^1 a^: '^- '^H^ ^ - ~- •Wj Sife- •v * * " l>^-j:^ :"-^-*^' ^.%-1^-' Ä\.^ t<-^-r- V;ä^&^:< .«'iÄ. Z-HD HARVARD UNIVERSITY. OF THE MUSEUM OF COMPARATIVE ZOÖLOGY. XtTLU cxAju //^ IQ, (TI. ^0--^- # v uaN 11 1901 n'^^'^ <^E^ BIDRAG f KANNEDOM AF FINLANDS NATUR ocn FOLK, U t g i 1" n a Finska Vetenskaps-Societeten. Femtiondenionde Häftet. "^^^^^ -^i^- -<^-=#-®' BIDRAG till KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR och FOLK. U t gi f n a af Finska Vetenskaps-Societeten. Femtiondenionde Häftet. Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1900. ,r INNEHALL: Sid. Studier öfver de nordiska språkens primära nominalbildning I. Af T. E. Karshn 1. Åskvädren i Finland 1894, af .1. F. SnmhU 123. Studier öfver de nordiska språkens primära nominalbildning II. Af T. E. Karsten 173. STUDIER Ofver DE NORDISKA SPRÅKENS PRIMÄRA NOMIMLBILDNING. L AF T. E. KARSTEN. I n n e fl å 1 1 : Sida. Forord IX. Kap. I. Primäradjektiv bildade med suffixet -o- 1 ,1. JM/ .■iVCKj rofcokaHsin 2 a. Redncerade stadiet ^ I. Förnordiska l)ildningar , 1. Sauiiierinanska adjektiv „ 2. Isolerade adjektiv 3 II. Nordiska njbildninuar 7 1. Bildningar på präsensstadiet af afljudaudo starka verli ' „ 2. Bildningar på svaga verb 10 b. 8ynkoperade stadiet 12 I. Föruordiska bildningar „ 1. Förgermanska adjektiv .......' „ 2. Samgernianska adjektiv :..'.... 13 3. Isolerade adjektiv '. ' 16 II. Nordiska nybildningar 20 B. Med rotvokaUsmen c 23 I. Förnordiska bildningar . . .'.'... .. .'. V.'. ... . . „ 1. Förgermanska adjektiv. . . . . . ./. ^.. ". . ; . ? • • " 2. Samgernianska adjektiv \ '. . ".T .... 24 3. Isolerade adjektiv 32 II. Nordiska nybildningar 35 1. På af ljudande starka verb „ a. Med präsens-vokalism „ b. Med präteriti-vokalisui 40 2. På reduplicerande starka verb C. Med rotvokaUsmen ö (ä) 41 I. Förnordiska bildningar . „ 1. Förgermanska adjektiv „ 2. Samgermanska adjektiv 47 3. Isolerade adjektiv 66 IV II. Nordiska iiyl)iklniugar 74 J. Bildningar pä af ljudande starka verb „ a) Med präseus-vokalism „ b) Med rotvokalisnien i prat. sg , 2. Bildningar på reduplicerande starka verb 79 3. Bildningar på svaga verb 81 Ofcjrdkt af -o-damiiiarnaa forittatmi 82 Kap. II. Primäradjektiv bildade med suffixet -io- 88 A. Med svag rotookali.snt 89 a. Reducerade stadiet ,, b. Synkoperade stadiet 90 1. Ett torgermanskt adjektiv „ 2. Sanigermanska adjektiv 91 B. Med rotvokalismen c 92 a. c-stadiet „ b. e-stadiet 9-4 I. Föruordiska bildningar „ 1. Förgermanska adjektiv „ 2. Samgerinanska adjektiv 96 3. Isolerade adjektiv 101 II. Nordiska nybildningar 102 C Med rotvokalismen o (ä) 105 a. ö-(A) stadiet „ I. Förnordiska bildningar „ 1. Ett förgermauskt adjektiv „ 2. Samgermanska adjektiv 106 3. Ett isoleradt adjektiv 108 II. Nordiska nybildningar 109 1. Bildningar på prat. sg. af afljudaude starka verb. . . 2. Bildningar på reduplicerande starka verb 111 b. o-(ä-)stadiet 112 I. Föruordiska bildningar „ 1. Samgermanska adjektiv „ 2. Isolerade adjektiv 114 II. Nordiska nybildningar 116 1. Bildningar på af ljudande starka verb 2. Bildningar på reduplicerande starka verb 118 Ö/'vct\sikt af -lo-stammarnas formation 119 JÄN 11 1901 Förkortningar. Literatur. .las. = Norsk Ordbog af 1. Aasen. Arkiv — ÅTk\\ for (för) uordisk filologi. Bcchtel, HaKptproblrme — Die Hauptprobleme ikr ludogennauisclien Lautlehre seit Schleicher von Fritz Bechtel. Beitr. --^ Beiträgc zur Geschichte der deutschen Spracbe inid Literatur. Bczz. Beitr. = Beitr äge zur kunde der indogermanischen Sprachen, her- ausgegebeu von A. Bezzenberger. Braane, Ålth. Granim. ' = Althochdeutsche Grammatik vun W. Braune» 2. Aufl. Braane, Got. Gramm. * — Gotische Grammatik von W. Braune, 3. Aufl. Brwjmann, Grundr. = Gruudriss der vergleicheuden Grammatik der indogermanischen Sprachen von K. Brugmann. Bugge, Norr. Fornkv. = NoiToen Fornkvtedi, udg. af Sopfus Bugge. Eg. -— Lexicon poeticum antiqutc linguai septentrionalis, conscripsit S. Egilsson. Fick, \Vbch * -- Vergleichendes Wörterbuch der indogermanischen Spra- chen von A. Fick, 4. Aufl. i'/".', Fr."^ — Ordbog över det gamle norske Sprog af J. Fritzner, 1. och 2, uppl. Gering: Glossar = Glossar zu den Liedern der Edda von H. Geriug. Hellquist, Etijmologische Bemerkungen = Etymologische Bemerkungen von E. Hellquist, Gefle 1893 (särtryck ur Redogörelse för Allmänna Läroverken i Gefle och Söderhamn under läseåret 1892 — 93). Indog. Forsch. — Indogermanische Forschungen, herausgegeb. von K. Brugmann und W. Streitberg. Jcssen, Et. Ordb. = Dansk etymologisk (Jrdbog ved E. Jesseu. Kalk. = Ordbog til det »Idre danske Sprog af O. Kalkar. K. Z. = Zeitsehrift fiir vergleicheude Sprachforschung, herausgg. von A. Kuhn. Khige, Whch * = Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache von F. Kluge, 5. Aufl. Klnge, Nom. Stammb. — Nominale Stammbildungslehre der altgerma- nischen Dialecte von F. Kluge. VI Jjuml — Orfll»oy til de gamle danske Landskabslove etc. af G. F. V. Lund. Molb. --= Dansk Ordbog af Moll)ecli (1833). Morph. Unters. --^ Morphologisclie Untersuchungeu auf dem Gebiete der indogermauiscbeu Spracheu von H. Ostboff und K. Brugmann. Norem, Aial. Gramm. * = Altisläudisebe und Altnorwegiscbo Gramma- tik von A. Noreen, 2. Aufl. Norccn, Orddiibbletter = Om orddubbletter i nysvenskan af A. Noreen (i Ups. Univ. Årsskrift 188<)). Noreen, Urg. Lautl. = Abriss der urgermaniscben Lautlebre von A. Noreeu (1894). Persson, Wurzeleric. = Studien zur Lebre von der Wurzelerweiteruug und Wurzelwariation von P. Persson. J\ Grandr. = Grundriss der germaniscben Pbilologie. berausgegeben von H. Paul. Boss =-- Norsk Ordbog af H. Ross. Eqv. = Rydqvist, Svenska Språkets Lagar. Rz = Rietz, Svenska AUmogespraket. Schadc, I7?>r/i 2 = Altdeutscbes Wörterbueli vun O. Seluule, 2. AuH. Schl. ^ Ordbok till samlingen af Sveriges gamla lagar af C. J. Scblyter. Hdic. = Ordbok öfver svenska medeltidsspråket af Söderwall. Sievers, Ägs. Gramm. '^ = Angelsäcbsiscbe Grammatik von E. Sievers, 2. Aufl. Se. Landsm., Sv. Ldsm,. = Nyare liidrag till kännedomen om de svenska landsmålen och svenskt folklif. Tainm, Et. Ordh. = Etymologisk Svensk Ordbok af F. Tainn). Tklskr. for Fil. = Nordisk Tidskrift for Filologi. Ny Rfekke. Pork. Suppl '-^ Supplement til isländske Ordböger af l'orkelsson. Vgf. = An icelandic-englisb dictionary by G. Vigfusson. Öfrig^a lörkortningrar. ack. = ackusativus. adj. = adjektiv, af b. = af handling, ags. = anglosaxiska, anf. st. =■ anförda ställe. av. — avestiska. böhni. — böbmiska. da. = danska, dat. == dativus. dial. = dialekt(iska). d. s. = det samma, engl. = engelska. fda. = forndanska. ffris. = fornfrisiska. fgutn. = forngutniska. f ht. = tbrnhiigtyska. fiud. = fornindiska. fir. — forniriska. f ksl. = fornkyrkoslaviska. f it. = fornlågtyska. fno. — fornnorska. fnord, = fornnordiska, fs. = fornsaxiska. fsv. =^ fornsvenska. VII följ. = följande. föreg. =-föregåeiule. förgerin. = förgermanska. gall. = galliska. germ. = germanska. got. = gotiska. gotl. = gotländska. gr. = grekiska. grdf. = grundform. ieu. = indoeuropeiska. inf. = infinitiv. ir. = iriska. isl. — fornisländska. jfr — jämför. lat. = latin. lett. = lettiska. lit. = litauiska. It. = lågtyska. m., mask. = maskulinum. mengl. = medelengelska. m. fl. = med flere. m. m. = med mera. mht. = medelhögtyska. mit. = medellågtyska. möjl. = möjligen. n. = neutrum. nda. = nydanska. ndl. — nederländska. Öfriga förkortningar nht. = nyhögtyska. nisl., nyisl. = nyisländska. nno., nyno. = nynorska. no. = norska. nom. — uominativus. nord. = nordiska. nsv. ^ nysvenska. p. = pagina. part., partic. ^ particip. pass. = passiv. ! pl. = pluralis. prat. — präteritum. I prät.-präs. =- präterito-präsens. i red., redupl. — reduplicerande. sammans. = sammansättning. s. = se. sg. = singularis. SS. = såsom. ' st. = stam. stamf. = stamform. st. vb. = starkt verb. subst. = substantiv. sv. = svenska. j sv. vb. = svagt verb. u. = under. urg., urgerm. = urgermanska. urn., urnord. = urnordiska. ä. = äldre, torde förstås utan förklaring. Rättelser. Sid 32 i-ad 6 11 ed i t rån: Falk. för Falk „ 35 ,. 10 uppifrån: Hoeka- „ Hd^ka- „ 40 3 nedifrån: verk „ verb „ 49 ., 2 i noten: gewaltthälig ,, gewaltthätig „ 51 ., 6 uppifrån: parallerna ., parallellerna .. 66 ,, 4 nedifrån: Beziehungen .. Bezeichnunger. „ 73 ., ]0 uppifrån: ni äskar .. nid -skär „ 75 ,, 4 nedifrån: begreppiitvock- ,, begreppsutvork lingen lingen „ 92 „ 5 . „ gildoer ,, gildoer ■„ 92 ,• 1 med „ till „ 95 „ 8 uppifrån: eps-hä-rr ,. ej)s-h(l'r „ 96 ,: 4 1. „ 2. „ 98 ,, 9 nedifrån: *ki(wjna- „ *kiimpia- „ 99 ,, 4 uppifrån: omkvcpcl „ omhmd „ 99 „ 9 nedifrån: om ,, on „ 102 ,, 13 uppifrån: Forfseerdelse „ Forfaerdelse „ 103 „ 12 nedifrån: *ivra'kia- ., *nr(Bkla. „ 108 ,, 13 uppifrån: en-l0p(ar) „ en-l0p(cer) „ 109 :, 3 *hau^la- „ *bm{^iå Parentesen å sistn. sida r. 6 uppifr. hör lyda: (ieu. rot ö/iC?//*;- : jfr fht. huhil 'Hiigel, Biihl'. s. Kluge Whch « Miiegen' : Noreen, Urg. LanM. p. 156. Icke fiirvillande tryckfel (ss. en och annan utelämnad asterisk (*) franif. uppkonstruerade former) torde icke hehöfva särskildt påpekas. Förord. Föreliggande afhaiidling bildar första afdelningen af en studie i läran om de nordiska språkens primära nominall)ikl- ning. De här ingående tvänne första kapitlen afse en under- sökning af de indoeuropeiska o- och /o-suffixens förekom,st som stambildningselement i nordiska primäradjektiv. På grund af nämda afledningars olikartade natur ha desamma icke något närmare samband med hvarandra. Att jag vid behand- lingen af o-stammarna upptagit blott adjektivbildningarna till granskning, liar icke skett utan sin särskilda grund: en be- tydande substantivkategori (verbalabstrakta) har med hän- syn till sin stamformation funnit en ingående behandling i K, von Bahders arbete 'Die Verbalabstracta in den germa- nischen Sprachen ihrer Bildung nach dargestellt', Halle 1880, Hvad åter /o-suffixet vidkommer, har detsamma innehaft pri- mär funktion endast för bildande af verbaladjektiv. Såsom uppgift vid ifrågavarande framställning har jag främst förelagt mig att undersöka formationen hos de proet- niska, grundspråkliga bildningarna, sedan att utröna i)rin- ciperna, enligt livilka dessa i historisk tid värkat analogi- bildande. Med hänsyn härtill har vid ordmaterialets syste- matiska uppställning rotstafvelsens af ljudsstadium utgjort hufviicliiKleliiiiigsgriuulLMi; inom livarje sålunda erhållen uf- Ijudskategori ha formerna ordnats kronologiskt efter sin för- historiska eller historiska uppkomst. Enligt sistnämda indel- ningsprincip göres sträng skilnad mellan förnordiska och ny- bildade adjektiv. De förra kunna desutom, beroende af före- komsten eller frånvaran af identiteter i släktspråken, fördelas i förgermanska, samgermanska och isolerade bildningar, hvarvid sistnämda kategori omfattar adjektiv, till hvilka utomnordiska motsvarigheter icke äro uppvisade, men hvilka det oaktadt framstå som förhistoriska. Jag är emellertid med- veten om, att arbetet i fråga om konstaterandet af berörda parallellformer — med hänsyn till de i detta afseende mö- tande svårigheterna — icke kan göra anspråk på fullstän- dighet. Det kan ju ej förnekas, att en del af de som sam- germanska uppförda bildningarna möjligen äger förger- manskt ursprung samt att bland de isolerade adjektiven i själfva värket kunna dölja sig för- eller samgermanska for- mationer. I detta hänseende har jag i allmänhet varit hän- visad till den etymologiska forskningens hittils vunna resultat, hvilka jag efter bästa förmåga sökt tillgodogöra mig. En- dast en mindre del af identifieringarna äro mina egna. Det nordiska ordmaterial, hvarpå föreliggande under- sökning grundar sig, är till en öfvervägande del hämtad från fornspråken. Till de yngre ocli yngsta perioderna (sär- skildt de nynordiska dialekterna) har hänsyn tagits endast i den mån de erbjudit ord, som icke tidigare förekommit i literaturen. Att vid användandet af alt dialektiskt mate- rial stor försiktighet varit af nöden, behöfver väl knapt på- pekas. — Med 'primärbildningar' förstår jag afledningar fram- gångna dels direkt ur själfva roten, dels ur starka eller Itrimitiva (icke afledda) svaga verb (jfr v. Bahder, ofvan XI aiif. iiib. \). 4, noten; Hellquist, Aikiv för nordisk tilologi VII, 1). Med hänsyn till rekonstruerandet af förgermanska grund- former har min ståndpunkt i frågor rörande indoeuropeisk ljudlära varit den af Noreen i *Abriss der urgermanischen Lautlehre', Strassburg 1894, företrädda. Upi)slaget till dessa studier har jag fått af Prof. F. Kluge under min studietid i Jena vintersemestern 1892 — 1893. De värdefulla råd och anvisningar jag såväl af honom som senare under en vistelse i Uppsala af Prof. A. Noreen haft förmånen erhålla är det mig en kär plikt att med tack- samhet omnämna. Helsingfors i maj 1895. T. E. Karsten. I. Primäradjektiv l3il(lade med suffixeii -o- o c 11 -io-. KAP. I. Primäradjektiv bildade med suffixet -o-. De nordiska o-stanisadjektivons bildning har förut icke varit föremål för systematisk undersökning. För de fornväst- nordiska språkens vidkommande föreligger en beaktansvärd exempelsamling i H. Zimmers arbete 'Die Nominalsuffixe a und u in den germanisclien Spraclien', Strassburg 1876, men författaren afser blott formernas fördelning i vissa betydelse- kategorier efter beskaffenheten af tillgrundliggande rötter, icke en framställning af principerna för ordbildningen. Från modern ståndpunkt ha grunddragen af de germanska o-adjek- tivens stamformation till först blifvit framstälda af Kluge i hans Nominale Stammbildungslehre §§ 169 — 179. På grund af sin öfversiktliga karaktär kan arbetet dock icke taga spe- ciell hänsyn till något af särspråken. En alfabetiskt uppgjord samling nordiska (uteslutande fornnorsk-isländska och därtill blott jämförelsevis yngre) bildningar af ifrågavarande art läm- nas vidare af Falk (Beitr. XIV, 7 ff.), som därjämte förut- skickar några inledande anmärkningar rörande formationen hos o-stammarna i allmänhet. I det följande meddelar jag en med hänsyn till formernas rotvokalism och kronologiska ursprung systematiskt uppstäld, från såväl öst- som västnordiska språk hämtad materialsamling och redogör sedan för därur framgående bildningsprinciper. A. Med svag rotvokalism. a. Reducerade stadiet. I. Föl-nordiska bildningar. 1. Samgermanska adjektiv. urg. *hida-, Viola- (ieu. *k^dlo-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) holr 'hul (lat cavus)'; fsv. (Rqv. II, 408; Sdw.) hid, hol å. s.; ä. da. (Kalk.) Jml 1. 'aaben', 2. 'listig, snild, tvetydig"* i). Västgermanska paralleller föreligga i flit. ags. ffris. hol 'hohr. Som ordets etymon gäller ieu. roten k^el- 2) i fht. helan, ags. helan 'hehlen, hiillen', lat. oc-cido, celare m. fl. af lägg. I öfverensstämmelse med denna tolkning får man som adjektivets grundbetydelse fatta 'hehlend, bergend' (s. Schade, Wbch^ 384 b.; Kluge, Nom. Stammb. § 169, Wbch ^ 170 b.; Brugmann, Grundr. I, 241). urg. *slaka (ieu. *sldgo-): isl. (Eg. ä^. ley., Vgf.: nisl.) slakr "^slack"; no. dial. (Aas.) slak 'släp, ikke spaendt eller stram'; nsv. slak d. s. Utomnordiskt motsvaras adj. af fht. slach, ags. sleac, fs. slak 'locker, schlai!". Ordet hör till ieu. roten (s)leg-^), ingående i gr. Ijysiv intr. 'upphöra, gifva efter", eg. 'blifva slapp' (s. Fick, Wbch * I, 577) *). ^) Nämda nordiska former kunde äfven förklaras ur en stam- form Vmlha-, *holha-, som utomnordiskt är belagd i ags. holh 'håf (en förslagsmening framstäld af Doc. E. Hellquist å seminariet för nordisk språkforskning i Uppsala). Sagda stamform beror på en ur nedan anförda rot k-^el- framgången /<:-utvidgning, som synes å nordisk botten vidare ligga till grund för isl. holkr, fsv. holker 'hålk' <^ *hul^-nd-, vernersk växelform till *Jlollia-, samt möjl. för sv. dial. hölj 'djup göl i sjö eller å' orr (jfr no. dial. tort), beror v på analogi-inflytelse från afljudsformerna ^verr, *JJvarr, om hvilka längre fram. urg. *runa-, 'röna-, (ieii. *rdno-): sv. dial. (Rz) ron 'kätjefuU, kåt, brunstig (om människor och kreatur)'. Sub- stantiveradt med öfvergång till 72-stamsflexion föreligger adj. i fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) o. fsv. (Schl.) nini m. 'fargalf, isl. (Eg.) roni m. 'equus'. Ordet hör till ieu. roten ren- i fno.- isl. st. vb. renna 'lebe burt, flyde, stremme; lobe (om Hundyr, som ville parre sig)', jfr sv. dial. (Rz) st. vb. ränna, bl. a. betydande 'vara brunstig (om so, bagge)'. urg. *sraäa- (ieu. "g^hrddho-): fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) graär 'ugildet (om Dyr)'. För det härmed identiska no. dial. grad anger Aas. betydelserna 1. 'avledygtig, ikke gildet', 2. 'geil, brunstig'. Af dessa begreppsnyanser fattar jag den senare nämda som den ursprungligare och hänför ordet med ledning häraf till ieu. roten gjiredh- 'gern haben, gierig sein', ingående i got. grédus 'Hunger', gredön 'hungern', fno.-isl. grådr 'Hun- ger, Gier* o. a. af lägg ^). Som adjektivets grundbetydelse framstår således 'begärlig, åtrående', hvarur det historiskt uppvisade begreppet kan fattas såsom specialisering. urg. *laka- (ieu. *bgo-)\ fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) lakr\{ ringc Godhed eller liden Vaerdi'; msv. (Sdw.) */aÄ;er 'dålig' förekom- mer endast i sammans. c-laker, nsv. e-ldk, dial. i-lak, hvarom se Noreen, Arkiv I, 172). I etymologiskt afseeude hänföres ordet af Persson (Wurzelerw. 220) till ieu. roten Idg- ^) i gr. ') S. om denna ordgrupp Fick, Wbcb "^ I, 41, 202, 418; Pers- son, Wurzelerw. pp. 45, 96. Jfr betr. förev. adj. annorlunda Wad- stein, Indog. Forsch. V, 17. 2) Till grund för roten leg-: Idg- ligger en 2-stafvig bas 6^6^- aleg- Leid zufiigen', jfr gr. »Åf^f t rdc 'smärtfull, eländig' (Persson, anf! arb. pp. 225 f., 281). XaYsivdöstvd Hesych. ^). En härmed afljudande ieu. rot- form leg- är belagd i uo. dial. laak'onå, slem', msv. lake?- ' åkWg . urg. *drusa-: ä. da. (Kalk.) drug 'dryg, pålitlig, kraftig*, fortlefvande i nda. -dru: sayi-dru 'sannfärdig, pålitlig', oB-dru 'nykter' (jfr Tamra, P:t. Ordb. 101 b.). Till det likbetydande samnord. adj. *dreusa-, hvarom längre fram, förhåller sig dnig antagligen som isl. Iiig(-vit7ii) till lii(g(-vitni), om hvilka former under följ. art. Till grund ligger germ. roten dreus- i ags. dréogan st. vb. 'utföra, fullgöra'. urg. *lu^a-: isl. (Stockh. Homilieb. p. 212, Wiséus uppl.) *lugr, ingående i lug-vitni = fno.-isl. liäg-vitni 'falsk Vidne' 2). Till grund ligger ieu. roten leugh- i bl. a. fno.-isl. st. vb. Unga. 'ljuga'. II. Nordiska nybildningar. Hithörande adjektiv kunna indelas i: 1. Bildningar på präsensstadiet af afljudande starka vei-h. msv. (Sdw.) -taker i sammans. ful-taker 'mycket duglig, kraftig' (ust. Ity.): till fno.-isl. och fsv. st. vb. faÄ;a 'taga' (jfr got. tekan, som är reduplicerande). Angående reduktionssta- diet i taka jämföre man Bechtel, Hauptprobleme p. 244. no. dial. (Aas.) vak 1. 'vaagen, eg. fri for Sevn, kvick, livlig', 2. 'aarvaagen, paapasselig, meget varsom, sky, rsed (om Dyr)', 3. 'let at bevaege'; sv. dial. (Rz) vak 'vaksam': till ^) Noreens (auf. st.) sammanställning af förevaraude adj. med ags. ivlacu, ivlwc 'lau' synes med hänsyn till betydelsedifferenson böra vika för ofvan framstälda tolkning. ^) Nämda sammansättningar hänför jag till den art af s. k. Karmadharaya-komposita, hos hvilken ett adj. såsom förra led appo- sitionelt bestämmer ett siibst. såsom det senare. Bildningar af detta slag äro t. ex. got. galiuga-apaustaidiis 'falscher Apostel', galiuga- brojiar 'falscher Bruder' (jfr Zimmer, Nominalsuffixe p. 100). 8 nord. sv. vb. vaka, som ursprungl. varit afljudancle, jfr got. st. vb. wakan samt fno.-isl. part. prat. vdkenn och sv. dial. (Rz) prat. sg. vöh. Rotvokalen (ieu. d = germ. a) i vb. vaka utgör (liksom i taka ofv.) reduktionsprodukt af ieu. lång- vokal (jfr e-stadiet i find. väja- = av. väza- 'Kraft, Starke': rotf. négi-). fno.-isl. (Fr. 2) hrifr 'tilboielig, ivrig' (äst. Xsy.): till fno.- isl. st. vb. hrifa 'gribe efter, tage fat paa, klore, kradse, klo' (ieu. rotf. (s)krlbh-, ingående i lat. scrlho, jfr gr. axuQ-l-ifoq ^) 'griftbr. fno.-isl. (Vgf.) JMr 'not ice-bound, thawed': till fno.-isl. vb. pida 'to melt, thaw', af hvars ursprungl. starka böjning blott part. prat. Jndenn kvarstår. Förslagsvis antager jag etymologiskt samband med en ieu. rot tit(h)- i gr. r^r(ö'Tag', Tit av 'Sonnengott', hvilka Prellwits (Etym. Wbch d. griech. Spr. 323) förbinder med find. ^if/«as 'Feuer, Glut', tithis^XwwaxQV Tag', lat. titio 'Feuerbrand', lit. titnagas 'Feuerstein'. Roten tlt(h)- har ursprungl. kunnat betyda 'lysa, skina, vara varm, värma' (jfr med anledn. af denna begreppsöfvergång adjektiv- formerna *}iita-, *haita- 'het', afledningar från primärroten skl- *^lysa, skina', s. i det följ.). Ur denna grundbetydelse fram- gick med lätthet nyansen 'genom värmeutstrålning bringa till smältning'. Jfr särskildt betyd, hos no. dial. thlda 'optoe, smelte, gjore fri for Is, iscer om Solen^ (Aas.). no. dial. (Aas.) glnp 'glubsk ; dygtig, fortraeffelig, ypper- lig, praegtig, stadselig': till no. dial. st. vb. gliipa'gsibe, snappe efter noget med Munden ; gribe med Munden, sluge, svaelge' ^). ^) Jämförelsen med gr. (SxccQ-l(f-, som blott genom annat afljudsstadium af den primära rotstafvelsen skiljer sig från lat. SCT-lb- (s. Persson, Wurzelerw. p. 168, not 3), ger vid handen, att rotvokalen i nord. hrifa och lat. SCrlbo reflekterar ieu. i, icke tilläfvcntyrs el. 2) Är no, gläpa oaktadt betydelsedifferensen månne ursprungl. identiskt med ö'ris. svaga vb. gltlpa 'lauernd blicken', nit. glupeil 9 no. dial. (Ross) sUä 'haeldende fremad': till no. dial. st. vi), sluta 'hffilde fremad' (med såväl stark som svag böjning). sv. dial. (Rz) stup 'brant, stupande': till sv. dial. st. vb. stiljya 'falla, störta ned'. Till denna afdelning hänför jag slutligen no. dial. (Aas.) mo7i 'omhyggelig, agtsom'; sv. dial. (Rz) mon 'som har någon person i godt minne, unnar honom väl, m. m.', en bildning på verb. präterito-präsens fno.-isl. muna, fsv. muna, mona 'minnas, ihågkomma', hvilket ursprungligen innehåller präteriti-vokalism. Till ifrågavarande adj. föreligger en fornform fno.-isl. *-munr i sammans. å-munr ^) (Eg. Vgf. Fr. 2) 'liendtlig imod en' ^). Beträffande afvikelsen i sistan- förda begreppsskiftning jämföre man de till rotformen mdn- i nord. muna (= got. ags. >n2oleQ6c « *^J^oA-) 'schlammig, triibe (vom Wasser), verfinstert, fluster', figurl. 'verwirrt, bethört', ^o/low 'triibe (to vömq)\ figurl. 'verwirre' (s. Schade, 1) Enl. Fick, Wbch* II, 129 äi- sagda rot belagd äfvcn i ui-kelt. samt i gr. TSVÖM 'uagc', i fall detta icke står för urspr. *k2e7ldö (jfr lit. kdndu 'beisse'). Samband mellan lat. tondco och gr. tévöo) är äfven antaget af Brngmann, Grundr. I, 73. 2) Enligt en af Doc. E. Hellquist å seminariet för nordisk språkforskn. i Uppsala frarastäld förmodan kunde nedan behandlade nord. adj. äfven förklaras ur stamformen "äulha-, beroende på en ur baseu dhnel- dhul- (se ned.) framgången k-iitvklgnmg (dhnelk-:) dllldk-, som möjligtvis föreligger i nsv. dolk (i fall af V^Zf/j-na-, jfr annor- lunda Tamm, Et. Ordb. 94 a.) och fno. -isl. fZo/^r fiende (Bcllqu.st, Arkiv VII, 15) samt enl. mitt eget förmenande i fsv. dulgcr för- virrad, dåsig' (Rqv. VI), dulglia(-drap) 'fördoldt (dråp)'. 15 Wbch2 944 b.; Fick, Wbch * I, 468; Persson, Wurzelenv. p. 60; Kluge, Wbch ^ 377 b.). Adjektivets grundbetydelse är 'förvirrad, bedårad'. urg. *dumba-'. fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) dumh-'^i\\m, maallos'; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) dumher 1. 'stum', 2/dof , 3/slö, svag, skum'; ä. da. (Kalk.) dum 1. 'mörk, mat (om farve)', 2. 'svagsynet, svag'; 3. '^d0v', 4, 'stum'. Utomnordiska motsvarigheter äro got. dumbs, fht. tumb, ags. duynb 'stumm, dumm'. Till grund ligger ieu. roten dhumhh-, medels nalsainfix utvidgad af dhubh- i gr. rv(f(o 'räuchere, benebele, bethöre" (jfr u. *dhiibJio- p. 12 i det föreg.). Se ang. denna etymologi Kluge, Wbch ^ 80 a.; Tamm, Ft. Ordb. 107 a. urg. Virubd-: Obelagdt såsom simplex, föreligger ett nor- diskt adj. af sagda stamform såsom förra led i kompositionen no. dial. (Ross) ruv-hcerd 'med stridt, busket Haar', en deno- minativ participialbildning på -ij)a, sammansatt af adj. *ri{,v (kker', 2. 'spids (om Vaaben)', 3. 'smal'; fsv. (Rqv. II, 419; Sdw.) miör 'smal'; fda. (Lund) miör i miö- hund = isl. miö-hundr, fsv. (Schl.) miö-hunder 'vindthund'. Beträffande sitt etymon är ordet af ledning från en ieu. rot 1) Jfr Hellquist, Arkiv VII, 11. 2) Meddeladt af Prof. Noreen å nordiska seminariet i Uppsala. 3) Jfr Hellquist, Arkiv VII, 11. 19 miu-, ingående i find. mw- mlvati 'drängen' ^). Grundbety- delsen är således 'sammanträngd, hopprässad'. Se beräff. af- Ijudsformcn fno.isl. mér (<<*wam-) Noreen, Urg. Lautl. p. 32. urg. *sli(s)iid-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) slidr, sliör's\ow (mods. hvass)'; fsv. (Rqv. Il, 419) sliör, sliö, sUö; nda sl0v (J essen, Et. Ordb. 226) d. s. Med antagande af ofvan upp- förda stamform ^), hvaraf närmast urnord. ^slewan, samman- ställer jag adj. i fråga med lit. slekas, preuss. slayx 'Regen- wurm\ lett. slaihs 'gefiigig' slaiJca 'Art Schlitten', hvilka för- utsätta en ieu. rot slik^- med betydelsen 'glida, slinka undan' (jfr variationsformerna sUg- i fht. sllhhan 'sclileichen' och slenk^- i \it. slenku, slinkti 'schleichen', ags. sZmca?i 'repere', nsv. slinka ^). Såsom adjektivets grundbegrepp gäller enligt denna etymologi 'slintande, glidande förbi (utan att taga fäste)', en egenskap som i själfva värket är karaktäristisk för 'slöa' äggvärktyg. Jämsides med slidr, sliör förekommer en likbe- tydande stark afljudsform fno.-isl. slér, af Noreen (anf. st.) sammanstäld med flit. sleo, fs. dtii, ags. släw 'stumpf och jämte dessa hänförd till en stamform *sIåiJm- (för de väst- germ. formernas vidkommande under förutsättning af bort- analogiserad guttural *). urg. *bluta-, *blota-: Ouppvisad såsom själfständigt, ligger ett ur nämda stamform framgånget adj. med bet. 'blöt, mjuk' till grund för verb. inehoativ. fno.-isl. (Vgf. Fr. ^) hlotna, fsv. ^) Jfr en annan etymologi hos Persson, Wurzelerw. p. 120, hvarest ordet afledes från ieu. roten oni- vermindern'. ^) Jfr Noreen (Beitr, VII, 240), som utan att för öfrigt an- gifva något etymon hänför adj. i fråga till en stamform *slwo-. ^) Jfr ang. denna ordgrupp Persson, anf. arb. p. 189. *) För att icke nödgas antaga ett exceptionelt bortfall af Ji i denna ställning föreslår jag härledning ur en stamform *slcii^U- (med aualogisk, från afljudsformen *sli^uå- inkommen suffixbetoning), hvars guttural Ijudlagsenligt ('Sievers' regel ) redan i nrgerm. tid försvunnit. 20 (Rqv. VI, Sclw.) hlutna, hlotna 'blifva blöt" samt för nisl. (Vgf.) adjektivabstraktet hloti m. 'a thaw, mel ting of snow', en förgermansk substantivering^) (jfr afljudsformeu fno.-isl. hlautr, fsv. hlötei' 'blöt'). Jag afleder adj. i fråga från ieu. roten bhliicl- i gr. (pÅ,vöccv 'iiberfliessen', Ix-y/vvdaVstv (nasal- infigeradt) \aufbrechen (von Geschwiiren)', hvadan dess grund- bet. är 'svullen' eller 'svällande'. Med hänsyn till detta grund- begrepp jämföre man särskildt afljudsformen nisl. (Jjork. Suppl. III) blaiUur 'vaad': hl. fiskur 'fersk Fisk'. urg. *hisa- *losa-: Af ett till denna stamform hörande förnord. adj., synonymt med afljudsformen fno.-isl. lauss, fsv. l0ser 'lös', torde spår föreligga i fsv. (Schl.) -lösa f. (i sammans. rcet-losa 'orätt, laglöshet'), en bildning, som synes likställbar med de af Hellquist (Arkiv VII, 11) anförda substantiverade adjektivabstrakten. Med bibehållen a-stamsflexion fortlefver adj. substantiveradt i fno.-isl. los n. 'Lösning, Oplosning'. Till grund ligger germ. roten lem- i bl. a. got. fra-linsan, ags. for-léosan, fht. vir-liosan, nht. ver-lieren. Förevarande bildningsprincip med lägsta rotafljud tillhör nästan uteslutande språkets förhistoriska perioder. De från grundspråket ärfda urtyperna ha endast i ringa utsträckning förmått framkalla yngre analogibildningar. Såsom sådana ville jag fatta följande adjektiv, livilka kunna anses nybildade pä prat. pl. (och part. prat.) af resp. starka verb. II. Nordiska nybildningar. no. dial. (Aas.) hurcj {=hyrg, fno-.isl. &^V^r) 2. 'bjerge- lig, som man kan hjselpe sig med', 2. 'hulpen, forsynet, som har nok', 3. 'stolt, selvtilfreds' ; sv. dial. (Rz) borger, borg 1. 1) Hellquist, Arkiv VII, U, 21 'stark, rask, fullvuxen', 2. 'giltig, duglig', 3. 'hulpen, belåten, försedd med', 4. 'högfärdig': till fno.-isl. st. vb. Marga = fsv. biargha, bicefgha 'iijälpa, rädda något'. msv. (Sdw.) -hnighdher-, -brogder i sammans. hel-hr. 'frisk, helbregda': till fno.-isl. st. vb. h-egäa 'ved en hurtig Bevsegelse bringe noget ud af den Stilling eller Retning som det har og före det hen till et andet Sted, i en anden Retning' (Fr. 2). Dentalen i hrughdher (stamf. *dru3;fia-) — liksom i det till- grundliggande prat pl. brngdum — är lånad frun präsens- stammen (ieu. *bhreg-dhö 1. ^bhregh-tö). ^). msv. (Sdw.) -funder i sammans. il-funder 'illfundig' (äar. Isy.), hvaraf msv. il-fundogher i samma bet. I ä. da. förut- sattes adj. -*funder af senare ledet i sammans. ild-fundig (Kalk.), likbetydande med nämda msv. bildningar. Adjektivet i fråga har nybildats på nord. st. vb. jinna. no. dial. (Ross) Idukk 'klukkende (om Hone)'. Ordet sammanhänger närmast med no. svaga verbet klukka 1. 'klynke, klage med halvt udtalte Klager', 2. 'klukke', identiskt med det hos Aas. förekommande oassimilerade klunka 'klukke, give en klukkende Lyd (som naar man drikker graadigt), og- saa om enkelte Fugles, isaer Ravnens, Stemme'. Adj. kan anses uppkommet på fno.-isl. st. vb. kUkkua i dess af Fr.^ angifna 2. bemärkelse 'klynke, klage'. no. dial. (Ross) slunk 'noget sammenfalden af Trsethed, mat og dösig'. Ordet synes vara bildadt på nsv. st. slinka 'slinka, halka m. m.', jfr no. svaga vb. skinka 'gaa mat slang- ende, slentre mat', som väl är denominativum till föreva- rande adj. sv. dial. (Rz) stumm 'fuktig, klimpig af väta, om jord' beror på sv. dial. st. vb. stimma 'imma, ånga'. 1) Jfr Noreon, P. Grniulr. T, .010; Brugniann, Gnnidr. II. 1052 22 Ett fno.-isl. adj. *bitr. (stamf. *527a-) ^bitande' synes ingå såsom förra led i sammanss. bit-himdr 'hiåak Hund' (Fr.^ a^. Åfy.) och Utsått (Eg. Vgf. Fr. 2) 'Sygdom, Vantrivsel hvor- iinder Kvaeget lider, naar det er befsengt med Utoi-, Lus', eg. väl 'bitande sjukdom' ^). Till grund ligger fno.-isl. st. \\).Mta. . .,.:Sv. dial. (Rz) glis 1. 'genomskinlig, tunn', 2. 'gles', 3/tunt besådd eller bevuxen' (motsv. nyhögsvenska form lyder gles) ; i nyno. förekommer samma adj., men blott såsom sammansätt- ningsled: Aas. glis-tent = Rz glis-tändt 'som har glesa tänder' (participialbildning på -i{)a, jfr det likbetydande no. dial. Aas. gris-tent, ]\\a,rä förra led utgöres af adj. ^fm 'utaet', s. ned.), Ross glis-eld 'lid som flammer op en kort Stund', glis-feslc 'raaddent Trse, som giver et slags Lysning i Morke' (karma- dhuraya-bildningar). Adj. hör till sv. och no. diall. glisa 'glimta, glittra, gifva ett hastigt sken, lysa genom öppning eller springa', ett verb med urprungligen stark fiexion, jfr no. part, prat. glisen. Germ. roten ^lis-^ en s-utvidgning af ieu. basen glili- 'glimma, glänsa' (hvarom t ex. Persson, Wurzelerw, p. 109), är utomnordiskt belagd i ffris. glisa 'schimmern', ags. glissjan och glisnjan 'glitzern, funkeln'. En vernersk växelform till förevarande adj. glis (•< *^lisa-) möter i no. dial. (Aas.) glir {/ba-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) liufr l.'kjser, behagelig', 2. 'venlig, mild, kjaerlig'; fsv. (Schl.) liuver, ä. da. (Kalk), ljuv d. s. Utomnordiska motsvarigheter föreligga i got. liufs, ags. Uof, fht. lioh samt fksl. Ijiihu med samma betyd. Som grund gäller ieu. roten leubh- (: lubh-), ingående i bl. a. find. luhh- 'heftig verlangen', lat. liihet 'es gefällt, beliebt', Inhms 'gern, willig' (s. t. ex. Kluge, Wl)cli ^ 237 b.). 1) Jfr Kluge, Nom. Stammb. § 174. 2) Den lettiska formens fm-diftong kunde emellertid äfven re- flektera ieu. au eller ou (s. Brugmann, Gruudr. I, 61, 83, 96). 24 2. Samgermanska adjektiv. urg. \^ella-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) giallr 1. "^skarp, gjen- nemtraengenge', 2. ^skriende, skjterende, blank (om Farve)'. P^ii parallell bildning är mht. g'el (gellcr) med motsv. betyd. Ordet beror på st. vb. fno.-isl. gialla = fht. géllan 'give fra sig en klangfuld, staerk Lyd' (af en germ. rotform ^el- 'ertii- nen' + präsensbildande n ^). urg. 'skrella-: sv. dial. (Pwz) skräll 1. 'utmärkt, förträftlig, duktig, dunder', 2. såsom förstärkande prefix (eg. 'skrällande, dånande, högljudt skräflande', jfr det substantiverade sv. och no. diall. skrell m. 'starkt dån'). Adjektivet liör jämte paral- lellen It. scJirell 'schriir till germ. roten skrel- i sv. och no. diall. st. vb. skrella 'skrälla, braka, starkt åska, högljudt skräfla', mengl. schrillen. engl. to shrill 'gellen, schrill tonen'. urg. *s^ra-: isl. (I)ork. Suppl. II) gerr 'graadig, slug- vorn'; no. dial. (Ross) gjer d. s. Substantiveradt 2) föreligger adj. i fno.-isl. Geri m., mytiskt vargnamn. Jämte parallellen fht. gi^r 'begehrend, verlangend' är ordet afledt från germ. roten .^er- i fht. géron, nht. hegehren (om hvilken rot s. Kluge, Wbch^ 135 b.; Fick, Wbch* I, 436). urg. Vinerbå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) 7«t;er/"r 1 . 'saadan som kan vende sig i en vis Retning', 2. 'föränderlig'. De motsvarande östnord. formerna förekomma blott såsom sam- mansättningsled: msv. (Rqv. VI) hverf-ögder 'med ostadig blick', ä. da. (Kalk.) lwerv-0iet 'med urolige 0ine' (denom. participialbildn.). En parallell utomnordisk bildning möter i got. -hvairhs (ga-hvairhs 'fugsam', Jiveila-hvairbs 'unbeständig'). ^) Ang. präsensbildningar af denna art kan man se Klnge, P, Grundr. I, 369 (§ 35, 3). 2) S. Hellquist, Arkiv VII, 4. 25 Adj. beror på st. vb. got. hvairhan, fno.-isl. hverfa 'dreie sig omkring, rulle (om Hjul) m. m.' (af ieu. rotformen k^^eri^, s. Persson, Wurzelerw. pp. 50, 166). urg. *J}erba-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Jnarfr 1. 'flau af Smag, smaglös', 2. 'fiau af Tsenkemaade, i sin Opforsel'; nsv. Mrf (för tjm'v, fsv. *J)icerver). Till ofvannämda stamform höra utomnordiskt fht. f^erp (b), ags. J>corf 'ungesäuert', ffris. derf med öfverförd betyd. *heftig\ Till grund för ordet ligger antingen ieu. roten terp- i lat. torpeo. Ut. tirpstii, firpti 'er- starren^ eller (s)tefhJt- i gr. ccéqifviov atsgeåv Hesych., Gtåqtfoc, réoifoc 'Fell, Haiit' ^). urg. Jmera-: fno.-isl. (Eg. Vgf.) Jmerr 'athwart, across, transverse'; fsv. (Schl.) Jrvcer; fda. (Lund) tlivcer d. s. Till nämda stamform, en afledning från germ. roten pmr- i fht. divéran 'umdrehen', hör utomnordiskt fht. mht. tiver 'schräg, quer'. De nordiska adjektivformerna äro, hvad etymologin angår, i själfva värket tvetydiga, i det de med lika rätt kunna förbindas med fht. dwérah, tuerJi, ags. Jnveorh S^erkehrt^ got. Jnvairhs 'zornig', hvilka förutsätta en urg. stamform */jue7'ha-, afledning från ieu. roten t>ierk2 i lat. torqiieo (jfr afljudsformen J)uura- p. 5 i det fö reg.). urg. *i(érjM- eller *Ne>'dä-'. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) -verdr förekommer blott i sammansättningar: anstan-v. 'som vender mod 0st', framan-v. 'fremadvendende', innan-v. Mndadvendf, möts. utan-v. o. s. v. Å svensk botten möta med samma använd- ning fsv. -vce7-Jje?', -värdhe)' i and-vcm'J)er (= isl. and-verär, onä- verdr) 'motvänd, hörande till den första delen af något, främst, först i tid' (Schl.) och gen-värdhe)- 'motig, svår' (Sdw.), samt i ^) S. om denna ordgrupp Fick, Wbch * I, 444; Persson, Wur- zelerw. p. 57. — Närmast sammanhänger adj. i fråga med det till någondera af uyssnärada rotformer hörande mht. verderben gå för- lorad, fördärfvas' (jfr Falk, Bcitr. XIV, 13). 26 adverbielt bruk de, hvad stamvokaleii angår, sekundärt afvi- kande fsv. -varjja, -vart ^) i ovan-varjm 'ofvantiir, nipan-varpa 'nedantiir, annan-vart 'åt annat liåir, nolwn-vart \vagovi. vart', norjian-vart 'nordvart' m. fl. sammanss. (s. SchL). Beträffande sin stamformation är adj. tvetydigt, kan hänföras antingen till en stamf. \térjm- i got. -ivairps {and-ivairjjs 'gegenvärtig') eller till vernerska växelformen *uer(tä-, ^) hvartill fht. -ivert i in-ivert 'inwendig', ags. -ivearcl i tö-iveard 'zukiinftig, inne-iveard "m- wendig' m. fl. koniposita. Vidkommande etymologin har man hänfört ordet till ieu. roten nai- i lat. verto, got. luairlian, fno.- isl. veräa (s. t. ex. Fick, Wbch * I, 550; Kluge, Wbch ^ 397 a). \ug.*^rimma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) grimmr 1. 'grum, ildesindet', 2. 'haard, streng, grusom'; fsv. (Schl.) grimher (grymher) 'grym'; fda. (Lund) grimmcer (grymhcer) d. s. Ger- manska paralleller möta i fht. gritn, grinimi (/a-stamsformen antagligen sekundär, jfr Braune, Alth. Gramm. ^ § 249, anm. 2), fs, ags. grim (mm), eng}, grim, ndl. grimm(ig). Adj. har framgått direkt ur präsensstammen ^) (ett s. k. ?2o-präsens) af st. vb. fs. grimman 'toben (v. Meere)', ags. grimman, mht. grimmen 'vor Zorn öder Schmerz wiiten' (ieu. rotf. ghrem-). urg. ^krimpa-: isl. (Vgf.) *kreppr 'hopkrumpen, samman- böjd', ingående i bahuvrlhi-bildningen krepp-hendr 'cripple handed, a nickname' (uppgifvet från Fornmanna sogur utan anförande af beläggställe). I själfständigt bruk föreligger adj, i no. dial. (Ross) krepp 'hovmodig'. Med hänsyn till den diffe- rentierade betydelsen hos sistnämda form jämföre man en parallell utveckling i sv. diall. krum 'krokig — högmodig' och krumma sig 'brösta sig, bete sig stolt', eg. 'böja sig'. Utom- ^) Om fsv. -var/jer för -vaT/jer jämföre man Kock, Under- sökningar i svensk språkhistoria p, 86 ff. 2) Jfr Kluge, K. Z. XXVI, 95. •') .Ifi- Falk, Beitr. XIV, 1 1 . 27 nordiskt äger adj. en motsvarighet i niht. krimpf 'kriimiii'. Till sin etymologi är ifrågavarande krimpa- stark afljudsform till urg. lirumpa-, hvarom se p. 13 i det föreg. urg. ''blinda-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) J^mtZr 'blind'; fsv. (Schl.) hlinder; ä. da. (Kalk.) Uincl d. s. Jämte parallellerna got. blinds, fht. hli?it, ags. blind beror adj. på ieu. roten bhlendh- (: hhlondh-) i lit. hlendziu-s, blésti "^sich verfiustern', hlindo, hlisti '(die Augen) niedcrsclilagen\ fksl. bledq 'irre', got. Uandan, fno.-isl. blanda 'mischen", fno.-isl. blunda 'tillukke Ojnene' (s. Kluge, Wbch ^ 45 b.; Noreen, Urg. Lautl. p. 48). urg. *ninda-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) vindr *^skja3v, vreden"; nsv. nda. vind d. s. Utomnordiskt är sagda stamform belagd i got. -ivinds (: in-ivinds 'verkehrt'). Ordet hör till germ. verbalroten idnd- i fno.-isl. vinda, got. -ivindan (bi-iuindan), fht. ivintan Vinden, drehen'. urg. ""freka-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) frekr 1. 'graadig, begja3rlig', 2. *^streng, haard, naergaaende'. Identiska härmed äro got. -friks i failm-friks 'habgierig, geldgierig', fht. freh (lili) 'habsuchtig, begierig'', ags. frec 'verwegen'. Med hänsyn till adjektivets grundbetydelse, som är 'begärlig, girig' ^), före- slår jag afledning från en med ieu. roten prek- 'fragen, for- dern' (i bl. a. lat. xjrecor, got. fraihnan, s. Fick, Wbch * I, 85, 258, 484) i variationsförhållande stående biform preg- 2). urg. *leka-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) lekr 'Isek'. Adjektivet motsvaras utomnordiskt af äldre ht. lech, nht. leck med samma bet., sistsagda form lånad från lågtyskan (jfr äfven ags. hlec med sekundärt /i?). Till grund för ordet ligger ieu. roten leg- i fno.-isl. st. vb. leka 'Isekke, om Vsede, Vtedske', mht. 1) S. Kluge, Wbch^ 117 b. ^) Ang. rotvariation medels växlande k- och g-determinativ kan man se Persson, Wurzclerw. p. 21. 28 leclien 'austrocknen, vov Trockculicit Ritzen bokommen und Wasser durchlassen", fir, legcdm 'zerschmelze, zergehc" (s. Kluge, Wbch ^ 230 a.). arg. *sVika- (ieu. sleigo- eller sligo-?): isl. (Vgf.) sMr 'sleek, smooth' («^. hy. i en vers i Bjarnarsaga). Utomnor- diska paralleller föreligga i de substantiverade mht. sllch, ndl. slijk 'Schlaram, Kot', fht. (blint)sWilio '(Blind)schleiclie' (sist- sagda form med öfvergång till ii-stamsflexion). Jämför äfven mht. adv. sUchltche 'schleichend, heimlich', hvilket synes för- utsätta ett mht. adj. "sllch 'schleichend'. Engl. sleek, slick 'glatt' är enligt Skeat (An etymolog. diet.) och Stratmann (Old English Diet.) nordiskt lånord. Beträff. sin etymologi hör adjektivet till ieu. roten slelg- (: sUg-?), ingående i fht. sWihan (st. vb.) 'schleichen, leise gleitend gehen' (enl. Fick, Wbch* I, 577 äfven i lat. Uhäre, gr. Xel^co 'utgjuta droppvis, låta droppa eller rinna') ^). I enlighet med detta etymon har man att betrakta 'glidande' som ordets grundbetydelse. Jfr ang. denna tolkning Zimmer, Nominalsuffixe p. 99. urg. mha-: fno.-isl. (Eg. Vgf., Gering: Glossar) vé n. 'Heimstätte, Wohnsitz, bes. der geheiligte Wohnsitz eines Gottes', fsv. (Schl.) ifi 'heligt ställe', substantiveringar af ett samgerm. adj. = got. weilis, fht. fs. ivlli 'heilig'. Vidkom- mande etymologin kan man med Pott (s. Schade, Wbch^ 1150) lämpligen hänföra adj. till ieu. roten vik^- i find. vic vinäkti 'separare', i enlighet med hvilken tydning ordets grundbety- delse vore 'afsöndrad (från det profana)'. Med hänsyn till denna begreppsutveckling jämföre man en mycket nära stående sådan ('afsöndrad — ren, obesmittad') i got. hrains, fno.-isl. hreinn, hvilket adj. Persson (Wurzelerw. p. 107) afledcr från ^) Beträff. sistanförda utomgenn. aflägg annorlunda hos Persson, Wurzelerw. pp. 5, 49, 215, not 2. 29 en ieii. rot (s)kri- 'sondern, scheiden', — Till förevarande adj. läha- förutsattes en vernersk växelforra, urg. ni^å- ^) med samma bet. af denominativa verbet fno.-isl. vigia, fsv. vlghia 'inviga' ^). urg. *dei(pa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) diupr- 1. 'dyb', 2. 'bundlös, uudgrundelig, indholdsrig', 3. 'långt nedluengende"; fsv. (Schl.) diuper 'djup'; ä. da. (Kalk.) dyh 1. 'dyb', 2. 'ind- holdsrig, vanskelig at fatte'. Utomnordiska paralleller före- ligga i got. diups, fht. tiof, fs. diop^ ags. déop med samma betydelse. Angående etymologin har man lagt till grund för adjektivet ieu. roten dlieub- dhiib- i lit. duhti 'hohl werden, cinfallen', diibfis 'tief, daiibå' ewges Thar, fksl. diibi-/ 'Schlucht', cymr. divfn 'tief (urkelt -hn-), s. Brugmann Grundr. I, 266; Kluge, Wbch^ 376 b.; Noreen, Urg. Lautl. p. 182 3). urg. *Ze/f.5a-: Ouppvisadt såsom själfständigt, förekommer ett fno.-isl. adj. *lmg7' 'lögnaktig, falsk' af anförd stamgestalt i ett antal sammansättningar. Såsom förra led uppträder adj. i karmadhäraya-bildningarna liug-eidr 'falsk VÄ, liiig-gagn 'falsk Bevismiddel', liug-kviär 'falsk Kjendelse, Dom"*, liug- vättr 'falsk Vidne', liug-vitni — -vétti 'falsk Vidnesbyrd', liiig-yrdi 'Lögn, lognagtig Tale' samt i följande tvänne adjek- tiviska komposita, i fall de äro att fatta som bahuvrihi-bild- ningar: liug-heitr 'lognagtig i sine Lofter' {heit n. 'Löfte'; jfr find. satya-sanidha 'von wahren Versprechungen', en formation af samma art), liiig-spdr 'upaalidelig i sin Spaadom' {spä f. 'Spaadom'). I sistberörda sammanss. kunna senare leden emel- ^) Formerna *mJia- och ''tä^å- äro med hänsyn till rotafljudet i själfva värket tvetydiga, kunna representera antingen ieu. '^Héiko- resp. *({eik6- eller *mko- resp. "l/tko-. Jfr adj. *sllka-. 2J Jfr Klnge, P. Grundr. I, 380. 3) Jfr dock Fick (Wbch * I, 467), som för de anförda ntom- germanska afläggeu antager en ieu. rotf. dhubll-. 30 lertid äfvcn antagas vara adjektiviska {*-heitr 'som gifver löf- ten', ^) nybildning på fno.-isl. vb. heita 'lofva^ resp. spär 'för- utsägande'), för hvilken händelse förra ledet väl är att betrakta såsom substantiveradt = got. (ga)liug n. 'Liige'. I egenskap af senare led ingår adj. i atf-liugr 'wer einem das Erbtlieil vorenthällt' (poetiskt, s. Falk, Beitr. XIV, 12), eid-liugr 'gigas' (s. Falk, anf. st.), vå-liugr poet. (Eg. äsx. Xsy.) 'qui spem fallit, frustratur\ i prosa (Fornmanna sogur II, 151) substantiveradt i betydelsen 'frustratio spei, res qnas spem fallit'. — Utomnor- diskt motsvaras adj. af förra ledet (prefixet frånsedt) i got. galiuga-apaustaiUus 'falscher Apostef, -hrojjar 'falscher Bru- der , -gup 'falsclier Gott', om livilka sammansättningar man jämföre p. 7, not 2 i det föreg. Till grund ligger ieu. roten leugh- i bl. a. fno.-isl. st. vb. Uuga. urg. *leuhsa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Uéss 1. 'lys, saadan at man har let for at se og kjende hvad der horer til ens Omgivelse', 2. 'lys, blank, skinnende', 3. 'lysfarvet', 4. 'tydelig, aabenbar ; fsv. (Schl.) liils 1. 'ljus', 2. 'klar, uppenbar'; ä. da. (Kalk.) ljus 'lys'. I öfriga germanspråk förekommer adjek- tivet icke såsom sådant, men har lämnat spår efter sig i de- nominativen ags. sv. vb. lixan 'lysa' « *leohsjan = got. *liiihsjan) 2), hvilket förutsätter ett ags. adj. ^'léohs = fno.-isl. liöss (jfr got. liuhtjcm, fht. Uuhten 'leuchten', denominativ till ett samgerm. adj. HiuJda-: fht. lioht, ags. léoht, got. *Uuhts 'liclit, klar' ^), och fht. adj. ?ie^se?2 'lucidus', som beror på ett substantiveradt 'liohs, *liehs = fno.-isl. Uös n. 'lumen' *). Till grund ligger en ieu. rot leijk^s-, ■') som bl. a. ingår i find. 1) Jfr Falk, Beitr. XIV, 11. 2) S. Sicvcrs, Ängels. Gruniin. ^ § 100 an. 1. ■') S. Kluge, Wbch •' 236 b. *) S. Grimni, Deutsche Gramm. II, 999; Schade, Wbch 2 554 a. ■'') För denna tolkning bör den af Kluge (Nom. Stammb. § 215) framstälda afgjordt vika. Något gerni. saCw)-suffix har öfverhufvud- 31 ruJcså-^giiinzemV, av. raokhsh-na- cl. s., lat. luna, fornlat. iuskr. losna er5- (s-lös variant till sterB- i västgerm. sterhan 'omkomma, dö'), livilkcn i sammansatta former (jfr flt. far- durvon 'perierunt', mlit. verterhen = verderben ofvan) genom vernersk växling öfvergått till derb-. Såsom förgermansk rot- form gäller antingen (s)terbh- i gr. aréQ(fviov-axX^QÖv, atsQsov Hesych,, arsgcpog, réqipoc 'Fell, Haut' eller (s)terp- i lit. sterpti-s 'auf seinem Rechte bestehen (etwa: sich starr machen)', tirpti ^erstarren', ry. terpnuti d. s., lat, torpere ^). urg. *sterba-: fno.-isl. stiarfr (Vgf.) ""subject to fits" (i Fr. 2 anses betydelsen tvifvelaktig). Falk, (Beitr. XIV, 13) öfversätter ordet med 'liartmäulich'. Substantiveradt med öfvergång till n-stamsböjning möter adj. i fno.-isl. stiarfi 'Stiv- krampe'. Till grund ligger ieu. roten sterbh- (eller sterp-) 'erstarren", hvarom under föreg. artikel (jfr Noreen, Urg. Lautl. pp. 85, 89, 203). 1) Jfr samgerni. adj. ""perha- p. 25 i det förcg. — Den vauliga sammanställningen med ags. deorfan, (jedeorfan 'arbeta, anstränga sig', gedeorf arbete, vedermöda' (s. Zimmer Nominalsuff. p." 95; Falk, Beitr. XIV, 11; Noreen, Urg. Lautl. p. 129 = § 38, anm. 2) niAsto mod liäiisyn till bctydclsodinerenscn betraktas som osäker. 33 urg. *krin5a-: fno.-isl. (Vgf. Fr. ^) hringr *saadan som kan gj0res eller bruges iiden Vanskelighed, som falder en let at bruge'; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) kringer Mätt snabb'; ä. da. (Kalk.) liring, kreng (senare formen väl att betrakta såsom dialektisk)^) 1. 'snild triesk, rask', 2. 'fast, bestemt'. Adj. synes mig vara afljudsform med é-vokalism till fno.-isl. krangr 'svag, skrebelig' (se om detta i det följ.), livilket sammanhän- ger med ags. cringcm eg. 'sicli winden wie ein tödlich Ver- wundeter, im Kampfe fallen, niedersturzen' 2). Germ. roten kring- (förgerm. grengji-) betydde urspriingl. 'böja, vrida'; jämför de hithörande mht. krinc (g), nht. kring 'Kreis, Ring, Bezirk\ lit. grezifi, grezti 'drelien, wenden'. Som adjektivets i fråga grundbegrepp gäller i enlighet med framstälda etymo- logi 'sådan som böjer sig, böjlig', hvaraf å ena sidan fås 'böj- lig, smidig i sina rörelser' (d. ä. 'lätt, snabb'), å andra sidan (i figiui. bemärkelse) 'sådan som böjer sig efter någons vilja, foglig, lätt hanterlig'. urg. *i(ekua-: isl. (Vgf.) V0kr (för Ijudlagsenligt *0kr) •moist', substantiveradt i isl. vokua f = vokui m. 'a moisture, fluid'. Ett dominativum till samma adjektiv torde isl. svaga verbet V0kna 'to moisten, water' vara. Till grund för ordet ligger ieu. roten ueg^- (: ug2-) 'feucht sein, netzen' i gr. t'y- QÖg 'feucht', lat. uveo (<< *ugveo), uvidiis (s. Fick, Wbch* I, 127, 545; Persson, Wurzelerw. p. 83). urg. *5e^a- (ieu. *hhes6-): sv. dial. &«r (urnord. *beRaB) 'bar', afljudsform på é-stadiet till det likbetydande förgerm. adj. *bhoso- (: fsv. fda. bar etc), hvarom jämför i det följ. (s. Noreen Aisl. Gramm. ^ § 68, anm. 1). urg. *meuka-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) miiikr 1. 'myg, 1) Jfr Noreen, P. Qruudr. I, 476 (= § 132, c. 2) Jfr Kluge, Wbch ^ 213 b. 34 bl0(i', 2. *f0ielig, eftergivende', 3. 'let, bekvem, magelig', 4. 'let, smidig, rask', 5. 'mild, blid^; msv. (Rqv. VI, Sdw.) miuker 1. 'mjuk, böjlig', 2. 'smidig, lämplig", 3. 'vek, spak, foglig', 4. 'mild, lindrig, lätt'; nda. mijg <]fda. *miuk i 0cl-mmk = fno.- isl. awt-miukr 'ydmyg' (Jessen Et. Ordb. 164, 283). Såsom lånord förekommer ifrågavarande adj. i medelengelskan under formen mék(e) = uengl. meek ^). Hvad etymologin angår, kan man med Persson (Wurzelerw. p. 24) lämpligen hänföra adj. till ieu. roten meug- (: mug-) i fno.-isl. myki, mykr, sv. dial. mök^ no. dial. myk, da. msg 'gödsel', got. mtika (-modei) 'Sanft (-muth)', no. dial. mauk 'den Masse af Vsedske (Maelk og desl.), som sammenmsenges med Melet til Mad, en Blandning, Rore, Deig' = sv. Västergötl. muk, no. dial. maykja 1. 'fortynde, spaede, blande med tynd Vaedske', 2. 'Iseske, give Drikke', 3. 'blodgjore, formilde, gjore mygere', lat. mugil, mugilis 'Schleim- fisch' 2). Som grundbetydelse för adj. gäller i öfverensstäm- melse med ofvan gifna etymologi 'flytande, uppblött, genom- vattnad, uppmjukad'. Vidkommande begreppsutvecklingen jämföre man t. ex. fno.-isl. rtwyrr 'tender (of flesh, meat or tlie like), rotten' = sv. mör, livilket Persson anf. st. afleder från en med ofvannämda rot mug- i variationsförhållande stå- ende form mur- i gr. /j^vqov 'Salbe', f/vQu, fivQOfiai 'fliesse', lat. murex 'Sclineckensaft, Purpur-farbe', lit. maurai 'Enten- flott', murti 'durchweicht werden . urg. *hnenna-: nsv. oijugg 'snål', genom brytning af rot- vokalen uppkommet närmast af en urnord. grundform Vmegg- waB. Till sin etymologi beror ordet på en ieu. rot kneu-, 1) S. Kluge, P. Grundr. I, 788. ^) Jfr eu anuan tolkning bos K. F. Johansson, Beitr. XIV, 335 f., hvarcst ordet förbindes med lit. smuktl glcitcn', en sam- manställning som med hänsyn till betydelsedifferensen är mindre till- talande. 35 ingående bl. a. i gr. xvvm 'scluibe, kratze', h\o.-h]. Jmoggtia 'slaa, stcicle* = nsv. nar/ga, flit. Jmiwvan 'zerstossen, zerquet- schen'. Som grundbetydelse för adj. gäller i enlighet med denna tolkning 'schabend, kratzend' (s. K. F. Johansson Beitr. XIV, 338 ff, jfr om ordgruppen för öfrigt Fick, Wbch* I, 391; Persson, Wurzelerw. p. 134). Samma betydelseutveckling uppvisa t. ex. sv. dial. gnisker, nda. gnidsk "^njugg, snål', no. dial. gnidug 'nidsk, karrig, na^rig', sv. dial. gniing 'girigbuk', afledningar från verbet gnida 'gnida, skubba'. urg. *lceka-'. no. dial. (Aas.) ZäÄ; 'ond, slem", motsvarande ett ouppvisadt fno. *låkr: msv. (Sdw.) ?äÄ:e>- 'dålig, usel'. Ad- jektivet är stark af ljudsform till fno.-isl. lakr, msv. (e-)laker *dålig', ang. hvilka se p. 6 i det föreg. II. Nordiska n.v))ilduiuj,'ar. 1. Fä af ljudande starka verb. a. Med präsens-vokalisra. no. dial. (Aas.) gnell 'hvinende, skingrende, skarp, om Lyd eller Stemme': till no dial. st. vb. ^rweZ^a 'skrige, give en skarp Lyd'. fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) skelfr, skialfr (skidlfr) 1. 'skjselvende', 2. 'frygtsom. forsagt'; sv. dial. (Rz) -skälv 'darrande' i bahu- vrihi-bildningen skälf-händ 'darrhändt': till st. vb. fno.-isl. skialfa (skidlfa), fsv. skiwlva 'skälfva'. fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) skiallr 'lydelig, som man tydelig kan hore'; sv. dial. (Rz) skäll 'kall', eg. väl 'hvinande, skarpt blå' sande (om vinden)': till fno.-isl. st. vb. skialla^io clash, clatter. 36 Med hänsyn till betydelsen hos nämda svenska adjektivform jämföre man no. dial. (Aas.) skjella vb. 'blaese koldt fra et Dalstrog', skjella f. *^en skarp, köld Vind"*, det sistnämda ur- sprnngligen ett substantiveradt adj. = sv. skäll. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) 5w?e?^r 'emailleret, indlagt, belagt eller indfattet med Metaller': till sv. och no. diall. st. vb. smelta 'smeltes, blive flydende' (= fht. st. vb. smelzmi). Adjek- tivets grundbetydelse är således 'uppsmält, upplöst'. isl. (Eg. Vgf.) svellr 'svelling higtf: till isl. st. vb. svcUa *to sveir. no. dial. (Aas.) velt 'usikker, vaklende, som lettelig vajlter om': till fno.-isl. st. vb. velta 'to roll, roll över'. no. dial. (Aas.) herg 'kjaek, frisk'. Härmed identitierar jag sv. dial. (Rz) -berg i sammans. tal-berg 'som kan tala för sig, har talförmåga'. Adjektivet utgör nybildning på fsv. st. vb. bcergha = no. dial. berga (med svag böjning) 'bjerge, beskytte, bevare for Skade; holde ud (paa et Sted), hjaelpe sig m. m.', obrutna sidoformer till fsv. bicergha, fno.-isl. Marga. no. dial. (Ross) snerp 'rask og let i Bevsegelser' : till no. dial. st. vb. snerpa 'sammensnerpes, blive haard og skrumpen'. Adjektivets grundbegrepp är således 'sammansnörpt, smärt'. Analog betydelseutveckling företer sv. dial. strunk 2. 'hurtig', en afledning från ieu. roten streng- 'sammansnöra, hårdt till- draga' (se p. 17 i det föreg.). ä. sv. (Ihre) snärt 'smärt, smidig', substantiveradt i nsv. snärta f. 'ung flicka', ^) är bildadt på fno.-isl. st. vb. snerta 'beruhren, einschliessen, einengen' (Gering). Som grundbety- delse gäller följaktligen 'sammansnörd'; jämför de från ieu. basen sner-, primärrot till ofvannämda vb. snerta, afledda fs. ^) Enl. Hellquist, Arkiv VII, 4. En analog substantivering är isl. nauma f. poet. a woman', hörande till adj. nailtnr 'narrow, close', 37 liar K, ags. nearii, engl. fiarroiv 'eng', eg. 'zusammeugeschnurt, zusammeDgepiesst' ^). fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -verpr, ingående i Zif-«;er|9r 'tilboielig til at skifte Farve': till fno.-isl. st. vb. verpa 'to throw\ fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -drékkr, ingående i hlöä-drékkr^hXoå- drikkende^ briöst-drekkr = spen-drekJcr 'diende^ ku-drekkr m. 'Person som leggst iindir h/r manna ok drékkr : till fno.- isl. st. vb. drekka 'drikke' (germ. rotforin drink-). sv. dial. (Kz) slink 'falsk, hal, opålitlig": till sv. dial. st. vb. slinka 'slinka, halka; smyga, krypa hastigt eller obemärkt; ställa sig in, smeka i löndom m. m.\ fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) sleppr 'släp, energilos': till fno.-isl. st. vb. sleppa 'glide, slippe, undslippe'. Ordets grundbetydelse är tydligen 'glidande'; jämför den af Vgf. angifna bemärkelsen 'slippery'. Formelt indentiskt, men något afvikande med hän- syn till sin betydelse, hvilken synes vara passiv, är sv. dial. (Rz) släpp 'som lider brist på, är utan något'. Geminatan i adj. beror på assimilation af m + p (germ. rotform slimp- af förgerm. slemh-) ^). fno.-isl. (Vgf. Fr 2) dettr-., ingående i dett-hendr: d. hättr 'Navnet paa et Slags Versemaal'. Substantiveradt föreligger adj. i dettr m. 'tungt Fald'. Till grund ligger fno.- isl. st. vb. detta 'falde tungt', beroende på en för öfrigt obe- lagd germ. rot di^it- (förgerm. dhend'). En härmed afljudande rotform dunt- möter i sv. dial. (Rz) dunt m. 'slag, stöt' (jfr isl. {)ork. Suppl. III: dött n. 'Sovnighed'), dunta 'slå någon lätt i ryggen', fno.-isl. dyntr m. 'Stoi, larmende Bevaegelse' (Fr.^). fno.-isl. (Fr. 2) -vinnr i sammans. d-vinnr 'besvserlig, m0isommelig' : till fno.-isl. st. vb, vinna (å e-m) 'anfalde en'. ^) Se om denna ordgrupp Persson, Wurzelerw. p. 63 f. 2) Jfr Schade Wbch 2 821 a. 38 fno.-isl. (Fr'^) metr 'nniesotiiule, noiercgiiciRlo' (med vid- fogadt frågetecken), ä^. iey. I fall den angifna betydelsen är riktig, liör ordet till fno.-isl. st, vb. meto^bedomme, vurdere'. fno.-isl. (Fr. 2) -siar (urn. -*sehwaK) i sammans. fyrir- sidr 'betienksom, forsigtig (än;. Isy.) är nybildadt på fno.-isl. st. vb. sid (= got. saikan) 'se'. fno.-isl. (Eg. Vgf.) tregr 'dragging, slovenly, going with difficulty; nnvilling': till fno.-isl. st. vb. trega 'to grieve'. Å förgermansk botten torde lind. drägh 'quälen^ (len. rotform ähregh-) vara urbesläktadt (s. Kluge, Wbch ^ 379 a.; Norecn, Urg. Lautl. p. 43) '). fno.-isl. -hitr förekommer blott såsom senare kompo- sitionsled (mestadels substantiveradt) ; gras-bitr m. (Eg. Vgf.) 'a grass-biter, beast, brute'; grid-hitr m. (Eg. Vgf. Fr. 2) 'Per- son som gj0r sig skyldig i Krienkelse af griä; hél-bitr m. (Eg. Vgf. Fr. 2) 'Person som bider andre i W'Si\Q\\ ] Imnd-bih' m. (Eg.) 'morsor cauina, canum more mordens" ; kol-bitr (enl. Vgf. adj., Fr 2 m.) 'Person der som Askefis uden at foretage sig nyttig Gjerning stadigen sidder eller ligger ved Amen i elddhus (eg. bider Kul)'; kvern-Utr (enl. Vgf. m., Fr^ adj.) 'som bider paa, skjserer sig ind i Mollesten'; saud-bitr ra. (Vgf. Fr. 2) 'Hund som bider, draeber Faar'; stein-bitr m. (Eg. Vgf. Fr. 2) 'Stenbit, Havkat, anarrhichas lupus'. Till grund för adj. ligger fno.