^1
a^:
'^-
'^H^
^ - ~-
•Wj Sife-
•v * * "
l>^-j:^
:"-^-*^'
^.%-1^-'
Ä\.^
t<-^-r-
V;ä^&^:<
.«'iÄ.
Z-HD
HARVARD UNIVERSITY.
OF THE
MUSEUM OF COMPARATIVE ZOÖLOGY.
XtTLU
cxAju //^ IQ,
(TI.
^0--^-
#
v
uaN 11 1901
n'^^'^
<^E^
BIDRAG
f
KANNEDOM AF
FINLANDS NATUR ocn FOLK,
U t g i 1" n a
Finska Vetenskaps-Societeten.
Femtiondenionde Häftet.
"^^^^^
-^i^-
-<^-=#-®'
BIDRAG
till
KÄNNEDOM AF
FINLANDS NATUR och FOLK.
U t gi f n a
af
Finska Vetenskaps-Societeten.
Femtiondenionde Häftet.
Helsingfors,
Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri,
1900.
,r
INNEHALL:
Sid.
Studier öfver de nordiska språkens primära nominalbildning I.
Af T. E. Karshn 1.
Åskvädren i Finland 1894, af .1. F. SnmhU 123.
Studier öfver de nordiska språkens primära nominalbildning II.
Af T. E. Karsten 173.
STUDIER
Ofver
DE NORDISKA SPRÅKENS
PRIMÄRA NOMIMLBILDNING.
L
AF
T. E. KARSTEN.
I n n e fl å 1 1 :
Sida.
Forord IX.
Kap. I. Primäradjektiv bildade med suffixet -o- 1
,1. JM/ .■iVCKj rofcokaHsin 2
a. Redncerade stadiet ^
I. Förnordiska l)ildningar ,
1. Sauiiierinanska adjektiv „
2. Isolerade adjektiv 3
II. Nordiska njbildninuar 7
1. Bildningar på präsensstadiet af afljudaudo starka verli ' „
2. Bildningar på svaga verb 10
b. 8ynkoperade stadiet 12
I. Föruordiska bildningar „
1. Förgermanska adjektiv .......' „
2. Samgernianska adjektiv :..'.... 13
3. Isolerade adjektiv '. ' 16
II. Nordiska nybildningar 20
B. Med rotvokaUsmen c 23
I. Förnordiska bildningar . . .'.'... .. .'. V.'. ... . . „
1. Förgermanska adjektiv. . . . . . ./. ^.. ". . ; . ? • • "
2. Samgernianska adjektiv \ '. . ".T .... 24
3. Isolerade adjektiv 32
II. Nordiska nybildningar 35
1. På af ljudande starka verb „
a. Med präsens-vokalism „
b. Med präteriti-vokalisui 40
2. På reduplicerande starka verb
C. Med rotvokaUsmen ö (ä) 41
I. Förnordiska bildningar . „
1. Förgermanska adjektiv „
2. Samgermanska adjektiv 47
3. Isolerade adjektiv 66
IV
II. Nordiska iiyl)iklniugar 74
J. Bildningar pä af ljudande starka verb „
a) Med präseus-vokalism „
b) Med rotvokalisnien i prat. sg ,
2. Bildningar på reduplicerande starka verb 79
3. Bildningar på svaga verb 81
Ofcjrdkt af -o-damiiiarnaa forittatmi 82
Kap. II. Primäradjektiv bildade med suffixet -io- 88
A. Med svag rotookali.snt 89
a. Reducerade stadiet ,,
b. Synkoperade stadiet 90
1. Ett torgermanskt adjektiv „
2. Sanigermanska adjektiv 91
B. Med rotvokalismen c 92
a. c-stadiet „
b. e-stadiet 9-4
I. Föruordiska bildningar „
1. Förgermanska adjektiv „
2. Samgerinanska adjektiv 96
3. Isolerade adjektiv 101
II. Nordiska nybildningar 102
C Med rotvokalismen o (ä) 105
a. ö-(A) stadiet „
I. Förnordiska bildningar „
1. Ett förgermauskt adjektiv „
2. Samgermanska adjektiv 106
3. Ett isoleradt adjektiv 108
II. Nordiska nybildningar 109
1. Bildningar på prat. sg. af afljudaude starka verb. . .
2. Bildningar på reduplicerande starka verb 111
b. o-(ä-)stadiet 112
I. Föruordiska bildningar „
1. Samgermanska adjektiv „
2. Isolerade adjektiv 114
II. Nordiska nybildningar 116
1. Bildningar på af ljudande starka verb
2. Bildningar på reduplicerande starka verb 118
Ö/'vct\sikt af -lo-stammarnas formation 119
JÄN 11 1901
Förkortningar.
Literatur.
.las. = Norsk Ordbog af 1. Aasen.
Arkiv — ÅTk\\ for (för) uordisk filologi.
Bcchtel, HaKptproblrme — Die Hauptprobleme ikr ludogennauisclien
Lautlehre seit Schleicher von Fritz Bechtel.
Beitr. --^ Beiträgc zur Geschichte der deutschen Spracbe inid Literatur.
Bczz. Beitr. = Beitr äge zur kunde der indogermanischen Sprachen, her-
ausgegebeu von A. Bezzenberger.
Braane, Ålth. Granim. ' = Althochdeutsche Grammatik vun W. Braune»
2. Aufl.
Braane, Got. Gramm. * — Gotische Grammatik von W. Braune, 3. Aufl.
Brwjmann, Grundr. = Gruudriss der vergleicheuden Grammatik der
indogermanischen Sprachen von K. Brugmann.
Bugge, Norr. Fornkv. = NoiToen Fornkvtedi, udg. af Sopfus Bugge.
Eg. -— Lexicon poeticum antiqutc linguai septentrionalis, conscripsit S.
Egilsson.
Fick, \Vbch * -- Vergleichendes Wörterbuch der indogermanischen Spra-
chen von A. Fick, 4. Aufl.
i'/".', Fr."^ — Ordbog över det gamle norske Sprog af J. Fritzner, 1. och
2, uppl.
Gering: Glossar = Glossar zu den Liedern der Edda von H. Geriug.
Hellquist, Etijmologische Bemerkungen = Etymologische Bemerkungen
von E. Hellquist, Gefle 1893 (särtryck ur Redogörelse för Allmänna
Läroverken i Gefle och Söderhamn under läseåret 1892 — 93).
Indog. Forsch. — Indogermanische Forschungen, herausgegeb. von K.
Brugmann und W. Streitberg.
Jcssen, Et. Ordb. = Dansk etymologisk (Jrdbog ved E. Jesseu.
Kalk. = Ordbog til det »Idre danske Sprog af O. Kalkar.
K. Z. = Zeitsehrift fiir vergleicheude Sprachforschung, herausgg. von
A. Kuhn.
Khige, Whch * = Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache von
F. Kluge, 5. Aufl.
Klnge, Nom. Stammb. — Nominale Stammbildungslehre der altgerma-
nischen Dialecte von F. Kluge.
VI
Jjuml — Orfll»oy til de gamle danske Landskabslove etc. af G. F. V. Lund.
Molb. --= Dansk Ordbog af Moll)ecli (1833).
Morph. Unters. --^ Morphologisclie Untersuchungeu auf dem Gebiete der
indogermauiscbeu Spracheu von H. Ostboff und K. Brugmann.
Norem, Aial. Gramm. * = Altisläudisebe und Altnorwegiscbo Gramma-
tik von A. Noreen, 2. Aufl.
Norccn, Orddiibbletter = Om orddubbletter i nysvenskan af A. Noreen
(i Ups. Univ. Årsskrift 188<)).
Noreen, Urg. Lautl. = Abriss der urgermaniscben Lautlebre von A.
Noreeu (1894).
Persson, Wurzeleric. = Studien zur Lebre von der Wurzelerweiteruug
und Wurzelwariation von P. Persson.
J\ Grandr. = Grundriss der germaniscben Pbilologie. berausgegeben von
H. Paul.
Boss =-- Norsk Ordbog af H. Ross.
Eqv. = Rydqvist, Svenska Språkets Lagar.
Rz = Rietz, Svenska AUmogespraket.
Schadc, I7?>r/i 2 = Altdeutscbes Wörterbueli vun O. Seluule, 2. AuH.
Schl. ^ Ordbok till samlingen af Sveriges gamla lagar af C. J. Scblyter.
Hdic. = Ordbok öfver svenska medeltidsspråket af Söderwall.
Sievers, Ägs. Gramm. '^ = Angelsäcbsiscbe Grammatik von E. Sievers,
2. Aufl.
Se. Landsm., Sv. Ldsm,. = Nyare liidrag till kännedomen om de svenska
landsmålen och svenskt folklif.
Tainm, Et. Ordh. = Etymologisk Svensk Ordbok af F. Tainn).
Tklskr. for Fil. = Nordisk Tidskrift for Filologi. Ny Rfekke.
Pork. Suppl '-^ Supplement til isländske Ordböger af l'orkelsson.
Vgf. = An icelandic-englisb dictionary by G. Vigfusson.
Öfrig^a lörkortningrar.
ack. = ackusativus.
adj. = adjektiv,
af b. = af handling,
ags. = anglosaxiska,
anf. st. =■ anförda ställe.
av. — avestiska.
böhni. — böbmiska.
da. = danska,
dat. == dativus.
dial. = dialekt(iska).
d. s. = det samma,
engl. = engelska.
fda. = forndanska.
ffris. = fornfrisiska.
fgutn. = forngutniska.
f ht. = tbrnhiigtyska.
fiud. = fornindiska.
fir. — forniriska.
f ksl. = fornkyrkoslaviska.
f it. = fornlågtyska.
fno. — fornnorska.
fnord, = fornnordiska,
fs. = fornsaxiska.
fsv. =^ fornsvenska.
VII
följ. = följande.
föreg. =-föregåeiule.
förgerin. = förgermanska.
gall. = galliska.
germ. = germanska.
got. = gotiska.
gotl. = gotländska.
gr. = grekiska.
grdf. = grundform.
ieu. = indoeuropeiska.
inf. = infinitiv.
ir. = iriska.
isl. — fornisländska.
jfr — jämför.
lat. = latin.
lett. = lettiska.
lit. = litauiska.
It. = lågtyska.
m., mask. = maskulinum.
mengl. = medelengelska.
m. fl. = med flere.
m. m. = med mera.
mht. = medelhögtyska.
mit. = medellågtyska.
möjl. = möjligen.
n. = neutrum.
nda. = nydanska.
ndl. — nederländska.
Öfriga förkortningar
nht. = nyhögtyska.
nisl., nyisl. = nyisländska.
nno., nyno. = nynorska.
no. = norska.
nom. — uominativus.
nord. = nordiska.
nsv. ^ nysvenska.
p. = pagina.
part., partic. ^ particip.
pass. = passiv.
! pl. = pluralis.
prat. — präteritum.
I prät.-präs. =- präterito-präsens.
i red., redupl. — reduplicerande.
sammans. = sammansättning.
s. = se.
sg. = singularis.
SS. = såsom.
' st. = stam.
stamf. = stamform.
st. vb. = starkt verb.
subst. = substantiv.
sv. = svenska.
j sv. vb. = svagt verb.
u. = under.
urg., urgerm. = urgermanska.
urn., urnord. = urnordiska.
ä. = äldre,
torde förstås utan förklaring.
Rättelser.
Sid 32
i-ad 6 11 ed i t rån:
Falk.
för Falk
„ 35
,. 10 uppifrån:
Hoeka-
„ Hd^ka-
„ 40
3 nedifrån:
verk
„ verb
„ 49
., 2 i noten:
gewaltthälig
,, gewaltthätig
„ 51
., 6 uppifrån:
parallerna
., parallellerna
.. 66
,, 4 nedifrån:
Beziehungen
.. Bezeichnunger.
„ 73
., ]0 uppifrån:
ni äskar
.. nid -skär
„ 75
,, 4 nedifrån:
begreppiitvock-
,, begreppsutvork
lingen
lingen
„ 92
„ 5 . „
gildoer
,, gildoer
■„ 92
,• 1
med
„ till
„ 95
„ 8 uppifrån:
eps-hä-rr
,. ej)s-h(l'r
„ 96
,: 4
1.
„ 2.
„ 98
,, 9 nedifrån:
*ki(wjna-
„ *kiimpia-
„ 99
,, 4 uppifrån:
omkvcpcl
„ omhmd
„ 99
„ 9 nedifrån:
om
,, on
„ 102
,, 13 uppifrån:
Forfseerdelse
„ Forfaerdelse
„ 103
„ 12 nedifrån:
*ivra'kia-
., *nr(Bkla.
„ 108
,, 13 uppifrån:
en-l0p(ar)
„ en-l0p(cer)
„ 109
:, 3
*hau^la-
„ *bm{^iå
Parentesen å sistn. sida r. 6 uppifr. hör lyda: (ieu. rot ö/iC?//*;- :
jfr fht. huhil 'Hiigel, Biihl'. s. Kluge Whch « Miiegen' : Noreen, Urg.
LanM. p. 156.
Icke fiirvillande tryckfel (ss. en och annan utelämnad asterisk
(*) franif. uppkonstruerade former) torde icke hehöfva särskildt påpekas.
Förord.
Föreliggande afhaiidling bildar första afdelningen af en
studie i läran om de nordiska språkens primära nominall)ikl-
ning. De här ingående tvänne första kapitlen afse en under-
sökning af de indoeuropeiska o- och /o-suffixens förekom,st
som stambildningselement i nordiska primäradjektiv. På grund
af nämda afledningars olikartade natur ha desamma icke
något närmare samband med hvarandra. Att jag vid behand-
lingen af o-stammarna upptagit blott adjektivbildningarna till
granskning, liar icke skett utan sin särskilda grund: en be-
tydande substantivkategori (verbalabstrakta) har med hän-
syn till sin stamformation funnit en ingående behandling i
K, von Bahders arbete 'Die Verbalabstracta in den germa-
nischen Sprachen ihrer Bildung nach dargestellt', Halle 1880,
Hvad åter /o-suffixet vidkommer, har detsamma innehaft pri-
mär funktion endast för bildande af verbaladjektiv.
Såsom uppgift vid ifrågavarande framställning har jag
främst förelagt mig att undersöka formationen hos de proet-
niska, grundspråkliga bildningarna, sedan att utröna i)rin-
ciperna, enligt livilka dessa i historisk tid värkat analogi-
bildande. Med hänsyn härtill har vid ordmaterialets syste-
matiska uppställning rotstafvelsens af ljudsstadium utgjort
hufviicliiKleliiiiigsgriuulLMi; inom livarje sålunda erhållen uf-
Ijudskategori ha formerna ordnats kronologiskt efter sin för-
historiska eller historiska uppkomst. Enligt sistnämda indel-
ningsprincip göres sträng skilnad mellan förnordiska och ny-
bildade adjektiv. De förra kunna desutom, beroende af före-
komsten eller frånvaran af identiteter i släktspråken, fördelas
i förgermanska, samgermanska och isolerade bildningar,
hvarvid sistnämda kategori omfattar adjektiv, till hvilka
utomnordiska motsvarigheter icke äro uppvisade, men hvilka
det oaktadt framstå som förhistoriska. Jag är emellertid med-
veten om, att arbetet i fråga om konstaterandet af berörda
parallellformer — med hänsyn till de i detta afseende mö-
tande svårigheterna — icke kan göra anspråk på fullstän-
dighet. Det kan ju ej förnekas, att en del af de som sam-
germanska uppförda bildningarna möjligen äger förger-
manskt ursprung samt att bland de isolerade adjektiven i
själfva värket kunna dölja sig för- eller samgermanska for-
mationer. I detta hänseende har jag i allmänhet varit hän-
visad till den etymologiska forskningens hittils vunna resultat,
hvilka jag efter bästa förmåga sökt tillgodogöra mig. En-
dast en mindre del af identifieringarna äro mina egna.
Det nordiska ordmaterial, hvarpå föreliggande under-
sökning grundar sig, är till en öfvervägande del hämtad
från fornspråken. Till de yngre ocli yngsta perioderna (sär-
skildt de nynordiska dialekterna) har hänsyn tagits endast
i den mån de erbjudit ord, som icke tidigare förekommit
i literaturen. Att vid användandet af alt dialektiskt mate-
rial stor försiktighet varit af nöden, behöfver väl knapt på-
pekas. —
Med 'primärbildningar' förstår jag afledningar fram-
gångna dels direkt ur själfva roten, dels ur starka eller
Itrimitiva (icke afledda) svaga verb (jfr v. Bahder, ofvan
XI
aiif. iiib. \). 4, noten; Hellquist, Aikiv för nordisk tilologi
VII, 1).
Med hänsyn till rekonstruerandet af förgermanska grund-
former har min ståndpunkt i frågor rörande indoeuropeisk
ljudlära varit den af Noreen i *Abriss der urgermanischen
Lautlehre', Strassburg 1894, företrädda.
Upi)slaget till dessa studier har jag fått af Prof. F.
Kluge under min studietid i Jena vintersemestern 1892 —
1893. De värdefulla råd och anvisningar jag såväl af honom
som senare under en vistelse i Uppsala af Prof. A. Noreen
haft förmånen erhålla är det mig en kär plikt att med tack-
samhet omnämna.
Helsingfors i maj 1895.
T. E. Karsten.
I.
Primäradjektiv l3il(lade med suffixeii
-o- o c 11 -io-.
KAP. I.
Primäradjektiv bildade med suffixet -o-.
De nordiska o-stanisadjektivons bildning har förut icke
varit föremål för systematisk undersökning. För de fornväst-
nordiska språkens vidkommande föreligger en beaktansvärd
exempelsamling i H. Zimmers arbete 'Die Nominalsuffixe a
und u in den germanisclien Spraclien', Strassburg 1876, men
författaren afser blott formernas fördelning i vissa betydelse-
kategorier efter beskaffenheten af tillgrundliggande rötter,
icke en framställning af principerna för ordbildningen. Från
modern ståndpunkt ha grunddragen af de germanska o-adjek-
tivens stamformation till först blifvit framstälda af Kluge i
hans Nominale Stammbildungslehre §§ 169 — 179. På grund
af sin öfversiktliga karaktär kan arbetet dock icke taga spe-
ciell hänsyn till något af särspråken. En alfabetiskt uppgjord
samling nordiska (uteslutande fornnorsk-isländska och därtill
blott jämförelsevis yngre) bildningar af ifrågavarande art läm-
nas vidare af Falk (Beitr. XIV, 7 ff.), som därjämte förut-
skickar några inledande anmärkningar rörande formationen
hos o-stammarna i allmänhet.
I det följande meddelar jag en med hänsyn till formernas
rotvokalism och kronologiska ursprung systematiskt uppstäld,
från såväl öst- som västnordiska språk hämtad materialsamling
och redogör sedan för därur framgående bildningsprinciper.
A. Med svag rotvokalism.
a. Reducerade stadiet.
I. Föl-nordiska bildningar.
1. Samgermanska adjektiv.
urg. *hida-, Viola- (ieu. *k^dlo-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) holr
'hul (lat cavus)'; fsv. (Rqv. II, 408; Sdw.) hid, hol å. s.; ä. da.
(Kalk.) Jml 1. 'aaben', 2. 'listig, snild, tvetydig"* i). Västgermanska
paralleller föreligga i flit. ags. ffris. hol 'hohr. Som ordets
etymon gäller ieu. roten k^el- 2) i fht. helan, ags. helan 'hehlen,
hiillen', lat. oc-cido, celare m. fl. af lägg. I öfverensstämmelse
med denna tolkning får man som adjektivets grundbetydelse
fatta 'hehlend, bergend' (s. Schade, Wbch^ 384 b.; Kluge, Nom.
Stammb. § 169, Wbch ^ 170 b.; Brugmann, Grundr. I, 241).
urg. *slaka (ieu. *sldgo-): isl. (Eg. ä^. ley., Vgf.: nisl.)
slakr "^slack"; no. dial. (Aas.) slak 'släp, ikke spaendt eller
stram'; nsv. slak d. s. Utomnordiskt motsvaras adj. af fht.
slach, ags. sleac, fs. slak 'locker, schlai!". Ordet hör till ieu.
roten (s)leg-^), ingående i gr. Ijysiv intr. 'upphöra, gifva efter",
eg. 'blifva slapp' (s. Fick, Wbch * I, 577) *).
^) Nämda nordiska former kunde äfven förklaras ur en stam-
form Vmlha-, *holha-, som utomnordiskt är belagd i ags. holh 'håf
(en förslagsmening framstäld af Doc. E. Hellquist å seminariet för
nordisk språkforskning i Uppsala). Sagda stamform beror på en ur
nedan anförda rot k-^el- framgången /<:-utvidgning, som synes å nordisk
botten vidare ligga till grund för isl. holkr, fsv. holker 'hålk' <^
*hul^-nd-, vernersk växelform till *Jlollia-, samt möjl. för sv. dial.
hölj 'djup göl i sjö eller å' orr (jfr
no. dial. tort), beror v på analogi-inflytelse från afljudsformerna
^verr, *JJvarr, om hvilka längre fram.
urg. *runa-, 'röna-, (ieii. *rdno-): sv. dial. (Rz) ron
'kätjefuU, kåt, brunstig (om människor och kreatur)'. Sub-
stantiveradt med öfvergång till 72-stamsflexion föreligger adj.
i fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) o. fsv. (Schl.) nini m. 'fargalf, isl.
(Eg.) roni m. 'equus'. Ordet hör till ieu. roten ren- i fno.-
isl. st. vb. renna 'lebe burt, flyde, stremme; lobe (om Hundyr,
som ville parre sig)', jfr sv. dial. (Rz) st. vb. ränna, bl. a.
betydande 'vara brunstig (om so, bagge)'.
urg. *sraäa- (ieu. "g^hrddho-): fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) graär
'ugildet (om Dyr)'. För det härmed identiska no. dial. grad
anger Aas. betydelserna 1. 'avledygtig, ikke gildet', 2. 'geil,
brunstig'. Af dessa begreppsnyanser fattar jag den senare
nämda som den ursprungligare och hänför ordet med ledning
häraf till ieu. roten gjiredh- 'gern haben, gierig sein', ingående
i got. grédus 'Hunger', gredön 'hungern', fno.-isl. grådr 'Hun-
ger, Gier* o. a. af lägg ^). Som adjektivets grundbetydelse
framstår således 'begärlig, åtrående', hvarur det historiskt
uppvisade begreppet kan fattas såsom specialisering.
urg. *laka- (ieu. *bgo-)\ fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) lakr\{ ringc
Godhed eller liden Vaerdi'; msv. (Sdw.) */aÄ;er 'dålig' förekom-
mer endast i sammans. c-laker, nsv. e-ldk, dial. i-lak, hvarom
se Noreen, Arkiv I, 172). I etymologiskt afseeude hänföres
ordet af Persson (Wurzelerw. 220) till ieu. roten Idg- ^) i gr.
') S. om denna ordgrupp Fick, Wbcb "^ I, 41, 202, 418; Pers-
son, Wurzelerw. pp. 45, 96. Jfr betr. förev. adj. annorlunda Wad-
stein, Indog. Forsch. V, 17.
2) Till grund för roten leg-: Idg- ligger en 2-stafvig bas 6^6^-
aleg- Leid zufiigen', jfr gr. »Åf^f t rdc 'smärtfull, eländig' (Persson,
anf! arb. pp. 225 f., 281).
XaYsivdöstvd Hesych. ^). En härmed afljudande ieu. rot-
form leg- är belagd i uo. dial. laak'onå, slem', msv. lake?- ' åkWg .
urg. *drusa-: ä. da. (Kalk.) drug 'dryg, pålitlig, kraftig*,
fortlefvande i nda. -dru: sayi-dru 'sannfärdig, pålitlig', oB-dru
'nykter' (jfr Tamra, P:t. Ordb. 101 b.). Till det likbetydande
samnord. adj. *dreusa-, hvarom längre fram, förhåller sig
dnig antagligen som isl. Iiig(-vit7ii) till lii(g(-vitni), om hvilka
former under följ. art. Till grund ligger germ. roten dreus-
i ags. dréogan st. vb. 'utföra, fullgöra'.
urg. *lu^a-: isl. (Stockh. Homilieb. p. 212, Wiséus uppl.)
*lugr, ingående i lug-vitni = fno.-isl. liäg-vitni 'falsk Vidne' 2).
Till grund ligger ieu. roten leugh- i bl. a. fno.-isl. st. vb. Unga.
'ljuga'.
II. Nordiska nybildningar.
Hithörande adjektiv kunna indelas i:
1. Bildningar på präsensstadiet af afljudande starka vei-h.
msv. (Sdw.) -taker i sammans. ful-taker 'mycket duglig,
kraftig' (ust. Ity.): till fno.-isl. och fsv. st. vb. faÄ;a 'taga' (jfr
got. tekan, som är reduplicerande). Angående reduktionssta-
diet i taka jämföre man Bechtel, Hauptprobleme p. 244.
no. dial. (Aas.) vak 1. 'vaagen, eg. fri for Sevn, kvick,
livlig', 2. 'aarvaagen, paapasselig, meget varsom, sky, rsed (om
Dyr)', 3. 'let at bevaege'; sv. dial. (Rz) vak 'vaksam': till
^) Noreens (auf. st.) sammanställning af förevaraude adj. med ags.
ivlacu, ivlwc 'lau' synes med hänsyn till betydelsedifferenson böra
vika för ofvan framstälda tolkning.
^) Nämda sammansättningar hänför jag till den art af s. k.
Karmadharaya-komposita, hos hvilken ett adj. såsom förra led appo-
sitionelt bestämmer ett siibst. såsom det senare. Bildningar af detta
slag äro t. ex. got. galiuga-apaustaidiis 'falscher Apostel', galiuga-
brojiar 'falscher Bruder' (jfr Zimmer, Nominalsuffixe p. 100).
8
nord. sv. vb. vaka, som ursprungl. varit afljudancle, jfr got.
st. vb. wakan samt fno.-isl. part. prat. vdkenn och sv. dial.
(Rz) prat. sg. vöh. Rotvokalen (ieu. d = germ. a) i vb.
vaka utgör (liksom i taka ofv.) reduktionsprodukt af ieu. lång-
vokal (jfr e-stadiet i find. väja- = av. väza- 'Kraft, Starke':
rotf. négi-).
fno.-isl. (Fr. 2) hrifr 'tilboielig, ivrig' (äst. Xsy.): till fno.-
isl. st. vb. hrifa 'gribe efter, tage fat paa, klore, kradse, klo'
(ieu. rotf. (s)krlbh-, ingående i lat. scrlho, jfr gr. axuQ-l-ifoq ^)
'griftbr.
fno.-isl. (Vgf.) JMr 'not ice-bound, thawed': till fno.-isl.
vb. pida 'to melt, thaw', af hvars ursprungl. starka böjning
blott part. prat. Jndenn kvarstår. Förslagsvis antager jag
etymologiskt samband med en ieu. rot tit(h)- i gr. r^r(ö'Tag',
Tit av 'Sonnengott', hvilka Prellwits (Etym. Wbch d. griech.
Spr. 323) förbinder med find. ^if/«as 'Feuer, Glut', tithis^XwwaxQV
Tag', lat. titio 'Feuerbrand', lit. titnagas 'Feuerstein'. Roten
tlt(h)- har ursprungl. kunnat betyda 'lysa, skina, vara varm,
värma' (jfr med anledn. af denna begreppsöfvergång adjektiv-
formerna *}iita-, *haita- 'het', afledningar från primärroten skl-
*^lysa, skina', s. i det följ.). Ur denna grundbetydelse fram-
gick med lätthet nyansen 'genom värmeutstrålning bringa till
smältning'. Jfr särskildt betyd, hos no. dial. thlda 'optoe,
smelte, gjore fri for Is, iscer om Solen^ (Aas.).
no. dial. (Aas.) glnp 'glubsk ; dygtig, fortraeffelig, ypper-
lig, praegtig, stadselig': till no. dial. st. vb. gliipa'gsibe, snappe
efter noget med Munden ; gribe med Munden, sluge, svaelge' ^).
^) Jämförelsen med gr. (SxccQ-l(f-, som blott genom annat
afljudsstadium af den primära rotstafvelsen skiljer sig från lat. SCT-lb-
(s. Persson, Wurzelerw. p. 168, not 3), ger vid handen, att rotvokalen
i nord. hrifa och lat. SCrlbo reflekterar ieu. i, icke tilläfvcntyrs el.
2) Är no, gläpa oaktadt betydelsedifferensen månne ursprungl.
identiskt med ö'ris. svaga vb. gltlpa 'lauernd blicken', nit. glupeil
9
no. dial. (Ross) sUä 'haeldende fremad': till no. dial. st.
vi), sluta 'hffilde fremad' (med såväl stark som svag böjning).
sv. dial. (Rz) stup 'brant, stupande': till sv. dial. st.
vb. stiljya 'falla, störta ned'.
Till denna afdelning hänför jag slutligen
no. dial. (Aas.) mo7i 'omhyggelig, agtsom'; sv. dial. (Rz)
mon 'som har någon person i godt minne, unnar honom väl,
m. m.', en bildning på verb. präterito-präsens fno.-isl. muna,
fsv. muna, mona 'minnas, ihågkomma', hvilket ursprungligen
innehåller präteriti-vokalism. Till ifrågavarande adj. föreligger
en fornform fno.-isl. *-munr i sammans. å-munr ^) (Eg. Vgf.
Fr. 2) 'liendtlig imod en' ^). Beträffande afvikelsen i sistan-
förda begreppsskiftning jämföre man de till rotformen mdn-
i nord. muna (= got. ags. >n2oleQ6c « *^J^oA-) 'schlammig, triibe
(vom Wasser), verfinstert, fluster', figurl. 'verwirrt, bethört',
^o/low 'triibe (to vömq)\ figurl. 'verwirre' (s. Schade,
1) Enl. Fick, Wbch* II, 129 äi- sagda rot belagd äfvcn i
ui-kelt. samt i gr. TSVÖM 'uagc', i fall detta icke står för urspr.
*k2e7ldö (jfr lit. kdndu 'beisse'). Samband mellan lat. tondco och
gr. tévöo) är äfven antaget af Brngmann, Grundr. I, 73.
2) Enligt en af Doc. E. Hellquist å seminariet för nordisk
språkforskn. i Uppsala frarastäld förmodan kunde nedan behandlade nord.
adj. äfven förklaras ur stamformen "äulha-, beroende på en ur baseu
dhnel- dhul- (se ned.) framgången k-iitvklgnmg (dhnelk-:) dllldk-,
som möjligtvis föreligger i nsv. dolk (i fall af V^Zf/j-na-, jfr annor-
lunda Tamm, Et. Ordb. 94 a.) och fno. -isl. fZo/^r fiende (Bcllqu.st,
Arkiv VII, 15) samt enl. mitt eget förmenande i fsv. dulgcr för-
virrad, dåsig' (Rqv. VI), dulglia(-drap) 'fördoldt (dråp)'.
15
Wbch2 944 b.; Fick, Wbch * I, 468; Persson, Wurzelenv. p.
60; Kluge, Wbch ^ 377 b.). Adjektivets grundbetydelse är
'förvirrad, bedårad'.
urg. *dumba-'. fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) dumh-'^i\\m, maallos';
fsv. (Rqv. VI, Sdw.) dumher 1. 'stum', 2/dof , 3/slö, svag, skum';
ä. da. (Kalk.) dum 1. 'mörk, mat (om farve)', 2. 'svagsynet,
svag'; 3. '^d0v', 4, 'stum'. Utomnordiska motsvarigheter äro
got. dumbs, fht. tumb, ags. duynb 'stumm, dumm'. Till grund
ligger ieu. roten dhumhh-, medels nalsainfix utvidgad af dhubh-
i gr. rv(f(o 'räuchere, benebele, bethöre" (jfr u. *dhiibJio- p.
12 i det föreg.). Se ang. denna etymologi Kluge, Wbch ^
80 a.; Tamm, Ft. Ordb. 107 a.
urg. Virubd-: Obelagdt såsom simplex, föreligger ett nor-
diskt adj. af sagda stamform såsom förra led i kompositionen
no. dial. (Ross) ruv-hcerd 'med stridt, busket Haar', en deno-
minativ participialbildning på -ij)a, sammansatt af adj. *ri{,v
(kker', 2. 'spids (om Vaaben)', 3. 'smal'; fsv.
(Rqv. II, 419; Sdw.) miör 'smal'; fda. (Lund) miör i miö-
hund = isl. miö-hundr, fsv. (Schl.) miö-hunder 'vindthund'.
Beträffande sitt etymon är ordet af ledning från en ieu. rot
1) Jfr Hellquist, Arkiv VII, 11.
2) Meddeladt af Prof. Noreen å nordiska seminariet i Uppsala.
3) Jfr Hellquist, Arkiv VII, 11.
19
miu-, ingående i find. mw- mlvati 'drängen' ^). Grundbety-
delsen är således 'sammanträngd, hopprässad'. Se beräff. af-
Ijudsformcn fno.isl. mér (<<*wam-) Noreen, Urg. Lautl. p. 32.
urg. *sli(s)iid-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) slidr, sliör's\ow
(mods. hvass)'; fsv. (Rqv. Il, 419) sliör, sliö, sUö; nda sl0v
(J essen, Et. Ordb. 226) d. s. Med antagande af ofvan upp-
förda stamform ^), hvaraf närmast urnord. ^slewan, samman-
ställer jag adj. i fråga med lit. slekas, preuss. slayx 'Regen-
wurm\ lett. slaihs 'gefiigig' slaiJca 'Art Schlitten', hvilka för-
utsätta en ieu. rot slik^- med betydelsen 'glida, slinka undan'
(jfr variationsformerna sUg- i fht. sllhhan 'sclileichen' och
slenk^- i \it. slenku, slinkti 'schleichen', ags. sZmca?i 'repere',
nsv. slinka ^). Såsom adjektivets grundbegrepp gäller enligt
denna etymologi 'slintande, glidande förbi (utan att taga fäste)',
en egenskap som i själfva värket är karaktäristisk för 'slöa'
äggvärktyg. Jämsides med slidr, sliör förekommer en likbe-
tydande stark afljudsform fno.-isl. slér, af Noreen (anf. st.)
sammanstäld med flit. sleo, fs. dtii, ags. släw 'stumpf och
jämte dessa hänförd till en stamform *sIåiJm- (för de väst-
germ. formernas vidkommande under förutsättning af bort-
analogiserad guttural *).
urg. *bluta-, *blota-: Ouppvisad såsom själfständigt, ligger
ett ur nämda stamform framgånget adj. med bet. 'blöt, mjuk'
till grund för verb. inehoativ. fno.-isl. (Vgf. Fr. ^) hlotna, fsv.
^) Jfr en annan etymologi hos Persson, Wurzelerw. p. 120,
hvarest ordet afledes från ieu. roten oni- vermindern'.
^) Jfr Noreen (Beitr, VII, 240), som utan att för öfrigt an-
gifva något etymon hänför adj. i fråga till en stamform *slwo-.
^) Jfr ang. denna ordgrupp Persson, anf. arb. p. 189.
*) För att icke nödgas antaga ett exceptionelt bortfall af Ji i
denna ställning föreslår jag härledning ur en stamform *slcii^U- (med
aualogisk, från afljudsformen *sli^uå- inkommen suffixbetoning), hvars
guttural Ijudlagsenligt ('Sievers' regel ) redan i nrgerm. tid försvunnit.
20
(Rqv. VI, Sclw.) hlutna, hlotna 'blifva blöt" samt för nisl.
(Vgf.) adjektivabstraktet hloti m. 'a thaw, mel ting of snow', en
förgermansk substantivering^) (jfr afljudsformeu fno.-isl. hlautr,
fsv. hlötei' 'blöt'). Jag afleder adj. i fråga från ieu. roten
bhliicl- i gr. (pÅ,vöccv 'iiberfliessen', Ix-y/vvdaVstv (nasal-
infigeradt) \aufbrechen (von Geschwiiren)', hvadan dess grund-
bet. är 'svullen' eller 'svällande'. Med hänsyn till detta grund-
begrepp jämföre man särskildt afljudsformen nisl. (Jjork.
Suppl. III) blaiUur 'vaad': hl. fiskur 'fersk Fisk'.
urg. *hisa- *losa-: Af ett till denna stamform hörande
förnord. adj., synonymt med afljudsformen fno.-isl. lauss, fsv.
l0ser 'lös', torde spår föreligga i fsv. (Schl.) -lösa f. (i sammans.
rcet-losa 'orätt, laglöshet'), en bildning, som synes likställbar
med de af Hellquist (Arkiv VII, 11) anförda substantiverade
adjektivabstrakten. Med bibehållen a-stamsflexion fortlefver
adj. substantiveradt i fno.-isl. los n. 'Lösning, Oplosning'. Till
grund ligger germ. roten lem- i bl. a. got. fra-linsan, ags.
for-léosan, fht. vir-liosan, nht. ver-lieren.
Förevarande bildningsprincip med lägsta rotafljud tillhör
nästan uteslutande språkets förhistoriska perioder. De från
grundspråket ärfda urtyperna ha endast i ringa utsträckning
förmått framkalla yngre analogibildningar. Såsom sådana
ville jag fatta följande adjektiv, livilka kunna anses nybildade
pä prat. pl. (och part. prat.) af resp. starka verb.
II. Nordiska nybildningar.
no. dial. (Aas.) hurcj {=hyrg, fno-.isl. &^V^r) 2. 'bjerge-
lig, som man kan hjselpe sig med', 2. 'hulpen, forsynet, som
har nok', 3. 'stolt, selvtilfreds' ; sv. dial. (Rz) borger, borg 1.
1) Hellquist, Arkiv VII, U,
21
'stark, rask, fullvuxen', 2. 'giltig, duglig', 3. 'hulpen, belåten,
försedd med', 4. 'högfärdig': till fno.-isl. st. vb. Marga = fsv.
biargha, bicefgha 'iijälpa, rädda något'.
msv. (Sdw.) -hnighdher-, -brogder i sammans. hel-hr. 'frisk,
helbregda': till fno.-isl. st. vb. h-egäa 'ved en hurtig Bevsegelse
bringe noget ud af den Stilling eller Retning som det har og
före det hen till et andet Sted, i en anden Retning' (Fr. 2).
Dentalen i hrughdher (stamf. *dru3;fia-) — liksom i det till-
grundliggande prat pl. brngdum — är lånad frun präsens-
stammen (ieu. *bhreg-dhö 1. ^bhregh-tö). ^).
msv. (Sdw.) -funder i sammans. il-funder 'illfundig' (äar.
Isy.), hvaraf msv. il-fundogher i samma bet. I ä. da. förut-
sattes adj. -*funder af senare ledet i sammans. ild-fundig
(Kalk.), likbetydande med nämda msv. bildningar. Adjektivet
i fråga har nybildats på nord. st. vb. jinna.
no. dial. (Ross) Idukk 'klukkende (om Hone)'. Ordet
sammanhänger närmast med no. svaga verbet klukka 1.
'klynke, klage med halvt udtalte Klager', 2. 'klukke', identiskt
med det hos Aas. förekommande oassimilerade klunka 'klukke,
give en klukkende Lyd (som naar man drikker graadigt), og-
saa om enkelte Fugles, isaer Ravnens, Stemme'. Adj. kan
anses uppkommet på fno.-isl. st. vb. kUkkua i dess af Fr.^
angifna 2. bemärkelse 'klynke, klage'.
no. dial. (Ross) slunk 'noget sammenfalden af Trsethed,
mat og dösig'. Ordet synes vara bildadt på nsv. st. slinka
'slinka, halka m. m.', jfr no. svaga vb. skinka 'gaa mat slang-
ende, slentre mat', som väl är denominativum till föreva-
rande adj.
sv. dial. (Rz) stumm 'fuktig, klimpig af väta, om jord'
beror på sv. dial. st. vb. stimma 'imma, ånga'.
1) Jfr Noreon, P. Grniulr. T, .010; Brugniann, Gnnidr. II. 1052
22
Ett fno.-isl. adj. *bitr. (stamf. *527a-) ^bitande' synes ingå
såsom förra led i sammanss. bit-himdr 'hiåak Hund' (Fr.^ a^.
Åfy.) och Utsått (Eg. Vgf. Fr. 2) 'Sygdom, Vantrivsel hvor-
iinder Kvaeget lider, naar det er befsengt med Utoi-, Lus', eg.
väl 'bitande sjukdom' ^). Till grund ligger fno.-isl. st. \\).Mta.
. .,.:Sv. dial. (Rz) glis 1. 'genomskinlig, tunn', 2. 'gles', 3/tunt
besådd eller bevuxen' (motsv. nyhögsvenska form lyder gles) ; i
nyno. förekommer samma adj., men blott såsom sammansätt-
ningsled: Aas. glis-tent = Rz glis-tändt 'som har glesa tänder'
(participialbildning på -i{)a, jfr det likbetydande no. dial. Aas.
gris-tent, ]\\a,rä förra led utgöres af adj. ^fm 'utaet', s. ned.),
Ross glis-eld 'lid som flammer op en kort Stund', glis-feslc
'raaddent Trse, som giver et slags Lysning i Morke' (karma-
dhuraya-bildningar). Adj. hör till sv. och no. diall. glisa 'glimta,
glittra, gifva ett hastigt sken, lysa genom öppning eller springa',
ett verb med urprungligen stark fiexion, jfr no. part, prat.
glisen. Germ. roten ^lis-^ en s-utvidgning af ieu. basen glili-
'glimma, glänsa' (hvarom t ex. Persson, Wurzelerw, p. 109),
är utomnordiskt belagd i ffris. glisa 'schimmern', ags. glissjan
och glisnjan 'glitzern, funkeln'. En vernersk växelform till
förevarande adj. glis (•< *^lisa-) möter i no. dial. (Aas.) glir
{/ba-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) liufr
l.'kjser, behagelig', 2. 'venlig, mild, kjaerlig'; fsv. (Schl.) liuver,
ä. da. (Kalk), ljuv d. s. Utomnordiska motsvarigheter föreligga
i got. liufs, ags. Uof, fht. lioh samt fksl. Ijiihu med samma
betyd. Som grund gäller ieu. roten leubh- (: lubh-), ingående
i bl. a. find. luhh- 'heftig verlangen', lat. liihet 'es gefällt,
beliebt', Inhms 'gern, willig' (s. t. ex. Kluge, Wl)cli ^ 237 b.).
1) Jfr Kluge, Nom. Stammb. § 174.
2) Den lettiska formens fm-diftong kunde emellertid äfven re-
flektera ieu. au eller ou (s. Brugmann, Gruudr. I, 61, 83, 96).
24
2. Samgermanska adjektiv.
urg. \^ella-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) giallr 1. "^skarp, gjen-
nemtraengenge', 2. ^skriende, skjterende, blank (om Farve)'.
P^ii parallell bildning är mht. g'el (gellcr) med motsv. betyd.
Ordet beror på st. vb. fno.-isl. gialla = fht. géllan 'give fra
sig en klangfuld, staerk Lyd' (af en germ. rotform ^el- 'ertii-
nen' + präsensbildande n ^).
urg. 'skrella-: sv. dial. (Pwz) skräll 1. 'utmärkt, förträftlig,
duktig, dunder', 2. såsom förstärkande prefix (eg. 'skrällande,
dånande, högljudt skräflande', jfr det substantiverade sv. och
no. diall. skrell m. 'starkt dån'). Adjektivet liör jämte paral-
lellen It. scJirell 'schriir till germ. roten skrel- i sv. och no.
diall. st. vb. skrella 'skrälla, braka, starkt åska, högljudt skräfla',
mengl. schrillen. engl. to shrill 'gellen, schrill tonen'.
urg. *s^ra-: isl. (I)ork. Suppl. II) gerr 'graadig, slug-
vorn'; no. dial. (Ross) gjer d. s. Substantiveradt 2) föreligger
adj. i fno.-isl. Geri m., mytiskt vargnamn. Jämte parallellen
fht. gi^r 'begehrend, verlangend' är ordet afledt från germ.
roten .^er- i fht. géron, nht. hegehren (om hvilken rot s. Kluge,
Wbch^ 135 b.; Fick, Wbch* I, 436).
urg. Vinerbå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) 7«t;er/"r 1 . 'saadan
som kan vende sig i en vis Retning', 2. 'föränderlig'. De
motsvarande östnord. formerna förekomma blott såsom sam-
mansättningsled: msv. (Rqv. VI) hverf-ögder 'med ostadig
blick', ä. da. (Kalk.) lwerv-0iet 'med urolige 0ine' (denom.
participialbildn.). En parallell utomnordisk bildning möter i
got. -hvairhs (ga-hvairhs 'fugsam', Jiveila-hvairbs 'unbeständig').
^) Ang. präsensbildningar af denna art kan man se Klnge, P,
Grundr. I, 369 (§ 35, 3).
2) S. Hellquist, Arkiv VII, 4.
25
Adj. beror på st. vb. got. hvairhan, fno.-isl. hverfa 'dreie sig
omkring, rulle (om Hjul) m. m.' (af ieu. rotformen k^^eri^, s.
Persson, Wurzelerw. pp. 50, 166).
urg. *J}erba-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Jnarfr 1. 'flau af
Smag, smaglös', 2. 'fiau af Tsenkemaade, i sin Opforsel'; nsv.
Mrf (för tjm'v, fsv. *J)icerver). Till ofvannämda stamform höra
utomnordiskt fht. f^erp (b), ags. J>corf 'ungesäuert', ffris. derf
med öfverförd betyd. *heftig\ Till grund för ordet ligger
antingen ieu. roten terp- i lat. torpeo. Ut. tirpstii, firpti 'er-
starren^ eller (s)tefhJt- i gr. ccéqifviov atsgeåv Hesych.,
Gtåqtfoc, réoifoc 'Fell, Haiit' ^).
urg. Jmera-: fno.-isl. (Eg. Vgf.) Jmerr 'athwart, across,
transverse'; fsv. (Schl.) Jrvcer; fda. (Lund) tlivcer d. s. Till
nämda stamform, en afledning från germ. roten pmr- i fht.
divéran 'umdrehen', hör utomnordiskt fht. mht. tiver 'schräg,
quer'. De nordiska adjektivformerna äro, hvad etymologin
angår, i själfva värket tvetydiga, i det de med lika rätt kunna
förbindas med fht. dwérah, tuerJi, ags. Jnveorh S^erkehrt^ got.
Jnvairhs 'zornig', hvilka förutsätta en urg. stamform */jue7'ha-,
afledning från ieu. roten t>ierk2 i lat. torqiieo (jfr afljudsformen
J)uura- p. 5 i det fö reg.).
urg. *i(érjM- eller *Ne>'dä-'. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) -verdr
förekommer blott i sammansättningar: anstan-v. 'som vender
mod 0st', framan-v. 'fremadvendende', innan-v. Mndadvendf,
möts. utan-v. o. s. v. Å svensk botten möta med samma använd-
ning fsv. -vce7-Jje?', -värdhe)' i and-vcm'J)er (= isl. and-verär, onä-
verdr) 'motvänd, hörande till den första delen af något, främst,
först i tid' (Schl.) och gen-värdhe)- 'motig, svår' (Sdw.), samt i
^) S. om denna ordgrupp Fick, Wbch * I, 444; Persson, Wur-
zelerw. p. 57. — Närmast sammanhänger adj. i fråga med det till
någondera af uyssnärada rotformer hörande mht. verderben gå för-
lorad, fördärfvas' (jfr Falk, Bcitr. XIV, 13).
26
adverbielt bruk de, hvad stamvokaleii angår, sekundärt afvi-
kande fsv. -varjja, -vart ^) i ovan-varjm 'ofvantiir, nipan-varpa
'nedantiir, annan-vart 'åt annat liåir, nolwn-vart \vagovi. vart',
norjian-vart 'nordvart' m. fl. sammanss. (s. SchL). Beträffande
sin stamformation är adj. tvetydigt, kan hänföras antingen till
en stamf. \térjm- i got. -ivairps {and-ivairjjs 'gegenvärtig') eller
till vernerska växelformen *uer(tä-, ^) hvartill fht. -ivert i in-ivert
'inwendig', ags. -ivearcl i tö-iveard 'zukiinftig, inne-iveard "m-
wendig' m. fl. koniposita. Vidkommande etymologin har man
hänfört ordet till ieu. roten nai- i lat. verto, got. luairlian, fno.-
isl. veräa (s. t. ex. Fick, Wbch * I, 550; Kluge, Wbch ^ 397 a).
\ug.*^rimma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) grimmr 1. 'grum,
ildesindet', 2. 'haard, streng, grusom'; fsv. (Schl.) grimher
(grymher) 'grym'; fda. (Lund) grimmcer (grymhcer) d. s. Ger-
manska paralleller möta i fht. gritn, grinimi (/a-stamsformen
antagligen sekundär, jfr Braune, Alth. Gramm. ^ § 249, anm.
2), fs, ags. grim (mm), eng}, grim, ndl. grimm(ig). Adj. har
framgått direkt ur präsensstammen ^) (ett s. k. ?2o-präsens)
af st. vb. fs. grimman 'toben (v. Meere)', ags. grimman, mht.
grimmen 'vor Zorn öder Schmerz wiiten' (ieu. rotf. ghrem-).
urg. ^krimpa-: isl. (Vgf.) *kreppr 'hopkrumpen, samman-
böjd', ingående i bahuvrlhi-bildningen krepp-hendr 'cripple
handed, a nickname' (uppgifvet från Fornmanna sogur utan
anförande af beläggställe). I själfständigt bruk föreligger adj,
i no. dial. (Ross) krepp 'hovmodig'. Med hänsyn till den diffe-
rentierade betydelsen hos sistnämda form jämföre man en
parallell utveckling i sv. diall. krum 'krokig — högmodig' och
krumma sig 'brösta sig, bete sig stolt', eg. 'böja sig'. Utom-
^) Om fsv. -var/jer för -vaT/jer jämföre man Kock, Under-
sökningar i svensk språkhistoria p, 86 ff.
2) Jfr Kluge, K. Z. XXVI, 95.
•') .Ifi- Falk, Beitr. XIV, 1 1 .
27
nordiskt äger adj. en motsvarighet i niht. krimpf 'kriimiii'.
Till sin etymologi är ifrågavarande krimpa- stark afljudsform
till urg. lirumpa-, hvarom se p. 13 i det föreg.
urg. ''blinda-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) J^mtZr 'blind'; fsv.
(Schl.) hlinder; ä. da. (Kalk.) Uincl d. s. Jämte parallellerna
got. blinds, fht. hli?it, ags. blind beror adj. på ieu. roten
bhlendh- (: hhlondh-) i lit. hlendziu-s, blésti "^sich verfiustern',
hlindo, hlisti '(die Augen) niedcrsclilagen\ fksl. bledq 'irre',
got. Uandan, fno.-isl. blanda 'mischen", fno.-isl. blunda 'tillukke
Ojnene' (s. Kluge, Wbch ^ 45 b.; Noreen, Urg. Lautl. p. 48).
urg. *ninda-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) vindr *^skja3v, vreden";
nsv. nda. vind d. s. Utomnordiskt är sagda stamform belagd
i got. -ivinds (: in-ivinds 'verkehrt'). Ordet hör till germ.
verbalroten idnd- i fno.-isl. vinda, got. -ivindan (bi-iuindan),
fht. ivintan Vinden, drehen'.
urg. ""freka-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) frekr 1. 'graadig,
begja3rlig', 2. *^streng, haard, naergaaende'. Identiska härmed
äro got. -friks i failm-friks 'habgierig, geldgierig', fht. freh
(lili) 'habsuchtig, begierig'', ags. frec 'verwegen'. Med hänsyn
till adjektivets grundbetydelse, som är 'begärlig, girig' ^), före-
slår jag afledning från en med ieu. roten prek- 'fragen, for-
dern' (i bl. a. lat. xjrecor, got. fraihnan, s. Fick, Wbch * I,
85, 258, 484) i variationsförhållande stående biform preg- 2).
urg. *leka-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) lekr 'Isek'. Adjektivet
motsvaras utomnordiskt af äldre ht. lech, nht. leck med samma
bet., sistsagda form lånad från lågtyskan (jfr äfven ags. hlec
med sekundärt /i?). Till grund för ordet ligger ieu. roten
leg- i fno.-isl. st. vb. leka 'Isekke, om Vsede, Vtedske', mht.
1) S. Kluge, Wbch^ 117 b.
^) Ang. rotvariation medels växlande k- och g-determinativ kan
man se Persson, Wurzclerw. p. 21.
28
leclien 'austrocknen, vov Trockculicit Ritzen bokommen und
Wasser durchlassen", fir, legcdm 'zerschmelze, zergehc" (s.
Kluge, Wbch ^ 230 a.).
arg. *sVika- (ieu. sleigo- eller sligo-?): isl. (Vgf.) sMr
'sleek, smooth' («^. hy. i en vers i Bjarnarsaga). Utomnor-
diska paralleller föreligga i de substantiverade mht. sllch, ndl.
slijk 'Schlaram, Kot', fht. (blint)sWilio '(Blind)schleiclie' (sist-
sagda form med öfvergång till ii-stamsflexion). Jämför äfven
mht. adv. sUchltche 'schleichend, heimlich', hvilket synes för-
utsätta ett mht. adj. "sllch 'schleichend'. Engl. sleek, slick
'glatt' är enligt Skeat (An etymolog. diet.) och Stratmann (Old
English Diet.) nordiskt lånord. Beträff. sin etymologi hör
adjektivet till ieu. roten slelg- (: sUg-?), ingående i fht. sWihan
(st. vb.) 'schleichen, leise gleitend gehen' (enl. Fick, Wbch*
I, 577 äfven i lat. Uhäre, gr. Xel^co 'utgjuta droppvis, låta
droppa eller rinna') ^). I enlighet med detta etymon har man
att betrakta 'glidande' som ordets grundbetydelse. Jfr ang.
denna tolkning Zimmer, Nominalsuffixe p. 99.
urg. mha-: fno.-isl. (Eg. Vgf., Gering: Glossar) vé n.
'Heimstätte, Wohnsitz, bes. der geheiligte Wohnsitz eines
Gottes', fsv. (Schl.) ifi 'heligt ställe', substantiveringar af ett
samgerm. adj. = got. weilis, fht. fs. ivlli 'heilig'. Vidkom-
mande etymologin kan man med Pott (s. Schade, Wbch^ 1150)
lämpligen hänföra adj. till ieu. roten vik^- i find. vic vinäkti
'separare', i enlighet med hvilken tydning ordets grundbety-
delse vore 'afsöndrad (från det profana)'. Med hänsyn till
denna begreppsutveckling jämföre man en mycket nära stående
sådan ('afsöndrad — ren, obesmittad') i got. hrains, fno.-isl.
hreinn, hvilket adj. Persson (Wurzelerw. p. 107) afledcr från
^) Beträff. sistanförda utomgenn. aflägg annorlunda hos Persson,
Wurzelerw. pp. 5, 49, 215, not 2.
29
en ieii. rot (s)kri- 'sondern, scheiden', — Till förevarande adj.
läha- förutsattes en vernersk växelforra,
urg. ni^å- ^) med samma bet. af denominativa verbet
fno.-isl. vigia, fsv. vlghia 'inviga' ^).
urg. *dei(pa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) diupr- 1. 'dyb', 2.
'bundlös, uudgrundelig, indholdsrig', 3. 'långt nedluengende";
fsv. (Schl.) diuper 'djup'; ä. da. (Kalk.) dyh 1. 'dyb', 2. 'ind-
holdsrig, vanskelig at fatte'. Utomnordiska paralleller före-
ligga i got. diups, fht. tiof, fs. diop^ ags. déop med samma
betydelse. Angående etymologin har man lagt till grund för
adjektivet ieu. roten dlieub- dhiib- i lit. duhti 'hohl werden,
cinfallen', diibfis 'tief, daiibå' ewges Thar, fksl. diibi-/ 'Schlucht',
cymr. divfn 'tief (urkelt -hn-), s. Brugmann Grundr. I, 266;
Kluge, Wbch^ 376 b.; Noreen, Urg. Lautl. p. 182 3).
urg. *Ze/f.5a-: Ouppvisadt såsom själfständigt, förekommer
ett fno.-isl. adj. *lmg7' 'lögnaktig, falsk' af anförd stamgestalt
i ett antal sammansättningar. Såsom förra led uppträder adj.
i karmadhäraya-bildningarna liug-eidr 'falsk VÄ, liiig-gagn
'falsk Bevismiddel', liug-kviär 'falsk Kjendelse, Dom"*, liug-
vättr 'falsk Vidne', liug-vitni — -vétti 'falsk Vidnesbyrd',
liiig-yrdi 'Lögn, lognagtig Tale' samt i följande tvänne adjek-
tiviska komposita, i fall de äro att fatta som bahuvrihi-bild-
ningar: liug-heitr 'lognagtig i sine Lofter' {heit n. 'Löfte'; jfr
find. satya-sanidha 'von wahren Versprechungen', en formation
af samma art), liiig-spdr 'upaalidelig i sin Spaadom' {spä f.
'Spaadom'). I sistberörda sammanss. kunna senare leden emel-
^) Formerna *mJia- och ''tä^å- äro med hänsyn till rotafljudet
i själfva värket tvetydiga, kunna representera antingen ieu. '^Héiko-
resp. *({eik6- eller *mko- resp. "l/tko-. Jfr adj. *sllka-.
2J Jfr Klnge, P. Grundr. I, 380.
3) Jfr dock Fick (Wbch * I, 467), som för de anförda ntom-
germanska afläggeu antager en ieu. rotf. dhubll-.
30
lertid äfvcn antagas vara adjektiviska {*-heitr 'som gifver löf-
ten', ^) nybildning på fno.-isl. vb. heita 'lofva^ resp. spär 'för-
utsägande'), för hvilken händelse förra ledet väl är att betrakta
såsom substantiveradt = got. (ga)liug n. 'Liige'. I egenskap
af senare led ingår adj. i atf-liugr 'wer einem das Erbtlieil
vorenthällt' (poetiskt, s. Falk, Beitr. XIV, 12), eid-liugr 'gigas'
(s. Falk, anf. st.), vå-liugr poet. (Eg. äsx. Xsy.) 'qui spem fallit,
frustratur\ i prosa (Fornmanna sogur II, 151) substantiveradt
i betydelsen 'frustratio spei, res qnas spem fallit'. — Utomnor-
diskt motsvaras adj. af förra ledet (prefixet frånsedt) i got.
galiuga-apaustaiUus 'falscher Apostef, -hrojjar 'falscher Bru-
der , -gup 'falsclier Gott', om livilka sammansättningar man
jämföre p. 7, not 2 i det föreg. Till grund ligger ieu. roten
leugh- i bl. a. fno.-isl. st. vb. Uuga.
urg. *leuhsa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Uéss 1. 'lys, saadan
at man har let for at se og kjende hvad der horer til ens
Omgivelse', 2. 'lys, blank, skinnende', 3. 'lysfarvet', 4. 'tydelig,
aabenbar ; fsv. (Schl.) liils 1. 'ljus', 2. 'klar, uppenbar'; ä.
da. (Kalk.) ljus 'lys'. I öfriga germanspråk förekommer adjek-
tivet icke såsom sådant, men har lämnat spår efter sig i de-
nominativen ags. sv. vb. lixan 'lysa' « *leohsjan = got.
*liiihsjan) 2), hvilket förutsätter ett ags. adj. ^'léohs = fno.-isl.
liöss (jfr got. liuhtjcm, fht. Uuhten 'leuchten', denominativ till
ett samgerm. adj. HiuJda-: fht. lioht, ags. léoht, got. *Uuhts
'liclit, klar' ^), och fht. adj. ?ie^se?2 'lucidus', som beror på ett
substantiveradt 'liohs, *liehs = fno.-isl. Uös n. 'lumen' *). Till
grund ligger en ieu. rot leijk^s-, ■') som bl. a. ingår i find.
1) Jfr Falk, Beitr. XIV, 11.
2) S. Sicvcrs, Ängels. Gruniin. ^ § 100 an. 1.
■') S. Kluge, Wbch •' 236 b.
*) S. Grimni, Deutsche Gramm. II, 999; Schade, Wbch 2 554 a.
■'') För denna tolkning bör den af Kluge (Nom. Stammb. § 215)
framstälda afgjordt vika. Något gerni. saCw)-suffix har öfverhufvud-
31
ruJcså-^giiinzemV, av. raokhsh-na- cl. s., lat. luna, fornlat. iuskr.
losna er5- (s-lös variant till sterB- i västgerm. sterhan
'omkomma, dö'), livilkcn i sammansatta former (jfr flt. far-
durvon 'perierunt', mlit. verterhen = verderben ofvan) genom
vernersk växling öfvergått till derb-. Såsom förgermansk rot-
form gäller antingen (s)terbh- i gr. aréQ(fviov-axX^QÖv,
atsQsov Hesych,, arsgcpog, réqipoc 'Fell, Haut' eller (s)terp-
i lit. sterpti-s 'auf seinem Rechte bestehen (etwa: sich starr
machen)', tirpti ^erstarren', ry. terpnuti d. s., lat, torpere ^).
urg. *sterba-: fno.-isl. stiarfr (Vgf.) ""subject to fits" (i
Fr. 2 anses betydelsen tvifvelaktig). Falk, (Beitr. XIV, 13)
öfversätter ordet med 'liartmäulich'. Substantiveradt med
öfvergång till n-stamsböjning möter adj. i fno.-isl. stiarfi 'Stiv-
krampe'. Till grund ligger ieu. roten sterbh- (eller sterp-)
'erstarren", hvarom under föreg. artikel (jfr Noreen, Urg.
Lautl. pp. 85, 89, 203).
1) Jfr samgerni. adj. ""perha- p. 25 i det förcg. — Den vauliga
sammanställningen med ags. deorfan, (jedeorfan 'arbeta, anstränga
sig', gedeorf arbete, vedermöda' (s. Zimmer Nominalsuff. p." 95;
Falk, Beitr. XIV, 11; Noreen, Urg. Lautl. p. 129 = § 38, anm. 2)
niAsto mod liäiisyn till bctydclsodinerenscn betraktas som osäker.
33
urg. *krin5a-: fno.-isl. (Vgf. Fr. ^) hringr *saadan som
kan gj0res eller bruges iiden Vanskelighed, som falder en let
at bruge'; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) kringer Mätt snabb'; ä. da.
(Kalk.) liring, kreng (senare formen väl att betrakta såsom
dialektisk)^) 1. 'snild triesk, rask', 2. 'fast, bestemt'. Adj.
synes mig vara afljudsform med é-vokalism till fno.-isl. krangr
'svag, skrebelig' (se om detta i det följ.), livilket sammanhän-
ger med ags. cringcm eg. 'sicli winden wie ein tödlich Ver-
wundeter, im Kampfe fallen, niedersturzen' 2). Germ. roten
kring- (förgerm. grengji-) betydde urspriingl. 'böja, vrida';
jämför de hithörande mht. krinc (g), nht. kring 'Kreis, Ring,
Bezirk\ lit. grezifi, grezti 'drelien, wenden'. Som adjektivets
i fråga grundbegrepp gäller i enlighet med framstälda etymo-
logi 'sådan som böjer sig, böjlig', hvaraf å ena sidan fås 'böj-
lig, smidig i sina rörelser' (d. ä. 'lätt, snabb'), å andra sidan
(i figiui. bemärkelse) 'sådan som böjer sig efter någons vilja,
foglig, lätt hanterlig'.
urg. *i(ekua-: isl. (Vgf.) V0kr (för Ijudlagsenligt *0kr)
•moist', substantiveradt i isl. vokua f = vokui m. 'a moisture,
fluid'. Ett dominativum till samma adjektiv torde isl. svaga
verbet V0kna 'to moisten, water' vara. Till grund för ordet
ligger ieu. roten ueg^- (: ug2-) 'feucht sein, netzen' i gr. t'y-
QÖg 'feucht', lat. uveo (<< *ugveo), uvidiis (s. Fick, Wbch* I,
127, 545; Persson, Wurzelerw. p. 83).
urg. *5e^a- (ieu. *hhes6-): sv. dial. &«r (urnord. *beRaB)
'bar', afljudsform på é-stadiet till det likbetydande förgerm.
adj. *bhoso- (: fsv. fda. bar etc), hvarom jämför i det följ. (s.
Noreen Aisl. Gramm. ^ § 68, anm. 1).
urg. *meuka-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) miiikr 1. 'myg,
1) Jfr Noreen, P. Qruudr. I, 476 (= § 132, c.
2) Jfr Kluge, Wbch ^ 213 b.
34
bl0(i', 2. *f0ielig, eftergivende', 3. 'let, bekvem, magelig', 4.
'let, smidig, rask', 5. 'mild, blid^; msv. (Rqv. VI, Sdw.) miuker
1. 'mjuk, böjlig', 2. 'smidig, lämplig", 3. 'vek, spak, foglig', 4.
'mild, lindrig, lätt'; nda. mijg <]fda. *miuk i 0cl-mmk = fno.-
isl. awt-miukr 'ydmyg' (Jessen Et. Ordb. 164, 283). Såsom
lånord förekommer ifrågavarande adj. i medelengelskan under
formen mék(e) = uengl. meek ^). Hvad etymologin angår, kan
man med Persson (Wurzelerw. p. 24) lämpligen hänföra adj.
till ieu. roten meug- (: mug-) i fno.-isl. myki, mykr, sv. dial.
mök^ no. dial. myk, da. msg 'gödsel', got. mtika (-modei) 'Sanft
(-muth)', no. dial. mauk 'den Masse af Vsedske (Maelk og desl.),
som sammenmsenges med Melet til Mad, en Blandning, Rore,
Deig' = sv. Västergötl. muk, no. dial. maykja 1. 'fortynde,
spaede, blande med tynd Vaedske', 2. 'Iseske, give Drikke', 3.
'blodgjore, formilde, gjore mygere', lat. mugil, mugilis 'Schleim-
fisch' 2). Som grundbetydelse för adj. gäller i öfverensstäm-
melse med ofvan gifna etymologi 'flytande, uppblött, genom-
vattnad, uppmjukad'. Vidkommande begreppsutvecklingen
jämföre man t. ex. fno.-isl. rtwyrr 'tender (of flesh, meat or
tlie like), rotten' = sv. mör, livilket Persson anf. st. afleder
från en med ofvannämda rot mug- i variationsförhållande stå-
ende form mur- i gr. /j^vqov 'Salbe', f/vQu, fivQOfiai 'fliesse',
lat. murex 'Sclineckensaft, Purpur-farbe', lit. maurai 'Enten-
flott', murti 'durchweicht werden .
urg. *hnenna-: nsv. oijugg 'snål', genom brytning af rot-
vokalen uppkommet närmast af en urnord. grundform Vmegg-
waB. Till sin etymologi beror ordet på en ieu. rot kneu-,
1) S. Kluge, P. Grundr. I, 788.
^) Jfr eu anuan tolkning bos K. F. Johansson, Beitr. XIV,
335 f., hvarcst ordet förbindes med lit. smuktl glcitcn', en sam-
manställning som med hänsyn till betydelsedifferensen är mindre till-
talande.
35
ingående bl. a. i gr. xvvm 'scluibe, kratze', h\o.-h]. Jmoggtia
'slaa, stcicle* = nsv. nar/ga, flit. Jmiwvan 'zerstossen, zerquet-
schen'. Som grundbetydelse för adj. gäller i enlighet med
denna tolkning 'schabend, kratzend' (s. K. F. Johansson Beitr.
XIV, 338 ff, jfr om ordgruppen för öfrigt Fick, Wbch* I,
391; Persson, Wurzelerw. p. 134). Samma betydelseutveckling
uppvisa t. ex. sv. dial. gnisker, nda. gnidsk "^njugg, snål', no.
dial. gnidug 'nidsk, karrig, na^rig', sv. dial. gniing 'girigbuk',
afledningar från verbet gnida 'gnida, skubba'.
urg. *lceka-'. no. dial. (Aas.) ZäÄ; 'ond, slem", motsvarande
ett ouppvisadt fno. *låkr: msv. (Sdw.) ?äÄ:e>- 'dålig, usel'. Ad-
jektivet är stark af ljudsform till fno.-isl. lakr, msv. (e-)laker
*dålig', ang. hvilka se p. 6 i det föreg.
II. Nordiska n.v))ilduiuj,'ar.
1. Fä af ljudande starka verb.
a. Med präsens-vokalisra.
no. dial. (Aas.) gnell 'hvinende, skingrende, skarp, om
Lyd eller Stemme': till no dial. st. vb. ^rweZ^a 'skrige, give en
skarp Lyd'.
fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) skelfr, skialfr (skidlfr) 1. 'skjselvende',
2. 'frygtsom. forsagt'; sv. dial. (Rz) -skälv 'darrande' i bahu-
vrihi-bildningen skälf-händ 'darrhändt': till st. vb. fno.-isl.
skialfa (skidlfa), fsv. skiwlva 'skälfva'.
fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) skiallr 'lydelig, som man tydelig kan
hore'; sv. dial. (Rz) skäll 'kall', eg. väl 'hvinande, skarpt blå'
sande (om vinden)': till fno.-isl. st. vb. skialla^io clash, clatter.
36
Med hänsyn till betydelsen hos nämda svenska adjektivform
jämföre man no. dial. (Aas.) skjella vb. 'blaese koldt fra et
Dalstrog', skjella f. *^en skarp, köld Vind"*, det sistnämda ur-
sprnngligen ett substantiveradt adj. = sv. skäll.
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) 5w?e?^r 'emailleret, indlagt, belagt
eller indfattet med Metaller': till sv. och no. diall. st. vb.
smelta 'smeltes, blive flydende' (= fht. st. vb. smelzmi). Adjek-
tivets grundbetydelse är således 'uppsmält, upplöst'.
isl. (Eg. Vgf.) svellr 'svelling higtf: till isl. st. vb. svcUa
*to sveir.
no. dial. (Aas.) velt 'usikker, vaklende, som lettelig vajlter
om': till fno.-isl. st. vb. velta 'to roll, roll över'.
no. dial. (Aas.) herg 'kjaek, frisk'. Härmed identitierar
jag sv. dial. (Rz) -berg i sammans. tal-berg 'som kan tala för
sig, har talförmåga'. Adjektivet utgör nybildning på fsv. st.
vb. bcergha = no. dial. berga (med svag böjning) 'bjerge,
beskytte, bevare for Skade; holde ud (paa et Sted), hjaelpe
sig m. m.', obrutna sidoformer till fsv. bicergha, fno.-isl. Marga.
no. dial. (Ross) snerp 'rask og let i Bevsegelser' : till no.
dial. st. vb. snerpa 'sammensnerpes, blive haard og skrumpen'.
Adjektivets grundbegrepp är således 'sammansnörpt, smärt'.
Analog betydelseutveckling företer sv. dial. strunk 2. 'hurtig',
en afledning från ieu. roten streng- 'sammansnöra, hårdt till-
draga' (se p. 17 i det föreg.).
ä. sv. (Ihre) snärt 'smärt, smidig', substantiveradt i nsv.
snärta f. 'ung flicka', ^) är bildadt på fno.-isl. st. vb. snerta
'beruhren, einschliessen, einengen' (Gering). Som grundbety-
delse gäller följaktligen 'sammansnörd'; jämför de från ieu.
basen sner-, primärrot till ofvannämda vb. snerta, afledda fs.
^) Enl. Hellquist, Arkiv VII, 4. En analog substantivering är
isl. nauma f. poet. a woman', hörande till adj. nailtnr 'narrow,
close',
37
liar K, ags. nearii, engl. fiarroiv 'eng', eg. 'zusammeugeschnurt,
zusammeDgepiesst' ^).
fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -verpr, ingående i Zif-«;er|9r 'tilboielig
til at skifte Farve': till fno.-isl. st. vb. verpa 'to throw\
fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -drékkr, ingående i hlöä-drékkr^hXoå-
drikkende^ briöst-drekkr = spen-drekJcr 'diende^ ku-drekkr
m. 'Person som leggst iindir h/r manna ok drékkr : till fno.-
isl. st. vb. drekka 'drikke' (germ. rotforin drink-).
sv. dial. (Kz) slink 'falsk, hal, opålitlig": till sv. dial. st.
vb. slinka 'slinka, halka; smyga, krypa hastigt eller obemärkt;
ställa sig in, smeka i löndom m. m.\
fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) sleppr 'släp, energilos': till fno.-isl.
st. vb. sleppa 'glide, slippe, undslippe'. Ordets grundbetydelse
är tydligen 'glidande'; jämför den af Vgf. angifna bemärkelsen
'slippery'. Formelt indentiskt, men något afvikande med hän-
syn till sin betydelse, hvilken synes vara passiv, är sv. dial.
(Rz) släpp 'som lider brist på, är utan något'. Geminatan i
adj. beror på assimilation af m + p (germ. rotform slimp-
af förgerm. slemh-) ^).
fno.-isl. (Vgf. Fr 2) dettr-., ingående i dett-hendr: d.
hättr 'Navnet paa et Slags Versemaal'. Substantiveradt
föreligger adj. i dettr m. 'tungt Fald'. Till grund ligger fno.-
isl. st. vb. detta 'falde tungt', beroende på en för öfrigt obe-
lagd germ. rot di^it- (förgerm. dhend'). En härmed afljudande
rotform dunt- möter i sv. dial. (Rz) dunt m. 'slag, stöt' (jfr isl.
{)ork. Suppl. III: dött n. 'Sovnighed'), dunta 'slå någon lätt i
ryggen', fno.-isl. dyntr m. 'Stoi, larmende Bevaegelse' (Fr.^).
fno.-isl. (Fr. 2) -vinnr i sammans. d-vinnr 'besvserlig,
m0isommelig' : till fno.-isl. st. vb, vinna (å e-m) 'anfalde en'.
^) Se om denna ordgrupp Persson, Wurzelerw. p. 63 f.
2) Jfr Schade Wbch 2 821 a.
38
fno.-isl. (Fr'^) metr 'nniesotiiule, noiercgiiciRlo' (med vid-
fogadt frågetecken), ä^. iey. I fall den angifna betydelsen
är riktig, liör ordet till fno.-isl. st, vb. meto^bedomme, vurdere'.
fno.-isl. (Fr. 2) -siar (urn. -*sehwaK) i sammans. fyrir-
sidr 'betienksom, forsigtig (än;. Isy.) är nybildadt på fno.-isl.
st. vb. sid (= got. saikan) 'se'.
fno.-isl. (Eg. Vgf.) tregr 'dragging, slovenly, going with
difficulty; nnvilling': till fno.-isl. st. vb. trega 'to grieve'. Å
förgermansk botten torde lind. drägh 'quälen^ (len. rotform
ähregh-) vara urbesläktadt (s. Kluge, Wbch ^ 379 a.; Norecn,
Urg. Lautl. p. 43) ').
fno.-isl. -hitr förekommer blott såsom senare kompo-
sitionsled (mestadels substantiveradt) ; gras-bitr m. (Eg. Vgf.)
'a grass-biter, beast, brute'; grid-hitr m. (Eg. Vgf. Fr. 2) 'Per-
son som gj0r sig skyldig i Krienkelse af griä; hél-bitr m.
(Eg. Vgf. Fr. 2) 'Person som bider andre i W'Si\Q\\ ] Imnd-bih'
m. (Eg.) 'morsor cauina, canum more mordens" ; kol-bitr (enl.
Vgf. adj., Fr 2 m.) 'Person der som Askefis uden at foretage
sig nyttig Gjerning stadigen sidder eller ligger ved Amen i
elddhus (eg. bider Kul)'; kvern-Utr (enl. Vgf. m., Fr^ adj.)
'som bider paa, skjserer sig ind i Mollesten'; saud-bitr ra.
(Vgf. Fr. 2) 'Hund som bider, draeber Faar'; stein-bitr m. (Eg.
Vgf. Fr. 2) 'Stenbit, Havkat, anarrhichas lupus'. Till grund
för adj. ligger fno.-isl. st. vb. bita 'bita', beroende på ieu. rot-
formen bJieid-, jfr find. bhedami 'jag splittrar'.
fno.-isl. (Vgf. Fr^) -migr i sammans. skaiut-migr 'som
läder Vandet uden at udstraekke Avlelemmet af Forhuden,
^) Fsv. tréfgJier, nsv. trög 'långsan/ bero icke — ss. Klugc
och Norcen (auf. ställen) antaga — på en med tregr afljiidande, för
öfrigt obelagd, grundforin *trÖ^i-, utan synas böra närmast samman-
ställas med de likbetydande no. dial. (Ross) tröug, tniug. sv. dial.
(Rz) traug, treug (germ. rotf. *trav^-).
39
saaledes som Heste stundom gjore, naar de lide af Folgerne
lifter forceredt Kidt eller Kjorser (åst. hy.) är bildadt på,
fno.-isl. st. vb. miga Made sit Vand', afledning från ieu. roten
meigh- i lat. mejo (<< *mei}w: Brugraann, Grundr. I, 376) =
find. méhämi 'pisse\
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) W/r 'munificent, abundant' (enl.
Fr. 2 'saadan som man gjerne vil ha ve, hvorefter man er be-
gjaerlig'); fsv. (Schl.) iuver 'ifrig, ej återhållsam eller sparsam',
med begreppsskiftningen 'ymnig, riklig', (= isl. ri/r 'abundant')
ingående i sammans. jam-rift (Västgötal. I. Raetl. 5,5) Mige
stierkt fremtra'dende' (så tolkad af Bagge, Nord. Tidskr. f. Fil.
