inrättning. 

- Änteligen hos Ampliss. Consistorium anhåller jag wördsamast, 
att detta foglarnes underhåll må af Academiens cassa ifrån detta 
åhrets begynnelse bestås, som kan ske utan eerarii märkeliga kiän- 
ning, hälst som de äro ganska förgiängeliga och utgiften förswinner 
med dem. 

Till dem har jag hos Bicärer dageligen tagit för 18 :/. hwe- 
te bröd, 2 tunnor korn, 1 tunna Rötter. Då jag ej will räkna 
- hwad Aporne dageligen draga utur mitt kiök.! 
Carl Linneus. 


—  Egenhändiga originalet (odateradt) bland Acta till Consistorii academici 
|; protokoll för den 9/12 1760. 


1! Med anledning häraf fann Consistorium skäligt »at till årlig föda för de 
ER Academiske Örtegården warande rara diur och foglar, af Räntekammaren 
anslå trehundrade dir kop:mt samt En t:mna korn och En d:o blandsäd utur 
, Academie qwarnen, och det ifrån innewarande års början.» 


103. 


Pro Memoria. 


Trägårdsmästarens Burmans ytterligare ansökning hos Lands- 
höfdingen och Riddaren Högw. H:r Lilienberg att förneka acade- 
mix trägården strögiödsel utur stallet, har Eder Magnificence täkts 
med mig communicera; och har jag där wid ej annat att påminna 
än det jag redan andragit, som uti allegaterne finnes uptaget. 

Tllustrissimi Cancellarii resolution af d. 27 Januarii 1753 har 
långt för detta wunnit laga kraft; den trägårdsmästaren söker 


180 


qwälia med en ilsnidig invention, att förklara lass strö för enbets 
lass och ej med ett par hästar emot all ärkiend methode. 

Trägårdsmästaren påstår att garfware Ekbark är långt bättre 
än häst-strögiödsel, der uti han aldeles har rätt; men det blefwo 
för academien en otrolig omkostnad och beswär att till academize 
trägården årligen skaffa till Upsala en båtlass af sådan garfware 
bark, och kanske den ofta ej stodo att bekommas. 

Hela saken kommer där på ut; att antingen skall academize 
trägården, såsom snart sagt den enda academie och Botaniska 
trägård i riket, som wunnit sin högd, conserweras eller wika för 
en privats nytta af några Meloner; ty utom wed om wintren och 
drifbänkar om sommaren kan ingen Botanisk trägård antingen af 
mig äller någon annor drifwas. Jag hoppas att höga Öfverheten 
i desse uplyste tider aldrig lärer det senare tillstädia, så länge 
wettenskaper winna hos oss hägn.! 

C. Linneeus. 


LinsÉs egenhändiga, odaterade skrifvelse finnes bland Consistorii acade- 
mici Acta för den ?/e 1761. 


! Jfr ofvan sid. 162. — Äfven detta Burmans försök ledde ej till något resultat, 
hvilket dock ej hindrade honom att i början af följande år »aldeles olofligen låta 
borttaga både strö och giödsel». LIinnÉ anmälde detta oförsynta tilltag i Consi- 
storium, hvilket föranledde en sträng skrapa åt stallbetjäningen, som tillåtit 
slik olaglighets begående. 


106. 


Till vacante Grecarum Linguarum Professionen äfter H:r 
Professor Amnell voterar jag: : 

1:mo ÅDJUNGTEN ÅPPELBLAD, som allmänt är kiänd för lärdom, 
och där till med beröm besökt utländska universiteter. 

2:do ADJUNGTEN FLODERUS, som en lärd man, den där giort 
denna wettenskapen till sitt hufwudstudium, och för öfrigt är ett 
sådant ämne till Professor, som Academien, mera än han sielf, 
bör söka. 

3:10 komma hos mig i consideration Mag. Palmberg och 
Mag. Neander,! bägge lärde och hederwärde män; då jag desse 
med hwarandra jämförer blef 


4 


181 


der Magister 1743 Palmberg 1749 
Neander Docens 1750, Palmberg 1755 
ader Docens in Grecis, Palmberg in orientalibus, 
ner jag in tertio loco MaGist. NEANDER? 


Carl Linneus. 


genhändigt original bland Acta till Consistorii academici protokoll för 


ÅNDERS NEANDER, född 1814, såsom gymnasist informator åt LinnÉs broder 
ankom till Upsala 1734, då LinsÉ »tog honom emot som närmare bekant» 


motgångar i befordringsväg. LInnÉ redogjorde noga härför och tillägger: 

alltså 20 g:r, den 10:de och 20:de allenast lyckades, så at det war för 

fåfengt bittida stiga upp och sent gå till hwila, då de andre fingo sin 

, medan de sofwo.> De platser, som han erhöll, voro en lönlös docentur 

ska samt en bokhållareplats vid Upsala universitet, »en ringa syssla», 

drig kunde Academien få någon säkrare betient, och i sine Recknin-. 
GR 


107. 


Magnifice D:ne Rector 
och 
- Amplissimum Consistorium Academicum. 


Rs Som j jag nu på stunden kommit i ärfarenhet det hos Eders 
or och Amplissimum Consistorium ansökning lärer giö- 


182 


lika ynnest för Demonstrator Horti äfter den tour och resolution 
Hans Majestet allernådigst honom tillagdt, på Eders Magnificences 
och Amplissimi Consistorii gunstiga bifall. förblifwer 

Eders Magnificences 

och 
Amplissimi Consistorii 
ödmiuke tienare 
Carl Linneeus. 


LINNÉs egenhändiga, odaterade skrifvelse finnes bland Acta till Consistorii 
academici protokoll för den /s 1762. 


108. 


Magnifice D:ne Rector 
och 
- Amplissimum Consistorium Academicum. IE 


För gunstig communication af Högl. Kongl. Cammar-Collegii 
resolution af d. 17 April sistledne,! aflägges wördsam tacksägelse, 
den jag får verbotenus införa uti Historia Horti academici, som 
jag nu har under händerne, såsom ett document hwars like näp- 
peligen lärer gifwas i Historien. 

Då Academize trägården funderades å nyo, under då waran- 
de illustrissimo Cancellario sal. Grefwe Gyllenborg, blef grunden 
att trägården måtte få 100 lass wed om wintren och tillräckeligit 
strö af academie stallet. 

Quantiteten af strö blef nogast uträknad och af K. Camar- 
Collegio, med resolution faststäld, som warat, intills Kongl. Camar- 
Collegio täckes genom denna sin nya kasta öfwer ända den förra, 
som war giord med då warande illustr. Cancellarii Ehrenpreutz 
goda minne; således får nu trägården i stället för 100 lass strö, 
som då war knapast, nu näppeligen 50. 

Kongl. Camar Collegium grundar i mitt tycke resolution där 
på at Slotsträgården och Botaniska örtegården fodra lika wård; = 
och som slottsträgårdsmästaren kan anwända ströet endast till sine 


183 


wate meloner, ty till annat kan det ej brukas i des trägård 
föllier att Botaniska trägården måste wika för några Meloner. 
Här till kommer att Kongl. Camar Collegio täckts i sin nya 
resolution tillerkänna slots trägårdsmästaren gödselen, som blifwit 
äfter det brända ströet, sedan det af academien blefwit betalt, 
kiöpt och inbracht, utan att academie trägården där om blef- 
wit hörd; utan att sielf wetta huru den anwändts, då samma 
-brunna strö tillförene warit den enda giödsel, med hwilken quarte- 
ren i trägården warit underhållne i från den första tiden jag trä- : 
— gården emottog; och nu äfter. 20 åhrs praxis honom ifrån tages. 
Hos Eders Magnificence och amplissimum Consistorium Aca- 
- demicum anhåller jag att hela sakens förlopp må illustrissimo 
Cancellario underställas, som icke lärer ens warit hörd i saken, 
ehuru den förra resolutionen icke skedt utan då warande illustris- 
simi Cancellarii H. Gr. Ehrenpreutz wettenskap, då jag hoppas det 
— Wår nådigste Canceller lärer inför Hans Kongl. Maij:t sätta saken 
1 det lius hon fodrar och utwärka nådigst ändring på Camar 
Collegii resolution. 
Hela werlden måste medgifva, att sedan academiske trägår- 
dar anlagts wid de mästa universiteten i Europa, hafwa dock in- 
ga öfwergått Leyden, Paris, Chelse och" Upsala. Att wettenska- 
pen stigit mer wid denna Botaniska trägård, än wid någon annan, 
det skola ej mine störste wederdelomän betaga. Leyden wågade 
på sin trägård åhr 1736 allenast till litet utwidgande åt ena si- 
dan 400,000 gylden. Denna wår trägård har kostat publicum all- 
dra minst, förmodade sig altså winna mäste protection. 
jag förbl. 


je. 
: 


Eders Magnificences och Amplissimi 
Consistorii Academici 
ödmiuke tienare 
Carl Linnaeus 
Prefect. h. acad. 


> Egenhändigt rlginak odateradt, finnes bland Acta till Consistori acade- 
mici protokoll för d. ??/s 1762. 


1 Trots alla skrifvelser och" resolutioner rörande stallgödseln, hvarför i 
det föregående redogjorts, bereddes LinsÉ under våren 1762 en stor och oan- 
genäm öfverraskning, i det att helt oförmodadt ankom en skrifvelse från Cam- 
mar-Collegium, hvari bestämdes, ej blott att stallgödseln skulle lika fördelas 
mellan akademie- och slotts-trägårdarne, utan ock att, »sedan Archiatern och 


184 


Riddaren Linsevs i Botaniska Örtagården sig betient af strögiödseln, medan 


den brinner och giör sin erforderliga nytta derstädes, det skall Trägårdsmästa- 
ren BURMAN sedermera den samma därifrån få afhämta till Slottsträgården.» 
Det var med anledning häraf, som LInsÉ inkom med ofvanstående skrifvelse 
till Consistorium, men hvarken detta eller kansleren behöfde något åt sa- 


ken åtgöra, ty ett par veckor därefter ankom, lika oväntadt, en ny skrifvelse 


från Cammar-Collegium, hvari detta »i betraktande af de flere därvid förekom- 
mande skäl och " omständigheter» till alla delar upphäfde sitt nyss fattade be- 
slut. 


Wördsamt Memorial. 


Förleden Michaelis, ett åhr sedan, täcktes Amplissimum Con- 
sistorium Academicum på mitt wördsamma tillstyrkande bestå 
tyska Trägårdsgesällen Hanke, som hit anlände på !/2 åhrs tid, 
underhåll, att han måtte blifwa qwar och nästa åhr taga tienst i 
academic trägården, som den därwarande Löfgren flere gånger 
yrkat på afsked och nu blifwer trodt! och gammal. 

Förleden wårtid kom den andra ordinarie Trägårdsgesällen 


Broberg i hogen att besöka utländska länder och trägårdar; hwar- 


på han inlade hos Amplissimum Consistorium om den nåden att 
under sin frånvaro och resa få behålla sin lön, till något under- 
stöd, hwilket och Amplissimum Consistorium per resolutionem ho- 
nom gunstigast bewilliade. 

Det war då lycka uti en sådan penuria af goda trägårdsele- 
ver, att Hanke war qwarhållen, ty annors wet jag icke hwarest 
man kunnat få en oumbärlig gesäll. Denna Hanke har ock giort 
tienst dageligen i Academie trägården alt ifrån Margl månad till 
närwarande tid. 

När lönen wid senaste lönings termin utföll för andra gesäl- 
len war nödwändigt att Hanke, som därför giort tienst, skulle den 
uppbära, hwarföre jag och gaf honom assignation här på. 

Broberg har under detta halfwa åhret tiänt uti en prächtig trä- 
gård i Danmark och Holsten, hwar ifrån han nyligen hemsänt wid 
pass 500 slags frön, och åtskillige rare lefwande wäxter, som intyga 
att han med mycken drift sökt perfectionera sig uti sin wetten- 
skap, utom det at han har i Academiens trägård tillförene gifwit 


185 


allt hopp om sig, att blifwa den bästa Academie trägårdsmästare; 
och nu i höst rest till Holland. = 
Ty är till Amplissimum ConsiSstorium mitt ödmiuka under- 
ställande, om icke Broberg må få det af amplissimo Consistorio 
-resolverade understöd till sin resa, hälst han icke allenast så fli- 
tigt perfectionerar sig till academiens förmon, utan och så artigt 
söker att complettera trägården. 
Ku Amplissimi Consistorii resolution är wähl klar härutinnan, 
men som protocollet intet nämner om den som hemma emedler- 
tid förestår hans syssla, har jag funnit mig nödsakad häröfwer 
utbedia amplissimi Consistorii närmare uttydning. 
"Kongl. Academiens trägård och orangerier äro nu så rika på 
wäxter, att jag heligt försäkrar det ingen academie trägård i 
Europa har en sådan myckenhet af allehanda wäxter; ja så att 
alla orangerier äro så fullproppade här af, att jag ogiörligen kan 
få dag till alla saman, ehuru tätt de äro tillsamman brachte. Jag 
måste sielf förundra, att allenast twänne gesäller kunna dageligen 
skiöta en sådan myckenhet, hwarföre de och hela åhret hafwa in- 
gen fridag, hwarken söckne eller helig. At få trägårdsmästare 
utifrån i denna dyra tiden är ogiörligt, hälst desse icke hafwa om 
dagen så mycket som en gemen arbets karl. 
Ty lärer amplissimum Consistorium hushålla aldra nogast, 
om Hanke får lön här hemma till dess Broberg återkommer, ty 
Hanke går här ifrån, så snart freden blifwer i Tyskland, och om 
icke Broberg får sina lofwade pg:r, torde han ledsna wid Acade- 
— mie trägården, för hwilken han hit in till wist största hog, då en 
så owärderlig sambling kommo i lägerwalla äller Kongl. Acade- 
 mien till stor gravation. 
SS Amplissimum Consistorium har flere gånger yrkat att jag bor- 
de söka en ung gosse, som hade lust för trägårdswettenskapen, 
och som kunne upamas här till; men dels har på en sådan ingen 
tillgång funnits, dels kommo och en sådan till anselig gravation. 
Broberg, som ifrån Barndomen applicerat sig till denna konsten, är 
den bästa jag funnit; jag har sedt med nöje och förundran huru 
—— wWäxterne trifwits under hans händer och huru, ibland så många, 
ingen af honom förgiätits, att jag intet högre önskar än få honom 
lyckeligen tillbakas, då Academien får uti honom säkerligen den 
bäste trägårdsmästare utom honom är omögligt få ifrån utländska 
trägårdar någon trägårdsmästare; ty de äro där wane wid mera 
frihet och större underhåll.” 


Carl Linnaeus. 


186 


Egenhändiga originalet, odateradt, finnes bland Acta till Consistorii aca- 
demici protokoll för den ??/u 1762. 


! trodt = trött, 


? Consistorium beslöt med anledning af denna skrifvelse, att BRoBERGS 
vikarie skulle få »660 dir K:mt i arfwodelön för innewarande år.» 


110. 


För min dehl kan jag icke tillstyrka att Licent. Frosterus! får 
den begiärte caracter med mera, som jag ser att den indirecte i 
framtiden länder till prejudice för några andra, som här wid aca- 
demien tiena och redan hafwa företräde och där till gifwa största 
hopp om sig att med tiden blifwa här wid Academien lysande 
lärare.? 

Hwad tienstfriheten angår, så torde den ock kunna misbrukas : 
och lönen dragas från wärket, däräst icke några wissa och få åhr = 
förelades, inom hwilka det bör blifwa färdigt, hwar till jag så 
mycket mer bifaller, som jag ser Riksens högl. Ständer warit an- 
gelägne att wärket snart utkommer, och har af experience att 
mycket kan på få åhr uträttas, då man äger full hog.? 

C. Linneus. 


Egenhändigt, odateradt bland Acta till Consistorii academici protokoll LS 
för den !/12 1762. sn 

! Akademinotarien H. FrosteErus hade begärt att få e. o. professors full- | 
makt och tjänstledighet med bibehållande af notarie-lönen samt 600 dir s:mt SR 
årligen, tilldess han afslutat ett påbörjadt arbete i krigslagfarenhet. Öfver- : 
läggningen härom blef vidlyftig; vid slutliga voteringen afgaf LinsÉ ofvanstående I 
yttrande. Bland andra, som afstyrkte Frosteri ansökan, var Professor SAM. 
AUuRIVILLIUS, under påpekande, att »wi hafwa mångfaldiga bewis dertill, at lärda 
och nyttiga werk, nu af stor widd, nu af större antal, kunna sammanskrifwas É 
och allmänna giöras, jämte ordinarii sysslors flitiga wårdande». Exempel härpå : 
lemnade Archiatern och Riddaren Linnzus, »som knapt låtit något år gå förbi, ; 
utan ett nytt arbetes utgifwande, och likafullt, med allmän erkänd trägenhet, 
skött både lärosyssla och ett mödosamt inseende öfwer Kongl. Academiens 
Hortus Botanicus»., 

? Härmed afsågs tvifvelsutan Universitetets ombudsman RaBEnius och dess 
sekreterare BoupriE, som ' båda insändt skriftliga protester mot FROosTERI €e. 0. 
professur. 

3 Consistorium afstyrkte Frosteri ansökan. År 1769 beviljades dock 
honom tjänstledighet, äfvensom 600 dir s:mt af Krigs-Collegii medel. 


I 
JV 
d 


z = 


187 


111. 


Memorial.! 


oo Då wid åhr 1741 H:r Arch. Rosén v. Rosenstein och jag 
 blifwit Professores Medicine här i Upsala, lätt Academien, under 
då warande illustriss. Cancellario Gref Gyllenborg, wara sig högst 
om hiertat, att med all ifwer uphielpa Studium Medicum, att det 
hos oss måtte komma till den högd, som wid något utländskt 

— universitet. Till detta angelägna ändamålets ärnående lätt Acade- 

- mien med mycken omkostnad upbygga Nosocomium, och förse den 
— förfallne Academize trägården med orangerier och nödige hus. 
z Indianiska wäxter, som utgiöra det förnämsta antalet i Bota- 
niska trägårdar, kunne aldrig bärgas, utan tillräckelig wed om 
- wintren och drifbänkar om sommaren. Ty tillslogs orangerierne 
100 lass wed för wintren; och man giorde sig försäkrad om till- 
— räckeligit strö för drifbänkarne af Academie stallet. 

Så nödwändig eldning är för indianiska wäxterne om wintren, 
så nödwändige äro och drifbänkar om sommartiden, som utom 
dem inga indianiska frön kunna utkläckas äller deras små wäxter 
underhållas, hwilka böra stå uti en jord, som hafwer samma grad 
— af warma med en kläckande höna, hwilket aldrig kan winnas med 
— eldande. | 
; - Drifbänkar kunna endast fås på 2:ne sätt, näml. genom garf- 
ware bark af Ek och genom obrunnet häst-strö; ingen tillgång är 
i Upsala stad på Ekbark, ty garfwerierne betiena sig af Miölon ris 
och annor bark, som dels icke håller warma öfwer några dagar 
dels ock blifwer sur och skämmer wäxterne. Hästströ oblandad 
med annor giödsel kan ej fås i hela staden mera än endast på 
 Ridstallet, altså är ock ingen annor tillgång att underhålla trä- 
gårdens raraste wäxter, än denna enda. 
" z Några åhr äfter Academie trägårdens inrättning kom äfwen 
att Slottsträgården skulle repareras, då sal. Öfwerintendenten 
Hårleman tillböd mig, att Academizge trägårdsmästaren äfwen motte 

 påtaga sig slotsträgården, som han den lätt kunne bestrida genom 
så många fridrängar, hwilka där under wunno förswar, att arbetet 
blefwo föga betydande; men jag afslog det af fruchtan att Trägårds- 
mästaren Nietzel skulle där igenom oförmärkt dragas ifrån Aca- 


188 
demie trägården, äfter allmänna: Si due habeantur amicee, alterius 
vires subtrahat alter amor; altså lämnades Slotsträgården till Tr. 
Burman. 

Sedan Tr. Burman fått Slotsträgården, begynte han arbeta hos 
dem, under hwilka han stod, att få ifrån Academie stallet häst- 
ströet, såsom oumgängeligt för sin trägård, hwar uti sal. Hårleman 


intaltes, intill des han fick se saken på båda sider: nämligen på 
ena att ströet endast tiente till Trägm. Burmans private melon- 


bänkar, och på andra att Academie trägården, som redan begynt 
anseligen stiga, där igenom skulle totalt undergrafwas; Då sal. 


Öfwerintendenten, långt ifrån att drifwa det förra, af kiärlek och 
éstime för wettenskaper, påstod sielf att Academie Trägården aldra 


först måtte få sin förnödenhet, och för alt conserveras. Här på 


fick Hortus Botanicus nådig Resolution 1753 at årligen och först 
få taga 100 lass strö till sin förnödenhet och at Slot Trägårds- 
mästaren måtte bekomma det öfriga. 

Men åhr 1756 äfter H:r Öfwerintendentens Hårlemans frånfälle, 
under nu warande Öfwerintendenten H:r Gref. Cronstedt, begynte 
Trägårdm. Burman sin förra sak å nyo, men Högl. K. Cammar- 
Collegio täcktes äfwen då confirmera sin förra resolution, att aca- 
demie trägården skulle framför honom få hämta af stallet 100 lass 
strö årligen. 

Sedermera har esom oftast händt, att då Hortus Botanicus be- 
glärt om wintren, att ströet på stallet skulle om wintertiden be- 
waras, har man om tidiga wåren, då ströet som mäst fodras, icke 
fått något strö, utan stalldrängarne sagt det Tr. Burman dem 
owetterligen det affört, hwar af Academie trägården anseligen 
lidit. 

Nu åter har Slotsträgårdsmästaren 3:die gången begynt med 
den sak, som twå gånger tillförene warit per resolutionen afgiord, 
och fast han äfwen denna gången fått de 2:ne förre resolutioner 
confirmerade, icke där med afståt, utan gått än till högre macht. 

Han påstår att han bör innehafwa Cronans rätt, liksom Aca- 
demien och hela dess inrättning icke woro Cronans och lika an- 
gelägen och wähl högre ämne än någonsin en arenderad trägård. 

Att som Cronan består utfodring för 6 hästar på ridstallet, så 
borde ströet honom tillfalla, där doch Academien håller [L. hade 
ej afslutat meningen, men med annan stil är tillskrifvet: 332 D:r 
Silf:t och alla till Ridhuset nödiga reparationer]. 


FN RS STEN La SE FR Äg a dar KE STAL IRIS 


189 


Att ingen annan giödsel fås i staden för p:gr, där likwähl ny- 
ligen anseliga 'Tobaksplanteringar blifwit anlagde, som kiöpa en 
otrolig hop spillning i staden. 

2 Att han updrifwit en hop willa stammar, som är minsta kon- 


re sken i trägårdswettenskapen, och hwar till icke får brukas obrunnet 


— häst-strö, som rötterna skulle förbränna; men om han låte det först 
brinna, mistade han af quantum twå tredie delar, som blefwo honom 


alt för dyrt, då han på stallet skulle betala stalldrängarne för dess 


besparing. 

Då alla mächtige Potentater i Europa arbetat at ifrån Barbarie 
- uplysa sine Riken med wettenskaper, hafwa de allestädes inrättat 
universiteten och lärosäten. Sedan desse af wettenskaper uplyste 
Nationer sedt huru Botaniquen woro icke allenast grunden till all 
Materia Medica, utan ock till sielfwa oeconomien, hafwa de med 
all ifwer sökt drifwa denna till sin högd, och som den icke kunnat 
rätteligen läras utan tillgång på en myckenhet wäxter, hafwa de 
med oändelig depence anlagt Hortos Botanicos wid alla universi- 
— teter. Då alla Academier här utinnan täflat, måste man medgifwit, 
— att Paris, London, Leyden och Amsterdam gådt längre än alla 
andra; intill dess att Upsala trägård änteligen stegit till den högd 
i wäxter, att ingen i Europa kan honom liknas, ehuru denne är 


= EG situerad i så kalt climat, emot de Söderländske. 


I denna trägård har jag med mine lifskrafters upoffrande, 
genom en otrolig correspondence öfwer hela Europa och widare, 
inskaffat utan publici synbara kiänning ett sådant antahl wäxter, 
och på detta hielpmedel bygt den Botanique, som nu af alla ärkiän- 
nes för grund och rättsnöre i wettenskapen. 

Jag kan aldrig föreställa mig, att en så högt uplyst och nådig 
öfwerhet, som wij Gudi lof hugna oss af, skulle tillstädia att den 
academiska trägård, som stegit till största högd bland alla, som 
lagt grunden till hela wettenskapen, som hit kallat så många ut- 
länningar, och som wWworo snart sagt den enda i riket betydande, 
motte wika för några Meloner hos en privat, ty ingen ting 
kunne mera falla i publici och hela werldens ögon. Ataxercis 
armé och det prächtiga Carthago föllo wähl för några fikon, men 
aldrig hos sine, utan för sine fienders. 

ja Carl v. Linné. 


190 


Egenhändiga originalet, odateradt, finnes bland Acta till Consistorii aca- 
demici protokoll för den !9/2 1763. 


! Detta nya inlägg i den segslitna gödselstriden föranleddes däraf, att ej . 


blott den outtröttlige trädgårdsmästaren Burman, utan äfven Landshöfdinge- 
ämbetet i Upsala hos Kgl. Maj:t anfört klagomål öfver Cammar-Collegii ofvan 
(sid. 183) omtalade resolution af den 15 Juni 1762. LinsÉs ofvanstående skrift 


blef insänd till kanslern, och sedan denne i en utförlig och kraftigt hållen in- 


laga gjort samma yrkande som LInsÉ samt Cammar-Collegium äfven däri in- 
stämt, blef detta sistnämndas förut afkunnade beslut af Kgl. Maj:t faststäldt 
»såsom wäl grundadt». Och därpå beslöt Consistorium, att, på det att »berörda 


strögiödsel så mycket bättre. må förwaras och dermed icke något underslef 


måtte kunna skje, ett plank med portar omkring giödselstället skall förfärdigas». 
Kort därefter afled Burman, hvarigenom fred vanns från det hållet. 


112. 


Memorial till wördsamt swar på Hans Magnificences "remiss af 
Hr Professor Lidbecks! bref, gifwit d. 6 februari sistledne. 


1. Om ökedagswärk till örtegården äro anslagne. 


R.? Nej, utan då sådane behöfwas, som sällan sker, näm- 
ligen endast wid ströets förande, accorderar trägårdsmästaren med 
någon borgare äller bonde, som det transporterar, och det betalar 
af Trägårdens ordinarie stat. 


2. Huru månge frikarlar? bestås till örtagården. 

R. Högst 20, hwilket antal wij doch aldrig antagit, utan 
haft mästedels 12 a 15, altsom många krukor och lådor warit uti 
heta orangeriet. Ty till plantas annuas & perennes, som stå sub 
dio fodras föga betiening; men då 4000 krukor warit uti warma 
orangeriet, hafwa wij haft tillräckelig hielp af förenämde antahl. 
De wäxter, som stå i kalla orangeriet med Citroner och Laurier, 
fodra föga beswär, hwarföre jag i förstone hade tillräckelig hielp 
af 8 frikarlar. 

Hwar frikarl gör årligen 24 dagswärk, utan betallning. 


3. Om Giödsel fås af academie stallet. 


R. Där fås strö, som doch betalas af academige trägårdens 
ordinarie stat, men intet någon annor giödsel; då ströet brukts i 


FEI SKE 


I 
VfEt FUSKAR APSPRANE TR SES SEEN 


191 


putsas de. 


FR oR. Gården rengiöres äller sköfflas af Academiens frikarlar 
å gen, utan betallning. 

— Trägårdsmästaren planterar och klipper träden därstädes år- 
4 ligen, utan att därföre begiäres någon wedergiellning, ty man bru- 
kar all sparsamhet på academiens stat, intill det att jag inskaffat 
alla wäxter i Botaniska trägården, utan att därföre antingen af 
academien äller örtegårdens stat begiära det minsta. 


Carl v. Linné. 


— Egenhändiga originalet, odateradt, finnes bland Acta till Consistorii aca- 
2 'dömici protokoll för den ?6/2 1763. 


oo oo! LissÉs lärjunge Erik Gustar LioBEckK, hvilken 1756 erhållit den i Lund 
nyinrättade professuren i naturalhistoria och som nu var universitetets rek- 
tor, hade af Upsala Consistorium begärt »underrättelse om Staten för Kongl, 
> Ö gården». LIinsÉ, till hvilken ärendet den 17 Februari remitterats, afgaf 
därpå ofvanstående svar. Detta kompletterades genom en af universitetets d. v. 
rektor, Professor L. Hyprén, undertecknad skrifvelse, hvari meddelas, »att uti 
oden för Kongl. Academien härstädes reglerade staten af 1699 är till Hortum 
 Botanicum årligen anslaget 270 dlr Smt», samt att »dessutom bestås följande 
 betiening, neml. 
Sa 1:o En ÖrtegårdsMästare, som årl:n får i lön 300 dir S:mt och därjämte 
50 dir dito mynt till hushyra. 
e 2:o En gesäll med 200 dlr S:mts årlig lön. 
É 3:0 En orangeriedräng med 33 och !/s dir S:mt eller 100 dlr Kpr:mt årlig 
— 4:0 till Orangeriet årl:n bestås 40 lass wed från Kongl. Academiens hem- 


9 De här meddelade uppgifterna kunna belysa de ekonomiska resurser, som 
- Lissé hade till sitt förfogande, då han gjorde Upsala botaniska trädgård till en 
af de rikaste och berömdaste i Europa. 

2? R = respondetur (svaras). 

; 3 Med »frikarlar» förstodos arbetare, som voro »skrifna vid universitetet», 
lydde under dess jurisdiktion och därigenom »egde laga försvar». För denna 
förmån voro de förpliktade att för universitetets räkning göra ett visst antal 
icke aflönade dagsarbeten. 


192 
113: 


P:M: 


Då Academie Trägårdsgesellen Hanke tog afsked wid wårfru- 
dagen, och den andra Gesellen Broberg än icke hemkommit ifrån 
sine utländske resor, som lofwat sig återkomma i slutet af Majo, 
sökte jag obligera Gesällen Löfgren att påtaga sig hela trägården; 
men Löfgren sade sig hafwa tillräckeligt arbete af halfwa trä- 


gården, att han ej mera kunne uthärda, jag sökte förmå honom, 
som ingen annor hielp wore att tillgå, emot det jag lofwade ho- 


nom få taga hela lönen, näml. för sig och den andra, intill den 
dag Gesällen Broberg återkommo. 

Hwar om jag utbeder mig amplissimi Consistorii ratification . 

Nu har Loefgren giort tiensten ett par weckor men, af arbete 
natt och dag, war [han] i går så swag, att jag fruchtade det han 
i dag skulle läggas till sängs. 

Om nu Loefgren skulle siukna, som är allena wid trägården, 
hwilken fodrar dagelig watning, såning, drifning och skiötsel, frå- 
gas ödmjukast quid faciendum. 

Om casus existerar, blifwer ej tid att wänta på Consistorii 
sammankomst; wäxterna fodra åtminstone dageligen watning. 

Frågas altså, at om så olyckelig händelse skulle ske, om jag 
får sända en expresse till Stockholm, att söka få någon Gesäll till 
des han blifwer: restituerad äller Broberg hemkommer.! 


LinsÉs egenhändiga, odaterade skrifvelse finnes bland Acta till Consistorii 
academici protokoll för den ?9/4+ 1763. 


! Consistorium godkände, hvad LisséÉ gjort och föreslagit. 


114. 


Memorial. 


Uti Stipendio Kåhreano, för hwilket jag är Inspector, har den 
oreda sig yppat, att reserummet, som tilldelts en och annan, ej ful- 
giorts med wärkelig resa. ; | 

Detta reserum war först gifwit till nu warande Theologize 


Adjuncten Annerstedt, och sedermera till Magist. Wetterman, af 


RESET SS / FNY MS 


PARERSETSE SSENIOVEROSSNSEN SSE 


k 
No 
” 
k 
Ja 
4 

$ 


193 


— hwilka ingendera anträdt någon utlänsk resa, förebärandes de dyre 


- tider och närwarande höga wäxelcurse, at de sig ej bärga kunna 


”» främmad ort med så knappa resepgr. 
Till detta Resestipendium insatte testator i Riksens ständers 


rd älague ett capital, som årligen skulle kasta af:sig 400 Caroliner 


Specie mynt. Men för några åhr sedan, då detta, med andra ca- 
pitaler i Speciemynt insatte, måste äfter Riksens högl. Ständers 
godtfinnande förwandlas i kopparmynt, fingo Stipendiaterne i stället 
för 400 caroliner in specie, ej mera än 1224 dir k:mt. Hade Sti- 
pendiaterne fått äfter Testators uträkning 400 Caroliner, som nu 
giälla allmänt i handel och wandel 6 dir stycket, så hade de haft 
2400 dir k:mt, i stället för det de nu allenast få hälften äller 1224, 
och då hade de kanske som knappast kunnat bärgat sig wid de 
närmaste Academier i Tyskland; där emot se de nu sielfwa omög- 
ligheten till utländsk resa. 

När detta Stipendium inrättades, woro wettenskaperne ej drifne 
hos oss till den högd, som nu förtiden. Då nödgades wåre be- 
söka utlänska Academier, att förwärfwa sig de delar af wetten- 
skaper, som hemma ej kunne winnas. Där emot nu förtiden många 
utlänningar låckas hit till Academien, att lära de wettenskaper, 


som hos dem ej kunna ärnås. 


Således har den orsak förswunnit, som existerade på testators 
tid. Gå wij ock till sielfwa experiencen, lära wij finna, att de 
studerande, som fått sådane små resestipendier, sällan med dem 
kommit längre än till Gripswald, Råstock eller Jena, och kanske 
där kiöpt sig en Magisters-titel, men för öfrigt har jag ej sedt att 
de förkofrat sig i några lärdoms grenar, dem de ej så wähl kun- 
— nat lärt i Upsala, utan att i onödigt måhl och med sin egen grava- 
tion utföra swänsk mynt. 

Om nu en Resa på detta stipendium är oumgängelig, men 
rese summan otillräckelig och ogiörlig, föllier att antingen bör rese- 
— stipendierna gifwas, emot testators willia, endast till rike, äller 
också aldeles stå öde. Där äst icke resetiden skulle förkortasr 
lika som pegr:ne, till hälften, och att stipendiaterne fingo upbära 
pger:ne för 3 åhr, men resa allenast halft annat åhr. Äller ock 
att desse små reserum förwandlades till hemrum, som 1224 dir 
denna tiden kan näppligast bärga en studerande wid inlandsk aca- 
demie. 

; Men som Stipendia äro strictissimi juris, att ingen dem kan 
förklara utom högsta machten, underställes om Consistorium Aca- 

Linnés brefviäxling 1. 13 


194 


demicum skulle täckas gå in till Kongl.: Cancellie Collegium med 2 AR 
denna sak, som är gemensam med flere Stipendier, att den under- 
kasta Hans K. Maj:ts nådigsta godtfinnande, på dett samma Sti- 


pendium må komma till fult skick. 
Ty des för innan blifwa resesummorne innestående ofrucht- 
löse; Stipendiaterne i de nedre classerne komma ej äfter wanlig- 


heten och testators disposition, att, åtminstone hwart tredie åhr, 


flyttas i de högre och profitablare grader; och änteligen det 5:te 


rummet i detta stipendio vacant, utan att någon där af får hugna sig.! 


Carl Linn&egus. 


Bland Consistorii academici Acta 1763. Odateradt, helt och hållet med 
Linnés stil. 


! Detta Linnés förslag om ändrade bestämmelser för ifrågavarande stipen- 
dium synes ej hafva föranledt någon åtgärd. 


113. 


Wid Studiosi Theels ansökning at få widare innehafwa sitt 


Stipendium Helmfeldianum, som till Facultatem Medicam af Ampl. 


Consistorio blifwit remitterad, så är jag wäl med min Collega, 


Herr LifMedico Aurivillio af then mening, at han thet bör mista, 
som jag ock äfwen warit tillförene: doch som jag sedermera kom- 
mit i säker erfarenhet, at Studiosus Theel, hwilken imedlertid warit 
under Professor Acrells dageliga information, och thär giordt the 
progresser, och wist then adplication, at ingen af alla Disciplar 
wisat sig till Chirurgien så adplicable; ty nödgas jag härmed yttra 
min mening särskildt. 

Lagarne säja positive, at ingen utan then, som wistas wid 
Academien, skall njuta stipendium, och blefwe det snart bestält 
med Academiska inrättningen, om Stipendier drogos, under hwarje 
förewändning, thärifrån. Lagarne äro gjorde för Stipendiernas skull 
(och ej twärt om) till ordnings bibehållande. Stipendierna äro gifne, 
at underhålla ungdom, som upammas till Rikets tjenst. 

At få mycket excellerande Medicis och excellerande Chirurgis, 
thärpå grundar sig åtskillige, ja månge betydande medborgares 


F 
lR 
?. 
AN 
då 
I 
a 
AA 
3 
i 
j 


195 


wälstånd. Ty måste ock Höga Öfwerhetens öma omsorg wara at 
skaffa sådana i riket. 

Thet är aldeles öfwer wår Consistorielle atmosphere, at få 
limitera uti en Lag, som dicterar, at Studiosus Theel bör mista 


jä sitt Stipendium, såsom then thär warit från Academien, under thet 
han lärdt Chirurgien hos Professor Acrell, men som Theel warit 
et så rart och adplicabelt ämne, at Prof. Acrell aldrig haft thes 


like, och altså gifwer thet hopp, at han warder häruti excellerande, 


så utbeder jag mig then benägenhet af Ampl. Consistorio, at thenna 


min votering må få följa in extenso, med underdån-ödmiukt an- 


hållande, at hos Hans Kongl. Maj:t och Illustriss. Cancellarius re- 
commendera thenna ungkarl till samma Stipendii behållande, ehuru 


Ampl. Consistorium ej kan limitera Lagen, emedan härigenom sö- 
kes en sådan Chirurgus, som torde blifwa rar. Till bewekande 
skjäl länder ock thet, at en sådan Stipendiarius har frihet, at då 
honom tyckes, på några år besöka utländske Lärde, hwarföre icke 
ock inländske? Hans ungdoms fel, at ei begärat lof, med mera 
ordenteliga wägar, then ursäktar jag, för min del, gerna, då annat 
högre prepondererar isamma person, allenast han straxt infinner 
sig vid Academien, och ei lemnar et högstskadeligt prejudicat.! 


Originalet till denna skrift har ej anträffats bland. Consistorii academici 
Acta, men den finnes införd i protokollet för den 7/s 1763. 


1 Studeranden DaniEL THÉEL hade, emedan han icke under terminen varit 
närvarande vid universitetet, förklarats sitt stipendium förlustig, men anhöll hos 
kanslern att få behålla detsamma. Då ärendet förekom i Consistorium, upp- 
läste först Professor AuvRIVILLIuS ett långt och skarpt utlåtande, hvari han be- 
stämdt bestred bifall till den gjorda ansökan. Derefter yttrade sig Linné så, 


som ofvan meddelats. Consistorium beslöt i bref till kanslern förklara det »sig 


icke tilkomma at gjöra någon ändring» i sitt förut fattade beslut, men hem- 
ställde, om ej THÉEL på »anförde skjäl och omständigheter» skulle »kunna för- 
hjelpas till återfående af dess innehafda rum i Stipendio Helmfeltiano». Kanslern 
lät honom behålla detsamma. 

THÉEL ansågs sedan såsom en afO. AcreLrs bästa lärjungar och blef öfver- 
direktör för arméens medicinalväsen i Finland, men slog sig sedan ned i Stock- 
holm, där han gjorde sig »känd för serdeles utmärkt färdighet och lätthet uti 
de swåraste kirurgiska operationer» (SAcKLÉN) och tillika såsom dugande landt- 
hushållare. Han dog 1795 vid 51 års ålder. 


196 


116; 


Wördsamt Memorial. 


Sedan Academie Trägårdsmästaren Nietzel dog har jag oak- 


tad all hafd möda och correspondence ej kunnat få någon trägårds- 
mästare, som rätt förstode en Academie Trägårds skiötsel, ja icke 
en gång en beskedelig gesell, som warit wand wid academize trä- 
gård, hälst staten, i desse dyre tider, är så knapp, att en Academize 
Trägårdsmästare här näppeligen hafwer så mycket om dagen, som 
en dagkarl, och des utom är förbunden att dageligen uppassa wid 
orangeriet icke allenast söckne dagar, utan ock sielfwa Söndagarne 
och högtids-dagarne, ja äfwen om sielfwa nätterne, då blåst eller 
stark köld infaller. 

Således har jag måst draga mig fram med Löfgren, som för ut 
war endast eldwachtare wid orangeriet, och måst warit glad at 
hafwa någon, då jag annors fått ingen, men där igenom har jag 
ock mist om wintrarne många wäxter, som jag swårt äller aldrig 
kunnat reparera. 

Änteligen fick jag Broberg till Trägårds gesell, som wähl i 
förstone ägde ringa insicht i academisk trägårds skiötsel, men en 
brinnande hog, qwickhet och activitet gjorde, att han anseligen 
och dageligen tillwäxte i denna förrättning, att jag däraf hade 
mycken hugnad. | 

Denna tog sig före, nästan desperat, att med ett par tomma 
händer besöka de bäste Trägårdar i Danmark, Tyskland och Hol- 
land, hwar ifrån han hemkommit än mera habiliterad. 

Nu som Löfgren tycker sig hafwa warit längre i Trägården 
och Broberg [tycker sig] förstå långt bättre Trägårds skiötselen, at 
den ena ej will stå under den andra, torde snart hända att Broberg 
togo Trägårdsmästare syssla i någon annor Trägård, hälst om han 
sågo sig uppehållas endast med blindt hopp, hwilket woro för aca- 
demige trägården en stor förlust, ty att få någon annan med lika 
hog, drift, vigeur och insicht, där till ser jag ingen utwäg. 

Det är dess utom ganska nödwändigt att den ena står under 
den andra; annors händer det jag några gånger ärfarit, at då 
ugnarne i orangeriet äro eldade, gå de bort och den ena liter på 
den andra, hwar igenom kan ske en olycka, som aldrig kan re- 
pareras. 


197 


Ty är till Eders Magnificence och Amplissimum Consistorium 
mitt wördsama anhållande, att Lars Broberg må antagas till Aca- 
— demie Trägårdsmästare och där på få fullmacht äfter sal. Nietzel, 
— samt där på aflägga äfter wanligheten ed, att med hans wettenskap 
intet må förfaras i Trägården, då han kan antaga under sig någon 
dräng att uppamma wid trägårds skiötselen, såsom det sker wid 
utländska Trägårdar, då här igenom icke den minsta utgift blifwer 
— för erarium academicum, mer än tillförene.! 
ET Där emot får jag hos Eders Magnificence och amplissimum 
— Consistorium wördsamast recommendera gambla Löfgren, som i så 
många åhr tient wid academie trägården, till gunstig åtanka. 
> Herrar Professores College hafwa flere gånger befalt mig skaffa 
sig någon Trägårds mästare, som kunne wara dem behielpelig wid 
sine private Trägårdar, hwar till de wähl ingen kunne få bättre 
än Löfgren, ty ehuru hans minne ej blifwer tillräckeligt att skiöta 
så många 1000 örter i en academisk trägård och hans kropp tung 
— att klyfwa upp hwar timma för ställningarne i orangerien, är wähl 
ingen twifwel at han bättre än wåre andre Trägårdsmästare, skulle 
kunna skiöta kiöksträgårdar. 
Academien har ingen Humblegårds mästare, som tyckes wara 
— rätt nödwändig, hwar till Löfgren kunne antagas och Humble gårds 
— drängarne stå under honom, då man kunne få både Humblegårdar 
och private Trägårdar genom dem skiötte. 
Academiens Humblegårdar blefwo fordom skiänkte åt Profes- 
sorerne, den tiden Humble war en rar wäxt i riket, och det, att 
ungdomen, som utspriddes öfwer landet, här måtte se och lära 
 humble planteringen, hwilken orsak nu intet mera existerar, sedan 
- hwar bonde lärt den konsten; Hwarföre och åtskillige warit af 
oden tankan att humblegårdarne ej längre borde höra under Pro- 
fessorerne. : : 
Nu existerar ett annat ej mindre betydande tillfälle, då sko- 
 garne dageligen förminskas och hota med total wedbrist. Det är 
- onäkeligt, att giärdesgårdar här i riket consumera en oändelig 
mycken skog och högsta nöden fodrar, att man är omtänkt an- 
lägga lefwande häckar i stället för giärdesgårdar, såsom det sker 
utom lands; men desse fodra och sitt handelag. Skulle en dehl 
af Herrar Professorerne willia anlägga häckar omkring sine humble 
gårdar, woro där till ingen tienligare än-Löfgren, understödd af Hum- 
ble gårds drängarne, utom hwilken jag icke nu ser någon, som dem 
bättre skulle kunna anlägga. Här igenom hade studerande ung- 


- 
= 
ör + 
1 
a 
Y 
Sä 
Kr 

j 

AJ 

2 


198 


domen tillfälle att se och lära huru detta rätt bör ske, och som 
den sedan utsprides öfwer hela landet, skulle denna konsten snart 
blifwa allmän, men en otrolig båtnad för fäderneslandet och med 
mycken heder för H. Professorerne.! 


Carl v. Linné. 


Egenhändiga originalet, odateradt, finnes bland Acta till Consistorii acade- 
mici protokoll för den 17/3 1764. 


" »Detta alt pröfwade Consistorium Academicum skäligt at til alla delar 
bifalla och gilla» (Consist. protok.) Ehuru BroBErG således redan då blef ut 
nämnd till Örtegårdsmästare, var det först den 6 Maj 1769, som han »aflade 
med hand å bok Ed att skjöta och handhafwa Academieträgården». Han inne- 
hade sedan denna plats, tills han 1792 erhöll afsked med lönens bibehållande 
och till sin efterträdare erhöll sonen GustAF ÅDOLF. 


117; 


Wid den af Trägårdsgesällen Löfgren giorde, och med mig 
communicerade ansökningen, att blifwa på något sätt hugnad, se- 
dan han tient Academien uti 16 åhr, bör jag så mycket mera in- 
tercedera, som han stått under mitt inseende, och där wid an- 
wändt bästa delen af sin lefnad. 

Men för öfrigt då han säger sig warit i doadönaöl trägården 
Gesäll i 8 och mästare i 8 åhr, bör jag ärhindra, att han aldrig 
warit mästare, utan altid gesäll, fast academien ej kunnat få nå- 
gon mästare öfwer honom alt ifrån Nietzels död. 


Han är af mig icke upsagd, utan hade frihet, nu som tillförene, 


tiena i academie trägården, som gesäll, om han det gittat; men 
han har denna termin intet dagswärk giort i academie trägården, 
utan twärt om antagit och förestått slotsträgården. | 

Af den knappa academie trägårdsstaten kan han intet be- 
komma, hälst academie Trägårdsmästaren Broberg hela denna 
sommaren haft ett oändeligt arbete, at utan gesäll och hielp, både 
dag och natt, skiöta, så, plantera så många wäxter, där wähl 4000 
krukor måste dageligen watnas, hwarföre han af egit flere gån- 
ger måst betala den sig hulpit, då intet en menniskas krafter kun- 
nat warit tillräckelige. Ty är ingenting skiäligare än att Trä- 


199 


gårdsmästaren Broberg bör få någon upmuntran af gesälls lönen, 
för hwilken han äfwen arbetat, lika som Löfgren fick förleden som- 
mar, då han war allena, sedan gesällen afrest och Broberg ännu 
war på sine utländske resor; hwar igenom jag slipper att falla 
Eders Magnificence och Consistorium beswärlig med ny utgift. Då 
man tänker äfter huru Trägårdsmästare lönen i desse dyra tider 
ej är mer än hälften emot de förre, och hwad en dagkarl denna 
tiden kostar, kan man lätt finna, att academize trägårdsmästarens 
lön icke är så stor som en gemen dagkarls; hwilket ock warit 
— orsaken at jag på flere åhr icke kunnat winna någon Trägårds- 
mästare, som med så ringa lön wore behulpen. ”Täckes altså Ed. 
Magnif. och Ampl. Consistorium tillstädia att Trägårdsmästaren 
disponerar gesels lönen till någon, den han sielf tager sig till hielp, 
så slipper jag beswära med ansökning om förökning på Trägårds- 
mästare och gesälls lön, som älliest blifwer mig oumgängelig, om 
 betiening till trägården skall winnas och behållas. Hwar och icke 
kan wähl ingen Trägårdsmästare, som äger tillräckelig capacitet, 
här behållas.! 


& Bland Acta till Consistorii academici protokoll d. !/10 1764; odateradt, helt 
och hållet med Linnés stil. 


+ Consistorium godkände, hvad LinsÉ föreslagit. BroBerG fick sålunda 
uppbära såväl trädgårdsmästarens som ena gesällens lön, «blifwandes han så 
hädanefter, tills widare, som hittills ensam answarig för Örtegårdens behöriga 
skjötsel och skaffar sig hjelp, genom någre antagande lärlingar, thet bästa han 
gitter, utan någon ytterligare Räntkammarens gravation.» 


118. | 


Memorial. 


| D:r Rothman blef tillsagd förleden höst, att wara resefärdig 
aldra senast i nu innewarande Majo och jag antydd att honom 

det notificera.! 

; Han begiär af mig, såsom Inspector Stipendii, pgrne till resan, 

genom bref för 14 dagar; hwarpå jag swarade honom, att han 

dett skulle begiära af Eders Magnificence och Ampl. Consistorium. 


