Ii Jr^j^ ■

:4S^J8f . /.*^-

ft f ^sr^4i

r

Hy/

*«!!

J.*^^

v:-v:

^ö»

:«r-

'^*

%\

r^ .-*"

H

^IWt/ -S

HSfl^^

'■^C^..Ä-^^X

■ 1^*' a^^.^.^^li.

^B^^f^mjkia

'" ' \- zft

É^^3^

^^^^■^'*^ft[

F*jS^ ^

wJrI|a^

f!^j^

.^i^^^L ^

Y.

1 z'" o

HARVARD UxNIVERSITY.

OCT-71.

LIBRARY

MCZ L. OF THE

MUSEUM OF COMPARATIVE ZOÖLOGY.

i0i

a/wQc

<Vvci/ryJ/eAj /^J?^S7

L>

DEC 1895

<t«=

^^ij

il

BIDRAG

KÄNNEDOM AF

FINLANDS NATUR och FOLK.

Utgifna

Finska VetenskapsSocieteten.

Femtiondesjette Häftet.

0--§N--^-

BIDRAG

till

KÄNNEDOM AF

FINLANDS MTUR och FOLK.

Utgifna

Finska VeteDskaps-Societeten.

Femtiondesjette Häftet.

Helsingfors,

Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri,

1895.

DEC 1895

INNEHALL:

Ordbok öfver Pedersöre-Purmo-målet i Österbotten, af Herman Vendell.

ORDBOK

ÖFVEK

PEDERSÖRE-PÖRMO-MÅLET

ÖSTERBOTTEN

AF

HERMAN VENDELL

DOCENT.

Föreliggande arbete upptager målets hela ordförråd —
såvidt detta varit för mig åtkomligt — ordnadt under hög-
svenska uppslagsformer. I afsikt att gifva en klar öfverblick
af dialektens lexikaliska tillgångar, har jag under dessa upp-
tagit äfven synonymer och ersättningsord, hvaijämte i no-
terna meddelas uppgifter om ordens frändskaper och geogra-
fiska utbredning.

Beteckningssättet är detsamma som i min afhandling
„Pedersöre-Purino-målet" (ingående i h. 52 af Finska Veten-
skapssocietetens „Bidrag till kännedom af Finlands natur och
folk"), till hvilken (med Or. ^) ofta hänvisas i ordboken. Lä-
get för hufvudtonen angifves med ', för bitonen med \ Den
senare aksenten borde väl egentligen vara förbehållen endast
stark biton, men utsattes här — hufvudsakligen med hänsyn
till mötande typografiska svårigheter — öfveralt pä första be-
tonade stafvelsen i senare sammansättningsleden af komposita ^).

^) Med Sprpr. 1. Språkpr. hänvisas till de i slutet af Gr.
införda gpråkprofven. — Här kan vara lämpligt att påpeka, huru-
ledes den i Gr. § 13 omnämda konsouantförlängningen ej äger rum
i sammansatta ord, hvilka af den talande allmänt uppfattas såsom

sådana; t. ex. hickar (ej blickar) — bondkarl, gåVkudu (ej
(jålkiulu) = gallko, frölståka (ej fröhtåka) o. s. v. — Äfvenså
må påpekas att vid yttre sandhi af r -f- ^ uppstår dels r^.l (jfr Gr.
§ 135, 1) dels r^/f'(jfr Gr. §§ 207 — 209): detta pä grund af ut-
jämning och analogi-inflytanden. Exempel på båda sandhiproduk-
terna råkas i ordboken.

'^) Tvästafviga ord på -het aksentucras i målet vanligen ',
stundom '"; tre- (1. fler)stafviga dylika åter dels "' och dels '"*.

IV

Hvad angår upptagandet af böjningsformer, sä äro dessa
ej angifna i sådana fall där ingen tvekan kan ifrågakomma,
nämligen :

1) pluralerna af starka msk. pä -ar (lydande -ärar, t. ex.
drbaitar pl. drbaitarar), starka ntr. {-ar 1. = sing.), svaga
msk. (sing. -a pl. -ar) och fmn. (sing. -u 1. -a pl. -ur)\

2) sing. hos adj. (msk. -a fmn. -in ntr. -i i attributiv
ställning; f. ö. indeklinabla) ;

3) pret. o. sup. af svaga verb (i konj. I -a; i konj II -t
efter k p si n men ^ efter r, och d resp. r/ f. ö. ; i konj. III
— <1; pass. = dep. af konj. I -ast 1. -as, i ordb. angifna f. ö.).

Vid utarbetandet af jämförelserna har jag anlitat, utom
tillgängliga trykta ordböcker och egna anteckningar ^), här-
varande Svenska Landsmålsförenings handskrifna samlingar
samt en äfvenledes handskrifven ordförteckning från Nagu,
uppgjord af folkskolläraren därstädes K. P. Pettersson och in-
löst af Svenska Literatursällskapet.

Professor A. O. Freudenthal, hvars afhandlingar och
ordlistor öfver Vörä- och Närpesmålen varit till största gagn
för mig, har stält till mitt förfogande sina i Pedersöre i juli
1874 angående ortens allmogemål gjorda anteckningar: för
hvilket utomordentliga tillmötesgående jag härmedels frambär
min varma tack.

Helsingfors den 26 december 1894.

Herman Vendell.

^) Bland dessa befinua sig äfveu — vid tiden för utarbetau-
det af raiua Östsvenska Monografier (1889) — med författarcnes
benägna medgifvaude gjorda vidlyftiga ntdrag nr fil. kand. J. Klockars'
handskrifna ordförteckning öfver Maalax-målet, fil. kand. I. Smeds'
d:o öfver Hvittisbofjärd-målet och fil. kand. J. TnuRMANS d:o öfver
Pargas-målct.

Förkortningar af ortnamn.

Bu — Beuiiäs (i Pcdcrsöre s:n).

Bill. — Bohuslän.

Bl. — Blekinge.

Bo. — Borgji s:u (i Nyland).

Burtr., Btr. — Burträsk (i Vä-

stcrbottcu).
D., Da. — Dagö (i Estland).
Dl. — Dalarne.
Dis. — Dalsland.
EF. — Egentliga Finnland.
Estl. • — Estland.
Fby — Finnby (kapell under

Bjärnå s:n i EF.).
Fl — Flatanabba (i Pedorsörc

s:n).
Fld — Finnland.
Fryksd., Fr. — Fryksdalcu (i

norra Värmland).
Ge. — Geta (på Åland).
GK. — Gamlakarleby.
Gotl., Gd. — Gotland.
Gstr. — Gestrikland.
Gsv., G. — Ganimal-Svenskby

(i Syd-Ryssland).
He. — Elelsinge (i Nyland).
Hjd. — Härjedalen.
Hll. — Halland.
Hs. — Helsingland.

Hsk. — Houtskär (i EF:s vä-
stra skärgård).

Hvbfj. — Hvittisbofjärd (i Sata-
kunda, norr om Knmo-älfs ut-
lopp).

J. — Jakobstad.

Jtl. — Jämtland.

Kim. — Kimito (i EF.).

Kkr — Kökar (i Ålands skur-
gård).

Kim, Kl. — Kalmare län (jfr
Rz!).

Ko. — Korpo (i EF:s västra
skärgård).

Korsn. — Korsnäs (i Österbot-
ten).

Kr (i texten) — Kråknäs (i
Pedersöre s:n).

Kr. (i noterna) — Kronoby (i
Österbotten).

Ksl. — Kyrkslätt (i Nyland).

Lfj. — Lappfjärd (i Österbotten).

Lfs — Lappfors \låfai 1. låfos]
(by i öfre Esse i Östb., men
i ans. till sin dial. närmando
sig Purmo).

Lmo — Larsmo (i Österbotten ;
kallas af allmogen öjfJCl).

VI

Lptr. — Lappträsk (i Nyland).

Lx — Lepplax (i Pedersöre 8:n).

MNyl. — Mellersta Nyland.

Mp. — Medelpad.

Msk. — Mörskora (i Nyland).

Muns. — Munsala (i Österbot-
ten).

Must. — Mustasaari (i Öster-
botten).

Mx — Maalax (i Österbotten).

Na. — Nagu (i EF.).

Nb. — Norrbotten.

Ng. — Nargö (utanför Reval i
Estland).

Nk. — Nerike.

NK. — Nykarleby (i Öster-
botten).

No. — Norge.

Norrl. ' — Norrland.

Np. — Närpes (i Österbotten).

Nu. — Nuckö (vid Estlands vä-
stra kust).

NVa. — Norra Vasalän.

NVet. — Neder-Vetil (i Öster-
botten).

NAm. — Norra Ångermanland.

Nyl. — Nyland.

O. — Ormsö (utanför Estlands
västra kust).

Or. — Oravais (i Österbotten).

Pg. — Pargas (i EP.).

Po. — Pojo (i Nyland).

P.-P. — Pedersöre & Purrao.

Pu. — Purmo.

Px — Petalax (i Österbotten).

Py (i texten) — Pyrckinäs (i
Pedersöre s:n).

Py. (i noterna) — Pyttis (i
Nyland).

Pä. — Pärnå (i Nyland).

Pö. — Pörtom (i Österbotten).

Re. — Replot (i Österbotten).

Rg. — Rågöarna (utanför Est-
lands norra kust).

Rosl. — Roslagen.

Ru. — Runö (i Riga-vikcn).

Sdm. — Södermanland.

Sj. — Sjundeå (i Nyland).

Sk (i texten) — Skutnäs (i
Pedersöre s:n).

Sk. (i noterna) — Skåne.

Sm. — Småland.

SM-e — Södra Möre.

Ssund — Sandsund (i Pedersöre
s:u).

Sthm — Stockholm.

Strby — Strandby (i Pedersöre
s:n).

Strf, — Strömfors (i Nyland).

Su — Suudby (i Pedersöre s:n).

Sv. — Sverige.

SÖb. — Södra Österbotten (rät-
tare: Södra Vasalän ; beteckn.
finnes i Svenska Landsmåls-
föreningens älsta samlingar).

Sörb. — Sörbygden (i Bohus-
län).

T. — Teerijärvi (i Österbotten).

Ten. — Tenala (i Nyland).

Uppl., U. — Uppland.

Vb. — Västerbotten.

Vg. — Västei'götland.

VI. — Värmland,

Vl.-Älfd. — Värmlands Älfdal.

V|[

Vm. — Västuumland.

VNyl. — Västra Nyland.

Vsnnd, Vs. — Västersuud (i
Pedcrsöre s:n).

Vä. — Vätö (i Uppland).

Vö. — Vörå (i Österbotten).

Wp., W. — Wichterpal (i Est-
land),

Aid, A. — Alaud.

Am. — Ångermanland.

Ö — Östensö (i Pedersöre s:n).

Ög. — Östergötland.

Öld, Öl. — Öland.

ÖNyl. — Östra Nyland.

Östb. — Österbotten.

De oftast citerade författarencs namn betecknas sålunda :

A = Aasen.

Bu = Bugge.

Fthl = Freudenthal.

Kl =: Kluge (Kl * = fjärde upplagan af hans Etymologisches Wör-

terbuch).
Lgr = Lindgren.
Lll = Lundell.
Nx — Noreen (UJ = Utkast till föreläsningar i Urgermansk Judlära;

UL := Abriss der Urgermanischen Lautlehre).
Ro 1. R = Ross.

Rz = Rietz, Ordbok öfvcr svenska allraogespråket.
W.-J. = Wenström ocii Jeurliug, Svenska språkets ordförråd.
Vll = Vendell (NE = Nyländska Etyiaologier; ÖM = Östsvenska

Monografier).

A.

a a pl. obr., n. — [Barnet frågar:] matn, a h&te q, som a.

jjpsom snqplou-i? mam, mr a soy)S? [Modren svarar:]

jq, so}ps (p.r a.
abborr[e] äbw pl. -ar m.
abborrgräs ^) åhurgris ut. pl., n. (coll.) Abborrnate, Potamoge-

ton.
abc qhsé ut. pl., n. — ha limi tnt läsa ahse halclar.
abc-bok qhsbok -) pl. -bhliar f.
ack — ers. af aj, oj, voj.
ackord aké(l ut. pl., n. — dzcera akå(l ma nan Träffa aftal

med ngn.
ackordera åkoclér sv. vb. intr. 1. — no(u-) va ha jtrr o vij/l

akocltr om ha ma^ma.
ackurat äkuråt adv. Alldeles, precis. — ha va akiirqt som

ha sa.
adel ddal ut. pl.. g.? — noir a ha qdal 1. ov qdal.
adelsman ådalsmån pl. -mau m. — ha fms ast 7iq qdalsman

i 0starhotn.
*ader ^) ddara pron. 1. adar n. ord., f. årmn pron. 1. åru

n. ord., n. anat pron. 1. ana n. ord., pl. dd&r 1. dr

\) pron. Annan. 2) n. ord. Andre, -a.

^) Sålunda allm. i Fld, men äfven mångenstädes i Sverige
(Rz 1 a, Fries Sv. Växtn.). 2) öb., EF., Nyl.; jfr. fi. aa2)is-
kirja (lånadt från sv.). ■*) praevok. isl. adr- fsv. aj)r- af annarr ;

*ader i Hvbfj., Kim., Nyl., Dl. och uppvisas äfven i fran. af Estl.-
o. Ru.-målen. Gr, § 17, 2 y

aderton ädartti n. card.

adcrfoiide ädartnnd n. ord.

a<ljö, -■ adjös O (i)é, (Jjåi cjés, åjés interj. — Syn. *afjö, -s.

*adi'al«Mles -) adar/åis 1. ijlåts adv. Annorlunda.

I advent I -''alvent^) alvåiit ut. pl., g.? — mt val ha na kalt
i^ar fstii alvant ha kumi.

ladveuts-söiidagl *alvents-sundag alvåntmndan m. def. För-
sta söndagen i Advent.

a|d]vokat åvukät pl. -ar m.

af ""af*) öv, q adv. — qv, o, o prep.

lafj-bruiiiien *åf- öbrum p. p. & adj. Uppbrunnen.

|af]-biniteii *äf- öbräti p. p. & adj.

[afl-bräud *äf- öbrånt p. p. & adj. 1) = hsv. 2) Uppbrun-
nen.

[afj-falleu *af- ofåh adj. Afmagrad.

[atfäi'l '■"aftard ^) afmj pl. -ar m. — so}jps var a ma hade

afgift qvj^ft pl. -ar f. & m. [Sälls.].

[af]-g:iiagad *äf- qknäga p. p. & adj.

afj^ud dvgihd pl. -ar m. [Sälls.].

[af ]-luigg'Pii "^åf- qhiujzi p. p. & adj.

*afjö. *afjös avj0, åvjé 1. avjés interj. Adjö. — Gr. § 137, 2.

laf]-kok *åf- ökok ut. pl., n.

aflåii^ avlägg adj.

[afjniattad *äf- omäta p. p. Trött, utmattad.

[af]mälad *åf- omoJfa p. p.

1) Med tillfogadt S äfven i Vö-, Fby, Nyl., Rosl., VI. o. Bhl.
samt pä Gd. -) fsv. adhraledhis; Öb., EF., Nyl., Estl., Ru.,
Bhl.; No. (Romsd.) aleis. ^) Likaså i Na., hvarest äfven ålvokqt
o. ålvosér = hsv. adv-. *) AUm. inom hela svenska språkområ-
det. Redan fsv. off Sdw.; å(v) också i Norge. ^) Allm. i Fld. o.
ppridt äfven i Sverige.

|al'-|rifa<l *äf- m-Ha p. p.

laf|-ruttiiad *äf- örökna p. p. & adj. Förstörd af röta. —

Jmsi a orokna.
lafjsigkommen *åf- ösiknmt adj.
afsked qvsisé ut. pl., n.
af skrap — ers. af *iirväljor. Jfr skräp,
afskräde — ers. af *räsor.
[af I skuren öskun p. p. & adj.

af sky s. dvstsl/ ut. pl., g.? — ja har qvsUy f&x hade. [Sälls.],
afsky v. åvsiåj/ sv. vb. tr. 3. [Sälls.].
afskära omskr. med skära af. Syn. ''^snifsa, ^snubba,
[afslagen] ^åfslägeii ölUip p. p.
[af l-^-^-slapp ^) *äf- öllåp ut. pl., n. Kvarlefvor. Brukas äfven

i sms., t. ex. oklaps-gåri, -tijg o. s. v.
[af |-släkt *äf- qllikt p. p. Utsläkt; t. ex. a al(lii olleM *

mn rarj?
[af ]-stad 2) *åf- — östa 1. sta part. fför inf. Att, för att. —

konim tan (o)sta pta mp! — Gr. §§ 176 B 2 & C o.

254, 1.
[af |-stäkt *åf- övståkt p. p. Hindrad ; omöjliggjord. — 7iow &

hå ovstakt frp ha 1. noiv a ha oustakt frön hade.
[af Jsägad *äf- ösoga p. p. & adj. — kudu ma osoga horia.
laftageii] *äftägeii ötårji p. p.
afton afton 1. åftu pl. obr., m. — i^åftiist I går afton. —

Sällsynt ord, ersattes vanligen med kväll.
af'ton-*röde åftonrh ut. pl., m. Aftonrodnad.
aft[on]sång åftsbgg 1. åftsägg ut. pl., m.
afträde — ers. af hönsk( j)a, *kacka(s)bus, skithns.

1) Åra. Hs. äslapp, aöjud till Dl. *afslipp idm. 2) Östb.,
Vb (Lgr. Btr. § 79, 1). fsv. afstap at.

[aiandasi *äfiiiulas avundas sv. vb. dep. 1. — mf & ha. asit

na ti- avundas f)fn.
atv[ig] *-ug qvu adj. — Syn. *agg.
|afvig]-sida *afvuj2:- qvus)du ut. pl., f.
[aga s.| *age ^) äga ut. pl.. m. — Syn. bas, *basor, ris,

stryk,
aga v. aga sv. vb. tr. 1.
agelös ågalhs adj. Sjelfsvåldig.
^agerlig ajér]} adj. Rymlig; t. ex. noiv a t(P7' ajpy/i ryvm

I agg s.] *agga a^w ut. pl., f. — ja har agu U hanar.

*agg 2) a. åq adj. Afvig. — a hade rat ak ag ?

'''aggas ^) åqas sv. vb. imp. 1 Gä dödsjö. — mt gar ha tt

sigal i^dq, ha golar int na haj/far ana ägas bara.
"^'agg-sjö åg/0 1. ägsf0 ut. pl., m. Dödsjö.
agnar ägnar pl. t.
aisa fi. msu f. Fimmelstång. — (hshåJm 1. msåka m. Hake

hvarmed fimmelstångsparet fästes vid släden 1. skrindan,
aj aij interj. 1) Utrop af smärta. 2) Ack.
*aja ål] sv. vb. tr. 1 Stryka långs ryggen, smeka (ish. hund

1. katt).
akta åkt sv. vb. tr. 1.
akter äktar ut. pl., m. — häda stypg amrm pikar ^ma ? aktavi,

— huki ska Sita j \hqt]akta%?
al äl pl. alar f.
lal]-blomster *ale *) åhbldmstar n. Älgört. Spinea ulmaria.

1) isl. age fsv. aghe m., eg. 'oro'. Msk. åtm. i Öb., EF. o.
Nyl. allm. ^) Öb., Nyl. ; isl. oggr a. idm. '^) Jfr Rz 3 a Norrl.
agg 1. agga 'bakvatten, motström' o. No. ag n. 'sjögång', afljud
till Nyl. Fby Kkr *Ugga f. & v. '[gå] dödsjö' Vli. ÖM III.
*) Denna sms.-led förek. äfven i Nyl. och utgår väl fnin ett fsv.
*ale n. 'alträ'; i Pyttis qla f. 'al' (jfr Estl. *gräue (gran)-, *talle-
i sms.)

[al I-buske -^ah- ålihöska m.

[aldrigj äldre ^) dj^lar adv. — åjjlar^mahr eg. Aldrig mera

(än) ; sä snart som. — aj/lar^mair^om gmd ha skapa

sJca du koma h/d o gapa Ordst., anv. om en nyfiken.
*all-miss '•^) (?) ähmas Ö ut. pl., g.? Vattenklöfver, Menyan-

thes trifoliata. — Gr. § 64, 8 a.
|al-|*kiska *ale- åhUhku f. En liten ljusgrå fågel, synlig

höstetid.
[al p^kummer *ale åUkhmber n. Hänge pä al.
[alj-käpp *ale- åliUkp pl. -ar m. Käpp af alträ.
all ål adj. — hiu- myjtsi val & mp to alt (1. ali) t^ahs? —

ma^cilu ^) Fullkomligt, alldeles ; t. ex. Jia va sant ma

allt.
alldeles dlddihs adv. — Syn. stört [omöjligt],
allena — ers. af ensam.
*allestans *) ålståns adv. Allestädes.
allliälgondag — ers. af liälgonmässa.
*all-ledes ^) ålats adv. Pä alla sätt.
allmän alman adj. — [Sälls., omskrifves hällre].
[allraj *alle ^) åU adv. — hisaje a ah sto^l pofpisi t bf/ji

von.
[allra |mest *alle ålimist adv.
alls-int[etl åsit, '') åst oböjl. pron. — ast val a na ma hu

sqish. — ha a hatar 1. sambar an asit.
allsmäktig I ålsmakti adj. Som förmår alt. [Anv. om Gud].

O fsv. äldre; allm. i Öb., EF., Nyl., Estl., Ru., Gd, VI.
2) Ang. alf- i växtnamn jfr Wadstein i Uppsala-Studier pp.
169 ff. 3) fsv. mcej) alla 1. m. allone. *) Likaså i Nyl., Hll. o.
Bl. (Rz 7 a), Sörb.; vore fsv. alls-stadhens. Jfr *annarstans.
^') Vö. idra. ; fsv. all(a)-ledhis. ") Jfr bsv. alle-lianda <C fsv. alla

— aldra isl. allra g. pl. Formen känd från Nyl.. Estl., Gd o.
Sörb. ") -Ils ^ S i detta ord äfven i Öb. f. ö. samt Dl. o. VI.

— *itt 'inte(t)' Rg. o. VNyl.

6

allsinäkti^ II ^) alsmåkti adj. Vanmäktig.

*allti<lli^-a 2) åmh 1. cDMi adv. Alltid. — Syn. *endäges-
efter, *jäiiilij::f.

alltiu^' älfj^g 1. dWgg oböjl. n.

allvar ulvar ut. pl.. n. — ha a/var ma^sa. — Syn. andakt.

allvarsam *allversaiii ålva,såm I. ålva^åm adj. — Syn. an-
däktig.

al[ma]nacka ähiåku 1. q/t^äkii f.

aln (Mil 1- 4''^ pl. -ar m.; sg. def. ofta dm.

aln-sticka 3) a>\^llku f. Alnmått.

|al]-rot *ale- åhröt pl. -rfjtar f,

|al-]rök *ale- ålvrhpk ut. pl.. m. An v. i tis. sädana som t. ex.
hl a so laid, a^sku bod hagg de, ?• ali-rQtpUt.

[al]-skog *ale- åliskog pl. -ar m.

[al]-*snod *ale- ähsnöd n. Alsnär.

altar ältar 1. å/Jar n.

altardnk älta- 1. å)4acj_uik pl. obr., m.

altarring a?|a- 1. åUarlgg ut. pl., m.

altartafla «?^a- 1. åUatqvhi f.

altartjänst a^^a- 1. åltaUenst ut. pl., f.

altfilr åltffp (1. med tonlöst ^f}p).

altihop alt- 1. åltihöp oböjl. adj.

[al]-trä *ale- a(*^ré pl. -trådar n.

altsammans d/^- 1. åltsäman 1. -såmans adj. n.

amen d?«fi,n inteij. — prastn seajar iiit håra äig^ga^gii atjmn
Ordspr.

Amerika aminka 1. mir^ka ortn. — h' a 'nt so goir fxptsensta
i (ajvmnka nu meii,^^a}-j tom.

^) Jfr Åm Degerfors-m. (i Ångra.) § 123. 2) fgy. altldJlélika
Vö. idtjh Strf. (ÖNyl.) ålfila. \-la < -Heha, Vernersk växelform
till isl. -lega: Nn AIslQr^ § 251, 3]. ^) Ordet allm. i FId,
åtm. i ^bildadt" språk.

Amerika-olja aminka-ålju 1. -objii ut. pl.. f. Amerikanskt

petroleum. ~ Jfr ryss-olja.
amma s. emu f.
amma v. åfn sv. vb. tr. 1. — hu a smbv mm up horn sed,

ha dzcer int al i lus tidra.
amper åmpar adj.; äfven ämpara oböjl. adj. Gr. § 62, I e. —

ampat^^om baJcohju Ordst.
ana dn sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. *illfanas.
anbelaiig-a ämhdå^g sv. vb. imp. 1. — ,pini\ va hadt amh-

laga^^§o vart ja mt na tt saij.
and dnd pl. andar f.

andakt andakt ut. pl., f. 1. m. 1) = hsv, 2) Allvar.
andas ändas sv. vb. dep. 1.
ande ända ut. pl.. m.
andre, -a — se *ader o. annan.
*andsols *) änsus adv. Motsols. — a^ska htara bom tn

ga^gur ansiis i bastu, so val ha mt Irosa.
andträngd åntré^(g)d adj. Andfådd, andtäpt.
andtäppa åntåpu ut. pl., f.
*andnr ^) åndur pl. ändrar m. Träskoning under slädmed. —

En med *andur försedd släde kallas m traskoda (ni.

llada).
andäktig andakts adj. 1) = hsv. 2) Allvarlig (om person)
anfäkta ån- I. mvfäkta svord,

*ange 3) ä^ga m. Okv. ; ingår ock i sms. snäl-*ange, qv. v.
angå ä^gö (pret. ind. o. sup. ej hörda) vb. imp. — va fakuhi

a^gar haté da?

^) Likaså i Np. o. ställvis Nyl.; däremot fsv. andsyls isl.

andsåles Vö. EF. Nyl. *andsöles idm. ^) is), ondorr 1. aiidre
m. 'snöskid', fsv. andur m. (i sms. andurstafig f.); Estl. Ru. Gd
*andur 1. -er, m. = Rz 9 a andra f. 'träskoning under slädmed';
Vö. *andre m. 'flysko' sluter sig i bet. närmare isl. ^) isl. ange
m. 'lukt'.

anis dms ut. pl., g.?

anka d^kii f.

ankare dgkar n.

*auna *) ana konj. Men, utan. — atia ja g<tr Imm mp ! —

mt va ha tvo, ana tri.
annamma ånäma svord.
annan dnaa pron. 1. d7ia n. ord., f. drum pron. 1. dm n.

ord., n. dna = dna^ pron. 1. ana n. ord., pl. dr pron.

1) pron. Annan, 2) num. ord. Andre, -a. — atia — ana ^)

En — en annan, t ex. ana Ufkar om modru o ana

om dotru so vqljli ho (Utft. — ana som Utom. —

int ana som Endast. — Syn. *ader, *annar.
annandag dnadqn ut. pl., m. def.
*aiinan-dels '^) dnad&ils — åU konj. Antingen — eller.
'''annar *) dndara f. dndarm n. dna 1. änai pl. dndär pron.

Annan. [Sk., Vs., Strby, SsundJ.
*aniiarledes '") dndarldts adv. Annorlunda. — ja, ja saij h&y.

dijdar/ats va ha to jd va ugg.
[annars] *aimors ^) dnu^ adv. — Gr. § 6Q, 2.
*annarstaiis ') dnda^tans 1. d§tcms adv. Annanstädes.
*annarstug*a 1. *ar-stuga ^) dna§thgu Su 1. d^tu ut. pl., f.

Grannstuga.
[*annarstugu]-far *arstugu- d^t.ufqr ut. pl., m. Värden i

granngården.
I *annarstugu]-lolk *ar.stugu- d§tufblUi 1, -fälfp ut. pl., n.

coll. Innebyggarene i granngården.

^) Öb., Nk., Bhl.; kvant, aflj, till isl. dn 'utan' (jfr got, imik
gr. avev). '^) isl. awuirr — ■ annarr idm,; detta tis, kvarlefver
i de flesta östsvenska bygder. '^) Jfr (ä-)hsv. endéls 'delvis'.
'*) isl. annarr fsv. annar, än brukadt i Nb. o. Vb. (Rz 10 a), Br.,
Na,, Gotl., VI, 5) fsv. annarledJds. **) Allm. i Finland. '') Np.,
Fby, Njl. likaså; fsv. änder stadkens. ^) Rz 2 a; dessutom Öb.,
Ko., Hsk., Uppl., Nk., VI., Gd.; *ar < apr-.

9

^''aiiiiarstu^ul-iiior *arstugu- d^tiimbr ut. pl., f. Värdinnan i

granngården.
annorlunda — ers. af *adraledes, '^annorledes, *eljestare.

ans ans ut. pl., n.

ansa åns sv. vb. tr. 1. — liurjais ska ja ans hade son nu,

so ha val hrq'^
ansikte — ers. af syn (sfin r\.), ögon.
*anstalta anstalt 1. anstalt sv. vb. intr. 1 Syssla, arbeta. —

va aiistalta^rju ma sode lagg'^
anständig dnstamh adj.
ansvar ansvar ut. pl., n. [Sälls.].
ansvara ansvara sv. vb. tr. 1. — Sälls. Hällre säges sta för

ngt sta fxp na.
antingen [— eller] dnthidh (1. dntlnp) — aU konj. — Syn.

*annandels; ofta äfven om eller.

apa dp sv. vb. intr. 1 Härma. — vi ska du ap at hade

(jfyiuh?
*apinja ^) dpmju f. Apa.
apostel apostil pl. -ilar ni.
ap[oJtek d^tek 1. dpthk n.
ap[oJtekare dptekar m.
april april ut. pl., m.
[apropos] *aprapä dprapo adv. Oväntadt, oförberedt; t. ex.

ha kom so aprapo.
arbeta drbåd sv. vb. intr. o. tr. 1. — arbad so lavajju

Ordspr. — Syn. *anstalta, bada 3, *beckla, *bodäja,

*bogsera, *busja, *båka II, *dona, ''fissla, '"flika, '^fyra,

[göra] *gära, *liärda, *knära, ^kniippla, *masa, *peckla,

*pjasa, *pyssla, -^pära, "^splita, ^syssla, *trajsa, *trajska

I, *trossa och fi. kaivaa.

^) isl. apynia fsv. apinia f., kvarlefvande äfven i Nyl. och

lånadt i fi, apina.

10

ai'lH't{ir«* drhaytar m.

arbete årbart n. — Jfr bråk, brakarbete, l*görda] *gäi'da.

ai'bets-^ir[ig] *-ug ^) drbattsdftrii adj. Arbetsam.

ai'bet.skai'l drhaitskar pl. -kårar m. — Sj^n. *dagaman.

art" I ärv n. Ärfdt gods.

ai'f II ingår i sms. vattu-arf, qv. v.

arfsyud drvsfpnd pl. obr., f. [Sälls.].

arf[ve]del drvd&il pl. obr., m.

arfviiig drvigg pl. -ar m.

arg drg adj. — Jfr l)rädarg. — Syn. desperat, gra, ilsk[eii],

vild, trynvild.
argbigga drghlc/u f.
*argor2) drgur pl. t. Ilska; ish. i best. form, t. ex. ^a troivar

ha a dzt wt hava i arguna.
ark drk n.

arm s. drm pl. -ar m.
arm a. «>m adj.

*armade drmad> oböjl. adj. Svord.; t. ex. tat armadh fa!
armbåge drmhöga m.
[armbågs]-stöt armbåge- drmhogastmpt pl. obr., m. Stötande

af armbågen. — agkltgsonjt o armhogast^rftn Uam vnt

lägg Ordspr.
[armé] '-''armea årmäiju 3) f.
armveck drmv)k n. Armgrop.
arreiidator äranddtur pl.?, m.
arrende ar and ut. pl.. n. — ha na po arand.
arrest arast ut. pl., m.
ars dl 1. ds ut. pl., m.
arshål a,s«? 1. dsal pl. obr., n.
artig drtj adj. [Sälls.].

^) Likaså i Nyland. •) Öb. Njl. idm. ^) NVa. idm.

11

as qs 11. — Syn. ""'rat.

[asa] sig *hasa hdsa^sa sv. vb. rftx. 1.

asben i) asbåm n. Okv.

ask (?.s^- pl. -ar m. Mindre låda. [Träet ask växer ej å or-
ten].

aska s. äskit ut. pL, f. — Se *gTufva.

askonsdag dskönsda ut. pl.. m. ; vanl. i best. form : Onsdagen
närmast före påskdagen %

asp asp pl. -m^ f.

assessor asåsur pl, obr., m.

"^asug 3) ,jsii adj. Otäck, vidrig (om personer 1. ting).

att 1) konj. — ers. af *ett 1. *hitt (ha).
2) fför inf. — ers. af till 1. afstad.

afujgusti agusU ut. pl., m.

auktion ävifon pl. -ar m.

ax uks n. — korii hpn sati ^ aks titmand Kornet börjar gä
i ax därborta.

[axel I] *axul*) dksul pl. åksular m. Hjulaxel.

[axel II] *axle åksla 1. åkXla m. Skullra.

B.

I) h: pl. obr., n. ~ [Barnet frågar:] mam, a hate h, som a
j}f.som stoyknpgglu? maw, cpr a so}fs? [Modren svarar:]

;]q, SO}pS (Pr a!

babord h4bo(l ut. pl., n. '? Förek. blott i tis. h bqho(l.

*) EF., Nyl. ^) Denna bet. torde vara allra, i Fld; i Sverige
däremot 'onsdagen efter fastlagssöndagen' (Sundkn). ^) asig är allm.
i Fld i ofvan anförd bet. ^) isl. oxoll fsv. axul idm.; "^axid med
samma bet. i Öb., EF., Nyl. o. Ru. Skillnad mellan axel I o. II
framträder äfven i Rosl. (Schagerström Vätöm.).

I?

babords-sida hqho(l^)du ut. pl., f. Förek. i tis. po 1. frön [o:

frqm^\haho(l^idu.
back häk pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Mindre lada 1. skrin, ish.

fur värktyg. Jfr värkback.
backa hdk sv. vb. intr. 1.
back-*brott ^) hdkhrbt n. Backhympel; det ställe på backen

där den börjar stupa nedåt.
backe haka m. 1) Kulle. Syn. *dunt bet. 2. Jfr *Hd. 2)

Mark, jord. — ha damp t baka so ha hraka. — haté

grasi vaksar as t po baka von.
back[ig] -*ug bdku adj.
back-*lid båkVtd pl. -ar f. Backsluttning.
bad bäd n.
bada båda sv. vb. 1: 1) tr. o. intr. Bada. 2) intr. b. po m&

nu Arbeta ifrigt.
bädda bäd sv. vb. tr. 1 := hsv.

båda sv. vb. intr. 1 Slå [b. om 7iqn].
baddare badar ni.

*badd(e)-huggarc '^) bddahapir m. Vildbasare.
bad(c)-kvast bddakvåst pl. -ar m.
badstuga — se bastu.
bad(c)vatten bddavätn ut. pl, n.
bagare bdgar m.

bagarbod ~ ers. af hvetebrödsbod.
bagarstuga bdyasthgu f. [i Jakobstad].
bajonett bäjunat pl. -ar m.
bak n. — ers. af '■i)axt.
baka bdka sv. vb. tr. 1.

^) Samma bet. har isl. brot Fr 2. 2) Replot = PP. Vore
kske ett fn. *boduar-Jiogfjvare (Gr. § 62, 1 6) ; jfr Ny]. *badduman
(Vll N. E. s. v.J.

13

bakben hqkhåm n.

*bake ^) haka m. 1) Handens öfre sida. 2) Bräde, hugget frän

den obilade stockens yttersida.
bak-<'ft|erl håkkt 1. hdked 1) adv. Efteråt. 2) prep. Bakom,

efter.
bakfot bdkfof pl. -fotar m.
bakfram håkfräm adv.
l^aki häk) adv. o. prep. Bakuti.
bakifrån håkifrqn adv. o. prep.
bak-kappa bqkåjm f.

baklänges håklanps adv. — Svn. a-^^^agg, å-ry;»:^, ä-riif.
bakom bakom adv. o. prep.
bakpå bc(k2)o prep. o. adv.
baksida båksnlu ut. pl., f.
bakstycke bqkstfpk n.
baktala bdkfåla sv. vb. tr. 1.
baktill bdktU adv. — Syn. *bak-vider.
bakngn bdkmi pl. -ar m.
bak-v[id]er båkvh- adv. Baktill.
bakvägg bqkvåg pl. -ar f.
bakat bäkot adv.
bakände bdkånda m.
bal &(/Z pl. -fir m. Dansnöje.
balja bdlju f.

balk bdVfc 1. &aAÄ; pl. -ar m.
balka 6a?^ 1. bdXk sv. vb. tr. 1 [qv] Afbalka.
bana bdna pl. ol)r., m. 1. f. Anv. ish. om järnvägen.
band band n. — Jfr *binda s.
banda band sv. vb. tr. 1.

1) Allra, i Öb., EF., Nyl., Estl., Rn. och dessutom Dl., Åm.,
Mp., Hs., Sdra., Vg., Dis. (Rz 19 b); No. bakkc m. 'ryggen på
järnredskap'.

14

b}iiul(a).sko bdndaskowar (m.) pl. t. Skor försedda med snö-
ren. — Jfr remmasko.

baiid^rind bdndgrhjd pl. -ar f. Ett spjälredskap anv. vid väf-
nin<^ af band.

bandhake bdndhåka m. Ett värktyg anv. dä kärl bandas.

*ban^ ^) bdgg adj. Rädd ; anv. blott pred.

bank haglr pl. -ar m. (i alla bet.). — Ingår ock i sms. *ro-
baiik, qv. v,

bauka bdgk sv. vb. intr. 1. — bdgk po dwG. so vilhparm!
— ja^ska hagk om da, ja, so ha Uans.

banna 2) bdn sv. vb. tr. 1 Förbanna. — banas sv. vb. dep. 1
Förbanna sig, svära. — Ers. i bet. 'med härda ord före-
brå' af gräla, skälla.

bauiior — ers. af *grälor.

bantåg bdntogi n. def. (ut. pl.).

baptist 3) båhthst pl. -ar m. — Gr. § 73, 3.

bar hår adj.; i svag form äfven bara (frän hsv.), jfr barar-
niad &c.

bara *), *ba håra 1. ba adv. 0. konj. 1) Endast. 2) Sä snart,
om.

bararmad omskr. med [ha gar] ma håra arma.

barbent omskr. med ]Jia gar] ma håra bama.

*bard '") ingår i sms. väder-*bard, qv. v.

barlotad omskr. med [ha gar] ma håra fhtra.

barhufvad omsk. med [ha gar] ma håra Mvu.

^) nhty. bange idm., under formen *hang anv. i Öb., EF.^
Nyl. o. vida i Sverige (Rz 22 b); äfven fsv, hänger. ^) isl. fsv.
hanna v. 'förbanna. •') Lau (södra Gd) hahdist (enl. Klintberg).
*) I bet. 2 [obet. *ha\ allm. i Öb., EP. o. Njl.; äfven uppg. från
Fryksdal. I Estl. o. på Runö däremot användes ba^Xl som konj.
= hsv. 'men'. ^) Burtr. (Vb.) — bal i samma bet. «< isl. barör
eg. "slagen'.

15

barhänd omskr. med [ha yar] ma håra hhulra.

bark hårk ut. pl., m.

barka hårk sv. vb. 1: 1) tr. Afslä barken frän trän; jfr
*harta (l:a gången), draga (2:a g.), skafva (3:e g.).
2) tr. Garfva. 3) intr. h, qv Skynda i väg.

barkbröd hårkhrh pl. -brhdar n.

barkbåt — ers. af bräd-*smacka,

barlast harjåst ut. pl., m.

barm harm ut. pl., m. — a kan int seM qdaras hon j harmt
so tnt fotn stikar fram Ordspr.

barmli artig hdrnihchrti adj.

barn hön^) n. Gr. § 110, 4. — to horn far ha som ha ro-
mar at, so val a n^}pd Ordspr, — Syn. kläpp, *kott,
*tussevask. Jfr äfsing II. — barusjukdom jfr älta
s. n.

barndom höndom ut. pl., m.

barndop höndöp n.

barn-^-^^fas höwfoas ut. pl., n. Barnsbörd.

barnfödd härfhd 1. hårffhcl oböjl. adj.

barn-*hylla hönhfphi f. Bamsköterska.

barn + juoni fi. hönjbunur pl. t. Barnsliglieter.

barnkammare hogkämar pl. obr., m. [i Jakobstad].

barnklut högklud pl. -ar m. Trasa anv. vid skötande af barn;
äfven blöjor m. m. d.

barnkläder högkladar pl. t.

*barnkona2) bogkunu f. Barnsängskvinna.

*barnkonomat ^) hogkunumåt ut. pl., m. Mat (ss. ost, soppor,
gröt m. m.) som af besökande medhemtas åt barnsängs-
hustrun.

1) Öb., Norrl. (Rz 24 a), Hvbfj., EF., Nyl., Estl., Ru , Norge
(sondenfjelds) under samma form *hån. '^) Öb., Dl., Norge. '^) Öb., DI.

16

l)arn-|kull| '-kulle hogkhla m.

I»arn-*leka ^) bönUhJm f. Barnleksak.

banuiiorska håmö^ku f.

bariiro hönröiv ut. pl., f. Lugn för ens barn. — ja^ska sas

nådar tn stona so fa^(fu honroiv.
barusjuk ^) höyisiihk adj. Hafvande i långt framskridet stadium

(om kvinna).
barii-*skväk honslwak ut. jjI., n. Barnskrik.
barnsäng bönsågg ut. pl., f. i uttr. hg ?■ hqnsandza anv. om

kvinnor, som vänta sin nedkomst.
barnsöl — ers. af kristiiin;ä?.

barn-*täna3) böntona oböjl., g.? Undfägnad, som af barn-
sängskvinna bjudes besökande. — dnk 1. jtta bontona.
*bariiug:'*) bömi adj. Barnslig.
barnunge bonugg pl. -ar ra.
barr bår n.

barrskog; bdikög pl. -ar m.
barrträ bårtra pl. trådar n.
bas I bås ut. pl.. n. Aga. — jt tgmsla^g [o: tumslaug] bash

ot bom tis.
*bas ^) II n. Gång, vicis. — hur kan du vaka so hng > aU

bas? (d. v. s. i en fortsättning).
basa basa sv. vb. tr. 1:1) Aga. ish. barn. 2) A^ärma; t. ex.

dro^ima basar brgsti.
*baska *') båsk sv. vb. intr. 1 [om nan] Slå, piska.
*basor båsur pl. t. Ris, aga. — bom ska fo basuna.

1) Öb., Nyl.. Norge. 2) öb., Vb., Nk. (Rz 24 b), Norge.
^) Öb , Nyl. Jämföres af Rz 771 b — säkerligen på fullgoda skäl
— med fsv. barna-taua f. 'barnlinda'. ^) Pg., Nyl. ^) Nyl. *bas
1. *bås Fby *bås n. idra.; *bas äfven f. ö. i Öb.; jfr Dl. *bas

'stund'. — *bas : hsv, basa 'springa' = bsv. gång: gå. ^) Nyl.,

Fby, SM-e, Bhl.; jfr nlty. batsclien idm. (Berghaus).

17

bast bast ut. pl., f.

hasta bast sv. vb. tr. 1. — noiu a ha bastå o bundK

hastmatta båstmätu f.

hastrep bdstråip n.

hastu bastu f.

bastii-lalve båstuläva m.

*}>attiiig 1) bähgg pl. -ar m. Bj^ting, själfsvåldig gosse.

*baxt2) båhst ut. pl, m. Bakning, bak.

*baxtas ^) båkstas sv. vb. dep. 1 Åtrå sig.

beck bak ut. pl., n.

becka baka sv. vb. tr. 1.

be ekad-snärt *) bakasnmrt. pl. -ar m. Bali som löper

långs marken (term i bållspel).
beek[i^] "^-m^ baku adj.

*beckla båikal sv. vb. intr. 1 Utan allvar syssla med ngt.
beekolja båkbhju, ut. pl., f. — Ex. under amper,
becksvart baksvårt adj.

[beck]sömsstöflar beekad- båkasmistiivJar (m.) pl. t.
becktråd båktrod pl. obr., m.

[bedja] be bé pret. bä sup. bét 1. biah vb. tr. o. intr.
[bedjare] *be[d]sare5) basar m. Tiggare.
[bedjar]-gubbe *be[d]sar- båisargub pl. -ar m. Tiggargubbe.
[bedjasj *be[d]sas båts pret. o. sup. hhst vb. tr. o. intr. Tigga.
bedra^"a bidra pret. hdroiv sup. hdréajt vb. tr.
bedröflig* bidrévh adj.
bedröfva i^f^rjév sv. vb. tr. 1. [Sälls.].
befalla bifäl sv. vb. tr. 1.

1) VNyl., Uppl., Vni., Sdm., Nk., Sm., Öld, Bl., Hll (Rz 26
b), Frjksd.; -tt- < -nt-, jfr eng. bantUllfJ. 2) öb., Fby, Nyl.
idm.; isl. bakstr (gen. -rs) m. idm. ^) *baxtas NK, *Jaxa Kr.
Re, *baxas Pg. idm. *) Pämå (i ÖNyl.). ^) Öb. allm., Vb., Mp.,
Rosl., Estl.; isl. beidask vb. Jfr mlty. bidder ra. 'tiggare'.

2

18

Ijclatta |si^| hhfdt^sa sv. vb. rflx. 1 [ma na].

befäl hf(d 1. hifål ut. pl., n.

be^ifveii hcUivi 1. hjivi adj. [j9o 1. a^ nq\.

he^rafniii^' hgrdvm^y pl. -ar f.

be^rafva hfjmv sv. vb. tr. 1.

b(*^rij)a hcjrtp pret. higråip sup. hgnin vb. tr.

begära &y(ér sv. vb. tr. 1.

bclia^a — ers. af lika v.

beha;i^"li^ bihagli adj. [Ordet användes ej om människorj.

bebei ') Ity. hhliir) ut. pl., n. Bråk, .bestyr.

l>ehof hhöiv n. — Sälls., ers. vanl. af '^'tarfva s.

behåll hhqf/l 1, hliöl(l ut. pl., n. — ast har a na i hhaj/l ov

p&^ga sm.
behålla hthdj/l pret. hlmli] sup. bihaj/li vb. tr.
behändig bihåncU adj. 1) Fiffig. 2) Händig.
behiifva hhév sv. vb. tr. 2 1. 1. — Syn. tarfva v.
bekant hkänt 1) adj. 2) pl. -ej\ best. -ra m. & f.
beklaga hkldga sv. vb. tr. 1.
bekväm hhkvkm adj. [Sälls.].
bekymmer btts]ptnhar n.
bekymra bitsjprnbar sv. vb. tr. (vanl. rflx.) 1.
bekänna biiåån sv. vb. tr. 2.
belåten bilötu adj. (förek. blott som pred.).
beläte balat n.
belöna btlm sv. vb. tr. 1.
ben båm n. — lag batna po nfxUi tis. Ila, skynda. — *Syn.

-'iiäcklar, *skånka, ti. koipi.
bena s. båmu pl. obr., f.
bena v. I båm sv. vb. tr. 1 Rensa fisk.
bena v. II bhn sv. vb. tr. 1 Bena håret.

^) Ordet anv. i EF. o. Nyland.

19

*beiia ^) v, III ham sv. vb. intr. 1 [ov] Gå 1. springa raskt.

I>eii|ig] *-u^ hmm adj.

l>en--'=kiioka båigknöku f. Benknota.

belii|liii^ håi-kgg pl. -ar m.

henpipa hém- 1. l)åimp)pu f.

beii-*rammel ^) héanramhal n. Benrangel. [Ordet anv. i de

nordliga byarne].
benraii*rel hamräggal n,

ben-"-^skeda? håmsis&ijii f. Spigg. — Gr. § 192 C 1 «.
ben-''^skirfla håmsfshvUi f. Benskärfva.
bero hrow sv. vb. intr. 3. — ast biroiver (1. hiror) Jia na

po hade, mt.
berätta hråt sv. vb. tr. 1.
berättelse hrédeJs pl. -e.r f. [Sälls.].
beröm hrqm ut. pl., n.
beriimd hirémd p. p. & adj.
berchuma hrém sv. vb. tr. 2.
besatt hiSiU adj.
be[se| '^-si bist pret. &?so' sup. &^5/^ vb. tr. — oin a gar okngg

o hsirjandi'^ [Jfr om],
besinna [sig] hsm^se^ sv. vb. rflx. 1.

beskaffad lisMfa adj., blott, pred.; t. ex. so}fS a ha biskafa,
beskedlig hsUéU adj.
beskrifva biskriv sv. vb. tr. o. intr. 1.
beskärma [sig] hsiscérm^sa sv. vb. rflx. ].
besluta hulwt sv. vb. intr. o. tr. 1. — Syn. *sinnesätta

[sig].
ibesman] *bisman 3) bfpsman n.
*besmide *) hsmkl ut. pl., n. Möda, bråk.

1) x\yl., Fby, Gd, SM-e, Bl., Sk. — fris. bmen idm. 2) Jfr (?)
Ormsö ben-*ram n. idm.; i Px ben-*raf n. ') fsv. bisman bgs-
man n. *) Px o. Mx samt Hs., Uppl., Sdm., Nk., Vg. (Rz 30
a— bj, Sörb.

20

*b('spai' hspqr ut. pl, n. Besparing. — ha. som kana 'jpvi,

hat- ja t hspqr.
best båist pl. -ar m.

bestyr hstijr n. — Syn. l*g-ör(la] ^^-Jirda.
bestyra hsff/r sv. vb. tr. 2.
bestå btsfo pret. bistötv sup. bistå\j2- vb. tr.
beställa bistål sv. vb. tr. o. intr. 2. ~ Syn. tinga,
bestämma biståm sv. vb. tr. o. intr. 2.
besvär hsvér pl. obr., n.
besvära hsvér sv. vb. tr. 1.
besvärlig bisvérlt adj.

besymierlig" bmpnali adj. — bisfftjh ^) adv. Isynnerhet.
[beta s. I] *bete 2) 6^^^ m. Bit, smula. — ct^p ma i7i hUa

bresbata, ja a so huggru!
beta s. II båitu ut. pl., f. Deg af rågmjöl anv. vid färskinns

beredning.
beta v. I béM sv. vb. tr. 1 \sondar'\ Smula.
beta v. II bå}t sv. vb. tr. o. intr. 1 1. 2 Beta hudar,

gar f v a.
beta v. III bätt sv. vb. intr. 1 Gå på bete.
betala bital sv. vb. tr. 1.
betalning bitåhiigg pl. -ar t
bete I bita m. Huggtand hos svin.
bete II bävt ut. pl.. n. Kreatursbete.
beteshage béaUshäga m. Betesmark.
betsa bits sv. vb. tr. 1.

betsel bhX n. — [Sällan brukl.J. Syn. *bettel.
bett 1) ers. af *bita s., då det ])etyder bett af djur.
2) båt n. Bett på äggvapen.

^) fsv. besynnerlika ; med samma bet. i Öb. allm,, EF. o.
Nyl. 2) isl. bite m.; msk. äfven i öfriga östsvenska mål.

21

*bettel ^) Mtiil pl. litular 1. Utlär m. Betsel.

betyda htfid sv. vb. tr. o. intr. 2. — Syn. =^'väsa (i nek. sats)

betydlig- bhtijdh adj. — asit a lie. na htijdht ma hade.

hety^ hitfig n.

bevara hwära sv. vb. tr. 1.

bevars hivq,s inteij.

bevis bibis n.

bevisa hwls sv. vb. tr. o. intr. 1.

!>i ^/ n.

bibel hlbil ut. pl., m,

[biblisk] =:^bibelsk2) bibalsk adj.

bida bid sv. vb. intr. o. imp. 1. — ha bidar tis. Det dröjer,
det låter vänta pä sig, det blir ej bättre.

bidrag bidrag n. [Nytt o. sällsynt ordj.

••'bigär[d]niiig ^) bijrhihgg pl. -ar f. Bård. — Gr. § 20, 1.

bikta — ers. af skrifta.

bila s. b/hi f.

'''bila *) v. bil sv. vb. tr. 1 Hugga 1. tälja med bila.

bild btj/l pl. -ar m.

bilda bil^l sv. vb. tr. 1. [Sälls.].

bildad Mj/la adj. [Sälls.].

Inlderbok bijjlarbök pl. -bqkar f. — Syn. ""graiitubok.

biljett bUjåt pl. -ar m.

|bill| *bild ^) Ulcl pl. -ar m.

[billig] '''bilig bih adj.

*l)iiida ^) s. biudu f. Vidjeband kring kvastar, vispar, gärdes-
gårdsstör-par o. s. v.

^) isl. bitoll m. Ordet förek. — i allmh. bet. 'munlag i bet-
sel' — allmänt i svenska mål (Sverige, Finnland, Estland; Rz 34
a) och kunde förty upptagas i skriftspråket. ^) Likaså Nyl. o. Fryksd.
•^) Allm. i Öb., Nyl., EF., Åld o. Sverige. Rz 27 b, Lgr Btr. p.
67. *) Allm. i Fld o. Estl. ^) isl. bUdr fsv. bilder m. (se
Fritzn. 2 o. Tamm Etyra. Ordb. 2 s. v.); *bild Öb., Nyl-, EF., Åld,
Estl. o. Ru. «) Nyl., Sm.

22

himla v. hhjd pret. bänd sup. bnndt \h. tr.

Iniidsula Unmlu f.

l>iHiiikle]mask Umkmäsk pl. -ar m.

hisko]) Uskop pl. obr., m.

bit — ers. af beta s., ^raiul. smula m. fl.

*bita s. Utu f. Bett af orm o. d.

bita v. hit pret. håit sup. Uh vb. tr.

UUs pret. 0. sup. hltist vb. dep., t. ex. hwj b'ihs \'-y.
humJ}iUs\. — sUeJ po ha du int bitis tis.
bitter bitar adj. ; böjn. bitara o. s. v. — Syn. amper.
bitti[da] 1) bih 1. bltj kom]). Utnan adv. — Gr. § 111, 1 /^.

— ^ moru biU to hatu ha sfsiti csrtä^opu Ordst. — Jta,

som bih val budi, ha lamar ov Ordspr.
*bjorii 2) biöti (pl. -ar) m. Björn: blott i ortn. hiÖYfbbga m.

def. "björnbägen", namn pä en mosse vid P^Tckinäs.
bjuda brwd 1. bjiad pret. bttmd sup. bmh^) vb. tr. o. intr. -

ha bimdar tmot Det kännes motbjudande.
l^Judning bimdmgg 1. bjmdmgg pl. obr., f.
bjälke bdlk 1. biåXk 1. bjålk 1. bjåXk pl. -ar m.
bjällra biåjjlni 1. bjålclru f.
*bjära — se bära.
*bjäre — se *bäre.
*bjärg — se bärg.

björk, *bjärk *) bdrk 1. bjbrk 1. 6/«r^' 1. bjérk pl. -ar f.
björklake, *bjärk- bm-k- 1. bjérklåka [1. &;-] ut. pl., m.
björkskog, *bjärk- bitirk- 1. biarkskog [1. &;-] pl. -ar m.

^) LuNDELL upptager i si» ordlista bitti som hsv. ^) fsv.
biörn; eukelt i ÖN. o. Estl., i smss. äfven i Nyl. (Vll NE. s. v.). Jfi
HCLTMAN Fiunl. Bidr. p. 121 n. 1 o. p. 151 m. 59. ^) Böjes i
isl. biööa pret. boiiS p. p. boöenn. *) Öb.. Hsk., ÖNyl., Rg. &
W. (i Estl.), Ru.,'Nb., Vb. (Ra 29 b), Dl, Fryksd. o. Sörb.; fsv.
bicerk blott i ortnamn (Tamm Etym. Ordb. - s. v.).

23

l)jörk-*suo(l, *bjärk- hm-k- 1. biérksnod [1. h)-\ ut. pL. n.

Björksnår.
björkved. =^1)järk- hi^rk- 1. hiérkvå 1. -vr [1. hj-] ut. pl.. m.
björii biéri 1. iy^i^ pl. -ar m. — Syn. *bjoru, nalle.

h/mi koka namn pä en springlek. [Äfven hiqgjioka].
björii-| mossa] -mosse hijmbsa 1. bjémösa ut. pl., m.
björnriif förek. i tis. ha a int na ma>^^om eM blobcer t

bimr^va.
black bldk adj. — blåUi m. def. är ett hästnamn.
blad bldd 1. blad n.
bladbnk ^) bUdbthk (vanl. i best. form d. v. s. -bijiist) ut. pl, m.

Bladmage(n hos idislare).
*bladdei'-päse blådarpbsa ut. pl., m. Bladmagen hos idislare.
*bladdra '') v. I bladar sv. vb. intr. 1 Bläddra. Gr. § 16, 3.

— tii^ska int bladar i guis olj botst!
*bladdra^) v. II bladar sv. vb. intr. 1 Fladdra, sladdra;

skräfla.
*bladdra s. blådru f. Skräfla.

*blaiid *) s. "blandning' ingår i smst. ä-*blaiid, qv. v.
bland p. bland prep. — Hällre ibland, i lag med.
blanda v. bland sv. vb. tr. 1.
[*blanda s.] ^bläuda^) blåndii pl. obr., f. Blandning; spec.

blandning af mjölk och vatten.
blank bld^k adj. — Syn. glad bet. 1.
blanka bldgk sv. vb. tr. 1.
blast — ers. af kål bet. 2.
bleck blåk ut. pl, n.

MM

*) Äfven Ormsö o. Gäv. 2) Ru. bladar idm. Jfr Ta
Etym. Ordb. bläddra. 3) isi. blaöra: Nyl., Fby, Dl., VI., Ög.,
Bl., Sk. (Rz 37 a & 493 a). *) isl. fsv. bland n. idm. ^) VNyl ,
Korpo, Norge ställvis.

24

blecka v. hUka sv. vb. tr. o. intr. 1 Hugga märken i trän till

vägledning. — Syn. fi. pilkata.
''^blecka s. hUku f. Till vägledning i trä inhugget märke.
bleck + paiiekki fi. })lakpämk pl. -ar m. }31eckhink.
blek hUik adj. 1) = hsv. 2) Lugn, om sjön '). — smi a

alt blahk t^dq.
*bleka2) s. blaiku ut. pl., f. Stiltje.
bleka v. blåtk sv. vb. tr. 2.
blekna blåtkn sv. vb. intr. 1.
bleksot blåiksdt ut. pl., f.
blemma blivmu f. — Syn. kvesa I.
[blessera] ^blassera^) bUser sv. vb. tr. 1.
*blicka s. bUku f. Glimt.
^blicka*) v. bUka sv. vb. imp. 1: 1) Glimta, skimra. — ha

bhka fy? 0gu. 2) Blixtra.
blid blid adj.
*bli(la 5) blidu ut. pl., f. Tö. — Ingår äfven i sms. näse-'''blida,

qv. v. .
[blifva] *bli bil pret. blaw sup. blivi. — Im ha sUp^ blwi,

huda fliku, san ja sist so hanar. — Hällre varda. I

bet. kvarblifva' ersattes blifva af lämna 2, slippa,
blind blind adj.

blindbock blimböh ut. pl., m. En lek.
blindbröms bUn- 1. bUmbrfptns pl. -ar m.
*blindick? ^) blinnk pl. -ar m. Liten blecklampa. — Syn.

*blunda s.

1) Bhl., HU., Bl. (Rz 40 a). '^) Uuder ngt olika former i
Öb., Hvbfj. o. Sörb. Utmärker eg. hafvets bleka färg under lugn
och solsken. No. bleikja f. 'ljusning på himmeln', blika (i') 'vind-
stille med blankt vand'. ^) Öb., Fby. *) isl. fsv. blika v. 'glänsa';
Öb., Åld., EP., Nyl., Estl., Ru. samt Hs., Svea- o. Götaland (Rz
39 b). 5) öb., Fby, Nyl., Nb., Vb., Mp. (Rz 40 b); No. blida f.
'blidhet'. *) 1. äldre *blinka?

25

hliiidrem bUn(d))'ahm pl. -ar f. Rem hvarmed bogträna ('^'rän-
kerna) nedtill hopbindas.

blindstyre hUnsti/r ut. pl., n. Närsjnit person.

blind-8yrak hVmsijrak ut. pl., n. Närsj-nt person, okv.

blinka hUgk sv. vb. intr. 1. Hällre säger man 'klippa ined
ögonen'.

*blis ^) hlis ut. pl., m. Bläs. ^ hlis)} hästnamn. •

*bli.ska 2) hlkk sv. vb. imp. 1 Fläkta.

*blister-skita blistastsHit ut. pl., f. Svår diarré.

*blistra3) v. bllstar sv. vb. intr. o. tr. 1 Hvissla.

*blistra*) s. hllstru f. 1) Blåspipa, flöjt. 2) Pudendum mu-
lieris.

*blisug bUsii adj. Bläsig. — bUsuMwii är hästnamn.

*blixa ^) bUks sv. v. intr. o. imp. 1 Fläkta.

blixt bUkst pl. -ar m. — Syn. toreld.

*blixta ^) bUkst sv. vb. intr. 1 Väsnas, bullra. — va a hade
f\p i blikstas mp otar, po}pkar!

[blixtra] *blixta') bUkst sv. vb. imp. 1. — Syn. *blicka v. 2,
Ijunga.

block blök n.

blod blod 1. blåw, def. blån, ut. pl., m. ha do^a til a i iskuna
so bion stnta. — bion a isokara ejv^vatni Ordspr.

bloda blöd sv. vb. tr. \[ne^viq\.

blod[ig:] -'''-ug blodu adj.

blodigel blodlgal pl. -}(/lar ra.

blom blom Pu. 1. bläm ut. pl., n. coll.

blomburk blom- 1. blumburk pl. -ar m. Blomkruka.

1) da. blis idm. ^) Öb. Fryksd. *bUska, No. bliskra idin.
3) isl. fsv. bllstra v., kvarlefvande i Öb., Åld, EF., Nyl., Estl.,
Ru., Norrl. (Rz 41 b), Sörb. ^) Bet. 1 allm. i Öl»., EP., Nyl. o.
Estl., bet. 2 äfven i Nyl. — isl. blistra f. 'the raouthpieco of bel-
lows'. ^) Fryksd. *') Öb. allm. ') Rosl., Nyl., Estl.

26

blomma s. hUmm 1. hltunu f.

Momma v. hlöm sv. vb. intr. 1.

^blommas hlömas sv. vb. dep. 1 Blomma, blomstra.

l>lom.ster blömstar n. [Sälls, ord].

blossa förek. i tis. hlosmuh rij Blossande röd. — Ers. af

*flossa.
blott hlbt adj. förek. endast i tis. hlåt o hår = *hammeslät.
blund Wmå ut. pl., m. — Ingär i sms. }ag*elbluud, qv. v.
*blunda s. hlimdu f. Liten lampa.
blunda v. hlund sv. vb. intr. 1.

blus blms pl. -ar m. Tröja utan sömmar anv. af kvinnor.
bly Uy ut. pl., n. — sg. def. hhjp.
blyertspenna hlya§panu f. — Jfr Gr. § 204 C 1 «.
blyg hlww^ adj. — Gr. § 24, 3 — jfr ock § 141, 2. —

hrjni a hlmiv Barnet känner sig oroligt i främmandes

närvara (nyl. ^främjar).
bly-*kocka b{i/kuku f. Pjes i knappspelet.
blå blö adj.

blåbär bUbch- n. — Ex. se björnröf.
[blåbärs]-ris *bläbäre- Ujbarms ut. pl., n.
bläfena^) blöfmu f. 1) Löja. 2) Anv. om en mager och blek

flicka.
blåklint — se *styggsblomma (1. styck[e].s-?)
blåklocka bUklöku f. Campanula.
*blåkug 3) blolm adj. Tölpaktig, dum.
blåman *) bloman pl. bl6man(ar) m. Tordyfvel.
blåmask bUmåsk pl. -ar m. Tordyfvel; äfven : gråsugga, Oniscus.
blåuer blånar pl. t.

1) isl. blmfjir. 2) I bet. 1 allm. i Öb. 3) öb., Fbj, eg.
otymplig'; jfr No. blåklYlf) va. 'bensevnelse på en ung og spaedlem-
met person'. *) Allra, i Öb. i denna bet.

27

blapojke hl6pö}[.k pl. -ar m. Stormhatt, Aconitum.

blåsa s. hlösu t

blåsa hlos sv. vb. tr., intr. o. imp. 2. — hlos, ka>j, so fa^fju

f ilarna Ordst. — ha va so hlosancL tis. Det var nöd och

brådska pä färde. — S^^n. vätli^a 2.
blas[bälg'l *-bälg"e hlöshklja 1. hhlija m.
bläs[ig] *-ug; hlösu adj. — ha a to i hlosia vadar i^da.
blast hUst ut. pl., m. — Sjm. vind, väder,
bläsväder hUsvkdar ut. pl., n.
*bläta O &?6fa sv. vb. imp. 1 : 1) Regna, duska. 2) Töa.

— ha Motar upö so Jiavdandis(t).
*blätiia2) blökn sv. vb. intr. 1 Blifva uppblött.
bläck hUd- ut. pl., n. Skrif bläck.
bläckhorn bUkhöti n.
bläck[igj *-u^ Måku adj. — häda dmjji val^^o blaku om

fr//m- ta ha sku sta skrw.
bläddra s. hlådru f. — Syn. porla s.
bläddra v. I — ers. af *bladdra.
*bläddra^) v. II Uadar sv. vb. intr. 1:1) Fladdra. 2) hl. ov

Ila i väg.
blänka hlå^k sv. vb. intr. 2.
bläs — ers. af *blis.
bläsand blåsånd pl. -andar f.
bläsig — ers. af *blisu|i^.
blöda bUd sv. vb. intr. 2.
blöja hU}pju f.

blöt s. bl0}pt g.? förek. i tis. hg 1. Uq i blo^pt.
blöt a. blmpt adj. — Syn. *klottug.

^) Öb., Da., N.I., Fby, Estl. — no. blöta v.; nyial. bloti m.
'tö'. Afljud till fn. hlouir bsv. blöt. 2) isi. fsv. blotna idm.,
kvarlefvande i Öb., EF.,'Nyl., D., Ru., Sm., Vb. ^) Gk., Fby idm.;
no. bledra v. 'Ijase".

28

blöta v. hU}ft sv. vb. 2: 1) tr. = hsv. 2) imp. Gloppa,

slaska. ha hWptar upo.
blöta s. I Umptu ut. pl., f. 1) Regn, slask. 2) Blöt, i tis.

h(j 1. laq j hl^xptu.
""blöta ^) s. II hl0tu f. Moget hjortron.
bo v. hoiv pret. o. sup. höd vb. intr.
bo s. héw n. — Jfr *bylla, *byssja.
bobin — ers. af fi. kehä.
bock I hök pl. -ar m. Caper.
bock II lök pl. -ar m. Såg- 1. kuskbock.
bocka I hök 1. hök^sa sv. vb. intr. 1. rflx. 1.
*bocka2) II (1. *bucka) buk sv. vb. intr. 1 [b nq(n)] Puffa,

knuffa. — nu huka du U hoh so ha ful.
*bockla3) (1. *biickla) hoha sv. vb. 1: 1) tr. o. intr. Knuffa,

stöta. 2) intr. Falla, ramla. — kndu hokla okul i d>Jsa,

vh (Uhtar ga tid östa dra up anar.
bockskägg böksWig ut. pl., n.
bod båd pl. -ar f.

*bo(läja? *) budåij sv. vb. intr. 1 Stöka.
botink böflgk pl. -ar m. — Syn. *vitare.
IbogI *boge boiva m.
bogsera 1. *boxera ^) huksér sv. vb. intr. 1 Anstränga sig,

bräka med ngt. — va bukspra^flu jambli ma hadenan

mp '^
bogspröte boksprhpt n.
bogträn — ers. af =^räiiker.

1) GK. likaså, = Korsn. (SÖb.) hlotfjum f. Jfr. Nyl.
*glottron n. idm.: glöta v. 2^ Öb. allm. i bet. 'stånga' o. 'falla';
No. huka (u') = mlty. hoken v. 'slå'. ^) Lfj. i bet. 'falla'; freqv.
af föreg. *) Ingalunda är detta säregna ord väl. urspr. ett subst.
bo-däja ^= No. hudeigja 'raalkepige' — sedermera an v. som vb.
'arbeta som en piga'? ^) Mod samma bet. åtm. äfven i Nyland.

29

bohvete^ryii — ers. af tattargryii.

■-•^bojs ^) hö}fs adj. Stolt, högfärdig. — ha a so hoifs po^sa.

*bojsa ^) h6}fs 1. bo^fsas sv. vb. intr. 1. dep. 1 Väsnas, föra

oljud: yfvas.
bok hök pl. hflkar f. — ful hoh tis. Tillräckligt; t. Q\.7ioiva

lu/er fiil(ini^) bok reqj.
boklada boklodn 1. boklada pl. obr., f. Bokhandel.
bokpicka bokjnku f. Peksticka.
bokpiniie bokphi pl. -ar va.. Peksticka.
bokstaf bokstav pl. -stavar m. — Syn. ord, staf.
bola^ holqg n. [Sälls.].
bolster 2) bålitar n. Hiifvuddyna. — Syn. kudde. I sin hsv.

betydelse ers. bolster af dyna.
bom bom pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Häfstång.
bomkäpp bomUap pl. -ar m. Stake hvarmed väfbommen kring-

vrides.
bomma bom sv. vb. tr. 1 [up na] Medels häfstång upplyfta

ngt.
bomolja bomklju 1. -öUjit ut. pl., f.
bomull bgmul ut. pl., f.
bomullstyg bömidstj/g iit. pl.. n.

bomärke bömcerk n. 1) = hsv. 2) Pudendum mulieris ^).
bondblyg bun- 1. bumblmv adj.
boude bon 1. hun pl. bandar 1. bmdar. Gr. § 22, 4 /5 n. 1.

I ortnamn bondas. — bun & bun fast avol^§t^ika i

smtm Ordspr.
bondfolk oms kr. med béndras (1. bSndras) falk (1. föÅk).

1) *bojS a. GK. o. NK. = P-P, i Na. m. 'hurtig karl'; jfr
Fby *boja v. 'bullra'. Kunde gärna vara det eng. boy 'gosse' (pl.
boys) importeradt. '^) Med samma bet. redan i isl. o. fsv. o. åtm.
i Vörå (Freud enthal). 3) så ock i Pyttis (ÖNyl.)-

30

'^boiullodiu^ han- 1. biurfkh^fj pl. -ar m. 1. f. Person, född af
bondeståndet,

l)Oiidft'ubbe hiigguh pl. -ar m.

bondgård hiigf/kl pl. -golar m.

boiidkarl ln'i^h)r pl. -kärar m. Bonde.

boiid kvinna hugkvhm f.

bondland hmilämh n. def. (ut. pl.) Bondebygden. — hur tipk
m om er jcer po hunlanch?

bondlurk hthjlurk pl. -ar m.

bondpojke hiin- 1. bumpuifk pl. -ar m.

bondska bånsku 1. bunsku ut. pl., f. Bondaktighet i uppfö-
rande, språk o. s. v.

[bondsk] ''^bondskug bönsku 1. bunsku adj.

bord böl n.

'^ börda — se böra.

bordsände bölgknda m. — a^lufa^^ka sas ver bol^anda o
clnk kaf.

borga bårfj sv. vb. intr. o. tr. 1. — Syn. ansvara, *taka.

borgen förek. i uttr. ga i bort ji f/p nan. — Omskrifves
liållre.

borgmästare bårgmkstar 1. bårmkstar pl. obr., m.

boricka bånku f. Vanligt ss. okvädesord.

[borr] *bår i) bår pl. burar m.

borra bura sv. vb. tr. o. intr. 1.

borst — se *börst.

borsta bå,it 1. bäst sv. vb. tr. 1.

borste bå^ta 1. båsta m. — Syn. *viska.

bort bart ad v. 1) Bort. 2) Borta 2). — bmi frön 0ga, bmi
frön jreii.a Ordspr.

^) Likaledes Fby, Nyl., Ru. o. Sörb. '^) Deesa båda betydel-
ser har ordet i samtliga östsvenska raål.

31

borta — ers. af bort.

bortblaiKla — se *sumla.

bort-*brilla<l Imrthnla adj. Förbryllad, bortkommen.

bortskyl<l|i^-] '^-\i^^) Mrt.§fp}fl(lu adj. Skyldig „öfver ögon
och öron".

bort [tagen] *-tägeii hérlhp p. p.

boi't[öt'ver] *-yfve hårtffvi prep.

boskap — ers. af kreatur.

boskifte hosfslft n.

boss bos ut. pl., n. — tu ma Jiovu o hosh i säges till en dum
person.

boss[hulVu(l] '^-höfviid höshovii ut. pl., n. Okv. för en dum
människa.

boställe bosteJ n.

bot bot pl. betar f. 1) = hsv. 2) särsk. Medicin.

bota bot sv. vb. tr. 1.

botten bötu pl. botnar m. — uit((' botii som prastis safji
Ord st. — Jfr *skotte.

bottenkarl 2) botnkqr m. i smst. botnkans-brodafi m. def. En
tarm, processus vermiformis?

bottenmjölk ') bötumiMh 1. -mjhlk (1. -AA-) ut. pl., f. Ett sked-
blad surmjölk, lagd på den tomma bunken för att filmjölk
skall kunna bilda sig. [Uttalas nästan hotnimi.-].

bottentarm botntärm pl. obr., m. Ändtarm.

bottentyg *) bot uti/ g ut. pl., n. Tyg å hvilket afvigan är skildt
utmärkt frän rätsidan.

bottna bota sv. vb. intr. 1.

') Åld., SM-e, Fryksd. 2) botnkqr m. i öfr. Öb. = Fby

*bottnare m. idm.; bottenkarls-brodern öb. allm. = Fby *bott-
nar(e)broder, Sdm. Nk. ög. bottenbror idm ; No. botning m.
'fjärde magen'. ^) AUm. i Flds svenska bygder. "*) Öb., Nyl.

32

^-bottnad -hötna adj., förek. i sms. o. utm. botten af viss be-
skaffenhet, SS. t. ex. fin- [o: /7m-], grå-, gro(tv)-hdtna
o. s. v.

bra h-q adj. k adv. — ht^ska asit pmc, ja har ?• so hw
min.

*brack ^) ingår i sms. ''•'stöi-jebrack, qv. v.

bräcka hråkii f. Okv. — brdkur pl. t. Byxor.

*bi'agd2) ingår i sms. sko-*bragder, qv. v.

*brak hrqk ut. pl., n. Anfall, försök, [^nf] > f^§l (1. fosf)
brqtsh [Icke] vid första försöket.

braka brdka sv. vb. intr. 1:1) = hsv. 2) Pedere. 3) Stur-
skas, uppträda braskande. 4) hr. okul Ramla.

*brakus hrålms pl. obr., m. Okv. fur en person som lätt fal-
ler.

*braiiad hräna adj. Brant. — Jia gq^^o hrmiat npv. — hude
h_da a ah hranast jm- t trakta.

braud brdijd pl. -ar m.

brandförsäkra bränd- 1. bråwf\fsdkar sv. vb. tr. 1.

brand järu brdndjévi n. Trefot.

braiid-*käx brånUaks n. Brandkrok.

brandspruta hrdn(d)spru!tu f.

brandstake 3) brdn(d)ståka m. Eldgaffel.

brandsyn brån{d)sijn ut. pl., f.

brant s. brdnt pl. obr., m.

brant a. bränt adj. — Syn. *branad.

^branta*) brdnt sv. vb. intr. 1 [ov] Luta (om marken), vara
brant. — marlsa brantar ov mot oga.

b*rasa bräsu f.

1) Jfr bräcka. ^) Rz 48 b bragd (Hs. Uppl. Sdm. Sm.)m.
'redskap'; jfr hsv. fiskebtagder. ^) Med denna betyd. allm. i Fld
o. Estl. samt äfven annorstädes. *) Nyl. Fby *branta = No.

bratta idm.

33

brasa v. brasa sv. vb. intr. 1 ["y-'^!-

brass ') I bnh ut. pl., m. Mängd, hop. — tq'r va framand

liada hrasn.
*brass II hrås ut. pl., n. Bråk, bestyr. — ]a a so laul häda

hrasj-
*brassa -) hrds sv. vb. intr. 1 Väsnas, stoja.
[braxeiij *brax '^) braks pl. -ar m.
bred brånl adj.

breda bråul sv. vb. tr. 1 1. 2. — bi-aul boh Duka.
bi'ed-[bent] '^-beiiad ^) bråidbama oböjl. adj. & adv.
bredbröstad bråidbrt/sta oböjl. adj.
bredd bråid ut. pl., f.
*bi'edlek ^) bråidlkik ut. pl., m. Bredd.
bred-^h^idjer brhrvér 1. bråwar prep. &: adv.
bref bråw n. — Gr. § 47, 2.
l)resilja, ^brexilja brisUja 1. braksUja ut. pL, g.?
bricka brl-kii f.

-' brillad **) ingår i sms. bort-*brillad, qv. v.
brillor brilur pl. t.
briii»;a brtggu f.
brinna brin pret. bran sup. briim vb. intr. — Se *svartsu^"-

gas.
*briskna "') brisn sv. vb. intr. 1 Bli blåsur, om mjölk.
brista brkt pret. brast sup. briish vb. intr.
brits — ers. af *bädda s.

1) Öb., EF., Nyl. 2) Öb., EF., Nyl., Sdm., Öld.; No. bräsa:
nilty. brassen 'larma'. ^) Likaså Vörå och Eunö. •*) bima äfven
ÖNyl. 5) isi. hreidleikr fsv. bfedliltker m. '^) Jfr ♦ir^7?a v.
'bedraga, förvända' (Öb., Na.), 'göra bryderi' (Sdra. DI. enl. Rz 59 a).
'') Öb., Ko., Nyl. Jfr *brisken a. 'blåsur, om mjölk' Öb. EF. Nyl.;
no. brisken 'bitter, barsk'.

34

bro hröir pl. -ar f. 1) = hsv. 2) Brädläggning utanför en

förstugiidurr ^).
bi'(Kl(l hrfid ut. pl., m.
broder hrödar 1. hror pl. hrqdar (def. hrédra) m. — ja so

broras fsfoycUa t sUpgu.
brokligl *-iig' &ro/«t adj. — Syn. ^diu^lujii-, 'iiagiug: jfr

*hjälm jte not.
[brors]-barii broder- hrodahqn n.
[brors-dotter] broder-*dotra brodaclötru f.
[brors] -son broder- bröda^on pl. -pjnar 1. -^sonar m.
brosch Zroy" n.

[brosk] *brösk 2) bréu(sk ut. pl., n. — Gr. § 49.
*brott 3) I bröt n. Underlag för häfstäng.
"^brott *) II bröt ut. pl., n. Bränning.
*l)rott III i uttr. fal j bröt ^) Träffas af epileptiska anfall. —

a ha t}p som har ^mjpotpk sow^faj/lar i bröt?
brottas brötas sv. vb. dep. 1. — Sj^n. rxpkis (under rjcka).
*brottfall «) brötfal ut. pl., n. Epilepsi.
*brottfälliiig '') brötfahgg pl. -ar m. Brottsling.
*bi'ott-kiil)ba brötkuhu f. Löngrund. Py.
brottsjö bröts 10 1. -siod pl. -ar m. Bränning.
brud brmd pl. -ar f. — ha ga^om brwda d. v. s. försiktigt.
*bruda [sig] brmd^sa sv. vb. rflx. 1 Ställa sig i ordning till att

stå brud.

1) Öb., EF., Nyl., Dl., Dis. (Rz 54 b). 2) jgl. briösk u.
<C *breusTi. — Se Tamm Et. Ordb. ^ s. v, ^) isl. fsv, brot n.
idra.; Öb., EF., Nyl., Bl. *) Öb., EF., Nyl., Rg. o. Wp.; no. brot
n. 'bra?ndinger, bolgebrud på banker og skjasr' (Nordl.). ^) isl. fsv.
falla t brot — Hs., Hjd., Ög., Sm. (Rz 55 b). ") isl. brotfall
fsv. brutfal n.; öb., Fby., Nyl., Hs., Hjd., Sm. ") Eg. en som är
behäftad med fallandesot = fsv. brutfcelUnger m. Den i målet
framträdande bet., påvärkad af hsv. brott crimen [ordet användes ej
i dial.], återkommer i Nyl., Sm. o. Vg. (Rz 56 a).

35

brudfolk hrnfkXk 1. -foXk ut. pl., n.

hrud^umiiie hrugiim pl. -ar m.

brudgåfva brmd- 1. hrugovu f.

lu'U(lliiimiiel brmdhlrml pl. obr., m. Ett af dukar, själar m. m.

d. förfärdigadt, vid takbjälkarne i bröllopsstugan fäst

täckelse.
brudkläderska brin(d)- 1. hruklce^ku f-
brudkrona — ers. af *skruf (stor- 1. lill-).
bnidpäll — ers. af vigningskläde.
brud-*skådas hrmdskbdas ut. pl., n. Bruket att .,se brud"

utanför bröllopshuset. — va ha e, tohit ma häda hrmd-

skodasi.
brud-stuga hrtudstfpgu t Bröllopshus. — ga i hrmdsUpgu

Gå kring och hoptigga bosättningsartiklar till bröllopet.
bruk I hrmk n. Industriel anrättning.
bruk II hnjik ut. pl., n. Murbruk.
bruka hrmk sv. vb. tr. o. intr. 1. tu^ska tnt hrmk mun

na langar, ha komhar po f safta. — Ers. i intr. bet. (=

pläga) af *pa.
bruklig hrmkU adj.
brun brm7i adj.
brunn brm 1. brun pl. -ar m.
brunnshink brfmshl^k pl. -ar m.
brunns-stäng brunsta^g pl. brunsta^gar f.
brunns-*timra i) bransUmbni f. Brunnskar.
brunns-vatten brunsvåtn ut. pl., n.
brun-*röllug 2) brmnrfplu adj. Rödbrun.
brunstig — se *horsug o. kärlåten samt jfr tjuras.
brus brnis ut. pl., n.
brusa brms sv. vb. intr. o. imp. 1. — Syn. *frasa, *sjåsa.

1) EF., Njl. idm. 2) Äfvenså i Nylaud.

36

*brussla ^) hrul sv. vb. intr. 1 Sturskas; yfvas.
bry [si^J hry^.sa sv. vb. rflx. 3 [z nq\ 2). — al(fä^,ska a hri/
sa i va häda g^vih färgar. — Sj-n. ^värda [sig om

brygga s. hrfpdåu f.

brygga v. hrfpcf sv. v)), tr. 2.

bryggare hygar m.

bryggeri hnji^ari n.

bryn hry^i ut. pl., n. Rand, kant.

bryna hryn 1. Irijni sv. vb. tr. 1 1. 2 Slipa äggvärktyg. —

Syn. *livätja, *snieta v.
brynsteu brmnstam pl. -ar m. — Syn. *smeta, ^säuda s.
bryta hriht^) yvet. bré}ff sup. bruti vb. tr. — tex.jakaw^ful

int hy ut ma qvii Jiajjlar. — brmt^sa vb. rflx. Kasta

sig, sträcka pä sig. — Jfr *bröta.
[bräck] *bräk *) brok ut. pl., n.
bräd-andetid? bröantld ut. pl., m. Andetid.
brådarg bröårg adj. Hetsig till lynnet.
brådbränd bröbrant adj. (eg. p. p.) Häftigt 1. för mycket

bränd, t. ex. om kaffe.
*bråd-dags brödåks adv. Tidigt. — ska tu hks so tt brö-

daks?
*bråde-tid brödatld ut. pl.. m. Brådskande arbetstid.
*brådhafs ^) bröhåps ut. pl., n. Brådkast. — ha gar mt i

brqjiu^jsi:
*brådhafsug bröhapsu adj. Fjäskig.
*brådrask *') brqråsk, blott i tis. j brqråsUi I brädkastet.

^) No. brutla v. 'larma, rasa'. Sir {1)*bruska [<C *brutka'^]
'vara bullersam' Vm. Nk. (Rz 58 b), 'yfvas' Br. ^) Samma kon-
struktion har jag hört i Finnby (EP.) och Ingå (VNyl.). ') isl.
briöta. ^) ä.-nsv. bråk^ kvarlefvande i EF., Rosl., Nk., Sörb.
^) Kr. broluqJSll f. ^) Sdm., Fryksd.

37

brådska brosku ut. pl., f. — Syn. -''skyndel.

brådt hröt adv.

*bra(ltoiiit \) hrotämt adv. Bradt.

bradt-at brotöt adv. Brädt.

bråk brqk ut. pl., n. — Syn. beliei, 'besmide, bråkarbete,

sjä.
bråka v. brok sv. vb. intr. 1.
bråka s. — ers. af *bråta, ^klifta.
brak-arbete brokårbad ut. pl., n. Mödosamt arbete.
*brana ^) bröna sv. vb. intr. 1 Glöda; lysa; rodna. — bronar

ja na vq i ogit?
brånad bröna ut. pl., m.

*braiie ^) bröna ut. pl., m. Brand ; glöd (t. ex. pä himmelen).
brås bros pret. o. sup. brösta vb. dep. [at 1. po nan]. — Syn.

se slåss,
'^brata *) s. brötii f. Lin- 1. hampbråka.
*bråta ^) v. bröta sv. vb. tr. 1 Bråka lin 1. hampa.
bråte I bröta m. Hög, hop.
*bråte ^) II bröta ut. pl., m. Katarr.
*brate-sjuk brötasimk adj. Sjuk i snufva, katarr 1. dyl.
bräcka bråk sv. vb. tr. 2 [somlar].

bråkas sv. vb. dep. 1 Skrefva med benen.
*bräda s. brådu ut. pl., f. 1) Smält massa, t. ex. talg 1. smör.

2) Saltad uppkokt grädde.
*bräda ') v. bråd sv. vb. tr. 1 Smälta, t. "ex. bråd smén.

^) Jfr isl. törne m. 'lid, tillfälle'. Eller månne pro brådtom
(jfr uttalet layomt i st. f. lagom)l ^) Nyl., EF. 3) Nvl., EF.;
isl. brane m. 'brand'. ^) Under skiftande former i Öb., EF., Nyl.,
Estl., Ru., Vb.. Nk., Sm., Ög., Vg., Bhl. (Rz 53 b). No. hrota
(o') f. ^) Öb., EF., Nyl., Estl., Ru., Götald (Rz 53 b); No. brota
(o') vb. «) Öb., EF., Nyl., Nu. i Estl. ') isl. bréba fs?. brTcdha
v.; Dl., VI. Götaland, Gsv.

38

bräde hra pl. Irådar n. — Gr. § 227. — Jfr *hake.

l>rä(l-*skäf hrnskov n. Brädskjul.

hräd-lsla^-eii] *-slägeii hrcdVxip adj. Brädfodrad.

l)rä(l-*smacka Iråsmaku f. Barkbåt (leksak).

bräka bråk sv. vb. intr. 1. — magrast fon brakar mast Ovå?,^Y.
— Syn. ''luäckra.

bränna v. bran sv. vb. tr. o. intr. 2 (pret. o. sup. bränt).

''^bränna ^) s. brann ut. pl., f. Sveda. — Jfr sms. bröst-, sol-
bränna.

bränner! branarl n.

bränning vråmgg (LK.) 1. bréMi^g pl. -ar m. — Syn. *brott II.
^brottsjö.

brännland -) brånlmjd n. Svedjeland.

bränn-[nässla] *-hässla=^) brånhcMu f. — Gr. § 88.

brännvin bran- 1. brawvm ut. pl., n.

bränsle — ers. af ved(a)väsen.

*brästa^) brast sv. vb. tr. 1 Sprätta.

bröd brå pl. brédar n. — Jfr simbröd.

bröd-[betal *-bete brébata m. — Syn. brödsbeta; *gnagu-
bete, *gnata s.

bröd-*flank bréflågk pl, -ar m, Brödskifva.

brödföda brqfhdu ut. pl., f.

brödkaka bråkåku f,

brödkorg' brékårg pl. -ar m. — to gm jer bona^^o d.iavar a
brokonp ma Ordspr.

brödlös adj. — båtar brqUs an rolös Ordspr.

brödnagg — ers. af *picka s.

bröds-[betaj '-''-bete Irésbata m. Brödbit.

^) isl. brenna fsv. bränna f. 'brand'. ^) Vb. 'afbränd skogs-
trakt' (Rz 53 b). ^) I Norge bremi-lieta m. fl. former. *) isl.
bresta idm., kvarlefvande i Öb,, Vb., Hvbfj., Fby, Nyl.

39

bi'ii(ls-|kafl('| *-kafvel brésJcåval pl. -h)vlar m. Brödlängd,

..ankarstock'".
brötl-*.skotta ^) bréskntii f. Brödspade.
brödspett hréspat n.
bröd-^spjälk 2) bréspdlk 1. -spiakh 1. -spjhlk 1. -spjkXk pl. -or

m. Sticka medels hvilken nybakadt bröd öfverflyttas från

bordet till spaden.
bi'ödstau;ii; brostågg pl. -stagyar f. Under stugutaket uppslagna

stänger 1. spett, ä hvilka brödkakor (hålbröd) äro upp-
trädda.
bröd-tand brétån pl. -tandar f. Tand, duglig till att äta bröd

med. — Ex. under *lock.
bröllop — ers. af gästabud,
broms brfpms pl. -ar m. Tabanus.
bröst hrtjst 1. bnpst ^) n. — Syn. (i bet. "modersbröst') *kicke,

*tiss.
brösta [sig] bryst^sa sv. vb. rflx. 1.
bröstbarn bnjstbm n. Dibarn.
bröstbom bryst- 1. brifstbom pl. -ar m.
bröstbränna*) bryst- 1. brfpstbranu ut. pl., f. Sveda i bröstet.
bröstgrop brfpstgröp ut. pl., f.
bröstsoeker bnpsökar ut. pl., n.
*bröta I brt^^pt sv. vb. tr. 1 Uppkasta ris, stenar &c till en

bråte.
-^bröta II bréjpt 1. bréutt sv. vb. intr. 1 Bryta i uttalet; ätm.

i uttr. ha brmday 1. br^}ptar p)o fmsk (1. finsku).
*bröte ■■') bro^pt n. Bråte, hop, stack.
bubbla s. hlblu f. — Syn. -^porla s.

M Vörä; hsv. *skotta jfr inskott, skoUkärva m. fl. (Fthl
*-skutta). 2) Vb. bakuspjälk idm. 3) fsv. bryst n. *) Nyl. idm.
5) NVa., Vö., Nyl.; fmn. i Vb.

40

bubbla v. hubal sv. vb. intr. 1. — Syn. porla v.

[budj *ba(l ^) hod n. — h, som bodi hife,^sovar int Ordspr.

buffel 2) höfal pl. höpMr m. Tölp.

^•^buffla3) höfal sv. vb. intr. 1: 1) \td ,nqn] Stöta, knuffa.

2) Röra sig oroligt. 3) [okM] Tumla, ramla.
*bufflu^*) hufht adj. Tölpaktig.
bu^a — ers. af bocka I.
buk hijik pl. obr., m.
buk^Jord — ers. af ma^(e)g:jor(l(a).
bukt lukt pl. -ar f. — Jfr *kuyckel I, 'kuyckla s.
bukta lukt sv. vb. intr. o. tr. 1.
[*bulgeu •^)] *bölg-ug- Ulju adj. „Bulen", uppsvullen. — Gr. §

43, 3.
bulla hU sv. vb. tr. 1 [op nq\.
[bulle] * bulla Imlu f. — Jfr is-bulle,
buller hölilar 1. hulclar ut. pl., n. 1) = hsv. Jfr ^'audium,

liallå, ^rammammel. 2) Åska.
bullerbas bujjlarbqs pl. -ar m.
bullersam — ers. af *störju^, qv. v.
bullersten — ers. af *ruminelsteu, qv. v.
bullerväder *') bnjflarvadar ut. pl., n. Oväder med storm och

tordön.
bullra bdjjlar 1. biijjlar sv. vb. intr. o. imp. 1. — Syn. dana,

*durra.
[bulnaj *bålna ') &«>v sv. vb. intr. 1 = &«/*,as sv. vb. dep. 1.

[Sällan båhi 1. -as],
[■-^bulning] *bålning- båi^i^g 1. bålrii^g pl. -ar m. Böld.

1) isl. boö fsv. bop n.; *båd Öb. EF. Nyl. Estl. Sörb. 2)
Nyl. idm. '^) Nk. likaså; freqv. af diall. *hlffa (Rz 63 b, Nyl.)

ralty. buffén 'slå, stöta. *) VNyl. •^) isl. bolgemi fsv. bulghen,

Ög. Vg. *bulgig 1. -en (Rz 64 b). «) Fby, Nyl. idm. ■) Vö.,
Sörb. likaså; fsv. no. bohia vb.

41

bult ingär i sms. slagsbiilt, qv. v.

bulta hult 1. hidt sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. bauka,
*dunta.

*buinla ^) bnmbal sv. vb. intr. 1 Stjälpa, välta.

*bumsa ^) bums sv. vb. intr. 1 Rusa. — ha hiimsa ma hiivu
mot varjza.

buukf bugk pl. -ar m.

buuk-hufvud 1. '^-Iiöfvud bugkhuvii 1. -hovu n. Tölp, okv.

buuk-[torkare] "^'-törkare hiigMwkar m. Hyllor 1. andra ställ-
ningar i värmhuset, pä hvilka bunkar uppsättas att
torka.

bunt bunt pl. -ar m.

bunta hnnt sv. vb. tr. 1 [ihop nq\.

bur hijrr pl. -ar m.

buren-*kudda hunkadu f. Ko som nyss kalfvat.

burk burk pl. -ar m.

burr[ig] *-ug iwnt adj. Ruggig i håret.

busa bws sv. vb. intr. 1 Rusa.

buse — ers. af *böfve, *fasekuse, kuse.

'■'^bussja biifa sv. vb. intr. 1 Stöka.

buske böska m.

buss I hus pl. -ar m. Tohaksbuss.

*buss 3) II bos 1. bås pl. -ar m. Kil som inslås i kvarnstens-
ögat vid sidan af järn- (1. stäl-)axeln.

*bussa *) I hus sv. vb. tr. 1 Hetsa (hund). — hus him po
häda hahisi! — hus i kisn!

*bussa ^) II hös sv. vb. tr. 1 Täta, kila kvarnsten medels
*buss II.

1) Pö. Norge likaledes; jfr Ten. (VNyl.) *humma idra. 2)
Ten., Norge. '^) Öb., Ormsö (Estl.), Ångm., Ög., Sm., Pryksd., Sörb.;
No. huss m., bussa v. idm. ^) Norrl., Öb., EF., Nyl., Nk., Ög.,
Sm.

42

*bus8a ^) III bu.i sv. vi), intr. 1 : 1) Sätta en tuggbuss i mun-
nen. 2) Stoppa tobak i pipan. — hus i imm mp!

[bussarong'] ''^bussaron hdsaron pl. -ar m.

*biisse biisa ut. pL, ni. Väppling, klöfver. Jfr livit-b., röd-b.

bussig husi adj.

*buss-Järii hOsjmi n. Järn-*buss i vattenkvarn.

'^butti^ -) hnfi- adj. Plump; surmulen.

by b^, def. bi/p, pl. bf/jar, def. bi/ja m. Bondby. — /<« c^zi
haim h b//s. — sisik bom i bi/ o ga s/qIv (1. s/alv) at
Ordst.

*bye 3) btjja m. Frcämmande. — ga smaf han ot b//ja säges
till barn.

by(e)-[inoster] *) *-mostra byjambstru f. Främmande 1. på be-
sök kommen kvinna; i l)spr.

bygga bxpQ sv. vb. tr. 2:1) = hsv. 2) Reparera ■'). — ja
guta smlv bxpq skona mm. — Syn. ''iuisa i ))et. 1.

byggare ingår i sms. underbyggare, qv. v.

byggmästare bfj^mastar m.

b}'ggiiiiig bjppiigg pl. -ar m.

byggiiiugsämue b}pgmgskmm- ut. pl., n. Medel till reparation,
t. ex. ha a mt na bjpgmgsamm i t<imfi byjksuna.

byig — ers. af *ilug, *ilgäugeii.

Lbyka] *b<lka «) bok sv. vb. tr. 1. — Gr. § 45, 3.

[byke] *böke bok ut. pl., n. Pack, slödder.

*bylla "') hjilu i. Bo. Se getiiig-*bylla.

-'^byll-fliiga bjflfljpgii f. Spyfluga.

1) Gsv. i första bet. 2) Nyi. J,',^^ Åugm. blltet, jfr nlty.
but 'grof, plump'. 3) Öb., EF., Nyl. '') ÖNyl. 5) i denna bet.
allm, i Öb., EF., Nyl., Estl. samt dessutom Mp., Uppl., Sdm., Ög.,
Vg., Dis., Bhl. (Rz 67 — 68) — ej i fspr. ^) no. boykja idm.
') Öb., EF., Nyl., Estl., Åld, Rosl., Ög., Sm., Dl., Nb. (Rz 32 a-b).
Jfr BucGE i NoREENS Dalm. pp. 228 ö".

43

b>lte hffU ]. hff.Xt n. — Syn. *kiiy.ssja s., -kylta, 'Miiylta s.

I byrå] '''biraiij!»: ^) binigg pl. -ar m. Dragkista.

*byssja-) hy/a 1. hijsiju f. 1) Svinläger. 2) Oordnad bädd.

byta bijt pret. hijt 1. iéj;/?^ sup. 6//j^ 1. hiih vb. tr. 1) = hsv.
2) Dela ^), t. ex. ja kam^ful int byt ma i tvo dadar
hajjlar. — Syn. i 1 bet. kyta.

byte bf/t n.

byting' byUgg pl. -ar m. & f.

[*bytniiig's]-barii ^bytings- bytigshon n. Bortbyting. [Ett så-
dant kännetecknas genom sitt stora, oformliga hufvud].

bytta b}ftu f.

byxben hphsbam n.

byxor bffksur pl. t. — Syn. brackor. Jfr spjällbyxor.

byxsäck b\pksak pl. -ar m. — knijt nava i byksafst.

bada I bo 1. bo pron. & räkn. — bo kära a bartjiiip.

bada *) io(^a sv. vb. tr. 1 Bjuda. — ja^skii boda ta h pta. —
a m boda ti cUåsbodt o?

både — ocli bo — o konj.

båge lioga m.

bågna bogn sv. vb. intr. 1.

bak bok pl. -ar m.

*baka'^) I böka sv. vb. intr. 1 Böka.

■'^baka •*) II boka sv. vb. intr. 1 [iipo ma na] Syssla, stöka.

1) I Flds sv. diall. allm. ss. %yrång 1. *birång. ^) Upp-
gifvet äfven från EF., Nyl.. Estl., Ru., Uppl. o. Götald~(Rz 72 a).
Ordet innehåller oniljud i förh. till GK busa (könlöst) idm. rz: no.
bosa (o') f. 'halmbädd' och är afledt från boss. I Norge finnes ett
vb. bysja 'beströ med halm, löf o. s. v.' '^) Samma bet. i isl.,
fsv., Öb, EF., Nyl., Gotl., Nk., Fryksd. *) isl. boda v. 'bjuda,
befalla'. ■') Öb., Hs., EF., Estl., Norge; afljud till fn. bauka 'rota,
gräfva'. ") Jfr Dis böka 'arbeta strängt' samt Vg. *båckna Sm.
*båkna 'göra väsen af sig' (Rz 70 a).

44

*bal ^) hé'. adj. Högfärdig.

baldo böl/l 1. böl<l pl. -ar m.

ball />r'>/r/ pl. -ar m. — Se beckad snärt (under becka), in-
0. utklockare. '^s\iv s. II, *sältra s. & v., 'äntra, tre
linjii'g- och si»rin^'a (under liug*g) samt plka hölil (under
piki fi.).

*bålne håi^a m. Böld.

bår bår pl. hårar m.

=>=båra 2) huru s. Hål. Jfr näs(e)-*bära.

bard — ers. af '''bigärdninji^'.

bas hos n. — a saknar ^nt kurju to hu a i bost Ordspr.

*båsa3) hösa sv. vb. tr. 1 [up na] Oordna, t. ex. bosa up
sandSa.

båt höt pl. -ar m. — Jfr *tjälebåt, *sniacka. Se -'\skotte,
stamkraft, *sud, "'sndband, =^syda, *vrång, *öst.

båta höt sv. vb. intr. o. imp. 1.

batakter hötåktar ut. pl., m.

bät-[fästa] *-fäste*) bötfast n. Fånglina.

båts-liake boshåka, hösdka 1. hötsaka m.

båt-*skof hötsköv n. Båtskjul.

bäck båk pl, -ar m.

*bäckel 5) håkal pl. béMar m. 1) Drummel. 2) En lång rä-
kel.

*bäckla ^) s. håklu f. Vårdslös kvinnsperson-.

*bäckla^) v. håkal sv. vb. intr. 1 Fumla.

hiklas sv. vb. dep. 1 : 1) Bete sig oaktsamt.
2) Misslyckas.

^) Med samma bet. allra, i EF. o. Nyl.; äfvenså Uppl.: jfr
Rz 70 a- b hål. 2) isl. fsv. hora f. 3) Na., Nyl. idm.; jfr Estl.
hosa \mt\ 'utkasta' No. husa (il') 'kaste uvornt'. R. ^) Nyl. ^) Öb.,
Fby idm. Jfr isl. clårhekell m. okv. ") Fby. ') Öb , EF., Norrl.,
Uppl. idm.; No. bakla.

45

*bäeklar ^) héOdar pl. t. Skänkor, långa ben.

*biicklare håklar m. Drummel.

*bäckhi^* 2) haklii adj. Klunsig, otymplig.

bäcks-*'iniime håhsmln n. Bäckmj^nning.

[bäddj =^bä(l(la hådu t — Jfr *byssja.

bädda håd sv. vb. tr. 1. — som a ha(la^§o h^ar a Ordspr.

bägare bågar m.

bäg:ge hå^i pron.

*bäla [sig] ^) M]^§a, sv. vb. rflx. 1 Oroligt kasta sig af och
an. — håhs pret. o. sup. håhst vb. dep. — v>_ ska tu
bqbs (1. h%]^(le) sotenand, a du simk? — Jfr *bäuga
[sig]v

[bälg] *l)älge lålja m. Blåsbälg. — Ingår äfven som senare
sms.-led i okvädingsord *).

bälgvante — ers. af *kludd, päs(e)vaiite.

*bälja^) hdh sv. vb. intr. 1: 1) Rama. 2) Gråta öfverljudt.

bälte balt 1. båU n. - Jfr lijärt(a)bälte, söljebälte.

*bäiida [sig] ^) bånd^sa sv. vb. rflx. 1 Föra sig ovårdsamt.

*bäiiga [sig] '^) bågg^sa sv. vb. rflx. 1 I plågor oroligt kasta
sig af och an.

bänk bågk pl. -ar m. — Jfr *kränka.

*bänska ^) bånsk sv. vb. intr. 1 Bjuda till att tala hög-
svenska.

bär bér 1. bér n.

1) Öb. Hvbfj. EF. Nyl. *bäcMar 1. *bäcMor pl. t.; stambe-
fryndadt med litt. bégti 'springa'. 2) Qh., EF. idm. ^) Öb., Nyl.;
jfr No. bala 'bullra; tumla; anstränga sig' {bfda 'släpa, träla').
*) Där framträder bet. af isl. belgr m. 'säck; skinn'. Jfr Fby

-handske Åld -vant i likadan användning). ^) isl. belia fsv. bcelia:

Öb., Fby, Ru., Sörb. (äfvenså Estl. b^lgi idm.). ^) isl. benda fsv.

bfsnda v. 'böja'. -) Jfr *bangas EF. öNyl., *ba7iga sig VNyl.
'våndas'. Hör ty. bange hit? «) Np., Hs., Uppl., Gd; <.*bein-ska

'tala rätt' isl. beiwi adj. 'rak'.

46

bära 1. '^bjära ^) ixéra 1. hjéra 1. liéra pret. bär sup. hån
vb. tr. 1) = hsv. 2) Föda, om ko. — U ha huf^^o
hicer ha Ordspr. — Syn. Mnt (under koiitti fi.), kånka,
*j>yiigla.

[*bärej *bjäre 2) hi/era 1, hjéra ut. pl., m. Namn pä ett troll,
som — vanl. i skapnad af ett nystan — hemtar till
gården.

bär(e)buske hcénhöska ^) m.

[*bäre|-sinör '^bjäre- hiéra- 1. hjérasmhr ut. pL, n. Troll-
smör.

bär(p)ställe hcénstal ^) n. Ställe där det växer bär.

[bär^] *bjärg *) Inérg 1. hjérg n.

bärga hcérg sv. vb. tr. 1.

*bäi'ga [sig] '") hérg^sa sv. vb. rfix. 1 Bära sig åt : t. ex.
hiiyjais h(Erga^(lu da mp ofar!

*bärgaiides förek. i tis. mit (1. mat) imila bcergandts o Iqgum
Tämligen.

[bärgig] *bjärgiig 1. '''bärgiig biérgu 1. bjcérgu 1. lérgu
adj.

[bärg]-*lid *bjärg- bicérg- 1. bjérglld pl. ~ar f. Bärgsluttning.
Py Fl

bärg-skrefva 1. -''bjärg- b/érg- 1. bjérg- 1. bérgskrlvii f. Py
Fl

[bärg-tageu] *bjärg-tägeu biérg- 1. bjérgthp adj.

[*bäru]-trä ^) *bjäru- bi/eru- 1. hjérutra pl. -trådar n. Ok
hvarmed vattenämbar (ett vid hvardera änden) bäras.

bäsk bask adj.

') Öb., DL, Gd, Hsk., ÖNyl. ; fsv. bierci GL hi(rra ÖGL.
2) *bjäre Ög. Gd, *bäre Vb , *bare Dl., nyisl. tilberi m. idm.
^) bcérb <^ g. pl. beria. *) isl. biarg fsv. birrrgh n. kvarlef-
vande i Öb., ÖNyl., Rg. & W.. Ru., Gd, Ög., Vg.i Sk., DI. (Rz
36 b). •"') EF,, Nyl. «) NVa., Dl. idm.

47

*bässe •) b(U pl. -ar m. Giimse.

bättra båtar sv. vb. tr. 1 [hata^fia 1. båtar up nq\.

bättre bäst båtar komp., bast superi., adj. & adv. — Syn.

*]iäfvare. *välkare.
[bätti'iii^-| =^bätteriiiiig 2) béMtiigg ut. pl., f.
*bilckel-[hul'vu(l] *-höfvu(l békaiMvu pl. obr., n. Dumbom,

okv.
*böekla ^) btikal sv. vb. intr. 1 Bete sig otympligt.
*böfve ■*) bémw ut. pl., m. Buse, spöke. — b^m^vi kombar o

tq^cja! (till barn).
*bö^-Ia') béuau f. Bula, buckla. — Gr. § 48, 4.
*bö^lu^ bmilu adj. Full af bulor 1. bucklor.
böja v. Impj 1. bog^) sv. vb. tr. 2. — Sjm. *kiiörra.
*böja s. bfigu f. Krokigt växande trä hvars topp är nedböjd

till marken.
böka I bmik sv. vb. intr. 1. — ha Unakar i jola jrfsom

svim, a.nt hoksar a na ana. — bmukar po (1. upo) o

jitar tis. Äter med allvar.
*böka II båu(k sv. vb. imp. 1 Ljuda doft. — ha bomka^^o

i skop, ja val rada.
'''bökug ") bt/ufku adj. Ostadig. — ijipkt nu, j(er a so bouikut

o st^mkid i da.
biila bmtd sv. vb. intr. 1. — S^n. *bälja, rama, '''röta.
böld — ers. af *biihiiiig, *bälde, ^båliie.

M Ordet träffas i Öb., EP., Nyl., Ru. o. Fryksd.; isl. berse
besse m. 'björnhane' (fhty. bero m. 'björn'). ^) VNyl., Lau (södra
Gd) idin. '^) Har i Np. o. Fby bet. 'falla, ramla' och hör väl ej
hit, utan jfr *bäckla v. Men jfr No. bökla, bokkla 'kludre, klodse'
Dl. *bjöckla 'röra sig oförsiktigt'. *) Jfr SM-e boen ra. def. 'något
slags spöke eller vidunder', No. blive ra. 'busemand, skraemsel .
"') Ob , ÖNyl.; allm. i Sverige enl. Rz 72 b.; fsv. böghla f. '') Jfr
HuLTMAN i Finul. Bdr. p. 124. ") No. baukutt adj. 'ujaevn, opro-
det, omvai^ltet'.

48

*bölögoii O hmiUgiir (n.) pl. t. eg-. Oxögon. — vand hmul-

^gur tis. Blänga, kasta vreda ])lickai-.
bön bm pl. -ar f,

böua s. Imu f. — „hta koma n}f/' sa Jonas ot hmu Ordst.
'''böua 2) v. hhi sv. vb. intr. 1 Bedja bevekligt, oftast i tis.

ha hmia o ha.
böuobok bmihok 1. homhdk pl. -bokar f.
böneda^ bmuda pl. -dagar m.
bönehus bomlnhs 1. bonJuhs ii.
b(ln(e) [söndag] -'■-sundag" bomsunda pl. -sundagar m.
*bör3; ftfr ut. pl., m. Vind, ish. medvind. [Sälls. ord].
[böra] *borda*) boel sv. vb. intr. 1.
börda béhi f. — a^ska ■hnt la^ staimjpo holu Ordspr.
*börde ingår i sms. skid-*börde, qv. v.
*börfast '") horfast adj. 1) Hindrad af vinden att utlöpa från

stranden. 2) Kvarhållen af ogynnsamma omständigheter.

— ht(?^lifar ja bm-fast o Ihpar int nästans.
börja h/pr}, pres. = inf., pret. o. sup. bfprja 1. bfprtja vb. tr.

0. intr. — ha hipn ga nu (1. w/).
början hprjan 1. bjprian 1. bfpr jan ut. pl., n.
*börjna bfjrn sv. vb. intr. 1 Börja.
*börjnan byprrian ut. pl., n. Början. — al a bon i hprriam

Ordspr.
*börr bt)rii m. def. (ut. pl.) Okv. för en ruggig, okammad

person.
*börra [sig] bor^§a (1. b^^ia) sv. vb. rflx. 1 Varda ruggig.

^) Jfr isl. boida f. 'ko', afljnd till bole m. tjur'. I norskan
finnes f. ö. ett verb boyla 'vraenge oyne'. R. ^) isl. bena vb ,
kvarlefvande ätm. i Nyl., Uppl. o. Sdm, (Rz 79 a). ^) isl. byrr
fsv. byr 1. bör m., allm. i Öb., dessutom Norrl., VI., Sm., Gd (Rz
68 b). Fby *börs-vind m. nyisl. hriöavfastr adj. == Ped.-Pu.
*) Samma inf. — utgången från pret. — i Vö., Fby, Nyl. ■") Öb.,
Vb., Hs.

49

börs btti I. bos pl. -ar m.
*börst ^) ho^t 1- best ut. pl., f. Först.
|hössa] '^byssa^) bfpsii f.
|höss]-läs *byss- bffslos pl. sälis., n.
Ibössj-pipa *byss- b}f.sp)im f.
[böss]-.skott *l)yss- bfpskot n.
l)öta ijö^ sv. vb. intr. o. tr. 1.
böter betar (f.) pl. t.

c. ■

c sé pl. obr., n.
chef Jaf pl. -ar m.
cliemisette fr. /hmt/at pl. -6r m.
chikauera y^ifcimér 3) sv. vb. tr. 1.
cigar[r] shgar'^) pl. -ar m.
cikoria, '''cigoria shkarja 1. sigurja ut. pl., f
cirkel strlsil pl. sirlsilar m.

courir fr. förek. i uttr. ^-ful-Jcoré [äfven i-fulkort] ^) I fyr-
spräng.
cylinder siUndar pl. silhjdrar m.

1) Öb., EF., Nyl., Estl., Ru., -Fryksd., Sörb. 2) fsv. byssa f.,
allmän ordform i östsv. mål (^^50, ^mt 1. -0. bls). ^) Närmast
af *sjikunera, hvarefter tilljämning inträdt. ^) Så väl oftast i våra
landsmål. "') Sammalunda i Kronoby.

50

D.

d dé i»l. obr., n.

*(lackel 1) ddJial n. Läng lat räkel.

*(la(l(l 2) dåd, def. cZar/// 1. dddi, pl. obr., m. Far, gammal man ;

pappa. — ha val^^iq to dadi (jrafta Ordst.
*(la(l(le (eg. = föreg.) ingär i sms. skorf^dadde, qv. v.
*dafva3) dåvu f. Sank däld.
dag d(jr, def. dån, pl. dagar m. — <jndq Goddag! — now a

ha daksans sam^(j. — so daks Vid den tiden (att — ).

Jfr ock iiyss-dags.
*dagad ingär i sms. uppdagad, qv. v.
*dagamaii *) dågaman pl. dägamanar m. Dagakarl. — ja

diitar ga dagaman halv qn, ja.
dagas dågas sv. vb. dep. 1.
dagdrifvare — se *daiigelskida, *daiigelsträka, *dangla s.,

*daiik, *raiiglare.
dagg I då^ pl. -ar m. Skeppsdagg.
dagg II dåg ut. pl., f. Dagg på växter.
*dagga dd^ sv. vb. intr. 1 [om nan] Slä (eg. med dagg).
dagg[ig] *-ug dd(/u adj.
daggmask ddqmåsk p. -ar m.
daglig ddgli adj. [Sälls.].
dagsarbete ddksårhait n.
dagsljus ddksjms ut. pl., n. — haU ska tu J^cera ma daks-

jmsi o tnt nrp ta ha a so mfyrkt raij.

1) Öb. (uppg. frän Np., Pö. o. Px.); jfr Rz 87 b dakka
Sm. Vg. 'gå sakta', No. daka idm., No. dake m. 'druler"; aflj. till
sv. diall. *dikka isl. no. dika (i') v. 'löpa omkring' och *dockel,
qv. v. 2) öb., Nb., Vb., Uppl. (Rz 80 b, där äfven Öld daddel
m. idm-), VNyl , Estl., Ru., Fryksd. Hittils ej uppgifvet från väst-
skand. mål. ^) NVa., Hs., Fby, Nyl. sålunda; Sörb. dabe No.
dave isl. dafe m. 'vattenpuss', *) öb. allm., Ko., ÖNyl., Jtl. så-
lunda.

51

da^släiula d(igXlkndu f.

dagspel imiln^ dåkspagg pl. -ar m.

dagsi'esa dåksrhsu f.

(lagsrand ^) ddksraml iit. pl., f. Gryning.

dagsvärkare däksvchrkar m.

dagsvärke dåksvch^k n.

Idagjtals, daga- dågaUds 1. -t<)l^ adv.

dal d(H pl. -ar m. 1) Vallis. 2) Tjärugn -). — h hranda^clat^,
i da. - Syn. (i bet. 1) *dafva, *gjuta s., *lägd.

dal(e)-gubbe ddlaghh pl. -ar m. Gubbe som sitter och beva-
kar tjärugnen.

*dalla ») dal sv. vb. intr. 1 Slå dank.

*daller-daseii dqlrjfjlqsn m. def. Hin onde; i svord. ta ma
dalildijasn 1

dam m. I däm p. -ar m. Fördämning.

dam m. II ddmh pl. -ar m. Vattensamling.

dam f. däm pl. -ar f.

dam n. dåtuh ut. pl., n. coll.

damma I ddma sv. vb. intr. 1 Slå \til 1. om nqn\. — Jfr
viska v.

damma *) II ddmh sv. vb. intr. 1 [okul^ Eamla, falla.

damma III dåmh sv. vb. intr. 1. — vatp damhar.

damm [ig I *-iig dåijihu adj.

*dampa ■') damp sv. vb. intr. 1 [nér 1. okdl] Ramla.

*dan •*) tan f. tu n. k pron. dem. Den det. Gr. § 250, 2.
— tan vand, tan smmd, tan t/jfar Den lede, fan.

*daiigel-skida då^galjlsldu f. Dagdrifvare, okv.

1) Ållm. ord: Rz 81 b; fsv. dagrafld f. ^) Vb. likaså.
3) Ef , Nyl , Sk., No. *) Vö. — I bet. 'skynda' är ordet spridt
inom Öb., EF., Nyl. o. Nk. '^) Öb., Å., EF., Nyl.; aflj. till dimpa
o. *dumpa. ^) akk. ra. jiami upptr. likaså i Ru. (Vll Ru. §

204). Sm. (Rz 83 b) o. No.

5ä

*(liiii^4'l-sträka då^gal^stiiiku f. Dagdrifvare, okv.

daii^la v. då^gal sv. vb. intr. 1.

*(laii^la s. dågfjlu f. Dagdrifverska.

*(laii^lu^- ddgglu adj. Lätjefull.

'^daiik 1) dd^k pl. -ar m. Dagdrifvare. Jfr. sla^*(lauk.

*(laiika 2) dågJc. sv. vb. intr. 1 Slå dank. — Syn. *(lalla. *(laii^la,

*ralta, *ran^la, ranta, -'.slanka, *slunka, *slunta,

*slu.ska, *trilta, *trimsa, raittaa fi., roivata fi.
dans du7is pl. -ar m.
dansa ddns sv. vi), intr. o. tr. 1.
dansdocka ddnsdokii f. Danslj^sten kvinnsperson.
danslek ddnslhk pl. -ar m.
dansmästare ddnsmastar m. — ha a in tuki dansm&star,

häda jJo^pfsh
*dant ingår i sms. '^rakodant, qv. v.
*dara ingår i sms. slarf*dara, qv. v.
*dai'jus ^) ddrjiis pl. -ar (sälls.) m. Okv. — Ingår ock i smss.

lång- & slarf'*darjus, qv. v.
darra där sv. vli. intr. 1.
'^das — se *dallerdas.

*dasa [sig] *) dds^sa sv. vb. rflx. 1 Draga sig, lätjas.
*daska') s. ddskn f. Liderlig kvinna.
daska v. dask sv. vb. intr. 1 [hl 1. om 7iq7i].
dask[ig] *-iig; dåsku adj.
'^de ta 1. h ^) f. fn n. fa 1. tu pron. demonstr. Den det.

[Sälls.].
de. dem th tam, tom, tom; gen. tarras; dat. o. akk. tam, tom,

tom pron.

1) Fby i EF.; allm. i Sv. enl. Rz 84 b. 2) gF., VNyl.;
allm, i Sv. enl. Rz 84 b. ^) Nyl. idni., eg. 'skräpkarl'. Jfr Vll
Nyl. Et. *dorg. *) Nyl ; allm. i Sv. enl. Rz 85 a (dock ej rspr.;
upptages icke i W-Jeurl.). ^5) Sibbå. ^) ÖNyl. ta (Ftbl Nyl. § 85).

53

debetsedel dibitsadil pl. -ar m.

december disåmbar ut. pl., m.

<le-däi' UU, tkli, tiU, thdé; tåniti, tåmdh, tamté, tamdr, tömtt,

tömdt, tömté, tomdé; tmnti, tomdh, thmté, tc^mdé pron.
de^ då(jf def. dahp ut. pl., m. Gr. § 11, 2. — Se *älta

s. II.
de^-lialk däghölk pl. -ar m.
de^ii^l '^-ug dågu adj.
de^-'^=siir ^) diujsijrr ut. pl., m. Sj-ra i deg.
de^-fra^ dågtrog n.
de^'vatteii dågvatn ut. pl., n. — ha vcermba^ijagvatni ot mbsh

tis. Han gråter {— isl. vatna musum idm.).
de^-älta dågkÅtu & -hltu f. Ältad degmassa.
del dåd pl. -ar m. — Syn. ''''lotte,
dela dåd sv. vb. 1: 1) tr. Dela. 2) intr. Tvista, t. ex. va

dada^}li tcsr o in? — Syn. (i bet. 1) byta bet. 2.
delning dådmgg pl. -ar f.
den — ers. af *dau, "^de, han.
denne — ers. af [=^desseu].
[desperat] =^despurat dhpurat adj. Vildsint, vred.
[*dessen] -) '^liissen •^) lusa f. liisu n. lus pl. lus 1. lus pron.

Denne, -a, detta.
'-'Mlessen-[här] ''^-Iijär lusa^jé f. lusii^jé n. lus^jt pron. Den

här, det här. Gr. § 250, o.
*dess|här| *-lijär lus^jér lusjje. adv. Där, just där 1. här.
■=dess-[ ilarna I *-hjärna lus^jéna adv. Just här.
*dess4'iiärnana] '•'-li järnana lus^jéna7i(d) adv. Just här.
desto tåstii adv.
det — se *hitt.

1) Estl. idm. 2) j^ie(j uddlj. t- (tåsn &c.) i Kkr, Na., Fby,

Nvl., Rg. o. Wp.; VDl. desseu enl. Rz 87 a; isl. pesse fgutn.

pissi (fsv. pcenni). ^) Öb., Vb., Dl., Gotl., Ormsö tt Nuckö,
Färöarna; fgutn. akk. sg. msk. llisau.

54

(Ii s. dl ut. pl.. g.? — modrii dze^(li ot horn sat.

(Ii v. dl sv. vb. tr. 3. — Syn. *jäla I, *ti.ssa.

(lihani — ers. af bröstbani.

'•Mlifla ^) dival sv. vi), intr. 1 Svärja och förbanna sig.

(li^ tä, da pron. pers. akk. sg.

(li^-iia dlgtj sv. vb. intr. 1.

(lika dik sv. vi), tr. 1. ddi ^^ola 1. d}k vj) jöla.

(like dlk n.

(likcskaiit — ers. af ren s.

dikta [ni. hus] — ers. af *myssja.

dill dil ut. pl., m.

dimma dimhu f. — mit 1. maf ?■ dimhi tis. Drucken, full. —
Syn. *disa, 'töckna.

dimm[i^-] -^-ug- dknhi adj. — Syn. töcknig.

dimpa dmp [inf. sälls.] pret. damp sup. dimpa vb. intr.
[oliul].

"^dimpel dlmpd m. Fall. Ingår i sms. dån-*dimpel.

din tkn 1. dan f. Un 1. dm n. tåt 1. dat pl. thi I. f/i7i pron.
poss.

dinapp — ers. af *sudd 2, =^tutt.

dingla d^^gal sv. vb. intr. 1.

*dinglug2) cUgglu adj. Spräcklig. — Syn. ^haglug. spräck-
lig.

direkte dir åkt ad v.

'''disa 3) dlsu ut. pl., f. Töcken, dimma.

dis[ig] -^-ug disu adj.

disk dhkar (m.) pl. t.

diska dkk sv. vb. tr. 1.

') Öb., Ef., Nyl.; allm. i Sverige enl. Rz 91 b — dels
dwla dels di/vla. ^) Äfvensä i Vörå; osäkert om hit bör Älfd,
dinglur 'blåsiir' (Rz 87 b), litt. däglas 'weiss und schwar/bunt'.
=^) Ko, Hsk., Na., Nyl. samt Götald (Rz 91 a).

^5

disktrasa dtsktrasu f.

diskvatten cUskvåtn & diskas^åtn ut. pL, n.

dit, -^di 1) fl, dl tid, tjt adv.

*dit-dit titjd adv. Dit bort, där borta: t. ex. humhalJwhm a

tifid ellt.
'■Ulit-där tité, tidé, titér, Udér adv. Där borta.
*dit-där-traii htéfron, tidéfron adv. Därifrån.
=*Mlit-där-nan 2) Mtnand, tithian, hdénand, hdénan adv. Dit;

där.
*dit-där-at tHéot adv. Ditåt.
dit-[efter] *-eft tkht adv. Ditåt.
dit-at, -''di-at tkJot, tiot adv.
djup a. (t£j)2), jyv adj. Gr. § 27, 3 a.
djup s. itzijp, jijp ut. pl., 11.
djuplek cUypVaik, ji/pUak ut. pl., m.
djur jih- 1. jf/r n. Gr. § 27, 3 «.
djurläkare jthrlåkar m. Veterinär.
*djäflas 3) j/fit!?rts sv. vb. dep. 1 Svärja: väsnas,
djäflig' '''-ug javh 1. jåvht adj.
djäfvul javiil pl. jävlar m.

djäkel jéÄ:aZ' &' jfi^-«? ut. pL, m. Djäfvul. — no so jaknlri!
djärf )érv adj.
docka dökti f.

'•=dockel dokal ut. pl., m. Lång räkel.
|dock]-skäp *docko- döhiskop n. 1. (pl. -ar) m.
|dock]-va^g*a *docko- dukiivå^ii f.
dof f/ov adj.

') ti Öb., EF., Nyl., (men Ruuö dén < pcema J)arnä).
fsv. />i (Nn na. VI 373 ff.). ^M < *In-ad,, äfven f. ö. i Öb.
och i Finnbv. ^) Äfvenså Fby. 3) Öb., Nyl., Fby, Hs., Nk., Sm.
Sk.

56

doft doft \it. pl., n. N3^pa, grand. — int tat doft va tm\
[*<lofna| ''"(lomiia ^) dömn sv. vb. intr. 1 Mista sin styrka, om

dryck. — dnh ov a fi^ti a domnar!
doktor döktur pl. obr., m. = ddl-tår pl. -'{/• m.
*(loll 2) dol n. Fån.
*4lolla dölii f. Tossa, enfaldig kvinnsperson. — Ingår ock i

sms. ''fjuckedolla, qv. v.
*dollu^ ^) dölit adj. Fånig, fjollig.
dom döm pl. -ar m. — lia a am dom tis. Det är likgil-

' tigt
domare domar m.
domedag domtdu pl. obr., m.
domherre domhcer pl. -ar m.
domna dömn sv. vb. intr. 1 [qv].
domsaga domsaga f.
dom-[stol] *stole domsföla pl. obr., m.
doiia s. doniL t Fågelsnara.

*doiia *) v. don sv. vb. intr. 1 Syssla. — va donajlu ma'^
*doiiiiig '") doningar pl. t, g.? Tillbehör, effekter. — hp-Jji

al domgga jrer o '^
dop döp n.

dop])a döp sv. vb. tr. 1. — Jfr ''"kråiia.
dorde ^) mlty. dmyli ut. pl., n. Slusk, drummel ; okv.
^''dordug dånlu adj. Skojaraktig.
*dorfva ') dårv sv. vb. intr. 1 [om nnii\ Slå.
dosa dösu t

1) Öb., Mp., EF., Nyl., Estl. i samma bet. ^j pagö döl;
DI. — Älfd. döl (Rz 109 b); jfr nlty. doll 'fånig', men äfven Hollog
no. tldlutt (Vll öm. p. 62). 3) Dagö, Gsv., Fby. *) Nyl,, Fby,
Hs., Ög., Sk.; no. döua R. '•>) Ög., Fby, Nyl., Gotl., Götald, Nk. ;
no. doning m. ^) Anv. äfven i Helsinge (Nyl.). "j Fby, Sm.,
Bl., Sörb., Vb. Jfr Rz 746 b.

O'

-''(lossa 1) döau pl. obr., f. Kort och knubbig kvinna, liinsa :

okv.
[dottev] -Nlotra ~) dåtni pl. dåtrw 1. dgfar f,
[(lottei']-bai'ii *doter- dåfarhon n.
[dotter-dotter] *doter-dotra dotéufötru f.
|dotter]-son *doter- döta^on m. (Böjn. se son!)
drag drag 1. dra, def. c?ra?;i n. 1) = hsv. 2) Konkav iir-

rnndning i öfre dörrstocken för att flen skall passa mot

den helrnnda undre stocken.
*draga s. dr/njii f. Släpa.
draga v. dm pret. drow sup. drihp vb. tr. 1) = hsv. 2)

Barka ett trä andra gängen. — dras pret. drosta sup.

drosta & dråijist vb. dep. Tvista.
dragg dmg pl. -«r m.
dragga drag sv. vb. inti*. o. tr. 1.
*dragsa3) dräksii f. = drags-*ol.
dragen spik (?) [dragspik] drdip-siftk pl. -ar m.
drags-*ol *) dråksul pl. -?t?ar m. Dragrem, t. ex. pä en kälke.

Gr. § 66, 3.
drake dråka m.
*dralla ^) drål sv. vb. tr. 1 Spilla. — jaiuhh dralar hu (vaty)

at sa, huda klosu.
dränk drdgk ut pl., m.

drank-arshäl ^) drdgk-åial 1. -asal ut. pl., n. Groft okv.
drasut drasM pl. -ar m. Syn. *bäcklare, '^dackel, *dok-

kel.
dref driv ut. pl., n. Upprispadt tågvirke.

1) Kr., Fby. Jfr sv. diall. Hossa da. diall. Häse 'padda Rz
747 a. 2) öb., EP.. Nyl. ^) Kronoby idm.; ellipt. af följ. ■»)
Gkby idm.; isl 61 *Öl Rul öiif, 'rem' (Nn Alsl. Gr. 2 § 73,2). •')
Under formen *dräll(l [om- 1. aflj.?] idm. vidt spridt i Sverige (Rz
101 a); Brandö (Åbo län) *drälla. ^) Anv. äfven i Nyl.

58

dricka v. dnk pret. drdk sup. drufjt vb. tr. — Syn. *l)iinla,

*piiui)a, töja, *tJ)riia I.
dricka s. drika ut. pl., n.
di'i('k.s<»ia.s dnksglds n.
dricksvara drikasvåru f.
di'it-is drlvls ut. pl., m.
driftig — ers. af ritVaude o. d,
drifva s. drivu f.
drifva v. drh pret. draw sup. drm vb. tr, o. intr. — Sjn.

*kasa, *kassja, *raka, *räka; *dräga intr.
drill dnl pl, -ar m,
drinkare — se supare, supig-*trall, supig-tut ; supig-*smTa,

fyllkäriug.
drist[ig] *-iig dristu adj,

-■'droiifät 1) d7'ondt ut. pl., n. Lätting, oföretagsam person.
drO])pa v. dröjxi sv. vli. intr. 1. — dröp sv, vb. tr. o. intr. 1.

— Syn. '^sela (intr.).
droppe, droppa s. dropii f. — drbpar f, pl. Medicin. — Ex.

se under basa.
ldropi)]-ilaska '^droj>pe-? dröpaflusku f. Medicinflaska.
|dropp]-vatteii *droppe-v. dröpavåtu ut. pl., n. Regnvatten.
drucken druih adj.
dnimiuel drihml pl, -ilar m. — Syn. *bäckel, *bäcklare,

dorde mlty,
[drunkna] ^druckna 2) drnkn sv, vb. intr. 1.
'''drunt ^) drthit pl, -ar m. Kort, knubbig karl.
-^drunta ^) drunt sv, vb. intr, 1:1) Slå [hl van]. 2) Fjärta,
dryck dripk pl. -ar 1. -ar m.

^) Med romansk änd. bildadt på *drun-, jfr hsv, dröna 'vara
ovärksam'. ^) isl. drukkna fsv. drukna; NVa , Vb., Dl,, Hs., Mp.,
Espä i Nyl., Gsv., Fryksd., Sörb. 3) Kr., Sdra., Nk. *) NVa.,
Fby, Tcu., Norrl,, Sveald; isli, allm. i bet. '2.

59

dryfta s. I drffftu f. Vanna. — vik dripftuna tis. Gråta.

^dryfta ^) s. II clnpftu t Lunsa, okv.

dryfta v. (hyft sv. vi), tr. 1 Rensa säd.

dry^ dr>/[j adj. — dri/ft adv. Ledsamt, tråkigt. — ja hq^§o

dri/ft jcf-r.
*dry^a ^) dri), pres. drijjar, pret. o. sup. dryd vb. intr. = drys

pret. o. sup. dy {/sta sv. vb. dep. Dröja, söla; t. ex. ha

dri/sta int lägg Ude h}su gaggii.
*drylta3) dnf/.t & drfpU sv. vb. intr. 1 Dröja, söla.
*dryltiift- drrpUii k dr}fltu adj. Senfärdig.
*dryiita ^) s. drrpjitu f. Lunsa, okv.
*dryiita '") v. diyiif sv. vb. intr. 1 [hl nan] Slä.
*dryntiift- drfpntu adj. 1) Fet o. stor. 2) Trög, dåsig.
drase drösa m.
*drä^-a ^} draga sv. vb. intr. 1 Drifva för vind och väg. —

Syn. "^räka.
drägel drågal ut. pl., n.
drägg dråff ut. pl., m.
drägla drkgal sv. vb. intr. &: tr. L
dräglig] *-ug draglu adj. Nedsmutsad af drägel.
*dräg-vigg '') drav^Q pl- obr.. m. Lat och värdslös person, okv.
dräktig — ers. af yiigelstiuii, *ifalug, ikalf. Jfr bariisjuk.
dräll dréj ut. pl., m.
di'äiig dr äg g pl. -ar m.

dräiig-"*ljummel? drå^gjinml pl. -ar m. Dränglymmel.
di'äiig-j)oike drkggiw}plx pl. -ar m.

1) Fby idm. 2) NVa.; no. drygja v. 'dröja'. ^) Np., Fby
jfr östsv. no. *dröla idm. (ÖM p. 5). *) Nyl. Fby drOntO f. ■')

"vNyl. *drynta, Fby *drunta, *drgnta. **) fsv, dnegha: med

samma vok'. i NVa, Vb , Dl. VI., Ny'- (intr.), Gotl., Estl., Ru.
(tr.); a från pres.: Gr. § 34, 2 et. ") Kr., Lmo, Vörä; jfr isl.
vigg(r) m. 1. n. 'häst, ök'.

«li'äii^'-stu^"a drå^(jst}p(ju f.

<li'äiika dragk pret. o. sup. drä^t vb. tr.

(li'äpa dr(Xpa pret. o. sup. = inf. 1. draft vb. tr.

(Iriija — ers. at bida, 'Mlry^a, ^drylta, '^^rilfla. "^Iiiiij^la,

*knulla II, 'saka, ^scka, '^saka, *sylta; fi. liilata. Ii.

mihku, ii. nuhrata.
*<liMiIi^ ^) drolh adj. Senfärdig.
di*(lin dröm \)\. -ar m.
drilmma dröm sv. vb. intr. o. tr. 2.
du tu, du akk. tå, da pron.
dubbel duhiU adj.
dufva dtnum f.
dufveu dnvi adj. Anv. äfven om väderlek. — Syn. *damfareu

(om dryck). — dfwikrokii f. Okv. på en oföretagsam person.
[du^aj *däg'a '^) doga pret. o. sup. döga, dögd, döiad & dégd

vb. intr.
du^-ga I — ers. af *dura.
*du;i-g-a II dög sv. vb. intr. 1 [td nqn\ Slå.
du^gre^n — ers. af *duiTegu.
[duglig*] '-^dågdig^) donh adj. Användbar; god; duktig. — Syn.

*häf.
duk diJik pl. -ar m. — Jfr *livifva.
duka dijik sv. vb. tr. ]. — ska ja dmk hoU mfY — Syn.

hrhd balt (under breda).
duk-*suipe diJiksnhpa m. Duksnibb.
duktig- dahth adj. — Syn. *frak, *liäf, reell,
dum I dumh, dam adj. Enfaldig. — tu a so dii)±i som gmd

(i VIS tis. — Syn. *blaku|n;-, korkad, mjiili^-. *pjallrug-,

*pyiulu^', painjölad. 'snopplu^-, tjockskalli^'. Ii. uolo,

ti. uurkku, fi. pöllö.

1) Af ett vb. *d)vla (Öb., Nyl., No.) < *dreida-, aflj. till

*drid- hsv. drida 'söla' (jfr Vll NB s. v.). -') fsv. dogha; öb., Vb.,

EP., Nyl , Rg., Wp., Rosl., Fryksd. •') Öb., EP„ Nyl., Fryksd.

Gl

*(luiii ^) II di'(mh adj. Döfstum.

<luiiiliet dum(b)li&yt f.

(liim-iliulVu<l| *-höfvu(l (hhj/hhavu ut. pl., n. Okv. — Syn.

boiicka. bosshufvud, -•böckelhufvud. dumhöna. dnmlam,

*dumliii^'. dumskall»*. ^•ai)(e)ti'ast. ftai)(e)trä, ji^röthuf-

vud, stockhufvud. stolle,
duinliilna dumhlimm f. Okv.
dum-laiu dumblåmh n. Okv. — vam cfze^c/nmhlambi- drtk?

Ordspr.
*dumliu^" ■-) dunihh^g pl. -ar m. Dumliufvud.
*dumpa 3) dump sv. vb. intr. 1 Falla, ramla.
duiii-skalle dumbskala m. Okv.
dun dmji ut. pl., n. coll.
dunbolster dvimlmlitar n. Dunfyld dyna,
dundra dihular sv. vb. intr. o. imp. 1.
dun[ig-J "^-ug diNnu adj.
dunka dugk sv. v1). intr. 1.
*dunken *) dnnfh adj. Unken.
dunsa dihi.^ sv. vb. intr. 1.
dunsta dnn.^t sv. vb. intr. 1.
*dunsug ■■') dunm adj. 1) Kvalmig. — ha a i so dunsin

vadar i da. 2) Tung, olustig. — ja vart asit, ja a so

dimsu i lihvii.
*dunt ö) dmit pl. -ar m. 1) Stöt, lätt slag. 2) Backe, kulle.