III, 205). Adj. utgör nybildning på fno.-isl. st. vb. n/"a 'splittra,
sönderrifva', hvadan man som dess grundbetydelse har att
antaga 'sönderstyckande', hvaraf närmast nyanserna 'utdelande,
gifmild, frikostig'. Vidkommande begreppsöfvergången 'sön-
derstycka — utdela' tjäna fht. scerian 'zutheilen, bestimmen'
(eg. 'sondern, spalten': rot sker- i bl. a. fno.-isl. skera, fsv.
skcera 'skära'), find. dåyate 'spalten, theilen, Zutheilen' som
paralleller, I fråga åter om utvecklingen af betydelsen 'gif-
mild' till 'ymnig, riklig, öfverflödig' jämföre man lat. largiis,
som företer samma begreppsöfvergång. Rotvokalen i verbet
rifa reflekterar ieu. e/-diftong; jämför det urbesläktade gr.
sQsistoa 'reisse nieder, zerstöre', som beror på en ieu. rot
ereip-, kontaminationsform ^) mellan baserna ér-i-p- (i gr.
sQistva, -V1J 'abgerissener Berg, Absturz') och r-éi-j) (i nord.
rifa).
nisl. (Vgf.) -stigr 'striding, stepping' i sammanss. smd-
stigr, stör-stigr är bildadt på fno.-isl. st. vb. stiga 'stige, trsede',
hvilket hör till ieu. roten stelgh- i gr. arslxM 'jag stiger'.
no. dial. (Aas.) -vik i sammanss. skot-vik 'ustadig, fiygtig',
^) S. Persson, Wurzelerw. p. 234.
40
til-vlk 'tilbeielig, villig, beredvillig': till fno. st. vb. vikia
'\iksi\ . Till grund ligger antagligen en ieu. rotform ueig2- {=
urg. ulk-), som utomnordiskt ingär i gr. (lesb. inf.) o-siy-riv
'öppna"* (eg. 'bringa att vika") ^), förmodligen äfven i find. vega-
m. 'sclmellende Bewegung, Ruck, Schwung' (jfr find. vij vijdte
'losfahren, weichen').
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) driugr 'rigelig, som varer laenge,
forslaaer meget'; fsv. (Rqv. III, VI) driugher, drygher; fda.
(Jessen Kt. Ordb. 42) drgg med samma betydelse (urnordisk
stamform *dreusa-). Till grund ligger ett — så när som på
partic. prat. drughit i Skånelagen — ur bruk kommet forn-
nordiskt starkt verb = ags. dréogan 'utföra, upplefva, uthärda'.
.Ifr afljudsforraen *drusa- p. 7 i det föreg.
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr 2) driiipr 'dryppende, laek' (äjt. Xsy.)',
ä. da. (Kalk.) dryh- i sammans. d.ryh-0iet 'med rindende Ojne"
(urnord. stamform *dreui)a-): till st. vb. fno.-isl. driiipa, fsv.
drypa, fda. drype 'drypa'.
b. Med präteriti-vokalism.
En nybildning på prat. pl. synes vara för handen i fno.-
isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) lågr 'lav af Stilling i Rummet, ringe,
uansenlig m. m.'; fsv. (Schl.) lägher, fda. (Lund) lägh d. s.
(urnord. *iägaB- af germ. rotformen Iw^;- = förgerm. legli-).
Ordet hör till fnord. st. vb. liggia 'ligga'.
2. På reduplicerande starka verk.
fno.-isl. -lätr, ingående såsom senare led i ett antal sam-
mansättningar, hvilka dock alla, så när som på eptir-låtr 'efter-
^) Jfr Brugmann, Gniiulr. II, 1011,
41
gifvende, foielig' (Fr. 2) och /^/riV-?«fr ^orsommelig, skjodeslös'
(Fr. 2) göra intryck af bahuvrihi-bildningar ^). Adj. hör till
fno.-isl. reduplic. vb. lata 'låta' (gerni. rotf. läit- = förgerm.
led-).
Ett fno.-isl. adj. -rädr, nybildning på reduplicerande vb.
rada 'råda' (af en ieu. rotf. redh-), synes ingå i saramans.
aud-rddr (Vgf. Fr. 2) 'let at raade, foielig' (eg. väl 'med lätt-
het rådd, öfvertalad'). Öfriga kompositionsbildningar med
-rdd7- i senare ledet framstå mer eller mindre tydligt såsom
bahuvrihi-adjektiv (jfr Falk, anf. st.).
C. Med rotvokalismen o (a).
I. Föruordiska bildningar.
1. För germanska adjektiv.
ieu. k^oldo- (urg. Vialta-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) haltr
'halt'; msv. (Sdw.) halter; nda. halt d. s. Utomnordiskt mot-
svara got. halts, fht. halz, ags. healt 'lahm' samt det substan-
tiverade urkclt. koldo- ^) i ir. coll 'Verderben', cymr. coll m. och
colled f. 'detrimentum, damnum'. Till grund lägger jag ieu.
roten (s)k^eld-^) i lit. skéldéti 'platzen, bersten', gr. xXd<^aai
'zerbrechen', lat. per-cello (-), före-
liggande under annat afljudsstadium i lat. Scipio 'den skefva'
och utvidgad mednasalinfixigr. a x I fj, :x r s iv''kn\mm machen'^).
urg. *slalpa-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) sleipr'^ &\[hvig (äct. Åsy.).
I modärnt bruk förekommer adj. såväl i nyisländskan (Vgf.)
som i nyno. dialekter (Aas.). Utoranordiskt föreligger en
identisk bildning i mht. sleif 'schliipfrig, glatt z. Ausgleiten'.
Till grund för ordet ligger ieu. roten sUb- i gr. o-li^-qoq
schliipfrig', fht. slifan 'labi', sVéffar 'lubricus', ags. tö-slipan
1) S. Noreen, Urg. Lautl. p. 125.
'■^) S. Noreen, Urg. Lautl. p. 31.
^) Kluge (Wbch ^ 322 a.) sätter till grund en icn. rot ^Äri/Cg-
(: skaik^-)) i det han med ofvan behandlade adj. identifierar det lik-
betydande mht. scllieg. Ifrågavarande adjektivformer äro i själfva
värket blott rotbesläktade, icke identiska. Rötterna skip- och skik-
äro att fatta som variationsformer af samma primärrot ski- (s. Noreen,
Urg. Lautl. p. 149).
61
'zergehen\ Se ang. denna etymologi Persson, Wurzelerw. p.
189; Noreen, Uig. Lautl. pp. 150, 154,213.
urg. *talta-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) ^e^Yr 'munter, lystig\
Paralleller förekomma i fht. zeiz 'tener, tenellus, zart; anrau-
tig, angenehm', ags. tät 'zart, milde'. På grund af den hos
ordets fht. form uppvisade rent sinliga betydelsen, hvilken är
att anse såsom den ursprungliga, torde den af Fick (Wbch *
454) gjorda sammanställningen med ieu. roten dei- (di-) 'schei-
nen, strahlen^ böra afvisas. Med stöd af antydda grundbety-
delse vågar jag i stället föreslå ett annat etymon. Adj. synes
mig kunna bero på en fZ-afledning (utvidgning medels rot-
determinativet d) af ieu. roten däl- 'spalten, theilen, zutheilen'
i gr. dalofiai, da/vr/tt 'theile', find. tZ«?/a^e 'theilt aus, ver-
theilt', fksl. dé-M, got. dai-ls 'Their, fno.-isl. ti-d, fht. et-t
(förgerm. *di-ti) eg. 'Abschnitt, Abtheilung' m. fl. af lägg (s.
om denna ordgrupp Persson, Wurzelerw. p. 115). Detta tyd-
ningsförsök leder till grundbetydelsen 'klufven, delad', hvilken
genom generalisering med lätthet kunnat öfvergå till bemär-
kelsen 'liten, klen, späd' i alhn. Utvecklingen af sistsagda
begreppsnyans till en motsvarande andlig sådan 'veklig, ömsint,
mild (glad)' delar adj. med t. ex. lat. te7ier och nht. zart.
j\Ied rent sinlig betydelse ingår ofvanberörda rotform did-
(germ. tit-) å nordisk botten möjligen i det af B. Haldorsen
uppgifna isl. tita f. 'res tenera' (jfr Schade, Wbch ^ 1241 b.),
måhända äfven i no. diall. (Aas.) tita f. (= tit m.) 1. 'en liden
Fugr, 2. 'en liden Fisk', 3. 'en Spire eller liden Vsext, ogsaa
om en liden Tand', tUing m. 'Spurv, Smaafugl' (jfr det lik-
betydande isl. titli^igr).
urg. *naika-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) veikr 1. 'svag til
Modstand, eftergivende', 2. 'svag i Alm.'; fsv. (Rqv. III, VI)
veker, nsv. vek; fda. (Molb.) veg 'blod, lind'. Utomnordiskt
motsvaras adj. af fht. iveih (hh), fs. ivek, ndl. iveek, ags. ivåc
62
med samma bet. Till giiiiid för ordet ligger ieii. roten nig-
i find. vij 'weichen, fliehen\ fht. wlhhan, fs. ivlkan, isl. vikia
'vika (s. t. ex. Kliige, Wbch^ 399 a.).
urg. *blauta-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Uautr 1. 'blod', 2.
'svag, blodagtig, frygtsom'; 3. 'miiliebria patiens, mollis'; fsv.
(Rqv. VI, Sdw.) hUter d. s.; fda. (Lund) hUt 'blod'. De for-
melt motsvarande västgermanska formerna mit. hlöt, ndl. hloot,
milt. Uus 'bar, blottad, utblottad, obeväpnad', ffris. hlät 'ut-
blottad, medellös, fattig', ags. hléat 'eländig, arm' uppvisa en
stark begreppsdifferentiering, med liänsyn hvartill man jämföre
ett förklaringsförsök hos Tamm, Et. Ordb. 48 a. Beträffande
sin etymologi utgör adj. stark afljudsform till det p. 19 i det
föreg. behandlade *bluta- *hlota-.
urg. *dau5a-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) daiifr 'dov'; fsv.
(Schl.) döver (fgutn. daufr) 1. 'döf, 2. 'ofruktbar (om jord
och trän)'; ä. da. (Kalk.) d0v 1. 'slov, stum, klanglos', 2. 'tom,
indholdslos'. Parallella bildningar föreligga i fht. totip (b)
'nichts empfindend, stumpfsinnig, närrisch, toll', got. daiifs
'verstockt', ags. déaf, engl. deaf, ndl. fZoo/"taub'. Jämför svaga
afljudsformen *dhuhho- p. 12 i det föreg.
urg. liåuha- (ieu. *k26vJho-): Till denna stamform hör
fno.-isl. adj. hör 'hög' i), sällsynt biform till här, hvarom längre
ned. Konforma bildningar med samma betydelse föreligga i
got. hauhs, fht. fs. höh, ags. héah, ffris. häch. Ordets etymon
utgöres af en ieu. rot k-jiiki- (: k^oyk^-) 'sich kriimmen, wölben
i bl. a. find. kuc kucati 'sich zusammenziehen', kiica m. 'wei-
bliche Brust', lit. kaukarå 'Hiigel', kaiikas 'Beule' (s. Läffler
anf. st.; Fick, Wbch * 380). — Jämsides med germ. VicmJia-
går en likbetydande vernersk växelform:
1) S. Läft'ler, Ai-kiv I, 266 ö'., VII 257 ff.; Noreen, Aisl.
Gratniu. ^ § 58.
63
urg. 'Jtaiisd- (ieu. "k20>/Ji26-). A nordiskt språkområde
höra hit fsv. (Schl.) liögher, fgiitii. liaugr (belagd i ack. sg.
f. hauga samt komparativ- och superlativ-formeriia hoygri,
hoygstr), fda. (Lund) högh, fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) haugr 'Hoi,
Forhöining', siibstantiveradt mask. (förekommer — ehuru
mycket sällan — enl. Noreen Aisl. Gramm.^ § 251,3iforn-
norskan äfven ss. adj.). Å germanskt område höra till sagda
stamform för öfrigt ags. héag, ffris. 7 *hauné- >> *haué-) ^) ligger till grund
för fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) här, synonymt med hör. k öst-
nordisk botten förekommer en motsvarande adjektivform såsom
sammansättningsled i vissa person- och ortsnamn, t. ex. fsv.
Hamunder, Hästen, fda. Hakan, Hastien, nsv. (Rz) Håtuna
(i Uppsala län), Håöy (i Bohus län), Håfjäll (ett bärgsnamn
i Dalsland).
urg. *ldnsa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) laiiss 'los, fri, ledig,
bevaegelig m. m.' ; fsl. (Schl.) User, fda. (Lund) lös d. s. Lik-
betydande och konforma bildningar möta i got. lans, ags. léas,
fht. fs. lös. Beträffande ordets etymon jämföre man afljuds-
formen *lusa-, *losa- p. 20 i det föreg.
urg. *skana-: fno.-isl. -skar (n. -skatt) i sammansättning-
arna opin-skdr (nisl. Vgf. J)ork. Suppl. II) 'aabenbar, bekjendt,
afsloret* och iipp-skdr (Vgf. Fr.^) d. s. Ordets etymon torde
få sökas i ieu. roten sk^ii- i fht. scouivön, ags. scéawian 'sehen,
schauen, betrachten , gr. xoéco 'merke', lat. cavere 'sich huten .
Adj. *skaua- i anförda komposita betyder således egentl. 'sedd,
varseblifven*. Med en aktiv grundbetydelse 'seende, iaktta-
1) S. Läffler, Arkiv I, 266 ff.; Noroen, Urg. Lautl, p, 166-
64
gande, tagande sig till vara' synes mig ifrågavarande adjektiv-
stam vara belagd i got. -skaws: us-skaws 'besonnen, vorsiclitig\
urg. "stanpa-: no. dial. (Ross) staup- 'brant' i staup-h0vd
'med steil Hov", denominativ participialbildning. Utomnordiskt
fiirekommer ett motsvarande adjektiv i ags. stéap 'emporra-
gend, steir. Till grund ligger germ. roten steup- (stnp-) i no.
dial. st. vb. stupa 'falde, styrte, segne pludselig', fno.-isl. stupa
'staa i Veiret' (belagdt blott i inf.).
urg. *praua-'. Till denna stamform hänför jag fno.-isl.
(Eg. Vgf. Fr. 2) adj. />rar- i ?«Ä;-/>yar 'spedalsk', hvaraf ett sub-
stantiveradt fem. lik-Jtrå 'Spedalskhed'. Som i grunden iden-
tiska med ifrågavarande adj. betraktar jag — trots begrepps-
differenserna — nisl. (Vgf.) Jwär 'decomposed, stale' (jfr t. ex.
firått Mot, Jyrår fiskr) samt no. dial. (Aas.) traa 'tvaer, mod-
stra^bende, uvillig', med specialiserad bet. 'harsk, stram eller
beesk af Smag, om Madvarer' (eg. väl 'motbjudande"). Hvad
etymologin beträffar, äger rotförvandtskap rum med förra ledet
i got. pruts-fill 'Aussatz' (jfr Vgf. o. Fr. 2). Till grund lägger
jag ieu. roten treu- (: tru-, hvaraf tru-d- i got. Jmits- utgör
dentalutvidgning) i gr. tQVM 'rifver, sliter, utnöter, förbrukar ,
i allm. 'utmattar, besvärar, plågar', t q av -y, a 'sår', fksl. try-jq,
try-ti 'reiben', trovq,, tru-ti 'aufreiben, verbrauchetf. I enlig-
het med denna tolkning får isl. lik-Jjrär antagas ursprungligen
ha betecknat 'sådan som har en (i följd af sår) upprifven
kropp'. Passivt begrepp föreligger likaså hos den nisl. formen,
ursprungligen väl betydande 'utsliten, utnött, förbrukad' (hvaraf
'kraftlös, dufven'), medan däremot den nno. formens grund-
betydelse är aktiv: eg. 'besvärande, plågande'. Beträffande
sistberörda betydelseutveckling 'plågande, besvärande — mot-
sträfvig' jämföre man en fullständig parallellism i fsv. Jjryter,
isl. Jmotr 'motspänstighet', fsv. Jn-yzker, isl. Imåzkr 'motspän-
stig', livilka bero på ofvanberörda rot trend-, ingående utom
65
i got. J)ruts(-fiU) vidare i lat. trudo 'dränge, stosse', got. ns-
priutcm, mit. dreten, ags. å-préotan 'ärgern, verdriessen', fno.-
isl. Jniuta 'mangelii, misslingeu' m. fl. aflägg ^>. Sagda aktiva
grundbegrepp uppträder äfven hos en — som mig synes —
motsvarande västgerm. bildning, agi. J)réa- \ préa-nédla 'zwing-
ende Bedrängnis, herbe Not*, J^réa-mjd 'Drangsal, Bedrängnis,
Not' (ss. simplex blott substantiveradt: Jwéa sv. m. 'Plage').
urg. ''prauta-: isl. (Jjork. Suppl. II) 7>^*aitfr 'otålig'. Kon-
formt och synonymt härmed är ags. prkit. I etymologiskt
afseende beror adj. på den under näst föreg. artikel omnämda
ieu. roten treud- 'betunga, besvära, plåga', livarur detsamma
framgått med passiv betydelse. Med motsvarande aktivt be-
grepp möter samma adj. i några substantiveriugar: fno.-isl.
praut f. 'beschwerliche Arbeit', mt. dröz m. 'Beschwerde, Ver-
driiss', ags. préat m. '(drtickende od. bedrängende) Menge,
Bedriickung, Bedrängnis'.
urg. *frödå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) /rötfr 'kundskabsrig,
indsigtsfuld'; msv. (Sdw.) frödher d. s. Utomnordiskt mot-
svaras adj. af got. fröps (froda-) 2), fht. fröt, ags. fs. ftris.
fröd 'verständig, klug, weise'. Till grund för adj. ligger germ.
roten frap- i got. st. vb. frapjan (fropj) 'verstehen, verständig
sein' (s. t. ex. Schade AVbch 2 227 b.; Noreen, Urg. Lautl.
pp. 77, 119, 182).
urg. *sa-nö^ä-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) gnögr = nögr
1. 'rigelig', 2. 'tilstraikkelig', 3. 'rigeligen forsynet med noget';
msv. (Sdw.) nöghe}' 'tillräcklig' (äsr. Xey.). Utomuordiska pa-
ralleller föreligga i fht. gi-nuog, fs. gi-nog, ndl. ge-nceg med
^) S. om denua ordgrupp Persson, Wurzelerw. p. 36; Noreen,
Urg. Lautl. p. 204.
2) Galat. 3,3 förekommer emellertid en form unfröpans (jfr
Kluge, K. Z. XXVI, 94), af Bernhardt (Die gotische Bib. des Vul-
fila, Halle 1884) nittadt till unfrödans.
5
66
samma bet. Stamformen *,^a-7io^^d- står i vernerskt växelför-
hållaude till urg. *sa-nöha- i got. ga-nöhs, ags. ge-nöh. Till
grund ligger ett forngerm. präterito-präsens got. ga-nah, flit.
gi-nah 'es gentigt'. Germ. roten nah-(nöh-) beror på förgerm.
näJc-, ingående i find. nag na^-ati 'erreichen, erlangen', lat,
nancisci (s. t. ex. Kluge, Wbch '' 135 a.).
3. Isolerade adjektiv.
urg. *fala-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) falr *^til fals, som
Eieren vil skille sig ved"; fsv. (Schl.) fal, fda. (Lund) falcr
d. s. I etymologiskt afseende hör adj. till ieu. roten pöl-
{:pal-) i gr. stuiXéofiat 'verkaufen', find. pana-s (ll k och följaktligen af-
visar Noreens ofvan framstälda tolkning af isl. /Crtfr, hvilket han i
69
iirg. *krans(i-- fno.-isl. (Kg. Vgf. Fr. 2) knuKjr 'svag,
skrobolig' (å?t. J.sy.). Ordets etymon är att söka i germ. roten
kring- (ieu. grengji-. jfr lit. greziii, grgzti 'clrelien, wcnden')
i ags. cringan eg. 'sicli winden wie ein tödlich Verwundeter,
itn Kampfe fallen, niederstiirzen'. Jfr afljudsformen *krinsa-
p. 33 i det föreg.
urg. *stranka': sv. dial. (Rz) strank 1. 'smärt, lång o.
smal i kroppen, Ifingsträkt, välbildad', 2. 'hurtig', 3. 'välklädd',
4. 'stolt, liögmodig'. Ä västnord. område möter adj. blott i
det substantiverade no. dial. (Ross) strank m. 'En som er stiv
i Kröp og Bevaegelser\ I fråga om etymologin är *stranka-
stark afljudsform till det p. 17 behandlade urg. *strimka-.
urg. *sijan5((-: fno -isl. (Kg. Vgf. Fr.^) siiangr 'tym\^ smal
af Mangel paa tilstra^kkelig Niering'; msv. (Rqv. VI) svänger,
sv. dial. (Rz) svänger, svang, fda. (Molb.) svang d. s. Med
hänsyn till sin etymologi är ordet afledt från germ. roten
Släng- (antagligen af förgerra. suenk-, jfr en nasal-lös rotva-
riant suek- Slik- i lit. suJcu, siikti 'drehen', 526' 'beweglich,
flink", lett. siihi (= *sunkii), siikii, siröV 'vedholdende,
bestemt paa at holde fast ved noget'; msv. (Sdw.) -tJirär i
en-thrär 'envis, egensinnig, halsstarrig' (ä^. ^sy-); fda. (Molb.)
thraa d. s. Till grund lägger jag germ. roten //ra;/- i fno.-isl.
svaga vb. preyia (got. *j5raivjan) 'to feel for, desire, yearn
after'. Detta etymon anger 'längtande, trängtande, hafvande
åträ efter ngt' som ordets grundbetydelse (jfr särskildt sv.
dial. (Rz) ^rt°< 'längtansfull, ifrigt angelägen, lysten efter; efter-
hängsen').
^) Persson, Wiirzelerw. p. 134.
74
II. Nordiska nybildningar.
Dessa låta indela sig i:
1. Bildningar på afljudande starka verb.
a). Med präsens-vokalism:
sv. dial. (Rz) -far i sammans. o-far (o-intensivum) 'upp-
märksam, förundrad': till sv. dial. st. vb. o-fara (prat. o-fö7-)
""späja uppmcärksamt, betrakta, rädd se sig omkring' (Rz). Trots
betydelsedifferensen torde nämda starka verb böra fattas som
ursprungligen identiskt med det till samma afljudsklass hö-
rande nord. /ara 'färdas'. Med hänsyn till begreppsutveck-
lingen hos verbet o-fara jämföre man gr. ^etga^Fvobe, List,
Betrug', lat. pericidum 'försök, prof, fara', got. fcrja 'Nach-
steller', fht. fara, fno.-isl. får 'Gefahr', hvilka innehålla andra
afljudsfaser (per- resp. per) af roten i ofvannämda starka verb
fara.
no. dil. (Ross) stånd 'staaende': till no. dial. (= fnord.)
st. vb. standa (stöd) 'staa'.
Till denna grupp hänför jag ännu fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^)
valdr 'som er Aarsag, Ophavsmand til noget'. Adj. har bil-
dats på fno.-isl. vb. valda 'vålla', hvilket i präs. och part.
prat. böjes starkt, men i prat. svagt (oUa ra7iS'
ivaR. Adj. beror på fno.-isl. st. vb. pryngua (prong) 'tränga'
(af en icu. rot trejiJc^- ^), jfr Ut. trenlciu trenkti 'driicken,
drängen', got. preihan (*J)rinh-) 'drängen', preihsl 'Drangsal').
isl. (Stockh. Homilieb.) vafr = part. prat. vafdr"^) af
fno.-isl. sv. vb. vefia 'to wrap, fold'. Samma adj. ingår väl i
vaf-spiprr (Vgf.) 'a strip or band of cloth wound round thc
leg instead of stockings'. Ordet i fråga kan anses uppkommet
på prat. sg. (vaf) af fno.-isl. st. vb. vefa 'flette, vseve' af en
ieu. rot nehh- iihh- ^) i ags. vefan, fht. ivehayi 'weben', gr.
vifog = v(ftj 'väfnad, väf, Vipdu) = v(palv(o 'väfva').
sv. dial. (Rz) -frå (urnord. -*frahaR) i sammans. mat-frå
'begärlig efter mat, hungrig' (= mat-frägen). Adj. hör tyd-
ligen till fsv. st. vb. froegna, prat. frä (= fno.-isl. fregna, frå,
got. fraihnan, frah) 'fråga'. Som ieu. rot gäller 7?reÄ;i- (proki-);
jfr find. ijrch {^.
*läita- (31): *Za^a- (57).
Zff^r (40): Ho g J 10- (45).
85
De germanska o-adjektivens förhistoriska aksentuation
var vacklande, antingen rot- eller suffixbetoning (Kluge, Nom.
Stammbild. § 174). Denna urspnikliga aksentväxling belyses
i någon mån äfven af här behandlade nordiska bildningar.
Ifrägakommande adjektiv fördela sig altså på
1. Urspriiiii^liga paroxytoiia:
a. Med o- (å-)vokalism i rotstafvelsen.
*falj>a- (48); frå (77) fsa- (63).
b. Med e-vokalism i rotstafvelsen.
Hénhsa- (30); siar (3«) *bazå-
(42): \/bhes-; sveg (79) (sd-, *liau^ué- (62, 63).
KAP. II.
Primäradjektiv bildade med suffixet -io-.
Som primärt afledningselement var nominalsuffixet -ip-
sedan iirindoeuropeisk tid i användning för bildande af ver-
baladjektiv med betydelse af ett partic. fut. pass. eller uecessi-
tatis eller i rent participial, aktiv eller passiv, funktion. De
feminina och neutrala paradigmformerna uppträda ofta som
abstrakta. I fornindiskan bilda dessa adjektiv en särskild
participialkategori, som står i ett lefvande samband med verbal-
systemet. I de klassiska, baltisk-slaviska och germanska språken
gälla desamma redan såsom regelbundna adjektiv med motion.
Inom sistnämda språkområde kunna ifrågavarande bildningar
från formell synpunkt icke igenkännas såsom sådana. Suffixet
-io- uppträder nämligen i tvänne paradigmformer (nom. o. ack.
sg.) under en afljudsfas -'i- ^), iföljd livaraf sagda kasus af lo-
stamsböjningen redan urgermanskt sammanföllo med motsva-
y Genom uniformering kunde /o-formen emellertid blifva genom-
gående; jfr t. ex. nominativformerna find. yoj-yaS, gr. ay-iO-C
'venerandus^, lat. exim-ill-S 'eximendus'', ags. hrijCG, flit. pvaclli (där-
emot got. hruhs) brauchbar^. Ang. sagda afijudsföreteelse jämföre
man Streitberg, Beitr. XIV, 165 ff.; XV, 489 ff.; Brugmanu, Grundr.
II, 116, noten; Jellinek, Beitr. XVI, 318; Sievers ibid. 567 gent-
emot Kluge (Nom. Stammbild. §§ 229 — 232, se äfven P. Grund. I,
378) o. a. författare, hvilka i förevarande verbaladjektiv spåra bild-
ningar med ieu. ^-auffix.
89
rande former af en närstående flexionskategori med ieu. i-suffix.
Dessa föreningslänkar mellan de bägge deklinationssystemen
framkallade på analogisk väg upphäfvandet af skilnaden äfven
mellan öfriga kasus. I de västgermanska och nordiska språken
uppstod ytterligare förväxling med de adjektivbildningar, livilka
utgått från m-stamsformer inom M-deklinationen. Som enda
kriterium för urskiljandet af ifrågavarande germ. (o-stamskate-
gori kvarstår därför den för denna formklass karaktäristiska,
ännu i historisk tid mer eller mindre klart framträdande parti-
cipiala betydelsen af nödvändighc^t, möjlighet, görlighet. Hos
de passiva bildningarna gör denna funktion sig mestadels fullt
gällande, är däremot ofta något fördunklad hos ordgruppens
aktiva representanter.
Förevarande nordiska adjektivkategori har förut icke funnit
någon ingående, systematisk behandling. Alfabetiskt uppgjorda
samlingar af hithörande ordmaterial förekomma hos Schliiter,
Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen Nomina (Göttin-
gen 1875) p. 15 ff. och Falk, Beitr. XIV, 29 ff., men äro,
såsom uteslutande fno.-isländska, från allmännordisk syn-
punkt icke tillfyllestgörande. De förut meddelade exemplen
upptagas för sammanhangets skull äfven i nedanföljande fram-
ställning.
A. Med svag rotvokalism.
a. Reducerade stadiet.
Till denna afljudsklass kan jag med någon säkerhet hän-
föra blott en l)ildning, förnordisk till sin upprinnelse och isolerad,
90
urg. *ui$id-: fno.-isl. (Eg. Vgf.) vigi' 'm fighting state,
serviceable'; fsv. (Schl.) vlghei' 1 /stridbar, vapenför', 2. 'frisk
(om människa), i godt stånd (om gärdesgård)'. Till grund
ligger ieu. roten uik- i got. iveihan, fht. wlJian, fno.-isl. vega
(viga) 'kämpa' (jfr från utomgerm. språk lat. vincere 'segra',
fir. fichim 'kämpar', fksl. vékil 'kraft').
1). Syiikoperade stadiet.
Till denna afljudsklass höra blott förnordiska bildningar.
1. Ett förgermanskt adjektiv.
ieu. *iwiiö- (urg. *frii.a-) har å nordisk botten lämnat
spår efter sig i bahuvrlhi-sammansättningen fno.-isl. (Eg, Vgf.
Fr. 2) frials (friåls), fsv. (Schl.) o. fda, (Lund) frcéls (urn.
yrhhalsan) 'fri, friboren', eg. 'som har fri hals' (jfr got. frei-
hals 'Freiheit', fht. mht. fri-halsWcv Freie'). Till germ. stamf.
"friia- höra för öfrigt got. freis (ack. sg. frijana), fht. fri,
ags. fréo 'fri'. Såsom af den find. parallellen priyds 'lieb,
beliebt' framgår, var ordets grundbct. 'älskande, huld; älskad,
skonad', en bemärkelse som äfven spåras å germ. botten : jfr
ags. fréo-dryliten 'der liebe Herr', fréo-hearn 'das liebe Kind'
samt de got. denominativen frija-pwa 'Liebe', frijö7i 'lieben'
(härtill ags. fréod < *frijddus 'Liebe, Gunst'). Kymr. ridd
«; "prija) är synonymt med ifrågavarande samgerm. *friia-.
Som etymon framstår ieu. roten j;r«- i find. prJ-ya-ti 'ist be-
friedigt, ist vergniigt, lässt sich behagen', j;n-?/a-^e träns, 'liebt,
ist geneigt', fksl. prijati 'beistehen' (s. ang. denna ordgrupp
Kluge, Wbch^ 118 a.).
91
2. Samgermanska adjektiv.
urg. -*fimdUl-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -fyndr i sammauss.
aud-fyndr 'let at fincle, opfinde', ein-fyndr 1. aktivt: 'beret-
tiget til at beholde det fundne for sig alene', 2. passivt : 'som
tilfalder Finderen alcne, som hans udeliikkende Eiendom\ toj--
fyndr (Eg. Vgf.) 'härd to find, rare'. Utomnordiskt motsvarar
ags. -fynde i ead-fyiide = isl. aud-fyndr. Till grund ligger
icii. roten ^jenf (-PUi-) i got. finjiaii, nord. fin7ia.
urg. *nuUa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) nyt f. 'Nytte som
man luir eller gjor sig af nogef, fsv. (Schl.) nyt f. d. s., sub-
stantivering af ett ursprungligt verbaladjektiv = got. -mits i
unniits 'unniitz', fht. nuzzi, ags. ?^?/i'nutzlich': till germ. roten
neid- (: nut-) i got. niutan 'an ctwas teilnehmen', ags. néotan,
fno.-isl. niöta, fsv. niiita 'njuta'.
3. Isolerade adjektiv.
urg. *nurkia- föreligger i fno.-isl. -yrkr, ingående med
aktiv betydelse i sammanss. Util-yrkr (Vgf. Fr. 2) 'lidet virk-
som i sin Gjerning', hag-yrkr (Eg.) Odin (substantiveradt mask.
i poetisk användn.), pung-yrkr (Vgf.) 'heavy working, härd,
severe'. Passivt begrepp uppvisar ordet i uttr. til pes er yrkt
er o: til there is a working day, as opposed to a holiday
(Vgf.); jfr nno, (Aas.) yrk 'bestemt til Arbeide, om en Dag'.
Till grund ligger ieu. roten iierg- (: tirg-) i fht. ivirkan, fs.
ivirkian, got. wanrkjan 'wirken, thätig sein', gr. sQyov 'Werk',
oQY^^ov 'Werkzeug' m. fl. af lägg.
urg. *durgia-: Ett hithörande fno. adj. -byrgr är upp-
visadt som senare led i sammansättningen d-byrgr 'saadan at
92
iiiiiii (lurfor er ansvarlig' (Fr.^ «V. Aéj'.), hvilkcii förekommer
i sammanhanget hafa e-t å-hyrgt = d-byrgiast 'vsere ansvarlig
for nogef. Till grimd ligger ieu. roten bhergh- (: hhrgh-) i
flit. hor gen eg. Svorauf aclithaben, jem. schonen'', sedan 'Zalil-
ung erlassen, borgen, Biirge sein fiir etwas', ags. horgian 'be-
hiiten, borgen', fksl. hregq 'idi sorge fiir etwas'. Till samma
rot höra måhända fno.-isl. Marga, fht. hergan, got. hairgan,
ags. heorgan 'bergen, in Sicherheit bringen, bewahren, erhalten'.
B. Med rotvokalismen e.
a. é-stadiet.
l)e på detta rotstadium uppkomna bildningarna äro för-
nordiska, men sakna paralleller i släktspråken.
urg. ''inrhia': fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) yrkr 1, aktivt: a) 'wor-
king' i sammanss. goä-v., hard-v., mikil-., stör-v., b) 'careful,
painstaking'; 2. passivt: \alued, dear', eg. väl 'sådant som
bör, förtjänar blifva värkstäldf, jfr särskildt förbind, virkr
dagr 'a work-day, week-day\ Adj. är afljudsform till det
å föreg. sida behandlade urg. *mrkia:
urg. *^iläi4-\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) gildr 1. 'som skal
betales med en vis Pris', 2. 'fuldgod', 3. 'god, forneielig, be-
hagelig'; fsv. (Schl.) gilder, fda. (Lund, Kalk.) gildoer (gild)
d. s.: till germ. roten geld- (gelj)) i fno.-isl. st. vb. gialda, fsv.
gialda, gicella, fht. geltan, ags. gildan, got. us-, fra-gildan
'betala, erlägga, vedergälla'. Stamformen *sildid- står i ver-
nerskt växelförhållande med
93
ll^^^ *:^UJ>i,a-, soui förutsattes iif nininskviftcns å Fuisji-
lingcn tuiskilan = tvis-gillcm < -"gilpan; se Noreen Arkiv
III, 30, noten gentemot Bugge, som i afhandl. Ringen i Forsa
Kirke (Christ. 1877) anser formen uppkommen genom en assi-
milation kl >> U.
nrg. *mn7iia-: isl. (Vgf.) -vinnr i erfid-vinnr 'liard to
work* (cisr. Xsy.). En motsvarande nno. form -vinn förekom-
mer likaledes blott i sammansättningar: hog-vinn (Ross) 'let
at brugc, bekvem, om Redskab' (hos Aas. ss. ncutr.: hag-vinnt
*let at dyrke, om Jord*); let-vinn (Aas.) 'let at arbeide paa,
isaer om en Gaard, som ikke kraever nieget Arbeide; om andre
Ting: magelig, bekvem, let at bruge'; rad-vinn (Aas.) 'let,
magelig, som man snart bliver fserdig med'; snar-vinn (Aas.)
'let, som kan vaere snart gjort'; pung-vinn (Aas.) 'tung til at
bruge eller bearbeide, ubekvem, besv8erlig\ På grund af sin
betydelse framstår adj. som ett partic. fut. pass. till gerra.
roten ijinn- (ieu. [/nen- -f präsensbildande -nv ^) i st. vb.
nord. vin7ia 'göra, ntföra', flit. ags. ivinnan 'sich abarbeiten,
streiten', got. ivmnan Meiden, Schmerz empfinden, sich plagen'.
urg. *&risdia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Jn^tfr 'föränder-
lig, ustadig, npaalidelig'; fsv. (Sclil.) -hrighper i o-hr. 'orubblig,
säker för klander', msv. (Sdw.) -brigder (-bryghdher, -hrogdher)
i hel-br. = fno.-isl. heil-brigdr 'ved god Helbred, karsk, frisk'
(Fr. 2). Adj. äger funktion af ett partic. fut. pass. till germ.
präsensstammen bre^d- (ett s. k. dentalpräsens; jfr fno.-isl.
prat. sg. brå berettiget
förutsätter en aktiv grundbetydelse 'som är i st^nd att
bära', med hvilken ordet äfven uppträder i ett antal sam\7ian-
sättningar: harn-hérr 'som kan blive frugtsommelig og forf-e
Barn', frd-bérr 'udmaerket, fortrinlig, sjelden' (jfr tales. bera
frå e-u o: udmeerke sig fremfor noget, ovei-gaa), kalf-hcérr
'draegtig med Kalv, som skal biere Kalv', snemm-hcérr 'som
foder tid lig paa Aaret, mods. sitt-hckrr'^ tisam-bckrr 'som ikke
passer samnien', vdtt-bérr 'vidnesf0r'. Adj. förekommer äfven
95
passivt: såsom simplex (it^. /t}'.) i bet. 'dignus, (iiii i)rofo-
ratur, de carmine' (Kg.), såsom senare sammansättningsled i
hand-hckrr 'saadan som man har hos sig, har i Ntcrheden,
har ved Haanden (eg. sådan som kan bäras i handen)', 6-hrérr
'utaalelig' ({)ork. Suppl. II), vdpn-hchr 'fit, manageable as a
weapon', Jmng-hcérr 'tung at baere, taale'. I fsv. motsvarar
-hwr, förekommande såsom senare kompositionsled med aktiv
betydelse: aldin-bdr 'fruktbärande, om trän' (Schh), eps-hcerr
(edh-) 'berättigad att gå ed i rättegångsmår (Schl. Sdw.),
vitnis-bcer 'som lagligen kan vittna i rättegångsmål' (Schl.),
J)ings-hu'r 'den, åt hvilken på tinget någon offentlig förrättning
kan uppdragas, och som har riist i allmänna angelägenheter'
(Schl.). Germanska paralleller föreligga i ags. -hcére i leoht-
bcére 'lichtreich' ra. ti. sammansättningar, fht. -buri i dancli-
bäri 'dankbar', gi-buri 'schicklich', lui-buri 'unfruchtbar', fs.
-bäri blott substantiviskt i and-bäri, gi-buri neutr. 'Aussehen'.
Utomgermanskt motsvarar find. bhärya- 'zu trägen, zu unter-
halten', ss. mask. 'Diener', ss. fem. bhärya 'Gattin'. Det af
Schluter ofvan anf. arb. p. 12 identifierade av. bairya- 'dar-
bringend' är en afljudsform, reflekterande ieu. *bher-ip- (jfr
lat. in-feriiis 'dargebracht, geopfert'). Till grund ligger ieu.
roten bJier- i find. bhåränii, gr. cféoo), lat. ferö, got. bah'a
'jag bär' m. fl. aflägg.
ieu *ediö-: fno.-isl. (Vgf.) ré^r'eatable', med aktivt begrepp
i sammans. kiot-cétr 'fleischessend' (Falk, Beitr. XIV, 49) ^).
Å germ. botten motsvarar blott mht. -ce2e i imirm-mze 'von
Wiirmern angefressen'. Förgerm. paralleller äro för handen
i find. ädyå- 'geniessbar', ss. neutr. 'Nahrung', fksl. jazda
(<< *ediä-) 'Essen, Speise', lat. in-edia ^) f. 'hungrande, svält.
^) Kompositionen i fråga förekommer äfvcn i passiv användning:
'of days on which flesh was allowed (Vgf.).
^) Den lat. parallellen förekommer under angifven form (med e)
96
fasta\ Adj. beror på i(;ii. roten cä- i t. ex. find. ådmi, lit.
edmi (emi), fksl. jam''/ 'jag äter', lat. edere, got. itan, fno.-isl.
eta 'iiia.
1. Samgermanska adjektiv.
urg. *hu(l'mia-\ fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) huémr *som kan
komme' (äsrt. Åsy.) blott oiievs. i trdes,.: e-m er kurp-mt. Denna
aktiva betydelse uppvisar adj. äfven såsom sammansättnings-
led: aptr-kuémr 'saadan at der er Mulighed for at kunne
komme tilbage' (opers.), fram-kuémr 'som har Fremgang,
kommer til Fuldbyrdelse eller opnaaes', hald-kuémr ""nyttig,
fordelagtig^ Img-kuémr 'saadan at man let mindes det, kom-
mer at tienke derpaa', nd-kuémr 'nser, i naerheden af noget',
nrér-kvémr 'saadan som kommer og holder sig nser nogen',
siald-kuémr 'som kun sjelden kommer', ut-kuémr opers. i
tales.: eiga nt-kuémt o: to be permitted to return to Iceland.
I de östnord. språken motsvara fsv. (Rqv. III, VI) ku(7','m(b)er
'som anstår, passar' (häraf vb. kiuvma 'anstå, passa'), sub-
stantiveradt i sammans. ur-kuwme neutr. 'olägenhet, hinder'
(Schl.), och fda. (Molb. Kalk.) kiiäim 'skikket, passende, be-
kvem'. Utoranordiskt förekomma paralleller i fht. -quämi:
bi-quumi, mht. he-quceme, nht. hequem, ags. -cwéme : ge-ctvéme
'angenehm'. Till grund ligger germ. verbalroten kuem- (: kum-)
i fno.-isl. fsv. kuma, koma, fda. komce, got. quiman o. s. v.
komma'.
urg. *n(emia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) némr 1. 'begavet
med, i Besiddelse af gode Evner til at Isere" og tilegne sig
bos Fick, Wbch * I, .862 och Bnigmann, Grundr. II, 118. Jfr där-
emot OstholT' (Ziir Geschiclitc dos Perfekts p. 147), som tillskrifver ordet
kort r-vokal.
97
Kiindskab, iicni', 2. = ucémdr, part. piät. till nchna sv. vb.
'tage, bero VD en iiogct'. Ailj. furckommer dessutom med dels
aktiv, dels passiv betydelse såsom senare led i ett Hertal sam-
mansättningar: aud-nccmr 'let at laere', eld-némr 'let antaen-
delig', fast-némr 'paaholden, standhaftig', fiug-némr 'quick
to learn' (nisl.), fior-nchnr 'vitaä noxius, vitam eripiens', Jdart-
némr Mijertegribende', net-némr 'som kan tages, fånges i
Garn', rétt-némr 'berettiget til at nema rett a sér, som å
rett ä séro: äger rätt till godtgörelse för tillfogad kränkning,
sid-némr 'villig, skikket til at laere gode Steder', trey-immr
'ovillig att lära sig (nisl.), u-ncémr 'slow of learning'. I fsv.
motsvarar mlmbe?- 'läraktiga (Sdw.), i fda. ml^ji 'let at tage'
(Jessen Et. Ord. 169). Jfr i ä. da. (Kalk.) sammanss. korn-
nCem 'frugtbar', lugt-mhn 'skarptlugtende', lue-mtm 'letfaen-
gelig' o. a. Germanska paralleller erbjuda sig i got- anda-nems
'angenehm', fht. gi-numi, mlit. ge-nceme 'genehm, angenelim'.
Till grund ligger samgerm. st. vb. got. niman, fht. fs. nenian,
fno.-isl. nema 'tage, berove, h0re, opfatte m. m,'
urg. *iuenia-\ fno.-isl. (Eg. Vgf.) vcénn 1. 'promising,
likely, to be expected', 2. 'bidding fair, likely to succeed*, 3.
'of persons, of qualities: hopeful, promising', 4. 'fair to behold,
fine, beautifur. Nämda betydelseskiftningar förutsätta ett pas-
sivt grundbegrepp. I denna funktion uppträder adj. dessutom
i sann-vénn 'trovaerdig'. Med aktiv användning synes ordet
förekomma i sammansättn. lif-vchin 'saadan som har Ufsvän'
d. ä. 'Haab om at frelse Livet, undgaa Döden' (Fr. 2). Å öst-
nordiskt område motsvara fsv. (Rqv. II, 410, 448) och fda.
(Molb.) vCen 'vän, vacker'. Utomnordiskt möter en parallell
bildning i fht. -ivUni, nht. -tvcene: ziir-iväni 'verdächtig', tin-
ivcene 'niclit zu vermuthen' = fno.-isl. u-vénn. Med hänsyn
till etymologin beror adj. på ieu. roten ven- i bl. a. find.
vånati, rcmati, vanöti 'gern haben, begehren', äfven 'hold s(Mn,
7
98
mittheilun, gebon', vämd- 'lieb, theuer, wertli, lunTlich', lat.
vemis 'Anmiith, Scliönheit, Liebreiz', fs. flit, ivini, ags. luine,
fno.-isl. vmr 'Freiintr, got. un-ivun-ands 'sich nicht freuend*,
fht. immne, ivumiia, ivunna 'Freude, Lust, das Schönste uiid
Beste', fs. ivimnea, ags. ivynn, fht. ivun-sc 'V^imsch, Begehren',
luimsken 'vvunschen' ^).
urg. *^ä'hla-\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr."-^) géfr 'saadan som
man kan synes godt om, finde Behag i, tjenlig" (eg. väl 'sådan
som kan utgifvas"). Aktivt begrepp företer adj. i sammanss.
kost-gcpfr 'ivrig, nidkjser til noget' (jfr iittr. gefa kost til
= kostgéfa 'gj0re sig Umage for noget, lade noget vsere sig
magtpaaliggende"), nyt-géfr 'yielding milk', sak-géfr \\\-
boielig til at soge Sag mod andre (gefa e-ni sok å e-ii, gefa
e-m e-t at spk)\ Samma ord föreligger i fsv. (Schl. Sdw.)
girver 1. 'som kan iitgifvas, gäf, antaglig, gångbar, bruklig',
2. 'fullgod, värdefull, ypperlig, förträfflig' och ä. da. (Kalk.)
gäv 1. = fsv. gCcver 1,, 2. 'god, airet, anset', 3. 'svaär, stark',
4. 'velhavende'. Utomnordiskt motsvarar mht. gcebe^samohm-
bar'. Till grund ligger samgerm. st. vb. fno.-isl. gefa, fsv.
giva, fda. givce, fht. gehan o. s. v. 'gifva'.
urg. Vmä^Jna-: fno.-isl. kuéär förekommer blott såsom
senare kompositionsled: 1. med aktiv betydelse i h7'ad-huklr
(Eg. Vgf.) 'swift-singing', iå-kuéär (Vgf. Fr. 2) 'samtykkende
i noget (e-6?)', sam-kuécfr (Vgf. Fr. 2) 'enslydende med noget
(vid e-t/; 2. med passiv betydelse i d7'ött-knéd?' (Vgf. Fr. 2) eg.
'som skall föredragas inför en höfdings följe' blott i förbind.
drott-kiuédr håttro: det ssedvanlige Versemaal i de egentlige
Aeredigte til fornemme Maend, 72i-/m<«(fr (Vgf. Fr.^) 'som kan
bensegtes'. Å östnord. botten förekommer adj. blott svbstanti-
^) S. om donna orilgrupp Fick Wbch * I, 547; Porsson, Wurze-
lorw. p. 71.
99
venidt: fsv. (Rqv. III, VI) kiuejji n. = nsv. kväde, nda. kvcede
(fno.-isl. kiucdi); jfr sammanss. fsv. iä-kiiwpi 'yttradt bifair,
ne-kuCepi 'nekande', ö-kuä-pi 'något som är otillbörligt att
säga', orJ)-kuä'pi 'ordstäf, nsv. om-kväde = nda. omkvced.
Utomnordiskt möter en parallell i got. tin-qéps (-qepja-) 'un-
aussprechlich'. Adj. hör till germ. verbalroten knep- i st. vb.
fno.-isl. kiieda, fsv. kucej)a, got. qijian 'säga, tala'.
urg. *f7'(t\^iå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) /r«^r 'meget om-
talt, vide bekjendt* ; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) fruglier d. s. Utom-
nordiskt äro fs. (gi-)frägi, ags. (ge-)frc'ege till form och bety-
delse identiska. Ordet beror på germ. verbalroten freh- i
fno.-isl. fregna, got. fraihnan, ags. frignan st. vb. 'fråga' m.
fl. af lägg.
urg. *la'.^ia-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) Zré^rr 'af saadan Beskaf-
fenhed at en kan ligge'. I samma betydelse ingår adj. i sam-
mans, kirkiu-ld-gr 'som kan blive begraven ved Kirke'. Med
funktion af ett vanligt imrt präs. akt. uppträder ordet i gras-
légr 'liggende, livilende paa Graesset', kor-légr 'sengeliggende',
nå-, ncér-légr 'n£er, va^rende i Xserheden af nogef, sam-légr
'tilstodende, liggende ved Siden af noget', skid-lcégr 'level, hori-
zontal', sueit-légr (nisl.): hann e)' par s.o: he is entitled to
alimentation there (jfr liggia å sueito: to receive parish relief),
sce- (siå-)lcégr 'som laegger sig uedover Soen', vetr-légr '^lying
up in harbour for the winter', vid- (vidr-)kégr 'om the verge
of\ Betydelse af ett 2><^^'f- W^-i^' P<^^^' företer adj. i upp-légr
'elevated' (jfr leggia e-t upp o : Isegge noget op) och iit-lcégr
1. 'outlawed, banislied', 2. 'stränge' (jfr leggia e-n /(^£>;gjöre
en landflygtig eller fredlos). I sistberörda funktion föreligger
ett motsvarande adj. å östnord. botten: hv. -Idgher i g0num-
Icegher 'genomstungen' {= g0num-laghapjer af Iceggia 'aticksi)
och ut-lwgh&r (= ut-laglider) 'biltog, fredlös', jfr fno.-isl. ut-
légr. Utomnordiskt löper en parallell bildning i mht. loige
100
'flacli, \\o inan liegcn kan'. 'Jill grund ligger gerni. roten
le,^- (förg. legh-) i st, vb. fno.-isl. fsv, Uggia, got. ligan o. s. v.
'ligga'.
urg. *U(7',^ia-: fno.-isl. vcégr 1. 'balancing, of scales' (ä^re-
Xsy-). 2. (nisl. Vgf.) 'Icnicnt, mercifuP (eg. väl 'öfvervägande,
betänkande, hänsynsfuir). Med sin sinliga betydelse förekom-
mer adj. dessutom såsom sammansättningsled: iafn-végr 'af
lige stor Tyngde eller Vsegt som noget andef (Fr. 2), miol-
V(égr 'som er lige vserdifuld som ligemeget (;fter Vaigt af Mel'
(Fr. 2), of-végr 'overvsettes stor' (Fr. 2), smd-z;(^^r 'af liden Vffigt
eller Betydenhed' (Fr. 2). pri-végr 'of triple weight' (Vgf.).
Utomnordiskt motsvarar mlit. ivcege 'das Ubergewiclit liabend',
un-wcege 'nicht iiberwiegend'. Adj. hör till germ. roten ije^-
(förg. v.Ggli-) i st. vb. fno.-isl. vega 'to move, carry, lift; to
weigh', flit. ivegan 'sich bewegen', got. ga-wigan 'bewegen'.
urg. *sa'Ua-: fno.-isl. gcétr förehommer blott i samman-
sättningar: 1. med aktiv betydelse i fiar-gétr (Fr .2) 'som er långt
fra at trajfte det rette i sine Gjaetninger eller Gisninger', ncer-
gcétr (Vgf. Fr. 2) 'heldig eller dygtig til at komme Sandheden
nser i sin Dom eller Gjsetning'; 2. med passiv betydelse i d-gétr
(Eg. Vgf. Fr. 2) 'fortrinlig, udmserket' (eg. 'värd att nämnas,
omtalas'), aiut-gétr (Vgf. Fr. 2) 'let at faa', siald-gétr (Fg.
Vgf. Fr. 2) 'sjelden forekommende', tom- (tor-)gétr (Eg. Vgf.)
'härd to get, rare\ vand- (vann-)gMr (Vgf.) i tales.: e-m verdr
vand-gmtt til e-so: difticult to keep or managc. En västger-
mansk motsvarighet är för handen i ags. -géte: éd-begéte 'leieht
zu erreichen', and-géte, or-géte 'deutlich'. Till grund ligger
germ. roten 5^^- i st. vb. fno.-isl. geta faa, opnaa, komme i
Besiddelse af noget', äfven 'na!vne, omtale' (jfr u-gMr) samt
'inene. formode' (jfr fiar-, ndr-gair), ags. -gietan 'erlangen'.
urg. "mdtia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) métr 1. 'anselig,
vierdifuld, fortrinlig, fortjent til Hoiagtelse og Berömmelse',
* 101
2. 'aiitagelig, gyklig'. Med .samma passiva funktion uppträder
adj. äfvcn i sammansättningar: log-mcétr 'naevnt i Loven, lov-
bcstemt, lovlig' (Fr. 2; med frågetecken), u-mcétr Svorthless,
void\ Å östnord. område förekommer adj. blott substantiviskt:
fsv. (Sclil.) mY. pl.
af tillorundliegande starka verb.
C. Med rotvokalismen o-(ä-).
a. ö- (ä-)stadiet.
I. Förnordiska bildningar.
1. Ett f&rgermanskt adjektiv:
ieu. *iöuglp- (*iåugio-), urg. "Imkia-: fsv. (Schl.) -öker
(f,^ki-: no. dial, (Ross) boyr/ 'boidig', siibstaiiti-
vcmdt i 110, dial. (Aas.) hfjyy m. 'Beiniiig, Kiumniiig': till fiio.-
isl. st. vb. Unga (bauy) 'böja', belagdt blott i prat. i)l. btiyom
och part. prat. hogenn (ieu. rot blieuyh-: jfr find. bhuj bliuj-
äti, bubhöja 'biegen'). Grundbetydelsen är passiv: 'sådan som
kan böjas\
urg. *branUa-: fno.-isl. (Fr. 2) -broytr i sanunans. »lauf?-
br0ytr med en passiv bet. 'saadan at jeg nödig lador mig
bevacgo til at gjore iiogon Förändring i det bestaaende' (äsr.
Xsy-, varians lectio: vand-brayti): till fno.-isl. st. vb. hiöta
(braut) 'bryta'. Jfr specielt uttr. briöta e-n til e-s o: tvinge
en til noget.
urg. *ärankki-: fno.-isl. (Fr. 2) drekkr 'drikkelig': till
fno.-isl. st. vb. drekka (drakk) 'drikka'.
urg. *flans(ci-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) fioyyr 1. aktivt:
a) 'i Stånd til at fly ve', b) 'flyvende, farende omkring, om Ord
i herads-fioyyr, rid-{loyyr\ 2. passivt i sammans. gayn-fioyyr
'som kan gjennemflyves, gjennemfares' (ä^. Xey.): till fno.-isl.
st. vb. flmga (flaug) 'flyga\
urg. *fiaiitla-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -fioytr i sainmans.
sam-fi0ytr 1. 'uafbrudt, sammenhsengende', 2. 'overensstem-
mende, som falder sammen med noget': till fno.-isl. st. vb.
fiiöta (flaut) 'flyta'.
urg. *slaiipia-: no. dial. (Ross) ^^0?/^; 'slugen', substanti-
veradt i no. dial. (Aas.) yloyp m. 'en Bid, Mundfuld, Svaelg
m. m.': till no. dial. st. vb. gliipa (glaup) 'sluge svielge m. m."*
1. urg. *klanfki- (*klanbia-?): no. dial. (Ross) klayv 1.
aktivt: 'i Stånd till at klove', 2. passivt: 'klevelig, som läder
110
sig klovc': till no. dial. st. vb. Jdilva (Jdaiw) = inoAiå. kliufa
'klyfvca'.
2. urg. *klanfki- (*klanbki-'^): no. dial. (Ross) kloyv '^ink
til at klatre': till no. dial. st. vb. klfiva (klaiiv) 'klavc, klatrc",
altså likbetydandc med fno.-isl. st. vb. klifa, hvartill det stär
i förhållande af rotvariation ^).
urg. *nautia-\ fno.-isl. (l^g. Vgf. Fr.'^) noijtr 'som kan,
skal bruges'; fda. (Molb.) -mt i u-?iöi'ubrugbar': till fno.-isl.
st. vb. niöta (naut) 'njuta'.
urg. *råufiu-\ no. dial. (Aas., Ross) royv (= rfjyven)
'opsvulmet, porös"*: till fno.-isl. st. vb. riufa frcm/) 'uppbryta,
splittra, göra hål eller öppning i något' (ieu. rot reup- rup-,
jfr lind. rup- rupyati 'bricht, verursacht Sclimerz', lit. rupas
'rauh, iiolperig').
urg. *rannla-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) -rennr i sammans.
fiot-rennr 'saadan at derpaa kan flödes, Haades noget, om Aa
eller Elv': till fno.-isl. st. wh.renna (ranw/lobe, flyde, stromme,
rinde'.
urg. *skautia-'. fno.-isl. sk0ytr ingående i bein-skfjijtr 'som
har Fierdighed i at traifte Maalet med sit Skud' (Fr.^ å^r.
^ey.', jfr Vgf., som anger bein-sk0yUr), substantivei-adt under
formen hein-sk0yti f. och n., samt i hråd-sk0ytr 'hurtig' (I)ork.
Suppl. II; jfr hos Eg., Vgf. och Fr.^ formen -sk0yttr). En
motsvarande östnordisk adjektivbildning ser jag i fsv. adv.
skH (skyt) ^) 'snart', som synes förutsätta ett fsv. adj. *sk0ter
'snabb, hurtig i sina rörelser' = fno.-isl. skiötr (eg. väl med
passiv bet.: 'sådan som kan sättas i rörelse'). Adj. hör till
^) Bcträff. rotvariation medels växlande i- och ?t-deterininativ
kan man se Persson, Wurzclerw. p. 122 ff.
'^) Jfr bcträff. fsv. ljudutvecklingen <^l^ y i förevarande fall
Noreen, P. Grundr. I, 478 (= § 137 a.).
111
st. vb. fuo.-isl. slciMa (slcauf), fs v. s/cm^a 'sätta något i rörelse,
skjuta, skiittcu
2. Bildninfjar på rediiplicerande starka verh.
urg. *blan(tia-\ fno. (Fr.^) -hlondr i sammans. nsid-hlendr
'oselskabelig', jfr det häraf deriverade miä-hlendinn 'iinsoci-
able* (Vgf.): till fno.-isl. st. vb. blanda 'uppblanda, samman-
blanda'.
urg, *fallla-: fno.-isl. (Vgf. Fr. ^j -féllr i sammanss. /«f,r/-
féllr 'behagelig, som er en behagelig, efter hans Sind (feUr
e-m vel i skåp/ och i-fellr (blott i neutral form: /-fellt, åar.
^sy.) 'som falder ind i noget': till fno.-isl. st. vb. falla.. Jäm-
sides med -felb- förekommer en från samma verb framgången
adjektivbildning -feldr (i Iniij-feldr = Jiug-fellr, skap-felldr 'saa-
dan som er efter ens Sind*), hvari jag ser en formation med
suflfixet -J5,(a-.
urg. *fans(d-: fno.-isl. -fenr/r förekommer som senare
led i ett antal sammansättningar: 1. med aktiv betydelse i
d-fengr (Vgf. Fr. 2) 'strerk, berusende (om Drik, er feer d e-n)\
hrdä-fengr (Vgf. Fr. 2) 'rask til at handle', *grand-fengr ^iör-
nöjsam', ouppvisadt grundord för grand- f eng i f. 'N0isomhed, som
ta^kkes med Smuler' (Fr. 2), grann-fengr (Vgf.) 'slender, tiny',
harä-fengr (Eg. Vgf. Fr. 2) 'stridbar', mis-fengr = missi-fengr
(Vgf. Fr. 2), 'uheldig hvor det gjselder om at trsefte Maalet'
(jfr hos Eg. substantiveringen missi-fengr m. 'gladius vel pars
gladii', snar-fengr (Eg.) 'acer, strenuus, fortis', 0r-fengr (Eg.,
0r intensivum) 'fortis, strenuus"; 2. med passiv betydelse i
auä-fengr (Eg. Vgf. Fr. ^) 'let at faa', siald-fengr (|)ork. Suppl.
II) 'som traetfes sjselden' (= siald-fenginn hos Fr. 2), tor-fengr
(Vgf. Fr, 2) = tor-fenginn 'vanskelig at faa eller tilveiebringe'.
Å östnord. botten föreligga motsvarigheter med aktiv bet, i
112
fsv. (Sclil., Sdvv.) fä-fcengcr 1. 'fåfäng, sysslol()s, ovärksain',
2. 'föga inbringande, onyttig', il. da, (Kalk.) fä-fceng d. s.
Till grund ligger st. vb. fno.-isl. få, fsv. fda. fä 'fil', beroende;
l)il (;n gerni. rot fanh- (jfr got. fähcm).
urg. *suai;pia-: fno.-isl. -sueipr i sammans. aud-sueip}'
(Vgf. Fr. 2) * villig til at efterkomme andres Anmodning', hvaraf
(i nisl.) aud-sueipinn med samma bet. och substantivet muf-
sueipni f. Adj. i fråga uppvisar funktion af ett passivt partic.
necessitatis (eg. 'sådan som med lätthet kan böjas') till fno.-isl.
st. vb. sueipa 'kaste med en svingende Bevaegelse m. m.' Jfr
uttr. sueiim siniim hug o: lempe sig efter en for att blive
enig med ham (Sigurdarkuida Fäfnisbana 3,13).
Till denna kategori hänför jag slutligen fno.-isl. adj. (E'.g.
Vgf. Fr. 2) tor-veldr (-*i(aldia-) 'vanskelig, besvaerlig', hörande
till fno.-isl. vb. valda 'vålla' (= got. ivaldan, måhända ur-
sprungl. reduplicerande, jfr Braune, Got. Gramm. ^ § 179,
anm. 1).
b. O- (ä-)sta(liet.
I. Förnordiska bildningar.
1. Samgermanslm adjeJdiv.
urg. *föria-'. fno.-isl. (Kg. Vgf. Fr. 2) fm- 1. aktivt: a) i
'Stånd til at reise, komme frem eller afsted', b) 'i Stånd, dyg-
tig til noget (til e-sf; 2. passivt: 'saadan at man der, dermed
(dier under disse Omstsendigheder kan komme frem'. Där-
jämte förekommer adj. som senare led i ett antal samman-
sättningar. Ä (istnordiskt språkområde motsvarar fsv. (Schl.
113
Sdw.) ocli fda. (IjIuuI) för med samma funktioiisbetydelser.
Identiska bildniugar möta i västgerm. språk: ags. fére i ge-
fére 'fahrbar', flit. -fiiori i gi-fuori 'passend, bequem'. Till
grund ligger st. vb. nord. fara, ags. fht. faran o. s. v.
urg. *könla-'. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Ä;0nn' indsigtsfnld,
kyndig, duelig'; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) kön 1. = fno.-isl. kmin,
2. 'skicklig till strid, stridsduglig, tapper', 3. 'höfvisk, vacker*
(med fråget.); ä. da. (Kalk.) kön 1. = fno.-isl. konn^ 2. = fsv.
Mn 2., 3. 'fremskreden, udviklet'. Motsvarigheter förefinnas
i västgermanska språk: fht. kuoni, chuoni, mht. kilen, kUene
'kiihn, kampflustig, stark", ags. céne 'kiihn', men äfven 'weise',
etc. Ordet är ett adjectivum verbale till germ. roten kan-n-
kiin-n- (jfr med annat rotafljud förgerm. gö7i- i gr. yh'^^"
'thue kund') i verbuni präterito-präs. got. fht. hmnan, nord.
kunna *). Af detta etymon (h varom se t. ex. Kluge, Wbch ^
209 a.) framgår nyansen 'klok, vis, erfaren' som adjektivets
i fråga grundbetydelse.
urg. *sö7nla-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) smnr 'passende'.
En utomnordisk identitet föreligger i fs. sömi med samma
bet. Till grund ligger germ. roten sam- i fno.-isl. sama 'passa\
got. samjan 'gefallen', fht. sam-ft 'fiiglich, sanft' (jfr från ut-
omgermanska språk gr. ofiög 'gleich', lat. similis, fksl. sämu
'selbsf) 2).
urg. *höbiu- (*höfia-?)\ fno. (Gering, äst. Xsy.\ Regins-
mål 12,4) h0fr 'passend, geziemend'. Identiskt härmed är
ags. -héfe, ingående i he-héfe 'niitzlich', efenhe-héfe 'gleich niitz-
lich'. Ordet hör till fno.-isl. st. vb. liefia (höf), användt i
betydelse af sv. vb. hafa. Som grundbegrepp gäller följaktli-
^) Annorlunda Schluter ofvan anf. arb. p. 13.
^) S. Schluter anf. arb. p. 11; om denna ordgrupp för öfrigt
Noroen, Urg. Lautl. pp. 50, 79.
114
gen 'sådan som kan användas'. Jfr afljudsfornien liéfr p. 104
i det föreg.
2. Isolerade adjektiv.
urg. *ga-nö^id': isl. (Vgf.) gnégr {= négr i nisl., jfr
afl-négr 'viribus abundans' hos Eg.) 'enough, sufficient, plenti-
fur. Ordet gör intryck af ett passivt partic. necessitatis till
ieu. roten nak^- i find. nag- 'erreichen', lat. nancisci och germ.
verbum prät.-präs, got. ga-nah, fht. gi-nah 'es geniigt'. Som
grundbetydelse framstår enligt denna etymologi 'så mycket
som bör erhållas (för att räcka till)'. Jfr o-stamsbildningen
*Sa-nösd- p. 65 i det föreg.
urg. "rödiå- (*röj)ia-?): fno.-isl. -r0dr förekommer blott
som senare kompositionsled: 1. aktivt i siau-wdr, ått-rodr,
ni-rédr, ti-rodr, tolf-rédr resp. 70, 80, 90, 100, 120 år gam-
mal, i hvilka sammansättningar senare ledet svarar på frågan
'wie viele dekaden enthaltend' (isynnerhet 'huru gammal')*);
2. passivt i figl-rédr (Fr. 2): opers. gerist, er fipl-rétt nm e-t o :
der tales, bliver tält meget om en Ting, rétt-rédr (Vgf. Fr. 2)
'saadan som faar, eller förekommer med, sin rette Udtale',
vid-rMr (Vgf.) i tales. verda vid-ratt tim e-t 0: to talk far
and wide of a thing. Adj. hör till en germ. rot 7'ajj- (röj)-)
i got. ga-rapjan 'zählen', rapjö 'Rechenschaft, Rechnung, Zahl',
fht. r^dia, rgda f. 'Rechenschaft, Rede und Antwort, Erzäh-
lung, Nachricht', radion, r^dön 'reden' etc. (jfr från utomger-
mansk botten det urbesläktade lat. ratio 'Rechenschaft, Rech-
nung, ZahlO 2).
1) S. Noreen, Aisl. Gramm. 2 § 389.
'■^) S. ang. denna ordgrupp Kluge, Wbch ■'' 298 n.
115
iirg. *rökia-: fiio.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) rökr 'omhyggelig
for at varetage hvacl der er at gJ0re'. Till grund ligger germ.
roten rak- (rök-) i fht. gi-ruochan, fs. rökian, ags. récan, fno.-
isl. rokia 'sorgen, Riicksicht nehmen auf, fht. raJiha 'Rechen-
scliaft, Rede'. En motsvarande förgerni. rotform rög- är upp-
visad i gr. a-^ft)ydc 'Helfer'. Se beträff. denna etymologi Kluge,
Wbcli ^ 136 a. 'geruhen; Noreen, Urg. Lautl. p. 79.
urg. *sködiä- (*skéj)ia-'^): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) -sfe^ffr
förekommer ondast som senare sammansättningsled: 1. med
aktiv betydelse i kuist-skodr 'saadan som skader Traeets Grene',
mann-skktr 'saadan som foraarsager mannskadi (manfall)';
2. med passiv bet. i auä-skédr Met at skadc, svag, skrobelig'.
Ordets etymon är att söka i germ. roten skajj- (skoj)-) i got.
skapjatt, ags. sc^pjan, fht. scadon 'schadcn'. Urbesläktadt är
gr. d-axrjd^^g 'schadlos' af en ieu. rot skäth-^).
urg. *sökia-: no. dial. (Ross) s0k {=^ sökjen) 'ivrig i at
S0ge noget (isser om Hund)'. Till grund ligger germ. roten
(sak-) sök- i got. sökjan, fht. suohhan, ags. sécean, fs. sökian,
fnord. s0kia 'söka', kausativum till germ. st. vb. got. sakan,
fht. sahlian, ags. sacan, fs. sakan 'streiten, zankcn (bes. vov
Gericht)' 2).
urg. *ösia-: fno.-isl. (Eg. Vgf.) égr 'terribilis' hör till
germ. roten (ag-) ög- i verbum prät.-präs. got. ögan 'fiirchten'
(jfr det negerade partic. präs. un-agands 'furchtlos'), causat.
ögjan 'jemand in Furcht setzen', fno.-isl. 0gia d. s., ötte 'Furcht',
age 'Schreck\ En motsvarande förgerm. rotform agh- är upp-
visad i gr. ä^oQ 'Beängstigung' 3).
En urg. stamform *kö'mia-, afljudande med det p. 96
behandlade *kiicémia-, synes föreligga i fno.-isl. adj. kémr
1) S. Kluge, Wbch" 315 a.
2) S. ang. ordgrnppen i fråga Kluge, Wbch * 369 b.
^) S. Noreeu Urg. Lautl. p. 71.
'[»assaber (s. Norecii, Aisl. Gram in. - ^ 145, aiini.), i fall ilctta
sistnämda icko är nybildning på prat. pl. kömoni, sekundär
biform till det regelbundna Jmämom (kitomom). Jfr no. dial.
(Hoss) S0V 's0vnig', hvilket på samma sätt kunnat utgå från
prat. pl. fno. söfom = sudfom (som gifvit upphof åt adj. svä'V,
fno. sacéfr) af vb. sofa.
II. Nordiskii iiyhildniiiju^ar.
1 . Bildnimjar pä af ljudande starka verb.
urg. *möl/a-: no. dial. (Aas.) möl 1. 'skikket til at male,
fajrdig til at sa^ttes i Gäng, om en Melle (Kvaern)'*, 2, 'oplagt,
lysten, tilboielig' (jfr hos Ross daud-mid 'yderst uoplagt, megiit
släp'): till fno.-isl, (o. nno.) st. vb. mala (möl).
urg. ölta-: isl. (Vgf.) Ml 'fit to be fed or harboured (of
an outlaw)': till fno.-isl. st. vb. ala (öl) "avle, f0de, opfode,
ernaire'.
urg. *sorla-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) s0rr 1. 'som kan svaer-
ges", 2. sérr dagr o: Dag på hvilken man lovligen kan afiaegge
Ed; fsv. (Schl.) S0r = fno.-isl. sérr 2. (jfr ej)-s0rt adj. n. 'då
det är tillåtet att aflägga ed i rättegångsmål'): till st. vb.
fno.-isl. sueria, fsv. siueria (sdr) 'svärja'.
urg. *drd^ia-: fno.-isl. dr0gr ör uppvisadt blott som sam-
mansättningsled: 1. aktivt i ein-drégr (Fr. 2) 'vedholdende,
uafbrudt paatrasngende', möts. tvi-dr0gr (Vgf. Fr. ^) 'tvetydig,
ubestemt', möt-dr0gr (Vgf. Fr. ^) 'saadan som staar i en oppo-
sitioncl Stilling eller har tagit Parti mod en'; 2. passivt i
erfiä-drégr (Vgf. Vr.^) 'besvaerlig at gjore eller taale', hög-
drégr (Eg. Vgf.) 'facilis protactu, qui facile trahi potest'. Adj.
117
furekoiunicr älven i ilc östnoidisjka språken: fsv. -drögJier med
passiv bemärkelse i fram-drdghet- (Sdw.) 'utdragen, förlängd^
rep-dr0gher (Schl.) '(jord) som tillhör en bys gemensamma
ägor och således är underkastad mätning om gränstvist upp-
står' (eg. väl 'som bör genomdragas med rep, uppmätas'); il.
da. (Kalk.) drug (aktivt) 'langsom\ Till fnord. st. vb. draga
(drö, drögom).
urg. *hlögi(c-: no. dial. (Ross) -Ug i and-l0g'\a.iie\:tY8dn^C,
med aktiv bet. bildadt på fno.-isl. st. vb. hléia (Mö, hUgom)
Me' (af en germ. rot hlah-, jfr motsvarande got. st. vb. hlahjan).
urg. *sl()^id-\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) sUgr 1. aktivt:
'underfundig, tilboielig eller duelig til at besnaere eller over-
liste andre', jfr marg-sUgr 'meget slu eller listig', ord-sUgr
'kl0gtig, slu i sin Tale', tvi-sUgr 'tvetydig, ubestemt', våpn-
sUgr 'dexterous in arms'; 2. passivt: hard-sUgr 'vanskelig,
besvserlig at afmeje', jfr no. dial. (Ross) slog 'skikket til at
slaaes (om gräs)': till fno.-isl. st. vb. slå, (slö, slögom) = got.
sldlian 'slå' (af en gerni. rot slali-). Adjektivets ofvan anförda
aktiva bemärkelse kan återföras till en ursprungligare bet.
'slagfärdig" ^) (jfr ett rent sinligt grundbegrepp 'i stånd att
'slå', afmäja gräs' hos det af Ross anförda no. dial. slog 'slank
og smidig').
urg. *gröbla-: fno.-isl. (Fr. 2) gröfr 'saadan som kan bc-
graves^ afljudsform till det p. 104 i det föreg. behandlade
*Srcebia-.
urg. *sköbiå-: isl. (Kg.) -skéfr 1. passivt i sammans.
and-sk0fr 'qui facile poliri potest'; 2. aktivt ss. substantive-
radt: vid-skéfr^) m. poet. 'serpens (eg. arborem radens)': till
^) S. Klnge, Wbch ^ u. 'schlail ; Wadstein, Fornnorska Ho-
miliebokens Ljndlära p. 126, noten.
2) S. Falk, Beitr. XIV, 50. I Eg. anföres sammansättningens
senare led under cu oriktig form: Vld-skefv.
118
fiio.-isl. st. vb. slmfa (skaf) 'skafva' (af en förgenii. rot skup-^
jfr de iirbesläktade gr. axafft-ävtj 'Spaten, trxiy^r-wv 'Stab',
lat. scäp-us 'Schaft' m. fl. af lägg ^).
urg. *tökia-: fno.-isl. tékr (Vgf. Fr. 2) 1. med passiv bet.
a) 'acceptable, fair, legal, of a tender made', b) 'fit, meet' i
frasen i Uka tid 'in due time' (nisl.); 2. med aktiv bet. som
sammansättningsled: arf-Ukr (Vgf. Fr. 2) 'berettiget til at tage
Arv', fd-tékr (Eg. Vgf. Fr."'') 'fattig', fast-tékr(Vgf. Fr. 2) 'stand-
haftig, uforanderlig til Sind', fliöt-tékr (Vgf. Fr. 2) 'rask eller
snar til at tere', hag-Ukr (Fr. 2) 'beh£endig til at tage noget
paa den rette, fordelagtigste Maade'. Adj. är äfven uppvisadt
från de östnordiska språken: fsv. (Rqv. II, 379; Schl.) t0ker,
tyker 1. passivt 'som kan tagas, antaglig', jfr sammans. mun-
t0ker 'smaklig'; 2. aktivt ss. senare led i arf-téker o. fä-Uker
= fno -isl. resp. arf-tdkr o. få-Ukr; fda. (Lund) Ukcer = fsv.
t0ker. Till grund ligger fnord. st. vb. taka (tok) 'taga'.
urg. *nödla-\ isl. (Vgf.) Hr 'fordable' (passiv bet.): till
fno.-isl. st. vb. vada (od) 'vada', hörande till en förgerm. rot
nädli-, jfr det urbesläktade lat. vädere 'schreiten' (s. Kluge,
Wbch ^ 'ivaten).
Ofvan uppförda nybildningar med germ. ö-vokalism ha
samtliga utgått från präteritistadiet af starka verb, tillhörande
G. afljudsserien. Närmast ansluta sig formationerna i fråga —
analogt med nybildningarna på e-stadiet — till prat pl. (jfr
adjektivstammarna *drö;^'M-, Vdö^ia-, *slö^ia- med resp. präte-
ritiformer drö: drögom, Mö: hlögom, slö: slögom).
2. Bildningar på rednplicerande starka verb.
urg. *blötia': isl. (Vgf.) -hlMr i sammans. uvand-hUtr
1) S. Klugc, Wbch 5 'schaben: Noreen, Urg. Laiitl. p. 182.
119
'easily i)ropitiated, easily appeased or satisfied' (ärr. key)'
till fno.-isl. st. vb. blota 'offra'.
iirg. *^röria-: fno. (Vgf. Fr.^) -gréir i samraans. snetnm-
grh' 'som gror, voxer tidligen' (k.t. Xsy-)- till fno.-isl. st. vb.
grua 'växa'.
Öfversikt af lo-stammarnas formation.