-isl. st. vb. bita 'bita', beroende på ieu. rot- formen bJieid-, jfr find. bhedami 'jag splittrar'. fno.-isl. (Vgf. Fr^) -migr i sammans. skaiut-migr 'som läder Vandet uden at udstraekke Avlelemmet af Forhuden, ^) Fsv. tréfgJier, nsv. trög 'långsan/ bero icke — ss. Klugc och Norcen (auf. ställen) antaga — på en med tregr afljiidande, för öfrigt obelagd, grundforin *trÖ^i-, utan synas böra närmast samman- ställas med de likbetydande no. dial. (Ross) tröug, tniug. sv. dial. (Rz) traug, treug (germ. rotf. *trav^-). 39 saaledes som Heste stundom gjore, naar de lide af Folgerne lifter forceredt Kidt eller Kjorser (åst. hy.) är bildadt på, fno.-isl. st. vb. miga Made sit Vand', afledning från ieu. roten meigh- i lat. mejo (<< *mei}w: Brugraann, Grundr. I, 376) = find. méhämi 'pisse\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) W/r 'munificent, abundant' (enl. Fr. 2 'saadan som man gjerne vil ha ve, hvorefter man er be- gjaerlig'); fsv. (Schl.) iuver 'ifrig, ej återhållsam eller sparsam', med begreppsskiftningen 'ymnig, riklig', (= isl. ri/r 'abundant') ingående i sammans. jam-rift (Västgötal. I. Raetl. 5,5) Mige stierkt fremtra'dende' (så tolkad af Bagge, Nord. Tidskr. f. Fil. III, 205). Adj. utgör nybildning på fno.-isl. st. vb. n/"a 'splittra, sönderrifva', hvadan man som dess grundbetydelse har att antaga 'sönderstyckande', hvaraf närmast nyanserna 'utdelande, gifmild, frikostig'. Vidkommande begreppsöfvergången 'sön- derstycka — utdela' tjäna fht. scerian 'zutheilen, bestimmen' (eg. 'sondern, spalten': rot sker- i bl. a. fno.-isl. skera, fsv. skcera 'skära'), find. dåyate 'spalten, theilen, Zutheilen' som paralleller, I fråga åter om utvecklingen af betydelsen 'gif- mild' till 'ymnig, riklig, öfverflödig' jämföre man lat. largiis, som företer samma begreppsöfvergång. Rotvokalen i verbet rifa reflekterar ieu. e/-diftong; jämför det urbesläktade gr. sQsistoa 'reisse nieder, zerstöre', som beror på en ieu. rot ereip-, kontaminationsform ^) mellan baserna ér-i-p- (i gr. sQistva, -V1J 'abgerissener Berg, Absturz') och r-éi-j) (i nord. rifa). nisl. (Vgf.) -stigr 'striding, stepping' i sammanss. smd- stigr, stör-stigr är bildadt på fno.-isl. st. vb. stiga 'stige, trsede', hvilket hör till ieu. roten stelgh- i gr. arslxM 'jag stiger'. no. dial. (Aas.) -vik i sammanss. skot-vik 'ustadig, fiygtig', ^) S. Persson, Wurzelerw. p. 234. 40 til-vlk 'tilbeielig, villig, beredvillig': till fno. st. vb. vikia '\iksi\ . Till grund ligger antagligen en ieu. rotform ueig2- {= urg. ulk-), som utomnordiskt ingär i gr. (lesb. inf.) o-siy-riv 'öppna"* (eg. 'bringa att vika") ^), förmodligen äfven i find. vega- m. 'sclmellende Bewegung, Ruck, Schwung' (jfr find. vij vijdte 'losfahren, weichen'). fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) driugr 'rigelig, som varer laenge, forslaaer meget'; fsv. (Rqv. III, VI) driugher, drygher; fda. (Jessen Kt. Ordb. 42) drgg med samma betydelse (urnordisk stamform *dreusa-). Till grund ligger ett — så när som på partic. prat. drughit i Skånelagen — ur bruk kommet forn- nordiskt starkt verb = ags. dréogan 'utföra, upplefva, uthärda'. .Ifr afljudsforraen *drusa- p. 7 i det föreg. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr 2) driiipr 'dryppende, laek' (äjt. Xsy.)', ä. da. (Kalk.) dryh- i sammans. d.ryh-0iet 'med rindende Ojne" (urnord. stamform *dreui)a-): till st. vb. fno.-isl. driiipa, fsv. drypa, fda. drype 'drypa'. b. Med präteriti-vokalism. En nybildning på prat. pl. synes vara för handen i fno.- isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) lågr 'lav af Stilling i Rummet, ringe, uansenlig m. m.'; fsv. (Schl.) lägher, fda. (Lund) lägh d. s. (urnord. *iägaB- af germ. rotformen Iw^;- = förgerm. legli-). Ordet hör till fnord. st. vb. liggia 'ligga'. 2. På reduplicerande starka verk. fno.-isl. -lätr, ingående såsom senare led i ett antal sam- mansättningar, hvilka dock alla, så när som på eptir-låtr 'efter- ^) Jfr Brugmann, Gniiulr. II, 1011, 41 gifvende, foielig' (Fr. 2) och /^/riV-?«fr ^orsommelig, skjodeslös' (Fr. 2) göra intryck af bahuvrihi-bildningar ^). Adj. hör till fno.-isl. reduplic. vb. lata 'låta' (gerni. rotf. läit- = förgerm. led-). Ett fno.-isl. adj. -rädr, nybildning på reduplicerande vb. rada 'råda' (af en ieu. rotf. redh-), synes ingå i saramans. aud-rddr (Vgf. Fr. 2) 'let at raade, foielig' (eg. väl 'med lätt- het rådd, öfvertalad'). Öfriga kompositionsbildningar med -rdd7- i senare ledet framstå mer eller mindre tydligt såsom bahuvrihi-adjektiv (jfr Falk, anf. st.). C. Med rotvokalismen o (a). I. Föruordiska bildningar. 1. För germanska adjektiv. ieu. k^oldo- (urg. Vialta-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) haltr 'halt'; msv. (Sdw.) halter; nda. halt d. s. Utomnordiskt mot- svara got. halts, fht. halz, ags. healt 'lahm' samt det substan- tiverade urkclt. koldo- ^) i ir. coll 'Verderben', cymr. coll m. och colled f. 'detrimentum, damnum'. Till grund lägger jag ieu. roten (s)k^eld-^) i lit. skéldéti 'platzen, bersten', gr. xXd<^aai 'zerbrechen', lat. per-cello (-), före- liggande under annat afljudsstadium i lat. Scipio 'den skefva' och utvidgad mednasalinfixigr. a x I fj, :x r s iv''kn\mm machen'^). urg. *slalpa-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) sleipr'^ &\[hvig (äct. Åsy.). I modärnt bruk förekommer adj. såväl i nyisländskan (Vgf.) som i nyno. dialekter (Aas.). Utoranordiskt föreligger en identisk bildning i mht. sleif 'schliipfrig, glatt z. Ausgleiten'. Till grund för ordet ligger ieu. roten sUb- i gr. o-li^-qoq schliipfrig', fht. slifan 'labi', sVéffar 'lubricus', ags. tö-slipan 1) S. Noreen, Urg. Lautl. p. 125. '■^) S. Noreen, Urg. Lautl. p. 31. ^) Kluge (Wbch ^ 322 a.) sätter till grund en icn. rot ^Äri/Cg- (: skaik^-)) i det han med ofvan behandlade adj. identifierar det lik- betydande mht. scllieg. Ifrågavarande adjektivformer äro i själfva värket blott rotbesläktade, icke identiska. Rötterna skip- och skik- äro att fatta som variationsformer af samma primärrot ski- (s. Noreen, Urg. Lautl. p. 149). 61 'zergehen\ Se ang. denna etymologi Persson, Wurzelerw. p. 189; Noreen, Uig. Lautl. pp. 150, 154,213. urg. *talta-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) ^e^Yr 'munter, lystig\ Paralleller förekomma i fht. zeiz 'tener, tenellus, zart; anrau- tig, angenehm', ags. tät 'zart, milde'. På grund af den hos ordets fht. form uppvisade rent sinliga betydelsen, hvilken är att anse såsom den ursprungliga, torde den af Fick (Wbch * 454) gjorda sammanställningen med ieu. roten dei- (di-) 'schei- nen, strahlen^ böra afvisas. Med stöd af antydda grundbety- delse vågar jag i stället föreslå ett annat etymon. Adj. synes mig kunna bero på en fZ-afledning (utvidgning medels rot- determinativet d) af ieu. roten däl- 'spalten, theilen, zutheilen' i gr. dalofiai, da/vr/tt 'theile', find. tZ«?/a^e 'theilt aus, ver- theilt', fksl. dé-M, got. dai-ls 'Their, fno.-isl. ti-d, fht. et-t (förgerm. *di-ti) eg. 'Abschnitt, Abtheilung' m. fl. af lägg (s. om denna ordgrupp Persson, Wurzelerw. p. 115). Detta tyd- ningsförsök leder till grundbetydelsen 'klufven, delad', hvilken genom generalisering med lätthet kunnat öfvergå till bemär- kelsen 'liten, klen, späd' i alhn. Utvecklingen af sistsagda begreppsnyans till en motsvarande andlig sådan 'veklig, ömsint, mild (glad)' delar adj. med t. ex. lat. te7ier och nht. zart. j\Ied rent sinlig betydelse ingår ofvanberörda rotform did- (germ. tit-) å nordisk botten möjligen i det af B. Haldorsen uppgifna isl. tita f. 'res tenera' (jfr Schade, Wbch ^ 1241 b.), måhända äfven i no. diall. (Aas.) tita f. (= tit m.) 1. 'en liden Fugr, 2. 'en liden Fisk', 3. 'en Spire eller liden Vsext, ogsaa om en liden Tand', tUing m. 'Spurv, Smaafugl' (jfr det lik- betydande isl. titli^igr). urg. *naika-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) veikr 1. 'svag til Modstand, eftergivende', 2. 'svag i Alm.'; fsv. (Rqv. III, VI) veker, nsv. vek; fda. (Molb.) veg 'blod, lind'. Utomnordiskt motsvaras adj. af fht. iveih (hh), fs. ivek, ndl. iveek, ags. ivåc 62 med samma bet. Till giiiiid för ordet ligger ieii. roten nig- i find. vij 'weichen, fliehen\ fht. wlhhan, fs. ivlkan, isl. vikia 'vika (s. t. ex. Kliige, Wbch^ 399 a.). urg. *blauta-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Uautr 1. 'blod', 2. 'svag, blodagtig, frygtsom'; 3. 'miiliebria patiens, mollis'; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) hUter d. s.; fda. (Lund) hUt 'blod'. De for- melt motsvarande västgermanska formerna mit. hlöt, ndl. hloot, milt. Uus 'bar, blottad, utblottad, obeväpnad', ffris. hlät 'ut- blottad, medellös, fattig', ags. hléat 'eländig, arm' uppvisa en stark begreppsdifferentiering, med liänsyn hvartill man jämföre ett förklaringsförsök hos Tamm, Et. Ordb. 48 a. Beträffande sin etymologi utgör adj. stark afljudsform till det p. 19 i det föreg. behandlade *bluta- *hlota-. urg. *dau5a-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) daiifr 'dov'; fsv. (Schl.) döver (fgutn. daufr) 1. 'döf, 2. 'ofruktbar (om jord och trän)'; ä. da. (Kalk.) d0v 1. 'slov, stum, klanglos', 2. 'tom, indholdslos'. Parallella bildningar föreligga i fht. totip (b) 'nichts empfindend, stumpfsinnig, närrisch, toll', got. daiifs 'verstockt', ags. déaf, engl. deaf, ndl. fZoo/"taub'. Jämför svaga afljudsformen *dhuhho- p. 12 i det föreg. urg. liåuha- (ieu. *k26vJho-): Till denna stamform hör fno.-isl. adj. hör 'hög' i), sällsynt biform till här, hvarom längre ned. Konforma bildningar med samma betydelse föreligga i got. hauhs, fht. fs. höh, ags. héah, ffris. häch. Ordets etymon utgöres af en ieu. rot k-jiiki- (: k^oyk^-) 'sich kriimmen, wölben i bl. a. find. kuc kucati 'sich zusammenziehen', kiica m. 'wei- bliche Brust', lit. kaukarå 'Hiigel', kaiikas 'Beule' (s. Läffler anf. st.; Fick, Wbch * 380). — Jämsides med germ. VicmJia- går en likbetydande vernersk växelform: 1) S. Läft'ler, Ai-kiv I, 266 ö'., VII 257 ff.; Noreen, Aisl. Gratniu. ^ § 58. 63 urg. 'Jtaiisd- (ieu. "k20>/Ji26-). A nordiskt språkområde höra hit fsv. (Schl.) liögher, fgiitii. liaugr (belagd i ack. sg. f. hauga samt komparativ- och superlativ-formeriia hoygri, hoygstr), fda. (Lund) högh, fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) haugr 'Hoi, Forhöining', siibstantiveradt mask. (förekommer — ehuru mycket sällan — enl. Noreen Aisl. Gramm.^ § 251,3iforn- norskan äfven ss. adj.). Å germanskt område höra till sagda stamform för öfrigt ags. héag, ffris. 7 *hauné- >> *haué-) ^) ligger till grund för fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) här, synonymt med hör. k öst- nordisk botten förekommer en motsvarande adjektivform såsom sammansättningsled i vissa person- och ortsnamn, t. ex. fsv. Hamunder, Hästen, fda. Hakan, Hastien, nsv. (Rz) Håtuna (i Uppsala län), Håöy (i Bohus län), Håfjäll (ett bärgsnamn i Dalsland). urg. *ldnsa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) laiiss 'los, fri, ledig, bevaegelig m. m.' ; fsl. (Schl.) User, fda. (Lund) lös d. s. Lik- betydande och konforma bildningar möta i got. lans, ags. léas, fht. fs. lös. Beträffande ordets etymon jämföre man afljuds- formen *lusa-, *losa- p. 20 i det föreg. urg. *skana-: fno.-isl. -skar (n. -skatt) i sammansättning- arna opin-skdr (nisl. Vgf. J)ork. Suppl. II) 'aabenbar, bekjendt, afsloret* och iipp-skdr (Vgf. Fr.^) d. s. Ordets etymon torde få sökas i ieu. roten sk^ii- i fht. scouivön, ags. scéawian 'sehen, schauen, betrachten , gr. xoéco 'merke', lat. cavere 'sich huten . Adj. *skaua- i anförda komposita betyder således egentl. 'sedd, varseblifven*. Med en aktiv grundbetydelse 'seende, iaktta- 1) S. Läffler, Arkiv I, 266 ff.; Noroen, Urg. Lautl, p, 166- 64 gande, tagande sig till vara' synes mig ifrågavarande adjektiv- stam vara belagd i got. -skaws: us-skaws 'besonnen, vorsiclitig\ urg. "stanpa-: no. dial. (Ross) staup- 'brant' i staup-h0vd 'med steil Hov", denominativ participialbildning. Utomnordiskt fiirekommer ett motsvarande adjektiv i ags. stéap 'emporra- gend, steir. Till grund ligger germ. roten steup- (stnp-) i no. dial. st. vb. stupa 'falde, styrte, segne pludselig', fno.-isl. stupa 'staa i Veiret' (belagdt blott i inf.). urg. *praua-'. Till denna stamform hänför jag fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) adj. />rar- i ?«Ä;-/>yar 'spedalsk', hvaraf ett sub- stantiveradt fem. lik-Jtrå 'Spedalskhed'. Som i grunden iden- tiska med ifrågavarande adj. betraktar jag — trots begrepps- differenserna — nisl. (Vgf.) Jwär 'decomposed, stale' (jfr t. ex. firått Mot, Jyrår fiskr) samt no. dial. (Aas.) traa 'tvaer, mod- stra^bende, uvillig', med specialiserad bet. 'harsk, stram eller beesk af Smag, om Madvarer' (eg. väl 'motbjudande"). Hvad etymologin beträffar, äger rotförvandtskap rum med förra ledet i got. pruts-fill 'Aussatz' (jfr Vgf. o. Fr. 2). Till grund lägger jag ieu. roten treu- (: tru-, hvaraf tru-d- i got. Jmits- utgör dentalutvidgning) i gr. tQVM 'rifver, sliter, utnöter, förbrukar , i allm. 'utmattar, besvärar, plågar', t q av -y, a 'sår', fksl. try-jq, try-ti 'reiben', trovq,, tru-ti 'aufreiben, verbrauchetf. I enlig- het med denna tolkning får isl. lik-Jjrär antagas ursprungligen ha betecknat 'sådan som har en (i följd af sår) upprifven kropp'. Passivt begrepp föreligger likaså hos den nisl. formen, ursprungligen väl betydande 'utsliten, utnött, förbrukad' (hvaraf 'kraftlös, dufven'), medan däremot den nno. formens grund- betydelse är aktiv: eg. 'besvärande, plågande'. Beträffande sistberörda betydelseutveckling 'plågande, besvärande — mot- sträfvig' jämföre man en fullständig parallellism i fsv. Jjryter, isl. Jmotr 'motspänstighet', fsv. Jn-yzker, isl. Imåzkr 'motspän- stig', livilka bero på ofvanberörda rot trend-, ingående utom 65 i got. J)ruts(-fiU) vidare i lat. trudo 'dränge, stosse', got. ns- priutcm, mit. dreten, ags. å-préotan 'ärgern, verdriessen', fno.- isl. Jniuta 'mangelii, misslingeu' m. fl. aflägg ^>. Sagda aktiva grundbegrepp uppträder äfven hos en — som mig synes — motsvarande västgerm. bildning, agi. J)réa- \ préa-nédla 'zwing- ende Bedrängnis, herbe Not*, J^réa-mjd 'Drangsal, Bedrängnis, Not' (ss. simplex blott substantiveradt: Jwéa sv. m. 'Plage'). urg. ''prauta-: isl. (Jjork. Suppl. II) 7>^*aitfr 'otålig'. Kon- formt och synonymt härmed är ags. prkit. I etymologiskt afseende beror adj. på den under näst föreg. artikel omnämda ieu. roten treud- 'betunga, besvära, plåga', livarur detsamma framgått med passiv betydelse. Med motsvarande aktivt be- grepp möter samma adj. i några substantiveriugar: fno.-isl. praut f. 'beschwerliche Arbeit', mt. dröz m. 'Beschwerde, Ver- driiss', ags. préat m. '(drtickende od. bedrängende) Menge, Bedriickung, Bedrängnis'. urg. *frödå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) /rötfr 'kundskabsrig, indsigtsfuld'; msv. (Sdw.) frödher d. s. Utomnordiskt mot- svaras adj. af got. fröps (froda-) 2), fht. fröt, ags. fs. ftris. fröd 'verständig, klug, weise'. Till grund för adj. ligger germ. roten frap- i got. st. vb. frapjan (fropj) 'verstehen, verständig sein' (s. t. ex. Schade AVbch 2 227 b.; Noreen, Urg. Lautl. pp. 77, 119, 182). urg. *sa-nö^ä-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) gnögr = nögr 1. 'rigelig', 2. 'tilstraikkelig', 3. 'rigeligen forsynet med noget'; msv. (Sdw.) nöghe}' 'tillräcklig' (äsr. Xey.). Utomuordiska pa- ralleller föreligga i fht. gi-nuog, fs. gi-nog, ndl. ge-nceg med ^) S. om denua ordgrupp Persson, Wurzelerw. p. 36; Noreen, Urg. Lautl. p. 204. 2) Galat. 3,3 förekommer emellertid en form unfröpans (jfr Kluge, K. Z. XXVI, 94), af Bernhardt (Die gotische Bib. des Vul- fila, Halle 1884) nittadt till unfrödans. 5 66 samma bet. Stamformen *,^a-7io^^d- står i vernerskt växelför- hållaude till urg. *sa-nöha- i got. ga-nöhs, ags. ge-nöh. Till grund ligger ett forngerm. präterito-präsens got. ga-nah, flit. gi-nah 'es gentigt'. Germ. roten nah-(nöh-) beror på förgerm. näJc-, ingående i find. nag na^-ati 'erreichen, erlangen', lat, nancisci (s. t. ex. Kluge, Wbch '' 135 a.). 3. Isolerade adjektiv. urg. *fala-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) falr *^til fals, som Eieren vil skille sig ved"; fsv. (Schl.) fal, fda. (Lund) falcr d. s. I etymologiskt afseende hör adj. till ieu. roten pöl- {:pal-) i gr. stuiXéofiat 'verkaufen', find. pana-s (ll k och följaktligen af- visar Noreens ofvan framstälda tolkning af isl. /Crtfr, hvilket han i 69 iirg. *krans(i-- fno.-isl. (Kg. Vgf. Fr. 2) knuKjr 'svag, skrobolig' (å?t. J.sy.). Ordets etymon är att söka i germ. roten kring- (ieu. grengji-. jfr lit. greziii, grgzti 'clrelien, wcnden') i ags. cringan eg. 'sicli winden wie ein tödlich Verwundeter, itn Kampfe fallen, niederstiirzen'. Jfr afljudsformen *krinsa- p. 33 i det föreg. urg. *stranka': sv. dial. (Rz) strank 1. 'smärt, lång o. smal i kroppen, Ifingsträkt, välbildad', 2. 'hurtig', 3. 'välklädd', 4. 'stolt, liögmodig'. Ä västnord. område möter adj. blott i det substantiverade no. dial. (Ross) strank m. 'En som er stiv i Kröp og Bevaegelser\ I fråga om etymologin är *stranka- stark afljudsform till det p. 17 behandlade urg. *strimka-. urg. *sijan5((-: fno -isl. (Kg. Vgf. Fr.^) siiangr 'tym\^ smal af Mangel paa tilstra^kkelig Niering'; msv. (Rqv. VI) svänger, sv. dial. (Rz) svänger, svang, fda. (Molb.) svang d. s. Med hänsyn till sin etymologi är ordet afledt från germ. roten Släng- (antagligen af förgerra. suenk-, jfr en nasal-lös rotva- riant suek- Slik- i lit. suJcu, siikti 'drehen', 526' 'beweglich, flink", lett. siihi (= *sunkii), siikii, siröV 'vedholdende, bestemt paa at holde fast ved noget'; msv. (Sdw.) -tJirär i en-thrär 'envis, egensinnig, halsstarrig' (ä^. ^sy-); fda. (Molb.) thraa d. s. Till grund lägger jag germ. roten //ra;/- i fno.-isl. svaga vb. preyia (got. *j5raivjan) 'to feel for, desire, yearn after'. Detta etymon anger 'längtande, trängtande, hafvande åträ efter ngt' som ordets grundbetydelse (jfr särskildt sv. dial. (Rz) ^rt°< 'längtansfull, ifrigt angelägen, lysten efter; efter- hängsen'). ^) Persson, Wiirzelerw. p. 134. 74 II. Nordiska nybildningar. Dessa låta indela sig i: 1. Bildningar på afljudande starka verb. a). Med präsens-vokalism: sv. dial. (Rz) -far i sammans. o-far (o-intensivum) 'upp- märksam, förundrad': till sv. dial. st. vb. o-fara (prat. o-fö7-) ""späja uppmcärksamt, betrakta, rädd se sig omkring' (Rz). Trots betydelsedifferensen torde nämda starka verb böra fattas som ursprungligen identiskt med det till samma afljudsklass hö- rande nord. /ara 'färdas'. Med hänsyn till begreppsutveck- lingen hos verbet o-fara jämföre man gr. ^etga^Fvobe, List, Betrug', lat. pericidum 'försök, prof, fara', got. fcrja 'Nach- steller', fht. fara, fno.-isl. får 'Gefahr', hvilka innehålla andra afljudsfaser (per- resp. per) af roten i ofvannämda starka verb fara. no. dil. (Ross) stånd 'staaende': till no. dial. (= fnord.) st. vb. standa (stöd) 'staa'. Till denna grupp hänför jag ännu fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) valdr 'som er Aarsag, Ophavsmand til noget'. Adj. har bil- dats på fno.-isl. vb. valda 'vålla', hvilket i präs. och part. prat. böjes starkt, men i prat. svagt (oUa ra7iS' ivaR. Adj. beror på fno.-isl. st. vb. pryngua (prong) 'tränga' (af en icu. rot trejiJc^- ^), jfr Ut. trenlciu trenkti 'driicken, drängen', got. preihan (*J)rinh-) 'drängen', preihsl 'Drangsal'). isl. (Stockh. Homilieb.) vafr = part. prat. vafdr"^) af fno.-isl. sv. vb. vefia 'to wrap, fold'. Samma adj. ingår väl i vaf-spiprr (Vgf.) 'a strip or band of cloth wound round thc leg instead of stockings'. Ordet i fråga kan anses uppkommet på prat. sg. (vaf) af fno.-isl. st. vb. vefa 'flette, vseve' af en ieu. rot nehh- iihh- ^) i ags. vefan, fht. ivehayi 'weben', gr. vifog = v(ftj 'väfnad, väf, Vipdu) = v(palv(o 'väfva'). sv. dial. (Rz) -frå (urnord. -*frahaR) i sammans. mat-frå 'begärlig efter mat, hungrig' (= mat-frägen). Adj. hör tyd- ligen till fsv. st. vb. froegna, prat. frä (= fno.-isl. fregna, frå, got. fraihnan, frah) 'fråga'. Som ieu. rot gäller 7?reÄ;i- (proki-); jfr find. ijrch {^. *läita- (31): *Za^a- (57). Zff^r (40): Ho g J 10- (45). 85 De germanska o-adjektivens förhistoriska aksentuation var vacklande, antingen rot- eller suffixbetoning (Kluge, Nom. Stammbild. § 174). Denna urspnikliga aksentväxling belyses i någon mån äfven af här behandlade nordiska bildningar. Ifrägakommande adjektiv fördela sig altså på 1. Urspriiiii^liga paroxytoiia: a. Med o- (å-)vokalism i rotstafvelsen. *falj>a- (48); frå (77) fsa- (63). b. Med e-vokalism i rotstafvelsen. Hénhsa- (30); siar (3«) *bazå- (42): \/bhes-; sveg (79) (sd-, *liau^ué- (62, 63). KAP. II. Primäradjektiv bildade med suffixet -io-. Som primärt afledningselement var nominalsuffixet -ip- sedan iirindoeuropeisk tid i användning för bildande af ver- baladjektiv med betydelse af ett partic. fut. pass. eller uecessi- tatis eller i rent participial, aktiv eller passiv, funktion. De feminina och neutrala paradigmformerna uppträda ofta som abstrakta. I fornindiskan bilda dessa adjektiv en särskild participialkategori, som står i ett lefvande samband med verbal- systemet. I de klassiska, baltisk-slaviska och germanska språken gälla desamma redan såsom regelbundna adjektiv med motion. Inom sistnämda språkområde kunna ifrågavarande bildningar från formell synpunkt icke igenkännas såsom sådana. Suffixet -io- uppträder nämligen i tvänne paradigmformer (nom. o. ack. sg.) under en afljudsfas -'i- ^), iföljd livaraf sagda kasus af lo- stamsböjningen redan urgermanskt sammanföllo med motsva- y Genom uniformering kunde /o-formen emellertid blifva genom- gående; jfr t. ex. nominativformerna find. yoj-yaS, gr. ay-iO-C 'venerandus^, lat. exim-ill-S 'eximendus'', ags. hrijCG, flit. pvaclli (där- emot got. hruhs) brauchbar^. Ang. sagda afijudsföreteelse jämföre man Streitberg, Beitr. XIV, 165 ff.; XV, 489 ff.; Brugmanu, Grundr. II, 116, noten; Jellinek, Beitr. XVI, 318; Sievers ibid. 567 gent- emot Kluge (Nom. Stammbild. §§ 229 — 232, se äfven P. Grund. I, 378) o. a. författare, hvilka i förevarande verbaladjektiv spåra bild- ningar med ieu. ^-auffix. 89 rande former af en närstående flexionskategori med ieu. i-suffix. Dessa föreningslänkar mellan de bägge deklinationssystemen framkallade på analogisk väg upphäfvandet af skilnaden äfven mellan öfriga kasus. I de västgermanska och nordiska språken uppstod ytterligare förväxling med de adjektivbildningar, livilka utgått från m-stamsformer inom M-deklinationen. Som enda kriterium för urskiljandet af ifrågavarande germ. (o-stamskate- gori kvarstår därför den för denna formklass karaktäristiska, ännu i historisk tid mer eller mindre klart framträdande parti- cipiala betydelsen af nödvändighc^t, möjlighet, görlighet. Hos de passiva bildningarna gör denna funktion sig mestadels fullt gällande, är däremot ofta något fördunklad hos ordgruppens aktiva representanter. Förevarande nordiska adjektivkategori har förut icke funnit någon ingående, systematisk behandling. Alfabetiskt uppgjorda samlingar af hithörande ordmaterial förekomma hos Schliiter, Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen Nomina (Göttin- gen 1875) p. 15 ff. och Falk, Beitr. XIV, 29 ff., men äro, såsom uteslutande fno.-isländska, från allmännordisk syn- punkt icke tillfyllestgörande. De förut meddelade exemplen upptagas för sammanhangets skull äfven i nedanföljande fram- ställning. A. Med svag rotvokalism. a. Reducerade stadiet. Till denna afljudsklass kan jag med någon säkerhet hän- föra blott en l)ildning, förnordisk till sin upprinnelse och isolerad, 90 urg. *ui$id-: fno.-isl. (Eg. Vgf.) vigi' 'm fighting state, serviceable'; fsv. (Schl.) vlghei' 1 /stridbar, vapenför', 2. 'frisk (om människa), i godt stånd (om gärdesgård)'. Till grund ligger ieu. roten uik- i got. iveihan, fht. wlJian, fno.-isl. vega (viga) 'kämpa' (jfr från utomgerm. språk lat. vincere 'segra', fir. fichim 'kämpar', fksl. vékil 'kraft'). 1). Syiikoperade stadiet. Till denna afljudsklass höra blott förnordiska bildningar. 1. Ett förgermanskt adjektiv. ieu. *iwiiö- (urg. *frii.a-) har å nordisk botten lämnat spår efter sig i bahuvrlhi-sammansättningen fno.-isl. (Eg, Vgf. Fr. 2) frials (friåls), fsv. (Schl.) o. fda, (Lund) frcéls (urn. yrhhalsan) 'fri, friboren', eg. 'som har fri hals' (jfr got. frei- hals 'Freiheit', fht. mht. fri-halsWcv Freie'). Till germ. stamf. "friia- höra för öfrigt got. freis (ack. sg. frijana), fht. fri, ags. fréo 'fri'. Såsom af den find. parallellen priyds 'lieb, beliebt' framgår, var ordets grundbct. 'älskande, huld; älskad, skonad', en bemärkelse som äfven spåras å germ. botten : jfr ags. fréo-dryliten 'der liebe Herr', fréo-hearn 'das liebe Kind' samt de got. denominativen frija-pwa 'Liebe', frijö7i 'lieben' (härtill ags. fréod < *frijddus 'Liebe, Gunst'). Kymr. ridd «; "prija) är synonymt med ifrågavarande samgerm. *friia-. Som etymon framstår ieu. roten j;r«- i find. prJ-ya-ti 'ist be- friedigt, ist vergniigt, lässt sich behagen', j;n-?/a-^e träns, 'liebt, ist geneigt', fksl. prijati 'beistehen' (s. ang. denna ordgrupp Kluge, Wbch^ 118 a.). 91 2. Samgermanska adjektiv. urg. -*fimdUl-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -fyndr i sammauss. aud-fyndr 'let at fincle, opfinde', ein-fyndr 1. aktivt: 'beret- tiget til at beholde det fundne for sig alene', 2. passivt : 'som tilfalder Finderen alcne, som hans udeliikkende Eiendom\ toj-- fyndr (Eg. Vgf.) 'härd to find, rare'. Utomnordiskt motsvarar ags. -fynde i ead-fyiide = isl. aud-fyndr. Till grund ligger icii. roten ^jenf (-PUi-) i got. finjiaii, nord. fin7ia. urg. *nuUa-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) nyt f. 'Nytte som man luir eller gjor sig af nogef, fsv. (Schl.) nyt f. d. s., sub- stantivering af ett ursprungligt verbaladjektiv = got. -mits i unniits 'unniitz', fht. nuzzi, ags. ?^?/i'nutzlich': till germ. roten neid- (: nut-) i got. niutan 'an ctwas teilnehmen', ags. néotan, fno.-isl. niöta, fsv. niiita 'njuta'. 3. Isolerade adjektiv. urg. *nurkia- föreligger i fno.-isl. -yrkr, ingående med aktiv betydelse i sammanss. Util-yrkr (Vgf. Fr. 2) 'lidet virk- som i sin Gjerning', hag-yrkr (Eg.) Odin (substantiveradt mask. i poetisk användn.), pung-yrkr (Vgf.) 'heavy working, härd, severe'. Passivt begrepp uppvisar ordet i uttr. til pes er yrkt er o: til there is a working day, as opposed to a holiday (Vgf.); jfr nno, (Aas.) yrk 'bestemt til Arbeide, om en Dag'. Till grund ligger ieu. roten iierg- (: tirg-) i fht. ivirkan, fs. ivirkian, got. wanrkjan 'wirken, thätig sein', gr. sQyov 'Werk', oQY^^ov 'Werkzeug' m. fl. af lägg. urg. *durgia-: Ett hithörande fno. adj. -byrgr är upp- visadt som senare led i sammansättningen d-byrgr 'saadan at 92 iiiiiii (lurfor er ansvarlig' (Fr.^ «V. Aéj'.), hvilkcii förekommer i sammanhanget hafa e-t å-hyrgt = d-byrgiast 'vsere ansvarlig for nogef. Till grimd ligger ieu. roten bhergh- (: hhrgh-) i flit. hor gen eg. Svorauf aclithaben, jem. schonen'', sedan 'Zalil- ung erlassen, borgen, Biirge sein fiir etwas', ags. horgian 'be- hiiten, borgen', fksl. hregq 'idi sorge fiir etwas'. Till samma rot höra måhända fno.-isl. Marga, fht. hergan, got. hairgan, ags. heorgan 'bergen, in Sicherheit bringen, bewahren, erhalten'. B. Med rotvokalismen e. a. é-stadiet. l)e på detta rotstadium uppkomna bildningarna äro för- nordiska, men sakna paralleller i släktspråken. urg. ''inrhia': fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) yrkr 1, aktivt: a) 'wor- king' i sammanss. goä-v., hard-v., mikil-., stör-v., b) 'careful, painstaking'; 2. passivt: \alued, dear', eg. väl 'sådant som bör, förtjänar blifva värkstäldf, jfr särskildt förbind, virkr dagr 'a work-day, week-day\ Adj. är afljudsform till det å föreg. sida behandlade urg. *mrkia: urg. *^iläi4-\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) gildr 1. 'som skal betales med en vis Pris', 2. 'fuldgod', 3. 'god, forneielig, be- hagelig'; fsv. (Schl.) gilder, fda. (Lund, Kalk.) gildoer (gild) d. s.: till germ. roten geld- (gelj)) i fno.-isl. st. vb. gialda, fsv. gialda, gicella, fht. geltan, ags. gildan, got. us-, fra-gildan 'betala, erlägga, vedergälla'. Stamformen *sildid- står i ver- nerskt växelförhållande med 93 ll^^^ *:^UJ>i,a-, soui förutsattes iif nininskviftcns å Fuisji- lingcn tuiskilan = tvis-gillcm < -"gilpan; se Noreen Arkiv III, 30, noten gentemot Bugge, som i afhandl. Ringen i Forsa Kirke (Christ. 1877) anser formen uppkommen genom en assi- milation kl >> U. nrg. *mn7iia-: isl. (Vgf.) -vinnr i erfid-vinnr 'liard to work* (cisr. Xsy.). En motsvarande nno. form -vinn förekom- mer likaledes blott i sammansättningar: hog-vinn (Ross) 'let at brugc, bekvem, om Redskab' (hos Aas. ss. ncutr.: hag-vinnt *let at dyrke, om Jord*); let-vinn (Aas.) 'let at arbeide paa, isaer om en Gaard, som ikke kraever nieget Arbeide; om andre Ting: magelig, bekvem, let at bruge'; rad-vinn (Aas.) 'let, magelig, som man snart bliver fserdig med'; snar-vinn (Aas.) 'let, som kan vaere snart gjort'; pung-vinn (Aas.) 'tung til at bruge eller bearbeide, ubekvem, besv8erlig\ På grund af sin betydelse framstår adj. som ett partic. fut. pass. till gerra. roten ijinn- (ieu. [/nen- -f präsensbildande -nv ^) i st. vb. nord. vin7ia 'göra, ntföra', flit. ags. ivinnan 'sich abarbeiten, streiten', got. ivmnan Meiden, Schmerz empfinden, sich plagen'. urg. *&risdia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Jn^tfr 'föränder- lig, ustadig, npaalidelig'; fsv. (Sclil.) -hrighper i o-hr. 'orubblig, säker för klander', msv. (Sdw.) -brigder (-bryghdher, -hrogdher) i hel-br. = fno.-isl. heil-brigdr 'ved god Helbred, karsk, frisk' (Fr. 2). Adj. äger funktion af ett partic. fut. pass. till germ. präsensstammen bre^d- (ett s. k. dentalpräsens; jfr fno.-isl. prat. sg. brå berettiget förutsätter en aktiv grundbetydelse 'som är i st^nd att bära', med hvilken ordet äfven uppträder i ett antal sam\7ian- sättningar: harn-hérr 'som kan blive frugtsommelig og forf-e Barn', frd-bérr 'udmaerket, fortrinlig, sjelden' (jfr tales. bera frå e-u o: udmeerke sig fremfor noget, ovei-gaa), kalf-hcérr 'draegtig med Kalv, som skal biere Kalv', snemm-hcérr 'som foder tid lig paa Aaret, mods. sitt-hckrr'^ tisam-bckrr 'som ikke passer samnien', vdtt-bérr 'vidnesf0r'. Adj. förekommer äfven 95 passivt: såsom simplex (it^. /t}'.) i bet. 'dignus, (iiii i)rofo- ratur, de carmine' (Kg.), såsom senare sammansättningsled i hand-hckrr 'saadan som man har hos sig, har i Ntcrheden, har ved Haanden (eg. sådan som kan bäras i handen)', 6-hrérr 'utaalelig' ({)ork. Suppl. II), vdpn-hchr 'fit, manageable as a weapon', Jmng-hcérr 'tung at baere, taale'. I fsv. motsvarar -hwr, förekommande såsom senare kompositionsled med aktiv betydelse: aldin-bdr 'fruktbärande, om trän' (Schh), eps-hcerr (edh-) 'berättigad att gå ed i rättegångsmår (Schl. Sdw.), vitnis-bcer 'som lagligen kan vittna i rättegångsmål' (Schl.), J)ings-hu'r 'den, åt hvilken på tinget någon offentlig förrättning kan uppdragas, och som har riist i allmänna angelägenheter' (Schl.). Germanska paralleller föreligga i ags. -hcére i leoht- bcére 'lichtreich' ra. ti. sammansättningar, fht. -buri i dancli- bäri 'dankbar', gi-buri 'schicklich', lui-buri 'unfruchtbar', fs. -bäri blott substantiviskt i and-bäri, gi-buri neutr. 'Aussehen'. Utomgermanskt motsvarar find. bhärya- 'zu trägen, zu unter- halten', ss. mask. 'Diener', ss. fem. bhärya 'Gattin'. Det af Schluter ofvan anf. arb. p. 12 identifierade av. bairya- 'dar- bringend' är en afljudsform, reflekterande ieu. *bher-ip- (jfr lat. in-feriiis 'dargebracht, geopfert'). Till grund ligger ieu. roten bJier- i find. bhåränii, gr. cféoo), lat. ferö, got. bah'a 'jag bär' m. fl. aflägg. ieu *ediö-: fno.-isl. (Vgf.) ré^r'eatable', med aktivt begrepp i sammans. kiot-cétr 'fleischessend' (Falk, Beitr. XIV, 49) ^). Å germ. botten motsvarar blott mht. -ce2e i imirm-mze 'von Wiirmern angefressen'. Förgerm. paralleller äro för handen i find. ädyå- 'geniessbar', ss. neutr. 'Nahrung', fksl. jazda (<< *ediä-) 'Essen, Speise', lat. in-edia ^) f. 'hungrande, svält. ^) Kompositionen i fråga förekommer äfvcn i passiv användning: 'of days on which flesh was allowed (Vgf.). ^) Den lat. parallellen förekommer under angifven form (med e) 96 fasta\ Adj. beror på i(;ii. roten cä- i t. ex. find. ådmi, lit. edmi (emi), fksl. jam''/ 'jag äter', lat. edere, got. itan, fno.-isl. eta 'iiia. 1. Samgermanska adjektiv. urg. *hu(l'mia-\ fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) huémr *som kan komme' (äsrt. Åsy.) blott oiievs. i trdes,.: e-m er kurp-mt. Denna aktiva betydelse uppvisar adj. äfven såsom sammansättnings- led: aptr-kuémr 'saadan at der er Mulighed for at kunne komme tilbage' (opers.), fram-kuémr 'som har Fremgang, kommer til Fuldbyrdelse eller opnaaes', hald-kuémr ""nyttig, fordelagtig^ Img-kuémr 'saadan at man let mindes det, kom- mer at tienke derpaa', nd-kuémr 'nser, i naerheden af noget', nrér-kvémr 'saadan som kommer og holder sig nser nogen', siald-kuémr 'som kun sjelden kommer', ut-kuémr opers. i tales.: eiga nt-kuémt o: to be permitted to return to Iceland. I de östnord. språken motsvara fsv. (Rqv. III, VI) ku(7','m(b)er 'som anstår, passar' (häraf vb. kiuvma 'anstå, passa'), sub- stantiveradt i sammans. ur-kuwme neutr. 'olägenhet, hinder' (Schl.), och fda. (Molb. Kalk.) kiiäim 'skikket, passende, be- kvem'. Utoranordiskt förekomma paralleller i fht. -quämi: bi-quumi, mht. he-quceme, nht. hequem, ags. -cwéme : ge-ctvéme 'angenehm'. Till grund ligger germ. verbalroten kuem- (: kum-) i fno.-isl. fsv. kuma, koma, fda. komce, got. quiman o. s. v. komma'. urg. *n(emia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) némr 1. 'begavet med, i Besiddelse af gode Evner til at Isere" og tilegne sig bos Fick, Wbch * I, .862 och Bnigmann, Grundr. II, 118. Jfr där- emot OstholT' (Ziir Geschiclitc dos Perfekts p. 147), som tillskrifver ordet kort r-vokal. 97 Kiindskab, iicni', 2. = ucémdr, part. piät. till nchna sv. vb. 'tage, bero VD en iiogct'. Ailj. furckommer dessutom med dels aktiv, dels passiv betydelse såsom senare led i ett Hertal sam- mansättningar: aud-nccmr 'let at laere', eld-némr 'let antaen- delig', fast-némr 'paaholden, standhaftig', fiug-némr 'quick to learn' (nisl.), fior-nchnr 'vitaä noxius, vitam eripiens', Jdart- némr Mijertegribende', net-némr 'som kan tages, fånges i Garn', rétt-némr 'berettiget til at nema rett a sér, som å rett ä séro: äger rätt till godtgörelse för tillfogad kränkning, sid-némr 'villig, skikket til at laere gode Steder', trey-immr 'ovillig att lära sig (nisl.), u-ncémr 'slow of learning'. I fsv. motsvarar mlmbe?- 'läraktiga (Sdw.), i fda. ml^ji 'let at tage' (Jessen Et. Ord. 169). Jfr i ä. da. (Kalk.) sammanss. korn- nCem 'frugtbar', lugt-mhn 'skarptlugtende', lue-mtm 'letfaen- gelig' o. a. Germanska paralleller erbjuda sig i got- anda-nems 'angenehm', fht. gi-numi, mlit. ge-nceme 'genehm, angenelim'. Till grund ligger samgerm. st. vb. got. niman, fht. fs. nenian, fno.-isl. nema 'tage, berove, h0re, opfatte m. m,' urg. *iuenia-\ fno.-isl. (Eg. Vgf.) vcénn 1. 'promising, likely, to be expected', 2. 'bidding fair, likely to succeed*, 3. 'of persons, of qualities: hopeful, promising', 4. 'fair to behold, fine, beautifur. Nämda betydelseskiftningar förutsätta ett pas- sivt grundbegrepp. I denna funktion uppträder adj. dessutom i sann-vénn 'trovaerdig'. Med aktiv användning synes ordet förekomma i sammansättn. lif-vchin 'saadan som har Ufsvän' d. ä. 'Haab om at frelse Livet, undgaa Döden' (Fr. 2). Å öst- nordiskt område motsvara fsv. (Rqv. II, 410, 448) och fda. (Molb.) vCen 'vän, vacker'. Utomnordiskt möter en parallell bildning i fht. -ivUni, nht. -tvcene: ziir-iväni 'verdächtig', tin- ivcene 'niclit zu vermuthen' = fno.-isl. u-vénn. Med hänsyn till etymologin beror adj. på ieu. roten ven- i bl. a. find. vånati, rcmati, vanöti 'gern haben, begehren', äfven 'hold s(Mn, 7 98 mittheilun, gebon', vämd- 'lieb, theuer, wertli, lunTlich', lat. vemis 'Anmiith, Scliönheit, Liebreiz', fs. flit, ivini, ags. luine, fno.-isl. vmr 'Freiintr, got. un-ivun-ands 'sich nicht freuend*, fht. immne, ivumiia, ivunna 'Freude, Lust, das Schönste uiid Beste', fs. ivimnea, ags. ivynn, fht. ivun-sc 'V^imsch, Begehren', luimsken 'vvunschen' ^). urg. *^ä'hla-\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr."-^) géfr 'saadan som man kan synes godt om, finde Behag i, tjenlig" (eg. väl 'sådan som kan utgifvas"). Aktivt begrepp företer adj. i sammanss. kost-gcpfr 'ivrig, nidkjser til noget' (jfr iittr. gefa kost til = kostgéfa 'gj0re sig Umage for noget, lade noget vsere sig magtpaaliggende"), nyt-géfr 'yielding milk', sak-géfr \\\- boielig til at soge Sag mod andre (gefa e-ni sok å e-ii, gefa e-m e-t at spk)\ Samma ord föreligger i fsv. (Schl. Sdw.) girver 1. 'som kan iitgifvas, gäf, antaglig, gångbar, bruklig', 2. 'fullgod, värdefull, ypperlig, förträfflig' och ä. da. (Kalk.) gäv 1. = fsv. gCcver 1,, 2. 'god, airet, anset', 3. 'svaär, stark', 4. 'velhavende'. Utomnordiskt motsvarar mht. gcebe^samohm- bar'. Till grund ligger samgerm. st. vb. fno.-isl. gefa, fsv. giva, fda. givce, fht. gehan o. s. v. 'gifva'. urg. Vmä^Jna-: fno.-isl. kuéär förekommer blott såsom senare kompositionsled: 1. med aktiv betydelse i h7'ad-huklr (Eg. Vgf.) 'swift-singing', iå-kuéär (Vgf. Fr. 2) 'samtykkende i noget (e-6?)', sam-kuécfr (Vgf. Fr. 2) 'enslydende med noget (vid e-t/; 2. med passiv betydelse i d7'ött-knéd?' (Vgf. Fr. 2) eg. 'som skall föredragas inför en höfdings följe' blott i förbind. drott-kiuédr håttro: det ssedvanlige Versemaal i de egentlige Aeredigte til fornemme Maend, 72i-/m<«(fr (Vgf. Fr.^) 'som kan bensegtes'. Å östnord. botten förekommer adj. blott svbstanti- ^) S. om donna orilgrupp Fick Wbch * I, 547; Porsson, Wurze- lorw. p. 71. 99 venidt: fsv. (Rqv. III, VI) kiuejji n. = nsv. kväde, nda. kvcede (fno.-isl. kiucdi); jfr sammanss. fsv. iä-kiiwpi 'yttradt bifair, ne-kuCepi 'nekande', ö-kuä-pi 'något som är otillbörligt att säga', orJ)-kuä'pi 'ordstäf, nsv. om-kväde = nda. omkvced. Utomnordiskt möter en parallell i got. tin-qéps (-qepja-) 'un- aussprechlich'. Adj. hör till germ. verbalroten knep- i st. vb. fno.-isl. kiieda, fsv. kucej)a, got. qijian 'säga, tala'. urg. *f7'(t\^iå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) /r«^r 'meget om- talt, vide bekjendt* ; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) fruglier d. s. Utom- nordiskt äro fs. (gi-)frägi, ags. (ge-)frc'ege till form och bety- delse identiska. Ordet beror på germ. verbalroten freh- i fno.-isl. fregna, got. fraihnan, ags. frignan st. vb. 'fråga' m. fl. af lägg. urg. *la'.^ia-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) Zré^rr 'af saadan Beskaf- fenhed at en kan ligge'. I samma betydelse ingår adj. i sam- mans, kirkiu-ld-gr 'som kan blive begraven ved Kirke'. Med funktion af ett vanligt imrt präs. akt. uppträder ordet i gras- légr 'liggende, livilende paa Graesset', kor-légr 'sengeliggende', nå-, ncér-légr 'n£er, va^rende i Xserheden af nogef, sam-légr 'tilstodende, liggende ved Siden af noget', skid-lcégr 'level, hori- zontal', sueit-légr (nisl.): hann e)' par s.o: he is entitled to alimentation there (jfr liggia å sueito: to receive parish relief), sce- (siå-)lcégr 'som laegger sig uedover Soen', vetr-légr '^lying up in harbour for the winter', vid- (vidr-)kégr 'om the verge of\ Betydelse af ett 2><^^'f- W^-i^' P<^^^' företer adj. i upp-légr 'elevated' (jfr leggia e-t upp o : Isegge noget op) och iit-lcégr 1. 'outlawed, banislied', 2. 'stränge' (jfr leggia e-n /(^£>;gjöre en landflygtig eller fredlos). I sistberörda funktion föreligger ett motsvarande adj. å östnord. botten: hv. -Idgher i g0num- Icegher 'genomstungen' {= g0num-laghapjer af Iceggia 'aticksi) och ut-lwgh&r (= ut-laglider) 'biltog, fredlös', jfr fno.-isl. ut- légr. Utomnordiskt löper en parallell bildning i mht. loige 100 'flacli, \\o inan liegcn kan'. 'Jill grund ligger gerni. roten le,^- (förg. legh-) i st, vb. fno.-isl. fsv, Uggia, got. ligan o. s. v. 'ligga'. urg. *U(7',^ia-: fno.-isl. vcégr 1. 'balancing, of scales' (ä^re- Xsy-). 2. (nisl. Vgf.) 'Icnicnt, mercifuP (eg. väl 'öfvervägande, betänkande, hänsynsfuir). Med sin sinliga betydelse förekom- mer adj. dessutom såsom sammansättningsled: iafn-végr 'af lige stor Tyngde eller Vsegt som noget andef (Fr. 2), miol- V(égr 'som er lige vserdifuld som ligemeget (;fter Vaigt af Mel' (Fr. 2), of-végr 'overvsettes stor' (Fr. 2), smd-z;(^^r 'af liden Vffigt eller Betydenhed' (Fr. 2). pri-végr 'of triple weight' (Vgf.). Utomnordiskt motsvarar mlit. ivcege 'das Ubergewiclit liabend', un-wcege 'nicht iiberwiegend'. Adj. hör till germ. roten ije^- (förg. v.Ggli-) i st. vb. fno.-isl. vega 'to move, carry, lift; to weigh', flit. ivegan 'sich bewegen', got. ga-wigan 'bewegen'. urg. *sa'Ua-: fno.-isl. gcétr förehommer blott i samman- sättningar: 1. med aktiv betydelse i fiar-gétr (Fr .2) 'som er långt fra at trajfte det rette i sine Gjaetninger eller Gisninger', ncer- gcétr (Vgf. Fr. 2) 'heldig eller dygtig til at komme Sandheden nser i sin Dom eller Gjsetning'; 2. med passiv betydelse i d-gétr (Eg. Vgf. Fr. 2) 'fortrinlig, udmserket' (eg. 'värd att nämnas, omtalas'), aiut-gétr (Vgf. Fr. 2) 'let at faa', siald-gétr (Fg. Vgf. Fr. 2) 'sjelden forekommende', tom- (tor-)gétr (Eg. Vgf.) 'härd to get, rare\ vand- (vann-)gMr (Vgf.) i tales.: e-m verdr vand-gmtt til e-so: difticult to keep or managc. En västger- mansk motsvarighet är för handen i ags. -géte: éd-begéte 'leieht zu erreichen', and-géte, or-géte 'deutlich'. Till grund ligger germ. roten 5^^- i st. vb. fno.-isl. geta faa, opnaa, komme i Besiddelse af noget', äfven 'na!vne, omtale' (jfr u-gMr) samt 'inene. formode' (jfr fiar-, ndr-gair), ags. -gietan 'erlangen'. urg. "mdtia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) métr 1. 'anselig, vierdifuld, fortrinlig, fortjent til Hoiagtelse og Berömmelse', * 101 2. 'aiitagelig, gyklig'. Med .samma passiva funktion uppträder adj. äfvcn i sammansättningar: log-mcétr 'naevnt i Loven, lov- bcstemt, lovlig' (Fr. 2; med frågetecken), u-mcétr Svorthless, void\ Å östnord. område förekommer adj. blott substantiviskt: fsv. (Sclil.) mY. pl. af tillorundliegande starka verb. C. Med rotvokalismen o-(ä-). a. ö- (ä-)stadiet. I. Förnordiska bildningar. 1. Ett f&rgermanskt adjektiv: ieu. *iöuglp- (*iåugio-), urg. "Imkia-: fsv. (Schl.) -öker (f,^ki-: no. dial, (Ross) boyr/ 'boidig', siibstaiiti- vcmdt i 110, dial. (Aas.) hfjyy m. 'Beiniiig, Kiumniiig': till fiio.- isl. st. vb. Unga (bauy) 'böja', belagdt blott i prat. i)l. btiyom och part. prat. hogenn (ieu. rot blieuyh-: jfr find. bhuj bliuj- äti, bubhöja 'biegen'). Grundbetydelsen är passiv: 'sådan som kan böjas\ urg. *branUa-: fno.-isl. (Fr. 2) -broytr i sanunans. »lauf?- br0ytr med en passiv bet. 'saadan at jeg nödig lador mig bevacgo til at gjore iiogon Förändring i det bestaaende' (äsr. Xsy-, varians lectio: vand-brayti): till fno.-isl. st. vb. hiöta (braut) 'bryta'. Jfr specielt uttr. briöta e-n til e-s o: tvinge en til noget. urg. *ärankki-: fno.-isl. (Fr. 2) drekkr 'drikkelig': till fno.-isl. st. vb. drekka (drakk) 'drikka'. urg. *flans(ci-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) fioyyr 1. aktivt: a) 'i Stånd til at fly ve', b) 'flyvende, farende omkring, om Ord i herads-fioyyr, rid-{loyyr\ 2. passivt i sammans. gayn-fioyyr 'som kan gjennemflyves, gjennemfares' (ä^. Xey.): till fno.-isl. st. vb. flmga (flaug) 'flyga\ urg. *fiaiitla-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) -fioytr i sainmans. sam-fi0ytr 1. 'uafbrudt, sammenhsengende', 2. 'overensstem- mende, som falder sammen med noget': till fno.-isl. st. vb. fiiöta (flaut) 'flyta'. urg. *slaiipia-: no. dial. (Ross) ^^0?/^; 'slugen', substanti- veradt i no. dial. (Aas.) yloyp m. 'en Bid, Mundfuld, Svaelg m. m.': till no. dial. st. vb. gliipa (glaup) 'sluge svielge m. m."* 1. urg. *klanfki- (*klanbia-?): no. dial. (Ross) klayv 1. aktivt: 'i Stånd till at klove', 2. passivt: 'klevelig, som läder 110 sig klovc': till no. dial. st. vb. Jdilva (Jdaiw) = inoAiå. kliufa 'klyfvca'. 2. urg. *klanfki- (*klanbki-'^): no. dial. (Ross) kloyv '^ink til at klatre': till no. dial. st. vb. klfiva (klaiiv) 'klavc, klatrc", altså likbetydandc med fno.-isl. st. vb. klifa, hvartill det stär i förhållande af rotvariation ^). urg. *nautia-\ fno.-isl. (l^g. Vgf. Fr.'^) noijtr 'som kan, skal bruges'; fda. (Molb.) -mt i u-?iöi'ubrugbar': till fno.-isl. st. vb. niöta (naut) 'njuta'. urg. *råufiu-\ no. dial. (Aas., Ross) royv (= rfjyven) 'opsvulmet, porös"*: till fno.-isl. st. vb. riufa frcm/) 'uppbryta, splittra, göra hål eller öppning i något' (ieu. rot reup- rup-, jfr lind. rup- rupyati 'bricht, verursacht Sclimerz', lit. rupas 'rauh, iiolperig'). urg. *rannla-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) -rennr i sammans. fiot-rennr 'saadan at derpaa kan flödes, Haades noget, om Aa eller Elv': till fno.-isl. st. wh.renna (ranw/lobe, flyde, stromme, rinde'. urg. *skautia-'. fno.-isl. sk0ytr ingående i bein-skfjijtr 'som har Fierdighed i at traifte Maalet med sit Skud' (Fr.^ å^r. ^ey.', jfr Vgf., som anger bein-sk0yUr), substantivei-adt under formen hein-sk0yti f. och n., samt i hråd-sk0ytr 'hurtig' (I)ork. Suppl. II; jfr hos Eg., Vgf. och Fr.^ formen -sk0yttr). En motsvarande östnordisk adjektivbildning ser jag i fsv. adv. skH (skyt) ^) 'snart', som synes förutsätta ett fsv. adj. *sk0ter 'snabb, hurtig i sina rörelser' = fno.-isl. skiötr (eg. väl med passiv bet.: 'sådan som kan sättas i rörelse'). Adj. hör till ^) Bcträff. rotvariation medels växlande i- och ?t-deterininativ kan man se Persson, Wurzclerw. p. 122 ff. '^) Jfr bcträff. fsv. ljudutvecklingen <^l^ y i förevarande fall Noreen, P. Grundr. I, 478 (= § 137 a.). 111 st. vb. fuo.-isl. slciMa (slcauf), fs v. s/cm^a 'sätta något i rörelse, skjuta, skiittcu 2. Bildninfjar på rediiplicerande starka verh. urg. *blan(tia-\ fno. (Fr.^) -hlondr i sammans. nsid-hlendr 'oselskabelig', jfr det häraf deriverade miä-hlendinn 'iinsoci- able* (Vgf.): till fno.-isl. st. vb. blanda 'uppblanda, samman- blanda'. urg, *fallla-: fno.-isl. (Vgf. Fr. ^j -féllr i sammanss. /«f,r/- féllr 'behagelig, som er en behagelig, efter hans Sind (feUr e-m vel i skåp/ och i-fellr (blott i neutral form: /-fellt, åar. ^sy.) 'som falder ind i noget': till fno.-isl. st. vb. falla.. Jäm- sides med -felb- förekommer en från samma verb framgången adjektivbildning -feldr (i Iniij-feldr = Jiug-fellr, skap-felldr 'saa- dan som er efter ens Sind*), hvari jag ser en formation med suflfixet -J5,(a-. urg. *fans(d-: fno.-isl. -fenr/r förekommer som senare led i ett antal sammansättningar: 1. med aktiv betydelse i d-fengr (Vgf. Fr. 2) 'strerk, berusende (om Drik, er feer d e-n)\ hrdä-fengr (Vgf. Fr. 2) 'rask til at handle', *grand-fengr ^iör- nöjsam', ouppvisadt grundord för grand- f eng i f. 'N0isomhed, som ta^kkes med Smuler' (Fr. 2), grann-fengr (Vgf.) 'slender, tiny', harä-fengr (Eg. Vgf. Fr. 2) 'stridbar', mis-fengr = missi-fengr (Vgf. Fr. 2), 'uheldig hvor det gjselder om at trsefte Maalet' (jfr hos Eg. substantiveringen missi-fengr m. 'gladius vel pars gladii', snar-fengr (Eg.) 'acer, strenuus, fortis', 0r-fengr (Eg., 0r intensivum) 'fortis, strenuus"; 2. med passiv betydelse i auä-fengr (Eg. Vgf. Fr. ^) 'let at faa', siald-fengr (|)ork. Suppl. II) 'som traetfes sjselden' (= siald-fenginn hos Fr. 2), tor-fengr (Vgf. Fr, 2) = tor-fenginn 'vanskelig at faa eller tilveiebringe'. Å östnord. botten föreligga motsvarigheter med aktiv bet, i 112 fsv. (Sclil., Sdvv.) fä-fcengcr 1. 'fåfäng, sysslol()s, ovärksain', 2. 'föga inbringande, onyttig', il. da, (Kalk.) fä-fceng d. s. Till grund ligger st. vb. fno.-isl. få, fsv. fda. fä 'fil', beroende; l)il (;n gerni. rot fanh- (jfr got. fähcm). urg. *suai;pia-: fno.-isl. -sueipr i sammans. aud-sueip}' (Vgf. Fr. 2) * villig til at efterkomme andres Anmodning', hvaraf (i nisl.) aud-sueipinn med samma bet. och substantivet muf- sueipni f. Adj. i fråga uppvisar funktion af ett passivt partic. necessitatis (eg. 'sådan som med lätthet kan böjas') till fno.-isl. st. vb. sueipa 'kaste med en svingende Bevaegelse m. m.' Jfr uttr. sueiim siniim hug o: lempe sig efter en for att blive enig med ham (Sigurdarkuida Fäfnisbana 3,13). Till denna kategori hänför jag slutligen fno.-isl. adj. (E'.g. Vgf. Fr. 2) tor-veldr (-*i(aldia-) 'vanskelig, besvaerlig', hörande till fno.-isl. vb. valda 'vålla' (= got. ivaldan, måhända ur- sprungl. reduplicerande, jfr Braune, Got. Gramm. ^ § 179, anm. 1). b. O- (ä-)sta(liet. I. Förnordiska bildningar. 1. Samgermanslm adjeJdiv. urg. *föria-'. fno.-isl. (Kg. Vgf. Fr. 2) fm- 1. aktivt: a) i 'Stånd til at reise, komme frem eller afsted', b) 'i Stånd, dyg- tig til noget (til e-sf; 2. passivt: 'saadan at man der, dermed (dier under disse Omstsendigheder kan komme frem'. Där- jämte förekommer adj. som senare led i ett antal samman- sättningar. Ä (istnordiskt språkområde motsvarar fsv. (Schl. 113 Sdw.) ocli fda. (IjIuuI) för med samma funktioiisbetydelser. Identiska bildniugar möta i västgerm. språk: ags. fére i ge- fére 'fahrbar', flit. -fiiori i gi-fuori 'passend, bequem'. Till grund ligger st. vb. nord. fara, ags. fht. faran o. s. v. urg. *könla-'. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) Ä;0nn' indsigtsfnld, kyndig, duelig'; fsv. (Rqv. VI, Sdw.) kön 1. = fno.-isl. kmin, 2. 'skicklig till strid, stridsduglig, tapper', 3. 'höfvisk, vacker* (med fråget.); ä. da. (Kalk.) kön 1. = fno.-isl. konn^ 2. = fsv. Mn 2., 3. 'fremskreden, udviklet'. Motsvarigheter förefinnas i västgermanska språk: fht. kuoni, chuoni, mht. kilen, kUene 'kiihn, kampflustig, stark", ags. céne 'kiihn', men äfven 'weise', etc. Ordet är ett adjectivum verbale till germ. roten kan-n- kiin-n- (jfr med annat rotafljud förgerm. gö7i- i gr. yh'^^" 'thue kund') i verbuni präterito-präs. got. fht. hmnan, nord. kunna *). Af detta etymon (h varom se t. ex. Kluge, Wbch ^ 209 a.) framgår nyansen 'klok, vis, erfaren' som adjektivets i fråga grundbetydelse. urg. *sö7nla-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) smnr 'passende'. En utomnordisk identitet föreligger i fs. sömi med samma bet. Till grund ligger germ. roten sam- i fno.-isl. sama 'passa\ got. samjan 'gefallen', fht. sam-ft 'fiiglich, sanft' (jfr från ut- omgermanska språk gr. ofiög 'gleich', lat. similis, fksl. sämu 'selbsf) 2). urg. *höbiu- (*höfia-?)\ fno. (Gering, äst. Xsy.\ Regins- mål 12,4) h0fr 'passend, geziemend'. Identiskt härmed är ags. -héfe, ingående i he-héfe 'niitzlich', efenhe-héfe 'gleich niitz- lich'. Ordet hör till fno.-isl. st. vb. liefia (höf), användt i betydelse af sv. vb. hafa. Som grundbegrepp gäller följaktli- ^) Annorlunda Schluter ofvan anf. arb. p. 13. ^) S. Schluter anf. arb. p. 11; om denna ordgrupp för öfrigt Noroen, Urg. Lautl. pp. 50, 79. 114 gen 'sådan som kan användas'. Jfr afljudsfornien liéfr p. 104 i det föreg. 2. Isolerade adjektiv. urg. *ga-nö^id': isl. (Vgf.) gnégr {= négr i nisl., jfr afl-négr 'viribus abundans' hos Eg.) 'enough, sufficient, plenti- fur. Ordet gör intryck af ett passivt partic. necessitatis till ieu. roten nak^- i find. nag- 'erreichen', lat. nancisci och germ. verbum prät.-präs, got. ga-nah, fht. gi-nah 'es geniigt'. Som grundbetydelse framstår enligt denna etymologi 'så mycket som bör erhållas (för att räcka till)'. Jfr o-stamsbildningen *Sa-nösd- p. 65 i det föreg. urg. "rödiå- (*röj)ia-?): fno.-isl. -r0dr förekommer blott som senare kompositionsled: 1. aktivt i siau-wdr, ått-rodr, ni-rédr, ti-rodr, tolf-rédr resp. 70, 80, 90, 100, 120 år gam- mal, i hvilka sammansättningar senare ledet svarar på frågan 'wie viele dekaden enthaltend' (isynnerhet 'huru gammal')*); 2. passivt i figl-rédr (Fr. 2): opers. gerist, er fipl-rétt nm e-t o : der tales, bliver tält meget om en Ting, rétt-rédr (Vgf. Fr. 2) 'saadan som faar, eller förekommer med, sin rette Udtale', vid-rMr (Vgf.) i tales. verda vid-ratt tim e-t 0: to talk far and wide of a thing. Adj. hör till en germ. rot 7'ajj- (röj)-) i got. ga-rapjan 'zählen', rapjö 'Rechenschaft, Rechnung, Zahl', fht. r^dia, rgda f. 'Rechenschaft, Rede und Antwort, Erzäh- lung, Nachricht', radion, r^dön 'reden' etc. (jfr från utomger- mansk botten det urbesläktade lat. ratio 'Rechenschaft, Rech- nung, ZahlO 2). 1) S. Noreen, Aisl. Gramm. 2 § 389. '■^) S. ang. denna ordgrupp Kluge, Wbch ■'' 298 n. 115 iirg. *rökia-: fiio.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) rökr 'omhyggelig for at varetage hvacl der er at gJ0re'. Till grund ligger germ. roten rak- (rök-) i fht. gi-ruochan, fs. rökian, ags. récan, fno.- isl. rokia 'sorgen, Riicksicht nehmen auf, fht. raJiha 'Rechen- scliaft, Rede'. En motsvarande förgerni. rotform rög- är upp- visad i gr. a-^ft)ydc 'Helfer'. Se beträff. denna etymologi Kluge, Wbcli ^ 136 a. 'geruhen; Noreen, Urg. Lautl. p. 79. urg. *sködiä- (*skéj)ia-'^): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) -sfe^ffr förekommer ondast som senare sammansättningsled: 1. med aktiv betydelse i kuist-skodr 'saadan som skader Traeets Grene', mann-skktr 'saadan som foraarsager mannskadi (manfall)'; 2. med passiv bet. i auä-skédr Met at skadc, svag, skrobelig'. Ordets etymon är att söka i germ. roten skajj- (skoj)-) i got. skapjatt, ags. sc^pjan, fht. scadon 'schadcn'. Urbesläktadt är gr. d-axrjd^^g 'schadlos' af en ieu. rot skäth-^). urg. *sökia-: no. dial. (Ross) s0k {=^ sökjen) 'ivrig i at S0ge noget (isser om Hund)'. Till grund ligger germ. roten (sak-) sök- i got. sökjan, fht. suohhan, ags. sécean, fs. sökian, fnord. s0kia 'söka', kausativum till germ. st. vb. got. sakan, fht. sahlian, ags. sacan, fs. sakan 'streiten, zankcn (bes. vov Gericht)' 2). urg. *ösia-: fno.-isl. (Eg. Vgf.) égr 'terribilis' hör till germ. roten (ag-) ög- i verbum prät.-präs. got. ögan 'fiirchten' (jfr det negerade partic. präs. un-agands 'furchtlos'), causat. ögjan 'jemand in Furcht setzen', fno.-isl. 0gia d. s., ötte 'Furcht', age 'Schreck\ En motsvarande förgerm. rotform agh- är upp- visad i gr. ä^oQ 'Beängstigung' 3). En urg. stamform *kö'mia-, afljudande med det p. 96 behandlade *kiicémia-, synes föreligga i fno.-isl. adj. kémr 1) S. Kluge, Wbch" 315 a. 2) S. ang. ordgrnppen i fråga Kluge, Wbch * 369 b. ^) S. Noreeu Urg. Lautl. p. 71. '[»assaber (s. Norecii, Aisl. Gram in. - ^ 145, aiini.), i fall ilctta sistnämda icko är nybildning på prat. pl. kömoni, sekundär biform till det regelbundna Jmämom (kitomom). Jfr no. dial. (Hoss) S0V 's0vnig', hvilket på samma sätt kunnat utgå från prat. pl. fno. söfom = sudfom (som gifvit upphof åt adj. svä'V, fno. sacéfr) af vb. sofa. II. Nordiskii iiyhildniiiju^ar. 1 . Bildnimjar pä af ljudande starka verb. urg. *möl/a-: no. dial. (Aas.) möl 1. 'skikket til at male, fajrdig til at sa^ttes i Gäng, om en Melle (Kvaern)'*, 2, 'oplagt, lysten, tilboielig' (jfr hos Ross daud-mid 'yderst uoplagt, megiit släp'): till fno.-isl, (o. nno.) st. vb. mala (möl). urg. ölta-: isl. (Vgf.) Ml 'fit to be fed or harboured (of an outlaw)': till fno.-isl. st. vb. ala (öl) "avle, f0de, opfode, ernaire'. urg. *sorla-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) s0rr 1. 'som kan svaer- ges", 2. sérr dagr o: Dag på hvilken man lovligen kan afiaegge Ed; fsv. (Schl.) S0r = fno.-isl. sérr 2. (jfr ej)-s0rt adj. n. 'då det är tillåtet att aflägga ed i rättegångsmål'): till st. vb. fno.-isl. sueria, fsv. siueria (sdr) 'svärja'. urg. *drd^ia-: fno.-isl. dr0gr ör uppvisadt blott som sam- mansättningsled: 1. aktivt i ein-drégr (Fr. 2) 'vedholdende, uafbrudt paatrasngende', möts. tvi-dr0gr (Vgf. Fr. ^) 'tvetydig, ubestemt', möt-dr0gr (Vgf. Fr. ^) 'saadan som staar i en oppo- sitioncl Stilling eller har tagit Parti mod en'; 2. passivt i erfiä-drégr (Vgf. Vr.^) 'besvaerlig at gjore eller taale', hög- drégr (Eg. Vgf.) 'facilis protactu, qui facile trahi potest'. Adj. 117 furekoiunicr älven i ilc östnoidisjka språken: fsv. -drögJier med passiv bemärkelse i fram-drdghet- (Sdw.) 'utdragen, förlängd^ rep-dr0gher (Schl.) '(jord) som tillhör en bys gemensamma ägor och således är underkastad mätning om gränstvist upp- står' (eg. väl 'som bör genomdragas med rep, uppmätas'); il. da. (Kalk.) drug (aktivt) 'langsom\ Till fnord. st. vb. draga (drö, drögom). urg. *hlögi(c-: no. dial. (Ross) -Ug i and-l0g'\a.iie\:tY8dn^C, med aktiv bet. bildadt på fno.-isl. st. vb. hléia (Mö, hUgom) Me' (af en germ. rot hlah-, jfr motsvarande got. st. vb. hlahjan). urg. *sl()^id-\ fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) sUgr 1. aktivt: 'underfundig, tilboielig eller duelig til at besnaere eller over- liste andre', jfr marg-sUgr 'meget slu eller listig', ord-sUgr 'kl0gtig, slu i sin Tale', tvi-sUgr 'tvetydig, ubestemt', våpn- sUgr 'dexterous in arms'; 2. passivt: hard-sUgr 'vanskelig, besvserlig at afmeje', jfr no. dial. (Ross) slog 'skikket til at slaaes (om gräs)': till fno.-isl. st. vb. slå, (slö, slögom) = got. sldlian 'slå' (af en gerni. rot slali-). Adjektivets ofvan anförda aktiva bemärkelse kan återföras till en ursprungligare bet. 'slagfärdig" ^) (jfr ett rent sinligt grundbegrepp 'i stånd att 'slå', afmäja gräs' hos det af Ross anförda no. dial. slog 'slank og smidig'). urg. *gröbla-: fno.