200 


jag afwachtar Eders Magnificences ordres här till, då han straxt 
skall få assignation på pgrne, ty hela resestipendium Kohbreanum, 
som D:r Rothman blefwit tillagt, har gått nu till slut. 

jag har lärt af förra casu att ej assignera resestipendium utan 
E. M. och A. Cons. speciella befallning, ty om siukdom, dödsfall 
äller andra äfwentyr skulle förhindra resan, kommo jag sielf att 
sitta i sticket. i 

att begära pant, äller ock caution wid pgrnes löftande för ett 
stipendium af des innehafware är- owanligt och obenäget; ja ofta 


fo er FR 
EFS ESSER 


för en ungkarl nästan omögligt. q 
Älliest ser jag för min dehl ingen ting, som förhindrar hotell ; 
att få pgrne, mer än endast Ed. Magnificences och Ven. Consistorii 
. . 3 + 
ordres till mig.” FE 
Carl v. Linné. 3 
3 

Egenhändigt original bland Acta till Consistorii academici protokoll för den 
4 Maj 1765. | 
1 GÖRAN ROTHMAN, halfbror till den ofvan (s. 64) omtalade JAKkoB GABRIEL | ; 


R., var född 1739, och dog 1778 såsom e. o. assessor i Collegium medicum. 
Företog 1773, på grund at ett genom ett tripolitanskt sändebud i Stockholm 
gjordt anbud, en vetenskaplig färd till norra Afrika, hvilken färd dock på grund 
af svikna löften och ringa resekassa lemnade föga utbyte; efter mångahanda ja 
utståndna vidrigheter återvände han 1776 med bruten hälsa till fäderneslandet. 4 
Växtslägtet Rothmannia bevarar hans namn. É 

? Consistorium heslöt den !!/5 med anledning af ofvanstående memorial, att É 
stipendiet ej, såsom R. önskat, skulle på en gång, utan för ett år i sender, 
till honom utbetalas, och den ??/o anmälde LissÉ, att han »utgifwit assigna- - 
tion på resan». Förmodligen blef RortHMan ej därmed belåten, ty kort däref- | 
ter upplystes, att han återsändt penningarne, »efter han icke ärnade resa». RNE 


119; 


Wid den af Amplissimo Consistorio med mig communicerade 
J. Löfgrens böneskrift, presenterad d. 20 sistledne November, har 
jag allenast att andraga fölliande. 

Äfter Eldwachtarens Lindstedts död antogs Löfgren att till 
orangeriet hugga weden, elda orangerien och aftaga dageligen luc- 
korne, ty han war för och stark karl. 


201 


R Emedlertid som Academiz& trägården ständigt tilltog i mycken- 
het af wäxter, att trägårdsmästaren. Nietzel ej kunne utstå med 
deras skiötsel allena, måste han hafwa någon hielp. Gesäller kunne 
intet fåss, ty staten war för knap, därföre måste Nietzel låta sig 
 åtnöja med Löfgren att watna och hielpa i de gröfre wäxters skiötsel. 
— Änteligen blef Tr. Nietzel död; jag hörde på alla håll äfter 
Trägårdsmästare förgiäfwes, ty dyrheten hade tilltaget, att Trä- 
gårdsmästare lönen blifwit alt förswag till underhåll, och måste 
altså wara glad att få nyttia Löfgren, som redan lärt något, ty 
— älliest hade jag ingen utwäg. Löfgren gjorde så mycket som han 
förstod; hans åhr tilltogo, han blef tung, styf, owig och andre swag- 
heter tilltogo med minnets aftagande, hwar af hände att många 
wäxter förginges, och då jag frågade där äfter, begiärte han sitt 
afsked, ei en utan flere gånger; jag måste wara nögd och räkna 
för förmon att häldre äga honom än ingen; Till änteligen nuwa- 
rande Trägårdsmästaren hemkom ifrån sine resor, där han för- 
skaffat sig god insicht i trägårdsmästare wettenskapen, och ägde 
där till både drift, minne och skickelighet, hwarför han på mitt för- 
slag af Ampl. Consistorium blef med Trägårdsmästare fullmacht 
försedd. Löfgren war hela tiden äfter Nietzels död, såsom Gesell 
i Trägården och aldrig antagen till mästare. Han förtröt att Trä- 
gårdsmästar Broberg skulle wara mästare och wille icke giöra 
tienst under honom. jag tillböd honom att wara gesell, såsom 
för ut, dett han wedersakade. Att upsäga honom förut hade icke 
warit gagneligt för Academiens Trägård; ej häller nödigt, ty ho- 
nom lämnades att blifwa gesell, som tillförene, allenast att stå 
under sin mästare. Han hade ock flere gånger upsagt sig sielf. 
Således skildes Löfgren ifrån trägården af sig sielf, och ifrån wår- 
fru-dagen gick ej mer in i Trägården att giöra något arbete. 

Men för öfrigt som Löfgren tient i Academie trägården hela 
- 16 åhren och altså där anwändt sin bästa tid och lefnad, samt 

— hulpit att rädda mycket, då andra ej kunne fåss, tyckes han för- 
— tiena Eders Magnificences och Ampl. Consistorii benägna hogkomst 
S och till slut blifwa hogkommen med någon nåde gåfwa. 

Man wet des utom, huru här i staden äro många trägårdar 
och inga Trägårdsmästare att tillgå, så att ägare af slike Trä- 
gårdar äro besynnerligen om wåren utan all hielp att så, beskiära 
träden, ympa &c.; ty woro wähl en af de mycket angelägna saker, 
att hafwa någon tillgång till trägårdsmästare. Ingen där till kunne 
föreslås tienligare än Löfgren, som åt minstone förstår wähl att 


at 
EEE TG 


202 


skiöta och uphielpa kiöksträgårdar, hwarför han borde hos oss - 


conserveras, som äfwen denna sysslan är en af de nödigaste för 
nationen. Altså får hos Eders Magnificence och Ampliss. Consisto- 
rium jag ähran wördsamast recommendera denna Loefgren till 
nådig åtanka.! 
| Carl v. Linné. 


LinséÉs egenhändiga, odaterade skrift finnes bland Acta till Consistorii aca- 


demici protokoll för den ?”/171 1765. 


1! Consistorium beviljade Örtegårdsgesällen LörGrEn »till nägot understöd 
på sin ålderdom i ett för alt 450 dlr K:mt», men någon årlig pension kunde 
ej lemnas »såsom ländande till Statens gravation»>. 


120. 


Emädan inrättningen af Stipendio Faltsburgiano påbjuder, att 
det må alternera emellan samtelige Faculteter här wid Academien, 
och det redan warit utdelt både i Facultate Theologica och Juri- 
dica, uti hwilken sednare det nyligen blifwit vacant, har Consi- 
storium Academicum det täckts remittera i ordning till Facultatem 
Medicam, att deröfwer inrätta underdånigst förslag; 

Ty har Faculteten, enligt Tabulas Testamenti, här till allmännt 
intimerat, och sedermera, efter 14 dagar, de sökande examinerat. 

Sökande hafwa warit följande: 

Sahlberg, Johan, Holmensis, Medicine Candidatus. 

Wenman, Carl, Uplandus, Medicine Candidatus. 

Le Moine, Wilhelm, Holm. Philosoph. Magister. 

de Rogier, Gideon, Ostrogoth. Philos. Magister. 

Gråberg, Gothoburgensis. 

Berlin, Anders, Angermannus.? 

Af desse sex sökande hafwa sedermera sig denna ansökning 
afsagt, nämligen Gråberg, som ej stadigt tror sig här kunna wi- 
stas; Sahlberg, som ärnade sig på Ost-indiskt skepp såsom Chi- 
rurgus. Wenman är wäl i samma dessein, tänker äfwen wid nästa 
promotion antaga graden och qguittera Academin, att han således 
det ej länge nyttja kunde. 


i åa 
YE EA 


203 


Alltså har Faculteten funnit sig föranlåten, att på underdånigt 
förslag uppföra följande beskedeliga och flitiga Medicine studiosos 


1:o de Rogier, Gideon, Philos. Magist. Ostrogothus. Probst-son, 
född 1738, blef student 1757, promoverades till Magister 1764. 
—2:0 Le Moine, Wilhelm, Philos. Magist. Holmensis, född 1736, miste 
| sina föräldrar då han war 7 år, blef student 1756, fick Ma- 
— gister-bref från Gripswald. 

.3:o Berlin, Andreas, Medicine studiosus, Angermannus. Befall- 
ningsmans-son, född 1746, student 1765. 

kö Att detta Facultatis Medic&e underdåniga förslag må Hans 
Kongl. Höghet, denna Academiens nådigste Canceller, underställas, 
som enligt Tabulas Testamenti iäckes utnämna den, som samma 
- Stipendium -kommer att åtnjuta, är hwad hos Consistorium Aca- 
- demicum Facultas Medica härmed wördsamt bordt anhålla. 


Carl v. Linné 
Fac. Med. Decan. 


Bland Acta till Consistorii Academici protokoll för 1766. Endast under 
skriften af LinséÉs hand. 


; + Beträffande de här uppräknade torde följande böra nämnas: JOHAN SAL- 
BERG, Se ofvan sid. 95. — CARL HENRIK WÄNMAN, Se sid. 98. — WILHEEM LE 
Morse, slutligen bruksläkare i Västmanland, död 1790. — GioEoy HERMAN DE 
RoGieErR, död 1814; sökte ingen plats och befattade sig ej med praktik, utan 
lefde som rentier. — JoHAn Martin GrÅBERG, född 1741, provincial-medicus i 
Värmland, död 1793. — Anpers BeEruinN, född 1746, företog i sällskap med en 
ung engelsman 1773 en vetenskaplig forskningsfärd till Guinea, hvarest han ef- 
ter blott några få månaders förlopp afled. 


121. 


Memorial. 


- Straxt äfter sal. LifMedici Aurivillii högt beklageliga frånfälle 
hände och den olyckan wid Nosocomium, att kokerskan, som med 
mycken sorgfällighet wårdat de siuke i Nosocomio och försedt dem 
med mat, äfwen afled, samt hennes piga af samma siukdom lades 


204: 


dödsiuk. Patienterne kunna ej wara utan tillsyn, så af mat, som 


Medicamenter, och att här om conferera med det sorgbundna sal. 
LifMedici Sterbhus woro icke nu lämpeligt. Ty tillsade jag, som 
Decanus Facultatis medicine, Adjuncten H:r D. Sidrén, att oför- 
töfwat gå till Nosocomium, där att icke allenast tillse det de siuke 
blefwo tillbörligen med Medicamenter försedde, utan ock med mat 
underhållne, och att där om lämna mig dehl, såsom Decano, som 
åligger att se till, det alt går ordenteligen i faculteten. 


Nu sedan provincen kommer att concurrera med understöd 


till. Nosocomium, föllier ock, att deras siuka måste ej aldeles för- 
skiutas, då de finnas kunna hielpas, så mycket mögeligt är och 
nosocomii stat tillåter. jag har äfwen tillsagt Dr. Sidrén att under 
vacancen dem skiöta, och tillstädia Medicine alumnos wara till- 
städes att bese siukdomarnes kienntekn, prognoses, indicationer, 
curer &c., det han sig godwilligt åtagit, under det att jag hatwer 
öfwerinseendet, såsom Decanus. 

För öfrigt, som här äro många studiosi Medicine, underställer 
Consist. Academicum jag wördsamast, om icke det woro nödigt, 
att under terminen och vacancen, H:rr Doct. Sidrén läste praxin 
Medicam publice, och då cadavera existera, att Prosector anatomi- 
cerade och wiste structuram partium corporis humani, och alt 
detta att ej medici hitkomne nödgades gå till stockholm, för det 


de här ej fingo tillräckelig underwisning.! 
C. Linné. 


Egenhändigt, odateradt original bland Acta till Consistorii academici pro- 


tokoll för den 7/83 1767. 


! Consistorium gillade, hvad LInsÉ åtgjort, och hemställde till honom, att - 


han »wille än widare med sådant sitt inseende fortfara», äfvensom draga för- 
sorg om undervisningens upprätthållande. ; 


122. 


Till Chemiska Professionen efter H:r Professor Wallerius wo- 
terar jag på fölliande: | 

1:o. Laborator äller Chemizx Adjuncten Magister TioströM! 
som uti 9 åhr warit wid Professionen, sedt och förrättat alla ope- 
rationes chemicas, föreläsit privatim Dosimacien och flere chemi- 


3 
j 


205 


ske delar; har des utom besedt de mäste Bergwärken i Riket och 


hesynnerligen lagdt sig på Mineralogien, samt samblat och för- 
skaffat sig en anselig stensambling äller Museum Lapideum och 
förstår Stenkiänningen af grunde. 

-2:0. Adjunctus Philosophie Magister ToBERN BERGMAN,” som 
en af wåra bäste subjectis academicis. Han har på kort tid åda- 
ga lagt, hwad ett exellant genie med outtrottelig flit kunnat ut- 
rätta uti de mathematiske och physicaliske wetenskaper, at jag är 
helt försäkrad, det han, om någon, kan uparbeta sig i denna we- 
tenskapen och blifwa en lysande läromästare wid detta universitet 
äfwen i denna wetenskapen. 

3:o. Amiralitets Medicus Doctor HiortzBERG? i CarlsCrona, 
som för ut wid Chemiska Professionen warit Docens, och tillika 
förstår de delar af Professionen, som ingå uti sjelfwa Medicinen. 
Magister WiBom torde äfter flere åhr blifwa wärdig att föras 
på förslag till chemisk profession, som nu är ung, och KEWENTER 
har redan utwaldt annnat vite genus.” 

Carl Linné. 


Egenhändigt, odateradt bland Acta till Consistorii academici protokoll för 
den ?5/4 1767. 


! AnpDERs PuHiurP Tiosrröm, född 1723, kemie adjunkt i Upsala, död 1779. 
Utsågs af LInsÉ att dels för Tessins, dels för drottningens räkning göra resor 
i åtskilliga delar af Sverige för att »der samla tjenliga Cabinettstycken i rena 
och snygga stuffer af alla de åtskilliga malmer, druser, gyttringar, fossilier, 
bergarter och synnerliga stenarter», hvilket han fullgjorde till Linnés fulla be- 
låtenhet. Han var dessutom en gerna sedd gäst i Linnéiska familjen för sitt 
glada skämt och sina kvicka infall, hvaraf LinsÉ fann en välbehöflig rekreation 
efter sitt forcerade arbete. 

2 TORBERN BERGMAN, född 1735, död 1784. Var under sin studenttid en 
af Linnés mest framstående lärjungar, blef 1758 docent i fysik samt 1761 ad- 
junkt i matematik och naturkunnighet; sedan en frejdad kemist och derjemte 
författare af åtskilliga naturalhistoriska skrifter. 
| 3 Lars HjJortzBERG, född 1727, död 1789, blef docent i kemi vid Upsala 
universitet 1753 och därefter adjunkt i medicin 1758. 

+ Consistorii förslag blef med knapp majoritet: 1. BERGMAN, 2. HJORTZBERG, 
3. Tipström. Kegl. Maj:t utnämnde den förstnämnde. 


206 


123. 


Utdrag af Facultatis Medic&e protokoll 1767 d. 7 Maji. 


Sedan Amplissimum Consistorium Academicum täckts med 
Facultate Medica communicera deras ansökningar, som sig anmält 
till successionem wid Professionem Medicam practicam & anatomi- 
cam, äfter salig LifMed. Aurivillius, har Faculteten tagit de samma 
i öfwerwägande och funnit sig föranlåten med fölliande sin tanka 
inkomma. 

De sökande äro H:r Professor RoLAnp MARTIN 

H:r Assessor Jon. GustT. WAHLBOM 
H:r Adjuncten Jonas SIDRÉN.! 

Alla desse sökande äro wid en och samma Promotion 1751 
till. Doctores Medicine proclamerade, den tiden, då de bäste och 
solidaste Medici upodlades här wid Academien, nämligen för än 
Medicine Alumnorum cursus blef delt emällan Upsala academie 
och stockholm, och då Medicine studiosi förskaffade sig en solid 
erudition. att bygga på innan de angrepo praxin medicam. 

Faculteten har ännu i frist [!] minne de ansökandes gjorde 
Specimina academica disputando pro gradu, som redan den tiden 
woro så tillräckelige, att man ej bättre kunne önska. Des utom 
hafwa de sökande sedermera aflagt så många prof af solid erudi- 
tion uti Medicinen, att de af allmänheten, af Faculteten och K. 
Collegio Medico, samt af alla Medicis Patrie äro ärkiende för de 
habilaste och lärdaste Medicis; så att Faculteten finner sig icke 
hafwa af nöden, wid detta tillfället, begiära af dem några Speci- 
mina disputando, äfter de alla presterat långt större prof, än de 
som kunna wisas uti en disputation, utan ärkienner dem alla tre 
för competente sökande.? 

Men hwad rangeringen angår finner Faculteten mera swårig- 
het, som deras skickelighet och capacitet samt merite äro i sådan 
jämnwicht, att man näppeligen kan finna differencen; ty alla tre 
äro promoverade på en och samma gång, alla disputerade pro 
gradu med lika styrka och heder, alla hafwa rest utom lands och” 
där giort gagn, alla hafwa distinguerat sig i nogon parte Profes- 
sionis, alla hafwa gifwit tydeliga prof af förfarenhet i Anatomien, 
alla hafwa warit äller äro Medici practici. 


207 


Detta är hwad Facultas Medica för sin dehl kunnat lämnat 
til uplysning. 

Till föllie här af jag som nu enda warande Ledamot finner 
mycken swårighet att rangera de sökande; ställer dem därföre 
äfter den tid de warit uti wärkelig tienst. 

1. H:r Doctor Jonas SmiRÉN, som icke allenast fått första full- 
makten, att wara Adjunctus Medicine här wid Academien 1750, 
förr än de andre kommo i tienst, utan ock alt sedermera giort 
docenteuren till sitt hufwudwärk, utan att affectera något ombyte, 
altså förskaffat sig den habilitet uti Academiska studier och före- 
läsningar, som ej utan tid winnes, och likwähl är så mycket be- 
tydande för discentes. Har här inom wärket tient, som Adjunctus, 
på 17:de åhret, utan att engång söka förbättring på Caracter; 
under samma tid och förr än Prosectors syslan warit lönt, äfwen 
den hederligen förrättat; häft årligen den anseligaste praxis me- 
diea i staden, samt tillika warit anförtrodd af Facultate Medica att 
förestå Sättra Sur-brunn. Han är dess utan en af wåra solidaste 
Physiologis i riket. 

2. H:r Professor ROoLAnNp MARTIN, som, sedan han 1752 warit 
Provincial-Medicus i Halland, blef constituerad Anatomig Professor 
i Stockholm 1756, där han således uti 11 åhr flitigt prosecerat 
cadavera humana, och informerat med all accuratesse och idog- 
het, så uti Anatomien som dChirurgien. Man är allmänt öfwer- 
tygad, att han är en af de solidaste Anatomicis fäderneslandet 
framalstrat. 

3. H:r Assessor Jon. Gust. WauLBom, som blef uppförd på 
förslag till Adjuneturam medicam, tillika med D:r Sidrén 1750, 
hemkommen från sine resor blef 1754 Provincial-medicus i Cal- 
mare och för sin skickelighet hedrad 1755 med Assessors charac- 
ter, har igenom de årligen till Colleg. medicum ingifne relationer 
öfwer sine patienter, som af trycket utkommit, bewist sig äga den 
solidasta grund uti praxi medica, Anatomie och Chirurgie, så att 
han är wähl ofelbart en af wåra starkaste Practicis i riket.? 


Carl v. Linné 
nomine facult. Med. 
Decanus. 


BIRD RR ONA ARE Sa fa ÅT Ban är: (bk vera ke 


208 


Egenhändigt original, odateradt, bland Acta till Consistorii academici pro- 
tokoll för den !!/5 1767. 


! RoLAND MaRrrTIiN, född 1752, död 1788, — Om J. SiorRÉn och J. G. WaAuL- 
BOM se ofvan sid. 58. 

? Uppenbart är, att LinséÉ, hvilken, såsom den ende tjänstgörande medici- 
ne professorn var skyldig att afgifva »fakultetens» utlåtande, kände det högeligen 
motbjudande att förklara någon af de sökande underlägsen de andra i meriter, 
och därför gjorde han det ena försöket efter det andra för att undvika detta. 
Då han först inlemnade ofvan meddelade handling, var den här afslutad 
med »nomine Facultatis Medice CARL v. LINNÉ, Decanus», men dessa ord 
blefvo öfverstrukna, då ett bestämdare uttalande af honom fordrades. Han 
tillade dä det därpå följande till och med meningen »Detta är — — =-- upp- 
lysning», hvarunder han åter tecknade »CaAnrL v. LInnÉ, fac. Med. Decan.» 
Äfven detta måste öfverkorsas, emedan ett definitivt upprättande af förslag 
ej längre kunde undvikas. Han kompletterade då skriften, så att den blef så- 
dan, att den kunde i Consistorium föredragas, och så fick han ändtligen för 
tredje och sista gången därunder teckna sitt namn. 

> Consistorii förslag blef nästan enhälligt lika med det af Lissé uppgjorda, 
och Kgl. Maj:t utnämnde SIDRÉN. 


124. 


Magnifice D:ne Rector. 


Hos Eders Magnificence får jag ödmiukelig. recommendera 
studiosum D:m Eric Schultz, hwilken är en beskedelig, skickelig 
och flitig ungkarl, men där jämte både siuk och fattig. Han har 
i flere åhr warit plågad af Hypochondrie och kostat på sig anse- 
ligt, nu där till fått förswagade ögon. För honom är all ting få- 
fängt, om han ej får dricka brunnen, men då lämna sin condition 
och hafwa intet till underhåll, ty att lefwa på watn och bröd är 
swårt, men än swårare på watn allena. 

Hos Eders Magnificence supplicerar jag för deuna beskedelige 
och flitige studenten, det täcktes Eder Magnificence i Amplissimo ' 
Consistorio academico föredraga hans omständighet att få så myc- 
ket af cassa studiosorum, som han kunne hålla sig med wid brun- 
nen; jag är wiss på att ingen som kiänner honom, har samwete 


209 


att dett afslå, ty han är icke wan att betla sig fram och föllo ej 
häller nu beswärlig, om där: gifwits någon annor wäg; men dett 
är gt utom brunscur.! jag förbl. 
Eders Magnifisences 
ödmiuke tienare 
Carl v. Linné. 


Odateradt; bland Acta till Consistorii academici protokoll för den ??/s 
1767. Helt och hållet med Linwés stil. 

1 Consistorium beviljade stud. ScHuntz »till något understöd under före- 
stående Brunscur samt i des stora torftighet» 150 dir kpmt ur Cassa studio- 
sorum. 


Wördsamt Memorial. 


Eders Magnificence och Herrar Professorer, mine hederwärde 
och lärde College, som städse burit ett ömsint och upmärksamt 
öga på de studerande, lära otwiflachtigt ännu hafwa Magist. Hern- 
quist! uti friskt minne, som för få bs sedan lämnade denna Aca- 
 demien. 

H:r Mag. Hernquists ärbara, dygdiga och mogna upförande 
under all den tid han här wid Academien wistades, samt hans 
outtrotteliga flit, genom hwilken han distinguerade sig, snart sagt, 
uti all literature, giorde att hwar och en af oss räcknade honom 
ibland de hederligaste och wärdigaste Magistrer. 

Denne Magister blef, för några åhr sedan, af Höga öfwerhe- 
ten utwald, att resa till Marseille, där att lära Hippiatriquen; det- 
ta äfterkom han, och med sin wanliga outtrotteliga flit penetre- 
rade han denna konsten, på lika sätt som han här förut penetre- 
rat de mäste wettenskaper. Dett underhåll, som honom af Öfwer- 
heten war tillslaget, kom under sista Riksdag, för rikets och ti- 
dernes knappa omständigheter att indragas, och han [blef] såle- 
des lämnad wärnlös i ett främmat och dyrt land. 

Således blef en lärd och idog Landsman, just då han först 
skulle få hoppas smaka fruchten af alt sitt arbete, lämnad åt ett 
blindt öde, utan en enda betta bröd att stoppa i sin hungrande 

Linnés brefväxling 1. 14 


210 


mage. Han hade och redan warit förgången af armod, om ej de 


solide wettenskaper, som han af Eder M. H. här wid Academien 


insupit, gifwit honom här och där en stickpenning att kiöpa sig 
en måltid mat, då han i Paris kunnat råkat någon yngling, som 
haft lust att lära något litet i Moralen äller Matthesi, i Botaniquen 
äller Chemien &c.? Men i en så dyr ort har detta warit så ringa, 
att det altid wardt otillräckeligt till mat, husrum, kläder och hem- 
resa. 3 
Uti bref till mig från Paris, för några dagar sedan, beskrif- 
wer och beklagar han sitt öde, med så rörande ordasätt, att de : 
kunna röra stenar och resa håren på ens hufwud, och lägger 
där till detta: Förutan närwarande tids omständigheter plågar 
mig åtankan om framtiden; jag är lämnad utan understöd, men 
bunden till min frihet och upoffrad till ett blindt öde. Hade ej 
Herrar Professorerna bisprungit mig med hielp och understöd, hade 
mitt elende warit i den högsta grade. Osäker om mig sielf, brå- 
kar jag mitt hufvud med hwad jag lärdt; ibland Maréebaux är jag 
Maréebal, ibland Mathematicos passerar jag för en af deras hop, 
men sielf wet jag ej hwad jag är; en olycka som är starkare än 
andra. Ach att någon Gynnare kunne förhielpa mig till något 
wist brödstycke, där i jag kunde giöra nytta, det måtte ske med 
hwilka wilkor, som möglige äro. 

Alla som älska wettenskaper, hwar ibland mine hederwärde 
H:r College lysa, kunna intet annat än älska och taga dehl uti 
deras öden som dem idka, samt promovera dem, som sig med 
wettenskaper distinguera; låtom oss därföre, af priswärdig pläg- 
sed, se till om icke något tillfälle kan gifwas att rädda en wärdig 
Landsman ifrån undergång på en främmad och dyr ort. 

Här äro till exempel många stipendier, af hwilka somlige i 
senare tider warit så knappa, att ingen på dem kunnat resa till 
utrikes orter; här äro uti somliga öfwerskotsmedel, som ännu stå 
inne och kanske intet nyttigare kunne emplojeras, med kanske än 
flere möglige utwägar, om wij med samblad hog söka att hielpa 
en idog och olyckelig landsman, som utom sitt eget förwållande 
råkat i elende. 

Då jag detta understår mig lämna till Eders Magnificences 
och Mine Wärda H:r Collegers behiärtande, anhåller jag wördsamast, 
att en prässande omständighet ej lägges ad acta, ne dum delibe- 


ratur pereat Saguntum.? 
Carl Linné. 


211 


Egenhändiga, -odaterade skrifvelsen finnes bland Acta till Consistorii aca- 
demici protokoll för den ?/12 1767. 


” 

i 1! PeEteER HeErRnNQvisT, född 1726, student i Upsala 1750 och filosofie doktor 
i Greifswald 1751, beslöt på LinnÉs uppmaning att egna sig åt den dittills i 
wårt land alldeles försummade veterinärvetenskapen och erhöll 1763 af staten 
understöd för studiers 'idkande i Lyon och Paris, hvarest funnos den tidens 
mest ansedda veterinär-läroverk. Han återkom 1769 till Sverige och utnämn- 
des 1772 till Matheseos Lector i Skara, hvarjämte han »fick nådig befallning, 
att hvart 3:dje år tvenne i Veterinären undervisade Elever skulle af honom öf- 
verlemnas till det Allmännas tjenst>, Ej nöjd härmed, lemnade han dylik un- 
dervisning ej blott åt Gymnasii-ungdomen (2 timmar i veckan), utan ock åt så 
många, som af församlingarne erhöllo understöd att vistas hos honom, hvarför- 
utan han i Skara anlade en botanisk trädgård och undervisade i naturalhistoria. 
Genom hans energi blef sedan en särskild veterinärskola där inrättad, hvartill 
han själf i väsentlig mån bidrog genom frikostiga gåfvor och donationer. Er- 
höll professors namn och värdighet; dog 1808. Med rätta betecknad såsom 
»Svenska veterinärvetenskapens fader.» 

>? Om en sådan tillfällig inkomst berättas följande: »Under det han en 
dag 1767 uti K. Trädgården på Trianon höll på att examinera örterna, obser- 
verades han af Konung Ludvig XV, som då råkade vara på besök hos Mada- 
me Dubarry, och sedan Konungen af Trädgårdsmästaren blifvit underrättad 
att Hernqvist vore Svensk och en af von Linnés Elever, lät Konungen fram- 
kalla honom och frågade, om han ville åtaga sig att rangera Örterna i Träd- 
gården, som nu voro ställta efter Tourneforts system, efter von Linnéeska in- 
delningen, hvilket han åtog sig och verkställte» (SAcKLÉn, Sveriges läkare- 
historia I s. 906). 

3 Consistorium beslöt genast att hemställa hos Riksrådet Grefve CL. EKE- 
BLAD, att HernQvist måtte: erhålla det Wredeska resestipendiet, hvilket ock 
kort därefter beviljades. 


126. 


Då Amplissimum Consistorium academicum äfwen af Facultate 
Medica infodrat des utlåtande, huru wida tryckfriheten må sträcka 
sig wid Academierne, har Faculteten funnit sig att, på sätt som 
föllier, [böra] utlåta. 

Då Riksens högl. Ständer förbudit all Censur,! understår icke 
Faculteten sig att det på något sätt wränga äller limitera, utan 
påstår att all Censur wid Academierne skall uphöra; och om något 
förgripeligt skulle inflyta uti någon disputation, bör Przeses därföre 
wara answarig, som hos honom står fritt att ärkienna disputatio- 
nen för god och därföre presidera äller icke. 


212 


Men som disputationer äro inrättade som prof af lärdom, lika 
som examina, hwar af en ungkarls erudition dömmes och sedan 
distingueras med academiska honores; tycker faculteten wara råde- 
ligt, att den som skall disputera bör, innan han bär sin disputa- 
tion på trycket, den upwisa för faculteten äller des Decano, som 
på samma disputation skrifteligen intygar, om argumentet är så 
utarbetat och så wärdigt, att det af Faculteten kan ärkiännas för 
godt prof i sig sielf, att studenten icke må lida genom det han giör 
kostnad med trycken och därföre sedan ej winner någon förmon. 

Widare, som de bäste och fläste wärk uti wettenskaperne äro 
skrefne på latin, och på detta språk nättast kunna föreställa ett 
instructivt argument, har latinen länge sedan blefwit antagen för 
en lingua communis eruditorum, ty kan och icke häller någon 
ärkiennas för solide Doctus, som ej kan läsa äller förstå en latinsk 
bok; hwarföre äfwen de studerande aldra först böra examineras 
uti humanioribus. Och som latinska språket är det förnämsta, som 
en studerande kan wisa och å daga lägga under sin disputations act, 
men omögligen dölia, böra disputationerne wara på latinska språket, 
ty till sielfwa argumentet kan han ofta betiena sig at andras hielp. 

Lämnades latinska språket wid specimina academica, kunne 
ofta en qwacksalware tränga sig fram till honores academicos och 
andra tiensters sökande, som nu medelst språket hålles tillbakas. 
At förtiga, det nya inventa uti wettenskaper genom latinska språ- 
ket lättast communiceras med orbe erudito. 

Carl Linné 
Decanus. 


Originalet, odateradt, helt och hållet skrifvet af LinnÉ, bland Acta till 
Consistorii academici protokoll den !5/12 1767. 


! Härmed afses Tryckfrihetsförordningen af den 2 December 1766. 


127. 


Wördsamt Memorial. 
Som jag är föranlåten af tillstötande åhr och krämpor, att 
nästkommande wårtid bruka någon Medicin, innan jag, äfter Hans 
Kongl. Majestets wår allernådigste Konungs höga befallning, reser 


9 -ERT INRE SS RT 


BARER SNIEEEET VED CAT) TFA ARE SOSSAR STI 


Af 


213 


> på någon tid till Ulriksdahl, bör jag wördsammast underställa 
- Eders Magnificence och Amplissimum Consistorium om jag, under 
samma tid, får låta min son, Demonstrator Botanices, hålla publi- 
— que föreläsningarne uti Botanicis. Eder Magnif. och Ampl. Consist. 
7: lära finna detta så mycket mindre betänkeligt, som 

; 1. Det åligger Adjuncterne at läsa publice i stället för Pro- 
é Hössien, så ofta någon Professor är af siukdom äller andra ound- 
-wikeliga saker förhindrad. 
2 2... Som det äfwen är en Demonstrators speciella sysla att 
— hålla Demonstrationes plantarum uti Horto Botanico.! 
; 3. Som Hans Kongl. Majestet icke allenast redan allernådigst 
licentierat mig, så att jag kan, när mine krafter intet mer äro till- 
räckelige, sätta mig i lugn, att afbida wårt allmänna öde, utan 
och för detta gifwit samma Demonstrator lika nådigt sin Kongl. 
- Fulmacht på Professionen i mitt ställe. 
N Men jag har doch welat hålla uti, så länge krafterne någor- 
- lunda tillstädia, wähl wettande att i alla Professioner aldrig nå- 
gon Professor tillkommer så mogen, som då han bortgår, emädan 
— alla wettenskaper redan blifwit så widlöftige, att de fodra en hehl 
— mans lifstid och arbete, innan man i dem kan winna någon högd.? 


Carl Linné. 


Egenhändigt, odateradt original bland Consistorii academici Acta 1768. 
Ett annat exemplar däraf eges af Linnean Society i London. 


1 Enligt kanslerns skrifvelse till Kgl. Maj:t af den !/12 1758 skulle till 
demonstratorns åligganden äfven höra att »undervisa ungdomen», men att det- 
ta ansågs vara af alldeles underordnad betydelse, framgår däraf, att därom ej 
ett ord nämnes i den för honom uppsatta instruktionen. Denna, egenhändigt 
af LInsÉ skrifven, har först helt nyligen anträffats (Nationalmuseum invent. n. 
3092) och torde här få meddelas, ehuru dess rätta plats borde hafva varit ef- 
ter LinsÉs skrifvelse (n. 39) till kansleren den 9/1 1759. 


Instruction för Demonstrator. 


1. Han skall tillse at trägården blifwer wähl stängd och tillsluten, 

att ingen må utom Hans willia och lof gå in i trägården. 

2. Att Trägårdsmästare, Gesäll och Drängar äro riktigt på sine 
timmar tillstädes och giöra sin tienst utan underslef. 

: 3. Alt hwad till trägården kiöpes äller lefwereras skall han noga 

bese, att det riktigt inkommer, såsom wed, giödsel, krukor, och noga 

äfterse, om något försnillas. ; 


Ae. 


214 


4. Att fröen ej förgiätas att samblas, förwaras, utsås, utplanteras. 

5. Att örterne watnas, skiötas, på behörigt rum ställas, ut och in- 
sättas; att fenstren öpnas äller tillslutas äfter wäderleken. 

6. Han skall årligen skrifwa catalogue på fröen, se efter att alla 
om wåren sås; specificera om hösten alla wäxter, som i orangeriet in- 
sättas och räkna krukorne. 

7. Han skall utsända fröen till Botanicos och correspondera samt 
inskaffa rara fröen. 


38. Han skall hafwa i beredskap till Lectionerne de örter öfwer i 


hwilka kommer att läsas. 

9. Han skall skrifwa räkningarne årligen för academise trägården 
och laga att de i Contoiret blifwa expedierade samt bewara [dem]. 

10. Han skall dageligen taga ordres af Prefecto om hwad i trä- 
gården skall wärkställas, samt äfterkomma hans befallningar till trägår- 
dens wälstånd. 

11. Han skall hafwa nyckelen till trägården och orangeriet sam- 
Museum. 

12. Han skall wara answarig för Museum att flaskorne stå wähl 
fulla med "> [= spiritu vini]; att intet blifwer förskämdt af försumelse ; 
att inventarium är ansvarigt; att Museum årligen förökes. 


13. Att inländska wäxter blifwa från marken insatte och af an- 


dra trägårdar, då de fattas, införskrefne äller inskaffade. 

14. Han skall åt minstone ett par timmar före och äfter midda- 
gen dageligen wara i trägården, och om något försummas det rätta äl- 
ler för Prefecto det tillkänna gifwa. 

Upsala 1753. : Carl Linneus. 

Pref. Hort. acad. 


? Denna ansökan bifölls af kansleren (kronprinsen) vid Consistorii-sam- 
manträdet den 7/4 1768, vid hvilket han var närvarande. 


198. 


Wid omröstningen efter framledne Hofintendenten Julinschiöld, 
till Academie Räntmästare sysslan, voterar jag på fölliande. 

1. Professor ANnpr. BeErcH,! som uti 27 åhr här wid Acade- 
mien warit Professor, och wid sin Profession sig så distinguerat, 


NE TE TPOESEE A 


215 


— att han i sin Profession aldeles kan sägas excellera; ty han har 


icke allenast uptagit den utur sitt öde, utan och alla dess delar 
utarbetat med mer än mennisklig möda, hwar på jag sielf sedt 
hans adversaria renskrefne och till trycket färdige, som hela lärda 
werlden skulle fägna. 

Han har dess utom sielf genom intercession hos private be- 
medlade, wettenskaper och fäderneslandet älskande män, förskaffat 
de medel, hwar igenom ett hederligt stenhus blefwit uppbygdt för 
Professionen till Academiens förmon, och däruti, utan publici äller 
academiens omkostnad, anlagt en dyrbar sambling af hwariehanda 
machiner och apparatus, som höra till samma Profession. Utom 
alt detta under Räntmästare vacancen den förestått med så mycken 
flit, capacitet och mognad, att Academien kan intet annat än giöra 
sig försäkrad, att få i honom den säkraste Räntmästare. 

2. Professor N. RiseuL, som äfwen med lika ifwer uparbetat 
en ny Profession och den aldeles ifrån grunden upbygt, hwar till 
han med oändelig flit giort alla de samblingar af förordningar och 
rescripter som dit höra, med den ordning och accuratesse, att jag 
dem ej utan största förundran sedt. Han har des utom tillförene 
warit i flere åhr academie secreter, och således har på sine fingrar 
academiens hushållning sig nogast bekant, hwar på man dageligen 
haft de tydeligaste prof; att förtiga hans egen regulerade hushåll- 
ning, utom hwilken ingen kan anförtros en större. Ty bör man 
ej twifla att i honom kunna få en accurat Räntmästare. 

3. Crono Befallningsmannen PEHR GRISELL, som med så mycken 
accuratesse förrättat sin innehafwande syssla, att ingen honom där- 
uti kunnat föredragas. Har tillförene tient wid Academiens contoir 
i 17 åhr och warit brukad i åtskillige Academiens wärf. Förstår 
räckenskaper af grund och bokhålleriet, som är förnämsta grunden 
till denna syssla. Änteligen är ock så bemedlad, att man i honom 
sielf kan hafwa tryggasta säkerhet. 

Utom desse kan jag intet annat än med all heder nämna 
Academie Camereren Runa, som i flere åhr med mycken flit och 
möda förestådt Academiens Contoir, och med så mycken drift, re- 
dighet och omsorg skiött Academiens Räckenskaper, Att han där- 
före giort sig dageligen meriterad. 

Häradshöfdingen och Juris Adjuncten Wazr bör jag lämna sin 
långwariga merite, sin myckna flit den han ådagalagt wid informa- 
tions wärket, hwar igenom han förtient långt bättre station; men 
som jag icke wet, om han är så mycket inöfwad uti räckenskaps- 
wärket, nödgas jag gå honom wid denna syssla förbij. 


216 


Fält Camereren J. W. PALANDER wet jag wara en ganska be- 
skedelig, i räckenskaper förfaren och pålitelig man, som des utom 
har mycken merit. | 

De öfrige kiänner jag ej så noga, huru wida de kunna wara 
fallne till denna tienst.? 

C. v. Linné, 


Egenhändigt, odateradt original bland Acta till Consistorii academici proten 
koll den 9 Maj 1768. 

1! Se ofvan sid. 109. 

? Consistorii förslag blef: 1. A. BercH (enhälligt), 2. N. Riseur, 3. GAni, 
Rupa. Kgl. Maj:t utnämnde den i första rummet uppförde. 


129. 


Magnifice D:ne Rector. 


Äfter Eders Magnificences gäunstiga befallning wille jag gierna 
inställa mig i morgon, men jag har fått en accident i min höft, 
som tillåter mig icke dröga där med, ty det kan blifwa äfwentyr- 
ligt nog. Eders Magnificence lärer "dock hafwa nog månge i sta- 
den att kunna afgiöra den saken; Ty beder jag ödmiukel. att 
Eders Magnificence täckes spara mig i morgon. förbl. 

Eders Magnificences 
Hamarby 1768 ödmiuke tienare 
d. 9 Augusti Carl v. Linné. 


Utanskrift: Magnifico D:no Rectori Acad. Upsaliensis. 
Finnes bland Acta till Consistorii academici protokoll för den '!9/8 1768. 


130. 


Då nu almänt klagas, att wettenskaperne aftaga wid Acade- 
mierne, och jag, såsom deputerad, där öfwer bör utlåta mig, äro 
följande mina oförgriplige tanckar: 


SS SE ARE Ne AE T 


ar EEE SERENA ISVO 


ISEN E ET, RESPONSES 


217 


Ar frågan huru wettenskaperne skola upplifwas med bestå- 
Sn ende af gjorde publique författningar, så har jag icke et ord att 
anföra; ty wi äro alle edsworne undéersåtare, och täfla att efter- 
komma Kongl. Maij:sts ordres til pricka. Men är frågan om råd 
eller project til en ny inrättning med Academiska wärcket, och 
man får fritt, oagtat alla hit in till tagne författningar, säga sin 
mening, så blifwer min tancka följande: 

Wettenskaperne äro redan i flere seculis och wid så många 
Academier i Europa drefne, att jag tycker mig icke behöfwa med 
ljus ooh lyckta söka om ljusa dagen, hwad en långsam experience 
lagt för allas ögon. 

Upsala Academie har, ifrån Wavliga tider tillbakars, haft an- 
seende ibland de Europeiske Universiteter; men nu klagas i all- 
mänhet, att wettenskaperne aftaga så här, som wid de andre in- 
rikes Academierne, och jag kan ej näka att ju så skjer. 

Jag wet intet om Upsala Academie har haft mera anseende 
än emillan åren 1740 och 1750, då framledne Academie Cancel- 
leren Grefwe Carl Gyllenborg med så mycken ifwer och åhoga 
uppmuntrade så Docentes som Discentes til emulation. De Theo- 
retiska wettenskaper med flere hade redan ärnått ansenlig högd, 
såsom Philosophie, Historie, Moral, Theologie, Jurisprudence och 
humaniora eller lärda språken; men i detta tidehwarf upplifwades, 
liksom å nyo, Astronomie med Observatorio, Praxis Medica 
med Nosocomio, Botanique med horto botanico, Chemie med 
laboratorio, Physique med apparatu, Anatomie med preparatis, 
Oeconomie med modeller &c. hwarigenom Academien want et 
stort utseende, så innom som utom riket. Det war då nöje att 
se, med hwad flit och åhåga, så Docentes som Discentes arbetade. 
Hwad lärda ungkarlar planterades icke då öfwer hela riket? Åt- 

— minstone wet jag förwisso att Medicine alumni ingen tid hafwa 
oo Warit mera underbygde med solid erudition. 
Ifrån 1750 tycker jag mig sedt huru wettenskaperne alt mer 
och mer aftagit, och ännu continuera i sit aftagande hos os. In- 
gen ting sker utan orsak, och effecten kan intet häfwas utan or- 
saken först afrödjes; ty bör man söka, hwad förändring skjedde på 
samma tid med wåra Academier, då hela saken kommer i klart 
ljus. 

Wid derna tiden begyntes en ny epoche för lärosäten; Aca- 
demierne blefwo omstöpte ifrån Academier til Gymnasia illu- 
stria, dock med behållning af Caracteren; Docentes blefwo satte 


218 


på militarisk fot, såsom wid Ryska Academierne, Holstein in- 
inberäknad, där ock för samma orsak wettenskaperne så twungit 
wuxit, ty Pallas och Mars hafwa wäl aldrig förenat sig. Då 
blefwo 

1. Examina så många befalte, at om de alla till pricka ef- 


terlefwats, frucktar jag det redan warit bestält med Academierne; 


det war på wägen att alla examina med ankommande, bortgåen- 


de etc. studenter skulle anställas publice på Academien uti alla 


Professorum närwaro, Protocoll hållas och justeras, och det alle- 


nast för ett par i sänder, att om alla lördagar därtil tagits, höna 


de icke endast för examina warit tilräckelige. 

2. Ingen fick gå ifrån 'Academierne utan publique exa- 
men; examen skulle allenast anställas af wissa Professorer efter 
det Collegium i Stockholm, som Abiturienten ärnade sig til; altså 
af wissa utnämnda Professour til hwart Collegium. Ingen annan 
Professor fick gjöra en fråga på Abiturienten, än den Professor, 
som på Professionen hade fullmagt. Studiosus skulle altså, för sin 
examen skuld, wäl höra deras föreläsningar, som hade lof att 
examinera; behöfde altså ej annat att läsa. Detta absolverade 
han på 1, 2 å 3 terminer. Dårpå skulle Rector utfärda för honom 
testimonium, att han wore fullärd, och därefter borde han anta- 
gas uti Rikets Collegier, hwilket mig förekommer som att kiöp- 


mannen skulle sjelf approbera sin wara, då han den sälljer. For- 


domdags examinerades och approberades efter sin habilité bort- 
gående Studiosi, där de antoges. Men när wåre nyare kommit 
til Collegierne och efter år och merit änteligen uppstigit til de 
högste tjänster i riket, kan man föreställa sig hwad gsestime såda- 


na skola hafwa för wettenskaperne, då de sett, att de kunnat på . 


kort tid winna tillräckelig lärdom, fast de ej med ytterste läpparne 
smakat wettenskaperne. 

3. Hwar och en Professor skulle esomoftast examinera si- 
na Auditores, huru de fattat lectionerne; som somliga tro gjort 
mycke gagn, andra intet. Åtminstone kunde en Professor lätteli- 
gen examinera twänne timmar, då han läsit en, och altså spara 
sitt arbete. Härefter borde han gifwa Catalogue på sine Auditores, 
som låta uppskrifwa sig först på terminen; men på slutet af sam- 
ma termin blefwo dels andra, dels de samme; somliga tider wid 
slutet dubbelt mindre eller dubbelt flere til antalet. 

4. Wid lectionerne skulle Professorn esomoftast uppräckna 
sina Auditores, att se hwilka woro flitige och hwilka ditkommit, 


219 


såsom nya; samt wid slutet af terminen gifwa en förteckning på 
— Auditores, med intygande om de wwit flitige eller försummelige; 

hwilket alt kan gå an för de Professores, som hafwa få Auditores, 
men låter ej med effect practisera sig, där som äro månge och 
altid sker med tidspillan för lectionerne. Utom det hafwa Studi- 
osi sig noga bekant, att desse räckenskaper hwarcken gagnat eller 
skadat dem. 3 

5. Professorerne skulle om de försummade en timma pligta 
en specie ducat; Decanus skulle bewitna, att Professorerne lä- 
sit, fastän honom warit omögligit, att höra sine ämbetsbröder, ty 
han har ock sine lectioner, icke heller hafwa wi hört att någon 
därföre blifwit sakfäld; tilförene war ingen ärlig Professor, som 
— gjorde vacance någon timma i Academien, därest han ej war 
sjuk; dock Wworo de då ej mera sjuka än nu. Om en Professor 
wil gjöra sig sjuk, hwem skal det utröna; en hufwudwärck eller 
annor wärck kjännes på intet utwärtes tekn; wettenskaper willa 
uppmuntras, ej twingas. Hwad detta sättet skadat wettenskaperna 
hos en wår granne, hafwa wi nog sedt. Utom alt detta är det 
en så stor difference att höra en wäl utarbetad och en ha- 
stigt hoprafsad lection som natt och dag; af den förra kan en Stu- 
dent lära mer än af 10 andra. Nog kan Professorn i sitt månads 
journal skrifwa huru ofta han läsit, men ej huru han läsit. Ja! 

d Professorn skulle också gifwa Catalogue på sine private Audi- 
É tores, som hos alla folkslag, jag har mig bekant, är ohört, ja om 
| Professorn ej läste första eller sista timmen på terminen, skulle 

han mista sin halfwa lön. (Jag går förbi att nämna, att Archie- 
oo Biskopen skulle hafwa uppseende på -Professorerne att de gå fli- 
oo otfigt i kyrckan, såsom Rector Schole med Scholgossarne, hwil- 
ken lag passerat avisorne genom hela Europa, med alla lärdas för- 
undran, och wåre egne Studenters åtlöije öfwer Professorerne.) 
rv 6. Materie disputandi skulle i tida, och förr än de be- 
— gynte tryckas, angitwas hos Cancellarium och få lof att tryckas, 
fast titulen endast öfwersändes, som kunne på twå sidor altid af- 
handlas. 
Re 7. Anciennitetsprincipen blef då ock antagit så i Civil 
som Militaire, ja det trängde sig äfwen in uti sjelfwa ccclesiastique 
wäsendet, som gjorde mer skada för wettenskaperne än alt annat. 
Alla hufwuden ansågs då lika som Soldater. Om en Studiosus 
hade kommit från något Gymnasium, och kunnat på ett par år 
så hasta wid Academien att han blefwit Magister, därpå rest ne- 


220 


der til sit stift, blifwit kallad till Adjunctus, ordinerad, gift, aflat 8 
å 9 barn, mädan hans Camerad liggat 12 år wid Academien, och 
blefwit solid och lärd, då kan denne sednare på långt håll ej com- 
petera med den förre idioten, som har så många tjänstår, ja hu- 
stru och huset fult med barn. När intet hwar blifwer belönt ef- 
ter habilitet och lärdom, är wist den obetänckt, som länge arbe- 
tar i wettenskaper wid academien, utan skyndar sig tädan och 
anser henne som en hållhake i loppet af sin wälfärd. Det har 
man icke allenast sett hos Noblessen, som fordom innehadde solide 
wettenskaper samlade wid Academien, utan äfwen hos Philoso- 
phos, ”Theologos och Medicos, ja man bör icke här af undra att 
. wettenskaperne taga af, utan fast mer att de ännu äro qwar. + 

8. Wettenskaperne skulle afhandlas af Professorerne i stör- 
sta korthet, att Cursen uti wettenskapen kunde absolveras på 
en eller twå terminer. Man klagade då på en eller annor, som 
så illa förestod sin Profession, att han begynte, men aldrig sluta- 
de sin cursum; nu halps det med contrario; det är helt wist, att 
får ej studiosus första utkastet öfwer hela wettenskapen wid Aca- 
demien, har han swårt att det framdeles öfwerwinna, ty bör Pro- 
fessoren utstaka widden och djupet af wettenskapen, att då Audi- 
tores detta possidera, de då lätt må sjelfwa arbeta sig upp; sker 
detta för kort, blifwer saken hwarcken hackad eller malen, utan 
så otilräcklig för studenten som lätt för Professorn. 

Alt detta, med hwad mera, tyckes mig icke upphulpit wetten- 
 skaperne, utan snarare dem skadat. 