Af ofvan meddelade 83 nordiska /o-stamsadjektiv äro 45
förnordiska, 38 nybildade. Inom den förhistoriska kategorin
äro ö- (a-jstadierna för handen i 18 {6- 1. «-vokalism i 7, ö-
l.ä-vokalism i 11) och f-stadierna i 21 (é-vokalism i 7, e-vo-
kalism i 14) adjektiv, medan de bägge svaga rotstadierna
tillsammantagna representeras af blott 6 formationer, de flesta
(eller 5) uppvisande svagaste afljudet. Af de i specifikt nor-
disk tid uppkomna adjektiven — analogibildade efter mönstret
af ofvanberörda urtyper på grund af det genom afledningen
framkallade i-omljudet af rotvokalen — tillhör större delen
(29) ö- (a-^stadierna (17 det kortvokaliska, 12 det långvoka-
liska). I de återstående 9 föreligger e-vokalism. Nybildningar
med é- samt svag rotvokalism har jag ej kunnat påvisa. En
öfvervägande del (31) af ifrågavarande historiska formationer
har utgått från präteriti-formerna af afljudande starka verb:
bildningarna på ö-stadiet från 'prät sg., bildningarna på e-
och ö-stadierna från prät. pl. Reduplicerande verb ha gifvit
upphof åt inalles 7 adjektiv, af hvilka 5 förete rotvokalen
ö- (ä-), 2 rotvokalen ö- (a-).
I följd af att ordgruppens ursprungliga funktionsbetydelse
af ett partic. neeessitatis i historisk tid alt mer fördunklades
120
kunde nybildiiingsprincipen medels suffixot -lo- icke länge
hålla sig lifskraftig. Härpå tyder förekomsten redan i forn-
språken af en kategori adjektivformationer på -inn, livilka
synas vara yngre utbildningar af ifrågavarande /o-starasadjektiv
(s. Falk, Beitr. XIV, 47, 49).
Afljudsföreteelser inom samma ords rotstafvelse kunna
påvisas blott i några få fall: 1. aflj. ieu. ö-.é: vokalsynkope
i *nautia- (110): *neutia- (94): *nutia- (91); 2. aflj. ieu. ö-.é
i *flausia- (109): *fieu^ia- (94); 3. aflj. ieu. é\ vokalsynkope
i *uirkla- (92): \mrkia- (91); 4. aflj. ieu. e : ö (ä) i "huMd-
(104): *höbiå- (113), *kmemia- (96):? *kömia- (115).
Den förhistoriska aksentuationen belyses af nedan sam-
manstälda bildningar:
1. Ursprungliga paroxytoiia:
Af sådana har jag att anföra blott trenne adjektiv, samt-
liga med rotvokalismen 5 : *S'ilJjki- (93), *kucej)la- (98), *scehuia-
(103).
2. Ursprungliga oxytona:
a). Med svag rotvokalisYti.
*i.n3id- (90): \/wk-: *fundiä- (91): \/pnt-.
w
b). Med rotvokalismen e.
*^iläiå- (92), vernersk växelf. till *5ilpiar\ "frw^iä- (99):
\/prek; *ureziå- (102): \/ws-.
121
c). Med 7'otvokalismen o (a).
*fans(;d- (111): germ. \;fanh-; *bazid- (106): | hlias-;
*bm(^iå- (109: \/bheuk-; *sa-nögiå- (114): ['7iak-; Vilö^iå-
(117): germ. [hlah-; *slö^ld- (117): germ. \/slah-.
Ofvan gjorda sammanställning synes gifva vid handen,
att den förhistoriska aksentuationen hos ifrågavarande verbal-
adjektiv var vacklande, i det hufvudtonen kunde hvila antingen
på rotstafvelsen eller på suflfixet. Största delen (9 bland
inalles 11) af de oxytonerade bildningarna förete emellertid,
i stället för väntadt svagt rotafljud, l- och o- (a-) vokalism,
en omständighet som tyder på, att formerna i fråga undergått
aksentrubbning till förmån för sufifixbetoning. Detta antagande
finner stöd i motsvarande fornindiska och grekiska bildningar,
hvilka i regeln äro paroxytonerade.
ÅSKVÄDREN I FINLAND
1894.
AF
A. F. SUNDELL.
'-.^d'
Under 1894 (åttonde observationsåret) emottog Finska
Vetenskaps-Societeten dels från frivilliga observatörer dels
från Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen 2846 med-
delanden rörande under året observerade åskväder och med
dem sammanhängande företeelser inom landet jemte 7 dylika
meddelanden från Ryska-Karelen. I detta observationsmate-
rial företinnes notiser om 2868 åskutbrott (jemte 8 åskutbrott
i Ryska Karelen), 96 fall af kornblixt och blixt utan dunder,
20 hagelfall utan åska under åskdagar samt 8 hagelfall och
1 snöfall under annan dag, 5 skydrag, 4 norrsken, 9 meteo-
rer och 5 åskregn.
I. Observationso/^terna.
Nylands län.
Borgnäs, O. K. Englund.
Borgå Bosgård, A. V. Nordström.
Borgå Haiko, A. F. och I. G.
Sundell.
Borgå skärgård, A. Forsell.
Esbo Munkholm, S. G. Elmgren.
Esbo Rulludd, A. O. Kihlman.
Hangö fyr, K. F. Alcenius.
Helsinge, H. B. Aström.
Helsingfors, A. F. Sundell.
Helsingfors, M. Brenner.
" Helsingfors, G. A. Hedberg.
Helsingfors, A. O. Kihlman.
littis. A. V. Nordström,
littis, F. Gallen.
Ingå Fagervik, E. Hisinger.
* Ingå Barösund, A. V. Nordström.
Kyrkslätt Strömsby, V. Rosberg.
Liljendal, E. Mennander.
Loj o, M. Brenner.
■^ Lovisa, F. Rancken.
Lovisa, I. Lovenetzskij.
Mäntsälä, O. K. Englund.
* Mäntsälä, N. Anttila.
Nummis, V. E. Ahlstedt.
* Nurmijärvi, H. B. Aström.
Perno Fasarby, J. Rosberg och
A. Forsell.
Perno Särkilaks, C. Roselius.
Perno Köpbacka, F. Rancken.
Perno Yåtskär, J. A. Johansson.
Pojo Brödtorp, E. Hisinger.
Porkkala fyr, I. Taucher.
Pukkila, N. Anttila.
Pusula, K. H. Lindfors.
Sibbo, H. B. Aström.
Sibbo skärgård, A. F. Sundell.
Sjundeå, I. L. Degerth.
Söderskärs fyr, C. F. Liljeberg.
Tusby Gammelby, A. Donner.
"■• Tusby, H. B. Astriim.
Tusby, O. K. Englund.
Vihtis. H. Vairinen.
127
Åbo län.
Björneborg, R. Rinne och J. V.
Hummelin.
Bogskärs fjT, V. Montell och
K. Lindstr()m.
Brandö, F. V. Sipilä.
Eura kapell, M. Haataja.
* Finström, F. Mangelus.
Hiittis, E. Lilius.
Hiittis, J. G. Ahlroth.
* Hiittis, G. E. Mattsson.
Hvittis, V. Lindstedt.
Ikalis, E. Strömmer.
* Jomala, G. Juselius.
Karkku, Edith och H. Hjelt.
* Karvia, V. L. Åkerblom.
Kimito, Maria Hedberg.
Kprpo, E. Lilius.
* Koski, A. Tötterman.
Kumlinge, K. F. Ahlqvist.
Kumo, V. Ahlgren.
Lavia, A. A. Grönblom och E.
Munck.
* Lemland, F. Mangelus.
Lägskärs fyr, G. Juselius och
J. E. Jansson.
Mariehamn, L Bergroth.
Mariehamn, F. Mangelus.
Mellilä, A. F. Savoniiis.
Märkets fyr, P. T. Söderström
och J. A. Dahlbom.
Nagu, J. J. Fogelberg.
Nagu Högsar, P. H. Ohlsson.
Parkano, C. Bränder.
* Parkano, Y. L. Åkerblom.
Pemar Slililä, J. V. Siilänen.
Pemar. A. Björk.
Rimito, U. F. Candolin.
Räfsö, K. Kroger.
Sagu, Selma Henricsson.
Salo, A. Zetterman.
S:t Mårtens, A. Tötterman.
Skälkärs fyr, M. R. Vidlund.
Suomusjärvi, O. Åkerman.
Töfsala, J. A. Sjöblom.
Ulfsby, J. Hollmén.
Utö fyr, H. Korsström.
Vampula, K. Lydén.
Värdö, K. Blomroos.
Yläne, A. M. Levander och O. M.
Selin.
* Ypäjä, H. Ahlgrén.
Åbo, G. E. Matsson.
* Åbo, A. V. Nordström.
Åbo, Colin Vulff.
Åbo Hirvenluoto, J. V. Siilänen.
Tavastelms län.
Berttula, H. Ahlgrén.
* Birkkala, H. Hjelt.
Hausjärvi Torhola, Ingrid Melan-
der.
Jokkis, L. Berndes.
Jämsä, H. Salonius.
Jämsä Juokslahti, A. Hertzberg.
Kuhmois, K. Sahlberg.
128
Lahtis, J. Nummelin.
Lampis Evois, A. Tötterman.
Leppäkoski, J. A. Holm.
Messuby, B. Grahn.
Orihvesi, J. N. Saiuio.
Padasjoki, E. Bonsdorff.
" Ruovesi, V. L. Åkerblom.
* Somernieml, P. Sörman.
Somero, A. och P. Sörman.
Somero Långsjö, V. Sagulin.
Tamniela, A. Tötterman.
Urdiala Notsjö, K. A. Vesterberg".
Valkiakoski kanal, J. Solin.
S:t Michels län.
Gustaf Adolfs, F. O. v. Schrowe.
* Gustaf Adolfs, J. Friman.
Heinola Paaso, H. J. Stjernvall.
Heinävesi, K. A. Markkula.
Heinävesi, A. och J. Brofeldt.
Hietanen, A. Liikanen.
Hirvensalmi, A. Tanttu.
Jokkas, J. R. Keländer.
Jorois, N. H. Grotenfelt.
Jorois, A. Hukkanen.
Kangaslampi. A. V. Liukkonen.
Kerimäki, A. Hytänen.
Kristina, J. Tikka.
Leivonmäki, A. O. Blomberg.
■" Luhanko, K. Sahlberg.
■'• Mäntyharju, F. O. v. Schrowe.
"■• Nyslott, J. Friman.
S:t Michel, A. V. Nordström,
Savonranta, J. Friman.
Sulkava Tiittala, C. Ph. Lindfors.
Sysmä, B. J. Vallen.
Vihorgs län.
Björkö, K. K. Talvinen.
Davidstad, A. E. Borgström.
Hanhipaasi fyr, E. V. Eriksson.
Jaakimvaara, E. Zinck.
Jaakimvaara, A. Brofeldt.
* Jääskis, F. Gallén.
Jääskis Enso, J. E. Nordström.
Kouvola, F. Gallön och A. Holm-
sten.
Kronoborg, Berta och O. V. Löf-
man.
Miehikkälä. J. E. Snellman.
Mälkiä, O. Schultz.
Parikkala, T. Hannikainen och
T. Ahokas.
Perkjärvi, C. H. Hagman.
Pyhäjärvi, K. O. Mansnerus.
Ruokolahti, K. Lojander.
Ruskeala, Mathilda Dahlberg.
Räisälä, C. V. Olin.
St. Andrae, A. Borenius.
Savitaipale, Ebba och B. Fager-
ström.
* Säkkijärvi. H. Backman.
129
Taipalenluoto, F. Lindborg och
A. L. Vendell.
Tavastila, O. Behr.
Valkeala Kannuskoski, D. Col-
liander.
Vebkalahti, J. E. Nordström.
Vehkalahti, F. K. E. Lindholm
och A. L. Vendell.
Verkkomatala fyrskepp, F. Laii
rell, N. E. Stråhlman och U.
Holmberg.
I Viborg, H. Backman.
I Viborg, A. Borenius.
Viborg, E. Cederström.
I Viborgs socken, E. Cederström.
I Villmanstrand, A. Ståhle.
Kuoyio län.
Hankasalmi, A. W. Gyldén.
Idensalmi. E. J. Elmgren.
Kaavi, K. A. Riberg.
* Kides, J. Laine.
Kides, M. Calonius.
Kontiolahti, E. Hyvärinen.
Kuopio, B. Granit.
Kuopio, A. Dahl.
Lapinlahti, A. Stålhammar.
Leppävirta, M. Lindberg.
Nerkko kanal, J. F. Bäckström.
Nurmes, Sigrid Schulte.
Nurmes. M. Calonius.
Pelkjärvi, Inez Karsten.
Pielisjärvi, K. S. Hallberg.
* Rautalampi, A. V. Gyldén.
Tohmajärvi Värtsilä, Nina Kar-
sten.
Tuusniemi, J. L. Eriksson.
Vasa län.
Alahärmä, Anton Berger.
Alajärvi, J. Johansson.
Bennäs, R. M. Labbarth.
Bötom, H. Salminen.
Gamlakarleby, E. Bengelsdorft'.
* Gamlakarleby, J. F. Sandelin.
Halsua, T. Puhakka.
Helsingkallan (fyrskepp), K. Vahl-
berg.
Himanko, G. O. Aspelin.
Jakobstad, I. Lovenetzskij och
U. V. Lunden.
Jakobstads skärgård, U. V. Lun-
den, R. M. Labbarth och G. A.
Hedberg.
Jalasjärvi, K. Leskinen.
* Jalasjärvi, V. L. Åkerblom.
Jyväskylä, J. V. Sahlstein.
* Jyväskylä, H. Salonen.
Karstula, J. I. Gummerus.
130
Kaskö, E. A. Nordman.
Kauhajoki, C. V. v. Schantz.
Kauhajärvi, E. P. Kallio.
* Kaustby, T. Puhakka.
Kelviä, J. Ingman.
* Keuriui, A. O. Kihlman.
* Keuruu, V. L. Åkerblom.
Kivijärvi, P. Kränk.
Konginkangas, H. Salonen.
Korsnäs, F. O. Sikström.
Kristinestad, -J. Lybeck.
Kronoby, A. Jakobsson.
Lappajärvi, Anton Berger.
Lappfjärd, I. I. Hannelius.
Lehtimäki, J. F. Olin.
Lestijärvi, F. B. Inberg.
Lohteå, J. F. Sandelin.
Loheä, O. Mellenius.
Munsala, A. Vesterlund.
Mustasaari Korsholm, Anna Vahl-
beck.
Nerpes, K. I. Nordlund.
* Nikolaistad, K. E. Hohenthal.
Nikolaistad, H. Hjelt.
* Nikolaistad, G. A. Hedberg.
Norrskärs fyr, JK. E. Holmberg.
* Petäjävesi, V. L. Åkerblom.
Pihtipudas, A. Fredman.
Purrao, J. F. Olin.
Pörtom, A. och S. Sjöberg.
Saarijärvi, A. Grönvall.
Replot, A. Sjöberg.
Sideby, K. E. Hohenthal.
Skälgrunds fyr, S. Strömborg.
Snipan (fyrskepp), H. V. Gylan-
der.
Storkallegrund (fyrskepp). V. Au-
rén.
Storkyro, G. Durchman.
* Sumiais, H. Salonen.
Töysä, Arnold Berger.
Valsöarnes fyr, F. J. Eklund.
Viitasaari, T. Rosberg.
Viitasaari, J. Suomela.
Viitasaari Ilmolahti, Olivia och
S. Häkkinen.
* Voro, A. Vesterlund.
Yxpila, E. Bengelsdorff.
* Östermyra, G. A. Hedberg.
TJleaborgs län.
Enare Thule, M. Wgenerberg.
Enare, M. Hinkula.
* Enare Kultala, M. Hinkula.
Enontekis, A. A. A. Laitinen.
Frantsila, A. Hanell.
Haapajärvi, C. E. Ahnger.
Kemijärvi, M. Heikel.
Kuhmoniemi, K. A. Pfaler.
Kuusamo, E. Wichmann.
Marjaniemi fyr, L. Lalin.
Muhos, L. F. Rosendal.
Nivala, L. Grönberg.
Oulais, G. Lindholm.
* Paltamo, R. Calamnius.
Pudasjärvi Hirvaskoski. A. Suo-
panki.
* Ristijärvi, R. Calamnius.
Ruukki, A. L. Ståhlberg.
Salo, L. Schluter.
Simo, J. Keckman.
Sodankylä, R. Mellenius.
Suomussalmi, R. Calamnius.
Suomussalmi, Julia Hedberg.
* Suomussalmi, A. Suopanki.
Torneä, A. Lang.
131
Tyrnävä, M. Manner.
Uleäborg, O. Hägg.
Uleåborg, F. Rancken.
* Utajärvi, L. F. Rosendahl.
Utsjoki, A. Koivisto.
Utsjoki Outakoski, Olga och E.
Eriksson.
Elf ska Karelen, O. I. Bergroth.
I observationerna hafva således deltagit 225 personer,
bland dem 18 vikarierande observatörer. De med en stjerna
betecknade orterna äro tillfälliga observationsorter (under
resor).
132
2. Fördelningen af åskutbrott (r) och fall af kornblixt
eller blixt utan dunder (
g
^
v
»
» —
n:
rs r5
Juni.
Maj.
Juli.
Augusti.
O
•3
B
m
rik
o
(B
g
C-
O
b:
o
a
g
5-
r^fver Lappa-
järvi, Halsua, Lestijärvi (ett åskslag skadade taket och söndrade
skorstenen å Kivistö skogsvaktareboställe), Kelviå, Bennäs, Jakob-
stad och Helsingkallan. O) Kl. 4.45—5 e. m. öfver Verkkomatala
(skydrag) och Björkö. P) Kl. 6.45—7.25 e. m. öfver Östermyra och
Munsala. Q) Kl. 6.50 e. m. i Kerimäki och kl. 7 e. m. i Gustaf
Adolfs. R) Kl. 7.5—8 e. m. öfver Verkkomatala, Perkjärvi, Viborg
och Villmanstrand. S) Kl. 7—9.30 e. m. öfver Davidstad, Kouvola,
Valkeala (hagel), Hirvensalmi och Heinola socken. Aska i Kuhmois
och Padasjoki. Blixt utan dunder kl. 10.30-11 e. m. vid Snipan åt
143
N\V och kl. 11.5 e. m. i Nivala. Hagel utan åska kl. 1.50 e. m. i
Kides.
37) Juni 26. Minimum öfver södra Östersjön; temperaturen
lägre. Åska A) kl. 11.20—11.55 f. ra. öfver Nerpes, Kaskö, Skäl-
grund och Sideby (åskslag i ett berg). B) Kl. 11,20 f. m.— 1.35 e. m.
öfver Parkano (hagel), Ikalis, Orihvesi, Lavia, Räfsö och Karkku.
C) Kl. 11.20 f. m.— 2.30 e. m. öfver Kerimäki, Hirvensalmi (hagel),
Heinola socken och Padasjoki. Dj Kl. 1.5—3 e. m. öfver Gustaf
Adolfs, Padasjoki, Kuhmois, Jämsä och Ikalis. E) Kl. 1.35—4 e. m.
Tifver Sulkava, Heinola socken, Gustaf Adolfs och Jämsä. F) Kl.
1.40 i Lojo och kl. 2.5 e. m. i Enontekis. G) Kl. 1.55—2.25 e. m.
(»fver Nerpes, Sideby och Räfsö. H) Kl. 2—5 e. m. öfver Ruokolahti,
Enso, Borgå socken och Lojo. I) Kl. 2.10—4 e. m. iifver Pörtom,
Nerpes (hagel), Kask(i (hagel), Parkano och Ikalis. J) Kl. 3.40 e. m.
öfver Pörtom, Nerpes och Kaskö. K) Kl. 3.45—4 e. m. r»fver Märket,
Skälskär och Yläne. L) Kl. tt— 6.50 e. m. öfver Davidstad och Kou-
vola. M) Kl. 10.45 e. m. vid Söderskär.
38) Juni 28. Aska kl. 3.55—5.5 e. m. i Suomussalmi.
39) Juni 29. Hög temperatur. Åska A) Kl. 12.35—1.30 e. m.
öfver Gustaf Adolfs och Hirvensalmi. B) Kl. 12.50—1.30 e. m. öfver
Vihtis, Pusula, Sibbo, Lojo, Fagervik, Sundeä, KjTkslätt, Porkkala
och Esbo. C) Kl. 3.10 e. m. i Heinola socken och Sysmä. D) Kl.
3.10—4.30 e. m. öfver Hausjärvi, Pusula, Hangö, Sjundeä. Vichtis,
Lojo, Sibbo, Borgnäs, Kyrkslätt, Esbo, Helsingfors och Söderskär.
E) Kl. 3.50 e. m. i Kemijärvi. F) Kl. 5.45—6.50 e. m. (»fver Lojo,
Sibbo och Hausjärvi (hagel).
40) Juni 30. Aska kl. 12..i0— 1.25 e. m. öfver Verkkomatala
och Perkjärvi, 1.20 vid Verkkomatala och i Ruskeala (hagel) samt
kl. 3..30— 5.25 öfver Verkkomatala och Perkjärvi.
Jiili månad.
Under Juli inträffade 24 äskdagar med 915 åskutbrott,
15 åskslag och 45 hagelfall under åska.
Juli 1. Aska kl. 3.30 e. m. i Ondarvi by (Ryska Karelen).
144
•41) Juli 3. Svagt minimum vid Hangö: låg temperatur. Åska
A) kl. 5.25 f. m. i Jakobstads skärgård (haf/elj, kl. 9.15 vid Enso
och 9.25 f. m. i Savitaipale och Tuusniemi. B) Kl. 10.10 f. m.— 12.25
6. m. öfver Tusby. Sibbo, Borgnäs (hagel), Borgå socken, Helsingfors
(hagel), Esbo, Söderskär och Pernå. C) Kl. 11.20 f. m. i Suomus-
salmi, 11.30 i Gustaf Adolfs, 2—2.30 e. m. (5fver Tuusniemi och
Kaavi samt kl. 4 e. m. i Suomussalmi. Hagel utan åska i Tyrnävä
kl. 10.15 f. m. och i Konginkangas kl. 9 e. m.
4-2) Juli 4. Aska kl. 1.30 e. m. vid Bogskär. Hagel utan åska
i Lestijärvi kl. 2.15 e. m.; följande nattfrost derstädes.
43) Juli 5. Aska kl. 4.30 f. m. i Borgå socken, 12.5 e. m. i
Jakobstads skärgård, 1.10—1.15 öfver Kaavi och Tuusniemi, 1.40 i
Hirvensalmi, 1.50—2.45 (ifver Heinävesi och Jorois, 2.40—3.35 e. m.
öfver Ruskeala (hagel) och Pelkjärvi, 3.5 vid Hanhipaasi, 3.20—4.5
öfver Heinävesi (hagel) och Sulkava, kl. 5 i Parkano, 5.40 i Pyhä-
järvi (Viborgs län), 6—6.45 e. m. öfver Hankasalmi, Leppävirta och
Gustaf Adolfs, kl. 9 i Parkano och kl. 9.15 e. m. i Villmanstrand.
44) Juli 6. Åska vid Lågskär kl. 5.20 f. m. och 8.50 e. m.
45) Juli 8. Aska kl. 11 f. m.— 5 e. m. i Enare (åskslag på
åtta skilda ställen, hvarigenom skogseldar uppstodo), kl. 1.20 e. m.
i Enontekis; åska i Utsjoki (åskslag förorsakade en skogseld).
46) Juli 9. Åska kl. 10 f. m. i Sulkava, 12.25 e. m. i Kaavi
(hagel), 1,40 i Tuusniemi, kl. 2 i Enontekis (åskslag tände skog pä
tre ställen), 2.10 i Sodankylä, 3.5 i Kuopio, 3.15 i Leppävirta och
4.15 e. m. i Värtsilä. Aska i Voro.
47) Juli 10. Åska A) kl. 8.55 f. m. i Sulkava, 9.25 i Borgå
socken och 10.25 t m. i Gustaf Adolfs. B) Kl. 10.40—12 f. m. öfver
Jaakimvaara, Hanhipaasi, Ruskeala och Pelkjäfvl C) Kl, 11.10
f. m. i Pyhäjärvi (Viborgs län) och 12.20 e. m. i Kemijärvi. D) Kl.
12.40—3.25 e. m. öfver Sideby, Lappfjärd, Kristinestad, Bötom, Skäl-
grund, Kaskö, Nerpes, Pörtom, Korsholm, Storkyro och Jalasjärvi.
E) Kl. 1.15 e. m. i Gustaf Adolfs. 3.45 i Hirvensalmi, 3.50 i Keri-
mäki, 4.30 i Sodankylä (hagel), 4.35 i Kemijärvi och kl. 6 e. m. i
Kivijärvi.
48) Juli Ii. Jemt fördeladt lufttryck, hög temperatur; 94
askåtbrott. Åska A) kl. 8.35 f m.— 1.45 e. m. öfver Lågskär, Pe-
nuir, Eura, Somero, Vampula, Urdiala, Kumo, Lavia, Messuby, Ika-
145
lis, Pnrkano och Jalasjärvi. B) Kl. 9.45—11.50 f. m. öfver Korsholm.
Lappajärvi (hagel), Munsala och Jakobstad. C) Kl. 10.10—10.25
f. m. öfver Konginkangas och Vritasaari (hagel). D) Kl. 10.15 f. m.
—1.50 e. m. öfver Parkano, Jalasjärvi, Töysä, Storkyro, Alajärvi.
Lappajärvi (hagel), Saarijärvi, Karstula, Konginkangas, Ki\ijärvi
och Viitasaari. E) Kl. 10.20 f. m.— 4.10 e. m. öfver Borgå socken.
Borgnäs, Pukkila, Liljendal. littis, Valkeala (hagel), Hirvensalmi,
Savitaipale (hagel), Villmanstrand. Mälkiä. Ruokolahti, Parikkala,
Kronoborg och Pyhäjärvi. F) Kl. 11.55 f. m.— 12.20 e. m. öfver Kuh-
moniemi, Suomussalmi, Pudasjärvi och Torneå. G) Kl. 12.10 — l.+O
e. m. öfver Pielisjärvi och Niirmes (hagel). H) Kl. 12.55—4 e. ni.
öfver Borgå socken. Tusby, Pukkila, Hausjärvi, Heinola socken,
littis och Jämsä. I) Kl. 1—3.20 e. m. öfver Sysmä, Hirvensalmi.
Sulkava, Kerimäki (hagel), Kides och Värtsilä. J) Kl. 2—2.85 e. m.
öfver Pelkjärvi (hagel) och Värtsilä. K) Kl. 2.5—4.15 e. m. öfver
Konginkangas och Rautalampi. L) Kl. 3.20 e. m. i Suomussalmi
och 3.25 e. m. i Sulkava. M) Kl. 4.25— 5..30 e. m. öfver Frantsila
och Ruukki. N) Kl. 5—7 e. m. öfver Alajärvi. Esse (åskslag i sko-
gen). Jakobstad, Halsua. Nivala och Frantsila. O) Kl.'5— 6.10 e. m.
öfver Pielisjärvi och Kaavi. P) Kl. 5.5—5.30 e. m. öfver Värtsilä,
Pelkjärvi och Hanhipaasi. Q) Kl. (i— 7 e. m. i Heinola socken och
Sulkava. R) Kl. 9.25—9.35 e. m. i Tuusniemi och Kuopio. Aska
med åskslag kl. 1 e. m. och kl. 4..3() e. m. i Vaara by (Ryska Ka-
relen).
49) Juli 12. Äska kl. 10 f. m. i Kyrkslätt. 10.55 i Ulfsby, kl.
1 e. m. i Borgnäs, 2.10 i Parkano, kl. 4 i Kumo, 4.15 i Jalasjärvi.
4.20 i Kides, kl. 5 i Hirvensalmi och kl. 9.45 e. m. i Viitasaari.
Blixt utan dunder i Xurmijärvi kl. 10.45 e. m. åt SW och S. Hagel
utan åska at Nurmijärvi kl. 1.50 e. m.
50) Juli 13. Minimum utanför Kristiansund; 66 åskutbrott.
Åska A) kl. 10—11.25 f. ni. öfver Jämsä och Gustaf Adolfs. B) Kl.
10.25 f. m.— 12.25 e. m. öfver Ulfsby, Lavia, Ikalis, Parkano, Karvia
(hagel) och Jalasjärvi. C) Kl. 1—3.30 e. m. öfver Kouvola (hagel),
Kuhmois (hagel), Gustaf Adolfs och Leivonmäki. D) Kl. 1.5—3.30
e. m. öfver Kangaslampi, Heinävesi, Leppävirta. Tuusniemi, Kaavi
och Värtsilä. E) Kl. 2.30—2.40 e. m. i- Ruukki, Frantsila, Tyrnävä
och Pudasjärvi. F) Kl. 2.40—7.50 e. m. öfver St. Mårtens, Somero,
146
Pusula, Vampula, Hvittis, Ultsby, Räfsö, Ikalis, Parkano och Stor-
kyro. G) Kl. 3.40—4.55 e. m. ölVer Kivijärvi, Halsua, Jakobstad,
(iamlakarleby och Kelviå. H) KJ. 4.20—8.5 e. m. äska åt S vid Söderskär
och Borga skärgård. I) Kl. 4.40—9.5 e. m. öfver Borgå socken.
Borgnäs, Tusby, Nurmijärvi (hagelj, Hausjärvi, Sysmä, Gustaf
Adolfs, Kuhmois och Leivonmäki. J) Kl. 5 e. m. i Tyrnävä och Frantsila
samt i Pelkjärvi och Värtsilä. K) Kl. 5—6.25 e. m. öfver Korsholm,
Mimsala, Jakobstad och Himanko. L) Kl. 5.45— 6.50 e. m. öfver
Viitasaari och Idensalmi. M) Kl. 6—6.40 e. m. öfver Gustaf Adolfs
och Kuhmois. N) Kl. 10—11.20 e. m. i Suomussalmi. Kornblixt i
Nurmes kl. 11.25 e. m.— 12.10 f. m. åt W och NE.
51) Juli 14. Minimum vid Vardö; normal temperatur; 126
åskutbrott. Aska A) kl. 6.40 f. m.— 3 e. m. öfver Leivonmäki, Kon-
ginkangas (hagel), Tuusniemi, Kaavi, Viitasaari, Kivijärvi. Idensal-
mi, Nurmes, Kulimoniemi, Suomussalmi och Kuusamo. B; Kl. 8—
11.40 f. m. öfver Heinävesi, Kides, Värtsilä, Leppävirta, Kaavi och
Nerkko. C) Kl, 8.50 f. m. — 2 e. m. öfver Tusby, Borgnäs, Borgå
socken, Liljendal (ett åskslag splittrade en telefonstolpe, hagel),
Perno, Valkeala, Miehikkälä, Villmanstrand (hagel), Räisälä, Hanhi-
paasi. Kronoborg, Pelkjärvi och Värtsilä. D) Kl. 9.45—10.50 f. m.
(ifver Marjaniemi, Utajärvi och Suomussalmi (hagel). E) Kl. 10.10
f. m.— 4..S0 e. m. öfver Hirvensalmi, Leivonmäki, Kangaslampi, Kon-
ginkangas, Viitasaari, Nerkko och Idensalmi. F) Kl. 10.20 f. m. —
4.15 e. m. öfver Jalasjärvi, Storkyro, Munsala, Jakobstad. Gamla-
karleby, Himanko, Oulais, Utajärvi och Marjaniemi. G) Kl. 10.25—
11.25 f. m. öfver Villmanstrand, Mälkiä och Jääskis. H) Kl. 10.25
— 11..30 f. m. öfver Tyrnävä, Ruukki och Uleåborg. I) Kl. 10.30—
11.45 f. m. öfver Valkiakoski (hagel), Kuhmois, Sysmä och Hirven-
salmi. J) Kl. 11 f. m. — 12.45 e. m. öfver Viitasaari. Lappajärvi,
Lestijärvi, Nivala, Frantsila, Ruukki och Tyrnävä. K) Kl. 11.30
f. m.— 1.50 e. m. öfver Urdiala, Orihvesi och Parkano. L) Kl. 11.35
—11.50 f. m. öfver Tyrnävä och Muhos. M) Kl. 11.35—11.50 f. m.
(»fver Kerimäki och Kangaslampi. N) Kl. 11.45 f. m.— 1.30 e. m.
öfver Jalasjärvi, Töysä, Konginkangas, Kivijärvi och Lappajärvi.
O) Kl. 12.5—2.45 e. m. ofver Lågskär, Vampula, Urdiala, Valkia-
koski och Orihvesi. P) Kl. 1—3.25 e. m. öfver Jämsä. Jyväskylä
(ett åskslag splittrade telefonstolpar), Kangaslampi, Heinävesi, Sa-
147
vonranta och Sulkava. Q) Kl. 1—4.30 e. m. öfver Sibbo, Enso, Mie-
hikkälä, Villmanstrand (hagel) och Mälkiä (hagel). R) Kl. 2.50—5.40
e. m. öfver Urdiala, Heinola socken (ett åskslag dödade en torpar-
hustru), Sysmä, Gustaf Adolfs och Orihvesi. S) Kl. 3.35—4.15 e. m.
öfver Lohteå, Xivala och Oulais. T) Kl. 4.30—9 e. m. öfver Kuh-
mois, . Gustaf Adolf, Hirvensalmi (ett åskslag diidade fem kor i be-
teshagen, hagel), Sulkava (hagel), Nyslott (ett åskslag splittrade
åtta telefonstolpar), Kerimäki (hagel), Savonranta, Kides, Heinävesi,
Leppävirta, Idensalmi och Nurmes. U) Kl. 4.30—6 e. m. i Enonte-
kis och Enare Kultala. Aska i Karstula, Saarijärvi (åskslag splitt-
rade telefonstolpar), Haapajärvi och Salo (Åbo län). Aska kl. 10
f. m. och kl. 2 e. m. i Merukylä (Ryska Karelen).
52) Juli 15. Åska A) kl. 5 f. ni. vid Marjaniemi. B) Kl. 11.30
f. m.— 5 e. m. öfver Frantsila, TjTnävä, Muhos, Suomussalnil, Pu-
dasjärvi, Sodankylä och Enare. C) Kl. 1 — (5.40 e. m. öfver Nivala,
Haapajärvi, Frantsila, Tyrnävä, Muhos, Suomussalnil, Pudasjärvi,
Kemijärvi och Pudasjärvi. D) Kl. 4 e. m. i Jämsä och Korpilahti (ett
åskslag i Särkijoki by bedöfvade åtta personer, som voro samlade
till söndagsskola). E) Kl. 7.45 e. m. i Mariehamn. Flere åskkyar
i Kellovaara (Ryska Karelen). Blixt utan dunder kl. 4.20 e. m. at
S i Borgå Orrby.
53) Juli 16. Åska A) kl. 1.30 e. m. i Sodankylä. B) Kl. 1.45—3
e. m. öfver Esbo, Helsingfors, Sibbo, Söderskär och Borgå socken.
C) Kl. 3.20 e. m. i Mariehamn, 4.40 i Björkö och kl. 5.30 e. m. i
Pudasjärvi. D) Kl. 5.50—6.30 e. m. öfver Halsua, Himanko. Oulais
Haapajärvi, Frantsila, Salo, Ruukki, Tyrnävä, Muhos, Uleåborg och
Marjaniemi. E) Kl. 6.25 e. m. i Konginkangas och Kuhmoniemi,
6.45 i Suomussalmi och 8.20 e. m. i Kerimäki.
54) Juli 17. Åska A) kl. 12.30—5.40 e. m. öfver Nerkko, Kuh-
moniemi, Suomussalmi, Pudasjärvi och Simo (ett åskslag dödade
en ko). B) Kl. 12.30 e. m. i Sodankylä. C) Kl. 1.45-5.10 e. m.
öfver Kelviå, Oulais, Haapajärvi, Frantsila, Ruukki, Tyrnävä och
Muhos. D) Kl. 5.55 e. m. i Lestijärvi, 9.20 i Pudasjärvi och 9.55 e. m. i
I.,appajärvi. Blixt utan dunder kl. 9 e. m. åt E i Tyrnävä. Hagel
utan åska kl. 1 e. m. i Himanko.
55) Juli 18. Minimum utanför Norges sydvestkust. Tempe-
raturen normal. Aska A) kl. i.i5_i.40 e. m. öfver Jalasjärvi. Ala-
148
Järvi och Kauhajärvi. B) Kl. 3.5 e. m. i Ruukki och Tyrnävä. C)
Kl. 3.40—4.5 e. m. öfver Kivijärvi, Jakobstad (hagel), Gamlakarleby
och Kelviå. D) Kl. 4.25—4.35 e. m. i Heinävesi och Tuusniemi. E)
Kl. 8.50—11.30 e. m. öfver Verkkomatala. Björkö, Perkjärvi, Viborg,
Taipalenluoto. Räisälä och Hanhipaasi. Aska i Haapajärvi och
Oiilais. Blixt utan dunder kl. 7.30 f. m. åt E i Simo. Hagel utan
åska kl. 12.50 e. m. i Jakobstad.
56) Juli 19. Lågt, jemt fördeladt lufttryck; normal tempera-
tur; 74 åskutbrott. Åska Al tidigt på morgonen i Heinola socken.
B) Kl. 9 f. m.— 4.35 e. m. öfver Padasjoki, Kuhmois, Sysmä, Heinola
socken, Gustaf Adolfs, Hirvensalmi, Enso. Hankasalmi, Kangaslampi,
Heinävesi, Tuusniemi och Idensalmi. C) Kl. 9.50 f. m.— 1.30 e. m.
öfver Enare. Outakoski och Enontekis. D) Kl. 10—11.5 f. m. öfver
Marjaniemi, Torneå, Uleäborg, Tyrnävä och Salo. E) Kl. 10.55
f. m.— 1.20 e. m. öfver Taipalenluoto,' Räisälä och Jaakimvaara. F)
Kl. 11.40 f. m.— 2 e. m. öfver Villmanstrand, Mälkiä, Ruokolahti och
Kronoborg. G) Kl. 12.5—7.55 e. m. öfver Parkano, T(")ysä, Storkyro
(hagel), Karstula, Kivijärvi, Konginkangas, Kauhajärvi, Lappajärvi
(hagel), Halsua, Jakobstad, Gamlakarleby, Yxpila, Kelviå. Lohtea,
Himanko, Haapajärvi och Oulais. H) Kl. 1.20—3.25 e. m. öfver Stor-
kyro, Lappajärvi, Halsua och Jakobstad. 1) K\. 1.45—4.15 e. m.
öfver Pyhäjärvi och Kronoborg. J) KL 4.20—10.20 e. m. öfver Låg-
skär, Utö, Hangö, Hiittis och Kimito. K) Kl. 4.30—7.15 e. m. öfver
Tyrnävä, Muhos, Pudasjärvi, Suomussalmi och Kuusamo. L) Kl.
8.5 e. m. i Idensalmi samt 8.25 e. m. i Konginkangas. M) Kl. 9.30
—11.10 e. m. öfver Perno, Borgå socken, Söderskär och Tusby
Blixt utan dunder kl. 11.10 e. m. åt W och SW vid Verkkomatala.
57) Juli 20. Lågt, jemt fiirdeladt lufttryck, normal tempera-
tur; 82 åskutbrott. Åska A) (fortsättning af åskan M) från före-
gående dag) kl. 12 f. m.— 4 e, m. öfver Sysmä, Konginkangas, Haa-
pajärvi (åskslag i postkontoret, der skorstenen och- några fönster-
rutor söndrades), Nivala, Frantsila, Tyrnävä, Muhos, Suomussalmi.
Marjaniemi och Kuusamo. B) Kl. 12.30—1 f. m. (mitjligen fortsätt-
ning af åskan J) från föregående dag) öfver Åbo, Salo, Vampula
och Kumo. C) Kl. 9.15 f. m. i Outakoski, 10.55 i Kumlinge. 11.25—
11.30 f. m. öfver Lohteä och Lappajärvi och kl. 1.30 e. m. i Stor-
kyro. D) Kl. 1.55-3.20 e. m. öfver Räfsö, Sideby, Kumo, Hvittis
149
och Vanipula. E) Kl. 1.55—9.10 e. m. öfver Hirvensalo, Fagervik,
Sjundeå, Salo, Lojo. Pusula, Porkkala (åskslag i en tall) Esbo, Hel-
singfors, Söderskär, Borgå socken. Borgnäs, Pukkila, Mörskom,
Perno, Heinola (hagelj, Sysmä, Gustaf Adolfs och Orihvesi. F) Kl.
2.55—5.40 e. m. öfver Pörtom, Korsholm, Kauhajärvi, Alajärvi; Lap-
pajärvi, Halsua och Lestijärvi. G) Kl. 3. .50 e. m. i Heinävesi, och
kl. 4.15—5.5 e. m. öfver Enontekis och Enare. H) Kl. 4.25— 6.20 e.m.
öfver Konginkangas, Karstula och Kivijärvi. I) Kl. 4.45— 5..30 e. m.
öfver Ikalis, Parkano, Kaskö och Storkallegrund. J) Kl. 5.40— Ge. ni.
öfver Karkku (hagel) och Hvittis, kl. 6.50 vid Lågskär och kl.
7.50 e. m. i Nurraes, K) Kl. 7—8.20 e. m. öfver Verkkomatala,
Björkö och Perkjärvi. L) Kl. 8—9.45 e. m. öfver Töysä, Karstula.
Alajärvi, Konginkangas, Kivijärvi och Haapajärvi.
58) Juli 21. Lufttrycket något högre, men jemt fördeladt;
normal temperatur; 104 åskutbrott. Åska A) kl. 2.10 f. m. i So-
mero. B) Kl. 5.10—12 f. m. öfver Korsholm, Haapajärvi, Nivala,
Kuhmoniemi, Tyrnävä, Muhos, Pudasjärvi, Simo, Kuusamo och Ou-
takoski. C) Kl. 6—7.20 f. m. öfver Utsjoki och Enare. D) Kl. 7.10
f m.— 12,45 e. m. öfver Hirvensalo, Pemar, Somero, Jokkis och
Hvittis. E) Kl. 8.20 f. m. öf\-er Jakobstad och Yxpila. F) Kl. 8.35 f. m.
—1 e. m. öfver Ruukki, Uleåborg (hagelj, Suomussalmi, Kuusamo
och Utsjoki. G) Kl. 9— 10..30 f. m. öfver Lestijärvi, Halsua och Ala-
järvi. H) Kl. 9.10 f. m. i Ruskeala (hagel). I) Kl. 9.20 f. m.— 1 e. m.
öfver Savitaipale. Sulkava, Värtsilä och Tuusniemi. J) Kl. 9.45—
11.45 f. m. öfver Sideby, Storkyro. Kauhajärvi, Halsua och Helsing-
kallan. K) KL 9.45 f. m.— 2.10 e. m. öfver Lojo, Nummis, Pusula,
Vihtis, Tusby, Borgå socken, Perno, Borgnäs, Pukkila. Hausjärvi,
Leppäkoski, Padasjoki, Heinola socken, Sysmä, Gustaf Adolfs, Hir-
vensalmi, Savitaipale, Jokkas, Sulkava, Kerimäki och Värtsilä. L)
Kl. 10—11.30 f. m. öfver Kumo. Hvittis, Valkeakoski och Parkano.
M) Kl. 10.30 f. m.— 1.5 e. m. öfver Gamlakarleby, Halsua, Alajärvi
och Storkyro. N) KL 11.-55 f. m.— 2.40 e. m. öfver Lojo. Pusula,
Leppäkoski, Borgnäs socken, Pukkila, Hausjärvi och Liljendal. O)
Kl. 12.30—5.45 e. m. öfver Märket, Lågskär och Brandö. P) Kl.
12.45—12.55 e. m. öfver Hvittis och Ulfsby. Q) Kl. 1.20-2.15 e. ra. öfver
Kouvola och Savitaipale. R) Kl. 2—4.15 e. m. öfver Lohteå, Kehiå,
Jakobstad, Lappajärvi och Haapajärvi. S) Kl. 2.30 e. m, i Suomus-
150
salmi och 3.40 i Tyrnävä, 3.50 i Karkku, kl. 4 i Suomussalmi och
5.30 e. m. i Karkku. T) Kl. 5.30—7.10 e. m. öfver Helsingkallan,
Korsholm och Nivala. U) Kl. 6 e. m. i Suomussalmi och Kuhmo-
nieml. Åskkyar kl. 10 f. m. — 2 e. m. i Kellovaara (Ryska Karelen).
Cyklon i Torneå, som förstörde nägra hölador. Blixt utan dunder
kl. 10.40-11.15 f. m. åt SE och NE i Leppäkoski.
59) Juli 22. Minimum vid Haaparanda; normal temperatur;
64 åsutbrott. Åska A) kl. 9.50 f. m.— 4 e. m. öfver Korsholm, Pör-
tom, Jalasjärvi, Orivesi, Kuhmois, Padasjoki och Gustaf Adolfs. B)
Kl. 10 f. m. — 12.20 e. m. öfver Valkiakoski, Karkku och Parkano.
C) Kl. 10.5 f. m. i Kuhraoniemi och 10.15 f. m. i Mariehamn. D)
Kl. 10.30— 11.15 f. m. i Munsala och Jakobstad. E) KL 10.50 f. m.
i Sibbo, Borgnäs, Pukkila och Mörskom. P) Kl. 12 middag i Kars-
tula och 12.15 e. m. i Tuusniemi. C) Kl. 12—1.20 e. m. öfver Sibbo,
Pukkila, Hausjärvi, Valkeala och Savitaipale. H) Kl. 12.5—4.30 e. m.
öfver Torneå, Pudasjärvi och Suomussalmi. I) Kl. 12.20—2.10 e. m.
öfver Jakobstad, Gamlakarleby och Himanko. J) Kl. 12.45—1.40
e. m. öfver Muhos, Tyrnävä, Ruukki, Frantsila och Oulais. K) Kl,
1.25—4.45 e. m. öfver Jakobstad. Lappajärvi, Halsua, Lestijärvi och
Konginkangas. L) Kl. 1.45—2 e. m. öfver Tyrnävä och Muhos. M)
Kl. 2.5—6.45 e. m. öfver Hankasalmi, Leppävirta, Kangaslampi, Keri-
mäki och Jaakimvaara. N) Kl. 2.20—3 e. m. öfver Jakobstad och
Lohteå. O) Kl. 2.40—3.20 e. m. öfver Ruukki, Tyrnävä och Frant-
sila (hagel). P) Kl. 3.55—5.20 e. m. öfver Pukkila och Mörskom. 0)
Kl. 4 e. m. vid Lågskär, kl. 5 i Somero och kl. 7 e. m. i Hirven-
salmi. R) Kl. 7—8 e. m. öfver Lohteå, Himanko, Kauhajärvi. Lesti-
järvi och Konginkangas.
60) Juli 23. Svagt minimum vid Kajana; normal temperatur;
60 åskutbrott. Åska A) kl. 8 f. m. i Simo, 9.10 i Idensalmi och
9.20 i Suomussalmi. B) Kl. 11.15 f. m. åska i Kelviå. Lestijärvi,
Kivijärvi, Karstula och Konginkangas. C) Kl. 11.40 f. m.— 1.30 e. m.
(»fver Jalasjärvi och Kauhajärvi. D) Kl. 12—1 e. m. öfver Orihvesi
och Parkano. ?]) Kl. 12—4 e. m. öfver Himanko, Lohteå, Gamlakarleby,
Halsua, Haapajärvi, Viitasaari, Konginkangas, Idensalmi, Nerkko,
Kuopio, Tuusniemi och Sulkava. F) Kl. 12.40—1.45 e. m. öfver Tyr-
nävä, Simo (åskslag i hafsviken samt ett mindre skydrag), Pudas-
järvi och Suomussalmi. G) Kl. 12..50 e. m. vid Lågskär. 11) Kl.
451
1.10—2 e. m. öfver Porkkala, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå, Lojo, Nummis,
Vihtis och Pusula. I) Kl. 1.25 — 2.55 e. m. öfver Viborg och Räisälä.
J) Kl. 3 e. m. i Borgnäs och Borgå socken. K) Kl. 3.35—6 e. m.
öfver Lappajärvi, Konginkangas (hagel) och Leppävirta. L) Kl.
3.55—4.15 e. m. öfver Pusula, Vihtis, Lojo, Sjudeå och Esbo. Mj
Kl. 4.5 e. m. i Sulkava, 4.45 i Vehkalahti, 5.50 i Räisälä och kl. 6
i Miehikkälä. N) Kl. 5.40 — 6 e. m. öfver Halsua, Kivijärvi och Kars-
tula. Åska i Kellovaara (Ryska Karelen) kl. 1.45 och 8.15 e. m.
Blixt utan dunder kl. 6.10— 6..50 e. m. åt S i Enso.
61) Juli 24. Minimum vid Karlstad; mormal temperatur; 49
åskutbrott. Åska A) kl. 5 f. m. vid Skälskär. B) Kl. 9,45—9.55
f. m. öfver Frantsila och Tyrnävä. C) Kl. 10—11.45 f. m. öfver Ki-
vijärvi, Karstula och Konginkangas. D) Kl. 11.15 f. m.— 2 e. m.
öfver Pörtom, Korsholm, Kauhajärvi och Jakobstad. E) Kl. 11.30—
11.50 f, m. öfver Lestijärvi, Haapajärvi och Tyrnävä. F) Kl. 12.30
—4,10 e. m. öfver Töysä, Halsua, Konginkangas. Hankasalmi och
Kangaslampi. G) Kl. 12.35—1.30 e. m. öfver Jakobstad, Purmo (hagel),
Lappajärvi och Lohteå. H) Kl. 12.40—2.45 e. m. öfver Pemar, Num-
mis. Pusula och Somero. I) Kl. 12.50—4.45 e. m. öfver Idensalmi
(hagel), Nerkko, Lapinlahti och Tuusniemi. J) Kl. 2—2.25 e. ni.
öfver Hausjärvi och Pukkila samt kl. 3.40 e. m. i Kides. K) Kl.
3.45—6 e. m. öfver Jalasjärvi, Konginkangas, Leppävirta, Jorois
(hagel), Jokkas och Sulkava. L) Kl. 5 — 7.10 e.m. öfver Kauhajärvi,
Kivijärvi, Karstula, Konginkangas och Idensalmi. M) Kl. 7.30 e. m.
i Pudasjärvi och kl. 7.40 e. m. i Parikkala.
62) Juli 25. Minimum i Östersjöprovinserna; temperaturen
lägre. Aska A) kl. 6.40—11.30 f. m. öfver Nerkko, Lapinlahti, Lep-
pävirta, Savitaipale, Sulkava, Villmanstrand och Miehikkälä. B) Kl.
9.10 f. m. i Muhos, Tyrnävä r^a^/eZ; och Frantsila. C)K1. 11.40 f. m.—
12.50 e. m. öfver Gamlakarleby och Haapajärvi. D) Kl. 12.30 e. m. i Iden-
salmi (hagel) och Tuusniemi (hagel). E) Kl. 1.25—5.10 e. m. öfver
Villmanstrand, Sulkava, Konginkangas. Karstula, Kivijär\i och Hal-
sua (hagel). F) Kl. 1.30—3 e. m. öfver IMuhos, Tyrnävä och Frant-
sila. G) Kl. 4.10 e. m. i Pudasjärvi och 4.20 e. m. i Tyrnävä.
63) Juli 30. Aska åt SE i Korpo kl. 8 e. m.; hlixt utan dunder
derstädes kl, 11.20 e. m. åt W.
64) Juli 31. Åska i Mariehamn kl. 8.50 f. m.
lf>2
Augusti månad.
Under Augusti förekom åska alla dagar utom den 26
och 29; åskutbrottens antal var 732 med 23 åskslag och 32
hagelfall.
65) Augusti 1. Aska A) kl. 7—7.45 e. m. öfver Skälgrund,
Kaskö, Nerpes, Lappfjärd och Sideby. B) Kl. 9.15 f. m.— 12.5 e. m.
öfver Jakobstad, Lappajärvi och Alajärvi. C) Kl. 10.25 f. m.— 1.30
e. m. öfver Jakobstad, Kelviå, Lohteå, Halsua (hagel), Lestijärvi,
Kivijärvi och Karstula. D) Kl. 2.25—3.45 e. m. öfver Munsalå (hagel),
Pörtom (hagel), Nerpes, Jalasjärvi (hagel) och Sideby (hagel, orkan).
E) Kl. 4.45—5.10 e. m. i Bötom, Pörtom, Munsala och Lappajärvi;
skydrag kl. 4 e. m. vid Skälgrund. F) Kl. 6.10—6.40 e. m. öfver Si-
deby (hagel), Jalasjärvi, Ruovesi och Ulfsby. G) Kl. 8.15—11 e. m.
öfver Sideby, Räfsö (ett åskslag skadade telefonledningen), Björne-
borg, Ulfsby och Kumo. Blixt utan dunder kl. 7.5 e. m. åt SW i
Karkku, från kl. 9.15 åt S i Pörtom (till 10.15), Nerpes, Kaskö (öfver
11.45), vid Storkallegrund (i början åt E, till kL 2.5 f. m.) och Sni-
pan (till kl. 2.30 f. m.) äfvensom kl. 10 e. m. i Parkano åt SW.
66) Augusti 2. Åska A) kl. 11 f. m. i Kauhajoki. B) Kl. 2.45
—4.5 e. m. öfver Suomusjärvi, Lojo och Sjundeä. C) Kl. 3—3.15
e. m. öfver Pukkila, Mörskom och Liljendal. D) Kl. 4 e. m. i Kau-
hajoki och kl. 5.55 e. m. i Hirvensalmi.
67) Aug. 3. Åska A) Kl. 12 middag i Kauhajoki och kl. 12.25
e. m. i Tyrnävä. B) Kl. 12.35—2 e. m. öfver Gamlakarleby, Haapa-
järvi, Nivala och Frantsila. C) Kl. 2.25 e. m. i Jakobstad. Lappa-
järvi och Alajärvi. D) Kl. 2.50 e. m. i Salo (Åbo län), kl. 4 i Kau-
hajoki och Idensalmi och kl. 4.5 e. m. i Suomussalmi. E) Kl. 4.30
— 7 e. m. öfver Alajärvi, Oulais, Himanko, Halsua, Nivala, Haapa-
järvi, Ruukki och Tyrnävä. F) Kl. 8.30—9.30 e. m. öfver Jakobstad
och Himanko. Blixt utan dunder kl. 9 e. m. i Nivala och 9—9.30
e. m. åt SW i Simo.
68) Augusti 4. Minimum utanför sydvestra Norge; tempera-
turen delvis hög; 56 åskutbrott. Åska A) kl. 5 f. m. i Borgå socken
och Perno skärgård (ett åskslag dödade två hästar i Rödsund by).
B) Kl. 9 f. m.— 12.30 e. m. i Lohteå, Himanko och Marjaniemi. C)
153
Kl. 9 f. m. i Parkano, kl. 10 i Kyrkslätt och kl. 11 f. m. i Valkia-
koski. D) KL 12—2.45 e. ra. öfver Gamlakarleby, Jakobstad. Ala-
järvi, Lestijärvi och. Haapajärvi. E) Kl. 2.30 e. m. i Tuusniemi, och
kl. 3.5—3.40 e. m. öfver Söderskär och Sibbo. F) Kl. 5.30—6.30 e. m.
öfver Esbo, Sibbo, Borgå socken, Perno, Liljendal och Hangi) fyr.
G) Kl. 5.30—11.25 e. m. öfver Ruukki, Tyrnävä, Idensalmi, Suomus-
salmi, Kuhmoniemi och Tuusniemi. H) Kl. 7.30—11.40 e. m. från W
åt E öfver Nylands län samt Leppäkoski, Hausjärvi, Sysmä. Gustaf
Adolfs, Davidstad, Savitaipale och Säkkijärvi; åskslag i Sibbo.
Aska i Simo. Blixt utan dunder kl. 8—11 e. m. åt SE i F"rantsila.
9-11.30 åt S i Kauhajoki, 10.20—11.25 åt S\V och S vid Verkko-
matala samt kl. 11.15—11.45 e. m. ät NW och SE i St. Andreae.
69) Augusti 5. Minimum vid Haaparanta; temperaturen delvis
hög: dagen den mest åskdigra på hela sommaren (136 utbrott).
Askvädern ströko öfver större delen af landet; endast från norra,
nordvestra och sydöstra delen af St. Michels län samt östra och
större delen af Viborgs län saknas meddelanden om åska. Under
askbyarna var vindstyrkan flerstädes ganska hög (6—10). Aska A)
kl. omkring 2 f. m. i Savonranta (förmodligen fortsättning af åskan
H) från föregående dag). B) Kl. 5,20 f. m.— 2.50 e. m. öfver södra
delen af Abo län (från Mariehamn och Skälskär), hela Nylands län.
södra delarne af Tavastehus och St. Michels län samt vestra delen
af Viborgs län till Perkjärvi, med åskslag i Brandö (åett berg, hvar-
ifrån stenflisor lösrycktes), Vihtis (någon telefonstolpar splittrades)
och Heinola socken (en rågskyl antändes) samt hagel i Kumlinge,
Brandö, Pojo, Vihtis och Borgå socken. C) Kl. 9 f. m.— 5.10 e. m.
parallelt med föregående öfver norra delarne af Abo och Tavaste-
hus län, sydöstra delen af Vasa län äfvensom öfver nordöstra de-
len af St. Michels län och större delen af Kuopio län (till Idensal-
mi), med åskslag i Ulfsby (en ria och två lador antändes). Ikalis
(telefonstolpar splittrades) och Parkano (en person dödades å Joki-
haara torp) samt hagel i Jämsä och Heinävesi. D) Kl. 9.25 f. m.—
3.55 e. m. öfver större delen af Vasa län (från Bötom åt N och NE)
samt södra delen af Uleåborgs län (till Pudasjärvi och Suomussal-
mi), med åskslag i Lehtimäki (ett fähus och två lador nedbrunno),
Viitasaari (en hafrestack samt en kullfallen fura antändesi. Hal-
sua (kakelugnar förstördes, trän splittrades) och Lestijärvi (ur
154
en spisel i Kangasniemi gästgifveri slets tegel ; blixten f()reföll
såsom en ros eller en rund skifva, troligen klotblixtj, samt hagel
i Halsua. E) Kl. 1.30—4.40 e. m. ()fver Österbottniska kusten från
Pörtom till Tyrnävä, med åsÄsZa^r i Munsala (ett magasin å Alön
nedbrann). F) Kl. 12.55 — 1 e. m. iifver Karkku (ett åskslag antände
en rågskyl, hagel) och Valkiakoski. G) Kl. 1.30—3 e. m. öfver
Leppävirta, Tuusniemi ocli Kaavi. H) Kl. 2..35 e. m. i Perno, 3 e. m.
i Porkkala, 3.20 vid Lågskär och kl. 6 e. m. i Frantsila och Suo-
mussalmi. I) Kl. 10—11 e. m. i Porkkala, Kouvola och Hirvensalmi
(ett åskslag dödade en qvinna i förstugan å en gård). Aska i Simo
och Enare. Hagel utan åska kl. 2.15 e. m. i Valkiakoski.
70) Augusti 6. Minimum i Lappland; temperaturen delvis
hög; 81 åskutbrott. Flerstädes starka vindar under åskan. Aska
A) kl. 9 f. m.— 3.10 e. m. öfver Karkku, Messuhy, Orihvesi, Jämsä.
Hirvensalmi, Jokkas, Sulkava, Kangaslampi, Jorois, Savonranta,
Heinävesi, Kerimäki, Kides, Ruskeala, Värtsilä och Pelkjärvi. B;
Kl. 10.5 f. m. vid Porkkala (åskslag i en sjöremmare samt i tre
tallar) och Kyrkslätt, kl. 9.25 f. m. i Perkjärvi. C) Kl. 10.35—11.30
f m. öfver Jalasjärvi. Alajärvi, Halsua, Lestijärvi och Haapajärvi.
D) Kl. 11.35 f. m.— 4.30 e. m. öfver Jalasjärvi, Töysä, Karstula, Ala-
järvi, Korsholm, Halsua (ett åskslag antände en hölada, hagel), Les-
tijärvi (ett åskslag skingrade en höstack, hagel). Jakobstad, Gamla-
karleby, Kelviå (hagel), Himanko, Tyrnävä, Ruukki, Pudasjärvi och
Suomussalmi. E) Kl. 11.55 f. m.— 5.-55 e. m. öiver Ikalis. Parkano,
Virdois, Orihvesi, Jämsä, Kuhmois, Sysmä, Gustaf Adolfs, Heinola
socken, Mäntyharju, Savitaipale, Kangaslampi, Heinävesi, Nerkko,
Idensalmi, Kuhmoniemi och Pudasjärvi. F) Kl. 12.30—1.35 e. m.
öfver Leppävirta, Tuusniemi, Kaavi, Lapinlahti och Nerkko. G) Kl.
1.10—2.30 e. m. öfver Tyrnävä, Muhos. Suomussalmi och Pudas-
järvi. H) Kl. 1.20—2.40 e. m. öfver Jalasjärvi, Alajärvi och Kon-
ginkangas. I) Kl. 4.25—5 e. m. öfver Pörtom, Karstula, Konginkan-
gas och Viitasaari (ett åskslag dödade en häst). Aska i Simo äfven-
som kl. 6.30 e. m. i Kyntymäkoski (Ryska Karelen). Blixt utan
dunder kl. 8.30—11.40 e. m. åt NE vid Hanhipaasi och kl. 11.20
e. m. åt N vid Snipan.
71) Augusti 7. Åska A) kl. 9— 9..30 f. m. i Borgå socken. B)
Kl. 2..35— 7.25 e. m. öfver Brandö. Kumlinge. Korpo, Nagu, Vampula,
155
Hilttis, Esbo, Sibbo, Borgå socken och Perno. C) Kl. 3 e. m. i Kaavi.
D) Kl. 3.35-5.20 e. m. öfver Sysmä, Nyslott, Kerimäki, Kides, Rus-
keala, Pelkjärvi och Värtsilä (åskslag i telefonledningen och i en
hyfvelbänk af jern). E) Kl. 7.10—9 e. m. öfver Heinävesi, Keri-
mäki (äsJcslay in genom fönstret i en stuga, hvarvid ett vid fönstret
sittande barn dödades), Kides, Ruskeala, Pelkjärvi och Värtsilä.
F) Kl. 8.10—9.25 öfver Söderskär, Borgå skär och Perno. G) Kl.
9.25 e. m. vid Storkallegrund. H) Kl. 9.25—10.40 e. m. öfver Pork-
kala, Sibbo och Borgå socken. Aska i Simo. Blixt utan dunder
kl. 8.30 e. m. i Lojo, 9.55-10.25 åt S och NE i Pukkila och kl. 10.15
e. m. i St. Andreae.
72) Augusti 8. Minimum i La{)j)land. Åska A) kl. 11.5 f. m.
i Konginkangas, 1.20 e. m. i Halsua och kl. 3.10 e. m. i Viitasaari.
B) Kl. -i.S— 5.50 e. m. öfver Jorois, Heinävesi och Leppävirta. C)
Kl. 4.50—5.35 e. m. öfver Kangaslampi och Heinävesi. D) Kl. 6.30
—6.55 e. m. öfver Heinävesi och Kangaslampi. E) Kl. 9.40 e. m. i
Viitasaari. Aska i Simo.
73) Augusti 9. Aska i Halsua kl. 1.50 e. m. och i Simo.
74) Augusti 10. Minimum i mellersta och södra Sverige.
Aska A) kl. 2—8.25 e. m. öfver Jokkas, Jorois, Sulkava, Heinävesi,
Kangaslampi, Leppävirta, Konginkangas, Tuusniemi, Kaavi och
Idensalmi. B) Kl. 5.10—6 e. ra. öfver Ruukki och Frantsila och kl.
6 e. m. i Borgå socken. Aska i Simo. Blixt utan dunder kl. 8—
10.10 e. m. åt E och NE i Pyhjäjärvi (Viborgs län), 8.30—9 åt SW
i Jakobstad, 9.15—11.10 åt ESE och E vid Taipalenluoto samt kl.
11.5-11.20 e. m. åt S och SW i Mäntsälä.
75) Augusti 11. Minimum i mellersta Sverige. Åska A) kl.
7.50 f. m. i Jakobstad. B) Kl. 2—6.45 e. m. i Valkiakoski, Ikalis,
Kuhmois och Keuruu. C) Kl. 5.5 e. m. i Konginkangas, 5.45 i Ja-
lasjärvi, och 6.25 e. m. i Karstula. D) Kl. 6—7.30 e. m. öfver Hal-
sua, Lestijärvi, Haapajärvi och Nivala. E) Kl. 7.30—11.5 e. m. i
Kyrkslätt och Esbo. F) Kl. 9.10 e. m. i Halsua (hagel). Åska i
Simo. Blixt utan dunder kl. 12.40—2 f. m. åt NW vid Snipan, 9.30
—10 åt S och SE i Jakobstads skärgård, 9.50—11.15 åt SW i Haus-
järvi och kl. 11—11.30 e. m. åt SE i Lojo.
76) Augusti 12. Minimum vid Nikolaistad. Åska A) kl. 2.30
— 3 f. m. i Heinola (klotblixt), Leppävirta, St. Andreae ochVerkko-
156
matala (möjligen fortsättning af åskan E) föregående dag). B) Kl.
6.30 f. m. i Tammela, 6.50 i Jakobstad ocli 7.45 f. m. i Pudasjärvi.
C) Kl. 8.30 f. m. — 5.20 e. m. öfver Bogskär, Mariehamn, Pemar, Eura,
Somero, Hausjärvi, Padasjoki, Sysmä, Gustaf Adolfs, Heinola socken,
Hirvensalmi och Jokkas. D) Kl. 9.40 f. m.— 4.1.) e. m. öfver Kuh-
moniemi (åskslmj i en stuga i Lammasperä hy, hvarvid stugan an-
tändes och tre personer dödades), Suomussalmi och Enare. E) Kl.
9.55—10.20 f. m. i Somero, Tammela och Salo. F) Kl, 12.10 e. m. i
Jakobstad och kl. 12.35 e. m. i Pudasjärvi. G) Kl. 1.25—5 e. m.
("ifver Sagu, Salo, Vampula (hagel), Hvittis, Karkku (hagel) och Ikalis.
H) Kl. 2—3.15 e. m. öfver Kuhmois, Orihvesi och Keuruu. I) Kl. 2.55
e. m. i Pemar och Salo. J) Kl. 3..50 e. m. i Suomussalmi, 4.5 i
Nivala och 4.20 e. m. i Pudasjärvi. K) Kl. 5 e. m. i Kumlinge och
Brandö och kl. 6.40 e. m. i Vampula och Karkku. L) Kl. 7.5—8.5
e. m. i Padasjoki, Kuhmois, Jorois och Kangaslampi. Åska i Simo.
Kornblixt kl. 6.40 e. m. åt W i Sulkava.
77) Augusti 13. Minimum i sydvestra Norge. Åska A) kl.
1.50 f. m. i Hiittis (hagel). B) Kl. 10.5 f. m.— 4.35 e. m. öfver Pa-
dasjoki, Kuhmois, Heinola socken, Gustaf Adolfs, Jämsä, Hirven-
salmi, Leppävirta, Kerimäki, Tuusniemi och Kaavi. C) Kl. 10.45
f. m.— 2.55 e. m. öfver Skälgrund, Kaski), Nerpes, Pörtom, Korsholm,
Storkyro, Valsöarne (Jdotblixt), Snipan, Munsala, Helsingkallan, Ja-
kobstad, Jakobstads skärgård (hagel) och Himanko. D) Kl. 11 f. ra.
— 1.45 e. m. öfver Savitaipale, Ruokolahti, Räisälä, Pyhäjärvi, Kro-
noborg och Kides. E) Kl. 11.15 f. m. i Kides och kl. 11.40 f. m. i
Pudasjärvi. F) Kl. 11.45 f. m.— 1.20 e. m. iMVer Keuruu, Jyväskylä
(hagel) och Konginkangas. G) Kl. 1.35 e. m. i St. Andreae, 2.10 vid
Marjaniemi och kl. 7 e. m. i Enontekis. Aska i Simo. Kornblixt
kl. 1.20 f. m. åt NW i Lojo och kl. 1.30-3 f. m. åt NE vid Utö.
78) Augusti 14. Åska kl. 1.10 f. m. i Hiittis, kl. 8 f. m. i Lem-
land, 2.20 e. m. i Enare, 2.30 i Karkku och 3.10 e. m. i Halsua.
Åska i Simo.
79) Augusti 15. Åska kl. 11.45 f. m.— 4.30 c. m. öfver Jakob-
stad, Gamlakarleby, Kelviå, Helsingkallan, Himanko, Kuukki och
Marjaniemi och kl. 1.25 e. m. i Ruukki; åska i Simo.
80) Augusti 16. Åska kl. 2.45 e. m. i Yxpila.
157
81) Augusti 17. Aska A) kl. 5.20—7.45 f. m. öfver Korsholm
och Valsöarne. B) Kl. 8.45—11.20 e. m. öfver Perno, Liljendal,
Borgå socken, Pukkila, Porkkala, Kyrkslätt, Helsigfors, Tusby, Sjun-
deå, Lojo, Nummls, Pusula, Hausjärvi och Leppäkoski (flera klot-
blixtar). Blixt utan dunder kl. 8 — 10 e. m. åt N och NE i Pojo,
8—10.45 åt SE och S\V i Viborg, 8.45—9.50 åt SE och SW i Pj^hä-
järvi, 8.45-10.15 åt SW i St. Andreae, kl. 9 e. m.— 2 f. m. at SE i
Gustaf Adolfs, kl. 9 åt S i Miehikkälä, 9—11 åt S\V i Räisälä, 9.5
—9.35 åt S och W i Kronoborg, 9.10—9.25 åt E vid Hanhipaasi,
9.30—11.30 iit S och W i Ruokolahti, 9.30—11 åt NE och SW i
Sysmä, 10.25 åt E i Hvittis och 10.30—11.10 e. m. ät S i Ikalis,
vidare i Jämsä och Kuhmois åt S samt i Heinola socken åt SW
och WSW.
82) Augusti 18. Minimum vid Riga. Aska A) kl. 5.10—8.5
f. m. öfver Jalasjärvi (hayel), Norrskar och Snipan. B) Kl. 12.25—
4.30 e. m. öfver Kuhmoniemi (hagel), Suomussalmi. Hyrynsalmi
(hagel, orkan), Puolanka (hagel, orkan), Pudasjärvi (orkan), Muhos,
Frantsila. Tyrnävä (hagel), Temraes (hagel, orkan), Ruukki. Simo och
Marjaniemi (hagel, orkan). C) Kl. 1.50 e. m. i Jakobstad, 4.15 i
Tuusniemi och Outakoski samt 5.30 e. m. i Enontekis. D) Kl. 3.20
—5.30 e. m. öfver Helsingkallan. Jakobstad, Gamlakarleby och Yx-
pila. E) Kl. Ö.30 e. m. i Kuhmois och kl. 8.5 e. m. i Idensalmi.
Kornblixt kl. 8.30—10 e. m. åt SW och NW i Suomussalmi, 9.30 i
Temmes och 11 e. ra.— 12.15 f. m. åt SE i Valkiakoski.
83) Augusti 19. Åska kl. 1 f. m. 1 Enare, 7.10 f. m. i Outa-
koski, kl. 11.50 f. m.— 3.40 e. m. öfver Taipalenluoto, Pyhäjärvi, Jaa-
kimvaara och Pelkjärvi samt kl. 5 e. m. i Utsjoki. Kornblixt straxt
efter midnatt åt S i Keuruu, kl. 1—1.20 f. m. åt S i Utsjoki och kl.
2.50—3.15 f. m. åt W vid Snipan.
84) Augusti 20. Åska A) kl. 10.30-11.30 f. m. öfver Pyhä-
järvi och Perkjärvi. B) Kl. 11 f. m. i Outakoski och 11.35 f. m. i
Himanko. Cj Kl. 7.5 e. m.— midnatt åska i flere skof öfver större
delen af Viborgs län från Miehikkälä och Verkkomatala till Jaaklm-
vaara, äfvensom i Kides, med hagel vid Taipalenluoto. Kornblixt
kl. 8.40 e. m. åt E 1 Sulkava.
85) Augusti 21. Minimum i Östersjöprovinserna. Aska A).
Efter midnatt fortforo åskutbrotten ()fver Viborgs län samt utsträckte
158
sig åt NW och N till Heinola socken, Sulkava, Jokkas, Ruskeala,
Pelkjärvi och Tuusniemi. B) Kl. 1.10 f. m. i Utsjoki, 5 f. m. i Kuh-
moniemi, 7.30 i Kides, 12 middag i Utsjoki, 1.40 e. m. i Ruskeala
och kl. 2 e. m. i Pudasjärvi. C) Kl. 2.40—3.35 e. m. i Jakobstad och
Beniiäs. D) Kl. 3.10—5.45 e. m. öfver St. Andreae, Ruokolahti, Räi-
sälä, Pelkjärvi och Värtsilä. E) Kl. 3.45 e. m. i Utsjoki. F) Kl.
3.55—4.40 e. m. öfver Munsala, Jakobstad och Bennäs. G) Kl. 4.25
—6.25 e. m. (■)fver Pyhäjärvi, Pelkjärvi och Värtsilä. H) Kl. 4.35—
7.20 e. m. öfver Jokkas, Jorois, Heinävesi, Sulkava och Ruskeala
(liarjel). I) Kl. 4.55—7.15 e. m. öfver Kuhmoniemi, Suomussalmi,
Pudasjärvi och Simo. J) Kl. 10 e. m. i Hiittis. Kornblixt kl. 8.30
e. ni. åt NE i Kaavi och kl. 10.45 —11.15 e. m. åt N vid Snipan.
86) Augusti 22. Minimum i norra Skandinavien. Åska A)
kl. 2 f. m. i Leppävirta och kl. 10.30 f. m. i Enare. B) Kl. 1.25-
6.25 e. m. öfver Perno, Lovisa, Vehkalahti, Pukkila, Helsinge, Verk-
komatala, Perkjärvi, Tavastila, Miehikkälä, Heinola socken, Kuhmois,
Savitalpale, Villmanstrand, Ruokolahti, Kerimäki, Sulkava, Jorois
och Kangaslampi. C) Kl. 3 e. m. i Sideby. D) Kl. 4.30-9 e. m.
öfver Porkkala, Sjundeå, Söderskär, Helsinge, Tusby, Lojo, Pusula,
Tammela, Hausjärvi, Leppäkoski, Kuhmois, Heinola socken, Gustaf
Adolfs, Orivesi, Jämsä och Petäjävesi. E) Kl. 5.50—7.50 e. m. öfver
Rimito, Åbo, Nagu och Hangö fyr. F) Kl. 11 e. m. öfver Hiittis och
Pojo. Kornblixt kl. 8.30—11 e. m. åt SW och E i Jyväskylä, 8.40
—9 åt E i Karkku, 9.40—12 åt S vid Utö och kl. 10.20 e. m. åt S
i Al aj ärv i.
87) Augusti 23. Aska kl. 12.30 e. m. i Kuhmoniemi. Kornblixt
kl. 9—11 e. m. åt W och E i Konginkangas.
88) Augusti 24. Åska A) kl. 10.20—11 f. m. ()fver Brandö,
Rimito, Nagu, Eura, Kimito, Salo, Tammela och Pusula. B) Kl.
11.50 f. m.— 4 e. m. (delvis fortsättning af A) iifver Tammela, Ki-
mito. Hiittis, Hangö fyr, Ingå, Sjundeå, Lojo, Söderskär, Borgå
socken och Borgnäs. C) KL 2.40 e. m. i Kuhmoniemi, 3.10 e. m. i
Salo (Åbo län) och kl. 8 e. m. i Kides. Kornblixt kl. 9.25 e. m.—
3.5 f. m. åt ESE och SE vid Verkkomatala, 9.20—10.50 åt S och
SSW vid Lågskär. och kl. 9.30—10.10 åt NE och SSW i St. Andreae.
159
89) Augusti 25. Aska kl. 11 f. m.— 3 e. m. i Suomussalmi och
kl. 7.35 e. m. i Heinävesi.
90) Augusti 27. Åska kl. 8.15 f. m. vid Storkallegruiid.
91) Augusti 28. Aska kl. 3.35 och 5.15 f. m. vid Verkkoma-
tala.
92) Augusti 30. Åska kl. 2—3 f. m. i Sulkava.
93) Augusti 31. Åska kl. 3.50—5 e. m. öfver Vårdö, Kumlinge
och Brandö. B) Kl. 5.15—7.30 e. m. öfver Kumlinge, Brändi) och
Rimito.
September — December.
Under September— December inträffade 15 åskdagar med
63 åskutbrott och 11 hagelfall. Något åskslag är icke be-
kant.
94) September 1. Åska A) vid midnatt i Somero. B) Kl.
10.40 f. m. — 1.25 e. m. öfver Björki), Perkjärvi, Viborg, Kangaslampi
och Leppävirta (hagel). C) Kl. 11.40 f. m. öfver Ikalis, Parkano och
Bötom. D) Kl. 11.25 f. m.— 1.5 e. m. öfver Munsala, Jakobstad,
Bennäs, Gamlakarleby, Kelvia och Himanko. E) Kl. 12.30—2 e. m.
(■)fver Söderskär, Nummis, Pusula och Somero. F) Kl. 1.25— 2.15
e. m. (■)fver Konginkangas (hagel) och Viitasaari. G) Kl. 4.35—
5.10 e. m. öfver Kumo (hagel) och Hvittis. H) Kl. 3.15 e. m. i Gam-
lakarleby och kl. 11.5 e. m. vid Söderskär. Kornblixt kl. 8 e. m.
ät W i Gustaf Adolfs, kl. 8.40 e. m. åt SE i Sulkava och 10.10—12
e. m. åt S och E i Pukkila.
95) September 2. Aska A) kl. 9 f. m.— 6 e. m. (itVer Marie-
hamn (hagel), Jomala, Vårdö, Rimito, Åbo (hagel), Kimito och Hangö
fyr. B) Kl. 3.10 e. m. i Kaavi. KornbUct kl. 9.30—11 e. m. at E i
Gustaf Adolfs.