-isl. (Fr. 2) gröfr 'saadan som kan bc- graves^ afljudsform till det p. 104 i det föreg. behandlade *Srcebia-. urg. *sköbiå-: isl. (Kg.) -skéfr 1. passivt i sammans. and-sk0fr 'qui facile poliri potest'; 2. aktivt ss. substantive- radt: vid-skéfr^) m. poet. 'serpens (eg. arborem radens)': till ^) S. Klnge, Wbch ^ u. 'schlail ; Wadstein, Fornnorska Ho- miliebokens Ljndlära p. 126, noten. 2) S. Falk, Beitr. XIV, 50. I Eg. anföres sammansättningens senare led under cu oriktig form: Vld-skefv. 118 fiio.-isl. st. vb. slmfa (skaf) 'skafva' (af en förgenii. rot skup-^ jfr de iirbesläktade gr. axafft-ävtj 'Spaten, trxiy^r-wv 'Stab', lat. scäp-us 'Schaft' m. fl. af lägg ^). urg. *tökia-: fno.-isl. tékr (Vgf. Fr. 2) 1. med passiv bet. a) 'acceptable, fair, legal, of a tender made', b) 'fit, meet' i frasen i Uka tid 'in due time' (nisl.); 2. med aktiv bet. som sammansättningsled: arf-Ukr (Vgf. Fr. 2) 'berettiget til at tage Arv', fd-tékr (Eg. Vgf. Fr."'') 'fattig', fast-tékr(Vgf. Fr. 2) 'stand- haftig, uforanderlig til Sind', fliöt-tékr (Vgf. Fr. 2) 'rask eller snar til at tere', hag-Ukr (Fr. 2) 'beh£endig til at tage noget paa den rette, fordelagtigste Maade'. Adj. är äfven uppvisadt från de östnordiska språken: fsv. (Rqv. II, 379; Schl.) t0ker, tyker 1. passivt 'som kan tagas, antaglig', jfr sammans. mun- t0ker 'smaklig'; 2. aktivt ss. senare led i arf-téker o. fä-Uker = fno -isl. resp. arf-tdkr o. få-Ukr; fda. (Lund) Ukcer = fsv. t0ker. Till grund ligger fnord. st. vb. taka (tok) 'taga'. urg. *nödla-\ isl. (Vgf.) Hr 'fordable' (passiv bet.): till fno.-isl. st. vb. vada (od) 'vada', hörande till en förgerm. rot nädli-, jfr det urbesläktade lat. vädere 'schreiten' (s. Kluge, Wbch ^ 'ivaten). Ofvan uppförda nybildningar med germ. ö-vokalism ha samtliga utgått från präteritistadiet af starka verb, tillhörande G. afljudsserien. Närmast ansluta sig formationerna i fråga — analogt med nybildningarna på e-stadiet — till prat pl. (jfr adjektivstammarna *drö;^'M-, Vdö^ia-, *slö^ia- med resp. präte- ritiformer drö: drögom, Mö: hlögom, slö: slögom). 2. Bildningar på rednplicerande starka verb. urg. *blötia': isl. (Vgf.) -hlMr i sammans. uvand-hUtr 1) S. Klugc, Wbch 5 'schaben: Noreen, Urg. Laiitl. p. 182. 119 'easily i)ropitiated, easily appeased or satisfied' (ärr. key)' till fno.-isl. st. vb. blota 'offra'. iirg. *^röria-: fno. (Vgf. Fr.^) -gréir i samraans. snetnm- grh' 'som gror, voxer tidligen' (k.t. Xsy-)- till fno.-isl. st. vb. grua 'växa'. Öfversikt af lo-stammarnas formation. Af ofvan meddelade 83 nordiska /o-stamsadjektiv äro 45 förnordiska, 38 nybildade. Inom den förhistoriska kategorin äro ö- (a-jstadierna för handen i 18 {6- 1. «-vokalism i 7, ö- l.ä-vokalism i 11) och f-stadierna i 21 (é-vokalism i 7, e-vo- kalism i 14) adjektiv, medan de bägge svaga rotstadierna tillsammantagna representeras af blott 6 formationer, de flesta (eller 5) uppvisande svagaste afljudet. Af de i specifikt nor- disk tid uppkomna adjektiven — analogibildade efter mönstret af ofvanberörda urtyper på grund af det genom afledningen framkallade i-omljudet af rotvokalen — tillhör större delen (29) ö- (a-^stadierna (17 det kortvokaliska, 12 det långvoka- liska). I de återstående 9 föreligger e-vokalism. Nybildningar med é- samt svag rotvokalism har jag ej kunnat påvisa. En öfvervägande del (31) af ifrågavarande historiska formationer har utgått från präteriti-formerna af afljudande starka verb: bildningarna på ö-stadiet från 'prät sg., bildningarna på e- och ö-stadierna från prät. pl. Reduplicerande verb ha gifvit upphof åt inalles 7 adjektiv, af hvilka 5 förete rotvokalen ö- (ä-), 2 rotvokalen ö- (a-). I följd af att ordgruppens ursprungliga funktionsbetydelse af ett partic. neeessitatis i historisk tid alt mer fördunklades 120 kunde nybildiiingsprincipen medels suffixot -lo- icke länge hålla sig lifskraftig. Härpå tyder förekomsten redan i forn- språken af en kategori adjektivformationer på -inn, livilka synas vara yngre utbildningar af ifrågavarande /o-starasadjektiv (s. Falk, Beitr. XIV, 47, 49). Afljudsföreteelser inom samma ords rotstafvelse kunna påvisas blott i några få fall: 1. aflj. ieu. ö-.é: vokalsynkope i *nautia- (110): *neutia- (94): *nutia- (91); 2. aflj. ieu. ö-.é i *flausia- (109): *fieu^ia- (94); 3. aflj. ieu. é\ vokalsynkope i *uirkla- (92): \mrkia- (91); 4. aflj. ieu. e : ö (ä) i "huMd- (104): *höbiå- (113), *kmemia- (96):? *kömia- (115). Den förhistoriska aksentuationen belyses af nedan sam- manstälda bildningar: 1. Ursprungliga paroxytoiia: Af sådana har jag att anföra blott trenne adjektiv, samt- liga med rotvokalismen 5 : *S'ilJjki- (93), *kucej)la- (98), *scehuia- (103). 2. Ursprungliga oxytona: a). Med svag rotvokalisYti. *i.n3id- (90): \/wk-: *fundiä- (91): \/pnt-. w b). Med rotvokalismen e. *^iläiå- (92), vernersk växelf. till *5ilpiar\ "frw^iä- (99): \/prek; *ureziå- (102): \/ws-. 121 c). Med 7'otvokalismen o (a). *fans(;d- (111): germ. \;fanh-; *bazid- (106): | hlias-; *bm(^iå- (109: \/bheuk-; *sa-nögiå- (114): ['7iak-; Vilö^iå- (117): germ. [hlah-; *slö^ld- (117): germ. \/slah-. Ofvan gjorda sammanställning synes gifva vid handen, att den förhistoriska aksentuationen hos ifrågavarande verbal- adjektiv var vacklande, i det hufvudtonen kunde hvila antingen på rotstafvelsen eller på suflfixet. Största delen (9 bland inalles 11) af de oxytonerade bildningarna förete emellertid, i stället för väntadt svagt rotafljud, l- och o- (a-) vokalism, en omständighet som tyder på, att formerna i fråga undergått aksentrubbning till förmån för sufifixbetoning. Detta antagande finner stöd i motsvarande fornindiska och grekiska bildningar, hvilka i regeln äro paroxytonerade. ÅSKVÄDREN I FINLAND 1894. AF A. F. SUNDELL. '-.^d' Under 1894 (åttonde observationsåret) emottog Finska Vetenskaps-Societeten dels från frivilliga observatörer dels från Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen 2846 med- delanden rörande under året observerade åskväder och med dem sammanhängande företeelser inom landet jemte 7 dylika meddelanden från Ryska-Karelen. I detta observationsmate- rial företinnes notiser om 2868 åskutbrott (jemte 8 åskutbrott i Ryska Karelen), 96 fall af kornblixt och blixt utan dunder, 20 hagelfall utan åska under åskdagar samt 8 hagelfall och 1 snöfall under annan dag, 5 skydrag, 4 norrsken, 9 meteo- rer och 5 åskregn. I. Observationso/^terna. Nylands län. Borgnäs, O. K. Englund. Borgå Bosgård, A. V. Nordström. Borgå Haiko, A. F. och I. G. Sundell. Borgå skärgård, A. Forsell. Esbo Munkholm, S. G. Elmgren. Esbo Rulludd, A. O. Kihlman. Hangö fyr, K. F. Alcenius. Helsinge, H. B. Aström. Helsingfors, A. F. Sundell. Helsingfors, M. Brenner. " Helsingfors, G. A. Hedberg. Helsingfors, A. O. Kihlman. littis. A. V. Nordström, littis, F. Gallen. Ingå Fagervik, E. Hisinger. * Ingå Barösund, A. V. Nordström. Kyrkslätt Strömsby, V. Rosberg. Liljendal, E. Mennander. Loj o, M. Brenner. ■^ Lovisa, F. Rancken. Lovisa, I. Lovenetzskij. Mäntsälä, O. K. Englund. * Mäntsälä, N. Anttila. Nummis, V. E. Ahlstedt. * Nurmijärvi, H. B. Aström. Perno Fasarby, J. Rosberg och A. Forsell. Perno Särkilaks, C. Roselius. Perno Köpbacka, F. Rancken. Perno Yåtskär, J. A. Johansson. Pojo Brödtorp, E. Hisinger. Porkkala fyr, I. Taucher. Pukkila, N. Anttila. Pusula, K. H. Lindfors. Sibbo, H. B. Aström. Sibbo skärgård, A. F. Sundell. Sjundeå, I. L. Degerth. Söderskärs fyr, C. F. Liljeberg. Tusby Gammelby, A. Donner. "■• Tusby, H. B. Astriim. Tusby, O. K. Englund. Vihtis. H. Vairinen. 127 Åbo län. Björneborg, R. Rinne och J. V. Hummelin. Bogskärs fjT, V. Montell och K. Lindstr()m. Brandö, F. V. Sipilä. Eura kapell, M. Haataja. * Finström, F. Mangelus. Hiittis, E. Lilius. Hiittis, J. G. Ahlroth. * Hiittis, G. E. Mattsson. Hvittis, V. Lindstedt. Ikalis, E. Strömmer. * Jomala, G. Juselius. Karkku, Edith och H. Hjelt. * Karvia, V. L. Åkerblom. Kimito, Maria Hedberg. Kprpo, E. Lilius. * Koski, A. Tötterman. Kumlinge, K. F. Ahlqvist. Kumo, V. Ahlgren. Lavia, A. A. Grönblom och E. Munck. * Lemland, F. Mangelus. Lägskärs fyr, G. Juselius och J. E. Jansson. Mariehamn, L Bergroth. Mariehamn, F. Mangelus. Mellilä, A. F. Savoniiis. Märkets fyr, P. T. Söderström och J. A. Dahlbom. Nagu, J. J. Fogelberg. Nagu Högsar, P. H. Ohlsson. Parkano, C. Bränder. * Parkano, Y. L. Åkerblom. Pemar Slililä, J. V. Siilänen. Pemar. A. Björk. Rimito, U. F. Candolin. Räfsö, K. Kroger. Sagu, Selma Henricsson. Salo, A. Zetterman. S:t Mårtens, A. Tötterman. Skälkärs fyr, M. R. Vidlund. Suomusjärvi, O. Åkerman. Töfsala, J. A. Sjöblom. Ulfsby, J. Hollmén. Utö fyr, H. Korsström. Vampula, K. Lydén. Värdö, K. Blomroos. Yläne, A. M. Levander och O. M. Selin. * Ypäjä, H. Ahlgrén. Åbo, G. E. Matsson. * Åbo, A. V. Nordström. Åbo, Colin Vulff. Åbo Hirvenluoto, J. V. Siilänen. Tavastelms län. Berttula, H. Ahlgrén. * Birkkala, H. Hjelt. Hausjärvi Torhola, Ingrid Melan- der. Jokkis, L. Berndes. Jämsä, H. Salonius. Jämsä Juokslahti, A. Hertzberg. Kuhmois, K. Sahlberg. 128 Lahtis, J. Nummelin. Lampis Evois, A. Tötterman. Leppäkoski, J. A. Holm. Messuby, B. Grahn. Orihvesi, J. N. Saiuio. Padasjoki, E. Bonsdorff. " Ruovesi, V. L. Åkerblom. * Somernieml, P. Sörman. Somero, A. och P. Sörman. Somero Långsjö, V. Sagulin. Tamniela, A. Tötterman. Urdiala Notsjö, K. A. Vesterberg". Valkiakoski kanal, J. Solin. S:t Michels län. Gustaf Adolfs, F. O. v. Schrowe. * Gustaf Adolfs, J. Friman. Heinola Paaso, H. J. Stjernvall. Heinävesi, K. A. Markkula. Heinävesi, A. och J. Brofeldt. Hietanen, A. Liikanen. Hirvensalmi, A. Tanttu. Jokkas, J. R. Keländer. Jorois, N. H. Grotenfelt. Jorois, A. Hukkanen. Kangaslampi. A. V. Liukkonen. Kerimäki, A. Hytänen. Kristina, J. Tikka. Leivonmäki, A. O. Blomberg. ■" Luhanko, K. Sahlberg. ■'• Mäntyharju, F. O. v. Schrowe. "■• Nyslott, J. Friman. S:t Michel, A. V. Nordström, Savonranta, J. Friman. Sulkava Tiittala, C. Ph. Lindfors. Sysmä, B. J. Vallen. Vihorgs län. Björkö, K. K. Talvinen. Davidstad, A. E. Borgström. Hanhipaasi fyr, E. V. Eriksson. Jaakimvaara, E. Zinck. Jaakimvaara, A. Brofeldt. * Jääskis, F. Gallén. Jääskis Enso, J. E. Nordström. Kouvola, F. Gallön och A. Holm- sten. Kronoborg, Berta och O. V. Löf- man. Miehikkälä. J. E. Snellman. Mälkiä, O. Schultz. Parikkala, T. Hannikainen och T. Ahokas. Perkjärvi, C. H. Hagman. Pyhäjärvi, K. O. Mansnerus. Ruokolahti, K. Lojander. Ruskeala, Mathilda Dahlberg. Räisälä, C. V. Olin. St. Andrae, A. Borenius. Savitaipale, Ebba och B. Fager- ström. * Säkkijärvi. H. Backman. 129 Taipalenluoto, F. Lindborg och A. L. Vendell. Tavastila, O. Behr. Valkeala Kannuskoski, D. Col- liander. Vebkalahti, J. E. Nordström. Vehkalahti, F. K. E. Lindholm och A. L. Vendell. Verkkomatala fyrskepp, F. Laii rell, N. E. Stråhlman och U. Holmberg. I Viborg, H. Backman. I Viborg, A. Borenius. Viborg, E. Cederström. I Viborgs socken, E. Cederström. I Villmanstrand, A. Ståhle. Kuoyio län. Hankasalmi, A. W. Gyldén. Idensalmi. E. J. Elmgren. Kaavi, K. A. Riberg. * Kides, J. Laine. Kides, M. Calonius. Kontiolahti, E. Hyvärinen. Kuopio, B. Granit. Kuopio, A. Dahl. Lapinlahti, A. Stålhammar. Leppävirta, M. Lindberg. Nerkko kanal, J. F. Bäckström. Nurmes, Sigrid Schulte. Nurmes. M. Calonius. Pelkjärvi, Inez Karsten. Pielisjärvi, K. S. Hallberg. * Rautalampi, A. V. Gyldén. Tohmajärvi Värtsilä, Nina Kar- sten. Tuusniemi, J. L. Eriksson. Vasa län. Alahärmä, Anton Berger. Alajärvi, J. Johansson. Bennäs, R. M. Labbarth. Bötom, H. Salminen. Gamlakarleby, E. Bengelsdorft'. * Gamlakarleby, J. F. Sandelin. Halsua, T. Puhakka. Helsingkallan (fyrskepp), K. Vahl- berg. Himanko, G. O. Aspelin. Jakobstad, I. Lovenetzskij och U. V. Lunden. Jakobstads skärgård, U. V. Lun- den, R. M. Labbarth och G. A. Hedberg. Jalasjärvi, K. Leskinen. * Jalasjärvi, V. L. Åkerblom. Jyväskylä, J. V. Sahlstein. * Jyväskylä, H. Salonen. Karstula, J. I. Gummerus. 130 Kaskö, E. A. Nordman. Kauhajoki, C. V. v. Schantz. Kauhajärvi, E. P. Kallio. * Kaustby, T. Puhakka. Kelviä, J. Ingman. * Keuriui, A. O. Kihlman. * Keuruu, V. L. Åkerblom. Kivijärvi, P. Kränk. Konginkangas, H. Salonen. Korsnäs, F. O. Sikström. Kristinestad, -J. Lybeck. Kronoby, A. Jakobsson. Lappajärvi, Anton Berger. Lappfjärd, I. I. Hannelius. Lehtimäki, J. F. Olin. Lestijärvi, F. B. Inberg. Lohteå, J. F. Sandelin. Loheä, O. Mellenius. Munsala, A. Vesterlund. Mustasaari Korsholm, Anna Vahl- beck. Nerpes, K. I. Nordlund. * Nikolaistad, K. E. Hohenthal. Nikolaistad, H. Hjelt. * Nikolaistad, G. A. Hedberg. Norrskärs fyr, JK. E. Holmberg. * Petäjävesi, V. L. Åkerblom. Pihtipudas, A. Fredman. Purrao, J. F. Olin. Pörtom, A. och S. Sjöberg. Saarijärvi, A. Grönvall. Replot, A. Sjöberg. Sideby, K. E. Hohenthal. Skälgrunds fyr, S. Strömborg. Snipan (fyrskepp), H. V. Gylan- der. Storkallegrund (fyrskepp). V. Au- rén. Storkyro, G. Durchman. * Sumiais, H. Salonen. Töysä, Arnold Berger. Valsöarnes fyr, F. J. Eklund. Viitasaari, T. Rosberg. Viitasaari, J. Suomela. Viitasaari Ilmolahti, Olivia och S. Häkkinen. * Voro, A. Vesterlund. Yxpila, E. Bengelsdorff. * Östermyra, G. A. Hedberg. TJleaborgs län. Enare Thule, M. Wgenerberg. Enare, M. Hinkula. * Enare Kultala, M. Hinkula. Enontekis, A. A. A. Laitinen. Frantsila, A. Hanell. Haapajärvi, C. E. Ahnger. Kemijärvi, M. Heikel. Kuhmoniemi, K. A. Pfaler. Kuusamo, E. Wichmann. Marjaniemi fyr, L. Lalin. Muhos, L. F. Rosendal. Nivala, L. Grönberg. Oulais, G. Lindholm. * Paltamo, R. Calamnius. Pudasjärvi Hirvaskoski. A. Suo- panki. * Ristijärvi, R. Calamnius. Ruukki, A. L. Ståhlberg. Salo, L. Schluter. Simo, J. Keckman. Sodankylä, R. Mellenius. Suomussalmi, R. Calamnius. Suomussalmi, Julia Hedberg. * Suomussalmi, A. Suopanki. Torneä, A. Lang. 131 Tyrnävä, M. Manner. Uleäborg, O. Hägg. Uleåborg, F. Rancken. * Utajärvi, L. F. Rosendahl. Utsjoki, A. Koivisto. Utsjoki Outakoski, Olga och E. Eriksson. Elf ska Karelen, O. I. Bergroth. I observationerna hafva således deltagit 225 personer, bland dem 18 vikarierande observatörer. De med en stjerna betecknade orterna äro tillfälliga observationsorter (under resor). 132 2. Fördelningen af åskutbrott (r) och fall af kornblixt eller blixt utan dunder ( g ^ v » » — n: rs r5 Juni. Maj. Juli. Augusti. O •3 B m rik o (B g C- O b: o a g 5- r^fver Lappa- järvi, Halsua, Lestijärvi (ett åskslag skadade taket och söndrade skorstenen å Kivistö skogsvaktareboställe), Kelviå, Bennäs, Jakob- stad och Helsingkallan. O) Kl. 4.45—5 e. m. öfver Verkkomatala (skydrag) och Björkö. P) Kl. 6.45—7.25 e. m. öfver Östermyra och Munsala. Q) Kl. 6.50 e. m. i Kerimäki och kl. 7 e. m. i Gustaf Adolfs. R) Kl. 7.5—8 e. m. öfver Verkkomatala, Perkjärvi, Viborg och Villmanstrand. S) Kl. 7—9.30 e. m. öfver Davidstad, Kouvola, Valkeala (hagel), Hirvensalmi och Heinola socken. Aska i Kuhmois och Padasjoki. Blixt utan dunder kl. 10.30-11 e. m. vid Snipan åt 143 N\V och kl. 11.5 e. m. i Nivala. Hagel utan åska kl. 1.50 e. m. i Kides. 37) Juni 26. Minimum öfver södra Östersjön; temperaturen lägre. Åska A) kl. 11.20—11.55 f. ra. öfver Nerpes, Kaskö, Skäl- grund och Sideby (åskslag i ett berg). B) Kl. 11,20 f. m.— 1.35 e. m. öfver Parkano (hagel), Ikalis, Orihvesi, Lavia, Räfsö och Karkku. C) Kl. 11.20 f. m.— 2.30 e. m. öfver Kerimäki, Hirvensalmi (hagel), Heinola socken och Padasjoki. Dj Kl. 1.5—3 e. m. öfver Gustaf Adolfs, Padasjoki, Kuhmois, Jämsä och Ikalis. E) Kl. 1.35—4 e. m. Tifver Sulkava, Heinola socken, Gustaf Adolfs och Jämsä. F) Kl. 1.40 i Lojo och kl. 2.5 e. m. i Enontekis. G) Kl. 1.55—2.25 e. m. (»fver Nerpes, Sideby och Räfsö. H) Kl. 2—5 e. m. öfver Ruokolahti, Enso, Borgå socken och Lojo. I) Kl. 2.10—4 e. m. iifver Pörtom, Nerpes (hagel), Kask(i (hagel), Parkano och Ikalis. J) Kl. 3.40 e. m. öfver Pörtom, Nerpes och Kaskö. K) Kl. 3.45—4 e. m. r»fver Märket, Skälskär och Yläne. L) Kl. tt— 6.50 e. m. öfver Davidstad och Kou- vola. M) Kl. 10.45 e. m. vid Söderskär. 38) Juni 28. Aska kl. 3.55—5.5 e. m. i Suomussalmi. 39) Juni 29. Hög temperatur. Åska A) Kl. 12.35—1.30 e. m. öfver Gustaf Adolfs och Hirvensalmi. B) Kl. 12.50—1.30 e. m. öfver Vihtis, Pusula, Sibbo, Lojo, Fagervik, Sundeä, KjTkslätt, Porkkala och Esbo. C) Kl. 3.10 e. m. i Heinola socken och Sysmä. D) Kl. 3.10—4.30 e. m. öfver Hausjärvi, Pusula, Hangö, Sjundeä. Vichtis, Lojo, Sibbo, Borgnäs, Kyrkslätt, Esbo, Helsingfors och Söderskär. E) Kl. 3.50 e. m. i Kemijärvi. F) Kl. 5.45—6.50 e. m. (»fver Lojo, Sibbo och Hausjärvi (hagel). 40) Juni 30. Aska kl. 12..i0— 1.25 e. m. öfver Verkkomatala och Perkjärvi, 1.20 vid Verkkomatala och i Ruskeala (hagel) samt kl. 3..30— 5.25 öfver Verkkomatala och Perkjärvi. Jiili månad. Under Juli inträffade 24 äskdagar med 915 åskutbrott, 15 åskslag och 45 hagelfall under åska. Juli 1. Aska kl. 3.30 e. m. i Ondarvi by (Ryska Karelen). 144 •41) Juli 3. Svagt minimum vid Hangö: låg temperatur. Åska A) kl. 5.25 f. m. i Jakobstads skärgård (haf/elj, kl. 9.15 vid Enso och 9.25 f. m. i Savitaipale och Tuusniemi. B) Kl. 10.10 f. m.— 12.25 6. m. öfver Tusby. Sibbo, Borgnäs (hagel), Borgå socken, Helsingfors (hagel), Esbo, Söderskär och Pernå. C) Kl. 11.20 f. m. i Suomus- salmi, 11.30 i Gustaf Adolfs, 2—2.30 e. m. (5fver Tuusniemi och Kaavi samt kl. 4 e. m. i Suomussalmi. Hagel utan åska i Tyrnävä kl. 10.15 f. m. och i Konginkangas kl. 9 e. m. 4-2) Juli 4. Aska kl. 1.30 e. m. vid Bogskär. Hagel utan åska i Lestijärvi kl. 2.15 e. m.; följande nattfrost derstädes. 43) Juli 5. Aska kl. 4.30 f. m. i Borgå socken, 12.5 e. m. i Jakobstads skärgård, 1.10—1.15 öfver Kaavi och Tuusniemi, 1.40 i Hirvensalmi, 1.50—2.45 (ifver Heinävesi och Jorois, 2.40—3.35 e. m. öfver Ruskeala (hagel) och Pelkjärvi, 3.5 vid Hanhipaasi, 3.20—4.5 öfver Heinävesi (hagel) och Sulkava, kl. 5 i Parkano, 5.40 i Pyhä- järvi (Viborgs län), 6—6.45 e. m. öfver Hankasalmi, Leppävirta och Gustaf Adolfs, kl. 9 i Parkano och kl. 9.15 e. m. i Villmanstrand. 44) Juli 6. Åska vid Lågskär kl. 5.20 f. m. och 8.50 e. m. 45) Juli 8. Aska kl. 11 f. m.— 5 e. m. i Enare (åskslag på åtta skilda ställen, hvarigenom skogseldar uppstodo), kl. 1.20 e. m. i Enontekis; åska i Utsjoki (åskslag förorsakade en skogseld). 46) Juli 9. Åska kl. 10 f. m. i Sulkava, 12.25 e. m. i Kaavi (hagel), 1,40 i Tuusniemi, kl. 2 i Enontekis (åskslag tände skog pä tre ställen), 2.10 i Sodankylä, 3.5 i Kuopio, 3.15 i Leppävirta och 4.15 e. m. i Värtsilä. Aska i Voro. 47) Juli 10. Åska A) kl. 8.55 f. m. i Sulkava, 9.25 i Borgå socken och 10.25 t m. i Gustaf Adolfs. B) Kl. 10.40—12 f. m. öfver Jaakimvaara, Hanhipaasi, Ruskeala och Pelkjäfvl C) Kl, 11.10 f. m. i Pyhäjärvi (Viborgs län) och 12.20 e. m. i Kemijärvi. D) Kl. 12.40—3.25 e. m. öfver Sideby, Lappfjärd, Kristinestad, Bötom, Skäl- grund, Kaskö, Nerpes, Pörtom, Korsholm, Storkyro och Jalasjärvi. E) Kl. 1.15 e. m. i Gustaf Adolfs. 3.45 i Hirvensalmi, 3.50 i Keri- mäki, 4.30 i Sodankylä (hagel), 4.35 i Kemijärvi och kl. 6 e. m. i Kivijärvi. 48) Juli Ii. Jemt fördeladt lufttryck, hög temperatur; 94 askåtbrott. Åska A) kl. 8.35 f m.— 1.45 e. m. öfver Lågskär, Pe- nuir, Eura, Somero, Vampula, Urdiala, Kumo, Lavia, Messuby, Ika- 145 lis, Pnrkano och Jalasjärvi. B) Kl. 9.45—11.50 f. m. öfver Korsholm. Lappajärvi (hagel), Munsala och Jakobstad. C) Kl. 10.10—10.25 f. m. öfver Konginkangas och Vritasaari (hagel). D) Kl. 10.15 f. m. —1.50 e. m. öfver Parkano, Jalasjärvi, Töysä, Storkyro, Alajärvi. Lappajärvi (hagel), Saarijärvi, Karstula, Konginkangas, Ki\ijärvi och Viitasaari. E) Kl. 10.20 f. m.— 4.10 e. m. öfver Borgå socken. Borgnäs, Pukkila, Liljendal. littis, Valkeala (hagel), Hirvensalmi, Savitaipale (hagel), Villmanstrand. Mälkiä. Ruokolahti, Parikkala, Kronoborg och Pyhäjärvi. F) Kl. 11.55 f. m.— 12.20 e. m. öfver Kuh- moniemi, Suomussalmi, Pudasjärvi och Torneå. G) Kl. 12.10 — l.+O e. m. öfver Pielisjärvi och Niirmes (hagel). H) Kl. 12.55—4 e. ni. öfver Borgå socken. Tusby, Pukkila, Hausjärvi, Heinola socken, littis och Jämsä. I) Kl. 1—3.20 e. m. öfver Sysmä, Hirvensalmi. Sulkava, Kerimäki (hagel), Kides och Värtsilä. J) Kl. 2—2.85 e. m. öfver Pelkjärvi (hagel) och Värtsilä. K) Kl. 2.5—4.15 e. m. öfver Konginkangas och Rautalampi. L) Kl. 3.20 e. m. i Suomussalmi och 3.25 e. m. i Sulkava. M) Kl. 4.25— 5..30 e. m. öfver Frantsila och Ruukki. N) Kl. 5—7 e. m. öfver Alajärvi. Esse (åskslag i sko- gen). Jakobstad, Halsua. Nivala och Frantsila. O) Kl.'5— 6.10 e. m. öfver Pielisjärvi och Kaavi. P) Kl. 5.5—5.30 e. m. öfver Värtsilä, Pelkjärvi och Hanhipaasi. Q) Kl. (i— 7 e. m. i Heinola socken och Sulkava. R) Kl. 9.25—9.35 e. m. i Tuusniemi och Kuopio. Aska med åskslag kl. 1 e. m. och kl. 4..3() e. m. i Vaara by (Ryska Ka- relen). 49) Juli 12. Äska kl. 10 f. m. i Kyrkslätt. 10.55 i Ulfsby, kl. 1 e. m. i Borgnäs, 2.10 i Parkano, kl. 4 i Kumo, 4.15 i Jalasjärvi. 4.20 i Kides, kl. 5 i Hirvensalmi och kl. 9.45 e. m. i Viitasaari. Blixt utan dunder i Xurmijärvi kl. 10.45 e. m. åt SW och S. Hagel utan åska at Nurmijärvi kl. 1.50 e. m. 50) Juli 13. Minimum utanför Kristiansund; 66 åskutbrott. Åska A) kl. 10—11.25 f. ni. öfver Jämsä och Gustaf Adolfs. B) Kl. 10.25 f. m.— 12.25 e. m. öfver Ulfsby, Lavia, Ikalis, Parkano, Karvia (hagel) och Jalasjärvi. C) Kl. 1—3.30 e. m. öfver Kouvola (hagel), Kuhmois (hagel), Gustaf Adolfs och Leivonmäki. D) Kl. 1.5—3.30 e. m. öfver Kangaslampi, Heinävesi, Leppävirta. Tuusniemi, Kaavi och Värtsilä. E) Kl. 2.30—2.40 e. m. i- Ruukki, Frantsila, Tyrnävä och Pudasjärvi. F) Kl. 2.40—7.50 e. m. öfver St. Mårtens, Somero, 146 Pusula, Vampula, Hvittis, Ultsby, Räfsö, Ikalis, Parkano och Stor- kyro. G) Kl. 3.40—4.55 e. m. ölVer Kivijärvi, Halsua, Jakobstad, (iamlakarleby och Kelviå. H) KJ. 4.20—8.5 e. m. äska åt S vid Söderskär och Borga skärgård. I) Kl. 4.40—9.5 e. m. öfver Borgå socken. Borgnäs, Tusby, Nurmijärvi (hagelj, Hausjärvi, Sysmä, Gustaf Adolfs, Kuhmois och Leivonmäki. J) Kl. 5 e. m. i Tyrnävä och Frantsila samt i Pelkjärvi och Värtsilä. K) Kl. 5—6.25 e. m. öfver Korsholm, Mimsala, Jakobstad och Himanko. L) Kl. 5.45— 6.50 e. m. öfver Viitasaari och Idensalmi. M) Kl. 6—6.40 e. m. öfver Gustaf Adolfs och Kuhmois. N) Kl. 10—11.20 e. m. i Suomussalmi. Kornblixt i Nurmes kl. 11.25 e. m.— 12.10 f. m. åt W och NE. 51) Juli 14. Minimum vid Vardö; normal temperatur; 126 åskutbrott. Aska A) kl. 6.40 f. m.— 3 e. m. öfver Leivonmäki, Kon- ginkangas (hagel), Tuusniemi, Kaavi, Viitasaari, Kivijärvi. Idensal- mi, Nurmes, Kulimoniemi, Suomussalmi och Kuusamo. B; Kl. 8— 11.40 f. m. öfver Heinävesi, Kides, Värtsilä, Leppävirta, Kaavi och Nerkko. C) Kl, 8.50 f. m. — 2 e. m. öfver Tusby, Borgnäs, Borgå socken, Liljendal (ett åskslag splittrade en telefonstolpe, hagel), Perno, Valkeala, Miehikkälä, Villmanstrand (hagel), Räisälä, Hanhi- paasi. Kronoborg, Pelkjärvi och Värtsilä. D) Kl. 9.45—10.50 f. m. (ifver Marjaniemi, Utajärvi och Suomussalmi (hagel). E) Kl. 10.10 f. m.— 4..S0 e. m. öfver Hirvensalmi, Leivonmäki, Kangaslampi, Kon- ginkangas, Viitasaari, Nerkko och Idensalmi. F) Kl. 10.20 f. m. — 4.15 e. m. öfver Jalasjärvi, Storkyro, Munsala, Jakobstad. Gamla- karleby, Himanko, Oulais, Utajärvi och Marjaniemi. G) Kl. 10.25— 11.25 f. m. öfver Villmanstrand, Mälkiä och Jääskis. H) Kl. 10.25 — 11..30 f. m. öfver Tyrnävä, Ruukki och Uleåborg. I) Kl. 10.30— 11.45 f. m. öfver Valkiakoski (hagel), Kuhmois, Sysmä och Hirven- salmi. J) Kl. 11 f. m. — 12.45 e. m. öfver Viitasaari. Lappajärvi, Lestijärvi, Nivala, Frantsila, Ruukki och Tyrnävä. K) Kl. 11.30 f. m.— 1.50 e. m. öfver Urdiala, Orihvesi och Parkano. L) Kl. 11.35 —11.50 f. m. öfver Tyrnävä och Muhos. M) Kl. 11.35—11.50 f. m. (»fver Kerimäki och Kangaslampi. N) Kl. 11.45 f. m.— 1.30 e. m. öfver Jalasjärvi, Töysä, Konginkangas, Kivijärvi och Lappajärvi. O) Kl. 12.5—2.45 e. m. ofver Lågskär, Vampula, Urdiala, Valkia- koski och Orihvesi. P) Kl. 1—3.25 e. m. öfver Jämsä. Jyväskylä (ett åskslag splittrade telefonstolpar), Kangaslampi, Heinävesi, Sa- 147 vonranta och Sulkava. Q) Kl. 1—4.30 e. m. öfver Sibbo, Enso, Mie- hikkälä, Villmanstrand (hagel) och Mälkiä (hagel). R) Kl. 2.50—5.40 e. m. öfver Urdiala, Heinola socken (ett åskslag dödade en torpar- hustru), Sysmä, Gustaf Adolfs och Orihvesi. S) Kl. 3.35—4.15 e. m. öfver Lohteå, Xivala och Oulais. T) Kl. 4.30—9 e. m. öfver Kuh- mois, . Gustaf Adolf, Hirvensalmi (ett åskslag diidade fem kor i be- teshagen, hagel), Sulkava (hagel), Nyslott (ett åskslag splittrade åtta telefonstolpar), Kerimäki (hagel), Savonranta, Kides, Heinävesi, Leppävirta, Idensalmi och Nurmes. U) Kl. 4.30—6 e. m. i Enonte- kis och Enare Kultala. Aska i Karstula, Saarijärvi (åskslag splitt- rade telefonstolpar), Haapajärvi och Salo (Åbo län). Aska kl. 10 f. m. och kl. 2 e. m. i Merukylä (Ryska Karelen). 52) Juli 15. Åska A) kl. 5 f. ni. vid Marjaniemi. B) Kl. 11.30 f. m.— 5 e. m. öfver Frantsila, TjTnävä, Muhos, Suomussalnil, Pu- dasjärvi, Sodankylä och Enare. C) Kl. 1 — (5.40 e. m. öfver Nivala, Haapajärvi, Frantsila, Tyrnävä, Muhos, Suomussalnil, Pudasjärvi, Kemijärvi och Pudasjärvi. D) Kl. 4 e. m. i Jämsä och Korpilahti (ett åskslag i Särkijoki by bedöfvade åtta personer, som voro samlade till söndagsskola). E) Kl. 7.45 e. m. i Mariehamn. Flere åskkyar i Kellovaara (Ryska Karelen). Blixt utan dunder kl. 4.20 e. m. at S i Borgå Orrby. 53) Juli 16. Åska A) kl. 1.30 e. m. i Sodankylä. B) Kl. 1.45—3 e. m. öfver Esbo, Helsingfors, Sibbo, Söderskär och Borgå socken. C) Kl. 3.20 e. m. i Mariehamn, 4.40 i Björkö och kl. 5.30 e. m. i Pudasjärvi. D) Kl. 5.50—6.30 e. m. öfver Halsua, Himanko. Oulais Haapajärvi, Frantsila, Salo, Ruukki, Tyrnävä, Muhos, Uleåborg och Marjaniemi. E) Kl. 6.25 e. m. i Konginkangas och Kuhmoniemi, 6.45 i Suomussalmi och 8.20 e. m. i Kerimäki. 54) Juli 17. Åska A) kl. 12.30—5.40 e. m. öfver Nerkko, Kuh- moniemi, Suomussalmi, Pudasjärvi och Simo (ett åskslag dödade en ko). B) Kl. 12.30 e. m. i Sodankylä. C) Kl. 1.45-5.10 e. m. öfver Kelviå, Oulais, Haapajärvi, Frantsila, Ruukki, Tyrnävä och Muhos. D) Kl. 5.55 e. m. i Lestijärvi, 9.20 i Pudasjärvi och 9.55 e. m. i I.,appajärvi. Blixt utan dunder kl. 9 e. m. åt E i Tyrnävä. Hagel utan åska kl. 1 e. m. i Himanko. 55) Juli 18. Minimum utanför Norges sydvestkust. Tempe- raturen normal. Aska A) kl. i.i5_i.40 e. m. öfver Jalasjärvi. Ala- 148 Järvi och Kauhajärvi. B) Kl. 3.5 e. m. i Ruukki och Tyrnävä. C) Kl. 3.40—4.5 e. m. öfver Kivijärvi, Jakobstad (hagel), Gamlakarleby och Kelviå. D) Kl. 4.25—4.35 e. m. i Heinävesi och Tuusniemi. E) Kl. 8.50—11.30 e. m. öfver Verkkomatala. Björkö, Perkjärvi, Viborg, Taipalenluoto. Räisälä och Hanhipaasi. Aska i Haapajärvi och Oiilais. Blixt utan dunder kl. 7.30 f. m. åt E i Simo. Hagel utan åska kl. 12.50 e. m. i Jakobstad. 56) Juli 19. Lågt, jemt fördeladt lufttryck; normal tempera- tur; 74 åskutbrott. Åska Al tidigt på morgonen i Heinola socken. B) Kl. 9 f. m.— 4.35 e. m. öfver Padasjoki, Kuhmois, Sysmä, Heinola socken, Gustaf Adolfs, Hirvensalmi, Enso. Hankasalmi, Kangaslampi, Heinävesi, Tuusniemi och Idensalmi. C) Kl. 9.50 f. m.— 1.30 e. m. öfver Enare. Outakoski och Enontekis. D) Kl. 10—11.5 f. m. öfver Marjaniemi, Torneå, Uleäborg, Tyrnävä och Salo. E) Kl. 10.55 f. m.— 1.20 e. m. öfver Taipalenluoto,' Räisälä och Jaakimvaara. F) Kl. 11.40 f. m.— 2 e. m. öfver Villmanstrand, Mälkiä, Ruokolahti och Kronoborg. G) Kl. 12.5—7.55 e. m. öfver Parkano, T(")ysä, Storkyro (hagel), Karstula, Kivijärvi, Konginkangas, Kauhajärvi, Lappajärvi (hagel), Halsua, Jakobstad, Gamlakarleby, Yxpila, Kelviå. Lohtea, Himanko, Haapajärvi och Oulais. H) Kl. 1.20—3.25 e. m. öfver Stor- kyro, Lappajärvi, Halsua och Jakobstad. 1) K\. 1.45—4.15 e. m. öfver Pyhäjärvi och Kronoborg. J) KL 4.20—10.20 e. m. öfver Låg- skär, Utö, Hangö, Hiittis och Kimito. K) Kl. 4.30—7.15 e. m. öfver Tyrnävä, Muhos, Pudasjärvi, Suomussalmi och Kuusamo. L) Kl. 8.5 e. m. i Idensalmi samt 8.25 e. m. i Konginkangas. M) Kl. 9.30 —11.10 e. m. öfver Perno, Borgå socken, Söderskär och Tusby Blixt utan dunder kl. 11.10 e. m. åt W och SW vid Verkkomatala. 57) Juli 20. Lågt, jemt fiirdeladt lufttryck, normal tempera- tur; 82 åskutbrott. Åska A) (fortsättning af åskan M) från före- gående dag) kl. 12 f. m.— 4 e, m. öfver Sysmä, Konginkangas, Haa- pajärvi (åskslag i postkontoret, der skorstenen och- några fönster- rutor söndrades), Nivala, Frantsila, Tyrnävä, Muhos, Suomussalmi. Marjaniemi och Kuusamo. B) Kl. 12.30—1 f. m. (mitjligen fortsätt- ning af åskan J) från föregående dag) öfver Åbo, Salo, Vampula och Kumo. C) Kl. 9.15 f. m. i Outakoski, 10.55 i Kumlinge. 11.25— 11.30 f. m. öfver Lohteä och Lappajärvi och kl. 1.30 e. m. i Stor- kyro. D) Kl. 1.55-3.20 e. m. öfver Räfsö, Sideby, Kumo, Hvittis 149 och Vanipula. E) Kl. 1.55—9.10 e. m. öfver Hirvensalo, Fagervik, Sjundeå, Salo, Lojo. Pusula, Porkkala (åskslag i en tall) Esbo, Hel- singfors, Söderskär, Borgå socken. Borgnäs, Pukkila, Mörskom, Perno, Heinola (hagelj, Sysmä, Gustaf Adolfs och Orihvesi. F) Kl. 2.55—5.40 e. m. öfver Pörtom, Korsholm, Kauhajärvi, Alajärvi; Lap- pajärvi, Halsua och Lestijärvi. G) Kl. 3. .50 e. m. i Heinävesi, och kl. 4.15—5.5 e. m. öfver Enontekis och Enare. H) Kl. 4.25— 6.20 e.m. öfver Konginkangas, Karstula och Kivijärvi. I) Kl. 4.45— 5..30 e. m. öfver Ikalis, Parkano, Kaskö och Storkallegrund. J) Kl. 5.40— Ge. ni. öfver Karkku (hagel) och Hvittis, kl. 6.50 vid Lågskär och kl. 7.50 e. m. i Nurraes, K) Kl. 7—8.20 e. m. öfver Verkkomatala, Björkö och Perkjärvi. L) Kl. 8—9.45 e. m. öfver Töysä, Karstula. Alajärvi, Konginkangas, Kivijärvi och Haapajärvi. 58) Juli 21. Lufttrycket något högre, men jemt fördeladt; normal temperatur; 104 åskutbrott. Åska A) kl. 2.10 f. m. i So- mero. B) Kl. 5.10—12 f. m. öfver Korsholm, Haapajärvi, Nivala, Kuhmoniemi, Tyrnävä, Muhos, Pudasjärvi, Simo, Kuusamo och Ou- takoski. C) Kl. 6—7.20 f. m. öfver Utsjoki och Enare. D) Kl. 7.10 f m.— 12,45 e. m. öfver Hirvensalo, Pemar, Somero, Jokkis och Hvittis. E) Kl. 8.20 f. m. öf\-er Jakobstad och Yxpila. F) Kl. 8.35 f. m. —1 e. m. öfver Ruukki, Uleåborg (hagelj, Suomussalmi, Kuusamo och Utsjoki. G) Kl. 9— 10..30 f. m. öfver Lestijärvi, Halsua och Ala- järvi. H) Kl. 9.10 f. m. i Ruskeala (hagel). I) Kl. 9.20 f. m.— 1 e. m. öfver Savitaipale. Sulkava, Värtsilä och Tuusniemi. J) Kl. 9.45— 11.45 f. m. öfver Sideby, Storkyro. Kauhajärvi, Halsua och Helsing- kallan. K) KL 9.45 f. m.— 2.10 e. m. öfver Lojo, Nummis, Pusula, Vihtis, Tusby, Borgå socken, Perno, Borgnäs, Pukkila. Hausjärvi, Leppäkoski, Padasjoki, Heinola socken, Sysmä, Gustaf Adolfs, Hir- vensalmi, Savitaipale, Jokkas, Sulkava, Kerimäki och Värtsilä. L) Kl. 10—11.30 f. m. öfver Kumo. Hvittis, Valkeakoski och Parkano. M) Kl. 10.30 f. m.— 1.5 e. m. öfver Gamlakarleby, Halsua, Alajärvi och Storkyro. N) KL 11.-55 f. m.— 2.40 e. m. öfver Lojo. Pusula, Leppäkoski, Borgnäs socken, Pukkila, Hausjärvi och Liljendal. O) Kl. 12.30—5.45 e. m. öfver Märket, Lågskär och Brandö. P) Kl. 12.45—12.55 e. m. öfver Hvittis och Ulfsby. Q) Kl. 1.20-2.15 e. ra. öfver Kouvola och Savitaipale. R) Kl. 2—4.15 e. m. öfver Lohteå, Kehiå, Jakobstad, Lappajärvi och Haapajärvi. S) Kl. 2.30 e. m, i Suomus- 150 salmi och 3.40 i Tyrnävä, 3.50 i Karkku, kl. 4 i Suomussalmi och 5.30 e. m. i Karkku. T) Kl. 5.30—7.10 e. m. öfver Helsingkallan, Korsholm och Nivala. U) Kl. 6 e. m. i Suomussalmi och Kuhmo- nieml. Åskkyar kl. 10 f. m. — 2 e. m. i Kellovaara (Ryska Karelen). Cyklon i Torneå, som förstörde nägra hölador. Blixt utan dunder kl. 10.40-11.15 f. m. åt SE och NE i Leppäkoski. 59) Juli 22. Minimum vid Haaparanda; normal temperatur; 64 åsutbrott. Åska A) kl. 9.50 f. m.— 4 e. m. öfver Korsholm, Pör- tom, Jalasjärvi, Orivesi, Kuhmois, Padasjoki och Gustaf Adolfs. B) Kl. 10 f. m. — 12.20 e. m. öfver Valkiakoski, Karkku och Parkano. C) Kl. 10.5 f. m. i Kuhraoniemi och 10.15 f. m. i Mariehamn. D) Kl. 10.30— 11.15 f. m. i Munsala och Jakobstad. E) KL 10.50 f. m. i Sibbo, Borgnäs, Pukkila och Mörskom. P) Kl. 12 middag i Kars- tula och 12.15 e. m. i Tuusniemi. C) Kl. 12—1.20 e. m. öfver Sibbo, Pukkila, Hausjärvi, Valkeala och Savitaipale. H) Kl. 12.5—4.30 e. m. öfver Torneå, Pudasjärvi och Suomussalmi. I) Kl. 12.20—2.10 e. m. öfver Jakobstad, Gamlakarleby och Himanko. J) Kl. 12.45—1.40 e. m. öfver Muhos, Tyrnävä, Ruukki, Frantsila och Oulais. K) Kl, 1.25—4.45 e. m. öfver Jakobstad. Lappajärvi, Halsua, Lestijärvi och Konginkangas. L) Kl. 1.45—2 e. m. öfver Tyrnävä och Muhos. M) Kl. 2.5—6.45 e. m. öfver Hankasalmi, Leppävirta, Kangaslampi, Keri- mäki och Jaakimvaara. N) Kl. 2.20—3 e. m. öfver Jakobstad och Lohteå. O) Kl. 2.40—3.20 e. m. öfver Ruukki, Tyrnävä och Frant- sila (hagel). P) Kl. 3.55—5.20 e. m. öfver Pukkila och Mörskom. 0) Kl. 4 e. m. vid Lågskär, kl. 5 i Somero och kl. 7 e. m. i Hirven- salmi. R) Kl. 7—8 e. m. öfver Lohteå, Himanko, Kauhajärvi. Lesti- järvi och Konginkangas. 60) Juli 23. Svagt minimum vid Kajana; normal temperatur; 60 åskutbrott. Åska A) kl. 8 f. m. i Simo, 9.10 i Idensalmi och 9.20 i Suomussalmi. B) Kl. 11.15 f. m. åska i Kelviå. Lestijärvi, Kivijärvi, Karstula och Konginkangas. C) Kl. 11.40 f. m.— 1.30 e. m. (»fver Jalasjärvi och Kauhajärvi. D) Kl. 12—1 e. m. öfver Orihvesi och Parkano. ?]) Kl. 12—4 e. m. öfver Himanko, Lohteå, Gamlakarleby, Halsua, Haapajärvi, Viitasaari, Konginkangas, Idensalmi, Nerkko, Kuopio, Tuusniemi och Sulkava. F) Kl. 12.40—1.45 e. m. öfver Tyr- nävä, Simo (åskslag i hafsviken samt ett mindre skydrag), Pudas- järvi och Suomussalmi. G) Kl. 12..50 e. m. vid Lågskär. 11) Kl. 451 1.10—2 e. m. öfver Porkkala, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå, Lojo, Nummis, Vihtis och Pusula. I) Kl. 1.25 — 2.55 e. m. öfver Viborg och Räisälä. J) Kl. 3 e. m. i Borgnäs och Borgå socken. K) Kl. 3.35—6 e. m. öfver Lappajärvi, Konginkangas (hagel) och Leppävirta. L) Kl. 3.55—4.15 e. m. öfver Pusula, Vihtis, Lojo, Sjudeå och Esbo. Mj Kl. 4.5 e. m. i Sulkava, 4.45 i Vehkalahti, 5.50 i Räisälä och kl. 6 i Miehikkälä. N) Kl. 5.40 — 6 e. m. öfver Halsua, Kivijärvi och Kars- tula. Åska i Kellovaara (Ryska Karelen) kl. 1.45 och 8.15 e. m. Blixt utan dunder kl. 6.10— 6..50 e. m. åt S i Enso. 61) Juli 24. Minimum vid Karlstad; mormal temperatur; 49 åskutbrott. Åska A) kl. 5 f. m. vid Skälskär. B) Kl. 9,45—9.55 f. m. öfver Frantsila och Tyrnävä. C) Kl. 10—11.45 f. m. öfver Ki- vijärvi, Karstula och Konginkangas. D) Kl. 11.15 f. m.— 2 e. m. öfver Pörtom, Korsholm, Kauhajärvi och Jakobstad. E) Kl. 11.30— 11.50 f, m. öfver Lestijärvi, Haapajärvi och Tyrnävä. F) Kl. 12.30 —4,10 e. m. öfver Töysä, Halsua, Konginkangas. Hankasalmi och Kangaslampi. G) Kl. 12.35—1.30 e. m. öfver Jakobstad, Purmo (hagel), Lappajärvi och Lohteå. H) Kl. 12.40—2.45 e. m. öfver Pemar, Num- mis. Pusula och Somero. I) Kl. 12.50—4.45 e. m. öfver Idensalmi (hagel), Nerkko, Lapinlahti och Tuusniemi. J) Kl. 2—2.25 e. ni. öfver Hausjärvi och Pukkila samt kl. 3.40 e. m. i Kides. K) Kl. 3.45—6 e. m. öfver Jalasjärvi, Konginkangas, Leppävirta, Jorois (hagel), Jokkas och Sulkava. L) Kl. 5 — 7.10 e.m. öfver Kauhajärvi, Kivijärvi, Karstula, Konginkangas och Idensalmi. M) Kl. 7.30 e. m. i Pudasjärvi och kl. 7.40 e. m. i Parikkala. 62) Juli 25. Minimum i Östersjöprovinserna; temperaturen lägre. Aska A) kl. 6.40—11.30 f. m. öfver Nerkko, Lapinlahti, Lep- pävirta, Savitaipale, Sulkava, Villmanstrand och Miehikkälä. B) Kl. 9.10 f. m. i Muhos, Tyrnävä r^a^/eZ; och Frantsila. C)K1. 11.40 f. m.— 12.50 e. m. öfver Gamlakarleby och Haapajärvi. D) Kl. 12.30 e. m. i Iden- salmi (hagel) och Tuusniemi (hagel). E) Kl. 1.25—5.10 e. m. öfver Villmanstrand, Sulkava, Konginkangas. Karstula, Kivijär\i och Hal- sua (hagel). F) Kl. 1.30—3 e. m. öfver IMuhos, Tyrnävä och Frant- sila. G) Kl. 4.10 e. m. i Pudasjärvi och 4.20 e. m. i Tyrnävä. 63) Juli 30. Aska åt SE i Korpo kl. 8 e. m.; hlixt utan dunder derstädes kl, 11.20 e. m. åt W. 64) Juli 31. Åska i Mariehamn kl. 8.50 f. m. lf>2 Augusti månad. Under Augusti förekom åska alla dagar utom den 26 och 29; åskutbrottens antal var 732 med 23 åskslag och 32 hagelfall. 65) Augusti 1. Aska A) kl. 7—7.45 e. m. öfver Skälgrund, Kaskö, Nerpes, Lappfjärd och Sideby. B) Kl. 9.15 f. m.— 12.5 e. m. öfver Jakobstad, Lappajärvi och Alajärvi. C) Kl. 10.25 f. m.— 1.30 e. m. öfver Jakobstad, Kelviå, Lohteå, Halsua (hagel), Lestijärvi, Kivijärvi och Karstula. D) Kl. 2.25—3.45 e. m. öfver Munsalå (hagel), Pörtom (hagel), Nerpes, Jalasjärvi (hagel) och Sideby (hagel, orkan). E) Kl. 4.45—5.10 e. m. i Bötom, Pörtom, Munsala och Lappajärvi; skydrag kl. 4 e. m. vid Skälgrund. F) Kl. 6.10—6.40 e. m. öfver Si- deby (hagel), Jalasjärvi, Ruovesi och Ulfsby. G) Kl. 8.15—11 e. m. öfver Sideby, Räfsö (ett åskslag skadade telefonledningen), Björne- borg, Ulfsby och Kumo. Blixt utan dunder kl. 7.5 e. m. åt SW i Karkku, från kl. 9.15 åt S i Pörtom (till 10.15), Nerpes, Kaskö (öfver 11.45), vid Storkallegrund (i början åt E, till kL 2.5 f. m.) och Sni- pan (till kl. 2.30 f. m.) äfvensom kl. 10 e. m. i Parkano åt SW. 66) Augusti 2. Åska A) kl. 11 f. m. i Kauhajoki. B) Kl. 2.45 —4.5 e. m. öfver Suomusjärvi, Lojo och Sjundeä. C) Kl. 3—3.15 e. m. öfver Pukkila, Mörskom och Liljendal. D) Kl. 4 e. m. i Kau- hajoki och kl. 5.55 e. m. i Hirvensalmi. 67) Aug. 3. Åska A) Kl. 12 middag i Kauhajoki och kl. 12.25 e. m. i Tyrnävä. B) Kl. 12.35—2 e. m. öfver Gamlakarleby, Haapa- järvi, Nivala och Frantsila. C) Kl. 2.25 e. m. i Jakobstad. Lappa- järvi och Alajärvi. D) Kl. 2.50 e. m. i Salo (Åbo län), kl. 4 i Kau- hajoki och Idensalmi och kl. 4.5 e. m. i Suomussalmi. E) Kl. 4.30 — 7 e. m. öfver Alajärvi, Oulais, Himanko, Halsua, Nivala, Haapa- järvi, Ruukki och Tyrnävä. F) Kl. 8.30—9.30 e. m. öfver Jakobstad och Himanko. Blixt utan dunder kl. 9 e. m. i Nivala och 9—9.30 e. m. åt SW i Simo. 68) Augusti 4. Minimum utanför sydvestra Norge; tempera- turen delvis hög; 56 åskutbrott. Åska A) kl. 5 f. m. i Borgå socken och Perno skärgård (ett åskslag dödade två hästar i Rödsund by). B) Kl. 9 f. m.— 12.30 e. m. i Lohteå, Himanko och Marjaniemi. C) 153 Kl. 9 f. m. i Parkano, kl. 10 i Kyrkslätt och kl. 11 f. m. i Valkia- koski. D) KL 12—2.45 e. ra. öfver Gamlakarleby, Jakobstad. Ala- järvi, Lestijärvi och. Haapajärvi. E) Kl. 2.30 e. m. i Tuusniemi, och kl. 3.5—3.40 e. m. öfver Söderskär och Sibbo. F) Kl. 5.30—6.30 e. m. öfver Esbo, Sibbo, Borgå socken, Perno, Liljendal och Hangi) fyr. G) Kl. 5.30—11.25 e. m. öfver Ruukki, Tyrnävä, Idensalmi, Suomus- salmi, Kuhmoniemi och Tuusniemi. H) Kl. 7.30—11.40 e. m. från W åt E öfver Nylands län samt Leppäkoski, Hausjärvi, Sysmä. Gustaf Adolfs, Davidstad, Savitaipale och Säkkijärvi; åskslag i Sibbo. Aska i Simo. Blixt utan dunder kl. 8—11 e. m. åt SE i F"rantsila. 9-11.30 åt S i Kauhajoki, 10.20—11.25 åt S\V och S vid Verkko- matala samt kl. 11.15—11.45 e. m. ät NW och SE i St. Andreae. 69) Augusti 5. Minimum vid Haaparanta; temperaturen delvis hög: dagen den mest åskdigra på hela sommaren (136 utbrott). Askvädern ströko öfver större delen af landet; endast från norra, nordvestra och sydöstra delen af St. Michels län samt östra och större delen af Viborgs län saknas meddelanden om åska. Under askbyarna var vindstyrkan flerstädes ganska hög (6—10). Aska A) kl. omkring 2 f. m. i Savonranta (förmodligen fortsättning af åskan H) från föregående dag). B) Kl. 5,20 f. m.— 2.50 e. m. öfver södra delen af Abo län (från Mariehamn och Skälskär), hela Nylands län. södra delarne af Tavastehus och St. Michels län samt vestra delen af Viborgs län till Perkjärvi, med åskslag i Brandö (åett berg, hvar- ifrån stenflisor lösrycktes), Vihtis (någon telefonstolpar splittrades) och Heinola socken (en rågskyl antändes) samt hagel i Kumlinge, Brandö, Pojo, Vihtis och Borgå socken. C) Kl. 9 f. m.— 5.10 e. m. parallelt med föregående öfver norra delarne af Abo och Tavaste- hus län, sydöstra delen af Vasa län äfvensom öfver nordöstra de- len af St. Michels län och större delen af Kuopio län (till Idensal- mi), med åskslag i Ulfsby (en ria och två lador antändes). Ikalis (telefonstolpar splittrades) och Parkano (en person dödades å Joki- haara torp) samt hagel i Jämsä och Heinävesi. D) Kl. 9.25 f. m.— 3.55 e. m. öfver större delen af Vasa län (från Bötom åt N och NE) samt södra delen af Uleåborgs län (till Pudasjärvi och Suomussal- mi), med åskslag i Lehtimäki (ett fähus och två lador nedbrunno), Viitasaari (en hafrestack samt en kullfallen fura antändesi. Hal- sua (kakelugnar förstördes, trän splittrades) och Lestijärvi (ur 154 en spisel i Kangasniemi gästgifveri slets tegel ; blixten f()reföll såsom en ros eller en rund skifva, troligen klotblixtj, samt hagel i Halsua. E) Kl. 1.30—4.40 e. m. ()fver Österbottniska kusten från Pörtom till Tyrnävä, med åsÄsZa^r i Munsala (ett magasin å Alön nedbrann). F) Kl. 12.55 — 1 e. m. iifver Karkku (ett åskslag antände en rågskyl, hagel) och Valkiakoski. G) Kl. 1.30—3 e. m. öfver Leppävirta, Tuusniemi ocli Kaavi. H) Kl. 2..35 e. m. i Perno, 3 e. m. i Porkkala, 3.20 vid Lågskär och kl. 6 e. m. i Frantsila och Suo- mussalmi. I) Kl. 10—11 e. m. i Porkkala, Kouvola och Hirvensalmi (ett åskslag dödade en qvinna i förstugan å en gård). Aska i Simo och Enare. Hagel utan åska kl. 2.15 e. m. i Valkiakoski. 70) Augusti 6. Minimum i Lappland; temperaturen delvis hög; 81 åskutbrott. Flerstädes starka vindar under åskan. Aska A) kl. 9 f. m.— 3.10 e. m. öfver Karkku, Messuhy, Orihvesi, Jämsä. Hirvensalmi, Jokkas, Sulkava, Kangaslampi, Jorois, Savonranta, Heinävesi, Kerimäki, Kides, Ruskeala, Värtsilä och Pelkjärvi. B; Kl. 10.5 f. m. vid Porkkala (åskslag i en sjöremmare samt i tre tallar) och Kyrkslätt, kl. 9.25 f. m. i Perkjärvi. C) Kl. 10.35—11.30 f m. öfver Jalasjärvi. Alajärvi, Halsua, Lestijärvi och Haapajärvi. D) Kl. 11.35 f. m.— 4.30 e. m. öfver Jalasjärvi, Töysä, Karstula, Ala- järvi, Korsholm, Halsua (ett åskslag antände en hölada, hagel), Les- tijärvi (ett åskslag skingrade en höstack, hagel). Jakobstad, Gamla- karleby, Kelviå (hagel), Himanko, Tyrnävä, Ruukki, Pudasjärvi och Suomussalmi. E) Kl. 11.55 f. m.— 5.-55 e. m. öiver Ikalis. Parkano, Virdois, Orihvesi, Jämsä, Kuhmois, Sysmä, Gustaf Adolfs, Heinola socken, Mäntyharju, Savitaipale, Kangaslampi, Heinävesi, Nerkko, Idensalmi, Kuhmoniemi och Pudasjärvi. F) Kl. 12.30—1.35 e. m. öfver Leppävirta, Tuusniemi, Kaavi, Lapinlahti och Nerkko. G) Kl. 1.10—2.30 e. m. öfver Tyrnävä, Muhos. Suomussalmi och Pudas- järvi. H) Kl. 1.20—2.40 e. m. öfver Jalasjärvi, Alajärvi och Kon- ginkangas. I) Kl. 4.25—5 e. m. öfver Pörtom, Karstula, Konginkan- gas och Viitasaari (ett åskslag dödade en häst). Aska i Simo äfven- som kl. 6.30 e. m. i Kyntymäkoski (Ryska Karelen). Blixt utan dunder kl. 8.30—11.40 e. m. åt NE vid Hanhipaasi och kl. 11.20 e. m. åt N vid Snipan. 71) Augusti 7. Åska A) kl. 9— 9..30 f. m. i Borgå socken. B) Kl. 2..35— 7.25 e. m. öfver Brandö. Kumlinge. Korpo, Nagu, Vampula, 155 Hilttis, Esbo, Sibbo, Borgå socken och Perno. C) Kl. 3 e. m. i Kaavi. D) Kl. 3.35-5.20 e. m. öfver Sysmä, Nyslott, Kerimäki, Kides, Rus- keala, Pelkjärvi och Värtsilä (åskslag i telefonledningen och i en hyfvelbänk af jern). E) Kl. 7.10—9 e. m. öfver Heinävesi, Keri- mäki (äsJcslay in genom fönstret i en stuga, hvarvid ett vid fönstret sittande barn dödades), Kides, Ruskeala, Pelkjärvi och Värtsilä. F) Kl. 8.10—9.25 öfver Söderskär, Borgå skär och Perno. G) Kl. 9.25 e. m. vid Storkallegrund. H) Kl. 9.25—10.40 e. m. öfver Pork- kala, Sibbo och Borgå socken. Aska i Simo. Blixt utan dunder kl. 8.30 e. m. i Lojo, 9.55-10.25 åt S och NE i Pukkila och kl. 10.15 e. m. i St. Andreae. 72) Augusti 8. Minimum i La{)j)land. Åska A) kl. 11.5 f. m. i Konginkangas, 1.20 e. m. i Halsua och kl. 3.10 e. m. i Viitasaari. B) Kl. -i.S— 5.50 e. m. öfver Jorois, Heinävesi och Leppävirta. C) Kl. 4.50—5.35 e. m. öfver Kangaslampi och Heinävesi. D) Kl. 6.30 —6.55 e. m. öfver Heinävesi och Kangaslampi. E) Kl. 9.40 e. m. i Viitasaari. Aska i Simo. 73) Augusti 9. Aska i Halsua kl. 1.50 e. m. och i Simo. 74) Augusti 10. Minimum i mellersta och södra Sverige. Aska A) kl. 2—8.25 e. m. öfver Jokkas, Jorois, Sulkava, Heinävesi, Kangaslampi, Leppävirta, Konginkangas, Tuusniemi, Kaavi och Idensalmi. B) Kl. 5.10—6 e. ra. öfver Ruukki och Frantsila och kl. 6 e. m. i Borgå socken. Aska i Simo. Blixt utan dunder kl. 8— 10.10 e. m. åt E och NE i Pyhjäjärvi (Viborgs län), 8.30—9 åt SW i Jakobstad, 9.15—11.10 åt ESE och E vid Taipalenluoto samt kl. 11.5-11.20 e. m. åt S och SW i Mäntsälä. 75) Augusti 11. Minimum i mellersta Sverige. Åska A) kl. 7.50 f. m. i Jakobstad. B) Kl. 2—6.45 e. m. i Valkiakoski, Ikalis, Kuhmois och Keuruu. C) Kl. 5.5 e. m. i Konginkangas, 5.45 i Ja- lasjärvi, och 6.25 e. m. i Karstula. D) Kl. 6—7.30 e. m. öfver Hal- sua, Lestijärvi, Haapajärvi och Nivala. E) Kl. 7.30—11.5 e. m. i Kyrkslätt och Esbo. F) Kl. 9.10 e. m. i Halsua (hagel). Åska i Simo. Blixt utan dunder kl. 12.40—2 f. m. åt NW vid Snipan, 9.30 —10 åt S och SE i Jakobstads skärgård, 9.50—11.15 åt SW i Haus- järvi och kl. 11—11.30 e. m. åt SE i Lojo. 76) Augusti 12. Minimum vid Nikolaistad. Åska A) kl. 2.30 — 3 f. m. i Heinola (klotblixt), Leppävirta, St. Andreae ochVerkko- 156 matala (möjligen fortsättning af åskan E) föregående dag). B) Kl. 6.30 f. m. i Tammela, 6.50 i Jakobstad ocli 7.45 f. m. i Pudasjärvi. C) Kl. 8.30 f. m. — 5.20 e. m. öfver Bogskär, Mariehamn, Pemar, Eura, Somero, Hausjärvi, Padasjoki, Sysmä, Gustaf Adolfs, Heinola socken, Hirvensalmi och Jokkas. D) Kl. 9.40 f. m.— 4.1.) e. m. öfver Kuh- moniemi (åskslmj i en stuga i Lammasperä hy, hvarvid stugan an- tändes och tre personer dödades), Suomussalmi och Enare. E) Kl. 9.55—10.20 f. m. i Somero, Tammela och Salo. F) Kl, 12.10 e. m. i Jakobstad och kl. 12.35 e. m. i Pudasjärvi. G) Kl. 1.25—5 e. m. ("ifver Sagu, Salo, Vampula (hagel), Hvittis, Karkku (hagel) och Ikalis. H) Kl. 2—3.15 e. m. öfver Kuhmois, Orihvesi och Keuruu. I) Kl. 2.55 e. m. i Pemar och Salo. J) Kl. 3..50 e. m. i Suomussalmi, 4.5 i Nivala och 4.20 e. m. i Pudasjärvi. K) Kl. 5 e. m. i Kumlinge och Brandö och kl. 6.40 e. m. i Vampula och Karkku. L) Kl. 7.5—8.5 e. m. i Padasjoki, Kuhmois, Jorois och Kangaslampi. Åska i Simo. Kornblixt kl. 6.40 e. m. åt W i Sulkava. 77) Augusti 13. Minimum i sydvestra Norge. Åska A) kl. 1.50 f. m. i Hiittis (hagel). B) Kl. 10.5 f. m.— 4.35 e. m. öfver Pa- dasjoki, Kuhmois, Heinola socken, Gustaf Adolfs, Jämsä, Hirven- salmi, Leppävirta, Kerimäki, Tuusniemi och Kaavi. C) Kl. 10.45 f. m.— 2.55 e. m. öfver Skälgrund, Kaski), Nerpes, Pörtom, Korsholm, Storkyro, Valsöarne (Jdotblixt), Snipan, Munsala, Helsingkallan, Ja- kobstad, Jakobstads skärgård (hagel) och Himanko. D) Kl. 11 f. ra. — 1.45 e. m. öfver Savitaipale, Ruokolahti, Räisälä, Pyhäjärvi, Kro- noborg och Kides. E) Kl. 11.15 f. m. i Kides och kl. 11.40 f. m. i Pudasjärvi. F) Kl. 11.45 f. m.— 1.20 e. m. iMVer Keuruu, Jyväskylä (hagel) och Konginkangas. G) Kl. 1.35 e. m. i St. Andreae, 2.10 vid Marjaniemi och kl. 7 e. m. i Enontekis. Aska i Simo. Kornblixt kl. 1.20 f. m. åt NW i Lojo och kl. 1.30-3 f. m. åt NE vid Utö. 78) Augusti 14. Åska kl. 1.10 f. m. i Hiittis, kl. 8 f. m. i Lem- land, 2.20 e. m. i Enare, 2.30 i Karkku och 3.10 e. m. i Halsua. Åska i Simo. 79) Augusti 15. Åska kl. 11.45 f. m.— 4.30 c. m. öfver Jakob- stad, Gamlakarleby, Kelviå, Helsingkallan, Himanko, Kuukki och Marjaniemi och kl. 1.25 e. m. i Ruukki; åska i Simo. 80) Augusti 16. Åska kl. 2.45 e. m. i Yxpila. 157 81) Augusti 17. Aska A) kl. 5.20—7.45 f. m. öfver Korsholm och Valsöarne. B) Kl. 8.45—11.20 e. m. öfver Perno, Liljendal, Borgå socken, Pukkila, Porkkala, Kyrkslätt, Helsigfors, Tusby, Sjun- deå, Lojo, Nummls, Pusula, Hausjärvi och Leppäkoski (flera klot- blixtar). Blixt utan dunder kl. 8 — 10 e. m. åt N och NE i Pojo, 8—10.45 åt SE och S\V i Viborg, 8.45—9.50 åt SE och SW i Pj^hä- järvi, 8.45-10.15 åt SW i St. Andreae, kl. 9 e. m.— 2 f. m. at SE i Gustaf Adolfs, kl. 9 åt S i Miehikkälä, 9—11 åt S\V i Räisälä, 9.5 —9.35 åt S och W i Kronoborg, 9.10—9.25 åt E vid Hanhipaasi, 9.30—11.30 iit S och W i Ruokolahti, 9.30—11 åt NE och SW i Sysmä, 10.25 åt E i Hvittis och 10.30—11.10 e. m. ät S i Ikalis, vidare i Jämsä och Kuhmois åt S samt i Heinola socken åt SW och WSW. 82) Augusti 18. Minimum vid Riga. Aska A) kl. 5.10—8.5 f. m. öfver Jalasjärvi (hayel), Norrskar och Snipan. B) Kl. 12.25— 4.30 e. m. öfver Kuhmoniemi (hagel), Suomussalmi. Hyrynsalmi (hagel, orkan), Puolanka (hagel, orkan), Pudasjärvi (orkan), Muhos, Frantsila. Tyrnävä (hagel), Temraes (hagel, orkan), Ruukki. Simo och Marjaniemi (hagel, orkan). C) Kl. 1.50 e. m. i Jakobstad, 4.15 i Tuusniemi och Outakoski samt 5.30 e. m. i Enontekis. D) Kl. 3.20 —5.30 e. m. öfver Helsingkallan. Jakobstad, Gamlakarleby och Yx- pila. E) Kl. Ö.30 e. m. i Kuhmois och kl. 8.5 e. m. i Idensalmi. Kornblixt kl. 8.30—10 e. m. åt SW och NW i Suomussalmi, 9.30 i Temmes och 11 e. ra.— 12.15 f. m. åt SE i Valkiakoski. 83) Augusti 19. Åska kl. 1 f. m. 1 Enare, 7.10 f. m. i Outa- koski, kl. 11.50 f. m.— 3.40 e. m. öfver Taipalenluoto, Pyhäjärvi, Jaa- kimvaara och Pelkjärvi samt kl. 5 e. m. i Utsjoki. Kornblixt straxt efter midnatt åt S i Keuruu, kl. 1—1.20 f. m. åt S i Utsjoki och kl. 2.50—3.15 f. m. åt W vid Snipan. 84) Augusti 20. Åska A) kl. 10.30-11.30 f. m. öfver Pyhä- järvi och Perkjärvi. B) Kl. 11 f. m. i Outakoski och 11.35 f. m. i Himanko. Cj Kl. 7.5 e. m.— midnatt åska i flere skof öfver större delen af Viborgs län från Miehikkälä och Verkkomatala till Jaaklm- vaara, äfvensom i Kides, med hagel vid Taipalenluoto. Kornblixt kl. 8.40 e. m. åt E 1 Sulkava. 85) Augusti 21. Minimum i Östersjöprovinserna. Aska A). Efter midnatt fortforo åskutbrotten ()fver Viborgs län samt utsträckte 158 sig åt NW och N till Heinola socken, Sulkava, Jokkas, Ruskeala, Pelkjärvi och Tuusniemi. B) Kl. 1.10 f. m. i Utsjoki, 5 f. m. i Kuh- moniemi, 7.30 i Kides, 12 middag i Utsjoki, 1.40 e. m. i Ruskeala och kl. 2 e. m. i Pudasjärvi. C) Kl. 2.40—3.35 e. m. i Jakobstad och Beniiäs. D) Kl. 3.10—5.45 e. m. öfver St. Andreae, Ruokolahti, Räi- sälä, Pelkjärvi och Värtsilä. E) Kl. 3.45 e. m. i Utsjoki. F) Kl. 3.55—4.40 e. m. öfver Munsala, Jakobstad och Bennäs. G) Kl. 4.25 —6.25 e. m. (■)fver Pyhäjärvi, Pelkjärvi och Värtsilä. H) Kl. 4.35— 7.20 e. m. öfver Jokkas, Jorois, Heinävesi, Sulkava och Ruskeala (liarjel). I) Kl. 4.55—7.15 e. m. öfver Kuhmoniemi, Suomussalmi, Pudasjärvi och Simo. J) Kl. 10 e. m. i Hiittis. Kornblixt kl. 8.30 e. ni. åt NE i Kaavi och kl. 10.45 —11.15 e. m. åt N vid Snipan. 86) Augusti 22. Minimum i norra Skandinavien. Åska A) kl. 2 f. m. i Leppävirta och kl. 10.30 f. m. i Enare. B) Kl. 1.25- 6.25 e. m. öfver Perno, Lovisa, Vehkalahti, Pukkila, Helsinge, Verk- komatala, Perkjärvi, Tavastila, Miehikkälä, Heinola socken, Kuhmois, Savitalpale, Villmanstrand, Ruokolahti, Kerimäki, Sulkava, Jorois och Kangaslampi. C) Kl. 3 e. m. i Sideby. D) Kl. 4.30-9 e. m. öfver Porkkala, Sjundeå, Söderskär, Helsinge, Tusby, Lojo, Pusula, Tammela, Hausjärvi, Leppäkoski, Kuhmois, Heinola socken, Gustaf Adolfs, Orivesi, Jämsä och Petäjävesi. E) Kl. 5.50—7.50 e. m. öfver Rimito, Åbo, Nagu och Hangö fyr. F) Kl. 11 e. m. öfver Hiittis och Pojo. Kornblixt kl. 8.30—11 e. m. åt SW och E i Jyväskylä, 8.40 —9 åt E i Karkku, 9.40—12 åt S vid Utö och kl. 10.20 e. m. åt S i Al aj ärv i. 87) Augusti 23. Aska kl. 12.30 e. m. i Kuhmoniemi. Kornblixt kl. 9—11 e. m. åt W och E i Konginkangas. 88) Augusti 24. Åska A) kl. 10.20—11 f. m. ()fver Brandö, Rimito, Nagu, Eura, Kimito, Salo, Tammela och Pusula. B) Kl. 11.50 f. m.— 4 e. m. (delvis fortsättning af A) iifver Tammela, Ki- mito. Hiittis, Hangö fyr, Ingå, Sjundeå, Lojo, Söderskär, Borgå socken och Borgnäs. C) KL 2.40 e. m. i Kuhmoniemi, 3.10 e. m. i Salo (Åbo län) och kl. 8 e. m. i Kides. Kornblixt kl. 9.25 e. m.— 3.5 f. m. åt ESE och SE vid Verkkomatala, 9.20—10.50 åt S och SSW vid Lågskär. och kl. 9.30—10.10 åt NE och SSW i St. Andreae. 159 89) Augusti 25. Aska kl. 11 f. m.— 3 e. m. i Suomussalmi och kl. 7.35 e. m. i Heinävesi. 90) Augusti 27. Åska kl. 8.15 f. m. vid Storkallegruiid. 91) Augusti 28. Aska kl. 3.35 och 5.15 f. m. vid Verkkoma- tala. 92) Augusti 30. Åska kl. 2—3 f. m. i Sulkava. 93) Augusti 31. Åska kl. 3.50—5 e. m. öfver Vårdö, Kumlinge och Brandö. B) Kl. 5.15—7.30 e. m. öfver Kumlinge, Brändi) och Rimito. September — December. Under September— December inträffade 15 åskdagar med 63 åskutbrott och 11 hagelfall. Något åskslag är icke be- kant. 94) September 1. Åska A) vid midnatt i Somero. B) Kl. 10.40 f. m. — 1.25 e. m. öfver Björki), Perkjärvi, Viborg, Kangaslampi och Leppävirta (hagel). C) Kl. 11.40 f. m. öfver Ikalis, Parkano och Bötom. D) Kl. 11.25 f. m.— 1.5 e. m. öfver Munsala, Jakobstad, Bennäs, Gamlakarleby, Kelvia och Himanko. E) Kl. 12.30—2 e. m. (■)fver Söderskär, Nummis, Pusula och Somero. F) Kl. 1.25— 2.15 e. m. (■)fver Konginkangas (hagel) och Viitasaari. G) Kl. 4.35— 5.10 e. m. öfver Kumo (hagel) och Hvittis. H) Kl. 3.15 e. m. i Gam- lakarleby och kl. 11.5 e. m. vid Söderskär. Kornblixt kl. 8 e. m. ät W i Gustaf Adolfs, kl. 8.40 e. m. åt SE i Sulkava och 10.10—12 e. m. åt S och E i Pukkila. 95) September 2. Aska A) kl. 9 f. m.— 6 e. m. (itVer Marie- hamn (hagel), Jomala, Vårdö, Rimito, Åbo (hagel), Kimito och Hangö fyr. B) Kl. 3.10 e. m. i Kaavi. KornbUct kl. 9.30—11 e. m. at E i Gustaf Adolfs. 96) September 3. Åska kl. 1 e. m. i Leppävirta (hagel) och 7.30 e. m. vid Söderskär. Kornblixt kl. 7.40 e. m. åt SW i Björkö och kl. 7.45—9.50 e. m. åt WSW och W vid Verkkomatala. Hagel utan åska kl. 1.20 och 2.30 e. m. i Helsingfors. 97) September 5. Åska kl. 11.5 e. m. vid Norrskär. Blixt utan dunder kl. 3—4 f. m. ^id Utö och kl. 11.5 e. m.— 12.10 f. m. åt N vid Snipan. IGO 98) September 6. Åska kl. 1.45 f. m. i Korsnäs, 7.40 f. m. i Xampula, 1U..'35 f. m. i Nagii (hagel), 11.20 f. m.— 1 e. m. öfver Han- kasalmi, Leppävirta och Kangaslampi samt kl. 4.25—4.50 e. m. öfver Hirvensalmi (hagel) och Savitaipale (hagel). Blixt utan dunder kl. 1.15—1.50 f. m. åt S vid Snipan och kl. 1.35 f. m. at N i Åbo. Hagel utan åska kl. 12.15 e. m. samt skydrag kl. 12.30 e. m. vid Verkko- matala. 99) September 7. Åska kl. 8.15 f. m. i Mariehamn, kl. 9 f. m. vid Lågskär, 3.50 e. m. vid Hangö fyr, 4.45 e. m. i Sideby (hagel), kl. 8 e. m. i Helsingfors, 8..30— 10.30 e. m. vid Hangö fyr och Pusula samt kl. 11.3(1 e. m. i Lovisa. Kornblixt kl. 1—3 f. m. åt S vid Utö, 8-8.40 åt W och WSW vid Söderskär, kl. 7.50—10 e. m. åt SE och E i Esbo, 8.2o e. m.— 4 f. m. åt S och ESE vid Utö, 8.50— 10.40 at SW och S i Åbo. 9—9.45 åt SE i Somero och kl. 10.20 e. m. — 3.20 f. m. åt SW och SSE vid Lågskär. Hagel utan åska i Åbo kl. 11.25 f. m. och kl. 2.35 e. m. 100) September 8. Åska kl. 12.50 f. m. i Lovisa. Kornhlixt kl. 12—12.50 f. m. åt E och NE vid Söderskär. 101) September 9. Åska kl. 9 e. m.— 2 f. m. vid Porkkala. 102) September 13. Åska med hagel och orkan i Finström kl. 3.10 e. m. 1U3) September 15. Åska kl. 2 e. m. i Savonranta; på mor- gonen snöfall derstädes. 104) September 18. Åska kl. 3.45 e. m. i Suomussalmi. 105) September 22. Åska kl. 12—2 f. m. i Heinola socken. Oktober 14. Storm med hagel och snö kl. 4.55 e. m. i Fin- ström. 106) November 6. Aska kl. 10 f. m. i Nagu. 107) December 16. Åska kl. 7 f. m. i Simo. 108) December 31. Åska kl. 3.50 e. m. i Kuhmoniemi; korn- hlixt kl. 5.55 e. m. åt SW i Kerimäki. IGl 4. Askvädrens utbredning och talrikhet i de olika länen. Jemte en bifogad grafisk framställning af åskans utbred- ning i hvarje län under åskdagarne 4 Maj— 9 September anföres här nedan åskans medelutbredning under Maj — Sep- tember för de särskilda länen och för hela landet. Hithö- rande beräkningar stöda sig på talen i följande två tabeller. 162 1894. > •o 1 «H '^ > ce c O" 0 i2! 0 < 5 c- B er s 5 ? ^ ■^ stationer — — _ 16 23 26 27 19 — — — Ö Askda-J länet . . . — — — 5 15 14 10 7 — — 51 CD gar för( stationerna. — — — 28 88 91 104 13 — — 324 p: 3 Askutbrott . . . . _ — — 35 119 113 122 15 - — 404 >o Stationer — — — 20 32 28 30 25 — — — O Askda- i^ länet . . . 1 1 — 6 16 17 15 4 1 — 61 p: D gar för( stationerna. 1 1 — 22 126 68 67 14 1 — 300 Askutbrott . . . . 1 1 — 24168 81 81 14 1 — 371 P Stationer — — — 10 14 11 12 8 — — — sr.?' Askda- i länet . . . — — — 3 16 10 11 1 — — 41 gar fOr( stationerna. — — — 10 77 36 40 1 - — 164 CO Askutbrott . . . . _i — 11 101 48 49: 2' — — 211 Stationer — — — 10 10 13 12 8 - — — ^=^ Askda- i länet . . . — — — 6 13 17 13 4 — — 53 gar för( stationerna. — — — 21 44 63 61 5 — 194 ^ Askvitbrott . . . . — — 23 61 93 73 5 — — 255 <5 o' Stationer — — — 15 15 22 21 15 — — — o Askda- [ länet . . . — — — 8 12 15 11 2 — — 48 cc gar fur( stationerna. — — 45 41 67 53 4 — — 210 p: Askutbrott . . . . —1 — — 61 52 76 63 4 — — 256 Stationer — — 11 13 13 11 11 — — O Askda- 1 länet . . . — — 1 6 11 17 15 4 — — 54 gar f('ir( stationerna. — — 1 19 56 67 42 5 — — 190 3 Askutbrott . . . . — I — 1 29 75 90 60 5 — — 260 - •-3 CO < 5^ 7^ < C 5" 9= cr < o o ^ o ^ 1894. 3 O' CO o 3 ?;: te "1 er? o' 9= C3 r' o s' S- cc Ul ■= r^ Maj .... 35 18 39 35 37 29 28 lö 14 Juni .... 26 25 34 34 23 39 31 20 16 Juli .... 25 15 33 29 20 30 26 33 17 Augusti . . 39 15 30 , 39 23 25 17 24 12 September . 10 U 12 16 13 11 9 9 4 1 Största medelutbredningen (39 %) förekom under Maj i Tavastehus län, under Juni i Kuopio län och under Au- gusti i Nylands och St. Michels län. 164 Åskutbrottens relativa talrikhet Maj — September. 1894. z H Ul < t^ =< >o P 5^ <1 ?= cf 0 o- O St. Michels län. < o ^: 3 Kuopio län. 1 en 5' ■ o -5 ■r. Hela landet. 