, rs R = 
SEEN SKE 


Se SER REESNE 
FER rd 


RR 
(sol an Sond € 
FR DOE 


FER 


RN JE SRA KAR a RA SR 


SAN ESA SEA Cage earn 


mana 
ST = 


ar TGN 


SEPIE ES oa renE 


—- J = - 
=E SARAS - 


AS 
FRE 
RARE 


ET BA 
RR RA 
KK AR rr 


få Vena SEK SE 
Fr 


LäpEe 4 
Mår 


4 
N 
TRE 
$ 
Sör 
» 


oR in: 000 i fundl 
EE / niversity SL TORD 


- 


DS NATUR fa FOLK. 3 


Utgifna 


af z 


Finska Vetenskaps-Societeten. 2 


HELSINGFORS 1912. 3 


FINSKA LITTERATUR-SÄLLSKAPETS TRYCKERI. 


j KÖRDES SLE 
> NN jå 


— 1808—1828 


; T E 

; 2 | 
CARL v. BONSDORFF | | 2 
| 2 Re SR ch AA sz 
HELSINGFORS 1912. ss 


FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS TRYCKERI. 


INNEHÅLL 


. 1808—1828. I. Af Carl v. Bonsdorff. 


Es Kär en ringa början, ett par föredrag i vetenskaps- 
3 societeten, har mitt arbete under forskningens fortgång 
= vuxit ut till en vidlyftig framställning af vårt univer- 
— sitet, dess öden och dess: ledande män, under den tid, 
då detsamma bar namn af kejserliga Åbo akademi. En 
universitetshistoria i sedvanlig mening har jag icke åsyf- 
tat att leverera, icke en i detaljerna utarbetad, systema- 
3 tisk redogörelse för akademins organisation, värksamhet 
och inre lif i alla deras uppenbarelseformer; icke heller 
en öfversiktlig framställning af den art jag tidigare med- 
delat om kongl. Åbo akademi under de första åttio åren 
af dess tillvaro. Frångående en uppställning af sådan art 
oo — hvårs lämplighet för en kortare tidsperiod för öfrigt 
oookan ifrågasättas — har jag föredragit en annan metod, 
som medgifvit mig större frihet såväl vid valet som vid 
behandlingen af de föreliggande frågorna, utan att, så- 
som jag vill tro, uppfattningen af de akademiska förhål- 
landena därigenom kommit att lida eller någon företeelse 
af betydelse blifvit lämnad utan afseende. 
I den nu föreliggande delen ha lärdomshistoriens 
framsteg, den vetenskapliga forskningens resultat, endast 
i allmänna drag blifvit berörda; detaljerna af hvad vi 
kunde kalla för akademins inre hushållning ha lämnats 
å sido och redogörelsen för akademins på konstitutio- 


G 
fe 
en 
fö 
Hå 
rv 
(4 
NA 
ja. 
NN 
RN 
3 
Me 
I 
- 
- 
bE 


vi 


nerna grundade organisation såväl som skildringen af stu- 
dentvärlden — hvartill för ifrågavarande år endast obe- 
tydligt material förefinnes — har uppskjutits till längre 
fram. Hvad som här närmast afsetts, har varit en ut- 
redning af den invärkan 1808—1809 års stora politiska 
omhvälfning utöfvade på de akademiska förhållandena, 
en framställning af det sätt, hvarpå akademin bestod 
stormen, och af den hållning, det akademiska samhället un- 
der krigstiden och de därpå närmast följande fem till sex 
åren intog till den nya regimen. Såsom vi skola finna, 
betecknades inträdet i hvad man plägade kalla för det 
nya tidehvarfvet, den nya eran, af en högst märklig 
förbättring i akademins ekonomiska ställning, och jag har 
därför till en början omständligt redogjort för tillkom- 
sten och innehållet af den nya staten och det nya indel- 
ningsvärket, de materiella grundvalarna för akademins 
framtida värksamhet, för att därpå dröja vid besättandet 
af de talrika tjänster, för hvilka man hade att tacka den 
ädelmodige eröfrarens högt lofordade frikostighet. Icke 
mindre vidlyftigt har jag uppehållit mig vid skildringen 
af de mest framträdande personligheternas politiska håll- 
ning och sinnesart, deras uppfattning af hvad man gärna 
kallade för tidernas och relationernas förändrade skick 
och af de plikter, den politiska förändringen pålade aka- 
demins ledare och vårdare. Till min uppgift har vidare 
hört en skildring af undervisningsväsendets tillstånd och 
de första försöken till dess reformerande och utvidgande 
enligt tidens fordringar jämte en redogörelse för de sträf- 
vanden, som från olika håll gjordes att höja akademins 
litterära anseende. Såvidt möjligt varit, har jag försökt 
teckna de personliga förhållandena inom den akademiska 
regeringen, därvid bl. a. dröjande vid en på sin tid märk- 


vi 


> akademisk konflikt, och slutligen har jag berört dels 
k 6. relationer, som” efter skilsmässan från Sverige åter- 
knötos med det gamla broderlandets högskolor, dels det 
irmande, som inleddes till kejsardömets lärdomssäten 
och för den litterära odlingen nitälskande magnater. 
& idsgränsen för min framställning har jag, af flera skäl, 
t att till grefve G. M. Armfelts död sensommaren 1814, 
n jag ock på sina ställen låtit undersökningen fortgå 
j stycke fram, såsom jag å andra sidan stundom egnat 
förberedande uppmärksamhet åt personer och förhål- 
landen, hvilka först något senare framträda inom det 
akademiska samhället. 

oo Såsom läsaren torde finna, utgör den politiska om- 
välfning, som för hundra år tillbaka förde vårt folk in 
å nya banor, s. a. s. bakgrunden för mitt arbete, och 
n jag än alltid haft akademin och dess män för ögo- 
nen, har jag, i den mån hänsynen till arbetets plan och 
ändamål det medgifvit, velat lämna bidrag också till ti- 
dens politiska historia eller, nogare formuleradt, till den 
allmänna tidsuppfattningens, den politiska underkastel- 
sens historia. För att få de personers tänkesätt och 
grundsatser, hvilka togo del i akademins förvaltning och 
3 därpå utöfvade inflytande, att klarare framträda, har jag 
med förkärlek meddelat dessa personers enskilda såväl 
som conmsistorii academici officiella uttalanden, och jag 
: öar ofta nog föredragit att hellre meddela för mycket 
— än för litet. Jag har i allmänhet gjort det utan reson- 
— nerande kommentarier, där slutsatserna tyckts mig ligga 
— för nära till hands för eftertanken för att behöfva sär- 
skildt framhäfvas eller där yttrandena äro af den art, 
att de inskränka sig till att utgöra illustrationer till ti- 
dens konventionella sätt att forma sina uttalanden. 


VILT 


De källor, på hvilka mitt arbete grundat sig, kunna 
fördelas på tvenne kategorier: vederbörande ämbetsmyn- 
digheters handlingar och de enskilda samlingarna af 
bref, koncept och hvarjehanda uppteckningar. 

Inom den förstnämnda gruppen träda, såsom vwväl- 
förklarligt är, 1 främsta rummet de akademiska källorna: 
consistorii academici protokoll och registratur (båda dels 
renskrifna, dels i koncept), till konsistorium ankomna 
kejserliga (kungliga) och kanslersbref samt nationsmatrik- 
lar i universitetsbiblioteket, consistorii: minoris och oecor- 
nomici protokoll äfvensom akademins stats- och jordeböc- 
ker samt indelningsvärk på universitetet; vidare ankomna 
brefakter, brefkonceptböcker och diverse oinregistrerade 
handlingar i kanslersarkivet i Petersburg. Men därjämte 
ha talrika bidrag, större och mindre, hämtats ur komi- 
téns för finska ärenden handlingar, protokoll och bref- 
böcker i statssekretariatets arkiv i Petersburg, ur Åbo 
domkapitels protokoll i domkapitelsarkivet i Åbo äfven- 
som ur följande i Finlands statsarkiv förvarade serier af 
handlingar: regeringskonseljens pleniprotokoll, ekonomie- 
departementets protokoll och brefkoncept, generalguver- 
nörens skrifvelser till konseljen, supplikakter, utslagslig- 
gare, jordeböcker och mantalslängder, kejserliga bref och 
reskript till generalguvernören, generalguvernörskansliets 
akter och journaler m. m. 

De privata samlingar, som stått till mitt begag- 
nande, äro följande: Åminnesamlingen (bref från G. M. 
Armfelt till hans fru och dotter samt till landshöfdin- 
garne Carl och G. Fr. Stjernvall m. m'), Bilax saml. 
(brefven till J. Fr. Aminoff och hans fru m. m.), Stjern- 
vall-Walleenska saml. (brefven till C. J. Walleen), Rehbin- 
derska. saml.  (brefven till R. H, Rehbinder och särskilda 


IX 


dj ERkad: rör. hans ämbetsförvaltning), Ehrenströmska saml. 
a  (afskrifter af bref till J. A. Ehrenström), Kothenska saml. 
k (bref till G. v. Kothenh), och J. P. Winters saml. — alla 
dessa förvarade på statsarkivet; vidare den Porthan-Teng- 
ER strömska brefsamlingen (brefven till Jak. Tengström), La- 
— gus' ska saml. och ÅA. J. Sjögrens saml. (Ephemerider) i 
univ. biblioteket, Tengström-Lagus ska  familjearkivet på 
;  Lill-Ojamo (biskop J. Tengströms koncept till bref, of- 
3 ficiella skrifvelser m. m.) äfvensom det Hällströmska fa- 
— miljearkivet på Olkkala, som dock endast i mindre grad 
JA hänför sig till de i denna del behandlade åren. 

= - Dateringen i de källor, som omnämnas, är i de 
Å fall, där annat icke uppgifves, värkställd efter den nya 
i stilen i de handlingar och skrifvelser, som tillkommit 
3 inom Finland, äfvensom — åtm. i regeln och såvidt man 
3 kan bedöma — i de enskilda meddelandena från finska 
i — ämbetsmän 1 Petersburg; efter den gamla stilen åter i de 
3 Ebojsörliga och kanslersbrefven, i skrifvelserna från den 
5 finska komitén samt i brefven från de korrespondenter 
3 i kejsardömet — universitet, dignitärer och enskilda lärde 
oo hvilka trädde i beröring med akademin, dess kansler 
— och prokansler. Undantag från den förra gruppen göra 
generalguvernörens skrifvelser och, åtm. i regeln, L. G. 
— Vv. Haartmans bref, i hvilka den gamla stilen blifvit följd. 
3 — ÖOrtografin i citaten har moderniserats, dock hellre 
med lätt hand än radikalt. 


Så ber jag till sist att få frambära uttrycken af 
min tacksamhet till herrar hofmästaren, grefve Carl 
Armfelt på Åminne, grefve Fredrik Aminoff på 
— Rilax, rektor Ernst Lagus i Helsingfors och landt- 
— bruksrådet Emil af Hällström på Olkkala för det till- 


befintliga familjearkiven. 


ÅA : 


Helsingfors i juni 1912. - 


Ty 


« AV 
» p 
£ SE Å 
Å a ; 
| I I, F VIfyYy 
2 
DN Ch [3 
j SR Å 
kd få RA 
i Ag [ Sj 
å & f BNI 
l g ; ME. vi ET 
j RE 
CP U , UL 
> 
& 
ä 3 BRT br 
é 
r $ Vr 
. F 5 st 
7; FR 2 [4 ö 2 Nå 
X FIN å 
; 
? Set l 5 j t k 
; ) LR 1 rö 
q 
hå 
4 i t 
Få As i = 
/ 
7 N 
$ t 
i 
Lå + 
- é 4 
4 
j 
+ 


TN 
I JM 
| 
Lä 
Fa 
jä 
ee 
i år 
2 
r så 
4 
H - 
> 
I 
I 
4 
Va 
É 

; 

å 


= 
Förre |stiden 
- 


Akademin år 1808. 


Då ministerstatssekreteraren grefve R. H. Rehbinder 
på äldre dagar satte sig ned att skrifva sina memoarer, 


gingo hans tankar helt naturligt tillbaka till 1808—1809 
— års krigiska omhvälfning, och han sökte till en början 


att för sitt minne klargöra den hållning de olika sam- 
 hällsklasserna under krigets förlopp intagit till den seg- 


rande motståndaren. Enligt hans uppfattning höllo de 


lägre samhällsklasserna — bönder, handtvärkare och bor- 
— gare — ifrigt fast vid föreningen med Sverige såsom den 
för dem förmånligaste politiska tillvaron och ansågo 
striden böra fortsättas med alla medel, medan åter de 


högre klasserna — adeln, prästerskapet och flertalet bland 
tjänstemännen — voro af den mening, att alla försök till 
motstånd dock skulle ändas med Finlands ställande under 


— Tyskt öfvervälde och att till följd däraf enhvars plikt var 
att söka mildra de olyckor, utan hvilka förändringen icke 
kunde försiggå. Flere bland landets i materiellt och in- 
 tellektuellt afseende mer framstående män — förmenar 


2 


Rehbinder — hade af olika anledningar dragits öfver till 
Sverige, medan de tjänstemän, som stannat kvar, äfven de 
främsta funktionärerne, i allmänhet voro medelmåttiga 
personer, ,de vieux routiniers", utan högre politisk ut- 
bildning och världserfarenhet. Saknande kraft och för- 
måga att dirigera den allmänna opinionen och att sam- 
manbålla de olika samhällsklasserna kring ett gemensamt 
program, en ,point de réunion", underläto de att upp- 
göra en plan för gemensamt uppträdande, att kombinera 
det förflutna med det närvarande och framtiden, hvartill 
ännu kom att ingen ville åtaga sig ett ansvar utanför 
kretsen af sina närmaste plikter. Långt ifrån att tänka 
på något motstånd emot fienden, bemödade sig därför 
nämnda samhällsklasser om att lugna folkets sinnen och 
att afhålla de krigslystne bland allmogen från företag, 
som endast retade den segrande fienden. . Det fanns nog 
— medgifver Rehbinder — inom denna grupp af ,,mode- 
rata" — le parti modéré — dem som påvärkades af hän- 
synen till enskilda fördelar, men de flesta, förklarar han, 
leddes af patriotiska syften, och om de äfven misstogo 
sig i fråga om formerna samt läto sig förledas till otidiga 
åtgärder — ,des démarches intempestives" — så hade 
dessa sin grund i brist på erfarenhet, takt och världskänne- 
dom, men utgingo från den ,rena intentionen" att rädda 
Finland från fullständig undergång.) ”- É 

Alldeles så som den finske statsmannen på gamla 
dagar såg saken torde nu förhållandena icke artat sig. 
I en del punkter väcker hans uppfattning motsägelse och 
tål modifikation. Men i det väsentliga få vi nog gifva 


') Rehbinder, Souvenirs de ma vie; R. Castrén, Skildringar 
ur Finlands nyare hist. s. 246—9248, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


3 


honom rätt och särskildt i fråga om det förhållande de 
högre samhällsklasserna intogo under kriget. Att dessa 


F nämligen uppträdde med stor eftergifvenhet och passivitet 


gentemot den öfverlägsna fienden, kan icke bestridas, 
icke heller att en del bland dem egnade den ryska själf- 
herskaren en ödmjuk vördnad och underdånighet, hvar- 


1 med det kunnat och bort anstå — åtminstone intills denne 


ET ENN BIRKEN V (EKS CM 
Lå 3 


blifvit af landets ständer hyllad såsom regent. För visso 
hade det varit riktigare och för eftervärlden mer sym- 
patiskt, om de samhällsklasser, hvilka främst represente- 
rade den politiska bildningen, äfven om de till sist nöd- 
gades underkasta sig eröfraren, mer allmänt uppträdt med 
större manhaftighet och motståndskraft, åtminstone med 
större reservation emot de främmande inkräktarne och 


deras herskare. Detta så mycket mer som dessa genom 


de proklamationer och anbud, som afgåfvos i början af 
det med slug hemlighetsfullhet — om också icke utan 
en viss, af spekulationer på andra håll föranledd mot- 


sträfvighet — förberedda kriget, tillkännagåfvo synner- 


ligen låga tankar om motståndskraften och ambitionen 
hos landets innebyggare, försvarare såväl som andra. !) 
Hvarpå de bildade klassernas hållning under krigs- 
tiden berodde och på hvad sätt den bör förklaras, om 
också icke i allt försvaras, har nogsamt blifvit frambhållet. 
Och de förklaringar, som gifvits, torde väl i det hela 
tämligen riktigt återgifva de tankar och föreställningar, 
som invärkade på den allmänna opinionen, om man ock 
kunde anmärka en viss benägenhet att alltför mycket 


1) Svenska generalstaben, Sveriges krig åren 1808 och 1809, 
I s. 16—17, 30, 35—86; U. L. Lehtonen, Tilsitistä Haminaan I: 
159—160, 201—209; Åttioåriga minnen s. 5—9, 15—18. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


4 


framhålla omöligheten af en annan sakernas vändning 
och visheten hos de män, hvilka under denna kritiska tid 
trädde i den finska nationens främsta led och med den 
nya herskaren meddelade sig om landets framtida ställning. 

Utan tvifvel hade den eftergifvenhetspolitik, som 
följdes — och som vi kunna beteckna både såsom en 
svaghets- och en klokhetspolitik — sin förklaring i den 
vid det nittonde århundradets början allmänna — inom 
en del kretsar måhända redan traditionell vordna — öfver- 
drifna föreställningen om fiendens öfverlägsna styrka 
äfvensom i det svensk-finska försvarsväsendets föråldrade 
skick samt i planlösheten vid och otillräckligheten af 
hjälpsändningarna från Sverige, hvilka helt naturligt 
väckte misstro till den högsta krigsledningens förmåga, 
väl ock till dess vilja att i nödig utsträckning begagna 
rikets krafter till Finlands försvar. Denna misstro till 
den egna regeringen och till rikets hufvudland var en 
bedröflig yttring af opinionen i Finland, men den måtte 
vunnit allmän utbredning under den ryska ockupationens 
framsteg, och efter Finlands eröfring samt den svenska 
konungens afsättning stärktes den ytterligare genom den 
oföretagsamhet, som utmärkte den nya regeringen i Sve- 
rige, och den motvilja det svenska folket själft hyste mot 
att underkasta sig större uppoffringar för Finlands åter- 
vinnande. !) Af största betydelse för de bildade klasser- 


1) Härom bl. a. Sam. Clason i Sveriges historia intill tjugonde 
seklet, IX s. 59, 98—99, 104—105, 152 och i Historisk Tidskrift 1909 
s. 38—43. 

Ett märkligt uttalande om de känslor, den otillräckliga hjälpen 
från Sverige väckte, möta vi i biskop J. Tengströms bref af den 6 
okt. 1809 till prosten O. Hambreus, meddeladt af E. G. Palmén i 
Hist. Arkisto XVI, prot. s. 116—124+ (hvarom vidare i det följande). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Kilogen person dels genom sina befallningshafvande lät 
| É utgå om sin föresats att bevara de ,,conqueterade delarna 
— af det svenska Finland" vid de lagar, privilegier och 


> Äfven Rehbinder yttrar sig i redan nämnda ,Souvenirs de ma vie" 
om sinnesstämningen i landet. ,Pourquoi nous a-t-on abandonné 
Tune maniére si indigne", frågade man sig i början af kriget. ,C'est 
> Pour la troisiéme fois que la Suéde expose gratuitement notre pauvre 
5 pays aux calamités d'une invasion étrangére. Voilå comme on paye 
= notre fidélité et nos sacrifices." Rehbinder framhåller, att sådant 
T tal var öfverdrifvet och att det gaf sig med tiden, men han anser, 
3 att det utöfvade sin invärkan på opinionerna och händelserna under 
; kriget. — Ett tredje uttalande i samma riktning gafs ett halft år- 
tionde efter kriget af ledamoten i komitén för finska ärenden C. J. 
kö Walleen, hvilken visserligen icke var någon beundrare af sina egna 
— landsmäns uppträdande, utan mycket omildt bedömde detta. ,Vi 
EE skildes från Sverige — skref han den 21 jan. 1814 till biskop Teng- 
ström — emedan detta land med den utmärktaste läåcheté öfverläm- 
nade oss åt vårt öde och emedan vi, ledde af den klokhets anda, som 
utmärker vårt tidehvarf, själfva just icke gjorde rätt mycket för att 
Vt hindra framfarten af den ström, som uppslukat oss och som, ehuru 
3 fruktansvärd den i sitt utbrott syntes, likväl kanske kunnat motas 
med långt mindre uppoffringar än dem flere andra länders innevånare 
ko i senare tider lidit och, för bibehållandet af sin själfständighet, med 
3 tålamod och ihärdighet föredragit. — — — Sverige redan då influ- 
— eradt af de revolutionära hufvuden, som kort därefter störtade den 
förra lagliga styrelsen och till hvilkas offenteligt yttrade principer 
det hörde, att Finland borde för alltid skiljas från dess besittningar 
EE — Sverige bekymrade sig lika mycket om oss som om invånarne i 
China, och själfve hade vi ingenting annat att åberopa än den trohet, 
— hvarmed vi förr varit våra konungar tillgifna, och den stilla under-, 
— gifvenhet, hvarmed vi nu gingo under ett främmande välde. Så unge- 
fär lyda orden i alla landtdagens handlingar." 'Tengströms brefsaml. 


Nat. o. Folk, H: 69. 


6 


andra förmåner, som de åtnjutit under de svenska konun- 
garnes skydd. !) Dessa löften och de vid dem fästa för- 
hoppningarna uppfylldes ju ock, såsom vi känna, till den 
grad att den i tidshändelserna djupt engagerade Åbo- 
biskopen Jakob Tengström, som vi ofta komma att 
möta i det följande, några år efter kriget kunde uttala 
de märkliga orden, att det endast var under en Alexander 
den förstes regering man kunde tänka sig en politisk 
ställning sådan som Finland till slut hugnades med. Och 
han tillade den önskan, att denna regering måtte blifva 
nog långvarig för att gifva det nya statsskicket tid att 
konsolidera sig för framtida öden. ?) 

Jämte dessa omständigheter af politisk, militärisk 
och personlig art invärkade ännu — såvidt vi kunna 
döma — på den egentliga ståndspersonsklassens och sär- 
skildt på ämbetsmännens hållning den vana vid servil 
undergifvenhet under öfverheten samt rädsla för själf- 
ständigt uppträdande, som utgjorde en af de ledsam- 
maste följderna af det i flera hänseenden förtjänstfulla 
gustavianska statsskicket. Genom 1789 års revolution 
hade Gustaf III gjort sig till herre öfver den under 
frihetstiden så myndiga ämbetsvärlden och hans efter- 
trädare 1 regeringen, Reuterholm såväl som Gustaf IV 
Adolf, hade gjort allt för att af tjänstemännen i riket 
dana en plikttrogen och arbetsam, men också oklanderligt 
underdånig och därför osjälfständig samhällsklass af 
konungatjänare. Att dessa sträfvanden lyckats, framgick 
nogsamt af den motståndssvaghet och osjälfständighet, 
som utmärkte de högsta ämbetsmännens förhållande till 


1) Jmfr. bl. a. Castrén s. 94—99, 227 m. fl. 


?) J: Tengström +t. C. J. Walleen 23 mars 1812 (Stjernvall- 
Walleenska saml.). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


7 


konungen under de kritiska åren och som helt natur- 
— ligt i ännu högre grad måste förefinnas hos de lägre 
— tjänstemännen i provinserna. I en icke oväsentlig grad 
måste denna vana vid" ovillkorlig lydnad under öfver- 
— heten ha invärkat försvagande på motståndskraften gent- 
; 3 emot den ryska själfherskaren, såsom den å andra sidan 
; förklarar en god del af den beundran och lojalitet, som 
i É egnades "denne, såsnart han kunde anses ha trädt i den 
svenska konungens stad och ställe. Icke utan betydelse 
= för tjänstemännens hållning under krigstiden var också 
i den uppmaning, som den finska härens öfverbefälhafvare 
3 under truppernas återtåg från gränsen ställde till läne- 
k styrelsen i Nylands—Tavastehus', måhända också 1 andra 
— län, att kvarstå på sina platser för att efter möjligheten 
skydda befolkningen mot de fientliga truppernas af gam- 
malt kända godtycke. Det var en åtgärd, som måhända 
vann allmänt godkännande inom den högre ämbetsvärlden; 
åtminstone hade den redan före krigets början förordats 
: bl. a. af generalen, frih. G. M. Armfelt. !) 


o 


/ Från den allmänna passivitet och undergifvenhet 
& under ödet, som kännetecknade ämbetsmannakretsarna i 
: Finland, gjorde amplissimum 'consistorium vid kongliga 
Åbo akademi intet undantag. Dess uppträdande under 
kriget utmärktes af motståndslöst tillmötesgående mot 
 eröfrarens fordringar, försiktig omtanke om akademins 
och egna privilegier samt en ceremoniös vördnad gent- 
> öfver kejsarens person. Till första början var denna 


fr 1) J. BR. Danielson, Suomen sota ja Suomen sotilaat vuosina 
> 1808 ja 1809 s. 61, 101. 


Nät. o. Folk, H. 69. 


8 


undfallenhet väl icke större än satt den låter förklara sig 
genom :krigsläget och känslan at hjälplöshet inför den 
öfverlägsna motståndaren. Men i den mån den främ- 
mande herskarens sträfvan att underlätta eröfringen och 
tillvinna sig de besegrades benägenhet genom att upp- 
rätthålla landets grundlagar och de skilda ståndens privi- 
legier framträdde jämväl i hans förhållande till universi- 
tetet, i samma mån möttes också hans löften och libera- 
litet på akademiskt håll med en tacksamhet, som icke 
stannade vid orden, utan till sist synes utgått från värklig 
erkänsla och tillgifvenhet för den ädelmodiga besegraren. 
Efter det därpå de nya politiska förhållandena hunnit 
någorlunda ordna sig i de former, i hvilka de sedermera 
kommo att fortbestå, antog den undersåtliga vördnaden 
uttryck och dimensioner, som i intet hänseende gåfvo 
efter för tidigare yttringar af lojalitet mot landets regent. 
Särskildt i detta hänseende kunna vi på consistorium 
academicum tillämpa Rehbinders omdöme om ämbets- 
mannakårens benägenhet för , otidiga åtgärder", om vi 
ock böra medgifva, att konsistorii uppträdande till första 
början kännetecknades af en viss försiktig sträfvan att 
undgå alltför påtagliga uttryck af underdånig hörsamhet. 

Akademins högste styresman var sedan år 1793 
öfverste marskalken, en af rikets herrar, grefve Carl 
Adam Wachtmeister af Björkö. En i det hela taget 
mindre betydande personlighet, som väl främst haft sina 
vänliga förbindelser med Gustaf IV Adolfs förmyndare- 
regering att tacka för sin kallelse till kansler, hade han 
under en 15:årig tjänstetid genom välvilligt tillmötes- 
gående och genom åt akademin utvärkade förmåner till 
den grad tillvunnit sig de akademiska fädrens tillgifven- 
het, att man understundom fick höra honom nämnas vid . 


Bidrag t. känned. af Finl. 


9 


sidan af akademins store kanslerer. Särskildt kände sig 
konsistorium tacksamt mot honom för det värksamma 
understöd, hvarmed han befrämjat önskningarna om upp- 
förandet af ett nytt akademihus i st. f. det gamla, sedan 
medlet af 1600:talet begagnade.!) Genom krigshändel- 
serna skildes han i själfva värket vid all befattning med 
— akademin, om också några under krigets första månader 
utfärdade skrifvelser vittnade om att han ännu ansåg sig 
i utöfning af sitt höga ämbete. 

Såsom akademins egentliga ledare framträdde så- 
lunda biskop Jakob Tengström, hvilken fem år tidigare 


1) I den lyckönskningsskrifvelse, hvari konsistorium efter sed- 
vanan nyårstiden 1808 uttalade akademins ,lifliga vördnad och er- 
känsla", hette det: ,Hvad Tit. gjort och dagligen gör att dem för- 
tjäna, kan hvarken af framtid eller eftervärld glömmas, och då Tit. 
ärofulla bana en dag är slutad, då ingen af denna akademis nu- 
varande lärare mera är till, skall ännu Tit. namn ofördunkladt lefva 
icke blott i rikets häfder, utan ock i de finska sånggudinnornas nya 
tempel och i de välgärningar 'Tit. dem dels beredt dels själf bevisat." 
I vemodiga, nästan aningsfulla ord erinrande. om alltings förgängelse 
och tidsskiftets allvar, men ock om sin tacksamhet för åtnjutna för- 


delar och ,sitt behof att så nära som möjligt sluta sig in till före- 


målet för sin vördnad och kärlek", afslutade konsistorium sin skrif- 
velse med följande ord: ,Sådane, E. E., äro de tankesätt akademin åt 
E. E. egnat och hvilka vid närvarande tillfälle hos henne med för- 
nyad liflighet återväckas. Då hon går att härmed ånyo förklara dem, 
förenar hon därmed den varma och hjärteliga önskan, att Försynen 
måtte än i många år beskydda E. E. dyrbara dagar, aflägsna från Tit. 
alla smärtande bekymmer och med rik välsignelse öfverhopa Tit. vörd- 
nadsvärda ålderdom. Måtte akademin sent sakna en så upplyst sty- 
resman, en så nitisk välgörare, en så huld far!" Några år tidigare 
hade konsistorium förklarat kanslers ,,odödliga förtjänster" vara flere 
än att de kunde uppräknas och viktigare än att de kunde uttryckas 
med ord, som motsvarade konsistorii , oföränderliga vördnad och upp- 
riktiga tacksamhet." Konsistorii registr. 24 dec. 1802, 24 dec. 1807. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


10 


från en teologie professur vid akademin befordrats till 
stiftets öfverherde och akademins prokansler. Såsom 
sådan ägde han att presidera vid konsistorii sammanträ- 
den, i hvilka han också tog flitig del, synnerligen då mer 


Biskop Jakob Tengström. 


betydande ärenden förehades. Hans anseende inom aka- 
demin var mycket stort — om också motståndare icke 
alldeles saknades — och det är nog så troligt att det var 
han, som i allt väsentligt dirigerade konsistorii hållning 


Bidrag t. känned. af Finl 


11 


g inflytande hos-tandets nya herrar sökte att utvärka skydd 


Prof. Mathias Calonius. 


— ström kom att taga en mycket värksam del i tidens poli- 
tiska frågor och att han därvid utmärkte sig såsom en 
bland de mest opportunistiske inom den meningsgrupp, 
i" hvars sträfvan, för att ännu begagna Rehbinders uttryck, 
— gick ut på att rädda landet från total undergång. Hufvud- 
summan af hans politiska visdom i fråga om befolknin- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


12 


gens förhållande till de fientliga trupperna kan väl anses 
sammanfattad i det cirkulär han den 1 juni 1808 på den | 
ryska öfverbefälhafvarens anmodan och i domkapitlets 
namn  tillställde stiftets präster. Desse tillsades, såsom 
kändt, att enskildt och offentligt förmana sina åhörare 
att med en kristlig och stilla undergifvenhet under den 
Högstes allvisa skickelse samt förtröstande till Hans fader- 
liga skygd och omvårdnad i fridsamt lugn fortsätta sina 
vanliga näringar och lefnadsyrken, hörsamma villigt höga 
öfverhetens och lagarnas bud samt afhålla sig ifrån alla 
oroliga och brottsliga företag, som, då de störa ej mindre 
allmän än enskild säkerhet, tillika samla olyckor, blods- 
utgjutelser och förödelser öfver både skyldiga och oskyl- 
diga och aflägsna den ljufva friden med all annan Her- 
rans välsignelse ifrån våra hemvister." !) 

Rector magnificus för året var jurisprofessorn Ma- 
thias Calonius, hvilken åtnjöt stort anseende för lärdom 
och erfarenhet samt ännu, trots sina sjuttio år, var i be- 
sittning af stor arbetskraft och energi. I högre grad än 
de flesta andra bedömde han de genom kriget inträdda 
förändringarna från statsrättslig och juridiskt-formell syn- 
punkt, och hans uppträdande under kriget har ofta fram- 
hållits såsom en motsats till den af prokansler represen- 
terade subordinationspolitiken. Men hans ställning såsom 
rektor ålade honom särskild försiktighet och genom hän- 
delsernas utveckling — ,tidens och relationernas skick”, 
såsom det plägade heta — förmåddes äfven han att gent- 
emot eröfraren uppträda på ett sätt, som icke var enligt 
med hans, åtminstone vid ett tillfälle, offentligt uttalade 
grundsatser. 


!) Attioåriga minnen s. 49. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


13 


De teologiska medlemmarne af konsistorium voro 
ofessorerne Christian Cavander, Gustaf Gadolin och 
Jakob Bonsdorff. Den förstnämnde var en ålderstigen 
Morte som i tiden skall ha utöfvat stort inflytande på 
si kdannde ungdomen och åtnjutit högt anseende 
; bland sina ståndsbröder, men numera hade ledighet från 
l föreläsningarna och endast sällan syntes i konsistorium. 
De två andra däremot voro ännu i sin ålders fulla kraft. 
— Gadolin, son till den intransigente partimannen under 
— frihetstiden, Åbo-biskopen Jakob Gadolin, var en i all- 
- männa värf lika mycket som i teologiska frågor initierad 
man, hade varit med om riksdagen år 1800 samt deltog 
| under kriget i ordnandet af Finlands nya förhållanden 
— såsom en af prästeståndets åtta ledamöter vid Borgå 
 landtdag och såsom medlem af komitén för uppgörande 
af förslag till regeringskonselj. Någon politiker i egentlig 
; mening torde han dock icke varit. Och ännu mindre 
kunde detta epitet gifvas åt den tredje teologie profes- 
ö sorn, som helst egnade sig åt sina teologisk-filologiska 
studier och genom sin skriftställarvärksamhet främst re- 
presenterade den lärda produktionen inom sin fakultet. 
Att döma af den hållning de tre teologerne såsom med- 
lemmar af domkapitlet intogo till frågan om den finska 
— deputationen, voro Cavander och måhända äfven Gadolin 
mer benägna för eftergifvenhet gentemot segrarens ford- 
ringar, medan Bonsdorff anslöt sig till den svaga oppo- 
- sition, som vid denna tid yppade sig. 

j Med särskildt intresse följdes tidens händelser och 
E den på dem följande omhvälfningen af den äldste medi- 
i cine professorn Gabriel Erik Haartman, hvilken på som- 
É maren 1808 efterträdde Calonius i rektorsämbetet och 
E någon tid därpå såsom universitetets representant deltog 


Nato: Folk, H. 69. 


14 


i den finska deputationens resa till Petersburg. I politisk 
habilitet stående närmast prokansler, därtill ännu bevand- 
rad i administrativa ärenden och kunnig i franskan, 
diplomatins rådande språk, tillvann han sig till den grad 
den nya herskarens och dennes rådgifvares uppmärksam- 
het, att han före fredsslutet hugnades med tvenne veder- 
mälen af kejserlig nåd och något år därefter först med 
adlig värdighet, så med kallelse till den inhemska rege- 
ringen. Utanför politiken stod däremot hans ämbetsbro- 
der och anförvandt Gabriel Bonsdorff, som vid sidan af 
sin akademiska värksamhet var mycket upptagen af all- 
männyttiga och enskilda värf. Samma var förhållandet 
med den tredje ledamoten af medicinska fakulteten, e. o. 
prof. Josef Pipping, hvilken icke ägde säte i konsistorium 
och således var ställd utanför den akademiska regeringen. 

Den filosofiska fakultetens representanter i konsisto- 
rium voro, efter tjänsteålder, professorerne Carl Niklas 
Hellenius, Johan Gadolin, Frans Mikael Franzén, Anders 
Johan Mether, (+ustaf Gabriel Hällström, Johan Fredrik 
Wallenius, Anders Johan Lagus och Johan Bonsdorf. 
Vid behandling af frågor rörande biblioteket bereddes 
dessutom säte åt bibliotekarien Gabriel Israel Hartman, 
som dog under krigstiden. De flesta af dessa herrar voro 
på sina läroområden utmärkte män och ännu i sina bästa 
år. Franzén hade redan vunnit sitt stora namn såsom 
skald och hedrades vid denna tid med inval till svenska 
akademin. Gadolin var känd i utlandets lärda värld och 
äfven Hällström hade hunnit fästa uppmärksamheten vid 
sina arbeten. Men i de politiska händelserna hade ingen 
inom fakulteten tagit någon värksam del och gjorde det 
i allmänhet icke heller etteråt. Var det någon, som kom 
att utmärka sig framom de andra, så var det den mång- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


15 


innige och själfsäkre, i en framtid för sin hersklystnad 
h konservatism kände eloqventie professorn Wallenius, 
ilken år 1810 — för en tid jämte Franzén — öfvertog 
ningen af Åbo tidning efter dess förändring till officiellt 
organ. Såsom medlem af Åbo domkapitel kom Lagus att 
aga parti i frågan om stiftets förhållande till den ryska 
befälhafvarens påbud, och ställde han sig åtminstone med 
insyn till valet af den finska deputationen på den ovill- 
karln underkastelsens ståndpunkt. !) Som en motsats 
. honom torde man få anse fakultetens yngste medlem 
Johan Bonsdorff, hvilken liknade sin broder i teologiska 
4 zulteten och under en senare tid trädde i bestämd 
S SR mot akademins ledare. 
Bland universitetets ,yngre" lärare, adjunkter och 
; Mrs; funnos några, hvilka med tiden förvärfvade sig 
em viss betydenhet och äfven vunno inträde i den aka- 
— demiska regeringen. Men för tillfället voro de ställda 
utanför allt inflytande på de akademiska förvaltnings- 
ärendena. 
oo Studentkåren torde vid denna tid räknat 200—250 
närvarande medlemmar, fördelade på åtta nationer: Åbo-, 
å — Satakunta, borealiska, nyländska, tavastländska, österbott- 
niska, viborgska och sveo-gotiska nationen. 


1) Castrén, Skildringar s. 45—47. 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


i! 2 
Consistorium academicum och den nya regimen. 


Med lifligt deltagande hade consistorium academicum 
under loppet af flera år följt de storpolitiska händelserna 
i Europa och särskildt på den krigsskådeplats, där rikets 
egna trupper stredo mot de franska eröfrarne. Med oro 
hade man mottagit underrättelser om svenskarnes neder- 
lag och de faror, i hvilka konungen sväfvat, väl ock om 
dennes egendomliga uppträdande under kriget, hans besyn- 
nerligheter och militäriska oduglighet, om hvilka ryktet 
nogsamt visste att förtälja i Åbo såsom annorstädes. Men 
så länge kriget höll sig till länderna söder om Östersjön 
och grannförhållandet till Ryssland var godt, kände man 
sig någorlunda tryggad mot olyckor af större omfattning. 
Och hvilka betänkligheter de med förhållandena närmare 
förtrogne än hyste med afseende å konungens sinnestillstånd, 
voro dock alla med den undersåtligaste trohet fästa vid 
sin öfverhet, såsom de också lojalt höllo den fortsatta 
och ostörda föreningen med Sverige såsom den natur- 
ligaste och önskligaste formen för politisk tillvaro. 

På det mest öppenhjärtiga sätt framträdde dessa 
akademins wundersåtliga känslor vid årsskiftet 1808. Det 
hade under föregående tid blifvit plägsed, att konsisto- 
rium årligen vände sig till det kungliga huset med under- 
dåniga önskningar om ett lyckosamt nytt år, önskningar, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


17 


med fökvika vanligen förenades de vackraste loford åt 
nung Ben. akademins välgörare och fader, samt uttryck 
dn ör det ku kungliga husets öfriga medlemmar. I 
lig ret med denna plägsed, som förklarades vara icke 
dast en plikt, utan ett värkligt behof och ett nöje, tog 
: : Päsistörium äfven vid slutet af år 1807 friheten att 
kas sin nådige herskare med en nyårshälsning, hvari 
4 got uttryck åt sin varmaste undersåtliga tillgifvenhet 
a sin tilltro till konungens förmåga att lotsa fram riket 
nom tidens allt mer öfverhandtagande stormar. 
+ Då vid slutet af ett nytt år — hette det i konsi- 
0 rii skrifvelse — ett år, utmärkt af stora omväxlingar 
i sto; a olyckor öfver Europas nationer, Svea inbyg- 
oe kasta en blick tillbaka öfver alla dessa rysvärda och 
Å nande händelser och därunder än se sig och fäder- 
lan räddade, själfständige och lycklige framför så 
Anga andra världens folkslag, kunde de väl neka sig 
n ti frpasställelsen att med glädjens och tacksamhetens 
dnadsfulla offer nalkas den konung, hvilken de näst 
a allsväldigo hafva att tacka för sin fortfarande med- 
gerliga sällhet?"+ Trygg och afundsvärd var denna 
| na ,under det fanatismen och våldet i många fram- 
rna år härjade de flesta öfriga länder af vår världsdel, 
; omsider krigets låga spridde sig äfven till Norden 
; ch störde dess lugn". Genom konungens , visa rådslag, 
EV | namod och ståndaktighet" hade fosterlandet räddats 
ol ar »Svea folk och vetenskaperna eller deras idkare, 
ägt ade af E. K. M:ts milda omvårdnad, dela glade och 
rörd nadsfulla den allmänna undersåtliga erkänslan för 
eras och fosterlandets gemensamma beskyddare." 
,Värdes därför, allernådigste konung — utbad sig 
asistorium — i nåder tillåta äfven E. K. M:ts Åbo 


«+ 0. Folk, H. 69. 2 


18 


akademi, som fått emottaga så många dyrbara och smick- 
rande vedermälen af E. K. M:ts stadiga hägn och kongl. 
frikostighet, att med de lifligaste känslor af oskrymtad 
vördnad och tacksamhet få vid ingången af ett nytt års 
skifte hälsa sin konung och yppersta välgörare och att 
tillika med de varmaste förböner önska nya mått af ära 
och lycksalighet öfver E. K. M:ts kommande dagar, dem 
en mild försyn till det högsta tal här i dödligheten för- 
länge och uppehålle! Måtte det ingående året kröna 
jordens folkslag med en allmän och länge efterlängtad 
frid och Sveriges sällhet blifva såvisst beständig och 
oförgänglig som minnet af E. K. M:ts vishet, dygder och 
faderliga kärlek för sitt folk skall ärefullt och välsignadt 
gå till de senaste släkter!” 

Lifvadt af samma undersåtliga trohet vände sig kon- 
sistorium jämväl till den unga kronprinsen Gustaf med 
uttalande af den vördnad och tillgifvenhet det svenska 
folket alltid hyst för ättlingarne af konungahuset och sär- 
skildt för ,de prinsar, hvilkas spira det en dag skulle 
hafva att tacka för sin sällhet.” — , Allt ifrån deras vagga 
har det uppmärksamt följt utvecklingen af sitt växande 
hopp och med aningen af framtidens lycka, med glädje 
öfver dess förebud och med välsignelser åt hvarje steg 
till dess uppfyllande gifvit dem år från år allt flere bevis 
af sina varma undersåtliga tänkesätt.” Konsistorium till- 
önskade prinsen Försynens ymnigaste välsignelser och 
slutade med den förhoppning, att han intill senaste ålder 
måtte mötas af den kärlek han allt mera komme att för- 
tjäna. 

Äfven ihågkom akademin konungens farbroder, den 
förre hertigen-regenten, samt de kvinnliga medlemmarna 
af konungahuset — drottningen, enkedrottningen, prin- 


Bidrag t. känned. af Finl: 


19 


SS n-abbedissan och hertiginnan af Södermanland — 
n€ de varmaste lyckönskningar. Till den förstnämnde 
ttr. G de konsistorium, att akademin delade ,, med alla red- 
ga , svenska män, deras älskade höga konungahus oför- 
: rligen tillgifne”, den djupaste vördnad för H. K. H:ts 
J ide höga egenskaper, bland hvilka särskildt framhölls 
n af stora förfäder ärfda kärleken till lärdom och nyt- 
t vetande jämte nitet att hägna vetenskapernas tillväxt. 
drottningen sades, att då konsistorium blickade framåt 
ini den, mötte det där ,, med förtjusning Sveriges drottning 
ad i hand med landets konung och far, mildt spridande 
och sällhet kring Svea bygder under en lång följd 
: genom glansen af sina dygder, eldande fosterlandets 
nabarn till efterföljd af dess dyrkade fotspår.) 
oh Det var sålunda med en den vackraste sympatiytt- 
ring för det kungliga huset, med uttalande af de mest 
rikstrogna och lojala tankar den kungliga akademin i Åbo 
ynte det skickelsedigra året 1808. Väl må det med- 
ifvas, att de uttryck, i hvilka dessa tankar framfördes, 
: cke så litet skattade åt tidens chargerade manér, åt dess 
€ ägenhet för öfverdrifna talesätt. Men vi ha därför 
Inge rätt att — med tanke på de framtida händelserna 
o ch ännu mindre på dem, som timat tjugu år tidigare — 
betvifla uppriktigheten af de lojala känslor, som vid detta 
e uttalades och hvilka därintills beherskat akademin 
ess förhållande till landets öfverhet. 
Det blef den sista hyllning Åbo akademi egnade 
den svenska konungen. Ty icke långt därefter timade 
händelser, som satte de undersåtliga känslorna och för- 
— troendet till regeringens förmåga att fortfarande rädda 


: 1) Konsist. registr. 24 dec. 1807 o. följ. 
— Nat. o. Folk, H. 69. 


20 


den medborgerliga sällheten" på det hårdaste prof. Dag 
efter dag begynte rykten att sprida sig om ryssarnes 
fientliga planer och om deras infall i landet. Så följde 
underrättelser om de första gränsstriderna, om de finska 
truppernas bortdragande till de nordligare landsdelarna, 
om ryssarnes frammarsch mot Åbo och om befolknin- 
gens motståndslösa undergifvenhet. Den krigiska fara, 
som sedan Gustaf III:s dagar alltjämt hotat vid den 
östra gränsen, hade plötsligt ryckt in uti landet, innan 
ännu regering och folk hunnit med de anstalter dess 
kraftiga motande kräfde. 
Hvilka tankar consistorium academicum hyste om 
det egna försvarets kraft och med hvilka föreställningar 
det motsåg de fientliga truppernas uppträdande inom 
landet, framgick af det sätt, hvarpå första underrättelsen 
om krigets början blef af de lärda herrarne mottagen. 
Vid sammanträde den 26 februari 1808, som bivistades 
af prokansler, rektor och de flesta konsistorieledamöter, 
meddelades ,,de oväntade bedröfvande underrättelser", att 
en talrik rysk krigshär inryckt öfver gränsen, hvaraf 
»mycken anledning vore att befara, det någon del af 
denna här, i anseende till dess öfverlägsna styrka, äfven 
snart torde hemsöka denna stad.” Med anledning af detta 
meddelande tog konsistorium under ompröfning, huruvida 
skäl förelågo att på samma sätt som under stora och lilla 
ofreden rädda akademins bibliotek och öfriga lösegendom 
genom öfverflyttning till svenska sidan. En sådan åtgärd 
befanns emellertid denna gång omöjlig till följd af års- 
tiden och därtill ännu ,så trodde konsistorium sig — 
hette det — af närvarande tidehvarfs större upplysning 
och den mildring äfven själfva krigen vunnit hafva all 
anledning till det glada hopp, att akademin och de öfriga 


Bidrag t. känned. af Finl. 


DIS 21 


indre lärovärken här i orten, långt ifrån att nödgas be- 
| råldsamheter i deras hus och tillhörigheter, fast hellre 
torde få hugna sig af det fientliga befälets' kraftiga hägn 
ch beskydd". I denna , säkra förmodan" stannade där- 
ör konsistorium, såsom det synes enhälligt, ,i det beslut 
+ akademin tillhörig egendom orubbad i sitt förra 
< borde bibehållas". För tryggheten till akademista- 
; personer Synes konsistorium icke hyst någon oro, 
för det också på hemställan af högsta befälhafvaren 
sa flbyokto till att såsom akademiska medborgare mottaga 
a t antal från den genom kriget upplösta finska krigssko- 
lan + flyktade ynglingar — däraf 10 från Sverige — för 
tt rädda dem från olyckan att förklaras för ryska krigs- 
Mägar. 1) 
= OConsistoriales misstogo sig heller icke — hvarken i 
eras förmodan att de ryska trupperna skulle marschera 
än a till Åbo eller i deras ,,glada hopp" att fienden skulle 
Böfbra sig på anständigt sätt i staden. Ur de prokla- 
I vationer, som den fientliga öfverbefälhafvaren i sin herres 
amr lät utgå öfver "landet, fingo de veta, att den ryska 
kejsarens mening ingen annan var än att taga det svenska 
inland ,under sitt beskydd uti besittning för att för- 
kaffa sig behörig satisfaktion" för den händelse hans 
kon ungsliga svenska majestät fortfarande motsatte sig det 
»förnämsta föremålet" för h. kejs. ryska majestäts bemö- 
; den, nämligen en billig fred med hans kejs. fransyska 
pstät; vidare att ryssarne alls icke kommo såsom 
ader, men väl som , vänner och skyddsherrar" för att 
ra landets tillstånd ,lyckligare", samt att Finland tills 
dare skulle ,anses i likhet med öfrige conqueterade 


1) Konsist. protok. 26 o. 29 febr. 1808. 
— Nat. o. Folk, H. 69. 


22 


ryska rikets provinser, som under H. K. M:ts förfäders 
milda regering och ännu under dess spira åtnjuta ett 
lyckligt lugn, med bibehållande af alla privilegier, fria 
religionsöfning, fri- och rättigheter, som de af ålder och 
ännu äga". '!') Och efter det ryssarne den 22 mars tagit 
Åbo i besittning upprättades därstädes en högsta central- 
förvaltning, hvars uppgift bl. a. blef att bevara förhål- 
landena sådana de därintills fortbestått. Det akademiska 
undervisningsarbetet kunde sålunda fortsättas efter van- 
ligheten; ombyte af rektor försiggick med öfliga ceremo- 
nier och det akademiska förvaltningsmaskineriet gick sin 
jämna gång. Att allt förlöpte så lugnt och fredligt, till- 
skrefs, näst kejsarens vilja, den ryska öfverbefälhafvaren, 
grefve Buxhoevden, till hvars upplysta rättsinthet och 
hjälp konsistorium och rektor vid upprepade tillfällen 
vädjade, än för skydd åt akademins privilegier gentemot 
krigsfolkets anspråk och oförrätter, än för understöd åt 
hjälpbehöfvande, från hemlandet afskilda svenska stu- 
denter 0. 8. v. ?) 

En särskild anledning till oro gaf under hela krigs- 
tiden en tvistefråga, som, utom att den på det närmaste 
berörde akademistatens personliga fördelar, hade det otref- 
liga med sig att den ställde konsistorium i konflikt med 
stadens öfriga innevånare och därför gaf akademins upp- 
trädande utseendet af själfviskhet och otillmötesgående. 
Det var frågan om de ryska truppernas inkvartering i 
staden. Oftare än någon annan sak gaf denna konsisto- 
rium anledning att vädja till den ryska öfverbefälhafva- 


1) Buxhoevdens prokl. /,; febr. 1808. 

?) Kons. registr. 4, 11, 16 juli, 16 aug. 1808; Handl. rör. för- 
valtn. i Finland 1808, utg. af Hist. samfundet, IT 1 s. 381, 397, 
Il 2-8. 52 


Bidrag t. känned. af Finl. 


23 


rens hjälpsamhet och det skydd han uti sina proklama- 
tioner ställt i utsikt för-enskilda stånd och personer. 
Enligt de akade- 
miska privilegierna 
såväl som de åt prä- 
steståndet medgifna 
åtnjöto akademista- 
tens medlemmar se- 
dan äldre tider för- 
månen att för sina 
gårdar och personer 
vara fria från inkvar- 
tering af krigsfolk, 
och de sågo 1 denna 
frihet en rätt, som 
de minst af allt voro 
benägna att afstå 
ifrån under nu på- 


gående krig. Men 


Grefve F. W. v. Buxhoevden. 


bland stadens öfriga 

innevånare och inom magistraten framträdde den uppfatt- 
ningen, att till lindrande af den tunga bördan äfven aka- 
demistaten borde taga del däri. Redan i slutet af februari 
1808, således innan de fientliga trupperna ännu avancerat 
mycket öfver gränsen, uppmanades konsistorium af magi- 
straten att vara betänkt på mottagande af de ryska trup- 
perna, om hvilka det sades, att de ,med det första vän- 
tas skola intåga i staden". !) Mot detta anspråk prote- 
sterade konsistorium väl genast. Men efter det magistra- 
tens profetia uppfyllts, upplefde man den förargelsen att 


1) Konsist. pr. (K. P.) 29 febr. 1808. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


24 


en professor molesterades med inkvartering utan att kunna 
bli densamma fri. Häröfver anförde konsistorium klago- 
mål hos grefve Buxboevden,. framhållande till förmån för 
akademins frihet icke endast dess genom Buxhoevdens 
löften stadfästa privilegier, utan också den omständig- 
heten, att universitetet i Dorpat blifvit af kejsaren benå- 
dadt med samma förmån. Så afgjordt höll konsistorium 
på sin rätt, att det t. o. m. vägrade att samtycka till ett 
af landshöfdingen framställdt förslag om frivilligt under- 
stöd åt stadens fattigare borgare för att på detta sätt för 
dem underlätta inkvarteringsbördan. Ty, förmenade kon- 
sistorium, hvad som nu begärdes såsom en frivillig gåfva 
kunde en annan gång ,utkräfvas såsom en sedvanlig 
genom gammal häfd befästad pålaga". För öfrigt trodde 


konsistorium sig kunna hålla för, att stadens borgare väl 


kunde tåla den pågående inkvarteringen af icke mer än 
tvåtusen man utan att behöfva understödjas med allmosor, 
synnerligen, hette det, som för dem , mångfaldiga utvägar 
blifvit "öppnade att för inkvarteringsbesväret hålla sig 
fulleligen skadeslöset. För att emellertid icke denna kon- 
sistorii , ömtålighet" skulle tydas såsom oginhet, lofvade 
consistoriales att med penningunderstöd komma stadens 
värkligt fattiga, de , husfattiga", till hjälp. !) 

Konsistorii vältaliga framställningar hade den följd, 
att grefve Buxhoevden i skrifvelse till prokansler af den 
£/,; april förklarade akademins samt dess lärares och be- 
tjäntes gårdar nu och framdeles befriade från militärisk 
inkvartering. ?) Men faran återkom på hösten s. å., då 
inom en på Buxhoevdens befallning för inkvarteringens 


!) EK. P. 29 mars, 12 apr. 1808; Kons. registr. (K. R.) 29 mars 1808. 
”) Kongl. o. Kanslersbref (K. o. K. B.); K. P. 29 apr. 1808. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SEE SVE FE FEI UI ES VESA 


25 


;dnande tillsatt komité yrkanden framställdes, som ifråga- 
> akademistatens” frihet. Efter nya hemställningar, i 
vilks konsistorium ånyo försvarade akademins privilegier 
och gaf goda råd rörande inkvarteringsbördans fördelande 
Pp . lindrigaste sätt, kom det till en af grefve Buxhoevden 
É sodkänd kompromiss, enligt hvilken akademistatens några 
sh trettio gårdar skulle indragas i inkvarteringen såsnart 
stadens omkring 1,200 gårdar alla oprivilegierade blifvit 
litade. Därförinnan hade en del academici tillmötesgått 
Imänhetens anspråk genom att under sommaren upplåta 
na rum för ryskt krigsfolk, och något efteråt blef kon- 
orium tvunget att för rysk gudstjänst afstå rum i det 
ya akademihuset. !) 
För det tillmötesgående akademin rönte hos Bux- 
evden i inkvarteringsfrågan såväl som för den krigstukt 


cksamhet till känna. Så egnade prof. Calonius i det till 
ktorsombytet i juni 1808 utfärdade programmet åt gref- 
n vackra ord af erkänsla för truppernas välförhållande 
ch det beskydd staden åtnjutit af öfverbefälhafvaren. 
hösten uttalade consistoriales i en skrifvelse till Bux- 
vevden — däri akademins ,,ädelmodige välgörares” hjälp 
åter söktes i inkvarteringsfrågan — ,deras uppriktiga och 

oföränderliga tacksamhet för de välgärningar, hvaraf de 
rit i åtnjutande under hela den tid de haft lyckan att 
vörda högsta befälhafvaren öfver fläns Kejs. Majestäts 


ERP: 10. 19 sept., 21 okt., 1, 22 o. 25 nov., 13 dec. 1808; 
2 E. R. 12 sept. 1808; Buxhoevden t. landsh. Troil !9/,, okt. 1808, 
; rr KE. o. K. B. — Äfven hofrättsstaten protesterade mot inkvarteringen 

i det hela taget på samma grunder som akademin. Rehbinderska 
 saml., särskilda bref o. handl. 


Nat, os Folk, H. 69. . 


26 


trupper i Eders Exc:s person, $om i hela svenska Finland 
är så allmänt älskad och högaktad". +) 

Betydligt svalare torde de känslor varit, som från 
konsistorii sida egnades Buxhoevdens närmaste efterträ- 
dare 1 förvaltningen, generalguvernörerne G. M. Sprengt- 
porten och M. Barclay de Tolly, och det åtminstone till 
någon del för inkvarteringsfrågans skull. Under vintern 
1809 hände det nämligen att jämväl konsistorii ledamöter 
blefvo nödsakade att ,med soldater dela deras ringa 
boning". Under denna tid synes nämligen en större 
trängsel af krigsfolk ägt rum i staden, bl. a. till följd af 
det besök kejsaren i april gjorde därstädes. Men som in- 
kvarteringen fortfor längre tid än konsistorium ansåg 
nödigt, framkom man åter med de gamla påminnelserna 


om akademins privilegier och stadens förmåga att bära 


inkvarteringstungan, om den rätt och förståndigt fördela- 
des. Därjämte framhölls, hurusom krigsfolkets inkvarte- 
ring ibland akademistaten, utom att den stred såväl emot 
de förmåner ryska universitet åtnjöto som ,le consente- 
ment unanime et lI'usage universel de toutes les nations 
policées de I'Europe", måste leda till de akademiska stu- 
diernas undergång. Genom densamma blefvo nämligen 
professorerne störda ,1i sina lugn äskande yrken", och 
då för öfrigt de flesta lärare, till följd af brist på lämp- 
liga auditorier i akademibyggnaden, nödgades hålla såväl 
de offentliga som de enskilda föreläsningarna i sina egna 
bostäder, blefve följden den att undervisningen måste 
upphöra och den studerande ungdomen tvingas att lämna 
staden. Båda generalguvernörerne tröstade de oroliga aka- 
demiska fädren med den förklaringen, att inkvarterings- 


1) K. P. 21 okt. 1808. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FREE 


27 


| s bördan var af öfvergående och tillfällig art samt att aka- 
— demins privilegium därigenom ingalunda blifvit upphäfdt. 


F Barclay de Tolly uttalade därjämte den kanske ironiska 


| förmodan, att då jämväl andra privilegierade, adel och 
Präster, nödgats afstå från sin inkvarteringsfrihet, ,ingen 


| j af akademistaten undandrager sig att själfvilligt till allmän 
och isynnerhet den fattigare folks klassens fördel på någon 
| I tid göra ett offer af några rum och de däraf följande 


— obetydelige olägenheter". Såsnart förändrade omständig- 
heter inträdde, skulle privilegierna åter erhålla deras , full- 
— komliga kraft och värkan". Detta löfte uppfylldes också 
- | på hösten 1809, då akademins ledamöter ändteligen synas 


Varit befriade från sina ovälkomna gäster. Men ännu en 


: tid framåt hyste konsistorium oro för att i händelse af 
en större krigsstyrkas ankomst lärarne , åter komme att 


genom inkvartering 1 sina hus beröfvas det lugn, som för 
deras yrken är så nödvändigt". För att undgå denna 


= fara beslöt konsistorium i slutet af år 1809 att hos kej- 


— saren anhålla om en särskild förklaring, som för fram- 


— tiden tryggade akademins frihet i detta hänseende. !) 
E Bortse vi från inkvarteringsfrågan, som länge vål- 


3 lade den akademiska staten oro och tidtals jämväl ledde 


till personliga uppoffringar, kunna vi sluta till att akade- 
= min kom i åtnjutande af det. lugn, som utlofvades i de 
ryska proklamationerna och som sades råda i öfriga con- 
queterade delar af det ryska riket. Men detta lugn för- 
unnades henne ingalunda för intet. Ett oeftergifligt villkor 
för det beskydd, som det ryska befälet gaf akademin, var 


1) K. RB. 5 maj, 18 okt., 11 dec. 1809; Sprengtporten t. prof. 


Haartman 28 dec. 1808, till kons. 3/,, maj 1809; B. de Tolly t. rektor 
31 juli 
12 aug. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


1809, KE: K. B. 


28 


att dess medlemmar, såsom för öfrigt andra innebyggare 
i landet, genom sitt välförhållande också gjorde sig för- 
tjänta däraf. I de första ryska proklamationerna till Fin- 
lands innebyggare hade dessa uttryckligen blifvit uppma- 
nade att hålla sig stilla och fridsamma, att icke förolämpa 
de kejserliga trupperna, hvarjämte kejsarens höga beskydd 
och välvilja utlofvades dem som utmärkte benägenhet att 
underlätta hans faderliga omsorg om landets väl. Något 
senare, efter det kejsaren funnit tiden vara inne att öppet 
tillkännagifva sin plan att förena Finland med sitt rike 
såsom en genom dess vapen eröfrad provins, tillkom fordran 
på innevånarnes skyldighet att som tecken af sin under- 
gifvenhet undergå tro- och huldhetseden till den nya her- 
skaren. I den kungörelse af den 11 maj 1808, hvari lands- 
höfdingen i Åbo län K. v. Troil tillsade innebyggarne att 
ställa sig till efterrättelse den ryska öfverbefälhafvarens 
befallning till landets innevånare att , alägga deras tro- 
hetsed och hylla ryska tron", nämndes väl intet särskildt 
därom, huru hyllningen skulle försiggå vid universitetet, 
medan : närmare order om denna sak gåfvos andra sam- 
hällsklasser. Men att akademistaten icke ansågs befriad 
från den allmänna skyldigheten, var alldeles tydligt och 
framgick bl. a. af uttrycket i kungörelsen, att alla mans- 
personer i det nu conqueterade Finland, som kommit till 
15 år, voro pliktiga att undergå den af kejsaren fordrade 
eden i enlighet med ett kungörelsen medföljande formulär. 

Då tillsägelsen att fullgöra den ryska öfverbefälhafva- 
rens fordran först ställdes till konsistorium, uppgifves detta, 
på inrådan af rektor, ha vägrat att efterkomma densamma, 
under den förklaring, att ,H. K. M:t ej kunde vara belåten 
med sådana undersåtar, hvilka voro färdiga att svärja en 
annan öfverhet trohetsed så snart en fientlig armé tagit 


Bidrag t. känned. af Finl. 


29 


vi sen i besittning". !) Men om konsistorium till första 
1 uppträdde med sådan motsträfvighet, dröjde det 
Kling tid, innan det gaf efter för förnyad påminnelse 
ne Den 21 maj föregick nämligen 
kademistatens hyllning i det nya akademihuset i närvaro 
rokansler, rektor och samtliga professorer. 

Enligt kallelse af rektor, som stödde sig ,på pro- 
ns ers, uppå H. Exc. m. m. herr grefve Buxhoevdens 
fallning, förklarade vilja och åstundan", hade vid till- 
let infunnit sig akademins samt katedralskolans lärare 
ch betjänte äfvensom den vid akademin och skolan stu- 
rande ungdomen, som uppnått 15 års ålder. Efter det 
p ch O fexden anländt med generalstab och en truppstyrka 
100 man, som placerades dels på gatan utanför aka- 
| vihuset, dels i korridoren framför konsistoriirummet, 
Ar nhöll grefven genom krigskanslirådet Hagelstroem, huru- 
än k storfurstendömet Finland förklarats af kejsaren för en 
ovi ns af det ryska riket, hvarför han nu äskade af de 
ärvarande tro- och huldhetsed i enlighet med den af 
föotäingen nyss utfärdade kungörelsen. Eden före- 
rades därpå af nämnda krigskansliråd och blef af de 
arande utan motstånd aflagd; ,hvarefter — heter det 


- 2 


Hans Exc. herr grefve Buxhoevden med dess suite 
ehagade från consistorii academici sessionsrum sig åter 
bortb egifva, äfvensom konsistorii ledamöter, sedan samtliga 
vederbörande tecknat sina namn under eden, åtskildes". 
— Som det emellertid befunnits, att en del under aka- 
lemin lydande personer uteblifvit från det högtidliga till- 
f let, utfärdades några dagar efteråt, på tillsägelse af 
efve Buxhoevden, af rektor en ny kungörelse, hvari de 


1) Castrén, Skildr. s. 831. 
t. o Folk, H. 69. 


30 


uteblifna ,,allvarligen antyddes" att den 28 maj infinna 
sig på akademin för att aflägga eden till Hans Kejserl. 
M:t. Tillsägelsen hade också afsedd värkan, ty på utsatt 
dag infunno sig de tredskande, ovisst huru många, och 
aflade en del på svenska, andra på finska den fordrade 
eden, som förestafvades dem af rektor. De skriftliga för- 
bindelserna sändes därefter till behörig ort. !) 


i 


På ryskt håll togos de afgifna löftena om undersåt- 


lig trohet på fullt allvar. Däremot synes det bland de 


nya tvungna undersåtarne funnits dem, hvilka uppfattade 
hyllningen endast såsom ett formellt uttryck för under- 
gifvenhet under den starkare, men icke ansågo sig genom 
densamma lösta från sina skyldigheter gentöfver den gamla 
och rätta öfverheten. Till dessa hörde åtminstone en tid 
prof. Calonius. I det redan nämnda program, hvari han 
efter vanligheten inbjöd akademistaten till rektorsombytet 
den 22 juni, afgaf han den kända förklaringen, att ,så 
länge ännu stridens utgång är oviss och till dess ett för- 
drag mellankommer, hvarigenom regenten själf afsäger 
sig sin rätt, beror det ej på undersåtens godtfinnande att 
afskudda sig sina plikter som sådan och lossa de band, 
som han delar med sitt fädernesland". Fastän krigslyckan 
och händelserna gjort, att man tvingades följa sina fienders 
order, var man dock — förmenade Calonius — i sitt 
inre ,med omutlig tro och orubblig lydnad" sin lagliga 
konung undergifven, och ehuru man redan länge varit 
ryckt undan sin konungs milda spira och lefde i djupaste 


!) EK. P. 21, 28 maj 1808; K. R. 26 maj 1808; Buxhoevden t. 
prokansl. !!/,, maj 1808 (föredr. !9/, 1808), K. K. B. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FNEYFPE EST A 


31 


okunnighet om hans planer, kunde man dock , vara öfver- 
ty a därom att vår gode konung skall, i sin vishet och 
isvärda ståndaktighet i motgången, öfverträffa allas 
fökhöppningar genom att återupprätta sitt Finlands 
genhet' 1). 
Huru allmän den uppfattning var, som af prof. 
; 2 alonius uttalades, och med hvilken tillförsikt man möj- 
on hängaf sig åt förhoppningen om den svenska konun- 
iikniga att upphjälpa det bedröfliga politiska läget, 
ke inna vi lämna därhän. Men huru många vid akademin 
om än delade Calonii tänkesätt i det ena eller andra 
hÄnse endet, i sitt officiella förhållande till kejsaren och 
hans befallningshafvande uppträdde alla såsom det ryska 
ik its lydiga, om också nödtvungna och därför just icke 
ki rogna undersåtar. Att detta uppförande hade sin grund 
hvad man på ena hållet kallade för omständigheternas 
tryck, på det andra tolkade såsom försynens skickelse, 
bet öfva vi icke vidare upprepa. Men det synes, som om 
C ef icke varit utan att undergifvenheten under den mäk- 
a tig va segraren jämväl påvärkades af den ynnestfulla be- 
nägenhet denne kort efter hyllningen gaf tillkänna gent- 
rr ot akademin. 
ba sista dagarna är juni fick hksdtosräN genom 
ve Buxhoevden del af en den 2/,, juni 1808 daterad 
C ig skrifvelse, som kejsaren behagat aflåta till akade- 
ins prokansler, biskop Tengström. I reskriptet förkla- 
de hans kejs. ryska majestät — såsom man ännu ut- 
yckte sig — att sedan Finland nu införlifvats med det 
ska riket, egnades hans omsorger välståndets befräm- 
nde i det land, som genom himmelens skickelse till- 


2 1) Castrén, Skildringar s. 331—3383. 
— Nat. o. Folk, H. 69. 


32 


fallit honom, och att hans uppmärksamhet i synnerhet 
fästes vid universitetet, som” han redan under krigets 
buller önskade skydda och ära med sin särskilda protek- 
tion. Öfvertagande den för honom behagliga plikten att 
sörja för den berömda inrättningens uppehållande och 
förkofran, stadfäste nu kejsaren alla de rättigheter och 
privilegier, som voro universitetet förunnade, att fort- 
bestå i deras fulla kraft. Därjämte uppdrog kejsaren åt 
prokansler att tillsammans med universitetets ledamöter 
öfverlägga om de åtgärder, som syntes vara de nödigaste 
och ändamålsenligaste till universitetets vidare utvidgande 
och förfullkomnande, samt att om resultatet af dessa 
öfverläggningar lämna kejsaren underrättelse. Upplysnin- 
gens framsteg vid universitetet hörde till de främsta före- 
målen för kejsarens uppmärksamhet och omsorgen om 
dem till de för hans hjärta dyraste plikter. Det fägnade 
kejsaren att i biskopen äga en ifrig befrämjare af den 
sanna upplysningen. !) : 

Af reskriptet framgick, att detsamma hade föregåtts 
af något meddelande från prokansler om universitetets 
känslor af förtroende till kejsaren. Huruvida detta med- 
delande gjorts i samråd med några bland consistoriales eller 
om det h. o. h. utgått ifrån Tengström, kan icke med 
visshet afgöras. Märkligt var naturligtvis, att det nåd. 


brefvet meddelades akademin genom den ryska öfverbefäl- 


hafvaren, som, åberopande Tengströms tillfälliga frånvaro, 
uppmanade rektor och konsistorium att vidtaga ,de till 


1) K. P. 26 juni 1808; K. o. K. bref; reskr., kontrasign. af upp- 


lysningsministern grefve P. Zavadowsky, trycktes på ryska och tyska 


tillsammans med talen vid akademins fest 27—28 juni 1811; Buzx- 
hoevden t. rektor !5/,, juni 1808. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SRA 


33 


let däraf säkrast ledande författningar" samt till 
1 insända berättelse-om sina åtgärder. !) Men vare 
” underrättelsen kom såsom en öfverraskning — hvil- 
är det troligaste — eller icke, enligt den officiella 
on, som helt naturligt icke är fullt att lita på, 
öden väckt belåtenhet inom konsistorium. Efter att 
' dagar därpå hafva i prokanslers närvaro öfverlagt 
sken, förenade sig näml. konsistorium om den för- 
ring, att det ,med gladaste tacksamhet i underdånighet 
kä de H. K. M:ts nådiga omvårdnad och huldhet för 
etta universitets både närvarande och framtida välstånd", 
a att »ett så viktigt och grannlaga ämne — — fordrade 
- ken noggrannhet och det mogna betänkande, att 
a grundliga och för ändamålet tjänande förslag svår- 
i hast kunde uppgöras", hvarför konsistorium en- 
igt stannade vid det beslut, att dess ledamöter ,,enligt 
LR. M:ts egen allernådigste befallning borde hvar för 
2 pr ofession vara betänkt på uppgift af de tjänligaste 
; och inrättningar att befrämja vetenskapernas och 
-konsternas gemensamma fortkomst". Sedan de 
förslagen blifvit uppgjorda och fakulteterna öfver 
em afgifvit sina betänkanden, ,förmodade" konsistorium 


/ 3 : 1) Enligt en muntlig tradition, som meddelats mig af vicekan- 

ler frih. J. Ph. Palmén, svärson till prof. Johan Bonsdorff, och som 
rde böra hänföras till denna händelse, skulle kejsarens meddelande 
nit som en öfverraskning åtm. för prof. Calonius, hvilken nyss 
at rektoratet. — Mötesprotokollen från denna tid tyckas vara 
rkt justerade. — W. Lagus anser det sannolikt. att general J. P. 
Suchtelen icke stod främmande för reskriptet. Huruvida denna 
modan grundar sig på tradition inom den akademiska släkt förf. 
hörde, nämnes icke. Numismatiska anteckningar I s. 47 (Bidr. t. 
ned. af Finl. natur. o. folk hft. 43.) 


. 0. Folk H. 69. 3 


34 


»Sig blifva iståndsatt att i sinom tid afgifva ett utlåtande, 
som kan svara emot tidens och vetenskapernas kraf samt 
H. K. M:ts för akademin yttrade nådiga välvilja". Om 
denna uppfattning beslöt konsistorium vidare att under- 
rätta grefve Buxhoevden, hvarjämte det i vördnadsfulla, 
men försiktigt formulerade ord gaf uttryck åt sin tack- 
samhet mot den ryske kejsaren. Skrifvelsen, som föran- 
ledde någon dissensus innan den slutligen redigerades, 
hade följande lydelse: 

Det nådiga bref ifrån H. K. M:t till akademins i 
Åbo prokansler, herr biskopen etc. Tengström, hvaraf E. 
Exce. under dennes frånvaro behagat lämna cons. acad. 
del, har hos consistorium väckt rörelser af den djupaste 
vördnad och tacksamhet. 

Lycklige i det lugn, den säkerhet, som midt under 
det öfriga Europas rysliga hvälfningar mildt och välgö- 
rande spriddes ifrån den svenska tronen jämväl öfver 
Finland, har Åbo akademi alltid med känslor af vördnad 
och högaktning nämnt kejsar Alexanders namn, äfven förr 
än tidens händelser bragte henne under de ryska vapnens 
välde. 

Dessa känslor egnas alltid utan afseende på gränsor 
och politiska förhållanden åt alla upplysningens och 
mänsklighetens vänner och beskyddare, och vetenskaps- 
idkaren, i hvad land han helst må vistas, gläder sig 
äfven på afstånd åt det ljus, som på ett eller annat 
ställe af jordklotet lofvar vårt släkte nya och lycksaliga 
utsikter. 

Sedan denna tid har akademins i Åbo belägenhet 
blifvit i anseende till Ryssland densamma som landets, 
och akademin saknar numera icke heller för egen del an- 
ledningar till vördnad och tacksamhet. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


35 


Midt under krigets i dess närmaste grannskap brin- 
nande lågor har akademin icke allenast genom E. Exc:s 
upplysta godhet och rättvisa njutit det fullkomligaste hägn 
och af den regering, i hvars namn BE. Exc. befaller, er- 
hållit en högtidlig bekräftelse af alla sina rättigheter och 
privilegier, utan ock nu af H. K. M:t själf omedelbarligen 
med en särskild uppmärksamhet blifvit benådad och ge- 
nom de dyrbaraste löften om en mera utvidgad och full- 
— komnad värkningskrets till nya bemödanden uppmuntrad. 
Cons. acad. anhåller i djupaste ödmjukhet, det vär- 
des E. Exc. inför H. K. M:t häremot betyga dess samte- 


i liga ledamöters underdåniga vördnad och oföränderliga 
erkänsla samt förklara, det de skulle anse sig lika brotts- 


liga emot vetenskaperne som emot deras höga beskyd- 
dare otacksamme, om de underläto att så mycket i deras 
makt står gå hans ädla och visa afsikter till möte. 

Det af H. K. M:t i sådant ändamål allernådigst in- 
fordrade förslag, hvarvid consistorium med gemensam och 
mogen öfverläggning behöfver lägga handen, torde likväl 


— efter consistorii allerödmjukaste tanka icke kunna med 


den sorgfällighet, som ämnets vikt fordrar, nu genast utar- 
betas och bringas i vederbörligt skick, särdeles som vid 
förbättringen af ett gammalt lärovärk, där kärleken till 
gamla författningar, alstrad af erfarenheten utaf deras un- 
der en lång följd af år välgörande värkan, och en ännu 
saknad fullkomlig kunskap om de förändringar, som ett 
förändradt förhållande af tidens och relationernas skick 
göra nödvändiga, medföra oförutsedda och i förväg obe- 
räkneliga svårigheter. Emellertid förtröstar sig akademin 
med djupaste vördnad och tacksamhet till den henne al- 
lernådigst gifne försäkran, att under hopp om landets 
återställda lugn äfven framdeles få njuta den henne hit- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


36 


tills förunnade frihet att tryggad vid monarkens och E. 
Exc:s kraftiga beskydd på förut vanligt sätt få fortsätta 
sina vetenskapliga yrken." !) 