1) fsv. dlimhe m. 'döfstum person'. Öb., Vb., Mp., Dl., Estl.,
Bl. '^) Öb., Hvbfj., Fby, VXyl. 3) vö., Vb., Fby, ÖNyl., Mp.,
Sörb. Gr. § 214. *) Vö., Nb., Vb , Dl., Fby, Nyl., Estl., Nk.,
ög., Sm. — Gr. § 110, 3. — ä.-nsv. dimkenhet f. 'fukt' (Rz
108 a). 5) <^ *dlim-l-SUgr (Gr § 110, 3). Kändt från Ksl. i
bet. 1, Fby dömso o. Np. i bet. 2. ^) Öb., Hs., Fby, Nyl., Gotl.,
Ög., Sm., Vg. [Båda bet. vanl. förenade], fsv. dynfev isl. dyilfr
m. 'slag, rapp'.

62

*(luiita O dfint sv. vb. intr. 1 : 1) Slå, bulta. 2) Falla med

brak.
*(lura -) (luir sv. vb. imp. 1 Dugga.
*durra ^) dur sv. vb. intr. 1 Dåna, l)ullra. — ahiira durar t

kasn.
*(lur-regn dmrhn ut. pl., n. Duggregn.
*(lur-vä(ler dih-vhdar ut. pl., n. Duggregn.
dnska diiisk sv. vb. imp. \. — Syn. ruska II.
dusk[i^] *-Ti^ dtOsku adj.
(luskväder dmskvkdar ut. pl., n.
dussin diistj, n.
dvala — ers. af *däfve.

dvärg dv(érg pl. -ar m. — Se *krympa s., *totfra.
dväljas — ers. af vältra [sig], bo, lefva, vara.
dy dij ut. pl., n. Ers. vanl. af *gytja, *äfja, Ii. ra])a.
|dyfvels-]träck *difvels- *) dival^trak ut. pl, n.
dygd difr/d pl. -ej- f.

I dyka] *duka diJik sv. vb. intr. 1 ; i pret. äfven dmtfk.
[dygn] *dugn dihi n.
dylik dt/Uk adj. — Jia a j^p^t dijhk tis. Det är sak samma.

dylikt tuki sama (under *tocken).
dymling dfpmhh^g pl. -ar m. Tränagel.
dyua dfinu f. Bolster. — Ers. i sin hsv. bet. af bolster, kudde,
dyiiga d-jpmJzu •') ut. pl., f.

dyng-fluga dfpggpAf.gu f. Tordyflar m. fl. insekter.
dyng[grepe] *-grep dfpggrkip pl. -ar f. — Syn. *krolsa. piru-

krofsa.
dyngliare dfp^gliura m. Okv. för en snuskig persou.

^) NVa., Hs., Fby, Nyl., Ög., Sm., Vg. Jfr. isl. dgilta eng.
to dint. 2) Kr., Uppl., Sdm , Nk,; i Nagu dftr d. Duggregu. ^)
Kr. Nb., Vb., Gotl., Fby, Nyl.; Fryksd. Sörb. *dura no. dura
idm. •*) Med / äfven i Nyl. o. Sörb. *) fsv. dgngia f.

63

(lyn^hop ihp^ghöp pl. -ar m. Gödselhög.

dyng[ig] *-iig dxpndéii & dxp^gu adj. Smutsig, 'skiten'.

dyii^körare (hfggUfprar m.

<lyii^'-oxe (hp^göks pl. -ar m. Snusker, okv.

<lyii|i:;slä(le (hp^g?.lada m.

*(lyiita d}pntu t Fet kvinna.

dyr f?yr adj.

dyrbar di/rbqr adj.

d}Tka dfprk sv. vb. tr. 1 Colere.

*dyrkel ^) dfprfpl pl. -ilar m. Dyrk.

*dyssja2) c^y/u f. Okv. för en lat, oföretagsam kvinna.

da to adv. & konj. — Syn. *dä.

*däfve') döva ut. pl., m. Dvala. — h^ i,dova.

*dåka*) doka sv. vb. intr. 1: 1) [td 1. om nan] Slå. 2) [qv\

(xifva sig i väg.
*dakii^^) f?oÄ;^fc adj. Ovig, klumpig, tölpaktig.
dali^- — ers. af *racklng, *rakii^, *ruckug, *russig.
*däm ^) döm ut. pl., m. 1) Styrka, halt t. ex. i dryck. — domi

ha firh ov qh. 2) Stank.
*däina') döm sv. vb. intr. o. imp. 1 Stinka. — fraist mt ga

Ud, ha domar ov hata gqmhal ratt.
*dåinfareii dömfln adj. Dufven, om dryck.
*dåmma ») döma sv. vb. intr. & tr. 1 Slå. — väst nu, ja^ska

döma ta po akta% 1. döma til ta.
dan don ut. pl., n.
dana v. I döna sv. vb. imp. 1 Bullra.

1) Ru. 2) <^*dgls[k]ia ^'^dolsk-, jfr fsv. dglsker adj. 'trög'
isl. dfdskr fht. tulisc. ^) isl. dofe fsv. dovi m.; Öb., Fby, Nyl.,
Wp., Vätö. *) öb., Nb., Vb., Mp., Hs., Uppl., Fby alla i bet. 1.
— Dl. *duka '8toja\ Rz 92 b jfr isl. J)oka. 5) Np. 6) Öb.,
Br., Pg., Ksl. — no. däm in.; isl. dämr m. 'smak'. ') Pg., Na.,
Nyl. no. dåma 'lukta' intr. ^) Fby; jfr hsv. damma.

(34

<laiia v. II don sv. vb. intr. 1 [ov] Svimma.

<laii-*<liiH|)('l ^) döndhnpl ut. pl. m. Dändimp.

(lar[akti^-] *-aktii^ doraktii adj.

*(lar '^) dar- förstärk, ad v., t. ex. dörljjlar Genomelak, dår-

mfpih Ofantligt mj^cket.
(lare dår pl. -ar m.
dårhus dnrlms n.
<Iås[ig] *-uo- dösu adj.
*(Iä 3) ta konj. Dä. — ta ja kom tid, so va ha int tt go-

hs an.
<läck dåk n.
(l[ä(l]aii *) tan. — h'a la^t 1. oiq ti o tcpi tis. — konnn tan

nu! Gr. § 192 C 1 «.
<l[ä(l]aii-ifråii tdmfron adv. Därifrån.
(läiuma dam sv. vb. tr. 2.
(lämpa damp sv. vb. tr. 1.
däuga v. då^g sv. vb. tr. 2.
*däiig'a s. ingår i sms. slagdänga, qv. v.
där tår, tér, ta adv. & rel. part. — Jt dit jte sms.
där-[af] *-äf térov adv.
där-*åt térl '') adv. Tils.
där- [efter] *-eft térat adv.
däreinellau ténmlla adv.
däremot ténmöt adv.
därför(e) tafb^r. tafffn adv.
däi'ifraii ténfron adv.
därigenom ténjmum adv.

1) Nvl. ^)Äfvenså.i GK.; jfr (?) isl. prfx. då- 'ganska'
(Clby-Vigf. 97 b). 3) Nu. O. te. Gr. § 34, 3. *) Vb. dan
(Rz 81 b). 5) Yö^ Fbv, Nyl., Fryksd.; fsv. parat isl. /;arai.

65

därmed Uérma adv. 1) = hsv. 2) Därför; t. ex. t(Erma, val

ha ast na map'.
*därn.an(a) ') ingär i sms. *dit-däi'naii, haii-*d. o. *sä-es-där-

iian(a).
därnäst tfhyxst, fånast adv.
där[oiukriii^-] *-äkriug térokrigg adv. Yidpass. — Jia^sku ha

raist tid i tisdas e,h tcerokngg.
därtill Uértn adv. Tils.
därtils t(crt}ls adv. Tils.
där[uuder] *-uude térimdi adv.
därur ténhr adv.
däråt Uérot adv.

där-]<)fver] *-yt've térfpvi, ténvi adv.
d(i då pret. dow & dfjd sup. déd vb. intr. — Jfr själas,

storkua, *stärfva.
död s. déd, def. dm, ut. pl., m.
död a. dé adj.

döda v. I d<)i}jpd & déd sv. vb. tr. 1 Dräpa. — Jfr *stärka II.
*döda2) v. II dtfifd sv. vb. intr. 2 Fukta: cc) tillreda *döda s.

^) boni d(^'}fjdar undt sa Barnet väter under sig.
*döda3) v. III dti'}fd sv. vb. iutr. 2 Masa sig, t. ex. hiida

gambaJ/^fsfetidza d^^pdar i sandza häda dan.
*döda ^) s. dmpdii ut. pl., f. Hett vatten på liö ; anrättning

som gifves åt ko.
dödfödd défhd adj.
diid^räfvare dégravar m.
dödkött détsfpt ut. pl., u.
diidlift- dédh adj. [Sälls-].

') Vore fsv, Jxtr-na = isl. J>ar-na + ytterligare -na |1.
vore slut-W {il & 7ld i dial.) att likställas med 71 i nyl. f.ävfan
måivan okson o. a. v.?] ^) Kändt frän Öb., Br.; har i Fby bet.
stinka'. Gr. § 51. ^) Vö. ") Öb., Na., Pg.

5

66

dJMl-niöss ^) furek. i uttr. damm plokar ma, anv. om ryck-
ningar i ögonnerven.

(lödsdag lUtsdq ut. pl., m.

diidsdom dfitsclöm pl. obr., m.

dcMlsjö — ers. af *agg.sjö. Jfr *aggas v.

dödssjuk dfjts/ihk adj.

diWlsstraff détstråf pl. ol)r., n.

diif dauiiv adj,

döf-*kucku dmiwkhhu ut. pl., m. f. Okv. för en döf per-
son.

dJUstuiu — ers. af dum.

diilja döli pret. o. sup. dåhl vb. tr.

döma dom sv. vb. tr. 2.

döpa dop pret. o. sup. d.qft vb. tr.

dilpare dopar pl. obr., m.

döpelse dopals ut. pl., f.

dörr dör pl. d6rar 1. dSrriar f. Gr. § 115.

[dörr-]*gat 2) *dörra-g. dmxigot n. Dörrpost.

[döiT]-liake *dörra- dmxOiåka m.

[döiT]-haudtag *döi'ra- démhåntag n.

[döiT]-kammare ^dörra- dårakåmar pl. obr., m. Kammare med
ingång från stugan.

[dörr]-kliuka *döiTa- dSmkllgku f.

[diirrj-lås *döi'ra- dc^ralos n.

[d()rr]-stock *döiTa- dwastbh pl. -ar m. Stocken på hkn dörr-
karmen är spikad.

[döiT]-säug -''dörra- dérasagg pl. -ar f. Säng just invid dör-
ren.

1) No. livmus f. Jfr Rz 497 b lemus Vis Älfd. idm. 2)
Med skiftande genus och delvis äfveu betydelse brukas ordet i Ob.,
Hvbfj., Vb., Ils., Mp., EF., Nyl.; no. dyragått f. isl. dwa- 1.
dyragétte n. 'dörrkarm'.

67

[(UhT]-trä *(löiTa- dératrk pl. obr., n. Dörrkarm.
[(lörr]-vrä ^dörra- déraro 1. -rog ut. pl., f. Vrän närmast
dörren.

E.

e é ut. pl., n.

échapper fr. fdp sv. vb. intr. 1 Fly; springa.

ed fjd pl. -ar m.

eder I åder pron. pers. dat. o. akk. pl.

eder II ada f. adu n. adart pl. adar 1. ar pron. poss.

*eftast åtast, éM§l ^) adv. Sist.

[efter] *eft at ^), at prep. o. adv.

efterliäiig-seu — ers. af *träeii.

[efterj-middag *eft- åtmada pl. åtmhdayar m.

[eftersom] *eftsom édsom konj. — atsom tu int vd, so farstu

lata vara.
efteråt — ers. af bakefter.

egeu åhji adj. — atjt sUm ho liah o S0k\i Ordspr.
[egendom] *ägeudom agndöm pl. -ar m.
ek ådc pl. -ar f.

*eka åtk sv. vb. imp. 1 Genljuda. — Hällre *skarra.
eker — ers. af hjulspole,
ekorre — ers. af gräskiiiii.
ekstock — jfr fjälebät.
[elak] *ilak3) [lak adj. — Syn. *ill, spetelsk.
[elakhet] *ilakhet [lakhht ut. pl., f — l>o ilakheat adv. tis.

1) Vb., EP., Nyl., Estl. -) Ållin. inom alt svenskt språkom-
råde. 3) isi. *eidakr Gr. § 20 mom. 3. Öb., Uppl., Åld, EF.,
Nyland, Runö, Norge; i Estland med kort i: 'dcik 1. ilcek.

68

eld äjjl ])!. -a7- m.

elda kljl sv. vb. tr. 1.

eldare ijjja^- m.

eld^^affVl — se braiidstake.

eldskyffel — se *skara, ässjeknif.

eldröd åjjro adj.

elds-*hrane alsbrbna ut. pl., m. Eldsvåda.

eld [sken] *-skin alsUm ut. pl., n.

elds-ljus dUjULS ut. pl., n. — ma a. Vid eldsljus.

eldsticka éJstlku f. Tändsticka.

elfte éjft n. ord.

elfva r. ålva n. card.

elfva s. alvu f. (Xla).

*eljestare?^) åhstan d^åx. Annorlunda.

[eller] *elle 2) ah konj.

elände ilånch ut. pl., n. — jkmbar o ilåuch!

eländig ilåndi adj.

emellan tmila 1) prep. = hsv. 2) adv. Emellanåt.

emot iynot prep. o. adv.

employ ^) fr. ämplöjpj ut. pl., n. Anställning, arbete.

employer fr. dmimUr sv. vb. intr. 1 Stöka, stoja.

en s. åm pl. -ar f.

en 1) räkn. am, f. åm, n. åit. — eM tra kan int hrm o &tn
tscsrgg kan int gräl Ordspr. — avta harm a smk. —
na aUa hon Något enda l)arn. — ha ätna a svart. —
2) obest. art. i7i t ni n. >. 3) adv. m Ungefär (fför
räkneord).

^) komp. till gerra. st. alja = lat. alius 'annan'. 2) fsv. (dia.
Öfverensstämmelsen med finska ordet eli är i ögonen fallande. Det
finska ordet måste i alla fall vara af svenskt nrsprnng. ^) Detta ord
anv. iifven i andra östsv. mål: se ÖM p. 2 s. v.

69

*ena ^) åm sv. vb. tr. 1 Reta.

ena [si^] åm^sa sv. vb. rflx. 1.

enarmad åmårma oböjl. adj.

enbacke åmhåka m.

enbär åmhchr (& -mb-) n.

enda hjäa oböjl. pron. — Jia va inda bom lians, som dow.
— na inda aks blomas mp. — Syn. *eningas.

[endera] '''endel imdhil, gen. -as, pron.

*endägeseft[er] andutzisat 1. amhjiskt 1. åmhsht ad v. I en
fortsättning, alltid. Gr. § 34, 5.

enfärgad åm feer ga adj.

enfaldlig] *-ug imfåjjlu adj. — Syn. *snopi)lug, *snätug.

engelsk å^fjal§k adj. & sbst. — Im har aggal^k Hon har en-
gelska sjukan.

*euhällug2) åmhujjlu adj. Enhällig; ense, sams.

*eningas ^) åmi^gas oböjl. adj. (eg. superi.) Ende, -a. — ai-
mggas son hana^(lo * soma§.

enkel aghal adj. 1) Simplex. 2) Enfaldig.

enkom ågkum 1) adv. = hsv. 2) oböjl. adj. Enskild, t. ex.
na agkiim da. — ■ Jfr särdeles.

enris åmrls n. coll.

enrisbuske åmrisböska m. Enbuske.

enris-*picka amrisplku f. Enriskvist,

en [rådig] *-rädng åmrodu adj.

ens åms adv. — tnt ams hk halijar,

[ensam] *ens[am]men *) åisman, åtsmand oböjl. adj. — Jfr
*stillniod, stimmande.

ense åms oböjl. adj.

1) Öb. (Px., Vö., NK). 2_) px.^ Nyl. 3^ GKby; Np. *em7ig
m. 'ngn ensam', fsv. enunga, eningh^, superi. eno{n]g]icEstcer.
"*) öb.; Dl. *ensum(en).

70

*enstaka ^) åmstuka ol)öjl. adj. Ensam.

*<'uu^ ämu adj. Retsam.

envis åmvls {-nw-) adj.

envisas amvisas {-n-v-) sv. vb. dep. 1.

envishet limvisliht ut. pl., f.

epistel %instil pl. -ar m.

Erik ånik n. pr. — gämhal hrik Fan.

erinra cérhhidar sv. vi), tr. o. intr. 1. Gr. § 88.

*es [isl. es 'som; när' 1. 'är' 3 p. sing. pr.] ingär i smss.

sä-*es o. väl-*es, qv. v.
esplanad a^i)lanqd pl. -ar m.
éstimer fr. åkstmnh- sv. vb. tr. 1 Akta, anse; vörda.
*ett 2) at, at part. Att.
etta åitu f.
etter åitar ut. pl., n.
etterbläsa åttarhlosu f.

etterbalde åttarhöl<l 1. -a m. Kvarkböld hos hästar.
etter-gadd, *-g-adda ^) aitargad pl. -ar m. åitargådn t Etter-

mjTa.
[ejvangelinm vanjUjuyn pl. vanjiljar n.
evig tvi adj.

evigliet åvihht ut. pl., f.

evinnerlig förek. i tis. po avmaliga flkUi Genast.
ex[er]cera ahsh' sv. vb. intr. 1: 1) = hsv. 2) Väsnas*).

1) fsv. enstaka isl. Nyl. einstaka (ai-) adj. 2) fsv. r??f;
jfr fi. e^fä. 3) GK (iitrd». etterdagg) Vb., Fby, Nyl. -i) I
denna bet. allm. åtm. i de svenska målen i Finnland.

71

F.

f llf ut. pl., 11.

fabrik fahrik u.

*fabrikai'e fahrikar m. Fabriksarbetare.

fadder fddar pl. fädrar m.

fa[d<']r fqr pl. fådej- m. — fmUr^vår ut. pl., n. — Jfr

*dadd, [*dadde], pappa,
fadermördare fmUrmmlar m. 1) Parricida. 2) Hög och styf

skjortkrage.
fa^-er fagar komp. fagar adj. — ha a itit hgg faga^^om 7n

anas drqgar (!) Ordspr.
*fa^-ermätt ^) fdgarmat adj. Mätt af litet.
faggor förek. i uttr. ^ få(/u 1. t fdguna.
fall fal n. Ingår i sms. ^tillfall, qv. v.
falla fal pret. ful sup. fdh vb. intr. — Syn. *bockla 2,

l>raka 4, *buffla 3, *damiua II, *dampa, dimpa, *dumpa^

^dniita, *fla(j)ska, *hoppla II, *kappla 1, *raka II 2 /^,

ramla, *ramma I 2, *stoppla, *stula, *stumla.
fallaiidesjiika — ers. af *brottfall.
fallen faht adj. Begifven; t. ex. Iia a so faln U sijp.
*fallera fåltr sv. vb. imp. & intr. 1 Brista, fattas. [Upptages

i Lll:s Ordl. ss. folkm.]. — Syn. *skägg-a II 2.
falli'ep fdlrhp n.

fals fals pl. -ar m. 1) Fals. 2) Falshyfvel.
falsa f{ds sv. vi), tr. 1.
falsk falsk adj.

*falska2) fdl^Jiu ut. pl., f. Falaska. — Jfr *tasme.
falskhet fdlskhkit ut. pl., f. — po fdlskJmit adv. tis.
famla — ers. af *hamla.

1) Hs — Ög. o. Kim. enl. Rz 123 b. 2) fg^. f^Jski isl.
folske m. Förek. i Öb., Nb., Vb., Hs., Uppl., Åld, EF., Nyl.

famn f(hii_ pl. -ar m.

[faimiaj ''famma fämp ^) sv. vb. tr. 1. Gr. § 200 C 2 y.

fan fän ut. pl., m. — ha, som tar fan i hotn, fajrow a i
land ma Ordspr. — „h(i va o fan'', sa fiUn, to ha
sJcoda i tAikmi o hla^kna. — Syn. *bi)fve, *(lallei'(lasen,
djäfvul, (Ijäkel, gannnel-Ei'ik, fanken, *fasekus, *fä-
kel, *fän, den snöde, den lede, den *vande — jfr ock
*sudik {tan sudik idm.).

*fanas ingår i sms. ill-*fanas, qv. v.

fankeu fåglan ra. def. (ut. pl.).

*far2) s. I får n. J\arled.

*far 3) s. II får n. Farsot.

fara s. fåru f.

fara v. fåra pret. for sup. fiin & fin vb. intr. Begifva sig i
allm., t. ex. fara sta söva 1. jita, f. tt stan, f. ti sim.
— ha, som a vtn, ha ha ftn Ordspr.

farbror fqh-a ut. pl., m. — Syn. fars-bror.

farfar fdf ut. pl., m. — Syn. *farse, fars-far.

fargalt färgdXt & -galt pl. -ar m. Vanligare är *räne.

farlig fq/i adj. Anv. äfven som förstärk, adv., t. ex. fajh
. m]pU\p Synnerligen mycket.

farmor fdmi ut. pl., f. Gr. § 106, 2. — Syn. *farsa, fars-
mor.

*farsa *) fåiu & fåsu ut. pl., f. Farmor. — Hit kske äfven
fdsxi f. Faster, hlo som fasusas lon tis.

fars-bror fd^-hrör pl. -hrhdar m. Farbror.

*farse ^) fd^a & fdsa ut. pl., m. Farfar ; gammelfar.

fars-far fd^far ut. pl., m. Farfar.

1) Äfvenså Kr. o. GK. 2) jgi. far n. Äfvenså Fby o. Nyl.
3) isl. får fsv. far u. [Se Rqv VI 8. v.!j Öb., Nb., Vb.' *) Öb.
•'') Öb. samt här och hvar i Sverige.

73

fars-mor farmar ut. pl., f. Farmor.

fart f<ni., -Il, ut. pl., m.

fartyg plrtj/, -jt pl. -jar -ja n.

*fasa ^) v. fasa sv. vb. tr. 1 Förskräcka, injaga fasa hos ngn:

t. ex. Jutda oksn fasar folUi. — fäsand adj. Fasaväk-

kande; t. ex. h''a ramt fasand.
*fase-kus2) fåsakms pl. -ar m. Buse; hin onde.
faslig f(Uh adj.
fast a. fast adj.

fast p. fa^t konj. Fastän, ehuru.
fasta s. fåda pl. obr., f.
fasta v. fast sv. vb. intr. 1.

faster *fastra fästrii f. ; sällan fastar pl. fdstriir f.
fastlagstisdag — ers. af fettisdag,
fastland fastland ut. pl., n. Vanl. i def. form.
fastna fåsn sv. vb. intr. 1 : 1) Fastna. 2) Smitta. — now a

ha fasna. — Jfr (i bet. 1) *klampa.
fat fat 1. fät n.
fattas fdtas sv. vb. dep. ,1. — Vanligare är felas. — Jfr

*fallera, *skägga II 2.
fattig fdti adj.
fattigdom fätidoni ut. pl., m. — fattdonih gar m (Izmum

spiSH O far mt dzimm^fm-^trh Ordspr.
fattighjälp fåti-jalp & -jhlp ut. pl., f.
fattigmän fdtimåu pl. obr., m. — hon a fattmans nkdom

Ordspr.
fattigär fdtmr n.
feber fébar ut. pl., m.
februari fébrudn ut. pl., m.

1) Äfvenså Dagö. 2) öb., Pg., Pby; jfr Np Pä SM-e * fasen
va. def. 'fanken; kuse'.

74

tVl fcjj n.

fela fitl sv, vb. intr. 1: 1) = lisv. 2) Vara före ett visst

timslag: t. ex. khilm fadar fam mmmteir i tri.
felakt [i^] *-u<j: fadåMu adj.
felas fållas sv. vi), dep. 1. — va fallas ta mp?
fem fam n. card.
femma famn f.
femte famt n. ord.
femtedel fimttdhl pl. -ar m.
femtio /(äwz^j n. card.
femtionde fdmtmnd n. ord.
femton fdmfu n. card.
femtonde fåmtiinä n. ord.
fena /'^>i?( f.

fenkal fa§M ut. pl., n.
fermt férmt adv. — ha dzi so fcermt, so.
fernissa fanmi ut. pl., t
fet fait adj. — Aar ja mt so fatt, har ja mt so hart Ordspr.

— Syn. ^dryntug, *vämlug.
*fetben fdrtbam n. Okv.
fet-*dynta fåitdfpntu f. Okv.
fet-galt fartgåXt & -galt pl. -ar m. Okv.
fetna fiitn sv. vb. intr. 1 = fakn sv. vb. intr. 1.
fet-pamp fiitpamj) pl. -ar m. Okv.
fett fid ut. pl., n.
fet-tisdag' fäitjsdqn 1. fdithdqn m. def. (ut. pl.). — Gr. §

11, 2.
fettisda^svecka fkitisdasvlku f. def. (ut. pl.) Fastlagsveckan.
*ftbba fila sv. vb. intr. 1 Coire.
flcka fUm f.

fiende f/jand p. -ar -ra m.
flka — se *illpäras.

75

fiken ingär i sms. nyfiken, qv. v. — Jfr *illi)äi'Ug.

ftl s. I fil pl. -ar m. Yärktj-get fil.

*fil 1) s. II fil ut. pl., 11. Filmjölk. — 8yn. *skJlr.

fila v. I fil sv. vb. tr. 1 = lisv.

*fila -) v. II fil sv. vb. intr. 1 [qv] Hasta i väg.

filbunke fllbngk p. -ar m.

filt filt 1. fdt pl. -ar m.

filur filwr pl. obr., m.

fimmelstang ftiiib'(]lt/'^g pl- -H^-gge^T f. — Syn. fi. aisa.

fin fni adj. — i so fim jiml häda Ixmt har, jipsom ^^Jiat-

fin^-er figgar n. — Syn. *fin(^-)ka, *krafsor.

fin^"er[borg] *-bar ^) fi^garbår n.

fin^'erkrok fi^garkrok i uttr. dra f. = hsv.

*fin(^-)-ka *) [o: dem.] fi^ki^ f. Finger, bspr.

fingra — ers. af *nafva, *uagla, *tesa.

fln-*]iva(lu^' (-'iivädug) flnvkdu (& -trv-) adj. Begäfvad med

fint luktsinne, t. ex. om hund.
fin[leninia(l] *-lenimug flnlhmu adj. Spenslig.
finna fiii pret. fån sup. fnm vb. tr.
finnas f'm^ pret. o. sup. fin§ta vb. dep.
finne fm pl. -ar m. — fin o fm a hrqdar Ordst.
finne + fi. kuule^) (= hör!) figkob ut. pl., m. Okv. pä fi-nnar.

— figkoU! vand om so farstu skoda po sola!
finngubbe fmguh 1. frggiih pl. -ar ni.
finnkäring fhjfscbr^g pl. -ar f.
finnland finlånd n.

finn-*lundug fhdundu adj. Till natur liknande finnar.
finnländare finlandar m.

1) Öb.. Nb., Vb.. Åm., Jtl., Mp., EF., Nyl. — raed växl.
gcnns (m. 1.' ii.); no. fde ra. 2) Nyl. 3) Äfvenså i Nvl. *) Nyl.
^) Öb., EF., Nyl.

76

Knii-)iiarken fmmår[si {-a) f. def. De af linnar bebodda trak-
terna.
tiiiu-*räsel finrasil pl. -rasåar m. Okv. på finnar.
fiuntarm frntårm pl. -ar m. Okv. pä finnar.
Kusk fimk adj. 1) = hsv. 2) Dum ^).
tiuska fmsku f. (både finsk kvinna o. finskt språk).
fln-*stila(l flnsVila oböjl. adj. Skrifven 1. trykt med fin stil.

— ast kan ja läsa hude fmsUla hoUi.
fiuurliji:; frnmji adj.

Kol f/jöl pl. -ar m.

Kra I fir sv. vb. tr. 1 (en högtid).

fira II fir sv. vb. tr. o. intr. 1. — f. ijd sigli, f. po raijn.

*firra ^) v. ftr sv. vb. intr. 1 Löpa med fart. — /?/* ov Spriijga.

— f-r ohigg Gå rnndt.
*iirra ^) s. ftru f. Snurra.

Ks fls pl. -ar m. — va tu va vis som ista svara po iw^fis
tis.

flsa fls pret. fåis sup. fish vb. intr. — Syn. fjärta, *druiita,
*prippa, *pruppa.

flsbräiid flshrant adj. Illa medfaren; säges om byxor o. kjo-
lar.

Ksbytta fislnptu f. Okv.

ftsig, *fisug fhsu 1. fisi adj. Illaluktande. — ha hifta^^o fiSh
jcer.

*iisik ingår i sms. rädd-*flsik, qv. v.

ttsk ftsk pl. -ar m. — Jfr *suifva. Se *räsor.

Ii ska fisk sv. vb. intr. o. tr. 1. — Syn. *varpa.

Kskare fiskar m.

1) Med samma bet. allra i Öb., EF. o. Nyl. ^) Öb., EP.,
VNyl., Telemarken i Norge; jfr isl. fir ra v. 'bortfjerne' = fht,

virren. ^) NVa., VNyl.

77

tisk(e)vatten fhskvaftj ut. pl., n.

lisk-[^ju.se] *-^jusa fhkjihsu 1. -cUthsu f.

fisklek fisklhk ut. pl., m.

fisk + ti. pyytää fkTxpi/tuy '^) pl. t. Fiskbragder.

fisk-*räsoi' '^) fhkrksur pl. t. Fiskafskräde.

fisk + ti. sa])pi fisksapa m. Fiskblåsa.

fls-puii^ flspn^g pl. -ar m. Underkjol.

*flssla 3) /7A sv. vb. intr. 1:1) upq Arbeta ifrigt. 2) ov Hasta.

*fitia*) s. /^^<zf & fithju f. Liten ganihärfva.

*fitja v. fiti sv. vb. tr. 1 [rn'] Afveckla t. ex. 'lyckor' frän

stickor (vid s. k. rakt arbete).
fifta fitu f. 1) Cunnus. 2) Mes.
fittfiiiger i uttr. lia fUf^^gn Vara släpphänd.
*fjaiitug ^) fjdntn adj. Smäfånig.
fjoU fj6[ n.

fjolUig-] *-ii^ /)o7it adj.
[fjor]-^"ammal *fjord- fjolgqmhal adj.
fjorton fjörtu n. card.
fjortonde fjorhinä n. ord.
*fiosk 6) /jy^/i: n. Fjoll.
fjosk[i^] *-ug /;t>sÄ:i( adj.

*fjucke-doll fjukaäbl n. Tok, narr. — 1. *fjuke?-d.
*fjucke-dolla fj/ikadölu f. Smäfånig kvinnsperson.
*fjudd fjud ut. pl., n. Fjun. (I Sörli. fju^^).
fjun fjmf^ n. — Syn. *fjudd.
fjun[ig] *ug fjMnii adj.

1) Ållm. i Öb. 2) Lika 1. liknande i Nb., Hs,, Fby, Nyl., Rg.
3) I Larsrao med bet. 'springa'; jfr, ang. bet. 1, no. fitla 'kludre,
pnsle' isl. fitla 'fingra'. *) fsv. fiti m.; Hs., Dl., Sdm., Nyl., Estl..
Ru,, Sm., Sk.; no. fltja fbt. fizza nht. fizze f. ur en ]/ fat
'spinna' (Kl. *). =) Fryksd., Ög., Na., Sm., Hs.; afledn. från *fja7lt
m. 'narr' Rz 127 a. ^) Öb., Fby., Nyl.

78

*t;jutsa 1) fjiits sv. vb. iiitr. 1 [td wm] Sia till ngn.

[fjädci*] *fjä<lra fjiclru f. — Syn. peima.

■"•^fjiile-bat 2) fjålahot pl. -arm. Flatbottnig båt 1. eka; eg.
gjord af fjölar (isl. iiol, fsv. fiol, firel f. 'bräde').

fjäll tjål & fjél(l n. Fiskfjäll.

*fjälla3) fjdl sv. vb. intr. 1 [ov] Springa.

fjäiMl fj.y', pl. -ar m. — Syn. *mai'.

fjäi'<le fj.n n. ord.

[fjäi'(liii^-] *fjärduiig *) fjålugg pl. -ar m. Fjärdedel. — Syn.
'^fjärndel.

*ljärkaii fjérkan ut. pl., f. Fruktan.

*fjärkas '^) fjérkas sv. vb. dep. 1 Frukta.

*fjärudel <=) fjchj/lhl pl. -ar m. Fjärdedel.

fjäril fjcerhl pl. fjénlar m. — Syn. soinmarfägel.

fjärt fjért p. -ar m.

fjärta /)(ér^ sv. vb. intr. 1.

*fjäsa") fjasa sv. vb. intr. 1 Fjäska.

*fjäsare fjdsar m. Fjäsker.

fjäsk m. (1. f.) — se *fjäsare, *fläiigus, *pjäke-3Iatts;
*flaxa s.

fjäska — ers. af *fjäsa, liafsa, haiiisa, *kluttra; jfr ock
hauska fi.

fjäskig — ers. af *brädliafslg, *fjäsii^, flaxig, *flygug, haf-
sig, *vippug.

*fjäsug fjésu adj. Fjäskig.

*fjäta^) fjåta sv. vb. intr. 1 Traska.

1) Fby. Nyl. 2) Gotl. (Rz 142 b). ^) Fby < *fjätla, jfr
Iisv. fjät isl. fet n. ■^) Öb.. Njl., Gotl.; fsv. fierjninger isl.
pjröumjr m. '") Vö., Hs., ÖNyl.; afl. från */er- isl. firr m. fl.
^) öb., Nvl.. Estl., Ru., Fryksd., Sörb.; Ity. vérendél. ^) Allm. i
Finnl. ^) Vb., Fby, MNyl., Hll.; i Norge feta idm.

79

[fjätter] *fjiittur O fj^^tur pl- fjåturar & fjåtrar m. Uppstån-

dare 1. slå å slädmede.
flacka v. — se *flaiika, *rackla I, ranta,
flack fkik adj.

*flackiia2) fläkn sv. vb. intr. 1 [^p^] Gå i sär, skilja sig ät.
*fla(l(la^) fkid sv. vb. intr. 1 [hl 1. otji nqn\ Slå.
^fladdra fWalar sv. vb. intr. 1. — Syn. '^bläddra v. II 1,

*fläddra.
fla/2:a flågu f.

*fla^-e *) /"^tt^a m. Lin- 1. hamptått.
*fla^(e)-bräde ^) fklgabrk pl. -hrkdar n. Trästycke invid spinn-

rocks^flykteu, hvarpå linet lägges.
flaft'iu:a fkif/ii f.
flaglift-] *-u^ fldgii adj.
flagiia fiägu sv. vb. intr. 1 [up].
flake /"^aÄja m.

flamma v. fldma sv. vb. intr. 1.
flamm[ift*] *-iift* /^(<'wzm adj.

*flaiia ^) fldn sv. vb. intr. 1. tr. 1 [hl nan 1. nan på isafta] Slå.
*flank ') flägJi pl. -«r m. Stycke, skifva (t. ex. af bröd).
*flanka «) I fidgk sv. vb. intr. 1 Flacka.
*flanka ') II fidgk sv. vb. intr. 1 Flyta. Gr. § 214.
flarn fldri pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Flöte.
*flas 10) fids ut. pl., n. Fnas, mjäll i hufvudhåret.

1) Med likartad bet. i Öb. allm., Hs., BP., Nyl., Nu. & O., Ru.,
Uppl , Sdra., Nk., Ög., Vg.; likaså no, fjet7'a och isl. fiotorr ra.
2) NVa., Fby, VNyl., Wpal ('digua'); isl. flakna. ^) Öb.. Bl.
('hamra'). *) GK, Muns. 5) Vö. 6) Vö. ^) MNyl. (m.) Sm. flanka f.;
jfr Öb. fianka = Uppl. flänka v. 'afbila. ^^) Kr., -Fby. VNyl.,
Sdm., Vm., Nk., VI., Sm., Ög , Blek.; afl. från isl. no. flana 'lobc
blindt hen'. ^) Kändt äfven från Lptr. i ÖNyl. i°) Öb., Nb., Kl.,
Öl., Jtl., Hs., Fryksd., Sörb., Vg., Gotl.; bet. eg., liksom i norskan,
'tunt skal'.

80

*flasas flåsas sv. vb. dep. 1 Fjälla sig, om hud. — horn

flåsas mi.
flaska s. flädhi f. ^ Syn. potta bet. 2.
*flaska?^) v. I flihsk sv. vb. intr. 1: 1) [hl 1. om nan] Slå.

2) Halka. — ha flaiska oJml po kb^gisn.
^flaska? v. II fldtsk sv. vb. intr. 1 Plaska i vatten.
flat flat adj.

flata flqtu ut. pl., f. Flatsida.
■^flatsa^) p,dts sv. vb. intr. 1 [Ul nqji] Slå.
*flatta 3) fkH sv. vb. intr. & tr. 1 Slå. —ja flata hl a I ja fl.

a mot ogn, mot näsa. — flat sa i vb. rflx. Slå sig ned,

t. ex. pä en stol 1. soffa. — flat okul Falla, ramla.
*flaxa fläksu f. Yr, öfverdrifven kvinnsperson.
*flaxu^ 4) fldksu adj. Yr, ostadig.
flere flån- superi, flåst 1. flåist adj. — Gr. § 47, 1.
flicka flikii f. — flikuna smo sm<) \ twsn dalar frp tvo tvo; \

rjomna ch/ra (!) \ am hunlort fnr fyra. — Syn. *pia,

slyna, *slyiij2:a, *störja s. I. Jfr *stä(la s.
flick-*skvätta pMskvatu f. Liflig, yr flicka.
flick-*slynga fUkXlfpmUu f. Flicksnärta.
*flika flik sv. vb. intr. 1 \upo\ Arbeta träget. — ha fllka^^o

po ma ha lasash.
flin flin ut. pl., n.
flina flin sv. vb. intr. 1.
flinga fUggu f.

^fliiisa^) flin^ sv. vb. intr. 1 Luffa.
*fliu-skallig,' «) fllnskdlu adj. Flintskallig.

1) Öb;, Fby. 2) Fby, VNyl.; eg. — liks. följ. — 'slå med
flata handen'. ^) Fby, VNyl. *) Nyl., Sörb., Fryksd.: f. ö. allm. i
Sv. (Bz 145 b). 5) Lmo; no f.msa, afl. från flina (l) 'flakke om-
kring'. R **) fsv. ffJnskalloter, kvarlefv. i Öb. o. Kökar; aflj. till
no. fleinskallacl = Rz 148 a (Norrl., Gd.).

81

11 inta s. f/infji f.

-fliiita v. flhit 1) sv. vb. 1 : 1) intr. [Ul] Slå ngn. 2) intr. &

tr. Slå eld med flinta.
tlisa flisa f. — Syn. *i)lita, 'skirfla.
flissa flh sv. vb. intr. 1.
'^flisso-j»TÖt 2) : ha du pth fUsugrmptn? (m. def.) säges till en,

som Hissar m3^cket.
'^flister-snö fUstapiq ut. pl., m. Tunn nyfallen snö.
*flistra ^) fUstar sv. vb. imp. (descr.) 1 Smäsnöa. — ha fOstrar

o snir.
flitig fVti adj.
flod p.Qcl pl. obr., m.
flor flgr n.

*flore *) flåra m. Urinränna i fähus.
*flossa •') flåsa sv. vb. intr. 1 Blossa. Äfven om utslag kan

man säga att de flåsar fip.
flott flöt ut. pl., n. — floth flwtäj- jambU ovampq Ordspr.
*flotta I (timmer) — ers. af *fli)ta, qv. v.
*flotta«) II flöt sv. vb. intr. 1 \td nan] Slå.
flotte fläta m.
flott(e)-kaus (?) fUtakmus pl. -ar f. Ok v. för en flottig och

osnygg person.
flottli^l *-Uft- flotu adj.
*fludda 1. *fladda s. pMu f. Lunsa.
*fliiddug 1. *fläddug fl(jdu adj. Lunsig. — f&it o flodu.
fluga, ''"flyga fUtgn, flffgu t Gr. § 25. 3 /S. — /ö^/f gci^g((

fl}fgu fens vart u r^valqs Ordst.
*flugu-, *flygu-smätta ") flngu- 1. flipgiismktn f. Flugsmälla.

1) EF.. VNyl, No. i bet. 1. 2) Ög. flisgröt idm. (Rz 149 a).
•') Öb.; jfr *flistra Pg. f. 'flinga', *flistei- n. 'rajäll' Norrl. (Rz 152 b).
*) Öb., Hvbfj., Pg. Sveal., Bhl., Hll., Sk.; isl. florr m. ■') Bärgö,
Uppl. *^) Fby, Nyl. ') Öb.; jfr nyl. fiugudaggo f. idm.

6

82

I flu^ I-svamp *flugu-^), ""flygu- f.tKjn- 1. flfpcjusvåmp pl.

-ar m.
fhiiidra flundru f.
*Hutsa I pMs sv. vb. intr. & imp. 1 Spraka till: t, ex. hfi

fkitsa til i mn.
*flufsa II fkits sv. vb. intr. 1 (iä och trampa i ngt blött;

t. ex. fhits i lAuru.
fly s. fl fl n. Kärr.

fly v. fly sv. vb. intr. 3. — Jfr échapper.
fly^a fhhv pret. flmuw sup. flmji vb. intr. (h. ^'^ 24. 3 o.

59, 2. — flmiv i7it Jwgär awjvi^ga hjcer Ordspr.
flygare ingår i snis. tjäruflygare, qv. v.
'■"flygiig fkpgii adj. Ostadig, fjäskig.
flyg-mal flfigmal pl. -ar m.
flykt I (= att fly) — ers. af *rym(l.
*flykt •') II fhpkt n. Rockblad.
*flykta^) fWpU sv. vb. intr. 1 Flytta.
flyta flM pret. flmpt sup. fluU vb. intr. — Syn. *flanka.
flytta fly:i sv. vb. tr. 1 (sällan intr.). — Syn. *flykta.
*flyttaiide-ti(l fWptantal ut. pl, m. Flyttningstid. — Jfr gr.

§ 111, 2 Ii.
flä fl6 sv. vb. tr. 3. — Syn. sno.
*flå(l(la flod sv. vb. intr. 1 [til 1. om nan] Slå.
■-i<f|jjo- 4^ p^f^g ^t; pj^ ,^ Flygfä : okv.

*flåg'a '") flöga sv. vb. intr. 1 Löpa under fjäsk.
*flagmäiT ^) flögnuer pl, -ar f. Okv. för en ostadig kvinns-
person, med bibegrepp af otuktighet.
*flag-mör flögmmur pl. -ar m. Flugmyra.

^) fsv. f^uglm-svamper m. '^) Fbj, Nyl., Estl., Ru. •^) Dl.,

Pyttis, Rosl., Sörb. ^) fsv. filigll isl. fog n. 'flyven'. Anv. allm,
i diall., eburu i skiftande betydelser. ^) no. fioga idm.; aBjud till
isl, flinga. ") no flogmerr f. 'en geil boppe'.

83

■'^flåii^a ^) v. flogg sv. vb. intr. 1 Flänga, hasta. — hu floggar

o flaggar.
'''flån^a ') s. P^öggit- f. Okv. för en lupsk kvinnsperson.
flåsa fl6s sv. vb. intr. 1 Flåsa; fnysa, frusta (t. ex. om häst).
fläbh — ers. af *fruta.
fläck flak pl. -ar m. — 8vn. plätt,
fläcka I flak sv. vb. tr. 1.

^i^fläcka 2) II flik sv. vb. tr. 1 Fläka, klyfva t. ex. stock 1. fisk.
fläck [i;;^] *-ng flåku adj. — Syn. '^plättug.
*flä(l(lra flidar sv. vb. intr. 1 Fladdra.
flädermöss flådarmhs n.
fläkt fléM pl. -ar m. 1. = sg., n.
fläkta fléM sv. vb. intr. o. tr. 1. — Syn. *bliska, -'"^•äla II,

'^^asa.
flämta flåmt sv. vb. intr. 1.
flänga fligg sv. vb. intr. 1. Exx. under *fläiiga.
*flängiis flåggiis pl. obr., m. Fjäsker.
fläsk flåsk ut. pl., n.

'^flaska ^) pÅsk sv. vb. intr. 1 Gä miste om lyra i bållspel.
'^fläsk-nafvc flasknåva m. Okv. för en som *fläskar i bållspel.
fläta s. pMu f.
fläta v. pit sv. vb. tr. 1.

''^flätsa*) pÅts sv. vb. intr. 1 [til 1. om ncni] Slå.
fliWla pM sv. vb. intr. 1. — Jfr svallvatteii.
fliijt — ers. af '^blistra s., bet. 1.
*flösk-öra ^) pmuskfjra pl. obr., n. Slamsa, okv.
'^flöta*') fl^^ft sv. vi), tr. 1 Flotta (timmer).
''flötare fUwtar m. Arbetare anstäld vid flottning af timmer.

i-»

^) Nyl. iiögg- i sms., flagga vb.; no. //åw^ 'flane'. Afljud till
hsv. fiänga. '^) Fryksd. 3) EF.,~Nyl. m. fl. *) Nyl.; jfr. */Zaf§a och
EF. Nyl. *fiätta. ■') p/iinsk- är afljad till no. fluskre ni. 'slusken'.
«) Öb. allm.; EF., Nyl., DL, Fryksd.; fn. //0?/to v. 'bringa att flyta'.

84

*flötare-bäd(la 1. *flöte-? fli^ijAahkdu f. Hviloplats pä golfvet.

— ?JJ fa^tiu al hr/ po pMftabadn jcrr ? sUpgu i nat.
fiöte fi.tnft n. — Syn. flaiMi, träHarn, vette.
*Hiitniii^- fltiiptm^g ut. pl., f. Stockflottning.
fiias — ers. af *tlas.
fuassel fndl ut. pl., n.
fnissa fnisa sv. vb. intr. 1.
fiiitti'a f nitar sv. vb. intr. 1.
fiiiiiTa s. — ers. af *sno s.
fiiuiTa I sig] — ers. af *siiäla [sig].
fnysa — ers. af tläsa.
fn()ske fmsist ut. pl., n. — Jfr *ticka.
foder I (Kreatursfoder) — se stilla v. 2. svepa v. 2 & s.
foder II fdd&i' ut. pl., n. Foder i kläder.
fodra fodar sv. vb. tr. 1.
[fodral! *fotral O fiitrdl n.
tog fog pl. -ar m.
foghyfvel fåghkval pl. -hhvlar m.
folk folk & fm n.

[folkj-rörelse folks- få,sr0rals ut. pl., f. (Su)
folk-lskyg-gl *-skjugg folk- 1. fålk-stsiicj adj.
folkskola folk- 1. fålkskölu f.
fora föru f.

*forda2) föl sv. vb. tr. 1 Undanskaffa.
*fordad ingår i sms. tung-*fordad, qv. v.
*fordanskap ^) fölanshåp ut. pl., m. k n. Rörelseförmåga, t. ex.

hu hq^^o goiva f. an.

^) Under denna form kändt från Nyl., Gotl. o. Skåne; jfr ty.
futteral. ^) isl. foröa fsv. forJ)a v. 'flytta, foitskafla'; Vb., Jtl.,
Hs., Nyl., Fby, Hsk., Uppl., Nk., ög., Sm. ^) fsv. fordha7iskap(er)
ni. 1. n. 'forsling: fortskafFningsmedeV; allm. i Ob., ehuru med väsl.
kön (m. i Px Kr., f. i Replot o. Np., n. i Vörå, könlöst i GK o.
NVA).

85

fordra fQ(lar sv. vb. tr. o. intr. 1.

*foi*ga ^) v. fånj sv. vb. intr. 1 Sladdra.

*forga s. f(kr()u f. Skvallertaska, pratmakerska.

'•'fork 2) färk pl. -ar m. Med en brädlapp i nedre änden för-
sedd stång-, till att 1) 'stöta* lisk; 2) framstaka bät ge-
nom vassen i åarna.

|foi'ni| *foi'ma pkrmu f.

[forinanj '^foderman födarman pl, -mkn(er) m.

fors /ox cV' få^ pl. -ar m.

forsa ffk & fåi sv. vb. intr. 1.

fors-''^skjora fagfjmii t Strandskata?

fort förf, adv.

fortepiauo pårtopiano pl.? n.

fosforsticka fåsfo§t}hu f-

foster fastar n.

fosterbarn fostarhon n.

foster-| dotter] *-dotra fQsta(ldtru f.

fosterfar fostarfår ut. pl., m.

fosterland fåstaj/rnd ut. pl., n.

fostermor fostarmör ut. pl., f.

fosterson fosta^an, fosta^ön, fostasön [böjn. se sou; pl. dock
sälls.] m.

fostra fastar sv. vb. tr. 1 [u^].

fot fot pl. /^fer m. — th fots = ti ffjtas Till fots. — sata f0tra
po naka o laga da ov!

fotblad fotblad n.

fotlknill] -'^-knyla fötknjjlu f.

1) Öb., Fby, Ksl. i MNyl. 2) Aid, EF., Nyl., Vb., Uppl.,
Sdm., Gotl., Fryksd., Sörb., Vg., Hll., Sk. med skiftande betydelse
(piilsstång. påk, grep, rattet trästycke, skidstaf). fn. forkr in. båts-
hake', lånadt från lat. furca och upptaget i finskan under formen

porkka.

86

fotv;ir'k fotvitrk ut. pL, m.

|r(>t|-liii(l(' ''-fötter- fHarhnda m.

frack frdk pl. -ar m. — Syn. stålpenna bet. 2.

fi'a(l^a v. fnhj sv. vb. intr. 1.

fradga s. fråqu ut. pl., f. — Syn. *hva(la.

*frak 1) fråka oböjl. adj. Duktig: t. ex. noir a ha fralm hot/.

tid.
frakt frakt pl. obr., m.
fram fram adv. 1) Fram. 2) Framme.
franil>en fråmham n.
framdel fråimlhl pl. -ar m.

fram-[efterj '''-eft framåt adv. o. prep. 1) Framåt. 2) Längs.
framfot fråmföt pl. -/'^fer m. {k -wf-)-
*fraiu-fuxen 2) fråmfuksn {-irf-) adj. Framfusig. — Gr. 5?§ 95

0. 236.
*framfuxing' frdmfhkst^g {-wf-) pl- -^f ni. Framfusig person.
framföre främfffn prep. & adv. (& -wf-)-
fram-i fråml prep., fräim adv.
frain-ifi'än framifrån adv.
*fram-lutug ^) frdmhhtu adj. Framåtlutad.
*fraiiiman[för] -före fråmafipn prep. o. adv.
fram-stuga *) *-styga fråmstiigu 1. -stipgu t l'rämmande-

rum.
framstupa — ers. af ä-*i2;riif. Jfr hufvudstupa.
framtill fråmtil adv.
fram-ände fråmknda m.
frans fräns pl. -ar m.

1) Öb., Jtl., Hjd., Bs., Vg, Bill.; Norge */)«7i: (Fryksd. Sörb.
*frack). nlty. fraach 'frank, friscb, keck': Dl. fråÄ" god' däremot
närmare isl. frekr nhty. /"rec^. ^j Rv., Kr., GK.; jfr isl. fiuka
fokenn 'fyka'. ^) isl. framlittr fsv. framlider adj. *) N.vl.; jfr
SM-e *fram1iammare m. idm.

87

*fi'asa 1) fräsa sv. vb. intr. o. imp. 1: 1) Brusa. — s/m (ra-
sar. 2) Prassla. — ha frasa^^om bosh tis.

■-^'frass -) fras pl. -ar m. Hankatt.

fred fred, fra(d) ut. pl., m. — lat' a va t fra(d) mf raij ! —
tfo! gnts frk! säges dä man inträder i främmande hus.

I fredag- 1 *fridag3) fridq k frlda pl. fridagar m.

fri /)•/ adj. — van fnt tis. Om än så vore 1. vare det sä
gärna för mig! = om frit lia a so! — vai^t fni fridqn
fast ha a Imfan Ordst.

fria fri sv. vb. intr. 1 [at 7iqn].

friare frljar m.

frihet frihart ut. pl., f.

frisk frisk adj. 1) Varande vid hälsa. 2) Ej saltig. — Syn.
(i bet. 1) *hälKsain.

friska frisk sv. vb. intr. 1 [(!•

friskna friskn sv. vb. intr. 1.

frisprakare frisprokar m. Frimodig person.

frödi;::; — ers. af *frödng.

*ft'0lla fröl sv. vb. intr. 1 Sladdra. Gr. § 98, 1 « ^'frod-Ia,
jfr isl. froöa f. 'skum, fradga").

-•^fi*oll-bytta frölbfftii f. Sladderkäring.

'•'froll-.stake froMaka m. Sladderhane.

from frmu adj.

fromhet fråmhart ut. pl, f.

froiit|ispis] f7-6nt pl. obr., m.

[frossa] -'"^frosse *) frösa ut. pl., m. — Syn. skälfva s.

fross(e)-bot frösabhtar pl. t.

frost fj-öst ut. pl.. m.

1) Vb., Hs., Fby, Nyl., Estl., Gsv., Ru., Vg., Norge. '^) Öb.,
Ko.. Hsk., Vätö: med ä — jfr isl. freSS m. idm. — i Norrland.
■^) fsv. fnadagher isl. friådagr fbty. friatag m. *) m. äfven i
Fby, Nyl., Estl., Ru., Rosl., Dl.

88

fi'Ost-*nihii(l 1) frdstnaiijd adj. Frostöm.

fru frijiw pl. -ar f.

frukost fr/dcost pl. -«?• ni.

frukt fn't/j:f pl. -ar f.

tVukta — ers. af räddas, ^fjärkas.

fruktan — ers. af *fjäi'kaii.

frusen frnsh adj.

frusta fr list sv. vb. intr. 1.

frysa frms pret. frm(s & frojfs sup. /'r?'csi vb. intr. — Förek.

äfven SS. vb. dep. t. ex. ja fnjisis so jqr. — Jfr '^'skrana

(päfrysa).
frau frön 1. frön prep.
*fräga s. frkgu f. Fråga.
'''fräga ^) v. fräg sv. vb. tr. o. intr. 1 .
fräken I fråkan. def. vanl. fråkm, m. Växten eqiiisetum L

(.,en medelform mellan Braken och Barrträd" Fries).
fräken II fråkij n. Hndfiäck.
fräkn[igj *-ug fråknu adj.
frälsa /réis sv. vb. tr. 1.
frälsare frålsar pl. obr., m.
främmande fråmand adj. & subst. n. — Syn. *bye, *b}'e-

moster.
främre främst frambar komp., främst superi., adj. — fréjnst_

figgn n. def. Pekfingret.
frän frän adj.
*fi*äsa ^) fras sv. vb. tr. 2 Putsa (näsan). — fras näsa. 'po}fk,

o sta int jmr o snol!

^) d. v. s. 'frost-tagen': isl. uäma v. 'taga'. '^) Öb., Vb.,
Fby, Nyl., Eosl., Nk., Fryksd., Sm., Vg., Hll., Sk.; no. frega fsv.
frcegha'^ (Sdw.) isl. fregna. Vok. ä öfverförd till subst. ^) EF.,
Nyl., Estl., Ru.

89

frästa frälst sv. vb. tr. o. intr. 1 Pröfva; försiika. — frid
sv. vb. tr. 1 Tubba.

frJJ frö}fj n.

^frildas fröunlas sv. vb. dep. 1 Frodas (anv. om trä o. mska).

*fi'ö(lu^' 1) fmmdu adj. Frodig. — pm-una a so fmuidu jffr.

fröjd fré^fd ut. pl., f.

fröjdas frmjidas sv. vb. dep. 1.

fröken s. frékan pl. fréknar f.

*frökeii -) a. frékn adj. Oirig, lysten ; t. ex. frokn U jita 1.
ti läsa.

'^ft*öu ^) frti}{n adj. Skör.

fukt fukt ut. pl., f. - Jfr *dö(la v. II.

fuktig fitkti adj. — Ers. vanl. af *säkuft-.

ful — ers. af stygg.

fuliug fm^iigg pl. obr., m.

full a. fid komp. fffhl^J' superi, fåhist adj. 1) Plenus. 2)
Ebrius. — Syn. i bet. 2: drucken, supen, hurinu ti.,
niidt i dimman, midt i hatten, midt i katkesen, niidt
i *keikan, midt i *virran, plägad, =^patrasad, *pl(h-
rug, pämjölad, smakad, smitfull.

*full •^) adv. ful I adv. 1) Väl, troligen. 2) Sak samma; t. ex.
ful hur tu a kläd nu! — II konj. Om ock, ehuru. —
t}f.^ska mt va na isk, tscer^g, ful ja a hta vingland >
Jnfvu.

fullmakt fuJjnakt pl. -ar f.

fullmaue fulmona ut. pl., m.

*fullväl '") fulval adv. Troligen.

1) Öb, Vb., Nyl.; no. fraudig adj., frogda v. 'gödsla'. 2)
Till formen isl. fröku fsv. frokin 'modig, rask', till bet. isl. frekl
"begärlig' [afljudj; med o i Vb., Am , Jtl. (Rz 168 a), Nyl. ^ Öb.,
EF., Nyl., Eg.; allm. i Sv. enl. Rz 169 a; no. frogden. ^) Öb.,
EF., Nyl., Estl., Ru., Dl., Fryksd.; fsv. fullar. '>) Nyl.

90

flill-växt, *-växeii fvlvkhst, fv/vaksn adj. Fullvuxen.

tumla fomha'. sv. vb. intr. 1. — Syn. *bäckla, *liamla.

fumlig' — ers. af *hamlu^.

fundera fimdrr & fundar sv. vb. intr. 1.

ifuiideriii^l *fun<lpriiin^ i) fimd/Jfitgg pl. -ar f.

fura fnrii f.

furste fVtit & fiist pl. -ar m.

furuskog furuskog pl. -ar m.

furuträ funitrh pl. -trådar n.

fusk f!(sk ut. pl., n. — Syn. skojvärk.

fuska t fisk sv. vb. intr. 1. — Jfr kuroa fi.

fuskare fhskar m.

fuskeri fnskeri ut. pl, n.

*futti('kor 2) fuhknr pl. t. Effekter, pick och pack.

fy fyr interj. — /.// vaU interj. tis: t. ex. f// vqh va du taks

tala !
fylla v. ffpl sv. vi), tr. 2.

*fylla s. fjplu ut. pl., f. — Syn. *vippa s.. *virra s.
fyll-käriug f)pltsérgg pl. -ar f.
fyra r. ff/ra n. card.
fyra s. ft/ru f.
*fyra v. fi/r sv. vb. intr. 1 [/;o ma nq] Ifrigt syssla med

något. — hu fi/rar upo o städar o hnr^luki älvar

ma^sa.
fyra-tinnad ftjrathja oböjl. adj.: f. gratpa.
fyr[a]tio /yr/i n. card.
fyr[a|tionde Dprfjund n. ord.
fyrfota ff/rfota oböjl. adj. o. adv.

^) VNyl. idm. -) Esse, Vörå likaså; Pö Px fvdhkor Kv.
fikhkur idm.; jfr nlty. fuddik 'ficka': begreppsöfvergången : fickor
^ gömmor ^ undangömda saker.

91
*fyi'skaftO ///M>>/'^ ^ f!'/sH't "t. pl., g.? Fyrskäft. — h'a f.

fyii skaffad I *-skäftu^- ffifhftu adj.

fa fö pret. fik k fi sup. fm vb. tr.

fafäii^"a föfhggn ut. pl., f.

fafäii^-f föfhgt adv. Förgäfves.

fa^Tl fognl pl. fåglar m. — Syn. *fippa.

fai>'el-l>liiu<l -) fögalbUmd ut. pl., m. Kortvarig sömn, i tis.
sova m fognlhlund {tn--f.).

fa^'ell)0 fogfilhow n.

fa^-el-''^rä(lda fogalrhju f. Fågelskrämma.

fala föla sv. vb. intr. 1.

fåle fala, fula (Su) m.

fåle + juoiii ii. folajöimur pl. t, eg. Fålseder : upptåg, skälm-
stycken.

fall f(Al<l 1. fdj/l pl. -ar m.

falla få]jl_ 1. /;'i/f/ sv. vb. tr. 1. — Syn. *sko v. II.

fållbänk folbkgk pl. -ar m.

fällning- — ers. af *sko(luk.

fan fön n. — Se *(loll, *(lolla, ^fjuckedoll, *fjucke(lolla.
fjoll, fjosk, *löm, *snat, *tolIa, ^tapel, *töll, vettvil-
ling-.

[fana] '^fänas fönas sv. vb. dep. 1. — Syn. *^öfla, tokas,
'^snoppla: se under pöllö ti., pöykkiö ti.

fånga — ers. af fi. pyytää.

fånge fo^g pl. -ar m.

fanghus föggh/hs n.

fan[igl *-iig fonu adj. — Syn. *(lollug, *fjantug, fjollig,
fjoskig, *lönimug, *snatug, stollig, *tollug, *tölhig o.
fi. peura pmnru.

^) Nyl., Fryksd. ^) no. fuglehlimd i samma användning.

92

lar I får n. Ovis.

*får 1) Il får n. Fåra (pä teg).

l'ai'-lijoiMl — ers. af farlio]», lartropp.

farlioj» fårhop p. -ar m.

tai'lnis fjrJuhs n.

farskalU' få^ku/a ni. 1) Fårhiifvud. 2) Dumbom, ok\-.

lartropp fårtröp pl. -ar m.

*fatalii^' -) fötålu, föt^hi, fötalu adj. Tystlåten.

'^faft ^) fot [i 1. ^1 adv. Felande i ett visst klockslag.

fä fa pl. obr., n. Brukas blott ss. okv. — Jfr as, asben,
draiikarslial, fähund, kadaver.

fälakti^-] ^-aktiig; fmktu adj.

fäbod f/Md pl. -ar f. — fahöda (f.) pl. def. (Gr. § 234. 2 a)
är byanamu.

labods-stuga, *-styga fåhmtägu 1. f/tlmstfpf/n f. Boningshus in-
vid fäbodar.

*fä^en *) fåip adj. Glad. — ja val bo rad o fafjh tis.

fäpia få^H sv. vb. tr. 1.

fäliuiid fåhim pl. fåhnndar m.

fähus /i;^^^s s) 1. f^his n. - Gr. § 48, 6.

fähus-pi^'a 1. *-peg'a fmnspigu 1. -i>é^w f Ladugårdspiga.

'^fäja fkij sv. vb. intr. 1 [upö] Arbeta, stöka.

*fäkel fåkuhi m. def., ut. pl. Fan, svord.

fakta fåkt sv. vi), intr. 1 Väsnas.

fäll fåj/l 1. få/jl pl. -ar m. 1. -ar [1. = sing.] n.

fälla v. fal sv. vb. tr. 2. — Syn. kaataa ti.

fälla s. fålu f.

1) fsv. isl. for f. Öb., EF., Nyl.. Rg.. Gsv. (ntr), Sm., Sk.,
HU , Bl. (mn.). ^) Öb., Br., Njl.; isl. fåtaladr = fämöhujr
idm. •^) Allra, i Finnland. ^) isl. fegenn fsv. fceghin adj. Öb.,
Nyl., allra, i Sv. enl. Rz 1.33 b. '') Under denna form i Öb., Nb.,
Åra., Hvbfj., EF., Nvl., Hll.

93

-fällskaftkiiifO fålskaftkwv pl. -ar m. Fällknif.

fält féJt 1. falt 11. — Syn. *ft-äiMla s.

'''fän -) fan m. det". Fan. svord.

fäii^^elsf fåggals ut. pl., n.

fäii^hal fåggliäl n.

fäii^'ki'ut fagkriht ut. pl., n.

fäiipial fäggnkl pl. -nolar f.

färd I fml g.? blott i uttr. va a po ft^x^h 7i}f?

*färd3) II fal pl. -ar m. Fjät: t. ex. kdtfhiK.

*färda ^) fé(f^ sv. vb. tr. 1 Fiillbringa, fullfärdiga.

färdas filas 1. falas sv. vb. dep. 1.

färd-båt ^) fålhot pl. -ar m. Till sälskyttefärd utrustad l)åt.

färdi»' /V/y/> adj. — ha, vql^fi fer^bs Det blir färdigt. — Syn.

'^^ali^.
fäi'di^--klädd fé(^iMkd adj.
Ifärg] *färga férgii f.
färga férg sv. vb. tr. 1.
färgare férgar m.
färja — ers. af *läiiga, *marja. Dock talas om férm 1.

fér>')u pä Larsmostraten.
färsk f(l'§k 1. fisk adj.
fästa /fts^ sv. vb. tr. 1.
*fåste fast n. Angöringstäg. fånglina, fästa.
fåsting — se skogs*bässe.
fästman fästman pl. féstmkn(er) m.
fästmii — ers. af brud.
"fättia 'O fåUu t Bärrem.
föda s. fklu ut. pl., f.

1) Öb., Pyttis. 2) öb., Nyl., Estl., Ru.: trol. allra, nog f. ö.
■^) Rz 129 b (Vb. Dl. VI.), Fby, Nyl.,' Estl., Ru. *) Sjandeå i
Nyl., nil., Bhl., Norge. '^) Öb., Vb! 6) Öb., Nyl., Rg., Dl. (m.)
Fryksd. ; isl. feteU fsv. fertil m.

94

foila v. fml sv. v b. tr. 2. — fml du ma, fA^^o f0<lar ja da i

nästa ar Ordspr.
IVmIcIsi' fédals ut. pl., f.
fVMlclseda^ fédalsadq }>!. -dof/ar m.
IVMlin^- ingår i sms. boudfödiu;^, qv. v.
fiUja f(ili pret. o. sup. fölcf^ 1. foljd vb. tr. o. intr.
lT»lje — jfr '''sätta s.
ITmstei' fmstar n. — Ers. ofta af ^las.
loiistei'bly fmstarhlt/ pl. obr., n.
lonsterbag-e fomtarbuga m.
fiiiisterpost fmstarpd>it pl. -ar 1. -ar m.
fiinsteiTuta fmstarwiu f.
fih' s. fér ut. pl., m. [Sälls.].
foi* p. /'^, f'}f part. — I smss. kan f\r- användas jte fo- I. t)f-

och /é^- jte f)f-.
föra /fr sv. vb. tr. 2. — Syn. iförda,
förakta fhrält sv. vb. tr. 1. [Sälls.].
förar^*ad f^trdrga obpjl. adj.
*f<h'bajskad fyhdiska adj. & adv. Förbannad(t). [Lindrig

svord.].
förbarma [sig] fyhårm^sa sv. vb. rfix. 1. [Sälls.].
fiirbaima fybäna interj. (svord.) — no so fybana to! — Syn.

bauna. — Jfr *armade.
fiirbi f^hi Ers. vanl. af om.
förbjuda f}phjmd pret. fy.hjmnd sup. fy.bddh vb. tr.
förbund f^bihid pl. obr., n. — lahsk-jqk cUh t f^bihjd ma

fan.
förbättra — ers. af l^ättra.
'iförda ffjl sv. vb. tr. 1 Föra, l)ringa: t. ex. JiQ(ir) fola ja

ot dom ha.
fiirdäck fé(fak n.
flirdärfva fyAlxérv sv. vb. tr. 1.

95

fordömd (t) fjfcUmf adv. — Jfr ^^säker II.

filre s. fér & f/m ut. pL, n.

före p. fyn adv. o. prep.

före-*fars i) fifnfag & fipnf}.^ adv. I vägen. — h'a so f}fri-

fas Jiada (jrumh, ja troiuar vi kh'£e,r int fram.
{(irela^dt fffnlakt adj. n. — ha & fipnlakt ha vt al ska dq

Det är beslutet att vi alla skola dö.
fiirelä^^a fffrda^ pret. fipnlä sup. f^pnlåkt vb. tr.
fJire-sln^ fffnAhkw adj. Vetande något på förhand; t. ex a

kan int va fxfnllmiv.
f<n'espräkare f-if/nsprokar m.
fiirestäiidare f}pristöndar m. L^ytt ord].
fiiretagsamhet — jfr vinning,
förfall ff^l ut. pl, n. t. ex. ha a po fofål kiimi.
*fi)r-falleu férfåh adj. Lidande af dåligt vägalag; t. ex. Jia a

fårfab raij so vt int kombar^f^ skop.
Iförjfaras före- fffnfåras pret. -fo^ & -fÖH^^ sup.'? vb. dep.
filrfärlig f^ffå/j adj. — fyféJM förstärk, adv.
filrgift fjpjift ut. pl., n.
fiirgifta fyjift sv. vb. tr. 1.
fi5rj2:jord — ers. af krossad.
fVn'glöinma fyglåm sv. vb. tr. 2.
f(}i'gylla fyjfpl & f}p(tå}'fl sv. vb. tr. 1 1. 2.
*forhafsa [sig] fyMåps^sa sv. vb. rflx. 1 Misstaga sig.
fi>rhindra fyhhular sv. vb. tr. 1.
fiJrhärda [sig] fyhécf^^k sv. vb. rflx. 1. — a^ska int f}ph(e(l^^a

i sjpnda.
*fi}rhärdade fyhécfadi förstärk, adv.
fi}rliärdad(t) frphéia förstärk, adv., t. ex. so fyhmfa >lak. —

f}f hcRiJa^tå ! interj.

1) Öb. [< före-*fares, jfr diall. *far n. "farled'?]

96

ttirliiira f>fhor sv. vb. tr. 1.

filr *jäiiiiiaii \) f}j-j(\inna >k fi-jänma adv. tis. Med eus, som

oftast.
förkasta DfktUt sv. vb. tr. 1 : t. ex. nu s/r ha wt som gui((^)

sku lia fyfkasta ma, to ja a so fatt o rukii bUvt.
lorklara f^fkVir sv. vb. tr. 1.
f(liiklai'iii^-] *-klarniii^" '^) fjfkldtiigg pl. -ar f.
torkorta — ers. af korta [af].
föi'k\ia |si«»'l f}fisf/l^sä sv. vb. rflx. 2.
lorlika fyUk sv. vb. tr. 1. — t7'at o f)fl>kas hqr rpitjt td

Ordspr.
toi'lisa f}plls sv. vi), intr. 2. — Syn. fiirlora 2.
filrlofiiiii^- fy.Uvm^g pl. -ar f. — Jfr kryckdaiis.
fiirlofva fiplöva sv. vi), tr. 1. — Jfr viss.
fiirlora fjflör & fdm- sv. vb. 1:1) tr. Mista. 2) intr. Förlisa.
forlata fiflöt sv. vb. tr. 2 (-lat).
*fi)rlätaii ^) fohitan n. Förliänge iför säng. Gr. §§ 66, 4 o.

98, 2.
*förlataii-säii^- folutansh^g pl. -ar m. Sparlakanssäng.
förlatare ingår i sms. syiidaförlatare, qv. v.
filrlåtelse fylötds ut. pl., f.
[for]läg'g"are *filre- fiprtlkfjar m. Större sked.
förmast förmast pl. obr.. m.
förmer f-tfmarr adv.
förmiddag fm-marja k fypmat/a pl. obr., m. — i f-ast adv.

tis. — Jia, som a vin na po f^rmadan, ha a na po

ätmadan ma Ordspr.
fiirmyndare fårmfpndar k frrmffndar m.
förmögen f^fméjt 1. f-tfmqdzi adj. — Jfr välmående.

') Allm. enl. Rz 296 a; förek. åtm. i Fhy o. Nyl. 2) VNyl.
'^) Öb.

97

loriinmii — ers. af *kristuiugsiiamn.

fiiriiuft fmiifft 1. fknuft ut. pl., n.

förnuftig; f^riufU 1. f6tm(fti adj.

filruäm fifnam adj.

fi>i'[uöjd] *-iiö^d f^iuuul ]. fjpmud adj. t. ex. ha sz^^vo f.

mt, so.
fiiiT fcrr adv. — /"fe^r 2- V(F(la to ja va iigg.
*f}h'i'ig; 1) fm^iga (kmi, guh, iscevidh &c.) adj. pr. En viss, quidam.
förr(ä)ii fbr}^ kouj.

för[se] *-si ((^§1 pret. /ö^d sup. f^§it jte /"^s/ &c. vb. tr.
försiktig f^§ikU & f^sikU adj. — f6>stkh som sJcradati^^om

torka sa * r^yfi fhti a sUait Ordst.
försiuka f^^igk sv. vb. tr. 1.
förskona fxpskon sv. vb. tr. 1.
[förskräcklig] *förski'äckelig fjfskrafsih adj. & förstärkn.-

adv.
förslå — ers. af spisa, *staka, stoppa,
försmäda fjpsmåd sv. vb. tr. 1.

[försmädlig] *försmädelig fysmadah adj. — Syn. smädlig,
försofva [sig] ft^^öva^sa pret. o. sup. f^^övd {-oud-) sv. vb.

rflx. 2.
försona f}pson sv. vb. tr. 1. [Sälls.].
filrsonare fy.sonar ut. pl., m. Anv. blott om Kristus.
först ftj§l: f^ät adv.
förste, -a f^it, f^st n. ord.
filrstoppning fi^^topmgg ut. pl., f.
[förstuga] *forstuga ^) fåitu 1. fostu f.
[fÖr]stugukvist *for- fåiUikvht pl. -ar m. Äfven användes

kvist m. i samma bet.

^) N}i., Ru., Sk.; ordet torde vara allmäut i B^innlaud. 2) Öb.,
EF., Nyl.; i Estl. Ru. * for sta.

7

98

fJlrstä frfstq pret. fipståw sup. fxfstihji & f}pståip vb. tr. o. intr.

— ast f}fstfir a sa po na, hade. — ha f}fsta^,sa tis. Det

är tydligt.
fiirstäud fxpstönä ut. pl., n.
fiirstandig fipstönch adj.
filrstilra fipstér sv. vb. tr. 2.
liirsuiuma — ers. af *summa.
försvara fxpsvåra sv. vb. tr. 1.
försvinna fysvm pret. fysvän sup. frpsvuni vb. intr.
förs}'n ffi^fjin ut. pl., f. & m.
fiirsäkra fxpsakar sv. vb. tr. o. intr. 1.
försäkring fifsåkngg pl. obr., m. & f.
fijrsämra — ers. af *sämra.
försiik f'\S0k n. — Syn. *brak.

försöka fk^^ék sv. vb. tr. o. intr. 2. — Syn. frästa, söka 2.
filrtjust fxpUmst adj.
filrtjäna — ers. af tjäna,
förtjänst fxpUénst 1. fxpUanst pl. -ar m. & f. — ha ha vin

bra fxpisensta jfB^tiu i vmtar.
förtrollad fxptröla adj.
fiirtviflad fxptvivla adj.
förtviflan fxptvlvlan ut. pl, f.
förtycka — ers. af tycka *illvare 1. /. *illvara.
*föru^ ^) fora adj. Trasslig, t. ex. om garn.
förundra [sig] fhrfmcla^^a sv. vb. rflx. 1 ; ja formulra ma po

1. xpjvi ha.
förundrad fmiindra adj.
förundran förundran ut. pl., f.: t. ex. ja ful i förundran ivi

ha at du kom so förf..

^) Jfr Rz 172 a fura (Sm., Blek., Sk.) 'hopvridning på cu
tråd'. Afljud 1. = Noreen UJ § 24 b?

99

föriit — ers. af förr, före.
liirvara — ers. af bevara.
*förvariia ^) fyvcpi sv. vb. tr. 1 Varna.
*förvariiiiig f}fV(hi>gg pl. -ar f. Varning.
förvilla — ers. af villa.
f(ii'vaiia fyvon sv. vb. tr. [& sa reflex.] 1.
föräldrar fmr^J/lrar pl. t., g.?

fösa ffhps sv. vb. tr. 2. — Jfr *knorla, *koltra, *kyltra,
*mylta v., *plattra.

G.

g gé 1. •'/^^' 1. jé pl. obr., n.

gadd gdd pl. -ar m.

gaffel gäfil pl. gåfilar 1. gåflar m.

gafvel ^rjya? pl. gavlar m.

gafvelvägg gälvag pl. -ar m. < *gafl- jfr Gr. § 98, 3. —

Aa tala^§o m}pts}p som int gar^b gälvafjza tis.
gagna — ers. af *iiytta vb.
gala gala sv. vb. intr. 1. — tu a so toka (1. gowÅu) so tu

galär tis.
[galen] ^gälen^) gålm adj. (Gr. § 236). — Syn. *göflug,

*gökiig. — th a galhn, tomti kära. — gali val o tis.

Alt annat ock.
galenskap — ers. af *göfleri.
gallskrika — ers. af ramskrika,
galgbacken gdlbåka m. def. Namn på en backe, fordom af-

rättsplats, invid Jakobstad.
galge gälga pl. -ar m. — fog. (fan a vce§t i galga Ordspr.

») Nyl. 2) öb., Nb., Vb., Norge; jfr Ru. goliau idra.

100

galjoii (jahön ut. pl., m.

galjoiis-bild gal/ånshljjl pl. (-ar) obr., ra.

*gcall s. gäl s.? i uttr. i(jj i gal Med alt vald 1. „gewalt".

gall a. gäj/l adj. f.

*galla ^) gäl sv. vb. imp. 1 Visa sig 1. bilda sig, om väder-
solar; t. ex. Jiä gala f\p sola ^ möns.

gallblasa gålhlbsu f.

*galle 2) I gala pl. -ar m. Vädersol.

galle II gdht ut. pl,, m. = hsv.

galler gäjjla?' n.

gall-*kud(la gälkuiju f. Gallko.

*galma^) gålm sv. vb. intr. 1 Skräna; skrika; gråta högljudt,

[galnas] *gäliias*) gåhias sv. vb. dep. 1. — Syn. *göfla.

Igalosch] *kaloscli ■) kalöf 1. kalös pl. -ar m. = kalöfiir (f.)
pl. t. — Gr. § 94, 1.

galt galt 1. galt pl. -ar m.

gammal gåmbal (vaul.) I. gätnhal komp. åjjf&r superi, édst adj.
— Böjn. gqmhfil -a, -m, -i.

gammaldags gdmbadaks oböjl. adj.

gammalpiga gämhul- 1. gdmbaplgu f. Gammal ogift kvinna.

'''gamla **) gdinhhi 1. gchnhlu f. Gumma.

|(Tamla]-Karleby ^Gammel- gdmhal- 1. gdmbakårh Ortn.

*gaii ■) ^«7i n. Fiskgäl.

ganska — ers. af *sköne.

1) Px, Mx, Hvbfj. 2) Mx, Hvbj., EF., Nyl., Estl.; u\i\. galle
är urbefryudadt, men kau ej vara långifvandc för hela östsv. språk-
området (jfr ÖM p. 113!). 3) NVet., Mx, Vb., Kim., Fby, Nyl.
Ög., Vg., Fryksd. ; isl. gdlm- i ortn. = ags. geolm 'dån'. *) Vö.
lika; fsv. ga'lnas. ^) Med uddlj. Ä:- äfven i GK, Kkr, Vä, Dl.,
Fr., Sörb. ; i Åsbo (Sk.) i vb.; da. kaloske ty. kolosclie. ^) Nagu,
Nyl., Sm., Fryksd., No. ') Med samma bet. i Öb., allm., Vb., Hs.,
Mp., Dl., Vg.. Sk., Sörb., No.; ordet bet. 'gom' i Estl., Ru., SM-i';

'gapande, 'skrik' i isl.; urspr. 'gaj^, jfr isl- ghia v. 'gapa.

101

gap gap n.

gapa gapa sv. vb. intr. 1.

gap(e)trast ^) gdpatnUt pl. obr., m. Okv. till 1. om en dum

mskca.
gap(e)-trä gäpatra pl. obr., n. Okv. = föreg.
gap [ig I *-iig gåpu adj.
garde gthfh n. def., nt. pl.
gardin g(i(l'm pl. -ar m.
gardist g<)(ltst pl. -ar m.
garfva gurv sv. vb. tr. 1. — Syn. barka. Jfr beta v. II k

s. II.
garfvare garvar m.
garfvar-Iiynda gärvarliffndii f. Okv. till en ovettig person;

t. ex. ta stsajj/a^^om ig^garvarhipijdii.
garfveri gårvari n.
garn g<hi ut. pl., n.
garndocka gqti(ldka f.
garnhärfva gdiflKenm f. — vi a tu so rad, so du skaka^jrp-

som hg gq)}]i(ervu'^ — Jfr fitja s.
*gassa '^) gåsa sv. vb. intr. 1 Glo.
gast gäd pl. -ar m. Ostyrig pojke ^).
*gastonera *) gåstonh- 1. gdstuntr sv. vb. intr. 1 Väsnas, föra

oljud.
*gat ■^) gät n. Upprödd väg i skog.
gata gåtu f.

*gatu-flänga gåtuflö^ga f. Gatstrykerska.
gaudiuni lat. gåijdui ut. pl., n. Buller, oväsen; t. ex. ha

hqlcjar^^iu tukt gamlta so.

') Äfvenså Vörå och Finnby. '^) isl. gasa ; uppg. blott frAn
GK., NVet., NK., Fby o. Ksl. '^) I samma bet. i Öb., EF. (ställ-
vis) o. flerestädes i Sverige. *) NVet. '') isl. gat n. hål'; under
samma form o. bet. äfven i Estl.; = Rz 188 b gått (Uppl. Gotl.
Ög. Hll. m. fl.

102

gelike ]d!k pl. -a?- m. — å haU tan jillk'^

genien dhmam adj.

[gen] '^'giu ^) jtn 1. Jzhi adj. — ;iina vhji tis. Genast.

[genast] '''ginast jinast 1. tUinast adv.

general dzhimil 1. pndral 1. dzindrnl pl. -ar m.

gengångare - jfr uthiirding, uppdagad.

genliugga cklnhii^ st. vb. tr. [bujn. se hugga!] Genskjuta.

geuljuda — ers. af *oni[m]a, ^skärra, *ski'oppa.

genom dzimim prep. — genom- med förstärk, bet. (i smss.) ers.

af *-där-, pinklappadt, *utaudes, *uttorkade.
[gers] *gerse jé^a, dzéia 1. jå^a m.
gesäll pséJ pl. -ar (def. jtsålcjra) m.
get dzait 1. jåht pl. -ar f.
geting dzåihgg 1. ,')hti^g pl. -ar m.
getings-*bylla 2) dzådrgs- 1. jåitigs-h}phi f. Getingbo.
*gevär dzivér I. ,^ji;^r n.
gifmild dzhntj/l adj.
gift s. f/s^/"^ 1. jl/^ n.
gift a. f/^^/"^ 1. jift adj.
gifta (/il/"^ prat. dSift sup. (^/;s>/'te sv. vb. tr. o. rfix. [dz. sa]. —

Äfven Jift &c.
*giftäsfärdig dziftasfrhc^i adj. Giftasvuxen.
gifte dztff 1. j?/"^ 1. -?■ pl. obr., n. — iiin-cermd sopu o anda-

gcigs pfti a hjka joivi Ordst.
giftermål dziftarmkl 1. j- n. — jtftarmoU komha^^om sUttu

po kalva Ordspr.
gift[ig] *-ug dziftii 1. jiftu adj.

1) Redan fsv. sporadisk gin (Sdw.); med i allm. i Fld. -)
Vö., Nb., Dl., Uppl., Sdm., EF, Nyl., Dagö o. Gsv. Jfr Bocge i
Nn Dalni. p. 228!

103

l^ifval ''=gäfVa^) ge ifzdva 1. (ht pret. gav 1. gå sup. f?iaw

I. c/ie^ vb. tr. — Jte cU- iifven j-. — ;a ?;?? cUavas uij

Jag är nära att förgås af trötthet.
gifvare dzivar 1. jåvar m. — Jfr upj>gifvare. .
gikt (lÉikt 1. pkt ut. pl, m.
gilla Jzhl \.ft[ sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Probare. 2) Vara tillfreds

med ngt, tycka om ngn 1. ngt; t. ex. ha dhlar mt h

hoiv }(pr.
gir[ig| '^-iig dziru 1. ]iru adj. — ha a so dziru po i^a^ga, so

ha kl^ffja?' i hanära, x>o a. — Syn. *fröken, *giiaglug,

'^guidug.
gissa dzis 1. jis sv. vb. tr. o. intr. 1.
gisten dzish 1. jisti adj.
gistna dMsn 1. jisu sv. vb. intr. 1.
gitta dzita 1. jtta sv. vb. intr. 1 : 1) Gitta, förmå. 2) Idas.

— Syn. *gåta.
*gjoIpa jålp 1. jölp sv. vb. intr. 1 Vämjas, spy. — Gr. §

89, o (fsv. gidpa fda. gidpe).
[gjord] *gjorda ^) jolii 1. dzåki f. 1) Bukgjord. 2) Sprätt-

bågsbågen.
[gjuse] *gjusa démsu 1- jmsu f. Fiskgjuse.
gjuta vb. jmt 1. dzwt pret. gmit & j^int sup. guU vb. tr. —

Syn. vallata fi.
*gjuta •■*) s. dziatu 1. jmtu f. Sank däld.
glad gUd adj. 1) Blank*). 2) Hilaris. — Syn. (i bet. 2)

*fägen. — Jfr öfvergifveu.
glada I gUdit f. Milvus.

^) isl. gefa fsv. geiva giefua (m. fl.), Öb., Nb., Vb., Dl.,

Hvbfj., EF., Nyl., Estl., Vb. 2) Brandö (Ål.) jåhl f. 'band i ryssja.
^) Ytterl. kändt från Esse i samma bet. Px Mx sank flik af en äng;
no. gjota f. 'dalkjusa'. *) Denna bet. förek. i isL, Öb. allra., Hs.,
Dl., Lptr. i Nyl.; jfr Kl* glatt.

104

♦glada ^) II glddii f. öppning i is.
glans f/Ulns ut. pl., m.
*glaiisa -) glims sv. vb. intr. 1 Glänsa.
glaiisk-is — ers. af *kliiig-is.

*gla])a •') v. I (jJ/qm sv. vi», intr. 1 Vidga sig gm att spricka
sönder. — ha glapa hl so.

♦glapa'') v. II fjlupa sv. vb. intr. 1 Skräfla.

*glapa s. (jkqm f. Okv. för en skräflande kvinnsperson.

glappa — ers. af *klafsa.

*glapug^) gläim adj. Talträngd.

glas glcis ut. pl., n. 1) Vitrum. 2) Fönster^).

gles — ers. af *glis.

glesua — ers. af *tyuuas.

*glia '^) gli sv. vb. intr. o. imp. 1 Glänsa, glimma.

glimma v. gUma sv. vb. intr. 1. — ha a int alt gul som

glhmar Ordspr.

♦glimma*^) s. gVmm f. Ljusglimt.

glimt glimt pl. obr., m. — Syn. *blicka.

glimta glimt sv. vb. intr. o. imp. 1.

*gliiit ^) glint i uttr. po glint Pä glänt.

*glis 10) glis adj. Gles. - Gr. § 212.

*glisa 11) glisa sv. vb. intr. 1 Glimma, lysa.

*glis-taiida(l i^) gliståna adj. Glestandad.

glittra glitar sv. vb. intr. 1.

glo glöw sv. vb. intr. 3 {glöd).

1) Östb.; med a i Öb., Br., Nyl. — ÖM p. 106. 2) xj^i.^
Estl., Ru., Norge; yngre ord, bildadt på sbst. glanS. ^) Vb. idm.;
W. Ci Estl.) fjlopa 'gapa'. Jfr ang, form o. bet. — utveckl. Vll
NE s. v. (p. \-2). *) Öb., EF., Nyl., Ög. ^) Fby., Nyl., Dl. ^)
I samma bet. äfven i Vb., Hs., Jtl., Sörb., Norge. ") isl. glicl
GK , Hs , Åld, EF. (Ko. glUUa!), Nyl., Estl., Uppl., Sdm. ^) no.
gllma f. ^) I Nyl. m. 'dörrspringa'. 1°) Vb., Nyl , Sm., Bl., Vg.
11) Vö., Nagu, Nyl., Estl., Uppl., No. I andra diall. 'se, titta' (ÖM

p. 90). 12) Sm. Vm. *glistän(l(t).

105

^lop ylöp pl. -ar m.

*gloi)iiig 1) fjlQin^g pl. -ar m. Snålvarg.

glojjpa glopa sv. vb. intr. & imp. 1. — Syn. *bläta, blöta,

*glottra, *gläta, *klistra II, ruska II, *slaga, *slagga,

slaska, *tra.sa, yra.
*glosa2) fjlös sv. vb. intr. 1.

*glottra 3) 1. *gluttra klötar sv. vb. imp. 1 Gloppa.
*glufsa*) (ilnfs sv. vb. tr. 1 [i sa na] Snålt vräka i sig mat

eller dryck.
glugg gluf/ pl. -ar m.
*glugga '") (jliKj sv. vb. intr. 1 Titta.
glunk (jlugk ut pl., m. Knyst, osäkert rykte. T. ex. ja hqrl

tnt glunUi liajjlar.
glupsk glupsk adj. — Syn. stor-*ätug.
*glupska glupsk sv. vb. intr. 1 Glupa; visa sig snål.
glutta glht sv. vb. intr. 1. — sta mt o glat!
glåmig — ers. af grådufv[eii] *-ig.

*glata ^) gUta sv. vb. imp. 1 Gloppa. — lie, glotar o snir.
glädja glid sv. vb. tr. 2.
glädje gléJzi ut. pl., f.
gläfsa gläfs sv. vb. intr. 1.
*glänna ') glinu t Klar fläck mellan skyar.
gläusa — ers. af *glansa. Se lysa, skina.
*gläut^) glint pl. -ar m. Olimt.

1) Jfr Ko. Na. glllipigg m. idra. 2) Pö., Pby, VNyl., Fryksd.,
Norge. 3) öb., EF., Estl., "Ru. *) Vb., Mp., Hs., Dl., Uppl.,
Fby, Nyl., Estl,, Ög., Vg. '') Fby, Nu. *glugga, no. gluggja idm.
Hör till isl. gloggr adj. 'skarpsinnig', jfr Nu. gl((/an 'grannbord',
gligsid 'skarpsynt' *glygg-: got. glaggiVUS. ••) Förutsätter ett fn.
^gtota, afl. till gloijta sv. glöta. '') Öb., EF., Nyl., Uppl , Kim.
Sörb ; < *gleÖ-na, jfr glcul bet. 1. ^^) Mp., VNyl., Ormsö, Sk,,
Bl., VI.; no. glett va.

106

■-''gläiita (jlånt sv. vi), imp. 1 : ha gluntar up Det klarnar ^).

glöd fjUd pl. -ar t

glöda (jlqd sv. vb. intr. 2. — Syn. *braiia.

glödspaii — ers. af *siiuiiier.

glilmiiia (jlmn sv. v)), tr. 2. — ja glmnd a 1. ja glhmd öv a.

gliiiusk (jUmsk adj.

glJliiiska (jUmsku ut. pl., f.

glJlta (jUifi sv. vb. intr. 2 Köra 1. plaska i vatten.

guabbas kndJns pret. o. sup. — ist vb. dep.

gnaga hnåga sv. vb. tr. o. intr. 1.

*giiaghig knåglu adj. Girig, noga om ngt.

*giiagii-bete knägubata m. Kvarlämnad brödbit.

giiata v. knata sv. vb. intr. 1: 1) [po 1. iipo 7ian] Smågräla.

2) [2^0 1. ov na] Gnaga. — Syn. [i bet. gii. pa ngnj

*jämsa, *järiua.
*gnata s. kndtii f. Afgnagad bit.
gliet knata?- pl. t.
*gueta 2) knitu f. Grand, smula. — int ai^^ (1. igj) hutu

Icke ett grand.
*gnettra ^) knifar sv. vb. tr. 1 [sondår] Söndersmula.
gnida k7iid pret. knåtd sup. knkh vb. tr. — Syn. *gnissa.
gnidare knklar pl. knidarer m. Snälvarg, girigbuk.
gniding knkhgg pl. -«?• m. Girigbuk.
*gnidug *) knklu adj. Snäl, girig.
*gnissa ■') gnis & kiiis sv. vb. tr. o. intr. 1 Gnida, skubba. —

Gr. § 130, 2.
tfnista s. knistu f.

^) Njl. *glänta, Nk. Mp. Sörb. "glätta do. ^/effa i allmh.

■ lysa'. 2) öb. "allni. {kn-), Mp., Sdm., Nk. 3) ^q gnittva. Jfr

Nk. gnettrande 'obetydlig' *) Kv., Px., Vätö. '^) Ormsö *gnissa,
Sörb. gnlsa.

107

:),g'iiista O vb. I knht sv. vb. imp. 1 Gnistra. — lia Jcnisfa f)f
égu po ma.

*ginsta2) vb. II hnist sv. vb. intr. 1 [ma tandra] Gnissla.

piistra knistar sv. vb. imp. 1 : 1) = lisv. 2) Snöa, t. ex.
ha hustrar o swr o hl^xfAar upo. — Syn. *giiista I.

*giiittra ^) knitar sv. vi), intr. 1 Flina.

^iiola — ers. af tralla.

^••imji-g-a knufj sv. vb. tr. 1 . — knug^qv Gno i väg *). — ha
kungar o arbattar Arbetar träget men långsamt.

*g"iiug'g-la knugal sv. vb intr. 1 Skubba sig, stöta emot; t. ex.
tu^ska int vql^fja rad om h kymglar t vadza.

j;'iiy kng sv. vi), intr. 3.

guägg-a knåg sv. vb. intr. 1. — Syn. *hockra.

^•nälla knéJ pret. o. sup. knéJJ 1. knalt vb. intr. — Syn.
*järma.

^•uäll[ig] *-ug; knåhi adj. Otålig, om bara.

giiällspik knålsplk pl. -ar m. Person som snart klagar 1. grå-
ter.

god gow komp. båtar 1. vålkan {va/.kan) superi, bast I. vul-
kast {vålkast). — git i hälsningsformlerna giidd, gunatar
&c. — Gr. §§ 142 0. 239. — va a liadt goiu til Hvad
tjänar det där till? (iron.) — got dzor a, tul for a;
ha ha ma\r^viri ha ha t>_ fin. — Syn. *häf, *välk,
duglig.

goddagar — jfr kattdagar.

godhet gölihrt ut. pl., f.

gods gös pl. obr., n.

*godta ^) guta ut. pl., n. Snask.

1) Fby, Nyl. [kn- i Py. Strf.], Estl., Sörb.. 2) jgi. gnista
onnojn. ^) Öb. (kn-), Nb., Vb., Åm., Ko., Fby, Ten. *) Sammu
änv. i Nyl. ') Vb., Mp., Nyl., Gotl.; i SM-e "k-yss'.

108

*p)<ltas? fjatas sv. vi), dep. 1 Crodta sig; ligga till sig. —

ha kf/ar o gutas håra.
^olf (jålv pl. -ar n.

^olfstaiulare ') (jalvstondar pl, -ar m. Objuden bröllopsgäst.
;::olf-va^-el (j(klvqgal pl. -ylar m. Golf vase. — Syn. *vagel.
|^om| *^oininan 2) göman pl. -ar n. — Grr. i? 111, 3.
^oi'ma gårm sv. vi), intr. 1.
^osse — ers. af *battiiij^, *^ast, ^kiiackel, ^kvadd. *])jes,

])ojke, pojk-*kiiubbel, pojk-^pyrfvel, pojk-*väsel, 'siuirf-

vd, ''tiissevask.
^rad grad pl, -ar m. (vid temperatur- angifnin g). [Nytt, sälls,

ord],
^raf gräv pl. -ar f.

^rafgärd gråvgal pl. -ar m. Begrafningsplats.
*grafva ^) gräva sv. vb. tr. 1 Gräfva. — vi^ska grava san

unda f^it^^o far vi stam scin.
grafvärd grävwl, sing, def. -ii 1, -?, pl, -ar m,
|graf]-(ll *gräf- grivhl pl. -ar n.
I gran] *gräu *) gran pl. -ar f Gr. § 34, 2 «.
|graii]-l)acke *gräii- grånibåka m.
|graii]-baiT *gräu- grambår ut. pl., n.
grand gränd ut. pl., n. — ha a hti grand h ostalm^g, hade.

— Syn. doft, *gneta, *kna.sk, ^spala, speta.
grann gran adj. — ta t gran Jianda tis. (till barn). — ha

1, ta feda % gran hända tis. Nödgas finna sig till rätta

med ngt. — Syn. *grantig.
granne gråna m. — ga tt granås Gå till grannen. — Jfr

*annarstuga jte sms.

^j östb., Nyl. '^) öb., Kökar, Geta. •') isl. grafa fsv. grava;
Dl., Nyl., Gsv., Bl., Sk., Sörb. *) Öb,. Nb., ' Vb,, Uppl,', Fårö,
Hvbfj., Nagu, Nyl. (äfven VNyl.), Wicbterpal, Runö; no. har pl.

grcener (Aasen s. v.) fsv. stundom gr(vn i sg. Sdw.

109

^raimLl{i^-;i| *-la^-ug grånlåyu adj.
^raiiuväder (jrånvhdar ut. pl., n. Godt väder.

granska ijrånsk sv. vb. intr. 1. — gransk \fvi hade nu!

[graujskoft" *gTäii- gränsköfj pl. -ar m.

[gran]skrika ='=gTäii- grånskrlku, f. Nötskrika, garrulus glanda-
riiis.

*p'auta ^) gruntu f. Grannlåt; leksak.

*graiitig gnhih adj. Grann.

*graiitu-bok grantiihök pl. -hokm- f. Bilderbok.

grassera grdsh- sv. vb. intr. 1.

*gref 2j gråw pl. -ar f. Talgklump pä ljus.

grefve gråw pl. -ar m.

gren r/ra??^ pl. -ar f. 1) Kvist pä trä. 2) Skrefvet mellan be-
nen (i denna bet. utan pl.).

greiia [sig] gråm^sa sv. vb. rflx. 1. [Sälls.].

greii[ig] *-ug gråijiu adj.

*grens '^) grkms^m adv. Grensle.

grensle gråmsh adv.

grep gratji pl. -«?* f- — Syn. *krofsa. Jfr *piriikrofsa.

grideliu grkhlhi adj.

griffel grifil pl. gr^ftlar m.

*grilla ^) gril sv. vb. imp. 1 Skymma fur ögonen.

grim[m]a grimu f.

grill grhi ut. pl., n.

grina grin sv. vb. intr. 1:1) Skratta hånfullt. 2) Gråta hög-
Ijudt. — grig^grant so fa^clu ig^grana )Mmf.

grind grind pl. -ar f.

1) Uppg. från Kr. o. Kv. '^) Öh., Estl., Ru., Fryksd. Upp-
gifves af Rz 212 a tillhöra rspr., men saknas i Sv. Akad. Ordl. o.
Wström-Jeurl. — da. grever nhty. griehe. ^) ÖNyl. grhs ijvt (med
utstött n). *) Teu. *griUa, Px *grillra idm.; isl. r/ryZ/a 'to see

diiiily'; no. grydlast {<C gfyllci) 'blive uklar'. R.

110

j?riii(lstolp[e| gnmlstklp 1. -stölp pl. -ar m.

^rin|i^l *-ug (jrinn, adj. Gråtmild. — ha a so (jrmu o ilcik,

häda horn.
grill-Olle fjrhiiih pl. obr., m.
*grip ^) grip pl. -ar m. eg. Kreatur; i sms. *kalig-grip,

(IV. v.
gripa fpij) pret. gréhp sup. f/ript vb. tr. o. intr. — Syn.

spänna bet. 2.
gris fp-!s pl. -ar m. — Syn. *gysa, nasse, *sysse o. ii. naakku.
Igrissla I] *grissle grUla m.
*grissla2) II grUhi f. Körtelsvulst.
gro grön- sv. vb. intr. 3.

Igrolilad] *grodblad 3) gråcJhlad ut. pl, n. Plantago major.
groda grodii t — Syn. [*troska] *torska o. jfr *pilung.
grof gröw komp. grevar superi, gréfst adj. — ntr. gröft anv.

SS. adv. = ansenligt; t. ex. grof t myjisrp falk va tidé.
groflek gröwlaik ut. pl., m. (& -vi-).
groffleininad] *-leinnuig grovlkmn adj.
grof-*lundug grövlimdu adj. Groft bygd, stark.
grofstilad grövsf/la oböjl. adj. Trykt med grof stil. — gröv-

sttla höfM. — Jfr finstilad.
grop grop pl. -ar f. — Syn. *grubba, *gräf.
gro])[ig] *-ng grojm adj. — Syn. *gräfvug, *holstrug (om

marken).
*grossa *) g7'ö.9 sv. vb. intr. 1 Köpa ocb sälja, lefva stort.
*grubba-^) gnVju f. Grop 1. hälighet i mark, trä, sten m. ni.

— jj^Ä;a grnb En bäll-lek.
grubbla gruhal sv. vb. intr. 1.

^) isl. gripr fsv. griper m. urspr. 'dyrbar egendom'. ^) Öb.,
Nyl.. Estl. Ikr'), Ru. (kr-). •') fsv. groddabladh n.; Fby, Nyl..
Nu. *) Vö., VNyl. Trol. af hsv. grosshandlare. ^) no. griibba f. R.

Det i Nyl. Etyni. nnförda *gn(ff ra. 'grop' är = no. gruffa f- R.

111

*^ruf i tis. o^yrmw Framstupa.

fCrufli^ grihlh adj.

^riifva ^) grmwu f. Askgrop framför spiseln ; ersattes i nyare
liiis af en lika benämd nisch å ena sidan om eldstaden.

^rufva [si^] <P'Ui^v^sa sv. vb. rflx. 1.

^•i'uinl|i^] *-u^ (jrumUu adj. — Syn. *^rumnmg, 'pöru (un-
der j)oro fi.).

^rummel — ers. af *gröra, tjocka, poro fi.

^rund s. I (jrånd pl. obr., t Grundval.

grund s. II grund n. Grund i sjön. — Jfr *brottkubba.

grund a. grund adj.

grund-skorf 2) grmskårv pl. -ar m. Märla, gammarus.

*gruudug gnmdii adj. Grund. — Jfr lång-*grundi>g.

gi*uiul-vett[ig] *-ug-'') grundvedu adj. Klen till förståndet.

grus grijis ut. pl., n.

grusa grms sv. vb. tr. 1 Hölja med grus; t. ex. U ha grmsa
ve^ip j(§r^rai) i ar.

*gruta *) s. grmtii ut. pl., f. Matbit ; lättare maltid.

*gruta [sig] ^) grM^sa sv. vb. rflx. 1 Intaga en lättare mål-
tid.

gry, gryniug — ers. af gräua; dagsrand, *grauiug.

grym grBiu adj. Gr. § 43, 4 — ntr. grmit adv. Ofantligt;
t. ex. ha a gromt kalt i da; gr^^mt so Uok tu ha bl/tvi.

grymhet grijmliait ut. pl., f. — gen. def. grömlihias ^) (eg.
grymhetens) adv. Ofanthgt; t, ex. so grGmhaitas stor!

*grymmandes grmnaruhs förstärkn.-adv. Ofantligt.

[grymta] *grynta ') grfpnt sv. vi), intr. 1. Gr. ^^ 110, 3.

1) I samma bet. i Öb. allm.; Am., Dl., Dis., Fryksd., Götald,
Gotl., Nyl., Estl., Ru , Norge; betyder 'eldstad' i Ko., Hsk., Sörb.
2) Äfvenså Vätö (Uppl.). ^) Öb. *) Öb., Vb., Åm., EF., Nyl-,
Estl.; no. gr tit n. 'hopspard egendom' hit? Jfr isl. grjöt n. 'gryt,
sten'. 5) Öb., EF.. Nyl.. Estl. «) Hs. grymheta adv. (Rz 215 b).
') Öb., Fby; jfr ÖNyl. *griinta 'hosta'.

112

grvn (jrihi w. Gr. § 24, 3.

gryii|igj *-ug (jrymi adj.

gryta grytu f. — smq grytur har ma Qriir Ordspr. — lag

du gran i grytu, ja lagar ful ymph ja Ordst.
gi'ytki'ok grj/tkrok pl. -ar m.
gr}'tski'apa grf/tsJcråjm f.
grytviud — ers. af *kåka.
gra gro adj. 1) Grå till färgen. 2) Arg.
gråben ^) grobarn n. Binamn för vargen.
-•■grabot grqhot ut. pl., n.? Gråbo, artemisia.
grå-*(lufvig grqdnm adj. Glåmig.
gräliär[ig] *-ug gröhoru adj.
gråna grön sv. vb. intr. & imp. 1 : 1) Blifva grå. 2) Grj,

om dagen ^).
*graning ^') gröm^g ut. pl, f. Gryning.
grå-skinu *) grqsiåm n. Ekorre.
graskägg[ig] *-ug grosUagu adj.
gra-sparf grqspårv pl. -ar m.
gråsten grqstam pl. -ar m.
grä-sugga grösnqu f. — Syn. blämask.
gråt gröt ut. pl., m.
gråta grqt pret. gröt sup. grqU vb. intr. — bih iq) ratj o

grqtar }-nt! Ordst. — S3^n. *bälja, *galma, grina, rårna

o. pyyliä fi. Jfr degvatten.
*gratug grqtu adj. Gråtmild. — Syn. gnällig, grinig, *pitug,

råmug.
grädda grad sv. vb. tr. 1.
[grädde] *grädda gréJu ut. pl., f.
*gräf ■'5) grav pl. -ar f. 1) Grop. 2) Graf. — Gr. § 34, 2 a.

^) Sammalunda i Nyl., Sörb. m. fl. No. gråhein. ^) Samma
bet. i Nyl., Vg., Norge/ 3) vNyl., Norge. *j Öb. allm. ^) Öb.,
Nyl., Na., W., Ru.

113

*gräfta ') v. graft sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Uppbacka (land).
2) Hosta, skämts.

*gräfta ^) s. gråftu f. Jordhacka. — Pä hälsningen gu aftii sva-
ras skämtsamt: sas po gråftii.

*gräftare-gubbe gråftarguh pl. -ar m. Arbetare, sysselsatt
med att uppbryta 1. uppbacka jord.

*gräftland gråftlånd n. Uppbackadt landstycke, nyodling.

grät va grava sv. vb. tr. & intr. 2. — ha, som gravar gr o^) ot
<?.'■? fci'1A^^iM'^ i Ordspr. — Syn. *grafva.

*gräfvug 2) gravu adj. Gropig, ojämn.

gräla grål sv. vb. intr. 1. — Syn. *äiitra.

'grälor ^) grålur pl. t. Bannor.

grälsjiik gr.i^/ihk adj.

gräma [sig] gråm^sa sv. vb. rflx. 1.

gräns grans pl. -ar m.

gräs grås (pl. ovanl.) n. — fo?Jsi a t(E^§om grasi. — Jfr

*iiyvälla.
gräsdaiii gråsdåm pl. -ar m. Naturlig vattensamling på en

äng.
gräshoppa grashö^u f.
gröda grMu ut. pl, f.

*gröfla *) [*kr-?] kr6val sv. vb. intr. 1 Söla, dröja.
*gröflare krMar m. Sölkorf.
■*gröfvel krmil pl. obr., n. Sölkorf.

*gröiii ^) grtrjfm ut. pl., n. Grums, grummel (t. ex. i kaffe).
'■'grömmug '") grmpmu adj. Grumlig.

^) Allm. i Finnlands svenska språkbruk; f. ö. uppgifvct från
Vb. o. Åra. 2) öb., ÖNyl., Nu., Ormsö. 3) öb., EF., Nyl. *) Jfr
kskc Dl. Sdm. *g')'öfla 'gå på alla fyra'. Allm. i Öb. under ofvan
angifna het. ; fa . grufia 'krypa, ^) Öb., Hvbfj., Åld.; Nyl. groifimo
f. 'de första sraörkornen i kärnan'. Utgår från en stam, besläktad
med isl. gram n. 'ngt oklart' [omlj. << *gr0m 1. aflj. *griöm-'>],
allm. i Sv.' (Rz 225 b), EF., Nyl. (NE p.'l3).

8

U4

grön grm adj.

gröngräs förek. i uttr. i gréggrash.

grönsiska grénslsku f.

grönska grmsliu ut. pl., f.

grönskas grmskas sv. vb. dep. 1.

gröpa gnnpp sv. vb. tr. 1: 1) Urgröpa; grh}pp mjiq. 2)
gr^ypp öt sa nå Taga för sig med full näfve.

gröt grtt}pt pl. -ar m.

grötfat gmiptfåt n. — klxiku gar at gr^yptfati tis. Uret vi-
sar orätt.

.gröt-[gjus] *-gjiisa grmptjmsu f. Stora tare, okv.

grötlmlVud gr(i}pth0vu n. Dumbom, okv.

gröt-*litsa grmptlhu f. Skarf 1. band i byxor 1. kjol, som kart
släppas ut vid tilltagande tjocklek.

gröt-väta grmptvkiu ut. pl., f. Mjölk till gröten.

gubbe guh pl. -ar m.

gnbb(e)-jul gnhajuil ut. pl., m. Tredje dag jul.

gllbb-*stuf gubstmw pl. obr., m. Gubbstut.

gnd gtii^ij gili 1- Qlki'^'! 9^, gu ut. pl., m. (Jfr. Gr. § 23). —
gms fri! — gms ol^ hoisi Bibeln, postillan, psalm- L
böneboken. — gu 7ioda ma f}p da!

*guda [sig] gwd^sa sv. vb. rflx. 1 Skrymta, ställa sig from.

gudfar — ers. vanl. af *guinme. Ngn g^ giifar 1. gufår
pl. obr., m.

gudfruktig grUfrukti adj.

gudmor — ers. af gumma. Ngn gg gilmur 1, gumor pl. obr., f.

gudstjänst gutsUenst pl. -ar i.

[gul] *gäl 1) göla oböjl. adj. Gr. §§ 62, 1 « o. 237. — Gos-
sarne sägas taga och flickorna mista gölabhrn [o: gul-
benet] då de första natten hvila tillsamman.

1) Öb., EF., Kkr; fsv. gol: med Q i Fby, Estl., Rn., SM-e.

115

g:ula (jihlxi i.

g:uld (jul ut. pl., n. — (jiU, gul, gå sUa säges dä man leker

blindbock. — gult a mt so ro so iut a gar mt fxp bro

Ordspr.
guldhöua gulhmu f. Insekten coccinella. — Till den säger

man : gul gulhmu, van ska du fltmu, s^dar h&l(larj^ar ?
guldring gtilrlgg pl. -ar m. — gulnncUt & naUmJjrofarmu

h fatiorh Ordspr.
guldsmed gulsmkd pl. -ar m.
gulna giiilii sv. vb. intr. 1.
[gul]-sparf *gål- gölaspårv pl. -ar m.
*gumme 1 a) gåm pl. -ar m. Gudfar. 1 b).
gumma gum pl. -ar f. Gudmor. — Ers. i bet. 'gammal kvinna'

af *gamla.
gummi gimu ut. pl., n.
gump gitmp pl. -ar m.
gumpa gump sv. vb. intr. 1.
gumse — ers. af *bäss«.
gunga s. gu^gu f. — Ers. vanl. af *kinka s.
gunga v. — ers. af *kinka v.
gungbräde gugghra n.
gungstol — ers. af *kinkstol(e).
gudnäs gunös interj.
gurgla går gal sv. vb. intr. 1.
gurka gurhi f.

[guvernör] *gubernör 2) guhteviér pl. -ar m. — Gr. § 73, 4 {i.
gyckla jöÄ;a? sv. vb. intr. 1: 1) Gyckla; skämta. 2) Arbeta

smått.
gylta cU^jUu & (UfpUu f. So, sugga.

1 a) Dl., Gotl. (Rz 222 a), Estl., Ru. *gumme Lptr (ÖNyl.)
*gumne gönin idm. ; isl. gume m. 'man'. 1 b) Samma bet. i NVa.,
Dl., ÖNyl., Estl., Ru. 2) ^ed h äfven i Fby o. Nyl.

116

*gysa O g}p^^f' f- t^ris. — g}ps g\ps Lockord till grisar.

gytja dziftiu. dz^tiju ut. pl.. f. — Syn. *i'ask 2, rapa ti.

gytje-*|)utt dzfpUpbt pl. -ar m. Clytjig vattenpuss.

gytje-spof ckfptispmr pl. -ar m. Snäppa, totanus.

gytj[igj *-ug Jzfptm 1. Jzfptiju adj.

gå gä pret. (/i^A; & c?;^> sup. g(h 1. ^a^. — ja ha gqt tid so
ma^g ga^g o alc/ar ha ja havi skoiva pojma. Pu — Jfr
*(lalla, *daugla, *danka, *fjtäta. *flaiika. *flutsa IL
*homiiia, *jäka, *kangla, *kicka, *kifsa, *kippa H,
*klynka, 'knöla. *knörpa, ''laiuma IL larfva, lofvera,
luffa, lufsa, *maddra, *majla, '''mala IL *miiika, *mäla,
*mära IL *palta II, paltra I, *pjaltra, "^pjältra, ■' pjuuka,
*pjåka, *pjäka, *pjäxa v.. *platsa, *rackla I, rada II,
*ralta, *raugla. *rauta, *rucka, *ruiita, skumpa.
*skuuka, *slabba, ^slanka, slaska II, "^slubba, *slugga,
*sluuka, *sluuta, sluska, *spräta II, *stafva IL *stula,
*stylta, *sutta I, svansa, '''tossa. "^tralla, "^trafsa, traf\ a,
*trajska II Hralla II, trampa, *trilta. *trimpla. *trimsa,
*trippla, *f rocka. *tro])pa. ''trossa, *träsa, *tulsa II
samt fi. raittaa, roivata, solskata.

gåfva s. govu f.

*gåfva v. göva sv. vi), intr. 1 Ånga, dunsta, (isl. gufa f. 'ånga').

*gåla I gala sv. vb. intr. 1 Lysa, se grant ut.

*gäla 2) II gola sv. vb. imp. 1 Draga, fläkta (om vind).

*gålig ^) göb adj. Färdig. Äfven göbs obiijl. (eg. gen.), t. ex.
h& få goUs: ha vql^tt gohs.

*gålla *) v. gö[ sv. vb. intr. 1 Spotta.

*gålla *) s, golu f. Spottflasa.

1) Na., Nyl., Fryksd., Sörb.; vanligare i diall. är gts(u): ^yl,
Estl., Nk., Vg., Sk.,' Bl. Af gris. 2) isi, gola; Yö., Nb., Vb.,
Mp. 3) Vö., Vb., Hs., Jtl., Estl., Ru. — I Ru. äfven gdU'i idm.
Jfr fsv. garlake)' (GL) Gotl. gallaker 'färdig' Säve GUrk. XXVII.
*) Uppg. från Kr., Vö., Must. i Öb. ; Sibbä (i Nyl.) görla jte gw-a
'harkla'. Hit trol. äfven Pg. göh f. 'vattenbubbla i sjön'.

117

;;"äii^ I gä^g pl. -ar m. 1) Itus. 2) Via.

*^9.\i^ II, *gäiiga gågg pl. -ar m., gdggu f. Vicis. — Syn. *bas,
*väii(la s. — i gdggii I sänder, t. ex. ja ha vin teer
hdila vikiir t gaggu.

^ängfönster ^) gäggfmstG,r n. Fönsterhalfva som kan öpp-
nas.

^ån^järn gdggjmi n.

gar går ut. pl., n.

gård gål pl, gölar m.

gårdsfogde gål^fögd pl. -ar m.

gärdsfolk gél§falk 1. -/oA^ ut. pl., n.

gardsgiibben 2) gal§guhi m. def. Hustomten.

gårdshund gål§liim pl, -hundar m. Gårdvar.

gärds-käringen gål^fsoevictÉG, f. def. En kvinnlig hustomte. [Säg-
ner i Spräkpr. II, 1, 2 & 3],

gärds-tjuf gål§fsl/v pl. -ar m. — /i'(a svarl^li dzéw^fip ga]§-
(syvh Ordspr.

*gårig 3) förek. i uttr. gonga dån I går.

gär-väm gårvcuub ut. pl., m. En af kreaturens magar.

gås I gös pl. -ar t — ha a j-^fsom ti Xlo vatn po gosa sä-
ges om fåfängt framstälda förmaningar 1. varningar.

*gäs II ingår i smss. knifve-*gås o. tumme-*gås, qv. v.

*gåsa^) gösa sv. vb. imp. 1 Fläkta, ånga.

*gäse 5) gösa ut. pl., m. Ånga.

"^^ät •*) göt n. Dörr- 1. fönsterpost.

gata s. gqtti t 1) Aenigma. 2) Berättelse, sägen ').

1) Äfven Gotl., SM-e, Sörb., Nyl. 2) Jfr uo. gardvord [<
gardvprdr] m. 'tomte'. ^) Åtm. i Nyl. *) isl. gosa (afljud till
giösa v.) idm.; NVa., Vg. ; har i EF. bet. 'koka öfver'. Det sydöstb.
gmis idm, = Dis, gösa är aflj. till gosa o. giösa (pret. gaus,

hvaraf inf, g0gsa). ^) no, gOSa f. *') Kändt från Öb., Norrl.,
Dalarne, Fryksd., Nyl.; isl. ^prt f. Jfr noten till (Zön-<7å^. ") Sannma
bet. i Np., Mp., Fby, Pyttis; jfr fsv. g(Eta isl. geta bl. a. 'omnämna'.

118

*gåta ^) v. guta sv. vb. iiitr. 1 Gitta, nödgas, måste. ne.}r. ja gu-
tar ga tid mp!

gäcka dzak sv. vb. intr. 1.

gädda ctzådu ]. jädii f. — fratst dzis om jadii brakar Ordst.

gädd-*snifva cUådsnmi t Liten gädda.

[gäl] *gäle dzåla m. — Syn. *gau.

[gala] *gela 2) d^éal jhl sv. vb. tr. 1 .

gälla I r/ié/^ 1. jil(l sv. vb. tr. 1 Snöpa.

gälla cl^äl 1. ')al pret. o. sup. -It 1. -Xt sv. vb. intr. k tr. 2:
1) Hafva ett visst värde. 2) Vara af nöden.

*gällare dzålcfar 1. jåjjlar m. Snöpare.

gäuga dMggu f.

gänglig — ers. af *skänglug, *släiigrug.

gärda v. dzål sv. vb. tr. o. intr. 1.

*gärda3) s. dzéhi t Omgärdadt fält.

gärdesgärd jé§gål 1. dzé§gål pl. -ar (1. -£-) m. — ta jas-
galil ^ hkst, hopar al }fvi Ordspr.

gärdesgårds-*stafMil jéigaljtavul pl. -ular m. Gärdesgårds-
stör. — Syn. *troda bet. 1.

gärdsel dMial & dzåsal ut. pl., n.

gärna jéiiob adv.

*gäsp dzåisp pl. -ar m. Gäspning.

gäspa dzéasp^) sv. vb. intr. 1.

gäst dzåst pl. -ar m. — Jfr golfständare. skådare.

gästa[biid] -bäd dzåshdd n. Bröllop ^).

gäst[gifvare] *-gäfvare dzisdzhvar 1. jas)ffvar m. Gr. §
25, 2.

') Öb. 2) Öb., jfr Py. jåil m. 'gäl'. ») öb„ Vb., EF., Nyl.,
Estl. idm. Däremot hsv. gärde fsv. gardhe isl. ^er^e n. *) isl.
geispa: raed diftong likaledes i Fby, Nyland stundom (Ksl.), Est!.
o. Runö. '') Samma bet. i Öb. f. ö. samt Dalarue, Nagu ocb Lapp-
träsk; likaså städse i Norge.

119

gästgifvarj^ärd 1. *-gäfvar- dz&sdéa.vargkl 1, jasjy: vårbal pl.

-golar m.
gästgifvarliäll dzåsdz&varhåH n. Afstånd mellan två gästgif-

vargårdar.
göda dMd sv. vb. tr. 2.
gödning jfpm^g ut. pl., f. Gödsel.
gödnings-stuga jy^mgstipgii f. Latrin.
*göfla g6tal sv. vb. intr. 1 Galnas, fäna.
*göfle géml n. Galning, tok. - tok dzo^§om goiul ba tis.
*göfle + fi. pillu gm(lj)Uu ut. pl., n. Okv.
*göfleri gmilri ut. pl., n. Tokeri, galenskap. — po gmdri

Pä skämt.
*göfle-snurra gmil^timm f. Yrliätta, okv.
*göflug 1) gmulu adj. Galen. — a tu na g^iulu = Hvad i

all världen säger du! — to a val g^mlu so val a fait

i Mvu Ordspr. — Gr. § 48, 2.
gök gkuTi pl. -ar m.
*gökug gmnku adj. Tokig, galen, orätt. Anv. hälst i ntr. ss.

adv. — Gr. § 48, 2.
göl dzél (best. -*) pl. dééltiar m. Grop i botten af ä eller

bäck.
*gömfla2) dé\j)wflu f. Göpen. — Gr. § 100, 4.
gömma v. dzém sv. vb. tr. 2.
gömma s. dzqmii f.
gömställe dSémsteJ n.
[*gör] 3) *gär ingår i sms. illgör, qv. v.
[göra] *gära ^) v. dzéra pret. dzår sup. r/igr^ sv. vi), tr.

1) ^<»?/<? n. Np., gmidas vb GK., gmilogar adj. Na.; ss.
adj. äfven i Nb. o. Vb. 2j j^ qk. dzmmiåva {*gömnafve) Vö.
jénflu f. idm. 3) Jfr jsi, ^prr, ^err. *) isl. gera fsv. (/^cra;
Öb., Vb., Hs., Dl., Dis., Fryksd., Vg., Gotl., Hsk., ÖNyl , Estl.

120

l^Öral *gära s. cUéra ut. pl., n. Göromäl. — hade va nu t

(Uceras.
[*gör(la] *gärda') (kålu t Bestyr.

H.

h hö pl. obr., n.

*ha '^) hå 1. hd frågepartikel (i abs. ställn.) : Hvad ?

haaskata fi. hd^k ^) sv. vb. tr. 1 Rata, skräda.

*habbla *) v. hdbal sv. vb. intr. 1 Skräfla.

*habbla s. hdhlu f. Skräfla.

*habblug' håhlu adj. Sladdrande.

hacka v. hdk sv. vb. tr. o. intr. 1. — Jfr *gräfta v.

liaoka s. håku f. — Jfr *gräfta s.

hackare ingår i sms. talgliackare, qv. v.

hackelse hdkals ut. pl., f.

hackelse-maskin hdkalsma/hi pl. -ar m.

*hackla ^) häkal sv. vb. intr. o. imp. 1 Skrapa i, t. ex. då
man kör med släde i dåligt före. — ha hakla i so fy)-
hana po mj^lvaip. — boUj, hakla i statna to vh skii mt
ti ^}pja.

*hacklug ^) håklu adj. Skroflig, om tillfrusen snölös väg.

*hackor ingår i sms. kräkhackor, qv. v. Jfr *klösor.

hackspik hdksplk pl. -ar m. — Syn. tallhackare.

^) isl. gerd fsv. gcerp Qotl. Dl. *gärd f.; kvarlefver f. ö. i
Vasa läns nordliga socknar. ^) Fby, Nyl., Norge. fn. hd 'hvad'
(Nn AlslGr - § 253, 4). ^} Brukas äfven i öfriga delar af Öb., i
EF. o. Nyl. samt dessntom i Vb. o. Sdm. (Rz 247 a). *) Fby,
Nyl., Sm. Jfr *happla. ^) Vö., Nyl. med samma bet. I Sörb.
Dis. Vg. Sm. 'stamma på målet'. Freqv. af hacka v. ^) Sörb. med
samma bet.

121

haf hav n. — Hällre användes sjö.

hafre håwa ut. pl, m.

[liafre]-bröd *hafver- hdvarhrh n.

[hafre]-gryii *hafver- havaryrmi 1. (vanl.) -grt/n n.

[liafi'e]-lan(l iiafver- hdvarlåml n.

[hafrej-mjöl *liafver- hdvaymiM 1, -mjhl ut. pl., n.

[hafrej-soppa *hafver- hava^dpu 1. håvasbpu f.

halsa v. /i«ps sv. vb. intr. 1 Fjäska.

*hafsa s. håpsu f. Fjäskig kvinnsperson.

hafs-göl håvsjhl pl. -(ti)ar m. Grund, långt inskjutande vik
(t. ex. vid Östensö).

hafs[ig] *-ug lid^sit adj.

halva hd pres. hdr (= äger) lid 1. d (hjälpvb.) pret. håd sup.
hdvh vb. tr. o. aux. — lid^sa Förhålla sig; t. ex. hur
hur a sa ma hade Huru förhåller det sig därmed?

hafvande — ers. af barnsjuk, vördig.

hage hdga m. — Jfr hållhage, beteshage.

hagel hdgal n. — ha fa^§om hagh Det går med största ha-
stighet.

hagelby hdgaW/ def. -p pl. -jar m.

hagla hdgal sv. vb. imp. 1.

*haglug ^) hdghi adj. Spräcklig, brokig. — Syn. *diiiglug.

haj hdij oböjl. adj. (blott pred.). — o to val ja nu so hmj o
hph

haka 2) s. hdku 1. héku 1. h6ku f. — Gr. § 43, 1 jte anm.

haka v. haka sv. vb. tr. o. intr. 1.

hake haka m.

^) Äfven nppg. från Lrao, Vörå, Br., Ko., Hsk. — Fthhs jfr
(i Vörå-ordb.) med isl. haglegr 'bekväm' synes föga tilltalande. ^)
Med omljudd vokal i de flesta finnländska mål, i Nu., Rg., Wi. och
Vb.

122

•
Iiak(p)-riiig hdhart^fj pl. -ar m. Ring på hkn hakar och lyk-

kor äro trädda. Anv. äfven i bildlikt tal, t. ex. ja^skii

nQ(iv) ga tid man h kowbar okn^g ma som in hdka^

n^g.
hal Jidla adj. Gr. § 237. — Syn. *kliiig; leu; *virrug.
hala håla [ej l!] sv. vb. tr. o. intr. 1.
half halv adj. — tala ma halv mun tis. Framkomma med

,,halfkväden visa".
half-aiinaii hålvåna adj. — ma halftåna älvan tis. Med hälft

allvar.
half-femte ^) hälvfamt räkn. 4^2-
halffjärde hålvfjål räkn. 3V2-
half-*göfle hålvghwl n. Halftok.
half-*göfliig: hålvgmulu adj. Halfgalen.
half-kopp hdlvköj) p. -ar m. Blandning af kaffe och spirituösa.

— laga am halvkop ot da mp!
halfiiionde hålvnijund räkn. 8^/2.
half sjunde halvs mmd räkn. 6V2-
halfsjätte halvs tat räkn 5V2-
halfsula s. hålv^du f.
halfsula v. halvsula sv. vb. tr. 1.
halftaP) hälvtål ut. pl.. n. Bortlämnande 1. tillsättande af

uddljudande h (ss. i gr. §§ 88 o. 195 C).
halftredje hålvtrkh räkn. 272-
halfva hdlvu f.

^) Slika räkneord bildas t. o. m. 10 äfren i Runöinålet. ^)
Fby *halftal, no. halvemål idm. Södra Gotl. tala halvört (Rz
238 b). Enl. Ross 289 a råder i anv. af h mångenstädes i Norge
ett förhållande, alldeles analogt med det i Karis och Snappertuna i
Nyl. (Fthl Nyl. § 40)*).

*) Jfr Nn AIslGr. 2 §§ 229 o. 247, 4, enl. bka §§ h kunde
nddljudande såväl tillsättas som bortkastas i fu.

123

halfvägs ^) Jidlvis adv. 1) = hsv. 2) Till hälften, t. ex. hadp

a halvis (tzort råtj.
halfylle hdlvffl 1. -}fU ut. pl.. n. fXytt ord].
lialfylle-herrskap hdlvifhJue^kai) ut. pl., n. Halfherrskap.
half-är hdlvm- n.
halfattoiide hålvötnnd räkn. 7^2-

halka hålk 1. hdlk sv. vb. intr. 1. — Syn. *flajska. *slaska II.
'■'hallick 2) hdhk pl. -ar m. Skojare.
[hallon] *halla 3) hålu f.
hallou-hytta hdhihfiu f. -^ /^a biosand i hahthfUi tis. Det

är nöd å fårde.
hallon-bär håhihkr n.

hallou-ris håhirts ut. pl., n. (coll.) Hallonbuskar.
[hallä] *[h]allo *) cdo ut. pl.. n. Larm. — ha val^tnkb alo

teer.
halm hdhn ut. pl., m.
halm-boss hdhnbös ut. pl., n.
halmhatt hdlmhåt pl. -ar m.
halmlass hdlmläs n.
halm-*läng-(j)a hdhnlandzu f. Öfver taket, parallelt med åsen,

lagda länga störar, afsedda att kvarhålla halmen.
halmsträ hdlmstro pl. -strodar n.
halmtak halmtak 1. -tak n.

hals liåh pl. hdlsar & hdl^ar m. Gr. § 100. anm. 3.
halsduk hdlsdwk pl. -ar m.
halshuj^g ^) hdlsjm^ ut. pl.. n. Sårnad under ta.
halt hdlt 1. /ia?^ 1. hdlt adj.

1) fsv. haheges idm. 2) NVa., Nyl.. Sthni; månne af arZeÄ:i?i

(i Nyl. utt. harlekm)^ '^) Vätö; i Esti. "halla- \. ''haUar-hä)' {ai

fn. /^a?/r ni. 'sten'). *) Utan /^ äfveu i Vörä (och Vätö): alo. '^)
Vö., Fby. Nvl.

124

lialta halt 1. hdll 1. hidt sv. vb. intr. 1. Ers. vanl. af *kliiika

1. *klynka.
*liaiii I hum ut. pl., m. Hamn, i uttr. t ham o linl.
*ham ^) II liåm ut. pl., m. Skugga, vålnad.
-''hamla 2) håmbul sv. vb. intr. 1 Famla, fubbla. — hämhal^qv

Gå fjäskigt. — liäinbul^okul Ramla.
*hamlu^ 3) hdmhlu adj. Fubblig, fumlig, ovig.
hammare hmnar pl. liåmhrar m.
liammar-hufvud hdmarJwvu n. Hammarpen.
hammarskaft håma^kåft (1. -sk') n.
*hammel ^) håmhal ut. pl., m. Vålnad, skugga. — vätska ha

nu vql^to jci so hamhahi ov a i nat?
*hamme-slät ^) hämaUkt adj. Blott och bar. — va^sku ha ga

so hamaXlat Huru skulle det aflöpa med sä litet 1. så

lätt.
hamn hdmn pl. -ar f. — vhh (ja ti hamna h kvajcl!
hampa hänipu ut. pl., f. — lata koma bara, noiv a ha hampu

som hqj/lar tis.
hamp-*röta **) håmprhptu f. Stängsel i vattnet innanför hkt

hampan rötes.
hamra hämbar sv. vb. tr. o. intr. 1.
liamsa v. håms sv. vb. intr. 1 Fjäska, slarfva. — häms_öt sa

na Rafsa ät sig ngt.
'''hamsa s. hämsu f. Slamsa.
hams[ig] ''''-ug hdmsii adj. Slamsig.
lian ha 1. a gen. hans 1. hansis pron. 1) Han. 2) Den, det.

3) a Man. Gr. §§ 248 & 250. — hän i tis., t. ex. ja

linda o ha frp han o dan bakat Jag (sprang) undan och

han efter „för han och den".

^) Na., Ingå, Vätö; isl. Jiamr ra. ^) Öb., Vb., Åm., Mp,,
Hs., Kkr, Br., VNyl. Ez 239 a. 3) EF., Nyl. *) Vö., ÖNyl.
•"') Kronoby. ") vö., Nyl.

125

hand händ pl. håndar f. — Syn. *haiid-ka.

hand-*l)ake Julndbaka m. Handbak.

hand-duk Jidndmk pl. -ar m.

handel Jnmdal ut. pL, m.

haudelslbod] *-boda håndalshodu f.

handelsman hånddsmån [böjn. se man m.] m.

handhyfvel hdndMval pl. -lihvlar m. Liten enmanshyfvel.

*hand-ka ^) hågkii f. Hand, bspr.

handkafle — se slätkäpp.

hand-klofve hånkUva (& -g^;-) m.

handkläde 2) hånklk (& -g^-) pl. -c^ar n. Det mindre vid huf-

vudgärden varande sängförhänget ; användes vid likkistans

bärning och nedsänkning i grafven.
hand[kvarn] *-kvärn hätikvrmi (sällan hå^kvmi) pl. -ar f.
handla hdndal sv. vb. intr. 1.
handlinning hånUm^g pl. -ar m. Armlinning.
haudlofve hånlöiva m.
'■^'hand-loss hånlös adv. Handlöst; t. ex. ha kasta saUi hanlos

'hfron sa, so mjbU röi/zÄ: a mot qgu.
handskas Itånskas sv. vb. dep. 1 [ma, nq\.
handske hdnek pl. -ar m. — dra hdnsk: tekande medels

händers skiftevisa flyttande ofvan hvarandra anv. vid

bållspel, räkning i lek &c.
hand-syssla hdnsj/Xlii f. Handarbete. — hur^tu hansijXlu ma^

da mf qtar,Jiais!
handtag hdntjjg n. — Syn. ^knappan,
handtlangare håntlåggar m.
*handtlang'e hdntldgg pl. -ar m. Handtlangare.
handtvärk hd^itvcerk n.

1) Nyl., Gotl.; demin., jfr *fing-ka. ^) Samma bet. allm. i
Öb. och i Sörb.

126

luiiultväi-kare hdntvcerjiar m.

haii-där hai,té 1, hata. 1. häda f. hu^té huta huda n. h&^té

hata häda pl. ti^tfj ti^dé tkh titt 1. tom^té tömdi tömtt

&c. pron. Den där, det där. Gr. § 250, 1.
haii-*däi'iia ^) haténa hadéna f. huténa hudina n. hatana

hadéna gen. hathias huténas haténas &c. Den där, det

där (absoluta). Gr. § 250, 1.
haii-^^^därnana ^) haténan hadénan f. huttnan hudénan n.

liaténan hadlnan gen. hattnas &c. pron. Den där. Gr.

§ 250, 1.
haue håna m. Tupp.
haii-[*här] *-Iijär ha^ér 1. ha^é f. hii^ér 1. /iit^f n. ha^ér

1. hi^]cér 1. /«?^^' pron. Den här, det här. Gr. § 250, 1.
han-[*härna] ^-hjärna hajtna f. hujtna n. hajéna hijéna

pron. = föreg.
han-[*härnauaj *-hjäriiana hajénan 1. hajénand f. hujénan(d)

n. hajénan(d) ht)énan(d) pron. = föreg.
hauk /ifi^Ä; pl. -ar m. (t. ex. på ett besman).
"^happla 2) v. hdpal sv. vb. intr. 1 Fladdra, sladdra.
*happla s. håplu f. Sladdertaska.
*happlug3) hdplu adj. Talför, skvalleraktig.
*hara*) hära sv. vb. intr. & inip. 1 Torka, t. ex. om hö.
hare hdra m. — ha for 1. spragg som håra far h/su.
hare-pass i uttr. ta ti harapasi (n. def.) Fly.
har(e)-tass hdratds pl. -ar m. I pl. Antennaria dioica.
*hare-väder ^) hdravkdar ut. pl., n. Torr blåst.

. 1) Öb., Vb., Kkr, Ko., Hsk. 2) vb., Jtl., Mp., Fby, Nyl.,
Smal. 3) jjp^ jj,(,]_ 4) Uppgifvet från Np. (styfna), Px Mx (torka,
om hö), Brandö (blåsa, om torra vindar); adj. *harog i Ko. Na.
(torr, om åker; bister, om väderlek). Jfr ralty. haren v. 'vara skarp
o. torr, om blåst'. ^) Helsinge (i Nyl.), Öld.

127

[harfj *liarfvaO Juir ra f.
hariVa hdrv sv. vb. tr. 1.
harftinne harvthi pl. -ar m.
harjakauuu fi. hdrjakånu ut. pl., f. Köpskäl.
harkla hårkal sv. vb. intr. 1. — liada gambalfay håra hark-
lar o hostar. — Syn. *krackla, *ki'aka, *krakista,

^rockla.
harm harm ut. pl., m. 1) Förtret. 2) Sorg.
härma harm sv. vb. tr. 1 Förarga. — ha harmar^ma so. —

ja a so härma hade Jag ängi'ar, ledes vid &c. det där.
liarm-gir[ig] *-ug2) hårmMwu adj. Hatfull, hämdgirig.
harpa härpu f. Mest som okv. till elaka och gamla kvinnor.
harpata fi. hår^ sv. vb. intr. 1 Gå med korta steg, skutta. —

håra harpar.
harr här pl. -ar m.
*harta hårt sv. vb. tr. 1 [ov tradi] Afbarka ett trä första

gängen (nedtill).
harts hå§ 1. hds ut. pl., n.
harunge häraägg pl. -ar m. — sko tu, häda haraundzi a

fiilvaksn rar).
hasa hqsii f. Utsliten sko.
hasp häsp pl. -ar m.
hast[ig] *-ug håstii adj. Snar till vrede.
hat hat ut. pl, n. — tnt vait ja vi jä^ska va so i hati Vara

öfversedd 1. afskydd.
hata hata sv. vb. tr. 1.
hatt hat pl. -ar m.

hattbräm hdthr&m pl. -ar m. Hattbrätte.
hatt-*skrålla håtskrölu f. Gammal tillskrynklad hatt.

1) Hvbfj., Fby, Nyl., Dl. och — med bet. 'räfsa — Jtl. Hs.
(Rz 246 a), fsv. harva f. 2) Sdm., Vm., Nk., Fryksd., Sörb.