12n.— 1 f. m. 6 3 1 2 2 14 1—2 — 2 — — — 1 1 2 6 2-3 — 2 1 4 1 4 1 1 14 3—1: — 1 — — 2 2 1 1 7 4-5 1 — — — 2 2 — 5 5-6 2 4 — — 2 3 4 15 6-7 — 3 1 1 — 2 4 1 12 7-8 — 3 1 — 1 4 10 6 25 8—9 3 11 — 1 1 2 6 6 30 9—10 13 17 i 2 6 6 10 14 75 10—11 25 25 18 9 7 4 35 21 144 11—12 d. 15 44 13 17 22 14 98 27 250 12 d.— 1 e. m. 42 48 19 17 25 33 75 31 290 1—2 59 39 35 29 35 34 111 33 375 2-3 42 31 20 19 23 33 91 27 286 3—4 48 49 18 38 25 25 65 35 303 4—5 32 23 12 34 19 31 63 46 260 5—6 22 15 12 21 16 24 44 25 179 6—7 16 8 14 17 12 14 32 25 138 7—8 14 5 6 15 13 8 22 15 98 8-9 16 3 2 9 13 7 9 3 62 9—10 15 4 5 2 7 8 8 6 55 10-11 9 7 — 2 2 — 2 3 25 11—12 n. 9 1 3 2 " — 1 — 21 166 Äskutbrottens dagliga x^e^^iocl ■under olika månader. 1894. c-, 13 CO K CP *ö o p p P 3 95 12 n.— 1 f. m. 1-2 — 2—3 3 3-1: 2 4—5 — 5—6 2 6-7 ^ 7-8 3 8—9 — 9—10 — 10—11 6 11—12 d. 18 12 d.— 1 e. m. 34 1-2 37 2—3 25 3-4 30 4-5 36 5-6 25 6-7 15 7—8 2 8—9 5 9—10 4 10-11 1 11—12 n. 1 1 3 26 78 102 160 115 119 79 49 47 37 7 5 1 1 6 6 7 17 49 67 92 86 104 73 90 84 53 43 27 14 19 4 3 5 4 9 5 2 7 6 13 9 20 43 54 64 64 69 59 57 50 32 31 33 27 17 13 4 14 1 6 — 14 — 7 — 5 — 15 — 12 2 25 3 30 3 75 2 144 8 250 4 290 10 375 4 286 5 303 4 260 1 2 179 1 138 1 98 3 62 — 55 2 25 2 21 13.75 10.00 10.25 8.25 8.00 11.75 16.00 23.00 40.00 81.00 153.25 233.50 301.25 331.50 312.50 288.00 250.50 189.00 138.25 99.00 69.25 49.25 31.50 20.25 Maximiantalet åskutbrott har inträffat kl. 1 — 2 e. m. eller en timme tidigare än femårsmedeltalet, minimum kl. 4—5 f. m. 6. Askutbrottens antal I olika väderstreck. 167 1894. Jan.— Maj. 5_ «-c > SS a? 55 Sept.— Dec. 1 Hela tiden. S 43.5 115.0 191.5 148.0 . 6.0 504.0 SW 36.5 55.5 212.5 199.0 12.0 515.5 W 22.0 46.5 132.5 103.5 13.0 317.5 NW 18.0 43.0 83.0 36.5 8.0 188.5 X 13.5 79.5 52.5 19.5 4.0 169.0 NE 30.0 137.0 45.0 23.0 3.0 238.0 E 35.5 167.5 32.5 31.0 3.0 269.5 SE 33.0 163.0 78.5 83.5 10.0 368.0 Största antalet åskutbrott har, såsom under de flesta föregående observationsår, inträffat i SW, minsta antalet i N. 7. Åskslag, h agelfall och andra med åskvädren sammanhängande företeelser. Följande tabell upptager antalen kända åskslag för hvarje län och för olika månader. 168 Åskväder med åskslag. 1894. :^ H «o ?5 P er *^ 3 o 3 cl- p: • » t—I pi cr •fi: p p Ui 2 1 2 1 — 2 — 1 4 6 — o' < w o- c o o ^ •ö m o ^J g: 3 H-. '-: 55: o: p3 i- Maj Juni Juli Augusti .... Hela tiden. Antal åskslag på 100 åsk- utbrott. 1.3 1.6 3.1 10 8 1:6 2 4 17 0.5 2.4 0.8 1.5 2.3 Relativa faran för åskslag har alltså i allmänhet varit något under medelvärdet, utom för Nylands, S:t Michels och Uleåborgs län äfvensom för Juni och Augusti månader. > M t** C-l c-, p: 1894. £. c^ 05 55 Dödade menniskor 1 1 1 6 9 Dödade kreatur — 4 6 3 13 Eldsvådor — 2 — h 7 Skogseldar — — 3 3 (i Hagelfall "änder åska. 169 1894. A f-5 Ul ^ w o- CO >0 < crt- O" o o O P:S o' P 1 ?ö: 3 3* » P^ P: 3 p: ! 3 1 3 c« W 3 ra Maj Juni . . . . Juli Augusti . . September Okt.— Apr. 1 1 2 9 1 7 10 14 8 4 5 8 25 4 2 2 7 9 5 11 4 6 1 1 2 — 14 — 5 1 ,, 1 • 2 2 1 21 79 45 34 11 1 8.4 8.S 4.9 4.6 18.3 11.1 Hela tiden i 19 28 11 I 15 26 16 60 i 16 191 6.7 Antal hagel- fall pa l()i) åskutbrott. 4,7 7,5 5,2 5,9 10,2 6,2 8,1 4,3 Hagelfreqvenserna äro denna sommar mindre än medel- värdet utom för Åbo, Viborgs och Vasa län. Hagelfallen utan åska under åskdagar voro fördelade på följande sätt. 1894. 3 O' U2 ef o S:t Michels län, Tavastehus län. Viborgs län. Kuopio län. Uleäborgs län. Vasa län. pT p Maj Juni Juli Augusti .... September . . 2 1 1 1 1 - ! 1 i — 1 2 1 1 2 2 4 1 3 8 6 1 3 Hela tiden 4 1 2 1 - 4 1 8 1 21 170 Följande meteorer och eldkulor hafva blifvit anmälda. Den 9 Februari observerades å mulen himmel i Nilsiä kl. 9.10 e. m. en eldkula, stor som månen, gående fråri zenit åt S med stor hastighet; ljuset starkt och färgen blåhvit. Den 10 Mars kl. 1.40 f. m. rörde sig en meteor öfver Uleåborg från W åt E, i början såsom ett rödt klot, senare lysande med starkt hvitt sken såsom en elektrisk lampa under 4 till 5 sekunder, med kilformig svans och efterlämnande gnistor, såsom en rakett; himmelen var stjernklar, utan månsken. Den 20 Juni kl. 10.30 e. m. syntes en meteor samtidigt i Rimito och Heinola socken, stor som en apelsin med blåak- tigt sken och svans af gnistor; äfven från Kausala station var samma qväll en meteor synlig, förmodligen samma feno- men. I Gustaf Adolfs syntes en eldkula den IG Augusti. Samma månad den 19 syntes öfver Valkiakoski by åt SE en eldkula, hvilken sänkte sig småningom ned till en höjd af 15 fot ofvanom hustaken och passerande byn på denna höjd åt NW, till dess den ofvanom Valkiakoski kanal nedföll till en höjd af omkring 10 — 15 fot ofvanom vattenytan, der den förblef stillastående under 1—2 sek., hvarefter den sönder- delades i en massa smärre klot, hvilka plötsligt försvunno med en mycket stark knall; eldkulans storlek uppskattades till 8—10 fot; de små kloten åter till 2 tum; såväl eldkulan som de små kloten syntes rotera, det förra långsamt och de senare mycket hastigt motsols med en liten böjd svans efter sig; skenet mycket starkt, skiftande i olika färger; på sin väg passerade den stora eldkulan förbi en hög fabriks- skorsten, äfvensom förbi icke isolerade telefon- och ljusled- ningar samt en jerntrådsbana, utan att åstadkomma någon skada; ljusledningen genomströmmades vid tillfället af 25 ampere med en tensior af 110 volt; under vindstilla och duggregn samt hög temperatur (-j- 19 ^ C'). Den 22 Oktober 171 kl. 7.20 o. m. syntos i Kronoborg åt NE midt emellan hori- sonten och zenit en praktfull meteor, större än en stor stjerna, röra sig med medelmåttig hastighet sncdt åt venster; skenet, ursprungligen blåhvitt, öfvergick till grönt och eldrödt, hvar- efter meteoren erhöll en kometlik svans och försvann bakom molnen vid horisonten. I bref af den 15 September omförmiiles från Suomussalmi kl. 9.50 e. m. en meteor under en lialf minut röra sig från N snedt nedåt åt venster med blekgult, i rödgult öfvergående sken; himmclen klar med klart mån- sken. Norrslien den 14 September kl. 38.0—9 e. m. i Gustaf Adolfs och Ileinola socken och den 24 September i Heinola socken. Ett hvitt sken, liknande en regnbåge, syntes i Sast- mola kl. 5-6 e. m. nästan midt på himlahvalfvet i „sydostlig riktning" å stjernklar himmel. STUDIER OFVER DE NORDISKA SPRÅKENS PRIIÄRA NOMINALBILDNING II AF T. E. KARSTEN Docent vid Universitetet i Helsingfors. Förord. Föreliggande suflixstiulier framträda som fortsättning af min år 1895 utgifna afhandling „Studier öfver de nordiska språkens primära nominalbildning T' (kap. I och II: primära adjektivbildningar med suffixen -o- och -io-) och omfatta åtta sig emellan själfständiga suffixmonografier (kap. III — XI). Härtill har fogats ännu ett XII kapitel, innehållande adjek- tivbildningar af obestämbar siiffixformation, i fråga om hvilka jag anser mig böra förutskicka den anmärkning, att gränsen mellan dem och särskildt de i kap. XI undersökta adjektiven så till vida icke är skarp, som jag i sistnämda kap. äfven upp- tagit ett antal relatift osäkra bildningar till granskning. Af dessa nio kapitel voro de fyra första (177 — 248) trykta redan i maj 1896, men gjordes då tillgängliga endast i ett fåtal exemplar. Då jag af ett flertal samvärkande omstän- digheter nödgats uppskjuta arbetets afslutande ända hittils, är det klart, att de 1896 trykta delarna, då de af praktiska hänsyn nu förbundits till ett helt med de återstående 1899 — 1900 trykta, i följd af de gångna årens forskning — andras och egen — varit i behof af revision, hvars resultat finnas angifna i de i slutet bifogade tilläggen och rättelserna. Dessa 176 tillägg upptaga äfven ett antal -o- och -?o-stammar, hörande till arbetets förra del. Ljudtransskriptionen företer smcärre afvikelser från den i del I använda. Helsingfors i juni 1900. T. E. Karsten. KAP. III. Primäradjektiv bildade med suffixen -nia- och -jda-. Hithörande nordiska adjcktivbildningar stå med hänsyn till såväl form som betydelse i ett nära samband med de i kap. II behandlade verbaladjektiven på -la-. Hvad den for- mella beröringen vidkommer, äro suffixen -nia- och -/>/«- att fatta som sekundära utbildningar af -ia-. Med hänsyn till sitt ursprung torde de samma få betraktas som specifikt ger- manska, alldenstund analoga nominalbildningselement af indo- europeisk härkomst icke äro uppvisade från utomgermanskt språkområde ^). Suffixformen -nia- -ni- leder enligt Streit- berg Beitr. XIV, 169, Urg. Gramm. p. 287 sin upprinnelse från verbaladjektiv på -ia-, hvilka äga verb med präsens- märket -ne- -no- vid sidan af sig. I formationer af denna •) De fornindiska nominal?uftixeu -anlya- och -tya-, hvilka med afseende å såväl form som funktion närmast synas påkalla jämförelse, äro rent särspråkliga nybildningar (s. Brugmann, Grundr. II, 117, 367, 1422). I lat. har man (s. Leo Meyer, Vergl. Gramm. d. griech. und lat. Spr. II, 386; Schlliter, Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen Nomina p. 18; Helkiuist, Arkiv VII, 37) velat spåra ett indoeuropeiskt -tio- suffix i suhstantivformationer sådana som spatiimi, ex-itium, in-itium, sol-stitiuni. Beträffande dessa bildningar är det emellertid — såsom Meyer riktigt anmärker — mer eller mindre sannolikt, att de samma närmast äro afledda med snff. -io- från grundformer pä -to-. Deras betydelser tyda icke häller med bestämdhet på funktion af ur- sprungliga participia necessitatis. 178 art abstrahorades -nia- som ett enhetligt nominalsuffix odi öfveifördes från dessa analogiskt till andra verbaladjektiv. Ett '^'uti-skal-n-ia- kunde sålunda gifva upphof åt ett *^/ca/i- nia- (got. slccmns). En närstående förklaring torde kunna gifvas suffixformen -Jikt-. Utgångspunkten för denna nydaning kan sökas i /a-adjektiv, bredvid livilka förekomma verbal- stammar med präsensbildande ieu. -to- (urgerm. -Jta-). Af sådana adjektivformationer kan jag exempelvis anföra urg. *^il-j).ia- i runinskriftens å Eorsaringen tuishilan « *-gillan <; '-^'-^ilpan) och dess vernerska växelform urg. ^^il-d-iå '), som ligger till grund för fno.-isl. f/ildr, fsv. fda. gilder 'som skall betalas med ett visst pris'. I dessa bildningar, hvilka egent- ligen uppkommit på präsensstammen ■■-^el-po af st. vb. fno.- isl. gialda, fht. geltmi, got. tis-, fra-gildan o. s. v., en afled- ning af ieu. roten g^hel- i gr. M-(fsXo-v o-iflelv"^) Vara dömd till penningeböter', låg det nära till hands att fatta stammens slutkonsonant såsom hörande till det nominal bil- dande suffixet. Med afseende å sin funktion voro afledningarna -nia- och -J)ia- i likhet med -la- i användning för bildande af verbaladjektiv med betydelse af nödvändighet, möjlighet. Men medan sistnämda bildningselement utvecklar en betydande produktivitet under såväl literära som förhistoriska skeden af det nordiska språklifvet, uppträda de bägge utvidgade suffix- formerna i ett fåtal strödda bildningar, hvilka samtliga här- röra från förhistorisk (urgerm.) tid. Från nordiskt språk- område har jag samlat nedan anförda forniationei'. >) S. Karsten, Nominalbikhiiug- I, 92 f. ») S. Brngniann, firnndr. II. 1043. 179 I. Bildningar pä ->ii/^-. Några liithörande bikliiiDgar finnas förut meddelade hos Schliiter, Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen No- mina p. 20 f. och Falk, Beitr. XIV, 51. Formationer af denna art (dock icke nordiska) anföras vidare af Kluge, Nom. Stammb. § 229 och Brugmann, Grundr. II, 270, men uppfattas af dessa författare som aflcdningar på suti\ -ni-. Jämför äfven Streitberg ofvan anförda ställen. A. Med svag rotvokalism. Under substantiverad form torde ett ursprungligt par- ticipium necessitatis, urg. '^iilt-nia-, dölja sig i fno.-isl. vitne, fsv. vitni, da. vidne 'vittnesbörd' (s. Hellquist, Arkiv VII, 40). Till grund ligger ieu. roten ueid- vid- eg. 'finden', sedan 'schen, erkenncn , ingående i bl. a. find. vid- 'finden', gr. idet v, lat. videre 'sehen', got. ivitan 'beobachten', verb. prät.-präs. got. ivitan, fno.-isl. vita o. s. v. 'veta'. B. MfMl rdtvokalismeii ^. urg. ''seu^n-niå' > Hiu-nia-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) si/nn 1) 'aabenbar, utvivlsom, sikker, vis', 2) 'tjenlig, som man synes vel om'; fsv. (Sclil.) syn 'synlig'. Ordet framstår tillika med got. parallellformen ana-siuns (jfr adv. ana-siw- niba) 'sichtbar' som ett passivt partic. nec. tiU germ. verbal- roten selw i got. saihan, fno.-isl. ^m 'se'. Adjektivet i fråga förekommer å nordisk botten äfven i aktiv funktion, näml. som sammansättningsled i fno.-isl. glegg-synn — gleyg-sér 180 'skarpsynt, -sinclig', sami-sijnn = sann-scér 'förståndig til at skjonne og villig til at gjoro livad der er ret og godt', ncér- sijnn 'nicrsynt', for-sijnn = fnmi-sijnn, fsv. fram-syn 'frem- synt, begavet med Evne til at kunne se ind i Fremtiden'. I dessa komposita synes senare leden hällre böra förklaras som verbaladjektiv än som framgången ur ett ursprungligt substantiv (isl. sion f.) ^). C. Med rotvokalismeii o (a). urg. *fym(-nia: no. dial. (Ross) freyn 'som taaler lidet; a) skjor, mor; veg, kjailen, b) let stodt, sa^r spröd, c) fronnet, torraadnef; sv. dial. (Rz) frön (fruin flerstädes i Finnl.) 1) 'maskstungen, skadad af torröta', 2) 'skör, bräck- lig'. Ordets etymon synes mig vara att söka i en 5-lös va- riant till germ. och ieu. roten S2)re//- 'zerstieben , ingånde i nht. Spreu, mlit. fht. spriu gen. spriwves (eg. 'Zerstiebendes'), milt. sprceruen, mndl. sprceien (got. '^spreivjan) 'spriilien, stieben, streuen', vidare förmodligen i lit. sprcm-jfts sprau-tes 'emporkommen, emporschiessen (z. B. von Saat", jfr en d- atledning af samma primärrot i nht. spriessen, mht. spriezen, ags. spréotan 'keimen, sprossen'). Grundbegreppet hos adj. i fråga vore i öfverensstämmelse med denna etymologi 'sådan som med lätthet faller sr)nder i smulor, splittras', en bety- delse, som ju ligger nära den ett parte. nec. tillkommande. urg. 'Hau^u-nid-: fda. (Molb.) lön 'hemmelig'. Samma passiva betydelse (eg. väl 'sådan som bör förhemligas') möter i det — så när som på det förhistoriska aksentläget — for- ') Jfr Falk, Bcitr. XIV, 5] 181 iiielt identiska got. aan-laugns (iirg. -Hcin^nn/a-) 'veiborgon'. Adjektivets ursprungliga funktion af ett partic. nec. framträ- der tydligt i nno. loyji 'slu, som ved at skjulo sine Tanker' (Aas.), hvilket förutsätter en aktiv grundbetydelse 'sådan som är i stånd att ljuga\ Ordet hör till ieu. roten leugh- i st. vi), fno.-isl. liiifja 'ljuga'. urg. '^söh-nia-: fno. (Vgf. Fr.^) séJcn blott i förb. ö\ dagr 'som tilstedcr suJin eller kan anvendes dertill' («^. Afy.,- Den leldre Kidsivathings Kristenret I, 30); fsv. (Schl. Riiv. VI) söhi (dagher) 'socken (dag), då rättegångsmål kunna förehafvas'. Till grund ligger germ, roten sah- sök- i got. saJcan 'streiten, zanken", ags. sacan, fht. sahhan 'tadeln, schelten, vor Gericlit streiten', got. söjcjan, fht. suohhan, nlit. stichen, fno.-isl. sokia 'söka, lagsöka' m. H. atiägg. En motsv. ieu. rotform säg- föreligger i gr. lyyto^ttat 'fiihre', lat sägire 'aufsptiren', lir. såighn 'suche' ^). Till ifrågavarande kategori af s. k. participia necessi- tatis liänfcir Kluge Xom. Stammb. § 229 äfven följande tvännc bildningar, livilka emellertid, enär deras betydelser icke synas gifva tillräckligt stöd för antagandet af en dylik funktion, med lika rätt kunde betraktas som af ledningar med ieu. ni- suffix. Dessa adjektiv äro: urg. -^hrai-nifl- (-ni-): fno.-isl. (Eg, Vgf. Fr.^) hreinn 'ren, ubesmittet', fsv. (Schl.), fda. (Molb.) ren d. s. Ordet förefinnes äfven utomnordiskt : jfr got. krains, fht. reini, fs. linni o. s. v. i samma betydelse. Beträffande sitt etymon har adj. afledts från ieu. roten (sJJc^ri- (germ. ÄW-) 'sönder n, scheiden' i gr. hom. att. xqIvm, lesb. xqIpvco (<^-^xqi-v-im) 'scheide, entscheide', xoL-fjivov (xqI-}ivov) 'grob geschrotene *) Se om deima orilgrupp t. ex. Kluge, Wbch' 309 a., 369 b.; Noreen, Urg. Lautl. p. 70. 182 Gcrste', lat. crl-men, dis-crimen, crl-hrum (<^ *cr}-dhro-) Sieb^ til", cria-thar d. s., fht. rl-tara, ags. hri-dder d. s. Af detta etymon framgår en betydelse 'siktad, silad' som adjektivets grundbegrepp. För riktigheten af denna tolkning — livarom se Kluge, Beitr. VIII, 525, Nom. Stammbild. § 229, Wbch ^ 299 b. — talar att ordet ännu i vissa nht. dialekter (renfrank., schweiz.) uppvisar betydelsen 'fein ge- mahlen, gesiebt (von Melil, Sand u. s. w.)' ^). urg. '-^'^rö-nia- (-ni-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) grmn 1) 'grön , 2) 'ny, fersk'; fsv. (Sdw.) o. fda. (Lund, Kalk.) grön d. s. Från västgerm. språkområde jämföre man de identiska fht. gruoni, nht. griin, ags. groéni gréni, engl. green, fs. gröni. Till grund ligger germ. roten grö- 'wachsen, gra- nen i fht. gruoen, ags. gröivcm, engl. to grow 'vvachsen', ndl. groeljen 'wachsen, gedeihen' (s. Kluge, Nom. Stammbild. ^ 229, Wbch. -^ 147 a.). IL Bildningar pa -Pia-- I Schluters behandling (ofvan anf. arb. p. 18 f.) af ger- manska nominalbildningar på Jga" saknas exempel från nor- diskt språkgebit. Ett par nordiska adjektiv anföras af Falk Beitr. XIV, 51. Hellquist meddelar i Arkiv VII, 37 några hitliörande substantiv. Se betr. suffixformen Streitberg, Beitr. XIV, 169, Urg. Gramm. p. 288; jfr äfven II. Hirt, Der idg. Akzent p. 27(5. ') Pä grund liiirat auser jag. att den af J3rugniauu Grundr. II 269 framstälda etymologin, enligt hvilken adj. cägde .sambaud med fiud. creni 'licht, rein' och fksl. srenh "weiss', bör vika fur den Kluge'ska. Jfr äfveu Persson, Wurzelerw. p. 1U7, not 2. 183 A. Med svaii' rotvokalism. Ett ursprungligt partic. nccessitatis urg. *hän-J)ta- torde föreligga substantiveradt i fuo.-isl. (Eg. Vgf. Fr. -) kynne n. 1) 'Forhold, Omsta^ndigheder som finde Sted, erc eiendommelige for noget', 2) 'Slaegt, Slaegt- niiige, BesUegtede^ .'3) 'Besog hos Slaegt og Veiiner'; fsv. (Sclil.) kynni n. 1) 'art, beskaffenhet^ 2) 'släkt, släktskap'; fda. (Lund) kynni n. = fsv. kynni 2). Till grund fur ordet ligger icu. roten yen- yii- 'erzeugen^ i bl. a. tind. jfmäww, flat. yenö 'erzeuge', gr. -^i-^^vtaH^ai (e-yti^öfirjv yéyovct) 'ge- boren werden\ ags. cennan, fno. kenna 'gebären', find. jänas, gr. yévog, lat. yenus, got. kuni, isl. kyn. fht. kumii 'Ge- schlecht'. Man jämföre särskildt en till ifrågavarande verbal- rot (find. jati-) hörande participialbildning på io: i\nå. jan-ya- 'erzeugt, stammend aus\ såsom substantiveradt neutr. 'Ge- meinde, Volksstamm'. Ilcllquists (anf. st.) alternativa anta- gande, att isl. kynne o. s. v. vore i grunden identiskt med got. kunpja 'kunskap', kan jag på grund af betydelseskillna- den icke biträda. urg. *sum-J)/a-: fno. -isl. (Ygf. Fr. 2) syndr 'som kan svomme', jfr no. dial. (Aas. Ross) symd (synd, somd, sond) med samma bet. Till grund ligger germ. roten snem- sum- i fuo.-isl. suima symia ('., ingår dessutom i mata-vilder 'matnyt- 184 tig'; fda. (Molb.) vild 'volliavciidc, i god Tilstand'. Ordets otyiiion synes påtagligen vara att söka i ieu. roten vel- 'wählen, wollen\ ingående i bl. a. lat. valö velie, got. iviljan Svollen', waljan 'wälilen', fksl. vel-eti 'jiibere, velie', vol-iti ^'elle', vol-ja 'voluntas', lit. vél-yti 'wiinsclien, gönnen, rathen\ Ad- jektivets grundbetydelse är i enlighet härmed 'önskvärd' (jfr av. vairya- 'wählenswert, wiinschenswert', ett med suff. -/o- bildadt partic. nec, som hör vare sig till ifrågavarande rot vel- eller till en dennas variant ner- med samma bet. ^)). Vidkommande betydelseutvecklingcn 'önskvärd >• god, för- träfflig' föreligger en parallellism i find. vä?'a- 'vorzilglich, ausgezeichnet', en afledning till ofvan berörda ieu. rot ner- (eller /(el-). urg. 'Hnhi-J>ia-: Ett sålydande participium nec. före- ligger substantiveradt i nord. minne 'hågkomst, erinran; samtycke, tillåtelse', eg. 'det som bör ihågkommas'. Utom- nordiskt motsvarar got. fja-minpja- 'x^ndenken'; fht. minna däremot är jö-af ledning af samma rot eller ock • nj : Kluge, P. Grundr. I, 333) = isl. minjar f. pl. 'minne af någon' ^). Till grund ligger ieu. roten men- 'mei- nen, minnen, gedenken' i bl. a. gr. fiévog 'Mut, Sinn', fji/AVtj^xo) 'erinnere mich', lat. memini reminiscor (se om denna ordgrupp t. ex. Fick, Wbch * I, 512; Khige, Wbch -^ 258 a.). *urg. *frCi'^-(lkl-: ä. da. (Kalk.) /"r^^c? 'frejdefuld, navn- kundig' (ä:^. ^ey.) är i likhet med /a-stamsadjektivet Y^vT-J*»- (s. Karsten, Nominalbildning I, 99) en afledning af germ. verbalroten freh- i got. fraiJman, isl. fregna, ags. frignan 'fråga' etc. Grundl)etydelsen således 'värd att efterfrågas'. 'j S. Persssou, AVurzelerw. \). (iO 1'. 2) S. Holhinist, Arkiv VII. .'37. 185 Till duniiii afljutlskategori hur slutligen no. dial. (Aas.) lyd 1) 'klart lydende, let at hore, horlig paa läng Afstand"*, 2) 'tilgjcengelig for Lyd^ i fall detsannna — såsom mig sy- nes troligt — får återföras på urgerm. *hle/f-J)ia- med grund- bet. 'sådan som kan höras'. Till grund ligger ieu. roten kileu-^höYii t. ex. i partic. tind. gru-td-, av. (jru-ta-. gr. xÅv-rug, lat. in-clu-tus, fir. do-ih 'beriihmt' o. s. v. C. M<^<1 rotvokalismeii o (a). urg. *fal-dfä-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) -feldr i sammansätt- ningarna hufi-feldr 'behagelig, som er en behagelig, efter hans Sind' (= hiig-fellr) och sJccqj- feldr 'saadan som er efter ens Sind (fellr e-m vel i sMpf — *s]xap-fellr, grundord f(ir ship-felllgr ^). Jfr ang. /a-stamsadj. -fellr Karsten, Nominal- bildning I, 111. Till grund ligger nord. st. vb. falla. urg. '■hlih-tia- : fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hMtr 1) 'som er at befrygte, saadan at man let er udsat derfor', 2) 'saa- dan som udsa^tter en for noget', 3) 'saa syg at man er n?er l)öden\ 5) 'farlig'. Adj. är en afledning af germ. roten hanli- i got. fht. häJian 'hängen', ndl. hangen, ags. hön «; ■■höhan)^ engl. to häng 'hangen, hängen', fno.-isl. hänga 'hänga' (intr.). Betydelserna 1), 2) och 5) kunna återföras ') Ifrågavarande adj. -feldr kunde ännu ingå i fno.-isl. hrot- feldr (— hrot-fallinn) 'lidende af Epilepsi' (jfr uttr. falla i hrot). Snarare är denua liildning dock att fatta som ett deuoniinativum, bil- dadt medels tillhörighetssulf. -ij)a- af subst. hrot-fall 'Anfald af Epi- lepsi'. Af otvifvelaktigt sen upprinnelse är fno.-isl. f«r-/eWr 'tiiboielig til at gnede' (jfr fdr-feUa 'fällde Taarer, groede). h vilket bör likställas med bildningar sådana som sniall-mddtr 'veltalende'. han-hpyrdr villig til at bonhore' n. a. (s. Falk, Beitr. XIV, 44). 186 på ett aktivt grundbegrepp 'öfverhängande, hotande', nyan- serna 3) och 4) på en likaledes aktiv betydelse 'sväfvande i fara'. urg. "^äau-Jria-: fno. (Fr.^) dfjydr 'som kan, skal drsebes', (!tt jtartic, fut. pass. till germ. verbalroten ctan- i fno.-isl. st, vb. clpyia 'dö'. En härmed af ljudande förgerm. rotform dhun- är uppvisad i fksl. däviti 'erwiirgen', lit. fZö?;?/^i 'quälen', urspr. kausativer, motsvarande got. döjan (-< *döwjan) 'quä- len', eg. 'tot machen'. urg. '■Tö-Jjia-: fno. (Vgf. Fr.^) -rMr förekommer blott i sammansättningen haf-rédr 'tjenlig til Brug, naar man vil ro ud til Havs' {äsr. /.sy.). Till grund ligger roten i fno.- isl. red. vb. roa 'ro'. Betydelsen passiv liksom i ■•'äa>ij)la-. Som ett parti c. på -J)ia- kunde man slutligen betrakta (så Falk, Beitr. XIV, 51) fno.-isl. -stodr, hvilket förekommer som senare led i ett flertal sammansättningar: ein-stMr (Eg. Vgf. Fr.'^) 'enslig, enestaaende', fiar-stéär (Vgf. Fr.^) 'staaende i läng Afstand', -■'gagn-stktr, grundord för gagn-stmtligr (Vgf, Fr.'^) 'modsat, modstridende', hag-stédr (Vgf. Fr.^) 'som har en fordelagtig Stilling eller Retning', hug-stédr (Eg. Vgf. Fr.2) 1) 'siddende fast eller altid tilstede i ens Sind, Tanker', 2) 'ufordragelig", minnis-stmtr (Vgf. Fr.^) 'feestet i Hukom- melsen, nå-stodr (Vgf. Fr.^) 'naerstaaende, staaende i et när- mere Forhold til en'. Adv. dagstött 'nöiagtig paa dagen' innehåller som senare led snarare partic. prat. af fno.-isl. sv. vb. sUäa (dd) 'bringe til at staa fast, stadfäste' än före- varande adj. I fall antagandet af />/a-af ledning vore riktigt, skulle adj. i fråga direkt bildats på roten (ieu.) sta- 'stå'. 1 själfva verket kan man med lika rätt anse ordet vara en /a-stamsderivation, uppkommen på prat. (stöd) af fno.-isl. st. vb. standa 'stå'. För denna händelse låg det emellertid nära till ]i;inds att l)etrakta veibalstaiumens ntljudnudc dental 187 som suffixkonsonant, hvarigcnom ordet i sin mån kunnat bi- draga till abstraktionen af ^/a- som enhetligt nominalsuflix. Beträffande rotstafvelsernas vokalism representera ofvan undersökta bildningar på -nia- och -/>/«- alla afljudsstadier med undantag af det reducerade svaga. Af -n/a-adjektiven uppvisar "^nit-nia- svag vokalism, -^seu-^u-nia e-vokalism, medan de öfriga fem (däribland tvänne osäkra) tillhöra o-(a-) stadiet. I^elysande med afseende å den förhistoriska (urgerm.) aksentuationen äro af -?i/a-stammarna blott ""^seu^u-niä- och Haij^n-nid-, hvilka bägge äro oxytonerade. Vidkommande formationerna på -Jj/a- föreligger sva{5 rot- vokalism i tvänne, e-vokalism i fyra (bland dem det något tvifvelaktiga nno. iJjd), oY^-jvokalism i fem bildningar, bland dessa -stiktr, hvilket är tvetydigt till sin suffixbildning. För urgerm. rotbetoning tala ■■'hm-J),(a-, *min-l>ia- och *hänh-Ua-, för suftixbetoning '^/nl-ctiä-, *fr(e^-did och '■^fcd-ctiä-. KAP. IV. Primäradjektiv bildade med suffixet -wo-. Förevarande stamaflediiing ägde i det indoeiiropeiska urspråket användning vid bildande af såväl primära som se- kundära iiomina. A germansk språkbotten förekommer suf- tixet blott som primärt och synes ha varit produktivt endast i och för danande af ett antal färgadjektiv; frånsedt dessa påträffas det samma härstädes i ett fåtal öfverblifna raster, hvilka till större del äro adjektiv. Någon fullständigare exempelsamling af ifrågavarande germanska nominalbildnin- gar har tilsvidare icke gifvits. Kluge Nom. Stammb. § 186 och Brugmann Grundr. II, 129 beröra ämnet blott antyd- ningsvis. Vidkommande adjektiven har jag från nordiskt om- råde samlat nedan behandlade ordmaterial. A. Med sva,!»' rotvokalisni. Till denna afljudskategori har jag att hänföra blott tvänne bildningar, bägge tillhörande synkoperade rotstadiet och utan kända motsvarigheter i utoranordiska språk. urg. '^duuua- (<^ '^äu-ya-): no. dial. (Ross) dugg 'fug- tig, mest om Luften' (jfr no. dial. äuggjen 1) 'fugtig-hed, 180 luiiinicrvarm', 2) 'liclt muggen'). Jag ser i ordet en afljuds- forni till fno.-isl. dngfi, fsv. dacj (dagg-, dagh, dogg-), nsv. dagg (med biform dugg), da. dug, ags. déair, mit. dau, daive, douwe, dow, flit. tou, nht. tau o. s. v. af en urgerm. grund- form ^ctättm-, ^itåiivö-. Som etymou betraktar man ieu. roten dheu- (dhu-) i find. dhUv- (dhävati), dhav- (dhåvate) 'rennen, rinnen, strömen', dhil- (dhunö-ti) 'heftig bewegen', gr. d^é(foi) 'springe', i>vo} 'stiirme, rausche' o. s. v. (se t. ex. Kluge, Wbdi.-^ 373 a.; Tamm, Kt. Ordb. 85 b.; Persson, Wur- zelerw. p. 145). 1 enlighet härmed framstår 'flytande' som adjektivets grundbegrepp. urg. '^hnuuna- () Jfr K. F. Johanssou, Beitr. XIV, 338 ff. 190 B. Med rotvokalism(3n c. a) Samgermanska bildningar. urg. '''mel-m-: Ett ur denna grundform framgånget samgermanskt participium präteriti föreligger substantivcradt i fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) migl n., fsv. (Rqv. III, äst. Isy.) nml, fgutn. (Schl.) miel, fda. (Lund) miel, mi0l 'mjöl'. Å utom- nordisk botten motsvara flit. melo (gen. melawes), fs. mii, ags. melu (gen. melives) o. s. v. med samma bet. Till grund för ordet ligger ieu. roten mel- 'zerreiben, mahlen' i arm. mal-em, lat. molo, fir. mel-im 'zerstosse', lit. mal-iä mål-ti, fksl. mel-jq, nile-ti, got. medan, nord. m,cda. I öfvercnssttäm- melse med detta etymon får ifrågavarande substantiverade participialbildning återföras på ett grundbegrepp 'målad, kros- sad' (s. Fick, Wboh* I, 510; Kluge, Wbch^ 253 a.; Noreen, P. Grundr. I, 518 (§ 286, 3); Persson, Wurzelerw. p. 65; K. F. Johansson, K. Z. XXX, 443, noten). urg. '^smer-ua-: Till denna stamform hör en samgerm. participialbildning af samma art som den under näst före- gående artikel behandlade. I adjektivisk användning är ordet uppvisadt blott från fornnorskan: smiorr (Eg. Vgf. åst. Xsy. Fornmanna sog. VI i en vers: ack. sg. m. smioruan) 'butte- rcd'. För öfrigt förekommer ordet blott som substantiveradt neutr.: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) smior, smigr (det jämsides löpande smar är antagligen en af ljudsform ^), fsv. (Rqv. III (cn. ley.: Sv. Dipl. V) smior, fgutn. (Schl. Rqv. III) smier 'smör'. Fsv., fda. smm^ och den nsv. formen äro mot- svarigheter till nyss nämda fno. smör. Utomnordiskt upp- träder ordet likaledes endast substantiviskt: fht. smero (gen. ') S. Noreeii, Aisl. G ram ni. ^ g 72, Aiim. 4 och där anf. lit. 191 smenves), iiilit. tsmer, nlit. Schmeer, ndl. smeer. ags. smeoro, engl. smear 'Fett, Schmeer'. Beträtiande sitt etymon har ordet htänförts till ieii. roten smer- 'beschmieren' i gr. f^oQ- ifffccö 'besiidele, beschinutze', hr. smir 'Mark', got. smair-J>r 'Fett, Fettigkeit', smar-na 'Sclimutz, Mist\ flit. smiriven 'shmieren', fksl. smru-ku 'mucus'* iii. ti, aflägg. Nämda rot kan emcillertid anses ursprungligen identisk med roten (s)mer- 'zerreiben , ingående i bl. a. find. mar- mmä-ti 'zermalmt, verdirbt', ags. mearu, fht. maro, maraivi, muruivi 'miirbe, weich, zart', fir. rneirh 'weich', slov. merva smerviti 'zer- bröckeln'. Betydelserna 'bestreichen, beschmieren' och 'rei- ben, zerreiben' förena sig äfven hos andra rötter, jfr t. ex. gr. Gfndoo 'gnida, ingnida: stryka, smörja, besmörja', och XQtdo 1) 'rispa, sticka, gifva ett skrubbsår', 2) 'vanl. bestryka, smörja' ^). Af dessa hvarandra nära liggande begreppsskift- ningar äger 'rifva', såsom den allmännare, prioritet: 'smörja, insmörja' är att 'ingnida, inrifva'. Ifrågavarande substan- t i ver ing torde således få antagas hafva egentligen betecknat 'något rifvet, söndergnidet, knådadt, mört, mosartadt' och framstår i och med denna grundbetydelse som ett gammalt partic. prat. urg. *blct-i(a-: fno.-isl. (Fg. Vgf. Fr.^) hlår 'blåa', med bet. 'svart, mörk' i sammansättningarna hlä-liollr 'sorthaaret Iloved', hlå-land 'Aethiopien eller Negrenes land', Uä-miutr 'Menneske som er sort över sit hele Legeme'; fsv. (Schl.) Uär 1) 'mörk' (jfr fsv. hlä-man = isl. Uä-maär), 2) användes om den mörka blåaktiga färgen som visar sig på huden till följd af ett liårdt slag, 3) 'bhV: ä. da. (Kalk.) o. nda. blåa. Adj. äger utomnordiska parallellformer i fht. Uäo, mht. hlä ') Se ang. ofvan Iramstälda etymologi Fick, Wbch * I. 575; Klnge, Wbch» 329 b.: Persson, Wnrzelerw. p. G4 f. 192 (gen. hluices), nlit. hlau, ndl. hlaauir, ugs. hhhv (utbikladt hléwen). livad ordets etymologi vidkommer, har man när- mast sammanstält detsamma med lat. fluvtis 'guldgnl, blond', livilket är en afljudsform (ieii. '''ffä-iio-s ^)) till ''^blCc-m-, l)(!n i dessa adjektivbildningar ingående ieu. roten hhle- hhlä- torde liafva ursprungligen tillhrtrt en 2-stafvig bas hhele- med grundbetydelsen 'stråla, glänsa, lysa' ^). Som etymologiskt besläktade med ifrågavarande ord synes man nämligen få betrakta bildningar sådana som gr. (fak-^Qog 'glänzend', (fal-ioc 'weiss', lat. fulvus 'rödgul, mörkgul', lit. haltas 'weiss', fksl. héUi d. s., isl. hal, ags. hud 'Flamme, Glut, Scheiterhaufen', hvilka förutsätta en ieu. rotform hhel- med likartad betydelse som det ofvan nämda hhle- hhlä-. Utvid- gade medels rotdeterminativet a, gr. aTto, fht. aha 'von, ab"), från hvilket den uddljudande obetonade vokalen efter ver- nerska lagens genomförande bortfallit (s. Bugge, Beitr. XIII, 182; Noreen, Urg. Lautl. p. 12G). urg. '^sal-m-: isl. (I^ork. Suppl. II) s0lr (för äldre ^'solr) 'bleggul, gulblcg', ct:rr. Xey- (Riddara-Rimur) i förbind.: soU ok f0lt at lita. Samma ord återfinnes sannolikt i fno.-isl. egen- namnet Sglue ^) samt ligger till grund för nisl. (Vgf.) verb. inchoat. solna 'to be bcgrined'. I nyno. dialekter (Ross) upp- träder adj. under formen sal 1) 'bleg, mat og uklar, om Farve^ 2) 'graableg og mat af Udseende, om Folk', 3) 'kraftlös, svag, ringe'. Från östnordiskt språkområde har någon motsvarande adjektivform icke uppvisats. De enda spår ordet här kvar- lämnat torde utgöras af de hos Liljegren (Run-Urkunder, Stock- holm 1833) anförda runiska sulfa (från Småland och Seland), saulva (från Fyen) = isl. Solue ^). Utomnordiskt motsvara fht. salo (salawer), ags. salu (gen. salwes) 'dunkelfarbig, schwarz, schmutzig', engl. salloiv. Beträffande sin etymologi beror ') Eul. Kock, Arkiv X, 306 ff. (i anshxtuing till I. A. Munch och Vigfiissou) vore Solue svag form af adj. solr. Jfr emellertid Lind Arkiv XI, 270, där namnet, med hänsyn till att detsamma i norska handskr. icke så sällan uppvisar stark höjning [Solfuir, Sauluir, ISolues 0. s. v.), uppfattas som "Kurzuame' af ett ursprungligen saraman- satt proprium Sol-ucr (jfr Oluér, Hloctiiér etc), hvilket som förra led innehölle antingen subst. salr eller ifrågavarande adj. solr. *) S. Wadsteiu, Foruuorska homiliebokeus ljudlära p. 44, uoteu. 197 iidj. \rd ifii. roten f^d- i lind. sal-dä- 'Flutli, Wassor', lat. sal-iva, tir. sail 'gl. Labc', ml-ach 'schmutzig', livadan nian som grundbetydelse för detsamma får antaga 'flytande, fuk- tig\ livarur näi-mast utvecklats nyansen 'smutsig^ som ofvan blifvit uppvisad hos de västgerm. formerna. Med afseendc å denna bctydelseutveckling kan jag påvisa en parallellism i de med förevarande ordgrupp äfven formelt besläktade fno.- isl. murr, fsv. sör 'smuts, träck', got. hi-scmljan, nno. dial. sfjyla, fsv. söla 'befläcka, smutsa" etc, livilka former utgått från en ieu. rot su- 'flyta\ stående i variationsförhållande till ofvan berörda rot t«- ö"- ro c) 'älsk- lig, behaglig" 2), clqd-nevai ' riaviaQsiv Hesych. På fjärmare *) Jfr (lock t. ex. Kluge Wbch^ ruhe, hvarest gr. £-Qio-(f)^ uiuler förutsättuing af profetiskt s uppfattas som ieu. '''röna och följ- aktligen fullkomligt likställes med de germ. formerna. *) Med afseende å den i dessa ord mötande betydelsedifferentie- ringeu kan man jämföra tind. rämate 'rastet, ruht, vergniigt sich, er- götzt sich (besonders auch vom Liebesgenuss/, ptc. ratd- 'sich beha- gend, sich erfreueud, liebend, geliebt', räti- 'Kuhe, East, Behagen, Lust, spec. Liebeslust . Samma betydelseutveckliug påträffas i fksl. po-ci-ti 'ruhen', isl. kulla, sv. hvila: lat. qui-cti-, av. shäi-ti- (*cyä-ti-) 'Behagen, Freude'; evxijXoc 'mhig, ungestört'; find. öJcas 'Behagen samt å närmare håll i sv. ro = hvila: ro-lig = nöjsam, an- genäm (s. Persson, Wurzelerw. p. 241, not 1). 198 håll ägci' samhörighet iiuii mod ieii. roten )--cm- {m-u.l\'n\p;- ning af ofvan berörda rot (c-)y()- 'hvila') i find. vdni tr. 'zum Stilistand bringetf, intr. 'stillstehen. rulien, sich vergniigen', gr. ^-QSfi-a adv. 'ruhig', got. rimis ^av^ia, Ht. ramas ^Rnhe", r\m-ti 'ruliig scin'. Se ang. denna ordgrupp Persson, Wiirzelerw. pp. 70, 241. Slutligen må här lämnas plats för en bildning af tve- tydig rotvokalisra, urg. '%as'im-, hvilket kan höra till o-(a-) stadiet, men med lika rätt till det reducerade. Nämda stam- form ligger till grund för fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hoss 'gråa, graalig^ hvilket har en västgerm. motsvarighet i ags. hasu, hea^-u (gen. liasves) 'glänzend, grau' ^). Beträffande sin ety- mologi sammanhänger ordet å germ. botten med fht. husan 'polirt, glänzend, fein' samt å utomgermansk närmast med lat. canus (casnus) 'weiss, lichtgrau", osk. casnar '^senex'', cascus 'alt' (s. Aufrecht, K. Z. II, 151 fl".; Lottner, K. Z. VII, 180; Corssen, tJber Aussprache, Vocalism. u. Beton. d. lat. Spradie I, 651 f. 2); Weise, Bezz. Beitr. II, 289; Fick, Wbch* I, 377; Persson, Wurzelerw. p. 135, not 1). Denna ordgrupp hör måhända ytterst till ieu. roten Icyes- i ir. acl-ciu 'sehe", ad-chess 'visum est', cais 'Auge', lett. Jcöss 'klar, durchsichtig', Äv°c5cAs 'scliön, fein, klar', find. calcs- (för caJcfaJs) c«.s-/e 'crschci- ncn, schen, schauen nach', av. kahvän 'blinken' (V), s. Bezzen- berger i Bezz. Beitr. XVI, 246; Fick, Wbch* II, 85. I en- *) Jfr. II. Hirt, Der idg. Akzent pp. 273, 277, där ifrågavarande g-erm. '^'hasua- samt det suffixlika ags. hasu 'braun' — med liäusyu till sin betoning fattas som sekundära aflcdningar. Ilvilka vore dä de primära grundorden ? -) Dessa förff. anföra säsom liitburande äfvcn en iind. rot. kas, käs 'glänzen'. Någon sådan är emellertid icke uppvisad; ordet lyder rätte- ligen hlr-, och är såsom sådant formelt oförenligt med ifrågavarande ordgrupp. 199 ligliet med detta etymon har adj. ursprungligen betecknat 'genomskinlig, klar, glänsande' (jfr flit. hasan ofvan), en grundbetydelse '), som iir gemensam fnt-)iu-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) huitr, fsv. (Schl.) hwHer, ä. da. (Kalk.) hvld 'livit'. Utomnordiskt motsvara got. keits, ags. fs. hwlt, fht. mht. hfnz, ivlz, nht. ireiss. Till grund ligger en ieu. rot l'ii{eit- k^mt-, ingående i find. Qvit- cvHate 'weiss, liclit, liell sein', gvitrd-, gvetå-, av. gpaéta- 'weiss', fksl. svitati 'glän- zen', 8vetH m. 'Licht', lit. szvaityti szvaifmti 'liell machen' etc. Germ. '^mta- motsvaras utomgermanskt närmast af tiud. gvitna- 'veiss' (jfr flIVis. fs. huitt), som uppvisar samma stam- af ledning, men olika rotafljud och aksentuation. Se ang. denna etymologi Kluge, Beitr. IX, 183, Nom. Stammb. § 228, ') S. Kuhu, K. Z. I, 20U; Curtius, Grundzlige der griech. Etyinu- logie» 273; Grimiii, Wbc-li II, 324: Bugge, Tidskrift f. Fil. VIIl!^ 67; Schade, Wbch* 87 a.; Kluge, Wbch* 52 b.; Brngraann, Grundr. II, 134; Tamm, Et. Ordb. 62 b.: Noreen, Urg. Lautl. pp. 85, 228. •-) S. Persson, Wurzelerw. p. 123, not 2. 238. •') S. Noreen, P. Grundr. I, 495. 206 Wbcli"' 401 b.; Noroon, Uig. Lautl. p. 164; Streitborg, TJig. Gramrn. p. 139 i). b) Syiikoperade stadiet. I. En indoeiiropeisli bildning'. ieii. *pl-no-, iirg. * fulla-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fv.^) fullr 1) 'fiild af, opfyldt med noget'. 2) 'fuld, fuldständig', 3) 'fuld- gyldig, af fuld Kraft eller Virkning", fsv. (Schl.) fulder och fda. (Lund) ful (full, fuldcer) med samma begreppsskiftnin- gar. Adj. äger parallellformer såväl i germanska som utom- germanska språk: got. fnlls, flit. mlit. föll, It. full, ags. cngl. full, ndl. vol, fs. full, fksl. plnnä, av. per^na-. Ordet fungerar som ett part. prat. pass. till ieu. verbalroten pel- ple- (eg, af en 2-stafvig bas pele-) 'fylla', föreliggande i lind. jn-par-mi (■^pi-pel-mi-) 'fyller', pi-pr-mus-, gr. ^l-jtXa-fisv 'vi fylla', lit. pilu pUti 'schiitten, einfiillen, \\i.pihias^),^\\i\. piirnå- (<^ ''"pdhnu-) 'full', fir. lån (-'plmios) d. s., lat. plf'nuf<, conipltre, gr. srlfj^Åtjfii etc. (se t. ex. Fick, Whch* I, 477; Brugmann, Grundr. I, 182, 240, II, 132, 138; Kluge, Nom. Stammb. § 228, Wbch-^ 391 b.). ') Fick, Wbch* I, 49, 213, 428 samt Bnigmanu, Grundr. I, 298, 829 antaga en till grund liggande ieu. rot Imeid-, hvilken emellertid för öfrigt är ouppvisad. *) Betr. ljudförbindelsen il i lit. pjilncts, det nedan anförda vilnaa o. a. ord jfr H. Hirt, Der idg. Akzent p. 145 ff., Streitberg, Urg. Gramm. p. 29.3 och af dessa förff. anf. lit. Antagandet af ott yidoenro- peiskt ljudvärde af läng sonantisk likvida är tilsvidare mycket lij'po- tetiskt. Försiktigare synes mig vara att låta denna fiirbindelse (\ ana- logi med lind. ul, ur) gälla som reflex af ieu. 9ld. 207 II. Europeiska bil(1iiiii!>:ar. jcii. '^ul-nU, urg. ■'iml-iiö l^ -nniUo: fuo.-isl. (Kg. Vgf. Fr.'-*) ull f. 'IJkr, fsv. (R(iv. Ill) ull f., da. «M (1. s. Utomnordiska motsvarigheter möta u germansk mark i got. mdla, fht. 11'Olla, ags. wull samt å utomgermansk i fksl. vinna med samma bet. Find. Ttrnä och lit. vilna äro formelt icke fullt identiska med germ. '''inillö, utan torde återgå på ieu. ''' iidld-7iu- (jfr find. purnd- och lit. 7w7nas 'ful T under artikeln '^'pZ-no- i det föreg.). Till sin funktion är ordet ett gammalt part. präs. akt. till ieu. verbalroten t/el- 'umringen, umluillen' i bl. a. gr. i I- VM Svinde, kriimme', lat. vol-v-o, got. val-iv- jan Svälzen', lit. vél-ti- 'wackeln, wickeln' (s. Schade, Wbch^ 1197 b.; Fick, Wbch^ I, 551, II, 276; Kluge, WbchMU a.: Hellquist, Arkiv YIl, 14; Brugmann, Grundr. 1,242, II, 13(1: Noreen, Urg. Lautl. pp. 101, 156). ieu. Hug-nO-, urg. Hidhi-, Holla-: fno.-isl. (Kg. Vgf. Fr.-) lohTcr m. 'Lok, llaarlok', fsv. (Schl.) lokler, luJcJcer m. d. s., å. da. (Kalk.) loJc(k)e m. 1) 'lok', 2) 'rodtrcnevl, skud ('?)', 3) 'knippe, dukke', 4) 'stacngcl (?)'. Germanska parallellfor- mer föreligga i fht. loc, locJc (pl. lochi), mht. loc (pl. locl-e), ags. locc, engl. lock, ndl. loh 'lock'. Till sitt etymon är ordet att fatta som substantivering af ett ursprungligt part. prat. = lit. lugnas 'gebogen, krumm', hörande till ieu. roten lug- i gr. Ivyoo} XvyiL.M 'liege, kniipfe', Åvyog 'junger, bieg- samer Zweig'. Hit hör nuijligen äfven got. lHhin 'ziehen' {us-Wcan 'das Schwert aus der Scheide ziehen'), nordengl. to look 'Unkraut gäten', bajr, liechen 'rupfen'. Se ang. denna etymologi Schade, Wbch^ 569 b.: Kluge, Beitr. IX, 169, Wbch^ 240 a.; Brugmann, Grundr. I, 393, II, 1.39: Hellquist, Arkiv VII, 14: Noreen, Urg. Lautl. p. löö; Streit- berg, Urg. Gvnmm. p. 135. 208 ieu. '^hhu(ji-}i6-, urg. '"butj-iiä' ^) '^ '^buJchi- "^'boMa-: fno.-isl. (Kg. Vgf, Fr.^) huJdr, hokkr in., fsv. (Sclil.) huJcJcer m., ä. da. (Kalk.) buk m. 'bock'. Geiinauska parallollformer föreligga i fht. hoö m., nht. bock, mit. back, bock, ndl. bok samt i ags. biicca m. med öfvergång till u-stamsflexion (jfr isl. bokki m.). Å utomnordisk mark kan ordet identifieras med ir. bocc 'bock' m., kymr. Jiicch 'caper', korn. boch 'caper' 1. 'hircus', livilka låta återföra sig på en urkelt. grundform biikko- (buggo-) af förkelt. bhuf/i-nö-. Den här ingående roten har man velat återfinna i av. bma 'bodi och armen, buc 'lamm' 2), ord, hvilka förutsätta ieu. grundformer med pala- talt g som rotutljud. Ytterst är denna rot förmodligen en biforni till ieu. basen bhe/igo (med gutturalt utljud^)) i find. buj- 'böja' (jfr partic. bhug-nå-), gr. (fisvyoi, V^y^^ lat. fugio, lit. btlgti 'erschrecken (intr.)', baugmti 'in Schrecken setzen'. Namnet i fråga är i ufverensstämmelse härmed ett gammalt part. prat. •*) med betydelse af 'bcijd' och har an- tagl. afseende på djurets krokiga horn. III. Samgermanska hildiiiniyar. urg. Holla «^'Hol-na-): fno.-isl. (Vgf. Fr.^) toJlr m. 'Afgift i Alm.', fsv. (Rqv. III) hiller, toller m., nsv. tull, 1) Jfr angåemle forniutvecklingeu Streitberg, Urg. Gramm. pp. 135, 138. ») S. Wh. Stokes, ludog. Forsch. IL 169; Fick, Wbcli* II, 179; Streitberg, Urg. Gramm. p. 139. *) Se betr. växling af rotutljudande g<^ och g^ Persson, Wiu-zel- erw. p. 20. *) Annorlunda Kluge, Beitr. IX, 169, som med hänsyn till ags. buccd och isl. bokki ser i vårt ord en ursprunglig 7i-stamsbildning (suff. -on- -en-: -n-). l betraktande af ofvau berörda kelt. parallell- former synas dock nämda 7^-stamsbildningar böra betraktas som sekun- dära. Jfr för öfrigt Kliige, Wbch'' 47 a.; Hellquist, Arkiv VII. 172; Noreen, Urg. Lautl. p. ir.6; Tamm. Et. Ordb. 49 a. 209 lula. told. Utomnordiskt mostvara flit. mht. zol(l), fs. toh ags. tol, toll, cngl. toll, ndl. tol. Ordet är egentl. ett part. prat. pass. till roten i isl. telia, flit. zellen (*talian) 'zählen , zala f. 'ZaliP, got. un-tals, 'unfiigsam', betyder således eg. *das Gezählte' (s. Skeat, Ktymol. Dictionary 648 b.; Hellquist, Arkiv VII, 14; Persson, Wurzelerw. p. 216, not 1; Noreen, Urg. Lautl. p. 157 1)). urg. ''"/mlla- *J)olla- (?determinativ. Denna sekundärrot (ieu. smel-h^-) återfinner jag å germansk botten i mht. smtlhe 'schmal' och det härtill hörande (se Kluge, Wbch^ Schniele) mht. smelehe (flit. smelaha resp. *smelan'a, got. smilhwi) f. 'Schmiele (eine Gräsart)'. Enligt denna tolkning döljer sig i vårt *s7nolka- ett ursprungligt part. prat. pass. med grundbetydelse af 'sönderrifven, målad, krossad'. urg. ^droMa- < *brid-Jca (ieu. *hhi'g-n6-): isl. (Vgf. Sn, Edda) BroHr m. 'mytisk smed', ursprungligen en aktiv parti- cipialbildning till ieu. verbalroten hhreg- i got. hrikan, ags. hrecan 'brechen'. Såsom ordets grundbetydelse gäller i en- lighet härmed 'sådan som sysselsätter sig med brytning' (s. Ilellquist, Arkiv VII, 51; Noreen, Aisl. Gramm.^ § 252, 3, Urg. Lautl. p. 156). urg. ^ueMa- érlc^-no- (urg. -^ferh-na-): nsv. farna, fisknamn: 'Leuciscus Latifrons'. Hellquist, Etymologische Bemerkungen p. XI, fattar ordet som substantivering (urg. ''^ferhnon) af ett ieu. adj., motsvarande gr. ureonvöc 'dunkelfarbig'. Till den här ingående roten höra vidare bl. a. 2) gr. srt-quoq ^) S. Tamm, Et. O. 145 a. 2) S. Fick, Wbcb* I, 86; Khjge, Wbclr^' 115 b.; Liden, tJppRalastudicr p. 1)2. 219 'gesprenkelt, schwärzlich', :^éQxr] 'Flussfisch, Barsch', fir. erc 'gesprenkelt' samt under andra af ljudsformer tiud. prg-ni- 'gesprenkelt, bunt', fht. forhcma 'forell, Salmo fario', fir, orc (ieu. *jJO>'Ä'iO-) 'a salraon'. b) Samgermauska bilduingar. urg. *hiiella- (> *eriypa-. Eller ock kan vårt ord som o-stamsbildning återföras på en ieu. rot erh- (variations- form till erhii- orhh- ofvan) i gr. £Qs[ioc 'mörkret i under- jorden, Hades' (jfr att öq(fvrj användes om samma begrepp). Se härom Persson, Wurzelerw. p. 219, Noreen, Urg. Lautl. p. 89; jfr angående det senare alternativet redan Weise, Bezz. Beitr. II, 290 1). urg. "^'dimma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) dimmr 'mörk', hvaraf dimma f. 'Morkc', jfr no. dial. dimm 'dunkel, meget mörk, f. Ex. om Luften' och dimma f. 'Dunkelhed i Luften'. Östnordiskt motsvara fsv. (Sdw.) dimher, dymher 'skum, svagt seende' (en gång uppvisadt) samt nsv. dimma (redan hos Stjernhjelm). Fsv. och ä. nsv. dimha 'dimma, mörker' fram- står på grund af sin labial som ett annat ord (s. Tamm, Et. Ordb. 90 b.). En västgerm. parallell möter i ags. dim, gen. ^) Andra tolkningar, hvilka afgjordt böra vika för de ofvan refererade, gifvas af Fick, Bezz. Beitr. V, 169 (= Wbclr' III, 37), som sammanställer ordet med got. Ti(lis, fno.-isl. roMi)' mörker' (ieu. rot Teg-)., och af Prcllwitz, Etjm. Wbch d. gr. Spracbe p. 100, som förmodar en rot evfj-i-y variant till TefJ^- i gr. QS^M 'diinkel- färben'. 221 dimmes, ocli ciigl. dim 'dunkel, triibe\ I fråga om sin ety- mologi sammanhänger ordet närmast med fht. timher och tim- mer 'dunkel, finster, vidare med gr. O^éfisQog 'allvarlig' (egentl. 'dyster'?) samt med ir, deim (-^demi) 'diister', deme (*demja) 'Dunkcllieit' (s(; bl. a. Fick, Wbch* I, 464, II, 147). Gerra. ''"dimma- har sannolikt framgått ur furgerm. *dhem-no-. Då emellertid ctymologiskt motsvarande former med mn sak- nas, är möjligheten af annat ursprung för geminatan i ordet tänkbar (jfr Kluge, P. Grundr. I, 335; Noreen, Urg. Lautl. 1). 157 f.). c) Isolerade bildniiii^ar. urg. ■'^mella- (<< '''"mel-nii'): no. dial. (Aas.) mjcll ') 'frisk, sund' (en betydelse som förutsattes af umjcll 'sygclig'), 2) 'om Sneen: tor, let, los, ikke fugtig (kram)'; nsv. mjäll 'mjuk; hvitglänsande, klar', dialektiskt (enl. Rz) äfven = no. mjell 2) samt i öfverförd l)emärkelsc 'ömsint, blödhjärtad'. I sub- stantiverad form uppträder adj. i fno.-isl. mioU f. (urg. '■^mcl-no) 'tor, nyfalden Sne' ') samt i nsv. mjäll n. 'fnasscl i hufvudet', sv. dial. (Rz) mjäll f. 'lös och tunn snöflinga', mjälla f. 'lös, tin sand', i det sist nämda med ?i-stamsflexion. Till grund för ordet ligger ieu. roten mel- 'zerreiben, mahlen* i bl. a. lat. molo, fir. melim, fksl. meljci, lit. malit 'mahle', isl. miol, ags. melu, fht. melo, h.mel 'Mehl', got. malan, isl. mcda 'mahlen'. Adjektivets grundbetydelse är i enlighet härmed 'krossad, målad, fin, tunn', hvaraf närmast 'klar, ren, hvit, glänsande'. 1) Jfr Hellquist, Arkiv VII, 14; Noreen, Aisl. Gramm.2 § 252, 1, Urg. Lautl. p. 157. 222 urg. *belka- (<< *delkka- < '^'skarpiM- << ''shirfj-iin- << icu. '^'s/carit- nu-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) sJcarpr 1) 'hvas, gjenncmtra3ng- ende', 2) 'heftig, voldsom, vanskclig at modstaa', jfr no. dial. (Aas.) skarp 'skarp, livas, bidder, gjennemtraengende'. I östnordiskan motsvarar nsv. ocli nda. skarp 'hvass, sträng, ami)er, kilrf . Samma adj. föreligger å västgermanskt språk- område i fht. sca7'f, scarjjf, nht. scharf, fs. skarp, ndl. scherp, ags. scearp, engl. sliarp. Ordets etymon är att söka i ieu. roten (s)kerp- 'schneiden, kratzen, scliaben', uppvisad i lind. krp-äna- 'Schwert', krp-uni 'Scheere', gr. atcoQ^rrlog 'Scor- pion', xccQffrög 'Frucht', lat. carijo "^rupfe, pfliicke", lit. kcrpti Jchpti 'sclieeren', ät-karpoSy at-karpal * Abschnitzel' , krapsztijtl 'scliarren', lett. schKerpele "^Holzsplitter', schkerpis 'das Pflug- mcsser zum Kasenpfluge', scMerpet 'Rasen mit dem Rasen- pfliige schneiden , fksl. crepit 'Scherbe*, ags. sceorfan 'abreis- sen', fht. scarhön 'in Stiicke schneiden'. Med antagande af denna tolkning — hvarom se Kauftmann, Beitr. XII, 505 If., Persson, Wurzelerw. pp. 52, 57, Noreen, Urg. Lautl. pp. 84, 85, 90, 163 ^) — framstår adj. germ. '''skarpa- som ett gam- malt part. präs. med en grundbetydelse af 'skärande, bitande', d. ä. 'hvass, skarp'. Vidkommande denna begreppsutveckling jämföre man t. ex. find. khara- 'hart, rauh, scharf, en afled- ning till primärroten (s)k(h)er- 'schneiden, spalten ^). urg. knappa- (•< ieu. *gna[oJhh-nö- 1. ^(ina[o]p-n6-)'. fno-isl. (Vgf. Fr. 2) knappr m. 'Knap, Knop', fsv. (Rqv. III, VI) knäpper m. 'knapp', ä. da. (Kalk.) knap(p) 1) 'knapp', 2) 'klump', 3) 'testikler'. Utomnordiskt motsvarar ags. cncppfp) 'Knopf. Ordet kan med Noreen Urg. Lautl. pp. 154, 1G3, ^) Något annorlunda Kluge, Wbch'' scharf. ~) S. Persson, Wnrzelerw. p. 62. 229 210 ^) iintagas stå i förliulUiiule jif rotvariation till nilit. Jcniihel 'Knöcher, iisv. dial. hiöva 'sammantrycka', no. dial. hwyva 'knuge, kramme, trykkc sammen', isl. (Eg.) hwyfa 'prcmere', hifjyfir *qui premit': fht. hioj)/' Knotcn, nit. l)iop(p) 'Knospe', ndl. hioop 'Knoten', mht. /nioiif"Kno\)f (: Hnoppa-, '^linaiip(ii)a-), bildningar, hvilka förutsätta en förgerm. rot (jneyhh- 1. (jneup-. Genn. Hmcqrpa- låter under antagande af denna samhörighet återföra sig på en ieu. rot gna.Afh- 1. (jna_rp- 'sammantrycka' (: ynu-hh- resp. ynu-p- = i. ex. isl. ynapa 'voriiberliegen' : ynupr 'steiler Abhang', yiwypr %"or- ilberliegend' = isl. nsv. ylam(m) 'fröhlichcr Larm': isl. ylaumr, ags. yk'am d. s. = isl. fnasa, frwsa 'schnauben': fnysa, ags. fneosan, ndl. fniezen d. s. = isl. ynadd 'Bruramen': ynaud 'Larm' och får i enlighet härmed anses ursprungligen hafva ägt funktion af ett part. prat. med betydelse af 'samman- trykt, hopklämd'. Slutligen må här anföras följande i formelt afseende något oklara bildningar: urg. -'"branta- {oll f. 'a young fir-tree\ med en östnordisk parallellform i nsv. tall. Ordet står i afljudsförhållande till det p. 33 behandlade urg. '^ India-, "^Jjolla- (se detta). urg. *råh-nd (ieu. rdhy-na): fno.-isl. rån f. 'Havets Gudinde'. Jag fattar ordet som substantivering af en gam- mal präsentisk participialbildning till en ieu. rot rahy-, som för öfrigt uppträder i fht. hi-rahanen (*-rahnjan) 'rauben, erbeuten', fno.-isl. rrhia d. s., rån n. {*7'aJci-no-m) 'Hand- ling, hvorved nogen forholder anden Mand hvad der med rette tilhorer denne', nda. van, nsv. rån i), samt utvidgad M Jfr von Babder, Verbalabstracta p. 59. 232 med 6"-determinativ i find. rah^s-, av. rash- 'verwunden, ver- letzetf ^). Det engång mötande fno. al-ränn "^aldeles ud- plundret' (Fr.^) torde vara att uppfatta som bahuvrihi- kompositum, innehållande nyss anförda verbalabstr. rån. urg. *a^-nä-: fno.-isl. (Eg, Vgf. Fr. 2) annr blott opers. e-on er cmnt : 'en har noget som han taenker paa, sysler med, stunder efter, som er ham magtpaaliggende'; jfr no. dial. (Aas.) ann l)'virksom, ivrig, omhyggelig', 2) *om Tingen: nod- vendig, magtpaaliggende, hastendo, strax forneden*. En öst- nordisk motsvarighet finnes i sv. dial. (Rz) anitt adv. 'brådt, skyndsamt\ Såväl form som betydelse hos detta adj. tyder på etymologiskt samband med fsv. and (*aznad), an(n), fno.- isl. onn {aznöä ^)) 'höstarbete, skörd"* (sist anförda form äf- ven med bet. 'Iver, Anstrengelse, Arbejde eller Virksomhed som udkraever Anstrengelse, udfores med Iver") samt å utom- nordisk botten med got. asans 'Ernte, Herbst', fht. äran d. s., got. asneis, fht. esni, ags. esne 'Taglöhner'. Den här ingående germ. roten as- (eg. väl 'Feldarbeit thun' ^)), hvar- till vårt adj. ^az-iiä- är ett wo-particip *), föreligger utom- germanskt måhända i lat. annona « ^asnona?) 'gröda, skördad spanraår; jfr äfven preuss. assanis, fksl. jeseni, ry. osen o. s. v. i betydelse af 'höst', hvilka dock ytterst kan- ske äro germanska lånord. Ett ieu. no-particip döljer sig antagligen äfven i urg. '^sJcamma- {ig synes troligt • — hör till en ieu. rot. hhreu- 'sieden, kochen, gähren' i gr. trak. ^qv- rov (i Q v -t o q (*(fQv-rov '"(pQv-rog) 'gegohrenes Getränk', lat. cle-frä-tum 'eingekochter Most', fht. hriuwan, ags. hréo- wan, fsv. hryggia 'brauen' o. s. v. '). urg. *äul-ma-: ä. da. (Kalk.) dulm 'tåget (ä.r. ley.); jfr det häraf substantiverade dulm 'tyk tåge', denominativa vb. dulme 1) 'vaire mörkt i vejret', 2) 'som skjules af skyer' äfvensom derivationerna dulmvorn, didmagtig = didm adj. Jag föreslår att hänföra ordet till ieu. roten dhi/el- dhml- 'dunsten, räuchern, verfinstern', som ingår i bl. a. gr. i>ol6q (*d^FoX-6c) 'Schlamm, der dunkle Saft des Tintenfisches', ^oXeQug 'schlammig, triibe (vom Wasser),' got. divals 'thör- icht', fs. dwcdm, fht. mht. twcdm 'Betäubung, betäubender Dunst, Qualm, betäubender Saft', isl. didr 'silent, close', fsv. ^) Se om denna ordgrupp Persson, Wurzelcrw. p. 126. 242 dul, dol 'dåsig, trög, slapp', ä. da. dul 'slov', fht. tol, fs. ags. dol 'thöricht, unsinnig'. Se om denna ordgrupp Karsten, No- minalbildning I, 14 f. och där anf. lit. ! urg. *hlu-7na-: ä. da. (Kalk.) lum "meget varm' (jfr hos Molb. da. dial. Iwn, lummet 'om trykkende Warmo i Luften, lummcr'). Å västnordisk språkbotten förekommer en mot- svarighet i no. dial. (Aas.) lum 'noget varm, lind, mild, om Luft og Vind'. Med afseendc å denna nynorska form jäm- före man vidare no. dial. (Aas.) himci vb. Mose, dovne sig', liimme m. 'en varm Luftström' äfvensom med r-afledning lummer, lumr 'kvalm, lummervarm', lumra f. 'tyk Luft med Vindstille og nogen Värme' etc. Vidkommande ordgrup- pens etymologi antar jag samband närmast med isl. hl^r 'varm, mild', fsv. liör 'ljum', ä. da. Iju, 'varm' samt å fjär- marc håll med ags. hléon hlémvcm sv. vb 1) 'erwärmen', 2) 'warm, heiss werden', ge-hléow 'sonnig', mengl. hUive 'lau' (jfr med Ä;-suffix mengl. hleuke, mndl. leuk 'lau'). Någon förgerm. motsvarighet till den i ofvan nämda ord ingående germ. roten hlen- är veterligen icke uppvisad. urg. ^'liru-ma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) hrumr 'svag, skrebelig, saa at man ikke har sin fulde Forlighed og Ro- righed'. Som ordets etymon kan man med Persson, Wurz- elerw. p. 147 lämpligen antaga ieu. roten Jcru- Jcra/i- ^) i gr. xQav-Qog 'briichig, spröde', xqav-Qa 'eine Viehkrankheit', find. cro-7id- 'lahm'. Ifrågavarande rot torde i grunden vara identisk med ieu. roten (sJJcrei/- 'zerbrechen, hauen, schnei- den', hvilken jag p. 47 i det föreg. velat spåra i isl. hriönn 'salebrosuS; inajqualis, asper' m. H. ord. Adj. hrumr beteck- ^) Jfr annorlunda hos Fick, Wbcb^ I, 48 ocli i anslutning till honom Zimraer, Nominalsuffixo a und ä in den germ. Spr. p. 101, hvilka förfF. ställa vårt adj. till on ieu. rot Jcram- 'miido werden, crschlafron', ett antagande, som tilltalar mig mindre. 243 nar i enlighet härmed egentligen 'bruten, skör, bräcklig'. Med afseende å betydelseutvecklingen i ordet jämföre man exempelvis fsv. hraker 'bräcklig, skör' af germ. roten breh- (: brak-) 'bryta' ^) samt isl. slcriupr 'fragilis', sv. dial. sh'yp 'skröplig, sjuklig, mycket svag m. m.' af en ieu. rot shreii-p- 'zerbrechen, schneiden o. s. v.' (se p. 47 f. i det föreg.), som är en labialutvidgiiing af ofvan berörda rot sJcreii-, — Jämte hriimr uppger Fr.^ en likbetydande form hrmnmr {<^*hrum- na-?). B. Med rotvokalismen e. Inom denna kategori har jag att anföra blott tvänne bildningar, bägge utan kända motsvarigheter å utomnordiskt språkområde. iirg. *hleif-ma-: fsv. (Sdw.) liomher, nsv. ljum (jfr de häraf utbildade fsv. Sdw. liomin, Imnadher med samma bet.), afljudsform till nyss berörda adj. ^hlu-ma-: urg. ^rie-ma-: fno.-isl. (Vgf. Fr. 2) rämr 'hes, tyk i Maalet'. Östnordiskt motsvarar blott sv. dial. (Rz) råm d. s. I etymologiskt hänseende kan ordet med Persson, Wurzelerw. pp. 87, 91 not 1, 196, 244 lämpligen föras till ieu. roten re- ru- i find. ru-yati 'bellt', lit. ré'-ju re -ti 'heftig los- schreien', lett. rä-ju rä-t 'schelten', f ksl. ra-ru- 'sonitus', fno.- isl. rö-mr 'the voice, the ring of the voice, the shouting, cheering' '^). ^) S. Karsten, Nominalbildning I, 55 f. 2) Beträffande sist anförda ord, annorlunda, men med hänsyn till betydelsen påtagligen oriktigt, v. Bahder, Verbalabstracta p. 135. 244 C. Med rotvokalismen ö(ä). a) Samgeriiiaiiska bildningar. urg. *arb-ma-_^*a7'-ma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. ¥r.