Huruvida det närmast var hänsyn till den af kejsaren 
väckta frågans betydelse och omfång jämte önskvärdhe- 
ten af att med sedvanlig omständlighet få förbereda sitt 
yttrande, som förmådde konsistorium att yrka på upp- 
skof med svaret, kunna vi betvifla. Vid sidan af dessa 


1) K. P. 28 juni, 1, 8 o. 9 juli 1808; K. RB. — juli 1808. Skrif- 
velsen tillkom enl. protokollen sålunda, att efter ärendets föredragning 
t. f. univ. sekreteraren, docenten J. F. Ahlstedt — i juni s. å. förordnad 
att sköta ord. sekreteraren H. Alanus' tjänst — fick i uppdrag att affatta 
ett projekt till svar, som meddelades konsistorii ledamöter. Då 
»atskilliga" bland dessa äskade några ändringar, beslöts den 8 juli, att 
t. f. sekreteraren skulle till mötet följande dag uppsätta ett nytt 
förslag med ledning af de ändringar konsistorium ansåg nödvändiga. 
Det nya förslaget tyckes nu blifvit godkändt af samtliga närvarande; 
endast den oppositionslystne prof. Joh. Bonsdorff förklarade sitt 
missnöje. Äfven han medgaf ,i djupaste underdånighet det nådiga 
hägn och beskydd", som H. K. M:t i skrifvelsen till prokansler lofvat 
akademin, och han ansåg ,med lika djup vördnadsfull erkänsla den 
huldhet och nåd, hvarmed H. K. M:t redan i nåder velat sträcka sin 
omkborg till detta lärosätes utvidgande, förbättrande och fullkom- 
nande” ; men då reskriptet var ställdt till prokansler och denne för- 
modligen, enligt sin uttalade föresats, ,på behörigt och H. K. M:t samt 
akademin värdigt sätt nedlagt den gärd, som vördnaden och tacksamhe- 
ten förenade bjuda", ty yrkade han på att i skrifvelsen till Buxhoevden 
icke skulle inryckas några komplimenter till kejsaren. utan endast 
meddelas en berättelse om öfverläggningens resultat, såsom grefven 
önskat. Under vanliga förhållanden hade nog prokansler författat 
konsistorii skrifvelse, men han hade något tidigare sett sig tvungen att 
för sin personliga säkerhets skull för en tid lämna orten. Memorialet 
undertecknades af Haartman, Cavander, Jak. o. Joh. Bonsdorff, Hel- 


ienius, J. Gadolin, Franzén, Hällström, Wallenius och Lagus. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


37 


VI punkter hade konsistorium -— såsom nu och senare an- 
tyddes — ansett sig böra afbida den vidare utvecklingen 

f ,tidens-och relationernas skick", innan det inlät sig på 
hemställan till den ryske kejsaren rörande frågor, 
1 på det närmaste måste beröra grunderna för den 
demiska värksamheten. Först i slutet af år 1809 — 
r ett lyckligen återkommet fredslugn, såsom det fram- 
35 — var konsistorium färdigt att till kejsaren aflåta 
ett ,underdånigt förslag till förbättring och utvidgande 
af undervisningsanstalterna vid universitetet i Åbo". 1) 
E berörde äfven då närmast de materiella grunderna 
f BE dkademins tillvaro, men innehöll en hemställan, som 
m | kejsarens löfte om framtida understöd till utgångs- 
; D ankt ställde på regeringens frikostighet betydligt större 
anspråk än tillförene någon vädjan till den svenska ko- 
sens hjälpsamhet. Därom i det följande. 


sk 


Emellertid — medan konsistorii ledamöter funderade 
å å de tjänligaste utvägarna till vetenskapernas och de fria 
båt nas fortkomst och medan krigshändelserna vidare 
| idkade sig i de norra landsdelarna — utöfvade det 
ejserliga reskriptet såtillvida sin värkan som det lugnade 
fessorernes farhågor för akademins framtida öde och 
"gjorde det för dem lättare att underordna sig det allt star- 
k are ryska öfverväldet. Måhända väcktes genom de finska 
truppernas vackra framgångar under sommarmånaderna 
| förhoppningar om en återgång till de förra politiska för- 


= landena jämte allmän grämelse öfver den förtidiga 
; j 3 lå 


: 1) K.R. 14 dec. 1809; äfven W. Lagus, Numism. anteckn. I: 48, 
— framhåller detta dröjsmål. 


I | Nat. o. Folk H. 69. 


ös 
a 


38 


hyllningen på våren. !) Men srart nog fördunklades jäm- 
väl hos de mest optimistiska de ljusa framtidsbilderna. 
Efter det de finska truppernas återtåg mot norr för andra 
gången vidtagit, de sista svaga försöken att från Sverige 
komma till undsättning misslyckats och den ryska hären 
med öfverlägsen styrka åter öfvergått till anfall — om 
hvilket allt de officiella bulletinerna i Åbo Tidning gåfvo 
tjänligen formulerade underrättelser — försvagades också 
utsikterna till befrielse från främlingsväldet och efter hän- 
delserna i norra Österbotten syntes, mänskligt att döma, 
föreningen med Sverige för framtiden upplöst. 

Efter hand som krigshändelserna sålunda utvecklade 
sig, antog också det akademiska konsistoriets hållning allt 
tydligare karaktären af underdånig hörsamhet gentemot 
den nya öfverheten. Det i officiella skrifvelser tidigare 
begagnade uttrycket Hans Kejs. ryska majestät förkorta- 
des till H. K. M:t; man uttalade förhoppningar om fram- 
tida förbättring af akademins förmåner och gick utan 
motsägelse segrarens önskningar och befallningar till möte. 
Då grefve Buxhoevden i början af september 1808 med- 
delade konsistorium sin ,,önskan", att en representant för 
akademin måtte — försedd med nödig instruktion och 
erforderligt underhåll för resan — ansluta sig till den 
finska deputationen , för att därigenom möjligen kunna 
förskaffa Åbo akademi någon förmån, den H. K. M:t i grund 
af sin vanliga gunst för lärosäten i dess rike kunde täckas 
henne i nåder förunna", följde konsistorium utan dröjsmål 
uppmaningen och utsåg till sin representant rektor, prof. 
G, E. Haartman. Uti de förhållningsorder, som enligt 
grefve Buxhoevdens önskan gåfvos honom, sades, att 


1) Jmfr G. Castrén, F. M. Franzén i Finland s. 315. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


[EEK en BV ESR 


Ts SPN 


39 


,som H. K. M:t icke allenast genom flere utgifne allmänna 
proklamationer täckts allernådigst försäkra samteliga Fin- 
lands inbyggare om ett ostördt åtnjutande af alla de för- 
måner dem tillförene varit beviljade, utan ock i synnerhet 


Prof. G. E. v. Haartman. 


medelst nådigt reskript af den /,, nästledne juni än ytter- 
ligare behagat stadfästa akademins privilegier, fri- och 
rättigheter samt tillika yttrat dess nådiga åstundan och 
vilja vara att till den möjligaste höjd utvidga och full- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


40 


komna detta lärovärk”, ty uppdrog konsistorium åt rektor 
att jämte sine öfriga deputerade hos H. K. M:t tolka 
akademins underdåniga erkänsla och tacksamhet för be- 
rörde vedermälen af H. K. M:t[s] för akademin yttrade 
nådiga ynnest och välvilja samt tillika inför H. K. M:t 
nedlägga akademins underdåniga förtröstan att äfven fram- 
deles vid samma rättigheters och förmåners åtnjutande 
varda tryggad och bibehållen." Som konsistorium, hette 
det vidare, icke kunde förutse, hvilka upplysningar rö- 
rande akademin kejsaren främst skulle af deputeraden äska, 
kunde det för närvarande icke gifva honom ,,någre specielle 
föreskrifter härutinnan — utan jämte det konsistorium 
hyser ett fullkomligt förtroende till herr rectoris magnifici 
upplysta nit för akademins välfärd, har konsistorium ej 
annat att tillägga än att herr rector magnificus, med efter- 
följd af de lagar och författningar, som hitintills varit 
gällande, uppgifver och yrkar endast det som till foster- 
landets sannskyldiga gagn och akademins bästa värksam- 
mast kan bidraga". ') Dock lämnades rektor i uppdrag 
att hos kejsaren söka utvärka åt akademin frihet från 
inkvartering och andra staden tillkommande onera, por- 
tofri införsel af utländska journaler och penningeunder- 
stöd till fortsättande af arbetena på det nya akademihuset, 
förmodligen äfven understöd åt det i staden placerade 
länesjukhuset, där medicine studerande plägade erhålla 
sin praktiska utbildning. ?) 


') KE. P. 7, 12 sept. 1808, K. R. 5 sept. 1808; Buxhoevden t. rektor 
20 aug. ; 
1 sept. 1808 (uppgifves uppl. 5/,). K. K. B.; Handl. rör. förvaltn. i 
Finland I: 338$, Hist. samf. publ. Instr. daterad 5/3, justerad !2/,.. 

”) Sprengtporten t. Haartman 28 nov. 1808. K. K. B.; J. Teng- 


ströms relation om akademihusets uppförande i Lagus'ska saml. 


Bidrag t känned. af Finl. 


UTE ST PN dh 


jan AA 


kr nå den Ina Bön äkni de ÄN on ln RÅ REA NE MÖR a RA nn MR NRA I KR 


41 


I sällskap med öfriga deputerade från Åbo stad an- 
fä rector magnificus kort efter detta beslut, i medlet 
£ september, den= ovissa färden mot den ryska kejsar- 
: Men anlända till Viborg måste de deputerade 
ta resan för att därpå under någon tid i sina hem- 
afbida kejsarens förestående återkomst till sin huf- 
Istad. I medlet af oktober kom en ny påminnelse 
n grefve Buxhoevden, som tillsade konsistorium att 
» det skyndsammaste" beordra sin deputerade att ,,oför- 

igen" begifva sig af för att den 13/;; okt. kunog; vara 


re kr RA) efter att utan änder hafva tillryggalagt 
en ansenliga sträckan framkom Haartman den 26 okt. n. 
. till målet, där de deputerade betjänades af kejserliga 
n betsmän, förseddes med extra tärepenningar och inlo- 
erades i ett på kejsarens befallning upphyrdt hotell. !) 
ämte deputationens öfriga medlemmar deltog rektor därpå 
år officiella presentationerna hos de ryska dignitärerne 
t. f. utrikes ministern grefve Soltikow, general Sprengt- 
porten m. fl. — och då deputationen i medlet af januari 
3 806 emottogs i afskedsaudiens af kejsaren och den kej- 
— serliga familjen, var äfven rektor med. Måhända hade 
et varit grefve Buxhoevdens mening, att han skulle anses 
likställd med de af stånden utsedda ombuden ?), men i 

, älfva värket kom han — såsom hofrättens representant, 
frih. R. H. Rehbinder — från första början att stå utan- 

för deputationens öfverläggningar och beslut, såsom också 


fr 1!) R. Castrén, Skildr. s. 57—60; Handl. rör förv. i Finland 1: 385; 
oK.P. "/,, 1808; Buxhoevden t. konsist. ?/,, okt. 1808, K. K. B. 
2?) Castrén 1 c s. 66. Buxhoevdens skrifvelse till konsist. 
20 aug./1 sept. 1808 medgifver dock lika väl en motsatt slutsats 
rörande meningen. 


Nat. o. Folk. H. 69. 


42 


hans första presentation för kejsaren ägde rum på an- 
nan tid än ståndsrepresentanternes. Denna distansering 
väckte, förklarligt nog, hans stora missnöje, men den be- 
redde honom förmånen af ett bättre tillfälle att se sig 
omkring i kejsarstaden och att inhämta kännedom om 
personer och förhållanden såväl i den politiska världen 
som inom de litterära kretsarna, inom hvilka han tyckes 
hafva rört sig med stor ledighet och gjort flera konnässan- 
ser. I vidlyftiga relationer, ställda till prokansler, men för- 
modligen afsedda att bringas till konsistorii kännedom, 
skildrade Haartman under lediga stunder sina intryck af 
»den förvånande stadens" herrligheter och notabiliteter, 
meddelade ,anekdoter ifrån detta märkvärdiga tidehvarf'", 
hämtade enligt hans förmenande från , ganska autentiska" 
källor : och berörande dels kejsaren, dels hofvet och de 
högsta ämbetskretsarna. Vidare redogjorde han, så godt 
han det kunde, för den politiska ställningen och händel- 
serna ute i HFEuropa, för partierna och opinionerna i 
Ryssland, för framtidsutsikterna för Finland och förbere- 
delserna till landtdagen, för den finska deputationens upp- 
förande i Petersburg m. m. Och slutligen glömde han 
icke att berätta om sina bemödanden för akademins bästa 
och om sitt enskilda görande och låtande för öfrigt.) 


!) En i vissa afseenden vidlyftigare redogörelse för Haartmans 
korrespondens med Tengström än den som här kunnat komma i 
fråga, har meddelats af J. R. Danielson-Kalmari i uppsatsen , Pieta- 
rissa talvella 1898—1809" i Hist. Aikakausk. för 1911. Haartmans 
bref äro daterade efter n. st. Deras afsändande fördröjdes i allmän- 
het, t. o. m. i veckotal, till följd af svårigheten att erhålla pålitliga 
budbärare, ty åt posten vågade Haartman intet anförtro; han und- 
rade t..o. m. i ett bref, huruvida icke Tengström ansåg, att hans 
» diplomatiska radotage" bort meddelas i chiffer. Äfven med prof. 


Franzén korresponderade Haartman under vistelsen i Petersburg. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


43 


— Af kejsarstadens dimensioner och den ståt där ut- 
reckades erhöll rektor Haartman »en stor idée", men han 
te sig också skåda där tecken till förfall och han 
nm ä kte såsom egenheter , den asiatiska prakten, som 
öf srallt omväxlar med den finska uselheten, som ännu 
cke lika allmänt kunnat blifva utträngd, och den bland- 
ing af olika fysionomier och klädebonader, hvilka man 
er lika som i en myrstack vandra fram och tillbakars". 1) 
fos de ryska dignitärer — såsom Soltikow, Speransky, 
lopeus o. a. — med hvilka pd kom 1 NR rönte 


ARRENDE FRINGE Tea 


uwguvernören öölenptyortan | gjorde han , på befall- 
di särskilda besök och mottog fera uttryck af hans 
örtr roe ide, men kände sig icke alltid belåten med dennes 
st 1 öfverflödiga öppenhet", som också minskades, då 
a tman tillät sig några anmärkningar mot vissa delar af 
s framställningar till kejsaren om finska förhållanden 
då han i berömmande ordalag uttalade sig om grefve 
choevden, såsom kändt ett föremål för Sprengtpor- 
8 ovilja. ?) Om kejsaren lämnade Haartman i allmän- 


| st 1) Haartman t. Tengström d. 27 okt., 1 nov. 1808. 

2 D:o t. D:o 28 nov. 1808. I allmänhet uttalade sig H. om 
rengtporten med en viss reservation, om också utan någon bitter- 
t. Han medgaf vissa förtjänster, men framhöll särskildt hans 
dl: klokhet och hersklystna sinne samt begäret att dirigera den stun- 
unde landtdagen. Så yttrade han i februari 1809 på tal om kejsa- 
8 förtroende till Sprengtporten: ,I visst afseende kan detta ej 
a illa, ty i själfva värket älskar gen. guv. Finland, men på andra 
| sidan föreser jag många olägenheter af hans inconséquence och ut- 
S omordentliga ambition." Tidigare hade han skrifvit om S.: ,Nog har 
' Sprengtporten värma för Finland, men af hans själfklokhet och myn- 


I Nät. o. Folk, H. 69. 


+H 


het de bästa underrättelser, framhöll hans frisinthet, hans 
önskan att lyckliggöra sina undersåtar och hans aktning 
för Finlands lagar, dem han ansåg vara grunden till lan- 
dets välständ. , Skulle Finlands öde, yttrade rektor bl. a., 
bero af regentens tänkesätt och karaktär, hade säkert alla 
andra nationer skäl att afundas dess invånares lycka, ty 
man kan icke utan anledning påstå, att han har knappt 
något annat fel än det att vara för god för ryssarne." 
Utom Gustaf III kände Haartman ingen, som varit ,af 
populacen så adorerad" som kejsaren. Dock motsåg han 
faror för Ryssland af ,, det kanske illa förstådda begrepp 
om frihet", som omärkligen begynte sprida sig till ryska na- 
tionen under skyddet af kejsarens liberala principer ; denna 
omständighet jämte partigrupperingarna vid hofvet och de 
polska sträfvandena gåfvo honom anledning att uttala 
följande karaktäristiska spådom, hvars uppfyllelse han 
icke fick upplefva: ,Säkert aflöper nästa regements- 
förändring icke så inskränkt som de föregående, om den 
isynnerhet inträffar oförmodadt." 1) 

Med väl förklarligt intresse sökte Haartman göra 
sig underrättad om de politiska strömningarna i Peters- 


dighet befarar jag många obehagliga följder. Säkert framkläckas 
äfven och kanske realiseras många af hans principer i afseende på 
Finlands politiska författning." Med anledning af det beröm han vid 
särskilda tillfällen egnat den i onåd fallne Buxhoevdens förvaltning 
i Finland förmodade H., att Sprengtporten ,fattat någon rancune" 
till honom, utan att dock någonsin ha ,manquerat" honom. ,Men i 
det hela, förmenade Haartman, har jag ej förlorat som jag tror, åt- 
minstone icke i min egen existimation, och jag tror, att gr. Buxhoevden 
ej är utan vänner ännu; hvad förändringar och må hända — blir han 
alltid den som conquererat Finland." Till Tengström 16 dec. 1808, 
21 jan.,. 8, /,, febr. 1809. ; 
1) Till Tengström 21 nov., 1808, "/,; febr. 1809. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


45 


S burg och om den betydelse de kunde äga för Fin- 
lands framtid, ty däraf-berodde ju i mycket den håll- 
18 man i landet i allmänhet såväl som vid akade- 
in hade att intaga. I de flesta kretsar hörde han ytt- 
randen af missnöje med den franska alliansen, på en del 
| uttalade man t. o. m. sitt ogillande af Finlands oc- 
| yation, som man skyllde på franska ränker. Men om 
aartman ock lät sig påvärkas af en del ryssars och 
;k-ryssars kondoleanser, trodde han dock icke på någon 
rändring i sitt hemlands läge. I slutet af november 
skref han: ,Om Finlands återgifvande synes för det när- 
rande icke vara fråga och förnämsta skälet blir alltid 
real orgs fästning. Likväl gifvas många, som icke miss- 
sta därom. J ag säger misströsta, ty pluraliteten af 
a nationen önskar det så mycket hellre som de anse 
zupationen på det högsta orättvis. Alltsammans torde 
) ma an på engelska ministérens närmare eller fjärmare 
lt gande i Sveriges väl. Att hon önskar fred med 
yssland och därpå arbetar med all makt, är otvifvelaktigt, 
e 1 om Sveriges fördel intresserar lika högt, det tviflar 
go Emellertid skola ofantliga summor här ligga 1 be- 
ds skap för att vid förefallande händelser kunna nyttjas.” 
början af år 1809 (?/,) kunde Haartman meddela, att 
Finlands förening med Ryssland var , mera oryggelig än 
— någonsin", hvilket framgick däraf att kejsaren föregående 
torsdag, ryska julaftonen, solenniter förklarat, att i hans 
titel härefter skulle införas tillägget ,Storfurste af Fin- 
land". Den 8 febr. skref han efter att ha nämnt om 
E — fransmännens motgångar i Spanien: ,Ju mer Frankrike 
— försvagas, ju säkrare blir vår nya liaison orubbad. Men 
= sådant oaktadt kunna andra händelser skaka vårt arma land. 
3 Från Sverige har man på länge intet hört något nytt." — 
Nat. o. Folk, H. 69. 


46 


I medlet af februari förklarade han, efter att ånyo hafva 
meddelat underrättelser om franska motgångar i det med 
stort intresse följda kriget i Spanien: ,, Alla dessa baga- 
teller ger en vidt utseende aspect för framtiden. Gud 
styre till det bästa! Att det skulle medvärka till Fin- 
lands restitution har jag ingen anledning. Petersburgs 
säkerhet är emot denna idée en allt för stor motvikt." 
Enligt hvad Haartman inhämtat, var visserligen Finlands 
eröfring emot Frankrikes beräkningar, hvilka gått ut på 
att genom kriget krossa konungen af Sverige och , asthé- 
nisera" (försvaga) Rysslands stridskrafter, hvarför denna 
»conquéte" ingalunda befäste den franska vänskapen; 
äfven befann sig Ryssland uti en kritisk belägenhet. 
Men Haartman var öfvertygad om att ,ingen makt kan 
förmå Ryssland att återlämna denna conquéte, isynnerhet 
som Englands intérét genom en förmånlig handelstraktat 
lätteligen kan tourneras". Hvad Haartman själf tänkte 
om denna ,orygglighet" kan väl anses uttryckt i det 
omdöme han i ett af brefven till Tengström uttalade om 
» vår politiska ställning": , Den är visserligen ej efter mitt 
tycke, men det är ock icke sagdt, att allt skall gå däref- 
ter." — I enlighet med denna uppfattning intresserade 
han sig lifligt för förberedelserna till ,riksdagen" i 
Borgå, om hvilka han erhöll del af de ryska dignitärerne, 
och han erinrade såväl för egen del som på sin reskam- 
rat Rehbinders vägnar Tengström om att söka länka valen 
1 prästeståndet på lämpliga personer och att i öfrigt 
», vara mycket försiktig och göra hvad man kan i tid". !) 

För de rika tillfällen till inhämtande af kännedom 
om den politiska världen och till deltagande i hofvets och 


1) Till Tengström d. 29 nov. 1808, 9, 21 jan., 8, "/,; febr. 1809. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


47 


societetens ändlösa nöjen, som vistelsen i kejsarstaden 
beredde, förglömde Haartman icke de uppdrag han af kon- 


sistorium erhållit att värka till akademins förmån !). Vid 


den första audiens, som den 12/,, november förunnades 
honom, uttalade han i vördnadsfulla ord — erinrande 
om konsistorii skrifvelse till Buxhoevden — de känslor 


af tacksamhet och beundran akademin hyste för kejsaren 


med anledning af det ädelmodiga skydd han lämnat 


- denna institution samt meddelade, att akademin var SyS- 
— selsatt med att förbereda det förslag till akademins 
förnyelse, som kejsaren täckts infordra. Redan tidigare 


hade akademin jämte hela Europa på afstånd beundrat 
den unga furste, som, fortsättande Peter den stores och 


Katarina II:s lysande företag, genom sina dygders tjus- 


ningskraft skingrade okunnigheten och äldre tiders för- 
domar, som utbredde konstsinne och kärlek till veten- 
skaperna från Kaspiska hafvets stränder till N. Ishafvet. 
Under kriget — då Finlands trogna folk genom en oför- 
modad eröfring skildes från sin älskade öfverhet, från 


sd em regering, som man hade att tacka för sin bildning, sin 
—— rteligion och sitt samhällsskick — hade Alexanders namn 


lugnat sinnena och tröstat de förtviflande; t. o. m. de 
som svårast lidit af krigshändelserna hade genom öfver- 


1) Flera år efteråt skref frih. Rehbinder till Tengström om 
Haartman, som redan aflidit: , Alltid nitisk för akademins bästa, var 
han i synnerhet i sednare åren af sin lefnad däruti värksam, och 
man kan utan öfverdrift påstå, att akademin till någon del har att 
tacka honom för de henne sednast tillagde avantager. Jag är själf 


ett vittne, att han såsom detta lärovärks deputerad både vid tronen 


och hos den då vordne cancelleren [Speransky] ifrigt arbetade på 
grundläggande af den sedermera skedde dotationen" (hvarom i det 
följande). Rehbinder t. Tengström !9/,, nov. 1815. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


48 


befälets mildhet förmåtts att välsigna detta namn. Aka- 
demin hade åtnjutit fullständigt skydd och bevarats vid 
sina privilegier; det hade ännu emottagit löften, som 
ingåfvo henne förhoppningar om att genom kejsarens 
kärlek till litteraturen höjas till jämnbredd med Europas 
ryktbaraste universitet. !) | 


Om den vidare tillgången vid audiensen meddelade 
Haartman några veckor efteråt — den 16 dec. 1808 — 
till prokansler, att kejsaren, efter att hafva underrättats om 
konsistorii sysselsättning med utarbetandet af ett projekt 
till akademins utvidgande, ganska nådigt svarade, ,att 
han ville göra allt hvad han kunde i detta afseende och 
att han ifrigt önskade fredens lugn, hvarförinnan det 
vore svårt att vidtaga någon värksam åtgärd därvid". 
Uppmanad att yttra sig, om ,ingen tryckande omständighet 
kunde ad interim afhjälpas", framhöll Haartman det nya 
akademihusets och lasarettets behof af understöd samt 
akademistatens besvär af inkvarteringen. På kejsarens 
tillsägelse vände han sig därefter till grefve Soltikow 
med tvenne noter, i hvilka han anhöll om den måttliga 
summan af 6,000 rub. s. till akademibyggnadens fortsät- 
tande och 1,200 rub. till lasarettet äfvensom om utvär- 
kande af frihet från inkvarteringen samt postfrihet för 
tidningar från Petersburg till Åbo. Den sistnämnda punk- 
ten var, medgaf Haartman för BSoltikow, nog så obe- 
tydande, och han hade icke framkommit därmed, om 
icke akademins resurser varit så begränsade. ,Jag hop- 
pas detta skall förbereda oss kejsarens liberalité", förkla- 


!) Danielson-Kalmari, Pietarissa talvella 1808—09, s. 19—20, 


där Haartmans franska tal meddelas i finsk öfvers. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


49 


de fran för Tengström. 1!) — Den 15/3, nov. undfick Haart- 
| So medlemmarne af den kejserliga 


rr Tengström 16 dec. 1808, 9 jan. 1809. 
2) K. ö. OpznEs, Co6panHie coumHeHit PAHIAHICKOMY Bompocy, Ilo- 
KOPe e ÖnHiannin, tom. II: 181. Enligt Ordin motiverades Haart- 
na s anhållan om inkvarterings- och postfrihet med erinran om 
l ål andena vid några tyska universitet samt universitetet i Dorpat. 
tiko - tillsades af kejsaren att kommunicera Haartmans petitioner 

nistern för allm. upplysn för att uppfyllas i enlighet med 
er] för de ryska universiteten. S. 238, 240. — I fråga om inkvar- 
en må ännu nämnas, att efter Haartmans ankomst till Peters- 
rg utfärdade grefve Buxhoevden med anledning af hofrättens upp- 
> ar ve en den 30 okt./11 nov. 1808 daterad pro memoria, hvari 
va att emedan ett större antal [oprivilegierade] gårdar i Åbo 
nu för a fria för inkvartering, skulle ,då först, när annan utväg 
8 inkvartering saknas, hofrätts- samt allra sist akademie- 
: med inkvartering besväras”. Buxhoevden framhöll vi- 
rusom nämnda staters äfvensom landsstatens samt ridd. och 


skulle ha till följd, ,att den fattiga delen utaf bor- 
" handtvärkare och andre stadens inbyggare på ett uteslu- 
sä skulle vidkännas alla med inkvarteringsbesväret förenade 
: e och olägenheter, hvilket vore en orättvisa, som af lagstifta- 


S och stånds upplyste medlemmar antagas”. 'Till förhindrande 
: ÅG ant förklarade grefven billigt vara, att nämnda stater och stånd 
an 2 ridd. o. adel, som ägde hus i staden, öfverenskommo i samråd 
landsh. v. Troil ,utan afseende på privilegier under nuvarande 
— — om sättet, huru inkvarteringsbesväret kunde uti det möj- 
ste jämnt fördelas, hvarigenom de fattige stadens invånare skulle 
deras religionslärare, lagskipare samt ofvannämnde ridd. o. adelns 
km finna medborgare, hvilka uppoffrande egna fördelar och 
dem värdigt och ädelt sätt, i det de dela krigets tryckande följder, 
— förskaffa sig den tillfredsställelsen att hafva uppfyllt plikter, ifrån 
— hvilka privilegier, emot egen öfvertygelse, frikallat dem". Meddela- 


Nat. o. Folk, H. 69. 4 


20 


Grefve Soltikow, med hvilkén rector magnificus när- 
mast hade att meddela sig om akademins önskningsmål, 
bemötte honom med samma tillmötesgående, som kom de- 
putationen i dess helhet till del, och gaf ,,goda löften". 
Äfven på andra håll mötte Haartman ett vänligt del- 
tagande i sin mission. ,Alla, åtminstone litteratörer, 
skref han till Tengström, hafva ett varmt intérét för Åbo 
akademi. Det är lycka att hon vunnit en så allmän on 
dit. I alla sällskaper af både litterata och illitterata bar 
jag hört, att hon är ett föremål för allmänna deltagan- 
det." 1) Dock motsvarade resultaten till en början icke 
förväntningarna. Understödet till akademibygnaden be- 
viljades visserligen tämligen genast, men frågorna om 
inkvarterings- och postfriheten hänskötos ,i enlighet med 


de för ryska universiteten utgifna författningar" till mi- 


nistern för allmänna upplysningen och ansökningen rö- 
rande lasarettet lämnades, efter det Haartman afgifvit en 
omständlig relation om denna inrättning, till generalgu- 


des grefven en sådan öfverenskommelse, skulle det vara honom ett 
nöje att i hvad på honom ankom medvärka till inkvarteringsbesvärets 
lindrande. K. o. kansl. br. — Något tidigare (2?/,, 1808) hade landsh. 
v. Troil i skr. t. Buxhoevden förklarat, att han uppfattade den af 
grefven för akademin stadfästa inkvarteringsfriheten (enl. resol. 19/,, 
okt. 1808, omn. s. 25) sålunda, att den gällde akademins lärare och 
tjänstemän, men icke betjänte (Handl. rör. förv. i Finland II, 2 s. 
259—260). Det var väl en ny anledning till missnöje. 

') Såsom exempel på enskilda personers välvilja nämnde H., 
att katolske ärkebiskopen i Mohilew Stan. Siestreveniecz utlofvat en 
bokgåfva åt akademin samt att föreståndaren för det Zaluskiska 
biblioteket, statssekreteraren Olenin, gifvit ett halft löfte om en för- 
sändning från nämnda inrättning. Bland andra lärde, med hvilka han 
kom i beröring, nämner H. herrar academici Schoubert, Fuss, Storch, 
Krug och Engelbach. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Mae FE 


Aer åå RT 


wi SLAM te 


MESESPSEPESSEES 


ATT 


51 


vernörens vidare åtgärd. Med afseende å inkvarterings- 
friheten gjorde sig Haartman goda förhoppningar, emedan 


den var ,conforme med ryska akademiernas rättigheter", 


men med behandlingen af denna fråga såväl som af de 


TH två andra propositionerna drog det ut på tiden, så något 


definitivt svar icke kunde erhållas före Haartmans afresa 


| 3 från staden. ) 


I början af januari n. st., så berättade Haartman, 


3 hade de finska deputeradena sina afskedsaudienser, den 4 
hos kejsaren och regerande kejsarinnan, den 8 hos enke- 
kejsarinnan och storfurstinnorna, hvaremot något besök 
3 icke gjordes hos storfurstarne, emedan de unga voro illa- 
mående och storfurst Konstantin aldrig tillåtit någon au- 


diens. För satt icke stöta öfriga deputerade voro Haart- 
man och Rehbinder med vid dessa tillfällen, men de voro 
alls icke belåtna därmed, emedan de af särskilda anled- 


— Ningar voro tvungna att kvarstanna i staden och numera 


gingo miste om rättigheten att närvara vid de stora hof- 


— fester, som stundade. Den finska deputationen var så- 
 lunda ,,dissolverad”, men på kejsarens önskan dröjde äf- 


ven den kvar, så att den definitiva afskedsaudiensen hos 
kejsaren ägde rum först den 17 januari, då Haartman 
åter var tillstädes. De sydliga länens deputerade afreste 
kort därefter, ett par genast, ehuru kejsaren önskat kvar- 


1) Haartman t. Tengström 16 dec. 1808, 9 jan. 1809 n. st; 
Sprengtporten t. Haartman 28 dec. 1808, Soltikow t d:o 9 febr. 1809. 
K.K.B.— Den 3 dec. 1808 meddelade Sprengtporten grefve Soltikow, 
att han velat inhämta Haartmans yttrande om bästa sättet att expe- 
diera byggnadsunderstödet och att han för sin del ansåg det lämpli- 
gast att sända hela beloppet tillsammans med första penningesänd- 
ning till Finland. Y. M. Sprengtportenin virallista kirjevaihtoa 1808 
—1809, s. 23. Hist. samf. publ. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


52 


hålla alla öfver de förestående festiviteterna. De nord- 
liga länens ombud, som nyss anländt, dröjde däremot 
ännu en tid och jämte dem Haartman. Denne hade 
näml. emottagit af grefve Soltikow uppdraget att för- 
fatta ett utlåtande, som afsåg intet mindre än att tjäna 
som ,förslag till organisation af Finlands styrelse". Det 
var ett uppdrag, som var honom tämligen främmande, 
och han kunde icke förklara den ryske ministerns för- 
troende annorlunda än att det berodde på det skickliga 
uppförande han visat inför den höga dignitären. Medan 
nämligen den finska deputationens ordförande och en del 
af dess ledamöter förargat , alla högmögende" och äfven 
misshagat kejsaren genom att otåligt insistera på afresan 
från Petersburg, hade Haartman haft förståndet att på 
Soltikows fråga, om äfven han hade brådtom, svara: ,la 


bonté de I'empereur m'a si attaché a ce lieu, que je 


presque oublie les raisons que j'ai pour étre å retour, et 
outre cela il y a tant de choses å regarder ici que je 
n'al pas encore eu l'occasion de voir.” Efter detta dip- 
lomatiska svar gaf Soltikow det nämnda uppdraget. !) 
Så smickrad rector magnificus än var och kunde 
vara häröfver, förstod han, att den kinkiga uppgiften öf- 
vergick hans höfva och han kände sig alls icke tacksam 
mot deputationen, som skulle befriat honom därifrån, om 
den i sina framställningar till kejsaren hade uttalat sig 


!) Haartman t. Tengström 9, 21 jan. 1809; Castrén, Skildrin- 
gar s. 90—91. Ordin berättar a. a. s. 184, att de deputerade och 
med dem Haartman voro på afskedsmiddag hos kejsaren den 23 dec. 
1808/4 januari 1809, hvarefter de aftackades af H. M:t, men ,vasai- 
terna", Rehbinder, Haartman och handl. Hultman erhöllo på egen 
begäran tillstånd att kvarstanna öfver de förestående jul- och nyårs- 


festerna. — Dagarna för de deputerades afresa uppgifvas olika af 
Haartman, Castrén och Ordin. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


; é 
pl 
8 


SR oa såren pr AN 


a RS ball AA OA AAC Ft 2 or 


” é Ad 


53 


rftigare och sålunda , till fullo uppfyllt hvad nationen 
€ tan skäl haft r rätt att fordra af dess ledamöter". De- 
pu tionens not till kejsaren om landets tillstånd ansåg 
nä m k Haartman vara ofullständig, fastän deputationen 

ll den för ett chef-d'oeuvre, ett symbolum. , Hade — 
rodde han — deputationen icke så mycket isolerat sig 
hållit sina deliberationer så hemliga, utan efter gen. 
rnörens i början yttrade önskan meddelat sig med 
a härvarande finnar, hade arbetet troligen blifvit full- 
ligare och jag säkert sluppit att ensam våga mig ut 
å djupet, där jag högeligen fruktar att drunkna.” Han 
ns: g dock ,medborgerligheten" fordra, att han åtog sig 
honom erbjudna uppdraget, och han kände sig sär- 
; tilltalad af att kunna författa sitt opus, som han 
mnade meddela Tengström, utan att ens gen. guvern. 
preng porten hade någon kännedom däraf. Väl var han 
akad att ,ménagera" dennes principer, äfven då de 
'o mot hans öfvertygelse, hvilket ökade svårigheten, 
han sökte dock att efter förmåga säga sanningen 
framför allt hade han yrkat på, ,att ingen förändring 
ke i någon af våra författningar”. !) 


; 1) Till Tengström 9, 21 jan., "/,, febr. 1809. Med den finska 
itationens värksamhet var H. sålunda icke alldeles nöjd och om 
del bland dess medlemmar, såväl som om dess ordförande, utta- 
> han sig på ett mycket kritiskt sätt, medan han åter berömde 
rättens representant, frih. Rehbinder, hvilken uppfört sig ,full- 
sen efter min önskan, reellt, klokt och modest"; han hade där- 
också användt sin »lilla inflytelse” till att få den sistnämnde ut- 
nämnd till Speranskys adjoint. De oförmånliga omdömena om depu- 
t onen berodde nog på olikhet i uppfattningen, men torde också 
Re påvärkats af missnöje med att hafva blifvit distanserad från dess 
egentliga arbeten. Detta utesluter dock icke, att anmärkningarna 
åtm. till någon del hade sina goda grunder. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


54 


Rektors politiska arbete tog, som man kunde tänka 
sig, sin runda tid. Utom de svårigheter uppgiften i och 
för sig själf erbjöd, hindrade de ständiga ,féterna" för- 
fattaren att i lugn egna sig åt sin uppgift. Såsnart frih. 
Mannerheim afrest, fingo nämligen Haartman och de 
kvarblifna deputeradene genom Soltikow .och Sprengt- 
porten emottaga kejsarens inbjudan att närvara vid alla 
féter, som kommo att anställas, och de åtlydde, berättade 
Haartman den 21 jan., denna önskan så ,troligen", att 
de sedan ryska nyårsdagen icke haft mer än en hvilodag. 
Man förlorade, yttrade Haartman vidare, ,nästan min- 
net af sig själf och de omgifvande föremålen genom de 
beständiga ombyten af sinnenas fatigerande. — — De be- 
ständiga féterna röfva så all tid bort, att knappt en tima 
återstår att få arbeta utan distraction." Först mot slutet 


af februari tyckes Haartman afslutat sitt opus, som han 


själf fann odugligt, men för hvilket han skördade oför- 
tjänt beröm. Enligt Haartmans mening hade det bl. a. till 
följd, att förre ryske ministern i Stockholm D. Alopeus 
erhöll kejsarens uppdrag att för ett halft år bosätta sig i 
Åbo »för att inhämta kloka mäns råd angående admini- 
strations organisation". !) Men ännu därefter nödgades 


!') Till Tengström '/,, febr. 1809. Af Alopeus, som icke tyckes 
varit mycket vänligt sinnad mot Sprengtporten, erhöll Haartman i 
uppdrag att öfversätta till svenska en proklamation till finska natio- 
nen, som skulle utgå i kejsarens namn. Expedieringen häraf borde 
enligt H:s mening ha tillkommit gen. guvernören, men anförtroddes 
icke denne på grund af hans ,inconséquence" och olämpliga bitter- 


het mot Sverige. — Om Alopei vistelse i Åbo känner jag intet när- 


mare, men den ??/,, 1809 tackade han Tengström för den ,amitié" 
denne visat honom under hans séjour. Något senare (!/,; febr. 1810) 
skref han, att han såsom ,bon Finlandais”" egnade Finland sina väl- 
önskningar och gärna önskade att kunna göra landet nyttiga tjän- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Ca RR NG ST 


PEN 


ETS 


Va SÄ nn a de Rn 


32 


an på Soltikows uppmaning kvardröja i Petersburg 
förbidan på en af kejsaren åt honom utlofvad audiens, 
ör hvilken denne förbehöll sig att själf utsätta tid. Med- 
elande Tengström om detta uppskof och besvarande 
år honom emottagna rader, skref Haartman i slutet af 
fe i: Ju mera dessa återfört mig i den vänskapliga 
en, ju mera olycklig känner jag mig genom dröjs- 
målet för min resa. I sanning behöfver jag samla allt 
| 2 . tålamod för att bibehålla god mine. — — — Såleds 
efver jag än emellan hopp att snart slippa hem och fruk- 
att blifva uppehållen. Ännu d. 27 febr. är jag på 
rn mma punkt som vid början af den utgångne veckan. 
arkens tid är utan tvifvel upptagen af vidt utseende 
iska frågor." 1) 
> Först ett stycke in på mars, efter mer än fyra må- 
iders vistelse i Petersburg, blef rector magnificus i till- 
i le att anträda återfärden, vi må hoppas utan att ha 
dr git sig ,de högmögendes” förebråelser för fjäsk. I 
dlet af månaden arriverade han till Åbo och återtog 
; ämbete, som under hans frånvaro skötts af prorektor 
onius. ?) Han återkom fullproppad med minnen och 


. Vidare talade han om ,la juste réputation de Pacademie TÅbo 
les hommes savants et utiles qwelle a formés". Denna reputa- 
0 hade förmått honom att sända till Åbo en nevö, som han anbe- 
de i biskopens protektion. Äfven hans fru hade varit med och 
nmit i beröring med biskopens ,intressanta familj”. 
1) Den /,, febr. 1809, forts. ?7/,. 
— -?) Enligt Ordin a. a. s. 185 afreste Haartman den 21 febr. 
1809 g. st. (= 5 mars n. st.) Han tyckes hemkommit den 15 å 16. 
Vid konsistorii möte den 16 föredrogos Sprengtportens och Solti- 
i kows redan (s. 51 n. 1) nämnda skrifvelser till Haartman; en konsi- 
> Storii skrifvelse af samma dag är undertecknad af H., en af den 15 
3 2 ännu af prorektor Calonius. — Med Haartman sände grefve Bux- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


56 


erfarenheter från Rysslands politiska och litterära kret- 
sar, starkt påvärkad af all den herrlighet och storhet han 
fått skåda i kejsarstaden — , det stolta Petersburg", ,la 
capitale du plus grand royaume au monde, j'aurais då 
dire empire", såsom han uttryckte sig för Tengström. I 
kanske högre grad än de flesta bland de på hösten af- 
resta deputeradene hade han öfvertygats om underkastel- 
sens nödvändighet, och denna uppfattning gjorde, att han 
med lättare sinne och större beredvillighet än desse samt 
utan trånad efter den förra öfverheten fogat sig i ett sam- 
arbete med landets nya herrar. 


sk 


Under tiden hade prokansler och konsistorium haft 
att afhandla ett ärende, som försatte dem i ett ännu kin- 
kigare läge än tidigare frågan om utkorande af ledamot 
1 den finska deputationen. TI början af år 1809 anlände 
näml. genom ryske undervisningsministern P. Zavadow- 
sky kejsarens tillsägelse att i enlighet med de akademiska 
konstitutionerna utse en kansler och därpå hemställa be- 
slutet till kejsarens stadfästelse.!) Vid alla föregående 


hoevden ett bref af d. 19 febr. 1809 g. st. till biskopen, som han 
tackade för dennes uppförande mot honom under hans vistelse i Åbo. 
be départ de m:r le professeur Haartman me fournit Voccasion 
agréable de me rappeller å votre souvenir, monsieur I'évéque, — hette 
det — et indépendamment du sentiment inaltérable que Votre con- 
duite et Vos vertus Vous garantissent de ma part, je suis trop flatté de 
Pattachement que Vous avez bien voulu me témoigner durant mon 
séjour en Finlande pour ne pas réitérer å chaque occasion Passu- 
rance bien sincére qu'en tout temps et tout lieu il me sera bien doux 
de pouvoir Vous donner les preuves les plus convainquantes, com- 
bien je sais Papprécier." 

!) Zavadowsky t. konsist. 15 dec. 1808 (föredr. 3 febr. 1809). 


KRO 
Bidrag t. känned. af Fin). 


d7 


lfällen af samma art hade man hållit sig till de högsta 
be smännen i riket, genom hvilkas inflytande på rege- 
gen man gjort sig förhoppningar om förmåner för aka- 
nin. Nu hade, om gammal sedvänja och privilegierna 
let bort ske inom den för konsistorium så godt 
fullkomligt okända ryska ämbetsvärlden, och det blef 
0 svårare att företaga som konsistorium därigenom 
Fo i en högst obehaglig ställning till sin kansler i 
; , den inom akademin högt ansedde grefve C. A. 
neister. Men icke endast att personfrågorna be- 
[6 I svårigheter; ur principiell synpunkt ställde sig 
s n ännu mer brydsam. Ty huru förtviflad landets 
si än var, måste det, medan freden ännu var oaf- 
vd och innan ständerna egnat segraren sin hyllning, 
än tvifvelaktigt, huruvida det kunde anstå 
am att inlåta sig på en ämbetsåtgärd af ifråga- 
art, som afsåg att för framtiden fastställa akade- 


nnan den kejserliga tillsägelsen blef känd vid aka- 
, hade rektor Haartman fått del däraf i Petersburg. 
sngström inrapporterade han i medlet af december, 
an därstädes sysselsatte sig mycket med frågan om 
de af en värksam och skicklig kansler för akade- 
och något senare, att han själf under samtalen med 
'e Soltikow tagit frågan till tals, antagligen för att 
rvera åt akademin hennes förslagsrätt. Han hade ock- 
'unnit så mycket, att honom ombetroddes uppdraget 
att uppsätta en ,formle" till den kejserliga befallningen 
om kanslersvalet, men därpå hade saken, som grefven 

'vade att föredraga för kejsaren, hänskjutits till grefve 
— Zavadowsky, hvilken tog sig flera veckors betänketid. 

Denna åtgärd, liksom behandlingen af akademins tidigare 


Nat. o. Folk, H. 69. 


58 


nämnda petita, väckte väl Haartmans missnöje, men han 
befarade, att akademins ärenden äfven framdeles skulle 
fördröjas genom sådana formaliteter. Efter att för Teng- 
ström ha omnämnt, hurusom han vid utarbetandet af sitt 
förslag rörande landets regering framför allt yrkat att 
ingen förändring måtte ske i någon af landets författnin- 
gar, fortsatte han: , Likväl fruktar jag, att akademin blir 
det första värk, som måste undergå detta öde i anseende 
till cancellariatet. Organisation af ryska styrelsen tillåter 
icke att gå förbi le ministre de Pinstruction publique; 
således torde det blifva omöjligt att leda våra cancellers 
affairer förbi denna omväg. TI det hela betyder det in- 
genting, ty denna man plär sällan möda sig med några 
förändringar, således blir decisionen merendels efter ku- 
ratorernas proposition, men i allt fall får det en annan 


air." Historien med understödet för lasarettet, inkvar- 


teringen och postfriheten hade redan. gifvit honom en 
försmak af hvad som komma skulle. !) 

Att akademin skulle utan vidare rätta sig efter den 
kejserliga uppmaningen och företaga sig valet af en kans- 
ler, tyckes Haartman hafva tagit för gifvet. Frågan var 
blott, hvem bland de ryska dignitärerne som skulle ut- 
märkas. Fortsättande sin berättelse om det allmänna in- 
tresset för en ny akademikansler, skref han till Teng- 
ström: ,Sed hic opus, hic labor. Vi skulle behöfva en 
mecenat af gammal god rysk härkomst, på det han ej 
må krossas af afunden; vidare bör han hafva lätt tillgång 
till kejsaren och hos honom betyda något och dessutom 
bör han vara anten kännare eller åtminstone älskare af 
vetenskapen samt för öfrigt juste och hederlig karl. Att 


!) Till Tengström 16 dec. 1808, 9 jan. 1809. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


” 
4 
| 
3 
)h 
3 
LJ 
| 


59 


a allt detta förenadt hos en ryss, är ej det lättaste.” 
e ter till platsen funnos nog och särskildt hade 
senator och f.d. procureur i den hel. synoden, grefve 
tow, låtit Haartman förstå sin önskan att blifva 
lycklige. 1) Men endast några få vunno nåd inför 
Haa tmans ögon. Komme — hvarom man ännu var vill- 
> i Petersburg — kansleriatet att bevara sin förra 
ing och form, borde enligt Haartmans mening valet 
bland Rysslands största seigneurer och då måste 
st öfverkammarherrarne Stroganow och Narischkin, 
NG rv. ministern Zavadowsky samt utrikes ministern 
ku njanzow komma i fråga. Rektor trodde sig t. o. m. 
Le , att kejsaren önskade för den sistnämnde la pluralité 
s suffrages. Men om kanslern, såsom förmodligt var, 
n ne att motsvara de ryska univ. kuratorerne, skulle 
lemin ha friare händer och kunna fästa sig vid den 
liga förtjänsten. Bland dem som då kunde ifråga- 
stas framhöll Haartman general v. Suchtelen, geheime- 
Nowossilzow samt statssekreterarne Olenin och Spe- 
.« Till den förstnämnde stod akademin redan i för- 
bindelse med anledning af några gåfvor, som hon erhål- 
1 fömn. hade också förmånen att ha studerat vid univer- 
et med nästan lika organisation som Åbo akadami, 
1 han var ,svag och lätt öfvertalt, om just icke fal", 
18 vistelse i Petersburg var oviss och han var mer 
nd såsom samlare än såsom protector litterarum. Om 


; 1) Med vanvördig ironi berättade Haartman, att denne Qua- 
2 om, som han ansåg vara ett sordidum pecus, upprepade gånger bju- 
dit honom på middag och med mycket tydliga inviter om sina afsik- 
ter framhållit sina litterära böjelser och de lärda utmärkelser, som 
kommit honom till del inom Ryssland. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


60 


förtälja, att han var en allmänt ansedd mecenat och åt- 
njöt, ehuru för tillfället éloignerad ifrån hofvet, sedan 
gammalt stort förtroende hos kejsaren, med hvilken han 
deltagit i äfventyren hos Cytherens gudinnor och delade 
rykte för ,,denna libertinage". Men mot honom kunde an- 
märkas, att han redan var öfverhopad med befattningar 
af ifrågavarande art. Olenin var ,en man af värklig lit- 
terär förtjänst" och borde därtill ännu såsom föreståndare 
för det Zaluskiska biblioteket komma i konsideration. Men 
Haartman kände icke till, huruvida han åtnjöt så stort 
inflytande hos kejsaren som för akademin var nödigt. 
Återstod sålunda Speransky, som Haartman fann vara 
den till platsen lämpligaste. Han var en allmänt aktad 
man, i stor nåd hos kejsaren och därtill ännu genom sin 
universitetsbildning förtrogen med de klassiska språken, 
Således en man efter vårt sinne". Mot honom talade 
att han såsom uppkomling var föremål för afund, men 
mest att han såsom en skicklig och arbetsam man — en- 
ligt bruket i Ryssland — var , belastad med en onödig 
mängd af göromål". Såsom nyss utkorad statssekreterare 
för finska ärenden, skulle han komma i mycken relation 
äfven med akademin, men man fruktade, att han komme 
att digna under bördan af göromål. !) 

På hvad sätt den kejserliga befallningen upptogs i 
Åbo och huru man bedömde de uttalanden akademins 
deputerade i Petersburg tillsände prokansler, känna vi 
icke. Men då konsistorium aflät sitt svar till den ryske 
undervisningsministern, hade det — förmodligen på sin 
inflytelserike och kloke prokanslers tillstyrkan — funnit 
rådligast att gå en medelväg, som befriade detsamma 


1) Till Tengström 28 nov., 16 dec. 1808, 9 jan. 1809. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


Rv 


61 


vidare åtgärd, men på samma gång skyddade emot 
af kejsarens onåd. Uti svarsskrifvelsen af den 3 
1809 till grefve Härndöwsky förklarade konsisto- 
att det i kejsarens ,nådiga benägenhet" att låta 
orium begagna sin gamla förslagsrätt ,igenkänner 
allerunderdånigste vördnad och tacksamhet ett för- 
ypperligt bevis af H. K. M:ts allmänt beprisade 
a kärlek för vetenskaperna och af dess nådiga 
a om detta lärosätes bibehållande vid sina väl- 
privilegier". Men konsistorium såg sig icke i stånd 
begagna sig af sin rätt, ty enligt akademins 
ier och andra stadgar borde kansler , vara en i 
rdighet uppsatt man, akademin välviljande, i det 
iska yrket förfaren och den evangeliska lutherska 
nen uppriktigt tillgifven". Hvilken bland de höga 
män, som omgåfvo H. K. M:ts tron, uppfyllde dessa 
hade konsistorium ,så länge det lydt under Sve- 
krona icke varit i tillfälle att lära känna, och som 
sa land så nyligen fallit under den kejserliga spiran, 
det ej heller för konsistorium, helst under fortfa- 
> krig, varit möjligt att denna kännedom sig seder- 
förvärfva". Under sådana omständigheter såg kon- 
m ,ingen annan utväg öfrig än att för denna 
till H. K. M:ts eget höga godtfinnande i djupaste 
ånighet öfverlämna, hvilken H. K. M:t till kansler 
detta universitet i nåder täckes utnämna, tillförseen- 
sig konsistorium allerunderdånigst och med fastaste 
rsikt, det hos den man, åt hvilken H. K. M:t ett slikt 
ende täckes uppdraga, icke skola saknas de egen- 
: 2 , som svara både emot författningarnas kraf och 
K. M:ts för detta Finlands första lärosäte redan för- 
rade hulda och allernådigste tänkesätt". Slutligen hem- 


. 0. Folk, H. 69. 


62 


ställde man om att till undvikandse af tolk en sekreterare 
måtte förordnas, som var mäktig svenska språket. !) 

Kort tid efter det konsistorium på detta sätt sökt 
reda sig från kanslersfrågan tillkännagaf det sin tillgif- 
venhet för kejsaren genom att uppdraga åt sin prokansler 
biskop Tengström samt prof. G. Gadolin, hvilka ämnade 
sig till landtdagen i Borgå, att vid särskildt företräde 
hos kejsaren tolka konsistorii underdåniga deltagande i 
den allmänna glädjen öfver kejsarens ankomst till Fin- 
land. 2?) Uppdraget blef också lyckligt framfördt vid en 
audiens, som beviljades de deputerade den 28 mars, för- 
modligen efter landtdagens solenna öppnande. Enligt 
hvad ett af Tengström skrifvet tal har att meddela, 
framhöll biskopen därvid först, hurusom akademista- 
tens medlemmar icke ville vara de sista bland H. K. 
M:ts goda och trogna undersåtar, hvilka vid hans första 


1) K. BR. 3 mars 1809. — V. Lagus uttalar i Några blad ur 
Åbo akademis kanslersbok (s. 2) den mening, att konsistorium med 
sitt svar afsåg att mota Sprengtportens utnämning till kansler. Att 
man önskade slippa denne, är nog så troligt, men framgår precis 
icke af skrifvelsen. Redan den omständigheten — utom andra — att 
han såsom gen. guvernör icke skulle vistas i kejsarens närhet, gjorde 
att han icke kunde komma i fråga. Datum för kons. svar t. Zava- 
dowsky har Lagus utsatt till den 3 febr. Att skrifvelsen, då den af- 
sändes, enl. registr. icke undertecknades af Tengström, tyder på att 
denne då var frånvarande; under februari var 'T. i Åbo, men efter 
den 8 mars, då han ännu närvar vid domkapitlets sammanträde (vid 
följande möte d. 15 uppgifves han redan vara afrest på högvederbör- 
lig befallning) begaf sig biskopen till Petersburg för att aflägga tal- 
manseden (Åbo domk. prot.). — Hvarpå det berodde att jämväl pro- 
rektor Calonius samt prof. Gabr. och Jak. Bonsdorff och J. Gadolin 
lämnade skrifvelsen oundertecknad, kunna vi icke afgöra. 

2) K. RB. 16 mars 1809. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


63 


st till landet för honom uttalade ,leurs hommages 
et trés respectueux", men att undervisningens 
hafvande hindrade dem från att annorlunda än ge- 
de deputerade ,,assurer V. M. I. de leur fidelité in- 
le, de leur dévouement et de leur soumission la 
ofonde". Och efter denna inledning fortsatte pro- 
med följande lyriska éloge: 

es lumiéres et la générosité d'un grand et puis- 
nonarque, élevé dés son berceau dans le sein des 
qui encore entourent le tröne de leur auguste 
en jouissant de ses amours et de sa protection, 
nnent l'espérance la plus vive et en méme temps 
såre, que I'université d”Abo, non moins que les 
instituts littéraires de la vaste monarchie de V. 
ara Ihonneur et le bonheur d'étre accueillie par 
. avec les soins les plus paternels et les senti- 
8 plus tendres et libérales. 

at-étre est ce dans le sein de cet institut méme, 
trouvent déjå ou se formeront bientöt ces genies 
écrivains célébres qui enchantés des talents et 
ör as de V. M. I. et animés de la faveur trés gra- 
de V. M. envers les sciences et leur paisibles cul- 
u S, non moins par devoir que par reconnaissance, 
de la lyre ou å Paide des annales de P'histoire 
ront la mémoire de la sagesse et des bienfaits de 
L å la posterité la plus grn FE faire a M. I. 


64 
4 ? a 
veau jour des nouvelles matiéres de Pamour, de F'admi 


ration et de la vénération la plus profonde et la plus re- 


connaissante." 1) 


Endast några dagar efter det konsistorii hyllning i 
sådana entusiastiska ordalag blifvit framförd af prokans- 
ler, sattes akademistatens medlemmar i det lyckliga läget 
att personligen få framföra till kejsaren-storfursten ut- 
trycken af sin undersåtliga vördnad. Omedelbart efter 
det kejsaren mottagit de finska landtständernas hyllning 
fortsatte han sin resa åt väster och gjorde därvid ett 
kort besök i Åbo, där han blef mottagen med väl för- 
klarlig nyfikenhet och underdåniga glädjeyttringar. Lång- 
fredagsaftonen den 31 mars anlände kejsaren jämte hof- 
marskalken grefve Tolstoy och en adjutant till rektor 
Haartmans egendom Raadelma, där han till värdens be- 
låtenhet täcktes intaga en improviserad supé och  till- 
bringa natten. Följande dag, middagstiden, anlände kej- 
saren till Nylandstull och red in i staden, bemötande, 
enligt Haartmans berättelse, alla med sin vanliga ut- 
märkta nåd och vänlighet". Bland dem, som vid den 
utanför tullen resta äreporten hälsade kejsaren välkom- 
men och hugnades med äran att blifva för honom före- 
ställda, förmärktes också akademistaten, som redan ti- 
digare utvärkat sig nådigt tillstånd att möta sin höge be- 
skyddare, men af den åtföljande statssekreteraren Spe- 
ransky förständigats att icke hålla något tal.?) Från tull- 


') KE. P. Opazuzus, Co6panie counmHenik ÖMHJIAHACKOMY Bompocy, 
Ilogopenie Punsannin, t. II, nparoxenia s. 75 (n:o 80). 

”) Speransky t. rektor 17 mars g. st. 1809, K. K. B. — ,L'em- 
pereur — skref Speransky — toujours porté å accorder aux établis- 


sements de F'instruction publique les témoignages de sa bienveillance 


Bidrag t. känned. af Finl, 


Lo NLA 


65 


porten följde stater och korpser den höge gästen till ,re- 
sidenset" i landshöfdingehuset, där akademistaten benå- 
dades med ,en särskild presentation" näst efter hofrät- 
ten. På Haartmans korta harangue" svarade kejsaren 
nådigt och fäste sig under presentationen särskildt vid 
konsistorii senior prof. Calonius och adj. J. A. Törngren !). 
Till den kejserliga taffeln, som därpå följde och vid hvil- 
ken det vimlade af ,ett förfärligt antal generaler och öf- 
verstar”, kallades utom ett par andra ämbetsmän Haart- 
man och Calorius. Den sistnämnde erhöll då upprepad 
tillsägelse att möta kejsaren i Borgå för att öfverlägga 
om organisationen af landets administration och lät till 
sist öfvertala sig att hörsamma kallelsen. !) 

Följande dag hölls, i enlighet med konsistorii redan 
den 16 mars fattade beslut och med kejsarens höga be- 
gifvande, i consistorii academici därintills nyttjade, för 
tillfället festligt smyckade sessionsrum i det nya akade- 
mihuset en högtidlighet, vid hvilken studenterne blefvo 
för kejsaren presenterade och lärarne täflade om att på 
latinsk prosa och fransk värs gifva uttryck åt stundens 
känslor. I den inbjudning till festen, som utfärdades af 


particulieére et prévenu d'ailleurs en faveur de Puniversité d'Abo par 
la juste celebrité de ses études et par son influence salutaire sur la 
culture de la nation verra avec plaisir les membres du consistoire 
académique réunir autour de lui å son entrée dans la ville." .I samma 
bref berättade Speransky, att akademins deputerade haft sin audiens. 

!) Rektor hade tidigare omtalat Törngren såsom skicklig ope- 
ratör. Då rektor presenterade univ. kamrer Federley, yttrade han: 
,C est le chambrier et en méme temps le trésorier de nos pauvres 
trésors", hvarpå kejsaren genmälde: ,j' espére, qu'ils seront augmen- 
tés." Haartmans slutomdöme om kejsaren vid presentationen på ,hof- 
vet" var: ,med ett ord, han var ganska nådig." Haartman t. Teng- 
ström 4 apr. 1809. 


Nat. o. Folk, H. 69. 5 


66 


rektor prof. Haartman, framhölls det relativa lugn, som 
rådt i landet medan nästan öfverallt i Europa: krigets 
olyckor gått härjande fram. Härför såväl som för de nya 
framtidsförhoppningarna hade man att tacka ädelmodet 


Kejsar Alexander I. 


och "rättsintheten hos den ryske själfherskaren, numera 
Finlands milde furste, som än benämndes augustissimus 
Cesar, än gratiosissimus imperator, än amabilis noster 
princeps ac dominus, än clementissimus salutis mnostri 
vindex. Sina trupper hade han sändt till landet, icke för 


Bidrag t. känned. af Finl. 


67 


i krig sedvanliga plundringar, utan för att taga i besitt- 
ning och försvara Finland såsom ett öfvergifvet land och 
för att gifva den frisinnade fursten tillfälle att skydda, 
stadfästa och med sin rättvisa och milda regering hägna 
finska folkets frihet. Ständerna hade han sammankallat 
icke endast för att rådpläga, utan också för att besluta; 
hans sträfvan gick ut på att bevara Finland vid dess 
visa regeringssätt och göra det ännu lyckligare o. s. v.!) 

Vid själfva festen tillgick det i enlighet med ett af 
rektor och statssekreteraren Speransky uppgjordt cere- 
moniel på följande sätt: 

Vid tiotiden anlände kejsaren med svit till akademi- 


1) Rektorsprogram o. akad. minnestal. — Om den. stundande 
festens betydelse och de känslor, med hvilka den firades, utlät sig 
rektor i följande ord på det för hyperlojala artigheter lämpade ro- 
marspråket: 

»Si quem itagque alium solenni pompa festoque apparatu un- 
quam celebravimus diem, eum certe, qui cras illucescet, affectu cul- 
tuque pietatis subjectissim&e quanto possumus maximo excipi convenit. 
Hic quippe &eternum memorabilis dies, jubar ac decus omne, quo mox 
superbiet, ad seram usque posteritatem transmittet, simulque in omne 
tempus loquetur, quanto et quam ingeestimabili favore ac propensis- 
sime voluntatis affectu camonas nostras exceperit, exhilararit, auxe- 
rit beneficentissimus monarcha. — — Hec igitur gaudia, hec vota, hec 
piarum mentium sensa atque suspiria, pectoribus recondere non susti- 
nentibus, sed palam expromere et profiteri gestientibus musis' id te au- 
gustissime imperator, quemi psum affari demum liceat, speramus be- 
nignissime concessurum, idque humillima veneratione expetimus, ut exo- 
ptatissima tua presentia et splendidissimo majestatis fulgore ea com- 
probes et rata habeas, que, dicto jam die, tibi offerre audebimus de- 
votissime pietatis munuscula.” — Programmet meddelades kejsaren i 
fransk öfversättning. För Tengström uttalade Haartman d. 4 apr. sin 
nyfikenhet att få höra såväl dennes som Calonii och G. Gadolins me- 


ning om detta opus. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


68 


huset och mottogs vid ingången af akademistaten 1 Vvan- 
lig procession, hvarpå tåget gick ,inverse" — d. v. 8. 
spirorna fram för kejsaren, därnäst rektor 0. 8. Vv: => 
till konsistorii sessionsrum. Här tog kejsaren plats vid 
trappan till den för honom uppresta tronen och åhörde 
stående det tal, som uti den midt emot ingångsdörren 
uppresta katedern hölls till hans ära af professorn i väl- 
talighet J. Fr. Wallenius, ansedd för att vara en af aka- 
demins bästa oratorer. I sirligt formade perioder på ro- 
marspråket — i fransk öfversättning tolkade för kejsaren 
— berörde festtalaren, vidare utvecklande rektors uti in- 
bjudningsskriften uttalade snillrika tankar, tidigare ryska 
eröfringar i Finland, framhöll kejsarens mildhet och väl- 
gärningar mot akademin samt slutade med att önska kej- 
saren en välsignelserik regering och många år. !) 

Efter talet — hvarunder kejsaren var sysselsatt med 
att studera den franska öfversättningen — framträdde 
prof. F. M. Franzén inför H. M. och deklamerade ett af 
honom författadt och bland de närvarande i tryckta 
exemplar utdeladt franskt poem, hvari hänförelsen för 
kejsaren steg till sin höjdpunkt. Festskalden jämförde 
Finland vid ett hemlöst faderlöst barn, som irrande un- 
dan vapnens gny omhändertogs af kejsaren, stödet för 
Jordens halfva klot, och på ögonblicket utan misstro och 


1) Den 5/,, okt. 1809 meddelade Speransky konsistorium, att 
han mottagit 20 ex. af Wallenii tal, dem han distribuerat bland 


vetenskapernas befordrare och vänner i Petersburg; han var öfver- 


tygad om att dessa skulle ha samma nöje af talet som han erfarit. 
K. K. B. —D. ?/, 1814 meddelade L. G. v. Haartman prokansler, att 
statsrådet Adelung i Petersburg var betänkt på att ombesörja en tysk 
öfversättning af Wallenii tal, »Plausus et vota", som fär mycket 
lofordade. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


69 


förställning tillbjöd honom all den kärlek landets konun- 
gar tidigare förvärfvat. Ryckt från det land, som vårdat 
hans barndom och förvandlat honom från vilde till en 
upplyst människa, välsignade han ödet, som fört honom 
i kejsarens milda händer; ett österns barn, återkom han 
nu under dess tron såsom uppfostrad son återvänder ut- 
ifrån och gick att i det omätliga riket förvärfva sig dess 
skatter. På segrarens fruktansvärda namn tänkte den 
besegrade icke mer, föremål som han var för dennes 
välgärningar; mottagande af den ädelmodige eröfraren 
sina lagar och sin frihet, men lämnande honom sitt hjärta, 
skulle folket förtjäna sin sällhet genom sin trohet. Redan 
såg skalden den gudomliga freden nedstiga från skyn 
öfver mänsklighetens vän och det förtjusta folket ned- 
falla inför honom, bidande på hans envåldsbud. !) 

På ett vackrare och af nationalstolthet mindre besvä- 
radt sätt kunde väl den besegrade icke hylla sin öfver- 


!) Poemet jämte svensk öfvers. i Åbo Tidn. 1809 samt hos 
Nervander, Kejsar Alexander 1:s resor i Finland s. 61—73. Nervan- 
der anser värserna för ett vackert uttryck af Finlands kärlek till Sve- 
rige och tacksamhet mot den ädle eröfraren; äfven Daniels on-Kal- 
mari har funnit dem enkla och vackra (Oma maa, upps. L. G. v. 
Haartman). Franzéns senaste biograf G. Castrén åter säger om vär- 
serna (s. 316—317), att de svårligen kunna förlåtas. Förlåtas kunna 
de väl dock, om också icke försvaras. — Om poemets tillkomst för- 
täljde Haartman för Tengström — den 4 apr. 1809 — att Franzén 
redan något tidigare författat värserna och , med sin vanliga modesti" 
företett dem för honom, som genast fann sådant behag i dem att 
han föreslog deras användning vid den tilltänkta festen; därtill sam- 
tyckte dock F. endast med det villkor att konsistorium bad honom 
därom, hvilket också skedde, trots någon invändning af prof. Joh. 
- Bonsdorff. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


70 


man än med de hänryckningens ord, dem Franzéns ljufva 
sångmö, bedårad af stundens festglädje, nu i akademins 
och det finska folkets namn tillhviskade alla ryssars rid- 
derlige själfherskare, numera Finlands storfurste. Med 
oblandad belåtenhet öfver sin tjusningsförmågas och sin 
mildhets utmärkta värkningar kunde kejsaren jämte sin 
lysande stab lämna den vackra högtidligheten — den 
första i raden af hyllningar, som egnades honom af kej- 
serliga Åbo akademi. Uti de nådigaste ord täcktes också 
»landets nuvarande regent och öfverherre”, såsom det 
hette, , förklara dess höga välbehag öfver akademins för 
H. M:t betygade vördnadsfulla och undersåtliga tänke- 
sätt”. 

Efter det den oratoriska delen af den akademiska 
högtidligheten afslutats blefvo de i förrummet till festsa- 
len uppställda studenterne af rektor nationsvis presente- 
rade för den höga gästen, som därpå behagade taga kän- 
nedom af ritningarna till akademihuset och med uttalande 
af sin beundran beskåda de i den halffärdiga solennitets- 
salen uppresta granitkolonnerna och pilastrarna. Där- 
vid behagade H. M. i nåder samtycka till rektors an- 
hållan att lyckliggöra akademin med sin byst, hvarmed 
det väl var meningen att ytterligare pryda festsalen i 
st. f. en några år tidigare beställd byst af konung Gu- 
staf IV Adolf. Till sist begaf sig kejsaren till akade- 
mins bibliotek (i kyrkomuren), där han bland andra för 
honom företedda märkvärdigheter särskildt fäste sig vid 
några ryska och grusinska manuskript. ,Å alla de stäl- 
len, dem H. K. M:t med sin närvaro benådade, , följdes 
han — förmäles det i den officiella berättelse, som öfver 
händelsen uppsattes — af samtel. sina nya undersåtares 
oskrymtade kärlek och tillgifvenhet; och skall minnet af 


Bidrag t. känned. af Finl. 


71 


detta nådiga besök blifva i akademins annaler lika så 
vördadt som oförgängeligt." 1) 

Till dagens märkliga tilldragelser hörde ännu den 
'middag kejsaren efter återkomsten från akademin gaf på 
residenset för de högst uppsatte i staden. Till denna 
voro, utom rector magnificus, hvilken med anledning af 
prokanslers frånvaro vid landtdagen dirigerat festen, jäm- 
väl professorerne Calonius och Wallenius inbjudna, men 
icke festskalden, prof. Franzén. Måhända hade denne 
genom sitt öfverdrifna smicker väckt hos den höge gä- 
sten andra känslor än som åsyftats; åtm. oroade det 
rektor att vederbörande icke egnat värserna det ,upp- 
seende", som både han och Franzén själf gjort sig för- 
hoppningar om. Äfven efteråt blef den sistnämnde före- 
mål för ett bemötande, som icke tydde på någon sär- 
skild beundran. ?) 


3 


1) G. E. Haartman t. J. Tengström 4 apr. 1809; J. Tengströms 
saml. i Lagus'ska familjeark. på Lill-Ojamo; W. Lagus, Numisma- 
tiska anteckn. I: 48; G. Castrén a. a. s. 316—317; Nervander 
a. a. s. 61—68; Åttioåriga minnen, De tretton dagarne s. 24 m. fl. a. 

2?) Haartman t. Tengström 4 apr. 1809; G. Castrén, a. a. s. 
317. Haartman uppmanade prokansler att hos kejsaren utvärka åt 
Franzén ,någon cadeau"” för värserna, hvilket han trodde vara ,lika 
mycket enligt med rättvisa som det är med Tit. tänkesätt i anseende 
till auctor". Äfven för egen del tyckes rektor känt sig mindre nöjd, 
eburu han medgaf, att kejsaren varit ,såsom alltid ganska nådig" 
mot honom. För Tengström anmärkte han, utan att dock vilja ,mar- 
gquera något missnöje”, att utom middagsbjudningen hade han och 
Wallenius icke åtnjutit någon ,récompense", icke heller någon an- 
nan vid akademin, medan hofrätten lyckliggjorts med några befor- 
dringar. Tengström förstod inviten och anhöll hos Speransky om 
utvärkande af ,quelques marques du contentement de I'empereur 


Nat. o. Folk, H. 69. 


12 


Någon tid efter det höga besöket fick konsistorium 
emottaga såsom ett uttryck af kejsarens ,välgärningar” 
det utlofvade understödet, 6,000 rub. s., för fortsättnin- 
gen af arbetena på det nya akademihuset.!) Och en må- 
nad efteråt, i medlet af maj, följde underrättelse om att" 
akademin hugnats med en kansler, om hvilken kunde 
sägas, att han bland de högre ryska dignitärerna — de 
enda som ansågos kunna komma i fråga — var den med 
landets förhållanden bäst förtrogne och väl äfven den 
för professorerne mest välkomne. I skrifvelse af den 
19 april 1809 g. st. meddelade nämligen grefve Zava- 
dowsky, att kejsaren på eget initiativ till kansler förord- 


de la visite trés gracieuse dont il voulait bien honorer V'université 
å Åbo"; åtminstone borde Haartman, Franzén och Wallenius, hvilka 
på sina kollegers vägnar framfört universitetets hyllning, erhålla nå- 
gon uppmuntran — ,quelques souvenirs satisfaisants de ce que leurs 
trés humbles efforts m'aient pas eu le revers de déplaire å S. M. I." 
(Ordins redan nämnda arbete II, bil. n:o 112 s. 113; konc. i Teng- 
ströms konc. saml.) — Recompenserna kommo vid den stora nåde- 
utdelningen i Borgå den 18—19 juli 1809, då prokansler hugnades 
med adlig värdighet för sina efterkommande, Calonius och Haartman 
med A. O. 2, Wallenius och G. Gadolin med VI. O. 4 och Fran- 
zén med en brilj. ring. Haartman, som redan vid årets början er- 
hållit V1l. O. 4, blef därtill ännu år 1810 upphöjd i adligt stånd 
efter framställning af Tengström, hvilken förklarade honom förtjänt 
af denna utmärkelse ,en récompense de ses talents comme savant et 
de la conduite comme citoyen"”. (Tengströms brefkonc. till Speransky 
okt. 1810.) 

') Grefve A. Soltikow t. prof. Haartman 9 febr. 1809, riks- 
skattm. 'T. Goloubzoff t. konsist. 2 mars g. st. 1809 (uppl. ?92/,), finl. 
kameralhofvet i Viborg t. d:o 5 mars 1809, K. K. B.; K. R. 20 apr. 
1809. Ordern gick från högsta ort genom riksskattmästaren och ka- 


meralhofvet till kretsränteriet i Fredrikshamn, som utbetalade pen- 
ningarna. | 


Bidrag t. känned. af Finl. 


13 


nat statssekreteraren Mikael Speransky, hvilken, såsom 
redan nämndes, åtföljt kejsaren under besöket i Åbo och 
af rektor förklarats vara en kansler efter akademins sinne. 
Men grefven framhöll, att utnämningen icke finge anses 
såsom ett prejudikat för framtiden, utan att kejsarens åt- 
gärd grundade sig på konsistorii egen anhållan och de i 
dess tidigare nämnda framställning uppgifna omständighe- 
ter — ,sans altérer les droits de P'université qui lui se- 
ront constamment conservés".!) 

Hvad den ryske ministern däremot lämnade osagdt, 
var att den af riksvårdande ärenden surchargerade stats- 
sekreteraren motsträfvigt samtyckt till att åtaga sig det 
nya uppdraget, som till en början intresserade honom 
mycket litet. För att drifva på frågans lyckliga lösning 
hade akademins prokansler, biskop Tengström, funnit nö- 
digt att vända sig till honom med särskild anhållan att 
han måtte frångå sina betänkligheter för att undvika de 
olägenheter, som följde af att akademin längre tid stod 
utan högsta ledning. TI ett bref, dateradt Borgå den 25 
april 1809, hvari han uttalade sig om särskilda politiska 
frågor, förklarade han, att han såsom prokansler hade en 
begäran af vikt för akademin att framställa, och han til- 
lade: Nos affaires demandent inévitablement, que Tl'em- 
pereur ait la bonté de nous donner au plutöt un chan- 
celier pour veiller en pére et en protecteur au bien de 
Funiversité. Comme j'ai eu I'honneur d'&tre instruit des 
desseins trés gracieux de S. M. I. sur ce point, je Vous 
supplie, monseigneur, trés humblement de ne nous pas 
refuser plus longtemps vos soins et vos bienfaits et de 


1) Zavadowsky t. konsist. 19 apr. 1809, föredr. 19/, 1809. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


74 


nous donner des nouvelles raisons pour Vous aimer et 
Vous éstimer.'" !) 

Uppfyllande höflighetens fordringar skyndade rek- 
tor och konsistorium, såsnart underrättelsen om utnäm- 
ningen framkommit, att i en lyckönskningsskrifvelse, hvars 
ordalag vi icke känna, gifva uttryck åt sin vördnad för 
den nye kanslern. Äfven prokansler, hvars öfvertalning 
möjligen invärkat på den utnämndes dubier, uttalade i 
smickrande ord den tillfredsställelse han för egen del 
kände med kejsarens åtgärd. Den 29 maj 1809 skref han 
från Borgå till sin höge förman: 

»Enfin j'ai eu le plaisir de recevoir la nouvelle, si 
agréable et pour moi et pour tous les vrais amis des 
lumiégres et des sciences, de ce que S. M. I. a eu la 
grace de Vous nommer 'chancelier de F'université dÅbo. 
En donnant å V. E. une nouvelle marque de sa con- 
fiance å vos talents comme aussi å votre affection pour 
la Finlande, S. M. I. a en méme temps trås gracieuse- 
ment accompli les voeux de la nation en général, et sur- 
tout ceux de nos academiciens, parfaitement persuadés 


1) K.F. Ordin, a.va., tom; I bil. 112:s. 112-118. Konc: tt 
skrifvelsen i något afvikande ordalag i Tengströms konc. saml. Efter 
det utnämningen redan timat skref rektor Haartman, som icke tyckes 
varit rätt au courant med händelserna, men ifrig att söka invärka 
på dem, till Tengström den 8 maj 1809: ,Illa, ja mycket illa var det 
att Tit. ej hade tillfälle att erhindra kejsaren om kanslers utseende 
för oss; säkert hade det ej blott för enskildas fördel, men äfven för 
själfva akademin varit nyttigt. På gifven anledning måste jag gripa 
mig an och i ett handbref erhindra därom; får se hvad det värkar. 
Men i denna sak hade jag behöft säga 'Tit. mer än jag kan förtro 
detta papper." — Danielson-Kalmari anser, att äfven Haartman 
i nämnvärd grad invärkat på Sprengtportens utnämning. Oma maa, 
L. G. v. Haartman. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


79 


de ce qu'ils retrouveront dans V. E. et le méme zéle in 
fatigable de protéger les droits de l'université et les mé- 
mes soins paternelles de ses intéréts qui ont déja si 
longtemps caractérisé "Vadministration de son dernier 
chancelier suédois le comte de Wachtmeister. 