Jag går här förbi tentamina, ehuru jag tror dem wara, 
skadelige, men de äro ej generelle, utan anställas allenast af facul- 
tate philosophica med sina alumnis, innom de släppas til examen 
rigorosum. 

I fordna tider woro Professorum Collegia frequenterade af en 
myckenhet Auditores, där den ene uppmuntrade den andre til flit, 
och studiosorum flit uppmuntrade Professorn att med största if- 
wer drifwa sin sak; nu deremot äro studiosi uti collegiis Profes- 
sorum få, sedan hwar Professor fått sin Docens, och sedan Senio- 


res i hwar nation tagit sig före att informera sine juniorer; åt- . 


+) I den florerande tiden, woro, utom deras MAJESTETER sjelfwa, så mån- 
ga Magnates, som promoverade wettenskaperna, uppmuntrade Läromästarne, 
favoriserade de arbetssammare och lärdare, såsom TEssIin, HORLEMAN, GYLLENBORG, 
CRONSTEDT, BONDE, HÖPKEN, EKEBLAD, SCHEFFER, hWwar uti hela nationen instämde. 


221 


skilnaden på denna information torde Auditores finna på slutet, 
och sedan de sielfwa omsider blifwit underbygde, att de mera 
kunnat lära af en lärd Läromästare på kort tid, än af en mediocre 
på lång. 

Promotioner äro wid alla Academier antagne. Graden är 
ett attestatum af en hel, hederlig och lärd facultet, att den som 
fått Magisters eller Doctors stämpelen på sig, är en solid, lärd man, 
så att allmänheten, som icke är i stånd att utröna en sådans ca- 
pacité, må därwid trygga sig. Så länge denna tituln ej gifwes 
andra än wärdige, är det en heder både för den som gifwit ho- 
nom, och den samma emottagit; men när den missbrukas, kom- 
mer den i föragt. Nu sedan Philosophiska Faculteten blifwit för- 
öckt med flere Professorer, och alla Professorer hafwa lika rätt, 
att fordra beskedd af promovendo, och sedan alla wettenskaper, 
blifwit widsträcktare, är wäl omögeligt att någon kan blifwa solid i 
alla wettenskaper, utan måste låta sig nöija att wara aliquid in 
omnibus, hwar af torde skje, att solide män i wettenskaper all- 
männare sacknas. Denna swårighet har gjordt att åtskillige stu- 
diosi sökt sig graden wid andra Academier, där antingen äro min- 
dre antal af Professorer, eller lättare att slippa fram, hwaraf fa- 
culteterne nödgas gifwa efter, att icke alla söka samma wäg; ja 
studiosi hafwa funnit utländska Academier, där man fått kjöpa 
graden som Aflatsbref i Rom, utan ett en gång wara in loco 
sedde, som wäl warit största misbruk i werlden, och i fordna ti- 
der ohört. 

Men att jag må hålla mig innom Medicinen, så är det obe- 
gripeligt, att man nu kan få någorlunda passable Medicos, ty en 
Studiosus medicine måste gå 1:o igenom examen uti Theologien, 
2:o uti jure publico, 3:o för åtta st. Philosophis: i Eloquen- 
cen, Grecis, Moralen, Historien, Mathesi, Physicis, Chemicis. Måste 
altså afhöra så mångas publique och private lectioner, icke utan 
kostnad och lång tid, att hans bäste minnesår gå bort, innan han 
med alfwaro får begynna Medicinen; därpå 2 gånger disputera, 
prestera twenne examina, innan han får promoveras; här med 
slipper han intet, utan måste gå en cursum anatomicum i Stock- 
holm, fast theatrum anatomicum äfwen är i Upsala, måste ock gå 
ett halft år i Stockholm på lazarettet, fast Nosocomium äfwen är 
i Upsala, måste ock i Stockholm lära Chirurgien, Artem ob- 
stetriciam etc. innan han absolverat sine studier. På detta sät- 
tet faller mig otroligt att någon kan blifwa excellerande, som skal 
skjöta så många wettenskaper. 


222 


Consistorierne äro en betydande sak wid informations wärc- 
ket, hwilka så litet beswära Professorerne wid utrikes Academier, 
som här mycket, ty här är Consistorium Majus och Minus (utan 
inspectura e&rarii och Faculteter), hwilka blifwit så förökte med 
sessioner och protocoller, att om desse i lika grad framdeles skola 
tiltaga, frucktar jag att Professorerne blifwa assessores, och Con- 
sistoria hufwudwärck, men Academien biwärck. Det torde til en 
stor del härröra af Professorum förökta antal, att Consistorii Ma- 
joris sessioner äro flere, ty hwar Professor har och bör hafwa li- 
ka röst, men att så många Professorer skola så ofta sitta i Con- 
sistorium med afgjörande af oeconomica, cameralia och så mycket 
annat, helt alient från wettenskapen, det är eftertänckeligit, och 
därmed dragas tanckarne ifrån sine rätte gjöromål och lectionerne, 
samt wettenskapers utarbetande, hwilket synes wara hårdt. Skul- 
le någon af Professorerne wilja totus wisa sig Consistorialis, är 
nödigt att den tiden han här på anwänder, den tager han från 
sciencen ; wil han blifwa rådande och tiltagsen i Consistorio, upp- 
wäckes straxt partier och mishälligheter, som otroligen draga Pro- 
fessorerne ifrån -sit första ändamål; ifrån den ro, som fordras för 
tanckarne i studier; ifrån de exempel, med hwilka Ungdom bör 
förelysas, och ifrån den handräckning wettenskaperne fordra af 
hwar andra, hwarigenom och händer, att Academierne blifwa för- 
hatelige för Nationen. 

När man således kjänner sjukdomen, blifwer han lätt att häf- 
wa, och efter min oförgripeliga mening på följande sätt: 

1. Sättes Academien i samma stånd, som han war för 1745, 
och alla nyare förordningar removeras, så att Docentes och Di- 
scentes må arbeta med nöije. 

2. Att de som studerat promoveras til tjänster efter lärdom 
och capacitet och få preemia laborum; annars är alt fåfängt, så- 
länge alla anses lika efter merits år, som soldater, den ene lika 
god med den andre. 

3. Studiosi böra ej få blifwa Studenter, innan de äro 20 år, 
däräst icke de hafwa - med sig privat Informator, som dageligen 
har dem under ögonen. 

4. Att om den ankomne studerande endast kan explicera, 
skrifwa och någorlunda tala latin, bör han ej finna motstånd att 
antagas för student. | 

5. Att ingen annor student må få antagas til privat Infor- 
mator, än den som gått Schole-wägen, genom Trivial-Schola el- 


L 

k 

Fa 
= 
3 
k 
ol 
5 


223 


ler Gymnasium och lärdt ordentligen studera och bewaka sina 


timmar. : 
6. Att de studerande få all frihet i studier; läsa och höra 


hwad de behaga; wälja det som bäst smakar utan examina, utan 
twång. De wackna då af sig sjelfwa, och täncka på att få det i 
sin ungdom, hwad de må bärga om sednare hösten för sig och 
sine; hwilket gjordt mer än alla föreställningar; så skjer wid de 
bäste Academier utom lands. 

7. Att inga unga gossar, fast qwicka, släppas til promotion; 
de böra wara 28 å 30 år, att de äfwen äro manlige och stadga- 
de i lefwerne, annars föragtas titulen, och annars emulera de att 
löpa fortast igenom stadia; ju längre de gå, ju mognare blifwa de. 

8. Att wid promotioner den som kan en wettenskap extra- 
ordinairt wäl, må så snart få graden, som den där kan många 
superficielt.- | 

9. Att promotionerne skje med mindre bång; ty nu skall hela 
Academien röras, då en enda må promovera; klåckerne gå; styc- 
ken lossas; dyrare Musique än hela acten oppföres; alla lectioner 
cessera; alla Professorer wara tilstädes; en widlyftig oration utar- 
betas; programer tryckas; Coursorer, uti liberie, med wackt, pa- 
rera. Sådane dyrbare Promotioner skje wäl utomlands, men äro 
dock rare som hwita trastar. 

10. Att inga examina anställas med bortgående studiosis, 
och inga med promovendis utom faculteten (såsom det skjer wid 
alla de bäste utländske universiteter), emädan sådana examina 
föra med sig otroligt twång för studenterne, ty studiosi böra icke 
betungas med andra utgifter, än de som äro wid alla Academier, 
nemligen Collegier, Presidier och promotioner. 

11. Disputations acterne böra ske, som nu almänt, med all 
stillhet och moderation, som de endast utröna om Studenten har 
inne litterateur och något af wettenskapen. En enda disputation 
tyckes wara nog, så här som på de fläste ställen utomlands. 

12. Studenterne äro wäl hos oss så skickelige och stille som 
wid något Universitet i werlden, däräst icke under tiden, fast säl- 
lan, någon Spelorre uppkommer, som förförer dem; en sådan bör 
Rector hafwa magt gifwa Consilium abeundi. Annars kunna Stu- 
diosi aldrig bättre tyglas än med studenter, hwilket sker förnäm- 
ligast i wårt fädernesland, där Nationer äro inrättade, så att Se- 
niores med Curator hafwa inseende på de ej ännu wäl stadgade 
juniorer; seniorum anseende understödjes af Inspectore och änteli- 
gen om behöfwes af Rectore. 


224. 


Professorum skyldighet tyckes wara den, som almänt är be- 
kant och dageligen efterlefwes hos utländningar, där wettenskaper 
bäst florera, nemligen där 

1. Professoren delar in alla sin professions delar uti 3 å 4 
grenar, läser häraf hwardera på ett år, att han på 3 å 4 år kan 
absolvera sin cours, ty Studenten kan aldrig fatta wettenskapen 
noga första gången han den afhörer, men wäl om han får höra 
den twå gånger. 

2. Han gjör sina lectioner hwarcken för korta eller för långa, 
att han dem kan absolvera innom ett år hwardera, och altid så 
wäl slutar som han begynt den samma. 

3. Lectionerne böra wara högst 40 hwardera terminen, ty 
arbete utan hwila skadar både kropp och sinne; flere äro aldrig 
wid stadgade Academier; där flere gifwas, äro eländige Professorer. 

4, Lectionerne begynnas just som klåckan slår 1 quart och 
slutas då klåckan slår fult, att Studiosi må hafwa tid gå ifrån den 
ena Professorn til den andra. 

9. Lectionerne skje altid på Academien och aldrig hemma, 
utan den timmen experimenta skola gjöras, som äro omöijelige i Aca- 
demien, eller ock Professoren är ålderstigen öfwer 58 år, då han 
begjär veniam af Cancellario att läsa hemma; ty lectioner på Aca- 
demien låcka otaligt månge Auditores att få smak för wettenska- 
pen, som därpå aldrig tilförene tänckt, nemligen då de få stå nå- 
gon timma och höra huru det låter. 

Private Lectioner böra begynnas och slutas lika med de 
publique, och private lectioner böra wara likså många som .de 
publique, att de Studerande ej må hafwa skjäl att klaga på Pro- 
fessorernes mindre flit. 

6. Ju fortare Professorerne absolvera sina 40 timmar, ju bätt- 


re; ju mera ferier för dem och de studerande. Ja med desto stör-. 


re ifwer drifwes lectionen både af Docentibus och Discentibus, 
hwarföre ock ”lätthälgedagar och dies profesti kunna läsas, som 
utomlands (utom Catholiske academierne), och då bönedagar eller 
stora högtidsdagar förhindra, äfwen om lördagarne, ty de många 
hiatus för helgedagarne gjöra wid informationen otroliga interrup- 
tioner och skada. 

7. Då någon Professor är sjuk, bör han äntingen låta Ad- 
juncten, som är sig närmast, läsa publice i sit ställe mot weder- 
gäldning, eller ock änteligen restituerad, absolvera sit pensum, där 
han ej får Cancellarii dispensation. 


Met ASSR ESS DETTE A 


FINT ER TS 
0 EEE RR SN 


i 
| 
| 
| 
i 
Ez) 


RECENSENT ICE 


BEE ETT: 


225 


== 8. Professorn bör näppeligen få läsa mer än twå gånger 
om lägen, nemligen publice och priväta lectioner, att han ej må 
läsa fortare än att han kan följa, ty annars blifwer han med ti- 
den en usel Professor som på flere ställen i Tyskland, och annars 
blifwa hans lectioner ej utarbetade och altså ej halft så nyttiga 
för discentibus. 
9. Professorerne borde delas uti 2 eller 3 flåckar att sitta 
hwar sit år uti Consistorio och ej alla på en gång dragas ifrån 
— wettenskaperne. 
10. Professorer, som sig distingverade med ifwer att infor- 
mera, kunde hugkommas med någon nåd af öfwerheten. Skada 
— är att en Philosophe &c. kan ej, då han i lärdom gådt högt, få 
dubbel lön som wid andra Academier, därest han ej blifwer Theo- 
log, och går ifrån den profession han aldramäst pryder, til en 
okänd, med Academiens skada. 


| Detta af LInsÉ inlemnade, odaterade och af honom ej egenhändigt skrifna 
- »yttrande rörande educationswerket» finnes bland Acta till Consistorii academici 
: protokoll för den '3/10 1768. 


131. 


Jag håller före, att Academie Apothecaren borde wid Acade- 
— miens hälsobrunn framför andra antagas, så wähl för det han är 
oo på Academiens stat, som det att han där på, redan för detta, har 
— Consistorii resolution; hwar till kommer det medlidande jag bör 
— hafwa för en mann, som med så många tryckande swårigheter 
sökt uparbeta sig till bergning. Jag finner ingen swårighet wid 
- Medicamenterne till Brunnen, som de mycket lätt af Bruns Medico 
kunna visiteras, emedan de ej blifwa af så många slag.! 


Carl Linné. 


Egenhändigt, odateradt, bland Acta till Consistorii academici protokoll för 
den ?8/4 1770. 


+ Akademie-apotekaren var genom Consistorii resolution af den "/s 1760 
tillförsäkrad, att »det borde alltid stå honom fritt, att under Bruns Terminerne 
betjena Sätra brun med VAS om han sig i tid derom anmäler hos warande 
Linnés brefväxling. I. 15 


226 


Bruns Intendent», hvilket apotekaren MÖLLENHoFF ock nu gjort. Med stöd af 
intendentens, Professor ZiERVOGELS, afstyrkande utlåtande afslog dock Consisto- 
rium den gjorda ansökningen, alldenstund »Consistorium erinrade sig, huru 
Möllenhoffs apothek sistledit år i Maji månad blifwit sequesterat och igenslagit 
och sedan först i November månad öpnadt. Och som sedermera ej någon vi- 


sitation å detta apothek hwarken blifwit begärd eller hållen, hwaraf Consisto- 


rium kän wara förwissadt, om och huru wida det med goda och tillräckeliga 
medicamenter wore försedt, det desutan ej wore troligt att medicamenter, som 
så länge legat i tillslutet rum, utan någon tillsyn, wore goda och förswarliga, 
så resolverades, det kan Möllenhoff ej tillåtas, att i år med apothek tjena Sätra 
brunn, utan må det skje af Provincial Apothekaren Lock». — Mot detta beslut 
afgaf LinnÉ sin ofvanstående reservation. ; 


132. 


Wid den af Academize Räntm. giorde ansökning att få stadig 
stat för en Skrifware med 1500 dkr lön (ett capital af 25000 dl:r) 
wågar jag ingalunda ingå, utan bör Ac. Räntm., äfwen som alla 
andra förut, ja sjelfwa Julinskiöld! sielf, hålla sig skrifware, där 
äst han ej annorlunda kan utkomma; och därföre att det ej står 
uti RäntMästarens instruction, att uppbära crono upbörd, testamen- 
ter till stipendier &c., [kan han] icke mera där ifrån frikallas, än en 
Cronobefallningsman, då honom ålägges att upbära nya contribu- 
tioner. Mina skiähl til detta mitt afstyrkande äro 

1. som jag hört af senaste Inspectore erarii, att långt ifrån 
contoirets förra upgift af academiens besparing till 40000 dir, zera- 
rium redan tagit på capitalen anseliga poster, och gripit af nöd- 
wändighet, till nödiga utgifter, af det capital, på hwilkets intresse 
flere extra ordinarie inrättningar i senare tider blefwit grundade, 
så att om serarium lika framdeles skall fortfara, föllier nödwändigt 
det academien, högst inom 50 åhr, skall cedera bonis och ruineras. 

2. som Academien måste och bör aldra först äfterkomma 
Hans Kongl. Höghets nådigsta befallning, att å nyo adoptera Aca- 
demiam OCarolinam till Bibliotheque, hwilket icke kan ske utan 
anselig kostnad för gerarium. ; 

3. som jag ser att Astronomig&e Professoren inlagt om ett nytt 
observatorii byggande på Pålaksbacken, hwilket äfwen måste draga 


en anselig summa.? 
C. Linné. 


Sohn 


i < 
SFR at 


227 


: Egenhändigt, odateradt, bland Acta till Consistorii academici protokoll för 
edan 5/12. 1770, A 
; 1 PETER JuLin, adlad (1756) Jutinskörp, akademie-räntmästare med hof- 
 intendents titel. »Blef en ståtelig räntmästare, bygde upp hela academien och 
satte henne i lystre. Han fick bruk äfter sin fader, hade utom Professors lön 
— hwar 7:de tunna af qwarnen, släckt och pluralitet i consistorio, att han war här 
 souverain. Blef den rikaste på bruksegendomar och gods; alla förtrodde sine 
pengar till honom på intresse, ty ingen war säkrare .... 1768 i begynnelsen 
af åhret giör cessio bonorum på 11'/2 tunna guld .... När han nu inlagt att få 
cedera bonis och alt war förseglat, dog han straxt där på d. 14 Febr. 1768 af 
-matthet och grämelse, sedan ... alla på honom woro förbittrade, at han äli- 
est ståt i fara för lifwet> (Linnés Nemesis divina). Se f. ö. sid. 120. 
; 2 Consistorium fattade intet beslut, utan insände protokollet öfver den 
skedda omröstningen till kanslern. 


133. 


Linné voterade som föllier? ; 
-—1:o Adjuncten HERWEGER, som tient här wid Informations wärket 
redan 20 år och giort denna wettenskapen till sitt speciella huf- 
Wwud studium. 

2:do Adjuncten PALMBERG, som redan är till åhren, att om 
han skall hugnas för sitt arbete, bör han nu hogkommas, hälst 
han är en solid academicus och länge meriterad man. 
: 3:tio Secreter FrostErRus, som giordt sig förtient af solide ar- 
beten för det allmänna. 


Egenhändigt, odateradt original bland Acta till Consistorii academici proto- 
koll den 2/12 1770. 


1 Frågan gällde förslags uppsättande till den lediga Logices et Metaphy- 
— sices professuren. Consistorii förslag blef: 1) OL. HervecH, 2) G. A. BouprIr, 
å 3) H. Frosteruvs. Kgl. Maj:t utnämnde den sistnämnde, hvilken dock i Januari 
1772 genom byte med professor J. CHRISTIERNIN fick öfvertaga Jurisprudentise, 
Oeconomix et Commerciorum professuren. 


Fr Rn 


228 


134. 


Pro Memoria. 


Det lärer wara hos Amplissimum Consistorium ännu i fristi[!] 
minne, huru som, i lördags 8 dagar, uti pleno Consistorio Acad. 
Räntmästaren föredrog, det nogra sochner, som woro anordnade 


att föra utlagsspanmålen till Leufstads bruk, på de 900 tunuor 


som med bruket af Academien woro accorderade, nu wägrade sig 
at den in natura prestera, och som Academien måste stå wid sitt 


accorde, ingick Ampl. Consist. med mig accerde att till Leufstad 


bruk afföra för samma rächning 170 å 180 tunnor spannmål, a 7 
plåtar tunnan, hwilket blef ratum. 

Jag har för ut budit min Commissionaire i stockholm låta 
mig wetta någon, där wille hafwa samma quantum spanmål, a 7 
plåtar tunnan, och fick swar nästa tisdag, att en säker man den 
wille emottaga, men pg:r äfter 2 månader prestera, det jag då 
afslog, som nyss ingåt handel med academien, men skickade, för 
än jag detta beswarade till Hr Prof. Berch, som än ej gifwit assig- 
nation, hwilken försäkrade mig om kiöpets beständighet. 


Emedlertid gaf jag ordres till bönderne att inmäta spanmålen 


och hålla sig redo och icke bortresa äller taga sig före några 
kiörsler, att de måtte wara färdige till Leufstads resan, hwad dag 
Academie Räntmästaren gofwo forsedel. 

Acad. Räntmästaren drog ut med forsedlarne, sägande sig 
wänta Acad. fogdens ankomst; änteligen gaf utförs-sedel wid slu- 
tet af weckan på 62 tunnor, sedan på 25, som redan äro till Leuf- 
stad ankomne och quitterade, summa 87 tunnor. 

Böndren beklagade sig att deras kiörslor försummades hemma 
med wäntande på forsedel, och fruchtade, att det beqwämliga släd- 
föret skulle blifwa, innan man förmodade, impracticabelt, ty anholt 
jag ständigt af Hr. Ränt Mästaren om forsedel. 

Änteligen får jag swar af H. Profess. Berch, att Academien 
tillslagne bönder treskas att utföra 140 återstående tunnor säd, 
och att han will gifwa mig forsedel på de öfrige utlofwade tun- 
nor, om jag will taga 39 d:r tunnan. 

Och som hwar en ärlig privat man är angelägen att hålla 
ord och afskedd, är långt ifrån mig att förmoda, det ett heder- 
wärdt Collegium skall ändra en afgiord sak, mycket mindre att 


229 


Academie Räntmästaren kan ändra sielf hwad i Consistorio är be- 
slutit och gillat, ty anhåller jag om forsedel. 

oo Doch som någre af mine egna bönder willia med contant 
lösa och straxt betala inemot 30 tunnor, skall jag wara nögd att 
allenast få föra till Leufstad ännu 70 tunnor, hwar på jag utbeder 
mig ultimat slut.! 


LissÉs egenhändiga, odaterade skrifvelse finnes bland Acta till Consistorii 
 academici protokoll för den ??/s (771. 


1 I Consistorii academici protokoll finnes väl omtalad några Stockholms- 
läns-bönders vägran att forsla spannmål till Leufsta, men däremot intet om 
något med LIinsÉ ingånget aftal, hvilket förmodligen skett extra protocollum, 
Hans nu gjorda anbud blef af Consistorium antaget. 


; 135. 


Wördsamt Memorial. 


Academie Humblegårdarne äro till större delen med Humble 
planterade, men några dels så torra, dels så sanka, och andra af 
sådan jord, att Humble ej med fördel i dem kan fortkomma, altså 
till täckter lämnade. 

Alla desse bewakas af 8 Humblegårdsdrängar på staten, som, 
lika med Trägårds och Nosocomii drängarne, böra utgiöra hwar 
för sig 24 dags wärk, emot sin åtniutna frihet, hwart åhr. 

Öfwer desse hafwa åtskilliga klagat, att de äro treske i sin 
skyldighets fullgiörande och förnämligast öfwer fölliande: 

; 1. Att då Humble kuporne omlagas äller omläggas, röterne 
— aftyna; man will icke förmoda, att Humb. drängarne rötterne bort- 
— snilla äller försälia. 

2. att gräset på sidorne äller i täckterne bortknias esomof- 
tast; jag will icke förmoda, att det skedt af Humb. drängarnes 
hustrur, ehuru man sedt att de, som bo utom Stockholms tullen, 
Be hafwa, om nätterne, färskt gräs åtsina kor öfwer nätterne, fast de 
äga hwarken täckter äller ängar. 
| 3. att man ofta finner i humble gårdarne ingen wara tillstä- 
des af Humb. drängarne, men ofta något qwinfolk där gå omkring. 


230 


4, att ohägn där ofta sker af hästar äller giärdesgårdar ned- - 


fallne, utan att där om i tida blifwer notificerat. 
5. att Humbl. drängarne skola wara tröge, då de befallas 
rengiöra Academie gården, på hwilken Hans Kongl. Höghet, wår 
nu allernådigste Konung, befalte mig munteligen hafwa upseende. 
6. att Humbl. drängarne ofta taga arbete hos Borgerskapet, 
så att då någon af academie staten dem behöft emot dagspenning, 
ej dem kunnat få. 
Med mera. 


Till Eders Magnificence och Amplissimum Consistorium är: 


min wördsamma anhållan, att få för desse Humbl. drängar en 
authoriserad instruction, hwar äfter jag må kunna dem hålla uti 
tillbörlig ordning, hwar till jag wågar föreslå fölliande puncter. 

1. att älste Humbl. gårdsdrängen antages såsom vice Hum- 
blegårdsmästare och därför slipper ordinaire dagswärken, hwar- 
emot hans skyldighet må wara 

att esom oftast se äfter om drängarne äro på sin wacht, 
att äfterse om och när giärdesgårdarne behöfwa reparation, 
att gifwa mig tillkilänna om ohägn sker, 

att om något märkes äl. höres försnillas, det tillkänna gifwes, 


att kalla drängarne tillsammans, då det fodras, med mera, 


att nödwändigt en dag i weckan rapportera mig om Humbl. 
gårdarnes tillstånd och hwad som händt, 
med 3 dal:s vite om sådant försummas. 

2. At af de öfrige 7 drängar, hwar får sin dag i weckan 
till wacht, så att jag hwar dag må wetta, hwilkendera den dagen 
bör wara wachtgiörande, och hwad plicht [3 dal.] på den försum- 
melige. ; 

3. Men som då en och samma komer att hålla wacht om 
söndagen, således [blir] hindrad från kyrkian; huru detta kan 
hielpas. 

4. Att drängarne ej få sätta, till wacht i sitt ställe, sin Hu- 
stru, till hwilken jag äger minsta förtroende, äller någon annan, 
utan att här till hafwa specielt lof; att icke, om något åtal kom- 
mer, den ena må skylla på den andra. 

5. Att denna bewakning hålles ifrån Löfsprickningen till korn- 
anden, altså 16 å 18 weckor, hwilka utgiöra lika många (16—18) 
dagswärk för hwario. 

6. Att hwart och ett dagswärk warar 24 timmar äller ett 
dygn, hälst Drängarne inte hafwa något arbete wid sin upsyning. 


231 


7. Att de icke tillstädja någon plåcka humble giökar! till 
— mat, äller knia gräs, och hwad plicht (6 dal.) på den som här uti 
— felar. 
0 8 Att om någon befinnes snilla humble rötter, hwad plicht 
därpå föllier (6 dal. och skadans ärsättande). 

| [9 Att då drängarne, utom sin wanlige wachtdag, åstundas 
— af academie staten, de då böra gå ifrån andras arbeten och wid 
hwad wite, om de ej äfterkomma befallningen.]? 

10. Att de på min befallning hålla academiegården ren med 
— sköfflande och räfsande. 

— 3 å 4 karlar kunna detta beqwämligen absolvera på en äfter- 
middag. Denna rening bör ske hwar 14:de dag. 

| Någon bör ock, då träden klippas, hielpa att lyfta stegen 
ifrån dett ena till det andra, hwilket alt kan giöra om åhret 4 å 
5 dags wärk. 

Hwad plicht, om de här uti ej äfter komma ordres. 

Detta alt underkastas E. Magnif. och Ampl. Consistorii änd- 
ring, förbättring äller afslag, att jag må få wist att trygga mig 
wid och därigenom tillhålla hwar och en till sin skyldighet, utan 
att hwar gång gå till Rector M., Consistorium minus och andra 


processuelle wägar.”? | 
GENER ; Carl Linné. 


3 | Egenhändigt, odateradt, bland Acta till Consistorii academici protokoll för 
den ?9/4 1771. : 


; 1 Med »humlegökar» menades de ur jorden om våren uppskjutande ny- 
> skotten, hvilka anrättades och åtos såsom sparris. 
. 2 Denna inom [ ] satta punkt blef sedan af LinsÉ öfverkorsad. 

3 På grund af denna inlaga utfärdade GConsistorium en därmed i allt vä- 
sentligt öfverensstämmande instruktion. ; 


136. 


Hos Eder Magnificence och Amplissimum Consistorium, som 
altid haft sin största fägnad och åtrå, att uti Fäderneslandet och 
lärda werlden excolera och promovera wettenskaper, en wördsam 
bön att Consistorium Academicum täckes äfwen nu uträcka sine 
hjelpsamme händer. 


232 


Wårt kära Fädernes land och besynnerligen denna Academien 
har begynt, att utsända sine ämneswänner icke allenast in utan 
ock ut om Riket till åtskillige länder: till Norra America, till Spa- 
nien, Italien, Aegypten, Palestina, China, Java &c.! När utlänska 
Nationer sågo effecten häraf, hafwa de imiterat samma institutum; 
Ryska regeringeu sänt Falck, Pallas, Gmelin till Siberien och Tar- 
tariet, Danskarne Forskål åt Arabien, Koenig till Tranquebar; 
Tyskarne Hallers till Vera Cruce, Fransoserne Adamsson till Sene- 
gall, Engelsmännerne Solander till södra werlden, Spaniorerne 
Mutis till Mexico, Sardinien till orienten, Holländarne Thunberg till 
Japan? etc:a. ökar 

Ingen bekant trackt i werlden producerar så synnerliga och 
differenta naturens producter, som Caput bone spei, ty har jag i 
alla tider önskat att någon naturkunnig kunne sändas dit, hwar till 
nu först ett önskeligt tillfälle dagats. 

Man har fått tillfälle för en studerande Swänsk, som tillika 
ägde insickt uti naturkunnigheten, att på 2 a 4 år i Cap. B. Spei 
hafwa sin bärgning med mat och husrum. 

På min trägna bön har Ostindiska compagniet i Götheborg 
täckts lämna honom fri resa på sitt skepp Stockholms Slott, ifrån 
Götheborg till Cap tillika med underhål på den resan, då skeppet 
afgår i nästkommande Decemb:r månad. 

Till denna resa har jag utsedt Studiosum Sparman Uplandum” 
som har hog, insigt i desse stycken samt drift, men är aldeles 
medellös. Resan härifrån till Göteborg kostar pengar; att komma 
på en främmande ort utan någon styfwer i pungen är äfwentyrligt. 

Jag wet af gammal experience, huru Patres Academici till- 
förene understödt sådane resor på alt sätt; jag wet ZErarii Acade- 
mici tillstånd; jag har altid undflydt, att så mycket någon sin warit 
möjeligt, falla beswärlig med ansökningar, som warit kostsamma. 

Min endaste bön är derföre till Cons. Acad. att denne Spar- 
man, som är Stipendiarius Sparfeldianus, och hwars Stipendium 
ännu skulle wara ett par år, måtte genom Consistorii Academici 


gällande recommendation hos höga wederbörande, blifwa recom- : 


menderad att få desse följande och återstående åren, till en sådan 
resas understöd, behålla oeh åtniuta sitt Stipendium till ända, hälst 
som han icke därigenom allenast perfectionerar sig sjelf, uti natur- 
kunnigheten [mer] än någon annor, som reser till utlänsk Aca- 
demie, utan äfwen hedrar Fädernes landet och contribuerar till 
wettenskaperne för det allmänna.” 


EMME VISE TEE 


cd 


EASY 0 


Cina FSA 


233 


Originalet ej anträffadt, men afskrift däraf finnes i Consistorii academici 
protokoll för den !3/14 1771; odateradt. 


r 

1 Härmed afses tvifvelsutan P. Karms resa till Norra America, P. LÖFLINGS 
till Spanien, M. Käurers till Italien, Fr. HasserQvists till Egypten och Orien- 
ten, P. OsBecxks till Kina, Fr. AprLers till Java. 
— -? Beträffande de här uppräknade resande naturforskarne må endast föl- 
jande anföras: JoHAN PETER FaLck, född 17388 i Broddetorp (Västergötland), 
professor i Petersburg, af ryska regeringen 1768 utsänd att undersöka dit. 
tills ej naturvetenskapligt kända delar af inre Ryssland, hvarunder han, sjuk 
och hypokondrisk, 1772 i Kasan beröfvade sig själf lifvet. — PETER SIMON PAL- 
LAS, född i Berlin 1741 och död därstädes 1811. Efter vunnen anställning vid 
Kejserl. Vetenskaps-akademien i Petersburg företog han 1768—74 forsknings- 
färder genom europeiska Ryssland och Sibirien ända till Kinas gränser, hvilka 
lemnade rikligt och mycket värdefullt utbyte. — JoHAnnN GEorG GMELIN, född i 
Thäringen 1709 och död derstädes 1755; deltog 1733—43 i en af ryska rege- 
ringen utrustad vetenskaplig expedition till Sibirien. Här afses dock måhända 
snarare dennes brorson SamuvEL GoTtTtLuEB, född 1744, professor i Petersburg, död 
1774 under en mångårig, af regeringen bekostad forskningsfärd till norra Per- 
sien. LInsÉ benämnde efter den förre växtslägtet . Gmelina. — Om PEHR 
ForskåL se ofvan sid. 78. — JoHAn GERHARD KEniG, född 1728, Linnés lärjunge, 
läkare vid danska missionen i Tranquebar, död 1783. Ett af honom på Island 
upptäckt växtslägte erhöll af LinsÉ namnet Kenigia. — MICHEL ADANSON, född 
1727, död 1806, företog redan vid 21 års ålder en forskningsresa till Senegam- 
bien, där han under flera år qvarstannade och gjorde betydande samlingar af 
naturalier. LInsÉ uppkallade efter honom det bekanta apbrödträdet. — José 
CELEstINo Muris, spansk naturforskare, född 1732, död 1808 i Santa Fé de 
Bogotå, hvarest han var bosatt sedan 1760. — CARL PETER THUNBERG, född 
1743, död som Professor i Upsala 1728; företog 1772—77 vidsträckta forsk- 
ningsresor, hvarunder växt- och djurverlden på Goda-hopps-udden, Java, Ceylon 


samt Japanska öarne undersöktes. De därunder gjorda värdefulla samlingarne : 


skänkte han sedan till Upsala universitet. — Med uttrycket »Hallers» afsågs 
tvifvelsutan CHrRistLoB Myuiuvs, åt hvilken en betydande penningsumma inom 
Tyskland sammansköts af »liberales viri, etiam Reges, Principes nobilesque 


femine> till företagande af en vetenskaplig forskningsfärd, som skulle öfver- 


glänsa de från Sverige utgångna. HALLER var den, som blifvit utsedd att diri- 
gera densamma. LInsÉ trodde ej mycket på värdet af de resultat, som där- 
igenom skulle vinnas. »Af Mynu character», skrifver han till J. G. WAHLBOM, 
»ser jag utgången på den stora resan och fägnar mig, att han ej skämmer ut 
mine Disciplar.» Han fick ock rätt, om än på ett annat sätt, än han antagit; 
Mvyrius hann nämligen ej längre än till England, där han afled. (Harrer, Bibl. bot. 
I p. 402.) — Namnet på den af Sardinien utsände har LInsÉ glömt att uppgifva. 

3 Se ofvan sid. 107. | 

t Consistorium beslöt med anledning af denna skrifvelse att för sin del 
befrämja denna resa, särskildt emedan SPARRMAN »Wwant sig att wara uppå de 
sig tillhöriga stycker uppmärcksam under sin förr giorda resa». Man skulle 
därför hos kanslern anhålla, att han hos Kgl. Maj:t ville utverka, det SPARRMAN 
finge behålla stipendiet, på sätt LinsÉ föreslagit. 


187 


Professionen! förmenas bestå af 2:ne delar, neml. den Oeco- 


nomiska och den Juridiska. Den förra utgör Oeconomiam publi- 


cam, innefattande LandsCulturen, Bergwerk, Manufacturer och handa- | 


slögder, Commercen, Politien samt Cameralkundskapen. Den sed- 
nare består uti tillämpningen af Rikets Förordningar, hwilka till 
dessa styckers ordenteligare skick och wid makt hållande blifwit 
utfärdade. an | 2 

Såsom hörande till den förra delen är Theatrum Oeconomico- 
Mechanicum härstädes inrättadt; att så mycket mer och lättare 
inprägla hos den Studerande Ungdomen redigt begrep om Fabriks- 
saker, hithörande Machiner, hwarjehanda instrumenter så för Fa- 
briquer, som Landthushållning, med mera; hälst som Oeconomia 
publica måste nödwändigt presupponera Oeconomiam Privatam. 
Och på det att detta alt skulle komma i lättare werkställighet, för- 
mådde förre Professoren Herr Doctor Berch? åtskillige för det all- 
männa nitälskande Herrar, rika Köpmän och Manufacturister att 
af egna medel sammanskjuta till bygdnad af det hederliga Oeco- 
nomiska huset? wid Academien, som kan ske eljest icke exi- 
sterat. I betraktande hwaraf och som uti Hans Kongl. Maij:ts 
Nådigste Rescript af d. 11 September 1758 befinnes, att till denna 
Profession fordras Historia Naturalis, Chemie, Mechanique, : 
: Physique och Oeconomia Privata; altså ärfordras äfwen af 
en Professor i denna wetenskap så mycket, som någonsin en Man 
kan bestyra. | 

Hwad den andra delen angår, som är Juridisk, förmenar jag 
den förnämligast sträcker sig till de Förordningar, som öfwer före- 
gående ämnen äro utkomna, hwilka icke allenast lätt kunna sam- 
las, utan ock på kort tid inhämtas, så att jag håller före, at den, 
som har de Oeconomiska partier, snart kan fatta de Juridiska, men : 
twärt om, att den, som är blott jurist, näppeligen hinner i sin 
öfriga mästa lefnad, att i den Oeconomiska delen allenast kunna 
blifwa medelmåttig. ; 

Hwarföre om denna Profession icke skulle komma i rätta hän- 
der, ser jag, huru det präktiga ”Theatrum Oeconomico-Mechanicum, 
som Herr Professoren och Riddaren Doctor Berch ganska heder- 
ligen och med så mycken möda och arbete inrättat, samt nu är en 


235 


af de wackraste inrättningar wid hela Academien, snart skulle för- 
falla och aldeles förswinna,+ hwilket jag räknar för den största 
skada för detta universitet. 

Fördenskull voterar jag 

1:o på Herr Professoren Låstbom,? som i 13 års tid warit 
Oeconomige Professor uti en sysla, den der aldranärmast till denna 
gränsar; som äfwen tillförene warit på Förslag till denna Profes- 
sion, så att om detta Förslag skulle nekas honom, så skulle fast 
mer alla andra Förslag göras honom stridige; och ändteligen som 
han har de mästa meritsåren ibland de sökande; kunnandes jag 
icke neka honom Förslag derföre att han blifwit Prest, hälst jag 
ser, att Probsten Hjortberg'” blifwit af wår AllerNådigste Konung 
med så mycken heder och äfwen med Riddersmärke distinguerad, 
för det han. med dylika saker såsom Prest welat sig bemöda. 

2:0 loco på Herr Adjuncten Berch." Jag har sjelf sedt med 
förundran den oändeliga flit hans Fader, Herr Professoren och 
Riddaren Rerch, nedlagt wid denna Profession; huru han den up- 
tagit ur linda; huru han uparbetat alla de delar, som till denna 
Profession höra, och alla sina Föreläsningar deröfwer så noga och 
fullkomligen författat, att han ock dem sjelf renskrifwit. Hela denna 
samlingen måste han lemna åt sitt enda barn, och när Herr Ad- 
juneten Berch får denna -hemgift till att begynna med, bör han 
nödwändigt hinna till en oändelig högd, då han än ytterligare trä- 
der i sin hederliga Faders fotspår, att förtiga hans gjorda resor, 
och att han är specielt Adjunctus i denna Profession. 

3:0 loco på Herr Adjuncten och Acad. Ombudsmannen Doctor 
Hernberg.? Jag ser af Consultissime Facultatis Juridice och 
Consistorii enhälliga votering, att han har allas röster; och som 
denna Profession är håde Oeconomisk och Juridisk, måste jag wäl 
föreslå en Jurist ibland 2:ne Oeconomer, och altså Herr Doctor 
Hernberg, som under den tiden han warit Acad. Ombudsman, haft 
tillfälle att distinguera sig i Juris-prudencen. 

Utom dessa bör jag nämna 1:o H:r Lectorn Rothoff,? som 


tillförene warit Docens i denna samma Profession och derjemte 


Auscultant i Höglofl. Kongl. CommerceCollegio; som wid Ahlingsås 
haft det aldrabästa tillfälle att se och lära de bästa och mästa 
Fabriquer; som under sin warelse här wid Academien lagt en så 
solid grund uti Historia Naturali och Botaniquen, att han bör räk- 
nas deruti ibland de bästa; och som äfwen skrifwit och utgifwit : 
uti Oeconomien åtskilligt wärdigt i sitt Hushålls-Magazin. 


236 


2:o H:r Adjuncten Tidström,!? som nu är den äldste Ad- 
junetus och längst wäntat på befordran; som rest genom de mästa 
Swenska provincer, allestädes med upmärksamt öga på Oeconomien; 
som kan säjas excellera uti Mineralogie samt Chemie, och hwar en 
wet, hwad ganska stor influence desse kundskaper hafwa så i 
Oeconomie, som Manufacturer. Att förtiga Zoologie, Botanique och = 
Physique med flera hit hörande partier, uti hwilka han är distin- 
guerad. 

3:o H:r Magister Hernquist,!! som är en Man, den der jag 
kanske känner mer, än någon annan. Han är vere academice 
doctus i de mästa wetenskaper. Han har werkeligen gått långt 
uti Botanique och Historia Naturalis, jemte det att han långt för 
sin afresa härifrån Academien begynte med mycken flit arbeta i 
Oeconomien, hwartill han lade under sina resor i Frankrike Artem 
Veterinariam, en så angelägen del här i landet för innebyggarne, 
att han derföre måste qwarhållas med pension på ExtraMedel, tils 
han blifwer förhulpen. ; 

4:0o H:r Acad. Ombudsmannen Doctor Brandt, hwilken är 
wäl en mycket habil Jurist; men som han nu nyligen blifwit No- 
tarius Consistorii och strax derpå Acad. Ombudsman, torde han 
wäl, tils widare, sig dermed åtnöja.!? 


Finnes bland Acta till Consistorii academici protokoll för den 7/1x 1772. 
Endast några få ord skrifna med Linnés egen stil; odateradt. 


1! Härmed afses Juris, Oeconomie et Commerciorum professuren, hvilken -: 
blifvit ledig genom dess förre innehafvarens, J. Frosteri, död. 

2? Se ofvan sid. 109. 

3 Det af universitetet 1862 försålda, vid Gamla torget (n. 2) belägna huset. 

+ LisNsÉs farhågor hafva på ett bedröfligt sätt gått i fullbordan. Den lilla 
del juridik, som från början ingick i denna professur, tillväxte allt mer och 
utträngde till sist de ursprungliga hufvudämnena, hvarefter de värdefulla sam- 
lingarne i Theatrum Oeconomico-Mechanicum på ett oförsvarligt och hänsynslöst 
sätt skingrades eller förstördes. 

5 JOHAN LÅSTBOM ÅNDERSSON, förste innehafvare af den af Brukspatronen 
Erik ERIKSSON BorGsTRÖM 1759 stiftade professuren i praktisk ekonomi, sedan 
Theologize professor primarius och domprost, död 1802. 

$ GustaAF FRIEDRIGH HJORTBERG, född 1720, död 1776 såsom prost och kyrko- 
herde i Norra Halland, ledamot af Vetenskapsakademien. Hans beskrifning 
öfver den resa, hvilken han såsom skeppspräst företog med ett af Ostindiska 
kompaniets skepp och hvarifrån han hemkom 1749, rönte varmt erkännande af . 
LinsÉ. Sedan blef han mycket bekant och anlitad för sina lyckade kurer me- 
delst elektricitet. 


237 


7 CHRISTER BerRcH blef sin fars lane såsom professor och tog på 
grund af sjuklighet afsked 1787. 
SS AnDERS HERNBERG, juris professor 1782, död 1791. — Att det egentligen . 
var Linsés önskan att utesluta denne från förslaget, framgår af ett bland Con- 
Sistorii Acta befintligt blad, hvarå med hans egen stil står skrifvet: 
Carl Linné voterar till Oeconomix och Commerc. Professionen 

1. Professor Lästbom. 

2. Lector Rothof. 


3. Adjuncten Berch. 
C. Linné. 


? Lorens Worter RorHor hade varit lektor vid schäferi-skolan i Alingsås. 
Första (enda) delen af hans Hushållsmagasin utkom i Skara 1762. 

10 Se ofvan sid. 205. 

1 Se ofvan sid. 211. 

12 Consistorii förslag blef: 1. HerRnBERG, 2. CHR. BeErRcH, 3. LÅSTBOM. 


138. 


Magnifice D:ne Rector. 


Äfter Eders Magnificences ordres skulle jag gierna infinna mig 
nästa Måndag uti Consistorio. Men jag har råkat ut för en Catarr 
med snufwa, hufwudwärk och hvit tiok tunga, att jag intet wågar 
mig ut, utan till at risquera lif och hälsa, ty skall jag wördsamast 
anhålla om ursäckt. 

jag har sagt min tanka; amplissimum Consistorium kan nu 
giöra, som det rättwist finner; jag har intet mera att tillägga, utan 
conformerar mig med H:r Professor Solander, som jag anmodat 
swara å sine och mine wägnar.! förblifwer 

; Eders Magnificences 


Hamarby 1773 ödmjuke tienare 
d. 23 januari. Carl Linné. 


Utanskrift: Magnifico D:no Rectori. 
Egenhändigt; finnes bland Consistorii academici Acta. 


+ Det ärende, hvarom fråga var, gälde »den upkomna frågan wid åter- 
besättande af den efter afledne Professoren Annerstedt lediga blefne Inspectura 
erarii, hwart den samma borde flytta, antingen till Juridiska eller Philosophiska 


238 


Faculteten». Saken ansågs uppenbarligen vara af ej ringa betydelse (säker- 


ligen emedan ledamotskap i sagda Inspectura var förenadt med ekonomisk för- 


del), och samtliga Faculteterna hade afgifvit mer eller mindre utförliga yttran- 


den. LIinnÉ hade underskrifvit medicinska fakultetens, af Prof. SiorRÉN förfat- 
tade yttrande, hvarjämte han, då frågan förevar i Consistorium den 19 Decem- 
ber 1772, »påstod att till undwikande af slika twistigheter borde lönen hädan 


efter icke blifwa större, än som den i Staten föreskrifwes»> — en mening, som = 


dock icke delades af någon mer än Professor SoLAnper. Ärendet förekom sedan 


vid flera sammanträden samt föranledde vidlyftiga protokoll och ganska polemi- 
ska yttranden, särskildt mot det af LinséÉ framstälda förslaget, hvilket han och 


SOLANDER (d. 16/1) vidhöllo, emedan »de nogsamt erinrade sig, att wid den tid 


de förra gången Inspecturam eerarii bestridde och så länge answaret och mödan 


ännu wida wägnar war större än belöningen, om den sammas förrättande Fa- 


culteterna emellan ingen skiljaktighet någonsin warit», hvarjämte de själfva för- 


klarade, att, när deras tur blefwe att tjänstgöra såsom ledamöter i Inspectura 
erarii, »de wille häldre komma öfwerens at med den förut wanliga och i sta- 


ten anslagna lilla lön, om Herrar College deruti behagade ingå, sig åtnöja».. 


— Vid det sammanträde (d. ?3/1), som LinséÉ var hindrad att bevista, inlades af 


Prof. MELANDER en ytterligare protest häremot; något beslut fattades dock ej i 


frågan, utan skulle samtliga protokollen till kanslern öfversändas. Dennes ut- 
slag blef, med hänsyn till ordningsföljden mellan professorerna, öfverensstäm- 
mande med Juridiska och Medicinska fakulteternas mening, men om nedsätt- 
ning af arfvodet nämndes intet ord. 


139. 


Uti det af Herr Lieutenanten Hising begärde lånet af 170000 
dir för Herr Kammarherren Hoffsten,! wågar jag för min del intet 
ingå, ty : 

1. har Hans Kongl. Maj:t, under sitt höga Cancellariat, aller- 
nådigst befalt, at så snart tilgång blifwer, skall Auditorium Caro- 
linum adopteras till bibliotheque, hwilket långt för detta af Con- 
sistorio är resolverat. 

2. Faller mig synnerligt at bortlåna ett Capital, som Aecade- 
mien ännu ej hafwer, utan hoppas få. 

3. Om framdeles Academien skulle komma at behöfwa sielf 
penningar, til oförtänkte nödwändigheter, har den då bundit hän- 
derna på sig. 

4. Ser jag ingen nödwändighet til en sådan antepragnerad 
förbindelse, hälst i dessa penningelöse tider; altid gifwas de, som 
med full säkerhet wilja låna penningar. 


ye 


239 


5. Som lån til så aflägsne orter ej äro de bäste och på bruks- 
egendomar nog underkastade sine äfwenfyr. 


Originalet är ej anträffadt, fastän LInnÉ »ingaf sin tanka skrifteligen så 
författad», hvarefter den fullständigt intogs i protokollet för den 14/10 1773. 


1 Frågan gälde ett lån till Kammarherre H. von Horsten mot inteckning 


i en bruksegendom Elfsbacka i Värmland, hvarom hans ombud, Löjtnant Cu. 


Hising, hos Consistorium gjort ansökan. Professor SoLANDER instämde med LInné, 
men majoriteten beslöt den !9/10 att bevilja lånet. 


140. 


At Meester Broberg må få de trenne utdömde rummen på 
academiens tomt, som ligger bakom de rum han nu bebor, tyckes 
mig wara så mycket mera skiäligt, som han uti de föregångne 
swåre åhr och dyre tider måst åtnöja sig med den lilla swaga 
lön, som i bättre tider warit TrägårdsMästaren tillslagen, utan att 
han någon sin fått äller begiärt af Consistorio academico något 
beneficium, och husen des utan äro så nedrutnade, at de snart af 


sig siälf nedfalla.! 
Carl v. Linné 


Prefectus h. academ. 


Egenhändigt; finnes bland Acta till Consistorii academici protokoll för den 
5/$ 1774. 


1 Academiträdgårdsmästaren BroBerG hade anhållit att få tillhandla sig 
»de trenne utdömde hus, som finnas å den bakom dess boningsrum belägne 
Academiens tomt», som till trädgårdens utvidgande nyligen blifvit inköpt. GCon- 
sistorium beslöt ock den !9/s, att han »skulle dem undfå och sig till nytta an- 
wända», men passade på att därtill lägga: >»Hwaremot honom åligger at efterse 
och ansa Academieens alleer och till prydnad å flera ställen planterade träd 
samt, om några skulle finnas utgångne, andra i deras ställe plantera». 