^) armr 1) 'ulykkelig', 2) 'förbandet", 3) 'Ulykke bringende eller varslende'; fsv. (Sdw.) armher 1) ^arm, olycklig, eländig, user, 2) 'arm, fattig\ 3) 'förstörd, tillspillogifven (?)'; ä. da. (Kalk.) arm 1) 'elendig', 2) 'fattig\ Utomnordiskt föreligger samma adj. i got. arms, fht. aram arm, fs. ndl. arm, ags. earw med bet. 'fattig'. Ordet har af Noreen Arkiv VI, 313 f. (jfr P. Grundr. I, 465, Aisl. Gramm.^ §§ 231, 240,2) antagits stå i etymologiskt samband med det till betydelsen fullt öfverensstämmaude fno.-isl. aiimr och med hänsyn till detta, för hvilket han fastställer en grundform *arb-utna-, återförts på urg. *arb-7na- ^). — Den här ingående germ. roten arb- sammanfaller enligt Noreen med den, som före- ligger i got. arh-aids 'nöd', fs. arhedi 'möda, lidande', ags. earfeite, earfod 'besvär', flit. araheit 'nöd, möda, arbete', isl. erfide 'möda', fsv. cervijje, arvljje, arvojje, cervoJ)e, cervadhe 'möda, arbete^ arvojia 'plågas^*. Utomgermanskt har denna rot uppvisats i fksl. rahä m. 'träl, tjänare, dräng', rahota f. 'arbete' ^). Sannolikare än denna tolkning förefaller mig dock en annan af Persson o. a. st. alternativt frarastäld ^), enligt hvilken vårt ord närmast skulle sammanhänga med gr. o ^ya- ^) För denna evidenta sammaustälhiiug synes mig Perssons Wurzelcrw. p. 26, not 2 framkastade afvikande förslagsmening obe- tingadt böra vika. 2) S. Tamm, Et. Ordb. 13 b.; Khige, Wbch^ 17 b. "*) Jfr Kluge o. a. st. 245 vog och lat. orhus (: ieii. rot orhh-) 'beröfvad kära personer, ish. föräldrar, barn'. urg. ^mr-ma-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) varmr 'varm', fsv. (Schl.) varmher, da. varm d. s. Jfr utomnordiska pa- rallellformer i f ht. milt. fs. ndl. irarm, got. *uarms (i icarm- jan 'värma') med samma bet. Till grund för ordet lägger jag med Kluge, Wbch^ 'warm' ieu. roten var- 'heiss sein', upppvisad i fksl. varu 'flitse' vré-ti 'kochen, heiss sein', vrida 'hitzig', lit. vlrti 'kochen' ^). urg. *har-ma-: fsv. (Sdw.) harmher 'harmsen'; ä. da. (Kalk.), hann 'vred'. Å västnordisk mark möter ordet blott i no. dial. (Aas.) harm 1) 'sorgmodig, bedrovet', 2) 'anger- fuld, aerge.rlig över en Förseelse', 3) 'vred'. Utomnordiskt föreligga parallellformer i fs. harm, ags. //mrw? 'schmertzlich, kränkend, bitter'. Jämsides med detta adj. går ett sam- germanskt verbalabstrakt fno.-isl. harmr m. 'sorg', fsv. harm- her m., nsv. harm m., fda. nda. harm m. 'sorg, vrede', fht. haram, fs. harm m. 'Beschimpfung, schmerzende Rede, Kränkung', ags. hearm m. 'Beleidigung, Schaden', hvilket å utomgermansk botten identifierats med fksl. sramu {iCl- bitter med ifrågavarande germ. *har-ma-, fksl. ^sormä- och alban. sarvo-, hvilka tvänne .sist anförda former förutsätta uddljudande palatalt k, förfaller Perssons Wurzelerw. p. 127 not 2 gjorda förslag, att ställa förstuämda ord (*ll(ir-ua-) till ieu. roten (s)li'2er- "^spalten, schneiden . 2) Se Brugmann, Grundr. II, 156 ff. 247 med bibehållande af sin ursprungliga o-flexion. Vid behand- lingen af adj. *ar-ma- (p. 68 i det föreg.) omnämdes fno.- isl. aumr 'ulykkelig, elendig"* (Fr. 2), hvilket enligt Noreen beror på urg. *arb-uma- ^). Ordet äger nordiska motsvarig- heter i fsv. (Schl.) ömher (gutn. aiimbr) 1) 'usel, nödlidande', 2) 'dålig, illa beskaflad', fda. 0m, nda. 0m 'usel', men torde sakna sådana i aflägsnare släktspråk. Ifrågavarande suffix synes föreligga ännu i ett annat nord. adjektiv, näml. i isl. (Vgf.) naunir 'narrow, close*, substantiveradt i isl. nämna f. poet. 'femina gigas' -). Ordet sammanställes af Noreen, Ar- kiv VI, 305 (jfr Aisl. Gramm.^ § 240, 2), med ags. nearu, fs. naru 'trång', engl. narroiv och återföres med hänsyn till detta västgerm. ord {*nar-/ja- eg. 'zusammengeschniirt, zu- sammengepresst', en ^fo-af ledning af ieu. roten (s)ner- 'drehen, binden' ^)) på en urnord. grundform *narivumaR *), hvilken således väl är af sekundär upprinnelse. Med hänsyn till ifrågavarande stamafledning järaföre man en utomnordisk bildning med samma suffixformation i fs. ivaniim 'vacker, skön' '■). ^) Jfr betr, (lumr annorlunda Persson, Wurzelerw. p. 230, not 2. Ordet föres till ieu. roten eii- iu Mangel versetzen, berauben i t. ex. gr. evvtc 'ermangelnd, beraubt', find. Fcnä- mangelhaft, mangelnd , germ. */i-aUCl- d. s. "-) En analog substantivering är nsv. SUUrtCl ung flicka , hvil- ket hör till ä. nsv. snärt smärt, smidig (se Karsten, Nominalbild- ning J, 36, noten). Jfr äfven sv. dial. (Rz) stuiltu f. halfvuxen flicka', beroende af adj. fsv. stunfe)' kort . •^) Se Persson, Wurzelerw. p. 64. *) En annan förmodan beträffande adjektivets i fråga etymou nttalas af Persson, Uppsalastudier 192 not 1, hvarest ordet antages möjligen höra till en ieu. rot (s)neii- (sjnci/f- i bl. a. gr. vsvoov, av. snävar", find, snuvan- 'band, sena^ got. naudl-ljandl 'boja'. nailJjS nöd'. Med sist sagda ord förbindas vårt adj. redan af Kluge, Nom. Stamrab. § 184. 5) Se Kluge, Nom. Stammb. § 184; Noreen, Arkiv VI, 305. 248 Af ofvan granskade nordiska w?o-adjektiv tillhöra 8 de svaga stadierna, tvänne e-stadiet samt 4 oYa^-stadiet. Rö- rande sin förhistoriska betoning lämna dessa bildningar ingen direkt upplysning. Men det öfvervägande antalet formatio- ner med svag rotvokalism häntyder på, att denna adjektiv- kategori i regeln varit kännetecknad af suffixbetoning, ett antagande, som vinner bekräftelse af förhållandet i forn- indiskan och grekiskan i). 1) Se Kluge, Nom. Stammb. § 184; Hirt, Der idg. Akzent p. 273. KAP. VII. Primäradjektiv bildade med suffixet -ro-. Norainalsuffixet -ro- bildade i det indoeuropeiska ursprå- ket talrika såväl substantiv som adjektiv, men har i särspråk- ligj tid sällan i större omfång utvecklat någon produktivitet. Samtliga i germanska språk mötande primärbildningar med denna stamafledning ha sålunda tillkommit redan förgermanskt Ett antal hithörande germanska substantiv finnas anförda hos Grimm, Deutsche Grammatik II, 121 f., v. Bahder, Verbalab- stracta p. 149 f., samt hos Kluge, Nom. Stammb.^ § 92. Be- träffande adjektiven åter förekomma smärre exempelsamlingar hos Grimm o. a. arb. p. 134 ff. och hos Kluge o. a. arb. §§ 194 — 196. För de nordiska språkens vidkommande torde det följande lämna en i någon mån uttömmande samman- ställning af i fråga kommande adjektivbildningar. A. Med svag rotvokalism. a. Eediicerade stadiet. 1. Indoeuropeiska bildningar. ieu. *su- ro-: fno- isl. (Vgf. Fr.^) siirr eg. ""rinnande' före- ligger som simplex blott i förbindelsen siir augu {äsr. Uf.) 250 'sura (d. ä. rinnande) ögon'. Dessutom uppträder adj. som förra led i bahuvrihi-bildningen sur-0ygr ^sureief . Å östnor- diskt språkområde möter ordet i en denom. participialbildning ä. nsv. (Variarum rerum vocabula p. 25) sur-ögder = nsv. sur-ögd, nda. sur-oiet. Utomnordiskt är ordet uppvisadt i sam- mansättningarna fht. sur-ougi. identiskt med fno.-isl. sur-0ygr, och ags. sur-éaged, motsvarande ä. nsv. sur-ögder. Från för- germansk botten likställer jag find. su-ra- 'saft', h vilket kan fattas som substantiveradt adj. Till grund ligger en ieu. rot sii- 'fliessen', ingående i bl. a. find. sii- sunoti 'pressf, savå- *(Soma-) saft', flit. sou, ags. séaw d. s., find. sa-rä *berauschen- der Trank (eine Art Branntwein, Liqueur)', av. hu-ra- 'Ge- tränk', lit. sii-lå 'Birkensaft', gr. v-si *e§ regnet'. Se om denna etymologi Persson, Wurzelerw. p. 9. ieu. "^stil-ro-: Ett fsv. adj. *stur 'stor' förutsattes af sv. dial. (dalmål) stilr med samma betydelse, äfvensom af fsv. verbet stgra 'förstora'. Dessutom ingår adj. i bestämd form i fsv. mansnamnet Stur, Sture ^). Å västnordisk botten torde trots betydelsedifferensen ursprungligen samma ord föreligga i no. dial. (Aas.) stur 'sorgmodig', som substantiveradt mask. med bet. 'Sorgmodighed, nedtrykt Stemning', jfr fno.-isl. vb, stura 'vsere eller vise sig sorgmodig', stw-a f. 'Sorgmodighed'. I denna öfverförda bemärkelse uppträder adj. äfven å öst- nordiskt område i sv. dial. (Rz) stfr;'/S'ta 'hart drucken pressen', fs. thrlsti, ags. Jtriste 'dreist', d. ä. 'verzweifelt, desperat'. Den hos i de nordiska formerna föreliggande be- greppsnyansen vore sålunda att fatta som den ursprungligare, för hvilken händelse Bezzenberger i fråga om ordets etymo- logi möjligen träffat det riktiga, då han hos Fick Wbch* I. 462 (visserligen under tvekan) förbinder fno. dapr med gr. ^dfi^oq 'häpnad, förvåning, förundran, skräck, fasa (ieu. rot dhamh-). Adj. dapra- (af en nasallös biform dhah-) 'skulle således egentl. betyda "^slagen af skräck, fasa' ^). 1) Se Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord i nsv. riks- språket p. 69. 2) En äldre af Bugge, Bezz. Beitr. III. 99 meddelad ety- mologi är omöjlig i formelt afseende och en annan af Fick, Wbch * I. 462 framstäld tydning af fht. tapfar nht. tapfer, hvilka tilläg- gas en grundbet. schneidig', synes mig otillfredsställande från bety- delsens sida. 258 urg. *star-ra-: isl. (Eg.) sta^r 'durus, contentus', upp- visadt blott 1 gg: ack. sg. m. starran (Håttalykill Rognvalds Jarls 40 i Snorres Edda af Sv. Egilsson, Reykiavik 1848). En parallell härtill är mht. sterre 'starr, steif , i fall dess Ja-form — ss. i högtyskan ofta är fallet (jfr Braune. Ahd. Gramm.2 § 249 anm. 2, Wilmanns, Deutsche Grammatik II. 414) — utgör en sekundär utveckling af en äldre o-stam. (jfr nht. starr). Till grund ligger ieu. roten ster- 'starr, fest sein' (se Karsten, Studier öfver de nord. språkens prim. norai- nalb. I p. 50 under stara- äfvensom Beiträge zur Geschichte der g-Verba im Altgermanischen p. 49 (= Mémoires de la Société Néo-philologique a Helsingfors II p. 217). urg. -"mh-ra-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) vakr 'aarvagen, rask, uforfserdet' (komp. vahrari), fsv. (Rydqv. VI) vaker (komp. vakrare) 'vaksam', nda. vaJcher 'vacker, flink, rask, duktig\ Parallella bildningar äro fht. /rackar (ivahhar) 'mun- ter, frisch, wach', ndl. ivakker, ags. wacor 'wach'. Till roten i got. stv. I vakan 'vaka', jfr verb. kausativum got. wakjan, fht. wechan, fno.-isl. vekia 'väcka'. En motsvarande utora- germ. rot ing- är uppvisad i bl. a. lat. veg-ere 'munter sein, erregen', vig-ire, vigil, tind. väja- 'Starke, Raschheit (se t. ex. Kluge Wbch ^ 'wacker' ^) ). urg. '-'hai-ra-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hårr 'gråa, isaer graahaaret'. Paralleller förefinnas å västgermanskt språkom- råde: fht. flt. hzr 'vornehm, erhaben, herrlich', ags. hm\ engl. hoar (hoary) 'grau'. Till sitt etymon beror ordet på 1) Enligt Klnge Nom. Stammb.-^ § 194, Wbch" 'nacker' vore germ. *iiak-ra- en motsvarighet till find. vigrd- = vigva- 'kraftig, regsam'. Detta är möjligt endast under förutsättning af en gemen- sam ieu. grundform *U9g-rO-, hvaraf dock redan indoeuropeiskt bordt bli '■ug-ro-, då d och ett tautosyllabiskt )( [du och iid) i det ieu. urspråket voro underkastade kontraktion till U (se Noreen, Urg. Lautl. p. 81 ff. ; jfr dock Persson, Uppsalastudier p. 188, Streitberg, Urg. Gr. p. 45, Brugmann, Grundr. I.- 201. 259 en germ. rot hal- 'glänsa, skina', som ingår i got. hai-s n. 'Fackel' (dat. pl. haizam), mht. ge-hei 'Hitze' samt motsvaras å utomgermansk botten af roten Jiei- i find. ci- ci-Jcé-ti 'nimmt wahr, bemerkt', Ici-tu-s 'Licht, Glanz\ Denna rot är påtagligen en 5-lös biform till germ. roten slcel- i got. sJceincm, fht. scman, isl. skina 'glänsa etc. En dental-utvidgning (ieu. Tcei-t-) af i fråga varande bas föreligger i find. cit- cétati ci-Tcet-ti 'nimmt wahr erblickt, erscheint, erglänzt', citrå- 'hell, glänzend, strahlond', germ. ''haidra- i ags. hudor, fs. hedar, flit. heitar mht. nht. heiter, fno.-isl. heidr 'klar, skyfri', heid n. 'klart Veir, sky- fri Luft' etc. Adjektivets i fråga grundbetydelse är enligt denna etymologi 'glänsande, lysande'. Häraf utvecklade sig närmast nyansen 'grå' (hos den nord. och engl. formen), som specialiserad med hänsyn till hårfärgen öfvergick att i figurlig mening beteckna 'gammal, ärevördig' O- Denna sist- sagda begreppsskiftning ligger till grund för betydelsen hos de tyska formerna af ordet (Jfr Kluge, Wbch^ 'hehr). urg. ""sai-ra-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) sårr 1) 'saaret', 2) 'smcrtelig, smertende', fsv. (Schl.) sär 'sårad', fda. (Lund) sär (Molb. saar) d, s. Ordet eger motsvarigheter i fht. fs. ser schmerzlich', ags. sår 'schmerzlich, verletzend"" ; jfr sub- stantiveringarna got sdir, ags. sår 'Schmerz', fht. fs. ser d. s. Den samgermanska grundformen återspeglas troget i finska lånordet sairas 'sjuk'. Adjektivets etymon är att söka i en ieu. rot sai- 'miihen, versehren i ir. säith söeth 'Leid, Miihe, Krankheit' (stamf. saitii-), sdithar såethar n. 'Muhe, ^1 Enl. Zupitza, Gutt. p. 185 höra till ifråga varande rot ksi- äfven fksl. sern 'grå', ir. ciar 'dunkel'. — I fråga om denna betj- delsentveckling kan jag påvisa en parallellism i de p. 198 i det föreg. anförda osk. casnar 'senex', Cascus 'alt', hvilka (se nämda st.) etymologiskt sammanhöra med lat. canus (casnus) 'weiss, lichtgraa', fht. hasan polirt, glänzend, fein', fno.-isl. hoSS gråa, graalig', ags. hasu heaSU 'glänzend'. 260 Arbeit, Leid' (staraf. ^'saitro-m) jfr äfven lat. sdviis, lett 3ews snus 'scharf, barsch, beissend, grausam'. Se angående denna etymologi Fick, Wbch* II. 288, Kluge, Wbch^ 'selw Brugmann, Grundriss II. 176, Uhleiibeck, Et. Wbch 120 1). 3. En isolerad hildning. urg. ^'anr)-ra-: fsv. (Sdw.) miger (aanger) 'sorgsen' (ä:n:. y-ey.); sv. dial. (Rz)' anger 'ängslig, bedröfvad'; jfr en mot- svarande da. form i förra leden af ii. da. (Kalk.) anger-modig "^hiertelig bedrovet'. Västnordiskt är ordet uppvisadt blott substantiveradt: fno.-isl. angr m. 'Fortroed, Skade, Bedr0velse'. Till grund ligger ieu. roten angh- 'zusammenschniiren, beengen' i gr. äyxM, lat. ango 'zuschniiren', find. anhn-s, fksl. qzuJcu, got. aggwus (för *aggus); fno.-isl. ongr, angr 'trång'. Ordets grundbetydelse i enlighet härmed 'beträngd'. Såsom ofvan gjorda sammanställning ger vid handen, bildade det ieu. urspråket adjektiviska ro-stammar på alla rotstadier. Af ifråvavarande 19 nordiska adjektiv uppvisa 9 bildningar svagt rotafljud, medan 9^tillhöra ö-f^ö^-stadierna och en enda ^'-stadiet. Kriterier med hänsyn till den förhisto- riska (ieu. och urg.) betoningen finnas endast bland de med svag rotvokalism utrustade bildningarna, hvilka — såsom man väntar sig — alla hänvisa på ursprunglig suffixbctoning. Oxytona på grund af Verners lag äro ma^rå-, fa$rä- och (?) smi^rd-, på grund af förefintliga find. och grek. parallellord stura- ^) Osthoff Idg. Forsch. VI. 37 f. förbinder gerra. *sai-ra- med lat. saucius <^ ^sa(y)-u('-io-s; got. såir vore = ieu. *say-ro-m, fir. saeth = ieu. *say-tu-. 261 find. sthurä-, snutra- gr. ddoog, smultra- gr. ^XadccQÖg; man jämföre dessutom de ofvan nämda ma$-rå-, smi^rå-, hvilkas oxytonering äfven bekräftas af deras gr, paralleller fiaxQÖg, CfitxQÖg. KAP. VIII. Primäradjektiv bildade med suffixet -lo-, Stamsuffixet -lo- uppträder i talrika från urgerm. tid härrörande ajektivbildningar, men har i denna sin enkla form hvarken i iirgermanskan eller senare utvecklat någon produk- tivitet i och för nybildning, liksom detsamma äfven saknar hvarje utpräglad betydelsefunktion. Samma improduktivitet kännetecknar äfven suffixformen -ila- (förgerm. -ilo-, -elo-), som hufvudsakligen blott visar sig i några stelnade rotadjek- tiv. I förening däremot med bindevokalerna a och u äger vårt suffix som nybildningsmedel en rätt betydande lifskraft, nämligen för alstrande af nomina agentis med betydelse af böjelse, benägenhet för det, som den tillgrundliggande ver- balroten (resp. verbet) betecknar ^). Sammanställningar af hit- hörande nordiska bildningar ha blifvit gjorda endast för fornnorsk-isländskans vidkommande. Ett färre antal medde- lar redan J. Grimm, Deutsche Gramm. II. 118. Något rik- haltigare samlingar erbjuda Vigfusson i Outlines af Grammar (Icel.- engl. diction.) p. XXXIII, Sutterlin, Geschichte der Nom. agentis im German, pp. 35, 37 samt Falk, Beiträge z. Gesch. d. deutschen Sprahe u. Lit. bd. XIV 39 f. — Beroende af huruvida 1) Se Klage, Nom. Stammb.2 §§ 188—192. 263 suftixet i fråga förekommer utan eller med bindevokal låter nedan anföra nord. ordmaterial närmast fördela sig i tvänne hufvudkategorier. I. Bildningar utan bindevokal. A. Med svag rotvokalism. a) Reducerade stadiet. urg. *h»l-la-: fsv. {Sdw.)hiv7l {=hivilter) 'uthvilad', ä. da. (Kalk.) hull d. s., no. dial. (Ross) Jcvll d. s. Utomnordiskt förefinnes en parallell i got. un-heils (ss. adv. -heilo 'bestän- digt, oupphörligt'). Dessutom ingår detta adj. med all san- nolikhet som grundord i saragerm. e-verbet got. heilan^wei- len, zögern, aufhören', fht. ivllön 'weilen, sich aufhalten', fno.-isl. huila (med öfvergång till ja-klassen) d. s., se Kar- sten, Beiträge zur Geschichte der e-Verba im Altgermanischen p. 75 ( = Memoires de la Société néo-philologique a Helsing- fors II). Till en ieu. rot k^ei- h^ije- 'hvila' i fksl. pociti 'hvila', pokojl 'ro', lat. quietus, tranqiCdus (tranquillus) 'lugn', find. dra 'långvarig', fir. cae, vulgärl. (gäll.) cayum 'hus'. Se t. ex. Kluge, Wbch^ 'weil', Uhlenbeck, Etym. Wbch d. got. Spr. 821). urg. *fu-la-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) /-^Zrafskyelig, raa- den, stinkende, uren', fsv. (Schl., Sdw.) ful, fda. ful föl med samma betydelser. Utomnordiska paralleller föreligga i 1) Enl. bl. a. Fick. Wbch* I. 392, Noreen, Urg. Lantl. p. 145 och Kluge, Wbch^ Ueim' skulle ordgruppen i fråga ännu stå i samband med got. haitUS (lit. Jcémas) 'by', fht. heim 'boningsort', heiniUOti 'hemort', isl. heimr 'värld, boning'. Jfr härom Zupitza. Gutt. 49. 264 got. flits 'faul, stinkencr, ags. ful, fht. ful. Ordet hör till en germ. rot fu- i fno.-isl. fiienn 'rutten', funa 'ruttna', fui 'ruttenhet', f0yia (vb. kausat. got. *faujan) 'låta ruttna'. En motsvarande utomgerm. rot pu- är uppvisad i find. pu- puyati 'faulen', lit. piiti d. s., lat. putere 'faul sein stinken', gr. srtim 'bringe zum eitern', ^vov 'etter' etc. Se t. ex. Shade, Wbch^ 230, Osthoff, Morph. Unters IV. 162, Kluge, Wbch<5 'faul', Uhlenbeck, Etym. Wbch p. 48. h) SynJcoperade stadiet. urg. "^bi-la-: fuo.-isl. (Vgf. Fr.^) lilr blott opers. e-m verdr hilt o: en blifver forsagt og derfor uvirksom. Hit höra äfven hil n. 1) 'Svaghed, svagt Sted', 2) 'uafbrudt Tids- rum', 3) 'Tid, Tidpunkt' och Mia (ad) 1) 'give efter for Rykk eller Trykk', 2) 'slaa feil, skuffe ens Forventninger', 3) opers. e-n bilar e-n hlut o: en fattes noget. Till grund ligger ieu, roten hhi- 'bäfva, frukta' i find. hht- hhi-bhe-ii 'fruktar', fht. Uhen 'beben', fs. hibon, ags. bifian heofian, isl. hifa(sJc), fsv. heva, fksl. hojati s§, lit. hijötis 'frukta' etc. Se om denna ordgrupp Kluge, 'Wbch'^ 'beben', Tamra. Et. Sv. O. 'bäva', Noreen, urg. Lautl. p. 227, Karsten, Beiträge zur Gesch. der c-Verha p. 43 och där cit. lit. urg. '^ti-la-: fno.-isl. (Eg., Gering) tilr 'gut, passend, zweckmässig', uppvisadt blott en gång i uttr. hera tilt med tueim 'einen Vergleich zwischen Zweien zu Stande bringen' (Lokas. 38,3). Adjektivet är identiskt med ags. til 'geeig- net, niitzlich, gut, tuchtig'. Got. ga-tils 'geeignet, passend' är antagligen ett bahuvrihi till got. til n. (?) 'Gelegenheit' i). ^) Se Wilraanns, Deutsche Gramm. II. 418. 265 hvilket för öfrigt äfven kunde vara fallet med isl. tilr. Got. til och det häremot svarande fht. zil n. 'ZieF äro väl sub- stantiveringar af ifråga varande adjektiv, som dessutom (an- tagligen dock i sin substantiviska funktion) ligger till grund för denominativa verben fht. ziltn zilön 'zielen', ags. tilian tiolian d, s., fs. tilian 'erlangen' med ursprunglig e-flexion, samt got. and-tilön 'anhangen, sich jemandes annehmen', (ja-tilön 'erzielen, erwirken' med ö-flexion ^). Till detta adj. hör för öfrigt äfven ags., ffris. och nord. präpositionen til. I etymologiskt hänseende för man denna ordgrupp till en germ. rot ti-, som med en grundbetydelse af 'det faststälda, bestämda"" ingår uti germ. H~i-äi- 'tid' (isl. tid, ags. tid, fs. tid, fht. zlt), isl. tl-me, ags. ti-ma med s. bet., fht. zlla 'Zeile, Linie, Reihe'. En motsvarande förgerm. rot dui- di- är uppvi- sad i find, å-diti- 'unbeschränkt in Raum und Zeit, zeitlos, unendlich', ddyate 'theilt aus, vertheilt', gr. öcäofiai 'theile', åaig öai-Tvg öai-trj 'Portion, Mahl', öai-tQÖg 'Zerleger'. Grundbetydelsen hos adj. ti-la- vore enligt denna tolkning 'afdelad, ordnad, afpassad'. Se härom Kluge, Wbch'' 'Ziel', Persson, Wurzelerw. p. 115, Uhlenbeck, Etym. Wbch p. 142. ^) I min skrift Beiträge zur Geschichte der e-Verba im Alt- germanischen p. 10 ( — Memoires de la Société néophilologique a Helsingfors II p. 178) har jag med orätt uppfattat e-verbet fht. zileil o. s. v. som primärt, medan motsv. got. verb -tilön å samma ställe med rätta framhållits som ett denorainativam. Såsom innehål- lande ett nominalt Z-saffix måste emellertid äfven fht. zilen, ags. tiolian tilian, fs. tilian betraktas som denominativa till adj. "^ti-la- eller motsv. substantiv. Med hänsyn till sin upprinnelse är e-verbet i fråga tillkommet sannolikt i samvestgermansk tid; den gotiska for- men är i anseende till sin afvikande flexion snarast att anse som en särspråklig nybildning. 266 B. Med rotvokalismeii o (a), a) En ewopeisk bildning. ieu. ^Jc^oi-lo' (iirg. ^hai-la-): fno.-isl. (Eg. Vgf Fr.^) heill 'hel, udelt, uskadt, lykkelig, fuld, sund, frisk, helbrin- gende, velsindet'. Adj. ingår dessutom i veill (•< *ve-heill) 'svag af Sygdom eller Saar, ussel'. Jfr härtill subst. fno.-isl. heill n. = ags. hcél (^hailiz) 'lycka', hvaraf isl. heils-a 'lyck- önska' (jfr ags. hälsian fht. heilisön 'augurari'). Å östnor- disk mark motsvara fsv. (Schl. Sdw.) hel 'helbregda, frisk, välbehållen, oskadd, i välmåga, frälsad, salig, obruten, hel, uppriktig, innerlig' och ä. da. (Kalk.) hel 'hel, sund, rask, hel- bredt'. Utomnordiska paralleller föreligga i got. hails 'gesund, heilsam', fht. heil 'gesund, ganz, gerettet', fs. hel, ags. häl engl. 7vhole 'ganz, vollständig' samt från icke-germanska språk i fksl. ce-lu 'ganz, voUständig' och preuss. kail- i Tcailustilcan ack. 'Gesundheit'. Däremot återgå fir. cél och kymr. coil 'augurium, omen' icke på ieu. ^hjOilo-^ utan förutsätta en därmed afljudande grdf. '^k2ei-lo-. Lit. c^elas och lett. cels cäls 'vollständig, unvermindert, unverletzt, ganz, totus' äro slaviska lånord. Ordets etymologi behandlas utförligt af Brugraann, Die ausdriicke fiir den begriflf der totalität p. 41 flf., där äfven tidigare lit. i frågan citeras. Jfr äfven Uhlen- beck, Et. Wb. p. 65, Zupitza, Gutt. p. 105. h) Samgermanska bildningar. urg. "^ smala-: fno. (Fr.^) smalr 'liden, mods. störr^ (1 gg i Dipl. norveg.), såsom subst. med öfverg. till n-stamsböjning (Fr.2) smali m. 1) 'Kvaeg, de til et Gaardsbrug horende Hus- 267 dyr i Alm'., 2) 'Smaafae i Saerdeleshed'. Jfr nsv. dial. smali (Rz) 'småboskap, får och getter'. Nuvarande betydelsen hos nsv. nda. smal beror på tyskt inflytande. — Germ. parallel- ler: got. smals 'klein, gering', ags. sma'l, fs. smal d. s., fht. raht. smal 'klein, gering, schlank, knapp, smal'. Ordet anses äga samband med gr. fiijXa, fir. mil 'kleines Tier', fksl. rnälu 'klem (se t. ex. Scliade, Wb.2 830 b, Kluge, Wbche 'schmal', Noreen, Urg. Lautl. p. 208) samt föres med dessa utomgerm. former af Persson Wz. p. 11 till en ieu. rot sme- smd- 'rei- ben, zerreiben' i gr. a/i^-v, a/xäco. Ordets grundbetydelse enl. denna tolkning 'afrifven, afnött'. urg. *i(aj)-la-: Ett hithörande fno.-isl. adj. *vdU, mot- svarande fht. ivadal 'diirftig, egens', mht. wadel 'schweifend, unstät' (jfr mht. tvadelic 'wandelbar, arm, diirftig') ligger i sin öfverförda betydelse 'fattig, usel, eländig' till grund för fno.-isl. vdladr 'nodlidende' (substantiveradt välad n., vdladi m. 'Mangel og Nod, hjselpelos Stilling'), ett adj. hvilket egent- ligen väl är eo denominativ, på ett fno.-isl. substantiv *väU 'brist, nöd' (jfr nedan nno. dial. vaal n.) danad participial- bildning på -to-, att likställa med formationer sådana som isl. fiadradr (= fht. ga-fédar) 'forsynet med Fjaederbeklaed- ning', faxadr {= fht. gi-fahs) 'forsynet med fax (man)', hiart-litadr 'lysfarvet' o. a. ^). Sambandet mellan fht. adj. wadal och isl. välad n, har påpekats redan af Noreen, Aisl. Gramm.2 § 176, 2. Enligt min mening ingår adj. i fråga i sin metaforiska betydelse som grundord äfven i fno.-isl. väla (ad) 'jämra sig'; med afseende å betydelseutvecklingen kan jag nämligen hänvisa till följande delvis fullständiga parallellis- mer: lat. misereor 'känner medlidande med, förbarmar mig ^) Om bildningar af denna art se Klnge, Nom. Stammb.^ § 226, Brugmann, Grundr. II. 221, Falk, Beitr. XIV. 44, 268 öfver ngn', miseror 'yttrar medlidande med, beklagar, ömkar med ord' till lat. miser ""eländig, arm", got. arman, fht. ir-b- armen förbarma sig', flit. erharmelih 'miserandus', nht. er- härmlich, nsv. erharmlig 'jämmerlig, ömklig', nsv. dial. (Rz) arma se 'beklaga sig, jämra sig' till germ. adj. arma- 'olyck- lig, beklagansvärd, fattig', fno.-isl. aumJca 'beklage, ynke', nsv. ömka till isl. aumr 'ulycklig, eländig', nsv. öm. — Äfven i sin grundbet. 'sväfvande, ostadig' synes mig vårt adj. ha kvarläm- nat spår å nordisk språkbotten : no.-dial. (Ross) vaala 'irre om (i Ufore og Uveir), tumle strabadserende omkring' går såväl formelt som semasiologiskt i hop med fht. ivadalTm mhd. wadelen 'schweifen, vagari, flattern, schwanken', och no. dial. vaal m. 'En som vaalar', vaal n. a) 'det at vaala (Strabad- seren. Tumlen m. m.)', b) 'Person som vaalar' äro väl i grun- den intet annat än substantiveringar af samma adj. I ety- mologiskt afseende ställes fht. wadal 'diirftig' mhd. ivadel 'unstät, schweifend' redan af Schade Wbch^ 1071 a i sam- band med flit. ivadal luadol ivadil mht. wadél luedel stm. n. 'Wedel, flabellum' ^), hvilket han i anslutning till Graflf och Pott anser vara ett nomen instrum. på -jAa- af roten ve- 'wehen' (eg. 'Werkzeug zum Wehen, Fächeln'), en uppfattning som äfven delas af Kluge, Nom. Stammb.^ § 97, Wbch^ 'Wedel' och Wilmanns, Deutsche Gramm. II. 273. Med hänsyn till biformen ivadil ^), som innehåller suff. -ila, synes mig emel- lertid riktigare att med Noreen, Urg. Lautl. pp. 50, 77, 183, 194 utgå från en ur basen ve- medels dentalutvidgning fram- gången rotform net- (jfr Persson, Wurzelerw. p. 35), som ^) Fht. wadal i bet. 'Schweifeu, Schwanken, Wanderschaft, Phasen des ab- und zunehmenden Mondes, Vollmond kan fattas sora substantivering af adj. Ivadal. 2) Enl. Wilmanns a. st. vore tuadU en orabildning af *iva-J>la- ivadal efter mönstret af de talrikt representerade nomina instr. på -il. 269 under särskilda afljudsfaser föreligger i bl. a. gr. äftjtrjg 'vind', dfst^iöv d. s., isl. vidra, mht witeren 'wittern^ find. Vätas, fs. Wödan, fht. Wuotan, isl. Odenn %indguden\ got. wöds 'sturmisch', mht. wuetel-göz, ags. védel-séat 'Wuterich'. Till denna sekundärrot ijet- anser jag äfven ifrågavarande adj. *i(aj)la- höra, hvilket sålunda morfologiskt ansluter sig till sådana från slutna rötter bildade primäradjektiv på -la- som got. agls 'schrecklich' (rot ag-), fht. stecchal 'steil' {*stik-la-), mht. hrol, gen. krolles, 'gekräuselt, lockig' (urg. *Jcriiz-lå-) o. a. ^) Möjligheten att den i adj. *mj)la- ingående dentalen vore suffixal är utesluten, alldenstund en adjektiv- afledning -J)l- för öfrigt icke är uppvisad. — Enligt denna tolkning vore grundbetydelsen hos vårt adj. 'fladdrande, fläk- tande (för vinden), ostadig', hvilken såsom sådan kvarlefver hos mht. tvadel 'schweifend, unstät', wadelic 'wandelbar', hos grundorden i fht. wadalön 'wagari', no. dial. vaala samt hos de substantiverade no. dial. vaal m. och vaal n. Den härledda begreppsnyansen 'eländig, fattig' i fht. ivadal, mht. wadelic, isl. vdla framgick närmast ur 'kringströfvande, flyktig, hem- lös' (jfr betydelseutvecklingen i nsv. elände eg. 'landsflykt, hemlöshet', lånadt af mit. elende ellende n. eg. 'vistelse i främmande land', en substantivering af fs. §li-l§ndi 'auslän- disch, fremd'). Samma betydelseskiftningar uppträda vidare hos de med rotafljud till ifrågavarande adj. "^uajj-la- bildade ags. védla svm. 'pauper', vrédl f. 'poverty, want, indigence', substantiveringar af ett ags. adj. "^védl ^) (urg. ^ijiejj-la-), jfr ags. ivadol [ä ?] 'wandering' ('of the moon', se Sweet, Diet.). 1) Se Klnge, Nom. Stammb.2 § jgG, Brugmann, Grnndr. II. 195. ^) Blott gammalt J)l blir i ags. efter lång vokal dl, medan ea genom synkope uppkommen Ijudförbineelse Öl förblir oförändrad (Sievers, Ags. Gramm.'- § 201,3). 270 IL Bilduingar med bindevokal. Suffixet -lo- uppträder i germ. språk i förening med tre sär- skilda bindevokaler (i, a, u), hvadan man bland hithörande adjektiv har att skilja mellan trenne formkategorier. 1. Adjektiv på -ila-. Stamafledningen -ila- har i germanska språk ägt en rik- lig användning i och för bildande af substantiva agentis, nomina instrumenti och diminutiva, se Kluge, Nom. Stammb.^ §§ 18, 90, Siitterlin, Geschichte der Nomina agentis im germa- nischen p. 29 tf, Falk, Beiträge XIV. 31 ff., Brugmann, Grundriss II. 196 f., Wilmanns, Deutsche Gramm. II. 261 fiP., men förekommer ytterst sparsamt som adjektivsuffix. Från nor- diskt språkområde höra hit följande enstaka formationer, till sin uppkomst så godt som uteslutande förhistoriska. De af Falk anf. st. p. 40 f. omcämda, blott såsom förra kom- positionsled framträdande, adjektiva agentis på -il förbigås. A. Med svag rotvokalism. a) Reducerade stadiet. urg. HU-ila-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) litill Mideu', fsv. (Schl.) fda. (Lund) Vitil d. s. Identiskt med dessa är got. leitils i s. bet. I fråga om sin etymologi föres adj. af Pers- son Wurzelerw. p. 170 till en ieu. rot li-d-, dentalutvidgning af basen Ii- 'Leid zufiigen, abzehren, verderben, pass. abge- zehrt werden, hinschwinden'. En med l-i-d i förhållande af rotvariation stående bas li-g- ligger till grund för gr. oUfo? 271 'kleiD, gerning'. En tredje variant lu-d- med annan rotvokal uppträder i fht. luzil luzzil liuzil 'kleiu, wenig, elend, er- bärmlich', fs. luttil, ags. lytél, serb. lud 'klein'. Grundbetydel- sen hos nämda synonymer är enligt Perssons tolkning 'abge- zehrt, schwach'. h) Synlcoperade stadiet. urg. *Jcrup-?la-: ä. da. (Kalk.) ler ölet 'vanför', såsom maskulint substantiv (Icrahel) i bet. af nda. krehling. For- men förutsätter ett fda. Vcrypel (resp. ^krypling), likalydande med no. dial. (Aas.) h-ypel m. 1) 'lidet Kryb, Mol, Mid', 2) 'en stakkel, svag og skrobelig Person', jfr hos Ross no. dial. Jcrypl adj. 'som har ondt för at bruge sine Ben, benskjor og stiv'. Ordet är samgermanskt: jfr ags. cryjjel (cryppel sekun- där biform), engl. cripple, Igt. Tcriidpel fndl. Icreupel, mht. hriipel, kriippel nht. kriippel m. 'krympling' (med sekundär fördubbling af 2?; geminatan i nda. adj. krobhel = ä. da. krabel beror på högtyskt inflytande), hvilket i mht. tid lånats från lågtyskan (se Kluge Wbch^ 'Kriippel'). Till grund för ordet ligger en germ. rot hrevp- i stv. fno.-isl. hrinpa kraup kropinn 'krypa', hvadan man som adjektivets i fråga grund- betydelse har att betrakta 'sådan som kryper'. — Till denna ordgrupp för Kluge å a. st. vidare — men påtagiigen med orätt — isl. kryppel m. och Jcrypplingr m. 'krympling', hvilka med hänsyn till fsv. kryplinger jämte JcrympUnger ^), sv. och da. Tcrymplmg tydligen ansluta sig till part. prat. fno.-isl. kroppinn = fsv. nsv. kriimpen af ett förloradt st. verb fno.-isl. ^Tcreppa = ty. Tcrimpfen. ^) Se bärom Noreen, Aschw. Gr. p. 179. 272 B. Med rotvokalismen é. uvg, '%rin$-ila-: ä. da. (Kalk., efter Moth) Jcringel 'bugtet'. Som substantiveradt femininum torde adj. föreligga i fno.-isl. kringla f., fsv. Jcringla f., ä. da. hringle; som sub- stantiveradt maskul. i sv. dial. (Rz) Jcringel m. 'krets, ring', hvartill man jämföre mlit. nht. kringel m. Möjligheten att dessa substantiv i själfva värket vore diminutiva på -ila till fno.-isl. kringr m. 'ring, krets', fsv. Icringer m., nsv. dial. Tering m. d. s. (jfr mht. krinc nht. hring 'Kreis, Ring, Bezirk') är likvisst icke utesluten, om denna diminutiva karaktär också icke framgår af deras betydelser. Till sin etymologi innehål- ler vårt ord en germ. rot Jcrin^- 'böja, vrida' i bl. a. fno.-isl. kringr 'saadan, som kan giores eller bruges uden Vanskelighed', fsv. Icringer 'lätt, snabb', ä. da. Jcring hreng 'snild, tr£esk rask m. m.', ags. erinran eg. 'sich winden wie ein tödlicli verwundeter', med afljud i fno.-isl. krangr 'svag, skröbelig' (förgerm. rotf. grengh-, jfr lit. grgziu gr§zti drehen, wenden'), se Karsten, Nominalbildning I. 33, 69. C. Med rotvokalismen o (a). urg. '^uaj)-ila-: Till det nyss i det föreg. af handlade adj. urg. */iaJ)-la- (fht. wadal, isl. *mZy 'fladdrande, kringströfvande, flyktig, ostadig; behöfvande, fattig' tror jag mig kunna upp- visa spår af en likabetydande germ. biform med suffixet -ila. I fno.-isl. förekommer jämte vb. våla (ad) 'jämra sig' ett verb vela, vela (ad) med samma betydelse. Liksom vdla bildats på adj. *ijap-la- i dess bet. af 'fattig, usel, eländig' synes 273 mig vela furutsätta ett adj. *naj)-ila- med samma bemärkelse. I en annan ursprungligare betydelse kvarlefver fno. vela i nno, dial. vela 'gaa langsomt hid og did, gaa frem og tilbage uden Meed", hvartill man jämföre det formelt och semasio- logiskt fullt identiska mht. wedelen = fht. Hvadilön, en bi- form med suffixafljud till fht. luadalön. mhd. wadelen 'schwei- fen, schwanken, flattern', no. dial. vaala 'irre om, tumlo om- kring'. Med sin grundbetydelse föreligger adj. i fråga (isl. *vedill) utom i de nu nämda verben no. dial. vela, mht. wedelen ännu — synes det mig — i fno.-isl. véle 'Stjert paa Fugf (jfr no. dial vele 'Stjert, en svagelig Tingest m. m.'), hvilket man kan fatta som en till 72-stam utvidgad substan- tivering af detta adj. Isl. véle står med hänsyn till såväl form som betydelse i nära samband med fht. ivedil 'Wedel', något som redan Noreen Aisl. Gramm.^ § 176,2 framhållit. Jfr för öfrigt artikeln urg. ijiap-la- i det föreg. urg. *huaik-ila-: ä. da. (Kalk.) hvegel = hvegelsindet 'ustadig, vaegelsindet', motsvarande ett isl. ^hveiUl, samman- ställer jag med ä. da. (Kalk.) hveg (= isl. *hueikr) 'ubestän- dig, ustadig', isl. huikr 'quaking (epithet of a stag)', huiJca 'to quail, shrink, waver'. Jfr nedan isl. Jmikull och sv. dial. hvehall. Samtliga ofvan behandlade bildningar på -ila äro till sin upprinnelse gifvetvis förhistoriska (förnordiska). Af yngre i specifikt nordisk tid tillkomna adjektiv med samma stam- afledning har jag att anföra blott tvänne : fsv. gömel 'aktsam, omtänksam' (Sdw. åst. Ity. Birg. Uppb. 3: 334) och fsv. at-hyggil 'uppmärksam, aktsam' (Sdw.: åsr. Xsy. Ber. 267), nybildade på resp. fsv. göma 'i akt taga, gifva akt på m. m.' och fsv. hyggia 'tänka på, besinna, komma i håg', eller ock kanske snarare, alldenstund adjektiviska nybildningar med detta suff. för öfrigt icke äro uppvisade, ombildade af resp. 274 fsv. (Sdw.) gömol, at-gömol (med flere belägg) = gömel och fsv. (Sdw.) at-hugkul (-hogul) 1) 'uppmärksam, aktsam', 2) sorgfälligt (jfr fno.-isl. at-hugall 'opmaerksam, eftertsenksam'). 2. Adjektiv på -ala-. Med hänsyn till sin uppkomsttid sönderfalla dessa i tvänne hufvudgrupper: a) några färre frcån urgerm. (eller redan indoeuropeisk) tid härrörande rotadjeJctiv, hvilka icke stå i saraband med någon historiskt uppvisadt germ. verbalrot och därför äfven sakna en bestämdt fixerad betydelse, samt b) egentliga verbalacljeJctiv eller adjektiva agentis, betecknande böjelse, benägenhet o. dl. Inom den senare kategorin ha vi att skilja mellan bildningar, danade i en förhistorisk (urger- mansk eller urnordisk) språkperiod, samt särspråkliga (äldre och yngre) nybildningar, hvilka utgöra hufvudmassan af de nordiska a^adjektiven. a) Rotadjektiv. urg. ^at-ala-: fno.-isl. (Eg. Vgf, Fr.^) atall 'slem, for- traBdelig", sv. dial. (Rz) atall 1. 'motbjudande, förarglig', 2. 'ytterst ful'. Jfr nedan urg. *at-ula- med suffixafljud. Till grund ligger en ieu. rot od- i lat. odi odium, gr. odvg- 'ziir- nen, grollen, hassen', arm. at-eam 'hasse', se Fick, Bezz. Beitr. I. 334, Froehde, Bezz. Beitr. VII. 86, Persson, Wur- zelerw. p. 191. urg. *ap-ala-: sv. dial. adal 'ädel, äkta, gammal'. Från annat nord. språkområde är adj. veterligen icke uppvisadt såsom 275 själfständigt, men som förra led i ett antal sammansättningar torde detta ord föreligga i fno.-isl. aöal-, fsv. apal-, fda. athcel- med betydelse af 'det högsta, viktigaste, äkta eller hufvudsakliga', t. ex, i fno.-isl. (Fr.2) adal-böl 'Hovedgaard, Gaard, som Eieren selv bebor', adal-horimi 'aegte fodt', adal-kirkia 'den egentlige Kirke (mods. forkirMcCf, fsv. (Schl.) ajjcil-clotir 'äkta dotter', ajml-gutnisker 'infödd gottlänsk', apal-hona 'äkta hustru', fda. (Lund) athcel-honde 'odelsbonde' athcel-hy 'Hovedby', athcel-kona — fsv. apal-kona. Utomnor- diskt möter samma adj. i fs. actal^ fht. adal 'ädel'. Substan- tiveringar af detsamma äro isl. adal n. 'natur, väsen, beskaf- fenhet', fht. adal n., ags. mdelu n. pl. 'ädel härkomst'. Nsv. adel är lånord af mit. adel m. (se Tamm, Et. Sv. O. 'adel')- Afljudsformer härtill äro fs. ödil ags. tdel 'arfjord, stamgods, hemort', fht. uodil, uodal, motsvarande nsv. odal; jfr senare leden i got. haim-öjdi n. 'heimatliches Gut, Erbgut' = fht. heim-ödili. Etymon osäkert. Se Kluge Wbch^ 'Adel', Tamm, Et. Sv. O. 'adel'. urg. *id-ala-: En substantivering af ett till denna stam- form hörande adj. fsv. "^edal 'glänsande, skinande, blank', afljudande med fht. Ital, nht. eitel (urg. *ui-ala-) 'prahlerisch' föreligger enligt Hellquist, Arkiv VII. 150 not 1, Etymolo- gische Bemerkungen p. X, not i fno.-isl. edla f. och nsv. (Vörå, Finnl.) elu 'ödla' i) (urg. Hd-alön -) ). Ordets rot ^) Enl. Å. O. Freudenthal, Vöråmålet pp. 9, 26 vore elu en Ijnd- lagsenlig motsvarighet till högsv. Ödla; jfr emellertid de p. 26 s. arb. anförda Vöråmålets jenhig = hsv. gödning, Vöråra. rOtl 'rodna' = hsv. *rÖdna, i analogi hvarmed hsv. ödla skulle representeras af "^elu i Vöråm. Med isl. edla Vö. elu likställer jag Pargasmålets ierla, hvilket af J. Thurman Sv. Ldsm. XV. 4 p. 68 med orätt anses motsvara fsv. öpla. 2) Analogt med denna substantivering är enl. Hellquist, Ån- märkningar ora några nord. och västgerm. djurnamn p. 17 (Upsala 276 utgöres sannolikt af ieu. aidh- idh- 'brinna, glänsa' i gr. dl&co 'brinna, flamma', tr. 'bränna, förbränna', äi&tav 'eld- färgad, gnistrande, strålande', l&aQÖg 'klar' (se Kluge, Wbch ^ "^eitel'). Jfr. ang. isl. eöla en förmodan i annan riktning hos Noreen, Aschw. Gr. p. QQ. b) YerbaladjektiY. a) Förhistoriska bildjningar. Med hänsyn till sitt bildningssätt, som fordrar svagaste roivokalism, visa sig följande adjektiv afgjordt härrörande från en förhistorisk (urnordisk, antagligen redan urgermansk) språkperiod. Till ett flertal äro jämsides gående afljudande starlca verb bevarade. Adjektivet uppvisar verbets rotafljud i 'prät. pl. och part: prät. fno.-isl. (Fr,2) sJcriöall 'forbigaaende, forsvindende' (äsr. Xsy.): fno.-isl. stv. sTcriöa 'bevsege sig langsomt og stilfserdigt fremad'. fno.-isl. (Fr.2) suikall 'forrsedersk (om Person)': fno.-isl. stv. suihia 'vise sig trol0s mod en'. fno.-isl. (Vgf. Fr.2) fogall 'rask i sine Bevaegelser' (åsrr. Xsy.): fno.-isl. stv. fliuga. Kunde dock äfven fattas som denominativum till fno.-isl. flög n. 'Flyven, hurtig Fart'. Jfr med suffixafljud härtill ags. flu^ol 'fliichtig'. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) smugall (ast. Xsy.) = små-smugall Mygtig til at komnie igjennem trange Passager': fno.-isl. stv. smiuga 'trsenge sig i gjennem en snsever Aabning'. Univ. Årsskrift för 1894 p. 98) nht. fisknamnet aitel Leuciscus cephalus' 1. latifrons', en direkt Substantivering af ofvan nämda adj. fht. ttal, nht. eitel. 277 fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.'-^) stopall 'shaking, reeling, rocking' blott i förbindelsen fara, gänga stopalt "det gaar en ilde": fno.-isl. stv. stupa 'to stoop', sv. dial. (Rz) sågal (sogal) 'som kostar pä, suger kraf- terna, tröttar': fno.-isl. stv. såga, nsv. suga. Till ett redupl. st. verb hör isl. (Vgf.) swipaZrshifty, change- able' (utan beläggst.), hvilket som substantiveradt mask. beteck- nar Odin: fno.-isl. sueipa 'kaste med en svingende Eevaegelse'. Följande tre adjektiv förekomma vid sidan af svaga verb: fno -isl. (Eg. Vgf. Fr.2) hugaU 'opmterksom, betcenksom", at-hugall d. s.: fno.-isl. svv. hyggia hugöi 'tänka'. Kunde äfven fattas som denoininativum till hiigr 'tanke'. fno.-isl. (Vgf. Fr-2) spurall 'tilboielig, vant til at sporge meget om allehaandc Ting': fno.-isl. svv. spyrja spurdi 'op- spore noget, soge Underretniug, Oplysning om noget'. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) pagall 'taus, tiende' (ået. Äey.): fno.-isl. svv. peggia pagdi 'tiga' (germ. rot Jia^- = ieu. toh- i lat. tacere). jS) Särspråkliga nybildningar. På grund af den nära association, livari ofvan behand- lade förhistoriska, direkt ur verbalrotcn framgångna adjektiv stodo med de på samma rötter återgående verben, utveck- lade sig i särspråkligt nordisk tid en särdeles lifskraftig ny- bildniugsprincip, enligt hvilken adjektiv af samma art i myk- ket stor utsträckning danats på själfva präsensformerna af motsv. verb. Sådana nybildade a^adjektiv förekomma till ett mindre antal redan i fornnorsk-isländskan, men först i en senare västnordisk tid, i de nynorska dialekterna synas de- samma uppnått sin egentliga blorastringstid. Å östnordisk språkbotten har ordkategorin i fråga vunnit en jämförelsevis ringa utbredning. 278 De fornnorsJc-isländska nybildnindarna äro följande: 1) Till starJca verh höra: etall (Vgf. Fr.2) 'fortaerende, oedende'' äst. Xey.: fno.-isl. stv. eta. I anseende till fht. ezzal med samma bet. är möj- ligheten af samgermanskt ursprung icke utesluten. Jfr äfven med suftixafljud ags. etol eotol, fretol, overetol. -giafall i sammans. fnr-giafaU våga (eg. giafall våga furs) 'largus auri' (Eg.: äst. Xsy.): fno.-isl. stv. gefa giafa. -getall i sann-getall enl. Eg. mask. i bet. af Odin, enl. Vgf. ett adj. = guessing true: fno.-isl. stv. geta 'nsevne, om- tale, mene, formode'. -kumall, -Jcomall i sammans. med auö- 'svag, som man let kan faa en afgjorende Indflydelse paa eller tilfoje Skade' (Fr .2): fno.-isl. stv. huma = koma. -siäll i sammanss. for-siåll (Eg. Vgf. Fr.^) 'forsigtig, betsenksom', viö-siäll (Vgf. Fr.'-^) d. s. : fno.-isl. stv. sia. . 2) Till svaga verb höra: dugall (Eg.) 'gnavus, strenuus' (äat. Xey.) föreligger blott i dat. sg. mask. duglnm (doglingi), en form som emel- lertid lika väl kunde höra till en nom. dugidl. Till fno.-isl. svv. duga. hagall (Fr. 2) 'tjenlig' (w.t. >lf/.): fno.-isl. svv. haga'w&ive tjenlig eller tilpas'. Tcostall (Vgf. Fr,2) 'costly, expensive' (a^. Åey.), Fr.=^ med frågetecken i fråga om bet. Endast impersonelt e-m verör kostalt: fno.-isl. hosta, impers. kostat' e-n e-t d: det kostar en noget at faa en Ting. reikall (1. reikull) 'vvandering, unsettled, a nickname' (Vgf.: Gulall.) : fno.-isl. svv. reika 'to wander'. veitall 'giving freely, openhanded' (Vgf. Fr.^; å^. Xey): fno.-isl. svv. veita 'to grant, give'. 279 De nynorska nybildningarna af denna art äro: 1) Till starJca verb höra: lekall 'Iffik, utset' (Aas.): no. dial. leJca 'nnde ud, dryppe ned, om Va3dske i et Kar'. skveMcdl 'sky, rsed, let at skraemme' (Ross): no. dial. sJcvetta 'flygte plndselig, flyve op, rende bort\ grinall 1) 'grinende, vranten, barsk', 2) 'om Luften: ublid, truende med Uvejr' (Aas): no. dial. grina 'grine, for- dreie eller rynke Ansigtet'. Jcfilpall 'karrig' (Ross): no. dial knipa 'knibe, spare, tage knapt til noget'. kvlnall 1) 'hvinende, pibende', 2) 'tilbeielig til at klynke, klage' (Aas.): no. dial. kvlna 'hvine, give en pibende Lyd, klynke, klage'. snlkall 'snyltende, havesyg, begiterlig efter smaa For- dele"*" (Aas.): no. dial. snlkja 'snylte, snige sig frem for at faa noget'. hlaasall 'vindig, stormende, om Veiret' (Aas.): no. dial. hlaasa (redupl.) graatall "^tillbojelig til at graade': no. dial. graata (redupl.) krekall 'svagelig' (Ross) hör förmodligen till no. dial. (Ross) kreka 'krybe'; beror adjektivets långa rotvokal möjli- gen på anslutning till präteritum hmh (Ross)? 2) Till svaga verb höra : brekall 'om En som har mange Onsker, eller som altid har noget at kr£eve og begja?re' (Aas.) : no. dial. ?/reÄ:a 'trygle, bede eller minde idelig om noget'. bustall 'kraftig i Tilgrebet, tilboielig til at busta" (Ross): no. dial. busta 'före sig voldsomt frem, bryde sig frem, storme frem'. 280 flakall 'tilbaielig til at flakd' (Ross): no. dial fläka ■^gabe, aabne sig og svinde ud, mest om Klseder\ ff/rall 'tidlig paa Fserde, tidlig fremme, tidlig udviklet' (Ross): no. dial. ff/ra 'gribe sig an, drive paa. skynde sig\ glidall 'med ferende Glidning, giaf (Ross): no. dial. glida 'glide'. gruvall 'tilboielig til at grue' (Ross): no. dial, gruva 'grue, frygte\ grysjall 1) 'om Luften: som fremkalder Kuldegysninger'', 2) 'som lider af Kuldegysninger' (Ross): no. dial. grysja 'gyse'. heftall 'forsinkende, tidsspildende, hinderliga (Aas.): no. dial. hefta 'hilde, binde, standse, forsinke'. JmsJcall \iro\ig, stodende, rystende' (Aas.): uo. dial. huslca 'ryste, bajve'. Mtall 'kilden, pirrelig, som lettelig finder sig kildret' (Aas.): no. dial. hita 'kildre, berore paa et omt Sted\ hiiJcall 'gnieragtig, gnidsk, smaalig' (Ross): no. dial. knika (eg. gnika) 'guie, viere smaalig, sparsom'. krakall 'stiv og svag i Fodderne' (Ross): no. dial. kråka 'kravle sig frem m. m.'. kruksall 'fremadboiet, sammenkrybende' (Ross) : no. dial. kruksa 'boie eller tra;kke sig sammen, krybe sammen'. krcevall 'kraftig og smidig" (Ross) : no. dial. krceva 'vaere vinskibelig, „krseven" (livlig, kraftig, smidig)'. Ä;?7raZrsammanboiet af Kulde eller Ildebefindende' (Ross): no. dial. kfira 'lude med Hovedet'. lessall 'besvserlig, trykkende, om Omstiendigheder' (Aas.): no. dial. lessa 'besvsere, betunge, trykke\ modall 'anstrengende, trattende, moisom' (Aas.): no. dial. m0da 'udmatte, giore tr^et'. raspall 'tilboielig til at raspa (= raspe, skrubbe, bear- bejde med en livass og rap Tunge)' Ross. 281 rugyall 'vaklende, gyngende' (Aas.)-" no. dial. rugga 'rokke sig, vakle, staae usikkert m. m. nisJcall 'urolig, stormende' (Aas.): no. dial ruska '^st0ie, vaere urolig, om Mennesker, storme, rase, om Veiret m. m\ rnot-segjall 'modsigeiide' (Aas.): no. dial. segja. sJcarvall 'skranten, skrobelig' (Aas.): no. dial. skarva 'skrante, vaere sygelig m. m'. skopall M lioi Grad iijevn og stodende, om Före og Vei' (Ross): no. dial. sJcojm (opers.) 'stode imod, stode saa det hopper'. skrakall 1) Mos i Fugerne, skrobelig, bro3tfa3ldig\ 2) 'skrantende' (Ross): no. dial. skraka 'glide, vakle, forsky ve sig\ skrapall 'ussel, daarlig, ogsaa sygelig' (Aas.): no. dial. skrapa 'slaae sig igjennem, holde sig med nogen Moie\ skrevall 'som gjerne skrcevar: no. dial. skrceva 'sette Fodderne iid fra hinanden, ogsaa stige över noget\ skrikall 'skrobelig' (Ross): no. dial. sÄrnl-a 'glide, vakle, forskyve sig', skrqjall 'kjselende, kjselen' (Ross): no. dial. skrqM^wsdve eller gjore sig vanskelig (krsesen, isaer om Smaaborn, vred om stridslystne Folk)'. skumpall 'stodende' (Ross): no. dial. skumpa 'stode, puffe'. , sleysall 'slösende, odsel' (Ross): no. dial. sleysa^^Xoso". staukall 'stodende, hakkende, stolprende, fiild af For- hindringer', mest som n. (adv.) Ross: no. dial. stauka^stBde, stampe m. m.' stUrall 'sorgmodig, nedslagen' (Aas.j: no. dial. stura 'vjBre sorgmodig eller nedslagen' (= isl. stura). styrall 'urolig' (Aas.): no. dial. styra 'stöie, giore Larm og Uro' (= isl. styra). 282 svigall 'tynd, böielig' (Aas.): no. clial. sviga 'beie sig, bugne'. sytall 'klynkende, ömraende sig, ulysten' (Ross): no. dial. syta 'sorge, vsere bekymret, aengstes' (= isl. sf/ta). tarvall 'trsengende' (Aas.): no. dial. tarva 'beheve, trsenge til' (= isl. par fa), tasall 'med aftagende Kva3fter, afmattet, affajldig' (Ross): no. dial. tasa 'trevle, optrevle, forslide m. m.' tegjall 'taus' (Aas.): no. dial. tegja 'tie' (= isl. peggia). togall 'langsom' (Aas.): no. dial. toga 'ticekke, dragé, strsekke eller slide paa noget' (= isl. toga). torvall 'meget trrengende' (Ross): no. dial. torva 'til- trsenge, behove" (= turva, isl. Jmrfa). tradkall 'tva3r, uvillig, trodsig' (Aas.): no. dial. traaha 'strsebe imod, vise Ulyst". trautall 'anstrengende, tung og långvarig, om Bev^egelse eller Arbejde' (Aas.): no. dial. trauta 'straebe l?enge eller vedholdende'. tovall 'forsinkende' (Aas.): no. dial. t0va 'sysle med noget uden Fremgang, sole, forsinke sig m. m.' vaagall 1) 'vovsom, forvoven', 2) 'vovelig, usikker' (Ross): no. dial. vaaga 'fordriste sig til noget\ Följande adjektiv kunna med lika rätt anses vara de- nominativa, som deverbativa: glopall 'hullet, aaben, ikke isst" (Aas.): till no. dial. svv. glopa 'gabe, spserre Munden m. m.' eller till glop n. 'Hul, Gab, Aabning'. hatall 'hatefuld' (Aas.): till no. dial. svv. hata eller hat n. Jfr de oberoende häraf tillkomma fht. hazzal 'ha- tande' samt med suffixafljud ags. hatol h§tol, fs. hatul. regnall 'regnfuld, rig paa Regn' (Aas.): till no. dial. svv. regiia eller regn n. 283 rotall 'smudsig, ureenlig, om et Arbejde' (Aas.)- antag ligen till no. dial. rot n. 'Ureenlighed, Uorden (eg. Roden, Grävning)', mindre sannolikt till svv. 7'ota 'sale, sysle med ureenlige Arbejder m. m.' strcevall 'moisom' (Aas.) hur mod hänsyn till sin bety- delse till no. dial. strodv n. 'Arbejde, Anstrengelse, Besvser', mindre sannolikt till svv. strceva inträns, 'arbejde flitigt, anstrenge sig'. Från östnordisM språkområde har jag att anföra blott tvänne aildningar: sv. dial. (Rz) vid-räkal 'som gärna drifver omkring när och fjärran': till sv. dial. raka stv. 'drifva, gå sysslolöst omkring'. sv. dial. (Rz) träget 'trägen': till sv. dial. fränas 'efter- sträfva, ifrigt arbeta'. 3. Adjektiv på -nia-. I likhet med bildningarna på -ala- låta nedan samma n- stälda -K^adjektiv närmast fördela sig i urgamla rotadjektiv, till hvilka motsvarande (ur samma rot framgångna) verb icke äro uppvisade i germanska språk, samt bildningar med ut- präglad funktion af verhaladjektiv, angifvande benägenhet, böjelse o. dl., hvilka senare, analogt med verbaladjektiven på -al, i fråga om sin ålder sönderfalla i tvänne underafdelningar. a) Rotadjektiv. urg. *at-ula-: nisl. (Vgf.) gtidl 'frisk, energetic' (jfr hos Rietz sv. dial. atoll jämte atall), motsvarande ags, afol atid 'hässlich, scheusslich, grausam, feindlich'. Ordet uppvisar sufflxafljud till urg. "^af-ala-, hvarom se i det föreg. 284 urg. *aid-ula- 'glänsande\ ett adj. med såväl rot- som suffixafljud; till det i det föreg. anförda urg. *iä-ala- med samma bet., föreligger möjligen substantiveradt i fno.-isl. oyäla fsv. 0j)la, RSV. ödla «i *aid-ulön) ^). Däremot berättigar fsv. ydhla 'ödla' ej till antagande af ett till grund liggande adj. *i8ula- 'glänsande' (så Hell- quist o. a. st., se under *idala-J. Enl. Noreen P. Grundr. 1.2 592, Aschw. Gr. p. 98 är -ydhla (eter-) = 0j)la i följd af en öfverg. ö till y i bitonig stafvelse. b) Terbaladjektiv, a) Förhistoriska bildning|ar. I likhet med de förhistoriska verbaladjektiveu på -al kännetecknas äfven de i fråga varande af svag rotvoJcalism. Jämsides med afljudaude starka verb och utrustade med dessas rotafljud i prat. pl. {part. prat.) förekomma följande adjektiv : fno.-isl. at-fundull (Vgf. Fr."^) 'tilboielig til at finde noget at uds?ette paa en Person eller Ting': fno.-isl, stv. finda. fsv. (Sdw.) hitid 'bitande' (ä^t. Xsy-): fsv. stv. h'i-ta. Ftt likalydande nomen instrument! föreligger i fno.-isl. Utull m. 'betsel', sv. dial. hitul m. d. s. fno.-isl. (Vgf. Fr.2) dr-risuU 'som staar tidlig op' (aV. Xey.): fno.-isl. stv. risa 'rcise sig, staa op fra en liggende eller siddende Stilling'. nisl. (Vgf.) suiJcull, likbetydandc biform med suftixafljud till fno.-isl. suikall 'forraedersk' (se härom i det föreg.). En germ. parallell möter i ags. swicol 'betrtigerisch', på grund hvaraf ordet visar sig vara af sanigermanskt ursprung. ^) Annorlunda Noreen, Aschw. Gr. p. 66. Den där gifna tolk- ningen är i formelt afs. ytterst osäker, jfr Kluge, Wbch*' Eidechse . 285 isl. (Eg.) geir-Jiriful substantiveradt fem. i bet. af 'pugua (proprie vicletur esse bellooa, qs. hastas arripiens)': fno.-isl. stv. Jmfa 'tage, gribe', jfr svv. prifa (ad) cl. s. fno.-isl. (Fr.2) viör-skotull 'tilbuielig til Modsigelse, stik- lende' äsx. Xsy.: fno.-isl. stv. sMota (jh sJciöta orc^um vid e-n). nisl. (Vgf.) stopull 'variable. unstable', biform med suf- fi.xafljud till stopall, hvarom se i det föreg. Till ett redupl. st. verb (siieipa) hör fno.-isl. suipull (Vgf. Fr.2) 'kortvarig, forgj?engelig', såsom substantiveradt fem. suipul = 1) bellona, 2) pugna (Eg.). Ordet uppvisar suffixafljud till suipall (se härom i det föreg.). Till svaga verh höra: isl. (Eg.) fld-hugidl 'subdolus, dolos animo agitans' (äjr. Åsy., jfr Falk, Beitr. XIV, 40), fsv. (Sdw.) at-hughul (-hogul) 1) 'uppmärksam, aktsam', 2) 'sorgfälligt (jfr fno.-isl. at-hiigall) med suffixafljud till fno.-isl. hugall (se härom i det föreg.). Kan i likhet med hugall äfven fattas som denominatift. fno.-isl. (Vgf. Fy.') sann-sogidl 'sandfaerdig i sin Tale eller Fortajlling'. Jfr enl. Eg. ill-sogulV maXeiWcm (Saga Skalla- grimssonar 75,i): fno.-isl. svv. seggia 'säga" (: germ. rot sa,^- = ieur. s9Jc2-, jfr lit. saJcjti 'säga" etc). Ordet är af sam- germansk upprinnelse: jfr ags. sas;ol 'loquax\ fore-sa^ol, söö-sasol. fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) pogull 'taus, tilboielig til at holde sig taus" (Eg.: lång-Jmjidl 'qui diu tacet"), biform med suffixafljud till Jmgall (se härom i det föreg.). pi) Särspråkliga nybildningar. Analogt med de särspråkliga nybildningarna på -al- ha i fråga varande -li^adjektiv bildats på präsensformerna af resp. till grund liggande starka och svaga verb. Denna ny- 286 bildningsprincii\ har — såsom nedanstående materialsamling ger vid handen — förmått göra sig gällande i betydligt mindre grad än den förenämda. Från fornnorsh-isländsM språkområde höra hit följande adjektiv : Till sfarJca verb: gigfull (Eg. Vgf. ¥i\^) 'gavmild': fno.-isl. stv. ge fa (giafa) 'gifva' (biform till adj. -giafall). gongull (Eg. Vgf. Fr. 2)' veerende i Bevsegelse, i Gäng', blott i uttr. mér er gongult 'jeg har travelt, meget att gaa efter', å$t. Xey. Dessutom förekommer adj. i några samman- sättningar: Fr.2 hiis-gonguU 'tilboielig til hnsgongur (besök i andras hus)', nå-gongull 'gaaende i Nterheden af noget', ncér-gongull 1) = nå-gongull 2) 'nsergaaende, paatrsengende'. Till foo.-isl. stv. gänga. vokull (Vgf.) 'vakeful, vigilant', å^. Xsy.: fno.-isl. stv. vaha. — Dessa tre adjektiv äro dock så till vida tvetydiga, att de i betraktande af förefintliga ags. paralleler $iful $efol (= gigfull) resp. ags. wid-^an^ol och wacol (jfr flit. ivachal) alternatift kunna fattas som samgermanska. — Vidare: fgrull (Eg. Vgf. Fr. 2) 'omstreifende', «V. Xey. (ingår dessutom i viö-pwull 'late peregrinans') : fno.-isl. stv. fara. huerfull (Vgf. Fr,^) 'ustadig, föränderlig': fno.-isl. stv. huerfa 'dreie sig omkring, rulle om Hjul, vende sig'. Till svaga verb höra: heidull (Fr. 2) 'begiajrlig': fno.-isl. svv. beiöa 'begia^re'. vid-flggidl (Eg. Vgf.) Mate volitans, de aquila', «^. Xsy. : till ett ouppvisadt isl. vb. ^flaga, som af Eg. återgifves med 'circuravolitare', i grunden väl identiskt med no. dial. (Aas.) flaga 'falde ujrevnt. stedviis'. ein-reikull (Vgf. Fr.^) 'tilboielig til at fare omkring alene uden at have nogen med sig' (äst. Xsy.): fno.-isl. svv. 287 reika 'fare, föres frem og tilbage, hid og did\ Jfr biformeii reiJcall i det föreg. skogull substantiveradt i Skogul f. 'bellona' (Eg.), dess- utom ingående i skogul-tonn 'a dog-tooth' (framstående tand) Vgf. : fno.-isl. svv. skaga 'med En den råge freni\ suorull (|)ork. Suppl. Il) 'gienstridig': fno.-isl. svv. suara 'svara'. u-veitull (Vgf. Fr.2) 'karrig, u villig til at meddele andre iioget': fno.-isl. svv. veita 'bevilja, medgifva'. Jfr biformen veitall med suffixatljud i det föreg. isl. (I^ork. Snppl. II) ö-h-igdiill 'ufeilbar, usvigelig, sik- ker' är, att döma af betydelsen, antagligen denominativum till fno.-isl. brigd n. 'Förändring', icke deverbativum till fno.-isl. svv. brigöa 'forunrlre'. Från nynorsTcan har jag att anteckna blott no. dial. (Ross) tvogul 'selende, vaasende': till no. dial. ^/;o//rt 'pladske, sele, strabadsere'. A östnordisht språTcboUen representeras ordkategorin i fråga af följande bildningar: Redupl. verbet gänga ligger till grund för fsv. (Sdw.) hrun-gangol 'som ofta går till brunnen' och hy-gangol 'som är van att gå ut i byn', i hvilka senare leden utgör en paral- lell till fno.-isl. gongull. — Öfriga hithörande svenska adjek- tiv äro bildade på svaga verb: fsv. (Sdw.) gömol 'aktsam. omtänksam' (ä.^. Aé/.J, jfr dessutom at-gömol 'aktsam, uppmärksam, omtänksam': till fsv. svv. göma 'iakttaga'. Jfr biformen gömel i det föreg. fsv. (Sdw.) mot-korrol 'knorraude, knotande': fsv. svv. mot-korra 'knorra emot'. fsv. (Sdw.) roiyul 'ropande, skriande': fsv. ropa. fsv. (Sdw.) stangol (-ul, -ull) 'fallen för att stångas', fsv. svv. stänga. fsv. (Sdw.) for-sumol 'försumlig',: fsv. svv. fo7'suma "^iöv- summa'. fsv. (Sdw.) at-vaktol (-vaktid) 'vaksam, aktsam, upp- märksam': fsv. svv. vakta 'gifva akt på'. sv. dial. (Rz) vrasult adj. n. 