Daignez donc, Monseigneur, agréer ma trés humble 
félicitation pour la nouvelle charge dont S. M. I. vient 
de vous honorer. C'est vrai, nos affaires acadamiques 
augmenteront les occupations de V. E., mais un bon ci- 
toyen ne sera jamais fatigué de faire bien, et en ami 
eclairé des lettres et des arts, V. E. trouvera sans doute 
dans les soins généreux, donnés å notre institut littéraire, 
un délassement des travaux plus pénibles et des discus- 
sions plus épineuses. Quant å moi, ayant I'honneur d”étre 
proch:[r] de la méme université, je me ferai un devoir de 
satisfaire de tout mon coeur aux désirs de V. E. et de 
faciliter, autant qu'il me sera possible, son [!votre] admi- 
nistration en soutenant I'harmonie fraternelle qui toujours 
a regné entre nos littérateurs et en écartant toutes les 
matieéres de discussion qui pourraient en quelque facon 
causer å V. E. des peines et des désagréments. 

Que le bon Dieu bénisse les desseins bienfaisants de 
V. E. pour le bien de notre patrie et de notre université 
qui sous les auspices de V. E. va commencer une nou- 
 velle époque de sa réputation et de sa prosperité." 1) 

Skrifvelsen var affattad i den för tiden egna diplo- 
matiska stilen; den kännetecknade ock det habila, på en 
gång underdånigt smickrande och allvarligt öfvertalande 
språk, hvari prokansler plägade uttrycka sig, då han 


1) Brefkonc. i Lill-Ojamo ark.; M. G. Schybergson, Mikael 
. Speranski i Finsk Tidskr. tom. 36 s. s. 81—982. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


76 


vände sig till rikets högsta funktionärer för att vinna 
deras bevågenhet för den unga finska staten och dess 
främsta lärosäte. Att konsistorium, inom hvilket rector 
magnificus Haartman hade tillfälle att vidare framhålla 
sin tidigare uttalade beundran för Speransky, icke gaf 
mycket efter i fråga om ordalagens elegans, få vi anse 
för troligt. Utan tvifvel kunna vi ock antaga, att den 
nye kanslern, huru motsträfvig han än till en början ställt 
sig till utnämningen, icke kände sig oberörd af den 
smickrande uppmärksamhet, som kom honom till del från 
det akademiska samhället i Åbo. I artiga ord besvarade 
han i en svenskspråkig skrifvelse, daterad Borgå den 
”/;9 juli 1809, uttrycken af konsistorii , välvilja och till- 
gifvenhet". Ovan som han var vid göromål af den art, 
som nu förelades honom — förklarade Speransky — och 
därtill ännu fullt upptagen af andra sysselsättningar, 
- misströstade han om att kunna motsvara sin för veten- 
skaperna nitälskande herskares afsikter och konsistorii for- 
dringar, om han icke gjorde sig förhoppningar om kon- 
sistorii förtroende och understöd. De akademiska lärar- 
nes förtjänster voro honom väl kända redan innan han 
kunde ,ana lyckan af en närmare förbindelse med dem" 
och han var förvissad om att den högaktning, han hyste 
för professorerne, skulle ökas i den mån det nya förhål- 
landet lämnade honom tillfälle att fullkomligare lära 
känna dem”. — — — , Under en regering — slöt Spe- 
ransky sin skrifvelse — som på ett så utmärkt sätt skyd- 
dar vetenskaperna och deras idkare och hvars första om- 
sorg är att befordra upplysningens tillväxt, kunna edra 
önskningar i samma afseende icke annat än uppfyllas 
oaktadt ofullkomligheten af den organ, genom hvilken de 


Bidrag. t. känned. af Finl. 


77 


till tronen skola framföras." !) Någon tid efteråt lät han 
konsistorium veta, att han icke ämnade afgöra ärenden 
rörande universitetet utan att därförinnan hafva hört 
konsistorii mMening och inhämtat nödiga underrättelser. ?) 

Speranskys tillmötesgående i kanslersfrågan jämte 
hans vänliga uttalanden till konsistorii ledamöter mottogos 
helt naturligt med tillfredsställelse. De gåfvo också pro- 
kansler tillfälle att i sirliga ordalag ånyo anbefalla aka- 
demin i den inflytelserike statsmannens åtanke. På hö- 
sten 1809, kort efter fredsslutet, meddelade han, att man 
mottagit kanslers graciösa skrifvelse till konsistorium, 
som på ett så smickrande sätt vittnade om dennes väl- 
vilja mot akademin, nästan samtidigt som underrättelsen 
om freden anlände , pour assurer nos espérances d'une 
tranquillité parfaite et immuable pour nos pauvres muses 
finnoises, sous la haute protection des souverains de 
P'empire russe". Och han tillade: ,C'est surtout å V. 
Exc., leur premier et favori et tuteur, aussi eclairci qu” 
actif et généreux, de préter ces soins paternels å leur 
établissement sous une nouvelle domination qui les ren- 
dront non seulement contentes de leur sort, mais aussi 
de plus en plus attachées aux intéréts des sciences en 
général et surtout å I'éclaircissement des peuples du Nord, 
heureux détre gouvernés par un prince philosophe non 
moins ami des lumiéres que de la gloire et de la prospe- 
rité de ses nombreux sujets." 3) 

Den nye kanslerns första ämbetsåtgärd blef att till 
sin medhjäpare i akademiska ärenden antaga en man, som 


!) Speransky t. konsist. 7/,, juli 1809 (föredr. ?/,,); Lagus, Ur 

Åbo akad. kansl. bok s. 2—8. — Brefvet skrifvet af C. J. Walleen. 
?) Speransky t. rektor G. Gadolin 24 aug./5 sept. 1809 K.K.B. 
3) Tengströms konc. saml., odat. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


178 


uppfyllde det af konsistorium i skrifvelsen till Zavadow- 
sky omnämnda villkoret. Den 7/., juli 1809 utsågs nämli- 
gen till kanslerssekreterare advokatfiskalen i Åbo hofrätt 
Carl Johan Walleen, som vid samma tid öfverflyttade till 
Petersburg för att begynna sin bana såsom; statsman. 
Utnämningen, hvarom Speransky underrättade konsisto- 
rium i bref af samma dag, torde hälsats med tillfreds- 
ställelse af consistoriales, som senare hade all anledning 
att känna belåtenhet med denne förste kanslerssekrete- 
rare under den nya regimen. Till följd af kanslers vid- 
lyftiga ämbetsvärksamhet på andra områden kom den ti- 
digare tämligen oansenliga befattningen — såsom den 
följande framställningen skall gifva vid handen — att er- 
hålla en mer än vanligt stor betydelse. !) 


!) Speransky t. konsist. 7/,, juli 1809. K. K. B. — En kortare 
framställning af i detta kapitel behandlade frågor tidigare meddelad i 
min uppsats ,Turun aåkateeminen konsistori sotavuosina 1808—1809- 
i Hist. aikakauskirja 1909. 


tv 
- 


NYA STAT 


IH. 


Akademins nya stat. 


ÅG 


Konsistorii hemställan. 


Den 17 september 1809 förnyades åter en gång fre- 
den mellan den kongliga svenska och den kejserliga 
ryska regeringen och därmed uppfylldes de vackra för- 
hoppningar Franzén vid kejsarbesöket i Åbo uttalat. 
Händelsen firades någon tid efteråt, den 14 december, 
med en akademisk högtidlighet, hvarvid teol. prof. Jakob 
Bonsdorff hade sig uppdraget att i ett efter omständig- 
heterna lämpadt tal på latinska språket uttala universite- 
tets och samtidens känslor för stunden. I hvilka ord 
uppdraget fullgjordes är icke kändt. Men i den inbjud- 
ningsskrift rector magnificus, prof. G. Gadolin — hvil- 
ken den 3 okt. öfvertagit rektoratet efter Haartman — 
enligt sedvanan utfärdade lofvades, att festtalaren skulle 
vältaligt och okonstladt gifva uttryck åt den allmänna 
glädjen öfver freden, erinra om de förhoppningar man 
gjorde sig om framtida lycka samt framhålla den tack- 
samhet man, näst försynens hjälp, var skyldig kejsaren, 
landets milda storfurste, för det beskydd han lämnat lan- 


6 


82 


dets institutioner och för allt annat godt, som han gjort 
hade. Sedvanlig underrättelse om festen sändes till kans- 
ler för att af honom befordras vidare. !) 


1) Konsist. t. Speransky 14 dec. 1809; Åbo Tidning 1809; rek- 
torsprogram. 

Med anledning af Gadolins program och Jak. Bonsdorffs orato- 
riska uppdrag må till modifierande af den s. 13 gifna karaktäristiken 
här nämnas, att båda i fråga om den finska deputationen föregående: 
år torde stått på tämligen samma ståndpunkt. Då biskop Tengström 
vid domkapitlets sammanträde den 30 aug. 1808 muntligen framförde 
grefve Buxhoevdens förnyade förordnande om val af en deputerad 
för Åbo stift, förklarade näml. Gadolin, att han redan tidigare insett 
nödvändigheten kräfva, att konsistorium hörsammade grefvens ut- 
tryckliga befallningar, hvarför han ock ,såsom en consistorii nu un- 
der militärisk disciplin stående medlem" varit betänkt på att till 
äskad stiftsdeputerad genast utse biskopen såsom närmast berättigad 
och skyldig att föra stiftets talan, men då denne undanbedt sig upp- 
draget, hade hos honom uppstått, rörande valet af en deputerad i 
biskopens ställe, en villrådighet, som han ,i anseende till ämnets vikt 
och tidens korthet ej ännu hunnit besegra", och då de öfriga riks- 
ståndens medlemmar i länet först efter några dagar skulle förrätta 
sitt val, yrkade han på uppskof med det slutliga afgörandet, då äfven 
han ,kunde se sig i ståndsatt att uti det anbefallda valet deltaga". 
Prof. Bonsdorff framhöll, att Buxhoevdens tidigare aflåtna skrifvelse 
icke utsatt någon bestämd tid för valet samt att ,den i dag muntli- 
gen genom herr biskopen föredragna befallningen syntes likasom öf- 
verraskande”; äfven han förbehöll sig därför ,att nästa consistorii 
dag få skrida till det omförmälta valet"; men om de andra ledamö- 
terne voro ,mera beredde till att utnämna en deputerad", var han 
villig att deltaga i fråga om instruktionen, som egentligen icke borde 
innehålla annat än ett förbehåll af ståndsprivilegiernas och landets 
lagars vidmakthållande. I det hela tyckes bådas opposition sålunda 
varit riktad dels mot biskopens uppträdande dels mot sättet för val- 
påbudets meddelande, icke mot själfva befallningens åtlydande. Men 
deras yttranden såväl som den omständigheten att de afhöllo sig från 


valet skilde dem dock i viss mån från konsistorii öfriga ledamöter, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


a Bk dena bla PERTEE 


83 


Uti de samma dagar, som nämnda känslor tolkades 
från den akademiska katedern, var konsistorium färdigt 
att till kejsaren aflåta det yttrande om de lämpligaste åt- 
gärderna till akademins utvidgande och förkofran, som 
infordrats i det märkliga reskriptet af den £/,, juni 1808. 
Man hade nu haft tid att grundligt öfvertänka sina önsk- 
ningsmål och därtill ännu hade , tidens och relationernas 
skick”, som föregående år synts ovisst, antagit fastare 
former. Att konsistorium velat afbida denna händelser- 
nas utveckling, innan det inlät sig på ett uttalande om 
akademins framtida värksamhet, framgår af den förkla- 
ring detsamma i skrifvelse till Speransky afgaf rörande 
anledningen till dröjsmålet. Det sades däri, att ,ämnets 
både vidd, vikt och grannlagenhet hafva vållat, att kon- 
sistorium härtills - nödgats uppskjuta med fullgörandet af 
en plikt, som i mer än ett afseende varit för konsisto- 
rium en af de gladaste och angenämaste, den konsisto- 


prof. Cavander, Franzén, Hällström och Lagus, hvilka delade Teng- 
ströms uppfattning, att med ett uppskof ,något hufvudsakligt ej vore 
att uträtta". Majoritetens åsikt uttalades, åtm. i det väsentliga, af 
prof. Å. J. Lagus, som fann Buxhoevdens befallning ,peremtorisk"” 
och ett uppskof utan nytta samt ansåg ,för klokast och med sin plikt 
såsom medborgare och ämbetsman närmast öfverensstämmande, att 
hellre hörsamma öfvermaktens bud, äfven i detta mål, ehuru af egen 
art, än att genom en fruktlös motsträfvighet bereda vägen till möj- 
lighet att beröfvas de rättigheter, hvarigenom han i sin ämbetsmanna- 
krets önskar och hoppas att till sina medbröders bästa kunna åt- 
minstone i någon ringa mån bidraga", ett öde som därvid jämväl 
kunde komma andra till del. För öfrigt ansåg han sig desto mera 
pliktig att lyda som valet af deputerad endast var ,en följd af det 
ojämförligt mera viktiga": tro- och huldhetsedens afläggande till hans 
kejserliga ryska majestät. Åbo domk. pr. 30 aug. 1808 (medd. af R. 
Castrén i Finska deputationen 1808—1809, bil. s. 41—44). 


Nat. o. Folk, H. 69. 


34 


rium därför nu efter ett lyckligen återkommet fredslugn 
går med den vördnadsfullaste tacksamhet för sin höga 
beskyddares ädelmodiga omvårdnad att med yttersta sorg- 
fällighet uppfylla". !) 

Om de öfverläggningar, som föregingo konsistorii 
underdåniga förslag till ny stat, äga vi tämligen ringa 
kännedom. Rektor Haartman, hvilken utnyttjat alla lämp- 
liga tillfällen att erinra kejsaren om akademins anspråks- 
lösa resurser och var het att snart komma till målet, 
meddelade några dagar efter kejsarbesöket biskop Teng- 
ström, att han redan utarbetat ett projekt till akademins 
nya stat. Såsnart han hunnit meddela sig med en annan 
konsistorieledamot om saken — han nämnde icke hvem —, 
ämnade han föredraga sitt opus inför konsistorium och 
af Calonius infordra utlåtande om juridiska fakulteten. 
På annat sätt, menade han, blir det ej godt utaf." Och 
då, enligt Speranskys förmodan, kejsaren efter 6 veckor 
skulle förnya resan, var rätta tiden då inne att ,fram- 
komma med slika propositioner". En månad efteråt, i 
början af maj, rapporterade han ånyo till Tengström, att 
han nu hade projektet färdigt och privatim meddelat det 
åt särskilda personer, hvilka , efter vanligheten" appro- 
berat en del punkter, men ogillat andra. Någon före- 
dragning af ärendet i konsistorium skulle icke ske, innan 
fakulteterna kommit med sina betänkanden, och Haart- 
man begärde endast att hans förslag skulle medfölja så- 
som hans votum. Om de grunder, efter hvilka projektet 
utarbetats, nämnde han, att universitetet borde , hafva en 
praktisk bestämmelse utan att tillfället till litterateurers 
danande skall förloras". Med akademin borde därför 


1) KR. 14 dec. 1809. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


85 


Haapaniemi krigsskola förenas; en uppfostringsskola för 
praktiska medici och kirurger borde etableras och tillfälle 
till kunskapers vinnande beredas handlande, manufaktu- 
rister m. f. I teologiska fakulteten föreslog rektor till- 
sättandet af flere adjunkter, till hvilka den filosofiska fa- 
kultetens prebende pastorat borde öfverföras. I juridiska 
fakulteten önskade han få lärartjänsterna fastställda till 
2 professurer och 2 adjunkturer, i medicinska fakulteten 
till 6 professurer och 3 adjunkturer. För filosofiska fa- 
kulteten ämnade han, med tanke jämväl på krigsskolans 
behof, föreslå tolf professorer (i ren och i tillämpad mate- 
matik, i astronomi, i fysik, i kemi, i teknologi med eko- 
nomi, i grekisk litteratur, i romersk litteratur med anti- 
kviteter och retorik, i teoretisk filosofi, i moral med este- 
tik, i historia samt i historia litteraria). Lönerna borde 
vara indelta och kunde medel till dem bäst erhållas ge- 
nom indragning af militiestaten, då det enligt H:s mening 
blefve orimligt att bibehålla den indelta arméen med dess 
stora numerär. Vidare ansåg Haartman behofvet fordra 
en ny akademiträdgård (helst på Biskopsåkern), då den 
gamla kunde apteras för krigsskolan och kliniska insti- 
tutet. Med första görliga skulle rektor sända sitt opus 
till biskopens bedömande och om han kunde ,få patres 
så långt att få något färdigt i denna väg" — hvarom han 
dock misströstade — skulle äfven deras arbete presen- 
teras. 1) 

Det gick också som rektor befarat, att frågan tog 
uppskof. I samma skrifvelse från hösten 1809, hvari 
Tengström berättade om konsistorii synnerliga förtroende 
till sin nye kansler, visste han också meddela, att kon- 


!) Haartman t. Tengström 4 apr., 8 maj 1809. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


86 


sistorium numera var sysselsatt med att enligt kejsarens 
ordres uppgöra ett projekt till förökning af akademins 
otillräckliga stat. Såsnart förslaget blifvit färdigt, skulle 
det sändas till H. Exc. för att denne måtte underställa 
det kejsarens konfirmation ,et de nous procurer par lå 
des avantages dignes d'une monarque dont la sagesse et 
Pamour des lettres égalent ses moyens et sa puissance". 1) 

Till slutligt afgörande tyckes konsistorium tagit de 
inom fakulteterna framställda förslagen den 14 december 
1809, ty denna dag daterades konsistorii ,,underdåniga 
förslag till förbättring och utvidgande af undervisnings 
anstalterna vid universitetet i Åbo". Förslag till utlå- 
tande uppgjordes af prokansler, hvars stilistiska förmåga 
plägade anlitas i alla kinkigare fall. Det blef också i allt 
väsentligt och till god del till dess ordalydelse godkändt, 
men underkastades dock i vissa delar en omredigering 
med ty åtföljande förkortningar och tillägg, innan det 
godkändes såsom konsistorii definitiva betänkande. I bör- 
jan af år 1810 genomgicks utlåtandet ännu en gång, 
hvarpå det i slutet af januari sändes till kansler för att 
genom honom öfverlämnas till kejsarens allernådigste stad- 
fästelse. 2?) Med uteslutande af sådant, som hänförde sig 
till akademins inre organisation, dess lagstiftning och pri- 
vilegier, begränsade konsistorium sin framställning till en 
redogörelse för akademins resurser i fråga om lärarkraf- 
ter och ekonomiska förmåner samt ett därpå grundadt 
utlåtande om de tillökningar i akademistaten, som, enligt 
konsistorii förmenande, främst erfordrades för ett värdigt 


') Tengströms konc. saml., odat. 


”) EK. RB. 14 dec. 1809; K. P. 15 jan. 1810; Tengströms konc. 
saml. | 


Bidrag t. känned. af Finl. 


87 


uppfyllande af akademins uppgifter och kejsarens höga 
afsikter med , detta Finlands första lärosäte". 
Betänkandet — som upptog flera af rektor Haart- 
mans nyss nämnda punkter — inleddes med en kort åter- 
blick på de förhållanden, under hvilka akademin därin- 
tills arbetat. Konsistorium framhöll, hurusom akademins 


grundläggning timat vid en tidpunkt, då det till följd af 
ett stort och kostsamt krig med däraf härflytande allmän 


fattigdom icke varit möjligt att sätta akademin i det för- 


-månliga skick, ,som skulle fullt svarat emot vetenskaper- 


nas och den akademiska undervisningens gemensamma 
kraf". Följande tiders krigsoroligheter och de många lan- 
det öfvergångna svåra olyckorna hade ännu mindre gyn- 
nat akademins uppkomst. ,,)Och ehuruväl — hette det vi- 
dare — consistorium academicum med skyldig tacksamhet 
erkänner den hulda omvårdnad landets förra öfverhet all- 


tid sträckt till detta Finlands första lärosäte, så hafva dock 


dels dess belägenhet å en aflägsen gränsort, dels rikets 


många andra tryckande behof sannolikt vållat, att de all- 
männa understöden mera sparsamt än till önskandes varit 


blifvit Åbo akademi meddelte." Enskilda för allmänt väl 
nitälskande medborgare hade väl genom sin frikostighet 
sökt afhjälpa de mest tryckande behofven, men de af dem 
för särskilda lärare gifna penninglöner hade , genom ti- 


 dernas och varuprisernas förändrade skick så mycket för- 
lorat af sitt värde, att däruppå numera föga är att räkna". 


Genom kejsarens i bref af den 2/;; juni 1808 till prokans- 
ler afgifna ädelmodiga förbindelse att sörja för akade- 
mins framtida bestånd och förkofran tycktes emellertid 
»ett nytt hopp och nya utsikter sig förete att under H. 
K. M:ts höga beskydd och förmedelst dess allmänt kända 


samt prisvärda kärlek för vetenskaperne denna högskola 


Nat. o. Folk, H. 69. 


88 


skall vinna en så lycklig som länge efterlängtad tillväxt". 
Det var därför för konsistorium ,en glad plikt att till 
följd af H. K. M:ts egen nådiga befallning akademins 
brister och mångfaldiga behof härmedelst till H. K. M:ts 
högtupplysta kännedom och behjärtande wunderdånigst 
framställa". 

De svårigheter, som främst hindrade akademins ut- 
"veckling, grundade sig, enligt konsistoriismening, på lä- 
rarkrafternas otillräcklighet, lönernas ojämnhet och för 
en del lärare ringa belopp jämte svårigheten för utarbe- 
tade lärare att draga sig tillbaka för att lämna plats åt 
yngre förmågor. 

I den teologiska fakulteten funnos — så meddelade 
konsistorium — tre professorer, hvilka aflönades med in- 
delt lön, 133 :/; rdr b:co, och prebende pastorat, en ad- 
junkt och en s. k. pastor seminarii theologici, båda aflö- 
nade med ett pastorat, hvarjämte tidtals en e. o. profes- 
sor varit anställd utöfver staten. Inom den juridiska fa- 
kulteten fanns endast en professor, som åtnjöt 166 2/3; rdr 
b:co i indelt lön samt två prebende hemman. För denne 
var det helt naturligt omöjligt att samtidigt föreläsa öfver 
alla till lagfarenheten hörande delar och att utbilda ,,egent- 
ligen lärda eller akademiska jurister", hvaraf åter följde, 
att det ,icke varit eller kan blifva möjligt att vid akade- 
min fästa några sådana med lyckligare naturgåfvor be- 
gåfvade juris studiosi, de där framdeles till akademiska 
lärare skulle förvärfva sig nödig skicklighet och förtjänst, 
då de till en slik befordran vid akademin icke hafva mer 
än en ledighet genom den nuvarande enda professorns af- 
gång att påräkna". — Den medicinska fakulteten ägde af 
gammalt en ordinarie professor, som aflönades med samma 
förmåner som den juridiska, äfvensom sedan någon tid 


Bidrag t. känned. af Finl. 


89 


tillbaka en professor i anatomi, kirurgi och ars veterinaria, 
hvilken aflönades med inkomsterna från en genom en- 
skild frikostighet tillkommen fond. Därjämte funnos i 
fakulteten en e.o. kirurgie professor utan akademisk lön, 
två ordinarie adjunkter — den ena, anatomie prosektor, 
med 150, den andre, botanices demonstrator, med 100 
rdr b. i penninglön — samt en e. o. adjunkt utan lön. — 
Rikast utrustad med lärarkrafter var den filosofiska fa- 
kulteten, hvarest funnos åtta professorer, tre adjunkter 
— af hvilka en därjämte var universitetssekreterare — 
samt en lector seminarii. Af de förstnämnde borde fyra 
åtnjuta en indelt lön på 166 2/3; rdr b. samt ett prebende 
hemman, tre en indelt lön på 133 1/; rdr b. och prebende 
pastorat samt en 400 rdr b. i penninglön, men en indelt 
lön hade temporärt öfverförts till med. fakulteten och er- 
satts med 400 rdr b. i penninglön. Adjunkterna hade de 
äldre 63 !/; och 33!/,; rdr indelt, den tredje 90 rdr kont., 
och lektorn uppbar markegångsvärdet af 60 t:r spannmål. 

Jämte dessa lärare hade vid akademin anställts några 
språk- och exercitiemästare, af hvilka dock endast fran- 
ska språkmästaren, fäktmästaren samt director musices 
åtnjöto en mindre penningelön, 75—25 rdr b. Af tjänste- 
männen hade kanslerssekreteraren kontant lön (333 !/; rdr 
b.), kamrern och fogden både indelt och penninglön 
samt konsistorieamanuensen 2 publ. stipendier. — För 
medellösa studenter fanns väl å staten ett antal stipen- 
dier, men fastän dessa förstärktes genom understöd från 
särskilda privata stipendiefonder, voro de ,både för få 
och otillräcklige samt på intet sätt svarande emot tidernas 
skick och behof för att som sig borde understödja och 
än mindre för någon längre tid vid akademin fästa skick- 
lige och medellöse studerande". Och slutligen meddela- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


90 


des, att de akademiska institutionerna väl tilldelats sär- 
skilda understöd, men till obetydliga belopp.) 

För att afhjälpa det svåraste hindret för undervis- 
ningen, som utgjordes af lärarkrafternas otillräcklighet, 
hemställde konsistorium om inrättandet af nya professu- 


1) Enl. 1809 års statsbok hade enhvar af de tre teologie pro- 
"fessorerne i indelning 166 ?/; rdr sv. b:co, hvaraf 133'!/; beräknades 
"för grundräntor, tionde- och kvarntullsspannmål samt 33'!/; rdr för 
prebende pastoratet, jurisprofessorn 166 ?/; rdr i indelningsräntor och 
"29?/; rdr från två preb. hemman, de båda medicine professorerne 
i indelningsräntor 166 ?/,; rdr samt från preb. hemmanen den ene 
23, den andre 12 rdr; af professorerne i filosofiska fakulteten åtnjöt 
-den yngste i penningeunderstöd 134 rdr b:co, den därpå i tjänsten 
-äldre ett pastorat; af de öfriga hade en 133'!/, rdr i indelningsrän- 
tor, två 133!/, rdr i indelningsräntor samt 33 !/, rdr från preb. pasto- 
rat, tre 166 ?/, rdr i indelningsräntor samt 72!/,—13!/; rdr från preb. 
hemman ; bibliotekarien hade i indelning 50 rdr, sekreteraren 63 !/;, 
kamrern 84 ?/;, en filosofie adjunkt samt akademifogden 331!/,, tre 
af betjeningen 10—20 rdr; pastor seminarii och teologie adjunkten 
hade hvar sitt annex å 33'/; rdr; af statsmedel tilldelades i kontant 
franske språkläraren 75 rdr, fäktmästaren 56 !/,, director musices 25, 
prosector 50, laboratorium chemicum 30 och boktryckaren 104 rdr 
”b:co; lector seminarii pedagogici uppbar 60 t:r spannmål. Till denna 
:stat kommo ännu hvarjehanda tillskott från de enskilda fonderna. 
Så tilldelades den nästyngste professorn i fil. fakult. ur Haartmanska 
"fonden de 400 rdr, som egentligen tillkommo andre medicine profes- 
sorn, men denne fått utbytta emot en indelning, yngste filos. prof. 266 
rdr från besp. fonden, botanices demonstrator 100 rdr från Hisinger- 
:ska fonden, historie adjunkten 90 rdr från Bilmarkska fonden och 
akademisekreteraren 22 rdr från Ekestubbeska fonden. Från samma 
"fonder betalades också understöd till trädgården, biblioteket m. m. 
Kansl. sekreteraren hade på stat 216?/; rdr och i extra tillskott 
116 ?/; rdr. De publ. stipendierna voro 48, fördelade på tre klasser 
:å 5, 3'/3 och 1?/; rdr i termin; de privata, som utbetalades v. t. 
1809, voro 21 å 5 till 40 rdr. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


91 


: | Fer och adjunkturer i samtliga fakulteter samt om tillök- 
— ning i språkmästarnes antal. Teologiska fakulteten borde 
Föerhålla en fjärde professur eller åtminstone en ny adjunk- 
3 tar, hvarjämte « seminariepastorn borde upphöjas till ord. 
adjunkt med skyldighet att meddela jämväl teoretisk un- 
— dervisning. Uppfylldes denna önskan, förmodade konsi- 
E storium, »att den teologiska undervisningen, som i an- 
b seende till mängden af blifvande präster är af alla den 
i vidsträcktaste, skall genom slika vidtagande anstalter 
blifva åtminstone i det hufvudsakligaste för ändamålet 
— tillräckligt. För den juridiska fakulteten hemställdes om 
en professur in jure oeconomico et commerciorum samt 
E on adjunkturer ,på det den juridiska undervisningen 
både fullständigare och inom kortare tid än härtills kun- 
ast ske enligt de.studerandes billiga fordran och till det 
Bilninos förmån må kunna framdeles fullföljas". — In- 
om den medicinska fakulteten ansågs behofvet påkalla tre 
ord. professurer — för practik och klinik, i kirurgi och ob- 
— stetrik samt 1 anatomi och fysiologi — äfvensom fyra ad- 
3 Junkturer, så att utom botanices demonstratorn, som när- 
; mast var professorn i ekonomi till nytta, enhvar medicine 
professor kunde påräkna hjälp af en adjunkt. Därjämte 
ansågs det för den medicinska undervisningen nödigt att 
inrätta ett kliniskt institut med 30 sjuksängar, ena hälf- 
ten stående under medicine practice professors, den an- 
dra under chirurgige professors vård. En sådan inrätt- 
ning var desto nödigare som det framdeles skulle ställa 
3 ög svårt att fortfarande begagna det tillfälle till utbild- 
ning af läkare, kirurger m. m., som sjukhusen i Stock- 
holm tidigare erbjudit. 

För den filosofiska fakulteten hemställde konsisto- 
3 rium om 4 nya professurer — i historia, i astronomi, i 


I Nat. o. Folk, H. 69. 


92 


österländska språk samt i lärdomshistoria, den sistnämnda 
tjänsten dock förenad med bibliotekariesysslan — äfven- 
som 6 å 7 nya adjunkturer, näml. i ekonomi och tekno- 
logi, kemi, matematik och fysik, romersk litteratur, gre- 
kiska, österländsk litteratur samt — om ett astronomiskt 
observatorium kunde uppföras — i astronomi. Därtill 
ännu borde seminarielektorn upphöjas till adjunkt samt 
en vicebibliotekarie och en musei intendent utnämnas, 
båda med adjunkts heder och värdighet. Sålunda för- 
stärkt skulle fakulteten kunna möta de på henne ställda 
anspråken med en arbetsstyrka af 12 professorer och 12 
adjunkter. I och för nödig förstärkning af språk- och 
exercitiemästarnes antal föreslog konsistorium aflönandet 
af ,mästare" i ryska, tyska och engelska språken samt i 
rit- och danskonst. Och slutligen hemställde konsisto- 
rium om sekreteraretjänstens afskiljande från adjunkturen 
samt om inrättandet af en andra fogdetjänst för akademi- 
hemmanen. 

Jämte det lärartjänsterna sålunda ökades ansåg kon- 
sistorium det vara af särskild betydelse att lönevillkoren 
förbättrades så att de någorlunda motsvarade tidens ford- 
ringar. Konsistorium utgick därvid från den synpunkten, 
»att om en akademisk lärare skall kunna med nödig sorg- 
fällighet ej allenast besörja sin vetenskaps odling och följa 
tidehvarfvets alltmer tilltagande upplysning och förkofran 
1 afseende å vetenskapernas både riktande med nya upp- 
täckter och användande till samhällslefnadens fördel, utan 
ock därjämte vid ungdomens undervisning begagna det 
nyttigaste och mest användbara, bör han ej sakna det 
nödvändiga för sin bärgning, för att icke genom främ- 
mande näringsomsorger nödgas fråntaga sitt egentliga 
yrke den tid, som för dess rätta handhafvande aldrig blif- 


Bidrag t.' känned. af Finl. 


93 


ver öfverflödig". Grundsatsen borde ha sin tillämpning 
icke endast på professorerne, utan också på de yngre lä- 
rne SR synnerligen som enligt konsistorii me- 
ning »på stället och liksom i universitetets sköte upp- 
ipn nade lärare utan tvifvel med större nit och lyckligare 
a befordra vetenskapernas förkofran och undervisnin- 
> framgång än de som ifrån främmande orter med 
n eller svag fosterlandskänsla och kännedom kunna 
va a till slika akademiska tjänsters bestridande kallade". 
ber gammalt på staten upptagna, med indelt lön för- 
edda professorerne voro nog tillräckligt honorerade, men 
ko. 181 sistorium ansåg ,att lika tjänster borde med lika löne- 
vill or varda hugnade", och man borde därför frångå den ' 
umbu latoriska succession ifrån svagare till bättre löne- 
; il kor i mån af förvärfvade flere tjänsteår", som därin- 
ill ie. blifvit följd och som haft de menligaste värkningar 
åväl för undervisningen som för lärarne själfva. Och 
I sist. var det nödigt att uttjänta och svaga lärare hug- 
ades på sin ålderdom med något underhåll, så att de 
2 de i tid afgå från sin tjänst och icke behöfde, till för- 
ål > för sina successorer, bibehållas efter sin afgång vid 
AR löneförmåner. 
I enlighet med dessa grundsatser hemställde nu kon- 
s föroriom om att samtliga professorer skulle åtnjuta den 
' de därintills bäst ställda på stat upptagna lönen af 
A 66 2/, rdr b. uti hemmansräntor och kronotionden, hvil- 
4 aflöningssätt konsistorium ansåg vara det förmånli- 
te. Vidare skulle teologie professorerne, såsom tidi- 
re, åtnjuta prebende pastorat, dock med ett afdrag af 
Jö rdr på lönen, hvaremot den rätt till pastorat, som 
L intills tillkommit ett par professorer inom filosofiska 
kulteten, skulle framdeles upphöra. De juridiska och 


. 0. Folk, H. 69. 


94 


medicinska professorerne borde hvardera hugnas med två 
prebende hemman och filosofie professorerne med ett, ef- 
ter en beräkning af c. 13 rdr b. i grundränta för hem- 
manet. Därtill ännu hemställde konsistorium om utbeta- 
lande af särskilda ,,diseretioner" (på 100—200 rdr b. om 
året) åt kemi- och medicineprofessorerne dels för de sär- 
skilda kostnader och den möda deras göromål beredde 
dem, dels för inseendet öfver de för den medicinska un- 
dervisningen afsedda inrättningarna. 

För akademins adjunkter hemställde konsistorium 
om en förhöjning af lönen till 66 2/; rdr b. indelt, utom 
. för teologerne, som skulle honoreras med preb. pastorat 
och hemman (å 46 21/; rdr i grundränta), samt lector se- 
minarii pedagogici, som skulle behålla sina 60 t:r (45 rdr 
kronov.) i spannmålsräntor. För ryska språkläraren, som 
skulle vara akademins translator, föreslog konsistorium 
41 ?/; rdr, för öfriga språklärare samt rit-, kapell- och 
fäktmästarne hvardera 331!/,; rdr, dansmästaren 25 rdr, 
allt indelt lön, såsom för professorer och adjunkter. !) 
Kanslerssekreteraren, tjänstemännen vid kansliet och kon- 
toret, örtagårdsmästaren samt betjäningen förordades till 
särskilda löneförbättringar. För pensionering af professo- 
res emeriti anhöll konsistorium vidare om två vanliga 


!) Konsistorium framhöll uttryckligen, hurusom det gamla af- 
löningssättet med indelta hemmansräntor och tiondespannwmål var för 
akademins lärare det förmånligaste och mest lämpliga. Att så måtte 
varit förhållandet, kan man godt förstå, då konsistorium i ett senare 
afgifvet betänkande — äfven det rör. staten — meddelade, att vär- 
dena på räntorna in natura, hvilka satts öfver ett århundrade till- 
baka, numera voro så låga, att de icke motsvarade mer än !/; af va- 
rornas närv. värde. Vid ett par andra tillfällen uppgifves räntornas 


dåvarande värde stiga till 4 å 4!/, ggr kronovärdiet. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


å 8,794 rdr kontant (efter förvandling till ryskt mynt, å. 


NV CA (FT jr 2 ENE a AT å Ny JA 


. 95: 


professorslöner att utdelas utan hänsyn till fakultet ,på 
det vid slike uttjänte och orklöse lärares bortgång ifrån 
akademin deras platser måtte kunna genast med skicklige. 
yngre och mer tjänstföre män besättas". Till uppehälle- 
åt öfriga gamla och vanföra lärare, tjänstemän och be-- 


tjänte föreslogs ett årsunderhåll af tills. 300 rdr samt till 


hjälp åt professorers enkor och barn en förhöjning af' 
— enkegratialspannmålen från 28 tr till 100 (= 75 rdr in- 


delt). Äfven ihågkom konsistorium de fattiga studenterne 
med en förhöjning af stipendieunderstödet till 500 rdr b. 
indelt (utöfver de 1,090 rår kont., som utgåfvos från priv. 


fonder). Därtill ännu ansåg konsistorium det nödigt att 
tilldela akademin nya och förhöjda årsunderstöd för dess 
k inrättningar, biblioteket, museum, laboratorierna och bo- 


taniska trädgården, för akademihusets underhåll, för in- 


E köp af instrument, mynt, naturalier m. m., inalles 5,670: 


rdr. Och slutligen hemställde konsistorium om nödiga. 


3 medel för afslutande af de redan under flera år fortsatta. 
I arbetena på det nya akademihuset samt för uppförande- 
— af kliniskt institut växthus och observatorium. 


Då konsistorium till sist sammanställde universite-- 


— tets årsbehof för framtiden, kom det till ett statsförslag,. 
som upptog 6 prebende pastorat, 28 preb. hemman, 6,645- 


rdr b. indelt i hemmansräntor och kronotionden samt 


1 


100 rdr = 144 rub. s., 9,569 rub. s. i indelt och 12,662 


3 rub. kont.). Akademins närvarande årstillgångar utgjorde,. 
efter afdrag af värdet af de två pastorat i fil. fakulteten,. 


som framdeles skulle afstås, 6 pastorat, 9 preb. hemman 
3,223 rdr indelt och 3,301 rdr kontant.!) Afdrogs denna 


1) Enligt 1808 års statsbok steg behållningen från föreg. år i 
univer :itetets 18 fonder (bl. a. 8 stipendiefonder) till omkr. 64,800 rdr- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


96 


behållning ifrån den projekterade nya staten, återstod ett 
belopp af 19 preb. hemman (med 233 rdr i grundräntor), 


sv. b. Uppbörden för året belöpte sig till 9,580, däraf gamla hem- 
mansräntor 1,929, nya och s. k. gamla hemmans uppskattade räntor 
428, prebendehemmansräntor 107, 10:de och kvarntullspannmål 584, 
annexpastorat 267, vinsten af behållna räntor 1,032, mantalspengar 
från akademihemmanen 396, torpräntor 356, statsmedel 474, fonder- 
nas intrader 4,030 rdr. Antalet akademihemman i de båda fögderier, 
på hvilka de voro fördelade, utgjorde enligt samma års jordeböcker: 


Öfra fögderiet. 


Gamla hemman Nya hemman 
Härad ET nivå 
hemman. LT Br hem. | mantal. 
Björneborgs län. | 
Öfra Satakunta öfra härad ..| 127 78 1/,, | "84 Yaan 
: FR nedred. härad 68 303/5-11: 08 44 | 193/, 
Tavastehus län. 
Satakunta härad: ll: sifon. 5 25 1500; 12!/,, | — — 
Öfra Sääksmäki härad . .... 11 53/, 1 TRA 
Summa | 281 |1297/,,|1122/,, | 68 | 275/, 
Nedra fögderiet. 
Gamla hemman | Preb. hemman 
Härad gamla nys | 
hemman. AYASAN | gägntal. | bem, | mantal. 
Åbo län. | 
NORO BATAÉ > & odon FANAN RN 161-252 8. —| — 
FITTA Ö TT ML SS ras RS SG bt ETS Ö Ja 01 
NERSRU 2 oa kärl Sr Se SSD ERE 41 2955 RS CCT SNR 
PURkKISC NTE re SSRK 12 6 363 4, — — 
Halikö; ht luskR 4 SFI EG 2 1 bög Ei 
Nedra Satakunta härad ... 40 28 -5/.4 | TFF TNT 
Summa | 1221/, | 8221/, | 601/,, | 10 | 72/, | 
Bidrag t. känned. 


af Finl. 


97 


3,189 rdr i indelta räntor och tionde samt 5,493 rdr b. 
kont. att fylla. Detta belopp (som något kunde minskas, 
om en adjunktur inrättades i st. f. den fjärde teologie 
professionen) ansåg konsistorium att lämpligast kunde 
utgå från kronans inkomster i Åbo landshöfdingedöme, 
så att — utom preb. hemmanen — 900 rdr utgingo i 
kronotionde (= 1,200 t:r spannmål), 2,289 rdr i hemmans- 
"räntor och 5,493 rdr (= 7,909 rub.) i kontant. Öfver de 
nya hemmanen utbad sig konsistorium samma disposi- 
tionsrätt som öfver de tidigare innehafda akademihemma- 
nen. Om de utgifter, som erfordrades för afslutande af 
arbetena på det nya akademihuset samt för uppförande 
af de föreslagna byggnaderna — kliniskt institut, obser- 
vatorium m. m. — äfvensom för sjukhusets framtida un- 
derhåll, kunde konsistorium nu icke yttra sig, försiktigt 
nog, utan öfverlämnade dessa frågor h. o. h. till kejsa- 
rens nådiga bedömande och fastställelse. 

Efter att sålunda ha i detalj framlagt akademins 
svagheter, och behof slutade konsistorium med att i dju- 
paste underdånighet öfverlämna sitt förslag ,till H. K. 
M:ts, sin höge beskyddares och välgörares, högt upplysta 
granskning och vidare allernådigste åtgärd — — i det 
glada hopp att akademin i Åbo genom H. M:ts ädelmo- 
diga och frikostiga understöd omsider skall höjas till det 


Alltså inalles 353!/, ,gamla” hemman (212 !/,, gamla m., 173?/,, nya 
m.), 68 ,nya” hemman (27 5/, m.) och 10 preb. hem. (7 ?/, m.), summa 
431 !/, hemman. Räntorna beräknades (enl. kronovärdi) till följande 
belopp. Öfra fögderiet: gamla hemmansräntor 1,207 rdr, gamla hem- 
mans ,uppskattade” räntor (från 7”/; mantal) 78, nya hemmansräntor 
297, summa 1,582 rdr. Nedra fögderiet: gamla hemmansräntor 722, 
gamla hemmans , uppskattade" räntor (5 5/; mantal) 53, prebendehem- 
mans räntor 107, summa 882 rdr. 


7 


Nat. o. Folk, H. 69. 


98 

flor och den förmåga att upplysa och gagna, som redan 
utmärker de öfriga akademier i H. M:ts vidsträckta herra- 
döme och som en upplyst allmänhet har rätt att af ett 
väl organiseradt universitet ovillkorligen äska". 

Det var intet ringa understöd konsistorium ansåg 
sig kunna begära af sin ädelmodige beskyddare och väl- 
görare såsom infrielse af de framtidslöften han året där- 
förinnan, midt under krigets gång, afgifvit. Inalles be- 
gärde konsistorium en tillökning af de ordinarie tjän- 
sterna med 7 professurer, 11 adjunkturer, 3 språk- och 
2 exercitiemästarbefattningar jämte ett par administra- 
tiva tjänster. Med de rundliga understöd, som begärdes 
för de akademiska institutionerna, för den studerande 
ungdomen o. s. v., uppgick det tillskott i årsunderstödet, 
som erfordrades — 3,422 rdr b. i hemmansräntor och 
tionde, 5,493 rdr i kont. — till ett belopp, som icke obe- 
tydligt öfversteg akademins tidigare årstillgångar. | 

Att sådana pretensioner skulle väcka betänkligheter, 
var konsistorium beredt uppå. Efter hvad prokansler, 
som tyckes tagit värksam del i förslagets uppgörande, 
efteråt meddelade, hade man visserligen i en del stycken 
åtnöjt sig med det minsta möjliga och lämnat en del be- 
hof å sido, !) men man gjorde sig ändock mycket ringa 


1) År 1818 skref Tengström till Rehbinder: ,Då förslaget till 
nya staten uppgjordes, tordes man ej begära åt alla håll så mycket 
som behofvet värkel. skuile fordrat; kanske hade ock en annan re- 
partition af anslagen kunnat vara önsklig, som tid och omständighe- 
ter då ej medgåfvo att så noga pröfva.” 'T. till R. ?!/, 1818. Rehb. 
saml. — I betänkandet sades om de begärda nya professurerna i fi- 
losofiska fakulteten, att de voro ,för akademins tjänst högst gagne- 
liga om ej alldeles oumbärliga", hvilket väl hellre får uppfattas så- 
som en eftergift än som en förstärkning. Och uti sitt förslag till 
konsistorii skrifvelse hade prokansler haft för afsikt att föreslå, att 


Bidrag +t. känned. af Finl. 


99 


förhoppningar om att få de framställda önskningsmålen 
till någon större del tillfredsställda. För att skydda sig 
E mot förebråelsen för -omåttlighet ansågs det därför nödigt 

att i särskild skrifvelse till Speransky — af samma dag 
som betänkandet — närmare förklara sig rörande fram- 
ställningen. Konsistorium anhöll, att kansler icke måtte 
anse de begärda tillskotten, vid hvilkas uppgörande den 
största möjliga hushållning blifvit följd, för någon ,öfver- 

drift". Att de stigit så högt, hade sin förklaring i aka- 
demins närvarande fattigdom och de många brister, dem 
konsistorium velat framhålla, , då uppgifter af dessa be- 
hof är påkallad af den mäktige furste, som med så myc- 
ken nåd och godhet täckts universitetet i Åbo omfatta, 

som redan i de nådigaste och mest smickrande ordalag 


»af skäl som konsistorium ej kan känna eller bedöma" H. K. M:t 
»finna betänkligt att akademins samteliga nu underdånigst an- 


att underdånigst anhålla, det åtminstone de mest trängande behofven 
— först finge framställas till H. K. M:ts behjärtande, som med nådigt 
afseende därå tillika i nåder torde finna för godt att bestämma den 
tid, inom hvilken akademin kan förhoppas att omsider se sina väl- 
menta önskningar uppfyllda”. Till de största behofven hörde löne- 
förbättringar åt redan utnämnda tjänstemän med otillräckliga löne- 
förmåner, tillskott för de akademiska inrättningarna, särskildt för ob- 
=  servatorium och kliniskt institut, stipendierna för de studerande samt 
É F. de föreslagna adjunkturerna, språk- och exerc. mästarbefattningarna. 
- Sist förordades de nya professurerna. Tengströms konc. saml. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


3 


;E A 


i 
er fp 


100 


öfrige kejserliga ryska universiteter allernådigst förlänte 
vida rikare tillgångar". — ,Af”en monark — framhöll 
konsistorium — hvars förmåga att sprida ljus och väl- 
gärningar lyckligtvis svarar emot hans varma kärlek för 
all sann och gagnelig upplysning äfvensom emot hans 
allvarliga åhåga att göra sina talrika undersåtar nöjde och 
lycklige, lofvar sig äfven universitetet i Åbo det älskeli- 
gaste understöd, och E. Exc:s egen upplysta kännedom 
af vetenskapernas värde för ett folks hyfsning, ära, makt 
och välstånd är oss den säkraste borgen för E. Exc:s 
värksamma och ynnestfulla bemödande att framställa aka- 
demins underdåniga önskningar till H. M:ts kejsarens al- 
lernådigste både behjärtande och bifall." 1) 

Så vidtgående de önskningar, som uttalades i kon- 
sistorii betänkande, än voro, innefattade de emellertid 
icke allt, hvad konsistorium ansåg sig böra framföra med 
anledning af tidens och relationernas förändrade skick. 
Redan innan betänkandet blifvit afsändt och efteråt, me- 
dan man afbidade svaret däruppå, vände sig konsistorium 
såväl till kansler som till regeringskonseljen med fram- 


1) K. RB. 14 dec. 1809. — Därtill ännu fann prokansler det nö- 
digt att i enskild skrifvelse af den !!/,;, jan. 1810 förorda betän- 
kandet hos Speransky. Väl var det belopp, som erfordrades till 
fyllandet af akademins behof, nog stort, särskildt om det kom att 
belasta Finlands ordinarie inkomster, men med hänsyn till kejsarens 
tillgifvenhet för vetenskaperna och hans outtömliga resurser hade 
man intet ögonblick tviflat på hans beredvillighet och förmåga att 
ställa så till att Åbo akademi, »1a fille dernieérement adoptée", blef 
lika rikligen doterad som ,les soeurs ainées, honorées déja des mar- 
ques si éclatantes de son affection paternelle". Såsom vid andra till- 
fällen underlät prokansler icke att nämna, hurusom konsistorii be- 


tänkande tillkommit på kejsarens uttryckliga order. Tengströms konc. 
saml. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


101 


ställningar, hvilka afsågo dels en stadfästelse å tidigare 
förmåner dels erhållande af nya. Så anhöll konsistorium, 
; d såsom tidigare nämndes, i december 1809 genom Speran- 
= sky om en kejserlig förklaring, hvilken uttryckligen be- 
| friade akademin från inkvarteringsskyldigheten. I andra 
skrifvelser petitionerades om stadfästelse å den under 
svenska tiden åtnjutna rättigheten att för det nya aka- 
demihusets uppförande uppbära dels en mindre afgift af 
trävaror och tjära, som exporterades från landet, dels in- 
komsterna från en del lediga pastorat i landet, äfvensom 
om en försträckning från kejserliga banken, som satte 
konsistorium i stånd att afbetala tidigare för samma än- 
— damål upptagna penninglån. Vidare anhöll konsistorium 
om uteslutande rätt att utgifva finska och svenska alma- 
I nackor — under krigstiden hade sådant påbjudits af de 
I ryska myndigheterna — och då denna rättighet utvärkats 
3 hos regeringskonseljen för år 1811, anhöll man om för- 
bud mot införsel af almanackor ifrån Sverige till för- 
— säljning, hvilket också, på vissa villkor, beviljades. Och 
slutligen uppmanades Speransky att utvärka åt akademin 
förmånen af ,postfrihet" samt rätt att fritt erhålla arbe- 
ten, som trycktes i Ryssland. !) 


| !) Konsist. t. kansler 20 okt., 11 o. 14 dec. 1809, 5 febr. 1810, 
till reger. kons. 11 dec. 1809, 21 juni, 20 sept. 1810 (K. R.); reger. 
kons. t. konsist. 18 juli 1810 (K. K. B.); K. P. 2 aug., 20 sept. 1810; 
feg. kons. oec. dep. pr. 29, 31 jan., 24 sept. 1810. — Den sakt 
1808 tillsade Buxhoevden matheseos docenten J. Fr. Ahlstedt och 
akad. boktr. J. C. Frenckell att ombesörja utgifvandet af en kontors- 
almanacka för år 1809 på finska och på svenska, afsedd för ,innevå- 
narne af det förra svenska Finland". Den ?/,, sept. 1809 gaf Barclay 
de Tolly en liknande tillsägelse åt konsist. med afseende å följande 
års almanacka, hvari de kejserl. namnsdagarna och andra ryska hög- 
tidligheter skulle upptagas (Handl. rör. förvaltn. i Finland I: 397; 


Nat. o. Folk, H. 69. 


102 


Ett märkligt önskningsmål af icke endast akademisk, 
utan och än mer af allmän betydelse riktades ännu till 
Speransky den 14 dec. 1809. Det afsåg att hos kejsaren 
utvärka nådigt tillstånd för innebyggarne i det , gamla" 
Finland att låta sina söner framdeles idka studier vid 
akademin i Åbo. Denna framställning, som betingades 
af den omständighet att hela Finland , blifvit H. K. M:ts 
välde och styrelse underlagdt", grundade sig på konsisto- 
rii ,,välmenta omtanke att söka öppna för sina i viborg- 
ska guvernementet bosatta landsmän och deras uppvä- 
xande ungdom en både lättare och mindre kostsam ut- 
väg att sig af den akademiska undervisningen begagna”. 
Till förmån för densamma framhölls dels det nära sam- 
band, som med hänsyn till språk, religion, släktförhållan- 
den m. m. ägde rum mellan befolkningen på ömse sidor 
om Kymmene älf, dels den omständigheten att gamla 
Finlands innevånare tillförene plägat åtnjuta sin under- 
visning och uppfostran i Åbo, intills under allra senaste 
tid området genom ett kejs. påbud ställts under Dorpats 
universitetsdistrikt. 1) 

Under väntan på kejsarens nådiga svar uppå de 
gjorda framställningarna gick året 1810 till ända utan att 
någon resolution afhördes från Petersburg. Till en bör- 
jan var man betänkt på att till Petersburg afsända en 
deputation för att gifva ytterligare styrka åt de fram- 
ställda önskningsmålen, en åtgärd som bl. a. ansågs på- 
kallad däraf att Dorpats universitet samtidigt på detta 


K. K: B.); — År 1811 erhöll akad. boktr. Frenckell, mot 1,000 rub. 
b. a. i årligt arrende, förlagsrätten till kalendrar och almanackor; 
de sistnämnda skulle icke få kosta öfver 8 kop. i litet format. 


') KE. RB. 14 dec 1809, upps. af prokansl. Tengströms konc. 
saml. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


103 


sätt framställt sina önskningar. Men efter det prokansler 
genom kanslerssekreteraren Walleen inhämtat, att Spe- 
— ransky afstyrkte resan såsom onödig och att kejsaren, 
som i allmänhet icke var någon vän af ceremonier och 
— deputationer, alls icke väntade sig en sådan uppmärksam- 
het, fick förslaget förfalla. !) I stället påminde Tengström 


i skrifvelser till Speransky om frågans afgörande och äf- 


ven till den nya generalguvernören, frih. F. Steinheil, 
som i början af året efterträdde Barclay de Tolly, vände 
han sig med anhållan om benägen medvärkan. ?) 

| Vid akademin gick under tiden allt sin jämna gång. 
— Såsom vanligt tog vården om akademihemmanen samt 
akademins finansärenden i öfrigt största parten af kon- 
; ä sistorii uppmärksamhet i anspråk. På det nya akademi- 
huset fortsattes arbetet i mån af råd och lägenhet. Fö- 
reläsningar och examina fortgingo som vanligt och några 
nya lärare, adjunkter och exercitiemästare, tillsattes. Som 
É dyningarna efter krigsbullret numera upphört, anknötos 
iz åter förbindelser med den yttre världen och vidtogos 
3 anstalter för att hålla akademin au courant med före- 
— teelserna inom den lärda världen. Äfven befanns det 
— lämpligt att belöna de unges lärda mödor med en pro- 
— motion inom filosofiska fakulteten. Denna förrättades, 


efter tillstånd af kansler, af prof. F. M. Franzén, som 


i till filosofie magistrar kreerade 34 unge män, bland dem 
ett tiotal blifvande universitetslärare. 3) På sedvanlig tid 


1) C. J. Walleen till Tengström 26 jan. 1810. 
2) Tengström till C. J. Walleen 17 jan. 1811. Stjernvall-Wal- 


— leenska saml. 


3) K. P. 11 maj, 6 sept. 1810; Speransky t. Tengström d. 27 
maj/8 juni 1810 (med tillstånd att på hans vägnar meddela veniam 
promovendi). — Till adjunkter utnämndes J. H. Avellan i filosofi, 


Nat. o. Folk, H. 69. 


104 


timade ombyte af rektorsämbetet, som från G. Gadolin 
öfvergick till Gabr. Bonsdorff; äfvenså förrättades sed- 
vanliga årsval af decani, inspectores o. s. v. 


J. G. Rancken i naturrätt o. historia, CO. R. Sahlberg i medicin och 
botanik; till dansmästare antogs A. Cederwaller, till fäktlärare Chr. 
Winster, till musices director C. W. Salgé. : 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Os 


Den nya staten. 


I Petersburg var kanslerssekreteraren Carl Johan 
Walleen ifrigt sysselsatt med att befordra akademins ären- 
den. Såsom vi redan känna, hade han den 19 juli 1809 
— dagen för landtdagens högtidliga afslutning — blifvit 
af Speransky antagen till medhjälpare i den akademiska 
regeringen och en månad därefter anlände han till Peters- 
burg för att biträda vid de allmänt vårdande ärendenas 
beredning i och för föredragningen. För sin befordran 
hade han i väsentlig mån att tacka akademins prokansler, 
biskop Tengström, hvilken han hedrade såsom en af sina 
,första gynnare och välgörare" och hvars förtroende han 

lofvade att söka motsvara genom att uppfylla sina tjän- 
steåligganden till dennes såväl som till akademins nöje. 
Sedan han på hösten 1810 fått sin ekonomiska ställning 
ytterligare tryggad genom att, med kvarstående vid sin 
befattning i Petersburg, utnämnas till lagman i Nylands 
och Tavastehus lagsaga, förklarade han för prokansler, att 
han till väsentlig del hade denne att tacka för sysslan, 
»Såvida jag — yttrade han — utan oncles tillstyrkan sä- 
kert aldrig hade kommit hit och därigenom beredt mig 
möjligheten att erhålla densamma. Jag står således hos 
min oncle i den utmärktaste förbindelse, så mycket mer 
som den tjänst jag vunnit redan uppfyllt hela min ön- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


106 


skan för framtiden och jag följaktligen nu befinner mig 
i den lyckliga belägenhet att icke vidare behöfva söka 
något på befordringsvägen, en belägenhet, som väl för- 
tjänar att värderas och den jag, äfven med de djärfvaste 
förhoppningar, visst icke kunnat vänta att så hastigt 
ernå." 1) Från första stund efter sin ankomst till Peters- 
burg inledde Walleen med prokansler en liflig korrespon- 
dens, hvarunder han emottog goda råd och ordinationer 
af sin , välgörare” och , oncle", men också gengäldade 
dennes tjänster med att lämna honom intressanta och 
sakrika underrättelser om de akademiska ärendenas be- 
handling samt om de allmänna ,affairernas" ställning — 
utom att han tillhandagick med hvarjehanda kommissio- 
ner af enskild art, såsom uppköp och afsändning af toi- 
lettartiklar för biskopens damer, möbler och tapeter till 
biskopshuset samt kolonialer och viner till det biskopliga 
bordet. ?) | 
I främsta rummet gällde det för Walleen att vinna 
kanslers kraftiga understöd för de petitioner konsistorium 
i slutet af år 1809 beslutat hemställa om. Såvidt det 
rörde sig om löften och ,gracieusa" ord mötte saken 
inga svårigheter. Men såsnart det blef fråga om löftenas 
uppfyllelse, reste sig det ena hindret efter det andra. I 


!) Walleen t. Tengström 5 sept. 1809, 4 jan. 1811. — Utom 
den vanliga kanslerssekreterarelönen tilldelade Speransky, efter att 
ha inhämtat prokanslers och konsistorii tillstyrkande utlåtanden, åt 
Walleen enligt hans begäran det arvode på 116 ?/, rdr b:co, som ti- 
digare utgått från akademin till kanslersgillets sekreterare. Speransky 
t. rektor G. Gadolin 24 aug./5 sept. 1809, t. konsist. 25 okt./6 nov. 
1800: 

”) Efter Walleens flyttning till landshöfdingeämbetet i Viborg 
år 1816 torde underrättelserna från Petersburg tämligen upphört. 
Walleens bref äro daterade efter n. st. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


107 


början af år 1810, då Speransky afstyrkte den akademi- 
ska deputationen, förklarade han, , att han till ändamå- 
dets vinnande för sin-del skulle göra allt hvad på honom 
ankom". 1!) Och då Walleen efter mottagandet af konsisto- 
— rii hemställningar presenterade för Speransky en ,note” 
öfver dem, rönte han ett hugnerikt bemötande och erhöll 
kanslers tillsägelse att under den resa han kort därpå 
gjorde till Åbo gifva konsistorium hopp om att inga svå- 
righeter skulle möta akademins petita. Återkommen till 
Petersburg hade Walleen efter någon väntan på vårvin- 
tern en längre konferens med kansler, som då, enligt 


Walleens berättelse om sina åtgöranden till prokansler, 
— var mycket gratiös och talade vackra saker om akade- 


— min, ,för hvilken han då, emot vanligheten, visade sig 
3 särdeles intresserad". Akademins hemställningar om post- 
friheten, almanacksprivilegiet,  inkvarteringsfriheten och 
det viborgska guvernementets läggande under akademin 
= lofvade Speransky ,med det första” föredraga för kejsa- 


| ; ren, och de skulle ,, säkert bifallas”. Endast projektet rö- 
3 rande utvidgandet af akademins stat måste hvila tills re- 


- geringskonseljens allmänna statsförslag inkommit, så man 


kunde bedöma statsvärkets tillstånd, men då skulle ock- 
så projektet tagas i öfvervägande och af kansler , på allt 
sätt understödjas". Walleen ansåg sig sålunda hafva ,all 


3 i anledning att vara nöjd och att fatta de bästa förhopp- 


i ningar". 
J- Men fröjden blef mycket kort. Då Walleen straxt 


É därpå föredrog ett ärende rörande ett tidigare beslutadt 


gårdsköp för akademihusets räkning och tillät sig en an- 
tydan om penninghjälp af kejsaren, mötte han ett af- 


!) Walleen t. Tengström 26 jan. 1810. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


108 


gjordt motstånd i frågan om all ,gratifikation" från det 
ryska statsvärket, och då han några veckor senare hörde 
sig för om akademins petita, var ännu intet gjordt åt 
saken. Allt skulle dock ombesörjas inom några dagar, 
hvarjämte det beslöts, att rättigheten till uppbörd af pa- 
storalier för akademihusets uppförande skulle utsträckas 
till inalles 50 år och tulluppbördsrätten prolongeras med 
15 år; Walleen hade endast att göra expeditionerna fär- 
diga.!) Men när dessa framlades åtta dagar därpå, var 
kansler benägen att medgifva endast postfriheten, medan 
frågorna rörande inkvarteringsfriheten, almanacksprivile- 
giet och byggnadsfondens förstärkande stötte på motstånd. 
Förgäfves erinrade Walleen om att den förstnämnda fri- 


heten var ett gammalt privilegium, som det endast var 


fråga om att konfirmera, och att almanacksprivilegiet icke 


berörde någon annans rätt. Resultatet blef, att frågorna 


lämnades beroende och Walleen tillsades att uppgöra en 
ny note. Han gjorde det ock samt uppsatte en skrifvelse 


rörande postfriheten att föreläggas kejsaren vid hans 


återkomst, men erhöll vid ett nytt besök hos Speransky 
icke bättre uppmuntran än att han beredde sig att ,för 
tjugundeförsta gången påminna om slut och äfven, om 
det så fordras, afge en tredje note". 

Uttråkad af sina bemödanden, som drogo ut på 
sommaren utan att lända till något resultat, kände sig 
Walleen redan benägen att uppgifva allt hopp om fram- 


') I fråga om sättet för meddelande af kejsarens beslut till 
konsistorium berättade Walleen, att han först funnit det olämpligt 
att det skulle ske såsom under svenska tiden genom reskr. till kans- 
ler, som ju var föredragande, men vid närmare betänkande ansåg 
han det rådligast att man ägde kejsarens egen underskrift och att 
sålunda den förra kutymen följdes, hvilket också »agréerades". 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RR ma 


109 


gång. ,När nu — skref han till Tengström — dessa af- 
fairer, som hvarken äro vidlyftiga eller fordra något till- 
skott af kronans medel; haft så mycken omgång och ännu 
icke kunnat bringas till slutelig åtgärd, utan tvärtom ef- 
ter ett halft års förlopp och oaktadt allt mitt bemödande 
äro i alldeles samma eller snarare sämre skick än då de 
först inkommo, så finner min nådige oncle lätt, hvad 
apparence akademin äger om bifall till sitt stora projekt. 
För min del misströstar jag tyvärr helt och hållet därom, 
åtminstone så länge den nuvarande cancelleren är i téten 
för akademins affairer, ty ehuru ogärna måste jag, för 
att ej dölja något, tillstå, att jag, efter allt hvad jag hit- 
tills funnit, anser honom lika så litet värkligt intresserad 
af sin akademi som jag är det af universitetet i Charkov, 
hvarom jag ett par gånger tillfälligtvis hört talas. Jag 
är också öfvertygad att, om jag, som har den äran att 
vara hans cancellers-secreterare, på ett år icke hämtade 
till honom någon expedition rörande akademin, han 
knappt skulle väcka någon fråga därom, och kanske då 
vara aldra nöjdast, ty jag har märkt, att hans blick al- 
drig är klarare än då jag kommer till honom alldeles 
tomhändt; men ser han blott ett papper i min hand, så 
väcker det alltid hans bedröfvelse, och han frågar då 
med en värkeligt sorglig röst: qu'est ce que vous m'ap- 
portez-lå? och ser så ängslig ut, att det ofta gör mig 
ondt. — Men det är icke blott vis-å-vis akademin, som 
denna indolence visar sig: den sträcker sig till alla fin- 
ska affairer utan undantag." 

Efter att ytterligare ha anfört några exempel till 
bestyrkande af sistnämnda påståenden, slöt Walleen sin 
rapport med följande ord: ,,Men jag skulle skrifva en hel 
bok, om jag detaillerade alla de ledsamheter, som äro 


Nat. o. Folk, H. 69. 


110 


förenade med mitt närvarande läge; och jag bör redan 
frukta att hafva tröttat min oneles tålamod. Allt nog: 
att jag här uträttat ingenting, hvarken för andra eller för 
mig själf, och att jag på köpet äger den agrémenten att 
befara, det man kanske tillskrifver min nonchalance det 
som icke kan hjälpas och tror, att felet ligger hos mig, 
hvartill hvar och en, som ej af erfarenhet känner, huru 
här går till, visserligen har anledning." !) 

Det var icke att undra öfver, om Walleen kände 
sig retad och modfälld med anledning af Speranskys 
orientaliska ämbetsfasoner, och han hade nogsamt rätt 
i sin klagan öfver den ringa omsorg den af andra gö- 
romål surchargerade rikssekreteraren kunde egna Fin- 
lands allmänna ärenden. Med allt skäl talade frih. G. M. 
Armfelt någon tid senare om , det paralytiska som her- 
skat i finska affairernes gång" under Speranskys led- 


ning. 2) Men hvad Walleen i sin ifver tyckes förbisett 


var, att den i penningefrågor försiktige Speransky hade i 
det finska statsvärkets svaga tillstånd grundad anledning 
att betänka sig, innan han tillstyrkte en sådan tillökning 
af den akademiska staten som konsistorium petitionerat 
om. I alla händelser såg det mycket mörkt ut för aka- 
demin, och det var hög tid för prokansler att ingripa i 
frågans vidare utveckling och göra bruk af det stadgade 
inflytande han vunnit i de högsta regeringskretsarna. 


!) ”Walleen t. Tengström 19 juni 1810. — Senare på året skref 
L. G. v. Haartman till Tengström om Walleen: ,Med all den lycka 
han gjort, är han dock missnöjd. Speransky bryr sig alldeles intet 
om akademins affairer. . Walleen gör påminnelser och föreställnin- 
gar; man lofvar och ingenting blir gjordt. Han är naturligtvis miss- 
nöjd härmed och önskar blott att slippa härifrån." D. 7/,, nov. 1810. 
?) G. M. Armfelt t. Tengström !9/,; jan. 1812. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


111 


Först förvissade han sig om understöd af landets nye 
generalguvernör, frih. F. Steinheil, hvilken från första 
början gjorde sig känd för sitt mot Finland välmenande 
sinnelag och under sin tjänstetid stundom kom i beröring 
med det akademiska samhället. Då Steinheil vid jultiden 
1810 gjorde en resa till Petersburg, sände Tengström ge- 
nom honom en vördsam påminnelse till Speransky att 
påskynda det nådiga afgörandet af akademins petitioner, 
såväl med hänsyn till statens ,,fullkomnande" som i fråga 
om de andra önskningsmålen. Så öfverhopad Speransky 
än var af göromål, hoppades dock Tengström, att han så- 
som akademins ädelmodige chef skulle finna tillfälle att 
framlägga akademins behof inför kejsaren och att af 
denne utvärka ,,des marques nouvelles de sa haute grace 
pour une université qui ne cessera jamais de se faire 
digne de sa protéction et de ses bienfaits". Och i bör- 
jan af det följande året tog sig biskopen ånyo friheten 
att bedja Speransky för några ögonblick frigöra sig från 
sina andra högviktiga omsorger för att utvärka ett slut- 
ligt afgörande i akademins affärer. Därjämte erinrade 
han Steinheil om det löfte denne gifvit att meddela sig 
om sakerna med Speransky. !) 

Prokanslers inblandning i saken hade också god 
värkan. De första dagarna af år 1811 n. st. uttalade 
Walleen sin glädje öfver att gen. guvernören, som nu 
vistades i Petersburg, åtagit sig att påminna om slut i 
akademins ärenden. Vid ett besök, som Walleen gjort 
hos Steinheil, hade denne förnyat det löfte han gifvit 
Tengström i afseende å akademin; men Walleen kände 


1) Tengströms brefkonc. t. Speransky 18 dec. 1810, 17 jan. 1811 
till Steinheil 17 jan. 1811. 


Mat o. Folk, H. 69. 


112 


icke till, huruvida han ännu uppfyllt det, ty till följd af 
opasslighet hade kanslern de första dagarna efter gen. gu- 
vernörens ankomst varit inaccessible. , Hjälper ej detta, 
menade Walleen, så ger jag värkeligen allt hopp förlo- 
radt. Nog har jag allt färdigt hvad på mig ankommer, 
så att intet hinder däraf kan uppstå, om eljest H. Exc. 
cancelleren behagat förvara de noter och öfversättningar 
jag, till större delen redan för närmare ett år sedan, läm- 
nat honom." !) 

Det hjälpte. Efter öfverläggningar, om hvilka vi 
icke hafva någon vidare kännedom, men i hvilka väl ge- 
neralguvernören tog del, gafs straxt därefter det nådiga 
svaret på konsistorii underd. hemställningar. Det blef så 
godt som till alla delar det för akademin mest gynn- 
samma. Uti reskr. af den 19/,, febr. 1811 till kansler med- 
delade kejsaren, att han , funnit nödigt förse detta åldriga 


och allmänt nyttiga lärovärk med vidsträcktare medel till 


befordrande af vetenskapernas och en sann upplysnings 
framsteg" samt att han i nåder stadfäst för akademin en 
ny stat i närmaste enlighet med konsistorii förslag. Där- 
Jämte hade han lämnat regeringskonseljen i uppdrag att 
sörja för anordningen af de indelningsräntor och kontanta 
tillgångar, som erfordrades för ändamålet och som i fram- 
tiden kunde vidare ökas ,allt efter som föremålen för 
akademins värksamhet utvidgas och fullkomnas". Vidare 
föreskrefs, att för fortsättande af arbetena på den nya 
akademibyggnaden skulle utbetalas första året 20,000 rub. 
s. och därpå årligen en viss summa efter behof. Till yt- 
terligare förstärkande af akademins tillgångar förunnades 
akademin ensamrätt att utgifva almanackor och kalendrar 


') Walleen t. Tengström 4 jan. 1811 n. st. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ESSENS EVE TV 


113 


på finska och svenska; äfvenså medgafs den för ämbets- 
värken vanliga portofriheten. Och slutligen samtyckte 
kejsaren till den för innebyggarne i Viborgs län begärda 
rättigheten att framdeles ,fullända sina studier" i Åbo. 
I gengäld för dessa förmåner, genom hvilka kejsaren gif- 
vit tillkänna sin synnerliga uppmärksamhet mot akade- 
min, förväntade sig kejsaren att ,akademin städse skall 
göra sig däraf förtjänt genom dess nit och omsorg för 
vetenskapernas och allmänna sedernas förkofran". 1) 

Den i reskriptet omnämnda nya staten för akademin 
upptog för teologiska fakulteten 4 professorer och 2 ad- 
junkter; för juridiska fakulteten 2 professorer och 2 ad- 
junkter; för medicinska fakulteten 3 professorer (i kli- 
nisk medicin, kirurgi och accouch. konst samt anatomi 
och fysiologi) och 4 adjunkter (den fjärde botanices de- 
monstrator); för filosofiska fakulteten 11 professorer (i 
ekonomi, kemi, moral, matematik, fysik, vältalighet, teore- 
tisk filosofi, grekiska, historia, orientaliska språk öch lär- 
domshistoria) samt 11 adjunkter (i teoretisk och praktisk 
filosofi, historia, ekonomi och teknologi, kemi, matematik 
och fysik, romersk litteratur, grekisk litteratur och orien- 
talisk litteratur, vidare seminarii pedagogici lector, vice- 
bibliotekarie och museiinspektor). Språkmästarne skulle 
vara fyra (i ryska, franska, tyska och engelska), exerci- 
tiemästarne äfvenledes fyra (i ritning, musik, fäktning 
och dans). Vid kansliet skulle sekreteraren intaga en af 


1) I fråga om inkvarteringsfriheten, som icke omnämndes, tyc- 
kes ingen särskild resolution blifvit gifven, utan ansågs väl denna i 
vanliga fall stadfäst genom äldre privilegier. Akademins rätt att för 
sitt nya hus uppbära inkomsterna från lediga pastorat och en ex- 
portafgift för trävaror m. m. konfirmerades genom särskilda resolu- 
tioner af 1811 och 1813. Därom framdeles. 


Nat. o. Folk, H. 69. 8 


114 


undervisningen oberoende ställning och kontorets krafter 
ökades med en fogdetjänst. De. löner, som framdeles 
skulle utbetalas till lärare och tjänstemän, fastställdes så- 
väl till belopp som utanordningssätt i enlighet med kon- 
sistorii förslag, dock beräknade i ryskt mynt. Samma var 
förhållandet med de af konsistorium föreslagna honoraren 
för kemi- och anatomiprofessorerne, löneförhöjningarna 
för tjänstemän och betjänte, pensionerna, stipendierna 
samt understöden för de akademiska institutionerna. En- 
dast såtillvida hade en afvikelse från konsistorii hemstäl- 
lan gjorts som det ännu icke ansetts nödigt att samtycka 
till uppförandet af de föreslagna nya inrättningarna, astro- 
nomiskt observatorium, kliniskt institut (nosocomium cli- 
nicum) och växthus, hvaraf åter följde, att de båda lärar- 
tjänsterna i astronomi såväl som honoraren åt medicine 
och kirurgie professorerne blefvo öfverflödiga. Den nya 
staten kom sålunda att för de särskilda ändamålen upp- 
taga följande belopp: 


Bidrag t. känned. af Finl. 


115 


Akademins nya stat af 19/,, febr. 1811. 


AE ör 

& Ö Ind. hemmans 
4 Frog na krono- 

= = ionde, grundr. 

2 z af preb. hem. Kontant. 
- 0. pastorats- 

- z värde. 

er 

2 8 


"Rub. s. — kop. | Bub. s. — kop. 


Teologiska fakulteten. 

| 4 professorer, enhvar med 192 rub. 
(= 400 dal. s. m.) ind., 1 preb. pa- 
storat å 48 r. med 1 preb. hem. å 


18 r. 72 kop. (Summa ind. 258: 72) |] 4 | — 1,034: 88 Kn SE 
E 2 adjunkter, enhvar preb. past. med 
| preb. hem. såsom professorerna .. | 2/— 133: 44 RE 


. Juridiska fakulteten. 
| 2 prof., enhvar indelt lön 240 r. (= 
500 dal. s. m.) och 2 preb. hem. å 


TEE — | 4 554: 88 — — 
| 2 adjunkter med 96 rub. indelt. ...|— | — 1995 fee 
Medicinska fakulteten. 

2 3 prof., enhvar såsom juristerna . . + | — 6 832: 32 La 
| 4 adj., enhvar 96 rub. (= 200 dal. 

RA leser een er —|—]| 884: — — — 
| Extra honorar åt anat. prof. och pros:r | — | — og pet 360: — 


Filosofiska fakulteten. 
11 profess, enhvar 240 rub. ind. och 


1 preb. hem. å RR oh be ön, PR 2,845: 92 — — 
| Extra honorar åt kemieprof.. . . . . - — | — RR 144: — 
fl 11 adjunkter, däraf tio 96 rub. indelt, 

en 60 t:r spannm. (= 64: 80) «+ + | — I — 1,024: 80 — — 


Språk- o. exercitiemästare. 
| 4 språkmästare, däraf 1 (ryska) å& 60 


fuD., 0 å 48 rubs sm or 80 — | — 204: — — — 
| 4 exerc. mästare, däraf 3 å 48 rub., 
1 (i dans) å 36 rub. .. ++ >>+> —|— 180: — — — 


r 


ENat oc Folk, H. 69. 