96) September 3. Åska kl. 1 e. m. i Leppävirta (hagel) och
7.30 e. m. vid Söderskär. Kornblixt kl. 7.40 e. m. åt SW i Björkö
och kl. 7.45—9.50 e. m. åt WSW och W vid Verkkomatala. Hagel
utan åska kl. 1.20 och 2.30 e. m. i Helsingfors.
97) September 5. Åska kl. 11.5 e. m. vid Norrskär. Blixt
utan dunder kl. 3—4 f. m. ^id Utö och kl. 11.5 e. m.— 12.10 f. m. åt
N vid Snipan.
IGO
98) September 6. Åska kl. 1.45 f. m. i Korsnäs, 7.40 f. m. i
Xampula, 1U..'35 f. m. i Nagii (hagel), 11.20 f. m.— 1 e. m. öfver Han-
kasalmi, Leppävirta och Kangaslampi samt kl. 4.25—4.50 e. m. öfver
Hirvensalmi (hagel) och Savitaipale (hagel). Blixt utan dunder kl.
1.15—1.50 f. m. åt S vid Snipan och kl. 1.35 f. m. at N i Åbo. Hagel
utan åska kl. 12.15 e. m. samt skydrag kl. 12.30 e. m. vid Verkko-
matala.
99) September 7. Åska kl. 8.15 f. m. i Mariehamn, kl. 9 f. m.
vid Lågskär, 3.50 e. m. vid Hangö fyr, 4.45 e. m. i Sideby (hagel),
kl. 8 e. m. i Helsingfors, 8..30— 10.30 e. m. vid Hangö fyr och Pusula
samt kl. 11.3(1 e. m. i Lovisa. Kornblixt kl. 1—3 f. m. åt S vid
Utö, 8-8.40 åt W och WSW vid Söderskär, kl. 7.50—10 e. m. åt
SE och E i Esbo, 8.2o e. m.— 4 f. m. åt S och ESE vid Utö, 8.50—
10.40 at SW och S i Åbo. 9—9.45 åt SE i Somero och kl. 10.20 e. m.
— 3.20 f. m. åt SW och SSE vid Lågskär. Hagel utan åska i Åbo
kl. 11.25 f. m. och kl. 2.35 e. m.
100) September 8. Åska kl. 12.50 f. m. i Lovisa. Kornhlixt
kl. 12—12.50 f. m. åt E och NE vid Söderskär.
101) September 9. Åska kl. 9 e. m.— 2 f. m. vid Porkkala.
102) September 13. Åska med hagel och orkan i Finström kl.
3.10 e. m.
1U3) September 15. Åska kl. 2 e. m. i Savonranta; på mor-
gonen snöfall derstädes.
104) September 18. Åska kl. 3.45 e. m. i Suomussalmi.
105) September 22. Åska kl. 12—2 f. m. i Heinola socken.
Oktober 14. Storm med hagel och snö kl. 4.55 e. m. i Fin-
ström.
106) November 6. Aska kl. 10 f. m. i Nagu.
107) December 16. Åska kl. 7 f. m. i Simo.
108) December 31. Åska kl. 3.50 e. m. i Kuhmoniemi; korn-
hlixt kl. 5.55 e. m. åt SW i Kerimäki.
IGl
4. Askvädrens utbredning och talrikhet i de
olika länen.
Jemte en bifogad grafisk framställning af åskans utbred-
ning i hvarje län under åskdagarne 4 Maj— 9 September
anföres här nedan åskans medelutbredning under Maj — Sep-
tember för de särskilda länen och för hela landet. Hithö-
rande beräkningar stöda sig på talen i följande två tabeller.
162
1894.
>
•o
1
«H
'^
>
ce
c
O"
0
i2!
0
<
5
c-
B
er
s
5
?
^
■^
stationer
—
—
_
16
23
26
27
19 —
—
—
Ö
Askda-J länet . . .
—
—
—
5
15
14
10
7 —
—
51
CD
gar för( stationerna.
—
—
—
28
88
91
104
13 —
—
324
p:
3
Askutbrott . . . .
_
—
—
35 119
113 122
15 -
—
404
>o
Stationer
—
—
—
20 32
28
30
25
—
—
—
O
Askda- i^ länet . . .
1
1
—
6 16
17
15
4
1
—
61
p:
D
gar för( stationerna.
1
1
—
22
126
68 67
14
1
—
300
Askutbrott . . . .
1
1
—
24168
81 81
14
1
—
371
P
Stationer
—
—
—
10 14
11 12
8 —
—
—
sr.?'
Askda- i länet . . .
—
—
—
3
16
10
11
1 —
—
41
gar fOr( stationerna.
—
—
—
10
77
36
40
1 -
—
164
CO
Askutbrott . . . .
_i
—
11 101
48
49: 2' —
—
211
Stationer
—
—
—
10 10
13
12
8 -
—
—
^=^
Askda- i länet . . .
—
—
—
6
13
17
13
4
—
—
53
gar för( stationerna.
—
—
—
21
44
63
61
5
—
194
^
Askvitbrott . . . .
— —
23 61
93 73
5 —
—
255
<5
o'
Stationer
—
—
—
15
15
22
21
15
—
—
—
o
Askda- [ länet . . .
—
—
—
8
12
15
11
2
—
—
48
cc
gar fur( stationerna.
—
—
45
41
67
53
4 —
—
210
p:
Askutbrott . . . .
—1 —
— 61
52
76
63
4 —
—
256
Stationer
—
—
11
13
13
11
11
—
—
O
Askda- 1 länet . . .
—
—
1
6
11
17
15
4
—
—
54
gar f('ir( stationerna.
—
—
1
19
56
67
42
5
—
—
190
3
Askutbrott . . . .
— I —
1
29 75
90
60
5
—
—
260
-
•-3
CO
<
5^
7^
<
C
5"
9=
cr
<
o
o
^
o
^
1894.
3
O'
CO
o
3
?;: te
"1
er?
o'
9=
C3
r' o
s'
S-
cc
Ul
■=
r^
Maj ....
35
18
39
35
37
29
28
lö
14
Juni ....
26
25
34
34
23
39
31
20
16
Juli ....
25
15
33
29
20
30
26
33
17
Augusti . .
39
15
30 ,
39
23
25
17
24
12
September .
10
U
12
16
13
11
9
9
4 1
Största medelutbredningen (39 %) förekom under Maj
i Tavastehus län, under Juni i Kuopio län och under Au-
gusti i Nylands och St. Michels län.
164
Åskutbrottens relativa talrikhet
Maj — September.
1894.
z
H
Ul
<
t^
=<
>o
P
5^
<1
?=
cf
0
o-
O
St. Michels
län.
<
o
^:
3
Kuopio län.
1
en
5'
■ o
-5
■r.
Hela landet.
12n.— 1 f. m.
6
3
1
2
2
14
1—2
—
2
—
—
—
1
1
2
6
2-3
—
2
1
4
1
4
1
1
14
3—1:
—
1
—
—
2
2
1
1
7
4-5
1
—
—
—
2
2
—
5
5-6
2
4
—
—
2
3
4
15
6-7
—
3
1
1
—
2
4
1
12
7-8
—
3
1
—
1
4
10
6
25
8—9
3
11
—
1
1
2
6
6
30
9—10
13
17
i
2
6
6
10
14
75
10—11
25
25
18
9
7
4
35
21
144
11—12 d.
15
44
13
17
22
14
98
27
250
12 d.— 1 e. m.
42
48
19
17
25
33
75
31
290
1—2
59
39
35
29
35
34
111
33
375
2-3
42
31
20
19
23
33
91
27
286
3—4
48
49
18
38
25
25
65
35
303
4—5
32
23
12
34
19
31
63
46
260
5—6
22
15
12
21
16
24
44
25
179
6—7
16
8
14
17
12
14
32
25
138
7—8
14
5
6
15
13
8
22
15
98
8-9
16
3
2
9
13
7
9
3
62
9—10
15
4
5
2
7
8
8
6
55
10-11
9
7
—
2
2
—
2
3
25
11—12 n.
9
1
3
2
"
—
1
—
21
166
Äskutbrottens dagliga x^e^^iocl ■under
olika månader.
1894.
c-,
13
CO
K
CP
*ö
o
p
p
P 3
95
12 n.— 1 f. m.
1-2
—
2—3
3
3-1:
2
4—5
—
5—6
2
6-7
^
7-8
3
8—9
—
9—10
—
10—11
6
11—12 d.
18
12 d.— 1 e. m.
34
1-2
37
2—3
25
3-4
30
4-5
36
5-6
25
6-7
15
7—8
2
8—9
5
9—10
4
10-11
1
11—12 n.
1
1
3
26
78
102
160
115
119
79
49
47
37
7
5
1
1
6
6
7
17
49
67
92
86
104
73
90
84
53
43
27
14
19
4
3
5
4
9
5
2
7
6
13
9
20
43
54
64
64
69
59
57
50
32
31
33
27
17
13
4
14
1
6
—
14
—
7
—
5
—
15
—
12
2
25
3
30
3
75
2
144
8
250
4
290
10
375
4
286
5
303
4
260 1
2
179
1
138
1
98
3
62
—
55
2
25
2
21
13.75
10.00
10.25
8.25
8.00
11.75
16.00
23.00
40.00
81.00
153.25
233.50
301.25
331.50
312.50
288.00
250.50
189.00
138.25
99.00
69.25
49.25
31.50
20.25
Maximiantalet åskutbrott har inträffat kl. 1 — 2 e. m.
eller en timme tidigare än femårsmedeltalet, minimum kl.
4—5 f. m.
6. Askutbrottens antal I olika väderstreck.
167
1894.
Jan.— Maj.
5_
«-c
>
SS
a?
55
Sept.— Dec.
1
Hela tiden.
S
43.5
115.0
191.5
148.0 .
6.0
504.0
SW
36.5
55.5
212.5
199.0
12.0
515.5
W
22.0
46.5
132.5
103.5
13.0
317.5
NW
18.0
43.0
83.0
36.5
8.0
188.5
X
13.5
79.5
52.5
19.5
4.0
169.0
NE
30.0
137.0
45.0
23.0
3.0
238.0
E
35.5
167.5
32.5
31.0
3.0
269.5
SE
33.0
163.0
78.5
83.5
10.0
368.0
Största antalet åskutbrott har, såsom under de flesta
föregående observationsår, inträffat i SW, minsta antalet i N.
7. Åskslag, h agelfall och andra med åskvädren
sammanhängande företeelser.
Följande tabell upptager antalen kända åskslag för
hvarje län och för olika månader.
168
Åskväder med åskslag.
1894.
:^
H
«o
?5
P
er
*^
3
o
3 cl-
p:
• »
t—I
pi
cr
•fi:
p
p
Ui
2
1
2
1
—
2
—
1
4
6
—
o'
<
w
o-
c
o
o
^
•ö
m
o
^J
g:
3
H-. '-: 55:
o: p3 i-
Maj
Juni
Juli
Augusti ....
Hela tiden.
Antal åskslag
på 100 åsk-
utbrott.
1.3
1.6
3.1
10
8 1:6 2 4 17
0.5 2.4 0.8
1.5
2.3
Relativa faran för åskslag har alltså i allmänhet varit
något under medelvärdet, utom för Nylands, S:t Michels och
Uleåborgs län äfvensom för Juni och Augusti månader.
>
M
t**
C-l
c-,
p:
1894.
£.
c^
05
55
Dödade menniskor
1
1
1
6
9
Dödade kreatur
—
4
6
3
13
Eldsvådor
—
2
—
h
7
Skogseldar
—
—
3
3
(i
Hagelfall "änder åska.
169
1894.
A
f-5
Ul
^
w
o-
CO
>0
<
crt-
O"
o
o
O
P:S
o'
P 1
?ö:
3
3*
»
P^
P:
3
p: !
3 1
3
c«
W
3
ra
Maj
Juni . . . .
Juli
Augusti . .
September
Okt.— Apr.
1
1
2
9
1
7
10
14
8
4
5
8
25
4
2
2
7
9
5
11
4
6
1
1
2
—
14
—
5
1
,, 1
•
2
2
1
21
79
45
34
11
1
8.4
8.S
4.9
4.6
18.3
11.1
Hela tiden i 19 28 11 I 15 26 16 60 i 16
191
6.7
Antal hagel-
fall pa l()i)
åskutbrott.
4,7 7,5
5,2
5,9
10,2
6,2
8,1
4,3
Hagelfreqvenserna äro denna sommar mindre än medel-
värdet utom för Åbo, Viborgs och Vasa län.
Hagelfallen utan åska under åskdagar voro fördelade
på följande sätt.
1894.
3
O'
U2
ef
o
S:t Michels
län,
Tavastehus
län.
Viborgs län.
Kuopio län.
Uleäborgs
län.
Vasa län.
pT
p
Maj
Juni
Juli
Augusti ....
September . .
2
1
1
1
1 -
!
1 i —
1
2
1
1
2
2
4
1
3
8
6
1
3
Hela tiden
4
1
2 1 -
4
1
8
1
21
170
Följande meteorer och eldkulor hafva blifvit anmälda.
Den 9 Februari observerades å mulen himmel i Nilsiä kl.
9.10 e. m. en eldkula, stor som månen, gående fråri zenit åt
S med stor hastighet; ljuset starkt och färgen blåhvit. Den
10 Mars kl. 1.40 f. m. rörde sig en meteor öfver Uleåborg
från W åt E, i början såsom ett rödt klot, senare lysande
med starkt hvitt sken såsom en elektrisk lampa under 4 till
5 sekunder, med kilformig svans och efterlämnande gnistor,
såsom en rakett; himmelen var stjernklar, utan månsken.
Den 20 Juni kl. 10.30 e. m. syntes en meteor samtidigt i
Rimito och Heinola socken, stor som en apelsin med blåak-
tigt sken och svans af gnistor; äfven från Kausala station
var samma qväll en meteor synlig, förmodligen samma feno-
men. I Gustaf Adolfs syntes en eldkula den IG Augusti.
Samma månad den 19 syntes öfver Valkiakoski by åt SE en
eldkula, hvilken sänkte sig småningom ned till en höjd af
15 fot ofvanom hustaken och passerande byn på denna höjd
åt NW, till dess den ofvanom Valkiakoski kanal nedföll till
en höjd af omkring 10 — 15 fot ofvanom vattenytan, der den
förblef stillastående under 1—2 sek., hvarefter den sönder-
delades i en massa smärre klot, hvilka plötsligt försvunno
med en mycket stark knall; eldkulans storlek uppskattades
till 8—10 fot; de små kloten åter till 2 tum; såväl eldkulan
som de små kloten syntes rotera, det förra långsamt och
de senare mycket hastigt motsols med en liten böjd svans
efter sig; skenet mycket starkt, skiftande i olika färger; på
sin väg passerade den stora eldkulan förbi en hög fabriks-
skorsten, äfvensom förbi icke isolerade telefon- och ljusled-
ningar samt en jerntrådsbana, utan att åstadkomma någon
skada; ljusledningen genomströmmades vid tillfället af 25
ampere med en tensior af 110 volt; under vindstilla och
duggregn samt hög temperatur (-j- 19 ^ C'). Den 22 Oktober
171
kl. 7.20 o. m. syntos i Kronoborg åt NE midt emellan hori-
sonten och zenit en praktfull meteor, större än en stor stjerna,
röra sig med medelmåttig hastighet sncdt åt venster; skenet,
ursprungligen blåhvitt, öfvergick till grönt och eldrödt, hvar-
efter meteoren erhöll en kometlik svans och försvann bakom
molnen vid horisonten. I bref af den 15 September omförmiiles
från Suomussalmi kl. 9.50 e. m. en meteor under en lialf
minut röra sig från N snedt nedåt åt venster med blekgult,
i rödgult öfvergående sken; himmclen klar med klart mån-
sken.
Norrslien den 14 September kl. 38.0—9 e. m. i Gustaf
Adolfs och Ileinola socken och den 24 September i Heinola
socken. Ett hvitt sken, liknande en regnbåge, syntes i Sast-
mola kl. 5-6 e. m. nästan midt på himlahvalfvet i „sydostlig
riktning" å stjernklar himmel.
STUDIER
OFVER
DE NORDISKA SPRÅKENS
PRIIÄRA NOMINALBILDNING
II
AF
T. E. KARSTEN
Docent vid Universitetet i Helsingfors.
Förord.
Föreliggande suflixstiulier framträda som fortsättning
af min år 1895 utgifna afhandling „Studier öfver de nordiska
språkens primära nominalbildning T' (kap. I och II: primära
adjektivbildningar med suffixen -o- och -io-) och omfatta åtta
sig emellan själfständiga suffixmonografier (kap. III — XI).
Härtill har fogats ännu ett XII kapitel, innehållande adjek-
tivbildningar af obestämbar siiffixformation, i fråga om hvilka
jag anser mig böra förutskicka den anmärkning, att gränsen
mellan dem och särskildt de i kap. XI undersökta adjektiven
så till vida icke är skarp, som jag i sistnämda kap. äfven upp-
tagit ett antal relatift osäkra bildningar till granskning. Af
dessa nio kapitel voro de fyra första (177 — 248) trykta
redan i maj 1896, men gjordes då tillgängliga endast i ett
fåtal exemplar. Då jag af ett flertal samvärkande omstän-
digheter nödgats uppskjuta arbetets afslutande ända hittils,
är det klart, att de 1896 trykta delarna, då de af praktiska
hänsyn nu förbundits till ett helt med de återstående 1899
— 1900 trykta, i följd af de gångna årens forskning — andras
och egen — varit i behof af revision, hvars resultat finnas
angifna i de i slutet bifogade tilläggen och rättelserna. Dessa
176
tillägg upptaga äfven ett antal -o- och -?o-stammar, hörande
till arbetets förra del.
Ljudtransskriptionen företer smcärre afvikelser från den
i del I använda.
Helsingfors i juni 1900.
T. E. Karsten.
KAP. III.
Primäradjektiv bildade med suffixen -nia- och -jda-.
Hithörande nordiska adjcktivbildningar stå med hänsyn
till såväl form som betydelse i ett nära samband med de i
kap. II behandlade verbaladjektiven på -la-. Hvad den for-
mella beröringen vidkommer, äro suffixen -nia- och -/>/«- att
fatta som sekundära utbildningar af -ia-. Med hänsyn till
sitt ursprung torde de samma få betraktas som specifikt ger-
manska, alldenstund analoga nominalbildningselement af indo-
europeisk härkomst icke äro uppvisade från utomgermanskt
språkområde ^). Suffixformen -nia- -ni- leder enligt Streit-
berg Beitr. XIV, 169, Urg. Gramm. p. 287 sin upprinnelse
från verbaladjektiv på -ia-, hvilka äga verb med präsens-
märket -ne- -no- vid sidan af sig. I formationer af denna
•) De fornindiska nominal?uftixeu -anlya- och -tya-, hvilka med
afseende å såväl form som funktion närmast synas påkalla jämförelse,
äro rent särspråkliga nybildningar (s. Brugmann, Grundr. II, 117, 367,
1422). I lat. har man (s. Leo Meyer, Vergl. Gramm. d. griech. und
lat. Spr. II, 386; Schlliter, Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen
Nomina p. 18; Helkiuist, Arkiv VII, 37) velat spåra ett indoeuropeiskt
-tio- suffix i suhstantivformationer sådana som spatiimi, ex-itium,
in-itium, sol-stitiuni. Beträffande dessa bildningar är det emellertid
— såsom Meyer riktigt anmärker — mer eller mindre sannolikt, att de
samma närmast äro afledda med snff. -io- från grundformer pä -to-.
Deras betydelser tyda icke häller med bestämdhet på funktion af ur-
sprungliga participia necessitatis.
178
art abstrahorades -nia- som ett enhetligt nominalsuffix odi
öfveifördes från dessa analogiskt till andra verbaladjektiv.
Ett '^'uti-skal-n-ia- kunde sålunda gifva upphof åt ett *^/ca/i-
nia- (got. slccmns). En närstående förklaring torde kunna
gifvas suffixformen -Jikt-. Utgångspunkten för denna nydaning
kan sökas i /a-adjektiv, bredvid livilka förekomma verbal-
stammar med präsensbildande ieu. -to- (urgerm. -Jta-). Af
sådana adjektivformationer kan jag exempelvis anföra urg.
*^il-j).ia- i runinskriftens å Eorsaringen tuishilan « *-gillan
<; '-^'-^ilpan) och dess vernerska växelform urg. ^^il-d-iå '), som
ligger till grund för fno.-isl. f/ildr, fsv. fda. gilder 'som skall
betalas med ett visst pris'. I dessa bildningar, hvilka egent-
ligen uppkommit på präsensstammen ■■-^el-po af st. vb. fno.-
isl. gialda, fht. geltmi, got. tis-, fra-gildan o. s. v., en afled-
ning af ieu. roten g^hel- i gr. M-(fsXo-v o-iflelv"^) Vara
dömd till penningeböter', låg det nära till hands att fatta
stammens slutkonsonant såsom hörande till det nominal bil-
dande suffixet.
Med afseende å sin funktion voro afledningarna -nia-
och -J)ia- i likhet med -la- i användning för bildande af
verbaladjektiv med betydelse af nödvändighet, möjlighet.
Men medan sistnämda bildningselement utvecklar en betydande
produktivitet under såväl literära som förhistoriska skeden af
det nordiska språklifvet, uppträda de bägge utvidgade suffix-
formerna i ett fåtal strödda bildningar, hvilka samtliga här-
röra från förhistorisk (urgerm.) tid. Från nordiskt språk-
område har jag samlat nedan anförda forniationei'.
>) S. Karsten, Nominalbikhiiug- I, 92 f.
») S. Brngniann, firnndr. II. 1043.
179
I. Bildningar pä ->ii/^-.
Några liithörande bikliiiDgar finnas förut meddelade hos
Schliiter, Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen No-
mina p. 20 f. och Falk, Beitr. XIV, 51. Formationer af denna
art (dock icke nordiska) anföras vidare af Kluge, Nom. Stammb.
§ 229 och Brugmann, Grundr. II, 270, men uppfattas af
dessa författare som aflcdningar på suti\ -ni-. Jämför äfven
Streitberg ofvan anförda ställen.
A. Med svag rotvokalism.
Under substantiverad form torde ett ursprungligt par-
ticipium necessitatis, urg. '^iilt-nia-, dölja sig i fno.-isl. vitne,
fsv. vitni, da. vidne 'vittnesbörd' (s. Hellquist, Arkiv VII, 40).
Till grund ligger ieu. roten ueid- vid- eg. 'finden', sedan
'schen, erkenncn , ingående i bl. a. find. vid- 'finden', gr.
idet v, lat. videre 'sehen', got. ivitan 'beobachten', verb.
prät.-präs. got. ivitan, fno.-isl. vita o. s. v. 'veta'.
B. MfMl rdtvokalismeii ^.
urg. ''seu^n-niå' > Hiu-nia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^)
si/nn 1) 'aabenbar, utvivlsom, sikker, vis', 2) 'tjenlig, som
man synes vel om'; fsv. (Sclil.) syn 'synlig'. Ordet framstår
tillika med got. parallellformen ana-siuns (jfr adv. ana-siw-
niba) 'sichtbar' som ett passivt partic. nec. tiU germ. verbal-
roten selw i got. saihan, fno.-isl. ^m 'se'. Adjektivet i fråga
förekommer å nordisk botten äfven i aktiv funktion, näml.
som sammansättningsled i fno.-isl. glegg-synn — gleyg-sér
180
'skarpsynt, -sinclig', sami-sijnn = sann-scér 'förståndig til at
skjonne og villig til at gjoro livad der er ret og godt', ncér-
sijnn 'nicrsynt', for-sijnn = fnmi-sijnn, fsv. fram-syn 'frem-
synt, begavet med Evne til at kunne se ind i Fremtiden'. I
dessa komposita synes senare leden hällre böra förklaras
som verbaladjektiv än som framgången ur ett ursprungligt
substantiv (isl. sion f.) ^).
C. Med rotvokalismeii o (a).
urg. *fym(-nia: no. dial. (Ross) freyn 'som taaler
lidet; a) skjor, mor; veg, kjailen, b) let stodt, sa^r spröd,
c) fronnet, torraadnef; sv. dial. (Rz) frön (fruin flerstädes
i Finnl.) 1) 'maskstungen, skadad af torröta', 2) 'skör, bräck-
lig'. Ordets etymon synes mig vara att söka i en 5-lös va-
riant till germ. och ieu. roten S2)re//- 'zerstieben , ingånde i
nht. Spreu, mlit. fht. spriu gen. spriwves (eg. 'Zerstiebendes'),
milt. sprceruen, mndl. sprceien (got. '^spreivjan) 'spriilien,
stieben, streuen', vidare förmodligen i lit. sprcm-jfts sprau-tes
'emporkommen, emporschiessen (z. B. von Saat", jfr en d-
atledning af samma primärrot i nht. spriessen, mht. spriezen,
ags. spréotan 'keimen, sprossen'). Grundbegreppet hos adj.
i fråga vore i öfverensstämmelse med denna etymologi 'sådan
som med lätthet faller sr)nder i smulor, splittras', en bety-
delse, som ju ligger nära den ett parte. nec. tillkommande.
urg. 'Hau^u-nid-: fda. (Molb.) lön 'hemmelig'. Samma
passiva betydelse (eg. väl 'sådan som bör förhemligas') möter
i det — så när som på det förhistoriska aksentläget — for-
') Jfr Falk, Bcitr. XIV, 5]
181
iiielt identiska got. aan-laugns (iirg. -Hcin^nn/a-) 'veiborgon'.
Adjektivets ursprungliga funktion af ett partic. nec. framträ-
der tydligt i nno. loyji 'slu, som ved at skjulo sine Tanker'
(Aas.), hvilket förutsätter en aktiv grundbetydelse 'sådan som
är i stånd att ljuga\ Ordet hör till ieu. roten leugh- i st.
vi), fno.-isl. liiifja 'ljuga'.
urg. '^söh-nia-: fno. (Vgf. Fr.^) séJcn blott i förb. ö\ dagr
'som tilstedcr suJin eller kan anvendes dertill' («^. Afy.,-
Den leldre Kidsivathings Kristenret I, 30); fsv. (Schl. Riiv.
VI) söhi (dagher) 'socken (dag), då rättegångsmål kunna
förehafvas'. Till grund ligger germ, roten sah- sök- i got.
saJcan 'streiten, zanken", ags. sacan, fht. sahhan 'tadeln,
schelten, vor Gericlit streiten', got. söjcjan, fht. suohhan, nlit.
stichen, fno.-isl. sokia 'söka, lagsöka' m. H. atiägg. En motsv.
ieu. rotform säg- föreligger i gr. lyyto^ttat 'fiihre', lat sägire
'aufsptiren', lir. såighn 'suche' ^).
Till ifrågavarande kategori af s. k. participia necessi-
tatis liänfcir Kluge Xom. Stammb. § 229 äfven följande tvännc
bildningar, livilka emellertid, enär deras betydelser icke synas
gifva tillräckligt stöd för antagandet af en dylik funktion,
med lika rätt kunde betraktas som af ledningar med ieu. ni-
suffix. Dessa adjektiv äro:
urg. -^hrai-nifl- (-ni-): fno.-isl. (Eg, Vgf. Fr.^) hreinn
'ren, ubesmittet', fsv. (Schl.), fda. (Molb.) ren d. s. Ordet
förefinnes äfven utomnordiskt : jfr got. krains, fht. reini, fs.
linni o. s. v. i samma betydelse. Beträffande sitt etymon
har adj. afledts från ieu. roten (sJJc^ri- (germ. ÄW-) 'sönder n,
scheiden' i gr. hom. att. xqIvm, lesb. xqIpvco (<^-^xqi-v-im)
'scheide, entscheide', xoL-fjivov (xqI-}ivov) 'grob geschrotene
*) Se om deima orilgrupp t. ex. Kluge, Wbch' 309 a., 369 b.;
Noreen, Urg. Lautl. p. 70.
182
Gcrste', lat. crl-men, dis-crimen, crl-hrum (<^ *cr}-dhro-)
Sieb^ til", cria-thar d. s., fht. rl-tara, ags. hri-dder d. s.
Af detta etymon framgår en betydelse 'siktad, silad' som
adjektivets grundbegrepp. För riktigheten af denna tolkning
— livarom se Kluge, Beitr. VIII, 525, Nom. Stammbild.
§ 229, Wbch ^ 299 b. — talar att ordet ännu i vissa nht.
dialekter (renfrank., schweiz.) uppvisar betydelsen 'fein ge-
mahlen, gesiebt (von Melil, Sand u. s. w.)' ^).
urg. '-^'^rö-nia- (-ni-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) grmn
1) 'grön , 2) 'ny, fersk'; fsv. (Sdw.) o. fda. (Lund, Kalk.)
grön d. s. Från västgerm. språkområde jämföre man de
identiska fht. gruoni, nht. griin, ags. groéni gréni, engl. green,
fs. gröni. Till grund ligger germ. roten grö- 'wachsen, gra-
nen i fht. gruoen, ags. gröivcm, engl. to grow 'vvachsen', ndl.
groeljen 'wachsen, gedeihen' (s. Kluge, Nom. Stammbild.
^ 229, Wbch. -^ 147 a.).
IL Bildningar pa -Pia--
I Schluters behandling (ofvan anf. arb. p. 18 f.) af ger-
manska nominalbildningar på Jga" saknas exempel från nor-
diskt språkgebit. Ett par nordiska adjektiv anföras af Falk
Beitr. XIV, 51. Hellquist meddelar i Arkiv VII, 37 några
hitliörande substantiv. Se betr. suffixformen Streitberg, Beitr.
XIV, 169, Urg. Gramm. p. 288; jfr äfven II. Hirt, Der idg.
Akzent p. 27(5.
') Pä grund liiirat auser jag. att den af J3rugniauu Grundr. II
269 framstälda etymologin, enligt hvilken adj. cägde .sambaud med fiud.
creni 'licht, rein' och fksl. srenh "weiss', bör vika fur den Kluge'ska.
Jfr äfveu Persson, Wurzelerw. p. 1U7, not 2.
183
A. Med svaii' rotvokalism.
Ett ursprungligt partic. nccessitatis
urg. *hän-J)ta- torde föreligga substantiveradt i fuo.-isl.
(Eg. Vgf. Fr. -) kynne n. 1) 'Forhold, Omsta^ndigheder som
finde Sted, erc eiendommelige for noget', 2) 'Slaegt, Slaegt-
niiige, BesUegtede^ .'3) 'Besog hos Slaegt og Veiiner'; fsv.
(Sclil.) kynni n. 1) 'art, beskaffenhet^ 2) 'släkt, släktskap';
fda. (Lund) kynni n. = fsv. kynni 2). Till grund fur ordet
ligger icu. roten yen- yii- 'erzeugen^ i bl. a. tind. jfmäww, flat.
yenö 'erzeuge', gr. -^i-^^vtaH^ai (e-yti^öfirjv yéyovct) 'ge-
boren werden\ ags. cennan, fno. kenna 'gebären', find. jänas,
gr. yévog, lat. yenus, got. kuni, isl. kyn. fht. kumii 'Ge-
schlecht'. Man jämföre särskildt en till ifrågavarande verbal-
rot (find. jati-) hörande participialbildning på io: i\nå. jan-ya-
'erzeugt, stammend aus\ såsom substantiveradt neutr. 'Ge-
meinde, Volksstamm'. Ilcllquists (anf. st.) alternativa anta-
gande, att isl. kynne o. s. v. vore i grunden identiskt med
got. kunpja 'kunskap', kan jag på grund af betydelseskillna-
den icke biträda.
urg. *sum-J)/a-: fno. -isl. (Ygf. Fr. 2) syndr 'som kan
svomme', jfr no. dial. (Aas. Ross) symd (synd, somd, sond)
med samma bet. Till grund ligger germ. roten snem- sum-
i fuo.-isl. suima symia ('., ingår dessutom i mata-vilder 'matnyt-
184
tig'; fda. (Molb.) vild 'volliavciidc, i god Tilstand'. Ordets
otyiiion synes påtagligen vara att söka i ieu. roten vel- 'wählen,
wollen\ ingående i bl. a. lat. valö velie, got. iviljan Svollen',
waljan 'wälilen', fksl. vel-eti 'jiibere, velie', vol-iti ^'elle',
vol-ja 'voluntas', lit. vél-yti 'wiinsclien, gönnen, rathen\ Ad-
jektivets grundbetydelse är i enlighet härmed 'önskvärd' (jfr
av. vairya- 'wählenswert, wiinschenswert', ett med suff. -/o-
bildadt partic. nec, som hör vare sig till ifrågavarande rot
vel- eller till en dennas variant ner- med samma bet. ^)).
Vidkommande betydelseutvecklingcn 'önskvärd >• god, för-
träfflig' föreligger en parallellism i find. vä?'a- 'vorzilglich,
ausgezeichnet', en afledning till ofvan berörda ieu. rot ner-
(eller /(el-).
urg. 'Hnhi-J>ia-: Ett sålydande participium nec. före-
ligger substantiveradt i nord. minne 'hågkomst, erinran;
samtycke, tillåtelse', eg. 'det som bör ihågkommas'. Utom-
nordiskt motsvarar got. fja-minpja- 'x^ndenken'; fht. minna
däremot är jö-af ledning af samma rot eller ock • nj : Kluge, P. Grundr. I, 333) = isl. minjar f. pl.
'minne af någon' ^). Till grund ligger ieu. roten men- 'mei-
nen, minnen, gedenken' i bl. a. gr. fiévog 'Mut, Sinn',
fji/AVtj^xo) 'erinnere mich', lat. memini reminiscor (se om
denna ordgrupp t. ex. Fick, Wbch * I, 512; Khige, Wbch -^
258 a.).
*urg. *frCi'^-(lkl-: ä. da. (Kalk.) /"r^^c? 'frejdefuld, navn-
kundig' (ä:^. ^ey.) är i likhet med /a-stamsadjektivet Y^vT-J*»-
(s. Karsten, Nominalbildning I, 99) en afledning af germ.
verbalroten freh- i got. fraiJman, isl. fregna, ags. frignan
'fråga' etc. Grundl)etydelsen således 'värd att efterfrågas'.
'j S. Persssou, AVurzelerw. \). (iO 1'.
2) S. Holhinist, Arkiv VII. .'37.
185
Till duniiii afljutlskategori hur slutligen no. dial. (Aas.)
lyd 1) 'klart lydende, let at hore, horlig paa läng Afstand"*,
2) 'tilgjcengelig for Lyd^ i fall detsannna — såsom mig sy-
nes troligt — får återföras på urgerm. *hle/f-J)ia- med grund-
bet. 'sådan som kan höras'. Till grund ligger ieu. roten
kileu-^höYii t. ex. i partic. tind. gru-td-, av. (jru-ta-. gr. xÅv-rug,
lat. in-clu-tus, fir. do-ih 'beriihmt' o. s. v.
C. M<^<1 rotvokalismeii o (a).
urg. *fal-dfä-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) -feldr i sammansätt-
ningarna hufi-feldr 'behagelig, som er en behagelig, efter
hans Sind' (= hiig-fellr) och sJccqj- feldr 'saadan som er efter
ens Sind (fellr e-m vel i sMpf — *s]xap-fellr, grundord f(ir
ship-felllgr ^). Jfr ang. /a-stamsadj. -fellr Karsten, Nominal-
bildning I, 111. Till grund ligger nord. st. vb. falla.
urg. '■hlih-tia- : fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hMtr 1) 'som
er at befrygte, saadan at man let er udsat derfor', 2) 'saa-
dan som udsa^tter en for noget', 3) 'saa syg at man er n?er
l)öden\ 5) 'farlig'. Adj. är en afledning af germ. roten
hanli- i got. fht. häJian 'hängen', ndl. hangen, ags. hön
«; ■■höhan)^ engl. to häng 'hangen, hängen', fno.-isl. hänga
'hänga' (intr.). Betydelserna 1), 2) och 5) kunna återföras
') Ifrågavarande adj. -feldr kunde ännu ingå i fno.-isl. hrot-
feldr (— hrot-fallinn) 'lidende af Epilepsi' (jfr uttr. falla i hrot).
Snarare är denua liildning dock att fatta som ett deuoniinativum, bil-
dadt medels tillhörighetssulf. -ij)a- af subst. hrot-fall 'Anfald af Epi-
lepsi'. Af otvifvelaktigt sen upprinnelse är fno.-isl. f«r-/eWr 'tiiboielig
til at gnede' (jfr fdr-feUa 'fällde Taarer, groede). h vilket bör likställas
med bildningar sådana som sniall-mddtr 'veltalende'. han-hpyrdr
villig til at bonhore' n. a. (s. Falk, Beitr. XIV, 44).
186
på ett aktivt grundbegrepp 'öfverhängande, hotande', nyan-
serna 3) och 4) på en likaledes aktiv betydelse 'sväfvande
i fara'.
urg. "^äau-Jria-: fno. (Fr.^) dfjydr 'som kan, skal drsebes',
(!tt jtartic, fut. pass. till germ. verbalroten ctan- i fno.-isl. st,
vb. clpyia 'dö'. En härmed af ljudande förgerm. rotform
dhun- är uppvisad i fksl. däviti 'erwiirgen', lit. fZö?;?/^i 'quälen',
urspr. kausativer, motsvarande got. döjan (-< *döwjan) 'quä-
len', eg. 'tot machen'.
urg. '■Tö-Jjia-: fno. (Vgf. Fr.^) -rMr förekommer blott i
sammansättningen haf-rédr 'tjenlig til Brug, naar man vil
ro ud til Havs' {äsr. /.sy.). Till grund ligger roten i fno.-
isl. red. vb. roa 'ro'. Betydelsen passiv liksom i ■•'äa>ij)la-.
Som ett parti c. på -J)ia- kunde man slutligen betrakta
(så Falk, Beitr. XIV, 51) fno.-isl. -stodr, hvilket förekommer
som senare led i ett flertal sammansättningar: ein-stMr (Eg.
Vgf. Fr.'^) 'enslig, enestaaende', fiar-stéär (Vgf. Fr.^) 'staaende
i läng Afstand', -■'gagn-stktr, grundord för gagn-stmtligr (Vgf,
Fr.'^) 'modsat, modstridende', hag-stédr (Vgf. Fr.^) 'som har
en fordelagtig Stilling eller Retning', hug-stédr (Eg. Vgf.
Fr.2) 1) 'siddende fast eller altid tilstede i ens Sind, Tanker',
2) 'ufordragelig", minnis-stmtr (Vgf. Fr.^) 'feestet i Hukom-
melsen, nå-stodr (Vgf. Fr.^) 'naerstaaende, staaende i et när-
mere Forhold til en'. Adv. dagstött 'nöiagtig paa dagen'
innehåller som senare led snarare partic. prat. af fno.-isl. sv.
vb. sUäa (dd) 'bringe til at staa fast, stadfäste' än före-
varande adj. I fall antagandet af />/a-af ledning vore riktigt,
skulle adj. i fråga direkt bildats på roten (ieu.) sta- 'stå'.
1 själfva verket kan man med lika rätt anse ordet vara en
/a-stamsderivation, uppkommen på prat. (stöd) af fno.-isl. st.
vb. standa 'stå'. För denna händelse låg det emellertid nära
till ]i;inds att l)etrakta veibalstaiumens ntljudnudc dental
187
som suffixkonsonant, hvarigcnom ordet i sin mån kunnat bi-
draga till abstraktionen af ^/a- som enhetligt nominalsuflix.
Beträffande rotstafvelsernas vokalism representera ofvan
undersökta bildningar på -nia- och -/>/«- alla afljudsstadier
med undantag af det reducerade svaga. Af -n/a-adjektiven
uppvisar "^nit-nia- svag vokalism, -^seu-^u-nia e-vokalism,
medan de öfriga fem (däribland tvänne osäkra) tillhöra o-(a-)
stadiet. I^elysande med afseende å den förhistoriska (urgerm.)
aksentuationen äro af -?i/a-stammarna blott ""^seu^u-niä- och
Haij^n-nid-, hvilka bägge äro oxytonerade.
Vidkommande formationerna på -Jj/a- föreligger sva{5 rot-
vokalism i tvänne, e-vokalism i fyra (bland dem det något
tvifvelaktiga nno. iJjd), oY^-jvokalism i fem bildningar, bland
dessa -stiktr, hvilket är tvetydigt till sin suffixbildning. För
urgerm. rotbetoning tala ■■'hm-J),(a-, *min-l>ia- och *hänh-Ua-,
för suftixbetoning '^/nl-ctiä-, *fr(e^-did och '■^fcd-ctiä-.
KAP. IV.
Primäradjektiv bildade med suffixet -wo-.
Förevarande stamaflediiing ägde i det indoeiiropeiska
urspråket användning vid bildande af såväl primära som se-
kundära iiomina. A germansk språkbotten förekommer suf-
tixet blott som primärt och synes ha varit produktivt endast
i och för danande af ett antal färgadjektiv; frånsedt dessa
påträffas det samma härstädes i ett fåtal öfverblifna raster,
hvilka till större del äro adjektiv. Någon fullständigare
exempelsamling af ifrågavarande germanska nominalbildnin-
gar har tilsvidare icke gifvits. Kluge Nom. Stammb. § 186
och Brugmann Grundr. II, 129 beröra ämnet blott antyd-
ningsvis. Vidkommande adjektiven har jag från nordiskt om-
råde samlat nedan behandlade ordmaterial.
A. Med sva,!»' rotvokalisni.
Till denna afljudskategori har jag att hänföra blott
tvänne bildningar, bägge tillhörande synkoperade rotstadiet
och utan kända motsvarigheter i utoranordiska språk.
urg. '^duuua- (<^ '^äu-ya-): no. dial. (Ross) dugg 'fug-
tig, mest om Luften' (jfr no. dial. äuggjen 1) 'fugtig-hed,
180
luiiinicrvarm', 2) 'liclt muggen'). Jag ser i ordet en afljuds-
forni till fno.-isl. dngfi, fsv. dacj (dagg-, dagh, dogg-), nsv.
dagg (med biform dugg), da. dug, ags. déair, mit. dau, daive,
douwe, dow, flit. tou, nht. tau o. s. v. af en urgerm. grund-
form ^ctättm-, ^itåiivö-. Som etymou betraktar man ieu.
roten dheu- (dhu-) i find. dhUv- (dhävati), dhav- (dhåvate)
'rennen, rinnen, strömen', dhil- (dhunö-ti) 'heftig bewegen',
gr. d^é(foi) 'springe', i>vo} 'stiirme, rausche' o. s. v. (se t. ex.
Kluge, Wbdi.-^ 373 a.; Tamm, Kt. Ordb. 85 b.; Persson, Wur-
zelerw. p. 145). 1 enlighet härmed framstår 'flytande' som
adjektivets grundbegrepp.
urg. '^hnuuna- () Jfr K. F. Johanssou, Beitr. XIV, 338 ff.
190
B. Med rotvokalism(3n c.
a) Samgermanska bildningar.
urg. '''mel-m-: Ett ur denna grundform framgånget
samgermanskt participium präteriti föreligger substantivcradt
i fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) migl n., fsv. (Rqv. III, äst. Isy.) nml,
fgutn. (Schl.) miel, fda. (Lund) miel, mi0l 'mjöl'. Å utom-
nordisk botten motsvara flit. melo (gen. melawes), fs. mii,
ags. melu (gen. melives) o. s. v. med samma bet. Till grund
för ordet ligger ieu. roten mel- 'zerreiben, mahlen' i arm.
mal-em, lat. molo, fir. mel-im 'zerstosse', lit. mal-iä mål-ti,
fksl. mel-jq, nile-ti, got. medan, nord. m,cda. I öfvercnssttäm-
melse med detta etymon får ifrågavarande substantiverade
participialbildning återföras på ett grundbegrepp 'målad, kros-
sad' (s. Fick, Wboh* I, 510; Kluge, Wbch^ 253 a.; Noreen,
P. Grundr. I, 518 (§ 286, 3); Persson, Wurzelerw. p. 65;
K. F. Johansson, K. Z. XXX, 443, noten).
urg. '^smer-ua-: Till denna stamform hör en samgerm.
participialbildning af samma art som den under näst före-
gående artikel behandlade. I adjektivisk användning är ordet
uppvisadt blott från fornnorskan: smiorr (Eg. Vgf. åst. Xsy.
Fornmanna sog. VI i en vers: ack. sg. m. smioruan) 'butte-
rcd'. För öfrigt förekommer ordet blott som substantiveradt
neutr.: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) smior, smigr (det jämsides
löpande smar är antagligen en af ljudsform ^), fsv. (Rqv.
III (cn. ley.: Sv. Dipl. V) smior, fgutn. (Schl. Rqv. III)
smier 'smör'. Fsv., fda. smm^ och den nsv. formen äro mot-
svarigheter till nyss nämda fno. smör. Utomnordiskt upp-
träder ordet likaledes endast substantiviskt: fht. smero (gen.
') S. Noreeii, Aisl. G ram ni. ^ g 72, Aiim. 4 och där anf. lit.
191
smenves), iiilit. tsmer, nlit. Schmeer, ndl. smeer. ags. smeoro,
engl. smear 'Fett, Schmeer'. Beträtiande sitt etymon har
ordet htänförts till ieii. roten smer- 'beschmieren' i gr. f^oQ-
ifffccö 'besiidele, beschinutze', hr. smir 'Mark', got. smair-J>r
'Fett, Fettigkeit', smar-na 'Sclimutz, Mist\ flit. smiriven
'shmieren', fksl. smru-ku 'mucus'* iii. ti, aflägg. Nämda rot
kan emcillertid anses ursprungligen identisk med roten (s)mer-
'zerreiben , ingående i bl. a. find. mar- mmä-ti 'zermalmt,
verdirbt', ags. mearu, fht. maro, maraivi, muruivi 'miirbe,
weich, zart', fir. rneirh 'weich', slov. merva smerviti 'zer-
bröckeln'. Betydelserna 'bestreichen, beschmieren' och 'rei-
ben, zerreiben' förena sig äfven hos andra rötter, jfr t. ex.
gr. Gfndoo 'gnida, ingnida: stryka, smörja, besmörja', och
XQtdo 1) 'rispa, sticka, gifva ett skrubbsår', 2) 'vanl. bestryka,
smörja' ^). Af dessa hvarandra nära liggande begreppsskift-
ningar äger 'rifva', såsom den allmännare, prioritet: 'smörja,
insmörja' är att 'ingnida, inrifva'. Ifrågavarande substan-
t i ver ing torde således få antagas hafva egentligen betecknat
'något rifvet, söndergnidet, knådadt, mört, mosartadt' och
framstår i och med denna grundbetydelse som ett gammalt
partic. prat.
urg. *blct-i(a-: fno.-isl. (Fg. Vgf. Fr.^) hlår 'blåa', med
bet. 'svart, mörk' i sammansättningarna hlä-liollr 'sorthaaret
Iloved', hlå-land 'Aethiopien eller Negrenes land', Uä-miutr
'Menneske som er sort över sit hele Legeme'; fsv. (Schl.)
Uär 1) 'mörk' (jfr fsv. hlä-man = isl. Uä-maär), 2) användes
om den mörka blåaktiga färgen som visar sig på huden till
följd af ett liårdt slag, 3) 'bhV: ä. da. (Kalk.) o. nda. blåa.
Adj. äger utomnordiska parallellformer i fht. Uäo, mht. hlä
') Se ang. ofvan Iramstälda etymologi Fick, Wbch * I. 575; Klnge,
Wbch» 329 b.: Persson, Wnrzelerw. p. G4 f.
192
(gen. hluices), nlit. hlau, ndl. hlaauir, ugs. hhhv (utbikladt
hléwen). livad ordets etymologi vidkommer, har man när-
mast sammanstält detsamma med lat. fluvtis 'guldgnl, blond',
livilket är en afljudsform (ieii. '''ffä-iio-s ^)) till ''^blCc-m-,
l)(!n i dessa adjektivbildningar ingående ieu. roten hhle-
hhlä- torde liafva ursprungligen tillhrtrt en 2-stafvig bas
hhele- med grundbetydelsen 'stråla, glänsa, lysa' ^). Som
etymologiskt besläktade med ifrågavarande ord synes man
nämligen få betrakta bildningar sådana som gr. (fak-^Qog
'glänzend', (fal-ioc 'weiss', lat. fulvus 'rödgul, mörkgul', lit.
haltas 'weiss', fksl. héUi d. s., isl. hal, ags. hud 'Flamme, Glut,
Scheiterhaufen', hvilka förutsätta en ieu. rotform hhel- med
likartad betydelse som det ofvan nämda hhle- hhlä-. Utvid-
gade medels rotdeterminativet a, gr. aTto, fht. aha 'von,
ab"), från hvilket den uddljudande obetonade vokalen efter ver-
nerska lagens genomförande bortfallit (s. Bugge, Beitr. XIII,
182; Noreen, Urg. Lautl. p. 12G).
urg. '^sal-m-: isl. (I^ork. Suppl. II) s0lr (för äldre ^'solr)
'bleggul, gulblcg', ct:rr. Xey- (Riddara-Rimur) i förbind.: soU
ok f0lt at lita. Samma ord återfinnes sannolikt i fno.-isl. egen-
namnet Sglue ^) samt ligger till grund för nisl. (Vgf.) verb.
inchoat. solna 'to be bcgrined'. I nyno. dialekter (Ross) upp-
träder adj. under formen sal 1) 'bleg, mat og uklar, om Farve^
2) 'graableg og mat af Udseende, om Folk', 3) 'kraftlös, svag,
ringe'. Från östnordiskt språkområde har någon motsvarande
adjektivform icke uppvisats. De enda spår ordet här kvar-
lämnat torde utgöras af de hos Liljegren (Run-Urkunder, Stock-
holm 1833) anförda runiska sulfa (från Småland och Seland),
saulva (från Fyen) = isl. Solue ^). Utomnordiskt motsvara fht.
salo (salawer), ags. salu (gen. salwes) 'dunkelfarbig, schwarz,
schmutzig', engl. salloiv. Beträffande sin etymologi beror
') Eul. Kock, Arkiv X, 306 ff. (i anshxtuing till I. A. Munch och
Vigfiissou) vore Solue svag form af adj. solr. Jfr emellertid Lind
Arkiv XI, 270, där namnet, med hänsyn till att detsamma i norska
handskr. icke så sällan uppvisar stark höjning [Solfuir, Sauluir,
ISolues 0. s. v.), uppfattas som "Kurzuame' af ett ursprungligen saraman-
satt proprium Sol-ucr (jfr Oluér, Hloctiiér etc), hvilket som förra
led innehölle antingen subst. salr eller ifrågavarande adj. solr.
*) S. Wadsteiu, Foruuorska homiliebokeus ljudlära p. 44, uoteu.
197
iidj. \rd ifii. roten f^d- i lind. sal-dä- 'Flutli, Wassor', lat.
sal-iva, tir. sail 'gl. Labc', ml-ach 'schmutzig', livadan nian
som grundbetydelse för detsamma får antaga 'flytande, fuk-
tig\ livarur näi-mast utvecklats nyansen 'smutsig^ som ofvan
blifvit uppvisad hos de västgerm. formerna. Med afseendc
å denna bctydelseutveckling kan jag påvisa en parallellism
i de med förevarande ordgrupp äfven formelt besläktade fno.-
isl. murr, fsv. sör 'smuts, träck', got. hi-scmljan, nno. dial.
sfjyla, fsv. söla 'befläcka, smutsa" etc, livilka former utgått
från en ieu. rot su- 'flyta\ stående i variationsförhållande
till ofvan berörda rot t«- ö"- ro c) 'älsk-
lig, behaglig" 2), clqd-nevai ' riaviaQsiv Hesych. På fjärmare
*) Jfr (lock t. ex. Kluge Wbch^ ruhe, hvarest gr. £-Qio-(f)^
uiuler förutsättuing af profetiskt s uppfattas som ieu. '''röna och följ-
aktligen fullkomligt likställes med de germ. formerna.
*) Med afseende å den i dessa ord mötande betydelsedifferentie-
ringeu kan man jämföra tind. rämate 'rastet, ruht, vergniigt sich, er-
götzt sich (besonders auch vom Liebesgenuss/, ptc. ratd- 'sich beha-
gend, sich erfreueud, liebend, geliebt', räti- 'Kuhe, East, Behagen,
Lust, spec. Liebeslust . Samma betydelseutveckliug påträffas i fksl.
po-ci-ti 'ruhen', isl. kulla, sv. hvila: lat. qui-cti-, av. shäi-ti-
(*cyä-ti-) 'Behagen, Freude'; evxijXoc 'mhig, ungestört'; find. öJcas
'Behagen samt å närmare håll i sv. ro = hvila: ro-lig = nöjsam, an-
genäm (s. Persson, Wurzelerw. p. 241, not 1).
198
håll ägci' samhörighet iiuii mod ieii. roten )--cm- {m-u.l\'n\p;-
ning af ofvan berörda rot (c-)y()- 'hvila') i find. vdni tr. 'zum
Stilistand bringetf, intr. 'stillstehen. rulien, sich vergniigen',
gr. ^-QSfi-a adv. 'ruhig', got. rimis ^av^ia, Ht. ramas
^Rnhe", r\m-ti 'ruliig scin'. Se ang. denna ordgrupp Persson,
Wiirzelerw. pp. 70, 241.
Slutligen må här lämnas plats för en bildning af tve-
tydig rotvokalisra, urg. '%as'im-, hvilket kan höra till o-(a-)
stadiet, men med lika rätt till det reducerade. Nämda stam-
form ligger till grund för fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hoss 'gråa,
graalig^ hvilket har en västgerm. motsvarighet i ags. hasu,
hea^-u (gen. liasves) 'glänzend, grau' ^). Beträffande sin ety-
mologi sammanhänger ordet å germ. botten med fht. husan
'polirt, glänzend, fein' samt å utomgermansk närmast med
lat. canus (casnus) 'weiss, lichtgrau", osk. casnar '^senex'',
cascus 'alt' (s. Aufrecht, K. Z. II, 151 fl".; Lottner, K. Z. VII,
180; Corssen, tJber Aussprache, Vocalism. u. Beton. d. lat.
Spradie I, 651 f. 2); Weise, Bezz. Beitr. II, 289; Fick, Wbch*
I, 377; Persson, Wurzelerw. p. 135, not 1). Denna ordgrupp
hör måhända ytterst till ieu. roten Icyes- i ir. acl-ciu 'sehe",
ad-chess 'visum est', cais 'Auge', lett. Jcöss 'klar, durchsichtig',
Äv°c5cAs 'scliön, fein, klar', find. calcs- (för caJcfaJs) c«.s-/e 'crschci-
ncn, schen, schauen nach', av. kahvän 'blinken' (V), s. Bezzen-
berger i Bezz. Beitr. XVI, 246; Fick, Wbch* II, 85. I en-
*) Jfr. II. Hirt, Der idg. Akzent pp. 273, 277, där ifrågavarande
g-erm. '^'hasua- samt det suffixlika ags. hasu 'braun' — med liäusyu
till sin betoning fattas som sekundära aflcdningar. Ilvilka vore dä
de primära grundorden ?
-) Dessa förff. anföra säsom liitburande äfvcn en iind. rot. kas, käs
'glänzen'. Någon sådan är emellertid icke uppvisad; ordet lyder rätte-
ligen hlr-, och är såsom sådant formelt oförenligt med ifrågavarande
ordgrupp.
199
ligliet med detta etymon har adj. ursprungligen betecknat
'genomskinlig, klar, glänsande' (jfr flit. hasan ofvan), en
grundbetydelse '), som iir gemensam fnt-)iu-):
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) huitr, fsv. (Schl.) hwHer, ä. da. (Kalk.)
hvld 'livit'. Utomnordiskt motsvara got. keits, ags. fs. hwlt,
fht. mht. hfnz, ivlz, nht. ireiss. Till grund ligger en ieu.
rot l'ii{eit- k^mt-, ingående i find. Qvit- cvHate 'weiss, liclit,
liell sein', gvitrd-, gvetå-, av. gpaéta- 'weiss', fksl. svitati 'glän-
zen', 8vetH m. 'Licht', lit. szvaityti szvaifmti 'liell machen' etc.
Germ. '^mta- motsvaras utomgermanskt närmast af tiud.
gvitna- 'veiss' (jfr flIVis. fs. huitt), som uppvisar samma stam-
af ledning, men olika rotafljud och aksentuation. Se ang.
denna etymologi Kluge, Beitr. IX, 183, Nom. Stammb. § 228,
') S. Kuhu, K. Z. I, 20U; Curtius, Grundzlige der griech. Etyinu-
logie» 273; Grimiii, Wbc-li II, 324: Bugge, Tidskrift f. Fil. VIIl!^ 67;
Schade, Wbch* 87 a.; Kluge, Wbch* 52 b.; Brngraann, Grundr. II, 134;
Tamm, Et. Ordb. 62 b.: Noreen, Urg. Lautl. pp. 85, 228.
•-) S. Persson, Wurzelerw. p. 123, not 2. 238.
•') S. Noreen, P. Grundr. I, 495.
206
Wbcli"' 401 b.; Noroon, Uig. Lautl. p. 164; Streitborg, TJig.
Gramrn. p. 139 i).
b) Syiikoperade stadiet.
I. En indoeiiropeisli bildning'.
ieii. *pl-no-, iirg. * fulla-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fv.^) fullr
1) 'fiild af, opfyldt med noget'. 2) 'fuld, fuldständig', 3) 'fuld-
gyldig, af fuld Kraft eller Virkning", fsv. (Schl.) fulder och
fda. (Lund) ful (full, fuldcer) med samma begreppsskiftnin-
gar. Adj. äger parallellformer såväl i germanska som utom-
germanska språk: got. fnlls, flit. mlit. föll, It. full, ags.
cngl. full, ndl. vol, fs. full, fksl. plnnä, av. per^na-. Ordet
fungerar som ett part. prat. pass. till ieu. verbalroten pel-
ple- (eg, af en 2-stafvig bas pele-) 'fylla', föreliggande i lind.
jn-par-mi (■^pi-pel-mi-) 'fyller', pi-pr-mus-, gr. ^l-jtXa-fisv
'vi fylla', lit. pilu pUti 'schiitten, einfiillen, \\i.pihias^),^\\i\.
piirnå- (<^ ''"pdhnu-) 'full', fir. lån (-'plmios) d. s., lat. plf'nuf<,
conipltre, gr. srlfj^Åtjfii etc. (se t. ex. Fick, Whch* I, 477;
Brugmann, Grundr. I, 182, 240, II, 132, 138; Kluge, Nom.
Stammb. § 228, Wbch-^ 391 b.).
') Fick, Wbch* I, 49, 213, 428 samt Bnigmanu, Grundr. I, 298,
829 antaga en till grund liggande ieu. rot Imeid-, hvilken emellertid
för öfrigt är ouppvisad.
*) Betr. ljudförbindelsen il i lit. pjilncts, det nedan anförda vilnaa
o. a. ord jfr H. Hirt, Der idg. Akzent p. 145 ff., Streitberg, Urg.
Gramm. p. 29.3 och af dessa förff. anf. lit. Antagandet af ott yidoenro-
peiskt ljudvärde af läng sonantisk likvida är tilsvidare mycket lij'po-
tetiskt. Försiktigare synes mig vara att låta denna fiirbindelse (\ ana-
logi med lind. ul, ur) gälla som reflex af ieu. 9ld.
207
II. Europeiska bil(1iiiii!>:ar.
jcii. '^ul-nU, urg. ■'iml-iiö l^ -nniUo: fuo.-isl. (Kg. Vgf. Fr.'-*)
ull f. 'IJkr, fsv. (R(iv. Ill) ull f., da. «M (1. s. Utomnordiska
motsvarigheter möta u germansk mark i got. mdla, fht.
11'Olla, ags. wull samt å utomgermansk i fksl. vinna med
samma bet. Find. Ttrnä och lit. vilna äro formelt icke fullt
identiska med germ. '''inillö, utan torde återgå på ieu.
''' iidld-7iu- (jfr find. purnd- och lit. 7w7nas 'ful T under artikeln
'^'pZ-no- i det föreg.). Till sin funktion är ordet ett gammalt
part. präs. akt. till ieu. verbalroten t/el- 'umringen, umluillen' i
bl. a. gr. i I- VM Svinde, kriimme', lat. vol-v-o, got. val-iv-
jan Svälzen', lit. vél-ti- 'wackeln, wickeln' (s. Schade, Wbch^
1197 b.; Fick, Wbch^ I, 551, II, 276; Kluge, WbchMU a.:
Hellquist, Arkiv YIl, 14; Brugmann, Grundr. 1,242, II, 13(1:
Noreen, Urg. Lautl. pp. 101, 156).
ieu. Hug-nO-, urg. Hidhi-, Holla-: fno.-isl. (Kg. Vgf.
Fr.-) lohTcr m. 'Lok, llaarlok', fsv. (Schl.) lokler, luJcJcer m.
d. s., å. da. (Kalk.) loJc(k)e m. 1) 'lok', 2) 'rodtrcnevl, skud ('?)',
3) 'knippe, dukke', 4) 'stacngcl (?)'. Germanska parallellfor-
mer föreligga i fht. loc, locJc (pl. lochi), mht. loc (pl. locl-e),
ags. locc, engl. lock, ndl. loh 'lock'. Till sitt etymon är ordet
att fatta som substantivering af ett ursprungligt part. prat.
= lit. lugnas 'gebogen, krumm', hörande till ieu. roten lug-
i gr. Ivyoo} XvyiL.M 'liege, kniipfe', Åvyog 'junger, bieg-
samer Zweig'. Hit hör nuijligen äfven got. lHhin 'ziehen'
{us-Wcan 'das Schwert aus der Scheide ziehen'), nordengl.
to look 'Unkraut gäten', bajr, liechen 'rupfen'. Se ang.
denna etymologi Schade, Wbch^ 569 b.: Kluge, Beitr. IX,
169, Wbch^ 240 a.; Brugmann, Grundr. I, 393, II, 1.39:
Hellquist, Arkiv VII, 14: Noreen, Urg. Lautl. p. löö; Streit-
berg, Urg. Gvnmm. p. 135.
208
ieu. '^hhu(ji-}i6-, urg. '"butj-iiä' ^) '^ '^buJchi- "^'boMa-:
fno.-isl. (Kg. Vgf, Fr.^) huJdr, hokkr in., fsv. (Sclil.) huJcJcer
m., ä. da. (Kalk.) buk m. 'bock'. Geiinauska parallollformer
föreligga i fht. hoö m., nht. bock, mit. back, bock, ndl. bok samt
i ags. biicca m. med öfvergång till u-stamsflexion (jfr isl.
bokki m.). Å utomnordisk mark kan ordet identifieras med
ir. bocc 'bock' m., kymr. Jiicch 'caper', korn. boch 'caper' 1.
'hircus', livilka låta återföra sig på en urkelt. grundform
biikko- (buggo-) af förkelt. bhuf/i-nö-. Den här ingående roten
har man velat återfinna i av. bma 'bodi och armen, buc
'lamm' 2), ord, hvilka förutsätta ieu. grundformer med pala-
talt g som rotutljud. Ytterst är denna rot förmodligen en
biforni till ieu. basen bhe/igo (med gutturalt utljud^)) i find.
buj- 'böja' (jfr partic. bhug-nå-), gr. (fisvyoi, V^y^^ lat.
fugio, lit. btlgti 'erschrecken (intr.)', baugmti 'in Schrecken
setzen'. Namnet i fråga är i ufverensstämmelse härmed ett
gammalt part. prat. •*) med betydelse af 'bcijd' och har an-
tagl. afseende på djurets krokiga horn.
III. Samgermanska hildiiiniyar.
urg. Holla «^'Hol-na-): fno.-isl. (Vgf. Fr.^) toJlr m.
'Afgift i Alm.', fsv. (Rqv. III) hiller, toller m., nsv. tull,
1) Jfr angåemle forniutvecklingeu Streitberg, Urg. Gramm. pp.
135, 138.
») S. Wh. Stokes, ludog. Forsch. IL 169; Fick, Wbcli* II, 179;
Streitberg, Urg. Gramm. p. 139.
*) Se betr. växling af rotutljudande g<^ och g^ Persson, Wiu-zel-
erw. p. 20.
*) Annorlunda Kluge, Beitr. IX, 169, som med hänsyn till ags.
buccd och isl. bokki ser i vårt ord en ursprunglig 7i-stamsbildning
(suff. -on- -en-: -n-). l betraktande af ofvau berörda kelt. parallell-
former synas dock nämda 7^-stamsbildningar böra betraktas som sekun-
dära. Jfr för öfrigt Kliige, Wbch'' 47 a.; Hellquist, Arkiv VII. 172;
Noreen, Urg. Lautl. p. ir.6; Tamm. Et. Ordb. 49 a.
209
lula. told. Utomnordiskt mostvara flit. mht. zol(l), fs. toh
ags. tol, toll, cngl. toll, ndl. tol. Ordet är egentl. ett part.
prat. pass. till roten i isl. telia, flit. zellen (*talian) 'zählen ,
zala f. 'ZaliP, got. un-tals, 'unfiigsam', betyder således eg.
*das Gezählte' (s. Skeat, Ktymol. Dictionary 648 b.; Hellquist,
Arkiv VII, 14; Persson, Wurzelerw. p. 216, not 1; Noreen,
Urg. Lautl. p. 157 1)).
urg. ''"/mlla- *J)olla- (?determinativ.
Denna sekundärrot (ieu. smel-h^-) återfinner jag å germansk
botten i mht. smtlhe 'schmal' och det härtill hörande (se
Kluge, Wbch^ Schniele) mht. smelehe (flit. smelaha resp.
*smelan'a, got. smilhwi) f. 'Schmiele (eine Gräsart)'. Enligt
denna tolkning döljer sig i vårt *s7nolka- ett ursprungligt
part. prat. pass. med grundbetydelse af 'sönderrifven, målad,
krossad'.
urg. ^droMa- < *brid-Jca (ieu. *hhi'g-n6-): isl. (Vgf. Sn,
Edda) BroHr m. 'mytisk smed', ursprungligen en aktiv parti-
cipialbildning till ieu. verbalroten hhreg- i got. hrikan, ags.
hrecan 'brechen'. Såsom ordets grundbetydelse gäller i en-
lighet härmed 'sådan som sysselsätter sig med brytning' (s.
Ilellquist, Arkiv VII, 51; Noreen, Aisl. Gramm.^ § 252, 3,
Urg. Lautl. p. 156).
urg. ^ueMa- érlc^-no- (urg. -^ferh-na-): nsv. farna, fisknamn:
'Leuciscus Latifrons'. Hellquist, Etymologische Bemerkungen
p. XI, fattar ordet som substantivering (urg. ''^ferhnon) af
ett ieu. adj., motsvarande gr. ureonvöc 'dunkelfarbig'. Till
den här ingående roten höra vidare bl. a. 2) gr. srt-quoq
^) S. Tamm, Et. O. 145 a.
2) S. Fick, Wbcb* I, 86; Khjge, Wbclr^' 115 b.; Liden,
tJppRalastudicr p. 1)2.
219
'gesprenkelt, schwärzlich', :^éQxr] 'Flussfisch, Barsch', fir. erc
'gesprenkelt' samt under andra af ljudsformer tiud. prg-ni-
'gesprenkelt, bunt', fht. forhcma 'forell, Salmo fario', fir, orc
(ieu. *jJO>'Ä'iO-) 'a salraon'.
b) Samgermauska bilduingar.
urg. *hiiella- (> *eriypa-. Eller ock kan vårt ord
som o-stamsbildning återföras på en ieu. rot erh- (variations-
form till erhii- orhh- ofvan) i gr. £Qs[ioc 'mörkret i under-
jorden, Hades' (jfr att öq(fvrj användes om samma begrepp).
Se härom Persson, Wurzelerw. p. 219, Noreen, Urg. Lautl.
p. 89; jfr angående det senare alternativet redan Weise,
Bezz. Beitr. II, 290 1).
urg. "^'dimma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) dimmr 'mörk',
hvaraf dimma f. 'Morkc', jfr no. dial. dimm 'dunkel, meget
mörk, f. Ex. om Luften' och dimma f. 'Dunkelhed i Luften'.
Östnordiskt motsvara fsv. (Sdw.) dimher, dymher 'skum, svagt
seende' (en gång uppvisadt) samt nsv. dimma (redan hos
Stjernhjelm). Fsv. och ä. nsv. dimha 'dimma, mörker' fram-
står på grund af sin labial som ett annat ord (s. Tamm, Et.
Ordb. 90 b.). En västgerm. parallell möter i ags. dim, gen.
^) Andra tolkningar, hvilka afgjordt böra vika för de ofvan
refererade, gifvas af Fick, Bezz. Beitr. V, 169 (= Wbclr' III, 37),
som sammanställer ordet med got. Ti(lis, fno.-isl. roMi)' mörker'
(ieu. rot Teg-)., och af Prcllwitz, Etjm. Wbch d. gr. Spracbe p. 100,
som förmodar en rot evfj-i-y variant till TefJ^- i gr. QS^M 'diinkel-
färben'.
221
dimmes, ocli ciigl. dim 'dunkel, triibe\ I fråga om sin ety-
mologi sammanhänger ordet närmast med fht. timher och tim-
mer 'dunkel, finster, vidare med gr. O^éfisQog 'allvarlig'
(egentl. 'dyster'?) samt med ir, deim (-^demi) 'diister', deme
(*demja) 'Dunkcllieit' (s(; bl. a. Fick, Wbch* I, 464, II, 147).
Gerra. ''"dimma- har sannolikt framgått ur furgerm. *dhem-no-.
Då emellertid ctymologiskt motsvarande former med mn sak-
nas, är möjligheten af annat ursprung för geminatan i ordet
tänkbar (jfr Kluge, P. Grundr. I, 335; Noreen, Urg. Lautl.
1). 157 f.).
c) Isolerade bildniiii^ar.
urg. ■'^mella- (<< '''"mel-nii'): no. dial. (Aas.) mjcll ') 'frisk,
sund' (en betydelse som förutsattes af umjcll 'sygclig'), 2) 'om
Sneen: tor, let, los, ikke fugtig (kram)'; nsv. mjäll 'mjuk;
hvitglänsande, klar', dialektiskt (enl. Rz) äfven = no. mjell
2) samt i öfverförd l)emärkelsc 'ömsint, blödhjärtad'. I sub-
stantiverad form uppträder adj. i fno.-isl. mioU f. (urg. '■^mcl-no)
'tor, nyfalden Sne' ') samt i nsv. mjäll n. 'fnasscl i hufvudet',
sv. dial. (Rz) mjäll f. 'lös och tunn snöflinga', mjälla f. 'lös,
tin sand', i det sist nämda med ?i-stamsflexion. Till grund
för ordet ligger ieu. roten mel- 'zerreiben, mahlen* i bl. a.
lat. molo, fir. melim, fksl. meljci, lit. malit 'mahle', isl. miol,
ags. melu, fht. melo, h.mel 'Mehl', got. malan, isl. mcda
'mahlen'. Adjektivets grundbetydelse är i enlighet härmed
'krossad, målad, fin, tunn', hvaraf närmast 'klar, ren, hvit,
glänsande'.
1) Jfr Hellquist, Arkiv VII, 14; Noreen, Aisl. Gramm.2 § 252,
1, Urg. Lautl. p. 157.
222
urg. *belka- (<< *delkka- < '^'skarpiM- << ''shirfj-iin- << icu. '^'s/carit-
nu-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) sJcarpr 1) 'hvas, gjenncmtra3ng-
ende', 2) 'heftig, voldsom, vanskclig at modstaa', jfr no.
dial. (Aas.) skarp 'skarp, livas, bidder, gjennemtraengende'.
I östnordiskan motsvarar nsv. ocli nda. skarp 'hvass, sträng,
ami)er, kilrf . Samma adj. föreligger å västgermanskt språk-
område i fht. sca7'f, scarjjf, nht. scharf, fs. skarp, ndl. scherp,
ags. scearp, engl. sliarp. Ordets etymon är att söka i ieu.
roten (s)kerp- 'schneiden, kratzen, scliaben', uppvisad i lind.
krp-äna- 'Schwert', krp-uni 'Scheere', gr. atcoQ^rrlog 'Scor-
pion', xccQffrög 'Frucht', lat. carijo "^rupfe, pfliicke", lit. kcrpti
Jchpti 'sclieeren', ät-karpoSy at-karpal * Abschnitzel' , krapsztijtl
'scliarren', lett. schKerpele "^Holzsplitter', schkerpis 'das Pflug-
mcsser zum Kasenpfluge', scMerpet 'Rasen mit dem Rasen-
pfliige schneiden , fksl. crepit 'Scherbe*, ags. sceorfan 'abreis-
sen', fht. scarhön 'in Stiicke schneiden'. Med antagande af
denna tolkning — hvarom se Kauftmann, Beitr. XII, 505 If.,
Persson, Wurzelerw. pp. 52, 57, Noreen, Urg. Lautl. pp. 84,
85, 90, 163 ^) — framstår adj. germ. '''skarpa- som ett gam-
malt part. präs. med en grundbetydelse af 'skärande, bitande',
d. ä. 'hvass, skarp'. Vidkommande denna begreppsutveckling
jämföre man t. ex. find. khara- 'hart, rauh, scharf, en afled-
ning till primärroten (s)k(h)er- 'schneiden, spalten ^).
urg. knappa- (•< ieu. *gna[oJhh-nö- 1. ^(ina[o]p-n6-)'.
fno-isl. (Vgf. Fr. 2) knappr m. 'Knap, Knop', fsv. (Rqv. III,
VI) knäpper m. 'knapp', ä. da. (Kalk.) knap(p) 1) 'knapp', 2)
'klump', 3) 'testikler'. Utomnordiskt motsvarar ags. cncppfp)
'Knopf. Ordet kan med Noreen Urg. Lautl. pp. 154, 1G3,
^) Något annorlunda Kluge, Wbch'' scharf.
~) S. Persson, Wnrzelerw. p. 62.
229
210 ^) iintagas stå i förliulUiiule jif rotvariation till nilit.
Jcniihel 'Knöcher, iisv. dial. hiöva 'sammantrycka', no. dial.
hwyva 'knuge, kramme, trykkc sammen', isl. (Eg.) hwyfa
'prcmere', hifjyfir *qui premit': fht. hioj)/' Knotcn, nit. l)iop(p)
'Knospe', ndl. hioop 'Knoten', mht. /nioiif"Kno\)f (: Hnoppa-,
'^linaiip(ii)a-), bildningar, hvilka förutsätta en förgerm. rot
(jneyhh- 1. (jneup-. Genn. Hmcqrpa- låter under antagande
af denna samhörighet återföra sig på en ieu. rot gna.Afh- 1.
(jna_rp- 'sammantrycka' (: ynu-hh- resp. ynu-p- = i. ex. isl.
ynapa 'voriiberliegen' : ynupr 'steiler Abhang', yiwypr %"or-
ilberliegend' = isl. nsv. ylam(m) 'fröhlichcr Larm': isl. ylaumr,
ags. yk'am d. s. = isl. fnasa, frwsa 'schnauben': fnysa, ags.
fneosan, ndl. fniezen d. s. = isl. ynadd 'Bruramen': ynaud
'Larm' och får i enlighet härmed anses ursprungligen hafva
ägt funktion af ett part. prat. med betydelse af 'samman-
trykt, hopklämd'.
Slutligen må här anföras följande i formelt afseende
något oklara bildningar:
urg. -'"branta- {oll f.
'a young fir-tree\ med en östnordisk parallellform i nsv. tall.
Ordet står i afljudsförhållande till det p. 33 behandlade urg.
'^ India-, "^Jjolla- (se detta).
urg. *råh-nd (ieu. rdhy-na): fno.-isl. rån f. 'Havets
Gudinde'. Jag fattar ordet som substantivering af en gam-
mal präsentisk participialbildning till en ieu. rot rahy-, som
för öfrigt uppträder i fht. hi-rahanen (*-rahnjan) 'rauben,
erbeuten', fno.-isl. rrhia d. s., rån n. {*7'aJci-no-m) 'Hand-
ling, hvorved nogen forholder anden Mand hvad der med
rette tilhorer denne', nda. van, nsv. rån i), samt utvidgad
M Jfr von Babder, Verbalabstracta p. 59.
232
med 6"-determinativ i find. rah^s-, av. rash- 'verwunden, ver-
letzetf ^). Det engång mötande fno. al-ränn "^aldeles ud-
plundret' (Fr.^) torde vara att uppfatta som bahuvrihi-
kompositum, innehållande nyss anförda verbalabstr. rån.
urg. *a^-nä-: fno.-isl. (Eg, Vgf. Fr. 2) annr blott opers.
e-on er cmnt : 'en har noget som han taenker paa, sysler med,
stunder efter, som er ham magtpaaliggende'; jfr no. dial.
(Aas.) ann l)'virksom, ivrig, omhyggelig', 2) *om Tingen: nod-
vendig, magtpaaliggende, hastendo, strax forneden*. En öst-
nordisk motsvarighet finnes i sv. dial. (Rz) anitt adv. 'brådt,
skyndsamt\ Såväl form som betydelse hos detta adj. tyder
på etymologiskt samband med fsv. and (*aznad), an(n), fno.-
isl. onn {aznöä ^)) 'höstarbete, skörd"* (sist anförda form äf-
ven med bet. 'Iver, Anstrengelse, Arbejde eller Virksomhed
som udkraever Anstrengelse, udfores med Iver") samt å utom-
nordisk botten med got. asans 'Ernte, Herbst', fht. äran
d. s., got. asneis, fht. esni, ags. esne 'Taglöhner'. Den här
ingående germ. roten as- (eg. väl 'Feldarbeit thun' ^)), hvar-
till vårt adj. ^az-iiä- är ett wo-particip *), föreligger utom-
germanskt måhända i lat. annona « ^asnona?) 'gröda,
skördad spanraår; jfr äfven preuss. assanis, fksl. jeseni, ry.
osen o. s. v. i betydelse af 'höst', hvilka dock ytterst kan-
ske äro germanska lånord.