'slösaktigt', som subst. vrasul m. 'slösare': sv. dial. trasa 'vräka, trampa ned, slarfva bort, förslösa'. fsv. (Sdw.) smittol 'oren, besraittelig, vederstyggelig' (ccfft. Åsy.) = smittogher är möjligen denominatift. Bland| ofvan sammanstälda nord. Z-adjektiv förekommer ett icke så obetydande antal dubbelformer af samma ord med suffixafljud — om ock i många fall oursprungligt (d. ä. på yngre analogibildning beroende). För ernående af öfver- siktlighet uppföras dessa adj. här nedan i ett sammanhang. fuo.-isl. atall, sv. dial. atall: nisl. otull, sv. dial. atoU ; isl. fiir-giafall: fno.-isl. giofull; fsv. gömel: gömol; fno.-isl. hugall: isl. flä-hugull, fsv. at-hughul (-hogul): at-hyggil; fno. reikall(?): ein-reiJcuU; fno.-isl. stopall: nisl. stopull; fno.-isl. suikall: nisl. suikull; isl. suipall: fno.-isl. suipull; fno.-isl. Jjagall: Jwgull; fno.-isl. veitall: u-veituU; [urg. Häala-: *aiäula-]. I fråga om sin betoning synas de förhist. adjektiven på -ala-, -ula-, de af dem som i detta afseende äro bevisande, i enlighet med sitt rotstadium i regeln ha förlagt hufvudto- ueu på suffixet: smugall (: lit. smiikti 'glida'), sogal (: lat. sucus ""saft'), hugall -hugiiU (: tind.. roJca- 'bekymmer, sorg'), Jmgall pogull (: lat. tacere), -sogull (: lit. saJcgti 'säga'), -fun- dull (: got. finpan). Rotbetoning är sällsynt och sannolikt en följd af formassociation: jfr. "^uapla-, *aj)ala-, år-risull (efter vb. visa). KAP. IX. Primäradjektiv bildade med suffixet -T^o-. Som gammalt från urindoeiiropeisk tid häi-stammande primävsuffix förekommer nominalafleduingen -ko- utan be- stämdt utpräglad betydelsefunktion i ett jämförelsevis färre antal germanska nomina, hufvudsakligen adjektiv. Suffixet uppträder i germanska språk ej sällan under en utvidgad form sJc(ii)a-, bvilken i en del fall antagligen uppkommit genom en urgerm. Ijudöfvergång af -tk- till -sk-, i andra fall torde vara en direkt fortsättning af ett ieu. -sk^o- (sqo-, -squo-) suffix ^). Under denna längre form visar suffixet i fråga några svaga lifstecken ännu i specifikt nordisk tid. nämligen i ett fåtal nybildade verbaladjektiv. I germanska språk framträda dessutom några enstaka spår af Ä;o-suffixets användning som primärt i förening med bindevokal, nämligen under formerna -i$a-, -u,^a-. Nedan behandlade nordiska primära Ä-o-adjektiv låta, med hänsyn till de olika former, under hvilka suffixet i fråga framträder, lämpligen fördela sig i följande fyra huf- vudgrupper. ^) Se angående denna fråga Kluge, Nom. Stammb. § 209, Brugman, Grundr. II. 240. I.- 702 f. (o. där cit. lit.), Wilraanns, Deutsche Gr. II. 467. 290 I. Adjektiv med enkelt -^o-sufflx. a) Med svag rotvokalism. urg. *t)lu-sä- (ieu. *bhlu-Jcö-): ä. da. (Kalk.) hlu(g) 1) 'fly, tilbageliolden', 2) 'frysom', 3) 'skamfuld', nda. hlu i uhlit "^oblyg", Uufcerdig, Uues 'blygas^, bluelse 'blyghet'. En mot- svarande adjektivbildning får å svensk botton förutsättas som grundord för fsv. (Suso) hhiiigher 'skamlig'. Utomnordiskt möter samma adj. i mht. hluc hlug- nht. dial. hlaug 'blyg', som i fht. lämnat spär efter sig blott i adv. hlugo 'blygt* jfr hlugisön 'dubitare'. Till sitt etymon hör ordet ifråga till ieu. roten hlilu- i lat. ftuo 'flyter, strömmar', fluidus "^fly- tande', äfven 'lös, mör, slapp, svag, skröplig', gr. (plvco 'flö- dar öfver', Se Tamm' Et. Sv. O. 'blyg', Karsten, Arkiv XIII. 389, Noreen, Aschw. Gr. p. 158. h) Med rotvoJcalismen é. urg. *dleu-s;å- (ieu. *bhle/t-k(j-): nisl. Vgf. Uiugr 'bashful shy, modest', no. dial. Aas. Uiug 'bly, undseelig, tilbagehol den', fsv. (Sdw.) hlygher (hligher, Uyugher) 'blyg, Ijlygsam som är föremål för blygsel'; ä. da. Kalk. Uy- i ett antal sammansättningar: hlyhed "^undseelse, blufterdighed, skam', hlysel d. s., blysom, blyfcerdig 'bluf^Brdig', jfr äfven bUjnes 'skammc sig'. En parallell bildning är mht. bliuc, biform till mht. bluc. Se för öfrigt afljudsformen '''ölu-^å- ofvan. urg. *fel-^ä- (ieu. '"^pel-hö-) : Ett fno.-isl. adj. fjalgr (fjålgr) "^varm', motsvarande no, dial. (Aas.) fjelg med samma bet., är uppvisl)art i några sammansättningar: gUd-fjålgr, användt som epitheton ignis Ynglingas. 47, har af Egilsson återgifvits 291 med 'prunis inclusus', i det han stält senare ledet i samband med fno.isl. fela, got. iilhan "verbergen, begraben', — likvisst med tillägget 'nisi sit id. qu. gUbheitr 'candens, fervens', en förmodan (under tvekan framstäld äfven af Vgf. Icel. engl. Diet. och Aas.), som enligt min mening i själfva värket träf- far det riktiga (jfr ännu det likbetydande nisl. glöö-volgr : nisl. vålgr 'varm'); ö-fialgr 'kair är en af Bugge i en anm. till Helgakuiöa Hundingsbana II, 44. u i hans utgåfva af Siem. Edda (Xorroen Fornkuseöi p. 199) i anslutning till brö- derna Grimin (Lieder der alten Edda 117) gjord konjektur (för inn-fialgr 'iodeslutten'? Fr.^, 'tief eindringend'? Gering), aksepterad af Grundtvig i hans Ssemundar Edda, af Vigfus- son och F. York Powell i deras Corpus poeticum boreale (jfr äfven Vigfusson Icel. engl. Diction.), samt af Falk, Arkiv IV. 356. Samma adj. ingår vidare — synes det mig — med all säkerhet i fno.-isl. fialg-leikr 'Tilfredshed, Gladde"; man järn- före nämligen i fråga om betydelsen no. dial. (Aas.) fjelg 2) 'behagelig, som gjor et godt Intryk', 3) 'fyrig, livlig, munter'. Hvad ordets etymon beträffar har jag Arkiv XIII. 387 anta- git samband med ieu. roten pel- i fksl. paliti 'brennen, ver- brennen', poleti polja 'brennen, uri', planati s§ "^aufflammen', plamy plamyh, 'Flamme'. urg. ^skel-sä- (ieu. ^skel-k^o-): fno.-isl. (Vgf. Fr.-) skialgr (shidlgr) 1) 'skja^v, som ikke tr^efter Maalet, hvartil der sig- tes', 2) 'skeloiet'; fsv. (Schl.) skicelgher d. s., jfr skialghind f. 'ett af de på skrå satta tvärträen i en grund'. I fråga varande *skel-^d- står i grammatiskt växelförhållande till fht scélah scelhes, ags. sceolh 'scheel, schielend^ quer, schief, krumm' af en urg. stamf. *skel-ha-. Den velara karaktären hos förevarande adjektivs suffixguttural framgår af fht. gen. scel(a)wes (jämsideslöpande med schélhes), mht. schél gen. schélwes "^scheer, schweiz. -hlb salb d. s. (jfr mht. schelwen 292 'scheel werden'), former, livilka förutsätta ett urgerm. skel- 5?/é-, hvarur $ i enlighet med Sievers' regel bortfallit. De nordiska formerna bero på en grundform skel-^(h)d- (med suffixafljud), hvari suftixets labialiserade guttural på grund af sin ställning framför ieur. o (germ. a) Ijudlagsenligt förlo- rat sin labialisering. Ordets etymon är att söka i ieu. roten sket- 'drehcn, kriimmen (flechten, spinnen)', ^) ingående i bl. a. gr. OAoXio; 'krokig, böjd, skef, fno.-isl. sliol-heinn 'skjaev- benet' och shol-brunn 'som liar skraatliggende Oienbryn', samt med förlust af sitt uddljudande s i xeÅÅÖv. otQe^lov, s^layiov Hesych., y.ä/.o; xuloiQ 'Tau, Strick' etc. (se Karsten, Nominal- bildning. I. 4). urg. "'Jtél-ha-: '-■'J)el-,^ä-. Dessa stamformer ligga — sy- nes det — till grund för resp. senare led i nisl. (Vgf.) u-Jnåll n-Jjialgr 'härd, stubborn, unmanageable'. I fråga om om etymologin ställer jag dessa adjektiv förslagsvis till ieu. roten tel- tdl- i find. tul- tuldyati 'aufheben, wägen^ gr. ra- XavTOP 'vågskår, rd?.ag 'tålmodig', lat tulo 'jag bär', tolerare, fksl. tolja toliti 'placare', got. Jmlan, isl. J)ola 'tåla, uthärda'. Grundbetydelsen hos adjektiven u-J>iåll u-piälgr vore enligt denna tolkning 'otålig, ohäjdad, häftig'. Jfr. lat, intolerahilis 'outhärdlig, olidlig'. c) Med rotvoJccdismen o (a). urg. *faue- (a- *hul-]ja-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.'^) hollr 'hengiven, velsindet, huld'; fsv. (Schl. Sdw.) hulder (ack. hidlan) 'huld, välsignad, trogen', 2) 'kär', 3) 'benägen för'; fda. (Lund) höll (huld) 'velsindet'. Parelleller: got. hidj)s, fht. fs. ags. ^) Germ. adj. gelwa-, nord. gul kan alternativt äfven förbin- das med fno.-isl. gäll, ags. gealla, fs. fht. galla 'gulla', gr. )CoX lat. fel, fksl. zlut'/, ry. zelc'/ i s. bet. (rotf. gjiel- gjiol), en tolkning som synes mycket sannolik i betraktande af att nämda slav. former tydligen nära sammanhänga med fksl. zlutn gul , ry. zéltyj d. 8., motsvarande lit. qeltas d. s. ; se Schade, Wbch^ 254. 296, Fick, Wbch* I. 436, Kluge, Wbch« 'Galle', 'gclb', 'öold', Tamm, Et. Sv. O. 'Galla' 1. o. s. v. 315 hold 'gnädig, verablassend, giinstig, treu'. Till ieu. roten k^el- hil- 'neigen, anlehnen' i fht. helan, ags. helan 'hehlen, hiillen', fno.-isl. holr 'cavus', fht. ags. hol 'hohl' etc. Jfr från utom- germ. språkbotten lit. szalis 'Seite, Gegend', find. carand- 'schiitzend, Schutz\ Se om denna ordgrupp t. ex. Fick, Wbch* I. 44. 424, Kluge, Wbch« 'hold', Osthoff, Morph. Unters. IV. 94. urg. "^mid-dä-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) mold f. 1) 'Muld, Jord^ 2) 'Jordtladen, Jordskorpeu, Jorden', 3) 'Jordeiendom', fsv. (Sdw.) muld mold mull 'eg. sönderraalet eller pulverise- radt ämne; stoft, mull, jord'; ä. da. (Kalk.) muld mold d. s. Parallella bildningar äro got. midda f. 'Staub, Erde' (jfr fi. låneordet multa d. s.), ags. molde engl. moidd 'Erde', fht. molta f., molt m. d. s. ; jfr äfven sms. fht. molt-nerf molt- luurf m. = nht. Maulwurf eg. Mas die Erde aufwerfende Thier'. Grundbetydelsen hos germ. mulöa- är 'det sönder- malade'. Till grund ligggr nämligen ieu, roten mel- (mol- ml') i germ. medan o. s. v. Se Kluge, Wbch^ 'Maulwurf. urg. *h'mjja-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) /amnr 'bekjendt', fsv. (Schl. Sdw.) kunder 'kunnig, känd' (n. pl. Jcund hun), fda. (Lund) kunnar (Jcujidoer), Kalk. kund 1) 'bekendt', 2) 'kendelig'. Germ. paralleller: got. kunjjs 'bekant', fht. kmid, fs. Jcuth, ags. cud d. s. Jfr å utomgermansk botten lit. pa- éintas 'erkannt', som torde återgå på en ieu. rotform g^dnd- (enl. Brugmann, Grundr. I.^ 419. 422. 423 en rotf. med långt sonantiskt n), samt find. jnätä-, gr. yvco-rög 'bekant' (rotf. gno-). Enligt Streitberg, Idg. Forsch. VI. 141 f., Urg. Gr. 293, Hirt, Idg. Forsch. VII. 185 ff. skulle germ. im i kmijm- fuUt motsvara lit. in i -zinfas (jfr en förmodan i samma riktning hos Brugmann, a. arb. 422 f.). Till grund ligger ieu. roten gien- g^n- i bl. germ. kunnan. 316 urg. *kun-pa-: fno.-isl. -kunnr 'härstammande från, be- släktad med' i alf-hunnr 'af Alfers Slaegf, as-kunnr 'af Aseslaegt, jfr goö-Jcunnigr 'af Gudernes Slsegt' (Fr.^); fsv. (Schl.) huncler (superi, hunnaster) 'besläktad', fda. (Lund) kundcer, pl. Jcunnce 'släktingar'. En vernersk växelform urg. *kun-dd- är uppvisad i fno.-isl. -kundr (= -kunnr) i troll-kundr 'härstammande från troll' (Yngl. tal), se Gislason, Aarb. f. n. Oldk. 1881, p. 208; itmitZr m. 'filius' (Eg.). Paral- leller: got. -kunds i airjja-kunds 'von irdischer Abkunft', göda- kunds 'von guter Abkunft', guma-kunds 'männlich', himina- kunds 'von himmlischer Abkunft', inna-kunds 'zum Geschlecht gehörig', qina-kunds 'von weiblicher Geschlecht', ags. -cund i god-cund 'göttlicher Art'. Till ieu. roten gen- gn- 'erzeu- gen'. Find. jä-tå- 'geboren' är icke identiskt med germ. *kunda-, utan = ieu. ^gsnd-to- (enl. Brugmann = ieu. gn- med långt sonantiskt n). urg. -^nnin-pa-: fno.isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) munnr (mut)r) m. 1) 'Mund', 2) 'skarp, skjaerende eller bidende Egg paa et Vaaben', 3) 'Aabning' (jfr fno.-isl. munni m. 'Gab, Aab- ning, Munding'); fsv. (Schl. Sdw.) mMnc^er m. 'mun, udd, egg, mynning, öppning'; ä. da. (Kalk.) mund m. 1) i nuv. bet., 2) 'åbning', 3) 'munding'. Germ. paralleller: got. munps m. 'Mund, Maul', fht. mund m. 'Mund, Maul, Miindung', fs. mud m., ags. mud m. d. s. Ordet ställes vanligen ~ och med rätta — till ieu. roton men- 'skjuta upp, fram' i lat. mentum 'haka', e-min-ere pro-min-ere, möns 'bärg', isl. ménir 'takås' o. s. v. Jfr beträffande denna etymologi senast Liden, Uppsalastudier p. 79 f., där äfven tidigare literatur citeras. Liden tillbakavisar ett af Kluge alternatift framkastadt tolk- ningsförslag, enligt hvilket germ. *munj>a- 'mun' skulle sam- manhänga med isl. mu-li, fht. mii-la 'Maul', lett. mu-te, find, m/'i-kham 'mun' o. s. v. Han påvisar nämligen ett med 317 *munjia- afljudande och likbetydande germ. ^min-pa- (ieu. *men-to). Det ofvan nämda lat. mentum 'haka kan forraelt identifieras antingen med sist berörda gern». ^minjja- eller med germ. ''^munpa- (ieu. *mij-to-) ^). ^) Den formella beröringen mellan germ. "^mun/id-Z mun' och fno.-isl. fsv. muficl f. hand, handsbredd är blott skenbar. Sist anförda subst. motsvaras af fht. munt stf. Band, Schutz, Bevor- mundnng^, ags. mund stf. 'Hand, Schutz'; jfr ffris. 7nund moncl 8tm. Schutz, Vormundschaft . I fråga om den härledda betydelsen "^skydd, förmynderskap' jämföre man lat. maHUS, gr. X*'?' hvilka jämväl äga en öfverförd bemärkelse af våld, makt, herravälde . Germ. *mun(fd- "^hand' har stälts i etymologiskt samband med lat. manus (se Schade, Wbch - 626 b, Kluge, Wbch *' Mund-, Noreen, Urg. Lantl. p. 195). Detta senare ord åter har af Brugmann, Grundr. II. 302 återförts på en ieu. grdf. '''md-nu-, hvari han velat se en afledning af ieu roten me- 'messen'' (find. mU-ti-s Mäss, richtige Erkentniss', lat. metior messe, ermesse, beurtheile , fkel. mevct "^Mass", got. mel 'Zeit, Stunde', mela m. "^SchefTel' o. s. v.). Enligt min mening hör germ. "^mundu hand' till en ur basen mt- fram- gången utvidgad och likbetydande rotform me(7l)t-, uppvisad i lit. metas 'Zeit, Jahr', matlVjU matiYti 'messen' (med afljud). Den nasa- linfigerade biformen meut- återfinner jag i lat. mensus C^menssu-S <1 "^mentHo-, se Brugmann, Grundr, I.^ .373), ett to- ptc. till vb. dep. metior (se ofvan). Den ursprungliga användningen af förelig- gande subst. mund hand för att beteckna mått framträder ännu i fsv. mund. hvilket utom hand' äfven betyder handsbredd (jfr i Ö. G. L. uttr. : holstajis ren skal vara fitets ok fiughurra mU7lda o: en fot och fyra händer bred). I och med antagandet af detta etyraon framstår fno.-isl. fsv. mund hand såsom närmast besläktadt med fsv. munder (fgutn. mundr) 'ett visst mått af rum el. tid (1. en tum eller nagelsbredd, 2. viss tid, tidpunkt)', isl. mund n. 'tid' (jfr isl. mid-mundi m., fsv. mij;-mundi, hvilka beteckna i allm. midteu af en tidslängd eller af en sträcka i rummet ), ä. da. (Kalk.) mund 'tum'. — Till denna ordgrupp föreslår jag slutligen ännu att hänföra fno.-isl. mundr m. 1) 'Betalning hvormed Brud- gummen havde at kj0be sin Brud af hendes forrddsmaSr, gipt- ingarmadr 2) 'Medgift (= heimanfylgiaf, fsv. munder m. 1) en gåfva hvilken konungen, då han ville gifta sig, gaf sin brud , 2) 'hemgift ('= hemfylgj)/ . Den gåfva, h varom här är fråga, utgjor- des af ett visst 7nått af penningar eller annan egendom. Jfr t. ex. att lat. metior betyder jämte mäter, afmäter' äfven tillmäter, tilldelar . 318 urg. *sun-äå-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) sund n. 1) 'Svomning", 2) "^Sund, snaevert Vandlob som adskiller tvende Lande', 3) 'snsever Gäng eller Passage mellan Huse', 4) 'Mel- lemrura, Afstand i Alm'. Ordet kvarlefver med sin ursprung- liga adjektiviska funktion i no. dial, (Aas. Ross) sumd 'svom- medggtig, som kan svomme' (i fall icke urspr. ett baliuvrihi på ga-?). Å icke nordisk språkmark är ordet uppvisadt i mt. sunt (sundes) stm. 'Sund, Meerenge, i ags. sund n. 'power or act of svimning'. Till ieu. roten suem- sum- i fno.-isl. stv. suima suimma 'sim-ma'. urg. *Jmnh-ta- *Jnih-ta-: fnoA?,]. Jjötti, 1) 'Mening, Fore- stilling', 2) 'Uvilje, Missnoie", substantivering af ett fo-ptc, bevaradt i fno.-isl. J>öttr, fht. giduht, ags. sejmht, ptc. prt. till got. JmgJcjan, fht. dunJcen, ags. pyncean, fno.-isl. Jiykkia 'synas'. I aktiv betydelse uppträder samma ptc. i got. hauh- Jmhts 'högmodig', miJcil-Jmhts d. s. — Jfr got. JyUhtus m. 'gutdtinken', is), fjöttr m. = Jjötti. urg. "^slehta- (ieu. *sUg-to- > *slih-to-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) sléttr 1) 'slet, jevn', 2) 'glat, som ikke hindres ved at der kommer noget i Veien', 3) 'saadan at man ikke kan gribe en i noget der er falskt eller urigtigt', 4) 'hel, fuldst^endig', fsv. (Sdw.) slätter släter 1) 'slät, jämn', 2) 'jämn, lugn, enkel, enfaldig, okonstlad, rättfram, uppriktig m. m.'; nda. 5?e^ 'flad, jsevn, glat m. m.' Germanska paralleller: got. slaihts 'eben, grad', fht. mht. sleht 'grad, eben, schlicht, einfach', ffris. sliucht 'schlicht, einfach', ndl. slecht 'schlicht, schlecht', samt mengl. engl, slight 'gering', som sannolikt är ndl. lånord. I fråga om sitt etymon kan ordet lämpligen hänföras till ieu. roten slig- (germ. slik-) i fht. sUJihan 'leise gleitend gehen, schleichen', hvadan 'glidande, hal' vore att fatta som grund- betydelse fur ordet. Se Schade, Wbch^ 819 b, Kluge, Wbch-^ schlecht'. 319 urg. * frosta-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) frost n. 'frost, fsv. (Schl. Sdw.) frost n. 'köld, frost, kyla, ä. da. (Kalk.) frost 11. d. s. Germanska paralleller: fht. fs. frost m., ags. fifris. först ra. engl. frost d. s. Enligt v. Bahder, Verbalabstracta p. 91 vore ordet i grunden ett nomen agentis 'der frieren machende\ Till germ. roten freiis- i fno.-isl. stv. friösa etc. urg. *Jjrohta- f^*J)ruh-ta- ieu. *truk-to-): fno.-isl. (Eg. Fr.2) pröttr m. 'Kraft', Vgf.: 1) 'strenght, might, valour, forti- tude', 2) 'one of the nanies of Odin'). För öfrigt är detta ord uppvisadt blott från anglosachsiskan: J/roht ra. 'affliction, hardship', hvilket äfven uppträder med adjektivisk funktion (proht) i betydelse af 'grievous' ('sorglig, bitter'). Ordet hör till en germ. rot pruh- (ieu. truk-) 'trycka, betränga' i fno.- isl. prilga 'hota, hota, truga', fht. driih 'Fessel', druck ra., ags. /j7-ycc (of-) 'Druck', fht. drucchen, ags. pryccan 'druc- ken'. Jfr Brugmann, Grundr. II. 221. — v. Bahder o. anf. arb. p. 91 ställer ordet i fräga till en germ rot pruk 'be- drängen', som veterligen icke är uppvisad. Fno.-isl. (-prött f, 'Geschicklichkeit' däremot är = urg. *J)ruhti-, v. Bahder, o. a. a. 68. IV. Isolerade bildningar. urg. *hid-öa-: fno.-isl. (Fr.^) hold n. 'kött'; fsv. (Schl. Sdw.) huld, hold 1) 'kött, hull', 2) 'kropp, lif ; ä. da. (Kalk.) huld d. s. Till ieu. roten lel- kl- i fht. ags. hekm 'ver- bergen, bedecken', nht. hehlen, ags. helm 'schtitzend', got. hilms = nht. Helm, isl. hjalmr, got. halja = nht. Hölle, got. huljan = nht. hilllen, isl. hylia etc. Grundbegrep- pet hos ifrågavarande subst. är i enlighet härmed 'det omhöljande, betäckande'. Denna ordets ursprungliga bety- delse kvarlefver i det formelt nära stående fno.-isl. hidöa 320 f. 'Dsekke som ligger över noget og skjuler det saa at det ikke sees' (Fr,^), hvilket är en substantivering af samma to- particip, men med öfvergång till n-stamsflexion (urg. *hul- dön). Samma participialbildning uppträder ännu under en tredje substantiverad form: fno.-isl. huW f. (*hidöu) — troll- Jcona, eg. '(sicb) einhiillende', se Norén, Urg. Lautl. p. 171. Ett härmed närsläktadt ptc. på -ijja- är bevaradt i isl. hididr 'skjult, uigjennemskuelig' (till hylia), jfr nno. huld d. s. urg. *kul-då-: fno.-isl. (Fr.^) hulde m. 'köld', fsv. (Sdw.) Jculde m. d. s., jfr fsv. hyld f. nsv. köld. Till ieu. roten gel- i lat. gelu 'Frost', geläre 'gefrieren', gelidus 'kalt' och med annat rotafljud i fno.-isl. kala ags. calan 'frieren . Jfr beträff. denna substantivering Hellquist, Arkiv VII. 11. urg. *srim'J)a-: fno. isl. (Eg. Vgf. Fr.^) ^r?mw 'grund, mods. diupr, fsv. (Sdw.) grunder (komp. grumiare) d. s., ä. da. (Kalk.) grund 'grund, flat" (jfr grundflot 'tladbundet'), i öfverförd bem. 'grundig, grundtro'. Adj. föreligger äfven såsom substantiveradt : fno.-isl. grunn n. 'Sted under Soen eller Vandet i sammes Bund hvor der er grundt, eller hvor Afstanden fra denne til Vandets Överilade er ringe', nsv. nda. grund d. s. Jag fattar adj. i fråga som afljudsform till isl. grannr (j-to-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) ÄZiocV 'taus, stille, faatalende', ss. subst. hliöö n. 1) 'Taushed, Stilhed, Haren, Paah0r', 2) 'Lyd som heres m. m.'; fsv. (Sdw.) liudher'\jm\- 1ig, högljudd' 1). Å germ. språkbotten för öfrigt uppträder adj. blott substantiveradt: got. hliujj (n. ?) 'das Zuhören, die Aufmerksankeit', fs. hliodh n. 'Gehör' (*hle>f-Jm-m). Utom- germanska motsvarigheter föreligga i fksl. ptc. slii-tn 'gehört, gehört habend', av. rroa-te-m 'das Hören'. Till ieu. roten Ideii- Mu- 'höra' i find. gru-, gr. xkvco 'höra', fksl. slovq, sliiti ■^heissen'. I fråga om ordets passiva betydelsefunktion (fsv. liudher, isl. hliöd 2.), som förekommer jämsides med en van- ligare aktiv sådan, jämföre man västgerm. *hlu-da-: fht. (h)lut nht. laiit, ags. hluö engl. loud 'hörbar'. Se Schade, Wbch2 407, Kluge, Wbch^ 'laut' o. s. v. ieu. *setHö- ( biartr 'skinnende, blank, klar'; fsv. (Sdw.) bjärter (bärter} 'lysande, bjärt, grann"; ä. da. (Kalk.) bjoert 1) 'skinnende', 2) 'smuk, semmelig", 3) 'stolt'. Germanska paralleller: got. bairhts, ags. beorht, fht. beraht, mht. berht 'lysande, klar'. Ordet är uppvisadt äfven å utomgerni. språkmark, näml. i kymr. berth 'pulcher, nitidus', bret. Berth- (walart), ir. (Flaith-) bertach, hvilka former af Fick, Wbch^ II. 170 återföras på urkelt. *berto-s (ieu. *bherJc-to-). I fråga om sin etymologi kan adj. lämpligen ställas till ieu. roten bherki- bhorh^^- i gr. (fOQxov. Xsvxov (Hesych), lit. berszti 'weiss werden (vom Getreide)', ord med hvilka jag äfven föreslår att förbinda no. dial. bjerr 'frisk, grell (0m Farve)'. Roten bherJc- uppträder under va- riationsformen bhreJc- i mht. brehen 'leuchten, glänzen', got. brah augins 'ögonblick', isl. briå och brå = mht. brehen, nsv. bragd etc. Se Fick, Wbch^ I. 492, jfr Tamm, Et. Ordb. 'bjärt' 1). 1) Äfven K. F. Johansson K. Z. XXX. 446 förbinder vårt adj. med mht. brehen, hvilket han emellertid anser bero på en rot mreh . Sidoformen bherlc- bevisar detta antagande vara oriktigt. Ett något atvikande tolkningsförslag har framstälts af Hoffmann, Bezz. Beitr. XVIII. 289. Adjektivet i fråga återföres på en suppo- nerad ieu. rot bherg^ 'glänzéu' i ved. bhärgas och bhdrga 'der Glanz , gr. A-(pqodixa die glänzende, mit Glauz umgegebene', jfr 325 urg. */ier-to-, urg. *ucr-jM-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) verdr 1. 'vserd' (med gen.)' 2. 'vaerdig, fortjent till noget', 3. 'i Besiddelse af stor Fortjeneste'; såsom subst. verS n. 'Beta- ling for noget som kiobes'; fsv. (Schl.) vcerjjer, da. vce7'd d. s. Germanska paralleller: got. icairps 'wiirdig, tauglich"*, ss. mask. subst. 'Wert, Preis'; fht. iverd 'einen gewissen Preis kostend, käuHicli fur etwas', mask. o. neutr. subst. 'Kaufpreis, kostbare Ware, Herrlichkeit', fs. iverth 'Geld, Lohn\ ags. rveorb engl. ivorth 'wert, wtirdig', ss. neutr. subst. 'wortb, price, ransom, redemption, lionour, dignity'. En utomgerin. motsvarighet är uppvisad i kymr. gwerth 'pretium'. Lit. vértas Vert' däremot är sannolikt ett germanskt lånord och fksl. -vreclu i nevredu har med säkerhet inkommit från fht. ^). Till sin etymologi har ordet af Schade, Wbch^ 1125 b och Persson, Wurzelerw. p. 61 förts till ieu. roten ner- 'gern haben, begehren, wählen, wollen', ingående i bl. a. find. var- 'gewähren und wählen', vara- 'Wunsch, Begehr, als Adj. vorziiglich, ausgezeichnet', av. var- 'wählen, wunschen' etc. Grundbetydelsen således 'gewählt, ausgewählt, ausgesucht' (Schade) 2). adj. herhta- 'glänsande' under feminin form i namnet Berta (fht. Perahta). De åberopade indiska formerna torde emellertid snarare höra till en rot hlielg- : jfr rotvarianten hhUg i gr. (fXfyco, find. hhräjate 'glänzt, strahlt'; se Persson, Wnrzelerw. pp. 20. 110. 159. 173. 1) Se Kluge, Wbch^ wert 2, Uhlenbeck, Et. Wbch p. 162. 2) Med en annan betjdelsenyans anser jag ofvan anförda rot ner- ligga till grund äfven för isl. verdr m. 'Mad, Kost, Maaltid' (jfr smss. huöar-vcrcr = htldar-vgrcJr 1. 'Madlavning, Tllberedelse af Mad til Maaltid', 2) 'Mad', S) 'Snl, is«r Kjodspise', dag-verdr = dog-urdr <^ ^dag-waräuR 'Maaltid som höides om Formid- dagen , fsv. värper 'måltid'. Roten ner- uppvisar nämligen (se Persson, Wnrzelerw. p. 60 f.) utom betyd, 'gern haben, begehren, wählen, wollen äfven begreppsskiftningen sich gefallig zeigen, will- 326 ieu. *me7i-to-, urg. ''' min-Jm- : I isl. minnask, fsv. min- nas, fda. yninnois 'kyssa' spårar Liden Uppsalastudier p. 79 ett urgerm. *min-J)a- 'mun' som grundord, atijudande med det likbetydande '*mun-J)a- (hvarom se i det föreg.). Som paralleller i fråga om betydelseutvecklingen tjäna lat. osculum till os 'mun', nsv. dial. nmnna, nht. dial. mundsen, engl. to mouth 'kyssa'. Spår af subst, '•'min-Jia- visa sig å utomnor- diskt språkområde i fht. mindil 'lupatum', ags. midl midl neutr. 'Gebiss am Zaume' (= isl. mél neutr. pl. 'the mouth- piece, bit', nisl. mjel, nno. mel mask. o. neutr. 'Mundbid i et Bidsel') af en urgerm. grundform '*minj:)-la- eller *minj)-ila-. fahren, gewäbren , en nyans som framträder i bl. a. find. VäT- ge- währen', vura- 'Gut, Schatz', våra- 'gewiinschtes Gut, Gabe, als Adj. vorziiglich, ausgezeichnet', var-istha der vorziiglichste, herrlichste , gr. bom. (i^Q ijQa (= Frjqd) (feQStv 'einen Gefallen öder Lie- besdienst thun, sich gefällig beweisen', e^i-rjQUVOg willkommen, angenehm . Titt styrkande af denna härlednings sannolikhet hänvisar jag till följande slående parallellismer: ieu. roten HGS- sich gefallen, freuen, giitlich thun' i find, vdsu- herrlich, gut, als s. Giit , av. vaiihu- gut, Gut', fir. fiu schicklich, wiirdig öder Schichlichkeit , nkyrar. givilV 'geeignet, passend, wurdig', got. wizon IVlSan "^sich freuen, giitlich thun', gatcizneiCjS 'sich mit freuend' är — såsom Persson ofta cit. arb. p. 79 f. framhåller — i grunden identiskt med roten ues- essen', uppvisad i find. vas- essen, fressen , av. VUq- tra- 'Futter, Weidc', lat. ves-COr, isl. ags. fht. mht. wist 'Lebens- unterhalt, Speise, Pflege' (ags. IVlst äfven = Fulle, Gliick), got. fra-tvisan 'verzehren'. anda-wizns 'Unterhalt', ivaila-ivizns 'gute Kost, Schmaus' (ga-iuizn-eigs ofvan är närmast afledt af nämda subst. -tvizns). Man jämföre vidare find. av- (ieu. rot cn-) 'sich gfitUch thun' och 'sättigen', impf. Uvayat 'verzehrte', avasd- Nah- rnng, Z-^hrung', ti-ti- Förderung etc, konkr. von Opferspeisen, Labe- tränken', find. vi-ti- Geniessen, Genuss, Opfermahl (jfr lat. in-vlt- are): Vuyas 'Speise', fht. luei-da 'Futter, Speise'. Samma specia- lisering af betydelsen, som ofvan påvisats ((röjda sig, finna behag i: äta, resp. ngt som förnöjer, behagar: undfägnad, spis, föda), kan enligt min tanke ha försiggått äfven i det ifrågavarande isl. vevvv, fsv. värper 'mat, kost, måltid'. 327 Lat. mentum 'haka' är identiskt med antingen förevarande *minpa- eller med afljiidsformen *munj)a-. ieu. *rek-to-, urg. *rehta-: fno.-isl. (Eg. Vgf, Fr.'^) réttr 1) 'lige, ben, ret', 2) 'opreist, opret", 3) 'ret, rigtig, til- börlig', 4) 'retskaffen, retfserdig'; fsv. (Schl.) netter 'rät, rak, värklig, rättvis, redlig, ärlig'; fda. (Lund) rcet d. s. German- ska motsvarigheter: got. raihfs 'gerade, recht', fht. reht, ags. riht, fs. reht d. s.; å utomgermansk botten ha vi samma ord i oQsxrög 'gereckt, ausgestreckt'. Fpers. rasta- 'gerade, rich- tig" (fur rdSta) och lat. rectiis bero på en grundform *rck-to- med afljuds-e. Som etyraon gäller ieu. roten reg- 'recken, ausstrecken' i got. uf- rakjan ^ in die Höhe recken', fht. recchen 'recken', lat. rego etc. Se t. ex. Schade: Wbch^ 707 a, Brugmann, Grundr. IL 221, Kluge, Nora. Stammb.2 § 222, Wbch^ 'recht'. ieu. *tei/-tä, urg. *J)ei(-dö: fno.-isl. (Fr.^) piöd f. 1) 'Flok, Skare' 2) 'Mennesker', 3) 'Folkeslag'. Paralleller: a) germanska i got. Jnuda f., ags. Jje'od, ifris. thiade, fs. thioda, fht. diota f. 'folk', b) utomgermanska: lit. ^at^^a f. 'land', lett. teiita 'folk, nation', fir. tiiath d. s., osk. touto 'civitas'. Man ställer ordet till roten teu- 'tumere', se t. ex. Brugmann, Grundr. II. 219. 222, Fick, Wbch* I. 445, II. 131. ieu. * se-tö- urg. sfe-dd-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) säd n. -'Udssed' är substantivering af ett ptc, som kvarlefver i fsv. (Sdw.) osädher = nsv. osådd (jfr isl. u-såinn). Germanska paralleller: fsv. säd n., ndl. zaad. ags. sckl m. n. 'Samen, Saat'; jfr däremot fht. sed f. 'Saat' och got. (mana-) se^s f. 'Menschheit, Welt' = urg. *sä'-di- samt isl. séöe n. 'säd, frö' = urg. *sCe-öla-. k utomgermansk mark höra hit participen fksl. se-tu och lit. se -tås 'gesäht'. Till grund ligger ieu. verbalroteu se- 'så' i lat. sero (sevi), lit. se ju, fksl. seja, got. saian, fno.-isl. så; Se t. ex. Schade, Wbch^ 745 b, Fick, Wbch* I. 563, Osthoff, Morph. Unters. IV. 108. 328 c) Samgermanska bildningar. urg. *skin-J)a-: urn. skifnjpa- (Skärkind, Sverige), fno.- isl. (Eg. Vgf. Fr,2) skinii n. 'Hud, Skind'; fsv. skin n., fda. skin(n) nda. skind d. s. Ett förloradt fht. scind n. med samma betydelse förutsattes som grundord för fht. denomi- nativa vb. scintan mht. nht. schinden 'entiiäuten, schalen, hart misshandeln' (se Kluge, Wbch*^ 'schinden"*). Vårt ord är ursprungligen ett substantiveradt to- ptc. (ieu. *skén-to-) till ieu. roten (s)k2en- 'schneiden, spalten, scharren, gråben etc', ingående i gr, kret. xata-axtvij 'tödtet', gen. axa-rög (= *ax)j-rog) till nom. cxco^ 'Koth', lett. 5cM'7n?5 'Heuraufe', find. khånati 'gräbt', av. ap. kan- 'gråben' etc. ; se betr. denna etymologi Persson, Wz. pp. 39. 76. 105, Noreen, Urg. Lautl. p. 196. 210. Till betydelseutvecklingen jämföre man gr. åsQfAu 'afd)"agen hud': åégco 'flår'^ got. ga-taira 'sönderrifver', lat. scortum 'hud, skinn': isl. skera, gr. xsIqm, gr. Qf-v6g *hud, fäir (= *J^Qf- vog): nri- 'rifva, flå'. — urg. *stin-J)a-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.''') stinnr 1) *stiv, haard, stserk til at staa imod uden at beies eller brydes', 2) 'stserk, kraftig, hvormed der virkes, udrettes noget', 3) 'ud- mserket i sit Slag'; msv. (Rqv. VI) stinner = nsv. stinn, fda, (Molb.) stind. En germansk parallell är belagd i ags. stiö 'fest, hart, gediegen'. W. Foy Idg. Forsch. VI. 318 jämför fir. tendf kymr. ty7i 'fest, steif. I etymologiskt hänseende har germ. "" stin-])a- af Persson, Wz. p. 77, förts till en ieu. rot sten- (variant till roten ster- 'starr, fest sein'), som enligt s. förf. förelåge i gr. att. arevög, jon. atnvog, »ol. atkvvoq (*otsv-J^og) 'gedrängt', eg. 'voll gestopft öder dgl.' samt vore utvidgad med ett ^-determinativ i lit. stén-g-tis 'sich wiedersetzen, sich anstrengen', l-stan-ga 'Kraft', stin-qti 329 'starr, steif werden, gerinnen", lett. stlngrs 'stramm, steif (jfr isl. storJcna 'gerinnen, flit, stor-ch-anen 'starr, hart wer- den' af en ten. rot ster-g- str-g-, ^f-utvidgning af primärroten ster- i gr. arsQsöc 'fest, hart, starr' etc.)- d) Isolerade bildningar. urg. *melh-ta- (ieu. *melk-to-): fno.-isl. (Fr.^) mialtr 'saadan som giver Melk ved at malkes'; jfr isl. mialtir f. pl. 'Malkning, Handlingen at melke', som förmodligen är en gammal ^ä-stam: *melk-t(l- ^*7neUi-tö- med sekundärt anta- gen i-stamsflexion ^). Från no. dialekter uppge Aasen och Ross mjelte m., mjalt f. (pl. mjoltir och nijeUir) 'Malkning', äfvensom ett uppenbarligen denominatift svv. mjelta mjälte 1) 'Malke' 2) 'vogte Fajt den förste ;,0ykt" för „ Mjelte" (Malkningen kl. 9 f. m.)', 3) 'hvile med Faeet i Malketiden kl. 9 — ir, hvilket verb äfven förekommer i isl.: mjalta 'mjölka'. Adj. mialtr 2) är ett gammalt #o-particip med passiv betydelse 'sådan som kan mjölkas' till germ. roten melk- i fht. mélchan 'melken', ags. melcan d. s. (ieu. rot melg- i gr. äfxsXytn', lat. mulgere etc). Under afljudsformen *mlk-t6- är detta ptc. upp- ^) Öfver ursprungliga o- stammar, h vilka senare öfvergått till t- deklinationOD, kan man se Noreen, Aisl. Gramm.^ § 310. 2) I samma betydelse som mialtr förekomma fuo.-isl. adjek- tiven miölkr (Gmgas 1 gg) och milkr (Njala 1 gg). Dessa äro möjligen att fatta som babuvrihibildningar. ursprungl. innehållande perfixet ga- och subst. isl. miölk f. 'mjölk' =^ got. miluks f., ags. meoluc, fs. miluk. fht. milllh. I milkr vore substantivet i fråga utbildadt till io-stam, analogt med komposita sådana som got. llf-äip-eis 'unter eineni Eide stehend, vereidet', fht. lieiz-muot-i heissmiitig, aufbrausend, Uuig-llh-i longjevus . Adjektiviska kompo- sita af denna art äro såväl O- som /O-stamraar, se Kluge Nom. Stammb.2 §§ 176. 177, Brugmann Grundr. II, 123. 330 visadt å iitomgerm. botten i lat. muletus, lit. milsztas 'mjöl- kad', mir. mlicht hlicht m. 'mjölk'. Adj. mialtr har således egentl. europeisk utbredning, urg. *uef-ta-, ieu. '^'nep-to- {"^vebh-to-): fno.-isl. (Fr .2) veftr^ veptr m. 1) 'Indslag i Vsev', 2) 'et Slags graat Toi'. Till flit. weban, isl. vefa (ieu, iiebh-) 'väfva'. Jfr find. ptc. ubdhås (al-öa- förut- sattes af isl. *hald- i bald-ridi (Lokas. 37, Atlakv. 21) *Rytter der er en Skraek for sina Fiender', i fall man icke, som Fr.2 alternatift förmodar, har att läsa ballridi. Isl. baldiym 'övermodig, trodsig' (Fr.^) är möjligen en zVm-afled- ning af ofvan förutsatta adj. *balda-, hvilket dessutom lämnat spår efter sig i fsv. balder (bald-) 'djärf, rask, duktig, mäk- tig, utmärkt', i fall detta icke i likhet med nsv. båld ^) vore lågtyskt lån. Hit höra äfven fno.-isl. Baldr, ags. bealdor 'furste'. Den i adj. i fråga ingående enkla roten återfinnes i find. bala 'Gewalt, Starke, Kraft', fksl. bolij 'major' etc. (se Walde, K. Z. 34, 504). Möjligen äger samband rum äfven ^) Se Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord i nysv. riksspr. p. 79 f., Et. Sv. O. 'båld'. ;-332 med isl. bella (hall) stv. 1) 'trseffe, berore', 2) 'skacle, vorde en til Skade", Fr.^ (jfr. isl. hallr 'farlig, skadelig'). — urg. *häl-]ja-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) halh- 'heldende', jfr vil-hallr 'partisk, felgende sin Tilbeielighed under Tilside- ssettelse af hvad der er ret eller sandt'; ä. da. (Kalk.) halcl hceld (Molb. Dial. held)^) 1) 'haeldende, skrå', 2) 'partisk'. Germ. paralleller: ags. heald, fht. hald 'sich vorwcärts senkend, geneigt'; jfr got. ivilja-halpei i. 'Zuneigung, Gunst'. Jfr fi, låneordet Imlta, kcdlas (gen. -Itaanj 'brant'. Till grund ligger ieu. roten hj^el- 'neigen, sich anlehnen' i find. (-(ir-man- 'Schirm, Schutzdach, Decke, Obhut', gar-aijd- 'schirmend, schiitzend, Schirm, Schutzdach etc.', got. hihns, isL hialm7\ ags. ffris. fs. fht. helm 'helm' o. s. v. Se om denna ordgrupp t. ex. Kluge, Wbch« 'Halde' och 'hold'. urg. *kal-dd-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) kaldr 1) 'köld', 2) 'fiendsk, fordservelig, drsebende'; fsv. (Schl, Sdvv.) Jcalder 'kall, kallsinnig, likgiltig, slapp, fientlig, fördärfiig'; ä. da. (Kalk.) kald 'köld, kolende, skadelig'. En substantivering häraf med öfverg. till idn-atam är enl. Thomsen Einfluss 139 fno.-isl. kelda nsv, källa (< *]calöiö, hvaraf fi. Jcaltio)^ jfr Zupitza, Guttur. 79. Germanska paralleller: got. kalds, fht. mht. kalt, ags. ceald cald, engl. cold i samma bet. Till ieu, roten gel- i lat. gehi 'Kälte', gelure 'frieren, frie- ren machen', lit. gélmenis 'heftige Kälte', gelumä 'strenge, prickelnde Kälte', gélti 'stechen', fksl. goloU 'Eis' etc. A germ. botten hör till denna rot för öfrigt bl. a. stv. isl. kala, ags- calan 'frieren', hvartill -''kal-dd- är ett ^o-ptc. (se t. éx. Schade, Wbch2 469 b, Kluge, Wbch« 'kalt', Fick, Wbch^ I. 405). ^) Den jämsides med ä. da. hald gående i-omljudda formen ä. da. hceld och nda. dial. held el. hceld (Molb.) 'skrånendc' beror antagligen på sekundär anslutning till svaga verbet hcelde ( n. 'Beleidi- gung, Unrecht', fht. leid n. 'das Betriibende, Leid, Schmerz'. Ordet kan i enlighet med Persson, Wurzelerw. pp. 15. 169, lämpligen hänföras till ieu. roten lei- Ii- 'verzehren, ver- derben', ingående i bl. a. gr. Xoi-fioq 'Pest, Seuche', Åf-fiög 'Hunger, Hungersnot (eig. Abzehrung)', lit. lei-las 'diinn, schlank', lei-nas lainas 'schlank' etc. ^). urg. '""ödii-jM- (-öd-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) da^idr 'död', fsv. (Schl.) döper, ä. da. (Kalk.) död d. s. Germanska motsvarigheter med s. bet.: got. daups, fht. töd (a-: halpa- genom sitt rotafljud en ieu, aksent- växling, hvilken dock icke behöfver vara ursprunglig: den tonlösa spiranten kan ha inkommit från komparativen ^). xMan jämföre till holpa-, halpa- det i nno. huld möjligen bevarade ptc. hulda-, substantiveradt i fno.-isl. holö n., med regelbunden betoning. Alhi tre formerna äro i grunden ^o-ptc. till sam- ma verbalrot {Ixl- kol- M- med bet. 'böja sig, sluta sig till, omhölja, betäcka, beskydda'), hvilkas grundbetydelse under- gått dififerentiering i olika riktningar. — Det blott i person- namn mötande germ. hlOpa- (för väntadt hlodd-, jfr find. ^rutä-, gr. xlvt6-c) har mottagit rotbetoning från nom. act. germ. hleupa-n, från hvilket iifven isl. hliuör öfvertagit sin rotvokalism. — Den tonlösa spiranten i Icunpa- 'bekant' är likaledes oursprunglig: jfr find. jfiätd-, gr, yi^wrd-? (roten gnd- gno- i variationsförh. till gen-), däremot t. ex. got. kunjd n. 'kännedom' med urspr. p. Samma är ock förhållan- det med adj. kunpa- 'härstammande': jfr dess gramm. växelf. hunöd- = find. jätä . p]n mot betoningen i kunpa- svarande rotvokalism är bevarad i germ. kinprn- (fht. kind), medan å andra sidan germ. kinöd- i fs. kind påvärkats af kunöå . — Adjektiven ijerp^a- och laipm- ha äfven användning som substan- tiv, af hvilka åtminstone det senare (med bet. 'lidande'), kanske också det förra (jfr ags. lueorö 'ransom, rederaption, honour, 1) Jfr äfven fht. lialda mht. nht. lialde f. «. '^hal-po) Bergabhang , som från början kan vara ett nom. act. (jfr nsv. utsprång, ty. -ahhang) och i sådan händelse bar regelbunden aksent, hvilken analogice kan ha öfvergått till ptc. 354 dignity') iirspr. är ett nom. act., en funktion, som förklarar rotbetoningen; med germ. laljm- jämföre man gr. (Hesych.) Xoitöq' Xotfiög ('pest, farsot'), hvilket, i fall formen är o-stam och tillförlitlig, skulle bevara den för adj. i fråga väntade suffixbetoningen. — För adj. stinjm- (i fall a-stam, utora- nord. blott ags. stiö?) fattas hvarje förklaringsgrund. Ordets grundbetydelse osäker. I fråga om de substantiviska io- (tä-) stammarna är gränsen mellan ursprungliga nomina agentis och nom. act. ofta svår att bestämma, då de senare ej sällan undergått betydelsenyanseringar, som gifva dem skenet af nomina agen- tis *). Af de oxytonerade bildningarna äro flertalet (se of- van) substantiverade particip. Otvetydiga nomina act. äro snudd- eg. 'skyndsamhet, brådska', simöd- 'simning', möda- eg. 'häftig sinnesrörelse, uppbrusning', ^undö 'strid', af hvilka snudd- ock gundö mottagit suffixbetoning från motsvarande former i adjektivisk funktion (nom. ag. ags. snud adj., find. hatd ptc. urzlö-): fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) Jju7T 'siccus', fsv. (Rqv. II) Jjorr: J)0rr, Jnrr (bägge af *pyrr)f fda. (Molb.) thyr, thor, thiur (eg. thy7\- ntr. thiurf^)), Germ, motsvarigheter föreligga i got. Jjciursus, ags. dyrre, fs. thurri, fht. durri mht. dilrre nht. durr, äfvensom en utom- germ, i find, trsu- 'gierig, lechsend'. Till ieu. roten ters- i find. trsyati 'durstet', gr. rsgaofiai 'werde trocken', got. gcipairsan 'verdorren', fno. perra 'trocknen' o. s. v. Se t. ex. Fick, Wb.* I. 61, 225, 444. ieu. *pelu-, urg. '*felu-: fno.-isl. fiol adv. 'mycket' före- 1) Jfr Brugmann, Grundr, II. 293, 298, 1.2 171, 176, Fick, Wb,* II, 128. 2) Noreen, P. Grundr, 1.2 p. 593, 361 kommer blott som förra led i sammansatta ord; jfr å östnord. språkområde fgutn. fiel kunnuger 'mångkunnig'. Ordet äger paralleller å germansk botten i got. filu, ags. feolu, firis. fel^ fs. fht. fila, neutr. af ett adj. '^felu-s, identiskt med fir. irmycket' och afljudande å ena sidan med ieu. -^pdlu-, uppvisadt i find. imrä-, av. pouru-. fpers. paru-, gr. sxoXXoi 'många' « *^oho- <;^*^oXfio- på grund af femin. stammen ''^^roXfm (-, urg. ^suötu-: *suötia fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) såtr, fsv. (Rqv. III, VI.) s&ter i), nsv. söt, nda. söd. Ett spår af en oomljudd biform söt- är bevaradt i nord. mans- namnet isl. Söte, fsv. Sothe, fda. /Sofi (jfr fda. kvinnonamnet Séftfs), som synes vara en lämning af en gammal sammansatt nominalbildning med motsvarighet i grek. namn, innehållande adj. i^öv- 2). Altså eg. nom. sg. isl. *sutr fsv. fda. *söfe>- (*siuötii-), ack. sg. S0ta7i (^'swotia-) o. s. v., en formväxling som utjämnades till förmån för adj.:s omljudda kasus. A västgerm. språkområde möter samma adj. i fht. suozi (siuuozi), SS. adv. suoze smtote, fs. sivöti, ndl. zoet, ags. sicéte (engl. siueet): sivot- i adv. s/cdte, siröt-lic o. a. smss. Gotiskan upp- visar formen suts ^) (suts n. sg. m. I. Timot. III. 3, sutja a. ^) Söderwall uppför under tvekan ett adj. sotter Ijuf, behaglig, skön' i stöd af supcrlativformen SOftast (för SÖtilsf?), Cod. Bildsten. 259. ''^) Se Lundgren, Uppsalastudier p. 18 f. ^) Enl. J. Schraidt, K. Z. XXVI. 380 vore formen Suts den riktigare. Lång staravokal antages af bl. a. E. Bernhardt, Die got. Bibel des Vnlfila, Uhlenbeck, Et. Wbch, Streitberg. Urg. Gr. p. 177, Sistsagde förf., liksom redan tidigare Kahle, Zur Entwicklung der konson. Dekl. p. 3 (jfr Osthoff, Literär. Oentralbl. årg. 1876 p. 180), antager, visserligen med någon tvekan, formen vara uppkommen genom Ijudlagsenlig ?<-synkope af förgot. *SUtu-S. Äfven ora stam- vokalens supponerade långa kvantitet vore riktig, är formens tydning som le-stam otillfredsställande. Som bekant har Kock, Beitr. XXI. 429, på ett öfvertygande sätt ådagalagt oriktigheten i den formule- ring af den got. utljndslagen för IC, som gifvits af Hirt, Idg. Forsch. I. 216, och Streitberg, Urg. Gramm. p. 177, en formulering, enl. hvilken II Ijudlagsenligt skulle bortfalla i alla 2-stafviga 4<-stammar med lång rotstafvelse. Enligt Kock bortfaller U hos så beskaffade ord endast i absolut utljud (jfr got. tagr : gr. ödxQV), kvarstår däremot om det skyddas af konsonant, såsom fallet är hos maskulina, feminina och adjektiviska It-stammar. Hos de sistnämda förekom- mer emellertid äfven former sädana som hcivdu (neutr.), hvari M-et Ijudlagsenligt bort bortfalla. Att synkopen här uteblifvit beror, ss. Kock med rätta antager, på systemtvång (jfr mask. o. fem. luirdus etc). Jfr van Helten, Beitr. XXL 476 f., Hirt, ib. XXII. 223 ff., Brngmann, Grundr. I.- p. 929. 364 sg. f. ib. II. 2, jfr un-suti n. (?) 'Unriihe, Aufruhr' i un-sutjam II. Kor. VI. 5) 'angeiiehm, behagiich, ruhig' med afvikande svag rotvokalism och öfvergång till /a-deklination i likhet med de västgerra. och nord. formerna. Utomgerm. paralleller: find. suudii- 'söf, gr. ridvq, dor, ådvc, lat. suävis (*suädvis); jfr gäll. svadu i Svadu-genus och Svadu-rlx. ir. Sadb, Sadhbh, kvinnonamn (urkelt. svadu- 'siiss', Fick, Wbch* II. 321). Till grund ligger roten i lat. suadere 'tiberreden', gr. ^öofiai 7reue miclf , ^dovvj 'Lust"*, find. svUdate 'ist erfreut, geniesst'. Se Schade, Wbch2 898 a, Fick, Wbch* L 152, 340, 577, Kluge, Wbch^ 'siiss'' o. s. v. ieu. ''"sneru-, urg. *snä'ru-: "^snä^rw-: fno-.isl. (Eg. Vgf. Fr.2) siidrr 'tung, besvserende, besvseret', fsv. (Sdw.) sivur 'tung, grof, stark, stor, svår, häftig m. m.', nsv. svår, fda. (Lund) sivär, nda. svar, svcer. I nno. diall. förekommer en- dast en 2-omljudd form svcer 1) 'svaär, haard, heftig', 2) Mroi, meget stor', och härmed öfverensstämmer sv. dial. (Rz) svär 'tung, stor'. Nda. uppvisar tvänne former svar och svcer, hvilken sistnämda af Jessen, Et. Ordb., antages vara tyskt lån, något som med hänsyn till ofvan anförda parallellformer är osäkert. Denna nordiska formväxling låter redan i ock för sig förmoda en till grund liggande gammal t<-stam, ett antagande som äfven finner stöd i adj.:s motsvarigheter i västgerm. språk: jfr fht. sivrxr: siväri, mht. sivur: swiJ/re nht. schwer (adv. fht. swäro), fs. swär: siväri, ags. sicär(e), siufh', swére (adv. sivdre: swcére). Got. uppvisar adj. s^rers 'geehrt, wert', hvilket trots sin afvikande betydelse (jfr nsv. vikt, viktig) och sin afvikande a- stams flexion (Phil. II. 29: pans sivaleikans siverans hdbaip)^) väl bör förbin- das med ifrågavarande *swt (ofvan) ^). Jfr med öfvergång till ;/6i?2-stam fno.-isl. fletia f. 'Tale hvorved man rober en Daarskab eller seger at bedrage andre'. Å utom- iiord. språkmark återfinnes ordet som adj. i fht. flaz, mengl. nengl. flat 'flach, platf samt som substantiverad ;a-stam i fht. fluzzi flezzi, fs. fletti flet, ags. fldt stn. 'Fussboden, Tennc, Hausflur, Halle m. m.' En utomgerm. rotform jiat/- är ej uppvisad, om ej möjligen i fksl. ])loskH vy . 'ploslcij "" ^aX, platt', hvari ett rotutljudande d kunde ha bortfallit. Med nasalinfix föreligger den i flatr o. s. v. ingående roten enligt Persson, Wurzelerw. p. 43 Nachträge, i fir. land lann 'Fläche, freier Platz', lann 'lamina', lett. j?tonc?^i 'ausbreiten'; plan-d-: flatr = lit. plantii: platus 'bred'. Vid sidan häraf gå de likbety- 1) Se Thomsen, EinBuss p. 149, Hellquist, Arkiv VII. 7 f. (o där cit. lit.), Noreen, P. Grnndr. I.^ p. 608. 373 dande rotvariaiittM^na ^iai- och plath ; se ang. denna ord- grupp Schade, Wbch^ 204 a, Persson, Wz. p. 43, Hellquist, Arkiv. VII. 8 not Noreen, Urg. Lautl. p. 189, Tamm, Et. Sv. O. 'tlat\ Kluge, Wbch^ 'Fladen'. urg. *fashi-: *fast>ö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) fastr 1) 'fast, ubevaegelig', 2) 'bunden, ufri', 3j 'uafbrudt', 4) 'besta;i- ende, ved Magt\ 5) 'stserk, kraftig', 6) 'paaholden'; fsv. (Sclil. Sdw.) faster 'fast, stark, häftig', da. fast. Dessa nord. former synas alhi tillhöra en a-stam. Men enligt Lundgren, Uppsalastudier p. 15 iT., ingår samma adj. som senare led i ett flertal fsv. mansnanm på -faster -fcester, en växling hvil- ken L, i stöd af fht. fasti festi nht. fest (jfr däremot fht. adv. fasto samt fs. fast, ags. fcvat) återför på gammal ?t dek- lination. Samma antagande finner man för de västgermanska formernas vidkommande redan hos Kluge, Nom. Stamml).^ § 181, Wbch 'fest': jfr äfven Tamm, Et. Sv. O. 'fast', Streit- berg, Urg. Gr. p. 274. Otvetydiga lämningar af adjektivets tidigare ?(-stamsflexion bevara Frösöstenens (i Jämtland) gen. Kupfastar d. ä. Oudfastar, hvilken ligger till grund för den vanliga, från a-dekl. hos fsv. faster afvikande genitiv- formen -fasta i fsv. namn ^), samt fsv. (runsv.) namnformen Uifostr d. ä. Wéfostr med «-omljud (det yngre -faster ist. f. ^-foster efter gen. -fastar ofvan) '^). Från adjektivets i fråga ?a-stamsform härröra ytterligare substantiveringarna fno.-isl. festr f. 'band', fsv. f(tst f. 3) <; *fastw- (jfr fno.-isl. ÄcrcV f. (van), pl.) ',r 0: Ko som melker uden at vsere drsegtig, geldneyti 'goldt Hornkvaeg' samt afledningarna gelda vb. 'gilde, kastrere'. geldingr 1) 'Gilding', 2) 'Bede, kastreret Vaeder", 3) 'Gjeldoxe'; nno. dial. gjeld 'gold' jämte sammanss. och afledningar; fsv. (Sdw.) galder, ä. fsv. stam gald- 'ofruktsam', jfr sammanss. gcdnöt u. 'gallko', galdviper m. 'trä som ej bär frukt' (Schl.), nsv. gäll d. s. (i dial. äfven gåll) nästan blott i smss., ss. gallblomma, -hampa, -humle, -hö7ia, -ko; ä. da. (Kalk.) gold (*gald) 'barnles, ude af Stånd til at feåe, jfr goldes 'blive tom/ om Kvindebryster', nda. gold. Å utomnordisk botten motsvara fht. mht. galt, nht. gelt "keine Milch gebend, un- fruchtbar', mit. gelde d. s. Den nord. växlingen galder gold: geldr har förklarats bero af äldre w-stamsflexion redan af Noreen, Sv. Landsm. I. 692^), Aisl. Gr.^ § 353, anm. 1. Härför tala i sin mån äfven de västgerm. växelformerna. I etymologiskt hänseende är adj. förmodligen besläktadt med got. gilpa f. 'skära, lie' af en förgerm. rot gholt- ghelt- 'skära', som äfven kan ingå i nsv. galt, urspr. betydande 'snöpt (han-)svin' (t af förgerm. tn). Se Tamm. Et. Sv. O. 203 2). urg. ''starJcu-, '■^-starkiö-: fno.-isl. (Vgf. Fr.^) sterkr (ack. -jan) \st8erk, kraftig, stor, anseelig', jfr hos Egilss. sms. hug-starkr 'animo forti' (Kormakss. 3, 8); kv . (Sch\.) stärker 'styf, stark', (Sdw.) stärker (stwrk) 'stel, styf, fast, stark, kraf- tig m. m.', fda. (Lund) stark, (Kalk.) sta^rk. I västgernj. språk motsvara fht. stare (och starah) 'stark, kraftig, gross', ^) Jfr Söderberg, Forngutnisk ljudlära p. 12. 2) Äldre tolkniugsförslag hos Schade, Wbch^ 255 a; jfr äfven Kluge, Wbch^ 'gelt'. 377 mht. stare (och starch) = fs. stark, ndl. sterlc, ags. stearc, engl. starJc. Den nordiska växlingen mellan oraljudd och oni- Ijudslös form talar för gammal w-stamsformation, så redan enl. Noreen, Sv. Landsm. I. 692, Aisl. Gr.'^ § 353, anm. 1. Med annat afljudsstadium hör hit isl. styrhr 'stark' med aku- sativerna sti/rJcian och styrhuan, livilken senare nämda form väl är en kontaminationsbildning mellan styrJcian och ett *sturlcuan, d. ä. förutsätter en gammal t<-stam *sturku-: nom. sg. f. *sturk>fl; jfr isl. styrhr m., fsv. styrker m. = nsv. styrka f., isl. styrhja = nsv. styrka vb. Under denna afijiidsform ingår germ. roten stark- vidare i got. yastaurknan 'vertrock- nen', fht. storkanen 'starr, hart werden', isl. storkna 'stivne (om hvad der for har vaeret flydende'), nsv. storkna. Å utom- germansk botten är npers. suturg (*stfga-) 'stark' urbesläk- tadt. Vårt adjektivs grundbetydelse torde vara 'starr, stel, styf ; jfr ännu sv. dial. (Rz) starkna 1) 'stelna, om det som förut varit flytande', 2) 'frysa tilP, hvarför etymologiskt sam- band torde äga rum äfven med lit. stregti 'er.starren, zu Eis frieren' (jfr lett. stringt 'stramm werden, verdorren, vertrock- nen'). Se Schade, Wbch^ 87G a, Kluge, Wbch"' 'stark', Uh- lenbeck, Et. Wbch 57. urg. *stran$u-, '^stran.^lö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) strangr 1) 'heftig, voldsom\ 2) 'uboielig, gjenstridig', 3)'streng, haard\ 4) 'haard, besvjerlig'; fsv. (Sdw.) stranger 'styf, hård, sträf, barsk, styfsint, gensträfvig, grym, häftig, våldsam, sträng, obeveklig; stark, mäktig, framstående'; härjämte uppger Sdw. ett fsv. adj. stranger, som möjligen beror på lågtyskt infly- tande. I nno. diall. förekomma enl. Aas. växelformerna sträng och streng, en omständighet hvilken stäld i samband med en analog växling i västgerm. språk ^), ags. stroyi;^, stren^e. ^) Se Sievers, Ags. Gr.^ § 303, anm. 2, Kluge, Nom. Stamrab. 181. 378 fs. sträng, fht, strengi (jfr däremot adv. strango, mht. stränge), milt. strenge, nht. 5^re?2r/, häntyder pä äldre t<-stamsflexion. I fråga om sin etymologi förbindes adj. vanligen med subst. fno.-isl. strengr m., fht. sträng m., ndl. streng, ags. strenp^ engl. string 'sträck, rem\ Å utomgermansk botten hör denna ordgrupp möjligen samman med lat. stringere 'straif anziehen', lett. stringt "straram werden , strängs 'mutig, frisch"* (Leskien, Der Abl. d. Wurzelsilb. i. Lit. 347), jfr Kluge, Wbch^ 'Sträng, 'streng'. Fick, Wbch* I. 571 förbinder med gr. argécfM, orQocfog, argcuftjvai, af en ieu. rot stregh- strengh- 'drehen'. Äfven andra tolkningar äro möjliga, se Zupitza, Gutturale 180. urg. "^hnmuicu-, *hna>iw-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr."^) hnoggr 'sparsora, knap, karrig', nno. dial. (Aas.) n0gg 'frygtsom, for- sagt, smaalig, karrig, (Ross) knap', hvarmed nno, negg 'lugg- sliten' äfven bör sammanhållas. Denna form med såväl i- som ?t-omljud hänvisar på en nordisk grundf. ^hnagg- luia, hvilken å östnordisk botten företrädes af ä. nsv. (Lind: Svänsk o. tysk Ordbok, 1749) nägg 'svag', äfven nsv. dial. nägg 'knapp, kort' (Uppland), Fårömålets neggur 'hus- hållsaktig'. Adjektivets nord. w-stamsform '^hnaggwu- har å västnordisk botten gifvit upphof åt nno. dial. nogg (= fno. *hnoggr) 'neieseende, akkurat' Ross (? och nno. dial. 7iauir 'knap, knibende, girig^) samt å östnordisk botten åt nsv. dial. (Rz) nagg 1) 'skarp, mycket hvass', 2) 'snål, njugg', möjligen äfven åt nsv. dial. (Rz) nugger (i fall af fsv. "^iiogger ~ *h7iogg-) 'njugg, snål'. Å utomnord. mark motsvara ags. hnéaw 'karg, geizig', mt. och y. mht. nou, nu (fl. noimer, näiuer) o. nouive, näwe 'enge, genau, sorgfältig', adv. nouwe nauue 'auf genaue, sorgfältige Weise, knapp, kaum^ mit. nouive 'enge, schmal, knapp, geringe, genau, fein, schlau, ver- traut'. adv. nomre neuwe 'mit genauer Not, kaum', mndl. 379 nautve, nndl. naauic atlj. o. adv. ^enge, genau, karg": från 8. årh.:s flit. härrör ett adv. nauivlgo "^naviter, genau' till ett fht. adj. *nau7Vig (afl. på -Ig). — Som etymon för ifråga- varande adj. har man att betrakta ieu. roten kneu- i gr. xvv(o 'schabe', xvvog 'Krätze', xpooc 'Reiben des Rades', fno.- isl. hnpggua, nsv. nagga 'slå, stöta\ se Johansson, Beitr. XIV. o38 ff, Persson, Wurzelerw. p. 134, Fick, Wbch* 1. 391. Grundbetydelsen är dels passiv 'geschabt, gekratzt, gescharrt', hvaraf 'sliten, nött, kort, knapp, svag', dels aktiv *schabend, schrapend, kratzend, schneidend', hvilkeu senare förklarar å ena sidan begreppsnyanserna 'skarp, hvass, skarp- synt' och å andra sidan 'girig, snål' (jfr t. ex. gnidare d. s. : vb. gnida). Vid sidan af de ofvan anförda nsv. formerna af adj. *hnaggwu- förekommer ett nsv. njugg 'snål, girig'. På grund af s^iu brytningsdiftong måste detta afsöndras från de före- nämda och har numera af Noreen, Achw. Gr. § 127, i för- klarats som gammal atlj udsf orm till isl. hnoggr, ags. hnéair o. s. v., tillkommen genom fsv. brytning af ett kort g till iu. Det sålunda erhållna fsv. *nygger återför jag på äldre *hnuggnia — i betraktande af isl. hnugg-hent adj. ntr., en i Sn. Eddans Håttatal v. 75 förekommande benämning på ett slags apokoperande värsslag. Förra leden i denna sms. kan representera ?t-stamsformen *hnuggivu- till det anförda *hnuggicia-. Det tvetydiga nsv. diul. nugger oninämdes ofvan. Samma svaga afljudsstadium föreligger i isl. ptc. prat. hnugginn (Grimnismål 51) till stv. hnoggua (hnyggia) 'slaa, st0de' ; iutr. 'stode an, snuble, i moralsk Betydning' (äf ven 'skille en af med noget'). Man jämföre äfven no. dial. nugga 'gnide, skubbe'. nugg 'Gniden, Skraben'. noggen 'gnedeu, skuret, be- skadiget, ved Gnidning', ptc. till no. dial. ny gg ja 'stode, skubbe, guide' {■= isl. hnyggia). Nsv. dial. (Rz) nugg m. 380 'spetsig stör att därmed stöta hål i jorden på ett svedjeland', imgga 'med en sådan stör göra hål i ett svedjeland för att där så råg', nugga f. 'en med knifsudd eller annat hvasst redskap gjord punkt' äro med hänsyn till stamvokalen tve- tydiga (jfr adj. nugger ofv.). urg. -""hadu-, '^rdiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) håll 1) 'glat, slibrig saa at Fod eller Haand glider derpaa uden at kunne faa Feeste eller Tag', 2) 'listig, svigefiild'; fsv. (Sdw.) häl d. s., nsv. hal. Å utomnordiskt område motsvara med /a-stamsform fht. häli, mht, häle, Är?Ze, M^Kverhehlend; ver- hohlen, verborgen: heimlich schleifend öder schliipfend, schliipf- rig, glatt', ags. on-héle 'secret, hidden'. Till fht. fs. ags, helan stv. 'verhehlen verbergen'. urg. Hä^gu-, Hflisiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.'^) Idgr 'lav af Stilling i Rummet, ringe, uansenlig m. m.', fsv. (Schl.) lUgher, fda. (Lund) lägh d. s. Med samma betydelse mot- svarar å västgerm. språkmark mht. hTge 'flach'. Denna sena /a-stamsform är i och för sig icke fullt beviskraftig, då for- men möjligen kunde vara en till /«-deklination öfvergången a-stam, Man jämföre emellertid gr. (Homeros) >l«x«« 'tlaeh', på grund hvaraf Fick, Wbch* I. 531 förutsätter en förlorad ?t-stam Haghu-s, afljudsforni till Idgr. Angående afljudsföre- teelser bland w-adjektiven utförligare i det följ. Adj. i fråga hör till roten legh- 'ligga'. Jfr verbaladjektivet isl, hrgr o. s. v. kap. II. p. 99 (adj. med /o-suffix). En M-stam synes äfven adj. fno.-isl. smdr, fsv. fda. smär 'liten' ha varit. Ordet föreligger som lån i lappskan: norsk-1. smavva 'liten' (Tiiomsen, Einfluss p. 78), rysk-1. mahv (attributift), mabvaz (predikatift), Lule-1. smävve (ined.), smävva (attr.). På grund af dessa former uppkonstrue- rar Wiklund, Die nordischen lehnwörter in den russisch- 381 lappischeii dialekten p. 152 (= Journal de la Société finno- ougrienne, år 1892), en urnordisk grdf. smäivi-; för anta- gandet af /a-stamsforni finner han ett stöd i fht. smnhi ' liten'. För att emellertid kunna förbinda ett urnord. smäivi- med de oomljudda nord. formerna (isl. smur o. s. v.), hvilka för sin del, som låugstafviga, utesluta antagandet af /a-deklina- tion, nödgas man förutsätta en till grund liggande «<-stam med ty åtföljande /a-stamsböjning i en del kasus. Ett lappskt smävva kan enligt lappska ljudförhållanden (se Thomsen, Ein- tluss pp. 96 f., 102 f., Wiklund, Entwurf ciner urlappischen Laut- lehre p. 54) i själfva värket äfven representera urn. "^sniäiru-. Som urgern). grundform för ofvan deducerade w-stamsadjektiv antar jag "^srtKehu-, ^smCehlp {— fht. smähij med en gram- matisk växelform "^smnin (*sm(l\^in) n. sg. f. (= urnord. *smäwi-), jfr got. magus 'gosse': mawi (^ma.^tn) 'flicka'. Isl. srndr o. s. v., hvilket faktiskt flekterar som «-stam, kan åter- föras på ett urg. *sw(eliu- el. ^smuini-, sistsagda form — i fall den existerat. — uppkommen genom kontamination mel- lan *smä'hii- och ^smunä. Adj. företer således spår af ur- germ. ocli ieu. aksentväxling, i fråga om hvars förklaring jag hänvisar till det följande. Etymologiskt samband antages med gr. fiaxsdvög 'schlank', /uccaquc, lat. macer, fht. magar, isl. magr 'mager ^). urg. *hairsU', *hairsiö-: fno.-isl. hdss 'hes' (häraf hrési f. 'heshet') nno. dial. Aas, haas d. s. (ha^sa f. 