128

liauska fi. Imusli sv. vb. intr. 1 Bete sig värdslöst i tal 1.

handling. — hmasJai adj. Slamsig.
hautoa fi. hmd sv. vb. tr. 1 Värma framför eld: t. ex. tu^ska

mt sta Udp o li^wt^da ver wn.
hedendom hédndöm ut. pl., m.
heder hedar ut. pl., m.
hedning hédm^g pl. -ar m. — h Uo^ som in turk o m

lipdmgg.
hedra hedar sv. vb. tr. 1.
hel håtl, best. hhla adj. Gr. § 237. — ha smfp hatla vhku

i dit bas. — had o hajji tis. Helt och hållet. "
helig' héh adj.
*helkona ^) hålkunas 1. håXhiinas svord. (i gen.), t. ex. häda

h. svim!
lieliia hådu sv. vb. intr. 1.
helvete hålvitt ut. pl., n. — i^}fts}f inl ha mavr o hrilvhtt val

ajjfar ful (1. fidt) Ordspr.
lieni s. håim n.
liem p. håim adv. 1) Hem. 2) Hemma. — now a ja rtkti-t

havm jcer * gahi.
hemifräu — ers. af -^liemmauifräii.
liemlig Mmli adj. — Jfr pä tjufska.
liemma — ers. af hem o. hem-*vider.
hemiiiau liåiman n. — al hi/ps hamiana a simr.
*hemiuan-ifrån ^) havmamfro 1. -ifron adv. Hemifrån.
liemmausägare håwnansagar m.
liemsk hånisk adj. — hamst adv. Ofantligt (jfr grym): t. ex

ha va so hamst mipiåi falk tm-.

1) Uppg. från Or., Pö., Px och Nyl. Möjl. ett fn. hél(jar)-
kona f. jfr Vll Nyl. Etym. s. v. I Norge användes Jieljarkar(l)
m. '^) SM-e häimanfrå Norge heimafrå. Utvidgad form, = isl.
heiman fsv. heman adv,, som kvarlefver i Dl. o. Np.

129

lieiii-stu^-a Mimstfpgu f. Hem.

hem-*v[id]er ^) håmvér adv. Hemma.

Il em åt hamot adv.

herde — ers. af *liöi'din^\

Hei*k.ules 2) hcérkas, härkamhs interj. iittr. förvåning.

hermelin hcérmaVm pl. -a?' m.

herre Juér pl. -ar m. — Jicpn gw interj. — lia.n gmd, ta ma
ti hrmd o granås las ti brugum!

herr^'ärd hérgkl pl. -golar m.

Jierrskap luéikap n.

herrskaps-*luiidug hé§kapslandu adj. Herrskapslik.

herr-slekare hérllhkar m. Inför herrskap inställsam allmoge-
man.

[hes] *häs3) Ms adj.

|hes]-kraka *häs- haskrokii f. Hes person, okv.

het hkit adj.

heta hkit sv. vb. intr. 2.

hetsa — ers. af bussa I, *hussa, *hyssa, *sussa I.

hetsig — ers. af brädarg.

[hetta] *hete *) hata ut. pl., m.

lietta hata sv. vb. intr. 0. tr. 1.

hetvägj^" håitvag ut. pl., f.

hicka s. hiku ut. pl., f.

hicka v. hik sv. vb. intr. 1.

*hickra •') hika^- sv. vb. intr. 1 Flina. — va a haté Inkrasi,
flikiir ! porpka tro(wa)r at m bara vil nar^tom ti skoda
po er.

^) Öb., allm., Fby, Nyl., Nk. Sörb. — dels hemvider, dels
hemver m. fl. former. '^) Förekommer tydligt i Na. hérkulas,
Pö. hcérklas. måhända äfven Ingå holkuh — alla anv. vid utrop. ^)
Jfr. isl. hccse fsv. lucsfB f. GK hmso 'heshet'. *) isl. hite fsv.
hite m.; med kort f-ljud äfven i Öb. allm., EF., Nyl., Estl..
Ru., Dl., Gotl., SM-e, Sörb. ^) Vö.; i SM-e 'stamma'; no. Mkra.

9

130

'''liitVa ') s. limir pl. t. Till brygd använd humle.

liilVa v. luv sv. vi), tr. I Hyfva, kasta.

Iiilata Ii. liUa sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. — sta int tq-r o Jula
ma vatm heala dan !

^liimla^) htmbal [?//>] sv. vb. imp. 1 Klarna, om vädret.

Iiiinmel himal pl. Jumblar m. Gr. § 19 I 1 y.

himmelrike himalrltsi m. def.

liimmelsfärdsdageii Jimalsf(p(l;s(/an m. def. Kristi Himmels-
färdsdag.

hinder lundar n.

hindra hmdar sv. vb. tr. 1. — Syn. *paltra II;

*hingla ^) M^gal sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. — Gr. § 214.

Iiingst higst pl. -ar m. — Syn. *hors, vrensk.

hink Mgk pl. -ar m. — Syn. *porr.

Iiinna s. himi f.

hinna v. hand sv. vb. intr. 1. — kluku handar^fin: Klockan
går förut. - Gr. §§ 34, 4 o. 77, 3.

*hinu[ig] *-ug hmit adj. Liknande 1. öfverdragen med hinna.
— nij^lsi a so Innu t da.

*hipen *) hipi adj. Häpen. — Gr. § 19 I 1 ^ n. 3.

Iiisklig JuskU adj. — liiskM adv.

hisna — ers. af *hixna.

hissa hts sv. vb. tr. 1.

*hissen jte sms. — se *dessen.

historia Instårju f. Sägen, berättelse.

hit hkl, hl adv. '-) — Gr. § 75, 3 /S.

*hit-dä[r] «) luté, huU adv. 1) Där, just där. 2) Dit. [Sälls.].

1) I gr. § 20, 4 jfr med ty. hefe; fi. hiivut idra. län? 2)
Sdm. 3J Fby, — Gr. 1. c. jfr nyl. *hangla (äfven *hångla); i isl.
finnes Jdflkr n. 'n0len'. Fr. 2, *) Öb., Vb., Hs., Sk., Norge; jfr
Rz 257 a Jdpa 'gapa'. '■") htxl allm. i Öb. ; Blundom fsv. hldh Sdn.;
Öb., EP., Nyl., Est!. «) Vörå.

131

*hit-(lä[rj-[liärj *-hjär hkUjé adv. Just här 1. där.
hit-eft[er] hklG,t, hiat adv. Hität.

*liit-[här] ^'^-hjär ') lujtr, hajér, htjé, h&jé, ijér, ijé adv. Här.
*hif-[hänial *-lijärna yéna, hajéna adv. Här.
*hit-[här-iia-iiaj -^-lijär-ua-nfa] hijénan(d), hajénan((J), tjénan(d)

adv. Just här.
hitom hl dom adv. & prep.
*hitt hit 2) pron. Detta. Gr. § 250, 4. — vams hms a h&de ?

~ hit^to ? — ha 3) 1) pron. Det. 2) part. Att, t. ex.

ja frowar ha du tnt a h0(l hade f^r. Gr. § 87, 1.
Iiitta hit sv. vb. tr. 1. — hita fh}< m. eg. „hittad själ": tra-

net frän landdrifven död säl anv. till läkemedel. — hita

du na? säges till ett barn som faller.
hitåt htdot, Mot adv.
*hixna *) hiksn sv. vb. intr. o. imp. 1 Hisna. — ha hiksna ma

fxp 0gii.
*hixta '") hikst sv. vb. intr. 1 Skrika, ropa.
hjon jån 1. lon n. Vanl. i best. sg. jum, i best. pl. jima.

I hjortron] *hjortra®) jorlru, jåUru, joltju f. Gr. § 102, 2.

Jfr =^hlöta s. II.

II jortron-^hlöta jöltndjlhtu f. Moget hjortron.
hjul jml 1. iml n. Jfr Gr. § 92, 1.
hjulbent — se *kangelben.

hjuUöt — ers. af kärrspol [ej.
hjulspol[e] ') jm^pöl pl. -ar m. Hjuleker.
hjulstock jm§tök pl. -ar m. Den axel i väderkvarn, i hkn
vingarne äro fäste.

V) Vörå. 2) isi. Jiitt fsv. hit; äfven GK. ^) Öb., Vb., Dl.,
Uppl., Åld, EF., Nyl., Estl., Ru. Närmast < *häÖ. *) Öb., Sdm.,
Nk., Fryksd. ^) Öb., Ko., Na., Pby idm.; *]lixta bet. 'hicka' i isl.
samt Nu. o. Gsv., 'rapa' i Pojo (VNyl.), hosta till' på Gotl., 'kippa
efter andan' i Sörb. ^) fmn. äfven i Vätöraålet. "•) Fby, Nyland.

132

*lijala 1) jöla sv. vh. intr. 1 Fladdra.

^Iijälle -) jåla m. Torkställning för fiskbragder.

^Iijälnici'') ingår i konamnet ^»Ima (ko med brokigt hufvud).

hjälp jål^ 1. ;éAp 1. pip 1. pip ut. pl., f.

hjälpa jålp 1. jélp pret. hålp 1. .^-^^/"^ 1. j^?/"^ sup. jålft l.jolft

[-^p- jte -Ip-] vb. tr. — in^ska jalpis ot — jålp-ös 1.

jtUp-iis interj.
hjälpare jdlpar 1. jå/.par m.
hjälpligt ^i^^^^ji & j&Xpht adv.
hjälplös jålplhs & jålplhs adj.
hjälpsam jålpsam & jåljjsam adj.
[hjärna] *hjärue *) ^^»/a m.
hjärta jrér^a pl. obr., n. — /la /^ar ^^/-^a * tiai;a tis. Han

„har hjärtat i halsgropen": är rädd. — Jfr *vaiid-öra.
[hjärt]-bälte hjärta- jértabklt 1. -hklt n. Bälte, försedt med

hjärtformiga söljor.
hjärter jértar pl. j (kr trär m. 1. = sg.. n.
hjärtlig' jcértji adj. — ^(rMJit adv. Ifrigt, allvarligt: t. ex. ]ia

roiv&^^o jcErtJit.
hjärtlös jértlhs adj.
[hjässa] *hjässe *) jisa m.
hm hm, mm interj.
[ho] *hoe howiz m.
Hobärgsguhben hoba^gitbi 1. höba^gvln m. Buse, för hkn barn

skrämmas: h-gubi ta^cla!

1) Vö., Fby, Br. Ge idm. ; Nyl. jola 'skrala'; ? «< Måla i^r.
Ru. lllål 'prata', kvant. aflj. till isl. lliola Estl. löla. ^) isl. hiallr
ni. 'ställning i allmh.' fsv. hicelli m. spec. 'hylla' och denna senare
bet. är allmännast i sv. diall. Ordet förck. i Öb., Fby o. Nyl. samt
är vida spridt i Sverige (Rz 280 h). ^) Nyl., Estl. (hu-, hfP-,

SIV.-), allm. i Götald (Rz 280 b), isl. hialmöttr adj. *) isl. Mame
fsv. hicerne m. Dl., Vä., Gotl., Fby, Nyl., Ormsö. ^) isl. hiarse
fsv. hicesse m. Vö., Fby, Nyl., Estl., Ru., Uppl., SM-e, Fryksd., Sörb.

133

*hockel? höUil pl. -ar m. Hyfvel hvarmed t. ex- lister kring

taket i rum hyflas.
-'Miockra^) hökar sv. vb. intr. 1: 1) Gnägga. 2) Flina.
I 11 of J *hofve hmva m. Hästfot.
liof liQW ut. pl., n. Mätta.

Hoffnians droppar kallas hovmans dröpuna (f) pl. def
hofslag:ai'e höXi.ågar m.
hoftäii^ hotagg pl. hothggar t
*lio^'eii-rogeii 2) Jiågan-rögan adv. Huller om l)uller.
lioilikata fi. hiqk sv. vb. intr. 1 Ropa.

hoj h6}fj interj. — ro^) int hoipj f^vi^(lu a }pvi hatji Ordspr.
'■Miojla ^) Jiö}fl sv. vb. intr. 1 Skrika, ropa.
hojta hörft sv. vb. intr. 1.

hokka fi. hök pl. -ar m. Nedböjd ände af en hästsko.
holme hålma m. — Syn. *ör.

*holster *) hål§lar ut. pl., n. Stenrösen, gropar m. m. a mark.
*holstrug hålitni adj. Gropig, ojämn (om mark).
'''homuia •^) humas sv. vb. dep. 1 Gå åt sidan, om häst. —

Jiöma 1. hörnas interj. At sidan! (till häst).

Iiomsu fi. honmi adj. Slarfvig, fjäskig. — Jiöm.m f. Slarfva,

okv.
lioii Jiu 1. Il gen. hånas akk. hanar anar ana a pron.

hou-där, hou-här — se hau-där, han-liär.

houuug hönugg ut. pl., m.

Iiop håp pl. -ar m. — Syn. *brass, bråte, *bröte.

hopa hop sv. vb. tr. 1.

Iiopp I hop n. Saltus.

hopp II hop ut. pl., n. Spes.

O Uppg. från Esse, Vö., Px. Åflj. till *hickra, qv. v. 2)

Vö. Pö. *hofven-rofven MNyl. hogmärogm; Ity.? ^) Öb., EF.,

Nyl. *) öb. allm., MNyl. *hölster [ej hsv.!] idm.; nsax. holster.
■') Öb., Na., Nyl.; allm. i Sverige (Rz 261 a); no. homa. hoimiie.

134

\u)])\)i\ hop sv. vb. intr. 1. Äfven i pass., t. ex. häda fula
hops so po gahi — Jfr *skäiika. ^triiita (o: hoppa på
ett ben).

lioppas ho^as sv. vb. dep. 1 = hops pret. o. sup. -isf vb.
dep.

*lioppeI 1) ]iöpal n. Skvalleraktig och Qäskig person. — hii a so
hoplu häda hopU.

*hoppelstake höpnli^taka m. Skräflande person.

hoppetossa höpitöm f. Fjäskig person, t. ex. barn 1. kvinna.

*lioppla s. höplii f. Skräfla. — hbplu adj. Skvalleraktig, prat-
sam; fjäskig.

^hoppla 1) v. I hopal sv. vb. intr. 1 Skräfla, sladdra.

*hoppla 2) v. II höpal sv. vb. intr. 1 [ohul] Ramla, falla.

hop-*plattra(l hoplåtra (p. p. o.) adj. Lösligt hopfäst.

hoptals Jiöptql^ adv.

hora s. hörn t — dzava int ot horuna! tis.

hora v. hör sv. vb. intr. 1.

horajaa fi. h6ra sv. vb. intr. 1 Tala obetänksamt, sladdra;
skräfla.
håni adj. Fånig.
höru f Tok.

horn hovi n.

horn-*stickel ^) hå^sillfåil ut. pl., m. Kvicke i horn.

*hors *) I hå^ pl. -ar m. Hingst.

*hors II i uttr. Jiå,s o kå^ 1. Jiös o hös tis. Härs och tvärs.
Gr. § 29, 7.

^) Ordstammea förek. i Öb , EF., ÖNyl. och är = fi. Jiopelo
s. ItOpeloitci v., men finnes ock i norrländska mål (Rz 262 a).
Smst. med hsv. hoppa låter godt försvara sig. -) Kske <<^ *hohhia
jfr hMla Po v. 'falla, ramla'. '^) ÖNyl., Estl. Jfr *sticM. *) Öb.
idm.; bet. i Ru. (pl. t.) o. Sk. 'häst', i Götald 'sto' (Rz 2.62 b);
isl. kross fsv. ])Ors (Nn AlslGr. '^ § 248) n. 'häst i allmh., spec.
sto'.

135

hovsgök — se moss(e)*mäckra, *mäckerl)äss.

*liors-skrake ^) 1iå,slir<)ka m. Storskrake, mergus merganser.

*horsug -) håiii adj. Brunstig, om hingst.

hos — ers. af *när 1. *vider.

*Iiosa ^) liQs sv. vb. intr. 1 [o in na] Sköta om ngt, t. ex. sjuk-
dom, häst, ko 0. s. v.

liosta s. liQstu ut. pl., f.

liosta v. höst sv. vb. intr. 1. Jfr *gräfta v. bet. 2.

hota — ers. af *ogiias.

hofottaa ti. hotas sv. vb. dep. 1 Skräfla.

hotti ti. höt pl. -ar m. Hylsa 1. skal pä ärter m. m.

houru Ii. ImuriL adj. Yr, vimmelkantig.

*hubha *) halm i. Otuktig kvinna, sköka.

*hubblug-^) hobliit adv. Ovigt, ojämt, illa. — ha gar hobluf:
Med stötande gäng. — ha gq^^o hohlut Det går sä
ojämt.

*hu('keii •*) huM 1. hukt 1. hiikun f. Miku 1. hithn n. hi<ki 1.
liåku pl. hiiku abs. hiik 1. hnk pron. Hvilken; hurudan.
Gr. J^ 252, 2.

*huckeu-dei'a 1. -dela huka-dhr 1. -dhl 1. huh-d. pron. 1
Hvilkendera. 2) Hvardera ; t. ex. noiv ha^cfi hasta po
hukiäai^§tah- — '^^ h.-d. Ingendera. Gr. § 97, 3 «.

hud hwd pl. -ar f.

hufvud ''iiöfvud hbvUj huvu n. Gr. § 43, 1.

hufvud-duk — ers. af *hvifva.

|hiifviid]-kraka *höfvud- sti/2^ Mvukrok. Slå kullerbytta, en
lek.

^) Jfr Ru. *hors-skräck(j)a Nu. *]iors-skräxa f. namn pä
vadare. 2) NVa. ^) Öb., Brandö (Åld). Osäkert huruvida af hof-
slagare (se Fthl Vö. p. 157 n. 16). *) Nyl. i samma bet.; i Fby
'slamsa' ; jfr skottska huhhie 'dumbom'. ^) Åf vb. Vmbbla, se u.
till *hoppla v. II. «) Snarlikt i Vö., EF., Nyl., Dl., Vä., SM-c,
Fryksd., Sörb.

136

|liufvud]lö.s "iiöfvud- Mmdfjst adv. Obetänksamt. — a^.s^kamt

fala socJp h(iivul0st Jia/jlar.
[liiifviKljstupfal *liöfvud- Mvusti/p adv. — ha fuJ hmusti/p

i vatm. — Syn. *iiäs(e)-stui)(a).
Ihufvudjsvag *höfvud- Mmisvåg adj. Svagsint.
[hufvudjsväl *höfvud- héviisvål pl. -svolar m.
[hufvudjvärk *hölvud- /löUMwer^ ut. pl., m.
hugg hö(i 1. liu(/ n. — tri hug o sjrngg båll-lek = Xyl.

..tre slag och ränna'\
hugga hug pret. h>'/gd sup. liiicki vb. tr, — Jfr kaataa fi.
huggare hagar m. Stor företeelse (person, djur 1. sak).
huggorm hugårm pl. -ar m.
hugg-stabhe hugstaha m. Huggkubb.
*hugsa *hägsa ^) höJcs sv. vb. tr. o. intr. 1 : 1) Tänka. 2)

Minnas.
huj hiiij interj.
=^huld s. hu]jl ut. pl., g.? Skyldskap. — ha hqr rnt varfp

hujjl alt sts}f:]/l.
*huld a. hiOjl adj. (blott pred.) Befrjndad.
hulivili fi. huhvUi ut. pl., n. Vildhjärna.
hull s. huljl ut. pl., n,
*hull 2) a. hul<l adj. Noga, sparsam. — a^sM va hul(l öw^

pägga sm.
*hulleligt-') huhlit adv. Noga; nogsamt.
huller om buller — ers. af *hogen-rogeu.
*hulligt *) huht adv. = *hulleligt. — ja bdwva^so huhtpagga.
humla humhlu f. Bombus.
humle humhla ut. pl., m. Humulus lupulus L. — I sms.

hummel-. — Jfr *hifva.

1) isl. hugsa fsv. hivghsa, hoxa; öb., EF., Nyl., Dl., Götald
(Rz 265 b). 2) NVa. Hör kske till vb. hålla. ^) Vö. *) Mx.
Hvbfj., Vb. *hullig adj. 'sparsam'.

137

liuinmclgård humhalgml pl. -ar m.

Iiummelkoppa hihnbalkd2ni f.

Iiuimiiel-ref hämbnlyhv pl. -ar f. Humleranka.

hummel-staiig Juhubal^fa^g pl. ■;?lhg(jar t

*liuiiuirlig ^) Jmmérli adj. Nöjd, vid godt lynne.

Iiuiul Jiun pl. liimdar m. — a^i^lm int si hun tit hon Ordspr..

— ark ]a ma kun so ark ja ma rumpu ma Ordspr. —

Syn. *sysse, *sässe.
Iiuiultatt hihjfut adv. — no so, ha a nu hunfat.
Iiuiul-[göra] '^-gära hmukcera ut. pl., n.
liuiidlif hunDv ut. pl., n. Besvärligt lif.
hundra hundra num. card.
hund-racka hvnråku f.

I hundrade] *huudronde 2) hiindrund num. ord.
I hundrade]-del *huudroude- hnndrundhil pl. -ar m.
huudrumpa h/mrumpu f.

hundröf hunrhv ut. pl., f. — du kombar h hunrNva.
hund-snus hunsmjis ut. pl., n. O vett. — tide fh du hunsnws

fxfj trt dagar.
*hundsug hundzu 1. hunsu adj. Ovettig.
huudväder himvadar ut. pl., n. Svårt väder.
Iiund-alder Mmddjjlar ut. pl., m.; t. ex. om ja^sku lava in

Jiundojjfar. (Språkpr. I n:o 272).
liun^r[ig] *-ug hu^gru adj. — Syn. svulten,
hurniata fi. hurmu adj. 1) Sömnig; dåsig. 2) Yr; tokig. 3)

Drucken, full.
huru huru, hur adv. — Syn. *hvadledes.
huruledes hurulhs & hurjhs 1. Jiu/ais adv. Huru.
hus Jims n.

1) Jfr Px homm-ot adj. 'munter'. 2) Vö. lika: W hundrand

Ru. 1 lundrand med -nd från nionde, tionde, tusende o. s. v.

138

*husa M s. Jrthsu f. Huspiga. — Syn. ^'Invlidlerspiga.

*husa 2) v. Jijlis sv. vb. intr. o. tr. 1 Bygga hus.

liusbeliof hijishihbw ut. pl., n. — ja Jin^fja hh bra?rvm h

JnNshJtoH-.
Llius|boii(le *hos- 3) Jiöshhn pl. -hhndar 1. -blandar m. Gr. §

11, 2 o. 29, 3.
husfolk Injjsfålk 1. -fbkk ut. pl. n.
hushall hwshal(l (Py), hwshölil (J) 1. hmsölcl^ (Kr) n.
husliallerska hmshbla^ku 1. -asku t
*hussa *) liåsi sv. vb. tr. 1 Hetsa, ägga. — Inis int Jmn po

hyja! — vätska du hus ihop dmi sostenand!
hustafla hwståvlu f. def.
hustru hustru t
husvill lnjisvU adj.
husvärd hwsvmj pl. -ar m.
hut hud interj.
Iiutiloita fi. hut al sv. vb. tr. 1 Slösa. öda. — häda brpdis-

grava hutla bart alt va a had o vql^li sah h&vmam

sed.
hutlös hmtlbs adj.
hvad vd 1. vä pron. — fyj va 1. fy va Hvarför. — no. iut

om va vol^^hu ja dzcera Tia. — va ot buij o hmt oi

hun o skod^at vam du talar jma Ordspr. — vdj^m' (1.

-f}f) Hurudan (1. -a), hvilken (1. -a) som hälst; t. ex. om

a kombar i va f\p gola._,§o far a liqr om hade g^udrijt.

— Syn. *ha.
"iivada ^) vådu ut. pl., f. Skum. fradga. — has(t)n sprang so

vadu ston- a mr mun. Gr. § 34, 2 ^.

^) Fby o. Nyl. lika; BI. llUSSa. -) isl. fav. hvsa vb., äfvcu
Vb. o. Åland. ^) Vö., Fby, ÖNyl.. Fryksdal äfvenså. *) Gsv. No.
hussa: *huss intorj. Py. Fryksd. Afljud till Estl. Ru. *hassa mlty.
hissen vb. Idm. Omljad föreligger i *Jiyssa, qv. v. ^) got. hvajxj
fsv. hvadha Vg. (a) Px Pö. Esse NVet. (a); Ingå (i VNyl.) *hvad n.

139

Il vadan vådan adv. — vadan a tii havm?

hvadan-itraii vådamfron adv. Hvarifråii.

*livadledes vålk>s adv. Huru. — vahis ska ja saij mp otar?

*Iivadiig rådu adj. Löddrig. — Bet. "begåfvad med luktsinne'

i sms. fiii-*hvadug, qv. v.
hvalf välv n.

Inar rar n. värt pron. Hvarje.
Il varandra varadar pron. pl. — h Jain ta varqdar i hända

tis. De äro jämn goda.
Jivaranuan vår^åna n. vurt^äna pron. — so gar a ow^

varfana.
livardag viUjq pl. vq(lågar m.
livardags-granu vmjasgrän adj. — vq(Jasgrå)j o hahdqsisitu

tis.
hvar-euda-en varlnda km f. m n. i pron.
livarf värv n. — Jfr omhvarf.
livar *ifvigaste eu ') varmgasU hm f. m n. i pron. Hvarenda.

Äfven säges värmda ivigash hn.
*livarkeu2) vår fp 1. våii^i oböjl: pron. 1) Hvardera: t. ex.

jcer a int håra tri rmtur^po varfsi fhtnstri. 2) Någon-
dera.
livarken — eller vdrlsi — JdJJar konj.
*livarkendera ^) vårlåt^dhir 1. ^dad 1. vdiisi-d. oböjl. pron.

1) Hvardera. 2) Ingendera. — inf v-d. Ingendera.
"^Iivarna ^) van adv. Hvar. — van sJca ja mp rist ko.n? tis.

— Gr. § 112. 2.

1) Snarlika former i Br. o. Nyland. < evig? ^) isl. hvargi
fsv. luvarghin (där *gi(n} fungerar som privat, suff"., = ingendera).
Gr. § 253, 5. — GK. llOsUt 'hvilkendera' (LK) Gotl. hvasken.
3) fsv. huarghinptra 'ingendera', äfven förek. i Öb. f. ö., Vb. o.
Nyl. ■*) fn. *hvar-na; under något skiftande former brukl. i Vö.,
Hvbfj., Hsk., Fbv, Nvl., Estl.

140
'''hvariia-ifräii våmfron adv. Hvarifrän. — vamfro^Jkom-

hvars vdi 1. väs pron. gen. -Hvems, hvilkens. — vai ti huté

hvar sill vd§an t vd^hi n. vaikt pron. — ti bor i va,san

anda ov h]p(f'mti(Ui.
livass vds adj.

livassbuk vd.^hilik pl. -ar m.
Iivein viin gen. vim.^i pron. — vam vd hp<j [o: reparera] lui

hvete viit 1. i^q^i ut. pl., n.

livet[e]bröd våithrq n.

livet[e]brödsbod viitbrmhod pl. -ar f. Bagarbod.

hvet[e]mjöl vkitmjf^l ut. pl., n.

hvi vi adv. Hvarför. [Ytterst allmänt ord]. — vi sku mt he^

va sojjps! — v/, sku inf Jis, vql^^akt'^
*hvilVa ^) urvu f. Hufvudduk anv. af kvinnor.
*hvil 2) vil adj. Uthvilad. [Blott pred.]. — vth ga wf, ja a

vd r&ij.
bvila v. vil sv. vb. intr. 1.
hvila s. vjli(, ut. pl., f.
hviua vin sv. vb. intr. 1; pret. äfven våin.
bvirfla virval sv. vb. intr. 1.
hvirlvel virvil pl. -ar m. — Jfr *ida s.
liviska visk sv. vb. tr. & intr. 1. — alt som vtskts so jmvts

Ordspr. — Jfr tassla, tissla.
livissla — ers. af *blistra.

^) fsv. Juvif m. 'slöja, dok'; insk. äfven i Vg. Bl. Sm. (Rz
272 b) och som sådant länadt till finskan {huivi); fmn. i Muns, o.
Px. (Öb.). Jfr *hvifva v[v Np. vb, 'omlinda med själar ra. m. d.,
(Fthl). 2) fgy, J^^^'^l adj. Öb., Norrl., Sm , Sk., Hll., Blek. (Rz
271 a), Br.

141

hvit Vit adj.

hvita vitii f.

hvita-haiidskar vWum^kar m. pl. Hvit epilobium.

hvit-*busse litbusa m. Hvit väppling.

livit-liar vWwn n. def. Kokt sena (maträtt).

hvitua vitn sv. vi), intr. 1.

hvälfva vrtlv sv. vb. intr. o. imp. 2. — ha vrjlvarjtna so imdi

hrysU.
*livätja ^) vati pret. o. sup. våt vb. tr. Hvässa, bryna.
hy hy ut. pl., m. — sg. def. hijji.
hy fl a Mvul sv. vb. tr. 1.
hyfvel hmil pl. hmMr m. — Se *hockel (?), oxhyfvel,

*plattruiidstaf, refFelhyfvel, *robaiik, rundliyfvel, *sams,

släthyfvel. späiitare, *strockbäiik.
hyfvelbäiik hévalha^k pl. -ar m.
[hygglig] *hyggelig 2) hyxlhh adj. — Syn. passlig.
*hylla3) v. hfpl sv. vb. tr. 1: 1) Sköta 1. vakta, t. ex. barn.

2) Taga vara pä, t. ex. ha h\plar alt va a srr^po vaiji.

— Jiå, som hqndra hasta)' at vatjh, Jnplar' h(e§kain *

fiku: gåta om snören.
*hylla s. I hfphi f. Vårdarinna.
hylla s. 11 hiphi f. = hsv.

*hymja *) hyjnn sv. vb. tr. 1 Värdslöst hopsnörpa.
hyiida Inpmdu f.
*hynka hfpgk sv. vb. tr. 1 Uppdraga 1. -hissa. — h\pgh wp

hpksima.

^) isl. hvetja fsv. JiWcetia; allm. i Sv, enl. Rz 274 a, iif-
venså i Öb., Ko., Na., Nyl., Estl. ^) Vö., Sörb.; isl. hyggilegr.
3) I gr. § 98, 4 konstr. <; *hyrj)la (jfr fsv. hyrpinge isl. hir-
Singe m.); men man säger i Norge JiyUa kyclna o. s. v. (R);
hylia äfven Kr., Or., Hvbfj., Hll. Väl ej = isl. hsv. hylla'::' *)
Öb., Hs., Uppl., Sdm. (Rz 275 b).

142

hyra v. hffr pret. o. sup. hf/rl vb. tr.

hyra s. hyru ut. pl, f.

*hyrniiigsfolk Itiniigsfhlk 1. -folk ut. pl., n. Hyresgäster.

hysa hys sv. vb. tr. 2.

'''hyssa *) h}'p§. sv. vb. tr. 1 Hetsa liund.

liytt Mpt pl. -ar m.

*hytta 2) /j?j:^ sv. vb. intr. 1 Hota. — lia h}pta ot ma ma kni/t-
nava. — h}(ta^(ju so Xlqr ja Ordst.

ha ho interj.

Häbärgsgubben höha^ghU m. def. — se Hobärgsgubben.

-'^häe^) höa m. Årtull.

häf hqv pl. -ar m. — Ers. ofta af lippo fi.

Il af va hav sv. vb. tr. 1.

håg — jfr *miine.

hägad höga adj. {fyj 1. po na). — ja a so höga po grkijAn i
kvali.

håglös höglhs adj. — Syn. *muiielös, *ohågsen.

*liågsen ingår i smss. ''^ohågsen o. tvehågsen. q v. v.

hå-hå höhö interj. — hoho, om a^sku va dq anto!

hål hål n.

*håla *) höla sv. vb. intr. 1 [mr] Urhälka.

hälk liålk 1. hö^^k pl. ~ar m.

håll ha [(I ut. pl., n. — ja^ska i hqj/lh Jag skall pä hållskjuts.
— ha a tugt t haj/lb Det är tungt (att bära) i läng-
den.

liålla liajcl pret. hul/l sup. hqj/li 1. hu/jli vb. tr. — noic hqj/l^
a j(Er altfh. — ha va TnQjfi j staka ha tis. Det gick
med ansträngning. — ^nt liolsta ha o hq na marr: hölls.

1) Esse, Vö. Jfr *hussa. 2) Fby, Nyl., Fryksd., Sörb. ^) isl.
här fsv. här m. Norrl., Uppl., Wpal, Nuckö. *) isl. fsv. hola;
f. ö. uppgifvet blott från Nuckö i Estl. {Julia).

143

liällhage hölijliåga m. Beteshage.

liallkarl holkar pl. -harar m.

hallstiiga hölstfpgu t

*häiigla ^) höggal sv. vb. intr. 1 Lefva otiiktigt med en per-
son af motsatt kön.

här hår n.

liara hår sv. vb. tr. 1 \yiej)iq\.

\\'Avi\ liål adj. — h'a i so hoU hrq, hijf^. — hårt 1. Jiålta.åy.
Tis.: Jia, hu 1. ha o. s. v. gar håll Han &c. går snabbt
1. fort.

liäi'(l-[häiul] *-häudt hålhknt adj.

Iiardna håhi sv. vb. intr. 1.

härfläta håt-flatu f.

hai'hvirfvel hårvérvil pl. -ar m. (pä hjässan),

har[ig] *-ug honi adj.

hårlock héldk pl. -ar m.

hårpiska hårpisku f. Hårfläta [vanl. ord].

hårstrå hå^fro pl. -dar n.

hartest hålhst pl. -ar m.

->=ha-tulP) hotul pl. -ar m. Årtull. Gr. § 11, 3.

hä hk interj.

häck hÅk pl. -ar m.

häck-kärra hikUkru f. Kärra med en inom spjälvärket be-
fintlig sits bakom hufvudsätet.

häckla v. hikal sv. vb. tr. 1 \l-lni].

häckla s. haklu f,

I hädan] *hj[äd]an3) jadan, jan adv. Härifrån. Gr. § 192
C 1 «.

*häf^) hiv adj. Duglig, präktig. § 37.

ij Vb., Mp., Fby, Götaland (Rz 281—282). 2) ä.-nsv. hå-
tuU m. Jfr. *1iåe. 3) *hja7i Nb., Vb.; *hjädan Öb., Vb., Åland.
*) isl. Jléfr fsv. Ji^ver, brukas i Öb,, Jtl., Mp., Hs., Ko., Na.,
Hsk., Nyl., Svea- o. Götaland (Rz 287 b).

144

*hät<l andes ^) lifXvdandis(t) adv. Öfverhöfvan. — ha kom Jiav-

dandist ram tgar.
*häfja -). häfva Jiåvi & Jiåva sv. vb. tr. 2.
•Miäfjaiules O håv)andis(t) adv. = *liäfdaiides.
häftig ]iäfth adj. — Jfr bi'ädai'g.
häfveii ingår i sms. upphäfven, qv. v.
hiigg Jiå^ pl. -ar f.
hägra — ers. af *skulla.
hjikta v. håkt sv. vb. tr. 1.
[häkta] s. *häkt Jiåkt pl. -ar f.
häkte håkti pl. -ar n. Gr. § 226.
häl I JuH & hél pl. -ar m. Calx.
*liäl ■*) II hål pl. -ar m. Trädymling.
*liäla '^) A«^ sv. vb. intr. 1:1) Visa sig vänlig mot ngn. 2)

Ställa sig in hos ngn. — ha hala so hl ma hanar. Gr.

§ 42, 2 n. 1.
hälft hålft pl. -ar (? ej hörd!) f.
hälg hfilg pl. -ar f.
hälga hihj sv. vb. tr. 1.
hälgdag hähdq pl. -dagar m.
hälgdagsbläsa håhdasblosu ut. pl., f. Hälgdagsdräkt.
hä]gdags-skit[ig] *-iig JtåhdastsUu adj. Ex. se hvardags-

gi'aiiii.
liälgonmässa '^) hålgumas ut. best. form o. plur., f. Allhälgon.
hälla v. hål sv. vb. tr. 2.
^hälla'^) s. hédu f. Häll: a) klipp-h. h) spisel-h.

^) Äfven i ÖNyl. 2) isl. hefla fsv. limvia: Estl. hév{as eg.

'höja sig; jäsa'. ^) d. v. s. Jläfvandes, ss. i lika anv. säges i Njl.
*) isl. héll fsv. A^Z m. Uppg. från Öb.. Åld, EF,, Nyl., Estl ,
Gotl. o. Jtl. 5) Jfr (?) Rz 279 b hala 'dölja, skydda, förvara' :=

fht. Jielan lat. celare. ^) fsv. hcelghonamffssa f. idm.; Nyl., Dl..
Sk ') öb., Nyl., Sörb,, Qll., Dl.; isl. hella fsv. hoilla f.

145

*hällan Jiåjjlan n. Knappögla.

*lilillaus-kna])p hål(lansknå£ pl. -ar m. Knapp försedd med (igla.

Jiäller håhlar adv. — ast va ha soifs hajjlar.

liiillre håjjfar superi, hålst adv.

Iiällregu halram ut. pl., n.

hällregna hålram sv. vb. imp. 1.

hälsa s. hcdsu ut. pl., f.

liälsa v. håls sv. vb. intr. o. tr. 1. — hals^a fromjnia! —

hals hl a! — koma Jials po^ma to du komhar otar!
liälsniug hålsmgg pl. -ar f.
*hälssam ^) hålsam adj. 1) Hälsosam. 2) Frisk, t. ex. ha tu

vin halsam i ar?
liäiiulgirig — ers. af harnigirig.

Iiiimnas hamnas 1. liarnas sv. vb. dep. 1 [j^o na fy na],
I hämta] ^hänta^) hånt sv. vb. tr. 1. — Gr. § 34. 5 o. jfr §

110, 3.
hällda hand sv. vb. intr. 1. — jq si nu hand a ma vakart

otar! (iron.). — ,.kan hand, kan hand" ska ha saii to a

int vait.
liäiid[ig] *-iig håndu adj. — Syn. behändig, *slög.
hänga Jiågg sv. vb. intr. o. tr. 2.
*hängan hå^gan n. Hängare, t. ex. i en kappa.
liängsle håggslar pl. t.
liängsle-förkläde håggslaf^jrkla n. Fruntimmersförkläde med

hängslen.
Tiäpen — ers. af *Mpeu.
[här] *hiär ^) hiér,jér, hufvuds. i sms. -jé [se: dit-h., hit-h.] adv.

^) isl. Jieilsamr fsv. helsamber 'frisk'; Gk., Fryksd., SM-e,
Nyl. 2) fsv. hcBnta; EF., Nyl., Estl., Ru., Sk., Hll., Sörb.; i Norge
stundom henta. 3) fsv. hicer, kvarlefvande i Öb., Dl., Åld., EF.,
Nyl., Rg. o. Wp., Blek. ; i Ru. hién d. v. s. *Jijärna = isl. héma.
■Gr. § 195 aum.

10

146

härad hdjrad n.

härads-domare Juérasdömar m.

härads-|höfdin^l *-höfdiiing hérashm^g pl. -ar m.

härads-skrifvare hcéraskr/var m.

[här-af] '^hydr-äf jcérov adv.

*häi'da 1) hal sv. vb. intr. 1 Ifrigt hålla pä med ngt ; t. ex.

Jiql po mp in stond!
[här-efter] *hjär-eft jérat adv.
härfva s. hcérvu f. — Syn. *fitja.
härfva v. hérv sv. vb. tr. 1: 1)'= hsv. 2) Kasta; t. q\. van

ska ja hcfrv ana, hisu vadabelu?
[här]-ifräii *hjär- jénfro 1. jénfron adv. — Vanligare är

hädan.
[här]-igenom *hjär- jcéncUhmm adv.
*härja2) hén sv. vb. intr. 1 Skrika; väsnas; gräla. — vi

ska du luerh po 1. ma,^ma, int ha ]a cUorl^tP" na il!
härlig- hérlh adj.

härlighet hérlihht ut. pl., f. — sku po häda hmrjihavta!
härma herm sv. vb. tr. 1. — hcerm at nan bet. äfven: säga
efter en annans utsago; t. ex. U hcerma ha at jop [o:
Jakob], at tu^sJm lia vin simk.
[*härna 1. *härnana] *hjärna 1. *hjärnana3) ingår i sms.

han-h., q v. v.
[här]-näst *hjär- jéyikst 1. jånast adv. I nästa år.
härs héi o tvéi 1. has o tvås adv. tis. — Jfr *hors.
härsk h(éik 1. hask adj.
härskna hé^kn 1. håskn sv. vb. intr. 1.
hässja s. håsi, best. =, pl. hastar f.

^) isl. heröa? ^) Öb., Br., EP., Ten., Uppl.; fht. haren.
3) Dl., Norrl., Uppl., Sdm.; EF., Ten. *hjänn-an 'härifrån'; Eu.
hlOin är både adv. 'här' o. pron. 'den där'; isl. héma fsv. h^ma.

147

hässja v. liksi sv. vb. tr. 1. — vih hast h^yp^i ny?!

*hässla *) héXlu f. Lindocka.

Läst häst pl. -ar m. — Jfr *kiiyckel II, konelo, fi. — Jfr
lat-*rant.

hästdynga håsdfpndåu ut. pl., f.

hästhage håsthåga m.

häst -f- konelo fi, håstköml pl. -ilar m. Hästkrake.

häst-*raut håstrånt pl. -ar m. Hästkrake. — Syn. *knyckel
II.

häst-sko håskötv pl. -ar m.

hästtäcke håstak n.

h(J Jm0 ut. pl., n.

*höbärga ^) Mxpjhmrg sv. vb. intr. 1 Bärga hö.

*höbärgsfolk Mypjbce^fålk 1. héy)jb&sfblk ut. pl., n. Slätter-
folk.

hiibörda Ii6'ipjb0l%i t [Obs.! Höet köres ej, utan bäres till
ladan].

höflig hévh adj.

höfrö hmpjfrmpj n.

höft — ers. af *liinka, ro.

[höft] *högt 3) po h^kt adv. tis. På höft.

*höfta héft sv. vb. intr. 1 Sluddra. — ha h^ftar^po mqU.

höftben — ers. af roben.

hög s. hég pl. -ar m. — Syn. bråte I, *bröte, *kase.

h(ig a. hég komp. hégar superi, hékst adj.

höger hégar oböjl. adj. — U hegar; h0gar hända.

högersida héga^ldu ut. pl., f.

högfärdas hégfalas sv. vb. dep. 1.

högfärd[ig] *-ug hékfhlu adj. — Syn. *bojs, skitviktig.

1) Öb., Hvbfj., Kim., Nyl., Estl., Uppl., Sdm., Dl., Sm. 2)
Vö., ÖNyl. 3) Jfr GK. NVet. MktvtS, Nyl. pO hékt idm.

148

hög-|lju(l(ll '''-Ijudad hégjmda adj.

högmodas Jiérjmödas sv. vb. dep. 1.

hii^mässa hégmäm ut. pL, f.

liil-^iM']) Ji<hf)f/rhp pl. -ar f. Hötjuga.

liögsäii^ 1) Jégsk^cj (& -ks-) pl. -ar f. Den öfre af tva ofvan

hvarandra bygda sängar, vanl. i bondstugor (äfven i

„ Runebergs stuga").
högtid hökfid pl. -ar m.

hö-*gärda hmpjdéhlu ut. pl., f. Slätter. — ga po hb^pjiUqln.
hö-[göra] '^'-gära Tmpjdzcera pret. -dibr sup. -diort vb. intr.

Bärga hö.
liö-[g'örs]-tid *-gär.s- ^) hmpjdzce§t^td 1. -ost- ut. pl., m. Höbärg-

ningstid.
[hög:örs]-*|2^ärda hö-*gärs- Jimpjasjkhi ut. pl., f. Höbärg-ning.
höja Jié'^pj sv. vb. tr. 2.-
[höjdj *h(}gd hégd ^) pl. -ar i
hök héJc pl. -ar m.
hökarebod Jwkaböd pl. -ar f.
hö + kuiippo fi. hmpjköpu f. Höstack.
hö-lada hö}pj-ludu, -ladu 1. -/Ä<^it f.
hölja Mh pret. o. sup. Ml(l vb. tr.
höna Ä0m< f.
höns Tums n.

hönsbär Mnshcm- n. Cornus svecica.
*hönsk(j)a *) hfpnstki f. Afträde.
hiira /?fr sv. vb. tr. o. intr. 2. — Aa a mt hq^Ui na frön

amirika an'^
*hörding; ^) héUgg pl. -ar m. Fävaktare.

1) Vb., Dl., Ko., Hsk. 2) KsI., Bo., Py. ^) Vö., Ksl., Py.,
No.; fsv. hoghj) f. *V Np.; jfr gr. § 111, 3 (ralty. Jniseken, dem.
af hus). '') fsv. hyr-Jnnge isl. hiröinge ra.; *hörding(e) Or.,
NVa., Nyl., Sdm., Bhl., Dis.

149

hörn liini n.

*h<iska Jttimsk sv. vb. intr. 1 Skrika hotande. — hkmsk of

ana!
hr»-| skrinda I *-skrind Impjskrhid pl. -ar f.
liii-skulle hmpjskala m.
höst Mst^) pl. -ar f. 1. -er n. (Lx Pu Lfs).
hösträ hmp)stro pl. -strodar n.
hr)-*svege ^) hmpjsvaga m. Vidja hvarmed hö bäres.
hiisåta Impjsotu f.
hota Mmt sv. vb. intr. 1.
hö-tapp Impjtåp pl. -ar m.
höyry ti. Imur sv. vb. intr. o. imp. 1 Angå.
hö-är hfhpjår n. — Jia val i so goivi hmpjtw h ftol.

I.

i s. / pl. obr., u.

i p. / > prep.

i-afto[n]s i^åftust ad v. I går aftse. — Jfr afton. Vanligare

är i-kvälls.
*i-alles i^ahs adv. I allo, inalles. — noiv a ha ntp hcUas.
ibland iUåml adv. o. prep. — Syn. i lag med prep.
i-bredd ~ ers. af *ä-bredd.
icke — ers. af inte, alls-intet,
id [d pl. -ar m.
*ida3) s. idu f. Tillbakaströmmande vattenhvirfvel i en å.

1) isl. houst n. 2) Kkr. ■') isl. iöa f. Ordet brukas äfven
i Kr. (fmu. &'vb.), Nb., Vb., Hs., Dl., VI., Vg. — Härmed sam-
manhänger äfven Ida Py vb. 'simma på vattenytan, om fisk' (NE
s. v.).

150

*ida v. ida sv. vb. intr. & imp. 1 Strömma tillbaks, om vat-
ten i åar. — sama tnt tmr, ha idar!

i-dag i^dd adv.

idas is pret. o. sup. ista vb. dep. — va tu va vtj, som ista
svara po tw^fis Ordst. — Syn. joutua fi.. *öfla.

ide idi pl. idar n. [Sälls. ord].

idisla — ers af *jä[r]mtra.

i-fjol ifjol, ifwl adv. Gr. § 100, 2.

ifrig trn-i adj. — Syn. kiivas fi.

ifrån >fr6(n), 'hfrån prep. o. adv. — Gr. §§ 200 C 2 C o.
17, 1.

i fullt courir i^fuljcoré tis. I fyrsprång, i galopp.

ifver ivar ut. pl., m.

*ifålug ifölu adj. Iföl.

i-förgår i^férgar adv.

i-förstone i^få^tom adv.

i-förårs 'h^f6roras(t) adv. För tvä är sedan. Gr. § 63, 3.

igen ijan adv. Ers. vanl. af åter.

igenom ijinum, idzinum prep. o. adv.

igår igår adv.

i + haaskata fi. tjiåsk adv. Till spillo.

ihop ihop adv.

ihåg ihåg adv. — Ärorna ilwg nrp, h0^(fu!

ihål[ig] *-ug IJidlu adj.

ihållig ihöli adj.

*i-häl 1) >^Ml adv. Ihjäl.

*i-häl-[slagen] *-slägen {liål§lhji p. p. Ihjälslagen.

ihärdig ilimcli adj.

i-höstas ij}éstas(t) adv.

1) isl. t hel fsv. i hcel; Öb., Vb., Mp., Hvbfj., Gotl., SM-e.
Bl., Fryksd.

151

ikalf iMlv adj. (blott pred.).

i-*knorren ^) ijinårxi i tis. stå ijinårn Stanna i växten (om

barn, djur och växter).
i-*kuurreu tjinurn adv. Spänd i båge, om rumpa. — sku,

mat, häda him som står ma riimpu i^hmni!
i-kors — ers. af *å-kors.
i-kras ijkrås adv.
i-kriug — ers. af *å-krmg.
i-kvälls ijkvåis adv. I går kväll.
il il pl. -ar m. 1. -ar n. — mila ila tis. Mellan anfallen (af

ilska, sjukdom o. s. v.); t. ex. notv a ha gQ(iv) mtla ila.

— att ti En gäng.

ila il sv. vb. intr. 1. — ha ila 'hdzmum ma Det lopp rysnin-
gar genom mig.

i lag med i lå ma prep. Ibland. — ti a i la J)q äro tillsam-
mans.

*ilgåiig 2) ilgågg pl. -ar m. Il (af väder) ; nyck. — tu har
llgamUi ivi ta n\p otar.

*ilgåugen ^) ilgåndéi adj. Oroad af il 1. ryck ; säges om såväl
väderlek som lynne. — ha a so ilgandzi po sim idq.

— VI a tu so ilgand^i?

*ill adj.*) il(lar oböjl. adj. Elak, ond. — ti si^§o ijjler mt.

— Gr. § 237.

*iU 5) p. il adv. Illa; t. ex. tu^skcfnt jcera il ma! Ers. hällre

med adj. elak, *sår, ntr. ondt o. s. v.
ill-*fanas ilfånas sv. vb. dep. 1 Ana, misstänka. — noiv a ja

lägg ilfanas(t) hije.
ill-[gör] *-gär ^) iljér adj. Skadelysten.
illistig — ers. af *inlistig, *iumarig, *iuslug.

1) Vö. 2) Nyl. 3) Nyl. *) isl. illr fsv. Nyl. ilder, äfven
Vb. Dl. Sm. m. fl. (Rz 291*8— b). ^) Öb., Nyl., Estl., Ru., Frjksd.
**( no. illgjerr idm.

152

*ill-iniiske ') Umask ut. pl., n. (coll.) Skadliga insekter. — ^l-

masisi a so Uokt i skop lusa somati.
ill-^^^päras ^) ilpåsras sv. vb. dep. 1 Xygirigt fika 1. vänta efter

ngt. — va ilpreras tu at, satj!
ill-*pärug 2) tlxjceru adj. Fiken 1. lysten efter ngt.
*ill-ut •') ilmt adj. (blott pred.) Afundsamt n^^fiken. — nzt ä tu

nu so ilmt otar.
*illvarea *) ilvåru (f. ?) blott i uttr. tfpk Uvani Tycka illa

vara.
*illvari;^ 1. *illvare? (adj. 1. adv.?) blott i uttr. tipk ilvari

= föreg.
*illvä(ler ^) ilvadar ut. pl., n. Oväder.
ilska (skur f. pl. — ]ia har tskuna po^sa ijan. — o to sinaiska

ja til a i iskuna so a k}%}pp. — Syn. *argor.
ilskas [skas sv. vb. dep. 1. ^- Syn. *osäras.
ilsk[eu] [sk adj.

*ilu^**) ilu adj. Byig (om blåsten).
*ilväder "') Uvadar ut, pl., n. Byigt väder.
i-löiulom ijimdom adv. tis,
*imma **) [m sv. vb. imp. 1 Plötsligt skimra till 1. mörkna för

ögonen, — ha glota o smjl so ha vma håra f}p ftgu.
i-morgon ^jniöru adv.
i-[inorgseJ *-morgeiis i^mönsft) adv. Äfven "blott mörhs(t).

Gr. § 200 C 2 rj.
in in adv. 1) In. 2) Inne. — kal, ^^ P^^P '^ll'^
inalles — ers. af *i-alles.
inbilla [sig] inbtl^sa [& m&-] sv. vb. rflx. 1.

') Nyl, lika; B'by Vg. HUmärke — hvartdera af fsv, mapker
hsv. mask va.; maskar makar kallas i Estl. alt slags insekter.
2) Jfr isl. por n. pl. 'tricks', poråttr adj. ^) Px Umta 'stadd i
hjälplös belägenhet'. *) Vö., Pä. (ÖNyl.). ^) isl. Ulvidre n., EF,, Nyl„
Vg., Sörb, No. C) Nyl. ') Nyl. «) 'gk. ; jfr kske isl. im n. 'stoft'.

153

iiihilsk — ers. af *kyii(lug.

inbiten inblh [& -ijib-\ adj. & adv., t. ex. hi a nu so ujbih

ilak qv ta, so.
in-*forbajska(lt hj- 1. hrf}fhchskat förstärk, adv. Förbannadt;

t. ex. Jia va nu altth so tnf^fhaiska svmsu.
ingefära mpfm-a ut. pl., m. 1. f.
ingen ^gga 1. iggan 1. iggeM, pron. — sällsynt; hällre tnt

nan. Gr. § 253, 2.
ingeniör limfinbr pl. -ar m. — Gr. § 88.
inifrån Unfron adv.
inhägnad — se täppa s.

in-klockare inklökar [& igk-\ m. Bållemottagare i bällspel.
inlasta inlåsta p. p.
'•'inlistig 1) inllsti adj. Illistig.
inniaka inmåka p. p. Inpassad; iustufvad. — hqr^lu ha in-

maka raij'?
*inniarig 2) inman adj. Illslug. — Im a in tuku inman kroku,

liude.
inniäte — ers. af innan-mat.
innan inan konj.
innanf()r[e] inafipn, inafkr, inafip adv. (sällan prep. — se

*iiiiier-om).
*innanförs-byxor inaffj^hpksur pl. t. Underbyxor.
*innaiif()rs-kjol inafo§isQl pl. -Uar m. Underkjol.
*innan-mat ^) inamåt ut. pl., m. Inniäte ; inälfvor.
inne — ers. af in, in-*vi[de]r.

*inner-oni indarbm prep. o. adv. Innanför, pä inre sidan om.
inom inom 1. tnom prep.

1) Nagu; i Fryksd. *iUsticj. 2) Ko., Hsk., Na., Njl, Sörb.;
no. innmarisk adj. 'listig, slug'. ^) Nyl., Nuckö lika; Px Py Gö-
tald o. Norge inmat (Rz 434 a).

154

inre innerst inda?- komp., inda^t 1. indrast superi, adj.

inslag — ers. af väft.

inpiskad inp)ska [& imp-] adj. o. adv.

*inslug mlluiiv adj. Illslug.

inspektor inspåktiir pl. obr., m.

inställsam — jfr *sötröfvad.

inte int I. int adv. — i kan bortfalla efter vokal, t. ex. ti^sku'nt
ha vila ha. — int hukadhr Ingendera. — int vårU}-
dhr 1. vd^isidhr Ingendera. — int nan Ingen. — tnt
na Ingenting. — int nalumda Intet. — int nästans
Ingenstädes. — int Åldp icke ett grand = int skapadi
grand. — int bara Endast, t. ex. Jia va int bara blost
o kall o mbrkt to vi sku tan ivi si0da.

intresse inträs n. Ränta (pä penningar).

*inv[id]er inver prep. o. adv. 1) Invid. 2) Inne. — ha a in-
ver mp o jitar.

*inv[id]ers-piga 1. *-pega mve§p\gu 1. -pegu f. Huspiga.

inåt i not prep. o. adv.

inälfvor inälvur pl. t. — Syn. *innaumat.

i-*rask ijrdsk adv. Till spillo.

is is pl. -ar m.

*isa is sv. vb. imp. 1 Snöga isbark. — ha tsar o swr idq.

is-and jsånd pl. {sandar f.

isas Isas sv. vb. dep. 1 Beläggas med is ; äfven imp. : srm ha
isast 1. ha ha tsast nu i nat.

isbark isbårk ut. pl., m. — ha ramar isbarlsi.

is-*bete isbata m. Isbit.

isbill ishljjl pl. -ar m.

isbrodd isbriid pl. -ar m.

is-[bulle] '""-bulla isbulu f. Kvarnstensformigt uthugget is-
stycke, af barn användt ss. kälke.

isfi-ata — ers. af *klake.

155

is|i^] *-ug [su adj.

is-*klake [skWca ut pl., m. Isgata.

-*siiillg:^ i^smucf adv, I smyg.
i-[ somras j ^-sommars ^) i^söma§ adv.
ispijä^g isplg pl. -ar m.

isrifvare {srivar m. Vårstorm. Jfr löfrifvare.
is-*stickeP) UtUsil pl. -ar m. Istapp.
is-*säre 3) isöra ut. pl., m. Issörja.
is ter [star ut. pl., n.
isterhaka — ers. af kötthaka.

-*stilles i^sUhs adv. I stillhet, i tysthet.

-stånd i^stond adv. — now a ha val i stona. — ha a *^

stond 1. stond U na Han är i stånd till ngt.
is -{- fi. vallata Isvål sv. vb. tr. 1 Öfvergjuta (medar) med

vatten för att låta det frysa tiU is.
isväg Isveig pl. -ar m.

-synnerhet — ers. af besyun[er]ligt.

-sänder i^sindar 1. ^^smdar adv. (tis.). Yanl. i^gå^gu (se
*gånga).

-tu t^tmiv adv.

-vintras ijvintras(t) adv.

-^ åras 'hjvqra%(t) adv.

-'•'vrakau *) ijvrdku 1. ijbråku adv. Till spillo. — ha gar
ijyräku.

-ans *;o?25 & ijönsUs(t).
i-år ?_m' adv.

1) Np. Nyl. likaså. 2) jjVa., Hs , EF., Nyl., Rg (tstlkal —

med förkortad vok. fför lång kons., ett vanl. förh. i de sydöstsv.

målen — jfr Nn AlslGr § 114, 3). ^) Jtl., Nyl., Rg. {isitra).
*) Vö.

156

J.

j jl pl. obr., n.

Anm. Jämte j förekommer / sporadiskt ss. uddljudande.
Jfr Gr. § 92, 1.

ja jå interj. — jåqu Ja vid Gud! — jmju a ha int sorps!

jacka jäku f.

jaji!;a jåga sv. vb. tr. o. intr. 1.

jama jmm 1. jdnm sv. vb. intr. 1. — Gr. §§ 54 o. 55.

*jamsa ^) jdms_ sv. vb. intr. 1 Sladdra; kälta.

januari fånudn ut. pl., m.

*jarma 2) jårm sv. vb. intr. 1 Gnälla (om barn) ; klaga.

*jassare?'^) jåsar m. Stackare, slarf.

ja-så jå^so 1. jåsö 1. jä^sö ad v.

Jesus jésus n. pr. — jéstas interj. — v'a i jasfa fcpjl 1. ^re^ 1.
frid! Tis.

jo jQiv 1. jömv interj. — jogu interj. Ja vid Gud!

jord jöl ut. pl., f. — lia a so rukmn jol j(Er. — Jfr backe,
mark I.

jorda jol sv. vb. tr. 1.

jordbruk jöijhrmjk ut. pl., n.

jordbrukare jåcjhrmkar m.

jordgilmma joljhrnu 1. -dzhmu f. I jorden doldt gods, „drakbo".
joldÉomima hnndar säges om den eld som enligt folk-
tron lågar öfver dem. Spräkpr. II 1, 4.

jordfast jölfåst adj.

^) Fby, Nyl., Estl., allm. i Sverige (Rz 183 a), eg. 'tugga
trögt'. Det estn. jampsima (lånadt i Ru. lamsito) tyckes repre-
sentera deu fsv. formen, hvarifrån ordet är taget. <^ *CJJCIYIISCI

<i *(jemsa <r *gmn-sa (Rz 1. c), jfr Vll NE s. v. *gamsa.
2) Vö., Fby, Nyl.; isl. icirma 'bräka' <] *gjarma, jfr sv. gorma!

'^) Jfr Rz 296 b jaska vb., jasker m. utm. tröghet, oföretagsam-
het.

157

Jordisk jö(lisk adj.

Jorutella fi. jöra sv. vb. intr. 1 Skräfla.

joiitua fi. jtmtas sv. vb. dep. 1 Nännas. Idas. [Mest i ne-
kande satser].

ju ]u adv. — JU nkan ju arman Ordspr.

jude jmd pl. -ar m.

jufVer pjir n.

jul jiiil pl. -ar m. — Se gubb(e)jiil.

julafton j Ulla f tu ut. pl., m.

julbock jmlhök pl. -ar m.

juldag juLlcj/m m. def.

julhälg jiulhahja f. def.

juli j}pU ut. pl., m. Gr. § 25, 3 «.

julklapp jwlklåp pl. -ar m.

julkväll jM^kvaJ/l pl. obr., n.

jul-*lubba jmlubu f. Julgran.

julmorgon jmlmåriii m. def.

julnatt jMyi/äa f. def.

julotta jmldta m. (?) def.

julpsalm 1. *-psalma jiu]§åhn pl. -ar m. 1. -§ulmu f.

julvecka jmlvlku t def.

*junga 1) jrci"^» f. Liten knif, liks. en sprättknif.

jungfru ju^fru 1. jumfru f.

juni jffm ut. pl., m. Gr. § 25, 3 a.

juoni fi. jåimur pl. t. Sätt, seder. — va a ha nip fy) jovnur
otar!

just jffst adv. — jfpsom Just som. Gr. § 25, 3 a.

juvel juvél pl. obr., m. Anv. ish. som smeknamn.

*jåka 2) joka sv. vb. intr. 1 Stulta, larfva.

1) Öb. allm., Norrl., Dl., Kkr, SM-c. VI., Bhl.^ 2) pby, Nyl.;
Rz 299 a j?t/i:/ta Vg. Ög. Sm. 'guppa', Fryksd. jok Vicka med
bakdelen'.

158

*jåla 1) I jöla sv. vb. intr. 1 Dia. - Gr. § 192 C 1 f.
*jala II jola sv. vb. intr. (descript.) 1 Lida, gä långsamt,

stulta. — Jia gar o jolar 1. ha jolar o gar. — ha a so

skri/psamt to bom brpn jola o ga.
*jasug2) [<^ *gj.] jSsu adj. Lös, vattenhaltig'; om mat. —

pferima a so josu t ar.
jägai'e jågar m.

jämfottes jåmfotas ad v. Jämnfota.

jämka jågk sv. vb. tr. o. intr. 1. — jagk om hade b ti!
*jämligt 3) jarnhh adv. Med ens, esomoftast. — jambh saij

m ha fisisi a dyr,jma§^gqm smlv o tam a! — va^

sku ja alt jambh la^ mun man tid adé lagar anda san

Ordst.
*jänima [sig] I jåma^sa sv. vb. rflx. 1 Flytta sig oroligt L

närmare.
*jäiiima [sig] II jåma^sa sv. vb. rflx. 1 Beskärma sig.
*jämmaiides jamandis interj. uttr. häpnad 1. förskräckelse.
jämmer jåmbar ut. pl., m. — jatnbar o ilandi tis.
jämmerligen jämalipn interj. Ack och ve!
*jämmersta ■*) jämasta interj. = föreg.
jämn jarnn 1. jam adj.
jämna v. jåinn 1. jäm sv. vb. tr. 1 [mt na].
*jämna ^) s. I jåmnii f. Plan yta, slätt.
*jämna ^) s. II jåmnu ut. pl., f. Lummer, lycopodium.
jämnmulen jåtnuh adj.

1) Jfr Fby *jåla 'äta 1. dricka glupskt'. ^) Jfr no. gysja
J0SSa f. 'dynd, mudder' R (Gr. § 89, 3). 3) Lmo, Px, Nyl.; Hs.
Mp. jamlig adj. Rz 296 a. *) Jfr Vö. Nyl. *jämmersteligen idm.
^) isl. iafna f., kvarlefvande i Sörb. jamna o. Pojo jåmno f.

'slätt'. ^) Vb., Hs., Dl., Nyl., säkert äfven annanstädes, ty Fries-

upptager ordet i Svenska Växtnamn 48 b.

159

jämra [sig] jimha^^a sv. vb. rflx. 1. — Syn. *korsgrufva [sig],
*korsgräma [sig], *korsjämra [sig], *i)ita, *uslas, voja
[sig], *vojas och voivottaa fi.

järns jamsjma prep.

*jämsa ') järns sv. vb. intr. 1 Kälta, gnata.

*jäinst2) jåmst adv. Till och med.

jämt jämt adv. 1) I enlighet med vattenpasset. 2) Städse. —
ha talar jamt o samt håra ha sama.

*järma ^) jérm sv. vb. intr. 1 Kälta. — va^sku tu koma hid
o jcerm ma må, ga haim galrias i iskuna!

*jä[r]mta *) jämt sv. vb. tr. o. intr. 1 Idisla. — krvtun jäm-
tar lägg stundar,

järn jéii ut. pl., n.

järnband jåmbånd n.

järnbruk jamhrmk n.

järngrj^a jaggrytu f.

järnmalm jétpnåim 1. jamålm ut. pl., m.

järnväg jérivkg pl. obr., m.

järpe jérp pl. -ar m.

jäsa jäsa sv. vb. intr. 1. — to siåitn hyin jasa so jasar a }pvh
al orur Ordspr.

jäst jåst ut. pl., m.

jätte jåt pl. -ar m. — ha va tvo jata^§om a hipgd padasa
isxfrlsu (jfr Spräkpr. H, 1, 6). — Jfr *räsil.

1) Vö., Åld, Fby, Nyl.; < *gemsa (jfr *jamsa). 2) Nyl.
3) Åm., Nyl. <^*germa, jfr jarma; no. germa gcerma 'brele'.

*) Under samma form i hela Öb. Jfr Rz 298 b. isl. lörtra idnu

160

K.

k ko pl. obr., n.

kaakkiiri ^) fi. kdkur pl. kdkiirar m. Lom, colymbus.

kaartaa fi. kart sv. vb. intr. 1 [ov] Skynda i väg.

kaataa (?) fi. kdta sv. vb. tr. 1 [ov] Af hugga, fiilla: t. ex.

Jia (Ui sta kåta qv trath.
KaöaKl ry. kdbaku f. Krog.
*kabbel 2) kdlnl pl. -ar m. Lort. Se skit-*k.
kabel kdbal pl. kablar m.
kacka v. ä;«^ sv. vb. intr. o. tr. 1 Cacare.
kacka s. kdku ut. pl., f. 1) Stercus liberis. 2) Stackare, okv.

— va^sku kakii baka to int maiu a haim Ordst.
kacka-[stolJ *-stole kdkastbla m. Klosett.
kackel kdkal ut. pl., n.
kackla kdkal sv. vb. intr. 1.
*kackiig- 3) kdku adj. Skiten, smutsig (i bspr.).
kadaver kaddval n. Okv.

kaffe kdfh 1. kåf ut. pl., ii. — vil m ha na kaf man-?
kaffebricka kåfibrlkn f.
kaffeböna kdfibhiu f.
kaffe-ft'äsp kdfid^hsp pl. -ar m. Gäspning, ofta infinnande sig

medan man dricker 1. längtar efter kaffe. — jfpr va

kafidzaispt raij, a ha int goUs nifi ?
kaffekopp kåfhköp pl. -ar m.
kaffe-[kvai*n] *-kvärii kåfikv^ri pl. -ar f.
kaffepanna kdftiidnu f.
kaffe + poro fi. kåfipbru ut. pl., n. Kaffegrums.

^) Med detta ord benämnes lonimen äfven i det öfr. Öb., i
EF. o. Nyl. 2) Eg. 'klump' ss. i Vörå; afl. från Rz 301 a kabb(e).
^) Nyl.

161

kaffV-skarf kdfisMrv ut. pl., m. Tillsatser i kaffe af kiydder,
cikoria o. s, v.

kaffe-*törel kåfitfpnl pl. -tffvilar m. Stöt, anv. i st. f. kugg-
hjul och vef i gaminaltida kaffekvarnar.

kafla kqvai< sv. vb. tr. 1: 1) = hsv. 2) Mangla i).

*kafva Icåiv sv. vb. tr. 1 \ot sa na] Samla 1. skrapa åt sig.

— ha kawar ot sa alt va a sir.

kafvel kqvcd pl. kavlar m. 1) = hsv. 2) Mangel ^). 3) Anv.

äfven i bet. af „kafvel hvaröfver farkoster uppdragas å

land".
kafvelbräde kdvalbrh pl. -brkdar n. Bräde med hkt man vid

manglande trycker på mangelstocken.
kag*g'e käg pl. -ar m.
kaimas ^) fi. kcmnus 1. kåimas ut. pl., m. f. Namne, kajman.

— gudq kaimas!

kaivaa fi. kdw sv. vb. intr. 1 Sj^ssla. — ha kawar po f^p

jamna Han arbetar flitigt.
kaj kåij best. -i pl. obr., m.
kaja kåiju f.
kajiit[a] kapat pl. -ar m.
kaka kåku f.
kakel kåkal n.

kakelugu kdknlmn pl. -ar m.
kakelugiis-iiisch kåkalmnsnUs pl. obr., m. Tomrummet mellan

kakelugnen och väggen.
[kakcrlacka] kakel-*nacka kdkahiåku f. — ha rer po Jimi

som ygjiakahiaku tis.
*kal3) kal pl. -ar m. Kant 1. stad på strumpa.

1) Äfvenså Nyl., Estl., SM-e ni. fl. 2) Också detta finska (o.
estniska) ord brukas allm. i Öb., Nyl., Estl. o. Ru. samt dessutom
i Sdni. o. Vm, (Rz 301 b). 3) öb.; i No. 'tåg, tågvärk'.

11

162

kal a. hH adj.

*kala k/d sv. vb. tr. 1 Hoprulla.

kalas kalas n. Gr. § 100, anm. 2.

kaloinler kalåndar pl. obr., m.

kall' I kalv pl. -ar m. — Syn. *sipp.

*kalf ^) II kdlv pl. -ar m. Vad pä ben.

kal Mans kulvdån^ pl. obr., m. En maträtt.

kalfhage kålvhåga m.

kalfleka — se tjäl(e)blomma.

kal f skinn kdlvsism n. — fo 1. ckava {cUt, Jt) kaVvstsim tis.

Fä 1. gifva korgen. 2).
kalfstinn kdlvsthj adj. Dräktig, om ko.
kalfva kalv sv. vb. intr. 1.
kalk kalk 1. kdXk ut. pl., m.
kall kdj/l adj. — Jta a rjr^mt kalt ida. — ha a vtn kqlcla

somar % av, rjia va^t om ha ska vaks na mavr.
kalla kdl sv. vb. tr. 1. — hade a hiunhalcUmtii, ti kalar.
kallbit ^) kdl(jh)t pl. -ar m. Järnstamp hvarmed kallt järn

afhiigges.
kallbrand kdlbrdn(d) ut. pl., m.
kallna kdln sv. vb. intr. 1.
kalsonger — ers. af *innauforbyxor 1. lärfoder,
kalu *) fi. kdhi (mest i pl. kålur) f. Spillror af kärl, anv. ss

leksaker.
kaluf kaliaw ut. pl., m.
kam kåmb pl. -ar m.
[kainfer] "^'kamfert '^) kä/rfart ut. pl., m.
kamma kåmh sv. vb. tr. 1.

1) isl. kalfe fsv. kalve m.; Nyl., Hs. ; i Ru. 'bakre hälften af
strninpskaftet'. ^) Samma tis. i Np., Dl., Estl. ^) Fryksd. lika;
Py kalbita No. kaldhU m. idm. *) Uppg. i samma bet. fråa Kr.^
Pö., Px. '") Nyl., Kkr., Uppl., Fryksd. Sörb.

163

kainmai'e Icåmar pl. kumhrar m. — Jfr framstuga.
[kainoinilll-blommor kamel- ^) kmnélbk\miir (f.) pl. t. — Gr.

§ 218.
kamrat Mrnhrät pl. -ar m.
kamrer kåmhrer ut. pl., m.
"^kamsa '^) kdmm f. Paltbröd.
*kams-l)röd kåmsbrh pl. -hrfjdar n. Paltbröd.
*kaua ■•*) kdnu 1. kåim 1. k67iu f. Huggspän.
kaual kcmql pl. obr., m.
kanariefågel kanartfdgal 1. kanähfögul ^) pl. -föglar m. Jfr

Gr. § 218.
kauelbark kanélbårlsi m. def. Kanel.
^kangel '") käggal ut. pl., n. Vräkling.
*kaugelbeii kå^galhkm n. Okv. pä en hjulbent person.
■-^kaiigla *5) kagg al sv. vb. intr. 1 Gä vacklande.
*kaiiglus ") kågglus ut. pl., m. Trög, ovig person.
kanin kanhi pl. -ar m. [Sälls.].
kanon kanon pl. -ar m.
kanna kånii f.

kanntals käntåls 1. -^é?^ adv.
kanske känsUi 1. Ä;<:m/j adv.
[kansli] *skansli skånsU n. Gr. § 129 cc.
kant fcarzi pl. -ar 1. -ar m. — Syn. bryn, *kal, *lid 2.
kanta känt sv. vb. tr. 1.
kantor kåntur pl. -ar m.
kantra kantar sv. vb. intr. o. tr. 1.

^) Pyttis, där ordet betecknar Anthemis arvensis. '^) GEL,
Vö., Norrland o. Norge. ») Öb., Norrl., EP., Nyl., Estl., Ru., Ög.,
Sm. I Espå (Nyl.) äfven under formen könu (omlj.). Jfr *kana
Bo. Sdm. 'tälja' (Rz 306 b). *) GK., Fby. ^) Np., Vb.; jfr Nyl.

*ka7igla v. 'lätjas'. Hll. kangla f. 'slarf, kske Vö. kångél m.

'hästkrake'. *5) Vö., Fby, Nyl. (so föreg. not!), Norge, "') Fby.

164

kapa I kq2) sv. vb. tiv 1, t. ex. kap^hnu ov.

kapa II Mi^ sv. v)), tr. 1 Taga, t. ex. a^ska kap ot sa to a

kan.
kapell kapål n.
kapellau kaplån pl. -ar m.
kapiua Ii. kåpma ut. pl., n. (coll.) Effekter.
kapp i uttr. ijiåp I kapp.
kappa kdp\L f.

kappas kåpas sv. vb. dep. 1.
kappe kåpa m.
*kappel ^) kåpul pl. kapillär m. 1) Rundt trästycke. 2) Gren

huggen till ved.
*kappla 2) kåpal sv. vb. intr. 1 : 1) okul Ramla. 2) qv Kila

i väg.
kapprät kapråt adj. Gr. § 14, 1 [t
kappsegling kåpslgh^g pl. obr., m.
kappsäck kdpsak pl. -ar m.
kapteu kaftén 1. kapten pl. -ar m.
kar kår n. 1) Kar. 2) Käril 3). — Jfr *läcka.
""kära *) Mru f. Glödraka.
karafflu kår af in pl. -ar m.
karakter karaktär ^) ut. pl., m. Titel, värdighet.
karamell kuramål pl. -ar, pl. def. kåramajjlra, m.
[karaiitäu] *kiiraiitm ^) kiirantin ut. pl., g.? hg i kurant m.
[karda v.] *kärda ') kå^l sv. vb. tr. 1.
[karda s.] *kård(e) ') kå(l pl. -ar m.
kardemiimnia kåcjimumt^ ut. pl., f.
kardus kaclms pl. -ar & -ar m. I best. sg. stundom karlmsh

1) Nyl. Jfr Rz 301 a kabh m. fl. 2) j^p. Px. Pö. MNyl.
ramla , NK. 'springa'. ■') Under den senare bet. torek. ordet i isl.
{ker), fsv., Öb., ÖNyl., Bl., Sk., Hll. (Rz 308 b). *) Mp., Hs.,
Gstr., Jtl., Nyl., Norge. '') Vö. «) Öb., Nyl. ') Öb., Vb., Ru., Sm.

165

karfva kår v sv. vb. intr. 1. — kärv int om U\pU sode!

[karj-liylla ^) *-kare- kdrahfphi f. Hylla för kökskärl.

karl kqr pl. kårar m.

^karlalundug* kåraländu adj. Manhaftig, karlavulen.

karla-lycka kårdlfphu ut. pl., f. Mantycke, anv. om fruntim-
mer. — hu hqr^luku karahpku, Jmda mmj.

karlatag' kåratag n.

karlavagiien kokwågna -) f. def.

karm karm pl. -ar m.

karuiiffel Ity. karibd'^) pl. -ar m. Skojare.

karott karöt pl. -ar m.

karp kårp pl. -ar m.

kart karl pl- -«^' m.

[karta] *karte Ä;«r(a pl. -ar m.

[kart]-bok *karte- kdrtahök pl. -bfjkar f.

kartnagel kårfjiågal pl. -^?ar m.

kasa Ä;asa sv. vb. tr. o. intr. 1 Drifva, jaga. — kasa hart 1.
ov katii! — kasa at him!

*kase *) kåsa m. Hög, hop. — ha va nrp am häda igjiasa^
h}jp !

kasern kasdni pl. obr., m.

kask kask pl. -ar m.

kassa kdsu f.

kasse kds pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Mjärde.

kassera kasér sv. vb. tr. 1.

*kassja ^) kåfa sv. vb. intr. 1 [at nan] Jaga efter, bortdrifva.

1) Vö., Hs., Hsk. ('matskåp'), ÖNyl., Öl., Sm., Blek. 2) Un-
der liknande former i GK., Hs., Nu., W. o. Nargö; jfr diall. *kål
m. 'hanne' (NE p. 18). ^) Öb., Föglö. Ss. *karnihel förekommer
ordet oftare (t. ex. i Öb., Nyl., EP., Gotland). *) isl. kos L; Öb.,
Norrl., Dl., Hvbfj., EF., Nyl., Gotl., Uppl., Nk., Dis., VI., Sk. (Rz
311 b). I Bo. i Nyl. köso f. (tilljämn. << *kasu 1. oraljud?)
■') Nyl.

166

kassör kasår pl. obr., ni.

kast kast n.

kasta kast sv. vb. tr. 1. — Syn. *ilåiiga. *liifva, ^pula,

viska. — kasta [sig] se *l)äla [sig], *bänga [sig].
kastmaskin kdstma/m pl, -ca- m.
kastrull kåstrul pl. -ar m.
kastskofvel kåskbvnl pl. -vlar m.
*kata ^) kåta sv. vb. intr. 1 \ov\ Springa, ila. — ha katar ov

o spn^gar.
katarr — se *l)råte II.
katekes kaisés pl. -ar m. — mat 1. nut i katsesn Drucken,

full.
katt kat pl. -ar m. Katt i allmh. — ha, som motar m (svarta)

kat, ska int skrat. — lia va katn 1. ta m.a katij lindrig

svord. — Jfr *frass, kiss.
katta kdtii f. Honkatt. — to katu a bart^^o dansa)- mosa

2)0 hoU Ordspr.
katt (lagar kåtddgar (m.) pl. Latmansdagar; i uttr. Jia Jiar^

tnkh katdagar.
katt-*kIösor kåtkUsur pl. t. Märken efter en katts klösning.

— sko! ja har katklQsuna po hända an.
kattlo kdtloiu pl. ~ar m.

katt-tass kåtas pl. -ar m. — kdtdsar pl. Antennaria dioica.
kattuggla kåtuglu f. Vanl. okv.

[kattuu] *kartun2) kdrtmn ut. pl., n. I sms. kårtnns-
kattuuge kdtii^g pl, -ar m,
kaution kdvh/ön ut, pl., m.

^kavass kavas förek. i bedyrandena jo(U') 1. 7iatj no kavas!
kavera kavér sv. vb. intr. 1: 1) Skryta. 2) Prata 3), — ha

va so rolit, vi kavera om so.

^) Öb.. Fby; uo. kttta 'forsege at gaa med'. R ^) Öb., Ål.,
EF., Nyl., Gotl. ^) Med dessa bet. i Öb. allra., i Fryksd. 'åbäka
^'g ) i Vg. 'yfvas'.

167

kaxe Mks pl. -ar m.
kedja Uklm 1. Ukhju f.
kehä Ii. MJiu f. Bobin.

Mha sv. vb. tr. 1 Bobina.
keikka ^) fi. förek. i tis. mat (1. mit) i haiku Drucken, full.
kejsare fshsar pl. -ar m.
kejsarinna iSåisarhju f.
kela — ers. af *lickra, ^luckra.
*keta2) 1. *kitta? isita sv. vb. tr. o. intr. 1 Kittla. —

Afledn. isitist sv. vb. imp. 1 idm.
KMÖMTKa^) ry. isihiku f. Ressläde.
'''kicka *) Uika sv. vb. intr. 1 Gå, vandra.
*kicke '") Uika 1. Uik pl. -ar m. Kospene.
*kickla •^) I tsikal sv. vb. tr. o. intr. 1 Kittla.
*kickla ■) II Uikal sv. vb. intr. 1 Vackla. — Uihil 6v Gå

vacklande.
*kicklug,* isiklu adj. Vacklande, ostadig.
*kifsa Uips sv. vb. intr. 1 Stulta: slå dank.
kifvas Uivas sv. vb. dep. 1.
kiivas fi. kivas adj. Ifrig.
kika tsik sv. vb. intr. 1.
kikare Uikar m.
kikhosta tslkhostu ut. pl, f.
kikna iélkn sv. vb. intr. 1.

^) Det finska ordet kan i sin tur vara lånadt från skand., jfr
isl. keikr a. 'bakåtlatad', bkn bet. träder i dagen i uji. kllpari-
katka '[kasta sig] hals öfver bufvnd'. 2) Öb. (delvis med r), Vb.,
Åra., Hs., Kkr, EF., Nyl., Estl., Ru.; no. kita. Jfr NE p. 19
*kitta. 3) Anv. äfven i Nyl. o. Gsv. *) Vb., EF., Nyl., Sm. Hör
hit Nu. O. kdtk (estn. kaikuma) 'vackla'? ^) Vb., Am., Dl., Gsv.,
Nu., O. Enl. Bugges not till ordet i Nn:s Dhu. ett genom rcdupli-
kation danadt barnord. ^) Nyl., SM-e. Jfr Nj/L Etym. s. v. ")
NVet., Vö., EF., Nyl.

168

kil ^sU pl. -ar m. — Jia har in isil fisir m^pist tis. Han har

en skruf lös, är bortblandad. — Jfr *buss II, '^tolk II.
kila is!l sv. vb. tr. 1. — Jfr *bussa II.
*killa ') tsUit f. Killing; ish. ss. lock ord.
killin^ Uih^g pl. -ar m.
kilo kilu pl. = sg., m. 1. n. — mt f}pstqr^ja ma po häda

Jalu mai^^om siigii po vadarkvce^a.
kiiii tsimb pl. -ar m.

*kiiiiiua 2) iMmb sv. vb. intr. 1 [ov] Hasta, ila.
*kiiuming Uhnh^(j pl. -ar m. Kimstaf.
kimrök tsimrh}pk ut. pl., m.
kiuata fi. tMn sv. vb. intr. 1 Tvista. Äfven Um imot nan,

t. .ex. jfyudas int iåin imot na!
kind tsm pl. ismdar f.
kindben tsmham n. («& -rnb-).
kind-*knoka Uinknöku (& Uigk-) f. Kindknota.
*kiugla3) tsiggal sv. vb. intr. 1 Vackla.
*kinglug isiggki adj. Vacklande, ostadig.
kinka v. I isigk sv. vb. intr. 1 Vara kinkig. — Syn. knarra.
*kinka^) v. II isigk sv. vb. intr. 1: 1) Gunga. 2) Hoppa

bräde. 3) Vippa, skaka (t. ex. om kärra).
*kinka ^) s. iåigku f. Grunga.
kink[ig;] *-ug isigku adj.
kinkläs UigkUs n. Kinkbläsa. — Jfr gnällspik, knarrskafve,

marrkvarn, marrskafve, '^pitolås, *pitosock, pjåklas.
kink-[stol] *-stole isigfcstöla m. Grungstol.
kippa fi. isipu f. Sämre träkärl. I plur.: don, tillbehör. —

van hqrjvi al isipuna vaj^iu? — Jfr tjäru-kippa.

1) Or., Kr., NVet., Vb., Hvbfj., Pg. 2) yö., M.v, Fbj. '^)
Öb., Br., Fby, Nyl. Afljud till *kangla, qv. v. *) Kr., GK. idra. ;
i Bo. 'hoppa på ett ben' [aflj. Vö. *kånka idm.], i Vm. Åm. 'hänga
o. slänga' (Rz 320 b). '") Kr., GK.

1G9

*kii)i)a ^) v. I Ui-p sv. vb. tr. o. intr. 1 Slita, rycka. — Ut^

öv Ila, skyuda.
kippa v. II Ui^ sv. vb. intr. 1 Gå kippskodd.
*kippsko Uipskow pl. -ar m. Låg sko utan skaft.
*kii'iiia 2) Uirmn f. Liten släde i hkn t. ex. barn dragas.
kisa — ers. af *tii'a.
kiskoa ti. Uisk sv. vb. intr. o. tr. 1 Rycka, slita. — islsk^qv

Skynda i väg. Jfr *kippa v. I.
kiss Jds pl. -ar m. Katt. — du^ska tnt va a^Xli fast kisn a

magar Ord st.
kista isistu f.
kitt isU ut. pl., n.
kitta fMt sv. vb. tr. 1.
kittel isitil pl. -ilar m.
kittla — ers. af *keta, *kickla.
kittl[ig] *-ug Mthi adj.
*kixa3) isiks sv. vb. intr. & imp. 1 Slå; smälla; t. ex. ha (1.

Jiä) isiksar * d)9ra.
kjol isol pl. tsoXlar m.
kjolsäck Uölsak pl. -ar m.
klabb klcih pl. -ar m.
klack klåk pl. -ar m.
klackjärn klåkjmi n.
klacklapp klåklåp sv. vb. tr. 1.
klacklappa klåklåp sv. vb. tr. 1.
*kladda ^) s. klådu f. Kladdig, hopgyttrad massa ; klimp.

1) isl. fsv. kippa; kvarlefver i Gotl. Sm. Hll. (Rz 321 a);

betyder i Hvbfj. 'hoppa af ysterhet'. ^) Ett måhända (?) urspr. finskt

ord (fi. kirmo), är det vida spridt o. förek. under något skiftande
bet. i Kr., Vb., Åld, Nyl., Uppl., Nk., Ög., Vg. (Rz 321 b). 3)

Jfr (?) no. kiksa 'gnida på fiol' Ro. *) *kladd m. Vb. Sm. Sk.

Hll. (Rz 323 a), no. klädde m. idm. Jfr (?) no. klodda f. 'tung
o. fet figur R (afl.).

170

kladda v. — ers. af -' klotta.

kladd I i^'] *-iig klådu adj. : t. ex. liedé broch a so kUidK, so a

ast (thtar pta ha.
*klafsa ^) klåfs sv. vb. intr. 1 Glappa, om vida skodon.
*klafva 2) hläva sv. vb. tr. 1 Klafbinda. — klava ut [o: i^^]

kr r tura nxp råij!
klafve kldva m.
klaga klaga sv. vb. intr. o. tr. ]. — Svn. *jarma, ^^jjiinma

[sig] II; jfr jämra.
*klake ^) klåka ut. pL, m. 1) Isgata på väg. 2) Frusen gytja

1. träck.
*klake-före kläkafhr ut. pl., n. Dåligt före på *klake.
klamp kldmp pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Knap. [W-J.].
klampa klåmp sv. vb. intr. 1: 1) Trampa tungt, t. ex. i ler

1. snö. 2) Fastna 1. klibba vid, om d:o. — ha klampar i.
*klains *) klåms pl. -ar m. Klamp i båt för skotning.
klapp klåp pl. -ar m.
klappa klåp sv. vb. tr. o. intr. 1. — Jfprta klajKir i ma. —

klap sdndn Kratta. — klap gUdra Medels eldgaffel

sköta om en brasa.
klappträ klåptra pl. -trådar n.
*klapsa '") klåp)S sv. vb. intr. & imp. 1 Anv. om det ljud som

höres t. ex. då en häst springer. Äfven säges t. ex. ha

klapsar o roivar.
klar klär adj.

1) Vö., Njl. 2) Allm. enl. Rz 326 a. ») jsi. ]dake m.;
Öb., Hs., Gstr., Uppl. VI., Götald (Rz 323—324). Nu, klökatan
'knagglig, om väg' (P. E. Säves ant.) skall möjl. vara klokafan
<C *klak- och hör då hit. I flere diall. (t. ex. Nyl.) med kr-.
*) <^ *klamps liks. Po. klims 'klimp' <; *kUmps o. Estl. klinns
idm. <^* klumps. — kläms m. äfven i Solf. ■') Qotl. 'smälla'
(Rz 328 b).

171

klara klår sv. vb. tr. 1.

klarblå kldrhVj adj.

klarhet — ers. af *skär s. II.

klarna klåri sv. vb. intr. ]. — kafi hända int kkpi rtkUt an.

— Sjn. ''glänta, -'"himla, lätta, '''skära II.
klariiing: klmivgg ut. pL, f.

klase — ers. af -^'klifsa.

klass klås pl. -fir m.

*klatter ^) klåtar ut. pl., n. coll. Smäplock, skräp. — vi ska

tu jh^uitas ta haté, ha a håra klatar.
klen kltn adj. — häda frtskusas bom a so klen o smolamu.

— Syn. smålemmig*.

"^klena klana sv. vb. intr. 1 [om na] Skaka om ngt; ovärd-

samt hantera.
*klenng klanu adj. Ostadig, vacklande.
kli kli, best. kllji, ut. pl., n.
klia — ers. af *klöja.
klibba — ers. af fastna, klampa, ^kludda,
klicka klik sv. vb intr. 1.
klifbro kllvhrow pl. -ar f. Klifstätta.
*klifsa2) klipsu t Klase. Gr. § 122, 3.
*klifta 3) s. kliftu f. Finare linbräka. Jfr *bräta.
*klifta O v. klift sv. vb. 1:1) tr. Bräka lin med ^=klifta. 2)

intr. Smälla i dörrarna. — va khfta^(Ju i diira söte

jambU?
klifva kUv pret. klåiv sup. kUvi vb. intr.
klimp klmp pl. -ar m. — Syn. *kla(l(la, *kluut.
"^klimpas klimpas sv. vb. dep. 1 Klimpa sig.

1) isl. klatr u. (Olb-Vigf.); Norrl., Dl., VNyl., Gotl , Ög.,
Fryksd. Jfr f. ö. Rz 325 b. 2) ^p., Kr., EF., Gsv. (m.) fsv.
Miffsc 1. klyfse n. 'klunga'. Rz 327 a. 3) öb., Dl., Hs., Hvbfj.,
Pg., Fby, Nyl., Sm., Vg. (Rz 328 b).

172

klimp e-mjölk kUmpamjhlk 1. -mjhlk ut. pl., f. Kokad mjölk

med klimpar i.
klimp I ig'] *-iig klmim adj.
*kliug' ^) kli^g adj. Glatt, hal.
kliiig-a kVt^g sv. vb. intr. 1.
*kliiig-is 2) kUggis pl. obr., m. Glansk-is.
kliiika s. kUnUu f.

*kliiika 3) v. kU^k sv. vi), intr. 1 Halta.
klippa kVtp pret. o. sup. klift vb. tr.
klippa s. — ers. af *liälla, *kubb, skär.
klippare kUpar m.
klipsk klipsk adj.
klister kllstar ut. pl., n.
klistra I kUstar sv. vb. tr. 1.
*klistra *) II kVstar sv. vb. imp. 1 Gloppa, slaska. — ha

klistrar o smgar.
*klita ^) kUt sv. vb. intr. 1 [ov\ Skynda i väg, springa med

fart.
^klixa**) kliks sv. vb. intr. o. imp. 1 Knäppa. — ha blgst so

ha kliksa Ul i- vadh.
klo s. klmv pl. klonar 1. klmar m. Gr. § 111, 1 «. —

katu far^tq ti klma to a ska i tra Ordspr.
*klo v. klow sv. vb. tr. o Klå.
klocka kliiku (sällan kUku) f. — to ja hor klokuna, vatt ja

van is}prlsu a Ordspr.
klockare klokar m.
klockar-*skita klöka§lsUu f. Misslyckadt kast i bällspel.

1) Med uddljud. kl- 1. gl- i Hs., Uppl., Sdm., Vin., Dis. 2)
Vö., Pö., Px. ^) Öb., Pg., Fby, MNyl., assim. Hs. klikka (Rz
a-27 b), aflj. ÖNyl. *klimka idm. ^) No. klistra 'dugga' A. ■')
Öb., Åld, EB\, Nyl. *^) Jfr uo. klikka 'slå, smälla, hvaraf kUkta
'klingre". R.

173

klodjur 1) klo(tc)jt/r n. 1) Rofdjur. 2) Okv. om elakt folk.
klofve klova m. — va i klova Vara i nöd 1. trångmål.
klok klok adj. — Jfr *vetsklig.
*klos.sa 2) v. klösa sv. vb. tr. 1 Öda : spilla. — tu^ska 'nt

klösa vatm ^vi haila galvi!
*klo.ssa ^) s. kUsu t Okv. för en person som *klossar.
*klosse ^) klösa m. = föreg., anv. om mansperson.
*klossii^- klösu adj. Slamsig.
klot klot n.

*klotta*) v. klut sv. vb. intr. 1 Kludda, kladda.
*klotta s. klötu f. Slamsa, okv.
*klotter klötar ut. pl., n. coll. Småplock.
*klotter-skul(l klöta^kujjl pl. -ar f. Småskuld(er). — Jiada jap

hq^§o mifisxfj klota^kujjfra, ast vatt a na hur a ska

fq tom hitqla.
*klott-före klötfhr ut. pl., n. Kluddigt förelag.
klottra klötar sv. vb. tr. 1 Pluttra bort; ovårdsamt handhafva.

— ti klotrar upo håra.
*klott-sibba ^) klötslha ut. pl., f. Slamsa, okv.
*klottug ^) klötu adj. Kluddig, blöt. • — h'a so klotut po vaga

idq to lia ha rama.
*klubb '^) kluh pl. -ar m. 1) Af huggen gren m. m. d.: jfr

trä-*kliibb. 2) Träklumpen pä slagan.
klubba s. kluhu f.

klubba v. kluh sv. vb. tr. 1, t. ex. kluh hasta.
*klubbug ^) kluhu adj. Klunsig, ovig.

') fsv. klocUur n. 2) no. Mussa klusse v. 'sele, sluske'.
^) Hithörande ord bet. 'smuts' i Nyl., 'osnygg kvinna' i Vö. No.
klasséleg 'smutsig; oordeutlig. *) Nyl. '^) Ingå i Nyl. ^) Nyl.
"') Pö., Px, Np.; no. klubh va. däremot 'timmerflotte'. R. — fhty.
chloha m. 8) Mx^ Föglö, Fby; no. klubhutt a. 'rundaktig, tyk,
pluni])'.

174

^klndd ^) kluil pl. -ar m. 1. -ar n. Stor vante med skildt rum

blott för tummen (= *päsevaiite Nyl.).
*kludda2) lilud sv. vb. intr. 1 Kh'bba, fastna; t. ex. snm

klurlar unch fotra.
kluiup klump pl. -ar m. Hallie klimp 1. *klimt.
*klumsa kUnnm f. Ovig person, ish. kvinna.
'^klumsug' -') klnmm adj. Ovig; klunsig.
klunk kltigk pl. -ar m.
kluuka kh'(gk sv. vb. intr. o. tr. 1.
*klunsa klunm f. Lunsa. Kske <C *kliimlp|sa.
kliius[ig] *-ug klunsii adj. — Syn. *dakiig, ''kluljbug-, '=kluin-

sug, *kiimlug-, *panisi|^, "^pymluft', kopelo fi.; jfr *hubbluji;\
'•■"klimt *) klunt pl. -ar m. Klimp, kluns.
klut klwt pl. -ar m. Anv. ish. om klädtrasor. Ingår ock i

sms. barnklut, q v. v.
*kluta klM sv. vb. tr. 1 {qv\ Aftorka med trasa. — klmUn

ov hroiva v(il, ppgur! lia a sunda i moru.
*kluttra ■') I klotar sv. vb. intr. 1 Hamsa, fjäska.
*kluttra ^) II klotar sv. vb. irap. 1 Kurra. — ha, klotrar i

rnaga man.
klyfva klijiiu pret. kUuav sup. klim vb. tr. — Sjm. *fläcka

n, *skifva.
klyka klyku f.

*klynka "') khp^k sv. vb. intr. 1 Stulta ; halta.
*klyster? ^) kUmstar ut. pl., n. Förförisk, oblyg kvinna.

1) Jfr kske Sörb. klådd m. 'ragg' — råämnet? 2) Öb., Fby,
VNyl., Estl. Det no. kludda f. 'tjock kaka' R hör hit. Äfvenså
kladda, qv. v. (afljud). 3) Med växlande bet. — ofta 'stel af
köld' — förekommer ordet i Öb. f. ö., Norrl., Dl., Br., EF., Nyl.
Af *khimpsifj liksom Fryksd. *klufsig adj. no. klwnsed 'lam i
munnen'. [ny-]isl. klumsa. *) Nyl.; jfr diall. *klant m. 'klabb'.
^) no. /(;ZH^rrt"arbeta smått'. ^) O. Gsv. klotar idm., Ru. klutar
'kvittra, kuttra', Ög. klädra 'sjunga, lalla', no. klutra 'pludre, om
fugles og småbarns snak' R. "') i Fby 'sraåspringa'; jfr noten tilL

klinka. ^) Kv. Hör ordet till kloster lat. claustrum'^

175

kla klå sv. vb. tr. 3. — Syn. =^klo.

kläda kUdu I. kV>da ut. pl., f.

^klapa ^) kUim ut. pl., f. Lunsa.

kläcka klik sv. vb. imp. 2. — ha klakt i me. so, to ja hmi a.

kläda kla pret. o. sup. kläd vb. tr. [po 1. ov\ — Jfr palta,

*pylta.
klä|de|hoiiad klåbona ut. pl., m.
kläder kUdar pl. t., (n.)
kläduiu^* klamgg pl. -ar f. — Jfr röbe.
kläd-*sliiiga kWXrggu f. Klädtrasa.
kläd-snöre klasnhr n. Klädstreck.
kläinma v. kUiu 1. klim sv. vb. tr. 2. — Syn. "^'pula, toli-

ria fi.
klämiiia s. klåmii ut. pl., f. — Jia va i- klamii to.
kläuga kl&ndSis pret. o. sup. -ist vb. dep. — ha klanctzist upat

tradi.
kläpp I klip pl. -ar m. Klockekläpp.
*kläpp 2) n klap pl. -ar m. 1. -ar n. Barn, föraktl. ; ish. om

sådant, födt utom äktenskapet.
klättra klitar sv. vb. intr. 1.
klöf kUmw pl. -ar m.
klöf-fett klmu(w)fht ut. pl., n.
klöfstek klm((tv)steak ut. pl., m. Okv.
klöfver I kUvar ut. pl., m. Triticum. — Jfr *biisse, *alfiniss,

*älfiuiss.
klöfver II kUvar pl. klévrar m. 1. = sg., n. Ett kort.
klöfverblad kUvarbUd n.
*klöja ^) kU}pj sv. vb. tr. o. intr. 1 Klia. — ti_ska klo teer a

kU:(}fjas Ordspr.

1) Bet. yngre än i Åsbo (Sk.) 'våpigt fruntimmer'; i Pby

'usling'. 2) Nyl.; << *klämp jfr klimp (o. kläpp I). ^) isl. kléia

fsv. /i-Zeia; Öb., Vb., Hvbfj., EF., Pyttis, Dl., Fryksd., Sörb. —
somligstädes *kläja.

176

*klöiia ^) klm sv. vb. intr. 1 {om na] Fingra om ngt.
klösa v. kUs sv. vb. tr. 2.

*klösa2) s. I klmir (f.) pl. t. Märken efter klösning.
*klösa 1. *klössa? ^) s. II klésu f. Långsam kvinnsperson,

slamsa, okv.
knacka knäk sv. vb. tr. o. intr. 1. — knak v&n Hugga ved.
*knackare ingår i sms. ve(l(a)*kiiackare, qv. v.
*kiia[clkel •*) knåUil pl. -ilar m. 1) Trästubbe. 2) Pojke, för-

aktl.
kiiagge knå(j pl. -ar m.
*knaggla [sig] ^) knåga]^§a [fram] sv. vb. rfix. 1 Småningom

krafla 1. arbeta sig framåt. — no(iv) knaglar a fram sa

alUh Nog kommer han fram alltid.
knagg-l[ig] *-ug knåglu adj. Ojämn, om väg.
knaka knaka sv. vb. intr. 1.
knall knal pl. -ar m., t. ex. af skott.
knalla knal sv. vb. intr 1 : 1) r= hsv. 2) knal öv Ge sig i

vä O".
knallhatt knålhåt pl. -ar m.
knap(e) — ers. af *klamp I.
knapp s. knä]) pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Uppständare pä kälke,

pinne på ,, knappträ" m. m. d. ") — ]a lag a knapi fjf

qra tis. Jag lade det honom på hjärtat.
knapp a. kndp adj. — Syn. *skryf.
*knapper "') knåpar ut. pl, n. coll. 1) Smäplock, skräp. 2)

Patrask.
*knappersten knåpa^thn pl. -ar m. Liten rund sten.

1) Norge; E. (Rz 326 a Vra. klona = Öb. Na. Ru.). 2)
Jfr Br. klösa f. 'klo'. I Nyl. *klösor pl. t. •'') Jfr *klossa v. & s.
*) Vö. i bet. 1 ; i Fby 'stackare'. '") Pojo. Jfr no. knag(j)e adv.
'hinderligt, besvaerligt'. R. ^) I Dl. 'lodrät grindspjäle'. ") Jfr nyl.

'''knäpper knåpar 'grus'.

177

[kuappj-nål kuopp- ^j knöpnål pl. -nolar f. — ha hipnjar
me, i^Jinopnal o ).hjrtavjma m silva§kal Ordspr. (om
en tjufsk person).

kiiappra kmqJär sv. vb. 1: 1) intr. = lisv. — Jia knaprar
po ma Jia 1. ha knaprar o arhattar Han sysslar smått
(därmed). 2) tr. kn. ot sa na Snatta.

knappträ knåp)trh pl. -trådar w. Träläkter långs takets kan-
ter och beslagna med trätinnar, en för hvarje *troda.

kiiapt kndft adv.

kiiarka kyiårk sv. vb. intr. 1 : 1) Knarra. 2) Snattra, om än-
der. — andra knarka o lot so i trasfsi.

kiiark-sparf kndrkspårv pl. -ar m. Kornknarr. gallinula crex.

*kiiarr -) knåni m. def. (ut. pl.) Knarrande värk i ledgång.
— huff knani ULI' l^n t tra Bota *kiiarreii genom att
stöda lemmen i fråga mot ett trä (klabb &c.) och seder-
mera med en yxa hugga däröfver.

knarra v. I kndra sv. vb. intr. 1. — Syn. knarka. *marra,
^skrappla, *skroppla, *skrömma.

[knarra v. II] *knärra ^) kna?r sv. vi), intr. 1 Kinka, vara knar-
rig.

[*knarra s.] *knärra knérti pl. obr., f. Okv. för en knarrig
kvinnsperson.

[knarrig] *knärrug*) knéru adj. Kinkig.

[knarr]-*skafve *knärr- kné§Jcåva pl. obr., m. f. Gnatig,
otålig, kältande person.

*knasa ^) knåsa sv. vb. intr. 1 Coire.

*knask ^) Jmdsk ut. pl., n. Fnask, grand. 'dugg'. — mt knasUi
hajjlar Icke det minsta ens.

1) Nyl. äfvenså. 2) ^m. knärr ; Öb., Hs., EF., Nvl., Ög.,
Fryksd. ^) Vörå. *) GK., Vö., Kim. 5) Trol. allra, på alt svenskt
språkområde; no. knasa 'knuse'. ^) Uppg. från Närpes, Fryksdal,
Ormsö och Runö.

12

178

*kuassel knal ut. pL, n. Fnassel, utslag i ansiktet. Gr. §
94, 2.

*kiiasslig knåUh adj. Fnasslig.

knastra — ers. af *kuöska, *kuöstra.

*knatta ^) kndta sv. vb. tr. 1 [soiula^rj/t] Sönderbeta.

knattra knatar sv. vb. intr. 1 Knappra.

kneka kmka sv. vb. intr 1. — ha stqr o knikar po hama,
häda poipisi.

knekt hukt pl. -ar m. — Gr. § 19 II /.

*knekta '^) knikt sv. vb. tr. 1 Kufva, förödmjuka.

knep knep n. — Jfr tempo.

knif kniv pl. -ar m. — Jfr *junga o. puukko f. samt tälg-
knif.

knifblad knivhlnd n.

knifhalk knlvhålk 1. -holk pl. -ar m. Ringformigt mässings-
beslag pä knifskaftet.

knif-skida knivsUlda pl. -ar m. & f.

knifs-ndd knivsnd pl. -ar m.

*knifva ^) kniv sv. vb. intr. 1 [om nan] Knif hugga ugn.

*knif(ve)-gås knlvagos pl. -ar f. Smörgås päbredd med knif. —
Jfr tunimegås.

knif-ägg knlvh^ pl. -ar f.

knipa v. knip pret. knå.ip sup. knipi vb. tr. o. intr.

knipa s. knipiir pl. t. — ha a * knipuna I trångmål.

knippa knipi f., t. ex. apiar.

knippe knip n. — galn man stqr mtt i kmpi :)(er * hijji.

*knipper-knask kniparknåsk ut. pl., n. coll. Småfolk. — va
a hade fxp kmparknask? sa jatis dotra ot fq^§an.

^) Vö. 'afmäja', Nyl. 'nedhugga, afmäja', Fby No. 'hugga smått*.
'^) Allm. åtm. i Finnland. 3) hlifvas är hsv. (W-Jeurl.).

179

*knocka ^) s. 1 knöku f. Garn- 1. lin-knippe.

*kiiocka s. II knöku f. Block i viifstol använda vid väfning

af 'botteutyg'.
*knocka v. knöka sv. vb. tr. 1 Coire.
kuoge — ers. af *kuokoriia.

''^knoka^) knoku f. Knota. — knokuna (f.) pl. t. Knogen.
knopp knåjp pl. -ar m. — Syn. *kuinmer.
[*kiiorla >] *kuålla3) knöl sv. vb. tr. 1 Hopfösa, värdslöst

hoplägga, tilltrassla o. s. v. — liada Jiu^kreJsi knöla

matii ihop ti avmjmypXtu.
kuorr ingår i smst. i-kuorreu, qv. v.
knorra Inår sv. vb. intr. 1 Dröna, rama sakta. — kudu

knamr.
knota s. — ers. af *knoka.

knota v. knåt sv. vb. intr. 1. — Syn. *inarra, *moIla.
knottra knötar sv. vb. intr. 1 Småknota.
kuottr[ig] *-ug knötru adj. Ojämn till lynnet.
*knnbbel knubil pl. -ilar m. 1) Träkubbe. 2) Pojke, smeks.
knubb[ig] "^'-ug knuhu adj.
knuffa knaf sv. vb. tr. o. intr. 1. — knufis pret. o. sup.

-ist vb. recipr. — stain mt tar o knufisin, komm tan

mp! — Syn. *bocka II, *bockla, *buffla, *knuffla.
*knuffla *) knufal sv. vb. intr. 1 [til 1. om nan} Knuffa,

skuffa.
knulla knitl sv. vb. 1 : 1) tr. o. intr. Coire. 2) intr. Söla,

dröja '").
*kniirr ingår i sms. i-*knurren, qv. v.

1) Nyl., Gstr.; ralty. kuocke. Jfr N yl. Et. 20 {[*ga]-*hnoöka

isl. Imoda n. 'nystan'. ■) fsv. knoka f.; NVa., Nyl., Estl., Ru.,
Gotl., Fryksd., No. 3) Jf^ *knära II. ■*) Fby, Sörb.; frekv. af
knuffa. '^) Senare bet. äfven i Pyttis (ÖNyl.). '

180

kuut Jmifit pl. -ar m. 1) BA^ggnads-, rep- 1. trådknut. 2)

Vrå. — l(ermi^^at 2)0}f.Ui ti sta i kmjrtn o sisams (1.

sisaims).
kuutsten kmjitsthn pl. -ar m. Hörnsten. — int gar ja ov

knwtstama f}p ha tis. Inte är det förbi med mig för

det.
knyck hijpk pl. -ar m.
knycka kn^pk sv. vb. tr. & intr. 2.
*kuyckel ^) I kmpUil pl. -ilar m. Bukt, krok t. ex. pä väg.

— tii^ska ts0^§akta tcBr i- kmpfsdn, so ha int gar

okul.
*knyckel ^) II kmptM pl. -ilar m. Krake, dålig häst.
*knyckla ^) v. knfpkal sv. vb. intr. 1: 1) [ov\ Gä illa och i

bukter. 2) ha kmpklar o arhartar Han arbetar smått

och ojämt.
*kiiyckla*) s. kn-ipMu f. 1) Knorr, bukt. 2) Ojämnhet.
*kiiyckliig 5) kmpklu adj. Ojämn, t. ex. om väg.
*kuyla 6) knijlu f. 1) Knöl. 2) Puckel.
*knyltra "') knfpXtar sv. vb. intr. 1 [ov] Skynda i väg.
*knyliig' ^) kni/lu adj. Puckelryggig.
^knyppla 1. ^kuöppla^) k^ifp.plu t 1) Ojämnhet, upphöjning

(på kroppen 1. på väg). 2) Mindre samling 1. kluns.

3) Litet nystan.
*kiiypplug 1. *kiiöpplug* kmpplu adj. Ojämn, om upphöjnin-
gar pä kroppshuden 1. pä väg.

1) Vö.; isl. knykell m. 'liden bfevelse'. Jfr no. knokUir pl.
'knorter, knuder, som på frossen jord' knoklutt adj. 'knudret, ujsevn'.
2) Vö. *knycklare m. idm. ^) Vö.; no. knökla idm. *) Öb.,
Nyl., Nk., Ög., Sra. Jfr Rz 338 a. ^) NK., NVa., Fby, Nyl. Rz
3H8 a (med ?t 1. O i första stafv.). ") fsv. knyla f. 'knöl'. Med
denna allmänna bet. förek. ordet i Öb., Aid, Nyl.. Ög., SM-e. '')
Kske eg. 'gä qjämt' 1. ngt dyl.; jfr näml. no. knultra f. 'knort,
ujan-nhed'. ^) Öl., Nyl. ^) Na. knfjpyl m. 'litet nystan'. Hör or-
det till isl. knypre n. 'knude, klump, knort' — 1. afl. frän kliopp?
jfr i senare fallet mhty. knUpfelhl n. 'kleiner knopf.

181

*kiiysa ^) knfis pret. krmps sup. kmpsi vb. tr. Knysta, —

kiii/s int na n}p man-!
*kiiyssja2) s. kmffu t Bylte.
^kiiyssja^) v. kmpfa sv. vb. intr. 1 [o in im] Valka.
knysta — ers. af *kuysa.
knyta knud 1. knyt pret. knmpt sup. knidh vb. tr. — knyt^sa

anv. äfven om potatesstånden, dä frukten börjar bilda

sig. — hu kni/tajtiava i UoXseJji Ordst.
kuyt-[iiät've] *-iiafve kni/tnåva m.

knåda kmxla sv. vb. tr. 1. — knocla om nan Slä till ngn.
*kuara^) I knora sv. vb. intr. 1 Långsamt arbeta med ngt;

t. ex. ha knorar o arhavtar htt o samt.
*knära^) II knöra sv. vb. tr. 1:1) [sömlei^}iq'\ Krossa, (sön-

der)klämma. 2) Nedtrycka; indoppa. — väst mp so^ska

ja koma o knora da i smclrwu.
knä kni, best. knii, pl. knådar best. knådra, n. — ha drotv

a po knadra Han bragte honom på fall.
*knäbocka *■') knahbh sv. vb. tr. 1 Första gången afbarka trän.

Pu.
knäcka knak sv. vb. tr., intr. & imp. 1. — ha knakar i stola

Knakar, — knak lösa Dräpa löss.
knäckebröd knakahrh 1. knåkiihrfj pl. -brhdar n.
knäckebröds-herrskap knakahrqshceikap ut. pl., n. Halfherr-

skap.
kuäfveln knaviihi m. def. ut. pl. Svord.
knäppa knåp pret. o. sup. knaft vb. tr. o. intr. — Syn. *klixa

(intr.), ^sprätta II.

^) Öb., Na. -) no. kwjsja f. idm. R ^) no. knysja v.
'knuse, stode, smuldre'. ^) Nb., Vö., Nyl. ^) Fby, Nyl., oinlj. i no.
knyra [jfr VNyl. *gnura 'gnida'] 'krysta, prässa'. '^) i Esse *knä-
hässa idm.

182

*kiiiii>i)au ') huqKin 1. (jnaimn n. Handtag på dörr, gryta,

korg m. m.
*kiiäi)|wan-kor^- Imapankhrg [-^Jk-] pl. -ar m. Handtagskorg.
knäpp((')käu;i;'a knäpaisk^gu (vanl. i pl.) f.
^knarra 2) hiér sv. vb. tr. 1 Hålla upprätt: t. ex. Jiasn k7i(i-

rajqaka san. Gr. § 39.
knä-*siiäll 3) knåsiidjjl pl. -ar m. Knäskål.
kiiäs-*vik *) knåsvik pl. -ar m. Knäveck.
knöl knöl pl. -ar m. Sing. def. ofta kmli. — Syn. *kiiyla.
*kiiöla ■') I knél sv. vb. intr. 1 [ov\ Gå långsamt, småningom

ge sig i väg. — va^sku tu vantn koma tnl, tu som

knfilar ov soté.
*kiiöla'') II kml sv. vi), intr. 1 [om 1. til nan] Slå; ge

stryk.
kiiöl[ig] *-ug kmlu adj. Lockig, om hår'). — vam a Imte

fhku ma knolu hon'^
*kuöi)pla ^) krnpal sv. vb. intr. 1 Arbeta smått.
*kuörpa ^) kmprp sv. vb. intr. 1 [ov\ Traska i väg. — van

ska txf kn}f.rp> ov mp ma xf.ksa po rxfflh.
*kiiöiTa 1") kmpr 1. kmr sv. vb. intr. 1 Böja, bukta; slå en

knorr på ngt. — kmpr po ruika Slå en knyck med

^) Ytterligare kändt blott från Kr., trol. äfven de öfriga norra
sockDarna (GK., NVet., T., Esse). ^) Vö., Px., Br. i samma bet.;
Hsk. 'stoltsera'; jfr isl. Jmdr 1. knår 'kraftfull' 1. (?) Imarr-reistr

'rising high' (Clb-Vigl.) no. knerr 'kneisende' knerra 'stramme nak-
keu R.; Nb. Vb. knarr knärr 'styf i nacken'. ^) GK., Vö., EF.,
Nyl., Bstl., Ru., Gotl. '*) Fryksd. (ntr.); Nu., Wpal; no. ktlPvik f.
^) Ko., VNyl. ö) Nyl., äfven vida i Sverige enl. Rz 341 b (Sdm.
'm. fl.'); måhända <^ *knyfia, som har samma bet. i Norge {knovh
R 414 b). Då hör äfven Fby *knyla idm. hit. "•) Likaså allm. i
Öb. Kan Ormsö knéulatan idm. förbindas härmed? *) Mx. ; jfr
hsv. knåpa. ^) Trol. eg. 'gå krokig', ty jfr no. knUTp ra. 'knort,
kiuule'. 10) Nyl. 'hoprulla'; jfr hsv. knorr.

183

nacken. — Inin knwar m sa umh hoh Hunden lägger

sig hopkrupen under bordet.
*kiiöska ^) knmisk sv. vb. intr. 1 Knastra.
*kiiösterbär knmistarhér n. Hönsbär.
*kiiöstra 2) knéiustar sv. vb. 1 : 1) intr. cc) Knastra, t. ex. som

dä man tuggar. ^) Äta med knastrande ljud. 2) tr.

Slå i kras, krossa.
*kiiöstrug kmiKsfrii adj. Framkallande ett knastrande ljud;

t. ex. brodi a kn^iustru.
ko koiv pl. konar f. — Syn. *kud(la. Jfr bureii-*kud(la.
kock kök pl. -ar m. — ta.s. flaiv kokar^tas samha^^opti

Ordspr.
*kocka ingår i sms. bly-*kocka, qv. v. (fi. kokkn?)
kockspojke kökspöijk pl. -ar m.
koffert kofcpvi 1. köfart pl. -ar m. 1. -ar n.
kofot kofot pl.? m. Namn på ett värktyg.
kofsa köfsu f.
kofta köftu f.

koipi fi. kö}pp p. -ar m. Skänk.
koja kö}pju f. — ja a hqvifqd i Jmde ko\pju ver aga.
kok kok n. — iu^sku jrpst ha j kok strijk.
koka kok sv. vb. tr. 1. — som a kokar far a pta Ordspr. —

Jfr *paiisa.
koklius — ers. af stekarelins, värmhus.
kol kål n.

kola [o] kola sv. vb. tr. 1 ISTedsota, smutsa.
kola [o] köl sv. vb. intr. 1 [qv] Dö.

kolf kalv pl. -ar m. 1) Bösskolf. 2) Skjutbom i större trä-
lås.

1) Fby knyska isl. kn/fska v. 'slå'. Jfr bet.-utveckl. i *knösira.

^) Mx. 'tukta', Np. 'krossa', Nyl. *knystra 'våldsamt kullkasta,
dessutom i Sm.

184

*kolla ^) v. hål sv. vb. tr. 1 Hopröra.

*kolla ^) s. kölu t Röra, tillståinl af omblandning. — ho, Iq

alt i am kohi.
*kollra Jiöjjlar sv. vb. tr. 1 Bortblanda; förvirra. — kojjlar

mt hart gatii!^)
kollrlJ^J *-ug* kojjfru adj.
|koll-mila kola- kölamUu f.
[kol-skriiula] -^kola-skriud kOlaskrhul pl. -ar t
*kol-stimman(le ^) kål^numdt förstärkn.-adv. fför mörk 1.

svart. — Il a so k. mbrkt i kvalcl.
kolt köU 1. kolt pl. -ar m.
kolsvart kål§värt adj.
*koltra ^) koUar 1. kOltar sv. vb. 1 : 1) tr. [ihop] Hopfösa.

2) intr. Stöka. — va kollrar ^tomde * fsoist? — U koltrar

i lag De hälla tillsammans (om man o. kvinna).
*kolu^ kulu adj. Sotig, smutsig. — ta a so kulu i ogu som

m sotar.
*kolug-grip kulugrlp pl. obr., m. Okv. för en smutsig, osnjgg

person. — Jfr *grip.
kom[ed]iaiit konnjänt pl. -ar m. Upptågsmakare.
komma koma pret. kom sup. kmm vb. intr. — koma hid, ska

ja jalp up da Ordst.
komm[eii]dera kömder'") sv. vb. tr. 1.
komm[eii]deriiig kdmdéngg pl. -ar f. Befallning.
komminister kbministar pl. obr., m.
kommissar[ie] kbmisdr pl. obr., m.

^) <i *kor-la jfr Lptr. *kar(a 'röra i (t. ex. grytan)' o. Ksl.
köra v. 'hopröra; f. ö. *kolla v. 'trassla' NVet. Vö., f. 'trassel' Br.
2) *kollra Vö. 'trassla', Pä. f. 'trassel'. ^) Västm. enl. Rz 674 b.
Norge kolstummende. *) Jfr no. kolta f. '[halfrutten] massa'. R.
^) Likaså i Öb. f. ö. (jte -nd-), Nvl., Fryksd., Sörb. ocb trol. äfven
annanstädes.

185

kommod komöd pl. -ar m.

kompass kHmj)(h pl. -ar m.

kona knnii f. Kvinna, hustru; blott i sms. sou(e)koua.

koiielo fi. Jcönil pl. könilar m. Hästkrake.

konjak konjak ut. pl, m.

konkurs kbgMi 1. -s pl. -ar m.

konsept — ers. af *uppkast.

konst konst pl. -ar m.

*konstera ^) konster sv. vb. intr. 1 Konstra, krångla.

konst [ig] *-ug könstu adj.

konstra könstar sv. vb. intr. 1.

konsul konfid pl. obr., m.

kontant kbntdntar pl. t., g.? Eeda penningar.

kontor kontor n. Ämbetskontor.

kantor'^) n. Matskåp. Gr. § 62, 3.
kontti •^) fi. Äjöw^ pl. -ar m. Känsel. — a^J^ mun a namha^
(1. namhlan) §om kantas Ordspr.
känt sv. vb. 1: 1) tr. Bära. 2) descr., t. ex.
kantar a rowar Ror med ansträngning.
kontrakt kontrakt n.
[konvalje] *konvalja kuvdl)u f.
kopek kapåik pl. -ar m.
kopelo fi. köpki *) adj. 1) Ovig. 2) Tölpaktig.
*koppla köpal sv. vb. tr. o. intr. 1 Rulla. — mt kan ja fal,

kopal ma mt cUiniiwjoadza haglar. — kopcd^tns en

lek.
kopp köp pl. -ar m.
koppa s. köim f. Humle- 1. linkoppa.

^) Sm. (om hästar) Ez 379 a. ^) Under samma form i GK.,
Gotl., Fryksd. o. Sörb. ^) Osäkert bnruvida ordet äi* lånadt från
finskan. *kont 1. *kunt brukas allm. i Öb., EP., Nyl., Gsv;, Norrl.,
Dl., Selm., Nk., Fryksd.; no. kunt m. ^) Allm. i Öb.

186

koppa v. koj) sv. vb. tr. 1.

koppa fi.? hjim adj. Buktig, böjd.

köp^sa sv. vb. rflx. 1 Slå sig af fukt = köpas ^) sv.
vb. dep. 1.

kop]>ar köpar ut. pk, n.

kopparorm köpararm pk -ar m.

kopparslagare köpa^Jågar m.

kopparl stick] -stycke 2) köpa^tffk n- Gr. § 218.

koppliorn köphoti n.

koppor Ä;62:>?(r pl. t.

kopp-[äiTig-] *-äi'[r]ng köpéru adj.

kor kor n. (i kyrka).

korf kårv pl. -ar m.

korfskiuu kårvsUm n.

korf-*tjetare ^) kårvUetar m. Talgoxe, parus major.

korg* karg pl. -ar m. — karga ful o hole, ful o sfifgu ful
ma bonar. — fä korgen jfr kalfskiim.

korjata ^) fi. kon sv. vb. tr. 1 Undanskaffa (t. ex. smuts 1. onö-
diga saker).

kork kårk pl. -ar m.

korka kå7~k sv. vb. tr. 1.

korkad kårka adj. Dum.

korkskruf kårkskrmiu pl. -ar m.

korn kori n. — tå 1. ta kori (vid skytte).

kornblixt kofJjUkst & kombUkst pl. -ar m.

kornknarr — se knarksparf.

^) Förek. äfven åtminst. i Öb. f. Ö., Kim. o. Ksl. Samma ord
är no. koppa v. 'folde, laegge i piber 1. rjuker'. R. — Är det fi.
ordet lånadt från skand. ? 2) GKby. ^) NVa. (stundom med bet.
'gulsparf'), Pö. *korft[j]eta f., Lptr. *korftjet m., Vb. No. tjeta
isl. *tétia f. (Lgr Btr § 86, 8 p. 157). *) EF., Nvl., Gsv.; i
Nyl. folketym. äfven *korga.

187

koriiskrika kuti^krlkii t Kornsparf (?).

korp Mrp pl. -ar m.

kors kå§^ 1. ko.i n.

korsa [sig;] kö^^se. sv. vb. rflx. 1.

*korsftTufva [sig] kbsgnjnv^sa [k kki-\ sv. vb. rflx. 1 Be-
skärma sig, grufva sig.

*korsgTäma [sig] kösgråm^sa [k kå^-] sv. vi), rflx. 1 k 2 Be-
skärma sig.

*korsjämra [sig] kds]amha(ij^sa [k kå^-] sv. vb. rflx. 1 Be-
skärma sig.

korsvis kå^vis(t) 1. kösvi(st) adv.

kort s. kört n.

kort a. kart adj. — Syn. stackig, *stäckug.

korta kart sv. vb. tr. 1 [qv nq\.

kortpacke kört^påka m.

*kosa f. — se käiT-*kosa.

kosack kusåk pl. -ar m. — kåsak pl. -ar m.

*kost i uttr. gq h kost Gå under, strj-ka med, komma till
korta.

kosta kost sv. vb. tr. 1.

kostnad köstna ut. pl, m.

kota kötu f.

*kott 1} kot pl. -ar m. Barnunge.

kotte kot pl. -ar m. — grågköt, td/köf. Jfr ^strunt.

koturi 2) fi. kötur pl, kuturar m. Backstugusittare.

*krackla ^) kråkal sv. vb. intr. 1 Harkla. — ^rt /?« A-raA:?o o
hosta haila ron.

krafsa krafs sv. vb. tr. o. intr. 1. — t} a so snol^t^ krafs
ot sa, tidman.

1) Öb,, Götald (Rz 368 a). '^ Brukas äfven i Kv., Mx., Px.
^) Px., Nyl., Nargö; vore isl. *]irdlda jfr hrdJiC m. 'spott'.

188

*ki'afsor ^) kråfsur pl. t. Skämts, benämn, fur fingren.

krafla hråval sv. vb. intr. 1.

kraft kraft pl, -ar f. Sälls., hällre makt 1. styrka.

kraftig kräfU adj., t. ex. om mat.

kra^e h-åya m.

kra;^(e)-beii 2) krdgdbhn n. Nyckelben.

kra^(e)-tag krårjatufj n.

*kraka ^) kräk sv. vb. intr. 1 Kraxa. — krokit krakar, ha

komhajram,
*krakas ■*) kräkas sv. vb. dep. 1 Hosta och spotta, liarkla.
krake kråka m. Hästkrake. — kråka S0kar^maka Ordst. —

Syn. *kiiyckel II, *skrake, koiielo fi.
krakel krakél nt. pl., n.
krakistaa fi. kråhst sv. vb. intr. 1 Harkla.
kram h-äm adj., om snö.
krama kräm sv. vb. tr. 1: 1) = hsv. 2) kram ut sa na

Rafsa åt sig ngt.
*kramp ^) I krämp pl. -ar m. 1) Krämpa. 2) Skotknap i

båt.
kramp II krämp nt. pl, ni. Sjnkd.
krämpa — ers. af sinka s.
kran kran pl. -ar m.
*krank ^) krägk pl. -ar m. Mygg, harkrank. — koma, kranfji

o m}fj(lzi, koma klo ma po r}fdii Ordst.
krauk-[mo(ler] -*modra ") krägkmöclru f. Hästkrank.
krans krans pl. -ar m. Sä kallas äfven 1) trävirket kring

kvarnstenarne; 2) slåarna nedtill mellan benen på en

spinnrock.

\) Nyl. -) Pjttis. Eg. 'nackben': fsv. kracjJli mht. krage ni.
'hals, nacke'. Se Kl -^ 186 a kragen. ^) Gk'., Fby, Py. *) Öb.,
EF., Nyl., Sdm.; no. Tiraka R.; jfr isl. liräke ni. (kvant, afljud).
O Nyl. «) Öb., Lptr.; Nargö *kranka f. ") Pö., Px.

189

krassla krdl sv. vi), intr. 1.

krassl[ig:] *-iig IruUu adj.

krafs Itrds pl. -ar m.

kratsa knis sv. vb. tr. 1. — Irå.^ lilini.

kratta — s. ers. af räfsa; v. ers. af klappa.

kraxa — ers. af *kraka.

[kreatur] ^krituri) j^rlhir n. Gr. § 20, 4.

krig" krl pl. krljar n.

kriga krl sv. vb. intr. 1.

krig'are krigar m.

krigsfolk krisfåU- 1. -föXk ut. pl, n.

kring kri^g adv. & prep. Vanligare är *äkring.

kringla kripgglu 1. hi^ghi f. Jfr gr. § 25, 2.

*kringt ^) krmf adv. Snabbt. — ha tala^§o krint.

*krissle ^) kr'dla m. , Körtelsvulst på halsen.

kristen kristn, knappast krtsn, adj. [Sälls.].

kristendom krtsndbm ut. pl., m.

kristlig kristh adj.

kristna krisn sv. vb. tr. 1 Döpa.

kristning knsmgg ut. pl., f. Dop; dopkalas. — ja a hud^ ti

knsni^g t moru.
kristningsnamn *) krismgsnåm n. Dopnamn, förnamn.
[krita] *klita ^) s. klitu ut. pl., f
[krita] ^klita v. kUt sv. vb. tr. 1.
[krit]-hvit *klit- kmvH adj.
[krit]-pipa "^klit- kUtplpu f.

1) GK., Kr., Vö., Nyl.; ganska allm. f. ö. (Rz 356 a). 2)
isl. kringr fsv. kringer adj. 'snabb'. Förek. som adj. 1. adv. i
Öb., Norrl., Sveald o. Ög. (Rz 355 a). Föglö klint adv. ^) Öb.,
Åld, EF., Nyl., Estl., Ru., Götald (Rz 351 b). *) Likartadi i Nyl.,
Estl., Ru., SM-e. ■') Öb., Norrl., Dl. (Rz 329 b), EF., Nyl., Estl..
Rn.

190

♦krofkii;;:; ^) kralm adj. Oredig, intrasslad.

*ki'ofsa kriipsu f. Tvågrenig grep.

kro^' h-QW pl. -ar m.

kr(>k h-ok pl. -ar m.

krok-hyfvel krokhhvul pl. -hovkir m. Hyfvel anv. vid behand-
ling af krokigt trä.

krok[igJ *-iig Ä;rgÄ;it adj. — Jfr *framlutu^.

krokiia kråkn sv. vb. intr. 1.

krokrygg:[ig'] ^-ug krQknf(/u adj.

fkromj-syra *krou- krönsi/ra 1. -synt ut. pl., f.

[krona] ^krima^) krmnu f.

kronofogde krönufod pl. -ar m.

kropp kröp pl. -ar ra.

kroppaskanua kröpqskänu f. Förplägning åt arbetarene vid
husbygge när kroppäsen blifvit upprest.

krossa krösa sv. vb. tr. 1:1) Krossa. — Syn. *kiiära, *kuöstra.
2) Förgöra, förhäxa ^). ha a krosa. — Mot slik förhäxning
användes följande formel: tfiiy]! krosar^tji ma, so kro-
sarja ta ma stamar o stokar o stavrar.

kriibba — ers. af *äta s.

kruka krmku f.

krumelur krumdihr pl. -ar n.

kruinp[en] ^-i\g krumpu adj.

krumpua kråmpn sv. vb. intr. 1.

krus krms n. Ett kärl.

krusa s. krmsii f.

krusa v. knjis sv. vb. tr. 1, t. ex. krms hon sat.

krut krijit ut. pl., n.

krutlioru krmtJiöti n.

*) krökot Sj. adr. 'illa [eg. oredigt], om stil'. ^) isl. fsv.
knina f., återfunnet i Pyttis (ÖNyl.), Sm., Vg , Bhl. ^) 1 denna
bet. allra, i Öb.

191

krycka knpUii f.

kryckdaus ^) h-ipkdåns ut. pl, m. Förlofningskalas, firadt på
första lysningsdagen, hvarvid en käpp utklädes med band
och andra grannlåter.

*kryckel2) j^y-tptM pi. -ilar m. Stackare.

*krycklii^3) krffMu adj. Eländig, usel.

krydda krf/dar pl. t.

kryddgård krf/dgål 1. kry)(/ål pl. -ar m.

kr}ini)a v. knpmp sv. vb. tr. 1. intr. 2. — häda tijji ha knpwft
ihop so. — ha (1. h^, impers.) krxpmpar ihop som jcerpi
mot domi tis.

*kryinpa s. knpmjm f. Liten hopkrympt person.

krympling knpmpli^g pl. -ar m.

krypa kridp pret. kr&;ifp sup. kriijn vb. intr. — Syn. *kräfla,
*kräka, *kräkla, kräla, *kröla, *iiia(j)la III.

kryssa krf/s sv. vb. intr. 1.

*kryst krjpst pl. obr., n. Kryp, pyre.

krysta v. krfpst sv. vb. tr. 1.

*krysta*) s. hystu f. Ngt hopkramadt, spec. ost. — Jfr
*iial've-kr.

*krackla^) kråkal sv. vb. intr. 1 Krångla.

*kräcklug ^) kröklu adj. Krånglig.

kråka kråkn t 1) Corvus cornix. 2) Snorkluns. Vanligare
snorkalf. 3) krokar kallas äfven de naturliga inskär-
ningarna på hästhofvens undersida. **). — kroku^ kroku,
vand om! bowi dat hnndar: ropar man så till en fly-

^) NVa. 2) öi,^ jjo. 3) 1^0, kryklen adj.; eg. 'förkrympt'
= Np. kroklot; jfr Pg. *kryckel krf/kll m. 'krokigt vuxet trä';
iirbefryndadt med no. krjllka 'krympa' ty. kriechen fht. chriohhan
'krypa' (?). *) GK., Vö. 5) Kr. lika, Mx. Px. kn^kal Kim. Fby Nyl.

*kråckla. Af Rz smst. med isl. hrokkenn: jfr no. kniklen adj. i
ex. her va krukle te slao. R. ^) No. Fy. kråka f. idm.

192

gande kråka, så vänder hon åter. — )a a so tr^ipt, ja

ark mt rop kröku hajjlar tis.
kråkbär kröhhkr n.

kräkbiir(e)-ri.s krökha-nris ut. pl., n. (coll.).
krakliackor *) krökhåkiir pl. t. säges om hud som i följd af

kyla 1. a. blifvit prickig och liknande hönsskinn.
kräk])eiiiia krqkpknu f. KråkQäder.
ki'åk-*rädda 2) krokrkdu f. Kräkskrämma.
kräk-*slamra krokXUmbru f. Kråkskrämma.
kråma [sig] — ers. af skepa [sig].
*kråiia kt-ona sv. vb. tr. 1 Neddoppa, instoppa t. ex. ngn i

vatten 1. snö.
kråiigelin åkare krö^galmåkar m.
krångla kröggal sv. vb. intr. 1. — Syn. *kråckla, *koustera,

konstra, lirka.
*kråpa [sig] ^) kröpa^sa sv. vb. rflx. 1 Styra ut sig, tillpynta

sig. — sko^ Jiujais hute nip ha kropa sa.
*kräpiig 3) kröjni adj. Utpyntad.
*kräfla *) kråval sv. vb. intr. 1: 1) Kräla. 2) kr. ma na

Söla, dröja; t. ex. ha kravlar ma hy: ga si so ha val al-

cjar golis.
kräfta kraftii f.

kräfva h-åvi pret. o. sup. krävd vb. tr.
kräk kråk n. Anv. äfven ss. okv.
*kräka ^) kråka pret. kräk sup. krifåi vb. intr. Krypa.
kräkas kråkas pret. o. sup. krakist, 1. kråks pret. o. sup.

kråksta vb. dep.
kräkla s. I kråklii f. Redskap hvarmed gröt m. m. omröres.

1) GK., Vö. 2) GK. 3) Har förlorat uddlj. S-: jfr Ög. skrapa
vb. & f. Rz 60.3 b. *) Vb. (Rz 352 b), He. (i Njl.). ^) fsv.
krteka no. kreka (é); NVa , Np., EF., Nyl., Rg., W., Norge, [men
Ru. kråka = D. Gsv. Nu. O. k7~öka fsv. kråka idm.], nära nog
allm. i Sverge (Rz 359 b).

193

*kräkla ^) s. II kråklu f. Okv. för en som ..sticker sin näsa

i alt": framfusigt nj-fiken person. — Jfr ock väiistei'-

*kräkla.
*kräkla -) v. kråkal sv. vb. intr. 1 Kräla, krypa. — h krak-

lar alstans De äro framme öfver alt.
*kräkor kråkur pl. t. Spvor. — häda supitraln fi Ih/ i kra-

kiina i dttsi tid a ful frön Uceru sm.
[kräla] '''krela kråd sv. vi), intr. 1.
krämpa kråmpti ut. pl., f.
kräuga — ers. af *syda.
*kräiika^) s. kråntm f. 1) Bänk. 2) Stora brädet på spmn-

rock (uppbärare af *flag'ebrä(let och rullarue m. m. samt

försedt med skriif).
'■"kräuuiig- •*) krånu adj. Torr och mager.
*kräpel'^) kråjml pl. obr., m. Riröse.
kräsmag[a(l] *-ug kråsmågu adj.
krög-are krégar m.
kröka krék sv. vb. 2: 1) tr. Böja ngt så att det blir krokigt.

2) intr. Vika förbi ngt 1. in till ngn. — ha krokar om

hmi>. — jci.^ska krok h grams.
krökniug — ers. af krok. — Ka ma^Jirokar på ha vatji.
*kröla6) krma sv. vb. intr. o. imp. 1: 1) Kräla. — ma^ka

krmilar po hih. 2) Vimla. — ha kr^iular jcer ov

mfyiurur o flipgur. — kragka krmular i sol§tsim.

^) Betjder i Ög. VI. Sk. 'trätosam människa' (Ez 349 b).
2) Ingå (i VNyl.); no. krekla (é) idm.; frekv. -^i *kralia. 3) Förck.
med skiftande bet. [i allmh. 'ett underlag'] i Öb., Fby, Nyl.. Estl.,
Ra., Gotl., SM-e, Ög., Nk.; no. krekkje n. <^ *krcenk-ia 'stol'.
Jfr NE p. 22. ^) <C *skrannog fn. *skrpnogr Nyl. skränugar

'skral'. NE 34. ^) Jfr kske Hs. Vm. Gotl. klapur u. 'klapper-
stenar' Rz 325 a — 1. fn. *kreppell jfr krappr-'^ ^) isl. kridla
(Gr. § 49); Fby Nyl. *kröla idm., i Nagn 'med möda draga sig
fram'; no. kroyla 'trykke sig sammen i en tajt klynge' R, kraula
'krybe, mylre' R.