116 


jar MN a 
ö > | Ind. hemmans 
” TF räntor, krono- 
E | 5 ärpreb nej RE 
Hå : 0. pastorats- 
2 B värde. 
Universitetskansliet. 2 | E | Rub. s. — kop. | Rub. s.— kop. 
Univ. sekreterare (96 rub. ind., 1 preb. 
hem. å 11: 63, expensm. 72 r.) o. 
amanuens (36 rub. ind.) . ...... — | 1 143: 63 72: — 
Kanslerssekreterare ........ sc. — | — — — 960: — 
Universitetskontoret. 
Kamrer (ind. 108: 96, 1 pr. hem. 12: 
96, exp. 144 r.), 2 fogdar (å ind. 
48 r., 1 pr hem. å 7: 68, kont. 48 r.) | — | 3 233: 28 240: — 
Univ. betjäningen455 «is mise äre ene — | — 105: 60 432: — 


Pensioner och understöd. 
Pensioner åt två professores emeriti 
(2 vanl JÖRGr) «acc svek as Så — 2 517: 44 — — 
É Pensioner åt professorsenkor 100 t:r 


SPARNIDAL ccs SUP a re [eve Telenor — | — 108: — — — 
Pensioner åt andra lärare, tjänstemän 

03: DOLJÄDTD masa: en aik Fe ee RER — |] — — — 432: — 
Stipendier åt studenter (ind 720 rub., 

från privata fonder 1,568: 80) ...|—J]— 720: — 1,568:"80 


För de vetenskapliga inrättningarna, 


byggnaders underhåll m. m. ....|—] — a 8,166: — 
Summa | 6 | 27 | 9,214: 201)| 12,874: 80 


!) Huru betydligt indelningsräntornas värkliga värde öfversteg det i 
jordeböckerna upptagna kronovärdiet, har redan nämnts (s. 94 not 1). Om 
prebende "hemmanens afkastning känner jag intet närmare; måhända för- 
höll det sig med den för dem beräknade grundräntan på samma sätt som 
med den öfriga indelningen. Men hvilken förmån preb. pastoraten i själfva 
värket beredde, framgår bl. a. däraf att J. Tengström under några år på 
1790-talet afstod från sin indelta professorslön, som beräknades till 400 dal. 
s. m., mot Piikkis prebendepastorat. (M. G. Schybergson, Jakob Teng- 
ströms vittra skrifter i Sv. litt. sällsk. skr. tom. XLI s. 86—87.) 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ds OR NR nd nan 


117 


i Med allt skäl kunde Speransky i den skrifvelse, 
— hvari han underrättade konsistorium om den nådiga stad- 
— fästelsen, förklara att konsistorium åter kommit i åtnju- 
tande af ,ett förnyadt och lysande vedermäle af H. K. 
M:ts utmärkta nådiga omsorg för akademin och för det 
folk, hvars upplysning det tillhör akademin att bereda 
och fullkomna". Konsistorii hemställan hade i allt vä- 
sentligt vunnit nådigt anseende; 1 fråga om observatoriet 
och de astronomiska tjänsterna hade väl afvikelser skett, 
men Speransky framhöll, hurusom ordalagen i det nådiga 
 reskriptet gåfvo skäl till den förhoppning, att konsistorii 
önskningar äfven i dessa hänseenden skulle med tiden 
kunna uppfyllas. Enligt hvad Speransky kunde meddela, 
hade regeringskonseljen redan uppgjort förslag till ord- 
id nande af landets medicinalväsen, i förening hvarmed frå- 
J gan om universitetskliniken komme att afgöras. För upp- 
börden af de indelta räntorna, som lofvats akademin, 
hade regeringskonseljen fått befallning att utse nödiga 
hemman, hvarefter de nya tjänsterna småningom kunde 
besättas. 1) 


1) Genom gen. guv. underrättades konseljen om att statsunder- 
; stödet till akademin ökats med 4.446 rub. ränteinkomster och 7,620 
i rub. kontant; med anledning häraf beslöts att först inhämta genom 
landshöfdingarne uppgifter om kronans behållna hemman och räntor 
i Åbo-Björneborgs, Nylands-Tavastehus och Vasa län, innan vidare 
åtgärder följde. Finansexp., som synes varit mindre belåten med de 
nya krafven på statsvärket, föreslog för sin del, att man först skulle 
É infordra af konsistorium underrättelse därom, huruvida akademin hade 
eller framdeles kunde påräkna några öfverskottsräntor från sina hem- 
man, så att kronan icke belastades med utgifter, som kunde bestri- 
das med akademins egna fonder. Reg. kons. oec. dep. pr. ?!/3, ”/; 
1811. — Understödet för akademin upptogs jämväl i den af kejsaren 
den 11 febr. g. st. fastställda staten för Finland. Reg. kons. pl. pr. 9 
mars 1811. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


118 


För egen del uttalade Speransky i sin skrifvelse sin 
synnerliga glädje öfver den nåd, som kommit akademin 
till del, och han lofvade att göra hvad i hans förmåga 
stod för att befrämja akademins bästa. Befanns det där- 
för, att vid värkställigheten af den nya staten några om- 
ständigheter påkallade en närmare förklaring, uppmana- 
des konsistorium att vända sig med en hemställan i äm- 
net till honom. En erinran hade han dock redan nu att 
göra. Som en lärartjänst i ryska språket blifvit inrättad, 
yttrade han den önskan, att den studerande ungdomen 
måtte bemöda sig om studiet af nämnda språk och att 
dessa studier blefve af konsistorium på det kraftigaste 
uppmuntrade. ,Nödvändigheten och fördelarna häraf — 
förmenade Speransky — lärer herr doktorn och biskopen 
samt consistorium academicum nogsamt inse; och då in- 
vånarne af viborgska guvernementet äfven erhållit till- 
stånd att vid denna akademi fullända sina studier, torde 
detta i sin mån kunna bidraga till att vid akademin ut- 
breda kännedomen af detta språk, hvilket i anseende till 
Finlands närvarande förhållande är af särdeles vikt för 
blifvande tjänstemän, såväl som för invånarne i allmän- 
het." !) 

Äfven i enskild skrifvelse till prokansler yttrade 
Speransky sin glädje öfver att ha kunnat uträtta något 
godt för universitetet, jämte det han ursäktade sig för 
dröjsmålet, som han skyllde på statsvärkets tillstånd. 
»Monseigneur", yttrade han. ,Par la lettre officielle 
que je viens d'adresser au consistoire academique votre 
grandeur verra les bienfaits qu'il a plu å Sa Majesté 


1) Kansler t. kons. !4/,, febr. 1811, reskr. t. kansl. !9/;, febr. 
1811. CE KB; 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SR TEN sent AR Rå 


an on kr RS an or ar Ce a rn 


AI a FR leg EE SE Pr AT NV FR RAR F SENT TATE 
- AR JA n MR 1 3) EE mc Vv SS SEK NALLSEN ma BRYTS SF 
a r St TEES EF En RA Une FED Mit 7 NE - mg faner 


119 
Impériale d'accorder å VF'université. Jusqu'ici mes rela- 
tions avec cette respectable institution ont été bien sté- 
riles. L'état de finances et surtout leur incertitude ne 
nous permettait encore d”entreprendre rien d'essentiel 
pour augmenter les revenus de VPFuniversité, et quoique 
jai toujours été persuadé de droits qu'elle avait å la mu- 
nificence de lI'empereur, j'ai då me borner aux seuls dé- 
sirs que je formais pour sa prosperité. Votre grandeur 
sentira aisément, combien j'étais heureux de voir arriver 
le moment ou Sa Majesté a pu réaliser ses intentions 
bienfaisantes.'" 1) 

Äfven Walleen framförde sina lyckönskningar med 
anledning af det gynnsamma afgörande frågorna efter 
alla motigheter erhållit. Till Tengström skref han en må- 
nad efter afgörandet: , Förmodligen är expeditionen an- 
gående akademins förnyade stat redan längesedan an- 
kommen. Jag föreställer mig, att den, såsom i det när- 
maste öfverensstämmande med konsistorii förslag, både 
uppfyllt akademins önskan och öfverträffat dess förhopp- 
ningar. För min del tillskrifver jag den lyckliga utgån- 
gen hufvudsakligast min oncles värksamma åtgärd; och 
utan den erkänsla jag, gemensamt med akademin och det 
allmänna, därföre är min oncle skyldig, stadnar jag äf- 
ven hos oncle i en särskild förbindelse, då igenom den 
nya staten min lön såsom cancellers secreterare blifvit 
fördubblad, ehuru jag icke lärer komma att länge profi- 
tera däraf, om eljest min önskan att snart få återvända 
till Finland, såsom det nu synes, vinner sin fullbordan.” ?) 

Det kejserliga reskriptet jämte den nya staten och 


1) Till Tengström d. 15 febr. 1811. 
2) Walleen t. Tengström d. 15 mars 1811. 


Nat. o: Folk, H. 69. 


120 


kanslers skrifvelse befordrades till konsistorium af ingen 
ringare person än själfve generalguvernören, då denne i 
början af mars återvände från Petersburg. Dagen efter 
sin hemkomst till Åbo emottog han, den 8 mars, i au- 
diens akademins prokansler, konsistorii ledamöter och sär- 
skilda andra academici, hvilka, såsom det hette, kommo 
för att uttrycka ,akademistatens fägnad öfver H. Exc. 
återkomst och fortfarande hälsa samt dess till Finlands 
synnerliga förmån förrättade lyckliga resa”. Sedan pro- 
kansler tolkat de närvarandes känslor, öfverlämnade gen. 
guvernören till honom brefven från kansler, för egen del 
framhållande, att ,,H. K. M:t med en frikostighet, som ej 
mindre utmärker H. M:ts nit för upplysningen än isyn- 
nerhet dess hulda omvårdnad för Finlands förnämsta 
lärosäte, täckts begåfva universitetet med de rikaste till- 
ökningar utöfver dess förra stat". Efter det prokansler 
uttalat akademins tacksamhet begåfvo sig consistoriales 
till sitt vanliga sessionsrum för att med sedvanlig vörd- 
nad åhöra hvad kejsaren och kansler hade att meddela. !) 


!) EK. P. 8 mars 1811. Ett år tidigare, straxt efter Steinheils 
utnämning till gen. guvernör, hade akademistaten gjort sitt första 
besök hos honom. K. P. 16 mars 1810. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


PRROSVEFEERIA ON SRV IRETOET SN 


3. 


Akademins underdånigste erkänsla. 


Hade tre år tidigare kejsarens löfte om de akade- 
miska förmånernas upprätthållande och förökande emot- 
tagits ,med gladaste tacksamhet”, så väckte nu dessa löf- 
tens uppfyllelse en glädje så öfverväldigande, att den 
akademiska vältaligheten till en början alldeles förstum- 
mades inför densamma. Om det möte, vid hvilket före- 
dragningen af det kejserl. reskriptet ägde rum, meddelas 
kort om godt, att ,,den underdånigste vördnad och tack- 
samhet, som härunder så billigt intog consistorium aca- 
demicum, torde hellre kunna erfaras än med ord nog 
värdigt uttryckas". Man uppsköt ärendets vidare behand- 
ling för att i lugn kunna öfvertänka, på hvad sätt ,aka- 
demin för denna synnerliga nåd borde visa sin underdå- 
nigste erkänsla". !) 

Huru otåligt det akademiska konsistoriet än bidat på 
det nådiga svaret och hvilka förhoppningar det än gjort 
sig i fråga om kejsarens huldhet, tyckes det nåd. re- 
skriptet kommit icke endast tidigare än man antagit, utan 
också såsom en alla förväntningar öfverträffande uppfyl- 
lelse af akademins önskningsmål. T. o. m. en om för- 
hållandena på högre ort så väl underrättad person som 


SE. P. 8 mars 1811. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


122 


akademins prokansler kände sig öfverraskad af nådens 
ymnighet. Två dagar efter konsistorii sammanträde satte 
han sig ned för att besvara Speranskys skrifvelse och 
gifva de första uttrycken åt de tacksamhetskänslor re- 
skriptet framkallat. ,Tout a fait confondu — började 
han sitt bref — des bienfaits surabondants que S. M. I. 
vient d'accorder tant aux habitants de Finlande en géné- 
ral qu'en particulier å V'université d'Åbo, comme aussi 
de la bienveillance, signalée de V. Exc. qui si généreuse- 
ment nous a procuré toutes ces graces, je ne sais ou 
commencer ou finir mes remerciments et les expressions 
de ma reconnaissance des faveurs vraiment impériales 
qui ont surpassé tous nos voeux, toute notre espérance." 
Och efter denna ståtliga inledning fortsatte biskopen: 
Je reconnais avec le respect le plus profond dans tous 
ces arrangements sages et bienfaisants pour notre inst. 
litt. de nouvelles marques du zéle et de Pattachement 
de notre auguste souverain pour les vrais intéréts de 
I'humanité et surtout pour Véclaircissement et le bien 
étre de ses bons finnois qui ne cesseront jamais de le 
bénir comme leur ange tutélaire et le fondateur de leur 
nouvelle felicité.< Efter hvad biskopen kunde förmäla, 
var konsistorium ännu icke på det klara med, på hvad 
sätt det skulle ,,témoigner solennement sa reconnaissance 
la plus vive pour un monarque, si devoué au bonheur 
de ses sujets, et pour son ministre, aussi éclairé et aussi 
zélé que son auguste maitre pour le bien de Finlande". 
För egen del önskade Tengström att en tacksägelsede- 
putation skulle afgå till Petersburg. Men frågan var ännu 
oafgjord — ,au milieu de ces transports de joie et d'ad- 
miration dont nous sommes pour moment si enivrés, qu'il 


Bidrag. t. känned. af Finl. 


123 


faut au moins quelques jours pour nous faire reprendre 


nos esprits". !) 


Prokansler var utan tvifvel förbryllad, därom kunde 
Speransky icke misstaga sig, och han uttalade äfven för 
andra sina känslor af glad öfverraskning. För CO. J. 
Walleen såväl som för generalen frih. J. Fr. Aminoff på 
Rilax, med hvilken han på denna tid underhöll en liflig 
korrespondens, tillkännagaf han öppet, att ,,det myckna 
goda" kejsaren gjort akademin öfvergått allas förhopp- 
ningar. Till den förstnämnde skref Tengström efter re- 
skriptets emottagande, att , förbättringarna i akademins 
stat — -— voro så alldeles utöfver vår väntan grundliga 
och omständliga, att vi näppel. än hunnit hämta oss ifrån 
denna agréabla surprise". Och mot slutet af samma år, 
då den nya staten i den af kejsaren godkända formen 
gifvit anledning till några förvecklingar, förklarade han: 
» Vid förslaget till vår nya stat bör jag än göra den all- 
männa anmärkning — — — att då det här uppgjordes 
och omsider afsändes, trodde ingen att därpå skulle nå- 
gon uppmärksamhet göras. Äfven jag, säkert den hopp- 


fullaste i hela collegio, hoppades blott på någon summa- 


risk gratifikation i kontant, men ej på något universellt 
"ebifall:" 2) 
| Utanför akademin, i staden och på landsbygden, 


1) Brefkonc. t. Speransky 10 mars 1811. 

2) Tengström t. Aminoff 10 apr. 1811 (Rilax saml.), till Wal- 
leen 10 mars, 25 nov. 1811 (Stjernv.-Wall. saml.). Till Walleen skref 
hans vän, adj. J. H. Avellan, att ingen, icke ens biskopen, så mycket 
man visste, hade kännedom om statsförökningen, innan den föredrogs. 
Den likaså behagliga som oväntade nyheten spreds genast inom aka- 
demiska kretsar och vidare ut i staden. A. till W. 9 apr. 1811, J. F. 
Wallenius till d:o 8 mars, G. Palander till d:o 22 apr. 1811. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


124 


där nyheten snart nog blef känd, väckte den på samma 
sätt stor uppmärksamhet, om också känslorna icke öfver- 
allt voro desamma. ,Akademin har fått enorma fördelar", 
skref frih. G. M. Armfelt, som någon tid efteråt öfver- 
kom till Finland, till sin fru, ,, ovanliga faveurer och skän- 
ker"; ,hon är nu säkert den bäst bemedlade i Europa”, 
slöt han af hvad han inhämtat. !) 

Sedan den första glädjen och häpenheten inom kon- 
sistorium lagt sig, blef man snart nog på det klara med 
hvad som var att göra. Då ju en vanlig tacksägelse ge- 
nom kansler måste synas alldeles för enkel för att gifva 
en föreställning om akademins belåtenhet och erkänsla, 
beslöt konsistorium vid möte den 12 mars att till Pe- 
tersburg affärda en under prokanslers skickliga ledning 
stående professorsdeputation, hvars främsta uppgift skulle 
vara att till kejsaren framföra uttrycken af akademins 
känslor, men som också skulle söka anknyta för akade- 
min nyttiga förbindelser med kejsarstadens lärda sam- 


!) Armfelt t. sin fru 7, 16 apr., 7 maj 1811 (Åminne saml); 
Tegnér, G. M. Armfelt III: 320. — Ärkebiskop J. A. Lindblom i 
Uppsala, som af Tengström underrättats om den stora lyckan, skref 
till svar (?9/, 1811): ,Med glädje har jag läst — ad invidiam usqve — 
den liberalitet kejsaren utöfvat på Finland och isynnerhet akademin. 
Jag stannar med mina reflexioner vid vördnaden och erkänslan för 
allt, som göres för vetenskaper och upplysning." Och den förre 
kanslerssekreteraren F. U. Wilhelmsson i Stockholm förklarade: 
»Oändeligen mycket gläder det mig höra den stora förkofran och de 
rika donationer akademin fått. Sådant hade vi med bästa vilja och 
lifligaste åhåga icke kunnat åstadkomma. Måtte nu så visst veten- 
skaper, flit och goda seder florera som akademin blifvit satt uti ett 
sig värdigt skick och i tillfälle att genom väl lönte lärare utbreda 
det ena och vaka öfver det andra." Till Tengström 16 apr. 1811. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


; 
| 
å 
: 
5 
w 
3 


125 


fund. !) Vidare förenade sig konsistorium om att till 
minne ,af denna högst glädjefulla tidpunkt" låta prägla 
en medalj af lämpligt utseende samt att med första gör- 
liga fira den märkliga tilldragelsen med en akademisk 
högtidlighet, vid hvilken tal skulle hållas ex omnibus 
cathedris, d. v. s. af en professor, en underlärare och en 
student, hvilka också genast utsågos. — Och för att den 
stora allmänheten icke skulle stanna i okunnighet om 
denna högst hugneliga tidpunkt" och betydelsen däraf, 
infördes kort därpå i allmänna tidningen en af prof. Wal- 
lenius uppsatt relation om den nya staten, en för kejsa- 
ren högst smickrande berättelse, för hvars meddelande 
till utlandets litterära tidningar anstalter genast blefvo 


vidtagna. 2) 


!) Uti en förberedande skrifvelse af sistnämnda dag till Spe- 
ransky förklarade prokansler på konsistorii vägnar, att meningen var 


att ,se mettre aux pieds de notre haut souverain, en lui rendant nos 
tres humbles hommages et nos trés respectueux remerciments de cette 
"profusion des graces et des bienfaits dont il a bien daigné honorer 
 Vuniversité d'Åbo, et pour avoir en méme temps la satisfaction de 
témoigner å V. Exc. cette reconnaissance immortelle dont les muses 
 finnoises, ces filles de mémoire, seront pour toujours attachées å un 
protecteur si généreux et si bienfaisant". Deputationen gjorde sig 
därjämte förhoppningar om att i Petersburg ,faire des connaissances 
et des liaisons avec les célébres savants de cette ville qui seront å 
Pavenir utiles et pour les sciences en général et pour notre institut 
littéraire en particulier". Statssekretariatets handl. 1811 n:o 85; bref- 
konc. i Tengströms konc. saml. i allt väsentligt af samma lydelse. 

2) K. P. 12 mars, 5 apr. 1811; Tengström t. Aminoff 10 apr. 
1811; Åbo allm. tidn. 1811 n:o 43—44. Berättelsen, som efter ett kort 
omnämnande af konsistorii föregående åtgärder och af akademins, vid 
sidan af den nya, högst anspråkslösa stat af år 1743 vidlyftigt rela- 
terade de nya tjänsterna och öfriga förmåner, afslutades med den 
förklaring, att akademin hoppades ,med så ökade hjälpredor till 


Nat. o. Folk, H. 69. 


126 


Men jämte det konsistorium sålunda gaf uttryck åt 
sina tacksamhetskänslor emot akademins välgörare och 
beskyddare ansåg det nödigt att påskynda de åtgärder, 
som afsågo att sätta akademin i åtnjutande af de nyvunna 
förmånerna. En komité, bestående af prof. G. Gadolin, 
Wallenius och Joh. Bonsdorff samt bibliotekarien Palan- 
der, tillsattes för att öfverlägga om alla de omständighe- 
ter, som härflöto af den nya staten; bl. a. ägde den att 
draga försorg därom att innevånarne 1 viborgska guver- 
nementet blefvo underrättade om det för dem utvärkade 
nådiga tillståndet att fullända sina studier i Åbo. Den se- 
dan många år tillbaka opererande byggnadskomitén till- 
sades att afgifva en berättelse om hvad som blifvit till- 
gjordt för det nya akademihuset för att sätta konsisto- 
rium i stånd att bedöma, hvilka arbeten som skulle full- 
följas med det första årets byggnadshjälp. En månad 
efteråt kunde konsistorium också gifva närmare föreskrif- 
ter i sistnämnda hänseende och det beslöt därjämte att 
hos gen. guvernören anhålla om soldäters beordrande till 
arbetshjälp, såsom under svenska tiden varit öfligt. 1) 

Under tiden upptogos tankarna af den akademiska 
tacksägelsedeputationens afresa till Petersburg samt af de 
högtidligheter, med hvilka den , hugneliga tidpunkten" 
skulle celebreras. Redan vid mötet den 12 mars utsågos 
till medlemmar af deputationen, jämte prokansler, profes- 
sorerne v. Haartman, Joh. Gadolin, Hällström och Mether 
samt någon tid efteråt i stället för den förstnämnde, som 


förkofran i insikt, lärdom och seder — — med hvarje dag allt bättre 
kunna svara både mot sin plikt och mot den upplyste monarkens af- 
sikter samt i gagnet af hans visa anstalter bereda en ny skörd åt 
hans odödlighet". 

FyCKGP. 12 möärs, 5 EÖpr. 1854 


Bidrag t. känned. af Finl, 


127 


insjuknat, prof. Franzén. Vid valet tog man särskildt 
hänsyn till att få deputationen så sammansatt att den 
kunde inleda personliga förbindelser med medlemmarne 
af den ryska vetenskapsakademin, som främst represen- 
terade de fysisk-matematiska disciplinerna. En viss upp- 
märksamhet ådrog sig valet af Franzén, som vid denna 
tid var starkt betänkt på att öfverflytta till Sverige, men, 
enligt hvad hans förtrogne vän prokansler uppgaf, ännu 
— icke tagit sitt parti.) 

Innan deputationen satte sig i rörelse befanns det 
dock, enligt råd af gen. guvernören, nödigt att först in- 
hämta kejsarens samtycke och löfte om de deputerades 
— emottagande. I sådant afseende vände sig konsistorium 
— till kansler med en ödmjuk hemställan, hvari det utta- 
lade sina känslor af tacksamhet mot kejsare och kansler 
i följande vältaliga, förmodligen af prokansler formule- 
rade ord: 

j Det bref, hvari Eder Exc. meddelade akademin i 
F Åbo den kejserliga akt, som stadgar hennes nya stat, har 
genomträngt hennes ledamöter med allt, hvad vördnaden 
för majestätet, tacksamheten emot den högste jordiska 


1?) Om Franzéns val till medlem i deputationen förklarade Teng- 
ström, att det berodde ,på många goda skäl" och att han själf var 
Å flera afseenden mycket nöjd" (T. till Aminoff 10 och 12 apr. 
1811). Måhända hoppades T. att deltagandet i resan skulle invärka 
på F:s flyttningsplaner. Däremot väckte valet missnöje hos andra, 
såsom hos prof. Wallenius, hvilken ansåg det icke vara ,nog consi- 
derat" af konsistorium att utkora Franzén ,i hans nuvarande tvety- 
diga ställning" ; enda sättet att göra valet ,konvenabelt" var enligt 
Wii mening att Franzén afsade sig alla tankar på befordran i Sve- 
rige, hvartill han, Wallenius, också uppmanat utan att Franzén dock 
ännu ,resolverat sig till detta parti”. Wallenius till C. J. Walleen 
16 apr. 1811. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


128 


välgörare, kärleken för fäderneslandet, hågen för veten- 
skaper och nitet för upplysning-och dygd hafva ljuft och 
ädelt rörande för hjärtat och upplyftande för själen. Om 
kunskaper och tankesätt utgöra det egenteligen mänskliga 
hos ett folk, om den egendom det i dem besitter är den 
enda omisteliga och grunden till all annan, och om intet 
band emellan makten och lydnaden är starkare än den 
fria öfvertygelsens, så har H. K. M. genom denna ut- 
vidgning af Finlands förnämsta lärovärk tillfredsställt på 
en gång sin känsla för mänskligheten, sin välvilja för 
detta land och statsklokhetens plikt mot sitt rike. 

Den ungdom, som nu går att bildas vid Åbo univer- 
sitet, skall, omgifven af nya lärare och nya inrättningar, 
i hvilka en vis och huld regerings omsorg om dess fäder- 
nesland stundeligen talar till dess sinnen, understödd af 
kejserl. stipendier och blandad med dem af sine lands- 
män, hvilkas fäder redan ett sekel tillhört ryska staten, 
icke endast själf med all sin ålders böjlighet binda sig 
vid densamma och liksom växa in i den nya rikskrop- 
pen, utan äfven genom ett naturligt samband fästa sina 
föräldrar vid en för deras barn välgörande regering. 

Alexanders namn, som straxt vid Finlands eröfring 
var dess inbyggares tröst, som vid freden förente alla 
sinnen, som vid landtdagen skingrade bekymren, lifvade 
samfundskänslan och tryggade ett eröfradt folk vid dess 
urgamla rättigheter, som i dess conseil är en borgen för 
deras fortfarande hälgd, som i dess domsalar och tempel 
bjuder för dagligen mera tillfredsställda, tacksam[ma] och 
rörda hjärtan — Alexanders namn skall nu särskildt till- 
höra akademin i Åbo och därifrån särskildt värka på 
närvarande och kommande släkter. 

Bland de nya förbindelser, som denna lyckliga för- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


129 


ändring ålägger henne, är det den främsta att först för 
H. K. M. nedlägga ett offer af sin odödliga tacksamhet 
och vördnad och sedan för allmänheten genom en offente- 


Rikssekreteraren M. Speransky. 


lig högtid inviga denna nya lysande tidpunkt i hennes 
genom gladare och sorgligare öden utmärkta häfder. Till 
det förra ändamålet önskade consistorium academicum att 

9 


Nat. o. Folk, H. 69. : 


130 


till S:t Petersburg få 1 underdånighet afsända en depu- 
tation, som akademins prokarsler, herr biskopen m. m. 
doctor Tengström, i händelse H. K. M. skulle i nåder 
bifalla till dess emottagande, täckts åtaga sig att anföra, 
och till det senare äro tre talare ifrån akademins tre ka- 
tedrer, nämligen en professor, en magister och en stude- 
rande, utnämnde. ; 

Men så litet Augusti ära uteslöt namnet Meecenas 
ur de romerska skaldernes sånger, så litet kan akademin 
i Åbo från minnet af H. K. Maj:ts välgärningar skilja 
känslan af den förbindelse, i hvilken hon står hos E. Exc. 
Med den lyckligaste aning af den lika så skarpa och 
träffande blick som varma och rena känsla för sann ve- 
tenskaplig odling, som utmärker E. Exc., önskade sig 
akademin den kansler hon erhöll. Och hon ser i dag det 
hopp, som följde hans utnämning, ehuru högt det växte, 
lik[väl] öfverträffadt." 1) | 

Svaret, som meddelades genom Speransky, var i 
allo efter önskan. Till Tengström skref kansler den 15/, 
1811 g. st., att han till kejsaren framfört uttrycken af 
konsistorii tacksamhet och att H. M. med nöje samtyckt 
till att mottaga deputerade för en inrättning, hvars glans 
blifvit föremål för hans , prédilection”". Med anledning 
af kejsarens bortresa och den pågående fastan tillstyrkte 
Speransky de deputerade att inställa sig i Petersburg 
först till påsken (början af apr. g. st.), då de kunde när- 
vara vid de vanliga högtidligheterna, men han lämnade 
dem frihet att efter omständigheterna råda öfver hela 


april månad. ?) 


1) KK; RE 12 mars 1811; 
2) Äfven Walleen tillrådde deputationen att komma under på- 
sken, som var den , brillantaste" tiden. ,Imellertid är det säkert — 


Bidrag t. känned. af Finl. 


131 


Till följd af menföret och under väntan på prof. v. 


3 Haartmans tillfrisknande uppsköts deputationens resa med 


ett par veckor. Därunder begagnades tiden till att yt- 
terligare u utarbeta några underdåniga hemställningar rö- 
rande akademin, dem man önskade få föredragna för 
kejsaren. Först den 23 april satte sig de deputerade i rö- 
relse sedan gen. guvernören på Tengströms anhållan ut- 
färdat befallning till landshöfdingarne i de sydliga länen 
att draga försorg om att tio hästar funnos till hands på 
de gästgifvargårdar, som skulle passeras. Deputationen 
bestod då endast af Tengström, Gzadolin, Hällström och 


 Mether, emedan såväl v. Haartman som Franzén nödga- 


des af hälsoskäl kvarstanna, den förre, tyckes det, till sin 
stora grämelse, den senare, hvars flyttningsplaner hunnit 
tämligen mogna, väl till sin belåtenhet. Den 24 april foro 
de resande förbi Åminne, där de gästade hos ägaren, den 
till Finland just öfverflyttade frih. G. M. Armfelt, och 
den 3 maj anlände de till Petersburg, hvarest tjänlig lo- 
kal tidigare beställts genom OC. J. Walleen. !) 


3 oskref W. vidare — att projektet om deputationens afsändande blifvit 


ganska väl upptagit och att således deputationen är mycket välkom- 
men." Till Tengström 26 mars 1811 n. st. 

j 1) K. P. 5, 13, 19 apr., 6 maj 1811; Tengström t. Walleen 6, 
13, 16 apr. 1811; Armfelt till sin fru 24 apr. 1811 (Åminne saml); 
gen. guv. skrifv. af 29 mars/10 april 1811 till landshöfdingarne och 
kronobetjäningen i Åbo, Tavastehus och Heinola län; d:o t. d:o af 
!/., apr. med underrättelse att affärden uppskjutits från den 16 april 
n. st. åtta dagar framåt. Gen. guv. kansliets akter 1811, p. II, r. 9. 
— Walleen hade af Tengström fått i uppdrag att upphyra rum på 
samma ställe åt deputationens samtliga medlemmar, åtm. två rum åt 
prokansler, ett åt hvardera af de andra samt en gemensam ,mat- och 


konversationssal"”. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


132 


Efter en kort väntan hade de deputerade den 7 maj 
lyckan att emottagas i audiens af H. K. M. Såsom på 
förhand utkorad ordförande uttalade prokansler vid detta 
högtidliga a efter egen berättelse till konsistorium, 
underdånigst ,den odödliga, i hvarje medborgares hjärta 
aldrig upphörande tacksamhet, som akademin och alla 
landets inbyggare så lifligen intagit, då H. M:t vid för- 
nyandet af akademins stat med de rikaste tillökningar 
täckts henne begåfva".!) Enligt ett koncept i Teng- 
ströms saml. skulle talet lydt som följer: 

» Sire! 

Depuis le premier moment que V. M. I. étendait 
son sceptre glorieux et bienfaisant sur le grand duché 
de Finlande, I'université d'Åbo a été P'objet des soins les 


plus généreux de V. M. I 


Liée a un empire, si puissant et de tant de ressour- 


ces que celui de la Russie, et honorée de la protection 
tres gracieuse de V. M. I., elle prévoyait deja une nou- 
velle époque de sa réputation et de sa prospérité. 

Cette espérance est accomplie ou plutöt: elle est 
infiniment surpassée par la dotation vraiment impériale, 
et par les (!) plusieurs autres (!) bienfaits signalés dont 


V. M. I. vient de combler lI'université Åbo, la faisant 


en méme temps, comme dés sa premiere fondation, com- 
mune et ouverte å l'instruction des jeunes gens de toute 
la Finlande. 

Daignez donc, Sire! non seulement agréer ces hom- 
mages du respect le plus profond et de la reconnais- 
sance la plus juste que l'université nous a autorisée da- 
dresser trés humblement de sa part å son auguste souve- 


1). P0 um SLL 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ant S SYS ES 


133 


| rain et bienfaiteur, mais aussi lui accorder la trés gra- 


cieuse permission de remettre aå la posterité un monu- 
ment solennel et permanent de sa gratitude, par une me- 
daille, frappée au souvenir de cette illustre munificence, 
mémorable pour jamais dans les fastes de P'université. 
Les conquétes glorieuses dont V. M. I. a augmentée 
Feétendue de sa vaste monarchie, suffiront sans doute 
pour porter le nom de V. M. I. aux sieécles les plus re- 
culés; — mais les conquétes beaucoup plus précieuses et 


= plus brillantes, faites par V. M. dans Pimmense empire 


des lumiéres et des sciences, pour VPéclaircissement et le 
bonheur progressif de tant de nations, confiées par la 
"Providence aux soins paternels de V. M. I., repandront 
avec plus de droit dans le temple de mémoire un nou- 
vel et immortel écelat de gloire sur le råégne d'un mo- 
narque, dont le titre supréme et le plus chéri est celui 
| d'etre le pére et le premier ami de ses heureux sujets. 

Quant å P'université d'Åbo, elle n'oubliera jamais 


I u'est (!) ce qu'elle doit å son auguste bienfaiteur, å la 
qu.s q 2 


- patrie et å la posterité, en faisant tout son possible pour 


se rendre de jour en jour plus digne des faveurs et de 
KL la protection de V. M. I." 1) 

rr Ett par dagar efter den högtidliga audiensen blefvo 
de deputerade föreställda för kejsarinnan ?) och hedrades 
därpå med inbjudan till den kejserliga taffeln. Under en 
privataudiens, som vid sistnämnda tillfälle förunnades pro- 
kansler, biskop Tengström, framförde denne, efter före- 
gående konferens med Speransky, ett antal önsknings- 


1) J. Tengströms konc. saml. Omnämndt af M. G. Schyberg- 
son i Finsk tidskr. tom. 40 s. 6—7. 
2) D. !9/- n. st. Statssekr. handl. 1811 n:o 5. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


134 


mål, som konsistorium anförtrott åt de deputerade och 
hvilka främst berörde sättet för den nya statens värk- 
ställighet. Såsom vi i det följande få tillfälle att nämna, 
hade konsistorium uti sitt förslag något missräknat sig 
med afseende å akademins tidigare resurser och önskade 
därför en ytterligare förbättring i staten. Kejsaren utta- 
lade ,,med nådigste ordalag" sitt , välbehag" för akade- 
min och i enlighet med hans tillsägelse blefvo önsknings- 
målen sammanfattade i en särskild .,note" öfver akade- 
mins , ytterligare desideria” för att genom kansler före- 
dragas inför H. K. M. Kansler gaf de deputerade goda 
förhoppningar, men afgörandet uppsköts tills gen. guver- 
nören fått yttra sig om saken. 

Denna fråga om akademistatens slutliga reglering var 
väl den viktigaste af de ärenden de deputerade hade att 


andraga vid sidan af sin egentliga mission. En annan 


fråga af betydelse gällde den kemiska undervisningens 
befrämjande genom inköp af prof. Johan Gadolins la- 
boratorium och trädgård i Åbo. Gadolin framlämnade 
själf till kansler ett förslag i sådan riktning och deputa- 
tionen anhöll att konsistorii utlåtande däröfver måtte in- 
hämtas. Öfriga önskningsmål rörande akademin, som un- 
der samtalen med kansler androgos dels af prokansler, 
dels af deputerade i allmänhet, voro af underordnad be- 
tydelse. Enligt en af Tengström uppgjord, den 19/5, maj 
1811 daterad ,,pro memoria sur quelques affaires de 'uni- 
versité et du diocése d'Åbo" anhöll man om Speranskys 
åtgärd för medicinalväsendets organiserande i enlighet 
med ett af frih. C. Mannerheim och prof. v. Haartman 
utarbetadt projekt; vidare om godkännande af nya uni- 
former för universitetet, om publikation af konsistorii 
relation om den nya staten i petersburgska tidningar, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EE ska ONTRAS 


He 0 PUT RTR v RE SÄVAR 


SE 


rn a srt One 


135 


SR fullmakter för ett par akademiska tjänstemän, om 
— tillsägelse från postdirektionen i Petersburg rörande ty- 
ke journalers -obehindrade, portofria befordran till Åbo 
samt om definitiva order rörande ryska språkmästares 
& Hl fötokdnahde till Åbo och finska studerandes afsändande 
4 till Moskva. 1!) Sistnämnda ärendens upptagande på pro- 
— grammet afsåg förmodligen att underlätta en gynnsam 
3 resolution genom att tillmötesgå kejsarens och kanslers 
| önskningar i fråga om de ryska språkstudiernas befräm- 
— jande vid akademin. Enligt hvad Tengström berättade, 
förordade nämligen Speransky under samtalen med de 
deputerade tvenne elever vid Petersburgs pedagogiska 
— institut såsom lämpliga att antagas till ryska språkmä- 
K Sa hvarjämte han framhöll önskvärdheten af att ett 
par finska studenter sändes till universitetet i Moskva 
för att där fullfölja sina ryska språkstudier. En på tyska 
— affattad berättelse om den nya akademistaten lämnades 
jä prsy för att publiceras i stadens tidningar. ?) 

oo Äfven hos den ryske rikskanslern grefve Rumjan- 
— zow, hvilken närvarit vid landtdagen i Borgå, gjorde de 
: E deputerade ett besök. ?) Efter hvad prokansler i sin till 
— konsistorium afgifna berättelse om resan förmälde, blefvo 
de emottagna af den höge herren med , yttrande af de 
benägnaste tänkesätt för framtiden". Besöket hade sitt 
intresse såsom inledning till den förtroliga förbindelse, 
— hvilken därpå i flera år pågick mellan akademin och den 
- högtuppsatte statsmannen. Huruvida äfven andra besök 


') Tengströms brefkonc. 
2) K. P. 183 juni 1811, Tengströms berättelse t. konsist. 
RR 3) Enl. Lagus, Några blad ur finska högskolans kanslersbok 
= s. 20, skulle Rumjanzow åtföljt kejsaren under hans resa till Åbo; 
kk jag har dock icke sett uppgiften annorstädes bekräftad. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


316 


gjordes hos rikets dignitärer, känna vi icke, och om de 
personliga förbindelser, som inleddes med Petersburgs 
lärda kretsar, ha vi icke inhämtat annat än att Teng- 
ström efter hemkomsten trädde i korrespondens med ett 
par petersburgska ,litterateurer", såsom statsråden Ade- 
lung och Fuss, prof. J. von Horn m. dl. 

Såsom man kunde vänta sig, försummade deputa- 
tionens ledare, biskop Tengström, hvilken nu för andra 
gången befann sig i Petersburg, icke tillfället att uttala 
sig jämväl om andra frågor än de rent akademiska. !) 
Uppfordrad af kejsaren att lämna underrättelser om för- 
hållandena i landet, utarbetade han ett kort memorial, 
hvari han i mycket förmånliga omdömen uttalade sig om 
den närvarande ställningen i Finland och föreslog några 
medel, hvilka enligt hans mening voro de tjänligaste 
pour consolider le bonheur de ses heureux habitants”. 
»On connait et on sait apprécier — förklarade biskopen 
— par tout les principes justes et généreux de V. M. I. 
pour le gouvernement du pays, et les bienfaits de V.M., 
prodigués presque sur tous les ordres de FP'état, ont réu- 
nis tous les esprits, tous les coeurs å aimer et bénir un 
souverain, qui les traite pas en sujets conquis, mais en 
enfants des plus chéris.”" Med regeringskonseljen var man 
i allmänhet nöjd. ,Le peuple sent avec enthousiasme 
qu'il continue d'étre libre comme auparavant, sous la pro- 
tection de ses propres loix, et en jouissant de tous ses 


1) Före afresan berättade Tengström för frih. J. Fr. Aminoff, 
att om tillfälle erbjöds, ärnade han framställa i Petersburg äfven 
Några andra taleämnen" än de äkademiska. Han beklagade blott 
att Speransky var ,så surchargerad af publika göromål”. "TT. till A. 
SLE 


Bidrag bo. känned. af Fin], 


137 


anciens droits et priviléges il n'oubliera jamais la puis- 
sance bienfaisante å laquelle il doit tant de prospérité.” 
Om de religiösa förhållandena var enligt Tengströms 


mening intet särskildt att säga, ty de hade i allo respek- 


terats. Endast i fråga om giftermålen mellan luteraner 
och ryssar hade svårigheter yppat sig, hvilka borde af- 
lägsnas genom utgifvandet at en särskild förordning i 
ämnet. För befrämjandet af näringarna i landet före- 


slog Tengström, att de i landet placerade truppernas he- 


hof af spannmål måtte fyllas genom köp inom landet, att 


särskilda åtgärder borde vidtagas till underlättande af 
— sjöfarten mellan sydvästra Finland och norra Österbotten 
0. 8. v.!) I andra memorial, riktade till Speransky, må- 
hända ock till kejsaren hemställde Tengström såsom bi- 


skop och chef för skolväsendet i sitt stift om tillökning 


2 i domkapitels- och skolstaterna i och för förbättrandet af 


domkapitelssekreterarens och notariernes samt en del 
skollärares dåliga lönevillkor äfvensom för underhållet af 


en särskild klass för undervisningen i modärna språk. ?) 


1) Tvenne konc. t. memorial, tydligen afsedda att utgöra ett 


helt; det senare dat. P:burg ?9/, 1811. Erinran göres äfven om be- 
hofvet af ett kliniskt institut för den medicinska undervisningen och 
af ett astronom. observatorium. Huruvida denna punkt medtogs i 


memorialet är svårt att afgöra, men de däri berörda frågorna kommo 
nogsamt före under samtalen med kansler. 

2) En till Speransky ställd ,note”, dat. P:burg 27 apr./9 maj 
1811, och redan omnämnda ,pro memoria" af !9/,, maj 1811 i Teng- 
ströms konc. saml. Bland uppdrag af enskild natur, som T. hade på 
resan, må nämnas en anhållan af J. Fr. Aminoff, som undanbedt sig 
alla tjänstebefattningar, att utvärka åt honom titeln af ,conseiller 
privé", som A. önskade att kejsaren skulle ,själfmant" erbjuda åt ho- 
nom. ,Utom att det värkade politiskt godt, gaf det ett slags rättig- 
het att i kommissioner påkalla mig, om man finner att jag duger till 


Nat. o. Folk, H. 69. 


138 


De deputerades vistelse i Petersburg varade till de 
första dagarna af juni n. st. Före afresan undfingo de 
nåden att ånyo mottagas i audiens af kejsaren, hvarefter 
de, såsom efter den första presentationen, behedrades med 
inbjudan till den kejserliga taffeln. Vid afskedsaudiensen 
uttalade prokansler ånyo i vackra ord deputationens tack- 
samhet för all kejsarens godhet mot henne och akade- 
min. !) Straxt därefter anträddes återfärden. Inom det 
viborgska guvernementet underlättades resan genom att 
guvernörsämbetet i Viborg vidtagit anstalt om nödiga 
skjutser. I Borgå skildes man åt för en tid; professo- 
rerne veko inåt landet, endast prokansler fortsatte raka 
vägen till Åbo, där han var framme den 7 juni och den 
13 i samma månad afgaf för konsistorium en berättelse 
om resans förlopp. 2) ,Gud ske lof, ätt allt är väl förbi 


något." T. lofvade göra hvad han kunde, men sade sig hafva re- 
lationer endast med kansler. A. &t. T. !!/, 1811, T. t. A. ”/, 1811. 

!) Enl. ett konc. till tal i Tengströms saml. skulle prokansler 
yttrat följande: 

» Sire! 

Votre Majesté Imp., en nous permettant d'approcher son throne, 
comme interprétes des sentiments de gratitude et de soumission de 
P'université d'Åbo, nous a donnée une nouvelle marque de sa grace 
et de sa bienveillance impériale tant pour nous que pour notre in- 
stitut littéraire. — Daignez donc, Sire, agréer les nouveaux homma- 
ges de respect et de dévouement qu'en retournant å nos foyers nous 
avons I'honneur de mettre aux pieds de V. M. I. comme un tribut 
sacré, payé toujours par les sciences aux souverains qui les aiment 
et les honorent de leur protection. — Daignez, Sire, méme å Pavenir 
continuer Votre attention trés gracieuse pour Vuniversité d'Åbo; — et 
Vous ne trouverez jamais des ingrats chez nous. Notre attachement, 
notre amour et notre reconnaissance seront aussi immortelles que les 
vertus et la gloire de V. M. I." : 

?) K. P. 13 juni 1811. Äfven öfriga deputerade närv. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


139 


: 
JE 


i — skref han till Walleen —, resultaterne af resan måge 
sedan bli hvilka som helst." 1) 
Innan de- akademiska deputeradena lämnade Peters- 
 burg hade ännu en deputation anländt från Åbo. Den 
; | utgjordes af två ombud för regeringskonseljen — presi- 
 denten A. Tandefelt och referendariesekreteraren N. J. 
Kidpen — hvilka kommit för att för kejsaren uttala ,reg. 
Fiönocljens och Finlands öfriga finvånares underdåniga 
i vördnad och tacksamhet för de mångfaldige välgärningar 
i och nådebevisningar, hvarmed H. K. M:t täckts dem 
— omfatta". Närmaste anledningen till denna deputation 
ä hade gifvits af kejsarens fastställelse å årets stat den 11 
febr. g. st., hvari förordnats, att af statsinkomsterna be- 
| tydande belopp skulle utbetalas för afskrifning af skat- 
— terester, för uppförande af nya hospital, för tillökningar 
Fi de civila tjänstemännens löner, för återuppbyggandet 
af Helsingfors stad, för understöd åt universitetet och 
; militiestaten, för inrättning af ett bankkontor m. m. I 


& 


det underd. tal, hvari presidenten Tandefelt för kejsa- 
ren uttalade regeringskonseljens och nationens tacksam- 
EF åetekänelor, framhöll han bland kejsarens ,storvärk till 
Finlands uppkomst" också den frikostiga hjälpen för 


1) Tengström t. Walleen 8 juni 1811. — Den 19 maj g. st. hade 
| Speransky anmodat polisministern att förse de deputerade med pass 
för återresan samt sörja för att de rönte allt tillmötesgående af myn- 

a  Ggheterna. Statssekretariatets handl. 1811 n:o 85. — Den 2 juli 1811 
j tackade Tengström Speransky för ,toutes les bontés et tous les bien- 
Kr faits", med hvilka han och hans kamrater blifvit af denne öfverho- 
É pade. Nous en avons été vivement touchés et nous en garderons un 
3 ouvenir éternel, en tåchant de möériter de plus en plus la protection 


k. trés généreuse de V. Exce." Konc. saml. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


140 


,utvidgande af landets högsta lärosäte och dess större 
flor". !) ; 


Någon tid efter de deputerades återkomst från Pe- 
tersburg firades den tidigare bebådade akademiska festen 
till kejsarens ära i det nya akademihusets bibliotekssal. 
För att gifva högtiden ökad glans och därjämte hushålla 
med åhörarnes kraftresurser fördelades den på två da- 
gar, den 27 och 28 juni 1811. Det blef två minnesrika 
festdagar, under hvilka — att döma af officianternes ytt- 
randen — akademin måtte varit mättad af framtidsför- 
hoppningar och de varmaste känslor för den nye, gif- 
milde herskaren. | : 

Redan den latinska inbjudningsskrift, som utfärda- 
des af rektor prof. Gabr. Bonsdorff, gaf en försmak af 
hvad som komma skulle. Utom en kort redogörelse för 
akademins föregående stater och dess finanser innehöll 
densamma vackra loford öfver det nådiga reskriptet, kej- 
sarens ädelmod och de förtjänster kanslern, M. Speran- 
sky, haft om de nya förmånernas tillkomst. Däri talades 
om den gyllene ålder, som nu grydde för akademin, huru- 


!) Samma saker berördes i den tacksägelseskrifvelse reg. kons. 
redan tidigare, i mars 1811, aflåtit till kejsaren. Reger. kons. pl. pr. 
9, 11 mars, 1, 6, 16 maj, 27 aug. 1811. — Före den akad. deputatio- 
nens afresa från Åbo berättade Tengström åt Aminoff, att gen. gu- 
vernören tycktes vara ,litet embarasserad" af deputationen, emedan 
fråga väckts om att jämväl landets öfriga korporationer skulle följa 
exemplet, ,då kejsarens frikostighet sträckte sig icke blott till aka- 
demin”, samt att han väntade svar från högre ort (T. till A. 10 apr. 
1811). Planen stannade således vid reger. konseljens deputation, som 
enligt kejsarens tillsägelse icke skulle få utgöras af flere än ett par 
medlemmar. (Speransky t. gen. guv. enl. reg. kons. pl. pr. !/, 18i1). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


; 


141 


den välgärning, som kommit Auras sånggudinnor 
6 ], var så stor, ,ut de nova eademque auspicatissima 
ha sibi gratulari possit et debeat academia, de novo 
4 NR ct re regenerata". Äfven framhölls betydel- 


Deg rs TA 
Vv de frstind SNR SIBIEN i sger Sera GIV EEareR 


HET V REA 


fver samma ämnen som rektor ordade vidt och 
i losofie professorn A. J. Lagus, hvars festtal upptog 
| ågrr program. I ett vältaligt, med citat från den 
prost RR Ret feb på NB fe born gaf 


; rt erinrade särskildt om de personer från Gustaf 
och För ene SR till den siste sälar kans- 


Bod följde en redogörelse för den nya Statök, 
dera till dess KRK SCR för de utom- 


16 att per analogiam omnämna SEN — ,mi- 
a och ,euergetes augustissimus”" — och 
partier, som berörde den glädjefulla 'anledningen till 
f sten, flödade det af éloger öfver kejsarens ädelmod — 

fver. »hans förtjänster om mänskligheten i allmänhet och 


SA 


NE 


nd isynnerhet", såsom det sades i en berättelse om 
Om god del samma temata afhandlades den andra 
d agen, först på förm. af seminarii lector H. Snellman, 
begagnade sig af svenska språket, därefter på efterm. 
f studeranden af viborgska nationen (sedermera profes- 
sorn) C. Eklund, som åter talade på latin. Den först- 


inde talaren uppgaf ändamålet med sin vidlyftiga ora- 
t. o. Folk, H. 69. 


142 


tion vara, ,att med återkalladt minne af de förnämsta 
fördelar, som Finland vunnit genom en stigande upplys- 
ning, söka lifva vårt hopp vid inträdet i det nya tide- 
hvarf, som Alexanders regering öppnar i finska upplys- 
ningens häfder". Detta tema gaf talaren anledning att 
meddela sina åhörare en kurs i Finlands bildningshistoria 
och att tid efter annan återkomma till kejsarens dygder, 
hans ,,beundransvärda ädelmod" och , odödliga frikostig- 
het" mot Finland och akademin. Akademins känslor un- 
der de nyss öfverståndna krigshändelserna jämfördes med 
ynglingens, som, ensam ur lugnet utkastad på lifvets 
stormiga skådeplats, mötes af en okänd välgörare, som 
med faderlig ömhet åtager sig vården om hans ovissa 
framtid” — det var samma bild, som Franzén tvänne 
år tidigare begagnat. Såsom vid tidigare akademiska fe- 
ster berömdes vidare den utmärkta krigstukt, som under 
kriget sades ha blifvit upprätthållen bland trupperna. 
Skyddad af befälhafvaren och fredad af soldaten fort- 
satte akademin äfvensom religionsläraren, ämbetsmannen 
och näringsidkaren sina fredliga yrken — och hvar och 
en vid sitt värf välsignade i tysthet en monark, hvars 
örnar på en gång segrade och bjödo säkerhet och lugn." 
Genom det ädelmod, som i och med den nya staten 
kommit akademin till del, öppnade sig , vidgade utsik- 


ter — — för akademins trefnad och värksamhet till 


upplysningens och de allmänna sedernas förkofran". +De 
tidigare så nödtorftigt understödda yngre lärarne kunde 
numera egna sig åt ,en ifrån behofven frigjord värksam- 
het"; den grånade läraren kunde med lugn se ålderdomen 
nalkas; ungdomen hade fått vidgade tillfällen till full- 
komligare bildning genom de många nya tjänsterna och 
de rikliga understöden. Talaren slutade sitt andragande 


Bidrag t. känned. af Finl. 


- 


143 


3 med den förhoppning, att då en gång kejsaren , gått att 
— hvila från så ädla mödor, hans efterträdare, hvar efter 
annan, med hans tron skola ärfva hans kärlek till det 
dl finska folket, skola prydde med samma höga dygder, 
hvari han dem förelyst, bland senaste efterkommande 


uppkalla minnet af den första ryska monark, som förde 
styrelsen öfver Finland — och som han i sitt folks upp- 
lysning se sin ära och i dess sällhet sin belöning". — 


ja Om det tal, som hölls från den nedersta katedern, med- 
delade konsistorium till kansler, att det uttryckte , den 


studerande ungdomens vördnadsfulla tänkesätt för sin 


Hd höge beskyddare och välgörare". 


Festligheterna till åminnelse af den , högst hugne- 
liga tidpunkten" artade sig sålunda till en vacker hyll- 


IT ning åt landets nye herskare och en ståtlig uppvisning 
| : af de oratoriska resurser akademin kunde prestera. De 
I ”bivistades, utom af den akademiska staten, af gen. gu- 


vernören och kejserliga regeringskonseljens medlemmar, 


2 af generalitetet, hofrätten samt öfriga stater, om hvilka 
3 det i allmänna tidningen sades, att de ,delade akademins 
känslor". Under det svenska talet prydde ännu gen. gu- 
: vernörens fru jämte stadens fruntimmer festsalen med 


sin närvaro. Tiden mellan den första och den andra hög- 


tiden fylldes af den festmåltid akademistaten gaf till ära 
för gen. guvernören med regeringskonseljen, samtliga ge- 
 neraler och ledamöterna af hofrätten, de förnämsta civila 


och militära ämbetsmännen, några af stadens borgare samt 


| ett antal förnämliga resande. Under middagen tömdes 


först kejsarens skål ,,med de lifligaste känslor af under- 
såtlig vördnad och trohet", hvarpå toastades för gen. gu- 
vernören, reg. konseljen och kanslern. — Den 29 juni 
timade sedvanligt ombyte af rektoratet, som från G. Bons- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


144 


dorff öfvergick till Joh. Gadolin. Som äfven denna hög- 
tidlighet bivistades af stater cch korpser och allmänhet, 
kunde den anses såsom en värdig afslutning till de före- 
gående dagarnas festligheter. !) De vid dem hållna talen 
befordrades någon tid därefter genom konsistorii försorg 
till tryck och öfverlämnades genom kansler till det kej- 
serliga husets medlemmar, hvilka emottogo dem med ut- 
talande af , deras fortfarande nåd och välvilja". Där- 
jämte ihågkommos med desamma akademier och sär- 
skilda litterärt intresserade personer i Ryssland. I Fin- 
land fördelades genom myndigheterna exemplar af talen 
bland civila tjänstemän, präster och andra ståndsperso- 
ner, städernas borgerskap m. fl. ?) 


+ 


1) K. P. 27—28 juni, K. R. 29 juni 1811; reg. kons. pr. 27—29 
Jani 1811; Åbo allm. tidn. 1811 n:o 82. På förm. pågingo festerna 
kl. 10—12. 

?) K. P. 26 maj 1812, 8 nov. 1813; kansl. t. konsist. 21 mars 
1813; Rehbinderska saml., särsk. bref o. handl., cirkulär och bref från 
prokuratorsämb. Jämte talen trycktes den förra och den nya staten 
samt de kejs. reskr. af /,, juni 1808 och 2!9/,;, febr. 181i, hvarvid för 
den ryska texten färdigsatta stilar införskrefvos från Petersburg (K. 
R. 23 jan. 1812). Om Lagus” oration yttrade Tengström efteråt, att 


den var en af de vackraste och intressantaste, som någonsin utkom- 


mit vid akademin. Den åtföljdes i tryck af mycket detaljerade upp- = 


gifter om akademins tidigare förmåner m. m. Men den torde äfven 
i ett annat hänseende undergått förändringar. I början af april 1812, 
då underrättelse anländt, att Speransky råkat i kejsarens onåd, utta- 
lade näml. Tengström för C. J. Walleen sina farhågor för att Lagus' 
tal, som ännu icke var utgifvet, måste omtryckas. Med Snellmans 
tal, som redan hunnit utdelas, var det ingen fara, ty Speransky fram- 
hölls där icke på något särskildt sätt. Den tyska öfversättningen af 
sistnämnda tal påskyndades af G. M. Armfelt, som skulle framlämna 


Bidrag t. känned. af Finl. 


145 


Till de yttringar af glädje och tacksamhet, som för- 


— anleddes af den höga kejserl. ynnesten emot akademin, 
i hörde ännu en mindre vanlig åtgärd: präglandet af en 
medalj »till tacksam åminnelse af H. M. Kejsarens stora 


och odödliga förtjänster om detta lärosätes utvidgande 


| i och dess så frikostigt förbättrade stat". Såsom tidigare 
— nämndes, hade underdånig anhållan därom gjorts af pro- 

kansler i det tal han höll vid den akademiska tacksägel- 
— sedeputationens första audiens hos kejsaren, och innan 
— de deputerade lämnade Petersburg, hade de icke endast 
= utvärkat nådigt tillstånd till planens värkställande, utan 
ock med ryska medaljören statsrådet Leberecht öfverens- 


kommit om arbetets värkställande mot ett honorar, som 


| — efteråt fastställdes till 6,000 rub. b. a. Ritningen till me- 
3 daljen uppgjordes kort därefter af prof. Wallenius och 
godkändes af konsistorium. På densamma framställdes 


— »Auras sånggudinnor, vid gryningen af den uppgående 
nya dag för vetenskapernas och konsternas tillväxt i vårt 


sö CR 


Nat. o. Folk H. 69. = 


i fädernesland, sjungande Alexander den TI:stes lof samt 
3 akademins underdåniga tacksamhet och glädje". Ordaly- 
— delsen af omskriften öfverlämnade konsistorium, under 
Eb förebärande af egen villrådighet, till afgörande åt Speran- 
— sky, som bland de föreslagna uttrycken valde , Vetat 
— mori" i reversen och , Academia fennorum ad Auram no- 
3 vis incrementis aucta" i exergen.!) På hösten 1813 hade 


| den till kejsaren. Tengström till Rehbinder 11 maj 1816, till C. J. 
2 Walleen 28 dec. 1811, 7 apr. 1812; Armfelt t. Tengström 9 juni, 10 
Ja juli 1812. —- Festpublikationerna utgifna under titel: » Orationes pa- 
3 negyrice, quibus in euergetam summum, potentissimum Alexandrum 


3 primum etc. etc. pietatem suam — — testatam fecit academia aboönsis." 
2 


1) K. RB. 1 aug. 1811, K. P. 19 sept. 1811. I K. P. 17 juni 1811 


2 beskrefs Wallenii idé" sålunda: ;Å åtsidan H.: M:t kejsarens bröst- 


146 


så många exemplar i guld och silfver blifvit färdiga att 


utdelningen kunde begynna. Med den förstnämnda sorten 
ihågkom man främst kejsaren och medlemmarne af det 
kejserliga huset, vidare akademins förre kansler, grefve 
C. A. Wachtmeister, och närvarande, grefve G. M. Arm- 
felt, generalguvernören F. Steinheil, till hvilken exempla- 
ret framlämnades af prokansler och konsistorii ledamöter 
personligen, förre kanslerssekreteraren C. J. Walleen, 
hvilken haft vård om 
affären i Petersburg, 
äfvensom några af de 
högsta dignitärerna i 
kejsardömet och för- 
modligen konstnären 
själf. Till de kejser- 
liga sändes medaljen 
genom grefve Arm- 
felt, hvarvid konsi- 
storium begagnade 
tillfället att uttala ,, den 
djupa och lifliga un- 


Akademins medalj 1811. 


dersåteliga vördnad, hvarmed akademin evigt skall er- 
känna de stora odödeliga välgärningar, med hvilka hon 
af sin höga monark och beskyddare blifvit så ädelmo- 


bild med omskrift Alexander I russ. imperator. magnus princeps Fin- 
landige; å frånsidan nymfen Aura sittande, stödjande sig med högra 
armen uppå en urna, hvarifrån vatten utflyter, hållande i vänstra 
handen en lyra, den hon med den högra spelar. Hennes blick är 
riktad på framsidan af nya akademiebyggnaden, vid hvars yttersta 
(nordöstliga) sida en ny sol uppgår." — I Petersburg väcktes af 
konstnären o. a. fråga om att pryda kejsarens bild med en lager- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FEET TRA 


»efter dess upplysta 


147 


digt öfverhopad". Exemplar i silfver utdelades bl. a. åt 
landshöfdingar, hofrättspresidenter och andra högre äm- 
betsmän, åt skolorna i Åbo och Viborg samt åt enskilda 
personer, till hvilka konsistorium ansåg sig stå i förbin- 
delse; vidare till universiteten samt halftannat tiotal 
bland akademins gynnare och ,litterateurer" i Sverige. 
Inom Ryssland ihågkommos universiteten och några an- 
dra lärda institutioner äfvensom ett rätt stort antal höga 
riks- och hoffunktionä- 
rer jämte medlemmar 
af aristokratin och den 
lärda världen. Sedan 
ett förslag öfver de per- 
soner i Ryssland, som 
borde ihågkommas, till- 
sändts konsistorium af 
Walleen, öfverlämna- 
des enligt dennes till- 
styrkan åt kansler att 


SN 


- 
/ 
d 
Å 
| 

4 
| 


Akademi i; | 
och ynnestfulla godt- ademins medalj 1811 


finnande en slik utdelning å akademins vägnar såvidt 
tillgången det medgifver och eljest vanligt är värkställa". 
Exemplar i brons, som tillvärkades senare, fördelades år 


krans, men planen öfvergafs, då den tyckes motsagts af konsistorium. 
Nymfen Aura önskade konstnären ersätta med en af muserna, eme- 
dan enligt antikvariernes påstående nymferna icke kunde spela på 
något instrument, men gaf efter, då han underrättades om att bilden 
hade afseende på Aura-å. Leberecht påstods för öfrigt vara en kin- 
kig herre att ha att göra med. C. J. Walleen t. Tengström 8 nov. 
1811, L. G. v. Haartman t. d:o 17 nov. 1811, 12 jan. 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


148 


1816 bland universitetets lärare ochtjänstemän.!) Och 
ännu flera år efteråt hände dev att såväl academici som 
andra ihågkommos med exemplar ur det återstående för- 
rådet. ?) 


1) K. P. 12 mars, 13, 17 juni, 17 juli, 19 sept. 1811; 29 juni, 
13 juli, 12 aug., 17 sept., 22 okt., 8 nov. 1813, 10 jan. 1814, 24 okt. 
1816; K. RB. 1 aug. 1811, 13 juli, 12 aug., 17 sept., 1, 9, 19, 29 okt., 
. 13 nov. 1813; Walleen t. konsist. 9 juli, 10, 21 aug., ?/,, dec. 1813, 
kansl. t. kons. 22 aug./3 sept. 1811, 17 sept. 1813; reg. kons. t. kon- 
sist. 8 okt. 1813; Tengström t. Walleen 25 nov. 1811, 12 dec. 1812, 3 
febr. 1813 m. m. Utgifterna för arbetet uppgåfvos af Walleen som- 
maren 1813 komma att stiga till 8—9 tusen rub., konstnärens honorar 
oberäknadt. Enl. Lagus, Numism. anteckn. I: 49, stego utgifterna 
för medaljens förfärdigande till inalles 16,700 rub. b. a. — Efter ifriga 
uppmaningar af Armfelt och Walleen ökades det af konsistorium först 
beslutna, för sedvanlig utdelning otillräckliga antalet, så att det slut- 
ligen tyckes uppgått till 19 i guld, 250 i silfver och 400 i brons (enl. 


konstnärens beräkning värderade till resp. 267, 14 och 3—4 rub. styc- 


ket). Dröjsmålet med arbetet berodde på att konstnären var upptagen 
af andra beställningar och att det kejserliga myntet samtidigt hade 
att prägla massor af tapperhetsmedaljer för kriget. (Walleen t. Teng- 
ström ”/,, 1811, '"/;, ?/3, "lar Ve Var ?/1, ""/1o 1813, ”/, 1814.) Bland 
personer i Ryssland, som undfingo medaljen, må nämnas ministrarne 
Rumjanzow, Razumowsky o Kosodawleff, kammarherre Narischkin, 
grefvarne Qvastow o. A. Soltikow, furst A. Galitzin, furstinnan La- 
pouchin, statssekr. Olenin, akadem. Fuss, ryska metropoliten, ärkeb. 
af Mohilew m. fl. Den kejs. familjen och Armfelt erhöllo ex. både i 
guld och silfver. 
i LÖR SR FÖR 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ERRPIES YE a 


| EVS I FIPYIES EEENSEEe 


SVD 


Brr una oda me. nen Or nd Sond th Ar An LR An JRR 


3: 


5 28 novemb. 
Reskriptet af den FrrdeR KLO 


Sd Glädjen stod sålunda högt vid akademin. Och det 
k var icke att undra öfver, om man efter år af ovisshet 
7 och väntan kände stor lättnad och belåtenhet med anled- 
— ning af att akademin genomgått den politiska omhvälf- 
3 ningen utan några förändringar i sin organisation och 
— därtill ännu hugnats med förmåner, som gåfvo ökad 
3 trygghet för framtiden. Att under sådana förhållanden 
— belåtenheten gaf sig uttryck i tal och loford, som för en 
— följande generation framstå öfverdrifna och chargerade, 
E hade sin förklaring i tidens vanliga ämbetsmannaservi- 
3 lism samt i den benägenhet för underdånig patos, som 
— utmärkte den samtida vältaligheten och som i den aka- 
F demiska retoriken firade sina högtidsstunder. Man hade 
af den nya öfverheten rönt endast huldhet och godhet, 
— och man föreställde sig, att det allt framgent skulle så 
; fortgå. De som, trots allt, misstrodde danaernas gåfvor, 
— funno väl ringa medhåll. 
5 Men alldeles oblandad var fröjden icke. Vid när- 
mare öfvervägande kom den komité, som tillsattes för att 
bringa den nya staten i värkställighet, till det ledsamma 
resultat, att konsistorium vid uppgörandet af sitt förslag 
5 till kejsaren alltför högt värderat akademins indelta rän- 
tor och att till följd däraf det tillskott på 4,446 rub. s. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


150 


indelt och 7,620 rub. s. kontant, som kejsaren befallt re- 
geringskonseljen att utanordna till akademin utöfver dess 
tidigare understöd, icke förslog till att fylla de nya be- 
hofven. Efter förnyad beräkning kommo komitén och 
konsistorium till den slutsats, att därtill ännu erfordrades 
2,148 rub. s. i grundräntor, hvaremot det kontanta un- 
derstödet kunde minskas med 1,567 rub. !). Så kom ännu, 
att det för konsistorium icke var likgiltigt, från hvilka 
landsdelar och hemman de nya indelta räntorna utanord- 
nades, utan önskade man erhålla dessa från hemman, som 
voro fullt pålitliga och för den akademiska förvaltningen 
lämpligast belägna. Och slutligen kände sig konsistorium 
ovisst därom, huruvida de nya löningshemmanen skulle 
af akademin åtnjutas med samma villkor som de tidigare 
innehafda akademihemmanen. Det var omständigheter, 
som oroade icke endast konsistorium, utan också alla 
dem, hvilka redan gjort sig förhoppningar om förbätt- 


!) Felet berodde, efter hvad konsistorium framhöll, främst där- 
på att man vid beräkningen af akademins hemmansräntor samman- 
fört penningräntorna med inkomsterna in natura, hvilka varierade 
eftersom markegången och varornas värde förändrades. Som de sist- 
nämnda blifvit fastställda mer än ett århundrade tillbaka, voro de 
ytterst lågt värderade och motsvarade enligt för tillfället rådande 
markegång sex gånger det ursprungligen åsatta värdet. Af detta för- 
hållande följde enligt konsistorii mening, att penningräntan icke 
bort upptagas i de indelta lönerna såsom varande af annan natur och 
annat värde än mnaturalieprodukterna. Då nu enligt den nya staten 
aflöningarna beräknats i grundräntor, d. v. s. i naturprodukter, upp- 
kom, löntagarne till förlust, en minskning i de värkliga inkomsterna, 
som konsistorium nu önskade få afhjälpt. Att man icke tidigare 
framhållit denna omständighet, berodde enl. Tengströms förklaring 
på de ringa förhoppningar man hyst med afseende å resultaten af 
sin hemställan. T. till Walleen 25 nov. 1811. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


151 


rade löneförmåner och en tryggad tillvaro, men nu fruk- 


— tade, att målet åter skulle aflägsna sig. 

AH För att få dessa spörsmål på bästa sätt lösta, upp- 
j drog konsistorium åt den deputation, som afsändes till 
Petersburg, att för kejsaren uttala akademins önskningar 
Ä i fråga om den nya statens tillämpning. Uppå nådig 
tillsägelse blefvo dessa önskningsmål sammanfattade i en 


i É på franska uppsatt ,,note" och genom kansler framställda 
i — till kejsarens stadfästelse. Med närmare framhållande af 
— de kamerala förhållandena, anhöllo de deputerade, att 


| j H. K. M:t måtte uppdraga åt reringskonseljen att åt 
akademin anordna de grundräntor, 6,594 rub. 12 kop. 


—8., Som erfordrades för den nya staten, samt att af detta 
belopp 4,700 rub. 80 k. skulle beräknas i hemmansräntor, 
| — 1,576 rub. 80 k. i tionde spannmål (1,460 t:r) samt 316 r. 
52 k. i grundränta från de 18 preb. hemman, som borde 


kb åtfölja de nya tjänsterna; det kont. understödet där- 
emot skulle nedgå till 6,053 r. 25 k. Vidare anhöllo de 
deputerade, att för underlättandet af uppbörden de nya 


 indelningshemmanen skulle såvidt möjligt utses i närhe- 


ten af de gamla akademihemmanen och innehas med 
samma villkor som dessa — bl. a. med rätt för akademin att 
k uppbära mantalsafgifterna. Och tilläto sig de deputerade 
att för sådant ändamål föreslå de s. k. hemkallshemma- 
nen i Åbo län, hvilkas räntor voro afsedda att fördelas 
såsom rotehjälp åt soldaterna vid de indelta trupperna 
E och hvilka utan olägenhet SN ersättas med oindelade 
hemman på Åland och andra aflägsnare orter. Till pre- 
 bende hemman för de nya tjänsterna kunde lämpligast 
anordnas lediga militieboställen i Åbo stads omnäjd, hvil- 
kas grundräntor, där dessa icke motsvarade de beräknade. 
316 r. 52 k., skulle tillsvidare ökas med räntor från an- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


152 


dra kronohemman. Och till sist anhöllo de deputerade, 
att de nya understöden måtte=förunnas akademin från 
den nya statens datum samt de genom uppskofvet med 
tjänsternas besättande tillkomna besparingarna få begag- 
nas till hvarjehanda tillfälliga utgifter. 1) 

Efter hvad Tengström uppgaf, hugnades de depute- 
rade med goda förhoppningar om ett gynnsamt resultat, 
men kejsaren fann dock nödigt att före det slutliga afgö- 
randet inhämta utlåtande af generalguvernören. ?) Efter 
återkomsten till Åbo skyndade sig därför Tengström, som 
alltid var mån om akademins fördelar, att konferera om 
saken med den allmänt omtyckte frih. Steinheil för att 
vinna honom för akademins sak. ,Den gode gubben" — 
såsom Tengström plägade kalla honom — lofvade också ,,i 
allmänhet allt godt" och påstod senare sig vara akademins 
man", men önskade, äfven han, att först inhämta andras 
mening, innan han afgaf det infordrade yttrandet. 3) För 
sådant ändamål vände han sig till finanschefen E. Tulind- 
berg, hvilken af lätt förklarliga skäl var mindre förtjust 
öfver akademins nya anspråk på statens betalningsför- 


1) Petitions de P'université T'Åbo relativement å Pexécution de 
nouvel état de l'université bland K. o. K. B. Samma punkter i en 
odaterad note t. Speransky i Tengströms konc. saml. I en skr. af 
29 apr./11 maj 1811 med titel ,Réflexions" erinrar T. om att det be- 
gärda tillskottet icke utgjorde någon ny förmån, utan endast afsåg 
alt bereda konsistorium medel att bringa den nya staten i värkstäl- 
lighet. Denna skr. framlämnades icke, men nämnda omständighet 
torde nog blifvit af T. på annat sätt framhållen. 

”) I skr. af d. !2/, 1811 underrättade Speransky gen. guv. om 
att kejsaren uppdragit åt denne att efter pröfning framställa om de 
för universitetet nödiga inkomstfyllnaderna och de ändamålsenligaste 
medlen för deras tillgodoseende. Gen. guv. kansl. akter 1811 p. 2 r. 9. 

?) Tengström t. Walleen 138 juni, 25 okt. 1811. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


153 


måga och nu i ett vidlyftigt betänkande (4$ juni 1811) 
underkastade konsistorii hemställan en allvarlig kritik. 
För det första ansåg han det strida emot naturen af all 
indelning att, såsom konsistorium fordrade, icke medräkna 
de från löningshemmanen utgående kontanta afgifterna i 
indelningsräntorna. Så förklarade han, att tillräckligt an- 
tal oindelta hemman nogsamt fanns att tillgå i Åbo-Björ- 
neborgs, Nylands-Tavastehus och Vasa län samt att re- 
geringskonseljen redan infordrat från landshöfdingarne 
uppgifter om de hemman, hvilkas räntor kunde till aka- 
demin öfverlåtas. Men att för ändamålet begagna de 
s. k. hemkallshemmansräntorna stod i strid med en äldre 
förordning (af 1770) och var i öfrigt omöjligt, ty de 
hörde indelningsvärket till och voro af nöden, då detta 
värk ånyo upprättades; de kunde heller icke utan olägen- 
het utbytas mot hemman på Åland, där ingen militiein- 
delning genomförts. Och ännu omöjligare var det, enligt 
Tulindbergs förmenande, att till prebende hemman åt uni- 
versitetslärare öfverlåta lediga militieboställen, ty vid in- 
delningsvärkets förnyande kunde de så mycket mindre 
umbäras som inga vederlag för dem funnos annorstädes 
att tillgå. Att åter för sådant ändamål upplåta andra 
hemman vore att antingen depossedera de närvarande -: 
åboarne eller att underkasta dem i framtiden en godtyck- 
lig ränteförhöjning. Återstod således att låta de från 


3 preb. hemmanen påräknade räntorna utgå såsom vanlig 


= indelning. Äfven fann Tulindberg det farligt att öfver- 
låta de nya hemmanen till akademin med annan rätt än 
att från dem uppbära indelningsräntorna, ty medgåfvos 
de med frälserätt, såsom de gamla akademihemmanen, 


j; skulle skattebönderna lida intrång i sin äganderätt och 


kronobönderna på dem gå miste om den allmogen med- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


154 


gifna rättigheten att tillösa sig hemmanen under skatte. 
Och att tilldela räntorna åt akademin, innan ens fråga 
förevarit om de nya tjänsternas besättande, ansåg Tulind- 
berg slutligen strida emot all tidigare plägsed. 

På generalguvernören tyckas dessa motskäl värkat 
helt öfvertygande. I den skrifvelse af den 22 juli 1811 
till Speransky, hvari han meddelade sitt utlåtande, före- 


Gen. guv. F. Steinheil. 


nade han sig i allt väsentligt om Tulindbergs anmärknin- 
gar, utan att dock för sin del med bestämdhet afstyrka 
konsistorii förslag. Enligt hans mening borde de nya in- 
delningsräntorna tilldelas akademin från oindelade hem- 
man i Åbo och Björneborgs, Nylands-Tavastehus och Vasa 
län samt tiondespannmålen från de två förstnämnda länen. 
I fråga om hemkallsräntornas och militieboställenas öf- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


155 


Föeltnide till akademin upprepade han de af Tulindberg 
— uttalade 'betänkligheterna, och sammaledes fann han det 
— mindre välbetänkt att-låta akademin åtnjuta de nya hem- 
— manen under samma villkor som de äldre, d. v. s. under 
| frälsoratt. 1) 

" Invändningarna mot konsistorii hemställan blefvo 
snart nog kända inom akademiska kretsar. Vid konsisto- 
ri sammanträde den 22 oktober 1811 uttalade prokans- 
der sina farhågor för att konsistorii förslag rörande värk- 
— ställigheten af den nya staten skulle mötas af svårighe- 
ter, som konsistorium vid deras uppgörande , kanske ej i 
alla afseenden kunnat påräkna". För att invärka på ären- 
— dets lyckliga afgörande ansåg han nödigt att ånyo taga 
arågan under ompröfning ,för att i anledning däraf be- 
 höfliga upplysningar till beredande af sakens snara och 
— ändtliga slut afgifva". Förslaget godkändes och en om- 
— ständlig öfverläggning vidtog, som resulterade däri att 
i å konsistorium, polemiserande mot de gjorda anmärknin- 


I K. K. B. Den nödiga summan af 6,594 rub. s. indelt an- 
é såg Tulindberg enligt rådande kameral beräkning motsvara minst 
>:80,000 rub. b. a.; Steinheil beräknade hela den begärda tillskottssum- 
man till 75,000 rub. b. a. Emot T:s yttrande uppsattes af en ,ano- 
ym” på franska ett sakrikt, men något ensidigt bemötande (, éclair- 
cissements"), troligen efter det gen. guv. redan afsändt sitt betän- 
kande. Att förf. var en medlem af akademin eller stod henne nära, 
E tagas för gifvet. Möjligen kunna vi tänka på prof. v. Haart- 
man, hvilken vid årets slut gaf konsistorium del af Tulindbergs ut- 
 låtande jämte Hemptendet (E P. 27 dec. 1811); såsom kändt blef han 
; lr för både finans- och kammarexpeditionen. Men kanske troli- 
pe 5 gare är, att detta bemötande är detsamma som på hösten 1811 upp- 
sattes på Speranskys befallning af t. f. kanslerssekreteraren L. G. v. 
Haartman. (Därom i det följ.) 


Ne oc Folk, H. 69. 