Bland de af LissÉ till Consistorium academicum inlemnade skrifterna sak- 
nas här beklagligtvis tvenne, som oaktadt alll letande ej kunnat i universitets- 
arkivet anträffas. Den ena af dessa är det »Memorial», hvari LInsÉ enligt 
protokollet för den 5 Maj 1759 »gifwer wid handen, thet han med all sorg- 
fällighet förskaffat till Academie Trägården alla de wäxter, som genom frön 
möjeligen kunna ärnås, men att återstår få hit the wäxter från utländska Trä- 
gårdar, som ej med frön kunna updragas, utan med afläggningar propageras. 
Och som i London skola wara de största samlingar af dessa slag, och Herr 
Archiatern och Ridd. nu har tienligit tillfälle, att få dem hit: så underställes 
om icke Räntkammaren här till kunde bestå 3000 dir kopp:mt. Detta remit- 
terades till Inspectores eerarii och HofIntend. Julin», hvarefter det ej vidare - 
finnes i protokollen omnämndt och sålunda säkerligen ej ledde till någon 
åtgärd. : 
Den andra skriften är »ett inventarium på Museum Upsaliense», som 
LINNÉ den 12 Mars 1768 ingaf till Consistorium, och som då »lämnades till 
Academie Contoiret>. Det. vore synnerligen att beklaga, om detta, som det vill 
synas, blifvit förstördt. 

Bland Acta Consistorii finnes f. ö. en hel mängd af LinsÉ egenhändigt 
skrifna, säsom bilagor till protokollen hörande uppgifter, intyg m. m., hvilka - 
det ansetts öfverflödigt att här meddela."”) Sådana äro de talrika listorna 
på Stipendiarii regii inom medicinska fakulteten, äfvensom några på innehaf- 
varne af Kåhreska och Falkenbergska stipendierna, för hvilka han var inspek- 
tor. Den sista gången han i sistnämnda afseende fullgjorde sitt åtagna upp- 
drag, var, då han på en bland professorerna cirkulerande stipendiat-lista, som 
sedan föredrogs i GConsistorium den 19 April 1777, med darrande hand teck- 
nade: »ingen ledighet». 

Vidare finnas talrika intyg om sjuka studenters ytterliga fattigdom och 
stora behof af understöd af universitetets medel, hvilka ock ständigt beviljades. 
Det framgår häraf, att LInsÉ från början till slutet af sin professorstid var 
läkare åt medellösa studenter, naturligtvis mest bland sina landsmän, smålän- 
dingarne, men ock åt sådana, som tillhörde andra nationer (t. ex. Gästrike- 
Hälsinge, Kalmar, Gotlands, Östergötlands o. s. v.), äfven om dessa ej hörde 
till hans lärjungar. Bland sådana må här nämnas Jac. RotTHMANn, som »uti flere 
weckor warit hårdt ansatt af den gångbara fläckfebren» (Aug. 1743), och Dan. 
RoLANDER, som »haft den swåraste Frossa, som någonsin kunnat förekomma, 
och kan näppel. för än warmt och tort wäder blifwer, richtig restitueras» 
(den 7/s 1748). : ; 

Än ytterligare en mängd uppgifter om ämnen för disputationer under 
hans presidium; testimonia för småländingar, som skulle lemna universitetet 
(bland hvilka ett något utförligare den ??/s 1753 för J. WipEBEcK); vota (helt 
knapphändiga) om stipendii-tillsättningar; förfrågningar rörande stipendii-ledig- 
heter (den ?/e 1755 och '/s 1765); yrkande (1747) om anställande af examina i 
Historia naturali »effter ett åhrs förlopp .... antingen så Facultas Philosophica 
afgiort sättet äller eij, hälst som jag intet annat förstår, än att Hans Kongl. 


") Så har ock förfarits med de talrika föreläsnings-diaria och åhörare- 
förteckningar, som finnas förvarade bland Kansl. Emb:s Handlingar i Riksarkivet. 


241 


 Maij:t afgjort questionen an och allenast begiärt Facultatis och Consistorii be- 
tänkande om sättet till. dess bequämaste anställande»; reservation mot en punkt 
i Consistorii dom i ett mål rörande Nietzers sterbhus (den 7/s 1768). Dessutom 
beträffande tillsättning (1745) af akademifogdetjensten (hvarvid LinsnÉ förkla- 
rade, att han »har intet här emot; allenast är angelegit at säkert wetta om 
Vs HormBERG är död, at man ej besätter tiensten, medan mannen lefwer»); remiss 
— till medicinska fakulteten af ett kanslersbref rörande G. RortHMan (d. !2/8 1751); 
- om inköp af ett ur till Consistorium för omkr. 500 dir (den 2/2 1755; LInnÉ 
fann, »alt ett sådant uhbr woro oumgengeligit och priset mycket skäligt, då uhret 
— blifwer wäl giort och urmakaren därföre answarig»); utfärdande (1759) af pass 
åt Stud. DANIEL SOoLAnpDER af dennes farbror, d. v. rektor (hvarvid LInnE för- 
klarade, att »H:r Dan. Solanders fregd och quickhet är så allmänt bekant, att 
där om är ingen question; Eders Magnificence kiänner honom som farbroder 
och hospes, jag som discipel, Alla som en den där gifwer största hopp om sig». 
Hvad passet beträffade, kunde väl rektor utfärda detsamma, men »älliest tyckes 
mig, att H:r Solander giorde bättre att han togo Landscancelliets pass, än att 
han oroade Eders Magnificence och flere med question om hwilken skall 
det gifwa»); inteckning i Wålsätra (den ?7/2 1768); medicine doktorspromotion 
(den 4/u 1768); Professor SvEbELniu ansökan om gratifikation, emedan hans före- 
— trädares enka, som fått dubbelt nådår, under denna tid skulle uppbära pro- 
i fessorslönen (hvarvid LInsÉ — den ?9/6 1773 — yttrade, att »ehuru gierna jag 


önskade wår hederliga H:r Professor Svedelii förmon, wågar jag doch icke till- 


F styrka hans ansökning, ty jag ser förut, att alla, som förut mistat sin lön på 
något åhr, för dubla nådåhr, så wäl som här efter kunna komma i lika situa- 
tion, skulle rusa till att niuta samma förmon, till erarii förderf»); m. m. 


Linnés brefviixling 1. 16 


8... MEDICINSKA FAKULTETEN I UPSALA." 


141. 


Linne&us anför der emot fölliande:? 


1. Att som nu äro öfwer 50 medicine studiosi, som till största — 
delen äro torfftige, och där till gifwa mycket hopp om sig, woro 
wähl om beneficia blefwo så delade, att något hwar fingo där 
igenom understöd och upmuntran; 

2. att Dahrelius redan hafft och tillfullo upburit stipendium 
regium, som han icke allenast fick bittida uti de större classes, 
utan ock ägde den förmon, att han ifrån academien och i stock- 
holm stadd. fick det niuta och upbära, äfwen som då han war wid 
academien ; RENT 

3. at Dahrelius, sedan han kom at blifwa Archiater Foss : 
amanuensis hwarken frequenterat publique Lectionerne äller pri- 
vate collegier, hoos någor annor Medicus, utan såsom en promotus = 
medicus wistades i Upsala, då han likwähl alt detta hade mycket = > 3 
wähl af nöden. Skulle nu han få renovation af stipendio, så skulle 
de andre studiosi taga sig här af anledning att på lika sätt äga 
prejudicat, och där igenom delas uti partier, hwilket torde blifwa 
anledning till åtskilliga misshälligheter och olustigheter; 

4, har Dahrelius genom practiquen tillfälle at långt mehr för- 
tiena sig än någor annor Medicin& studiosus, hwar af han kunnat 


upföra sig i kläder bätre än de, som nogsamt gifwer hans hwilkor 
till kienna. 

+ Flera af de i det föregående meddelade, till Consistorium academicum 
inlemnade skrifvelserna blefvo först föredragna i Medicinska fakulteten, hvar- 
för de med lika rätt kunnat under denna rubrik intagas. Det har dock ansetts 
lämpligast att hit hänföra endast Linnés bland fakultetens Acta bevarade sär- 
skilda yttranden, hvilka ej återfinnas bland de i fakultetens namn afgifna. 


243 


Altså emädan Dahrelius hafft till fullo stipendium regium, och 
absenterat sig så ifrån publique som private lectioner, woro önske- 
— ligt att de andra medicine studiosi, som äro torfftige och gifwa 

godt hopp om sig, äfwen fingo hugna sig af beneficiis regiis, hälst 
Dahrelius äger den förmonen hoos Arch. Rosén, att han blifwer in 
— praxi specielt hanledd och äfwen där igenom har tillfälle att för- 
— tiena sig peningar till underhåll. | 
—[5. Blef (effter noga öfwerwägande) d. 13 dec. 1743 af facul- 
teten beslutit då och för altid at aldrig råda till någon continuation 
af stipendio regio längre, än de som samma stipendier åtniuta, här 
wistas wid academien.]? 


SÖ LINNÉ egenhändigt skrifvet votum bland Medicinska fakultetens Acta. 


1 Medicine studeranden JoHAn ANDERS DaARELIUS hade vårterminen 1746 
anhållit, att fastän han uppburit stipendia regia under hela den därför tillåtna 
tiden, han måtte än längre få åtnjuta denna förmån. Fakultetens begge med- 
lemmar afgåfvo skriftliga vota, hvaraf Linnés här meddelas. Resultatet blef, 
JE att, såsom det heter i fakultetens protokoll, >»Rosén jakade, Linneus näkade, 
men sedermera begaf sig», hvarefter DarEuiws flera terminer var stipendiat. 
Den 12 November 1748 aflade han examen theoreticum, hvarvid LIinnÉ i proto- 
kollet antecknade: »wistades mäst i staden hos Arch. Rosén, hwars collegia han 
mäst frequenterat; föga hoos Linngeum>. Jfr för öfrigt sid. 49. 

| 2 Det inom [ ] anförda blef sedan af LinwéÉ öfverstruket. 


149. 
Examina prelectionum. 


Hwad Examina angår, som komma att anställas under före- 
— läsningarne, så är min oförgripeliga mening denna, att inga Exa- 
mina borde anställas, derest icke Höga öfwerheten så skulle godt- 

— finna och befalla, ty Publique Lectionerne böra ingalunda hafwa 
smak af twång för Studenterne, ty der igenom faller deras håg för 
Sciencen, då Academien blifwer förbydt uti en Pedagogie, utan 
torde wara rådligast att lemna detta på den håg och kärlek, som 
Professorn kan winna hos Studenterna, såsom det sker wid ut- 
ländska Academier. Åtminstone är jag säker, det ingen Student 
sielfkrafd skulle besöka wåra Academier, om detta twång honom 


24.4. 


pålades, utan att de äldre Medicine Studiosi kunna beqwämligen. =. 
handleda de yngre, och med dem repetera. Professorns håldne 
Föreläsningar, med hwilka ock de yngre få conferera sina annota- 


tioner. Således sker utomlands af hågade Studenter, och således 


har det skedt hos mina Auditores. Skulle något fattas, få ock 
Studiosi förfråga sig hos Professorn, till hwilken ända jag lemnat 
"de Studerande dageligen en wiss tima, på hwilken de Gratis få E 
consulera med mig i hwad dem behagar. Det har härtils icke 


slagit mig felt att se och märka, hwilka Studiosi giort besynnerlig 


flit, ehuru jag haft så många Auditores, som någor annor. Men 


jag har dock aldrig, sedan Examina begynt anställas, utaf mycken- 


heten genom Examina kunnat utröna, hwilka distinguerat sig ge- 
nom" flit eller försummelse, ty sådana Examina tyckas besynner- = 
ligen hafwa rum, där antalet föga går öfwer Femtio. Skulle ock = ; 
Professorerna blifwa pålagde at ofta anställa Examina, så är det 
en sak, som ganska lätt kan wärkställas af Professorn, som der- = - 
igenom spar arbetet på en dag, så ofla han will Examinera. Ente- 


ligen blifwer Examen endast anstäld för de tröga Ingenia, och de 
qwickare och lärogirige nogsamt bewaka sin sak sielfwe, samt gå 


fåfengt desse dagar till Lectionerna. Jag skulle tycka att Examina - 
woro alt nog, om Professorn en eller twå dagar sidst på Termin 
examinerar dem, om hwilka han eij hade nog underrättelse till- 


förene. Härwid märker jag uti min Profession, att minsta delen 
af mine Auditores äro Medicine Studiosi, och de andre, som eij 


få göra Medicin till sitt hufwud-Studium, gerna åstunda lära sig 


något, som kan göra dem gagn med tiden, fast de eij hafwa altid 
tid, att profundera sig i wettenskapen. 


Bland Medicinska fakultetens Acta, renskrifvet af annan hand. Odateradt, 
men säkerligen inlemnadt i Februari 1749. Denna fråga behandlades nämligen 
i fakulteten den 20 Februari detta år. Se f. ö. ofvan sid. 141. 


143: 


Examina Rigorosa:.: 


lj AN af Sciencen, samt winna en rätt Methodum Studendi, och 
bs hwad dem fattas, utom det att mången Studiosus därigenom. 


S | desse Examina borde ske uti Faculteten, och att Faculteten borde 


h alla Medicine Studiosi fingo fritt tillträde. Ty att alla Studiosi 
alla Faculteter skulle tillstöta, finner jag mer skada än gagna 
redelst trängslen, och deras otillräkeliga omdöme, som häruti 
hafwa någon insigt. Jag håller Consistorium så mycket tien- 
till detta rum, i hwilket sådana Examina anställas, som där är 
på hwilket Examinandus får göra sina Demonstrationer uti 


For ; ularum &c. Academien deremot är i wårt Climat så kall, att 
Examen hela 4 a 5 timmar om wintertiden kommer att ut- 
både Docentes och Discentes häraf kunna taga stöt till lif 


9. COLLEGIUM MEDICUM ÖCH DESS PRASES. 


144. 


Wälborne Herr Archiater 
Högterfarne Herrar Assessores. 


Den allrådande Guden har behagat äffter en långsam siuk- 


dom, d. 29 Novemb. sistledne, genom en salig död hädankalla 


min, i lifstiden, högtärade Swärfader Assessoren och Medicins 


Doctoren wid Fahlu-bergslag och stad H:r Johan Moreus,! des fru 
och äffterlämnade tlll mycken afsaknad. 
Wår wördsamma skyldighet fodrar samma och högtrörande 


dödsfall Kongl. Collegio wid handen gifwa, troinnerl:n önskände 


at den nådfulle Guden täcktes alla sorgeliga händelser ifrån Wäl- 


borne H:r Archiaterns och samtl. Herrar Assessorers familier länge 


afwända. Med mycken wördnad städse förblifwer 
Wälborne Herr Archiatrens 
och 
Kongl. Collegii 
Fahlun 1742 ödmiuke tienare 
Dec. 29. Carl Linneus. 


Utanskrift: Kongl. Maij:sts Troman Archiateren och Preses 
uti Kongl. Collegio Medico Wälborne Herren Herr Ewald Ribe 


Stockholm. 
Sigill (svart lack) bortrifvet. 


Bland Collegii medici Acta. Helt och hållet skrifvet af Linné. 


! JoHAnN Moraeus, född 1672, bergslagsläkare och stadsphysicus i Falun, 
titul. assessor i Collegium medicum. LInnÉ uppkallade efter honom slägtet 
Morea, — I Vet. Akad. Handl. 1742 finnes införd en biografi öfver honom, 
enligt det i akademiens bibliotek förvarade manuskriptet författad af Linné. Däri 
skildras han sålunda: 


- A € ” - . Md A då E år Bö z 
IEEE ND RESSSIESE IT Ar. baka BE VALS PORR NEED 
USERS TN ES SEE SERIER FFÖV EON FA RIE PS ST FIS SPE SON RAR STEEN 


— 2 


15 


SST SIT AI Sås 


SYRE 


247 


>» Wi ASA os ock til minnes, at Doct. Moreus war til wäxten medel- 
— måttig hög; han var grott, köttfull, rak och mörklagd. — Han war from : han 
rördes ej af lyckan; han hölt ord ock aftal heliga; han förslöste ej sit goda. — 
Han war alfwarsam i alt sit wäsende, i hus, i kläder, i upförande, i tal, i om- 
döme ock sinnelag. — Han tolte ej någon fygtigliet; nyfikenhet, klemoghet, 
flärd eller öfwerflöd. — Han talade gerna om Lärda ock lärdas Handlingar; 
samt läste gerna deras skrifter och arbeten, hälst dem som woro practiske och 
 chymiske. — Han war Medicus Mechanicus, Sectator af Boerhaawen, ock ägde 
mycken förfarenhet. Han war säkert af Swenska Medicis på sin tid en ibland 
de käckaste ock lyckeligaste, därföre han ock ägde stor tillit ock mycket för- 
troende i sin praxi medica.» 


145. 


Kongl. Maij:ts Tromän 
Wälborne H:r Archiater 
och H:r Lif Medice 
Högtförfarne Herrar Assessorer. 


Twänne Kongl. Collegii Medici till Facultatem Medicam Up- 
 saliensem gifne Bref af d. 27 Aprilis och 25 Septembris sidstledne 
har Faculteten inhändigat, uti hwilka bägge Kongl. Collegium for- 
drar af Faculteten underrätelse om de inländska wäxter, som kunna 
brukas i stället för Thée, Caffe och Chocolade och därjämte äro 
både smakelige, hälsosamme i dageligt bruk och till hwarjehanda 
Siukdomars botande nyttige, at Inwånarena efter hand måga wän- 
— jas wid dess bruk. Faculteten hade långt för detta skolat hör- 
— sammat Kongl. Collegii förra Bref, därest icke dess Ledamöter dels 
till Stockholm, dels till Fahlun warit förreste. 

Kongl. Collegium lärer nog klart sedt, hwad swårigheter här- 
2å wid infalla, då man betracktar, hwad wana och moder hafwa at 
— betyda, utom det at här sökes mera universelt, än som mögeligen 
torde stå at ernå. 

Hwad Theet angår, så är det ostridigt, at wij uti hela Europa 
hafwom ingen wäxt, som med sielfwa Theet är i någon förwandt- 
skap, at wij altså ingalunda kunna ernå ett genuinum Succeda- 
neum. Faculteten håller för sin del den aldra tienligaste utwägen 
at sielfwa Theet förskaffades ifrån China hit till Swerige, då det 


248 


inom en kortare tid kunde blifwa tillräckeligit icke allenast för 
Swerige utan snart för hela Europa, hälst man är aldeles försäkrad 


at Thee-Busken kan. tåla wårt climat åtminstone i de södersta Pro- 


yvincier, hälst och man wet, at han äfwen wäxer norr om Pechin 
och at wintrarna i Pechin äro starckare än som kring Stockholm; 
men transporten bör skie med Caravanerna igenom Ryssland, eme- 
dan hwarken träd ell:r frön kunna passera Linien. Den omkåst- 
nad, som härwid skulle skie, tycks wara ganska ringa för ett Rike 


och ingalunda at räkna emot den besparing och nytta, som sielfwa 


Theet kunde åstadkomma. 


Melisse!' Blader wet man eljest wara läckre både till lucht- 


och smak utom det at de äro cardiaca, resolventia, pellentia och 
altså tienliga uti debilitate, palpitatione, melancholia, hypocondriasi 
och hysterica passione &c. Torde altså denna wara den behage- 
ligaste at pågå. 

Ärenprijs ell:r Veronica Officinarum ? brukas alment på landet 
af Präster till Thee, men är förmycket stiptica och adstringens, 
altså ock nog swår till dageligit bruk, hwarföre och Berolinenses 
långt för detta utwalt Teuerium pratense, den Tillandz afritat Tab. 
20 under namn af Pseudo-Chameedrys, hwilcken är den 12:te uti 
Flora Suecica.? Denna, som är mindre adstringent, är ock be- 
hageligare' till smaken, mer diluerande och hälsosammare. 

Här är ock en Ört i Swerige, som alment och öfwerflödigt 
wäxer uti stora och widlyftiga skogar, besynnerligen där skogarna 
äro gamla och skuggrika såsom i Närike, Roslagen, Dahlarne be- 
synnerligen kring Fahlun och nästan uti alla Swea Rikes'Pro- 
vincier, äfwen kring Brahelund wid Stockholm, kallas af Ånger- 
manlänningarne Windgräs och af Österbottningarne Benwärcks- 
gräs. Är på latin kallad Campanula serpillifolia, intill dess hon af 
Gronovio, Roijen, Haliero, Seguierio och de andre nyaste Botanicis 
fådt Linne&e namn. Denna wäxer på smala och långa trådar med 
runda och nätta blad, under tiden stora som styfrar. Desse bru- 
kas at drickas som Thee uti allehanda slags wärck med synner- 


lig nytta och effect. Man har försökt infusum härutaf för åtskil- 


liga, som haft flygande Gicht, Rheumatismer, Skiörbiugg, Ande- 
täppa, och alltid funnit dem af synnerlig wärckan, då därjemte de 
som druckit henne en 8 dagar berömt deras smak framför något 
Thee, besynnerligen då bladen blifwit på Thee-sätt torckade. Denna 
dråpeliga egenskap af: denna ört har giordt at dess Figur blifwit 
insatt uti Flora Suecica och hade man ärnat denna uti Wetenskaps 


249 


men däremot, fast hon finnes i Norrige, Ryssland, Schweitz, Geneva, 
är hon där så rar, at de aldrig kunna sällja ett enda skålpund 
til OSS. 

| Hwad Caffe angår, så har man i hela Swerige intet, som där- 
— med är i förwantskap än endast Caprifolium och Try; men dessas 
— fröö äro så små at man omögeligen häraf kan hafwa någon förmån. 
— Eljest wet man at det förnemsta i Caffe är den brända Em- 
pyrematiska olljan, hwaraf åtskilliga på Caffe-hus så wäl som på 
landet weta at bränna ärter, bönor, lupiner, helgryn, malt, som 
alla kunna giöra tienst för en sak, som i sig sielf intet mycket 
duger till hälsans conservation. 

| Änteligen hwad GChocolade widkommer, torde den drycken, 
som alment giöres i hushålden af brändt hwetemiöl med Ägge- 
gula, Caneel och Cardemumma, tiena, hwilcket närmast kommer til 
— Chocolade uti smaken och äfwen uti krafften i anseende därtill at 
det föder, wärmer och styrcker. 

Detta är alt hwad Faculteten för denna gången kunnat gifwa 
wid handen. 


0 Förblifwer 
rr Kongl. Collegii Medici 
Upsala d. 11 Octobr. hörsamaste tienare 
1745. Nils Rosén. Carl Linneus. 


Finnes i Medicinalstyrelsens arkiv bland Acter och Relationer. Endast 
— öfver- och underskrifterna (utom RosÉns namn) skrifna af LinsÉ sjelf. — Hans 
egenhändiga koncept finnes i Medicinska fakultetens i Upsala arkiv. 


! Melissa officinalis Linn., »Citronmeliss», en den tiden i Sverige ej 
sällan odlad kryddväxt. 

2 Veronica officinalis Linn. 

3 Veronica Chamedrys Linn, 


250 


146. 


Wälborne' Herr Archiater 
samt 
Högädle och högtförfarne Herrar Assessorer. 


Igenom bref af d. 24 Januarii sidstledne har Kongl. Collegium 
behagat inhämta Facultetens förslag på någon tjänlig Medicine 
Studiosus, till Provincial-Medicus i Mariestad efter Herr Doctor 
Zimmermann, samt tillika hwad frägd Jonas Kiernander äger, med 


mera, som samma bref holler. Till hörsammande häraf har Facul- 


teten den äran till Kongl. Collegium föreslå twenne Medicinge 


alumnos, som redan i flera år här wid Kongl. Academien studerat 


Medicinen, och redan till Facultetens fullkomliga nöije presterat 
examina, så in Theoreticis, som Practicis; utom det, att de i flera 
år sjelfwe laggt hand wid Patienter, och därigenom wunnit all- 
männ Credit. 

Desse äro Medicine Licentiaterne Herr Jonas Kjernander och 
Johan Darelius,! af hwilka den förre wistats här wid Academien 
i åtta år, och den andre i fjorton år. 

Begge äro lika skickelige uti Practicis; men den förre tyckes 


wara något mera underbygd uti Theoreticis. Nu, såsom Licentia- = | 


ten Kjernander har mycken lust att ernå förenämnda Poste, men 
däremot Licentiaten Darelius därom är föga angelägen; ty är till 
Kongl. Collegium Facultetens wördsamma Intercession, att Kongl. 
Collegium täcktes benäget anse Licentiaten Kjernander och hos 
Hans Kongl. Maij:t insinuera till ernående af denna Poste. Hwad 
elljest Licentiaten Kjernanders frägd uti lefwerne och uppförande 
angår, så är han allom bekant för en flitig, stadig, dygdig och 
allwarsam yngling, och på hwilken Kongl. Collegium alldeles kan 
wara trygg. 


Förblifwer 
Collegii Medici 
wördsame tienare 
Upsala d. 7 Carl Linneus 
februar. 1749. fac. Med. Dec. 


Bland . Collegii medici Acta. Endast underskriften med LinnÉs handstil. 
! Se ofvan sid. 49 och 51. 


JA mRNA TEA FRA 


147. 


ad äftor Hög wällborne Herr Landshöfdingen 
BeErRNEKOWS[!] anmodan 
år 1749 d. 29 Julii.! 


Rådmannen Wanwenoens | å Magistr. wägnar. 


1:0 
Defect 
der drogerne alldeles woro borta. 
] Extr. Cascarillae NR 
Chinze 7 
Elaterium 
Ol. c. Verbasci 
Conserv. Menth. crisp. 
Rosar. pallid. 
Rutze 
Calendulz&e 
Tunice 
Acetosellae 
Fumarie 
Citri 
-Condita Aurantiorum 
; Citri 
; é Zingiberis 
| Berberid. 
Enul2e 
Nuc. nigristicee [!] 
Syrup. Cerasorum nigr. 
Capilli Veneris 
Acetoselle 


A 


AA RN NK 
; ARS FÖ il 
25 i Ö Å 3 
| Fr. Siliqu. dulcis CE SÖRE Hysdlotb: 
z ; E Ficus s. Carice > Exempl. de Cuscuta 
| SA qu.  Aurant, | Engelska kulan 
3 Citri Globi Moschardici: 
d Persicorum nucl. Elect. diaphoret. 
; Phagadenica — Orvietan. 
Spirit. Mastichinus - Bened. laxativ. 


Acetum destillat.  Lapis infernalis 
Ess. de Cedro | 
» Elix. propriet. cum acido 


Vitae ; 
2. ESSÄ 
Corumperade och alldeles förlegna. 
H:b. Abrotani i 
Absinth. Pont. 
Cameepithyos 
Empl. Diaphoretic. 
3. 


Quid pro quo. 


4 


H:b Calaminthe i dess ställe Mentha spicata 
Erysimi : SRS » Sisymbrii : så 


Gratiolze > » » — Galeopsis 
Nummularie » > >»  Anagallis IR 
Parietarie >» » >»  Scutellaria och Orig 
Pulegii > » >»  Acinos Rivin. 


Scolopendre » >» >»  Centaurea maxima VR 
»  Sanicula 


Soldanelle » > 
Pyrole > » > > Miskmaskriasrstk 
Fl. Betonice -. » » » Stachyos 
Sem. Ciceris > oo» Pisi sativ. 


Rob. Mororum le »  Rubi cerulei 


tiden och resan eij tillstadde drögsmåhl, och lemna 
mindre usuelle. | 
Kopparkärillen uti Laboratorio woro icke oförtente, ( 
Fants som ofwan före nämt är. 


Carl 


GE Under wår närwaro wara således förrättat, som förenämt är, 
ée -betyga undertecknade. Christianstad ut supra. 


; er Carl G. Fuhrman. Carl Schultén. " Joh. Wannerberg. 


Olof Söderberg.” 


Bland Collegii medici Acta. Endast Linnés namn egenhändigt. 


I Härom heter det i Skånska resan sid. 398: »Apotheket i Christianstad 
visiterades; det är en högst angelägen sak, at Apothekarne sjelfwe känna de i 
landet wäxande Apothekare-örter, at de icke må taga orätta örter i sina Apo- 
 thek, til Doctorns ringa heder, och Patientens skada; woro derföre icke onyt- 
tigt at Apothekare-Gesäller wistades en sommar wid Academie trägårdar at 
— lära sig Apothekare-wäxterne, och at därpå wisa in för Collegium Medicum 
" wWitnesbörd, at.de dem lärt, innan de til Apothekare antagas, at icke må tagas 
Mentha spicata för Calamintha 


Galeopsis > Gratiola 
Anagallis > Nummularia 
 Acinos > Pulegium 
Sanicula » « Soldanella 
Centaurea maxima >» Scolopendrium 
Scutellaria »  Parietaria &c. 


I bref till A. Bäck den 29/1, 1749 fäller Linné om sagda apotek och dess 
egare det omdömet: »aldrig har jag sedt sådan confusion. Gud nåde honom, 
om jag welat wara noga.» Collegium medicum ansåg sig dock nödsakadt att 
genom skrifvelser både till landshöfdingen och apotekaren »giöra sig underrät- 
— tadt om des apotheks nuwarande tilstånd, samt hwad orsaken warit til de wid 
> Visitation i förleden Sommar befundne defecter och felaktigheter», samt att 
apotekaren »alfwarligen åtwarna, att skyndsamel. försättja apotheket i behörigt 

skick, så kärt honom wara månde wid sine Privilegier blifwa behållen» (Coll. 

med. protok. den ?7/10 1749). 

oo oo? Nius Retzius, född 1712, provincial- och fält-medicus, död 1757; far 
till den berömde professor ÅNDERS JAHAN R. Satte med mycken möda och 
kostnad Åby surbrunn vid Kristianstad i brukbart skick. »Han var en förfaren 
och käck Läkare, men drogs beständigt med en sjuklig kropp och besynnerliga 
plågor, sedan han 1740 i Mars månad hade den olyckan att genom ett vatten- 
flöd blifva med vagn och allt tagen af en öfversvämmad bro och förd af det 
strömmande vattnet öfver en half mil, der han slutligen uppkastades på en 
 sandbank och af solvärmen upplifvades (SacKLÉn, Sv. Läkare-hist. II s. 732). 
; 3 LinsÉs amanuens under resan; se ofvan sid. 54. 


254 


148. 


Wälborne Herr Archiater 
Högädle och widt förfarne H:rr Lif-Medici 
och samtelige Assessorer. 


Faculteten har erhållit Herr Archiaterns och Kongl. Collegii 


Medici gunstiga Bref af den 1 Maji, uti hwilket Herr Archiatern 


och Kongl. Collegium begärar, det wille Facultas Medica gifwa 


wid handen, om wid Academien i Upsala finnas några, som äro 


så wida uti studio Medico för sig komna, at de med trygghet kun- 


na hos Hans Kongl. Maij:t uti underdånighet föreslås til Provincial 


Medici sysslan uti Tavastehus Lähn. 

Härpå har Faculteten wiljat lemna til hörsamt swar, at wäl 
fyra stycken inom fjorton dagars tid komma offenteligen at promo- 
veras til Medicine Doctorer, .hwilka med all trygghet till ofwan- 
nämnde syssla kunna föreslås, men som tre af dem ärna sig oför- 
drögeligen til utrikes orter, så kan Faculteten icke nu föreslå mer, 


än then ena af dem, som är Philosophie Magistern och Medicine 
Licentiaten Sven Bropp,' som här wid Academien i tijo års tid 


idkadt sine studier, och af sine framsteg uti Studio Medico wisadt 
nöijaktige så enskildte, som offentelige prof, är dessutom af mo- 
gen ålder och stadga, samt altid fördt en stilla och saktmodig lef- 
nad. F 
Faculteten erkänner med högaktning det förtroende, Kongl. 
Collegium härigenom täckts wisa och skal altid söka, att giöra sig 
det samma wärdigt. Men skulle önska af Herr Preside Regii 
Collegii blifwa ansedd som Collega.? 
Faculteten framhärdar med högaktning 


Upsala 1752 Wälborne Herr Archiaterns 
d. 22 Maj. och Kongl. Collegii 


hörsamste tienare 


Carl Linn&eus Nils Rosén. 
Fac. h. t. Decan. 


Originalet i Collegii Medici Handlingar. Endast datum och underskriften 
(utom RosÉns namn) med Linnés handstil. 


SPETT PR 9 Fe 


Pra 
SYN -3 
PST SKRRDS VASS 


255 


! Se ofvan s. 59. 
2 I Consistorii academici protokoll och Acta finnas bevarade många bevis 


3 få Jå ”detsammas nästan ängsliga häfdande af sin själfständighet och rang gent 


emot andra myndigheter (landshöfdingembetet, "magistraten m. fl.); att medi- 


< cinska fakulteten var besjälad af en liknande anda, framgår af ofvanstående, 


Fakulteten hade nämligen — enligt hvad LinsÉ i ett bref till A. Bäck den '7/s 
1752 meddelar — känt sig sårad däraf, att Collegii medici preses »behagat 
sluta brefwet af d. !/4 med tienstwillige tienare, en phrasis, som Landshöf- 
— dingar bruka till sina fogdar, men icke collega till collegis. Wij hafwa rätt 


swårt att smälta det... Är detta Herr Arch. RiBEs egit giöromåhl och hög- 


 dragenhet, hoppas jag, at Kongl. Collegium tager ingen dehl om wij låter 
honom det förstå... Detta skrifver jag privatim till min Broder ut Amicus 
— Amicissimo». Antagligen lemnade BäcK i sitt svar den upplysningen. att d. v. 
preses ensam var ansvarig för det misshagliga uttrycket, hvarefter fakulteten 
gaf honom den admonition, hvarmed ofvan meddelade bref afslutas. 


149. 


Wälborne H:r Archiater 
Kongl. Collegii Medici Prseses. 


Uti sitt högtärade af d. 19 April sistledne täckes H:r Archia- 


tren gifwa mig wid handen, huru som Messlingen berättas wara 
nu för tiden gångbar i Upsala och att Kgl. Collegium Medicum af 


ömmhet för de fattige åstundade, at jag skulle utse någon ung 
Medicus, som betiente de fattige för Colleg. Medici räkning, och 
att Kgl. Collegium wäntar omständig berättelse om wärkställning 


med mera. Hwar på länder til wördsamt swar: 


"Messlingen har begynt för ett par weckor gå i Upsala något 


allmännare, dock ej ännu kommit till sin högd eller så mycket 


som kopporna. Med första skall jag utse i samråd med H:r Lif- 


med. Aurivillius någon skickelig Medicine alumnus, som sig detta 


påtager äfter Kongl. Collegii befallning, på Kongl. Collegii bekost- 
nad med medicamenterne och nogot arfvode för sitt beswär. Skall 
ock nästkommande söndag låta publicera att på Kongl. Collegii 
anstaltande och omkostnad de fattige få fria Medicamenter i mess- 
lingen och att äfter Kongl. Collegii befallning Medicine .... .. 
är utsedd att dem upwakta och medicamenter ordinera, däräst 
H:r Archiatren ej med freddagsposten annorledes skulle befalla. 


256 


Sedan jag förra sidan skrifwit, kommer H:r LifMedicus Auri- 
villius; och hafwa wij bägge samfält utsedt Medicinzee Candidaten 
Fornander! att sig påtaga upsikten och upwaktningen öfwer de 
sjuka i messlingen, som jag härmed bort lemna till wördsamt swar. 

Tack m. k. Pr. som halp den Herren, jag forleden post så 


mycket recommenderade.? jag har sökt Licentiaten Wohlin,? men - 


ej sätt honom igen, hwar om nästa post skall föllia swar. förbl. 
Wälborne H:r Archiatrens 

Upsala 1756 lydige tienare 

d. 20 April. Carl Linneeus. 


Efter en afskrift af egenhändiga originalet; hvar detta nu finnes, är utg. 


obekant. 

Utanskrift: Archiatern Wälborne Herr Doctor Beck. 

Stockholm. 

! ANDERS NICLAS FORNANDER, född 1713, fattigläkare i Stockholm, död 1794. 

? Detta gälde säkerligen M. Kärrer och penningars anskaffande åt honom. 
Jfr sid. 66. 

3 AnpeRs MaGnus WåÅHun, född 1731, läkare i Jönköping, intendent för 
Medevi helsobrunn, död 1797. Författare af flera naturalhistoriska och medi- 
cinska skrifter. 


150. 


Till Kgl. Collegium Medicum. 

Faculteten har nyl. haft den äran, at undfå Kgl. Collegii Med. 
skrifwelse af d. 14 sistl. April, och har med största nöje deraf 
funnit Kgl. Collegii billiga sorgfällighet, uti ett Medicinens anseen- 
de och fullkomliga bidragande till allmänhetens wäl nära rörande 
mål. Ty Faculteten ser nogsamt, at, om Fäderneslandets Provin- 
cer och Städer skola med tillförliteliga och efter omständigheterna 
tjenliga Medici blifwa försedde, Kgl. Collegium behöfwer wid för- 
slagens uprättande till lediga Medicinal sysslors återbesättande, all 
mögelig kunskap, om de personers skickelighet, som med godt 
samwete kunna Hans Kgl. Maj:t föreslås, och det äfwen i anseen- 
de till dem, som af Faculteten antingen hittils blifwet, eller hä- 
danefter blifwa till Doctorer promoverade, emedan hwarken Facul- 
teten sjelf kan påstå, eller någon annan skäligen föreställa sig, at 
de alle äro eller kunna wara af lika skickelighet, och förtjena lika 
belöning. 


257 


| Faculteten kan derföre aldeles icke undandraga sig ifrån at 
meddela Kgl. Collegio, i dylika mål, ock när så behöfwes, all den 
underrättelse, som Faculteten kan wara>i tillstånd at gifwa. Will 
ej eller wägra, at efter Kgl. Collegii åstundan, inlämna deras namn, 
som till Licentiater blifwa examinerade; äfwen ock tillägga det 
witnesbörd, hwars och ens natursgåfwor, anwända flit och bekan- 
ta upförande förtjena; önskande Faculteten, att Kgl. Collegium 
derigenom finge tillfälle at tillräckel. känna de sökande. Derjemte 
skall Faculteten ej försumma, at påminna wederbörande, om de- 
ras skyldighet at lemna Kgl. Collegii H:rr Ledamöter exemplar af 
sina genom trycket utkommande speciminibus Academicis, tillika 
med promotions program; så mycket mindre, som Faculteten före- 
stält sig, at sådant hittils blifwet i agt taget. Och för öfrigt, som 
Faculteten altid wäl påminner sig, huru stor del af de mått, som 
kunna tagas till at förekomma otienliga personers inträngande uti 
medicinal-wärket, beror på Facultetens alfwarsamhet wid examina, 
så kan Faculteten ej å sido sätta hwad henne i det afseendet 
åligger, så wid de af examinandis utarbetade casuum skärskådan- 
de, som besynnerl. wid privat och publiquet examinerande; dock 
utan at derwid förgäta, det syslornes olika beskaffenhet och förmo- 
ner fodra personer af olika capacité. 

Hwad ämnen beträffar, som nu kunna wara färdige, at emot 
900 d:r k:t Lön emottaga Provincial Medici syslan uti den aflägs- 
na Provincen i Finland, har Faculteten swårighet at nu föreslå 
några, förr än de studerande samlat sig, som sker innom 8 dagar, 
och man om de mäst för sig komnas hug och profecter fått göra 
sig mera förvissad. 

Faculteten förblifwer etc. 


Originalet ej anträffadt, men väl en afskrift bland Medicinska fakultetens 
Acta med i marginalen tillskrifvet datum: 1756 Aug. 24. Säkerligen, liksom 
det närmast följande, författadt af LinsÉ, hvilken den tiden ensam tjänstgjorde 
såsom fakultetens notarie. 


— Linnés brefväxling 1. 17 


[Ke] 
[sd 
00 


151. 


Till Kgl. Collegium Medicum. 


I anledning af Kgl. Collegii till Faculteten yttrade åstundan, 
om några skickeliga wid denna Academien studerande Personers 
utnämnande, som Kgl. Collegium kunde, till den i Nyland lediga 
Provincial-Medici syslans återbesättande, Hans Kongl. Maj:t föreslå, 
har Faculteten gjordt sig kunnig om de äldre och nu närwarande 
studiosorum Medicine hug, att sig hos Kongl. Collegium till sam- 
ma förslag behörigen anmäla. Men utom Medicine Candidaten 
Mag. Johan Georg Colliander,! har ingen funnits hwarken så fär- 
dig at sluta sina Academiska studier, eller hugad at emottaga 
en så aflägsen province. Och som han Magister Colliander sedan 
1747 börjat applicera sig till Medicinen, och altid anwändt flit, så 
at han lagt en god grund med de studier, uppå hwilka en Medi- 
cus kan bygga sin erfarenhet, när ständig praxis tillkommer; at 
förtiga det han wid Academien i Gripswald undfålt Magister-gra- 
den; ty tror Faculteten sig kunna honom till Kgl. Collegii benägna 
ynnest härmed recommendera. 

Faculteten kan dock ej underlåta at derjemte nämna Candi- 
daten Jacob Hidén?, som med almänt erkänd flit anwändt flera år 
här wid Academien, för 3 år sedan disputerade de Salibus Alca- 
linis eorumq. usu Medico, och uti examine Philosophico gjordt Phi- 
losophiska Faculteten det nöjet, at promotion i samma Facultet 
blifwit honom tillbuden, samt derjemte wid förefallande tillfällen 
wisat wackra framsteg i Medicinen, ehuru Faculteten ej ännu ge- 
nom någon examen närmare fått förspörja hans kunskap deruti. 
Efter han utomdes är född Finne, har Faculteten ansett honom 
såsom tjenlig till en Medicinal syslas bestridande i Finland, och 
derföre bordt honom nämna. 


Faculteten förblifwer med ständig tillgifwenhet etc. 


Originalet ej anträffadt, men en afskrift finnes bland Medicinska fakulte- 
tens Acta med anteckning i marginalen: 1756 Oct. 15. 


! JoHAN GEORG COLLIANDER, född 1728, utnämndes 1757 till provincialme- 
dicus i Kymmenegårds län och erhöll 1771 liknande plats i Wäxjö; död 1796. 
»Han var i sin praktik en ganska tystlåten man och hade till valspråk: herbis, 
non verbis> (SACKLÉN, Sv. läkarehist. I s. 808). 

? Se ofvan sid. 84. 


z 

($ 

| 
] 

3 

- 
| 
nn 
d 
z 

DN 

d 

lv 4 


MA a 


BPR Laget SR 


259 


152. + 


Wälborne Herr Archiater och Lif-Medicus 
Samtel. Herrar Assessorer. 


Kongl. Collegii Medici förtroende är i så kiärt wärde hos 
Faculteten, at hon omöjeligen utan mycken fägnad kunnat märka 
de tydeliga prof deraf, som Kongl. Collegii bref af d. 15 sistl:ne 


- April innehåller. När, med ett sådant tänkesätt, Faculteten tillika 


skärskådar den sak, som föranlåtit Kongl. Collegium at åstunda 
Facultetens deltagande i Kong. Collegii nu erforderliga bemödande 
för Medicinska Wetenskapens rätta skjötsel och tillwäxt, har Fa- 
culteten starkaste motiver, att i gjörligaste måtta bidraga för sin 


del till Kongl. Collegii nöje i samma mål. Faculteten önskar der- 


före, att se sig aldeles obehindrad i sin skyldiga willighets wärk- 
ställande; ty omständigheternas nu warande beskaffenhet gier Fa- 
culteten fruktan för den tilwitelsen, att obefogad blanda sig uti en 
stridighet, som hittils af wederbörande så blifwit ansedd röra Fa- 
culteten på långt håll, att hon blifwit lämnad i okunnoghet om alla 
giorda försök och deremot tagna mått. Skulle de på wederbörliga 
ställen insinuerade Memorialer och skriffter kunna till Facultetens 
utlåtande blifwa remitterade; eller Kongl. Collegium sträcka dess 
förtroende så långt, att Faculteten i förefallande tillfälle gemen- 
samt med Collegio finge utlåta sig; kunde Faculteten aldrig un- 
dandraga sig något beswär. Imedlertid ser Faculteten i sin still- 
het så till Wettenskapen i hela dess widd och till allmänhetens 
nytta af henne, att hon ej kan anse någon ting skadeligare för 
sielfwa Wettenskapen, elr hinderligare i des utöfning till Medbor- 
gares wäl, än oro och stridighet innom Medicinal-Staten.?! 

Därjämte minskar Faculteten aldrig sin synnerliga högaktning 
för Kongl. Collegio, förblifwandes 


Wälborne Herr Archiaterns 
och 
Kongl. Collegii Medici 
Upsala d. 27 Maj. 1761. 
hörsamste tienare 


Carl Linneus Sam. Aurivillius. 
Decan. 


260 


Bland Collegii medici Acta; endast namnet med Linnés handslil. 


! Vid tiden för denna skrifvelses aflåtande pågick en synnerlig häftig 
strid mellan läkare och kirurger, hvarvid Collegium medicum var utsatt för de 
mest hätska och hänsynslösa angrepp. Af det ofvan meddelade framgår, att 
detsamma sökte förskaffa sig en värdefull bundsförvant i Medicinska faculte- 
ten, men att denna icke visade sig synnerligen benägen att uppgifva sin dit- 
tills innehafda neutrala ställning. 


153. 
Tit. 

Af Kongl. Collegii Medici den 19 Januari aflåtne skrifvelse, 
har Medicinske Faculteten inhämtat, huruledes Kongl. Collegium 
åstundat, att innom Martii Månads slut få dess anmärkningar öf- 
wer Pharmacopoea Svecica, som nu å nyo förbättrad skall till 
trycket befordras. Och har Faculteten detta förtroende eij annor- 
lunda än med utmärckt wänskap uptaga kunnat, och änskiönt 
tidens knapphet samt de nu wid Kongl. Academien började giöro- 
målen tyckas eij lofwa Faculteten så mycken tid öfrig som till 
ett dylikt arbetes nogare fullföljande ärfordras kan, så giör Facul- 
teten sig dock deraf ett utmärkt nöje att framdeles igenom med- 
delandet af de observationer, som wid förra Edition kunna giöras, 
willfara Kongl. Collegii begäran och befrämja Publici nytta. 

Hwad åter visitationen å härwarande Academie Apothequet, 
samt de der öfwer till Kongl. Collegium af D:r BorcLeEr! insände 
klagomål widkommer, så har Medicinske Faculteten, efter igenom- 
läsandet af åfwannämde, sig kallande Stads Physici beswärs-skrift, 
ej kunna annat finna, än att han, antingen af orolighet eller af 
okunnoghet, eller bägge delarna, ohemult angripet Faculteten; samt 
at faculteten åter, wid academiens Apotheks visitation, sig på det 
nogaste effter lagarnes föreskrift förhållit. 

Och på det at härutinnan eij något twifwelsmål hos Kongl. 
Collegium må upkomma, will faculteten nu här hos anföra, så wäl 
Apothekets älste och af Konung Carl den X, år 1663 förunte Pri- 
vilegier, såsom ock de ställen af Kongl. Academiens statuter gifne 
af samma konung år 1655, hwilka tydeligen utwisa, att det icke 
allenast är facultetens ensamma rättighet, utan ock ålagda skyldig- 
het att hafwa upsigt och omwårdnad om Academiens Apotheque, 
samt det samma, så ofta Consistorium Academicum befaller, visitera. 


261 


Till det första wil Faculteten anföra följande utur Apotheka- 


; rens Peter GoTtTtFRIEDS Privilegier, hwilka sedermera, jemte tullfri- 
— het och flere förmåner blifwit man ifrån man transporterade och 
 hwarje gång af Kongl. Maj:t bekräftade, ända til närwarande tid, 


tullfriheten undantagen, som nu blifwit indragen, och inrättningen 
af ett Länets Apotheque, sedan Academiens igenom innehafwarens 
mindre warsamma hushållning kommit i ostånd och befants otill- 
räckeligit för orten. 

Nämde Privilegier, dat. Stockholm d. 10 Febr. 1863, lyda så- 
lunda: — Och skall han, Gottfried, weta, at hans tienst och äm- 
bete enkannerligen däruti består, att han på sin egen bekostnad 
uprättar för Academien och dess Magistrat i Upsala ett godt 
Apothek, det han med så godt förråd på allehanda nödtorftige 


. Medicinaliske Materialer, så Composita som Simplicia, fournerar 


och wid magt hålla skall, och the samma sådana som facultas 
medica kan judicera och pröfwa wara goda och oförfalskade, til 
hwilken ända Wi efterlåta honom att sittja fri uti. Upsala, lika 
som en annan af Academiens förewandter och undersåte. 

Wi befalle för den skull härmed alle wåre trogne undersåtare, 
som uti Upsala boende äro, af hwad Nation, stånd och qualitet 
de hälst wara kunde, at de förberörda Apothekare, för Acade- 
miens Apothekare ärkänna och hålla, bewisandes honom 
all god wilja och befordran etc. 

Till det andra: har Medicinske faculteten med flit eftersökt 
om och till äfwentyrs staden til bemälta Apothek efter den tiden 
någon rättighet sig förwärfwa kunnat, men funnit twärtom at alla 
Kongl. Confirmationer på Privilegierne och fullmachter för Apothe- 
karena; såsom Högst Sal. Konung Friedrichs af d. 27 Septem. 1720 
för Apothekaren Lambert; Högst Sal. Konung Adolph Friedrichs 
d. 17 aug. 1751 för Apothekaren Böttiger samt des nådiga Con- 
firmation af år 1766 för nuwarande Apothekaren Möllenhoff, alla 
öfwerens stämma uti tillärkännandet af Apotheket till Academien, 
med alt uteslutande af hwad Stad och Borgerskap, följachteligen 
Stads fältskären och Physicus, angå kan. 

Till det tredje lyder Academiens statuter och lagar sålunda: 

Cap. XIX de Profess. Lection. in genere & specie 8 6. 