Ett ieu. no-particip döljer sig antagligen äfven i
urg. '^sJcamma- {ig synes troligt • — hör till
en ieu. rot. hhreu- 'sieden, kochen, gähren' i gr. trak. ^qv-
rov (i Q v -t o q (*(fQv-rov '"(pQv-rog) 'gegohrenes Getränk',
lat. cle-frä-tum 'eingekochter Most', fht. hriuwan, ags. hréo-
wan, fsv. hryggia 'brauen' o. s. v. ').
urg. *äul-ma-: ä. da. (Kalk.) dulm 'tåget (ä.r. ley.);
jfr det häraf substantiverade dulm 'tyk tåge', denominativa
vb. dulme 1) 'vaire mörkt i vejret', 2) 'som skjules af skyer'
äfvensom derivationerna dulmvorn, didmagtig = didm adj.
Jag föreslår att hänföra ordet till ieu. roten dhi/el- dhml-
'dunsten, räuchern, verfinstern', som ingår i bl. a. gr. i>ol6q
(*d^FoX-6c) 'Schlamm, der dunkle Saft des Tintenfisches',
^oXeQug 'schlammig, triibe (vom Wasser),' got. divals 'thör-
icht', fs. dwcdm, fht. mht. twcdm 'Betäubung, betäubender
Dunst, Qualm, betäubender Saft', isl. didr 'silent, close', fsv.
^) Se om denna ordgrupp Persson, Wurzelcrw. p. 126.
242
dul, dol 'dåsig, trög, slapp', ä. da. dul 'slov', fht. tol, fs. ags.
dol 'thöricht, unsinnig'. Se om denna ordgrupp Karsten, No-
minalbildning I, 14 f. och där anf. lit. !
urg. *hlu-7na-: ä. da. (Kalk.) lum "meget varm' (jfr hos
Molb. da. dial. Iwn, lummet 'om trykkende Warmo i Luften,
lummcr'). Å västnordisk språkbotten förekommer en mot-
svarighet i no. dial. (Aas.) lum 'noget varm, lind, mild, om
Luft og Vind'. Med afseendc å denna nynorska form jäm-
före man vidare no. dial. (Aas.) himci vb. Mose, dovne sig',
liimme m. 'en varm Luftström' äfvensom med r-afledning
lummer, lumr 'kvalm, lummervarm', lumra f. 'tyk Luft med
Vindstille og nogen Värme' etc. Vidkommande ordgrup-
pens etymologi antar jag samband närmast med isl. hl^r
'varm, mild', fsv. liör 'ljum', ä. da. Iju, 'varm' samt å fjär-
marc håll med ags. hléon hlémvcm sv. vb 1) 'erwärmen',
2) 'warm, heiss werden', ge-hléow 'sonnig', mengl. hUive 'lau'
(jfr med Ä;-suffix mengl. hleuke, mndl. leuk 'lau'). Någon
förgerm. motsvarighet till den i ofvan nämda ord ingående
germ. roten hlen- är veterligen icke uppvisad.
urg. ^'liru-ma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) hrumr 'svag,
skrebelig, saa at man ikke har sin fulde Forlighed og Ro-
righed'. Som ordets etymon kan man med Persson, Wurz-
elerw. p. 147 lämpligen antaga ieu. roten Jcru- Jcra/i- ^) i gr.
xQav-Qog 'briichig, spröde', xqav-Qa 'eine Viehkrankheit',
find. cro-7id- 'lahm'. Ifrågavarande rot torde i grunden vara
identisk med ieu. roten (sJJcrei/- 'zerbrechen, hauen, schnei-
den', hvilken jag p. 47 i det föreg. velat spåra i isl. hriönn
'salebrosuS; inajqualis, asper' m. H. ord. Adj. hrumr beteck-
^) Jfr annorlunda hos Fick, Wbcb^ I, 48 ocli i anslutning till
honom Zimraer, Nominalsuffixo a und ä in den germ. Spr. p. 101,
hvilka förfF. ställa vårt adj. till on ieu. rot Jcram- 'miido werden,
crschlafron', ett antagande, som tilltalar mig mindre.
243
nar i enlighet härmed egentligen 'bruten, skör, bräcklig'.
Med afseende å betydelseutvecklingen i ordet jämföre man
exempelvis fsv. hraker 'bräcklig, skör' af germ. roten breh-
(: brak-) 'bryta' ^) samt isl. slcriupr 'fragilis', sv. dial. sh'yp
'skröplig, sjuklig, mycket svag m. m.' af en ieu. rot shreii-p-
'zerbrechen, schneiden o. s. v.' (se p. 47 f. i det föreg.), som
är en labialutvidgiiing af ofvan berörda rot sJcreii-, — Jämte
hriimr uppger Fr.^ en likbetydande form hrmnmr {<^*hrum-
na-?).
B. Med rotvokalismen e.
Inom denna kategori har jag att anföra blott tvänne
bildningar, bägge utan kända motsvarigheter å utomnordiskt
språkområde.
iirg. *hleif-ma-: fsv. (Sdw.) liomher, nsv. ljum (jfr de
häraf utbildade fsv. Sdw. liomin, Imnadher med samma bet.),
afljudsform till nyss berörda adj. ^hlu-ma-:
urg. ^rie-ma-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) rämr 'hes, tyk i
Maalet'. Östnordiskt motsvarar blott sv. dial. (Rz) råm d. s.
I etymologiskt hänseende kan ordet med Persson, Wurzelerw.
pp. 87, 91 not 1, 196, 244 lämpligen föras till ieu. roten
re- ru- i find. ru-yati 'bellt', lit. ré'-ju re -ti 'heftig los-
schreien', lett. rä-ju rä-t 'schelten', f ksl. ra-ru- 'sonitus', fno.-
isl. rö-mr 'the voice, the ring of the voice, the shouting,
cheering' '^).
^) S. Karsten, Nominalbildning I, 55 f.
2) Beträffande sist anförda ord, annorlunda, men med hänsyn
till betydelsen påtagligen oriktigt, v. Bahder, Verbalabstracta p. 135.
244
C. Med rotvokalismen ö(ä).
a) Samgeriiiaiiska bildningar.
urg. *arb-ma-_^*a7'-ma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. ¥r.^) armr
1) 'ulykkelig', 2) 'förbandet", 3) 'Ulykke bringende eller
varslende'; fsv. (Sdw.) armher 1) ^arm, olycklig, eländig,
user, 2) 'arm, fattig\ 3) 'förstörd, tillspillogifven (?)'; ä. da.
(Kalk.) arm 1) 'elendig', 2) 'fattig\ Utomnordiskt föreligger
samma adj. i got. arms, fht. aram arm, fs. ndl. arm, ags.
earw med bet. 'fattig'. Ordet har af Noreen Arkiv VI, 313
f. (jfr P. Grundr. I, 465, Aisl. Gramm.^ §§ 231, 240,2)
antagits stå i etymologiskt samband med det till betydelsen
fullt öfverensstämmaude fno.-isl. aiimr och med hänsyn till
detta, för hvilket han fastställer en grundform *arb-utna-,
återförts på urg. *arb-7na- ^). — Den här ingående germ.
roten arb- sammanfaller enligt Noreen med den, som före-
ligger i got. arh-aids 'nöd', fs. arhedi 'möda, lidande', ags.
earfeite, earfod 'besvär', flit. araheit 'nöd, möda, arbete', isl.
erfide 'möda', fsv. cervijje, arvljje, arvojje, cervoJ)e, cervadhe
'möda, arbete^ arvojia 'plågas^*. Utomgermanskt har denna
rot uppvisats i fksl. rahä m. 'träl, tjänare, dräng', rahota f.
'arbete' ^). Sannolikare än denna tolkning förefaller mig dock
en annan af Persson o. a. st. alternativt frarastäld ^), enligt
hvilken vårt ord närmast skulle sammanhänga med gr. o ^ya-
^) För denna evidenta sammaustälhiiug synes mig Perssons
Wurzelcrw. p. 26, not 2 framkastade afvikande förslagsmening obe-
tingadt böra vika.
2) S. Tamm, Et. Ordb. 13 b.; Khige, Wbch^ 17 b.
"*) Jfr Kluge o. a. st.
245
vog och lat. orhus (: ieii. rot orhh-) 'beröfvad kära personer,
ish. föräldrar, barn'.
urg. ^mr-ma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) varmr 'varm',
fsv. (Schl.) varmher, da. varm d. s. Jfr utomnordiska pa-
rallellformer i f ht. milt. fs. ndl. irarm, got. *uarms (i icarm-
jan 'värma') med samma bet. Till grund för ordet lägger
jag med Kluge, Wbch^ 'warm' ieu. roten var- 'heiss sein',
upppvisad i fksl. varu 'flitse' vré-ti 'kochen, heiss sein',
vrida 'hitzig', lit. vlrti 'kochen' ^).
urg. *har-ma-: fsv. (Sdw.) harmher 'harmsen'; ä. da.
(Kalk.), hann 'vred'. Å västnordisk mark möter ordet blott
i no. dial. (Aas.) harm 1) 'sorgmodig, bedrovet', 2) 'anger-
fuld, aerge.rlig över en Förseelse', 3) 'vred'. Utomnordiskt
föreligga parallellformer i fs. harm, ags. //mrw? 'schmertzlich,
kränkend, bitter'. Jämsides med detta adj. går ett sam-
germanskt verbalabstrakt fno.-isl. harmr m. 'sorg', fsv. harm-
her m., nsv. harm m., fda. nda. harm m. 'sorg, vrede', fht.
haram, fs. harm m. 'Beschimpfung, schmerzende Rede,
Kränkung', ags. hearm m. 'Beleidigung, Schaden', hvilket å
utomgermansk botten identifierats med fksl. sramu {iCl- bitter med
ifrågavarande germ. *har-ma-, fksl. ^sormä- och alban. sarvo-,
hvilka tvänne .sist anförda former förutsätta uddljudande palatalt k,
förfaller Perssons Wurzelerw. p. 127 not 2 gjorda förslag, att ställa
förstuämda ord (*ll(ir-ua-) till ieu. roten (s)li'2er- "^spalten, schneiden .
2) Se Brugmann, Grundr. II, 156 ff.
247
med bibehållande af sin ursprungliga o-flexion. Vid behand-
lingen af adj. *ar-ma- (p. 68 i det föreg.) omnämdes fno.-
isl. aumr 'ulykkelig, elendig"* (Fr. 2), hvilket enligt Noreen
beror på urg. *arb-uma- ^). Ordet äger nordiska motsvarig-
heter i fsv. (Schl.) ömher (gutn. aiimbr) 1) 'usel, nödlidande',
2) 'dålig, illa beskaflad', fda. 0m, nda. 0m 'usel', men torde
sakna sådana i aflägsnare släktspråk. Ifrågavarande suffix
synes föreligga ännu i ett annat nord. adjektiv, näml. i isl.
(Vgf.) naunir 'narrow, close*, substantiveradt i isl. nämna f.
poet. 'femina gigas' -). Ordet sammanställes af Noreen, Ar-
kiv VI, 305 (jfr Aisl. Gramm.^ § 240, 2), med ags. nearu,
fs. naru 'trång', engl. narroiv och återföres med hänsyn till
detta västgerm. ord {*nar-/ja- eg. 'zusammengeschniirt, zu-
sammengepresst', en ^fo-af ledning af ieu. roten (s)ner- 'drehen,
binden' ^)) på en urnord. grundform *narivumaR *), hvilken
således väl är af sekundär upprinnelse.
Med hänsyn till ifrågavarande stamafledning järaföre
man en utomnordisk bildning med samma suffixformation i
fs. ivaniim 'vacker, skön' '■).
^) Jfr betr, (lumr annorlunda Persson, Wurzelerw. p. 230,
not 2. Ordet föres till ieu. roten eii- iu Mangel versetzen, berauben
i t. ex. gr. evvtc 'ermangelnd, beraubt', find. Fcnä- mangelhaft,
mangelnd , germ. */i-aUCl- d. s.
"-) En analog substantivering är nsv. SUUrtCl ung flicka , hvil-
ket hör till ä. nsv. snärt smärt, smidig (se Karsten, Nominalbild-
ning J, 36, noten). Jfr äfven sv. dial. (Rz) stuiltu f. halfvuxen
flicka', beroende af adj. fsv. stunfe)' kort .
•^) Se Persson, Wurzelerw. p. 64.
*) En annan förmodan beträffande adjektivets i fråga etymou
nttalas af Persson, Uppsalastudier 192 not 1, hvarest ordet antages
möjligen höra till en ieu. rot (s)neii- (sjnci/f- i bl. a. gr. vsvoov,
av. snävar", find, snuvan- 'band, sena^ got. naudl-ljandl 'boja'.
nailJjS nöd'. Med sist sagda ord förbindas vårt adj. redan af
Kluge, Nom. Stamrab. § 184.
5) Se Kluge, Nom. Stammb. § 184; Noreen, Arkiv VI, 305.
248
Af ofvan granskade nordiska w?o-adjektiv tillhöra 8 de
svaga stadierna, tvänne e-stadiet samt 4 oYa^-stadiet. Rö-
rande sin förhistoriska betoning lämna dessa bildningar ingen
direkt upplysning. Men det öfvervägande antalet formatio-
ner med svag rotvokalism häntyder på, att denna adjektiv-
kategori i regeln varit kännetecknad af suffixbetoning, ett
antagande, som vinner bekräftelse af förhållandet i forn-
indiskan och grekiskan i).
1) Se Kluge, Nom. Stammb. § 184; Hirt, Der idg. Akzent
p. 273.
KAP. VII.
Primäradjektiv bildade med suffixet -ro-.
Norainalsuffixet -ro- bildade i det indoeuropeiska ursprå-
ket talrika såväl substantiv som adjektiv, men har i särspråk-
ligj tid sällan i större omfång utvecklat någon produktivitet.
Samtliga i germanska språk mötande primärbildningar med
denna stamafledning ha sålunda tillkommit redan förgermanskt
Ett antal hithörande germanska substantiv finnas anförda hos
Grimm, Deutsche Grammatik II, 121 f., v. Bahder, Verbalab-
stracta p. 149 f., samt hos Kluge, Nom. Stammb.^ § 92. Be-
träffande adjektiven åter förekomma smärre exempelsamlingar
hos Grimm o. a. arb. p. 134 ff. och hos Kluge o. a. arb.
§§ 194 — 196. För de nordiska språkens vidkommande torde
det följande lämna en i någon mån uttömmande samman-
ställning af i fråga kommande adjektivbildningar.
A. Med svag rotvokalism.
a. Eediicerade stadiet.
1. Indoeuropeiska bildningar.
ieu. *su- ro-: fno- isl. (Vgf. Fr.^) siirr eg. ""rinnande' före-
ligger som simplex blott i förbindelsen siir augu {äsr. Uf.)
250
'sura (d. ä. rinnande) ögon'. Dessutom uppträder adj. som
förra led i bahuvrihi-bildningen sur-0ygr ^sureief . Å östnor-
diskt språkområde möter ordet i en denom. participialbildning
ä. nsv. (Variarum rerum vocabula p. 25) sur-ögder = nsv.
sur-ögd, nda. sur-oiet. Utomnordiskt är ordet uppvisadt i sam-
mansättningarna fht. sur-ougi. identiskt med fno.-isl. sur-0ygr,
och ags. sur-éaged, motsvarande ä. nsv. sur-ögder. Från för-
germansk botten likställer jag find. su-ra- 'saft', h vilket kan
fattas som substantiveradt adj. Till grund ligger en ieu. rot
sii- 'fliessen', ingående i bl. a. find. sii- sunoti 'pressf, savå-
*(Soma-) saft', flit. sou, ags. séaw d. s., find. sa-rä *berauschen-
der Trank (eine Art Branntwein, Liqueur)', av. hu-ra- 'Ge-
tränk', lit. sii-lå 'Birkensaft', gr. v-si *e§ regnet'. Se om denna
etymologi Persson, Wurzelerw. p. 9.
ieu. "^stil-ro-: Ett fsv. adj. *stur 'stor' förutsattes af sv.
dial. (dalmål) stilr med samma betydelse, äfvensom af fsv.
verbet stgra 'förstora'. Dessutom ingår adj. i bestämd form
i fsv. mansnamnet Stur, Sture ^). Å västnordisk botten torde
trots betydelsedifferensen ursprungligen samma ord föreligga
i no. dial. (Aas.) stur 'sorgmodig', som substantiveradt mask.
med bet. 'Sorgmodighed, nedtrykt Stemning', jfr fno.-isl. vb,
stura 'vsere eller vise sig sorgmodig', stw-a f. 'Sorgmodighed'.
I denna öfverförda bemärkelse uppträder adj. äfven å öst-
nordiskt område i sv. dial. (Rz) stfr;'/S'ta 'hart drucken
pressen', fs. thrlsti, ags. Jtriste 'dreist', d. ä. 'verzweifelt,
desperat'. Den hos i de nordiska formerna föreliggande be-
greppsnyansen vore sålunda att fatta som den ursprungligare,
för hvilken händelse Bezzenberger i fråga om ordets etymo-
logi möjligen träffat det riktiga, då han hos Fick Wbch* I.
462 (visserligen under tvekan) förbinder fno. dapr med gr.
^dfi^oq 'häpnad, förvåning, förundran, skräck, fasa (ieu. rot
dhamh-). Adj. dapra- (af en nasallös biform dhah-) 'skulle
således egentl. betyda "^slagen af skräck, fasa' ^).
1) Se Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord i nsv. riks-
språket p. 69.
2) En äldre af Bugge, Bezz. Beitr. III. 99 meddelad ety-
mologi är omöjlig i formelt afseende och en annan af Fick, Wbch *
I. 462 framstäld tydning af fht. tapfar nht. tapfer, hvilka tilläg-
gas en grundbet. schneidig', synes mig otillfredsställande från bety-
delsens sida.
258
urg. *star-ra-: isl. (Eg.) sta^r 'durus, contentus', upp-
visadt blott 1 gg: ack. sg. m. starran (Håttalykill Rognvalds
Jarls 40 i Snorres Edda af Sv. Egilsson, Reykiavik 1848).
En parallell härtill är mht. sterre 'starr, steif , i fall dess
Ja-form — ss. i högtyskan ofta är fallet (jfr Braune. Ahd.
Gramm.2 § 249 anm. 2, Wilmanns, Deutsche Grammatik II.
414) — utgör en sekundär utveckling af en äldre o-stam.
(jfr nht. starr). Till grund ligger ieu. roten ster- 'starr, fest
sein' (se Karsten, Studier öfver de nord. språkens prim. norai-
nalb. I p. 50 under stara- äfvensom Beiträge zur Geschichte
der g-Verba im Altgermanischen p. 49 (= Mémoires de la
Société Néo-philologique a Helsingfors II p. 217).
urg. -"mh-ra-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) vakr 'aarvagen,
rask, uforfserdet' (komp. vahrari), fsv. (Rydqv. VI) vaker
(komp. vakrare) 'vaksam', nda. vaJcher 'vacker, flink, rask,
duktig\ Parallella bildningar äro fht. /rackar (ivahhar) 'mun-
ter, frisch, wach', ndl. ivakker, ags. wacor 'wach'. Till roten
i got. stv. I vakan 'vaka', jfr verb. kausativum got. wakjan,
fht. wechan, fno.-isl. vekia 'väcka'. En motsvarande utora-
germ. rot ing- är uppvisad i bl. a. lat. veg-ere 'munter
sein, erregen', vig-ire, vigil, tind. väja- 'Starke, Raschheit
(se t. ex. Kluge Wbch ^ 'wacker' ^) ).
urg. '-'hai-ra-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hårr 'gråa, isaer
graahaaret'. Paralleller förefinnas å västgermanskt språkom-
råde: fht. flt. hzr 'vornehm, erhaben, herrlich', ags. hm\
engl. hoar (hoary) 'grau'. Till sitt etymon beror ordet på
1) Enligt Klnge Nom. Stammb.-^ § 194, Wbch" 'nacker' vore
germ. *iiak-ra- en motsvarighet till find. vigrd- = vigva- 'kraftig,
regsam'. Detta är möjligt endast under förutsättning af en gemen-
sam ieu. grundform *U9g-rO-, hvaraf dock redan indoeuropeiskt bordt
bli '■ug-ro-, då d och ett tautosyllabiskt )( [du och iid) i det ieu.
urspråket voro underkastade kontraktion till U (se Noreen, Urg.
Lautl. p. 81 ff. ; jfr dock Persson, Uppsalastudier p. 188, Streitberg,
Urg. Gr. p. 45, Brugmann, Grundr. I.- 201.
259
en germ. rot hal- 'glänsa, skina', som ingår i got. hai-s n.
'Fackel' (dat. pl. haizam), mht. ge-hei 'Hitze' samt motsvaras
å utomgermansk botten af roten Jiei- i find. ci- ci-Jcé-ti 'nimmt
wahr, bemerkt', Ici-tu-s 'Licht, Glanz\ Denna rot är påtagligen
en 5-lös biform till germ. roten slcel- i got. sJceincm, fht. scman,
isl. skina 'glänsa etc. En dental-utvidgning (ieu. Tcei-t-) af i fråga
varande bas föreligger i find. cit- cétati ci-Tcet-ti 'nimmt wahr
erblickt, erscheint, erglänzt', citrå- 'hell, glänzend, strahlond',
germ. ''haidra- i ags. hudor, fs. hedar, flit. heitar mht. nht.
heiter, fno.-isl. heidr 'klar, skyfri', heid n. 'klart Veir, sky-
fri Luft' etc. Adjektivets i fråga grundbetydelse är enligt
denna etymologi 'glänsande, lysande'. Häraf utvecklade sig
närmast nyansen 'grå' (hos den nord. och engl. formen),
som specialiserad med hänsyn till hårfärgen öfvergick att i
figurlig mening beteckna 'gammal, ärevördig' O- Denna sist-
sagda begreppsskiftning ligger till grund för betydelsen hos
de tyska formerna af ordet (Jfr Kluge, Wbch^ 'hehr).
urg. ""sai-ra-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) sårr 1) 'saaret',
2) 'smcrtelig, smertende', fsv. (Schl.) sär 'sårad', fda. (Lund)
sär (Molb. saar) d, s. Ordet eger motsvarigheter i fht. fs.
ser schmerzlich', ags. sår 'schmerzlich, verletzend"" ; jfr sub-
stantiveringarna got sdir, ags. sår 'Schmerz', fht. fs. ser
d. s. Den samgermanska grundformen återspeglas troget i
finska lånordet sairas 'sjuk'. Adjektivets etymon är att söka
i en ieu. rot sai- 'miihen, versehren i ir. säith söeth 'Leid,
Miihe, Krankheit' (stamf. saitii-), sdithar såethar n. 'Muhe,
^1 Enl. Zupitza, Gutt. p. 185 höra till ifråga varande rot ksi-
äfven fksl. sern 'grå', ir. ciar 'dunkel'. — I fråga om denna betj-
delsentveckling kan jag påvisa en parallellism i de p. 198 i det föreg.
anförda osk. casnar 'senex', Cascus 'alt', hvilka (se nämda st.)
etymologiskt sammanhöra med lat. canus (casnus) 'weiss, lichtgraa',
fht. hasan polirt, glänzend, fein', fno.-isl. hoSS gråa, graalig', ags.
hasu heaSU 'glänzend'.
260
Arbeit, Leid' (staraf. ^'saitro-m) jfr äfven lat. sdviis, lett
3ews snus 'scharf, barsch, beissend, grausam'. Se angående
denna etymologi Fick, Wbch* II. 288, Kluge, Wbch^ 'selw
Brugmann, Grundriss II. 176, Uhleiibeck, Et. Wbch 120 1).
3. En isolerad hildning.
urg. ^'anr)-ra-: fsv. (Sdw.) miger (aanger) 'sorgsen' (ä:n:.
y-ey.); sv. dial. (Rz)' anger 'ängslig, bedröfvad'; jfr en mot-
svarande da. form i förra leden af ii. da. (Kalk.) anger-modig
"^hiertelig bedrovet'. Västnordiskt är ordet uppvisadt blott
substantiveradt: fno.-isl. angr m. 'Fortroed, Skade, Bedr0velse'.
Till grund ligger ieu. roten angh- 'zusammenschniiren, beengen'
i gr. äyxM, lat. ango 'zuschniiren', find. anhn-s, fksl. qzuJcu,
got. aggwus (för *aggus); fno.-isl. ongr, angr 'trång'. Ordets
grundbetydelse i enlighet härmed 'beträngd'.
Såsom ofvan gjorda sammanställning ger vid handen,
bildade det ieu. urspråket adjektiviska ro-stammar på alla
rotstadier. Af ifråvavarande 19 nordiska adjektiv uppvisa
9 bildningar svagt rotafljud, medan 9^tillhöra ö-f^ö^-stadierna
och en enda ^'-stadiet. Kriterier med hänsyn till den förhisto-
riska (ieu. och urg.) betoningen finnas endast bland de med
svag rotvokalism utrustade bildningarna, hvilka — såsom
man väntar sig — alla hänvisa på ursprunglig suffixbctoning.
Oxytona på grund af Verners lag äro ma^rå-, fa$rä- och (?)
smi^rd-, på grund af förefintliga find. och grek. parallellord stura-
^) Osthoff Idg. Forsch. VI. 37 f. förbinder gerra. *sai-ra- med
lat. saucius <^ ^sa(y)-u('-io-s; got. såir vore = ieu. *say-ro-m,
fir. saeth = ieu. *say-tu-.
261
find. sthurä-, snutra- gr. ddoog, smultra- gr. ^XadccQÖg;
man jämföre dessutom de ofvan nämda ma$-rå-, smi^rå-,
hvilkas oxytonering äfven bekräftas af deras gr, paralleller
fiaxQÖg, CfitxQÖg.
KAP. VIII.
Primäradjektiv bildade med suffixet -lo-,
Stamsuffixet -lo- uppträder i talrika från urgerm. tid
härrörande ajektivbildningar, men har i denna sin enkla form
hvarken i iirgermanskan eller senare utvecklat någon produk-
tivitet i och för nybildning, liksom detsamma äfven saknar
hvarje utpräglad betydelsefunktion. Samma improduktivitet
kännetecknar äfven suffixformen -ila- (förgerm. -ilo-, -elo-),
som hufvudsakligen blott visar sig i några stelnade rotadjek-
tiv. I förening däremot med bindevokalerna a och u äger
vårt suffix som nybildningsmedel en rätt betydande lifskraft,
nämligen för alstrande af nomina agentis med betydelse af
böjelse, benägenhet för det, som den tillgrundliggande ver-
balroten (resp. verbet) betecknar ^). Sammanställningar af hit-
hörande nordiska bildningar ha blifvit gjorda endast för
fornnorsk-isländskans vidkommande. Ett färre antal medde-
lar redan J. Grimm, Deutsche Gramm. II. 118. Något rik-
haltigare samlingar erbjuda Vigfusson i Outlines af Grammar
(Icel.- engl. diction.) p. XXXIII, Sutterlin, Geschichte der Nom.
agentis im German, pp. 35, 37 samt Falk, Beiträge z. Gesch. d.
deutschen Sprahe u. Lit. bd. XIV 39 f. — Beroende af huruvida
1) Se Klage, Nom. Stammb.2 §§ 188—192.
263
suftixet i fråga förekommer utan eller med bindevokal låter
nedan anföra nord. ordmaterial närmast fördela sig i tvänne
hufvudkategorier.
I. Bildningar utan bindevokal.
A. Med svag rotvokalism.
a) Reducerade stadiet.
urg. *h»l-la-: fsv. {Sdw.)hiv7l {=hivilter) 'uthvilad', ä. da.
(Kalk.) hull d. s., no. dial. (Ross) Jcvll d. s. Utomnordiskt
förefinnes en parallell i got. un-heils (ss. adv. -heilo 'bestän-
digt, oupphörligt'). Dessutom ingår detta adj. med all san-
nolikhet som grundord i saragerm. e-verbet got. heilan^wei-
len, zögern, aufhören', fht. ivllön 'weilen, sich aufhalten',
fno.-isl. huila (med öfvergång till ja-klassen) d. s., se Kar-
sten, Beiträge zur Geschichte der e-Verba im Altgermanischen
p. 75 ( = Memoires de la Société néo-philologique a Helsing-
fors II). Till en ieu. rot k^ei- h^ije- 'hvila' i fksl. pociti
'hvila', pokojl 'ro', lat. quietus, tranqiCdus (tranquillus) 'lugn',
find. dra 'långvarig', fir. cae, vulgärl. (gäll.) cayum 'hus'.
Se t. ex. Kluge, Wbch^ 'weil', Uhlenbeck, Etym. Wbch d.
got. Spr. 821).
urg. *fu-la-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) /-^Zrafskyelig, raa-
den, stinkende, uren', fsv. (Schl., Sdw.) ful, fda. ful föl
med samma betydelser. Utomnordiska paralleller föreligga i
1) Enl. bl. a. Fick. Wbch* I. 392, Noreen, Urg. Lantl. p.
145 och Kluge, Wbch^ Ueim' skulle ordgruppen i fråga ännu stå i
samband med got. haitUS (lit. Jcémas) 'by', fht. heim 'boningsort',
heiniUOti 'hemort', isl. heimr 'värld, boning'. Jfr härom Zupitza.
Gutt. 49.
264
got. flits 'faul, stinkencr, ags. ful, fht. ful. Ordet hör till en
germ. rot fu- i fno.-isl. fiienn 'rutten', funa 'ruttna', fui
'ruttenhet', f0yia (vb. kausat. got. *faujan) 'låta ruttna'.
En motsvarande utomgerm. rot pu- är uppvisad i find. pu-
puyati 'faulen', lit. piiti d. s., lat. putere 'faul sein stinken',
gr. srtim 'bringe zum eitern', ^vov 'etter' etc. Se t. ex.
Shade, Wbch^ 230, Osthoff, Morph. Unters IV. 162, Kluge,
Wbch<5 'faul', Uhlenbeck, Etym. Wbch p. 48.
h) SynJcoperade stadiet.
urg. "^bi-la-: fuo.-isl. (Vgf. Fr.^) lilr blott opers. e-m
verdr hilt o: en blifver forsagt og derfor uvirksom. Hit
höra äfven hil n. 1) 'Svaghed, svagt Sted', 2) 'uafbrudt Tids-
rum', 3) 'Tid, Tidpunkt' och Mia (ad) 1) 'give efter for Rykk
eller Trykk', 2) 'slaa feil, skuffe ens Forventninger', 3) opers.
e-n bilar e-n hlut o: en fattes noget. Till grund ligger ieu,
roten hhi- 'bäfva, frukta' i find. hht- hhi-bhe-ii 'fruktar', fht.
Uhen 'beben', fs. hibon, ags. bifian heofian, isl. hifa(sJc), fsv.
heva, fksl. hojati s§, lit. hijötis 'frukta' etc. Se om denna
ordgrupp Kluge, 'Wbch'^ 'beben', Tamra. Et. Sv. O. 'bäva',
Noreen, urg. Lautl. p. 227, Karsten, Beiträge zur Gesch. der
c-Verha p. 43 och där cit. lit.
urg. '^ti-la-: fno.-isl. (Eg., Gering) tilr 'gut, passend,
zweckmässig', uppvisadt blott en gång i uttr. hera tilt med
tueim 'einen Vergleich zwischen Zweien zu Stande bringen'
(Lokas. 38,3). Adjektivet är identiskt med ags. til 'geeig-
net, niitzlich, gut, tuchtig'. Got. ga-tils 'geeignet, passend'
är antagligen ett bahuvrihi till got. til n. (?) 'Gelegenheit' i).
^) Se Wilraanns, Deutsche Gramm. II. 418.
265
hvilket för öfrigt äfven kunde vara fallet med isl. tilr. Got.
til och det häremot svarande fht. zil n. 'ZieF äro väl sub-
stantiveringar af ifråga varande adjektiv, som dessutom (an-
tagligen dock i sin substantiviska funktion) ligger till grund
för denominativa verben fht. ziltn zilön 'zielen', ags. tilian
tiolian d, s., fs. tilian 'erlangen' med ursprunglig e-flexion,
samt got. and-tilön 'anhangen, sich jemandes annehmen',
(ja-tilön 'erzielen, erwirken' med ö-flexion ^). Till detta adj.
hör för öfrigt äfven ags., ffris. och nord. präpositionen til.
I etymologiskt hänseende för man denna ordgrupp till en
germ. rot ti-, som med en grundbetydelse af 'det faststälda,
bestämda"" ingår uti germ. H~i-äi- 'tid' (isl. tid, ags. tid, fs.
tid, fht. zlt), isl. tl-me, ags. ti-ma med s. bet., fht. zlla 'Zeile,
Linie, Reihe'. En motsvarande förgerm. rot dui- di- är uppvi-
sad i find, å-diti- 'unbeschränkt in Raum und Zeit, zeitlos,
unendlich', ddyate 'theilt aus, vertheilt', gr. öcäofiai 'theile',
åaig öai-Tvg öai-trj 'Portion, Mahl', öai-tQÖg 'Zerleger'.
Grundbetydelsen hos adj. ti-la- vore enligt denna tolkning
'afdelad, ordnad, afpassad'. Se härom Kluge, Wbch'' 'Ziel',
Persson, Wurzelerw. p. 115, Uhlenbeck, Etym. Wbch p. 142.
^) I min skrift Beiträge zur Geschichte der e-Verba im Alt-
germanischen p. 10 ( — Memoires de la Société néophilologique a
Helsingfors II p. 178) har jag med orätt uppfattat e-verbet fht.
zileil o. s. v. som primärt, medan motsv. got. verb -tilön å samma
ställe med rätta framhållits som ett denorainativam. Såsom innehål-
lande ett nominalt Z-saffix måste emellertid äfven fht. zilen, ags.
tiolian tilian, fs. tilian betraktas som denominativa till adj. "^ti-la-
eller motsv. substantiv. Med hänsyn till sin upprinnelse är e-verbet
i fråga tillkommet sannolikt i samvestgermansk tid; den gotiska for-
men är i anseende till sin afvikande flexion snarast att anse som en
särspråklig nybildning.
266
B. Med rotvokalismeii o (a),
a) En ewopeisk bildning.
ieu. ^Jc^oi-lo' (iirg. ^hai-la-): fno.-isl. (Eg. Vgf Fr.^)
heill 'hel, udelt, uskadt, lykkelig, fuld, sund, frisk, helbrin-
gende, velsindet'. Adj. ingår dessutom i veill (•< *ve-heill)
'svag af Sygdom eller Saar, ussel'. Jfr härtill subst. fno.-isl.
heill n. = ags. hcél (^hailiz) 'lycka', hvaraf isl. heils-a 'lyck-
önska' (jfr ags. hälsian fht. heilisön 'augurari'). Å östnor-
disk mark motsvara fsv. (Schl. Sdw.) hel 'helbregda, frisk,
välbehållen, oskadd, i välmåga, frälsad, salig, obruten, hel,
uppriktig, innerlig' och ä. da. (Kalk.) hel 'hel, sund, rask, hel-
bredt'. Utomnordiska paralleller föreligga i got. hails 'gesund,
heilsam', fht. heil 'gesund, ganz, gerettet', fs. hel, ags. häl
engl. 7vhole 'ganz, vollständig' samt från icke-germanska språk
i fksl. ce-lu 'ganz, voUständig' och preuss. kail- i Tcailustilcan
ack. 'Gesundheit'. Däremot återgå fir. cél och kymr. coil
'augurium, omen' icke på ieu. ^hjOilo-^ utan förutsätta en
därmed afljudande grdf. '^k2ei-lo-. Lit. c^elas och lett. cels
cäls 'vollständig, unvermindert, unverletzt, ganz, totus' äro
slaviska lånord. Ordets etymologi behandlas utförligt af
Brugraann, Die ausdriicke fiir den begriflf der totalität p. 41
flf., där äfven tidigare lit. i frågan citeras. Jfr äfven Uhlen-
beck, Et. Wb. p. 65, Zupitza, Gutt. p. 105.
h) Samgermanska bildningar.
urg. "^ smala-: fno. (Fr.^) smalr 'liden, mods. störr^ (1 gg i
Dipl. norveg.), såsom subst. med öfverg. till n-stamsböjning
(Fr.2) smali m. 1) 'Kvaeg, de til et Gaardsbrug horende Hus-
267
dyr i Alm'., 2) 'Smaafae i Saerdeleshed'. Jfr nsv. dial. smali
(Rz) 'småboskap, får och getter'. Nuvarande betydelsen hos
nsv. nda. smal beror på tyskt inflytande. — Germ. parallel-
ler: got. smals 'klein, gering', ags. sma'l, fs. smal d. s., fht.
raht. smal 'klein, gering, schlank, knapp, smal'. Ordet anses
äga samband med gr. fiijXa, fir. mil 'kleines Tier', fksl. rnälu
'klem (se t. ex. Scliade, Wb.2 830 b, Kluge, Wbche 'schmal',
Noreen, Urg. Lautl. p. 208) samt föres med dessa utomgerm.
former af Persson Wz. p. 11 till en ieu. rot sme- smd- 'rei-
ben, zerreiben' i gr. a/i^-v, a/xäco. Ordets grundbetydelse
enl. denna tolkning 'afrifven, afnött'.
urg. *i(aj)-la-: Ett hithörande fno.-isl. adj. *vdU, mot-
svarande fht. ivadal 'diirftig, egens', mht. wadel 'schweifend,
unstät' (jfr mht. tvadelic 'wandelbar, arm, diirftig') ligger i
sin öfverförda betydelse 'fattig, usel, eländig' till grund för
fno.-isl. vdladr 'nodlidende' (substantiveradt välad n., vdladi
m. 'Mangel og Nod, hjselpelos Stilling'), ett adj. hvilket egent-
ligen väl är eo denominativ, på ett fno.-isl. substantiv *väU
'brist, nöd' (jfr nedan nno. dial. vaal n.) danad participial-
bildning på -to-, att likställa med formationer sådana som
isl. fiadradr (= fht. ga-fédar) 'forsynet med Fjaederbeklaed-
ning', faxadr {= fht. gi-fahs) 'forsynet med fax (man)',
hiart-litadr 'lysfarvet' o. a. ^). Sambandet mellan fht. adj.
wadal och isl. välad n, har påpekats redan af Noreen, Aisl.
Gramm.2 § 176, 2. Enligt min mening ingår adj. i fråga i
sin metaforiska betydelse som grundord äfven i fno.-isl. väla
(ad) 'jämra sig'; med afseende å betydelseutvecklingen kan jag
nämligen hänvisa till följande delvis fullständiga parallellis-
mer: lat. misereor 'känner medlidande med, förbarmar mig
^) Om bildningar af denna art se Klnge, Nom. Stammb.^ §
226, Brugmann, Grundr. II. 221, Falk, Beitr. XIV. 44,
268
öfver ngn', miseror 'yttrar medlidande med, beklagar, ömkar
med ord' till lat. miser ""eländig, arm", got. arman, fht. ir-b-
armen förbarma sig', flit. erharmelih 'miserandus', nht. er-
härmlich, nsv. erharmlig 'jämmerlig, ömklig', nsv. dial. (Rz)
arma se 'beklaga sig, jämra sig' till germ. adj. arma- 'olyck-
lig, beklagansvärd, fattig', fno.-isl. aumJca 'beklage, ynke',
nsv. ömka till isl. aumr 'ulycklig, eländig', nsv. öm. — Äfven i
sin grundbet. 'sväfvande, ostadig' synes mig vårt adj. ha kvarläm-
nat spår å nordisk språkbotten : no.-dial. (Ross) vaala 'irre om
(i Ufore og Uveir), tumle strabadserende omkring' går såväl
formelt som semasiologiskt i hop med fht. ivadalTm mhd.
wadelen 'schweifen, vagari, flattern, schwanken', och no. dial.
vaal m. 'En som vaalar', vaal n. a) 'det at vaala (Strabad-
seren. Tumlen m. m.)', b) 'Person som vaalar' äro väl i grun-
den intet annat än substantiveringar af samma adj. I ety-
mologiskt afseende ställes fht. wadal 'diirftig' mhd. ivadel
'unstät, schweifend' redan af Schade Wbch^ 1071 a i sam-
band med flit. ivadal luadol ivadil mht. wadél luedel stm. n.
'Wedel, flabellum' ^), hvilket han i anslutning till Graflf och
Pott anser vara ett nomen instrum. på -jAa- af roten ve-
'wehen' (eg. 'Werkzeug zum Wehen, Fächeln'), en uppfattning
som äfven delas af Kluge, Nom. Stammb.^ § 97, Wbch^ 'Wedel'
och Wilmanns, Deutsche Gramm. II. 273. Med hänsyn till
biformen ivadil ^), som innehåller suff. -ila, synes mig emel-
lertid riktigare att med Noreen, Urg. Lautl. pp. 50, 77, 183,
194 utgå från en ur basen ve- medels dentalutvidgning fram-
gången rotform net- (jfr Persson, Wurzelerw. p. 35), som
^) Fht. wadal i bet. 'Schweifeu, Schwanken, Wanderschaft,
Phasen des ab- und zunehmenden Mondes, Vollmond kan fattas sora
substantivering af adj. Ivadal.
2) Enl. Wilmanns a. st. vore tuadU en orabildning af *iva-J>la-
ivadal efter mönstret af de talrikt representerade nomina instr. på -il.
269
under särskilda afljudsfaser föreligger i bl. a. gr. äftjtrjg
'vind', dfst^iöv d. s., isl. vidra, mht witeren 'wittern^ find.
Vätas, fs. Wödan, fht. Wuotan, isl. Odenn %indguden\ got.
wöds 'sturmisch', mht. wuetel-göz, ags. védel-séat 'Wuterich'.
Till denna sekundärrot ijet- anser jag äfven ifrågavarande
adj. *i(aj)la- höra, hvilket sålunda morfologiskt ansluter sig
till sådana från slutna rötter bildade primäradjektiv på -la-
som got. agls 'schrecklich' (rot ag-), fht. stecchal 'steil'
{*stik-la-), mht. hrol, gen. krolles, 'gekräuselt, lockig' (urg.
*Jcriiz-lå-) o. a. ^) Möjligheten att den i adj. *mj)la- ingående
dentalen vore suffixal är utesluten, alldenstund en adjektiv-
afledning -J)l- för öfrigt icke är uppvisad. — Enligt denna
tolkning vore grundbetydelsen hos vårt adj. 'fladdrande, fläk-
tande (för vinden), ostadig', hvilken såsom sådan kvarlefver
hos mht. tvadel 'schweifend, unstät', wadelic 'wandelbar', hos
grundorden i fht. wadalön 'wagari', no. dial. vaala samt hos
de substantiverade no. dial. vaal m. och vaal n. Den härledda
begreppsnyansen 'eländig, fattig' i fht. ivadal, mht. wadelic,
isl. vdla framgick närmast ur 'kringströfvande, flyktig, hem-
lös' (jfr betydelseutvecklingen i nsv. elände eg. 'landsflykt,
hemlöshet', lånadt af mit. elende ellende n. eg. 'vistelse i
främmande land', en substantivering af fs. §li-l§ndi 'auslän-
disch, fremd'). Samma betydelseskiftningar uppträda vidare
hos de med rotafljud till ifrågavarande adj. "^uajj-la- bildade
ags. védla svm. 'pauper', vrédl f. 'poverty, want, indigence',
substantiveringar af ett ags. adj. "^védl ^) (urg. ^ijiejj-la-), jfr
ags. ivadol [ä ?] 'wandering' ('of the moon', se Sweet, Diet.).
1) Se Klnge, Nom. Stammb.2 § jgG, Brugmann, Grnndr. II. 195.
^) Blott gammalt J)l blir i ags. efter lång vokal dl, medan
ea genom synkope uppkommen Ijudförbineelse Öl förblir oförändrad
(Sievers, Ags. Gramm.'- § 201,3).
270
IL Bilduingar med bindevokal.
Suffixet -lo- uppträder i germ. språk i förening med tre sär-
skilda bindevokaler (i, a, u), hvadan man bland hithörande
adjektiv har att skilja mellan trenne formkategorier.
1. Adjektiv på -ila-.
Stamafledningen -ila- har i germanska språk ägt en rik-
lig användning i och för bildande af substantiva agentis,
nomina instrumenti och diminutiva, se Kluge, Nom. Stammb.^
§§ 18, 90, Siitterlin, Geschichte der Nomina agentis im germa-
nischen p. 29 tf, Falk, Beiträge XIV. 31 ff., Brugmann,
Grundriss II. 196 f., Wilmanns, Deutsche Gramm. II. 261 fiP.,
men förekommer ytterst sparsamt som adjektivsuffix. Från nor-
diskt språkområde höra hit följande enstaka formationer,
till sin uppkomst så godt som uteslutande förhistoriska. De
af Falk anf. st. p. 40 f. omcämda, blott såsom förra kom-
positionsled framträdande, adjektiva agentis på -il förbigås.
A. Med svag rotvokalism.
a) Reducerade stadiet.
urg. HU-ila-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) litill Mideu', fsv.
(Schl.) fda. (Lund) Vitil d. s. Identiskt med dessa är got.
leitils i s. bet. I fråga om sin etymologi föres adj. af Pers-
son Wurzelerw. p. 170 till en ieu. rot li-d-, dentalutvidgning
af basen Ii- 'Leid zufiigen, abzehren, verderben, pass. abge-
zehrt werden, hinschwinden'. En med l-i-d i förhållande af
rotvariation stående bas li-g- ligger till grund för gr. oUfo?
271
'kleiD, gerning'. En tredje variant lu-d- med annan rotvokal
uppträder i fht. luzil luzzil liuzil 'kleiu, wenig, elend, er-
bärmlich', fs. luttil, ags. lytél, serb. lud 'klein'. Grundbetydel-
sen hos nämda synonymer är enligt Perssons tolkning 'abge-
zehrt, schwach'.
h) Synlcoperade stadiet.
urg. *Jcrup-?la-: ä. da. (Kalk.) ler ölet 'vanför', såsom
maskulint substantiv (Icrahel) i bet. af nda. krehling. For-
men förutsätter ett fda. Vcrypel (resp. ^krypling), likalydande
med no. dial. (Aas.) h-ypel m. 1) 'lidet Kryb, Mol, Mid', 2)
'en stakkel, svag og skrobelig Person', jfr hos Ross no. dial.
Jcrypl adj. 'som har ondt för at bruge sine Ben, benskjor og
stiv'. Ordet är samgermanskt: jfr ags. cryjjel (cryppel sekun-
där biform), engl. cripple, Igt. Tcriidpel fndl. Icreupel, mht.
hriipel, kriippel nht. kriippel m. 'krympling' (med sekundär
fördubbling af 2?; geminatan i nda. adj. krobhel = ä. da. krabel
beror på högtyskt inflytande), hvilket i mht. tid lånats från
lågtyskan (se Kluge Wbch^ 'Kriippel'). Till grund för ordet
ligger en germ. rot hrevp- i stv. fno.-isl. hrinpa kraup
kropinn 'krypa', hvadan man som adjektivets i fråga grund-
betydelse har att betrakta 'sådan som kryper'. — Till denna
ordgrupp för Kluge å a. st. vidare — men påtagiigen med
orätt — isl. kryppel m. och Jcrypplingr m. 'krympling', hvilka
med hänsyn till fsv. kryplinger jämte JcrympUnger ^), sv. och
da. Tcrymplmg tydligen ansluta sig till part. prat. fno.-isl.
kroppinn = fsv. nsv. kriimpen af ett förloradt st. verb fno.-isl.
^Tcreppa = ty. Tcrimpfen.
^) Se bärom Noreen, Aschw. Gr. p. 179.
272
B. Med rotvokalismen é.
uvg, '%rin$-ila-: ä. da. (Kalk., efter Moth) Jcringel
'bugtet'. Som substantiveradt femininum torde adj. föreligga
i fno.-isl. kringla f., fsv. Jcringla f., ä. da. hringle; som sub-
stantiveradt maskul. i sv. dial. (Rz) Jcringel m. 'krets, ring',
hvartill man jämföre mlit. nht. kringel m. Möjligheten att
dessa substantiv i själfva värket vore diminutiva på -ila till
fno.-isl. kringr m. 'ring, krets', fsv. Icringer m., nsv. dial.
Tering m. d. s. (jfr mht. krinc nht. hring 'Kreis, Ring, Bezirk')
är likvisst icke utesluten, om denna diminutiva karaktär också
icke framgår af deras betydelser. Till sin etymologi innehål-
ler vårt ord en germ. rot Jcrin^- 'böja, vrida' i bl. a. fno.-isl.
kringr 'saadan, som kan giores eller bruges uden Vanskelighed',
fsv. Icringer 'lätt, snabb', ä. da. Jcring hreng 'snild, tr£esk
rask m. m.', ags. erinran eg. 'sich winden wie ein tödlicli
verwundeter', med afljud i fno.-isl. krangr 'svag, skröbelig'
(förgerm. rotf. grengh-, jfr lit. grgziu gr§zti drehen, wenden'),
se Karsten, Nominalbildning I. 33, 69.
C. Med rotvokalismen o (a).
urg. '^uaj)-ila-: Till det nyss i det föreg. af handlade adj.
urg. */iaJ)-la- (fht. wadal, isl. *mZy 'fladdrande, kringströfvande,
flyktig, ostadig; behöfvande, fattig' tror jag mig kunna upp-
visa spår af en likabetydande germ. biform med suffixet -ila.
I fno.-isl. förekommer jämte vb. våla (ad) 'jämra sig' ett verb
vela, vela (ad) med samma betydelse. Liksom vdla bildats
på adj. *ijap-la- i dess bet. af 'fattig, usel, eländig' synes
273
mig vela furutsätta ett adj. *naj)-ila- med samma bemärkelse.
I en annan ursprungligare betydelse kvarlefver fno. vela i
nno, dial. vela 'gaa langsomt hid og did, gaa frem og tilbage
uden Meed", hvartill man jämföre det formelt och semasio-
logiskt fullt identiska mht. wedelen = fht. Hvadilön, en bi-
form med suffixafljud till fht. luadalön. mhd. wadelen 'schwei-
fen, schwanken, flattern', no. dial. vaala 'irre om, tumlo om-
kring'. Med sin grundbetydelse föreligger adj. i fråga (isl.
*vedill) utom i de nu nämda verben no. dial. vela, mht.
wedelen ännu — synes det mig — i fno.-isl. véle 'Stjert paa
Fugf (jfr no. dial vele 'Stjert, en svagelig Tingest m. m.'),
hvilket man kan fatta som en till 72-stam utvidgad substan-
tivering af detta adj. Isl. véle står med hänsyn till såväl
form som betydelse i nära samband med fht. ivedil 'Wedel',
något som redan Noreen Aisl. Gramm.^ § 176,2 framhållit.
Jfr för öfrigt artikeln urg. ijiap-la- i det föreg.
urg. *huaik-ila-: ä. da. (Kalk.) hvegel = hvegelsindet
'ustadig, vaegelsindet', motsvarande ett isl. ^hveiUl, samman-
ställer jag med ä. da. (Kalk.) hveg (= isl. *hueikr) 'ubestän-
dig, ustadig', isl. huikr 'quaking (epithet of a stag)', huiJca
'to quail, shrink, waver'. Jfr nedan isl. Jmikull och sv. dial.
hvehall.
Samtliga ofvan behandlade bildningar på -ila äro till
sin upprinnelse gifvetvis förhistoriska (förnordiska). Af yngre
i specifikt nordisk tid tillkomna adjektiv med samma stam-
afledning har jag att anföra blott tvänne : fsv. gömel 'aktsam,
omtänksam' (Sdw. åst. Ity. Birg. Uppb. 3: 334) och fsv.
at-hyggil 'uppmärksam, aktsam' (Sdw.: åsr. Xsy. Ber. 267),
nybildade på resp. fsv. göma 'i akt taga, gifva akt på m. m.'
och fsv. hyggia 'tänka på, besinna, komma i håg', eller ock
kanske snarare, alldenstund adjektiviska nybildningar med
detta suff. för öfrigt icke äro uppvisade, ombildade af resp.
274
fsv. (Sdw.) gömol, at-gömol (med flere belägg) = gömel och
fsv. (Sdw.) at-hugkul (-hogul) 1) 'uppmärksam, aktsam', 2)
sorgfälligt (jfr fno.-isl. at-hugall 'opmaerksam, eftertsenksam').
2. Adjektiv på -ala-.
Med hänsyn till sin uppkomsttid sönderfalla dessa i
tvänne hufvudgrupper: a) några färre frcån urgerm. (eller redan
indoeuropeisk) tid härrörande rotadjeJctiv, hvilka icke stå i
saraband med någon historiskt uppvisadt germ. verbalrot och
därför äfven sakna en bestämdt fixerad betydelse, samt b)
egentliga verbalacljeJctiv eller adjektiva agentis, betecknande
böjelse, benägenhet o. dl. Inom den senare kategorin ha vi
att skilja mellan bildningar, danade i en förhistorisk (urger-
mansk eller urnordisk) språkperiod, samt särspråkliga (äldre
och yngre) nybildningar, hvilka utgöra hufvudmassan af de
nordiska a^adjektiven.
a) Rotadjektiv.
urg. ^at-ala-: fno.-isl. (Eg. Vgf, Fr.^) atall 'slem, for-
traBdelig", sv. dial. (Rz) atall 1. 'motbjudande, förarglig', 2.
'ytterst ful'. Jfr nedan urg. *at-ula- med suffixafljud. Till
grund ligger en ieu. rot od- i lat. odi odium, gr. odvg- 'ziir-
nen, grollen, hassen', arm. at-eam 'hasse', se Fick, Bezz.
Beitr. I. 334, Froehde, Bezz. Beitr. VII. 86, Persson, Wur-
zelerw. p. 191.
urg. *ap-ala-: sv. dial. adal 'ädel, äkta, gammal'. Från
annat nord. språkområde är adj. veterligen icke uppvisadt såsom
275
själfständigt, men som förra led i ett antal sammansättningar
torde detta ord föreligga i fno.-isl. aöal-, fsv. apal-, fda.
athcel- med betydelse af 'det högsta, viktigaste, äkta eller
hufvudsakliga', t. ex, i fno.-isl. (Fr.2) adal-böl 'Hovedgaard,
Gaard, som Eieren selv bebor', adal-horimi 'aegte fodt',
adal-kirkia 'den egentlige Kirke (mods. forkirMcCf, fsv. (Schl.)
ajjcil-clotir 'äkta dotter', ajml-gutnisker 'infödd gottlänsk',
apal-hona 'äkta hustru', fda. (Lund) athcel-honde 'odelsbonde'
athcel-hy 'Hovedby', athcel-kona — fsv. apal-kona. Utomnor-
diskt möter samma adj. i fs. actal^ fht. adal 'ädel'. Substan-
tiveringar af detsamma äro isl. adal n. 'natur, väsen, beskaf-
fenhet', fht. adal n., ags. mdelu n. pl. 'ädel härkomst'. Nsv.
adel är lånord af mit. adel m. (se Tamm, Et. Sv. O. 'adel')-
Afljudsformer härtill äro fs. ödil ags. tdel 'arfjord, stamgods,
hemort', fht. uodil, uodal, motsvarande nsv. odal; jfr senare
leden i got. haim-öjdi n. 'heimatliches Gut, Erbgut' = fht.
heim-ödili. Etymon osäkert. Se Kluge Wbch^ 'Adel', Tamm,
Et. Sv. O. 'adel'.
urg. *id-ala-: En substantivering af ett till denna stam-
form hörande adj. fsv. "^edal 'glänsande, skinande, blank',
afljudande med fht. Ital, nht. eitel (urg. *ui-ala-) 'prahlerisch'
föreligger enligt Hellquist, Arkiv VII. 150 not 1, Etymolo-
gische Bemerkungen p. X, not i fno.-isl. edla f. och nsv.
(Vörå, Finnl.) elu 'ödla' i) (urg. Hd-alön -) ). Ordets rot
^) Enl. Å. O. Freudenthal, Vöråmålet pp. 9, 26 vore elu en Ijnd-
lagsenlig motsvarighet till högsv. Ödla; jfr emellertid de p. 26 s. arb.
anförda Vöråmålets jenhig = hsv. gödning, Vöråra. rOtl 'rodna'
= hsv. *rÖdna, i analogi hvarmed hsv. ödla skulle representeras
af "^elu i Vöråm. Med isl. edla Vö. elu likställer jag Pargasmålets
ierla, hvilket af J. Thurman Sv. Ldsm. XV. 4 p. 68 med orätt
anses motsvara fsv. öpla.
2) Analogt med denna substantivering är enl. Hellquist, Ån-
märkningar ora några nord. och västgerm. djurnamn p. 17 (Upsala
276
utgöres sannolikt af ieu. aidh- idh- 'brinna, glänsa' i gr.
dl&co 'brinna, flamma', tr. 'bränna, förbränna', äi&tav 'eld-
färgad, gnistrande, strålande', l&aQÖg 'klar' (se Kluge, Wbch ^
"^eitel'). Jfr. ang. isl. eöla en förmodan i annan riktning hos
Noreen, Aschw. Gr. p. QQ.
b) YerbaladjektiY.
a) Förhistoriska bildjningar.
Med hänsyn till sitt bildningssätt, som fordrar svagaste
roivokalism, visa sig följande adjektiv afgjordt härrörande
från en förhistorisk (urnordisk, antagligen redan urgermansk)
språkperiod.
Till ett flertal äro jämsides gående afljudande starlca
verb bevarade. Adjektivet uppvisar verbets rotafljud i 'prät.
pl. och part: prät.
fno.-isl. (Fr,2) sJcriöall 'forbigaaende, forsvindende' (äsr.
Xsy.): fno.-isl. stv. sTcriöa 'bevsege sig langsomt og stilfserdigt
fremad'.
fno.-isl. (Fr.2) suikall 'forrsedersk (om Person)': fno.-isl.
stv. suihia 'vise sig trol0s mod en'.
fno.-isl. (Vgf. Fr.2) fogall 'rask i sine Bevaegelser' (åsrr.
Xsy.): fno.-isl. stv. fliuga. Kunde dock äfven fattas som
denominativum till fno.-isl. flög n. 'Flyven, hurtig Fart'. Jfr
med suffixafljud härtill ags. flu^ol 'fliichtig'.
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) smugall (ast. Xsy.) = små-smugall
Mygtig til at komnie igjennem trange Passager': fno.-isl. stv.
smiuga 'trsenge sig i gjennem en snsever Aabning'.
Univ. Årsskrift för 1894 p. 98) nht. fisknamnet aitel Leuciscus
cephalus' 1. latifrons', en direkt Substantivering af ofvan nämda adj.
fht. ttal, nht. eitel.
277
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.'-^) stopall 'shaking, reeling, rocking'
blott i förbindelsen fara, gänga stopalt "det gaar en ilde":
fno.-isl. stv. stupa 'to stoop',
sv. dial. (Rz) sågal (sogal) 'som kostar pä, suger kraf-
terna, tröttar': fno.-isl. stv. såga, nsv. suga.
Till ett redupl. st. verb hör isl. (Vgf.) swipaZrshifty, change-
able' (utan beläggst.), hvilket som substantiveradt mask. beteck-
nar Odin: fno.-isl. sueipa 'kaste med en svingende Eevaegelse'.
Följande tre adjektiv förekomma vid sidan af svaga verb:
fno -isl. (Eg. Vgf. Fr.2) hugaU 'opmterksom, betcenksom",
at-hugall d. s.: fno.-isl. svv. hyggia hugöi 'tänka'. Kunde
äfven fattas som denoininativum till hiigr 'tanke'.
fno.-isl. (Vgf. Fr-2) spurall 'tilboielig, vant til at sporge
meget om allehaandc Ting': fno.-isl. svv. spyrja spurdi 'op-
spore noget, soge Underretniug, Oplysning om noget'.
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) pagall 'taus, tiende' (ået. Äey.):
fno.-isl. svv. peggia pagdi 'tiga' (germ. rot Jia^- = ieu. toh-
i lat. tacere).
jS) Särspråkliga nybildningar.
På grund af den nära association, livari ofvan behand-
lade förhistoriska, direkt ur verbalrotcn framgångna adjektiv
stodo med de på samma rötter återgående verben, utveck-
lade sig i särspråkligt nordisk tid en särdeles lifskraftig ny-
bildniugsprincip, enligt hvilken adjektiv af samma art i myk-
ket stor utsträckning danats på själfva präsensformerna af
motsv. verb. Sådana nybildade a^adjektiv förekomma till
ett mindre antal redan i fornnorsk-isländskan, men först i en
senare västnordisk tid, i de nynorska dialekterna synas de-
samma uppnått sin egentliga blorastringstid. Å östnordisk
språkbotten har ordkategorin i fråga vunnit en jämförelsevis
ringa utbredning.
278
De fornnorsJc-isländska nybildnindarna äro följande:
1) Till starJca verh höra:
etall (Vgf. Fr.2) 'fortaerende, oedende'' äst. Xey.: fno.-isl.
stv. eta. I anseende till fht. ezzal med samma bet. är möj-
ligheten af samgermanskt ursprung icke utesluten. Jfr äfven
med suftixafljud ags. etol eotol, fretol, overetol.
-giafall i sammans. fnr-giafaU våga (eg. giafall våga
furs) 'largus auri' (Eg.: äst. Xsy.): fno.-isl. stv. gefa giafa.
-getall i sann-getall enl. Eg. mask. i bet. af Odin, enl.
Vgf. ett adj. = guessing true: fno.-isl. stv. geta 'nsevne, om-
tale, mene, formode'.
-kumall, -Jcomall i sammans. med auö- 'svag, som man
let kan faa en afgjorende Indflydelse paa eller tilfoje Skade'
(Fr .2): fno.-isl. stv. huma = koma.
-siäll i sammanss. for-siåll (Eg. Vgf. Fr.^) 'forsigtig,
betsenksom', viö-siäll (Vgf. Fr.'-^) d. s. : fno.-isl. stv. sia. .
2) Till svaga verb höra:
dugall (Eg.) 'gnavus, strenuus' (äat. Xey.) föreligger
blott i dat. sg. mask. duglnm (doglingi), en form som emel-
lertid lika väl kunde höra till en nom. dugidl. Till fno.-isl.
svv. duga.
hagall (Fr. 2) 'tjenlig' (w.t. >lf/.): fno.-isl. svv. haga'w&ive
tjenlig eller tilpas'.
Tcostall (Vgf. Fr,2) 'costly, expensive' (a^. Åey.), Fr.=^
med frågetecken i fråga om bet. Endast impersonelt e-m
verör kostalt: fno.-isl. hosta, impers. kostat' e-n e-t d: det
kostar en noget at faa en Ting.
reikall (1. reikull) 'vvandering, unsettled, a nickname'
(Vgf.: Gulall.) : fno.-isl. svv. reika 'to wander'.
veitall 'giving freely, openhanded' (Vgf. Fr.^; å^. Xey):
fno.-isl. svv. veita 'to grant, give'.
279
De nynorska nybildningarna af denna art äro:
1) Till starJca verb höra:
lekall 'Iffik, utset' (Aas.): no. dial. leJca 'nnde ud, dryppe
ned, om Va3dske i et Kar'.
skveMcdl 'sky, rsed, let at skraemme' (Ross): no. dial.
sJcvetta 'flygte plndselig, flyve op, rende bort\
grinall 1) 'grinende, vranten, barsk', 2) 'om Luften:
ublid, truende med Uvejr' (Aas): no. dial. grina 'grine, for-
dreie eller rynke Ansigtet'.
Jcfilpall 'karrig' (Ross): no. dial knipa 'knibe, spare,
tage knapt til noget'.
kvlnall 1) 'hvinende, pibende', 2) 'tilbeielig til at klynke,
klage' (Aas.): no. dial. kvlna 'hvine, give en pibende Lyd,
klynke, klage'.
snlkall 'snyltende, havesyg, begiterlig efter smaa For-
dele"*" (Aas.): no. dial. snlkja 'snylte, snige sig frem for at
faa noget'.
hlaasall 'vindig, stormende, om Veiret' (Aas.): no. dial.
hlaasa (redupl.)
graatall "^tillbojelig til at graade': no. dial. graata
(redupl.)
krekall 'svagelig' (Ross) hör förmodligen till no. dial.
(Ross) kreka 'krybe'; beror adjektivets långa rotvokal möjli-
gen på anslutning till präteritum hmh (Ross)?
2) Till svaga verb höra :
brekall 'om En som har mange Onsker, eller som altid
har noget at kr£eve og begja?re' (Aas.) : no. dial. ?/reÄ:a 'trygle,
bede eller minde idelig om noget'.
bustall 'kraftig i Tilgrebet, tilboielig til at busta" (Ross):
no. dial. busta 'före sig voldsomt frem, bryde sig frem,
storme frem'.
280
flakall 'tilbaielig til at flakd' (Ross): no. dial fläka
■^gabe, aabne sig og svinde ud, mest om Klseder\
ff/rall 'tidlig paa Fserde, tidlig fremme, tidlig udviklet'
(Ross): no. dial. ff/ra 'gribe sig an, drive paa. skynde sig\
glidall 'med ferende Glidning, giaf (Ross): no. dial.
glida 'glide'.
gruvall 'tilboielig til at grue' (Ross): no. dial, gruva
'grue, frygte\
grysjall 1) 'om Luften: som fremkalder Kuldegysninger'',
2) 'som lider af Kuldegysninger' (Ross): no. dial. grysja 'gyse'.
heftall 'forsinkende, tidsspildende, hinderliga (Aas.): no.
dial. hefta 'hilde, binde, standse, forsinke'.
JmsJcall \iro\ig, stodende, rystende' (Aas.): uo. dial. huslca
'ryste, bajve'.
Mtall 'kilden, pirrelig, som lettelig finder sig kildret'
(Aas.): no. dial. hita 'kildre, berore paa et omt Sted\
hiiJcall 'gnieragtig, gnidsk, smaalig' (Ross): no. dial.
knika (eg. gnika) 'guie, viere smaalig, sparsom'.
krakall 'stiv og svag i Fodderne' (Ross): no. dial. kråka
'kravle sig frem m. m.'.
kruksall 'fremadboiet, sammenkrybende' (Ross) : no. dial.
kruksa 'boie eller tra;kke sig sammen, krybe sammen'.
krcevall 'kraftig og smidig" (Ross) : no. dial. krceva 'vaere
vinskibelig, „krseven" (livlig, kraftig, smidig)'.
Ä;?7raZrsammanboiet af Kulde eller Ildebefindende' (Ross):
no. dial. kfira 'lude med Hovedet'.
lessall 'besvserlig, trykkende, om Omstiendigheder' (Aas.):
no. dial. lessa 'besvsere, betunge, trykke\
modall 'anstrengende, trattende, moisom' (Aas.): no. dial.
m0da 'udmatte, giore tr^et'.
raspall 'tilboielig til at raspa (= raspe, skrubbe, bear-
bejde med en livass og rap Tunge)' Ross.
281
rugyall 'vaklende, gyngende' (Aas.)-" no. dial. rugga
'rokke sig, vakle, staae usikkert m. m.
nisJcall 'urolig, stormende' (Aas.): no. dial ruska '^st0ie,
vaere urolig, om Mennesker, storme, rase, om Veiret m. m\
rnot-segjall 'modsigeiide' (Aas.): no. dial. segja.
sJcarvall 'skranten, skrobelig' (Aas.): no. dial. skarva
'skrante, vaere sygelig m. m'.
skopall M lioi Grad iijevn og stodende, om Före og
Vei' (Ross): no. dial. sJcojm (opers.) 'stode imod, stode saa
det hopper'.
skrakall 1) Mos i Fugerne, skrobelig, bro3tfa3ldig\ 2)
'skrantende' (Ross): no. dial. skraka 'glide, vakle, forsky ve sig\
skrapall 'ussel, daarlig, ogsaa sygelig' (Aas.): no. dial.
skrapa 'slaae sig igjennem, holde sig med nogen Moie\
skrevall 'som gjerne skrcevar: no. dial. skrceva 'sette
Fodderne iid fra hinanden, ogsaa stige över noget\
skrikall 'skrobelig' (Ross): no. dial. sÄrnl-a 'glide, vakle,
forskyve sig',
skrqjall 'kjselende, kjselen' (Ross): no. dial. skrqM^wsdve
eller gjore sig vanskelig (krsesen, isaer om Smaaborn, vred
om stridslystne Folk)'.
skumpall 'stodende' (Ross): no. dial. skumpa 'stode,
puffe'. ,
sleysall 'slösende, odsel' (Ross): no. dial. sleysa^^Xoso".
staukall 'stodende, hakkende, stolprende, fiild af For-
hindringer', mest som n. (adv.) Ross: no. dial. stauka^stBde,
stampe m. m.'
stUrall 'sorgmodig, nedslagen' (Aas.j: no. dial. stura
'vjBre sorgmodig eller nedslagen' (= isl. stura).
styrall 'urolig' (Aas.): no. dial. styra 'stöie, giore Larm
og Uro' (= isl. styra).
282
svigall 'tynd, böielig' (Aas.): no. clial. sviga 'beie sig,
bugne'.
sytall 'klynkende, ömraende sig, ulysten' (Ross): no. dial.
syta 'sorge, vsere bekymret, aengstes' (= isl. sf/ta).
tarvall 'trsengende' (Aas.): no. dial. tarva 'beheve,
trsenge til' (= isl. par fa),
tasall 'med aftagende Kva3fter, afmattet, affajldig' (Ross):
no. dial. tasa 'trevle, optrevle, forslide m. m.'
tegjall 'taus' (Aas.): no. dial. tegja 'tie' (= isl. peggia).
togall 'langsom' (Aas.): no. dial. toga 'ticekke, dragé,
strsekke eller slide paa noget' (= isl. toga).
torvall 'meget trrengende' (Ross): no. dial. torva 'til-
trsenge, behove" (= turva, isl. Jmrfa).
tradkall 'tva3r, uvillig, trodsig' (Aas.): no. dial. traaha
'strsebe imod, vise Ulyst".
trautall 'anstrengende, tung og långvarig, om Bev^egelse
eller Arbejde' (Aas.): no. dial. trauta 'straebe l?enge eller
vedholdende'.
tovall 'forsinkende' (Aas.): no. dial. t0va 'sysle med
noget uden Fremgang, sole, forsinke sig m. m.'
vaagall 1) 'vovsom, forvoven', 2) 'vovelig, usikker'
(Ross): no. dial. vaaga 'fordriste sig til noget\
Följande adjektiv kunna med lika rätt anses vara de-
nominativa, som deverbativa:
glopall 'hullet, aaben, ikke isst" (Aas.): till no. dial.
svv. glopa 'gabe, spserre Munden m. m.' eller till glop n.
'Hul, Gab, Aabning'.
hatall 'hatefuld' (Aas.): till no. dial. svv. hata eller
hat n. Jfr de oberoende häraf tillkomma fht. hazzal 'ha-
tande' samt med suffixafljud ags. hatol h§tol, fs. hatul.
regnall 'regnfuld, rig paa Regn' (Aas.): till no. dial.
svv. regiia eller regn n.
283
rotall 'smudsig, ureenlig, om et Arbejde' (Aas.)- antag
ligen till no. dial. rot n. 'Ureenlighed, Uorden (eg. Roden,
Grävning)', mindre sannolikt till svv. 7'ota 'sale, sysle med
ureenlige Arbejder m. m.'
strcevall 'moisom' (Aas.) hur mod hänsyn till sin bety-
delse till no. dial. strodv n. 'Arbejde, Anstrengelse, Besvser',
mindre sannolikt till svv. strceva inträns, 'arbejde flitigt,
anstrenge sig'.
Från östnordisM språkområde har jag att anföra blott
tvänne aildningar:
sv. dial. (Rz) vid-räkal 'som gärna drifver omkring
när och fjärran': till sv. dial. raka stv. 'drifva, gå sysslolöst
omkring'.
sv. dial. (Rz) träget 'trägen': till sv. dial. fränas 'efter-
sträfva, ifrigt arbeta'.
3. Adjektiv på -nia-.
I likhet med bildningarna på -ala- låta nedan samma n-
stälda -K^adjektiv närmast fördela sig i urgamla rotadjektiv,
till hvilka motsvarande (ur samma rot framgångna) verb icke
äro uppvisade i germanska språk, samt bildningar med ut-
präglad funktion af verhaladjektiv, angifvande benägenhet,
böjelse o. dl., hvilka senare, analogt med verbaladjektiven på
-al, i fråga om sin ålder sönderfalla i tvänne underafdelningar.
a) Rotadjektiv.
urg. *at-ula-: nisl. (Vgf.) gtidl 'frisk, energetic' (jfr hos
Rietz sv. dial. atoll jämte atall), motsvarande ags, afol atid
'hässlich, scheusslich, grausam, feindlich'. Ordet uppvisar
sufflxafljud till urg. "^af-ala-, hvarom se i det föreg.
284
urg. *aid-ula- 'glänsande\ ett adj. med såväl rot- som
suffixafljud; till det i det föreg. anförda urg. *iä-ala- med
samma bet., föreligger möjligen substantiveradt i fno.-isl. oyäla
fsv. 0j)la, RSV. ödla «i *aid-ulön) ^).
Däremot berättigar fsv. ydhla 'ödla' ej till antagande
af ett till grund liggande adj. *i8ula- 'glänsande' (så Hell-
quist o. a. st., se under *idala-J. Enl. Noreen P. Grundr.
1.2 592, Aschw. Gr. p. 98 är -ydhla (eter-) = 0j)la i följd af
en öfverg. ö till y i bitonig stafvelse.
b) Terbaladjektiv,
a) Förhistoriska bildning|ar.
I likhet med de förhistoriska verbaladjektiveu på -al
kännetecknas äfven de i fråga varande af svag rotvoJcalism.
Jämsides med afljudaude starka verb och utrustade med
dessas rotafljud i prat. pl. {part. prat.) förekomma följande
adjektiv :
fno.-isl. at-fundull (Vgf. Fr."^) 'tilboielig til at finde
noget at uds?ette paa en Person eller Ting': fno.-isl, stv. finda.
fsv. (Sdw.) hitid 'bitande' (ä^t. Xsy-): fsv. stv. h'i-ta. Ftt
likalydande nomen instrument! föreligger i fno.-isl. Utull m.
'betsel', sv. dial. hitul m. d. s.
fno.-isl. (Vgf. Fr.2) dr-risuU 'som staar tidlig op' (aV.
Xey.): fno.-isl. stv. risa 'rcise sig, staa op fra en liggende
eller siddende Stilling'.
nisl. (Vgf.) suiJcull, likbetydandc biform med suftixafljud
till fno.-isl. suikall 'forraedersk' (se härom i det föreg.). En
germ. parallell möter i ags. swicol 'betrtigerisch', på grund
hvaraf ordet visar sig vara af sanigermanskt ursprung.
^) Annorlunda Noreen, Aschw. Gr. p. 66. Den där gifna tolk-
ningen är i formelt afs. ytterst osäker, jfr Kluge, Wbch*' Eidechse .
285
isl. (Eg.) geir-Jiriful substantiveradt fem. i bet. af 'pugua
(proprie vicletur esse bellooa, qs. hastas arripiens)': fno.-isl.
stv. Jmfa 'tage, gribe', jfr svv. prifa (ad) cl. s.
fno.-isl. (Fr.2) viör-skotull 'tilbuielig til Modsigelse, stik-
lende' äsx. Xsy.: fno.-isl. stv. sMota (jh sJciöta orc^um vid e-n).
nisl. (Vgf.) stopull 'variable. unstable', biform med suf-
fi.xafljud till stopall, hvarom se i det föreg.
Till ett redupl. st. verb (siieipa) hör fno.-isl. suipull
(Vgf. Fr.2) 'kortvarig, forgj?engelig', såsom substantiveradt
fem. suipul = 1) bellona, 2) pugna (Eg.). Ordet uppvisar
suffixafljud till suipall (se härom i det föreg.).
Till svaga verh höra:
isl. (Eg.) fld-hugidl 'subdolus, dolos animo agitans' (äjr.
Åsy., jfr Falk, Beitr. XIV, 40), fsv. (Sdw.) at-hughul (-hogul)
1) 'uppmärksam, aktsam', 2) 'sorgfälligt (jfr fno.-isl. at-hiigall)
med suffixafljud till fno.-isl. hugall (se härom i det föreg.).
Kan i likhet med hugall äfven fattas som denominatift.
fno.-isl. (Vgf. Fy.') sann-sogidl 'sandfaerdig i sin Tale
eller Fortajlling'. Jfr enl. Eg. ill-sogulV maXeiWcm (Saga Skalla-
grimssonar 75,i): fno.-isl. svv. seggia 'säga" (: germ. rot sa,^-
= ieur. s9Jc2-, jfr lit. saJcjti 'säga" etc). Ordet är af sam-
germansk upprinnelse: jfr ags. sas;ol 'loquax\ fore-sa^ol,
söö-sasol.
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) pogull 'taus, tilboielig til at
holde sig taus" (Eg.: lång-Jmjidl 'qui diu tacet"), biform med
suffixafljud till Jmgall (se härom i det föreg.).
pi) Särspråkliga nybildningar.
Analogt med de särspråkliga nybildningarna på -al- ha
i fråga varande -li^adjektiv bildats på präsensformerna af
resp. till grund liggande starka och svaga verb. Denna ny-
286
bildningsprincii\ har — såsom nedanstående materialsamling
ger vid handen — förmått göra sig gällande i betydligt
mindre grad än den förenämda.