156 


garna, enhälligt beslöt att vidblifva sina förra yrkanden, 
men att dock framställa några alternativa förslag, för den 
händelse desamma icke vunno nådigt godkännande. Kunde 
de begärda hemkallshemmanen icke medgifvas, önskade 
konsistorium åtm. att akademin befriades från sådana nya 
och med hänsyn till sitt bestånd osäkra hemman, som 
tillkommit genom 1775 års storskiftesförfattning; kunde 
militieboställen icke utdelas till preb. hemman, borde de 
åtm. gifvas provisionellt tills K. M. fann tillfälle att om 
dem annorlunda förordna, och i nödfall, om ,, denna för 
det akademiska lönevärket så önskeliga förmån" icke stod 
att vinna, ansåg man sig böra tills vidare åtnöjas med 
hemmansräntor till det i staten för prebende hemmanen 
upptagna belopp. Hvad som af tiondespannmålen icke 
kunde erhållas ifrån Åbo och Björneborgs samt Nylands- 
Tavastehus län, önskade konsistorium att måtte wutan- 
ordnas från Vasa län. Och som de nya löneindelnin- 
garna icke syntes blifva till sitt värkliga belopp lika 
förmånliga som de gamla, beslöt konsistorium att genom 
kansler hos H. K. M:t utbedja sig optionsrätt för akade- 
mins äldre tjänstemän , att inom hvarje fakultet framför 
en yngre ämbetsbroder välja af en eller flere ledige lö- 
ner den indelning han kunde anse vara för sig fördel- 
aktigast". I fråga om de ifrån de nya löningshemmanen 
utgående mantalspengarna, som akademins deputerade ti- 
digare anhållit om att få öfverlåtna till akademin, ut- 
talade konsistorium nu den önskan, att de, till följd af 
deras ojämna belopp och svårigheterna med deras upp- 
börd, icke måtte medräknas i det kontanta understödet. Att 
de nya hemmanen öfverlätos åt akademin med samma rätt 
som de gamla, ansåg konsistorium på intet sätt komma 
att träda jordägarnes skattemannarätt för när. Och till 


Bidrag t. känned. af Finl. 


157 


I sist drog konsistorium icke i tvifvelsmål, att de begärda 


indelningsräntorna och penningunderstöden ju skulle till- 
— falla akademin från + mars samt i framtiden utbetalas 
— äfven vid timande tjänstevakanser för att begagnas till 
— hvarjehanda tillfälliga utgifter vid akademin. !) 

—  Omsorgen att till vederbörlig ort frambefordra dessa 
upplysningar och önskningsmål ,i afseende å värkställig- 
heten af akademins nya stat" öfverlät konsistorium åt 
— prokansler. Denne hade fortfarande sökt bearbeta ,gub- 
3 ben" generalguvernören, hvilken enligt hans mening icke 


begripit det ärende han uttalat sig om, samt dessutom 


— vändt sig med framställningar i ämnet såväl till kansler 
som till frih. G. M. Armfelt, hvilken på hösten 1811 bo- 
— satt sig i Petersburg, jämte det han meddelade sig om 
å saken med R. H. Rehbinder och C. J. Walleen. Speran- 


sky, hvars understöd främst måste vinnas, ställde sig i 


det hela välvilligt till ärendet, hvars betydelse ju redan 
å på våren framhållits för honom af Tengström. Han till- 
å sade L: G. v. Haartman, som för tillfället skötte sekrete- 


— raregöromålen under Walleens vistelse i hembygden, att 


j bemöta gen. guvernörens invändningar och att med led- 
— ning af Tengströms meddelanden till Walleen uppsätta 
3 ett bref i ämnet till generalguvernören i och för undvi- 


kande af , missförstånd och efterfrågningar". Prokansler 


2 bad han vara , pleinement persuadé” därom att akade- 
min på sätt eller annat skulle erhålla de medel, som 


= stadfästs genom den nya staten. ,J'y apporterai tous 


— mes soins et tåcherai de compenser les retards", förkla- 


rade kansler. Men äfven han hyste vissa betänkligheter 


3 med anledning af de af generalguvernören framställda 


j 1) K. P. 22 okt. 1811. 
> Nat. o. Folk, H. 69. 


158 


svårigheterna. Dessa invärkade ock, att kejsaren vid 
ärendets föredragning uppsköt afgörandet tills han fått 
tillfälle att meddela sig med frih. G. M. Armfelt om er- 
sättningen till militien. Efter hvad v. Haartman visste 
att meddela, hade dock kejsaren lofvat att med det för- 
sta på något sätt konfirmera den begärda tillökningen, 
en uppgift, som bestyrktes af Speranskys lugnande ord. !) 

Det var således af vikt att för saken vinna Arm- 
felt, kejsarens nya rådgifvare i finska ärenden, och att 
ytterligare söka häfva Speranskys betänksamhet. Så- 
som redan nämndes, hade den akademiska tacksägelsede- 
putationen på resan till Petersburg besökt Armfelt på 
Åminne och på höstsommaren mottog denne ånyo såsom 
gäster såväl prokansler som andra , akademister", hvilka 
förmodligen kommo för att förvissa sig om understöd af 
den uppgående storheten. 2?) Sedan Armfelt öfverflyttat 
till Petersburg, inledde Tengström med honom en med 
tiden mycket liflig korrespondens, i hvilken akademiska 
ärenden främst togos till tals. Men dessutom gaf han 
sin unge vän Walleen, hvilken året därförinnan varit så 
värksam för den nya statens tillkomst, i uppdrag att 
göra sitt bästa för att öfvervinna Armfelts såväl som 
Speranskys betänkligheter. 

Omedelbart efter det konsistorium afgifvit sitt för- 
nyade utlåtande tillställde Tengström detsamma Walleen, 
som uppmanades att göra hvad han kunde för att skynda 
på ett lyckligt slut. Framför allt borde han arbeta för 
att hemkallsräntorna blefvo tilldelade akademin, ty an- 


!) Speransky t. Tengström 8 sept. 1811, L. G. v. Haartman t. 
d:ö 16/.. sept. 1811. Ö 
2?) G. M. Armfelt till sin fru 5 aug., 20 sept. 1811. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


159 


nars, menade Tengström, ,råka vi med våra indelningar 
i en obeskriflig villervalla”. Först borde Walleen upp- 
söka Armfelt, på hvilken Tengström ,sökt på bästa sätt 
öfverflytta” sin öfvertygelse och af hvilken han väntade 
sig, att han , såsom vår gamla kansler och dessutom 


 declarerad vän af lärdom och upplysning understödjer 


vår billiga och lagliga proposition". — ,, Sedan du fått 
höra hans tankar — fortsatte biskopen — och fått hans 
löfte om bistånd, önskar jag du må besöka kanslern med 
innelykta bref, som ej innehåller några egentliga detail- 
ler i saken, utan blott anvisningar på din vidare explica- 
tion. Skulle han än fordra af dig en ytterl. note att pre- 
senteras hos kejsaren, den jag värkel. tror vara nödvän- 
dig, efter den tour saken numera fått, så har jag såsom 
anledning därtill uppsatt i conformité med protokollet 
hosfölj:de promemoria, hvars alla momenter synas för- 
tjäna en klar och bestämd decision, på det chicaner och 
tvister vid tillämpningen framdeles må undvikas. Kans- 
ler har nyligen skrifvit mig till och försäkrat, att vi skola 
få les revenues supplémentaires, vi begärte, men säger 
tillika, att han om sättet att häfva de af gen. guvernören 
uppkastade svårigheter ville conferera med baron Arm- 
felt. Säkert har gubben ej begripit den sak han yttrat 
sig uti. Han fortfar än att yrka, det han är vår man 
och att han blott yrkar på ersättning för hemkallsrän- 
torna. Skicka mig vid tillfälle detta utlåtande, mig själf 
till uppbyggelse. Ingen annan skall få del däraf". — 
Med framhållande af att statsvärket, hvars dåliga ställ- 
ning de föregående åren han antog ha , allarmerat veder- 
börande"”, höll på att förbättras genom 1811 års rikligare 
uppbörd, slöt Tengström sina råd med uppmaning till 
Walleen att söka hindra frågans vidare öfverlämnande 


Nat. o. Folk, H. 69. 


160 


till generalguvernören och konseljen. , Därigenom vinnes 
ej annat, menade biskopen, än nytt gräl, och tiden går 
förlorad. Flere professorer och adjunkter, som tjänt förut 
med dåliga penningelöner, men nu vänta och hoppas för- 
bättring, äro högst inquiéta öfver dröjsmålet. Kanslern 
lofvar compenser les retards."” 1) 

Åter, såsom året därförinnan, satte sig Walleen i 
rörelse för att motsvara sin ,nådige oncles" förtroende, 
och han hade denna gång förnöjelsen att icke möta nå- 
gra större svårigheter. För egen del hade han helst dra- 
git sig tillbaka från sekreterarebefattningen, men han upp- 
sköt därmed tills han hunnit förbereda statsfrågan till 
slutligt afgörande. Midsommartiden hade han lofvat Teng- 
ström att vid första tillfälle föredraga för kansler de ären- 
den, som af denne upptagits på en nota, och på hösten, 
då han återkommit från sin resa till Finland, satte han 
sig genast i förbindelse med kansler. Han fann denne 
obeslutsam, men fick dock den uppfattning, att han värk- 
ligen ville understödja akademins begäran. Äfven hop- 
pades Walleen, att frih. Armfelt, hvars mening kejsaren 
behagade inhämta rörande de militära hemmanen, skulle 
afgifva ett gynnsamt utlåtande. Hvad som närmast för- 
svårade frågan, var att det öfverskott, som upptagits i 
statsförslaget, vid närmare pröfning befanns tämligen illu- 
soriskt, ity att det bestod i finska kronans fordringar 
hos ryska militärkassan. Äfven bidrog gen. guvernörens 
redan nämnda utlåtande att minska akademins apparan- 
ser. Om detta utlåtande menade Walleen för öfrigt, att 
det var så konfyst och illa författadt, att man hade svårt 


1) Tengström t. Walleen 25 okt. 1811. Följande dag skref T, 
om samma ärende till Armfelt. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


161 


att få reda på rätta meningen, men det uppfattades så- 
som h. o. h. stridande mot akademins önskningsmål. Då 
Steinheil lofvat Tengström att understödja akademin, 
kunde Walleen icke förklara saken annorlunda än att 
gen. guvernören icke vetat hvad han skrifvit eller att 
förf. till betänkandet icke haft ,något redigt begrepp” 
om frågan. !) 

Efter att i början af november ha mottagit Teng- 
ströms instruktioner af den 25 oktober, fortfor Walleen 
med ökad energi att bearbeta de höga herrar, på hvilkas 
hjälp « saken antogs bero. Den 8 november kunde han 
meddela prokansler, att han redan haft flera konferenser 
med Armfelt. Denne var till en början emot att åt aka- 
demin öfverlämna några till indelningsvärket anslagna 
hemman och räntor, men lofvade till sist, på Walleens en- 
trägna böner, att icke opponera sig i fråga om hemkalls- 
räntorna. Däremot höll Armfelt styft på boställenas beva- 
rande och enligt Walleens egen tanke kunde också aka- 
demin åtnöja sig med att i stället erhålla indelningsrän- 
tor. Endera dagen skulle Armfelt afgifva sitt skriftliga 
utlåtande och då hoppades Walleen att ärendet skulle 
blifva slutligen afgjordt, särskildt som kansler tycktes 
ganska mycket intressera sig för akademin". Väl hade 
den sistnämnde önskat inbämta närmare kamerala utred- 
ningar af regeringskonseljen, men han hade afstått där- 
ifrån, förmodligen på Walleens yrkande. ,,Om detta skett, 
hvad hade akademin då fått?" frågade Walleen. Om öf- 
riga punkter i akademins petitioner förmodade Walleen, 
att det icke skulle blifva någon fråga. ?) 


!) Walleen t. Tengström d. 25 juni, 15 okt. 18H1. 
?) Till Tengström 8 nov. 1811. 


Nat. o. folk, H. 69. 11 


162 


Möjligen fann sig Tengström ännu föranlåten att 
fatta till pennan för att bemöta de från regeringshåll 
gjorda anmärkningarna. I alla händelser tyckes han va- 
rit belåten med Walleens tillgöranden och deras resultat. 
För din åtgärd i vår akademiska stats- och lönefråga 
— skref han i slutet af november till Walleen — är jag 
dig mycket förbunden och hoppas nu omsider allt skall 
väl gå. Oförmodligt var det dock för mig att höra, att 
den skall vara remitterad till den nya komiténs utlå- 
tande, icke för det att jag däraf väntar annat än godt, 
men för det jag trodde den vara kanslerns ensak. , Men 
lika mycket, hvad väg den vandrar, bara den kommer 
väl och lyckel. fram! — — Måtte vi nu snart komma i 
rent vatten med saken! — Än en gång ber jag, att du i. 
möjligaste måtto skyndar på godt slut i vår statsfråga. 
Jag har möda vid att tranquillisera mitt folk, och många 
af dem äro värkel. i stort behof.”!) 

- Frågans hänskjutande till komitén för finska ären- 
den, hvars värksamhet i de samma dagar begynte, med-. 
förde intet nämnvärdt uppskof med afgörandet. TI allt 
väsentligt understödde väl komitén konsistorii hemställan . 
och 1, enlighet med denna var ock det nådiga svar ”affat- 


!) Tengström t. Walleen 25 nov. 1811. — Om oron bland dem, 
söm af den nya staten väntat sig en förbättring i sin ställning, men 
fortfarande måste gifva sig till tåls, skref filosofie adjunkten Avellan 
vid samma tid till Walleen: ,Man vet i en sådan ställning hvar- 
ken, hvad man har eller hvad man skall kunna räkna på; man vet så- 
ledes äfven icke, hvad man med allvar skall sysselsätta sig med eller 
hvad man skall underlåta. Har man ej desto mera energi i karaktä- 
ren, skall man genom denna slags belägenhet nödvändigt disponeras 
att företa alldeles ingenting med deltagande, att anse allt såsom lika 
betydligt eller rättare lika obetydligt, att endast släntra sina dagar 
igenom." Avellan t. Walleen 9 nov. 1811; Stjernv.-Wall. saml. 


Bidrag t. känned. af Finl; 


163 


It, som efter föredragning af Armfelt hos kejsaren slut- 
en afgafs den 28 nov. g. st. i form af nådiga reskript 
I kanslern och generalguvernören. De sista dagarna af 
framkom underrättelsen härom till akademin — så- 
anskyldig nyårsgåfva till dess own väntande 


Ne: ” | 
Det nåd. reskr. af den ä-—= 1811 stadgade, att till 
rar de af den genom manifestet af den 11 februari fast- 
tällda staten skulle, utöfver hvad akademin förut inne- 
haft, åt henne utbetalas årligen 1,460 t:r spannmål (efter 
mnovärdi = 1,576 r. 80 k. s.), indelta hemmansräntor 
| ett belopp af 4,700 r. 80 kop. s. (samt med de för 
sb. hem. beräknade räntorna 316 r. 52 k. till 5,017: 
'vensom 6,053 r. 25 k. kontant, således hela det 
elopp, hvarom akademin genom sina deputerade anhål- 
6.  Spannmålen skulle utanordnas af kronans behållna 
nde i Åbo och Björneborgs samt Nylands-Tavastehus 
I 's. k. fast mål å 30 kpr. tunnan utan något afdrag. 


h "Björneborgs län dels från oindelta gamla hemman” 
från de s. k. hemkallshemmanen, för hvilka sist- 


TS Ja 30 nov. 1811 g. st. meddelade Armfelt prokansler att 
n nu var slutad och att det endast återstod för Speransky « att 


ler och protektor hade en slags rätt att ensamt synassom värk- 
tyg i hela denna sak". — Först den 21 december kunde Walleen. 
meddela rökansler den glada underrättelsen” att reskriptet var un- 
j dertecknadt. De båda reskripten jämte kanslers skrifvelse af den 28 
3 — novemb. anlände till konsistorium den 27 decemb. och föredrogos 
I samma dag. K. K. B. 

2 Nat. o. Folk, H. 69. 


164 


ponerade hemman på Åland, och ålades regeringskonsel- 
jen att vid utdelningen se till att hemmanen såvidt möj- 
ligt befunno sig intill akademins äldre löningshemman. 
Några prebende hemman kunde för tillfället icke utgif- 
vas, utan skulle dessa tillsvidare ersättas med hemmans- 
räntor på samma sätt som om indelningsräntorna stad- 
gats. Alla de nya löningshemmanen skulle af akademin 
innehafvas med fullkomligt lika rätt och enahanda vill- 
kor som de äldre löningshemmanen, skattehemmansägarne 
dock deras skattemannarätt förbehållen. Och stadfästes 
för innehafvarne af samtliga professurer den professo- 
rerne i hvarje fakultet tidigare tillkommande rättigheten 
att efter ålder i tjänsten vid timande vakanser själfva 
utse sina löner. Det kontanta understödet — inberäknadt 
mantalspengarna från de nya löningshemmanen, hvilka 
uppburos till statsvärket, men erlades af detta till akade- 
min efter viss beräkning — skulle utbetalas kvartaliter 
vid Åbo landtränteri och på samma sätt som de indelta 
hemmansräntorna tillkomma akademin från dagen för den 
nya statens utfärdande. Vid nu pågående och framtida 
tjänstevakanser skulle någon förminskning af indelningen 
icke äga rum, utan besparingarna tillkomma akademin. !) 

Det nådiga reskriptet betecknade således, på samma 
sätt som det vid årets början utgifna, en afgjord fram- 
gång för akademin. Så när som på en enda punkt, den 
om prebende hemmanen, hade konsistorii önskningar blif- 
vit af kejsaren beviljade i trots af de utlåtanden, som af- 
gifvits af landets gen. guvernör samt chefen för finans- 
expeditionen. Åter kunde kansler med fullt skäl erinra 


1) EK. K. B.; reskr. t. kansler med rysk o. svensk text trycktes 
tills, med talen vid akademifesten 1811; reskr. t. gen. guv. af samma 
innehåll, om ock i annan meningsföljd än det till kansler. 


Bidrag .t. känned. af Finl. 


NR 


ETERN ERITREA NV 


165 


konsistorium, hurusom detsamma erhållit , förnyade bevis 
af den utmärkta nåd, hvarmed akademin af dess högste 
beskyddare omfattas, och förnyad anledning att genom 
nitiskt iakttagande af sina viktiga plikter ådagalägga sin 
undersåtliga tacksamhet och uppfylla det ändamål H. K. 
M:t medelst dess akademin ertedda frikostighet åsyftat". 
Och Armfelt skref till prokansler: Jag hoppas, att herr 
biskopen och akademin äro nöjda och att både vår goda 
kejsare och Finland få glädja sig åt den värksambhet i 
bildningen af vår ungdom, som den förres frikostighet 
förtjänar och det senare har rätt att fordra af ett läro- 
säte i den författning som det vi nu äga i Åbo." 1) 
Konsistorium var icke heller otacksamt. , Akademin 
är visserligen belåten med hvad hon fått", skref Teng- 
ström någon -tid därpå till Walleen. I fråga om bostäl- 
lena medgaf han att konsistorium måhända haft orätt, 
och ,i det hela", tyckte han, ,är det bra som det är". 2?) 
Återstod således att också för öfverheten och för dem 
som ansågos ha förhjälpt till det goda resultatet uttala 
sin tacksamhet. Redan vid samma möte, där det kejserl. 
reskriptet föredrogs och åhördes med sedvanlig undersåt- 
lig vördnad, beslöt konsistorium att icke endast delgifva 
allmänheten den glada nyheten, utan att också besöka 
den ,gode gubben”, landets generalguvernör, ,,hvars väl- 
vilja för akademin ej mindre än hvarje Finlands inbyg- 
gare allmänt är känd”, för att för honom uttala akade- 
mins tacksägelse ,för det gynnande förord H. Exc. hos 
H. M. Kejsaren i ofvan omförmälde sak afgifvit".3) Men 


!) Kansl, t. konsist. !/,, dec. 1811; Armfelt t. Tengström 30 
nov. 1811. 

?) Tengström t. Walleen 27 febr. 1812. 

3) I Tengströms konc. saml. finnes konc. till ett tal (kunde 


Nat. o. Folk, H. 69. 


166 


främst beslöt man att i skrifvelse till kansler gifva ut- 
tryck åt akademins , odödliga tacksamhet" för kejsarens 
mot akademin ertedda synnerliga nåd och välvilja" 
samt hennes ,aldrig upphörande förbindelse" till kans- 
ler. I skrifvelsen, som mot vanligheten var helt kort, 
men för större heders skull författad på latin, framhöll 
konsistorium, hurusom det kejserliga reskriptet utgjorde 
en ny yttring af kejsarens kärleksfulla, faderliga sinne- 


också vara till ett bref) till gen. guv. Steinheil den 1 jan. 1812, däri 
prokansler vidlyftigare uttalar samma, med hänsyn till gen. guv:s 
utlåtande något oväntade känslor. Först framhålles, hurusom akade- 
min sedan inemot fyra år tillbaka haft lyckan att blifva ,VoBjet fa- 
vori de la munificence et des bienfaits signalés de S. M. IL." samt nu- 
mera blifvit ,,comblée presque å lI'excés et méme au dela de toutes 
ses espérances, par les graces nouvelles et éclatantes quw'elle vient de 
recevoir de son auguste protecteur". Gen. guv. bedes-,nous mettre 
tous å ses pieds en lui presentant (nos voeux les plus sincéres 
pour la prospérité de ses jours) notre reconnaissance immortelle 
! pour ses nombreux bienfaits et les assurances les plus sacrées de nos 
. coeurs, quw'il n'aura jamais des sujets plus fidéles, ni plus attachés 
(devoués) å lui, que le sont et que le seront toujours les membres 
et les éléves de notre institut littéraire". 'Till gen. guv. frambäres 
tacksägelser för att han för sin del understödt akademins ödmjuka 
petitioner. ,Soyez bien persuadé de nos sentiments les plus respec- 
tueux pour Vous, et que nous ne cesserons jamais d'éstimer et d'ap- 
' précier comme il faut non seulement vos talents, vos vertus et vos 
mérites distingués en général, mais surtout et en particulier votre 
affection si constamment bienveillante pour lI'université et pour toute 
notre patrie, confiée par le meilleur des princes (quwil soit pour une 
longue swte d'années) å votre administration et å vos soins pater- 
nels.4 Vidare tillönskas gen. guv. och hans familj ett lyckosamt nytt 
år samt folket fredens lugn. ,Que le Dieu de la paix vienne enfin 
regarder son peuple, qwil soit toujours avec nous et quwil nous fasse 
devenir de plus en plus dignes de ses bontés et de sa haute pro- 
tection.< Hade gen. guv. till sist uppgett sina betänkligheter? 


Bidrag t. känned. af Finl. 


167 


lag mot de finska sånggudinnorna, såsom det också vitt- 
nade om det kraftiga beskydd, hvarmed Speransky, uni- 
versitetets stolthet och stöd (,grande decus columenque 
nostrum"), fortfor att hägna, hjälpa och förkofra den åt 
honom -anförtrodda akademins välfärd. Den nyss rönta 
välgärningen frestade nogsamt till nya uttryck af akade- 
mins tacksamhet mot kejsaren, som väckte den nuva- 
rande generationens förtjusning och skulle blifva ett före- 
mål för framtidens beundran. Men konsistorium befarade, 
att en upprepning af sådana yttringar af akademins tack- 
samhet, som redan framförts genom dess deputation till 
Petersburg och därefter framträdt vid den akademiska 
glädjefesten, endast skulle trötta kejsaren, som med sina 
åtgöranden icke eftersträfvade egen ära, utan endast det 
allmänna bästa. Därför uppdrogo nu konsistorii ledamö- 
ter åt kansler att vid lägligt tillfälle framhålla för kejsa- 
ren de känslor af vördnad och hängifvenhet, som svällde 
i deras bröst. !) 

Med särskild mention honorable ihågkoms jämväl 
kanslerssekreteraren C. J. Walleen, hvilken, såsom redan 
nämndes, varit prokansler behjälplig att vinna understöd 
åt konsistoriil hemställan och jämväl såsom just utnämnd 
medlem af den finska komitén väl haft tillfälle att uttala 
sig om ärendet. Som han vid samma tid afgick från sin 
akademiska befattning, hade konsistorium ytterligare an- 
ledning att i den tacksägelseskrifvelse, det aflät till ho- 
nom, uttala sin ,aldrig upphörande förbindelse och er- 
känsla" för det kraftiga understöd, hvarmed han nu så- 
som tidigare befrämjat universitetets fördelar. Och gjorde 
sig konsistorium förhoppningar om att , herr lagman och 


1) K. P.: 27 dec. 1811, K. R. 28 dec. 1811. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


168 


riddaren af egen böjelse för vetenskaperne äfven framde- 
les fortfar att befrämja dess fäderneslands litterära od- 
ling". Såsom uttryck af sin tacksamhet beslöt konsisto- 
rium därjämte att tilldela honom åkademins medalj i guld. 
Prokansler för sin del tackade Walleen såväl för hans 
.goda åtgärd4 i den ,så väl och lyckligen afgjorda frå- 
gan om vår statsregelering" som ock ,för den så både 


Frih. C. J. Walleen. 


concisa, tydliga och bestämda expeditionen", som han 
förmodade att skulle omöjliggöra vidare svårigheter af 
vederbörande, d. v. s. regeringskonseljen, vid det nåd. 
reskriptets värkställighet. !) 


1) K. P. 27 dec. 1811, K. R. 23 jan. 1812, Tengström t. Wal- 
leen 28 dec. 1811. Om akademins tacksamhet för Walleen med an- 
ledning af hans , välgärningar" i fråga om såväl det första som det 
senare reskriptet, yttrade sig i bref till honom prof. J. F. Wallenius, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


169 


Med glädje emottog Walleen underrättelsen om att 
man vid akademin kände sig belåten med det vunna re- 
sultatet. ,Jag fruktade — skref han i början af år 1812 
såsom svar på prokanslers tacksägelser — att akademin 
icke skulle finna sig-så alldeles belåten med den sluteliga 
regleringen af dess nya stat, då inga prebende hemman 
in natura kunde erhållas. Imellertid ser jag af min oncles. 
bref, att åtminstone oncle är fullkomligen nöjd med hvad 
som skett, och detta fördubblar den tillfredsställelse jag 
för egen del känt öfver den lyckliga utgång saken slute- 
ligen tagit. Jag är numera skild vid den närmare be- 
fattning jag förut haft med akademins affairer; men det 
intresse, som af så många anledningar fästat mig vid 
denna akademi, skall aldrig förlora sig, lika så litet som 
känslan af den förbindelse, hvari jag står hos akademins 
medlemmar och i synnerhet hos min oncle för det för- 
troende, det öfverseende och den ynnest, jag åtnjutit un- 


G. Palander och Joh. Gadolin (Stj.-Wall. saml.). Med anledning af 
konsistorii artighet att tilldela Walleen sin guldmedalj, skref Teng- 
ström skämtsant till honom (P3/; 1813): ,,Konsistorii attention för dig 
var dig väl ej misshaglig. — Du har så många anspråk på akade- 
mins erkänsla.” — Redan i början af år 1811 hade Walleen uttalat 
för Tengström sin önskan att få återvända till Åbo samt utbedt sig 
dennes medvärkan för planen. Denna begäran vägrade T. dock att 
tillmötesgå, emedan enligt hans mening ingen fanns, som kunde rem- 
placera Walleen i Petersburg, och T. i öfrigt förespådde W. en god 
framtid, nyttig för fäderneslandet. Senare gaf han dock efter. I slu- 
tet af året uppgaf Walleen såsom anledning till sin afgång att han 
med den lön af 4,000 rub. s. (= 12,000 rub. b. a.) han nu erhöll såsom 
ledamot af komitén var tillräckligt behjälpt och att han önskade 
lämna kansl. sekreterarebefattningen åt L. G. v. Haartman, såsnart 
regleringen af akademins stat afgjorts. Tengström t. Walleen ?9/, 
1811, Walleen t. Tengström ?/,, 1811. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


170 


der den tid jag räknats bland akademins tjänstemän. Om 
därunder allt icke gått fullkomligt efter önskan, om i syn- 
nerhet de flesta saker alltför länge berott på afgörande, 
så hoppas jag dock, att ingen, som helst till någon del 
känner de oräkneliga svårigheter, med hvilka jag här en- 
sam haft att strida, skall neka mig rättvisa, åtminstone 
hvad mina afsikter angår, eller tro, att jag uppsåtligen 
åsidosatt något af hvad jag till akademins bästa kunnat 
åstadkomma. Detta är också allt hvad jag önskar. Hvar- 
ken förtjänar jag eller har jag väntat någon annan belö- 
ning och om, såsom jag af oncles bref har någon anled- 
ning att förmoda, fråga därom skulle kunna uppstå, så 
ber jag min oncle på det uppriktigaste och förbindligaste 
att för all del förekomma sådant. Under den korta tid 
min befattning för akademin varat har min lön tvenne 
gånger blifvit ökad, och hvad jag därigenom erhållit öf- 
verväger visserligen redan, huru man ock må betrakta 
saken, hvad jag förtjänt. Jag har aldrig ägt annan am- 
bition än den att kunna vara nyttig, aldrig annan önskan 
i afseende å min framtid än att erhålla så mycket jag 
till en någorlunda bekväm utkomst behöfde. Det senare 
har jag vunnit, jag tillstår utan att ännu hafva ägt 
värkligt anspråk därå, och om jag lyckats i det förra, 
så är jag därigenom redan utöfver förmodan belönt, i 
synnerhet om jag därjämte får hoppas att äfven under 
mera åtskilda förhållanden bli bibehållen i akademins 
minne och alltid åtnjuta samma vänskap och välvilja jag 
under min tjänstetid med tacksamhet erfarit." 1) 
Walleens beredvillighet att äfven framdeles betjäna 
akademin och dess medlemmar togs ock i anspråk. Så- 


') Brefvet utan datum. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


171 


som vi känna, öfverlät konsistorium åt honom omsor- 
gen om den akademiska medaljens förfärdigande och af- 
sändande till Åbo; — det var intet ringa bråk han hade 
af detta uppdrag. Med honom meddelade sig prokansler 
; ännu fera år framåt i akademiska och andra frågor, in- 
hämtade genom honom underrättelser från den politiska 
pp världen, ombetrodde honom hvarjehanda uppdrag dels på 
É akademins vägnar dels för egen del o. s. v. Till honom 
vände sig ock särskilda academici — såsom för öfrigt 
andra personer — för att af honom erhålla goda råd och 
i hjälp — mest för sin egen befordran. Efter Walleens 
; öfverflyttning från Petersburg till tjänster inom Finland 
I tyckas dessa förbindelser mestadels upphört, men åtmin- 
3 stone ännu en gång efteråt var Walleen i tillfälle att göra 
3 akademin en tjänst; det var då han år 1827 såsom pro- 
kurator mottog uppmaning att uttala sig om förslaget till 


nya statuter för akademin. 

Från Walleen öfvergingo kanslerssekreteraregöromå- 
len till den unge exped. sekreteraren i komitén för fin- 
ska ärenden L. G. v. Haartman, hvilken såsom redan 


- nämnts, under en kortare tid skött Walleens göromål 


'och därvid kommit att taga befattning med den akade- 
miska statsfrågan. Under tiden för fadrens, prof. G. E. 
Haartmans vistelse i Petersburg, hade han, i slutet af år 
1808, ännu icke tjuguårig, inträdt i det ryska rikskolle- 
giet i tanke att avancera på den diplomatiska banan, 
men kort tid därefter lämnat nämnda värk, missnöjd med 
det »besynnerliga sätt", hvarpå han därstädes bemöttes, 
såsom ock med det sätt, hvarpå, enligt hans mening, fin- 
narne och deras olyckliga fosterland behandlades i Peters- 
burg. Såsom underordnad tjänsteman i den finska kom- 


"Nat. o. Folk, H. 69. 


172 


missionen hade han därpå tjänat sitt ,, fosterland" — fä- 
dernesland trodde han sig aldrig mera få — och hade där- 
vid kommit i beröring med Speransky, som till en bör- 
jan bemötte honom med liknöjdhet och tomma artigheter. 
För Tengström, hvilken han vördade såsom sin gynnare 
och faderliga rådgifvare — han var en tid trolofvad med 
en af dennes döttrar — utgöt han sin förbittring häröf- 
ver, jämte det han yttrade sig om Speranskys ringa in- 
tresse för akademin. !) Biskopen fann sig häraf föranlå- 
ten att hos den myndige rikssekreteraren intervenera till 
förmån för den unge mannen, för hvars framtid han in- 
tresserade sig, äfven efter det tankarna på en familjeför- 
bindelse lämnats. Så förordade Tengström i början af 
år 1811 sin unge skyddsling såsom ,un garcon de véri- 
tables talents”, hvilken med mycken utmärkelse bedrifvit 
sina studier i Åbo och Uppsala och hvilken genom sina 
”seders renhet såväl som genom sitt kloka och modesta 
uppförande gjort sig förtjänt af hans välvilja (, attache- 
ment"). I förhoppning om att v. Haartman skulle göra 
sig förtjänt äfven af rikssekreterarens beskydd, bad han 
denne sysselsätta den unge tjänstemannen med sådana 
arbeten ,qui lui donneront V'occasion d'étaler sous les 
yeux éclairés de V. Exc. ses connaissances et son savoir 


!) L. G. v. Haartman t. Tengström 17 febr./1 mars, 9 apr. 1810. 
I det förra brefvet berättade v. H. med bedröfvelse, hurusom Spe- 
ransky, då v. H. första gången var hos honom, frågade ,med en 
min, som om han intet engång hade drömt om mig, om jag hade 
kommit hit före eller efter freden med Sverige". Och dock hade 
Speransky några veckor tidigare sändt v. H. bud att skynda sig till 
staden. 


Bidrag t. känned. af Fin). 


173 


faire, pour ainsi venir en cas de mériter å plus juste ti- 
tre Pattention et de nouveaux bienfaits de V. Exc. !) 
Prokanslers förord tyckes haft god värkan, ty där- 
efter läto v. Haartmans yttranden om Speransky helt an- 
norlunda, och det invärkade väl på valet af efterträdare 
åt Walleen. Sin uppgift såsom kanslerssekreterare tog 
v. Haartman från början med mycket allvar och han 
gladde sig så mycket mera åt sitt nya uppdrag som det 
gaf honom en väsentlig förbättring i hans inkomster. 
»Om jag som constituerad cancellers secreterare med upp- 
märksamhet följt akademins affärer — skref han straxt 
efter sin utnämning till Tengström — skall jag som 
ordinarie ännu mera bjuda till att svara mot mine för- 
mäns förtroende. — — — Då jag kommer att tillträda 
denna tjänst, hoppas jag, att farbror icke nekar mig det 
förtroende, som i afseende å dess förvaltning af mig är 
utaf så mycket värde för en ung och oerfaren yngling." 
Och med tanke på sin tryggade ekonomiska ställning 
yttrade han: ,Min framtid tyckes nu visa sig uti ljusare 
färgor. Sedan man kastat bort 20,000 rbl., kan det också 
vara på tid att få sig en bit bröd. Ehuru min lön är 


1) Brefkonc. t. Speransky 10 mars 1811. — Vid denna tid tyc- 
kes trolofningen blifvit upphäfven, men förhållandet mellan biskopen 
och den unge karriäristen ändrades därför icke. Den !!/,, juni 1811 
skref v. Haartman till Tengström: ,Ehuru min ålder och de omstän- 
digheter, uti hvilka jag befinner mig, förändrat mitt förhållande i 
anseende till farbror och dess familj, så skola dock aldrig någre 
skiften kunna upplösa det tacksamhets- och vänskapsband, som alltid 
skall förena mig med farbror och dem, som uppå jorden äro far- 
bror kärast." Och den 29/,; sept. 1811: ,Farbrors ömma och upprik- 
tiga deltagande uti min framtida fortkomst är för mig ganska till- 
fredsställande.” 


Nat. o. Folk, H. 69. 


174 


ganska god, går den dock netto åt. Allting är här ofant- 
ligt dyrt." 1) Några månader efteråt, då han hunnit göra 
sig mera förtrogen med de nya ,affärerna”, yttrade sig 
v. Haartman i följande välmenande ord om det sätt, 
hvarpå han fattade sin egen och äfven akademins upp- 
gift: ,Måtte under dessa stormiga tider vårt fädernes- 
lands lärosäte icke känna skakningarne af den politiska 
jordbäfningen! Det är att hoppas, att Åbo akademi, efter 
all nåd, som kejsaren bevisat den, och efter de stora upp- 
offringar, som vår dåliga stats kassa gjort för den, skall 
bidraga till danande af skicklige och redlige medlemmar 
uti samhället! Hvad mig personligen beträffar, anser jag 
mig lycklig att numera stå i närmare liaison med denna 
akademi, så mycket mera som dess lyckligaste period nu 
tyckes vara förhanden. Uti allt, som beror af mina svaga 
krafter, skall jag med nit-och värma söka. uppfylla det - 
mig ålagde kall. Jag går min väg oskrymtadt fram Den 
plan jag en gång utstakat för mig, skall jag fullfölja. 
Samtidas otack och afundens tal sätter jag mig öfver. - 
Det är nödvändigt 1 dessa tider, där hvarannan människa | 
beherskas af intérét. Jag skattar mig lycklig att icke . 
allenast som ccancellers secreterare, utan äfven förval- 
tande ett ännu viktigare och svårare kall uti min far- 
bror äga en gynnare och vän, som med sin erfaren- 
het och sine kunskaper kan och vill gå mig tillhanda. 
Vid 22 år ser man sakerna annorlunda än vid 50. Huru 
lyckligt att då kunna begagna erfarne männers råd, icke 


') Till Tengström 17 nov. 1811. v. Haartmans lön såsom exp 
sekr. var (enl. Walleens. uppg. af den 8 nov. 1811 till prokansler) 
2,500 rub. s., hvartill kom kansl. sekreterarearvodet; enl. 1811 års nya 
stat 960 rub. s. Klagan öfver dyrheten i Petersburg möter oss 
ofta i de finska tjänstemännens meddelanden till hemlandet. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


| 2, SL HS FSL TEE 
! r . - Å 
CS + 


175 


allenast till sitt eget, utan äfven till sine medmänniskors 
förmån och bästa." 1) 
Inom konsistorium mottogs v. Haartmans utnäm- 


| ning med tillfredsställelse. Man lyckönskade honom , med 
4 särdeles fägnad". till den , närmare förbindelse, som nu 


emellan akademin och ”Tit. blifvit belefvad", och man 
skyndade att genast anförtro honom ett uppdrag, som 
icke nödvändigt hörde hans nya ämbete till. 2) För Wal- 


 leen uttalade Tengström sin belåtenhet med den nya se- 
 kreteraren, ,då, yttrade han, jag äfven om honom gör 


mig goda tankar och hoppas, att han lika uppmärksamt 


och beskedel. som du sköter våra affairer". 3) Såsom ti- 
digare af Walleen — och ännu oftare än af denne — 


emottog han af v. Haartman rapporter om de akademiska 
ärendena, men var icke alltid belåten med den förnum- 
stiga rättframhet och själfklokhet, hvarmed denne uttalade 
sina egna meningar, och han fann sig stundom föranlå- 
ten att meddela sin unga protegé en lektion i moderatio- 
nens konst. 4) 


Såsom konsistorium i skrifvelsen till Speransky ytt- 
rade, fann det efter mottagandet af reskriptet af den 


1 D. 15 febr. 1812. 
?) K. R. 23 jan. 1812. 

3) Till Walleen 25 nov. 1811. — Om v. Haartman såsom kansl. 
sekreterare meddelas uppgifter af J. R. Danielson-Kalmari i upp- 
satsen L. G. v. Haartman i ,Oma maa” V. — Våren 1813 fungerade 
såsom t. f. kansl. sekr. under v. H:s ledighet prot. sekr. i finska ko- 
mitén L. R. Jägerhorn. XKansl. t. kons. 7/, 1813. 

?) ,Unga excellensen v. Haartman”, yttrade förre medl. af reg. 
kons. C. Fr. Rotkirch ironiskt om den blifvande statsmannen (till G. 
v. Kothen ?/, 1815). 


Nat. o. Folk, H. 69. 


176 
RSA 1811 lämpligast att icke upprepa tidigare uttryck af 
glädje öfver kejsarens välgärningar. Utan tvifvel var det 
ock klokast att nu afstå från vidare manifestationer och i 
stället, såsom Speransky tillrådde, söka att genom nyttig 
värksamhet motsvara kejsarens förhoppningar. Ty redan 
i början af året hade den stora ynnesten ådragit akademin 
en uppmärksamhet, som icke på alla håll var alldeles 
välvillig, 1!) och då den nu ytterligare ökades, kunde man 
antaga, att känslorna icke blefvo gynnsammare. Ibland 
öfriga stater och kårer i staden, hvilka icke blifvit i 
samma grad föremål för den kejserliga nåden, tyckes en 
och annan känt afundsamhet mot akademin, som så rik- 
ligen öfverhopats med välgärningar. "Och inom själfva 
regeringskonseljen, som redan hade svårt att reda sig 
med landets klena finanser, torde man med allt skäl känt 
sig betänksam med hänsyn till de stora understöd, som 
skulle för akademin utanordnas, och de förmåner, med 
hvilka de nya akademihemmanen skulle åtnjutas. Också 
undrade Tengström, som så kraftigt hade medvärkat 
till det uppnådda ändamålet, huruvida regeringen ännu 
skulle finna ,på någon utväg att trakassera oss". ?) All- 
deles utan bråk gick det heller icke. 

Besynnerligt nog föranledde den frikostighet kejsa- 


2) ,Sentimenten, som denna betydliga akademiska fördel hos 
många utom akademistaten väckte och än väcker, voro och äro än: 
afund och missunsamhet" — skref adj. J. H. Avellan till Walleen. 
Själf var han, såsom andra vid akademin, ytterst glad öfver förbätt- 
ringen, som gaf äfven honom nya fördelar, men han framhöll, riktig 
nog, att de beviljade fördelarna afsågo icke endast en viss folkklass 
och de nuvarande academici, utan jämväl alla dem som framdeles 
sträfvade till akademin, A. till W. 9 apr. 1811. 

2) Till Walleen 28 dec. 1811. 


Bidrag t. känned. af Finl 


177 


ren utöfvat emot akademin kritik och missnöje jämväl 
på ett håll, där man på intet sätt berördes af den nya 
belastningen af statsvärket och där man, noga betaget, 
bort ha allt skäl att glädja sig åt de goda värkningarna 
af kejsarens subsidiepolitik, näml. inom kejsardömet. Här 
hade, såsom tidigare nämnts, prof. G. E. Haartman vin- 
tern 1808—1809 tyckt sig finna en mot Finland och aka- 
demin välvillig opinion, men efteråt klagade de finska 
ämbetsmännen i Petersburg öfver ryssarnes otrefliga sätt 
att behandla dem och deras landsmän. !) Att animositeten 
riktades jämväl emot akademin, framgår af ett meddelande 
af den 8 apr. 1812 från Tengström till Aminoff, hvari 
det heter: ,Man borde ej i Ryssland med någon särdeles 
afund se på det goda kejsarn gjort vår akademi, då alla 
de nya universiteter kejsarn anlagt äro vida rikare do- 
terade än vårt och ofelbart mycket ofullkomligare svara 
emot det med dem åsyftade ändamål. Äfven i Sverige 
äro Uppsala och Lunds akademiers tillgångar än vida 
utöfver våra, så att det endast var vår förra stora fattig- 
dom, som gjort den sista kejserliga välgärningen så ly- 
sande och afundsvärd. Lärarena hafva ej fått större lö- 
ner, deras antal är blott ökadt till upplysningens och ve- 
tenskapernas gemensamma fördel och dess nya läroplat- 
ser stå öppna för folk af allahanda tungomål, så snart 
de hafva skicklighet att intaga dem.” 

Måhända hade Aminoff tidigare meddelat biskopen 
om den ogynnsamma opinion, hvarom denne talade; åtm. 
bekräftade han i sitt svar, att en sådan opinion var rå- 
dande. Framhållande sina egna bemödanden till akade- 


1) L. G. v. Haartman t. J. Tengström 17 febr.—1 mars 1810, 
CO. J. Walleen t. d:o 2 apr. 1812, J. Fr. Aminoff t. d:o 8 apr. 1812 
0:.8; V. 


Nat. o. Folk, H. 69. 12 


178 


mins fromma, skref han: , Billigt bör jag dela med min 
broder förebråelser för den kejserliga välgärning akade- 
min är vederfaren, ty vid min förra vistelse härstädes 
framförde jag behofvet af hvad som sedan i nåder är be- 
viljadt, och just i anledning däraf, icke öfvertygelsen om 
sakens nytta och vikt, bjuder jag till att vederlägga ve- 
derbörandes ofog, klander och drafvel.< Och hänsyf- 
tande på G. M. Armfelts motsedda utnämning till kans- 
ler, tillade han, om också icke utan ironi: ,,Man bör hop- 
pas, att tonen blir annorlunda hädanefter, sedan kansler- 
skapet återfaller i förra händer." !) 

Några månader senare återkom Tengström till samma 
ämne. Han uttalade den förhoppning, att det val af kans- 
ler, som konsistorium något därförinnan förrättat och ge- 
nom hvilket G. M. Armfelt kallats till akademins ledare, 
skulle tjäna till att skydda akademin ,mot det tadel kej- 
sarens stora nåd henne så oförskyldt ådragit". ,Jag tror 
opartiskt, medgaf Tengström, att vi varit belåtne med li- 
tet mindre än vi fått", ,men — fortsatte han -— vi rå ej 
därför att kejsaren velat hafva det ungefärl. så hos oss 
som vid de universiteter han stiftat i Dorpat, i Wilna 
och Charkow, ehuru dock alla dessa 3 universiteter fått 
vida större stat än vi. Men så äro ock. vårt lands till- 
gångar mindre och statsutgifterna böra väl modereras 
och lämpas därefter. Emellertid äro inga gamla löner 
utöfver förra staten förökta, utan blott nya akademiska 
lärotjänster tillagde, och till dem äga alla folkklassers 
barn rätt att i en framtid competera. Måtte alla stats- 


1) Aminoff t. Tengström 8 maj 1812. Aminoff afsåg säkerli- 
gen sitt besök i Petersburg i början af 1810, då han på ett mycket 
lyckligt sätt uppträdde såsom ledare för den finska officersdeputa- 
tionen. | 


Bidrag t. känned. af Finl. 


179 


vara så väl använde för fosterlandets framtida väl 
e, hvilka gå till uppfostringsvärkets förmån. De 
kt i tålamod först eftervärlden njuter och 
dem. Enahanda missundsamma omdömen man 
r sig öfver kejsarns nya stiftelser vid Åbo aka- 
de den oförståndiga hopen redan öfver framl. 
|; gr. Brahes första anläggning af samma aka- 
ider brinnande krig på tysk botten, då nästan 
atens tillgångar voro uttömda och halfva landet 


| kanske vore ett Sibirien på upplysningens och 
ns sida.” !) 


0. Folk, H. 69. 


SSKIFTET ÅR 1812. 


AA 


z 
14 
7 


SR 


IIT. 


tänslersskiftet år 1812. 
Ia 
Speranskys fall. 


Då konsistorium i tacksägelsebrefvet till Speransky 
talade om det beskydd det ånyo fått röna af sin kans- 


der, hade det utan tvifvel rätt i sitt antagande, att Spe- 


ransky med sitt inflytande understödt konsistorii hem- 
ställan om tillökning i den nya staten. Ty utan en så- 


dan hjälp hade frågan nog icke erhållit en så gynnsam 
lösning. Att man till en början icke varit belåten med 
oden omvårdnad den af ryska rikets förvaltningsärenden 


surchargerade statsmannen egnat akademin, var nog så 
visst. Men med tiden hade en förändring till det bättre 
inträdt, närmast väl under inflytande af Speranskys se- 
kreterare i akademiska ärenden samt af akademins ni- 
tiske prokansler, biskop Tengström. Så kunde Walleen 
kort före sin afgång förklara, att Speransky värkligen 
begynt intressera sig för akademins sak. Och hans efter- 
trädare L. G. v. Haartman, som till en början känt sig 
missnöjd med Speransky, hade numera idel loford om 


sin förman. Kort efter det han tillträdt sin befattning 


184 


skref han, i början af år 1812, till Tengström: ,,Jag skulle 
kanske böra göra ingressen med loford öfver vår kans- 
ler. Men hans förtjänsters beröm äro långt öfver min 
pennas höfva. Aldrig har jag förr än nu kunnat tro, att 
han värkligen af hjärta och själ intresserar sig för Åbo 
akademi. De som påstå och påstått annorlunda hafva 
säkert bedömt hans nit för Finlands lärosäte efter mått- 
stocken af sin egen lilla egenkärlek.+ — Och om sitt eget 
förhållande yttrade han: , Speransky — då man rätt lär 
sig känna honom — är den första chef man kan önska 
sig. Om han en gång fattar tillgifvenhet för en männi- 
ska, så kan man räkna därpå. Hela hans väsende är 
realité.'' 1) 
På Speranskys fortsatta ynnest mot akademin och 
på hans inflytande hos kejsaren, akademins vördnads- 
värde välgörare, byggde konsistorium vidare planer på 


akademins förkofran. Till dem hörde förslaget att an- 


vända akademins fonder till inköp af jordagods samt an- 
sökningen att med det snaraste erhålla det ökade under- 
stöd för akademihusets fullbordan, som utlofvats i reskr. 
af den 29/,, febr. 1811. Om den förstnämnda frågan få 
vi orda vidlyftigare i det följande; om den senare må 
här nämnas, att prokansler i mars 1812 vände sig på 


1) L. G. v. Haartman t. Tengström 17 nov. 1811, 12 jan., 15 
febr. 1812. Om det intryck konsistorii tacksamhet gjorde på Spe- 
ransky kunde v. Haartman berätta: , Gratulationsbrefvet [förmodl. 
kons. skr. af d. ?2/,, 1811] till kanslern blir obesvaradt. Han har 
skäl däruti att komplimenterna böra stadna hos honom. Dock syn- 
tes det, att de loford, han fick, föllo i god jord. Han tyckte att bref- 
vet var mycket väl skrifvet och ville nödvändigt, att jag skulle upp- 
lysa, hvem som var autor därtill. Det var svårt för mig; dock kunde 


jag icke gissa på någon annan än farbror eller Wallenius." 


Bidrag t. känned. af Finl. 


É 
Er Ka, 


185 


konsistorii vägnar till Speransky med anhållan om hans 
ynnestfulla hjälp i och för utbetalning af de omkr. 50,000 
rub. s., som byggnadsarbetet ännu antogs kräfva och på 
hvilka man trodde sig kunna hoppas med stöd af kejsa- 


3 rens löften och hans nit för upplysningens befrämjande 


i sitt vidsträckta rike. 
I samma skrifvelse, hvari Tengström framförde detta 
önskningsmål, nyttjade han — med anledning af ett med- 


= delande från kansler, som vi kunna förbigå — tillfället 


till att ånyo uttala sig om kanslers såväl mot honom en- 
skildt som mot akademin i allmänhet visade ädelmodiga 
tänkesätt, dont la mémoire ne mourra jamais ni dans 
les annales de notre institut littéraire, ni dans les coeurs 
de tous ceux qui comblés de vos bienfaits en resteront 
touchés et reconnaissantes jusqu'au tombeau". Och då 
ryktet vetat att förtälja om Speranskys afsikt att åtfölja 
kejsaren i det snart förestående kriget mot fransmännen, 


— afslutade han sin skrifvelse med följande ord: ,,On parle 


chez nous quelque temps du départ de V. Exc. avec 
Fempereur. En cas dun tel voyage nous espérons que 
nos affaires iront néanmoins å V. Exc., pendant que 


nous Vous suivons avec les voeux les plus sincéres pour 


la prospérité de vos jours, et que le bon Dieu vous fasse 


— enfin heureusement retourner å votre place, distingué de 


nouveaux mérites comme de nouveaux droits å la grace 
de notre auguste sonverain, å P'amour et å la reconnais- 
samce de tous vos citoyens! — Au moins ceux de Puni- 
versité d'Åbo sauront toujours apprécier et éstimer chez 
V. Exc. et les talents d'un grand homme et les bienfaits 
d'un protecteur généreux; et pour moi en particulier, il 
me sera la plus grande satisfaction d'étre de tout mon 


Nat. o. Folk, H. 69. 


186 


coeur et avec le respect le plus profond, monseigneur, 
votre trés humble et trés obeissant serviteur." 1!) 

Denna skrifvelse, som i så vackra ord gaf uttryck åt 
prokanslers förmånliga tankar om den ryske statsmannen, 
kom aldrig att glädja denne. Ty innan budbärarne hun- 
nit till Petersburg, hade därstädes en händelse timat, som 
med ens gjorde ända på Speranskys politiska inflytande 
och därmed också till en början tycktes göra alla de för- 
hoppningar, man inom akademin fäst vid hans ynnest- 
fulla hjälp, om intet. 

De första dagarna af april anlände nämligen från 
Petersburg den häpnadsväckande underrättelsen, att M. 
Speransky, kejsarens högst betrodde rådgifvare, helt plöts- 
ligt råkat i onåd och aflägsnats från sina höga befattnin- 
gar till något hörn af kejsardömet. Frih. J. Fr. Aminoff, 
en af Speranskys finska vänner och beundrare, med tiden 
akademins vicekansler, var en af de första, som medde- 
lade academieci underrättelse om händelsen. Den 19/,, 
mars 1812 skref han till prokansler på det chargerade 
sätt, som var honom eget: ,Jag hastar avertera en vän 
en faslighet; hela staden omtalar, att Speransky!!! — är 
exilerad natten emellan d. 28--29, man tror till Sibirien. 
Hans brott skall bevislig vara att ha förrådt kejsaren 
och sitt fädernesland åt Bonaparte och dess härvarande 
ministére — — — I hvilkens händer skall nu Edra, aka- 
demins affairer stadna???" Efteråt följde andra bref, som 
i hufvudsak hade att meddela, att den allmänna opinio- 
nen i Petersburg vändt sig till Speranskys fördel och att 
intet kommit fram, hvilket kunde anföras såsom bevis på 
deltagande i en konspiration, hvarför det hela möjligen 


!) J. Tengströms saml., odat. 


Bidrag. t. känned. af Finl. 


187 


berodde på intriger af Speranskys talrika och mäktiga 
fiender. 1) 

Sakligare och i lugnare ord, om också icke utan 
djup rörelse; yttrade sig Aminoffs kollega i den finska 
komitén, Speranskys förre sekreterare C. J. Walleen om 
händelsen. ,En horribel katastrof, som här tilldragit sig 
-— skref han den ?/, n. st. till prokansler — lämnar mig 
denna gång en särskild, tyvärr alltför obehaglig anled- 
ning att skrifva till min oncle. Speranskys politiska exi- 
stence har upphört och han själf är i desse dagar bort- 
skickad, jag vet ej med visshet hvart; några påstå till 
Sibirien. — — Skulle väl någon kunnat tro, att han, som 
ägde och tycktes förtjäna sin ädla monarks oinskränkta 
förtroende, haft den infamin att begagna sig däraf för 
att delta i en komplott, som icke syftat på mindre än att 


3 inom få veckor härefter öfverlämna kejsaren och ryska 


rikets hufvudstad i Napoleons händer! Och likväl ges 
här ingen, som numera tviflar därpå, ej en gång jag, 
som, van att anse Speransky för en man af helt andra 
grundsatser, i början trodde den föregifna komplotten 
blott vara diktad såsom ett skäl för hans fall, föranledt 
af särskildta omständigheter, utan hans egentliga vållande, 
och som därför behöfde starka grunder för att öfverty- 
gas om motsatsen." 

Efter denna inledning meddelade Walleen, om ock 
med reservation, hvad han hunnit inhämta rörande kom- 
plotten och dess upptäckande samt om tillgången vid 
Speranskys arresterande den 17/,, mars. Om Speranskys 
sista audiens hos kejsareh förtäljde han ett och hvarje, 
som tydde på att Speransky därunder ,ådagalagt all den 


1) Till Tengström 8, 12, 24 apr., 8 maj 1812. 
Nav. oc Folk, H. 69. 


188 


lachété man af en utsökt bof kunnat vänta", att han ka- 
stat sig för kejsarens fötter, storgråtit o. s. v. Om or- 
ten, dit Speransky blifvit sänd, var man ännu på det 
oklara. Armfelt, som redan tidigare hyst misstankar mot 
Speransky och värksamt bidragit till komplottens upp- 
täckande, hade uppgifvit det inre af Ryssland, men Wal- 
leen trodde sig ha anledning förmoda, att denne ville 
hemlighålla rätta förhållandet och att Speransky sändts 
ännu längre bort. För öfrigt visste Walleen berätta att 
händelsen gjort ,en stark sensation" på Armfelt, hvil- 
ken icke dolt sitt hat mot Speransky och därför nu fruk- 
tade, att man särskildt i Finland skulle, på grund af okun- 
nighet om rätta förhållandet, misstänka honom för att 
»hafva åstadkommit Speranskys disgrace endast för att 
supplantera honom". 

Såsom brefvets början redan angaf, utöfvade kata- 
strofen en stark sensation äfven på Walleen. ,Det är . 
omöjligt att beskrifva — fortsatte han — hvilket obehag- 
ligt intryck denna händelse gjort på mig. Utan att nå- 
gonsin hafva ägt fullkomligt förtroende för Speransky, 
trodde jag honom dock lika långt ifrån möjligheten att 
begå ett brott af den natur, hvartill han nu gjort sig 
skyldig, som hvar och en annan hederlig karl. Ehuru 
jag hvarken kunde vara nöjd med hans sätt att behandla 
våra affärer den tid de hörde till hans befattning eller 
med hans enskilta bemötande emot mig, hvilket ofta var 
rätt tungt att uthärda, ansåg jag dock hans förtjänst i 
bägge dessa afseenden vida öfver hans fel, och ägde äf- 
ven, för egen del, skäl till tacksamhet emot honom. Jag 
var således värkeligen fästad vid honom med ett ganska 
lifligt intresse, som ännu mer ökades af den föreställnin- 
gen, att han, af alla infödda här på stället, var den enda, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


189 


= f hvilken Finland kunde vänta stöd och försvar, när en 
; ng, efter sakernas naturliga lopp, Armfelts carriére, förr 

senare, måste slutas. Att då, i ett ögonblick, se allt 
pp i detta afseende förloradt och på ett så oförmo- 
-dadt sätt finna ett nytt skäl för den nedtryckande öfver- 
i gelsen, att man aldrig med full visshet kan bygga på 
någon enda människas heder och dygd, måste vara oän- 
igen smärtande för hvar och en, som gärna ville tro 
jå bägge hos andra, likasom hos sig själf.” — Med be- 
ifvelse framhöll Walleen vidare, huru djupt saken måtte 
änts för kejsaren, som ju framdragit Speransky från 
ans obetydlighet, skyddat honom mot hans talrika fien- 
och således bort kunna räkna på hans tillgifvenhet 
mom andras. ,Den ädlaste af alla människor, är han 
r god för att herska på en tron och bland ett folk, där 
l afsikter af ingen understödes och där i synnerhet 
fasthet i viljan och förtroende till sig själf äro så högst 
nödvändiga egenskaper.” Om följderna af Speranskys 
all utlät sig Walleen mycket pessimistiskt. De hade re- 
dan visat sig, menade han, ,,och skola ofelbart ännu mer 
visa sig, till känning äfven för oss, som igenom ett olyck- 
— saligt öde blifvit fästade vid ett land, där, mer än 1 nå- 
got annat, det enskilda intresset regerar med alla de små 
passioner, som däraf födas, och där den goda viljan hos 
en enda förmår så litet till vår fördel. Vår ställning är 
värkeligen beklagansvärd och kan aldrig bli lycklig i 
framtiden, isynnerhet då, också inom oss, ingen med all- 


AR j 
Vare arbetar därpå och då man här åter betraktar oss en- 


fr som fiender, hvilka en dag skola écraseras.” 
i ; I en senare relation af den 10 juni 1812, meddelade 
 Walleen nya uppgifter om katastrofen, hvilka till en del 


korrigerade de förra. Han visste nu förtälja, att opinio- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


pd Te 20 « 
3 iår Nn rg 
ENE NE ah 

OR AVN 


190 


nen begynt vända sig till Speranskys förmån och att dé 
flesta tycktes frikalla honom från deltagande i en egent- 
lig konspiration emot staten. Äfven skulle Armfelt be- 
rättat, att Speransky själf icke medgifvit något annat än 
att han afstyrkt franska kriget och sökt motarbeta Arm- 
felts planer, som han trodde åsyfta Finlands indépen- 
dance. Men Walleen för sin del hade svårt att före- 
ställa sig möjligheten af Speranskys fullkomliga oskuld, 
synnerligen som Speransky haft tillfälle att förklara sig 
inför kejsaren, hvilken, såsom hela världen visste, aldrig 
förr hyst misstankar emot honom. Det måste således an- 
tagas att den fallne statsmannen förtjänat sitt öde, men 
i alla händelser föreföll det besynnerligt, att händelsen 
fortfarande omgafs med en hemlighet, som lämnade an- 
ledning till hvarjehanda för regeringen ogynnsamma om- 
- dömen. Och med skäl kunde anmärkas, att Speranskys 
bestraffning var för lindrig för en konspiratör och för 
hård för den som icke gjort sig skyldig till något svårare 
fel, alltså i båda fallen ,, orättvis". 

Med större skonsamhet yttrade sig om den fallne 
statsmannen Walleens efterträdare i kanslerssekreterare- 
ämbetet L. G. v. Haartman. De underrättelser denne 
hade att meddela prokansler om själfva katastrofen voro 
mycket knapphändiga — vare sig det sedan berodde på 
försiktighet eller andra orsaker — men om sina känslor 
af vördnad och tacksamhet för Speransky yttrade han 
sig med stor frimodighet. Utan att vilja bedöma sin 
chef i politiskt afseende, förklarade han för Tengström, 
och utan att söka förklara den beskyllning för konspira- 
tion mot kejsaren och fäderneslandet, som riktats mot 
denne, skulle han dock i tacksam hågkomst bevara Spe- 
ranskys vänlighet mot akademin och särskildt mot honom 


Bidrag t. känned. af Finl. 


191 


lers tillgifvenhet för akademin och dess utmärkta välvilja 


I den moment jag väntade mig allt af vår kans- 


— för mig personligen, fogade ett oförklarligt öde att han 
skulle "falla. — — — Men till mitt yttersta skall jag uti 
3 denna man erkänna en välgörare, som. icke af intérét, 
— utan af böjelse gaf mig sitt förtroende.” !) 

3 För de akademiska kretsarna i Åbo — såsom för 
3 andra — kom underrättelsen om Speranskys öde helt 
— naturligt såsom en obehaglig öfverraskning, men hvad 
É värre var, den uppfattades till en början såsom en ren 
— olycka för akademin. Ty såsom redan nämnts, var man 
& inom konsistorium som bäst sysselsatt med åtgärder, 
I hvilka härrörde af den nya akademistatens ,värkställig- 
; het", och man hade i detta afseende ställt sina förhopp- 
É ningar på fortsatt hjälp af akademins , stolthet och stöd". 


— 1) Till Tengström 20—21 mars. 1 apr. 1812 g. st. På hösten 
1814, då ånyo ett nytt kanslersval förestod, visste v. Haartman be- 
rätta, att Speransky förmodades få tillstånd att flytta till sina gods 
invid Novgorod. Hade han återfått sina ämbeten, skulle konsisto- 


— orium utan tvifvel bort återvälja honom; ,han var akademin värkli- 


gen tillgifven." Till Tengström 10 okt. 1814. — I samma riktning 
som v. Haartman yttrade sig Aminoff i redan nämnda skrifvelser till 
biskopen. Jämte det han uttalade sin indignation öfver Speranskys 
otacksamhet mot kejsaren, hans ,högste välgörare", gaf han sin hyll- 
ning åt Speranskys , förtjänster emot vår fosterbygd" och tillät sig, 
såsom redan nämnts, t. o. m. den förmodan att det icke var så allde- 
les helt med de framställda beskyllningarna. På våren skref han ('/; 
1812): ,Speransky hade många och mäktiga fiender, hvilka samfält 
med hans kanske missledda politique fört honom i olyckan. Jag 
trotsar någon att göra mig till ett brott att ha haft förtroende till en 
man, hedrad med sin regents yppersta förtroende, att vara tillgifven, 
att vara tacksam emot en man, som så utmärkt invid monarkens sida 
omfattat mitt fädernesland i alla dess styrelsegrenar; och denna känsla 


för honom skall hos mig aldrig upphöra förr än med lifvet.” 


Nat. o. Folk, H. 69. 


192 


Då detta stöd nu föll undan, tycktes framtidsutsikterna 
betydligt förmörkas, och man kände sig desto mer för- 
bryllad som ju de ogynnsamma historierna om Speran- 
skys ,förräderi" mot kejsaren och riket måste nedsätta 
den vördnad och tillit, man redan vant sig att hysa för 
den myndige rikssekreteraren. Att den famösa händel- 
sen berodde på en vidt utgrenad hofintrig — hvari äf- 
ven Armfelt låtit förmå sig att deltaga — blef tills vi- 
dare okändt äfven för de bäst initierade; att kejsaren 
själf haft en mindre sympatisk roll i historien, kanske 
t. o. m. dirigerat det hela, kunde väl ingen tänka sig.!) 

För ingen framstod förlusten större än för akade- 
mins omtänksamme prokansler, biskop Tengström. På 
honom, om på någon, kunde man tillämpa det ironiska 
yttrande den aristokratiske frih. C. Mannerheim vid samma 
tid fällde om Speranskys beundrare: , Många äfven här, 
som calculerat på denne mannens protection och med 
honom haft liaisons, äro ganska långa i synen och be- 
störta." 2) Redan under året 1809 hade han anknutit 


1) Om denna sak bl. a. M. G. Schybergson, Mikael Speranski 
1 Finsk tidskr. t. 35—36, Th. Schiemann, Gesch. Russlands unter 
Kaiser Nikolaus I, b. I: 75—81, Tegnér, G. M. Armfelt III: 370— 
380, Nordqvist, Speranskis fall i F. tidskr. t. 26—27. 

?) M. till J. F. Aminoff 13 apr. 1812. ,Det måste dock vara 
något, som värkligen är medfödd heder och som så sällan finnes hos 
en parvenu"”, slöt M. af händelsen. Mildare bedömde hans ämbets- 
broder i reg. konseljen C. Fr. Rotkirch, som nog icke var någon vän 
af Bonaparte, saken. Till Aminoff yttrade han om Speransky: ,Aka- 
demin är utan kansler. Den torde nu få smickra sig att uti general 
Armfeldts person vörda sin högste styresman. Det var en tid, då 
den äfven njöt denna lycka. Emedlertid står akademin uti högsta 
förbindelse hos Speransky. Hela Finland gör det med största skäl. 
Han har en hufvudsakelig del i vår författningsenliga behandling från 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FPC EEERESST SI SRA USE RASEN IEEE KT METTE 


193 


med Speransky förbindelser, hvilka därefter vuxit i för- 
trolighet och särskildt torde stärkts under besöket i Pe- 
tersburg våren 1811. Såsom han för frih. J. F. Aminoff 
framhöll, hade” han hyst en obegränsad vördnad för den 
ryska statsmannens begåfning, och han hade af dennes 
ynnest förväntat sig fördelar för akademin, hvilkas er- 
nående nu betydligt försvårats. Därtill ännu fruktade 
han, att Speranskys aflägsnande komme att invärka men- 
ligt på de finska ärendena 1 allmänhet och att det främst 
skulle ha till följd en förändring af Rysslands yttre poli- 
tik. För Walleen förklarade han, att han ansåg ett of- 
fensivt krig så oundvikligt, att han icke vågade drömma 
om ett ,,snart lugn". !) Med denna fruktan för ett allmänt 
krig förenade sig farhågor för en ny strid om Finlands 
besittning med alla däraf härflytande eventualiteter. 
Såsom andra i landet och vid akademin lät sig Teng- 
ström till en början dupera af de för Speransky oför- 
månliga ryktena och han kände sig djupt berörd af hän- 
delsen. ,Jag är i mitt innersta förkrossad och nedsla- 
gen öfver den roll Speransky spelt — skref han till Wal- 
leen — och måste däraf taga en ny anledning att misan- 
tropiskt misströsta, om det mer finnes någon dygd och 
ära i världen." Och till Aminoff yttrade han: , Tusende 
mörka föreställningar både om anledningen till och sui- 
terna af en slik ohygglig tillställning upphöra ej att om- 
kringhvälfva mig och hafva för långliga tider stört mitt 
sinneslugn, det jag kanske aldrig mer skall återvinna. Min 
innerliga kärlek och tillgifvenhet för kejsarns person för- 


början af ryska väldet. De som nogare känt honom ge rättvisa åt 
hans liberala och kloka styrelsegrundsatser." Rotkirch t. Aminoff 12 
apr. 1812. ; 

1) Till Wallen 7 apr. 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 18 


194 


följer mig med idkeliga sorgliga aningar om oupphörliga 
lika förrädiska anslag och de mångfaldiga olyckor dyme- 
delst så lätt kunna drabba oss. Jag skulle vara frestad 
att önska, det han ej lämnade sin hufvudstad och styrel- 
sen af de allmänna affairerna; men också denna önskan 
är en följd af min inquiétude och min upprörda inbill- 
ningskraft. Vid detta laget lär han kanske redan vara 
på vägen till armén, följd af alla sina undersåtares, åt- 
minstone af alla redliga finnars varmaste lyckönskningar. 
Den högste vårde honom såsom sin ögonsten och låte 
honom och oss alla väl gå." 1) 

Äfven genom Armfelt, Speranskys politiske botens 
dare, sökte Tengström inhämta närmare underrättelser 
om händelsen. Armfelt hade näml. af Walleen och Ami- 
noff omnämnts såsom den hvilken tidigast kommit under 
fund med ,,komplotten" och medvärkat till dess motande, 
hvarför han bättre än andra borde kunna tillfredsställa 
biskopens vetgirighet. Men det var icke mycket Teng- 
ström på den vägen fick veta. ,Jag ser af Ert sednaste 
bref — skref Armfelt från fältlägret till svar — att hän- 
delsen med Speransky mycket affecterat herr biskopen — 
och hur skulle det vara annorlunda? En man med så 
mycket förstånd, som monarken öfverhopat med nåd, som 
hade dess hela förtroende, som ännu i dag har som 
homme å talent hans goda opinion, denne man, säger jag, 
skall låta förvilla sig på den väg honom anstår att följa. 
Jag inser ej ett precist förräderi el. planer till revolu" 
tion, som flere vill att det skall vara. Men snarare en 
omätelig ärelystnad och styrelsesjuka samt en lust att för- 


') Till Walleen ofvann. dag; till Aminoff 18 apr. 1812; Schy- 
bergson, J. Tengströms vittra skrifter s. 125—1926. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


195 


ändra och tillintetgöra, oberäknade enskilta passioner, hat 
mot personer, som man ville störta — — — och allt 
detta i en moment, då ett grufvel. krig var på punkten 
att utbryta. — — — Emedlertid är för det närvarande 
inga spår af fara för kejsarens person eller makt. !) 

Men Tengström var för gammal och slug för att i 
längden sätta tro till de allmänna rykten, som utspriddes 
om Speransky, och de förklaringar, som gåfvos honom 
af Walleen och Armfelt, tillfredsställde honom icke. I 
sina skrifvelser till Aminoff återkom han till den , för- 
dömda catastrophen" — dels för att uttala sin bedröf- 
velse, dels väl för att erhålla närmare underrättelser. Om 


— Speranskys värksamhet såsom kansler hade han endast 


godt att säga. , Vår akademi förlorade i honom en lärd 
och oss mycket bevågen styresman", förklarade han upp- 
riktigt. Och åt den förseelse, för hvilken Speransky be- 
skylldes, sökte äfven han gifva den förmånligaste förkla- 
ring; han antydde t. o. m. möjligheten af att det hela grun- 
dade sig på politiska intriger, genom» hvilka kejsaren blif- 
vit duperad vid en för Ryssland högst kritisk tidpunkt. 
I maj, då han erhållit af Aminoff något gynnsammare 
meddelanden, skref han till svar: ,Huru gärna ville ock 
icke jag tro Speransky oskyldig eller åtminstone ej så 
brottslig som han i första ögnablicket af sitt fall före- 
ställdes! — — Hans öde skall oupphörligen intressera 
mig, om han ock olyckligtvis på den politiska banan blif- 
vit vilseförd. Förmodel. ville han ej ha krig. Och kan- 


ske tog han i detta afseende mesurer, som ej voro rik- 


tiga eller tillbörliga? Men detta är blott gissning och 
hela händelsen visserl. än en gåta, särdeles för oss, som 


1) Armfelt t. Tengström 14 maj 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


196 


här på så långt afstånd skola bedöma den." — En må- 
nad efteråt hette det: ,Det är undersamt, att så mycket 
mörker än hvilar öfver Speranskys historia. Men kan- 
ske är det med honom som med många andra politiska 
syndare, att man måste vara af med dem utan att rätt 
kunna namnge deras brott." Som Speransky ännu lefde 
och var fri, hoppades Tengström att kejsaren icke an- 
såg honom för konspiratör. ,Men — slöt han sina fun- 
deringar — en djup skymning betäcker alltid politikens 
irrgångar och mig tillhör ej att utransaka dem." ) 

Möjligt och kanske troligt är, att Tengström under 
personliga sammanträffanden erhöll af de finska ämbets- 
männen i Petersburg närmare meddelanden, hvilka satte 
honom i stånd att bilda sig en klarare uppfattning om 
katastrofen, om också en del detaljer däraf fortfarande 
förblefvo ,en gåta". Äfven framgent följde Tengström 
med intresse Speranskys öden, om hvilka han inhämtade 
strödda underrättelser af sina korrespondenter i Ryss- 
land. ?) 


!) Tengström t. Aminoff 23 apr., 12 maj, 17 juni 1812. 

2) Ett par år efteråt visste J. A. Ehrenström berätta, att det 
fanns i Åbo personer, hvilka bitterligen sörjde Speransky och ansågo 
Armfelt för upphofvet till hans fall (Ehrenström t. C. J. Walleen 3 
nov. 1814). C. P. Winter omnämner ryktet om Armfelts deltagande 
i intrigerna enligt tidn. Allm, journalen (Dagb. 11 okt. 1814). — En 
vidlyftigare framställning om det sätt, hvarpå Speransky bedömdes 
af den högre ämbetsvärlden i Finland, i min uppsats ,Finska ut- 
talanden om Mikael Speranskys fall" i Sv. Lit. sällsk. skrifter t. 100. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


a dia ve 


LER mn a AR AA 


2 AR a BR EE TJA FE - å nm 
y 


2: 


Armfelts utnämning. 


Den stora fråga, som sysselsatte akademin, sedan 
första häpnaden öfver Speranskys öde lagt sig, var den 
som rörde kanslersämbetets besättande. Skulle utnämnin- 
gen af ny kansler företagas utan vidare eller skulle aka- 
demin tillåtas att på vanligt sätt utöfva sin förslagsrätt? 
Och om det sistnämnda medgafs, skulle man då före- 
draga en rysk dignitär, någon bland dem, till hvilka tan- 
karna gått redan under krigstiden; eller skulle konsisto- 
rium söka sitt nya stöd inom den komité af landsmän, 
som nyss etablerats i Petersburg? Vissa skäl talade för 
det förra, andra däremot, och resultatet blef att konsisto- 
rium med stor enhällighet ställde sitt hopp till den fin- 
ske statsman, som redan i fråga om Finlands regering 
öfvertagit arfvet efter den myndige rikssekreteraren och 
hvars hjälp man i statsfrågan redan anropat: den till Pe- 
tersburg nyss öfverflyttade, en tid så namnkunnige poli- 
tikern och krigsmannen, friherre Gustaf Mauritz Arm- 
felt, Gustaf den tredjes ryktbare gunstling, nu kejsarens 
högt betrodde rådgifvare. 

På våren 1811 hade Armfelt för alltid lämnat Stock- 
holm, sin äras och sina nöjens forna skådeplats, för att 
tillbringa sin återstående lefnad i sin finska fosterbygd. 
Det var andra gången han kände sig förskjuten af det 


Nat. o. Folk, H. 69. 


198 


land, hvilket han ansett för sitt rätta fädernesland, nu 
såsom förra gången, då Reutezholms hat dref honom i 
landsflykt, - förföljd af en ny regerings misstänksamma 
fruktan för det inflytande han, den vida kände gustavia- 
nen och politiske intrigören med de stora gåfvorna och 
den stora världskännedomen, kunde utöfva på samhällets 
missnöjda element. Före afresan hade han för ryska mi- 
nistern i Sverige, Sveaborgs betvingare, general van Such- 
telen svurit trohetsed åt den ryska kejsaren, sonsonen till 
hans beskyddarinna under den första landsflyktens tunga 
år. Han kom sålunda till Finland såsom undersåte un- 
der landets nya öfverhet, såsom medborgare i den stat, 
vid hvilken han äfven efter kriget varit fäst genom sina 
egendomar och till hvilken han redan en tid förberedt 
sin öfverflyttning. 

Då Armfelt anlände till Finland, var det icke hans 
mening att inträda i den nya herskarens tjänst. På sitt 
kära Åminne ämnade han tillbringa sina återstående dagar 
i landtligt lugn, fjärran från de , kabaler och chikaner", 
för hvilka han varit föremål i Sverige. 1) Mätt vid de höga 


"1 E. Tegnér, G. M. Armfelt III: 289 följ., T. Hartman, De 
tre gustavianerna s. 241 följ. — Afhållsamhet från allmänna ,affairer"” 
tillstyrktes också af Armfelts vän J. A. Ehrenström. Ett par dagar 
efter Armfelts oförväntade afresa skref han från Stockholm till J. Fr. 
Aminoff, att man där berättade att Armfelt sträfvade efter general- 
guvernörsposten i Finland, men han antog att ,Gud har säkert gif- 
vit honom för mycket vett att någonsin göra en så oklok démarche 
eller att emottaga ett sådant förtroende, om det äfven skulle honom 
tillbjudas." Och Ehrenström fortsatte: ,Efter alla de stormar, som 
skakat hans lefnad, behöfver han lugn, och man måste vara fientligt 
sinnad emot honom för att önska honom in på en bana, där han 
kunde löpa fara att mista det. Min önskan och mitt råd är att han 


delar sin tid emellan Åminne och Petersburg samt, om möjligt är, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


TFT ST SINE EETE. 