Praeterea horum (:Professorum medicine:) utriusque officium 
erit, sedulam curam in Phamacopoeum intendere, nec permittere, 
ut quidquam ille negligat eorum, quae ad istius muneris rectam 
justamque administrationem necessaria sunt, quaeque ad probam 


262 


Pharmacopolii instructionem ipsi a senatu Academico praescripta 


fuerint, ad quam servandam jure jurando obstringetur. — $ 7. Hi 


quoque (:professores Medicinae:) Pharmacopolium semel ad mini- 
mum visitabunt quotannis, quandocunque Consistorio placuerit, 
-idque ex improviso & Pharmacopoeo non praemonito. Adjunget 
autem ipsis Senatus Academicus, ex Professorum numero, Visi- 
tatores duos & preterea academiae Secretarium, qui, jubentibus 
Inspectoribus, si quid notatu dignum obvenerit in acta referet. 
Cum 'saepius particularia Pharmacopolii examina etiam licebit me- 


dicis, quantumvis renitente Pharmaåcopoeo, instituere, si quando ipsis - 


visum ita fuerit & necessitas postulaverit, praesente itidem secre- 
tario, si officium hoc ab ipso contingat requiri. 

I stöd af ofwan anförda 'Kongl. Constitutioners $$, som en- 
samt ålägga Medicinska faculteten Academiae Apothekets wård 
och visitation ; som tydeligen utstaka hwilcka personer wid lagliga 
visitationer skola wara tilstädes, och som tilärkänna Medicinae 
Professorerna gemensamt rättighet af Inspectores Pharmacopolii 
Academici, har nu eij mindre än förr, faculteten sin ålagda skyl- 
dighet upfylt; och hade aldraminst förmodat, at uti en så klar 
sak blifwa antastad af den, som med sig sjelf bordt weta och för- 
stå, att han enligt Kongl. Maij:ts Nådiga Instruction för Provincial 
Medici af den 29 Julii 1774 och 10 $ ingen rättighet äger at nå- 
got Apothek wisitera, utan endast såsom ett wittne af Provincial 
Medicus associeras skall, wid de Apothek visitationer, där inga sär- 
skilta förunte Privilegier kunna giöra undantag från allmänna La- 
gar och Förordningar. 

Om, för öfrigit, Upsala stad och Borgerskap, upmuntrade af 
slike Boeclers memorialer, tiltror sig kunna kräncka Kongl. Aca- 
demiens och dess Apotheks Privilegier, samt tillwälla sig inseen- 
det öfwer ett apothek, som för Kongl. Academiens räkning och 
behof inrättadt är, och det blått af den grund att stadens folck 
derstädes äfwen fått hämta medicamenter, och den nu warande 
Apothekaren år 1767 begynt at på sin skyldt kalla Apotheket för 
Kongl. Academiens och Stadens Apothek, utan annat skäl 
til det sednare, än blått, som han sjelf tilstår, såsom en skillnad 
ifrån det nyligen inrättade Provincie Apotheket, så måge de sin 
förmenta rättighet i wederbörlig ort utsöka; men så länge ofwan 
anförda Lagar och Privilegier ännu äga bestånd, är det och icke 
Medicinske faculteten tilständigt, at i ringaste måtto efftergifwa 


el Malo 
NEN 9? SNETT 


Nr an 


TR KET INT 4 SFRRETEN 
> RENASEKOPEAS; ESKS NG SNR EEE SE En 


263 


eller updraga någon annan, hwad den"samma ensamt både så- 
som rättighet och ämbets skyldighet ålagt är. 

Sluteligen har och Medicinska Faculteten eij undgå kunnat at 
för Kongl. Collegium nämna, huru ömande det för Faculteten wa- 
rit, att finna sig uti Boeclers memorial, på ett aldeles owärdigt 
sätt, med stickande ord, oanständiga ordspråk och talesätt, såsom 
t. ex. tiltagsen, djerfwe, dyrlägde, för Academiske skapelser wäl 
hugade m. m. angrepen; samt at Boecler, oaktadt han brukat 
den olagliga försigtighet, att uti afskriften af sitt memorial, som 
han till Kongl. Collegium öfwersändt, ett och annat ställe ändra 
och utesluta, af hwad han til Magistraten inlemnadt, likwäl ge- 
nom sin oanständiga skrifart åsidosatt den wördnad, han sine 
fordne Lärare skyldig är; Och anhåller medicinske Faculteten på 
det wänligaste at till god ordnings bibehållande Kongl. Collegium 
täcktes Boecler detta sitt otilbörliga förehållande alfwarsammeli- 
gen föreställa och honom til rättelse och skickeligare upförande i 
framtiden förmana. 


ödmiuke tjenare 


Carl von Linné, 
Fac. med. Decanus. 


Det till Collegium medicum inlemnade originalet har ej anträffats, men i 
Medicinska fakultetens arkiv finnes en bevittnad afskrift däraf. Odateradt, men 
antagligen skrifvet 1775. Huruvida det är af Linné författådt, är något osäkert, 
isynnerhet som det äfven är undertecknadt af Jonas SmmrÉn och ADOLPH MURRAY 
samt kontrasigneradt af Jo. Gust. ÅCRELL. 

1 CHRISTIAN ERNST BoEcLER, född 1742, utnämnd 1774 till stads-physicus i 
Upsala, hvilken plats han innehade till sin död 1800. »Hade stundom synner- 
liga infall, men var en kunnig man och bevistade ofta K. Lif.-Medici Murrays 
anatomiska föreläsningar: (SAcKLÉN, Sveriges läkarhist. III s. 318). Till dessa 
hans »infall» torde ock kunna räknas det hans tilltag, som i den här meddelade 
skrifvelsen omförmäles. 


154. 


Wälborne H:r Archiater och Riddare 
Wälborne och Högädle 
H:r Kongl. LifMedice 
samtlige Herrar Assessorer. 


Med mycken fägnad har af Mine Herrar jag undfått den snygga, 
rediga och på alt sätt städade nya Pharmacopeen, för hwilken 
jag har den ähran aflägga mycken tacksägelse och tillika gratulera 
Kongl. Collegium öfwer sitt mästerstycke.! = 

förbl. Herr Archiatrens Riddarens, H.r LifMedici och Asses- 
sorernas 


Upsala 1775 wördsame tienare 
August 30. Carl v. Linné. 


" Originalet torde finnas i Medicinalstyrelsens arkiv; det här meddelade är 
efter en utg. tillhörig afskrift. 


1 Efter mer än tjugoårigt arbete därpå, hvarunder Collegium medicum 
erhållit hjälp af sådane män som C. W. ScHÉELE, J. G. WALLERIUS, P. J. BERGIUS 
m. fl., blef 1775 den högeligen efterlängtade nya farmakopéen färdig och häl- 
sades med allmän tillfredsställelse. Att den förnämsta hjälpen erhållits af Linné, 
erkändes ock därigenom, att han och C. Rösnow den 29 November 1773 blefvo 
valda till hedersledamöter i Collegium medicum (en utmärkelse, som förut ej 
kommit någon till del), emedan »bägge äro af Collegio för sine stora insigter 
och lärdom allmänt kända och den förra redan har åtagit sig genomseendet af 
de uti Pharmacopéen upräknade Simplicia». 


Vid genomgående af Collegii medici Acta för 1742—77 har utom det 
ofvan meddelade intet mera af LInnÉ skrifvet anträffats, än några i allmänna 
ordalag affattade intyg för PETER CHRISTOPHER ScHuLTZ (d. ?/s8 1760), ALBERT 
Bäck (d. ?!/6 1769) och NiLs AVELLAN (d. ?!/7 1775), jämte en rekommendation 
för JoHAN Gustar WaHLBom, hvilken sistnämnda framdeles skall meddelas. 


PE ERT TNT 


Jada 


MESKO, BYTT FASER NE 


3 Fä a TISKT NL 


É 
| 
| 
j 


10. KUNGL. SVEA HOFRÄTT. 


153. 


Högwälborne H:r President, Riddare och Skattmästare 
af Kongl. Maj:ts orden 
så ock é 
Hög- och Wälborne respective H:r vice President, 
H:rr Hofräts Råder och Assessorer. 


Höggunstige Herrar! 


År Närlagda af Mad. Elis. Pirgou till Högl. Kongl. Hofrätten in- 
— sinuerade ödmiukasta böneskrift, täcktes Högl. Kongl. Hofrätten 
höggunstigast med mig communicera, att, wid 10 dir sölf:mts wite, 
inom 14 dagar äffter undfåendet, med hwad jag här wid hade att 
andraga, inkomma. 

Då denna samma Madam E. Pirgous böneskrifft ankom, war 

jag frånwarande; mitt folk, som den mottog, hade henne så för- 
— Wwarat, att jag med all anwänd möda omögligen kunne herine igen 
finna, fast hon så mycket rörde mitt egit intresse och utom hwil- 
ken jag ej sågo något slut och säkerhet wid min ägendom; hwil- 
ket jag och anmodade min då warande fulmächtige Fischalen Liung- 
dal att Högl. Kongl. Hofrätten allerödmiukast föredraga.. 
Då jag d. 12 hujus kom att öpna en bok i mitt Bibliotheque, 
hwilken jag på flere åhr ej behöft, finner jag först, helt oförmode- 
ligen, denna communication där uti ware inlagd, hwilket jag med 
liflig Ed är färdig att bestyrka, om så fodras skulle. 

Wid denna Madam E. Pirgous böneskrifft har jag aldeles intet 
att andraga, utan endast att jag kiöpt åckren queestionis af Borg- 
mäst. Kyronius med någon annor frälse-åcker för 6000 dir Kp:mt 
och därpå åhr 1746 d. 26 april ärhållit laga kiöpobref, samt d. 26 
därpå ingifwit samma kiöpebref till Magistraten i Upsala, att äffter 


266 


laga upbod, fastebref winna, hwilket senare mig blef näkat, som 
B. Kyronius kiöpt denna åckren af non Domino, emädan han woro 
staden tillhörig; här af såg jag mig föranlåten at söka himmul af 
B. Kyronii sterbhus, hwilket söker sin man M. E. Pirgou; denna 
säger sig hafwa stadsens fastebref på åkren, som altså warit hen- 
nes lagfångne ägendom.! 

Hwilket alt Högl. Kongl. Hofrättens nådgunstiga bepröfwande 


och utslag jag allerödmiukast underkastar och framhärdar med oaf- 


låtelig wördnad 
Högwälborne "H:r Presidentens, Riddarens och Skattmästarens 


samt 
den Högl. Kongl. Hofrättens 
Upsala 1756 allerödmiukaste tienare 
d; 13 Maji. Carl Linnaeus. 


Finnes, helt och hållet egenhändigt af LinsÉ skrifvet, i Upsala universi- 
tets bibliotek (mscpt G. 152 a). Öfverst på första sidan står tecknadt: »förkl. 
ingif. d. 20 Maji 1756.» 


! Denna handlings förhistoria är i korthet följande: 

År 1746 inköpte LinséÉ för arfsmedel efter svärfadern af Borgmästaren N. 
Kyronws en i Nyby bröte invid Upsala stad belägen åker af ett tunnlands !/s 
kapplands areal, erhöll därå köpebref och ansåg sig härmed obestridligen vara 
dess egare. Emellertid anmälde den 31 Oktober 1748 stadskassören E. ÅKER- 
MAN för Magistraten, att enligt hans åsigt såväl denna åker som en närgrän- 
sande vore till staden donerad kronoåker, hvilker borde utan ersättning återlem- 
nas. LINNÉ, som häröfver fick yttra sig, anförde den !/+ 1749 »till sin rätts be- 
styrkande flere skiäl», hvilka dock ej syntes stadsfiskalen Peter Eic tillfyllest- 
görande. Han anhöll därför hos borgmästaren om stämning på LInnÉ och den- 
nes åkergranne, professor ÅNDERS CELSII enka GUNILLA SPOLE, »för thet the god- 
willigt til staden icke wilja afstå och återlemna the åkrar, hwilka the .. 
innehafwa och emot flere höga författningar icke bordt befatta sig med eller til 
enskilt och proprie ägendom abalienera». På grund häraf fick LinséÉ från sin 
»tienstwillige tienare» borgmästaren, »som denna Fiscalen Elgs begiäran icke af- 
slå kunnat», mottaga en den 4 December s. å. daterad, i synnerligen höfliga 
ordalag affattad skrifvelse, hvari stämningen delgifves med tillägg, att »i öfrigt 
behagar Herr Archiatern sig påminna, att stämningen utan laga förfall icke får 
försittas.» 

Till åtlydnad häraf företedde Notarien Z. LiunGDaAHL den 24 Januari 1750 
för Rådstufvorätten en bland dess handlingar ännu förvarad, af LInnÉ egenhän- 
digt skrifven fullmakt in blanco att föra hans talan »i twisten emällan mig, 
Stadsfischalen och Fru Kyronia angående någon åcker.» Rättegången blef sedan 
håde långvarig och invecklad, därigenom att åkern flera gånger bytt egare. 
Resultatet blef, att enligt Rådstufwo-rättens dom den 28 Mars 1753 åkern skulle 


- 
| 
É 
3 
, 


267 


— till staden återlemnas samt att enhvar, som varit innehafvare däraf, finge förskaffa 


sig skadestånd af den, som till honom sålt densamma. Bland ännu lefvande 


Var enkan PirGcov den, som först innehaft åkern, och hon ansåg sig böra an- 
— föra klagomål hos Hofrätten. Denna ålade LInnÉ att härom yttra sig. Huru 


han efterkom detta Hofrättens åläggande, framgår af det ofvan meddelade. 


Tilläggas må: blott, att Hofrätten upphäfde den fällda domen, så att Linné fick 
behålla sagda åker. 


156. 


Caroli Linn&ei Testamente.! 


Som åren tilltaga och krafterne aftaga, påminnes jag beställa 


om mitt hus och hålla mig färdig till afsked; Ty lemnar jag här- 


med min yttersta wilja och Disposition öfwer min qwarlåtenskap, 
som följer: 

Min Son Professor CARL LINNÉ, som för min ringa förtjenst 
fått af Hans Kongl. Maj:t, på Riksens Ständers behjertande, efter 
mig hugna sig af den Profession jag beklädt, får intet deltaga 
uti något af mina fastigheter eller något deremot räknadt squiva- 
lent; utan får han mitt Bibliotheqve, hvilket om han brukar, ' 
tillika med Professionen, så idogt, som jag i min tid giort, har 
han långt mera att hugna sig af, än alla hans Systrar tillsammans; 
men hvad lösören i huset kunna finnas, däruti tager han lika lott 
med sina systrar, men ej dubbel. 

Mina fyra döttrar få alla Fastigheterne, äfven Hubu,? att dela 
sig emellan. 

Min Hustru, däräst hon ej ingår annat gifte, eller föryttrar 
mina lemnade Fastigheter, bebor, i sin lifstid, Hammarby, be- 
håller åkren i Staden, Tomten med trägården, och disponerar all 


ägendomen på Landet, dock så, att de gifte döttrarne få af henne 


årligen hwad Säfja af sig kastar öfwer Rustningen, på det Hon 
må hafwa hjelp af Bönderne wid Gårds bruk. 

Men skulle min Hustru ingå annat gifte, bör hon ifrån sig 
lemna till Döttrarne alla Rusthållen och af Fastigheterne behålla 
allenast åkren i Upsala Stad och Frälsehemmanet i Edby med 
Tomten i Staden. 

Mitt Herbarium, som är det största werlden sedt, säljes till 
den mästbjudande för döttrarnes räkning, tillika med dertill hö- 


268 


rande Bibliotheqve, som äfwen står i Museo på Hammarby. 
Dock sågo jag hälst, att Upsala Academie det inlöste, ty den 
tid lärer näppeligen dagas, att den eljest winner en sådan sambling. 
De andre Samblingarne af Naturalier, såsom Conehylägi In- 
secter, Stenar, får min Son behålla. 
Detta har jag med wälbetänkt mod, då jag ännu eger helsan, 
uppsatt och förordnat uti Hammarby. 


Carl Linné. Sara Elisabet Linné. ? 
(£ 83 (L. 8) 


Att ofwanstående skrifteliga Afhandling är gjord med sundt 
och fullt förstånd och af fri wilja intyga underskrefne, såsom till- 
kallade witnen. Upsala d. 30 Aug. 1776. 


Johan Floderus. Joh. N. Hageman. 
(L. 5.) 


Efter den till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt den 21 Maj 1778 in- 
gifna handlingen, af annan man renskrifven. — Ett annat, Professor T. TuLL- 
BERG tillhörigt exemplar företer, förutom några smärre afvikelser i stafningen, 
endast den olikheten, att under LinsÉs och hans hustrus namn finnes hans 


adliga sigill, äfvensom under HaGEMans namnteckning dennes sigill. LinsÉs 


handstil vittnar om höggradig förslappning. — Sedermera, efter fadrens död, 
har sonen därunder tillskrifvit: 
»Med förbehåld af surrogat af min K. Moders försålda ärfda Fastighet, 
ärkänner iag detta Testamente, som försäkras. Ups. d. 15 Octobr. 1778. 
Carl von Linné,» 


Jfr för öfrigt E. ÄRrRLInG, Carl von Linnés svenska arbeten II s. 102 —4. 


1 För detta testamente ligger till grund ett äldre, som är skrifvet af Linné 
själf och hvaraf en afskrift nu eges af Professor T. TuurBErG. Vid jämförelse 
dem emellan visa sig följande olikheter: 

I slutet af andra stycket efter ordet dubbel är tillagdt: »Men mina döttrar 
få Linkläderne och Sängkläderne emot det Sonen får Bibliothequet.» 

Tredje stycket har där följande lydelse: »Mina fyra döttrar lemnar jag 
hwart sitt Rusthåld, således, at inkomsten af bägge Säfja-Rusthåld, sedan 
Rustningen om året är afdragen, delas dem emellan alt intil min hustrus död. 
Sedermera delas så, att Lisa Stina och Sophia få Säfja och Åkren i Staden, men 
Lovisa och Sara Stina Hammarby med dess augment.» 

I sjätte stycket saknas orden om biblioteket å Hammarby-museet. 

Slutet har följande lydelse: 

»Detta har jag med berådt mod, då jag ännu äger hällsan, uppsatt och 


förordnat uti Hammarby den 17:de Julii 1769. 
Carl Linné 


Archiat. och Ridd. 
(15; 


X 


PETS NET FS Te TER RET NS 


RATE fn 


269 


SR Jag ingår till alla delar med min K. Man uti reciproque Testamente. 

Hammarby d. 17 Julii 1769. b 

; i Sara Elisa Linné. 
(L. S.) 


Att ofvanstående skrifteliga afhandling, hwars innehåll wi icke weta, är 
giord och författad med sundt och fullt förstånd och af fri wilja, intyga under- 
skrefne, såsom tillkallade wittnen. 


Daniel Solander. Joh. N. Hageman. 
(L. $S.) | (L38.) 


Det finnes ännu ett annat, ännu äldre dokument, som kan betraktas som 
ett testamente och som är af följande lydelse: 


Min yttersta wilja. 


Min son har fått professionen, hwilken räntar, om han rätt skötes, 
intresse af 100000 dl:r kopp:mt. Herbarium är wärdt 50000 dabl:r, 
Insecterna 10000 dahl:r. Amphibierna 10000 dahl:r. Stenarne 10000 
— dhl:r. Altså får han ingen del i mina fastigheter. 

; Mine Rusthåll disponeras af min Änka, så länge hon blir ogift, och 
— efter Rustningen giwer hon de oförsörgde döttrar sin del därur. Men 
— går hon uti annat gifte till sin olycka, som iag nog ser förut, så får hon 
ingen del uti dem, som iag köpt för de penningar iag genom natt ar- 
betande på Böcker, på Collegier och Botanicerande allena förwärwat; 
utan niuter hon då sin egen åker i staden, och efter Lag del i alla 
; meubler, Guld, Silwer, Penningar, och hwad hon har som sitt fäderne 
I och möderne mäst innestående, som torde stiga till ansenligit. 

El) Detta hawer jag skriwit, medan iag ännu hade redig tanka och 
oo detta är min yttersta wilja, öwer hwilken den håller hand, som altid 
Fr bliwer qwar. | 

ös ; Carl von Linné. 
SAR Såsom wittnen 

fr Andreas Neander Gabriel Elmgren 

i Phil Mag. Rg. Ac. Ups. a. rat. Phil. Mag. & Med. Licent. 


3 Intet datum finnes, men då ELrmGREN, hvilken 1763 innehade kungligt 
stipendium såsom varande LinsÉs amanuensis, blef licentiat den ?/s 1764 samt 
dog våren 1765, kan man häraf finna god ledning vid bestämmande af tiden för 


3 — nedskrifvandet. Egenhändiga originalet finnes i Nationalmuseum; endast nam- 
net egenhändigt. 
| + Med a. rat. afses säkerligen hans plats såsom akademi-bokhållare (ama- 


nuensis rationarii). Jfr ofvan sid. 148 och 181. 


270 


? Hubu = Hubby. Se ofvan sid. 11. 

> Till testamentet af den ?9/s 1776 ansågs kort därefter nödigt att foga 
nya bestämmelser, hvilka dock ej blefvo till Hofrätten inlemnade. Redan förr 
hade LinsÉ och hans hustru varit betänkta härpå, såsom framgår af en af ho- 
nom egenhändigt skrifven, dock ej afslutad skrift, hvari han i synnerligen 
skarpa ordalag uttalar sig om »min Måg Capitainen wälborne H:r Carl Frid. 
Bergencrantz, som sedan han blifwit gift med min Dotter Lisa Stina Linné, 
och med henne aflat twänne barn, af hwilka Sara Lisa ännu lefwer, hafwer 
ingått ett närmare förtroende med sin piga Maja, en allmänt beryktad kona». 
Under den tiden, då han bodde i Roslagen och »skulle långa tiderne bewista 
Conseillen i stockholm, lämnade han sin ächta hustru på landet», och »lefde 
och hushållade allena» med sagda Maja, som »han ock lätt kalla jungfru». 
Liknande var förhållandet under några år, som han tillbragte i Finland såsom 
»General Ehrenswerds secreter»; wid återkomsten därifrån dröjde han i Stock- - 
holm, »så att han ej gaf sig mer än en enda dags tid att se sin hustru hos 
oss, utan skyndade sig» med sin Maja, som då var »fluks hafwandes>», »upp 
till Westerbotten, dit han sökt transport». — »Under Capitainens warelse på en 
dag hos sin Fru, i mitt hus, tillböd jag genom hans hustru att betala hans 
skuld, om han wille lämna konan, det han doch icke wille ingå. Han lofwade 
att willia i denna winter afhämta sin fru up till sitt boställe i Westerbotn, men 
det doch lämnat; med mera. Af sådant H. Capitainens infama upförande mot 
sin trogna Fru, har hon redan af sorg fått en sådan knäck på sin hälsa, att 
hennes dagar blifwa få och hon måste dö ifrån sin dotter, då jag ock lätte- 
ligen ser förut, att Capitainen, som är illa educerad och utan honeur, warder 
tagande sin... Maja till hustru, och kan wäl ske, att hans ächta dotter kan 
dö bort, hwaraf skulle ske, att den arfwelott hon kunne winna i wårt hus» 
skulle tillfalla den föraktliga kvinna, som blifvit hans andra hustru. Till 
förekommande häraf ville han »giöra och taga härmed fölliande författning», 
hvilken visserligen då ej nedskrefs, men som säkerligen i allt väsentligt af- 
speglas i följande, senare uppsatta dokument: | 


Wid eftersinnande af begges wår swaga hälsa, som efter Naturens 
lag, uti denne wår höga ålder, oss om wår förestående dödeliga afgång 
på minner, har oss ej heller kunnat undfalla den kallsinnighet, hwarmed 
wår måg, Herr Capitainen och Riddaren BERGENCRANTZ, desse senare åren, 
emot all wår förmodan, bemött sin Hustru, wår kjära dotter Fru Ezrisa- 
BETH CHRISTINA VON LINNÉ; hwaraf händt, att han icke allenast i så måtto 
henne öfwergifwit, att hon, tillika med hennes lilla dotter, blifwit uti sine 
Föräldrars hus lemnad, utan att Herr Capitainen på flere års tid oss 
witterligen henne efterfrågat, mindre om hennes utkomst och det mera, 
fogadt ringaste anstalt, och ännu mindre om sin egen lilla dotters educa- 
tion och uppfostran, wisat sig i någon måtto angelägen; utan äfwen, att 
under den tid Herr Capitainen gemensamma Boet sjelf förestådt, det- 
samma genom hans wårdslösande blifwit utblottadt och skingradt, samt 
Herr Capitainen sjelf uti torftighet bragt. Och som Wi af detta Herr 


271 


Capitainens uppförande, sammanlagdt med de flere prof wi öfwerflödigt 
äga, uppå hans mindre regelbundna uppförande emot sin Hustru och 
dotter, beklageligen icke kunna hemta den öfwertygelse, att han framdeles 
sig ändrar och som en hederlig Man och far ägnar och anstår, will sitt 
förhållande framdeles bättra, utan wi twert om deraf blifwit öfwertygade, 
att denne hans owilja måtte som hit intills ju längre dess mera ökas och 
tilltaga, hwarigenom kan hända, som ock ofelbart händer, att då Wi en- 
dera eller begge med döden afgå, den Ägendom, som då efter oss be- 
mälta wår kjära dotter tillfaller, blifwer af Herr Capitainen tillgripen och 
på enahanda sätt, som förut skedt är, skingrad och förstörd; Altså och på 
det wår kjära dotter genom en så olyckelig händelse icke måtte blifwa 
försatt utom tillstånd, att sig och sin lilla dotter i framtiden föda och 
försörja; hafwa wi, som alt det wi äga oss sjelfwe förwärfwat, och så- 
ledes efter wårt godtycko derom kunna förordna, härmedelst welat an- 
taga, som wi ock härigenom besluta och förordna, att uti den ägendom, 
ware sig löst eller fast, som antingen efter enderas eller begges wår död, 
merbemälte wår kjära dotter ErisaBETH CHRISTINA VON ÅINNÉ, enligit detta 
wårt beslut, i likhet och emot hennes Syskons lotter tillfaller, skall hen- 
nes man Herr Capitainen BERGENCRANTZ icke äga någon andel, eller under 
hwad slags förewändning det wara må, äga dermed befattning; utan 
skall samma ägendom, såsom wår kjära dotter dotter, Fröken SARA ELIisa- 
BETH BERGENCRANTZ härmedelst och i kraft af denne wår disposition, efter 
sin Moders dödeliga frånfälle osöndrad tillhörig, af hennes Moder, wår 
kjära dotter, emottagas, och till hennes bärgning och utkomst så länge 
hon lefwer, utan tillhjelp af mannen, efter godtycko disponeras och wårdas: 
dragandes wi till wåra öfrige kjära barn det billiga förtroende, såsom 
Wi ock dem samtelige härigenom förbinda, att till deras Systers bibe- 
hållande wid detta Förordnande, wara henne på alt sätt behjelpelige och 
så widt hos hwar och en står, dertill bidraga; Och hafwa Wi med sundt 
förnuft och af fri wilja detta beslutadt, som skedde i nedanstående witt- 
nens närwaro, af Hammarby den 4:de Augusti 1776. 


Carl Linné. Sara Elisa Linné. 


Såsom tillkallade wittnen 


Er. Hesselgren. Joh. Floderus. 


Efter Linsés död infann sig mågen för att få dela arfvet; om hans bete- 
ende därvid kan man få en föreställning af den yngre Linnés yttrande i bref 
till Aer. Bäck. I Juli 1778 skrifver han t. ex.: »Min Svåger Bergencrantz 
sysselsätter Sterbhuset med processer och ledsamheter, sviter af Dispositionen; 


272 


han har lagt in hos Landshöfdingen och begärt ut sin hustru, som intet vill 


flytta till honom, och tillika klandrar både disposition och Testamente.» På en 
afskrift af bouppteckningen, som tillställts B., har denne gjort åtskilliga »Re- 
marques». Där bestrider han lagligheten i tillvägagåendet, t. ex. att »la Vär- 
dering n'est pas executée selon Ärf. B. 9 Cap. 18 par des Goda män». Han klandrar 
»bouptekningens olagighet i anseende till samlingarne, som ej blifwit specificerade 
eller wärderade i brist af Värderingsmän, som ej warit tillstädes kallade enl:t 
Lag» 0. s. v. Dessutom påstår han, att i bouppteckningen åtskilliga boets till- 
hörigheter saknas. »Les pieces dor, tabatiere, montre, collier n'y sont pas 
marqués. Point de chemises, ni boutons d'or de chemises, ni bas, ni bonnets, 
ni tours de cou, ni peruques, ni pantoufles, ni mouchoirs ne sont contés. Ni la 
Tapisserie dans les chambres. Ni la Tube dont je fis present au defunt, le 
microscope, Knäbands spennen». Det hade »bort uptagas hwad Arch. Linné ägt 
säsom proprie Ägendom uti Botaniska Trägården, diur, foglar m. m.». O.s.v. 


Q 


FH EE AES SK PRESPEKT SUSSEN TN 


KONGL. BIBEL-COMMISSIONEN. 


HH. 


157. 
Om örter, som nämnas i den Heliga Skrift. 


Inlemnadt till Bibeleommission 
af 
CARL LINNÉ.! 


»Isop». Bryum truncatulum. 


Salomon talade om träd ifrån cedern, som är i Libanon, allt 
intill Isop, som wäxer i wäggene. | 
| Comparatio inter maximum & minimum vegetabile. 
Domus et muri Hierosolymitani ad basin vestiti sunt musco 
viridi, omnium minimo; ad me missum ab Hasselquist erat Bryum 
truncatulum. ; | 
— Exod. 12: 22: Tager ett knippe Isop och dopper i blodet i 
bäckenet och stryker på dörrträdet. 
Levit. 14: 6, 7. Doppe Isop i den slagtade foglens blod och 
stänke [på honom, som af spetälskan renas skall] siu resor. 
"Psalm. 51: 9. Skära [mig] med isop och twå. 
Joh. 19: 29. Swamp med ättika, kringlade Isop. 
Alltså Isop är muscus eller mossa ...? NB. - 
All mossa super wätskor och kan brukas till Adspergillos.? 


»Dufwoträck>». Ornithogalum luteum. 

3 2 Kgnb. 6: 25. En fjerndel af ett kab dufwoträck galt fem 

Ve silfpengar m. m. 

Widare wid Jerusalems förstöring och dess dyra tid galt 
 dufwoträck . 

5 Ingen äter träck, a quo non opinio sed natura ipsa abhorret; 

omöjligen dufwoträck, quod septicum est et corrosivum. 

Ng Foglarne hafwa njurar att sila de terrestre particlar från blo- 

det, men ingen fluid urin, utan i dess ställe utsila de ett hvitt 

Er smegma, som på deras urin ligger, kritblandadt, likt mjölstänk. 

j vå ) Linnés brefväxling 1. ; 18 


274 


Ornithogalum, en wäxt så kallad af blommorne, eller Lac 
avium, emedan de på någon distance, med det att blommorne äro 
inunder gröna och inuti hwita, likna träcken, som nederfaller, där 
swalor eller dufwor bo. 

Ornithogalum är ett af de älsta namnen. 

Ornithogalum umbellatum wäxer aldra öfwerflödigast omkring 
Betlehem, hvaraf Engelska trädgårdsmästare kalla örten Betlehemi- 
tiska stiernor. 

Roten är en lök, stor som ett körsbär och rund. Den ätes af 
all Ornithogalum och hos oss af den med gula blommor, som wäxer 
i kållanden, i dyr tid, men af umbellato i Orient och östra Europa. 

Altså kan dufwoträck S. S. ej wara annat än denna, som haft 
i långa tider samma namn, som wäxer der ymnigast och ätes 
allmänt. 


Enträd. Chamerops. 


1 Kygnb. 19: 4, 5. Elias sof och sat under ett enebärsträd. 

Psalm. 120: 4. Falsk tunga är såsom eld i enebärsträd. 

Job. 30: 4. — — Enerötter war theras mat. 

Ingen kan äta Enerötter, hwilka äro hårda och resinosee. 

Chamerops är nästan den enda buske (det är en låg Palm, 
knapt af en mans högd), som wäxer i de sterilaste ödemarker i 
hela orient, äfwen på sandhedarne i Spanien, der de fattige äta 
rötterna af den. 

Roten kallas på arabiska än i dag med samma namn som i 
Skriften. 

Altså måste Enebärsträd wara kryppalm. 


Arbor Justi. Nerium Oleander. 

Psalm. 1: 3. Den rättfärdige är som ett träd, planteradt wid 
watnbäckar, hwars blad ej förwissna och blommor ej förgå. 

Denna buske wäxer hög som en Syren, som är den wackraste 
i hela Palestina. Bladen wara år från år, såsom på Lager. 
Blommorne äro uti stora klasar, högröda och lysande; då andra 
affalla, slå nya ut och det mäst hela året. Waäxer allenast in 
subhumidis wid bräddarne af åar och bäckar. 

Altså är det denna Oleander David alluderar på. 


Bitter Salso. dCentaurea Calcitrapa. 


Exod. 12: 88 — — I skolen äta påskalammet med bitter- 
salso. 


275 


Allmänt har trotts, att bittersalsö war Lepidium latifolium, 
som förr, än krasse, Lepid. ORRONT igem, blef bekant, brukades 
som krasse. 

ForsKÅHL i sitt bref ifrån Arabien säger, att Bittersalso woro 
Centaurea Calcitrapa, som än i dag af Araberne ätes med påska- 
lammet. 

Altså är troligast, att det samma, som förr war i bruk, än i 
dag continuerar. 


Christi Törnekrona. Rhamnus spina Christi. 


Rh. sp. Chr. är en buske med dubbla taggar, som upwäxte 
af de bär HasseELQuist sände i bref från Jerusalem med berättelse, 
att det woro den endaste buske, som på några mil kring Jerusa- 
lem wäxte. 

Måste altså den warit tagen til Christi Törnekrona. 


Balsam i Gilead. Amyris gileadensis. 


Ett helt år efter ForskåHus död hade jag bref från Yemen, 
hwari låg en qwist med blomma af denna wäxt, som war en 
Amyris species. Några dess slägtingar finnas i America, som gifwa 
andra slags balsamer. 


Salomons Liljor. Pancratium Ilyricum. 


Liljor kallas generelt alla lökwäxter med specieusa: blommor, 
såsom Tulipaner, Narcisser, Hyacinther, A-maryllis m. m., som äro 
till sina blommor de prägtigaste uti naturen. 

Pancratium Illyricum är en slägtinge till Narcisse med sina 
snöhwita stora blommor, de präktigaste uti naturen, täflande med 
de allmänt kallade hwita liljor. 

Det är allmänt i Palestina och den enda af Liljeslägtet med 
specieusa blommor i hela förlofwade landet, efter HAssELQUuIST. 

Kan alltså Salomons Lilja ej wara någon annan. 


Stora Fiskfänget. dSparus Galileus. 


HasseroQuist berättade i bref till mig, att i sjön Genezaret i 
Galileen ej finnas mer än 4 slags fiskar, af hwilka 3 äro sälsynte, 
men den 4:de eller Sparus är der i myckenhet och ganska smakelig. 

Altså kan den myckna fisken, som Lärjungarne opfiskade, ej 
wara någon annan. 


276 


Fikone Löf. Musa paradisiaca. 
Bananas Gallis. 
Pisang Anglis. 
Skapb. 3: 7. 
Fikonelöf a consistentia & qualitate fructus. 
Ficus indica Theophr., Veteres. 
Maces Arabum. 
Musa Serapionis. 
War ej wåra fikonalöf, ty de äro först corrosiva med sin quali- 


tate lactea, sedan utanpå scabra och rifwa huden af, änteligen 


laciniata, att de ej skyla.. 


Muse blad som tunt pergament, släta, UR 3 alnar långa, 


2 alnar breda, hela utan flikar. 

Desse brukas än i dag af slawarne, som ej äga linkläder, till 
perizomata” allmänt och af sylvestres nationes. 

Upteknat af Spirit. Sancto, ty den tiden funnos de ej i 
Palestina; nu wäxa de i Ostindien wilt, men wäl woro de i para- 
diset med de andre. 


Manna i öknen. 


Manna officinarum i Calabrien kommer af ett slags Ask, 
Ornus. Cicade sticka och suga bladen om nättren till sitt under- 
håld, der efter utkommer i såret någon saft, som torkar och ned- 
faller nästa dag, samlas och är manna. Gummi arabicum kom- 
mer af Mimosa nilotica, som har det mästa gummi uti sig. Hela 
öknen, hwarigenom Israels barn wandrade i 40 år, består af Mi- 
mosa nilotica. 

Alt det wi äta till föda bör i i kroppen reduceras till glutinosum 
s. gummosum, om det skall föda; alt hwad af vires nature är af- 
nött skall repareras med finaste viscido och läkes dageligen som 
ett sår. 

Så länge slem är 1 magen, är ingen hunger. 

Björnen fastar hela wintern, går ut om wåren och gör ifrån 
sig en hop slem. : 

Febricitanter hafwa ingen hunger, dö ej af hunger, så länge 
de hafwa slem i magen. 

Gummi senegall skall i Guineen tjent till lifsuppehälle för en 
fästning, som war belägrad. | 


271 


Hvar originalet finnes, är obekant; bland. ,Bibelkommissionens handlingar 
+; "har det förgäfves blifvit eftersökt. En afskrift finnes bland de Ährlingska 
— samlingarne i Vetenskaps-akademiens bibliotek. 


1 Då den Kungl. Bibelkommissionen, hvilkens arbete ännu ej är afslutadt, 
Se 4773 tillsattes för att åstadkomma en mera tillfredsställande bibel-öfversättning, 
blef LinsÉ en af dess första ledamöter. Antagligen ansågs det nämligen nöd- 
— vändigt, att de i bibeln omtalade naturföremålen erhöllo riktiga benämningar. 
— Att han i början tog detta sitt uppdrag på fullaste allvar, framgår af de långa, 
af honom uppgjorda listorna på sådana bibelställen, där naturföremål omnäm- 
nas, hvilka finnas bland hans manuskript i London. Redan vid kommissionens 
första sammanträde lofvade han ock att »gå igenom wår Swenska bibel för at 
uplysa och rätta de ställen, som för bristande kunskap i Zoologie och Botanique 
unfallit de äldre Bibeltolkare>. Äfven deltog han under Mars månad 1774 
fjorton dagar i de i Stockholm hållna öfverläggningarne, men sedan tröttnade 
han och — såsom protokollet uppgifver — »reste tillbaka till sin Upsala-trägård 
och sin science». Följande år höllos sammanträdena i Upsala, och då infann 
han sig träget på desamma några veckor, men sedan visade han sig där en- 
dast några få gånger. Förmodligen insåg han, att han här utan gagn för- 
spillde sin tid. Med undantag af att på hans yrkande ordet kärna på ett 
lE ställe utbyttes mot frö, blefvo nämligen de få ändringsförslag, som han gjorde, 
samtliga förkastade, stundom dock med det förmildrande tillägget, »at under 
— texten i en kort anmärkning H. Archiatrens tanka, såsom uplysande och wäl- 
grundad, må inflyta». Till ledning för kommissionen öfverlemnade han ock 
den här intagna uppsatsen, hvilken dock säkerligen föga eller alls icke bidrog 
till arbetets underlättande. | 
2 Ett oläsligt ord. 
«3 Aspergillus = liten borste eller kvast. 
4 Perizoma = förkläde, skört. 


12. DOMKAPITLET I VÄXJÖ. + 


158. 


Högwördige H:r Doctor och Biskop 
samt 
Maxime Venerandum Consist. 


Af Högwördige H:r Biskopens samt Venerandi Consistorii bref, 
har nationen inhämtat dess befallning til dem, som wid Ven. Con- 
sistorium hafwa något att söka; skolandes hwar ock en hädan 
efter ställa den sig til ödmiuk efterrättelse. Skulle i detta måhl 
nogon här wid academien tilförene hafwa felat, är sådant af okun- 
noghet skedt, utaf dem, som äro ifrån Academien, och således ei 
hafwa tillfälle om sådana saker giöra sig nog underrättade. 

Den gunst Eders Högwördighet och Venerandum Cons. natio- 
nen i Upsala wisat, har hwar ock en dess ledamot i wördsamt 
minne, och giör sig i anledning ther af det säkra hopp, att äfwen 
hädan efter få wara innesluten i Eder Högwördighets och Ven, 
Consistorii gunstiga åtanka. 

Nationen understår sig nu i synnerhet hos Eders Högwördig- 
het och Ven. Consist. i ödmiukhet anhålla, det Eders Högwördig- 
het och Ven. Cons. täcktes äfwen wid Stipendiorum Territorialium 
utdelande taga Upsaliensium wilkor i gunstigt betraktande, och 
med samma nämna Dn. Nicol. Melander, som för sin skickelighet 
och trånga wilkor torde wid tillfälle med ett sådant beneficium 
blifwa hugnad. 


+ Samtliga här meddelade skrifvelser till Växjö domkapitel och utdrag ur 
dess protokoll hafva i därvarande arkiv blifvit uppsökta och afskrifna genom 
godhetsfullt biträde af Herr Konsistorieamanuensen FritH. HJeLmQvist, till hvil- 
ken härmed uppriktiga tacksägelser hembäras. 


279 


Hans tillstånd, Högw. H:r Biskop och Ven. Cons., är så mycket 
mer att beklaga, som han genom en ei"nog öm Förmyndare kom- 
mit i mistning af en del utaf sitt lilla arf, som Eders Högw. och 
Ven. Cons. nogsamt är bekant; blefwe han derföre wid sådant till- 
fälle med nogon hielp ihogkommen, kunde han i sitt beträngda 
tilstånd nogorlunda wara soulagerad. 

Förblifwer 

Högwördige H:r Doctor och Biskopens 
samt 
Maxime Venerandi Consistorii 


Upsal: d. 13 Dec. ödmiuke tienare 
1745. Carl Linneeus. 


Johannes Floderus 
Secr. Nat. 


Originalet bland Växjö domkapitels akter för 1746 (fol. 9). Endast namnet 
med LinsÉs handstil; huruvida han är författaren, är ej fullt säkert. 


159. 


Högwördige Herr Doctor och Biskopp 
så ock 
Venerandum Consistorium. 


Venerandi Consistorii bref till mig, af d. 25 sidstl. Aug., an- 
gående Hans Kongl. Maij:ts nådiga författning, till wärkställigheten 
af Lappmarks Prästers befordran inom wissa år, och uti alla Stif- 
ten i Riket, har jag, uti Småländska Nationens här wid Kongl. 
Academien allmänna Samling, hos mig, såsom thess Inspector, uppå 
Venerandi Consistorii begäran, icke allenast låtit Nationen föreläsa, 
utan ock uppmuntrat thess Ledamöter, att en så nådig författning 
ställa sig till fördelagtig underdånig efterlefnad. 

Nationen ärkänner med underdånigste wördnad Hans Kongl. 
Maij:ts besynnerliga ynnest, igenom så nådig författning, och äf- 
wen, med ödmjukaste tacksägelse, Venerandi Consistorii sorgfäl- 
lighet om thess kundgörande; och, fast ingen sig thertill ännu 


280 


determineradt, förmodar likwäl Nationen att någon, hädanefter, 
torde foga sina arbeten therhän, att ock någon af thenna Nationen, 
må warda delagtig, af slik Kongl. ynnest och nåd med tiden. 

För min del, får jag försäkra Venerandum Consistorium om 
Nationens berömwärda flit och arbetsamhet, samt besynnerliga 
stillhet uti Lefwernet, så att thess Ledamöter dageligen göra sig 
mer och mer wärda Venerandi Consistorii hugkomst, som endast 
mäter sina ämneswenner efter dygd och Lärdom, samt derpå grun- 
dar förnämligast skickelighet till the syslor, som kunna dem efter- 
hand anförtros. 

Uti Venerandi Consistorii gunstfulla åtanka har jag then äran 
innesluta Nationens wärda Ledamöter; förblifwande med Högaktning 

Högwördige Herr Doctorn och Biskoppens 


så ock 
Venerandi Consistorii S 
wördsame tienare | 
Upsala den 15 November Car. Linngeus 
1750. Nat. Smol. Insp. 


Gudmund Mag. Kexerus 
Secretarius Nationis. 


Finnes bland Växjö domkapitels akter för 1750. Renskrifvet af annan 
person (antagligen G. M. KeExErus); endast namnet egenhändigt af LinnÉ, som 
dock säkerligen är författaren. 


160. 


Högwördige Herr Doctor och Biskop 
| samt 
Högwördige Herr Doctor och Domprobst 
och 
Höglärde Herrar Lectores och Consistoriales. 
Venerandi Consistorii af d. 9 Nov. sistledne, har jag med så 


mycket större fägnad inhändigat, som jag deraf ser Högwördige 
Herr Doctorns och Biskopens samt Ven. Consistorii stora ömhet 


281 


om de här wid Academien studerande Stiftets Barn, som beflita 
sig, att, genom dygd och wettenskaper, göra sig wärdige till sine 
— höge Befordrares åtanka, och att blifwa för Fäderneslandet nyttige 
Ledamöter, då Ven. Consistorium af mig täckts äska förteckning, 
på alla de, nu för tiden, wid Upsala Academie studerande, af Smo- 
lands Nation så till deras Academiska år, som hwars och ens stu- 
dier, och derpå anwända flit och förwärfwade skicklighet samt all- 
männa lefwerne wid Academien. 

Till hörsammande häraf, har jag härmed den äran aflämna 
medföljande Förteckning, på de här wid Academien studerande 
Landsmän, i den ordning, som de uti Nationen äro inskrefne, med 
deras ålder, Academiske prof de aflagt, det Vite genus de utwaldt 
samt hwad honores Academicos de ärnådt. 

'Wid de äldste och mäst mogne, kan jag ej förbigå att något 

nogare specificera hwars och ens skickelighet. 
Nationen har den fägnaden, att se trenne af sine Landsmän in 
numerum Docentium uptagne, för distingverad lärdom, det mycket 
få, fast talrikare Nationer, nu för tiden äga, såsom Magistrarne 
Neander, Floderus och Annerstedt. 

Magister Neander har, utom solide Lärdom, med ogemen or- 
dentelighet i alt sitt lefwerne, gjordt sig öfwer alt så distingverad 
och älskad, att, snart sagt, hela Landet rådförer sig med honom 
om Informatorer för sine Barn, samt, uti upseende öfwer dem och 
deras studier, ja ock sjelfwe Professores öfwerlämnat honom In- 
spection öfwer sine egne Barn: för öfrigt är hans Auditorium, 
ibland alla Docentium, som icke äro Professorer, det rikaste på 
åhörare. 

Magister Floderus, som är född och skuren till Catheder, och, 
så uti humanioribus, som andra wettenskaper förwärfwadt sig en 
mycket lysande erudition, har härigenom blifwit så allmänt älskad 
och distingverad, att, då han nu nyl. sökte Poöseos Professionen, 
fick han så enhällig kallelse, att ingen gick honom förbi. Ett exem- 
pel, som jag icke sedt ske någon, som sig första gången anmält, 
sedan jag kom till Academien, och tror jag mig icke säga för 
mycket, om jag lämnar honom det witsord, att ingen med större 
lätthet wid hela Academien uti en Cathedra Publica kan perorera. 

Magister Annerstedt, har med en ogemen qvickhet, gjordt sig 
icke allenast linguas modernas utan ock eruditas så familiaire, att 
wid hela Academien icke tjänligare ämne till Philologien tyckes 
wara att finna. 


282 


Magister Petrus Collin har förwärfwat sig uti Philosophicis den 
solida eruditionen, att Professor Philosophie Theoretice, rotundo 
ore, tilstår, att, ibland alla som warit hans Disciplar, ingen gådt 
så högt som denne och hans alfwarsamma upförande swarar emot 
hans erudition. 


Herr Anders Fornander har med mycken fattigdom dragit sig 


fram wid Academien; men hans flit, wackra lefnad, tjänstagtiga 
upförande, har gjordt honom så älskad af alla, att dagen tyckes, 
nu, för honom klarna, och att han kan finna sin upkomst genom 
Practiqven uti Medicinen. 

Herr Candidaten Samuel Krok, är allmänt distingverad för 
lärdom och mognad, så uti tänkesätt som uppförande. 

Herr Daniel Nyander är en mycket stilla och alfwarsam man, 
fast hans lycka warit honom mera widrig, att han ej förr än nu 
på senare åren fådt ständigt wistas vid Academien. jl 

Herr Candidaten Lindström, en alfwarsam man, som på senare 
åren, och sedan har fådt wistas wid Academien, ogement tagit sig. 

Herr Siöman är mycket flitig, sedig och braf student. 

Herr Daniel Rolander har, utom wackra Philosophiska och Theo- 
logiska wettenskaper, rätt stor insigt uti scientia Naturali, och be- 
synnerl. uti Historia Insectorum, hwaruti Han näppeligen lärer 
cedera någon uti Europa utom endast Fransmännernas Reaumur, 
som med denna wettenskapen uplyst sitt fädernes land. 

Herr Licentiaten Bergius har med sådan flit, studerat Medi- 
cinen, att man måste lämna honom det [vitsordet, att] ingen bättre 
presterat det publiqve Examen, sedan jag kom till Faculteten. 

Gabriel Wickenberg och Swen Lundén begynna stiga heder- 
liga steg uti Mathematicis, Swen Ahlgren uti Mechanicis, och Jo- 
han Hageman samt Dawid Ruda uti språken, så, att de derföre, 
redan begynt distingveras af sina Läromästare. 

Att förtiga flere, som alla arta sig till Nationens inbördes fäg- 
nad och mitt hjertel. nöije. 

Allmänt kan jag intyga, att ingen Nation, wid hela Academien 
har så allmänt god frägd, som den Smoländska, hwarför och wåre 
Landsmän framför andra uppsökas till priwate Informations werket, 
som allmänheten sedt dem wara dygdige i upförandet, flitige i sin 
sysla och ärlige i sin lefnad. 

Jag har ock aldrig haft den smärtan, att se någon af mine 
Landsmän  tilltalte eller straffade uti Consistoriis, för ungdoms fel 
och kitsligheter. 


283 


Af de härwarande hafwa blifwit hugnade med stipendiis Re- 
giis: Floderus, Krok, Fornander, Bergius, Stickman, Colliander, 
Hageman, Rydén, David Ruda, Wadst och Tollesson. Och med 
Magnatum Collin, Annerstedt, Rolander, Lindström och Humble. 

Skulle Högwördige Herr Biskopen och Ven. Consistorium täckas 
hugna dem med något stipendium territoriale, fingo de, utom nå- 
got annat understöd också röna sina Fäders ömhet, som icke litet 
skulle upmuntra dem. 

Deras aflägsne wistande ifrån sine anhörige, som gör dem mera 
wernlösa, lärer ock . något, till denna min wördsamma anhållan 
kunna bidraga, emedan ingen, af alla här wid Academien, så mycket 
mig wetterligt är, nu, får hugna sig häraf. 