13

194

[kröiica] ='=kr.VMa *> ^^yf/n sv. vb. tr. 1 Kröna mätt, mal 1. vikt.

— a far int ga po torhjt ma okr(/7ia hipsmam.
kubh I kfih pl. -ar m. Seglationsmärke på strand.
*kubb 2) II kilh pl. -ar m. Hafsklippa.
*kubl)a 3) köhu f. Liderlig kvinnsperson.
*kubbel kM pl. -ilar m. Kubb, stubbe.

*ku('ka ') kfik sv. vb. intr. 1 Titta. f

kuckcl kohtl ut. pl., n. Trolldom.

*kiU'kpl-g:ubbe kökalguh pl. -ar m. Trollkarl; häxmästare.
kuckla kökal sv. vb. intr. 1 Trolla.
*kucklare ^) köklar m. Trollkarl.

*kudda ^) kudu f. Ko. — kiidu voru a granlagn Ordst.
kudde kud pl. -ar m.

*kudd- + riioppa fi. kudropur pl. t. Koträck.
*kiidd-skälla kudsisklu f. Koskälla.
*kudd-trad kudtrbd n. Kostig. — int a ha nrtn vag Injt, h''a

bara h riikm kudtrod.
*kudd(n)-pia kuduplju f. Smekord till ko.
kii;«'g- kug pl. -ar m.
kug'g'hjiil ku(/)ml n.
kula I Ä:w??( f. Bösskula.
kula II kmlu f. Hala.
kulen kuli adj. — Ira kidit äfven: det är kusligt. — U a

muli o kulh an v. också om fönster, glasögon, porslins-

käril 0. s. v.
[kull] -^kulle kula m. — hogkula.

1) isl. fsv. krijna, återfunnet i Öb., Vb. och Nylanrl. 2) Np.,
Aid, EF., VNyl. ^) NVa., Ten. *) Jfr mbty. gnckeu Rii. köuk.
Dl., Blek., Sk., Hll. *kåka Rz 342 b. ^) isl. kuklare fsv. koklare

\n. Vanligare i Öb. är kökalgöh *kUCkelgubbe, se ofvan. ^) Ordet,
som saknas i fspr. och öfriga germ. tungomål, finnes i Öb., Aid,
EF., Nvl., Estl., Gotl. och Sm. Hvilken är dess etymologi? Jfr
kskc mltv. kudde f.

195

kull ingår i smss. i-kull o. ^ä-kull, qv. v.

kulla kulu könl. Namn pä en springlek. (Jför Wenström —

Jeurlings ordb. !)
kulle liuhi m. Höjd, backe.
kullerbytta — ers. af [stupa] liulVudkraka.
kulli^ — ers. af *snubbu^-.
kulttu fi. htdtu t, kultus m. iit. pl. Älskling.
'•^kumla ^) kimbal sv. vb. tr. 1 Rulla; t. ex. ja^ska kumbal

Jiada stam j smi so it int k^ar i vaip lii/Er.
'•'kumlu^ -) kömhlii adj. Ovig, tungför.
'^kuiumer ^) kutnbar pl. kumbrar n. Växtknopp.
Ikuinmin] *kumiuuu kimiun ut. pl, n. — Gr. § 66, 7.
kuminiu I. *kuiuinuu-*riska kåmin- 1. kmnunrhku f. Kum-
minstånd.
knu^ ku^g pl. -ar m.

kuuna kima pret. kund sup. kilna vb. tr. o. intr.
kunn^örelse kunj^reds pl. -ar f.
kuun[ig] *-ug kumi adj.
kupa kfipu f. Gr. § 27, 3 /?.
kur hhr pl. -ar m.
kuroa fi. köra sv. vb. tr. o. intr. 1 Hopfuska, slarfva; ish. sy

dåligt. — karm sv. vb. tr. 1 Illa och slarfvigt hopsy.
kurra I kur sv. vb. imp. 1. — ha kurar t maga. — Syn.

*kluttra.
=^kiiiTa*) II (1. *kura?) kura sv. vb. intr. 1 Leka gömlek.—

kura kura déqma! mo^^sat o sqma o fqr^lapa gambal

pjaksuna sin.

^) Jfr (?) uo. kumla v. 'jBlte, knuge, trykke sammen' ^j Hs.,
EF., Nyl.; no. kumlen. •') Öb., Nb., Vb., Bs., Ög. ; no. kumar
ra. 'hjord'. *) Nyl., allra, nog i Sverge (Rz 365 b & 366 a). Hör
till isl. fsv. kura v. 'slumra' &c. (Clb-Vigf.) sv. diall. kura 'huka
sig' (Rz 1. c).

196

■kurs lm,i 1. kus pl. -ar m.

-^kursa kui 1. ki'(.^_ sv. vb. intr. 1 Fara 1. flacka af och an.

kiii'slä(lo hji^lkda 1. kw_y}Mida m.

kui'va Ii. kilrvu f. Sköka.

I kuse] '^kus kws pl. -ar m.

kusk kihk pl. -ar m.

kuska 7tv?N/i; sv. vb. intr. o. tr. 1.

kuskbock kuskhök pl. -ar m.

kut kijit pl. -ar m. Phoca, ung säl.

kuti fi. knt interj. Pj-tt. — kut i da! — ä:z<| i lagom Pjtt

ock!
kutting* kiUtgg pl. -ar m.
kutuli fi. ktUid O pl- kutular m. Siklöja.
kuuppo -) fi. kopu f. Höstack. — /^op sv. vb. tr. 1 Säta hö.
*kva(l(l ^) kvåd pl. -ar m. Liten gosse.
kvaf kväv adj.

[kvafna] *kvamua *) kvåmn sv. vb. intr. 1 Kväfvas.
kval kval n.
[kvalmig] *kväliuug kvålmu adj. — A a va so kvalmut i-

ts}frfju i da so ja rakt vila svim ov. — Syn. *(lun-

sug.
kvar — ers. af åter.
kvarblifva — ers. af lämna 2.
[kvarka] ^kvärka^) kvcérku ut. pl., f.
[kvark]-bäl(le *kvärk- ^) kvérkhöjja m. Kvarkböld. — Syn.

etterbålde.

1) Allm. i Öb. 2) Allm. i Öb. ^) Vö., Pö., Norrl., VI.,
Fby, Uppl. Rz 362 a, där biformer kiuld- <C *kvand- *kund
och kvatt [<^ *kvant] uppräknas; gl. da. kvant m. 'ung mska',
f. ö. ej i andra germ. språk under sådan form, men jfr isl. kind f.

-kundr got. -ktinds m. fl. ^) öb. Dl. VÄlfd. kvamna, Vb. Åm.
kvämnä, Hs. No. (assim.) kvamma (Rz 315 a) jsl. hiafna id.;
aflj. isl. *kofna i No. (Ork. VAgd.) Vb. Gotl. ^) VÄlfd., Sörb.
Jfr fn. fsv. kvérk f. 'strupe'

197

kvarlefva — ers. af '^afslapp.

[kvarn] *kvärii i) kvmi pl. -ar f. Gr. § 215. — ha, sow^
f&st komhar^li kvcpia, far p)^t mala. — 8e *l)iiss II,
*bnssa II, *biissjäru, lijulstock, kraus, *lyfta s., 'lätta
s., se^el, skakare, sko s. 2, *siies, stol, stubbe, stäm-
bord, syll(a), tamp, ti'att, viiigbräde, vingref, Aippa s.,
vattuhjul. vattukvarn. väderkvarn, vändspak(e).

|kvai*n]-backe '^kvärn- kvåmbäka m. Plats (vanl. en kulle) ä
hkn en väderkvarn står.

I kvarn]-kammare *kvärn- kvé}i- 1. kvagkamar pl. -kamhrar
m. Kammare i kvarn afsedd för mäldhemtare och an-
vänd till nattläger.

[kvarn]-räuna *kvärn- kvmirhmi f.

I kvarn]-*skvalla *kvärn- kvéii^kvahi t Skvaltkvarn.

[kvarn]-sten *kvärn- kvéii^tapi pl. -ar m.

[kvarn]-tratt *kvärn- kvéritråt pl. -ar, m.

[kvarn]-vmge *kvärn- kvérivi^ga m.

kvart kvårl pl. -ar m. — ja fsoft ma tg^kvart pruhcj-ayi. —
Ka trikvart^(lan raij Tre fjärdedelar af dagen äro re-
dan förlidna.

kvartal kvartal n.

kvarter kvartar n.

kvarters-skifte kvårte^f^ft n. Mänskifte.

kvast kväst pl. -ar m. — ni/ kvasta^^ojKir vril, Ytiag^fjamhil
tar i sprrpncfzima Ordspr. — Syn. *liibba, viska s.

kvesa I kvfsu t Blemma.

*kvesa -) II kvami ut. pl., f. Reumatisk värk (t. ex. i hän-
derna); tros vara 'påsatt' d. v. s. pätrollad.

^) fn. fsv. kvcern f. fortlefver under denna form allm. i östsv.
bygder (Öb. Kkr EF. Nyl. Bstl. Ru.), men inom Sverige blott Dl.,
Gotl. (Rz 375 aj, SM-e o. Sörbygden. 2) jgi^ kveisa f. 'böld för-
bunden med värk' fsv. kvesa f. 'bukref?' Öb. Vb. Åm. Värml.
Hvbfj. ÖNyl. bet. olika slags 'värk' 1. 'fulslag'.

198

kvick kvlk adj.

kvicke — ers. af (horn) 'stickel.

kvida livid pret. kväul sup. kvkh vi), intr.

k^i^-a kvlgii t

kvinna kvhm f. [Ordet anv. ej synnerligen ofta]. — Syn.

kona. — Se harpa, *klystei', ^knarra s.. *lolla 1.

uiaruggla, otäcka, '.skrapa s. II, "^stimpa: *knhba,

kurva fi.
kvinnfolk kvinfälk 1. -fbXk n. — kvinfallsi ;)q;r int harm i

da, mt vatt ja van h randar okrhgg.
kvinns-hjon kvmsjon n. Kvinnsperson.
kvist kvist pl. -ar m. 1) Gren. — kvistu fajjlar mt lagt

ifron trai Ordspr. 2) Förstugukvist.
kvista kvist sv. vb. tr. 1. — kvist av Springa.
kvist[ig:] *-ug kvistu adj. 1) Full af kvistar och ojämnheter,

om trä. 2) Krånglig. — ha va kvistiit^ ha.
*kvitta ij v. kvita sv. vb. tr. o. intr. 1 Yttra, orda. — no(tv)

kvhta lia j}p om a na hti.
*kvitta s. kvitu ut. pl., f. Knyst, kny. — Jia sa mt igjivitu

hajjfar.
kvitto kvitii pl. obr., f. o. n.
kvittra kvitar sv. vb. intr. 1. — Syn. *pittra.
kväfva kvåvi pret. o. sup. kvävd vb. tr.
kvälja kv/ih pret. o. sup. kvål<l.
kväljas — ers. af *k(ijas.
kväll kvajil pl. -ar u. 1. -ar m. — ^ kvais -) I går aftos. —

lia har mt al dagar ti kval(li an Ordst.
kvällas kvalclas (& -a-) sv. vb. dep. 1.
kvällsvard kvkhsval ^) pl. obr., m.

1) isl. kvitta: GK. NVet. Fby Nyl. kv\ta (1. -i-) Px. Pö.
kvét — altså i diall. öfvereusstämmande med kort f-ljud, hkt ej
kan vara tillfälligt. Är kvitta <C *kvit-nå- och behålla de ösv.
målen roten? 2) JiD(^is- GK. Kr. NVet. T.

199

kvällssöinn[i^] *-ug kv&iskmnu adj. — Jcvaisi^mmi o moru-

fui>(/ o saJcur^vatåi mat -h dan Ordst.
[kyckliiiji;! *kyckeluiige i) tsfpkalu^g pl. -ar m.
kyffe — ers. af *käte, *kåter, stugu^kater, *rackel. ruckel.
*kylla 1. *kölja?-) Mia sv. vb. intr. 1. — //a fsblar i tandra

Det rister (liks. af köld) i tänderna.
kyliuä ^) fi. t.Uhmi adj. Kylig. — Ublmu ut. pl., f. Kyla.
*kylta O H'Uii f. Bylte.
'''kyltra ^) v. UfpUar 1. tåjpltar sv. vb. tr. 1 Hopfösa ; bringa

i oordning. — vätska tu U}fltar ihop garii fy ma!
*kyltra ^) s. U-jfXtru 1. fåipUnt ut. pl, f. Oredig massa, hop,

kluns. Gr. § 26. — tid a alt t ain tsjfltni mp.
kyudelsiiiässa tåpndilsmam ut. pl., f.
*kyudug^) tå^fmdu adj. Inbilsk.
*kyim **) fsfpnt adv. Underligt. — ha a Uxpnt hade! — o, int

a ha mp so U}fnt anto!
kyrka UxfrfkL f. — tå}prlsii a ajjla^^o ful so int prasij [o:

prästen] ri/m^s Ordspr.
kyrkbacke Uy:r1cbåka m. — m talast ver po fsxprklaka.
kyrkbänk tsi'prkha^k pl. -ar m.
kjTkb)^ fsfprkb// m.
kyrkdörr fsiprhUr pl. -ar f.
kyrkg"aiig" tsyjrkgågg 1. -gbgg pl. -ar (ovanl.) m. Gäng mellan

bänkraderna i kyrkan.
kyrkg-ard isrprkgal pl. -ar m.

^) Folketjm. omdaning, förek. äfven i Vö. o. Nyl. ~) no.
kylja v. 'kyla', isl. kyl (gen. kgliar?) m. 'köld'. ^) Jfr dock äf-
ven Bz 303 b källmig 'kylig' (Hs. Uppl. Ög. Kim.); i Br. *kölma
f. 'vindpust', v. 'fläkta', Kkr *kölmi(g adj. 'kylig'. *) *kylta är
omljud till *kolta (se n. till *koltra) och *kyltra afledn. + omlj.

af *koltra. ■•) isl. ky^idugr fsv. kyndogher. Med växl. bet. i
NK. ('kysk'), Vö., Gstr., Sdm., Ög., Sm., Gotl. (Rz 376 b). «) isl.
kyn n. 'vidunder'.

200

kyrklierre Ufprklicer (pl. -ar) m.

kyrkklocka fsiprkliiku 1. fsffj7±ldku f.

kyrkråtta fsffrkrutu f. — fati som m fsrprkrotu tis.

k}i*k|tagenj *-tägeu is^jprktkhji adj.

kyrktak thprktåk n.

kyrktid fsfprktm m. def. (ut. pl.). — a pa mt vah lija *

ts}prktm, Jw^c/u!
kyrktorn Uxprktori n.
kyi*kviu f.syrkvln ut. pl, n.
kyrkvaktare is}prkvaktar m.
kyrkvärd tMprkv(h'l pl. -((r m. — Uxprkvceclas mor va ja'r i

kvais o jalft ma > vavasi.
kyss fs}ps pl. -ar m. — Syn. puss.
kyssa is}ps sv. vb. tr. 1. — is^ps ma i r^va, lakamim! —

Uips ma po pra o kal ma tt frmw! — S3'n. pussa,
kyta Uijt sv. vb. intr. 2 i tis. hi/t o ts//t. — Jia bara hijtar

o tst/tar jxpsom in tatar.
kytöä ^) fi. fsfpta sv. vb. imp. 1 Brinna svagt, om eld tänd i

sur ved 1. å svedjad sumpmark. — isxptu f. Svedjeland

ä sumpig mark (*kyttland Finnl.).
kåda ködii ut. pl., f.
kad[ig"] '-''-ug ködu adj.
*kaka ^) kqkii f. Grytvind.
kal kål pl. kölar m. 1) Brassica. 2) Stånd pä potäter och

andra rotfruktsväxter •^).
*kåla *) kölu f. Pärla.
källiuiVud kålhfpvu n.

') Anv. under formen *kljtta allm. i Finnland och ätVeu i
Sm. (Rz 378 a). Upptages i Lll:s ordlista. '■^) Vö., MNyl. Annan-
städes *kråka. •*) I denna bet. redan isl. o. fsv. samt åtm. i Öb.,
Nk., VI , Vg., Ög. (Rz 378 b). ^) Kskc < *kmia hsv. korall;
jfr Ity. krale 'glaspärla' (Estl. krféJ); *kåla äfven Kr., NVet.

201

kalrot kålrot pl. -rhtar f.

*kank ^) kögh i uttr. Xlo kögk: „ett spel, hvarvid begagnas
bållträ och en träbit af c:a ett kvarters längd, hkn skall
kastas sålunda att man först sätter den pä högra han-
den och sedan genom snabb lyftning pä handen slungar
den i luften dä det gäller att kunna träffa den med säll-
träet". (Jfr /?7po i Nyl. Ordb. !)

kånka kö^k sv. vb. tr. & intr. 1. — va kogka^(lu sode jrerfjit
mp, kql? — q, ja kockar bara po in stam ti briprlm!

kapa k62M t

*käsug 2) i:äsu adj. Virrig, bortblandad.

*kåte '^) kota m. 1) Stuga, kyffe. 2) Vettkoja vid skytte.

'^käter*) kötar n. Kyffe.

käbbla — ers. af käfta, *käppla, protestera, *äiitra II.

'•=käcka^) (?) I fååka sv. vb. tr. 1. Snatta.

*käcka II isåka sv. vb. tr. 1 Urhälka med *käx-yx. Pu.

[käft] *käfte f safta m. 1) Käft, mun, trut. — ha har^fjafta
up ti oruna. 2) Käk. — hql(l [safta dm!

käfta fååft sv. vb. intr. 1. — t/ g o Uaft ast imot na matr!

käftbeii fsaftbain n. Käkben.

[kägla] *kägel isågaJ, pl. Uåglar m.

käk — ers. af käft.

*kälka ^) Uålk 1. UaXk sv. vb. intr. 1 {qv\ Löpa, springa.

kälkbacke — ers. af räimbacke.

kälke Uålka 1. kalka m. — Se '''stötting.

källa Ual(lu t

1) Kr. 2) Norrl., Dl., Fby, Nyl., Vg., Sk. med skiftande bet.
(Rz 380 a— b). Ordserien härledes af Bugge i Noreens Dim. 108
n. 1 fråu isl. kd v. 'besnaere'. '^) isl. kot n., med samma genus i
Na. o. VNyl., msk. i Np., fmn. i Vb. Hs. Sm. (Rz 381 a) mlty.
köte m. f.''koja'; i finskan kottt. *) Bo. kotcerU *kåterby m,
idm. ^) Jfr no. kja-kta v. 'åtrå\ '^) Öb., Br.

202

källare fsålar m. — Jfr utkällaiM'.

källai'lials Ualarltåh pl. -ar m.

kiill-''\sa(l ^) fsåjjl^bd n. Källsprång.

kälta fsVu sv. vb. intr. 1. — Syn. *jänisa, =^järma.

källvatten fså/Jvätn ut. pl., n.

kämpa tsåmpas sv. vb. dep. 1. — Jia fs&mpas ma dm Han

ligger i dödskampen.
käiift-a Uå^gu f.
käiiiia Uan pret. o. sup. Uånt vb. tr. o. intr. — Uan vakarf,

fa^clu t san tvo ga^gur. — ja isans int ver a na Jag

vidkännes detta icke. •
känsel Uinsal ut. pl., f.
*käpa 2) kåpa sv. vb. tr. 1 Taga 1. rafsa ät sig. — ha kapar

ot sa alt va a kan.
käpp tsäp pl. -ar m. — ha hun skrika^^om Uapn tar t.
*käppla') fsåpal sv. vb. intr. 1 Käbbla.
käpäle fi. kéqnl pl. kapdar m. Skänk. Gr. § 93.
kär Ucrr adj.
kärf Uférv adj.

*kärf bröd *) tsérvhr0 pl. -hrhdar n. Osjradt bröd.
kärfve Ucérva m.

käril fsénjjl n. — Syn. kar, kippa fi.
kär[i]ug iscérgg pl. -ar f. — tu a jjfsofn isceq/tza mot stroim.

— Syn. nucka.
kär[i]ug---'1un(lug: fåérgglnndu adj. Käringaktig.
kär[ijng'-skrapa isérg(g)skråpu f. Gammal eländig käring.
kär[i]ng-träta Ikcrggtratu f. förek. i ordspr. ostk vin o

fåcér^gtratu llijrtar ajjlar wta vedu.

^) Po. Det fn. Sod n. förutsätter här bet. 'något sjudande' (jfr
sv. vattnet sjuder), men bet. 'soppa' <' 'ngt sjudet eller kokt".
2) Trol. palatal-omlj. af hsv. kapa (åt sig) vb. ^) Öb., Na., Nyl. ■*)
Py. *kärft n. Borde eg. skrifvas tjärf, ty jfr isl. J)iar fr adj. 'smaklös".

203

kärli!iig:s-yx förek. i tis. sedi fsér^gsipksa Sätta krokben.

kärkommen fsrh-khnu adj.

kärlek fsrri-Jek ut. pl., m.

kärlekshref Uérlekshrkw n.

kärleksvisa Uérleksvlsu ' f.

käi'lat[eii] *-ug iåérjotu adj. Kätjefull.

käi>iia s. fschiti f.

kärna v. fsréri sv. vb. tr. 1. — ischia mjhlfjfa, Kärnmjulk.

[känie] 'kärna Uchiu f.

kärustöt — ers. af *törel.

kärr Uér n.

kärra Ucém f.

kärr-hjul Uérphl n.

kärr-hjärta fsérjasrta ii. Hjulnaf.

kärr[ig:] -''-u/^ iåérit adj.

kärr-^-^-kosa ^) Uérkosu f. Hjulaxellager.

kärrkrok tsérkrök pl. -ar m. Hjullöt.

käiT-slutuiiig tåérXlMm^g pl. -ar f. Hjulmutter.

kärrspole Uéngola m. Hjuleker.

katte Asa/^a m.

kätting' Uati^g pl. -a/- m.

*käx 2) f,9ftZ-5 pl. -ar m. Brandkrok.

*käx-yx Uåksxpks pl. -ar f. Yxe skaftad som hacka och anv.

till träns urhälkande. Pu.
*k()jas ^) My)jis pret. o. sup. -ist vb. dep. Vämjas, kväljas,

känna benägenhet att spy.

1) Kr. 2) fsv. kexi u. 'båtshake'. Denna bet. kvarstår i Dl., Uppl,
Gotl., Nyl., Estl.; 'stång [med krok på änden]' i Na. o. Estl. ; 'spjut'
(ish. säl-) i Ru. o. Estl.; 'brandkrok' blott i Öb. o. delvis Estl.
Lika växlande till genus visar det ntr. i Öb. Gotl. Na. Nyl. Ru..
fmn. i Dl., msk. fmn. ntr. i Estl.; i No. kjeks m. 'fiskeriredskap
(krok 1. håf)". 3) öb., Norrl. (Rz 385 a), Norge.

204

kök is0k n.

köksa Uqksu f.

köl U0I pl. -ar m.

köld Uql/l ut. pl., f. — Syu. vinter 2.

köp ts0p n. — pä köpet U mik.

kiipa Uop sv. vb. tr. 2.

kilpare Uqpar m.

köprysse iséprfps pl. -ar m. Kringvandrande handelsman från

Ryssland. — tt liq^,so mjptsi rosakur, ^lidi Uqpripsa.
köpskal — ers. af liarjakaiiiiu fi.
köra Uér pret. o. sup. isprt vb. tr.
körare fåérar 1. [i sms.] -is}prar m. Forman, åkare.
körar-kalas isfjrarkalås n. Förplägning åt stocksläpare efter

förrättadt arbete.
*körras ^) isfpns pret. 0. sup. -ist vb. dep. Huttra och frysa.

— hm, so ja f sy: ris i dq! vik ga liaim. — Grr. § 26.
körsbär U^§bér 1. isésbcer n.

*kös (1. kaus?) kmis 2) m. f. ingår i sms. flott(e)-*kös, qv. v.
kött isy t ut. pl, n. — Jfr savukött.
köttliaka isfpthhku 1. -likkii f. Isterhaka.

L.

1 ål pl. obr., n.

labb låh pl. -ar m. Näfve, stor hand.

lack låk ut. pl., m.

lacka I läk sv. vb. tr. 1. — lak hram.

^) Eg. 'kröka sig af kyla', ^-omlj. af Rz 347 a kor)-a v.
'hoprulla' Fby Nyl. *kurra 'böja, kröka'; jfr no. han sif 0 kuyra
0 fryyse R 441 b s. kura. ^) Är måhända det fi. kouSU 'skopa'.
Annars kunde man äfveu tänka på norska koysa f. 'hufva'.

205

lacka II låk sv. vb. intr. 1. — ha a he,it i^äq, svavtjj lakar

o v ma.
lada Udu 1. ladu ') 1. Iddii f.
ladda läd sv. vb. tr. 1. — I ad hfsu.
laddstock lådstdk pl. -ar m.
ladudiirr Iklu- 1. lådiuUr pl. obr., f.
ladii^'ard lédii- 1. ladugal pl. -golar m.
ladugårdspiga — se *stillepega.

ladu-klabb ladu- 1. Udu-kWh pl. -ar m. I 'lönn-gatef in-
slagna dymlingar, afsedda till att gifva styrka ät detta.
laf lav ut. pl.. n.
lafve lava m.
lag' I lag pl. -ar m. Lex.
lag- II låg ut. pl, n.? — sati liatr i\Jdg otar!
lag III la g.? Sällskap, i tis. i^ld ma Ibland, tillsammans med.

— ha va ije ?■ la ma alt ana. — lia va t la ma gqmhal

asa.
laga a. laga oböjl. adj., t. ex. ga laga vätji.
laga v. laga sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) = bsv. — laga da ov

mf ! — laga ha du nit glomar a ! 2) Skicka ngn efter

ngt.
lagerbärsblad lågah(s§blqd n. — ja^sku U0x> Iqgahm^hlqdra

ti krijdra po ftsUi.
lägg lå^ pl. -ar m.
lägga låq sv. vb. tr. 1.
lagg-*sträk 2) luqstrbk n. Redskap anv. vid förfärdigande af

laggkärl. (LK).
lagmau lagman pl. obr., m.

1) Med omlj. äfven i Vb. (ö), Öb. f. ö., Kkr, Fbj, Nyl. (a);
No. lisida m. fl. 2) öb., Ingå med samma bet.; i Na. 'bottenin-
skärning i kärl', stråk Vb. 'laggrand' Rz 681 a.

206

la^om hUjum adv. Ex. under biii'^"5iiides.

lag;saga Idgsågu f,

la^-sökiiiii^ lågshkm^y pl. -ar f. [Sälls.].

lakan lakan n. — Syn. *vepa.

lake I läka m. Gadus lotus.

lake II läka ut pl., m. 1) Fisklake. 2) Björklake.

lak(e)-imin läkamiin pl. obr., m. Okv. för person som städse
häller munnen öppen.

lak(e)-roiu låkarbm nt. pl, m.

lak(e)-stjärt låkasUcerf. pl. -ar m.

lakrits Idkris ut. pl., n.

'^lalla 1) lål sv. vb. intr. 1 Sia dank. — ha gar o lahir.

lallattaa Ii. Idl sv. vb. intr. 1 Tralla.

*lalliig- 2) Ulu adj. Däsig ; trög.

*lalliis ^) låhis pl. -ar m. Oföretagsam person.

lam s. Idmh n. — Jfr dum-lam.

lam a. lam, vanl. Idma *) oböjl. adj. Gr. § 237.

lam-låret Idmalon ut. pl., n. def. Okv. för en styfbent per-
son.

lamma I Idmb sv. vb. tr. & intr. 1 Framföda nngar, om
tackor.

""lamma •^) II lama sv. vb. tr. 1 : 1) Slå i allmh. 2) Slå ned
ngt, t. ex. lama staha i marfjej. 3) Nedtrycka, oordna;
t. ex. t}p^ska'nt lama ne^^ancUa sotenand!

^) Nyisl. VNyl. lalla v. 'slå dank', i Fby 'dröja, söla". Lån
föreligger i fi. lalla 'slapp person', lalU 'struntkarr (! Lönnrot),
hka ord i sin tur ingått i sv. diall. 2) Pg., Fby, VNyl. ^) Fby, VNyl.
*) isl. lame. '^) Vö. Ko. Na. 'slå\ MNyl. 'trycka, prässa', Fby
'falla, ramla' [betyd. -öfverg, ss. i *bockla, *bllffia, *dunta, *fiaska
ra. fl.; äfven i hsv. är slå = falla: Dalin II 400 a], isl. lemia

l)rct. lamda^ fsv. Icrmia: i no. lamra. lamsa.

207

*lam[in]a ^) III lama sv. vb. intr. 1 [ov] Långsamt ge sig i väg.

'•'lämna 2) låmtj, sv. vb. intr. 1 Gä ihop, 'sätta sig' ; t. ex.
h^}fji lämnar ihop. Äfven ss. vb. dep. 1 lämnas [tJio})].

lampa Idmpu f. — Jfr *bliiulick, *bluu(la s.

Lind länd pl. = sg. 1. landar n.

landa länd sv. vb. intr. 1.

laiulbacke ländbåka ut. pl., m.

landbonde lämhund pl. -bhndar 1. -hhndar m.

landgång" läggbng pl. -ar m.

landsbo länshow pl. -ar m.

landsida låndsidu f. def. (ut. pl.).

landskyrka lånstsy)risu ut. pl., f. def.

landsväg- lämvag pl. -ar m.

landtbrnk lånthrmh ut. pl., n.

laudtmätare läntmafar m. 1) = hsv. 2) Ett slags larv.

landvind Idndvm(d) pl. -vhjdar m.

landväg- ländvaip m. def.. anv. adverbialt.

langa läi^r/ sv. vb. tr. 1. — lägg tan ä lud!

Ilantcärna] ^lamptärna låmptmiu f. Gr. § 218.

lapa — ers. af *Iäpa, *slafsa.

lapp läp pl. -ar m.

lappa läp sv. vb. tr. 1. — Syn. bygga.

lapp [ig] *-ug låpu adj.

lapp-il ^) läpd n. Väderhvirfvel.

lappsalva läpsälvii ut. pl., f.

lapp-[virkej *-värke låpvcerk ut. pl., n. coll. Alt som kan an-
vändas till lappning, ish. af kläder. — Syn. byggniugs-
ämne.

^) Bet. i ÖstNyl., Fryksd. o. Skåne "halta", i Vörå däremot
— eget nog — 'kila af. Hör till lam adj. '^) Likaså i NVct.
o. Nyl.; afl. frän lama idm., hkt återfinnes i Pyttis. Hör till isl.
lemia fsv. Iremia. ^) Öb., Nyl.

208

larlVa kiiv^) sv. vb. intr. 1. — Gr. § 53, 3.

laniia hinn sv. vb. intr. 1. — ha va mp j larmas.

laniiskap Jånnskni) ut. pL, n. Skrikhals, okv.

larintruiiima lurmtrumhi f. Skrikhals, okv.

lasarett låsarat n.

läsk läsk pl. -ar m. Skarf pä timmer, båtbord m. m.

lass läs n.

lassa läs sv. vb. tr. 1.

lasstals lustqls I. -tM,s adv.

last låst ut. pl., m.

lasta lust sv. vb. tr. 1.

last^-ainmal låstgqmbal adj.

lat Wa oböjl. adj. Gr. § 237. — Syn. *(lauglug-, ^lollui?.

*stocklat.
latas latas sv. vb. dep. 1. — Syn. *dasa [sig], *ratas,

*skolka.
lathuud låtalmn pl. -hundar m. Okv.
latin latin ut. pl., g.? Antikvastil. — int kan ja läsa huit

hoiåi, ha a latin.
*lat-klöf2) lätakUimv pl. -ar m. Lättklöf.
lat-krok låtakrok pl. obr., m. Lätting, okv.
latmau låtamån ut pl., m. Lätting. — .,hoho, om a val vbl ?

sandza" sa lataman to a sat po sagghallsv Ordspr.
latmausbörda Idtamanshblu f. — tii^ska int ta latamans-

hqlu !
latmask Idtamåsk ut. pl., m. 1) Ryggmärg hos slaktadt kräk.
2) Lätting. 3) Lätja, skämts. ; t. ex. ha latamasfåt kumi
ti da n}f?
lat-oxe låtabks pl. -ar m. Okv.
lat-raiit Idtarånt pl. obr., m. Lat häst.

1) VNyl. 2) Vö., Hs.-Sdm. (Rz 394 a) SM-e; no. latklauv f.

209

lat-sjuk lätas/jjik 1. -sfsihk adj.
lankku fi. låukii f. Ränsel.

låtfkur^s pl. -ar m. Arkangelit.
lax Idks pl. -ar m.
1<* ^e pret. /o^t7 sup. saknas, vb. intr. — Syn. flina, flissa,

fnissa, fnittra, *^uittra, 'lä. Jfr skratta,
led s. I lé 1. låd (best. lån) pl. ^af/fir m. Lem.
led s. II låd 1. Ud n. Gärdsled.

led a. låid adj. — ja a so lead häda kqti. — Jfr utled.
leda s. låidu ut. pl.. f.
leda v. låul sv. vb. tr. 2. — ha latdar far o mor^t^ halvih

säges om den som går baklänges. (Jfr Nyl. IV p. 138).
ledare låidar m. — Jfr vattuledare.
ledas — ers. af ^styggas,
ledes ingår i smss. all-, *anuar-, huru-, livad-, mang-, sa-,

sadär-ledes.
led [ig] *-ug- Udii adj.

'•lediug 1) låidigg pl. -ar m. f Led person.
*ledja 2) Ikh sv. vb. intr. 1 Vackla af och an.
*ledolös 3) Iklidhs adj. Lös och ledig, utan arbete. — ha far^

Jagg ga hdulqs an, froivarja.
ledsamt — ers. af *längtonit, drygt.
ledsen ZqsH adj.; böjes: m. låtsna f låhpun n. låism. Jfr Gr.

§ 236. — Jfr utledsen.
ledsna låis.n sv. vb. intr. 1. — ;ja ho laisncir o tr^}ptnar ma

ha fragasi. — låimas sv. vb. dep. 1.
led-stäng låidstågg pl. -stadgar t
lefva lava pret. låvd sup. lava vb. tr. o. intr. — om jä lavar

o tu lavar o vcécja stqr tis.

^) No. leiding m. Brukas äfven i Nyland. ^) Br , Nyl. ^)
Trol. af smst. hdll O IfjS 'ledig och lös', jfr lisv. lös OcJl ledig.

14

210

lefvaiule lavan iit. pl., n. Lefverne, oväsen. — va a ha nu

frp t lavan?
lefvaiules V) låvanchs oböjl. adj. 1) Liflig, rask, kry. — y>it a
ha na simk, ha a so l&vandis. 2) Naturlig i sitt upp-
förande. — hu a altik so lavandis, so. 3) förek. i uttr.
SS. t. ex. int kan ja ha nan lavandis ro(w) fiari ja far
Vita hulais ha a.
IclVer lavar ut. pl., f. & n. — ha hnndar ma po lavre tis.

Jag är nyfiken och orolig,
[lega] =^läg-a v. lacj sv. vb. tr. 2. Gr. § 36, 5.
[le/^a] *läga s. lagu ut. pl., f.
[lego]-folk *läg- lagfalk 1. -folk ut. pl., n.
|Iego]-lijoii *läg- lagjön n.
lek låik pl. -ar m. — Syn. lekvärk bet. 2.
leka v. låik sv. vb. tr. o. intr. 1.
*leka 2) s. låiku f. Leksak. — van hqr^l}p mp hikuna tm

qtar, atsoni tu roma^§o?
|le]-katt *lä- lakat pl. -ar m.

leksak — ers. af *leka s., lekvärk, *graiita, kalu fi.
lekvärk låikvcerk ut. pl., n. 1) Leksak. 2) Lek.
lem Um pl. låmar m. = lam pl. -ar m. Gr. § 19 I 1 j'.
leiiiinel — se skar(e)inöss.
len, *-iig låna^) oböjl. adj. — lanu adj. Hal, slipprig. — ha

a so laniit po jola idq.
ler lair ut. pl., n.
lera lavru ut. pl., f.

ler + ? *) l&isUhk (k -/.?-) pl. -ar m. Murarhandtlangare.
ler-*gräf Ihygrav pl. -ar f. Lerpöl, lergrop.

1) Np., Nyl., Estl. i bet. 'yr'. Äfvenså no. levande. ^) isl.
leika f. Med samma bet i Sibbå (östra Nyland) och Ingå (västra
Nyl). ^) Vasa läns norra socknar. *) Måhända en förvridning af
det ryska nOCH.lbmUKI. 'handtlangare'.

211

lei'-^räs Ihrgrhs ut. pl., n. Chenopodium album.

ler[i^| '^-n^ låmi adj.

lerjord låijjbl ut. pl, f.

ler-pipa läirplpu f. Kritpipa.

ler-tupp laijiup pl. -ar m. Lergök.

leta Hit sv. vb. tr. 1.

Ilevkoja] ^löfkoja^) Uv'kö}pju f. Gr. § 218.

*lickra2) Ukar sv. vb. intr. 1 Kela. — hu hhrar o lukra^^o

obqrt ma hade hl bom sat.
'^lid 3) Ikl pl. -ar f. 1) Backsluttning. 2) Kant i allnih., t.

ex. pä tallrik m. m.
lida Ud pret. linl sup. lidi vb. tr. o. intr.
lider Udar n.
liderlig Iklarlh adj.

'''liderliiig Udarfi^g pl. -ar m. f. Liderlig person.
liebryne — se *smeta s., *sända s.
lie lija m.

li(e)-lår *) lilår n. Liekroken som fästes vid *ärfvet.
li(e)-*ärf 5) lijcerv pl. -ar m.
li(e)-*ärfs-knapp Ujrervsknåp pl. -ar ni. Handtag (pinne) pä

lieskaftet.
lif Ifv n.

liflig Uvli adj. — Syn. *lefvaiides.
liflös UvUjs adj.
lituära [sig] Uvnce^^a sv. vb. rflx. 2 (o: -rt^^a).

^) Denna folketymologiska omdaning torde förekomma inom
de flesta svenska landsmål. Sålunda allm. i Öb., EP., Nyl. o. Aid.
Anföres äfven af Noreen i Fryksd. Ljadl. p. 85. '^^ Påpekas bör
att i no. finnes ett vb. Ilk7'a 'rokke' &c. = lirka, hkt senare ju i
sv. användes i en bet snarlik kela. ^) Öb., EP., Ingå (VNyl.),
Estl., Ru. ; allm. i Sverige (Rz 401 a) — öfveralt i bet. 1 — isl.
hlid fsv. ViJ) f. *) Öb., EF., Nyl., Estl., Ra , SM-e, Sk., Fryksd.
■') Öb., EF., Mell. o. ÖNyl., Estl., Ru., Uppl. (Rz 397 a), SM-e.

212

lifsfara Uvsfåru ut. ])1., f.

lifsstraff' livstråf ut. pl., n.

lifstid llvsfhi ut. pl., m. def.

lifstycke Ijvstfpk n. Väst ^).

lifva Ih sv. vb. tr. 1.

ligga Ug pret. låg 1. lo sup. Uga vb. intr.

liggsjuk Ugsmk 1. -sisthk adj. Som vill ligga.

liggiid Ugastid ut. pl.. m. Sofdags. — e, //a hgastid ra\j ?

lik s. I lik n. Liflös kropp.

lik s. II lik n. Kanttäg pä segel.

lik a. lik adj. — komp. likan superi, likast äfven Bättre
bäst.

lika v. Uk sv. vb. tr. 1 Finna behag i, tycka om: t. ex. ja
likar ha int.

lika adv. Uka adv.

likasom likasom konj.

*likaväl likaväl adv. Likväl.

likblek likhVeak adj.

likgiltig — omskr. med hka noga om na. Jfr ock '''full adv.
2, at.

likkista likishtu t

lik-krossad likrösa oböjl. adj. Sjuk i följd af åsynen af 1. be-
röring med lik.

likna likn sv. vb. intr. 1.

liknäl liknkl pl. -nolar f. Nål anv. till att fästa garneringen
vid likkistan. Borttagna sädana begagnas vid trolldom.

liknöjd liknmpd adj.

lik-[procession] -process 2) llkpnisas pl. -ar m.

lik-[toru] -ta '^) likton pl. -ar f.

^) Med samma bet. i Öb. allm., Br., EF., Py., Estl., Gotl.,
Sdm., Uppl., Hs., Dl., Sörb., Bhl.. Sk. '^) Pyttis. '^) Denna om-
tydning är allm. åtm. i Finnland.

213

likfä^ Ifläog ii. Begrafningsprocession.

likvagn likvagn pl. -ar f.

lilja Ulju 1. Uhju f.

liljekonvalje mhlmvåljn'^) f. Gr. § 218.

*lilla2) lilu f. Liten varelse ss. barn, hundar o. s. v.

Iillliii^'ei' Ulflgge.r ut. pl., n.

lill^amiiial Ulgambal 1, -gambal adj.

lill-iiiiddag- ^) Uhnhda ut. pl., m. Lättare måltid mellan fru-
kost och middag.

liU-'^skruf UXskrmtv pl. -ar m. Vanlig brudkrona.

lill-tå liXton pl. obr., f.

lim I lim ut. pl., n. = hsv.

'■iiin ^) II Umh n. Får, tacka.

'^limma *) s. Umhu f. Får, tacka. — he. lota^om to hmlima
sUitar po 7iavra. — Lockrop: koma (1. komm) tan, tasit
hmbuna min, kom!

limma v. Um sv. vb. tr. 1.

limning Umm^g ut. pl.. f.; t. ex. stola a sond&r i ktumnJza.

limpa Umpu f.

lin Ihi ut. pl., u. — Jfr -^hässla.

lina Unii f.

lin-^^^bräta limhrbtu t. Linbräka.

linbräde limbrk pl. -brachr n. Bräde pa hkt man afslår lin-
skäfvorna.

lind Utjd pl. -ar f.

linda s. Undu f. Trädesåker.

linda v. Und sv. vb. tr. 1.

^) Kske har ordet 7lihku 'näjlika' bidragit till ordets i målet
torändrade form. 2) jfr jjyl. Ulu Ulm f. 'leksak'. 3) Sdra., Sk.
(Rz 407 a), Fryksd. ^) Öb., jfr Geta (Åld) UmS ra. idm. Afl.j.
till fspr. lamb hsv. lam och Ko. lilmb n. idm. I Norrb. leml) n.

214

*liii(lau ^) Undan n. Barnlinda.

lindra Uiidar sv. vb. tr. 1.

|liiidi'iug'l *linderniiig- 2) UmUtp^fj ut. pl., f.: t. ex. ja^sJni
om frälst om ha^slm va na ti hnda^i^g.

*liiidug ingår i sms. lättliiidu/»-.

lingarn Uggcpi ut. pl.. n.

[lingon] *linga U^gu f., hälst i pl. aU h0st ploka vi so mipUi
h^guna so ha val mag g kar gar ful.

lingo[nJbär Uggiihrhr n.

lingol n]ris U^gims ut. pl., n. coU.

lin-liässla Unhalhi f. Lindocka.

lin-'''knocka Ugknokii f. Linknippe.

lin-koppa Ugkdpu f.

lin-*kränka UgkrknUu f. Bräde hvarpä man läter linknop-
parne falla vid afsläendet.

linjal hnjal pl. -ar m. ; best. sg. stundom kiijdk.

linje Unja m. Ritadt streck. — Syn. *rista s.

linne Um & Um ut. pl., n. Linnetyg 1. -väf.

linning Um^g pl. -ar m.

*lippa 3) UpK f. Läpp : trut. — bom l&ga^li2M Barnet hän-
ger läpp, börjar gråta.

lippo fi. Upu f. Fiskhäf.

lirka Ur k sv. v intr. 1 : 1) = hsv. — kr k }nt so mrpisi- ma
a, ha vql^to so storlqtu. 2) Krångla : t. ex. va stqr^tu
t(vr o hickar Jiada dan i d^ra: bråkar, nml. med låset.

*lirpa *) Urp sv. vb. intr. 1 Humla. — Gr. § 214.

lisa s. Usa ut. pl., f.

1} Pyttis. 2) vNyl. ^) Vö. Upa m. Jfr Lgr Btr. § 94. 4
(..urg. Hepan- genom a-oinljud av Hipan-"). *) Samma bet. i
Vörå; urspr. ett verbum motus ss. i Nyl., där det ntgör afljud till
*larpa o. Hurpa. I Na. 'hänga cfter\

215

lisa v. Us sv. vb. imp. 1.

lisiuare — ers. af skrymtarkåpa.

lispimtl Usimnd n.

*lissa ^) s. lisu f. Rynka, veck.

*lissa v. Usa sv. vb. tr. 1 Rynka, vecka.

*lissug Usu adj. Veckig, rynkig.

list I Iht pl. -ar f. Beslag.

list II list ut. pl., f. Fraus. dolus.

lista Ustu f.

listig Usti adj.

lita Ut sv. vb. intr. 1 \po nan].

[liten] *liteP) Ul komp. mindar sup. minst adj. — Iitij t.
ex. i ordst. hty lavar an. — Utt adv. Litet.

[litenj-aktig* 3) *litel- WMMi adj. Småvuxen, obetydlig.

*litsa*) lisu f. 1) Ögla. 2) Tygremsa.

*ljoa jow sv. vb. tr. 1 Ljumma, t. ex. vatten.

*ljoen 5) joivi adj. Ljum.

ljud jmd n. — /i/) jamna a tat jmd '(^vrast säges till en hög-
röstad och pratsam person.

Ijnda ers. af lata. ~ Jfr *böka II (ljuda doft).

ljuga jmw pret. ]miiv sup. j}fJg^ vb. tr. o. intr. — ha tu j}pgi
na f)s(r säges till en som ertappas för osanning. — ha
va i^pgi, ha!

') nyisl. lissur f. pl. BH. Uppgifvet frän Kr., GK., T., Vö.
o. Fby samt Gotl., där ordet lyder läså f. (Rz 405 b). 2) Böjn.-st.
Uti- ligger till grund för ordformer i åtm. Öb., Kkr., Fby (lidar), Bo.,
Estl., Ru., Vä., Dl., Vb., Jtl.; isl. iHell. '^) Fby. *) Vö. likaså, Nyl.
*lits m.; lånadt från mhty. nhty. Iit2:e f. 'schnur' << fr. Uce. ^) fsv.
lioi adj., f. ö. kvarlefvande blott i Br. Na. JOin. Vida allmännare
— Np., Ksl., Norrl., Uppl., Gotl. (Rz 417 a), Fryksd. — är adj.
*ly(en) = isl. Jdyr *hl'iWiR got. hletcs. — GK. NVet. lihjin idm
är fistdr)^. af fsv. Hioin frän en tid då I än kvarstod flor sonan-
tiskt i.

216

IJn^jare ji]i(jar m. \- laukku ti. jiMigarf/tifku f. Storljugare.

ok v. — Jijig(^rl(^>(ku bium baum gar i al golar, Hackar

al (nih) skqlar.
Ijiiiii ~ ers. af *]joeii 1. -^sud<*u.
IJuiiiskf jfpnska m. Gr. § 25, 3 «.
Ijnng — ers. af *sluugoris.
Ijun^a jic^g sv. vb. imp. 1 Blixtra.
ljungeld ju^ghj/l pl. -ar m. Blixt.
ljus s. jiiis n. — )ms t gms Jims o lampur i traUrprlmr

Ordst.
ljus a. jths adj.
*ljuska? Imsk^) sv. vb. intr. 1 Flamma till. Gr. § 60 (no.

Ijöska idm.).
ljuslett jiuslat adj.
ljusna jmsu sv. vb. intr. 1.
ljusstake pjiståka m.
ljus-*tan(le ^) jmstånda m. Ljusveke.
IJustra — ers. af *stödja II.
ljusveke jmsveak pl. -ar m. Hällre ljus*tande.
lo I löiv pl. -ar m. Felis lynx.
lo II loiv ut. pl., n. Lo på kläde,
^lo'*) III löiv ut. pl., g.? Skratt; förek. blott i tis. ^rt a [1.

va, val] so ful o(v) loiv.
*lock *) I lök ut. pl., m. Mytiskt väsende : Loke. Dä man fält

en tand skall man säga: lokf^l/Ok, jer^lu ma wij)r0tan,

so jer ja ta ig^gultan.
lock II lök pl. -ar m. Härlock.
*lock^) III lök pl. -ar m. Spindel.

1) Vö. låjsp, Mx lö/i, Kr. = Ped.-Pu. Jfr Ii. loistaa'^ ^)
ÖNjl., Rg., W., o.; jfr isl. tanclre, m. 'eld', got. tandjan 'tända'
hsv. tindra o. tunder (faöske). ^) Kr. Vore urn. Vilahwa, jfr

got. hlahjan v. 'le'. *) Hvbfj. Mkm Nyl. *lock. — Samma for-
mel i Nyl. ■') fsv. lokke m.; Öb., EP., Nyl., Estl., Ru., Götald
(Rz 418 b).

217

l(K'k IV lök 11. Lock på kärl. — loUi ed hf.tu cl. v. s. .,don
efter person" Ordspr.

locka I lök sv. vb. tr. 1 Kalla; narra. — lifi a lat U lok a
som ma vil ho^ Ordspr.

locka II lök sv. vb. tr. 1 Uppsätta håret i lockar.

=4ockiiät löknat n. Spindelnät.

lod lod n.

*lO(la 1) låd sv. vb. intr. 1 Springa, trafva <om häst). — gra/^,
ha loda qv ti skoji f}p os.

Io(l|besinau] '''-bismaii lödbfpsman n. Mindre besnian uppta-
gande endast några lod.

lodbössa lodhxpsu f.

lof löv ut. pl., n. Tillåtelse; frihet.

loflig lövli adj. — ha a int nktit lovht th ga jcer.

lof 1 16 f t n.

I loftj-kammare =''loftes- löftiskåmar pl. -kamhrar m.

|loft]-svale *loftes- löftisvåla m.

lofva I lova sv. vb. tr. o. intr. 1 Promittere. — lova a got
man hqj/l a båtar Ordspr.

lofva II loiv sv. vb. intr. 1. — lotv hjj i vin, so vandar vi.

lofvart lovart ut. pl. o. g. — va a tul i lovart j¥i}p?

lofve låiva m.

lofvera liwer sv. vb. intr. 1. I öfverförd bet. säges lia gar o
luverar.

loge låwa m.
? lö'}fit sv. vb. intr. o. tr. 1 Di.

loka loku f.

lokomotiv lukumutiv n.

1) Omljud häraf uppvisar Hödja, qv. v. Hör hit VNyl. U}pda
v. 'stampn, om båt i sjögång'? Eller jfr no. löa v. 'glide sagto
frem , hkt då stode för äldre *löca.

218

lolla s. luhi f. Sömnig, dåsig kvinna.

*lolIa v. löl sv. vb. intr. 1 Lätjas, slå dank.

*lollug Ulu adj. Oföretagsam, lat.

l(mi I — ers. af fl. kaakkuri.

loiii II I6m pl. -ar m. 1) Århandtag. 2) Tjockände pä trä.

Gr. § 29. 2 «.
loma Urna sv. vb. intr. 1 [ov\.
lomiiörd — ers. af tuiighörd.
loppa Upi t

lort lört 1. lårt. pl. -ar m.
lorta lårt sv. vb. intr. 1.
lort[ig'] *-ug' lårlu adj.
loss los oböjl. adj.

lossa ?osa sv. vb. tr. o. intr. 1. — lösa po hxfhsima Cacare.
lossua Usn sv. vb. intr. 1.
lost[e] lud ut. pl., m.
lots lös pl. -ar m.
lotsa los sv. vb. tr. 1.
lots-stuga löstjpgu f.
lott Ut pl. -ar m.
lotta — omskr. med kasta lott.

*lotte 1) låta m. Del, afdelning: t. ex. sa,ndzi a i tri låtar.
*lubba 2) luhu f. Granriskvast.
lucka ^) luhu f. — Syn. *täppa s. I.
liicker liikar adj. — li^a so hikar ^wjmul jcpr i vomjji/.
luckra I lukar sv. vb. tr. 1 Göra luckor. — tu ha lukra up

jola dm san ja sist va himr.
*luckra II lukcr sv. vb. intr. 1. Smeka, smickra, kela; tubba,

— ja fl lukar ma hanar f^^ u sa ha hu vist ?• sqtsi.

ij isl. hlute m. 2j px., Mx., GK., Sdra. (Rz 411 a). Hör
väl ej till isl. hlhha Rz 412 b luhha f. i allmh. 'tjock figur'. ^)
fsv. Inka isl. laka f. Med kort U äfven i Vörå o. Borgå.

210

ludd lud ut. pl.. 11.

ludda [sig] Ind^sa sv. vb. rflx. 1 = ludas sv. vb. dep. 1 . —

sJw 2)0 tan vand, hur ha tron a hidasf reaj.
ludd[ig'] *-ug IMu adj.
ludeu liah adj.
luffa luf sv. vb. intr. 1.
lufsa lufs sv. vb. intr. 1. — ja va so stihs to ja so klart

hmi. hur variji- lufsa Minum snqdrivuna i mosa.
luft lukt^) ut. pl., f. Gr. § 81, 3 n. 1. — /i'a so goivin lukt

jar^in idq.
lufva Iwtvu f.
lugg låg ut. pl.. m.

lugga Ug sv. vb. tr. 1. — Syn. -''uacka, tufsa.
lugn s. lu^n 1. Mn ut. pl., n.
lugn a. lugn 1. hhn 2) adj. — i lupiasf vatnt gq^§tfl§t Mka

Ordspr. — Syn. nädig (om barn).
lugna Ugn 1. liini'^) sv. vb. tr. o. intr. 1. — simi Imiar mf

ratj. Jfr 'vackra,
''luja*'^ lihja oböjl., g.? Lögn; blott i uttr. ss. ha vanuhqja

ha! Gr. § 59, 2.
lukt luft^) ut. pl, f. — tukt (-m) luft Ji'a i skop Imam&nii!

Gr. § 81. 3. — Jfr fln-^hvadug.
laMs. hift ^) sv. vb. intr. o. tr. 1. — J^rjuft^^^^o fm, va ha

du dzort, po}pk! — Syn. *nasa.
luktbalja lufthålju t Okv. för en illaluktande person.
*lulla-5) liilu f. Vagga.
lummer — ers af ''jämna, *niekris.

1) No. lukt, lykt. 2) öb., Hvbfj., EF., Nyl. 3) jfr (•?) sk.
luja v. 'ljuga'. I Nyl. säges ha va lula ha! *) öb., Hvbfj., EF.,
Nyl., Estl., Hs., Nk., Fryksd., Norge, ä.-nsv. luft. '") EF., Nyl.;
allm. i Sverige (Rz 414 b). Afl.j. Bo. Wo f. idm.

220

*hnia \) hhn sv. vb. intr. 1 \po qru\ Draga öronen bakåt (om

häst, hund 1. katt).
*liiii(lu^ 2) -lundu adj. i srass. motsvarar hsv. -aktig, -artad,
lunga hi^gii f.
lungsot lii^ysota ut. pl., f. def. — imp mun dow i higgsota

ifyol.
*lunka^) s. lu^kii f. Höft, ro, länd. — ja a s/wk i lu^kuna

mm.
lunka v. lu^k sv. vb. intr. 1. — Syn. '^pjunka.
*lunna*) Mnu f. Större block på väfstol.
luns (tjock o. ovig karl 1. pojke) — se '''drunt, fethen, fetgalt,

fet])amp, längväm. pamp, .stampsäck, ''^trubbel. *trum-

mel.
lunsa s. Iu7isu f. — Se *dossa, "'dryfta s. IL ^drynta s.,

fet-'^dynta, "fludda, *klumsa, *klunsa, 'klåpa s., morsa,

pylsa, *pymla, '^trulsa.
luns[ig] 'i^-ug lunsu adj. — Syn. *dryntug, '^fluddug, "klum-

sug, klunsig, *])ylsug, *pymlug,
*lunta liint sv. vb. intr. 1 Tända på; t. ex. vdt liint po ts}f-

tiina var idq!
'•iuntor luntur pl. t. Paltor, trasor.
luntuta fl. lunt sv. vb. intr. 1 Smäspringa.
lura lijir sv. vb intr. 1. — ha hqar o burar at a.

M Np., Mx., Pg., Kim., Fby; Nyl. *Iyna idm. Jfr Nvl. Etym.
s. v.! 2j gp NVet. ; i Vb. användes -lännåm (eg. dat. pl.) tal-
rikt i sms. bildande adj. 1. adv. '^) <^ *luncl-ka (Gr. § 191 C
2 «) isl. Imidei' f. pl., aflj. till lend sv. länd (Nn AIsl. Gr. ^ §

144); lund- (1. snarare ett urnord. lundlö-) har lånats till finskan
som har luntio 'höft' (jte lonkka). *) Med närlikn. bet. ('vind-
spel för skaften i väfstol') i Dppl. (Rz 415 a); f. ö. 'spak', kafvel'
o. 6. v. = isl. hlunnr m. fsv. lunnar m. pl. I diall. städse svagt
fnin. I bet. af 'väfblock' 1. dylikt förek. ordet allm. med omlj.

vok. ^ *ldyn n. 1. *hlynia f.

221

*lurl'vas liirvas sv. vb. dep. 1 Bli lurfvig.

lurfv|i^l *-ug' lurvu adj. — ha a so lurvu > Qgu d. t. s. skäggig.

lurjus 11. lurjus pl. obr., m. Liirk.

lus hjis pl. Us (best. Use) f. — ha nq^^om husa, > Uvniaw-

han d. v. s. ytterst långsamt.
lusa Iws sv. vb. tr. 1 [ncr\. — t}f^ska'nt Ims nerjma ma

sihtii hrjn tat.
liis[i^[ *-ug: Iwsu adj.
lus-kam Iwskåmh pl. -ar m.
lus-kusk Imskusk ut. pl., m. Okv.
lus-*nämd hJisnamd adj. Anv. om en. pä hkn löss gärna trif-

vas.
lust hl^t ut. pl.. f.
lustig lusti adj.
lut liAt ut. pl., f.
luta 1 liiif sv. vb. tr. 1 Inlägga med lut. — Imt fisth ft

luta II Iwj sv. vb. intr. 1 Böja sig; vara lutig. — Imbs pret.

0. sup. -ist vb. dep. Luta sig. — txp^ska int Imtts mot

häda ckce^galii, ha fajjjar okuL — Syn. *brauta,

*syda.
lutfisk IMfisk ut. pl., m.

lut-*läcka ImtlaUu f. Kärl hvari luten lägges vid byke.
lutuiug- — ers. af *viukniug'.
^lutug-i) IMu adj. Böjd; krokig.
lycka I hfku ut. pl., f. Fortuna. — //«, som hq^l}pku, tarvar

int vath Ordspr.
lycka II *lyckja 2) hffju f. Ögla.
lyckas hpk.as sv. vb. dep. 1.

1) Fby Nyl. likaså; isl. llltr fsv. luter 1. lutog(her?) Sm.
luter. 2) öb. flerest., EF,, Pyttis, Estl., Rn., Vätö, Dl.; isl. fsv.

lykkia f.

222

ly<'k-knuf ^) hfkniht pl. -ar m. Löpknut.

lycklig JxfMi adj.

lyda lyd pret. Impcl 1. lyd sup. l^d vb. tr. o. intr. — ha, som

int hjdar far o mor, far^Jj/d triimbii Ordspr.
'•iydas 2) lys pret. o. sup. lysta vb. dep. Lyssna. — lys til 1.

po va ja hqr^ti sa\j !
ly(l[ig:] *-u^- lydu adj.
lyfta v. hpft sv. vb. tr. L — Jfr bomma.
*lyfta s. hfftu f. Den inrättning i en kvarn, medels hkn den

öfre stenen höjes 1. sänkes.
lykta hfiftti^) t Gr. § 81, 3.
lyktas hpftas*) sv. vb. dep. 1. — to Jia gqmbal^l}pftas sa

far vh ny. — Gr. § 81, 3.
[lymmel] ^Ijummel jumil 1. jumhl •') pl. -hlar m. Slyngel. —

Gr. § 74, 3.
lysa v. lys sv. vb. intr. o. tr. 1. — sola lyst so varmt m

dhmiw^fwstn i is}f.rlsu to prasn lyst tndi ga^gii f^

dam. — ska ja lys da, j(§r a so mbrkt? — Syn. (i bet.

splendere) *bräiia. ^^Ma, glimma, *glisa, *gläiita, *gåla^

*skulla. — Jfr glänsa.
*lysa ^) s. lysu ut. pl., f. Norrsken. [Anses vara stora böljande

vågor i etern].
lysmask lysmask pl. -ar m.
lysning lysnigg pl. -ar t — Jfr naittajaiset fi.
lyssna — ers. af lydas,
lysta hfst sv. vb. intr. o. tr. 2. — ha lyystar^ma ti ga tid,

— ha som hpstar o int tragg tis. — ha a miptsip som

ha simk^hpstar Ordspr.

1) Öb., EF., Nyl. 2) ig], hlyöa(sk). Allm. i Sverige (Rz 400
a); kändt f. ö. från Na., Fby, Nyl., Dagö o. Nuckö. ^) Kkr, Fby,
Estl., Gotl. *) fsv. lyfftas Sdw., Estl. '=) Kr. *^) Med samma bet. i
NVa., Vö., Dl. = *lyse n. Jtl. o. Hjd. (Rz 408 a), isl. lysa L
'noget lysande' bet. 'ljusning mellan skyar' i EP. o. Nyl.

223

lysten hpstt adj. — Jia a se hf.^ft at fogal häda him.
*lyta^) l//t sv. vb. tr. & imp. 2 Vanställa, om kroppslyte;

t. ex. ha Il/tar a, hachnan.
lyte h'/t n.

*lytu^ If/tu adj. Behäftad med kroppslyte.
lada lödu f.

*lå(las 2) Udcis (pret. o. sup. af *låtas) vb. dep. Låtsa.
lag lög komp. lagar superi, lakst adj.
laga löga sv. vb. intr. 1.
läge löga m.

låghalt låghalt 1. -haXt adj.
lägländt IqgVant adj.
lagsäng Iggsagg pl. -ar f. Den lägre ned belägna väggfasta

sängen (i bondehus). — Jfr högsäng.
lan lon n. — lom ska int koma liam, grotandis Ordspr.
låna Un sv. vb. tr. 1.
läng lägg komp. langar superi, lågst adj. — ha lägg figgar

säges om tjufska personer. — ha vaX^^o lägg i 0gn

d. v. s. flat 1. skamsen.
"^länga låndhi f. Fraktbät, färja; pråm.
långärmad låggårma oböjl. adj.
lang-[hent] '^-benad läggbkma oböjl. adj.
långbänk lägghkgk pl. -ar m. — li(/ po lagghantsi tis. Dåsa,

blifva efter med arbetet.
långdans låggdåns pl. -ar m. — ha a ma^ krokar i la^g-

dansn Ordspr.
lang-*darjus ^) lå^gdårjus ut. pl, m. Långskänk, okv.
länfffinffer — ers. af storftnger.

^) isl. lyta v. 'göra lytt' eg. 'göra ful' <C Hoi^' adj. '^) Na.,
Fby, Nyl., Nu., O. ^) Nyl. dårjtlS m. 'skojare' (ingå) ingår i en
mängd sammansättningar och föres af mig i Ngl. Etym. till *dorg
'skräp'.

224

laii^--llake lå^gflåka m. Tvåhjulig kärra mod lång flake. Slik
flake, lagd cifvei' en stock eller stenar, användes äfven af
liarn att gunga på.

laiifi-frcMla^' låg g fr) dan ut. pl., m. def.

laug-^TUiid ''-gTUiidu^' lå^grun 1, lå^gritndu adj. — ha a so
la^grundu ve^^trandra.

lang'lialm långhalm ut. pl., m.

laii^-här[igl *-u^ lå^glwru adj.

laug-katkeseu låg- 1. lögkaUcsu m. def.

laiiglett ^) låggVat adj. Länglagd i anletet.

läng-lifvad låggViva adj. (blott pred. o. därför oböjl.).

läiig*-*läpa 2) lågglqpu f. Lång och mager kvinnsperson.

långnäsa låggnasa ut. pl., f. m. Okv.

läng-[näst] *-uäsad långnäsa adj.

långpanna läggpåmi f.

långs lags prep.

långsam luggsam adj.

langs-eft[er] Idgsat prep. & adv.

långseft[er]-randig *-ug lågsedråndu adj. Med ränderna långs-
efter (ej pä tvären), om tyg. — Jfr tvärrandig.

långsida Idggsldu f.

långskank — se lång-^^darjus m., lång-=^iåpa.

långsärk låggscerk ut. pl., m. gifves vid bröllopet af sonhu-
strun åt svärmodern.

langskånk ^) lå^gskbgk ut. pl., m. Okv.

långt lågt adv. — lågt ifrån Långt ifrån. Sk. Vsuud. —
Gr. § 17, 1 n. 1.

lång-*tomt 1. -tungt Idntimf adv. Ledsamt. Gr. ij 110. 2 1^
& 3.

1) isl. langleitr; Öb., EF., VNyl., Norrl., DI. (Rz 392 a)

2) VNyl. 3) Np., Nvl.

225

lan^"-tä^"a lu^(g)togu f. Tjlga som erhälles vid linberedning.

laiigull läggul ut. pl., f.

langvar[ig"] '^-w^ Jdggvåru adj. — la^gvarua simkdom a visa

d0(dj Ordspr.
lau^'-väiii lä^gvåmb ut. pl., m. Okv. för en fet person.
lau^--|väg-a] *-vägug- läggvagti adj.
laii^'vä^'^' låggvhitza 1. -? ut. pl., f. def.
lan^-iiroii i) lugghmr (w.) pl. t. Pack, patrask.
=^läpa 2) ingär i sms. läiig-^lapa, qv. v.
lar 1 lår pl. Urar m. Ett mätt.
lar II lår n. En kroppsdel.
larfoder lårfadar n. Kalsonger.
las I6s n.

låta I — ers. af *läta.
lata II löt pret. o. sup. Ut vb. intr. Ljuda, t. ex. ha Iqt so

ila to ha gaVma.
*lätas '^) lös 1. lös pret. o. sup. lösta vb. dep. Låtsa. — ha

lasta ast si ma hajjlar. — los ajjlar om a! — Syn.

*Iådas.
lät[eii] -''-ug- ingår i sms. kär-, storlåteii.
lä s. la ut. pl., g.? — ja log i- la undi ^'ifja to ha starma.
*lä '*) v. la pret. loiu ut. sup., vb. intr. Le.
*läa Icl sv. vb. imp. 1 Vara lä; t. ex. ha laar^fxp (1. und^)

landi.
läck — ers. af *läkug.
läck(j)a '") låfju f. Mäskekar.
läder lådar ut. pl., n.

1) Nyl. 2) Po.^ Götald "sjäp' (Rz 419 a). Är trol. låneord;
jfr (?) ulty. loof 'lopp, språng'. 3) Nyl., SM-c, Fr., Sörb. Håss inf.
*) isl. Jdéia |fsv. däremot aldrig med ä : jfr Sdvv.] ; Dl., Kkr, Bo.,
Rn.; i Bo. äfvon légm — got. hlahjail. Jfr Nn AIsl. Gr. § 251,
3. 5) Vö. idm.; upp. från Kveflax i bet. 'lnt'(?).

15

226

läderlapp lådarlåp pl. -ar m. 1) Lapp 1. flik af läder. 2)
Vespertilio, flädermus.

*]ä^(l 1) Urfd pl. -ar f. Dal, däld.

lä^jc: lå(j, best. UJzi, pl. ?få_^ar m.

läg^*a Zfi/7 prat. /«</ 1. Id sup. ?a* 1. Za^•i vb. tr. — f\p va lag
tu ha U to? — laQ ov stola Lägg stolen undan! —
läks pret. Ikksta sup. läkst vb. dep. Lägga sig. — Ikks^
öv Jämka dig undan!

läka I lali sv. vb. tr. 2 & 1 Bota.

läka II laka pret. låk sup. UU^ vb. intr. Läcka.

läkare Zé/mr m. Hällre doktor.

läktare låkta}- m.

*läku^' låku adj. Läck. — häda gambal hotn a laku o rukic,.
ast Vil ja row ma a.

*läminen2) lim adj. Sönderbråkad, matt, trött; i uttr. ss. ja
a so lami i krojn. — Gr. § 34, 2 a.

läiinia låmn 1. låin 1. Um sv. vb. 1: 1) tr. Lämna. 2) intn
Bli kvar 1. öfver ^). — ha lama havm Han stannade
hemma. — ha lämna ov 1. 'ipvi Det blef öfver, återstod.
— Gr. § 34, 4 « 0. 43, 7.

lämpa lampur pl. t. Fogligbet, mildhet.

län lan n.

länd — ers. af *limka, ro.

*länft-a ■*) landzu f. 1) Planka, lutad mot en träbock och an-
vänd vid upphalning af stock 1. sten till ett bygge. 2)
Takved.
längd laggd ut. pl., f.

^) isl. légö f.; Öb.. Hvbfj., Fby, Nyl., Norrl., Dl. 2) jsl..
lamenn p. p. af vb. lemja 'slå'. Px. Kv. Mx. Vö. limin (med

längre gAende ntjämning); =: Ped.-Pu. i Np., Vb., Åm. (Rz 390 b);.
lamm Ko. Na. Denna bet. allm. i Öb. liks. redan isl. lifna fsv.
lifna limna v. *) öb., Br.; no. leiigja f. 'en läng ting'.

227

läii^e lägg adv. — lnje ha ja radas lägg raij; ha vqljii\p.

län/äjs lågs prep.

längs-efter lagsat prep. o. adv.

längta lånt sv. vb. intr. I. — ja lantar at U råts jan.

länk lagk pl. -ar m.

läns låns oböjl. adj.

länsa låns sv. vb. tr. [t. ex. botn] o. intr. [mjda] 1.

länsman länsmän 1. -mun pl. obr., m.

*läpa ^) lapa pret. o. sup. = inf. 1. låft vb. tr. Lapa. —

gambal katii lapar jcEria mji^l[si Ordspr.
läpp låp pl. -ar m. - Jfr *lippa.
lär lér 1. Icér oböjl. hjvb.
lära s. léru ut. pl., f.

lära v. Irér pret. o. sup. lért vb. tr. o. intr.
lärakt[ig'] '^-ug IcéråUu adj.
lärare Urar m. 1) Magister. 2) Präst (allm.).
lärarinna lérarlmi t
lärdom Icklom ut. pl., m.

lärd l(kl, ofta léH adj. (men lärd supin. alltid lérV)-
Iär[f]t Zrér( ut. pl., n.
lärjunge lérjugg pl. -ar m.
[lärka] ^lärika^) léritsu f.
lärpojke l(trpö}pk pl. -ar m. Lärling.
läsa I ?6i5fl pret. lås sup. ?i^5^ vb. tr. o. intr. — läsa hart >IQ

Fördrifva ondt med trolldom. — låsand 1) adj. Religiös.

2) m. f. Pietist. — låsas ut. pl., n. Läsförhör.
läsa II lås sv. vb. tr. 2 Claudere. — las ota^i^ra!
läsare — se '^skörtare, skörtetröjsfolk.
*läses-lapp låsaslåp [& -2?-] pl. -ar m. Läsesedel.

1) Pö., Px., Estl. 2) fsv. Iferikia f.; GK., Fby, Bstl., Ru.,
Gotl.

228

lästoriiör Iksfxphhr n. [Nytt ord: hällre Uisas\.
läsida lasidu ut. pL, f.
läspa la^i) sv. vb. intr. 1.
läst låst pl. -ar m.

*läta 1) lita pret. Zéi sup. Ut^ 1. ^6,fo vb. tr. o. intr. Låta, till-
låta.
läte Iktt pl. obr., n. Ers. vanl. af ljud.
lät ja lidm 1. låthju ut. pl., f. — va htm a storJ,<Br! — Syn.

latmask bet. 3.
lät jas lidias sv. vb. dep. 1. — Syn. *dasa [sigj, *lolla v.

Jfr latas,
lätt lit'^) adj. — Jfr *medfäldt, *moligt.
lätta v. lit 2) sv. vb. intr. o. imp. 1 . — vadn låtar up Det

klarnar. — ha ha lata up a hti säges om en sjuk som

blifvit bättre.
*lätta ^) s. latu f. = *lyfta s.
lätt-agad latåga adj.
lätting- — se *drouat, *drägvigg-, *Iallus, lathimd, latkrok,

latiuau, latmask, latoxe, *pjäkare; *lolla f.
lätt-*liiidug- *) latUndu adj. Medgurlig.
lättsiimig- låtshu adj.
lätt-trodd latröd adj. Lättrogeu.
*lättvettiig 5) latvktu adj. Svagsint.
läxa laksu f.

löda Ikl pret. o. sup. Ucl. vb. tr.
*löddra ^) Udru f. Ring (af vidja 1. annat) som fastliåller

seglet vid masten.

^) fsv. lieta; med kort ä i Öb., EB\, Nyl., Estl., Uppl.,
Gotl., SM-e, Fryksd., Sörb. (i de västsv. diall. Hätta <i *lo;ta):
No. leta (e') R 1. heta. ^) isl. léttr adj. létta vb. '■^) Jfr Ez
3^8 b. Py. leta u. isl. léttr adj. létta v. 4) I Vg. 'vig, snabb'
(Rz .399 a). '^) Öb., Nyl., Wicliterpal. «) Px., Kim., Ormsö.

229

irKldrij»; — ers. af "iivadu^ vadii.

'•'irKlja \) hfdh sv. vb. intr. 1 Trafva, om häst.

liif Iqv n. I sing. kollektivt, t. ex. h pa hprt ta hvi mf hisa

tidn.
löf + kassara (?) fi. Uvhåsar m. Löfskära.
liitVifvare Uvrlvar m. Höststorm. Jfr isrifvare.
Hifsal Uvsql pl. -ar m. [Sälls.].
liifsko/»' Uvskog pl. -ar m.
liifträ Uvtrli pl. -träder n,
löfvas Uvas sv. vb. dep. 1.

■-'■'lö^d 2) W«^f? pl. -ar f. Lögn. — ha a alt bara iMadar o roniir.
*lögrtare Uiudar m. Lögnare.
löpi — ers. af *lög:(l, *hija.
l(ija hj}pjii f. — Syn. bläfeua.
löjlig- — ers. af *spektaklig-.
liijtnaiit U}ptnunt pl. -ar m.
liik Uk, best. hpth, pl. lekar m. [Jfr Np. ^f>Ä; m.|.
'•"löin ^) ?iy)/)m n. Halffån.
*Iöiii[m]ug" ^) Uffmu adj. Enfaldig, fånig.
lömsk ?rjw?sÄ: adj.
lön Un ut. pl., f.
löna Un sv. vb. tr. 1. — ha Unar mt sa ti tala man- om

hate mp, noiv a ha so}ps anta som ja sa>j.
lilndoiu blott i uttr. i-löndoni, qv. v.
*lönli^' Umh adj. Lönande. — h'a int Unht.
lönn Un pl. -ar f.
lönn-*gåt U^got n. I väggen inlagd dörrkarm.

1) Px., Bärgö. Jfr uoten till *loda. 2) fsv. lijghj) f. < Hiughp
(Orrasö llM Gsv. Ru. liihcj f.); Mx. Ugd f., GK. Uwfl könl. 3)
isl. loyma f. 'mala viri appellatio'. Eg. bet. framgår af no. loma
f. 'vfeldig, truende figur' 1. snarare af de östb. orden: Px. Pö. Mx.
Um n., Umot adj. 'fån, fånig'; jfr Kim. U}fma v. dröja', linpmot
adj. 'drölig'.

230

löinilialt Imhqll adv.

lönnligt Unlit adv. Hemlig eii.

löpa lé}pp 1. Ump pret. löp sup. Mpi vb. intr. — mijt^lUa
l^iapar >liop Mjölken blir vassle. — ti/ji l(^^f4)ar ihop Ty-
get krymper.

löpare-pojke U^fparpöipk pl. -ar m. Springgosse.

löpe U}fp ut. pl.. n.

löpeld U^ppkJJ, ut. pl., m. — ha fa^om h}fpal(lti.

löpkmit — ers. af räiinlycka.

löplapp Wpplåp ut. pL, m. Okv. för en som mycket 'löper
omkring'.

löpmal Imppmäl pl. -ar m. En art tinea.

löpna Ukn sv. vb. intr. 1. Gr. § 94, 4.

lördag" loda 1. Udä pl. Udågar m. — Udast adv. I lördags.

lös Us 1. Imps [sälLs.] adj. — Syn. *jäsug (om mat).

lösa U}ps 1. lés sv. vb. tr. 2. — hu l0sar lion jxpsom hun.

lös-*bälge 1) Usbhlga m. Puta under l)ogträen.

lösliår lésJtår ut. pl., n.

löska ly)sk sv. vb. tr. 1. — l}f'sk int^da so a^,str a!

lös-klafvad Usklava p. p. & adj. Lössläpt (i alla bet., altså
äfven — uppsluppen). — sko po Udp, va ti a Usklava
mp qtar.

löss Us n.

lösskusk I6sk'usk ut. pl.. m. Snusker, okv. — Jfr luskusk.

*lös-söfd ^) Umvd adj. Lättsöfd.

lösvalk Usvålk 1. -vålk pl. -ar m. Puta 1. lös valk under bog-
träen (*räukerna).

lösvecka lésvlku ut. pl., f. (mest def.) Tjänstehjons frivecka.

lös-öron Usqrur (n.) pl. t. Pack, mobb. — Jfr långörou.

löt Ut pl. -ar 1. -ar t Betesmark.

^) Inneh. fn. helgr ra. i dess älsta bet. 'afflådt djurskinn'.
2) Sm. Frvksd. likaså. No. laussvcevd.

231

M.

m åm pl. obr., n.

madam madcim (pl. -ar sälls.] f.

*mad(lra ^) mädar sv. vb. intr. 1 L^^] Färdas 1. gä långsamt.

madrass madrås pl. -ar m.

magasiu magasin n.

mage måga m.

mag(e)-[g"jord] *-gjorda mägadSöhi f. Bukgjord.

*mag(e)-liof 2) mägahöiv ut. pl., ii. Måttlighet vid åtnjutande

af mat 1. dryck. — so hqr^lu inf na magahow ha/-

dar.
mager magar adj. : böjes: magr-a -in -?. Ex. under far. —

Syn. *kräimug, *skrauiiug, *.sväiigfalleu, iirgräfveu.
mag(e)-sjuka mdgasmku ut. pl., f. — Jfr skita, *blister-

skita, *skvirskita, sprätt-*skita o. följ.
mag(e)värk mdgavcerk^) ut. pl., m.
magister majistar 1. madzistar pl. -trär m.
magra magar sv. vb. intr. 1 [abs. & m. ov].
mahogny måhbggmp 1. mdhögm ut. pl., g.? — hate hoh a

ov mahogm.
maj mätj ut. pl., m. — h'a iwjvdkara matj i^ar.
major major pl. obr., m.

maka maka sv. vb. tr. 1. — maka unda hadt klatn!
maka [sig] mäka^sa sv. vb. rflx. 1.
make maka pl. obr., m. — ha du sit maka f\r'^
makt makt ut. pl., t
makt(es)lös *) måktisUs [& -M-] adj. Kraftlös, maktlös.

^) no. madra 'arbeta smått" R. Jfr SM-e mådda 'sträfva,
arbeta. 2) q^^ NVet., Vb., Fryksd., Sm.; fsv. magliäJlof no.

magahov n. ^) fsv. magliavcerker m. *) Vö, Nb., Vb., SM-e,

Sk. (Rz 425 a), Nyl. ; jfr Dagö mäftisvågar idm.

232

mal I mcU pl. -ar m. ; sg. def. mdli, koll. — Jfr flygmal.
*inal II mal m. Stenig mark; ingår i sms. .steii-*iiial, qv. v.
mala I mala sv. vb. tr. o. intr. 1.
*mala ^) II mdla sv. vb. intr. 1 [qv] Pallra i väg; röra sig

långsamt.
'hiiala? III mdil^) sv. vi), intr. 1 Krypa; gå långsamt. — ja

so ha arnii maila * grasi [1. <^ fi. ma(d)élla'^]
*malak •'') malåk adj. Trött, medtagen. — ja Uandar ma so

malqk idq at häda l^xppasi.
mall mål pl. -ar m. Form, modell. — int mahi *) tis. Icke

det ringaste, tide fmsta tnt maln halfjar.
*malla [sig] ^) mål^sa sv. vb. rflx. 1 Passa, anstå, 'gä ihop'.

— no(w) målar ha sa «m, slca vh skoda. — ha mala^

,sa int mf otar.
malm I malm pl. -ar m. Jämn, sandig skogsmark.
malm n malm ut. pl.. m. Metall.
malt malt 1. mäU ut. pl., n.
malstucken mål§tuHi p. p. & adj. Maläten.
mal-[äteu] *-iteii måljlU 1, mdUti p. p. & adj.
malört mdlhij-a f. pl. def.
mamma mdm ut. pl., t — mimjmam va ham^frog^kromh

Min mamma var hemma frän Kronoby.
mamsell mämsél pl, -ar (def. -J/lra) f.
man I mån pl. månar 1. wé» (ish. i sms.) best. måndra m.
man II man pl. -ar f. Hästman.
man man pron. [sälls]. Omskrifves med a (vanl.), tu, du 1.

U, dl.
mana måna sv. vb. tr. o. intr. 1 = man sv. vb. 1.

M Öb. (Fthl Vö. *mara), Ko. Jfr (?) uo. mala 'flytta lång-
samt' R. Jfr ock en möl stijre i visan SOT 21 (Bkr). 2) Qg.^
NVet. — Gr. § 54. ^) Öb., Hvbfj. ^) Samma tis. i hela Östb.
^) Vö., Vb., Gotl. (Rz 454 b).

233

inanchett mcin/kt pl. -ar m. [Sälls.J.

manfolk månfklk 1. -föXk ut. pl., n.

mandel måggal pl. manglar m. — Syn. kafvel 2.

iiian^elstock — ers. af kafvelstock.

inau^-la mågyul sv. vb. tr. 1. — Ers. vanl. af kafla.

iiianhaftig — ers. af *karlalun<lug'.

manke må^ka m.

maiiiia^ryn mdnagrnm 1. -gr//7i n.

manskap mdn.s^kåp ut. pl., n.

mantal mantal n.

mantalskonimissarie måntalskomisari m. def (ut. pl.).

*mar ^) mm- pl. -ar m. Grund fjärd.

mara mara ut. pl., t

*marbotten marbdtn pl. -ar m. Vik som är stadd i tillgrund-

ning.
mar(e)-*lubba 2) måräluhu f Markvast.
*marig ingår i sms. *inniarig, qv. v.
'hnarja? mår ju f Färja.
mark I mark pl. obr., t Mark: «) tellus; ^) pondus; y) mo-

neta. — Syn. (i bet. «) backe.
*mark3) H märk n. Märke.

*marka*) sv. vb. tr. 1 [mt] Utstaka. — mark mt isvatjh
markatta mårkåtu i. — tu grinar j}fsom markatu.
marknad markna pl. mårknar m.
marknadsdag mårknasda pl. -dagar m.
marknadsgåfva mdrknasgovu f.

') isl. marr 'haf' [ang. fsv. *mar se Rqv. VI 290—291].
I likartad bet. som här ofvan förekommer ordet i Ob., Vb., Hs., Og.
('kärr, mosse' Rz 429 b), Vätö ('litet träsk'), Hvbfj. o. Nyl. 2) Öb.,
jfr Hubba. ^) isl. fsv. 7nark n. Desslikes Vö., Np., Vb., Dalarne.

*) isl. märka fsv. af-marka. Uppg. från GK., Px, Föglö (Åld) o.

Kyrkslätt (Mell. Nyl.).

234

marmoi' mdnnur 1. märnmr ut. pl., ni.

*marra ^) mår sv. vb. intr. 1 : ]) Knarra. 2) Knota. — Ita

mara^§07v^fan i tråka un Ordst.
*inarr-[ kvarn] *-kvärn mdrkvrhi ut. pl., f. Okv. för en gna-

tig och kältande person.
*marr-skafve mår^kuva 1. måikåva ut. pl., m. f. Okv. =i

fö reg.
mars måi 1. mås ut. pl., m.
Imarscli] *mars må,s 1. mås ut. pl., m.
[marscliera >> *mar.sclia] • marsa 2) må^ 1. mås sv. vb. intr. 1.
luar-uggla måriiglu t Okv. för en elak, illmarig person —

ish. kvinna.
inarvatteii märvatn ut. pl. n. — skmtu tavras ha haiJa sii-

mati^Jtga ^ marvatm.
*masa ^) masa sv. vb. intr. o. descr. 1 Långsamt göra ngt.

— ha masar o arbaitar.
masa [sig] måsa^sa sv. vb. rflx. 1.
mask I mask pl. -ar m. Vermis. — Jia lava^om masisi ^

trea d. v. s. fattigt och eländigt. — maska ropar i maga

to a a huggru. — Jfr silf[ver]skred.
mask II (persona) — ers. af skräbock.
maska måsku f.
maskin ma/in pl. -ar m.
maskinist må/unlst*) pl. -ar m.
mask-skuren måskskun p. p. & adj. Maskstungen.
mask-[äten] *-iten måskjHh 1. -Ui p. p. & adj.
massa masa ut. pl., f [Säjls.]. — Jfr ^bräda s., *smälta s.,

*kyltra s., töru (under tohria fi.),
mast måst pl, mastar f.

^) isl. marra v. 'murre, knnrrc'; Vö., Np., Nyl. '^) Uppg.
under liknande form från EF., Nyl. o. Skåne (Åsbo). '^) Allm. enl.
Rz 433 a. -*) Nyl., Uppl.

235

luasur mdsur ut. pl.. ni.

mat mät ut. pl, m. — Jfr *gruta s., *ät(as)värk.

mata mäta sv. vb. tr. 1. — ro}fji matas Rågen mognar (i

axen).
mat(e)bor(l mdtabol n.
materia mdttra ut. pl.. f.?
mat(e)säck måtaskk 1. mdsak ^) pl. -ar m. — a^ska stal mun

at masaUi Orclspr.
*mat-lagas måtlagas ut. pl., n. Matlagning. — hu dvf/s so

hgg ma mqtlagasi mp, ja handar val hu^grn tvo

ga^gur f^vi a val ti gohs.
matmo[(le]r matmor pl. obr.. f.
matros matros pl. -ar m.
matt mät adj. — Syn. all, *lämmeii, 'lualak. utall, ut och

all, utfaren, ut-^kuockad.
matta mdtu f.

mattas mdtas sv. vb. dep. 1 [oy|.
matthet mdfjiht ut. pl., f.

MaxopKa ry. mahårka ut. pl., m. Ett slags (dålig) tobak.
med ma 1. ma prep. & konj. — marna, måda, masa, månar

Med mig, dig, sig, henne. — ma on, ma dan, ma

nata, ma somafi, ma Jwsti, ma vintati, ma vqra Under

loppet af året, dagen, natten, sommaren, hösten, vintern,

våren 2). — Jnjenan skrivar ja ma alsjws d. v. s. vid

eldsljus.
medalj mtddlj pl. -ar m.
medan madan konj.
mede matda m.
*medfäldt3) mkfalt (1. -ÄO adv. 1) Villigt. 2) Lätt.

1) Sörb. 2) Samma uttryckssätt i Nyl-, Estl., Ru. och i Ber-
gens stift i Norge. ^') Öb. Jfr isl. feldr a. 'tjänlig' och det nyisl.
tis. med feldi 'ntan svårighet'.

23G

medfödd mifhcl adj.

inedgörli^- — ers. af *Iättliiidii^-. miljliji-. passli^-.

medicin — ers. af *böter (pl. af bot), dr<>)>]>ai'.

medja mkhu 1. mkhju pl. obr., f. — Syn. ■'svaiiji'e.

medsols — ers. af *rättsols.

med *trugmeiit ^) ma^tromänt adv. tis. Med pock, med våld.
— noiv fi ja Jia U ga ja, ful ma tromant va a antö.

medvind mivm(d) pl. -vhidar m.

*medväder -) mcwadar ut. pl., n. Medvind:

medömkan mäfpgkan ut. pl., f.

mellan mila prep.

mellandrän^' miladr&gg pl. -ar m. Dräng som förrättar lät-
tare sysslor.

mellantak '^) mtlatqk n. Boningsrums tak.

mellanviigg- 'milavli^ pl. -ar f.

mellanät milanot adv.

mellerst mUa^l 1. milast adj. & adv. saperl.

*memma *) måma ut. pl., f. Maträtt af vatten, rågmjöl och
malt; kokas och stekes samt serveras (ish. vid påsktid) i
*rifva.

men man konj. — Syn. '^anna, *än II.

mena mim sv. vb. tr. o. intr. 1. — ja juam dii jmivar.

mening mamigg pl. -ar f. — noiv va ha maimndza ti dzm-a
soips, fast a sqwjval analais.

mera mest matr komp., må^t saperl. adj. o. adv. — ha fnr
maw f}f mmdar Ord st.

mes — se pnltron.

mesaktig — ers. af ^räddfisig.

|mesta]dels *mesten-'^) mastndhls adv.

1) Öb., Nyl.. Ög., Sm. ~) Fby, Nyl., Estl., Ru. ^) AUm. i
Finnland o. Estland. +) Allm. i Finnland; egentl. ett lägtyskt ord.

'') ty. meistentheUs : i Nyl. stdm. = P.-P.

237

nifta måi-t sv. vb. tr. 1. — „ha aggqr int h smr/- sa guhi

to a maita Ordst.
metall nutdl ut. pl., m. [Sälls.|.
meter metar pl. = sg., m. [Nytt ord].
metkrok mådkrök pl. -ar m.
metmask måitmåsk pl. -ar m.
metref méMrhw pl. -ar f.
met-spett mcutspat n. Metspö.
middag" må/la pl. mådagar m. — /^a rato' int frön talv ti

madan Ordst.
middag-svard mådasväl pl. obr., m. Middagsmåltid.
midnatt omskr. med rmt 1. mat i nata.
midsommar måmmar 1. masömar ut. pl., m.
midsommarsaftou måsumasåftu ut. pl., f. def.
midsommarsdag" måsumasdån ut. pl, m. def. [& -M']-
midsommars--''möj mämmasmmpj ut. pl., n. coll. Midsommars-

löf (till prydnad).
midsommarsnatt mkmmasnata ut. pl., f. def. [& -§yi-\
midt mat 1. mit i smst. m. i 1. i, m. imtla, m. imot o. s. v.
mig" ma pron. pers., dat. & akk. sing.
Mikaels-mässa miUilmks 1. -masu f. (def.).
mil w/Z pl. -ar m. 1. -ar n. ^)
mila milii f.
mild w^/f/ adj.
militär m-hhtfér pl. -ai" m.
miljon miljön pl. -6ir m.
miltals miltals 1. -^a?,? adv. — Insaje hasy a so rada, ha

spriggar miltals i ait bas.
min s. mm n.
min pr. man f. mm n. mat pl. w_'??. Gr. § 249.

1) ntr. äfven i Hs., Dl., Uppl., Nk., Hll. (Rz 438 a, ScJia-
gerström s. v.).

238

iniiidre minst mt-adar komp., mhn.s.t superi, adj. & adv.
-''miii(lve-akt|i^-l ^^-u^- ^) mindaråkti 1. -u adj. Obetydlig till

växten, ish. om personer. — ha va in fsirufin, im.^

mindarakUa kq,^§om Xioiv knwi i bn/sh po juk.
*miiika2) må^k sv. vb. intr. 1 Gå smått; om såväl folk som

äfven t. ex. om ur. — ti maskar po tide. — kluku

maskar (po) o Udn hdar.
luiiiuas mins pret. o. sup. minsta vb. dep. — tnt mins ja

riktit va f\p gotur a tala f}p ma. — Syn. *hugsa.
hiiiime 3) I min n. Mynning. — Jfr *ä-ininne.
miuiie II ynin ut. pL, n. Memoria.
minska minsk sv. vb. tr. 1. — minskas sv. vb. dep. (intr.) 1

[abs. 1. m. ov\.
minut minmt pl. -ar m.
'hniss — se *mäss.
missionär mljuncer pl. -ar m.
misslyckas — ers. af *olyckas.
missne — jfr *mäss.
misslyckas mishpkas sv. vb. dep. 1.
misstag' miståg n.

misstaga [sig] — ers. af *förliafsa [sig].
misstro v. — ers. af *otro v.
misstykt mistxpkt adj. — ha vq]jif}\( so mistipkf som a int

fl na hraiv frön anar.
misstänka — se *illfanas.
missunna misun sv. vb. tr. 1.
missväxtår — ers. af oär.
mist mist ut. pl., m. — h'a in so stipga mist mt ti si0s i

mari.

^) Ordet kändt äfven från Fby o. Ingå (VNyl.). -) I Sm. 'springa

smått' Rz 439 a. ^) fsv. mymw isl. minne (Nn åIsI. Gr. ^ §

126), hkn senare form upptagits i Kr., Hvbfj., Ko., V. o. MNyl.,
Estl. samt Hs. o. Gotl. (msk.: Rz 448 a).

239

mista mht sv. vb. tr. 1.

miste mist adv. — Jusii fjci^gu ton- du mist, fast tu a so

VIS ov da.
*mistiiiiig mistmgg ut. pl., g.? Förlust; t. ex. ja cUi i mist-

mgg ma hade isopasi, ja.
mjuk mimk 1. mjmk adj.
mjukna miihJin 1. mjmku sv. vb. intr. 1.
[iiijäka] *iiijeka ^) w^fA; 1. mjék sv. vb. intr. 1 Pjollra. Tala

med gnällande röst.
[mjäkigl *mjekug: ') miékii 1. mjéku adj.
mjälte miiU 1. mjé.Xt 1. -It 1. -It ut. pl., m.
mjärde — ers. af *kasse.
mjöd mjod 1. mwd ut. pl., n.
mjöl miM 1. mj^ ut. pl., n.
mjöla mii^la 1. mjéla sv. vb. tr. 1 : 1) Beströ med mjöl. 2)

mj^la om nan Damma om ngn, slå 2). 3) i tis. ss. t. ex.

ja^ska mi^la ot hanar Jag skall taga hämd pä henne.
mjölhvit miål- 1. mjélvU adj.

mjöl[i^'] *-ug- miéhi 1. mj6hi adj. 1) = hsv. 2) Dum.
mjiilk m//)lk 1. m,)6lk 1. m/^^Xk 1. mjé^k ut, pl., f. — Jfr

*briskiia. Se ock ^blanda s.
mjiilka — ers. af *molka.
mjölke miMka 1. mjé.lka 1. -Ika ut. pl., m.
mjölkgräs minlk- 1. mjålk- 1. miUk- 1. mjé^kgras ut. pl., n.

Gul epilobium.
mjölklivit miélkvU 1. mjålkvlt 1. mdXkvU 1. mjålkvU adj.
mjölk-kalf — ers. af mjölk>sipp, *soppesipp.
mjölk-*skjula w^(}?Ä;- 1. w^;(5?^•- [1. -A^--] -5^^8m?i6 f. Mjölkstäfva.
mjölk-*sipp m.mlk- 1. mjélks^^ [1. -AÄ-] pl. -ar m. Bortkle-

madt barn, „mjölkkalf".

1) Nyl. 2) Samma bet. åtm. äfven i Pctrtora.

240

*mjölkug; m/jilku 1. mjnlhi I. mnMii ]. ".nji^lhu adj. Besudlad
med mjölk.

lujiUnare mwitiar 1. mjtihiar m.

mjölvägen mt^l- 1. mjtiilvkhji m. dof. kallas en under nödåren
pä 18G0-talet mellan Bennäs och Jakobstad bygd chaussé,
vid hvars utförande arbetarene till största delen betala-
des med mjöl.

mjölvälling ?n/f^/f,- 1. injNlvhl^g ut. pl., f.

mod I mod n. Smakriktning.

mod II mod ut. pl., n. Sinnesnärvara.

mo[de]r *modra ^) mödru 1. mor pl. medar 1. modrur f.

moderspräk ^) moda^prok 1. modasprok ut. pl., n.

mog-en — ers. af blöt (om frukt), färdig* 1. '^galig- (om säd).

moittia fi. m6'ipt sv. vb. tr. 1 Klandra, tadla.

*moligt ^) möM adv. Lätt, bekvämt. — h& gar moht o d. v, s.
Det går lätt.

*molka *) målk 1. mölk sv. vb. tr. 1 Mjölka.

*molla ■') möl sv. vb. intr. 1 : 1) Mumla. — va molajlu trer
i siåarfét? 2) Knota.

moln må/', n. Gr. §§ 117 o. 118. — Jfr väderrot.

molntapp mm\täp pl. -ar m.

*moppla ^) miipnl sv. vb. intr. 1 Tugga med svårighet. — Im
miiplar o jitar.

mord mocl n. [Sälls.].

morfader m^f^) ut. pl. m.

^) Öb., EF., Nyl. Äfvenså 'Hlottra o. *systra i flere östv.
diall. 2) 6sv.; ty. mutterspraclie. ^) Vö. likalydande; Fthl. *måg-
ligt, hkt försvaras af no. moleg — mo^ gleg 'möjlig, rimlig', Px
möh adj. 'lätt'. *) fsv. molka, kvarlefvande i Öb., Vb., Kkr, Ko.,
ÖNyl., Nu., O., Gsv., Ru., Sm., Vg., IIU., Sk. {Rz 438 a), somlig-
städes i Norge (Härd. Jsed. Sset. ra. fl.); lat. mulgere. ') Allm. i

Öb,; fsv. no. midla isl. muöla. ^) Fby, Nyl.; nlty. mumpeln.

"') Likartade former i Fby o. Pyttis,

241

*mor^'eiis ^) moris(t) adv. I morgse. Se morgon.

morgna [sig*] mmi^ 1. mårn^a sv. vb. rflx. 1. — ha kom o
sokf ma to ja lo() t sandia o int va mmija an.

morgon wi6r« I. mårn 1. méri pl. mårriar 1. måviar m. —
t__må^l I dag morgon d. v. s. nu innevarande morgon. —
tjmdris(t) 1. monst I morgse. — ^jnvrni I morgon. —
gujmöru God morgon I

morgonkvist i tis. po 1. mot ynöruhvhtn m. def.

morgon-^rilde mörurh ut. pL, m. Morgonrodnad.

morgontnng möruthgy adj. Morgonsömnig. Ex. under kvälls-
sömnig.

lmorgon]-vard *morgons- 1. *morgens- mönisval 1. mcyrosväl
1. mm-isvql ut. pl., m.

mormoder mum^) ut. pl., f.

morot morot pl. morhtar f.

morra mur sv. vb. intr. 1. — him tan murar o visar ^f^vuxlra,
a ha na arg?

morrhär — ers. af väderkorn.

''inorrug murii adj. Trumpen.

*morsa ^) mu§u 1. musu f. Lunsa.

mors-bror mö^-brör pl. -hrhdar m. Morbror.

*morsk *) I muik 1. musk s., g.? förek. i tis. si unch m. Se
under lugg.

[morsk II] *morskug muiku 1. musku adj.

mors [syster] *systra mQ§^§ijstru f. Moster.

mortel mörfjl pl. -^lar m.

mos W205 ut. pl., n.

^) isl. morgenn SM-e morgen öNyl. Nu. wion- ra.; Estl.

Rii. möns — i sms. 2) *mommO Fby o. Nyl. ^) Med samma
bet. i Kr. Mx. Np. o. Fryksd.; i Vö. 'mormoder'. *) Urspr. väl

*musk, jfr Rz 449 a se 1. titta under musk (Vb. Vm. Sdm.),

sv. & no. diall. mitsk m. n. 'mörker'.

16

242

mosse ') mosa m. 1) pl. -a?- Mosse. 2) ut. pl. Mossa.
iiioss(e)-*li(l mösalid pl. -ar f. Rand 1. kant af en mosse.
iiioss(e)-matta mösamåtu f. Matta bunden af mossa. — tidi

^}fjhiia pa bind o stih mosamatur i stan.
moss(e)--hiiäckra mösamakni f. Horsgök.
moss(e)-*toppa mösatöpu t Mosstufva.
111 oss I ig- 1 *-ug mösu adj.
mot mot prep. — alt gar ma mot jcer i V(B(Jy(j ^qw mt aj-

mggas Imdu mm nysdaks! — Jfr åt.
mota mot sv. vb. tr. 1. [Sälls.].
*motb[J luden motbiuh adj. Motbjudande. — ha a so motbiidh,

Jiada gambal fistsi, ast gutar ja jita a.
motsols — ers. af *aiidsols.
motstöt mötsthfi pl. -ar m. Motslag, motgång. — ha va otar

^n nijja motst^ipt, häda f}ph(E(la raim.
motväder 2) motvadar ut. pl., n.
mucka muk sv. vb. intr. 1. — muk ast imot na, f}p to smal-

(Jar a !
*muckla ^) måkal sv. vb. intr. 1 Tugga med svårighet, ss.

gammalt folk.
iiiutF miif pl. -ar m.
mug-g mitg pl. -ar m.
*mu»'ga'i) mil^ sv. vb. intr. 1 Småtugga, mumsa. — van a

2)0}fisi? ha sitar i dwaroga o mugar po im^br0sbata.
"^muggla mugal sv. vb. intr. 1 = föreg.
'■^'mule mfib — i sms. bet. 'moln' och är = fsv. midin n., Estl.

muU m.
muleu muh adj. Ex. under kulen.

^) isl. mose m. '^) fsv. motevcedher isl. mötvidre n. Ordet

brukas äfveii i Nyl., Sörb. m. fl. prov. ^) Måhända <^ *muÖ-k-la

jti- isl. muöla och munnr <^ muör. ^) Fbj, Nyl., Sveald, Gotl,
(Rz 448 a).

243

*mule-*[v]råiig-lug muhrågglu adj. Betäkt med strömoln. —

to sola gar iip i multragglii, val a sUfert, man to sola

gar up t stscera, val a mt na ti vadar. Gr. § 200 C

2^. ~
*mule-*[v|räii^'iig mnlirä^gu adj. = föreg.
mull mu]jl ut. p]., f.
mullbänk mnlhagh pl. -ar m. Mullfyllning kring stenfot. —

ha vql^,so kqH ma vmtra om a int har mulhagka.
mullskofvel mulskoval pl. -skövlar f. — om tri mulskovla

anto vor }pvi da!
mullvad — ers. af ^vada s.

[mulna] *niölnas i) méhias sv. vb. dep. 1. — Syn. tjockna.
mulna-mån(lag'en mulimondan m. def kallas måndagen efter

påskdagen.
mumla mombal sv. vb. intr. 1. — Syn. *molla, *mungla,

•poppla, puttra, talkuttaa fi.
mumsa — ers. af *mugga, -'^muggla, *mun^la.
mun mun pl. -ar m. — hrfhk mun Käfta. — ja kasta mpli

i mun po hanar tis. Jag tilltäpte munnen på henne. —

Jfr käft.
*mune ^) mana ut. pl., m. Tanke, håg.
*mune-lös mönaUs adj. Tanklös, håglös.
*muu;2;la3) mnggal sv. vb. intr. 1: 1) Mumsa. 2) Mumla.—

si-ti7i int t(Fr o muggal haila dan!
munliuggas munhugis pret. o. sup. -htigsta vb. dep. — th

mimhugsta so vadn fl^}pg lägg vägar.
mun-stinn mnijsfm adj. Styfmunt, om häst.
munk miigk pl. -ar m. — vi ska a skrift sa fip mugka to a

hqrjprastra? Ordst.

1) Strömfors i ÖNyl.; jfr Wichtp. m^thsjii \Åm. ^) got. muns
isl. munr m. '^) Nu. o. Rg. i Estl.

244

iminstycke munsUpk n.

muns-*vik ^) munsvik pl. -ar m. Mungipa.

munter mimtar adj. [Sälls.].

niuiifer^ilk — ers. af spelorre, ^urtackel.

muntra mnntar sv. vb. tr. 1. — muntar iip da, pösa man, i

moru sha du la^jas Ordspr.
muntraktion mimtrafån ut. pl., m.
mun I vig] *-veg månveg adj.
mur mih' pl. -ar* m. — hpst som mmri!
mura mwr sv. vb. tr. 1.
murare mmra?' m.
murbruk mmrhnhk ut. pl., n.
murken märfp adj.
murkna mur ku sv. vb. intr. 1. — ha a na to tiiknh jmd ska

mast murky i jola säges till en som skriker högt eller

sjunger öfverljudt 1. falskt.
muiMuästare mmrmastar m.
musik musik ut. pl.. m.
musikant musikant pl. -ar m.
musslin muslin ut. pl., n.
mustasch munstd/ar'^) pl. t. Gr. § 218.
mutter — ers. af kärrslutning,
mj^cket mjptåi 1. m}'pts}f ad v. — Ufr mypUi a, tid ska maw^

Ja^as Ordspr.
m}'g'g wipii n. - tamti m}fj<Jh- htis so ^ kvajjl-
mygga — ers. af kränk,
mylla s. miphi ut. pl., f.

^) Vö. munvlkan n. Målets -vik torde bero på kontaraina-
tion mellan fspr. vik n. (veck) och Vik (vik): jfr isl. mumivik n.
pl. 'mungipa' gentemot Br. SM-e Nk. munnvik f. idm. (Rz 448 a).
'^) Med inskjutet n (från mUU) trol. täml. allm.; åtm. i Öb., EF.,
Nyl., Uppl., Gotl., Smal., Sörb.

245

luylla v. mffi sv. vb. tr. o. intr. 1. — vi^sku m^pl po ptp-
runa hdq, tagld vi.

*mylta ^) v, '»wflt 1. mjpXt sv. vb. tr. 1 [ihop\ Omkasta, utan
ordning hopfösa.

*inylta s. mjpUu 1. nupUii t Bylte.

myudig impnch adj.

niyiiiiiii^' — ers. af '''iiiiiiiie.

mynt mffut n.

myr mi/r pl. -ar m. — mijroya Ortn.

[myra] ^mör^) =hiiöra ^) mmiru f. = nmur pl. -ar m. — Jfr
ettergadd, ^ettergadda, 'flägmör, pissmyra.

[myr|-stack *mör- möw^läk pl. -ar m.

myrten ymrtji ut. pl., m.

*myssja *) mifsi 1. nupfi prat. o. sup. m\'pfa vb. tr. Dikta hus-
vägg med mossa.

*myttas ^) mxptas sv. vb. dep. 1 Suras, vara butter och tvär.
pnptskojn Sitar^tm' o m^ptas.

*myttug ^) miptu adj. Trumpen, butter, tvär. — vi a Up f)p-
jamna sött twptu o arg?

mä I mö sv. vb. intr. 3. — liujais mar^tit nip! — Jia a so
a kaw^nifj il tis., anv. om ngt obehagligt 1. motl)ju-
dande (om ngt synligt 1. hördt 1. annars erfaret).

ma II mo frägeord: Månne. — mo ha?

*mäd ^) 1. 'hnodd mod ut. pl., n. Smolk, affall.

1) Jfr Nyl. *multa (Ksl.) <; nlty. multen idm. 2) jsi. moiivr
fsv. mör (Sdw.) m., kvarlefVande i Öb., Fryksd. o. Sörb. ^) Dl.,
EF., Nyl., Estl., Ru.; förutsätter ett — säkerligen en gång befint-
ligt — fu. *ni0l/ra f. ■*) öb., EF., Nyl. (ej västra, där man säger
mösastM ''^moss(e)-stöta), Estl., Uppl., Sdm., Nk., Sm., Dl., Vb.,
Nb. (Rz 445 b); i Norge mysja, fn. *mysia. '') Utan oniljud, d.
v. s. *mutt-, i Vö., Nyl., Dl., Sörb., f ö. mångenstädes i Sverige
(Rz 449 b). Urspr. öfver tyskan inkommen romanisk ordstam (Bugce
i Nx Dalm. 128-^129). «) isl. moö n.; Äm., Hs., Dl., Uppl. (Rz
451 b).

246

*ma(la 1. *mo(l(la ^) möda sv. vi), intr. 1 Vandra i djup snö

1. gytja 1. a. d.
*ma(lug'2) 1. *ino(l<Iu^- mödu adj. Smolkig, grynig. — häda

smfyrt- a so modut.
iiiafä förek. i iittr. po möfo. Gr. § 11, 2.
niåg: möfj pl. -ar m.
maka möka sv. vb. tr. 1. — vi fi häda vintati håra moka

snön unda fipn d^ra,
inakare makar m. Stor slägga.

mål mål n. (i alla det hsv. ordets bet. — sälls. dock = än-
damål). — hq^clii int ynal i mun mp, frolhftu!
mala wa? pret. o. sup. måla vb. tr. — 7ml int fqm^po vacUi,

ha kombar ful obudi Ordspr.
målare möUir m.

*målarska mqla^ku 1. mölasku f. Målarehustru.
målborste målbåila 1. -bösta m. Målarepensel.
målföre — ers. af ljud.
"^målig- ^) möU adj. Liten, obetydlig. — asj va ha mf na ti

tala om, ha, a so smot o moli.
målning* måltii^g pl. -ar t 1) Färg. 2) Tafla, bild.
måltidstimme — ers. af *ätande-tid.
man s. mön ut. pl.. m. — Jfr prutmån.
man a. mön adj. — ha a so mon om hasta sm. so di vajlq

fiRT hqvra ti jita.
manad mo^ia *) pl. mönar m.
manadsreuing- — ers. af *ruekuga-veckan.
måndag" möndä 1. mönda pl. mondågar m. — mondast 1. ^jmon-

dast adv. I måndags.

1) Fby, Po., Ksl. — No. modda 'rota i hö 1. dyl.' (?). 2) öb.;
isl. moöugr. ^) Af fn. mole m. 'smula' n.; Sörb. mtde m. SM-e mole

n. ÖNyl. mölas v. 'söndersmula sig'. *) Dial.-formen kunde lika
väl representera *mäne^ ty äfven i fsv. har mani m. bet. af 'må-
nad' (Sdvv.).

247

niäue möna 1. mön ut. pl., ni.

iiiäng'[eu] ^) mågg oböjl. adj.; konstr. med plur. (Gr. §§ 245
0. 253, 16). magg hastar ha du stila i vintar'^

iuaii^-fald[igj *-ug- mdggfäjjju adj.

mäiig-fälla -) mdggfåjjlu pl. obr., f. Bladmagen hos nötkrea-
tur.

iiiåug:tärg*ad mdggfcerga oböjl. adj.

*iiiaug"ledes ^) mdggVais adv. På mångahanda sätt.

iiianljus mönphst adv.

iiiäii[sken] *-skiii mönsUhi ut. pl., n.

måuskifte mönflft n. — Syn. kvartersskifte.

inäii-*tuiig'el möntifggal ut. pl., n. Nytändning, nj^måne.

*niära *) I moVa sv. vb. tr. 1 [sonda^^q] Krossa.

*mara 5) II möra sv. vb. descr. 1 Smått göra ngt; t. ex. Jia
morar o gar. — ha morar o vcerkar. — Tia morar o
ramar. — vatm morar o kokar t grytu.

*måras möras sv. vb. dep. 1 [sondar'] Smula sig.

mård måcl pl. -ar m.

*marug' '^) moru adj. Sniulig. — snön a so mom o isn a so
bl^ypt idq.

mås mos pl. -ar m.

måste möst sv. vb. intr. 1. — Ers. vanl. af *gitta, *inatta
II, varda.

mått möt n. — ti gqmbal motra o nktra dogar i7it na mai^

mätta I möt sv. vb. tr. o. intr. 1.

1) fsv. mang (exx. Sdw II 17 a); *mång i Öb., Ko. & Hsk.,
Nyl., Estl., Ru., Fryksd. o Norge (åaSen). ^) hsv. enl. Wenström-

Jeurling. 3) fsv. mangaledhis, no. mangeleis 1. mangleides.

Uppg. från öb., Pg. o. Nyl. *) Öb. likaså; Vm. mara Nk. Sdm.
mora (Rz 444 b), isl. mor n, 'smolk'. ^) Öb., Fby. Jfr Rz 430
b o. 431 a. 6) Sdm.

^48

*inatta O II "^^^^ sv. vb. intr. 1 Måste, nöågsis. — ja^sku niot
ga Me. — ]a mota so dztera a.

'hiiäcker-bäss 2) måkarbas pl. -a^- m. 1) Enkel beckasiu, hors-
gök. 2) Okv. för en som skrattar mycket.

'^mäckra s. mikru t Horsgök; i sms. iuo.sse(e)-*m.

*iiiäckra '^) v. makar sv. vb. intr. 1 : 1) Bräka. — fora mak-
rar i- haga. 2) Skratta fult. 3) Sladdra.

iiiäjeri mhjar! n. [Nytt ord.]

iiiäjsel matsil pl. måmlar m. — Jfr "''skölp.

mäkta makt sv. vb. intr. 1 [abs. 1. ma na]. [Sälls.]

iiiäkäistä fi. maka sv. vb. intr. 1 81ä tunnband (lek).
mikcdtänd n. Tunnband (leks.).

mald mälcl ut. pl., m.

mälta måXt 1. médt sv. vb. tr. o. intr. 1.

mängd — ers. af *brass, *smälta s. — Jfr hop, hög,

människa måmsisu f. I sg. äfven mamsk f., t. ex. Ji'a im^
manisk som komhar ^lags vaiji. noiv a ha imjpaXh wi^
[o: duglig, ordentlig] manisk.

mänsklig månskh adj. Människovänlig.

*mära ^) mrpv sv. vb. intr. 1 Ärna ; föresätta sig. — ;a mcEra
fara ti tsxprfpu, man ha val ast ov.

märg mérg ut. pl., m. — ha cUi dåinum mcerg o barn.

märka mérk sv. vb. tr. o. intr. 2.

märke mérk n.

märkvärdig mcerkvécji adj.

märla I malu f. Krämpa; hyska.

märla II (gammarus) — se grnndskorf, *spanekäring.

märr m.rér pl. -ar f.

^) Vö., Ko., Bsk., Na., Gsv.; isl. måtta pret. 2) öb. — af
följ. 3) vp., Vb., Jtl., Sdm. (Rz 453 b), Ksl., ÖNyl., Fryksd.,
Norge; i tyska diall. meckem. *) Öb. Månne af fi. määrätä idm?

249

iiiärr(e)-fttta mcérafdu f. i ordst. van sku fi}figii i'ctra om mt

i mcerafitu!
iiiärr(e)-kolf ^) mcérakälv 1, -kärv pl. -ar m. Trollslända.
mäsk misk ut. pl., m. — Jfr *läcka.
*raäske [kollekt, till mask] ingår i sms. -^Umäske, qv. v.
*mäss2) mk^ ut. pl., g.? Missne: ingår i smss. alf(?)- o. älf-

*mäss.
mässa s. misu f. — I namn pä liälgdagar äfven -mas.
mässa v. mis sv. vb. tr. o. intr. 1.
mässhake måshåka ni.

mässing" masi^g ut. pl., m. — Jfr -^skrafvelmässiug-.
mässling méukgg ut. pl., ra.
mästare mastar m. — ha a mt so got, ska mastaiiJrow

Ordst.
mäta mit sv. vb. tr. 2.
mätt mät adj. — gm fe lov fxp lite, o ned: int a ja liu^gru

o int a ja mat Ordst. — Jfr- '^fagermätt.
mätta mat sv. vb. tr. 1.
mö — ers. af flicka 1. jungfru,
möbel méibal 1. méhal n.
möda méclu ut. pl., f.
mödom mqdom ut. pl., m.
mödosam médusåm adj.
mögel mémV^) ut. pl., n.
mögla^) mmilas sv. vb. dep. 1.
mögl[ig] *-ug mmilu ^) adj.

^) kolf förekommer här i sin älsta bet. af 'pil' (isl. kolfr ni,),
hvarför insekten äfven kallas mérapU NK. m. 2) Kv. måsi n.,
Uppl. mäss m. (Rz 45G a); altså trol. ej *miss. ^) Med -mu-
likasä i hela öfriga svenska Öb. samt i Brandö (Åbo län) o. Par-
gas.

250

iiiölikiä Ii. mmuku ut. ])1., m. f. Icke händig person, okv.

mmihis ut. pl., m. Okv. = föreg.

måmku adj. Tölpaktig; icke händig.

méuik sv. vb. intr. 1 Mumla. — ha mmitkar 1.
mjukar upo.
*möj 1) måjfj ut. pl., n. coll. Löf hvarmed man *möjar.
*in(ija'-) niNTipj sv. vb. tr. 1 Pryda med löf, t. ex. vid mid-
sommar.
möjlig" mé}fh 1. m^iph adj. 1) = hsv. 2) Medgörlig 3).
*möjlöf mb)'}p]l0v ut. pl., n. coll. Löf anv. till att '^'möja med
mölja imlju ut. pl., f.
mönster mmstar n. — Syn. mall.
mör mér adj.
mörda nml sv. vb. tr. 1.
mördare mklar m.
mörk mm^k adj.
mörkblå m^rkhlo adj.
mörker mérkar ut. pl. n.
mörklett mårkVat adj.
mörkna mérkn sv. vb. intr. 1.
mörkrädd imrkrkd adj.
mörkröd mérh^kl adj.
mörna méri sv. vb. intr. 1.
mört tmr/^ pl. -ar m.
möss mås n.

mössa m^.m f. — Jfr *piltnicka.
möss-skärm mti^Ucerm pl. -ar m.

1) Flvbfj. *möjor f. pl., Nyl. *'major 1, major f. pl., Hll.
Sk. maj m. Från mhty. mei eg. 'månaden maj' (Sdw II 78 a).
2) fsv. mreia från mhty. meien (Sdw II 78 a); ordet anv. vidare i
Nyl., Sk., Hll., Blek. (Rz 425 a). ^) Bet. 2 också i Nyland.

251

möss-ärter mZ/scertar (t) pl. t.

möta mot sv. vb. tr. 2. — mfjtis pret. o. sup. -ist vb. dep.

11 ån ut. pl.. 11.

iiaakku fi. näkii f. Gris. Anv. ock som lockord till svin:

näJcH, ncikima!
uaaraiiiiappi fi. nåranåp pl. -ar m. Vagel på ögonlocket.
iiabbe nåha m. Udde.
*iiacka nåk sv. vb. tr. 1 Lugga. — ja^^ka nak da i hon

om du int h/dar!
iiacke nåka m. — ta a i naka o kast a i baka!]
iiack-*gräf näkgrav pl. obr., f. Nackgrop.
*iiackskarf ^) nåkskärv ut. pl, m. Nacke. — tW^^^^Ju mt so

tar ja da j nakskann.
iiaf — ers. af *siiaf.

■-''iiafva 2) nåva sv. vb. intr. 1 [om nq\ Fingra.
iiafvare nävar m.

"^iiafve^) nåva m. Näfve. Gr. § 16. 3.
'•'iiafve-krysta *) ndvakrfpstii f. Smakbit af ost åt barn.
nagel ndga^ pl. naggar m.
iiagelband ndgalhånd n.
iiagelbäuk nägalbkgk pl. -ar m.
'^nagelilska ndgaUsku ut. pl., f. Sårnad uppkommen genom

skrapande med naglarna.
*iiagelspäiTa '^) någal^pmm ut. pl.. f. Liten lös skinnflik vid

nagelbandet.

1) Uppg. äfven från Kr. o. Nyl. 2) Öb., Dl. — *näfva nästan
allm. i Sverige enl. Rz 478 a. 3) qk.^ jjp., Hvbfj., Ko. & Hsk.,
Na., Nyl., VlÄlfd., ställvis i Norge. *) Kr. lika, jfr *OStkrysta f.
idra. ^) Öb., ÖNyl.

252

*iia^eltorn näfja^loii pl. -en- m. Spikstäd.

I iia^p:] '^iia^^'a ' ) nd(^u f. Brödnagg.

iia^'^'a 7id(/ sv. vb. tr. 1.

nag'^'hal nårjhkl n. [* nt/haka hrjn).

*iiagla 2) nd^/a? sv. vb. intr. 1 [om nq\ Fingra. — hart »^i^-
fi^f/n o nagal iiit om hade, ast a Jia fxp ta!

iiaittajaiset ti. nmtajäs pl. obr., n. L3'^sningskalas.

I naken I *näken ^) naUi adj. Gr. § 34, 2 a.

nalle nål 1. ndh pl. nålar m. Björn, skämts.

namn nämn 1. nåm n.

namne — ers. af kaimas ti.

namnlös ndmlhs adj. — nmnhsfl^gri ^) n. def. Fingret mel-
lan läng- och lilltingren.

namnsdag" ndmsdd pl- -dagar m.

nappa nåp sv. vb. tr. o. intr. 1.

narr — ers. af *snät, *göfle.

narra ndr sv. vb. tr. 1. — ndnis sv. vb. dep. 1 Smäljuga.

*narring ^) ndn^g ut. pl., m. Narri, gyckel. — tu hqr^tiiki
noips o nanmUi fy- da. — hu a so Irngfftlu so ha a
narincUi hart d. v. s. så det inte är skämt. — nQ(uj
vaksajyianndh hart säges om barn. — Jfr *spea.

*nasa ^) näsa sv. vb. intr. I [po na] Lukta pä.

[nasse] ''^nassa ndsu f. Gris. Anv. som lockord till grisar:
ndsuna, näsuna, så!

nate ndta ut. pl., m. Abborrgräs, potamogeton.

natt 7idf pl. nåtar (def. natré) f.

natt-*flaga ndtflhgu f. Okv. för en kvinnsperson som löper
ute om nätterna.

^) Vö. 2) Vö, med senare bet. 'snatta'. ^) Med omljudd vokal
sporadiskt redan i fsv. nccliin Sdw och f. ö. åtm. i Öb. o Kkr. ^)
Fby, Nyl., D., Gsv., O., Fryksd,; Ru. némlus L, ai*nemn-laus I,
jfr fsv. ncfmni isl. nefne n, 'namn'. \u<^OU p. gr. af tonlösbet].

■^) Jfr Wp. *narrUng f. 'skämt'. ") öb., Ko. & Hsk,, Norge *nasa :
NÅngni. nassjä.

253

iiatt^-aimual ndtcjqmbal 1. -gåmhal adj.

iiattkvai'tei' näthvartér ut. pl., n.

iiattvaka ndtvaku f. Nattvaktel, turdiis musicus.

nattvard nåtvcul, def. -a, ut. pl., f.

iiatt>ai'(lstolk nåtvqcf_^sfdÅ,k 1. -fålL ut. pl., n. (coll.) Natt-
vardsgäster.

naturlig- — se lefvandes 2.

nedanför, -e nklafif 1. nklafffn adv. o. prep.

iieder nådar 1. nér komp. nådra superi, nådrast adv. 1) Ned,
ner. 2) Nere.

nederdel ^) nåda^hl pl. -ar m. 1) Underdel i allmh. 2) Un-
derdel på fruntimmers linnetyg.

nederifrän nådanfron adv.

[nederst] *n.edrast '^) nådrast adv. superi. — ha hfjar ak
nadrast t isishi.

nedertill nådatU adv. Gr. § 202 D 1 d.

nedlåten — ers. af genien.

*nedorna ^) nkluna pl. t. def Nedan. ^ Tia a mduna snart
qtar.

nedslagen — ers. af *alaniodig.

nej nhj, med eftertryck nål 1. nåk adv.

^'nejas nå^jas ut. pl, n. (eg. inf pass.) Vägran. — va a ha
f}f naijas!

nek — ers. af kär tve.

neka nåtk sv. vb. tr. o. intr. 1.

ner-eft[er] neråt prep. Nedefter, utefter, nedför.

neråt nérot adv.. 7ierot prep.

ni m 1. ni, akk. adar 1. er pron. — nt hrake^r er po r}f.cUi
o jdar^l.s}fti mta hrq säges till den som .,niar" en.

nicka nih sv. vb. intr. 1.

1) Med bet. 2 äfven i Sm.. Dis., Fryksd., Sk. 2) Vö. ^) isl.

nidar fsv. nipar f. pl.; GK. = P.-P.

254

^■'^nickris i) n'ikr)s ut. pl.. u. Liimmer.

'hiickii^-(?)-j)iiiii<'! nlkuplu ut. pl., m. Okv. för eu skvaller-

fiirare. — rnkupm l^}ppar mt o pisar in.
iiidsk nisk 1. rusk adj.
nic njji n. card.

iiieinaiLS-kraft 2) nipmanskråft ut. pl., f. Sensalva.
niga nig pret. né*// sup. nkU^ 1. iz/^j vb. intr. — Heter äfven

skämts, döp jmsi.
nionde nljund n. ord.
niondedel n/jiindhl pl. -ar m.
nisch nits pl. -ar m.
*nist3) nkt ut. pl., n. Vägkost. [Sälls.].
*nista 3) 72^5^ sv. vb. tr. 1 Förse bortresande med vägkost.
*nistnini^-s-kost ") nå.^m^skö^t ut. pl., m. Matsäckskost.
nit — ers. af *näde.
nita — ers. af näda, *via.
nittio n[h n. card.
nittionde nltmnd (1. -ijtmd) n. ord.

nitton nltii n. card. — dra du nitu mil(a?') in i halvttil tis.
nittonde nitiind n. ord.
njugg niuf/ adj. förek. blott i det från hsv. lånade tis. wa

nmqan ned.
[njure] *mjure miiiira m.

[njuta] *injuta miM pret. mimit sup. miuh vb. intr. & tr.
[nock] *nocke nöka m. Hake pä rockhufvudet.
nog now, obeton. nu, adv. Qvidem.

^) Jfr Fries Växtn. nicht(?) ^) Öb., Nyl.; kallas på samma

sätt i finskan. ■') isl. neste 1. uest n., nista (*nestia) v., fsv.

?lr(P5^ n. Det vore därför bättre att uppföra 7 — 8 ss. näst-, hkn
stam brukas i Öb., Nb., Vb., Åm., Jtl., Uppl., Vm., Vb.; nist i
NVa., Dl. (v.), Uppl. *) Hv. Kr. idm.; fsv. ncestniyig f. 'reskost'.

255

iio/2:a a. noga oböjl. adj. & adv. — ha a so noga nui arbatU.

— Syn. (ss. adv.) *liulligt, ^hulleli^t.
*iio^a ^) v. nöw sv. vb. intr. 1 Räcka till, vara nog. — tnt

noivar ha na.
nojs nö}ps ut. pl., n. — tu hqr^luki no}fS o narmdh f}p da%
iiojsa nö}jps sv. vb. intr. 1.
*nojsta 2) nöifst sv. vb. intr. 1 Nojsa, väsnas.
noll 7iöl pl.? g.? — En ..räkning" vid lek lyder: ika, ptka

niji nol^ katn sat po kuncUis golv; räknar vi rat so

bitr a talv.
iiolo fi. nöl n. har ss. senare led i smss. nedsättande betydelse,

fiölu adj. Tafatt.
nolla nohi f.
*noppra 3) noprur pl. t. Noppor. — ha tu sU so miptsi nop-

rur ha a po hate typ.
*nopprug* *) nöpru adj. Noppig.
nord nml ut. pl., m. — ha a so muh i noclvi ivt h,}pja, vi

f^^iStarm o ram.
nordan nola ut. pl., m. — nola gar ham ti kvalcli Ordst. —

ha^(fu int nola undi näsa so du kamjblos? Ordst. —

nola a kaj^l vadan a blosar Ordspr.
nordanväder nålavadar ut. pl., n.
nordlig" nof//* adj.
nordväst ndcjvast ut. pl., m. — Vanl. är västnordan.

^) Np., Pg. Jfr ty. geniigen idm. Annan bet. har vb. i
Vö. 'skada' o. Kr. 'fattas, felas'. Se Fthl Vö. s. v.! Om dessa
ord höra hit, så är bet. naturl. senare; men de kunna äfscn jämfö-
ras med lat. nocere *). — 1 finskan brukas ett analogt med Ped.-
ordet bildadt verb kyllästyä 'vara nog', "^j Pörtom. ^) Sörb. ^)
Sörb.

*) Eller kske hsv. *nofva 'skada; fattas' jfr no. nauva v.
'besvaere, angribe, vaere til skade eller uleilighcd'.

256

nordöst nöijost ut. pl.. m. ■ — Vanl. är östiiordaii.

norreft[er] nårat adv. NoiTut.

iioiTskeii — ers. af *lysa s.

noi's nå,s 1. nås pl. -ar m.

nos nös pl. -ar m.

nosa v. — ers. af *nasa, *snasa, *snäta.

*nossa ^) nös sv. vb. intr. 1 Väsnas, regera. — o-}pj oipj va h(h

bona nosar jrer i kamati! — Uttalas stundom na,s.
not not pl. -ar f. Ett fiskeredskap.
not + perä fi. notisera pl. -ar m. f Notkil.
uotrep notreap n. Rep medels likt noten halas i land.
november niiåmhar ut. pl., m.
nu nmw 1. nm 1. (obet.) nit adv.
nubb nub p. -ar m.
nucka nuku f. Gammal käring.
nuhku fi. nöka sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. — Jia nokar ov

Han går långsamt.
nuhrata fi. nåra sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. — %nt har ja tid
ma tukade norasi. — ha norar bara iipo o
ajjlar val a na.
7iöru adj. Oföretagsam.
nurkku fi. nnrkii t Vrå.

mirku adj. Tafatt.
nuttu fi. nutiir pl. t. Sämre klädesplagg.
ny s. n;/ ut. pl., n. — a^ska khp hon i ni/p.
\\\ a. nfj adj. — nyt ov okas Nyräg.
nybakad nybåka adj.
nyck — se *ilgång.
nyckel mpUil pl. -ilar m.

^) Vö. Px. Na. syssla, bestyra". Hör no. nossa 'tbrlyste'

(-< *not-sa) hit?

257

iiy('kelb«'ii — ers. af *krag(e)-beu.

nyckfull — se *ilgåugi^-.

nyfiken nfiftUi adj. — Jfr *ill-iit.

nyhet iii/Jiad f. — ja 1iq^§o magg nijhaitm- ot da.

Nykarleby nykqrhp 1. -hi ortn.

nykter nfpktar adj.

nymåne nymona ut. pl., m. — Nytt ord, vanl. ers. af ny

subst. 1. mån- ''tungel.
[uyponj ^nypa m/jnt f.
nyi)0[n]lniske nj/piiböska ni.
nyrag' — se under ny adj.
nysa — ers. af prusta.
nyss n//s adv.

nyss-*l)örjuad m/shprna adj. Nyss börjad.
nyss-dags nysclaks ad?. Nyss.
nysta mpst sv. vb. tr. 1.
nystan nfpstan(d) n. — Syn. *kuocka s. I, *knyppla,

'HuUa s.
nystl>ark wpsthårk pl. -ar m. Bark 1. stj^ft papper, pä hkt

tråd 1. garn uppnystas.
nystfot nfpstfot pl. -fgtar m.
nystkors mpstkki 1. -kös n. Nystfot.
nyter nytar adj.

nytja mpU pret. o. sup. wjUa 1. nf/Ahja vb. tr.
ny tjärad 7iyis)ra 1. nyist^ra adj. — hu a fagar o gran som

granås grmda to Im va nyisira Ordst.
nytta s. mptu ut. pl., f.
*nytta ^) v. mpt sv. vb. intr. 1 Gagna. — int mpta ha na,

ast vart ]a hu^flu kund satj so.

1) isl. fsv. 7lyta. *mjtta v. Öb. EF. Nvl. Fryksd. Sörb.; no.

nytta da, nytte idm.

17

258

iiytt|ig"l '''-u;;^ mfta adj.

*iiyvälla ^) ni/vkjjlu ut. pl., f. Gräs uppvuxet efter slåttern.

nyår ni/]år ut. pl., n.

iiyärsafto[n] n>/ja,^åftii ut. pl., m. (vanl. def.).

ijyarsdajn; nf/ja^(lq pl. obr., m.

iiyarsuatt nf/japiät ut. pl., f.

iiyärs-stöp nyja^Vmpp n. Uppsmält tenn 1. bly som liälles i
vatten och af hvars form man vill sluta sig till sina
öden under det nya året. Bruket kommer till använd-
ning under nyärskvällen eller pä aftonen före tretton-
dagen.

iia v. I nö sv. vb. tr. 1 Nä; erhålla. — ta to du fm- o tak
to du nar Ordspr.

*nå 2) v. II no sv. vb. intr. 1 Hafva tid till ngt. — ja nar
i7it ma hade potasi nmiv.

nä p. nö 1. no interj. — no hit Nej (eftertryckligt).

nåd 7iöd ut. pl., f.

nåda nuda sv. vb. tr. 1 Nita.

*nåde ^) s. nöda m. Nitnagel.

nade v. i uttr. cjuj)i6di. — gu nodi f\p ta, du a ju snotu.

nådig" nodi adj. 1) = hsv. 2) Lugn, stilla (ish. om barn *).

näg-on nån f. nån n. na 1. na pl. na, abs. ndr'^). Gr. § 253, 1.
— na f}p na o asit fe^r asit Ordspr. — nar va tcfr
antö. — na so n^r 1. na so ncera tis. I det närmaste,
nästan. — %nt a ha na ot tis. Det är likgiltigt. — mt
a ha na ot f\p ma; iut a ha na qt hiiki ov d^m sotv^
far.

1) Öb., Hvbfj., Nyl.; *nyvälle n. Sveald enl. Rz 829 a o.
Sörb. enl. Nilen. ^) Med samma bet. i Np., SM-e, Ög., VI., Sk.
(Rz 458 a). 3) Vö. *) Redan fsv. näjmglier isl. nodolegr med

denna bet. 2. ^) Stammen nq- i Öb., Vb., Kkr., Hsk., Na. o.
delvis i Nvland.

259

'''iia^oii-del nåndhl pron. Någondera. Gr. § 97, 3 a.

na^'Ousiu nånsn adv.

iiagoiistans nånstans adv.

'hia^'OU-fidcii nåntn ^) 1. ncinU adv. Någonsin.

någonting ndnitlgg pron.

*någ;or-le(les nålhs adv. Någorlunda.

någorlunda ndliinda adv. — noiv va ha nahinda anta, int

kan a klaga f}p ha.
*nagors-lianda ^) ndsåml 1. nåsand oböjl. pron. Något. — no,

hå va nqsånd Nä, det var märkvärdigt! = no, man ha

va mp nasand!
*nägot-lianda ndhånda oböjl. pron. Något som hälst. — ha

va int nqhanda Det var inte något (att tala om).
*nakas 1. *nockas ^) ngkas 1. nökas sv. vb. dep. 1 = nöks

pret. o. sup. nöksta vb. dep. Nå, räcka. — väst mp, noiv

nok(a)s ja tid }pvi. — Äfven akt. nök sv. vb. intr. 1,

t. ex. kom namba^^o ja nokar.
nål 7iål pl. ndktr f.

nal-*skira*) nål^iÉlru f. Trollslända. Gr. § 217.
nals-öga nål^hga ut. pl., n.
*när '") når konj. När. — nar ja kom hhje, so va alt jcer i

^Ipd. — nar a m komandis?
nåt nöt n.
näbb nåh pl. -ar m.
näbbgädda nihjkdu f. Okv.
näbb [ig] *-ug néJm adj.
näbbmöss — se spikmöss.

1) Öb.; Fryksd. *nånsfn. 2) fgv, 7lokra hällda. Ordfor-
merna likalyd. i Vö. 3) fsv. näka : *nåka(s) i Estl. o. särdeles
Svea- o. Götald (Rz 459 a o. 485 b), *nockas i Öb. o. Pg. *)
Uppg. fr. Kr. o. Teerij. raed bet. flädermns'; eg. 'nål-skata', se
noten till *skira s. ^) fsv. när nar: öb.. Dl., Ko. & Hsk., Na.,
ÖNyl., Ög., Sm., Fryksd., Sörb. ; no. da. når.

260

iiiicken näUi m. def.

näckros — ers. af ^puiiipa s.

nät' ntw n. Näbb.

näfve — se *nafve.

näfver nävar ut. pl., n. — Tia jrpsom gamhuljtiqwn som al-

cl&r^tolas Ordst.
näfver-*rifva nåvarlvu f. Näfverskäppa (aflängt fyrkantig)

an v. ish. för ny plockade bär.
näfver-*tulla nåvatöhi f. HopruUadt näfver, anv. till flöte på nät.
näjlika nahku 1. niliku f.
uänid s. nåmd ut. pl., f.

*nänid a. ingår i sms. frost-*näind, lus-*nänid.
nänideman nåmdimån pl. -man 1. -manar m.
näunas — ers. af joutua fi. (j6mtas).
*när ^) nér prep. Hos.
när konj. — ers. af dä 1. *när.
nära v. ncér sv. vb. tr. 2.
nära p. nér 1. néra oböjl. adj. 1. adv. — komp. naman 1.

nambar superi, namst, 1. komp. namblan superi, namb-

last 2). — Vb hqj^iu so ncer^ti stqtv,jvi, so.
"^närgärdsväg nérgal^vag ut. pl., m. Nära 1. kort väg. — ha

a int nmrgal^vag 1. -vaip tid.
[närma] *nämra [sig] namha^§a sv. vb. rflx. 1.
*när-skogs ^) nré^kus oböjl. adj. o. adv. Nära; t. ex. ha a

7i(B§kus ti h)/p. — Jia a int ncB§lms hajjfar.
närsynt né^ynt adj.
näs nas n. Lång udde.
näsa nosa pl. obr., f.

^) fsv. nöT, i deuna bet. kvarlefvande i Öb., Dl., Uppl..

Hvbfj., Fby, Nyl. o. Estl. 2) fg^ 7i(Tmber yifcmast adv., na-mbre
7lcem(a)ster adj. Liknande former i Öb., Dl., EF., Nyl. o. Estl.;
uo. 7l(Pmare ncemaste. ^) Uppg. äfven Mn Vörå o. Pörtom.