NU RE 


PERFET SERINEST? 


EET 


- OKI RERPESIES OA TETMRAPDESS YST ESSEN 0 FETTER FA 


199 


och ärofulla befattningar han tid efter annan innehaft 
och trött vid de obehag de beredt honom, sökte han icke 
vidare någon värksamhet-i det offentliga lifvet, synnerli- 


gen som de politiska förhållandena icke frestade hans äre- 


lystnad eller ingåfvo honom förhoppningar om att kunna 
uträtta något till landets gagn och egen tillfredsställelse. 
Hvilan och glömskan var det han sade sig eftersträfva 
efter lifvets stormar. 


dröjer längre tid på sistnämnde ställe, under ögonen på hofvet och 
ministären, än på sin gård i Finland. Denna conduite synes mig en- 
sam vara lämplig, jämte afhållande från allt direct inblandande i 
affairer, att låta honom framlefva sina dagar i ro." Ehrenström till 
Aminoff 3 apr. 1811. 

En annan uppfattning än den vanliga om Armfelts planer vid 
öfverflyttningen till Finland omfattade OC. J. Walleen, som meddelade 
den i största förtroende för Tengström. ,Armfelt — yttrade han sig 
i redan nämnda skr. af d. !9/, 1812 — så léger han också är, saknar 


likväl icke all omtanka för sig själf och sin framtid. När han be- 


slöt att lämna Sverige — hvilket, som bekant är, skedde innan han 
slutligen blef tvungen därtill — var det ingalunda för att, som det 
hette, i lugn frambringa sina dagar på Åminne, utan för att här 
spela en röle, sedan han redan spelt ut i Sverige, hvilket fullkomli- 
gen synes af allt, hvad som sedermera inträffat. Men ännu osäker, 
dels huruvida det skulle lyckas honom och dels hvad slutet däraf 
kunde bli, ansåg han nödigt att för all händelse ménagera sig en 
reträtt tillbaka i Sverige. I detta afseende, kanske också i flere an- 
dra, formerade han med Adlercreutz en nära liaison, som ännu fort- 
far och som, i förening med hans eget försiktiga uppförande i an- 
seende till Sverige, värkeligen förvärfvat honom själfva kronprinsens 
hemliga gunst, hvilket bevises af det bref denne, såsom jag förut 
nämnt, nyligen skrifvit till honom." Framställningen står helt na- 
turligt för Walleens räkning, men märklig är den diskretion, hvar- 
med den frispråkige och vanligen ironiske Armfelt i sina bref, bl. a. 
till Tengström, uttalade sig om den svenska kronprinsen, mot hvil- 


ken han hade all anledning att känna förbittring. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


200 


Men hvilans tid blef, såsom kändt, mycket kort. I 
Finland ställde man inom politiskt bildade kretsar stora 
förväntningar vid de tjänster Armfelt komme att göra 
sitt hemland, och kejsaren önskade att för ledningen af 
de finska ärendena erhålla i sin närhet en person med 
större världserfarenhet och politisk begåfning än den fin- 
ska byråkratin kunde prestera. Redan i maj befann sig 
Armfelt, efter erhållen kallelse, i den ryska kejsarstaden, 
därifrån han på sommaren återvände, h. o. h. intagen af 
kejsarens personlighet och öfvertygad om hans välvilliga 
afsikter gentemot Finland. Med åsidosättande af alla ti- 
digare betänkligheter bosatte han sig på hösten s. å. i 
Petersburg för att tjäna sitt nya fädernesland och sin 
nya herskare, i hvilken han numera såg Finlands välgö- 
rare och Europas framtida befriare från det franska kej- 
sardömets förtryck. Med den företagsamhet och energi, 
som utmärkte hans temperament, kastade han sig in på 
de märkliga frågor rörande Finlands förvaltning, hvilka 
vid denna tid motsågo sitt afgörande. Men jämte dessa 
ärenden sattes han också i tillfälle att taga befattning 
med den hemställan om akademistatens , värkställighet", 
som konsistorium gjort hos kejsaren och hvarpå det med 
otålighet bidade svar. Väl gingo de akademiska ären- 
dena sin egen väg och, såsom redan blifvit nämndt, hy- 
ste Tengström den uppfattning, att föredragningen af 
ifrågavarande ärende skulle bero endast uppå kansler. 
Men till följd af sin kamerala natur kunde frågan med 
allt skäl hänföras — såsom den också hänfördes — till 
de ärenden, öfver hvilka den finska komitén borde utlåta 
sig. Och för öfrigt hade ju Armfelt blifvit af prokansler 
uppfordrad att med sitt personliga inflytande understödja 
akademins önskningsmål. Den höga ställning han intog 


Bidrag t. känned. af Finl. 


201 


— såsom Finlands främste företrädare invid tronen gjorde 
— näml. honom särskildt lämpad att värka till förmån för 
de fattiga academici, hvilka fruktade att gå miste om en 
dem utlofvad position, och att motvärka de inflytelser, 
som kunde från finskt regeringshåll uppställa sig mot 
akademins sträfvanden. Kom så ännu en omständighet, 
som värkade att Armfelt skulle framför andra framstå så- 
som den man, hos hvilken akademin kunde förvänta sig 
ett beredvilligt understöd och hvars råd kejsaren skulle 
med särskild nåder upptaga, då det blef fråga om ären- 
den rörande just Åbo akademi. 

Under Armfelts första storhetstid, under Gustaf III:s 
sista år, hade det nämligen händt, att den af lyckan om- 
 huldade konungagunstlingen bland andra utmärkelser äf- 
j yen hugnades med kallelsen att öfvertaga kanslersämbe- 
— tet vid kongl. Åbo akademi. Väl voro den 34:årige öf- 
— verste kammarjunkarens och generalmajorens föregåen- 
den — såsom han också själf vid kallelsens emottagande 
blygsamt nog framhöll — icke af den art, att de kunde 
anses ha förberedt honom till ledningen af en hög läro- 


anstalt. Men consistorium academicum, som plägat söka 
sina kanslerer bland rikets inflytelserikaste män, gjorde 
sig goda förhoppningar om den nytta akademin komme 
att hafva af den för vittra sysselsättningar intresserade 
gunstlingens försök på ett område, där han ännu icke 
hunnit utveckla sitt snille, såsom konsistorium också för- 
modade, att den nya värksamheten skulle komma att be- 
reda den valde samma ,rena förnöjelse som dess store 
företrädare till sin fullkomliga tillfredsställelse smakat af 
den ärorika möda de till uppfostringsvärkets förbättring 
och nyttiga kunskapers utbredande användt". Och konung 
Gustaf III hade med desto större belåtenhet öfverlämnat 


Nat. o. Folk, H. 69. 


202 


åt Armfelt vården om akademin som denne, efter hvad 
konungen uttryckte sig, därstädes grundat den kärlek 
för vittra yrken, som hos honom förenade ,,snillets för- 
tjänster med vapnens". Enligt konungens tanke skulle 
det blifva för Armfelt en värdig omsorg att värka för 
vetenskapernas förkofran i sin fosterbygd, som nyss åter- 
vunnit freden, till god del genom hans medvärkan. ,Huru 
glad skall icke — förmenade konungen -— krigsmannen, 
huru trygg jordbrukaren af alla stånd anförtro söners 
uppfostran, den förre åt sin anförare, de senare åt en 
försvarare och alla åt en landsman, som, uppfödd i de- 
ras sköte, återkommer till dem ännu i den glada ålderns 
muntra dagar med äran af viktiga värf och de högsta 
värdigheter.'" !) 

Uppfyllda blefvo de stora förväntningar, som ko- 
nung och konsistorium ställde på Armfelts kanslerstid, 
nu icke. Utom helt vanliga akademiska ärenden — be- 
fordringsfrågor, tvister rörande akademihemmanen 0. s. v. 
— kom Armfelt icke att taga befattning med någon an- 
nan märkligare åtgärd än — påbjudandet af trohetsed 
till Gustaf III:s son och efterträdare. Några månader där- 
efter anträdde han sin kända utrikesresa och innan året 
1792 gått till ända hade han på egen begäran, föranledd 
af politiska förvecklingar med den nya regeringen, blif- 
vit entledigad från kansleriatet. ?) Därpå förgick halft- 
annat årtionde utan att det torde kommit till någon be- 
röring mellan akademin och den afsatte statsmannen, 
som under flera år var föremål för regeringens misshag 


1) K. RB. 6 sept. 1791; Armfelt t. konsist. 16 sept. 1791; kgl. 
skr. 13 sept. 1791, K. K. B. 
”) Armfelt t. konsist. 14 juli, 30 nov. 1792. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


203 


och förföljelse. Först vid slutet af år 1807, då sedvanliga 
nyårshälsningar sändes till medlemmarne af det kungl. 
huset samt universitetskanslererne, beslöt konsistorium att 
med en lyckönskningsskrifvelse ihågkomma jämväl sin 
forne högste chef, numera åter en af rikets mest be- 
märkte män. I vackra ord erinrade det om , förra tiders 
gemensamhet i sträfvanden" och förklarade, att akademin 
under den förflutna tiden , aldrig upphört att med vörd- 
nadens och tacksamhetens känsla påminna sig den efter- 
längtade korta och ovaraktiga lycka hon åtnjöt under 
styrelsen af en infödd kansler och den ömhet, hvarmed 
hon af honom omfattades”. Då nu Armfelt efter flerårig 
frånvaro och skiften, som hotat, men icke fördunklat hans 
ära, blifvit åter fäst vid fäderneslandet och stundom äf- 
ven hade tillfälle att besöka , sin finska fosterjord", be- 
gagnade konsistorium tillfället att för honom uttala sina 
känslor af aldrig upphörande tillgifvenhet och vördnad. 
Konsistorium önskade, att Armfelt måtte ,njuta i en 
ostörd sällhet i sin konungs nåd, i sine medborgares hög- 
aktning och i akademins erkänsla belöningen för sina 
undersåtliga tänkesätt och sina förtjänster" samt till sist 
öfverlämna åt eftervärlden , ett namn, som i Sveriges 
häfder sammanflätadt med Gustaf III:s och likasom hans 
utmärkt af snillets och vapnens ära, en dag skall lika 
med hans njuta, hvad samtiden icke alltid gifver, en oväl- 
dig och fördomsfri rättvisa”. !) 

På denna vackra erinran om forna tiders gemen- 
samhet svarade Armfelt med framhållande af ,sina lif- 
ligaste känslor, förenade med minnet af den märkvärdi- 


gaste tidpunkt", då Gustaf III gaf ,lif, beskydd och upp- 


1) K. R. 24 dec. 1807. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


204 


muntran" åt de fria konsterna och vetenskaperna och då 
han själf hade lyckan att inför konungen framlägga den 
förtjänst, ,,hvarmed Åbo akademi alltid utmärkt sig, och 
den glans flere snillen, uppammade i dess sköte, skänkt 
svenska vitterheten". Han önskade att freden snart skulle 
återgifva det lugn, som vetenskapernas idkare och stöd 
behöfde för att ,med den sanna upplysningens fackla" 
förskingra tidens ,,bländvärk och irrbloss”, då också , för- 
ståndet och snillet skola för evigt frånskilja i seder och 
begrepp allt det falska, ohöfsade och ogrundeliga, som 
på en tid af femton år uppfyllt Europa med slafvar, 
skiftevis grumme förtryckare och fege förtryckte". Om, 
vid aftonen af hans lefnad, minnet af tidens olyckor 
kunde hos honom aflägsnas genom ,lycklige och säkre 
sambällsförbindelser, knutna i skygd af lagen och natio- 
 ners själfständighet", då skulle också, slutade Armfelt, 
»Jag, återförd till min finska fosterjord, nalkas grafven 
med de ljufligaste känslor och i herr biskopens, herr rek- 
torns och amplissimi consistorii bemödanden, som med- 
borgare, undersåtare och vittre män, prisa Edra förtjän- 
ster och tillegna mig själf en slags glans af den vän- 
skap, med hvilken en gammal och sårad krigsman hedra- 
des af Er". !) 

Sålunda hände sig, att vid gryningen af det år, som 
skulle blifva för Sverige och Finland så ödesdigert, de 
förbindelser återknötos, som i tiden förenat akademin i 
Åbo med den namnkunnige gustavianen. Krigshändel- 
serna och den på dem följande politiska omhvälfningen 


') Armfelt t. konsist. 16 febr. 1808, K. K. B. — Härom något 
vidlyftigare i min uppsats , Gustaf Mauritz Armfelt såsom Åbo aka- 
demis kansler" i Finsk Tidskrift 1911, t. 70. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


205 


skilde visserligen snart nog båda åt och det förefanns 
därefter inga utsikter för att nya relationer skulle i fram- 
tiden uppkomma. Men genom Armfelts oförmodade öf- 
verflyttning till Finland och efter hans upphöjelse till 
kejsarens främste finska rådgifvare ändrades helt plötsligt 
förhållandet på ett sätt, som gjorde ett närmande till den 
naturligaste sak. Ty utom det inflytande Armfelt genom 
sin personlighet och ämbetsställning i allmänhet ägde hos 
herskaren öfver det land, hvilket numera blifvit hans fä- 
dernesland, var det att förmoda, att minnet af hans forna 
kanslerstid skulle förläna honom anseende jämväl i aka- 
demiska frågor, såsom det ock gaf den läroinrättning, 
hvilken i tiden stått under hans omvårdnad, alldeles sär- 


Easkild' anledning att fly till hans råd och hjälp. 


+ 


Om Armfelts befattning med konsistorii hemställan 
känna vi icke mycket utöfver hvad som redan blifvit 
därom nämndt, men vi kunna sluta till att hans yttrande 
var till förmån för akademin och att det invärkade på 


sakens slutliga afgörande. Åt J. Fr. Aminoff berättade 


Armfelt efter ärendets föredragning, att då han tog ihop 
med de finska ärendena, , akademins affaire var redan 
bortfuskad till sin principe", hvilket tyder på att han gaf 
den en annan riktning. !) Och en i förhållandena så ini- 
tierad person som Tengström uppgaf någon tid. efteråt, 
att utan Armfelts hjälp frågan om statsregleringen al- 
drig aflupit efter önskan. ?) Att denna uppfattning de- 
lades af det akademiska konsistoriet, framgick däraf att 


1) Armfelt t. Aminoff 29 nov. 1811; Hartman, De tre gusta- 
vianerna s. 259. 
?) "Tengström t. Walleen 17 juni 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


206 


vid samma möte, där en tacksägelseskrift beslöts till kans- 
ler, man också förenade sig om en annan till Armfelt — 
ministern för finska ärenderne i Petersburg, såsom han ti- 
tulerades — med anledning af den tjänst han vid ären- 
dets afgörande gjort akademin. Uti denna skrifvelse ut- 
talades konsistorii känslor af tacksamhet och tillgifvenhet 
i följande ord: 

», Vid det akademin i Åbo nyligen, med den lifliga- 
ste undersåteliga tacksamhet, i H. K. M:ts med akademin 


kommunicerade allernådigste reskript af den 2-2 inne- 


10 dec. 
varande år rörande sluteliga fastställelsen af den aka- 
min i nåder förlänta nya stat fått emottaga ett nytt ly- 
sande vedermäle af sin goda kejsares för detta lärovärk 
fortfarande utmärkt hulda och välgörande omvårdnad, har 
hon tillika ej kunnat neka sig den tillfredsställelsen att 
med en vördnadsfull gärd af sin erkänsla nalkas äfven 
de förtjänta medborgare, som, tronen närmast och vänner 
af nationens stigande hyfsning, af vetenskaperna och af 
fäderneslandet, kraftigt medvärkat för ett ädelt ändamål 
och gemensamt med monarken tändt den fackla, hvars 
sken genom åldrarnas natt skall sprida ljus och sällhet 
än till de senaste efterkommande. 

Då akademin bland dessa välgörare med glädje i 
Eders Exc. igenkänner ej blott en landsman, utan än mer 
sin forna vördade canceller och högsta styresman, är det 
för henne en så kär som helig plikt att hembära Eders 
Exc. ett varmt förnyadt offer af den uppriktigaste vörd- 
nad, af de renaste och tillgifnaste medborgerliga tänke- 
sätt, som aldrig skola tillåta akademin blifva kall för den 
vidgade upplysning och den därmed förenade nya glans 
af national ära, Eders Exc. så gärna unnar och så värk- 
samt söker bereda Finlands folk. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


207 


Så fästas omsider broderligen vid moderlandets sköte, 
j efter omskiftande öden och en lugnad storm, afkomlingar 
k af samma fosterjord; de värka i olika kretsar, med olika 
— förmåga, för allmänt väl; men samma fosterlands känsla, 
i samma nit för sanning och ljus, för rätt och godt, är al- 
Jas gemensamma förenings punkt. Och akademin förutser 
med en glad visshet, att hon aldrig där skall söka Eders 
— Exc. förgäfves." 1) 

j På dessa vackra ord svarade Armfelt helt kort i 
— bref af den 3/;; januari 1812. Konsistorii tacksamhet 
j gladde honom så mycket mera som han ,i allt hvad på 
mig ankommer söker för mina landsmän utveckla hela 
värdet af vårt fosterlands nuvarande lycka". — — ,Aka- 
 demin har — förmenade Armfelt — med rättvisa njutit 
— första frukten af denna Finlands stigande sällhet, och 
— det på ett sätt, värdigt en mäktig och ädelmodig regent 
och ett lärosäte, på hvilkets nit och omsorg landets ung- 
— doms moraliska bildning kommer att bero ej allenast som 


medborgare, men äfven söm gagneliga ämbetsmän. Kej- 


— sarn, Finland och måhända norra delen af Europa hafva 
ögonen fästade på Er, mina herrar, och det är för mig en 
sann tillfredsställelse att tro, att alla de fordringar, som 
| möjeligen i detta afseende kunna förekomma, icke blifva 
— fruktlösa." 2) 

Vidlyftigare uttalade sig Armfelt några dagar senare 
1 skrifvelse till prokansler om den kejserliga nådens be- 
— tydelse. ,Jag förtjänar visserl. icke — yttrade Armfelt — 
all den tacksamhet, hvarmed herr biskopen hedrar mig 
relatift till den nåd, som kejsarn visat Åbo lärosäte. Allt 


MEKSR. 27 dec. 1811. 
2) K. K. B. Tryckt hos Lagus, Ur finska högsk. kanslersb. 
s. 14. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


208 


var beslutadt före min tid, men måhända att jag och den 
hederl. lagman Walleen hafva del uti, att det löftet fick 
en form och sattes i execution." Svårigheterna hade vål- 
lats af ,,orätta begrepp om Finlands ställning som en lag- 
bunden och till civilisation ämnad stat" och det däraf föl- 
jande , paralytiska, som herskat i finska affairernes gång" 
och hvarom kejsaren själf yttrat sig för Rehbinder. Efter 
denna inledning fortsatte Armfelt med den blandning af 
ironi och välmening, som utmärkte hans förmaningar till 
akademin: , Hvem vet ej, att professionerne äro väl be- 
satte vid Åbo akademi? — Men lärdom är ej tillräckel., om 
ej värksamhet och en sann patriotism lifvar ett uppfo- 
strings-värk af dettas beskaffenhet. Man skall med värma 
och nit omfatta ett kall, som har sin förnämsta belöning 
och sitt största värde uti framtidens rättvisa och egen till- 
fredsställelse. Förlåt mig, herr biskop, [om] en gammal 
soldat, som aldrig kunnat säga annat än hvad han tänker, 
vågar framställa för en man med snille och förfinad smak, 
som Ni, akademins ställning sådan som den är. Kejsarn 
känner nu fullkorl. väl hvad han gjort för den, ty man 
har ej underlåtit att underställa honom jämförelser med 
de öfriga akademiernes tillstånd i dess rike. Han fodrar 
således något tillbaka och ser ej utan en viss förundran 
Finlands ungdom hitströmma för att söka cadettcorpser 
och gymnasier, i hvilka de säkerl. ej bildas att blifva 
dygdiga och moraliska finnar, ej en gång medborgare af 
något land. Landets fattigdom är visserl. en hufvudorsak 
härtill. Men skulle ej inrättningar kunna göras, arran- 
gementer tagas, som minskade kostnaden för ungdomen 
i Åbo samt i och med detsamma skaffade dem mer efter- 
syn, mer omsorg för deras yttre bildning och moralité? 
Är detta drömmar af mig, så äro de åtminstone förlåtel. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


209 


hos en finne. Men utom monarken, hvem är mer som 
med rätta hafva fodringar på akademin? Finland, af 
hvilkens statsmedel ni fått så betydel. välgärningar, Sverge 
som borde känna en större jalousie än den förbättrade 
inkomster gifva, norra delen af Tyskland, som önskade 
måhända kunna skicka sin ungdom till Åbo för att un- 
der en lugn och laglig styrelse få idka sina studier. Allt 
detta visar sig för mig dagel. på ett sätt, som jag vågar 
säga ej är ovärdigt en gammal canceller, född finne — 
och desse heders titlar föra min penna med mer ifver än 
circonspection, likväl säker om, att i känslan finna min 
ursäkt därföre.” 1) 

Det närmande, som på detta sätt ännu en gång kom 
att inledas mellan akademin och Armfelt, afsåg helt na- 
turligt intet annat än att utgöra en yttring af fortfarande 
tillgifvenhet och hågkomst. Ty hvilka band än tidigare 
förenat Armfelt med akademin, kunde hans inflytande i 
akademiska frågor icke blifva annat än tillfälligt, då ju 
universitetet hade sin särskilda beskyddare och högsta le- 
dare i Speransky. Men så snart denne blifvit aflägsnad 
från sin befattning och konsistorium spörjande såg sig 


om efter en successor åt den myndige rikssekreteraren, 


var det helt naturligt, att tankarna åter skulle riktas på 
akademins förre kansler såsom den, på hvilken man fram- 
deles borde ställa sina förhoppningar. Det kunde också 
uppfattas såsom en vink från högre ort, att kanslersse- 
kreteraren L. G. v. Haartman i den skrifvelse, hvari han 
underrättade prokansler om Speranskys entledigande, 
framförde det meddelande från Armfelt, att i enlighet 
med kejsarens befallning akademin ägde att genom ho- 


1) Till Tengström !$/,, jan. 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 14 


210 


nom i underdånighet andraga sådana ärenden, som icke 
tålde uppskof.!) Tilläts konsistorium att utöfva sin val- 
rätt — skref Tengström den 23 apr. till J. Fr. Aminoff 
— ansåg han det för gifvet, ,att en landsman, som redan 
för detta tillhört akademin, som gjort henne äfven vid 
den sista statsregleringen en viktig tjänst, som ofelbart 
af hela hjärtat önskar oss godt och äfven nu förmår rea- 
lisera sin mening, blir vår man, ehuru jag nog har an- 
ledning att befara, att han snart lämnar sin eleverade 
plats och således åter lämnar oss i enahanda förlägen- 
het, ty efter sin återkomst ifrån nu ifrågavarande resa 
[med kejsaren till lägret] lofvar han åter vara hos oss 
och det för all tid. Hvad parti i sådant fall må vara 
att taga, skall tiden utvisa." Äfven för Walleen uttalade 
Tengström sina farhågor för att Armfelt, hvars val ,för 
ögnablicket" icke var något tvifvel underkastadt, skulle 
.Sloignera sig ur affairerna4 och bosätta sig på Åminne. 2) 
Efter hvad han senare medgaf, hyste han äfven andra 
betänkligheter i fråga om Armfelt, men de måste vika, 


1) L. G. v. Haartman t. Tengström 21 mars 1812 g. st.; K. P. 
13 apr. 1812. 
| 2?) Tengström t. Aminoff 23 apr. 1812, t. Walleen 7 apr, 1812. 
— Vid sin framkomst till Åbo våren 1811 hade Armfelt lofvat att 
om vintrarna bo i Åbo, hvilken acqvisition — förklarade Tengström, 
måhända icke utan ironi — jag sätter så mycket värde på”. Och 
några dagar efter Speranskys entledigande meddelade Armfelt pro- 
kansler, att han ämnade draga sig tillbaka från sitt ämbete, som en- 
ligt hans mening kunde upphöra. ,Nu för moment nödgas jag följa 
kejsaren i campagnen, men skulle jag ej där stupa — blir min re- 
traite ur affairerna den enda frukt jag här väntar mig af denna sista 
uppoffring.” Tengström t. Aminoff 10 apr. 1811, Armfelt t. Teng- 
ström 22 mars 1812. i 


Bidrag t. känned. af Fin). 


2 SN RS RA 


3 POV ERE SESSION 


gj TEPE TS - 


FEET 


211 


då ingen lämpligare och med större anspråk på konsisto- 
rii tacksamhet fanns att tillgå. 

Hvilka Tengströms andra betänkligheter voro, ut- 
sade den försiktige politikern icke, men måhända motsåg 
han olägenheter af den själfrådighet, som i allmänhet ut- 
märkte Armfelts ämbetsvärksamhet. Eget nog understöd- 
des tviflen rörande Armfelts lämplighet såsom kansler af 
en man, af hvilken man minst väntat sig ett afstyrkande 


yttrande, näml. af Armfelts gamle gode vän och olycks- 


broder, frih. J. Fr. Aminoff. Denne hade endast motsträf- 
vigt och först efter enträgna uppmaningar af Armfelt lå- 
tit förmå sig att inträda i den finska komitén och, väl 
öfverflyttad till Petersburg, hade han intagits af missnöje 
med sin nya ställning och af begär att få återvända till 
lugnet och plogen". Hans bitterhet riktade sig särskildt 
mot Armfelt, som i sin hersklystnad icke medgaf honom 
den omfattande värksamhet och det politiska inflytande, 
som han tydligen väntat sig och hvarpå han ansåg sig 
med stöd af sin ämbetsställning och sin erfarenhet kunna 
göra anspråk. Då nu efter Speranskys aflägsnande jäm- 
väl kanslersämbetet tycktes vinka för Armfelt, gjorde 
han ett stilla försök att få denne distanserad genom nå- 
gon rysk dignitär, närmast utrikesministern Rumjanzow, 
hos hvilken — såsom tidigare hos Speransky — han an- 
såg sig vara väl anskrifven. TI ett bref till Tengström, 
för hvilken han plägade beskärma sig öfver sitt åsido- 
sättande, yttrade han på tal om kanslersskiftet och Arm- 


felts regeringslystnad: 


»Att alla våra affairer är i en egen medborgares 
hand, är väl det lyckligaste i första påseendet, men är 
det därföre det lyckligaste i politiskt afseende det samma? 
Vore det icke klokare att dela litet med sig däraf åt dem 


Nat. o. Folk, H. 69. 


212 


här för att förena intressena? Men denna hans politique 
är så djup, så hög, att den öfvergår min svaga fattnings- 
förmåga. Nu återstår endast kanslersskapet för akademin, 
hvars affairer tills vidare skötas af excellencen. Natur- 
ligtvis vågar man, ehuru indépendant, vid valet till kans- 
ler ej falla på någon annan, och som:jag medger, äfven 
därtill vore bäst och mest passande; men är det därföre 
politiskt rätt? Oviljan emot regeringsconseillen; stor ovilja 
emot akademistaten, ett värk, som har så stor inflytelse 
på den allmänna opinionen; ovilja af och emot våra 
medbröder — här; fordrade således icke la saine politique, 
att därtill just välja en högst uppsatt rysk seigneur, och 
denna seigneur, synes mig, bör just vara grefve Roman- 
zoff, som näst monarken har äran af Finlands förening 
med detta rike och som i vårt hittills omfattande har 
odödlige förtjänster. Men kanske anser man mig dum 
— billigt; en sanning — och anses, det jag icke gör, 
motarbeta en väns oinskränkta makt och yttersta opp- 
höjelse. Desse mina reflectioner äro ensamt underställde 
statsmannens ompröfning. — Kanske dömmes jag att 
vara missnöjd, frondeur. Nej. Jag har ingen ovän, in- 
gen vän i affairer, då det efter min synkrets rörer mitt 
fäderneslands väl, och ingen går mig i vägen mer än 
den, som lägger hinder för mig att gå till lugnet och 
glömskan." 1) 

Att Aminoff, hvilken ett årtionde senare erhöll en 
ledande ställning vid akademin, skulle tänkt på sig själf 


| !) Till Tengström 12 apr. 1812. Någon tid därpå, den 24 apr. 
n. st., visste Aminoff berätta, att befallning afgått till akademin att 
välja en kansler, och han tillade: ,, Min förra idé därvid torde ej 
kunna följas, utan valet utfalla såsom man det förmodeligen till- 
städat." 


Bidrag t. känned. af Finl. 


E. 
Er 
É 
dj 
? 
| 
) 
; 
: 


213 


såsom lämplig att vid valet ihågkommas, ha vi ingen an- 
ledning att förmoda. Men, såsom tidigare nämndes, an- 


föreställning ha berättigat ett uttalande i kanslersfrågan, 
där missunsamheten mot den gamla vännen icke skyl- 
des af talet om den politiska förtänksamheten. 

Till all heder för det akademiska samhället blef den 
blifvande vicekanslerns råd icke efterföljdt. +Då i slutet 


ä af april, efter otålig väntan, underrättelse anlände från 


v. Haartman, att kejsaren, jämte det han entledigat Spe- 
ransky från kanslersämbetet, tillsagt konsistorium att 
»,ofördröjligen” utse en annan i dennes ställe, skyndade 
man sig att genast åtlyda den kejserliga tillsägelsen och 
på samma gång tilldela sin forne kansler sitt odelade för- 
troende. Vid konsistorii sammanträde den 1 maj förenade 
sig samtliga konsistorieledamöter utan någon dissensus 
om att till kansler föreslå frih. G. M. Armfelt, till hvars 
favör det framhölls, att han var ,,en herre, som ej alle- 
nast är finne född, utan ock haft och har utmärkta för- 
tjänster om vår finska fosterbygd samt redan för detta 
kanslersämbetet vid denna akademi någon tid förrättat"”.”) 
Något uttalande till förmån för den förre kanslern för- 
dristade sig konsistorium icke att afgifva. ?) 


1) v. Haartman t. konsist. 10 apr. 1812 (g. st.), till Tengström 
9 åpr. 1812; K. P. 1 maj 1812; M. G. Schybergson i Finsk tidskr. 
t. 36 s. 84. Den 1 apr. inberättade v. Haartman till prokansler, att 
han tre gånger hos kejsaren anhållit om något officiellt rörande Spe- 
ranskys ,bortskickning”, men att detta icke kunnat beviljas ,i denna 
konjunktur". 


?) Hurusom Tengström ansåg en censurering af talen vid aka- 


— demifesten i juni 1811 nödig med anledning af Speranskys öde, har 


Nat. o. Folk, H. 69. 


214 


I den underdåniga hemställan, hvari konsistorium 
anhöll om stadfästelse å kanslersvalet, det första under 
den nya eran, uttalade konsistorium först sin tacksam- 
het öfver det nådiga begifvandet, hvilket uppfattades så- 
som ,ett förnyadt vedermäle af E. K. M:ts för detta uni- 
versitet fortfarande hulda och nådiga tankesätt". Consi- 
storium academicum kunde nogsamt förstå, att den valde 
redan var tillräckligt upptagen genom kejsarens , höga 
förtroende i åtskilliga honom uppdragne viktige och riks- 
vårdande värf". Men med kännedom om Armfelts ,lyck- 
liga förmåga att värksamt omfatta än fere och framför 
allt hans kärlek för sin fosterbygd, för vetenskaperna och 
för detta universitet, där han själf sina studier grundlagt 
och hvars vård redan för detta af en bortgången stor 
svensk konung varit honom anförtrodd"”, trodde konsisto- 
rium sig kunna hysa det , välgrundade hopp", att han 
icke skulle vägra att emottaga den befattning, som väl- 
ment erbjöds honom. För säkerhets skull vände sig dock 
konsistorium till Armfelt själf med följande skrifvelse, 


i det föregående (s. 144) blifvit nämndt. I första häpnaden tillät sig 
prokansler t. o. m. att undskylla akademin därmed, att denna icke 
valt Speransky, ,utan kejsaren gaf oss honom" (till Walleen 7/, 
1812). Först flera år efteråt, då Speranskys ställning redan något 
förbättrats, fann konsistorium ett tillfälle att åter närma sig den 
förre kanslern. Vid det nya akademihusets invigning i okt. 1817 
beslöt näml. konsistorium att till honom (och den siste svenske kans- 
lern) sända berättelsen om festen jämte 'Tengströms vid tillfället 
hållna tal. — Efter Speranskys död år 1839 beslöt konsistorium att 
med sedvanlig akademisk parentation fira sin forne kanslers minne, 
men satte icke beslutet i värkställighet. Däremot fullföljdes ett se- 
nare fattadt beslut att till universitetet anskaffa Speranskys por- 
trätt. M. G. Schybergson M. Speranski i Finsk tidskr. tom. 36, 
8 SÖ0L | 


Bidrag t. känned. af Finl. 


- NEVER SVEND) PA fa 


215 


som afsåg att öfvervinna de betänkligheter, han kunde 
hysa mot sysslans öfvertagande. 

,Lugnet, som akademin under sin goda kejsares milda 
beskydd härtills så sorglöst njutit, stördes ej längesedan 


Grefve G. M. Armfelt. 


plötsligen af bekymmersamma underrättelser ifrån huf- 
vudstaden och akademin förlorade en canceller, till hvil- 
ken hon hade värkeliga och stora förbindelser. 

Men H. K. M:ts fortfarande nåd för universitetet i 
Åbo har hastat att tillfredsställa oss öfver denna förlust. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


216 


Consist. acad. har nyligen erhållit nådig befallning att 
enligt de akademiska konstitutienerna välja en canceller 
i den afgångnes ställe, och förloppet äfven som utgången 
af detta val täckes E. Ex. af allerödmjukast bilagde pro- 
tokolls utdrag ynnestfullt inhämta. 

Det fosterland E. Exc. så redeligen älskar, veten- 
skaperne, smaken och upplysningen, dem BE. Exc. med 
alltid samma framgång odlat, hyllat och uppmuntrat, och 
framför allt Finlands högskola, redan stolt af den äran 
att räkna E. Exc. bland sina elever, sine högsta styres- 
män, göra sig gemensamt de gladaste anspråk på E. Exc.:s 
ädelmodiga bifall och bevågenhet att åtaga sig den om- 
vårdnad af akademins angelägenheter, hvarom consisto- 
rium academicum nu hos H. K. M:t vågar i djupaste un- 
derdånighet anhålla. 

Cons. acad. föreställer sig nogsamt, med hvilken 
mängd af viktiga allmänna göromål E. Exc. redan är öf- 
verhopad, men constorium känner ock tillika, hvad BE. 
Exc. både vill och förmår, då fråga är om att göra nå- 
got för fäderneslandet. Monarkens nåd, medborgares akt- 
ning och förtroende och akademins oinskränkta vörd- 
nad, kärlek och tillgifvenhet skola lätta BE. Exec:s ökta 
mödor och omsorger. Eftervärlden och häfderna skola 
minnas och belöna dem." !) 

Om kanslersvalet skyndade Tengström att meddela 
sig med Aminoff, tillika bemötande de betänkligheter 
denne uttalat med anledning af faran att förbigå de ry- 
ska statsmännen. , Kanslersvalet — skref han den 12 maj 
1812 — aflopp såsom jag det förmodade. I sakernas när- 
varande ställning gjorde det sig själft, utan all dissensus 


Ny KAR: 1 maj 1812; 
Bidrag t. känned. af Finl. 


217 


och, som jag hoppas, till akademins sanna fördel. Fram- 
tida händelser äro ej att beräkna, då våra enskilda lik- 
som hela staters och folkslags öden synas bero af en 
slump och föga någon politik mer existerar." 

Äfven för Walleen utlät sig Tengström om Arm- 
felts val, men på ett sätt, som tydde på att han icke var 


| därmed rätt belåten. , Det hade varit högst opolitiskt 
| och högst otacksamt för oss att handla annorlunda — 
—  skref han — ehuru jag nogsamt hade kraftiga anmanin- 
| gar därtill. Utom Armfelt hade vår senare statsreglering 
; aldrig aflupit efter vår önskan och huru kunde vi glömma 


det? Tusende andra skäl att förbigå." 1) 
Då Tengström nedskref detta uttalande, torde han 


RE SENT 


just fått mottaga ett meddelande från Walleen, som oför- 
behållsamt uttalade sin belåtenhet öfver konsistorii be- 
slut. 2) Äfven han hade fått del af Aminoffs funderingar, 
men hade icke fäst något afseende vid dem, såsom han i 


"PRE 


TESTEN 


allmänhet icke satte stort värde på Aminoff, åt hvars 
— »9begripliga inconséquencer" och , sublima patriotism” 
han plägade förarga sig. Till Tengström utlät han sig 


om valet på följande sätt: 


ERIK 


» Det var väl, att akademin i Speranskys ställe valde 
Armfelt till canceller och att det skedde enhälligt. Som 
sakerna nu stå, är han ostridigt den lämpligaste, och på 
framtiden kan man aldrig i något fall göra säker räk- 
ning. Det är väl sant, att det under andra omständig- 
heter kunde anses mindre försiktigt att gå de ryska mag- 
naterne förbi och därigenom ännu mer öka deras ovilja 
emot Finland. Men när man vet, att ingen enda af dem 


KR AE Ta er Sd är on Åsa Liga ad orre 


1) Till Walleen 17 juni 1812. 
2) Den 10 juni 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


218 


för det närvarande äger det inflytande som Armfelt och 
att han önskat bli canceller, så är detta nog för att full- 
komligen justifiera valet, helst A., i annat fall säkert pi- 
querad, lika mycket kunnat skada akademin som han nu 
är i tillfälle att gagna den, då däremot akademin under 
hans beskydd icke behöfver befara något genom kabaler 
från andra håll. Alla dessa skäl oaktadt, förklarade Ami- 
noff det likväl högst opolitiskt att välja Armfelt; men 
hans politik är af sin egen beskaffenhet och skulle, tror 
jag, i fall han fick fria händer, förmå honom att till ry- 
ska ministären öfverlämna hela Finlands administration, 
i synnerhet om han själf fann någon enskilt fördel där- 
vid. Alla förnuftigt tänkande skola otvifvelaktigt gilla 
akademins val, och jag, som ännu för gammal bekant- 
skap skuld känner för denne akademi ett ganska lifligt 
intresse, har med värkelig glädje emottagit underrättelsen 
därom." 


Konsistorii hemställan blef utan dröjsmål godkänd. 
Under förberedelserna till försvarskriget mot Frankrike 
utnämnde kejsaren den = Te 1812 Armfelt att vara kans- 


ler vid den kejserliga akademin i Åbo. Vi få måhända 
antaga, att konsistorii val motsvarade hans önskningar 


och att han, såsom i tiden Gustaf III, med nöje öfver- 
lämnade vården af Finlands högsta läroanstalt åt sin nye 
rådgifvare, till hvars trohet och förmåga han lärt sig att 
sätta lit. 
Däremot torde den af consistorii academici förtroende 
utmärkte forne , eleven" varit mindre hågad att återgå 
till det hedrande kall han i tiden innehaft, och, såvidt 
man af hans egna uttalanden får döma, var det endast 


Bidrag t. känned. af Finl. 


fa 
AN 
of 
sd 
Ne 
Ad 


219 


af hänsyn till kejsarens önskningar han afstod från sina 


betänkligheter. 
Det kan tryggt sägas, att Armfelt vid sin öfver- 
komst till Finland och ännu därefter befann sig i ett öf- 


— Verretadt sinnvestillstånd samt att han till en början, in- 


nan han ännu haft tillfälle att göra sig förtrogen med 
förhållandena och tänkesätten i landet, hyste en stark 
obenägenhet emot samhället i Finlands hufvudstad. Främst 
riktades väl denna emot de högsta ämbetsmannakret- 


— Sarne, hvilkas förmåga och lojalitet emot den nya öfver- 


j heten han misstrodde, men äfven mot medlemmarne af 


akademin, ,akademisterna", hade han hvarjehanda an- 


märkningar att göra, hvilka icke frestade till förtroligare 


3 förbindelser med dem. 


Djupt berörd af den skymf, som kommit honom till 
del, omfattade Armfelt de ledande männen i Sverige, de 
bonapartistiskt sinnade , canaillerna", såsom han i sina 
förtroliga meddelanden titulerade dem, i sina tankar med 
en motvilja så stark, att den invärkade på hans uppfatt- 


— ning om Sverige och svenskarne i allmänhet. Efter hvad 


han i första hettan yttrade, sträfvade han att h. o. h. 


— emancipera sig från sitt förra fädernesland, som så illa 


belönat hans tjänster. Men nu tyckte han sig i Åbo 


— möta starka sympatier för det förra broderlandet, och 


benägen som han var att för sin fantasi utmåla allsköns 


; intriger, föreställde han sig, att han motarbetades af en 


hemlig liga i Åbo, som underhöll förbindelser med de le- 


3 dande bonapartisterna i Sverige. Han hade bl. a. före- 


satt sig att ,poussera" Uppsala-docenten Myréens utnäm- 
ning till den nya juridiska professuren, och då utnämnin- 
gen stötte på hinder af formell och kanske äfven af an- 
nan art, uppfattade han detta såsom en gemen intrig af 


Nat. o. Folk, H. 69. 


220 


sina motståndare inom och utanför Finland. Bland de 
förstnämnda — ,gökar som alltshuttla med Sverige" — 
framhöll han särskildt prokuratorn och jurisprofessorn 
Calonius, hvilken år 1794 såsom medlem af högsta dom- 
stolen behandlat förräderimålet emot honom, samt biskop 
Tengström, som han antog att i nämnda akademiska 
fråga lät sig påvärkas af den för honom motbjudande 
ärkebiskopen i Uppsala och som för öfrigt, enligt Arm- 
felts förmenande, eftersträfvade att åtnjuta samma an- 
seende i svenska statsrådet som i ryska regeringen. 

Till den obenägenhet, Armfelt af sådan anledning 
hyste mot en del personer i Åbo, kom ännu, att han före- 
brådde såväl dem som en god del af hela stadssamhället 
för otacksamhet och motsträfvighet mot kejsaren, hvilken 
öfverhopat landet med sina välgärningar. ,Jag repeterar 
— skref Armfelt i slutet af 1811 till Aminoff — det jag 
ej nog kan repetera, att kejsaren är gudomlig, att han 
förtjänar, det man uppoffrar allt för honom." Och en an- 
nan gång hette det: ,, Om kejsarens ömhet, uppriktiga 
tänkesätt för vårt land kan man ej tvifla, och om i Fin- 
land man continuerar att misskänna honom — så kom- 
mer den dag, då de få sätta fingrarna i ögonen, med skäl 
begråta det framfarna och lida det deras oförstånd och 
deras otack förtjäna.< Åbo var — skref han på våren 
1812 till Aminoff — ett högst fördärfligt näste, en håla 
med infama köpmän, illa eftersedde akademister och stygga 
käringar. Där fanns ingen erkänsla och patriotism, men 
väl benägenhet för Sverige och missnöje med den när- 
varande ställningen. ,,Akademisterna" förebrådde han där- 
till ännu för att alltför mycket tänka på sina egna förde- 
lar och för att försumma den vid akademin meddelade 
tjänstemannabildningen. Då han i november 1811 under- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


221 


rättade Aminoff om kejsarens förklaring rörande den nya 
staten och antydde sin egen del i den lyckliga utgången, 
yttrade han: ,Måtte nu de herrarne svara emot allt det 
man gjort dem och värkel. bilda landets ungdom. Men 
därtill skall någon försakelse af eget intresse och egoism 
a priori existera." 1) 

Mycket af det som Armfelt hade att anmärka emot 
samhällsklasserna i Åbo var öfverdrifvet och grundade sig 
på föreställningar, som icke läto förena sig med de värk- 
liga förhållandena. Armfelt fick också efteråt anledning 
att modifiera sina tänkesätt. ?) Men vid tiden för kans- 


!) Armfelt till sin fru (och dotter) maj—sept. 1811; till J. F. 
Aminoff 12, 18, 28 aug., 29 nov., 30 dec. 1811, ”/,, maj, 16, 25 maj, 
12, 19 juni, ?/;, sept. 1812; Tegnér III: 320. — Under år 1811 hade 
Armfelt, såsom tidigare nämnts, på Åminne besök af prokansler och 
lärare vid akademin utan att känna någon vidare glädje däröfver. Den 
5 aug. skref han till sin fru: ,I dag har varit en mängd figurer från 
Åbo, mest akademister; kl. !/, 7 först blef jag fri och snodde då om- 
kring tills det blef mörkt." — Något senare (?9/,): ,Biskopen har va- 
rit så söt och passerat dagen hos mig samt således hindrat mig att 
jouera af den gudomligaste dag som man kan hafva.” 

; 2?) Om Armfelts misstroende till Åbo-boarne skref frih. C. Man- 
nerheim d. 3/, 1813, då Armfelt väntades till staden, till J. A. Ehren- 
ström: ,Han [gr. Armfelt] har uti sine bref till mig ofta ordat om 
den mindre goda ésprit, som i denna stad skall vara rådande. Utan 
att taga individuers försvar, torde dock den allmänna tonen här vara 
lika så god, som i de flesta trakter af landet. Finnarne behöfva tid 
att sansa sig, och att de värkeligen högakta och älska sin gode kej- 
sare, därom är jag helt och hållet öfvertygad. Fienden till vår säll- 
het och vårt lugn hafva all möda ospard att genom osanna delatio- 
ner svärta oss." Sedan Armfelt efter en tids vistelse i Åbo åter be- 
gifvit sig till Petersburg, kunde Mannerheim berätta, att en förän- 
dring till det bättre inträdt i grefvens uppfattning. Den !/, 1813 
meddelade han Ehrenström: ,H. Exc. Armfelt har vid dess återkomst 


Nat. o. Folk, H. 69. 


222 


lersombytet värkade hans missnöje med ,akademisterna" 
så mycket, att han icke hyste någon särskild benägenhet 
att utöfver den arbetsbörda han redan bar för sina otack- 
samma, enfaldiga och opatriotiska landsmäns bästa ännu 
åtaga sig vården af akademin. Vid underrättelsen om kon- 
sistorii planer förklarade han, att om han blef kansler, 
skulle han blifva , antingen dupe eller ovärksam som 
förra kanslern". 1!) Och då han hade åtagit sig uppdra- 
get, skref han till sin fru, att kejsaren ,1 nåder pluttrat på 
mig cancellerskapet i Åbo akademi, som om jag ej ändå 
hade nog att göra". Dock gjorde hedern honom glädje 
och särskildt fröjdade han sig åt att konsistorii förtroen- 
de varit enhälligt. ,Deras enhällighet i valet var den 
första artighet mig blifvit gjord af mina landsmän”, för- 
klarade han för Aminoff. ?) Mycket troligt är ock, såsom 
Walleen menade, att han skulle tagit illa vid sig, om 
konsistorium med sitt förtroende gått honom förbi. 
Armfelt gaf sålunda efter och tog emot uppdraget. 
Uti egenhändig skrifvelse af den 27 maj/8 juni 1812 be- 
svarade han i vänliga ord konsistorii vackra hyllning och 
uttalade sin mening om de uppgifter, som närmast till- 
kommo honom och akademin. Så smickrande konsistorii 
förtroende än var för honom, hade han dock önskat att 
få mottaga det hedrande uppdraget endast för en kort 
tid. Hans ålder och hälsa jämte behofvet af lugn befallde 


till Petersburg varit, som han själf säger, ganska nöjd med sin resa. 
Hitkommen med åtskilliga honom inblåste préventioner, torde han 
funnit många saker vara annorlunda än de på afstånd blifvit honom 
föreställde och sanningen af det latinska ordspråket impossibilia non 
sunt petenda.” Ehrenströmska afskr. saml. 

1) Tegnér TII: 414. 

”) Armfelt till sin fru 6 juni 1812, till Aminoff samma dag. 


Bidrag +t. känned. af Finl. 


223 


honom att skilja sig ,vid all befattning af allmänna 
ärenden och således lämna en värksamhet, utom hvilken 
— intet af värde kan uträttas". Men den gode och nådige 
kejsaren hade icke velat godkänna denna hans förkla- 
ring, utan endast fäst sig vid de plikter, ,lika ovillkorliga 
som eviga", hvilka tillkommo honom såsom finne. ,H. K. 
— M:t tillade, att den hedern, som tillföll mig som canceller 


vid Åbo akademi, vore så mycket större som ofelbart 


detta lärosäte med de medel, det nu äger, snart komme att 
räknas bland ett af de nyttigaste och mest ansedde i dess 
: rike." — ,Mig återstår således — fortsatte Armfelt — 
— intet annat än att tolka el. rättare sagdt visa Er, mina 
ä herrar, hela vidden af min erkänsla genom det bemö- 
É dande jag skall gifva mig att förtjäna ett förtroende, 
— hvaraf Ni redan gifvit ett så ojäfaktigt prof. Jag väntar 


mig allt af era talanger, era kunskaper, af den national- 


: anda, som bör lifva hvar enda finne för ett fosterlands 
— väl och själfbestånd, som under fredens lugn, blott ge- 
nom sina grundlagars godhet och sina seders renhet be- 
— redt återföreningen med landsmän, som öfver hundrade 
— år varit oss frånskilde och sina beherskares illoter [helo- 
— ter]l. Vår stigande opplysning, vår moraliska bildning, 
— våra rena grundsatser skola mer än allt annat försäkra 
oss om bibehållandet af den lycka vi njuta. Det beror 
af Er, mina herrar, och mest af Er att i vår ungdom in- 
— planta de begrepp och de känslor, som i en framtid skola 


bestämma deras enskilta och fosterlandets öden. Deras 


skicklighet som ämbetsmän, deras dygder som medbor- 
gare, värdigheten af deras oppförande i allmänhet skola 
fästa aktning och afskilja all afund från den politiska 
varelse, den ädlaste af monarker gifvit oss, och den tid 
skall säkerligen då komma, på hvilken denna dyrkans- 


Nat. o. Folk, H .69. 


224 


värde furste skall se finnar nalkas sin tron, ej för att 
oupphörligen anhålla om enskilta förmåner, utan för att 
med värkelig känsla af dyrbara plikter och nödiga talan- 
ger afbörda en del af den gärd vi äro honom skyldige 
som den största af våra välgörare." 1) 

Det var mycket höga tankar Armfelt sålunda utta- 
lade om akademins framtida värksamhet, då han åter så- 
som kansler vände sig till konsistorium, och det var med 
den största vördnad och beundran han yttrade sig om lan- 
dets nye herskare. Så godt som i en handvändning hade, 
såsom redan frambhållits, han, den forne svenske konunga- 
gunstlingen, som i Gustaf III sett idealet af en furste 
och som egnat dennes minne en till dyrkan gränsande 
vördnad, numera uppfyllts af beundran och hänförelse 
för den ryska kejsaren, som ju i afseende å tänkesätt 
och politik såväl som genom den ofta nog beräknande 


älskvärdheten och tjusningskraften i sitt personliga upp- 


trädande hade mycket gemensamt med hans förre herre. 
Med beundran för kejsarens person och åskådning före- 
nade sig hos Armfelt en djup tacksamhet för den omvård- 
nad, som egnades Finland, och särskildt för den på en 
gång kloka och ädelmodiga politik, som efter eröfringen 


!) Brefvet tryckt af W. Lagus i redan a. u.s. 15—16. — ,Jag 
tror det är braf", utlät sig Armfelt om svaret till sin fru, 6 juni 
1812. Till Tengström skref Armfelt den 9 juni 1812: ,Af mitt bref 
till herr biskopen och consistorium academicum ser T., att ehuru 
lifligen rörd och smickrad af den ära och det förtroende, mig är be- 
visadt, jag på goda skäl tvekat att åtaga mig ett cancellerskap, som 
jag nu likväl är pliktig att oppfylla. Måtte herr biskopen och aka- 
demin få ordsak att alltid härmed vara nöjde, och måtte vänskap och 


förtroende lätta den nya börda, jag med full känsla af min vanmakt 
åtagit mig!” 


Bidrag t. känned. af. Finl. 


225 


fullföljdes mot detta land. Men han ansåg därjämte, att 
en vidare tillämpning af denna politik och en vidare ut- 
vidgning af de rättigheter och förmåner, som för landet 
i allmänhet och för akademin blifvit af kejsaren stadfä- 
sta, i hög grad berodde af det förtroende och det an- 
seende innevånarne genom sitt eget uppförande kunde 
underhålla hos den välmenande fursten. Det var detta 
han äfven framdeles tid efter annan i sina meddelanden 
till konsistorium sökte att framhålla för ,,akademisterna” i 
dessa något känslosamma, retoriskt-filosoferande uttryck, 
som kännetecknade hans temperament och den gustavian- 
ska tidens sätt att yttra sig. 


Nat. o. Folk, H. 69. 15 


MFELTS KANSLERSTID. 


TIPSET TIDESIN FE SRP NES 4 


IV. 


ÅG. M. Armfelts kanslerstid. 


1. 


Det nya indelningsvärket. 


Armfelts andra -kansleriat vidtog under en tid, då de 
stora politiska frågorna i ännu högre grad än under de 
närmast föregående åren togo kejsarens uppmärksamhet 
i anspråk och aflägsnade honom från hufvudstaden. Det 
kom därför icke att utmärkas af den kejserliga ynnesten 
i samma grad som Speranskys kanslerstid, och då förslag 
af större betydelse framställdes, drog det ut på tiden med 
deras afgörande, så att en del funno sin lösning först 
under efterträdaren. Utan inflytande var det icke heller, 
att Armfelts tid i hög grad upptogs icke endast af lan- 


dets allmänna ärenden, utan jämväl af storpolitiken, hvar- 


med han uppmärksamt följde och hvari han såsom kejsa- 
rens förtrogne rådgifvare äfven tidtals tog värksam del. 
Till följd häraf kommo de initiativ, som togos, för det 
mesta att utgå ifrån akademin och främst från dess värk- 
samme prokansler, hvilken allt framgent såsom tidigare 
intog därstädes en ledande ställning. Men utan betydelse 
för akademin blef Armfelts värksamhet såsom kansler 


230 


icke. Såsom allmän regel kan sägas, att han visade kon- 
sistorium stort tillmötesgående och att han gaf dess 
framställningar sitt understöd, vare sig de rörde den ka- 
merala förvaltningen, befordringsfrågor, litterära sträfvan- 
den eller annat. Den akademiska administrationen kunde : 
sålunda ostördt fortgå i enlighet med de former och tra- 
ditioner, som utbildat sig under den svenska tiden, och 
de genom de nya politiska förhållandena inträdda förän- 
dringarna ordnades efter önskningarna inom akademin. 
Särskildt kännetecknades de år (1812—1814), under hvilka 
det förunnades Armfelt att leda akademin, af hvad man 
kallade för värkställigheten af 1811 års nya stat, d. v. s. 
af bemödandena att sätta akademin i åtnjutande af de 
genom denna vunna förmånerna och att besätta de talrika 
lärartjänster, som genom kejsarens frikostighet kommit 
till stånd. 


Oförtöfvadt efter det underrättelsen om den nåd. 
förklaringen rörande staten anländt, vände sig konsisto- 
rium till regeringskonseljen med anhållan om utanord- 
nande af 1811 års kontanta understöd och uppgörande 
af snar likvid för årets hemmans- och tiondeindelning i 
enlighet med markegångstaxan. Därjämte erinrade konsi- 
storium om önskvärdheten af att utbrytningen af de nya 
indelningshemmanen företogs ,så snart möjligt blifver" 
samt att arbetet därmed, som skulle ske vid länestyrel- 
serna, måtte försiggå i närvaro af en akademins fullmäk- 
tig, ,som med nödig sakkännedom och uppmärksamhet 
för akademins bästa vore i tillfälle att i förslaget till slik 
utbrytning deltaga på sätt vid anordnandet af de akade- 
min för detta anslagne hemmanen särskildte resor öfligt 
varit, helst det i alla fall är E. K. M:ts höga rättighet 


Bidrag t. känned. af. Finl. 


231 


att ett slikt förslag i nåder antaga, godkänna, ändra eller 
förkasta". Svaret blef såtillvida efter önskan som' ett 
penningunderstöd genast utanordnades och akademin be- 
rättigades att utse fullmäktig, hvarjämte befallning gafs 
åt landshöfdingarne i Åbo och Tavastehus att efter öf- 
verenskommelse med konsistorium om tiden för arbetet 
låta i landskontoren uppgöra projekt såväl till akademins 
indelning som till ersättning åt militiestaten för de aka- 
demin tilldelade hemkallsräntorna. Med stöd häraf skyn- 
dade konsistorium i början af följande år att till sina 
ombud utse prof. Mether och adjunkten, sedermera prof. 
H. H. Fattenborg, af hvilka den förre skulle företräda 
akademin i Tavastehus, den senare i Åbo. Sig till hjälp 
och rättelse ägde de att begagna några förslag till indel- 


ningar, som utarbetats af den för den nya statens regle- 


ring tillsatta komitén, förstärkt med prof. Hällström och 
Fattenborg. Den sistnämnde kom i själfva värket att 
företräda akademin vid de båda landskontoren. !) 

Efter dessa förberedelser begynte arbetet på indelnin- 
garna i landskontoren och fullföljdes med sådan fit, att 
ombuden i Åbo redan i maj 1812 kunde afsluta sina för- 
slag till indelning af de hemmansräntor i Åbo och Björne- 
borgs län, som enligt H. K. M:ts förordnande af den 12 
[:o 18] martii 1812 böra kejserliga akademin i Åbo till- 
delas", samt till indelning af kronans behållna tionde- 


NK. PP: 27 dec. 1811, 13 mars 1812; K. R. 27 dec: 1811, 6, 25 
apr. 1812; reg. kons. pr. 18 mars 1812; reg. konselj. t. konsist. samt 
till landsh. i Åbo och Tavastehus 18 mars 1812; gen. guv. skr. t. 
reg. kons. 30 nov. 1811 (b. 1812, förra delen). Det tidigare å staten 
åtnjutna kontanta årsunderstödet uppgafs utgöra 710 rub. 16 kop. s. 


(däraf 150 rub. s. k. tullfrihetsmedel). 


Nat. o. Folk, H. 69. 


232 


spannmål i sagda län. !) Under sommaren sammanfatta- 
des i häradskontoren uppgifterns om behållna kronotion- 
den i Nylands-Tavastehus län, hvarefter arbetena genom 
landshöfdingen sändes till regeringskonseljens pröfning. 
Förslagen gingo ut på att tilldela akademin inalles 5,017 
rub. 32 kop. s. i grundräntor — inberäknadt 316 !/; rub. 
indelt i st. f. prebende hemmans räntor — från Åbo- 
Björneborgs län samt inalles 1,460 t:r tiondespannmål, 
hvaraf 684 t:r 29 k:r — däri inberäknadt akademins tidi- 
gare åtnjutna gratialspannmål 26 t:r 4 k:r — skulle er- 
läggas från Åbo-Björneborgs län samt 775 t:r 1 k. från 
Nylands-Tavastehus län. ?) På hösten utdelade konsisto- 
rium, som under tiden med uppmärksamhet följt arbetet 


1) Dat. den 12 mars, som nämnes äfven i det faställda indeln. 
värket, beroende på något misstag. Ärendet behandlades i reg. kons. 
den 18 mars 1812, då man beslöt öfverlåta åt kammarexpeditionen att 
uppsätta till landshöfdingarne tillsägelse att uppgöra indelningsvär- 
ken. Konc. till dessa skrifvelser äro daterade den 18 mars. TI det 
i Tavastehus på landskontoret den ?!/, 1812 daterade förslaget till 
tiondeindelningsvärk för akademin åberopas ock K. M:ts nåd. skrif- 
velse till orten !2/, 1812 (Statssekr. handl. 1815 n:o 66). 

2) Försl. t. indeln. värk (på univers.). Förslagen för Åbo län 
undert. af ombuden (Fattenborg och E. Wasz) den 12 maj, det till 
Petersburg afsända förslaget den 30 maj 1812. Samtidigt uppgjordes 
försl. till godtgörelse åt militieindelningsvärket, som skulle ersättas 
med oindelta räntor från Åland. Till reger. kons. sändes förslagen i 
aug. 1811. Reg. kons. oec. dep. pr. 11 nov. 1812. — Tengström, som 
noga följde med arbetet, påskyndade i skrifvelse till landsh. F. G. 
Stjernvall förslaget till tiondeindelning i Nylands-T:hus län, så att 
man redan på hösten måtte ,komma i rent vatten” med den akad. 
staten. För C. J. Walleen uttalade han farhågor för att regeringen 
skulle tilldela akademin nyligen skattlagda nybyggen under namn af 
gamla hemman, hvilket skulle leda till förlust för akademin, då så- 
dana hemman ofta blefvo förmedlade och öde. Tengström t. F. G. 
Stjernvall 12/, 1812, t. C. J. Walleen ?7/, 1812. Stjernv.- Wall. saml. 


Bidrag t. känned. af. Finl. 


233 


och kände 'sig med dess resultat belåtet, honorar åt ett 
par tjänstemän, som tagit därmed befattning. !) 

I regeringskonseljen kommo förslagen till slutlig be- 
handling i november 1812. Projektet till hemmansindel- 
ning blef utan vidare godkändt och sändes alldeles oför- 
ändradt till kejsarens stadfästelse , på det akademin dess 
förr ju hellre måtte komma till åtnjutande af dess rätt". 
Men emot förslagen till spannmålsindelning gjordes bl. a. 
den anmärkning, att en god del af den i Åbo län ut- 
sedda tionden redan blifvit på staten upptagen för annat 
ändamål. I und. skrifvelse till H. K. M:t hemställde där- 
för regeringskonseljen om att den därigenom erforderliga 
fyllnaden måtte tagas från Vasa och andra närmast be- 


— lägna län enligt förslag, som framdeles skulle uppgöras 


och öfverlämnas till nådigt godkännande. ?) Innan året 
gått till ända kom ärendet till behandling i finska komi- 
tén, hvars ordförande, akademins kansler, lifligt intresse- 
rade sig för ett snart afgörande för att icke vidare nöd- 
gas molestera kejsaren med den segslitna finansfrågan. 
Några svårigheter torde frågan icke mött, men till följd 
af de storpolitiska tilldragelserna och kejsarens frånvaro 
uppsköts med afgörandet tid efter annan. ?) Först den 


1) K. P. 8 maj, 16 juli, 2 okt., 23 nov. 1812. 

2) Reg. kons. pr. 11 nov. 1812, statssekr. handl. 1812 n:o ?"5/,,;. 

3) Den 13 dec. 1812 berättade Armfelt för Tengström, att ko- 
mitén var sysselsatt med att utreda till föredragning akademins ränte- 
indelning, och han hoppades att vederbörande i komitén icke skulle 
- lägga hinder i vägen. ,Det blir för mig en stor satisfaction att uti 
vårt akademiska penningvärk komma till ett önskel. slut för att ej 
beständigt plåga monarken med denna olitteraira klang från ett läro- 
säte, hvarifrån han är berättigad att få höra mer ljufliga ljud.” Den 
31/. 1813 kunde han förtälja, att ,,de financiéra svårigheter, som genera 
oss lärde och olärde behöfvande”, skulle afhjälpas, blott man för en 
timme kunde rå om kejsaren och få hans underskrift. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


234 


4/,, aug. 1814 föredrogs frågan för kejsaren, som stad- 
fäste hemmansindelningen enligt det upprättade förslaget 
och jämväl i öfrigt samtyckte till konseljens betänkande. 
På hösten underrättades regeringskonseljen genom t. f. 
ordf. i finska komitén, frih. J. F. Aminoff om sakens ut- 
gång och i december s. å. hade konsistorium ändtligen 
glädjen att mottaga det otåligt emotsedda indelningsvär- 
ket öfver hemmansräntorna. I början af år 1815 vidtog 
regeringskonseljen — som under tiden infordrat närmare 
förslag i ämnet af landshöfdingarne i Åbo och Vasa — 
en sådan fördelning af tiondeuppbörden för föregående 
år, att 293 t:r 21/, k. skulle utgå från Åbo-Björneborgs 
län, 775 t:r 1 k. från Nylands-Tavastehus län och 391 t:r 
26 !/,; k. ifrån Vasa län. Denna fördelning hemställdes 
därefter till kejsarens pröfning och stadfästes den 27 
febr. 1816, hvarpå den utfärdades af senaten den 9 maj 
1816 att tillämpas från början af samma år. !) 


1!) Reskr. t. konsist. /,;(!) aug. 1814; reg. kons. oec. dep. pr. 30 
sept. 1814, 16 febr.. 10 mars 1815, 28 mars, 9 maj 1816; reg. kons. t. 
konsist. 16 febr. 1815, 9 maj 1816; komiténs f. finska ärenden bref 
1816 n:o 216 (till gen. guv. ?7/, 1816); K. P. 9 dec. 1814. Den ?/3, 
aug. 1814 underrättade v. Haartman Tengström om att indelnings- 
värket godkänts och den 4 sept. att samma värk, som gjort honom 
»ett outsägligt besvär", redan expedierats. Tiondespannmålen från de 
två södra länen skulle erläggas på samma sätt som indelningen i all- 
mänhet, men då Österbottens innevånare genom särskildt medgifvande 
af år 1794 befriats från indelning af tionden, skulle den från Vasa 
iän, Korsholms s. fögderi, akademin tilldelade spannmålshjälpen ut- 
betalas till löntagarne ifrån kronans spannmålsboda. — ,Indelnings- 
värket", dateradt Zarskoe-Selo +/,g (!) aug. 1814 och ,tiondeindelnings- 
värken" för Åbo och B:borgs samt Nylands-Tavastehus län, daterade 
Åbo d. ”/; 1816, på universitetet. De äro undertecknade af ekonomie- 


departementet i kejsarens höga namn. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


MN 


————— 


"Akademins nya indelningsvärk af år 1814. 


235 


De tillskott i hemman och hemmansräntor, hvilka 
sålunda blefvo akademin förunnade, belöpte sig i Åbo 
och Björneborgs län till följande summor: 


Antal hemman. big mg 
H är a ä. Skattehemman Kronohemman Summa NGE 
hemkalls- 
gamla h. | nyah. | gamla h. | nya h. jlgamlah.| nya hi säg 
rub. s. kop. 
Åbo och Björne- 
borgs län. 
mo härad ..... 149 1/,; | 148 5 5 154 !/,] 153 989144 
FAS ER SR 21 21 1 1 22 22 156153 
RS 29:37, | 293/, | 283/, | 241/,| 581) 54 359148 
öka 1 ka RE 28 1 1 8/64 
SET SES SRA 67 67 18 18 85 85 690148 
takunta !) . | 65 ''/3e) [65 ”/1e] | 19 !/36) [19 7/1] | 85 | 185] | 706140 
a Satak. öfredels . | 79 1/, | 791/, | 28 23 102 1/,| 102 1/, | 752147 
»  nedredels |110 !/; |1101/, | 945/, | 945/, |205 |205 —|1,858)88 
Summa |523 7/,s |[521 47/,s]| 185 1/, [185 25/,s]| 708 1/, [707 1/,]| 5,017|32 2) 


1) Som indeln. värket icke upptager för Nedra Satak. härad 
beräkningen efter nya hemman, ha uppgifterna i akademins jordebok 
för 1814 blifvit följda, utom för Kumo socken där den nya hemmans- 
beräkningen icke uppgjorts; socknens gamla hemmantal har därför 
blifvit följd äfven i beräkningen för nya hemman. 

2) Däraf kronans behållna räntor 1,247: 20, hemkallsräntor vid 
Åbo läns och Björneborgs regementen 3,770: 12. För de skilda hä- 
raden stego nämnda räntor (i hela rubeltal) till följande: Vemo 113 
—876, Virmo 17—140, Masku 31—329, Piikkis 1—8, Haliko 78—612, 
Nedra Satak. 139—567, Öfra Satak. öfred. 311—441, Öfra Satak. ned- 
red. 557—797 rub. s. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


236 


Tiondespannmålen åter, som genom det nya ,tionde 
indelningsvärket" af år 1816 tilldelades akademin, skulle 
för framtiden utgå med följande belopp: 


Tionde indelningsvärk för Åbo akademi 1816. 


Åbo o. Björneborgs län. Nylands o. T:hus län. 

Härad tri) kpr Härad. t:r kpr 
VBG fos. ört 50 116 BOL BE arr b dk aker 50 126 
YAN TTT RESNERER KORR FRIES ee 7 RE Raseborgs östra. ...| 174 |17 
BESBRVL ska alfa ler 58 | 3 E västra . .. 15 22 
PINK ov huse glg 1/24 | Öfra Hollola...... 80 |27 
JE FÖR STA RES SNS RS 91 |24 NOCALA: = ogdonr sars REA 17TT T19 
Nedra Satak.. : vc... 28 26 Öfra Sääksmäki.... 66 | 20 
Öfra » nedred. .| 27126 | Nedra » TAR TRRR VEN 
Satakuntä:".; 6 oc oss 46 I|14 
Summa | 293 | 22/, — 7TT5 1 

Vasa län. 
Korsholms s. fögderi | 391 |26 !/, Summa | 1,460 !)| — 


Efter de båda indelningsvärkens godkännande åter- 
stod ännu en fråga att lösa, som härledde sig af det nya 
hemmansindelningsvärket. Det rörde de nya hemmanens 
kamerala natur och till följd däraf hemmansböndernas, 


1) Detta indeln. värk upptog för Nylands o. T:hus 1. samt för 
Egentl. Finlands fem härad samma belopp, som föreslagits i lands- 
kontoren, men skilde sig såtillvida från förslaget som däri hemställts 
om c. 312 t. från Öfra o. Nedra Satak. härad och 136 t. från Åland. 
I beloppet 1,460 t:r upptogs jämväl akademins gamla gratialspannmål 
(26 t. 4 k. från Masku härad) äfvensom de 60 t:r, som lector semi- 
narii i filos. fakult. tidigare åtnjutit (på skolstaten). Tiondeindeln. 
värket jämte försl. af år 1812; cons. acad. t. reg. kons. 1 maj 1812 
(gen. guv. skrifv. t. reg. kons. 1812, förra delen). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


237 


särskildt åbornas å kronohemmanen, förhållande till aka- 
— demin. Väl kom ärendet till behandling och afgörande 
först efter Armfelts kanslerstid, men frågan må såsom en 
följd af det nya indelningsvärket redan här beröras. 
E Med anledning af att redan år 1815 åborna på nå- 
I gra af de nya löningshemmanen af krononatur anhållit 
hos landshöfdingen om tillstånd att enligt skatteköpsför- 
ordningarna af 1723 och 1789 få tillösa sig sina hemman 
under skatte, vände sig konsistorium i aug. s. å. till reg. 
 konseljen med klagomål öfver att landshöfdingen, trots 
 konsistorii invändningar, emottagit sådana ansökningar i 
st. f. att hänvisa dem till akademin Som enligt nåd. för- 
1 .ordn. af 23/,, 1811 de nya hemmanen öfverlåtits åt akade- 
f min med samma rätt och villkor som de gamla åtnjutits och 
k skatteköpsförordn. af 1723 såväl som prästeståndets pri- 
4 vilegier af s. å. stadgade, att akademihemman icke fingo 
— till skatte försäljas utan vederbörandes godtfinnande och 
samtycke, så anhöll nu konsistorium, att landshöfdingen 
d måtte förbjudas att taga befattning med sådana skatte- 
i köp eller också att alla frågor rörande dessa lämnades 
- oafgjorda tills akademin hugnats med en kansler, genom 
hvilken en närmare förklaring rörande akademins dispo- 
— sitionsrätt till de nya hemmanen kunde utvärkas. Men 
alldeles samtidigt som denna anhållan framställdes fick 
I konseljen mottaga från landshöfdingeämbetet underrättelse 
om att en af konsistorium föranstaltad undersökning på 
4 de nya hemmanen, i och för hvilken några konsistorie- 
ledamöter hållit sammankomster i socknarna, väckt hos 
allmogen farhågor för att ägande- och skattemannarätten 
icke skulle upprätthållas samt att åborna på kronohem- 
manen skulle fördrifvas från hemmanen eller åhvälfvas 
ökade utskylder. Landshöfdingeämbetet anhöll förty om 


Nat. o: Folk, H. 69. 


238 


regeringens åtgärd till betryggande af hemmansböndernas 
rättigheter. 

Sålunda ställd mellan stridiga uppfattningar, fann 
konseljen ingen annan utväg än att uti skrifvelse af den 
2 nov. 1815 hos H. K. M:t anhålla om förklaring i ämnet. 
Frågan om skattehemmanen ansåg konseljen vara klar, 
men rörande de kronohemman, som anslagits åt akade- 
min till löningshemman, lämnade det nåd. reskr. af ?3/,, 
1811 icke nödig upplysning. För sin del var konsel- 
jen böjd för den uppfattningen, att dessa hemman icke 
borde anses annorlunda än såsom vanliga löningshemman, 
från hvilka akademin endast ägde att uppbära räntorna, 
men till hvilka äganderätten icke öfverlåtits åt akademin. 
Skulle konsistorii anspråk på ägande fri dispositions- 
rätt" till dessa hemman godkännas, komme åborna att 
betagas den rätt de enl. skatteköpsförordn. af 1789 och 
F.o. S.A. af samma år — således en af grundlagarna — 
ägde att kvarsitta på hemmanen och att tillösa sig dem 
under skatte, hvarjämte en sådan tolkning skulle föran- 
leda hvarjehanda svårigheter vid storskiftet samt vid för- 
delningen af skjutsnings- och inkvarteringsbördorna. Men 
då konseljen kände sig villrådig i frågan, anhöll hon om 
nåd. förklaring däröfver, huruvida de ifrågavarande lä- 
genheterna skulle anses såsom andra löningshemman, 
hvilkas ränta anslagits till fyllnad i akademins utvidgade 
stat, eller om utöfver detta K. M:ts mening varit att till 
akademins ägande och dispositionsrätt jämväl bortgifva 
själfva jorden och därigenom förändra hemmanens natur. 

Efter det kanslersämbetet i början af år 1816 blif- 
vit besatt infordrades konsistorii yttrande. Det afgafs i 
ett vidlyftigt betänkande af den 9/, 1816, hvari bl. a. den 
uppfattning uttalades, att akademins anspråk på samma 


Bidrag t. känned. af Fin). 


239 


dispositionsrätt öfver kronohemmanen som öfver andra 
akademihemman icke afsåg att jorden skulle blifvit bort- 
gifven och hemmanens natur undergått förändring. Kon- 
sistorium motsatte sig alls icke åbornas rätt till skatte- 
köp af de nya hemmanen i enlighet med vanliga förord- 
ningar, men hemställde om sådan förklaring i ämnet, att 
anhållan om skatteköpen skulle, efter formaliteter, som 
närmare omnämndes, först göras hos konsistorium — icke 
hos landshöfdingen, hvilken icke borde tillåtas utöfva 
uppsikt öfver akademihemmanen — samt att ärendet, ef- 
ter att ha behandlats åf de akademiska myndigheterna, 
skulle öfverlåtas till konseljens slutliga åtgärd. Om denna 
uppfattning förenade sig kansler, som därjämte i sitt 
utlåtande af den !/, 1816 föreslog, att förklaringen ut- 
tryckligen skulle öfverlåta köpesumman till akademin. 
Efter ett par års ytterligare dröjsmål afgjordes den 
kamerala tvistefrågan genom nåd. förkl. af den 15 aug. 
1818. Till förhindrande af missförstånd och onödiga far- 
hågor förklarades nu uttryckligen, att akademin ägde öf- 
ver de nya löningshemmanen samma disposition som öf- 
ver sina äldre under frälsemannarätt åtnjutna hemman, 
men att också hemmansåborna skulle på det kraftigaste 
bibehållas vid sina ,i grundlagarne och andra förordningar 
förvarade rättigheter". Ehuru nämligen de nya lägenhe- 
terna skulle åtnjutas såsom under frälsemannarätt, skulle 
hemmanens natur därigenom icke blifva förändrad. Skatte- 
böndernas äganderätt skulle nämligen vara ägarena fort- 
farande förbehållen, fastän räntorna gingo till akademin. 
Öfver kronolöningshemmanen skulle akademin utöfva 
samma «disposition som enligt författningarna tillkom 
landshöfdingarne — hvarigenom dessa sålunda förklara- 
des skilda från vidare befattning med lägenheterna — 


Nat. o. Folk, H. 69. 


240 


men hon kunde icke höja hemmansskatterna, icke heller 
fördrifva åborna ifrån hemmanen så "länge de väl häfdade 
jorden och erlade sina utskylder. Önskade åborna på 
kronolöningshemmanen tillösa sig hemmanet under skatt, 
skulle detta förunnas dem i enlighet med skatteköpsför- 
ordningarna (af 19/, 1728, ?21/, 1789 och 24/, 1790). Dock 
skulle de — i enlighet med hvad konsistorium föreslagit 
— vända sig med sin anhållan till konsistorium, från 
hvilket vad kunde anföras hos kansler och sist hos H. 
K. M:t. De kronolöningshemman, för hvilka skattebref 
därpå af regeringen på vanligt sätt utfärdades, skulle så 
upptagas såsom skattefrälse och deras innehafvare åtnjuta 
de rättigheter, som i allmänhet åtföljde skattemannarätt. !) 

I allt väsentligt blef sålunda genom den nåd. förkla- 
ringen frågan afgjord i enlighet med konsistorii hemstäl- 
lan, men hemmansbönderna fingo ock, såsom regerings- 
konseljen afsett, sina gamla rättigheter stadfästa på ett 
sätt, som skyddade dem för framtida olägenheter af hem- 
manens ställande under akademins , fria dispositionsrätt". 


sk 


!) Statssekr. handl. 1815 n:o 219; k. förkl. 15 aug. 1818; K. P. 
22 aug. 1815; K. v. Troil t. kansl. ??/, 1816, kanslersämbetets brefak- 
ter 1816, n:o 34. — Innan författn. blef stadfäst, meddelades den Teng- 
ström, som förklarade sig belåten därmed. Den var enl. hans mening 
, vida skild ifrån senatens oriktiga och illiberala åsikter af saken" och 
fullkomligt öfverensstämmande med hans egna grundsatser. Redan 
året därförinnan hade inom konsistorium framställts förslag om de 
nya kronohemmanens försäljning under skatte. Försäljningen hade 
enligt Tengströms mening äfven den betydelse för akademin, att den 
befriade konsistorium från en mängd ,bondemål”, som togo bort tiden 
och invecklade konsist. samt kanslersämbetet i ständiga tvister. Teng- 
ström t. BR. H. Rehbinder !2/, 1817, ?!/; o; ?2/; 1818, Rehbind. saml 


Bidrag. t. känned. af Finl. 