För öfrigt skattar jag denna wår Nation lyckelig, som får up- 
wäxa under så ömsinte Fäder, som låta sig wara angeläget att 
känna de wid Academien studerande till frägd och lärdom, samt 
söka att plantera öfwer Fäderneslandet alfwarsamme, mogne, faste 
och pålitlige män; då kunna de studerande, med nöije, anwända 
sin blomstrande ungdom på wettenskaper, när de deraf kunna hop- 
pas få samla mogen frugt i ålderdomen; men der unge gossar, de 
der som knappast inhämtat första rudimenta eruditionis wid Aca- 
- demien, blifwa emplojerade till hederl. och helige tjänster, och de 
äldre, stadgade och lärde Män få gråna wid Academien, ohulpne, 
då mister all ungdom hug och nödgas sucka. 


Jag har den äran förblifwa Högwördige Herr Doctor och Biskopens 
samt 
Högwördige Herr Doctor och Domprobstens 
och 
Höglärde H:rr Lect. och Consistorialium 


Upsala d. 25 Dec. hörsamste tienare 
1753. i Carl Linneus. 


Originalet bland Växjö domkapitels akter för 1754 (fol. 3): endast namnet 
af Linnés hand. 


284 
161. 


Högwördige H:r Doctor och Biskop 
Högwördige H:r Doctor och Domprobst 
Högährewördige och Höglärde Herrar 
Consistoriales och Lectorer. 


Venerandi Consistorii af d. 15 sistledne september har jag 
haft den ähran bekomma, i hwilket Venerandum Consistorium 
begiär att Professor Ziervogels Historiske tabeller må afhämtas 
och genom nationens Ledamöter öfwerstyras m. m.t Detta har 
jag straxt låtit wärkställa, så att curator Nationis dem afhämtat, 
och som de äro nog tunge och dryga, öfwersänder han dem på 
en Upsala jacht till Högwörd. H:r Biskopen och Consistorii de- 
puterade i Stockholm, som kan widare wid tillfälle om deras trans- ( 
port bestyra. Detta har jag bort lämna till wördsamt swar, som Si 
örblifwer fö 

Venerandi Consistorii 


Upsala 1760 hörsam ste tienare 
d. 10 octobr. : Carl Linngeus. 


Originalet, helt och hållet egenhändigt, finnes bland Växjö domkapitels 
akter för 1760. 


1 Vid Smålands nations landskap den ?2/12 1760 »föreläste H. Herr In- 
spector sjelf Consistorii i Wexiö bref om Honorarie Profess. Evald Ziervogels, 
till alla mindre Lärohus i Riket utfäste Historiska arbetens afhämtande, som 
tå woro färdige tryckte öfwer Portugall och Spanien allena, om hwilkas trans- 
porterande för Wexiö Stifts Lärohus till Stockholm, H. Herrar Curatores lof- 
wade draga försorg, och att thet måtte addresseras till then nu i Stockholm 
wistande Stiftets Riksdagsman P. P. och Th. Lect. wid Wexiö Gymnas. Mag:r 
Nice. Alin» (Nat:s protok.). 


NERE 


Or REPET NAR 


162. 


Högwördige Herr Doctor och Biskop 
så ock 
Venerandum Consistorium. 


Uppå Herr Biskoppens och Venerandi Consistorii begäran har 
iag hördt efter i Nationen någon vicarius för Herr Fridrich Zeiden- 


285 


zopf wid Figurativ Musiquens förestående uti Wexiö Gymnasium 
emot the löften, som i brefwet lämnas;! och som af the nu inne 
warande Herrar Landsmän, ej någon war, som trodde sig thet 
kunna emottaga, skref Nationens Herr Curator till utwarande 
Ledamöter, som man trodde kunna anmäla sig, och har swar kom- 
mit ifrån en Jonas Wettervik, hwilken kom hit från Wisingsö Gym- 
nasium år 1753 d. 20 Nov. försedd med hederligt wittnesbörd, och 
har sedan warit ymsom både inne wid Academien, och ute på 
Conditioner, som mäst alla wåra Landsmän, såsom fattiga, måste 
dragas med, och har alltid spordts hederligt och godt om honom. 
Han är nu hos Herr General, Riddaren och Commendeuren Marcks 
von Wärtemberg, på Dageholm wid Nyköping, med mycken sitt 
Herrskaps Credit. Han är stilla och beskedelig karl, handterar in- 
strument braf men wille dock än widare perfectionera sig, om han 
skulle detta anbud emottaga ; hwarföre han ock anhåller om både 
tid dertill, och någon underrättelse om hwad arfwodet kan unge- 
färligen stiga till, om han theraf lefwa kan. Weore ett Territorial 
Stipendium mögeligt att få till understöd under hans perfectionere 
tid, öfwade han upp sig med så mycket större nöije till framtids 
tjänst. Har den äran afbida Herr Biskopens och Venerandi Con- 
sistorii behageliga swar, hwarefter jag kan foga närmare anstalt. 
Förblifwer 
Högwördige H:r Doctorns och Biskopens 
så ock 
Venerandi Consistorii 


ödmjuke tienare 
Upsala 1760 Carl Linneeus. 


d. 18 November. | 
| Gudm. Mag. Kexerus. 


Renskrifvet af annan person (antagligen G. M. KeExErus); endast namn- 
teckningen egenhändig af LinsÉ, hvilken dock säkerligen är författaren. Finnes 
bland Växjö domkapitels akter för 1760. 


1 Denna domkapitlets skrifvelse kan, liksom närmast föregående, tjäna så- 
som exempel på de anspråk, hvilka stäldes på Linnés tjänstvillighet och redo- 
bogenhet att fullgöra uppdrag, som lågo fjärran från hans verkningsområde. 
I sagda domkapitelskrifvelse, som blef af LinsÉ uppläst på Smålands nations 
landskap den 22 Oktober 1760, »begärtes, att thet måtte frågas efter, om nå- 
gon i Nationen woro, som kunde och wille emottaga att vicariera wid Wexiö 
Gymnasium, för Figurative Cantoren Hr Fridric Zeidenzopff, emot then lön, 


286 


som ther, för samma syssla, är att tillgå, samt theräst en sådan wore till fångs, 
som kunde handtera orgelwärk, Consistorium tå wille söka att hielpa honom 
äfwen till orgelnist sysslan tillika, när domkyrkan, med tiden, kan få orgel- 
wärk» (Smål. Nat:s protokoll). Att LinsÉ lyckades att afhjälpa cantors-bristen, 
framgår af ofvanstående, fastän den anskaffade vikarien kort därefter lemnade 
platsen och fick anställning i riksbanken. 


163. 


Högwördige Herr Doctor och Biskop 
så ock 
Venerandum Consistorium. 


I anledning af Herr Doctor och Biskopens samt Ven. Consi- 
storii skrifwelse, har jag sammankallat Nationens ledamöter och 
påmint dem att, till underdånigste föllje af Hans Kongl. Maij:ts 
nådiga förordning, förse sig med behörigt Testimonium, enär de 
tänka uti Stiftet söka sin befordran. | 

Förblifwer 
Högwördige Herr Doctor och Biskopens 
så ock 
Venerandi Consistorii 


hörsamaste tienare 
Carl Linneus. 


Egenhändiga originalet bland Växjö domkapitels akter för 1762 (fol. 582); 
odateradt, men uppläst i domkapitlet den ??/12 1762. 


164. 


Högwördige Herr Doctor och Biskop 
samt 
Venerandum Consistorium. 


Att beswära Herr Doctorn och Biskopen samt Venerandum 
Consistorium med en privat böneskrift (extra protocollum), borde 
jag wähl hafwa försyn; men nöden, all tings läromästarinna, drif- 


287 


wer äfwen mig, att med uplyfta händer. supplicera om Herr Doctor 
och Biskopens samt Vener. Consistorii gunst och bewågenhet. 

Min Swåger, Sal. Pastor Collin i Ryssby, qvitterade en änka, 
min k. syster, med många wärnlösa barn, utan att kunna lämna 
dem tak öfver hufwudet eller kläder att skyla sig med, eller en 
enda betta bröd att underhålla sitt usla lif. Min syster sökte i sin 
mans tid, med all flit, att utreda sig från en ansenlig skuld, som 
Hennes man iråkat (ej den förste) wid en sysla, som war alien 
ifrån hans ergon!; men hant dermed ej wähl till slut. Påfölgden 
blifwer altså oundwikelig, att Hon med sine usle barn måste sin 
öfriga tid gå ostiatim? att betla sig fram och kasta sig för allas 
dörrar. 

Hwar gång jag föreställer mig detta min k. systers hårda öde, 
simma mina ögon i tårar och jag blifwer utom mig siälf stadd. 
Ser altså ingen dödelig hielp för Henne på jorden annor, än Hög- 
wördige Herr Doctor och Biskopen och Vener. Consistorium, hwar- 
före jag om den på det aldra-ödmiukaste anhåller; och äfwen hos 
min Gud supplicerar, att Han, som har alla de sinas hiertan i sin 
hand, täcktes beweka Högwördige Herr Biskopens och Herrar Con- 
sistorialium hiertan att rädda Henne ifrån en så hård undergång. 

Jag wet nogsamt lagens stränghet, men wet ock, att alla blad 
äfwen i honom hafwa twänne sidor. Kyrkolagen tyckes ock in- 
dulgera med conservation, att beskedelige prästänkor ej må be- 
höfwa betla sig fram, sedan deras män med heder förestått sin 
sysla; men det är icke detta locus jag här citerar, utan det Ca- 
pitlet de favore in Judice. 

Sedan Europeerne i senare tider blifwit mer moraliserade. 
pläga siälfwa de härskande fiender hafwa någon indulgence med 
Literatis; om jag får räkna mig ibland de minsta af dem, torde så 
mycket mer hos Reverendiss. Episcopum och Ampl. D. Consisto- 
riales, de tårar, som upoffras till Eder af en gammal, gråhårig och 
utsläpad Landsman, som i all sin tid sökt göra sig wärdig sine 
Herrar Landsmäns mildare åtancka, få komma för Vener. Consi- 
storium, och något litet hos det upspäda ett hårt förestående 
decretum. 

Denna min syster har flere wähl upfödde och artade döttrar. 
Kunde någon af competitorerne wara i situation att fägna sig af 
endera, fordrade ofelbart all moral, att han cederade sin Swär- 
moder prästestomen; då hade Min Syster tak öfwer hufwudet, och 
jag fingo med soulagerat sinne förnöta mine öfrige få dagar. 


288 


Det står hos Vener. Consistorium allena att gifwa missiver. 
Kunde deribland någon sådan inställas, som woro i situation att 
rädda församlingen och tillika wille rädda huset, om det giort sig 


församlingens åtancka wärdigt, blefwo jag af Vener. Consistorio 


bönhörd, som med oaflåtelig wördnad borde och skulle i min öf- 
riga tid, ja neder i grafwen, derföre prisa och tacka så Herr Doc- 
tor och Biskopen, som en hwar af Herrar Lectorerne, mine Lands- 
män, Gynnare och Wänner. Härom är det, hwar om hos Hög- 
wördige Herr Doctorn och Biskopen samt Högärewördige Herrar 
Consistoriales jag på det ödmiukasta bönfaller,? samt förblifwer 


Högwördige Herr Doctorn och Biskopens 
samt | 
Venerandi Consistorii 


Upsala 1766 ödmiuke tienare 
d. 11 April. i Carl v. Linné." 


Egenhändiga originalet bland Växjö domkapitels akter för 1766. 


1 Ergon = anlag, verksamhetsområde. 
? Ostiatim = från dörr till dörr. 


> LInnÉs syster SoPHIA JuLiaAna, enka efter Kyrkoherden JoHAN SVENSSON ; 


COLLIN, blef i enlighet med hvad i ofvan meddelade bref föreslagits, på det sätt 
hulpen, att Domkapitlet på förslaget till det lediga Ryssby pastorat uppförde 
en, som var »i situation» att kunna »conservera huset». Det heter nämligen i 
förslagsprotokollet den ??/7 1766: »Till Ryssby Pastorat hade sig anmält Con- 
reclor wid Visingsö schola och Comminister, Magister Bengt Hallenberg, Docens 
vid Gymnasium härstädes Magister David Widegren och Adjunctus Magister 
Erland Dryselius. Af thesse uppfördes Magister Bengt Hallenberg, som äger 
24 tjensteår, Magister Docens Widegren, som väl icke hafver mer än 6 tjensteår, 
men vid academien docerat och presiderat, samt vid åtskillige tillfällen visat 
prof på en besynnerlig skicklighet, är therjämte af Församlingarna i synnerhet 
begärd, till ett fattigt Prästehus understöd; så är han i betrachtande af sådana 
omständigheter på detta förslag uppförd» o. s. v. — Widegren blef följande år 
kyrkoherde i Ryssby och var i sitt första äktenskap gift med sin företrädares 
dotter ANNA SöPHIA COLLIN. 


289 


165. 


Högwördige H:r Doctor och Biskop 

samt 
Högwördige, Höglärde H:r Doctorer, Professorer, 
Lectorer; samtl. Consistoriales. 


Då jag nu med 'åhrets omwäxling genomgår mine räckningar, 
finner jag mig uti ingens skuld högre fördiupad, än uti Högwör- 
dige H:r Doctor Biskopens och samtelige Herrar Consistorialium, 
som på min wördsamma ansökning, då jag ropade utur min nöd, 
öfwer min wärkeliga förmodan, täcktes rycka min k. syster utur 
en oundwikelig undergång, och liksom utur sielfwa elden. Så gruf- 
weligt jag såg hennes olyckeliga öde för mina ögon dageligen 
swäfwa, så oändelig fägnad, hugnad och wederqwickelse ärnöt jag 


SJ af Högwördige H:r D. Biskopens [och] samtl. H:rr Consistorialium 


oförlikneliga gunst och bewågenhet, då jag fick förspöria, att DE, 
ömhiertade öfwer den elendiga, täckts bönhört mig, då jag i min 
nöd ropade. 

Min wördnad härföre och min tacksamhet af min innersta 
siähl, skall därfore aldrig uphöra, så länge jag får andas här i 
werlden. Min högsta skyldighet är wisserligen, att härföre ibland 
dem inställa mig, som på denna tid af wärmaste hierta önska Hög- 
wördige H:r D. Biskopens och samtl. H:rr Consistoriales all säll- 
het, så i detta ingående, som många påfölliande åhr, att den Als- 


0  mächtige Guden, som warit, som är, som blifwer, må hafwa deras 


arfwingar uti sitt milda beskydd, då deras k. föräldrar måste lämna 


is dem åt en ond wärld, men likwähbl åt den som alt styrer och städse 


förblifwer. | 
Jag lefwer och dör 
Högwördige H:r Doctor Biskopens 
samt 
Högwördige och Höglärde H:rr Consistorialium ' 


Upsala 1767 ödmiukaste tienare 
d. 1 Januarii. Carl v. Linné. 


Egenhändiga originalet finnes bland Växjö domkapitels akter 1767 (fol. 7). 
Linnés brefväxling 1. 19 


290 


166. 


Högwördige H:r Doctor och Biskop. 


Hos Högwördige H:r Doctoren och Biskopen samt samtelige 
Venerandi Consistorii Assessores har jag den ähran aflägga all 
uptänkelig tacksäjelse för den sensibla ömhet Venerandum GConsi- 
storium, täckts hysa för min olyckliga syster i Wirestad med dub- 
belt nådåhrs tilldelande.! Flere gånger satte jag pennan på pap- 
peret att supplicera om denna nåd hos Venerandum Consistorium, 
men måste äfwen så draga henne tillbakas, i fruchtan at med mine 
månge böneskrifter giöra mig illa luchtande; ty en semper querulus 
är obehagelig både för Gud och menniskor. Jag har orsak at i graf- 
wen wörda Venerandi Consistorii behiertande af mine böneskrifter, 
för min Broder;? för min Syster i Rysby; hwar till Venerandum 
Consistorium nu gifwit till på kiöpet mer än jag wågat söka, ja 
nästan mer än jag kunnat hoppas. 

Gud alsmächtig beware samtel. H:r Consistorialium barn och 
blodsförwanter at aldrig råka i sådant elende, som min syster nu 
är. Ty hwad kan wara uslare än en nakot Prästänka med flera 
wernlöse barn, ty hon kan hwarken arbeta äller tigga. Den nåd 
Högw. H:r Biskopen och H:r Consistoriales ärtedt min syster, 
ärkienner jag med all den wördnad och tacksamhet, som den skedt 
mig sielf, och skall därföre all min tid wörda mine kiäre och he- 
derswärde Landsmän. Jag wågar ej bönfalla mer, utan framhärdar 

Högwördige H:r Doctorens, Biskopens 
och samtl. Herrar Consistorialium 
Upsala 1769 ödmiuke tienare 
d:A13-JunL Carl v. Linné. 


Egenhändiga originalet finnes bland Växjö domkapitels acter 1767 (fol. 291). 


1 Om nådår till LinséÉs syster, änka efter prosten och kyrkoherden GABRIEL 
Höör, förekommer i Växjö domkapitels protokoll följande: 

»Enke Probstinnan uti Wirestad Anna Maria Linnea tillika med Wire- 
stads Församling anhålla, thet wille Consistorium Församlingens underdåniga 
ansökning om dubbelt nådåhr för detta fattiga Sterbhus, hos Hans Kongl. Maj:t 
med dess föreskrift till det bästa anmäla, bifogande dommarens i orten betyg 
om Sterbhusets tillstånd. Och som af förenämda befinnes, at sedan skuld gäl- 
dad blifwit, ej mer till delnings emellan Enkan och 6 oförsörjda Barn öfrigt är 


- 


291 


än 72 D:r 4'/s öre samt thet äfwen kunnigt är at framledne Probsten Hök 
ganska gäldbunden till Wirestad Pastorat kommit, af långwarig siukdom sitt 
hus ej till godo se kunnat och dess utan på sina Barn mycken kostnad giordt, 
så fan Consistorium skäligt, at till någon understöd för detta fattiga hus, som 


utom: thenna hjelp i största nöd och elände råka skulle, dess underdåniga före- 
skrift och hemställande till Hans Kongl. Maj:t jämte öfrige handlingarne öfwer- 


sända.» Den 3 Maj blef ansökningen af Kungl. Maj:t beviljad. 


? Hvarom denna »böneskrift» handlade, torde nu vara omöjligt att med 
full säkerhet afgöra, då någon sådan ej synes finnas bland domkapitlets akter; 
måhända var den ock ställd till biskopen personligen. Med ganska stor sanno- 
likhet gällde den dock frågan om brodern SamveLrs uppförande på förslag till 
det genom fadrens den 12 Maj 1748 timade död lediga Stenbrohults pastorat. 
Enligt en då för tiden vanlig uppfattning ansåg sig SAMuEL LInNZUs ej böra söka 
platsen, fastän han länge gjort tjänst som adjunkt i församlingen; hans yngsta 
syster EMERENTIA Var nämligen oförsörjd och pastoratet borde därför tillfalla 
någon prästman, som ville gifta sig med henne och sålunda »konservera huset». 
Straxt därefter blef hon dock förlofvad med d. v. häradsskrifvaren C. A. BrRAn- 
TING, hvadan brodern fann sig oförhindrad att inlemna sin ansökan. Flera kraf- 


ter synas sedan varit verksamma. Assessorn i Göta hofrätt Germ. ÅBR. FALKEN- 


GREN, som hos Kungl. Maj:t gjort underdånig ansökan »om enskylt rättighet at 


kalla  kyrkioherde til Stenbrohults pastorat», skref till Domkapitlet, att då hans 


ansökan, som öfverlemnats till hofrättens afgörande, icke kunde vid den när- 
maste sessionen blifwa afgjord, så ville han, »på thet tiden til Pastoratets be- 
sättjande, för thenne gången, icke må blifwa länge utdragen», samtycka till 
trenne profpredikanters ditsändande, »i then händelse, at nådårspredikanten 
therstädes, Mag:r Sam, Linneus, ibland the föreslagne upföres», »hwilken hela 
församlingen åstundade». Denne blef ock den 2 Augusti 1749 uppförd på tredje 
rummet och erhöll vid valet den 13 Oktober enhällig kallelse. 


I Växjö domkapitels arkiv har oaktadt noggrann efterspaning icke kunnat 
anträffas en af LInsÉ i början af 1772 aflåten skrifvelse, om hvars orsak och 
innehåll protokollet för Smålands i Upsala studerande nations landskap den 28 
Mars sagda år lemnar upplysning. Däri finnes nämligen antecknadt följande: 

»Uplästes Högwördige DomCapitlets uti Wexiö till Nationens Höggunstige 
Herr Inspector af d. 22 sidstl. Januarii öfwersända skrifwelse, så lydande: 

»Emedan åtskillige Studerande tid efter annan anmäla sig til Sacrorum 
ordinum undfående, the ther icke, wid påfordran, kunna förete Testimonia Aca- 
demica om sitt uppförande, ther likwel the i stöd så wel af Academiska Stad- 
garne som Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af d. 9 Mars 1750 böra wid före- 
nämnde ansökning upwisa, förthenskull är Consistorii hörsama begåran thet 
wille Wälborne Herr Archiatren och Riddaren alfwarl. förehålla the Studerande 
af Nationen, som under thes inseende står, att the ej resa från Academien 
innan the så förkofrat sig i sina Studier, att the kunna anses skickelige, att i 
sinom tid njuta befordran till existerande ledigheter, och tå the wilja söka Sacros 
Ordines, måste äfwen upte riktiga Attester, dels att the anständigt upfördt sig 
wid Kongl. Academien, dels att the tillbörligen nytjat sine Salighets medel under 
theras wistande på främmande ort, ty annars kan eller bör Consistorium them 


292 


i theras ansökning icke wilfara; emedan månge kunna äga uti wetenskaper er- 
forderlig kunskap, men likwel gjenom oanständig wandel giordt sig till åstundad 
befordran owärdige». ; 

Hvad LIinsé härtill svarade, kan man sluta till af hvad därefter antecknats: 

Hwad Testimonia Academica anginge, så borde man förmoda, thet 
M. V. Consistorium ej kunde annat än anse dem för öfwerflödige, då 
ännu ingen Medlem sig till Sacrorum Ordinum undfående anmält, utan 
att wara försedd med Testimonio Nationali, hwartill M. V. så mycket 
mindre lärer bära ett skäligt misstroende, som desse tagas till grund wid 
Academiska witnesbördens utfärdande, utom det, att den anförde Kongl. 
Förordningen såsom endast rörande dem, hwilka sig till Rättegångswerken 
applicerat, icke tillägger M. V. Consistorium stöd till sitt påstående. Det 
tyckes således strida med M. V. Consistorii billiga ömhet att inleda Stif- 
tets barn i en onödig och för de flesta känbar kostnad. 

Beträffande de af M. V. Consistorio fordrade Prestebewis om Mini- 
sterii Candidatorum sorgfälliga nytjande af sine Salighets medel, så wore 
det en sak, hwilket man aldrig förmodat bordt komma i fråga. H:r Ar- 
chiatren hade af andra Nationers Inspectorer gjordt sig underrättad att 
deras Consistorier aldrig fordrat sådana betyg. Herr Archiatren wore 
öfwertygad det Nationens medlemmar hade af M. V. Consistorii Asses- 
sorer fått hugna sig af så grundeliga underwisningar i Salighets läran, 
att han för sin del icke kunde misstänka dem för en grofware afwäg; 
och alra minst dem, hwilka under M. V. Consistorii noggranna upsigt 
erna upoffra sin framtid, åt Församlingens tjänst. 

Sidst har M. V. Consistorinm anhållit, det wille Herr Archiatren 
alfwarligen förehålla Nationen, att the ej sig från Academien begifwa 
innan the hunnit den förkofran, hwilken kan göra them till befordran 
wärdige. Herr Archiatren hade icke underlåtit något tillfälle att förehålla 
den förbindelse hans Landsmän ålåge till att gjenom tidens rätta an- 
wändande göra sig till nyttige medlemmar af kyrkan och staten. Men 
såsom somlige få fägna sig af lyckeligare tillfällen och fördelaktigare 
snillegåfwor änn andre, så wore det omöjeligit att binda allas förkofran 
så till wiss tid som till wiss högd. Dock ehuru han icke funne sig med 
skäl kunna hindra den att wid Cleresie Staten söka sin lycka, som sjelf 
trodde sig derwid finna utwäg, wille han dock hafwa Nationens medlem- 
mar gunstigt påminnta att förwärfwa sig behörig insicht, innan de wåga 
anträda ett så wigtigt Embete.» 


13. DOMKAPITLET I HERNÖSAND. 


167. 


Högwördige Herr Doctor och Biskop, 
Högärewördige och Höglärde Herrar Lectorer 
och Consistorii Assessorer. 


Högwördige Herr Doctorns och Biskopens samt Venerandi 


Consistorii gunstiga skrifwelse af d. 29 Martii sistledne har Facultas 


Medica haft den ähran at bekomma, hwaruti Högwördige Herr Doc- 


| torn och Biskopen, samt Venerandum Consistorium begär Facul- 
— tetens närmare utlåtelse öfwer de framsteg Medicine Candidaten 
Nils Gissler redan giort, och om han kan wara tjenlig till den be- 


stälning, som Hans Kongl. Maij:t af den 3 Novembr. 1743 på- 
syftat; Med det mera, som samma bref inneholler; Hwarpå Facul- 
teten will hafwa den ähran, at lemna följande till swar: 
Candidaten Nils Gissler har här uti lefwerne och upförande 
sig stält, som en skickelig student agnar och anstår, samt sine 
studia Medica och Physica med all alfwar drifwit. Hwarpå han d. 
15 Sept. 1742, sedan han förut upwist så Facultatis Theologice, 


som Philosophic&e adprobationer, anhölt för Faculteten at undergå 
Examen Medico-Theoreticum, den han ock till Facultetens fulla 


nöije presterade. Under den tiden han här wistats, har han ock 


stadigt besökt siuka, hwartill han dageligen blifwit handhafd af Me- 


dicinge Practices Professorn, Kongl. LifMedicus Rosén, som honom 
brukat, at till sina patienter förskicka; hafwandes ock han förledit 
åhr wid den här grasserande smittosamma siukdomen giort märke- 


lig tjenst. Uti Historia Naturali och Botaniquen har bemälte Can- 


didat gort de framsteg, som få andra vid Academien, så at ingen 
tycks vara tjenligare till den ort, där inga Apotheker äro at tillgå, 
än denna Gissler, såsom de mästa Medicamenter tagas af wäxter, 
och Simplicia äro de tjenligaste för Allmogen i Norland; warandes 


294 


han till Medicamenters förskaffande och preparerande så mycket 


mera fallen, som han haft tilfelle på Kongl. Apothequet i Stock- 2 


holm en lång tid samma preparationer at åskåda. 

Merbemälte Candidat har redan för detta hos Faculteten an- 
hållit om Examen Medico-Practicum, hwilken doch kommit nogra 
weckor at upskjutas, dels af Facultetens ledamöter, som med Lec- 
tionibus Publicis och Privatis samt andra ämbets sysslor warit öf- 
werhopade, dels ock af bemälte Candidat sielf, som esomoftast blef- 
wit kallad på landet till at besöka de häromkring boende siuka. 
Har ock nu dessa 14 dagar warit på landet hos en förnäm Herre 
och honom skjött i dess siukdom, hwarifrån han i dag inkom, då 
Faculteten strax med honom anstälde den ofwannämde Examen 
Medico-Practicum, och noga och länge uti alla partibus Medicine 
examinerade, och fant horom ega den kunskap och ärfarenhet, at 
Faculteten kan med trygghet och godt samwete recommendera ho- 
nom till den wigtiga syssla han nu i ödmiukhet söker. Efter slutad 
Examen förklarade Faculteten honom, Nils Gissler, för Licentiatus 
Medicine. Och, när detta blef bestält, honom antydde Högwördige 
Herr Doctorns och Biskopens, samt Ven. Consistorii behag, at oför- 
dröjel. sig till Hernösand begifwa, der at aflägga det specimen, som 
till en sådan bestälning hörer. 

Wij framhärda med wördnad och tilgifwenhet 

Högwördige H. Doctorns och Biskopens samt . 
Venerandi Consistorii 


ödmiuke och hörsamme t:re 


Upsala d. 16 Carl Linneeus. Nils Rosén. 
April 1744. p. t. Decanus. 


Otvifvelaktigt författadt af Linné. Originalet finnes i Hernösands dom- 
kapitels arkiv. Afskrift är välvilligt meddelad af Lektor W. M. CARLGREN. 


1 Se ofvan sid. 43. 


14. LANDSHÖFDINGE-ÄMBETET I UPSALA LÄN. 


168. 


Utdrag af Hr. Archiaterns och Riddarens LIinnzi bref, 
dat. dd: Ar April. 17962 


Then omtalte Får-passionen är den allmänna, af hwilken år- 
ligen så många 100:de får bortsmälta, som består uti en fördärf- 
wad lefwer, hwilken inflammeras och inuti exulcereras, samt stan- 
nar uti gulsot och som mäst i wattusot; tå fåren öpnas, finnas 
maskar in i lefren, som med sit gnagande och tärande then samma 
såra, hwaraf följer inflammation och hårdheter i lefren &c. 

Sjukdomen kommer förnämligast om wåta år, tå fåren dricka 
stillastående watten uti pussar, ther thesse maskar hafwa sitt til- 
håll, och i wåta år besynnerligen förökas, liksom myggorna i watt- 
net om wåta Somrar. 

At thesse maskar i lefren giöra sådan sjukdom och döda Får- 
kreaturen, thet är allmänt ifrå långa tider bekant; men at döda 
maskarne, och thet innom fåren, utan at tillika döda Fåren: och 
än mer at döda them innom lefren; thet har warit en hemlighet 
för människorna in til förledit år 1754. 

At Får och Fänad trifwas bättre i Skiärgårdarne och ther 
taga hastigt hull, blifwa feta, och må wäl, har warit ett uråldrigt 
rön; man har theraf slutat, at boskapen må wäl af sältan, få 
bättre appetit och äta starkare; ty hafwa ock alla goda hushållare 
rådt at gifwa större och mindre boskap sleka af salt wid ladu- 
gården, utan at weta annan orsak, än at thet bekommer them wäl. 

För fyra år sedan tog en wid namn SCHEFFER i Regensburg 
för sig at examinera noga the maskar som hålla sig under stenar 
i stilla stående wattn, tå han fant at thesse så seglifwade maskar 
dogo af ingen ting så hastigt, som om de lades i salt wattn; och 
som thesse maskar under stenarne, woro the samme med maskarne 


296 


i Fåren, war lätt at sluta, hwarföre saltlake dödar maskarne i tar- 
marne (duodeno), men at döda then i lefren, thertil fordras än mera. 

Ty lärde jag at gifwa Fåren fyra gånger salt wattn om året 
at dricka, så mycket de hade lust, tå äfwen therigenom maskarne 
inom lefren skulle dödas, thet jag ock sedermera hört blifwit efter 
samma mitt rön giordt med makalös effect i Tyskland; och som 
detta intet kan slå felt, woro min önskan, om thet finge rådas then 
nödlidande Landtmannen här i länet, som jag är säker, att många 
hundrade, om icke tusende Får årligen härigenom skulle sparas för 
Landtmannen. : 

Jag skulle tro, at om någon hade upfunnit thetta på en annan 
ort, hade han theraf icke allenast sedt ansenlig werkställighet, utan 
ock heder och tack derföre. Jag har utgifwit thetta uti en Dis- 
putation de ovibus, och låtit thet införas för ett par år sedan i 
Lärda Tidningarne,” at thet ej skulle wara obekant. 


Carl Linnaeus. 


Originalbrefvet har förgäfves blifvit eftersökt bland Landshöfdinge-ämbetets, 
Sundhets-commissionens och Collegii medici handlingar. Ett utdrag deraf fin- 
nes tryckt i Stockholm, Kongl. boktryckeriet 1756. Äfven aftryckt i MopErs 
Utdrag ur Publique Handl. VI:4408. 


! Under Landshöfdingens frånvaro frän staden hade Landssekreteraren 
samtalat med LIinsÉ om en inom länet grasserande farsot bland fåren. Resul- 
tatet däraf blef det bref, hvaraf ofvanstående utgör en del. Som emellertid det 
befanns »betänkeligit, samma rön, utan närmare bepröfwande å wederbörlig 
ort, til bruk och nyttiande uti thetta mig |landshöfdingen] nådigast anförtrodda 
höfdingedöme at antaga och utskrifwa låta; ty har jag funnit mig föranlåten 
berörda ährende hos Kongl. Sundhets-Commissionen härmedelst ödmiuk-hörsam” 
ligen at anmäla, samt Kongl. Sundhets-Commissionens gunstbenägna yttrande 
theröfwer, til behörig rättelse, mig med thet snaraste som ske kan, utbedia, på 
thet i händelse af bifall, förenämda rön må warda innewånare och almogen i 
thenna Landsort, til nyttiande kundiordt>. 

Denna skrifvelse, daterad den 15 April 1756, föredrogs i Sundhets- 
commissionen den 924 Maj, hvarvid beslöts att remittera densamma till Colle- 
gium medicum. Redan den 26 aflät detta svar, hvari hemställdes, att »Kongl. 
Sundhets Commission til det allmännas tienst behagade, i anseende til Herr 
Archiaterns och Riddarens Linnei wackra upgifne rön och tankar öfwer den 
nu i wåhr grasserande Fåhr-siukan, låta de samma af trycket utkomma tillika 
med den ... Oeconomie Lectoren Carl Dahlmans berättelse i samma ämne, 
hwilken han i Collegio inlämnat, och förtienar ej mindre att tryckas». Så 
skedde äfven. 

? I sagda tidning för den ?/122 1754 (n. 94) finnes ett ur ofvannämnda dis- 
putation hemtadt meddelande om fårsjukan, dess förekommande och botande. 


169. 


Archiaterns och Riddarens af Kongl. Nordstierne 
Orden Herr Carl Linnei til Upsala Lands-Cantzlie den 
14 Julii 1761 aflämnade utlåtande om den i Länet för- 
sporde Boskapssiukan. 


Då Herr Lands-Secreteraren för Middagen täcktes höra min 
mening om den nu grasserande Boskaps-siukan, som gör Landt- 
mannen stort bekymmer, begärte äfwen Herr Landt-Secreteraren, 
at jag skulle lämna mitt utlåtande häröfwer på Papper, som jag 
härmed har den äran at efterkomma. 

De inkomna berättelser äro till en stor del grundade, men 
också är mycket tillagt, då den ena talar efter den andra, utan at 
Landtmannen eller Krono-Betjente känna Naturen; hwaraf Folket 
famlar i mörkret, söker curera Sjukdomen blindtwis, utan at känna 
ordsaken eller Medicamentet. 

Det sker esomoftast, fast icke alla år lika, at Boskapen dör 
just wid denna tiden om året, så att det är intet nytt. Jag und- 
rade sielf i förstone, hwaraf det härrörde, och trodde det komma 
af någon Ört, som Kreaturen åto wid denna tiden, då hos oss 
-merendels är tort och wattnet utfallit. Jag hade mycken miss- 
tanka på Butomus, som de aldraäldste sagt döda Boskapen och 
gifwit henne häraf namn; hälst som samma Ört denna tiden står 
'ofwan wattn. Jag begärade därföre af Herr Presidenten och 
Riddaren LitJesBERG, at få anställa försök med denna Örten på 
åtskilliga Boskaps-Kreatur. Men då för några år sedan, Kor och ' 
Hästar stupade äfwen som nu, lät jag öpna Magen på en, aftonen 
förut, störtad Häst; då jag strax såg orsaken, som bestod uti 
några hundrade, om ej tusende, Maskar, som hängde wid Magen 
på inra sidan, och den borrade, så at han war sår på inre sidan, 
och lätt borrade honom igenom, så Creaturet måste dö. Desse 
Maskar äro Larver af Oestrus eller af densamma Flugan, som 
lägger sina ägg på Kornas rygg, och hwaraf Bröms-kulorna härröra.' 
Densamma Flugan kryper ock in i Näsan på Hästar och andre 
Kreatur, och lägger sina ägg uti sinu frontis. Desse ägg utkläkte, 
blifwa små hwita Maskar, som krypa neder i swalget på Hästarna, 
och om Wintertiden där ofta uthämtas af Hofslagarne til hela 
njupens! quantitet. De flytta sig widare ner i Magen, där fästa 
sig och lefwa hela Wintren samt Wåren. Wid denna tiden böra 
de förwandlas til Puppor, och strax därefter blifwa Flugor, hwilket 


298 ' 


intet kan ske inom Kreaturen; därföre gå också en stor hop bort 
med excrementerna, och ser man dem nu allmänt hänga som 
blinda Gyllen-ådror in ano på Hästarne. Men de som intet kunna 
komma ut, borra tarmarne på Kreaturen med sina hwassa och 
taggiga ringar; och således döda det. Och såsom de icke åstunda 
at komma ut förr än denna tiden, altså märkes ock aldrig denne 
Boskaps olyckan på annor års tid. 

När wi således weta orsaken, skulle jag tro att man snart 
kan finna medel däremot. Alla Maskar, wäl förstående af Insect- 
slagen, dödas in tnstanti af Olja. Om man skär sönder et Insect 
i 10 delar, lefwer det ofta flere Minuter; men om man allenast 
doppar Insectet i Olja, är det i samma moment dödt; ty det andas 
intet genom Munnen, utan genom några porer på sidan. Oljan 
täpper dessa porer, då Insectet är qwaft. Jag har ock doppat 
denna Mask i Olja, som strax dog. Ty tycker mig ingen ting 
wara lättare, än att gifwa Kreaturet Olja, Linolja, Bomolja, Rofolja 
eller lika godt hwad utprässad Olja. Låter man Kreaturet hungra 
natten förut, så kan mindre quantitet giöra mera effect, än större 
quantitet, då Magen är full af Mat och wäskor. Men jag har 
sjelf intet giordt detta försök, och wet alltså intet om Olja in- 
commoderar de idislande Kreaturen. Här brukas af åtskilliga, at 
gifwa Hästarna Såpa med Swin-träck, åtminstone har jag låtit 
gifwa det mina Hästar. Såpa gör ingen annan effect än Olja, 
och Swin-träcken har den egenskapen at döda de mästa Insecter. 
När nu 14 dagar härefter gådt förbi, uphörer Sjukdomen, ty då 
äro Flugorna efter sin tid förwandlade. Man må ej tro, at denna 
sjukdom smittar, ehuru Landtmannen härom är inbillad. 

Detta är allt hwad jag kan gifwa wid handen uti förenämde 
händelse.” 


Originalet ej anträffadt. Det här meddelade finnes i Inrikes Tidningar 
1761 n. 61 (den 16 Juli). 

! Njupen = antagligen provinsialism i st. f. nypor. 

2 I näst föregående nummer af nämnda tidning (den !3/7) finnes intaget 
»utdrag af et Bref, dat. Wigsta i Upland den 9 Julii». hvari omtalas, att »en 
smittosam Sjukdom har sig här på Orten inritat, som medtager en myckenhet 
Boskap, Hästar och Swin-Kreatur, så wäl i Wendel, som Wigsta, Biörklinge 
och Tenstads Socknar, så at nu inom några dagar flera 100:de Kreatur stulpit, 
och har man ännu ej kunnat utröna, hwaruti Sjukdomen egenteligen består; 
ty rätt som Kreaturen äro friska och gå uppe, stjälpa de sten-döda». Med an- 
ledning häraf vände sig Landshöfdinge-ämbetet till LinsÉ för att erhålla råd 
och upplysningar, hvilket föranledde ofvan meddelade utlåtande. 


299 


170. 


Wördsamt Memorial. 


Det är beklagligen mer än bekant, huru grufweligen Dysenterie 
eller Blodsoten nu härskar öfver de flere Provincier i Riket och 


; V bortrycker otalige medborgare, mera dödelig än allmänt, hwaraf 


oss tillika är berättat, at til denna siukas utestängande, förbiudits 
all communication med de besmittade byar på Landet. 

Denne siukdom har dragit sig alt närmare och närmare hit 
til Upsala, och nu i dag har Medicinska Faculteten kommit i är- 
farenhel at en man på Kongs-Ängs-gatan boende skal nu först 
af denna smittosamma siukdom blifwit angripen. Ty har Facul- 
teten funnit sig föranlåten at detta gifwa höga Landshöfdinge 
Ämbetet wid handen, at, om Höga Landshöfdinge Ämbetet skulle 
af faderlig omwårdnad täckas taga de Mesurer, som möjelige äro, 
torde en gnista härmed snart kunna släckas, som ej, utbrusten i 
full låga, står med mennsklig mackt at häfwa!. 

Upsala d. 13 Julij 1773. 

På Medicinska Facultetens wägnar 
Carl v. Linné Jonas Sidrén. 
Decanus 

Patientens namn Holm, hos Muraren Örström på Kungsängs- 

gatan. 


Originalet i Upsala Landsarkiv bland Skrifvelser från Akademiska Kon- 
sistoriet, renskrifvet af annan person (troligen J. G. ACRELL); endast under- 
skriften (utom SiprÉns namn) egenhändigt af Linné. 


1! Det torde i våra dagar förefalla hardt när ofattligt, att denna skrifvelse 
skulle hos någon kunna väcka anstöt. Så skedde dock. Den nyutnämnde” 
 landshöfdingen, Friherre T. G. RupBEcK, spårade häri ett obehörigt intrång på 
hans maktområde, hvarför han omedelbart efter mottagandet (den 3/7) till 
Fakulteten aflät en i snäfva ordalag hållen skrifvelse, hvari han, »såsom sielf 
mitt Embete förwaltande>», uttalade sitt missnöje öfver att skrifvelsen lem- 
nats »till mitt Embete» och ej till honom personligen, hvarjämte han framhöll, 
att det, som på Fakulteten ankomme, vore »medicamenters tidiga föreskrift och 
en lämplig rigime[!]». Han »wille dock beordra Magistraten efterhöra den siuke, 
lämna honom den handräckning, som för dem möjlig är, samt med rapporter 
inkomma, hälst man där för innan dels torde lätteligen begå ett förhastande, 
dels otienligt wara skulle, att den siuka utur staden föra på landet» (något, 
som fakulteten aldrig ens antydt), emedan då »smitta skulle sig snarare ut- 
breda, än om han, genom Fakultetens försorg af kärlek för mensklighet, niuter 
tienliga medicamenter der han ligger». 


300 


Fakulteten, som nu å sin sida fann sig stött af denna Landshöfdingens 


skrifvelse, var ej sen att redan följande dag (den 14/7) därpå afgifva det svar, 
som här näst efter (n. 171) finnes intaget. Den gången dröjde landshöfdingen 
en hel vecka (till den ??/7), innan han aflät en ny skrifvelse, och tonen var då 
ej obetydligt förändrad. Efter att i förbigående hafva gifvit en liten snärt åt 
Fakulteten, för att dess skrifvelse saknade datum, klagar han nu öfver att 
fakulteten ej lemnat honom mera detaljerade förhållningsorder; det >»hade warit 
till önskande om Fakulteten, till des nit och omtankas ådaga läggande, uti 
någon mera wercksam måhn behagat yttra hwad handräckning i synnerhet in 
casu Fakulteten af mig funnit nödig at widtagas.... Fakulteten behagade icke 
låta sig underligt falla, om jag wäntat derom, jämte anmälandet, Fakultetens 
mogne ord och yttrande; ty att i generelle termer beskrifwa en sjukdoms far- 
lighet, som Gudi lof hittills i denna Staden, såsom gängse, warit okänd, utan 
att tillika föreslå antingen preservativer eller andra nödiga mått, det wäcker 
allena omtancka, men lämnar äntå werckställigheten i owisshet, utan hwilcken 
dock den bästa yttrade wilja ingen ting uträttar». Som emellertid farsoten 
redan börjat sprida sig och fakulteten kostnadsfritt dragit försorg om läkare- 
vården, såg landshöfdingen sig manad att anhålla, att fakulteten måtte fort- 
farande »i denna delen lätta min omsorg och genom des åtgierd besörja, det 
de här i Staden af Rödsoten warande och blifwande siuka, med Medici måtte 
blifwa betiente». Medikamenterna skulle blifva »för de fattige betalte och de 
förmögnare lära sjelfwa gerna dem bestå>. 


Hvad Fakulteten härpå svarade finnes i det följande (n. 172) meddeladt. 


Härpå aflät landshöfdingen (den !!/8) ett tredje bref, denna gången fullt 
af idel tacksägelser. Han kunde nu »med så mycket större fägnad omtala det 
hopp jag hyser, att, med Guds hielp, all fara från denna Stad blifwer afwänd, 
då wården af en så angelägen och öm sak ankommer på så upplyste och 
tillika ömhiertade läkares omsorg»; ökas skulle ock »den acktning Fakulteten 
förut så allmänt äger, då rycktet kringför det Faculteten sörgdt för Upsala 
Stad, utan at någon annan Medicus dit hehöft försändas». 


171 


HögVälborne Herr Baron, ÖfverStåthållare, GeneralMajor 
och Landshöfding samt Commendeur af SvärdsOrdens stora kors. 


Den anledning, hvaraf Medicinske Fakulteten fant sig föran- 
låten at i går hos HögVälborne Herr Baron, ÖfverStåthållaren och 
Landshöfdingen tilkänna gifva en smittosam siukdoms upkomst 
här i staden, grundade sig förnämligast på en skyldig mennisko- 
kärlek, då fleres lif på en gång kunna anfallas och stå i fara, och 
hvarvid alla försigtighets mått, i tid använda, aldrig kunna sägas 
vara förhastade. Facultetens vördsamma anhållan om skynde- 
samma och tilräckeliga anstalters fogande, hvarigenom smittan 


301 


kunde hindras at vidare utbreda sig ibland folket, och sålunda i 
sin gnista quäfjas, tyckes så mycket mera vara dess skyldighet 
likmätigt, som Medicinska Faculteten utom dess nogsamt är öfver- 
tygad, at tidige Medicamenters föreskrift och tienlig Regime bota 
hvarje siuk särskildt. 

Andre Orters vidtagne författningar i smittosamma siukdomars 
början, och i synnerhet GefleBorgs Läns höga Landshöfdinge- 
ämbete, samfält med Magistraten därstädes, lämna lysande efter- 
dömen af Landsfaderlig omvårdnad, i en den bedröfligaste ställ- 
ning, då Stad och ort på en gång hemsökes med flere slags an- 
stickande Siukdomar. Och som, vid en härjande Blod-sot eller 
annan smittosam Siukdom, ingen kan tro sig fri och säker, sålänge 
man nödgas lefwa på en smittad ort, och i gemenskap med flere 
menniskor, af hvilka någon kan dölja och kringföra smittan, så är 
först angelägnast, at genom förbud och andra tienliga steg afhålla 
de friska från de siuka, och ej lämna andra hos dem tillträde, än 
de, som med deras skötande syslosättas kunna: hvartill äfven vissa 
personer utses böra, hvilka sig endast med skötseln befatta, och 
Medicorum förordnade i värket ställa. 

Om slike Mesurers tagande, hvilka nödvändigt å högre Ort 
utvärkas böra, så framt de skola äga kraftig åtgärd och ändamålet 
vinnas, fant Faculteten sin skyldighet vara, at memorialiter hos 
Höga Landshöfdinge Ämbetet vördsammeligen anhålla. 

Hvad åter de medel och utvägar, som til Siukdomens egenteliga 
botande hos redan tilsiuknade vidtagas bör, och hvilka HögVälborne 
Herr Baron, Öfverståthållaren, Generalen och Landshöfdingen af 
Medicinske Fakulteten äskat, angår, kan väl ej Faculteten genom 
allmänna botemedels och föreskrifters upgifvande betiena Allmän- 
heten, så vida det af Kongl. Collegio Medico skedt, men ärbiuder 
och förbinder sig at i alla påkommande siukdomar, då utväg til 
fria Medicamenter anvises, bestyra om de fattiga siukas botande 
i Staden samt at för öfvrigit ej åsidosätta något, hvartil Faculteten 
af menniskokärlek och nit för medborgares välfärd finner sig 
förbunden. 

Medicinske Faculteten förblifver med högacktning 

HögVälborne Herr Barons, ÖfverStåthållarens, GeneralMajorens 

och Landshöfdingens samt Commendeurens 

ödmiuke tienare 
Carl Linné Jonas Sidrén. 
Decanus. 


302 


Originalet i Upsala Landsarkiv bland Skrifvelser från Akademiska Kon- 
sistoriet, renskrifvet af annan person: endast LinsÉs namn samt orden närmast 
öfver och under detta af hans hand. Odateradt, men säkerligen af den 14/7 1773. 

Utanskrift med Linnés handstil: Kongl. Lands Cancelliet Upsala. 

Sigill: Linnes adliga; rödt lack. 


172. 


Högwälborne Herr Baron, Öfverståthållare 
och Landshöfdinge, samt Riddare och Commendeur 
af Kongl. Maij:ts SwerdsOrden med stora korset. 


Uti Herr Barons och Öfwerståthållarens samt Commendeurens 
til Faculteten aflämnade skrifwelse, önskar Herr Baron och Öfwer- 


ståthållaren samt Commendeuren, det Facultetens yttrade åhåga 


och nit, att hämma den sig här i Staden yppade Rödsoten, warit 
i mera mohn wärcksam, såwida Faculteten blott yppat en fara, 
och eij upgifwit Medel huru densamma borde förekommas.! 

Faculteten, som nogsamt wet, att bästa yttrade wilja utan 
wäckställighet, då den är möijelig, uträttar ingen ting, har i an- 
ledning af Herr Barons och Öfwerståthållarens samt Commen- 
deurns till Herr Politie Borgmästaren Yckenberg afgifne skrifwelse, 
genast gifwit wid handen, att siukdomens utbredande kunde före- 
kommas, om inga andra fingo Communication med den siuka, än 
de, som densamma wårdade, och att alfwarligen borde tillsägas, 
att straxt gifwa siukdomen tillkänna, der den wisade sig, så wille 
Faculteten draga försorg derom, att den siuka af en wiss Medicus 
skulle blifwa soignerad. Faculteten berättade och derjämte, att 
Faculteten redan dragit försorg om den, som först siuknade, så 
hwad Medicus beträffar, som fria Medicamenter. 

Om alt detta har Herr Baron och Öfverståthållaren samt 
Commendeuren samma dag blifwit underrättad af Herr Politie 
Borgmästaren Yckenberg. Waärckställigheten derå har äfwen fölgt 
från samma tid. 