'heshet'), nsv. dial. Rz. hås, Pedersöre-Purmo häs -) d. s. (jfr msv. Sdw. hwsce f. 'heshet 1 gg, nsv. dial. (Gamlakarleby) JuJ-so d. s.), ä. da. (Kalk.) Ms 'hes' (jfr håshed, hcése = isl. hési msv. hCesce), nda. hces, jfr hceshed, hcesUcesende 'som puster efter 1) Se t. ex. Schade, Wbch^ 828 b, Xoreen, Urg. Lantl. 207. ^) Vendel], Ordb. öfver Pedersöre- Pnrmo-målet p. 129. 382 Aandon af en stark Bevsegelse', vb. hmse 'puste stakaandet* (Moth), nda. dial (Feilberg: Bidr. til en ordb. över jyske almuesmål p. 734) Jws, hwcrs^), hos d. s. Ofvan anförda nordiska adjektivformer synas ursprungligen ha ägt en all- männare betydelse af 'torkad, skroflig, ojämn, sträf , att döma nämligen af nno. dial. (Ross) haas 'ru, uglat, skrubbet"" (om händer, här m. m.), nsv. dial. (Rz) has 'sträf, om ull" 2). Under särskilda betydelsenyanseringar synes väsentligen detta adj. gifvit upphof åt följande afledningar: nno. dial. Juesa f. 'Torhed, Torke isaer af långvarig Blaest' (från vissa diall. upp- gifvet under formen heese samt hce(r)se „med ett tykt 5" i hcB(r)se vind, hce(r)seveer, noorahce(r)se), hcesor f. pl. 'spruk- ken Hud, isser paa U^Buderne', hcesen 1) 'om Hud: tor, ru og bristende', 2) 'tor og spred af megen tor Blaest, om Halm og Ho', hcpsutt 'fuld af smaa Sprsekker og Ujaevnheder"; Jims m., heser 111. 'en svag tor, kjolig Luftström', luvsa heesä (Tele- marken heise) 1) 'puste, stonne' (jfr särskildt talesättet hmse aa kvmse 0: tale blsesende og hvsesende, hviskende), 2) 'gjen • nemblsese, fortorre', 3) 'fortorres af Bisest', 4) 'blsese tort og noget koldt', 5) 'optoe, om Vind' (heesvind 'Tövind'), nsv. dial. (Rz) h(8sa vb. = no. Juesa 1. och 2. (ofvan). Jämsides med ofvan berörda adj. isl. Jiäss, nsv. Jiås Jiäs, ä. da. Jiås, nda. Jices förekomma emellertid med samma betydelse ('hes') msv. (Ödw.) JiTs 'dof, sträf, om ljud' (jfr Jiesa f. 'heshet', Jiesna 'blifva hes'), n&v. Jies, ä. da. (Kalk.) Jieess, ^) Formen JlfOCeS beror på anslutning till nda. vb. JllVCBS Jiwes f= Jurs Jies) 1) 'om vinden, der suser', 2) 'tale baest el. hviskende' (Feilberg), jfr nno. Aas. Jcvmsa 'hvaese, puste', fno. Jiuésa d. 8. 2) I fråga om denna betydelseutveckling hänvisar jag (i an- slutn. till Ross.) till no. dial. Iierkjen, som betyder 'hiuderlig for- medelst Ruhcd , men äfven mat og ru i Stemmen . 383 växelformer hvilka vinna sin förklaring, om de ställas i för- bindelse med sina släktingar i öfriga germanska språk. Re- dan Kock, Arkiv IX. 165 f., har i stöd af adjektivets i fråga iitomnordiska motsvariglieter antagit en till grund liggande urgerm. stam *ha/rs-, hvari rs dels kvarstått (jfr mengl. hprse, nengl. Iioarse 'hes', mndl. heersch, nht. dial, heser d. s.), dels under vissa (okända) förhållanden öfvergått till ss, hvil- ket på vanligt sätt efter diftong blifvit s: jfr fht. heis heisi, mht. heis heise, nht. heise^- (med vidfogning af det vanliga adj.-suff. -r- i bitter, lauter mager etc), ags. Juls, mengl. hose. k nordisk språkbotten gaf urg. Iiairs- Ijudlagsenligt härs-, men genom inflytande från växelformen *hais- (: msv. nsv. hes, ä. da. heess, jfr växlingen meng. horse: hose, mndl. heersch: heesch) aflägsnades r i härs och man erhöll stam- formen hus. — Med en modifiering återfinnes samma förklaring hos Zupitza, Guttur. 52. I urg. *hairsa- (en af Z. uppförd stamform, som livad det supponerade a-suffixet vidkommer ej kan vara riktig) försvann r-ljudet, antar Z., i de sär- skilda dialekterna på olika tider. I fht. måste r i vissa dialekter redan tidigt ha försvunnit, förrän nämligen urg. ai framför r öfvergått till e, likasom r-ljudet äfven i vissa nor- diska dialekter, de hvilka bevara stamformen hais-, måste bortfallit före utvecklingen af urg. ai ^ ä frf. r. Nht. heischer är en kontaminationsform mellan heiser och dial. heser, hvari r bortfallit först efter att ha afficierat det föl- jande 5-ljudets artikulation (jfr nht. arsch, har sch: mht. ars resp. härs etc). I nordiska växelformen hä(r)s- däremot försvann r först efter denna ljudutveckling, som för öfrigt tillhör en senare, likvisst samnordisk språkperiod, att döma af att t. ex fi. lånordet sairas (= isl. sdrr) ännu bevarar den ursprungliga diftongen. I vissa nyno. dialekter har r 384 kvarstått ända in i nyare tid, något som synes undgått såväl Kock som Zupitza; man jämföre nämligen det af mig ofvan anförda nno. hce^-Jse (med alveolart s, jfr nht. dial. htser), hvilket icke kan afsöndras från ifrågavarande ordgrupp. Genom påvisandet af en nordisk form med spår af det urspr. r-ljudet, synes mig den supponerade utvecklin- gen af nord. hus- från urg. *hairs- höjd öfver alt tvifvel. Ordgruppen saknar säkra anknytningar i utomgerm. språk. Kocks sammanställning (o. a. st.) med lat. hlrtus lursutus 'luden, raggig, borstig' är dock i och för sig möjlig (jfr särskildt nno. haas 'ru, uglat, skrubbet', äfven om hår, samt lat. comce hirsutw, Ovidius). Ett annat tolkningsförslag har framstälts af G. Meyer, Et. VVbch d. alb. Spr. 308 i). Hvad adjektivets i fråga afledningssuffix vidkommer, synes mig n-stamsformation sannolik. Härför tala å nordisk språkbotten växelformerna isl. häss, ä. da. hås, nsv. hås: nda. h(us (jfr jutl. hws jämte hos), nsv. dial. häs, å västgermansk mark fht. hets: heisi, mht. heis: heise '-). Mengl. hose horse (: ags. hds) däremot innehåller väl ett vanligt mengl. sekun- därt ändelse -e ■^). Osäkrare är, huruvida äfven följande tvänne adjektiv skola hänföras till denna tlexionsklass: urg. *äuru-, *duriö-: Fsv. adv, durligha (Didrikssaga 245) = dyrligha 'dyrt, dyrbart, härligt, förträftligt' återgår sannolikt på ett fsv. adj. "dur, motsvarande mit. dur(e) Svert- voll, herrlich, vornehm', ndl. diiur. I afijudsförhållande här- ^) Äldre tolkningar meddela Schade, Wbch^ 382 b, Grimm^ Deutsches Wbch 897 a. Falk, Arkiv VI. 114 not, Klnge, Wbch^ heis, Noreen, Urg. Lautl. 144. 2) I och för sig betraktade kunna de högtyska ? formerna äfven återgå på en urspr. tt-stam med sekundärt antagen (irt-flexion. 3) Jfr Kluge, P. Grundr. I. 894. 385 med stå fht. tiuri, ags. déore, isl. d/',rr, fsv. nsv. dyr, da. dy}' (jfr det från nordiskan inlånade fi. tiuris, senare tyyris). Fsv. durliyha kan i och för sig bero på lågtyskt inflytande, men för en fsv. adjektivform "^'dUr talar emellertid Deger- forsmålets neutrala form dnrt, som förekommer jämsides med mask. dyr. Denna formväxling återför Noreen Arkiv VI. 378 f. på gammal w-stamstiexion. — Atijudsformen dur- uppträ der å västgermansk botten ännu i följande afledningar: nht. dauern, mht. turen opers. mich turet ein diny (eines dinges) o: mir ist etwas kostbar, teuer, mengl. douren 'Schmerz cniptinden'. fs. durlik, mit. durhar 'kostbar', mht. tur 'VVert- schätzuDg', untrir(e) (mich nimt u. eines dinges o: ich lege auf etvas keinen Wert), fht. unturllcho undurllcho adv. 'ohne grossen Wert worauf zu legen, mit Geringschätzigkeit'. Or- dets etymon för öfrigt okändt; se Kluge, Wbch*^ 'dauern-', 'teuer'. Tamm, Et. Sv. O. 'Dyr'. urg. ^spahu-, *s})<éhic>-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) 82)«r 'spaa- ende. som forudsiger Fremtidens llaendelser'; fsv. (Schl. Sdw.) spär, forespär, ä. da. (Kalk.) forspå d. s. Former efter ia- fiexionen äru uppvisade i fht. fs. siyähi, mht. spcehe 'klug, geschickt', jfr fht. spähldiho adv., fs. spöhl:c adj., spuhlleo, adv., spährort 'kluges Wort', sammansättningar hvilka kunna innehålla den ursprungliga zt-stamsformen af detta adj. Or- dets etymon är att söka i ieu. roten spek- 'se' i fht. speha 'Untersuchung', spehön, mht. spéken, nht. spähen, lat. speculiim, conspicio, adspectus, find. spag- 'se'. Se Schade, Wbch^ 849 a, Kluge, Wbch^ 'spähen'. — I nedanstående adjektivbildningar uppträder t^-suffixet i förening med afledningskonsonant: urg. "^hnapjpu-, ""linappiö- (ieu. '^knab-nu-, "^knab-niö-) : fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) hneppr 'knap, ringe, af lidet Omfång eller Vaerd', jfr vb. hneppa (pt) 'klemme, trsenge' samt nno. \ 386 dial. neppa (= isl. hneppa), neppeleg 1) 'net', 2) 'lidt snerpef, neppen 'pyntelig, som passer vol paa sig selv' (Ross); fsv. (Sdw.) 7ia2)per ncepper 'knapp, sparsam, trång', nsv. dial. (Rz) napper napp napp 1) 'knapp, svår', 2) 'sparsam'; nda. nap 'karg, noga' (föga brukligt som adj.), adv. i förb. knap og nap 'nätt upp, med möda', nepp)e adv. 'näppeligen, knapt, med möda'. Etymologiskt samhöriga med detta adj. äro följande nordiska adjektivformer med begynnande hn-, hvilka äro kända blott från nyare språkperioder: nno. dial. (Aas.) knapp 1) 'knap, träng, liden, neppe', 2) 'sparsam, karrig', 3) 'kort, lot at blive fserdig med', 4) 'rask, hurtig, behaendig i Arbeide', 5) 'net, vakker, vel afpasset, om Redskaber'; nsv. knapp 'otillräcklig', dialektiskt (Rz) äfven i betydelserna 'hastig, snabb', samt 'stark, styf, stel'; ä. da. (Kalk.) hiap 1) 'rask, bevsegelig', 2) 'let til at blive vred', nda. knap 1) 'snever, träng, utilstrsekkelig, indskranket', 2) 'paaholden, gierrig'. Dessa former med kn- ha nämligen uppkommit i en sam- mansättning med prefixet ga-: *^(a)h7iapp-, hvari 5 + hn- Ijudlagsenligt ledde till ljudförbindelsen gn-, och härstamma närmast från sådana nordiska dialekter, där gn- blef kii-. Till utbredningen af ifrågavarande former har sannolikt äfven ett lågtyskt inflytande bidragit: man jämföre It. knapp 'knapp'^ sedermera inlånadt i nyhögtyskan ^), samt ndl. knap, mndl. gnap knap 'knapp'. Äfven dessa utomnordiska former låta förklara sig ur en adjektivbildning *sahnapp-, alldenstund ljudutvecklingen gn- > hh- är känd från såväl lågtyskan, där den är begränsad till vissa dialekter, som nederländskan, där den är allmän '^). Den hos adj. i fråga framträdande växlingen mellan 1) Se Kluge, Wbch^ 'knapp'. 2) Se Wadstein, Idg. Forsch. V. 4 f. 387 omljudd och oomljudd form (fsv. nsv. ncqjper, nda. Jiap: fno.- isl. hneppr, fsv. ncepper nsv. 7iäp) har redan Noreen, Aisl. Gr.2 § 353, anm. 1, förklarat bero på äldre M-stamsflexioii. Ordets etynion är att söka i den rot. som ingår i ord- gruppen lit. Tcnéhti 'leise kneifen', knebénti 'klauben', kndbHi 'schalen', lett. TcnUht 'picken, zupfen o. s. v. (jfr isl. hneppa 'klämma'); se J. Schmidt, Voc. II. 498, Persson, Wz. 178, Zupitza, Guttur. 120 i). urg. *au-Jni-, *ai<-J>iö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) cmdr 'blottet for det som man skulle vente at finde, tom, forladt\ jfr auda f. := audn f. 'at uoget laegges eller ligger ode' auön n. (o. fem.) 'Jord som ligger ode, er ubeboet', eyöa (del) 'gj0re tom, tomme m. m.', aleyda f. 1) 'fuldkommen Tomhed^ 2) 'fuldkommen 0delaeggelse', eydi d. 'et Steds Tilstand, som er ubeboet'; fsv. (Schl.) ojji, nsv. öde (indekl. H-stamsforra) 1) 'obebodd, obrukad, tom', 2) (dialektiskt: Rz) 'uttröttad, matt'; jfr sms. udemark, odmark (ö/xu mark)'öåe- inark', samt fsv. öjn n. 'öde, förödt tillstånd" (= isl. ei/öi), 0pa odha vb. 'föröda, förstöra', nsv. öda: nda. ede 'oupfyld af materien, folktom, obebygd', jfr ode n. 'ödemark, öken' (= isl. eydi, fsv. öjjij, ode vb. 'ödelägga, öda'. Utomnordiska paralleller efter /a-deklinationeu äro bevarade i fht. ödi mht. oide nlit. öde 'unbebaut, unbewohot, leer, thöricht, arm, ge- brechlich', ags. iede 'desolate, waste' (blott i poesi, Sweet: Stud. diet.), former hvilka representera m-stammen till ett ursprungligt it-stamsadj., från hvars «-kasus det oomljudda fno.-isl. audr utgått. Afven gotiskan bevarar samma adj. med endast /a-stamsformer (dat. sg. aupjamma, ack. sg. auj>- jana, dat pl. aujtjaim, gen. sg. aujjjons med svag flexion), 1) Jfr K, F. Johannsson, Beitr. XIV. 356 ff., Som vill här- leda ordet i fråga från en ieu. not sqnä-p- el. sqnä-h(h)-^ samt Wadstein, o. a. st. 388 livilka man vanligen — ehuru utan tillräckliga grunder — plägar hänföra till en nom. sg. "^aujis (*auJAz) eller *aupeis. I själfva värket kunna dessa m-former lika väl höra till en nom. *au/)us och äfven den alternatift supponerade iz-uoim- nativen *aujjs kan ha utgått från en w-stam, d. v. s. tolkas analogt med de i det föreg, afhandlade got. adjektiven suts C^sutiz) och "^'--mcrs ('^■merk). Gotiska /a-staramen aupja- tillåter således under ofvan gjorda förutsättning förbindelse med det oomljudda fno.-isl. au^jr. Den i högtyskan och gotiskan bevarade /a -stamsformen af vårt adj. reflekteras därtill äfven af finska lånordet autia 'öde, tom', hvilket utgått från obl. kasus af den germanska /a-stammen, då man ju annars skulle vänta sig ett finskt ^autis analogt med t. ex. fi. Icaunis 'vacker', motsvarande got. nom. skauns (^skauiiiz) ^). Vidare föreligger detta adj. som lån i lappskan, där det i de flesta dialekter uppträder under formen aivdas el. antas, således med en nominativ- ändelse, som enligt lappska ljudlagar (jfr i det föreg. adj. isl. smår o. s. v. samt där cit. lit.) motsvarar urnordiskt antin- gen -uz eller -iz. Jämsides med denna -a^-form förekommer visserligen i svensk-lappskan formen audes. som regelrätt skulle reflektera en urnord ct-stam '^'aupas ^j. Men denna enstaka es-nominativ kan i betraktande af de förhärskande formerna på -as icke tillmätas beviskraft, då — såsom Thom- sen ofv. a. st. framhåller — äfven andra urnord. lånord i lappskan, trots att de i grundspråket flekterat som ia- eller /- ^) Se Thomsen, Einfluss p. 96. ^) Enligt Thomseu, Einfluss p. 97 not 8, motsvarar sv. -1. audes 'wol dem nord. a-stamm auöv^. I själfva värket bevisar lappska andes lika litet att isl. ftMc'»* ursprun glige n varit Ct-stam, som t. ex. finska harras, gen. -rtaan (Thomsen, Einfl. pp. 86. 123), att isl. hardr ursprungligen flekterat som a-stam (jfr i det föreg. under detta adj.). 389 stammar, förete jämte regelbundna nominativformer på -as, andra enstaka sådana på -es, hvilka emellertid måste anses som oursprungliga i förhållande till de förra. Man jämföre för öfrigt angående denna fråga Wiklund, Entwurf einer urlapp. Lautl. p. 54. Den germ. t<-stam, som ofvan konkluderades på grund af parallellismen mellan den nord. (blott skenbara) a-stamsfor- men samt den i gotiskan ocli hugtyskan framträdande ia- stammen, vunne en fullständig bekräftelse i och med ifråga- varande lappska lånord, i fall den alternatift supponerade ur- nord, grundformen ""aujiuz, vore den riktiga. Men äfven med antagande af det senare alternativet, under förutsättning af en till grund liggande urnord. nom. aujnz, kunna ifrågava- rande adjektivformer tolkas som raster af en gammal t*-stam, då ju ett urnord. "'auj>i~, analogt med de tidigare berörda got. suts och *-mers (alternatift äfven got. '^au/is) samt tal- rika västgermanska och yngre nordiska ia-stamsadjektiv, myc- ket väl kan ha framgått ur ett äldre tt-stamsparadigm. Att adjektivet i finskan uppträder som /a-stam, bör ej förvåna, om man betänker, att det adjektiviska w-stamsparadigmet redan i gotiskan till en vida öfvervägande del omfattade in- former. I etymologiskt hänseende har Osthoff, Morph. Unters. IV. 368 f. stält vårt adj. i samband med gr. ev-vi-g 'erman- gelnd'. find. li-nä- Voran etwas fehlt, raangelhaft', av. una- 'leer\ got. ivans, fht. luan, fno.-isl. ranr 'mangelnd, fehlend' (ieu. ^ni-ono-, se bl. wo-stammarna), en ordgrupp, hvarur man deducerat en ieu. rot en- 'leer sein' ^). Etymologiskt obesläktadt, ehuru likalydande, är föl- jande adj. ^) Jfr Persson, Wnrzelerw. p. 230, 390 urg. *au-Jju-, *au-piö-: Ett hithörande fno.-isl. adj. *auör med betydelsen 'lätt* har kvarlämnat spår efter sig blott i komposition, som 'uadskillelig Sammenssetningspartikel, der sat föran Praet. Part. beteguer, at noget er foregaaet eller kan gaa for sig med Lethed, mods. tor-"; jfr t. ex. aud-heiddr, aud-eggiadr, aud-flutt, auö-keyptr, auö-kuaddr, auö-laUr, auö-lcenndr, auö-komit, auö-smiinn, aud-sött, auö- unnit, aud-vitat. Likaså uppträder ett auö- i samma bety- delse för att bilda förra leden i sammansatta adjektiv. Så- dana äro: auö-hénn 'villig til at lade sig bevseges af andres B0nner', aud-fenginn (— auöufeng-inn), auö-fengr 'let at faa', auö-fynör 'let at finde', auö-förr 'let fremkommelig', aud-gétr 'let at faa', aiiö-kenni n. 'at noget let kan kjendes' (substantiveradt adj.), auö-komall (-humall) 'svag, som man let kan faa en afgjerende Indflydelse paa, eller tilfoje Skade', auö-kué6r 'let til at overtale', auö-lätinn 'velvillig', auö- miukr 'let at bevsege til noget', aud-némr 'let at laere', auö- synn (— -sér, -sénn) 'let at se, aabenbar', auö-truinn zlz au8-tryggr 'let at besnaere', aud-veldr 1) 'let, uden Vanske- lighed', 2) 'let at bevsege', cmö-viss 'let at skjonne eller for- visse sig om', aud-Jjreifligr (V). Å östnordisk språkmark framträder adj. likaledes blott i komposition: fsv. Ddhkcender (Rqv. III, 262), nsv. ö(d)Jcänd dial. Rz. ökännä), fsv. fda. ödmiuk (Jessen, Et. Ordb.), nsv. ödmjuk, nda. ydmyg. Västgerm. språk bevara adj. som själf- ständigt ord: fs. ööi, fht. ödi, ags. éaSe ieöe 'lätt'; jfr ags. adverben éaöe iede 'easily, willingly' samt éaö d. s., det sist- nämda väl urspr. en ackusativform (angående adverbielt an- vända ags. ackusativformer hänvisar jag till Sievers, Ags. Gr.2 § 319). Därjämte förekommer adj, äfven å detta språk- område i komposition: fht, ödllh 'facilis', ödmuadi ödh möti, mht, othmuote otmiiete 'leichten, willigen Sinn habend, deraii- 391 tig', fs. ödmödi d. s., ags. éaö-mod (éad-) 'humble, kind', éaS- (éad-) V méde 'humble, gentle'. Redan den ags. växlin- gen mellan omljudd och oomljudd form (adjektiven éaö-, éaöe: iede, ad verben éaöe^ éad: iedey intygar ordet som gammal it-stam, hvilken å nordisk botten återspeglas af det oomljudda isl. aiiö-. Något säkert etymon har icke påvisats. Schade Wbch^ 664 a uppför fht. ödi 'leicht' och ödi 'leer, öde' som ett ord, något som i betraktande af betydelseskillnaden icke kan vara riktigt. Lika litet kan man tänka på samband med germ. auda- i got. auda-hafts 'begliickt, beseligt', fno.-isl. audr, ags éad, fs. ud, fht. öt 'Besitz, G ut, Reichtum', hvaraf å ena si- dan isl. audenn, ags. éaden, fs. ödaii geschenkt, verliehen', å andra sidan got. audags 'gluckselig', isl. auöigr, audugy, ags. éadig, fs. ödag, fht. ötag 'begiitert, reich'. Förslagsvis ville jag — särskildt med hänsyn till betydelsenyansen 'wil- lingly' hos ags. adv. éaöe iede samt fht. ödmuadi o. s. v. i bet. 'leichten,^ willigeu Sinn habend, demiitig' — hänföra adj. i fråga till den ieu. rot en- (au-) som ingår i find. ävati a) 'fördert, begunstigt, ist hold', b) 'lässt sich wohl gefallen, nimmt gern an', åvas 'Förderung, Hulfe, Lust, Liebe, Verlangen', gr. tr-rjTjq 'wohlwollend', lat. avere 'gern haben, begierig sein' ^j. urg. *dla/(-J)u-, *t)laH-J)iö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) blauör 1) 'frygtsom, forsagt', af Hunkjon', no. dial. hlaud ^) Angående växlingen éaÖ- : éad- se Sievers, Ags. Gr.^ § 201 anm. 3. ^) Af ags. adverben éaöe, iede är den oomljudda formen den nrsprnngligare, såsom tillhörande en i fht. och feng. vanlig bildnings- typ; jfr Kluge, P. Grundr. I.^ 484, Hirt, Idg. Forscb. VI. 70 not 1, Streitberg, Urg. Gramm. p. 274. ^) Se ang. denna ordgrnpp Persson, Wurzelerw. pp. 7, 12, 61, 71. 392 *räd(l, blyg'; fsv. (Sdw.) hlödher 'blödig, rädd', jfr nsv. hlödig, blöd(sint). Från danskan hänför Jessen (Et. Ordb.) hit hUd- i hhdagtig, hlodsindet, BUding Cc; jämmerlig Person); nda. hUd för öfrigt = fda. hUt. Å utomnordisk botten motsvaras adj. af ags. Uéaö 'timid, sluggish', fs, Uödi, fht. hlödi 'zaghaff, mht. hl(pde nht. hlöde 'gebrechlich, schwach, zart, zaghaft'. Genom växlingen mellan a-stamsformen i fno.-isl. och ags. samt /> stamsformen i fht. och fs. (Schade, Wbch^ 76 b. anför jämte Uéaö äfven ett ags. bléaöe) göres ursprunglig w-stamsliexion sannolik ^). Ett got. ■'hlaujms ligger till grund för afledda vb. hlauj)jan 'kraftlos, ungiiltig machen'. Ordets etymon kan sökas i ieu. roten hhlu- 'schwellen, fliessen' i gr. (fkvM 'strotze, fiiesse iiber', (fUo], iplolw (*(pÅoJ^-io)) 'strotze' etc. Samma rot ingår med <^-utvidgning i germ. adj. dlanta-, bluta- 'blöt, mjuk m. m.', hvarom se detta arbetes I. del pp. 19, 62. Till betydelseutvecklingen hos adj. i fråga jämföre man lat. fluidiis 1) 'flytande, 2) 'slapp, kraftlös, vek', närmast hörande till lat. f^ao 'flyter', hvilket enligt Persson, Wurzelerw. pp. 16, 173 framgått af '-^fugxo (jfr pf. fluxi, con- fiugce), d. v. s. innehåller en ^-utvidgad rotform hlii-g-, icke det enkla hhlu-, såsom Tamm, Et. Sv. Ordb. u. 'blöt' antager 2), urg. "^mö-Jm-, mu-J)w-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) möör 'trset, modig, udmattet, kraftesles', no. dial. (Aas.) mod 'trset, m0dig, mat': fsv. (Schl.) möper (mödh) 'upprörd i sinnet, uppskakad, orolig, besvärad, medtagen, plågad, utmattad, trött'; ä. da. (Kalk.) mod 1) 'tra?t', 2) 'nedslåt, sorgfuld' 3) 'vred'. De västgermanska språken bevara ett motsvarande «a-stamsadjektiv : fht. muodi mht. muede nht. wi?<^e 'abgemiiht, verdrossen, ermattet, kraftlos', fs. mödi 'mtide', ndl. mwde, ags. méöe 'miide, erschöpft, kraftlos, traurig'. 1) Jfr Klugc, Wbchö 'blöde', Tamm, Et. Sv. O. 'blödig'. ^) Jfr Noreen, Urg. Lantl. p. 164. 393 Äfven i nordiska språk uppträder jämte ofvan anförda (skenbara) a-stam en likbetydande omljudd biform, men upp- visad blott från jämförelsevis sena språkperioder, är denna väl snarare att fatta som ett till sv. vb. isl. inoda (dd) 'gjore trset' (afledning på adj. möör), fsv. mejm 'göra möda el. omak' hörande ptc. prat. = isl. nwddr, nno. (Aas.) m0dd *besvaeret, overlsesset, trsBt, udmattet', om hvilken senare form Aasen anmärker, att det är „ofte brugt i Stedet for mod og mere alm. end dette". Å svensk språkmark böra följande former tagas i betraktande: i „Gamla ordspråk på på latin och svenska", utg. af Reuterdahl (Lund 1840) före- kommer (ordspr. n:o 982) adj. motther 'trött', hvilket i ord- spr. n:o 896 möter i den riktigare formen modder. Ursprung- ligare än hvardera af dessa former är det i motsvarande da. ordspråk (ingående i den af Nyerup utgifna „Peder Lolles samling af danske og lat Ordsprog, optrykt efter aildste Udg. af Aar 1506") förekommande oomljudda modh(er) i samma betydelse (enghen ctr sva godh at hanum luordher ey modh, ordspr. n:o 1060), enär detta rimmar med godh(er). Orsaken till att modher i de sv. ordspråken utbyttes mot moddher kan — förmodar Kock a. st. — vara den, att det förra or- det tidigare (dialektiskt) blef föråldradt än det förra. Att så varit fallet, synes framgå däraf, att Serenii Svensk- engelska ordb. och Sahlstedts Svenska ordb. upptaga mödd 'fatigued', men intet mod 'trött', äfvensom deraf, att den med den se- nare förf. samtidige Ihre i Gloss. Sviogoth. om mod 'lassus' yttrar, att det icke längre var i bruk. Från svenskan höra hit ytterligare msv. (Sdw.) hiigh-mödder 1) 'förbittrad', 2) 'förvirrad, bestört' samt nsv. dial. (Rz) mödder 'trött, ut- mattad'. Från danskan kan nämnas ä. da. (Kalk.) med 'trset, mat' (jfr umod). Från nyno. uppger Ross jämte mo(d) ett 394 likbetydande dialektiskt ma, hvars uppkomst dock ej med säkerhet låter bestämma sig. Skulle här föreligga spår af en nordisk m-stamsform (jfr nno. ptc. niBdd)? Trots att den i västgerm. språk allena rådande /a-stam- men af adj. i fråga således icke med säkerhet kan påvisas å nord. språkbotten, synes det mig högst sannolikt, att de vgerm och nord. formerna från början tillhört ett och samma ord, d. v, s. framsprungit ur ett gammalt w-stamsparadigm. Något skäl att med Kluge, Nom. Stammb.^ § 233, fatta fht. muocli o. s. v. som /a-stam, nord. mödr o. s. v. som a-stam förefinnes enligt min tanke ej. Kluges jämförelse med väx- lingen germ. alöa-: got. aljieis är ej särdeles slående, då ju denna m-form ej är anträffad utom gotiskan och sålunda kan misstänkas vara af yngre, särspråklig upprinnelse (jfr i det föregående). Äfven i andra fall reflekteras gamla u- adjektiv i sin ursprungliga adjektiviska funktion å nordisk botten blott af a -stamsformer, å vgerm. botten blott af /«- stamsformer: jfr i det föreg. adjj. fastu-, hadu-, aujm-, blaujm-. Till sitt etymon hör adj. '■''niöjm- närmast samman med fht. muoen mht. milen miiejen nht. miihen 'beschweren, qvä- len, beunruhigen, bekiimmern, ärgern, verdriessen', got. af- mauijjs 'ermudef af en ieu rot mö-, ingående i gr. pMÅoc 'Miihe, Arbeit', fiM-lvg 'durch jMiihe und Arbeit entkräftet, matt, schwach', lat. mu-les 'Anstrengung, Miihe, Not', moles- tus 'beschwerlich', mö-lior 'sich abmiihen' ^). Se Schade, Wbch^ 1) Trots betydelscdifferensen böra äfven fsv. Scbl. möj)er 'brådskande, angelägen' (opers. lata sik mojjare VWra), nsv. dial. Rz modt adv. 'brädtom, strängt och angeläget sysselsatt med arbete'. modtsam mosam adj. 'ledsam, besvärlig', da. dial. (Molbech, Dansk dial.- lex). mod mo 'angelägen, nödvändig, maktpåliggande', modt adv. 'brådtom' hänföras till förevarande ordgrupp. Den här ingående roten mö- har att döma af ofvan anförda utoragerm, aflägg ursprungligen 395 627 b, Kluge, Wbche miide', Uhlenbeck, Et. Wbch 3 Qh Persson, Uppsalastudier 185 f.). I samband med senast behandlade adjektiv, hvilka sy- nes afledda med ett ieu. /w-suffix, må ännu följande bildning upptas, som till sin stamformation dock är tvetydig: Fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.-) snaudr 'bar, ubesmykket', 2) 'blottat for noget, saa at man ikke er Eier deraf, 3) = snaudr at fé (jfr snanöligr 'fattig', stiaudleiJcr 'fattigdom") ; fsv. (Schl.) snöjjer 1) 'bar, naken', 2) 'fattig', (Sdw.) 3) 'öde, ofruktbar', 4) 'värdelös, usel, dålig', 5) 'ond, snöd'; no. dial. Aas. snaud 1) 'bar, blottet nögen'; 2) 'skaldet, smaahaa- ret, korthaaret'; 3) 'glat, blottet for graes 1. vsext', 4) 'ube- lastet; let, rask; adrajt, glat' (jfr snaudleg 'knap, kneben, gnidsk); nsv. dial. snau{d), snäud, snötid, snåd 1) 'bar, kal, skallig', 2) 'utan fjädrar, horn', 3) 'bar, blottad', 4) 'knapp» betecknat möda, arbete, ansträngning , en grnndbetydelse som äfven framskymtar bos ofvan stående nord. afleduingar; jfr särskildt nsv. adv. modt ocb adj. modtsam (=r lat. molestus). Betydelsen 'af arbete, möda utmattad, kraftlös, trött', som är gemensam för de nord. ocb vgerm. formerna af ifrågavarande adj. YllupU-, framträder äfven i gr. fiw-Xvc (se ofvan). Däremot återfinnes begreppsskift- ningen brådskande, angelägen, maktpåliggande' (hos ofvan nämda sv. ocb da. former) hvarken å västgerm. eller ntomgerm. språkmark inom denua ordgrupp. I fråga om denna betydelseförskjutning kan jag emellertid hänvisa till följande slående parallellism innom en likaledes nordisk ordgrupp. Fno.-isl. bevarar ett subst. onn f. 'iver, Anstren- gelse, Arbejde, Virksomhed, som udkrsever Anstsengelse , 2) pl. annir o: Arbejdstid, den Tid af Aaret, da man har mest at gj0re; jfr fsv. an, and f. 1) 'höst- och vårarbete i jorden', 2) ish. 'höstarbete, skörd (äfvensom ett antal släktingar i ntomnord. språk, se bland ?20-stammar, kap. V). Jämsides med detta subst. går ett etymologiskt nära besläktadt nord. adj., som uppvisar de ofvan berörda begrepps- nyanserna: fno.-isl: anUT, blott opers. e-m er annt o: en har no- get, som er ham magtpaaliggeude; nno. dial. ann 1) virksora, ivrig, omhyggelig , 2) om Tingen: nodvendig, magtpaaliggeude, hastende, strax fornöden'; sv. dial. annt adv. brådt, skyndsamt' (= sv. dial. adv. modt). — 396 otillräcklig\ 5) 'snöd, elak' blott i tales. tan snöud: liin onde (Finnl.; se Rietz, Freudenthal: Vöråmål, Vendell : Pedersöre- Pnrmtimål); fda. (Molb.) snöd. Adjektivet eger motsvarighe- ter å västgerra. botten : mht. sii6t?(^Ze'verächtlich, ärmlich, erbärm- lich, gering, schlecht, ubermutig, riicksichtslos^ nht. schnöde. Enligt Kiuge Wbch'' 'schnöde' är don passiva betydelsen öfver- vägande i mht. och härskar ännu till och med hos Luther; först från och med 17. årh. blir den nyare aktiva bet. 'wer andern verächtlich begegnet' mera allmän. Vidare hör hit äfven ndl. snood 'niederträchtich, boshaft'. Å nordisk botten ligger adj. i fråga till grund för afledda vb. fno.-isl. sneyöa^beröiw& (jfr no. dial. sneyda), sv. dial. snaudä (gotl.) 'skada', snöda 'förslösa' (Rz), jfr ags. hesnyödan 'berauben' och no. dial. Ross snydja prat. smidde 'fselde Haar, afstreife', snydjast prat. snuddest 'fselde den filtede Vinterham og blive glat, „snaud"'. Etymo- logiskt nära stående former äro äfven fno.-isl. snodenn 'skal- det, blottot for Haar' (enl. Fr.^ ptc. prat. till ett förloradt stv. *sniöda - sneyda) och de härmed formelt identiska mht. hesnoten, nht. (schvvab.-alem.) hesclinotten 'knapp, spärlich'. Kluge o. a. st. återför ordgruppen på en förgerm. rot snant- snid- med grundbet. 'diirftig'. Johansson, Beitr. XIV. 338 ff. och Persson, Wurzelerw. p. 135, däremot förbinda när- mast med fno.-isl. snogyr snaggr 'geschoren, kahl, diinnhaa- rig' (hvarom närmare i det följ.) samt å utomgerm. mark med find. ksiifm-ti 'wetzt', kmö-tra- 'Wetzstein', Jcsnu-tå- 'gewetzt, geschärft' o. s. v. af en ieu. rot Jcsnu-, som med förenkling af uddljudsgruppen Jcsn- till s7i- n- äfven uppträ- der i lat. nov-ä-cida 'Scheermesser' och i ofvan berörda germ. ordgrupp; jfr numera äfven Zupitza, Bezz. Beitr. XXV. 95. Huruvida flexionsväxlingen fno.-isl. snaudr: mht. sjioede (fht. ^snödi) beror på ursprunglig w-stamsböjning är mycket 397 tvifvelaktigt, enär denna enstaka, sena /rt-stamsform kan äga sekundär upprinnelse. Ofvan afhandlade nordiska adjektiv ha alla ägt parallel- ler i något eller några af de germ. släktspråken. Enahanda växling mellan omljudd och oomljudd form, som iakttagits i dessa bildningar, framträda ännu i ett antal andra nordiska h) Adjektiv, till hvilka motsvarigheter ej äro uppvisade från utomnordisk språJchotten. urg. *snainvu-, ''snaiuo-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr. 2) snoggr, sn0ggr (*snaggivu-, *snaggwia-) 1) 'kort', 2) 'korthaaret, ogsaa om Graesset eller Straaet som voxer paa Jorden'. Or- det kvarlefver i nynorska dialekter under särskilda betydel- senyanser: siiogg 1) 'kort, snart afgjort, let at blifve fserdig med (f. Ex. om et Arbejde, et Aerinde, en Vei', 2) 'knap, liden' (jfr adv. sneggt 'knapt', snoggleg 'noget knap eller träng, om Klseder', snoggveg 'Gjenvei, Tvaervei' (Aas.); 3) 'fordringslos, tarvelig' Ross (en betydelse som väl närmast framgått ur snogg 2.). Ross uppger jämte snegg formerna snogg (= isl. snoggr) från Sondhordland, Indre Sogn, Nord- fjord samt snoggjen från förstnämda trakt. Öfriga hos Aasen ock Ross under detta uppslagsord anförda begreppsskiftnin- gar torde icke höra till ifrågavarande adj. och återfinnas un- der följande artikel. — Å östoordisk språkmark möter samma adjektiv. En oomljudd nsv. form snagg- (= isl. snoggr) in- går i dial. snagghårig (= syiögghårig) 1) 'korthårig, om hästar' (Uppland), 2) 'släthårig, om djur' (Nerike), snagger 'sträng, svår, skarp, t. ex. vinter, väder', Skåne (snaggert ntr., med radikalt r, något som väl är oursprungligt, jfr äfven snaggig 'snäsig', Blekinge). En substantivering af ett fsv. 398 adj. ^snogger (= isl. snoggr) torde föreligga i nsv. dial. (Rz) snugga f. 1) 'kort tobakspipa* (äfven snugg m.), 2) 'kort båt eller piska^ 3) 'smula', 4) 'liten, mindre betydande gåfva' ^). Af de hos Rietz från Västerbotten anförda och med detta adj. förbundna formerna s7iog, snou, snout 1) 'med kort hår', 2) 'utan horn, om djur', 3) 'kal, om bärg el. fjäll, som äro skoglösa' höra väl de tvänne senare nämda till adj. snaudr (se under detta i det föreg.). — Den fno.-isl. i- och w- om- Ijudda biformen snoggr, nno. snogg (*snaggivia-) har följande motsvarigheter å svensk botten; snögg- isnögghårig (— snagg- hårig, se ofvan), Uppland, snögg 'knapp, snål' (Västerb.), snöggt adv. 'knapt' (Västergötl.), snygg (>tt Noreen, Aschw. Gr. § 109. 2) Johansson meddelar iifvcn ett got. snaggvus (= isl. snoggr) 'kahl', hvilket emellertid ej förekommer hos Wulfilas. 399 afskrapad', medan nyanserna 'skarp, sträng, häftig, vresig, ond, elak' å ena sidan samt 'knapp, snål' (jfr under art. *hnaiviuu-) å den andra synas förutsätta ett motsvarande aktift grundbegrepp 'skärande, skrapande o. dl.' (jir Ht- kartus 'bitter', isl. hardr o. s. v., ifall dessa höra till roten kert- 'skära, klyfva': se Klugc, Wbch*'). Som etymologiskt obesläktadt med senast afhandlade adj. fattar jag det härmed formelt sammanfallande fno.-isl. snoggr, sn0ggr (*s7iagg/(u-, *snaggina-) 'hurtig, snar' ; jfr adv. sn0ggt = snilöigt 'med rask Fart eller Bevsegelse' (Fr.^). Äfven detta ord kvarlefver i nyno. dialekter: snagg snegg 1) 'rask, hurtig, skyndsom', 2) 'hastig, pludselig' (]h sn0gg- f0re = sneggf0re 'öieblikkelig, niidlertidig Hjselp, Nadhjselp'; fl ån Sondfjord meddelar Ross äfven ett snau(d)ff>re i s. bet.). Vidare uppträder det no. adj. med några härledda bemärkel- ser: 1) 'net, taekkelig, isaer om Kvinder', 2) 'pudsig, besyn- derlig' (Ross), betydelseutvecklingar, i fråga om hvilka jag kan hänvisa till följande parallellismer: nno. dial. smdig 'smidig, flink, dygtig, bra v', 2) 'net, vaikker', 3) 'morsom, lystig, snurrig, besynderlig' (Aas.), nsv. dial. snodiger 'rask, hurtig, flink' (= isl. snuöigr), snudig 'nätt fin'; nda. snurrig 'loierlig, pudserlig, underlig'.' snurre 'dreie hastig omkring', nht. scherzen 'skämta': mht. scherzen 'fröhlich springen, hiipfen, sich vergniigen'. — Fno.-isl. snoggr, snaggr har under hvardera formen motsvarigheter å östnordisk språk- botten: nsv. dial. (dalmål) snogg (= isl. snoggr) 'behaglig, vacker, nätt, fin', nsv. (riksspr. o. finnl. högsv.) syiygg l)'ren. prydlig' 2) 'som älskar renhghet och prydlighet', ä. da. (Alolb.) smjgg 'net, peen' (snygg — '^sn&gger)^ altså med samma se- masiologiska utveckling, som iakttogs hos ofvan anförda nno. form. Johansson, a. st. p, 340, däremot anser att ifrågava- rande betydelsenyans sannolikt framgått ur bet. 'med kort- 400 klipt hår', och hänför de med denna begreppsskiftning före- nade formerna följaktligen till isl. sngggr sneggr 'kort o, s. v/ (jfr äfven Noreen, Aschw. Gr. p. 69). En i denna rikt- ning gående betydelseutveckling är väl tänkbar, men sålänge parallellismer till densamma icke äro uppvisade, synes mig mitt ofvan gjorda antagande sannolikare. — Ett spår af ifrågavarande adjektivs ursprungliga bemärkelse 'rask, flink hurtig' bevaras å svensk botten i 9i-afledningen snäggen 'som fort och hastigt uträttar något, tilltagsen' (Rz). Omöjligt vore icke häller, att ofvan (under föregående art.) berörda adj. snägg 'vresig, grälig' i själfva värket hörde hit, i det denna betydelsenyans äfven kan tänkas ha utvecklat sig ur bet. 'hastig, häftig' (jfr nsv. hastig eg. 'skyndsam' (högsv.), dialektiskt äfven 'lättretlig, uppbrusande'). Gränsen mellan begreppsnyanserna hos ifrågavarande tvänne till formen lika- lydande, men dock etymologiskt obesläktade adjektiv kan således i hvarje särskildt fall icke med bestämdhet ui)p- dragas. Som etymon för senast behandlade adj. har man med rätta betraktat den germ. rot, som ingår i got. sniwan 'ila', ags. snéoivan snuwan 'gå, komma, ila', fno.-isl. snua, nsv. sno 'vrida, vända', afledningarna ags. smid 'rask, plötslig', smid 'fart snabbhet', snijdian 'ila', fno.-isl. snuör 'raskhet m. m.', siiäöigr 'rask' (se Johansson, a. st. p. 342 fF., Pers- son, Wz, 135 not 3, Noreen, Urg. Lautl. 162). Dessutom höra till ordgruppen i fråga å nordisk språkmark ytterligare väl nno. dial. sniigga 'gjore en hastig Vendning eller Vridning' smtgga (seg) 1) 'vride sig misforneiet', 2) 'liaste', snuggen 'hastig, hidsig', smigg 'Hastighed, Iver, Travlhed, Fart'. I fråga om stamformationen hos ofvan diskuterade tvänne adjektiv utgå Johansson a. st. p. 340 f. från tvänne genom rotafljud skilda stammar: ^sneggva- låge till grund för nno. 401 dial. snefffj o. nsv. dial. snärjger, resp. *snigc/via- för nsv. (riksspr. o. dial.) siiygg och ett af Johansson från en no. dial. (Vergelands Sognefjord) anfördt snygg (i en af J. för- modad bet. 'scharf ), medan isl. snoggr. sv. dial. snagg-, snogg. resp. isl. snaggr, no. sn0gg, sv. snögg i anslutning till No- reen (Sv. Ldsm. I. 692, IV. 2: 172, Arkiv I. 168 n. 1, Aisl. Gr.2 § 353 anm. 1) med rätta återföras på stamformerna snaggva- resp. snaggvia-, tillhörande ett gammalt z<-adjektiv. Af dessa stamformer låta emellertid *sneggva- och *sniggvia borteliminera sig. Det oomljudda no. dial. snegg är nämli- gen intet annat än en biform till det vanligare i- och iv- omljudda no. snogg, isl. snoggr = *snaggu-ia (jfr t. ex. fno.- isl. gorr: gorr, gcerr, gerr, se Noreen Aisl. Gr.^ § 79), medan nsv. siiygg är en fortsättning af ett fsv. "^snogger (se Noreen. P. Grundr. I.^ 591 f., Aschw. Gr. § 106, 2, a). Det af Johansson meddelade enstaka no. dial. snygg (hvilket jag återfinner hvarken hos Aasen eller Ross) rättfärdigar icke ensamt den supponerade stamformen ■■'sniggvia-. Huruvida jämsides med ifrågavarande i<-stamsadjektiv ett likbetydande ieu. //o-particip existerat, såsom Johansson vill göra troligt, är mycket problematiskt. Lat. novacula 'schar- fes Messer, Schermesser, dolch' skulle (enl. Johansson) när- mast förutsätta ett vb. *?^o^;^^re 'geschoren, geschnitten machen'. och detta vore en afledning af ett adj.-part. *novos 'geschabt, geschmitten', hvilket J. vill tyda ur '^neuo- < '^sneuo- (*sq1ineuo-) = isl. snoggr. Fno.-isl. adj. fiiötr 'rask i sin Bevsegelse* (Fr.^) har ut- seendet af en a-stam, bildad på stv. fno.-isl. fiiöta 'flyta'. Med fäst afseende å dalmålets py, flyt (= isl. *fliitr), hvari rotvokalen y på grund af sin ställning efter kakuminalt I ej kan ha genom kontraktion framgått ur diftongen iu ^), anser ^) Jfr Noreen, Aschw. Gr. § 122, 2, a. 402 emellertid Noreen, Sv. Ldsm. IV. 2: 48 not 5, formerna fliötr och flyt ursprungligen ha tillhört ett gammalt w-stamspara- digm, urg. '"ffeidu-, '"fiixtiu- (jfr Tamm, Et. ordb. fiy 5.). Formen af a-stam] företer i och för sig äfvcn fno.-isl. hiugr 'böiet, krum' (Fr.a). I fornsvenska förekommer emeller- tid personnamnet Munbyyh (Sv. Dipl. III. 91), hvilket Lundgren i Uppsalastudier p. 17 likställer med kompositionsbildningar sådana som munn-liötr, -störr, -vidt\ i det han i samman- sättningens senare led vill se ett fsv. adj. "^hygher, i-omljudd biform till hitUir och i enlighet härmed tolkar Munhygh så- som urspr. betecknande person med böjd (sned?) mun. Äfven i sin oomljudda gestalt uppträder adj. i fråga i namnbildnin- gar: jfr fno. mansnamnet Bywger i Sivenunger Biughsson^ fsv. ortnamnet Byiixsta {'di '*biugher). Bevörda. \ä.x\mg biugn "^bygher vill Lundgren förklara som bevis på gammal tt-stams- flexion, hvilken dock i detta fall synes mig mycket hypotetisk. En gammal ?/-stam döljer sig enligt mitt förmenande äfven i följande enstafviga adjektiv: urg. *,^,elu-, '■'^ilip-: ä. da. (Kalk.) god 'parrelysten, om Katte', nda. dial. gcel d. s. ; nsv. dial. (Rz) gél, gäl, giäVyr, glad, munter, liflig, okysk, brunstig'. Samma adjektiv synes ingå i fsv. sammansättningarna giol- (gcel-)sJcaper 'kättja, otukt', giol- sfmii d. s., gcel- (gicel-) maper 'lägersman'. Sist- anförda kompositum har å västnordisk språkbotten sin mot- svarighet i fno.-isl. gil-madr 'älskare', hvars förra led bevarar den i-omljudda biformen af adj., som ännu möjligen fortlef- ver i nsv. dial. (Rz) gil 'okysk, brunstig'. Formen giol- bär i och med sin brytningsdiftong vittne om den gamla i^-stam- men ^). Formens förekomst i komposition talar för dess ^) Jfr Tarnni, Et. Ordb. 'gilja', Bratc Äldre Vestmanna- lagens Ijudl. p. 4, 403 ursprunglighet. Annars kunde densamma tilläfventyrs miss- tänkas vara uppkommen genom formutjämning inom paradig- met, d. v. s. härröra från ordets dativformer (jfr biformen giiel- med analogisk a-brytning, inkommen från ordets senare a-paradigm). 1 västgermanska komposita med w-adjektiv som främre led framträda dessa enligt en af Kluge, Nom. Stammb.^ § 180, framstäld iakttagelse vanligen i sin n-starasforni, en regel som torde få utsträckas till kompositionsbildningar af denna art öfver hufvud (jfr ags. swéte 'siiss': snottnete 'Siissig- keit', erige 'eng'; angsum 'ängstlich'; jfr fno.-isl. ongr: ongr, pngleiJci 'trängser, ongliga adv. 'i förlägenhet, nöd'), myrge 'kurzweilig': fht. murgfnri, ags. smylte 'ruhig': smoltlice. Till sin etymologi hör adj. närmast samman med vb. fno.-isl. gilia 'to beguile a woman', fsv. gilia 1) = isl. gilia, 2) 'fria', ä. da. gillie gille 'fria'. Till grund för ordgruppen lägger jag ieu. roten gihel- 'begära, åtrå, vilja' i gr. ^fÅo), i^é/Lo), fksl. zeléti 'cupere'. Som parallellismer för här fram- trädande betydelseutveckling 'begärlig, trånande — brunstig, okysk' hänvisar jag till fno.-isl. grad^- 'ugildet, om Dyr', nno. grad 1) d. s., 2) 'geil, brunstig', hvilket jag Nominalbildning I. 6 velat härleda ur ieu. roten ghredh- 'gern haben, gierig sein' i bl. a. got. gredus 'hunger', grzdön 'hungra', samt till fno.-isl. fitss 'villig', hvilket i nno. dialekter (se Aas.) fort- lefver under betydelserna 'villig, tilboielig, lysten, fyrig, ivrig, samt 'geil, parrelysten'; jfr afledda vb. nno. f>/sast 'blive geil, yttre Parringsdrift, om Dyr'. Slutligen några bildningar, i hvilka stamsuffixet äfven innehåller ett konsonantiskt element. urg. matj-ru; man-riö-: fno.-isl. (Vgf. Fr,'-) moyrr 'mer, skjor'; fsv. (Sdw.) mör, nsv. mör, fda. (Molb.) mm- d. s., nda. m0r. Ordet kvarlefver' i nno. dialekter under formen maur med en difterentierad betydelse 'forknyt, forsagt, aengst- 404 lig, smaalig, karrig', men har därjämte lämnat spår efter sig i sin grundbetydelse i no. mimren 'spred, som lettelig brister eller kloves, denominativa vb. tnaurast eller maura seg 'blive skjor el. spred (om Eggen paa en Lee)', atledningar till hvilka man är berättigad förutsätta ett no. adj. maur 'skör, spröd' som grundord. Detta ingår dessutom — synes det — i nuo. maur-egg 'skjerned i Eggen', ett bahuvrihi-kompo- situm. Formväxlingen fno. *maurr: moyrr kan icke tydas annorlunda än som återgående på äldre it-stamsböjning. Hvad ordets etymologi beträffar, har detsamma af Persson, Wurzelerw. pp. 24, 144, 180, Uppsalastudier p. 192, stälts till en ieu. rot (s)mii- 'reiben, zerreiben, zerbröckeln, nagen', ingående i fksl. my-ti 'waschen (= abreiben)', lit. mau-rai 'Entenilott', mur ti 'durchweicht vverden, i gr. f/v-Qov 'Salbe', fjbv-Qoo juv-Qo/xai 'fliesse', lat. muria 'saltlake', isl. miu-Jcr o. s. v. Till denna ordgrupp hänför man vidare gr. fiavqog 'svag' och fno.-isl. mcmrr 'myra' ^). Den betydelseutveckling, som enligt ofvan gifna tolkning förutsattes ha försiggått hos vårt adj., stödes af bl. a. följande parallellismer: fht. marOj muruivi, ags. mearo i^mar-n-) 'miirbe, weich, ^art', i fall detta med Persson, Wz. pp. 65, 145, får förbindas med gr. fiaQctivM 'rifver upp, förtär', find. fnar- 'fördärfva'; no. dial. khkk 'mjuk, blöt, späd, svag, vek', nsv. dial. Jclah Jclök 'skör, klen, spröd, sjuk, svag, maktlös', ett adj. som ej kan afskiljas från nsv. dial. hlaJck 'stöta, bulta, knakka'. Till den metaforiska begreppsnyansen 'forknyt, for- sagt, fengstlig, smaalig, karrig' jämföre man isl hnoggr 'spar- sam, snål', no. negg 'frygtsom, forsagt, smaalig, karrig', nsv. njugg o. s. v,, ett adj. som hör samman med gr. xpvo) 'skafva', nsv. nagga m. m. (se i det föreg.), nsv. gnidare 'giribuk': qnida o. s. v. 1) Se Noreen, Urg. Lautl. 217. 405 urg. "^äCe-lu-, '-^dceliö-: fno.-isl. (Eg. Ygf. Fr.^) dcéll 1) 'let, ikke forbuuden men nogen Vanskelighecr, 2) 'medgjorlig'. Ordet fortlefver i no. dialekter under formen eld (daal) i bet. 1) 'fuld af Livsmod, frejdig, kjsek af Holdning', 2) 'ind- tagende' (Ross). I fsv. uppträder ett motsvarande adj. under formerna dal (Sdw.: däl, dääl), däl (Sdw.: dal, ujtai ley.) med betydelsenyanserna ]) 'lätt att ha att göra med, att umgås med, otvungen förtrolig', 2) "trofast?', 'förträfflig?' Detta kvarlefver i särskilda nsv. dialekter: däl, dål 1) 'vän- lig, liöflig', 2) 'vacker, fager', 3) 'behaglig, angenäm, treflig', 4) 'duktig, rask'. Växlingen mellan oomljudd och omljudd form (nno. fsv. däl. nsv. dål: fno.-isl. dddl^ fsv. diel, nsv. däl) tyder på gammal i*-stamsflexion. — Vid sidan af ofvan- nämda fsv. former förekommer emellertid i fsv. enligt Sdw. ett likbetydande adj. döl (= isl. *d{)ll), hvilket står i afljuds- förhållande till dessa. Äfven detta synes ha framgått ur ett urspr. ti-stamsparadigm (urg. ^dd-lu-, ^döliv-). P^nligt Noreen, Arkiv VI. 376 ff., har nämligen en häremot svarande oom- ljudd biform *döl lämnat spår efter sig i fsv. adv. dorla 'möjligen', sällsynt sidoform till dcerla (= isl. dcHla) och dorla, i hvilka former r analogiskt inkommit från synonymet gorla och det till betydelsen alldeles motsatta varla (jfr Sdw. under 'därla'). Från nsv. dialektområde upptager dessutom Rietz ett adjektiv döl i s. bet. som dål, däl ofvan, äfvensom dol döl 'hvit' (Västergötl.), hvarmed man jämföre nsv. däl 2) ofvan samt nda. dial. (jutl.) dol 'smuk, peen, net i Klse- der og desl., ogsaa om Kreature og livlöse ting' (Molb., Feilberg). I etymologiskt hänseende har ofvan behandlade adjektiv- par ursprungligen tjänat som verbaladjektiv med betydelse af 'görlig' till vb. ags. dön, fht. tuon 'göra'; jfr härtill fno.-isl. dände, fsv. dände: dönde (fht. tuoenti) 'duktig' med samma 406 funktion samt verbalabstraktet fno.-isl. clod (cläd) "^skicklig- het', nsv. dåd (se Tamm, Arkiv II. 347, Noreen a. st,, Aisl. Gr.2 § 148, Aschw. Gr. § 175). III. Adjektiv uppvisande växling- mellan tw- ocli «-suffix. Vid min behandling af verbaladjektiven på io- (kap. II) framhöll jag den af Streitberg påvisade afljudsväxlingen i deras stamafledningselement, hvilket uppträder än under for- men 'io-, än (i nom., ack. sg., möjligen äfven i någon kasus) under en afljudsfas -?-. En analog afljudsföreteelse har i vissa fall konstaterats hos ieu. nominalsuffixet -no-, men i följd af redan tidigt skedd formutjämning äro spåren af denna vida sällsyntare. Som ursprungliga -ife-, -?fo-stamraar fattar Hirt, Idg. Akzent p. 220, ett antal neutrala tt-stammar med rotbetoning, såsom gr. ööqv, find. diiru: fksl. drevo ('''dervo ios, ism: gr. ioq <; ^tafuQ o. a.), och analogt härmed skulle de talrika verb- alabstrakten på -tu- med rotbetoning innehålla ett ieu. -Uto- suffix i dess svagaste afljudsfas. I fråga om adjektiven vill Streitberg Urg. Gr. p. 194 spåra samma suffixdubbelhet i Rökstenens JcaruR 'beredd', jämfördt med fht. garo ('"gariia-), hvarom utförligt längre fram. Denna urgamla parallellism mellan ii- och ?/o-stammar bekräftas ytterligare genom den sammanställning af ett flertal hithörande adjektivbildningar (äfven germ.), hvilken gifves hos Zupitza, Gutturale p. 98 f. De af Z. anförda utomgermanska exemplen äro följande: 407 find. rhhu-: i-hhva-; täJcu-: tahvd-; ragliil- gr. iXaxvg : lit. lengvas, av. raomväsdm; av. mourum: fpers. margum (i ansl. till Bartliolomse Idg. Forsell. V. 358 med anm. 2); lett. erds (*erdusj: lit. erdvas, ardvas ; lett. ass: lit. aszviausis {\ QXi%\. till Leskien, Bildg. d. nomina p. 344), samt find. tanu-, fno.- isl. J)imm\ fht. dunni o. s. v.: lit. tenvas,gv. ravaöc, fir. tema (se i det föreg. ^). Jag öfvergår till adjektivbildningar af denna art, livilka bevaras äfven å germanskt och särskildt nordiskt språkom- råde. På grund af de germanska utljudslagarna skönjes ifrågavarande suffixväxling härstädes blott spårvis. urg. * ang !((('■• '^ctngu-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) ^ngr, ongr 'tränga nsv. dial. (Rz) ång (komp. cmget') d. s. 2), ä. da. (Kalk.) eng 'snsever'. Ordet har motsvarigheter såväl i germ. som utomgerm. språk: got. aggwus, fht. angi, engi (ss. adv. cmgo), ndl. eng, find. amhä-. fir. cum-cmg, (med sekundärt ^•-suffix) fksl. qzukii, arm. andziik, (med sekundärt ^suffix) lit. anksztas; lat. angnstus är bildadt på en s-stam (jfr find. ämhas 'Enge'). Roten återfinnes i lat. ango. gr. ccyxoj 'schniire zusammen'. Adjektivets i fråga w-stamskaraktär framträder i den got., find., slav. och arm. formen, samt återspeglas å germansk botten i den nord. och fornhögt. växlingen mellan former med och utan i-omljud. Den parallella «a-stammen skönjes i fno.-isl. paradigmformer, sådana som ack. sg. m. (pnguan) onguan, och spåras äfven i got. aggwus (för vän- tadt ^aggus). Sagda got. form vill Kluge, Conj^ugation 46, Nom. Stammb.2 § 179 och med honom Brugmann Grundr. ^) Emedan germ. språk icke bevara något spår af en jämsides med it-stammen "^Jmnnu-, '^Jjlinniö- gående ua-stam upptages detta adj. bland de rena tt-stamraarna. 2) Nsv. dial. (Rz) ang "ond, otålig'' eg. "^bragt i trångmår) hör väl ursprungligen till r-staramen fsv. ange?', sv. dial. anger ängslig, bedröfvad (se bland ro-stammar i kap. VII). 408 IL 298 förklara som analogiskt ombildad i anslutning till ordets ursi)r. nom. sg. f. '^aggwi — find. njivl. Denna för- klaringsgrund har emellertid af Zupitza, Gutturale 98, fram- hållits såsom icke tillfyllestgörande med hänsyn till motsatser, sådana som got. aggivu: seijm, -aggivjan (aggivipa), maniv- jana: hardjana, Jjcmrsjana, af hvilka j-former de med -luj- i stammen äro oursprungliga, enär urgerm. n mellan konso- nant och / Ijudlagsenligt bort bortfalla. I fall aggivu mot- tagit sitt w- från fem., skulle man analogt härmed vänta sig detta iv-m&koii äfven i t. ex. Jjcwrsus. Någon främmande faktor måste således ha spelat in vid ombildningen af *aggus till aggifus. Med stöd af lit. analogier betraktar Z. got. agg/ms med rätta som kontaminationsprodukt af «i-stammen "'ciggii- (= find. amha) och en ?fa-stam ''^an^na-^ reflekterad af fno.-isl. onguan o. s. v. i); man jämföre nämligen lit. lengviis jämte v/«-stammen leugvas och 2^-stammen find. raghu-, gr. i/Layvc, lit. ardvus 'geräumig' jämte lit. ardvas och lett. erds ('*erdus): jfr vidare å germ. botten got. hnas- qus, hvilket redan K. F, Johansson Beitr XIV. 335 anm. 1 fattar som urspr. ?fa-stam "^'hnashca-, som senare ombildats till ?r-stam, enligt Zupitza efter förebilden '^angvuz jämte ^angimz ^). urg. 'pran^va-: *J)ra7iSit-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fi\^)J)rpngr ^) Jfr numera äfven Brugmann, Grundr. I.^ p. 928 not, som (i anledning af denna Zupitzas tolkning), visserligen med någon tvekan, utgår från en grundf. cmgyCi-Z, hvaraf got. CiggttS (och senare ge- nom nybildning aggiius) i följd af germ. vokalabsorption (sampra- sarana), analogt med t. ex. got. skculus *^Schatten' af '■sJcadlja-Z (jfr fht. scato, gen. scattves). 2) Vid sidan af /fa-stammen hncisk/iCt- synes i själfva värket äfven en germ. tt-stam ha existerat. En rast häraf föreligger i ags. hnesce, hvilket Sievers Beitr. XXIV. 383 tyder som kompromissform mellan northumbr. hneSC, och ett '^'hnisce, former hvilka förutsätta en germ ?(-stam kneskii-, afljudande med got. hnasqus. 409 1) 'träng, snsever', 2) 'besvaerlig, moisommelig'; fsv. (Schl.) pranger, nsv. trång, fda. (Lund) thrang återgå på en urn. grundf. *J)ranswa-, utomnordiskt representerad af Rgs.se^roti^, mht. dranc, nlit. Dräng, ndl. dräng 'Gedränge'. Men till fno.-isl. Jjrmgr påvisar Bugge i sina 'Bemeerkninger' till Fritz- ners Ordbog^ p. 1103 den visserligen sällsynta biformen Jjrengr, hvilken lian tolkas som återspeglande en stam -'pran;^- ivia- och som sådan förhåller sig till Jirmgr liksom isl. ongr till ongr (se ofvan). Den ^-stam, som växlingen 7>ron^r; Jjrongr i och för sig låter förutsätta, bevaras utomnordiskt i lit. tranhus 'holperig\ I etymologiskt afseende sammanhänger vårt adj. närmast med fno.-isl. pryngua, prangua (jfr ang. dessa former Noreen, Aisl. Gr.^ § 420 anm.), got. preihan 'drängen', ags. drin^an, fht. dringan 'dringen' samt å utom- germ. botten med lit. trenhti Mröhnend stossen' (jfr till bet. lit, trankäs ofvan), trauJcsmas 'Gedränge^ trinkis 'Anstoss^ fpreuss. per-trinktan 'verstockt', lit. trlnJca 'Haublock', lat. truncus, kymr. trivch 'verstiimmelt'; se angående denna ord- grupp senast Zupitza, Gutturale p. 70 f., där äfven tidigare lit. finnes angifven. Den utljudande gutturalen i trenlc-, tranJc- är med hänsyn till got. pjreihan (icke pjreikan) och kymr. trtuch icke labiovelar, något som framhållits redan af Z. Följaktligen är /r-ljudet i fno.-M. prmgr (ack. sg.Jjrgngucm. suffixalt och har härifrån analogice infört i vb. Jjryngua, då man — som Z. med rätta anmärker — icke äger någon rim- lig grund för att antaga en gammal präsensbildning 'HrenhiO. urg. '^hjekiia- : *kinku-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) Jcuikr 1) 'levende', 2) 'livlig, let bevsegelig. munter' (ack. sg. m. kyJc(k)uan jämte huih(h)uan), no. dial. (Aas.) Tcvik, kvceJc; fsv. (Schl. Sdw.) Tciriker, hviJcJcer, kivekker ; fda. (Lund) kwikcer, (Molb. Kalk.: quik, queg quceg) 1) 'levende', 2) 'stor, rigelig'; Kalk. meddelar därjämte ett adj. kyhken (-er) 'övermodig', 410 hvilket närmast hör sainmau med fno.-isl. nom. 'kylc(k)r ^). Ett kriterium på ordets ursprungliga karaktär af ?f-stam gif- ves i ags. cwicu (cucu) 'lebendig', jfr ftVis. fs. quik. Det i isl. IcuiJcuan Icylcuan framträdande stamslutande /r-ljudet härrör från den parallella ?/a-stammen, som å germ. botten för öfrigt kvarlemnat spår i fht. formväxlingen queh: queck, i det sistsagda form i och med sin geminata framstår som gammal -»/a-stam. Fornvästn. nom. hylcr förhåller sig då till den faktiska i(-stammen ags. cwicu (= ffris. fs. quih, fht. queh, isl. kuikr) som det ofvan berörda got. angivits till fiud. amhii- '^). Denna ^/«-stam förklarar äfven «-omljudet hos de fht. formerna (fsv. utvecklingen hwiker >• "■'hveker > hwekher — jfr fda. quik: quey — däremot låter förklara sig enligt en specifikt fsv. ljudlag, hvarom se Noreen, Aschw. Gr. § 115,i). Jämsides med ?fa-stammen *kifek>ia- går en germ. stamf. *kuiija-, som är uppvisad blott i got. qiiis 'lebendig^ men äger talrika motsvarigheter i utomgerm. språk: jfr lit. gi/vas (*gluo-), fksl. zivii, fir. hiu, héo, kymr. hyw, bret. heu, osk. hivo-y lat. vlvtis ^lebendig'', gr. (ifog 'Leben', find. j7^Y?,- 'leben- dig' af en ieu. rot ^2^^ 'lefva', för öfrigt uppvisad i fksl. ziva, lat. vivo, tind. jlvati o. s. v. (med präsensbildande ij, jfr lat. vivo perf. vixi). Jämte ?/a-stammen gf/vas bevaras emellertid i litauiskan en därmed afijudande ^f-stam gai-v-iis 'munter', tillika grundord för lit. gaivmti 'erqvicken' ^). P^n i afseende å rotafljudet häremot svarande germ. adjektivbildning före- ligger i no. dial. kveik 'frisk,! livlig, opfrisket', som i fno. blott framträder spårvis, men af dessa raster att döma, ur- ^) Angående den foruvästu. och fsv. ibrmviiilingen inom detta adj. jiiniföre man Noreen, Aisl. Gr.^ § 72,ii; 220,2, Aschw. Gr. § 71,2. ^) Jfr Zupitza, Gutturale p. 99. •^) Jfr Persson, Wurzelerw. p. 155. 411 sprungligen ägt samma stamgestaltning som afljudsformen kuikr, kyler. Ett fno.-isl. adj. -^Tcueikr (= kuikr) låter förutsätta sig på grund af följande bildningar: substantiven fno.-isl. kueikr m. 'Vsege i Lampe', kueik f. (— kuika i kuikur) 'Giser som anvendes til at scette Gäng paa 01, bringe det i Gise- ring', kueika f. 1) 'hvad der optci^nder noget, saetter lid deri', figurl. ästar, lastanna kueika, 2) pl. kuoykur, kuoykvur := kuikur (se ofvan), kueikia f. 1) 'hvad der anvendes til der- med at optsende lid', 2) "^hvad der tjener til at framkalde. foraarsage nogct\ kueiking f. 'Optaenden'; vidare denomina- tiva verben koyhua (*kuoyktiaJ — jfr vb. kuokua (= kuekua: fht. queck) 'antända' — samt kueikia 1) 'levendegjore', 2) 'antseude', 3) 'opvsekke, fremkalde, m. m," Af bär anförda formationer hänvisa subst. kuoykur kuoykvur och vb. koykua på ett grundord med en för ifrågavarande adj. karaktäristisk i6'-afledning, medan subst. kueikia och vb. kueikia synas ha framgått ur en till grund liggande m-stam, som väl urspr. iiört till en parallell adjektivform med w-suftix. urg. '^fjekm-: *Jieku-: fno.-isl, (Eg. Vgf. Fr.^) Jnokkr, ^igkkr, (piukkr), lykkr 1) 'tyk', 2) 'taet, vanskelig at gjennem- trsenge'; fsv. (Rqv. VI) ^iokker, Jnukker, ■■Jjykker, bevaradt i adv. Jjyccke, thiklica, Jnkla 'ofta'; fda. thiukk, nda. tyk. Ordet motsvaras utomnordiskt af fht. dihhi, clicki, mht. clic, dicke, nht. dick, ags. Sicce, engl. thick samt utomgermanskt af fir. tiuy, kymr. ten 'diok'. i<-stammen reflekteras af de keltiska formerna (l'y redan i de älsta isl. hskrna (se Larsson Ordförrådet i de älsta isl. handskrif- terna), hvadan anledning icke föreligger till misstanke, att gorr vore ombildning af gorr i anslutning till vb. gorua (gerua) ia- : *ariiu-, vore riktigt, i enlighet hvarmed sagda adj. till sin stamformation fullt skulle öfverensstämma med adj. ryCirua- : sar/ni-. Adjektivstammen sari/a-, ^cit'»^- liggei' till grund för svaga vb. fno.-isl. goriia, geriia (göra, gera), fsv. g0ra, gwra 'göra' (urspr. '"j^arivjan, hvaraf sv.-la. lånordet ^-aryerparare'), ^) Jfr annorlunda, men föga riktigt hos Schade, Wbch^ 265 b. 417 fht. garauen, fs. geruian, ags. sierwan 'parare, prseparare'. Jämsides med detta afledda vb. gick emellertid ett likbety- gande primärt fno.-isl. gior(u)a, fsv. giora (<^ *^erican : find. Icarvmi "^jag gör'), hvilket i literär tid förväxlades med det förra. Till detta primära vb. fungerade adj. fuo.-isl. giorr, fsv. gior C^^erua-, se kap. IV under denna art. o. där anf. lit.) som part. prat. och trädde i literär tid i association med det synonyma, men etymologiskt sannolikt obesläktade fno.