SEE 


241 


Innan de nya hemmanens kamerala natur ännu hun- 
nit på högsta ort klargöras, hade konsistorium vidtagit de 


Er anstalter, som den framtida förvaltningen af dessa hem- 


man erfordrade. Därtill hörde bl. a. fastställandet af grän- 
serna för de två fögderier, det öfra och det nedra, på 
hvilka akademihemmanen såsom tidigare skulle vara för- 
delade och hvilka numera erhållit hvart sin uppbörds- 
man, äfvensom upprättandet af en hela det akademiska 
indelningsvärket omfattande jordebok. Det sistnämnda 
uppdraget, som på hösten 1814, efter det konsistorium 
på enskild väg erhållit kännedom om indelningsvärkets 
slutliga godkännande, öfverläts åt akademifogdarne under 
uppsikt af den i kamerala ärenden mycket anlitade prof. 
Hällström, fullgjordes väl under loppet af det följande 
året, då första gången en efter de nya resurserna lämpad 
stat för akademin kunde uppgöras. !) Enligt de nya jorde- 
böckerna belöpte sig hela antalet akademihemman med 
grundräntor i de skilda fögderierna och häraden till föl- 
jande summor: 


1) K. P. 4 mars, 13 sept., 5 okt., 16 dec. 1814. 


— Nat. o. Folk, H. 69. 16 


242 


9F |S6F';| 3 | 969 Pla pel 88 | 29 P6 Fh 9 | ac [F98'e | ”"/ez 663 | ""/. 963 |”/: 169 | ewwng 
9 Isot. I P6 lot | "/z-t 8 I 8t l o8 |”h öl! P9 Ip9 /, 6 '/e9 IT | PeIeU IYBUSNRYS VIJO 
2 1867. 12515 rer RS SE) "Tu B0R90E 1OVEBLA Met | 08 1 tr Se vjtöijag 
"up? SNY2sSPADT 
916165 13 Pl Sh Tee ee SS RFÖGIA SVG IVA Gr 98 |" BJUNYBIBS VBIPON 
23 19008 | 36 | FFS |""/e z8l 19 | 83 | 83 IL I] 19 leeg'tl)'/. sot I "Yutet! Ofgl|''' spporpou ig é 
BS 1996'1 | 94 | TBT | Ve tT| S8 | T | På |”/, T| St |O94't | 2/6 90T |"/1e Per !/, 623 """ " ST9p9xJ9 BjUNALILS VO 
"upp sbaoqousolg 
"doy | qui 's "doy | "qui 's | 'quew | 'dox |'qui 's 
J0JUBI TORA 
"doy I's "qui 10JUBI »9pereysddu" SUruWWOY 
-sjeynew | rejuew |woq | SuvWwwonq ejures ejwue3 dr Ae ipren "wo 
euwns '"PLIRH 
J9JSWOYU[ 
JOJURI 
ng usvwoq ,RÅN" uevwwoy ,ewuen" . 
"J9TI9PpFoJ BIJO I 
FPI8T IR IOJUeI Y220 ueuUmuSgY SUTWUSpeAYV 


Bidrag t. känned. af. Fi 


243 


86 |o9T'| 18 | a9p |'/r Gal "/e oe Lgh 8 P8 | GL Ihs |88 |289'8 | /; TOG| ”"/s vga o8p|"/e esv| evrtung 
938 66t |— |] —I— | — |- I|— I-) — !1"— 198 le6t |"/iu OT |?"/r 91 g6 | 66 |' '"' "PeIVU SjoPp 
-9IPOU "FLJLG BIO 
08 168 I|— | — I|— | — | — I — IPB] GL |I/0G 196 ITa8 | ”/t9p IV ge | 661 66) Pete 
BJUuNTFLIJEN BPIPION 
16 669 |- |] — I — | — I—-=|— |—-| — k —]16 l669 1I'/a68 I ”/89 | 281 28" OXHEH 
ER Sd fam ant arme, fd boagg om fog lig soap IT Lo ER Bi pr SE SN [SL 16 GR I Rn LU 
GT |968 | OL | 886 | — |?'/. Löl/r ep up —] — | — ISP 1998 | "Vasa | "Iris Iera Mera It tt "BYSEN 
+3 l068. | TE I PL I — al Oo T—) — I — ISP l9ta |”: ett Vogt 1:98] 98 Ir tt OWVIITA 
Gc lg] — I—] — I-II —-I—- 1) — | — TIG I9at'T1"'/; 09 | ”'/: 36 I”/1 69T| TAT |" ” ” ” PBreY OWOA 
| 'upy sb.oq 
| -2Uu40lT 490-097 
| :doy |'qui 's :doy |'qui 'g Ireyueur | "dox | quai 's 
od E - IPIRAOUOIY |jejuew| [ryueuUr | "WOq | "Woq | IojuRI opejeysddn |Iogjupt suew | fjejuew | Tejurewu "uoq | "weq 
Skå OR 'Tu9 IoguRI | PAU | ejwed | vu |ejue3| suewmwon ejue3 |-moq ejue3 vÄu ejme3 elu | ejue8 
'"P PL IR H 
uewmwuoopuogoIJ uemwoy ejurg 


"J9rIOPp3OJ BIPON 3 


Nat. o. Folk, H. 69. 


244 


Talrikast utbredda voro akademins hemman i de 
östliga delarna af Satakunta, kring de stora vattendragen 
från Ikalis ned till Wesilax och Kumo älfdal, med strö- 
gods bortom Näsijärvi intill Tavastland. Uti dåv. Mouhi- 
järvi socken räknade man 121 hemman (däraf 51 ,nya”), 
i Tavastkyro s. 112 !/, (däraf 18 nya), i Ikalis s. 53 (däraf 
17 nya), i Karkku 83 !/,, i Tyrvis 86 1/3, i Kumo 26 och i 
Wesilax 99; uti den till Nylands-Tavastehus län hörande 
delen af Satakunta härad ägde akademin 36 hemman i 
Kangasala och Orihvesi socknar med Teisko, Kuhmalax, 
Eräjärvi och Kuorehvesi kapellförsamlingar. Ett annat 
centrum utgjordes af kustsocknarna kring Nystad och 
Raumo med till dem närmast gränsande inlandssocknar. 
Så ägde akademin i Vemo socken med Lokalax 14!/, 
hemman, i Virmo s. 16, i Nykyrko förv. s. med Nystads 
pastorat 66, i Letala s. 48, i Pyhämaa s. 36, 1 Lappo s. 
med delar af Euraåminne, Letala och Raumo pastorat 71, 
i Euraåminne s. 9, i Eura s. 13 hemman o. s. v. Rätt 
talrika voro akademihemmanen vidare i de mot Nylands- 
Tavastehus län gränsande delarna af Egentl. Finland, i 
Loimijoki 33, i Pöyttis s. med Vahto bol och Brunkkala 
kap. 13, i S:t Mårtens s. med delar af Lundo, Haliko 
och Pemar pastorat 32, i Uskela s. 6, i Muurla län 52, 
i Bjärno s. 16, i Kimito 11. Fåtaligast voro hemmanen i 
de närmast akademistaden belägna socknarna: i Nousis s. 
dock 19 och i Lundo s. 21, men i Masku s. 8, i Meri- 
masku kap. 4, 1 Sagu s. (med del af Haliko pastorat) 11, 
1 Vårfrukyrka (S:t Marie) med Rusko bol (och Luono- 
maa ö) 8, i Pargas 2, i Nagu 3. De s. k. prebende- l. 
aflingehemmanen voro talrikast i Virmo, Nousis, Pöyttis, 
S:t Mårtens, Lundo och Vårfrukyrka förv. socknar. 

Inalles belöpte sig akademins hemman, de äldre så- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


245 


= SvM som de genom det nya indelningsvärket tillkomna, 
år 1814 till 1,161 !/, hemman (1,015!/, gamla hem., 88 
3 nya” hem. och 58!/, preb. hem.) om 501 ,nya'" mantal 
d (eller 612 5/; gamla mant. och 34!!/,, nya), hvilkas rän- 
= tor i årets jordeböcker beräknades uppgå till 8,656 rub. s. 
Sedan år 1808 hade sålunda genom det nya indelnings- 
EF bärket samt genom anläggning af nya hemman (i öfra 
Satakunta) antalet akademihemman ökats med 730. — 
— Behållningen från föreg. år i akademins fonder, !) hvilka 
— numera ökats till 27, steg år 1814 till 142,068 rub. s. 
— Uppbörden för året utgjorde 38,373 och behållningen till 
— följande år 117,882 rub. s. 

3 Efter flera års ovisshet och förväntningar kunde nu 
3 konsistorium glädja sig åt att ha uppnått den lyckliga 
— lösning af de finansiella och kamerala spörsmålen, som 
3 ansågs nödig för betryggandet af akademins framtid. Den 
slutliga utgången på frågan om indelningsvärket kunde 
E anses desto gynnsammare som konsistorium rönt ett visst 
motstånd inom landets egen regering, hvilken i främsta 
rummet lät sig ledas af hänsynen till statsvärkets till- 
I stånd, men åtm. till någon del bedömde konsistorii pre- 
3 tensioner från en nog formalistisk ståndpunkt. Att resul- 
— tatet artade sig till en seger för konsistorium, därför 
kb hade man, näst kejsarens välvilja, att tacka den hjälp, som 
— lämnades akademin af hennes inflytelserika kanslerer. 


1) De utgjordes bl: a. af gratialspannmåls-, publika stipendiers, 
biblioteks-, trädgårds-, musei-, särskilda instruments-, laboratorii-, ex- 
pens-, reparations-, Haartmanska professions-, Bilmarkska adjunkts- 
löne-, Porthanska testaments- och besparingsfonderna samt följande 
privata stipendiifonder: Arckenholtz', Bilmarks, Bremers, Ekestubbes, 
”Haartmans, Haartman-De la Myles, Hedmans, Segercrantz', Wahls och 
Strömdahls. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


246 


Under tiden hade det fleråriga dröjsmålet med frå- 
gornas afgörande beredt akademin hvarjehanda svårighe- 
ter. Då under årens lopp de genom den nya staten till- 
komna tjänsterna blifvit besatta under väntan på indel- 
ningsfrågornas snara lösning, hade näml. ökade anspråk 
ställts på akademins betalningsförmåga och äfven i öfrigt 
hade behofven ökats. !) Tidt och ofta var konsistorium 
nödsakadt att vända sig till regeringen med anhållan icke 
endast om det kontanta understödets utbetalande, utan 
också om utanordnande af de i utsikt ställda hemmans- 
och spannmålsräntorna i penningar efter markegångsvär- 
det. I mars 1813 framhölls, hurusom de nya tjänstemän- 
nen såväl som stipendiater och gratialister befunno sig i 
ett svårt läge till följd däraf att 1812 års löner och un- 
 derstöd ännu icke blifvit dem tilldelade, hvarför konsisto- 
rium anhöll, att en provisionell anordning måtte beviljas 
å den summa, som svarade mot fordringarnas belopp. För 
år 1812 steg denna deras fordran i hemmansräntor och 


1) Huru viss man var på indelningsvärkets godkännande fram- 
går däraf, att konsistorium i början af 1831 anhöll hos kansler, vid 
samma tid t. f. gen. guv., att den redan påbörjade uppbörden af 
kronotionden och räntorna från de åt akademin föreslagna hemmanen 
skulle inhiberas intills nådig stadfästelse å indelningsprojektet erhål- 
lits, på det att icke, akademins lärare, stipendiater m. £. till förlust, 
nämnda afgifter skulle af kronans uppbördsmän blandas med krono- 
uppbörden. Hvad som redan uppburits skulle kvarstå odisponeradt 
till K. M:ts utlåtande i målet, ,helst det ej kan vara att förmoda 
det H. K. M. gör någon ändring i det af landshöfdingen i länet upp- 
rättade och af kejs. reg. kons. redan godkända indelningsförslag". 
Armfelt förklarade denna anhållan för billig, men reger. kons, till 
hvars pröfning och vidare åtgärd den hänsköts, ansåg sig icke kunna 
samtycka till uppskofvet med skatteuppbörden. K. RB. 26 jan. 1813; 
reg. kons. t. konsist. 3 febr. 1813; reg. kons. pr. 3 febr. 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


247 


— tionden enligt den nya staten efter kronovärdi till 2,832 
| & rub. indelt, hvilket enligt markegångsvärdet belöpte sig 
a 41/, gång högre. I slutet af år 1813 uppgafs enahanda 
— fordran för året — utöfver den gamla staten — stiga 
/ Er enligt kronovärdi till 3,736 rub. indelt, motsvarande en- 
4 ligt markegångstaxan 16,811 rub. s., samt det kontanta 
understödet till 8,502 rub. s. oindelt. I december 1814 
= framkom konsistorium med en slutlikvid, enligt hvilken 
3 akademins ännu återstående fordringar för åren 1811— 
1813, såsom de efter af konsistorium gifvet uppdrag be- 
räknats af prof. Hällström, uppgingo till 29,444 rub. s.!) 


Men om akademin hade svårt att reda sig med sina 
medlemmars anspråk på löner och understöd, var det 


3 icke mindre kinkigt för regeringen under de svåra för- 
3 hållanden, i hvilka landets finanser de första åren efter 
det nya statsskickets grundläggning befunno sig, att till- 


mötesgå de fordringar, som ställdes på henne. ?) Gång 


1) K. RB. 1 maj, 16 juni 1812, 3 mars, 8 nov., 16 dec. 1813, 15 
apr., 9 dec. 1814; K. P. 5 juni 1812. 3 apr., 8 nov, 16 dec. 1818, 5 
0. 28 okt., 2 o. 9 dec. 1814 m. m.; reg. kons. t. konsist. 20 jan. 1814. 
2) Den 17 dec. 1813 skref L. G. v. Haartman till Tengström 


med ahledning af akademins stora fordran hos kronan: ,Det vore 


önskligt, om vi kunde få ut vår fordran, men det lär ej vara att 
tänka därpå. Statsvärkets tillstånd är ynkligt. Helsingfors uppslu- 
kar allt, som kan besparas; allt annat godt sitter emellan. Sista re- 
soursen blir väl riksdag — och nya pålagor. Bäst hade varit, om 
man hade förekommit såväl det ena som den andra; men bågen spän- 
des för högt." Samma år hade lagman G. v. Kothen i Viborg hört 
uppgifvas, att akademins utvidgade löneförmåner, Helsingfors upp- 
höjelse till hufvudstad och de för en del städer och landsorter med- 
gifna skadeersättningarna utgjorde , basis till den förmodade [stats]- 
banquerotten". I bref till Aminoff talar frih. C. Mannerheim om 
»landets väl betalte högskola", ,denne kostsamma akademi". Kothen 


t. Aminoff ?:/, 1813, Mannerheim t. d:o 19/,, 1812, !92/, 1813. Rilax saml. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


248 


efter annan blef det nödvändigt att uppskjuta med utan- 
ordningarna tills nödiga medel hunno inflyta och någon 
gång måste anspråken afslås. Men såvidt man kan döma, 
sökte reger. konseljen efter förmåga att gå akademins 
önskningar till möte. I mars 1812 beviljades i förskott 
på indelningen 6,700 rub. s. (= 20,100 rub. b. a.); i de- 
cember s. å. utanordnades det kontanta understödet, hvar- 
emot en likvid om indelningsräntorna och tiondespann- 
målen förklaradas omöjlig att uppgöra intills den nya 
indelningen -värkställts, men i april 1813 utlofvades, på 
konsistorii anhållan, 1 förskott därpå 13,000 rub. s. att 
utbetalas från Åbo ränteri, då tillgångarna medgåfvo det, 
i svenskt mynt. I jan. 1814 utanordnades på föregående 
års löner i enlighet med konsistorii begäran 3,736 rub. s. 
indelt (= 16,811 rub. s.) samt i kontant understöd 8,502 - 
rub. s. att utbetalas , efter sig företeende tillgångar för- 
skottsvis intill dess en närmare reglering och likvid om 
dessa indelningar och medel kan ske", TI juni s. å. till- 
sades konsistorium att vända sig till landshöfdingen för 
erhållande af det kontanta understödet (enligt gamla och 
nya staten inalles 6,763 rub. s.) kvartaliter och i decem- 
ber beviljades ett förskott af 4,500 rub. s. (= '13,500 
rub. b. a.) för inköp af fysikaliska och kirurgiska instru- 
ment. Och slutligen godkändes år 1816 slutlikviden mel- 
lan akademin och staten enligt den uträkning, som af 
konsistorium presenterats. !) | 

På samma sätt, om också efter upprepade dröjsmål, 
föranledda af statsvärkets svaghet, kom konsistorium i 


!) Reg. konselj. t. konsist. 18 mars, 14 dec. 1812, 12 apr. 1813, 
20 jan, 9 juni, 8 dec, 1814, 5 aug. 1816; K. P. 23 mars 1812, 14 juli 
1814; reg. kons. pr. (oec. dep.) 18 mars 1812, 20 jan., 9 juni, 8 dec. 
1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


249 


| åtnjutande af de byögvadsundetstöd, som utlofvats i det 
nåd. reskr af den 19/,, febr. 1811. I enlighet med kon- 
— storii hemställan tilldelades akademin, utöfver de tidigare 
 össkrifna 20,000 rub. s., genom reskr. af 18/, 1812 ytter- 
E Fligere ett belopp af omkr. 30,000 rub. s. i och för det 
i nya akademihusets fullbordan att utbetalas med 20,000 
3 rub. b. a. om året. Det dröjde dock intill år 1816, innan 
3 sista afbetalningen kunde af senaten medgifvas."!) 


AN mm 


>k 


E Medan konsistorium bidade på den nådiga stadfästel- 
: sen å det nya indelningsvärket och tid efter annan hug- 
| fr ndes med förskotter å de blifvande inkomsterna, vidto- 
 gos också förberedelser för en framtida fördelning af de 
motsedda hemmansräntorna bland vederb. lärare och tjän- 
stemän. På våren 1812 öfverenskom konsistorium om er 
sådan tolkning af reskriptet af 19/,, febr. 1811, att endast 


3 de tjänstemän, hvilka vid tiden för dess utfärdande inne- 


hade sin tjänst, skulle åtnjuta de förbättrade löneförmå- 


nerna från samma dag, att därförinnan bortgångne lära- 


I res efterlefvande skulle åtnöja sig med tidigare åtnjuten 
EF löneuppbörd, att de professorer, hvilka redan innehade 
— prebende hemman med högre grundränta än den i staten 
beräknade, skulle tillåtas behålla dessa, men för senare 
utnämnda en sådan förmån icke medgifvas, äfvensom att 
äldre lärares rätt att framför yngre i samma fakultet op- 
tera för lediga indelningar skulle utsträckas till prebende 
hemmanen. Dessa grundsatser blefvo ock någon tid ef- 


1) K. RB. 13 apr. 1812; reg. kons. pr. 3 juli 1811, 15 okt. 1812, 
5 aug. 1816; kansl. t. konsist. 9 sept. 1812; gen. guv. t. H. K. M. 28 
juni 1812 i statssekr. handl. 1812 n:o 222. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


250 


teråt godkända af Armfelt. !) I november 1812, då indel- 
ningsprojektet blifvit tillstyrkt af regeringskonseljen,  till- 
sattes inom konsistorium en komité — bestående af prof. 
Pippingsköld, Hällström, Palander, Fattenborg och Ahl- 
stedt — för att uppgöra förslag till fördelning och reg- 
lering af de föreslagna indelningshemmanen m. m. Ko- 
mitén blef färdig med det väsentligaste af sitt uppdrag 
redan i april följ. år, då den till konsistorium öfverläm- 
nade ett vidlyftigt betänkande rörande grunderna för in- 
delningsvärket jämte förslag till lönehemmanens fördel- 
ning. Betänkandet godkändes af konsistorium och de 
till indelning godkända, men af H. K. M:t ännu icke 
stadfästa hemmansräntorna utlottades i noga beräknade 
lotter bland akademins professorer, tjänstemän och sti- 
pendiater. Ett år efteråt, i mars 1814, fördelades, i en- 
lighet med ett betänkande af rektor, prof. Hällström, ge- 
nom lottning prebende hemmanen och lönefyllnaderna 
för en del professorer och professores emeriti äfvensom 
löneindelningarna för adjunkter, språk- och exercitiemä- 
stare. Med afseende å de sistnämnda beslöts, att då de 
voro så omtänksamt beräknade, att i framtiden någon 
väsentlig skillnad i förmåner icke var att emotse, de 
skulle vara fästa vid de tjänster, hvilka de nu tilldelats, 
och att förty den optionsrätt till ledigvordna indelningar, 
som medgifvits professorerne, icke skulle tillkomma ad- 
junkter, språk- och exercitiemästare. ?) 

I god tid reglerades också frågan om prebende pa- 
storaten. Dessa hade sedan äldre tider tillbaka innehafts 
af såväl teologie- som filosofieprofessorer, men uti 1811 


1) K. P.: 23 mars, 16 maj, 29 aug. 1812. 
2) K. P. 23 nov. 1812, 13 o. 30 apr. 1813, '4 0. 26 mars 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


251 


3 års reskr. rörande den nya staten var det stadgadt, att 
de framdeles skulle åtnjutas endast af den teologiska fa- 
& kultetens lärare, professorer såväl som adjunkter, och att 
den filosofiska fakultetens professorer skulle aflönas alle- 
nast med indelningar och prebende hemman. Af de tre 
— pastorat, som innehafts af sistnämnda fakultet, skulle 
sålunda ett öfverlåtas till teologiska fakulteten, som ju 
3 ökats med en ordinarie professur, medan de två åter- 
stående skulle åtskiljas från akademin. Som emellertid 
vid uppgörandet af förslaget till den nya staten profes- 
p sorerne Hällström och Lagus förbehållit sig att fortfa- 
— rande få åtnjuta sina prebende pastorat (S:t Marie och 
F Lundo), hemställde konsistorium om att afträdelsen af 
socknarna skulle uppskjutas tills nämnda professorer af- 
. gått, men att oberoende däraf akademin skulle tillåtas att 
i för egen del uppbära de belopp (48 rub. s. för pastorat), 
— som i den nya staten upptagits såsom ersättning för af- 
— trädelsen. Därjämte anhöll konsistorium, att då afträdel- 
3 sen komme att äga rum, akademin måtte berättigas att 
7 afstå Lundo och S:t Karins såsom de för akademin minst 
förmånliga prebendena. Den sistnämnda socknen, hvilken 
egentligen tillkom förste teologie professorn såsom lands- 
pastorat vid sidan af Åbo svenska domkyrkoförsamling, 
b önskade man få ersatt med något förmånligare landspa- 
E storat, helst med tiden S:t Marie, emedan domprosten 
icke endast innehade främsta sätet bland consistoriales, 
,utan ock såsom pastor i en stor och af många särskilda 
corpser bebodd stad sannolikt skall föranledas till de- 
penser, som akademins öfriga lärare ej lika nödvändigt 
behöfva vidkännas". Den teologie adjunkt, hvilken före- 
stod det teologiska seminariet, borde såsom tidigare — en- 
ligt en k. förordn. af år 1807 — varit föreskrifvet inneha 


Nat. o. Folk, H. 69. 


252 


den finska domkyrkoförsamlingen. Men i öfrigt ansåg 
konsistorium, att enligt billighet och gammal plägsed en 
äldre professor inom teologiska fakulteten borde äga op- 
tionsrätt till ett ledigt pastorat framför en i tjänsten yngre. 
Samtliga dessa af hänsyn till akademins och enskilda pro- 
fessorers fördelar starkt påvärkade hemställningar blefvo 
också beviljade år 1812. Då vid samma tid den ledig 
vordna första teologie professuren blef besatt, tilläts den 
nya innehafvaren prof. G. Gadolin att behålla sitt förra 
pastorat (Nådendal och Reso) intills S:t Maris blef le- 
digt, då det skulle förenas med domprostesysslan. An- 
dra teologie professorn Jak. Bonsdorff innehade vid 
samma tid Masku, åt den tredje (H. Snellman) tilldela- 
des Pemar, åt den fjärde (E. G. Melartin) S:t Karins. 


Af adjunkterne innehade, såsom redan nämndes, den ena 


(4. Laureus) finska domkyrkoförsamlingen, den andra 
(G. Hirn) erhöll Piikkis.!) | 

Från lönefrågorna kom konsistorium vidare in på 
de akademistaten beviljade pensionsförmånerna. Efter att 
ha inhämtat utlåtande i ämnet af den för statens regle- 
ring tillsatta komitén öfverenskom det i början af år 1812 
om den allmänna grundsats, att professorer, som uppnått 
60 års ålder och i 25 år innehaft ordinarie syssla eller 


1) EK; P.IT mars, :3 apr. 1812; K. R. 17 mars 1818: fENObi 
1813; kansl. t. konsist. 28 maj/9 juni, 30 juli 1812, 19/,, jan., 28 febr. 
1813; reskr. t. kansl. 6 sept. 1812. — Hos J. Fr. Aminoff anhöll prof. 
G. Gadolin om att han måtte hos kansler tillstyrka konsistorii hem- 
ställan rörande första teologie professorns prebende, så att han finge 
behålla Nådendals pastorat, där han nedlagt stora kostnader och där 
han hade för sin familj ett bättre sommarställe än på Nummis sand- 
backe. Gadolin t. Aminoff 23 mars 1812. — Lundo blef ledigt 1824, 
S:t Marie först 1844, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Yr AVSES yr 


ln RN or rr fana SAG ba 


253 


genom sjukdom hindrades att sköta tjänsten, skulle be- 


vade förmånerna, men därmed också vara skild från kon- 


— sistorium och alla akademiska munera. Som emellertid 


professorerne i de tre högre fakulteterna voro i afseende å 
löneförmåner gynnsammare ställda än den filosofiska fa- 
kultetens ledamöter och man för öfrigt antog, att de nya 
indelta lönerna — således också de för två professores 
emeriti förbehållna — skulle blifva mindre förmånliga än 


de gamla, beslöt konsistorium att hos kansler hemställa 


om ett sådant ,,dispositionssätt” med pensionerna, att en 
professor emeritus skulle för sin återstående lefnad kvar- 
stå vid den ordinarie lön, han vid afgåendet åtnjöt, samt 
att hans efterlämnade enka och omyndiga barn efter ho- 
nom skulle åtnjuta nådår såsom efter professor i tjänst. 
Den som efterträdde en sådan professor emeritus skulle 
tillsvidare, tills dennes löneförmåner blefvo lediga eller 
någon förmånligare lön inom fakulteten kunde tillträdas, 
åtnöja sig med den å stat upptagna emer. professors lö- 
nen. Hände åter att flere än två professorer på nämnda 
sätt afgingo från tjänsten, skulle de senare utnämnda åt- 
nöja sig med sin tidigare innehafda lön tills en ordinarie 
professors lön inom fakulteten eller också en emeritus 
professors förmåner kunde honom tilldelas. Denna fram- 
ställning blef till alla delar af kansler godkänd. !) På 
samma sätt stadfästes det förslag till fördelning af öfriga 
lärares, tjänstemäns och betjäntes pensionsförmåner, som 
af konsistorium utarbetades efter det professorernes ål- 
derdom blifvit tryggad. Därigenom stadgades, att de 


1) K. P. 23 mars 1812; K. R. 16 maj 1812; reskr. t. kansl, 18 
aug. 1812; kansl. t. konsist. 9 sept. 1812. K. K. B. 


Nat. o. Folk, H .69. 


254 


hvilka uppburit penningelön skulle för sin återstående 
lifstid åtnjuta hälften däraf i pension och de som haft 
indelning tilldelas en penningepension, motsvarande fyr- 
dubbla kronovärdet af hälften af deras förra lön. !) 

I fråga om gratialspannmålens fördelning uppgjordes 
år 1812 af prokansler ett förslag till reglemente, som god- 
kändes af konsistorium och därpå stadfästes af kansler. 
I detta reglemente stadgades, att ordinarie professors 
enka skulle efter tjänste- och nådårens utgång erhålla 
del af gratialen så länge hon satt i enkestånd samt för- 
höll sig ärbart och anständigt. Äfvenså skulle efter kon- 
sistorii förslag och kanslers därpå grundade bifall under- 
stöd medgifvas ordinarie professors minderåriga och oför- 
sörjda barn, som sig sedigt och ärbart uppförde, mnäml. 
söner intill deras 18:de år, såframt de icke därförinnan 
erhöllo något större stipendium eller från akademin skilde 
ingingo i annat lefnadsstånd, döttrar tills de blefvo gifta 
eller annars försörjda. Var en professors son af sjuk- 
dom förhindrad att sig försörja, kunde hans understöd 
utsträckas utöfver den föreskrifna åldersgränsen. Belop- 
pet af understöden skulle efter konsistorii årligen före- 
tagna pröfning utgöra 12—24 tunnor spannmål för enka 
samt 5—10 t:r för hvarje oförsörjdt barn. I mån af 
ökadt antal nya pensionstagare kunde de äldres pensioner 
minskas, dock icke under nämnda minimibelopp, men om 
tillgångarna icke ens på detta sätt medgåfvo utdelande 
af nya pensioner, fingo de sist tillkomna vänta tills en 


1) K. R. 22 jan. 1813; kansl t. konsist. !9/,, jan. 1818. Öfver- 
skottet af det till pensionerna anslagna understödet, 432 rub. s., 
skulle gå till bespar. fonden, från hvilken pensionerna skulle utbe- 
talas. 


Bidrag t. känned. af Fin). 


259 


pension blef ledig, hvarvid enkor ägde företrädesrätt 
framför barnen.ty 

Slutligen ordnades jämväl stipendierna för den stu- 
derande ungdomen. Efter det statsregleringskomitén af- 
gifvit ett betänkande i ämnet godkändes i juni 1812 ett 
af prokansler uppgjordt förslag till reglemente för de 
publika stipendiernas förvaltning och sändes till kansler, 
som stadfäste såväl detta som särskilda i förening där- 
med gjorda hemställningar rörande de privata stipen- 
dierna. I fråga om de publika stipendierna uttalade kon- 
sistorium i sitt förslag den redan tidigare hyllade grund- 
satsen, att stipendierna borde användas till understöd ,,ej 
blott för torftiga, utan tillika skickliga eller åtminstone 
godt hopp om sig gifvande studerande ynglingar", hvar- 
för det ansågs lämpligare att utgifva stipendier till ett 
högre belopp åt ett utvaldt fåtal än att stycka medlen i 


-. 

SPI 24 apr; 1 maj, 217 aug: 1812; KK: R. 16 juni 1812; 
kansl. t. konsist. 30 juni 1812. — Under de första åren kom endast 
en mindre del af de för ändamålet beviljade 100 t:rna till använd- 
ning, men Armfelt vidhöll såsom allmänt villkor för understödets åt- 
njutande att emottagarinnan var bosatt inom Finland. Af särskild 
ynnest samtyckte han till konsistorii anhållan att utdela understödet 
åt den omkr. 80:åriga professorskan Clewberg, som af sin höga ålder 
och sjuklighet hindrats att öfverflytta från Sverige, men han fram- 
höll, hurusom det icke kunde anses ,med vår nådiga monarks afsik- 
ter och samhällets fordringar enligt, att den af Finlands medborgare, 
som öfvergifvit fosterjorden och bosatt sig uti ett främmande land, 
äfven skulle blifva delaktig af de välgärningar, genom hvilkas benå- 
dande en huld regering icke allenast velat sörja för den medellösa 
ålderdomens bärgning och utkomst, utan äfven belöna patriotiska 
tänkesätt och gärningar". K. P. 23 jan. 1813, 24 febr. 1814; K. R. 
23 febr. 1813, 10 jan. 1814; kansl. t. konsist. !9/3, jan., 8 aug. 1813, 
27 jan. 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


256 


alltför små summor. Ur stipendiefonden, 720 rub. s. ind., 
skulle enl. reglementet utgifvas 30 stipendier å 16 rub. i 
den öfra och 20 stipendier å 12 rub. i den nedra klas- 
sen. Berättigade att på behörig tid om stipendierna täfla 
voro ,studerande ynglingar af alla stånd, nationer och 
kunskapsyrken, då de äro födde uti eller medborgare af 
ryska kejsaredömet". För stipendiernas undfående er- 
fordrades godkända förhör inför en af fyra inspectores 
stipendiariorum bestående examenskommission, som ägde 
att efter sig emellan uppgjord och af konsistorium god- 
känd fördelning af arbetsbördan examinera ,i de för 
hvarje akademisk medborgare oumbärligaste kunskaps- 
stycken". Stipendierna, som i mån af tillgång och efter 
jämförelse af sökandenas examensprestationer utdelades 
af konsistorium terminligen, skulle innehas i fyra år, 
upphörde dock tidigare i fall stipendiaten inträdde i pub- 
lik tjänst, men kunde under vissa förhållanden utsträckas 
utöfver de fyra åren för filosofie kandidater och magistrar. 
I fråga om stipendiatexamina såväl som rörande stipen- 
diaternas skyldighet att profitera af den akademiska un- 
dervisningen samt den af inspectores stipendiariorum och 
konsistorium utöfvade kontrollen öfver stipendiaternas fit, 
meddelades 1 reglementet särskilda föreskrifter, som vi 
här kunna förbigå. !) 


Men jämte det konsistorium öfverenskom om de åt- 
gärder i fråga om löneregleringen m. m., som det nya in- 
delningsvärkets tillämpning ansågs påkalla, var det också 


') K. P. 23 mars, 16 juni, 21 aug. 1812; K. R. 16 juni 1812; 
kansl. t. konsist. 30 juli 1812. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


257 


= betänkt på att yttermera betrygga akademins oberoende 


för framtiden. Såsom i det föregående framhållits, hyste 
konsistorium en särskild tillgifvenhet för de indelta lö- 
nerna på grund af deras låga kronovärdering, och det 
utgick från den uppfattning, att under dåvarande ovissa 
penningeförhållanden jordegendomen och jordräntorna ut- 
gjorde den pålitligaste förmögenhetstitel samt gåfvo den 
bästa inkomst. Som nu de under konsistorii vård stående 
fonderna utgjordes af kontanta medel, dem det var kon- 
sistorii sak att på förmånligaste sätt förvalta, hade man 
redan tidigare kommit på den tanken att genom nämnda 
medels placering i jordegendomar betrygga afkastningen 
från dessa fonder och därjämte befria sig från det myckna 
bråket med utlåningsrörelsen. Planen omfattades med 
särskildt intresse af prokansler, hvilken under dessa ti- 
der framstod såsom en nitisk befrämjare af akademins 
fortkomst såväl i materiellt som i annat hänseende. Med 
anledning af ett till konsistorium framställdt anbud om 
försäljning af några frälselägenheter i Åbo stads omnäjd 
hemställde han i början af år 1812 till konsistorii bepröf- 
vande ett närmare motiveradt förslag att hos kansler an- 
hålla om allmänt tillstånd för akademin att uppköpa landt- 
egendomar i den mån sådana kunde erhållas på förmån- 
liga villkor. Erinrande om de våldsamma politiska skak- 
ningarna, hvilka tycktes alltjämt fortgå och lätt kunde 
ånyo närma sig de nordiska länderna, framhöll biskopen, 
hurusom akademins kontanta behållning till största delen 
utgjordes af svenska bancosedlar, hvilka redan sjunkit i 
värde och framdeles kunde göra det ännu mera, till afse- 
värd förlust för fonderna. Att vidare placera sin förmö- 
genhet i sådant mynt var desto farligare som Finlands 
innevånare icke vidare åtnjöto förmånen att genom sina 


- Nat. o. Folk, H. 69. 17 


258 


ombud vid riksdagen följa med , det forna moderlandets 
finansställning", utan kunde man ,, blott gissningsvis” 
bilda sig en föreställning därom. BSärskildt om det kom 
till en förnyad brytning emellan Sverige och Ryssland, 
skulle akademins förmögenhet bringas ,på ett nytt våg- 
spel”. Äfven om man hade att motse svårigheter för 
jordbruket till följd af den fria spannmålsinförseln från 
Estland och Livland, var det dock vida tryggare att 
placera fonderna, särskildt och åtminstone besparingsfon- 
den, i landtegendomar, hvilka upplätos på 25—30 års 
arrende mot afgifter in natura. Hemställande allt detta 
till konsistorii godtfinnande, förklarade prokansler sig 
nöjd att såsom vän af allt hvad akademin båta kan 
hafva påkallat konsistorii uppmärksamhet för ett ämne af 
stor vikt och att tillika dymedelst hafva fått både ådaga- 
lägga och justificera egna tänkesätt för en eftervärld". 1) 

Såsom vanligt, då märkligare förslag blefvo af pro- 
kansler framställda, förenade sig konsistorium ,i alla de- 
lar" om projektet samt godkände en hemställan till kans- 
ler, hvari anhållan gjordes om rätt att förvandla akade- 
mins ägande kapitaler till fast egendom på landet. 2?) Den 
samtidigt timade förändringen med kansleriatet gjorde 
dock att den påtänkta framställningen tog uppskof till 
augusti s. å., då den föredrogs för Armfelt vid hans del- 
tagande i konsistorii sammanträde. Efter att utan svårig- 
het hafva inhämtat kanslers samtycke till inköp af jord i 
allmänhet hemställde rektor G. Gadolin på konsistorii 
vägnar om att denna rätt måtte utsträckas jämväl till sä- 


1) PET TONN, 1T mars 1812; : 
") EK. P. 3 apr. 1812. I ett konsist. beslut d. 2?3/, 1812 talas 


om besparingskassans placering i frälse- 1. säteriegendomar på landet. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


259 


terier och annan frälsejord. , Men — hette det i den 
ödmjuka framställningen — emedan sådant, såsom i an- 
seende till frälseståndets privilegier fråga möjeligen un- 
derkastadt, utan H. K. M:ts härtill lämnade allernådigste 
tillstånd icke kan till värkställighet befordras, ty anhöll 
rektor å konsistorii vägnar, det täcktes H. Exc. denna 
akademins underd. anhållan hos H. K. M:t i underdånig- 
het föredraga och nådigt bifall därtill utvärka." Äfven 
i denna form blef önskningsmålet gynnsamt upptaget. 
Armfelt lofvade gifva saken sitt understöd och uppma- 
nade konsistorium att uppsätta ett närmare formuleradt 
förslag i ämnet, hvilket också genast efterkoms. Med 
upprepande af tidigare anförda synpunkter rörande pen- 
ningeväsendets förändringar, framhöll konsistorium uti sin 
skrifvelse, hurusom , den finska jorden är af olika natur 
och medför för ägaren olika förmåner och skyldigheter", 
till följd hvaraf konsistorium hade , den önskan öfrig att 
akademin måtte erhålla rättighet att besitta frälsejord så- 
som för innehafvaren mest förmånlig". Det nämndes in- 
tet särskildt om det s. k. ypperliga frälset — säterier, 
ladugårdar samt rå- och rörshemman —, men att önsk- 
ningsmålet afsåg äfven dessa, framgick såväl af skrifvel- 
sens affattning i öfrigt som af den muntliga framställnin- 
gen af ärendet vid konsistorii sammanträde. 1) Meningen 
var att utarrendera hemmanen mot afgifter in natura. 
Det var en tämligen djärf och uppseendeväckande 
hemställan, som ur statsrättslig synpunkt kunde både för- 
svaras och bestridas. Uti de adliga privilegierna af år 
1723 $ 27 såväl som i F.o. S.A. 1789 mom. 3 förbehölls 


1) K. P. 29 aug. 1812; K. R. 29 aug. 1812 jämte en odat. hem- 
ställan till Armfelt. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


260 


besittningsrätten till säterier. samt rå- och rörshemman ut- 
tryckligen adeln såsom ett uteslutande privilegium, hvil- 
ket afsåg att upprätthålla ståndets styrka och välmåga. 
Men betydelsen af detta privilegium försvagades genom 
den i nämnda adl. privilegier åt regenten medgifna för- 
månen att benåda ofrälseman, som , medelst goda och 
nyttiga tjänster gjort sig af riket och fäderneslandet där- 
till väl förtjänt och värdig", med rätt att köpa och be- 
sitta ,sådana för adeln allena privilegierade gårdar och 
gods". Meningen var helt naturligt att denna ynnest 
skulle beviljas endast i enskilda fall och på särskild an- 
hållan. Den hade emellertid under svenska tiden ofta 
nog blifvit tilldelad ofrälse personer emot närmare före- 
skrifna afgifter till allmännyttiga ändamål, hvarpå godsen 
stundom genom köp öfvergått till andra. Och under de 
år, som förflutit efter kriget, hade ofrälsemän, både tjän- 
stemän och andra, följande äldre traditioner, hos den nye 
herskaren anhållit om tillstånd att med adliga rättigheter 
besitta allodialsäterier, som de tillhandlat sig dels af adels- 
män dels af ofrälse jordägare. Regeringskonseljen hade 
också med åberopande af de adliga privilegiernas med- 
gifvande samt redan utbildad kutym tämligen liberalt till- 
styrkt de gjorda ansökningarna, af hvilka åtm. de festa 
blefvo af kejsaren godkända, vanligen dock — synes det 
— med begränsning af rättigheten till sökanden, hans 
hustru och barn. Genom ett kejs. reskr. af år 1811 hade 
t. o. m. närmare stadgats om användningen af de afgif- 
ter, som fortfarande skulle erläggas för det nåd. tillstån- 
det. 1) Och till alla dessa prejudikat af äldre och nyare 


1) Bland sökandene under åren 1810—12 har jag fäst mig vid 
några tjänstemän, två förnämligare köpmän och en prost; deras be- 
gäran tillstyrktes af reg. kons. på grund af deras tjänstevärksamhet, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


AL FY, SIT SESSION 


261 


datum, hvilka hänförde sig till enskilda personer af ofrälse 
stånd, kom ännu den omständighet, att ett kungl. privi- 
legiebref af den 3!/; 1624 för Uppsala akademi, som en- 
ligt akademins i Åbo stiftelsebref samt senare resolu- 
tioner borde ha sin tillämpning äfven på denna läroin- 
rättning, medgaf akademin att både emottaga och med 
sina kontanta medel tillhandla sig frälsejord, som därpå 
skulle få besittas under frälsefrihet. 

Med skäl kunde ifrågasättas, huruvida en rättighet, 
sådan som den hvarom konsistorium hemställde, värkli- 
gen skulle lända akademin till nytta, och på goda grunder 
kunde från adlig synpunkt anmärkas, att rättigheten, be- 
gagnad i större omfattning, komme att i alltför hög grad 
träda ståndets anspråk på uteslutande rätt att besitta yp- 
perligt frälse för nära. Men i princip tycktes svårigheter 
egentligen icke möta och såvidt på kansler berodde kunde 
väl konsistorium göra sig förhoppningar om hans be- 
nägna understöd. Enligt löfte föredrog Armfelt redan 


som ansågs motsvara fordringarna i de adl. privilegierna. Men då 
en länsman och en logarfvare begärde att komma i åtnjutande af be- 
sittningsrätt till säteri, sändes ansökningen till kejsaren med den an- 
märkning, att den i nämnda $ omtalade , omständighet här icke egent- 
ligen inträffade". — I fråga om afgifterna hemställde reg. kons. i 
skrifvelse den ?!/, 1811 om att dessa — som icke voro alldeles obetyd- 
liga — skulle gå dels till finska riddarhuset för en blifvande adlig 
jungfrustiftelse dels till hospitalsfonden, men kejsaren förordnade — 
enl. Speranskys skrifvelse till gen. guvern. af ??/, s. å. — att de tills- 
vidare skulle erläggas till statskassan; någon tid efteråt ändrades 
detta sålunda att afgifterna skulle begagnas till de af reg. kons. före- 
slagna ändamålen. Reg. konselj. oec. dep. pr. 5 febr., 22 okt. 1810, 29 
jan., 5 o. 7 mars, 7 o. 21 maj 1811; statssekretariatets handl. 1811 
n:o 1, 1813 n:o 38 och 197; finska komiténs bref t. gen. guv. ?!/, 1814, 
15/- 1816; J. G. v. Bonsdorff, Finlands kamerallagf. I: 198—199. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


262 


före årets utgång ärendet för kejsaren, men vare sig att 
han ändrat mening i fråga om ärendets behandling eller 
att andra inflytelser kommo att invärka — den motsedda 
stadfästelsen på konsistorii hemställan gafs icke. Kejsa- 
ren förklarade, att han visserligen ,alltid velat hafva kej- 
serl. akademin i Åbo vid det henne förunnade och af H. 
M:t stadfästade privilegium bibehållen att oberoende ifrån 
landets allmänna administration stå under den för akade- 
min särskildt tillförordnade styrelse", men att han vid 
öfvervägande af att frågan rörde ridderskapets och adelns 
rätt fann nödigt att före frågans afgörande infordra fin- 
ska komiténs betänkande efter det ,, vederbörande däröf- 
ver hörde blifvit". Med anledning häraf anmodade frih. 
oJ. F. Aminoff såsom komiténs t. f. ordförande regerings- 
konseljen i Åbo att utlåta sig öfver konsistorii hemstäl- 
Jan. 1) 

Inom konseljen mötte frågan ett så godt som enhäl- 
ligt motstånd. Endast en bland ledamöterna syntes böjd 
för att under vissa villkor samtycka till förslaget, men i 
öfrigt blef detta föremål för en mer eller mindre omild 
kritik. Särskildt framhölls den fara, som hotade de adliga 
privilegierna, om akademin beviljades en obegränsad in- 
köpsrätt till den privilegierade jorden, men därjämte ut- 
talades farhågor för att en alltför omfattande jordbesitt- 
ning skulle ha till följd olägenheter såväl för akademin, 
hvilken skulle blifva , halfvägs en högskola, halfvägs en 
direktion öfver landtbruk", som ock för odlingen på de 
inköpta godsen. Den förstnämnda synpunkten framhölls 
särskildt af öfverste Reuterskiöld, hvars tankar dock i 


1) Armfelt t. komitén 13 nov. 1812, Aminoff t. reger. kons. 2 
dec. 1812 bl. statssekr. handl. 1812 n:o 5/,... 


Bidrag t. känned. af Finl. 


| 
i 
| 


YST ETEN USF UY SEO hand > 


263 


princip omfattades jämväl af öfriga ledamöter; den s.a.s. 
mer opportunistiska "ståndpunkten företräddes af statsrå- 
det Gyldenstolpe, hvars yttrande understöddes af statsrå- 
den v. Willebrand och Mannerheim samt lades till grund 
för konseljens betänkande. !) 

Uti detta, som afgafs den 10 april 1813, framhölls 
först, hurusom rättigheten ,att utan inskränkning till 
myckenhet, tid och ort få förvärfva och besitta jord” 
svårligen lät sig förena med ,publiqve värks egentliga 


2) Reg. kons. pl. pr. 23 jan., 8, 20 o. 27 mars, 10 apr. 1813, 
konselj. betänk. 10 apr. s. å. bl. statssekr. handl. 1812 n:o 522/,,,. — 
Då konsistorium uti sin hemställan nämnt hvarken någon summa eller 
något område såsom gräns för akademins förvärf af skatte- och frälse- 
hemman, slöt Reuterskiöld till att meningen var att göra akademin 
oberoende ,af någon annan gräns än den som dess förmögenhet ut- 
staäkar”" samt att med akademins , alltmer och mer tillväxande pen- 
ningetillgångar åstunda förvärfva så många frälseegendomar som i 
detta land kunna vara att tillgå och akademin efter handen förmår 
inköpa”. Erinrande om de faror, som under medeltiden följt af kyr- 
kans obegränsade jordbesittningar, framhöll han, huru betänkligt det 


var att åt en ,perpetuel korporation med jämna penningetillgångar”, 


hvars bestånd syntes , blifva lika långvarigt med världens”, medgifva 
en obegränsad rätt till hemmansinköp. Genom en fortgående god 
penningeförvaltning skulle akademins jordområde kunna med tiden 
bringas till att omfatta hela landet och akademin sålunda komma 
»förr 1. senare i besittning af ett ofantligt husbondevälde, som i flere 
afseenden kunde urarta till de största missbruk. Antalet af dess un- 
derhafvande skulle efterhanden bringas till flere hundra tusende, 
hvilkas subsistence h. o. h. berodde af akademins välbehag; deras 
lydnad och undergifvenhet för deras herrars vilja vore häraf en na- 
turlig följd". Ett godkännande af akademins hemställan skulle så- 
lunda blifva högst betänkligt för skatteböndernas själfbestånd, men 
främst skulle det leda till faror för adeln, hvars ,utvägar till fram- 
tida bärgning isynnerhet komme att minskas och med tiden alldeles 
försvinna”. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


264 


yrken", alltså icke heller med akademins, genom hvars 
»medlemmars nitiska och ostörda värksamhet till veten- 
skapernas odling den allmänna upplysningen säkrast be- 
fordras och staten alltid bör hafva att påräkna skickliga 
ämbetsmän till dess tjänst". Ty om också den närmaste 
tillsynen å de öfver landet kringspridda hemmanen upp- 
drogs åt särskilda personer, erfordrades dock — såsom 
vården af akademins äldre hemman nogsamt gaf vid han- 
den — alltjämt konsistorii särskilda inblandning och åt- 
gärder, hvilket åter komme att taga en icke obetydlig 
del af akademilärarnes för andra ändamål afsedda tid i 
anspråk. Så kom ännu den erfarenhet, ,,att en större el- 
ler betydligare egendoms possession af antingen någon 
enskild man eller en korporation, sådan som akaderain äf- 
ven är, sällan om ej aldrig varit åtföljd af den till jord- 
brukets upphjälpande nödvändiga och vidsträcktare od- 
lingsflit, för hvilken däremot mindre fastighetsägare oftare 
sig utmärkt, därtill de jämväl äro lättare i tillfälle, såvida 
dessas värksamhet 1 sådant afseende icke behöfver sträc- 
kas utöfver möjligheten af deras egen omfattningsför- 
måga". Såväl för staten som för dess medlemmar var 
det nyttigast att den enskilde bereddes tillfälle att för- 
värfva, äga och besitta egen jord, som gaf en säkrare ut- 
komst ,än då de äro tvungne att söka den vid odlandet 
af andras jord, hvars ägares behandlingssätt emot dem, 
stundom beroende af godtycke, åtminstone icke alltid med 
billighet och rättvisa öfverensstämmande, ännu mera för- 
svårar denne utväg”. 

Utom dessa betänkligheter, som utgingo från hän- 
synen till akademins och det allmännas bästa, hade kon- 
seljen ännu den anmärkning att göra emot konsistorii 
förslag, att de privata fonderna, såsom konseljen förmo- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


265 


dade, enligt donationsbrefvens ord väl voro afsedda för 
utlåning och att det därtill ännu kunde hända att de ef- 
ter fondernas förvandling till jordagods inflytande arren- 
dena icke uppgingo till de genom utlåningen påräknade 
beloppen. Vidare ansåg konseljen sig böra framhålla, 
hurusom den begärda inköpsrätten icke endast komme att 
lända det adliga ståndet till skada, utan också afgjordt 
stred emot detta stånds af regenterna stadfästa privilegier. 
Beviljades näml. akademin en obegränsad rätt till köp 
af fastigheter, komme hon med sina genom en god för- 
valtning ständigt tillväxande penningetillgångar att efter- 
hand förvärfva sig en så betydlig del af den i landet be- 
fintliga frälsejorden, att möjligheten för adeln såväl som 
för andra stånds medlemmar att , sådan jord åtkomma 
och besitta i märklig mån förminskas”. Men emot en så- 
dan eventualitet borde adeln vara skyddad genom sina 
privilegier. Ty uti dessa hade regenten uttryckligen lof- 
vat att skydda adeln vid dess fasta egendom och att icke 
försvaga ståndets ställning inom samhället genom att ,,till- 
handla sig, mycket mindre afhända detsamma något fritt 


och frälst gods", hvarjämte det i nämnda privilegier ännu 


var stadgadt, att frälsegods, som tilldömdes" kronan, icke 
skulle af henne besittas, utan öfverlåtas till någon med- 
lem af adeln och sålunda återgå till frälseståndet. - Häraf 
åter följde enligt konseljens förmenande, ,att då ej min- 
dre regenten än kronan afhändt sig all rätt till besitt- 
ning af frälsejord, äfven alla publika värk och kassor, 
såsom väsentliga delar af kronan, äro ifrån sådan rätt i 
och med detsamma uteslutne". 

»,Och som — slöt konseljen sitt betänkande — aka- 
demins ofvannämnde ansökning sålunda hvarken är i all- 
mänhet förenlig med hennes egen bestämmelse samt jord- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


266 


brukets upphjälpande och förkofran eller i allt afseende 
instämmande med det sätt, som till förvaltande af de aka- 
demin donerade kapitaler blifvit af donatorierne föreskrif- 
vit, och i öfrigt menlig för statens alla medlemmar i ge- 
men samt ridderskapet och adeln i synnerhet, alltså anser 
konseljen sig för dess del i underdånighet icke kunna 
annat än afstyrka nådigt bifall å denna akademins un- 
derdåniga ansökning." 

Innan detta betänkande afläts till komitén för finska 
ärenden, hade uppfattningen inom regeringskonseljen blif- 
vit känd vid akademin. För att bemöta de farligaste in- 
vändningar, som kunde göras, vände sig då konsistorium 
med en ny skrifvelse i ämnet till grefve Armfelt, t. f. 
generalguvernör, men bosatt i Petersburg. , Till häfvande 
af de tvifvelsmål — hette det däri — som emot detta för- 
slag möjligen uppkastas kunde, huruvida nämligen aka- 
demin må vara berättigad att besitta och disponera värk- 
lig frälsejord", lämnade nu konsistorium kansler del af 
det redan nämnda kal. privilegiebrefvet af år 1624 för 
Uppsala akademi, hvarpå uppmärksamheten måhända ti- 
digare icke blifvit fäst. Och med en skickligt uttänkt 
Jämförelse mellan föregående och nuvarande tider yttrade 
konsistorium patetiskt: ,Hvad en stor regent redan för 
snart 200 år sedan tillät lärosätet i Uppsala, skulle aka- 
demin i Åbo i tider af större upplysning och mer libe- 
rala tänkesätt våga än säkrare hoppas af Alexanders ädel- 
modiga kärlek för vetenskaperna i gemen och för detta 
lärovärk i synnerhet, som redan fått emottaga så många 
och stora vedermälen af sin höga beskyddares hulda och 
faderliga omvårdnad, och det så mycket mer som akade- 
min i Åbo ej mindre enligt sitt stiftelsebref af den 26 
mars 1640 än till följd af åtskilliga andra ofta upprepade 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FER TUEDESEEEINE 20 


FC EU EES 


267 


och bekräftade höga öfverhetliga författningar af den 23 
okt. 1646, d. 19 okt. 1650, d. 17 sept. 1675, d. 5 nov. 
1723 m. f. har att till godo njuta alldeles samma privi- 
legier, fri- och rättigheter som akademin i Uppsala.” — 
Gentemot farhågorna för en alltför intensiv agrarpolitik 
från akademins sida anmärkte konsistorium till sist, att 
de fonder, som kunde användas till inköpen af jord, trots 
all försiktig och omtänksam hushållning, icke kunnat upp- 
bringas högre än till 20,000 rdr sv. b:co och att i fram- 
tiden några nämnvärda behållningar icke voro att emotse. 
Konsistorium räknade därför på att kansler skulle finna, 
»huru litet grundad den farhågan kan vara, att akade- 
min, om rättighet att köpa frälsejord henne tillerkännas 
skulle, omsider "kunde under sin ägo och disposition 
draga all i landet befintlig frälseegendom — ett eröfrings- 
system lika så oklokt och obetänkt att vidtaga som omöj- 
ligt att utföra och som således aldrig nu eller framdeles 
kan ingå i akademins administrationsplan". !) 


1) K. R. 9 apr. 1813. Måhända hade äfven Tengström begynt 
att tvifla på nyttan af hemmansköpen; åtm. fann han det under då- 
varande konjunkturer olämpligt att inlåta sig på dem. I en ,pro 
memoria" af den 14 nov. 1812, afsedd att föredragas inför konsisto- 
rium, framhåller han, efter en redogörelse för fondernas ställning och 
skälen för konsistorii förslag, hurusom de nya hemmanens skötsel 
skulle medföra mindre risk och möda än den närvarande administra- 
tionen af de kontanta medlen, då hemmanen komme att utarrenderas 
och ställas under kamrerarkontorets uppsikt. Äfven framhåller han, 
huru ringa anledning man hade, åtm. i början, att motse någon nämn- 
värd vinst af köpen. Väl om affären komme att bära sig och rädda 
akademins förmögenhet från att under en olycklig konjunktur allde- 
les gå förlorad. Och äfven om akademin förtjänade något på saken, 
så hade öfverskottet sin användning för de litterära behofven och för 


stärkandet af stipendiefonderna. Men, slöt prokansler sina reflexio- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


268 


. 


Denna konsistorii förklaring meddelades af Armfelt 
den finska komitén, om hvilken han hört att den delade 
konseljens för akademin ogynnsamma tänkesätt, och han 
gjorde det uti ordalag, som tydde på att han kände sig 
tilltalad af konsistorii invändningar emot uppfattningen 
inom regeringskonseljen.!) Men för egen del hyste han 
redan tvifvel rörande nyttan af den begärda förmånen. 
», Farligt blir det aldrig — skref han till Tengström — 
men nyttan däraf inser jag svårligen, ty hvad egendom 
ger nu 6 p. c., isynnerhet då missväxtår succedera hvar- 
andra så flitigt som nu; dessutom har hela den oecono- 
mien 1000:de tals embarras och önskade jag aldrig se äm- 
betsmän, som skola vara active i denne lutte med natur- 


svårigheter, som fo[r]dra hela själens och kroppens kraft. 
Men jag skall agera som canceller och åsidosätta min en- . 


skilte opinion, som kanske är oriktig." 2) 
I komitén för finska ärenden upptogs frågan om 
akademins rätt till frälseköp till behandling våren 1813, 


ner, ehuru han med full öfvertygelse omfattade förslaget, ansåg han 
det icke vara lämpligt att företaga sig den påtänkta hemmanshandeln 
»i de ållmänna sakernas närvarande brydsamma ställning". Ett vid 
samma tid inom akademin diskuteradt förslag att placera akademins 
penningar i stadsgårdar, hvilka skulle upplåtas åt studenterne till 
billiga bostäder, motsatte sig prokansler, såsom oförmånligt både för 
akademin och för studenterne. Tengströms konc. saml. 

!) Armfelt t. Aminoff 24 apr. 1813 Statssekr. handl. 

?) Några veckor efteråt berättade han, att frågan om frälserät- 
ten var i antågande från konseljen. ,Jag finner visserl., att det kan 
hafva sina fördelar och att våra lärda yrken ej böra lida däraf, så 
snart vi ej fästa oss vid vissa oeconomiska yrken, som aldrig äro 
förenliga med de företag, hvilka helt och hållet borde sysslosätta 
dem som skola dana en oppväxande ungdoms förstånd och hjärtan.” 
Armfelt t. Tengström 27 mars, 8 o. 31 maj 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ESP FU 


——A EPA 


269 


och beslöto komiténs medlemmar — Armfelt afträdde så- 
som jäfvig — enhälligt att, på de af reg. konseljen fram- 
ställda skälen, afstyrka nådigt bifall till consistorii acade- 
mici underd. ansökning. !) Men ännu därefter blef det 
slutliga afgörandet uppskjutet ett par år med anledning 
af kejsarens frånvaro från riket, och då det ändtligen 
gafs, hade Armfelt redan gått ur tiden. För H. K. M:t 
föredrogs ärendet den 27 febr. 1816 — samma dag som 
frågan om tiondeindelningsvärket. Om resultatet under- 
rättades konsistorium genom reg. kons., numera kejserl. 
senaten, som kort om godt meddelade, att H. K. M:t låtit 
sig föredraga konsistorii anhållan att under frälsemanna- 
rätt få äga och besitta frälsejord, men ,icke funnit godt 
att akademin denna rättighet bevilja." ?) 


Konsistorii hemställan artade sig sålunda till ett ne- 
derlag för akademin — det första kunde man säga under 
den nya regimen. Gentemot de akademiska pretensio- 
nerna, hvilka uppmuntrats genom ett ständigt tillmötes- 
gående, hade nu ett annat intresse rest sig, som icke 
kunde alldeles förbises. Ty äfven om man däremot kunde 
invända, att det grundade sig på en redan föråldrad upp- 


1) Komiténs f. f. ärenden protok. 23 maj 1813 p. 8. Här må 
ännu nämnas, att komitén ett halft år tidigare tillstyrkte hos H. K. M:t 
reg. konseljens förslag af !!/,, 1812 till nytt indelningsvärk för aka- 
demin och två år efteråt reg. kons. hemställan af !9/; 1815 rörande 
spannmålens indelning (s. 233—234). Komit. prot. 25 nov. 1812 p. 
6, 14 apr. 1815 p. 4. 

2) Kejs. senaten t. konsist. 10 apr. 1816; senats pr. 10 apr. 1816; 
komitén för finska ärenden t. gen. guv. 27 febr. 1816 (statssekr. bref 
1816 n:o 198). 


Nat. o. Folk, H. 69. 


270 


fattning, och medgaf, att farhågorna för akademins fram- 
tida jordförvärfspolitik voro öfverdrifna, skulle dock ett 
godkännande af konsistorii hemställan — åtminstone i 
den form, hvari den gjordes — vid den tiden med allt 


skäl ansetts såsom ett uppoffrande af ett adligt privile- 


gium till förmån för ett ensidigt akademiskt anspråk, 
hvars icke blott berättigande, utan också nytta för aka- 
demin med skäl kunde sättas 1 fråga — såsom äfven ef- 
teråt väl torde medgifvits på akademiskt håll. 

Men äfven utan att akademin beviljades ett gene- 
rellt tillstånd att tillhandla sig jordagods hade konsisto- 
rium nog med skötseln af de akademin tilldelade hemma- 
nen, vida mera t. o. m. än som egentligen lät sig förena 
med akademisk värksamhet. Redan före det nya indel- 


ningsvärkets tillkomst hade en stor del — om icke större 


delen — af den tid, som egnades åt konsistorii samman- 
träden, upptagits af ärenden, som rörde akademihemma- 
nens administration, jordatvister, judiciella mål m. m., 
och däremellan kunde enskilda ledamöter sysselsättas med 
betänkanden öfver kamerala tvistefrågor, rundresor till 
hemmanen 0. s. v. Genom det tillskott af mer än 700 
löningshemman, som det väntade nya indelningsvärket 
komme att tillföra akademin, måste ju konsistorii landt- 
liga och kamerala omsorger fördubblas till största hinder 
för den rent akademiska och litterära värksamheten. Att 
så skulle tillgå, undgick heller icke konsistorium. Och 
för att i tid bereda sig för den växande arbetsbördan 
hemställde det i början af år 1813, på förslag af sin alltid 
omtänksamme prokansler, om en sådan procedur för fram- 
tiden vid de kamerala ärendenas afgörande, att konsisto- 
rii 20 ledamöter fördelade sig på tvenne divisioner — 
båda med äldre och yngre medlemmar —, hvilka skulle 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ESSENS TR 


NESS Se 


YR ST 


271 


tjänstgöra hvartannat år under rektors presidium samt äga 
alla ärenden rörande akademins hemman, torp och öfriga 
lägenheter. Sammanträdena skulle hållas under läseter- 
minerna på sådana tider att undervisningen icke stördes 
genom dem och under ferierna på dagar, om hvilka vid 
teminens slut öfverenskommelse gjordes. Genom lottning 
skulle afgöras, hvilken division borde begynna arbetet, 
och tjänstgöringen skulle därefter fortgå i tur intills om- 
ständigheterna fordrade förändring i repartitionen; dock 
skulle det vara en professor obetaget att äfven under sin 
ledighetstid bivista divisionssammanträdena. !) 

Denna konsistorii framställning blef, utom i sist- 
nämnda punkt, godkänd af Armfelt under hans vistelse i 
Åbo i början af år 1813, och den tidsenliga förändringen 
vidtog genast. Den 20 febr. 1813 hölls i konsistorii van- 
liga sessionsrum det första sammanträdet af , consistorii 
academici majoris oeconomie division" — äfven kallad 
consistorium oeconomicum — hvarvid allraförst, till be- 
främjande af ärendenas ,så mycket jämnare och skynd- 
sammare gång", särskilda öfverenskommelser gjordes rö- 
rande protokollsföringen, expeditionen af utslagen, in- 
hämtandet af nödiga förberedande yttranden genom rek- 
tor 0. s. v. Till den första uppsättningen, som tjänst- 
gjorde under året 1813, hörde, utom rektor G. Gadolin, 
prof. Jak. Bonsdorff, Myréen, Pippingsköld, J. Gadolin, 
Wallenius, Palander och Fattenborg. Vid mötena, som 
den första tiden höllos 1—2 g. i månaden och vanligen 


: 1) K. P. 15 jan., K. RB. 15 jan. 1813. I juni 1807 hade konsi- 
storium, på förslag af prokansler, beslutat fördela sig på två divisio- 


ner under sommarferierna. K. P. 22 juni 1807. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


272 


- 


bivistades af prokansler, kom det till ett rätt drygt ar- 
bete med de talrika och tidsödande ,, bondemålen", från 
hvilka konsistorium i dess helhet nu till sin stora för- 
nöjelse var befriadt. Såsom sekreterare fungerade kon- 
sistorieamanuensen. !) 

Samtidigt med denna förändring i den akademiska 
förvaltningen hade ett annat framsteg timat. I början af 
år 1813 meddelade nämligen rektor prof. G. Gadolin, att 
ett rektorskansli blifvit inrättadt, som från årets början 
hölls öppet för akademistaten och allmänheten en timme 
om dagen. Öfver denna åtgärd, hvaraf förtjänsten till- 
skrefs rektor personligen, uttalade konsistorium ,,dess sär- 
deles nöje". ?) 


!) Kansl. t. konsist. !9/,, jan. 1813, K. K. B.; K. P. 12 febr. 


1813; oeconom. divisionens prot. fr. o. m. 1813. I svar af den ?/, 
1813 på Tengströms meddelande uttalade Armfelt sin tillfredsstäl- 
lelse öfver ,att den fördel. på 2:ne divisioner slår så väl ut och att 
man får arbeta unnan de gamla målen — samt att allt detta kan 
ske utan att våra vetenskapel. yrken däraf lida.” 

?) EK. P. 8 jan. 1813. Redan den ?9/,, 1811 hade konsistorium 
uppdragit åt L. G. v. Haartman att i Petersburg ombesörja åt aka- 
demin ett större och ett mindre sigill med omskrift ,Sigillum aca- 
demiae imperialis aboensis" och därinom ryska dubbelörnen med 
kejserl. krona och insignier jämte finska vapnet i bröstet. De för- 
färdigades enl. H:s svar i kejserl. myntet genom Leberechts försorg. 
Kanslers ark., diverse oinregistr. handlingar rörande universitetet 
1811— 1825; v. Haartman t. rektor !+/,, 1812, K. K.B. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SERIE ISEDES YI Så 


pi 


Tjänstebesättningar. 


oder väntan på det nya indelningsvärket och i 
Mt ipning om dess godkännande i enlighet med de un- 
derdåniga förslagen sträfvade konsistorium att på bästa 
sätt få de tjänster besatta, hvilka tillkommit genom för- 
ordningen af den 19/,, febr. 1811. Såsom vi redan känna, 
utgjordes dessa af 6 professurer, 12 adjunkturer, 5 språk- 
och exercitiemästarebefattningar samt en universitetsse- 
kreterare- och en fogdetjänst. I teologiska fakulteten till- 
kom en professur, i juridiska fakulteten en professur i 
jus oeconomicum et commerciorum samt två adjunkttjän- 
ster, i medicinska fakulteten en professur i kirurgi och 
två adjunkturer. I filosofiska fakulteten hade konsisto- 
rium, efter det historiarum et moralium professor Fran- 
zén opterat för historien och lingvarum professor Johan 
Bonsdorff för grekiskan, att upprätta förslag till professu- 
rerna i moral eller praktisk filosofi, i österländska språk 
och i lärdomshistoria; vidare till adjunkturerna i ekonomi 
och teknologi, i kemi, i matematik och fysik, i romersk 
litteratur, 1 grekiska och i österländska språk äfvensom 
till vicebibliotekarie- och musei-intendenttjänsterna. Och 
slutligen skulle språkmästaretjänsterna 1 ryska och engel- 
ska samt ritlärare- och dansmästareplatserna besättas med 
de tjänligaste personer, som kunde fås. 


Nat. o. Folk, H. 69. 18 


274 


Besättandet af ett så stort antal nya platser ställde 
helt naturligt stora kraf på konsistorii omtänksamhet, så- 
som det ock fordrades god tillgång på yngre förmågor 
för att de nya tjänstetillsättningarna skulle förläna aka- 
demin ett värkligt tillskott i kapacitet och arbetskraft. 
Uppgiften blef desto svårare som under åren 1811—12 
ännu trenne professurer blefvo lediga, en i teologiska fa- 
kulteten genom domprosten, professor Cavanders död och 
två i den filosofiska fakulteten genom professorerne Fran- 
zéns och Methers frivilliga afgång. ' Den förstnämnda le- 
digheten kom icke oväntad och föranledde inga svårig- 
heter, då lämpliga efterträdare funnos att tillgå, men med 
förvåning och ledsnad erfor konsistorium de två andras 
 afsägelse, som det dock endast kunde hos kejsaren till- 
styrka. 1!) Särskildt kände konsistorium lifligt den förlust, 
som skulle drabba akademin och landet Se Franzéns 
öfverflyttning till Sverige. 

Redan i ett par års tid- hade denna öfverflyttning 
varit på tal inom Franzéns närmaste vänkrets och ryktet 
därom hade spridt sig äfven till Petersburg, där det kom 
till kanslers kännedom. Väl tyckes Speransky känt sig 
mindre imponerad af den första bekantskapen med den 
berömda skalden våren 1809, men flyttningsplanen väckte 
hans misshag, ty den stred emot kejsarens alltför väl 
kända önskan att inom det eröfrade landet bevara dess 
märkligaste män. Genom biskop Tengström gjorde han 
därför ett försök att med de medel, som kunde stå ho- 
nom till buds, i tid förhindra det uppseendeväckande 
steget. I samma skrifvelse af den 15 febr. 1811, hvari 
han meddelade Tengström den pglada nyheten om den 


') Methers ansökan tillstyrktes 7/, 1812, beviljades !2/, 1812. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


275 


nya statens slutliga--godkännande, yttrade han: Par 
quelle fatalité faut-il que V'université perde un de ses 
principaux ornements dans le moment méme ou il est 
permis pour elle d”aspirer å une époque de prosperité et 


de splendeur qu'elle avait merité å tour de titres." Bi- 
skopen uppmanades att använda alla medel för att af- 


Prof. sederm. biskop F. M. Franzén. 


hålla Franzén från en så bedröflig plan — ,,d'un dessein 
aussi facheux"; kunde några avantager eller utmärkelser 
invärka på Franzéns tänkesätt, skulle Tengström därom 
underrätta kansler, som lofvade göra allt ,,pour lui [Fran- 
zén] étre utile et pour conserver dans le sein de notre 
université un talent aussi distingué"”. 

På denna uppmaning svarade Tengström någon tid 


Nat. o. Folk, H. 69. 


276 


efteråt med uttalande af sin stora smärta öfver Franzéns 
plan, om hvars uppgifvande han icke kunde gifva något 
bestämdt hopp. Om Franzéns begåfning, lärdom och ka- 
raktär yttrade han sig i de vackraste ord, äfvenså om den 
— enligt hans tycke — utmärkta hållning Franzén inta- 
git under de senaste åren. , C'est un genie du premier 
rang, distingué et par son érudition et par ses talents 
poötiques, et en méme temps par son caractére, si loyal 
et si aimable que tous nos coeurs sont å lui. Pendant 


toute la période critique dernieérement passée il s'a con- -» 


duit comme un sage et un honnéte homme, et il n'a 
eu aucune raison d'étre mécontent ni de F'état de nos 
affaires en général, ni des relations du gouvernement 
 Vis-å-vis de sa personne." Det var enligt Tengströms 


mening endast familjeförhållanden som förmådde Fran- 


zén att tänka på en öfverflyttning till Sverige, för att 
tillträda en tjänst, som väl var mer lukrativ än hans 
professur, men som icke motsvarade hans begåfning och 
smak. Tengström hoppades dock, att det lifliga intryck, 
kejsarens godhet och frikostighet gjort på Franzén, skulle 
förmå honom att ändra sig, och för egen del lofvade 
han att efter förmåga söka kvarhålla honom. Men af 
hänsyn till Franzéns känslighet i fråga om principer 
kunde han icke väcka tal om någon nådebevisning, innan 
beslutet var fattadt. !) 

En ljusning inträdde för en tid, då Franzén åtog 
sig att i prof. v. Haartmans ställe inträda i den akade- 
miska tacksägelsedeputationen, och Tengström uttalade 
redan sin glädje häröfver i bref till Speransky och J. F. 


!') Tengström t. Speransky 10 mars 1811 enl. brefkonc.; Schy- 
bergson i Finsk Tidskrift t 40 s. 5. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


a rdr ri nn rn ns oa a dee 


KSYYSFEPSESSIAR IF SFSF ESO 


SYTT TRAIN 


Ku 
& 
i 
3 


277 


Aminoff. !) Men då deputationen afreste, stannade Fran- 
zén hemma och efter de deputerades återkomst beslöt 
han sig slutligen för att inlämna sin afskedsansökan. 
Åberopande fredsfördragets medgifvande för Finlands in- 
nevånare att under loppet af tre år efter freden bosätta 
sig i Sverige, anhöll Franzén i denna ansökan i ödmjuka 
ord om tillstånd att öfverflytta och att mottaga den tjänst, 
som af konungen i Sverige blifvit åt honom utsedd. 
,Ehuru många och kära band fästa mitt hjärta vid Fin- 
land och dess akademi och ehuru lycklig jag skulle anse 
mig att få lefva under E. K. M:ts milda och välgörande 
spira — skref Franzén — nödga mig likväl tillfälliga om- 
ständigheter och individuella förbindelser till denna flytt- 
ning." Därjämte anhöll Franzén, af hänsyn till öfverfar- 
tens äfventyrligheter för hans familj och nödvändigheten 
att i god tid ordna sin ekonomi, om rättighet att redan 
på sommaren företaga öfverflyttningen, men förblifva i 
åtnjutande af sina professorsförmåner intill den 2/; 1812. 
Jag vågar så mycket mera hoppas, att E. K. M:t i nå- 
der villfar min önskan, yttrade Franzén, som den under- 
stödes icke blott af E. K. M:ts personliga ädelmod, utan 
äfven af den liberala ur tidehvarfvets upplysning och 
förmildring ursprungna anda, hvarmed det sista kriget 
blifvit både fördt och slutadt och som äfven dikterat den 
paragraf i fredstraktaten, hvilken jag i underdånighet vå- 
gat åberopa." 2) 


2) Till Aminoff 10 o. 12 apr. 1811 (se sid. 127). Till Speransky 
yttrade Tengström, att Franzén mottagit sina kollegers förtroende 
och var lika förtjust som deputationens öfriga medlemmar öfver det 
hedrande uppdraget. Till Speransky brefkonc. 6 apr. 1811. 

8) Afskedsansökan, ingifven den ?3/;, åtföljer konsist. skr. d. ?/ 
1811 t. kansl., kanslersämbetets brefakter 1811. Den finnes i sin hel- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


278 


Franzéns i mycket undersåtliga uttryck affattade an- 
sökan tillstyrktes af konsistorium, som i sin underd. hem- 
ställan yttrade, att ,ehuru konsistorium visserligen icke 
utan liflig och smärtande saknad ser ryckas ur sitt sköte 
en man, som icke blott på snillets, lärdomens och tålen- 
tens, utan ock på hjärtats och de medborgerliga dygder- 
nas sida sig alltid utmärkt och till hvars oförtrutna och 
gagnande biträde vid den akademiska ungdomens under- 
visning konsistorium redan länge och med innerlig till- 
fredsställelse varit vittne, kan likväl konsistorium för sin 
del icke sätta sig emot ett beslut, som, enligt professo- 
rens egen uppriktiga försäkran, värkadt blott af tillfälliga 
omständigheter och individuella förbindelser, synes ut- 
göra en af de länkar i händelsernas kedja, genom hvilka 
människan ofta utan egen föresats eller åtgärd föres till 
mötet af nya och okända, enodast af försynens blick för- 
utsedda öden". Äfven tillstyrktes Franzéns anhållan att 
tillåtas åtnjuta sina löneförmåner intill våren 1812. Väl 
fann konsistorium den ifrågavarande casus icke vara all- 
deles af den art, att den skulle berättigat Franzén att 
göra anspråk på den begärda förmånen, men hvad kon- 
stitutionerna noga betaget icke medgåfvo, förväntade sig 
konsistorium af kejsarens nåd, hvaraf akademin rönt ,, allt- 
för rika och dyrbara bevis för att icke våga äfven vid 
detta tillfälle påkalla den'".”!) 


het aftryckt af W. Lagus i Sv. litt. sällsk. skrifter VI: 116. — I ett 
särskildt bref till Speransky uttalade sig Franzén närmare om moti- 
ven till sin öfverflyttning. Tengström t. Speransky ?/, 1811. 

1) RK. P. o. K. RB. 28 juni 1811. Konsist. räknade på kejsarens 
nåd ,med så mycket större både skäl och tillförsikt som det gagn 
Franzén vid detta lärosäte spridt ännu länge skall fortfara efter det 
hans sånggudinna i hans födelsebygd redan förstummat och hans röst 


Bidrag t. känned. af. Finl. 