261

näs(e)-*bli(la nåsabVdii ut, pl., f. Sniifva.

iiäs(e)-blo<l nasahlöd ut. pl., m. — ha hlqd nasablod jxpsom

m oks.
iiäs(e)-|l)oiT] *-bära ^) nåsabunt f.
iiä.s(e)-(luk nåsad/hk pl. -ar m. — Syn. siiorlapi).
iiäs(e)-pigg nasainq pl. obr., m. Nässpets.
*näs(e)-stup[a] 2) nåsastijp adv. Hufvudstupa. — fal I. kast

nasastyp.
näs(e)-vis I näsavls adj. 1) Påflugen, oförskämd. — nasavis

hrpndu okv. — 2) Nätt, prydande; t. ex. Jiu si^^o nasavis

ijit, liude mxpsu.
*näs(e)-vis ■^) II nksavls ut. pl., n. Vis-å-vis 1 dans. — van a

mp mat ^lasavis?
nässla nållu f.

uästa a. nästa, förek. kske blott i uttr. t nästa ar.
nästa v. nast sv. vb. tr. 1 Hopsy.
nästan nästan adv.
nät nät n.

uät(e)-='iijällo nättjeJa m. Gista.
nät(e)-koja nätikmpju f.
nät(e)-mag'e nätimaga m.
nät(e)-nal nätmkl pl. -nolar f.
nätt nät adj. — du^sku va nata him om dii^sku ha rumpu

Ordst. — nat up adv. tis. Knapt.
nöd nod ut. pl., f.

nödgas — ers. af gitta. *gäta, måste, *inätta, tränga, varda,
nödig, *-ug nédi 1. nådu adj. 1) = hsv. 2) Varande i 1.

kännande behof *); t. ex. ja a so nodb om salt, so.

^) Na., Nyl., Estl., Ru., Sörb.; isl. fsv. hora f. 'hål, öppning'.
'^) Vö Fby *näsestupa med m resp. u. ^) Esse, Kronoby. ^)
isl. npilöogr adj. i båda bet.; desslikes i Öb. allra., EF., Nyl.,
Sörb., Sk. o. Vb. (Rz 464 b).

262

nödvuxeii — se *stakestän(leu.

iirMlviiii(I[i^| mjdvkndu adj.

*iiö^'or ^) nmiwur pl. t. Nödvändighetsartiklar.

nöjas — omskr. med vara nöjd.

nöjd n6}fd adj. — Ex. under barn. Syn. *humörli^.

ni)je 7i6}fp pl. obr., n. — Syn. ^skrypelse.

nöt I not pl. -ar f. Nux.

nöt II mt n. Pecii.

nöta mtft sv. vb. tr. 2.

0.

o s. I Qiv pl. obr., n. Bokstafvens namn.

o p. — ers. af *oj.

o- pref. I o- nekande i flere sms., af lika de vanligaste an-
föras här nedan.

o- pref. '^) II o- förstärk, i ätsk. sammansättningar. — I detta
och föreg. ord höres stundom oiv-.

oanständig — ers. af opasslig- m. fl.

obarkad åbårka adj.

obarmhärtig obarm/uerti adj. -it anv. ss. förstärk, adv., t. ex.
Jia ha^^o oharmlicertjt m-jpisi p&gga.

*obart 2) ohqrt 1. ohqrt adv. Särdeles, synnerligen. — ohcjrt
^tor, o. m}pis}p.

obekant öhikånt adj.

1) 1. *nödor? (Fthl Vö.). Jfr isl. mgö fsv. nÖgdJl f. 'till-
räcklighet'. Troligen *nödgor, se Hdltmann i Finnl. Bidrag p.
146. ^) isl. of-. Förekommer väl af och till i flertalet svenska lands-
mål. •*) Sveald., Vg., Sm. (Rz 479 b, 777 a. hvarcst orätt sam-
manstäldt med isl. af ar), ÖNjl. [i VNyl. öhuU]. Smsatt af fn. of

+ kske harit (af beria bceria v. 'slå')?

263

obetydlig — ers. af "^liteutakti*;-. ■ miiulreakti^, -• luälig.
ol)[J|udfu obiidb adj. — van ska Jia obiuh s^ta'^ po tros-

oblat uhlqt pl. -ar m.

oborstad dhaita 1. ohösta adj.

obruten obriiti adj.

I observera] *obsarvera upsalvér^) sv. vb. intr. o. tr. 1.

obunden åhunch adj.

obytt öbi/t p. p. & adj.

^obaklig 2) ohoJili adj. Åbäklig; otymplig; oformlig. — so

obokht stor! — Jia a so obokli, häda rasdn. — ja a

so obokh(t) t?'h(ipt idq.
obänd[ig'] *-ug: obhndu adj. 1) Oregerlig. 2) Svår att bruka,

om jord. — häda statnu okati a so obandu.
ocli o konj. & adv. 1) Et. 2) Ock, äfven. 3) Tillägges ofta

betydelselöst efter frågor 3); t. ex. a ha sant o K — ha

du vin i stan ida o?
odjur Q)//r 1. ojihr n.
odon — ers. af "^olonbär.
oduglig — ers. af *ruckug.
odygd odfpcfd pl. -ar f.
odygdas ödipgdas sv. vb. dep. 1. — trp^ska'nt odip^das söte,

to kombar b^imvt o ta^(la.
od\gd[igJ ''^-ug ödipqdu adj.
odödlig ödqdli adj.
oens(e) åhns 1. -i oböjl. adj,
off[i]cer ufstr pl. -ar m.
ofantligt öfäntkt adv. [Täml. sälls.]. Såsom förstärknings-

adverb använder målet dessutom åtm. följande: farligt,

1) Närliknande 1. lika i öfr. Öb., Uppl., EF. o. Nyl. ^) Öb.
allm. Jfr hsv. åbäk-UfJ. ^) Sammalunda i hela Öb. f. ö,, i EF. o.
Nvl.

264

'''förbajskadt, förfärligt, förhäiMlade, förliärdadt. för-
skräckligt, grvmlietens, grymt, *gryminan(les, *liäf(laii-
«l('s, ''häfjaiKles, obai'mliärtigt, ''obart, okristligt, olikt,
omänskligt, orimligt, oskapligt. — Jfr ganska och
genom.

ofred ofrk(d) I. ofre ut pl., m. Krigstid. — ha va ? ha stor
of ren, to ri/sn brant so ma^g golar jrer.

ofredstid öfredstld pl. -ar m. — ha a mt got ti lava a- ofreds-
tijlra, to a int vatt om kval(li om a mai^,sligar uj) i
morii.

ofrestad ofrhsta adj. Oförsökt, opröfvad. — ha a an ofreista.

*ofrisk 1) ofrisk adj. Sjuk, krasslig. — ^a ha lägg raij 7nn
hti ofrisk o ruku.

ofta ufta adv. ut. gradfogn. — Ers. vanl. af '-^tyckelt.

ofvaneft[er] övankt adv. Ofvanifrän.

ofvanföre övanffpn prep. o. adv.

ofvanifrän ovamfron adv.

ofvanläder övaladar ut. pl, n. Ytterläder.

ofvanpä 6va2)o adv. & prep.

ofvantill uvafd 1. övantU adv.

oföretagsam — ers. af *dryntug, *lallug, *lollng, *lajpng.

ofilrmodadt ofipmöda 1. -t adv.

oförnuftig öfipnufti adj. [Sälls.].

oföruöjd gfiirimpd adj. [Sälls.].

[ogeu] *ogin ocUln 1. ofin adj. — va a typ f}p in ojmm
mamsk, som ast vil julj) ma na!

ogift ödzlft 1. opft adj.

*ognas 2) onas sv. vb. dep. 1 Hota.

ogräs Qg7^as ut. pl., n.

^) Vö. och f. ö. här och hvar i de finnl. diall. ^^ Öh. allm.
iiuder samma form; isl. ögna idm., jfr got. ägan ög st. vb. 'sich
fiirchtert' ; isl. age no. oge m. 'fruktan'.

265

o^udaktig ögudåkU adj.

ogärna odikvict 1. Q(iv)jchia adv.

ohyra Q(tv)h!jru ut. pl., f.

-'"ohägsen i) o(iv)hoksi adj. Håglös. — tu a so lata o oichoksi.

~ ha a so oivhoksi so a tnt vait vadan ha a hatm

hajjfar.
ohörd ohmi. adj. — noiv a ha ohört hade.
*oj 2) ihj 1. ö^jj interj. O ! Ack ! Ve ! Ofta upprepadt, t. ex. oifj

o}fj, va saij du nu!
*oja [sig] 3) öwj [sa] sv. vi), rflx. 1 Jämra sig = o^fjas sv.

vb. dep. 1. — a du na snjik, atsoni du o}fjas sodman'^
ojämn Q(iv)jam adj. — Jfr *holstrug, *knycklug, ^kuypp-

liig, *skiiltug.
ojämnhet — se *holster, *sknlta s.
ok <')k n. — Jfr *bäruträ.
okammad 6{iv)kåmba adj. — vi a du oivkamla idq aij o sir

mt j}psom ig^gqrihcervu ^ h-ipvii?
oklar oklar adj. 1) Icke klar. 2) Rädlös. — jrt a råmt oklar

ma häda ]}0}pUi.
oklok oklok adj.
oklädd åklad adj.
okokad okoka adj. — a groiptn okoka an o kluku a rarj

wp.
okristlig okrlstk adj. — okrlstht förstärk, adv. Förskräckligt,

ofantligt.
oktober oktobar ut. pl., m.
oknnn[ig] *-iig Q(iv)kimu adj.
okänd Q(tv)fsand 1. otsant adj.

^) Vö., i Vb. ohågasam idm. ^) Upptages i ingen ordb. ss.
hsv., raeu anv. dock ss. sådant t. ex. af Noreen i Fryksd. Ljudl.
§ 91, 1. Öb., Dl., EP., Nyl., Fryksd.

266

okar 6tåq'-r adj. — ha^slnCnt va na oUferl om du^shi ha

kanta mi^li ma ot ma.
olag- — ers. af *oställuiii^.
olaglig olagli adj.
olidlig Q(w)l)dli adj.
[olik] *olek élpk adj. — qI<M adv. Ofantligt. Gr. § 18, o.

— ti liad so olekt mipisy branvm po häda d^asbodi.
olja tklju 1. öhju t
oljlig] *-ug ålju 1. öhju adj.
oljud 6(iv)jihd ut. pl., n.
olofvaiides Q(w)ldvandis adv. — a^ska afjlar^fa qdaras säkra

olovandis, to kan a fo hatt Uijv.
^oloubär Qlunbmr [1. -mb-\ n. Odon.
"^'olustas olustas sv. vb. dep. 1 Vara 1. visa sig olustig.
olustig, *-ug oUistt 1. -Il adj.

olycka ölipku ut. pl., f. — ohpku har hreid fqtar Ordspr.
'^olyckas ^) ålfpkas sv. vb. dep. 1 Misslyckas. — ha ohpkast

fm' a hisu gaggu, int va ha na ana.
olycklig olfpkh adj.
olyd[ig] *-ug ölj/du adj.
oläud[ig] *-ug ölandu adj.
olärd Qlm't adj.
om om 1. 6m adv., prep. o. konj. Anv. äfven i direkta frågor:

t. ex. om a falas o hsir^landi'^
omaka omaka adj. — Syn. *opar.
omålad ömala adj.
omedgörlig — ers. af omöjlig,
omgäug ömgågg pl. -ar m. Hvarf, omgång, vicis.
'■"omlivarf -) omvärv n. Hvarf, omgång.
omkring — ers. af *ä-kriug.

1) Nyl., Estl. 2) YörL

267

om kapp omJ:(ip adv. Ikapp. — porpka spragg om^kqppo andza.

omkiill — ers. af *a-kiill.

*om[iiila^) om sv. vb. intr. 1: 1) Ånga. 2) Stinka. — ha

oma^^o fiSi ot&r. 3) Susa. — ja^skq je a so karska

om om 0runa po a. 4) Genljuda. — ha tala^§o ha

omar i vagana.
onitykt ömtfplä adj.
omyn(l[i^] '^-ug ömfpndu adj.
oiiiäusklig cmiamkh adj. — omamkht anv. ss. förstärkn.-adv.

Förskräckligt, ofantligt.
oinöjli»' Qmh}ph adj. 1) Impossibilis. 2) Omedgörlig 2).
011(1 — ers. af elak, *ill 1. -^vaiid. — unt n., t. ex. ja har

imt i hbvu ulq. — ajjla^^o unt so ha int fMja^fiq got

ma Ordspr.
onsdag ånsdå 1. -då pl. -dagar m. — onsdast 1. i o. adv.

Sistlidne onsdag.
ouytt[ii2;] -^-wg onfftu adj.

*onadas onodas sv. vb. dep. 1 Visa sig orolig, ish.-om barn.
oiiad[ig*] '^-ug3) onodii adj. 1) = hsv. 2) Orolig, ish. om

barn.
onöda ömdu ut. pl., f. Oträngdt mål. — ha va tukm onmlu

ti tal(a) om a. — vätska du gq tid * on0du?
onödig, *-ng on0di 1. önhdu adj. — tu a so omdu Du talar

(1. gör) sä mycket onödigt.

^) Öb. [NVet. horn], Br., Fby, Nyl. 6m(a) med bet. 'ånga'
1. 'susa'; Sk. omma 'mulna; röka' [<^ '*blå8a, susa 1. ånga'] repre-
sentera ett fn. *öma [afledn, 6m-un n. 'röst' och om-la (med vo-
kalförkortn. fför kons. -förbind.) v. 'Jjuda'? se Fritzx. - s. v.], afljud
till ett fn. *dm- [<; *ahm- got. ahma m. 'ande' eg. 'andedräkt']
som kvarlefver i Åld. Nyl. *åma v. 'susa', Vö. *åme m. 'stank'
Nyl. *åma f. 'ånga; uttal' (jfr Rz 840 a). I Norge åmå vb. intr.
'värma', öm m. 'svagt ljud', oma v, 'ljuda'. 2) Bet. 2 äfven i (åtni.
västra) Nyland. ^) fsv. önädhogher adj. 'orolig'; = Ped.-P. bet.
2 äfven Gotl., Ög. (Rz 475 a), Sörb. och Norge.

268

(»ordna — se *båsa.

=N>])ar ' ) Q^pår oböjl. adj. Omaka.

opasslig opaXh adj. 1) Icke passande, L ex. du komhar yo so

opaJdm tid. 2) Oanständig, obelefvad; t. ex. licuh krpi

a ill opalh imjniamsk.
orakad Q(iv)räka adj.
ord öl n. 1) = hsv. — gnis. ol^ boist Den heliga skrift. —

fmi ja Vist oli ov tis. Tidigare än jag ens kunnat ana.

2) Bokstaf^). — ha lasar ola raij.
orda — se ^kvitta,
ordentlig o^antU adj.
ordning é^M^gg 1- é'^ligg ut. pl., f. — Jia e„ i so (joivm

ordspråk ol^prok n.

ordstäf öl^th) n.

oreda orhdu ut. pl., f.

ored[ig] *-ug orhdu adj. — Syn. *krockng.

oregerlig önjh-Ji adj.

oren oram adj.

oresonlig önsonli adj.

organist årganht pl. -ar m.

orgor årgur pl. t.

orimligt orhnkt adv. — so onmht m^pisjp!

orka érk sv. vb. intr. 1; pres. vanl. ark'-^). — nou- ark ja

aismand, as t tragga._(lu koma o kora liijl. — jitm so

ni ark fromjboli! — Syn. *öfla.
orlofssedel åjuskdil pl. -ilar m.
orm tkrrii pl. -ar m.
ormbo érmböiv n.

1) Nyl. 2) Betydelsen 'hokstaf äfven i Np., Ko. & Hsk.,
Nyl., Vätö, Södra Möre. ^) Åfvenså pres. = inf. i detta ord i
Fby och Nyland.

269

oniibunke årmbiigk pl. -ar m.

orm-ister årm}star ut. pl., n. Ormfett; anv. som botemedel.

ormstjärt tkrmsU(h-t. pl. obr., m. — lia, som spolar in anaa

i ogu, fa^fU aymsUcertii'
ormstucken årmstuUi adj. Ormstungeii.
oriiiyiigel årmfp^gal ut. pl., n.
orolig" årgh adj. — Syn. ouadig.
orre år pl. -ar m.
orsak o^åk pl. -ar f.
orädd 6(w)rkd 1. 6(iv)rada adj.
orätt örat adj.
orättvis oratvls adj.
orättvisa öratvisu f. — ha fms so magg oratvisur jfpr i

orörd orért adj.

os 0.9 ut. pl., n.

osa os sv. vb. intr. 1.

osams osams oböjl. adj., blott pred. — ti a so osams, so ha

a sxfnd.
osann Q(w)sånt adv.
oskapligt oskqpM förstärk, adv.
oskyld QsUfpl(l adj. Ej besläktad. — ha Uos tnt at QSts}fl<l

d. v. s. Han brås på släkten.
oskyld[ig] *-ug Qsisffjjju adj.
oskälig I QsUhh adj. Orimlig.
[oskälig IIJ *oskälad ösUhla adj. Utan urskillning. — osimla

kritura.
oss os pron. ack. pl.
ost Qst pl. -ar m.
ostad[ig] *-ug osthdu^) adj. Gr. § 43, 1. - Syn. *kicklug,

*kinglug, *klenug, *ricklug, vinglig.

1) Vb. (Rz 667 b).

270

ostlig ostli adj.

ostraffad Q(iv)stråfa adj.

ostädad ostkda adj. — Syn. *bökug, stökig, *ödift-.

*oställiiing' ostalmgrj ut. pl., f. — h'a i ostedm^g Det är i

olag.
osvuren ösviin adj. — osviin a hast Ordspr.
osynlig Q(w)sl'/nh adj.

*osåras ^) osoras sv. vb. dep. 1 Ilskas, om sär.
osäker o(tv)se.kar adj.
osökt QS0kt adj.

otackad otaka adj. — nu val ja otaka fyp gQ(iv)h€iita min,
otacksam ötdksam adj.

otaladt åtala adj. n. — ja har a otala ma a an.
otid förek. blott i uttr. i ofid.
oting öt^f^g n.

otro s. ötrmv ut. pl., f. [Sälls., relig.].

'^otro 2) v. otrow sv. vb. tr. 3 Misstro. — h'a int na ti otroiv,
otrolig ötröli adj. [Sälls.]. — otröUt adv.
otrygg Q(iv)tr}pQ adj. — horn a otnpQ Barnet visar sig skygt

(gråter o. s. v.) i främmandes närvara.
*otryggas ötripgas sv. vb. dep. 1 Visa sig skygg, om barn.

— hqm otr}p(/as ast f}p må.
otnllad otdla oböjl. adj. Oförtullad.
otnr otm' ut. pl., m.
otydlig — se *siittrug.
otymplig — se *bäcklug. Jfr tölpaktig.
otäl[ig] *-ng Qtulu adj. Gr. § 14, 2 ^.
[otålighet] *otalugliet åtululiait 1. ötulukhj ut. pl., f.
otäck otak adj.
otäcka otaku f.

1) Nyl. ; vore fn. *of-särast < -sévast. -) Ingå (VNyl.).

271

otät otät adj.

ovan QV(hi adj.

fovana] *ovane ovana ut. pl., m.

ovanlig övqnh adj. — ovqnht adv.

ovetande ovatancl 1. ovatandis oböjl. adj. [Sälls.].

ovett[ig] *-ug ovatii adj. — Syn. *lumdsng.

ovig — se *stopi)lug. Jfr ^klunsig.

oviss ovis adj. — cwht adv.

oväder — ers. af *illväder, *ruskväder.

ovän ovan pl. -ar (def. ovhndre) m.

ovänlig Qvknli adj.

ovänskap ovanskap ut pl., m.

oväntad ovknfa adj.

oxe 6^5 pl. -ar m.

[oxel] *oxla ^) oA^n f. Oxeltand.

oxhage ökshåga m.

ox-liyfvel 2) ökshhval pl. -hmlar m. Stor hyfvel med tvä hand-
tag.

oxstall ökstål n. Fähus för oxar.

oxöga förek. i uttr. ss. tu hqr^tukh oksogur (n. pl.). — ha
du sit å ma oksfjgu o? — Jfr *bölögon.

oar Qivår n.

oärlig owfhli adj.

[oäten] *oiten öjlti adj.

1) Öb., EF., Nyl., Estl. — fsv. oxlatand f. -) Fby, Nyl.
Estl., Värmlands Älfdal.

272

P.

p pr pl. ubr., n.

*I)a 1) j;a oböjl. vb. (l)lott pres.) Pläga. — vt ^m saii so jrn:

l)jiek jjaZ; ut. pl., n. — Syn. bvke, laiigörou, lösöroii, par-
lament, *i'äk.

packa 2)dk sv. vb. tr. 1.

packe 2^äka m.

packhus påkhjis n.

padda — se [*träska >] *torska.

paita 2) fi. imyt pl. -ar m. Skjorta. Best. sg. ofta i.'rf?f^

pakett iKikåf n.

[pall] *palle j^w/a m.

-^pallgolf pålgalv n. Stallsgolf (jfr no. pallstokk [bakom ba-
sen] A),

pallra — se *mala II, *palta II, *paltra I, *pjaltra.
*pjältra.

*palmor •*) pdlmur pl. t. Hängen på sälg och vide.

palsteruacka j^dJ^itaiiåku f.

palt pält 1. pdlt pl. -«r m. Ers. vanl. af *kainsa.

palta I ])(^U 1- P<^^t. sv. vb. tr. 1. — ^;a?^ kladra po^sa,.

'''palta *) II 2)dU 1. pdlt sv. vb. intr. 1 [ov\ Pallra i väg.

paltbröd — ers. af *kamsl)röd.

paltor pdltur 1. påXtnr pl. t. — Syn. uuttu fi.

'•^paltra I pdltar 1. paltar sv. vb. intr. 1 [qv\ Pallra i
väsr.

1) Öb., Na., Pg. idm.; i Sdm. ^^e (Rz 496 a). Torde vara
korrumpcradt af jjlägCl — eget nog, ty detta urspr. tyska låneord
anv. åtra. i Fld sällan i dagligt tal. ^) Allm. i Flds svenska diall.,
dessutom Rosl. o. Vm. (Rz 493 a). Jfr gr. ['ialrtj f. 'herdcdriikt'.
3) Allm. i Sv. enl. Rz 494 b; äfvenså i Fld; No. ^) Fby, VNyl.;
allm. enl. Rz 494 a.

273

*paltra ') II 2)ålta,r 1. pciUar sv. vb. intr. 1. Vara till hinder:
t. ex. kladra paUrar i vatji.

*painp 2) pump pl. -ar m. Lunsig person.

*pain])yssjor ■^) påmp\fiir f. pl. Skor utan *siiallar och rem-
mar.

*pamsig *) 1. -ug pdm^si 1. påmsu adj. Klumpig, lunsig, oform-
lig.

pank pågk oböjl. adj.

panna I pdnu f. Stek-, kaffe- &c. panna.

panna II = lat. fröns ers. af änne.

pannkaka pågkaku f. — faUmans pagkdku o rik mans ståmk-
dom h0§ lika lagt Ordspr.

pannlng-g pånluy ut. pl., m. [Sälls.].

*pansa '") xmns sv. vb. tr. 1 Koka rofvor (pdnsaröuima).

pant 2^dnt pl. -ar m.

panta pant sv. vb. tr. 1.

pape[g-oja] -koja päptkdjpju f. (Folketym.).

[papp] *paff '^) p)äf ut. pl., n.

pappa päj) ut. pl., m.

[papper] *pappar ") pdpar ut. pl., m. — lejj a i papari Glöm
det.

[papyross] *pappeross ^) påparbf pl. -ar m.

par pdr 1. par n. — i par Vikur Några veckor.

paradis pm^ad)s ut. pl, n.

paraply pdraxjly u.

^) Har trol. afseende på de paltor som kunna hindra: jfr no.
paltre m. 'trasa'. 2) Allra, i Fld. '^) Ordet återfinnes i Sdm., Vg.
o. Sk. samt är närmast af dansk, urapr. af rom. börd (Rz 494 b).

*) <C "pampsig liks. VNyi. pafshgar (jfr Nyl. Et. *pafsa). '^) Pö.

& Px. ^) Allm. åtm. i Fld. "') Likaså i Gsv. o. Nu., ehuru där
ntr. ^) Trol. allm. i Fld.

18

274

pärla ') pdl sv. vb. tr. 1 Omblanda, iröra, vispa. — paJasUhr

ut. pl., n. Vispad surmjölk.
'•'parlaiiiMit 2) pålamknt ut. pl., n. Pöbel, pack.
pann pärm pl. -ar m.
pai*oxysm — se ^svimine.
parsi Ii. 4- stäng pci§^f.aggar t pl. Läkter under ritaket, pä

lika halmkärfvarne uppsättas att torka.
pasma påsin 1. pdsma pl. -ar f.
pass p)(f-^ n.
passa 2^^'(^ s^- vb. 1: 1) intr. Anstä. — Syn. '-■"malla [sig],

skapa II. 2) tr. Upp-passa. — vil du pas ma i grand'^

— i'-fj>.^h(^ o VCLs up! Ordst.
[passagerarejtäget spatser- spasértogi n. def. — Gr. § 21-'^.
passion pd^iön pl. -ar f. — Im liar imjbraim^pasion f}p hå.
passlig pdUi adj. 1) Lämplig. 2) Hygglig; mgdgurlig. — ha

a imjpalha kcir^fi fala ma.
pastor pastor pl. [sälls.] -ar m.
pastorat påsturdt n.
pastorska pådo^ku pl. obr., f.
pati'on patron pl. ~ar m.
[patt] Spätta pdtu f.
*peckla paikal ^) sv. vb. intr. 1 : 1) Arbeta långsamt. 2) ha

påikkir säges t.» ex. om ett lås, som går trögt.
Pe(lersö[re] påda^a 1. pådasa ortn.
•pega — se piga.
[*peka] *pecka *) v. p'ék sv. vb. tr. o. intr. 1. — pikajlu ma

so^ska du ta ma Ordst.

^) Jfr Dalin; där upptagna bet. yngre; i Nyl. 'leka i vatten'.
*palla Öb. (Vö. Pö. Px.) smställes redan af Fthl Vö. med imrla.
-) I olika former i Sv. (Uppl. Vm. Sm. Sk.) enl. Rz 499 a; fsv.
parlamente n. 'tvist, oenighet' af romanskt ursprung. ^) NVa., Px.
i bet. 1. ^) Ten.

275

[*peka| *pecka s. plku f. ingår i bok-^^picka, qv. v.
peksticka — ers. af bok-*picka.

*pela ^) pila sv. vb. intr. 1 : 1 ) Röra om 1. i ngt. — honi
pilar i vatm. 2) Vifta; vinka. — hun ptlai- ma
rumjyii. — sko hur a inlar ma (1. po) ftggn.
pdd sv. vb. intr. 1 = pila bet. 1.

pelare ^^éiar m.

penna 2)ånu f. 1) Fjäder. Jfr kräkjjenna. 2) Skrifpenna.

penni pån 1. påiji n. — feg tu ma^g 2Jcm o? Be

pe^nnilng på^g pl. -ar m. — p&gga^§om sfsit o tuhak som
la^g armar tis.

peunknif pk^knw pl. -ar m.

pensel pånsil pl. -ilar m.

])eppar pijjar ut. pl., m.

pepparnäsa pipa^hsa ut. pl., m. Okv. för en lättretlig per-
son.

pepparrot piparot ut. pl., f.

pepparstrut pipa^frmt [1. -5^-] pl. -ar m. — ni/fiisi ? im^
ptpa^trmt, ippnar a up a so pmwar a mt Ordst.

[perpendikel] *pemperdikel 2) påmpadlkal pl. -klar m.

person pasån 1. pceiön pl. -ar m.

])erä fi. pcera pl. obr., m. Ände, t. ex. af vik, äng, not o. s. v.

j)est p&,st ut. pl., m. — ha a vce^^om pastn tis.

pestä fi, pasa sv. vb. tr. 1 Tvätta; ish. pasa bom.

peta 2^^'^a sv. vb. tr. & intr. 1. — ^J^to hnt pcerlit sondar!
— ha pitar om losi.

peura ti. pmuru adj. Fånig.

pmiraplju ut. pl., f. Bortkollrad kvinnsperson, okv.

1) Uppg. frän NVet., Np., Ko., Vb. (Rz 500 b). Begrepps-
ligt kunde no. ^;eZa f. & v. 'spade' höra hit. ^) .Jfr Sk. pqrme-
dek idm. (Billing Åsbo).

276

*pfuj pfiiij inteij. Fy. — vVfur)" sa daml ,.huhi a hatar

am^brQ" Ordst.
'^pia^) 2^tju f. Flickunge, smeks. Äfven om 1. till kor: kurju-

pljii (1. -lina) t
*picka s. I piku f. Årsskott pä tall, gran 1. en.
*picka 2) s. II piku f. Brödnagg.
*picka ^) v. I x>^h sv. vb. tr. o. intr. 1 Sticka. — amrm

ptkar ma undi- fqtra. — pikar ha na?
■-'■'picka v. II pika sv. vb. tr. & intr. 1 f'oire *).
*piekliäl pikhål n. Stucket häl, t. ex. i böld.
^pickla^) pikal sv. vb. intr. 1 Peta, sticka, lätt vidröra: 1) p.

til 7iq Vidröra ngt. 2) p. ma losi Skjuta ett läs af och

till. — ha piklar i chra. 3) p. o sqm Sy fint.
pietist pkitist pl. -ar m.
])ig-a 1. *pega pigu 1. pégu f. Gr. § 212.
pigflicka pig- 1. pégfitkii f. Tjänsteflicka i växande åldern.
pig-g pig pl. -ar m.

pigga 2>% sv. vb. tr. 1 Uppigga. Vanl. reflex. |;h/ iip sa.
pik pik pl, -ar m.
pika piJi sv. vb. tr. 1.
piki fl. (?) plÄ;a [sv. vb. tr. 1] höjjl Kasta bällen sä att den

löper längs marken.
*pik-ord piköl n. Stickord.
*pikug ^) piku adj. Spetsig.
pil pil pl. -ar m. — Jfr tj äru-flygare.
pilbåge — ers. af sprättbäge.

1) Vb., SM-e, Sk., Nyl. ^) Samma ord som Vö. Åld Nyl.
Vb. *picka f. 'broddad staf No. 'hacka', hvadau fi. pikka f. 'järn-
stör'. Hör till följ. 3) isl. pikka v. 'sticka', Rz 499—500. ^) Med
samma bet. i Pojo (VNyl.), jfr Rz 503 a pikk m. 'penis' (uppg. ss.
allm.). ^) freqv. af *picka v. Förek. i Nyl. i smst. ^;. ma haman,
ma rompon o. s. v. — Jfr här ofvau *péla bet. 2. ^) Vö., Norge.

277

Ipil^rim] '■^\n\i^f!^vim ^) pédagrmi ut. pL, m. — .jOlt po rmi" sa
paliup^im Ordst.

pilkota fi. pilk 1. pUk sv. vb. tr. 1 Märka träd till vägvis-
ning. — th ha pilka tradra jcer i skodii so a^ska hit
vaip ipvi mosa.

piller pilcjar n.

j)illuttaa fi. pila sv. vb. tr. o. intr. 1 Coire.

*piltiiicka 2) piltiuku [1. -/^J f. Rund, stickad och brokig
karlmössa.

*piluug 3) ? pilugg pl. -ar m. Grodunge.

*piiiila*) pimhal 1. påmbal sv. vb. tr. 1 Pimpla; dricka häf-
tigt. — va stq^clu j(^r o piamhlar vatn * da j}fsom m
hast? — ha pamblar hrawvim i sa.

*pimpa^) pamp sv. vb. tr. 1 = föreg. — now pampa ha
vatn r sa so maga stow som m trumhu.

pina s. pinu ut. pl., f.

piua v. pin sv. vb. tr. 1.

*piiigelskida inggal^lsldu ut. pl., f. Okv. för en bullersam och
talför person.

piiigia s. pigglu f Skälla. — tule a kudii mm, ja tsandar
pigglu o rmitasi hånas.

piii^la v. pi^gal sv. vb. intr. 1.

pingst ptgst ut. pl., f.

pingstdag- pigstda pl. -dugar m.

pingsthälg pi^sthait ut. pl., f.

pingstveckan pigstvlku ut. pl., f. def.

*pin-klappad iH^klaj^a adv. I högsta grad, genom-: t. ex.
häda po}fih a so pigkkq)a dak.

') isl. pilagrimr fsv. pilagrimher pelegrim m. ^) Vörå.
^) Öb. ^) NVa., Vö., Vb. — öfveralt med ä i första stafv. '') 1.
*pämpa? Sålunda (med ä i l:a stafv.) i Vörå, Brandö (ÅL.) o.
Pärnå (ÖNyl.); *pimpa däromot Götald (Rz 506 b).

278

*])iiiki^- p/^^M adj. Pjunkig.

*|)iiiiia 1) jjm sv. vb. tr. 1 Mellan 1. medels pinnar upphänga

ngt. — VI cUitar piu op Uch Jdadra nip i sol^t^im, so

dl valliar.
])iiiii[e] ina pl. -ar m. — ha stq^^om inn i sisitn säges om

en, sotn asit a, man tro^^a va na o a ho}fS ])o sa.
])iiio Ii. påmi f. Vedtraf.

2)ina 1. pt^na sv. vb. tr. 1 Trafva ved.
pip — ers. af *trnta (trt/tii).
pipa s. pijni f. — sJai ja inf ha hisu ptpu, so vart ja int

hu^ijaga sku ga fxp ma.
]>ipa v. 2^iP pret. 2^^-iP 1- pipct' sup. ^^y^ 1. jHlJci vb. intr. —

S^n. ^pita.
*pippiig2) 2M^u adj. Sjuk, i bspr. — ha^clu pupu haim daf?
])ipslaug pipUä^g pl. -ar m.
pirii fi. + '''krofsa pinikrupsu f. Dynggrep.
piska s. plsku f.

piska v. pisk sv. vb. tr. o. iutr. 1.
pisksnärt pisksnårt pl. -ar m.

piss pk ut. pl., n. — int fast ja^sku sf.nt gromjinsi tis.
pissa j(;^'s sv. vb. intr. o. tr. 1. — tu los va kqri, ma^^ga inf

o 2ns i mbxkn, ha ta^ cju nit Ordst. — • Svn. *dö(la II.
pissbock 2^'^sbbk ut. pl., m. Okv. för en som „väter ned sig"'.
pissbytta 2ikh}ftu f. 1) Xattkärl. 2) ut. pl, Okv. = piss-
bock.
piss-[uiyra] *-iuöra ^) pismmim f. RödmjTa.
*pissug' pisu adj. 1) Som vätt under sig (ish. om barn). 2)

Luktande af urin. — tu lufta^so pj/iw mp Qtar,^laga

da unda o wt pio haka!

^) fsv. no. j9m??a v. idm. '^) Nyl. Trol., liksom så inånga
andra ord i bspr., bildadt gm reduplikation. '^) Nb., Vb. (Rz 435
a), Na., Nyl. I Vä. ^^'inkmyror.

279

pistol ^j?5fo? pl. -ar m.

*pita ^) pH pret. patt 1. pHa sup. jjj'f^ 1. pita vb. iutr. 1)

Pipa. — ha ^;ii(a^^o vakart. 2) Jämra. — .9^f2- ??2f f <:''>•

o 2Ji!^j « ^^?t *^^^ kqri!
*pita + laukkii fi. pitalmiku ut. pl., f. Kinkblåsa, okv.
*pitas (?) intas sv. vb. dep. 1 Gråta, jämra sig. — intidos.

sta int o pitas!
*pito-las -) iMulos ut. pl., n. Kinkblåsa (mest till barn).
*pito-sock pttasök ut. pl, m. Kinkblåsa, okv.
*pittra 3) intej' sv. vb. intr. 1 : 1) Kvittra. — huka fogal a

hade, som intray po Jmlmi? — 2) Smävärka. — Jia

parar ma i qra so.
*pitug ^) 2J^7t< adj. Skrikig-, t. ex. om barn. — ha a so pitu,

häda hl hoiu mat, int a ha simk, man ast vart ja va

ha failar.
*pjaller-[Niklas] "-Xicko ptajjlayilkti 1. 2^J- ^^t. pl., m. Slad-

derhane, okv.
pjallra p/djjlar 1. pjåjjlar sv. vb. intr. 1 Sladdra.
'^pjallrug ^) pmjjlru 1. pjåldru adj. Skräf lande; enfaldig.
*pjaltra ^) puUfar 1. pjåltar sv. vb. intr. 1 Pallra af. — ti

piaUra i vag mp.
*pjasa ') puisa 1. pjåsa sv. vb. intr. 1:1) Göra ngt lamt och

utan allvar. — ha pMsa^^iip häda dan o ajjlar val c,

f(E(lis. 2) Sladdra. — va stqr^tu nu tide o puisar, ga

östa knak van, so a ha ngn mptii ma^da.

1) Öb., Br., Fby, Nyl., Estl.; i Sv. hittills kändt blott från
Uppl. o. Gotl. (Rz 503 a, Schagerström). '^) Öb., VNyl. ^) Vö.
Px. ('kvittra'), Kr., NVet. ('kittla'), Fby ('kvittra'), Nyl. (= Ped.-Pu.).
Estl. ('klia'), En. ('småvärka'); fsv. 2J'i'tra 'tissla Sdw. *) Öb. o.
Fby. ^) Öb., Br., Pg. 6) Fby *2^jalta idm., jfr *paltra I < *2)alta
II < Rz 494 a "palla (Sk. Hll. Gotl.) idm. < *pad-la jfr lat.
st. pef?- 'fot' m. fl. Ett _; inskjutes ofta i målen (jfr t. ex. BiLLixc
Åsbom. § 269, 2). ') Öb., Nyl.; Pg. *pjäsa 'visa sig ödmjuk'.
Se Rz 503 b pj«5 m. o. 495 b ptase (Hll. Sk.) m. 'våp'.

280

'•'pjasjirc ^) putsar 1. pjusar m. Stackare.

^'^pjase-byxa ^) pmsabbks 1. pj- ut. pl., f. Stackare, slarf (ofta

smeks., t. ex. till 1. om barn).
*|)jasii«; 3) piäsu 1. pjusu adj. Mesaktig, omanlig.
'■'pjcs *) pits 1. pjés pl. -ar m. Gosse.
''^'pjuka ^) I ptMk 1. 2^jzi(^ sv. vb. intr. 1 : 1) Skjuta fram, vara

utstående; t. ex. maga pimkar mt po hanar. 2) Skynda

framåtlutad, t. ex. ha pimkar ov, som a hq^§o hr of.
*pjiika ^) II pvmk 1. pjmk sv. vb. tr. 1 [ot sa na] Snatta.
*pjukug ') piuiku 1. pphku adj. Spetsig. — huda trodu a so

pimku, du^ska int ran ana j hri/stt pio d^-
^pjuiika^) pmgk 1. pjugk sv. vb. intr. 1 Stulta: lunka. —

van ska du pnigk ov mf, pmsah^iks?
pjunkig — ers. af *pinkug.
*pjaka ■') pioka 1. pjoka sv. vb. intr. 1 Trippa, tassa. — hii

pioka^^o po [1. qv], mag^gd décer a.
pjåk[ig] *-ug piöku 1. pjökii adj.
*pjaklas p/qJdos 1. pjqklos n. Kinkbläsa, okv.
*pjäka ^^) piaka 1. pjaka sv. vb. intr. 1 Trippa.
''''pjäkare ^^) p/akar 1. pjåkar m. 1) Fjäsk. 2) Trög arbetare.
-'^pjäke-Matts piakamåt ut. pL, m. Ijäsker, okv.
*pjältra ^2) piéJtar 1. pjaltar (1. -It-) sv. vb. intr. 1 [<2v\

Pallra i väg.
pjäxa s. pdksu 1. pjåksu f. — Se *snall.

1) Öb. allm. 2) sVa., där äfven pjåsdbråk. ^) Np., Fby,
Pojo (VNyl.). ^) Lptr. (ÖNyl.); allm. i Sv. pjäs va. Rz 504 b.
Fryksd. *pjäs m. 'löjlig varelse'. ^) Kronoby lika. ^) Vö. ') Kr.,
GK., Dl., Ko., Na., ÖNyl. Betyder stundom 'aflång' (Ko.). ^) Np.,
Fby. Med nasal-inskott bildadt af följ.? 9) Ko., Fby, Pojo. Släkt-
skap antagl. med följ. ^^) Öb., Na., Fby, Lptr. Jfr kske ÖM p.
9 *fjä\c\ka (Nyl.) idm. i^) Vö., Mustasaari (i Vasanäjden). ^2)

Jfr *pjaltra.

281

*pjäxa ^) v. pnJiS 1. pjåks sv. vb. intr. 1 \ov\ Bege sig i väg.

pjäxbaiid piaks- 1. pjakshand n. Band i pjäxa.

]>jäxstJlt'vel 2) piaks- 1. pjaksthval pl. -z;?ar m. Pjäxor med

långa skaft.
placera pUiser sv. vb. tr. 1. [Sälls. o. nytt ord.]
'•■"pladda ^) plårlu pl. obr., f. Jämn yta; ngt iitbredt 1. iitjäm-

nadt. — Jfr ägg-*plad(la.
plagg plciQ n.

plagga plår/ sv. vb. intr. 1 [til 1. om nmil Slå, ge stryk.
plauk plågk pl. -ar m.
plauka s. plågku f.
planka v. plå^k sv. vb. tr. 1 [ov]. — plagk ov kammi,^o

kan UtBvidza din hoiv jter ma madan du a hmi..
l)laiita pldntu f.
plantera plänter sv. vb. tr. 1.
plaska plåisk sv. vb. intr. 1. — Syn. ^flaska v. II, glöta:

jfr *platsa.
plats plås pl. -ar m. — Ers. vanl. af ställe,
'^platsa •*) 2??a^5 sv. vb. intr. 1 Gä och plaska i vatten.
''■"platta ^) jj?a^ sv. vb. intr. 1 [til nan] Slå (eg. med flata han-
den).
*])lattra I plåtar sv. vb. tr. 1 [^Jiop 1. ilag] Fösa, vräka.
^plattra II plåtar sv. vi), intr. 1 Eg. fälla "plättar" 1. fläckar

omkring sig; t. ex. kudu platrar o sihtar. — viska du

plåtar mi^XUa okngg da sode!
platt-ruud-staf ? ^) iilåtrunstav pl. -ar m. En hyfvel an v. vid

krusning.
*pleta 1. *plita') pUtu f. Flaga; flisa; t. ex. skårvplltu.

1) Mx, Bildadt analogt med hsv. stöfia v. ^) Py. (ÖNyl.)
3) Jfr *fiadda < flat. ^) Nyl.; aflj. till *plutsa, båda väl ono-
mat. verb. '") Pby, hvarest ufven *flatta idm. Jfr hsv. platt o. (iat.
*>) Jfr (?) He. rundstaf m. 'ett slags hammare'. '') Pojo, I Svea-
0. Götald plita f. 'blemma' (Rz 506 a), urspr. väl 'flisa' jfr Rz 505
b *plata f.; Sörb. plettra f. 'liten plätt'. Jfr Aasen plita f.

282

pli^'^ plhj pl. -ar m.

]»li^-ga pVhj sv. vb. 1: 1) tr. = hsv. 2) intr. [om nan] Daska,

sia.
|>likt pUht pl. -ar f.
])likta sv. vb. tr. & intr. 1. — hisjc oli ska du fo lilild

fxpn !
'Splittra p?*'^<är sv. vb. intr. 1 Kringstänka fläckar, t. ex. med

färg 1. bläck. Äfven säges phtrar o sisitar (jfr *plattra).
plocka plök sv. vb. tr. ]. — no(w) plokar hu äi fo(jla^;^om

lid sUmtar Ordspr.— Syn. *suärja, *tesa.
plog ploic pl. -ar m.
plug-g- plucj pl, -ar m.
pluiup plmnp pl. -ar m.
*pluiuiua ^) plnma sv. vb. intr. 1 Plumsa. — ja pliima i

vatm to ja^sku liop wi heM^h.
'^pllimpa 2) I plump sv. vb. intr. 1 Plumsa. Gr. 201 C 2.
pluiiipa II plump sv. vb. intr. 1 Fälla plumpar.
''='plum])a [sig] pMmp^sa sv. vb. rflx. 1 Förplumpa sig.
plumsa — ers. af *pliimma, *plumpa, *plutsa.
plundra plundar sv. vb. tr. 1. [Sälls.J.
*plussug^) p)^'ihu adj. Pussig.

'^plutsa *) 2)lut_s sv. vb. intr. 1 Plumsa. — Jfr '^flutsa II.
*plutter-[Xiklas] *-Nicko pUtatitku ut. pl.. m. Sladderhane.

okv.
"'pluttra^) ijlötar \. plåtar sv. vb. intr. 1: 1) Porla ss. kokande

vatten. — vatm p)lotrar i (jri/tiL — S3'n. *klottra. 2)

Tala snabt och ot3'dligt.

1) Vö., NVa. 2) fg^., plompa, kvarlefv. i Öb. ^) VNyl.,
Ög , Blek. (Rz 506 b) — af nlty. 2)liltzifJ Jilussig idm. ^) Gotl.
*plåttsä (Rz 507 a). ^) Estl. Ru. bet. 1; bet. 2 i Öb. allm..
VNyl, SM-e, Sk., Bl., Sm., Vm. (Rz 506 b).

28;-5

*l)luttrug- 1) 2)l6tru adj. Pratsjuk.

plciija s. pUcju f.

I»lag'a v. p?0(7 sv. vb. tr. 3. — 6to ^?^i jcer o pUjf/ ma nu

maivl
l)la^'sticka plögstlku f. Besvärlig person, okv.
plaster plastar n.
l»lat pl6t pl. -ar m.
pläg'a I plåga sv. vb. tr. 1 Förpläga, undfägna. — pläya adj.

Drucken 2).
pläga II — ers. af *pa.
*pläuga 3) pla^g sv. vb. tr. 1 Eg. tränga 1. fylla till trängsel.

— lia pla^gar o dnkar. — plc^^g ^^^ .' (^^ so mypik

Ät 1. drick icke sä mycket.
plätt plåt pl. -ar m. 1) Fläck. — vadamfron a tuh platå

po J)oh? 2) = hsv.
*plätta^) plåt sv. vb. intr. 1 [oiu 1. til nan] Slå, dänga. —

väst nu, tccrt ja komhar o plåtar om da!
■''=]>lättiig ^) plåtu adj. Fläckig.
plöja plfj}fj sv. vb. tr. 2. — Ers. vanl. af ärja.
*plöiTUg **) 2^?wt adj. Drucken.
j)OJke iJO'//f pl. -ar m.

pojk-''''kiiubbel p6}fknuhl pl. -ilar m. [Knubbig] gosse, skämts.
]>ojk-*pörlvel pörfJcpfprvil pl. -ilar m. Parvel.
pojk-*vässel pö}pkvasil pl, -tlar m. Pojkstackare.
polis pidls pl. -ar m.
])olka pmlka 1. j;(>A/-a m. 1. f.

^) Öb.. Fby, VNyl. — nilty. pludereu v. 'pladdra'. '^) Samma
bet. i Vö., Np., Nyl., Fryksd., Vb. ■*) Kr. i samma bet., Sj.
(MNyl.) 'utvidga', D. Gsv. Ng. 'krysta'. Biform till *'pränga, qv. v.
*) EF., VNyl.; gska allm. i Sv. (Rz 507 a). '') GK., Px. '^j Jfr
Nyl. ploro n. 'dryck af kaffe + spirituösa'. >

284

'''poppla ^) pöpal sv. vb. intr. 1 Mumla.

l>or — ers. af svettliål.

I porla] *polla v. pöJ sv. vb. intr. 1. — ha polar 1 7iasa o mcu/a,

ja a so fmkrallu. — Syn. *i>luttra.
|*porlal *polla2) s. pålu f. Bubbla.

poro fi. pöru ut. pl., n. Grummel, t. ex. i kaffe (men äfven i
vatten m. m.).
pöru adj. Grumlig, oren.
*poiT ^) pår pl. -ar m. Brännvinshink af bleck, till formen

liknande en petroleumkanna.
pors på,s 1. pös ut. pl., ni. — ha vaksa^,so obrirt m^fl^Jf pc-^^

i hade t scen.
porslin poslhi ut. pl, n.
porsris på,s- 1. pösris ut. pl., n.

port port pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Löslapp pä kvarnvinge.
porträtt potrit pl. -ar m.

post I pöst pl. -ar m. Dörr- 1. fönsterkarm. — Syn. *gåt.
post II pöst ut. pl., m. Brefpost. — ha sat hrawi po postn.

— ja fi svar fromjminka ma postn igår.
postiljou pöstiljön pl. -ar m.
postkontor pöskontor n.
postmästare pös(t)ma.^tar m.
postväska p6s(t)vasku f.
potatis ~ ers. af päron.
\)iiii?L pötu t 1) Xattkärl. Syn. pissbytta. 2) Flaska H — Aa

sbjpp so ma^g potur ql i stan so ha val mit i katsesu

to a kom havm.
pracka s. prakti t

^) Öb., Hvbtj., ÖNyl. I alla fall äldre form i nlty. pömpéln
idm. 2) öb. *polla Pg. VNyl. *porla f. 3) öb. ^) fsv. potta f.
'ett mått' isl. pottr m. Med ofvan anf. bet. täml. vanl. i Plds svenska
diall.

285

]H'acka v. irråk sv. vb. intr. 1.

prassla — ers. af *fi'asa, *sjasa, *tasa, *skroi)i)la.

]H'ata prat sv. vi), intr. o. tr. 1. Ers. vanl. af tala. — Jfr

re^el I.
in'atiiiakare — se frisprakare, predikstol 2, - präppelsticka,

*päppelsticka, sprakmakare. Jfr sladderhaue.
pratsjuk — se '^pliittrug-, *talug-.
precis pnsls(t) adv.
]>redika pråchk sv. vb. intr. o. tr. 1.
predikan pradihan ut. pl., m. — ha va ^n la^ga pradikan

h^dq, ja tagkt ha ja inf sku Xhp hami h madan.
predikare prådikar m. Predikant.
predik[stol] *-stole prédhkstöla m. 1) = hsv. 2) Pratma-

kare^). — tig du, pradtkstola teer!
preserveraude [droppar] *droppor prhivlrand(h) dröpuna

f. pl. def.
prick prtk pl. -ar m.
prick[ig] '^-Ti^ xmku adj.
*prippa '^) prip sv. vb. intr. 1 Pedere.
pris I pris n. Värde.
pris II p)ris n. Nypa, snus.

proberare j^nibérati ut. pl., ni. def. Namn pä en tobakssort.
procent prusånt pl. obr., m.
process prusa^ pl. -ar m.
processa prosas 1. prusas sv. vb. intr. 1.
[procession] *process ^) prusas pl. obr., m.
prof proiv n.
profetera imifatér sv. vb. 1 : 1) tr. o. intr. =; hsv. 2) iiitr.

Skräfla.

1) Samma bet. åtm. i Ingå (Västra Nyl.). -) NKby; < *primp>a
liks. i Fby, aflj. till *pruppa qv. v. '^) Nyl., Dl. Reåan U\. proces
f. ? (Sdw.) mhty. prOCess idm.

286

Ijrofpräst prQ(iv)prcixt pl. -ar m. Profpredikant.

]n'<)fva 'pråiv sv. vb. tr. o. intv. 1.

|U'oin]>t prönt adv. Genast, strax.

propp pråp pl. -ar m. 1) = hsv. 2) Pitprops ^). — jci^ska

ostq sah prupa U stan.
prost prost pl. -ar m.
prostg-ard iwostgml pl. -ar m.
prostiiiiia prostlmi f.

\)vuiesi\n']?i j^rötisf) sv. vb. intr. 1 [imot] Gräla, käbbla.
*l)rupp ^/'w^ pl, -ar m. Fjärt.

*priippa^) v. i^ir^^p sv. vb. intr. 1 Fjärta. — Gr. § 123.
'■'pruppa s. priipu f. Anus (mest i bspr.).
prnsta prmst sv. vb. intr. 1 Nj^sa. — ja prwsta hl j^fst fmi

(III kom.
I pruta] *pluta*) plwt sv. vb. intr. o. tr. 1.
Iprutmäu] "'pliitau[de]-måii phUtanmon ut. pl., m.
*pryl prijl pl. -ar m.
*pryttskiita pr}^skmtn f. Tvärvigg, okv.
*pryttskap pr}ptskqp ut. pl., m. 1, n. Tvärvigg, okv. Ex. under

*iiiyttas.
*pryttu^' '") p)r}'fjtu adj. Surmulen, tvär. ^
pråm — se *lång*a, *marja.
*prälla ^) prål sv. vb. intr. 1 Sladdra.
*pränga') pr agg sv. vb. tr. 2 Tränga, trycka. (LK).

^) Samma bet. i Fryksd. '^) VNyl. ^) -pp- assim. ai-mp-:

isl. prompa Fby Nyl. No. *prumpa Nyl. *pruppa (jfr iVy/. £';^.

s. v.). Hit nlty, prampen 'fest einpressen'. *) Öb., Br., Kkr,
Norge. ^) Px. priutot Po. prutogar idm. •*) NVa., Kim,, Fby, Nyl.
Jfr Rz 509 b & Nyl. ^raZ^a [< *2)rat-la?] '^) Mx. Must. — got.
praggan 'tränga', jte besläktade ord nrspr. af slavisk börd enl.
ScHADE o. Feist.

287

[pränta] '^planta ^) plint sv, vb. tr. 1. — ha kan tnt läsa

planta an.
'^])räi)j>el-sticka pråpal^tlkti ut. pl., f. m. Pratmakare.
'^präppla 2) prapnl sv. vb. intr. 1 Sladdra.
])rässa '^pärsa ^) prks sv. vb. tr. 1 = hsv. ; t. ex. pra^ typ. —

péi 1. på3_ sv. vb. 1 : 1) tr. = hsv. 2) intr. Streta, str äfva

bemöda sig. — ha va mp tuki pasas ma a.
präst präst (best. ofta pråsn) pl. -ar m.
pi*ästbety^ pråsthti/g n.
präst^'ar<l pråstgml 1. -gäl pl. -ar m.
prästkappa prkst- 1. xjrås-kåpu f.
prästsäck préXak i ordspr. prksJxU^ a mta hötn.
priifva — ers. af frästa.
Ipjsaliii sdlm pl. -ar m.
''^[pjsalma sålmu f. Psalm.
puckel — ers. af *kiiyla.
jmckelryggig — ers. af *knylug.
])udel — ers. af ulllmnd.

piiliajaa fi. pmj sv. vb. intr. 1 [of] Skynda i väg.
*pula *) pml sv. vb. tr. 1 : 1) Kasta. 2) Klämma. — du^ska

int pml katn socle, ha klonas.
pnls I (i kroppen) piiU pl. -ar m.
puls II (vid fiske) — ers. af *fork.
pultrou — se *pjasare, *rä(ldlisik.
-'^])umla pumbfil sv. vb. intr. 1 Nedsjunka i dy 1. vatten.
pump 2J«<wip pl- -«>' m.
pumpa v. pump sv. vb. tr. 1.

1) Öb., Vätö. 2) Fby, Nyl.; jfr ÖM 41 *prappla. ^) Hsv.
enl. LxJNDELi.s ordlista. *) Med ngt skiftande bet. — grundbet.
'stöta till' — brukas ordet i Öb., Vb., Fby ('coire'), Nyl., Vg. (Rz
512 a); nyisl. ptlla v. 'ideligen stöta på'.

288

''■■puinpa ^) s. immpu f. Näckros.
|»uii(l 2^Hnd n.

punga 2^^(&9 sv. vb. intr. o. tr. 1. — P^i^fJ Uii P^EU^ ^- V- ^^

ma pa^fjci.
]»unkt ]}u^t pl. -ar 1. -ar m.
punscli ^;?mN ut. pl., m.
*piirfvel 2^1/rvU pl. -ilar m. Rund, svarfvad pinne vid rock-

'''flykteu, ä hkn blånerna fästas vid finare spanad.
puss ^;/'<s pl. -ar m. Kyss.
pussa v. pws sv. vi), tr. 1 Kyssa.
*pussa -j s. p?'c67t f. Cunnus.
pust piiist pl. -ar m. 1) Vindfläkt. 2) Suck.
pusta 2JiAst sv. vb. intr. 1.
*putt ^) pöf pl. -ar m. Vattenpuss.
*puttifnaskus iJuUfnäskus ut. pl., m. Puttifnask.
puttra ^^o^éiA- 1. jj?<#ar sv. vb. intr. 1:1) = hsv. 2) Småprata.

8) Mumla. 4) Stamma.
puukko fi. på ku t Tälgknif.
pylsa p)}fihu f. 1) Korf. 2) Lunsa.
*pylsug *) 2^}'phu adj. Lunsig.
"^pylta ^) j93/}2^ 1. x>'^j^i sv. vb. tr. o. intr. 1 Påtaga mycket ocli

varma kläder. — du pyA^ar 7;o da j}fSom lia^sku va

vmtar.
'''pymla '^) xmnhlu f. Fet och dum kvinna.
*pyiulug' '^) pmnhlu adj. Lunsig och dum.

') ÖNyl. ; nordfris. pompa f. idra. 2) jg]. ^j?t55a f. (Olb.-
Vigf.) Nb. Na. pusu f. 3) isl. j)2/^^r ä.-nsv. pu^ m. ; *23Mff m.
Fby Nyl. Vb. Dl. Vm. (Rz 514 b) Norge. *) Nu. pölsat zåy idm.
'-') sbst"! *2^ljlte n. Np. VNyl., *p?//^or pl. t. Mx. 'bylte' ^) Jfr
ÖM 74 *pummél Öb, m., 83 *2^mnla Öb. f. i allmh. 'fet person',
nlty. paumlicli 'tjock'.

289

*|)yug'la ^) p}f^g^tl sv. vb. tr. o. intr. 1 Bära med svårighet.

— vätska du inf:^gul 210 häda, stor^laksn, lat a ra i

hotn so l&^fj. — ha infggla o har honi hmla vaip.
pyre jv'/^' "• ~ Syn. *kryst, kryj).
^pyrfvel'-) 1. '''pörfvel ingår i sms. pojk-*p., qv. v.
*pyssjor 3) ^jip/ztr pl. t. Tillbehör, bagage, lösören.
pyssla p^psal 1. pifX sv. vb. intr. 1 [ma na]. — vätska du

pypl ma hade mp i lcval<l!
pyts p}f.ts pl. -ar m.
pytt pyft interj. — JqO^-O P}fi o, va ha so}fs! — Syn. kuti fi.

(kut).
pyyliä fi. pyl sv. vi), intr. 1 Gråta, skrika (ss. barn).
pyytää fi. p//^ sv. vb. tr. 0. intr. 1: 1) Eftersträfva ; t. ex. hu
2}//ta at th ha gräl. 2) Fånga; t. ex. pijt fisUi
pyt rava.
pytur pl. t. Fångstredskap.
pä po 1. po prep. o. adv. — Jfr iippä.
påhäng- (om person) — se plågsticka, *raifel, riimpdrag.
päk pök pl. -ar m.
pal[e] pAl pl. xmlar m.

*pälla ^) pol 1. pöla sv. vb. tr. 1 Träffa i bållspel.
pamjölad pomjhla adj. Dum, bortkollrad; drucken.
pä-'^paltad p6p)alta 1. -påXta adj. Påpälsad, öfverdrifvet tjokt

påklädd.
päpasslig — ers. af upp-passlig.
pä-*pyltad p6p}f.Ua adj. = pä-*paltad.

^) Vö. lika. Vä. *pynga v. idm. Rz 515 b anföras åtskil-
liga hithörande ord, alla härledda ur sbst. pung. -) Jfr Nyl *parf-
vel *pirfvel *porfvél m. 'småväxt mska 1. djur', lat. parvtdus. '■^)
Ingå (VNyl.) likaså; afl. fråu ^Jtf^e isl. jJOSe ra. *) Öb. allm. under
formen pbl(a) 1. pål(a).

19

290

*j)ara ^) j;ör« sv. vb. intr. 1 : 1) Knåpa, syssla. — Im porar

i spisn häda dan. — ha a tiiJa poras ma ha kokasi.

2) Visa ringa lifaktighet : långsamt fortskrida i något. —

aj/lii porar i mn, ha vil int hrm. — kafyjaim 2'orar o

kokar.
*l)äsa 2) 23osa sv. vb. intr. 1 Pösa.
påsatt ^JoV//? p. p. & adj. 1) = hsv. 2) Åvägabragt genom

trolleri; om sjukdom 1. annat ondt.
påse pösa m. — tu tala.^^o mxptåjp som mt haggar i pösa tis.
*pas(e)-rygg ^) förek. i iittr. hjm-a nqm^pösarfpdh Bära ngn

på ryggen.
päs(e)-rysse pösari/^ pl. -ar m. Rysk gårdfarihandlande.
päs(e)-vaiite *) pösavånt pl. -ar m. Vante med särskildt rum

blott för tammen. — Syn. *kludd.
påsk påsk ut. pl., m.
påsk-afton pöskåftu ut. pl., m.

påskdag pöskdå pl, -dagar m. — Mest sg. def. poskdan.
påsk-lördag pösklklan ut. pl., m. def.
påskmorgon pöskmöru ut. pl., m.
påsknatt pösknat ut. pl., f.
på-*skrånad påskrona adj. Lindrigt tillfrusen. — vrtsi val

poskrqna ma nata.
päskvecka pöskvykii ut. pl., f. def.
påta pöta sv. vb. intr. 1. — pota int i d^pnctzti! — ha potar

om a teer t a gq^^ondar.
*påtrasad pöfråsa adj. Drucken.
*påvågad pövoga adj. Vågad. — now a ha povoga.
päivittää fi. påmit sv. vb. intr. 1 Klaga, jämra.

9 Vö., Hs. (Rz 508 a), VNyl. 2) Jft- Py. jJittS Vg. Sm.

pUSa (Rz 513 b) 'pösa', Gsv. piisa sa 'plocka sig' (om fåglar),

aflj. till 2^ösa — o. Gr. § 52. ^) Fby, VNyl., SM-e *påserygga.
*) Na., Nyl., Sk. (Rz 514 a).

291

päll pi'U n.

])ällliallai'e pédhäljlm- m. Ungersvenner som vid bröllopet upp-
bära brudpällen under vigseln.

])äls ptds pl. pälsar 1. pälsar m. — Gr. § 100, 1 anm. 3.

päntätä fl. 2Jänt sv. vb. tr. 1 [i sa mat] Äta glupskt.

'^päppclsticka påpal§t}ku ut. pl., f. m. Skvalleraktig person.

*päppla 1) péipa^i 1. pipal sv. vb. intr. 1 Skräfla.

*päpplor 2) påpliir pl. t. Färträck.

*päras ingår i sms. ill-'^päras, qv. v.

Sparka ^) pérh sv. vb. tr. 1 Rifva, sönderslita.

pärla s. pfilu f. — kast int palur f}p svma Ordspr. — Syn.
*kala.

*pärla v. 2^U sv. vb. intr. 1 Cacare.

*pärl(?)-hyfvel pålluaml pl. -kavlar m. Hj^vel hvarmed trä
krusas.

pärm pérm pl. -ar m.

[päron] *pära*) pmii 1. péru f. Potatis. — ti hq^,so bra a
sarl pmrur i stan.

päro[ii]-kål pérukal pl. -kölar m. Potatisstjälk. — häda Imu
hrmtar ov al pcenikola * lanät.

päro[n]laii(l pcérulånd n. Potatisland.

päro[u]-limpa péndlmpii f. Potatisbröd.

päro[ii]-iiäsa pérunasa ut. pl., f. Trubbnäsa.

päro[u]-*picka péruplku f. I form af en bordsknif täljd trä-
pinne, hvarmed potatisen upptages ur grytan och från
tallriken samt ätes.

1) Öb., Nyl.; nlty. pepeln idm. 2) öb. pl. t. & m. sg.
(pcépal SVa); Py. *papplor pl. idm.; Sibbå piplu f. 'liten smula
(t. ex. smör)'. ^) Svea- o. Götaland enl. Rz 498 b. *) fsv. para
Sörb. *pära f. 'päron'. Förek. i bet. 'potät' i Öb., EP. o. Nyl.*)
samt är mycket brukligt i Sverige (Rz 518 a).

*) ej i Estl. o. Ru., hvilka upptagit ty. [kat-]toff'el.

292

päro[ii]-skal xiccrusliål n. Potatisskal. — ha iKcruslial po

qguna tis. Vara närsynt.
päro[ii]-skrika péruskriku f. Namn pä en fågel.
piiro[ii I-stamp j^éruståmp pl. -ar m. Potatisstöt.
päro[ii]-*stäiiipel p/erusthnpal pl. -stämplar m. Potatisstöt.
päro[iiJ-*stötel parusthipUl pl. pl. -ilar m. Potatisstöt.
päro[u]-*iipptag'as péru-iiptagas ut. pl., n. Upptagning af nya

potäter ur jorden. — huk Jwmbar o jakptar ma ma

p)ceru-up)tagasi ■ijxr'^
pärrätä fi. ^) pér sv. vb. intr. 1 {hmotA, Streta emot, göra

motstånd.
pärta pctrtu f.

*pärug* ingår i sms. ill-*pärug, qv. v.
pöllö fi. pöl 1. péh n. Fän.

pélu adj. Fånig.
pösa pmfs sv. vb. intr. 2 = p^^psis pret. o. sup. -ist. Jfr Gr.

§ 52. — Syn. *päsa.
pöylikiö fi. pmnk n. Tölp, fån. — lia a ti <m(k, äat pmik

Ordst.

R.

r ér ut. pl., n.

rabbla — ers. af *ramla I.

racka råku f.

rackare råkar m. — råka§ 1. råkas oböjl. adj. — no so

rakavi! — fan o rakari^tQT^fihqlis Ordst.
rackar-kärra råkatåchru pl. obr., f.
*rackel2) råkai n. Ruckle, hybble, kyffe.

1) 1. = hsv. [s]pärra? ^) Eg. 'ngt fallfärdigt', jfr *rackla

I 2. I Vö. ni. 'dåligt redskap', i Py. n. 'skräphög' (måhända dock
annat ord, jfr *raka II).

293

*rackla^) I räkal sv. vb. intr. 1: 1) r. qv 1. okngg Vanka,
flacka. 2) r. okiU Ramla.

*rackla II räkal sv. vb. descr. 1 Göi-a ugt med hast, t. ex.
raklar o hostar Hostar häftigt. — raklar o vaksar Växer
hastigt = raklar up (vb. intr.). — ha rakla tip^l^du
Han uppförde ladan hastigt och värdslöst.

*racklare '^) raklar m. Sjukling.

*racklug '•^) rdklu adj. Eländig, skral (om människor, djur,
husgeräd o. s. v.); eg. vacklande, ostadig. — Jia a so
raklu o gambal ratj, ast ska a räkan po d na. — int
Vil ja is0p t tukide raklm hol.

rad s. råd pl. -ar f.

*rad *) a. råda adj. Snabb. Gr. § 237. — hii g, so rada U
plok hcera. — ha a rada po mqtn, po 0U &c. Begifven
pä.

rada I rada sv. vb. tr. 1 = hsv.

*rada ^) II råda sv. vb. intr. 1 [qv] Vandra, gä. — h rada
ov mp ti q^lufqr.

rad(e)-karl rådakqr pl. -kärar m. Vedradare.

*raffel *') råfil pl. --hlar m. Besvärlig, förargelseväckande per-
son.

rafsa räfs sv. vb. tr. 1. — skodin at, ha hu tnt a rafsa ot sa
nq jcenfron, to hu dzi jqn.

*ragassa ') ragd.^ sv. vb. intr. 1 Väsnas, regera. — fbkii, du
ragasay vce^^om im^po^fk.

rag-g rd^ ut. pl., f.

ragg[ig] *-ug rdgu adj.

1) Öb., Vb., Svea- o. Götald (Rz 5-22 a) i bet. 1, Fby "gä
ostadigt, ramla', Hvbfj. o. Na. 'ragla'. No. rakla v. 'flacka omkring'.
2) Vörå. 3) Vö., Np., Sdm., Nk. (Rz 533 b), Fryksd. *) isl. hradr
fsv. radher; kvarlefver i Öb., Vb., Vg., Sm., Sk., Hll. (Rz 519 a).
^) Fby, VNyl. Jfr got. vraj)ön? «) Vörå. ') Öb., Åld, EF., Ny).

294

ra^ia — ers. af *raiigla, *stumla.

raittaa Ii. rent sv. vb. intr. 1 Vandra, slå dank.

'^rajskug" räisJcu adj. Trött, medtagen. — „a vql^,so raislm

to a^ska hg wa tömda kava", sa fhku Ordst.
*rajsug' rmsu adj. = föreg.
*rak M s. räk n. coll. (ut. pl.) Yågdrifvet gods ss. t. ex.

stockar, bräder, tång o. s. v.
rak a. räk adj.

raka s. n)ku f. — Jfr Gr. § 43, 1.
raka v. I råka sv. v)), tr. 1 = hsv. — raka sisarlzi, tu a so

lurvu i- 0gu.
*raka2) v. II råka sv. vb, 1:1) tr. o. intr. Drifva; bortjaga.

raka kuduna. raka at dmn bara! 2) intr. cc) r. ov

Rusa i väg. — van raka^cju ov nu? (i) raka okiil

Ramla omkull. — Gr. § 206 C 1.
*raka v. III råka sv. vb. imp. 1 Slita, värka? hördt i uttr.

Jia ristar o rakar i- krojn.
*rake-pass råkaims ut. pl., n. Eg. väl: respass; i uttr. cUe

rakapas} ot nan 1. fo rakapasi Ge 1. få „afsked på grått

papper".
rakkuif rdknlv pl. -ar m.

rakua råku sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. *rätiia.
*rako(laut ^) råkudånt pl. obr., m. Yräkling.
*rako-kälke förek. i uttr. va po rdkiifåalka 1. -ishXka (m.)

Vara „pä efterkälken" 1. på obestånd.
*rakiig *) råku adj. Dålig, eländig.
raljera raljér sv. vb. intr. 1 Gjckla, skämta.

^) NVa.; isl. rak n.. ej det Fkitzn. - II 28 a upptagua (hvar-
med jfr Rz 521 b); no. 7'ak n. 'onidrivende ting', jfr *räka. '^)
Vö., Nyl., Estl., Norge bet. 1; fsv. vraka. ^) Mx., Fby, VNyl.
Hör väl till v. *raka II. ^) Ko., Nyl. (äfven tis. pojråku), Estl.;
jfr Fby pojriku tis. 'pä tok'.

295

*ralla ^) rål sv. vb. intr. 1 Skvallra.

*rallkäring; rålUccr^g pl. -ar f. Skvallerkäring.

*ralta -) rält 1. rult sv. vb. intr. 1 Drifva omkring, sia dank.

ram I mm pl. -ar m. Björnram.

ram II räm pl. -ar m. (sällan f.) Infattning.

ram a. rårna oböjl. adj. Förträfiflig. — lia va }n rama kar 1.

rama krpi.
ram(e)ta^ råmatay n.
*ramla^) I råmhal sv. vb. tr. 1 Babbla; t. ex. ha ramhla,

iqj^laksu sm.
ramla II rämhal sv. vb. intr. 1 Falla. — Syn. *bumla, '''rackla

I 2, =^raka II 2 ^, *ramma I 2. Jfr falla.
*ramma I rama sv. vb. intr. 1 : 1) r. öv Hasta i väg. 2) r.

okul Ramla.
*ram[m]a ^) II rama sv. vb. intr. 1 [til min] Slå till ngu.
*rammammel ■') rämhåmhal 1. rdinbåmbiila ut. pl., n. Buller

gny, brak.
*rammas '^) ramas sv. vb. inip. dep. 1 Spöka. — ha ramas

hde i skodh mot asa til.
*rammel I råmhal n. Kummel, röse; mest i sms. steu-*ram-

mel,
*rammel II mgär i sms. beii-*rammel, qv. v.
*rammug ") rämu adj. Stark.
ramsa s. råmsu f. — Syn. remsa,
ramsa v. I rams sv. vb. tr. 1. — ha ramsa iip hatla ramsu

o ha dh som vatm.

1) Öb., Fby, Gsv., No.; allm. i Sv. enl. Rz 522 b; nilty.

rallen ■< *radlan. Men Nyl. *ralla 'slå dank' << *vraj>lön. Af detta

*ralla är -) afledn.; finnes i Sdm., Nk., SM-e. ^) Skäligen allra, i
såväl Fld som Sverige (Rz 523 b). •*) fsv. 7'ama: Vö., NVa., VNyl.
■') Pö., ÖNyl. ^) Ko. Hsk. Na. ram idm. ') Vore isl. *romogr
fsv. *ramiirjher = He. Bo. römo a. 'stark'; isl. rammr.

296

*rainsa ^) v. II rams sv. vb. tr. 1 [thoj)] Slarfva. — hade a

nu håra Jiopramsa. — ha rartisa ihop jaku so hu

straks(t) vql^^ondrii otar. — kan du tnt ana som rams

ihop a sodenan?
*raiiit -) ramt ad v., förek. i uttr. ha a ramt Det spökar; U

SL^U^^pkalt ramt tuh iclm.
rand ränd pl. randar f. — Jfr bryn, '^lid 2.
randa ränd sv. vb. tr. 1.

randas rändas^ sv. vb. dep. 1. — dan randas raij.
rand[ig] *-ug rdndu adj. — Jfr långsefter-randi^", -'Stake-

randig.
*rangla ^) r äg gal sv. vb. intr. 1: 1) Ragla, gä vacklande. 2)

Slå dank. — hq^iju ast na ti cUcera, to du raggki_

§ode okngg i b //ja?
'''ranglare *) rägglar m. Dagdrifvare.
*ranglug ^) rägglu adj. Rank, ostadig.
rank rdgk adj. [Sälls.]. — Syn. ^racklug, *ranglug.
ransaka ränsåk sv. vb. intr. 1. [Sälls.].
ransakning rånsakmgg pl. obr., f.
ränt ränt pl. -ar m. — Ingår också i smss. lat(e)rant, häst-

rant.
ranta ränt sv. vb. intr. 1 Löpa omkring, flacka; slå dank.
rapa v. — ers. af -^räpa.
rapa fi. rdpa 1. råpan ut. pl., n. Träck, gytja.

råpu adj. Träckig, smutsig.
rapp s. rdp n.
rapp a. rdp adj.

1) Götald enl. Rz 524 a; Vö. räms. '^) Vö., EF., VNyl.,
Gsv.; Hs. Vg. ramen 'hiu onde', isl. rammr adj. bl. a. 'besynner-
lig'. '^) Öh., Norrl., Kim., Fby, Uppl., Sm., Norge; afledn. från st.

vb. germ. *vringan(an) perf. *\ve\vrang 'sno' m. m. *) Vö. ^) Öb.,

Sibbå (i ÖNyl.), Fryksd., Götald (Rz 524 a).

297

rappa I rdp sv. vb. 1: I) tr. Rappa. 2) tr. o. intr. [nan,

0)u 1. til nan] Slå.
*rappa II rdp sv. vb. intr. 1 \qv \. i vag] Skynda, vara

„rapp".
rappliöns råpMnii n.

rasa rasa sv. vb. intr. 1 Rasa (ned, omkull; af vrede). — ]a
rasa oJcul [3: slant] ^jo lamt lida.

rdsand adj. Rasande, vild. — Jfr trynvild.
*rask ^) s. rask ut. pl., n. 1) Skräp. 2) Smuts; gytja, träck.
rask a. rask adj.

*rask ingår i smst. *i-rask, qv. v.
raska rdsk sv. vb. intr. 1 [po]. — rask po ma häda a>r/.asi

n\p, ha kombajram.
rasp rasp pl. -ar m.
raspa rasp sv. vb. tr. o. intr. 1.
rast rast pl. obr., m.
rasta rast sv. vb. intr. 1.
*rat2) råt n. As.
rata — ers. af haaskata fi.
*ratas ^) rätas 1. ratas sv. vb. dep. 1 Draga sig, latas. — va

a hate ratasi, du tragg ga po amUa mp.
ratt rät pl. -ar m.
*ratng *) ratu adj. Asig.
[Raveuna]-duk *rafvel- ^) rävaklmk ut. pl, m. Ett slags [godj

segelduk.
recept I nsaft n. Läkareordination.
*recept^) II risåft ut. pl., n. Öfverläder.

^) isl. rask n. ; Bo.; allra, i Sv. enl. Rz 525 a. 2) isl. Jtraf
n. 'affall'; Öb., EF., Nyl. {rdt, därför ej •< fi. raato, som är låne-
ord: jfr Hsk. *räta f. Jfr Rz 526 a. [ixU skräp Lll Reformstavn.].
3) Vörå *rata. *) VNyl. ; Fryksd. rqtal adj. 'skräpig'. ') Nyl.
*rafvel- l. *rafvenduk. **) Nyl. (Allm. skom.-term?)

298

reda s. råHlu ut. \)\.. f. — hq^^u raidii po ha njf ? — ha

vatt int nan rauht po sa siis^lv ah ana.
reda v. råul sv. vb. tr. 2 & 1. — to hii tnt dhta raid mt

gqrii so val u ramt snotii.
red I an I rcaj ^) ad v.
[redare I *reddare 2) rklar m.
redbar råidhär adj.
redd rid ut. pl., m.
rede ra\d 1. riich n.
[rederi] *redderi ^) rldarl pl. obr., n.
red [ig] *-ug råidu adj.
redlös rédUs adj. — Syn. oklar,
redo råulu oböjl. adj. «& ad v. [Sälls.].
redskap råidskåp n.

reel[l] n]tl adj. — njélt adv. Duktigt, ordentligt.
ref I rarv pl, -ar f. Snöre.
ref II raw pl. -ar f. Stjälk; t. ex. Immhalrkiv.
ref III r'tv n. Ref i segel.

*ref IV (trol. eg. "refben") ingår i sms. viiigTef qv. v.
refbeii rawbhn n.
reffelbössa rifalbfpsu f.
reffelhyfvel rifaVit^val pl. -hyvlar m. Hyfvel anv. vid refflors

åstadkommande.
reffla rifhi f.

*ref kain *) rawkämh pl. -ar m. Yäf kam.
ref-oriu nvårm pl. obr., m.
*ref-staf rarvstav pl. -ar m. Staf 1. stång, hvarå garn refvas

till väfnad.

1) Sålunda {-äi- 1. -ai-) Öb., EF., Nyl., Estl.; Vö. raul Dl.
mfZt^ Nyl. (Ksl. Espå Sibbå) råtdon Ru. réija. Nytt ord i svenskan
(Eqv. Sv. Lpr. L. V 129). ^jNp., Fby, Nyl.. Uppl. ^) EF., Nyl.,
Uppl. *) Jfr reve m. (väfbom) i Lll:s Ordlista = isl. rifr m.

299

refva I raw sv. vb. tr. 1 Refva upp garn.

refva II raw sv. vb. tr. 1 Afmäta jord. — lantmatmi a vin

lii(T;r o raiva job tmla al hf/j}s haimcma.
[regel I] *reg'la i) 7'ågMi f . 1) Prat. — ha troivar po al

raglur o ronur. 2) Skrock.
[regel II] *rigel ~) rlgcil pl. r,!gMr m. Skjutbar trä- I. järnten

i lås.
regera ruUér 1. njtr sv. vb. intr. 1 Väsnas. [Sällan tr. 1. intr.

(be)härska].
[regering] '^regeriiiug ^) njériigg ut. pl., m. i. f. Oväsen ; t. ex.

häda po-ipknuhiln for^lulm njeipgg ulq.
regerlig njérji adj. Ingår ock i sms. oregerlig.
regla rigal sv. vb. tr. 1. — rigal^(l^ra h nata, hié^raggla^

,90 m-}fUi pMptarar okngg.
regn 7'åm ^) ut. pl., n. — Syn. blöta s. I.
regna råhu sv. vb. imp. 1. — Se *blåta. *(lura, *trasa. Jfr

gloppa.
regnbåge ramhöga [-mh-] m.
regn[ig] '''-ug råmu adj. — Jia lia vin so lägg ramut, int

kan a siU i grasi i^dq.
regnmoln råmmk)', n.
regnskur råpiskmr pl. -ar f.

regnvatten råmvätn ut. pl., n. — Syn. droppe-vatten,
regnväder råmvadar ut. pl., n.
religion rUjon 1. rUion ut. pl., m.
reling réhgg 1. råUgg pl. -ar m. — Syn. skidbord, *skid-

börde, *sud.
rem réam pl. -ar f. — ha a bra ti sfsccra hraid ramar ov

in anaas hmd (1. stsin) Ordspr. — Jfr *f'ättla.

1) Pyttis, Fryksd., Hs., Hjd. (Rz 528 b), Norge. '^) Åtm.
Fby o. Nyl. '^) Fby, Nyl., Estl. *) Detta uttal allm. i Österb, och
iifvcnså i Sverige enl. Rz 528 b.

300

'"■'remina O '"''^^wi sv. vb. tr. 1 Upplösa 1. tillknyta ngt med
rem hopsatt, t. ex. ratm op safsi. — jiik, imk, sneda
äragfj, sfsait i hpksit (!) o ra^ma tjan Ordst.

remmare rämiar m. Sjöprick. — Jfr sticka stikn.

*remma-sko råimasköiv pl. -ar m. Sko med remmar 1. snören.

remsa 2) rmsu f. Remsa. — Syn. -^repa s.
råmsu f. Ramsa.

remtyg rävmti/g ut. pl., n.

reu s. I ram pl. -ar m. Tarandus.

ren s. II råm pl. -ar f. Dikesren. — om a a rean o gar mt
to Jia re„mar o sasevr po ratne„j so val a orapi.

ren a. råpi adj. — råpit 1. rkpit öv adv. (tis.) Alldeles. —
ha a i^amt gahn. — ha a ramt ov Xlmt ma fisisi nmiv.

rena ram sv. vb. tr. 1 Göra ren, rensa.

*renfärd[ig] *-ng ^) råmfhlu [stundom råmf-] adj. Renlig.

renliår[ig] *-ug råmhoru adj. Hederlig, redbar.

rensa räns sv. vb. tr. 1. — Syn. *tesa.

rep ra^p n.

*repa ^) s. ripu 1, r&pu f. Remsa, tygslarfva.

repa v. I råpa sv. vb. tr. 1 Repa, rifva, slita. — horn rapa
siåortu sonthr. — Jia rapa los a.

*repa v. II rkip sv. vb. tr. o. intr. 1 [up 1. op lut] Upprepa.

reparation rlpraUön pl. -e,r m.

*repadt-skört[e] råpatshrt n. Bonjour.

reparera rlprér sv. vb. tr. 1. — Ers. vanl. af bygga.

I repetera] *reputera rlputér sv. vb. tr. o. intr. 1 Jämt upp-
repa, sladdra.

*repla npal sv. vb. tr. 1 [up na] Upprepa. — va a hade ti
npal up so mag g gaggur'^

1) Öb. 2) Har äfven i GK. betyd, 'ramsa' '^) fsv. reufcer-
fwgher adj. idm.; likaså Öb., Vb., Nyl. (åtm. Ingå s:n), Rg. o.
Gsv., Norge. ^) Vätö *ripa f. Jfr hsv. repa no. ripa (i') vb.

301

repslagare rhpllagar m.

resa s. rkisu f.

resa v. rais sv'. vb. intr. 2 & 1.

resande réasand pl. -ar m. {k adj. 1. part. pres.).

[reservoar] *[re]servau skrvdn pl. -ar m.

res-*gålig ratsgoh adj. Resfärdig.

resiuka (?) ly. nsyglcu f. Insats, vanl. af gummi, pä sidan af

bottiner.
*resiu (1. *resme?) rkw ut. pl, n. Upprispade trådar, charpie

m. m. d.
*resma ^) risru sv. vb. tr. 1 Upprispa. — lia nsmar 1. ha

nsmas up Det upplöser sig i trådar (om tyg).
resoiilig* risonk adj.
rest rast pl. -ar m.
restdagar rastdagar m. pl. kallas sädana dagar under hka

arbetarene för oväders skull ej kunna gä pä utarbete.
resår nsår pl. risörer m.
resärkärra nsåriséru f.
reta — ers. af *eua.
retfull råttful adj. — Jia a so ravtfidt hade, so ja val^laul

altihop.
retsam — ers. af *enug.
reumatisk rumåtisk 1. årumätisJc oböjl. adj. 1. sbst. (ut. g.):

t. ex. ja hqjrumqtisk i häda kropi. — Jfr ryg:gliäll.

-''kvesa II.
*ri 2) ri n. Rakskifva (anv. vid bygge till att linjera med).
ria, *rie rijii f. 1. rija m. — Se pars(i)-stäug-.
ribba rihii f.

1) Öb., Vb., Hs-, Åld, Na., MNyl., Estl., Ru. Afledn. på -77ia
från den i sv. ris-pa ris-ta ty. reiszeu uppträdande gerra. \/ tlTft
— (Kl.* s. v.); altså *[w]ritma[n]. 2) Np., SM-e.

302

*i'iekl{i ^) vilml sv. vb. intr. o. tr. 1 Genom ryckande 1. vri-
dande fara illa med ngt. — lia stqr^trer håra o nklar
om losi. — nkal int d^ra sondar!

*ricklug nkki adj. Ostadig, lös, lätt att röra.

rida rid pret. råul sup. rtdi vb. intr.

|riddaresj)orr[e] ^riddersparnVZsspé^ ut. pl., g.? Delphinium.

ri(l(e)sa[de]l ridashl pl. -ar m.

rifjärii rivjchi n.

rifva v. rw pret. råw sup. rivi vb. tr. — Syn. *pärka.
rivand adj. Driftig, rask.

■^rifva'-^) s. I rivu f. Rispa.

*rifva ^) s. II rivu f. Näfverskäppa.

rifvare ingår i sniss. is- o. löfrifvare, qv. v.

rigg rt(/ ut. pl., m.

rigga ri^ sv. vb. tr. 1. — hu ruja^e, hra Hon ser bra ut.

rik rik adj. — tom rik okar o tom fath far ga Ordspr.

rike riUi n.

rik[e]doin rlkdöm pl. -ar m. — ha }iq^§o stora rikdom, ha
vart int hur m}pU}p ha a halcfar.

riktig, *-iig rikti 1. riktu adj. — mm nkti mam a do. —
rtktit adv. Ganska; alldeles.

rim I rim ut. pl., n. Rimfrost.

rim II rim n. Rimslut. — Ex. under pilgrim.

rimlig rlmk adj. — ha va tnt rimh pagga ha fik i lon ov
häda mtlandavi.

rimma rim sv. vb. intr. 1. [Sälls.].

1) Na., VNyl., Norge (äfveu om lås). Det enkla rika finnes
i Nyl. 'vrida, vricka'. 2) jsi. rifa f. ^) Fby, Nyl., Hs., Sm. (Rz
537 b). Ordet upptages i Lundells ordl. — I norrl. mål o. Dl.
*ryfv-a 1. -e. Hör naturl. ej till vb. rifva, ehura etym. är dun-
kel. Jfr kske hsv. ref ty. rehe \/~ rebh 'umschlingen' (Kl. * s, v.),
då ordet eg. utmärkte ett näfverkärl med hopvikna hörn — hkt vore
synnerligen betecknande.

303
rimma [sig] rhn^sa sv. vb. rflx. 1 Passa ihop. — ha rma^

§0, i7lt SO Vill.

rimm[ig| *-iig rimu adj. Betäkt med rimfrost. — ha va rmut

po fjrasi ver Jfialjlu to ja sta^g up o <lh mt, ha Upksta

ha vin frost(i) ma nata.
rimsalta rlmsålt sv. vb. tr. 1.
ring 7~i:^g pl. -ar m.
ringa ri^g sv. vb. intr. o. tr. 2 (pret. o. sup. n^gd). — ch^

^ka ngg foXfsi havni U madan. — ha riggis saman mp.
ringare riggar m. — ha itgg n// riggaii hiksna to a kom

iip i torn ^ skoda okngg sa.
ringdans nggdåns pl. -ar m.
ringfingret riggflggn n. def., ut. pl.
ringla [sig] nggal^^a sv. vb. rflx. 1. — arnn nggla^^a i

san.
ringlek HggVaik pl. -ar m.
*rinka ^) rigk sv. vb. intr. 1 Vrida af och an ; t. ex. ha ngkar

i dwa, i gnnda, i portri.
rinna rUi pret. rån sup. riim vb. intr. — qguna nndar tjan

Ögonen sluta sig (af trötthet). — Jfr '^sela II.
[ripa] *rypa2) rlpu f. — Gr. § 27. 3 /?.
ripuli fi. rapaljrie^§a sv. vb. rflx. 1 Skita ned sig.

rapal n. Okv. för en som gör fö reg.
ri-räfsa rirafsu f. Räfsa anv. i rian.
ris I ris ut. pl., n. Riskvistar; snår. 2) Aga. — horn ska fo

guta risi po kaka rnmpu tis.
*ris3) II ris ut. pl, n. Åkomma, yttrande sig [bl. a.?] i stor-

bukiffhet hos barn.

1) öb.; af urgerm. *wrinkan perf. urank (diall. *ranka

'flacka') 'vrida' 1. dyl. Se Schade 1202. 2) öb., Vb.; isl. riupa
W, da. 71jpe. ^) Py. (kreaturs-sjukd.), Norrl. Uppl. ('engelska sju-
kan : Rz .536 a).

304

risbastu rhhastn. f. — Syn. bas I, *basor.

risj2,Tyii risgrmi 1. -gr//7i n.

*riska ^) nshi f. Ruska. — a^ska samal up Jusjr n.^kima,

ch ka7vjva gow ti kok käft po.
ri-skotVel risköval pl. -skövlar t [sg. def. stdm -skövli] Skof-

vel anv. i rian.
rispa s. — ers. af *rifva s.
rispa v. — ers. af *resma.
*rissa '^) ris sv. vb. intr. 1 Hastigt 1. ofta springa af och till.

bnndar a i ht/p, ak fjp va Tisa^(lu jmjtixfi?
rissel — se *skilja s.
rista v. I rist sv. vb. tr. 1 Skära, teckna. — nst homairfjii

clat t ^-ifsfati! — ha kan nst nami sat reqj. — hiida

fitku kan rist na stavajraij.
rista v. II rist sv. vb. imp. 1 Skaka, r3^sta. — Ex. under *raka

v. III.
*rista ^) s. ristu f. 1) Linje, streck. 2) Cunnus.
rita I 7it sv. vb. tr. 1 Rita, rista, teckna.
*rita *) II rit pret. råit sup. riti vb. tr. Uppresa. — rit staga

mot vadzi.
ro s. I row pl. rånar m. Höft. — hu hq^^o hqg ronar, Jin

si^§ta'^'k mt.
*ro ^) s. II roiv ut. pl., m. Råägg. (LK).
ro s. III röiv ut. pl., f. Lugn. — Ex. under *lefvaudes.
ro v. roiv sv. vb. tr. o. intr. 3. — liuki kombar^tf§Ji'Qwanchs ?
roa rmv sv. vb. tr. 1. — roiv^sa sv. vb. rflx. 1. — Syn. *skrypa.

1) Öb., Hvbfj., Fby, VNyl., Estl., Dl., Hs.; mlty. mA: 'schilf.
Jfr got. tvrisqan Växa'. ^) Svea- o. Götaland enl. Rz 531 a, ^) isl.
i^ista f.; Fby, Nyl., Gsv., Gotl , Vätö. ^) fsv. rita? [Jfr Nyl. Etym.
8. T.!]; Öb., Nb., Vb., Mp., Dl., Hvbfj., EF., Nyl. ^) Öb., Br.
samt Norrld o. Sveald enl. Rz 538 a. Norge ro f.; fn. *hrö <^
*hrmu- ?

305

*robauk ^) råhåvk pl. -ar ni. Bankliyfvel.

röbe fr. röh pl. -ar m. Klädning.

*ro-l)eii 2) rQ(w)ham n. Höftben.

*ro-l)at robot pl. -ar m. Roddbåt.

rock I rök pl. -ar m. Tröja, jacka.

rock II rok pl. -ar m. Spinnrock.

*rockeP) 7-ökal ut, pl., n. Upphostadt slem.

*rockel-galIa rokalgölu t Upphostad slemklump.

*rockla *) rökal sv. vb. intr. 1 Upphosta slem, härska sig. —

Oftast i smst. roklar o hostar 1. roklar o golar.
rodd råd ut. pl.. m.
roddare radar m.
ro[de]r rål ■^) n.
ro[de]ri)mne rdlpm pl. -ar m.
rodna — ers. af *bråiia, "^råda, *rödna.
rodnad — ers. af *bräne, *röde.
rofdjnr — ers. af klodjur.
roffa röf sv. vb. tr. 1 [ot sg, na frön 1. ov oian].
roffare rofar m.

rofva roivu f. — Se *pansa. safva.

roivata fi. roj/y sv. vb. intr. 1 [okngg] Drifva 1. vandra om-
kring, med bibegrepp af liderlighet. — ha a hxpnia 7WfA-
o SI/P mp otar.

rolig rob adj.

rolighet röWiht ut. pl., f. — pojrobhait ad v. tis. På skämt.

rom I rom ut. pl., m. Fiskrom.

rom II rom ut. pl., ra. Rhum.

1) Fby, VNyl., Götald (Rz 538 a); *r^/.6a72^• MNyl. o Fryksd.,
*nidbank Sjundeå. ^) Mx. ^) Med skiftande genus i NVa., EF.,
Xyl., Estl. ■*) EF., Nyl., Estl.; No. riddtt. Biform till hsv. rackla

(Lll> *hräkla jfr isl. hräke m. 'spott' no. råka v, Väta' ^) röl

VNyl., Uppl.

20

306

*rom[m Ja ^) rama f. Läderrem hvarmed lokan 1, *ränkeriia

fästas vid fimmelstången.
*romsug römm adj. Behäftad med skorf eller utslag.
rop rop n.
ropa råp sv. vb. tr. o. intr. 1. — rop wi brmda so liu vijsa^

§&, i fmstn fm- al siara po gahi! — som a ropar i

sliocUi so far a svan Ordspr. — Jfr *hixta, *hojla,

hojta, hoihkata fi. Se skrika, skrala.
[rosj *rosa2) rosu t 1) Törnros, 2) Rosett.
rosa ros sv. vb. tr. 1 Prisa, berömma. — a^ska int ros raisu

ft^}l a a hann.
rossla röl sv. vb. intr. 1. — Syn. *skråma.
rost rost'^) ut. pl., m.

rosta röst sv. vb. intr. 1 = rostas sv. vb. dep. 1.
rost[ig;] *-ug råstii adj.
rot rot pl. retar f.
rote förek. i tis. ga po röta (f. def.).
rot(e)-gubbe rötaguh pl. -ar m. Gubbe som „går på rote".
rot(e)-hjoii rötjön n. Fattighjon, som i tur och ordning un-

derhälles af de jordägande i socknen.
rotting rötigg pl. obr., m.
rot-taga rötogn f.

roukku fi. rouJcu 1. rmckii f. Tvärträ pä slädbottnen.
*ro-[ära] *) *-år röivår pl. röivorar f. Åra anv. till rodd.
rubel ruhil pl. ruhlar = ruhal pl. rublar m.
*rucka ^) 7-öka sv. vb. intr. 1 Sakta röra sig 1. ngt. — tana

rökar 1. rökas i mun. — ha rökar po stola. — röka mt

om a! — ha rökar o gar „Det knallar och går".

^) Öb., Hvbfj., Pg., Nyl., Estl. fmn., VI. msk. Jfr no. röma
f. 'vidjegren'. Lånadt till finskan ss. ruoma. -) Nyl. — lat. rosa i'.
■*) Med lång vok. i hela Öb., i Fby, Nyl., Rg., Wp., Ru. *) Sörb.
roåra f. ^) Vö., NVa., Dl., Sm.; Vb.' råka sä (Rz 533 a); da.
rokke fht. riikjan.

307

ruckel råkal n.

*ruckla ^) rökal sv. vb. intr. 1 Vackla.

*ruckii;2:2) ^-^-^^-^^ ^dj, Däiig. [Mycket allm. ord],

*i'uckuga-veckau rukuvlku (ut. pl.) f, def. Månadsrening.

*ruckug-vigg ^) nikimc/ pl. -ar m. Stackare, okv.

ruda rmdu f.

ruff riif ut. p]., m. — Jia knjTtjrp nådar i rufi to a val

rad(a).
*rugga*) I ru(/ sv. vb. intr. o. tr. 1 Skaka, ruska. — Ib^vu

rnqar. — ru^ ^nt li^vu, po li. 1, me, hJ.
rugga II riii/ sv. vb. intr. 1 — ru^^sa, sv. vb. rflx. 1 Anv.

om fåglar, hundar o. kattor.
rugg[ig] *-ug r%M adj. — Syn. burrig. Se *böri* m., *börra

[sig] v.
rulla riU sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. *kala, *kumla, *tulla

II (aUa tr.).
rulle rula m. — Syn. *tulla s.

rnll-[stol] *-stole riUstbla m. Till väfstol hörande inrätt-
ning med käppar, kring hka garn af olika färger rullas.
rum njm n. 1) Kammare. 2) Ställe. — ha va jmr po rijm-h.

3) Utrymme. — ^cur a %nt rijmi ot da mair.
rumla — se *lirpa, ranta, roivata fi.; jfr supa.
*rumlug rumllu adj. Stenig, ojämn. — liuda ancUa a so

rumblu, so ha a svartvit Xlo grasi.
*rummel ^) rumbal n. Kummel, röse.
*rummelsten rimbal^lkm p. -ar m. Bullersten.
rumpa riimpu f. — va? — ta * riimpu o dra! statk a i

glmira so smakar a bra Ordst. — ark ja rpvi him so

ark ja ma rumpu o Ordspr.

1) Hvbfj., Nn. I Vö. rucklug adj. 'lös'. 2) öb., Na., Nyl.
^) Vö., Or. ^) isl. rugga idm.; EF., Nyl., Ng., Gsv., Hs., Nk., Sm.
(Rz 542 b), Sörb. ^) Jfr Vä. *rumla f. 'bnske full af stubbar, ris o. d.'

308

rumpdrcij; ^) råmpdrqg ut. pl., n. Påhäng, ooml)edt sällskap

notv har ja rumpdrqp jq, van ja^sJ^u ga.
ruiiip-l^-jord] *-g;jor(la rimvpcUohi f. Svansrem.
ruiiip-^^stickel ^) rnmpstlUil pl. obr., m. Rumptäng.
rumpltang] '''-täiige j-fimptågga pl. obr., m. [Sälls.].
l*rumstera ^)| "'^ruiuiuestera rumisUr sv. vb. intr. 1 Väsnas,

stöka.
ruiul rund adj. — rimstfpgu f. def. "runda stugan' kallas

„Nya Teatern" i Helsingfors.
i'Uiida rimd sv. vb. tr. 1.
i'uudel rimdil pl. rundilar m.
rundhyfvel rundhhval pl. -Mvlar m. En liyfvel, anv. vid af-

rundande af bräder 1. stänger.
ruiidlett — ers. af triudlett.
rundt-ikring 1. r.-*ä-krmg runt-ikrigg 1. runt-okri^g ad v. o

prep. Rundt omkring.
ruiika rngh sv. vb. tr. o. intr. 1.
ruimare rönar m.
*runiiestera römsth sv. vb. intr. 1 Väsnas, stöka. — va rom-

stera^cju ma, so ja tagkt ha tqiåi sku fal wi da!
*ruiita *) rimt sv. vb. intr. 1 Rulta.
rusa riAs sv. vb. intr. 1. — Syn. -''bumsa, busa.
rusakka fi. rusahi f. Insekten hlatta orientalis.
[ruska] *rojska ^) rö}fsku f. — Syn. *riska.
ruska I ro^di sv. vb. tr. o. intr. 1 Skaka. — trai- roskar i

starmt. — rosk [om] gråna so fal(far kota nådar. —

Syn. *rug:;^a.

^) Med samma bet. i Na., Sdm., Fryksd. '^) Fby, Nk. ■*) Uppg.
från Öb., Na., Nyl., Sm., Sk. *) Jfr no. 7-imte m. 'landstrykare'
[*'nmfeguhhe O. m. skämts, benämn, pä penis]. •'') Så äfven åtm.
i Ingå (VNyl.).

309

ruska II rö.^k sv. vb. imp. 1 Duska. — Jia roskcir t da o a

U^lmut.
rnskfi^l *-iig nisku adj.
ruskvärter rö.sJcvadar ut. pl., n. Oväder.
ruskvädersfägel roskvada^fdgal [1. -vadas-] pl. -fbfjlar m.

Ovädersfägel.
ruskvädersriug röskvada^rl^g [1. -vadas-] pl. -riggar m. Ovä-
der-bådande ring kring solen eller månen.
ruskväders-sjiik röskvadafmk adj. Illamående i följd af oväder.

— ha komhar oska, Ka kvalmut o ja a ro^kvadafmk-
*russig 1) rusi adj. Usel, dålig. — alt a ha håra rusit, som

a liar.
russin råsn (pl. = sg.) n.
rusta rast sv. vb. tr. 1 [na 1. mt nan]. — now a ha rusta

o laga tis.
ruta rMii f.

ruter nHar pl. rmtrar m.
rut[ig] *-ug nJitii adj.
rutten nitb adj.
ruttna rökn ^) sv. vb. intr. 1 (Gr. § 94, ö a). — trai roknar

QV, hart 1. ner.
rya ryju f.
rycka r'fpk sv, vb. tr. o. intr. 2. — rjpkis pret. o. sup. rxphst

vb. dep. [recipr.] Brottas. — Syn. kiskoa fi.
vyg^ r}'p2 pl. -ar m.
ryggliåll rfpfjhålil ut. pl., n. Reumatism i ryggen. — Syn.

säges ha spragg j r}p(Jh so.
rygglänges rxpgVancUis ad v.
ryka rwk pret. ri}pk sup. n>}pkt vb. intr. — Syn. röka.

^) Fby, Nyl. Är kske samma ord som fsv. rusen adj. 'kal,
ruskig'. Rqv. VI 379 b. Jfr Hll rusna 'affalla till hullet' Rz
544 a. 2j jg]^ fgy^ rotna v.

310

rykte — ers. af ord 1. tal. — tu har got ol om da. — ha

gar ha tah at a ha vin iågvar i is}prlsu.
*ryiiid 1) rfptnd ut. pl., f. Flykt. — di kom ^m ripmda = isl.

J)eir kömu å fiötta.
i'ymlig 7'i/mli 1. rmmk adj. — Syn. *agerlig.
rymma I n/m pret. o. sup. rf/md vb. tr. In- 1. utrymma.
rymma II n)m pret. o. sup. n'/7nd vb. intr. Fly.
rymmare rf/mar m.
rymmas njms 1. nhrns pret. o. sup. njmsta 1. nhmsta vb. dep.

— tvo stojryms int j awijposa Ordspr,
rynka s. njmlsu 2) f. — Syn. *Iissa f.
rynka v. rjpgk sv. vb. tr. 1 1. 2.— Syn. *lissa v.
rynk[i^] *-ug rrpntm -) adj. — Syn. *lissug:.
rysa njs sv. vb. intr. 2. — Syn. *körras.
rysk rfjsk adj.

ryslig ryXh adj. ^

ryss rijs pl. -är (def. njsa) m.
ryssja rfpsm 1. /'y/^t f.

ryss-olja rgmijii 1. -d?3j?< ut. pl., f. Rysk petroleum.
rysspräst ri/sprast pl. -ar m. — ^z< hq^^fsaJzi jy)Som ri/s-

prasu.
ryssverst ri/své^l 1. -vhst pl. -ar m. Rysk verst. Vi o ^^^- —

vh^t ska ha va(ra) fam r//.^V(e§lar jmum skodzi ali t(tr-

okn^g.
rysta rrp^t sv. vb. intr. 1 Skaka, rista. — hisivu 1. stsadzi

rxp^ta po a.
ryta — ers. af *röta.
ryttare nptar m.
rå s. I ro, def. ron, pl. obr., m. Gräns.

^) Px. i öb., He. i Nyl. ^) fsv. rynkia f., rynkiogher adj.

Hit hör isl. hroklcentl adj. 'kroUet, kruset, rynket' Fr. 2.

311

rä s. II ro, def. röi}, pl. rånar, m. Segelrä.

rä a. ro adj.

råd rod n. (i alla bet.). — ha som hq^rod so rular a

Ordspr.
rada I röd sv. vb. tr. o. intr. 1 Gifva råd.

ro sv. vb. intr. 3 Vara vållande till ngt. — vam rar
fkr ohpku om somati Ordst.
*räda ^) II röda sv. vb. imp. 1 Rodna; t. ex. ha rodar fjf sola.
rädaude '^) rödand m. Rå, skyddsaude.
rädare^) radar m. = föreg. — Jfr sjö-, skogsrå. Sägner:

se Språkpr. II, 1, 1.
radare-käring rödaUcB^idza f. def. Kvinlig rä. Språkpr. II,

1, 2.
*rådda ^) v. röd sv. vb. tr. 1 [ihop 1. 'hhlg] Blanda, röra. —

vätska du, nu h\pn kok o rod?
*radda3) s. rödu ut. pl., f. Blandning, röra.
*raddug 3) rödu adj. Hopblandad, oredig.
rådlös rqlhs 1. rqUs adj. Ex. under brödlös. — Svn. oklar,
rådman rodmån pl. -mkn 1. -manar m.
rådstuga rostipgu f. def.
radstugurätt rqsturatu m. def., ut. pl.
råg rög ut. pl., m.: sg. def. ro^pji. — Jia vaksa^ro]fp tide.
rågax rögåks n.

rågblomma röghlimu f. Centaurea cjanus.
rågbröd röghrh pl. -brhdar n.
rågbrodd rogbriul ut. pl., m.
räg-*gärda 7-ögckaho 1. -jåhi f. Råggärde.
råghalm röghålm ut. pl., m.

1) isl. roöa v. 'sprida rödt sken'; Öb., Vb., EF., Nyl., Estl..
Rn. *råda. [Np. Hvbfj. Vg. *ruda idm.]. ^) DI. Nk. Vg. rådandt.
öb. ÖNyl. rådare m. idm. ») Na., Fby, Nyl.; < *hrdzda[n] jfr.
isl. hréira <i *hrözian (jfr Nyl. Et. s. v.)

312

i*a;i-injöl röymihl ]. -mjhl ut. p]., n.

ra^aker rdr/okar pl. -okrar m.

rä^e röya ut. pl., m.

raka rök sv. vb. tr. 1. — nQ(u:) rokajn fokfjt po va^ji so

m hitar.
*råkött rötsfpt ut. pl., n. Rått, okokadt kött.
*rälla röl sv. vb. intr. 1 Skvallra.
*rållbytta råmptu t Skvallerl)ytta, okv.
*i'ålloi'') rålur pl. t. Skvaller.
*räm rom ut. pl., n. Ramande. = rårnas n. (som äfveu bet.

gråt, skrik).
rama rom sv. vb. intr. 1: 1) Böla. 2) Gråta, skrika 2). —

ha va so kalt^^o aljln fr^ws i spisa o stor kära rama

i asa. — Syn. *bälja, böla, knorra,
ramjölk romihlk 1. -m/i^Åk 1. -mj- ut. pl., f.
*rämsa3) rums sv. vb. intr. 1 Slarfva.
*råmskrik rgmskrik ut. pl., n. Gallskrik.
*råmskrika römskrlk pret. -skr hk sup. -skrlisi vb. intr. Gall-

skrika.
*rämug 7vmii adj. Gråtmild, om barn.
räna I rön sv. vb. tr. 1. [Sälls.].
*råiia *) II rön sv. vb. intr. 1 Taga fukt åt sig, svegna, varda

rå och vät. — htiifP ronar po ancUa, to ha a so rat-

nut.
rånare rönar m. [Sälls.].
*räue ^) r67ia m. Fargalt.

^) fi. roUi idm. är lånadt från skand., jfr no. roUa v, 'snakke'

<C *röjj-la jfr got. raj>jan rödjan: *rad-la (jfr got. raj>jan) åter

i *rallor 1. -er idm. i öfr. Öb. och Rz 522 b, jfr *raUa. '^) Samma
bet. i Vö., Nyl. o. Västrald (Rz 548 b). 3) Vö. likaså, jfr *ramsa.
*) Öb., Vb., Nyl., Norge. ^) isl. fsv. nine m. Nyl., Estl., nog allm.
i Sverige (Rz 548 b).

313

*ränor ') runur pl. t. Skvaller, förtal.

*räsk 2) rö-sk ut. pl., ii. Affall, skräp.

*räska3) rösk sv. vb. tr. o. intr. 1 Ostäda; skräpa. — sko,

hu^iju mp ha roska ner alsfans.
*råskug *) roskii adj. Skräpig ; ostadig.
*räsk-vetl ^) röskva(d) 1. -vé(d) (def. -v&n 1. -vhi) ut. pl., m.

Sämre ved, ss. ris, späner m. m. — for frmsar ja fmi

ja hrandajfoskvan Ordst.
*råte •*) röta ut. pl., m. Röta.
rätta röiu f.
råttbo röthow u.

ratt skuren rötskun adj. Anfrätt af rättor.
ra-ägg — ers. af *ro II.
räcka råk sv. vb. tr., intr. & imp. 2. — Jfr *iiäkas 1. *iiockas

(i bet. nä), "^noga (i bet. r. till).
*räckling "') réJih^g pl. -ar m. Räcknagel.
rädd råd 1. råda adj. Gr. § 237. — aljle^r a ja rad hade 1.

nan. [Samma konstr. i Värmlands Älfdal, jfr ISTn Fryksd.-

Ordb. 142 a]. — Syn. bange, liaj.
rädda v. I råd sv. tr. 1 = hsv.
*rädda^) v. II råd sv. vb. tr. 1 Skrämma.
*rädda9) s. rådu f. Anstalt hvarigenom fåglar och fyrfota

djur bortskrämmas från åkrar o. s. v.

^) Sörb. röner. Jfr no runa röna 'mumla, hviska' mea
urspr. 'syssla med hemliga konster', VUna (u') 'snakke, ramse, for-
tffille meget'. Ordet hör altså till fn. rånar f. pl., run f. förtro-
lig väninna', rime m. 'förtrogen vän' got. rima f. 'hemlighet'. Kl. *
raunen jfr gr. iqsvväoo 'efterforska'. -) Öb., Hvbfj., Aid, EF.,
Nyl., Vb., Jtl. (Rz 525 a). No. rusk n., aflj. till rask n. idm.
Lll Ordl. upptager rosk, med tillägget ff. (= finnl. förf.). Jag
skrifver råsk, jfr åska 3) Nyl. *) Nyl. ^) Pyttis. 6) GK., NK.,
Kr., Esse, T. ') Öb. **) isl. hr(éöa; fsv. rCedha; *rädda öb.,
Norrl., Dl., Sm. (Rz 550 a), Estl. '•*) Öb., Nyl. — No. rrfda f.

314

*i'ädda [sig] råd^sa sv. vb. rflx. 1 Rädas.

'^räddas *) rådas sv. vb. dep. 1 Rädas. — int ska du radas

ma, int déccr ja da na il.
*rädd-flsig radpsi adj. Mesaktig.
*rädd-iisik (?) rådfmk pl. -ar m. Pultron, okv.
rädd-liage rådhbga ut. pl., m.
rädisa radisu f,
räf I riv pl. -ar m. 1) Canis vulpes. 2) Okv. fur en falsk

person.
*räf2) II råv pl. -ar f. Röf. — ^nt a, ha vcert^ft ^s,^ 'i'^va

(1. 7-^va) i l)l^}ptu d. v. s. Tänk inte därpå, det blir ändå

aldrig så (som du tror 1. önskar).
räijärii ravjmi n. Ett fångstredskap.
räfsa s. råfsu f. Gr. § 122, 3.
räfsa v. råfs sv. vb. tr. 1.
räfsax ravsäks pl. -ar f.
räfs-lmfvnd råfsMvu n.
räfstimi[e] rafsthj pl, -ar m.
*räk 2) råk ut. pl., n. Följe, pack. — Jtaila raisi sku hQ(l ha

strmk.
*räka *) raka pret. rcik sup. riisi vb. intr. o. tr. Drifva. Gr,

§ 206 C 1,
räkel réJM pl. rkUilar m.
räkua råkn sv. vb. tr. o. intr. 1.
räkning rakm^g ut. pl., f. Räknekonst.
*rämmel '") ramM pl. -ilar m. Snusker.
*ränker*^) rdghar pl. t. Bogträn.

^) isl. hréöask. '^) Fby, Nyl., Vg. Hvarför ä? isl. rpuf t.
'bär. 3) af 4) fn. fg^. rceka: Öb,, Kkr, EP., Nyl., Rg. & Wp.,
Nb., Vb., Åra., Dl., Gotl, (Rz 551 a). ^) Kr, Jfr Gotl. *rämmla
[sig] 'ligga och latas' (Rz 551 b), *') GK. Är omljudd plur, till
Nyl. EF. *ranka [uppt. i Lll:s Ordl. med tillägget ff.] Estl. *rank
idm. Rz 524 b (Nb. Vb, Sm. Hll,).

315

ränua v. I rån sv. vb. tr. 2. — ha ränt staka i maga to a

ful frön has(t)it.
ränna v. II rdn sv. vb. intr. 2: 1) Löpa. — ha ha ränt 'if.vi

sron 1. oga Tunn isskorpa har lagt sig öfver sjön 1. än.

2) Åka kälke = ran haka.
ränna s. rknu f. — Jfr *flore (i fähus), vattenledare, vatturänna.
ränn-baeke ^) rinhaka m. Kälkbacke. [Knappast ngnsin -mh-\.
rännil rdml pl. -ramlar m.
ränning — ers. af varp 2.
rännlycka rånlfptju f. Löpknut.
rännsten rimthn pl. -ar m. 1) = hsv. [Jstad]. 2) Trottoar

[pä landsbygden].
ränsel rans^l pl. -^lar m. — Syn. kontti fi. [i Lll:s ordl.

kunt], laukku fi.
ränta I räntu f. Procent.
ränta II reMtu f. Inälfvor af slaktad boskap.
*räpa 2) ripa sv. vb. intr. 1 Rapa.
*räseP) rksil pl. rasilar m. Räkel; jätte.
*räsor *) råstir pl. t. Fiskafskräde.
*räs-väni råsvåmb pl. -ar m. Snusker, okv. (ish. pä Larsmo-

bönder).
rät rat adj.

räta s. 7rdu ut. pl., f. Rätsida.
räta v. I råt sv. vb. tr. 1 Uträta.
*räta ■') v. II rat sv. vb. intr. 2 Sätta mjölk i jufret, om ko.

rmidu 7'atar, u^ska ti hjcera at tvo vikur.

1) Vb., Norge. 2) öb., Vb., Sm., Vg. (Rz 529 b). 3) Gr. §
36, 5 *reisell, jfr no. risil 1. rijsel m. idm. *) Under ngt skif-
tande form [med (7 1. e i l:a stafv. samt f. pl. t. 1. ntr. coll.] före-
kommer ordet i Öb., Hvbfj., EP., Nyl.. Ng. o. Wpal i Estl., Nb.,
Vb., Hs. (Rz 552 a). Jfr no. reist isl. hreistr n. 'fiskfjäll'. 5)
Upptages i Lll:s ordl., men såsom fm. (= folkmål), isl. reta BH.
Vö., Nyl., Nu., Svea- o. Götald *räta (Bz 552 b), Br. ÖNyl. SM-e *reta.

316

*rätna O ratn sv. vb. intr. 1 Räkna.
rät-skrake ratshruka m. Smäskrake, mergus serrator.
rätt s. rät pl. -ar m.
rätt p. rtit adv.
rätta råt sv. vb. tr. 1.
rättare ritar m.
rättika rdttku f.

rättegång riUgöng [pl. -ar sälls.] m.
*rättsols 2) råtsus adv. Medsols.
'•'rättsols-sida råtsusldu ut. pl., f. Räta.
rättvis råtvls adj.
rättvisa råtvisu ut. pl., f.
rätty fi. raizo' pl. t. Trasor, paltor.
ratu adj. Slarfvig, snuskig.
röd r0 adj.

röda-handskar réhånskar m. pl. Röd epilobium.
rödbeta robatu t
rödbrun — ers. af brun-*röllug.
rödbrus[ig] *-ug rébrmu adj.
röd-*biisse ^) rébiisa m. Rödklöfver 1. -väppling.
röde *) ré, def. rm, ut pl., m. Morgon- 1. aftonrodnad.
rödlett rélkt adj.

röd[färg] *-färga njfcergu ut. pl., f.
rödfärgad réfcerga adj.
rödja rédi pret. o. sup. r^Jc^ vb. tr.
rödniyra — se pissmyra.
rödsot r0söt ut. pl., f.

') Öb. idm., No. rettna, 2) Yngre form, i det omljudet af-
lägsnats: Öb. EF. Fryksd. Rz 552 b *rcittsöles, No. vettsoles adv.
idm. 3) j öb. rmmtahm m. idm. vanl. Jfr no. huSS m. 'en li-
den stump'. A. *) no. raucle va. 'rodnad'.

317

*rödiia ^) rmi sv. vb. iiitr. 1 Bli röd, rodna.

rödstjärt rQsiscert pl. -ar m.

röf rnv pl. -ar f. — ts}f.s ma i röva, fa ^([u hftu o switTK^tls.

— Syn. *prni)pa s., *räf II.
röfva TQv sv. vb. tr. 1.
röfvare revar m.

röf[ve]-[bulle] *-bulla révahiihi f. Stusshalfva.
röf[ve]-liål rmalml ut. pl., n.
röf[ve]-klmka révakUnfm f. Arsklinka.
röf[ve]-krok i tis. Uq rtivakrok Ligga bakom ryggen på en

annan med ansiktet vändt åt samma håll som dennas.
*röja 2) r6}pjii f. Tjäderhona.
rök réjpk ut. pl., m. Fumus. — r^}ptsi gqjrakt up i lukta,

ha golar ast na ? vimii-
röka ré-ipk sv. vb. 2 : 1) tr. = hsv. — i-i^^^pk ptpu so fa^c^u

isan ni/ tuhaisi. — Syn. *sappa. 2) intr. Eyka. — ha

risiyykar int ta int ncpi afcl a, Ordspr.
rök[ig:] *-ug röipku adj.
röksvamp ré^pksvåmp pl, -ar m.
röktobak rmpktiihak ut. pl., m.
rökvärk ré^pkvcerh ut. pl., n.
*röllii^ 3) rfplu adj. Rödaktig.

rönn rimm 1. r^^n '^) pl. -ar f. Gr. §§ 121 o. 48, 2.
rönnbär rmmhcer 1. rmmibcer n.
rör rmpr n. 1) Ihålig cylinder. 2) Arundo.

1) Öb., Fby, VNyl., DI„ Fryksd., Götald (Rz 526 a); No.
ra^ldna. ^) öb., Hvbfj., EF., ÖNyl., Estl., Norrl., Dl., Vl.-Älfd.
En biform ry är vanlig i mell. o. södra Sverige (Rz 545 a, Nn
Fryksd., Nilen Sörb.). Etym. osäker; om Ils. rödja återger utta-
let, kunde ett fn. *r0ySa f. (af roudr 'röd') uppställas. ^) Öb., Br.,

Kkr, Nyl., Uppl.; No. raudleg isl. *rmdlegr. *) Fby; Dl. rågna
rägn (Rz 547 b) No. rågn (Östl. å Trondbj.).

318

röra v. rhr sv. vb. tr. o. intr. 2. — hu rér o 7m fhr säges om

en skvalleraktig person. — Syn. *rådda v. Se *buffla,

*rucka. Jfr *tvara (omröra).
röra s. roru iit. pl., f. — alt ohland i am roru. — Syn.

*rä(l(la s., *kolla s., *kyltra s.
rörelse rérals ut. pl., f.
rörvippa rwfrvlpiir pl. t. Blomvippor på vass. spritade anv.

till fyllning i sängkläder.
rörvippsdyna ré}frvt£sd[/nu f. Bolster af föreg.
*rösa ^) nkusu f. Röse.

rös[e] rmps n. — Syn. *rammel, *rummel, *rö.sa.
röst VQst pl. -ar f. Stämma. — Ers. vanl. af ljud.
roste vQst n.
röst-[moder] *-modra ^) réstmödru f. Öfversta stocken under

takröstet d. v. s. i själfva husväggen.
röta s. I — ers. af *räte.
*röta 3) s. II njiptu f. Stängsel i vattendrag afsedt för hamp-

1. lin-rötning.
röta v. I rhy;jt sv. vb. intr. 1. tr. 1 Taga 1. gifva röta. — I

intr. bet. vanl. ruttna 1. *räna.
*röta '') v. II rémt sv. vb. intr. 1 Rama. — Jcudima r^iutar

i fmusi, ja tra^g shl dom.
rötmånad rétmona 1. rétmm m. (def.,) ut. pl.

1) Dl., Nk. (Rz 554 a); No. r0ys f , fn. Iir0yse n. = hr0y-
sar f. pl. 2) -piyj^ jjyi_^ Norge. 3) Fby, Nyl. *) isl. routa fsv.
röta v.; kvarlefver i Öb., Nb., Vb., Hs., Mp., EP., Nyl., Estl., Gotl.,
Vm., Nk. (Rz 535 a), Fryksd. Afljud till fn. kriöta hsv. J-yta.

31'j

s.

s åi< pl. obr., n.

[sabel] *sabbel sähhl pl. sdhilar m.

sa[(le]l S(U 1) pl. SfUar m.

saf sdv ut. pl., n. 1) = hsv. 2) Saft i allmh.

saft saft ut. pl., f.

saft [ig] *-ug sdftu adj.

safva 5«ya sv. vb. tr. 1 : 1) Tappa safven ur trä. 2) Barka

ett trä tredje gången, o) såva rowiina Renskrapa och

urgröpa rofvor.
*safva [sig] ^) sdva^sa sv. vb. rflx. 1 Skubba sig. — svmi-

sava^§a mot hmsknmtn.
safve sdva ut. pl., m.

saga ségu'-^) 1. sdgu 1. sdgu f. Gr. § 43, 1. — Syn. gåta.
[sages]maii *sagos-*) ségus- 1. sdgusmån pl. obr., m. — noiv

kan du tala om a, man int tragg du na satj sagiis-

man.
sak sdk 1. sak pl. -ar f. — now a saiåa*po ha vist. — Syn.

ärende. — Saker {= effekter): se ^doning, *futtikor,

*nö(d)gor, *pyssjor, kapina fi.
*saka 5) sdka sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. — koma mp o sdka

mt tide 80 lägg. — Gr. § 214.
sakata ^) fi. sdka sv. vb. tr. 1 Omblanda korten : såka kör [ra.
sakka fi. sdku ut. pl., f. Kaffesump.

sakna sdkn sv. vb. tr. 1. — a vart -mt ti sakij, ha a tnt a havi.
saknad sakna ut. pl., m.

1) NVa., Kkr., EF.. Nyl., Estl., Rn. Allm. i Sverige enl. Rz
570 b). 2) GK. Px. *safva \. 'skafva, gnida'; no. sava v. 'gnave,
gnide'. ^) Vb. ■*) isl. sogomaör m. ■■*) Fby, Ten. ^) Jfr dock
Rz 555 b saka. Ordet är i anförd bet. allni. i Flds sv. diall.

320

sakrameiitskad såkramémkadt oböjl. adj. — dat sakraman-

skadi fa!
I sakristia] *sakerstia ^) sdka^fiju f.
sakta v. sdkt sv. vb. tr. 1. — sdkt^sa sv. vb. rflx. 1. — oiotu

saktar a sa to ha val ajjlar.
sakta p. sakta adv. — he. gq^^o sakta Det går sä långsamt.
saktlig såkth adj.

sal sal pl. -ar m. Gr. § 100 anm. 2 n. 1.
sala sal sv. vb. tr. 1. — kära sqla ^llQp pa^ga ti brawm of

s&.
salig sqU adj.
salighet såhhht ut. pl., f.
salt sålt 1. sålt ut pl., n.
salta sålt 1. sålt sv. vb. tr. 1. — gq ostq salt ts}pti, so mf

maska kombar i ha!
salt[ig] *-ug såltu 1. såltu adj. — Jfr ft*isk 2.
saltlake sålt- 1. såUläka ut. pl., m.

salt-*ser '^) sålt- 1. sdltser n. Saltkar (mindre, anv. pä bordet).
saltliis sålt- 1. sdUlhs adj.
saltvatten sålt- 1. sdltvåtn ut. pl., n.
salva sdlvu f.
saiuka sdmk 1. sdgk sv. vb. tr. 1, t. ex. samk ihop h^jpjt. —

sdmk^sa sv. vb. rflx. 1 Samla sig.
samla sdmhal 1. sdmal sv. vb. tr. 1.
samling sdmhh^g pl. -ar f.
sammaledes sdmalhs adv.

sammankomst sdmagkdmst pl. -ar f. — babti.^tra had sa-
magkomsta i gm- kv&l^.

1) Sål. allm. i Flds sv. diall. 2) ^tnj. jjyl., Uppl., Vg. (Rz
556 b); No. saltscere n. Af ralty. saher idm.

321

saiinui', -a sdma oböjl. adj. \' pron. — tiih serna tis. Likct-

dant, dylikt.
sammet sdnnt 1. sämat ut. pl.. m. — Ers. vanl. af silk«'.
*sams s. sdm.^ pl. -ar m. Falshyfvel.
sams p. sams adv. & oböjl. adj. - ti a sams i da ntar. —

l{omhajti> sams o?
samvete sdmvaf 1. så/rvat ut. pl.. n. — ha a sa^l^^amvah

sat ot fan vand, so m.t har a na tukt mp mear.
sand sänd 1. sdnd (def. sdij 1. san) ut. pl.. m.
sanda sdnd sv. vb. tr. 1.
sandbacke sdmbdka m.

sand-*^väf sdngrkv 1. sd^grkv pl. -ar f. Sandgrop, sandtag.
sand[ig;] '^-vl^ sdndu adj.
sandkorn sdgkmi n.
sandlass sdnlds n.
sandmark såmdrk ut. pl., f.
sandås sdndos pl. -ar m.
sank s. förek. i uttr. t^sdgk, t. ex. hotn (Ut t sagk mtafyn

Jialii.
sann sån adj. 1) = hsv. 2) Sannfärdig. — notv a ha san,

ast jmwar a, ska du trow.
sanna sdn 1. sdna sv. vb. intr. o. tr. 1. — såna ola mm! —

ha sana^sa Det besannades.
■-•'sann-diMhnmad ^) sdndrhma oböjl. adj. säges om en. hvars

drömmar pläga gå i uppfyllelse.
sann-sa^a sånsh(ju 1. -skgu 1. -sågu f. — tnt tsandar ja na

gqtur o talar tnt om a, f^r ha a S}pnd ti jmiv tukt,

man vtl a hqjq/i sanse^gur om rodati^,so^ska a fo,'o

hå a sant m& d^m. (Forsby, Gunnar).
sann-spådd sdnspod adj.

^) No. sanndr0ymd.

21

322

^sappa suj) sv. vb. intr. 1:1) Suga. — h(2m sapar po tutrt
san. 2) Röka. — ha såpa so Jf^crfjit mr pipii. — ht
sapar håra upo du o n^^pkar.

sa]»])i Ii. sdp ut. pl., m. Fiskblåsa.

sarf sårv pl. -ar m.

sarga sarg sv. vb. intr. 1 Skära med ohvass knif.

satan satan ut. pl., m. — ha va in satan tt mamstsu 1. m
satans mamsUu (1. mamsk). — no du sota satan!

savu ti. 4- kött sdvuiåipt ut. pl.. n. Rökt kött.

sax saks pl. -ar f.

scliarlakaii /dfakan ut. pl, u.

scliarlakausklabl)eii förek. i uttr. Jqlakansklåhi kom xpvi a L
ha ft /q/akansklåhi Han insjuknade i scharlakansfeber.

schas /ds interj. — fds kat!

scliatull fatul 1. s/atul n.

schas fås 1. /éas 1. sisåis ^) pl. -ar m.

[se] *si 2) si pret. sög ]. so sup. slt 1. sid imperat. si 1. st
vb. tr. 0. intr. — st^so! — si rqmt Se spöken. — 5/
tvo gaggur o cUréra aig^gaggu Ordspr. — „^a str, ja
si",^§a hlin to halt dansa Ordst. — si öm a Se efter
honom. — Jfr '^gassa, glo, '^glosa, *g-lug-ga, giutta,.
*kucka, skada, '"tira, *uggla v., *vägla.

*se ^) p. sé, lockord till hundar och andra kreatur. Vanl. sa
så!

sed séd pl. -ar m. [Sälls.]. — Ers. vanl. af ti. tapa 1. omskr^
med '''pa.

^) Med dift, äfvcii i Pyttis. Tyder på en biform *sches. [Åtiii.
i den yngre generationens språk börjar ä mångenstädes i svenska
Finnland vika för é ! sålunda mycket ofta lesa nesa (»: näsa) hreka
o. s. v.]. ^) AUm. på östsvenskt område o. trol. äfven i Sverige.
Rz 572 a. fsv. s7a isl. sid. Jfr Bråte ÄVmL:s Ijudl. p. 14. '^\
Allm. i Finnland.

323

s[e<l]aii sdn^) konj. o. adv. Gr. i^ 192 C 1 «. — ait f^,sl

[1. f^.st\ o ana san Ordspr.
sedel skihl pl. sådilar m.

se^" sår/ adj. Gr. § 36, 5. — häda brm a so sag o sMhdka.
segel sigal n. 1) = hsv. 2) Stålskifva mellan kvarnstenarne.
segelbåt sigalbot pl. -ar m.
segelsniire sigal^iih' n. Skot.
sei2;la sigal sv. vb. intr. 1.
seglare stglar m.
segna — ers. af *sättiia.
segsliten sagllUi adj. — ^nt dqr a an, hu a so sagÅhU huda

Xlakta.
seipi Ii. såip pl. -ar m. Stäm. — shpstän kallas Bennäs

skämtsamt.
*seka '^) Sbka 1. saka sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. — ha sakar

o shka^^o lägg otar, a vql^laid häda vantasi.
sek[re]ter[are] ^) sikter pl. obr., m. I titlar sikter 1. siktar.
sela I såla sv. vb. tr. 1. — sala gtw^', ja^ska rais mt *

suk7ia.
*sela? ^) II sila sv. vb. intr. 1 Droppa, rinna långsamt.
sele siUa m. Gr. § 41, 3.
sel(e)-(lou såladon n.
sel(e)-(l\'na såladynu t
sel(e)-tamp '^) sålatåmp pl. -ar m. Selpinne.
seminarium siminqrii ut. pl., n. — di lf§^§a tt prasjisalar

po simmarn.
semla simhlu f.
sen sam adj.

1) Under samma form i NVa., Ko., Na., Gsv. I mlty. finnes
ett till forrtien härmed sammanfallande Sän 'alsbald'. ^) Öb., Br.,
Fby, Ten.; mycket spridt i Sv.; Rz 560 b. ^) Sekter upptages ss.
hsv. i alla nvare svenska ordl. *) Öb. Jfr kske hsv. sUa. ^) Fby,
Nyl., Sm.

324

seua smu f.

senap smajj ut. pl.. n.

senat smatn m. def.. ut. pl.

I .sendrag I "■'.seno-drag ^) siniidrag ut. pl.. n.

*senlig ^) skmh adj. Senfärdig. — ha ga^^o samht td jmr i

hmsi. — Syn. ■drvltug:, '•'dr<Uig.
sensalva — se nieinanskraft.

september seMamhar 1. saftåmbar ut. pl.. m. — Or. § 94. 4.
I servera] *salvera 3) saWr sv. vb. tr. 1.
Iserviett] -''salvlilett *) salvåf pl. -ar m.
.sex saks n. card.
sexa såksu f. Siffran 1. talet G.
sexnian såksmån pl. -man 1. -manar m.
sextio s^U-s^? n. card.
sextionde såhstmnd n. urd.
sexton sakstu n. card.
.sextonde såkstund n. ord.
shirting férjjgg ut. pl., m.
si ^1 ad v. förek. i uttr. si o so.
*sibba ingår i sms. *klott.sibba qv. v.
.sida sidu t
siden — ers. af silke.

.sidensvans sklnsvåns pl. -ar m. Ampelis garrulus.
'^'sidkrok[igJ -ug; •'') sidkröku adj. Sned, om person. — lia a

bun so ymfisjp, so ha a ramt sidkrokii.
siffra sifru f.
.sig sa pron.
sigill sipl n.

^) NVa., Nyl., Ornisö. fsv. senodragh. ■■^) isl. seinlegr adj.
^) Po. *) Nyl., Götald (Rz 556 a), Gotl.", Uppl., Fryksd.; da. sa?-
vet it. salvietta. ■') Uppg. äfven frAn SM-e.

825

•''si^ne-stund slnastbml pl. obr., f. Kort stund, ögonblick. | Eg. :
en stund icke längre än att man hinner välsigna sig|.
— ha va håra in UXlin smastond som mona sUarn
nii/a mai^a o to so vi hur vatm Xloiv jf.vi griuidi.

Si«:;iii'ds-mässa ? sfsm^i- 1. sUihsmks^) ut. pl., g.? utmärker en
obestämbart aflägsen tiderymd. På frågan nrrr'^ kan
man svara om stsm,smas, to fora khps, därmed anty-
dande att uppfyllelsen af ifrågavarande tanke, önskan

0. s. v. knappast någonsin inträffar. — Jte sis- äfven /-

1. s/-, det sistanförda sällan.
sik s/k p]. -ar m.

sikliija — se kutuli fi.

sikt s!/d n.

sikta Sfkt sv. vb. tr. iV: intr. 1. — sikt m(}j(li so vi int tra^g
jita agnana. — ngtv stkta ha ma hipsu po håra, man
ast kund a rok a. — stldamihl ut. pl., n. Siktadt mjöl.

sil 5/7 pl. -ar m.

sila sil sv. vb. tr. o. intr 1. — väst nu, ska ja sd nifpMji
f^st. — vatni sdar jinum san.

silfvei' SI Ivar ut. pl, n. — ha fins magg sarlar ov silwi,
mamjbast a ha som a i gamhal fedana mm.

silfverpe[imi]ng silvarpagg pl. -ar m.

silf[ver]-'^sked sUvafkl pl. -ar t

silt'lverj-''\skre(l silskrkl 2) n. En otalig mängd af små band-
likt framskridande maskar. Ordet anv. äfven ss. okv. för
en långsam mska. • — koma hul nu strakst, silskrbdh!

1) NVa. (allm.? , äfven i Hsk. o. Nagu. — sism^'- Sfsws-
utgå, om ofvanstäende etym. försvarar sin plats, från fn. Siugurcr
(Nx AIslGr. - § 92 anm. 1) gen. Siu(g)ur(d)s (vanl. -ar). Jfr
Sigfridsmässan i Småland (d. 15 febr.). — I Norge, Trondhjems-
trakten, är Sjiirsmess d. s. s. Tollaksmessa \<d'orl(iks-] (23 dee.).
Aasex 823 b. Den senare jfr väl den rätta. 2) Vö., Vb. (Rz 598
a). Ordet innehåller fsv. sUf n. 'silfvcr' (Rqv. III 168 b). Äfven
i No. silv 1. sglv n.

;J26

silke sUfJi 1. sUfJt ut. pl., n. 1) Silke. 2) Siden.
silkesduk sUfJis- 1. sUfsisdmk, pl. -ar m. Sidenduk.
silkeshatt stlUis- 1. sUfJtsJiåt pl, -ar m. Sidenhatt. .,liug

hatt''.
silkeskjol siltsis- 1. silUisUol pl. -isöllar m.
silkes-sko sUtshskgw pl. -skonar m. Sidensko.
sill s?'/r/ 1. 5*7 pl. -a?' m. — s^la a goiv ti jiia to a Jwmhar

frön arharti.
silris 1) Mariji silrls ut. pl., n. Drosera.
simbröd såwmhrh n. Barn taga ofta bröd med sig då de be-

gifva sig att simma, och kallas detta såmasbrrj. — ja ha

glfjmd samashrm haim, ha a so rukut ti va mta.
siiiilius sämashws n. — Gr. § 254 anm. 2.
simma såma sv. vb. intr. 1. — Ita, a so bra ti sama jcer ?

oga, Ka a^t hr ana o botn a sandii.
*simmer2) simbar ut. pl., n. (coll.) Glödspån, slagg. — Gr.

§ 74, 3. — 50j; simbn ihop o ka^t a i koriji!
simpa simpii f. 1) Fisken cottus. 2) Okv. föi- en argsint

kvinna. — hu a arg jjfsom in simpu 1. hii a in simpii,

huäa kyijflu anj^is (o: Anna Lisa).
sims stms pl. -ar m. Gesims.
simställe såmastal n.
sill san f. sm n. sat pl. sm pron.
sina sm sv. vb. intr. 1. — kiidii sinar, Ji^a so svnrl ma mi<iXUi.

— Se torrsiiit.
sinka ^) s. sigku f. Krämpa.

sinka v. sigk sv. vb. tr. 1 [ihop na] Medels k ram por hop-
foga. — vik sigk ihop t^mdi bradra so la^g.

^) Jumfru Marias silshår n. idm. Rz 582 a. ^) Denna
form är ej nppgifven från ngt annat skand. mål (brukas i Krby &c.?);
fsv. mlty. sinder isl. sindr n. = Rz 568 a. ^) Götald (Rz 567 b),
Fryksd. Upptages i Lll:s ordl.