-isl. gorr, gorr o. s. v. urg. *slal-va- : ^slai-ini- •' fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) slé7- *sl0v, mods. hiiass^ med ?ra-stamsböjning, jfr afledda vb. sléfa (ad) 'slove, mods. huessa ; msv. slö, nsv. slö (-ua-: *hla'-mi-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) hlér, ntr. hlfétt 'blid, mild, om Veir og Vind' har man med rätta förbundit med flit. luo (fl. läiuer), mht. lä (fi. läiver), nht. lau, ndl. lauw 'ljum, tepidus' af en ^/a-stam hlce-ua- (seSchade, Wbch2 535 b, Kluge, Wbch« 'lau , Nom. Stammb.^ § 186). Förhållandet mellan den vgorm. /fo-stammen och nord. ia- bildningen låter förklara sig analogt med de ofvan meddelade parallellerna mellan m- och t*-stam, om man tager hänsyn till en hithörande oomljudd nord. biform ä. da. lå 'ljum', som förut icke torde blifvit beaktad. En häremot svarande fornvnord. form *hldr synes böra förutsättas som grundord för verbura inchoat. Jiläna 'blive mindre köld' Fr.^ (jfr nno. dial lie7ia 'blive mildere, om Veiret, blive Toveir' och ny- ländska lä?ia 'aftaga, om storm eller oväder, äfven töa' 2), väl afledda från paralleller (nno. Ice) till det i-omljudda fvn. hlér), liksom väl äfven för subst. hläka f. 'Toveir' (= no. IceJca), en nordisk Ä;-derivation ^). Formväxlingen ä. da. lå foo.-isl. *hld7' : hlcér förklarar jag ur en urnord. t<-stam hläwu- (hlmvja-), kontaminationsprodukt af ?^;a-stammen hlcé- ua- och en tt-stam *hl(é-u-, n. sg, f. *hl(e-m (st. *hl(é-uiö-). ^) Annorlunda, men knappast riktigt hos Fick 1. c. ^) Jfr Vendell, Östsvenska monografier p. 102. 3) Jfr Kluge, Nom. Stammb.^ § 213. 422 Isl. hlcér flekterar det oaktadt som 'ren' a-stam, analogt med t. ex. de urspr. tm-stammarna isl. hlår, grclr. Sagda fem. stamform *hl(e-nw-, där -«-ljudlagsenligt kvarstod i alla kasus, kan emellertid äfven i och för sig förklara uppkomsten af en ii-fovm ^hlw-im- och intet hindrar att ur denna ?t'w-stam härleda äfven de vgerm. formerna af adj., hvilkas ?ra-stams- karaktär sålunda voro sekundär. Men i betraktande af att M-adjektiven i fht. i så godt som alla kända fall (jfr dock det indekl. filu) antagit formen af ja-stammar synes det sannolikt, att den fht= ^(;a-stammen i fråga är ursprunglig. En parallellism mellan wa- och tt-stam af förevarande adj. existerade sålunda väl blott i urgerm. tid: vid dialektsplittrin- gen blef ?^a-stammen allena rådande i västgermanskan, u^ stammen å nord. botten (jfr ofvan adjektiven garua-, skena-, grmja-, hvilka i flit. (o. fs.) likaledes blott uppvisa t<;a-stams- form). I fråga om sitt etymon hör vårt adj. till ieu. roten Jiele- "^vara varm' i lat. calidus för celidus anal. efter caltre, lit. szilti 'bli varm' sziltas 'varm' o. s. v., se J. Schmidt, Vo- calismus II. 454 (senast Hirt, Der idg. Ablaut p. 86)^), ^) Pä tal ora fuo.-isl. hl(ér blid, mild erinrar jag om det synonyma nisl. (Vgf., ])orkelsson: suppl. Ill) hliJT (-j(l7l) Inn, varm' jämte afledningar: lllfljd f. 'Lunhed, lunt Veir', hlijlegur 'varm, venlig', llhjlega 'venlig, gunstig, fördelaktiga; jfr nisl. hlud yde Ly, värme, opvarme', fvn. lllij n. Värme', hlijio, gifve Ly (Fr. 2), nno. dial. (Ä.as.) ly 'mild, luun, lidt varm, om Luften, tildeels ogsaa om Vandet', ly n., lya f. 1) 'Mildhed i Luften', 2) 'Ophold i Uveir', ly 'om Solen: skinne klart og varmt i stille Veir , lya 1) värme, formilde Luften, om Solen', 2) om Veiret: sagtne, stilles, isa^r om Ophold af Regn' jämte Ifjlca f. 1) 'Pormildelse i Luften', 2) = lya f. (med sekundärt Ä;-suffix), nda. dial. (Molb.) ly 'lunken' (med den synonyma sidoformen lyJced, Sonderjylland, för hvilken väl närmast en Ä^-afledning — af samma art som nno. l^/Jca f. : ///, nda. lunhen, nsv. Ijunken 'ljum': nda. lum, nsv. ljum, fno. hläka t: adj. hlér, mengl. hleuJce, mndl. leuh: mengl. hlewe 'lau' — lig- ger till grund), ä. da. Kalk. ly 'give ly, ophold' (= isl. hli'/ia), ly subst. = nda. ly 'Skiul, Skierra imod Luftens og Veirets Umildhed', 423 I detta samband må det med adj. ^hlce-na- synonyma fvn. flor 'varm' upptagas, hvilket i nno. dialekter fortsattes af /?flf 'lunken" (jfr ftoen 'varm, hed"). Torp, Sprogl.-hist. stud. p. 181 återför ordet på en germ. stf. *flö-ua-, hvartill han uppvisar en afljudsform germ. ftCe-ua- i nht. flau, (ett från 18 årh. härstammande lån af) ndl. flauiv 'matt, ohnmächtig, gleichgultig', hvilket på grund af sitt uddljudande /- visar sig vara ett lånord, antagl. från lågt. I motsats till Kluge (Wbch), som söker det vgerm, adjektivets källa i fr. flou, ffr. f.au, fioi, hvilket i sin tur är ett lån af fht. läo, nht. lau, häfdar Torp 1. c. med rätta ordgruppens germ. ursprung i stöd af de anförda nord. formerna och den här framträdande afvi- kande betydelsen, hvilken äfven spåras å vgerm botten (jfr östfris. fiau-iuarm = lau-icarm) och påtagligen är den ursprung- liga. Ifrågavarande adj. fltv-na-, fiu-ua-, hvilket i och för sig saknar anknytningspunkter i utomgerm. språk, fattar Torp som rimord till germ. adj. hlce-iia-, ett antagande som innebär en viss sannolikhet med hänsyn till att samma afljudsstadium som föreligger i ^flöim- äfven är representeradt inom den nsv. dial. (Rz) ly, n. lytt, 1) Ijnru, varm' 2) 'ingn, tyst, om väder och vind', ly n. 'lugn, skydd', lya (Uci) 'uppvärma, göra ljum', Isv. (msv.) Sdw. lya (?) 'ljum', blott i ack. sg. f. lyya (1 gg), hvilket Sdw. dock förmodar „kanske snarare" höra till ett adj. lyv,' jfr msv. (Sdv.) ly n. (?) 'lä, skydd, lugn' (= isl. My). Nisl. hlyr 'varm' har af Torp, Sproglig-hist. studier p. 181, fattats som en till adj. hlrér hörande afljudsform "^hluivja-, ett antagande som emeller- tid är oriktigt i betraktande af fsv. (Sdw.) liÖ7', live 'ljum' (jfr ofvan fsv. lyr, lya?, nsv. dial. ly d. s.), ä. da. (Kalk.) Ull 'ljum' (jfr ofvan nda. dial. ly d. s.). Samhörigheten mellan adjektiven nisl, llhjr och fsv. Hör har framhållits redan af Noreen, Sv. Ldsm. I. 692 (jfr Aisl. Gr.2 § 353,1), hvarest han på grund af den här framträ- dande formväxlingen supponerar en gammal it-stamsbildniug '^lllevu-, "^hliuja- utan att för öfrigt uttala sig om ordets etymologi. På- tagligen är adj. i fråga besläktadt med ags. hléow 'covering, shelter, protection (jfr särskildt hléoiU-st§de 'sheltered, warm place', ge-hléoiv 'sheltered, warm (place)'), hléoice 'warm' (Sweet: Stud. diet. med 424 germ. ordgrupp, som framgått ur roten lele-, näml. i forn- vnord. hlöa (6ö) Vasre varm, give Värme fra sig', något som Torp emellertid icke omnämner. Omöjligt är icke att form- växlingen fno. fiör : nno. fi0 (hvaraf ii0na 'blive lunken, var- mes', %a 'opvarme' = fno. fiona resp. ftöa) beror af en gammal w-stam */?ö?m-, i hvilket fall vårt adj. till sin suf- fixbildning vore fullt analogt med adj. "^hlm-na-, "^hlw-uu-. urg. *merhja-: (■'merJcu-J -"merhrn-, {*mirkiö,) *mir- Tcuiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.^) myrhr: ack. m. sg. myrhuan, myrUayi, (senare) myrhan, jfr vb. myrkua (U) = myrkia^ (U) 'gj0re m0rk*, myrlui m. 1) 'Merke', 2) 'tyk, tset Taage'. I fsv. motsvarar adj. myrker, mörker 'mörk' (Sdw., jfr ack. f. morkio för ynorkia (?) eller att fatta som best. form) jämte af- ? 1 gg- jfi- mengl. hUne, hleuke, mndl. leuk 'lan'), hlieivö hléowö 'covering, shelter, warrath', JlUewan 'cover, shelter, chensh, warm', hUowan %ecome warm'. Denna ordgrupp hänvisar på en gerra rot hUu- med betydelserna 'gifva skydd, skydda , specielt afven mot kalla vindar, d. ä. %ärma', samt i öfverförd mening beskydda (i nisl. hljlega Menlig, gunstig\ jfr germ. holjm- huld ^ af rt. A;e^ 'skydda'). Å utomgerraansk mark höra hit lett. Uautes sich anleh- nen lit. pasiUduti ^ertrauen^ hvilka Zupitza Gutturale 119 an- knyter med isl. hljia 'skydda', hlé, ags. Méo skydd . Den till vb. hlyia hörande präteritalformen hléöa (méwiöo, jämte vanligare hiuta, jfr nisl. vb. hUci) nödgar emellertid till antagande af en germ. 'rot Uiu-, hvaraf bl. a. väl präsensformerna af vb. fvn. hUjia, ä da ly, nsv. dial. ly(a), lia framgått (se Noreen, Aisl. Gr. ^ 142 anm., Urg. Lautl. 22, ,32). Den af ofvan nämda former före- trädda germ. rotväxlingen Men-, Mil-: hUv- (J^ go*- Meijwa, Mija 'Zelt, Hiitte', lat. cllvilS 'kulle') ställer sig vid sidan af den rotvax- ling, 80m föreligger t. ex. i find. slv-yatl syr , got. SlUjan,^ isl. *s>Ha (prat. séöa < *sétviÖÖ, jfr hléöa ofv.),^nsv.^5.7/r; find. sutra- 'Faden', lat. SUO, fht. SOUm, isl. saunir söm o. 8. v. — Med hänsyn till ofvan meddelade växelformer lämnar jag oafgjordt huru adj. nisl. hUr, DO. ly, nsv. nda. hj : fsv. IwV, ä. da. llU skall förkla- ras Noreens återförande af denna formväxling på en «-stam innebar icke något tvingande, då äfven andra möjligheter komma i betraktande (jfr ags. adj. ^ehléoiv: hléowe). 425 ledningar: myrke ? m. ? (= isl. myrkuij 'mörker', myrkia, morJcia? f., d. s. (jfr myrkio-hus = myrka-, myrjcu-hus^ fängelse, myrkiostwa = myrka-, myrku-stwa o. s. v., isl. myrJcua-stofa 'fängelse'), myrJc n., d. s. (jfr gen. pl. morJcia, med art. myrkianna, markianna, dat. pl. myrhiom. med art. inyrkio- min). I ä. da. är enligt Kalkar ett adj. morTc uppvisbart blott i sammansättningar och afledningar, jfr nda. mörk. De ofvan anförda nord. former med stamvokalen y, hvilka bevara suffixkonsonanten iv, återgå på en nordisk grdf. mirkwia-, hvars parallella t<-stam '^merhcu- kvarlämnat spår i fno.-isl. subatantiveringen miprJcui m. (^merk-imn-) V = myrkui samt i fsv. (msv. : Sdw.) adj. miorker 1 gg (<^ *miorker, se Noreen, Aschw. Gr. §§ 78 anm. 1, 127,2). Nämda ;a-stam förklarar således paradigmformer sådana som ack. myrkuan (jfr ack. Jjykkuan aS pikkma-, kyhuan a.i kivikivia-, garuan sd. garivia-, onguan af cmgtvia-), äfvensom afledningar sådana som denom. vb. myrkua och subst. myrkui (det senare väl ombildning af migrTcui efter myrkrj, medan formerna med j i ändeisen, så- som ackusativerna isl. ynyrkian, fsv. morJcio, substantiverin- garna fsv. myrkia, morkia f., myrk (stam -ja-) n. och denom. vb. isl. myrkia, fsv. myrhia morhia väl framgått ur den urspr. /ö-stammen mirkid- (jfr fs. mirki) och sedermera i fråga om stamvokalismen analogice anslutit sig till de berörda ?f-omljudda formerna (myrkuan o. s. v.). Att afledningsändel- sens ^r-eleraent i ofvan anförda nordiska ordgrupp är suffix- alt, bevisar det etymologiskt hithörande kymr. hrych 'schwärz- ^) Denna n-stani förhåller sig till lia-(u-) stammen *merk-)ia- *merk-ii- som t. ex. find. tak-van- till find. tak-rå- tdk-U- 'dahin schicssend, schnclf, find. rhh-van- till find. rhh-va-, rlill-il- 'tiich- tig, kunstreich', find. år-vail- "^Renner" till av. aiirva- "^schnell', germ. *ar-l(a-, (*ar-U-J *ar-UU- (om hvilket sistnämda se i det föreg.). 426 lich' (Zupitza, Gutturale 91). Källan till detta ^(;-suffix kan endast sökas i en ^/a-stam ^merh-ua: Till M-staramen ''merJc-u- raåste visserligen förutsättas en moverad nom. sg. f. *mirlm (jfr got. magus 'gosse': wiam < *ma3?r7 'flicka ). Men denna enstaka Ijudlagsenliga -^f-forra kan icke tänkas ha varit lifs- kraftig nog för att värka analogibildande, enär densamma svårligen förmått hålla sig uppe vid sidan af den fem. w- stammens öfriga kasusformer, hvilka varit försedda med suffixformen -id-, framför hvars i ett urg. n i ställning efter konsonant Ijudlagsenligt måste bortfalla. Man jämföre t. ex. lit. nom. sg. f. saläl för "^saldv-l (: saldus 'suss'), analogiskt efter saldziö f^saldu-iö-), Urtl för nartv-l (: kar- tus 'bitter', got. hardus) analog, efter Jcarcziö- (= got. hard-jö-). k utomgermansk botten anknyter sig vårt adj. till ir. hrecc 'bunt, gefleckt^ kymr. hrijch 1) 'subniger, nigellus\ 2) 'macula, lit. mirgeti 'flimmern\ margas 'bunt', lett. mirgt 'fiimmern, blinzeln, blinken', mirgas 'plötzliches Hervorblin- ken', se Wiedemann, Bezz. Beitr. XIII. 300 anm. 1, Zupitza, Gutturale 91. Till denna ordgrupp ställer Lagercrantz, Zur griech. lautgesch. 49 (= Upsala univ. årsskrift för 1898), äfven gr. df^éQÖoo 'beröfva synen, göra blind m. m.' I fråga om den betydelseutveckliug denna etymologi förutsätter hos adj. mijrhr o. s. v. hänvisar Zupitza 1. c till lit. mirklys 'Blinzler', böhm. mrJcati 'blinzeln : fksl. ynrhknati 'finster werden', mraU 'Finsterniss' ; härtill fogar jag parallellismerna isl. Ualhr, fsv. UaTcker, nsv. Uall 'svart, mörk' : gr. (f>lé^(a 'lysa', ir. loch (Huko-) 'svart' : find. rmå, isl. log, logi 'ljus, låga, flamma' ^). 1) Persson, Uppsalastudier 183 not, förbinder adj. mT/r/rr med gr. fioovaam 'besudlar, svärtar' (part. perf. pass. fJtfiOQVyfJSVa). — Enligt "en äldre, numera öfvergifvcn uppfattning, hvarom se Lottner, 427 I fråga om ofvaii berörda parallellism mellan ijo- och 4<-stammar förtjäna — synes det — ännu följande trenne adjektiv att tagas i skärskådande, ehuru den supponerade suffixväxlingen i dessa fall är tämligen osäker. urg. ^^laium- : "^^launu-, ^^lauiö-: fno.-isl. (Eg. Vgf. Fr.2) gloggr 1) 'skarpsynt, skarpsiudig'', 2) 'sparsam, karrig, n0ieregnende\ 3) 'klar, tydelig* (ack. sg. m. gUgguan) af en nordisk stf. ^glaggwia. Noreen Aisl. Gr.^ §§ 72,-, 246,2, 353 anm. 1, anför en it-omljudd sidoform gloggr, livilken enligt Bugge, „Bemcerkninger" till Fritzners ordbog^ p. 1101, dock icke med säkerhet kan påvisas i literaturen. I nno. dialekter mot- svara (enligt Aas. o. Rossj formerna glögg, glcegg, glegg 1) 'skarpsynt', 2) 'skarpsindig, klog", 3) 'forsigtig, noieregnende', 4) 'folsom, sensiber. Från fsv. anför Sdw. adj. gUegger 'skarpsynt' äfvensom adjektivafledningen gluggotter d. s., hvilket förutsätter ett grundord *glugger, sannolikt identiskt med fno.-isl. "^glgggr; från nsv. dialekter (Finl.) meddelar Rietz ett adj. glögg 'liflig' (osäkert om = isl. ''^gloggr 1. gloggr ?). Å dansk botten möter samma adj. i ä. da. (Kalk.) glu {= isl. * gloggr J 'skarpsynet', hvilket äfven ingår i glwactig med s. bet. (jfr Kock, Arkiv V. 96). Ofvan berörda form- växling låter förutsätta en nordisk M-stam ^glaggwu- (fsv. glugg-, ä. da. glu, glug-), resp. /a-stam '^glaggida- (fno.-isl. gloggr^ nno. glögg, glegg, fsv. glcegger), ett adj. som utom- nordiskt representeras af got. glaggivus, uppvisadt som grund- ord för adv. glaggicuba 'genau' (Lucas I. 3). Jämte denna 1 gång belagda w-form förekommer en likbetydande a-form glaggnaba, äfvenledes ett ån. hy. (Lucas XV. 8). Samma K. Z. XI. 164, 173, J. Schmidt, Vocalismus II. 26, Tanim, Sveuska ord belysta geuoni slaviska och baltiska spr. p. 19 (Upsala Univ. årskr. 1881) skulle denna hufvndsakligen nordgerm. ordgrupp bärröra från slavisk källa. 428 adj. har i got. ännu en tredje beläggform, näml. adverbet glaggivö i s. bet., bildadt med ett ö-suffix, hvilket i sig inne- sluter den stamutljudande vokalen (i detta fall ett u- eller möjligtvis a-suffix). Att den nämda adverbf ormen glaggicaba — såsom Braune, Got. Gr.^ § 210 anm. 1 antager — beror på felskrifning för glaggivuha är naturligtvis möjligt, till och med sannolikt (jfr hardaha 1 gg för harduba). Men å andra sidan göres dock tillvaron af en germ. y/a-stam glanna- därigenom i någon mån sannolik, att adjektivets i fråga samt- liga motsvarigheter i västgerm. språk uppvisa «a-stamsform : jfr fs. glau (ack. m. sg. glamran), flit. glau, glou (fl. glauuer, glouuer) 'klug, erfahren, einsichtig, vorsichtig', ags. ^Zea^y 'quick-sighted, wise, prudent' (adv. ^léaive 'wisely, well'). Hade adj. enbart flekterat som w-stam, skulle man å vgerm. botten, i betraktande af de urg. w-adjektivens behandling å detta språkområde för öfrigt, dock väntat sig åtminstone någon rast af adjektivets med ^^-stammen alternerande ?a-stam. Det nu omnämda säregna förhållandet finge — synes det — en giltig förklaring, om man antoge att en i urgerm. tid rådande parallellism mellan na- och ?^-stam vid utbildningen af en särskild vgerm. dialektgrupp upphäfts till förmän för ita-stamsböjning (jfr adj. fht. läo, lätcer : isl. hlér, ä. da. lå i det föreg.). I etymologiskt hänseende förbindes adj. af Persson, "Wur- zelerw. 147 not 1 (jfr Noreen, Urg. Lautl. 161, Tamm, Et, Ordb. 'glo') med isl. glöa 'glänsa, glöda', fsv. gloa 'glöda', ags. ,^l/a-, som väl förhåller sig till nämda tt-stam som urn. *^erna- i fno.-isl. gigrr, fsv. gior till ti-st. "^^arnu-, *^arwia- (se i det föreg.). I etymologiskt hänseende sammanhänger ifrågavarande adj. närmast med de annat rotafljud uppvisande fht. timchal, nht. diuikel, fs. dunlcar, It. diinher, ndl. donJcer 'dunkef, väl äfven — trots betydelsedifferenscn — med nno. dial. dunkjen (dynkjen) 1) 'lidt fugtig og tung, halvtor, om Ho, Klaeder\ 2) 'om Luften : lummer, fugtig-hed, indestsengt, kvalm", 3) 'kvalm, ufrisk, lidt muggen, om Madvarer', nsv, dial. dunken 'unken, möglad' (eg. 'fuktig') samt engl. dank 'fuktig'. Till denna ordrupp har man kanske ännu att ställa lett. dangci 'kotige pfutze, morast', fno.-isl. c^o^ä; 'Fordybning i Landskabet" (jfr folkspråkets dokh), nsv. dial. dank 'sankt ställe, fuktig mark' (jfr Zupitza, Gutturale 89). I fråga om betydelseutvecklingen 'dunkel — fuktig' må här hänvisas till följande parallellismer: ndl. donipig 'mörk, dyster' (jfr domp 'ånga, dunst, rök') jämte 'fuktig', engl. damp 'dimmig — fuktig', vidare find. dhiis-ara 'grå, dammig', lat. fus-cus 'dun- kel, dunkelbrun', furvus (fus-vus) 'kolsvart, mörk', hvilka äro afledningar af samma rot som ingår i engl. dusk 'mörk, dyster' (ags. dosc ? idem), möjligen äfven i mengl. dosk deosc, nsv. dusk 'duggregn', duska 'dugga' ^). ') Jfr dock ang. de svenska formerna Tamni, Et. ordb. duska . 431 Denna etymologi anger emellertid icke med säkerhet, huruvida ?t-elementet i fno.-isl. ack. doklcuan, i denominativa vb. d0lckua 'formorke, fordunkle', äfvensom i ftris. djurik {^äinhua-) är radikalt, d. v. s. framsprunget ur en ieu. labiovelar guttural, eller suffixalt. I fall fris. djunJc värkli- gen — som man plägar antaga — reflekterar en grdf. *dinhja2 (och icke tilläfventyrs en till a-deklination öfver- gången gammal i(-stam, något som dock är möjligt ^) ), kunde här äfven tänkas föreligga en växling mellan a- - hos ?<-adjektiveii. För ernående af öfversiktlighet lämnas i det följande €n sammanställning af ofvan i afdelningarna I och II gran- skade i6-stamsbildningar med hänsyn till deras afljudsförhål- landen. 1. Säkra ^^-stammar (afdeln. I). a) Rotafljudet o,' a, c. nalii-, hardii-, sainii-, suötu-, felu-, kverru-, märu-, suCeru-, 1) Jfr Siebs, P. Grundr. I. p. 765 § 75, II. ^) För denna tolkning bör enligt min mening en äldre af J. Schmidt, Vocalismus I. 173 framstäld etymologi afgjordt vika. Ad- jektivgruppen i fråga sammanställes med lit. äeflkti (deugiu) "^bedec- ken (jfr lat. ob-SCU-}'l(S). Ännu mindre sannolik förekommer mig den antagligen nyaste tydningen af vårt ord, gifven af Hirt i hans arb. Der indogerm. Äblaut p. 94, där isl. dokkr o. s. v. förbindes med find. ådhvavM "ev erlosch', dhvämtas 'dunkel', gr. d^vrjtög, xf^dvatog o. s. v. 432 b) Svagt rotafljud. J)unnu-, Jnirzu-, sutu-, 2. Sanuolika ^t-stammar (afdeln. II). a) Botafljudet ö, (a), c. Saldu; starku-, stran^u-, tähu-, hairsu-, mjm- 1., aujjii- 2., manru-, hnamm-, snamm-, flatu-, fastu-, hnappu^f möjju-, selu-, livsu-, smCehu-, äCelu-. b) Svagt rotaHjiid. sturJcu-, hnuunu-. Hos följande adjektiv synes mig den ponerade ?*-stams- karaktären relatift osäkrare: fno.-isl. Uilgr (fsv. *h§gher), fliötr^) (dalmål. flij), snaudr (mht. snoede), spär (fht. fs. sprAhi), Uauör {h. Uödi, fht. blödi), ""äuru-, *shiÖnt-. Denna öfversikt lägger i dagen, att de germ. -z^-adjekti- ven (för såvidt de i denna undersökning kunnat upptagas) på få undantag när äro utrustade med U-, a- och c-vokalism i rotstafvelsen, således med öfvervägande starkt rotafljud. Denna iakttagelse berättigar emellertid icke till slutsatser beträf- fande de urgerm. it-adjektivens betoning, hvilken att döma häraf i regeln skulle varit förlagd på rotstafvelsen. I urindo- europeisk tid visar sig förhållandet i själfva värket ha varit det motsatta. Enligt en af Bezzenberger i hans Beiträge bd. II. 123 ff. värkstäld undersökning rörande beto- ningen i de ieu. «i-adjektivens maskiilina och neutrala dekli- 1) Adjektiven hiugr och fliutr kunde fattas som nybildningar på resp. stiirka verb hifiga och fliöta. 433 nation förhålla sig de i Rig-veda uppvisade tt-bildningar, som förlägga hufvudtonen på den tematiska vokalen, till dem, hos hvilka rotstafvelsen uppbär samma liufvudton, som 157 till 29 eller som 5 till 1, och äfven i grekiskan och litauiskan visar sig samma betoningsprincip hos det vida vägnar största antalet hithörande bildningar. Af detta för- hållande drog han med rätta den slutsats, att de adjektiviska M-stammarna i ieu. tid i regeln varit oxytona, en uppfattning hvars riktighet sedermera vunnit bekräftelse genom andra forskare (se Brugmann, Grundr. IL 294, Hirt, Der idg. Akzent p. 217 f.). Denna aksentuation var från början förbunden med svagt rotstadium. Då flertalet ofvan sammanstälda germ. formationer emellertid motsäga denna betonings- och afljuds- regel, kräfver denna afvikelse sin speciella förklaring. Bland de i det föreg. berörda w-stammarna förekom äfven germ. *s/wtu- 'söt' (förg. *si/udu-), hvilket i gotiskan uppträder under afljudsformen sut^. Dessa afljudsformer låta osökt ställa sig vid sidan af sådana paralleller som Und. prathu-s, lit. 2)latus 'bred': find. pi-thu-s d. s. ; find. ägä-s, av. äsu-s, gr. (äxv-i ^snabb': lat. acu-pedius (jfr komp. öcior). De anförda fallen af afljudsföreteelser inom samma ord är man emellertid icke berättigad att fatta som kriterier för en väx- ling mellan starkt och svagt rotatijud inom de ieu. tf-adjek- tivens kasussystem. Dubbelformerna i fråga låta nämligen utan svårighet förklara sig som resultatet af en utjämnings- process mellan de tre komparatiunsgraderna, af hvilka posi- tiven och superlativen ursprungligen hade svagt, komparativen däremot starkt rotafljud och i enlighet härmed betonade rot- stafvelsen ^) (se Verner, K. Z. XXIII. 127, Kluge, P. Grundr. '^) Denna förklaring kan dock själffallet icke tillämpas i fråga om en afljudsväxling sådan som got. fillt (^felu-) : ags. feOilo (*fahi-) : fris. ful C^fulu-), find. ptlVH-S. 434 1.2 481, Hirt, Akzent p. 241, Streitberg, Urg. Gr. p. 214). Att de ieu. adjektivens komparationsformer icke sällan utöfvat ett ömsesidigt inflytande på hvarandra, torde till full evidens framgå af följande exempel (jfr Brugmann, Grundr. II. 400): adj. 'HngM- 'flink, liten, ringa' i find. laghu-s, gr. ixaxv-c; komp. Hengh-ies- i av. renj-yah-, men gr. sXdaaoiv af *sXaYX- mv, för väntadt ""iXsyi-iwv, och likaså find. läghnjas-, för HanghJyas, analogiskt efter afljudsformen gr. iXax-, find. lagh- i positiven och superi, gr. eXdx-tatoc, find. lägh-uiha-; omvändt har komparativens betoning analogice införts i de tvänne nu nämda superlativformerna, äfvensom dess såväl betoning som rotafljud i gr. superi. sÅsyxKJrog; find. prthu-s har ombildats tiW 2Jrathu-s efter den regelrätta komp. imWilyas-, liksom den väntade superi. *prthwthd~ fått vika för en af komp. influerad form prdthistha-. Oursprunglig är sålunda — trots öfverensstämmelsen i ett flertal språk — den beto- ningen motsägande långa rotvokalen i find. äQu-s, av. äsii-s, gr. wxy'-c, hvilka röja påvärkan från motsvarande kompara- tiver find. ågiijas, gr. mxiov, medan lat. ac^-^^ec^ms bevarar en lämning af den urspr. posit. (jfr däremot komp. öeior); likaså i find. svädii;% gr. n^v-c, lat. suävis ("smdu-is), germ. och nord. ""sudtu-, hvilka äro ombildningar af en ur- sprungl. positiv med svagt rotafljud (= got. suts), i anslutning till motsv. komparationsformer find. svädiyas, gr. ^åcov, fht. suoziro^). Omvändt har got. komp. sutiza, för väntadt *sivötiza (= fht. suoziro), påvärkats af sagda positiv, äfvensom af den regelrätta got. superi, sutista (jfr däremot fht. suozisto för *suzisto). Som rent germanska kriterier på berörda aksentväxling hos positiven (och superi.) å ena sidan samt komparativen å. 1) Jfr J. Schmidt, K. Z. XXVI. 380, not. 435 den andra kunna följande exempel anföras: komp. got. jilhiza (*junh-iza), fno.-isl. ere, fht. jugiro o. jungiro (nybildning efter): posit. got. juggs (*junsaz); komp. got. aljnza, fno.-isl. ellre (*alJ>iRe), fht. elthirom (jämte eltiron ombild. efter): posit. fht. alt (Paul, Litteraturbl. f. germ. u. rom. phil. I. 6); komp. fris. lessa, ags. Icéssa 'mindre': superi, fris. lérest, ags. léresta. Denna synpunkt synes mig förtjäna beaktande vid ett förklaringsförsök af de afvikelser ifrågavarande germ. w-stam- mar förete från ofvan berörda afljuds- och betoningsprincip. En uniformeringsprocess af samma art som den hos adj. suötu- påvisade har i urgerm. tid sannolikt utspelats äfven i andra hithörande bildningar. Som sådana torde bland de i det föreg. undersökta formationerna särskildt följande komma i betraktande, hvilka uppvisa afljudsföreteelser inom rotstaf- velsen: *starJcu-: fno.-isl. styrkr ; *hnai(i(U-: M. hnugg(-hent) nsv. njugg (*hnygger); *haräu- (med ieu. a 1. o) .-gr. xqutv-c (*]ci-tu-); HiT^u-: gr. Åccxsia (Haghi-i. I fråga om ofvan uppförda adjektiv med växlande na- och «-sufhx framträder en analog afljudsväxling hos *kiteJi>/a-, huiku-: nno. hveik m. m. (jfr lit. gaiv-ii-s) samt ^slai-ua-, *slal-uu- : fno.-isl. sliör (*slim-); man jämföre det enbart vgerm. fht. maro, maraivi (fl. maraiver) 'reif, miirbe, zart', ags. mearu 'zart' vid sidan af fht. munvi. muruici 'miirbe, diinn, zart, schwach", en form- växling som Kluge, Nom. Stammb.^ § 182 vill återföra på en M-stam ^maru- muru- (med ?), medan K. F. Johansson^ K. Z. XXX. 443 not, ser i ordet ett gammalt ?/o-particip. Hvad den förhistoriska (urg.) betoningen vidkommer, bära ett flertal bildningar vittne om regelrätt oxytonering : bland scikra w-staramar haräu- (: gr. xQatvg), Jmrzu^) (: find. ^) Got. Jmutsus för *J)am'ZUS är väl en ung analogibildning efter got. ga-Jmirsan, Jjaursjan, ga-J)aiirsnan^ Jjatastei. 436 ti-sii-), bland de sannolika-, ^aldu- (: got. gilpa 'Sichel'), hnappu- << *k7iap-nu- ^) (*lcnah-nu-); jfr dessutom ags. wöd : icéde Viitend' (*ivödii-? : find. vat- 'erregt sein"). Som paroxytona framstå däremot följande adjektiv, hos hvilka den ponerade w-stamskaraktären emellertid endast kan betecknas som mer eller mindre sannolik : åujiu "^öde', åujm- 'lätt', möpu-j tähu, hdirsu-, smCehu- hlåujm-, spähu-. Dessa u- adjektivens betoningsregel motsägande formationer få väl åtmin- stone delvis — analogt med ofvan berörda fall af afljudsväxling — • anses uppkomma genom utjämning mellan positivens och komparativens ursprungligen skilda aksentlägen. Den till adj. smcehu- hörande grammatiska växelformen smiemi- (urn. smäwu-, smäni- i la. mubvaz, smävva) innehåller en remi- niscens af positivens regelrätta suffixbetouing. Genom antagande af en analog formutjämning mellan komparationsgraderna kan, enligt min tanke; äfven följande adj. tillfredsställande förklaras. Fno.-isl. lygn 'stille, rolig (om vädret)', med 2 belägg (se Vgf. o. Fr.2), fortlefver i nisl. (I)orkelsson, suppl. III) under formen lygn 'stille, rolig (om Vandet og Luften)', men uppvisar i nno. dialekter (Aas.) en oomljudd form lögn 1) 'stille, rolig, isaer om Vandet', 2) 'rolig i Sindet, spagfaer- dig, lempelig'. Å östnordisk botten äger adj. följande parallel- ler: fsv. (Sdw.) lughn 'lugn, stilla, om vind och vatten"* (med ett flertal belägg), nsv. Iug7i 1) 'stilla, om luft och sjö', 2) 'fig. : sorgfri, bekymmerfri, okvald'; jfr i dalmålet (Noreen, Sv. Ldsm. IV. 2 : 11(3) lygn jämte lugn; ä. da. (Kalk.) lugn ^) Enligt gängse uppfattning inträdde den urg. assimilationen af ?i-suffixet endast då detta var betonadt. Jfr dock O. von Friesen, De gerra. raediagemiuatorna p. 118 f. (Upsala Universitets Årsskrift för 1898), som — cliuni visserligen utan närmare motivering — vill draga riktigheten af denna åsikt i tvifvelsmål. 437 uformindsket' (med?), jfr hcengelunt 'stille vejr'; nda. luim 1) 'eg. uden Blaest, stille, beskyttet mot Vind, Vejr og Kulde' 2) 'om Vejret; mildt, noget varmt'. I närmaste samband med dessa adjektiv stå följande substantiv- och verbalbildnin- gar: fno.-isl. lögn n. 'Vindstille', lygna (nd) vb. 'gjere stille' nno. dial. lögn f. = logna f. Aas.: 1) 'Stilhed, Vindstille paa Van- det\ 2) 'en Plet hvor Vandet er blankt som af opflydende Fedt (= feitelogn)\ 3) 'Ophold i Uvejr og Smerter', lygna f. Aas.: 1) och 2) = lögn 1) och 2), Ross: 3) 'et luunt Sted'. 4) 'et svagt, varmt Vindpust', lygna f. 'En som farer stilfaer- digt frem'; logna, lygna Aas.: 'stilles, aftage, sagtnes, om Vejr og Vind', lygna Ross : 1) 'berolige, stille, sserlig daempe Bölgegang', 2) 'vise sig som en blank, oljedaekket Plet'; nisl. lögn n, 'stille Veir, Havblick',- fsv. (Sdw.) lughn n. 1) 'lugn, vindstilla'. 2) 'lugn, ro, fred', nsv. lugn n. 1) 'stillhet i luft el. sjö', 2) 'ro, stillhet, sinneslugn', lugna vb. (tr. o. impers.); ä. da. (Kalk.) lu(g)n 1) 'vindstille, ly', 2) 'ro, fred'; äfven l0jn (väl af Hygn); lune vb. 1) 'blivs stille, aftage', 2)'give Ise', äfven hjne (väl af Hygna): nda. limn 1) 'Stilhed, Ro- lighed', 2) 'et roligt Sted' (föråldr.), lune vb. tr. 'skaffe Ly', SS. intr. sällsynt. Den hos ifrågavarande adj. framträdande växlingen mellan omljudd och oomljudd form (fno.-isl. lygn, nisl. lygn, nsv. [dalmålj lygn, resp. nno. lögn, fsv. lugn, ä. da. lugn, nda. hmn) får en tillfredsställande förklaring genom antagande af gammal w-deklination : jfr Noreen, Sv, Ldsm. I. 692 (gentemot Söderberg, Forngutn. ljudlära p. 12, där ordet fat- tas som i-stam), Aisl. Gr.^ § 353 anm. 1. Till sitt etymon, hvaröfver Noreen icke uttalat sig, är adj. uppenbarligen en afledning af ieu. roten leulc- 'lysa, glänsa' i gr. Xevxoc, find. ruc-, röcate 'lysa' o. s. v. Detta etymon var klart för mig redan före framträdandet af Zupitzas ofta citerade arb. Die 438 germ. Gutt., där han p. 134 — med stöd af den homer. parallelUsmen l^v^ dl ialiivri InUxo vnvsiiiri - förbinder fno.-isl. lögn 'meeres und windstiUe^ samt vb. hjgna (vedret lygner 'klart sich auf) med ofvan afsedda ordgrupp af roten leuJc-, och grundar sig denna min uppfattning närmast på särsliilda ofvan meddelade nord. ordgrupp tillhörande betydelsenyanser. Nno. adj. lögn angafs i första rummet betyda 'stille, rolig, isser om Vandet' och äfven å öfriga nord. språkområden har detta adj. användts som epitet för vattenytans vid vindstilla framträdande egenskap att klart återspegla föremål. Att denna nord. ordgrupps grundbety- delse innebär föreställningen om något 'glänsande, blankt', framgår med evidens af bet. 2) hos nno. lögn, lygna = stille Plet hvor Vandet er blankt som af opflydende Fedt, äfven- som af vb. lygna i dess bet. Vise sig som en blank, olje- dtekket Plet paa ellers graat kruset Hav\ Till den intres- santa betydelseutveckling, som genomlupits af denna ord- grupp, kan jag anföra ett flertal parallellismer: från nordisk språkbotten en ordgrupp hörande till germ. roten Ueijc- Ulk- 'glänsa (fno.-isl. UtUa, fs. hVican, ags. hlican o. s. v.), nämligen Tsv. dial. (Rietz) Uek 1) 'glänsande, blek^ 2) 'lugn, om sjiins vattenyta , Ueka 'stiltje på hafvet', UiTckna hleikna 'lugna af, nno. dial. Uika 'VindstiUe med blankt Vand', nda. Uik-stille 'alldeles lugn', haf-hlik 'hafslugn'; från utomgermanskt språk^ gebit gr. Y^dijptj 'vindstilla, ir. glaine ^glanjä: Fick, Wbch* II. 119) d. s., ord hvilka sammanhänga med gr. yslerv 'glänsa (Hesych.), yA^>oc 'praktstycke, smycke', ir. glan (*glano-s) 'rein, glänzend', ro-^Zan 'erglänzte', ags. drh2e'rein, glänzend'.^) 1) För got. vis n. 'vindstilla', som ännu icke erhållit en till- fredsställande förklaring (se Osthoff, Morph. Unt. IV. 188 °ot, Uhlenbeck, Et. Wbch 169), vågar jag på grund af ofvan meddelade 439 Om det sålunda är otvifvelaktigt, att vi i adj. lugn och hithörande ordgrupp ha en afledning af roten leiiJc- "^lysa', återstår att förklara den germ. formutvecklingen. Under för- utsättning att det ifrågavarande adj. varit i^-stam är man hänvisad till en urg. grundf. *lii,piu- (: "^lu^niu-). Enligt Verners lag måste den urgerm. hufvudtonen i detta ord ha legat på suffixet, men under antagande att detta aksentläge förblef orubl)adt hade en regelbunden ljudutveckling bort leda till assimilation af ljudförbindelsen -p^n- till -kk-. Orsa- ken till att denna assimilation uteblifvit kan då endast sökas i en genom analogins ingripande framkallad rubbning af den ursprungliga aksentuationen, och enligt mitt förmenande kan detta analogiska inflytande åter ha utgått från komparativen. Positivformen Hu^nu- skulle sålunda ha ombildats till lusnu- efter en komp. *lét(hniz; jfr ofvan berr>rda paralleller: posit. junsd-, aldå-: komp. got. juhiza, alpiza: posit. fno.-isl. sotr o. s. v. (*siwtu-) efter komp. fht. suoziro o. s. v. (*sudtiz-). Jag kan i själfva värket påvisa en bildning, som möjligen reflekterar den här ponerade komparativen. Söderwall anför från medeltidssvenskan ett subst. lyghneider, lyghnoelder äfvensom det osammansatta lyghna f. i bet. af 'ljungeld, blixt'. Från äldre danska meddelar Kalkar likaledes ett levneld (Hy glin-) och i nno. dialekter förekomma enligt Aasen formerna lytield, lygneld och det enkla lyghna f., alla i samma betydelse. Jag finner det mycket sannolikt, att det här ingående lyghn- (jämte lyghna i.) är identiskt med (resp. substantivering af) ofvan berörda adj. Hu^nu- i dess betydelseparallellismer förutsätta en analog semasiologisk utveckling. Ordet kan nämligen höra till ien. roten ues- lysa i find. a-vasran 'sie lenchteten', vasantä- 'Friihling', gr. éaQ (*l(esr), lat. vet\ isl. var C^ucsr), fksl. vesna d. s., Ht. vasarå "^Sommer', en rot som under annan afljudsfas ännu ingår i bl. a. gr. ^0)C (^äUSÖs), lat.. aurora, auster, fht. östara, lit. auszrä 'Morgonröthe'. 440 grundbetydelse 'glänsande, lysande'. Åtminstone möter detta antagande intet hinder från betydelsens sida, i betraktande af parallellismer sådana som nsv. dial. (Rz) UiJc, hleka 1) 'glans, sken', 2) 'sjölugii, stiltje', 3) 'blixt', nsv. dial, hlehi hlika 1) 'skina', 2) havet bleker d: återspeglar föremål, o) 'blixtra, Ijunga'. Men jämte nu anförda former fsv. lyghn- (lyghno-) elder, ä. da. lovneld förekomma med samma bety- delse i fsv. (enl. Sdw.) liughnelder, i ä. da. (Kalk.) liugnild och det enkla Ijun = nda. hjn, lynild, i nno. diall. (Aas.) formen Ijuneld jämte Ijon Ijun. Dessa former med diftong (= urg. en) ha gifvetvis varit nära associerade med de tidi- gare nämda omljudda formerna, d. u. ursprungligen tillhört ett och samma paradigm. I fall detta, såsom jag ofvan sökt göra sannolikt, varit ett adjektiviskt it-stamsparadigm, kunna formerna med diftong närmast tänkas bero på analogisk an- slutning till ordets urspr. komparativ. Riktigheten af denna tolkning af formväxlingen fsv. Iugh7i, nsv. lugn o. s. v. : fno.-isl. hjgn o. s. v. såsom be- roende af gammal w-deklination är emellertid icke höjd öfver alt tvifvel. Häremot kan nämligen framhållas möjligheten af att formerna i fråga ursprungligen framgått ur ett ver- baladj. på -7io-, i hvars kasusparadigm skulle förefunnits en suffixväxling -no- :-eno- :-mo- ^). Denna möjlighet är ej utesluten, enär ett urg. Ho-^nå- : nusinä- tillfredsställande skulle förklara växelformerna i fråga. Men med hänsyn till att ej en enda germ. form med bevarad bindevokal framför 1) Beträffande sannolikheten af en dylik suffixväxlings före- komBt jämföre man Kauffman, Beitr. XII. 532 f., K. F. Johansson, Beitr. XV. 240 ff, Brugmann, Gruudr. II. § 1099,2 o. 1105,2, v. Friesen, De gorm. mediageminatorna 19 f. 441 suflixet torde kunna uppvisas ^), synes mig sannolikheten af det gjorda antagandet mycket ringa. ^) Den enda utomnord. W-afledning jag påträöat är fs. lögild (el. logna) stf. 'Flamme' (Schade). Ägs lie^en 'fiery' är ett ungt denominativura på -Inct- till ags. Ue^ va. n. flame, lightning' (jfr Kluge, Nom. Stmmb.2 § 198 ff.). KAP. XII. Primära adjektivbildningar af osäker stam- formation. Bland de i kap. XI undersökta ■w-adjektiven uppfördes äfven ett antal sådana formationer, hos hvilka den förutsatta w-stamsflexionen kunde sägas vara endast i högre eller lägre grad sannolik. De nord. språken bevara i själfva värket, liksom öfriga germanska, ett betydande antal primära adjek- tiv, hvilkas stamformation icke närmare låter sig bestämma, i det dessa bildningar kunnat vara i-, ia- 1, w-stammar. Dessa adjektiv, hvilka icke med säkerhet eller ens någon sannolikhet kunna tolkas i någon af de nu angifna riktnin- garna, skola för fullständighetens skull nedan sammanställas. a) Adjektiv med Jcort stamstafvelse. Fno.-isl. framr 1) 'fremragende, fortrinlig', 2) 'modig, djserv, uforfserdet m. m.', fsv. (Schl.) framber 'som är framme 1. framför', jämte frwmher (^frcenir, hos Sdw.); jfr ags. freme 'hervorragend, herrlich'. Fno.-isl. sehr (ack. sg. m. sekian o. sehan) 1) 'skyldiga sagskyldig, strafskyldig', 2) 'fredles', 3) 'skyldig til at betale 443 noget som Böder', 4) 'forbrudt ved Strafskyld'; fsv. saker sceker 1) 'saker, skyldig, brottslig' 2) 'sakfäld, skyldig'. Isl. stakr (Vgl.) 'single, odd', jfr einstakr = einstaha single, isolated', 2) 'famous, notorious, chiefly, in a bad sense'; fsv. (Schl.) m-stiJcer io-). Fno.-isl. seigr 'som taaler at töjes eller att strsekkes uden derved at gaa i tu', 2) 'staerk till at staa i mod': fsv. (Sdw.) segher, nsv. seg, nda. sei. Härmed jämföre man fht. ana-seigi mht. an-seige 'andringend, feindlich', ags. onsé^e d. s: till st. vb. fht. fs. slgan 'sich senken, sinken, tropfend fallen, sich vorwärts bewegen', fno.-isl. siga 'glide udad ved Kraften af sin egen Tyngde'. Fno -isl. séll 1) 'stillet i gode Livsvilkaar', 2) 'vel faren, lykkelig', 3) 'elendig, stakkels', 4) 'beatus (om helgon)'; fsv. (Schl.) sCed, fda. (Molb.) sCel 'salig, lykkelig'. Jfr got. sels 'gut, tauglich' (i-stam eller „abstufender" /a-stam: Streitberg, 446 Got. Gramm. § 183), fht. salig mht. scelec nlit. selig, ags. scelig 'gut, gliicklich', fht. sälida, mht. scelde 'Gluck, Heil', sälliche *auf gluckbringende Weise', ags. sielra (*söliza) 'bes- sei'. Till etymologin se Brugmann, Die Ausdriicke f. den Begriff d. Totalität p. 47, Kluge, Wbch^ 'selig'1 Nsv. sJcygg, dial. skiugg (med fsv. brytningsdiftong, se Noreen, Aschw. Gr. § 127, i) 'timidus' < (?) ^shiggn-. Fno.-isl. sprékr 'livlig, mvlg' (Fr.^), nsv. dial. (Rz) spräker 1) 'modig, gladlynt, språksam', 2) 'glänsande, ly- sande'. Fno.-isl. stirdr 1) 'stif, uboielig', 2) 'vanskelig', 3) *haard, streng', 4) 'stridig til Sinds', 5) 'uvenlig'; fsv. (Sdw.) stirdher 'styf, stel (bildl.)', nsv. dial. (Rz) sterd 'stel' (jfr sterdna = isl. stiröna 'styfna'). Fno.-isl. styggr (pl. -uir) 1) 'sky, som: seger at undgaa Folk', 2) 'frastedende, uvenlig, vred, om Mennesker', 3) 'ra- sende'; fsv. stygger och stiugger (Rqv. Ill) 'vederstyggelig, afskyelig', den senare formen med fsv. brytningsdiftong (No- reen, 1. c). Fno.-isl. stélcr (Fr.-, 1 gg) 'stor', jfr stékka (aö) 'gJ0re stor', jfr nno. dial. (Ross) staakna 'blifve stiv' (med '?), stadk m. 'gammel stiv Mand'. Fno.-isl. tryggr (pl.-wVj 1) 'paalidelig, tro', 2) 'tryg, ubekymret', fsv. (Schl.) trygger 'trogen, trofast, trovärdig', nda. tryg. Jfr got. triggivs (och adv. iriggnaba), fs. trium, ags. tréowe, trgive ; fht. gitriiiivi, mht. getriwce triuice, nht. treu getreu eg. 'Treue habend' (fht. triuira, nht. Treue med prefigeradt ga-, ge-). Fno.-isl. fjekkr 'behagelig' jämte samss. (ä-, gUgg-, hug-, /(-Jiekkr), fsv. (Schl. Sdw.) Jjcekker 'täck, behaglig', mis-thcekker., o-thcekker, o-tikker 'misshaglig, obehaglig', fda. (Molb.) tcek 'velbehagelig'. 447 Fno.-isl. [léttr 'tät' Fr."^), fsv. (Rqv. III) thater, nsv. tät, nda. teet. Jfr mht. dlhte, Dht. dicht, dialekt, deicht (Kluge, Wbcli«). Thomsen, Eintluss p. 177, lägger detta germ. adj. till grund för no.- lappska divtes 'compactus, solidus^ fi. tihiä, tihtiä m. fl. former i bet. 'densus, solidus'. Fno.-isl. Jjydr 'venlig' (jfr Jtyda f. 'Venskab, god For- staaelse', vb. J)fiöa (dd) 'stemnie en til Venlighed'; jfr got. Jnujj n. 'das gute', pl. 'Giiter', /nupeigs 'gut', Jmjjjan 'segnen'. I fråga om etymologin jämföre man Schade, Wbch^ 930 b, Uhlenbeck, Et. Wbch p. 147, hvarest literaturhänvisningar. Med oförtydbar konsonantisJc afledning framträda följ. adjektiv : r-afledningar. Om man frånser fno.isl. vitr 'förståndig', jfr fsv. vitra 'göra veterligt, tillkännagifva, bevisa', nsv. vitter, hvilket adj. på grund af gr. tÖQtg 'kunnig, erfaren' framstår som 2-stam, äro följande adjektiv tve- resp. flertydiga till sin suffixform : Fno.-isl. rf/rr 'ubetydelig, utilstrsekkelig, underlegen' (Fr.2), nno. dial. (Aas.) ryr(r) 1) 'udroi, kortvarig', 2) 'uhel- dig', jfr hos Ross no. dial. rur = ryr. Utomnordiskt mot- svarar got. riurs (i- 1. „ab5tufender" ?a-stam) 1. riureis (?) 'vergänglig, sterblich': till roten reu- 'zerbrechen' i lat. ruere 'stiirzen', ruma m. m. (se t. ex. Uhlenbeck, Et. Wbch 119). Fno.-isl. skhT 1) aiblandet', 2) 'ubesmittet af noget' 3) 'uskyldig, 4) 'klar, blank', 5) 'tydelig, klar' (Fr.^), fsv. (Sdw.) shr 'ren, fri från smittosam sjukdom'. Jfr got. skeirs 'klar, deutlich': i- 1. „abstufender" /a-stam, ags. seir, ffris. sJclre, fs. skir sklri 'klar, hell, lauter' till vb. got. skeinan o. s. v. Fno.-isl. shcérr 1) 'ublandet, ren', 2) 'ubesmittet', 3) 'klar, blank', 4) 'gjennemsigtig*, 5) 'tydelig, aabenbar*, 6) 448 'utvivlsom, sand' (Fr.2): fsv. (Schl., Sdw.) sher 'skinande, glänsande, klar m. m/, fda. (Lund, Molb.) sMr 'klar, ren'. Å västnord. botten hör hit väl äfven nisl. opin-sMrr (ntr. -sJcärt) 'aabenbar, bekjendt, afsloret', i hvilken sammansätt- ning adj. på grund af sin ställning i svagt bitonig stafvelse framträder i oomljudd form (jfr fsv. egennamnen Ingemar, -mar till mt?r 'berömd', StyrMr, -kar tiW h/r^kåv: Noreen, Aschw. Gr. § 60). Afljudsform (skai-r-) till föreg. adj. I samband härmed upptages fno.-isl. sk{irr 1) 'förståndig, om Persson', 2) 'tydelig, klar', jfr fsv. (Schl.) skf/r-skuta = skir-, skCer skuta 'uppenbara, klargöra, bevisa', skT/ra - skira 'ren- göra'. Härmed förbindes fno.-isl. skiör 'skata', nsv. dial. (Rietz) skjura skjora d. s. (se Noreen, Urg. Lautl. p. 31,67) i), hvadan skijrr antagligen = '^skem--. Växlingen skl- : skeu- är en art s. k. rotvar ition. Fno.-isl. sVidr 'slem' (Fr.--^): f. pl. nom. sliörar, jfr sUörheitr 'sterdeles skarp', sUörfengligr 'ulykkebringende'. Släktskap äger rum med got. sleips (1. sleideis ?) 'schäd- lich, schlimm', ags. sUöe, fs. sllthi, fht. slldlc 'grausam, grim- raig, böse': gr. dhreCv 'freveln' (se Persson, Wz. p. 48 och där cit. lit.). Fno.-isl. sndfr 1) 'träng, snsever', 2) 'rask, hurtig' (Fr.^), fsv. (Sdw.) swi^ver, nsv. snäf 'trång'. I afljudsförhållande härtill står isl. snofr 'knapp' (Noreen, Urg, Lautl. p. 45). — 1) Jfr nsv. dial. s¥ir 'skata' till adj. isl. sklvr o. s. v., samt nsv. dial. Stjier, nno. dial. sktr, skär, nda. shlre, benämningar på samma fågel, till fht. sklri 'scharfsichtig', skcro 'schnell, schier , se Noreen 1. c. Analogt härmed uttalar jag som en förmodan, att fno.-isl. skåri m. 'ung måse' (jfr no. dial. skaave, skaarung Aas.), äfven i sms. må-skciri med s. bet., är en bildning på adj. isl. skérr 'glänsande'. Härigenom vunnes en parallell till den bety- delsehistoria, som antagits för den allmängerm. benämningen på samma fågelart: fno.-isl. mär, mor, fht. mch, ags. 7no?iv (*ma{hiia-: * mat/d-), h vilket Dhlenbeck, Beitr. XX. 328 (jfr Zupitza, Guttu- rale p. 66) sammanställer med find. mccaka 'dunkelblau'. 449 En r-stam är ursprungligen väl äfven fno.-isl. heiör 'klar, skyfri' (t, ex. heiö stiarna, jfr heid n. 'klart Veir, sky- fri Luft' Fr.2), i det r-suffixet kan ha fattats som nominativ- märke: jfr germ. haiöra- i ags. hador, fs. hedar, fht. heitar, mht. nht. heiter, å andra sidan find. hetii- 'Helle, Licht' (= got. haidus 'Art iind Weise'). ??-afle(lniiii?ar. Fno.-isl. feikn 'fordservelig, skadelig' (F.^); jfr fht. feihhan 'arglistig, betriigerisch', fs. ftcni, feyni, ags. fécne fdcne d. s. Jfr subst. fno.-isl. feihi n. 'hvad der er til Skade' (äfven i smss.: feihialiö, n., feiknaveör, n., feiknstafir, m. pl.), fht. feihhan, fs. fécn, fTgn, ags. fåcen, stn. 'Bosheit, Arglist, Betrug'. Fno.-isl. frokn (= frékinn) 'uforfgerdet, modig"*; jfr fsv. (Schl.) amfrökin 'lika rask el. arbetsför' äfvensom å utom- nordisk botten fs. fröcni, fncni 'verwegen, kiihn, frech, wikr, ags. frécne 'rauh, wikF, fht. ^frölihan blott i egen- namn: Frfjhiiolf, Fruachatiger o. s. v. (Schade, Wbch- 227 b). Jfr utan n-afledning fno.-isl. frökleihr 'Uforfserddethed, Mod\ frokiliga 'modigen'. Adj. atijuder med germ. freka- 'frisk, liflig, driftig, begärlig' (Torp, sprogl.-hist. stud. p. 184). é?^-afledningar: Fno.-isl. karskr = kerskr 'frisk, flink', fsv, (Schl.) kar- sker 'frisk, rask', jfr nht. dial. karsch. Till gr. iyslob) 'wecke', t^Q^yoQu, find. jägrvi- 'aufmerksam, wach, munter' o. s. v., se Prellwitz, Et. ^Ybch p. 82, Zupitza, Gutturale p. 144. 450 Isl. (1 gg) heskr 'haughty, harscli' (Vgf.), no. dial. (Aas.) hersk^ hoesk 1) 'harsk, beesk, usinagelig, om Fedevarer', 2) Ross: 'bitter, stram', jfr harsk 1) 'noget haard i sin Tale^ helst i Stemmen og Tonen el. Foredragef, 2) 'djerv, dristig, ivrig' samt hask (jfr isl. heskr, no. hiesk) 'djerv, ivrig'. Å östnord. mark motsvara nda. harsk 'härsk' (jfr mengl. harsk 'harscih, rand', skandinaviskt lånord, se E. Björkman, Scan- dinavian loanwords in middle english, I p. 138), nsv. härsk^ härsken (jfr isl. heskr, nno. hersk). Utomnordiskt är samma ord uppvisadt i nht. harsch 'hart, rauh', hvarmed Kluge (Wbch) förbinder det genom sin Ijudafvikelse påfallande mht. harsten, verharsten 'hart werden' samt ndl. harst, fht. har sta 'Rost', hp-stan, ags. hyrstan 'rösten', en ordgrupp hvilken s. förf. ytterst fattar som atledning till adj. hardus (jfr isl. heiskr till got. haitrs). Till de ofvan nämda formerna med -st- ansluter sig å nord. botten osökt adj. fno.-isl. herstr 'bitter, barsk, ubehagelig' (1 gg) Fr.^, hvarmed man jämföre nisl. (Vgl.) hastr (o-, find. sama- (ieu. *somo-: *sdmo-). Fno.-isl. sJcwtr 'hurtig' Fr. 2, fsv. sMuter 'hastig, snar' (Sdw.) till stv. fno.-isl. skiöfa 'sätta i rörelse', fsv. s/ärda. 454 Adj. är icke w-stam, såsom Noreen, Aisl. Gr.^ § 353, anm. 1. på iii-und af fsv. shyter velat göra gcällande. Beträffande fsv. ntr. sUyt « ""sldutt) af s. adj. se numera Noreen, Aschw. Gr. § U0,4, 100! Nno. dial. (Ross) soyr 'raadnet, fortorret, om Trse' (jfr isl. Vgf. seyrna. vb. inchoat., 'to ro^, som förutsätter ett adj. ^seyn- = no. soyr\ nsv. dial. (Rz) söv förtorkad, vissnad, om trän'. Jfr mt. sdr \lurr, trockcn, saftlos, welk^ (i fht. blott i vb. Sören 'verdorren, verwelken ), It. sör, ags. séar (1. s. (jfr séarian ^siccare') äfvensom utomnordiskt lit. sausas •trocken, durr\ fksl. sucJm, gr. avoc d. s., jfr find. gösa- Vlas Austrocknen^ (se Schade, Wbcli^ 843 b). - No. soyr, isl. seyr- af *sauza- > * sauBa- (i^-omljud). /o- stammar: Fsv. (sällsynt) sblcer "skyldig (= saker, scnker, isl. sekr), en motsvarigliet till got. im-and-sdks' nnheiHreithar': got. stv. salcan 'streiten, recbten' (se Noreen Aschw. Gr. p. 162 o. där ^.jt lit.). _ Hit bina kanske äfven fno.-isl slyngr Muelig, tiink' (Fr.2), bildadt till stv. slyngua 'kaste, ssette i rask Beva^gelse, istandbringe', antingen på präsensstadiet eller på part. prat. {slung-!a- V), samt fno.-isl. slyiW Vaabenlos' Fr.^, väl till stv sleppa ^glide, slipi)e, undslippe C' sluppia-). Del II. I>. 183. Fno.-isl. adj. syndr är enl. Schliiter, Die mit dem suff-. ja gebild. deutschen nomina p. 50 en sekundärbildning till snbst. sund n. 'simning', en uppfattning som möjl. är riktio- - En bildning på tio- är vidare möjl. fno.-isl. Uä, nsv ^ida. ¥al, jfr ags. dö, is. klth, fh. l^di (i frumi-), mht. 455 hide lät stn. 'Sprössling': kl- 'keimen' i got. u^-Jäjans 'licr- vorgckeimt' (Hellquist, Arkiv VII. 36, XIII. 233). — P. 185. huyfeldr (= hug-fellr), slcap-feldr (= '^skcqjfellr i skapfelligr) kunna dock vara unga analogibildningar efter participiala adjektiv sädana som tår-feldr benägen att fälla tärar', bimheyrör 'benägen att höra bön'. — P. 188. No. diiyy, isl. dogy o. s. v. höra snarare till ieu. roten dhaif- dhn- 'dunsta, röka, ånga' i gr. i^vio^ fksl. du- nu-ti 'spirare', tind. dlin-nui- 'rök' o. s. v.; jfr nämligen engl. damp 'dimmig — fuktig', ndl. dotnpiy 'mörk, dyster' (domp 'ånga, dunst, rök') och 'fuktig', engl. danh 'dunkel — fuktig' o. s. v. — P. 189. Beträtt", isl. hnufjrj(-hent), nsv. njugg meddelar jag p. 379 en afvikande uppfattning. P. 193. Adj. 3er >ia- är uppvisadt äfvcn å västnord. borten: fvn. gi[>y)' (äfven i srass.) = gorr, gen-. — P. 196. Ang. mansnamnet isl. Snlue o. s. v. jfr numera Noreen, Aschw. Gr. p. 68! — P. 198. En wo-stam är väl äfven fsv. veyJcr (= veUr) 'svag, eftergifvende' Fr.- (1 gg), jfr adv. veykliga — veikliga (se Zupitza, Gutturale p. 94). P. 212. Beträtt", no- dial. butt m. och hithörande sub- stantivgrupp se numera v. Friesen, De germ. mediagcmin. p. 90 f. [urg. buUa(n)- framgånget ur ett n-stamsparadigm] ! — P. 217. '■'iiekha-, *knikka-: Osäkerheten af den här gifna formförklaringen erkännes villigt med hänsyn till adjek- tivens i fråga sena förekomst. — P. 228. ^knappa-: Min uppfattning af denna ordgrupp rättas numera i ansl. t. v. Friesen, De germ. mediagem. p. 60. Till grund ligger ytterst en 7i-stam *knal>(a)n-. — P. 231. *rahiiö-: Min tolkning af Rdn uppgifves till förmån för Kock, Zeitschr. f. d. Altertum 40 p. 205, 456 som härleder ordet ur '■'Bädn (: vb. rär^aj 'die iibcr das Meer herschendo'*; jfr nsv. sjörä, dial. rådande, rädare (Sverge o. Finl. fierst.) 'rå, skyddsande\ — P. 2o2. ^skmmna- : Tillfoga fht. skam (skammlr) och sketnmi 'kurz' (adv. skamlicho — shemlicho) med sannolikt sekändär /a-stam; jfr ir. scaman Hemnan-), medan da. no. lum har sin motsvarighet i find. rukmd- 'glänzend' (Huk-md , germ. Hu^n-yna- > *lu[iij-ma-, jfr isl. draimvr <. "^^drau^^um-). Till betydelseutv. 'glänsande — ljum, varm' jämföre man det från samma rot (lei/k-) fram- gågna adj. liupi, hvilket i nda. (Inan) betyder 'beskyttet mod Vind, Vejr og Kulde, mil dt, noget varmt, om Vejret" (Molb.), jfr lune vwrelser — tiette, värme v. (Molb.), no. dial. lygna 'et svagt, varmt Vindpust m. m.' Äfven i andra ordgrupper kan samma betydelsehistoria iakttagas: jfr roten ghlt!- i lir. glé C^^-glei-m-) 'glänzend, klar', fht. (jlVmo, gleimo 'Gliihwiirmchen', fs. gli-mo 'Glanz, Scliimmer', mht. glt-men 'gliihen, glimmen': gr. x/u-aQog 'lauwarm', x^^'-*^'^^^ 'wärme', xlnioi 'vara varm'; find. varcas 'glans', lat. Volcänus 'eldens gud', got. ivulanda 'siedend', gr. «/.<•'« 'värma, solvärma', nisl. valgr 'warm, lukewarm' {* //al-sa-). — 457 P. 249. *su-ro-: Roten su- *ilit!sseii' är å germ. bot- ten ännu belagd i flit. doii (g. souwes) 'saft', ags. séaiv séa d. s., seséan- 'succulent', no. dial. Ross. sor/g, sotjfj 'fugtig, lidt vaad', nisl. Vgf. söijrjr 'dank, wet', saggi ni. 'moistness, dampness', sv. dial. Rz sögg^ segg, sygg \åt, fuktig, sumpig', sagga 1) 'småregna', 2) 'framsippra'. — P. 253. '^sncl-r6-. Tillfoga nsv. dial. Rz snöte}' 'vältalig, munvig' (Småland, enl. Spegels o. Ihres gloss.), anotra f. 'liten, vakker flicka'. — P. 255. ■■atj-ra-: Till etymologin se Brugmann, Grundr. P. 518, Liden, Studien zur altind. u. vergl. Sprachgesch. p. 75 f! — P. 320. ^' .^^runjia- : En parallell till den af mig för detta ord antagna betydelssutvecklingen kan jag numera på- visa hos lat. brevis: 'kort, om utsträckning a) i längden, b) på vidden: smal, tunn, snäf (= isl. grannr), c) i djupet: grund' (jfr hrevia 'grunda ställen, sandbankar'). — P. 322. *do(ta-: Fsv. dopsöker innehåller icke (>tt adj. *do/)er (?), utan dö/)er (Noreen, Aschw. Gr. § 81, i, a). — P. • 370. Annorlunda betr. nsv. njugg hos Söderberg, Fil. sällsk. i Lund förh. 1881—88 p. 73 (enl. Hellquist, Ark. XIV. 142, jfr äfven Björkman, Scandinav. loan-words p. .■.'4)- På grund af nsv. dial. niggla 'snåla' (Rz) förutsattes ett adj. *iuggtr-, hvaraf "^"hngggiv- njugg. — P. 385. Till de i någon mån sannolika ^t -stammarna kan ännu fogas: fno.-isl. tömr 1) 'tom', 2) 'forfsengelig', 3) 'ledig' (Fr.2), fsv. tömher, nsv. tom, fda. nda. tom; jfr fs. tömi (tömlg) 'frei von etwas', ags. tu7n d. s. (adv. tome), fht. -znomi i ividar-zuomi 'adversans, absurdus', zuomlg 'vacaus^ von einem Hause'). — P. 410. Jfr ang. isl. kaikr o. s. v. Liden, Stud. z. ■ii altind. und. vergl. Sprachgesch p. 36! — 458 P. 444. Till (lo i fråga oin sin stamformation obestäm- bava adjektiven höra ytterligare: fno.-isl. frér friar 'frugt- bar, om Jord' Fr.^, no. dial. frmv frjo, frey 'frugtbar, om Korn og Fro'. Förhållandet mellan detta adj. (urg. '^fral/ii- ?) och subst. fno.-isl. fra; frio u., no. dial. frii-, frjo, frjo, fsv. fda. frö, nsv. frö C^'froy-), got. fraiiv n. 'sädesfrö', säd' är osäkert (Tamm, Et. Ordb. 'frö'). — Fsv. Hömher 'svag, lytt, bräkt', på grund af nsv. lomhörd(er) 'som hör illa', jfr fsv. löm n. 'kroppslyte'. Jämte lomhurd förekommer i ä. nsv. låmhörd (fsv. luin-, jfr nsv. loiii[NiJa 'gå tungt o. slapt, om en trött person', uno. Inrusa d. s.) samt lamhörd, innehållande adj. fsv. lamher, isl. Icmir, land med annat atljudsstadium (Noreen, Sv. etymologier p. 50 ff.). — P. 447. En r-stam af obestämbar suftixvokal är äfven fno.-isl. Ur 'udnuurket, fortrinlig, anselig' Er.'^ (äfven i smss. : itrburimi 'af aedcl Pyrd', Hrlauhr 'anselig Log', itrmamiligr, itrskcijMör, Itr/weginn). — 459 Tryckfel. 256 r. 2 läs Rietz (pro Reitz) 257 „ 17 „ ags. öréstan 259 ., 10 ^ samt fno.-isl. heir^-r 265 „ 12 „ isl. tid 268 . 11 ^ mht. (pro mhd.) 287 „ 18 Östnordisk 298 „ 13 „ hsv. (pro nsv.) 301 „ 7 ^ nå^a 303 „ 31 „ bctydelseutvecklins som 307 „ 10,17 „ sniicl 308 „ 9 „ ieu. *gjl)j-tä- » *» 12 „ 5t'(<^ (pro guj)) 311 „ 28 ^ miöan 314 „ 9 ^ ags. ^eolo 315 „ 8 n urg. *mul-Så-, *mul-dö 318 „ 5, 6 „ 'svommedygtig' » " 13 ^ ags. sedi'iht n « 14 „ ags. öyncean 319 „ 10 ^ ags. c^roA^ " " 15 " ags. C^r^CC (pro /^»-^/fC), ags. (pro Jtnjecan) 322 „ 13 lit. dovyti 326 ,. 17 „ Till 327 „ 17 ^ ags. déod 331 .. 14 „ ags. />eaZtZ (pro got. heald) 335 „ 24 strykes nomen ryccan „ 393 „ 8 läs den (pro det). Mindre tryckfel (ss. inkonsekvenser i användning af typer med samma valör: (t jämte O, IV jämte ii) torde icke behöfva sär- skildt påpekas. 460 Innehåll. Kap. III. Primäradjektiv bildade med snffixen -nia- och -pia- 177—187 Kap. IV. Primäradjektiv bildade med siifixet -uo- . . 188-200. Kap. V. Vorbaladj aktiv bildade med suffixet -no- . . 201—236 Kap. VI. Primäradjektiv bildade med suffixet -iiin- . 237-248 Kap. VII. Primäradjektiv bildade med suffixet -ro- . . 249-261 Kap. VIII. PrimJlradjektiv bildade med suffixet -lo- . . 262—288 Kap. IX. Primäradjektiv bildade med suffixet -ko- . • 289—299 Kap X Primära nomiualbildniugar med suffixet -to- (-ta-) .' 300-355. Kap. XI. Adjektiv bildade med M-suffix: I Adjektiv med utomnordiska M-stamsformer, II Adjektiv hvilka på grund af sin formväxling framstå som mer eller mindre säkra reflexer af u- stammar, 111 Adjektiv uppvisande växling mellan vo- och ?<-suffix, IV Afljudsföre- teelser och spår af fcirhistorisk aksentväx- ling hos ?<-adjektiven 356 — 441. Kap. XII. Primiira adjektivbildningar af osäker stam- formation '^'^^ ^^' Tillägg och rättelser 452—458 Tryckfel ^^9. Literatur. (Nyare arbeten, hvilka icke förekomma i literatiirförteckningen till I delen.) Erik Björkman, Scandinavian lo;in-words in middle engiisli, Part I, llallc; 190U (utkom kort förö afslutandet af detta arbetes tryckning). Karl Bnigmann, (rrundriss der vcrgl. Grammatik der ir.- dogerm. Sprachen, I, 2. Bearbeitung. Strass- burg 1897. „ Die Ausdriicke fur den Begriif der Totalität in den indogermani5;chen Sprachen. Leipzig 1*^94. Otto von Friesen, De germanska mediageminatorna med sär- skild hänsyn till de nordiska språken, Upsala 1897. Herman Hirt, Der indogermnnische Akzent, Strassburg 1895. ., Der indogermanische Ablaut, Strassbnrg 1900. Friedr. Kluye, Etvmologisches Wörterbucli d. deutsch. Spr., 6 Åutl., Strassburg 1898—99. ,. Xominale Stannnbildungslelire d. altgerm. Dia- k'kte, 2. AuH., Halle 1899. „ Vorgeschichte d. altgerm. Dialekte, 2. Autl., Strassburg 1897. Amund B. Larsen, Oversigt över de norske bygdemål, Kri^^tiania 1898. Evald Liden, Studien zur altindischen und vergleichenden Sprachgeschichte (K. Humanist. Vetenskaps- samfundets i Upsala skrifter, VI. 1) Upsala 1897. Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, 1. und 2. Lieferung, Halle 1897-99. „ Geschichte der nord. Sprachen, 2. Aufl., Strass- burg 1898. „ Svenska etymologier (K. Humanistiska Veten- skapssamfundets i Upsala skrifter, V. 3). 462 Sprogliy-historislce studier tilegnede Professor C. R. Unger, " Kristiania 1896. W. Streitberg, Urgermanische Grammatik, Heidelberg 1896. „ Gotische Grammatik, Heidelberg 1897. Henry Sweet, The students dictionary of anglo-saxon, Ox- ford 1897. Fredr. Tamm, Om avledningsändelser hos svenska adjektiv (K. Humanist, ^'etenskapssamfundets i Upsala skrifter, VI. 8), Upsala 1899. C. C. UhlenhecJc, Kurzgefasstes etymol. Wörterbuch d. got. Spraehe, Amsterdam 1^96. Uppsalastudier, tillegnade Sophus Bugge, Uppsala 1892. K. B. Viklund, Entvvurf einer urlappischen Lautlehre (Mé- moires de la société finno-ougrieuue X), Hel- singfors 1896. ,, Die nordischen lehnwörtcr in den russisch- lappischen dialekten (i Journal de la société finno-oiigrienne X), H:fors 1892. „ Laut- und Formenlehre der Lule-lappischen Dialekte (i Göteborgs Kongl. Vetenskaps och Vitterhets Samhälles Handlingar, Ny tids- följd XXV), Stholm 1891. W. Wilmanns, Deutsche Grammatik, 2. Abteil.: Wortbildung, Strassburg 1896. Ernst Zupitza, Die germanischen gutturale, Berlin 1896. ^é> :^ 'TV x::t'^ - v^ ?r K55"i£^ # •'^ -> ir*^ ,^i''^K •^'-*t-^ -,^^