Faculteten har således från första början eij warit blått åskå- 
dare, eij stadnadt wid god wiljas yttrande, utan i sielfwa wärcket 
sökt ådaga lägga dess åstundan, at hielpa den fattiga och nödlidande. 

Faculteten har äfwen intet i förtid yppatt siukdomen, då den 
allenast hölt sig innom ett hus och följakteligen ännu eij blifwit 


303 


gängse. Den enda, som då war siuk, blef ju på landet smittad. 

Om den, som eij hade det ringaste att hielpa sig med, fått legat 

i elände utan hielp, hade den utan all twifwel kunnat smitta 

mångfaldiga, då smittan af wahnskiötsel blifwit fördubblad. 
Faculteten förblifwer 


Högwälborne Herr Barons, Öfwerståthållarens och Landshöfdingens 
samt Riddarens och Commendeurens af Kongl. Maij:ts 
SwerdsOrden med stora korset 


Upsala den 9 Aug:ii ödmiuke tienare 


EE 1FI3. Carl Linné Jonas Sidrén, 
Fa Dec. 


Originalet och underskriften som föregående. 
a. Utanskrift (antagligen af J. SIDREN): 


rs Kongl. Maij:ts Högtbetrodde Man, Öfwerståthållare och Landshöfdinge 
fr samt Riddare och Commendeur af Kongl. Maij:ts 

RSA Swerdsorden med stora korset, Högwälborne 

RS RS Herren, Herr Baron Thure Gustav Rudbeck 

MN : uti 

SE ; Upsala. 

er Sigill obekant; rödt lack. ; 


+ Uppenbarligt är, att här förefinnes en felskrifning i stället för: — — 
fr såwida Faculteten ej blott yppat en fara, utan ock uppgifwit medel, huru den- 
rr samma borde förekommas. 


id Utom Linsés här meddelade skrifvelser till Landshöfdinge-ämbetet i Up- 
—  sala län torde finnas tvenne andra, som icke kunnat återfinnas å landsarkivet. 
EE Den ena af dem är känd genom en landshöfdingens resolution den ?/2 1759 på 
ooo en af LInsÉ gjord ansökan att i enlighet med Kungl. förordningen af den 22/9 

1756 >»få till skatte kiöpa kronohemmanet Säfja n. 5 om 1 M:t i Dannemarks 

oo Sm». Härtill lemnades bifall, hvarjämte det ålades »Kronobefallningsmannen 

Wälbetrodde Gust. Bahr at jemte Ländsmannen och några af nämnden detta 

hemman i laga tid in loco behörigen wärdera». 

I / Om den andra heter det i Consistorii academici protokoll för d. '3/4 1762: 

de »Communicerades med Consistorio Academico Arch. och Ridd. Linnei hos Wäl- 

oo dtofliga Landshöfdinge Embetet härstädes giorda ansökning, det måtte des i 
EE Hammarby, Säfja och Edby i Danmarks Sochn belägne egendomar utijstorskif- 
ten så till åker och äng, som andra hemmanens tillhörigheter blifwa förlagde«. 

Häremot hade Consistorium icke något att påminna. 


15. RÅDSTUFVURÄTTEN I UPSALA. 


173. 


Ädel och Högaktad Herr Borgmästare 
så ock 
Äreborne och Högaktade Herrar Rådmän. 


Mig är för detta af min antagne och godkände fullmäktige 
StadsFiscalen Wälbetrodde Zacharias Liungdahl uti saken, rörande 
någon åker här wid staden, then iag såsom sielfägande innehafwer, 
men staden såsom krono återwinna söker, blifwit berättadt, thet 
stadens fullmäktig, nu mer Kämners Rätts Notarien Wälbetrodde 
Petter Elg inför wälloflige Rådhus rätten wid senaste förhöret i 
nys nämde sak, emot honom påmint, thet han, som tå blifwit 
förordnad till Fiscal wid staden, icke borde nu mera få föra någon 
talan emot staden, så som emot thes Embete stridande, utan an- 
stodo fast mera wid så beskafade omständigheter honom thenna 
åkertwist så som fullmäktig öfwergifwa, hwarmed han sig, mig 
ohördan, tå skall förnögd förklarat, men som iag för mångfaldige 
Embets syslor sielf icke medhinner bewaka oftaberörde sak, så 
ofta den förekomma kan, och iag utom thess nu i morgonstunden 
måste förresa till Stockholm på höga Öfwerhetens befallning samt 
således i hast icke kan anskafa någon annan pålitlig fullmäktig 
till min rätts bewakande; altså ock emedan lag biuder, at ei må 
fullmäktig afsäga sig then sak han vid domstolen begynt, innan 


then therstädes med laga slut afhulpen är, hwartill kommer at . 


ofta berörde min fullmäktig, hwilken fört min talan i saken hit 
intills inför wälloflige Rådhus Rätten, icke kan hädan åt föra 
stadens eller uti en ock samma sak wara både mot och med mig, 
påstår iag wördsamligen, at han, Fiscalen Liungdahl, ei måtte få 
undandraga sig, at åkertwisten quaestionis, så som merendels 


å min sida, wid then wällo/l: Råd-Hus-Rätten utföra, 
han om then bästa kundskap äga lärer, och derhos altid 
wara kan enär påfordras och åstundas. | ; 
giör mig om benäget bifall förwissad!, och emedlertid 
 Ädel och Högaktad Herr Borgmästarens 
SEO så ock ; 
Then Wälloflige Rådhus Rättens | 
; : | hörsammaste tienare 
Carl Linneus. 


il, som LInsÉ den !/« 1749 ingaf och som flerestädes i protokollen 
aladt. Se f. ö. ofvan sid. 266. 


16. KONGL. VETENSKAPS SOCIETETEN I UPSALA. 


174. 


Högwälb. Hr Grefwe, Kongl. Maij:tts och Sweriges rikes Råd, 
President, Åbo Academie Cancellaire 
samt 
Preses Illustris vid Kongl. Wettenskaps societeten, 
så ock 
Hög- och Wälborne, 
Högwördige, Edle, Widtförfarne, Höglärde och Högachtade Herrar, 
Samtlige Membra Societatis !" 


Såsom wårt k. fädernesland eij mindre än alle andre högst 
florerande Republiquer, nu sedermehra kan gratulera sig wara 
försedd med wetenskaps societet, hopsat af them, som favoricera 
och äga de största studier i hela riket, ty lärer och oförgripel. 
föllia, såsom ett högst necessarium consequens, att äfwen wårt 
Swerige icke mindre än någon annor ort i hela wärlden, får innan 
kort piqvera sig af allehanda ädla wettenskapers flor och erudition. 

I samma afsicht twiflar man ingalunda med mindre äfwen 
Historia naturalis, presertim patrie, som mehrendels alt här 
tills liggat uti ett tjokt mörker fördunklad, äfwen lärer blifwa ge- 
nom sådane curieuxe membrorum omsorg först och förnämst 
diluciderat. 

Men besynnerl. är man försäkrad, att Kongl. Wettenskaps 
societeten lärer anwända alle giörlige medel att särdeles Lapland, 
såsom en Swerige tillhörande province, här utinnan, med publico, 
uti Historia naturali communicera; hälst såsom thetta i all måhl så 
synnerl:n från andra är differant, ty: 

1:mo. Är dett en tract, af de aldra älste poötis och historicis, 
som så högl:n admirerats, anting. då dett berömts äller kastats. 


307 


2:0. Och nu sedermera, sedan heta Europa, ja nästan hela 
wärlden uti Historia naturali är genomletad, ligger detta ännu 
liksom i dett grymmaste barbarie involverat. 

3:o. Så att om inga ting finnes så många Fabulose tra- 
ditiones, som om dem, hwilka här äro allenast befintlige. 

4:to. Man wett nog, huru såsom Wälborne Hr Professor 
RupBEcK” warit liksom den endaste, som sig hit wågat till den 
ändan; och hwad träffelig nytta samma resa med sig fört; där 
den fatala sors invida literatorum icke all så stor och dyrbare 
skatt, på en dag, som med så många farligheter och så många 
beswärligheter war församblad, i aska lagt, wisar ännu den öfwer- 
blefne Ornithologia mss. 

5:to. Huru hwar och en societet hafft sina utskickade nu till 
en, nu till en annor wärldenes aflägse kant, är mehr än bekant, 
och, att de altså på mögligaste sätt söcht amplificera Historiam 
naturalem, kan ingen näka. Föllier alltså att de tillbakas af denna 
societet Laponiam illustratam liksom pretendera lära, hwilken torde 
hända gofwo så många och curieuxe sältsamme naturalier, som 
någonsin deras Africa. 

6:0. För utan dett, att Lapland hörer under Swerige, som nu 
är literatissima, och doch är eij mehr uti Historia naturali cogmita, 
än den [mest] barbariska tract i hela wärlden. 

7:mo. Fast nu detta land ej så många sorter af Quadrupedia 
torde äga, äro doch de här befintlige så mycket sälsamare: e. gr. 
Rhangifer?, Mus Norvagicus Worm", Mures albi Budb.?, Gulo? 
ete., om hwilka allenast hoos Historicos Naturales äro så många 
errores, att man dem allenast upprächna skulle trottna. 

8:o. Man twiflar ock om någon ort i hela wärlden om som- 
rarna hyser större förråd af hwarjehanda slag Aves, emädan de 
hit från hela wärlden liksom uti ett allmänt foro åri. samlas, på 
dett de här, frie från buller, uti ro måga wärpa sina ägg och 
upföda sina ungar. 

9:o. Och som detta iand allestädes med Sork strömar och 
floder är genomlupet, lärer otvifvelachtig föllia att här äfwen skall 
gifwas hwarje slags curieuxe och tillförene aldrig beskrifne älr 
bekante Pisces, hwaraf nogsamt exempel gifwes [af] de månge 
fiskar, som Laparna årligen sambla. 

10:o. Om någon steds om somrarna finnas öfwerflödigt Insecta, 
äro de här, hälst som man har sig ex fide peregrinatorum bekant, 
huru de folket öfwerfalla, att mången där wid hiärtel. jämrar sig, 


308 


11:o. Att här äfwen finnes åtskilliga rara och obekanta 
Planter, wisas nogsamt af Wälb. Hr Professor RupBecKs Catalogo 
rar: pl: lapomicarum Act: Ut: Svec: insertarum,' men besynner- 
ligen de månge species Salicis, som tillförne aldrig warit nämnda, 
hwilka med många andra fodra beskrifning. 


12:o. Ingen Catalogus Plantarum kunne mer af exteris 
åstundas, än äfwen en Flora Laponica, för oräkneliga högstnödiga 
orsaker skull, som jag nu för korthetens skull lämnar att upprächna. 


13:0o. Att äfwen ingen städs flere sorter af Muscis, hwar på 
Botanici nu för tijden äro så pickhogade, skulle ärnås, är nogsamt 
klart af deras loeo natali, nämligen uti locis humidis, opacis et 
frigidis. Så att Botaniquen uti muscis, hwarpå Botanici för 10 
å 12 åhr sedan föga tänckt, här skulle få ett anseligt augment. 


14:o. Hwad för dyrbare skatter af åtskillige slags Metaller 
och Stenar naturen uti dessa, långt under polstiernan aflägse rum 
fördoldt, wisa nogsamt de utskickade prof till Bergs-Collegio. Och 
är ingen twifvel med mindre långt härligare och nyttigare kunde 
ärnås, där lyckan och konsten giorde alliance. 


15:o. Och emedan denna orten är full med Jernmalm, lärer 
och äfwen här finnas kosteliga Victriolwatn till Surbrunnar älr 
annat känlige, törhända och af andra och sälsamare egenskaper. 


16:o. Hwad träffelige observationer här kunna giöras de morbis 
endemicis Laponie samt äfwen om de siukdomar, som aldrig hit 
råkat, lärer hwar och en förstå, som confererar deras underliga 
Dizet och Spisordning. 


17:o. Än widare woro här tillfälle att otförstål hwad Naturen 
uti de lefwande kroppar uträttar förmedelst den besynnerliga lan- 
dets situation till rum, wäder och effluvies terre, förutan den 
häfftiga kiöldens och wärmens årliga omwäxlan etc. 

18:o. Förutan att man här sågo äffter Laparnas medicina 
domestica och äfwen nutriment in casu necessitatis, med oräknelige 
flere saker, dem man för kortheten skull eij specificerar. 

Af allt detta ser man klarligen att ingen tract i wärlden 
kunne' gifwa härligare observationer uti alla tre Natursens rike, 
så att man där ifrån med godt samwete eij sig hålla borde: 

Men så curieuxe som sama resa kunne blifwa, där en kiänlig 
härtill utseddes; så fåfäng worde hon och, där någon annan tit 
skickades. Tyks mig altså föliande Reqwisita uti en sådan wara 
högst nödiga såsom: 


309 


; ae. Att han wore inföd Swänsk, att exteri eij hade orsak till- 
wälla sig, dett andra påkostat. : 

— 8. Ung och lätt, att han des wigare kunne springa upföre 
de brante bärg och åter neder i de diupa dalar. 

= ry Frisk, att han med större facilitet och nöje kunne dag- 


ligen idka sitt föresatta ändamåhl. 


0. Oförtruten, som eij genom alt för goda dagar blifwit 
—- commod, ty här fodras mästadels spasserande, lutande, hettas och 
törsts utstående med många andra swårigheter, som eij giöra en 


— lustresa för Cavailler. 


& Utan tienst, ty har någon commodare tienst, så wett han 
nog utwälja dett bästa. : 

&. Ogift, som tors wåga sig på flotta öfwer floder etc. utan 
åtanka på faderlösa barn etc. 

n. Historicus naturalis och tillika Medicus, att han i alla 
desse delar må hafva bätre förstånd. 

+. Förstå alla 3 Regna nature, hwilket lärer waråa swårare 


4 > att finna än paradisfoglen, ty ibland alla wåra botanicis äro få, 


som warit uti twänne riken hemma, men knapt en, som ex pro- 

fesso warit i alla 3:ne duchtig. 

oo ot. Natus Mist. naturalis och eij fåctus, ty det är träffeligen, 
huru de differera, då de komma till practiquen, som jag med 


oräkneliga exempel kan bewisa. 


xz. Ritare, att des bätre adumbrera hwad sälsamt, som sig 
wisar. 

Att få någon här i Swerige med alla desse nödige requisita 
instruerad, är en sak, som jag håller altför swår, om icke aldeles 
omöilig. . 

Skulle altså jag, in penuria meliorum, mig här til ödmiukast 
recommendera, ty fast än jag eij så till fyllo kan prestera alla, 
äger jag doch the förnämsta, ty jag är: «) Swänsk, £) ung, y) 


oo frisk, d) incomod, e&) utan tienst, 3) utan anhörige, 1) Historie 


naturalis och Medicine studiosus, och I) ifrån barndomen hafft 
hiärteligit nöje för Hist. naturalem. 

Komer altså förnämst att undersökas, huru wida jag förstår 
tria RBegna Nature, hwar till fölliande länder. 
r a. Historiam quadrupedum har jag genomgåt tämel. accurat, 
är ej häller widlöftig. Har äfwen funnit här uti en ny och, som 
jag aldeles är öfwertygad, naturel method, där jag allenast hade 
sufficiente observationer. 


310 


b. Ornithologiam har jag ex professo på en tid genomgåt, 
alla Swänska foglar systematice stält med korta beskrifningar, 
hwilket såsom ett prof wid påfordran uppwisas skall.? Här till 
hafwer jag så mycket bättre tillfälle hafft, sedan jag fått profitera 
af Wälborne Hr 'Professor RuvBecKs oförlikliga erudition uti 
Ornithologicis. 

c. Icthyologien har jag så superficielt genomläset, hälst som 


för mig alt här til ej gifwets tillfälle med ifwer honom angripa. 


Tror mig dock till, kunna mästedels här utinnan utreda. 

d. Insecter har jag redan till en anselig myckenhet på 2:ne 
somrar här samblat, dem accurat inlagt, synonyma på en stor 
dehl tillsatt och att dem naturelt disponera upfunnit ett nytt system.? 


f. Botaniquen har här till warit mitt favorit studium, af 


hwilken jag nu 2:ne somrar giort profession !29, 

9. Mineralier har jag hafft en träffelig lust till, alt sedan jag 
war hos Professor StoBzum!! uti hwars härliga museo metallico 
mig dagel. war äffterlåtet inkoma, men som jag finner mig eij 
där utinnan så duchtig, som nödwändigt wore, reser jag åter på 
ett par månader till Lund ??. 

Detta är den relation, äfter hwilken, där Kongl. societeten så 
behaga täcktes, [jag] will låta mig examinera. 

Skulle nu Kongl. Societeten här till täckas förslå mig, will 
jag här på anwända, der Gud gifwer beständig continuaton [af 
hälsan], nästkomande somar, hälst som jag då är ledig och frih, 
men kan ej för medelööshet få resa uth att widare idka mina 
påbegynta studia medica. 

Jag skall och söka på dett aldra accurataste sätt att wara 
här wid på penningar sparsam, och tror mig kunna komma uht 
med 600 dir kopparmynt på en sommar med resan bort och 
tillbakas. 

För min egen möda åstundar jag ingen ting, allenast will 
hafwa - mig hoos Kongl. Societeten recommenderad, att få niuta 
något resestipendium sedan, på dett jag må kunna absolvera mina 
studier. 

Jag förblifwer med all wördnad 


Kongl. Societetens 


Upsala d. 15 Dec. allerödmiukaste tiänare 
1731. Carl Linngeus. 


311 


 Egenhändiga originalet, 9 folio-sidor, finnes i K. Vetenskaps-societetens 
7 bland »Bref till Vet.-societ. 1728—929». 


TE År 1710 stiftades i Upsala Sveriges första vetenskapliga samfund, So- 
has curiosorum, hvilket sedan (den 11 November 1728) erhöll kunglig sank- 

och namnet Societas Regia Literaria et Scientiarum eller på svenska 

Kongl. Wetenskaps-societeten. Till dess uppgifter hörde ock fäderneslandets 

allsidiga undersökning, och därför skulle »icke allenast några af Societetens 

Ledamöter sjelfwa i Landsorterna omkring resa, att där hwad wederbör i acht 

taga, utan ock förmå tillförlåtliga män i Landet sig därutinnan biträda». 

Dess preses illustris var den tiden (till 1734) kanslipresidenten, grefve Arvip 

 BersHardD Horns och sekreterare professor Anpers Cersius, hvilken senare upp- 

muntrade LINNÉ till lappska resans företagande och lofvade att försöka utverka 
härför nödigt penningeunderstöd. 

Å 2 Professor O. RUDBECK Dp. Y. företog 1695 på Carr XI:s befallning och 

bekostnad en resa till Lappland, ända till öfre ändan af Torneträsk. Hans 

därunder gjorda samlingar och anteckningar förstördes under den stora elds- 
vådan i Upsala den 16 Maj 1702. Räddade blefvo dock de under sagda resa 
mästerligt utförda, kolorerade afbildningarne af lappska växter, äfvensom hans 

— mycket omtalade, under 1696 och följande år förfärdigade »Fogelbok», hvars 

vackra, naturtrogna planscher än i dag väcka beundran. Begge dessa tillhöra 
: De Geerska biblioteket å Leufsta; af den senare finnes ock å Upsala universitets- 

bibliotek en af RupBecK själf omkring 1720 utförd kopia. 

EO Renen, Cervus Tarandus L. Åt denne ägnade LinsÉ under sin färd 

5 em synnerlig uppmärksamhet; de därunder gjorda iakttagelserna finnas med- 

delade i hans akademiska afhandling Cervus Rheno (i Amen. acad. ändradt 

till Cervus Tarandus). 

4 Fjällemmeln, Mus Lemmus L., af OL. Worm beskrifven i hans Museum 
Wormianum (Köpenh. 1655) såsom »Mus norvagicus, vulgo Leming». En 
på egna iakttagelser grundad, utförligare beskrifning på detta djur lemnade 

LisnNÉ 1740 i en uppsats i Vetenskaps-akademiens Handlingar med titel: An- 

; märkning öfwer de Diwren, som sägas komma neder utur Skyarna i Norrige. 

5 Synes vara en albinos-form af den vanliga lilla husråttan, hvaraf en af- 
bildning finnes på ett blad bland plancherna öfver lappska växter. 

| $ Järfven, Mustela Gulo L. 

7 Denna OL. RucBECK D. Y:s förteckning på Lapplands växter finnes in- 

tagen i Acta literaria för 1720, 4:de kvartalet s. 95—100. 

8 Sanningen af denna uppgift bestyrkes af ett egenhändigt, nu i Upsala 
universitets bibliotek befintligt manuskript: Caroli Linnei Med:, Botan: et 
Zool: Cult: Methodus Avium Sveticarum sive Enumeratio avium fere 
omnium, qve in tota Svecia reperiuntur, Secundum novam et naturalem a 

Rostro desumtam Methodum in Classes distributa; ita ut cuilibet Generi 
proprius Character, unicuique Speciei vera differentia adsignata reperitur. 
Upsal: 1731 d: 1 Jan. 

; 9 I ett bref till utgifvaren af tidskriften Hamburgische Berichte von 
gelehrten Sachen, professor Jom. Kor, omtalar LinsÉ den 15 Mars 1732, att 
han var sysselsatt med utarbetande af en afhandling, benämnd Insecta Up- 

= landica, quorum per duas estates DCC collecta sunt. Kort uppgifver i 


312 


sagda tidskrift, att »der. Hr Verf. wird darin nach einer ganz neuen Lehrart 
die Insecten in gewisse Classen und Abschnitte, wie auch allgemeine und be- 
sondere Arten entscheiden». ' Dessutom skulle han anföra samtliga synonymer 
samt »differentias aufs sorgfältigste beobachten, und alles dahin gehörige, was 
bisher unbeschrieben gelassen, beschreiben». Linnés uppgift, att han »accurat 
inlagt» 'de insamlade insekterna, finner sin förklaring i det sätt, hvarpå de då 
förvarades; de blefvo nämligen »helt fint uppklistrade på papper» (!). 

!0 Från våren 1730 till hösten 1731 var han tillförordnad att demonstrera 
botaniska trädgårdens växter och skötte därigenom en del af professor Rup- 
BECKS tjänsteåligganden. j 

!1 KILIAN StoBZ£US, född 1690, e. o. professor i Lund 1728 och ordinarie 
därsammastädes 17382, död 1742. Linnés lärare och välgörare under vistelsen 
vid Lunds universitet. 

2 I början af Februari 1732 begaf LinsÉ sig från sitt fädernehem, där 
han tillbragt julen och nyåret, till Lund »för att se sin förrige kiäre StoBaus 
och informera sig in mineralogicis>», men då han snart fann, att »StoBxi me- 
thod kom ej öfwerens med Linszi hufwud» och dessutom dennes samling »be- 
stod mäst af petrificater», hvilka för den tillämnade resan voro af underord- 
nadt intresse, »fant han här icke sin uträkning, utan äfter ett par dagars drögs- 
mål i Lund begifwer sig tillbaka på wäg åt Upsala». Han dröjde dock i Sten- 
brohult till slutet af Mars och anlände den 1 April till Upsala, där han till sin 
oangenäma öfverraskning erfor, att Vetenskaps-societeten icke vidtagit ringaste 
åtgärd med anledning af hans ansökan. På grund häraf inlemnade han den 
nya skrifvelse, som här nedan meddelas. 


175. 


Högwälborne Hr Grefwe, 
Kungl. Maij:tts samt Sweriges rikes Råd, President, 
Åbo Academie Cancellaire 
och 
Preses Illustris wid Kongl. Wetenskaps Societeten 
samt 
Hög- och Wälborne, Högwördige, Höglärde, Edle 
och Högachtade Herrar, samtlige Membra BSocietatis. 


Förleden Decembris månad fördristade jag mig för Kongel. 
Wetenskaps societeten ödmiukast ingifwa ett project till en resa åht 
Lapmarken uti nu instundande sommar, den samma uti Historia 
naturali att dilucidera. Men som man altsedan eij hört något slut, 
mehr än hwad af några Herrar Sociorum privata meningar in- 


313 


| hämtats, wågar jag mig äfwen nu här om giöra en ödmiuk på- 
| -minnelse, hälst såsom snart blifwer periculum in mora, och man 
i annor händelse annorledes tänker ställa sin Curse. 

Jag wågade äfwen då utsätta, med huru ringa summa jag 
denna resan trodde mig absolvera; nämligen med 600 dir kp:mt, 
hwilket dock wore eij förmycket. Men såsom staten måste in- 
dragas så noga han någonsin kan, kan man klarl, finna, att hwarken 
jag älr någon annan den samma resan med frucht kan anställa 
under 450 eller aldra minst 400 dir kp:mt. 

Ty då man rächnar äffter att ifrån Upsala till Törneo är 100 
mihl; från Törneo till öfwerst uti Lapmarken 40 mihl; härtill lägger 
20 älr 30 mihl till ambages (ty en Historicus naturalis får eij föllia 
landswägen, utan måste gå in uti Ume, Lule och flere Lapmarker 
och åter till landswägen åht hafskanten) blifwer tilsamans 170 mil, 
äfwen så långt tillbakas åt Kimi Lapmark etc., gifwer in summa 
240 mihl!, hwilka rächnade å 8 styfwer mihlen giör 65 dlr S:mt. 

Tiden, som här på måste anwändas, är ifrån medium Maji 
. till medium Septembris, hwilket giör 20 wickor. Hwar wicka till 
nödtorfftigt uppehälle 2 dir S:mt. Summa 40 dir. 

" Till släpkläder af Buldan älr sämskat skin, kiängor etc., till 
sammans 14 dir. S:mt. 

Summa summarum 119 dlr S:mt. 

Med mycket annat, som här eij kan specificeras, till wägwisare, 
nathärberge, dubbla pgr genom städerna etc. 

Skulle nu Kongl. societeten samma resa anställa och mig här 
till approbera, skall jag med all macht söka giöra Kongl. socie- 
teten fult nöje och mig eij för hwariehanda swårigheter undraga?. 

Jag förblifwer med all wördnad d 

ongl. societetens 
| allerödmiukaste tienare 
Upsala d. 14 Apr. 
1732. : Carol. Linneeus. 


Egenhändiga originalet (i folio) i K. Vetenskaps-societetens arkiv. 


1 LinsÉs bristande förmåga att verkställa äfven den enklaste räkning 
uppenbarar sig ofta, och ej minst här, i det att han vid addering af 1704+170 
får en summa af 240 i stället för 340, hvarigenom hans kalkyl af resekostna- 
derna också blir alldeles oriktig. Äfven den i slutet af samma stycke angifna 
siffran 65 är felaktig; den bör nämligen vara antingen 60 eller, om den kal- 
kylerade väglängden antages vara 340 mil, 85 dir s:mt. Underligt är i sanning, 
att dylika uppenbara räknefel kunnat undgå sådana män som ANDERS CELSIUS 


314 


och Sam. KLINGENSTIERNA, hvilka jämte landshöfding Brauner, arkiater RUDBECK, 
domprosten O. CeLrsiws och professor ÅLSTRIN voro de, som afgjorde denna 
fråga. Uppenbart är emellertid, att de ansågo, att för en dylik, 240 mil lång 
och 20 veckor kräfvande resa en summa af 400 dir kpmt (= 133!/2 dir smt 
eller i nuvarande mynt ungefär 178 kr.) borde vara tillräcklig. 

? Resultatet blef, att vid Vetenskaps-societetens sammanträde den 15 April 
1732 »uplästes 2:ne Hr Linnzi suppliquer», hvarefter »resolverades, at bemelte 
Liszvs (!) bewiljas utaf Societetens intresse-medel 400 dir kpmt till resepennin- 
gar», Summan var ringa, men uppenbärt är, att Societetens tillgångar ej tilläto. 
mera. Dess räkenskaper för tiden 1727—?/6 1732 utvisa nämligen, att behåll- 
ningen, sedan reseunderstödet betalats, utgjorde — utom den af Kgl. Maj:t be- 
viljade grundfonden af 9,000 dir, som ej fick tillgripas — endast 1 dir 19 öre 
kpmt. — Beslutet blef sedan (den 23 April) underställdt Presidis illustris 
ompröfvande, och denne lemnade den 2 Maj sitt bifall. 


176. 


Relation 
angående den af 
Kongl. Wettenskaps Societeten 
anstälda resa 
uti 
Historia Natural 
till 
Lappland 
med 
des expedition 
beswärsamt förrättad 
af 
CAROLO LINNZO0 
1732 
Mensibus 
Majo, Junio, Julio, Augusto, Septembri och Octobri 
ingifwet 
Mensi NO YO 
ejusdem anni. 


Såsom Kongl. Wettenskaps Societeten förledin Wår nådövi- 
stigast lätt sig föredraga dett enfaldiga Memorial jag wågade in- 
sinuera, angående en Resas anställande till Lappländerna uti Hi- 


315 


; lrden jag den samma genomgådt, fodrar min skyldighet att 
inför sög Wettenskaps Societeten med min berättelse, huru 


FraoRå dett « min enfaldiga Relation må lina så mycket kortare 
SR redigare, tager jag mig den dristigheten dela MARIO uti föll- 
5; Re trenne delar, af hwilka uti 

— 1:mo sielfwa resan afhandlas med des beswärligheter, 
-2:do omkostnaderna på och till resan, 

83:e nyttan och samblingen på resan. 


kö resan. 


+ 12 Maj: ” Så snart jag af Kongl. Wettenskaps Societeten hade 
; ärnåt Instruction och Viaticum ”? med behörigt Resepass af 
Upsala Cancellie,” reste jag samma dag klåckan 11 här 
ifrån uti lättaste utrustning som kunne uptänkas, på dett 
jag ingalunda skulle blifwa uppehållen antingen dett till 
häst el:r foot gälla skulle. Och såsom somaren tycktes 
här nedre helt hårt drifwa på, hölt jag före eij wara 
rådeligt på wägen uppehålla mig äl:r af den samma 
långt afwika, utan allenast med achtsamhet åskoda hwad 
hälst märkwärdigt sig wid wägen wisade, och altså dett 
skyndsammaste som ske kunne mig till Lappland begifwa. 
13. — Ankom altså till Gefle dagen äffter kl. 11, där jag nöd- 
FARS gades wänta till inemot aftonen på resepass af Lands- 
höfdinge ämbetet, som förutan pass ochså order gaf till 


ra Cronobetienterna, att de mig, om jag till Åsila Lapp- 
STR dö mark komma skulle, all nödwändig handräckning wisa 
ft motte. Kom altså eij från Giefle förn dagen äfter kl. 1, 
| 1416. då jag i högmässan warit. Gick altsedan fort till Hud- 
wickswald, där jag som hastigast talte med Past. Bro- 

£7: MAN," intill des man kom till Norby knylen (:uti Me- 


Eri delpad dett högsta berget:), hkt jag med möda gick uppå; 
- RE sedan genom Sundswald och så widare. War inne uti 
Elen 18. en Crypta, i siälfwa hälleberget, giord af Naturen, hwil- 
fr | ken tillförne warit ett röfware näste. 

Olyckeligt war att jag genom hela Melpad näplig. 
någon häst fick, som icke några gånger stupade om 
kull, af h:kt jag en gång bröt mig, att jag med möda 


SN 
ES 
Me 
4 
4 
ina 
a 
är 
ON 
NA 


316 


19 Maj. 


20. 


23. 


rida kunne. Och såsom jag redan samblat några stenar 
och mineralier, hwilka woro swåra och onödiga att föra 
längre, ty reste jag fram till Härnösand, där jag dem 
deponerade; men uppehölt mig dock här ej öfwer 2 timar. 

Kom änteligen till dett namkunnoga Skulberget i 
Ångermanland, h:kt emot des öfwersta spits hafwer uti sig 


en stor och anselig grotta, af Naturen så nätt utarbetad, 


att konsten den knåpt förbätra kunne. Denna Crypta 
sades wara aldeles inaccessibel, och att här eij öfwer 
2 å 3 någonsin warit. Jag kunne med stor möda öfwer- 
tala ett par karlar föllia mig tijt, så aldeles omögligt 
war dett; wi gick uppföre, kröpo, släpade, drog oss uti 
grenar och rötter; nu måste wij samma wäg tillbakes 
för branta klippor skull. När jag således fölgdt den ena 
karlen ett par timmar, tycktes mig den andre komma 
fortare, ty drog jag mig på siden åht honom; jag hade 


näppelig. kommit 2 alnar ifrån den förra lineen, för än 


min förra antecessor med foten rif en klippa lös, som 
slog neder just där jag tillförne gå skolat, om jag den 
förra fölgdt, att eld och rök stod omkring mig, och hade, 
där jag i såmma punct icke af den högstes beskydd 
kommit alt draga mig äffter den andre, aldeles krossat 
mig. Omsider äffter långsamt släp kom wij uti den 
åstundade grottan, helt trotte. Nedföre gick dett fortare, 
i dett wij drogom grantupparne till oss, som stodo in- 
wid klipporna och klöfwom så grenarne nedföre, äl:r 
släpadom nedför branta klippor. "Ankom äntelig på 12:te 
dagen till Umeå. : 

Jag hade fuller ärnat en tijd resa åht Åsile Lapmark, 
men ändrade dock min tanke, emädan hwarken somaren 
äl:r penningarne kunne då wara tillräckelige att komma 
längst i Norden, där både dett kalla Nordanwädret och 
de snöfulla fiellbärgen öka wintrens kiöld, att där få se 
hwad så hårda wintrar uthärda kunne. 

Anhölt derföre uti Umeå af Landshöfdinge ämbetet 
om wijdare förpasning åht Lapland, h:kt jag ock straxt 
bekom. H:r Baron och Landshöfd. GrunpeL? där samma 
städes wiste sig helt redobogen och angelägen att en så 
nödig sak promovera, med ordres och anstalt hoos Crono- 
betienterna i Lapland, lätt inga ting stå tillbakas, för- 


317 


utan dett att han mig åtskilligt märkwärdigt förtalte och 
sielf sin trägård wisade, med hwad där uti öfwer win- 
trarne sig berga kan, samt Kongl. Wettenskaps socie- 
tetens förslag på dett högsta berömde. 

Morgonen ther på antogs resan åht Lapmarken, läm- 
nandes den ordinaira Landswägen, hwaremot man fick 
den swåraste wäg jag någonsin färdats. Han war up- 
fyld med stenar, emällan h:ka tiocka trädrötter sig wef- 
lade, hwarunder woro diupa holer med watn upfylte. 
All jorden war sank, ty kielen gick här först nu uhr 
jorden. Stora tallar omkull blåste lågo allestädes öfwer 
wägen, och de smala biörkar, som snöen nedbögdt 
gjorde stadigt bomar. Här och där lågo hedar, på 
bägge sidor så branta, att hästen med största möda 
kunne gå dem upp och nedföre, hwar emällan woro 
rinlar och kierr utan broar, där hästen offta gick neder 
till sadelen. Jag önskade då äga den förmon, jag till- 
förne så mycket averserat, näml. att få rida landswägen, 
fast wore dett för Ångermanlands brantaste backar, ty 
här hotade hästen hwart steg till fallande. Kom dåck 
omsider, dagen äffter, mot aftonen till Granöen, som 
är den sista byen uti Wästerbotn, i wäster från Umeå 
stad, och ligger 7 mihl från landswägen. Jag som intet 
hwilat sedan jag war i Umeå, blef här öfwer natten. 
Morgonen där på for Ume Elfwen up före till Lyksele, 
- första kyrkian uti Umeå lapmark, som ligger 5 mihl 
från Granöen, dit jag anlände pingest affton, el:r samma 
dag. 

Dagen här på, pingestdagen, hade jag tänkt blifwa 
qwar. Pastor GRAN" hade williat jag skolat wäntat till 
nästa Bönedag, hållandes för orådeligt wara koma till 
Lapparne före han det på predikostoln publicerat, be- 
farandes, att dett samma mig hända kunne som hans 
hustru, hwilken tillförna, då hon på dem oförwarandes 
kommit, blifwit tröstad” med bössan. Men som floden 
begynte träffelig. taga till af wärman i fiellen, skyndade 
jag på, fick också straxt en Nybyggare, h:kn mig till 
första lapp siöledes föra skulle. 

Reste därföre äffter slutad Gudstienst åstad, tagandes 
allenast med mig 3 kakor bröd och några rentungor till 


318 


29 Maj. 


4 Jun. 


matsäk, förmenandes få af Lapparnes renkött, ost, miölk, 
fisk, fogel etc. Fij häller kunne jag mehr bärga, ty då 
lappen bär båten på hufwudet wid forsarna öfwer bärg 
och dalar, måste jag bära både min och hans matsäk. 

När wij om morgonen komit till första lappens land, 
lämnade wij håpen el:r båten wid stranden, och begof- 
wom oss i willa skogen att leta upp lappen. Här war 


nu mehr inga wägar, inga giersgårdar, intet tekn till be- 


bodt. Wij råckadom åtskilliga tomma kotter, där han 
sig uppehållet, men intet mehr. Jag som nu war trött 
af mycket gångande, nödgades hwila mig här i willa 


ödemarken, medan finnen gick att söka min tillkom- - 


mande föllieslagare widare, fruchtandes ingen ting mehr, 
än då han lappen funnit hade, han eij mig finna skulle. 
Kom dåch wid middagstiden igen, hafwandes Lappen 
i föllie med sig, hwilken tog mig emot, förde mig till 
sin kotta, fägnade mig med fisk och friskt watn. 

Sedan fördes jag från den ena till den andra, alt till 
des jag kom långt upp uti floden Juktan, wid pass 25 
mihl ofwan Lyksele. Jag lämnar här att uprächna, hwad 
man lida måste, då man lapparne upsöka skulle, och 
hwad jag utstod, sedan maten blef all. De fattige skogs- 
lapparne hade nu eij dett minsta att till föda anwända 
förutan endast fisk: Ty nu slachtades intet, eij häller 
sköts, eij häller hade Renarne begynt miölka. 

När jag war komin, såsom sades, kunne jag eij komma 


[längre] för flodens flödande, utan måste gå till fots ett - 


par mihl, då jag sedan skulle koma uti sachtare Elf. 
När wij gått något stycke, låg för oss ett kiärr el:r myra 
af !/2 mihls bredd, h:kn wij skulle öfwer; hwart steg 
gick öfwer knäs i watnet, och kiälen låg under föttren; 
där som han war åfgången war diupare. När wij öfwer 
denna komne woro, funno wij ingen Lapp här, utan 
nödgadoms ett litet stycke här ifrån antaga ett swårare 
och en hel mihl långt kiärr; jag wet icke, hwad jag 
nödigare gick på. Och på dett alla Elementer skulle nu 
på engång wara widrige, blåste och rägnade des utom. 
När wij omsider mot kl. 4 om morgonen komit öfwer 
denna grufweliga swårigheten, funno wij ändoch eij nå- 
gon lapp; ty nödgades jag aldeles uttrottat lägga mig 


2 FEET fe I SA 


319 


här, torka mina kläder och hwila min utsläpade kropp. 
Jag fick dock föga förfriskning, ty elden brände på den 
ena sidan och kalla nordanwädret twingade på andra; 
myggen angrepo ansichtet, händer och ben, att jag ingen 
ro finna motte. På den utskickade lappen wäntade jag 
således intill kl. 2 äffter middagen, och befarade nu att 
han mig öfwergifwit, och jag altså i dödsens öpna gap 
stadd. Omsider kom han dock, hafwandes med sig en 
liten swartlagd qwinna med röd myssa och nedslagit hår. 
Jag wett eij, om Poöterna kunnat beskrifwa någon furia 
så lik, som denna representerades, hwilken tilltalte mig 
"på swenska: O du stackars karl, hwad för olycka har 
fört dig i mitt land! ser du hwad swåra boningar wij 
hafwom. Jag har ännu aldrig om somaren sedt främ- 
mat. Hwadan komer du eller hwar will tu? Jag som 
nu uti 4 dagar ingen mat hafft, förutan någon färsk fisk 
utan bröd, frågade henne, som i handen bar en liten 
kättil, om hon någon mat hade. Jo, swarade hon, och 
kokade en gädda, den hon bar med sig. När jag äta 
skulle och fick se emällan giälet ligga hopetals matskar, 
kunne jag föga fördraga hennes spijs, blef mättad, men 
ej styrkt och förfriskad. Hon sade mig att i andra Elf- 
wen war ingen båt, och att jag samma wäg måste till- 
bakas, hwilka ord woro som åskeslag i mitt bröst. Jag 
wett ej hwad jag nödigare skulle pågå, än en så grym 
wäg, genom de stygiska kärren, som nu eij kunne und- 
wikas. Hon wiste oss dock litet på sides, hwarigenom 
1/3 mihl af dett förra träsket undweks. Emedlertijd råka- 
dom wij i skogen ett skiuhl med tack bygdt på 4 stol- 
par, hwar uti hängde kläder och en liten renost, den 
jag straxt af henne begärte, men blef näkat aldeles, ty 
hon skulle hafwan till wägkost nästa böndag. Jag som 
nu war så uthungrad, kunne aldeles intet lämna honom, 
utan lofwade henne hwad hon begiärte, hälst som jag 
utom den eij trodde mig kunna lefwa en dag. Hon lät 
mig doch omsider få honom, och den uppehölt någor- 
lunda lifwet. Wij lämnade henne och gingo tillbakas. 
Riporna gofwo allestäds skrattlöje i skogen åht wår till- 
bakakomst. 


9 Jun. 


11. 


12. 


13. 


16. 


Jag nödgades altså gå floden nedföre igen, tillskrif- 
wandes min ungdoms fehl, som ej. kunnat uträkna den 
möda mig förestådt. Det gick nu hela dagen fort und- 
före med strida strömmen, äntel. råkade wij emot en 
holme, hwilken då Lappen, som styrde håpen, skulle 
undwika, stötte mot en sten; båten gick sönder, wij 
komom i strömmen, men som dett war ej sä aldeles 


diupt, blef wij straxt till holmen förda. Lappen miste 


sin båt, yxa och en gädda; jag ett par upstoppade fog- 


lar, näml. en stor häger swart, med hwit bröst och 


maga, samt en Rödfogel, Gvousach Lappis.? Solen sken 


warmt. När wij wridit wåra kläder och gått 1 mihl 


wid pas jämte stranden genom buskar och moras, fick 
wij se en nybyggare, som lågg här uppe i fiske äffter 
gäddor. Af honom fick jag mat, och han förde mig till 
Granöen, där jag mig icke uppebolt, och altså dagen 
äffter om afftonen kom jag till Umeå. Straxt om mor- 
gonen reste jag landswägen åht Pitheå, dit jag på 2:ne 
dar ankom, ty natten war så behagelig som dagen. Här 
fick jag förfriskning hos Probst. SoLANnDER,” reste så uti 
skiärena några mihl till nystaden. Begaf mig doch straxt 
åht Lule, dit jag anlände samma dag jag reste från 
Pitheå; gifwandes mig fögan roo, emädan min hogh stod 
att komma i tijde på fiellen i Lule Lapland, på dett jag 
där skulle få se Solem inocciduum, som här skulle bättre 
synas. än uti Torneå. É 

Reste altså lyckelig. och utan särdeles möda genom 
nat och dag up för Lul-Elfwen, hwaräst jag fick både 
mat och skius. De hade här förswarliga båtar, och eij 
sådane håpar som uti Umeå Lapmark, h:ka woro hop- 
sydda, att då man steg på sidan gick han sönder, och då 
man eij med achtsamhet satte sig wälfde. Kom altså på 
3 dygn till Qvickjock, som ligger inwijd fiellen. Här 
fick jag af den namkunnoga Pastorskan Grort!? förpläg- 
ning till 8 dagars kost. 

Jag gick om afftonen upför Wallivari elr första 
bärget på fiellsidan, hwilket war tämeligen drygdt; haf- 
wandes med mig i föllie en Lapp till tolk och dräng, 
hälst som ganska sällan någon på fiellen fans, som war 
mächtig dett swänska språket. Trodde mig eij häller 


321 


till att begifwa mig så lång tijd ibland detta willa fol- 
ket, som eij wiste hwad min resa gick uht på. Ärhin- 
drade mig ock, hwad jag utstod uti Umeå Lapmark 
genom dett jag eij förstod språket. Hade äfwen nog af 
mig att bära, där jag ock icke provianten föra skulle, 

När jag omsider war komen uppå willa fiellen, tyck- 
tes mig wara komen liksom uti en ny wärld. Här sågs 
nu mehr ing. skog, utan idel bärg, dett ena större än 
dett andra, betächte af en stadig snö. Ingen wäg, inga 
spor, ingå rudera till bebodt hus fans här mehr. Den 
gröna somaren tycktes här wara bortdrifwen och ned- 

slagen till de diupaste dalarne emällan bärgen. Här 
sågs nu föga foglar, mehr än fiellrypor, som i dalarna 
sprungo med sina ungar. Den behageliga wärman, som 
tilförne wederqwickt både oss och alt lefwande, tycktes -. 
liksom fly detta rum. Då solen undertijden tände an, 
gafs här ej någon swalkande skugga. När jag wände 
min ögon på örter och gräs, war ganska få, som jag 
tilförne sedt, så aldeles främmat blef all ting för mig. 
Jag gick nu uppå de högsta bärgen att se middnats 
solen. Jag satte mig neder att sambla och beskrifwa 
örter, att jag aldeles förgat tijden. Tolken påminde mig, 
att wij hadom till nästa Lapp 5 å 6 mihl, och att man 
borde skynda sig, om man nägon mat skulle få af re- 
narne. Wij gick då för snöbärgen upp och ned, ja på 
sides, som än war swårare, undertijden hela långa wä- 
gen på stenskierf. Wij kom då inmot andra afftonen 
till första Lappen, h:kn mottog mig wähl, lätt mig få 
ett par renskin att ligga uti. Straxt kom renarne hem 
till 700 a 800 stycken. De miölkades och miölk koktes 
åht mig, som war mycket mächtig. Han lämnade och 
mig sin egen sked, den han hade i sin tobakspung. Jag 
begärde genom tolken att hon skulle twättas, dett och 
straxt skedde, i dett han tog watn i munnen och spru- 
tade på skeden. 

När jag ätit och hwilat, stälte jag min kosa rätt i 
wäst-söder åht Pitheå fiell; därifrån åht höga isbärgen 
äl:r fiell-ryggen. Och som jag där ifrån hade föga öfwer 
4 a 5 mihl neder till Wästerhafwet, tycktes wara nödigt 


se, huru fiellen säg uht på wästra sidan och om samma 
Linnés brefväxling 1. 21 


28 Jun. 


29. 


30. 


wore här att observera, som på östra. När wij nu sti- 
git på sidan af stora ijsbärget, kom ett stort ijsslagg 
med ett starkt wäder, som öfwerdrog wåra kläder med 
en isskorpa; hade dett warit så mot oss, som dett war 
på sides, hade jag aldrig stådt uht. Här war så kalt, 
att jag Lapwantar och Lapmudde af tolken låna måste. 
När jag nu war komen till kanten af fiellen, såg jag 
nedan för mig dett gröna Norrige, såsom en trägård uti 
mignateur aftagen, i dett hela landet stod härligen grönt, 
de högsta träden tycktes här ej wara en span långa. 

När jag gick nedföre, tycktes mig snart skola koma 
dit, men dett war långt längre än jag uträkna kunne. 
Når jag äntel. hunnit neder, ach hwad nöje fick jag icke 
då. Jag war komen uhr en kall winter uti den hettaste 
sommar. De gröne örter, det wähluchtande trifolium, 
gräset som stod upp till armarne, de angenämme bären 
och det behageliga wädret här wid fiellroten tycktes 
wederqwicka alla sinnen. Straxt här wid låg hafwet, 
och jag tog mig logement hoos en skeppare, som mig 
dagen äffter åht hafsbrädden föra skulle. Jag hade ön- 
skat komit något när till dett bekanta hwirfwelwatten, 
Mahlströmen, men ing. tordes där när. 

Dagen där på forom wij uht åht hafwet, men wädret 
war hehl moot, så att folket trotnade wid roo; emedler- 
tid förnögde jag mig med hwariehanda ostracodermata, 
zoophyta och Fucacea, som här upfylde alla stränder. 
Kom dock om afftonen till Pastor Rask?! i Torfiorden, 
som accomoderade mig omsider rätt wähl. Dagen där 
äffter reste wij än längre, änteligen trotte af motwäder 
begofwo wij oss till bakes och kom med god winn, tädan 
wij gångit. 

Dagen effter gick jag allena helt säker up åht fiell- 
sidan ett stycke, att aftaga fiellens högd; när jag nu 
här ligger i min säkerhet och hölt på slå ut en sten, 
skiutes nedan för mig; jag fick straxt se en Lapp stå 
nedför mig, men hade för långt håll till mig, att jag 
Gudi lof slapp helt oskadd; men huru altererad jag blef, 
lämnar jag hwar en att tänka; begaf mig äffter honom 
ett stycke, att han eij skulle få ladda och gick eij mehr 


sd 


323 


dit allena. Jag frågade fuller.äffter hwilken dett skolat 
warit, men kunne icke få någon wisshet. 

Om morgonen här på antogo wij resan up åht fiel- 
len, h:kn upholt oss hela dagen, och twingade så swet- 
ten af oss, att dett ej kan beskrifwas, så för des brant- 


het, som ogemena högd. Doch fick wij swalka oss, när 


wij kom up på kalla snöbärgen. Stälde sedan resan 
åht Torneå fiell, som sades wara 40 mihl. Men hwad 
jag utstod emedlertijd lämnar jag där hän. Ach, huru 
mången trot steg upp för de branta bärg! Huru många 


tärande swettningar, huru många matta stunder anwän- 


des icke, förän jag kom till Caituna. Undertijden rå- 


kade wij moln, som aldeles förblindade wåra ögon; un- 


dertijden slrömar, för hwilka wi måste wika af wägen, 
äl:r afklädda gå genom kalla snöwatnet. Hade wij och 
icke hafft allestädes kalt och friskt snöwatn att weder- 
qwicka oss i hettan med, aldrig hade wij utstådt. Watn 
war här wårt endaste dricka, doch förnämligast då wij 
fick sugat af wåta snöen, ty då wederqwickte dett bäst. 
När wij komit upp emot Caitumbyen, där folket begynte 
blifwa aldeles willa, och springa från kottan, då de såg 
oss på långa stycket, ledsnade jag längre gå här upp- 
före. Hälst som brödet för 14 dagar blifwet alt. Den 
feta renmiölken war mycket wämjachtig utan bröd. 
Missungen (caseus secundarius) förorsakade sådan ob- 
struction, att jag eij längre trodde mig uthärda. Stälde 


altså min kosa tillbakas åht Qvickjock, som äfwen war 


40 mihl. Här emellan då jag oachtsamt går på snöen, 
ej achtandes det hohl som [21] watnet skurit genom 
snöen, faller jag neder genom snöskorpan uti snöbärget. 
Tolken och wägwisaren kunne mig intet hielpa upp, 
emädan dett war brant af watnet skurit som en muhr, 
eijhäller räkte de mig; ty måste de gå hem äffter tog 
att draga mig upp med. Jag fick ett slag på mitt lår, 
som jag kände öfwer en månad, i nedfallandet; dett 
sama hände 8 dar tillförne en min wägwisare. Kom 
omsider till Qwickjock (2 Aug.), sedan jag warit utan 
bröd öfwer 4 weckors tijd; ingen menniska kan 
persvadera sig, hwad swårighet är så länge wara 
utan bröd, fast ägde man till öfwerflöd annan 


324 


Aug iov, 


Sept. 16. 