Från fornnorsh-isländsM språkområde höra hit följande
adjektiv :
Till sfarJca verb:
gigfull (Eg. Vgf. ¥i\^) 'gavmild': fno.-isl. stv. ge fa (giafa)
'gifva' (biform till adj. -giafall).
gongull (Eg. Vgf. Fr. 2)' veerende i Bevsegelse, i Gäng',
blott i uttr. mér er gongult 'jeg har travelt, meget att gaa
efter', å$t. Xey. Dessutom förekommer adj. i några samman-
sättningar: Fr.2 hiis-gonguU 'tilboielig til hnsgongur (besök i
andras hus)', nå-gongull 'gaaende i Nterheden af noget',
ncér-gongull 1) = nå-gongull 2) 'nsergaaende, paatrsengende'.
Till foo.-isl. stv. gänga.
vokull (Vgf.) 'vakeful, vigilant', å^. Xsy.: fno.-isl. stv.
vaha. — Dessa tre adjektiv äro dock så till vida tvetydiga,
att de i betraktande af förefintliga ags. paralleler $iful $efol
(= gigfull) resp. ags. wid-^an^ol och wacol (jfr flit. ivachal)
alternatift kunna fattas som samgermanska. — Vidare:
fgrull (Eg. Vgf. Fr. 2) 'omstreifende', «V. Xey. (ingår
dessutom i viö-pwull 'late peregrinans') : fno.-isl. stv. fara.
huerfull (Vgf. Fr,^) 'ustadig, föränderlig': fno.-isl. stv.
huerfa 'dreie sig omkring, rulle om Hjul, vende sig'.
Till svaga verb höra:
heidull (Fr. 2) 'begiajrlig': fno.-isl. svv. beiöa 'begia^re'.
vid-flggidl (Eg. Vgf.) Mate volitans, de aquila', «^. Xsy. :
till ett ouppvisadt isl. vb. ^flaga, som af Eg. återgifves med
'circuravolitare', i grunden väl identiskt med no. dial. (Aas.)
flaga 'falde ujrevnt. stedviis'.
ein-reikull (Vgf. Fr.^) 'tilboielig til at fare omkring
alene uden at have nogen med sig' (äst. Xsy.): fno.-isl. svv.
287
reika 'fare, föres frem og tilbage, hid og did\ Jfr biformeii
reiJcall i det föreg.
skogull substantiveradt i Skogul f. 'bellona' (Eg.), dess-
utom ingående i skogul-tonn 'a dog-tooth' (framstående tand)
Vgf. : fno.-isl. svv. skaga 'med En den råge freni\
suorull (|)ork. Suppl. Il) 'gienstridig': fno.-isl. svv.
suara 'svara'.
u-veitull (Vgf. Fr.2) 'karrig, u villig til at meddele andre
iioget': fno.-isl. svv. veita 'bevilja, medgifva'. Jfr biformen
veitall med suffixatljud i det föreg.
isl. (I^ork. Snppl. II) ö-h-igdiill 'ufeilbar, usvigelig, sik-
ker' är, att döma af betydelsen, antagligen denominativum
till fno.-isl. brigd n. 'Förändring', icke deverbativum till
fno.-isl. svv. brigöa 'forunrlre'.
Från nynorsTcan har jag att anteckna blott no. dial.
(Ross) tvogul 'selende, vaasende': till no. dial. ^/;o//rt 'pladske,
sele, strabadsere'.
A östnordisht språTcboUen representeras ordkategorin i
fråga af följande bildningar:
Redupl. verbet gänga ligger till grund för fsv. (Sdw.)
hrun-gangol 'som ofta går till brunnen' och hy-gangol 'som
är van att gå ut i byn', i hvilka senare leden utgör en paral-
lell till fno.-isl. gongull. — Öfriga hithörande svenska adjek-
tiv äro bildade på svaga verb:
fsv. (Sdw.) gömol 'aktsam. omtänksam' (ä.^. Aé/.J, jfr
dessutom at-gömol 'aktsam, uppmärksam, omtänksam': till
fsv. svv. göma 'iakttaga'. Jfr biformen gömel i det föreg.
fsv. (Sdw.) mot-korrol 'knorraude, knotande': fsv. svv.
mot-korra 'knorra emot'.
fsv. (Sdw.) roiyul 'ropande, skriande': fsv. ropa.
fsv. (Sdw.) stangol (-ul, -ull) 'fallen för att stångas',
fsv. svv. stänga.
fsv. (Sdw.) for-sumol 'försumlig',: fsv. svv. fo7'suma "^iöv-
summa'.
fsv. (Sdw.) at-vaktol (-vaktid) 'vaksam, aktsam, upp-
märksam': fsv. svv. vakta 'gifva akt på'.
sv. dial. (Rz) vrasult adj. n. 'slösaktigt', som subst.
vrasul m. 'slösare': sv. dial. trasa 'vräka, trampa ned, slarfva
bort, förslösa'.
fsv. (Sdw.) smittol 'oren, besraittelig, vederstyggelig'
(ccfft. Åsy.) = smittogher är möjligen denominatift.
Bland| ofvan sammanstälda nord. Z-adjektiv förekommer
ett icke så obetydande antal dubbelformer af samma ord
med suffixafljud — om ock i många fall oursprungligt (d. ä.
på yngre analogibildning beroende). För ernående af öfver-
siktlighet uppföras dessa adj. här nedan i ett sammanhang.
fuo.-isl. atall, sv. dial. atall: nisl. otull, sv. dial. atoU ;
isl. fiir-giafall: fno.-isl. giofull; fsv. gömel: gömol; fno.-isl.
hugall: isl. flä-hugull, fsv. at-hughul (-hogul): at-hyggil; fno.
reikall(?): ein-reiJcuU; fno.-isl. stopall: nisl. stopull; fno.-isl.
suikall: nisl. suikull; isl. suipall: fno.-isl. suipull; fno.-isl.
Jjagall: Jwgull; fno.-isl. veitall: u-veituU; [urg. Häala-:
*aiäula-].
I fråga om sin betoning synas de förhist. adjektiven på
-ala-, -ula-, de af dem som i detta afseende äro bevisande,
i enlighet med sitt rotstadium i regeln ha förlagt hufvudto-
ueu på suffixet: smugall (: lit. smiikti 'glida'), sogal (: lat.
sucus ""saft'), hugall -hugiiU (: tind.. roJca- 'bekymmer, sorg'),
Jmgall pogull (: lat. tacere), -sogull (: lit. saJcgti 'säga'), -fun-
dull (: got. finpan). Rotbetoning är sällsynt och sannolikt
en följd af formassociation: jfr. "^uapla-, *aj)ala-, år-risull
(efter vb. visa).
KAP. IX.
Primäradjektiv bildade med suffixet -T^o-.
Som gammalt från urindoeiiropeisk tid häi-stammande
primävsuffix förekommer nominalafleduingen -ko- utan be-
stämdt utpräglad betydelsefunktion i ett jämförelsevis färre
antal germanska nomina, hufvudsakligen adjektiv. Suffixet
uppträder i germanska språk ej sällan under en utvidgad
form sJc(ii)a-, bvilken i en del fall antagligen uppkommit
genom en urgerm. Ijudöfvergång af -tk- till -sk-, i andra fall
torde vara en direkt fortsättning af ett ieu. -sk^o- (sqo-,
-squo-) suffix ^). Under denna längre form visar suffixet i
fråga några svaga lifstecken ännu i specifikt nordisk tid.
nämligen i ett fåtal nybildade verbaladjektiv.
I germanska språk framträda dessutom några enstaka
spår af Ä;o-suffixets användning som primärt i förening med
bindevokal, nämligen under formerna -i$a-, -u,^a-.
Nedan behandlade nordiska primära Ä-o-adjektiv låta,
med hänsyn till de olika former, under hvilka suffixet i
fråga framträder, lämpligen fördela sig i följande fyra huf-
vudgrupper.
^) Se angående denna fråga Kluge, Nom. Stammb. § 209,
Brugman, Grundr. II. 240. I.- 702 f. (o. där cit. lit.), Wilraanns,
Deutsche Gr. II. 467.
290
I. Adjektiv med enkelt -^o-sufflx.
a) Med svag rotvokalism.
urg. *t)lu-sä- (ieu. *bhlu-Jcö-): ä. da. (Kalk.) hlu(g) 1) 'fly,
tilbageliolden', 2) 'frysom', 3) 'skamfuld', nda. hlu i uhlit
"^oblyg", Uufcerdig, Uues 'blygas^, bluelse 'blyghet'. En mot-
svarande adjektivbildning får å svensk botton förutsättas som
grundord för fsv. (Suso) hhiiigher 'skamlig'. Utomnordiskt
möter samma adj. i mht. hluc hlug- nht. dial. hlaug 'blyg',
som i fht. lämnat spär efter sig blott i adv. hlugo 'blygt*
jfr hlugisön 'dubitare'. Till sitt etymon hör ordet ifråga till
ieu. roten hlilu- i lat. ftuo 'flyter, strömmar', fluidus "^fly-
tande', äfven 'lös, mör, slapp, svag, skröplig', gr. (plvco 'flö-
dar öfver', Se Tamm' Et. Sv. O. 'blyg', Karsten, Arkiv XIII.
389, Noreen, Aschw. Gr. p. 158.
h) Med rotvoJcalismen é.
urg. *dleu-s;å- (ieu. *bhle/t-k(j-): nisl. Vgf. Uiugr 'bashful
shy, modest', no. dial. Aas. Uiug 'bly, undseelig, tilbagehol
den', fsv. (Sdw.) hlygher (hligher, Uyugher) 'blyg, Ijlygsam
som är föremål för blygsel'; ä. da. Kalk. Uy- i ett antal
sammansättningar: hlyhed "^undseelse, blufterdighed, skam',
hlysel d. s., blysom, blyfcerdig 'bluf^Brdig', jfr äfven bUjnes
'skammc sig'. En parallell bildning är mht. bliuc, biform till
mht. bluc. Se för öfrigt afljudsformen '''ölu-^å- ofvan.
urg. *fel-^ä- (ieu. '"^pel-hö-) : Ett fno.-isl. adj. fjalgr (fjålgr)
"^varm', motsvarande no, dial. (Aas.) fjelg med samma bet., är
uppvisl)art i några sammansättningar: gUd-fjålgr, användt
som epitheton ignis Ynglingas. 47, har af Egilsson återgifvits
291
med 'prunis inclusus', i det han stält senare ledet i samband
med fno.isl. fela, got. iilhan "verbergen, begraben', — likvisst
med tillägget 'nisi sit id. qu. gUbheitr 'candens, fervens', en
förmodan (under tvekan framstäld äfven af Vgf. Icel. engl.
Diet. och Aas.), som enligt min mening i själfva värket träf-
far det riktiga (jfr ännu det likbetydande nisl. glöö-volgr :
nisl. vålgr 'varm'); ö-fialgr 'kair är en af Bugge i en anm.
till Helgakuiöa Hundingsbana II, 44. u i hans utgåfva af
Siem. Edda (Xorroen Fornkuseöi p. 199) i anslutning till brö-
derna Grimin (Lieder der alten Edda 117) gjord konjektur
(för inn-fialgr 'iodeslutten'? Fr.^, 'tief eindringend'? Gering),
aksepterad af Grundtvig i hans Ssemundar Edda, af Vigfus-
son och F. York Powell i deras Corpus poeticum boreale (jfr
äfven Vigfusson Icel. engl. Diction.), samt af Falk, Arkiv IV.
356. Samma adj. ingår vidare — synes det mig — med all
säkerhet i fno.-isl. fialg-leikr 'Tilfredshed, Gladde"; man järn-
före nämligen i fråga om betydelsen no. dial. (Aas.) fjelg 2)
'behagelig, som gjor et godt Intryk', 3) 'fyrig, livlig, munter'.
Hvad ordets etymon beträffar har jag Arkiv XIII. 387 anta-
git samband med ieu. roten pel- i fksl. paliti 'brennen, ver-
brennen', poleti polja 'brennen, uri', planati s§ "^aufflammen',
plamy plamyh, 'Flamme'.
urg. ^skel-sä- (ieu. ^skel-k^o-): fno.-isl. (Vgf. Fr.-) skialgr
(shidlgr) 1) 'skja^v, som ikke tr^efter Maalet, hvartil der sig-
tes', 2) 'skeloiet'; fsv. (Schl.) skicelgher d. s., jfr skialghind
f. 'ett af de på skrå satta tvärträen i en grund'. I fråga
varande *skel-^d- står i grammatiskt växelförhållande till fht
scélah scelhes, ags. sceolh 'scheel, schielend^ quer, schief,
krumm' af en urg. stamf. *skel-ha-. Den velara karaktären
hos förevarande adjektivs suffixguttural framgår af fht. gen.
scel(a)wes (jämsideslöpande med schélhes), mht. schél gen.
schélwes "^scheer, schweiz. -hlb salb d. s. (jfr mht. schelwen
292
'scheel werden'), former, livilka förutsätta ett urgerm. skel-
5?/é-, hvarur $ i enlighet med Sievers' regel bortfallit. De
nordiska formerna bero på en grundform skel-^(h)d- (med
suffixafljud), hvari suftixets labialiserade guttural på grund
af sin ställning framför ieur. o (germ. a) Ijudlagsenligt förlo-
rat sin labialisering. Ordets etymon är att söka i ieu. roten
sket- 'drehcn, kriimmen (flechten, spinnen)', ^) ingående i bl.
a. gr. OAoXio; 'krokig, böjd, skef, fno.-isl. sliol-heinn 'skjaev-
benet' och shol-brunn 'som liar skraatliggende Oienbryn', samt
med förlust af sitt uddljudande s i xeÅÅÖv. otQe^lov, s^layiov
Hesych., y.ä/.o; xuloiQ 'Tau, Strick' etc. (se Karsten, Nominal-
bildning. I. 4).
urg. "'Jtél-ha-: '-■'J)el-,^ä-. Dessa stamformer ligga — sy-
nes det — till grund för resp. senare led i nisl. (Vgf.)
u-Jnåll n-Jjialgr 'härd, stubborn, unmanageable'. I fråga om
om etymologin ställer jag dessa adjektiv förslagsvis till ieu.
roten tel- tdl- i find. tul- tuldyati 'aufheben, wägen^ gr. ra-
XavTOP 'vågskår, rd?.ag 'tålmodig', lat tulo 'jag bär', tolerare,
fksl. tolja toliti 'placare', got. Jmlan, isl. J)ola 'tåla, uthärda'.
Grundbetydelsen hos adjektiven u-J>iåll u-piälgr vore enligt
denna tolkning 'otålig, ohäjdad, häftig'. Jfr. lat, intolerahilis
'outhärdlig, olidlig'.
c) Med rotvoJccdismen o (a).
urg. *faue- (a- *hul-]ja-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.'^) hollr
'hengiven, velsindet, huld'; fsv. (Schl. Sdw.) hulder (ack. hidlan)
'huld, välsignad, trogen', 2) 'kär', 3) 'benägen för'; fda. (Lund)
höll (huld) 'velsindet'. Parelleller: got. hidj)s, fht. fs. ags.
^) Germ. adj. gelwa-, nord. gul kan alternativt äfven förbin-
das med fno.-isl. gäll, ags. gealla, fs. fht. galla 'gulla', gr. )CoX
lat. fel, fksl. zlut'/, ry. zelc'/ i s. bet. (rotf. gjiel- gjiol), en
tolkning som synes mycket sannolik i betraktande af att nämda
slav. former tydligen nära sammanhänga med fksl. zlutn gul , ry.
zéltyj d. 8., motsvarande lit. qeltas d. s. ; se Schade, Wbch^ 254.
296, Fick, Wbch* I. 436, Kluge, Wbch« 'Galle', 'gclb', 'öold',
Tamm, Et. Sv. O. 'Galla' 1. o. s. v.
315
hold 'gnädig, verablassend, giinstig, treu'. Till ieu. roten k^el-
hil- 'neigen, anlehnen' i fht. helan, ags. helan 'hehlen, hiillen',
fno.-isl. holr 'cavus', fht. ags. hol 'hohl' etc. Jfr från utom-
germ. språkbotten lit. szalis 'Seite, Gegend', find. carand-
'schiitzend, Schutz\ Se om denna ordgrupp t. ex. Fick,
Wbch* I. 44. 424, Kluge, Wbch« 'hold', Osthoff, Morph.
Unters. IV. 94.
urg. "^mid-dä-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) mold f. 1) 'Muld,
Jord^ 2) 'Jordtladen, Jordskorpeu, Jorden', 3) 'Jordeiendom',
fsv. (Sdw.) muld mold mull 'eg. sönderraalet eller pulverise-
radt ämne; stoft, mull, jord'; ä. da. (Kalk.) muld mold d. s.
Parallella bildningar äro got. midda f. 'Staub, Erde' (jfr fi.
låneordet multa d. s.), ags. molde engl. moidd 'Erde', fht.
molta f., molt m. d. s. ; jfr äfven sms. fht. molt-nerf molt-
luurf m. = nht. Maulwurf eg. Mas die Erde aufwerfende
Thier'. Grundbetydelsen hos germ. mulöa- är 'det sönder-
malade'. Till grund ligggr nämligen ieu, roten mel- (mol-
ml') i germ. medan o. s. v. Se Kluge, Wbch^ 'Maulwurf.
urg. *h'mjja-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) /amnr 'bekjendt',
fsv. (Schl. Sdw.) kunder 'kunnig, känd' (n. pl. Jcund hun),
fda. (Lund) kunnar (Jcujidoer), Kalk. kund 1) 'bekendt', 2)
'kendelig'. Germ. paralleller: got. kunjjs 'bekant', fht. kmid,
fs. Jcuth, ags. cud d. s. Jfr å utomgermansk botten lit. pa-
éintas 'erkannt', som torde återgå på en ieu. rotform g^dnd-
(enl. Brugmann, Grundr. I.^ 419. 422. 423 en rotf. med långt
sonantiskt n), samt find. jnätä-, gr. yvco-rög 'bekant' (rotf.
gno-). Enligt Streitberg, Idg. Forsch. VI. 141 f., Urg. Gr.
293, Hirt, Idg. Forsch. VII. 185 ff. skulle germ. im i kmijm-
fuUt motsvara lit. in i -zinfas (jfr en förmodan i samma
riktning hos Brugmann, a. arb. 422 f.). Till grund ligger
ieu. roten gien- g^n- i bl. germ. kunnan.
316
urg. *kun-pa-: fno.-isl. -kunnr 'härstammande från, be-
släktad med' i alf-hunnr 'af Alfers Slaegf, as-kunnr 'af
Aseslaegt, jfr goö-Jcunnigr 'af Gudernes Slsegt' (Fr.^); fsv.
(Schl.) huncler (superi, hunnaster) 'besläktad', fda. (Lund)
kundcer, pl. Jcunnce 'släktingar'. En vernersk växelform
urg. *kun-dd- är uppvisad i fno.-isl. -kundr (= -kunnr)
i troll-kundr 'härstammande från troll' (Yngl. tal), se Gislason,
Aarb. f. n. Oldk. 1881, p. 208; itmitZr m. 'filius' (Eg.). Paral-
leller: got. -kunds i airjja-kunds 'von irdischer Abkunft', göda-
kunds 'von guter Abkunft', guma-kunds 'männlich', himina-
kunds 'von himmlischer Abkunft', inna-kunds 'zum Geschlecht
gehörig', qina-kunds 'von weiblicher Geschlecht', ags. -cund
i god-cund 'göttlicher Art'. Till ieu. roten gen- gn- 'erzeu-
gen'. Find. jä-tå- 'geboren' är icke identiskt med germ.
*kunda-, utan = ieu. ^gsnd-to- (enl. Brugmann = ieu. gn-
med långt sonantiskt n).
urg. -^nnin-pa-: fno.isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) munnr (mut)r)
m. 1) 'Mund', 2) 'skarp, skjaerende eller bidende Egg paa
et Vaaben', 3) 'Aabning' (jfr fno.-isl. munni m. 'Gab, Aab-
ning, Munding'); fsv. (Schl. Sdw.) mMnc^er m. 'mun, udd, egg,
mynning, öppning'; ä. da. (Kalk.) mund m. 1) i nuv. bet.,
2) 'åbning', 3) 'munding'. Germ. paralleller: got. munps m.
'Mund, Maul', fht. mund m. 'Mund, Maul, Miindung', fs.
mud m., ags. mud m. d. s. Ordet ställes vanligen ~ och
med rätta — till ieu. roton men- 'skjuta upp, fram' i lat.
mentum 'haka', e-min-ere pro-min-ere, möns 'bärg', isl. ménir
'takås' o. s. v. Jfr beträffande denna etymologi senast Liden,
Uppsalastudier p. 79 f., där äfven tidigare literatur citeras.
Liden tillbakavisar ett af Kluge alternatift framkastadt tolk-
ningsförslag, enligt hvilket germ. *munj>a- 'mun' skulle sam-
manhänga med isl. mu-li, fht. mii-la 'Maul', lett. mu-te, find,
m/'i-kham 'mun' o. s. v. Han påvisar nämligen ett med
317
*munjia- afljudande och likbetydande germ. ^min-pa- (ieu.
*men-to). Det ofvan nämda lat. mentum 'haka kan forraelt
identifieras antingen med sist berörda gern». ^minjja- eller med
germ. ''^munpa- (ieu. *mij-to-) ^).
^) Den formella beröringen mellan germ. "^mun/id-Z mun'
och fno.-isl. fsv. muficl f. hand, handsbredd är blott skenbar. Sist
anförda subst. motsvaras af fht. munt stf. Band, Schutz, Bevor-
mundnng^, ags. mund stf. 'Hand, Schutz'; jfr ffris. 7nund moncl
8tm. Schutz, Vormundschaft . I fråga om den härledda betydelsen
"^skydd, förmynderskap' jämföre man lat. maHUS, gr. X*'?' hvilka
jämväl äga en öfverförd bemärkelse af våld, makt, herravälde . Germ.
*mun(fd- "^hand' har stälts i etymologiskt samband med lat. manus
(se Schade, Wbch - 626 b, Kluge, Wbch *' Mund-, Noreen, Urg.
Lantl. p. 195). Detta senare ord åter har af Brugmann, Grundr.
II. 302 återförts på en ieu. grdf. '''md-nu-, hvari han velat se en
afledning af ieu roten me- 'messen'' (find. mU-ti-s Mäss, richtige
Erkentniss', lat. metior messe, ermesse, beurtheile , fkel. mevct
"^Mass", got. mel 'Zeit, Stunde', mela m. "^SchefTel' o. s. v.). Enligt
min mening hör germ. "^mundu hand' till en ur basen mt- fram-
gången utvidgad och likbetydande rotform me(7l)t-, uppvisad i lit.
metas 'Zeit, Jahr', matlVjU matiYti 'messen' (med afljud). Den nasa-
linfigerade biformen meut- återfinner jag i lat. mensus C^menssu-S
<1 "^mentHo-, se Brugmann, Grundr, I.^ .373), ett to- ptc. till vb.
dep. metior (se ofvan). Den ursprungliga användningen af förelig-
gande subst. mund hand för att beteckna mått framträder ännu i
fsv. mund. hvilket utom hand' äfven betyder handsbredd (jfr i
Ö. G. L. uttr. : holstajis ren skal vara fitets ok fiughurra
mU7lda o: en fot och fyra händer bred). I och med antagandet af
detta etyraon framstår fno.-isl. fsv. mund hand såsom närmast
besläktadt med fsv. munder (fgutn. mundr) 'ett visst mått af rum
el. tid (1. en tum eller nagelsbredd, 2. viss tid, tidpunkt)', isl. mund
n. 'tid' (jfr isl. mid-mundi m., fsv. mij;-mundi, hvilka beteckna i
allm. midteu af en tidslängd eller af en sträcka i rummet ), ä. da.
(Kalk.) mund 'tum'. — Till denna ordgrupp föreslår jag slutligen
ännu att hänföra fno.-isl. mundr m. 1) 'Betalning hvormed Brud-
gummen havde at kj0be sin Brud af hendes forrddsmaSr, gipt-
ingarmadr 2) 'Medgift (= heimanfylgiaf, fsv. munder m. 1)
en gåfva hvilken konungen, då han ville gifta sig, gaf sin brud , 2)
'hemgift ('= hemfylgj)/ . Den gåfva, h varom här är fråga, utgjor-
des af ett visst 7nått af penningar eller annan egendom. Jfr t. ex.
att lat. metior betyder jämte mäter, afmäter' äfven tillmäter, tilldelar .
318
urg. *sun-äå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) sund n. 1)
'Svomning", 2) "^Sund, snaevert Vandlob som adskiller tvende
Lande', 3) 'snsever Gäng eller Passage mellan Huse', 4) 'Mel-
lemrura, Afstand i Alm'. Ordet kvarlefver med sin ursprung-
liga adjektiviska funktion i no. dial, (Aas. Ross) sumd 'svom-
medggtig, som kan svomme' (i fall icke urspr. ett baliuvrihi
på ga-?). Å icke nordisk språkmark är ordet uppvisadt i mt.
sunt (sundes) stm. 'Sund, Meerenge, i ags. sund n. 'power
or act of svimning'. Till ieu. roten suem- sum- i fno.-isl. stv.
suima suimma 'sim-ma'.
urg. *Jmnh-ta- *Jnih-ta-: fnoA?,]. Jjötti, 1) 'Mening, Fore-
stilling', 2) 'Uvilje, Missnoie", substantivering af ett fo-ptc,
bevaradt i fno.-isl. J>öttr, fht. giduht, ags. sejmht, ptc. prt.
till got. JmgJcjan, fht. dunJcen, ags. pyncean, fno.-isl. Jiykkia
'synas'. I aktiv betydelse uppträder samma ptc. i got. hauh-
Jmhts 'högmodig', miJcil-Jmhts d. s. — Jfr got. JyUhtus m.
'gutdtinken', is), fjöttr m. = Jjötti.
urg. "^slehta- (ieu. *sUg-to- > *slih-to-): fno.-isl. (Eg. Vgf.
Fr.2) sléttr 1) 'slet, jevn', 2) 'glat, som ikke hindres ved at
der kommer noget i Veien', 3) 'saadan at man ikke kan gribe
en i noget der er falskt eller urigtigt', 4) 'hel, fuldst^endig',
fsv. (Sdw.) slätter släter 1) 'slät, jämn', 2) 'jämn, lugn, enkel,
enfaldig, okonstlad, rättfram, uppriktig m. m.'; nda. 5?e^ 'flad,
jsevn, glat m. m.' Germanska paralleller: got. slaihts 'eben,
grad', fht. mht. sleht 'grad, eben, schlicht, einfach', ffris.
sliucht 'schlicht, einfach', ndl. slecht 'schlicht, schlecht', samt
mengl. engl, slight 'gering', som sannolikt är ndl. lånord.
I fråga om sitt etymon kan ordet lämpligen hänföras till ieu.
roten slig- (germ. slik-) i fht. sUJihan 'leise gleitend gehen,
schleichen', hvadan 'glidande, hal' vore att fatta som grund-
betydelse fur ordet. Se Schade, Wbch^ 819 b, Kluge, Wbch-^
schlecht'.
319
urg. * frosta-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) frost n. 'frost,
fsv. (Schl. Sdw.) frost n. 'köld, frost, kyla, ä. da. (Kalk.)
frost 11. d. s. Germanska paralleller: fht. fs. frost m., ags. fifris.
först ra. engl. frost d. s. Enligt v. Bahder, Verbalabstracta
p. 91 vore ordet i grunden ett nomen agentis 'der frieren
machende\ Till germ. roten freiis- i fno.-isl. stv. friösa etc.
urg. *Jjrohta- f^*J)ruh-ta- ieu. *truk-to-): fno.-isl. (Eg.
Fr.2) pröttr m. 'Kraft', Vgf.: 1) 'strenght, might, valour, forti-
tude', 2) 'one of the nanies of Odin'). För öfrigt är detta ord
uppvisadt blott från anglosachsiskan: J/roht ra. 'affliction,
hardship', hvilket äfven uppträder med adjektivisk funktion
(proht) i betydelse af 'grievous' ('sorglig, bitter'). Ordet hör
till en germ. rot pruh- (ieu. truk-) 'trycka, betränga' i fno.-
isl. prilga 'hota, hota, truga', fht. driih 'Fessel', druck ra.,
ags. /j7-ycc (of-) 'Druck', fht. drucchen, ags. pryccan 'druc-
ken'. Jfr Brugmann, Grundr. II. 221. — v. Bahder o. anf.
arb. p. 91 ställer ordet i fräga till en germ rot pruk 'be-
drängen', som veterligen icke är uppvisad. Fno.-isl. (-prött
f, 'Geschicklichkeit' däremot är = urg. *J)ruhti-, v. Bahder,
o. a. a. 68.
IV. Isolerade bildningar.
urg. *hid-öa-: fno.-isl. (Fr.^) hold n. 'kött'; fsv. (Schl.
Sdw.) huld, hold 1) 'kött, hull', 2) 'kropp, lif ; ä. da. (Kalk.)
huld d. s. Till ieu. roten lel- kl- i fht. ags. hekm 'ver-
bergen, bedecken', nht. hehlen, ags. helm 'schtitzend', got.
hilms = nht. Helm, isl. hjalmr, got. halja = nht. Hölle,
got. huljan = nht. hilllen, isl. hylia etc. Grundbegrep-
pet hos ifrågavarande subst. är i enlighet härmed 'det
omhöljande, betäckande'. Denna ordets ursprungliga bety-
delse kvarlefver i det formelt nära stående fno.-isl. hidöa
320
f. 'Dsekke som ligger över noget og skjuler det saa at det
ikke sees' (Fr,^), hvilket är en substantivering af samma to-
particip, men med öfvergång till n-stamsflexion (urg. *hul-
dön). Samma participialbildning uppträder ännu under en
tredje substantiverad form: fno.-isl. huW f. (*hidöu) — troll-
Jcona, eg. '(sicb) einhiillende', se Norén, Urg. Lautl. p. 171.
Ett härmed närsläktadt ptc. på -ijja- är bevaradt i isl. hididr
'skjult, uigjennemskuelig' (till hylia), jfr nno. huld d. s.
urg. *kul-då-: fno.-isl. (Fr.^) hulde m. 'köld', fsv. (Sdw.)
Jculde m. d. s., jfr fsv. hyld f. nsv. köld. Till ieu. roten
gel- i lat. gelu 'Frost', geläre 'gefrieren', gelidus 'kalt' och
med annat rotafljud i fno.-isl. kala ags. calan 'frieren . Jfr
beträff. denna substantivering Hellquist, Arkiv VII. 11.
urg. *srim'J)a-: fno. isl. (Eg. Vgf. Fr.^) ^r?mw 'grund,
mods. diupr, fsv. (Sdw.) grunder (komp. grumiare) d. s.,
ä. da. (Kalk.) grund 'grund, flat" (jfr grundflot 'tladbundet'),
i öfverförd bem. 'grundig, grundtro'. Adj. föreligger äfven
såsom substantiveradt : fno.-isl. grunn n. 'Sted under Soen
eller Vandet i sammes Bund hvor der er grundt, eller hvor
Afstanden fra denne til Vandets Överilade er ringe', nsv.
nda. grund d. s. Jag fattar adj. i fråga som afljudsform till
isl. grannr (j-to-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) ÄZiocV 'taus, stille,
faatalende', ss. subst. hliöö n. 1) 'Taushed, Stilhed, Haren,
Paah0r', 2) 'Lyd som heres m. m.'; fsv. (Sdw.) liudher'\jm\-
1ig, högljudd' 1). Å germ. språkbotten för öfrigt uppträder
adj. blott substantiveradt: got. hliujj (n. ?) 'das Zuhören,
die Aufmerksankeit', fs. hliodh n. 'Gehör' (*hle>f-Jm-m). Utom-
germanska motsvarigheter föreligga i fksl. ptc. slii-tn 'gehört,
gehört habend', av. rroa-te-m 'das Hören'. Till ieu. roten
Ideii- Mu- 'höra' i find. gru-, gr. xkvco 'höra', fksl. slovq, sliiti
■^heissen'. I fråga om ordets passiva betydelsefunktion (fsv.
liudher, isl. hliöd 2.), som förekommer jämsides med en van-
ligare aktiv sådan, jämföre man västgerm. *hlu-da-: fht.
(h)lut nht. laiit, ags. hluö engl. loud 'hörbar'. Se Schade,
Wbch2 407, Kluge, Wbch^ 'laut' o. s. v.
ieu. *setHö- (
biartr 'skinnende, blank, klar'; fsv. (Sdw.) bjärter (bärter}
'lysande, bjärt, grann"; ä. da. (Kalk.) bjoert 1) 'skinnende', 2)
'smuk, semmelig", 3) 'stolt'. Germanska paralleller: got. bairhts,
ags. beorht, fht. beraht, mht. berht 'lysande, klar'. Ordet är
uppvisadt äfven å utomgerni. språkmark, näml. i kymr. berth
'pulcher, nitidus', bret. Berth- (walart), ir. (Flaith-) bertach,
hvilka former af Fick, Wbch^ II. 170 återföras på urkelt.
*berto-s (ieu. *bherJc-to-). I fråga om sin etymologi kan adj.
lämpligen ställas till ieu. roten bherki- bhorh^^- i gr. (fOQxov.
Xsvxov (Hesych), lit. berszti 'weiss werden (vom Getreide)',
ord med hvilka jag äfven föreslår att förbinda no. dial. bjerr
'frisk, grell (0m Farve)'. Roten bherJc- uppträder under va-
riationsformen bhreJc- i mht. brehen 'leuchten, glänzen', got.
brah augins 'ögonblick', isl. briå och brå = mht. brehen,
nsv. bragd etc. Se Fick, Wbch^ I. 492, jfr Tamm, Et. Ordb.
'bjärt' 1).
1) Äfven K. F. Johansson K. Z. XXX. 446 förbinder vårt
adj. med mht. brehen, hvilket han emellertid anser bero på en rot
mreh . Sidoformen bherlc- bevisar detta antagande vara oriktigt.
Ett något atvikande tolkningsförslag har framstälts af Hoffmann,
Bezz. Beitr. XVIII. 289. Adjektivet i fråga återföres på en suppo-
nerad ieu. rot bherg^ 'glänzéu' i ved. bhärgas och bhdrga 'der
Glanz , gr. A-(pqodixa die glänzende, mit Glauz umgegebene', jfr
325
urg. */ier-to-, urg. *ucr-jM-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^)
verdr 1. 'vserd' (med gen.)' 2. 'vaerdig, fortjent till noget', 3.
'i Besiddelse af stor Fortjeneste'; såsom subst. verS n. 'Beta-
ling for noget som kiobes'; fsv. (Schl.) vcerjjer, da. vce7'd d. s.
Germanska paralleller: got. icairps 'wiirdig, tauglich"*, ss.
mask. subst. 'Wert, Preis'; fht. iverd 'einen gewissen Preis
kostend, käuHicli fur etwas', mask. o. neutr. subst. 'Kaufpreis,
kostbare Ware, Herrlichkeit', fs. iverth 'Geld, Lohn\ ags.
rveorb engl. ivorth 'wert, wtirdig', ss. neutr. subst. 'wortb,
price, ransom, redemption, lionour, dignity'. En utomgerin.
motsvarighet är uppvisad i kymr. gwerth 'pretium'. Lit.
vértas Vert' däremot är sannolikt ett germanskt lånord och
fksl. -vreclu i nevredu har med säkerhet inkommit från fht. ^).
Till sin etymologi har ordet af Schade, Wbch^ 1125 b och
Persson, Wurzelerw. p. 61 förts till ieu. roten ner- 'gern
haben, begehren, wählen, wollen', ingående i bl. a. find. var-
'gewähren und wählen', vara- 'Wunsch, Begehr, als Adj.
vorziiglich, ausgezeichnet', av. var- 'wählen, wunschen' etc.
Grundbetydelsen således 'gewählt, ausgewählt, ausgesucht'
(Schade) 2).
adj. herhta- 'glänsande' under feminin form i namnet Berta (fht.
Perahta). De åberopade indiska formerna torde emellertid snarare
höra till en rot hlielg- : jfr rotvarianten hhUg i gr. (fXfyco, find.
hhräjate 'glänzt, strahlt'; se Persson, Wnrzelerw. pp. 20. 110.
159. 173.
1) Se Kluge, Wbch^ wert 2, Uhlenbeck, Et. Wbch p. 162.
2) Med en annan betjdelsenyans anser jag ofvan anförda rot
ner- ligga till grund äfven för isl. verdr m. 'Mad, Kost, Maaltid'
(jfr smss. huöar-vcrcr = htldar-vgrcJr 1. 'Madlavning, Tllberedelse
af Mad til Maaltid', 2) 'Mad', S) 'Snl, is«r Kjodspise', dag-verdr
= dog-urdr <^ ^dag-waräuR 'Maaltid som höides om Formid-
dagen , fsv. värper 'måltid'. Roten ner- uppvisar nämligen (se
Persson, Wnrzelerw. p. 60 f.) utom betyd, 'gern haben, begehren,
wählen, wollen äfven begreppsskiftningen sich gefallig zeigen, will-
326
ieu. *me7i-to-, urg. ''' min-Jm- : I isl. minnask, fsv. min-
nas, fda. yninnois 'kyssa' spårar Liden Uppsalastudier p. 79
ett urgerm. *min-J)a- 'mun' som grundord, atijudande med
det likbetydande '*mun-J)a- (hvarom se i det föreg.). Som
paralleller i fråga om betydelseutvecklingen tjäna lat. osculum
till os 'mun', nsv. dial. nmnna, nht. dial. mundsen, engl. to
mouth 'kyssa'. Spår af subst, '•'min-Jia- visa sig å utomnor-
diskt språkområde i fht. mindil 'lupatum', ags. midl midl
neutr. 'Gebiss am Zaume' (= isl. mél neutr. pl. 'the mouth-
piece, bit', nisl. mjel, nno. mel mask. o. neutr. 'Mundbid i
et Bidsel') af en urgerm. grundform '*minj:)-la- eller *minj)-ila-.
fahren, gewäbren , en nyans som framträder i bl. a. find. VäT- ge-
währen', vura- 'Gut, Schatz', våra- 'gewiinschtes Gut, Gabe, als Adj.
vorziiglich, ausgezeichnet', var-istha der vorziiglichste, herrlichste ,
gr. bom. (i^Q ijQa (= Frjqd) (feQStv 'einen Gefallen öder Lie-
besdienst thun, sich gefällig beweisen', e^i-rjQUVOg willkommen,
angenehm . Titt styrkande af denna härlednings sannolikhet hänvisar
jag till följande slående parallellismer: ieu. roten HGS- sich gefallen,
freuen, giitlich thun' i find, vdsu- herrlich, gut, als s. Giit , av.
vaiihu- gut, Gut', fir. fiu schicklich, wiirdig öder Schichlichkeit ,
nkyrar. givilV 'geeignet, passend, wurdig', got. wizon IVlSan "^sich
freuen, giitlich thun', gatcizneiCjS 'sich mit freuend' är — såsom
Persson ofta cit. arb. p. 79 f. framhåller — i grunden identiskt med
roten ues- essen', uppvisad i find. vas- essen, fressen , av. VUq-
tra- 'Futter, Weidc', lat. ves-COr, isl. ags. fht. mht. wist 'Lebens-
unterhalt, Speise, Pflege' (ags. IVlst äfven = Fulle, Gliick), got.
fra-tvisan 'verzehren'. anda-wizns 'Unterhalt', ivaila-ivizns 'gute
Kost, Schmaus' (ga-iuizn-eigs ofvan är närmast afledt af nämda
subst. -tvizns). Man jämföre vidare find. av- (ieu. rot cn-) 'sich
gfitUch thun' och 'sättigen', impf. Uvayat 'verzehrte', avasd- Nah-
rnng, Z-^hrung', ti-ti- Förderung etc, konkr. von Opferspeisen, Labe-
tränken', find. vi-ti- Geniessen, Genuss, Opfermahl (jfr lat. in-vlt-
are): Vuyas 'Speise', fht. luei-da 'Futter, Speise'. Samma specia-
lisering af betydelsen, som ofvan påvisats ((röjda sig, finna behag i:
äta, resp. ngt som förnöjer, behagar: undfägnad, spis, föda), kan
enligt min tanke ha försiggått äfven i det ifrågavarande isl. vevvv, fsv.
värper 'mat, kost, måltid'.
327
Lat. mentum 'haka' är identiskt med antingen förevarande
*minpa- eller med afljiidsformen *munj)a-.
ieu. *rek-to-, urg. *rehta-: fno.-isl. (Eg. Vgf, Fr.'^)
réttr 1) 'lige, ben, ret', 2) 'opreist, opret", 3) 'ret, rigtig, til-
börlig', 4) 'retskaffen, retfserdig'; fsv. (Schl.) netter 'rät, rak,
värklig, rättvis, redlig, ärlig'; fda. (Lund) rcet d. s. German-
ska motsvarigheter: got. raihfs 'gerade, recht', fht. reht, ags.
riht, fs. reht d. s.; å utomgermansk botten ha vi samma ord i
oQsxrög 'gereckt, ausgestreckt'. Fpers. rasta- 'gerade, rich-
tig" (fur rdSta) och lat. rectiis bero på en grundform *rck-to-
med afljuds-e. Som etyraon gäller ieu. roten reg- 'recken,
ausstrecken' i got. uf- rakjan ^ in die Höhe recken', fht. recchen
'recken', lat. rego etc. Se t. ex. Schade: Wbch^ 707 a, Brugmann,
Grundr. IL 221, Kluge, Nora. Stammb.2 § 222, Wbch^ 'recht'.
ieu. *tei/-tä, urg. *J)ei(-dö: fno.-isl. (Fr.^) piöd f. 1)
'Flok, Skare' 2) 'Mennesker', 3) 'Folkeslag'. Paralleller: a)
germanska i got. Jnuda f., ags. Jje'od, ifris. thiade, fs. thioda,
fht. diota f. 'folk', b) utomgermanska: lit. ^at^^a f. 'land', lett.
teiita 'folk, nation', fir. tiiath d. s., osk. touto 'civitas'. Man
ställer ordet till roten teu- 'tumere', se t. ex. Brugmann,
Grundr. II. 219. 222, Fick, Wbch* I. 445, II. 131.
ieu. * se-tö- urg. sfe-dd-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) säd n.
-'Udssed' är substantivering af ett ptc, som kvarlefver i fsv.
(Sdw.) osädher = nsv. osådd (jfr isl. u-såinn). Germanska
paralleller: fsv. säd n., ndl. zaad. ags. sckl m. n. 'Samen,
Saat'; jfr däremot fht. sed f. 'Saat' och got. (mana-) se^s f.
'Menschheit, Welt' = urg. *sä'-di- samt isl. séöe n. 'säd, frö'
= urg. *sCe-öla-. k utomgermansk mark höra hit participen
fksl. se-tu och lit. se -tås 'gesäht'. Till grund ligger ieu.
verbalroteu se- 'så' i lat. sero (sevi), lit. se ju, fksl. seja, got.
saian, fno.-isl. så; Se t. ex. Schade, Wbch^ 745 b, Fick,
Wbch* I. 563, Osthoff, Morph. Unters. IV. 108.
328
c) Samgermanska bildningar.
urg. *skin-J)a-: urn. skifnjpa- (Skärkind, Sverige), fno.-
isl. (Eg. Vgf. Fr,2) skinii n. 'Hud, Skind'; fsv. skin n., fda.
skin(n) nda. skind d. s. Ett förloradt fht. scind n. med
samma betydelse förutsattes som grundord för fht. denomi-
nativa vb. scintan mht. nht. schinden 'entiiäuten, schalen,
hart misshandeln' (se Kluge, Wbch*^ 'schinden"*). Vårt ord
är ursprungligen ett substantiveradt to- ptc. (ieu. *skén-to-)
till ieu. roten (s)k2en- 'schneiden, spalten, scharren, gråben
etc', ingående i gr, kret. xata-axtvij 'tödtet', gen. axa-rög
(= *ax)j-rog) till nom. cxco^ 'Koth', lett. 5cM'7n?5 'Heuraufe',
find. khånati 'gräbt', av. ap. kan- 'gråben' etc. ; se betr. denna
etymologi Persson, Wz. pp. 39. 76. 105, Noreen, Urg. Lautl.
p. 196. 210. Till betydelseutvecklingen jämföre man gr.
åsQfAu 'afd)"agen hud': åégco 'flår'^ got. ga-taira 'sönderrifver',
lat. scortum 'hud, skinn': isl. skera, gr. xsIqm, gr. Qf-v6g
*hud, fäir (= *J^Qf- vog): nri- 'rifva, flå'. —
urg. *stin-J)a-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.''') stinnr 1) *stiv,
haard, stserk til at staa imod uden at beies eller brydes', 2)
'stserk, kraftig, hvormed der virkes, udrettes noget', 3) 'ud-
mserket i sit Slag'; msv. (Rqv. VI) stinner = nsv. stinn, fda,
(Molb.) stind. En germansk parallell är belagd i ags. stiö
'fest, hart, gediegen'. W. Foy Idg. Forsch. VI. 318 jämför
fir. tendf kymr. ty7i 'fest, steif. I etymologiskt hänseende
har germ. "" stin-])a- af Persson, Wz. p. 77, förts till en
ieu. rot sten- (variant till roten ster- 'starr, fest sein'), som
enligt s. förf. förelåge i gr. att. arevög, jon. atnvog, »ol.
atkvvoq (*otsv-J^og) 'gedrängt', eg. 'voll gestopft öder dgl.'
samt vore utvidgad med ett ^-determinativ i lit. stén-g-tis
'sich wiedersetzen, sich anstrengen', l-stan-ga 'Kraft', stin-qti
329
'starr, steif werden, gerinnen", lett. stlngrs 'stramm, steif
(jfr isl. storJcna 'gerinnen, flit, stor-ch-anen 'starr, hart wer-
den' af en ten. rot ster-g- str-g-, ^f-utvidgning af primärroten
ster- i gr. arsQsöc 'fest, hart, starr' etc.)-
d) Isolerade bildningar.
urg. *melh-ta- (ieu. *melk-to-): fno.-isl. (Fr.^) mialtr
'saadan som giver Melk ved at malkes'; jfr isl. mialtir f. pl.
'Malkning, Handlingen at melke', som förmodligen är en
gammal ^ä-stam: *melk-t(l- ^*7neUi-tö- med sekundärt anta-
gen i-stamsflexion ^). Från no. dialekter uppge Aasen och
Ross mjelte m., mjalt f. (pl. mjoltir och nijeUir) 'Malkning',
äfvensom ett uppenbarligen denominatift svv. mjelta mjälte
1) 'Malke' 2) 'vogte Fajt den förste ;,0ykt" för „ Mjelte"
(Malkningen kl. 9 f. m.)', 3) 'hvile med Faeet i Malketiden
kl. 9 — ir, hvilket verb äfven förekommer i isl.: mjalta 'mjölka'.
Adj. mialtr 2) är ett gammalt #o-particip med passiv betydelse
'sådan som kan mjölkas' till germ. roten melk- i fht. mélchan
'melken', ags. melcan d. s. (ieu. rot melg- i gr. äfxsXytn', lat.
mulgere etc). Under afljudsformen *mlk-t6- är detta ptc. upp-
^) Öfver ursprungliga o- stammar, h vilka senare öfvergått till t-
deklinationOD, kan man se Noreen, Aisl. Gramm.^ § 310.
2) I samma betydelse som mialtr förekomma fuo.-isl. adjek-
tiven miölkr (Gmgas 1 gg) och milkr (Njala 1 gg). Dessa äro
möjligen att fatta som babuvrihibildningar. ursprungl. innehållande
perfixet ga- och subst. isl. miölk f. 'mjölk' =^ got. miluks f., ags.
meoluc, fs. miluk. fht. milllh. I milkr vore substantivet i fråga
utbildadt till io-stam, analogt med komposita sådana som got.
llf-äip-eis 'unter eineni Eide stehend, vereidet', fht. lieiz-muot-i
heissmiitig, aufbrausend, Uuig-llh-i longjevus . Adjektiviska kompo-
sita af denna art äro såväl O- som /O-stamraar, se Kluge Nom.
Stammb.2 §§ 176. 177, Brugmann Grundr. II, 123.
330
visadt å iitomgerm. botten i lat. muletus, lit. milsztas 'mjöl-
kad', mir. mlicht hlicht m. 'mjölk'. Adj. mialtr har således
egentl. europeisk utbredning,
urg. *uef-ta-, ieu. '^'nep-to- {"^vebh-to-): fno.-isl. (Fr .2)
veftr^ veptr m. 1) 'Indslag i Vsev', 2) 'et Slags graat Toi'.
Till flit. weban, isl. vefa (ieu, iiebh-) 'väfva'. Jfr find. ptc.
ubdhås (al-öa- förut-
sattes af isl. *hald- i bald-ridi (Lokas. 37, Atlakv. 21)
*Rytter der er en Skraek for sina Fiender', i fall man icke,
som Fr.2 alternatift förmodar, har att läsa ballridi. Isl.
baldiym 'övermodig, trodsig' (Fr.^) är möjligen en zVm-afled-
ning af ofvan förutsatta adj. *balda-, hvilket dessutom lämnat
spår efter sig i fsv. balder (bald-) 'djärf, rask, duktig, mäk-
tig, utmärkt', i fall detta icke i likhet med nsv. båld ^) vore
lågtyskt lån. Hit höra äfven fno.-isl. Baldr, ags. bealdor
'furste'. Den i adj. i fråga ingående enkla roten återfinnes
i find. bala 'Gewalt, Starke, Kraft', fksl. bolij 'major' etc. (se
Walde, K. Z. 34, 504). Möjligen äger samband rum äfven
^) Se Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord i nysv. riksspr.
p. 79 f., Et. Sv. O. 'båld'.
;-332
med isl. bella (hall) stv. 1) 'trseffe, berore', 2) 'skacle, vorde
en til Skade", Fr.^ (jfr. isl. hallr 'farlig, skadelig'). —
urg. *häl-]ja-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) halh- 'heldende',
jfr vil-hallr 'partisk, felgende sin Tilbeielighed under Tilside-
ssettelse af hvad der er ret eller sandt'; ä. da. (Kalk.) halcl
hceld (Molb. Dial. held)^) 1) 'haeldende, skrå', 2) 'partisk'.
Germ. paralleller: ags. heald, fht. hald 'sich vorwcärts senkend,
geneigt'; jfr got. ivilja-halpei i. 'Zuneigung, Gunst'. Jfr fi,
låneordet Imlta, kcdlas (gen. -Itaanj 'brant'. Till grund
ligger ieu. roten hj^el- 'neigen, sich anlehnen' i find. (-(ir-man-
'Schirm, Schutzdach, Decke, Obhut', gar-aijd- 'schirmend,
schiitzend, Schirm, Schutzdach etc.', got. hihns, isL hialm7\
ags. ffris. fs. fht. helm 'helm' o. s. v. Se om denna ordgrupp
t. ex. Kluge, Wbch« 'Halde' och 'hold'.
urg. *kal-dd-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) kaldr 1) 'köld',
2) 'fiendsk, fordservelig, drsebende'; fsv. (Schl, Sdvv.) Jcalder
'kall, kallsinnig, likgiltig, slapp, fientlig, fördärfiig'; ä. da.
(Kalk.) kald 'köld, kolende, skadelig'. En substantivering
häraf med öfverg. till idn-atam är enl. Thomsen Einfluss
139 fno.-isl. kelda nsv, källa (< *]calöiö, hvaraf fi. Jcaltio)^
jfr Zupitza, Guttur. 79. Germanska paralleller: got. kalds,
fht. mht. kalt, ags. ceald cald, engl. cold i samma bet.
Till ieu, roten gel- i lat. gehi 'Kälte', gelure 'frieren, frie-
ren machen', lit. gélmenis 'heftige Kälte', gelumä 'strenge,
prickelnde Kälte', gélti 'stechen', fksl. goloU 'Eis' etc. A germ.
botten hör till denna rot för öfrigt bl. a. stv. isl. kala, ags-
calan 'frieren', hvartill -''kal-dd- är ett ^o-ptc. (se t. éx. Schade,
Wbch2 469 b, Kluge, Wbch« 'kalt', Fick, Wbch^ I. 405).
^) Den jämsides med ä. da. hald gående i-omljudda formen
ä. da. hceld och nda. dial. held el. hceld (Molb.) 'skrånendc' beror
antagligen på sekundär anslutning till svaga verbet hcelde ( n. 'Beleidi-
gung, Unrecht', fht. leid n. 'das Betriibende, Leid, Schmerz'.
Ordet kan i enlighet med Persson, Wurzelerw. pp. 15. 169,
lämpligen hänföras till ieu. roten lei- Ii- 'verzehren, ver-
derben', ingående i bl. a. gr. Xoi-fioq 'Pest, Seuche', Åf-fiög
'Hunger, Hungersnot (eig. Abzehrung)', lit. lei-las 'diinn,
schlank', lei-nas lainas 'schlank' etc. ^).
urg. '""ödii-jM- (-öd-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) da^idr
'död', fsv. (Schl.) döper, ä. da. (Kalk.) död d. s. Germanska
motsvarigheter med s. bet.: got. daups, fht. töd (a-: halpa- genom sitt rotafljud en ieu, aksent-
växling, hvilken dock icke behöfver vara ursprunglig: den
tonlösa spiranten kan ha inkommit från komparativen ^). xMan
jämföre till holpa-, halpa- det i nno. huld möjligen bevarade ptc.
hulda-, substantiveradt i fno.-isl. holö n., med regelbunden
betoning. Alhi tre formerna äro i grunden ^o-ptc. till sam-
ma verbalrot {Ixl- kol- M- med bet. 'böja sig, sluta sig till,
omhölja, betäcka, beskydda'), hvilkas grundbetydelse under-
gått dififerentiering i olika riktningar. — Det blott i person-
namn mötande germ. hlOpa- (för väntadt hlodd-, jfr find.
^rutä-, gr. xlvt6-c) har mottagit rotbetoning från nom. act.
germ. hleupa-n, från hvilket iifven isl. hliuör öfvertagit sin
rotvokalism. — Den tonlösa spiranten i Icunpa- 'bekant' är
likaledes oursprunglig: jfr find. jfiätd-, gr, yi^wrd-? (roten
gnd- gno- i variationsförh. till gen-), däremot t. ex. got.
kunjd n. 'kännedom' med urspr. p. Samma är ock förhållan-
det med adj. kunpa- 'härstammande': jfr dess gramm. växelf.
hunöd- = find. jätä . p]n mot betoningen i kunpa- svarande
rotvokalism är bevarad i germ. kinprn- (fht. kind), medan å
andra sidan germ. kinöd- i fs. kind påvärkats af kunöå . —
Adjektiven ijerp^a- och laipm- ha äfven användning som substan-
tiv, af hvilka åtminstone det senare (med bet. 'lidande'), kanske
också det förra (jfr ags. lueorö 'ransom, rederaption, honour,
1) Jfr äfven fht. lialda mht. nht. lialde f. «. '^hal-po)
Bergabhang , som från början kan vara ett nom. act. (jfr nsv.
utsprång, ty. -ahhang) och i sådan händelse bar regelbunden
aksent, hvilken analogice kan ha öfvergått till ptc.
354
dignity') iirspr. är ett nom. act., en funktion, som förklarar
rotbetoningen; med germ. laljm- jämföre man gr. (Hesych.)
Xoitöq' Xotfiög ('pest, farsot'), hvilket, i fall formen är o-stam
och tillförlitlig, skulle bevara den för adj. i fråga väntade
suffixbetoningen. — För adj. stinjm- (i fall a-stam, utora-
nord. blott ags. stiö?) fattas hvarje förklaringsgrund. Ordets
grundbetydelse osäker.
I fråga om de substantiviska io- (tä-) stammarna är
gränsen mellan ursprungliga nomina agentis och nom. act.
ofta svår att bestämma, då de senare ej sällan undergått
betydelsenyanseringar, som gifva dem skenet af nomina agen-
tis *). Af de oxytonerade bildningarna äro flertalet (se of-
van) substantiverade particip. Otvetydiga nomina act. äro
snudd- eg. 'skyndsamhet, brådska', simöd- 'simning', möda-
eg. 'häftig sinnesrörelse, uppbrusning', ^undö 'strid', af hvilka
snudd- ock gundö mottagit suffixbetoning från motsvarande
former i adjektivisk funktion (nom. ag. ags. snud adj., find.
hatd ptc. urzlö-): fno.-isl. (Eg. Vgf.
Fr.2) Jju7T 'siccus', fsv. (Rqv. II) Jjorr: J)0rr, Jnrr (bägge af
*pyrr)f fda. (Molb.) thyr, thor, thiur (eg. thy7\- ntr. thiurf^)),
Germ, motsvarigheter föreligga i got. Jjciursus, ags. dyrre, fs.
thurri, fht. durri mht. dilrre nht. durr, äfvensom en utom-
germ, i find, trsu- 'gierig, lechsend'. Till ieu. roten ters- i
find. trsyati 'durstet', gr. rsgaofiai 'werde trocken', got.
gcipairsan 'verdorren', fno. perra 'trocknen' o. s. v. Se t. ex.
Fick, Wb.* I. 61, 225, 444.
ieu. *pelu-, urg. '*felu-: fno.-isl. fiol adv. 'mycket' före-
1) Jfr Brugmann, Grundr, II. 293, 298, 1.2 171, 176, Fick,
Wb,* II, 128.
2) Noreen, P. Grundr, 1.2 p. 593,
361
kommer blott som förra led i sammansatta ord; jfr å östnord.
språkområde fgutn. fiel kunnuger 'mångkunnig'. Ordet äger
paralleller å germansk botten i got. filu, ags. feolu, firis. fel^
fs. fht. fila, neutr. af ett adj. '^felu-s, identiskt med fir. irmycket'
och afljudande å ena sidan med ieu. -^pdlu-, uppvisadt i find.
imrä-, av. pouru-. fpers. paru-, gr. sxoXXoi 'många' « *^oho-
<;^*^oXfio- på grund af femin. stammen ''^^roXfm (-, urg. ^suötu-: *suötia fno.-isl. (Eg. Vgf.
Fr.2) såtr, fsv. (Rqv. III, VI.) s&ter i), nsv. söt, nda. söd. Ett
spår af en oomljudd biform söt- är bevaradt i nord. mans-
namnet isl. Söte, fsv. Sothe, fda. /Sofi (jfr fda. kvinnonamnet
Séftfs), som synes vara en lämning af en gammal sammansatt
nominalbildning med motsvarighet i grek. namn, innehållande
adj. i^öv- 2). Altså eg. nom. sg. isl. *sutr fsv. fda. *söfe>-
(*siuötii-), ack. sg. S0ta7i (^'swotia-) o. s. v., en formväxling
som utjämnades till förmån för adj.:s omljudda kasus. A
västgerm. språkområde möter samma adj. i fht. suozi (siuuozi),
SS. adv. suoze smtote, fs. sivöti, ndl. zoet, ags. sicéte (engl.
siueet): sivot- i adv. s/cdte, siröt-lic o. a. smss. Gotiskan upp-
visar formen suts ^) (suts n. sg. m. I. Timot. III. 3, sutja a.
^) Söderwall uppför under tvekan ett adj. sotter Ijuf, behaglig,
skön' i stöd af supcrlativformen SOftast (för SÖtilsf?), Cod. Bildsten. 259.
''^) Se Lundgren, Uppsalastudier p. 18 f.
^) Enl. J. Schraidt, K. Z. XXVI. 380 vore formen Suts den
riktigare. Lång staravokal antages af bl. a. E. Bernhardt, Die got.
Bibel des Vnlfila, Uhlenbeck, Et. Wbch, Streitberg. Urg. Gr. p. 177,
Sistsagde förf., liksom redan tidigare Kahle, Zur Entwicklung der
konson. Dekl. p. 3 (jfr Osthoff, Literär. Oentralbl. årg. 1876 p.
180), antager, visserligen med någon tvekan, formen vara uppkommen
genom Ijudlagsenlig ?<-synkope af förgot. *SUtu-S. Äfven ora stam-
vokalens supponerade långa kvantitet vore riktig, är formens tydning
som le-stam otillfredsställande. Som bekant har Kock, Beitr. XXI.
429, på ett öfvertygande sätt ådagalagt oriktigheten i den formule-
ring af den got. utljndslagen för IC, som gifvits af Hirt, Idg. Forsch.
I. 216, och Streitberg, Urg. Gramm. p. 177, en formulering, enl.
hvilken II Ijudlagsenligt skulle bortfalla i alla 2-stafviga 4<-stammar
med lång rotstafvelse. Enligt Kock bortfaller U hos så beskaffade
ord endast i absolut utljud (jfr got. tagr : gr. ödxQV), kvarstår
däremot om det skyddas af konsonant, såsom fallet är hos maskulina,
feminina och adjektiviska It-stammar. Hos de sistnämda förekom-
mer emellertid äfven former sädana som hcivdu (neutr.), hvari M-et
Ijudlagsenligt bort bortfalla. Att synkopen här uteblifvit beror, ss.
Kock med rätta antager, på systemtvång (jfr mask. o. fem. luirdus
etc). Jfr van Helten, Beitr. XXL 476 f., Hirt, ib. XXII. 223 ff.,
Brngmann, Grundr. I.- p. 929.
364
sg. f. ib. II. 2, jfr un-suti n. (?) 'Unriihe, Aufruhr' i un-sutjam
II. Kor. VI. 5) 'angeiiehm, behagiich, ruhig' med afvikande
svag rotvokalism och öfvergång till /a-deklination i likhet
med de västgerra. och nord. formerna. Utomgerm. paralleller:
find. suudii- 'söf, gr. ridvq, dor, ådvc, lat. suävis (*suädvis);
jfr gäll. svadu i Svadu-genus och Svadu-rlx. ir. Sadb, Sadhbh,
kvinnonamn (urkelt. svadu- 'siiss', Fick, Wbch* II. 321). Till
grund ligger roten i lat. suadere 'tiberreden', gr. ^öofiai 7reue
miclf , ^dovvj 'Lust"*, find. svUdate 'ist erfreut, geniesst'. Se
Schade, Wbch2 898 a, Fick, Wbch* L 152, 340, 577, Kluge,
Wbch^ 'siiss'' o. s. v.
ieu. ''"sneru-, urg. *snä'ru-: "^snä^rw-: fno-.isl. (Eg. Vgf.
Fr.2) siidrr 'tung, besvserende, besvseret', fsv. (Sdw.) sivur
'tung, grof, stark, stor, svår, häftig m. m.', nsv. svår, fda.
(Lund) sivär, nda. svar, svcer. I nno. diall. förekommer en-
dast en 2-omljudd form svcer 1) 'svaär, haard, heftig', 2) Mroi,
meget stor', och härmed öfverensstämmer sv. dial. (Rz) svär
'tung, stor'. Nda. uppvisar tvänne former svar och svcer,
hvilken sistnämda af Jessen, Et. Ordb., antages vara tyskt
lån, något som med hänsyn till ofvan anförda parallellformer är
osäkert. Denna nordiska formväxling låter redan i ock för
sig förmoda en till grund liggande gammal t<-stam, ett
antagande som äfven finner stöd i adj.:s motsvarigheter
i västgerm. språk: jfr fht. sivrxr: siväri, mht. sivur: swiJ/re
nht. schwer (adv. fht. swäro), fs. swär: siväri, ags. sicär(e),
siufh', swére (adv. sivdre: swcére). Got. uppvisar adj. s^rers
'geehrt, wert', hvilket trots sin afvikande betydelse (jfr nsv.
vikt, viktig) och sin afvikande a- stams flexion (Phil. II.
29: pans sivaleikans siverans hdbaip)^) väl bör förbin-
das med ifrågavarande *swt (ofvan) ^). Jfr med
öfvergång till ;/6i?2-stam fno.-isl. fletia f. 'Tale hvorved man
rober en Daarskab eller seger at bedrage andre'. Å utom-
iiord. språkmark återfinnes ordet som adj. i fht. flaz, mengl.
nengl. flat 'flach, platf samt som substantiverad ;a-stam i
fht. fluzzi flezzi, fs. fletti flet, ags. fldt stn. 'Fussboden, Tennc,
Hausflur, Halle m. m.' En utomgerm. rotform jiat/- är ej
uppvisad, om ej möjligen i fksl. ])loskH vy . 'ploslcij "" ^aX, platt',
hvari ett rotutljudande d kunde ha bortfallit. Med nasalinfix
föreligger den i flatr o. s. v. ingående roten enligt Persson,
Wurzelerw. p. 43 Nachträge, i fir. land lann 'Fläche, freier
Platz', lann 'lamina', lett. j?tonc?^i 'ausbreiten'; plan-d-: flatr
= lit. plantii: platus 'bred'. Vid sidan häraf gå de likbety-
1) Se Thomsen, EinBuss p. 149, Hellquist, Arkiv VII. 7 f.
(o där cit. lit.), Noreen, P. Grnndr. I.^ p. 608.
373
dande rotvariaiittM^na ^iai- och plath ; se ang. denna ord-
grupp Schade, Wbch^ 204 a, Persson, Wz. p. 43, Hellquist,
Arkiv. VII. 8 not Noreen, Urg. Lautl. p. 189, Tamm, Et.
Sv. O. 'tlat\ Kluge, Wbch^ 'Fladen'.
urg. *fashi-: *fast>ö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) fastr 1)
'fast, ubevaegelig', 2) 'bunden, ufri', 3j 'uafbrudt', 4) 'besta;i-
ende, ved Magt\ 5) 'stserk, kraftig', 6) 'paaholden'; fsv.
(Sclil. Sdw.) faster 'fast, stark, häftig', da. fast. Dessa nord.
former synas alhi tillhöra en a-stam. Men enligt Lundgren,
Uppsalastudier p. 15 iT., ingår samma adj. som senare led i
ett flertal fsv. mansnanm på -faster -fcester, en växling hvil-
ken L, i stöd af fht. fasti festi nht. fest (jfr däremot fht.
adv. fasto samt fs. fast, ags. fcvat) återför på gammal ?t dek-
lination. Samma antagande finner man för de västgermanska
formernas vidkommande redan hos Kluge, Nom. Stamml).^ §
181, Wbch 'fest': jfr äfven Tamm, Et. Sv. O. 'fast', Streit-
berg, Urg. Gr. p. 274. Otvetydiga lämningar af adjektivets
tidigare ?(-stamsflexion bevara Frösöstenens (i Jämtland) gen.
Kupfastar d. ä. Oudfastar, hvilken ligger till grund för
den vanliga, från a-dekl. hos fsv. faster afvikande genitiv-
formen -fasta i fsv. namn ^), samt fsv. (runsv.) namnformen
Uifostr d. ä. Wéfostr med «-omljud (det yngre -faster ist. f.
^-foster efter gen. -fastar ofvan) '^). Från adjektivets i fråga
?a-stamsform härröra ytterligare substantiveringarna fno.-isl.
festr f. 'band', fsv. f(tst f. 3) <; *fastw- (jfr fno.-isl. ÄcrcV f.
(van), pl.) ',r
0: Ko som melker uden at vsere drsegtig, geldneyti 'goldt
Hornkvaeg' samt afledningarna gelda vb. 'gilde, kastrere'.
geldingr 1) 'Gilding', 2) 'Bede, kastreret Vaeder", 3) 'Gjeldoxe';
nno. dial. gjeld 'gold' jämte sammanss. och afledningar; fsv.
(Sdw.) galder, ä. fsv. stam gald- 'ofruktsam', jfr sammanss.
gcdnöt u. 'gallko', galdviper m. 'trä som ej bär frukt' (Schl.),
nsv. gäll d. s. (i dial. äfven gåll) nästan blott i smss., ss.
gallblomma, -hampa, -humle, -hö7ia, -ko; ä. da. (Kalk.) gold
(*gald) 'barnles, ude af Stånd til at feåe, jfr goldes 'blive
tom/ om Kvindebryster', nda. gold. Å utomnordisk botten
motsvara fht. mht. galt, nht. gelt "keine Milch gebend, un-
fruchtbar', mit. gelde d. s. Den nord. växlingen galder gold:
geldr har förklarats bero af äldre w-stamsflexion redan af
Noreen, Sv. Landsm. I. 692^), Aisl. Gr.^ § 353, anm. 1.
Härför tala i sin mån äfven de västgerm. växelformerna.
I etymologiskt hänseende är adj. förmodligen besläktadt med
got. gilpa f. 'skära, lie' af en förgerm. rot gholt- ghelt- 'skära',
som äfven kan ingå i nsv. galt, urspr. betydande 'snöpt
(han-)svin' (t af förgerm. tn). Se Tamm. Et. Sv. O. 203 2).
urg. ''starJcu-, '■^-starkiö-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) sterkr (ack.
-jan) \st8erk, kraftig, stor, anseelig', jfr hos Egilss. sms.
hug-starkr 'animo forti' (Kormakss. 3, 8); kv . (Sch\.) stärker
'styf, stark', (Sdw.) stärker (stwrk) 'stel, styf, fast, stark, kraf-
tig m. m.', fda. (Lund) stark, (Kalk.) sta^rk. I västgernj.
språk motsvara fht. stare (och starah) 'stark, kraftig, gross',
^) Jfr Söderberg, Forngutnisk ljudlära p. 12.
2) Äldre tolkniugsförslag hos Schade, Wbch^ 255 a; jfr äfven
Kluge, Wbch^ 'gelt'.
377
mht. stare (och starch) = fs. stark, ndl. sterlc, ags. stearc,
engl. starJc. Den nordiska växlingen mellan oraljudd och oni-
Ijudslös form talar för gammal w-stamsformation, så redan
enl. Noreen, Sv. Landsm. I. 692, Aisl. Gr.'^ § 353, anm. 1.
Med annat afljudsstadium hör hit isl. styrhr 'stark' med aku-
sativerna sti/rJcian och styrhuan, livilken senare nämda form
väl är en kontaminationsbildning mellan styrJcian och ett
*sturlcuan, d. ä. förutsätter en gammal t<-stam *sturku-: nom.
sg. f. *sturk>fl; jfr isl. styrhr m., fsv. styrker m. = nsv. styrka
f., isl. styrhja = nsv. styrka vb. Under denna afijiidsform
ingår germ. roten stark- vidare i got. yastaurknan 'vertrock-
nen', fht. storkanen 'starr, hart werden', isl. storkna 'stivne
(om hvad der for har vaeret flydende'), nsv. storkna. Å utom-
germansk botten är npers. suturg (*stfga-) 'stark' urbesläk-
tadt. Vårt adjektivs grundbetydelse torde vara 'starr, stel,
styf ; jfr ännu sv. dial. (Rz) starkna 1) 'stelna, om det som
förut varit flytande', 2) 'frysa tilP, hvarför etymologiskt sam-
band torde äga rum äfven med lit. stregti 'er.starren, zu Eis
frieren' (jfr lett. stringt 'stramm werden, verdorren, vertrock-
nen'). Se Schade, Wbch^ 87G a, Kluge, Wbch"' 'stark', Uh-
lenbeck, Et. Wbch 57.
urg. *stran$u-, '^stran.^lö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^)
strangr 1) 'heftig, voldsom\ 2) 'uboielig, gjenstridig', 3)'streng,
haard\ 4) 'haard, besvjerlig'; fsv. (Sdw.) stranger 'styf, hård,
sträf, barsk, styfsint, gensträfvig, grym, häftig, våldsam, sträng,
obeveklig; stark, mäktig, framstående'; härjämte uppger Sdw.
ett fsv. adj. stranger, som möjligen beror på lågtyskt infly-
tande. I nno. diall. förekomma enl. Aas. växelformerna sträng
och streng, en omständighet hvilken stäld i samband med
en analog växling i västgerm. språk ^), ags. stroyi;^, stren^e.
^) Se Sievers, Ags. Gr.^ § 303, anm. 2, Kluge, Nom. Stamrab.
181.
378
fs. sträng, fht, strengi (jfr däremot adv. strango, mht. stränge),
milt. strenge, nht. 5^re?2r/, häntyder pä äldre t<-stamsflexion.
I fråga om sin etymologi förbindes adj. vanligen med subst.
fno.-isl. strengr m., fht. sträng m., ndl. streng, ags. strenp^
engl. string 'sträck, rem\ Å utomgermansk botten hör
denna ordgrupp möjligen samman med lat. stringere 'straif
anziehen', lett. stringt "straram werden , strängs 'mutig, frisch"*
(Leskien, Der Abl. d. Wurzelsilb. i. Lit. 347), jfr Kluge,
Wbch^ 'Sträng, 'streng'. Fick, Wbch* I. 571 förbinder med
gr. argécfM, orQocfog, argcuftjvai, af en ieu. rot stregh- strengh-
'drehen'. Äfven andra tolkningar äro möjliga, se Zupitza,
Gutturale 180.
urg. "^hnmuicu-, *hna>iw-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr."^) hnoggr
'sparsora, knap, karrig', nno. dial. (Aas.) n0gg 'frygtsom, for-
sagt, smaalig, karrig, (Ross) knap', hvarmed nno, negg 'lugg-
sliten' äfven bör sammanhållas. Denna form med såväl
i- som ?t-omljud hänvisar på en nordisk grundf. ^hnagg-
luia, hvilken å östnordisk botten företrädes af ä. nsv.
(Lind: Svänsk o. tysk Ordbok, 1749) nägg 'svag', äfven nsv.
dial. nägg 'knapp, kort' (Uppland), Fårömålets neggur 'hus-
hållsaktig'. Adjektivets nord. w-stamsform '^hnaggwu- har
å västnordisk botten gifvit upphof åt nno. dial. nogg (= fno.
*hnoggr) 'neieseende, akkurat' Ross (? och nno. dial. 7iauir
'knap, knibende, girig^) samt å östnordisk botten åt nsv. dial.
(Rz) nagg 1) 'skarp, mycket hvass', 2) 'snål, njugg', möjligen
äfven åt nsv. dial. (Rz) nugger (i fall af fsv. "^iiogger ~
*h7iogg-) 'njugg, snål'. Å utomnord. mark motsvara ags.
hnéaw 'karg, geizig', mt. och y. mht. nou, nu (fl. noimer,
näiuer) o. nouive, näwe 'enge, genau, sorgfältig', adv. nouwe
nauue 'auf genaue, sorgfältige Weise, knapp, kaum^ mit.
nouive 'enge, schmal, knapp, geringe, genau, fein, schlau, ver-
traut'. adv. nomre neuwe 'mit genauer Not, kaum', mndl.
379
nautve, nndl. naauic atlj. o. adv. ^enge, genau, karg": från
8. årh.:s flit. härrör ett adv. nauivlgo "^naviter, genau' till ett
fht. adj. *nau7Vig (afl. på -Ig). — Som etymon för ifråga-
varande adj. har man att betrakta ieu. roten kneu- i gr.
xvv(o 'schabe', xvvog 'Krätze', xpooc 'Reiben des Rades', fno.-
isl. hnpggua, nsv. nagga 'slå, stöta\ se Johansson, Beitr.
XIV. o38 ff, Persson, Wurzelerw. p. 134, Fick, Wbch* 1.
391. Grundbetydelsen är dels passiv 'geschabt, gekratzt,
gescharrt', hvaraf 'sliten, nött, kort, knapp, svag', dels aktiv
*schabend, schrapend, kratzend, schneidend', hvilkeu senare
förklarar å ena sidan begreppsnyanserna 'skarp, hvass, skarp-
synt' och å andra sidan 'girig, snål' (jfr t. ex. gnidare d. s. :
vb. gnida).
Vid sidan af de ofvan anförda nsv. formerna af adj.
*hnaggwu- förekommer ett nsv. njugg 'snål, girig'. På grund
af s^iu brytningsdiftong måste detta afsöndras från de före-
nämda och har numera af Noreen, Achw. Gr. § 127, i för-
klarats som gammal atlj udsf orm till isl. hnoggr, ags. hnéair
o. s. v., tillkommen genom fsv. brytning af ett kort g till
iu. Det sålunda erhållna fsv. *nygger återför jag på äldre
*hnuggnia — i betraktande af isl. hnugg-hent adj. ntr., en
i Sn. Eddans Håttatal v. 75 förekommande benämning på ett
slags apokoperande värsslag. Förra leden i denna sms.
kan representera ?t-stamsformen *hnuggivu- till det anförda
*hnuggicia-. Det tvetydiga nsv. diul. nugger oninämdes
ofvan. Samma svaga afljudsstadium föreligger i isl. ptc. prat.
hnugginn (Grimnismål 51) till stv. hnoggua (hnyggia) 'slaa,
st0de' ; iutr. 'stode an, snuble, i moralsk Betydning' (äf ven 'skille
en af med noget'). Man jämföre äfven no. dial. nugga 'gnide,
skubbe'. nugg 'Gniden, Skraben'. noggen 'gnedeu, skuret, be-
skadiget, ved Gnidning', ptc. till no. dial. ny gg ja 'stode,
skubbe, guide' {■= isl. hnyggia). Nsv. dial. (Rz) nugg m.