327

sinnad sma adj. Vred. — ja vql^,w snja so ja luul Jcuna
Xl() }hal a.

sinne sm ut. pl.. n. An v. ish. i betyd, af elakt sinne. — Jiu
har t hiJa sm at ja a rad va härska hli ov anar.

"^sinnsätta [sig-] ^j smskti 1. smskt^sa pret. o. sup. -såt 1. -såt
vb. rflx. Besluta sig för ngt. — /m smsat sa ha 1. at
{=z ha) a^skii dzcera ha. — Syn. '''mara.

sins-eniellan sms-imlla ad v.

sint I ingår i sms. timgsiut, qv. v. "

*sint II ingår i sms. torr-*sint, qv. v.

*sipp, -a 2) sip pl. -ar m. 1. stjm f. Kalf. — Ss. lockord : slp
sip! sipu tan [<1 tan?] si-jni tan, så!

sirap sfj-aiJ ut. pl., n.

sirkka ^) ii. s^rku f. Syrsa.

siska Sisku f.

sist sist 1. sist adj. i\: adv. superi. — i^sistis = jcer om sistis
(k -i-) adv. tis. Nyligen. — ^^slstis to a va ver os, tala
ha om a. — ha va nu jccr om sistis 1. i^sistis. — ha,
som sist[ha kumi i saUi, ska f^§t (1- f^st) mt Ordspr. —
ha lava^om sist (1. stst) sa ha Ordst. — Syn. '''eftast.

TSits sUs pl. -ar m.

sitta v. 5*^* ^) 1. Sita pret. sdt sup. 5*'^^ vb. intr.

*sitta s. ingår i sms. ^uppsitta, qv. v.

*sittan[(le]-bräde ^) sitambra pl. -bradar n. Sittbräde: gung-
bräde.

-•^sitt[o]-bräde ^) situbra pl. -bradar n. Sittbräde i båt, toft.

^) Nyl. Part. sinnsatt 'besluten för ngt' däremot Öb.. Åld, Ko.
m. fl. orter, ^j q\^^ Trots olikhet i betydelse måste ordet jäm-
föras med isl. seppe m. 'hund' Vb. siljp m. idm. (Rz 570 a), Hs.
Säppa f. 'tik' (Rz 574 b). — Jfr *sysse. ^) Detta ord, som äfven
anv. åtm. i EP. o. Nyl., är af skand. börd: jfr no. siriksa f. idm.
<C *Si-hrik-sa 'den städse knarrande'. Bu (?) *) fsv. isl. sitia. ^) Nyl.
Jfr Gr. § 111, 2 /i;. 5) Fby Nyl. likaså, Ru. sUufhl f. idm. —
Situ- är gen. af infinitiven. (Gr. § 254 anm. 2 = Kock NA II 104).

328

sitt-sjuk sttasfmk adj. Sjuk af att sitta.
sjal sv/j/ pl. -ar m.

Obs.! I alla med lisv. sj- begynnande ord kan 67- i
dialekten utl)ytas mot ./- (t; 139, 1 ^) eller sU-
(Gr. § 144, 7). I somliga an v. dock enbart /.
*sjas;i fasa sv. vi), imp. 1 Prassla.
sju SI nav n. card.
sjua simwii f.
sjuda simd pret. srmad sup. simd vb. intr. o. tr. Sjuda; koka. — ha

SIW dar i gri/tii, gn^^yptn val^§viqrl goUs. — Syn. plllttra.
sjuk siwk adj. — Syn. ofrisk, "^pippiig;, *sär.
sjuka siiJiku ut. pl., f.

sjukas simkas sv. vb. dep. 1. — Jfr '''osaras.
sjukdom siwkdom ut. pl., m. — Jfr *far II.
"sjuk-krassl[ij>-] --ug- simkråXlu adj. Sjuklig. — Syn. krasslig,

■racklug.
sjukliug- — ers. af ' racklart'.
sjukua simku sv. vb. intr. 1.
[sjunde I *sjuoude simivimd n. ord.
|sjundel-del -''sjuoude- simtvundhl pl. -ar m.
sjuuga ><>u§g pret. sågg sup. smndSt [hällre fimdzi] vb. intr.
sjunka si/c^k pret. sd^k sup. smnfji [hällre fimtsi] vb. intr.

— Jia sagk ti hotn som ^n stain o lia pola håra i vatm.

— Jfr 'pumla, *.sättna.

sjusofvar^ sim(w)sbvar m. — sttg ii^ n^p, siwsovavi!
sjusolvaredagen sim(wJsova4än m. def., ut. pl. — to snjjsova-

(Jqn a ramu, so^ska ha ram i simtv vikur bakat.
sjustjäruorna sim(w)sUmiuna pl. def.
sjuttio siMi n. card.
sjuttionde simtmnd n. ord.
sjutton simtu n. card.
sjuttonde siwtund n. ord.

329

*sja M ./yff/f ut. pl., 11. Bråk, bestyr. — da ha^tfxp t so ston

foHW ma prpru-nptagasi, da ma, grH, sqy^yii/n dan a

dq.
sjäaro fömcar m.
*sjasa -) fos sv. vb. 1 : 1) imp. Brusa, susa. — hajosar t tradra

o 2)0 simi, Ka int na kvalmut nu matr. 2) intr. Väsnas.

va J'qsaj>ii ma Ude ny)?
själ 1 sdl pl. -ar m. Phoca.
själ II Jul pl. -«>■ f. Anima.
själas /4las sv. vb. dep. ]. — „^nt a ha so nq^r an", sa guhi

to ha falast Ordst.
själ(e)bössa sdlabfpsu f.

själ(e)-is siålais ut. pl., m. Is hvarä själskytte idkas.
själ(e)sk}i't snUasisfpt pl. -ar m.
själf 1. ''-sjolf ^j s((^lv 1. smiv oböjl. pron. Gr. § 31, 2. —

superi. Sfélvasti 1. smlvasti i tis. ss. t. ex. Jia va nxp

Si^lvasti fan. — Sf^lv sisad ihal^^a i fiol po Jch^gisu

Ordst.
själfkär si^lv(s)imr adj. [Sälls.].
själtiuördare siulvmmlar m. [Sälls.].

själfsvåld siHlV'Svdl(l_ ut. pl., n. = smlvsvojjl n. Äfven -l§-.
själfs väldig:, ''^-ug smlvs- 1. smlvsvö/jli 1. -^^ adj. Afven -l,s-.

— Syn. '''ärelös.

/ ^) Torde vara allm. i svenskt talspråk och upptages i Li.l:s

ordl. SS. fm. Härstammar från höll. SchoUlC. '^) Pö., Px , Uppl.

I Nu. finnas två verb med formen Siösa. Det ena, betydande 'fräsa',
sammanfaller med ofvanstäende. Det andra däremot bet. 'bviska,
skvallra' och står, på grund af egendomliga i Estl. gällande ljudlagar,
för äldre *SVasa, hkt äfven förek. i Hs, bet. yra, prata osaraman-
hängande' = No. (Sdm.) SOsa 'hviske, mumie, sladre'. [svasai SOsa
= jsl. SOfa *SVefa: séfa]. — [I Estl. Ordb. upptagas s/psa I o.

II SS. ett enda verb]. ^) ial. sialfr fsv. siolvev. — *SJolf —
beroende på *själv — äfven i Nb. Hs. Estl. (D. Nu. O. Gsv.) o.
Sörb., jfr No. sjöv Dl. sjöh (Rz 572 b); *sjalf Sm. Gd (Rz ibd.).

330

"'''själfsvaldiug siéivs- 1. smlvsvöjjli^g [äfven -?,s-J pl. -ar m. f.

Själfs väldig person, ish. gosse.
*sjiilfv{i(l<' sélvach 1. siålvach oböjl. adj. = sdlvasU (under

sjäir). — ha va mp s/.^lvash fan!
*själfva(1este siölvadish i svord. = föreg.
sjätte ^i(]t 1. fät 1. 5?.s«^ n. ord.
sjättedel siåthdhl pl. -«r m.
sjii SI o, def. 5<0?2, pl. sijmr (allm.) 1. si^ml, def. si^^n, pl. swdar

(formen hörd i Su.. P3\ och Pu.). Mare, lacus. — a^^^a

/"ara tid jfvi magg swdar. 2) Väg. bölja. — s/0(d)a

Alqr 1. hlapar mot stranda.
sjilbotten siqhdtij ut. pl., m.
sjöfolk siqfhlk 1. -/o^Z: ut. pl.. n.
sjiltagel st of ögal pl. -fbglar m.
sjiigräs s/0gras ut. ])1.. n.
sjögaug siogögg ut. pl., m.
sjö-'^'kiiminer ^) s/Mumhar ut. pl., n. Pors, mjTica gale. —

a pa Zfå</ Sifjkumbn i bran-vim o ha a to so bra ot

maga om a hq^^lMu.
sjö-*lid siålkl 1. st.qlid pl. -ar f. Sjöstrand.
sjöiuaii siqmån pl. -mhi 1. -manar m.
sjömil simid n.
sjöiuäi*k[e] simuerh \\.

sjönöd siönhd ut. pl., f. — fo va ja nktd t simeda.
sjöresa s/grhsu f.
sjr>radare siérodar m. Sjöräd. — siqrodavi visa^§a stondom

som kar o stondom som kvinu.
sjösida sésldu t def.. ut. pl. — ha a mair ,sQl^ism ot (1. po)

swsidu.
sjösjuk siésnhJi 1. -sismk adj.

^) Lmo.

331

sjöskudcUl .^/oskåda adj.

sjöt]'akt snjtrakt pl. -e,r f. — ha valsar mxfUyf hr/ra jrrr t

si.qtraktra.
sj("n"att«'u smvätn ut. pl., ii.
sjöviiul sifivm(cl) pl. -vindar m.
sjöväg' Siévhp m. def. (ut. pl.). — a komhar^tid cdi ba^t

s/.0vaiji.
skabb skdh ut. pl.. m.
skabblift-j •^-ug- skäbti adj.
[skada s. | '-^'skade ^) skåda ut. pl., m. — ha^sku va skada

om a^sku d0.
skada v. skåda sv. vb. tr. 1.
skadelysteu — ers. af ill-'''gör.
skadlig' skqdh adj.

skaffa skaf sv. vb. tr. 1. — skaffa |uiidaii| — se ''torda.
skaft skaft n. — Jfr slag-'-''val.
skaffa skaft sv. vb. tr. 1.
skafta skaffa adj.

skaftkäpp skaffjap pl. -ar m. Solfkäpp på väfstol.
skafva v. skdva sv. vb. tr. 1.
■*skafva '^) s. skdvu f. Skafjärn.
^skafve^) skava m. Eg. väl: en som skafvar. Ingår i sms.

kiiarr- o. 'iiiarr-skafve.
skaka skaka sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. =''kleiia, ='Tista.

*rug'g'a. rysta. *tiiska. Jfr *säcka.
skakare *) skakar m. Kvarnleka.
skakel skåkiil ■') pl. skaklar m.

1) msk. i flertalet östsv. mål; isl. skaöe fsv. skajii m. -)
isl. skafa f. fsv. skave m.; fmn. äfvcu i Hs. o, Gstr., 1". ö. dels
msk. dels ntr. (Rz 582 a). ^) Sörb. *) Likaså i Rommerigc i
Norge. •') Under samma form uppg. från Vö., Na., Fby o. Nyl.;
i södra Östb. skldml m. [tilljiimniDg!] isl. skokoll fsv. skdkul m.

332

skakel-käpp \) .sMJaUl.skp pl. -ar in. Liten träkrok hvarme-

dels skakelparet fästes i släd-'''tugaii.
skal sliiU n. — Ers. stundom af liotti fi.
skala I skuki sv. vb. tr. 1 J:)orttaga skalet från ngt.
'■'skala II 1. ■skälla? skåla sv. vb. tr. 1 \thop\ Hopsamla 1.

hopkalla personer 1. djur. — ga östa skala ^liop fora!
skala III skåla sv. vb. intr. 1 [(jv] Springa,
skalba^^e — se -'^skrott, '■'skrottmask.
skalk skulk 1. sk/ikk pl. -ar m. |Sälls.|.
skall skål ut. pl., n. (i alla bet.). — ja Jior/ t.ulch skal f'r<_>n

skocUi. — ch hqlila^iikal at variji.
skälla — ers. af ljuda, lata, skallra. •'skari'a.
skalle skåla m.

skallfogde skdlfod (def -fön) pl. -fgdar m.
skall[ig] =^-ug: skåhi adj.
skallra v. skåjjlar sv. vb. intr. 1.
skallra s. skåjjfnt f.
skälm skålm pl. -ar m.
skam skam ut. pl., m. —ja fi koma tihqks nvi skaijn t nava

tis. — skami gar po tar Jandi Ordspr. — Jfr '''skäm-

mor.
skamlig" skånjhU adj. 'l) Förbunden med skam. 2) Skamsen,

flat.
skamsen — ers. af skamlig, ''skämmande,
'■'skam-skadas ^) skåmsködas sv. vb. dep. 1 Se hvarandra stelt

i ögonen, en lek.
skam|vrä] *-vräg skåm(h)rog ut. pl., t — Ucrayi ,sta/.t anda-
sas po^ftk i skåm(h)roga i da.
■-•'skauk ^) skå^k adj. Sned.

^) Vö., Bo., Py. ^) Px idni. Eg. 'skåda livarandra på nära
(eg. kort) håll'; jfr isl. skammr fsv. skamber a. 'kort'. ^) isl.
skakker assim. af (fsv.) *ska7lk(e)r. som kvarlefvcr i Öb., Uppl.,
SM-e, Py.; *skack Vö. o. jfr Rz 577 a.

333

skans skans pl. -ar m. — ha ha vhvi m skans vrr hami'',.
*skaiisa skans sv. vb. tr. 1 Med rätt och orätt förskaffa åt sig.

— ha skansa ot sa so mrptsif pangar po hiite rami. —

-— Jfr hsv. tillskansa [si;?].
skapa 1 skapa sv. vb. tr. 1 = hsv. — skdpa^sa Bära sig at.

hurjats skapa ^(Ju da ny !
*skaj)a ^) IT skapa sv. vb. intr. o. imp. 1 Passa. — ast skapar

hade stotsi U vacUa.
skapare skapar ni.
skapelse skåpals ut. pl.. f.
skaplig' skåph adj. Försvarlig, som går an. — now a ha m

skqphtn isceru, om ajilar u va so dp\
skapnad skåpna ut. pl., m.
skara I — ers. af hop. trojjp.

*skara2) II skurit f. Ugnsraka, eldskj^ffel. Gr. § 43. 1.
skare skåra ut. pl., m. — ha a so roht U ga po skara po

stsidra hiU oyr^vqra.
skav(e)-möss skåramhs n. Lemmel.
skar(e)-snö skårasnh ut. pl.. ni.
skarf skärv pl. obr., m.
skarfva skarv sv. vb. tr. o. intr. 1. — a^ska skarv / tola-

mosposa Ordspr.
skarn skon ut. pl. n. Gr. § 30. 2.
skarn-hns skönhihs n. Afträde.
*skarnng' skönu adj. Skiten : eländig, usel. — dt a so skonu,

ttdi fina. — ha a so skonut t sUpgu hans.
skarp skdr^ adj.

'•'skarp-hröd skdr^hrfj pl. obr.. n. Härdt bröd. hålkaka.
-^skärra ^) skär sv. vb. imp. 1 Genljuda. — oska Vmv so ha

skara t hjariji o al fmstra skajj/ra.

^) Vö.; i Pö. Px. vb. rflx. idm. 2) jgl. skara i', idm. ^) Ög.
Sm. Sk. (Rz 580 b) med samma bet.; Fryksd. 'darra'.

334

skata s. — ers. af ^skjora.

^skata ^) v. skata sv. vb. tr. 1 Toppa (trän 1. buskar).

skate skata m. Trätopp fätVen på, växande trä). — ha kUtra

u^j i skata po huda hqg hjoirffii o say)(a?-) at a to kan

st alt mt ti boisi; ha vaksar mag g tuku bjeerkar i stan

o ve^^fsapariaba. — skata kallas också en stadsdel i

Jakobstad.
skatt skät pl. ~ar m. — now har ja al skatra htqla raij.
skatta skät sv. vb. tr. & intr. 1. — f-ip vä far a tntlava om

a int ska skat ti krmnu?
skatt[e]hemiuan skdthhman n.
skattiire skäthr n.
ske fé 1. sist sv. vb. intr. 3. [Sälls.]. — Ers. vanl. af häiula,

blifva, vara 1. varda,
sked I sUéd 1. féd pl. -ar f.

''•sked 2) II sUfkl 1. féd pl. -ar m. Skida, balja hos växter.
■-'\skeda siåéaju f.; bet.'? Ingår i sms. bell-'^skeda, qv. v.
'•^skedklofve ^i siåå>dkldva m. Slagbom i väfstol.
skef — ers. af =^skaiik.
Iskefva] *skäfva sisåv sv. vb. intr. 1. — Syn. -''väg-la, vinda

med ögonen.
*skel *) sisil n. Väg- 1. väfskäl.
I sken] '^skin ^) stsin ut. pl., n.
skena s. sUtnu 1. fénn f.
skena v. Jen sv. vb. intr. 1. [Sälls.].
skendöd féndh adj. [Sälls.].
skenhelig" fénheU adj. [Sälls.].

1) No. skata v. idm. ^) fsv. skej) f., isl. skeiöir f. pl. idm.
^) Öb., Estl., Dl., Vin. (Rz 582 b). Upptages som hsv. i Dalins
ordb., men ej af senare lexikografer. *) Öb. EF. Nyl. Estl. sMl 1.
skil; allm. i Sverige (Rz 585 a) isl. skil n. '') isl. fsv. sMn n.
Urspr. kort ?-ljud (aflj. till skina), har detta sedermera förlängts,
måhända under inflytande af hsv. ordet. — *skin Öb. Nyl. Estl.
Ru. Sm. Sk. (Rz 586 a).

335

skepa I sig] fép^sa sv. vb. rflx. 1 Göra sig till, krama sig. —

clu^ska tnt fep da sode, ast s/r u ot da halkar, hatar

kära ska ha va ot anar.
skep]) stsap n. — stff^^pap [o: stqr s.] ha sigla oktU Ordst.

— Jfr [smack] *smacka.
skeppare sUåpar m.
skeppsvrak sfsapsbråk n.
skeppuud /åpimd n.

skick sisik ut. pl., 11. — Ji'a so goiui sisik i haté fokfjt.
skicka sfstk sv. vb. tr. 1.
skickning sisikmgg pl. -ar f. Sändning.
skicklig- /ikh adj. [Sälls.J.
skida sisidii f. 1. sistda f. & m. Knif- 1. ärtskida. — Syn,

*sked II.
*skidbord ^) sUtbol n. Lösreling pä båt.
*skidbörd[e] sUihhl n. =: föreg. Gr. § 46.
*skider 2) sUidar n. Snö- 1. takskid(a). — ga 1. ran po sUulra

Löpa pä skidor.
skidstake sUidståka m. Skidstaf.
skifta sUift 1. fift sv. vb. tr. o. intr. 1 (i alla bet.).
skifte sisift 1. fift n.

*skiftig sUifti 1. fifti adj. Brokig, skiftande.
skifva s. sUivu f. — Syn. *flank.

*skifva ^) v. sUiv sv. vb. tr. 1 Klyfva, hugga. — sUw sponar
Löshugga spåner. — sisw up van Hugga
ved.
sUivavan 1. -ven m. def. L^pphuggen ved.

^) Vb., Åm., Sdm. — VNyl. *skifbord idm. är väl ombild-
ning af äldre *skidhord, jfr isl. sMÖ n. '(klufvet) trästycke, 2) NVa.
Är väl eg. plur. af ett neutralt *skid = isl. skid n., närmast ss.
kollektiv, slntl. i sing. användning. ^) isl. sMfa vb. — Vö., Vb.,
Götald (Rz 588 a).

330
skifva |si^| sUiv^sa sv. vh. rtix. 1. — mrttÅth sfhva^,sa >

skif[ve]-boiMl sUivabol n. Bord med skifvor.

skilja v. sUtli pret. o. sup. sUUt sv. vb. tr. o. intr. 2. — sUth
mr: 1) Urskilja. - -ja kan ^nf sU^h mr vam som komhar
po v&iji. 2) Göra reda för ngt inför ngn. — nu^ska
ja siSik mr f'\f da va ja ha dzorf. t stan Ins daga. —
ha sisil ov, ha tis. Det är skillnad, det.

^skilja s. sfsilu f. Eissel.

skilliiig' sUihgg 1. fih^g pl. -ar m.

skillnad sUilna ut. pl, m.

skimra sUhnhar sv. vb. intr. 1. — Jfr '"blicka I. *^lia.
glimma. *glisa, |2:littra, *gläiita v.

skina sUin pret. sUam 1. sUlna sup. sUim 1. sUiua vl>. intr.

— Se glimma, glittra, glänsa, lysa v., skimra,
skingra sfMggar sv. vb. tr. 1.

skinka ståigku f.

skinn sfHij n. — ha far ov som t tan sUin t- noUwadrt tis.

— ha (hit o. s. v.) hq^^låim po näsa tis. Han (hon
0. s. v.) ,.stär på sin kant".

skinna sUm sv. vb. tr. 1. — noic ska vh si ha ha sUina^cla
am^po hii saUa.

skinna [sig] siåin^sa sv. vb. iflx. 1. — mfh^}Jji- ha sihija sa
na liti san i aftus(t).

skinnbyxor sUimhfpksiir pl. t.

skinn(e)-nål sUinankl pl. -nolar t Nal hvarmed skinn hop-
sys.

skinnfäll sismfaj/l 1. -fk/jl pl. -ar m. 1. -ar (1. = sing.) n. —
lok int Iwsa a- sUinfaJ/li Ordspr.

skinnpäls sUiw- 1. sfMmpah pl. -ar 1, -pallar ni.

skinnmössa sUhjmfpm f. — dra stsinnnpsu jfvi- mn so kan
du sta om ha so^sku Mos skoji okiil.

337

skiimreiii sUmrkvni pl, -ar f. Läderrem.

skiuntröja stsintrmpju f.

*skiimug stsmu adj. Betäkt med aflagrad tjockare vätska (t.

ex. mjölk vid beg3mnande gräddbildning) 1. mögel liks.

med en tunn hinna. — m/.^XfJt a so sismii.
skipa sUåpa 1. fipa sv. vb. tr. 1 . — fapa rat.
*skira ingår i sms. iiäl-*skira, qv. v.
*skirfla ^) stMrvlu f. Skärfva.
skit sisH pl. -ar m. — to sUitn hpn jasa, so jasar ha }fVh

al 0nir Ordspr. — tas man' a rm- i ståijn, tas ma>^

luftar a Ordspr. — sisH o asit! tis. — Jfr *päpplor,

kacka,
skita v. sisit pret. sisht sup. stsiti vb. intr. o. tr. — spöt '»a
> 0gu o sistt po mi^^grqv om ha int a sant
Ordst. — Syn. kacka, *i>ärla, *skvira, *äa,
rapal (under ripiili fi.).
stsita sv. vb. tr. 1 [ne^iiq\ Nedsmutsa. — sfsita mf
ner galvh ma. vot skoica dm.
'^skita 2) s. sfMtu i. Diarré.
skitbjörn sUitbjmi pl. -ar m. Snusker, okv.
*skitel ingår i sms. straud-*skitel, qv. v.
skitfärd[ig:] *-iig sisitfalu adj. Osnygg. [Ordet är bildadt efter

analogi med ^renfärdig, qv. v.].
skitluis sfmhihs n. — Syn. *höusk(j)a.
skithus-hvirfvel sUitlimsvlrvil pl. -dar m. Okv. för en som

jämt gör sitt tarf.
skiten 1. skitig, "^'-ug sisitij 1. sUUi 1. sHitu adj. Smutsig,

osnygg, snuskig.
skitig(t)-vrak 1. -brack[a]? sfsUibråk ut. pl.. n. Snusker, okv.

1) Öb. Na. VNyl. *skirfla Dl. *sMrfla f. No. skirvel m. k\m.
'^) isl. sJdfa f. Uppg. från Öb., Nagn, Nyl., Estl. Fryksd. o. Sörb.

2-'>

338

skif-karP) sUltkqr pl. -kårar m. Stackare, odugling; okv.
skiti;?-byfxa] sisUihfpks ut. pl., m. 1. f. Stackare, okv.
skit-*kabbel .^fsltkåbd pl. -kåhlar m. Lort.
skit|o| + iiolo fi. sUitunbl ut. pl., n. Okv.: 1) Snusker. 2)

Odugling.
skit|oJ + ripuli fi. stsiturapal ut. pl., n. Okv. för barn som

smutsar under sig.
skit-oxe sfsitöks pl. -ar m. Okv.
skif-fräugd sisHraggd adj. Som känner behof af att göra sitt

tarf.
skit-viktig sUltvlkU adj. Ofvermodig utan orsak. — häda, x)ja-
smi a so stsUvikti, ha kav^rar jambh o storas, man
ast a ha na.
*skjora ^) sUöru f. Skata.
skjorta sUörtu f. — Syn. paita.
skjul — ers. af -' skof I.
*skjnla 3) sUMu f. Stäfva.

skjuta sismt pret. sMmt sup. skåU *) vb. tr. o. intr. — ha
skmut isbxlura t^da nmrrii. — stsmt at botij, so a gar
frön starna.
sk|j]ut(o)-*vigg skutiwlg pl. obr., m. Förbisedd person. — frp
va a ja dan skutuvig Hvarför är jag förbisedd just af
dig?
skjuts sUms pl. -ar m. — ha gar mt magg sismsar frön
hisaje cU(Esdéavarga}\. — ja^ska i sUmsn i mom, jq.

1) isl. skitkarl m. Ordet anv. ätm. äfvcn i Nyland. ^) isl.
fsv. skiör f. (msk. enl. Clb-Vigf.) *skjora Öb., EP., Estl., Rn.,
Ög., .Sm. (Rz 592 a); Nyl. *skjåra 1. *sköra [jfr isl. siör: siar:
sv. sjö]; Uppl. Sdm. Rg. Wp. *skjura ; D. skavar = urn. *skeiuarö.

Jfr Nyl. Etym. p. 34 s. v. 3) isl. skiöla f; kvarlefver i Öb., Kkr.,
EP., Nyl., Estl., Ru., Sdm., Ög., Sm„ Hll. (Rz 588 b). ^) isl.
skiöta skout skotenn.

i

339

skjutsa sfsm.s.^) sv. vb. iutr. o. tr, 1.

skjiitsbock sf.'^mshdJc pl. -ar m.

skjutshäst sUmshhst pl. -ar m.

skjutskarl stsmskär pl. -Mrar m.

skjutspojke sUwspb}fk pl. -ar m. Skjutsgosse.

skjutsrättare sUmsratar m.

sko s. skotv, def. -t, pl. -«r m. 1) = hsv. 2) Lådan under
kvarn-tuten 1. -tratten 2). — Jfr baiulskor, renimaskor,
suörskor, pjäxa, pjäxstöfvel, *pampyssjor, svartsko-
stöfvel, stöfvel, becksönisstöflar, känga, *tossa, virsu
ti., *kippsko, skohasa; suall; ^recept II, reshika.

sko v. I skåw sv. vb. tr. 3. — skow^sa sv. vb. rflx. 3 Draga
skorna pä 1. af sig ^).

*sko *) v. II skåiv sv. vb. tr. ' 3 Fälla, lägga skoning på ngt.
ja gutar ful^§koiu up isohi man.

skobragd sk6(iv)hrä^dar, def. -hrå^clra, pl. t. Skodon.

skock skök pl. -ar m.

*skoduk ^) sko(iv)dmk pl. -ar m. Skoning, fåll.

^skof^) I sköv n. Skjul.

skof II sköv n. Anfall, paroxysm. — Syn. il, ilgäug.

skofla sköval sv. vb. tr. 1. Ers. vanl. af maka.

skofvel sköval pl. skövlar f. 1. skövlar 1. = sg. n.

*skofvelsvenska ') sköval^vansk oböjl., g.? Rädbråkadt svenskt
språk. — ha tala^,skoval§vansk.

skog skog pl. -ar m.

1) fsv. skild n. 'häst'. *skjrtts- förek. i Öb., EF., Nyl. [ofta
skids-], Bstl. 2) Bet. 2 äfveu i MNyl., Estl., Götald (Rz 592 b)
o. Norge. ^) Redan isl. i denna bet. ^) No. sko v. idm. ^) No.
likaså; jfr Fryksd. sko m. 'fåll'. ^) Öb., Hvbfj., Kim. Förutsätter
fsv. *skof n., hvaraf omlj. sv. diall. *skgfve 'skärm' (allni. Rz 642
b). ■) NVa.

340

skoglig] *-ug skogu adj.

skogs-''''bässe *) skos- 1. skuksbas. pl. -ar m. Fästing, ixodes.

sko^s-*dniit sknksdimt pl. -ar m. Skogsbacke. Ö

skogsfågel skiiks- 1. skösfögal pl. -fåglar m.

skogs-*lid skukslid [& -A?-] pl. -ar f. 1) Skogsbacke. 2) Skogs-
bryn.

skogsmark skäksmark pl. -ar f.

skogsrädareu skuks- 1. skosrodari m. def., ut. pl. Skogstroll.

skogsväg skuksvkg, def. -"yfty*, pl. -vägar m.

skogsäng skuks- 1. -skosagg pl. -kggar f.

skohasa skQ(iv)håsu f. Gammal utsliten sko.

skoja sÄ;d_»0 sv. vb. intr. 1.

skojare sköjpjar m. Syn. ^hallick, karniiffel ty., rackare.

skojvärk skö^jpjvcerk ut. pl., n. Fusk. — ha va bara sko^fjvcerk
ma (I. i) t^mdi stola.

skola s. skola 1. s/fo^it f. — häda hl po}fisi gar i skohi
rai).

skola v. I skål sv. vb. tr. 1 Upplära i skola. — a du skola
du o vatt int va fogla hattar.

[skola v. II] skall ska 2) pres., sku pret. hjvb.

skolbarn skolbon n.

skolflicka skålfllku f.

*skolgängen ^) skölgamlh adj. Som gått i skola. — vi gam-
bal a mt na skolgamUi — som a x>a sa^-j — vi, mf.

skolhus sköVms n.

skolka skålk 1. skulh sv. vb. tr. o. intr. 1. — skalk int bmi.
häda dan sodenan!

skolmästare skolmastar m.

^) Fbj, Nyland. ^) Redan i isl. o. fno. saknas stundom det
utljudande 1: Nn AlslGr. "* § 237 anm. '^) Ordet brukas allm, i
Fld.

341

skolpojke skQlpö}pk pl, -ar m. Skolgosse. — vh a rna^g skol-

poxfka nast Vikluadas.
skolar sköllkr n.
skomakare skåmakar m.
skona skon sv. vb. tr. 1.
skonare skonar m. Skonert.
skonin^- — ers. af *sko(luk.
sko-näl skimal pl. -nolar f. Skomakaresyl.
skopa sköpu f.

skoplagg — ers. af skobragd,
^skorda^) s. skölu f. Stöd, stötta; ish. en i slik afsikt fast-

kilad sten.
*skor<la 2) v. skol sv. vb. tr. 1 Stödja, stötta, anbringa stöd

nnder ngt; ish. fastkila medels stenar. — om vh^ska

mos t skol uj) varjza?
skorf skarv ut. pl.. m.
skorf-'^dadde skårväåda ut. pl., m. Okv., eg. för en med skorf

behäftad person.
skorf-''"'plita skårvplUu f. Skorffläck.
skorf[vig] =^-ug skårvii adj. — Syn. ''^romsug.
skorpa skårpu f. (i alla bet.).
skorpna skarp 11 sv. vb. intr. 1.
[s] korsten ^) kåithn 1. kösthn pl. -ar m.
skosula sko(u:)sulu f.

skot — ers. vanl. af segelsnöre, '^^w g^ dock skot n.
skott sköt n. 1) Afskjutet skott. 2) Sjukdomsanfall. — ja fh

i skot ov liada sama smlcdomi otar, so ja kan ast stig

up m^§ana£i ulq,

1) isl. skörda f. Kändt med I I frän Öb., Vb., Fby, Fryksd.;
skåij Nu. m. 'stockställning anv. vid båtars uppdragande å land'.
2) isl. skörda v.; med I I i Öb., Br., Na., Fby, Pärnå, allra, i Sv.
enl. Rz 594 b. ^) *korsten allm. i Fld o. Sv.

342

skotta v. skota sv. vb. tr. 1. — skota iinda mul(la! Anv. ej

gärna om siiö (se maka!)
^skotta') s. skufu f. Redskap hvarmed ngt skjutes in i ngt;

ingår i sms. bröd-*.skotta.
*skotte 2) sköta m. Lösbotten i bat.
skott-kjirra sköUcem t
skottspole — ers. af väfspole.
skottar skotar n.
skrabba s. skrålju f.
*skrabba ^) v. skråh sv. vb. tr. 1 Skrapa, aftorka. — skrah

ov fotra dm po grasi fmi tju ko)uhar tn.
skrabb[ig] *-ug* skråhu adj.
*skrafla ^) skråval sv. vb. intr. J : 1) Knarra, t. ex. ss. tort

skinn. 2) Skräfla. — va stapeln m/ jqr o skrävlar

ijan.
*skrafvel-mässiiig ^) skrävalmasi^g ut. pL, m. Flittermässing.
skrake I skråka m. Mergus. — Jfr rät-skrake.
"^skrake II skråka m. Hästkrake.
skral skrål 1. skrål adj. [Sälls.].
skramla skråmhal sv. vb. intr. 1: J) = hsv. 2) Skräfla. —

tu skramhla^§o a Jiq^s Ja^g vaga.
skraiig'l[ig"] *ug* skrågglu 1. skrågglu adj.
skrauk skrågk n.

^skranka skrågku f. Skrank, stängsel.
*skraiiiia ^) skrmu f. Torr och mager varelse.

1) Vb. skuttu Kz 589 b, No. 2) Vb. hottenskott idm. R/
589 b, No. 3) Vb., Vg. (Rz 596 a), Estl., Ru. Jfr Ko. skröh v.
'fjälla abborrar'. *) Fby, Nyl., Ru.; tyckes vara allm. i Sverige enl.
Rz 597 a; no. skravla 'snakke'. Bet. 'knarra" är allmännast inom
8v. diall., men isl. skrafa v. 'prata'. Ordet upptages ss, hsv. i
Sundéns ordb. o. Lundelis ordl. ^) Po.; hos Sundén finnes
skrafvelis (ej hos Lll). *skrafvel Ög. Sm. m. 'afskräde' Rz 597 a.

") Jfr Vö. *skranol 'mager häst' (bättre *skrannel).

343

*skranniig ^) skrmu 1. skrånu adj. Torr och mager. — Jiada

liastn a so gamhal o sliriimi.
skrapa v. shråpa sv. vb. tr. \. — ska mt pap (jq ostq skrapa

grytu nu? — Jfr *skrabl)a v. — skrapa i (intr.), syn.

*hackla.
skrapa s. I skrcqm f. Skrapa, t. ex. häst-.
*skrapa -) s. II skråpu pl. obr., f. Okv. för [ish. en gammal]

kvinna. — hu a nip vn tukm skrapu, a^ska 'nt tal om

Imnar.
skrap (e)-biille *-bnlla skråpahhlu f.
skrap(e)-kaka skråpakåku f. Skrapbulle.
*.skrapel ^) skräpal ut. pl., n. (coll.) Skräp. — (h hq^^iti håra

skrapli j hude boda.
*.skrappla ■*) skråpal sv. vb. intr. 1 Skramla, smattra ss. t. ex.

regn. — raim skraplav po tqfsi. — Knarra, ss. t. ex.

tort skinn, va hq^cju tide nndi kladafalcli som skrapla

^skrapplor ^) skj-dplur pl. t. Affall, skräp. — al skraplima

vil du cUe ot ma o.
*skrapplug ^) skråplu adj. Ojämn, skroflig. — ha va so skrap-

lua IS häda samast vmtari. — Jul vatji a int bra ti

ls0)' p>Q, ha a obqrt §kraplu.
skratt skrat ut. pl., m. — llap m skrat Brista ut i skratt.

„]a hoksa jipst llap tn skrat'' sa guhi to a skoda t

skopi o va mfa br0 Ordst. — Syn. '^'lo III.

^) Vb. skrönu(g) 'smal o. krokig, Jtl. skränut 'mager', NVct.

skrmio 'torr o. mager', Kkr. *skrannug 'nödvuxen' VI. skran,
No. skrän 'mager, torr', Nyl. *skrannug 'skral'; aflj. diall. *skrimi

'mager' m. fl. Jfr Rz 599 a o. Vll Nyl. Etym. p. 34. '^) EF.,
Nyl. 3) Vö., Vb., VNyl. — isl. skrapall usel'.'*) Öb., Vb., VNyl..
Gsv., SMe. 5) VNyl. 6) Must, Kv., Vö., GK.

o44

skratta skrat sv. vb. intr. 1. — ha va skrata /ia.tls. Nog

var det sä! (iron.). — skratar bas._,^om skrata^,sist Ordspr.

— Syn. *hickra, *hockra, *mäckra. Jfr le.
skred skrid n. ingår i sms. silt'[ ver] skred,
skrefva skrivu f.
*skricka ^) skrik sv. vb. intr. 1 Åka skridsko. — ja kan skrik

i art bas jcenfron ti m/karhi, ha ja vil.
*skrick-is skrikls ut. pl., m. Skridskois.
*skrick-sko ^) skrikskbiv pl. -ar m. Skridsko.
skrida skrid pret. skråid sup. skridi vb. intr. — ha skridar

fram j]fSom masisi.
skrifbok skrivbok pl. -békar f.
skrift skrift pl. -ar f. — du gqr^ti halviti(s) om du int tro-

ivar a som stqr i skrifta, f}fj ha a gms ol.
skrifta skrift sv. vb. tr. o. intr. 1. — Ex. under munk.
skriftskola skriftskola ut. pl., f. Undervisning i den kristna

lärans hufvudstycken, lämnad en som beredes till sin

första nattvardsgång. — ]a cUi i skriftskola i fjol.
skrifva skriv pret. skråiv sup. skrivi vb. tr. o. intr. — skrw

tipkalt braiv ot ma, h0^(lu!
skrifvare skrivar m.
skrik skrik ut. pl., n. — Syn. *skväk.
skrika v. skrik pret. skråik sup. skriisi vb. intr. — Jfr '''galma,

*hixta, hoilikata fi., *hojla, hojta, *liärja, ^höska, skrala,

*skväka, *[v]röfla.
skrika s. skriku t
skrin skrin n. — Jfr *vacke.
skrikig — ers. af *pitng. Jfr gråtmild,
skriklials — ers. af larmskäp, larmtrumma, "^skväkbälg(e).

^) Öb.; i allra, i Sverige i bet. 'glida' Rz 598 a. fn. *skriÖka
afl. från st. vb. skriöa. 2) Öb., Hvbfj., Dl., Sk. Hit äfven Vätö
*khkskor pl. *[s]krickskor.

345

skriii(l[a] skrmd pl. -ar f.

skrof skrov n.

[skroffler] *ski'offel skrufal ut. pl., g.? — häda poxpkvasiln

hq^§krufal, vätska ja dzcera ot a?
skrofli^- — ers. af ^skrapplu;^:, *skral)blug, *skröpplug,

•iiacklug.
"^skrolla ^) skröl sv. vb. tr. 1 Skrynkla. — skrol int ihop

papavi i iskuna!
"^'skroppa ^) skrup sv. vb. intr. o. imp. 1 Dåna, genljuda. —

ha skraik so ha skrupa t haila hmsi. — starrtn skrupar

i sko(fh.
*skroppla skrupal sv. vb. intr. o. imp. 1 Knarra, prassla. —

ha skruplar t tar flod sUmi, i levi ak halnn ak h^rpji.

— arm.i skruplar i boska, van a ha?
skrot skrot ut. pl., n.
*skrott3) skröt pl. -ar m. Skalbagge. — hiida lägg mijii

staig np po stola o kkft ma sahsa skrota ov und^

tqisi.
*skrotta ^) v. skröf_, sv. vi), tr. 1 Skrynkla. — skrot mt ntr^

tydzi !
*skrotta s. skrötu ut. pl., f. Oordnad, hopskrynkiad 1. hopföst

massa. — ha k^ar aXt i am skrota.
*skrottiuask skrötmåsk pl. -ar m. Skalbagge.
'^'skrottug 5) skrötu adj. Skrynklig.
skrubb skrub pl. -ar m. Litet rum.
skrubbla skrubal sv. vb. tr. 1 Grof karda. — si^so, yiu^ska

ti skrubal ula.

^) Öb. 2) Ten. kröpa 'smått bullra', jfr DI. Ög. Vg. skräppa
eg. 'dåna, smälla' (Rz 605 a) no. skrepjM 'rassla'. ^) Vö. likaså;
<; *skrunt eg. 'ett skrof ligt djur', jfr VNyl. skruttog 'skrynklig'
fht. scrinfan 'skrynkla sig'. *) Kr. likaså, VNyl. *skruttas 'skrynk-
las'. Jfr föreg. not. -') VNyl. *skruttog idm. I Pö. Px. 'skrabbig'.

846

"^'skrubhlu^ ^) skruhln adj. Skroflig, ojämn. — //V; so skruh-

laimjmark yer Vfr katatihjjfji.
skrud skriM ut. pl., m. [Sälls.].
skruf I skrmiu pl. -ar m. = hsv.
*skriif 2) II skriaw pl, -ar m. Brudkrona. Gr. § 141, 1 n.

2 /^. — Jfr lill- o. stoi'*ski'iif.
skrulstycke nkrmstifk n. Ställning i smedja medels hkn filar

hvässas.
skruf va skrmu sv. vb. tr. o. intr. 1.
skrupeusa skupins sv. vb. tr. 1.
'''skryf ^) skrijv adj. Odryg, knapp. — ohju ga^^ki/ft ma vin-

tarkDalcJra.
*skrylla skrifl sv. vb. intr. 1 [up nqn\ Gräla pä, upplexa.

skrupensa. (Jfr Rz 600 skrälla Sk "ovetf o. 601 b).
skrymta skripmt sv. vb. intr. 1.
skrymtare skrymtar m.
skrymtar-käpa skripmtakopu ut. pl, f. Lismare. Jfr Gr. JJ^

127, 2 o. 202 D 1 ö.
skrynka skrxpnUu *) f.
skrynkla s. shpgHu f.
skrynkla v. — ers. af *skrolla, *skrotta.
skrynkl[ig] *-ug skripgkhi adj. — Syn. *skrollug, *skrottu^-.
*skryp ^) skrt/p adj. Treflig.
*skrypa ^) skrfjp sv. vb. tr. 1 [up nan] Roa 1. uppmuntra ngn.

1) Jfr ÖNyl. *skropplog idm. — se n. till *skrÖpplug. -)
Jfr [pä grund af föremålets form] isl. skrilV n. 'hövålm'; No. skruv
11. 'topp; ett slags hufvudbonad'. ^) rask. skryv är trol. uybildadt
efter ntr. skryft <C msk. skr/jj) (qv. v.), Öb. Norrl. Dl. skri/2) a.
'knapp, odryg'. Med målets form öfverensstämmer Nyl. sknjv, oni-

bildadt Py. skr f/g skr t/k idm. No. skryv skryp 'udrei' isl. skrifipr

'bräcklig. *) fsv. skrynkla v. •*) Samma ord som *skryf. qv. v.

Betydclseutveckl. 'knapp, kortvnraktig': 'treflig' = isl. skavi(m)r a.

'kort': 'skämta' (eg. 'förkorta tiden'). ^) Samma bet. i Öb. f. ö. I
Vb. 'göra att ngt ej räcker till' (Rz 602 b), No. 'föröda'.

^47

*skryi)else ^) skri/^jals ut. pl., f. Xöje.

*skryi)sam 2) skrt/psmn adj. Treflig.

skryta skrmt 1. skryf pret. skrmfA sup. skriHi vb. tr. o. intr.

— skrf/tand 1. skrwtand adj. Skrytsam. — 5/frwf 2n^ or
markna fmi (Ju ha inn po a Ordst. — Syn. kavera.

skrytare skr f/tar m.

*.skrabock ^) skröhok pl. -ar m. 1 ) Mask för ansiktet. 2)

3Iaskerad person. Sådana, mest gossar, vandra ur och i

luis under jultiden. — Ålajj in skrohoka!
skrala skral sv. vb. intr. 1.
skråma s. skrömu f.
skråma v. I skräm sv. vb. tr. 1. — ha skroma sa i hända

to a ful mila starna.
*skrama v. II skräm sv. vb. imp. 1 Rossla. — J/a skromar

i hri/sti.
*skråiia ^) skron sv. vb. imp. 1 Lindrigt tillftysa. — ha skröna

po ma nata. — Gr. § 52.
skräda skräd sv. vb. tr. 2. — skrad-mwli Skrädt mjöl.
^skrädda-^) skréul sv. vb. 1: 1) tr. Tillskära kläder. — vaw

ha skräda kladra ot da? 2) intr. Syssla med skrädderi.

— shta^.cju j(fr o sh'adar?
skräddare skrådar m.

skräfla v. skråval sv. vb. intr. 1. — Syn. '='bladdra, =gla]>a,
liabbla, "lioppla, höra (under liorajaa ti.), Jiotat^- (un-
der hotottaa fi.), jora (under jorutella fi.), profetera,
•skrafla, skramla 2, slamra I 2.

skrälla s. skråvlu f. — Syn. "^bläddra s., *forga s., *froll-
bytta, ^Iiabbla, *happla, ^piugelskida, *päppelsticka,

1) Öb. allm. 2) öb. allm. '^) Öb., Vg., Sm. (Rz 608 a),
Fryksd. ; ä.-nsv. skråhuke, skråbock. ■*) Uppg. frän NVa., Ko.,
Sibbå; No. skråna 'blifva bård ocb skriinipen', skråen a. 'torr,
skrumpen' — jfr isl. skrå f. ^) Öb., Hvbfj., Norge.

348

*rallkäriii^-, sladdra s., slamra s., slappertacka, ^slapp-

ra s.
skräl'I|i^| Mv^f<krdvlH adj. — Syn. -'habblug, 'happlug, *pjall-

ru^, sladdri^-, 'slamru^.
skräld skralt adj. Spräkt; t. ex. lampki/pu a skralt.
skrälla skrål sv. vb. 1 : 1) intr. = hsv. 2) tr. Slå sönder.

— skral iut glast sondar!
skrämma skräm sv. vb. tr. 2. — Syn. *fasa, *rädda II.
skräuka skrågk sv. vb. tr. 2. — skragk sop 1. sojis tandra.
skräp skrtip ut. pl., n. — Syn. =''klatter, '''klotter, ^knäpper,

'^rask s. I, 'rask, *skrapel, *skrapplor, *urväljor.
skräpa skrap sv. vb. intr. 1. — va a ha som skrapar tj finan

i vaijt?
skräp [ig;] *-ug skrapu adj. — Syn. *råskii;[^.
skräppor skräpur pl. t.
*skröm[m]a O skréipm sv. vb. intr. o. imp. 1 Knarra ss. t. ex.

skare. — snön skrhnfmar muh fotra. — Gr. § 52.
*skröpplug 2) skrffphi adj. Skroflig. — tala a skrxfplu.
skubba [sig] skub^sa sv. vb. rflx. 1. — Jfr ^gnissa, ^gmiggla,

*skufva [sig].
skuffa skuf sv. vb. tr. 1. — sktifis pret. o. sup. -ist Skuffa

hvarandra. — poxpka skufis tcert di fajjlar bo tv(). —

Syn. *stufva.
skufva skmtv sv. vb. tr. 1 Skubba, skrubba. — ra?:pi skmua

sistm frön hända.
[skugga] *skugge3) sku^a ut. pl., m.
skuld skiijjl pl. -ar f.

1) Aflj. till fspr. *skrimm, i No. 'tala hårdi', no. skrumla
'larma'. ^) Omlj. till *skropplog idm., hkt ord an v. i ÖNyl. o.
hvmcd jfr no. skroppeu 'indsvnnden' [eg. p. p. till fn. *skreppa,

se n. till *sh'op2)a] hsv. skrumpen. Nagu = P.-P. ^) isl. skiigge

fsv, skuggi m. Ordet är msk. äfven i andra östsv. mål.

349

*skul(lug ^) sMJjfn adj. Skj^ldig ngn ngt. — a du skujjju stor

pangar ot (1. til) a o'^
*sk.ulla '^) skiil sv. vb. intr. o. imp. 1:1) Lysa. • — Jia sku[a^

^0 grant. 2) Utmärker ett slags hägring po sjön, hvar-

vid holmar, grund, farkoster o. s. v. synas höja sig öfver

hafsytan och träda närmare, dock ej stående upp och

ned. — sko, so hi}pja skiilar i kval(l!
skulle skula m. 1) Höskulle. 2) Husvind. — dr&ndh sovar

po skula i nat.
*skulta s. ski'dtu 1. skultu f. Ojämnhet (Finnl. „skvätt") pä

väg. — ha skaka^§o fiphcE^a ilakt i skuUuna.
*skulta 3) v. skult 1. sMdt sv. vb. intr. 1 : 1) Befinna sig i

vaggande rörelse ss. t. ex. en gungstol. — isigkstola

sktUta^^o ha tar unt i qruna. 2) Stöta intr., ss. åkdon

på ojämn väg. — ha skulta^ (1. iscpru skuXtaJ) §o ja

ratnu bitar^luggu ov.
*skultug- skultu adj. Ojämn, stötande (om väg). — ha a m

so skuXtua vag ti p->prlsmasi.
skum ski/m ut. pl., n. — Syn. *]ivada.
skumma skym sv. vb. tr. 1. — skym grada ov mi^XUt.
skumpa v. skiimp sv. vb. intr. 1, — Syn. *skunka.
'■'skumpa s. skum2m f. Fördjupning, med afsikt urgräfd i kälk-

backe. — ha kom val xpvi al skumpuna.
*skuuka*) skugk sv. vb. intr. 1 Gå ojämt; skumpa.
skur skwr pl. -ar f.
skura shhr sv. vb. tr. 1.
skurk skurk pl. -ar m.

1) Ksl., Gsv., Norge. 2) öb., Vb., Åld, EF., Nyl., Estl., Gotl.,
Vg. (Rz 606 b); Sörb. skålla, No. skolla, Vätö skidlra. Jfr Vll
Ö. M. p. 113 s. v., 111 *håda v. '^) Kr, lin. ABjud till sv.
diall. *skvalfa Rz 609 b. *) öb., Gotl., Sm., Bl., Vg. (Rz 586 b).

350

*skurra ^) v. skur sv. vb. intr. 1 \ov] Åka med fart.
^skurra s. skiini f. Ett slags barnvagn med trähjul.
sknta skmtu f.
skutta skitt sv. vb. intr. 1. — skut at mi^iXtJi mp, hs! —

Syn. harpata fi.
skvala skvala sv. vb. intr. & imp. 1 . — ha skvalar o rama^

§0 ohqrt iclq.
*skval(e)-bytta skvålahxptu pl. obr., f. Okv. för en som jämt

väter under sig.
*skval-[kvaru] '■■'-kväru skvålkvkri pl. -ar f, Skvaltkvarn.
'^skvalla s. ingår i sms. kvarn-*skvalla, qv. v.
*skvalla2) v. skval sv. vb. intr. o. tr. 1 Skvalpa. — vatm

skvalar mot strandi 1. i amhan (1, i flasku).
skvallra v. skvåjjfar sv. vb. intr. 1. — vi ska du ran okngg

o skvalcjar om ha? — Syn. *ralla v., *rolla v.
skvallra s. I skväjjlru f. Skvallerbytta.
^skvallra^) s. II skvälffrur pl. t. 1) Skvaller. — Syn. *rål-

lor, *räiior. 2) bjcera up skvajjjrmia tis. Vid gående

upplyfta kjolarne (om fruntimmer).
skvallr[ig] *-iig skvälclru adj. Skvalleraktig.— Jfr- skräflig.
skvalpa skvålp 1. skvdlp sv. vb. tr. o. intr. 1 . — Syn. ^skvalla,

'^skvippa, *skvippla.
*skvatta *) skväta sv. vb. tr. 1 Stänka. — ha skräck to ha

staig up frön samasi o ja skvata vatm po a.
^skvätter ^) skvdtar ut. pl., n. Ngt tunt och vattnigt (om

mat). — Jiisaje gr^-iptn a ba?rt skvatn.

1) Öb., EF., Nyl. Jfr Rz 608 a skura. 2) Står kske i st. f.
svalla (med inskjutet k likasom i södra Öb. och MNyl., åtm. Ksl.
o. Espå s:n). ^) Hvbfj. *skvaUror pl. t. *) Sdm. "(Rz 610 b).
Aflj. till *skvätta. — da. skvat s. 'skvätt, stänk'. '') Jfr Gotl.
Fby VNyl. *skvattrOfJ a. 'lös, vattnig (om mat)'.

351

skvattra v. skvdtar sv. vb. intr. 1. — stsoru sJcvatrar. —

flikuna hikrar o skvatrar po haka.
*skvattra s. skvåtru f. Skrattlj^sten pers., okv. (ish. om kvin-
nor).
*skvipa *) skvip sv. vb. tr. 1 Ösa, stänka; t. ex. ska ja skvip

skgpu wi da?
*!>ikvippa 2) skvip sv. vb. intr. 1 Skvalpa. — vni^^fp skvipar

i sismlii.
*skvippla ^) skvipaX sv. vb. intr. 1 Skvalpa.
*.skvira *) skvh- sv. vb. intr. 1 Cacare. — Vanl. skvirar o

sUitar.
*skviiTa ^) v. skvhv sv. vb. intr. o. imp. 1 Slingra. — Xlada

skvirar j dith. — ha skvira^^o po vaip ulq.
^skvirra **) s. I skvmi f. Slängkälke.
*skvirra s. II ingår i sms. siiö-*skvirra, qv. v.
*skviiTUg skvivu adj. Slingrig. — ha va skvirut po isa so

ha tjpAaU va ncer upo U vir okuL
*skvir-skita skvi§lsUu ut. pl, f. Svär diarré.
*.skvittra '^) v. skvitar sv. vb. intr. 1 : 1) Skvattra. 2) Sladdra.
*skvittra s. skvUru f. Sladdra.
*skväk skvak nt. pl., n. Skrik.
^skväka'') skvak sv. vb. intr. 1 Skrika.
*skväkben skvakhhn n. Öfverarm. — ja^ska ta da ^ skvak-

bami.

1) Jfr (?) Mx. skvap idra. 2) Np. svip Mx. fvtp Hvbfj.
'*skvippa \åm., assim. af likabet. *skvimpa, som enl. Rz 610 a är
'nästan allm.' i Sverige. ^) Jfr Sörb. skvampla idm. Mx. Kr.
*skvappla 'spilla'. *) GK. med samma bet., i Px. 'skvala' jfr no.
skvm-a 'sprndle'. ^) Har inskjutet k: <C *svirra Vg. 'svänga' Rz
708 a. 6) Sm. Vg. *svirra idm. Rz 708 a. ') Fby 'pladdra',
Gsv. No. 'kvittra'. Aflj. till skvattra. ^) Öb., Nb., Vb., Ög., Sm.,
Vg. (Rz 611 a), äfven Ingå i VNyl.

352

*skväk-[l)iilft"l *-bälge skvåkbalja ut. pl., m. Skrikhals, okv.

skvätt I (= hsv.) — ers. af droppe, *.soppe, tär.

^skvätt ^) II skvåt pl. -ar m. 1) Stöt som man känner vid
åkning å ojämn väg. 2) = *skumpa s.

*skvätta2) skvåt sv. vb. intr. 1 Skaka. — ha va so rapiit ci
gatuna ^ stan so ha skvata 2^0 fåcerii.

skvätta ingår i sms. sten-skvätta.

sky siåijf pl. sUfijar m.

[skyffef] *skytfla sU-fppm f.

skyflfla stsfpfal sv. vb. tr. 1.

[skygg] *skjug-g' 3) sUufj adj. — Gr. § 22, 5 ; jfr Nyl. Et. p. 34.
— Jfr *otrygg, *otryggas.

[skygga] *skjugga siåuQ sv. vb. intr. 1. — hastn sUiuja fy
vadapinu.

[skygg]lapp *skjugg- sUiiglap pl. -ar m.

skyl ståyl pl. -ar m.

skyla sUf/l sv. vb. intr. 2 \}f.vi nq\.

skylblock sUylUbk n. Block med hvars tillhjälp skylarna ha-
las in i rian.

skyld sUfflil ut. pl, g.? Skyldskap. Ex. under huld.

skyld[ig] *-ug I sU}p]jlu adj. — Syn. *skuldug. Se bort-
skyldig.

*skyldug II sU}pl<lu adj. Befryndad.

skylla sUfpl sv. vb. tr. 2. — sts}pl da si^lv fyy ohpku o al-
(Jar ar.

skylspett sUijlspkt n. Spett hvarmed skylarne instufvas i lo-
gen.

skylt sis}plt 1. sts')plt pl. -ar m.

skymla — ers. af *grilla, *iin[m]a, *vrilla.

1) Ordet är allm. i Fld. 2) Allm. i Fld i bet. 1: jfr no.
skvetta A. 3) pby, Nyl., Nu., Vg.

353
>

skymma sisfpn sv. vb. imp. 2. — Jia siåi/maji-atj o ja tsandar
mt skodzi, vih ga ha>m mp.

skymning' stsfpnm^g ut. pl., f.

skymta) sUy.mt ut. pl., m. 1. n.? blott i uttr. ss. t. ex. ja so
mt 1. håra sUipmU ov a.

skymta siMpmt sv. vb. intr. o. imp. 1.

skjnda sis^pnd stundom stsrpndi '^), pret. o. sup. sUfpnda vb.
intr. — Si^so, sis^pndi nu bara! — härska ståffud om
a vil va ma. — Syn. *rappa II och (i bet. ila, hasta i
väg) ^bläddra v. II, *dåkall, *fllall, -fissla, =^fläng:a,
flänga, kaartaa fi., *kimma, *kuyltra, larfva, puha-
jaa fi., *ramma I «, smörja v. 2, *suo v. II, ''snöra II,
spänna, tvinna.

*skyndel ^) sUfpndil ut. pl., m. Skyndsamhet, brådska. — int
ha^(lu nan sis}pndil ma hade mp. [Ordet är sällsynt].

skynke sis}pgk n.

skytt sfs^pt pl. -ar m.

skytta sis}pt sv. vb. intr. 1.

*skytteri *) sUfptari ut. pl., n. Skytte.

skåda sköda sv. vb. tr. o. intr. 1 ; imperat. sko & sku '"). —
sko at mp so vatt tu. — ]ia skodajri<$ra Han är när-
synt.

skådare **) skådar m. Objuden bröllopsgäst.

skål skål pl. skolar f.

skålla sköl(l sv. vb. tr. 1.

skal pund skålpund n.

[skånk] *skänka s. skögku f. — Jfr sms. långskänk.

^) Förek. som tydl. ntr. i Ingå. ^) Inf. på *-m (analogibildn.)
iifven i Ingå, Nn. O. Gsv. Ru. Visserligen förutsätter ju nsv. skynda

äldre *skyndm <C *skundia gent emot isl. skiinda idm. 3) Qb.,
Hvbfj., Uppl. *) Nyl. Ållm. i Sv. enl. Rz 590 a. '") Likaså Estl.
^') Gsv.; no. skodar m. 'beskucr'.

23

354

«

'^skänka ') v. skögk sv. vb. intr. 1 Hoppa pä ett ben.

skåp skop pl. = sg., n. 1. -ar m.

skära s. skum f.

'^skara 2) v. sköra sv. vb. tr. 1. intr. 1 Skära, vanpryda med

skaror. — sköra int sond&r bob!
Iskäfvor] *skäf^) sisåv ut. pl., n. coll. — Syn. *skäl.
skägg siså(/ n.
*skägga *) I sisåg sv. vb. intr. 1 Springa, ila. ~ ha stsaga 1.

lia stsaga ov U skop.
*.skägga ^) II stsåg sv. vb. imp. 1 : 1) Stöta emot [hvarandra]
SS. t. ex. tvä hvarandra mötande båtar 1. kärror. — ha
stsaga i so ja val rada. 2) Taga skada, fallera. — noiv
cUtk a, fiir mt stsaga ha po humqr); fm' a int.
skägg[ig] *-iig sisågu adj. — Jfr hirfvig.
skäl I (väg-, väf-) — ers. af *skel.
*skäl •*) II sisal n. coll. Skäfvor. — hcimp- 1. Unstsal.
skälfva v. sisålv sv. vb. intr. 1.
skälfva s. stsålvu ut. pl., f. Frossa.
skälig ingår i sms. oskälig, qv. v.
skäligt sUåli adv. — Syn. *skönigt.
skälla s. sisalu f. ~ Syn. piiigla s.

skälla v. siséJ sv. vb. intr. o. tr. 2. — him sfåajjlar po bra
foAk o Ordspr. — sisat kan tu fast du hqjrukutpo fetra
Ordst. — sisal po ba du int bijis tis.
skäll-*kudda sisalkudn f. Skällko.
skällsord sisålsdl n.

1) Vö. Jfr Rz 5S6 h o. 587 a. '^) isl. skora v.; Vb., Mp.,
Sm., Bl. (Rz 592 a), VNyl. ^) Öb., Vb., Uppl. *) Uppg. från
Pörtom o. VNyl. < *skéfga jfr Nyl. Et. *skjoa p. 34. 5) Kändt
från Na., Fby o. Njl. i bet. 1. Ko. /åga gå på sned' tyder på

*skäfga jfr hsv. skef (isl. skeifr) o. Ped.-Pu. *skäfva v. 'skefva'.

") Jfr *skälor Px Vö. pl. 'slösäd', Nyl. *skiljor pl. 'agnar m. m.
d. affair.

355

skälm sfådlm pl. -ar m. — sUålm ha som dzavar mai^^om a

har Ordspr.
skäliiLstycke stsålmstfpk n.
skämma sfMtn sv. vb. tr. 2.
*skämmaii(le sistimand oböjl. adj. Skamsen, flat. — no(iv) vql^

((i so sU^mancl so ha mt va hU.
skämmas stséms pret. o. sup. sismista vb. dep.
*skämmor sisåtnur pl. t. Skam, utskämning. — Jmfe gqmhal

Xlipncliu fl sUamuna i lasash i soma§.
skämt stsamt ut. pl., n. — ha a cijjlajtiq sUamt som ha int

a älvar ma Ordspr. — Ers. vanl. af gyckel, *narriiig',

rolighet,
skämta sUåmt sv. vb. intr. 1. [Sälls.] — Ers. oftast afgyckla

1. raljera.
*skänglug ^) sisågglu adj. Gänglig, lång och mager.
skänk I siså§k pl. -ar m. — Ers. vanl. af gäfva.
skänk II siså§k pl. -ar m. Matskåp.
skänka stsågk sv. vb. tr. 2.— Ers. vanl. af gifva.
*skänkas 2) sisagkds pl- -f«' 1- -fi>' m. Skänk, gåfva.
skäppa sisåpu f. — Syn. *rifva s., *vacke.
skär s. I sisér n. 1) Klippa. 2) Skärgård.
*skär3) s. n sisér ut. pl., f Klarhet. — Ex. under *mule-

*[v]rånglng.
skär a. sisér adj.
skära v. I siséra pret. skär sup. skun vb. tr. Secare. — Jfr

rista v., *skåra v.
*skära*) v. II siåér sv. vb. intr. o. imp. 1 Klarna. — ha

sism- up ivi simi.

1) GK., Vö; jfr Hs. skänglor Sm. -ar pl. 'fotskankar' (Rz
586 b). 2) Allm. i Sverige (Rz 615 b) o. trol. äfveu i Fld. '^)
Sm. Hll. skära f. (Rz 616 a) fsv. skCera f. *) Vö.

356

skära s. siMru f. — Gr. § 19 II 1 «.

skäi'((')-l)ät sisénbot pl. -ar m.

skär((')-^'är(l sUéngnl pl. -fiolår m. — Jfr Gr. § 64, 8 «.

skär(e)-karl sUénkär pl. -harar m.

skärfva — ers. af *skirfla.

skärm ståérm pl. -ar m.

skärslipare sUérXllimr m. — ha gar u^o j\psom sUmrXlipa^i

tis.
skärtorsdag sU(hiQ§(lqn 1. -(Jan m. def. (ut. pl.).
sköfla stéttval sv. vb. tr. 1.
sköka — se *fläiiga, gatu-*flaiiga, hora s., ^liiibba, *kubba,

*slaska s., kurva fi.
skölja sU^h pret. o. sup. sU^il vb. tr.
skölp sUilj^ 1. sW^Xp pl. -ar m. Hålmäjsel.
skölpa sisél^ 1. ståtiXj} sv. vb. tr. 1 Urhålka med föreg. —

ha sis^lft Ui^^totU.
skön fén; ers. vanl. af fager 1. vacker.
*sköii(j)ig ^) ? sUyjiu 1. 5fe^^?2j 1. /y wj 1. /wn^ 1 ) oböjl. adj.

Tämlig. — noiv a ha sUmi^ hun, hade. I deDna bet.

stundom sUma. 2) adv. Ganska. [Ytterst allm.].
*skör 2) s. sUbr ut. pl., n. Filmjölk (ej grädde).
skör a. — ers. af *fröii. .
skörd I sts0(l_ pl. -ar f.
*skörd II ingår i sms. vattii-*skörd, qv. v.
skörda sUq(l sv. vb. tr. \.
skört sishtrt n.

*skörtare fhijir m. Läsare, „väkt", „sirapist".
skörtetröja stmrtjitrhpju f. Tillsittande [ish. kvinno-] tröja.

1) Px NVet.; nyisl. shjni adv. idru. 2) jjVa.; Dl. Gotl.
skyr Sk. skörad milk (Rz 612 a), isl. skyr n.

357

skörte-fröjs-folk stMrtat)%}psfalk 1. -folk ut. pl., n. = skör-
tare. [Benämnas så emedan sektens anhängare å orten
tidigare gingo i „skörtetröjor"J.

sköt, *sköta ^) sUot n. 1. stsötu f. Stor not.

sköta sUmpt sv. vb. tr. 2. — Jfr *hosa, =^hylla.

skötbår sisétbar pl. -hmrir m. Bår hvarå sköten bäres upp
frän båten. (Pv)-

skötbät sisåtbot pl. -ar m.

skötiial siåfdnål pl. -nolar f. Nål anv. vid bindning 1. repa-
ration af skotar.

skötsel siséjpsil ut. pl., f.

*slabba2) iläb sv. vb. intr. 1 Gå makligt, trögt och tungt;
vanl. i smst. llabar o gar.

*slabbus Xlåbus ut. pl., m. Okv. för en som ='=slabbar.

sladd Xldd pl. -ar m.

sladderliane — se *frolIstake, *uickiig-piime, *pjaIler-Xik-
las, *plutter-Xiklas, *päppelsticka.

sladdra v. Xlådar sv. vb. intr. 1. [Sälls.]. — Ers. vanl. af
'"bläddra, *forga, *frolla, *happla, '"lijala, höra (under
horajaafi.). *jainsa, *mäckra, pjallra, *pjasa, *prälla,
*präppla, repetera, *skvittra, *slappra.

sladdra s. Xlådru f. Sladdrerska.

sladdr[ig] *-iig lUdru adj. Sladdrande.

'''slafsa I Xlåps sv. vb. tr. 1 Lapa. — him Xlapsar matn i sa
a/t va ha ark.

*slafsa ^) II Xlä^s sv. vb. intr. 1 Stökigt släpa efter. — häda
ratpt Xlapsar bakat — Gr. § 123.

1) Allra, i Fld. -) Uppg. från Na., Pg., Fby, Fryksd. Jfr
Rz 619 b. Samma ord är uo. slabba 'sole, spilde vsedske'. Eg.
gå i ngt uppblött'. ^) <^ *slampsa liks. *slafsa I (Njl. Et. s. v.),
jfr. *slimsa.

358

slag Xlqg 11. — mt Xlqp ^) (halkar) tis. Ej det ringaste.
slaga s. lU(ju 1. XUgu 2) f. — Se *klubb och slag-*val (dessa

förenas med livarandra gm råima).
*slaga-'j v. XUffja sv. vb. imp. 1 Slaska.
-slagare -llågar m. ingår i sms. koppar.slagare.
slagbom (i viifstol) — se sk('(lklofve, väfklofve.
*slagdaiik *) Xladågk. pl. -ar m. Sliisk.
slagdänga /.ladå^gii f.
slagg — se *simmer.
*slagga ^) Xld^ sv. vb. imp. 1 Slaska. — ha klagar o sn>r o

jola a mt ana som rapa.
*slaggug llågu adj. Gloppig. — ha, a so kuM o klacfut o sm-

flisuna imar fip Bgima.
'^'slaggväder 6) Xläffvadar ut. pl., n. Slaskväder.
slag(o)-rem XUgu- 1. Xlagurhm pl. -ar f. Rem som förenar

*valen med '•'klubben pä slagan.
slag(o)-*val ') XUgu- 1. Xlaguvål pl. -ar m. Slagskaft.
*slag8bult ^') XUJcshuXt pl. -ar m. Slagskämpe.
slagsmål Xlåksmal n.
^slajpa 9) Xlåvp sv. vb. intr. 1 Släpa. — va X^mjjar lide hakat

brjtn?

[slak] '''slakug XUiku adj.
slakna Xldkn sv. vb. intr. 1.
slakta Xldkt sv. vb. tr. 1.
slaktare XWdar m.

^) Detta tis. är kändt från Öb., Na,, Fby, VNyl. (där man

äfven säger slåp i bet. 'ngt litet', t. ex. nuk a ja slajt båtar }
dq. 2) vörä. 3) Na. VNyl. Estl. Ru. slagga idm. No. slagga
'rinna öfver bräddarne', jfr isl. slage ra. 'fuktighet' no. slagen 'fuk-
tig. ^) VNyl. -5) Mx, GK., VNjl. «*) Öb., EF., Njl., Estl., Ru., Norrl.
tn. fl. (Rz 618 b). No. slagvol. — isl. volr fsv. val m. 'rund
käpp'. 8) Öb., Nyl. ^) Bo. slqpa idm; isl. no. slapa 'hänga med'.

359

slamra v. I Xlchnhar sv. vb. intr. 1:1) Bullra. 2) Skräfla.

du skrarnblar o llambray jxfsom ig^gamhaUn f^(fy§0-
*slamra v. II llåmhar sv. vb. intr. 1 [u^ 1. ije„n\ Tillslam-
nias. — 1ia>la ognum ha V.amhra 1. llamhrast up jrfr.
slamra s. Xlåmhni f. Pratmakerska. — Ordet ingår ock (i bet.

'slamrande redskap') i sms. kråkslaiiira, qv. v.
*slamriig lldmhru adj. Pratsjuk.
slamsa v. Udms sv. vb. intr. 1.
slamsa s. Xlåmsu f. — Jfr *bäckla s., *flösköra, *hafsa, *hamsa,

*klossa [*klosse m.], *klösa s. II, slamsbytta, slams-

Sara, slamstacka, slamsöra, *sliiska s.
slamsbytta llämshiptu ut. pl., f. Slamsa, okv.
slams[ig*] *-iig llåmsii adj. — Syn. *klossug.
slams-Sara llåmmra ut. pl., f. Slamsa, okv.
slams-tacka Xlåmstäku ut. pl., f. Slamsa, okv.
slams-öra lldmshra ut. pl., n. Slamsig person, okv.
slau;2; '^Mgg pl. -ar m.
slauk Ålågh adj. Slankig. ♦

*slanka ^) Uågh sv. vb. intr. 1 [ov] Gä långsamt och mak-
ligt. — Anv. som descr. i smst. ha Xlagkar o gcir Det

går sin stilla gäng.
slant klånt pl. -ar m. 1) Mynt. 2) Den runda skifvan på

väggurpendeln.
"''\slapp s. llup n. Återstod (jfr slippa) i sms. af-*sla])p.
slapp a. 'Måj) adj. [Sälls.]. — Hällre säges lös, slak o. s. v.
slappertacka Xläpartåkii f. Sladdrerska.
*slappra ^) v. Xkqmr sv. vb. intr. 1 Sladdra. — du ?J,aprar

hava upo o mun dan ga^^o/v^vol a smort.
*slappra s. Xldjmi f. Sladdrerska.

1) Öb., EF., Nvl., Estl.; allm. i Sv. enl. Rz 624 a. 2) Vb.,
1)1., Sdm. (Rz 421 a), EF., VNyl., Estl., Sdm.

3G0

*sla])i)ru^ Xlåpru adj. Lös, om t. ex. gröt 1. filmjölk m. m. d.

|*slaiui<>-| *slajpiig 1) Xl(h2M adj. Oföretagsam.

slarf Åldrv pl. -a?' m. Slarfaktig person. — Syn. ^jassare.

Jfr nedan anförda sammansättningar,
slarf--^dara Xlårvdåra ut. pl., f. Slamsa, okv.
slai'f-*darjiis 2) Xldrvdäijus ut. pl., m. Slarfhank, okv.
slarf-liäl Xlärvhål ut. pl., n. Trasvarg, okv.
slarf-kärra XlårvUccru ut. pl., f. Slarfaktig person, okv.
slarf-rackare Xlårvrdkar (!) ut. pl., m. Slusk, skojare.
slarf-sugga XUrvsiigu ut. pl., f. Slamsa, okv.
slarf-*såd XUrvsddi n. def. (ut. pl.) Slusk, okv.
slarfva s. Xlårvii f. 1) Trasa. 2) Slamsig kvinna. — Sj^n, (i

bet. 2) *daska s., *hamsa s.
slarfva v. Xlårv sv. vb. intr. 1. — ast kan ja ma hade Xlar-

vasi. — tak som frågar, ha Xlarvar o gar. — Syn.

liamsa, *ramsa, *rämsa.
slarl'v[ig] *-ug* Xldrvu adj.
slask s. — ers. af =^1)l<)ta s. I.
*slaska s. Xldsku f. Sköka.
slaska I v. Xlåsk sv. vb. intr. 1. — ha Xlåskar ujjo. — Syn.

*klistra II, ruska II, *slaga, *slagga. Jfr gloppa.
*slaska3) v. II XUsk sv. vb. intr. 1: 1) [okul] Halka. — ]a

Xla.^ka okul i lam. 2) Gä med släpande steg. — Xlås-
kar o gar.
[*slaska v. III] *slajska*) Xldisk sv. vb. intr. Ii [om 1. td

nan] Slå till ngn.
slaskig — ers. af blöt, *slaggug, *sopplug.
slef Xlåiv pl, -ar f. — qdam o eva Xlosta ma Xlawa (1. Xleva)

Ordst. — van skii Xlawa va anasom i gri/tu Ordst.

^) Px Xlåi-pu a. 'slamsig', Na. sldpon n. 'oföretagsam per-
son'; hit Ten. (VNyl.) Idiplgar a. 'oföretagsam', jfr isl. sldpr m.
okv. 2) Fby, VNyl. ^) Urspr. ett med följ., jfr hsv. tis. 'slå omkulV '
= ramla. *) Öb, allm. (dels tti dels o)

361

*sleka ■*) Xl&ik sv. vb. tr. 2 Slicka. — Ue.>h mt f^^i a dropar
Ordspr.

slem lläi;m ut. pl., n.

slemmas Åldwias sv. vb. dep. 1. — Jia Xlamias i mun.

slemiii[ig] *-ug Xlkmu adj.

*sliddrug 2) XUdru a. Lös och hal 1. slipprig.

slik Uika oböjl. pron.

slik-där XDka-té oböjl. pron. Sådan där.

slimsa s. XUmsii f. Trasa.

*slimsa ^) v. XUms sv. vb. intr. 1 Släpa. — va a hadr som
Xhmsai- bakat to du gar?

*slimsug XUmsu adj. Trasig.

slinga s. I XUggu f. = hsv.

*sliuga*) s. Il ÄUggii f. Trasa. — Jfr kläd-*slmga.

slinga v. XUgg sv. vb. tr. 1.

sliug-;^affel ^) XUggåfd pl. -gåplar m. Redskap hvarpå garn
shngas.

slingra XUggar sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. *skvirra v.

slingrig — ers. af *skvirrig.

slinka XU^k sv. vb. intr. 1 ; pret. ngn gg }Migk.

slinta XUnt sv. vb. intr. 1.

*slipa^) s. I }Mpu f. Släpa 1. arbetssläde hvarmed gräs fors-
las pä sänka ställen. (LK).

*slipa 1. *slepa ') s. Il XUpu f. Trasa.

1) Öb., Hvbfj., Fby, Nyl., Estl., Ru., Vä., Dl., Vb. (Rz 621
b); isl. sleiUa. 2) VNyl., Ög., Sm., Vg. (Rz 622 b). ») <,*slimpsa,
aflj. *slampsa >> *slafsa, qv. v. Eg. qvs. 'trasa efter' jfr Hs.
Uppl. *slimpsa hsv. slimsa Gd slippså f. 'trasa' (Rz 622 b &
626 a). ^) Jfr hsvr. slunga v. Eg. 'en hopvriden lapp'. ^) Jfr
Sörb. slongegaffel idm. «) Hvbfj. slqni f.; Vb., Ög., Sm. ') Np.,
Px, Ksl. ('flik'), Ormsö, Ru., Fryksd. Aflj. till isl. sleijJr a. 'slipp-
rig, slepja f. 'slem'. (?)

362

slipa v. I XVip sv. vb. tr. 1 — hsv. — ha a /.hpa Han är inmaiig.

*slii){i I. *slepa ^) v. II XUjm sv. vb. intr. 1 Gä och slänga
med slarfviga kläder.

slipare lUpar m. — Jfr skär-sllpare.

slippa XVip pret. Udj> sup. }Miin vb. intr. 1) Slippa. 2) Und-
komma. — noiv llap ja hart anta. 3) Undgå. — ja
Xlap ti fara Ud. 4) Fä tillfälle 1. tillträde till ngt. —
ja Xlap %nt U Jmlnn f(ir ja val ropa otar. — Xhpa^
(Ju m o? — khp fram Blifva godkänd i „skriftskolan". —
ha llap Qv 1. ipvi Det blef öfver.

slipprig — ers. af hal, *slid(lru^ (delv.).

slipsten Xlipstam pl. -ar m.

slipsteiis-'^sör ^) llipstainshr ut. pl., m. Slipgär.

slira Xlir sv. vb. intr. 1.

slita lllt pret. Hårt sup. JMti vb. tr.

slitvarg 3) Xlitvårg pl. -ar m. Okv. för ngn [ish. ett barn]
som snart sliter ut sina kläder.

*slockeu *) llötsi adj. Slocknad. — sko nu, ajjln a Åloisi i
mn 1. mn & klot si.

slockna Xlökn sv. vb. intr. 1. — Syn. *tasma.

slott Höt n. — (Jfr Spräkpr. II 2 n:o 3).

*slubba ^) v. lUh sv. vb. intr. 1 Gä tungt och klampande.

*slubba s. Xluhu f. Slyna.

*sliibbor Xluhur pl. t. Hasor, dåliga skor.

*.slubbug- *^) Xlubii adj. Drumlig.

sluddra — ers. af *höfta, *pluttra, *snttla, *suttra.

sluddrig — ers. af *suttrug, *klottug.

slug /^liuiv adj. — tamda bona er a so Xlmiv o Icsraktu.

1) VNyl., Ksl., Vg. (Rz 625 b). 2) pby *slipsör n., jfr isl. sourr
m. 'smuts'. ^) Allm. i Fld o. Sv. *) isl. slokewi, återfunnet i
Öb. (allm.) o. Sörb. •') Sm., Vg., Bl. (Rz 628 a). Aflj. till *slabha.
^) Px 'vårdslös'.

363

*slli^-S-a 1) Xlug sv. vb. intr. 1 Gå tungt. — ha 1. ha Umjar

o llaskar o gar Han (o. s. v.) gar trögt 1. druligt.
sinka Unik sv. vb. tr. 1.
slumpa Xlmnj) sv. vb. tr. 1. — Imte Xlumpa al p<$runa o?;

ma.
slumra — ers. af *sussa II, *tussa, *tutta II. — Jfr blunda

o. sofva.
slnn^-a v. Mu^g sv. vb. tr. 1.
slunga s. Uuggii f.

*slung'0-ris ^) lluggurls ut. pL, u. Ljung, erica vulgaris.
*sluuka3) XUgk sv. vb. intr. 1 Slå dank.
*slunta *) Xlunt sv. vb. intr. 1 Slå dank.
slup XhJip pl. -ar ni.

'^slnrf khirv ut. pl.. m. Hop, mängd. — haila Åhtrvi.
*slurk *^) Xlurk pl. -ar m. Skojare, slusk.
slusk — ers. af dorde mlty., lurjus fi., *slag'dank, *slurk,

*slösk, *slösköra, *snussik.
*sluska? s. llöypsku t Sluskig kvinna, slamsa: okv.
*sluska^) v. llusk sv. vb. intr. 1 Slå dank.
sluskig — ers. af *slöskug.
slut IhM ut. pl., n. — /iVt, Xhjit ma ye ny:.
sluta Ålmt sv. vb. tr. o. intr. 1. — hurlais ska hk Xlmhs?

— Syn. *slåta.
*slutuing ingår i sms. kärr-^slutuing, qv. v.
slyua Xli/nu f.

^) Vg. slogga idm Rz 627 b. 2) Väl icke att jfra med Ög.
slinga Sk. slyngen 'blåbär' [refvoma kunna tyckas förete likhet]
utan direkt ur *slynga v. 'slunga' isl. sl07igva, i sms. slongu —
'hopslingradt ris'. •*) Mx, Nu. & Orrasö. Aflj. till slinka o. slanka.
Jfr Götald slunk m. 'dagdrifvarc' Rz 621 a. *) Nyl., Estl. Allra,
i Sv. enl. Rz 625 a; da. slunte 'lätjas', Aflj. till slinta. ^) NVa.;
i SVa. shiusk 'gå och plaska i vatten'. Sm. sluska (Rz 629 a),
aflj. till *slaska, qv, v. «) Jfr. no. slavk m. 'dagdrifvare'.

364

*slyn^a ^) Xhfncku f. Slyna, flicksnärta.

slyngel Xhpndhl pl. -ilar m.

slå v. V.o pret, Xlåw sup. A?«yj vi), tr. o. intr. — tu, ha ama
o klo ha ana Ordspr.
klåas 1. klös 1. Xlbs pret. Hösta 1. Måtsta sup. Xlåi}is(t)
1. Xlåsta vb. dep. 1) Slåss. — ti stoiv o V.aista
so ha kmsta om qgu. — Xloasim,^po}pka^^^o fa^
tli pangar (1, tuhak) Ordst. 2) klos at nan Brås
pä ngn 2). — Syn. bädda, bänka, basa, '''baska,
bulta, dagga, damma I, daska, *dorfva, ^druuta,
*dryiita, *dugga II, *dimta, *däka, *dåmma,
dänga, '"fjutsa, *fladda, *flaiia, *flaska, 'Hatsa,
*flatta, ^flinta, *flotta II, *flädda, *flätsa, kuada,
kuöla, *knöstra, *lamma II, mjöla, plaijga,
*platta, pligga, ^platta, *ramma, rappa, *sla(j)-
ska, "^smacka II, *smala, *smaska, *smita,
^smocka, *smätta, *stTaka, *sutta, *sveda III,
*sviska, torfva, tröska, tiiffla, tiifsa, =^töfla.

[slä s.] *slaga3) klögu f. — Gr. § 85.

*släare klöar m. Benämn, pä den som i bållspel med sältran
slår till bållen.

*slångriig" *) Xlå^gru adj. Lång och gänglig.

*slåta ^) Xlöta sv. vb. intr. 1 Upphöra. — rami ha klofa mp,
gqiu mt ostq hraul mt h^}pji!

slätter — ers. af hö-*gärda, *högörsgärda. Jfr ■höbärga,
högöra v.

slätterfolk — ers. af *höbärgsfolk.

släcka klkk sv. vb. tr. 2. — Xlak qv ajjln!

1) Öb., Hs., Uppl., Sra„ Vg. (Rz 623 b). -) Samma tis. i
Px ö. (åtm.) Ingå. ^) Hvbfj., Ru., Åm. *) Nu. (a), Svea- o. Götald
(å) Rz 623 b, Götald slångra vb. 'gå och slänga på kroppen' ibd,
■') isl. slota. NVa, Na., VNyl., Svea- o. Götald (Rz 628 a).

365

»

släde ?Mula m. — Jfr KMÖMTKa 17., *kirma. — Se aisa fi.,
*ainlur, fjätter, roukku fi., skakelkäpp.

slä(l(<')-fäll Hadafa]jl pl. -ar m.

slä(l(t')-tore XUulafhr ut. pl., n.

slä(l(e)-ine(le Xlådamäida m.

slä(l(e)-'''spjälk Xladaspialh 1. -spihlh [1. -spj-\ pl. -ar m.
Spjäle i slädbottnen.

slä(l(e)-täcke Xlidathk n.

slägga XWjzu ^) f.

släkt Xlåkt pl. -ar f.

slaktas Mäktas sv. vb. dep. 1. — Sjn. slåss efter ngn.

släkting Xlåkhgg pl. -ar m.

släng XUgg pl. -ar m. — ja /V ma in Xla^g ov llavva tis.

slänga Xlå^g sv. vb. tr. 0. intr. 2. — Syn. *virra v., *skvirra.

slängkälke — ers. af *vingelkälke.

släpa v. llap sv. vb. tr. 0. intr. 1. — Syn. *slafsa, *slajpa
(båda i intr. bet.); jfr syltytä fi.

släpa s. — se *draga s., *slipa s.

släppa A?ftp pret. o. sup. llift vb. tr. — Xlap mr Släpp af 1.
efter ! — tydzi llapar Tyget (1. ngt annat) mister färgen.

slät likt adj.

släta Hit sv. vb. tr. 1 Stryka, smeka. — tas map- a Xlatar
katu po ripcjii, tas hqgar^lxpftar a rumjm Ordspr. —
Jfr *aja.

släthyfvel Xlatlihval pl. -hyvlar m. 1) Foghyfvel. (?) 2) Lis-
mare, okv.

slätkäpp förek. i uttr. d7'å llaUapi Draga „handkafle", hkt
tillgår så att två personer sätta sig med fötterna mot
hvarandra och med båda händerna omfatta en käpp, så-
lunda hvardera sträfvande att draga den andra upp från
marken.

^) fsv. shcggia isl. sleggia f.

366

slätt iVd pl. -ar f. Jänin mark, t. ex. äng. — jrt ledeq- kudu

ga po '/.lata o jita. — Syn. * jämna s. I.
slö — ers. af ^spild (om redskap), f. ö. (om personer) = dum,

^^snåtug:, *vigelös m. fl.
*slöd 1) kUd ut. pl., f. Slösäd.

*slög 2) xy)fj a(]j_ Händig. — ha a ^leg foÅfsi }<tj- i padasa.
slöja Mmpju f.

slösa Ål0s sv. vb. tr. o. intr. 1. [Sälls.]. — Syn. Imtiloita fi.
slösaktig — ers. af *ödlig.
slösare 7Msar m. — Syn. *ödes-gräf.
*slösk 3) lUmsk n. Slusk.
"•''slöskug lUuisku adj. Shiskig.
*slösk-öra sUmskhra \\t pl., n. Slusk.
slösäd — ers. af *slöd.
[smack] *smacka^) smdku f. Farkost i allmh. — Jfr bräd-

*smacka.
smacka I smak sv. vb. intr. 1 = hsv. — ha smakar ma lapa

ha lia hqr om na got.
*smacka ^) II smak sv. vb. intr. 1 : 1) td 1. om nan Slå till

ngn. 2) ov Springa.
smaka smaka sv. ,vb. intr. o. tr. 1.

smaka adj. Lindrigt berusad ^).
smal smal adj.
*smala ") smala sv. vb. intr. 1. tr. 1 : 1) [td 1. om nan] Slå

till ngn. 2) [qv\ Hasta i väg, springa.

^) Nyl. *slyd *slöd *slödjesäd idm; jfr Ez 630 b slöd m. n.
'odugling'. 2) öb., Br., Kkr, Vb., Mp , Dl., Uppl., Sdm., Vra , Vg.
(Rz 618 b), isl. slégr a. 'slug, förslagen'. ^) Vö. Pö. Px, jfr Ksl.
sl6y)Sko f. 'snuskig kvinnsperson'. ■*) NVa.; smack m. idm. är hsv.
— Ity. smakk f. ^) öb. (äfven under formen smmk Pö. Or.),
Fby — båda i bet. 'slå' — Nyl. 'kasta'; jfr Fryksd. *smack m.
'kny, knäpp'. No. smdJcka 'smaekkc. smselde'. *) Allra. åtm. i Flds
svenska bygder. '') Öb. Na. Pg. 'slå', Fby VNyl. 'ramla', Åm. smöhla
'bullra'. No. smala 'smälla'. Jfr Rz 637 b smala 'prata.

367

smalben smdlbam n.

smalna smdln sv. vb. intr. 1. — Jiacla stoUi smalnar ov mot

ana anda.
smalände smalända ut. pl., m.

smaska I smdtsk sv. vb. tr. 1. — Jia smaiska i sa al hcera.
*smaska \) II småsk 1. smdisk sv. vb. intr. 1 [td 1. orn nan]

Slå till ngn.
smattra — ers. af *skrappla.

smed smad^ def. sman, pl. smädar m. — Gen. def. smädas.
smedja smidm 1. smkh^u f.
smedje-[bälg] *-bälge smkhbalja m.
smedje-flisa smidifllsn f. Smedjeslagg.
smedje-*simmer smidis^mbar n. coll. Slagg, glödspån.
smedje-stabbe ^) smkkståha m. Städkubb.
smedje-städ smidistäd n.
smedje-tång smiditå^g pl. -taggar f.
smede-ässja smidiasm 1. -asiju f.
smeta v. I sméda sv. vb. tr. 1 = hsv. — smata tnt ne^^js^ra !

— ha smatar o molar.

*smeta ^) v. II smht sv. vb. tr. 1 Bryna (lie). — a^ska smait

l/ja nu to he val limpjastrdn-
*smeta ■*) s. småitii f. Brynsten för liar.
smet[ig] *-ug sméUu adj.
smida smid pret. smä\d sup. smkh vb. tr. — ha a ha tt smid

i mwkrh Ordst. — a^ska smid madan j(evii a varm

Ordspr.
*smidfull smidfiil adj. Alldeles full; an v. om kärl I. personer.

— smidand ful tis. Alldeles berusad.

^) Öb. smdtsk^ Na. Ingå småiska idm. (Ingå dock vanl. 'kasta')

<< *smeid-ka, aflj. till smida v. eg. 'slå'. ^) No. smuljestabbe m.

idm. 3) Kr., NVa. Eg. 'bestryka' (nml. brynstenen), aflj. till Rz
633 a smita. *) Kr. NVet.

368

*siiii(llig smidh adj. Smidig, spenslig. — häda skojh a so

stakii o smidli.
smita smit sv. vb. intr. [hl 1. om nan] 1. tr. [nan] 1 Slå.

smälla; slänga. — ja^ska smrt da mot f^xusvadza so

ha val flaUi bakat.
smitta s. smitu ut. j)l., f.
smitta v. smit sv. vi), intr. 1. Hällre an v. fastna (t. ex. ast

kan ha fasn x>o ma).
smittosam smitusåm adj.
*smocka ^) smök 1. smuk sv. vb. intr. 1 [til nan] Slå (till)

ngn. — ja^ska smuk da po mun so härska stjns ma^g

dagar hakat.
smorläder smorladar ut. pl., n.
smolk — se *måd.
*smiiga 2) smugu f. Smygvrå. — now Jicjr a a ctzmnd j synu-

guna sm fast di tnt htta a.
*smugg- ingår i tis. i-*smugg (i smyg), qv. v.
smuggla smugal sv. vb. tr. & intr. 1.
smugglare smuglar m.

smula s. smuhi f. — Syn. '''spala. Jfr graud.
smula v. smöla sv. vb. tr. 1. — ha smola sonda^§t^m ma

mqkaii^t^ hava kmtuna. — smölas sv. vb. dep. I Smula

sig. — Syn. *beta I, *gnettra, *knorla, *kuära, *knö-

stra; *måras, *smämas.
[smultron] *smultra ^) smuUru 1. smuUrii f.
smuts sm?r^5 ut. pl., m. — Hällre anv. lort 1. skit; syn. *rask

I 2, *sör, rapa fi.

^) nyisl. smokka; Öb., EF., Nyl., Gotl., Fryksd. 2) jsi. smuga
fsv. smugha f., kvarlefvande i Vö., Vb., Hs., Nk. (Rz 634 b), Åm.,
ÖMvl 3\ T?ati T?ii v.:; fö

ÖNyl. 3) Estl., Ru., Vätö.

369

smutsa smuts sv. vb. tr. 1. — smuts mt haijdra i fiskra-
suna! — sko po tan ilflar, ja smutsa nerjma motny-
mqla hot/J. — Syn. skita tr., solka, *soi)pla, *siibba.

smuts-björn smutsbjmi pl. obr., m. Sniisker. ok v.

smutsig smutsi adj. — Syn. ^kackug, 'kolug-, skiten (1. -ig),
*subbug, suddig, rapa fi.

smutta smut sv. vb. intr. ].

smyga smfig pret. smmpg sup. smijgcl vb. intr. & tr. —
Jfr ■smögla [sig].

smygvrå — ers. af '• smuga.

smä smö (komp. mmdar sup. minst) adj. — „my4si o smot"
sa fan to lia skocla i hihln Ordst.

smaakt[ig] *-ug smöåktu adj. Obetydlig. — ha a in smoak-
tua kar. [Sälls.]. — Syn. *mindre-aktig.

småfolk sm&fålk 1. -föXk ut. pl., n. (coll).

smä-lemm[ig] '''-ug smölkmu adj. Klen, spinkig (om person).

sma--''lunna smqUmur pl. t. Väfblock anv. vid väfning af bot-
tentyg.

*smamas ^) smomas sv. vb. dep. 1 Smula sig. — h'0i smomas
harU

sma-mj()l[ig] *-ug -) smomihlu 1. -mjoln adj. Smätokig.

smä-*snatug smösnutu adj. Halffänig.

småsten smqstam m. — kast int smostainar po var hcera,
Tia kasta^^lor ijan Ordspr.

smätokig — se grundvettig, lättvettig, småmjölig, sma-
•snåtug, smävettig, smävriden.

sma-vett[ig] *-ug smovktu adj. Mindre vetande.

småvriden smöh kh adj. Smätokig.

smäda småd sv. vb. tr. 1.

^) Jfr Sdm. smånas (Rz 636 b) No. smäna v. idm. -) Öb.

>llm.?)

24

370

smädlig smådli adj. Försmädlig.

smäll smal pl. -ar m.

smälla smal pret. smal (intr.) ]. sméM 1. smält (intr. 1. tr.)

sup. .s-ma/l^ 1. smalt vb. intr. 1. tr. — Syn. *kixa, *klifta

(båda intr.).
smällknut smålknwt (pl. -ar ovanl.) m. Hårdt tilldragen [band-

1. rep-] knut (Finnl. allm. stenknut).
smälta v. s7n(iXt 1. smalt pret. småU 1. smält (intr.) 1. småUa

1. smälta (intr. 1. tr.) sup. smälta 1. smälta vb. intr. 1. tr.
*smälta ^) s. smältu 1. smaA^w f. Hop, mängd. — ha va mp in

stonn smaltu.
*smätta 2) v. smät sv. vb. intr. 1. tr. 1 Slå. — ja^ ska smat

til da 1. smat da po r^va. — ga smat han [ej hända!]

ot b //ja!
*smätta s. smätii f. Redskap hvarmed man slår till ngn. In-
går i sms. flug(u)-*smätta.
*smögla^) [sig] smmd^§a [qv 1. hm-(\ sv. vb. rflx. 1 Smyga

sig bort. — Gr. § 48, 4.
smör smér ut. pl, n. — smér^ojjrh Smörgås. — Jfr knifve-

*gäs, tuinine-*gås.
smörblomma smårhUimu f. Maskros, taraxacum.
smörbytta smårhiptu f.
smörja v. smén pret. smör sup. smort vb. 1) tr. = hsv. —

smm-tar a jmh so l^^fpar a bra Ordspr. 2) intr. [sm.

ov] Hasta i väg.
smörja s. sm6rm 1. sm6riju f.
smör-*kluiit smérklimt pl. -ar m. Smörklimp.

^) VNyl.; allm. i Sverige enl. Rz 638 a. No. smelta f. idm.
-) Öb., Na., Fby, VNyl. I No. äfven *smatta idm. ^) Jfr Np. Hs.
*SmÖga idm. (Rz 634 a); Py. *smÖga [sig] 'ställa sig in' fsv.
smogJia fn. smoygja vb. tr.

371

smör-öga ^) sniM-hga pl obr., n. Smörklimp i upplagd gröt
och anv. till att „doppa" denna i vid ätandet.

snabb — ers. af *ra(l; snabbt adv. ers. af *kringt.

*snabba 2) snåh sv. vb. tr. 1 [up nrt\ Uppsnappa ngt.

*snaf^) snåv pl. -ar m. Hjulnaf.

snafva snäva sv. vb. intr. 1.

*snall *) snål pl. -ar m. Kemhål i pjäxa. — Gr. § 98, 2.

*snallring sndlrlgg pl. -ar m. Ring i en '^'snall.

snappa sndp sv. vb. tr. 1.

snara sném 1. snéru f. — Jfr dona s.

snarka sndrk sv. \h. intr. 1.

snarsticken snä^tltsi adj. — Jfr pepparnäsa, okv.

snart snqrf, adj.

*snasa ^) sndsa sv. vb. intr. 1 Nosa; snoka. — katn snasar
okngg mqtn san.

snask — ers. af '"'godta.

snatta sndt sv. vb. tr. 1. — Syn. knappra 2, *käcka I,
*pjnka II.

snattra — ers. af knarka.

sned snkhd adj. — Hyn. *skank, *sidkrokig.

snedd snkid ut. pl., f. — ItU po snatd skadar ajjar Ordspr.

snegla siiigal sv. vb. intr. 1.

*snes ^) snåis pl. -ar m. Järnaxel som kringvrider öfre kvarn-
stenen.

snibb sntb pl. -ar m. Örsnibb.

^) Trol. allm. i FId; jfr Rn 635 b smörhruun, 636 &. smör-
håla idm. 2) Nyi (Ingå, Borgå), mlty. snabben. ^) Äfvenså Mx;
<C hjlds-naf Gr. § 129 a. *) Jfr Rz 639 b snarel 'snöre'.
Denna torde ha varit ordets älsta bet. äfven i detta mål; sedermera
*snall ellipt. för *snaU-häl. ^) Jfr no. snäsa v. 'snofte, pmste'.
**) isl. sneis f. 'pinne' <C ]/" sniöa sneiö 'skära' (jfr Nyl. Et.
s. v. !). Med ofvan anförd bet. äfven i GK., Px, Br , Fby, Ksl (msk.),
Py., Vb. (msk. Rz 641 b), Åm.

372

*suicka 1) i>-7iik sv. vb. tr. o. intr. 1 Snickra.

snickare snikar m.

*.siiifsa -) snips sv. vb. tr. 1 [qv] Afskära. — sm^js ov kfjla

ot krrtura!
*siiifva ^) snivu f. Liten fisk. — ha a so rukut ma Jteala fts-

kasi nnnc, a far int ana som smvuna. — Ingår ock i

sms. gä(l(l-'^'suifva.
snigel — se vattu^ylta.
^suipe *) snapa m. Snibb pä t. ex. duk.
*siio s. snmv ut. pL, m. Fnurra. — ha komha^piomjpo tron.
siio v. I snoiv sv. vb. tr. 3 Flå. — Uga^clu int ska ja snoiv

da.
*sno ■') v. II snöw sv. vb. intr. 1 [ov] Ila i väg, springa.
*suo(l ^) snöd n. Snår.

suoka snok sv. vb. intr. 1. — Syn. *siiasa, *vaska.
*siiolla ^) snöl sv. vb. intr. 1 Snöfla.
snopen snopan adj.; böjn. m. : snåpan -a f. -m n. -i.
snoppa I snöj) sv. vb. tr. 1 = hsv. — snöp jmsi, alais hnn-

dar a ner * staka. — Syn. *fräsa.
*snoppa ^) II S7i6p sv. vb. intr. 1 Snyfta.
*snoppel snöpal ut. pL, n. Våp.
*snoppla snöpal sv. vb. intr. 1 Visa sig enfaldig.
*suoppIug" snöplu adj. Enfaldig.
snor snår ut. pl., m. {snårii) 1. n. — Jfr kråka 2.

1) ä.-nsv. snicka no. snikka <C *sni8ka jfr snida. Vb.,
Jtl., Bl. (Rz 642 a), Uppl., Gotld, Estl., SM-e. ^) Kkr /tnjp/a ;
allm. i Sv. enl. Rz 642 a. Nyl. 'snatta'. 3) Nyl. ^) Öb., Vb.', Ko.,
Pg., Nyl, Gsv. Jfr Rz 643 b & 644 a. ^) Öb., Ko. & Hsk.,
VNyl.; allm. i Sverige enl. Rz 645 b, got. snuuan idra. Se Bechtel
Idg. Lautlehre p. 168. ^) Px. Etym. af detta intressanta ord okänd,

men trol. af sno. "') Px Mx ^snolla No. stiurkla snurla smdla.

jfr isl. snorgla idm. Däremot Götadiall. smda (Rz 640 b) <^ *smifla.
^) fsv. snuppa^ kvarlcfvaude i Öb., Br., EF., Nyl., Estl., Ru. — Isl.
snoppa f. 'snyte'. Jfr Noreen U. J. § 37, 1.

373

snöra smh-a sv. vb. tr. 1 [nr^tia]. — nyp ha du snöra ner

(Er ma din.
siior[i^'| *-iig' snuru adj.
Isnori^j-ftTrs *siiorug- snarncUce^ \. -jh.^ pl. -ar m. 8norhyf-

vel, okv.
[siiori^]-''fiitt *siiorug- snurntut ut. pl., m. Okv. = föreg.
snor-kalf snårkalv pl. -ar m. Snorkluns under näsan. —

snarkalvi kaggar m^yiasa dm.
siior-*kva(l(l snårkvåd pl. -ar m. Snorhyfvel, okv.
suorlapp smkrläp pl. -ar m. Näsduk.
siior-valp snårvål}') 1. -våXp pl. -ar m. Snorvase, okv.
^snubba ^) snuh sv. vb. tr. 1 Afskära, förkorta. — snuh hon

dat so du sir mt sow^foXtsi.
''^simbbu^ 2) snuhii adj. Hornlös, om ko.

snuhukotv f. Kullig ko.
snufva — ers. af *bråte 1. iiäs(e)bli(la.
siiugga snufju f.

snurra s. snuru f. — Syn. '^ftrra s.
*snnrra ^) v. snur sv. vb. intr. 1 Spinna, om katt. — katu

snurar, hu vil ha pta. — snurra i bet. "löpa omkring'

ers. af *firra v., *tvilla, *tvinnla.
snus snilis ut. pl., n.
snusa S7ims sv. vb. intr. o. tr. 1.
snusdosa smJisdosu f.
snusker — se dyngliare, flott(e)-*kaus, fisbytta, luktbalja,

luskusk, lösskusk, ripuli ii., ^ränimel, skitig-byx, piss-

^) Na., Sk., Vg. (Rz 647 a). Jfr Fryksd. snubb ni. 'stump',
bsv. nubb. 2) NVa.; Vb.. Hs. (Rz G47 a), Na ('kortklipt'), Mp.
nuhbig; å andra orter ^snufvog (SVa., Vb., Åra., Hs., Dl., Kkr,
Ko., Na., Norge). -*) Samma bet. i Na., Fby, Nyl. o. allm. i Sverige

enl. Rz 647 b. No. snurra v. 'surra', mlty. siiurren — P.-P.

Ingår ock i Wp. *snurrspira f. 'morrhår'.

374

bock, pissbytta, .skval(e)bytta. siuutsbjöni, siiorig-^ers,

siiorift-*tutt, snor-kvadd, siiorvalp, si)i'ak(e)-arsliäl, stor-

brakaiMi.
siiusk[i^-| ^''-u^' KUtisJm adj. — Syn. råtu (under rätty Ii.).

Jfr smuts i^'.
^^snussik i) ? snusik ut. pl., m. Slusk, okv. ; eg. en som „läg-

ger sin näsa i alt".
[■-'-suy I '■\siii '^) snl sv. vb. imp. 3 Snöa.
snygg* sn'fp^ adj. — Syn. "''städlig.
snyfta — ers. af ^snoppa,
snygga sny)^ sv. vb. tr. 1 [up nq\.
snyta snmt pret. snö}ft sup. snuU vb. 1) tr. Snyta. — sniht

jmsh! — sniht näsa! — Syn. *fräsa, ^snoppa, *suåta.

2) tr. 0. intr. Snatta, hemligen borttaga. — ha sn^yA a

frqm^ma 1. Jia snhxft o ma, ha (frqmjma).
snäl snål adj.

suäl-*ange ^) snålågga ut. pl., m. Snäljåp.
snålas snålas sv. vb. dep. 1. — Syn. *glufsa, *glupska.
snäl-jåpa snåljopu f. — Syn. *gloping, gnidare, grötgjuse,

snäl-*ange.
*snåll ^) sn6l(f_ pl. -ar m. 1) Trissa pä rockbladet (*ilykten).

2) Knäskäl. — ja st^yt snolilg mot in väsa stam to

ja_^sjm sfsmt mt hottj.
snålvarg snålvårg pl. -ar m. Okv.
snår snår n. — Ers. vanl. af *snod.
*snät snöt ut. pl., n. Fän, okv.

^) Jfr Vö. sniffar m. ^) Öb. f. ö., somligstädes i Sv. (Rz
643 b), Estl., Ru. [1. *sny — kan ej afgöras!] flit. snhvan germ.
l/~ SniV (Kl. *) men *snya *sni)ja (i-omlj. af sniör) i Norge. Sve-
rige ställvis (Rz 1. c), EF. o. Nyl. ^) Vörä, isl. aoige m. 'lukt'.
*) Bet. 1 i NVa., Hvbfj., EF., Nyl., Rii., Gotl., Åm., Vb.; bet. 2 i
Vö., Fby, Nyl., Estl., Ru., [isl. snäldr m. 'tryne'].

375

*snåta ^) snöta sv. vb. tr. 1 Snyta ljus 1. pärta.

*suåtug" snötu 1. snutu adj. Fånig.

snäcka snäkii f. (i alla bet.).

snäf snåv adj.

*siiäfva snåva sv. vlx intr. 1 Spänna, tränga, stramma (ang.

kläder). — hxpksuna min snävar om hama.
*snäla 2) ? [sig] snåli^ei sv. vb. rflx. 1 = snålas sv. vb. dep. 1

Sno sig i fnurror, om träd. — liada trtm snftla^^a so,

ha clogar ast.
snäll snéJ adj.
*snälno-3) 1. -^snärdug? snålu adj. Egenskapen hos träd att

*snäla sig.
^snäppa-*) v. snåp sv. vb. tr. 1 Åderlåta.
*snäppa s. I snåpu f. Åderjärn.
snäppa s. II (fågel) — se gytjespof, strand-*skitel.
*snära sncéra sv. vb. tr. 1 Snärja. — hamh sncerar o?v^figgn.
*snärja ^) snén I. snér pret. o. sup. snért vb. tr. Bortplocka

[qvs. ,,afsnära"], t. ex. enris m. m. d. — ha sncprt lluggu-

njh o jainnu th kransar.
snärt snért pl. -ar m.
snärta s. snértu f.

snärta v. sncért sv. vb. intr. 1 [hl nan].
snäsa snos sv. vb. tr. 1 \ov nan]. — Omskrifves äfven, t. ex.

hu brant ov ma pront.
snö sné 1. inåd, def. snén, ut. pl., m. — Jfr *flistersnö.
snöa — ers. af *sny. — Jfr *flistra, gnistra, *isa, *kli-

stra.
snöbäll snéböjjl pl. -ar m.

1) Aflj. till hsv. snyta (fsv. Sniuta?). '^) Öb.; Fryksd. sn(^J
se. ^) Vö. snéhl a. Detta o. föreg. << *S7lärla? jfr Rz 639 b.
*) Bildadt efter t, ex. hsv. snäppare. ^) Jfr Px snér 'afplocka
kiiopparne från lin'.

370

snöd snmad adj. — tan snmucl Djäfvulen. — no^^o fan snoiad,

va^sku du nu dicera Jufpr o kojjlar harf.jriati.
snödrifva smdnvu f.
suöf la — ers. af ^snolla.
snö-flisa smfllsii t »Snöflinga.
snöhvit snévH adj. — Jia a snqvit i qgu som a vql^,so rad o

[snöig-] "-''snög-ug- snégu adj.

snökoja smkbjpju f. — ja bod i sn0ko}pjuy ma^g dagar i

sto^^koga to ja va po arbait tide ve?' ijo.
snö-*mä(l snémöd ut. pl., n. Snösörja. — vi fi sigul dhmim

snqmodi o nula isbata f^ti vi kom ti ipi vatm.
snö-^^mäkas snémökas ut. pl., n. Snöskottning.
snöpa smp pret. o. sup. sjioft vb. tr. — väst mf, ska ja snep

da är en icke ovanlig hotelse till barn.
snöplog- snéplöiv pl. -ar m. — Ex. under a.
snöra I smr sv. vb. tr. 1 = hsv. — smj^raipi om saka so di

int fajjfar i haka frön lasi.
*snöra ^) II snm- sv. vb. intr. 2 [ov] Skynda, springa.
snöre snor n.

*snörfvel smprvil pl. -dar m. Pojksl^mgel.
snö-[ripa] "^'-rvpa snqrj/pu f.
snörpa S7uprp sv. vb. tr. o. intr. 1 1. 2. — Jia smfrft mun,

ihop 1. smprpa po mun.
snö-*skvirra 2) snéskvlru f. Snösparf, emberiza nivalis.
snöväder snévadar ut. pl., n.
[socka] ■') *sock ^ö^ pl. -ar f.

^) Kändt från Vg. (Rz 639 b) och Norge. Ordet hör naturl.
till *sno v. II isl. sniia. '^) Sålunda i NVa = Px snfjSVcer f.
idm. Jfr (?) no. skvara v. 'bräka'. ^) Np., Na., Estl., Ru., allm.
i Sverige enl. Ez 651 a; isl. SOkkr m. af lat. SOCCUS. Det finska
Sukka idm är lånadt från skaiid.

377

socken sok/j 1. sukij pl, såhim- 1. suknar f.

sockenstämma säknstkmu i.

socker sökes ut. pl., n.

socker-*bete sokarbkta m. Sockerbit.

sockerskäl sökaskal pl. -skolar f. Sockerskål. Äfven söka-

^klkl.
sockertopp sökatöp pl. -ar m.
sockerärter sokarmiar pl. t.
softa söfii f.

sofva soya pret. s6v sup. s^cy* 1. sövt vb. intr.
sofvel .y6y«? ut. pl., n.
sofvelmat sövalmät ut. pl., m. Mjölk, fisk m. m. d. som ätes

jämte smörgås.
*sofvelsam söval§åm adj. Spissam.
sol sol pl. -ar f. — oguna a jjpsom solar po anar.
sola [sig] sol^§a sv. vb. rflx. 1.
solbo solboiv ut. pl., n. anv. om ett för solsken öppet ställe.

ha a njf jjpst solhoivi, hye.
solbränd solbrant adj. — ja ha solbrant blivt ma suma^i.
solbränna solbrhm ut. pL, f. — f}p vä tar int solbranu po

då?
solgång sölgägg ut. pl., m. Soluppgång. — pcerulandi mat

fr^lps i solgandzi.
sol[ig] *-ug sölii adj. — h^a so solut ij^ po baka.
solka sålk 1. söXk sv. vb. tr. 1 Nedsmutsa, orena. — hq^^ln

nu nif kladra dm ne§olka!
solk[igJ *-ug sålku 1. söXku adj. Slaskig, oren.
solkutella (?) fi. sålk 1. söXk sv. vb. intr. o. tr. 1 Suga på

ngt.
solrök SQlrwk ut. pl., m.

solskata fi. söh sv. vb. intr. 1 Vandra 1. traska i tungt väga-
lag. — ja trängd sols t snön so ]a fi brota.

378

sol-[sken] ='^-skiu söl^lsm ut. pl., n.

[solskens ]-iM'gn *solskiiis- sol^t^insrhm ut. pl., n. Regn under

solsken.
som som 1 ) oböjl. pron. 2) Iconj. UIm som. som ofta i

bet. (lä, t. ex. som ja kom tid so cUi a tan.
[somlig-a] '-^somles) sömhli pron. — S(jmhli sta/ar adv. tis.

Somligstädes.
sommar sömar 1, surnar pl. sömbrar m. — s6ma§ 1. i^söma^s

[1. smna^^] ad?. Under 1. i sistlidne sommar.
sommarfa^-el ^) sömarfbgal pl. -föglar m. Fjäril.
somua sömn 1. sömn sv. vb. intr. 1.
^somras -) sömbras sv. vb. dep. 1 Varda sommar. — ha val^

>l}f so varmt, ha somhras otar ig^gaggu t vcecla.
somt sömt oböjl. pron. n. — somt hulcl a smlv o som.t salc] a (jtar.
son SÖ71 1. sön pl. s}pnar 1. såiiar, def. sfpndra 1. sfpna [1. -^-].
son(e)-baru sånahon n.
son(c)-| dotter] =^-dottra sönadgtru f.
*son(e)-kona 3) sönakimii f. Sonhustru.
sopa soj) sv. vb. tr. 1. — Syn. viska v. IL
sopor söpur pl. t. Man säges dans sopuna mt andra bröl-
lopsdagen.
soppa söpu f.
*soppe *) sopa ut. pl., m. Skvätt, tär. — ha Xlap mt in

miplksopa 'ipvh.
'^soppe-sipp söpaslp pl. -ar m. Mjölkkalf.

^) Nyl., Sk., Hll. (Rz 698 a), da. sommerfligl idm. Samma
bet. ha *sommartippa Na. Pg. Nyl. o. *sommarpiilla somLirpwla
Br. f. 2) jgi sumra no. sumrast idm. ^) fsv. sonakona isl.

SOnarkona f.; kvarlefver SS. *SOna-k. i Öb., Nyl., Estl.; i Dl.

*snnarkuna f. *) isl. soj^e m.; Öb., Hs., Uppl. (Rz 699 b),

Nyl. ^) *somle äfven [åtm,] Öb. f. ö. (, Eg. Finnl. o. Åld?), Nyl.,

Estl., Gsv., Värml. Älfd.; *S0mme (isl. Simier) Dl., Nk., Götald,
Runö.

379

^soppla ^) sopal sv. vb. tr. 1 [nejtiq] Nedsöla.

*soi)i)lug' söplu adj. Vät, slaskig. — ha va so soplut h (ja wi

andia idq.
söp-[ skyffel] ^-skyffla sopstsfpflu f.
sop-[vral "'■'-vi'äg" söprog ut. pl., f.
sorg* sarg pl. -ar f.
sorglig sckrgli adj.

sorla söla sv. vb. intr. 1. — vatm solar o nnchr.
sort sårt pl. ~ar m. — al sm^ta^^ka ha mi va o! — a fq^

^l ma^g sartar^fBr > vmja Ordst.
sot I (sjukdom) ingår i sms. rödsot, qv. v.
sot II sot ut. pl., n.
sota söt sv. vb. tr. 1.
sötare sötar m.

sotarpojke söta(r)pb}fk pl. -ar m. Sotargosse.
sot[ig] *-ug sötu adj. — du a sotu ?■ ogtt.
soutenir fr. sidunér sv. vb. tr. 1 Fördraga.
s.^§a sv. vb. rflx. 1 Lifnära sig.
spad — jfr *säd.
spade späda m.
spader spadar pl. spddrar m.
spad(e)tag* spådatäg n.
spak spak pl. -ar m.
*spala 2) spålu f. Spillra, smula. — plok up tmuh spaluna

som ligar po marfj>a.
spana spana sv. vb. intr. 1 [at na]. — tnt ska du spana at

a ta som ha a faru po f(B(li:
spaimmål spämnål ut. pl., n.

1) Sörb. *S0p2Jla Fryksd. *SÖppla 'ostäda'; i Yö. hikv *söppla
bet. 'dröja, söla'. Jfr den dubbla bet. af hsv. vb. söla! ^) Gsv.
Ormsö; jfr '*Spila s.

3S0

spannrem späarhni pl, -ar f.

spant — ers. af *vränft'.

spara spåra sv. vb. tr. o. intr. 1. — ha, som sparar, a har.

sparf sparv pl. -ar m.

sparfliök — se *späri'in^.

spark spark pl. -ar m.

sparka spark sv. vb. tr. & intr. 1. — spärkts pret. o. snp. -^st

vb. dep. — fiska sparkis Fiskarne sprattla. — Syn.

spjärna, *sprittla.
sparr[e] spår pl. -ar m.
sparsam — ers. af *hull a., noga.
spatsera späs 1. spasér sv. vb. intr. 1.
spätt spåt ut. pl., m. Brukas mest i def. sg., t. ex. ja frotuar

ed hasn hq^^patn.
spe spiij ut. pl., n.
*spea 1) spki;) sv. vb. tr. 1 Göra narr af ngn. — fxf va ska

du spaij ma?
spegel spåijil pl. spåijilar m.

spe[k]takel spitåkal ut. pl, n. — no, hk va nu j spitakul!
*spe[k]taklig spitqkli adj. Löjlig, kuriös. — h'a spitqkht h

skoda iipo ha.
spel spål 1. spål n.
spela sjJ&la 1. spdla sv. vb. 1:1) tr. o. intr. = hsv. 2) intr.

Väsnas ^). — va spalajtii tule ma flikuna !
spelevink spikvtgk pl. -ar m.
spelman spålmån pl. -man 1. -manar m.
spelorre spolar pl. -ar m. Muntergök.
spenat spanat 1. spmdt ut. pl., m.

1) Hs., Sm. (Rz 654 b), Norge. 2) ggt. 2 äfven i EF. o.
Nyl.

381

spendera spandtr sv. vb. tr. 1.

spene — ers. af *kicke.

spenslig- — ers. af finlennnad, *smi«llig.

speta s. spitu f. 1) Sticka. 2) Smula, grand.

*spefa ^) v. spita sv. vb. intr. 1 Klämma, om kläder. — ha

spedar om ma so.
*spete-korf spatakarv pl. -ar m. Okv. för en som går i trånga

kläder.
*speteliuka ^j spihU^hu f. Sädesärla, motacilla alba.
spetelsk^) spitalsk adj. Elak, gemen.
spets S2nts pl, -ar m.
spetsa spUs sv. vb. tr. 1. — tu^skcCnt spUs da po hanar

Du skall icke hysa anspråk på henne.
spets[ig-] *-iig spHsu adj. — Syn, *pikug', *pjiikug.
spett spat n.

^spetug *) spédu adj. Träng, om kläder.
spickeu sp'tisi adj.
spigg" — se beu-*skeda,
spik spik pl. -ar m.
spika spik sv. vb. tr. 1.

spikmöss spikmhs n. Näbbmöss. — kåta jita^§pikm^sa.
spikstäd — se nageltorn.
*spila '") s. spiilu t Spillra. — Ju^oH^lll ^^Q^^ gråna U bara

spiluna.
"^spila v. spila sv. vb. tr. 1 [sandar] Tälja, spjälka; splittra.

— ja ha mm-a spila sondar his trät h xjcertur. — mp

ha du JU spila kmuna okngg po haka!

^) Vö. i samma bet.; i hsv. o. No. 'fästa 1. utspänna medels

pinnar'; jfr. isl. SJJijta no. Sp)l/ta 1. Sjoita (i') f. 'pinne'. '^) Öb.

(enl. LK.), Pärnå. 3) öb. allm. i denna bet. *) Nagu. •'') Vö.,
Br., Na., Gd, Dl., Nk. (Rz 657 a), Norge.

382

-■■'spild spUt I- spilt 1) iidj. Slö, ohvass (om ägg värktyg). —

ja kan asit klo ma häda, spiXt lija, som int dogar ast

ti 7iq, cUe ma in anaa!
*spil(la? spUt 1. spilt -) sv. vb. tr. 1 Göra ohvass 1. slö. —

ja spiUa }pksa mot stam hrawer vadapmii.
spilkum spilkum 1. spUkum pl. -ar m.
spillkråka — se '^fillkraka.
spilla sptl sv. vb. tr. 1^2. — ha som hq^iyx so sjnj/lar a

na Ordspr. — ,,spil int po da" sa fan ot mcjlayi Ordst.

— Syn. "^drälla, *klossa, *trasa.
spillra spijjlru f.
spilta spUhi 1. sjnltu f.
spindel — ers. af ''iock I.
spindelnät — ers. af *locknät.
spink[ig] spi^k adj. — Syn. smålemmig.
spinna spin pret. spdn sup. spuni vb. tr. — Användt om

katt. ers. ordet af '^snurra v.
spinnrock — ers. af rock II. — Se *flagebräde, 'flykt,

"^kränka, nock, 'purfvel, spolrock, *snall, *späne,

trampa s.
[spion] *späjou '^') spkijån pl. -ar m.
spira spiru f.

spis spis pl. -ar m. Spisel, eldstad. — Ex. under fattig'dom.
spisa spis sv. vb. intr. (o. imp.) 1 Förslå. — int a ha vq^ijq

som hr0i vil spis far os. — noiv spisar a raij, taga tnt

na 'tnaijtiyj!
spisftTUnd spisgrund pl. obr., f. Grundmur för spiseln.
spissam — ers. af ''sofvelsam.
spis-ständare spiståndar m. Järnstång som uppbär spisel-

hvalfvet.

1) Vö. 2) vö. ^) Nyl., Gs

38^

spisöl s2)iS0l ut, pl., n.

spjut sjirtAt 1- ^PJlIif n.

'^spjiilk ') sptcUk 1. spiaXk (1. -spj-) pl. -ar m. Spjäle.

spjälka — ers. af *spila.

spjäll sp/éjjl 1. spjåljl n. 1) = hsv. — dm up spjalcfi säges
när ngn ljuger. 2) Klaff pä byxor. — Syn. (i bet. 1)
täppa s. I.

spjällbyxor sp/å/jj- 1. spjå/jlMpksur pl. t. Byxor med klaff fram-
till.

[spjärna] ^spjeiia s. ingår i snis. tjäl(e)-*spjeiia, qv. v.

[spjärna] *spjena2) v. 52?;^'n 1. spjén sv. vb. intr. 1 Sparka. —
spten mot stofsi so ark du dra båtar. — I sin hsv. l)et.
(spjärna mot) ers. ordet af spärra.

*splita I spMt sv. vb. intr. 1 Arbeta tungt. — noiv sphtar
ha upo, skodar ja. — Ofta ss. vb. descr. t. ex. splitar o
arbaitar.

''■'splita II spUt sv. vb. intr. 1 Väsnas. — poypka sphtar o
^^Qs. — va splita^(lu om? Äfven säges t. ex. ha spli-
tar o hlqsa^§o kalt idq.

splitsa sjjUs sv. vb. tr. 1. — Jfr Gr. § 130, 4.

split[t]ny spUtnjf adj.

splittra s. splUru f.

splittra v. splitar sv. vb. tr. 1; vanl. spl. sonda^ya.

spof spåw pl. -ar m.

spola spol sv. vb. tr. 1.

spole, I spola m. 1. spol, def. spån, pl. spolar m. Väfspole.

spole ^) II spåla m. Spjäle.

spol(e)-plank spolaplågk n. Spjälplank.

') isl. spialk f.; Vb., Åm., Hs., Dl. (Rz Cb7 a), Fbv, Nyl.
Ru. '-) Dl., Svea- o. Götald (Rz 658 b), Ko., Na., Estl., Ru. — ,
n assim. af m. ■^) isl. spolr m. idm.; i Estl. 'spjäle', i Nyl. 'eker'.

384

spolrock O spQlrbk pl. -ar m. Redskap hvarpå garn spolas.

spolsticka spöl^tiliu f.

sporre spåra m.

s]»ott spnt ut. pl., n. — Jfr *ft'älla s., *rockel n., *rockel-

^alla, spott-*gälla.
spotta spöt sv. vb. intr. o. tr. 1. — Syn. ''^^alla v. Jfr

*rockla.
spott-*g'älla sputgö/u f. Spottkluns.
spraka spraka sv. vb. intr. 1. — Jfr '''flutsa.
spi'ak(e)-arsliål språlm-å§^al 1. -åsal ut. pl., n. Groft okv.
spratt språt ut. pl., n. — ha va na h sprat for a.
sprattla — ers. af *sprittla, ^sprättas 1. sparkas,
[spricka s.] *sprycka 2) sprfftm f. Gr. § 25. 2.
spricka v. s^mk pret. språk sup. spruHi vb. intr. — Jfr

''flackiia, ''glapa I.
sprida sprid pret. spriid sup. sprkh vb. tr.
springa v. sprlag pret. sprcigg sup. språndzi vb. intr.; tri liiifj

o spring kallas ett bällspel = Nyl. tri slag o råna —

Jfr barka 3, *bcua v. II, ccliapper, *flrra v., *fjälla.

*fliiisa, *fiäga,*kappla 2, ^kata, *klita. kvista, *kälka.

*lo(la, loma. luffa, lufsa, luuka. luiituta fi., *lö(lja.

puliajaa fi., ^'raka II «, 'rissa, ^skägga I, '\smacka

II 2, *smala 112, *sno v. II, *suörall, spänna, *trolla

II, tvinna. — Se skynda,
springa, *sprynga s. sprmdhi 1. spr}'pndzu f. Gr. § 25, 2.
springgosse — ers. af löparepojke,
sprint sprlnt pl. -ar ni.
spri[tj spri ^) ut. pl., n. — h'ii i starki spn, Inje.

^) Sörb. 2) Smal. (Rz 661 a). ^) fsv. spryngia no. spryngja
f. Vö. Str. Vä. SM-c *sprynga. *) Likaså åtm. (EF.? ocb") Nvl.

385

sprita fj^Ut^) sv. vb. tr. 1. — split a;rtra 1. fiadruna.

spritta — se sprätta IL

*sprittla '^) sprital sv. vb. intr. 1 [okrigg sa] S|)arka omkring

sig. — oks/j spntlar' ohn^rj sa.
s])riickeii-tlicka ^) sprutsipÅku pl. obr., f. Okv.
sprund sprund n.
spruta s. sprmtu f.
spruta v. sprwt sv. vb. tr. o. intr. \. — di sprmta so havjan-

dis po äjjlii, man int fi di llakt a antö.
s])räk sprqk n.
spraka sprök sv. vb. intr. 1. — vih sprokas ve^tijp ig^ga^gu

om huda satsa.
språklåda sprÖklodu ut. pl., f. — ha a mt nqmJ)otn i

sproklqdu hans. Anv. äfven som okv. = följ.
spräkmakare sprokmåkar m. Pratmakare.
*spräta ^) I spröta sv. vb. tr. 1 Uppresa stänger. — sprota

certra (nml. för refvorna att klänga efter).
*spräta ^) II spröta sv. vb. intr. 1 \ov\ Grå med fart och med

styf hållning. — ha Mäkta bakat a bara som a sprota ov.
sprate spröta m.
spräcka språk sv. vb. tr. 2.
*spräckla spriklu f. Spräcklig ko 1. tacka o. s. v. — Jfr Gr.

§ 19 II 1 r-
spräekl[ig] *-ug sprtklu adj. — Syn. *dinglug\ *haglu^.
spränga spragg sv. vb. tr. 2.
sprätt — se *spet(e)korf.

1) Öb., Pg., Kim. 2) VNyl. i samma bet.; hör till j/" *spnn-
ian *sprant isl. spretta (Rz 660 b o. 661 a, Vll Nyl. Et. p. 39).
^) Jfr Py. Sprucken-pojke idm. *) Jfr Fryksd. *sprÖta v. idm.
5) Fby idm, jfr isl. Sprote hav. språte m.; aflj. bärtill är Vö. sprmpt
'köra med fart' — 1. jfr. got. sprauto adv. 'hastigt'. Däremot hör
hit väl ej isl. no. Spr0yta 'to sport; slcenge sig till siderne'.

25

386

sprätta I (= hsv. sprätta tr., t. ex. t} g) — ers. af *brästa.

sjn'ätta II språt sv. vb. intr. 1 Stänka, spritta. — slio va
som sprata mr a!

*sprätta ^) III sp7'åt sv. vb. tr. 1 Knäppa till ngt med fing-
ren. — sprat hart häda kraisi fromjjanfji.

^sprättas 2) sprkUs pre t. o. sup. -ist vb. dep. Sprattla, om fisk.
fisUi spratis > 7iati.

sprättbäft'e språtbbga m.

*sprättskita ^) spratsUUu ut. pl., f. Svär diarré.

spröt sprmpt n.

spunt spunt pl. -ar m.

spy spy sv. vb. tr. o. intr. 3. — Syn. *gjolpa. Jfr vämjas.

spyfluga — ers. af *l)yllflug'a.

spyor spi/jiir pl. t. — Iniij jttar eajh spi/juna sm.

spä spö sv. vb. intr. o. tr. 3.

späkär[i]ng spåtéSer^g pl. -ar f.

spämau spåmän pl. -man 1. -månar m. — spoman hqrj.vo
vhU-ur Ordst.

spanbacke — ers. af *tvetbacke.

spån — ers. af *kana 1. *tvet.

*spåiie *) S2}ö7ia pl. obr., m. Spanad.

*späne-kär[i]ug' ^) spönaUcer^g pl. -ar f. Märla, gammarus.

spång spcv^g pl. späggar f.

spånta 1. spnnta spönt 1. spiint sv. vb. tr. 1. -- ha du Uqft
al his sponta hradra frön stokJialmt?

spåntare 1. spimtare spöntar 1, spuntar m. Spänthyfvel.

spår spår n.

1) Dl., VNyl., O., Gsv. 2) q^., Hvbfj., Dagö idm. — isl.
spretta 'springa, hoppa'. ^) Nyl. *sprätt m. *) isl, fsv. sjMtli,
ni.: kvarlefver i Öb., Fby, Nyl., Estl. och är allni. i Sverige enl.
Rz 657 b. ^) Nyl. I samma landskap (Brom.) bet. ordet äfvon
'nattskärra' liks. i Sdm. Nk. Sm. (Rz 658 a) = Ten. Spinnrock.

387

späck sptik ut. pl., n.

späd spad adj.

[späda] *spädja ^) spach pret o. sup. spid vb. tr. — liu spa-
dar m((^Xlsa ma vatnh i iåajjlu tide i lida.

späuua spån sv. vb. tr. o. iutr. 2: 1) = hsv. — ha spant
0gii(na) r ma so stint 2) Gripa, fasttaga -), t. ex. katii
spant rotu. 3) span^öv Ila, skynda.

spänne spän n.

*spärra s. ingår i sms. nagel-"^spärra, qv. v.

spärra v. spér sv. vb. tr. 1. — spcer imot Spjärna emot.

'^spärriug ^) spcéngg pl. -ar m. Sparfhwk.

spö spq n.; hufvuds. i uttr. fo 1. fo spå Undergå spöstraff.

spöka — ers. af '^rammas 1. se *ramt. Jfr gå uppdagad,
ntbördiug*.

spöke spok n. — tar a talar om spqUi, visar a sa Ordspr.
— Jfr *böfve, *liam, '^liamiuel, utbördiug.

spörja spwi pret. o. sup. sporjd 1. sport. [Sälls.].

stabbe sfdba m.

stack stäk pl. -ar m. — Syn. *bröte.

stackare stakar m. — ståka§ 1. stakas oböjl. adj. — staka^
krpi §om detta ga mt i hije ilvadrt! — Syn. *väsel.
Jfr (i ordets nedsättande bet.) bräcka, *jassare, kacka,
*kryckel, *pjasare. *pjas(e)byx[a], ^ruckug-vigg, skit,
skitig-byx, skitigt-vrak, skitkarl, *ynkhet, ynkliug.

stack[ig] *-ug stäku komp. stakar^) superi, ståkuast adj.
Kort.

stad I stad, def. stibiy pl. städar m. Urbs.

stad II städ pl. -ar f. Rand, kant ish. på väf (men äfven på
annat). — Jfr *kal s.

1) ÖNyl., Rg. -) Åm. Nyl. Estl. idm. ») Gotl., Estl.; isl. sporr
m. 'sparf. *) Stark komp. i fsv. (strckkre) äfvensom Pv-, Estl.,
Sm., Bhl., Sk. (Rz 666 b).

388

stadsbo ståsbbiv pl. -ar m.

*sta(ls-luinluft- stdslimdu adj. Stadslik 1. -aktig.

sta(l[ig] *-ug st6du ') adj. Gr. § 43, 1. — sta mp st^dnt

bara !
staf, *stafver % *stafvel ^) stäv pl. -ar m, Bokstaf *). — fo^^l
J/pr a sa isan stava, so läsa ramt o lag ■hliop.

stdvur pl. ståvrar 1. stqvul pl. stdvular 1. stqvlar m.
Staf, stör.
stafva I stava sv. vb. tr. o. intr. 1. — han du stava i hoisi

raij o?
*stafva •') II stäva sv. vb. intr. 1 [ov] Gå trögt.
stag ståg n.

staka I staka sv. vb. tr. 1, t. ex. staka hot^.
*staka 1. *stacka [<C *sta(5ka]? II staka sv. vb. imp. 1. intr.

1 Förslå, „stoppa". — ha stakajra\j. — int stakar liä

t(Br int. — jita br0 ti fih so stakar a.
stake staka m.
[staket] ^stakett ^) stakat n.
*stak(e)-raiid[ig] *-ug '^) stäkarändu adj. Randig långsefter,

om tyg. — Syn. läiiftseft[er]-raudig.
*stak(e)-ståudeii stäkastbndi adj. Nödvuxen, om t. ex. pota-
tisstjälk. [Äldre *stack-ståiideii? jfr stackig].
stall stal n. — stallsgolfvet (i spiltan) kallas pallg-olf.
stam stäm pl. -ar m.

1) Omlj. vok. i Vb., Öb., Kkr.; isl. stodofjr adj. ^) Med
stamfast r i fsv., Öb., Na., [Hsk. stävu f. senare bildn.], Fby,
Nyl., Estl., Ru., Götald (Rz 670 b). 3) Nyl. Sk. (Rz 670 b). ^)
Denna bet., känd blott från Öb., har redan isl. Stafr (eg. ona ru-
norna: se Clhy-Vigf. s. v.). '^) Ksl. idm. ^) Allra. ätm. i Fld.
■) Ordet förhåller sig till stake = isl. stafttör 'stripig' : stafr (no.
stav bet. 5 hos Aasen).

389

*stamkraft ^) ståmkråft pl. -ar f. Det i vinkel böjda trä, som

befinner sig på inre kanten af förstäfven i en farkost

och hvarvid de öfversta borden fastspikas.
*stamna ståmn sv. vb. intr. 1 Stamma pä målet. — Syn.

*stäta, *puttra.
stamp stdm^ pl. -ar m. Ett värktyg.
stampa stamp sv. vb. tr. o. intr. 1. — ha stampar fqtra i

jola to a gar. — Syn. *triinta.
staiiipsäck stdmpskh pl. -ar m. Okv. för en fet person.
stank — ers. af *däm, lukt.
staii[n]a stan sv. vb. intr. 1. — Jfr *städja.
staunpuiikt stcDupugkt pl. -ar m. Anhalt t. ex. vid järnvägen.
stans I ståyis pl. -ar m. Stamp.
*stans II ingår i sms. alle-, ingen-, någonstans,
stapel stdpul 2) pl. stdpiUar m.
stapla stdpal sv. vb. tr. 1 [up na\.
stare stdra m.

stark stdrh adj. — Syn. *rammug.

starr stdr ut. pl., m. Sjukd. — ha hq^^tani po högar qga,
starrgräs stårgras ut. pl., n.
stat ståt ut. pl., m. Stass, stat. — stat ska foras (!) fast bro

ska lönas Ordspr.
station sta/ån pl. -ar m.
stearinljus stirinjuis n.
steg steg n.
stege staga m. — >nt nan a so hqg so a mt hhiva^^t&ga

o mt nan a so kart^,so a tnt hhouar krok sa Ordspr.
stek ståik pl. -ar m.
steka staik sv. vb. tr. 1 & 2, — htsjfi pferuna a gotv, di a mt

staika t flofi ana t sm^m.

1) Px, Nyl.; beter stamkrage i Br., Ko. o- Nagii, stam-
krampa i Pärnå, knärot i Pyttis. kraft (n.) 1. bälg i Estland.
-) Så Öb., Nyl., Estl., Ru. ; fsv. stapul isl. stopoll m.

390

*stekaiM'lius stais ^) n. Koklius i ])ondgärdar. — Syn. väi"m-
hus.

stekspett stk>lispht n,

stel sUl adj. — Gr. § 42, 3.

stelna stfjln sv. vb. intr. 1.

ston starn pl. -ar m. — '>'>^<-<-f^[J l^'^/^H^''ina7' a t Jtva>^ia? —
ha stam, som al spotay ^;o, val vot Ordspr.

stena stam sv. vb. tr. 1.

stenbacke ståmibåka m.

stenbro stavmbrou- pl. -ar f. Beläggning med stenhällar 1. fli-
sor utanför förstugudörr.