30. 


löös mat. Jag hwilade mig uti 4 dagar i Qwickjock 


att återtaga kraffter, gaf mig sedan (7) neder åht Lule 


igen. Wid Purkijaur war ingen båt på norra sidan, 
ty måste wij giöra oss en flotte att gå in på öen med; 
wädret och strömen, som gick genom siöen, hulpos åht 
att draga oss på sidan, att wij med största möda komom 
fram; dett war ock natt, att ingen hörde wårt skriande. 


Dagen äffter (9 'Aug.) reser jag till Calatz Elfwen 


att se huru pärlefisket anstältes, ankom äntelig. till Lule 
(11) igen. 
När jag här hwilat en dag, reste jag (13) till Torneå, 


där ifrån åht Kimi, ett stycke up åht Kimi Elfwen (15), 


sedan åht Österbotn. Men som jag eij förstod finska 
språket, kom jag eij fort, utan måste (20) 4 mihl till- 
bakas. Sedan for jag här och där i skiären på hol- 
marne. I Calix fick jag föllia (27 Aug.) med en Härads- 
höfding!? til Öfwer Torneå, där ifrån kom jag med 
en båt till Kengis (4 Sept.) och Jonesvando och alt 
till jag komer 4 mihl när Juckasiervi (10). Men som 
här begynte att frysa helt starkt, och war sent på hösten, 
des utom intet särdeles märkwärdigt att se, dett eij till- 
förne war observerat, reste jag med samma båt straxt 
neder, och dett gick fort. Skrifwer sedan för mig hwad 
jag skulle behöfwa på gästgifwaregårdarne, och reser 
åht Österbotn i hemwägen, hållande före att altid något 
nytt kunne ses på en ny ort, ty att resa samma wäg 
jag reste bort, betalte ej mödan, och att förtro sig siöen 
war ock, så sent på hösten, asserderligt på så lång wäg. 
De, som skulle åht Stockholm från Torneå, af kilöpmän- 
nerna [hade] hela tijden fåfängt wäntat på winn. 

Reser altså strandwägen genom Österbotn och Fin- 
land, näml. genom Ule, Brahestad, gambla och nya 
Carlby, Wasa, Christina, Biörnborg och Åbo, hwarest 
jag mig 4 dagar uppehölt, reste (Oct. 5) sedan med 


posten åht Åland, Ålandshaf, Grisselham, och ankom 


änteligen d. 10 Octob. till Upsala. 


Egenhändiga originalet finnes i Linnean Societys bibliotek i London. Det 
ursprungliga manuskriptet har uppenbarligen senare blifvit underkastadt en 
revision, förnämligast bestående däri, att franska ord, hvaraf det öfverflödade, 


325 


- 


vit utbytta mot svenska. Så t. ex. hafva .accomoderade, continuerligt, 
, —curieuxt, convoij, restaurerad m. m. blifvit öfverstrukna och i stället öfver- 
— skrifvits fägnade, stadigt, märkwärdigt, skiuts, styrkt o. s. v. 


1 Den 9 Nov. 1732 blef denna reseberättelse uppläst, hvarvid, såsom LinséÉ 
 uppgifver, »Societeten lätt märka, att resan war giort äffter största behag och 
all möjilig activitet. Admirerade all den möda jag utståt, och de lifz asserder 
man undergåt condolerades». Vid samma tillfälle ingafs ock en förteckning 
iver gjorda observationer samt förevisades »collecta curiosa in re naturali». 
Å var uppenbarligen härmed ej fullt belåten, enär endast de mineralogiska 
& observationerna upplästes, och dessutom »giordes ej judicia, ej häller attendera- 
RS des de märkwärdigaste».. Samlingarne »sågs hastigt igenom, utan synnerlig re- 
flexion>. 
2? Ej osannolikt är, att med »Instruction> menas de 76 puncter Querenda 
; af hvarjehanda slag, som finnas antecknade i manuskriptet till Iter Lapponi- 
cum. »Viaticum> torde däremot vara en af Vetenskaps-societeten utfärdad 
öppen rekommendationsskrifvelse. Denna finnes meddelad i Tu. M. Fries, Linné 
I-bilag. s. 12. 
5 Detta, hvilket äges af Linnean Society i London, är utfärdadt den 10 
aji 1732 för »Studiosus medicine och docens in historia naturali, H:r CARL 
g INN zus», hvilken »kommer uti ett mycket angeläget och för publicum nyttigt 
- ärende, efter wederbörandes godtfinnande at giöra en resa till Wästerbotn, Lap- 
markerne och i återresan igenom Österbotn>. 
— — t Ocor Broman, född 1676, död 1750 såsom prost och kyrkoherde i Hudiks- 
Se En synnerligen mångsidig man: författare af den första svenska ro- 
— manen; nitisk och lycklig utöfvare af läkarekonsten, hvarigenom han bland an- 
nat var de från Jämtland återtågande, sjuka och frostskadade karolinerna till 
väsentlig hjälp; ifrig naturforskare, hvarför han ock 1730 invaldes till ledamot 
af Vetenskapssocieteten, hvilken han meddelade sina iakttagelser öfver Hälsing- 
lands fiskar och fåglar; under 1727—50 verkstälde han tre gånger dagligen 
 barometer-observationer. 
5 Jacoe GrunpEL, född 1657, död 1737, friherre, landshöfding i Väster- 
> botten, generallöjtnant. — 

— — $ Oror Graan, kyrkoherde i Lycksele, »en stilla wacker man; hade beswär 
Ta mig både i up och nedresan, befordrade min resa med all omsorg, fägnade 
mig wähl och skänkte mig en lappbåt uti migniateur, som kostade 2:ne caro- 
liner» (LinsÉs anteckn.). Var en synnerligen nitisk prest, som »med trohet och 
— ospard flit skött sin tjenst, två gånger om året rest kåta från kåta, hushåll 
från hushåll och med stor vedermöda och olägenhet vistats i vilda fjellen för 

att informera sina åhörare i deras Christendomsstycken, hvadan ock desse sjelf- 

kräfjandes lefvererat sina spåtrummor i sin kyrkoherdes händer. — — — Gift 
med Khdn i Burträsk Lars Hernopu dotter Ersa, för sin ovanliga driftighet 
kallad Pastor Ersa». (I. GraPE, Svenska Lappmarkens Herdaminne s. 26.) 
: 7 tröstad = hotad. 

2 Corvus infaustus L., lafskrikan. 

9 DANIEL SOLANDER, född 1688, kyrkoherde i Piteå och kontraktsprost, 
död 1738. »Probst mag. SotLaAnpeEr i Pitheå, en god gamal gubbe, accomoderade 
mig 2:ne gånger honett. Mag. SoLtaAnper filius hade nog beswär af mig och 


326 


äffterlätt ingen ting, hwar med han mig fägna kunne; lofwade sig skola och 
skaffa mig en lapptruma.» Den senare var far till Linnés framstående lärjunge 
DAN. SOLANDER. ; ; 

10 Stina GroTH, gift med kyrkoherden Arstavivs, en i flera afseenden 
egendomlig kvinna; mest »namnkunnig» för att hafva hjälpt regementskrifvaren 
H. LinpBAum att fly till Norge, hvarför hon ock af Svea hofrätt åtalades. 

1 »Pastor H:r Jom. Rask [RascH] i Norrige och Rörstad antog mig först 
singuliert, men äntelig. honett, accommoderade mig med win och mat helt wähl. 
Skänkte mig en wacker concha venerea; priset ungefär 2 plåtar.» (LIiINNÉS an- 


teckn.). Han hade »warit uti Wästindien och Africa; har ock beskrifwit sin 


resa artigt med åtskilliga fiskar och wäxter. ... Här war en wacker dotter, som 
het Sara RascH, om 18 åhr, extra-ordinairt skiön; måste äntel. skrifwas till, ty 
bon har sagt sig aldrig tro, att någon redelig swensk skall koma till henne». 
(Linn. Iter Lappon.). 

12 Denne häradshöfding var MicHAEL EuRrEnwws Höjer, i hvilkens hus LInsÉ 
»efter en stark och långsam fatigue hwilade sig». I några, i London befintliga 
anteckningar öfwer personer, med hvilka LIinnÉ under Lapplandsfärden samman- 
träffade, finnes följande: »Micr. Höger i Calix en ädel, fin och erudit herre; 
håller förnämt och wackert hus; antog mig extraordinairt wähl; uti hela 6 da- 
garne jag war hans giest, tracterade mig magnif. — Hans fru Britta MARIA SooTr, 
Smolanda, ornamentum matronarum et omnium su& sexus prima till skiönhet, 
som är berömt. Här såg jag ock dett bäst conditionerade huushold i Nr:tn.» 


2. Omkostnader. 


För än jag sielfwa resan antog, war nödigt att jag mig för- 
sedde med oundwikeliga kläder; Och på dett jag så mycket mehr 
måtte spara, utwalde jag dett gemenaste, som bäras kunne: 

Silfwer 
Dir. öre. 

1 st. Råck helt lätt att gå med i fiellen, then på resan 

för underkläder tiente, af sng med foder, 

upslag, arbets lön ete. =. . . . 5 » ”alört RADON 
1 st: Carpusis- er: S BN 
1 st. härswängare, liten böh lätt gå mg i köden 

tillika med gehäng . ; ; : 
1 st. Compas-glas med Compassens Ansbyrkting 
1 par Byxor af skin att resa med 
1 st. Kiepp med måttstock på 
1 st. Perspectiv . S ; 
Bössan lagad, med hölster öfwer Tågen 
3 b. Papper till Journal, 3 böcker . 


mlesels 


SSSIGRE SN Rya 


FENA - = 
"ERE RME VESA (ENENITS 


5 SE TA 


327 


; Silfwer 
. | Dlr." öre. 
1 st. Bläckhorn med  skruf öfwer. . . . NE Sä berel fö Lr 
1 st. Wetska att haf:a journalen med HÖR små Hue 
kläder uti... 5 TK AD UI ME er 
1 st. dito att hafwa jälngda örter ch Ra uti FYR 0 Er 


Jag räknar intet, hwad kläder jag älliest af mina egna aldeles 
upsletet, såsom en blå råk, Linkläder, strumpor etc. Jag hade 
fuller skor med mig, men af dett swåra Skulberget och andra dy- 
lika gick de SOA att jag i Hernösand måste kiöpa nya. 


Silfwr-mynt 
; dir. öre. 
FR Pan SKO. oo FFS [TGN ÄR IT RR ELE 2. 16. 


1 par kängor uti Utneå..; 1 
1 par dito uti Luleå . ar RR RE 4 
greppar dito uti fellen —. . . ; 1: Se 
1 par dito uti Qvichjoch uti tillbakakolasten 1 
1 st. hatt uti Calix ; é 2 
1 par halfstöflar att resa hem od i SET Höste- 
MRArof Ga ns o 2; — 


Är altså allenast till böndvikeliga kläder e en summa sar SEE 
Till kost, kammar, säng räknar jag allenast hwar 
dag 8 styfwer, ty undertijden har gådt mehr, under- 
tijden något mindre. Ex. gr. kammar och säng 2 st., 
middag 4 styf:r, aftonmat 2 styf:r, offta och i hetta 
något att släcka torsten med. Hela resan påstod 
jämt 23 weckor å 7 dir weckan giör . . . + > SAN, — 
| Hwad angår Lapparne, så äro de tämelig halpi- 
FSA MON «oc sc ses [oläsligt] wähl begära weder- 
gällning, ja nog snåla, ty då man komer, måste man 
först gifwa dem tobak, om de skola wisa sig gunstiga, 
och om morgonen någon styfwer i betalning. 
Resan, som sades, war 689 mihl uti alles, då man 
lägger till dubbla penningar genom de större städer, 
går dett öfw:r 700 mihls uträckning. 
I Lapmarken genom strömarna kostade dett mehr 
uti Lule och Torneå Lapmarker än på landzwägen, 
emädan 2 å 3 offta måste roo upmot strömen. Utaf 
brukzfolk och kiöpmän, som här färdats, hade de 
öfwermåttan wähl lärdt taga skiehl för omaket. 


328 


I Umeå något drägeligare i floden, men ej uti 
Wästerbotn förn man kom till Lapmarken. 
Uti fiällen fast jag gick till fotz, kostade dett 
mig wärkelig. äfwen så mycket som jag rest land- 
wäg., 1 dett jag måste betala tolken och des utom 
den, som wisade mig från den ena kottan till den 
andra. Så att då wij om dag. ej kunne gå öfw:r 
3 å 3'/2 mihl, måste jag dock betala wägwisaren 
för ett helt dagzwärk. Postwägen från Åbo till Up- 
sala war sannerl:n dyrare än landzwägen af lika längd. 
Jag will nu eij upräkna de många färgor, som 
äro öfw:r hela Norrland, som undertiden kosta 2 å 6 
styfw:r stycket. giör altså vägen allena .« =." . 175 — 
När jag lägger. till sammans kläder, mat deli | | 


skiutz blifw:r summa summarum 255 dlr Smt 
Utaf Kongeliga Wettenskaps societeten upbar 

jag wid min bortresa uti contanta penningar. . . 133. 10/3 
Sielf hade jag med mig uti contant . . . 30 — 
Utaf Probsten uti Torneå! blef jag undsat före 33. ANNE 
Af Profess. Spöring? uti Åbo lånte jag . . . 10 — 


Till en Borgare här i staden, af hwilken jag 
legde en zadel till denna min resa, som aldeles på 


så lång wäg gått sönder, är jag därför skyldig . . 2 — 
Är altså utgif:t till hela resan . . . ARE I RR a 
hkt stiger öfwer den mig tilldelta summan . . 7178. -— 
Är altså jag, utom dett jag sielf MLaan 30 dl:r:) 

bortskyldig .-3 > : 48. 102?/3 


Är också af den MÅ SATIR som Misore. 
rättatz giord är, minagerat 44 dir sm:t eller mehr 
än hwar 5:te penning ?. 


Egenhändigt manuskript i Linnean Societys bibliotek i London. 


! sProbst Mag. ABr. Fouat i Torneå, en hiertåns god, wacker och from 
herre. Förer stor stat, accomoderade mig pretieuxt, med hwariehanda slags 
winer; här fick jag fägna mig af åckerbärwin, insyltad åckerbär, conserva et 
syrup. ejusdem. Holt mig hos sig både uti fram- och bortresan 3 å 4 dagar; 
predikar hwar söndag både swenska och finska. Doctus. Fick 2 bäfwergäll 
och 100 dir k:mynt i contant; betaltes straxt» [efter hemkomsten]. (LInsÉs 
anteckn.). 

2 HERMAN SPÖRING, född 1701, medicine professor vid Åbo universitet 
1728, död 1747. »En artig herre.» Ledamot af Vetenskapsakademien, i hvars 
Handlingar finnas intagna 135 af honom meddelade »Rön>. 


i 
i 
i 
så 
| 
2 
SÅ 
I 
då 
d 


AIN 
Sd AN FEAR EE 


329 


; 3 Vid Vetenskaps-societetens sammanträde den 9 November synes en på 
255 dir s:mt slutande reseräkning hafva inlemnats, enligt hvilken han, enär vid 
afresan blott 133 dir 10?/s öre (= 400 dir kpmt) erhållits, hade att fordra 122 
dir. Emellertid blef då intet definitivt beslut därom fattadt; »omkostnaderna 
wille ej attenderas, utan lofwades satisfaction», liksom ock »lofwades wara mig 
i all giörlig måtta till tienst igen». Detta senare har antagligen afseende därpå, 
att, såsom i protokollet uppgifves, LInnÉ var »begärandes, att Societeten wille 
wara honom så favorabel och hiälpa honom til något stipendium», med anled- 
ning hvaraf »resolverades att H:r Linneus, då han will resa til hans Excellence 
Gref Horn; att gifwa honom successen af dess resa muntel. wid handen, får 
han med sig et bref och Recommendation af Societeten». 

Societetens' tillgångar voro, såsom redan ofvan framhållits, den tiden så 
ömkligt små, att densamma ej förmådde utbetala en så stor summa, som en- 
ligt den först ingifna räkningen borde hafva lemnats åt den fattige studenten. 
Han fann sig därför nödsakad, att vid sammanträdet den 10 Februari 17383 in- 
komma med en ny räkning, hvari han »minagerat» 44 dir s:mt. Men äfven 
med denna afprutning befanns det önskade tillägget, 78 dlr 10?/s öre, för stort. 
Societetens protokoll för den !9/2 redogör sålunda för det i denna fråga fattade 
beslutet: »Såsom H:r Linneus [!] berättade och med ingifwen Räkning bewiste, 
att han på sin Lappska resa måst sättja sig i anseenlig skuld, så resolv. att 
han undfår till något understöd 120 dir [kpmt = 40 dir s:mt], af de penningar, 
som af Russworms Enkia betalas pro labore.>" Att LinsÉ häröfver kände sig 
både besviken i sina förhoppningar och förargad, kan ingen förtänka honom. 

Dessa hans känslor togo sig ock uttryck i följande efteråt gjorda tillägg: 


Kgl. Wettenskapz Societetens omkostnad. 
1. Förn jag reste utur staden blef mig lefwererat. . . . .. 133 10/3 
2. När jag kom hem och inlade denna min rächning, blef 
mig lofwat dett öfriga jag giort mig skyldig till, men en 
månad där effter, då jag ansökt om promissa, fick jag 


FE TIN (TV St a aja Si let ir VÄ Ri LR daler bilen Se 40 
hwar till wålde mäst D. Wallin, men än mehr Prof. Asp. 
So. Har alltså jag lidit på denna min resa. ..s..c..c.cc- 38 


dir smt, dem jag sielf måst betala, ehuru jag sparat och 

mig med möda dragit fram. Så löna wåra Swenske! 
Jag frågar hela werlden, om någon will taga sig på 

samma resa med lika omkostnad. Jag wille icke nu resa 


samma om jag bödes 1000 plåtar. 


Summa på utgifterna 211 21 
upbörden 173 10?/8 


Valeat habeatq. societas 38 :— 


+ Härmed afsågs den betalning. som det ålåg först universitetets »bok- 
förare» (= bokhandlare) J. H. Russworm och sedan dennes änka att till Socie- 
teten erlägga för åtnjutande af det af Kgl. Maj:t 1728 meddelade privilegiet att 
utgifva Acta Literaria Svecie. 


3. Observationer. 


1. Boskapzdöden i Torneå. 
2. Aconitum i Melpad ätes. 
3. Extemporan säng i ödemarken 
ingifna coram 
Societate Reg. Lit. et scient. 
1733 d. 10 Febr. 


af 


Carol. Linn&us.! 


Observatio 1. 
De morte repentina Boum Tornensium. 


De södre wärmeländer, som äro upfylde med så månge otalige 
skiöne, aromatiske örter, läskande olera och födande fruchter, 
tillaga af dem sine förnämste och mäste rätter; De norre Länder 
där emot, som mindre förråd af dylike behageligheter äro för- 
sedde med, lefwa wäl af boskap, willbrådh och annor sådan kiött- 
mat; fallerar den, ach hur illa står icke då till i Landet! Dett 
betygade nogsamt Norbotningarna, besynnerligen Torneå stadz in- 
byggare (: Torneå är öfwersta staden i wårt norden:), som öfwer- 
måttan beklagade för mig sin stora olägenhet med boskap, dem 
de årligen, sedan boskapen öfwer den långa wintren blefwit fram- 
föda, wid första betesdagarna om wåren, uti en så liten stad till 
80 å 100, ja offta dubbelt flere, blifwa förlustiga. Budo ock mig, 
där något stodo att ärnås, sådant examinera, och godt råd meddela. 

[Såsom jag ingen ting &estimerade mehr än att uti något måhl 
kunna tiena min Nästa, rächnade ock eij för en ringa profit om 
jag en så nödig och både för dem, som för andre dylikt stadde 
högst angelägen saak kunne uptäcka, lätt [jag] ingen ting äffterstå, 
som af mig kunne uträttas.]? Jag examinerade samma boskapz 


331 


historiam morbi, så af en som annor, h:kn till symptomata war gan- 
ska differant, i dett somlige så, andra annorledes berättade, fant 
doch att fölliande omständigheter altid instämde. Nämln att 

ä. Boskapen, koor och oxar, såsnart de ifrån winterfodret 
släptes först ut på gräset, till en ganska stor myckenhet blefwo döde. 

8- Hwilket doch sedan tager af alt mehr och mehr, ju längre 
dett lider på sommaren, då ganska få omkomma; om höst och 
winter döö äfwen ganska få. 

y. De dö sparsim för en och annor; och intet först hoos den 

ena, sedan den andra. 

d. De släppas om wårtijden uht på en äng, som ligger i 
- wäst-syd från staden, öfwer en wijk, äl:r rättare en dilatation af 

Torne flod (: hwaräst hon tillförne förnämligast flutit, som nu mehr 
eij har den myckenhet af watn som tillförne, i dett floden på östra 
sidan wid Torneå fått öfwerhanden:), där man nu med färga öfwer- 
seglar. På denna äng sades att boskapen framför på någon annor 
omkommo. 

É &. Symptomata, sade jag, berättades nog olika, kom doch 
öfwerens att de altid öfwergofwo äta; blefwo inflati, fingo convul- 
sioner och faseliga sparkningar, gåfwo ut ynkelige boatus och på 
en äller annor dag exspirerade. 

3. Dett undfångne gifft går igenom märg och ben, förändrandes 
så hela massan sangvineam, att ingen dem wågar nu mera flå, 
i dett man lärdt af dem, som sådant tenterat, att icke allenast 
händer, som uti blodet sölatz, utan ock sielfwa  ansichtet uti hkt 
imban af den warma bloden upslagit, exulcererats, corroderats, 
gangrenerats, och på en äl:r annor sphacelerats och döden för- 
orsakat. 

Orsaken tillstodo alla sig eij wetta, förmenandet att dett måtte 
= bestå uti ängden, och antingen af spinlar, älr dett underliga watnet, 
ry älr något gräs förorsakas. Andra frågade, om dett skulle wara 
boskapzsiukan, som så lång tijd i Skåne och de nedre orter 
warit bekant. 

Resolutio. 

Att dett ej är någon Boskapzsiuka (:sic catexochen apud nos 
dietus:) är klart af 3:die omständigheten, Lit y, ty där den är, 
giör han fää-huset gemenl:n rent, emädan han är epidemica och 
altså med [skäl] kallas pestis Bovina; häriar och icke allenast om 
wårtijden, utan hela sommaren, ja äfwen höst och winter, men 
denna annorledes; conf: cireumst: Lit: « et g. 


332 


Ty förfogade jag mig neder på samma ängd, då jag straxt 
blef warse den Surbrun där är upptagen, fast nu i mindre bruk. 
Den samma hade åtskilliga utlopp ofwanföre uti ett kär, och satte” 
altså hela tracten ett brunt sedimentum ocraceum, hkt skrämt en 
dehl af folket, såsom här uti skulle wara något skadeligt; men 
huru innocente sådane watn äro för boskapen ser man til öfwer- 
flöd, där acidul&e på andre ställen finnas. Spinlar fans här eij 
mehr änn annorstädes, snarare mindre antahl, eijhäller någre 
andre species än de nedre hoos oss äro vulgares. 

Man behöfde eij så långt gå effter orsaken, ty så snart jag 
satte foten på land, dit jag med en liten båt öfwerstyrdes, straxt 
wiste sig den, som till ett sådant mord war skyldig, näml. Cicuta 
aqvatica, svetice Sprängört, ehuru wähl hon elliest i Sverige är 
ganska rar. 

[Denna ört är här i Sverige nog rar och sälsam, så att jag 
wett mig ingen städz sedt henne för än här uppe. S.S. Th. Dr D. O1. 
CELsIus, membrum societatis nostre meritissimum, har observerat 
henne på några ställen här i Upland och kallas vulgo sprängört, 
emedan då hon ätes af boskapen, blifwa the ad crepaturam usq. 
inflati.]? i 

Men deremot är hon eij så rar uti tyskland och dylika orter. 

Den samma Cicuta veterum har i långa tijder warit. hoos 
exteros bekant, som fordom brukat henne att afdaga taga ogier- 
ningzmän med, och besynnerl. genom SocraTtis död namkunnog. 

Uti de wärmare werldenes delar äro oräckneliga förgifftige örter 
bekante, som denna långt öfwergå; Men der emot i hela Europa 
är ingen inquilina som denna förliknas kan; hwar af den lärde 
WerFeRUS? blifwet förorsakad om henne skrifwa en hehl tractat, 
hwilken upräknar ett stort antahl af oskyldige barn, som allenast 
af dett de något litet af henne smakat, most med sitt lif försonat. 

Dett är ock wist att åtskillige venena äro hominibus lethalia, 
som eij äro andra diur skadelige; andra deremot e regione oskälige 
diur skadelige, men meniskior intet, ty hafwer och WEPFERUS för- 
sökt henne på åtskillige diur, men altid funnit henne lika. Jag 
will doch här ej urgera, om cruda vegetabilia böra proberas på 
animalibus pure carnivoris, ut canibus, lupis etc., och om de här 
gifwa oss säkra experiment. Man ser ju att hunden vomerar alle- 
nast af litet rått gräs, fast dett ingen ting mindre skulle prestera 
än vomitorium hoos Meniskan, ännu mindre hoos Boskap etc. 
Däremot twiflar jag ock icke, att om man wille truga kiött på ett 


SNR fl arna RE 


333 


animalculum pure phytivorum, ruminans, med mindre dett skulle 
fögema det samma, som olia insecten. Sed e diverticulo in viam. 
Ar Des namn och synonyma är nödigt tillsättia, som de af WEPFERO 
SR am confunderades, på dett hwar och en som angelägen är må 
NE kunna lära känna henne och sig för henne achta. Hon kallas 
Tr 0 Cicuta veterum. 

Cicuta aquatica Gesn. Bauh. hist. 3. p. 175. Wepf. Eph. germ. 

Dec. 2 An. 6. Ejusd. tr. de cic, aqu. fig. IV. 

Cicuta maxima qvorundam Eyst. 

Cicutaria Riv. irr. pent. 
— Sium eruce folio Baub. pin. 154. 

Sium alterum Dod. 579. 

Sum alterum olusatri facie Lob. El. 202. 

Sium majus angustifolium Taber. I p. 192. 

Sium aquaticum foliis multifidis longis serratis Moris. hist. 
PN283. 
; Beskrifning och figur att tillägga håller iag för onödigt, som 

den redan hoos de allegerade auctores till öfwerflöd är preesterad. 

Lå — Doch för incolis Botnige Borealis må fölliande nota wara sufficiant, 
— näml. att hon är en planta umbellata, som wäxer i diken älr wid 

— kiär: Har folia fere digitalia, pinnis oblongis composita. 
 Ingalunda bör hon confunderas med Botanicorum recentiorum 
— Cicuta Bauh. pin. hkn de herrar Botanici draga i twifwels måhl 
om hon är till dett minsta skadelig. FEijhäller bör man såsom 
"WEPFERUS confundera den med Oenanthe cicute facie succo viroso 
eroceo Lob., den där är Oenanthe cherophylli folio Bauh. pin. et 
Tourn. inst. Eijhäller med Phellandrium Dod. et Tourn. sive 
Cicutaria palustris tenuifolia Bauh. pin., hwilka äro ifrån denna 
helt distinete species. Doch näkar jag icke med mindre både 
 Phellandrium och Oenanthe äro förgifftiga, såsom mäst alla plante 
umbellifere aqvatice, som exempla och observationer nogsamt wisa. 
Denna ört säger jag mig aldeles wara försäkrad är den, som 
Torneå-boarna så stor skada tillfogar, som lätt är att se af fölliande 
observationer. 

a. Emädan denna wäxte på samma äng, där boskapen blefwo 
siuka, till stor myckenhet besynnerl. nedre wid stranden, och 
altså instämer med circumst. Lit. d, emädan hon är så träffelig. 
skadelig. FÖ 
gp. Och ehuru wähl man ser att de oskiäliga Creaturen offta 
wijda öfwergå oss menniskior (:kanske af dett wij sielfwa förderf- 


334 


wat wår smak med så många heta rätter, och lucht med så mycket 
snus:) att wetta undfly dett dem skadeligt är, och äta dett hälso- 


samt är, altså ätes hon af boskapen intet om sommaren (:hwilket 


jag med förundran äfwen såg på Aconitum uti Medelpad och Helle- 


bort ista species, que Trollius Rivinianis dicitur, på fiellen, h:ka 


[äro] liksom privilegirte, (:ty de äro gifftige:), stå hela åhret af all diur 
orörde:), äller hösten, hwilket är orsaken att på samma tijder få 


boskap döö, och de antingen af sot döö äl:r oachtsamhet och 


snålhet. Conf. circums. Lit. g. 

7. Men om wårtijden, då de först komma uht på marken, äro 
de dels löstne på dett färska gräset, dels snåle och uthungrade af 
dett menage Ryckterskan måst bruka uti distributione foeni öfwer 
den långa wintren, ty rifwa de uti sig alt hwad som förekommer 
utan consideration, allenast de kunna få fylla sig, hälst som plan- 
terna ännu wårtijden äro helt små och föga tillräckeliga för en så 
stor bälg. Des utom lärer och wara swårt åtskilia de skadelige 
ifrån de dugelige, så länge de äro små, safftfulla och mindre luch- 
tande, ja nästan stående under watn. Circumst. Lit. a. 

J. Här af såg jag att de nedersta bladen woro öfwerst af- 
bitne, men intet de andra, h:kt eij ringa styrker min tanka. 

e& Jag såg henne ock öfwerflödigt på många kringliggande 
sanka ängar, däräst hon med fodret slås, samblas och till winter- 
födo förwaras, ty är eij under om några äfwen då få sin dehl, 
ehuru noga boskapen biuda till att skillia och utwällia fodret. 

ö. Alla symptomata stämma öfwerens med WerPFERI historier 
och casus. 4 

7 Utaf den senaste circumstancen (Lit. ö) angående sielfwa 
blodets effect, som af Cicute förgift blifwit inquinerat, är jag al- 
deles öfwertygad att dett gräs, som PauLrino” refererades af Nord- 
ska cancelleren Janus BIELKE, under namn af Sylnäbbar norveg. 
(:quasi acumina subularum ab effectu:) är ingen annor än denna 
ört, den han beskrifwer at den är Apio risus” lik, radix crassa tube- 
rosa, napiformis, que a bestia comesta necat sine intermissione. 
Och om någon fogel äter af aset, moritur, och om han jagas där 
ifrån, rullar neder i lufften och är död. 

Hwar om kan ses mehr uti Sim. Paul. qvadripartit. p. 531. 
Hon är eij till bladen så aldeles lik Apio riso (: Banunculi ista 
specie:) doch kunne ej mehr pretenderas af en uti botaniquen 
okunnog; roten är tiock och kort; effecten är klar, ty kan dett 
ingen annor wara än samma ört, hälst locus stämer in, och i Nor- 


EON 


a ad 


339 


— rige wäxa aldeles samma örter som i Sverige, der till jag sielf är 


testis oculatus. 
9. I Luleå såg jag henne först uti ganska ringa antahl, där 
ock få boskap blefwo om åhret döde. Men på andra sidan af 


; Torneå kom hon eij i syne förn på den träffelig. stora Liminge 


äng, där hon på bägge sidor om wägen helt stadigt wiste sig. 
När jag äntel. kom fram till byen, frågade jag folket, hur deras 
boskap begingo sig, då alla med en mund beklagade sig wara 
framför andra : olyckeliga med sin boskap, som årligen hopetals 
offta dödde, utan till att wetta minsta orsak; äfwen på samma 
tijd, älr då de först kom uht om wåren. 

Af detta alt är klart, dett denna boskapssiukdomen endast de- 
penderar af dett boskapen om wåirtijden få äta same cicuta. 

Då man således wett caussam morbi & fontem mali, är lättare 
att preservera än curera, hkt jag på fölliande sätt skulle råda 
tenterades. 

1:mo. Skulle nog meritera, att en liten poicke älr flicka wisades 
samma ört, och blefwo anordnad att den hwar hon funnes up- 
hämta och dett några åhr af slag, då Cicuta om icke aldeles, mer- 
endels kunne utrotas, hälst som hon står altid uti lös botn, och 
altså wid första pådragande lätt föllier äffter. med hela roten, utan 
att brista af, och således lämna något i jorden qwar, som kan 
qwickna. Desutom kan dett så mycket lättare ske, som hon ej 
behöfwer sökas på andra ställen än där som är watnachtigt och 
wid ripas. 

2:ra rådet är, att boskapen hålles på annat ställe om wår- 
tiden, till des gräset woro något upwuxet, och denna fått sin rätta 
lucht, då Boskapen sedermer sielfwa skulle förstå lämna hwad sig 
skadeligt woro. 


Obs. 2:da: 


De Aconito Medelpadico eduli. 


Aconitum har ej mindre än Cicuta i alla tider warit af sitt 
gift namkunnog och farligt, ja så att somlige trot dett den som 
wid samma ört såf, allenast, skulle döö; Och att de pilar, som med 
aconito woro bestruckne, skulle giöra oboteliga sår, med oreknelige 
andra swåra exempel, som allestedes uti Medicorum och botanico- 


336 


rum  scriptis förekoma, ty hafwa ock Poeterna williat -persvadera, 


dett hon af helwetis hundens Cerberi fradga woro upwuxen. Man 
må allehast wist trygga -sig wid Matthioli7 experimenter gjorde på 


4 stycken ogierningzmän till döden dömde, på hwilka blifwit effter- 
låtit försöka -en så giftig örtz krafft; då man ser hwad faseliga 
symptoma af en liten betta påfölgt, och huru swårt dett med anti- 
dotis kunnat förekomas. Ja, äfwen hoos Wepferum de cicut. aqv. 
finnas. lika experimenter giorda på hundar och Lupos, hwilka a | 
convulsioner gifwet up andan. 

Af långt lindrigare krafft fant jag Aconitum wara här i nor- 
den, ty då jag uti upresan åht Lapländerna in medio maji reste 
genom Medelpad, kom först i syna dett aconitum, som tädan hit i 
Horto academico blifwet fört och planterad, komandes ungar föll- 
iande namn. 

Aconitum Lycoctonum UWuteum CB. 183 majus Dod. 436. 

Aconitum Lycoctonum Frank. specul. 1. 

Aconit. Lycoctonum flore purpureo folio platani Rudb. patr. 
hort. acad. 1. 

Aconitum coeruleum s. Napellus I. Rudb. fi. cat. rar. pl. 
Laponic. in Act. Lit. Svec. 1720 p. 96. 

Napellus Rudb. patr. cat. 29. 

Calceolus Lapponicus aut Brassica rhangiferorum Scheff. 
Lap. 360. 

Gisk älr Giske Medelpadis. 

Detta Aconitum stod allestädes wid wägen orördt af boskap 
och andra diur; HEijhäller ätes hon på fiellen af Renarna, fastän 
SCHEFFERUS? kallar henne Rhenkåhl, så att man ser med förundran 
de oskäliga diurens naturliga art. 

Änteligen blef jag warse en hustru, som plåckade des blad, 
dem jag eij kunne förstå hwar till [de] tiena skulle, hkn lätt förstå 
att de till mat plåckades, hwarifrån jag henne för allt dett heligt 
woro warnade. Hon däremot mysandes lätt märka att hon wähl 
ätit dett förn i dag, och att jag eij förstodo hwar till en så god 
ört tienlig woro. Ty stiger jag af hästen, föllier henne hem, att i 
sielfwa wärket se det som hon förtalde. Bladen sönderskuros med : 
andra örter, kokades som kåhl; till middagen kom mannen hem, 
hwilken med sin hustru, en gumma och nogra små barn giorde 
sig här af en härlig måltid, utan minsta siukdom älr symptoma, 
tacka där till och altså har offta dristigheten funnit, det eftertanken 
eij kunne utgrunda (et sic que non invenit ratio, sepe invenit 


337 


temeritas). Dico "qvee propriis vidi oculis. Och att detta är eij nytt 
r jag hört af andre trowärdige från Jämtland consenteras. Eij 
ycket olik denna är den observation BERNHARD A BeRNIZ? de Na- 
Pello in polonia non venenoso Ephem. nat. Curios. annus 2:dus 
25; m. 79, insat, där han refererar, att en dräng plåckade bladen 
med andra salater, gaf sin Herre att. äta utan minsta symptomat, 
a doch i långt mindre qvantitet. 

: Här af har jag nödigt fölliande problemata framsättia, och 
dem jag Physicis nogare examinera lämnar. 

| a. Om Aconitum i locis Septentrionalibus af kiölden mister 
sin krafft såsom BERNHARD A BERNIZ gissar. Hvilket doch tyckz 
intet stämma öfwerens, emädan här uppe brukas roten sönder- 
skiärnes, med miölk blandas och flugor gifwas, att därmed för- 
— drifwa dem, hkt ingalunda ske skulle, om hon eij woro gifftig äf- 
— wen här i norden. 

He 8. Om des vis deleteria består allenast i roten och eij i bla- 
oden? Emädan des root altid giort experimenten hoos MATTHIOLUM 
Och WEPFERUM, såsom wij nyl:n refererat, och roten brukas i Nor- 
land att förgifwa flugor med. 

y- Om örten ännu sålänge hon är späd icke hafwer de skarpa 
particlar, som hon får då den blifwer adultior et rigidior, och 
altså är innoxa, då hon ännu är ung, men blifwer lethalis, då hon 
blifwer stor? ty den jag såg ätas, war ännu om wårtiden späd. 

d. Om particule acres et corrosive icke per diuturnam coc- 
-tionem altereras?, såsom sker med många andra saker. 

På fiellen »dår hon, przsertiun ad latera, ömnogt wäxer, brukas 
hon af Lapparna aldeles intet, ehuru angelägne de då äro om 
Fatno och jerja"?, som tillika med henne wäxa. 


Observat. 3:iä. 
De Lecto in desertis extemporaneo. 


Naturen, som till öfwerflöd försedt menniskan med kläder, 
födo, hus och alt hwad som hälst af nöden wara kan, tyckz lik- 
som hafwa förglömt Sängkläder; ty måste de med stor möda 
samblas af diur och foglar, där alma Botanica alt annat förser 
med. Men ach huru mycket ligger icke ännu fördolt, som men- 
niskian eij kunnat dröma om? Hwad möda är icke för en re- 

Linnés brefväxling. 1. 922 


- 


338 


sande, där längt är emällan byar, att man eij komer fram om af- 
tonen, hwad ondt måste man icke då utstå? Här öfwer hafwa 
physici warit sorgfulle (:såsom olägeligare skulle wara föra säng- 
kläder än något annat med sig:) och uptäncht att med skinsäckar 
sängkläder imitera, dem man så tät låt ihopsy, att intet wäder ut- 
komma kunde, dem samma upblåste och för bolster brukade, men 
huru swårt detta låter practicera sig, wet den bäst som försökt. 

Då jag i Lapmarken reste upför strömarna, woro om aftonen 
mine sängkläder anting. båten på land dragen, och öfwer mig 
hwelfd, älr på sides lagdt emot elden, där jag låg som DIoGENnEs i 
silt fat. Äller mästadels Biörklöfzqwistar, som lades både under 
och på mig; hwilken säng war doch miukare än de förre. Men 
på slutet och mot bösten då nätterna blefwo kalla, kunne sådane 
sängar intet förslå, utan [jag] måste med all möda sträfwa fram 
till någon Lapkotta, där jag kunde få ett. par ludna Renskin, af 
hwilka det ena blef bolster, dett andra täcke, som nog war warmt, 
fast icke så miukt som Westerbotningarnas harskinsfällar. 

När jag en gång i willa ödemarken stad war, och hade med 
mig en Lapp till wägwisare, hwilade jag, emädan kroppen af dage- 
ligit gående war uttrottad. Nordanwädret begynte blåsa genom - 
kläderna, ty begaf jag mig till en biörk att af henne skiära löf till 
säng. Då Lappen dett såg, log han åt mig, gick till mig och med 
sin staf mätte min längd. Gick sedan ett litet stycke där ifrån, 
mätte på jorden en lika qvadrat, skar sedan omkring med knifwen 
äffter samma afmätning, lossade torfwen på ena kanten, drog se- 
dan upp henne, såsom ett skin af en åhl. Och således gjorde han 
med 4 stycken, af hwilka ett par skulle wara till mig, ett par för 
honom till säng. ; 

Dessa torfwor woro ingalunda af gräs älr örter, utan af ett 
wist slagz Mossa, som kallas | 

Polytrichum vulgare majus Dill. giss. 221. 

Muscus juniperi foliis roseus prolifer Vaill. paris. 131, tab. 
2 Lod 

Romsi Lappis. Biörnmossa Svecis. 

Detta muscus wäxer allestädes; på backar är dett odugeligit, 
emädan 'dett är förkort, i kiärr förwått, i lösa skogar fins dett bä- 
sta, och högsta, sådant som VAILLANT dett wähl afmålar. 

Detta är 2 slag, dett ena har capsulas och petiolos, ty är dett 
ojämnare och otijänligare; det andra slagetz caules desinunt in 
stellulas, hkt är här till bäst. 


RN EN es nr 


339 


Man måste och laga att man får. torfwor, som äro nog stora, 
ty 2:ne låta intet gierna sättia sig ihop älr tillsamans. 
Dett tyckz omögeligen hänga tillsamans, medan hwar stielke 


är simplex, men roten däremot är så hopweltat, som woro hon 
wäfwen, att man med största möda skulle kunna skillia dett åht 


älr rifwa dett sönder. 

Notabelt är och att des rötter ligga öfwer på jorden och icke 
fästa sig neder uti henne som annat gräs, ty föllier hon och icke 
med, då denna torf updrages, såsom andra. 

Dessa torfwer 'måste doch ristas, att om något grude (:folia 
aciformia pini, juniperi 1. abietis:) fallit där ibland, må dett affalla. 
Sådane 2:ne torfwor blefwo min säng, af hka en lades inunder, en 
öfwer mig, doch så, att roten altid war från kroppen, och mossan 
inåht. Om jag skulle beskrifwa den commoditet, som här uti gif- 
wes, skulle den öfwergå de prächtigaste sängar; och är jag wiss, 
dett ingen skulle blifwa här om nog persvaderat, förn han dett 
sielf brukade. Mossan lämpar sig på alla sidor äffter kroppen, att 
näpelig. dunbädar den förliknas kan. Mossan, så länge hon ännu 
är grön, har en elasticitel såsom fiäder, att denna säng är så miuk, 
som någon den kosteligaste bolster; i wärme certerar hon med all 
annor kläder. Ty desse kläder har man för intet, de äro miukare, 
applicablare och wärmare än man dem får på härbergen. Man 
har intet, då de wähl riste äro, till att fruchta blifwa af dem be- 
smittat med ohyra älr någon widhängande siukdom, klåda, fran- 
soser ete. Det gröna mossetz lucht förtager all stank, doch skulle 
den wara dig beswärlig, förtages hon med ett par lakan, dem jag 
delicate menniskior recommenderar att lägga närmast kroppen, som 
eij tohla att mossan rörer dem, doch stickz dett intet. Detta fås 
på alla ställen man någonsin stad är etc. 

Skulle dett ock icke behaga någor annor, wett jag det tieridr 
soldater, som i belägring ligga, älr till krig marchera, hwilkom en 
sådan härlig säng är omistelig, ja äfwen för hwar en resande. 
Hon kan ock långa tijder nyttias, allenast den om morgonen då 
man upståt irroteras med litet watn, då den bekomer, på ett par 
timar, sin förra elasticitet och där af härrörande miukhet. 

Hwem lärdt Lappen en sådan säng anrätta, wett jag icke 
noga; dett är wist, anting. har nöden, all tingz upfinnare och för- 
sökare (:paupertas enim est ingeniosa:) älr Biörnen lärt honom denna 
säng tillaga. Ty om hösten då biörnen giör sin winter säng, bär 
han till sammans Biörnmossa, hwaraf detta muscus fått sitt swän- 


340 


ska namn, och där uti hela wintren sofwer. Detta har fuller nå- 
gon gång påmint Lappen, som om natten frusitt, att han samma 
imitera försökt, då han funnit att rötterna hophänga som en ryda!t, — 

Jag skulle "ock snart persvaderats, att wåra brukeliga Rydor 
(:kafringar Scanis et Smolandis:) warit giorda ad imitationem hujus 
musci, emedan de så lika äro, där denna warit tillförne bekant. 

Jag recommenderar min säng att af resandom allenast för-- 
sökas, då jag är wiss att de, som jag, häruti lära sofwa flere än 
en gång. 


I Linnean Societys bibliotek i London, sammanbundna till en bok in 4:0o 
med titel: LInNN£vs. Ms. Observationes. 


! Såsom ofvan omnämnts, inlemnade LINNÉ jämte sin reseberättelse en 
förteckning på de observationer eller »rön», som han under färden gjort, till ett 
antal af minst 206, rörande föremål och förhållanden inom djur-, växt- och 
stenrikena, ekonomiska ämnen m, m. Hans förhoppning var uppenbarligen, 
att Vetenskaps-societeten skulle därur utvälja några och genast besluta om deras 
intagande i Acta. Så skedde dock ej, och det var därför säkerligen en känsla 
af missbelåtenhet, som gaf sig luft, då han nedskref följande: »Om trycket 
giordes eij någon anstalt. HFEij häller wille societeten utwällia observationer, 
till hka ändå jag catalogen ingifwit, utan då alt woro färdigt, wille utwällia 
hwad reellast woro.» 

På grund häraf inlemnade han i December 1732 de tre här meddelade 
»observationerna». Äfven beträffande dessa blefvo hans förhoppningar gäckade; 
de upplästes vid sammankomsten den !/a följande år, men — såsom Linné själf 
uppgifver — man fann, att det »war för långt skrifwet, fast sine ambagibus; 
tycktes eij häller wara nog reelt. Så cultiveras oecconomien i Sverige!» Följden 
häraf blef, att det enda af hvad LInnÉ iakttagit i Lappland, som fick plats i 
Societetens Acta, blef hans Florula Lapponica, anmärkningsvärd äfven där- 
för, att det är det första tryckta arbete, hvari sexualsystemet finnes anwändt. 
Början däraf finnes i Acta Literaria för 1782, och fortsättningen utlofvades 
skola komma »proxime». Detta löfte infriades dock först 17388, då den för 
1735 afsedda tomen ändtligen trycktes. 

? Det inom [-] satta har af LinséÉ sedan öfverstrukits. 

> Likaledes. ; 

t Jo. Jac. WeEpPFER, född 1620, död 1695, bosatt i Schaffhausen. Hans 
arbete Cicute aquatice IMstoria et noxe commentatio illustrata (Basel 1679) 
förklaras af Harrer (Biblioth. botan. I p. 602) vara »eximium opus et ex pre- 
cipuis artis nostre fontibus», fastän det »magis ad rem anatomicam et prac- 
ticam pertinet, minus ad rem herbariam>. 

> Simon Pauiu (här felaktigt benämnd Paurinus), född 1603, död 1680, 
lifmedicus vid danska hofvet och botanices professor i Köpenhamn, omtalar ' 
i sitt stora arbete Quadripartitum botanicum, att han i Norge samman- 
träffat med en generalmajor GEorG ReEicHWEIN, hvilken visade sig ega sådana in- 
sigter i naturalhistoria, att man kunde frestas att kalla honom »revidivus 


341 


Dioscorides», och att denne berättat åtskilligt om tvenne synnerligen giftiga 


växter, om hvilka han sedan skref till Sim. Paunur ett längre, den !4/s 1661 dateradt 
bref, som intogs i sagda arbete. Den ena af dessa kallades på norska Syle- 


— nebber och var för kreatur absolut dödande; den andra, som af brefskrifvaren 


och norske kansleren Jens [eller Janus] BieLKE kallades Ossifragum, var ett 
slags Iris-liknande gräs med spetsiga blad och hade den verkan, att i djur, 
som ätit deraf, alla ben genast brusto och söndersmulades, så att man kunde . 
linda de af huden omslutna benpiporna kring en käpp. Obotlig var denna 
sjukdom dock ej. — Om det nämnda norska allmogenamnet se Lappsk flora 
af Carl Linneus s. 877. 

S Apium risus = Ranunculus sceleratus L. 

7 Petr. Anton. MattHiou (eller MartHioLUs), född 1500, död 1577, läkare 
vid hofvet i Prag, »vir, si famam crebris editionibus et versionibus metiaris 
post ipsum Dioscoridem celeberrimus» (HALLER, Biblioth. botan. I p. 298). 

$ JoH. SCHEFFERUS, född 1621, professor i Upsala, död 1679, utgaf 1673 
sitt stora, mycket förtjänstfulla arbete Lapponia illustrata, hvari ock ett fåtal 
anmärkningsvärda lapska växter omtalas. 

? MARTIN BERNHARD DE BeErRNITZ, kunglig lifmedicus i Polen under midten af 
1600-talet. 

0 Fatno = Angelica Archangelica 8; jerja = Mulgedium alpinum. 
Begges unga, råa stjelkar ätas, sedan de skalats, med stor begärlighet af lap- 
parne. 

u Rya eller Byda = grof filt eller sängtäcke. 


Innehåll. 


Skrifvelser till 


. . . 


nq ers utskott och deputationer 


. 


-ämbetet i Upsala län 


i Upsala 
cieteten i Upsala 


7 
Na 
4 
) Sö 


QH Uppsala, Universitet 
AA Bref och skrifvelser 
U8 

| val 

| 

| BioMed 


PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 


UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 


Rin 


3 


HF | 
RSA RtN 
SBI RIAA SARAS 


H 


UNSRITER 
E 

: SRA SH N 
BER REN HäR RES 
: RTR Free 
JE 3 


PRO