380
'spetsig stör att därmed stöta hål i jorden på ett svedjeland',
imgga 'med en sådan stör göra hål i ett svedjeland för att
där så råg', nugga f. 'en med knifsudd eller annat hvasst
redskap gjord punkt' äro med hänsyn till stamvokalen tve-
tydiga (jfr adj. nugger ofv.).
urg. -""hadu-, '^rdiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) håll 1)
'glat, slibrig saa at Fod eller Haand glider derpaa uden at
kunne faa Feeste eller Tag', 2) 'listig, svigefiild'; fsv. (Sdw.)
häl d. s., nsv. hal. Å utomnordiskt område motsvara med
/a-stamsform fht. häli, mht, häle, Är?Ze, M^Kverhehlend; ver-
hohlen, verborgen: heimlich schleifend öder schliipfend, schliipf-
rig, glatt', ags. on-héle 'secret, hidden'. Till fht. fs. ags,
helan stv. 'verhehlen verbergen'.
urg. Hä^gu-, Hflisiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.'^) Idgr 'lav
af Stilling i Rummet, ringe, uansenlig m. m.', fsv. (Schl.)
lUgher, fda. (Lund) lägh d. s. Med samma betydelse mot-
svarar å västgerm. språkmark mht. hTge 'flach'. Denna sena
/a-stamsform är i och för sig icke fullt beviskraftig, då for-
men möjligen kunde vara en till /«-deklination öfvergången
a-stam, Man jämföre emellertid gr. (Homeros) >l«x«« 'tlaeh',
på grund hvaraf Fick, Wbch* I. 531 förutsätter en förlorad
?t-stam Haghu-s, afljudsforni till Idgr. Angående afljudsföre-
teelser bland w-adjektiven utförligare i det följ. Adj. i fråga
hör till roten legh- 'ligga'. Jfr verbaladjektivet isl, hrgr o.
s. v. kap. II. p. 99 (adj. med /o-suffix).
En M-stam synes äfven adj. fno.-isl. smdr, fsv. fda.
smär 'liten' ha varit. Ordet föreligger som lån i lappskan:
norsk-1. smavva 'liten' (Tiiomsen, Einfluss p. 78), rysk-1.
mahv (attributift), mabvaz (predikatift), Lule-1. smävve (ined.),
smävva (attr.). På grund af dessa former uppkonstrue-
rar Wiklund, Die nordischen lehnwörter in den russisch-
381
lappischeii dialekten p. 152 (= Journal de la Société finno-
ougrienne, år 1892), en urnordisk grdf. smäivi-; för anta-
gandet af /a-stamsforni finner han ett stöd i fht. smnhi ' liten'.
För att emellertid kunna förbinda ett urnord. smäivi- med
de oomljudda nord. formerna (isl. smur o. s. v.), hvilka för
sin del, som låugstafviga, utesluta antagandet af /a-deklina-
tion, nödgas man förutsätta en till grund liggande «<-stam
med ty åtföljande /a-stamsböjning i en del kasus. Ett lappskt
smävva kan enligt lappska ljudförhållanden (se Thomsen, Ein-
tluss pp. 96 f., 102 f., Wiklund, Entwurf ciner urlappischen Laut-
lehre p. 54) i själfva värket äfven representera urn. "^sniäiru-.
Som urgern). grundform för ofvan deducerade w-stamsadjektiv
antar jag "^srtKehu-, ^smCehlp {— fht. smähij med en gram-
matisk växelform "^smnin (*sm(l\^in) n. sg. f. (= urnord.
*smäwi-), jfr got. magus 'gosse': mawi (^ma.^tn) 'flicka'. Isl.
srndr o. s. v., hvilket faktiskt flekterar som «-stam, kan åter-
föras på ett urg. *sw(eliu- el. ^smuini-, sistsagda form — i
fall den existerat. — uppkommen genom kontamination mel-
lan *smä'hii- och ^smunä. Adj. företer således spår af ur-
germ. ocli ieu. aksentväxling, i fråga om hvars förklaring jag
hänvisar till det följande. Etymologiskt samband antages
med gr. fiaxsdvög 'schlank', /uccaquc, lat. macer, fht. magar,
isl. magr 'mager ^).
urg. *hairsU', *hairsiö-: fno.-isl. hdss 'hes' (häraf hrési
f. 'heshet') nno. dial. Aas, haas d. s. (ha^sa f. 'heshet'), nsv.
dial. Rz. hås, Pedersöre-Purmo häs -) d. s. (jfr msv. Sdw.
hwsce f. 'heshet 1 gg, nsv. dial. (Gamlakarleby) JuJ-so d. s.),
ä. da. (Kalk.) Ms 'hes' (jfr håshed, hcése = isl. hési msv.
hCesce), nda. hces, jfr hceshed, hcesUcesende 'som puster efter
1) Se t. ex. Schade, Wbch^ 828 b, Xoreen, Urg. Lantl. 207.
^) Vendel], Ordb. öfver Pedersöre- Pnrmo-målet p. 129.
382
Aandon af en stark Bevsegelse', vb. hmse 'puste stakaandet*
(Moth), nda. dial (Feilberg: Bidr. til en ordb. över jyske
almuesmål p. 734) Jws, hwcrs^), hos d. s. Ofvan anförda
nordiska adjektivformer synas ursprungligen ha ägt en all-
männare betydelse af 'torkad, skroflig, ojämn, sträf , att döma
nämligen af nno. dial. (Ross) haas 'ru, uglat, skrubbet"" (om
händer, här m. m.), nsv. dial. (Rz) has 'sträf, om ull" 2).
Under särskilda betydelsenyanseringar synes väsentligen detta
adj. gifvit upphof åt följande afledningar: nno. dial. Juesa f.
'Torhed, Torke isaer af långvarig Blaest' (från vissa diall. upp-
gifvet under formen heese samt hce(r)se „med ett tykt 5" i
hcB(r)se vind, hce(r)seveer, noorahce(r)se), hcesor f. pl. 'spruk-
ken Hud, isser paa U^Buderne', hcesen 1) 'om Hud: tor, ru og
bristende', 2) 'tor og spred af megen tor Blaest, om Halm og
Ho', hcpsutt 'fuld af smaa Sprsekker og Ujaevnheder"; Jims m.,
heser 111. 'en svag tor, kjolig Luftström', luvsa heesä (Tele-
marken heise) 1) 'puste, stonne' (jfr särskildt talesättet hmse
aa kvmse 0: tale blsesende og hvsesende, hviskende), 2) 'gjen •
nemblsese, fortorre', 3) 'fortorres af Bisest', 4) 'blsese tort og
noget koldt', 5) 'optoe, om Vind' (heesvind 'Tövind'), nsv.
dial. (Rz) h(8sa vb. = no. Juesa 1. och 2. (ofvan).
Jämsides med ofvan berörda adj. isl. Jiäss, nsv. Jiås
Jiäs, ä. da. Jiås, nda. Jices förekomma emellertid med samma
betydelse ('hes') msv. (Ödw.) JiTs 'dof, sträf, om ljud' (jfr Jiesa
f. 'heshet', Jiesna 'blifva hes'), n&v. Jies, ä. da. (Kalk.) Jieess,
^) Formen JlfOCeS beror på anslutning till nda. vb. JllVCBS
Jiwes f= Jurs Jies) 1) 'om vinden, der suser', 2) 'tale baest el.
hviskende' (Feilberg), jfr nno. Aas. Jcvmsa 'hvaese, puste', fno.
Jiuésa d. 8.
2) I fråga om denna betydelseutveckling hänvisar jag (i an-
slutn. till Ross.) till no. dial. Iierkjen, som betyder 'hiuderlig for-
medelst Ruhcd , men äfven mat og ru i Stemmen .
383
växelformer hvilka vinna sin förklaring, om de ställas i för-
bindelse med sina släktingar i öfriga germanska språk. Re-
dan Kock, Arkiv IX. 165 f., har i stöd af adjektivets i fråga
iitomnordiska motsvariglieter antagit en till grund liggande
urgerm. stam *ha/rs-, hvari rs dels kvarstått (jfr mengl.
hprse, nengl. Iioarse 'hes', mndl. heersch, nht. dial, heser d. s.),
dels under vissa (okända) förhållanden öfvergått till ss, hvil-
ket på vanligt sätt efter diftong blifvit s: jfr fht. heis heisi,
mht. heis heise, nht. heise^- (med vidfogning af det vanliga
adj.-suff. -r- i bitter, lauter mager etc), ags. Juls, mengl.
hose. k nordisk språkbotten gaf urg. Iiairs- Ijudlagsenligt
härs-, men genom inflytande från växelformen *hais- (: msv.
nsv. hes, ä. da. heess, jfr växlingen meng. horse: hose, mndl.
heersch: heesch) aflägsnades r i härs och man erhöll stam-
formen hus. —
Med en modifiering återfinnes samma förklaring hos
Zupitza, Guttur. 52. I urg. *hairsa- (en af Z. uppförd
stamform, som livad det supponerade a-suffixet vidkommer
ej kan vara riktig) försvann r-ljudet, antar Z., i de sär-
skilda dialekterna på olika tider. I fht. måste r i vissa
dialekter redan tidigt ha försvunnit, förrän nämligen urg. ai
framför r öfvergått till e, likasom r-ljudet äfven i vissa nor-
diska dialekter, de hvilka bevara stamformen hais-, måste
bortfallit före utvecklingen af urg. ai ^ ä frf. r. Nht.
heischer är en kontaminationsform mellan heiser och dial.
heser, hvari r bortfallit först efter att ha afficierat det föl-
jande 5-ljudets artikulation (jfr nht. arsch, har sch: mht. ars
resp. härs etc). I nordiska växelformen hä(r)s- däremot
försvann r först efter denna ljudutveckling, som för öfrigt
tillhör en senare, likvisst samnordisk språkperiod, att döma
af att t. ex fi. lånordet sairas (= isl. sdrr) ännu bevarar
den ursprungliga diftongen. I vissa nyno. dialekter har r
384
kvarstått ända in i nyare tid, något som synes undgått
såväl Kock som Zupitza; man jämföre nämligen det af
mig ofvan anförda nno. hce^-Jse (med alveolart s, jfr nht.
dial. htser), hvilket icke kan afsöndras från ifrågavarande
ordgrupp. Genom påvisandet af en nordisk form med spår
af det urspr. r-ljudet, synes mig den supponerade utvecklin-
gen af nord. hus- från urg. *hairs- höjd öfver alt tvifvel.
Ordgruppen saknar säkra anknytningar i utomgerm.
språk. Kocks sammanställning (o. a. st.) med lat. hlrtus
lursutus 'luden, raggig, borstig' är dock i och för sig möjlig
(jfr särskildt nno. haas 'ru, uglat, skrubbet', äfven om hår,
samt lat. comce hirsutw, Ovidius). Ett annat tolkningsförslag
har framstälts af G. Meyer, Et. VVbch d. alb. Spr. 308 i).
Hvad adjektivets i fråga afledningssuffix vidkommer,
synes mig n-stamsformation sannolik. Härför tala å nordisk
språkbotten växelformerna isl. häss, ä. da. hås, nsv. hås: nda.
h(us (jfr jutl. hws jämte hos), nsv. dial. häs, å västgermansk
mark fht. hets: heisi, mht. heis: heise '-). Mengl. hose horse
(: ags. hds) däremot innehåller väl ett vanligt mengl. sekun-
därt ändelse -e ■^).
Osäkrare är, huruvida äfven följande tvänne adjektiv
skola hänföras till denna tlexionsklass:
urg. *äuru-, *duriö-: Fsv. adv, durligha (Didrikssaga
245) = dyrligha 'dyrt, dyrbart, härligt, förträftligt' återgår
sannolikt på ett fsv. adj. "dur, motsvarande mit. dur(e) Svert-
voll, herrlich, vornehm', ndl. diiur. I afijudsförhållande här-
^) Äldre tolkningar meddela Schade, Wbch^ 382 b, Grimm^
Deutsches Wbch 897 a. Falk, Arkiv VI. 114 not, Klnge, Wbch^
heis, Noreen, Urg. Lautl. 144.
2) I och för sig betraktade kunna de högtyska ? formerna
äfven återgå på en urspr. tt-stam med sekundärt antagen (irt-flexion.
3) Jfr Kluge, P. Grundr. I. 894.
385
med stå fht. tiuri, ags. déore, isl. d/',rr, fsv. nsv. dyr, da.
dy}' (jfr det från nordiskan inlånade fi. tiuris, senare tyyris).
Fsv. durliyha kan i och för sig bero på lågtyskt inflytande,
men för en fsv. adjektivform "^'dUr talar emellertid Deger-
forsmålets neutrala form dnrt, som förekommer jämsides med
mask. dyr. Denna formväxling återför Noreen Arkiv VI. 378
f. på gammal w-stamstiexion. — Atijudsformen dur- uppträ
der å västgermansk botten ännu i följande afledningar: nht.
dauern, mht. turen opers. mich turet ein diny (eines dinges)
o: mir ist etwas kostbar, teuer, mengl. douren 'Schmerz
cniptinden'. fs. durlik, mit. durhar 'kostbar', mht. tur 'VVert-
schätzuDg', untrir(e) (mich nimt u. eines dinges o: ich lege
auf etvas keinen Wert), fht. unturllcho undurllcho adv. 'ohne
grossen Wert worauf zu legen, mit Geringschätzigkeit'. Or-
dets etymon för öfrigt okändt; se Kluge, Wbch*^ 'dauern-',
'teuer'. Tamm, Et. Sv. O. 'Dyr'.
urg. ^spahu-, *s})<éhic>-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) 82)«r 'spaa-
ende. som forudsiger Fremtidens llaendelser'; fsv. (Schl. Sdw.)
spär, forespär, ä. da. (Kalk.) forspå d. s. Former efter ia-
fiexionen äru uppvisade i fht. fs. siyähi, mht. spcehe 'klug,
geschickt', jfr fht. spähldiho adv., fs. spöhl:c adj., spuhlleo,
adv., spährort 'kluges Wort', sammansättningar hvilka kunna
innehålla den ursprungliga zt-stamsformen af detta adj. Or-
dets etymon är att söka i ieu. roten spek- 'se' i fht. speha
'Untersuchung', spehön, mht. spéken, nht. spähen, lat. speculiim,
conspicio, adspectus, find. spag- 'se'. Se Schade, Wbch^ 849
a, Kluge, Wbch^ 'spähen'. —
I nedanstående adjektivbildningar uppträder t^-suffixet i
förening med afledningskonsonant:
urg. "^hnapjpu-, ""linappiö- (ieu. '^knab-nu-, "^knab-niö-) :
fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) hneppr 'knap, ringe, af lidet Omfång
eller Vaerd', jfr vb. hneppa (pt) 'klemme, trsenge' samt nno.
\
386
dial. neppa (= isl. hneppa), neppeleg 1) 'net', 2) 'lidt snerpef,
neppen 'pyntelig, som passer vol paa sig selv' (Ross); fsv.
(Sdw.) 7ia2)per ncepper 'knapp, sparsam, trång', nsv. dial. (Rz)
napper napp napp 1) 'knapp, svår', 2) 'sparsam'; nda. nap
'karg, noga' (föga brukligt som adj.), adv. i förb. knap og
nap 'nätt upp, med möda', nepp)e adv. 'näppeligen, knapt, med
möda'. Etymologiskt samhöriga med detta adj. äro följande
nordiska adjektivformer med begynnande hn-, hvilka äro
kända blott från nyare språkperioder: nno. dial. (Aas.) knapp
1) 'knap, träng, liden, neppe', 2) 'sparsam, karrig', 3) 'kort,
lot at blive fserdig med', 4) 'rask, hurtig, behaendig i Arbeide',
5) 'net, vakker, vel afpasset, om Redskaber'; nsv. knapp
'otillräcklig', dialektiskt (Rz) äfven i betydelserna 'hastig,
snabb', samt 'stark, styf, stel'; ä. da. (Kalk.) hiap 1) 'rask,
bevsegelig', 2) 'let til at blive vred', nda. knap 1) 'snever,
träng, utilstrsekkelig, indskranket', 2) 'paaholden, gierrig'.
Dessa former med kn- ha nämligen uppkommit i en sam-
mansättning med prefixet ga-: *^(a)h7iapp-, hvari 5 + hn-
Ijudlagsenligt ledde till ljudförbindelsen gn-, och härstamma
närmast från sådana nordiska dialekter, där gn- blef kii-.
Till utbredningen af ifrågavarande former har sannolikt äfven
ett lågtyskt inflytande bidragit: man jämföre It. knapp 'knapp'^
sedermera inlånadt i nyhögtyskan ^), samt ndl. knap, mndl.
gnap knap 'knapp'. Äfven dessa utomnordiska former låta
förklara sig ur en adjektivbildning *sahnapp-, alldenstund
ljudutvecklingen gn- > hh- är känd från såväl lågtyskan, där
den är begränsad till vissa dialekter, som nederländskan, där
den är allmän '^).
Den hos adj. i fråga framträdande växlingen mellan
1) Se Kluge, Wbch^ 'knapp'.
2) Se Wadstein, Idg. Forsch. V. 4 f.
387
omljudd och oomljudd form (fsv. nsv. ncqjper, nda. Jiap: fno.-
isl. hneppr, fsv. ncepper nsv. 7iäp) har redan Noreen, Aisl.
Gr.2 § 353, anm. 1, förklarat bero på äldre M-stamsflexioii.
Ordets etynion är att söka i den rot. som ingår i ord-
gruppen lit. Tcnéhti 'leise kneifen', knebénti 'klauben', kndbHi
'schalen', lett. TcnUht 'picken, zupfen o. s. v. (jfr isl. hneppa
'klämma'); se J. Schmidt, Voc. II. 498, Persson, Wz. 178,
Zupitza, Guttur. 120 i).
urg. *au-Jni-, *ai<-J>iö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) cmdr
'blottet for det som man skulle vente at finde, tom, forladt\
jfr auda f. := audn f. 'at uoget laegges eller ligger ode'
auön n. (o. fem.) 'Jord som ligger ode, er ubeboet', eyöa
(del) 'gj0re tom, tomme m. m.', aleyda f. 1) 'fuldkommen
Tomhed^ 2) 'fuldkommen 0delaeggelse', eydi d. 'et Steds
Tilstand, som er ubeboet'; fsv. (Schl.) ojji, nsv. öde (indekl.
H-stamsforra) 1) 'obebodd, obrukad, tom', 2) (dialektiskt: Rz)
'uttröttad, matt'; jfr sms. udemark, odmark (ö/xu mark)'öåe-
inark', samt fsv. öjn n. 'öde, förödt tillstånd" (= isl. ei/öi),
0pa odha vb. 'föröda, förstöra', nsv. öda: nda. ede 'oupfyld
af materien, folktom, obebygd', jfr ode n. 'ödemark, öken'
(= isl. eydi, fsv. öjjij, ode vb. 'ödelägga, öda'. Utomnordiska
paralleller efter /a-deklinationeu äro bevarade i fht. ödi mht.
oide nlit. öde 'unbebaut, unbewohot, leer, thöricht, arm, ge-
brechlich', ags. iede 'desolate, waste' (blott i poesi, Sweet:
Stud. diet.), former hvilka representera m-stammen till ett
ursprungligt it-stamsadj., från hvars «-kasus det oomljudda
fno.-isl. audr utgått. Afven gotiskan bevarar samma adj.
med endast /a-stamsformer (dat. sg. aupjamma, ack. sg. auj>-
jana, dat pl. aujtjaim, gen. sg. aujjjons med svag flexion),
1) Jfr K, F. Johannsson, Beitr. XIV. 356 ff., Som vill här-
leda ordet i fråga från en ieu. not sqnä-p- el. sqnä-h(h)-^ samt
Wadstein, o. a. st.
388
livilka man vanligen — ehuru utan tillräckliga grunder —
plägar hänföra till en nom. sg. "^aujis (*auJAz) eller *aupeis.
I själfva värket kunna dessa m-former lika väl höra till en
nom. *au/)us och äfven den alternatift supponerade iz-uoim-
nativen *aujjs kan ha utgått från en w-stam, d. v. s. tolkas
analogt med de i det föreg, afhandlade got. adjektiven suts
C^sutiz) och "^'--mcrs ('^■merk). Gotiska /a-staramen aupja-
tillåter således under ofvan gjorda förutsättning förbindelse
med det oomljudda fno.-isl. au^jr.
Den i högtyskan och gotiskan bevarade /a -stamsformen
af vårt adj. reflekteras därtill äfven af finska lånordet autia
'öde, tom', hvilket utgått från obl. kasus af den germanska
/a-stammen, då man ju annars skulle vänta sig ett finskt
^autis analogt med t. ex. fi. Icaunis 'vacker', motsvarande
got. nom. skauns (^skauiiiz) ^). Vidare föreligger detta adj.
som lån i lappskan, där det i de flesta dialekter uppträder
under formen aivdas el. antas, således med en nominativ-
ändelse, som enligt lappska ljudlagar (jfr i det föreg. adj. isl.
smår o. s. v. samt där cit. lit.) motsvarar urnordiskt antin-
gen -uz eller -iz. Jämsides med denna -a^-form förekommer
visserligen i svensk-lappskan formen audes. som regelrätt
skulle reflektera en urnord ct-stam '^'aupas ^j. Men denna
enstaka es-nominativ kan i betraktande af de förhärskande
formerna på -as icke tillmätas beviskraft, då — såsom Thom-
sen ofv. a. st. framhåller — äfven andra urnord. lånord i
lappskan, trots att de i grundspråket flekterat som ia- eller /-
^) Se Thomsen, Einfluss p. 96.
^) Enligt Thomseu, Einfluss p. 97 not 8, motsvarar sv. -1.
audes 'wol dem nord. a-stamm auöv^. I själfva värket bevisar
lappska andes lika litet att isl. ftMc'»* ursprun glige n varit Ct-stam,
som t. ex. finska harras, gen. -rtaan (Thomsen, Einfl. pp. 86.
123), att isl. hardr ursprungligen flekterat som a-stam (jfr i
det föreg. under detta adj.).
389
stammar, förete jämte regelbundna nominativformer på -as,
andra enstaka sådana på -es, hvilka emellertid måste anses
som oursprungliga i förhållande till de förra. Man jämföre
för öfrigt angående denna fråga Wiklund, Entwurf einer urlapp.
Lautl. p. 54.
Den germ. t<-stam, som ofvan konkluderades på grund af
parallellismen mellan den nord. (blott skenbara) a-stamsfor-
men samt den i gotiskan ocli hugtyskan framträdande ia-
stammen, vunne en fullständig bekräftelse i och med ifråga-
varande lappska lånord, i fall den alternatift supponerade ur-
nord, grundformen ""aujiuz, vore den riktiga. Men äfven med
antagande af det senare alternativet, under förutsättning af
en till grund liggande urnord. nom. aujnz, kunna ifrågava-
rande adjektivformer tolkas som raster af en gammal t*-stam,
då ju ett urnord. "'auj>i~, analogt med de tidigare berörda
got. suts och *-mers (alternatift äfven got. '^au/is) samt tal-
rika västgermanska och yngre nordiska ia-stamsadjektiv, myc-
ket väl kan ha framgått ur ett äldre tt-stamsparadigm. Att
adjektivet i finskan uppträder som /a-stam, bör ej förvåna,
om man betänker, att det adjektiviska w-stamsparadigmet
redan i gotiskan till en vida öfvervägande del omfattade in-
former.
I etymologiskt hänseende har Osthoff, Morph. Unters.
IV. 368 f. stält vårt adj. i samband med gr. ev-vi-g 'erman-
gelnd'. find. li-nä- Voran etwas fehlt, raangelhaft', av. una-
'leer\ got. ivans, fht. luan, fno.-isl. ranr 'mangelnd, fehlend'
(ieu. ^ni-ono-, se bl. wo-stammarna), en ordgrupp, hvarur man
deducerat en ieu. rot en- 'leer sein' ^).
Etymologiskt obesläktadt, ehuru likalydande, är föl-
jande adj.
^) Jfr Persson, Wnrzelerw. p. 230,
390
urg. *au-Jju-, *au-piö-: Ett hithörande fno.-isl. adj.
*auör med betydelsen 'lätt* har kvarlämnat spår efter sig
blott i komposition, som 'uadskillelig Sammenssetningspartikel,
der sat föran Praet. Part. beteguer, at noget er foregaaet
eller kan gaa for sig med Lethed, mods. tor-"; jfr t. ex.
aud-heiddr, aud-eggiadr, aud-flutt, auö-keyptr, auö-kuaddr,
auö-laUr, auö-lcenndr, auö-komit, auö-smiinn, aud-sött, auö-
unnit, aud-vitat. Likaså uppträder ett auö- i samma bety-
delse för att bilda förra leden i sammansatta adjektiv. Så-
dana äro: auö-hénn 'villig til at lade sig bevseges af andres
B0nner', aud-fenginn (— auöufeng-inn), auö-fengr 'let at
faa', auö-fynör 'let at finde', auö-förr 'let fremkommelig',
aud-gétr 'let at faa', aiiö-kenni n. 'at noget let kan kjendes'
(substantiveradt adj.), auö-komall (-humall) 'svag, som man
let kan faa en afgjerende Indflydelse paa, eller tilfoje Skade',
auö-kué6r 'let til at overtale', auö-lätinn 'velvillig', auö-
miukr 'let at bevsege til noget', aud-némr 'let at laere', auö-
synn (— -sér, -sénn) 'let at se, aabenbar', auö-truinn zlz
au8-tryggr 'let at besnaere', aud-veldr 1) 'let, uden Vanske-
lighed', 2) 'let at bevsege', cmö-viss 'let at skjonne eller for-
visse sig om', aud-Jjreifligr (V).
Å östnordisk språkmark framträder adj. likaledes blott
i komposition: fsv. Ddhkcender (Rqv. III, 262), nsv. ö(d)Jcänd
dial. Rz. ökännä), fsv. fda. ödmiuk (Jessen, Et. Ordb.), nsv.
ödmjuk, nda. ydmyg. Västgerm. språk bevara adj. som själf-
ständigt ord: fs. ööi, fht. ödi, ags. éaSe ieöe 'lätt'; jfr ags.
adverben éaöe iede 'easily, willingly' samt éaö d. s., det sist-
nämda väl urspr. en ackusativform (angående adverbielt an-
vända ags. ackusativformer hänvisar jag till Sievers, Ags.
Gr.2 § 319). Därjämte förekommer adj, äfven å detta språk-
område i komposition: fht, ödllh 'facilis', ödmuadi ödh möti,
mht, othmuote otmiiete 'leichten, willigen Sinn habend, deraii-
391
tig', fs. ödmödi d. s., ags. éaö-mod (éad-) 'humble, kind',
éaS- (éad-) V méde 'humble, gentle'. Redan den ags. växlin-
gen mellan omljudd och oomljudd form (adjektiven éaö-,
éaöe: iede, ad verben éaöe^ éad: iedey intygar ordet som
gammal it-stam, hvilken å nordisk botten återspeglas af det
oomljudda isl. aiiö-.
Något säkert etymon har icke påvisats. Schade Wbch^
664 a uppför fht. ödi 'leicht' och ödi 'leer, öde' som ett ord,
något som i betraktande af betydelseskillnaden icke kan vara
riktigt. Lika litet kan man tänka på samband med germ.
auda- i got. auda-hafts 'begliickt, beseligt', fno.-isl. audr, ags
éad, fs. ud, fht. öt 'Besitz, G ut, Reichtum', hvaraf å ena si-
dan isl. audenn, ags. éaden, fs. ödaii geschenkt, verliehen',
å andra sidan got. audags 'gluckselig', isl. auöigr, audugy,
ags. éadig, fs. ödag, fht. ötag 'begiitert, reich'. Förslagsvis
ville jag — särskildt med hänsyn till betydelsenyansen 'wil-
lingly' hos ags. adv. éaöe iede samt fht. ödmuadi o. s. v. i
bet. 'leichten,^ willigeu Sinn habend, demiitig' — hänföra
adj. i fråga till den ieu. rot en- (au-) som ingår i find.
ävati a) 'fördert, begunstigt, ist hold', b) 'lässt sich wohl
gefallen, nimmt gern an', åvas 'Förderung, Hulfe, Lust, Liebe,
Verlangen', gr. tr-rjTjq 'wohlwollend', lat. avere 'gern haben,
begierig sein' ^j.
urg. *dla/(-J)u-, *t)laH-J)iö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-)
blauör 1) 'frygtsom, forsagt', af Hunkjon', no. dial. hlaud
^) Angående växlingen éaÖ- : éad- se Sievers, Ags. Gr.^ §
201 anm. 3.
^) Af ags. adverben éaöe, iede är den oomljudda formen den
nrsprnngligare, såsom tillhörande en i fht. och feng. vanlig bildnings-
typ; jfr Kluge, P. Grundr. I.^ 484, Hirt, Idg. Forscb. VI. 70 not
1, Streitberg, Urg. Gramm. p. 274.
^) Se ang. denna ordgrnpp Persson, Wurzelerw. pp. 7, 12,
61, 71.
392
*räd(l, blyg'; fsv. (Sdw.) hlödher 'blödig, rädd', jfr nsv. hlödig,
blöd(sint). Från danskan hänför Jessen (Et. Ordb.) hit hUd-
i hhdagtig, hlodsindet, BUding Cc; jämmerlig Person); nda. hUd
för öfrigt = fda. hUt. Å utomnordisk botten motsvaras adj.
af ags. Uéaö 'timid, sluggish', fs, Uödi, fht. hlödi 'zaghaff,
mht. hl(pde nht. hlöde 'gebrechlich, schwach, zart, zaghaft'.
Genom växlingen mellan a-stamsformen i fno.-isl. och ags.
samt /> stamsformen i fht. och fs. (Schade, Wbch^ 76 b.
anför jämte Uéaö äfven ett ags. bléaöe) göres ursprunglig
w-stamsliexion sannolik ^). Ett got. ■'hlaujms ligger till grund
för afledda vb. hlauj)jan 'kraftlos, ungiiltig machen'. Ordets
etymon kan sökas i ieu. roten hhlu- 'schwellen, fliessen' i gr.
(fkvM 'strotze, fiiesse iiber', (fUo], iplolw (*(pÅoJ^-io)) 'strotze'
etc. Samma rot ingår med <^-utvidgning i germ. adj. dlanta-,
bluta- 'blöt, mjuk m. m.', hvarom se detta arbetes I. del pp.
19, 62. Till betydelseutvecklingen hos adj. i fråga jämföre
man lat. fluidiis 1) 'flytande, 2) 'slapp, kraftlös, vek',
närmast hörande till lat. f^ao 'flyter', hvilket enligt Persson,
Wurzelerw. pp. 16, 173 framgått af '-^fugxo (jfr pf. fluxi, con-
fiugce), d. v. s. innehåller en ^-utvidgad rotform hlii-g-, icke det
enkla hhlu-, såsom Tamm, Et. Sv. Ordb. u. 'blöt' antager 2),
urg. "^mö-Jm-, mu-J)w-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) möör
'trset, modig, udmattet, kraftesles', no. dial. (Aas.) mod 'trset,
m0dig, mat': fsv. (Schl.) möper (mödh) 'upprörd i sinnet,
uppskakad, orolig, besvärad, medtagen, plågad, utmattad,
trött'; ä. da. (Kalk.) mod 1) 'tra?t', 2) 'nedslåt, sorgfuld' 3)
'vred'. De västgermanska språken bevara ett motsvarande
«a-stamsadjektiv : fht. muodi mht. muede nht. wi?<^e 'abgemiiht,
verdrossen, ermattet, kraftlos', fs. mödi 'mtide', ndl. mwde,
ags. méöe 'miide, erschöpft, kraftlos, traurig'.
1) Jfr Klugc, Wbchö 'blöde', Tamm, Et. Sv. O. 'blödig'.
^) Jfr Noreen, Urg. Lantl. p. 164.
393
Äfven i nordiska språk uppträder jämte ofvan anförda
(skenbara) a-stam en likbetydande omljudd biform, men upp-
visad blott från jämförelsevis sena språkperioder, är denna
väl snarare att fatta som ett till sv. vb. isl. inoda (dd) 'gjore
trset' (afledning på adj. möör), fsv. mejm 'göra möda el.
omak' hörande ptc. prat. = isl. nwddr, nno. (Aas.) m0dd
*besvaeret, overlsesset, trsBt, udmattet', om hvilken senare
form Aasen anmärker, att det är „ofte brugt i Stedet for
mod og mere alm. end dette". Å svensk språkmark böra
följande former tagas i betraktande: i „Gamla ordspråk på
på latin och svenska", utg. af Reuterdahl (Lund 1840) före-
kommer (ordspr. n:o 982) adj. motther 'trött', hvilket i ord-
spr. n:o 896 möter i den riktigare formen modder. Ursprung-
ligare än hvardera af dessa former är det i motsvarande da.
ordspråk (ingående i den af Nyerup utgifna „Peder Lolles
samling af danske og lat Ordsprog, optrykt efter aildste Udg.
af Aar 1506") förekommande oomljudda modh(er) i samma
betydelse (enghen ctr sva godh at hanum luordher ey modh,
ordspr. n:o 1060), enär detta rimmar med godh(er). Orsaken
till att modher i de sv. ordspråken utbyttes mot moddher
kan — förmodar Kock a. st. — vara den, att det förra or-
det tidigare (dialektiskt) blef föråldradt än det förra. Att så
varit fallet, synes framgå däraf, att Serenii Svensk- engelska
ordb. och Sahlstedts Svenska ordb. upptaga mödd 'fatigued',
men intet mod 'trött', äfvensom deraf, att den med den se-
nare förf. samtidige Ihre i Gloss. Sviogoth. om mod 'lassus'
yttrar, att det icke längre var i bruk. Från svenskan höra
hit ytterligare msv. (Sdw.) hiigh-mödder 1) 'förbittrad', 2)
'förvirrad, bestört' samt nsv. dial. (Rz) mödder 'trött, ut-
mattad'.
Från danskan kan nämnas ä. da. (Kalk.) med 'trset,
mat' (jfr umod). Från nyno. uppger Ross jämte mo(d) ett
394
likbetydande dialektiskt ma, hvars uppkomst dock ej med
säkerhet låter bestämma sig. Skulle här föreligga spår af
en nordisk m-stamsform (jfr nno. ptc. niBdd)?
Trots att den i västgerm. språk allena rådande /a-stam-
men af adj. i fråga således icke med säkerhet kan påvisas
å nord. språkbotten, synes det mig högst sannolikt, att de
vgerm och nord. formerna från början tillhört ett och samma
ord, d. v, s. framsprungit ur ett gammalt w-stamsparadigm.
Något skäl att med Kluge, Nom. Stammb.^ § 233, fatta fht.
muocli o. s. v. som /a-stam, nord. mödr o. s. v. som a-stam
förefinnes enligt min tanke ej. Kluges jämförelse med väx-
lingen germ. alöa-: got. aljieis är ej särdeles slående, då
ju denna m-form ej är anträffad utom gotiskan och sålunda
kan misstänkas vara af yngre, särspråklig upprinnelse (jfr i
det föregående). Äfven i andra fall reflekteras gamla u-
adjektiv i sin ursprungliga adjektiviska funktion å nordisk
botten blott af a -stamsformer, å vgerm. botten blott af /«-
stamsformer: jfr i det föreg. adjj. fastu-, hadu-, aujm-,
blaujm-.
Till sitt etymon hör adj. '■''niöjm- närmast samman med
fht. muoen mht. milen miiejen nht. miihen 'beschweren, qvä-
len, beunruhigen, bekiimmern, ärgern, verdriessen', got. af-
mauijjs 'ermudef af en ieu rot mö-, ingående i gr. pMÅoc
'Miihe, Arbeit', fiM-lvg 'durch jMiihe und Arbeit entkräftet,
matt, schwach', lat. mu-les 'Anstrengung, Miihe, Not', moles-
tus 'beschwerlich', mö-lior 'sich abmiihen' ^). Se Schade, Wbch^
1) Trots betydelscdifferensen böra äfven fsv. Scbl. möj)er
'brådskande, angelägen' (opers. lata sik mojjare VWra), nsv. dial.
Rz modt adv. 'brädtom, strängt och angeläget sysselsatt med arbete'.
modtsam mosam adj. 'ledsam, besvärlig', da. dial. (Molbech, Dansk
dial.- lex). mod mo 'angelägen, nödvändig, maktpåliggande', modt adv.
'brådtom' hänföras till förevarande ordgrupp. Den här ingående roten
mö- har att döma af ofvan anförda utoragerm, aflägg ursprungligen
395
627 b, Kluge, Wbche miide', Uhlenbeck, Et. Wbch 3 Qh
Persson, Uppsalastudier 185 f.).
I samband med senast behandlade adjektiv, hvilka sy-
nes afledda med ett ieu. /w-suffix, må ännu följande bildning
upptas, som till sin stamformation dock är tvetydig:
Fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) snaudr 'bar, ubesmykket', 2)
'blottat for noget, saa at man ikke er Eier deraf, 3) =
snaudr at fé (jfr snanöligr 'fattig', stiaudleiJcr 'fattigdom") ;
fsv. (Schl.) snöjjer 1) 'bar, naken', 2) 'fattig', (Sdw.) 3)
'öde, ofruktbar', 4) 'värdelös, usel, dålig', 5) 'ond, snöd'; no.
dial. Aas. snaud 1) 'bar, blottet nögen'; 2) 'skaldet, smaahaa-
ret, korthaaret'; 3) 'glat, blottet for graes 1. vsext', 4) 'ube-
lastet; let, rask; adrajt, glat' (jfr snaudleg 'knap, kneben,
gnidsk); nsv. dial. snau{d), snäud, snötid, snåd 1) 'bar, kal,
skallig', 2) 'utan fjädrar, horn', 3) 'bar, blottad', 4) 'knapp»
betecknat möda, arbete, ansträngning , en grnndbetydelse som äfven
framskymtar bos ofvan stående nord. afleduingar; jfr särskildt nsv.
adv. modt ocb adj. modtsam (=r lat. molestus). Betydelsen 'af
arbete, möda utmattad, kraftlös, trött', som är gemensam för de
nord. ocb vgerm. formerna af ifrågavarande adj. YllupU-, framträder
äfven i gr. fiw-Xvc (se ofvan). Däremot återfinnes begreppsskift-
ningen brådskande, angelägen, maktpåliggande' (hos ofvan nämda sv.
ocb da. former) hvarken å västgerm. eller ntomgerm. språkmark inom
denua ordgrupp. I fråga om denna betydelseförskjutning kan jag
emellertid hänvisa till följande slående parallellism innom en likaledes
nordisk ordgrupp. Fno.-isl. bevarar ett subst. onn f. 'iver, Anstren-
gelse, Arbejde, Virksomhed, som udkrsever Anstsengelse , 2) pl. annir
o: Arbejdstid, den Tid af Aaret, da man har mest at gj0re; jfr
fsv. an, and f. 1) 'höst- och vårarbete i jorden', 2) ish. 'höstarbete,
skörd (äfvensom ett antal släktingar i ntomnord. språk, se bland
?20-stammar, kap. V). Jämsides med detta subst. går ett etymologiskt
nära besläktadt nord. adj., som uppvisar de ofvan berörda begrepps-
nyanserna: fno.-isl: anUT, blott opers. e-m er annt o: en har no-
get, som er ham magtpaaliggeude; nno. dial. ann 1) virksora, ivrig,
omhyggelig , 2) om Tingen: nodvendig, magtpaaliggeude, hastende,
strax fornöden'; sv. dial. annt adv. brådt, skyndsamt' (= sv. dial.
adv. modt). —
396
otillräcklig\ 5) 'snöd, elak' blott i tales. tan snöud: liin onde
(Finnl.; se Rietz, Freudenthal: Vöråmål, Vendell : Pedersöre-
Pnrmtimål); fda. (Molb.) snöd. Adjektivet eger motsvarighe-
ter å västgerra. botten : mht. sii6t?(^Ze'verächtlich, ärmlich, erbärm-
lich, gering, schlecht, ubermutig, riicksichtslos^ nht. schnöde.
Enligt Kiuge Wbch'' 'schnöde' är don passiva betydelsen öfver-
vägande i mht. och härskar ännu till och med hos Luther; först
från och med 17. årh. blir den nyare aktiva bet. 'wer andern
verächtlich begegnet' mera allmän. Vidare hör hit äfven ndl.
snood 'niederträchtich, boshaft'. Å nordisk botten ligger adj. i
fråga till grund för afledda vb. fno.-isl. sneyöa^beröiw& (jfr no.
dial. sneyda), sv. dial. snaudä (gotl.) 'skada', snöda 'förslösa'
(Rz), jfr ags. hesnyödan 'berauben' och no. dial. Ross snydja
prat. smidde 'fselde Haar, afstreife', snydjast prat. snuddest
'fselde den filtede Vinterham og blive glat, „snaud"'. Etymo-
logiskt nära stående former äro äfven fno.-isl. snodenn 'skal-
det, blottot for Haar' (enl. Fr.^ ptc. prat. till ett förloradt
stv. *sniöda - sneyda) och de härmed formelt identiska mht.
hesnoten, nht. (schvvab.-alem.) hesclinotten 'knapp, spärlich'.
Kluge o. a. st. återför ordgruppen på en förgerm. rot snant-
snid- med grundbet. 'diirftig'. Johansson, Beitr. XIV. 338
ff. och Persson, Wurzelerw. p. 135, däremot förbinda när-
mast med fno.-isl. snogyr snaggr 'geschoren, kahl, diinnhaa-
rig' (hvarom närmare i det följ.) samt å utomgerm. mark
med find. ksiifm-ti 'wetzt', kmö-tra- 'Wetzstein', Jcsnu-tå-
'gewetzt, geschärft' o. s. v. af en ieu. rot Jcsnu-, som med
förenkling af uddljudsgruppen Jcsn- till s7i- n- äfven uppträ-
der i lat. nov-ä-cida 'Scheermesser' och i ofvan berörda
germ. ordgrupp; jfr numera äfven Zupitza, Bezz. Beitr.
XXV. 95.
Huruvida flexionsväxlingen fno.-isl. snaudr: mht. sjioede
(fht. ^snödi) beror på ursprunglig w-stamsböjning är mycket
397
tvifvelaktigt, enär denna enstaka, sena /rt-stamsform kan
äga sekundär upprinnelse.
Ofvan afhandlade nordiska adjektiv ha alla ägt parallel-
ler i något eller några af de germ. släktspråken. Enahanda
växling mellan omljudd och oomljudd form, som iakttagits i
dessa bildningar, framträda ännu i ett antal andra nordiska
h) Adjektiv, till hvilka motsvarigheter ej äro uppvisade
från utomnordisk språJchotten.
urg. *snainvu-, ''snaiuo-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) snoggr,
sn0ggr (*snaggivu-, *snaggwia-) 1) 'kort', 2) 'korthaaret,
ogsaa om Graesset eller Straaet som voxer paa Jorden'. Or-
det kvarlefver i nynorska dialekter under särskilda betydel-
senyanser: siiogg 1) 'kort, snart afgjort, let at blifve fserdig
med (f. Ex. om et Arbejde, et Aerinde, en Vei', 2) 'knap,
liden' (jfr adv. sneggt 'knapt', snoggleg 'noget knap eller
träng, om Klseder', snoggveg 'Gjenvei, Tvaervei' (Aas.); 3)
'fordringslos, tarvelig' Ross (en betydelse som väl närmast
framgått ur snogg 2.). Ross uppger jämte snegg formerna
snogg (= isl. snoggr) från Sondhordland, Indre Sogn, Nord-
fjord samt snoggjen från förstnämda trakt. Öfriga hos Aasen
ock Ross under detta uppslagsord anförda begreppsskiftnin-
gar torde icke höra till ifrågavarande adj. och återfinnas un-
der följande artikel. — Å östoordisk språkmark möter samma
adjektiv. En oomljudd nsv. form snagg- (= isl. snoggr) in-
går i dial. snagghårig (= syiögghårig) 1) 'korthårig, om
hästar' (Uppland), 2) 'släthårig, om djur' (Nerike), snagger
'sträng, svår, skarp, t. ex. vinter, väder', Skåne (snaggert
ntr., med radikalt r, något som väl är oursprungligt, jfr äfven
snaggig 'snäsig', Blekinge). En substantivering af ett fsv.
398
adj. ^snogger (= isl. snoggr) torde föreligga i nsv. dial. (Rz)
snugga f. 1) 'kort tobakspipa* (äfven snugg m.), 2) 'kort båt
eller piska^ 3) 'smula', 4) 'liten, mindre betydande gåfva' ^).
Af de hos Rietz från Västerbotten anförda och med detta
adj. förbundna formerna s7iog, snou, snout 1) 'med kort hår',
2) 'utan horn, om djur', 3) 'kal, om bärg el. fjäll, som äro
skoglösa' höra väl de tvänne senare nämda till adj. snaudr
(se under detta i det föreg.). — Den fno.-isl. i- och w- om-
Ijudda biformen snoggr, nno. snogg (*snaggivia-) har följande
motsvarigheter å svensk botten; snögg- isnögghårig (— snagg-
hårig, se ofvan), Uppland, snögg 'knapp, snål' (Västerb.),
snöggt adv. 'knapt' (Västergötl.), snygg (>tt Noreen, Aschw. Gr. § 109.
2) Johansson meddelar iifvcn ett got. snaggvus (= isl.
snoggr) 'kahl', hvilket emellertid ej förekommer hos Wulfilas.
399
afskrapad', medan nyanserna 'skarp, sträng, häftig, vresig,
ond, elak' å ena sidan samt 'knapp, snål' (jfr under art.
*hnaiviuu-) å den andra synas förutsätta ett motsvarande
aktift grundbegrepp 'skärande, skrapande o. dl.' (jir Ht-
kartus 'bitter', isl. hardr o. s. v., ifall dessa höra till roten
kert- 'skära, klyfva': se Klugc, Wbch*').
Som etymologiskt obesläktadt med senast afhandlade
adj. fattar jag det härmed formelt sammanfallande fno.-isl.
snoggr, sn0ggr (*s7iagg/(u-, *snaggina-) 'hurtig, snar' ; jfr
adv. sn0ggt = snilöigt 'med rask Fart eller Bevsegelse' (Fr.^).
Äfven detta ord kvarlefver i nyno. dialekter: snagg snegg
1) 'rask, hurtig, skyndsom', 2) 'hastig, pludselig' (]h sn0gg-
f0re = sneggf0re 'öieblikkelig, niidlertidig Hjselp, Nadhjselp';
fl ån Sondfjord meddelar Ross äfven ett snau(d)ff>re i s. bet.).
Vidare uppträder det no. adj. med några härledda bemärkel-
ser: 1) 'net, taekkelig, isaer om Kvinder', 2) 'pudsig, besyn-
derlig' (Ross), betydelseutvecklingar, i fråga om hvilka jag
kan hänvisa till följande parallellismer: nno. dial. smdig
'smidig, flink, dygtig, bra v', 2) 'net, vaikker', 3) 'morsom,
lystig, snurrig, besynderlig' (Aas.), nsv. dial. snodiger
'rask, hurtig, flink' (= isl. snuöigr), snudig 'nätt fin'; nda.
snurrig 'loierlig, pudserlig, underlig'.' snurre 'dreie hastig
omkring', nht. scherzen 'skämta': mht. scherzen 'fröhlich
springen, hiipfen, sich vergniigen'. — Fno.-isl. snoggr, snaggr
har under hvardera formen motsvarigheter å östnordisk språk-
botten: nsv. dial. (dalmål) snogg (= isl. snoggr) 'behaglig,
vacker, nätt, fin', nsv. (riksspr. o. finnl. högsv.) syiygg l)'ren.
prydlig' 2) 'som älskar renhghet och prydlighet', ä. da. (Alolb.)
smjgg 'net, peen' (snygg — '^sn&gger)^ altså med samma se-
masiologiska utveckling, som iakttogs hos ofvan anförda nno.
form. Johansson, a. st. p, 340, däremot anser att ifrågava-
rande betydelsenyans sannolikt framgått ur bet. 'med kort-
400
klipt hår', och hänför de med denna begreppsskiftning före-
nade formerna följaktligen till isl. sngggr sneggr 'kort o, s.
v/ (jfr äfven Noreen, Aschw. Gr. p. 69). En i denna rikt-
ning gående betydelseutveckling är väl tänkbar, men sålänge
parallellismer till densamma icke äro uppvisade, synes mig
mitt ofvan gjorda antagande sannolikare. — Ett spår af
ifrågavarande adjektivs ursprungliga bemärkelse 'rask, flink
hurtig' bevaras å svensk botten i 9i-afledningen snäggen 'som
fort och hastigt uträttar något, tilltagsen' (Rz). Omöjligt
vore icke häller, att ofvan (under föregående art.) berörda
adj. snägg 'vresig, grälig' i själfva värket hörde hit, i det
denna betydelsenyans äfven kan tänkas ha utvecklat sig ur
bet. 'hastig, häftig' (jfr nsv. hastig eg. 'skyndsam' (högsv.),
dialektiskt äfven 'lättretlig, uppbrusande'). Gränsen mellan
begreppsnyanserna hos ifrågavarande tvänne till formen lika-
lydande, men dock etymologiskt obesläktade adjektiv kan
således i hvarje särskildt fall icke med bestämdhet ui)p-
dragas.
Som etymon för senast behandlade adj. har man med
rätta betraktat den germ. rot, som ingår i got. sniwan 'ila',
ags. snéoivan snuwan 'gå, komma, ila', fno.-isl. snua, nsv.
sno 'vrida, vända', afledningarna ags. smid 'rask, plötslig',
smid 'fart snabbhet', snijdian 'ila', fno.-isl. snuör 'raskhet
m. m.', siiäöigr 'rask' (se Johansson, a. st. p. 342 fF., Pers-
son, Wz, 135 not 3, Noreen, Urg. Lautl. 162). Dessutom
höra till ordgruppen i fråga å nordisk språkmark ytterligare
väl nno. dial. sniigga 'gjore en hastig Vendning eller Vridning'
smtgga (seg) 1) 'vride sig misforneiet', 2) 'liaste', snuggen
'hastig, hidsig', smigg 'Hastighed, Iver, Travlhed, Fart'.
I fråga om stamformationen hos ofvan diskuterade tvänne
adjektiv utgå Johansson a. st. p. 340 f. från tvänne genom
rotafljud skilda stammar: ^sneggva- låge till grund för nno.
401
dial. snefffj o. nsv. dial. snärjger, resp. *snigc/via- för nsv.
(riksspr. o. dial.) siiygg och ett af Johansson från en no.
dial. (Vergelands Sognefjord) anfördt snygg (i en af J. för-
modad bet. 'scharf ), medan isl. snoggr. sv. dial. snagg-, snogg.
resp. isl. snaggr, no. sn0gg, sv. snögg i anslutning till No-
reen (Sv. Ldsm. I. 692, IV. 2: 172, Arkiv I. 168 n. 1, Aisl.
Gr.2 § 353 anm. 1) med rätta återföras på stamformerna
snaggva- resp. snaggvia-, tillhörande ett gammalt z<-adjektiv.
Af dessa stamformer låta emellertid *sneggva- och *sniggvia
borteliminera sig. Det oomljudda no. dial. snegg är nämli-
gen intet annat än en biform till det vanligare i- och iv-
omljudda no. snogg, isl. snoggr = *snaggu-ia (jfr t. ex. fno.-
isl. gorr: gorr, gcerr, gerr, se Noreen Aisl. Gr.^ § 79), medan
nsv. siiygg är en fortsättning af ett fsv. "^snogger (se Noreen.
P. Grundr. I.^ 591 f., Aschw. Gr. § 106, 2, a). Det af
Johansson meddelade enstaka no. dial. snygg (hvilket jag
återfinner hvarken hos Aasen eller Ross) rättfärdigar icke
ensamt den supponerade stamformen ■■'sniggvia-.
Huruvida jämsides med ifrågavarande i<-stamsadjektiv ett
likbetydande ieu. //o-particip existerat, såsom Johansson vill
göra troligt, är mycket problematiskt. Lat. novacula 'schar-
fes Messer, Schermesser, dolch' skulle (enl. Johansson) när-
mast förutsätta ett vb. *?^o^;^^re 'geschoren, geschnitten machen'.
och detta vore en afledning af ett adj.-part. *novos 'geschabt,
geschmitten', hvilket J. vill tyda ur '^neuo- < '^sneuo-
(*sq1ineuo-) = isl. snoggr.
Fno.-isl. adj. fiiötr 'rask i sin Bevsegelse* (Fr.^) har ut-
seendet af en a-stam, bildad på stv. fno.-isl. fiiöta 'flyta'.
Med fäst afseende å dalmålets py, flyt (= isl. *fliitr), hvari
rotvokalen y på grund af sin ställning efter kakuminalt I ej
kan ha genom kontraktion framgått ur diftongen iu ^), anser
^) Jfr Noreen, Aschw. Gr. § 122, 2, a.
402
emellertid Noreen, Sv. Ldsm. IV. 2: 48 not 5, formerna fliötr
och flyt ursprungligen ha tillhört ett gammalt w-stamspara-
digm, urg. '"ffeidu-, '"fiixtiu- (jfr Tamm, Et. ordb. fiy 5.).
Formen af a-stam] företer i och för sig äfvcn fno.-isl.
hiugr 'böiet, krum' (Fr.a). I fornsvenska förekommer emeller-
tid personnamnet Munbyyh (Sv. Dipl. III. 91), hvilket Lundgren
i Uppsalastudier p. 17 likställer med kompositionsbildningar
sådana som munn-liötr, -störr, -vidt\ i det han i samman-
sättningens senare led vill se ett fsv. adj. "^hygher, i-omljudd
biform till hitUir och i enlighet härmed tolkar Munhygh så-
som urspr. betecknande person med böjd (sned?) mun. Äfven
i sin oomljudda gestalt uppträder adj. i fråga i namnbildnin-
gar: jfr fno. mansnamnet Bywger i Sivenunger Biughsson^
fsv. ortnamnet Byiixsta {'di '*biugher). Bevörda. \ä.x\mg biugn
"^bygher vill Lundgren förklara som bevis på gammal tt-stams-
flexion, hvilken dock i detta fall synes mig mycket hypotetisk.
En gammal ?/-stam döljer sig enligt mitt förmenande
äfven i följande enstafviga adjektiv:
urg. *,^,elu-, '■'^ilip-: ä. da. (Kalk.) god 'parrelysten, om
Katte', nda. dial. gcel d. s. ; nsv. dial. (Rz) gél, gäl, giäVyr,
glad, munter, liflig, okysk, brunstig'. Samma adjektiv synes
ingå i fsv. sammansättningarna giol- (gcel-)sJcaper 'kättja,
otukt', giol- sfmii d. s., gcel- (gicel-) maper 'lägersman'. Sist-
anförda kompositum har å västnordisk språkbotten sin mot-
svarighet i fno.-isl. gil-madr 'älskare', hvars förra led bevarar
den i-omljudda biformen af adj., som ännu möjligen fortlef-
ver i nsv. dial. (Rz) gil 'okysk, brunstig'. Formen giol- bär
i och med sin brytningsdiftong vittne om den gamla i^-stam-
men ^). Formens förekomst i komposition talar för dess
^) Jfr Tarnni, Et. Ordb. 'gilja', Bratc Äldre Vestmanna-
lagens Ijudl. p. 4,
403
ursprunglighet. Annars kunde densamma tilläfventyrs miss-
tänkas vara uppkommen genom formutjämning inom paradig-
met, d. v. s. härröra från ordets dativformer (jfr biformen
giiel- med analogisk a-brytning, inkommen från ordets senare
a-paradigm). 1 västgermanska komposita med w-adjektiv som
främre led framträda dessa enligt en af Kluge, Nom. Stammb.^
§ 180, framstäld iakttagelse vanligen i sin n-starasforni, en
regel som torde få utsträckas till kompositionsbildningar af
denna art öfver hufvud (jfr ags. swéte 'siiss': snottnete 'Siissig-
keit', erige 'eng'; angsum 'ängstlich'; jfr fno.-isl. ongr: ongr,
pngleiJci 'trängser, ongliga adv. 'i förlägenhet, nöd'), myrge
'kurzweilig': fht. murgfnri, ags. smylte 'ruhig': smoltlice.
Till sin etymologi hör adj. närmast samman med vb.
fno.-isl. gilia 'to beguile a woman', fsv. gilia 1) = isl. gilia,
2) 'fria', ä. da. gillie gille 'fria'. Till grund för ordgruppen
lägger jag ieu. roten gihel- 'begära, åtrå, vilja' i gr. ^fÅo),
i^é/Lo), fksl. zeléti 'cupere'. Som parallellismer för här fram-
trädande betydelseutveckling 'begärlig, trånande — brunstig,
okysk' hänvisar jag till fno.-isl. grad^- 'ugildet, om Dyr', nno.
grad 1) d. s., 2) 'geil, brunstig', hvilket jag Nominalbildning
I. 6 velat härleda ur ieu. roten ghredh- 'gern haben, gierig
sein' i bl. a. got. gredus 'hunger', grzdön 'hungra', samt till
fno.-isl. fitss 'villig', hvilket i nno. dialekter (se Aas.) fort-
lefver under betydelserna 'villig, tilboielig, lysten, fyrig, ivrig,
samt 'geil, parrelysten'; jfr afledda vb. nno. f>/sast 'blive
geil, yttre Parringsdrift, om Dyr'.
Slutligen några bildningar, i hvilka stamsuffixet äfven
innehåller ett konsonantiskt element.
urg. matj-ru; man-riö-: fno.-isl. (Vgf. Fr,'-) moyrr 'mer,
skjor'; fsv. (Sdw.) mör, nsv. mör, fda. (Molb.) mm- d. s.,
nda. m0r. Ordet kvarlefver' i nno. dialekter under formen
maur med en difterentierad betydelse 'forknyt, forsagt, aengst-
404
lig, smaalig, karrig', men har därjämte lämnat spår efter sig
i sin grundbetydelse i no. mimren 'spred, som lettelig brister
eller kloves, denominativa vb. tnaurast eller maura seg 'blive
skjor el. spred (om Eggen paa en Lee)', atledningar till
hvilka man är berättigad förutsätta ett no. adj. maur 'skör,
spröd' som grundord. Detta ingår dessutom — synes det
— i nuo. maur-egg 'skjerned i Eggen', ett bahuvrihi-kompo-
situm. Formväxlingen fno. *maurr: moyrr kan icke tydas
annorlunda än som återgående på äldre it-stamsböjning.
Hvad ordets etymologi beträffar, har detsamma af Persson,
Wurzelerw. pp. 24, 144, 180, Uppsalastudier p. 192, stälts
till en ieu. rot (s)mii- 'reiben, zerreiben, zerbröckeln, nagen',
ingående i fksl. my-ti 'waschen (= abreiben)', lit. mau-rai
'Entenilott', mur ti 'durchweicht vverden, i gr. f/v-Qov 'Salbe',
fjbv-Qoo juv-Qo/xai 'fliesse', lat. muria 'saltlake', isl. miu-Jcr o.
s. v. Till denna ordgrupp hänför man vidare gr. fiavqog
'svag' och fno.-isl. mcmrr 'myra' ^).
Den betydelseutveckling, som enligt ofvan gifna tolkning
förutsattes ha försiggått hos vårt adj., stödes af bl. a. följande
parallellismer: fht. marOj muruivi, ags. mearo i^mar-n-) 'miirbe,
weich, ^art', i fall detta med Persson, Wz. pp. 65, 145, får
förbindas med gr. fiaQctivM 'rifver upp, förtär', find. fnar-
'fördärfva'; no. dial. khkk 'mjuk, blöt, späd, svag, vek', nsv.
dial. Jclah Jclök 'skör, klen, spröd, sjuk, svag, maktlös', ett
adj. som ej kan afskiljas från nsv. dial. hlaJck 'stöta, bulta,
knakka'. Till den metaforiska begreppsnyansen 'forknyt, for-
sagt, fengstlig, smaalig, karrig' jämföre man isl hnoggr 'spar-
sam, snål', no. negg 'frygtsom, forsagt, smaalig, karrig', nsv.
njugg o. s. v,, ett adj. som hör samman med gr. xpvo) 'skafva',
nsv. nagga m. m. (se i det föreg.), nsv. gnidare 'giribuk':
qnida o. s. v.
1) Se Noreen, Urg. Lautl. 217.
405
urg. "^äCe-lu-, '-^dceliö-: fno.-isl. (Eg. Ygf. Fr.^) dcéll 1)
'let, ikke forbuuden men nogen Vanskelighecr, 2) 'medgjorlig'.
Ordet fortlefver i no. dialekter under formen eld (daal) i
bet. 1) 'fuld af Livsmod, frejdig, kjsek af Holdning', 2) 'ind-
tagende' (Ross). I fsv. uppträder ett motsvarande adj. under
formerna dal (Sdw.: däl, dääl), däl (Sdw.: dal, ujtai ley.)
med betydelsenyanserna ]) 'lätt att ha att göra med, att
umgås med, otvungen förtrolig', 2) "trofast?', 'förträfflig?'
Detta kvarlefver i särskilda nsv. dialekter: däl, dål 1) 'vän-
lig, liöflig', 2) 'vacker, fager', 3) 'behaglig, angenäm, treflig',
4) 'duktig, rask'. Växlingen mellan oomljudd och omljudd
form (nno. fsv. däl. nsv. dål: fno.-isl. dddl^ fsv. diel, nsv.
däl) tyder på gammal i*-stamsflexion. — Vid sidan af ofvan-
nämda fsv. former förekommer emellertid i fsv. enligt Sdw.
ett likbetydande adj. döl (= isl. *d{)ll), hvilket står i afljuds-
förhållande till dessa. Äfven detta synes ha framgått ur ett
urspr. ti-stamsparadigm (urg. ^dd-lu-, ^döliv-). P^nligt Noreen,
Arkiv VI. 376 ff., har nämligen en häremot svarande oom-
ljudd biform *döl lämnat spår efter sig i fsv. adv. dorla
'möjligen', sällsynt sidoform till dcerla (= isl. dcHla) och dorla,
i hvilka former r analogiskt inkommit från synonymet gorla
och det till betydelsen alldeles motsatta varla (jfr Sdw.
under 'därla'). Från nsv. dialektområde upptager dessutom
Rietz ett adjektiv döl i s. bet. som dål, däl ofvan, äfvensom
dol döl 'hvit' (Västergötl.), hvarmed man jämföre nsv. däl
2) ofvan samt nda. dial. (jutl.) dol 'smuk, peen, net i Klse-
der og desl., ogsaa om Kreature og livlöse ting' (Molb.,
Feilberg).
I etymologiskt hänseende har ofvan behandlade adjektiv-
par ursprungligen tjänat som verbaladjektiv med betydelse af
'görlig' till vb. ags. dön, fht. tuon 'göra'; jfr härtill fno.-isl.
dände, fsv. dände: dönde (fht. tuoenti) 'duktig' med samma
406
funktion samt verbalabstraktet fno.-isl. clod (cläd) "^skicklig-
het', nsv. dåd (se Tamm, Arkiv II. 347, Noreen a. st,, Aisl.
Gr.2 § 148, Aschw. Gr. § 175).
III. Adjektiv uppvisande växling- mellan tw-
ocli «-suffix.
Vid min behandling af verbaladjektiven på io- (kap. II)
framhöll jag den af Streitberg påvisade afljudsväxlingen i
deras stamafledningselement, hvilket uppträder än under for-
men 'io-, än (i nom., ack. sg., möjligen äfven i någon kasus)
under en afljudsfas -?-. En analog afljudsföreteelse har i
vissa fall konstaterats hos ieu. nominalsuffixet -no-, men i
följd af redan tidigt skedd formutjämning äro spåren af denna
vida sällsyntare. Som ursprungliga -ife-, -?fo-stamraar fattar
Hirt, Idg. Akzent p. 220, ett antal neutrala tt-stammar med
rotbetoning, såsom gr. ööqv, find. diiru: fksl. drevo ('''dervo
ios, ism: gr. ioq
<; ^tafuQ o. a.), och analogt härmed skulle de talrika verb-
alabstrakten på -tu- med rotbetoning innehålla ett ieu. -Uto-
suffix i dess svagaste afljudsfas. I fråga om adjektiven vill
Streitberg Urg. Gr. p. 194 spåra samma suffixdubbelhet i
Rökstenens JcaruR 'beredd', jämfördt med fht. garo ('"gariia-),
hvarom utförligt längre fram. Denna urgamla parallellism
mellan ii- och ?/o-stammar bekräftas ytterligare genom den
sammanställning af ett flertal hithörande adjektivbildningar
(äfven germ.), hvilken gifves hos Zupitza, Gutturale p. 98 f.
De af Z. anförda utomgermanska exemplen äro följande:
407
find. rhhu-: i-hhva-; täJcu-: tahvd-; ragliil- gr. iXaxvg : lit.
lengvas, av. raomväsdm; av. mourum: fpers. margum (i ansl.
till Bartliolomse Idg. Forsell. V. 358 med anm. 2); lett. erds
(*erdusj: lit. erdvas, ardvas ; lett. ass: lit. aszviausis {\ QXi%\.
till Leskien, Bildg. d. nomina p. 344), samt find. tanu-, fno.-
isl. J)imm\ fht. dunni o. s. v.: lit. tenvas,gv. ravaöc, fir. tema
(se i det föreg. ^).
Jag öfvergår till adjektivbildningar af denna art, livilka
bevaras äfven å germanskt och särskildt nordiskt språkom-
råde. På grund af de germanska utljudslagarna skönjes
ifrågavarande suffixväxling härstädes blott spårvis.
urg. * ang !((('■• '^ctngu-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) ^ngr,
ongr 'tränga nsv. dial. (Rz) ång (komp. cmget') d. s. 2), ä. da.
(Kalk.) eng 'snsever'. Ordet har motsvarigheter såväl i germ.
som utomgerm. språk: got. aggwus, fht. angi, engi (ss. adv.
cmgo), ndl. eng, find. amhä-. fir. cum-cmg, (med sekundärt
^•-suffix) fksl. qzukii, arm. andziik, (med sekundärt ^suffix)
lit. anksztas; lat. angnstus är bildadt på en s-stam (jfr find.
ämhas 'Enge'). Roten återfinnes i lat. ango. gr. ccyxoj 'schniire
zusammen'. Adjektivets i fråga w-stamskaraktär framträder i
den got., find., slav. och arm. formen, samt återspeglas å
germansk botten i den nord. och fornhögt. växlingen mellan
former med och utan i-omljud. Den parallella «a-stammen
skönjes i fno.-isl. paradigmformer, sådana som ack. sg. m.
(pnguan) onguan, och spåras äfven i got. aggwus (för vän-
tadt ^aggus). Sagda got. form vill Kluge, Conj^ugation 46,
Nom. Stammb.2 § 179 och med honom Brugmann Grundr.
^) Emedan germ. språk icke bevara något spår af en jämsides
med it-stammen "^Jmnnu-, '^Jjlinniö- gående ua-stam upptages detta
adj. bland de rena tt-stamraarna.
2) Nsv. dial. (Rz) ang "ond, otålig'' eg. "^bragt i trångmår)
hör väl ursprungligen till r-staramen fsv. ange?', sv. dial. anger
ängslig, bedröfvad (se bland ro-stammar i kap. VII).
408
IL 298 förklara som analogiskt ombildad i anslutning till
ordets ursi)r. nom. sg. f. '^aggwi — find. njivl. Denna för-
klaringsgrund har emellertid af Zupitza, Gutturale 98, fram-
hållits såsom icke tillfyllestgörande med hänsyn till motsatser,
sådana som got. aggivu: seijm, -aggivjan (aggivipa), maniv-
jana: hardjana, Jjcmrsjana, af hvilka j-former de med -luj-
i stammen äro oursprungliga, enär urgerm. n mellan konso-
nant och / Ijudlagsenligt bort bortfalla. I fall aggivu mot-
tagit sitt w- från fem., skulle man analogt härmed vänta sig
detta iv-m&koii äfven i t. ex. Jjcwrsus. Någon främmande
faktor måste således ha spelat in vid ombildningen af *aggus
till aggifus. Med stöd af lit. analogier betraktar Z. got.
agg/ms med rätta som kontaminationsprodukt af «i-stammen
"'ciggii- (= find. amha) och en ?fa-stam ''^an^na-^ reflekterad
af fno.-isl. onguan o. s. v. i); man jämföre nämligen lit.
lengviis jämte v/«-stammen leugvas och 2^-stammen find.
raghu-, gr. i/Layvc, lit. ardvus 'geräumig' jämte lit. ardvas
och lett. erds ('*erdus): jfr vidare å germ. botten got. hnas-
qus, hvilket redan K. F, Johansson Beitr XIV. 335 anm. 1
fattar som urspr. ?fa-stam "^'hnashca-, som senare ombildats
till ?r-stam, enligt Zupitza efter förebilden '^angvuz jämte
^angimz ^).
urg. 'pran^va-: *J)ra7iSit-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fi\^)J)rpngr
^) Jfr numera äfven Brugmann, Grundr. I.^ p. 928 not, som (i
anledning af denna Zupitzas tolkning), visserligen med någon tvekan,
utgår från en grundf. cmgyCi-Z, hvaraf got. CiggttS (och senare ge-
nom nybildning aggiius) i följd af germ. vokalabsorption (sampra-
sarana), analogt med t. ex. got. skculus *^Schatten' af '■sJcadlja-Z
(jfr fht. scato, gen. scattves).
2) Vid sidan af /fa-stammen hncisk/iCt- synes i själfva värket
äfven en germ. tt-stam ha existerat. En rast häraf föreligger i ags.
hnesce, hvilket Sievers Beitr. XXIV. 383 tyder som kompromissform
mellan northumbr. hneSC, och ett '^'hnisce, former hvilka förutsätta
en germ ?(-stam kneskii-, afljudande med got. hnasqus.
409
1) 'träng, snsever', 2) 'besvaerlig, moisommelig'; fsv. (Schl.)
pranger, nsv. trång, fda. (Lund) thrang återgå på en urn.
grundf. *J)ranswa-, utomnordiskt representerad af Rgs.se^roti^,
mht. dranc, nlit. Dräng, ndl. dräng 'Gedränge'. Men till
fno.-isl. Jjrmgr påvisar Bugge i sina 'Bemeerkninger' till Fritz-
ners Ordbog^ p. 1103 den visserligen sällsynta biformen
Jjrengr, hvilken lian tolkas som återspeglande en stam -'pran;^-
ivia- och som sådan förhåller sig till Jirmgr liksom isl. ongr till
ongr (se ofvan). Den ^-stam, som växlingen 7>ron^r; Jjrongr
i och för sig låter förutsätta, bevaras utomnordiskt i lit.
tranhus 'holperig\ I etymologiskt afseende sammanhänger
vårt adj. närmast med fno.-isl. pryngua, prangua (jfr ang.
dessa former Noreen, Aisl. Gr.^ § 420 anm.), got. preihan
'drängen', ags. drin^an, fht. dringan 'dringen' samt å utom-
germ. botten med lit. trenhti Mröhnend stossen' (jfr till bet.
lit, trankäs ofvan), trauJcsmas 'Gedränge^ trinkis 'Anstoss^
fpreuss. per-trinktan 'verstockt', lit. trlnJca 'Haublock', lat.
truncus, kymr. trivch 'verstiimmelt'; se angående denna ord-
grupp senast Zupitza, Gutturale p. 70 f., där äfven tidigare
lit. finnes angifven. Den utljudande gutturalen i trenlc-,
tranJc- är med hänsyn till got. pjreihan (icke pjreikan) och
kymr. trtuch icke labiovelar, något som framhållits redan af
Z. Följaktligen är /r-ljudet i fno.-M. prmgr (ack. sg.Jjrgngucm.
suffixalt och har härifrån analogice infört i vb. Jjryngua, då
man — som Z. med rätta anmärker — icke äger någon rim-
lig grund för att antaga en gammal präsensbildning 'HrenhiO.
urg. '^hjekiia- : *kinku-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) Jcuikr
1) 'levende', 2) 'livlig, let bevsegelig. munter' (ack. sg. m.
kyJc(k)uan jämte huih(h)uan), no. dial. (Aas.) Tcvik, kvceJc; fsv.
(Schl. Sdw.) Tciriker, hviJcJcer, kivekker ; fda. (Lund) kwikcer,
(Molb. Kalk.: quik, queg quceg) 1) 'levende', 2) 'stor, rigelig';
Kalk. meddelar därjämte ett adj. kyhken (-er) 'övermodig',
410
hvilket närmast hör sainmau med fno.-isl. nom. 'kylc(k)r ^).
Ett kriterium på ordets ursprungliga karaktär af ?f-stam gif-
ves i ags. cwicu (cucu) 'lebendig', jfr ftVis. fs. quik. Det i
isl. IcuiJcuan Icylcuan framträdande stamslutande /r-ljudet
härrör från den parallella ?/a-stammen, som å germ. botten
för öfrigt kvarlemnat spår i fht. formväxlingen queh: queck,
i det sistsagda form i och med sin geminata framstår som
gammal -»/a-stam. Fornvästn. nom. hylcr förhåller sig då till
den faktiska i(-stammen ags. cwicu (= ffris. fs. quih, fht.
queh, isl. kuikr) som det ofvan berörda got. angivits till fiud.
amhii- '^). Denna ^/«-stam förklarar äfven «-omljudet hos de
fht. formerna (fsv. utvecklingen hwiker >• "■'hveker > hwekher
— jfr fda. quik: quey — däremot låter förklara sig enligt en
specifikt fsv. ljudlag, hvarom se Noreen, Aschw. Gr. § 115,i).
Jämsides med ?fa-stammen *kifek>ia- går en germ. stamf.
*kuiija-, som är uppvisad blott i got. qiiis 'lebendig^ men äger
talrika motsvarigheter i utomgerm. språk: jfr lit. gi/vas
(*gluo-), fksl. zivii, fir. hiu, héo, kymr. hyw, bret. heu, osk.
hivo-y lat. vlvtis ^lebendig'', gr. (ifog 'Leben', find. j7^Y?,- 'leben-
dig' af en ieu. rot ^2^^ 'lefva', för öfrigt uppvisad i fksl.
ziva, lat. vivo, tind. jlvati o. s. v. (med präsensbildande ij, jfr lat.
vivo perf. vixi). Jämte ?/a-stammen gf/vas bevaras emellertid
i litauiskan en därmed afijudande ^f-stam gai-v-iis 'munter',
tillika grundord för lit. gaivmti 'erqvicken' ^). P^n i afseende
å rotafljudet häremot svarande germ. adjektivbildning före-
ligger i no. dial. kveik 'frisk,! livlig, opfrisket', som i fno.
blott framträder spårvis, men af dessa raster att döma, ur-
^) Angående den foruvästu. och fsv. ibrmviiilingen inom detta
adj. jiiniföre man Noreen, Aisl. Gr.^ § 72,ii; 220,2, Aschw. Gr.
§ 71,2.
^) Jfr Zupitza, Gutturale p. 99.
•^) Jfr Persson, Wurzelerw. p. 155.
411
sprungligen ägt samma stamgestaltning som afljudsformen kuikr,
kyler. Ett fno.-isl. adj. -^Tcueikr (= kuikr) låter förutsätta
sig på grund af följande bildningar: substantiven fno.-isl.
kueikr m. 'Vsege i Lampe', kueik f. (— kuika i kuikur) 'Giser
som anvendes til at scette Gäng paa 01, bringe det i Gise-
ring', kueika f. 1) 'hvad der optci^nder noget, saetter lid deri',
figurl. ästar, lastanna kueika, 2) pl. kuoykur, kuoykvur :=
kuikur (se ofvan), kueikia f. 1) 'hvad der anvendes til der-
med at optsende lid', 2) "^hvad der tjener til at framkalde.
foraarsage nogct\ kueiking f. 'Optaenden'; vidare denomina-
tiva verben koyhua (*kuoyktiaJ — jfr vb. kuokua (= kuekua:
fht. queck) 'antända' — samt kueikia 1) 'levendegjore', 2)
'antseude', 3) 'opvsekke, fremkalde, m. m," Af bär anförda
formationer hänvisa subst. kuoykur kuoykvur och vb. koykua
på ett grundord med en för ifrågavarande adj. karaktäristisk
i6'-afledning, medan subst. kueikia och vb. kueikia synas ha
framgått ur en till grund liggande m-stam, som väl urspr. iiört
till en parallell adjektivform med w-suftix.
urg. '^fjekm-: *Jieku-: fno.-isl, (Eg. Vgf. Fr.^) Jnokkr,
^igkkr, (piukkr), lykkr 1) 'tyk', 2) 'taet, vanskelig at gjennem-
trsenge'; fsv. (Rqv. VI) ^iokker, Jnukker, ■■Jjykker, bevaradt
i adv. Jjyccke, thiklica, Jnkla 'ofta'; fda. thiukk, nda. tyk.
Ordet motsvaras utomnordiskt af fht. dihhi, clicki, mht. clic,
dicke, nht. dick, ags. Sicce, engl. thick samt utomgermanskt
af fir. tiuy, kymr. ten 'diok'. i<-stammen reflekteras af de
keltiska formerna (l'y redan i de
älsta isl. hskrna (se Larsson Ordförrådet i de älsta isl. handskrif-
terna), hvadan anledning icke föreligger till misstanke, att gorr vore
ombildning af gorr i anslutning till vb. gorua (gerua) ia- : *ariiu-, vore
riktigt, i enlighet hvarmed sagda adj. till sin stamformation
fullt skulle öfverensstämma med adj. ryCirua- : sar/ni-.
Adjektivstammen sari/a-, ^cit'»^- liggei' till grund för
svaga vb. fno.-isl. goriia, geriia (göra, gera), fsv. g0ra, gwra
'göra' (urspr. '"j^arivjan, hvaraf sv.-la. lånordet ^-aryerparare'),
^) Jfr annorlunda, men föga riktigt hos Schade, Wbch^
265 b.
417
fht. garauen, fs. geruian, ags. sierwan 'parare, prseparare'.