Ktenbär — se *tägbär.

stenfat ståiwfåt n.

stentlarn startvflmi pl. -ar m. Stensänke pä not 1. nät.

stenfot stamfot pl. -fotar m.

stenfota-särk ståijvfotasmrk pl. -ar m. Särk som upptill be-
står af finare, men nedtill af gröfre linne.

sten[i^-] *-ug stimu adj. — Jfr -^holstrug, *rnniln«?.

stenkol ståi^kål n.

sten-*mal2) stimmäl [1. ståimål'] pl. -ar m. 1) Rullstensfält.
2) Stenig grund hafsbotten. Pv

sten-*rammel ^) ståmråmhal n. Stenröse.

sten-*rummel *) ståmriimbal n. Stenröse.

sten-[rös] *-rösa ^) ståmrmisu f.

sten-*skirfla ståmstslrvhi f. Stenskärfva.

stenskvätta ståmskvatu f.

stensprängare ståmsprkggar m.

stia st/ju f.

^) NVa. ; jfr Ez 671 b, där motsvarande ord med likartad
koatraktion anföras, isl. steikarallUS n. ^) Hvbfj., Nk., Sk. Jfr
isl. mol f. 'pebbles' Clhy-Vigf., no. mol (6') 1. ?no/ f. idm. I
Pojo (VNyl.) *stemnar m. idm. "O Sörb. *) NVa. •^) Pörtom.

391

stick sttk n. Sting. — ja fik a f\p stih a^it tis. För alldeles

intet.
sticka v. I sWv pret. ståh sup. stuUi vb. tr., intr. o. imp. —
he, sttkar ma i riprhi o alstane., ha val
ilvadar.
sHhs pret. o. sup. -ist vb. dep.; t. ex. jahU^ga
shhs. — Jfr *picka v., "^pickla.
sticka v. II sUk sv. vb. tr. 1 Sticka t. ex. strumpor.
^sticka v. III sUka O sv. vb. tr. 1 Utstaka vinterväg.
sticka sUku f. = hsv.

sUkii 2) f. Remmare 1. käpp bvarmed vinterväg utstakas.
stick-bäge sUkhöga m. Täckbåge.
*stickeP) stiisil pl. obr., m. 1) Spets, i sms. is-*stickel. 2)

Kvicke i kreaturshorn. 3) Tånge i sms. riiiup-*stickel.
stickelbär sUtsilhcbr n.
stickelbär(e)buske sUisilbcenhöska m.
*stickla*) sUkal sv. vb. tr. 1 Vårdslöst uppsätta. — mt ha

du stikla up van so at hatla pinu falilar wi ma.
*stick-sticka stiksUku f. Strumpsticka.
sticksöm '') sUkshm ut. pl., m. Strumpstickning.
stig stig pl. -ar m. — Hällre anv. *tråd II.
stiga stig pret. ståig 1. stag [vanl. obet.] sup. stkUi vb. intr.

— stig mr 1. ov vaiji Stig ur vägen! — hu stag up

frön sanclza.
*stikta ^) stikt sv. vb. tr. 1 Inprägla. — vam ha stikta i da

hå?

^) isl, stika vb. 'nedslå pålar'. -) Öb. (dels med k dels k),
ÖNyl. idm; Estl., Ru.; isl. stik f. 'a stick'. ^) isl. stikell fsv. stikil
m. 'hornspets'. Bet 'kvicke' i Pg-, Estl., Ru., SM-e, No. (Ork.),
'mmptångé (osammansatt) i EF. o. Nk. •*) NVa., Gotl. (Rz 676
a). I några diall. *strickla (södra Gotl., Wp.) idra. ^) Vö., Ko.
& Hsk., Na., Gotl. ^) Jfr ä.-nsv. stikta "stifta' ags. stihtan 'an-
ordna'.

392

stilla v. sUl sv. vb. tr. 1: 1) Lugna. — stil da mf so la^g!

2) Ge foder^åt kreatur ^). — ja rjutar ga sta [se af-sta(l!|

stiJ Jiudima mm.
stilla p. sfihi adv. — tjpst o stihi, so gar a alilar t[a Ordst.
still(e)-*pega stUapegu f. Ladugårdspiga.
*stilles 2) stihs adv. Stilla, tyst. — hqli^dA ^i^l^s nu to ! —

i^stihs adv. tis. I tysthet: t. ex. ha gq^^so i stihs. man

ha val antö.
*stillniod 3) stUmu i uttr. 5^. éasmand Mol ensam.
stilLsain stUsåm adj. [Sälls.].
*stillt *) stilt 1. stat adv. Stilla.
stiltje — ers. af *bleka s.
^stimmande 5) sthnand förstärkn.-adv. ; i tis. stmiand aismand

Mol ensam.— Jfr äfven ^kolstimmande.
*stimpa v. stimp 1. stfpmp ") sv. vb. intr. 1 Stå framom, vara

utskjutande. — tsoXla stimpar up framtil. — maga

st}pmpar up.
*stimpa s. stmpu f. Okv. för en kvinna med stor mage.
sting sti^g n.

stinka — ers. af *dåma, lukta.

stinn stin adj. — ha skoda^^Unt Han betraktar skarpt.
stirra stir sv. vb. intr. \.
stjuf-barns sfsiphqn n. — Jfr Gr. § 2b, 3 a.
stjuf-bro[de]r stsrpbror pl. -brodar m.
stjuf-[dotter] *-dottra sisrpdötru f.
stjuf-far sis^får pl. obr., m.

^) Senare bet. äfven i Vö., Fby, Nyl., Estl., Fryksd. o. Norge.
■-) Jfr isl. stille n. eg. 'stillhet'. ^)'öb., Nyl.; jfr Rz 443 b. *)
Sk., Norge idm. ^) Hs., Uppl., Vm. (Rz 674 b). ^) }p < i fför
m: jfr Gr. § 25, 2. — *stimpa tyckes sakna fränder inom andra
nordiska landsmål. Jfr dock [ny-]isl. stimpast viö cht "to tug
against'. (Jlhy-Vigf.

393

stjul-[mO(ler] '''-modra sisrpmödru f.

stjufsoii sisffsdii pl. -sff.nar m.

stjiif-[syster] *-systra sfsfpsffstru f.

stjäla sfsf'ila pret. stal sup. stuh vb. tr.

[stjälk] '■''stjälke sUålka 1. sUilka m.

stjälpa 5£sa?/» pret. ställa sup. 5^?'<?p^ (1. -Ip-) vb. intr.

s4V<?p 1. sUéXjp pret. o. sup. sisålft vb. tr. Syn. "''bumla,
*vinka II, ^virra (alla intr.).

stjärna sisétiii f. — Om stjärnfall säges sUmiii sti/par.

stjärt sUcért pl. -ar m.

[sto] *stod] 1) 5iofZ n.

stock 5^^ pl. -ar m. — f?< Icomlar i stofh säges till den som
äter bröd jte gröt.

stockhufvud stöklwvn n. Dumbom, okv.

stocklat stökWta oböjl. adj.

[stol] *stole stöla m. 1) = hsv. ha knakar altih i stola nast
nymans mum, to lia^sjka koma hraw fromjniinka. 2)
Underlaget hvarpå kvarnstenarne hvila (i väderkvarn).

stolben stölham n.

stoltbt stolfot pl. -fotar m.

[stolle m.] *stoll stol n.

stolI[igJ *-ug ståhi adj.

stoIp[e] stålp 1. st6)^p pl. -ar m.

stolt stolt 1. sifrj;.^ adj. — Syn. *bojs.

*stom[ni]an -) staman n. Stomme. Gr. § 111, 3.

stop stop n.

stopp — se *toppa s.

1) Vö. Nyl. idm; isl. stöö fsv. 5^ö/> Gd ^s^Of^ (Rz 668 b)
'hästhjord' = litt. stödciS m. Det östsv.-hsv. ordet står väl ellipt.
för äldre stöd-lwOSS (jfr Gotl. stOilniSS 'märr' Rz 669 a). '^) Så-
lunda Np., Pg., Nyl., Sdra., Vra.; däremot *stommal Gd Fby Estl.
Ru.

394

stop j)a stöj) sv. vb. tr. 1 . — han du vnt stoj) söka dm smlv,

gamhal fbkii ratj! — Jia stopar Det är nog. — Syn. i

sist anf. bet. ^spisa, *staka. Se ^toppa v. II (st. i

pipan).
*stoppel stöpal n.
'^stoppla ^) stöpal sv. vb. intr. 1 [okul] Ramla. — du^ska'nt

stopal okul ^fvi trosga}\.
^stopplng" 2) stuplu adj. Ovig; fallfärdig. — mamsisu vcd^

§to])lu to liu val gqmhal.
stoppnål stöpikl pl. -nolar f.
stor stor komp. står superi. st0§l adj.
storaktig", -ug- sioråktu 1. --k adj. Någorlunda stor.
*storas ^) storas sv. vb. dep. 1 Yfvas. — ast har hade na fj-

storas }fvi.
storbrakare storbråkar m. Storfjärtare, okv.
storfliiger storfi^gn n. def. (ut. pl.) Längfingret.
storfurste stöyfuil 1. -fust pl. -ar m.
storfolk storfalk 1, -folk ut. pl., n.
storfräinmande störfrhmand ut. pl., n.
storgap storgåp ut. pl., n. Uppkäftig person, okv. — hqlil^

fri/nh, storgapi tm-!
storliiifviid störhovu 1. -h^s^vu (Gr. § 14, 2 (i a) ut. pl., n.

Okv.
*storkeu*) stårlst adj. (eg. p. p.) Storkuad.
storkna stårkn sv. vb. intr. 1: 1) Kväfvas. 2) Dö en snöplig

död '"). — ha va skada po hast)j, som skii starkn i dijs}.

^) No. Stopla v. 'stode an, famle'. ~) Jfr isl. stoindl a.
'shakiug, reeling, rocking' Clhy- Vigf. (där ordet hänföres till vb.
st{{pa; men jfr äfven bsv. stappla!) ^) Öb., Nyl.,; allm. i Sv.
enl. Rz 682 b. *) Eg. p. p. af ett st. vb. *sterkia, återfinnes or-
det i Öb., Na., Vätö, Sörb., Norge. ^) Senare bet. allm, i Fld;
isl. storkna 'stelna'.

395

*storkäl't[ig] *-ug storf^aftu adj. Uppkäftig. [Ordet är allm.

i Finnland].
storlek stör/aik ut. pl., m. — noiu va lie ha sama, sqy ja q

stoyltuih hans.
stoi'lat[ift'J *-ug' står/otii adj,
storm stéinn pl. -ar m. — Jfr is- o. löfrifvare.
storma starm sv. vb. imp. 1.

storm[i^"] "^'-ug stånnu adj. — h'a altdi so starmut jrf^r vejtyiha.
storse^'el stcj//-gal n.

stor-'^skriif' stö§krmiv pl. obr., m. Hög brudkrona.
storskrytare sto^krytar m.

storslef förek. i tis. ia ma stoXlawa Taga för sig duktigt.
stor-stng'a stQ§t}pgu f. Sal.
stor-Lta| *-tåii störtona f. def. (ut. pl.).
stor-äiide storhula ut. pl., m.
stor-[*ätiig] ^) *-itug störjUn adj. Glupsk. — hi va mp ^n

storjitua huij, hur ark tu ffld a?
straff stråf n.
straffa stråf sv. vb. tr. 1. — noiu a ja strafa f}p s}pndra

min, som hqr^luka simkdom.
stram[iu]a stram sv. vb. intr. 1. — hipksuna stramar oin ma.

— Syn. *siiäfva, *speta.
strand strand pl. strandar t
straiid-*lid stråndVid pl. -ar f. Strandbädd.
straiid-^^skitel ^) strånsisUil pl. -sisltilar m. Drillsnäppa, tota-

nus hypoleucus.
straii(V'^skjora ^) stränsisoni f. Strandskata, bsematopus ostra-

legus. — Jfr fors-*skjora.

^) No. Storeten idm, jfr Nyl. ahtugar 'ätande hvad som

hiilst'. ■-) Ordet förefaller att vara (på folketym. väg åstadkommen)

fxera^. af strand-*strickel (Vö. EF. Nyl. Äld Norrl. Rz 684 b)
idm. 3) Kim., ÖNyl., SM-e.

396

Istrax] '^straxt ^) stråkst adv.

streck stråk n. — vi^ska nst po U)clud^ra eat stråk fip var

hfjhi.
streta stråt asv. vb. 1:1) intr. = lisv. 2) tr. Uppstryka håret ^).

hude gar ma strata hon. — Syn. (i bet. 1) spärra,

pärrätä fi. (streta emot).
strid st^id pl. -ar m.

strida strkl pret. stråid sup. strkh vb. intr.
striin[iiija strfnm f.

strim[mig] *-iig strlmu adj. ■*

stripa stripu f.
strip[ig'] *-iig stripu adj.

*strippla ^) stripal sv. vb. tr. o. intr. 1 Stänka.
*stritta*) sirit sv. vb. intr. 1 Stänka, skvätta. — vatm stnta

håra om qgu som ja fi vada mt i oga at m}pm mm.
*strock-bänk ^) strökhagk pl. -ar m. Stor fast hyfvel hvar-

med kimmar jämnhyflas.
[stropp] *stroifa *^) ströfu f.
strumpa strumpii f. — Syn. *socka.
striimp[e]baiid strum^land n.
strumpfot — se *täling.
strumpsticka — ers. af *sticksticka.
strumpstickniug — ers. af sticksöm,
strunt strunt .pl. -ar m. Årsskott pä tall 1. gran.

ij Allra, i Sv. o Fld. Se t. ex. Sv. Akad. Ordl. " s. v. 2)
Jfr no. streita v. 'stramme, strjekke'. ^) NVa., Na., Ksl., Sm.,
Ög. idm (Rz 686 a), Kkr *strippIogt {(e) adj. ntr. 'utströdt' — afl.
från Ög. Sm. Hll. strepa 'utströ tunt', i Sk. Hll. 'mjölka' (Rz 1. c).
•*) Öb., Hvbfj., EP., Nyl., Sveald o. Gotl. (Rz), SM-e sfritta o.
strinta Nu. O. *strittsa; alla <^ st. v. *strinta *strant <^ st. v.
*strma *strein (Rz 686 b, Vll Njl. Et. p. 40 s. v.). '■>) öb.

idm; jfr Vb. stråk Ingå *str0ck 'laggrand' (Rz 686 a), Sdm. sti"åk-
hotten (ibd.). 6) NVa.; Va. (ra.).

397

strupe strypa m. — Gr. § 27, 3 ^.

strut strmt pl. -ar m.

*strutta *) siriit sv. vb. intr. 1 Studsa, t. ex. ho/jlri^^ti^utar

frön jola.
stryk strwk ut. pl., g.? förek. blott i uttr. lova 1. i/i6z;a 1. f<2

strmk.
stryka strwh pret. strouik sup. strittsi vb. tr. Gr. § 24, 3.

— strTuk ma Dö. — Se streta bet. 2.
strypa — ers. af *strö(la.
strå strö, def. ströi, pl. strödar n. — Gr. § 227.
*stråk ingår i sms. lag;g-*sträk, qv. v.
*sträka ^) ströka sv. vb. intr. 1 \ttl 1. om nan] Slå.
[stråke] *sträka struku f.
stråla stral sv. vb. intr. 1.
stråle stråla m.
'^sträng- 3) stragg adj. Sträng. — du^ska va sträng mot a

so a h/dar.
*strångera ^j stråndzpr sv. vb. intr. 1 [ma nan] Förfara strängt

med ngn.
sträcka s. stråku f.

sträcka v. I stråk sv. vb. tr. & intr. 2 := hsv.
sträcka v. II stråka [up] sa sv. vb. rflx. 1 Sträcka upp sig

[se Sundén s. v.!], utpynta sig. — vi ha du so straka

up da i kvaj/l, matj, vanta^fju na frtjarar^ti nata?
[sträf] *sträfvig ^) strivi adj.
sträfva sträva sv. vb. intr. 1 [imot] Streta.

') Svea- o. Götald strutta 'hoppa, guppa' o. s. v„ jfr Hs.
Vb. *stutta 'studsa' (Rz 686 b, 690 b). 2) Aflj. till fn. striuka
hsv. stryka. Jfr Fryksd. Gsv. *stråk n. 'slag, hugg' Ingå Sj. *stråke
m. 'piska'. ^) isl. strangr fsv. stranger a.; Öb., Br., Fby, Nyl.,
Estl., Nk., Götald (Rz 684 b). *) Öb., Nyl., Gotl. ^) Pyttis.

398

sträng s. sträng pl. -ar m.

sträng a. — ers. af ^sträng.

strö sfrij sv. vb. tr. 3.

*strö(la ^) strmpd sv. vb. tr. 2 Strj^pa. — hu str^}pd bom sat

i sa^ghaimi ma strumphanch.
ström strinn pl. -ar m. — h'a sö kola stram lujman ovafip

fosn. — — Jfr *i(la s.
strömma strqm sv. vb. intr. k imp. 2. — Jfr ''Ida v.
strömming- strmig pl. -ar m. Gr. § 200 C 1 /^.
stubb stuh pl, -ar m. 1) Stubbe. 2) spec. Underlaget hvarpä

väderkvarnen livilar. 3) [ut. pl] Liestubb. 4) Ett slags

underkjol.
stubbe stuha m. — Syn. *knackel, "knubbel, 'kubbel.
student studånt pl. -ar m.
studsa — ers. af *strutta.
stufva stiHv sv. vb. tr. o. intr. 1 Skuffa, skjuta. — stijiu- nnot

nu! — sttuiv in ro^pp i lowa.
stuga stfpgu 2) f. Gr. § 25, 3 /t/. — a^ska int tala i- strpgu

so ha h0§ i fa§tu Ordspr. — Jfr *kåte.
stugudörr st}'pgudhr (pl. sälls.) f. — hu stnr jambh 2- stipgu-

d^ra o gajmr.
stugugolf stxpgugalv ut. pl., n. — ajjln ful i halmi po stipgu-

galvi to dl dansa.
stugu-*käter stfpgukötar n. Kyffe, hybble.
stugutak stypgutåk pl. obr., n. — ha vaksar grasi po stxpgu-

tqisi.
*stula 3) stml sv. vb. intr. 1 Gä famlande 1. vacklande. — ha

stmla okul i atjh fqtra sm.

1) GK. likaså; NK. strég Pö. Px strov idra. [(5 > ^ > Iv]

Hs. ströja (Rz 687 b), alla < *str0yöa, afljud till *stri6öa, Nyl.
*stry7ia <i*stryöna idm (Vll N. E. p. 40). 2) NVa. likaså, Nyl.
(Ingå & Py.) Estl. *styfva f. ^) Öb., Vb. (tr.), Åra., Vä., Br.,
Na., Nyl.

399

sfulet-g'0(ts stuhgös ut. pl., n. Tjufgods.

stulta stidt 1. stfut sv. vb. intr. 1. — Syn. *jäka, *jäla II,

*kifsa, =^klynka, *pjniika, *inmta, ^tulsa II.
stum — ers. af "^dum II.

*stumla 1) stömbal sv. vb. intr. 1 Ragia, vackla, ramla.
stuiup stump pl. -ar m.
stund stdnd pl. -ar f. — Jfr siguestmid.
stunda stund sv. vb. imp. 1. — Jia stundar kära hid an i

da. [Nytt ord]. — Syn. *tegas.
stundom sföndom adv.

stupa v. st//2) sv. vb. intr. 1. — Gr. § 27, .3 (i.
stup[a] p.? sti/2) ingår i sms. liufvud- o. näs(e)-stup[a].
stursk sttiik 1. stiisk adj. — Syn. storkäftig, *uppglapug.

— Jfr '^brussla v.
stybb st}fh ut. pl., n.

stycka I (= bsv.) ers. af *beta, smula m. fl.
*stycka II stffk sv. vb. intr. o. tr. 1 Insätta nya stycken 1.

bitar. — stövla val bra ha ja fa^tiq ladar^,st}fka i tom.
stycke sty^k n. — st}pk o mrpm Bindmössa.
styf st //V adj.
styfver sUjvar pl. styvrar m. Slant. — int in styvar hqr^ja

po^ina.
styi2:g stjpfj adj. 1) Ful. — liu ha st}p(/ hlhvi,liuda flikn, scin

ja swt sog anar. 2) Elak, dålig. — fxp va luftar jce^

,sode stipkt? — Jfr elak.
styggas stipqis, sällan stxpclzis, pret. o. sup. -ist vb. dep. Le-
das vid ngt. ^- ja stipps ver hade s>/pasi.
^styggsblomma? stipkshliimu f. Blåklint, centaurea cyanus. —

1. stycksblomma d. v. s. åkerblomma (jfr äker-stycke) ?

^) isl. stumra idm; *stumla Öb. Hs. VNyl. SM-e, *stumra
Sk.; nflj. *stamra Vg.; *stamla Nb. Np. Gotl. (Rz 674 a), — eng.
to stumble.

400.

stylta s. sUpltu 1. sbpUu f,

*stylta 1) v. shplt 1. stfplt sv. vb. intr. 1 Gä ostadigt.

styng sfipgga (m.) pl. def. Sjukd. — ja ha^^o sbp^ga t

sidu.
styra sUji- sv. vi), tr. 2. — Äfven intr. i uttr. (t. ex.) va a

ha som du stijr o stålar?
styrbord i uttr. ti^styrhoil^.

styrka stfprfsu ut. pl., f. — Jfr Rqv. Sv. Spr. L. II 4(5, 320 f.
styrman stynnän 1, -man pl. -mkn(ar) m. — vam a st>/rmam._po

skmtii?
styrär[a] styrhr pl. -orm' f.
stå stå pret. stmv sup. stdip vb. intr. — ^nt om du stoiv po

li^vu som du stqr x>o fotra! tis.
*städ 2) stöd n. Stöd.
^städa^) s. studu f. Gärdsärfva.
*ståda *) v. stöda sv. vb. tr. 1 Stödja.
*ståk stök ut. pl., n. Stök.
*ståka 5) stöJm sv. vb. intr. 1 Stöka. — va stoka^clu up so

hti ra>j 7-^da!
stål sttV, ut. pl., n.
stälbakad stalhåka adj.

stålpenna stålphni f. 1) = hsv. 2) Frack, skämts'').
ståltråd ståltråd pl. -ar m.

stånd förek. i uttr. va stönd tt 7iq Vara i stånd till ngt.
stånden ingår i sms. *stake-stånden, qv. v.
ståndare stundar m. = spisståndare, qv. v.
ståndkrage stöndkråga m.

^) Jfr hsv. Stldta v. ^) isl. stoö fsv, stop stujj f. Åter-
finnes (dels med O dels med «) i Öb., Vb., Dl., Pg., Fby, VNyl.,
Gsv. (stå < stod). ^} NVa. *) isl. Stoöa Öb., Vb., Åm., Fby.
VNyl.. Wp., Gsv. (stå < Stoäa). ^) Öb., VNyl., Ormsö, Sk., Dis.
(Rz 692 a); No. ståka 'larma, bullra'. **) Bet. 2 äfven i Fby o. Nyl.

401

staug' stä^fj pl. stadgar i.

stångas stängts pret. o. sup. -ist vb. dep. — Jiada oks)/ stängts,

ga ast tul!
stånka stdgk sv. vb. intr. 1 = stdgkis pret. o. sup. -ist vb.

dep.
stat — ers. af stat.

*stata ^) stöta sv. vb. intr. 1 Stamma pä målet.
ståtlig stqtli adj.
stäcka ståk sv. vb. tr. 2 [ov na]. — noiv ska ja stak ov

häda lbi}f2)asi o frijasi snart.
*stäckug2) ståku adj. Kort.
städ stad n.

städa städa sv. vb. tr. 1.
städbit ^ ) stadhit pl. -ar m. En järnstamp anv. vid glödhett

järns bearbetande.
*städja *) stadh pret. o. sup. st&d vb. 1) tr. Ställa, bringa att

stanna. — ja städar m(Bra jcbt. 2) intr. Afstanna. —

roy;)J^ stacl ov ti vaks som ha rama so ohcirU
*städlig stadh adj. Städad, snygg. — ha kan int va altfyj

stadkt po stålar ^t(sr a kombar tu.
städsel ståsil ut. pl., m.
städsla ståsil sv. vb. tr. 1.
stäf stav pl. -ar m.
stätVa s. — ers. af *skjula.

1) Norrl., Dl., Gd (Rz 694 b), EP., Nyl., Norge. Afljud till
got. stautan fn. stauta stoyta hsv. stöta. ^) öb., Nb., Åm., Dl.,
Sdm., Vm., Nk., Fryksd., Ög-, Bhl.; isl. stokköttr — dock förelig-
ger omljud icke i detta ord, allraminst inom så stora områden [lik-
väl säkerl. i Sörb. ståkket idm], utan torde vok. ba öfvergått från
starka komp. af stackig, hvarutom jfr vb. stäcka. '^) Mustasaari
likaså. *) isl. stedia idm, Hs. o Gotl. (Rz 689 a). Samma [/" i
Hvbfj. sté^ 'bringa att stanna' Rg. stå^i Sa 'häjda sig' <^ *steÖga.

26

402

stäfva v. sUiva sv. vb. intr. 1 [oy] Ställa sin färd nägonstädes-

hän. — ha mfera^^tc^va o U svcenji ma botn san.
ställa stål sv. vb. tr. 2. — stål fl^,st o spåla san Ordspr.
ställe stål n. — al stålar adv. Allestädes. — int na stålar 1.

[sälls.] i^g stålar adv. Ingenstädes. — magg stålar adv.

Mångenstädes. — sombb stålar adv. Somligstädes. — j^o

stålar adv. Ställvis.
ställiiiug- stålnigg pl. -ai' f.
stäm — ers. af seipi fi.
stämbord ståmhol n. I nedre änden af kvarnrännan befintlig

lucka, hvarigenom vattnet slappes pä stenarne.
stämjärn ståmjrhi n.
stämma s. ståmu f. (i alla bet.).
stämma v. stäm sv. vb. tr. o. intr. 2 (i alla bet.). — ha stämd

ma ti tindSi f^r asif. — Vi tragg stam ov 1. iip vatm i

oga so Vi fa^Uo hi^^jpjt.
stämning ståmm^g pl. -ar f.

*stämpel ^) I ståmpal pl. stämplar m. Stamp, stöt (redskap).
stämpel II ståmpal 1. ståmpd n. = hsv. — sati stamph ujjö

mp !
ständigt ståncht adv. — Jfr ''alltidliga, för ''^jämnan, *jäm-

ligt.
stänga stågg sv. vb. tr. 2.
stängsel stågsal 1. -il n. [Sälls.].
stänk stågh ut. pl., n. — ast ramar a halcjar, h'a int ana

som stagk.
stänka stågk sv. vb. tr. o. intr. 2. — Syn. *plattra, ''plittra,

*skvatta, *skvipa, sprätta II, *strippla, *stritta.

1) NVa. Estl. idm, Ru. 'staf, Sk. 'stolpe '; fno. stempel g.?
lortcistöt'. Fritzn. ^. Jfr hsv. stamp m.

403

*stärfva \) ské.rv sv. vb. intr. 1 Dö en snöplig död ; anv. ish.

om kreatur.
stärka I stccrk sv. vb. tr. 2 Styrka. — Wa so sUerkand ti

sama i saltvatm.
*stärka2) II stérh sv. vb. tr. 2: 1) Strypa. 2) Afdagataga i

allmh. — variji stcerkt oksii i clzahi.
stärkelse stérkals ut. pl., f,
"^starta 3) stcérln ut. pl., f. Tungbäfta hos barn.
stöd stéd n. — Syn. *stå(l. Jfr ^skörda s.
stödja I sUpdi pret. o. sup. stipd 1. sUd vb. tr. — Syn. *ståda.

Jfr *skorda v.
■'•"stödja *) II sUpdi pret. o. sup. stfpdia 1. stfpdija vb. tr.

Ljustra. — ha pa stipdi fiska ma hmtnatra bakom

brmd^}jpja.
stöfla stéval sv. vb. intr. 1 [ov 1. iipq 1. 2^2]
stöfvel sUval pl. stövlar m.
stöka stmak sv. vb. intr. 1. — Syn. *ståka (afljud?), *bo-

däja, *bussja, *koltra, employer fr.
stök[ig] *-ug stmuku adj. — Ex. under *bökug.
stöld stqlcl pl. -ftr, f.
stöp stu}pp ut. pl., n.
stöpa sté}pp sv. vb. tr. 2. — ja va i smuhju o st^y^ft km-

hir.
stör I — ers. af stake, *stafver, *stafvel, troda.
stör II — ers. af *störja s. II.

1) Öb., Norrl., (Rz 670 a), Kkr, Fby, Nyl. Jfr ty. sterhen

'dö'. 2) öb., EF., Nyl., Estl., Ru. — jfr fsv. starkna isl. storkfia

stelna'. Eg. 'bringa till stelhet', fn. *sterkia 'stelna, styfna'. Jfr
Vll Nyl. Et. s, v. 3) Jfr Hsk. ha OV stcertoy 'läspa'. Af samma

urspr. som föreg.: *stärkta jfr stavkna storkna, Fryksd. *stortna

'stelna'. Altså eg. ellipt. för timg-*stärkta 'tungstelhet 1. -kramp'.
*) isl. stydia 'sticka'; Öb., Hvbfj., Kkr, EP., Rg. & W., Ru-, äfven
spridt i Sverige : Rz 690 a (Svea- o. Götald).

404

störa stqr sv. vb. tr. 2.

*störja ^) s. I sbprm 1. sUprhju f. Liflig, orolig flicka.
*störja 2) s. II shprm 1. st'ipnju f. Stör, acipenser sturio.
'^stöi'ja 3) v. sUpn, pret. o. sup. stfpr/a 1. shprtja vb. intr.

Väsnas, stoja = sbpnps pret. o. sup. -i.sf vb. dep.
^störje-brack st^pnhråk ut. pl., m. f. Vildbasare, ok v.
*störjug *) stiprni 1. st^pnju adj. Bullersam.
*störmas ^) stfprims pret. o. sup. -as^ vb. dep. Väsnas, bullra.

— 'po}pka shprmis so.
stört adv. förek. i uttr. stiivt om^}pht Alldeles omöjligt.
stöt stmpt pl. -ar m. 1) Handlingen och värkan af att stöta.

2) Stötel. — Syn. (i bet. 1) *duiit; *skvätt.
stöta stmpt sv. vb. tr. o. intr. 2. — Syn. *bockla, *l>uifla.

Jfr *skägga II 1 (stöta emot, intr.).
stötel stmptd pl. -ilar m. Stamp, stöt. — Syn. ^stämpel I,

stöt.
stötta s. sty)tu f. — Jfr *skorda s.
stötta v. stfpt sv. vb. tr. 1. — Jfr *skorda v.
^stötting ^) st-^M^g pl. -ar m. Den bakre bland tvänne (un-
der samma stock lagda) stocksläpningskälkar.
*subba "') suh sv. vb. tr. 1 Orena, nedsöla. — sko n}p, du ha

siiha ne^§fsortu dm!
*subbiig* ^) siihu adj. Oren, smutsig. — ja^sku hals, man ja

a so siibii om handra som ja lia vin o skoda at mn.

1) Öb.; ingår ock i Nyl. *störjébagg 'själfsvåldig, ostyrig gosse';
jfr isl. styrr gen. styriar m. 'strid'. ■^) isl. fsv. styria f. Kkr,
VNyl., Estl., Ru., Hs., Uppl., Hll., Sk. (Rz 691 b). ^) Lmo, Vö.,
Fby, Nyl., Norge; ags. styrimi 'to stir'. *) Lmo, Norge. ^) isl.
styrma 'storma' (äfven 'st. fram') ags. styrman 'to be stormy, to råge'.
6) Öb., Hvbfj., Hsk., Fby, Nyl., Estl., Norrl. (Rz 678 b), Fryksd.;
No. stytting m. — afl. från fn. stuttr a. 'kort'. ") Öb., Fby,
VNyl., Åm., Hs., Sm., Vg. (Rz 696 a, bvarest äfven aflj. sobba
idm); nyisl. Suhh n. 'sluttishness' no. Subba v. intr. 'arbeide i vaede
og fugtighed'. ») öb., Fby, VNyl. Jfr Rz 696 a.

405

sucka si<k sv. vb. intr. 1. Ers. vanl. af *suoppa.

*sii(l ^) siJid pl. -ar f. Bätreling. — hotn lo häda tidn ma qru

swda i vatm.
*su(lhan(l '^) smdbånd n. List 1. beslag pä öfre båtbordens inre

sida.
sudd sild pl. -a?' m. 1) = hsv. 2) Dinapp.
sudda sud sv. vb. tr. o. intr. 1. — ha sudar o gqr Går slä-
pigt och ovårdadt.
suddlig-] '"'-ug- sudu adj.
*sudeu ^) siuh adj. Ljum. — käft a sudi ratj.
*sudik? förek. i uttr. ta7i sudik m. def. Hin onde. — ha va

mp tan sudik o, om int ja^ska koma tid fisist.
suga smiv sv. vb. tr. o. intr. 1. Gr. § 141, 2. — ja a smiuand

Jag är hungrig. — Syn. *sappa, solkutella fi.
sugga siigu f. — [Förstå sig på ngt] mt mat^^om siigii po

simsUceriu 1. po vadarkvmyx tis. — Syn. gylta.
sula s. sulii f.

sula v. söla 1. sula sv. vb. tr. 1.
*sumla*) sumbal sv. vb. tr. 1 Hop- 1. bortblanda; tu_^.ika'nt

siunbal bart 1. dioj) a!
^suiiilig ^) siimbh adj. Försumlig.
summa s. sumu f. Penningesumma.

Si/mu ut. pl., f. i uttr. ta 1. ha o. s. v. * [= ett]
arbatt po si/mu Taga o. s. v. ett arbete pä
entreprenad 1. ackord.
*summa ^) v. smm sv. vb. tr. 1 Försumma. — smm^sa sv. vb.

rflx. 1 Uppehålla sig, dröja. — 5mm da nit fip o.^ mp,

ana ga du bara!

1) Öb., EF., Nyl., Estl., Gotl., Norrld och Sveald (Rz 696 a);
isl. Slid f. 'sanimenlbiniug af bord'. ^) Na., Fby, Nyl., Estl., Vb..
Åm. 3) Eg_ p^ p jg]^ soöenn 'kokad': Vö. 'ljum', Sm. ntr. 'kval-
migt' (Rz 569 b), Pg. 'våt', Nyl. 'lös (om jord), fuktig'; No. sod-
den 'ljum' meu soden (o') 'uppkokad'. *) isl. SUmbla idm; äfven
Vb., Hs., Vg. (Rz 698 b). -) Nyl., Ög., Åm. «) Nyl., Estl., Rn.

4or,

*siimnu'lse ^) sihnals ut. pl., f.

sump I sinnp pl. -ar m. Kärr.

sump II (bottensats) ers. af '''gTÖm. poro fi. 1. sakka fi.

sump[ig] *-ug sum^ii adj. — Jnsiijp stor andza a so sumpu.

som u a so log mot si^n til (1. te).
suud sund ii.

sunuan s. siinan ut. pl.. m. — ha hlosa^^uncm uJq.
suuuau p. siinan adv. Sunnanifrån.
suiiiiainäder sunanvMar ut. pl., n.
[sup] *syp syxy pl. -ar m. — vil du ha da in s;jp so saij int

naij !
[supa] *sypa ^) syp pret. séy)p sup. siipi: vb. tr. o. intr. —

ha va mp i si/pas, van ska a llmt!
[supau]-mat *sypau- sypamät ut. pl., m.
[supare] *sypare sypar m.

sup[ig"] *-ug 1. *supeu sijpu 1. siqn adj. Full, drucken.
supig'-*suiTa siqnsuru f. Supig kvinnsperson, okv.
supi^*-*trall supitrål pl. -ar m. Suput, okv.
supig'-tut siipituit pl. -ar m. Suput, okv.
*sur ^) s. I silir ut. pl., m. Syra.
*sur ^) s. II smr ut. pl., m. Mål 1. rastställe i bällspel. Den

deltagare i spelet, som springande hunnit dit, spottar

och säger: tf(j, fri, o man swr!
sur a. smr adj. 1) = hsv. 2) Surmulen.
*suras ^) smras sv. vb. dep. 1 Hänga läpp, vara surmulen. —

va sitar a tar o smras ma histiulQgu sm ! — hqnu swras

dä hon ej vill värpa. — Syn. *myttas.

^) Nyl. — Dessa bildningar äro yngre än de hsv. orden och
bildade af dem. 2) Esk.; Nb. siup (Lule) Sk. syp^Jtt syba (Rz
699 b); fn. "siiqM. '^) Jfr Sk. Sliren m. dcf. 'surdeg' (Rz"^700 a).
No. sura f. Rumex. *) Nyl. *syre n. idm. ^) Nyl.; Rz 700 a (trol.
allm.).

407

*surfvel snrvil ut. pl., m. Siirv, massa, mängd : t. ex. ja soj/l

liaåa surviln ot a f>:^r halv asit.
surua swji sv. vb. intr. 1. — siti int so lag(j tidc, du smrjar

htwt.
*surra v. sår sv. vb. intr. 1.
*surra s. swu f. trol. „SuiTande" 1. bullrande varelse; ingår i

sms. siipig-^surra.
susa — ers. af *om[m]a, *sjäsa.
*sussa I sus sv. vb. tr. 1 Tussa, hetsa (hund 1. katt).
*sussa ^) II sus sv. vb. intr. 1 Slumra (i bspr.).
*sutta'-) I söta sv. vb. descr. 1 i uttr. sotar o gar Går och

drar fötterna efter sig.
*sutta •') II söta sv. vb. intr. 1 [td 1. om nan] Slå.
*suttla4) sötal sv. vb. intr. 1 Tala otydligt.
"^siittra ■') 1. *sottra sötpj- sv. vb. intr. 1 Tala otydligt. — huM

sku hor va du sotrar i f}plu.
*siittinig '^) 1. *sottriig sötru adj. Grutig, otydlig och tjock

(om röst).
svafvel svdväl ut. pl., n.
svag svag adj.

svagdricka svddrlka ut. pl., n.
svaghet sväghht ut. pl., f. — ha a svaghatta to a hgar i sancfz&

o mt ark stig up.
sval sval adj.
svala s. svblu I. svålu "') f.

1) Norrl. (ti-.), Sveald intr. (Rz 701 a). Bildadt af *tussa,,
qv. v.; jfr dock mlty. SUSSen 'vyssja'. '^) *SUtta Sm. Vg. 'springa
(Rz 701 a), Fryksd. 'fara med fart'. 3) Ko. Fby. idm, VNyl. 'slunga''
Svea- o. Götald 'kasta 1. 'skaka' (Rz 701 a). *) Fby., Ten., Ru.'
Sm. (Bz 701 a). '^) Öb., Åld (o), Fby (o & u), Nyl. (o), Sm.'
Fryksd., Sörb.; Ru. Siutar 'hviska'. **) Öb. allni. (o). '') Uppgif-
vet med omljud frän Vö. {&), Np. (0), Kkr, EF., VNyl. (ft n),
Norrl. (Rz 556 b: å ä).

408

*svalas 1) v. svalas sv. vb. dep. 1 Svalna. — hatt vatm ha

svalast 1. svalast m.
svale svala m. — ja clhtar hf.(j tu ni/jin trapu ti svala,

po}/)ka ha sparka sondar ana to ch ha hiva wt varqdar

frow^flikii i lofti.
svalla sval sv. vb. intr. 1.
svall-is svdHs pl. obr., m.
svallvatten svähåtn ut. pl., n. Flödvatten.
sval(u)-bo sv^ilu- 1. svdlu-höw n.
svamp svamp pl. -ar m. — Jfr '•'ticka,
svang förek. i uttr. i^svd^g.
svans svans pl. -ar m.
svansa svans sv. vb. intr. 1 Gä bakom 1. i närheten af ngn.

— m svansar okngg ma jjpsom folar, hoj^i hon, man

ja^ska ful kaja hart er.
svansrem — se rumpgjord.
svans-skruf svdnskrmv pl. obr., m.
svar svdr n.
svara svara sv. vb. tr. o. intr. 1. — ha svara ma 1. lia svara

ha ot ma.
svarf-[stol] *-stole svärvstöla m.
svarfva svdrv sv. vb. tr. 1.
svarfvare svdrvar m.
svart svdrt adj. — a tu svart^§o a hrå vit Ordst. (anv. t. ex.

om en ful men förmögen flicka som har friare).
sxartnaj svdr til sv. ^'^^- ii^^r. 1. — ha svartnar ma f\f or/u Jag

svindlar.
svartskostölVel ^) svd§kusthval 1. sväsku-st. pl. -stövlar m.

Läderstöfvel med sula; möts. pjäxa, pjäxstöfvel.

1) Np., Nyl., Dl. 2) Kr. Or. idm.; Vb. Åtn. SVartsko ra.
(Rz 592 b & 702 b, Sfdenbladh).

409

*svai'tsui2;gas ') svcbijiigas sv. vb. dep. 1 (vanl. imp.). — ha
svdrtju^cis säges om eld som brinner trögt.

sved svaid pl. -ar m.

sveda s. — ers. af * bränna s.

sveda v. I svåul sv. vb. tr. 2 = lisv. — svaid mt alt som
ludi a Ordst.

*sveda2) v. II svédla sv. vb. intr. o. imp. 1 Svida.

*sveda v. III svåid sv. vb. intr. 2 [hl 1. om nan] Slå.

svedja svkh pret. o. sup. svklia 1. svidtja vb. tr.

svedjeland svkhlånd n. — Syn. brännlaud.

*svege ') svaga m. 1) Vidjeband, ish. sådant afsedt till att
bära hö med. 2) gar ma r^va > svaga tis. Går framåt-
lutad. (Jfr isl. svig n. 'curve, eircuit').

svegna — ers. af *räna.

svensk svånsk adj. 1. pl. -ar m. — a tu svéMsk du Är du
klok, du?

svenska svånsku f. 1) Svensk kvinna. 2) svånskii 1. svknsk
ut. pl., f. Svenskt språk. — noiv talar ja svamk 1. po
svanskil so du kund hm- ma.

svepa v. svåip sv. vb. tr. o. intr. 1:1) = hsv. 2) [td 1. om
nan] Slå ngn. 3) Gre kor mjöl inveckladt i hö *). —
ja^ska svatp ot kritura i kvalcl an.

*svepa ■^) s. svaipu f. Foderbäll bestående af hö veckladt om-
kring mjöl.

*svep-korg svåipkårg pl. -ar m. Korg hvari kofoder (*svepa)
förvaras.

^) Jfr GK. Nyl. Uppl. SVartsugga f. 'ved som har svårt att
brinna'. ^) Vore fn. *SviÖa, kvant. aflj. till sviöa; fht. SUedan
'creraare". '■^) isl. svige ra. Ållm. i Sverige enl. Rz 704 b; Öb ,
Hvbfj., Kkr, Nagn. ^) Senare bet. i Öb., Hsk., ÖNyl., Götald (Rz
703 a); isl. SVeipa v. bl. a. 'om- 1. inveckla'. ^) Ög. Sm. idm
(Rz 703 b).

410

Sverige svcénp 1. svén ortn. (neutrum?)

svett svalt ut. pl., m.

svettas svartas sv. vb. dep. 1.

svettliäl ^) svavtlml n. Svettpor.

svett[ig] *-ug svåitu adj.

s vi eka sviku f.

svida svid pret. 5ya2(Z sup. svkh vb. iiitr. — Syn. *sveda v. II.

svika svik pret. svhk sup. sy^^sa- vb. tr. o. intr.

svikta svikt sv. vi), intr. 1. — hjarlsa sviktar unda starmi.

— traskata svikta undi so ja nokast (til) a.
svim[iii]a svim sv. vb. intr. 1 [abs. & svhn ov]. — Syn.

dåua II.
*sviiiime 2) svbna ut. pl., m. Anfall af t. ex. sjukdom, vrede

1. galenskap. — tu Jiqr m svama o frosa, ha a vist o

sant.
*svimskof sv/msköv n. Anfall af svimning. — Syn. däii-*diin-

pel.
svin sv hl n. — al svm a svart i morkri Ordspr.
svin-börst svlmhh§t 1. -bhst ut. pl., f.
svindla — ers. af svartna, ^tvilla, *vingia (för ögoueu).
sviu-[lio] *-lioe svinlioiva m.
svinna svin pret. svdn sup. svuni vb. intr.
'•'svinsug ^) svinsu adj. Svinaktig. — di a so svmsii i ujfja.
*sviska ^) svisk sv. vb. tr. 1. intr. 1 Slå [till] ngn. — ja^ska

svisk da ver qra 1. om da 1. til da.
svit svit ut. pl., m. Skara. — ha va in stora svit finar ver

hcerfos soji i gar.

*) 1)1. 2) Likaså i Teerijärvi; bet. 'ånga' 1. dji. i Px, Ko.,
Na. o. Nyl,; aflj. svdim Nu. m. 'ånga, imma'. Altså eg. qvs. 'känna
en fläkt af ngt', isl. SVeimr m. 'bustle'. Jfr no. Sveim m. 'en på-
kommende sygdom'. '^) Jft no. SVlllsUg a. idm. *) <[ *Svidka ('^),
aflj. till *sveda v. Ill idm.

411

svordom svQ(/öm pl. -ar m.

[svulleiil -''sulleii ^) suh adj. — ho hama a so suh po gra-

uiskos tarpaii, ast lavar a na la^g mp mair.
svullnad — ers. af *sylme. Jfr ^grissla.
[svultenj '''sulteu '^) sfdh 1. så/Ji adj. Hungrig. — ja a so

sulf/h, ja vil ha mat!
svag'er svögar pl. svågrar ni.
sval svél ut. pl., m.
*svaiig'e ^) svänga ut. pl., m. Veka lifvet, smalaste delen af

bålen, ish. pä en häst. — ha a tom j svänga.
*svaug-fallen sväggfåk adj. Utmager, tom.
svar svår adj. — harlin (1. ^(Ju) svart^§o tug salh, svidar

a so spöt! Ordst.
svårighet svonhht ut, pl., f. — int a ha mm svonhatt ma

hoxpji po ha galyi,^t(Er a fins so ma^^karar.
sväfva svav sv. vb. intr. 1.
svägerska svåga^ku 1. svagasku f.

svälja svälh pret. o. sup. sv;'tl(l 1. [sälls.] svcU(l vb. tr. o. intr.
svälla sval pret. sval sup. svilh vb. intr.
svälta svalt pret. svält sup. svfdtt vb. intr. o. tr. [-U- jte -U-].

— a^ska'nt svalt kritura sin.
sväug svagg pl. -ar m.
svänga svagg sv. vb. tr. & intr. 2.
*svära -^j svéru ut. pl, f. Svärmor.
svärd svml n.

^) isl. sollenn fsv. sullin (p. p. af vb. svalla svcslla) -. Öb.,

Non-ld, Sveald. (Rz 707 a). ^) isl. solteun fsv. sultin (p. p- af
SVelta SVcelta); Öb.; allm. i Sverige enl. Rz 709 b. ^) is\. svangr
m. 'ljumske'. Ordet förekommer bet. 'ljumske' i Vö. o. Px; 'veka
lifvef i NVa., Hs., ÖNyl., Sörb.: 'inböjningen under fotbladet'
\ Fby, VNyl., Rg., Ög., Nk. (Rz 707 b); 'smalaste stället pä
fotsulan' i Br. *) got. svaihru fsv. svCera f. ; Fby, Pojo, Götald

(Rz 710 a). Upptages ss. 'föräldr.' i Sundéns ordbok.

412

svärdslilja svm/jlUm 1. -/}hjii f.

svärfar svérfår ut. pl., m.

svärja svén pret. svår sup. svurt vb. tr. o. intr. — Jia a so

sant at ja tryst(ar) svren po ha tis. — Syn. bannas,

*(lifla, (Ijäflas.
svärm svcérm pl, -ar m.
svärmo[(U']r 1. *-mo(lra svq-nnnr 1. -mMru ut. pl., f. — Syn.

asvara s.
*svärs-folk ^) své^fålist 1. -föXtJi n. def. (ut. pl.) Svärföräl-

drar(na).
*svärsgår(l svéigän/ m. def. (ut. pl.) Svärföräldrarnes hem.
svärson svedan 1. své^bn pl. svce^fpnar 1. své^miar m.
svärta s. svcérlu f. 1) Svärta, smörja. 2) Fuligula fusca. 3)

Okv. för en mörklett mska.
svärta v. svdn-t sv. vb. tr. 1.
sy sff sv. vb. tr. 3. — sy- i smss. ers. af söm-. — Jfr *hymja,

nästa, *pickla, köra och karm (under knroa fi.).
*sy(la 2) syd sv. vb. tr. o. intr. 2 Luta. Vanl. hota si/(hr.

si/d^sa sv. vb. rflx. 2 „Kasta sig", hvila. — ja^ska
syd ma hU po sofii fe(it,^iSO komhar ja san. —
sijd^da, hy, i7it a ha martii an Ordst.
sydlig sydk adj.
sydväst — ers. af västsumian.
sydöst — ers. af östsunnan.
syfta srpft sv. vb. tr. 1 Slå vatten pä (malt). — a^ska s^pft

maXti so lia dogar^ti na.
syl syl pl. -ar m. — Syn. skonål.

1) Vö. likaså; *SVCbfolk Sdm. Fryksd. SM-e Gotl. Estl. -)
Öb., EF., Ny]., Estl. [? ty sl(Ö)^sa 'luta (sig)' kan föreställa äldre
*St(ja I. "Si/Öal, Gotl., Ög., Sdm., Uppl., Vb.; jfr Vll Nvl. Et.
p. 41.

413

[syllj '^sylla ^) s'fflu f. Dambord vid vattenkvarn.

*sylme 2) s^lma m. Svullnad.

sylt s}fU 1. sffM ut. pl., m.

sylta s. S}filtu 1. srpXtu f. — fotra a vot som s\fÅtu.

sylta v. I sxflt 1. s-jjÅt sv. vb. tr. 1 Inlägga till sylt.

*sylta 3) v. II s}flt 1. s]'pU sv. vb. intr. 1 Dröja, söla.

syltytä fi. s}flt 1. sy:U sv. vb. tr. 1 Låta släpa, t. ex. sjplt $6k

Gå med nedhasade strumpor.
syii Sf/n ut. pl., f. Synförmåga.

sf/n pl. -ar f. Undersökning: vision. — ^^qM.^? //'>'(■ '>n(i na.

syn pl. obr., n. Ansikte. — spöt a i syni!
synas syns pret. o. sup. synsta vb. dep.
synd s}pnd pl. -ar f. — no, ha^sku nu va s}pnd U s&ij a!

— ja t}pk(ar) so sipnd om a. — ha va sipnd ma a

Det var beklagligt med honom.
synda syjnd sv. vb. intr. 1.
syndaförlätare s}pndaf}plotar m. L?estadian.
syndare sipudar m.
syndastraif s}pndastråf n.
synd[ig] *-ug sfpndu adj.
synlig synh adj.
synål — ers. af sömnäl.
syra syru f. — Syn. *sur m.
[syren] *surén surén 1. suarén pl. -ar m.
syrsa — ers. af fi. sirkka.
syskon sfpskur pl. t. (g.?) 1) Broder och syster. 2) Trådar

som blifvit oriktigt trädda i väfskaften *).

1) isl. sylla f. 'syll'. 2) (jb., Br. likaså; Hs. SÖlme Sdni.

s?(?we ra. idm. (Rz 707 a); fsv. sulmi m. *svel-man- : *s[v]id-man-y
jfr st. vb. syeZ/a svälla. ^) Öb. *sylta, jfr (?) gutn. s«fe?a idm.
*) Kr. o. Nyl. systrar i senare bet.

414

*sysse^) sffsa m. Smekord för 1) Gris. — smo srpm spn^gar
hakat mam sin. 2) Hund (i bspr.). — si^fju b//jas srpsa?
— koma hid, sxpsa! — ha va ?n neda sifsa!

syssla s. sijXhi f. Arbete, ish. fruntimmers-. — ja Jiq^,s//Uu
ma^ma.

syssla v. si/l 1. s>/sed pret. o. sup. s;/Ua sv. vb. intr. 1. — va
sijXla^lu ma Udman((l)? — Syn. *(loiia, kaivaa fi.
Jfi- arbeta, stöka.

[syster] '^systra sipstru f.

*sytning ^) sijtm^g ut. pL, f. Underhäll för gammalt folk, ish.
för en som mot lifslängt sådant pä annan man ufverlä-
tit sin jordegendom.

*sytiimgs-far sytmgsfqr ut. pl., m. Husbonde i en familj som
åtnjuter *sytniiig.

*sytiiiiigs-folk st/tmgsfalk 1. -föXk ut. pl., n. Familj som åt-
njuter sytning.

*sytiiings-inor sf/tmgsmor ut. pl., f. Värdinna i en familj som
åtnjuter sytning.

[så s.] *såf 3) sov pl. -ar m.

sä v. SÖ sv. vb. tr. 3.

sä p. so 1. SÖ adv. konj. • — so adv. — so^dé, so^déna 1. so^
dénan(d) 1. soj^éna 1. so^ténand Sä där. — sojpås Så
pass, t. ex. söjpas gow skii tu antö kuna va o sa^j ma
hade. — Syn. *så-es, *så-viSj *således, *sädärledes,
*sävisledes, *sä[e]s(läriian[a].

*säd*) I söd ut. pl., n. Fiskspad.

^) Jfr Am. SUtte ra. 'hand'. Med sytta lockas boskapen i
Småland enl. Rz 312 b. ~) Likaså i Pby, Nyl. o. Götald; fsv.
sytning f. 'skötsel'; isl. fsv, Syta v. 'sörja för', Px Korsn. Nyl. 'för-
sörja', äfvenså i Sv. (Rz 412 b). 3) NVa. (Vö. SQW), Hvbfj., Est).,
Ru. — urn. *SaiwaR? se Gr. § 13S. *) isl. SOÖ fsv. Sujj sodh
a. spad'. Ordet kvarlefver under ngt växlande former — med ö,
u ]. å — i Öb. Åld Rn. Sk. (so(d)), EF. Nyl. Vb. Sdm. Nk. Ög.
Sm. Vg. HU. (säd), Gotl. (siid); Dl. soö. Jfr fn. siaöa hsv. sjuda

v. eg. 'koka'.

415

*sä(l II ingår i käll-*sä(l. qv. v.
sadaii — ers. af slik 1. *tocken.

sador södnr pl. t.

*så(Iär-le(les sotéUus 1. sodélhs adv. Sådär, sålunda. — ja si,

sotelds sku ha va, Wa nktit ha.
*så-es 1) ? SOS 1. SÖs adv. Så, just sä.
*sä-[e]s-däi'naii[a] sös^ténand adv. 1) Så där, just på det där

sättet. 2) Just där.
säg sög pl. -ar m.
såga so g sv. vb. tr. 1.
sägare sågar m. — Jfr ved(a)sägare.
sägar-giibbe såga(r)guh pl. -ar m. Vedsågare. Äfven benämn.

pä en leksak. — Jfr Gr. § 202 D 1 ö.
sägband söghänd n. Bandet som sammanhåller ramarne pä

en handsåg.
sågblad sågblad n.
sågbock sqghbk pl. -ar m.

sågbåge soghbga m. Det trähandtag som med hvarandra för-
enar ramarne på en handsåg.
sågmjöl sogm/bl 1. -mjc^l ut. pl., n. Sågspån.
sagram sqgrqm pl. -ar m.
"-^såka 2) söka sv. vb. intr. o. descr. 1:1) Långsamt göra ngt,

t. ex. sokar o gar; sokar o cerijar. 2) Dröja, söla; t. ex.

va sokar a nu?
så-ledes ^) sölats 1. söhs adv. Så, sålunda. — soUs cUor a,

ajjlar ha ja sijl na tukt fsir.
säll söjjl 1. söJJ^ n.
sålla sö/zl sv. vb. tr. 1.

1) Ksl. SÖs, Estl. SOS, DI. *sos (Nn Dm.) << fn. svd-es ;

mlty. SUS. '^) Öb., Na., Fby, Teu., Svea- o. Götald (Rz 713 b).
^) Öb., Vb., Rn., Gsv., VI., Sörb.

416

sän^ sögg pl. -ar m.

saiiin^' som^g ut. pl., f. Sådd.

sänin^'stid smitggsfnl ut. pl., m.

sauiiigs-*vacke sömgsväka m. (sällan f.) Skäppa livari säden

bäres vid sådd.
säpa söpu ut. pl., f.
sapbubbla söphuhlu f.
sår s. sår n.
sär a. sår adj. 1) Sårig. 2) Sjuk, öm. — ja a sar i liandra

san ja knaka ven häda dan tgar.
sära sår sv. vb. tr. 1. — Jfr *osäras.
*säre ^) sd7-a ut. pl., m. Sörja.
särna såii sv. vb. intr. 1.
såt söt n. Fog af tvä kantytor pä timmer.
såta sptii f. Höstack. — Syn. kiinppo fi.
*sä-vis söjfs adv. Så, sålunda. — Gr. § .58.
'^sä-vis-ledes söj^slais adv. Sålunda.
säck sak pl. -ar m. -- oioiv a ha virh (I. viin) ^ saUi f(^§t

(1. f\st) f)sti a ha kunu i pösa Ordspr.
*säcka 2) sak sv. vb. tr. 1 : 1 ) s. up safsi Omskaka en säck

sä att dess innebåll får bättre utrymme. 2) s. up hxpk-

suna sm Omskaka byxbenen sä att vecken utplånas.
säck-mun såkmim pl. -ar m. Säckmynning.
säd sad ut. pl., f.
sädesbod såsbod pl. -ar f.
sädesärla — se *spetelinka, tjäl(e)spjäriia.
säf sav ut. pl., f. — h^a bra U pt/t fiska i sava.
[säf ]-matta '-^'säfve- ^) såvimåtu f. Af säf flätad 1. bunden matta.

^) Öb., Ko. (fmn.), Na., Pg., Nyl. idm, i Rg. Ru. Slira m.,
Jtl. (Rz 559 b); isl. SOre m. 'dross' afljud till S0U7T m. ^) Öb.,
Br., Nyl. '^) Estl. sévmr sébiar pl. idru, Br. savju f. 'säfstrå'.

417

säg:a såi] 1) pret. sä sup. såkt vb. tr. o. intr. — sa\j ma ha
1. saij ot ma ha! — satj ot 1. /ör a hur a ska (Ucera!

— saij om hade ^g^ga^gu Uk! — sakt a sa/d Ordst.

— saJä o dzort tis. — Jfr "^'kvitta,
sägen — ers. af gåta s.

*säka 2) saka sv. vb. intr. o. imp. 1 Vara fuktig.
säker I sakar adj. Viss, sann. — ha a sakart, lia tis.
*säker ^) II sakar adj. Fördömd, sjndfull. — vätska du hr;/

da i sakar vmla! tis. — När en sak(a)rm mamsUu dör

sägas kyrkoklockorna hafva dofvare ljud än annars.
*säkiig -) såku adj. Fuktig, våt. — ha a so sakut jcer ver

Ifs^jpja (o: Östensö).
sälg sålg, def. såhja 1. silia (1. -i), pl. silgar f.
sälja såh pret. o. sup. sdlcf^ 1. sål(l 1. sdl(f_ 1. 5o/(/ vb. tr. —

ha du (1. ha a) sojcj (&c) ^§mbri o ta^a pagga säges till

(1. om) en som ej vet ut och in på sig.
säll sal adj. [Sälls.]. — Jfr *väles.
sällan salan ad v.
sällskap salskap n.
sällskaps-kamrat *) salskapskainhråt pl. -ar m. Umgängesvän.

— ha forell stan ostq syp ma salskapskamhrqtra sm.
sälta såltu 1. såUu ut. pl., f.

sältra s. såltru 1. saltru f. Bällträ.

*sältra v. saltar 1. saltar sv. vb. intr. 1 Teka vid bällslagning
(genom händernas skiftevisa flyttning långs sältran).

^) Allm. i svenskt tal. På östsveuskt område finnes uttalet
säga blott på Rågöarna o. Runö (jfr Hultman Ostv. Diall. i Fin!.
Bdr. p. 123 n. 4). 2) jjz 7J8 a under SÖgg (Vö. sågu f. 'moln',
adj. regndiger' isl. soggr a. 'fuktig'), dit ordet dock ej kau höra;
jfr bällre Rz 563 a sik seke 'vattensjukt ställe' isl. sik n. 'ditch,
trencb'. •^) Är kske det isl. sekr fsv. Sceker a. 'skyldig, saker".

*) Estl. sällskapsvän idm.

27

418

sämja såm/a 1. såmija ut. pl., f. — 7io7v (sr a ri/mi ha sarmja

a Ordspr.
*sämra [sig] samha^,^& 1. samha^sa pret. o. sup. samhra sa

sv. vb. rflx. ] Försämra sig, förvärras. — hii valjria hh

hatajrii/säaks, man ha ha samhra sa otar.
sämre sämst komp. såmhar, superi, såmst adj.
'^säiida ^) s. såndu f. Liebryne (af sandsten).
sända v. — ers. af skicka,
sänder ingår i tis. i-sänder, qv. v.
säng sågg pl. -ar f. — Syn. [bädd] *bädda s.
sängbalk sägghålk 1. -håXk pl. -ar m. — ha sitar upo sa^g-

haXfsi o dSaispar o kl^}pja^^a j hkvu, ha vatt int om

ha^sku va na ti cUcnra an ma dan.
sänghalm sänghalm ut. pl., m.
sängliggande så^gUgand adj.
sängtäcke så^gtak ut. pl., n.
sängkläder sågkUdar pl. t.
sängstoli)[e] sagstälp 1. -stöXp pl. -ar m.
sänka sagk sv. vb. tr. 2.
sänke 1. sänksten — ers. af stenflarn.
särdeles sécfdkis adv. = hsv.

smjils adv, Särskildt, enkom. — hit a S(S(lils fxp da,
a du n^jpd mp!
särk scerk pl. -ar m. — mp a ha so val^§om scerlåi o r^va

tis. — Se stenfotasärk, öfver- o. nederdel.
särskildt scéJ'Ut 1. séfVU 1. sé^lsilt 1. sé^fåUt adv.
'''säss[e] 2) sas pl. -ar m. Hund (ish. i bspr.).
*säta^) såt sv. vb. tr. 1 Såta hö.

1) Öb., EF., Nyl., allra, i Sverige (Rz 716 a). No. sende n.

2) Öb., jfr Sörb. säske 'lockord till grisar'. Jfr *sysse. Dock kunde
*sässe äfven hafva nppkommit genom rednpl. af lockordet ''SC Sa.

3) isl. Sféta v. idm; Öb., Vb., Fby, VNyl., Sm.

419

säte sAt n.

sätt sat n. — po sat o vis tis. — po sö sed tis. Sålunda.

— Jfr tempo.
*sätta 1) s. såtu f. Sällskap, följe. — Ude kotnhar hatla satii

tagandis nu.
sätta v. såh 2) pret. o. sup. sat vb. tr. — sah p<fTiina Sätta

potäter. — seJi up Jiqn mot nan Bringa ngn i harnesk

mot en annan. — sas pres." s&sar pret. o. sup. sasi 1.

sista vb. dep. rflx. (Gr. § 270) Sätta sig. — ja trowar

ja sasar 1. sasar^ma ijma7id (se *hitliäriiaiia). — sas 1.

(pl.) sasm nådar o talasm ver! — sas öv Flytta dig

(frän det ställe där du sitter)!
*sättna [1. *sickiia?] '^) såkn sv. vb. intr. 1 Segna, sjunka

ihop. Gr. § 94, 5 a. — ha sakna nådar po haka.
sätt(o)-[päron] *-pära satiipreni 1. -p^u f. Utsädespotatis.
socken srph^ ut. pl., g.? — ha hqltlar ho sxpkn o haU.
söckendag sxpkndä pl. -dagar m.
söder sådär ut. pl., m.
söder-eft[er] sklarat adv. Söderut.
söderländsk sklarlansk adj. — hr or man tala^raij s^dar-

[ansk sprofsi sade en Kalfholms- [o: Kråknäs-] bo och

menade därmed munarten kring Vasa.
*södrast *) sodrast adj. o. adv. superi. Sydligast.
söfva S0v pret. o. sup. sévd 1. séft vb. tr.
söka sék sv. vb. tr. 2: 1) Leta. sek åt ha mp, vän a ha?

2) Försöka, i smst. shk o frhst 1. frhst o sék. fraist o

sqk om ije sku va na hatar!

1) Kr. likaså, i Vö. "släkt; rad', isl. seta f. bl. a. 'samling
af folk som holder til på et sted' Fr. ^j jgi. setia fsv. Scetia.
^) isl. setna, likaså med t Pö. & Px i Öb. och Pä. & Msk. i ÖNyl.
samt Sm. Hs. Vb. i Sverige (Rz 571 b); såktj, uppg. blott från

Vö. o. GK. *) Vö. likaså; qvs. fn. *synnrast *su7inrast (letdiy.
af simnarst.

420

söla s0l sv. vi), intr. 1 Vara senfärdig. — Sjn. se dröja.

sölja skiijii 1. s6lm 1. séhju f.

söljebälte si^hbalt 1. -beM n. Bälte fullsatt med 1. bestående
af söljor. — hisje s^hbaltj dat skular o skramhla^o
grant.

sölkorf sélkärv pl. -ar m. Okv. — Syn. *giMlflar«', ''^^röfvel,
söl-*kott, *tuttrus.

söl-*kott ^) sqlköt pl. -ar m. Sölkorf, okv.

söm som m. 1) pl. -ar Sutiira. 2) ut. pl. Sömnad, sy arbete.

sömma sim sv. vb. tr. o. intr. 1 Sy.

söni-maskiu sémafm pl. -ar m. Symaskin.

sömmerska séma^ku 1. sémasku f.

sömn smin 1. s&mn ut. pl., m. — sg. def. vanl. sémm 1.
sémm.

sömn + hourn fi. s^mnhmoii 1. -hmfru 1) adj. Yrvaken. 2)
ut. pl., f. i uttr. i sémnhmiru I yrvaket tillstånd.

sömn[ig] *-ng sémnu adj. — Syn. liurmu (under linrmata fi.).

sömn-skorf sémnskarv ut. pl., m. Var i ögonen då man vak-
nar. — s^mnskarvi a * 0guna an, ja a mt rat vaUi.

söm-nål 2) somnål pl. -nolar f. Synål.

söm-skrin sémskrm n. Syskrin.

[söndag] *siindag ^) sunda 1. sunda pl. -dagar m.

simdas(t) 1. t^sundas(t) adv. Sistlidne sön-
dag.

1) Sörb. SÖlkådd idm. 2) Py.^ Nu., Vb., DI. (Rz 718 b);

isl. sgumnpl f. 2) ial. sunimdagr fsv. simnudagher *) m. [um.

*SUnnön-Öa^aR\ ; med W i NVa., No., Pby, Nyl., Estl., Uppl.,
Dl., Gotl. (Rz 699 a); med O i Kkr; med å-ljud [jfr Hldtman i
Finl. Bidr. p. 141 !] i Vö. o. SVa., ÖNyl., Wp. (stundom), Sörb.

*) i VNyl. (Po. Sn. Ingå) skärgård SUndågar &c, isb. i ab-
solut 1. postverbal ställning.

421

[sönder] *snn(ler ^) söndar adv.

'^söudert '^'sundert -) st^jndart 1. söndarl adv. 1. adj. n. Sönder.

ha a söndarl 1- smdarl raij.
[söudra] *suudra ^) söndar sv. vb. tr. 1.
[söiidri^] *sundrug*) söndru 1. sihidru adj. [Sälls.]
*sör ^) sér 1. s6tur ut. pl., m. Smuts, orenlighet.
sörja s. — ers. af *säre.
sörja v. sttrt pret. o. sup. sérgd 1. sérjd 1. s6r(l {^sécl har jag

ej hört) vb. tr. o. intr. — a^ska int sistn hä dan a int a

sid Ordspr.
sörpa spr^u ut. pl., f.
söt sot adj.

sötmjölk sétmiQlk 1. -miitXk 1. -mjolk 1. -mjhXk ut. pl., f.
sötna S0tn sv. vb. intr. 1 ; t. ex. ptsruna sqtnar to di frmsar.
sötost sMöst pl. obr., m. — ska ha va m}pis}p sqtost (icke:

yna^g setostar)?
*sÖt-röfvad söt^-ma adj. Inställsam.
sötsur såtsihr adj.

T.

t té pl. obr., n.

tack täk ut. pl., f. — fak! tak f^r a! — tak ska ha (1. hi)
ha ha Tack skall han (1. hon) ha för det! — „tak ska
du ha, cUift ska du val, (fast)man ska du fg som int
nan ana (sic. ! = cirmn) vd ha" Ordst.

^) isl. sundr fsv. sandar adv., fht. sundar adj.; Öb., Kkr.,
EF., Estl, Ru., Gotl., Uppl., Bs., Dl. (Rz 699 a) — med samma
fördelning mellan U och å som i föreg. not. — Sörb. SUmier.
-) Py. söndmi, Hs. m. fl. sunt. ^) isl. simdra, Fby (?t), Nyl.
{u, o), Gs7. sandar. *) isl. sundrugr fsv. sundrugher, Nyl. {u),
Estl. {u), Dl. {u). ^) isl. SOUrr fsv. sor m.; Öb., Vb., Mp. Hs.
idm. (Rz 559 b), Br. 'grand'.

422

tacka s. I tåhu f. Färhona. — Syn. *lim II. *limma s.,
*tassa.

tacka s. II tåkit f. Malm- 1. järntacka.

tacka v. tdk sv. vb. tr. 1. — tak mt fmi ^u far Ordspr.

tackel tåkal ut. pl., n. — Jfr sms. '''urtackel.

tackjärn tdkjceri ut. pl., n.

tackla tdkal sv. vb. tr. 1. — Jia a Ud po h takal [up] botn nif.

tacklag-c taklds 1. tdkUs ut. pl., n.

tacksam tdksåm adj.

tadla — ers. af moittia fi.

tafla tdvlu f.

tafs idfs pl. -ar m.

tag; tdg n. — tak fy jeÅpa, ha, va ?■ goivh tag!

taga td pret. tmv sup. tåiji ^) (Gr. § 47, 3) vb. tr. o. intr. —
Inf. pass. tågas jte tås. — tas ma nan Tvista 1. slåss
med ngn. — va a ha mfj fy, tagas otar! — ha tqr^fi
(1. ta ti) fyjsqk 1. fraist Det går an att försöka. — ta
teer a fhns o lag teer a hhqvs! Ordspr. — Jfr gröpa 2,
*käpa.

tagel tågal ut. pl., n.

tagelmask tågalmåsk pl. -ar m.

tagg tåcf pl. -ar m.

tagg[ig] *-Tig tåQU adj.

tagla tdg al sv. vb. tr. 1.

*tagvar ^) tdgvår adj. Uppmärksam.

taliro fi. + *fllla3) tdraftlu ut. pl., f. Trasvarg, okv.

*tajiimg *) tdmii adj. Tölpaktig. [LK.]

tak tdk n.

1) Jfr isl. tekenn -et. ^) Vö.; jfr Sm. Bl. *tagvarlig 'spar-
sam' (Rz 793 a). 3) Jfr Ormsö fU f. 'dräkt, skrud', Götald 'palta,
trasa' m. m. (Rz 137 a & 176 b, Nilen). No. filla f. 'fäll; lapp:
trasa'. '*) Uppg. äfven från Mx, Px, Pö.

423

*taka ^) tåka sv. vb. intr. 1 Ansvara 1. gä i borgen för ngt.

— ha a int na ti toka ha tis. Det kan man inte ansvara för.
tak-'*'ski(ler ^j täksiåldar n. Takskägg.
tak-[.stol] *-stole tåkstola m. — Se = Grödas,
takved — se *tröd, *troda, *länga.
tal tål ut. p]., n.
tala tåla sv. vb. intr. o. tr. 1. Ex. under stuga. — Jfr *bäii-

ska, *bröta II.
talför — ers. af *talug, *glapug.
talg talg ut. pl., m. — Jfr *gref.
talga talg sv. vb. tr. 1.

talgliackare ^) tålghåkar m. Talgoxe, parus major.
talg[ig] *-ug tålgu adj.
talgljus tålgjihs n.

talgoxe — se korf-*tjetare, talgliackare.
tälja tålju 1. tålm 1. tähju f.
talkoo*) fi. tdlku 1. tåXku f. 1) Kalas för (vanl. fiin flere håll

sammankomna) arbetare 1. arbeterskor efter förrättadt

värf. Ingår ock i smss. kåcja-t. (efter kardning), sptna-t.

(efter spånadsarbete) o. s. v. 2) Mindre danstillställning.

[Estn. talgu, men äfven lett. talkus 1. talks m., lit. talkä

i. i bet. 1].
talkuttaa fi. talk 1. tåXk sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Yalka. 2)

Tugga. 3) Mumla. — va talka^clu ma i era f\f?
tall tål pl. -ar m.

talla fi. tålu f. Stickade sulor under strumporna.
tallbacke tålhåka m. Tallbevuxen backe. [Ordet saknas i

Lll:s Ordl.].
tallbaiT tdlhår n.
*tallliacka tålMku t Hackspett; = följ.

^) fsv. toka v. 'gtälla borgen för ngt'. ^) Likaså i Krouoby;
i Vö. takskiel m., i Py. tak-*skicle m. idm. ^) Öb. allm. *) Ordet
torde anv, allm. i östsv. mål.

424

talUuickare tdlhakar m. Hackspett.

tallkoftle] tdlkbt pl. -ar m.

fallrik td//lnk pl. -ar m.

fallskate tdlskata m. Talltopp.

tallskog tdlskög pl. -ar m. ^

tall-strniit tdlstriint pl. -ar m. 1) Årsskott pä tall. 2) Tallkotte.

[tal]maii *talu- ') ttHumån 1. tdhimån pl. -man(ar) m. Gr. § 43, 1.

*talug 2) ^(J^jtl. ^a^^t adj. Talför. — bp a so Mii j}psom preii(t)n.

tam tam adj.

tamp tdm^ pl. -ar m. 1) Stropp. 2) Jämten längst in i ving-
stocken och hjulaxeln på väderkvarn.

[tandj *taiin ^) tån, def. tåna o. tända, pl. tdndar, f. — Jia
sir int hun na langar an tt tandra Ordspr.

landad tema 1. tända adj.

*tande *) tända m. Veke.

tandkött tänisyt ut. pl., n.

tandlös tänlgs adj. — Hällre säges mtci tandar (1. tandra).

tandrad tånräd pl. -ar f. — ja har magg tandar hmi. i ho
tanradra.

tandrot tänrgt pl. obr., f.

'•'tand-sa tä^isu f. Tand (i bspr.).

tandsjuk tänsmk adj. Lidande af sjuka tänder.

tandvärk tänvcbrk (1. tån--) ut. pl., m. — tatwcerlh a ak svå-
rast plogu, a^skii ha lust ti Xlo h^vu i vadia.

tanke tågka m.

tanklös tägkUs adj.

tapa fi. tdpa ut. pl., m. Sed, vana. — säma tåpa adv. tis. På
samma sätt.

1) fn. Holumaör m. Äfven i Vb. t^luman m.; Pg. Py.
*taluman. ~) GK. NVet, («?), Mx, Pö., Px, Nyl. {a); isl. tglogr

'wellspokea'. ^) isl. tomi fsv. tan(n) f.; detta uttal är allm. i Fld.
*) Öb., Kkr, Pg., ÖNyl.; da. tände. Se Rz 735 a. Jfr. fn. tayidre

m. 'eld' got. tandjan hsv. tända, fhty. zuntian nhty. zilnden vb.

425

[tapet] *ta])ett ^) tapdt pl. -ar m.

tapetsera täpisér (på landsbygden) 1. tåpifér (i staden) sv.

vb. tr. 1.
tapp tåji pl. -ar m. — Se *toppa s.
tappa tåp sv. vb. tr. 1: 1) Ut- 1. i-tappa. — tap vatm lur

hotn! — tap svqdnka i kanu! 2) Förlora. — ja tapa

Jwrtji frön isceru po vatji.
tapphål tåphikl n.
*tarfva v. tärv sv. vb. tr. & intr. 1 Behöfva. — ast tarvas

ha na mai^r^rp int.
*tarfva2) s. tårvii f. Behof, nödtorft.

tarm tarm pl. -ar m. — Se botteiikarl(s-bro(leru), botteutariu.
*tasa ^) täsa sv. vb. intr. o. imp. 1 Prassla. — ha tasar^tide

i boska.
*tasma*) täsm sv. vb. intr. 1 [mt] Slockna.
*tasnie täsm ut. pl., n. Falaska. [Anv. ss. bot mot reform].
tass tas pl. -ar m.

*tassa ^) s. tdsu f. Får, tacka. Hälst ss. lockord.
tassa v. — ers. af *tossa v.
tassla I tal 1. tdsal sv. vb. intr. 1 Hviska.
*tassla^) II tal 1. tdsul sv. vb. intr. o. imp. 1 Prassla.
*tassug ^) tdsu 1. tåsu adj. Tokig.
*tasug ^) tåsu adj. Trasig ; sliten.
tattare tatar m. 1) Tatar. 2) Zigenare.
'''tattargrjii ^) tätargrmn 1. -gri/n n. Bohvetegryn. Däraf td-

targrmnsgrhpt ut. pl., m.
tattarpack tätarpdUi n. def. Anv. om zigenare och, öfverfördt,

om annat mindre välkändt pack.

1) Allm. i Fld. 2) Vö., Nyl. (phir.). ^) Öb., Lptr. (i ÖNyl.).
*) Kr. äfvenså; -ma i st. f. -na i Rz 726 a. Jfr uo. tasa i n. 8!
4 Dl., Vm., Nk. (Rz 721 a); Nyl. tdiSOna lockord till får. ^)
Afledt från *tasa. '^) Öb., Fby, Nyl.; No. tassen. Jfr Rz 725 b.
^) Vö. («), NVa (a); jfr no. tasa v. 'svsekkes'. ^) Nyl.

426

fatterska tåtiskii f. — svarl^§om in tatisku tis. — dåns
tdhsk 1. tåUsku En dans.

taxa tåksa pl. obr., m. 1. fem.

te té ut. pl., n.

teater hatar pl. obr., m. — Se ock ruu(la-stui;»-aii under
rund.

teckeu täkn n.

teckna tåkn sv. vb. intr. 1. — sko, ha star^tid^ o taknat^ at
vi^ska koma tid ivt viUa.

tefat téfåt n.

teg tåg, def. tagi, pl. tågar m. Gr. §§ 36, 5 o. 83.

*tegas 1) tigas sv. vb. dep. imp. 1 Varsla, stunda. — ha ta-
gas f}p ma. — ha tagas framand i^da, katu tvata^§a.

tegel tigal n.

tegelsten tégal^tam pl. -ar m.

t eka — ers. af *sältra 1. *äutra III.

tekopp tékö^ pl. -ar m.

telegraf tUtgraf ut. pl., m. — Ucevjdåa ha^gd porpUis bipksii (!)
po tihgrdfi o tagkt ha dom sku koma fram soxps.

telegram tUigrdm n.

[teln] *täl 2) tdl pl. -ar m. — Gr. § 42, 3.

tempo 2) it. tambur pl. t. 1) Knep, konst^epp. — va fxp tam-
bur hq^clu? 2) Sätt, skick. — ha hq^§o roh tampur,
häda pras(t)n.

ten tåiu pl. -ar m.

tenn tin ut. pl., n.

termin fcermin 1. (vanligare) ta^iihi pl. -ar m.

^) Vb. Åm. tega, Jtl. tagas idm, Np. 'ärna\ Nb. 'vara siu-
nad' (Rz 727 a). ^) Hsk. idm, likaså i Sverige 'i några landskap'
(Rz 727 b); Dagö tiél m.; Dl. tel f. No. teila f. 3) Ånv. i bsv.
betyder ordet 'tidniått' (Sundén); i Öb., EP. o. Nyl. allra, i samma
bemärkelser sora här ofvan.

427

[terpentiu] ^tempertiii Umpatm ut. pl., n.

tesked té/kl pl. -a?- f,

*tesa ^) tåts sv. vb. tr. o. iiitr. 1 Plocka ; fingra om. — täts

ula Rensa ullen. — tais int om häda rann, ha a ny-

iswa.
test tatst pl. -ar m. — Syn. *tjäst.
testamente tastamant 1. tåstumknt n. — ha a sknvi ta^tu-

manti po hanar. Men t. ex. ha stqr i ni/ ja ta^tamanti.
testamentera tastiimanter sv. vb. tr. 1.
tia Ujti f.

ticka Uku f. Fnösksvamp.
tid Hel 1. ti, def. fin, pl. (sälls.) tklär m. — noiv fipkar ja

at du^skii kuna ha tid ti ha d. v. s. gitta 1. idas. —

— Jfr vefva s.
*tida 2) tid sv. vb. intr. 1 Upptina. — isn ha tnt ttda up i

iscen art.
tidig I t/di adj. Matutinus. — Jfr bitti[da], *bråd-dags.
*tidig II tidi adj. Upptinad.
tidning tldnigg pl. -ar m.
tidt förek. i uttr. tit o ofta adv. tis.
tidtals ti(d)tqls 1. -tql,s adv.
tiga tig pret. thg sup. tkUi vb. intr. — tig,^hd o lata ha

svid! Ordspr.
tigga ti^ sv. vb. intr. o. tr. 1 1. 2. — ti^ du so hja-r ja pösa

Ordspr. — Syn. [bedjas] *be(d)sas.
tiggare tidzar m. — Syn. [*bedjare] *be(d)sare.
tik — ers. af hynda.
tilja tilm 1. tihju f.

^) Np., Na., Nyl., Ormsö, Runö idm, i 6K. 'skaka, slita". Vb.
Gd = P.-P. (Rz 729 a); aga. t(('San. '^) isl. piöa; äfven i Vörå.

428

till, *till-i, *te ^) ti obeton. adv. o. prep. 1) Till; med gen. i
nedan anförda uttryck. 2) Att, fför inf. —
Obs uttr. SS. ha 1. hu 1. lia va mp ohqrt
1. gr^mt U stor, ti tmpfsjp, ti vakart o.
s. v. Ofantligt stor &c.
til 1. til adv. & prep. — tik postp. adv.,

t. ex. ta nu na mair^tik!
té adv., t. ex. Jia dzi bara frön o te.
Itillbaka] *tebaka tibcjM adv. — Syn. åter.
[tillbaks] *tebaks tibaks adv.
tillbeliör tilhhhr 1. tilbiJwr n.
[till] bords *te b. ti^boj^ tis.
[till] döds *te d. ti^déts tis.
*tillfalP) tilfål n. Tillfälle. — Jfr vefva s.
[till] fots *te f. ti^fots tis. — h^a ak namblast ti ga tifots

'jfp^dzinum skodh.
[till] freds *te f. tijrés tis.
[till] fylles *te f. ti^fy)las(t) tis. — nQ[iv] vait ja hack ti^

f\plas(t).
[till] *f(>tters=^) *te f. ti^fMas 1. tij^qta^ i uttr. ta ti^fétas

Taga till fötterna, springa (undan).
[till] *goda*) *te g. ti^gowa i tis. hql(IJ.i gowa ma na

Hålla ngt till godo.
[till] hands *te h. tijiån^, tis. — ja^slm bo(l ha hpsu ti

hans mp.
^tillhugg 5) tilMipi n. Tillhygge.

^) Allm. i Sverige, Finnland o. Estl. — Ru. i båda bet. Re-
dan isl. stundom ti (Nn AIsl.Gr. - § 237 anm.). I fsv. äfven tel
(Cod. Bur. o. Rimkr. : Rqv. VI 45G), hvarmed vidare må jämföras
*teU J postpos. ställn. användt i Ko., Na, Fby, Orrasö — Gsv. med
brytn. tiol. tik också Lptr. (ÖNyl.). 2) Jfr. nhty. zufall n. ^) Jfr.
hsv. till fota (gen. pl.). *) Eg. väl gen. pl. ^) Nyl.

429

[till] liop(a) *te h. hjwpa 1. ttjwi) tis.

tillhåll Ulhqli ut. pl., n.

*tillkraka ^) Ulkroku 1. tlUh-oku f. Spillknika, picus mar-

tius.
till-lag:a(l Ulåga adj. Tilltj^gad. — ra» ha du nu inn atsom

du a söte U/aga!
[till] lands *te I. Uj,åns tis. — Jia, som vd ti nnrika, fa^

rähs bo tij^ans o ti sws.
[till] lika *te 1. tijika tis.
[till] låns *te 1. tijms tis. — ja^fjni he om halm tijions

f^r idq.
[till] mötes *te m. tijrnMis tis.
till-ocli-med Ul^ojma konj. (adv.).
[till] reds *te v. tij-äids tis. — lastu a tij)^aids mp!
[tillräcklig] *teräcklig tirikli adj.; vanligare är tiråkht adv.
[till] rätta *te r. tijräta i uttr. gä tijrata ma nan.
till salu omskr. med ti såli (att sälja), t. ex. va hajtp j<?r^

Ii sali idq!
[till]sainmans *te s. ti^sämans tis.
[till] sjöss *te s. ti^siés tis.
[till] städes *te s. ti^stds tis.
[till] sängs *te s. ti^sågs tis.
tilltygad tiW/ga adj. — Ers. vanl. af till-lagad,
[till] *öka *te ö. ti^mik tis. Pä köpet.
tils — ers. af där-*at.
*tim[m]as ^) timas sv. vb. dep. 1 Para sig. — b}fjbua timas

säger man om Larsmobönderna då de till Marie beb.-dag

massvis infinna sig i Jakobstad.

■ 1) Öb., Nyl., Ru., Vl:s Älfd. (Nn) idm; Nk. Ög. tilkråka
(Rz 733 a), jfr Sk. tillä f. Charadriiis hiaticula (Rz 752 b). 2) Pö..
Px, Nyl., Hs., Jtl. (Rz 733 b) idm, jfr Br. timnigg f. 'paruing';
isl. timgask 'to increase'.

430

timme tlma m.

timmer thnbar n.

timmerarbete timbarårbad ut. pl.. n. — n^ska al po Umbar-
arbeat ti mlobanj [o: UleåborgJ.

timmeri!r;iibbe Umbargiib pl. -ar m. Till åren äldre timmer-
man.

timmerkarl Umbarkqr pl. -kårar m. Timmerman.

timmer-oxe i) thubåröks pl. -ar m. Timmerbagge, insekten
cerambyx.

timmerstock Umbastök 1. Umb&^lök pl. -ar m.

'''timmetalet tlmatåh adv. Timtals.

timotej tlmutaij ut. pl., m.

timra v. thnbar sv. vb. tr. 1. intr. 1 [up na].

*timra2) s. timbrit f. Hoptimrad ställning; halffärdig bygg-
nad.

tina s. ttmi f.

tina v. — ers. af *tida. Jfr ock *tldig II.

tindra tindar sv. vb. mtr. 1. [Sälls.].

ting I ft^g n. Sak.

ting II tigg n. Conventus judicialis.

tinga tigg sv. vb. tr. o. intr. 1. — tigg m/,)siÅ,lsi Beställa mjölk.
— ha vilcl^figg rnajrna ha ja^sku bxpy nata hans.

tingest tincUist n. — ha a i so liUi so i tinctzist.

tingsherre tigshcer pl. -ar m. Bisittare vid ett ting.

tingshus tigshms n.

tingslag tigXlqg 1. tigslåg n.

tings-sak tigsnk pl. -ar f. Rättegängssak.

tingsstuga tigstygii f.

tinn[e] tia pl. -ar m.

^) Fryksd. Många benämningar på denna insekt anföras Rz
733 b. 2) öb, Kkr, EP., Nyl., Sörb., Sk.; Norge.

431

[tinning;] *tvinningar ') tvhnggar pl. t. — Gr. § 138.

tio tijit n. card.

tionde tijund n. ord.

tiondedel Ujundhl pl. -ar m.

tipp — ers. af pigg.

*tippa 2) Upu f. Anv. om alla små fåglar och äfvenledes ss.

lockord till sädana.
*tira 3) Ur sv. vb. intr. 1 Plira, kisa.
tisdag tisdq 1. tisda pl. tisdagar m. — tisdas(t) 1. i^tlsdas(t)

Sistlidne tisdag.
*tiss*) Us pl. -ar m. Moderbröst. Syn. "^kicke. — boni vd

ha Us Barnet vill di.
*tissa5) Us sv. vb. tr. o. intr. 1 Di.
tissla UX 1. Usal sv. vb. intr. 1 ; vanl. i smst. Usal o tasal ma

nan.
tistel UsUl pl. UsUlar m. Carduus.
titta Ut sv. vb. intr. 1. — Ers. vanl. af *kucka 1. *tira.
*tjetare ingår i sms. korf-*tjetare, qv. v.
tjock isök adj. 1) = hsv. 2) Hafvande, om kvinna.
tjocka tsöku ut. pl., f. Grrummel.
tjocklek tsoklkik ut. pl., m.
tjockskall[ig] *-ug isökskålu adj. Dum.
tjog isög n.

tjuf Uf/v pl. -ar m. — Gr. § 27, o a.
tjufgömma tstjvjhmu f.

1) Uppgifvet äfven från Mx, Kkr, Ko., Fby, Nyl., Estl. {tiV-,
tf-, /■-). 2) Na., Fby, Nyl., Estl., Gg., Sm., Vg. (Rz 744—745),
mest som lockord. Jfr Nyl. Et. s. v. ^) Kr., Norge med samma
bet.; i Sk., VI., No. ställvis 'lysa'. — fi. tUrittää 'plira' från sven-
skan. *) ä -nsv. tiss m., mångenstädes än i Sv. (Rz 737 b) samt
Öb., EF., Nyl., Estl. Jfr Nyl. Et. s. v. No. tissa f. '^) Öb..
Fby, Nyl., Ru., W, Åm., Hs. likaså (Rz 737 b, hvarest äfven for-
mer med d anföras).

432

*tjut'ska Uyvslm ut. pl., f. Tjufaktighet. — po Ufivsku Hemli-

gen.
*tjufsug Uffvsu adj. Tjufaktig.
tju^a — ers. af grep.
tjugo Umwu n. card.
tjugonde Uwwund n, ord.
tjugonde-dagen ismiuundån m. def. (ut. pl.). — Uwwunda

knmt tsQf jw^ mt Ordst.
tjur Umi' pl- -«'* m.
■'^tjuras O ^sijiras sv. vb. dep. 1 Vara tredsk och snrmulen.

is0^^) pret. o. sup. tåé^tct vb. dep. Vara brunstig,
om ko. — Jmdii ts0§.
tjurkalf tåmrkålv pl. -m- m.
tjut ismt n.

tjuta ismt pret. isé]tpt sup. iåuti vb. intr. — Syn. ulfva, *yla.
tjäder fMdnr^) 1. tsidw pl. isMrar 1. isidrar m. — Jfr

*röja.
tjäle isnla ut. pl., m. — Uala a la^g j ^?ok ^^ar.
tjäl(e)-blonima *) UåUhlimu f. Kalfleka, caltha palustris.
tjäle-[*spjärna] *-spjena ^) isålaspienu f. Sädesärla.
tjäna Uén^) sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Betjäna. 2) Förtjäna.

ha isénar mipisi pa^ga(7').
tjänare isénar m.

tjänst isénst pl. -ar f. 1) = hsv. 2) Förtjänst.
tjänstfolk isénstföXk 1. -/«W; ut. pl., n.

1) hsv. tjura (Lundell); = P. P. åtm. i VNyl. '^) Kro-
noby; vore isl. *J)i/rask. Jfr Nyl. *OXas idin. ^^ Dl. Gstr. äf-
venså -ö- (Rz 731 b); med -W förek. ordet i Öb., EF., Nyl. o.
Estl.; isl. Jnöurr m. *) Med samma bet. allm. i Öb.; i Sv. dels
'h vitsippa' dels 'skogsviol m. fl. (Rz 773 a, F7'ieS). ^) Öb. allm.
•*) isl. J)éna', uttalet med e förek. allm. i Nyl. och höres äfven
aimanatädes i Finnland.

433

tjära s. ismi 1. tsM-ii ut. pl., f. - Gr. §§ 19 II 1 « o.

43, 1.
tjära v. tUra 1. iåtira sv. vb. tr. 1.
tjär[i^] •''-u^a: isirii 1. iåéni adj.
tjär(u)-bloiuiiia Uiruhlumu t
tjär(ii)-l)ytta Uirn- 1. isérubfptu f.
tjär(u)-finne isirii- 1. isårufm pl. -ar m. Finne som flottar 1.

säljer tjära.
tjär(u)-flygare Mru- 1. fséruflygar m. Pil med nål i spetsen

och pappersstyre (leksak).
tjäruft-u — ers. af *(lal 2.
tjär(u)--^'kipi)a Uiruislpu f. Vårtbitare (?). — Till den säges:

Uiru isiru-isijj ! J6^(lu ma Uti ihni so^ska du Xbp-
tjär(u)-tuiiiia isiru- 1. is^ruUmu f.
tjär(u)-ämbar iémi- 1. tMruhmhar n. — lia gq^§om Iwsa i

iåiruamban Ordst.
*tjäst 1) isåst pl. -ar m. Test. [Sälls.]
*tjäx-yx 2) Uiksipks pl. -ar f. „Täxla", yxa skaftad som hacka

och använd till träns urhälkande. Pu
tobak tubdk ut. pl, m.
tobaksblad tiibaksbläd 1. -blad n.
tobaks-*g'älla tiihaksgblu 1. pl. -gblur f. Tobaksspott.
tobaksland tubakslånd n.
tobakspipa tiibaksinpu t
tobakspuiig tubakspii^g pl. -ar m.
tobaksrök tiéaksrmpk ut. pl., m.
töcken tuka 1. ^t^/c* 1. tnkun, t tuku 1. Mä;m2, n. tuh 1. f?i'/t7(,,

pl. fZ/Ä;?- 1. fukii 1. (abs.) ^?<Ä; pron. Sådan,

1) Fby, VNyl. 2) Br. Hsk. Sm. *(;aa;Za f. yxa' (af olika
slag), Br. Sdm. Nk. Hjäxla v. 'urhålka (med slik) Bz 773 b.
Täxla upptages i Lll:s Ordlista.

28

434

to('ken-(lär tuka^U (bujn. se föreg.!) pron. Sådan där.

fockef-samma tiilu sdma pron. tis. Dylikt.

Itoifel] ^toffla töfki f.

tofs töps pl. -ar m.

tohria fi. töra sv. v)), tr. 1 Hopklämma.

törn ut. pl., f. Hoptrasslad massa. — ha a alt * am
tom.
tok toJc n. — po^tök adv. tis. — S}^. *göfle.
tokas tokas sv. vb. dep. 1. — Syn. *fåiias, galnas, "-''göfla.
tok[ig] ''-ug töku adj. — Syn. Imfvudsvag, *käsiig, ''tassug,

tysk, veckovill, vinglig, vnrniig, h(yni (fi. horajaa),

hurmu (under hurmata fi.). Jfr fånig, galen, smäto-

kig, *göflug, *gökiig.
tolf tålv n. card.

tolfman tålvmån I. talman pl. -man(ar) m.
tolfte tålft n. ord.
tolfva f«?u«t f.

tolk I talk 1. töXk pl. -ar m. = hsv.
*tolk 1) II ^«?Ä; 1. töXk pl. -ar m. Hyfvelkil.
'-''^tolka talk 1. ^oAä: sv. vb. tr. 1.

*tolla 2) töhi f. Fän. — hu a mp in tulan tokmn tolu.
*tollug3) töhi adj. Fånig.

tom tom^) adj. — du 5«^,.50 tom mt, ha du a^t jitb idq'^
Toniasmässa tömusmks ut. pl., g.? Tomasdagen. — ja^ska

rais (jtar om tomusmas. — Gr. § 66, 5.
*toniningom ^) tömmggom adv. Tomt, ledigt. — råts 1. fara

tomm^gom Resa utan lass. — vi sku ja rais sodp tom-

mggom ti stan?

1) Öb., Hvbfj., Kkr, Vb. 2) Fby Ksl. idm, Na. Höll n.
No. tulla f. ^) EF., Nyl., Gd *tollig, Dl. Hs. Jtl. tullut (Rz
744 a), No. tullutt. *)' Allm. i Fld; isl. tömr. ^) Vö., Nvl.

435

tomt I tunt pl. -ar f. — huka kan [1. kam^] hpf/ po hisuje
tiinta i stamnimbli!

*tomt n ingår i sms. Iäng--*tomt, qv. v.

[tomte] -'■'tont[e] ^) tönt pl. -ar m. — Jfr ^årdsgnbbe, gärds-
käring-, rädare, rådarekäriug o. följ.

[tomtej -gubbe *toiit- tuntgub pl. -ar m.

ton ton pl. -ar m. [Sälls.].

topp top pl. -ar m. — Syn. skate.

"^'toppa ^) s. tÖ£U f. Handfull (af hö, ull, dref, tyg m. ni. d.).

toppa v. I — ers. af '^skata.

*toppa -) v. II töp sv. vb. tr. o. intr. 1 Stoppa, t. ex. top
(tuhaisi) j iPpiL

'^'torbentera ^) tårhanth- sv. vb. intr. 1 Stoja, väsnas.

[tord-ytVel] ^torndyfvel *) töyj/lfpvil pl. -ilar m. — Syn. blå-
man, blämask, dyngtluga.

*tor-eld '") torkyi pl. -ar m. Blixt. — tQra]J;g llo(w) ner.

torf tårv ut. pl., f.

torfva tårvu f.

'■^torfviig tårvu adj. Rik pä torfvor. — andza a so tarvii.

torg tårg n.

'''tor-il ^) törU n. Åskil.

torka tårk sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. *törka, ''iiara (intr.),
kluta (tr.), =■ skrabba (tr.).

torn I tofi pl. -ar m. Tagg. — Ingår äfven i sms. nageltorn,
qv. v.

torn II tofi n. Turris.

torp tarp n.

1) Öb., EF., Nyl., Estl., Ru.; fi. tontti. ') GK. 3) jfr jat.
turhare, turbulens. *) Allra, uttal i de flesta landskap. ^) VNyl.,
Hjd. «) Vb. (Bz 730 a).

436

^torpa ^) tårp sv. vb. intr. 1 \hl nan] Slå till ngn.

torpare tarmar m.

torpstuga tpystfp^u f.

torr tår adj.

torrakau — se rusakka fi.

torrfisk tårfi^k ut. pl., ni. — tarfisk o vatudSjfltii säga bar-
nen då de gunga pä långflake.

*torrsiiit tåibit adj. Sinande. — ha a so leat som kiuhi mm
a ta,sint nmiv.

torrväder tårvadar ut. pl., n.

torsdag to^cfå 1. tg^cja pl. to^cjågar m. — to^flas(t) 1. ^^tQ^-
(las(t) adv. Sistlidne torsdag.

torsk I tåik 1. tösk pl. -ar m. Gadus.

I torsk irj *träsk 2) trödsi n. def. (ut. pl.) Sjukd. — bom har^
trosisi, ja sir a 2^0 tuggu.

*tor-vigg 3) torvlg pl. -ar m. Forntida stenredskap funna un-
der jordytan.

"'•'tossa *) s. tösu f. Skohasa.

*tossa ^) v. tösa 1. tös sv. vb. intr. 1 Tassa. — va tosa^cju
jfpr okn^g, hhnsyrak!

''=tott ingår i sms. *tummetott, qv. v.

*tottra ^) tötru f. Småväxt person.

'^trafla ') tråval sv. vb. intr. 1 Traska.

*trafsa trdps ^) sv. vb. intr. 1 Trippa, vanka.

trafva trava sv. vb. intr. 1. — tu jwivar jipsom 1ias(t))j tra-
var tis.

^) Jfr Nyl. torpare m. 'örfil' (ge ngn en t.). ^) öb., Nyl.,
Wichterpal (Estl.). ^) Ordet är allm. åtm. i EF. o. Nyl. *) NVa.,
Åld, PF., Nyl. idm, Jtl. tltsse. ^) Na., Fby, Nyl- ^) No. totra
f. 'pussling, stakkel, uanseeligt nienneske'. ") Öb., Hs., Uppl., Sdm.

(Rz 750 a), VNyi. Frekv. uf trafva. ^) < *tramp-sa.

437

"^trafve-Iapp ^) trdvaläjj pl. -ar m. Okv. för en som jämt oro-
ligt löper omkring.

'^'frajsa ^) träis sv. vb. intr. 1 [abs. 1. ma na] Arbeta ifrigt.
— jamhli härtill na U träts ma.

*trajska I fransk sv. vb. intr. 1 [abs. 1. ma na] Syssla, ar-
beta.

*trajska3) II träisk sv. vb. intr. 1 Traska. — ha trmskar o
gar fram o otar.

trakt trakt pl. -ar f.

trall I trål i uttr. säma trdln Pä samma sätt (som förr). —
o}fj, alt a 1. gar ha sama traln fy 1. ma a.

Hrsll II [trol. <C *traöl- d. v. s. dagdrifvare] ingår i sms.
supig-*trall, qv. v.

ti'alla I trål sv. vb. intr. 1 [po na] Gnola. — Syn. lallat-
taa fi.

'•'tralla *) II träl sv. vb. intr. 1 Trampa, trippa.

trampa v. tramp sv. vb. intr. o. tr. 1. — sko mp, du va nm-
\ipo ti tramp po anm! — Syn. '''fliitsa, *tralla II,
*troeka, *trossa, 'trunta, "tråda.

trampa s. tråmpu f.

trampbaud tråmphåncl n. Band i väfstolstramporna.

trän trän ut. pl., n.

trana trénu 1. tranu'") f.

*tranas ^) tränas sv. vb. dep. 1 Sträcka pä sig. — ha far._
tranas om a^ska st.

1) Vb., Nyl. Rz 749 b. ^) Na. tråts, Fby Nyl. trdtsa
< *drag-sa? ^) Na. 'gå tungt l. i vatten'. *) < *traö-la, jfr

fn. troda träd vb. 'tråda, trampa'. ') Vb. trömc (Rz 748 b);
med ft-ljnd i Öb., Kkr, EF., Nyl., Rg. o. Wp. i Est). ^) Öb. allm.
Måhända folketym. för *tanas idm Öb., jfr no. tana v. 'sträcka' isl.

Jienia v.

438

[transportera] 'straiulsportera i) stråmpmVr sv. vb. tr. 1.

trai)(u)här trmu- 1. trknuhccr n.

*traii(u)uacke trknunåka ut. pl.. m. Okv. för en som gar styf

i nacken. [Kontam. af trana s. + -HrauasJ.
trappa tråpu f. 1) = hsv. 2) Trappsteg.
trasa s. tråsu f. — Syn. *luntor, ratu (under rätty fi.).
*trasa -) v. trasa sv. vb. tr., intr. o. imp. 1 Spilla. — Tis.: ro^fji

trasar Rågen rinner; ha trasar q ramar = ha trasar,

ha Tiomha^o fim ram.
tras[ift-] *-ug tråsu adj. — Syn. *tasug, ratu (under rätty

fi.).
traska — se '"fjäta, *knörpa, 'mala, '^trafla, solskata fi.
trassla — ers. af '^kollra (tr.).
trasslig- — ers. af *föru|^.
trast trast pl. -ar m.
tratt tråt pl. -ar m.
trätta tråt sv. vb. tr. 1 [i sa na].
[tre] *tri3) trt n. card.
[trea] *tria triju f.
tredje trkk n. ord.
tredjedel tndidad pl. -ar m.
tredsk tråisk adj.

tredskas tråtskas sv. vb. dep. 1. — Syn. tjuras.
tre-enig tré- 1. trlhn adj.
treflig trtvh adj. — Syn. *skryp. *skrypsam.
[trefot] *trifot trffgt pl. -fotar m. — Syn. brandjärn.
trefva — ers. af *liamla.
[trekantig] *trikantug trikåntu adj.
[tre]-mastad *tri- trimåsta oböji. adj.

^) Vö., Nyl, o. trol. flerestädes. Folketymologi. '^) Kr. Etym.
okänd. ^) AUm. i Sv., Fld o. de sydöstsv. målen; isl. fsv. prtr.

439

[trel-mastare *tri- trimåstar m.

[tre |-tinua(l *tri- trithja oböjl. adj., t. ex. in tritina gratp.

trettio tréth n. card.

trettionde tratmnd n. ord.

tretton tråtu n. card.

trettondagen tråtimdun m. def. (ut. pl.).

trettondag:safton tråtimdasåftu m. def. (ut. pl.).

trettonde tråhmd n. ord.

*trifsa tnps^) sv. vb. intr. 1 Trippa.

trifvas trivs pret. o. sup. trivsfa vb. dep. — ers. vanl. af tycka

om sig.
trilla tril sv. vb. tr. o. intr. 1.

*trilta 2) Mit 1. trUt sv. vb. intr. 1 Vanka, slå dank.
*trinila trimbal sv. vb. intr. 1: 1) Hastigt rulla ned. 2) [ov]

Skyndsamt ge sig i väg.
*trinipla ^) trimpal sv. vb. intr. 1 Trippa.
*trimsa*) trims sv. vb. intr. 1 Trampa oroligt; gå vårdslöst:

slå dank. — va^stq^(lu t<^r o trimsar!
triud trind adj.

trindlett '") trUuUht adj. Eundlett. — ha a so trmdlat i ocjii.
*trinta ^) tHnt sv. vb. intr. 1 Hoppa pä ett ben.
trippa — se *trafsa, *tralla II, *trifsa, *trimpla. *trippla.
*trippla '^) tnpal sv. vb. intr. 1 Trippa.
trissa s. trisu f. — köpal^tfh Slå trissa (en lek).
*trissa v. I tris sv. vb. tr. o. intr. 1 Rulla.

^) << Hrimp-sa. ^) No. trilta 'trippe, lobe' (Gbr.). ^) Jfr
Hvbfj. *trimpa v. 'trampa', aflj. till hsv. ordet. *) <^ *trimpsa (liks.

*trifsa)1 Jfr diall. *slamsa o. *slafsa båda ■< *slampsa. ^) Vö.,

Vb. t. o. m. Sdm. (Ez 752 a). ^) Öb. Jfr no. tnnta v. 'styrte om-
knld', Åra. Fryksd. Kim. Fby VNyl. Hranta 'traska, småspringa'.

Jfr Nyl. Et. Hranta {\/ trJne tren da.). '^) Fby Nyl. *trimp-la.
I Nyl. iifven *trappla <C *trampJa (ty. trämpeln).

440

*trissa v. II O trh sv. vb. intr. 1 Löpa i vägen för ngn : t.

ex. va tnsajju i fcjtra frp ma frp? — Gr. § 215.
tro f. tröw ut. pl., m.
tro v. troiv sv. vb. tr. & intr. 3.
*trocka2) tröka sv. vb. intr. 1 G;i 1. trampa tungt, t. ex. i

snö.
*tro(la^) trådu f. 1) Gärdesgärdsstör. 2) Taksparre.
trohet trcjhht ut. pl., f.
troligen — se *fnll adv., *f'ulh äl.
I troll I 'trulH) tnil n.

[trolla I] *trulla ■') trål sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. kiickla.
*trolIa *^) II tröl sv. vb. intr. 1 Springa i vägen för ngn. —

Jiada hun trolar bara i fotra f}p ma.
ttroll]-gubbe *trull- trålguh pl. -ar m. Trollkarl. — Syn.

*kueklare, *kuckelgiibbe.
|troll|-käriug- '-^truU- triiliscergc/ pl. -ar f.
trollslända — se märr(e)-kolf, nål-*skira.
trolofva trQlbv(a) sv. vb. tr. 1. — trQlöv(a)^sa sv. vb. rflx. 1.
tropp tröp pl. -ar m. Skara i allmh., ish. af får.
troppa tröp sv. vb. intr. 1 [()v\. — UcUnan tropa^([h ov nu.
tross tros pl. -ar n. Kabel.
*trossa •) tros sv. vb. intr. 1: 1) Trampa, bråka; t. ex. hom

frosar ^ fami häda dan. 2) Arbeta tungt, släpa. — ha

trasar upo ma ärbart^.
trossbotten trösbotn pl. -ar m.
trots tros ut. pl., n.

O < Hreö-sa'^ ^) Pby, VNyl.; no. troTika (Aasen 828 a

s, trakka) <i *troÖ-ka. I Sv. sammanfallet med *tråka. ^) isl.
tröda f.; fran. i Öb., Åm., Br., EF., Nyl., Rg. & W.; ntr. Rz
753 b i bet. 2. *) fsv. trid n.; Öb., VNyl., Bstl., Ru., Dl. -'■) Öb.,
VNyl., Estl., Ru., Dl., Sm. (Rz 754 a). '^) < *troÖ-la "')
<i Hroö-sa.

441

trotsa tros sv. vb. tr. 1.

[trottoar] *trottoal trbtuål pl. -ar m. — Gr. §§ m, 2 o. 97,

o /j. [Ordet brukas mest i staden]. — Syn. räniisten.
trubba truh sv. vb. tr. 1.
*triibbcl 1) tråhil pl. -ilar m. Lunsig gosse.
trubb[i^] *-iig truhu adj.
*trubbla ^) trubal sv. vb. intr. 1 \ma, nqn\ Ansätta, oroa, ha-

rassera. — ■ vätska du trubal ma a söte, ast val a na

hedar.
trnga tnåiv 1. trmg sv. vb. tr. 1.
*trugmeut ^) tromånt ut. pl, n. förek. i uttr. ma^tromånt

Med våld. — Gr. § 16, 3.
*trnlsa*) truliu f. Lunsa.
[trumf] *trump ^) triimp pl. -ar m. 1. -ar n.
trumma trumhu f. — Xlo po trurnhii Trumma vb.
*trummeP) trumhl pl. -ilar m. Kortväxt karl; luns.
trumpen — ers. af *buttig, *morrug, *myttug:, ^pryttug.
trumpet trumpet pl. obr., m.
*trunta ') trönt sv. vb. intr. 1 Trampa, stampa.
trut trmt ut. pl., m.
*truta 1. *tryta ») trtjtu f. 1) Trut. — sati trf/tu til 1. te

Hänga läpp, gråta. 2) Tut 1. pip, t. ex. pä kaffepanna.
*trya ^) tryjii f. Enhvar af de fina, tunna stickorna af trä 1.

rör i en väfsked, mellan hka trädarne i varpen löpa.
trycka trifk sv. vb. tr. 2.
trycke tr-fpk n. (pä bössor).

*) Vö., Bl-., Pä. 2) fr. trouhler. '^) trugmant Sdm., tru-
mant l. tromant Öb., Nyl., Ög., Sm. (Rz 752 b). *) Fbj-, Nyl.,
Sdm. (i Nk. Vg. m. Rz 755 a). '") Åtm. Fryksd. o. Sörb. «) Np.^
Pg., Pä. 7) Aflj. till Hrinta o. Hranta. ^) öb., Norge, ish. i
bet. 1. 9) Öb., Hvbfj., Br. (msk.), Na. idm. Af äldre *trllV- (?),
jfr kske got. triu (sv. trä).

442

try^'^^ tnffj adj.

try^ft"€a [si/i^] h-ff^^sa sv. vb. rtix. 1 \h 7iqn].

tryue tri'/n 1. tnjin n.

*trynvild tri/nvl/ adj. Rasande.

*ti*ys *) ir//5 pret. o. sup. trijst vb. intr. [urspr. dep.] Töras.
Gr. § 27, 2.

tryta fry^ pret. tr^mt sup. ^r//^ vb. intr. o. imp. — h& trijta^
ram (1. rann) f}p pm-ima.

tråckla troknl sv. vb. tr. 1.

träd I trod 1. tro, def. tron, pl. trådar m.

*tråd 2) II /ro^Z n. Upptrampad gängstig.

träda tröda sv. vb. tr. o. intr. 1 Trampa. — tip^ska int träda
sandar q>\sltku! — Jiana trådar hmu säges om tup-
pens parning.

tradlycka trölfptsu f. Ett slags ögla hvari knappar fastknäp-
pas.

tradrak iroråk adj. Snörrät. — a mp int ha vaip trqrqk so
a kan isan m anaa lagtifron!

trådrulle trorula m.

■^tråeii '-') trM adj. Längtande ; efterhängsen. Böjn. : m. trona
f. trqmn n. trqm. Gr. §§ 111, 1 ^ o. 236. — ha a so
tron at ma so ja val^Jatd a.

träg trög n.

*träka *) tröka sv. vb. intr. 1 Arbeta tungt och träget. — ha
trokar u]pq ma arbatth sat, härska mp vqljtiq, Jiadé.

träk[ig] *-ug tröhi adj.

^) Jfr Rg. tres vb. dep. idm, <^ *trös. ^ fsv. troj) n. no.
trod (o') f. = isl. troö f. idm (men troö n. 'trieden'); kändt i
denna bet. från Kr. o. Vb. ^) isl. Jjrdr pråenn (Gr. 1. c.); *trå
a. i Öb., Am. o. Fryksd. (där dock bet. 'enträgen'). *) Vö. (fif),
Br. {tråka), allm. i Sv. enl. Rz 758 a; no. tråka idm.

443

[tråna] '''tränas tronas sv. vb. dep. 1. — .;« tronar häda

po}fUt tronas bar I riMit.
trång trå^g komp. trä^gar sup. trågst adj. — Syn. '^spetllg

(om kläder).
trångbodd trå^ghod adj. — Syn. tättbodd.
trångmål — se klafve, '''knipa s.

['•'traska ^) ] *torska '^) tå§ku 1. töslm f. Stor groda : padda.
trä trä pl. trådar n. — Se *böja s.
träck — ers. af dy. gytja, fi. rapa, lort, smuts,
träda I tra sv. vb. tr. o. — tra tromjpo nqla.
träda II träd sv. vb. intr. 2. — träd fram o vis da!
ti'äde i uttr. ? trä, t. ex. okari Ji^ar t tra tar.
trädes-land tréMånd n.
trädesåker tråsokar pl. -okrar m.
trätfa tråf sv. vb. tr. o. intr. 1. — Ers. vanl. af råka. Se

ock ''^'pålla (i bållspel).
trä-flarn '^) traflmi n. Flöte på nät 1. not.
trä-färgad trafcerga oböjl. adj.
trägen tråji adj.

trägård tragacl (stdm -gal) pl. -ar m.
trähus tréJms n.

träkanna trakami f. — ha mara^^ow^fan r trakanu Ordst.
trä-*klubb trakUib pl. -ar m. Träkubb.
träl tnU pl. obr., m. förek. blott i uttr. ss. t. ex. isceticUa hans

far arbait jipsom 1. ver^^om in trnl.
träla trål sv. vb. intr. 1 ; blott i uttr. ss. t. ex. ha trqlar o

arbattar.

1) *trusk Na. (m.) Fby Nyl. (n.), Äm. Hs. f. (Rz 747 a),
no. traiisk ni. 2) Dl. (Rz 747 a). ^) Närmast 'trä-flÖte\ ty obs.
EF. Nyl. Estl. Ru. fiarii 'flöte'.

444

tränga trå^g 1. tra^g, pres. = inf., sv. vi). 2: 1) tr. = hsv.
— Syn. *pläiiga; jfr *präiip:a. 2) intr. Behöfva^). —
mt tragfjcl a ga tul. — ja tra^g Uop in ni/ja hast ot
ma. — om anda^llnr Ji^vu * va<Jzi so tra^g du int
cUeera af ha Ordspr. — ha, som mt kotnbar in, tragg
int, ga mt Jia/j/ar Ordspr.

trängsel tråiJsal ut. pl., f. = hsv. — tra^lhr pl. Tränga
ställen, pass, sund o. s. v.

träpe|uiii]ng' tråpa^gar pl. t., i ordspr. nar int him 1. hon
[1. ma (o: mig) 1, ha va int ti nar rt] ma trapa^ga.

fräpiim[e] tråphj pl. -ar m.

trärot trårot pl. -rqtar f.

'■^träsa 2) trasa sv. vb. intr. 1 Gä i trasiga kläder. — ha tra-
sar okn^g 1. gcir o trasar.

trä-sked trå/kl pl. -ar f.

träsk tråsk n.

trä-sko trasköw pl. -ar m.

trä-skodd traskad adj. Försedd med träbeslag undertill. —
om ha vil skoda in traskoda Xlada'^

*träslug 3) tréMu adj. Träaktig. — pceruna a trallu 1. smakar^
traXlut. — Jia tsans traUut t r^va som ja ha stth so
l&,gg o skidta po Ua^ni.

träta s. tratu f.

träta v. trät sv. vb. intr. 1. — Ex. under förlika.

*tr()d *) trkl n. Takved, läkt pä hustaket. — trqda 1. trmlra
a gqmbal raij, di roknar bart.

^) Denna bet. är allm. i Sverige (Rz 752 b) och Finnland
samt södra Norge. ^) Förutsätter en form Hråsu f. 'trasa', förek.
i Nyl. o. Estl.; Vb. trösu f. ^) Kr.; d. v. s. gen. /rä5 + afledn.
-lug(r). Jfr Py. Hrälog idm. ^) Vö., Solf (s. om Vasa) idm, Br.

*tröde n., no. troda f. Jfr Rz 753 b trod.

445

*trö(l-ås trfjdqs pl. -ar m. As, pä hkn taket i äldre hus hvi-

lar. Motsvarar — enl. uppgift — takstol i nyare bygg-

ningar.
trög* frmiiv adj. Gr. § 48, 1. — Syn. ^dryutug*, '''lallng,

*lollug. Jfr lat, oföretagsam,
tröja tré'}0u f.
tröska trysk sv. vb. 1 : 1) tr. = hsv. — trijsk royop. 2) intr.

[til 1. om 1. upo nan] Slå till ngn. — ja^ska tnjsk om

dä, ja, so gon stntar m^(la.
tröskare tn/skar m.
[tröskel] '''trossgård ^) trösgkl pl. -golar m. — siU mt o n^y)t

trosgaf. ma sandu bipksuna dm [1. dim^\ i^oxfk!
tröst trést ut. pl., f.

trösta tr0st sv. vb. tr. 1. — trqst ma, va du saij! tis.
trött tiwft adj. — Syn. *lämmeu. '''malak, *rajskug, *raj-

siig, 'tröttug, *utall, iit-*knockad. — Jfr matt.
tröttna trmptn sv. vb. intr. 1.
tröttsam — ers. af ändlös.
*tröttug2) hwptu adj. Trött.
tu tm n. card. [Sälls.] — En s. k. „räkning", anv. vid lek,

lyder sålunda [obs. delvis högsvenska ord, delvis ord med

främmande tycke] : ait tm \ kla la \ dzik tjmum Si-lha-

,slq I ota vikur f\pn jml, \ dansa sxpstar ana o hrfja \

hrmd — knmt — lut!
*tuffla 3) tnffd sv. vb. intr. 1 [til 1. om nan] Slå till ngn.
tuf-lock *) tiji(w)lbk ut. pl., n. Ängsull, eriophorum.

^) Denna folketym. bildning är anförd från Öb., Kkr, EF. o.
Nyl. [i Estl. tröskgård &c]. isl. />resk(i)oldr m. ~) Nyl., Rnnö.
Förutsätter *J)roytugr a. <^proyttr, eg. p. p. ^) Öb., Na., Nyl.,
Fryksd.; Uppl. Sdm'. *tåffla (Rz 743 a). *) Öb,

446

tillsa 1) täfs sv. vb. intr. 1 \hl I. om nan] 1) Lugga. 2) Slå.

fufVa tniivu f.

tufvjig-j *-iig twwii adj.

*tnga2) ^%t< f. Vidja.

tugga vb. tug sv. vb. tr. o. intr. 1. ~ Syn. ^hiioppla. -hnuckla,

*mugga, *muggla, 'muiigla, *valka, talkuttaa fi.
tngga s. tiign t — jita mt hujuna Ordst., d. v. s. Upprepa

icke efter andra!
tuggbuss tuhus pl. -ar m.

tull I tal pl. -ar m. Årtull.— Syn. *]»äe, ^■liätull.
tull II tål ut. pl, m. — a^ska mo.^f htql^tul f}p tiih(h o!

— Se visitera.
*tulla ^) s. tölji f. Rulle, nystan ni. m. d.
tulla v. I till sv. vb. tr. o. intr. 1 = hsv.
*tulla *) v. II töl sv. vb. tr. 1 Hoprulla. — töhis sv. vb. dep. 1

Hoprulla sig.
'•'tulsa I töls sv. vb. tr. 1 Hopfösa. — ha toUa %liop a, mt

vad ja van hade nu a.
-•■tulsa II tuh sv. vb. intr. 1 Stulta, tulta.
tum tym pl. -ar m. 1) Tumme. 2) Tum ss. mått.
tumla — ers. af *butfla, *bumla, *raka II m. fl. Jfr falla,
^tummas ^) dumhs pret. o. sup. dumhst vb. dep. Tumla sig,

om hcäst. — fola tumhs i grasi, ga mt tid!

^) I dessa bet. allra, i Svea- o. Götald (Rz 761 a) och f, ö.
icke okändt i Fld; No. tufsa 'plukke, pille'. -) Öb, [Vö. tllCJU^
Np. t]hg Hiigu, Kv. t-fpgu, NVet. t0gu, jfr stuga: st^gu: GK.
Stégil], EP., Nyl., Åra*, (rask.), Sdm., Dl., Vb., Nb. (Rz 740 a),
Hvbfj. tuvu f. idm. Jfr isl. togemi 'dragen'. ^) Öb , Vg. (Rz
762 a). 4) Yb., Svea- o. Götald (Rz 762 a), Norge. Af Hmia
(jfr kske eng. tiuirl); sålnnda lyder ordet i VNyl. turla, tljrja o.
tyla. ^) isl. tumha v. 'falla omkull'; med nddljud. d äfven i Fby
[Nyl. döijiblas]; med uddlj. t- i Kkr, EF., Uppl.

447

*fum[iue]-gäs ') tijmagos pl. obr., f. Smörgås, påbredd med

tummen. — Jui liomhar mai^^m^r(i) po ti/magosa am^po

knwauqsa.
• tiiininetott ^) tutmtöt ut. best. form o. pl.. m. Skämtsam be-
nämning på tummen,
tiiins-läiig' ti/nislågg 1. ti/mXUtgg adj. — hqm ska ha ti/msla^g

basi tis.
tunder tumlar ut. pl., n.
tung ta^g komp. tfp^gar superi, t-yjgst adj. — tugt rev a man

noiv gar a, svart f^r a man now val a Ordst.
tunga tu^gu f. — no, mt fast tuggu sku fal mr mim ska

ja s&ij a 1. tala ms, a 1. fast tn»gu sku fal mr mim

ska ja saij da samndSa.
'^tungel 3) tuggal n. eg. Måne : månskifte ; ingår i sms. måii-

*tungel, qv. v.
tuug-*tordad *) tiiggföla adj. Tungför.
tunghäfta — ers. af ^starta,
tung-hörd ^) tngghort adj. Lomhörd.
tungsint tuggslnt 1. tugslnt adj.
tungspene tuggspkna ut. pl., m. — tuggspana ha fah nådar

1. ner.
tunn tim komp. tipndar 1. timan superi. tffMst 1. tunast adj.

— lova runt o hqlcl tunt Ordspr.
tunna timii f.
tunnklädd tunklhd adj.
tunnsådd tunsod adj.
tupp tiip pl. -ar m. — Syn. liane.
tur tmr ut. pl., m.

1) Nagu, Sm. (Rz 763 a). lugå gös n.? 'smör'. 2) Allm. i
Sverige enl. Rz 762 b; inom östsv. diall. uppg. blott från Nyl. o.
Ormsö. '^) Np. („kvarter"), Norrld o. Sveald (Rz 763 b); isl.

timgl n. (fsv. tungla gånger Rqv. VI). *) öb. •'•) No. tiing-
hfjgrd da. tungh0r idm.

448

tura tiiir sv. vb. intr. 1.

turk tnrk pl. -ar m. — h klosta som in turk o m linl-

tusan tmsan Svord. — tihsamjpUtar 1. tijisan jävlar! idm.

tuseu tijisn n. card.

tusende twsand 1. tiusnd n. ord.

*tuska ti'(.s_k sv. vb. iiitr. 1 [hl 1. om 7icin] Skaka 1. ruska om

ngn.
*tussa ^) tusa 1. tiis sv. vb. intr. 1 Slumra, om barn. — kisa

snaXt mp, honi mat! — Syn. *sussa, *tutta.
*tussevask ^) tusivåsk pl. -ar m. Smekord till barn.
*tut ingår i sms. supig-*tut, qv. v.
*tutt 3) tid pl. -ar m. Dinapp. — Jfr sms. snorig-*tutt.
tutta I tut sv. vb. tr. 1. intr. 1 Tända eld pa ngt. — ha tuta

po hdu 1. ha tuta 'po (1. u^o) i l^du 1. ha tuta ajjl po

1. i l^(lu.
*tutta ^) Il tut sv. vb. intr. 1 Slumra, om barn.
*tuttra ^) totar sv, vb. intr. 1 : 1) Bullra, sorla. 2) Onödigt

öda tiden.
*tuttrus tötrus ut. pl., m. Tidsödare %
[tvaga] *tvag'e tvåga m.

*tvara ') tvdra sv. vb. tr. 1 Omröra. — tvära gro')ftn.
tveliägsen tvéhöksn adj.; böjn. -hoksna &c.

1) Vö., Nyl. Jfr Rz 106 b dusa, isl. dusa. 2) Vb. (Rz
798 b). 3) jjp, id„^ på Gd 'tapp', Py. töto f. 'dinapp'. *) Fby,
Nyl. Medels assim. i bspr. bildadt af Hussa liksom äfven *SUSSa,
qv. v. ^) Härmed jämförbara ord betyda 'sorla' He., 'kuttra, tjuta'
Fryksd., 'stamma' Vb. Pä., 'pladdra' Sk. (Rz 772 b o. 776 a).
*=) Bet. är säkerl. senare, jfr No. totra (o') f. isl. totorr m. 'trasa';
cg. väl 'slarf (hvraed jfr hsv. slarfva f. = trusa). "') Vö., Br.,

Vb,; Nb. Åra. tvära (Rz 767 b), isl. pvura f. Hvare (obs.!)
hvormed man omr0rer graden'. Fr.

449

[tveka] *tvika tvik sv. vb. intr. 1.

'•'tvet ') tvåit pl. -a7' m. Spän. — hoiia pa x>^,ok tvaiia ^ sto-

hch.
*[tve]-syiias *tvi- 2) tvls//ns pret. o. sup. tvlsj/nsta vb. dep.

Synas dubbelt. — vist tvisi/nsta ha f\p da to.
'^tvetbacke tvaitbåka m. Spänbacke.
['•-tve]-täiider ^) *tvi- tvitandar pl. t. På 1. öfver hvarandra

uppvuxna tänder.
tvi tv[ interj. — tvi vqb 1. tvi vah idm.
tvifla tvival sv. vb. intr. 1. — now tvivlar ja po ha, ja.
tvifvelakt[ig'] "-ug tvivalåktu adj.
='1villa *) tviJ sv. vb. intr. 0. imp. 1 Snurra omkring. — ha

tvi[ar okngg. — kv(vri§tam tvålar okngg. — ha tvilar

f}f 0gu Det gäl- omkring för mina ögon, jag svindlar.
tvilliugar tvih^gar pl. t.

tvilliugs-lain tvihgslåmh n. 1) == hsv. 2) Okv. för tvillingar.
tvinga tvi^g pret. två^g sup. tvundzi vb. tr. — Böjes äfven

efter sv. konj. 1.
[tvina] *tvinas tvinas sv. vb. dep. 1 {bart. 1. abs].
tvinna tvin sv. vb. 1: 1) tr. = hsv. 2) {qv\ intr. Ha, hasta.
"-•'tvinnia tvinal sv. vb. intr. 0. imp. 1 [okngg'] Snui-ra om-
kring.
tvista tvist sv. vb. intr. 1. — Syn. dela 2, dragas, *äntra,

kinata fi. Jfr gräla, käbbla,
två tv6 n. card. — mU^t^tvo Midt i tu, niidt af.
tvåa tvöii t
"^två-draga tvodmgu f. Underlag vid stocksläpning, bestående

af två kälkar, en större framtill och en mindre (*stöt-

ting) baktill.

^) isl. J)Veit f. ; under denna bet. i Öb., Ko., Orrasö. Rg.,
Vb., Ög., Sm., Jtl. (Rz 766 a). 2) Norge. 3) vb. idm, jfr Hs.
Vg. Dis. tvetändt adj. (Rz 724 a). *) Kr. Vb. (Rz 766 b): no.

tvilla 'omrorc". fn. *J)virla.

29

4Ö0

*tvä<lr{ift*ula.ss tvodrh^gulås n. Lass framsläpadt med *tva-

(Iraga.
tvafotad tvöföta oböjl. adj.
tvafär^-ad tvöfrerga oböjl. adj.
tvål tväl pl. tvolai' m.
tvåla tvål pret. o. sup. tvåla vb. tr.
*tväledes ^) tvqlhs adv. Pä tvä sätt.
*tvåskaft 2) tvoskåft ut. pl., n. Tveskäftadt tyg.
*tvär s. förek. i uttr. poJ;véra (f. def.) Pä tvären.
tvär a. tvcér adj. — 83^11. *tvärug.

tvärhand ivérhåml ut. pl., f. — haka & ^nt ana som tvär-
hands braid.
tvär-raiid[ig-] *-ug tvéråndu adj. Kandig pä tvären, om tyg.
tvärs tvéi 1. tvås adv. — tv. }pvh 1. ivi vaiji.
tvärt tvcért adv. — tvmi ov Tvärt af. — tvcert \pvi 1. ivh

Tvärs öfver.
*tvärug tvcéru adj. 1) Tvär. 2) Envis. — ha a jambli so tvccru

to a vil ha a ti na,
tvärvigg tvrrnug pl. -ar m. — Syn. *pryttskiita, *prytt-

skåp.
tvätta tvåt 1. h;åt sv. vb. tr. 1. — Syn. pestä fi.
tvättar-käriug- tvåiaUcer^g pl, -ar f. Tvättmadam.
tvättbuiik[e] tvåtbugk pl. -ar m.
tvätterska tvåta;sku 1. tvåtaskii f.
tvättfat tvåtfåt n.
tycka t}pk sv. vb. intr. 2. — tjpk öm sa ^) Trifvas. — t^pk U-

vårh — Tycka illa vara. — ja tfpksta no[iv\ va stark,

ja ma.
tycke t}'pk ut. pl., n.

1) Nyl. 2) Ny], idm. Jfr no. tVBskjefta f. idm. ^) Detta
tis. är allm. i Öb.

451

tyckelt ^) bfhalt 1. fffkidt 1. Upkalf. komp. UfMari superi.
Upklast adv. Ofta.
tyda tf/cl sv. vb. tr. 2.
tydlig tifdli adj.
tyfus ^<//bs ut. pl., m. — ha har m svora ti/fos, a tq^§o po

kräfta.
tyfus-feber tyfosfehar ut. pl., m. Tyfus,
ty^' ffig n.

tygel — ers. af töm.
''"tyiupel 2) tmipal pl. tåmplar m. Tölp.
•tyinplug '^) Umiplu adj. Tölpaktig.
[tyna] *tynas tynas sv. vb. dep. intr. 1 \hart\.
tynga tfpgg sv. vb. tr. o. intr. [pq\ 2.
tyngd tjpggd pl. -ar f.
tyngdstock tfpggdstbk pl. -ar m. Euhvar bland de mellan kropp-

äsen och väggen lagda stockarne, afsedda till att fast-

hålla *trodorna.
*tynnas *) tfpms pret. o. sup. tfpmst vb. dep. Glesna. — ha

hxf.rh txfims ov raij.
tysk ^) tysk adj. 1) = hsv. 2) Vild, oregerlig, tokig. — häda

oksn a so tysk. — ha a tysk * hi^vit Han är galen 1.

tokig. 3) Kortullig, lockig. — Jfr under ull.
tyst t}pst adj., pl. tfpstin ^) interj. Gr. § 254 anm. 3. —

bpstin mp so ja far^tala. — Syn. ^fåtalig, '^stilles.
tystna tipsn sv. vb. intr. 1.
[ta] *tän ton pl. -ar f. — Gr. § 111, 3.

1) Öb., ÖNyl., Estl., Ru. — fsv. Jnkla (= Nu. tikla om ej
detta för *J)ykla[re]n d. v. s. komp.) isl. J/ykkliga idm, eg. 'tjokt'.
■-) Na., Fby. ^) Fby. Jfr bsv. otymplig. *) isl. J>ynna v. 'göra
tunn', pynnask 'glesna'. '") I bet. 1 allm.; med bet. 2 jfr Na.
tysk "dum, envis"; i bet. 3 äfven i Fryksd. ; jfr ock Pö Px tyskot
a. idm. ^) Sjundeå o. Ingå i Nyl. äfvenså.

452

*täg- ^) I t(j(j, def. togi, n. Byväg.

tä^ II tög^ def. ^o(/^, n. Rep.

ta;^-a tög\i f.

tagask tögåsk pl. -ar m. Ask förfärdigad af rottfigor.

*tågbär2) toghcer n. Stenbär, rubus saxatilis.

tåg'ua tögn sv. vb. intr. 1.

tala tala sv. vb. tr. o. intr. 1 (S: 2. — tola o hä o leda Jiu

svid Ordst.
tålamod tölamod ut. pl., n. — a^ska skarv i tolamos (obs.

gen. def.!) pösa Ordspr.
tällig-] *-ug tålu adj.
taug tå^g pl. taggar f. Ett värktyg.
tange tå^ga m. — Syn. *stickel.
*tåpel3) töjml n. Tölp, fåne; odugling.
tår tår pl. töi^ar f.

tåt töt pl. -ar m. — Jmtr flätar hqri i tri totar.
tåtel tåtul ut. pl., m.
tått töt pl. -ar m. — Syn. *flage.
täcka tåh sv. vb. tr. o. intr. \}pvh\ 2.
täckas taks pret. o. sup. taksta vb. dep. 1) — hsv, 2) Bry

sig om, icke skämmas för att göra ngt: t. ex. hur^taks

tu sar/ söte?
täcke tak n.

*täliug *) téli^g pl. -ar m. Strumpfot.
tälja ^a?j pret. o. sup. tdh/ 1. tdU/ vb. tr.
täljknif tåUknlv pl. -ör m.

1) GK. o. Nyl. *%, men *i;å i Öb. (Vö. tliw n.), Na. fmn.,
Fhy utr. Norrl. Dl. (Rz 790 b), äfvon trol. Nu. tdniV n. 'sträcka,
håll'; No. tåg n. 'kvjegfbld" in. ni. — ett urnord. *tanJi(n')ll- [hvars
-hlV- >> -g i diall.], lånadt i fi. tanliua. 2) Norrl. (Rz 771 a),
Bhl. (Rz 740 a), Fryksd.j Norge. Upptages i Lll:s Ordl. ^) Yo..

Lptr. Jfr hsv. tåpig o. Rz 719 a, da. tåhe. *) Jfr \sko-]teUng

Gstr. ni. 'socka inuti skon utanpå strumpan'. Vö. *täling ni.

No. tela f. 'strumpa'.

453

tämja tami pret. o. sup. tåmd vi), tr.

tämlig, -en — ers. af *skönjig.

'•^tällda ^) s. tanäu f. Ämne hvari eld uppgöres.

täiula v. tå)2Ål pret. o. sup. tant 1. tdnd vb. tr. o. intr. — tand

aJ4 i mn! — Syn. "^luuta, ''^tutta I.
tändsticka tandstlhu 1. tamtlku f.
tänka tågk sv. vb. tr. o. intr. 2. — 7io mt ti tagk Tänk icke

därpå ens! — Syn. hugsa.
täppa v. tå}) pret. o. sup. taft vb. tr.
täppa s. I téqnt f. 1) Lucka, t. ex. flför ugn 1. spisel. 2

Spjäll.
täppa s. II tåpu f. Inhägnad.
tära tér sv. vb. tr. 2.
tärna I trhiu t, t. ex. hrUopstrhiu.
tärna II tériu f. Sterna hirundo.
•tärna 2) m i sms. lamp*-tärna. se lanterna,
tärning trhyk^g pl. -ar m.

tät tM adj. — txpst som mimi o tat som rotii Ordst.
täta tat sv. vb. tr. 2 & 1.
tätna tåtn sv. vb. intr. 1.
*tätt-bo(ld tåfböd adj. Trångbodd.

tätting tathgg pl. -ar m. — ha gar iqjo som taUnctzi tis.
tö — ers. af *bli(la, blöta s. I.
töa — se gloppa, slaska I.
■'Höckna ^) tfpknu ut. pl, f. Töcken, dimma.
'^'töcknas *) tffknas sv. vb. dep. imp. 1 Mulna ; uppstiga dimma.

— Jia t} f knäs wt sim, vt fa^^^icirt rami.

^) Nagu idm. -) Bildningen Idmpfchrilt kan nog hafva upp-
stått under anslutning till det gamla dial.-ordet tämci f. 'ställning
för ljus 1. lampor' Sk.; jfr Rz 774 b. ^ Öb., Kkr., Na., Pg., Estl.;

vore fn. *Jtijkkna t *) Estl. idm, VNyl. *töck72a; fn. Jiylckna v.