Jämsides med detta afledda vb. gick emellertid ett likbety-
gande primärt fno.-isl. gior(u)a, fsv. giora (<^ *^erican :
find. Icarvmi "^jag gör'), hvilket i literär tid förväxlades med
det förra. Till detta primära vb. fungerade adj. fuo.-isl.
giorr, fsv. gior C^^erua-, se kap. IV under denna art. o. där
anf. lit.) som part. prat. och trädde i literär tid i association
med det synonyma, men etymologiskt sannolikt obesläktade
fno.-isl. gorr, gorr o. s. v.
urg. *slal-va- : ^slai-ini- •' fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) slé7-
*sl0v, mods. hiiass^ med ?ra-stamsböjning, jfr afledda vb.
sléfa (ad) 'slove, mods. huessa ; msv. slö, nsv. slö (-ua-: *hla'-mi-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hlér,
ntr. hlfétt 'blid, mild, om Veir og Vind' har man med rätta
förbundit med flit. luo (fl. läiuer), mht. lä (fi. läiver), nht.
lau, ndl. lauw 'ljum, tepidus' af en ^/a-stam hlce-ua- (seSchade,
Wbch2 535 b, Kluge, Wbch« 'lau , Nom. Stammb.^ § 186).
Förhållandet mellan den vgorm. /fo-stammen och nord. ia-
bildningen låter förklara sig analogt med de ofvan meddelade
parallellerna mellan m- och t*-stam, om man tager hänsyn
till en hithörande oomljudd nord. biform ä. da. lå 'ljum',
som förut icke torde blifvit beaktad. En häremot svarande
fornvnord. form *hldr synes böra förutsättas som grundord
för verbura inchoat. Jiläna 'blive mindre köld' Fr.^ (jfr nno.
dial lie7ia 'blive mildere, om Veiret, blive Toveir' och ny-
ländska lä?ia 'aftaga, om storm eller oväder, äfven töa' 2),
väl afledda från paralleller (nno. Ice) till det i-omljudda fvn.
hlér), liksom väl äfven för subst. hläka f. 'Toveir' (= no.
IceJca), en nordisk Ä;-derivation ^). Formväxlingen ä. da. lå
foo.-isl. *hld7' : hlcér förklarar jag ur en urnord. t<-stam
hläwu- (hlmvja-), kontaminationsprodukt af ?^;a-stammen hlcé-
ua- och en tt-stam *hl(é-u-, n. sg, f. *hl(e-m (st. *hl(é-uiö-).
^) Annorlunda, men knappast riktigt hos Fick 1. c.
^) Jfr Vendell, Östsvenska monografier p. 102.
3) Jfr Kluge, Nom. Stammb.^ § 213.
422
Isl. hlcér flekterar det oaktadt som 'ren' a-stam, analogt med
t. ex. de urspr. tm-stammarna isl. hlår, grclr. Sagda fem.
stamform *hl(e-nw-, där -«-ljudlagsenligt kvarstod i alla kasus,
kan emellertid äfven i och för sig förklara uppkomsten af
en ii-fovm ^hlw-im- och intet hindrar att ur denna ?t'w-stam
härleda äfven de vgerm. formerna af adj., hvilkas ?ra-stams-
karaktär sålunda voro sekundär. Men i betraktande af att
M-adjektiven i fht. i så godt som alla kända fall (jfr dock
det indekl. filu) antagit formen af ja-stammar synes det
sannolikt, att den fht= ^(;a-stammen i fråga är ursprunglig.
En parallellism mellan wa- och tt-stam af förevarande adj.
existerade sålunda väl blott i urgerm. tid: vid dialektsplittrin-
gen blef ?^a-stammen allena rådande i västgermanskan, u^
stammen å nord. botten (jfr ofvan adjektiven garua-, skena-,
grmja-, hvilka i flit. (o. fs.) likaledes blott uppvisa t<;a-stams-
form). I fråga om sitt etymon hör vårt adj. till ieu. roten
Jiele- "^vara varm' i lat. calidus för celidus anal. efter caltre,
lit. szilti 'bli varm' sziltas 'varm' o. s. v., se J. Schmidt, Vo-
calismus II. 454 (senast Hirt, Der idg. Ablaut p. 86)^),
^) Pä tal ora fuo.-isl. hl(ér blid, mild erinrar jag om det
synonyma nisl. (Vgf., ])orkelsson: suppl. Ill) hliJT (-j(l7l) Inn, varm'
jämte afledningar: lllfljd f. 'Lunhed, lunt Veir', hlijlegur 'varm,
venlig', llhjlega 'venlig, gunstig, fördelaktiga; jfr nisl. hlud yde Ly,
värme, opvarme', fvn. lllij n. Värme', hlijio, gifve Ly (Fr. 2), nno.
dial. (Ä.as.) ly 'mild, luun, lidt varm, om Luften, tildeels ogsaa om
Vandet', ly n., lya f. 1) 'Mildhed i Luften', 2) 'Ophold i Uveir',
ly 'om Solen: skinne klart og varmt i stille Veir , lya 1) värme,
formilde Luften, om Solen', 2) om Veiret: sagtne, stilles, isa^r om
Ophold af Regn' jämte Ifjlca f. 1) 'Pormildelse i Luften', 2) =
lya f. (med sekundärt Ä;-suffix), nda. dial. (Molb.) ly 'lunken' (med
den synonyma sidoformen lyJced, Sonderjylland, för hvilken väl
närmast en Ä^-afledning — af samma art som nno. l^/Jca f. : ///, nda.
lunhen, nsv. Ijunken 'ljum': nda. lum, nsv. ljum, fno. hläka t:
adj. hlér, mengl. hleuJce, mndl. leuh: mengl. hlewe 'lau' — lig-
ger till grund), ä. da. Kalk. ly 'give ly, ophold' (= isl. hli'/ia), ly
subst. = nda. ly 'Skiul, Skierra imod Luftens og Veirets Umildhed',
423
I detta samband må det med adj. ^hlce-na- synonyma
fvn. flor 'varm' upptagas, hvilket i nno. dialekter fortsattes
af /?flf 'lunken" (jfr ftoen 'varm, hed"). Torp, Sprogl.-hist. stud.
p. 181 återför ordet på en germ. stf. *flö-ua-, hvartill han
uppvisar en afljudsform germ. ftCe-ua- i nht. flau, (ett från
18 årh. härstammande lån af) ndl. flauiv 'matt, ohnmächtig,
gleichgultig', hvilket på grund af sitt uddljudande /- visar sig
vara ett lånord, antagl. från lågt. I motsats till Kluge (Wbch),
som söker det vgerm, adjektivets källa i fr. flou, ffr. f.au,
fioi, hvilket i sin tur är ett lån af fht. läo, nht. lau, häfdar
Torp 1. c. med rätta ordgruppens germ. ursprung i stöd af
de anförda nord. formerna och den här framträdande afvi-
kande betydelsen, hvilken äfven spåras å vgerm botten (jfr
östfris. fiau-iuarm = lau-icarm) och påtagligen är den ursprung-
liga. Ifrågavarande adj. fltv-na-, fiu-ua-, hvilket i och för sig
saknar anknytningspunkter i utomgerm. språk, fattar Torp
som rimord till germ. adj. hlce-iia-, ett antagande som innebär
en viss sannolikhet med hänsyn till att samma afljudsstadium
som föreligger i ^flöim- äfven är representeradt inom den
nsv. dial. (Rz) ly, n. lytt, 1) Ijnru, varm' 2) 'ingn, tyst, om väder
och vind', ly n. 'lugn, skydd', lya (Uci) 'uppvärma, göra ljum', Isv.
(msv.) Sdw. lya (?) 'ljum', blott i ack. sg. f. lyya (1 gg), hvilket
Sdw. dock förmodar „kanske snarare" höra till ett adj. lyv,' jfr
msv. (Sdv.) ly n. (?) 'lä, skydd, lugn' (= isl. My). Nisl. hlyr
'varm' har af Torp, Sproglig-hist. studier p. 181, fattats som en till
adj. hlrér hörande afljudsform "^hluivja-, ett antagande som emeller-
tid är oriktigt i betraktande af fsv. (Sdw.) liÖ7', live 'ljum' (jfr ofvan
fsv. lyr, lya?, nsv. dial. ly d. s.), ä. da. (Kalk.) Ull 'ljum' (jfr
ofvan nda. dial. ly d. s.). Samhörigheten mellan adjektiven nisl,
llhjr och fsv. Hör har framhållits redan af Noreen, Sv. Ldsm. I.
692 (jfr Aisl. Gr.2 § 353,1), hvarest han på grund af den här framträ-
dande formväxlingen supponerar en gammal it-stamsbildniug '^lllevu-,
"^hliuja- utan att för öfrigt uttala sig om ordets etymologi. På-
tagligen är adj. i fråga besläktadt med ags. hléow 'covering, shelter,
protection (jfr särskildt hléoiU-st§de 'sheltered, warm place', ge-hléoiv
'sheltered, warm (place)'), hléoice 'warm' (Sweet: Stud. diet. med
424
germ. ordgrupp, som framgått ur roten lele-, näml. i forn-
vnord. hlöa (6ö) Vasre varm, give Värme fra sig', något som
Torp emellertid icke omnämner. Omöjligt är icke att form-
växlingen fno. fiör : nno. fi0 (hvaraf ii0na 'blive lunken, var-
mes', %a 'opvarme' = fno. fiona resp. ftöa) beror af en
gammal w-stam */?ö?m-, i hvilket fall vårt adj. till sin suf-
fixbildning vore fullt analogt med adj. "^hlm-na-, "^hlw-uu-.
urg. *merhja-: (■'merJcu-J -"merhrn-, {*mirkiö,) *mir-
Tcuiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) myrhr: ack. m. sg. myrhuan,
myrUayi, (senare) myrhan, jfr vb. myrkua (U) = myrkia^ (U)
'gj0re m0rk*, myrlui m. 1) 'Merke', 2) 'tyk, tset Taage'. I
fsv. motsvarar adj. myrker, mörker 'mörk' (Sdw., jfr ack. f.
morkio för ynorkia (?) eller att fatta som best. form) jämte af-
? 1 gg- jfi- mengl. hUne, hleuke, mndl. leuk 'lan'), hlieivö
hléowö 'covering, shelter, warrath', JlUewan 'cover, shelter, chensh,
warm', hUowan %ecome warm'. Denna ordgrupp hänvisar på en
gerra rot hUu- med betydelserna 'gifva skydd, skydda , specielt afven
mot kalla vindar, d. ä. %ärma', samt i öfverförd mening beskydda
(i nisl. hljlega Menlig, gunstig\ jfr germ. holjm- huld ^ af rt. A;e^
'skydda'). Å utomgerraansk mark höra hit lett. Uautes sich anleh-
nen lit. pasiUduti ^ertrauen^ hvilka Zupitza Gutturale 119 an-
knyter med isl. hljia 'skydda', hlé, ags. Méo skydd . Den till vb.
hlyia hörande präteritalformen hléöa (méwiöo, jämte vanligare
hiuta, jfr nisl. vb. hUci) nödgar emellertid till antagande af en
germ. 'rot Uiu-, hvaraf bl. a. väl präsensformerna af vb. fvn. hUjia,
ä da ly, nsv. dial. ly(a), lia framgått (se Noreen, Aisl. Gr. ^
142 anm., Urg. Lautl. 22, ,32). Den af ofvan nämda former före-
trädda germ. rotväxlingen Men-, Mil-: hUv- (J^ go*- Meijwa, Mija
'Zelt, Hiitte', lat. cllvilS 'kulle') ställer sig vid sidan af den rotvax-
ling, 80m föreligger t. ex. i find. slv-yatl syr , got. SlUjan,^ isl.
*s>Ha (prat. séöa < *sétviÖÖ, jfr hléöa ofv.),^nsv.^5.7/r; find. sutra-
'Faden', lat. SUO, fht. SOUm, isl. saunir söm o. 8. v. — Med
hänsyn till ofvan meddelade växelformer lämnar jag oafgjordt huru adj.
nisl. hUr, DO. ly, nsv. nda. hj : fsv. IwV, ä. da. llU skall förkla-
ras Noreens återförande af denna formväxling på en «-stam innebar icke
något tvingande, då äfven andra möjligheter komma i betraktande
(jfr ags. adj. ^ehléoiv: hléowe).
425
ledningar: myrke ? m. ? (= isl. myrkuij 'mörker', myrkia,
morJcia? f., d. s. (jfr myrkio-hus = myrka-, myrjcu-hus^ fängelse,
myrkiostwa = myrka-, myrku-stwa o. s. v., isl. myrJcua-stofa
'fängelse'), myrJc n., d. s. (jfr gen. pl. morJcia, med art.
myrkianna, markianna, dat. pl. myrhiom. med art. inyrkio-
min). I ä. da. är enligt Kalkar ett adj. morTc uppvisbart blott
i sammansättningar och afledningar, jfr nda. mörk. De ofvan
anförda nord. former med stamvokalen y, hvilka bevara
suffixkonsonanten iv, återgå på en nordisk grdf. mirkwia-,
hvars parallella t<-stam '^merhcu- kvarlämnat spår i fno.-isl.
subatantiveringen miprJcui m. (^merk-imn-) V = myrkui samt
i fsv. (msv. : Sdw.) adj. miorker 1 gg (<^ *miorker, se Noreen,
Aschw. Gr. §§ 78 anm. 1, 127,2). Nämda ;a-stam förklarar
således paradigmformer sådana som ack. myrkuan (jfr ack.
Jjykkuan aS pikkma-, kyhuan a.i kivikivia-, garuan sd. garivia-,
onguan af cmgtvia-), äfvensom afledningar sådana som denom.
vb. myrkua och subst. myrkui (det senare väl ombildning af
migrTcui efter myrkrj, medan formerna med j i ändeisen, så-
som ackusativerna isl. ynyrkian, fsv. morJcio, substantiverin-
garna fsv. myrkia, morkia f., myrk (stam -ja-) n. och denom.
vb. isl. myrkia, fsv. myrhia morhia väl framgått ur den
urspr. /ö-stammen mirkid- (jfr fs. mirki) och sedermera i
fråga om stamvokalismen analogice anslutit sig till de berörda
?f-omljudda formerna (myrkuan o. s. v.). Att afledningsändel-
sens ^r-eleraent i ofvan anförda nordiska ordgrupp är suffix-
alt, bevisar det etymologiskt hithörande kymr. hrych 'schwärz-
^) Denna n-stani förhåller sig till lia-(u-) stammen *merk-)ia-
*merk-ii- som t. ex. find. tak-van- till find. tak-rå- tdk-U- 'dahin
schicssend, schnclf, find. rhh-van- till find. rhh-va-, rlill-il- 'tiich-
tig, kunstreich', find. år-vail- "^Renner" till av. aiirva- "^schnell',
germ. *ar-l(a-, (*ar-U-J *ar-UU- (om hvilket sistnämda se i det
föreg.).
426
lich' (Zupitza, Gutturale 91). Källan till detta ^(;-suffix kan
endast sökas i en ^/a-stam ^merh-ua: Till M-staramen ''merJc-u-
raåste visserligen förutsättas en moverad nom. sg. f. *mirlm
(jfr got. magus 'gosse': wiam < *ma3?r7 'flicka ). Men denna
enstaka Ijudlagsenliga -^f-forra kan icke tänkas ha varit lifs-
kraftig nog för att värka analogibildande, enär densamma
svårligen förmått hålla sig uppe vid sidan af den fem. w-
stammens öfriga kasusformer, hvilka varit försedda med
suffixformen -id-, framför hvars i ett urg. n i ställning
efter konsonant Ijudlagsenligt måste bortfalla. Man jämföre
t. ex. lit. nom. sg. f. saläl för "^saldv-l (: saldus 'suss'),
analogiskt efter saldziö f^saldu-iö-), Urtl för nartv-l (: kar-
tus 'bitter', got. hardus) analog, efter Jcarcziö- (= got.
hard-jö-).
k utomgermansk botten anknyter sig vårt adj. till ir.
hrecc 'bunt, gefleckt^ kymr. hrijch 1) 'subniger, nigellus\ 2)
'macula, lit. mirgeti 'flimmern\ margas 'bunt', lett. mirgt
'fiimmern, blinzeln, blinken', mirgas 'plötzliches Hervorblin-
ken', se Wiedemann, Bezz. Beitr. XIII. 300 anm. 1, Zupitza,
Gutturale 91. Till denna ordgrupp ställer Lagercrantz, Zur
griech. lautgesch. 49 (= Upsala univ. årsskrift för 1898),
äfven gr. df^éQÖoo 'beröfva synen, göra blind m. m.' I fråga
om den betydelseutveckliug denna etymologi förutsätter hos
adj. mijrhr o. s. v. hänvisar Zupitza 1. c till lit. mirklys
'Blinzler', böhm. mrJcati 'blinzeln : fksl. ynrhknati 'finster
werden', mraU 'Finsterniss' ; härtill fogar jag parallellismerna
isl. Ualhr, fsv. UaTcker, nsv. Uall 'svart, mörk' : gr. (f>lé^(a
'lysa', ir. loch (Huko-) 'svart' : find. rmå, isl. log, logi 'ljus,
låga, flamma' ^).
1) Persson, Uppsalastudier 183 not, förbinder adj. mT/r/rr med
gr. fioovaam 'besudlar, svärtar' (part. perf. pass. fJtfiOQVyfJSVa). —
Enligt "en äldre, numera öfvergifvcn uppfattning, hvarom se Lottner,
427
I fråga om ofvaii berörda parallellism mellan ijo- och
4<-stammar förtjäna — synes det — ännu följande trenne
adjektiv att tagas i skärskådande, ehuru den supponerade
suffixväxlingen i dessa fall är tämligen osäker.
urg. ^^laium- : "^^launu-, ^^lauiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf.
Fr.2) gloggr 1) 'skarpsynt, skarpsiudig'', 2) 'sparsam, karrig,
n0ieregnende\ 3) 'klar, tydelig* (ack. sg. m. gUgguan) af en
nordisk stf. ^glaggwia. Noreen Aisl. Gr.^ §§ 72,-, 246,2, 353 anm.
1, anför en it-omljudd sidoform gloggr, livilken enligt Bugge,
„Bemcerkninger" till Fritzners ordbog^ p. 1101, dock icke med
säkerhet kan påvisas i literaturen. I nno. dialekter mot-
svara (enligt Aas. o. Rossj formerna glögg, glcegg, glegg 1)
'skarpsynt', 2) 'skarpsindig, klog", 3) 'forsigtig, noieregnende',
4) 'folsom, sensiber. Från fsv. anför Sdw. adj. gUegger
'skarpsynt' äfvensom adjektivafledningen gluggotter d. s.,
hvilket förutsätter ett grundord *glugger, sannolikt identiskt
med fno.-isl. "^glgggr; från nsv. dialekter (Finl.) meddelar
Rietz ett adj. glögg 'liflig' (osäkert om = isl. ''^gloggr 1.
gloggr ?). Å dansk botten möter samma adj. i ä. da. (Kalk.)
glu {= isl. * gloggr J 'skarpsynet', hvilket äfven ingår i glwactig
med s. bet. (jfr Kock, Arkiv V. 96). Ofvan berörda form-
växling låter förutsätta en nordisk M-stam ^glaggwu- (fsv.
glugg-, ä. da. glu, glug-), resp. /a-stam '^glaggida- (fno.-isl.
gloggr^ nno. glögg, glegg, fsv. glcegger), ett adj. som utom-
nordiskt representeras af got. glaggivus, uppvisadt som grund-
ord för adv. glaggicuba 'genau' (Lucas I. 3). Jämte denna
1 gång belagda w-form förekommer en likbetydande a-form
glaggnaba, äfvenledes ett ån. hy. (Lucas XV. 8). Samma
K. Z. XI. 164, 173, J. Schmidt, Vocalismus II. 26, Tanim, Sveuska
ord belysta geuoni slaviska och baltiska spr. p. 19 (Upsala Univ. årskr.
1881) skulle denna hufvndsakligen nordgerm. ordgrupp bärröra från
slavisk källa.
428
adj. har i got. ännu en tredje beläggform, näml. adverbet
glaggivö i s. bet., bildadt med ett ö-suffix, hvilket i sig inne-
sluter den stamutljudande vokalen (i detta fall ett u- eller
möjligtvis a-suffix). Att den nämda adverbf ormen glaggicaba
— såsom Braune, Got. Gr.^ § 210 anm. 1 antager — beror
på felskrifning för glaggivuha är naturligtvis möjligt, till och
med sannolikt (jfr hardaha 1 gg för harduba). Men å andra
sidan göres dock tillvaron af en germ. y/a-stam glanna-
därigenom i någon mån sannolik, att adjektivets i fråga samt-
liga motsvarigheter i västgerm. språk uppvisa «a-stamsform :
jfr fs. glau (ack. m. sg. glamran), flit. glau, glou (fl. glauuer,
glouuer) 'klug, erfahren, einsichtig, vorsichtig', ags. ^Zea^y
'quick-sighted, wise, prudent' (adv. ^léaive 'wisely, well').
Hade adj. enbart flekterat som w-stam, skulle man å vgerm.
botten, i betraktande af de urg. w-adjektivens behandling å detta
språkområde för öfrigt, dock väntat sig åtminstone någon
rast af adjektivets med ^^-stammen alternerande ?a-stam.
Det nu omnämda säregna förhållandet finge — synes det —
en giltig förklaring, om man antoge att en i urgerm. tid
rådande parallellism mellan na- och ?^-stam vid utbildningen
af en särskild vgerm. dialektgrupp upphäfts till förmän för
ita-stamsböjning (jfr adj. fht. läo, lätcer : isl. hlér, ä. da.
lå i det föreg.).
I etymologiskt hänseende förbindes adj. af Persson, "Wur-
zelerw. 147 not 1 (jfr Noreen, Urg. Lautl. 161, Tamm, Et,
Ordb. 'glo') med isl. glöa 'glänsa, glöda', fsv. gloa 'glöda',
ags. ,^l/a-, som väl förhåller sig
till nämda tt-stam som urn. *^erna- i fno.-isl. gigrr, fsv.
gior till ti-st. "^^arnu-, *^arwia- (se i det föreg.).
I etymologiskt hänseende sammanhänger ifrågavarande
adj. närmast med de annat rotafljud uppvisande fht. timchal,
nht. diuikel, fs. dunlcar, It. diinher, ndl. donJcer 'dunkef,
väl äfven — trots betydelsedifferenscn — med nno. dial.
dunkjen (dynkjen) 1) 'lidt fugtig og tung, halvtor, om Ho,
Klaeder\ 2) 'om Luften : lummer, fugtig-hed, indestsengt,
kvalm", 3) 'kvalm, ufrisk, lidt muggen, om Madvarer', nsv,
dial. dunken 'unken, möglad' (eg. 'fuktig') samt engl. dank
'fuktig'. Till denna ordrupp har man kanske ännu att ställa
lett. dangci 'kotige pfutze, morast', fno.-isl. c^o^ä; 'Fordybning
i Landskabet" (jfr folkspråkets dokh), nsv. dial. dank 'sankt
ställe, fuktig mark' (jfr Zupitza, Gutturale 89). I fråga om
betydelseutvecklingen 'dunkel — fuktig' må här hänvisas till
följande parallellismer: ndl. donipig 'mörk, dyster' (jfr domp
'ånga, dunst, rök') jämte 'fuktig', engl. damp 'dimmig —
fuktig', vidare find. dhiis-ara 'grå, dammig', lat. fus-cus 'dun-
kel, dunkelbrun', furvus (fus-vus) 'kolsvart, mörk', hvilka
äro afledningar af samma rot som ingår i engl. dusk 'mörk,
dyster' (ags. dosc ? idem), möjligen äfven i mengl. dosk deosc,
nsv. dusk 'duggregn', duska 'dugga' ^).
') Jfr dock ang. de svenska formerna Tamni, Et. ordb. duska .
431
Denna etymologi anger emellertid icke med säkerhet,
huruvida ?t-elementet i fno.-isl. ack. doklcuan, i denominativa
vb. d0lckua 'formorke, fordunkle', äfvensom i ftris. djurik
{^äinhua-) är radikalt, d. v. s. framsprunget ur en ieu.
labiovelar guttural, eller suffixalt. I fall fris. djunJc värkli-
gen — som man plägar antaga — reflekterar en grdf.
*dinhja2 (och icke tilläfventyrs en till a-deklination öfver-
gången gammal i(-stam, något som dock är möjligt ^) ),
kunde här äfven tänkas föreligga en växling mellan a-
- hos ?<-adjektiveii.
För ernående af öfversiktlighet lämnas i det följande
€n sammanställning af ofvan i afdelningarna I och II gran-
skade i6-stamsbildningar med hänsyn till deras afljudsförhål-
landen.
1. Säkra ^^-stammar (afdeln. I).
a) Rotafljudet o,' a, c.
nalii-, hardii-, sainii-, suötu-, felu-, kverru-, märu-,
suCeru-,
1) Jfr Siebs, P. Grundr. I. p. 765 § 75, II.
^) För denna tolkning bör enligt min mening en äldre af J.
Schmidt, Vocalismus I. 173 framstäld etymologi afgjordt vika. Ad-
jektivgruppen i fråga sammanställes med lit. äeflkti (deugiu) "^bedec-
ken (jfr lat. ob-SCU-}'l(S). Ännu mindre sannolik förekommer mig
den antagligen nyaste tydningen af vårt ord, gifven af Hirt i hans
arb. Der indogerm. Äblaut p. 94, där isl. dokkr o. s. v. förbindes
med find. ådhvavM "ev erlosch', dhvämtas 'dunkel', gr. d^vrjtög,
xf^dvatog o. s. v.
432
b) Svagt rotafljud.
J)unnu-, Jnirzu-, sutu-,
2. Sanuolika ^t-stammar (afdeln. II).
a) Botafljudet ö, (a), c.
Saldu; starku-, stran^u-, tähu-, hairsu-, mjm- 1.,
aujjii- 2., manru-, hnamm-, snamm-, flatu-, fastu-, hnappu^f
möjju-, selu-, livsu-, smCehu-, äCelu-.
b) Svagt rotaHjiid.
sturJcu-, hnuunu-.
Hos följande adjektiv synes mig den ponerade ?*-stams-
karaktären relatift osäkrare: fno.-isl. Uilgr (fsv. *h§gher),
fliötr^) (dalmål. flij), snaudr (mht. snoede), spär (fht. fs.
sprAhi), Uauör {h. Uödi, fht. blödi), ""äuru-, *shiÖnt-.
Denna öfversikt lägger i dagen, att de germ. -z^-adjekti-
ven (för såvidt de i denna undersökning kunnat upptagas) på
få undantag när äro utrustade med U-, a- och c-vokalism i
rotstafvelsen, således med öfvervägande starkt rotafljud. Denna
iakttagelse berättigar emellertid icke till slutsatser beträf-
fande de urgerm. it-adjektivens betoning, hvilken att döma
häraf i regeln skulle varit förlagd på rotstafvelsen. I urindo-
europeisk tid visar sig förhållandet i själfva värket ha
varit det motsatta. Enligt en af Bezzenberger i hans
Beiträge bd. II. 123 ff. värkstäld undersökning rörande beto-
ningen i de ieu. «i-adjektivens maskiilina och neutrala dekli-
1) Adjektiven hiugr och fliutr kunde fattas som nybildningar
på resp. stiirka verb hifiga och fliöta.
433
nation förhålla sig de i Rig-veda uppvisade tt-bildningar,
som förlägga hufvudtonen på den tematiska vokalen, till
dem, hos hvilka rotstafvelsen uppbär samma liufvudton, som
157 till 29 eller som 5 till 1, och äfven i grekiskan och
litauiskan visar sig samma betoningsprincip hos det vida
vägnar största antalet hithörande bildningar. Af detta för-
hållande drog han med rätta den slutsats, att de adjektiviska
M-stammarna i ieu. tid i regeln varit oxytona, en uppfattning
hvars riktighet sedermera vunnit bekräftelse genom andra
forskare (se Brugmann, Grundr. IL 294, Hirt, Der idg. Akzent
p. 217 f.). Denna aksentuation var från början förbunden
med svagt rotstadium. Då flertalet ofvan sammanstälda germ.
formationer emellertid motsäga denna betonings- och afljuds-
regel, kräfver denna afvikelse sin speciella förklaring.
Bland de i det föreg. berörda w-stammarna förekom
äfven germ. *s/wtu- 'söt' (förg. *si/udu-), hvilket i gotiskan
uppträder under afljudsformen sut^. Dessa afljudsformer låta
osökt ställa sig vid sidan af sådana paralleller som Und. prathu-s,
lit. 2)latus 'bred': find. pi-thu-s d. s. ; find. ägä-s, av. äsu-s,
gr. (äxv-i ^snabb': lat. acu-pedius (jfr komp. öcior). De
anförda fallen af afljudsföreteelser inom samma ord är man
emellertid icke berättigad att fatta som kriterier för en väx-
ling mellan starkt och svagt rotatijud inom de ieu. tf-adjek-
tivens kasussystem. Dubbelformerna i fråga låta nämligen
utan svårighet förklara sig som resultatet af en utjämnings-
process mellan de tre komparatiunsgraderna, af hvilka posi-
tiven och superlativen ursprungligen hade svagt, komparativen
däremot starkt rotafljud och i enlighet härmed betonade rot-
stafvelsen ^) (se Verner, K. Z. XXIII. 127, Kluge, P. Grundr.
'^) Denna förklaring kan dock själffallet icke tillämpas i fråga
om en afljudsväxling sådan som got. fillt (^felu-) : ags. feOilo
(*fahi-) : fris. ful C^fulu-), find. ptlVH-S.
434
1.2 481, Hirt, Akzent p. 241, Streitberg, Urg. Gr. p. 214).
Att de ieu. adjektivens komparationsformer icke sällan utöfvat
ett ömsesidigt inflytande på hvarandra, torde till full evidens
framgå af följande exempel (jfr Brugmann, Grundr. II. 400):
adj. 'HngM- 'flink, liten, ringa' i find. laghu-s, gr. ixaxv-c;
komp. Hengh-ies- i av. renj-yah-, men gr. sXdaaoiv af *sXaYX-
mv, för väntadt ""iXsyi-iwv, och likaså find. läghnjas-, för
HanghJyas, analogiskt efter afljudsformen gr. iXax-, find.
lagh- i positiven och superi, gr. eXdx-tatoc, find. lägh-uiha-;
omvändt har komparativens betoning analogice införts i de
tvänne nu nämda superlativformerna, äfvensom dess såväl
betoning som rotafljud i gr. superi. sÅsyxKJrog; find. prthu-s
har ombildats tiW 2Jrathu-s efter den regelrätta komp. imWilyas-,
liksom den väntade superi. *prthwthd~ fått vika för en af
komp. influerad form prdthistha-. Oursprunglig är sålunda
— trots öfverensstämmelsen i ett flertal språk — den beto-
ningen motsägande långa rotvokalen i find. äQu-s, av. äsii-s,
gr. wxy'-c, hvilka röja påvärkan från motsvarande kompara-
tiver find. ågiijas, gr. mxiov, medan lat. ac^-^^ec^ms bevarar
en lämning af den urspr. posit. (jfr däremot komp. öeior);
likaså i find. svädii;% gr. n^v-c, lat. suävis ("smdu-is),
germ. och nord. ""sudtu-, hvilka äro ombildningar af en ur-
sprungl. positiv med svagt rotafljud (= got. suts), i anslutning
till motsv. komparationsformer find. svädiyas, gr. ^åcov, fht.
suoziro^). Omvändt har got. komp. sutiza, för väntadt
*sivötiza (= fht. suoziro), påvärkats af sagda positiv, äfvensom
af den regelrätta got. superi, sutista (jfr däremot fht. suozisto
för *suzisto).
Som rent germanska kriterier på berörda aksentväxling
hos positiven (och superi.) å ena sidan samt komparativen å.
1) Jfr J. Schmidt, K. Z. XXVI. 380, not.
435
den andra kunna följande exempel anföras: komp. got. jilhiza
(*junh-iza), fno.-isl. ere, fht. jugiro o. jungiro (nybildning
efter): posit. got. juggs (*junsaz); komp. got. aljnza, fno.-isl.
ellre (*alJ>iRe), fht. elthirom (jämte eltiron ombild. efter):
posit. fht. alt (Paul, Litteraturbl. f. germ. u. rom. phil. I. 6);
komp. fris. lessa, ags. Icéssa 'mindre': superi, fris. lérest, ags.
léresta.
Denna synpunkt synes mig förtjäna beaktande vid ett
förklaringsförsök af de afvikelser ifrågavarande germ. w-stam-
mar förete från ofvan berörda afljuds- och betoningsprincip.
En uniformeringsprocess af samma art som den hos adj.
suötu- påvisade har i urgerm. tid sannolikt utspelats äfven
i andra hithörande bildningar. Som sådana torde bland de
i det föreg. undersökta formationerna särskildt följande komma
i betraktande, hvilka uppvisa afljudsföreteelser inom rotstaf-
velsen: *starJcu-: fno.-isl. styrkr ; *hnai(i(U-: M. hnugg(-hent)
nsv. njugg (*hnygger); *haräu- (med ieu. a 1. o) .-gr. xqutv-c
(*]ci-tu-); HiT^u-: gr. Åccxsia (Haghi-i. I fråga om ofvan
uppförda adjektiv med växlande na- och «-sufhx framträder
en analog afljudsväxling hos *kiteJi>/a-, huiku-: nno. hveik
m. m. (jfr lit. gaiv-ii-s) samt ^slai-ua-, *slal-uu- : fno.-isl. sliör
(*slim-); man jämföre det enbart vgerm. fht. maro, maraivi
(fl. maraiver) 'reif, miirbe, zart', ags. mearu 'zart' vid sidan
af fht. munvi. muruici 'miirbe, diinn, zart, schwach", en form-
växling som Kluge, Nom. Stammb.^ § 182 vill återföra på en
M-stam ^maru- muru- (med ?), medan K. F. Johansson^
K. Z. XXX. 443 not, ser i ordet ett gammalt ?/o-particip.
Hvad den förhistoriska (urg.) betoningen vidkommer,
bära ett flertal bildningar vittne om regelrätt oxytonering :
bland scikra w-staramar haräu- (: gr. xQatvg), Jmrzu^) (: find.
^) Got. Jmutsus för *J)am'ZUS är väl en ung analogibildning
efter got. ga-Jmirsan, Jjaursjan, ga-J)aiirsnan^ Jjatastei.
436
ti-sii-), bland de sannolika-, ^aldu- (: got. gilpa 'Sichel'),
hnappu- << *k7iap-nu- ^) (*lcnah-nu-); jfr dessutom ags. wöd :
icéde Viitend' (*ivödii-? : find. vat- 'erregt sein").
Som paroxytona framstå däremot följande adjektiv, hos
hvilka den ponerade w-stamskaraktären emellertid endast kan
betecknas som mer eller mindre sannolik : åujiu "^öde', åujm-
'lätt', möpu-j tähu, hdirsu-, smCehu- hlåujm-, spähu-. Dessa u-
adjektivens betoningsregel motsägande formationer få väl åtmin-
stone delvis — analogt med ofvan berörda fall af afljudsväxling
— • anses uppkomma genom utjämning mellan positivens och
komparativens ursprungligen skilda aksentlägen. Den till adj.
smcehu- hörande grammatiska växelformen smiemi- (urn.
smäwu-, smäni- i la. mubvaz, smävva) innehåller en remi-
niscens af positivens regelrätta suffixbetouing.
Genom antagande af en analog formutjämning mellan
komparationsgraderna kan, enligt min tanke; äfven följande
adj. tillfredsställande förklaras.
Fno.-isl. lygn 'stille, rolig (om vädret)', med 2 belägg
(se Vgf. o. Fr.2), fortlefver i nisl. (I)orkelsson, suppl. III)
under formen lygn 'stille, rolig (om Vandet og Luften)', men
uppvisar i nno. dialekter (Aas.) en oomljudd form lögn
1) 'stille, rolig, isaer om Vandet', 2) 'rolig i Sindet, spagfaer-
dig, lempelig'. Å östnordisk botten äger adj. följande parallel-
ler: fsv. (Sdw.) lughn 'lugn, stilla, om vind och vatten"* (med
ett flertal belägg), nsv. Iug7i 1) 'stilla, om luft och sjö', 2)
'fig. : sorgfri, bekymmerfri, okvald'; jfr i dalmålet (Noreen,
Sv. Ldsm. IV. 2 : 11(3) lygn jämte lugn; ä. da. (Kalk.) lugn
^) Enligt gängse uppfattning inträdde den urg. assimilationen
af ?i-suffixet endast då detta var betonadt. Jfr dock O. von Friesen,
De gerra. raediagemiuatorna p. 118 f. (Upsala Universitets Årsskrift
för 1898), som — cliuni visserligen utan närmare motivering —
vill draga riktigheten af denna åsikt i tvifvelsmål.
437
uformindsket' (med?), jfr hcengelunt 'stille vejr'; nda. luim
1) 'eg. uden Blaest, stille, beskyttet mot Vind, Vejr og Kulde'
2) 'om Vejret; mildt, noget varmt'. I närmaste samband
med dessa adjektiv stå följande substantiv- och verbalbildnin-
gar: fno.-isl. lögn n. 'Vindstille', lygna (nd) vb. 'gjere stille'
nno. dial. lögn f. = logna f. Aas.: 1) 'Stilhed, Vindstille paa Van-
det\ 2) 'en Plet hvor Vandet er blankt som af opflydende
Fedt (= feitelogn)\ 3) 'Ophold i Uvejr og Smerter', lygna
f. Aas.: 1) och 2) = lögn 1) och 2), Ross: 3) 'et luunt Sted'.
4) 'et svagt, varmt Vindpust', lygna f. 'En som farer stilfaer-
digt frem'; logna, lygna Aas.: 'stilles, aftage, sagtnes, om
Vejr og Vind', lygna Ross : 1) 'berolige, stille, sserlig daempe
Bölgegang', 2) 'vise sig som en blank, oljedaekket Plet'; nisl.
lögn n, 'stille Veir, Havblick',- fsv. (Sdw.) lughn n. 1) 'lugn,
vindstilla'. 2) 'lugn, ro, fred', nsv. lugn n. 1) 'stillhet i luft
el. sjö', 2) 'ro, stillhet, sinneslugn', lugna vb. (tr. o. impers.);
ä. da. (Kalk.) lu(g)n 1) 'vindstille, ly', 2) 'ro, fred'; äfven
l0jn (väl af Hygn); lune vb. 1) 'blivs stille, aftage', 2)'give
Ise', äfven hjne (väl af Hygna): nda. limn 1) 'Stilhed, Ro-
lighed', 2) 'et roligt Sted' (föråldr.), lune vb. tr. 'skaffe Ly',
SS. intr. sällsynt.
Den hos ifrågavarande adj. framträdande växlingen
mellan omljudd och oomljudd form (fno.-isl. lygn, nisl. lygn,
nsv. [dalmålj lygn, resp. nno. lögn, fsv. lugn, ä. da. lugn,
nda. hmn) får en tillfredsställande förklaring genom antagande
af gammal w-deklination : jfr Noreen, Sv, Ldsm. I. 692
(gentemot Söderberg, Forngutn. ljudlära p. 12, där ordet fat-
tas som i-stam), Aisl. Gr.^ § 353 anm. 1. Till sitt etymon,
hvaröfver Noreen icke uttalat sig, är adj. uppenbarligen en
afledning af ieu. roten leulc- 'lysa, glänsa' i gr. Xevxoc, find.
ruc-, röcate 'lysa' o. s. v. Detta etymon var klart för mig
redan före framträdandet af Zupitzas ofta citerade arb. Die
438
germ. Gutt., där han p. 134 — med stöd af den homer.
parallelUsmen l^v^ dl ialiivri InUxo vnvsiiiri - förbinder
fno.-isl. lögn 'meeres und windstiUe^ samt vb. hjgna (vedret
lygner 'klart sich auf) med ofvan afsedda ordgrupp af roten
leuJc-, och grundar sig denna min uppfattning närmast
på särsliilda ofvan meddelade nord. ordgrupp tillhörande
betydelsenyanser. Nno. adj. lögn angafs i första rummet
betyda 'stille, rolig, isser om Vandet' och äfven å öfriga
nord. språkområden har detta adj. användts som epitet för
vattenytans vid vindstilla framträdande egenskap att klart
återspegla föremål. Att denna nord. ordgrupps grundbety-
delse innebär föreställningen om något 'glänsande, blankt',
framgår med evidens af bet. 2) hos nno. lögn, lygna = stille
Plet hvor Vandet er blankt som af opflydende Fedt, äfven-
som af vb. lygna i dess bet. Vise sig som en blank, olje-
dtekket Plet paa ellers graat kruset Hav\ Till den intres-
santa betydelseutveckling, som genomlupits af denna ord-
grupp, kan jag anföra ett flertal parallellismer: från nordisk
språkbotten en ordgrupp hörande till germ. roten Ueijc- Ulk-
'glänsa (fno.-isl. UtUa, fs. hVican, ags. hlican o. s. v.), nämligen
Tsv. dial. (Rietz) Uek 1) 'glänsande, blek^ 2) 'lugn, om sjiins
vattenyta , Ueka 'stiltje på hafvet', UiTckna hleikna 'lugna af,
nno. dial. Uika 'VindstiUe med blankt Vand', nda. Uik-stille
'alldeles lugn', haf-hlik 'hafslugn'; från utomgermanskt språk^
gebit gr. Y^dijptj 'vindstilla, ir. glaine ^glanjä: Fick, Wbch*
II. 119) d. s., ord hvilka sammanhänga med gr. yslerv
'glänsa (Hesych.), yA^>oc 'praktstycke, smycke', ir. glan
(*glano-s) 'rein, glänzend', ro-^Zan 'erglänzte', ags. drh2e'rein,
glänzend'.^)
1) För got. vis n. 'vindstilla', som ännu icke erhållit en till-
fredsställande förklaring (se Osthoff, Morph. Unt. IV. 188 °ot,
Uhlenbeck, Et. Wbch 169), vågar jag på grund af ofvan meddelade
439
Om det sålunda är otvifvelaktigt, att vi i adj. lugn och
hithörande ordgrupp ha en afledning af roten leiiJc- "^lysa',
återstår att förklara den germ. formutvecklingen. Under för-
utsättning att det ifrågavarande adj. varit i^-stam är man
hänvisad till en urg. grundf. *lii,piu- (: "^lu^niu-). Enligt
Verners lag måste den urgerm. hufvudtonen i detta ord ha
legat på suffixet, men under antagande att detta aksentläge
förblef orubl)adt hade en regelbunden ljudutveckling bort
leda till assimilation af ljudförbindelsen -p^n- till -kk-. Orsa-
ken till att denna assimilation uteblifvit kan då endast sökas
i en genom analogins ingripande framkallad rubbning af den
ursprungliga aksentuationen, och enligt mitt förmenande kan
detta analogiska inflytande åter ha utgått från komparativen.
Positivformen Hu^nu- skulle sålunda ha ombildats till lusnu-
efter en komp. *lét(hniz; jfr ofvan berr>rda paralleller: posit.
junsd-, aldå-: komp. got. juhiza, alpiza: posit. fno.-isl.
sotr o. s. v. (*siwtu-) efter komp. fht. suoziro o. s. v. (*sudtiz-).
Jag kan i själfva värket påvisa en bildning, som möjligen
reflekterar den här ponerade komparativen. Söderwall anför
från medeltidssvenskan ett subst. lyghneider, lyghnoelder
äfvensom det osammansatta lyghna f. i bet. af 'ljungeld,
blixt'. Från äldre danska meddelar Kalkar likaledes ett
levneld (Hy glin-) och i nno. dialekter förekomma enligt
Aasen formerna lytield, lygneld och det enkla lyghna f., alla
i samma betydelse. Jag finner det mycket sannolikt, att
det här ingående lyghn- (jämte lyghna i.) är identiskt med
(resp. substantivering af) ofvan berörda adj. Hu^nu- i dess
betydelseparallellismer förutsätta en analog semasiologisk utveckling.
Ordet kan nämligen höra till ien. roten ues- lysa i find. a-vasran
'sie lenchteten', vasantä- 'Friihling', gr. éaQ (*l(esr), lat. vet\ isl.
var C^ucsr), fksl. vesna d. s., Ht. vasarå "^Sommer', en rot som
under annan afljudsfas ännu ingår i bl. a. gr. ^0)C (^äUSÖs), lat..
aurora, auster, fht. östara, lit. auszrä 'Morgonröthe'.
440
grundbetydelse 'glänsande, lysande'. Åtminstone möter detta
antagande intet hinder från betydelsens sida, i betraktande
af parallellismer sådana som nsv. dial. (Rz) UiJc, hleka 1)
'glans, sken', 2) 'sjölugii, stiltje', 3) 'blixt', nsv. dial, hlehi
hlika 1) 'skina', 2) havet bleker d: återspeglar föremål, o)
'blixtra, Ijunga'. Men jämte nu anförda former fsv. lyghn-
(lyghno-) elder, ä. da. lovneld förekomma med samma bety-
delse i fsv. (enl. Sdw.) liughnelder, i ä. da. (Kalk.) liugnild
och det enkla Ijun = nda. hjn, lynild, i nno. diall. (Aas.)
formen Ijuneld jämte Ijon Ijun. Dessa former med diftong
(= urg. en) ha gifvetvis varit nära associerade med de tidi-
gare nämda omljudda formerna, d. u. ursprungligen tillhört
ett och samma paradigm. I fall detta, såsom jag ofvan sökt
göra sannolikt, varit ett adjektiviskt it-stamsparadigm, kunna
formerna med diftong närmast tänkas bero på analogisk an-
slutning till ordets urspr. komparativ.
Riktigheten af denna tolkning af formväxlingen fsv.
Iugh7i, nsv. lugn o. s. v. : fno.-isl. hjgn o. s. v. såsom be-
roende af gammal w-deklination är emellertid icke höjd öfver
alt tvifvel. Häremot kan nämligen framhållas möjligheten
af att formerna i fråga ursprungligen framgått ur ett ver-
baladj. på -7io-, i hvars kasusparadigm skulle förefunnits
en suffixväxling -no- :-eno- :-mo- ^). Denna möjlighet är ej
utesluten, enär ett urg. Ho-^nå- : nusinä- tillfredsställande
skulle förklara växelformerna i fråga. Men med hänsyn till
att ej en enda germ. form med bevarad bindevokal framför
1) Beträffande sannolikheten af en dylik suffixväxlings före-
komBt jämföre man Kauffman, Beitr. XII. 532 f., K. F. Johansson,
Beitr. XV. 240 ff, Brugmann, Gruudr. II. § 1099,2 o. 1105,2,
v. Friesen, De gorm. mediageminatorna 19 f.
441
suflixet torde kunna uppvisas ^), synes mig sannolikheten af
det gjorda antagandet mycket ringa.
^) Den enda utomnord. W-afledning jag påträöat är fs. lögild
(el. logna) stf. 'Flamme' (Schade). Ägs lie^en 'fiery' är ett ungt
denominativura på -Inct- till ags. Ue^ va. n. flame, lightning' (jfr
Kluge, Nom. Stmmb.2 § 198 ff.).
KAP. XII.
Primära adjektivbildningar af osäker stam-
formation.
Bland de i kap. XI undersökta ■w-adjektiven uppfördes
äfven ett antal sådana formationer, hos hvilka den förutsatta
w-stamsflexionen kunde sägas vara endast i högre eller lägre
grad sannolik. De nord. språken bevara i själfva värket,
liksom öfriga germanska, ett betydande antal primära adjek-
tiv, hvilkas stamformation icke närmare låter sig bestämma,
i det dessa bildningar kunnat vara i-, ia- 1, w-stammar.
Dessa adjektiv, hvilka icke med säkerhet eller ens någon
sannolikhet kunna tolkas i någon af de nu angifna riktnin-
garna, skola för fullständighetens skull nedan sammanställas.
a) Adjektiv med Jcort stamstafvelse.
Fno.-isl. framr 1) 'fremragende, fortrinlig', 2) 'modig,
djserv, uforfserdet m. m.', fsv. (Schl.) framber 'som är framme
1. framför', jämte frwmher (^frcenir, hos Sdw.); jfr ags. freme
'hervorragend, herrlich'.
Fno.-isl. sehr (ack. sg. m. sekian o. sehan) 1) 'skyldiga
sagskyldig, strafskyldig', 2) 'fredles', 3) 'skyldig til at betale
443
noget som Böder', 4) 'forbrudt ved Strafskyld'; fsv. saker sceker
1) 'saker, skyldig, brottslig' 2) 'sakfäld, skyldig'.
Isl. stakr (Vgl.) 'single, odd', jfr einstakr = einstaha
single, isolated', 2) 'famous, notorious, chiefly, in a bad sense';
fsv. (Schl.) m-stiJcer io-).
Fno.-isl. seigr 'som taaler at töjes eller att strsekkes
uden derved at gaa i tu', 2) 'staerk till at staa i mod': fsv.
(Sdw.) segher, nsv. seg, nda. sei. Härmed jämföre man fht.
ana-seigi mht. an-seige 'andringend, feindlich', ags. onsé^e
d. s: till st. vb. fht. fs. slgan 'sich senken, sinken, tropfend
fallen, sich vorwärts bewegen', fno.-isl. siga 'glide udad ved
Kraften af sin egen Tyngde'.
Fno -isl. séll 1) 'stillet i gode Livsvilkaar', 2) 'vel faren,
lykkelig', 3) 'elendig, stakkels', 4) 'beatus (om helgon)'; fsv.
(Schl.) sCed, fda. (Molb.) sCel 'salig, lykkelig'. Jfr got. sels
'gut, tauglich' (i-stam eller „abstufender" /a-stam: Streitberg,
446
Got. Gramm. § 183), fht. salig mht. scelec nlit. selig, ags.
scelig 'gut, gliicklich', fht. sälida, mht. scelde 'Gluck, Heil',
sälliche *auf gluckbringende Weise', ags. sielra (*söliza) 'bes-
sei'. Till etymologin se Brugmann, Die Ausdriicke f. den
Begriff d. Totalität p. 47, Kluge, Wbch^ 'selig'1
Nsv. sJcygg, dial. skiugg (med fsv. brytningsdiftong, se
Noreen, Aschw. Gr. § 127, i) 'timidus' < (?) ^shiggn-.
Fno.-isl. sprékr 'livlig, mvlg' (Fr.^), nsv. dial. (Rz)
spräker 1) 'modig, gladlynt, språksam', 2) 'glänsande, ly-
sande'.
Fno.-isl. stirdr 1) 'stif, uboielig', 2) 'vanskelig', 3)
*haard, streng', 4) 'stridig til Sinds', 5) 'uvenlig'; fsv. (Sdw.)
stirdher 'styf, stel (bildl.)', nsv. dial. (Rz) sterd 'stel' (jfr
sterdna = isl. stiröna 'styfna').
Fno.-isl. styggr (pl. -uir) 1) 'sky, som: seger at undgaa
Folk', 2) 'frastedende, uvenlig, vred, om Mennesker', 3) 'ra-
sende'; fsv. stygger och stiugger (Rqv. Ill) 'vederstyggelig,
afskyelig', den senare formen med fsv. brytningsdiftong (No-
reen, 1. c).
Fno.-isl. stélcr (Fr.-, 1 gg) 'stor', jfr stékka (aö) 'gJ0re
stor', jfr nno. dial. (Ross) staakna 'blifve stiv' (med '?), stadk
m. 'gammel stiv Mand'.
Fno.-isl. tryggr (pl.-wVj 1) 'paalidelig, tro', 2) 'tryg,
ubekymret', fsv. (Schl.) trygger 'trogen, trofast, trovärdig',
nda. tryg. Jfr got. triggivs (och adv. iriggnaba), fs. trium,
ags. tréowe, trgive ; fht. gitriiiivi, mht. getriwce triuice, nht.
treu getreu eg. 'Treue habend' (fht. triuira, nht. Treue med
prefigeradt ga-, ge-).
Fno.-isl. fjekkr 'behagelig' jämte samss. (ä-, gUgg-, hug-,
/(-Jiekkr), fsv. (Schl. Sdw.) Jjcekker 'täck, behaglig', mis-thcekker.,
o-thcekker, o-tikker 'misshaglig, obehaglig', fda. (Molb.) tcek
'velbehagelig'.
447
Fno.-isl. [léttr 'tät' Fr."^), fsv. (Rqv. III) thater, nsv.
tät, nda. teet. Jfr mht. dlhte, Dht. dicht, dialekt, deicht
(Kluge, Wbcli«). Thomsen, Eintluss p. 177, lägger detta
germ. adj. till grund för no.- lappska divtes 'compactus,
solidus^ fi. tihiä, tihtiä m. fl. former i bet. 'densus, solidus'.
Fno.-isl. Jjydr 'venlig' (jfr Jtyda f. 'Venskab, god For-
staaelse', vb. J)fiöa (dd) 'stemnie en til Venlighed'; jfr got.
Jnujj n. 'das gute', pl. 'Giiter', /nupeigs 'gut', Jmjjjan 'segnen'.
I fråga om etymologin jämföre man Schade, Wbch^ 930 b,
Uhlenbeck, Et. Wbch p. 147, hvarest literaturhänvisningar.
Med oförtydbar konsonantisJc afledning framträda följ.
adjektiv :
r-afledningar.
Om man frånser fno.isl. vitr 'förståndig', jfr fsv. vitra
'göra veterligt, tillkännagifva, bevisa', nsv. vitter, hvilket adj.
på grund af gr. tÖQtg 'kunnig, erfaren' framstår som 2-stam,
äro följande adjektiv tve- resp. flertydiga till sin suffixform :
Fno.-isl. rf/rr 'ubetydelig, utilstrsekkelig, underlegen'
(Fr.2), nno. dial. (Aas.) ryr(r) 1) 'udroi, kortvarig', 2) 'uhel-
dig', jfr hos Ross no. dial. rur = ryr. Utomnordiskt mot-
svarar got. riurs (i- 1. „ab5tufender" ?a-stam) 1. riureis (?)
'vergänglig, sterblich': till roten reu- 'zerbrechen' i lat. ruere
'stiirzen', ruma m. m. (se t. ex. Uhlenbeck, Et. Wbch 119).
Fno.-isl. skhT 1) aiblandet', 2) 'ubesmittet af noget' 3)
'uskyldig, 4) 'klar, blank', 5) 'tydelig, klar' (Fr.^), fsv. (Sdw.)
shr 'ren, fri från smittosam sjukdom'. Jfr got. skeirs 'klar,
deutlich': i- 1. „abstufender" /a-stam, ags. seir, ffris. sJclre,
fs. skir sklri 'klar, hell, lauter' till vb. got. skeinan o. s. v.
Fno.-isl. shcérr 1) 'ublandet, ren', 2) 'ubesmittet', 3)
'klar, blank', 4) 'gjennemsigtig*, 5) 'tydelig, aabenbar*, 6)
448
'utvivlsom, sand' (Fr.2): fsv. (Schl., Sdw.) sher 'skinande,
glänsande, klar m. m/, fda. (Lund, Molb.) sMr 'klar, ren'.
Å västnord. botten hör hit väl äfven nisl. opin-sMrr (ntr.
-sJcärt) 'aabenbar, bekjendt, afsloret', i hvilken sammansätt-
ning adj. på grund af sin ställning i svagt bitonig stafvelse
framträder i oomljudd form (jfr fsv. egennamnen Ingemar,
-mar till mt?r 'berömd', StyrMr, -kar tiW h/r^kåv: Noreen,
Aschw. Gr. § 60). Afljudsform (skai-r-) till föreg. adj.
I samband härmed upptages fno.-isl. sk{irr 1) 'förståndig, om
Persson', 2) 'tydelig, klar', jfr fsv. (Schl.) skf/r-skuta = skir-,
skCer skuta 'uppenbara, klargöra, bevisa', skT/ra - skira 'ren-
göra'. Härmed förbindes fno.-isl. skiör 'skata', nsv. dial.
(Rietz) skjura skjora d. s. (se Noreen, Urg. Lautl. p. 31,67) i),
hvadan skijrr antagligen = '^skem--. Växlingen skl- : skeu-
är en art s. k. rotvar ition.
Fno.-isl. sVidr 'slem' (Fr.--^): f. pl. nom. sliörar, jfr
sUörheitr 'sterdeles skarp', sUörfengligr 'ulykkebringende'.
Släktskap äger rum med got. sleips (1. sleideis ?) 'schäd-
lich, schlimm', ags. sUöe, fs. sllthi, fht. slldlc 'grausam, grim-
raig, böse': gr. dhreCv 'freveln' (se Persson, Wz. p. 48 och
där cit. lit.).
Fno.-isl. sndfr 1) 'träng, snsever', 2) 'rask, hurtig' (Fr.^),
fsv. (Sdw.) swi^ver, nsv. snäf 'trång'. I afljudsförhållande
härtill står isl. snofr 'knapp' (Noreen, Urg, Lautl. p. 45). —
1) Jfr nsv. dial. s¥ir 'skata' till adj. isl. sklvr o. s. v., samt
nsv. dial. Stjier, nno. dial. sktr, skär, nda. shlre, benämningar
på samma fågel, till fht. sklri 'scharfsichtig', skcro 'schnell, schier ,
se Noreen 1. c. Analogt härmed uttalar jag som en förmodan, att
fno.-isl. skåri m. 'ung måse' (jfr no. dial. skaave, skaarung
Aas.), äfven i sms. må-skciri med s. bet., är en bildning på adj.
isl. skérr 'glänsande'. Härigenom vunnes en parallell till den bety-
delsehistoria, som antagits för den allmängerm. benämningen på
samma fågelart: fno.-isl. mär, mor, fht. mch, ags. 7no?iv (*ma{hiia-:
* mat/d-), h vilket Dhlenbeck, Beitr. XX. 328 (jfr Zupitza, Guttu-
rale p. 66) sammanställer med find. mccaka 'dunkelblau'.
449
En r-stam är ursprungligen väl äfven fno.-isl. heiör
'klar, skyfri' (t, ex. heiö stiarna, jfr heid n. 'klart Veir, sky-
fri Luft' Fr.2), i det r-suffixet kan ha fattats som nominativ-
märke: jfr germ. haiöra- i ags. hador, fs. hedar, fht. heitar,
mht. nht. heiter, å andra sidan find. hetii- 'Helle, Licht' (= got.
haidus 'Art iind Weise').
??-afle(lniiii?ar.
Fno.-isl. feikn 'fordservelig, skadelig' (F.^); jfr fht.
feihhan 'arglistig, betriigerisch', fs. ftcni, feyni, ags. fécne
fdcne d. s. Jfr subst. fno.-isl. feihi n. 'hvad der er til
Skade' (äfven i smss.: feihialiö, n., feiknaveör, n., feiknstafir,
m. pl.), fht. feihhan, fs. fécn, fTgn, ags. fåcen, stn. 'Bosheit,
Arglist, Betrug'.
Fno.-isl. frokn (= frékinn) 'uforfgerdet, modig"*; jfr fsv.
(Schl.) amfrökin 'lika rask el. arbetsför' äfvensom å utom-
nordisk botten fs. fröcni, fncni 'verwegen, kiihn, frech,
wikr, ags. frécne 'rauh, wikF, fht. ^frölihan blott i egen-
namn: Frfjhiiolf, Fruachatiger o. s. v. (Schade, Wbch- 227
b). Jfr utan n-afledning fno.-isl. frökleihr 'Uforfserddethed,
Mod\ frokiliga 'modigen'. Adj. atijuder med germ. freka-
'frisk, liflig, driftig, begärlig' (Torp, sprogl.-hist. stud. p. 184).
é?^-afledningar:
Fno.-isl. karskr = kerskr 'frisk, flink', fsv, (Schl.) kar-
sker 'frisk, rask', jfr nht. dial. karsch. Till gr. iyslob) 'wecke',
t^Q^yoQu, find. jägrvi- 'aufmerksam, wach, munter' o. s. v.,
se Prellwitz, Et. ^Ybch p. 82, Zupitza, Gutturale p. 144.
450
Isl. (1 gg) heskr 'haughty, harscli' (Vgf.), no. dial. (Aas.)
hersk^ hoesk 1) 'harsk, beesk, usinagelig, om Fedevarer', 2)
Ross: 'bitter, stram', jfr harsk 1) 'noget haard i sin Tale^
helst i Stemmen og Tonen el. Foredragef, 2) 'djerv, dristig,
ivrig' samt hask (jfr isl. heskr, no. hiesk) 'djerv, ivrig'. Å
östnord. mark motsvara nda. harsk 'härsk' (jfr mengl. harsk
'harscih, rand', skandinaviskt lånord, se E. Björkman, Scan-
dinavian loanwords in middle english, I p. 138), nsv. härsk^
härsken (jfr isl. heskr, nno. hersk). Utomnordiskt är samma
ord uppvisadt i nht. harsch 'hart, rauh', hvarmed Kluge
(Wbch) förbinder det genom sin Ijudafvikelse påfallande mht.
harsten, verharsten 'hart werden' samt ndl. harst, fht. har sta
'Rost', hp-stan, ags. hyrstan 'rösten', en ordgrupp hvilken s.
förf. ytterst fattar som atledning till adj. hardus (jfr isl.
heiskr till got. haitrs). Till de ofvan nämda formerna med
-st- ansluter sig å nord. botten osökt adj. fno.-isl. herstr
'bitter, barsk, ubehagelig' (1 gg) Fr.^, hvarmed man jämföre
nisl. (Vgl.) hastr (o-, find. sama- (ieu. *somo-: *sdmo-).
Fno.-isl. sJcwtr 'hurtig' Fr. 2, fsv. sMuter 'hastig, snar'
(Sdw.) till stv. fno.-isl. skiöfa 'sätta i rörelse', fsv. s/ärda.
454
Adj. är icke w-stam, såsom Noreen, Aisl. Gr.^ § 353, anm.
1. på iii-und af fsv. shyter velat göra gcällande. Beträffande
fsv. ntr. sUyt « ""sldutt) af s. adj. se numera Noreen, Aschw.
Gr. § U0,4, 100!
Nno. dial. (Ross) soyr 'raadnet, fortorret, om Trse' (jfr
isl. Vgf. seyrna. vb. inchoat., 'to ro^, som förutsätter ett adj.
^seyn- = no. soyr\ nsv. dial. (Rz) söv förtorkad, vissnad,
om trän'. Jfr mt. sdr \lurr, trockcn, saftlos, welk^ (i fht.
blott i vb. Sören 'verdorren, verwelken ), It. sör, ags. séar
(1. s. (jfr séarian ^siccare') äfvensom utomnordiskt lit. sausas
•trocken, durr\ fksl. sucJm, gr. avoc d. s., jfr find. gösa- Vlas
Austrocknen^ (se Schade, Wbcli^ 843 b). - No. soyr, isl.
seyr- af *sauza- > * sauBa- (i^-omljud).
/o- stammar:
Fsv. (sällsynt) sblcer "skyldig (= saker, scnker, isl. sekr),
en motsvarigliet till got. im-and-sdks' nnheiHreithar': got. stv.
salcan 'streiten, recbten' (se Noreen Aschw. Gr. p. 162 o. där
^.jt lit.). _ Hit bina kanske äfven fno.-isl slyngr Muelig,
tiink' (Fr.2), bildadt till stv. slyngua 'kaste, ssette i rask
Beva^gelse, istandbringe', antingen på präsensstadiet eller på
part. prat. {slung-!a- V), samt fno.-isl. slyiW Vaabenlos' Fr.^,
väl till stv sleppa ^glide, slipi)e, undslippe C' sluppia-).
Del II.
I>. 183. Fno.-isl. adj. syndr är enl. Schliiter, Die mit dem
suff-. ja gebild. deutschen nomina p. 50 en sekundärbildning
till snbst. sund n. 'simning', en uppfattning som möjl. är
riktio- - En bildning på tio- är vidare möjl. fno.-isl. Uä,
nsv ^ida. ¥al, jfr ags. dö, is. klth, fh. l^di (i frumi-), mht.
455
hide lät stn. 'Sprössling': kl- 'keimen' i got. u^-Jäjans 'licr-
vorgckeimt' (Hellquist, Arkiv VII. 36, XIII. 233). —
P. 185. huyfeldr (= hug-fellr), slcap-feldr (= '^skcqjfellr
i skapfelligr) kunna dock vara unga analogibildningar efter
participiala adjektiv sädana som tår-feldr benägen att fälla
tärar', bimheyrör 'benägen att höra bön'. —
P. 188. No. diiyy, isl. dogy o. s. v. höra snarare till ieu.
roten dhaif- dhn- 'dunsta, röka, ånga' i gr. i^vio^ fksl. du-
nu-ti 'spirare', tind. dlin-nui- 'rök' o. s. v.; jfr nämligen engl.
damp 'dimmig — fuktig', ndl. dotnpiy 'mörk, dyster' (domp
'ånga, dunst, rök') och 'fuktig', engl. danh 'dunkel — fuktig'
o. s. v. —
P. 189. Beträtt", isl. hnufjrj(-hent), nsv. njugg meddelar
jag p. 379 en afvikande uppfattning.
P. 193. Adj. 3er >ia- är uppvisadt äfvcn å västnord.
borten: fvn. gi[>y)' (äfven i srass.) = gorr, gen-. —
P. 196. Ang. mansnamnet isl. Snlue o. s. v. jfr numera
Noreen, Aschw. Gr. p. 68! —
P. 198. En wo-stam är väl äfven fsv. veyJcr (= veUr)
'svag, eftergifvende' Fr.- (1 gg), jfr adv. veykliga — veikliga
(se Zupitza, Gutturale p. 94).
P. 212. Beträtt", no- dial. butt m. och hithörande sub-
stantivgrupp se numera v. Friesen, De germ. mediagcmin.
p. 90 f. [urg. buUa(n)- framgånget ur ett n-stamsparadigm] ! —
P. 217. '■'iiekha-, *knikka-: Osäkerheten af den här
gifna formförklaringen erkännes villigt med hänsyn till adjek-
tivens i fråga sena förekomst. —
P. 228. ^knappa-: Min uppfattning af denna ordgrupp
rättas numera i ansl. t. v. Friesen, De germ. mediagem. p.
60. Till grund ligger ytterst en 7i-stam *knal>(a)n-. —
P. 231. *rahiiö-: Min tolkning af Rdn uppgifves till
förmån för Kock, Zeitschr. f. d. Altertum 40 p. 205,
456
som härleder ordet ur '■'Bädn (: vb. rär^aj 'die iibcr das
Meer herschendo'*; jfr nsv. sjörä, dial. rådande, rädare (Sverge
o. Finl. fierst.) 'rå, skyddsande\ —
P. 2o2. ^skmmna- : Tillfoga fht. skam (skammlr) och
sketnmi 'kurz' (adv. skamlicho — shemlicho) med sannolikt
sekändär /a-stam; jfr ir. scaman Hemnan-), medan da. no. lum har sin motsvarighet i find.
rukmd- 'glänzend' (Huk-md , germ. Hu^n-yna- > *lu[iij-ma-,
jfr isl. draimvr <. "^^drau^^um-). Till betydelseutv. 'glänsande
— ljum, varm' jämföre man det från samma rot (lei/k-) fram-
gågna adj. liupi, hvilket i nda. (Inan) betyder 'beskyttet mod
Vind, Vejr og Kulde, mil dt, noget varmt, om Vejret"
(Molb.), jfr lune vwrelser — tiette, värme v. (Molb.), no.
dial. lygna 'et svagt, varmt Vindpust m. m.' Äfven i andra
ordgrupper kan samma betydelsehistoria iakttagas: jfr roten
ghlt!- i lir. glé C^^-glei-m-) 'glänzend, klar', fht. (jlVmo, gleimo
'Gliihwiirmchen', fs. gli-mo 'Glanz, Scliimmer', mht. glt-men
'gliihen, glimmen': gr. x/u-aQog 'lauwarm', x^^'-*^'^^^ 'wärme',
xlnioi 'vara varm'; find. varcas 'glans', lat. Volcänus 'eldens
gud', got. ivulanda 'siedend', gr. «/.<•'« 'värma, solvärma', nisl.
valgr 'warm, lukewarm' {* //al-sa-). —
457
P. 249. *su-ro-: Roten su- *ilit!sseii' är å germ. bot-
ten ännu belagd i flit. doii (g. souwes) 'saft', ags. séaiv séa
d. s., seséan- 'succulent', no. dial. Ross. sor/g, sotjfj 'fugtig,
lidt vaad', nisl. Vgf. söijrjr 'dank, wet', saggi ni. 'moistness,
dampness', sv. dial. Rz sögg^ segg, sygg \åt, fuktig, sumpig',
sagga 1) 'småregna', 2) 'framsippra'. —
P. 253. '^sncl-r6-. Tillfoga nsv. dial. Rz snöte}' 'vältalig,
munvig' (Småland, enl. Spegels o. Ihres gloss.), anotra f.
'liten, vakker flicka'. —
P. 255. ■■atj-ra-: Till etymologin se Brugmann, Grundr.
P. 518, Liden, Studien zur altind. u. vergl. Sprachgesch.
p. 75 f! —
P. 320. ^' .^^runjia- : En parallell till den af mig för
detta ord antagna betydelssutvecklingen kan jag numera på-
visa hos lat. brevis: 'kort, om utsträckning a) i längden, b)
på vidden: smal, tunn, snäf (= isl. grannr), c) i djupet:
grund' (jfr hrevia 'grunda ställen, sandbankar'). —
P. 322. *do(ta-: Fsv. dopsöker innehåller icke (>tt adj.
*do/)er (?), utan dö/)er (Noreen, Aschw. Gr. § 81, i, a). —
P. • 370. Annorlunda betr. nsv. njugg hos Söderberg,
Fil. sällsk. i Lund förh. 1881—88 p. 73 (enl. Hellquist, Ark.
XIV. 142, jfr äfven Björkman, Scandinav. loan-words p. .■.'4)-
På grund af nsv. dial. niggla 'snåla' (Rz) förutsattes ett adj.
*iuggtr-, hvaraf "^"hngggiv- njugg. —
P. 385. Till de i någon mån sannolika ^t -stammarna
kan ännu fogas: fno.-isl. tömr 1) 'tom', 2) 'forfsengelig', 3)
'ledig' (Fr.2), fsv. tömher, nsv. tom, fda. nda. tom; jfr fs.
tömi (tömlg) 'frei von etwas', ags. tu7n d. s. (adv. tome), fht.
-znomi i ividar-zuomi 'adversans, absurdus', zuomlg 'vacaus^
von einem Hause'). —
P. 410. Jfr ang. isl. kaikr o. s. v. Liden, Stud. z.
■ii
altind. und. vergl. Sprachgesch p. 36! —
458
P. 444. Till (lo i fråga oin sin stamformation obestäm-
bava adjektiven höra ytterligare: fno.-isl. frér friar 'frugt-
bar, om Jord' Fr.^, no. dial. frmv frjo, frey 'frugtbar, om
Korn og Fro'. Förhållandet mellan detta adj. (urg. '^fral/ii-
?) och subst. fno.-isl. fra; frio u., no. dial. frii-, frjo, frjo,
fsv. fda. frö, nsv. frö C^'froy-), got. fraiiv n. 'sädesfrö', säd'
är osäkert (Tamm, Et. Ordb. 'frö'). — Fsv. Hömher 'svag,
lytt, bräkt', på grund af nsv. lomhörd(er) 'som hör illa', jfr
fsv. löm n. 'kroppslyte'. Jämte lomhurd förekommer i ä. nsv.
låmhörd (fsv. luin-, jfr nsv. loiii[NiJa 'gå tungt o. slapt, om
en trött person', uno. Inrusa d. s.) samt lamhörd, innehållande
adj. fsv. lamher, isl. Icmir, land med annat atljudsstadium
(Noreen, Sv. etymologier p. 50 ff.). —
P. 447. En r-stam af obestämbar suftixvokal är äfven
fno.-isl. Ur 'udnuurket, fortrinlig, anselig' Er.'^ (äfven i smss. :
itrburimi 'af aedcl Pyrd', Hrlauhr 'anselig Log', itrmamiligr,
itrskcijMör, Itr/weginn). —
459
Tryckfel.
256 r.
2
läs
Rietz (pro Reitz)
257 „
17
„
ags. öréstan
259 .,
10
^
samt fno.-isl. heir^-r
265 „
12
„
isl. tid
268 .
11
^
mht. (pro mhd.)
287 „
18
Östnordisk
298 „
13
„
hsv. (pro nsv.)
301 „
7
^
nå^a
303 „
31
„
bctydelseutvecklins som
307 „
10,17
„
sniicl
308 „
9
„
ieu. *gjl)j-tä-
» *»
12
„
5t'(<^ (pro guj))
311 „
28
^
miöan
314 „
9
^
ags. ^eolo
315 „
8
n
urg. *mul-Så-, *mul-dö
318 „
5, 6
„
'svommedygtig'
» "
13
^
ags. sedi'iht
n «
14
„
ags. öyncean
319 „
10
^
ags. c^roA^
" "
15
"
ags. C^r^CC (pro /^»-^/fC), ags.
(pro Jtnjecan)
322 „
13
lit. dovyti
326 ,.
17
„
Till
327 „
17
^
ags. déod
331 ..
14
„
ags. />eaZtZ (pro got. heald)
335 „
24
strykes nomen
ryccan
„ 393 „ 8 läs den (pro det).
Mindre tryckfel (ss. inkonsekvenser i användning af typer
med samma valör: (t jämte O, IV jämte ii) torde icke behöfva sär-
skildt påpekas.
460
Innehåll.
Kap. III. Primäradjektiv bildade med snffixen -nia-
och -pia- 177—187
Kap. IV. Primäradjektiv bildade med siifixet -uo- . . 188-200.
Kap. V. Vorbaladj aktiv bildade med suffixet -no- . . 201—236
Kap. VI. Primäradjektiv bildade med suffixet -iiin- . 237-248
Kap. VII. Primäradjektiv bildade med suffixet -ro- . . 249-261
Kap. VIII. PrimJlradjektiv bildade med suffixet -lo- . . 262—288
Kap. IX. Primäradjektiv bildade med suffixet -ko- . • 289—299
Kap X Primära nomiualbildniugar med suffixet -to-
(-ta-) .' 300-355.
Kap. XI. Adjektiv bildade med M-suffix: I Adjektiv
med utomnordiska M-stamsformer, II Adjektiv
hvilka på grund af sin formväxling framstå
som mer eller mindre säkra reflexer af u-
stammar, 111 Adjektiv uppvisande växling
mellan vo- och ?<-suffix, IV Afljudsföre-
teelser och spår af fcirhistorisk aksentväx-
ling hos ?<-adjektiven 356 — 441.
Kap. XII. Primiira adjektivbildningar af osäker stam-
formation '^'^^ ^^'
Tillägg och rättelser 452—458
Tryckfel ^^9.
Literatur.
(Nyare arbeten, hvilka icke förekomma i literatiirförteckningen
till I delen.)
Erik Björkman, Scandinavian lo;in-words in middle engiisli,
Part I, llallc; 190U (utkom kort förö afslutandet af
detta arbetes tryckning).
Karl Bnigmann, (rrundriss der vcrgl. Grammatik der ir.-
dogerm. Sprachen, I, 2. Bearbeitung. Strass-
burg 1897.
„ Die Ausdriicke fur den Begriif der Totalität
in den indogermani5;chen Sprachen. Leipzig 1*^94.
Otto von Friesen, De germanska mediageminatorna med sär-
skild hänsyn till de nordiska språken, Upsala 1897.
Herman Hirt, Der indogermnnische Akzent, Strassburg 1895.
., Der indogermanische Ablaut, Strassbnrg 1900.
Friedr. Kluye, Etvmologisches Wörterbucli d. deutsch. Spr.,
6 Åutl., Strassburg 1898—99.
,. Xominale Stannnbildungslelire d. altgerm. Dia-
k'kte, 2. AuH., Halle 1899.
„ Vorgeschichte d. altgerm. Dialekte, 2. Autl.,
Strassburg 1897.
Amund B. Larsen, Oversigt över de norske bygdemål,
Kri^^tiania 1898.
Evald Liden, Studien zur altindischen und vergleichenden
Sprachgeschichte (K. Humanist. Vetenskaps-
samfundets i Upsala skrifter, VI. 1) Upsala
1897.
Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, 1. und 2. Lieferung,
Halle 1897-99.
„ Geschichte der nord. Sprachen, 2. Aufl., Strass-
burg 1898.
„ Svenska etymologier (K. Humanistiska Veten-
skapssamfundets i Upsala skrifter, V. 3).
462
Sprogliy-historislce studier tilegnede Professor C. R. Unger,
" Kristiania 1896.
W. Streitberg, Urgermanische Grammatik, Heidelberg 1896.
„ Gotische Grammatik, Heidelberg 1897.
Henry Sweet, The students dictionary of anglo-saxon, Ox-
ford 1897.
Fredr. Tamm, Om avledningsändelser hos svenska adjektiv
(K. Humanist, ^'etenskapssamfundets i Upsala skrifter,
VI. 8), Upsala 1899.
C. C. UhlenhecJc, Kurzgefasstes etymol. Wörterbuch d. got.
Spraehe, Amsterdam 1^96.
Uppsalastudier, tillegnade Sophus Bugge, Uppsala 1892.
K. B. Viklund, Entvvurf einer urlappischen Lautlehre (Mé-
moires de la société finno-ougrieuue X), Hel-
singfors 1896.
,, Die nordischen lehnwörtcr in den russisch-
lappischen dialekten (i Journal de la société
finno-oiigrienne X), H:fors 1892.
„ Laut- und Formenlehre der Lule-lappischen
Dialekte (i Göteborgs Kongl. Vetenskaps och
Vitterhets Samhälles Handlingar, Ny tids-
följd XXV), Stholm 1891.
W. Wilmanns, Deutsche Grammatik, 2. Abteil.: Wortbildung,
Strassburg 1896.
Ernst Zupitza, Die germanischen gutturale, Berlin 1896.
^é>
:^ 'TV
x::t'^
- v^
?r
K55"i£^
# •'^
-> ir*^
,^i''^K
•^'-*t-^
-,^^