454

töckii[i^-] =^=-ug hpknu adj. Mulen, dimmig. — ha a so txfJmut

i kvaf/l, hu^ska ja hit haim!
*töfla ^) Uvai sv. vb. intr. 1 [otn nan] Dänga om ngn.
töfva tév sv. vb. intr. 1. — ,.ha tqva int fmi ha ioiv" sa

U(pridzci to hu flintjx haila nata Ordst.
[töja] *töga2) tog sv. vb. tr. 2: 1) = hsv. — % mt toki-
mosposa! Ordspr. (jfr under tålamod)
2) tfig vatiUi) i sa Dricka häftigt och
mycket.
iég^sa sv. vi), rflx. 2 Sträcka pä sig. — Jia
hfjar i sandza o t0ga^sa. om du frågar
at å.
*tölP) tol n. Fän.
*tÖllug*) té[u adj. Fånig.

tölp — se biiiikliiifvud. klöfstek, möhkiä ti. {mmiku 1. -us).
pöykkiö ti., ''\stoppel. 'tympel, *tåpel. ''vaiivördin^a:.
*viiidöra, *vägelur.
tölpaktig — ers, af ''biiiFlug- *buttig-, 'dakug'. kbiilii (kopelo

fi.), *tajmug\ =''tymplug, mkuku (under möhkiä fi.).
töm f|m pl. -ar ra. 1) = hsv. 2) Tygel.
tömlycka tmilifUu f. Tömbukt.
töm[m]a tmn sv. vb. tr. 2.
[töras] *täras 5) tå,i 1. tös pret. o. sup. tå,sla 1. tosta v b.

dep.
*törel ^) tifnl pl. tjprdar m. Kärnstöt.

^) Esse, Kronoby. -) EF., Nyl.; i He. äfven i uttr. tog >_
sa 'dricka i djupa klunkar' = ny-isl. tdga (pro toygja?). ^) Lptr.
idm. 4) Jtl. tyllug Dl. tyllun U. ttjliig (Rz 744 a), No. tylen
idm. ^) isl. fsv. J)Ora, under ngt skiftande former kvarlefvande i
Öb., EF., Nyl., Estl., Ru., Gd, Dl., Hll., Sk. (Rz 745 a). «) isl.
]>yrell Jiirell fsv. [lyril va., kvarlefvande i öb., EF., Nyl. [däremot
Estl. Ru. [kärn-] stämpel], Nord., Dl., Ög., Vg., Dis., Sm., Sk.
(Rz 769 b).

455 .

*törfve ^) ttirv n. coU. (ut. pl.) Tore.

*törka -) v. térk sv. vb. tr. o. intr. 1 Torka.

*törka s. Urlm ut. pl., f. Torka.

*törna I tmi sv. vb. tr. 1 [t sa na] Dricka 1. äta omättligt.

t öriia n tmi sv. vb. inti-. ] = hsv. — sisapi totia po m storm

Jtalu a- sion.
tornbuske tmiböska m.
törii-[ros] *-rosa tmirösu f.
törsta téit 1- Ust sv. vb. intr. 1.
törst[i^*] *-iig: U§tM 1. Ustu adj.

u.

Il mv; pl. obr.. n.

udd nd pl, -ar m. 1) Udd. t. ex. hiivsud. 2) Udde: i denna

bet. anv. hällre nabbe 1. uäs.
udde — se föreg.
uf mc pl. -ar m. — ha skoda^§mn wwi d. v. s. med stora

ögon.
ug:^la s. iiglu f.
*uggla^) v. iigal sv. vb. intr. 1 Se 1. betrakta skarpt. — va

Sita^cju tide o uglar okngg da? — ha ugla pojma so

ja val rad.

1) Öb., EF., Njl.. allm. i Sverige enl. Rz 769 b; isl. tyrve
\. tyre n., tyrviör Hyreviör = W. tt/rvé m. ^) Kkr., ÖNyl.,
Rg., Fryksd., No. ^) Pö. likaså; isl. ygla Oligom 'rynka ögonbry-
nen, se bister ut', Dl. yglas 'se stint på ngn' (Rz 777 h) <^*iigh:a\n].
*ug- 1. *og-, aflj. *iieg-, jfr dial. *vägla idm *).

*) Den för det isl. ordet angifna bet. är säkerligen yngre. An-
tagande detta och med förkastande af den Gr. § 214 uttalade me-
ningen, jfr jag nu idg |/~ *oq- 'se'.

•456

ii|^']n lim 1) pl. -ar m,
u^nsbottcu — se äril.
u[^]iis-grulva mnsgrmivu f. Askgrop framför 1. nisch i spiseln.

— Jfr grufva s.
u[gliis-;;>'röt wnscjrhpt ut. pl., m.
ii[S']iis-*kar{i mnskhru f. Ugnsraka. — Jfr '''kära.
u|gjiis-kvast mnskvust pl. -ar m.
u[g:]ns-inuii 2) mnsmun pl. obr., m. Ugnshål.
u[g]ns-miir mnsmwr pl. -ar m.
ulg]iis-Taka mnsrhku f.
ii[g]ns-täi)pa 3) mnstapu f. Ugnslucka.
ulfva ålv ]. ulv sv. vb. intr. 1. — vanji älvar i- skodéi.
ull III ut. p]., f. — tjisk illa f. def. Läng, knorlig ull ; erhålles

från t//sk fora.
iillgaru ulgmi ut. pl., n.
nlUmiid *) ulhim pl. -hundar m. Pudel.
ullig 1. *ullug uh 1. ulu adj. — uli(t) tijg ^) Ylletyg.
ull[karda] *-kärd(e) ulkä(l pl. -ar m.
ullstrumpa ulstrmnpu 1. ids- f.
ull-*toppa ultöpii f. Ulltapp 1. -tått. — Jfr *toppa s.
-■'ulltyg ^) lUtj/g ut. pl., n. Ylle.
umgås (hngos pret. o. sup. ömgosta 1. ömgost vb. dep. [Jfrvis

sälls.] — isgva omgos ma varqdar, so ga ast h to!
luudan] '^unda") mda adv. o. prep.
under s. undar n. — Jia^sku va t undar om hade vol^

,sant.

1) Mell. o. NVa. (men Np. Ön = D. Rg. W. Sk., isl. ofn),
Nyl., D.Gsv., Nu., O., Ru. 2) jjyl., SM-e; äfveu Rz 447 b (ort ej
angifven). '•^) Öb., Fby, Nyl., Hs., Ög., SM-e. *) Nyl., Estl. ^)
fsv. idlin da. idden sv. diall. it/Zew (sSv. o. Sörb. sålunda, Estl.
älaf) adj. upptages i Lll:s Ordl. med tillägget fm. '') Sörb. ")
Np., Nyl., Estl., Ru., Vä., Fryksd., Sörb.

457

[under p.] *iiii<le ^) umh prep. o. ad v. — komp. undra, su-
peri, [ali] undrast. — undi tulu tis.

[under] -arm *unde- muliårm pl. -ar m.

[under] byggare 2) *unde- undibxpgar m. Troll, „de underjor-
diske"; eg. dvärgar o. älfvafolk.

underbyxor — ers. af *innanförsbyxor.

[under|-del *unde- undidhl pl. -ar m.

undergång imdargågg ut. pl., m. — ha vart, iindargandzi
hans som a shipp so havjandis.

[under]häll *unde- undihql(f_ ut. pl., n. — ha far undihalrfjr
sat qv knmm. — Jfr ^sytning jte dess smss.

[under]-Iiälla *unde- undihqlc] pret. "Imljl sup. -häyii: 1. -hiililh
vb. tr.

[under]-kjol *unde- undiUol pl. -isoliar m. — Jfr ftspung,
*innanförskjol.

underlag undarlåg ut. pl., n. — va hq^(/u U iindarlqg ot
hbjpp so ha nit roknar^hart?

underlig undalh adj. — Jfr *kynn (*kynt 'underligt").

[under]läder *uude- imdiladar ut. pl., n.

[under] läpp *uude- undilap pl. obr., m.

[under]-rock *unde- undtrdk pl. obr., m.

undersam undasåm adj. — härska va so mag g luuhsam. ]>/-
rar i mtlandi.

I under] sida *unde- undasldu f.

tunder]skrift *unde- undtskrlft pl. obr., f. — al lia di sat
undiskrhfta sm undi papati.

underslag 3) undi- 1. undallqg ut. pl., n. 1) Underlag. 2)
Understa stocklagret i husvägg.

1) Vb., Öl)., Hvbfj., Kkr, EF., Nyl., Estl., Ra.. SM-e, Sk.;
Gd unda. Redan fsv. undi jte lUldir. -) Estl. idm. Jfr Hs.
underjordisk idm (Rz 298 b). ^) Bet. 'underlag' äfven i Fby o. Nvl.

458

[under Istä |si^'| -''uiule- undistä^sa pret. -stow^sa sup.

-sthiji^sa vb. rrix.
|un(ler]stö(l =''=-uu(le- iindtstkl ut. pl., n.
undersöka imda^bk 1. iindishk sv. vb. tr. 2. [Sälls.] Omskr.

hällre med skåda efter, t. ex. vt__ska skoda ed om ha

a ,j}pr)i-
lunderjvisa '^unde- andivis sv. vb. tr. 1.
I uuderj visning '''unde- undivismgg ut. pl., f.
[underjvärk '''unde- undivåsrk n. — noiv a ha t imdivark

to )u ha hlivi halsam otar.
|under]ärni *unde- undirhrm pl. -ar f.
undra undar sv. vb. intr. 1. — ja undrar 'jpvi 1. po om ha

na ska koma harm idq. — undrar po a om a a gahn

hlwi. — unda^^a sv. vb. rflx. 1 = undras sv. vb. dep.

1 Förundra sig; t. ex. ja undras 1. undrar jma so wi ta.
undvika undvik pret. -vhk 1. -vikt sup. -vU-si 1. -vYJit vb. tr.

ha undvikar ma jjpsom s]pnda.
ung u^g komp. y^ggar superi, fpgst adj. — fisir t vmla to ja

va ugg tis.
ungdom uggdmn ut. pl., m. — uggdomi vil brås o st^pn.
unge it^g pl. -ar m.
ungefär unjifch- ad v.
ungfolk uggfålk 1. -föÅk ii. coll. (ut. pl.). — uggfoXU^ jja row

mt t}- halma al masumaskval<^ra.
ungkarl ugkär pl. iigkårar m.
ungmor uggmor ut. pl., f.
ungskog Hggskog 1. iigskög ut. pl., m.
uniform impfärm ^) ut. pl., m. — ja ha kläd ma i unjtfarmt

tv o somhrajraij.
unken fmUi adj. — Syn. *dunken.

^) Sålunda i de flesta laudsmål i såväl Sverige som Finnland,

459

imkua ugkn sv. vb. intr. 1.

unna fuj. sv. vb. tr. 1. — ha^skiCnt vda un må nnJiand.

upp, opp up 1. öp aclv. 1) Upp. 2) Uppe. — Härmed sam-
mansatta ord upptagas för korthetens skull under upp-
äfven där opp- vore etymologiskt rätt.

'^uppduft-ad i uttr. c/') öpdåga \) Gä igen, spöka. — Jfr Gr..
Språk pr. II ], ö.

upp-[drag'('nj '''-dragen updrkyp p. p. & adj.

'''upp-eft| er] 2) upat, stundom iipaf prep. Uppåt. — ha gar
upat vaga htje.

upp[e]liäll uphql(l ut. pl., n. 1) Uppehåll. 2) Afstannande. —
ska ha ^nt vqljtia nphnjcj po ilvadn ulq?

upp[e]lialla uphåj/l pret. -hulcl sup. -h(yi(li 1. -hu/jli vb. tr.

uppenbara upanbår 1. -mb- sv. vb. tr. 1. [Sälls.]

U])penbarelse npanhqrals 1. -mb- pl. -sr f. [Sälls., relig.]

uppfylla upffpl sv. vb. tr. 2. — noiv ska gmd upfipl oh- sat.
[Sälls., relig.]

uppfyllelse Hpfjplals ut. pl., f — ha dSi i upfjflals raij jftr

uppfärgad upfcerga adj.

uppför, -före upf}p 1. upffpri prep. o ad v. — has(t)n cirk int

spring upfip baka.
uppgifvare npdzavar 1. -javar m. (i bällspel). — jja^ ap mj. ,

upjavarij
U])pgifven /ipäzm 1. lipjlvh adj. Uttröttad. — )a a so malqk

o UpjiVi.

U])p-''^glapug 3) upglåpu adj. Uppkäftig. — m upglajniarta
poipk a ja ajjja^^skoda ti ah hfirt^lalas om.

1) Samma uttryck i hela Öb. Jfr Sm. uppedagad '(ga.«l)
som kan osynlig värka om dagen' (Rz 782 a), SM-e Bhl. uppe[n]-
dagadt adv. 'uppenbarligen'. '^) Allm. i Fld o. trol. äfven i Sv.,
där det skildt nppgifves för Sörb.;No. upp etter 'o\iaå\ ^) Pö. o. P.v.

460

uppfång npgå^g pl. -ar m.

iippliallsväder uphahvkde.r ut. pl., n.

*iippIiätVeii ') up- ]. öphavi aclj. Uppblåst. — in a ja Wf so

ophavh t maga?
uppifrån upifron aclv. o. prep.
*lippkast npkåst n. Konsept, utkast, eskiss. — ije a upkasti

mat mp!
uppkastad upkchta p. p. & adj. — vih ta hami häda stofh

som a upkasta i strandltda!
uppkokad upkoka adj.
npplag'ad ttp- 1. opläga p. p, & adj.
upplysning- upVjsm^g ut. pl., f. 1) Ljus, Ij^se. — vh^ska ha

upli/smgg jcer tn. 2) Underrättelse, kunskap.
uppmärksam upmcerksam adj. — Syn. *ta^var.
"'upp-jmsslig' 2) öpåUi adj. Papasslig. — noiu a ha opaU> to

lia a na ti fytsen, man int anii^.
u]>pi'epa — ers. af ''repa II. 'repla, Halka. Jfr tug-^a s.

(äta tuggorna idm.)
uppresa — se '''rita II.
upprista — ers. af *resma.
upprätta uprkt sv. vb. tr. 1. [Sälls.]

uppsatt iipsat adj. ■ — härska va m iipsata man, sar)(e7J a.
'•Hipp-sitta ^) öp- 1. upsUu f. Långt inpå nätterna räckande (ish.

arbets-) samkväm. — ja^ska po upsitu ti nyhondas i

kvafcl.
uppskrifven npskrm p. p. o. adj. — a hadr apsknv} rau,

so^.^ka ja satj mai^^qn.
uppskuren lij)- 1. öpskan p. p. o. adj.

1) Fby, Vg. idm (Rz 782 b) = Gd *upphofven (Rz 507 b).
Jfr st. vb. lefia isl. 2) vö., Px, Sm. (Rz 487 b). '■^) Öb., Kkr,
Nvl.

461

uppslajE»- ujiWtg n.

iipp-'''slainra(l upllåmhra p. p. o. adj. Uppslammad. — Insii
v>Ui ha lugg vin upllamhra o härska a^t tpv fhij(T-r
a agga. — Jfr *slamra v. IL

uppsliten iipXllh p. p. o. adj. Utsliten. — skona mm a
iip/Mti.

uppsnappa ers. af *snabba [upp].

upp-[speltl -spelad upsjmki adj. Glad, munter.

upp-^-^stickad apstlka p. p. o. adj. Med remmare 1. andra värd-
tecken utmärkt. — a^skii mt kiina råts ^Je tvi isa 'i
tmrkn om vatjt mt vol^^o val upshka.

upp-stjälpt upstshlft 1. -sishlft p. p. 0. adj. säges om föremal
som vid '•'"skiillniu^ visa sig högre än de värkligen äro.

'•'upp-sträckad upstraka adj. Uppsträkt, utstyrd, utpyntad. —
van ska tule upstraka flhkuna bladar ov ti nata?

iippstäld ^) upstalt 1. -stkU adj. Bragt i trångmål, strandsatt.
— tu val 2ipsta?J ma hate fo^ti (Ju far a goU.

uppsupen upsiipi p. p. o. adj.

uppsyningsnian upsi/mggsmån pl. -man(er) m.

uppsätta — se *stickla.

^upptagas uptågas ut. pl., n. Upptagning af rotfrukter ur jor-
den.

upptill iiptU 1. upte [sälls.J adv.

■nipp-uppä 2) upupo 1. upwgo adv. o. prep. Uppå, uppe pä. —
sko, t-hde står a an upupo datsi.

upp-*v[i(l]ei' uptver 1. öpvh- adv. o. prep. Uppe vid: upptill,
uppät.

uppvärmd irpvcermd p. p. o. adj. — Ex. under ^'ifte.

uppå up6 1. upo prep. [Sällan ensamt, jfr *up puppa].

1) Allm. i Öb., EF. o. Nyl. -) Vö. o. Ornisö (i en visa).

4 02

iippat vpot 1. iipot adv. o. prep.

iippii.ii:;i"i(l iipkf/a p. p. & adj.

upp-lätenj -''-iteu up- 1. öpjlU p. p. o. adj.

iippiifver u;pfpvi 1. ujnvi prep. o. adv.

ur s. I mr n. Tid visare.

ur s. II nir ut. pl., n. 1) Fint regn. 2) Urväder.

ur p. ijrr 1. ur prep.

urblekt mrhlhkt p. p. & adj. — t;/cUi a mrhleM.

urg'aiiiiual mrgåmbal 1. -gåmhal adj.

ur-fgräf(l] '■''-gräfveu ^) wrcjravi 1. wrgnvi adj. Tom, sväng,

hungrig.
urhälka — ers. af *hala [ur].
urmakare mrmåkar m.
urininnes förek. i tis. frön 1. > mnmms tidar. — vist a hi(e^

§ve.nst frön mnmms Udar.
ursinnig* m^hn adj,

-■'urspeg"el 2) m^pkijil pl. obr., m. Ulspegel.
ursäkt m^lkt ut. pl., f. — ja ber om m,pkt!
ursäkta m^lkt sv. vb. tr. 1.
'■'urtackel •"') lustakal 1. m^täkal pl. =-sg., n. 1. m^låisil pl. -ilar

(ovanl.) m. Lustigkurre, muntergök. — Gr. § 129 ^i.
urvisare mrvlsar m.
urväder mrvadar n.
"urväl(j)or ^) mrvhlur pl. t. Afskrap, afskräde. — ha du hma

håra mrvahma ot ma, snala;soh!
usel — ers. af *uslig. — Syn. *krycklug\ *ruckug'.
*uslas '') mUas sv. vb. dep. 1 Jämra sig.

O Uppl. Sdm. urgräfven, Bl. urgrafven idm (Rz 783 a).
-) Öb., Vb., EF., Nyl., SM-e. Liksom hsv. ordet af nhty. eideu-
spiegel idm. ^) Vö. *) Vö. Px urval f. idm. '") Fby VNyl.
"uslas; fsv. iisla sik idm, bvarlefvande i Götaland (Rz 715 a).

463

*nslig ') mXk adj. Usel.

usliii«>: m?.hgg pl. -ar m.

ut mt adv. 1) Ut. 2) Ute.

*ut-all mtul adj. Uttröttad. — Afven säges t. ex. lUf a ja so
mt o al i samma betydelse.

ntaii mta7i prep. o. adv. — utan konj. ersattes af '^'ainia,
*äii.

*utau(les 2) mtandhs förstärkn.-adv. Särdeles, utomordentligt. —
so mtandis tmpUip fisk!

ntaiitore mtaffpn adv. o. prep.

litanias — ers. af jiterläs.

ntanskrift — ers. af ytterskrift.

utantill mtatU adv.

*utan-a mtaito adv. o. prep. Utanpå. Gr. § 200 0 2^-

utarbete mtårbait n.

utbördin;:»' ^) mtbeUgg pl. -ar m. Gengångare efter mördadt
barn; säges sitta på stränderna gråtande och skrat-
tande. På grund af denna deras ombytliga sinnesstäm-
ning säger man till en såbeskafifad person: tu a i}psom
mthqlmdzi. Följden af deras tillkomst fi-amgår af ordspr.
mthqlmdzi a V(e§t (1. va.st) po Xlakte..

ut-fdragen] *-drägen Mdrkiji p. p. & adj.

uteft[er] Mkt 1. mtat prep.

utfart intfårt ut. pl., m.

utfattig mtfåti adj.

1) Öb., Fby, Nyl., Rg., Uppl., Dl., Fryksd., Sk.; Norge ?t5%.
2) Vö., Fby, Nyl., Gsv. (mtandi); jfr Rz 846 b utände(s) (Sdm.

Uppl. Ög.). — de(s) har lagts till utan liks. i förstärkn.-part.

*genomde(s) Nyl., jfr ock *själfvade Ped. ; svord. på -de {för-
bannade o. 8. v. — eg. part. pret.) torde bafva varit måttgif-
vande. ^) Vb. Åm. idm; jfr isl. titburör m. 'iidsat barn: dets gjen-
fgerd' Fr, no. utblird tn.

464

*utfrli^-a(l iii.ffrkf/a p. p. & adj. ITtfrägad — hq^(lu ha wf-

fratja mp to'^
utföi'e ijrtfjfrh 1. mtfWi adv. o. prep. Utför.
iit^aii^ ijdgf^t^fj pl- -f'^' ni-
iitji::aiig'en -*gåeii Mgca 1. mtgåndzi adj.
utholmo ifitJmlma m. I hafsbandet belägen holme.
utlni^'g-eii wthufki p. p. o. adj. — h ha vqh mthudzi, tuh

pila som feir va him:
uthus mthms n.

uthvilad mtvlla p. p. & adj. — Syn. *hvil adj.
utifrau Mifron adv. o. prep.
utjagad iMjuga p. p. & adj.
utkastad Mkästa p. p. & adj.
utklockare ^) mtklbkar m. (i bållspelet tri huy o spngg)

Bälleniottagare vid ,yt.tre målet.
*ut-kuockad wiknbka adj. Medfaren, uttröttad.
utkällare niUklar pl. -ärar m. Skildt bygd källare, motsv.

t. ex. de nyl. potatisgroparua.
utland förek. i uttr. i uitlånch (n. def. sig) 1. i mtlkndra (n.

def. pl.) Utomlands.
utlastad mtlåsta p. p. & adj. — Vega hq^^aka mtla^ta, vih

ga tid nu!
utled wilkid adj. I hög grad led vid ngt. — ja a mtlatd hade

grnlasi.
utledseu Mlaisn adj.
utlefvad mtlkva p. p. & adj.
*utländare 2) mtlkndar m. 1) Utlänning. 2) Utländskt skepp.

— ha a bra U sigal po milaudarar,^to far a l(§^,^o

m}pU}p.
utländsk vdlknsk adj.

1) Åtm. i Nyland. 2) ^yl. i båda bet.

465

utlänuiiijii; milkm^g pl. -ar m.

utlösning wtlosm^g ut. pl., f. — r?- gav a titwsu mark 2- mt-

losm^g to ha for t^ aminka.
utmager Mmågar adj.
utmark mtniårk pl. -ar f.
utmattad mtmåta p. p. & adj.
utmed urtma, prep. — ha lop mtm& stranda o gröt.
utmärkt ilrtmce^-kt 1. mtmccrt adj. & förstärkn.-adv.
utmäta Mmat sv. vb. tr. 1 1. 2 (jurid.). Ers. oftast af uttr. skrifva

upp, t. ex. cbr a hä som ska skriv up sqkra var?
utmätniug* mtmktmgg pl. -ar m. 1. f.
utuött Mnh^ft p. p. & adj.

utom — ers. af ana som, t. ex. alt o ana som hål
utrikes mtritsis adv. o. oböjl. adj.
utritad mtrlta p. p, & adj. — J^^^l^fju n// hmsi mat mt-

rita nu!
utskjuta — se *stimpa v. (intr.). Ers. ss. vb. tr. af skjuta ut.
utskott wtskbt n. Okv.

utskottsbräde wtskotshra pl. -bradar n. — Vh pa isqp mt-
skotshradra frön stokhalmi ti vadavasn fxp somati of
os.
utskylder mtstsfpjjlar pl. t.
*utskylder[s]-lapp wtsisipjjajap 1. ijitsU}fl<lilåp pl. -ar m.

Debetsedel.
utslag — se *kuassel.
ut-[slageu] *-slägen Mllhji p. p. & adj. — a vatm mtXlaij-b

raij o?
utsliten mtXlUi p. p. & adj.
utstaka — ers. af *sticka v. in.

*utstickad mtstlka p. p. & adj. Utstakad, bestämd. — ja har
al sqkra raij mtstika. — Jfr *sticka v. III.

utstyra — se *kråpa.

30

466

nt[sviilten| '''-svält iJitsualt \. latsveM p. p. & adv.

nt|sä(le| -säd mtsad ut. pl., f. — h& va m doulnn mtsacl

haje.
I utter] *otter^) otur 1. ötar pl. ötrar m.
uttorkad mt^^kci' p- p- & adj.
^uttorkade Markach förstärkn.-adv. Genom-; t. ex. ,;a a so

mtarkach laid da, kar!
*nt-uslig Mwlh adj. Genomusel.
ntvakad mtvuka oböjl. adj.
utvidga — ers. af '^vida.
iitvärtes Mvårtis adv. o. oböjl. adj.
utåt ijitöt adv. — mtot prep.
utöfver mtipvi 1. ihhvi prep.

V.

v vé pl. obr., n.

'^vacke 2) vaka m. Skäppa; mindre skrin.

vacker vakar adj. 1) = hsv. — vakart ^^o! — Syn. iiäs(e)-

vis 1 2. 2) Lugn, om väderlek. — ha a so vakart po

simi lusa marfih.
vackla — se *kan^la, *kickla II, *kingla, *ledja, *raiigla,

*rncka, *ruckla, rugga I, *stula, *stumla.
vad I vad n. Pant; vädjande. — ti llo[w] vad om a.
vad II (på ben) — ers. af *kalf H.

^) Öb. [Lmo ÖM ra.], Vb., EP., Njl. [ötar m., ötro f.j,
Estl., Dl., Fryksd.; da. odder Sk. oder; fsv. oter isl. otr (pl.
otrar) m. ^) öb. Norrl. Sdm. Nk. (Rz 787 b) SM-e *vacke m.,
Nyl. Estl. *vacka f., isl. mÄTÄra f.? Det finska vakka idm är lä-
tiadt från skand. tunga.

467

*va(la s. vddn^) f. Mullvad.

[vada] v. *väda2) vAda sv. vb. intr. 1. — Gr. § 34, 2 «.

vadd vad ut. pl., f.

vadmal våmal ut. pl., n. — Gr. § 106, 1.

vadmalskläder vämal§klkda.r (n.) pl. t. — vamal^kladra e.
varm po vmtafi man a ttigg po sommi U hxcra.

vagel I vågal pl. vaglar m. 1) Sittstäng för höns. 2) Golf-
vase.

vagel II (svulst pä ögonlocket) — ers. af fi. iiaaraunappi.

vagga s. vågu f. — Syn. *liilla.

vagga v. våg sv. vb. tr. & intr. 1. — vafj horn ti sova! —
poxfUi Sitar i sancUa o vaqar ma JiQVit o haila kropi.

— Syn. *skiilta v. (intr).
vaggbarii vagbon 1. vågubon n.
vagg(o)mede vdgiimhda m.
\'aggvisa vågvlsu f.

vagla vdgal sv. vb. intr. 1 Svänga 1. vagga af och till.
vagn vd^n pl. -ar f. — h'a a so hceikapshmdu ti ok i vagna.

— Jfr *skurra s. (barnvagn).
vagnshäst vågshast pl. -ar m.

vak vdk pl. -ar f. — Jia okt ^n i vatsi so mrsra o llada

lama teer. — Jfr *väcka I.
vaka v. vaka sv. vb. intr. 1.
vaka s. I våku ut. pl., f. = hsv. — vii laggm vaka = i

laggi vakas.
vaka s. II väkii f. Turdus musicus. — Syn. nattvaka.
[vaken] ^väken^) våtst adj. — Gr. § 34, 2 «.

1) Or. Vö. vadar m. I P.-P. har utlj. r gått förloradt och
ordet därför blifvit fmn.; vådu: vddur = Hsk. stdvil f.: stävur
m. = Py. vilko f . : hsv. vilkor n. -) Uppg. från NVa., Kkr o.
EP. 3) Uppg. blott frän Öb., men där är ordformen allmän.

468

vakua vakn sv. vb. intr. 1 [abs. 1. v. iip] — vaknas sv. vb.

dep. 1.
vakta vakt sv. vb. tr. o. intr. 1. — ]ia vaktar 2^^^9<^ ^'-'*^- —

vakt nxp so tnt nqgjcomheir hid! — Jfr *liylla v.
väktare vaktar m.

*val 1) I val pl. -ar m. Skaft ; ingår i sms. slag(o)-*val, qv. v.
val II viU pl. obr., n.
[valen] *väleii2) våhi 1. vän adj. Gr. §§ 42, 4 o. 118. — ja

vql^§o vem om handra i hisu is^lrmi o dunbii.
valete lat. förek. i uttr. i sista vaUti ^) I sista ögonblicket.

[Hela frasen frän hsv. — Obs. sista! Sälls.]
valk vMk 1. vålk pl. -ar m.

valka vålk 1. vålk sv. vb. 1 : 1) tr. = hsv. \) intr. Om-
tugga, ideligen upprepa. — valk int jamhU om hade !

— v. 7na mun Tugga. — Syn. *knyssja, talkuttaa ii.
vall val pl. -ar m.

valla väl sv. vb. tr. 1. — val kuduna i skoji.
vaUata fi. *) val sv. vb. tr. 1 Vintertid öfvergjuta ngt med

vatten i och för åstadkommande af isbildning. — ja^ska

val lladamaula so l^^ppar a båtar.
valp vdlj) 1. vd^p> pl. -ar m.
valpa vål^ 1. välj) sv. vb. intr. o. tr. 1.
vals I väls pl. -ar m. Cylinder.
vals II väls pl. -ar 1. -ar m. En dans.
valsa I vals sv. vb. intr. 1 Dansa vals.
*valsa 5) II väls sv. vb. intr. *1 Vada, gå tungt t. ex. i gytja

1. snö. — ja fi vals t- sora po anctza so la^g so ja a

rat tr^iff.

^) Ordet anv., bet. 'käpp' 1. 'skaft' 1. dyl. fristående i Vb.,
Hs., Svea- o. Götald (Rz 788 a), Hvbfj. (?) o. Nuckö. 2) öb. allm.:
Pö. Px äfven Vt^lifl. ■^) Allm. i sv. tspr. *) Ordet begagnas äfven
åtm. i NAngm. (Sidenbladh). ^) Uppg. med samma bet. från Vörå,
Pg., Ög., Sm., Vg. (Rz 790 a).

469

van vqn adj, — ha a vant Det är vanligt 1. det är ngns

vana.
I vana] *vane >) vdna ut. pl.. m. — Syn. tapa ti. Omskrif-

ves vanl. med *pa.
*van<l 2) a. vänd adj. Ond. — tawjvdnd Den onde, djäfvu-

len.
'^vand s. vänd pl. -ar ra. Djäfvul. — ha va iw^vand U kar!

dra of vandas! — ha va to vandas! (gen. def. sg.). —

vandas paUi Förb-de pack ! — hdi: vanda De djäf larne !

ha gar tnt jamt, ti vand! — Gr. § 237.
vandra vdndar sv. vb. intr. 1 [ov].
'^^and-öra? ^) vandra pl. -0rur n. Hjärtöra. (LK).
vanka, -as vä^k sv. vb. imp. 1 = vägkas sv. vb. dep. imp. 1.

— ha vagkas (-ar) fhstsi 1. /kfe idq. — mp^sJca ha vagk

1. vagkas strmk 1. iw rxpdh 1. po r^va.
vanlig vqnh adj. [Täml. sälls. ord].
vanligtvis vånhtvis adv.
vanmäktig — ers. af *allsiuäktig.
vanna s. — ers. af *vacke, dryfta s. I.
vanna v. — ers. af dryfta v.
vanskaplig vdnskåpU 1. -skåpU adj.
vant[e] vänt pl. -ar m. — Syn. *kludd. — ha ga^^om lap

vänta i monsiåhn Ordst.
='vanter *) vdntar n. Vant. — Ers. ofta af segelsniire (!).
'^'vanng ^) vdnu adj. Vankantig. — hije brat a vanu, ha da-
gar int tidmand.

^) t'n. fsv. vani m. Af samma kön allm. i östsv. diall. (Fld,
Estl., Rn.) o. ofta äfven i Sverige (Rz 791 b). 2) isl. vandr fsv.
oänder, kvarlefvande i NVet., Mp., Hs., Gd och ss. *V0nd i Dl.,
Hjd.. Dis., Bhl. 3) Jfr p^. fans-Öra m. idm; Pö. Px = P.-P.
*) Af mig kändt äfven från Fby o. Ksl. '') Öb. allm.; elliptisk form.

470

^vauvördiug" ^) vånvhli^g k vätw- pl. -ar m. Tafatt, afsig-

kommen person.
vapen våpan n. [Sällsynt ord].
var s. I vår ut. pl., m. Var i sär.
var s. II vår n. Öfverdrag pä bolster 1. dynor.
*var •) a. ingår i sms. *tagvar, qv. v.
vara s. I värn f. Handelsvara.
*vara (s.?) II ingår i sms. *illvara, qv. v.
vara s. III förek. i tis. ta sa. ti vara f\p na Akta sig för

ngt.
vara v. vdra 1. va, pres. ér 1. ér 1. a, pret. ind. vä, pret. kouj.

'öor 1. vol, sup. vin 1. vun hjvb. — ]a ha int vujiiq

simk <C vun na (varit något). — ha vol 1. vor ful int

f^r hiti. — „ha)vjvara, kawjvara" ska a s&ij to a inf

vait Ordst.
varakt[ig'] *-iig våråktu 1. (vanligare) varåktu adj.
*varas ^) I våras sv. vb. dep. tr. 1 Varsna. — ja varast ha

to du kom om hQvii.
varas II våras sv. sv. vb. dep. imp. 1 Bilda sig var i bölder

1. sär.
värd val pl. -ar m. Måltid, i sms. iiiorgoii(s)-, middags-.

kvälls-vard ; = vå(l ut. pl., f. i sms. natt-vard.
varda val, pres. väl, pret. ind. vårt 1. val, pret. konj. vol 1.

vor, sup. vall hjvb. 1) Blifva, varda. 2) med följ. inf.

Nödgas ■*), t. ex. ja val ful ft gci JQii ny:.
*vare ingår i sms. *illvare, *ätvare, qv. v.
varf varv n. Plats för skepps- 1. bätbyggnad.

1) Vö.; jfr no. vanvyrdeleg 'föraktlig', vanvyrden 'vårdslös'

vanvol ni. 'vanart'. '^) isl. va7T a. 'uppmärksam'. ^) Öb. idm =
Dl. Sm. vara (Rz 792 b); isl. vara v. 'göra ngn uppmärksam"
*) Sammalunda i fspr. och ätm. i Öb., Nb. o. Vb. (Rz 795 b).

471

varelse vd7ils pl. vdnlsar f. — ha a m so tlakm vqnls, häda

grams mtk.
varg; varg pl. -ar m. — sg. def. vdnji. — Syn. ^-råbeii.
vargbo vdrghöw n. Varglya.
varglo vdrglöw pl. -ar m.
var;^uiige vdrgu^g pl. -ar m.
var[ig] *-ug vdru adj.

varlig vdfli adj. — vdrl^t adv. — 7«öt </a^(50 vdrlit U vaga.
varm iw-w komp. vérmbar superi, vcérmsf 1. vdrmast adj.
*variuakt[ig] *-ug värmåktii adj. Mera varm än kall.
var-[iiioder] ^) *-iiiodra vdrmödni ut. pl., f. Fast varklump i

böld 1. sår.
varna vdti sv. vb. tr. 1. — Syn. *förvariia.
varning vcpiigg pl, -ar f. — Syn. ^förvarning,
varp vdrp n. 1) Fiskvarp. 2) Ränning i väf.
*varpa ^) vdrp sv. vb. tr. 1 förek. i tis. varp fhska(r) Fånga

fisk i notvarp.
varsam vd§am adj.
*vask ingår i sms. *tussevask, qv. v.
*vaska ^) vdsk sv. vb. intr. 1 Snoka, röra i ngt. — a^ska int

vask i qdaras d^qmuna.
vass vds ut. pl., f. — ha val batar^fi pj/t fiska to väsa vak-

sar up. — Se rörvippa,
vassle vdUa ut. pl, m.
*vasta*) väst sv. vb. intr. 1 Vänta; trol. blott imperat. [Enl.

W.-Jeurl, 1047 „vast interj. (sjö.) vänta, håll an!"] —

j^vast mp" sa Ualhrit to hu ')a]J_a hasn Ordst.

^) Fby, Njl., Sveald, Vg. (Rz 827 a, där äfven synon. våg-
mar anföres). 2) Estl., Norge. ^) Öb. idm, Åm. 'plaska', Vb. 'slarfva
bort'. Ett enda, trots skiftande betydelser, återgår ordet säkerli-
gen på ty. ivaschen 'tvätta' [> 'kringkasta' ^ 'omröra' > 'snoka' |.
■*) Anv. väl nästan endast i imp., liks. åtni. i Fby o. VNyl.

472

vatikka fi. våtiku f. Åkerbär. — Växtens blommor kallas vå-

tikhlumu f. 1. våtikhlum ut. pl., ii.
*vattas våtas sv. vb. dep. 1 Bli vattnig, t. ex. pU hpn va-
tas reaj.
vatten vdtn 1. vdt/i ut. pl., n.
vattenhaltig — ers. af *jäsug, 'slap])i'ug.
vattna vdtn sv. vb. tr. 1. — vatfj, hasta.
vattn-arv vdtuårv ut. pl., m. Stjärnört, Stellaria media.
vattu-*blan(la vdtublhulu ut. pl., f. Blandning af vatten och

mjölk.
vattu-blandad våtuhlånda adj. Vattenblandad.
vattii-[bulgen] *-bölgug'i) vdtubhlju 1. -hhltju adj. Uppsväkl

af vatten.
vattu-[(lroppe] *-droppa vdtudrdpu f. Vattendroppe.
*vattug2) vätu adj. Vattnig. — ha smaka^^o vatii, heala

(jr^'}ptn, 'hdq.
vattii-*gräf vdtugrkv pl. -ar f. Vattenpuss.
vattu-gryta vdtugrijtu f. Gryta med kokande vatten. — hf/

vatugrtjtu 2^0 ajjfn !
vattii-gröt vdtugrh}pt pl. obr., m.
vattu-gylta '^) vcUujfpUu 1. Sipltu (1. -U-) f. Snigel. — Ex.

under torr ti sk.
vattu-halt[ig] *-ug våtuhåltiL 1. -håXtu adj. Vattenhaltig.
vattu-hjul våtnjml n. Vattenhjul.
vattii-hvirtVel vdtuvlrvhl pl. -vlrvilar m.
vattu-kanna vdtukånu f. Vattenkanna.
vattu-koppor våtuköpiir pl. t. Vattenkoppor.

1) isl. bolgenn 'svullen', p. p. af *helgia v. (jfr östsv. *bälg(j)a

'stoppa i sig' mat 1. dryck så att buken sväller), vattubldgen Ko.^

vattenbulen EF., Nyl., Estl., Ru., Åm., Sk. 2) ög., EP., Nyl.

Yngre ord bildadt likasom *vattas- från vatt- 1. vattu- i smss. ^)
Kv. idm.

47i

vattu-krus våtiikrws n. Vattenkruka.

vattii-|kvarn] *-kvärn våtukvferi pl. ~ar f. Vattenkvarn.

vattu-ledare våtidhdar m. Vattenränna utefter väggen.

vattu-pass vätiipås n. Vattenpass.

vattu--^porla vdtupöhi f. Vattenbubbla.

vattu-*piitt vätupöt pl. -ar m. Vattenpuss.

vattu-räunil våturhml pl. -rkmlar m. 1) Rännil. 2) Ränn-
sten.

vattu-ränna våfuranu f. Vattenränna längs takskägget.

vattu-sjuka vätusmku 1. -filijku 1. -sismJai ut. pl., f. Vatt(u)-
sot.

vaftii-skott våtusköt n. Vattenskott.

vattii-*skör(l ') vätustsél ut. pl., f. Det ställe där vatten och
land mötas. — ha stav ma fqtre,, i vatusUela.

vattu-[sä] *-såf våtusov pl. -ar m. Vattensä.

vattii-tak våtutqk n. Vattentak.

vattu-tunna vdtutunu f. Vatten tunn a.

vattu-tät vdtutlt adj. Vattentät. — hisje a hra stmlarji ga
o traisk m&, di a vatutat.

vattu-välling våhivabgg pl. obr., m.

vattii-yta våtuijtu ut. pl., f. Vattenyta.

vattu-ämbar våtuhnhar n.

vax vaks ut. pl., n.

växa vaks sv. vb. tr. 1.

ve våij interj.

veck vik n. — Ers. vanl. af -'iissa f. 1. =^'vik n.

vecka s. viku f. 1) Septimania. 2) Månadsrening = *ruckiiga
veckan.

vecka v. vika sv. vb. tr. 1. — Ers. vanl. af *Iissa v.

1) Vö., NVa. {I 1) Estl. {(]). Jfr tn. skurcr ra. 'skjaeren'

474

veckovill vikiml adj. 1) Vilsen pä veckotlagarne : t. ex. du &,
ramt vikuvil mp o vävt int wt ah imjpo da.

vod vad def. vin, 1. vé def. vén, ut. pl., m.

ve(l(a)-backe rådahåka m. Ställe ä gärden där veden Idyfves
och iipptrafvas.

ved(a)-bör(la vådahhlu f.

ved(a)-famii vådafem pl. -or m.

ved(a)-lius vådahms n. Vedbod.

vcd(a)-*kludd vådakliid pl. -ar m. Vantar anv. vid ved-
hygge.

ved(a)-kiiackare vådaknåkar m. Vedhuggare.

ved(a)-lass vådalås n.

ved(a)-lider vådaUdar n.

ved(a) 4- pino fi. vådapmu f. Vedkast.

ved(a)--'=skof 1) vådasköv n. Vedskjul.

ved(a)-såg vådasog pl. -ar m.

ved(a)-sägare vådasogar m. — Ers. vanl. af sågargubbe.

ved(a)-ti'ä vådatrk n.

ved(a)-väseii vådavhsn n. coll. (ut. pl.) Bränsle. — ^a clhtar
ga sta liu^ vadavasn i skodzi.

ved(a)-yx vådafpks pl. -ar f.

vfdergälla vådarfal sv. v)), tr. 1 1. 2.

vedervärdig vidarvSecJi ^) adj.

vef våw pl. -ar f.

vefva s. våivu ut. pl., f. Tidpunkt, tillfälle. — ha va ah t
sama vawu.

vefva v. våw sv. vb. tr. o. intr. 1.

*veg vég adj. Vig. — Gr. § 18, 3.

*vega vég sv. vb. tr. 2 Viga. — hahth^tra vegd aj hfrnhyish
sat i^gar.

^) Jfr Rz 617 b vedskufve (Sdm. Nk. Ög.) idin. '^) ty.
wideriuärtig.

475

vek vétk adj.

veke — ers. af *taii(le.

vekua våtkn sv. vb. intr. 1 [op 1. vp].

*vepa ^) vaipii f. Lakan.

[vers] '^versa ^) våsii 1. i'<é^?t f.

verst vé;it 1- "^^^s^ pl. -cif f- — As^ ^>5^ä a Utast ti ga.

verststolp[e] vcéifjtålp 1. viststalp 1. -s^Vwy> 1. -stb)^p pl.

-«r m.
veta véda, pres. vé?^, pret. vkt, sup. vvvs^ 1. [sällan] véJa vb. tr.

o. intr. — va vatt du om hade?
['hetsklig >] *visklig^) vésÄ;?^ adj. Klok, förständig.
\eii våt ut. pl., n. — Jia a int alt vat i- awi^mam Jifivu

Ord st.
vette våta m. Stort skötflöte.
vett[ift-] *-ug våtu adj.
vettlös védlmps 1. -Ihs adj.
vettvilling- våtvUigg pl. -ar m.
vi v^ 1, vh pron. — dat. akk. os.
*via *) v/ sv. vb. tr. 1 Nita. — a val^fi vt spika, so^ska Jia

båtar hajcl iJiop.
vid vid adj. — ja ha raist vit okngg o sit tmpih. so ncnr

vatt ja.
*vida ^) vid sv. vb. tr. 1 [mt na] Utvidga.
vidare vidan adv. o. adj. komp. — vidari vait int jd. — a^^t

va ha vidan siwjk som at a had unt * h^vu. — o so

va ha m sak vidan som a sa.

1) Öb., Äld, Kkr, EF., VNyl., Nu. & O., Vb., Hs., Gstr.,
Sdm., Ög., Vg., ; isl. veipa f. 'a kind of wimple or woman's liood .
'^) Nyl. 3) Fby Nyl. Frjksd. visklig Nk. veskUgr isl. vizkolegv
a idm; isl. vizkr d. s. = Kv. Vö. våsk idm. *) Nyl., Gd. Hit
ock Rg. vig idm <C *vt, pres. *vignr. ^) isl. riöa Gsv. v!
(<; *vida) VNyl. vida idm.

476

vidlt^jbuske vklbö.^ka m.

*vli(l]er 1) ver prep. Vid; hos. — hit Uena vor os to ja va *

vaksand bon. — Jia a 1. a int v^^,sa d. v. s. vid sitt

fulla förstånd.
*v[id] er-bränd vérhrknt 1. -brand adj. Vidbränd. — grfi}f>t'>} a

verbrant, ha smaka^^t}pkt-
vidja Vidiu 1. vkhju f. — a^ska b^ifj imhjii to Jiu a mimk

Ordspr. — Syn. *sve^e, *tuga.
vidjebaud vidibånd n. — Syn. *bmda s.
vidlyftig-, ""-ug viUpfth 1. vilfpftu adj. 1) Stor, omfångsrik.

2) Viktig, betydande. — int va hade nu vihpfti ^) hajjfar.

3) Lättretlig, elak. — tu_ska tnt va so vdxpftu, int a
ha gow tt na.

vidunder vidundar n.

vidöppen vldfppn adj. — d^wa står cijhpp^.

vifta vift sv. vb. intr. .1. — S^-n. "^pela.

vig, *veg vig 1. vég adj. — Gr. § 18, 3.

viga vkj pret. vaig sup. vigd vb. tr. — Jfr *vega.

vigg I vi(j pl. -ar m. = hsv.

=i<vjgg 3j \i ^.^^ pj_ _(^y jjj j gjj mängd smss., mest öknamn, torde

vara det fn. viggr m. 1. vigg n. "häst'.
vigning[s]-kläde vimkU pl, obr., n. Brudpäll.
vigning[sj-klädesliällare vimklashäl(lar m. Pällhållare vid

bröllop.
*vigelös *) vigidhs adj. Slö, slapp (om mska). — vi a du so

vtgid0s tda? — Knappast någonsin vkjuUs.

^) isl. viör fsv, vipr: okontraheradt i Vö., Fby, Nyl., Rg.,
Wp., Nu.; ver Nu., O. Gsv. o. sSv.; vcer Estl.: V0r söb., vi^r Gsv.
(i sms.); Ru. VUr Ijudlagsenligt <C *Viyr <^ Vl^r. 2) Samma bet.
uppgifven frän Po. Px Or. i Österbotten samt Sörbygden. ^) Jfr
fä, ko, kräk^ nöt, oxe, svin, ök i okv. *) NVa. likaså; i Pörtora

viganslhs idm. Jfr isl. vega got. [ga]iuigan "röra, lyfta' åc.

477

vigsel viksal pl. ol)r., m.

vik I vik pl. -CO- t

*vik 1) II v/k n. Veck. — Ingår i smss. knäs- o. niuus-*vik.
qv. v.

A'ika v!k pret. va^k sup. Viist vb. tr. o. intr. — vik dmih
okn^g isipU Omveckla. — vik kliihi Kringvrida visa-
rene på ett ur sä att det går rätt.

vikt vtkt pl. -ar f. — Ex. under mätt.

vikt[ig] *ug vikfu adj. — Syn. vidlyftig.

vild Vil adj. — ja vql^§o v^l, so Jag blef så arg.

vildbasare vilhåsar m. — Se *baddeliUi2;gare, liulivili fi.,
*störjebrack, vilddjur, *vilding-, viiidböjtel, * vingei-
skalle.

vilddjur vtljmr 1. vtlj^^r n. Anv. äfven som okv., t. ex. sko po
vilfi/n mp!

vild[e] vildf pl. -ar m. — tu lavar^fjl jxfsom fwjvijjf.

*vilding 2) vijjligg pl. -ar m. Vildhjärna, okv.

vilja v. Vila pret. o. sup. Vil(l ^- ^*'^^ ^- ^"^'^^ ^^- intr. o. tr. —
vih 1. vilo, eg. pl. pres. konj. 1. ind., anv. jte en följande
inf = hsv. viljom 1. låtom oss, t. ex. vUi fråist! vUo 1.
vlh ga tid! — ha^sku vda vara nqmjbm- ö tt ha ar-
haiti.

[vilja s.] *vilje ^) vUia 1. vthja ut. pl., m.

vilkor Vilkiir 1. viXkur n.

villa s. Vila 1. Vihi t Landthus. [Nytt ord].

villa v. Vi/ [barQ^sa sv. vb. rflx. 1 = vUs pret. o. sup vtlsta
vb. dep. — ja troivar ha du vdsta 1. vtJa bmi.^ifa po
si0n.

^) Estl. ntr., Ru, fmn. Vik idni; kvant. aflj. till isl. no. vik
(i') hsv. veck. 2) EF., Nyl. likaså. ^) fn. fsv. vili m. — vtlje
m. upptages i Lll:s Ordl.

47S

villervalla uUarvåla ut. pl., m. [Nytt o. sälls. ord].

villig vih adj. — Jfr *iiiedfäldt adv.

*villiiig ingår i sms. vettvilling-, ([v. v.

vimla rimbal sv. vb. inip. u. intr. 1.

*vimliig 1) vimhlu adj. Vimmelkantig.

vimpel vtmptl pl. vimpdar m.

vin vin n.

vinbär vhnbchr n.

vinbäi'(e)buske vimbcfriböska m.

vind s. I vin I. vind pl. vindar m. Blåst. — Syn. *bör, vä-
der.

vind s. II viti 1. vind pl. vin(d)ar m. Husvind. — Syn. skulle.

vind a. vind adj. — Syn. '^'skank, skef.

vinda I vind sv. vb. tr. 1 [up nq\.

vinda II vind sv. vb. intr. 1. — vmd ma fqtra Gå inåt med
fötterna, vmd ma Qgiina Skefva. Äfven imp. ha vmdar
fip ma Jag går inåt med fötterna 1. ser i kors.

vindböjtel vinhh-ipUl [1. viinb-] pl. -dar m.

vindskammare vinskåmar pl. -kåmhrar m.

vindstrappa vinstråpu oftast i pl. def., t. ex. ha a so tragt h
vmstrapuna jcsr!

vind-öra vindhra ut. pl., n. Okv.

vingbräde viggbra (pl. -bradar obr.) n. Bräde i en kvarn-
vinge, fastspikadt vid vingrefvet.

vinge vigga m.

*vingel-kinka viggalfslgku f. Slängkälke.

*vingel-skalle viggal^kåla m. Vildhjärna.

vingla v. viggal sv. vb. intr. 1. — vhggland i li^vu Yr.

*vingla 2) s. vi^glu ut. pl., f. Rus.

^) Jfr Vg. vimmrig (Rz 808 b). I Norge vimlen adj. 'for-
lunilet i hovedet'. ^) Vö. idm. No. vingl n. 'förvirring'.

479

viiiglare vt^glar m.

viii^"l[igj -^-ug vi^glu adj. 1) Ostadig, vacklande. 2) Tokig,

vinglig. — ha a so n^glu^ häda hahUt.
ving-ref vrgynf n. Stockstommen i kvarnvingarne, med ena

änden fäst i hjulstockeii.
vinka I vygk sv. vb. intr. o. tr. 1 = hsv. — vtgk hnl a! —

Syn. ^pela.
*vinka \) II vtgk sv. vb. intr. 1 [okul] Stjälpa.
vinkel linfjil pl. vmtsdar m.
vinkelhake vinUtl- 1. vtgkalhåka m.
*vinkniug vigkmgg ut. pl., f. Lutning. — rit up skolu, hii

stqr b vigkmgg.
vinna vin pret. vän sup. imm vb. intr. o. tr. — a^ska vtn

jfvt sipnda.
vinning vimgg ut. pl., f. Företagsamhet; eg. arbetsförmåga (jfr

isl. vinna 'göra, arbeta'). — d\L a so mta VHugg, lata-

oksn t(pr! — ha hqr ast na vtmgg ma^sa.
vinsch vtns pl. -ar m.
vinst iinst pl. -ar m. — ja to[^v] vmstij. ov da Jag öfverträf-

fade dig.
vinter vintar pl. vintrar m. 1) Hiems. 2) Köld 2). — ha a
tuka vmtar t da.
vtntras(t) 1. f-^v'mfras(t) adv. Sistlidne vinter.
vinterdag vintacfå pl. -(lågar m.
vintergatan — ers. af vintervägen,
vinterkläder vintarklMar pl. t.
vinterväg vintarvég pl. -ar m.

vintarvkip m. def. (ut. pl.) Vintergatan ^).

^) VNyl. idm. Är kske det isl. hvika 'vackla' med nasalin-
skott. ^) Denna bet. förek. åtni. i Fby, Nyl. o. Vg.; trol. i alla
östsv. diall. 3) Äfvenså i VNyl. o. Norge; jfr isl. vetrarhroilten

SM-e uinterbrötan, Nu. vinturgåtna f. def. idm.

480

*viiitra vmtar sv. vb. intr. 1 [}fVh 1. wi] Öfvervintra.

vipa vlpii f.

vippa s. I vtpii t Tofs af växter.

'''vippa ^) s. II VijM f. 1) Yippstång i allmh. 2) särsk. Stång

hvarmed damluckan (vid en vattenkvarn) uppvippas.
vippa v. vtp sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. *kinka v. II.
vippstäng vipstå^g pl. -staggar f.
*vippug2) .i/i.pii adj. Fjäskig, ostadig.
virka virk sv. vb. tr. o. intr. L
virke — ers. af *värke.
*virra ^) v. vtr 1. v'tra sv. vb. intr. 1 Slänga.
*virra*) s. vtru ut. pl., f. Fj-lla.
*virrug I vint Slingrig, hal (om före 1. väg). — Ji'g so vhiuf

j)0 vaga to Xlada v trär -é diisK
*virrug;*) II viru adj. Yr; drucken, full.
virsu fi. vi^u 1. vku f. Näfversko.

Vi§^ 1. vis sv. vb. intr. 1 Gå snedt med skorna. —
vätska du ga o vts J(pjtiu % pcBrulanåh.
vis s. vis ut. pl., n. — JCi^so, m- a po hi vish!
vis a. vis adj. — tu a so dim som gmd a vis tis.
visa s. visu f.

visa v. vis sv. vb. tr. o. intr. 1.
visare visar m.

vis-ä-vis fr. — se *iiäs(e)vis II.
visbok visbok pl. -hhkar t
visdom visdom ut. pL. m.
vishet vishatt ut. pl.. f.

^) I Vö. 'vändspak för väderkvarn'. ^) Pö., Px, ÖNyl. Jfr
No. vippa v. 'vinise, lebe af og til'. ^) Jfr Vg. vera v. 'gå hit
och dit' (Rz 802 b). *) Gsv. vira v. 'svindla', vira v. Vg. 'vra'
No. 'svaeve for en. slå en for hovedet'.

481

[visitera] *visintera ') vtsmUr 1. visnth' sv. vi), tr. 1 Under-
söka, förtulla. — Gr. § 111, 3.

* viska -) v. I visk sv. vb. tr. 1 Kasta, slänga. — hu vhska
trasu i niirku.

viska v. II Visk sv. vb. tr. 1 Sopa. t. ex. vtsk hnrt^^oimna
frön roga, (o: vrån).

viska s. Visku f. Liten kvast 1. damborste.

visp vki) pl. -ar m.

vispa Visp sv. vb. tr. o. intr. 1. — Syn. parla.

*vispel ^) vispd pl. vispilar m. Visp.

viss vts adj. — ha vist tis. Vara förlofvad.
vist ad v. Visserligen, säkert.

[vissen] *visteii *) vish adj. — Gr. § 133, 1.

vissna vkn sv. vb. intr. 1. — hlumuna ha visna bart ?• lägg
torku.

vistas vhtas sv. vb. dep. 1. — Ers. hällre med vb. vara.

*vitare vitar m. Bofink, fringilla coelebs. Pu

[vitriol] *viktriol ^) vlktnjol nt. pl., m.

vitja viti pret. o. sup. Vitia 1. vihja vb. tr. — vth row osfn
viti pytuna var!

vittna Vitn sv. vb. intr. 1.

vittne vitn n.

voivottaa fi. vö-}pvut(a) sv. vb. intr. 1 Jämra, klaga.

voj vö}pj interj. — vo}pj 1. impj vo}pj so ha a riikut mf!

voja [sig] voTtpj^sa sv. vb. rflx. 1.

*vojas vöjpjas sv. vb. intr. 1 Beklaga sig, jämra.

vrak bråk n.

1) KpI. likaså men äfven — ss. i GK. Vö. o. Kkr — *vi-
sendera. ^) Nyl., Sdm., Ög. idm (Rz 814 b); lånadt i fi. viskata.
^) Fby, Nyl , Estl., Ru. ■*) Öb. ä.-nsv. visten idm. Men SÖb. *vi-
sten a. 'lam, borttagen' jfres af HuLTSfAN Ostsv. Didll. p. 127
med got. qistjan 'förgöra'. ^) Med inskjutet k också i NVa., Ko.,
Nyl., Vätö, Fryksd.

31

482

*vraka O vräJiu 1. bräka f. (def.) Ofvergifvet tillstånd : förek.

i smst. i-*vrakaii, qv. v.
vred hråul adj. — Syn. ar^, brådarjs^', (U'S])erat, vild.
vreiisk hrinsk pl. -ar m. Hingst.
[vreiiskas] *vreiiska hrånsk sv. vb. intr. 1.
vricka hrik sv. vb. tr. 1. — ja ha hnka fota man.
vrida bj-kl pret. hrqd sup. brkh vb. tr. o. intr. — Jni brnla^
,sa som im^bnclinm vidtjii. — Syn.
*rickla, ^rinka.
brtch p. p. & adj. Halftokig.
*vrilla ? bril ^) sv. vb. imp. 1 Skymma för ögonen. — Jie^

hnlar "fip 0gu.
vrist brist pl. -ar 1. -ar m.
vrå 1. '^vråg rö pl. rönar 1. råg pl. rågar f. Gr. § .Sö o. jfr

§ IH, 3. — Syn. nurkku fi.
[vrak] *[v]råka röku^) f. (V)råk pä is.
vräl brål nt. pl., n.
vråla h?'éJ pret. o. sup. bi-qla vb. intr.
*vräng' *) hrägg pl. braggar f. Spant i båt.
*[v]råiiglug rå^glu adj., eg. 'bestänkt' 1. 'uppblandad": ingår i
sms. ^*iimle-[v]ranglug', qv. v. — Gr. §§ 200 Q 2 rj och
206 Cl. •

*[v]rång'Ug räggu adj. = föreg.; ingår i sms. *mule-[v]raiigug,
qv. v.

1) Lmo Vö. Px (br-). 2) Likaså GK. Px Pö; < *vrlÖM
•*) Urnord. *wranhö. Uddlj. V saknas i detta ord i Öb. allm., i

Dl. och på Nuckö (Estl.); isl. ro f. *) fsv. *vrang rang (GL.)

isl. rong pl. rengr f. Det hsv. *vrång är bildadt i enlighet med

gång lång spång trång m. fl.; dialektordet lyder vräng [& birmg]
i öb., Na., Nyl.. Rg. & W., Gotl., Uppl., Sdm., Nb. (Rz 819 a),
Fryksd.; vvang åter i Dl., D.Gsv., Nu., O. och Runö. Eg. 'böjdt
trästycke' <^ urgerra. | vringan vratig 'böja, vränga'. Redan i
gammal tid länadt till franskan, där det lyder varangue f. [jfr fr.

varech m.-. fu. (v)rek sv. vrak Nyl. *räk, n.]

483

\räka hråka sv. vb. tr. 2. — hyilkas pret. o. sup.? Ligga och
vräka sig.
raka st. vb. se *räka.

fråka ^) sv. vb. tr. 1 Vräka, besiktiga (nml. tjära).
vriikare frakar ^) m. Tjäruvräkare.
vräkling — ers. af ^kaiigel, -• rakodant.
vi'äng'a hrk^g sv. vb. tr. 2. — ha hrnlar o hragg&^^a.
*vröfla rmal ^) sv. vb. intr. 1 Skrala, skrika. — huk a Ucle

framand kära som rhmkir o smygar i f]fh('^
vurm[igj *-ng vimnu adj.
vyssja vjp/ sv. vb. tr. 1.
vad v6d pl. -ar f.
vada — ers. af fara s.
vådlig" vfklk adj.

vag I vög pl. -ar m. Yiktredskap.
[våg II] *våga vugit f. Bölja.
våga vög sv. vb. tr. o. intr. 1. — Äfven vog^sa po na. — Jfr

*påvågad.
vågskål vögskkl [1. -ksk-] pl. -skolar f.
vald völ(l ut. pl, n. — Jfr tis. äp j gal (under ''^gall s.).
valdsam vöjjlsäm adj.
vålnad — ers. af *liaiii, *liammel.
våm vdmb ^) pl -ar m. — Se bladbuk, bladderpåse, gårvåm,

mångfålla, iiät(é)mage.
*våmliig *) våmhht adj. Ofvermåttan fet. Gr. § 34, 2 ^.
[vånda] * vande ^) vanda ut. pl., m.
våndas vöndas sv. vb. dep. 1.

1) GK. likaså; hvarför f? 2) Vö. likaså; ny-isl. raidtt 'gnola';

jfr Sk. Hll. vrafla da. vr0iie 'sladdra' '^) isl. vomJ) fsv. vamh

f.; lika lydande i hela Öb., i EF., Nyl-, W., Vätö; Fryksd. vamm.
-t) Kr. lika; jfr Na. vdmbo idra. ^) fn. fsv. vandi m., cg. 'svå-
righet'; msk. i de flesta östv. mål.

484

vaiiiia vund sv. vb. intr. 1. — ;)a vundar ha vo^^o V([l.
\'A\) — ers. af ^snoppel n.
vår s. vår pl. vörar t

v6ras(t) 1. i^vöras(t) adv. Sistlidne vår.
I var pr.] *vårii von f. vom n. vmi. pl. var pron. poss. —

Gr. § 249.
värd vé(^, ut. pl., f. — hqj/l 1. ha vml om na.
värda mr/ sv. vb. tr. 1.
vardag våila pl. -vmlågar m.
värdslös voslhs 1. vqll0s ad.j. — Syn. *vördeslös.
vårdslösa voslhs 1. völlhs sv. vb. tr. 1.
[vårfru] dagen *värfer- vöfa(lqn ^) m. def. (ut. pl.).
vårsäd vå§kd ut. pl., f.
[värta] *varta2) vårtu f.
värt-bitare — se fjäru-*kippa.
vät v6t adj. — Jfr *soi)plug.

*väcka ^) I vak sv. vb. tr. 1 Upphugga vak på isen.
väcka II vik sv. vb. tr. 2 = hsv.
väder vadar n. — ha a magg vadar po art ar. — Se grami-

väder, Imndväder, *illväder.
väder-*bard *)? vadarhär adj. Väderbiten. — a val vadarhar

lo a^ska falas i hiki vadar.
väderhvirfvel — se lappil,
väderhäl vadarhal n. För blåst utsatt ställe. — h'a i vadar-

hal, häda flatanaba.
väder-il vådarll n.

1) Med -f- i Öb., Nb., Bstl., Sörb.; jfr Rz 166 a-b. 2) js].
fsv. vårta f. öb., Fby, Ny]., Estl., Ru., Got!., Uppl., Vb. (Rz 798
a), Dl., Fryksd., Sörb. ^) fsv. VcekMa no. vekkja da. Vfflike:
Öb., Na., Ksl. o. ÖNyl., Vä., Dl., Fryksd. *) NVa. o. Vö. sålunda.
Vb. verbal; af fn. veöre harör eg. Väderslagen'.

485

väderkorn vå(larkQ)i n. 1) = hsv. |SälIs.| 2) Morrhår M-

dra int katu > vadarko^ia.
vä(lei'-[kvarii] *-kvärn vådarkvchi pl. -ar f.
\äderlek vådarlkik ut. pl., m.
väderpust vädarpihst pl. -ar m. Vindfläkt.
väder-rot ^) vådaröt ut. pl., f. Moln vid horisonten medförande

starka vindar. — ha hfjar tn so mhrhin vadarot vastarat

wi sim.
vädersol — ers. af *galle.
väderstreck vada^trkk 1. vadastrak n.
vädra vadar sv. vb. 1 : 1) tr., t. ex. katu vadra^rotu. 2) imp.

Blåsa upp, om vind •''). — ha vadrar JUi mp, vih frälst

th s^gnl mt.
väf vav pl. -ar m. — Se (förutom nedan upptagna smss.)

bomkäpp. bröstbom, *kiiocka s., *luiiua, refkam, ref-

staf, rullstol, skaftkäpp, skedklofve, *skel, sma-*luu-

nor, spolrock. syskon 2, trampa s., trampband, *trya,

varp 2.
väfbräde vavbra pl. -hradar n. Sittbräde i väfstol.
väfklofve vavklbva m. Slagbom i väfstol.
väf-rot vavrot pl. -rhtar t Hvardera halfvan af väfstolen.
väf-skaft våvskäft n. Solf.
väfsked våvfkl pl. -ar f.

väf-spol(e) vavspbl 1, -spola 1. våfspol 1. -spola pl. -ar m.
väf [stol] *-stole våvstöla 1. vafstola m.
väft väft ut. pl., m. Inslag i väf.
väfva väva pret. o. sup. vävd 1. [sälls.] vå,md vb. tr.
väfverska våvasku 1. vavasku f.

^) No. vederkorn [o'] n. idm. 2) ]^y\.^ Sm., VI. idm (Rz
809 a). 3) isl. z;«C^ra idm; under samma bet. i Fby och Gsv. (vb.
dep.), jfr Ksl. ha vindar öp 'Det blåser upp' (ant. i Porkkala-
skären).

486

väg V'\(j, def. våiji, pl. vågar o. vlujar m. — Jfr *gat. Hk*^.

Se *före-fars (jfr *far s. I 'farled').
väga cåga sv. vb. tr. o. intr. 2.
väg(a)-gTen vågagram pl. -ar f. Skiljeväg. — Jiuda vanstar

vagagraina a U purmo, härska >nt ga ed ana.
väg(a)-lag vågalqg ut. pl., n. — Ka rukut vagalqg po Utra

ot fahmdu.
väg(a)-[skäl] *-skel vågastsU ut. pl.. n.
väg(a)-stycke vågastfpk n.

väg(a)-syii vågas //n ut. pl., f. — ra pjo 1. JiqJ/l vagas f/na.
väg(a)-visare vagavisar m.
*vägel-iir vågalmr ut. pl., n. Okv. för en som stirrar 1. gapar

omkring sig.
vägg 'vé.g, def. vådia o. vadzi, pl. vå^fjar f.
väggbaud i) vkgbånd n. Öfversta stocklagret i stockväggen.
vägg-juinfru 3) våg)umfru f. Vägglus.
vägglus våglws pl. våqlhs f. ■ — Dimari so?vjvaglmsa tis. —

Syn. väggjuiiifru.
väggsmed vå^smkd, def. -smcln. pl. -sme.d§.r m. Cerambyx.
vägkost våkost ut. pL, m. — Syn. *nist.
*vägla3) vågal sv, vb. intr. 1 Glo, skefva. — va stajju Me

o vaglar okn^g da jjpsom oksn!
väktare vaktar m.
väl v^l, komp. stundom valan adv. — Jfr bättre bäst o.

*välk. — väl i bet. 'quidem' ers. af *full adv., *full-

väl.
väld[ig] ■'^"-ug vål(fu adj.

^) Öb., Nyl., Estl., Ru., Sm., Fryksd. Sörb., Norge idm. Är
enl. Dalin = rappning. ^) Hll. idm (Rz 614 a). ^) Kronoby.
Se under *uggla v.

487

■■^-väl-es 1) våhs(t) I vqbs(t) interj. Lycklig! Helll — vrihs a
som äq a! — Gr. § 133, anm.

välja räU pret. o. sup. vcUrl 1. vdljd vb. tr. o. intr.

"^^väljor ingår i sms. *iirväIjor, qv. v.

*välk 2) vdlk 1. vaXk komp. -an snperl. -ast adj. God. Posit.
är mj^cket sällsynt men anträffades dock; komp. o. su-
peri, däremot användas allmänt ss. gradförhöjning af adj.
g:o(l 1. bra 1. (lugiig*. Gr. § 239. — so m}f.U\p valkan
to!

*välkas 3) vålkas 1. vålkas sv. vb. dep. 1 Bli bättre. — a^t
valkas a halc/ar o so htt.

*välla s. ingår i sms. *iiy välla. qv. v. [Jfr hsv. vall].

välla v. i:ål sv. vb. tr.'o. intr. 2. — Ers. vanl. af sjuda.

välkoiinnen nUMnu adj. — vallmmi hann!

välling 1'dlgg, def. våhictzi, pl. -ar m.

välmående vålmoand oböjl. adj. Förmögen.

välsigna vdsin 1. vålsma sv. vb. tr. 1. — vedslna 1. vålsma
förek., motsv. hsv. välsigne, i tis. t. ex. vålsma ma so
]cpr 1 varmt so a gösar om qru!

välskapad vnl§kåx)a adj.

[vält] ^^välta*) s. våltu 1. vaXtu f.

välta v. véJt 1. våXt sv. vb. tr. & intr. 1. — svartjx ^*« vdta
okiil i cliUi.

vältra vtätar \. våXtar sv. vb. tr. o. intr. 1. — vältras \. vältras
sv. vb. dep. 1: 1) Vältra sig. Syn. '^tummas. 2) Uppe-
hålla sig, vistas, eg. röra sig — i uttr. ss. t. ex. tcrr ha
)a vaUras(t) san ja va hon.

^j Uppg. äfven fräu Vb., Vö. o. Np. i Östb., Ko. o. Na. i
EF., ÖNyl., Hs., Uppl., Sdm., Sm. (Rz 828 b); fn. vel es (/tik).
'^) Ordet förek. i pos. i Br., Na., MNyl., Hs., Gstr., Uppl., Sdm.,
Vm., Sm. (Rz 828 b); blott i komp. (o. superi.) i Vö., Np., Ko.,
Hsk., Po. No. velk 'stor'. Ordet torde böra jföras med slav. veliki
'stor'. "*) Vörå. *) Norge.

488

> älviljaiide vålvUimid 1. -inhjand adj. Välvillig.

välvillig valvUi adj.

väinjas — ers. af '^'kiijas.

\iiii vän pl. v&nar, def. råndra, m. — Jfr sällskapskamrat.

vällda v. v&nd sv. vb. tr. o. intr. 2 (pret. o. sup. = inf) —

vinds 1. våm pret. o. sup. vånsta vb. dep. Vända sig:

t. ex. ha vansta ^ s&ndSa so ha braka.
'^vända ^) s. våndu f. Vändning ; gång, vicis. — ha dzt ^ tvo

vandur. — Ingår ock i sms. återvända f, qv. v.
väud-spol[e] vandspol pl. -ar m. Den stock medels hkn en

väderkvarn vändes.
vänlig vanh adj.

vänja våm, pret. o. sup. vand 1. vänjd vb. tr.
vänskap vanskåp ut. pl., m.
vänster vanstar oböjl. adj. — U^vanstar adv. tis.
vänster-kräckla vånstarkraklu pl. obr., f Vänstra handen,

skämts.; t. ex. nipthja^(fu vanst&rkraklu?
vänta v. vint sv. vb. tr. o. intr. 1. — vant at ma tcirt ja

kombar! — härska ha m^piåy) bro, som ska vant xw in

anaas dqd Ordspr.
*vänta 2) s. vantu ut. pl., f Väntan. — ha va la^g vänta

[sg. def.?] hije.
väppling viphgg ut. pl., m. — ha, so/v^vahjar i vapliucth,

stqnar i starn Ordspr. — Syn. ''^busse (livit- 1. röd--^b.)
värd s. vécj^ pl, -ar m.

värd a. y«<^ adj. — ha a ajjfar vcpjI ti tala om a.
värde vmj 1. vré(fi n.
värdera vmlér 1. vmlér sv. vb. tr. 1.
[värdfolk] * värdsfolk. vckl^falk 1. vé^- 1. vas-falk 1. -fbkk

ut. pl., n.

O Svea- o. Götald (Rz 810 b), Fryksd., Norge. — vändning
brukas i Nyland i samma betydelse. 2) fsv, Vcenta f.; äfvenså i
Norge.

489

vär(l[ig:] *-ug valu adj.

värdighet vféfjihatt ut. pl., f.

värdiima vrhliiju ]. vacUnii f.

värdshus véihihs 1. vaslims n.

värja vérju 1. vénjii f.

värk I vcérk pl. -ar m. Sveda, plåga.

värk II vcérk n. Gärning. — ha va i goivh vcerk to m gq(vj

ma mat hisii gci^gu.
värka I verk sv. vb. tr. o. intr. 1 Åstadkomma. [Sälls.]
värka II verk sv. vb. intr. o. imp. 1 Svida, göra ondt. —

ha va;rkar o krmpar * bama, härska ful koma aska.
värk-*back ^) vérkhåk pl. -ar m. Yärktygslåda.
■-^värke -j vérlh n. coll, sg. (def.?) Virke; t. ex. hq^(Ju nu

vcerlsi hami ah tragg vi isop'?
värklig vcérkli adj. o. ad v. — a ha vcerkli so'^
värkligeu vérkhgan adv. [Sälis.]
värksak vcérksuk 1. -sak pl. -ar f. Yärktj-g.
värksam vcérksåm adj. [Sälls.]
värkstad vcérkstå pl. -städar m.
värld vcrcl pl. obr., f. 1. m. — va i al vm/ti 1. vmja! — a/-

([ar i vfEcJa Aldrig någonsin. — ha va i in tuku vq(l

tis. Han var i sådan vånda 1. bestj^-samhet.
världshaf vécl§hqv n. [Skolspr.]
värdslig vékh 1. vash adj.
värma vérm sv. vb. tr. 2. — Syn. basa 2, hmit (under hau-

toa fi.).
värme vérma ut. pl., m.
värmhus vérmhws n. Hus vid ladugården för uppvärmning af

vatten m. m.; utgör äfven förvaringsställe för bunkar.

stäfvor o. s. v. — Syn. stekarehus.

1) Kronoby. 2) Vö,, Ksl., Gsv., Dl., SM-e, Bhl., Norge *rärke,
W. Ru. verk n. idm.; fsv. verke ä.-nsv. värke n.

490

värn(e)plikt vrhiy- 1. vmi- 1. rmnpllkt ut. pL, f.

väriipliktijs; vcétii- 1. véri- 1, vchnpl)-kti adj.

värpa V(érp pret. o. sup. ?-'ät/'^ vb. tr.

värre värst vcér komp., vcé,it 1. våst superi., adj. — vcer o

vce^iom duras katn Ordst. — pjst dan a väst i galga

Ordspr.
*väsa ^) väs sv. vb. inip. 1 1. 2 Betyda, vara af vikt. Kske

blott i smst. tnt vas ha na 1. nqliand (t. ex. va ha satj)

Icke betyder det något (t. ex. livad han säger). — Gr. § 37.
väsen våsan 1. vas7i ut. pl., n. — Ingår ock i sms. ve(l(a)-vä-

sen, qv. v.
väska våsku f.
väsnas väsnas sv. vb. dep. 1. — Jfr *l>lixta, *bojsa, ^brassa,

*brussla, (gaudium), "'gastonera, grassera, (hälla).

^härja, nojsa, *nojsta, *nossa, *ragassa, (ramiuammel),

regera, *rnnistera & *rnnnestera, spela, *splita, *stör-

ja v., *störmas, *torbentera, *tuttra.
'•^vässel 2) våsil pl. vasilar m. Stackare.
väst vist pl. -ar m. — Ers. vanl. af lifstycke.
västan s. västan ut. pl., m. — vi har m hola västan ida.
västan p. västan adv. Västerifrån.
västanväder våsta(n)vkdar ut. pl., n.
väster västar oböjl. m. o. adv.
"Täster-eft[er] våstaräf adv. Västerut.
*väst-nordan ^) våstnöla oböjl. m. o. adv. Nordväst.
'•^'västnordanväder västnolavadar ut. pl., m. Nordvästvind.

^) Kronoby, fn. *vésa <^*Vä-SM jfr vd f. 'möda'. (Gr. 1. c):
eller fn. *Vcé-i-ask'^ ^) Uppg. sora subst. blott från Vörå (våstd
m.), Närpes {väsel m.), Ko. o. Na. {väsal n.) och Nyl. {våsd m ).
Ordet utgör substantivering af fn. vesall adj. 'usel, stackars', jfr Rz
715 a. 3) öb., Nyl., Estl., Ru., Uppl., Hll. (Rz 832 b), SM-e *).

*) Det fu. lltnyröengr äger märkligt nog motsvarighet i Kkr.

491

*väst(r)ast ^) vistrast & vastast adj. o. adv. superi. Västligast.

*väst-suimaii 2) våstsima oböjl. m. o. adv. S3'dväst.

^västsuunanväder vkstsnnavhdar ut. pl., m. Sydvästvind.

viita s. vnt^i ut. pL, f. 1) = hsv. 2) spec. Mjölk till gröt •^).

väta v. vät sv. vb. tr. 2.

vätska våtskil pl. obr., f. [Sälls.]

växa viihs sv. vb. intr. 1 & 2.

växel våksil pl. -ilar m.

växla vaksil pret. o. sup. våksla 1. vaklla vb. tr. o. intr.

växt ?76Ä;s^ pl. -ar m. — al vakstra var & so sam i^m\

vörda rml sv. vb. tr. 1 ; t. ex. du^ska l(P^<la ti V0^_ gmd.

"^'vörda [sig] •*) V0l^§a sv. vb. rflx. 1 \om nq\ Vårda sig om,

bry sig om ngt.
*vördeslös '") vShslgs 1. vo^Iqs adj. Värdslös.
vördig vinji adj. — V0(ft o Uok anv. om hafvande kvinnor'^;.
vört vört ut. pl.. f.

Y.

y // pl. obr., n.

yfvas ijvs pret. o. sup. yvsta = yvis pret. o. sup. pvist vb. dep.
— • //vs mot vadri tis. Streta mot vinden. — ha yvs mot
vadn som „nar fin dxf.ndzu''' (?!) Ordst. — Syn. ■'^i)OJsa(s).
^storas.

^) Vörå idm; isl. restastr. -r har öfvcrförts från komp. ve-
Stre fn. ■■^) Ob.. Nyl., Bstl., Ru., Vb., Nk. (Rz 832 b); SM-e
västersor idm. ^) 1 bet. 2 brukas ordet i Öb., Br., Nb., Vb., Mp.
(Rz 824 a), Åm., Nyl., Norge, luom de sv. diall. skifta formerna
väta och *veta. *) MNyl. likaså; Öb. EF. Dl. Sm. Hll. (Rz 834 b)
rörda 'akta, anse' No. vyrda 'sendse, skjette om'; isl. virda um ellt
'liryde sig om, aense' Fr. '^) Öb., Br., VNyl. idm. No. vyrdlaus a.
'vårdslös'. ^) I VNyl., Svea- o. Götaland 'tjock, fet' (Rz 834 b).

492

yl'v[i|2;] '•'■'-ng- i/m adj.

'^yla ^) yl sv. vb. intr. 1 Ulfva, tjuta. — hua >)la^§o ha, isk-
lar i taiidra fjp ma. — Uer Im^cju nu Im var ga ha yla
qt! Ordst.

ylle - omskr. med ulltyg 1. ullet tyg.

ymuig fpmm adj.

ympa, ^^nipa^) ffAnp 1. imp sv. vb. tr. 1. — Gr. § 19 I 1 y.

yiigel fpgfjal ut. pl., n.

'^'yngel-stinii p^galfit.m adj. Dräktig, om djurhonor (t. ex. kat-
tor).

yngla jp^gal sv. vb. intr. 1.

yngre yngst fpggar komp., }pgst superi, adj.

ynka ipgk sv. vb. tr. 1. — }pgk int a, ha a int ha vml- —
^pgk^sa sv. vb. rflx. 1.

*ynkhet ^) fpgkhatt f. Ynkrygg, stackare.

[ynklig] *ynkelig*) lp7lis^h adj.

*ynkling fpgkh^g pl. -ar m. Stackare.

yppa }pp sv. vb. tr. o. intr. 1. — ja kotn h ipp ha.

*yr ^) s. !/r ut. pl., n. Yrväder.

yr a. tjr adj. — Syn. *flygug, *vimlug, vinglande, hannu
(under hurmata fi.), hkurii (under hourii fi). Jfr full.

yra I yr sv. vb. intr. 1 Vara yr. — ra yra^(fu nu om ?

yra II yr sv. vb. intr. 1 (om snö). — ha yr(ar) 1. smn
yr(ar).

yrliätta — se *göflesnurra.

yrka yjrk sv. vb. intr. 1 {po nq\. — ha ^p.rkar upo af vt sku
rais ti vqsa. — hom }prkar upo U fo som 1. jifa.

yr-[vaken] *-väken yrvath adj.

') Öb., Nb., Vb., Sm. (Rz 780 a), Dl., Nyl. ; isl. yla idm.

Jfr diall. *ula lat. ululare (redupl.! \/" ul) d. s. ^j fs'._ l^pa

jtc gmpja. ^) Pö. Px idm. 4) Vörå samma form. "') VNyl. Fr.
idm, Vö. '.stänk'. No. yr 'fint regn'.

493

yrväder yrrkdar n.

ysta }fst sv. vb. tr. 1. — }psf^sa sv. vb. rflx. 1.

yta I/tu f.

yttersida f/t&^)du 1. -s\dn f.

[ytter]-läs *yttrareii- ^) ytranlos n. Utanläs.

[ytter 1-skrift *yttraren- f/transkrlft ut. pl., f. Utan- 1. ofvan-
skrift. — now a ha mat braw, ja isandar a po ytran-
sknfta. — Gr. § 240.

yttra — ers. af *kvitta, säga, tala.

yttre ytterst *yttrast i/ta?' komp., yta^i ytast 1. ytrast superi.,
adj. 0. adv. — ha hoivar ah ytrast po halmi tidenand.

[yxa] *yx 2) 7pks pl. -ar f. — a.^^ka mt hug ipksa i stam
Ordspr. — ha hugd ipksa i stam tis. Han tog svårligen
miste. — Jfr *tjäxyx.

yxhals fpkshåls pl. obr., m. Yxhammare 1. rättare yxans järn-
stomme, hvarvid stålbettet är fastlödt.

yxklack y)ksklåk pl. -ar m.

yx-skaft fpkskåft n.

yxägg jfkshg pl. -ar f. Yxbett.

yxöga^) }fks0ga ut. pl., n. Skafthål pä yxa.

^) komp. ytran förek. i Vö. o. Np. [Jfr Hultman Östsv.
Diall. p. 155]. — Nyl. ytterläse n. idm. 2) Sammalunda i Nylaud.
— *yx 1. *ÖX i Sveald. Nb. (Rz 835 a); fsv. yx isl. OX f. ^) Nyl..
Estl., Ru. idm.; No. oksauga n.

404

A.

ä s. I o pl. obr., n. Bokstafvens namn.

a s. II *äg O '* 1- ^^fj pl- '^'^i'^^* 1- <HJ^^' 1- ^}9'>^cir f. Gr. §§ 85

o. 111, 1 a. — a^eJM tnt ga }pvi oga at vatiu Ordspr.
ä prep. q 1. o prep. — Ingår äfven i sms. *utanä. qv. v.
ä p. o 1. o interj. — o, hcen jesus! o, jästas!
ä-*agg o^d^ adv. Baklänges, öfverända. — ja ful o^ag frön

stots}. — Jfr *agg* a.
å-'^blaii(l 2) oJ}lånd adv. Hopblandadt. — ha a alt ojbland.
ä-l)re(l(l 2) oJbrk\d adv. I bredd. — nqxv liar a vhst, sko huj]};

sitar ojjraid loo grasi.
[äbrodd] '^'abrodd *) qbriid ut. pl., m. Artemisia abrotanimi.
äbäke oMk n.

låbäklijt;-] *åbäkug-5) f:,htiku adj. — Rvn. *obäklig'.
åder, ådra ödru f. — 6de,r ut. pl, g.? blott i uttr. lata qdar

Åderlåta.
äderjäru — ers. af '^snäppa s.
ader-[Iåtare] *-lätare ^) ödarlktar m.
ädra ödar 1. qdar sv. vb. tr. 1 Åderlåta. — hi od7-a ma so

ja val hatar. — ha du mt Utt odar^ta so tu^sku val

frisk? — Sjn. *suäppa v.
*åf — se af jte smss.
ä färde o^féf/i- adv.

ä-*gruf^) o^grmiv adv. Framstupa. — hrj 1. fal o^grmi:.
äh öh interj.
ähoj ohö}pj interj.
åhä ohö interj.

^) NVa., likaså Helg. i Norge; <^ ahiva (got.) 'vatten' =
lat. aqva. Hit hör kske ock *äg O. m. 'stor bölja'. -) isl. fsv.
hland n. 'blandning'. ^) Jfr Bo. ojbriido idm. *) Öb.; Hlhrodd
EP., Nyl., Ormsö, Uppl., SM-e. Enl. FrieS är denna form riktigare
än den bsv. ^) Br., Nyl., Sdm., Sörb. idm ; Vätö *uhökug. ") Kkr.
') isl. ä grufu idm; Öb., Nb., Hs., Norge.

495

aka 6k sv. vb. intr. o. tr. 1. — Jfr '''skurra v.

åkalla okål sv. vb. tr. 1. [Sälls., blott rel.]

akcr ökar pl. okrar m.

åkerbruk ökarbrwk ut. pl., n. [Sälls.]

åkerbär — ers. af vatikka ti.

aker^ard ') ökar- 1. ökar gäl pl. -golar m. Åkergärde.

aker-lniiiile ^) ökarhumhla ut. pl., m. Acbilltea millefolium.

a-kors ojiåi 1. o^kös adv. I kors. — ha skodar o^kos.

'^a-kriug ^j ojcrtgg adv. o. prep. 1) Omkring. 2) Ikring.

-^akuU *) o^kill adv. Omkull.

al <p. pl. öjar m.

ålder öjj/ar ut. pl., m. — o v oj/la^ (1. -s) Af forne.

ålderdom ölcjeulom ut. pl, m. — o/jlaclomi dzavar int vah

Ordspr.
åldras öjjfras sv. vb. dep. h
aldri[g] *-ug o/jlru adj.
|a-*lid] -'■'ag-lid^) ögVid pl. -ar f.
å-^^miune *^) om?M 1. ögmln n. Amynuing.
auga f. & v. — ers. af *gäla v., *gåsa v., ''gase s., ''om[iii]a,

h6iur v. (under liöyry fi.).
angbät ö^gbot pl. -ar m.
anger a|'^fvr ut. pl., m.
augerbytt åggarhijt adj. Angerköpt.
augest ögst ut. pl.,. f.
ångfartyg öggfqrfj(g) n.
ångra cl^gar sv. vb. tr. o. intr. 1. — ägga^,sa sv. vb. rflx. 1.

— Syn. *baxtas, ätra [sig].

1) Öb. allm. -) Öb. Nyl. idm. ^) Uppg. äfven från GK. o.
Xp. *) Eg. 'pä hufvudet': isl. Ä:o?/r lu. "hnfvud". Uttr. brukas i
liela Östb. och är äfven antccknadt i ÖNyl. ^) Gsv. dld} f. idni.
^) VNyl., Nu. o. O., Gd, Hs. idm; isl. örminne n.

496 '

"•■'aiigstas 1) ögstas sv. vb. dep. 1 Ängslas. — a^ska ^nt fjq o
ogstas al dagar, ha val anto som ska.

ål* ér n,

[ära] *är ^) år pl. drar f.

åratal öratal n. — ja vänta t oratal at lia^sku vaks na ha-
tar, ast val a ha sambar.

arblad århlåd 1, årbläd n.

[aiMler] *ar(l3) dl n.

[ärder-bill] *ar(l-bil(l dlhl/jl pl. -ar m.

[årder ]-stock '^ard- dl^tok pl. -ar m. Handtag pä årder.

år-*lom *) årjmn pl. -ar m. Århandtag.

årsdag éMå pl. å^cfågar m.

arsg"amiiial å^gåmbal 1. -gqmhal adj.

årstid å§t)d pl. -ar m.

[arta] =^arta '") årtu f. Anas qiierquedula.

årtag' årtqg n.

artull — ers. af *liätull.

å-rygg ^) ojry)g adv. Baklänges. — va har a j hända, atsoni
a gar ojrxpg mt ctzinum d^ra?

å-röf o^rév adv. Baklänges.

ås os pl. -ar m.

åska s. öska ut. pl., m. — ■ o.2_ka gar * lapland säger man
när det kurrar i magen.

äska v. ösk sv. vb. imp. 1. — Ers. vanl. med bulliga. — 8e
^blicka 2, Ijuiiga, blixt, *toreld.

åsk-il öskU n. Åskby.

åskmoln öskmån, n.

^) Brukas äfven i Nyl. ^) isl. år f.; samma form i Öb., Fby,
Estl., Svea- o. Götaland (Rz 842 a), 3) isl. arör (g. -rs) ra.; Öb.
Norrl. ål ål, Np. Hsk. ql. No. ard al. ^) Öb., Åld, EP., Nyl.,
Estl., Vb., Jtl. (Rz 414 b); isl. årarhlumr m. ^) Åtm. Öb. o.
Nyl. ^) Vö. likaså, Estl. å-ryggs idm.

491

askre^'11 ösJcram ut. pl.. n.

asksten Oskstam pl. -ar m. Forntida, i mavkcn funna sten-
redskap. - Syn. torvi^^ o. askvigg.
askvi^'^" nsliVKj pl. -ar m. = föreg.
a.skvädei' o^kvadar n. — Jfr bullerväder.
åsna osnu f. [Sälls.]

at 6f ]. ät 1. ot prep. — ot söma)i, ot vintati, ot dan, of må^iij-
o. s. v. Mot sommaren, mot vintern, mot dagen, mot
morgonen o. s. v. (vid tidsbestämn.). — ^nt a ha na ot
tis. Det är likgiltigt (exx. under någon),
af er ötar adv. 1) Igen. — a du harm mp otar? 1) Tillbaka.
härska fid^,picirt. koma qtar. [Mycket allm. ord]. —
otär o fram Af och an. t. ex. ha gar håra otar o fram
o tag kar.
återväg otarvkfj ut. pl, m. — ja a 'po otarvaip mp.
återvända s. förek. l)lott i uttr. mta ötarvandu.
åtminstone btminstom adv.
atra [sig] öta^^a sv. vb. rflx. 1.

åtskilligt qtsisiht adv. — nou- lama tid qtsU>ht mair av.
åtta r. äta n. card.
åtta s. öhi f.

[attatio] *attotie ^) ötuti- n. card.
[attationde] *attotionde ötutmnd n. ord.
åttonde Ot^md n. ord.
'•^atvare^) ötvår/- i tis. tfpk o. Tycka illa vara (se tycka).

^) Uppg. äfven för GK., Vö., Py. o. Rg. ; U (o) genom infly-
tande frän första stafvelsens vokal. ^) Np. Lfj. sammalunda, Bo.
fik qtvara. Tis. är säkert elliptiskt.

32

49H

ä I s. k pl. obr., ii. Bokstafvens namn.

ä II [). i\ interj. Ah; t. ex. a, va du^sku badas! (d. v. s. böra

ta stryk)-
*äa^) å böjn. y brukas i bspr., t. ex. vd hon/- a-a-a'^ d. v. s.

cacare.
äfja åvni 1. åv/jn ut. pl., f.
äflas avlas sv. vb. dep. 1-
äfsin^- I éfsi^g pl. -ar m. & f. Afklipt trädände.
*äfsing2) II afsigg pl. -ar m. & f. Den sist framfödda af

ungar 1. barn.
älven — ers. af inetl, ocli.
ä^a ag sv. vb. tr. 2.
äj»"ai'(' agar m.
ä^g I åg pl. -ar f. Bett.
äg^ II åg n. Ovum.

ägga ftr/ sv. vb. tr. 1. — a^ska mt ag up sa, sostenand.
ägg-gula ågihlu 1. vanl. kghlu f.
ägg-hvita ågvltu f.

ägg-*plad(la ^) ågpUdu ut pl., f. Maträtt af förlorade ägg.
ägg-skal ågskal n.
ägor ågur pl. t.
äjder åular pl. åulrar m.
äkta éXto oböjl. adj.
äktafolk åktafålk 1. -/o-^ä; n. — Jia ha dqd hona f)f. ma^g

aktafoXk ma vqra.

^) Jfr Sm. Bl. äa v. 'cacare' (Rz 1 a); allm. är a-a idm &
ntr. -) Annat ord än föreg. ; *äfsing I jfr ags. efsiatl 'afklippa',
men *äfsing II ■<; *eptingr, jfr isl. ept 'efter'; S trol. från föreg.
Återfinnes i Na. 'efterkommande, arfving' o. SM-e 'liten gosse'. ^) Jfr
hsv. platt adj.

490

äktcuskii)) kkUjskap n.

äldiM' älst aljlar komp., élst superi., adj.

älf !'ilv pl. -ar f. Vanligare är ä 1. *ag;.

*älfiiuss V) åhmks ut. pl, f.? Vattenklöfver, Menyantbes tri-

foliata. — Gr. § 64, 8 «.
*älfmisskorn dUmasköri n. Enstaka stånd af vattenklöfver.
älg nig, def. dUp, pl. älgar ni.
älgört — se alblomster.
älska rU,sk sv. vb. tr. o. intr. 1. [Sälls.]
iilskliiig — se kulttii fi.
älta v. filt 1. ålt sv. vb. tr. 1.
'•^älta 2) s. I altu 1, åUii f. Knådad degklimp.
älta s. II åltu 1. éMii ut. pl., f. En barnsjukdom („engelska

sjukan"), som yttrar sig i bl. a. storbukighet. — Jfr '^'ris II.
jiiiibar åtnbar n.

äiubai'-*kiiäppaii åmharknhpan n. Handtag på ämbar.
ämbete åinbait n.
ämna — ers. af 'hnära.
ämne åmn n. Sä kallas t. ex. deg, hvaraf bröd skall bakas. —

a amm gohs mp, so ja far haka?
iin p. I ka konj. & adv. Än.
'•'än 3) p. II an konj. Men, utan.

ända v. ind sv. vb. intr. o. tr. 1. — andas sv. vb. dep. 1.
ända p. anda adv. — anda ti stan. — anda tds nmiv.
ände éinda m. — ha tow m sisitna anda. — va?j ska ja sita?

[Svar:] Sita x^o anda dan, ta sat mo^cjm to hu va hrmd.

— Syn. perä fi.

1) Np. dltmhs f. Strf. édwim [folketym.!] n. idm, Gcta (Åld)
fé^masa f. Primula farinosa. Rz 845 härleder ordet från ett *äle
"al' (Ko. Hsk. *äl m.). Betyder ej missne, ehnni med anförda
växtnamn besläktadt. ~) Åtm. Öb„ EF., o. Nyl. ^) isl. en fsv.
(en: Öh., Hvbfj., Fby, Nyl., Hs. (Rz 846 b).

5UC)

ändlös åndlhs adj. 1) Utan ände. 2) Tröttsam, om person. —

du a so andlqs -hdq, int ark ja ma da na mair.
ändra anda7~ sv. vb. tr. 1.
[ändring*] ='-änd<'rning- ^) andarir^g pl. -ar m. 1. f. — ska ha

mt va^i^un andaii^^g mp > vadarla>ih'^
ända antö adv.

äng ä^g, def. ancUa 1. åndzi, pl. å^gar 1, mcUar f.
ängel andM pl. andéilar m.
[anger] ängrar ågglar^) pl. t., g.y
ängslas — ers. af *ångstas.
ängslig å^Xli adj. — Ex. under kiss.
ängsnll — se tuflock.
änka ånfki ^) f. — ha, som tar m anUu. ha far hol o hantkir

(1. hackar) Ordspr.
änkling ågkli^g pl. -ar m.
änklings-sorg k^kUgsbnp m. def. förek. i ett ordstäf. anfördt

under armbägsstöt.
änne km n. Anv. allmänt i st. f. panna = lat. fröns,
ännu hn'Ui(w) 1. anu adv.
äntra 1 antar sv. vb. tr. o. intr. 1 = hsv.
'^ äntra *) II antar sv. vb. intr. 1 [abs. 1. mot nan] Käbbla,

tvista, disputera.
*äntra III antar sv. vb. intr. 1 Teka vid bällspel.
[äpple] *äppel ^) åpal n. — [Äppleträn växa ej pä orten].
ära s. (h''u ut. pl., f. — ha jmivar (rni ov fa]t^i.
ära v. ch- sv. vb. tr. 1.

') Fby, VNyl. -) Gsv. Rg. sammalunda; sing. *änger Rz
120 b. ^) fsv. cenkia isl. ekkia f. *) Kv. o. Kr. likaså; Lptr.
Sörb, äntras Vara envis och enträgen', jfr No. äntra 'stride imod,
gjere modsigelser' nlty. antem. Af part. gerra. and 'emot"? "')
Öb. f. ö., Fby Nyl. Estl. Ru. Gotl. Dl. Åm. Fryksd. likaså, Sk. Bl.
apel n. Ordet måste anses tillhöra den finnläudska högsvenskan.

I iii't'n<l<'] "ärande •) nrancl n. 1) = lisv. 2) Sak i allmh.

— ta kan int bara tvo fcrand, jita o st^^it Ordst. —

Gr. § 217.
=^ärt"-) férv pl. -ar m. 1. = sg. (1. -ar) n. Lieorf. — Gr. ij 215.
iirfva érv sv. vb. tr. 2.
*ärfvas '^) rérvis pret. o. sup. érv^st vb. dep. Uppskjuta mänga

strån frän samma rot, om säd; t. ex. roipji Jia mt rrrvhst

na a)j.
[ärg] *ärg-a *) s. fcrga ut. pl., f.
arga v. érg sv. vb. intr. o. tr. 1.
ärg-[ig] --ug- cérgu adj.
äril rérd pl. d-rdar m. Ugnsbotten.
ärja éri- pret. dl ^) sup. (érjd vb. tr. Plöja.
*ärjare ") rénjar m. Plöjare.
*ärjiimg férintgg pl. -ar f.
ärlig (i'h 1. (['t-Ji adj.
ärm f!'rm pl. -ar f.
ärinspjäll (érmspjalfl 1- -^P'.''M "•
äriia — ers. af *iiiära.
[ärr] ''^är ') rh- n.
[ärrig[ '''ärug ^^) <?;•(< adj.
'■^ärter artar pl. t.

[ärt] -korn ='=ärter- ") rértarkori n. Ärta, ärt.
[ärt]-land '''ärter- fhiarland n.
[ärt-refva] *ärter-ref értarkw pl. -ar f.
[ärt]-''=sked *ärter- férta^Ued pl. -ar m. Ärtskida.

M fsv. rrrandi n. Med samma vokalisation i Öb., Vb., EF.,
Nyl., SM-e o. Sk. — Estl. äfven i bet. 2. '^) Öb. Ko. Hsk. Na.
(m.), Nyl., Estl., Ru., Sdm.; i Sm. ärfve ra.; isl. orf n. ■^) Nyl.
ärfva idm. *) Vörä. •'') isl. aröe fsv. arjyi. **) fsv. (criare m.
') Fby Nyl. Sörb. *«V, Vä. *äre n.; fgutn. 1)1. er ii. '^) Fby.
") Begagnas ss. sms.-led i Öb., Estl., Norge. .Jfr [fot]ände *totter-.

[iirfj-skida '''ärter- firlasU)du f. Ärtskitla.

I ärt] -sop jm ''=ärter- érf.asdpii f.

lärtj-spratt' '"ärter- fcrtasprdta m. Stäng, långs hkn iirtrefvor
klänga sig.

äss é,!i n.

ässja åsm 1. ästju 1'.

ässje-knit' dsikmv pl. -ar m. Redskap (staf med en vinkelrätt
däremot stäld brädbit vid ene änden), hvarmed kolen om-
makas i ässjan.

|äta] ''ita ^) v. jUa pret. 6t sup. jtU vb. tr. o. intr. — jita
so du svartas o arb&it so du frmsar! Ordst. — je mn
na mat! [Svar:] jtta du ta fatt- ha staiji-! — Se *g'liifsa.
'"jUlupska, '"griita [sig]. ="])läiiga, ])äiitätä ti.

[*äta] ^Ita 2) s. :fdu f. Krabba.

'''ätaiide-tid ^) fdantkl ut. pL. m. Måltidstimme.

*ät(as)-värk jltasvcerh ut. pl.. n. Mat. — ja val fnl^t/- ku/
fram ptasv(erpi mf.

ättika ätiisu *) ut. pl.. f.

['''ätlig"] ''itiig: ingår i sms. *stor-ätiig. qv. v.

ö.

<i I thfj ■"') pl. -ar f.. stundom m. — <'^}f]tt \)\. def. är det
gamla och ännu af allmogen enbart l)egagnade namnet
för Larsmo.

'() II Ii pl. obr., n. Bokstafvens namn.

1) Gd jitä, N}I. Rg. W. Nu. Ru. ita: Vö. Np. Dl. Fhv

D.Gsv. *jäta fgutn. ieta: isl. eta st. vb. 2) jsi. eta fgutn. i/fta f.,

kvarlcfvande i Dl. o. Vb. ») Fby, Ksl. dtanfkl Estl. jtaf' m.

*) fsv. HiJda. ■') fn. 01/ f.

5o;j

öbo i')]/jbnir pl. -bonar 1. (vanl.) -hiiar m. Larsmobo. Dessa

betraktas med sneda l)lickar af Pedei'sö[re]boarne och

betecknas därför med mindre hedrande ei)itet. — H-ifjhiia

t/ mas — se under '•'timlmlas.
öbo-inaft'e mf}bumåga m. l)etecknar 1) en fetma, tillkommande

Larsmobor. — tn har H\pjbumcic)a. 2) Larsmobonde

okv.
öbopäls (')}fjhiphls pl. -pcJmr 1. -])hl,^ar m. 1 ) Päls. sådan som

af Larsmoboar användes vid sälskytte. 2) Larsmobonde,

okv. — Imy ma^g Imtul^fhn gar a po am ojpjbupah''^

hånfull fräga till Larsmobor.
öda od 1. %fZ sv. vb. tr. o. inti-. [}»a na\ \. — a^ska'nt qd

krmh po krokuna Ordspr.
öde 0dh ut. pl., n. — ha va nu odi- mat.
*ö(les-gTäf H}fchsgrav pl. -ar f. Slösaktig mska. okv.
*öd-fallen ') odfåh adj. Fallen i öde (t. ex. om trägärd. åker

m. m. d.).
*örtift- -') Hl ad]. 1) Ödslig. 2) Ostädad.
ödla udlii 1. qlu f.
*ödlig'3) é}fdh adj. Slösaktig.
ödmjuk (jmj/hk adj. — tåkarfmjijikast^) Tackar ödmjukast!

Jfr Gr. § 64, 7.
*öfla ■■') oval sv. vb. intr. 1 : 1) Orka. 2) Idas. — ja bvlar

a.H ma hijc skrivast- na mp marr.
öfre öfverst 1. *öfrast '') wi-a komp., övrast 1. (ka^t &. Nvast

superi., adj. o. adv. — ? ovra lagi 1. hjf- tis. Bland de

främsta.

M Jfr Ksl. gq i oifdl 'Ijlifva öde' (Porkk.). -) ÖNyl. i l)äda
Let.; No. oydcn 'forladt'. •*) Jfr isl. cyöilegr a. "förgänglig'. •*)
Detta uttal är allm. i Sv. o. Fld. '') Kr. NVet, sainmalunda i bet.
1, Vö. *öflas i båda betyd.; Re. Np. Na. åval Sj. åvlas idm
(ish. i bet. 1) ■= isl. efla bl. a. 'förmå'; b i P.-P. är r-omljiid. "*)
Vö., Ksl. likaså; V från komp.

r)()4

'NilValrejn i))vran komp. förek. atm. i ortnamn, t. ex. övran-

sUlfU i Sundby.
ijfva 0V sv. vb. tr, 1. — m^sa sv. vb. rflx. 1.
iöfvcr] *yfve, *ifve i) }pvi 1. ivt prep. o. adv. — Gr. § 19 I

1 «*>; Nx Alsl.Gr.'^ § 126. — vil m Wh, wi! ropar färj-

karlen vid Larsmovägen.

■}'fjVh sa 1. ivi sa tis. Särdeles; trer va so ivi sa tmpUxp

folk.
|öl'verj-alt ='\vlVe- }pvt- 1. htålt adv.
|öfver]-ariu *yfve- }pvtårm pl. -ar m.
löfver|bor<l ='=yfve b. fpv^- 1. hébol adv. — ha fal }fvihol

i Sim o drukna.
|öfver]-del *yfve- 2) jpvh- 1. iVidad pl. -ar m. 1) Öfre delen af

ngt i allmh. 2) Öfre delen af fruntimmers lintyg, ofta

af finare väf.
iifverdrag- — se var s. II.
|öfver]-eus ''^yfve- fpvé- 1. måms adv.
I i}fver]-falla "yfve- fpin- 1. kifål pret. -fnl sup. -f')h

vb. tr.

I iiiVer]-gifveu ^) ='\vt*ve- \pvtjm adj. Uppsluppen, glad.
I öfver]-gaiig *yfve- -jpv}- 1. ivujagy (pl. -ar sälls.) m.
I öfverj-haiid *yfve- }pvi- 1. ivhhåuda f. def. (ut. pl.) i-tls. Jia

tar \pvilianda Det l)lir öfverniäktigt.
iöfverj-het '''yfve- ypvt- 1. mhht ut. pL. f. — }fv^lmyta har

lägg armar Ordspr.
[öi'ver]-läder '-''yfve- }pvt- \. ivdadar ut. pl., n.
|öfver]-läpp *yl've- fpvi- 1. kdap ut. pl.. m.
[öfverj-morgoii '''yfver- fpvmiöru 1. i^fpvtmdrii adv. I öfver-

morgon.

^) Öb., Vb., EF., Nyl., Estl. Rii. [Na. Pä. Msk. iJUfj gjii
utjämning], fsv. >jvi(r) ivi(r). ^) Dl., Py., Estl. idm. '^) Nyl., Estl.

505

[ötVer|-rock "•\vfve- }pvi- 1. U-trok pl. -ar m.

[ölVer-se] *yfve-si fpvisl pret. -so 1. -sofj sup. -s)t 1. -s}f]

vb. tr.
|öfvt'r|-si(la -'\vfve- fpvisHn f. <let'. (ut. pl.). ÄtVen <'jvrans)dn

f. def.
öfvcrskrift -- ers. af ytterskrift.
ilfvei*ste wa^t 1. öWtS^ pl. -ar m.
1 öfver-staiideu] "yfve-ste^en? jpvi- 1, wisthj/- p. p. o. adj.

Öfverständen ; t. ex. noiv a Jia bra san alt a ipvi-

staiji.
|ölvei'J-tala *j'fve- }pvitul{a) sv. vb. tr. 1.
I r»t'ver]-tyga *ylve- fpvdijg sv. vb. tr. 1.
I öfvei*]-täg *yfve- }pvt- 1. mtog n.
ölVerviiitra — ers. af *vmtra (öfver).
[ötver]-ända *yfve ä. fpvi- 1. Ivhåncl adv. — he^ har 1. dz-h

xpjVhjBind fm- a.
|öfver]-ärni *yfve- }pvi- 1. ivKerm pl. -ar f.
r><^a 0ga pl. qyw' n. 1) Oculus; pl. def. qguna. 2) Ansikte:.

pl. def. 0gu. — Således ho qguna men mat 1. mtt t ogu.

— lägg i 0gu Flat. skamsen. — ha int qga sir hhqvar

int jmrta gröt (gt) Ordspr. — Se dödmöss.
[ö^laj ''ygla ^ fpglu f. — Syn. -'hällan, '^litsa.
|ögoiil-hår *öft'ua- ijgulmr n. (3oll. (ut. pl). 1) = lisv. 2)-

(jgonbryn.
ir»goiiJ-lock *ögua- qgnlok n.
[ögon]-sten "'ögna- égiistam pl. -ar m.
iik ''i}pk n.

^) Rqv. VI 537 a upptager båda Ibrmerua ss. uhsv. — ygltt
s;iges ofta af äldre folk i hela Fld, t. o. ni, bland de ., bildade'",.
och är ensamt använd form i diall.

506

«

öka ^>uik sv. vb. tr. o. intr. 1. — ha lia maka ? ofja \'attnet
har stigit i an. — U mih aciv. tis. Till, på köpet.

öknaiiiu mnknåm ii.

ill 0I ut. pl., 11.

ölost 0VM ut. pl., m.

öm 0m adj. ,

rniifotad mfota oböjl. adj.

ömka — ers. af yiika.

[ömkaiij Rynkan ingår i sms. m«^dömkan qv. v.

ömma qm sv. vb. intr. 1.

iJmsa NM^ 1. }fjms sv. vb. tr. o. intr. 1.

r»msf rni^t 1. fpmsi oböjl. adj. — po ^m.p suluna Pä båda si-
dorna, ömsom pä den ena 1. den andra.

öm[tålig] '^-tälug- émtulu adj.

önska msk sv. vb. tr. o. intr. 1.

[ öppen 1 '-'^yppen ^) 1. *ippen ffpt 1. qn adj. — ta dttva t^n
Öppna dörren.

[öjjpna] *yppna 2) ffpn sv. vb. tr. 1. — Hällre tq fpjn 1. qn,
se föreg.

|öppning'| *yppning- ppni^g pl. -ar f. — Se *glada II,
''^giänna.

'•^ör ^) (har pl. -ar m. 1) Sandbank i sjön. 2) Holme.

öra qra pl. fmir n. — jci^ska hpft ^q) wuna po da ! — lagar

(jruna at naka Är likgiltig för 1. värdslös (lat) med ngt.
lafa ga tn jmimi ana (1. ama) o mt pmim ana qra
Ordspr.

1) fsv. ypin, uppg. frän Öb., EB\, Nyl., Estl,, Ru. o. Gd
{Rz 835 b), i-omlj. i förh. till isl. openil [i äldre fspr. opemi adj.

> *oim/a opna ypna vb.]. '^) Fby, Nyl. ^) isl. mirr fsv. ör

m. 'grus', hkn bet. ännu är den enda i SM-e, Gd, Estl. o. Rtinö;
'sandbank' Fby; [ish. stenig] 'holme' Öb., Hs., Vä., Nyl., Värmlands
Älfdal. (Rz 15).

507

örlil qrfd pl. -ar m.

örhal iirlml n. Öronöppning.

ör-kä(la m-hodu ut. pl., f. Örvax.

r>i'u ini j)l. -ar m.

iii'iig'attsvai' Q>}(jusv()r n.

öiiii |-ljiul 1) o/:y^'f^ ut. pl., n. Tystnad för öronen. — va nu

Upst so ja fm- ha na 0rjmd d. v. s. stillhet 1. lugn för

öronen.
örsuilkb (j,p}}fj pl. -ar m.
rn'-'''siiipe ■-) 0^-fikpa m. Örsnibb.
ört mi. pl. -ar f.
iirvärk érvcerk ut. pl., m.
ösa '')]fs sv. vb. tr. 2.
ös-fat n^fsfut n. Öskar.

(Ist •') I t')}j;:st (pl. -ar obr.) m. Ösrum i bakände af l)ät.
*öst II qst ut. pl., m. Öster.' — i^åst 1. i^éstij, adv. Österut.

— Vin a po 1. mot ostn.
östan s. 0stan ut. pl., m.
iistaii p. qstan adv. Österifi'än.
östanväder 0sta(n)vadar ut. pl., n.
'•'östast ^) 0stast adj. o. adv. superi. Östligast.
=''öst-et't|erl fjstht adv. Österut.
(Ister (jstar oböjl. m. o. adj.
(Österbotten osteMtu ortn.
österbottnin^" östeMtmgg pl. -ar m.
r>stei*bottnisk qstahötmsk adj.
(isterbottniska ostahbtmslm f.

\) Innehåller (isl.) hUöÖ n. 'tystnad'. ■^) Rg. o. Gsv. ^) Öb.,
Hvbfj., Bl-., Kkr., EF., MNyl., Uppi., Sdm., Hs., Vb. (Rt: 840 b).
Står ellipt. i st. f. *ös^[re|-n(m isl. mistr-rmn n., af oiistr gen.

-r6f ni. 'ösning'. *) isl. otistastr.

508

öster-eft[erl osteyat ad v. Österut.
*öst-iiorrtan 9 éstnöla ut. pl., m. Xordöst.
*östnor(lanväder mtnolavkdar ut. pl., n. Nordöstvind.
^öst-sniman 2) {jstsuna ut. pl., m. Sydöst.
*östsuiinanväder mtsunavkdar ut. pl., n. Sydöstvind.

1) Öb., Nyl., Estl., Ru., Vb., Åm., Nk. (Rz 16 a). '^) Öb.,
Nyl., E6tl., Ru., Vb., Nk. (Rz 16 a).

509

Tillagg.

A. De vanligaste iiomina propria och deras former

Adolf ddolt, Mos.

Alarik ålan.

Alexander sandar, sägh.

Alexandra såndra.

Alfred rUfrad, cd, åft, af.

Anders änt

August ägiist, äta.

Augusta agusta.

Axel åka, åki, åk, åta.

Beata hat.

Brita U^ [< Birgitta, eg. keltiskt namn].

Edvard édvarl, édu, édus, éda.

Elias kljas 1. ahjas, ila.

Elisabet lis, håh.

Elvira vira, vlrii.

Emanuel måna, mågk.

Emeli hni.

Emil mil.

Erik amk.

Erika rika, riku.

Eerdinand ndnti.

Fredrik frédrik, fript.

510

Fredrika frkla, frklu; drika, driku; r/ka, rika.

(il a br i el gäh.

(Wov^ (jårj, (j6(/a.

Helena Una, lénii, Ini-

Henrietta jafa.

Henrik hdik (fi. Heikki).

Hesekiel Juskal.

In^ebor^ igrp.

Jakob jqkop, jap, jöp.

.lobanna hä^h.

.loliannes jäna^ jiik, juha, jät.

Jonas junu.

Jnlius jiil.

Karl kål, kd/u.

Karolina Ihiu, Un, Ugk.

Katarina kdij, kchs.

Leonard löna, Uvu.

Lovisa loiva: visa, visii; luha, luda.

Maria mrhja, mihj; mija, mijii, ml; mimi.

Matilda Ulfja, Ulcfu.

Mattias mät.

Mikael mik.

Nikolaus, Nils niklas, ntk, nis.

Olivia liva, Uv; viva, vivu.

Samuel såmul.

Severin sévi.

Sigfrid st^i.

Sixtus stki.

Sofia flja, ftju, fi; ftfi, fikeji (qvs. ty. Softechen).

Susanna sdna, simi.

Valentin vdltar 1. vdMar.

Valfrid vdh.

511

\'iktor Vik, vtki: kiki.
\'illielm vilham; vUi, vtL

B. Husdjurs namn.
Hundar.

Hektor Jidktiir.

hvad sade du va^så^du.

Moppe [-< mops] möpa.

nätt nitu.

peuikka fi. (valp) jpåm.

IVkka fi. (= Petter) pdka.

INmtns pöntus.

Prisse pnsi.

Kafael? råpa.

snäll snilu.

ti'Ogen tröfjan.

usko fi. (tro) u.^ku.

^'appu fi. (Valborg) våpu.

Hästar.

blacken ^låUi.

IbläsenJ *blisen hUs)}.

Ibläsi^t] hufvud ^blisugt bUsiiMvu.

brun hnjin.

brunte hrihitt.

[^rallen] ^grälen </ré>*,.

Isabella bala.

'''pian p/jii.

512

röd rön.
i'ö<l-*lunka vfiliigka.

Kattor.

j^;ralk' tjröla. Brulias ss. namn pä gråa kattor.

kiUna — hvilken är ordets etymologi? Namnet är mycket
vanligt. Månne Korinua? Detta kattnamn brukas i Hel-
singland (Nordlander Sv. Landsm. I 426).

*lilla U/a.

3Iikael »?//.

-'hniiTC 7mri. (VNyl. mir m. 'kisse': jfr nlty. mirren vli.
"winseln').

pyre pyn. Ytterst vanligt kattnamn i hela svenska Öster-
botten.

pärla 2^ålci-

*rämiuel rimhln. — Jfr p. ol6 !

Tommy ioim.

Kor.

Emedan hithörande namn äro jämförelsevis få, uppstäl-
las de alfabetiskt och ej (ss. hos Nordlander Norrländska
hnsdjursnamn Sv. Landsm. I 373 ff.) ordnade efter epitet.
Ohs., ang. namnen pä -gas, Nordlander, a. a. 401 ff. och
ang. dem pä -lin ibdm pp. 407 ö".

l>jörn hjipi
Blenda hUnda.
blomma hluma.
blomros bUmros.
blomster blömstar.

513

*(lansik ddnstk. Jfr Nordlander a. a. p. 407. Bildadt efter

förebild af t. o\. Ii. mausikka.
donna dötja.
fager fdgar.
from frihna.
fröken frékan.
g'1'anu-gäs grd^gos.
grannlåt gränlot.
*haglug hdglu.
I hallon] *halla hälu.
*lijälina jålma.
livita hufvudet vltajiiivu. Obs.! Namnformen till hälften

högsveusk.
hvitgås vHgos.

kaunikki fi. « kaunis Täcker") håumk.
krona krona.
kut hkti.
lejon Utju.
lilla Ulu.

[lingon] *linga Uggu.
lingonros Uggurbs.
*lock löUi (d. v. s. eg. Loke?).
majgäs mdijgos.
niansikka fi. (smultron) mdns^k.
man-gas m&ggos.
n}'gäs nygos.

nättgäs nitargos. Namnformen är ej österbottnisk.
onni fi. (lycka) 6m.
pärla yala.
ring ri^ga.
[ros] *rosa rosa.
rosöga rosfjga.

33

öl 4

iMHl^ås wgds.

rödkind rétsht.

rödlin réUn.

rödsida résldu.

*röllug; ryplu.

skön /ma.

skön-gas féggos.

[smultron] *smiiltra smultru 1. smuXtru.

*snubbiig smih, sniihu.

*sj)räckla spriklu. Anv. ss. namn på spräckliga kor.

stjärna sUrériu.

svart svårlu.

svartgås svdrtgos.

svartkiud svår [Sm.

svartsida svårfjldu.

svärta svértu.

Flere bland dessa användas äfven som oxnamn, isynner-
het hjmi, fdgar, hwU, léaju, löist, sniih; de på -g'ås begagnas
uteslutande såsom namn pä kor.

C. Tillägg- till ordförteckningen pp. 1—508.

Ur professor Freudenthals anteckningar *) hämtade upp-
gifter betecknas med F. Ett [ angifver att uppslagsordet in-
går i själfva ordbolfen.

[ [allra] *alle åh jte dh adv.

[ansikte dnsikt n. 1) = hsv. 2) Kind; t. ex. ^a a svuh (1.
suh) om h0gar anstkti mat. [Sälls.]

*) Se inlodn. p. IV.

515

holiag hohåff, def. hohågi, ii. ¥

[bro har i plur. äfven hrönar. F

brofogde hråfogd 1. bröföd pl. -ar m.

I balde böljla m. jte &6/r/.

[bänk heter i plur. stundom hånfjar. Gr. § 144 anm.

daler dalar pl. = sg., m. Jfr Sprpr. I n:o 38!

[ [dotter] *dotra har i pl. äfven détrur. F

[du uppträder också under formen ty) (1. Up). Gr. §§ 25, 3

iS o. 248.
*dåka s. döhi f. 1) Lunsa. 2) Slamsa.
[fikon] *flka fiku f.

[flyga kan äfven böjas: pret. fli^jjpy sup. fludzt. F
[*flöte p<6}pt pl. -ar m. F
fogde fogd 1. föd pl. -ar m.
fradgas frågas sv. vb. dep. 1. F
[fredag — frklast 1. i^fridast adv. Sistlidne fredag.
[färdas fdUis pret. o. sup. också fål§tO'.
förgas f}pgos (pret. o. sup. fipgösta?) vb. dep. F
[ [galnas] *gälnas gåhias sv. vb. dep. 1 . F
[gråta har i pret. äfven grét. F
halftjock hdlvtsbk adj. — ^ lialvisokh bro enl. uppgift =

'jästbröd' i öfriga Fld.
[liafva — pret. äf\^en hd. F
harmas hårmas sv. vb. dep. 1. F
[herre hér, liéri 1. héra pl. hcérar m. — luér vanligast, i

titlar alltid; de två andra ish. om Gud.
[holme äfven halm pl. -ar m.; ish. i holmnamn {-hålmi m.

def.).
hundkyrka. Ett barn o. s. v. säges vara f hunU}prf>iu då

det kryper emellan de utspärrade benen på en fullvuxen

person, ish. om denna samtidigt klämmer ihop dem kring

den krypande.

516

hvässa vds, sv. vb. tr. 1. F

[liälg heter äfven Jdh pl. håliur 1. liåltjar i.

härfträ hcérvtri pl. -trådar n. Härfvcl.

högmod Mgmbd ut. pl., n.

jag ^« 1. ^a, dat. o. akk. ma, pron.

[Ju heter äfven jxp (ish. i Purmo).

[julklapp uttalas vanligen jmlklåf pl. -ar ra.

*kant II förek. i uttr. kant o klart Alldeles; t. ex. ha fy-
stort altsamans kant o klart. — ha a kant o klart llwt.

[klo skall redan i sg. ha en biform klm m. F

[knä heter i sg. def. äfven knadi. F

kontrakt kömtråkt n.

[■-''kudda kiUlii jte kiidu f.

*kudd-liörding kudhhligg pl. -ar (m. k f.) Koherde 1. kovak-
terska.

[kunna har äfven kuna i pret. F

lefra [sig] lava^§a sv. vb. rflx. 1.

[loka loku f. Den båge, som sammanhåller hmmelstänger
och dragremmar i seltyg. (Samma bet. allm. i hela
Finnland).

luggas lå^is pret. 0. sup. -ist vb. dep. Lugga hvarandra.

[*läta har i pret. äfven Ut. F

[marknad skall, enl. en till prof. Freudenthal af n. m. k3a'ko-
herden J. A. Cedeeberg lämnad uppgift, ä orten äfven
kallas mdrtjia m. — en form, som dock ej torde till-
höra Pedersöre-mälet.

[moder lyder i plur. äfven médmr. F

[moster] *mostra mostru f.

nappas 7idpas sv. vb. dep. 1 Tvista. F

[njuta äfven med nj-. F

norr når oböjl. subst. utan genus. — h'a so kalt o so mkrkt
tid up i nar.

Ö17

[nu heter äfven ii}f luiw

I ny adj. — ^jo Jif/t adv. tis.

nypa n/'/p pret. o. sup. 7it/ft vb. tr. — ni/jni^' prot, o. sup.?

vb. dep. F
[nysa] *njusa nms pret. n{Ni(is sup. 7i{ust vb. intr. F (sum

skrifver nj-).
[uätjbat *näte- nihhqt pl. -ar m. Båt anv. vid liske med

nät. P
[ofvanf()r ovaf}p prep.
[ofvanpa heter äfven övampo adv. & prep.
[pligga i bet. 2 'slå' kan måhända jämföras med got. blig^-

wan och sv. plagga idm.
*plittrug' 2J?*fo7fc adj. Mångskiftande, brokig.
prästgesäll praspskl pl. -ar m. Ökn. för en som studerar till

präst; äfven: adjunkt. — Ex. under seminarium,
pussas pmis pret. o. sup. -ist vb. dep. Kyssa hvarandra. ¥
[reservoar kallas äfven sarvdr pl. -ar m.
rothugga råtkuQ pret. -hugd sup. -hudii vb. tr. F
samman såman adv.

[sjunga lyder i pret. äfven sni^gd 1. fägyd.
[sko s. har i plur. äfven skonar.
[skämmas sUams & sUåmis pret. -mda (jte sUmis).
[slagdänga Xladiggu t 1) Simpel visa. 2) Slamsa, okv.
*slätt klat pl.? m. Afmäjad del af äng 1. åker. (fsv. hoyslefr

GL m. 'höslåtter' no. slett m. 'släng, slag' skett f. "Eng-

stykke, Homark' slcette n. 'Hoslset; Grsesmark hvor man

slåar Ho' da. sket s., Rz slet t & n. Gotl. 618 b, slätt

n. Sk. Hll. 619 a).
smak smak ut. pl., m.
[smed heter äfven smed pl. -ar m. F
[smörja har i pret. & sup. också smm-jd.
[snöa] snöga smg sv. vb. imp. 1.

518

*sprtttja spr}'fjUii [d. v. s. spnpUu ?] i. 'En fin trästam, som läg-
ges i hösläde pä bottnen'. F (Nyl. sprytp f. 'språte' m. m.).

[spån spanar pl. t.

[spö heter äfven spkl n. F (Nyl. lika).

stornäsa sUniasa pl. obr., m. & f. Okv.

[strå heter äfven stnkl n. F

stnrskas stugkas sv. vb. dep. 1. F

[säga lyder i pres. ofta siij.

[sätta v. har i pret. o. sup. äfven såt. F

[socken sqkn jte s^^kn ut. pl., g.?

*tinj tfihj interj. Fy! — Ex. under krossa.

*tfå tfq interj. Fy! tvi! — Ex. under *sur s. II.

[*till]bakes *te- hbdkas 'ciåv. Tillbaka.

[tils tils konj. [Sälls.]

[tryta har i sup. äfven frfith F

*tvilling II tvihgg pl. -ar m. Tinning, t. ex. /ta stqt sa po
tvikndzi. F [< *tvinnling, jfr *tviuning].

[udde ud 1. öd pl. -ar m. F

[uppå heter äfven iq^o.

[vara v. heter i pret. äfven var.

[ved heter äfven vå o. véd m.

[veta lyder i pret. äfven våta. F

*ving*elskaft vrggal^kåft n. Stort vridbart handtag pä borr.

[vrida har i målet äfven vr-, F

[välsigna har i imperat. (= opt. 1. konj.) äfven vålshiK F

[*värke förek. också i obest. form ss. verk n.

*yfva [sig] yv^sa sv. vb. rflx. 2 Varda yfvig, t. ex. om bu-
skar; men anv. äfven om kläder; t. ex. pal.pi //va^^a %
starmi.

[ylle ifh ut. pl., n. [Sälls.]

åtel öl ut. pl., m. F

519

Svårare tryckfel. Rättelser.

Sid. 2 r. 7 står: aloåntsimdan läs: alvåntmndan
„ 3 „ 8 tillfogas *åf- efter [af]skuren
„ 6 „ 13 står: bod läs: boel
„ 9 „ 9 „ anstalta^ilu läs: cmstalta^ejn
„ 9 „ 26 ,, bada 3, läs: bada 2,
„ 9 ., 27 „ *busja „ *bussja
„ 10 „ 6 „ arf II — — vattiiarf läs: arv

vattu-arv
„ 15 „ 19 „ bdrfhd läs : bqrfhd
„ 16 „ 6 ., bönsiwk ,, bönsmk
„ 16 ,, 21 tillfogas bås pl. obr., efter *ba.s •"') II
„ 19 „ 19 står: bisit läs: hsit
„ 22 „ 5 „ beta s. „ beta s. I
„ 22 „ 16 ,, bémd „ bmid
„ 27 „ 2 „ blösu „ blqsu
„ 27 „ 7 ,, 'h^da. ,, i^dq.
„ 28 „ 15 „ diUei „ diUi
„ 29 „ 24 tillfogas m. efter hondar
„ 34 „ 7 står: *hjälm läs: *hjäliua
„ 35 „ 10 „ brmdsködas läs: brmdskbdas
„ 36 „ 21—22 står: brödaks? läs: brodaks?
„ 38 ,, 2 står: bräd-*skåf läs: bräd-*skof
„ 38 „ 26 tillfogas br0l0s efter brödlös
„ 43 „ 3 stär: b}p/ii läs: b^/fu

520

Sid. 44 r. 9 står: s. läs: f.

„ 46 ,, 6 „ hemtar läs: hämtar

„ 55 ,, 4 „ liumhaXhölmi läs: humhiillmlnu

„ 55 „ 21 ,, ;)akal läs: jakal

„ 57 ., 24 „ -åial „ -å§^al

„ 63 i noten 1 står: isl. dMskr läs: isl. dölskr

„ 64 r. 21 står: där-*ät läs: (lär-*at

„ 83 „ 16 ,, sv. vb. intr. 1 läs: sv. vb. intr. 2

,, 85 ., 14 ,, fösfo§t^ku läs: fösfa^t^ku 1. fosfosf^ku

„ 88 ., 14 tillfogas Fråga, efter: sv. vb. tr. o. intr. 1

„ 89 „ 20 står: smitliill läs: *smi(lMl

„ 90 „ 18 „ ^vippa s. läs: ^vingla s.

„ 94 „ 6 „ féljd ,, f^\)d

„ 96 ., 19 „ m. „ f.

„ 99 „ 27 „ galga „ gålga

„ 104 i noten 7 står: glidna läs: gVidja

„ 105 i noten 6 „ afl. ,, aflj.

„ 106 r. 22 står: knidarer ,, knfdar&r

„ 108 „ 5 „ gålvqgnl ,, gålvågal

„ 108 ,, 9 „ -*väsel läs: -*vässel (likaså p. 387 r. 21).

„ 108 „ 17 ;, -^ „ -Il

„ 109 „ 17 „ adv. „ adv. o. prep.

„ 109 „ 21 „ gr^f^l pl. gtiftlar läs: gnftl pl. gnfilar

„ 110 ,, 14 ., *troska läs: *tråska

„ 111 „ 6 „ *grummiig läs: *grömmug

„ 112 „ 22 „ pret. gröt „ pret. gröt

„ 115 „ 12 „ la) Ib) läs: ^ ^) ^ ''>

„ 117 „ 16 „ dHw^ läs: dzéw^

,, 117 „ 20 ,, jifsom ,, j}psom

„ 118 ,, 3 „ intr. ,, tr.

„ 118 ,, 9 „ gälla ,, gälla II

„ 120 „ 2 ,5 défcras. läs: dSara (1. dicpras).

521

Sid. 124 r. 12

130
139
141
145
145

7
11

8
14
17

149 ., 19

153 ., 24

154 „ 13
157 ., 20
161 ., 14

161 „ 28

162 ., 22
169 „ 9
169 ,, 24
178 ., 28
187 „ 11
187 „ 27

192 „ 26

193 ,, 5

193 „ 21

194 ., 2

194 noten
mlty.

märr'

195 noten

197 r. 7

198 „ 9

201 ,, 16

203 ., 8

står: so

m. def.

,, vartana

., brysti.

,, po na

„ sv. vb. intr. 1.

„ idlas.

., inat'0§tsQX

„ mArkt

„ jikl§ålm

., kmmas

,, *kaP)

„ "innanförbyxor

„ ågUi

., sv. vb. tr. 1

,, dotra

,, lwsv](st)

„ von

„ alstans

.. på

,, hfsmam

läs: so

,, n. def.

., vart ana

.. hrxpsU (1. hrysU).

,, po nan (o: nåwj)

„ sv. vb. imp. & intr. 2.

„ ijåhs.

„ inafQ^isöX

„ mSrkt

., jwl^alm

., håvmas

„ *kaP) s.

., *innaiiförsbyxor'

„ pl. -ar m.

„ dotru

„ k6sv)s(t)

„ vora

,, krkkist

„ alstans

„ po

„ byjsmam

6 [till *kTidda] tilläggas (på sista raden, efter
kudde f.) 'hjord'. Jfr hsv. sto diall. *stod n.
: fn. stöd n. 'hästhjord'.

3 står: "hjord' läs: idm [d. v. s. 'växtknopp'].
står: vändspake. läs: vändspole.

,, kmnfal^si j(er mt hatm läs: kvin fal t^i j(er
a int haim

., *käx-yx. läs : *tjäx-yx. [Trol. bör äfven-
så skrifvas *tiäcka i st. f *käcka II.]

,, mjhlise, läs: mjéllsa

522

Sid. 203 utgå raderna 23 o. 24 (*käx-}x &c — äterfiiines

under *fjäx-yx).
„ 204 r. 18 står: flott(e)-*kös läs: flott(e)-*kaus
,. 211 .. 19 tillägges: 1. = sg. (1. -ar) n.
,, 212 .. K) står: likasom läs: likasöm
,. 215 ,. 1 ,, sv. vb. imp. 1 läs: sv. vb. tr. o. imp. 1
,. 222 ..16 ,, sv. vb. intr. o. tr. 1 läs: sv. vb. intr. o.

tr. 2
,. 224 ,. 22 bör lyda: läiigskäiik IdggsJwgk pl. obr., m.

Okv. — Jfr läiig-*darjiis m., läug-ilapa f.
,. 224 ,, 25 utgår.
,, 225 ., 27 står: lådar läs: låclai'
,. 226 har ^) bortfallit iför Denna &c a nästsista raden bland

noterna.
„ 229 noten 2 står: hmd f. läs: limd iMd t
„ 233 r. 22 tillfogas märk efter *marka
,. 235 ..19 står: mahårka (&c) läs: makårka (&c) — Gr.

§ 94, 6.
,, 240 ,, 1 ., mmlku 1. mj^lku läs : mié^ku 1. miélku
,. 250 „ 22 ,. m&rkrhd läs: mMcrh
,, 254 noten ^) står: 7-8 „ 2—3
., 257 r. 14 står: nysbiprna läs: nysbfprria
„ 258 „ 12 „ sv. vb. tr. 1 ,. sv. vb. tr. 3
,, 258 -, 14 „ sv. vb. intr. 1 ,, sv. vb. intr. 3
,, 264 ,.11 „ ofrestad ,, ofrästad

„ 265 ,,22 „ okoka „ oköka

,. 265 pä sista raden tillägges: ^) Allm. i Fld.
,. 267 r. 1 insattes efter oin kapp: om^kdp 1.
,, 271 „ 21 står: stt läs: stt
„ 275 ,, 15 ,, m. „ m. 1. f.

,, 276 ,, 3 — 4 står: kudiqnjii läs: kiidu- 1. kudupljii
,, 277 ,. 28 „ pigklapa ,, pigklapa

523

Sid.

279
282
283
284
285
295
299
300
306
311

312
316
319
320
323
323
327

331
332
'344
346
346
348
351
354
354
357
368
372
375

r. 25 står: östa knak van läs: östa knak van

,. 5 tillsattes pUkt efter plikta

,,11 står: sv. vb. tr. 1 läs: sv. vb. tr. o. intr. 2

,. 21 ,. 'pöskontor ,. påskontör

.. 26 .. pl. obr., .. pl. -ar,

i noten 1 står: '^vraplun .. ''''vraplön

r. 3 står: joU läs: jola

.. 24 ,. ripaishrt läs: ripasUhrl

i noten 4 stär: räka sä läs: råka sä

r. 5 stär: sv. vb. tr. o. intr. 1 läs: sv. vb. tr. o. intr.

1 &' 2
.. 1 ,. -mjhl läs: -mjhl
., 8 .. 7'éitigöng .. råtigögg
,, 19 .. *fnttikor .. *futtickor
,, 9 ,. hrawin ,, branwin
,. 7 ,. skot ,, skot, vant m. m.

.. 16 .. 10 „ ^0

,, 26 ,. ^) ,. ^) — och likaså i motsva-

18
27

2
13
13

6
22

2
25
25

4
18
25

rande not (den sista pä sidan).

skatta

^taXt

^§0171

skri}l

upplexa

sv. vb. 1

sv. vb. intr. 1

skö})

sUalkudu

alt

fomsvactéa

snöp

ined

läs: skaftad

„ ^sta^

„ ^so7n

„ skr}fl

„ uppläxa

,. sv. vb. 2

„ sv. vb. intr. 1 1. 2

„ sköp

„ stséJkiidu

„ alt

,, fis(iusvaclza

„ sno^

„ snéfd

524

Sid.

376 1

. 27

står: f. läs

m.

380 ,

8

,, sprattla. ,,

sprattla.

382 ,

12

„ spiltu „

spiltu

402 ,

11

„ stenarne. .,

kvarnhjulet.

411 ,

14

„ svonhäit .,

svönhht

412 .

11

,, svéigmi, .,

své§gm^

415 ,

27

„ SQlA

s6li

416 ,

3

„ sqmggstld „

sönigstkl

419 ,

25

,, sv. vb. tr. 2 „

sv. vb. tr. 0. intr. 2

423 .

25

,, tål pl. -ar m. .,

tal pl. -ar m. & f.

445 ,

, 20 (0. 22) står: tik (tm) .,

tmiv (tmw)

454 ,

16

står : jjöykkiö ,,

pöyhkiö

458 ,.

3

5, iinchst^d .,

undistM

466 ,

1

„ adv.

adj.

473 ,

20

,, våtuvahgg ,,

våtiwalgg

477 ,

3

,, vik n. „

vik pl. -ar m.

480 ,

13

tillägges: adj. efter vku

489 .

24 står: värdslig läs: världslig

494 ,

14

„ éhaku ,, öbäku

495 .

, 18

., ögmhi „ ögmhi

Mindre tryckfel — såsom t. ex. r i st. f. r (där detta,
enl. Gr. § 127 m. 3, bör stå, d. v. s. fför hfgjklmgpv);
bortfallet förlängningsstreck under kons. framför annan dylik;
aks. ' i st. f. ' 1. bortlämnad; uteglömd asterisk; m. m. d. —
behagade läsaren ursäkta och själf rätta.

Pris: 6 mark.

3 2044 106 182 454

^ -...
^-■v:^

•<^- A.