279 


3 — Afskedsansökan sändes till kansler, och Tengström, 
som icke kunnat rädda vännen åt universitetet, sökte 
numera att underlätta öfverflyttningen. Till Speransky 
skref han, att han kände sig förtviflad öfver den förlust 
akädemin led, men att det icke återstod för honom an- 
nat än att vädja till kanslers hjälp för att få ansöknin- 
gen godkänd och äfven de begärda förmånerna, som 
öfverensstämde med landets lagar och bruk och af hvilka 
Franzén gjort sig förtjänt ,et par ses talents et par ses 
vertus", beviljade. Franzéns hälsa var, menade biskopen, 
så försvagad, att han fruktade ,,qu'il n'ira en Suéde plu- 
töt pour y mourir que pour y jouir des avantages qu'on 
vient de lui offrir". 1) Och akademins vädjan till kejsa- 
rens ädelmod var icke förgäfves. Genom reskr. af den 
9 aug. 1811 till kansler beviljades Franzéns anhållan till 
alla delar och i tämligen nådiga ordalag. ?) 


+ 


i dessa näjder icke mera höres och som Alexanders frikostighet, lik 
den som utmärkt Katarina, icke tvekat att med pensioner och nåde- 
tecken stundom ihågkomma jämväl utländske lärde". Vidare bl, a. 
hos W. Lagus, F. M. Franzéns bortflyttning i Sv. litt. sällsk. skr. 
VI: 93 följ.; G. Castrén, F. M. Franzén s. 334 följ. 

2) Brefkonc. 2 juli 1811. | 

2) Kansl. t. konsist. 11 aug. 1811. TI skr. af den 17 sept. 1811 
tackade Tengström' Speransky för dennes intercession, yttrande bl. a.: 
»,Malheureusement il nous a quitté pour toujours; mais en le regret- 
tant comme un des plus habiles et des plus respectables savants qui 
ont servi et illustré notre université, nous ne cesserons jamais de 
Paimer et de Péstimer en méme temps comme le plus honnéte hom- 
me et le meilleur citoyen qu'on pourra gs'imaginer, et nous nous sou- 
viendrons toujours avec le respect le plus profond des bienfaits sig- 
nalés dont notre auguste monarque a daigné combler la retraite d'un 
littérateur d'un mérite si rare et si distingué.” — Häftigare tog 


Nat. o. Folk, H. 69. 


280 


Till första början, medan frågan om den nya statens 
värkställighet ännu var oafgjord, gjorde sig konsistorium 
ingen brådska med de nya tjänsternas besättande. Endast 
bibliotekarien Palander, med: hvars tjänst professuren i 
lärdomshistoria skulle vara förenad, bereddes utan vidare 
formaliteter våren 1811 plats i konsistorium. !) Men i 
öfrigt tillbakavisades påminnelser om tjänsternas fyllande 


Armfelt, som då ännu icke hade befattning med universitetet, Fran- 
zéns emigration: , Visserl. är förlusten af Franzén stor om ej obo- 
telig — skref han den 2!9/,; jan. 1812 till Tengström —; men en finne, 
som i denna för Finlands stigande märkvärdiga momenten lämnade 
sin fosterjord, förtjänar ej minnet som medborgare, om han ock som 
lärd skulle begråtas." ; 

1) Palander sträfvade vid denna tid efter en profession i Upp- 


sala, men hade, enl. hvad ärkeb. J. A. Lindblom meddelade prokans- 


ler (!!/, 1811) icke några utsikter. Efter sin utnämning till biblioteka- 
rie år 1809 (efter G. I Haartman) anhöll han hos kansler om rätt att 
räkna tur. till professorslön näst efter dåv. yngsta professoren i filo- 
sof. fakult. jämte tillstånd att vinna säte i fakultet och konsistorium, 
hvaremot han lofvade föreläsa i lärdomshistoria eller astronomi. An- 
sökningen, som af Speransky hänsköts till konsistorii utlåtande, för- 
ordades af fil. fakultetens och konsistorii fertal bl. a. på grund af 
P:s ,snille och ådagalagda hedrande prof af grundelig och beröm- 
värd kännedom ej mindre uti de lärdoms delar, som utgjort hans 
hufvudyrke, än de egenteligen så kallade filosofiska vetenskaperne"”; 
särskildt framhölls hans deltagande i en några år tidigare förrättad 
gradmätning kring Torneå, som tillvunnit honom Sv. vetensk. akade- 
mins synnerliga förord. Mot förslaget uttalade sig så myndiga män 
som Wallenius, Calonius, G. Gadolin och prokansler, hvarför ansök- 
ningen tyckes ha lämnats utan afseende. Men den !9/, 1811, efter 
den nya statens tillkomst, resolverade H. K. M:t på Palanders därom 
gjorda framställning, att han skulle utan ,något vidare särskildt för- 
ordnande" tillträda historie litterarige professionen med dess löneför- 
måner. Speransky t. konsist. !2/,, mars 1810; K. P. !!/,; 1810, !3/, 1811; 
K. RB. !!/, 1810; K. K. B, 1808—1813 n:o 114. 


Bidrag t. känned. af Fin). 


vn SR 


YI URESENESIVEESSEN SI 


a NEC SSE SLA 


281 


med åberopande af nödvändigheten att först genomföra 
den nya löneregleringen samt med hänvisning till Speran- 
skys tidigare (s. 117) omnämnda skrifvelse af den 14/3; 
febr. 1811 till konsistorium, hvari ett successivt besät- 
tande af tjänsterna i mån af tillgång på såväl löneindel- 
ningar som förtjänta aspiranter förordades 1). Och då ett 
par sökande inom och utom landet gjorde sig förhopp- 
ningar om att komma till målet på genare vägar än de 
akademiska konstitutionerna utstakade, blefvo sådana för- 
sök på lämpligt sätt motade. Så erhöll ref. sekr. F. W. 
Radloff, hvilken genom nåd. reskript befriades från sin 
tjänst ,för att varda anställd till en dess skickligheter 
motsvarande syssla vid universitetet", af konsistorium rå- 
det att söka på vanligt sätt. ?) Och tvänne professorer i 


kejsardömet, hvilka ansågo sig förtjänta att utan vidare 


blifva kallade och förordade hos kansler, underrättades 
dels om författningarnas föreskrifter dels om de svårig- 
heter språkförhållandena i landet lade i vägen för deras 
öfverflyttning. 3) Dröjsmålet var nog så berättigadt, äf- 


1) K. P. 5 apr., 11 apr. $ 6 o. 12, 19 apr. 1811. I Speranskys 
skr. hette det, att ,såsnart kejserlige regeringsconseillen till följd af 
H. M:ts nådiga befallning hunnit utse och bestämma de hemman, 
som till utgörande af de, enligt den nu fastställda staten, erforderlige 
indelningsräntor böra anslås, torde de genom denne stat tillkomne 
nya akademiska tjänster kunna efter hand besättas, i den mån skick- 
liga ämnen - därtill äro att tillgå”. 

2?) Meningen tyckes ha varit att tilldela R. bibliotekarietjän- 
sten, hvartill Speransky på Armfelts begäran förordade honom hos 
prokansler. K. reskr. "/, 1811; K. P. ?2/,, 1811; Speransky t. Teng- 
ström 3/, 1811, d:o t. Armfelt 9?/, 1811 (Åminne saml.); Finsk tidskr. 
tom. 36 s. 24. 

3) Vid möte den !/; 1811 meddelade rektor, prof. Gabr. Bons- 
dorff, att en prof. Koechij i Dorpat anhållit om att blifva kallad till 


Nat. o. Folk, H. 69. 


282 


ven ur den synpunkten att det gaf hugade sökande en 
väl behöflig tid att yttermera förkofra sig i sina ämnen 
— och att sig emellan på bästa sätt öfverenskomma om 
delningen af de lediga platserna. Men denna konsistorii 
försiktighet blef icke fullt senterad; åtminstone tyckes 
den alstrat missnöje och kritik bland en del otåliga ad- 
junkter och docenter, hvilka önskade med det snaraste 
rycka upp i lederna och därför förebrådde de akademi- 
ska fädren deras , drölighets- och uppskofssystem'". !) 


den nya juris professuren på tyskt sätt. Konsistorii svar torde icke 
varit uppmuntrande. Vid samma tid anmälde sig professorn i filosofi 
och orient. litteratur vid Alexander Newskys andliga akademi i Pe- 
tersburg, hofrådet Johan von Horn (tidigare teologie prof. i Dorpat) 
hos Tengström såsom hugad aspirant till den nya teolog. professu- 
ren. Han kunde åberopa — utom en rätt vidlyftig litterär pro- 
duktion, som till en del blifvit prisbelönad i Tyskland — förord af 
ledamoten i den finska kommissionen Friccius och anhöll om att på 
sådana grunder blifva af konsistorium presenterad hos Speransky 
som lämplig till platsen. Han trodde sig kunna efter ett års studier 
föreläsa på svenska, särskildt om han rönte lyckan att blifva gift 
med ,une suédoise" (till Tengström ?+/; 1811). Tengström, som tyckes 
gjort H:s connaissance under besöket i Petersburg, svarade i syn- 
nerligen artiga och smickrande ord, men beklagade att akademin icke 
kunde vid sin ,famille theologique" fästa en sådan acqvisition som 
H., ty utom att de ledsamma formaliteterna med ansökan, specimi- 
nation o. s. v. måste upprätthållas, fordrades af den blifvande teolo- 
gie professorn förmåga att föreläsa på svenska och predika på finska 
i ett event. annex. v. Horn tyckes låtit sig nöja härmed. "'T. till H. 
kone;;17/; 281); 

!) Adj. J. H. Avellan t. C. J. Walleen 24 nov. 1811. Någon tid 
därpå förklarade den otåliga filosofen, att ,hos mängden af våra aka- 
demiska patres rår dels en tröghet dels en afundsjuka, af hvilka den 
förra enligt sin natur så länge som möjligt undgår att besvära sig 
med något nytt företag, den senare med nöje uppskjuter hvarje åt- 
gärd, som på något sätt skulle bidraga till förökande af sådane per- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


283 


oc I början af år 1812, då frågan om statens förbätt- 
ring blifvit lyckligen afgjord och man gjorde sig för- 
hoppningar om en snar reglering af lönerna för de nya 
tjänsterna, öfvergick konsistorium slutligen på vanligt 
sätt till uppgörande af tjänsteförslagen och bedref därpå 
saken med en energi, som kanhända icke var alldeles 
välbetänkt. Enligt en förordn. af 5/, 1805 borde till und- 
vikande af kollisioner endast en tjänst i sender anslås 
ledig, men då en sådan procedur skulle dragit mycket 
långt ut på tiden — om också speciminationstiderna, där 
sådana påyrkades, voro mycket korta — och sådant an- 
sågs strida emot H. K. M:ts , höga afsikt med nya läro- 
ställens förordnande", ansökte konsistorium om tillstånd 
att samtidigt anslå alla professurer lediga till besättande.!) 
Tillståndet gafs utan dröjsmål +(25/; 1812 g. st.) af Spe- 
ransky, så att konsistorium redan i mars 1812 kunde in- 
timera om samtliga professurer utom den nya chirurgige 
et artis obstetricie professuren, hvartill Josef G. Pip- 
ping[sköld] på egen begäran och i enlighet med konsi- 
storii tillstyrkan utnämndes utan sedvanliga formaliteter 
vid ämbetens besättande. Pipping hade år 1789 blifvit 
utnämnd till e. o. medicine professor med säte i fakulte- 


soners antal, hvilka med dem själfva skulle kunna mäta sig i värdig- 
het 1. andra yttre fördelar". Avellan t. Walleen 19 febr. 1812. 

!) K. P. och K. RB. 7 febr. 1812. Nämnda förordn. hade ut- 
värkats af kansler på prokanslers initiativ för att bereda A. J. Lagus 
tillfälle att täfla om en teologieprofessur, som han dock afstod ifrån. 
Den stadgade, ,att då vid en akademi tvänne eller flere professioner 
blifva lediga, bör förslag icke på en gång till dem uppsättas, utan 
hvar efter annan, så att ansökningstiden till den andra icke tager sin 
början förr än den dag, då den först led ge blifvit återbesatt”. K. 
skr. t. kansler 5 apr. 1805, kansl. t. konsist. 3 maj 1805; K. P. ?/,, 
2/.. 7/, 1805; Wachtmeister t. Tengström 19 april, 7 maj 1805. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


284 


ten och rätt till survivance å den ordinarie medicine 
practice professuren, hade därefter öfver tjugu år tjänst- 
gjort vid akademin, meddelat undervisning i de till den 
nya professurens läroområde hörande ämnen, förestått fa- 
kultetsdekanatet m. m. utan annan aflöning än den han 
åtnjöt såsom f. d. fältskär vid det år 1792 upplösta lif- 
dragonregementet. En mycket ansedd läkare och väl an- 
skrifven på högre ort som han var — han adlades i bör- 
jan af år 1812 — förunnades honom den särskilda för- 
månen att få uppbära de med den nya professuren föl- 
jande löneförmånerna från den nya statens datum jämte 
det han tyckes ha fått behålla såsom lönefyllnad sina tidi- 
gare innehafda tvenne fältskärsboställen. Sin ansökan om 
dessa extra förmåner grundade Pipping, utom på sin före- 


gående lärarvärksamhet, därpå att han gjort en penninge- 


donation till akademin, betalat ett drygt ackord för re- 
gementsfältskärstjänsten, nedlagt stora kostnader på bo- 
ställena samt haft stora utgifter för uppköp af nödiga 
medicinska böcker och instrument. Dessutom framhöll han 
omsorgen om sin talrika barnskara, åt hvilken han i sin 
nyvunna högre värdighet ansåg sig böra gifva ,en där- 
emot svarande bildning och en liberalare uppfostran, hvar- 
igenom de kunna bildas till skicklige tjänstemän och dy- 
medelst göra sig värdige den lyckan att njuta hägn och 
beskydd under E. K. M:ts milda och lysande spira". 1) 


1) K. P. 7 febr., 13 o. 17 mars, 24 apr. 1812; K. R. 138 apr. 1812; 
konsist. mem. +t. kansl. 7/, 1812 i kanslersämbetets brefakter 1812 
samt !3/, 1812 bland oinregistr. handl. rörande universit. 1811—1825, 
kansl. ark.; kansl. sekr. v. Haartman t. konsist. 2 apr. g. st. 1812, 
(föredr. ?t/, 1812), K. K. B. Konsistorii tvenne hemställningar i äm- 
net berodde därpå att v. Haartman i bref af ?!/, 1812 g. st. till Teng- 
ström uppmanat konsist. att med anledning af Speranskys fall förnya 


Bidrag t. känned. af Finl. 


; 285 


= Såsnart ansökningstiden till de öfriga sju professu- 
rerna utgått, skred konsistorium till tjänsternas besättande. 
Med stor skyndsamhet och utan nämnvärd dissensus upp- 
rättades på våren 1812 förslag till fem af tjänsterna och 
före årets utgång följde förslagen till de två återstående. 
Till tre professurer (i juridik, matematik och moral) hade 
endast en sökande anmält sig, till de fyra andra (2 i teo- 


" logi, i historia och i orientaliska språk) kunde tvenne 


täflande presenteras. !) Om fertalet af förslagen kunde 
sägas, att de stödde sig på tämligen svaga förtjänster i 
resp. ämnen, och ett par bland dem föregingos af hvarje- 
handa manövrer och intriger rörande sökandenas place- 
ring, hvilka på sitt sätt karaktärisera tidens uppfattning 
och sederna vid akademin. De må därför här i hufvud- 
drag relateras. 

Såsom i förbigående redan blifvit nämndt, arbetade 


de expeditioner, som afgått sedan medlet af mars. Pipping blef dock 
utnämnd redan 26 mars/7 apr. Resolutionen rörande de två fältskärs- 
boställena känner jag icke, men ännu i mantalsl. för 1815, då P. af- 
led, upptages hans folk bosatt på det ena af dem (Kackarais i S:t 
Karins). — I sin ansökan till H. K. M. om de extra löneförmånerna 
förklarade P., att det efter de 28 år han tjänat vid akademin — han 
hade i tiden jämväl varit med. adjunkt. och anatomie prosector — kunde 
synas tjänligast att skilja sig från akademiska göromål, men att den 
nåd kejsaren förunnat honom, kärleken till vetenskapen och åhågan 
att gagna sitt fädernesland uppmuntrade och ålade honom ,att efter 
förmåga och krafter än framdeles medvärka till medicinska vetenska- 
pens framsteg och förkofran". Och han slutade sin ansökan med 
den förklaring, att han lefde ,i det glada och underdåniga hopp att 
vara bibehållen i E. K M:ts nåd, bvilken är den största, den ovär- 
derligaste lycka jag här i dödligheten kan önska mig". 

- 1 KE. P. 1, 8, 16, 19, 26 maj, 20 juni, 9 o. 23 nov. 1812; K. R. 
1, 16, 26 maj, 29 juni, 23 nov. 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


286 


Armfelt med särskild ifver på att få juris docenten i 
Uppsala Daniel Myréen, hvilken varit anställd hos ho- 
nom såsom informator, kallad och utnämnd till den le- 
diga andra juridiska professuren. "Meningen var att låta 
sonen Alexander — med tiden +. f. kansler för universi- 
tetet — bedrifva sina juridiska studier i Åbo under My- 
réens ledning, men dessutom ansåg Armfelt, att Myréen, 


på hvars begåfning och lefnadsvett han satte stort värde 


och för hvilken han i öfrigt hyste särskilda sympatier, 
skulle blifva en vinning för akademin, hvarjämte han 
ställde för den unga juristen i utsikt en än mer lysande 
framtid såsom den gamla OCalonii efterträdare i prokura- 
torsämbetet. Genom sin grefvinna, som en tid kvarstan- 
nade i Sverige, sökte Armfelt att utöfva påtryckning på 


Myréens beslut och äfven genom Tengström lät han göra 


förfrågningar. Men hans: bemödanden stötte till en bör- 
jan på svårigheter. Myréen insände på våren 1811 sin 
ansökan till konsistorium, anhållande att på grund af 
resekostnaderna och en förestående resa till Tyskland 
blifva befriad från skyldigheten att speciminera i Åbo 
och att uppställas på förslag med stöd af en tidigare ut- 
gifven och i närmaste framtid vidare fortsatt akademisk 
afhandling i allmänna hushållsläran. Men därefter tyc- 
kes han känt sig odeciderad och mer besluten att stanna 
1 Sverige, där han en tid gjorde sig förhoppningar om 
anställning. I Uppsala var man måhända tmot hans 
öfverflyttning; i Åbo åter höll man, bl. a. på särskildt 
yrkande af Calonius, på de vanliga speciminationsfor- 
dringarna vid besättande af professurer och önskade att 
Myréen till en början skulle åtnöja sig med en af de 
nya adjunkturerna, för hvilka Tengström sökte att ge- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EEE EES SS EET FE EPS IF EIS FEET 


FÖRSES AT 


287 


nom ärkebiskopen i Uppsala intressera unga lärde i Sve- 


rige: 1) ; 
Armfelt, som "ogärna tålde motsägelser, uppfattade 


dröjsmålet såsom beroende på intriger och hotade ett 
tag att hos kejsaren genomdrifva Myréens nomination äf- 
ven utan konsistorium. Men efter mycket bråk aflopp af- 
fären utan ett sådant steg och efter Armfelts önskan. På 
våren 1812 förnyade Myréen sin ansökan och, ehuru han 
såsom han lofvat disputerat i Uppsala under éget presi- 
dium, förband han sig att inom juni månad speciminera 
i Åbo, såframt icke kriget hindrade hans återkomst till 
Sverige, i hvilken händelse han anhöll att utan vidare 
förklaras kompetent. På yrkande af Calonius, som mot- 
satte sig ,ett onyttigt hastande"” med förslaget till pro- 
fessuren, beslöt konsistorium att dröja med förslagets 
uppgörande under förbidan på respittidens slut. My- 
réen, för hvilken utsikterna i Uppsala måhända fördunk- 
lats, infann sig också inom utsatt tid i Åbo, specimine- 
rade med en afhandling (på svenska) i kamerallagfaren- 
het och uppställdes på förslag efter det Calonius 1 sitt 


1 Ik. br. af den 18 nov. 1746 hade föreskrifvits, att sökande 
till en professur borde före förslagets upprättande disputera sine 
presidio i det till resp. professur hörande ämnet; genom k. reskr. af 
26 febr. 1805 till kansler för Åbo akademi förtydligades detta så- 
lunda, att sökande från andra akademier skulle disputera vid den aka- 
demi, där tjänsten var ledig, för att bereda konsistorium tillfälle att 
öfvervara och bedöma försvaret. K. K. B: — Reskriptet utvärkades 
af gr. Wachtmeister på initiativ af J. Tengström med anledning af 
att den kände filosofen, adj. B. Höijer i Uppsala sökt eloqventiepro- 
fessuren — hvartill han ock fått tredje förslagsrummet — utan att 
ha underkastat sig mödan att speciminera i Åbo, till följd hvaraf 
Tengström och två konsistorieledamöter förklarat honom inkompe- 
tent. K. R. 17 sept. 1804; Wachtmeister till Tengström 16 nov. 1804. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


288 


- 


utlåtande förklarat honom vara ,en man, som enligt sina 
med utmärkt heder både här och i Uppsala aflagda prof 
äger de grundliga kunskaper och den vidsträcktare belä- 
senhet, som till den:'lediga beställningens värdiga bestri- 
dande äro nödiga. !) | 
Icke ringa bråk och omsorger föranledde jämväl be- 
sättandet af de efter Franzén lediga professurerna i mo- 


1) K. P. 13 juni 1811, 19 maj, 20, 29 juni 1812; Armfelt t. 
Aminoff 8 febr., 18, 28 aug. 1811, till sin fru apr.—sept. 1811, maj — 
okt. 1812; konsist. mem. t. kansl, ??/, 1812 bl. kansl. ämbetets bref- 
akter 1812; Tengström t. Aminoff 10 apr. 1811, t. Walleen 25 nov. 
1811; J. A. Lindblom t. Tengström 14 febr., 20 apr, 3 maj, 5 juli 
1811. od 
. Våren 1811 meddelade Armfelt sin fru, att Myréen ,kan å peu 


prés genast. blifva professor" och att han kunde vänta sig flera avan-. 


tager, ,ty folk af vett och talent sökes efter med bloss". Men på 
sensommaren skref han förtviflad (9/3): ,Jag är så arg, så jag spru- 
tar etter. Biskopen i Åbo har skrifvit mig till att den göken ärke- 
biskop Lindblom skrifvit till honöm att Myréen ej vill blifva profes- 
sor i Åbo." Som han förmodade, att allt var intriger af ,canaillerna", 
önskade han få ett bestämdt svar af Myréen; vägrade denne att kom- 
ma, förklarade han sig vara komprometterad. Till Aminoff yttrade 
Armfelt ett par dagar senare (2/35): ,Calonius och ett helt band i Sve- 
rige hafva här formerat en slags hemlig liga emot mig och allt hvad 
jag från Sverige rekommenderat hit. — — Biskopen har p. ex. i My- 
réens affaire burit sig å la suite af denna liga bra dubbelt och illa 
åt — — hvilket ej skall hindra mig att poussera fram Myréen som 
en excellent sujet — nb. om khan själf nu mera vill hit till Åbo." 
Med denna 'sak förhöll det sig sålunda. TI skr. af d. '7/; 1811 till 
Lindblom bad Tengström denne uppmana Myréen att komma till 
Åbo för att där utgifva ett latinskt publikt specimen, genom hvilket 
han kunde habilitera sig till en adjunktur; som specimen förmod- 
ligen skulle aflöpa ganska väl, vore M. ,in potentia proxima att 
blifva professor i samma fakultet". Tengström medgaf, att hela denna 


procedur var en formalitet, men de akademiska tjänsterna intresse- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


WE ET 


EVE TF YTV UV 


289 


3 ral och i historia. Till den förra ansåg sig den nyss ut- 
3 nämnde filosofie adjunkten J. H. Avellan vara närmast 
— och för att stärka sina apparanser meddelade han sig om 
saken med vännen C. J. Walleen i Petersburg. Men han 
erhöll en öfverlägsen medtäflare i professorn i teoretisk 
filosofi A. J. Lagus, hvars tal vid universitetsfesten år 
1811 redan blifvit omnämndt. Enligt uttalanden af be- 
dömare som Porthan, Franzén och Tengström var denne 
en begåfvad och lärd man; han hade utgifvit dugliga 
dissertationer i filologi och kantiansk filosofi, men hade 
ännu icke pröfvat sin förmåga på moralfilosofins om- 
råde. !) Får man tro Avellan, skulle han skjutits fram 


rade honom och konsistorium till den grad, att de icke ville låta nå- 
gon ny väg öppnas till tjänsternas besättande (medd. af mag. G. Ni- 
kander). D. 5/, 1811 svarade Lindblom, att han uträttat kommissio- 
nen, men utan framgång. Myréen var , deciderad att ej mottaga nå- 
got anbud på andra sidan hafvet, ehuru lockande det än synes. De 
aspecter han tror sig hafva fästa honom här.” TI stället förordade 
Lindblom en docent J. Edfelt; denne hade dittills haft trög lycka, 
men skulle ,arbeta sig upp i hvad vetenskap som hälst, om han upp- 
muntrades med hoppet om befordran" — hvilket han således icke 
hade i Uppsala. På initiativ af Armfelt skref Speransky senare till 
Myréen ett artigt bref, hvari han förklarade denne vara välkommen 
till akademin, sedan han underkastat sig de föreskrifna formerna 
(L. G. v Haartman t. Tengström !?/, 1812, Armfelt t. d:o !9/,; jan. 
1812). Med nämnda förbehåll torde Armfelt icke varit rätt nöjd, ty 
d. 1/, 1812 skref han till sin fru, att Myréens affaire nu depende- 
rade af honom, sedan Speransky icke mera var kansler. 

1) Heikel, Filologins studium s. 254—255; Rein, Filosofins 
studium s. 286—287. För Rehbinder förklarade Tengström några år 
efteråt, att Lagus var ett af akademins bästa hufvuden, om icke det 
bästa. T. till R. 1 maj 1816. — Sitt hopp att komma i gunstig 
åtanke vid förslagets uppgörande grundade Lagus i sin ansökan dels 
på sin akademiska värksamhet dels ock hufvudsakligast på den när- 


Nat. o. Folk, H. 69. 19 


290 


af prokansler och andra ,, patroner", hvilka önskade be- 
reda en reträttplats åt prof. Palander för att sålunda få 
bibliotekariesysslan besatt med en lämpligare person. 
Avellan hade år 1809 vunnit juris nature et historiarum 
adjunkturen - med en s. å. utgifven historisk dissertation 
berörande den fornsvenska rätten och därefter (1810) ut- 
nämnts af Speransky till filosofie adjunkturen framom en 
af konsistorium på första rummet uppställd medtäflare, 
emedan han , egentligen lämpat sina studier till filoso- 
fin". !) Nu ställde han sina förhoppningar på historien, 
om hvars studium han de senaste åren, särskildt efter 
det ryktet visste att förtälja om Franzéns beramade bort- 
flyttning, bemödat sig vid sidan af sin ,,favoritvetenskap", 
den praktiska filosofin. Han meddelade sig om saken 


med  prokansler, som icke hade något att invända mot 


planen för den händelse att skoldirektorn i Viborg E. G. 
Melartin, som eftersträfvade ett refugium vid akademin, 
åtnöjde sig med fjärde teologie professuren eller ock 
Palanders plats. Avellans bemödanden gingo nu ut på 
att hålla ref. sekr. F. W. Radloff, hvars håg främst stod 
till professuren i lärdomshistoria, på vederbörligt afstånd 
samt att genom vänlig öfverenskommelse förmå Melartin 
att hålla sig från historieprofessionen. Och han lycka- 
des öfver förväntan väl. Melartin förklarade, att han icke 
ämnade konkurrera, och Radloff, hvars historiska pro- 
duktion betydligt öfversteg Avellans, förmåddes att draga 
sig tillbaka, så att täflan om den historiska lärostolen 


mare kännedom om hans ,anlag och komparativa skicklighet", som 
prokansler och konsistorium ägde och som var ,en nödvändig följd" 
af hans vid akademin gjorda tjänst. Konsist. mem. t. kansl. 15/, 1812, 
kanslersämb. brefakter 1812. 

!) Kansl. t. konsist. 25 jan./6 febr. 1810. 


Bidrag t. känned. af. Finl. 


— SER ÖT SV 


HER TSE WPPEEEAS 


291 


till sist kom att stå mellan Avellan och den något yngre, 

men i fråga om förtjänster i ämnet icke underlägsne ju- 

ris nature et historiarum adjunkten J. G. Rancken. !) 
Melartin, som nu indrogs i kretsen af de akademi- 


ska intrigerna, hade vid århundradets början en kort tid 


varit fäst vid universitetet såsom docent i grekiska, men 
hade år 1805, med rätt att få beräkna sin nya tjänstgö- 
ring sig till godo och löfte af konungen att återkallas till 
första lämpliga lägenhet ?), öfverflyttat till Viborg, där 


!) Avellan t. C. J. Walleen apr. 1811—maj 1812. — I april 
1812 sände Radloff från Viborg sin ansökan till historieprofessuren, 
men underrättade prokansler om att i händelse lärdomshistorien blef 
ledig genom Palanders transport, skulle han låta ansökningen ,hvila 
i det säkra hopp att genom herr doktorns och biskopens rekommen- 
dation och eljest erhållne nådiga löften blifva befordrad till bibliote- 
kariatet, en syssla, som skulle utgöra all den lycka jag för min fram- 
tid önskar" (till Tengström 12 apr. 1812). Vid förslagets uppgörande 
i konsist. nämndes intet om Radloff, och då bibliotekarietjänsten se- 
nare blef ledig, tillföll den en annan. — Radloff, som varit provin- 
cialläkare, botanices demonstrator och ref. sekreterare, hade utöfvat 
en rätt omfattande litterär värksamhet på det medicinskt-naturhisto- 
riska och ekonomiska området samt bl. a. utgifvit en beskrifning öf- 
ver Åland, som en tid intog främsta platsen inom den topografisk- 
historiska litteraturen. Någon egentlig historisk bildning torde han 
dock icke ägt och hans ombytliga värksamhet talade måhända icke 
för hans lämplighet. Den i all sin filosofiska konfusion högst insinuante 
Avellan utlät sig mycket oförmånligt om honom för Walleen samt 
meddelade sig äfven med v. Haartman. För att underlätta sin be- 
fordran uttalade Avellan för Walleen den äfven i hans eget tycke 
löjliga idén att Franzén måtte hugnas med nåden att få utse sin ef- 
terträdare i den af honom icke opterade professionen; en sådan för- 
mån hade förunnats en annan filosof, I. Kant. 

2) Melartins ansökan, kons. mem. t. kansl. 23/,, 1812, kansl. 
ämb. brefakter 1812; kansl. skr. t. konsist. !7/,, 1805, kongl. skr. t. 
kansl. 4/,, 1805, K. K. B. Då konsistorium förordade hos kansler Me- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


292 


han värkat först såsom gymnasiilärare i matematik och 
naturkunnighet samt därpå såsom ledare af skolväsendet 
i hela viborgska guvernementet. Med anledning af de 
förändringar, som härrörde af detta områdes samtidigt 
påbjudna förening med det öfriga Finland, stod han jämte 
flere andra tjänstemän inför ödet att förlora sin tjänst 
och han ställde då sina förhoppningar på akademin i 
Åbo. Någon vetenskaplig produktivitet hade han icke 
utöfvat sedan han lämnade Åbo, men under sin värksam- 
het såsom skolman trodde han sig ha vunnit den peda- 
gogiska erfarenhet att han kunde tänka på moralium 
professuren. För biskop Tengström förklarade han, att 
han nog icke ägde den mogenhet, som fordrades för att 
med heder bekläda en professur, och att han särskildt 
med blygsel föreställde sig möjligheten af att efterträda 
Franzén, hvarför , endast den yttersta nöd skall förmå 
mig att fullfölja den ansökningen"; men han trodde sig 
kunna genom ett specimen ersätta det bristande, och för 
öfrigt menade han om den efterfikade tjänsten, att den 
mera beror på tanke och urskillning än beläsenhet". 
Enligt tidens sed vände han sig, för att underlätta sina 
bemödanden, därjämte till kansler och generalguvernören 
äfvensom till lagman C. J. Walleen med anhållan om 
deras protektion. Speransky gaf utan vidare löfte om 
hjälp och lät genom v. Haartman förorda Melartin hos 
prokansler såsom förtjänt att befordras till någon pro- 


lartins anhållan att få mottaga den af skolkommissionen vid Dorpats 
universitet honom erbjudna platsen i Viborg. gjorde konsist. detta 
dels på grund af de klena utsikterna till befordran i Åbo dels eme- 
dan det ansåg Melartin äga ,den utmärkta skicklighet, att hans vi- 
stelse å utrikes orter kan för detta lärosäte, hvarest han sina studier 
grundlagt, blifva hedrande". K. R. 25/, 1805. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


293 


fession. Tengström, som tidigare uppmanat Melartin att 
söka en adjunktur, ställde sig icke obenägen gentöfver 
hans högre planer och meddelade honom ,förbindliga råd” 
att speciminera i moralfilosofin, hvilket Melartin förkla- 
rade sig vilja efterkomma, men torde icke velat under- 
stöda honom framför Lagus, om denne sökte transport: 

Saken ordnades slutligen så att Melartin, med hän- 
syn till de svårigheter, som mötte, och för att undvika 
»alla ledsamma kollisioner", gaf den filosofiska fakulteten 
på båten och beslöt att söka den fjärde teologiepro- 
fessuren, för hvilken han — ehuru mycket upptagen af 
tjänstegöromål — speciminerade på hösten på sedvanligt 
sätt. Dissertationen (på 10 s.) hade lyckan att blifva god- 
känd, men erbjöd knappast några vetenskapliga förtjän- 
ster, och någon vidare förberedelse för det teologiska kal- 
let kunde Melartin icke prestera. Enligt hvad Armfelt; 
som dock var sympatiskt sinnad mot honom, förmenade, 
hade han ,som präst — — för lätta grundsatser aprés le 
gott du temps, men i allt annat torde han bli braf". I 
fråga om personlig begåfning och lefnadserfarenhet stod 
Melartin dock öfver flertalet bland de tjänsteaspiranter, 
som nu sökte sig fram vid akademin, och om hans lätta 
uppfattning af de akademiska kompetensfordringarna så- 
väl som hans för tiden icke ovanliga vädjan till höga ve- 
derbörande just icke förtjäna vidare beundran, utmärktes 
hans af ,,den yttersta nöd" motiverade bemödanden af en 
viss anspråkslöshet, som förmånligt skilde honom från en 
del andra academici. För Walleen förklarade han efteråt, 
att vetenskapen just icke härtills hört till mitt kram”".!) 


1) Melartin till Tengström ?yge 1811, !/,, jan. "/2 febr. 


18 febr. 96 nov. n. st. 1812, till CO. J. Walleen 16 jan., F—", !!/,, dec. 


1 mars ? 2 maj 


Nat. o. Folk, H .69. 


294 


Resultatet af sökandenas bemödanden och de aka- 
demiska fädrens preliminära öfverläggningar blef, att kon- 
sistorium godkände och uppförde på förslag samtliga sö- 
kande, Melartin och Myréen sedan de speciminerat, de öf- 
riga utan sådan omgång. Lagus hade förklarat sig villig 
att disputera 1 moralen, men konsistorium lämnade anbu- 
det utan afseende på tillstyrkan af filos. fakulteten, som 
förklarade sig vara ,fullkomligen öfvertygad om profes- 
sorns välkända skicklighet i denna vetenskap", samt föror- 
dade utan vidare Lagus till transport till moralium eller 
philosophie practice professionen. Avellan uppställdes, 
också han utan vidare specimen, på första rummet till hi- 
storieprofessionen framom adjunkten J. G. Rancken. Me- 
lartin erhöll andra förslagsrummet till den numera, i för- 


hållande till föregående tider, mindre efterfikade teologi- 


ska professuren, hvartill seminarii lector H. Snellman — 
talaren från 1811 års akademifest — uppfördes på första 
rummet. I sitt utlåtande om de två sistnämnda yttrade 
teologiska fakulteten den önskan, att då två teologie pro- 
fessioner nu voro lediga och man icke motsåg inom kort 
några flera sökande, båda måtte ,såsom för lärdom och 
skicklighet kände" allernådigst befordras till teologie pro- 


1812: L. G. v. Haartman t. Tengström 15 febr., 1 maj 1812; G. M. 
Armfelt till d:o 9 juni, 2 nov. 1812. Såsom person åtnjöt Melartin 
ett godt anseende. J. F. Aminoff talar om ,den estimable" professor 
Melartin och ledamoten af reg. kons. C. Fr. Rotkirch, hvars son 
studerade i Viborg under Melartins uppsikt, kallar honom , den he- 
derlige M."; äfven lagman G. v. Kothen i Viborg uttalade sig myc- 
ket förmånligt om honom. J. F. Aminoff till G. v. Kothen ?9/; 1815, 
Rotkirch t. d:o 5/;, 2/, 1812, G. v. Kothen t. J. F. Aminoff d '/ 
1815 (Kothenska och Rilax saml.). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


i FTSE 


FYR 


295 


fessorer. Men konsistorium afhöll sig från vidare ytt- 
rande i denna sak. !) 

Till domprosteämbetet och första teologie professu- 
ren ansåg konsistorium att andre professorn i fakulteten 
Gustaf Gadolin borde enligt sedvanan befordras framom 
medsökanden Jakob Bonsdorff, hvarjämte konsistorium, 
såsom redan i det föregående nämnts, förordade till god- 


Prof. Gustaf Gadolin. 


kännande hans villkor att få njuta sitt förra pastorat 
Reso-Nådendal i st. f. det med domprosteämbetet tidigare 


!) Kons. mem. t. kansl. 23 nov. 1812, teolog. fakult. utl. ?/,, 
1812, bl. kansl. ämb. brefakter 1812. — Den ?/, 1812 berättade L. G. 
v. Haartman åt prokansler, att en Holmström från Uppsala, som an- 
sågs vara en skicklig man, blifvit för kansler förordad till fjärde 


teologie professuren. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


296 


förenade S:t Karins. Till lingvarum orientalium professor 
föreslogs teol. adj. H. H. Fattenborg framom docenten i 
orientaliska språk G. Hirn och till matheseos professor 
enda sökanden J. F. Ahlstedt. En särskild erinran gjor- 
des om att utnämningarna måtte ske i samma följd, hvari 
förslagen uppgjorts. !) 

Då ärendena på sommaren kommo till kanslers be- 
handling, mötte de i allmänhet icke några svårigheter. 
Endast i fråga om den omtvistade moralium professuren 
reste sig nya hinder. Armfelt ansåg det vara af särskild 
betydelse att denna tjänst blef väl besatt, ty innehafvaren 
däraf ägde att deltaga i utbildningen af juridiska och ad- 
ministrativa tjänstemän och enligt Armfelts mening hade 
denna del af den akademiska undervisningen blifvit myc- 


ket försummad. På sätt, som vi icke känna till, hade 


honom bibragts en ogynnsam tanke om professor La- 
gus” förmåga att fylla denna uppgift. Efter hvad han 
både då och efteråt förklarade för prokansler, hyste han 
all tillbörlig vördnad för prof. Lagus” begåfning och lär- 
dom, men han tyckes misstrott honom för maklighet och 
egennytta och därtill ännu kunde han icke godkänna den 
akademiska kutymen att låta tjänsteåldern och , en viss 
lycka att i många år framdraga ett ovärksamt lif" värka 
afgörande vid befordringar. Han kom därför på den 
tanken att söka förmå Lagus att återtaga sin ansökan 
för att bereda plats åt den dugliga Melartin, men uppta- 
gen som han var af det pågående kriget i Ryssland, öf- 
verlät han åt sin sekreterare att utlägga saken för Teng- 
ström och att vinna dennes medvärkan för att, såsom han 


') EK. P. 24 apr., 1, 8, 16, 26 maj, 9, 23 nov. 1812; K. R. 1,16, 
26 maj, 23 nov. 1812. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SE IRS SES EE ESP 


297 


uttryckte sig, ,utan misshag el. skada för någon man 
kunde vinna det rätta och jag vågar säga enda ändamå- 
let vid professionernas besättande vid akademin”. 1) : 

L. G. v. Haartman, hvilken redan tidigare lagt sig ut 
för Melartin, fullgjorde uppdraget con amore. I en vidlyf- 
tig, diplomatiskt affattad skrifvelse, hvars rätta mening 
nog icke kunde undgå den kloka biskopen, förklarade han, 
att Armfelt yttrat sig i den riktning att Melartin borde 
genom sin ålder och sin pedagogiska värksamhet anses 
Vara mera passande att bilda våre blifvande civila äm- 
betsmän än Lagus, som genom sin djupa tankekraft och 
sin lärdom tyckes vara ämnad mera till teoretisk mora- 
list och metaphysicus än till en praktisk lärare i sedelä- 
ran”. För egen del var v. Haartman af samma mening, 
hvarjämte han supponerade, att Armfelt på detta sätt 
önskade honorera sin företrädares löften, hvilket var så 
mycket vackrare som denne icke hört till hans vänner. 
Med den , cordialité" han var skyldig ,en välgörare och 
vän" meddelade han därpå, att Armfelt bedt Tengström 
öfvertala Lagus att återtaga sin ansökan för att se- 
dan, om han önskade, söka sig in i teologiska fakulteten. 
Blefve Lagus ,piqverad öfver denna proposition", var 
v. Haartman öfvertygad om att kansler skulle ,,göra allt 
för att visa honom att man icke önskat denna ändring 
af något enskildt emot Lagus, utan af öfvertygelse, att 
han med sine kunskaper kan vara mera nyttig på annat 
vist. Med kännedom om Lagus” ,estimabla tänkesätt", 
antog v. Haartman att han icke skulle ,göra sin nye 
canceller emot". , Det skulle kunna vara mortifiant — 
framhöll han — om någon annan mesure hade blifvit 


1) Till Tengström 16 juni 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


298 


vidtagen, en mesure, som under andra tider hade varit 
möjlig, men som icke låter tänka sig, då man känner 
Armfelts moderation. Jag fruktar icke att Lagus är en- 
vis, då jag hoppas, att han har så mycken kärlek för 
akademin, att han icke skulle vilja förorsaka att dess 
nye canceller snart skulle ledsna vid en befattning, där 
han skulle ha den mortification att icke se någon gå dess 
billiga önskningar till mötes." Sitt uppdrag afslutade den 
unga diplomaten med att framhålla det stora förtroende 
till Tengström, som låg till grund för kanslers vädjan i 
denna kinkiga sak. , Han känner farbrors 1 sanning esti- 
mabla och i våra tider sällsynte principer, att blott af nit 
för saken, utan afseende på enskilte considerationer, trai- 
tera affairerne, och han är öfvertygad och anser sig lyck- 


lig att uti akademins procanceller se den aktningsvärde - 


man, som uti alla fall går honom till mötes, då fråga är 
om akademins enskilte förmån och beredande af lands- 
mäns väl och upplysning." 1) 


1) v. Haartman t. Tengström 3 juni 1812, En månad tidigare 
hade den unga kanslerssekreteraren, hvilken redan kände sig hemma- 
stadd på sin plats och gärna yttrade sin egen mening om de akade- 
miska ärendena, uttalat för sin farbror sitt stora misshag öfver att 
Melartin afstått från moralium professionen, hvartill han genom sin 
karaktär och sin arbetsamhet varit särskildt lämpad, t. o. m. framom 
Lagus. Därjämte klandrade han den vid akademin rådande , olyck- 
liga transportsjukan", som skulle ha till följd, att akademin alltid 
blef efter. BSärskildt förvånade det honom, att ingen tillrådt Melar- 
tin att söka den plats, hvartill han af Speransky och landets förnäm- 
sta ämbetsmän varit destinerad. Detta yttrade han, såsom han hoppa- 
des att prokansler väl förstod, utan all tanke på eget intérét. ,Det 
är af nitälskan för saken och af värkelig högaktning för min farbrors 
alltid opartiska traiterande af affairer som jag så yttrat mig. Jag är 
öfvertygad, att farbror visserligen skulle ha förekommit, hvad nu in- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Ada 3 


299 


Huru skickligt den unga kanslerssekreteraren än lade 
sina ord; uttalande artigheter, som möjligen han, men 
icke hans principal kan ha tagit på allvar, uppnåddes 
ändamålet dock icke. Tydligen stötte förslaget på Lagus” 
envishet", och för öfrigt är det högst dubiöst, huruvida 
Tengström var hågad att söka invärka på en man, som 
under sin akademiska bana åtnjutit hans sympatier och 
till god del haft hans understöd att tacka för sin fort- 
komst — något som icke torde varit okändt för kans- 
ler. !) Hvad svar Tengström gaf, känna vi icke, men i 
skrifvelse till Armfelt afböjde han i smickrande ord och 
under framhållande af formella svårigheter det gjorda by- 
tesförslaget. Invändningarna öfvertygade visserligen icke, 
men Armfelt lät sitt motstånd falla och godkände kon- 
sistorii hemställan till alla delar. Från det ,förskansade 
lägret vid Dwinaströmmen" skref han den 10 juli 1812 
till Tengström: , Allt hvad herr biskopen och consist. 
acad. begärt är afgjordt — ehuru min öfvertygelse var 


träffar, om det hade varit möjligt. Men — hvem kan streta mot 
strömmen? Egna intérét och partiandan har alltid öfvervikten! Om 
kejsaren hade varit på stället — slöt v. H. helt oförskräckt sin för- 
klaring — tillstår jag uppriktigt, att jag hos vederbörande sökt plai- 
dera för Melartin. Kanske han då hade kunnat bli moralium profes- 
sor." Till Tengström !/, 1812. 

1) Vid särskilda tillfällen hade Tengström hos den förra kans- 
lern grefve Wachtmeister utvärkat fördelar åt Lagus. År 1805 ut- 
nämndes Lagus, ehuru uppställd på andra förslagsrummet, till metaph. 
prof. på tillstyrkan af Wachtmeister, som instruerats af Tengström, 
Ett år efteråt uttalade W. sin oro för att ZLagus icke skulle rätt 
fylla (sin nya plats eller) den teol. professur, som påtänktes åt ho- 
nom, men förväntade sig att biskopen skulle hjälpa L. i hvad som 
brast honom. Wachtmeister t. Tengström 9 apr., 15 nov. 1802, 12 
apr., 19 apr., 7 maj, 11 juni 1805. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


300 


emot Lagii placerande där han nu är. -Men att i denna 
moment söla med affairer och diskutera dem vöre ga- 
lenskap. Således af 2:ne onda valde jag det som var 
minst, nb. för momenten. Om ej annat än formerna va- 
rit i vägen, skulle allt kunnat arrangeras förträffel. för 
akademins väl och professor Lagii inkomster. ' Men Bo- 
napartes kulor och bajonetter gifva ej respit. Att pro- 
fess. Lagus har allt hvad som fodras, vet jag rätt väl: 
Men ofta händer, att snillet just för det att det är snille 
sätter sig öfver en nödvändig värksamhet.” : 

De krigiska tiderna jämte Armfelts , moderation” 
gjorde sålunda, att inga sådana , mesurer” blefvo vid- 
tagna, som v. Haartman ställt i utsikt under en annan 
kansler. Men det var med stort missnöje Armfelt gaf 


efter och han var besluten att i en framtid gå mera kraf- 


tigt till väga. Redan innan han fått svar på sin propo- 
sition, hade han skrifvit till Tengström, på tal om de aka- 
demiska befordringsgrunderna: ,Som det vore farligt att 
på en gång afbryta gamla vanor, så får man väl re- 
spectera dessa antikviteter, försörja och bibehålla dem 
vid all den existence de äro susceptible utaf och i en 
framtid hafva vid befordringar ett enda föremål, skick- 
lighet och snille, af hvad år och i hvad stånd el. släkt- 
skap som hälst. På detta vis och ej annorlunda skall Åbo 
akademi svara mot Alexander d. I:s välgärningar som 
sig bör och sätta sin nuvarande canceller i den lyckel. 
ställning att ej i sitt kall gå emot en öfvertygelse han 
ägt orubbeligen.'" 1) 


1) Armfelt t. Tengström 16 juni 1812 Äfven för J. Fr. Ami- 
noff yttrade Armfelt sin förargelse öfver de befordringsgrundsatser, 
som följdes i Åbo. Därom i det följ. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ÅR ST VESEFSES EF ENE TT SO 


EEE NL rån 


301 


Armfelt gaf, som sagdt, efter och utvärkade under 
sommarens lopp kejsarens nådiga utnämning åt de af kon- 
sistorium förordade tjänsteaspiranterna G. Gadolin, Lagus, 
Fattenborg, Avellan, Ahlstedt och Myréen. Men då mot 
årets slut förslaget till den fjärde teologie professuren 
kom till hans behandling, genomdref han en åtgärd, som 
visade att han icke tagit sin hand från Melartin. Då 
näml. med anledning af Gadolins befordran till första 
teologie professor och Jak. Bonsdorffs däraf följande upp- 
flyttning till hans förra tjänst äfven den tredje teologie- 
professuren skulle blifva ledig, företog sig kejsaren — 
väl på Armfelts framställning och i enlighet med teolo- 
giska fakultetens önskan — att utan vidare ceremonier 
utnämna Snellman till tredje och Melartin till fjärde teo- 
logie professor, sålunda gynnande den sistnämnde utan 
att hindra den förre. Det var en förenkling af den van- 
liga proceduren, som måhända icke var konsistorium i 
smaken, men kejsaren förklarade, att utnämningen icke 
finge ,i framtiden af någon vid dylika fall såsom preju- 
dikat samt till styrka för dess talan åberopas". Hän- 
delsen upprepades dock af majestätet själft någon tid 
därefter, då v. bibliotekarien F. W. Pipping utan förslag 
af konsistorium befordrades till den genom Palanders för- 
flyttning till teoretiska filosofin lediga professionen i lär- 
domshistoria och den därmed förenade bibliotekariesyss- 
lan. Äfven om denna afvikelse från den vanliga meto- 
den sades, att den företogs ,af förekommen anledning 
för denna gång — — utan att dock sådant framdeles må 
varda som prejudikat åberopadt". !) 

Efter det de nådiga utnämningarna kommit till kon- 


28 maj 
9 juni ? 


1) Kansl. t. kons. 21—238 juni, !?/,, aug., 7/,;, 1812, !/; 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


302 


sistorium följde de sedvanliga installationerna, dock icke 
så snabbt som Armfelt hade önskat. Mot slutet af år 
1812 skref han till prokansler, att han hört att professo- 
rerne Fattenborg, Avellan och Ahlstedt ännu icke hållit 
någon publik föreläsning, emedan de icke fått sina imau- 


Prof. H. H. Fattenborg. 


gurationstal färdiga. ,Är detta sant — förklarade han -— 
så är det både oanständigt och illa samt ställer mig i 
den författning att aldrig låta underskrifva fullmakten, 
innan jag fått procancellerns bevis på att detta tal är fär- 
digt. Hvarför, min bästa biskop, skola vi gifva lastare- 
nom rum och det i en moment, då vår heder och vårt 


Bidrag t. känned. af Finl. 


+ PERSIREPETRENINNTEN 


303 


interesse äro förenade för att bevisa, hur väl kejsarn 
gjort att-med välgärningar öfverhopa vårt lärosäte. Kej- 
sarn följer med mera attention än man det tror allt 
hvad som rör Finlands oppkomst — och hvad bör han 
han ej vänta sig af oss?!) 

Med missnöje inhämtade Armfelt ock, att prof. My- 
réen, som varit ett särskildt föremål för hans välvilja, 
dröjde hela höstterminen med att infinna sig i Åbo 
utan att ens lämna några underrättelser om sin tillvaro. 
,Är han död el. vet han ej utaf sitt utnämnande?” 
besporde Armfelt prokansler. Och då det besynnerliga 
uteblifvandet fortfor, förklarade han, att om han kunnat 
förutse ,en sådan negligence", skulle Myréen aldrig blif- 
vit professor, och att om dröjsmålet fortfor, skulle My- 
réen utan vidare ceremonier få ett consilium abeundi. 
Armfelt var redan benägen att tro att någrå svårigheter 
gjordes af den svenska regeringen, så olikt Myréen före- 
föll honom dennes oanständiga uppförande. Myréen kom 
dock slutligen och installerades i sitt ämbete i början af 
år 1813 i närvaro af kansler själf, som nu förlåtit honom 
hans försumlighet. ?) Myréens ankomst tyckes icke varit 
personer i smaken, hvilka med kanslerssekreteraren L. 
G. v. Haartman ansågo, att man icke borde odla främ- 
mande plantor i sin trädgård, då inhemska funnos att 


1) Armfelt t. Tengström 28 nov. 1812. Kanslers påstående var 
nog riktigt med- afseende å Fattenborg och Avellan, hvilka själfva 
uppgåfvo att de icke föreläst under h. t. 1812, emedan de icke in- 
troducerades i sina ämbeten förr än den 4 o. 11 dec., men Ahlstedt, 
som introducerades sistn. däg, hade föreläst under hela terminen 
(konsist. mem. t. kansl. ?3/, 1813, kansl. ämb. brefakter 1813). 

2) Armfelt t. Tengström 16 okt., 2 nov., ”/;i nov., 22 nov., 13 
dec. 1812; K. P. 2 febr: 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


304 


tillgå. 1) Det var väl något tal därom, som gaf Armfelt 
anledning att yttra till Tengström: ,Myréen blir säkerl. 
nöjd sedan han fått undergå de försök, som göras emot 
honom af dem som tro att nationalité består uti hat mot 
dem som ej äro födda under samma luftstreck och som 
ej följa visse principer, som mer höra till skrån än vit- 
terhet. Jag har satt stål i Myréen och han skall ej låta 
förfära sig. Jag hoppas, att han i procancelleren äfven 
finner en rättvis gynnare." 2) 

Ännu längre tid tog det, innan Armfelts andra pro- 
tégé prof. Melartin anlände till akademin. Med kanslers 
eget begifvande dröjde denne nämligen ännu ett par år i 
Viborg, sysselsatt med att ordna skolväsendet i guverne- 
mentet. Först i april 1815 påträffa vi honom i konsisto- 


rium och i juni 1816 tillträdde han offentligen sitt äm- 


bete. 3) — Tio år hade då förflutit sedan han, såsom 


2 Haartman t. Tengström 9 sept. 1812. Men v. H. fortsatte: 
»Myréen tillkommer att bevisa motsatsen. Man väntar sig mycket af 
honom. Måtte det slå in. Det behöfs värkeligen." — Någon inhemsk 
planta hade man mig veterligen icke för tillfället att placera i jurid. 
fakulteten. 

?) Armfelt t. Tengström 8 maj 1813. 

3) Kansl. t. konsist. 30 juli 1813, 2 jan. 1814; K. P. 1815. 

Sedan professurerna redan blifvit besatta, anmälde sig ett ryskt 
hofråd af dansk extraktion Clausen hos kansler till erhållande af 
en juris professur för att meddela ungdomen vetande i romersk och 
jämväl i rysk rätt; en sådan förstärkning ansåg han nödig, emedan 
endast två professurer funnos och den ena innehades af den ålder- 
domssvage Calonius. Armfelt hänvisade honom till Tengström, som 
också svarade. Enl. v. Haartmans uppgift var OC. en af dessa perso- 
ner, som trodde sig duga till allting och hos sig förenade ,en 
hög grad af pedanteri och en halflärds arrogans". Clausen t. Teng- 
ström 19 jan. 1814, v. Haartman t. d:o 21 febr. 1814. — Året därefter 


emottog konsistorium genom akademin i Dorpat en anhållan af en 


Bidrag t. känned. af Finl. 


; 
| 
| 


305 


han förklarade för prokansler, icke utan hemligt miss- 
nöje nödgats lämna sin »egentliga fosterbygd”. Men nu 
skildes han med saknad från en värksamhet, som skänkt 
honom stor tillfredsställelse och om hvilken han yttrade 
att den visserligen gaf mera besvär och ansvar än ett 
läroämbete, men att han ,1 förhållande till mänsklig ofull- 
komlighet i allmänhet var den sysslan mer än någon an- 
nan post af betydenhet vuxen". Det dröjde dock icke 
lång tid, innan han i sin nya värkningskrets fick taga 
befattning med undervisningsfrågor af ännu större om- 
fattning än de han tvungits att lämna. !) 


sk 


Efter det professurerna fått sina innehafvare öfver- 
gick konsistorium, i slutet af år 1812, till att besätta un- 
derlärartjänsterna. Så stort som antalet lediga adjunktu- 
rer, hvilka yttermera ökats genom Fattenborgs, Snellmans, 
Avellans och Ahlstedts befordran till professorer, nu 
var, kunde konkurrensen svårligen blifva stor eller for- 
dringarna på kompetens hållas högt. Om ett par adjunk- 
turer täflade tvenne sökande, om teologie adjunkturen 
t. o. m. tre, men till de flesta anmälde sig endast en 
aspirant, till matheseos adjunkturen först så sent som år 


tysk doktor att bedöma ett af honom utgifvet opus, hvarmed han 
eftersträfvade att blifva utnämnd till professor i juridisk eller filo- 
sofisk fakultet vid något universitet i Ryssland eller vid akademin 
i Åbo. Konsist. svarade, att ingen lämplig vakans fanns för tillfäl- 
let, att specimination in loco fordrades för professur och att ett be- 
dömande af arbetet i fråga var öfverflödigt, då i förf:s hemland till- 
räckligt antal granskare fanns att tillgå. K. P. 3 nov. 1815. 

1) Melartin till Tengström, en odat. skr. från 1810 samt br. d. 


parker 1811 o. !9/.,, jan. 1812. 


12 dec. 


Nat. o. Folk, H. 69. 20 


306 


1817. För att vinna nödig förstärkning af sökande hade 
prokansler vändt sig med förfrågningar till de svenska 
universiteten, men i allmänhet utan framgång. Endast 
ett par unga lärde läto sig af de bättre lönevillkoren för- 
mås att uppträda såsom sökande; de flesta föredrogo, ef- 
ter hvad doc. L. J. Prytz berättade från Uppsala, att 
slita ondt i hemlandet framför att mottaga bättre dagar 
under ett främmande öfvervälde. !) Flertalet bland sö- 
kandene utgjordes af unga män, hvilka något år tidigare 


vunnit magistergraden och efter nödtorftigt öfverstånden 


disputation, påskyndad af de nya ljusare utsikterna, vun- 
nit venia docendi. En och annan fann sig också föran- 
låten att anhålla om undseende med sina små förtjänster 
eller att hänvisa till sin svåra ekonomiska ställning. Doc. 


J. G. Linsén, enda sökande till latinadjunkturen, fram- 


höll, att om hans kunskaper ännu icke hunnit den mog- 
nad, som fordrades för att framställa förtjänsterna i ro- 
marnes höga språk, litteratur och odling, ,skall dock, ifall 
ett allvarligt uppsåt får vara en borgen för framgången 
af en ynglings bemödande, jag icke förgäfves hafva lof- 
vat mig att en dag i denna befattning mötas af deras 
bifall, hvilka jag har att tacka för min bekantskap med 
vishetens och snillets yrken”. Och sökanden till den tek- 
nologiska adjunkturen, kemiedocenten J. M. Lindemark 
yttrade, att ,om sjuårig lönlös tjänstetid inom lärovärket 
jämte maka och barn, som med mig dela tyngden af detta 
brödlösa tillstånd, i förening med det allvarliga nit, hvar- 
med jag vill och skall göra mig denna höga ynnest 


1) Prytz hade särskildt uppdrag att vinna sökande till kemi- 
adjunkturen och vidtalade för ändamålet mag. Lindblad i Uppsala, 
som också anmälde sig till tjänsten. Prytz t. Tengström 9 jan. 1812, 
19 febr., 18 apr. 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


öm ke än 


RISE SE FYI SSSK 


FET EE FE BOSSE YST 


skona Ås 


;r SE 


307 


3 värdig, då Jag, obekymrad om en nödtorftig bärgning, 
— ostörd får egna min tid åt vetenskapliga yrken, kunde 


anses som några bevekande skäl till ynnestfull åtanka 


på mig vid detta tillfället — då skulle han icke hopp- 
É löst glädja sig åt prokanslers och konsistorii höggunstliga 
— och ynnestfulla bifall till sin allerödmjukaste ansökning.) 

Konsistorium bedömde också de sökande med myc- 
ken liberalitet och särskildt voro den filosofiska fakulte- 
tens medlemmar böjda för eftergifvenhet. Om den nyss- 
nämnde Lindemark yttrade konsistorium i sitt utlåtande, 
att hans utgifna disputation egentligen icke innehöll 
några teknologiska undersökningar, men då den ,likväl 
innefattar sådana preliminära grundämnen, som tydeligen 
ådagalägga teknologiska kunskaper och hvarur uti fort- 
sättningen af arbetet teknologiska resultater kunde härle- 
das", och då afhandlingen dessutom blifvit på ett till- 
fredsställande sätt försvarad, ty ansåg konsistorium sig 
kunna uppställa honom på förslaget, där han blef den 
enda. Och på samma sätt hette det om sökanden till v. 


3 bibliotekarietjänsten F. W: Pipping — senare känd ge- 


nom sina bibliografiska arbeten — att den afhandling, 
hvarpå han hufvudsakligen grundat sin ansökan, egentli- 
gen icke hörde till historia litteraria, men att då han ge- 
nom Hera akademiska afhandlingar , sin skicklighet nog- 
samt dokumenterat" och genom , berömlig flit och ar- 
betsamhet gjort sig om akademins bibliotek väl förtjänt”, 
så ville konsistorium förorda honom till tjänstens erbål- 
lande. 2?) 


1) Konsist. mem. t. kansl. !5/, 1813, kanslersämb. brefakter 1813. 
2) Konsist. mem. t. kansl. !5/, 1813, kansl. ämb. brefakter 1813; 
ENG jan. 1818: 


"Nat. o. Folk, H. 69. 


308 


Alldeles utan dissensus förlöpte kompetensfrågan 
dock icke. Då docenten i teoretisk filosofi F. Bergbom 
erbjöd sig att för vinnande af adjunkturen i teoretisk 
och praktisk filosofi speciminera i den sistnämnda delen, 
som han icke tidigare behandlat, påyrkade tre medlem- 
mar af filosofiska fakulteten (Joh. Bonsdorff, Wallenius 
och J. Gadolin), med hvilka Calonius förenade sig, att 
ett sådant lärdomsprof borde af honom fordras, hvaremot 
pluraliteten förklarade, åberopande exemplet vid den prak- 
tiska professurens besättande, en sådan fordran öfverflö- 
dig på grund af de två filosofiska disciplinernas nära 
samhörighet. Det var ett undantag, menade philosophiza 
practice professor A. J. Lagus; i all annan händelse 
borde sökande till adjunkturer styrka , sin komparativa 


skicklighet" till tjänsten genom ,utgifvande specimina”. 1) 


Men ödet fogade icke bättre än att en månad senare en 
broder till honom blef efter en häftig strid inom konsi- 
storium uppställd på förslag till en juridisk adjunktur 
utan någon föregående specimination. 

Denne yngre broder, jur. licent. W. G. Lagus, hade 
under flera år bedrifvit studier vid universitetet i Upp- 
sala och där vunnit såväl den filosofiska graden som ock 
juris kandidat- och juris licentiatvärdigheten med hed- 
rande vitsord i sina examina, men utan att ha utgifvit 
och försvarat någon juridisk afhandling. Återkommen 
till akademin i Åbo, anmälde han sig som sökande till 
adjunkturen i ekonomisk och handelsrätt. ?) Med sina 


1) K. P. 8 o. 15 jan. 1813; konsist. mem. t. kansl. !5/, 1813 och 
fil. fakult. utl. 7/,, 1812 bl. kansl. ämb. brefakter 1813. 
| 2) Till första början anhöll L. om förslag till endera af de 
två juridiska adjunkturerna, om hvilka han — mer karaktäristiskt för 


förhållandena än han väl själf menade — yttrade, att de ,komma att 


Bidrag t. känned. af Finl. 


YYEET SAR j - 2 
, 


309 


goda betyg gjorde han det intryck på den samtidigt in- 
stallerade juris professorn D. Myréen, att denne, för till- 
fället fakultetens dekanus, förordade Lagus” uppställande 
på förslaget utan fullgörande af författningarnas fordran 
på specimination vid akademin. Enligt Myréens förkla- 
ring hade Lagus genom den med högsta vitsord bedömda 
kännedom han vunnit i filosofi och historia och genom 
sina utmärkt hedrande insikter i de gamla språken lagt 
en pålitlig grund för sitt studium af lagfarenheten och 
den allmänna hushållningen jämte det han såsom respon- 
dent vid filosofiska disputationer ådagalagt en skicklighet, 
som stärkt den aktning han vunnit hos lärare och jämn- 
åriga. Han hade därtill ännu aflagt ,tillförliteliga prof af 
goda och försvarliga insikter" i lagfarenhetens teoretiska 
och praktiska delar, hade författat ett af jurid. fakulteten 


oförtöfvadt utgöra länkar i den ked af välgärningar, hvarmed kejsar 
Alexander öfverhopat universitetet i Åbo". Samtidigt var han på 
förslag till univ. sekreteraretjänsten, hvarom i det följ. — Fråga om 
tillsättande af en juridisk adjunkt hade väckts hos konsistorium re- 
dan i april 1811 med hänvisning till ett k. reskr. af ?9/, 1805 till 


kansler, hvari K. M:t på kanslers hemställan samtyckt dels till sär- 


skilda löneförbättringar för en del akademiska tjänstemän, dels till 
utnämningen af en ordinarie adjunctus i juridiska fakulteten med 100 
dal. s. i indelt lön i den mån akademins inkomster ökades genom nya 
och ,uppskattade” gamla hemmansräntor. I enl. med konungens be- 
fallning tillsade kansler konsistorium att författa ett , ordentligt pro- 
jekt till akademins löningsstat", upptagande alla senare tiders tillök- 
ningar och förändringar, samt att underrätta kansler, när tillgångarna 
medgåfvo ett successivt förvärkligande af den kungl. förordningen. 
Några nämnvärda förändringar torde icke följt och då genom staten 
af !9/,, febr. 1811 medel erhöllos till den påtänkta jurid. adjunkturen, 
uppsköts platsens besättande bl. a. af anledning, som redan blifvit 
nämnd (s. 280—9282). K. P. 5/, 1811; k. reskr. t. kansl. ?'/, 1805, 
kansl. t. konsist. ?!/, 1805, K. K. B. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


310 


i Uppsala godkändt scriptum pro licentia och hade sorh 
bäst under händer ett disputationsspecimen, som han äm- 
nade försvara under eget presidium från öfra katedern. 
På alla dessa grunder och med stöd af personlig känne- 
dom kunde Myréen med desto större skäl förorda sökan- 
den ,som han genom afläggandet af ofvannämnde examina 
fullkomligen visat sig äga ty tillhöriga kunskaper och 
användt mera flit och bemödande än endast till preste- 
rande af ett akademiskt specimen erfordras". Till ytter- 
mera visso tillade Myréen, att sökanden haft anbud att 
blifva fäst vid akademin i Uppsala, men ,föredragit att 
återgå till sin hembygd och tillbjuda fäderneslandet sin 
tjänst och begagnandet af sina kunskaper". 

Myréens utlåtande var affattadt i mycket varma or- 
dalag och utöfvade med desto större skäl invärkan på öf- 
riga consistoriales som den nya professoren represente- 
rade i konsistorium den ansökta adjunkturens läroområde. 
Men det erbjöd med afseende å motiveringen betänkliga 
svagheter och måste väcka motsägelse. Ty utom att La- 
gus' uppställande på förslag utan specimination stred 
emot författningarna i ämnet, såsom Myréen också med- 
gaf, måste en sådan dispensering anses oriktig, då allde- 
les vid samma tid öfriga fakulteter upprätthöllo fordran 
på speciminationsskyldighet gentemot sökande, hvilka än- 
nu icke fullgjort ifrågavarande villkor. !) 


!) Sådant fordrades af kapellanen J. G. Florin och doc, J. A. 
Edman, hvilka sökte en teologisk adjunktur, af med. lic. N. A. Ur- 
sin, som sökte en medicinsk adjunktur, och med. kand. J. A. Lindblad 
från Sverige, som efter medd. af prokansler om fordringarna aspire- 
rade till kemiadjunkturen. K. P. 4/,, 1812, ?/;, !"/;, ?9/,, 1813; teol. 
fakult. utl. ?/; 1812 medfölj. konsist mem. t. kansler "!/,, 1812, kansl. 
ämb. brefakter 1812. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


311 


ä - Myréens eftergifvenhet manade också fram lagarnas 
Ene väktare prof. Calonius. I ett tämligen ampert ytt- 
3 rande förklarade han sig icke betvifla Lagus' insikter i 
den filosofiska fakultetens ämnen, men han satte i fråga, 
; huruvida Lagus under sin korta juridiska studietid kun- 


3 nat inhämta de för en lärare nödiga kunskaperna på lag- 


— farenhetens vidlyftiga område, och framför allt vägrade 


han att samtycka till ett afsteg från befordringslagarnas 
—— Ovillkorliga fordran eller för sin del bidraga till bere- 
dande af det skadliga prejudikat, att någon endast på 
oo utståndna examina till vinnande af grader i en eller an- 
nan fakultet kunde till en ordinarie lärarebeställning i 
samma fakultet föreslås, helst den orimlighet däraf skulle 
uppkomma, att en blott filosofie kandidat, som ännu ej 
disputerat pro gradu, kunde efter denna grund kompe- 
tera till hvilken profession som hälst uti den filosofiska 
fakulteten". 

Calonius fann inom konsistorium medbåll bland de 
högre fakulteternas medlemmar samt hos den mycket 
själfständige prof. Wallenius. Men flertalet, hvartill själfva 
prokansler anslöt sig, förklarade sig af hänsyn till sökan- 
dens utmärkt hedrande vitsord och behofvet af de juri- 
diska lärarkrafternas snara förstärkande för de talrika ju- 
risstudenternes undervisning kunna utan betänklighet af- 
stå från författningens fordran, som en medlem, Fatten- 
borg, dock hoppades att sökanden skyndsammast skulle 
fylla. Några bland nykomlingarne inom den filosof. fa- 
 kulteten tilläto sig t. o. m. den visserligen icke alldeles 
omotiverade impertinensen att till stöd för sin åsikt fram- 
hålla Calonii ålderdomssvaghet eller, såsom prof. Avellan 
helt käckt yttrade, den omständighet, att den ena juris- 
professionen innehades ,,af en man, som af sin höga ål- 


- Nat. o. Folk, H. 69. 


312 


, 


der och försvagade hälsa ej mindre än sine mångfaldiga 
och viktiga befattningar utom akademin vore ur stånd 
satt att med erforderlig drift och värksamhet handhafva 
den akademiska läraretjänsten". Resultatet blef att La- 
gus uppställdes på förslag, och Calonius uttalade en gen- 
saga emot detta, helt visst af personliga hänsyn starkt 
påvärkade beslut. !) 

Rätt mycken oenighet tyckes också frågan om den 
grekiska adjunkturens besättande väckt. Det öfvervä- 
gande flertalet förordade främst doc. J. J. Tengström, 
biskopens brorson, men till följd af en besynnerlig vo- 
teringsmetod blef medsökanden, docenten i grekiska &C. 
G. Nykopp, för hvilken särskildt prof. Joh. Bonsdorff par- 
lerade, uppställd på det främsta rummet af förslaget. ?) 
Äfven besättandet af den genom Fattenborgs befordran 
ledig vordna teologie adjunkturen åstadkom dissensus i 
det att rösterna delade sig ganska starkt mellan de tre 


1) K. P. 2/,, 12/, 1818; koönsist. mem. t; kansk "16187 kand 
ämb. brefakter 1813. | 

2) K. P. 8, 15 jan. 1813. Frågan omnämnd af I. A. Heikel i 
Filologins studium :s. 277. Vid voteringen erhöll Tengström företrä- 
trädet af 12, Nykopp af 4 prof., men då prokansler icke kunde uttala 
sig om sin brorson, utan endast om Nykopp, som han godkände, 
blef den sistnämnde uppställd på första rummet emedan han föror- 
dats af en person mer än medtäflaren. I k. br. af /; 1739 o. ?/,, 
1741 stadgades näml., att en konsistorieledamöt icke finge uppföra sin 
släkting på förslag, men att han borde vid voteringen utnämna den 
eller dem af öfriga sökande, som han ansåg till den lediga beställnin- 
gen bäst förtjänta. Med detta stadgande förklarade Tengström sin 
närvaro vid det kons. sammanträde, hvarest icke endast brorsonens 
anhållan behandlades, utan ock sonens ansökan om den orientaliska 
adjunkturen. En P. M. af Tengström bl. oinregistr. handl. rör. univ. 
1811—1825 i kansl. ark. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Ke JG 


313 


— sökandene, docenterne G. Hirn och J. A. Edman samt 
— kapellanen J. GF. Florin, hvilka slutligen förordades i nu 
Er nämnda följd. :) Men i fråga om öfriga adjunkturer kom 
É konsistorium till ett tämligen enigt slut. ?) 

en Hos Armfelt, som besatte tjänsterna, funno en del 
J af förslagen ett mindre gynnsamt bedömande. Förslaget 
till den juridiska adjunkturen återsändes till förnyad be- 


handling jämte beröm åt de konsistorieledamöter, hvilka 
röstat däremot, och admonition till de andra, hvilka för- 


i klarades ha gjort sig skyldiga till en olämplig och våd- 


lig afvikelse från författningarnas uttryckliga föreskrift. 
Några andra förslag fingo hvila flera månader ,af före- 
komne skäl och anledningar" — bl. a. emedan Armfelt 
kände sig tveksam med hänsyn till anciennitetsföljden 
och tiden för löneberäkningen, men förmodligen ock till 
följd af betänkligheter rörande sökandenas förtjänster. 
Före årets slut funno dock frågorna sitt afgörande och 
det i enlighet med konsistorii hemställan; det skedde, 
förklarade Armfelt, för att undvika vidare uppskof för 
undervisningen och för att icke fördröja de unga män- 
nens fortkomst. Doc. J. J. Tengström, som därvid fick 
vika för medtäflaren, kompenserades för sin flit och ut- 
märkta skicklighet af kansler med titel af e. o. filosofie 
adjunkt jämte rätt att åtnjuta adjunkts lön från samma 


1) K. P. £/,, 1812; konsist. mem. +t. kansl. !!/,, 1812, kansl. ämb. 
brefakter 1812. 

2) K. P. 2/,, 1812, /,, 6, 29/5, 10 1/4 1818; K. B. 15/,, 2, 
3/,, ?9/., 29/,, 1813. Till adjunkturen i orient. litteratur godkändes af 
fakulteten teol. doc. i Lund F. W. Ekenstam på grund af tidigare 
utgifna lärdomsprof, men han drog sig tillbaka. Jur. kand. G. Af- 
zelius i Uppsala, sedermera jur. prof. i Åbo, sökte en jurid. adjunk- 


tur, men ansågs ännu icke kompetent. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


314 


- 


dag som Nykopp intills han kunde vinna ordinarie tjänst 
— man tänkte närmast på v. bibliotekarietjänsten, som 
antogs snart blifva ledig. FE. o. adjunkts värdighet, men 


utan både lön och vidare framtidsförhoppningar, tilldela- 


des jämväl två andra sökande, doc. J. A. Edman (i teo- 
log. fakult.) och L. J. Prytz, hvilken sistnämnde vid an- 
sökan om museiintendenttjänsten trädde tillbaka för bo- 
tan. demonstrator C. R. Sahlberg, men kort därpå er- 
höll dennes förra tjänst. !) 

Äfven den tvistiga frågan om den juridiska adjunk- 
turen erhöll till sist en för konsistorium behaglig lösning, 
sedan Lagus efter därtill utvärkadt tillstånd af kansler spe- 
ciminerat med en kort afhandling om växlar (egentligen 
en början på 14 sidor), vid hvilket tillfälle kanslers unga 


son, grefven och Åbo-bon Alexander Armfelt, uppträdde - 


såsom respondens. I ett mycket reserveradt yttrande ut- 
lät sig Calonius om den obetydliga afhandlingen, som han 
icke fann bevisa annat än ,någon närmare bekantskap" 
med de viktigaste nya arbetena rörande statshushållnin- 
gen; dock ville han icke vidare afstyrka sökandens upp- 
förande på förslag i förhoppning om att denne , under 


') Kansl, t. konsist. 10 dec. 1812, !”/,, jan, jr, 5 febr, 7 


mars, 22 nov., 13 dec. 1813. — Innan de sista utnämningarna före- 


togos, bad L. G. v. Haartman på kanslers vägnar Tengström höra sig 


för, om brorsonen blefve tills vidare nöjd med ofvannämnda förmå- 


ner samt löfte om v. bibliotekarietjänsten, som skulle blifva ledig ef- 
ter det Palander blifvit filosofie prof. och Pipping hans efterträdare. 
Är han det icke, förändrar det icke kanslers föresats rörande be- 
sättandet af adjunkturen uti grekiska litteraturen, men kan möjligen 
föranleda därtill att hans öfriga kamraters öde ännu på lång tid ej 
blir afgjordt.”" Svaret tyckes varit efter önskan. v. Haartman t. Teng- 
ström 5 o. 22 nov. 1813, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


fortsatt ytterligare bemödande skall kunna uppbringa sig 
— till en nyttig och brukbar lärdom i nyssnämnde veten- 
5 skap". Konsistorium uppgjorde därpå nytt förslag och 
utnämningen följde nu utan dröjsmål och utan någon in- 
3 vändning af kansler. !) 
$ Med allt skäl kunde kanslerssekr. L. G. v. Haart- 
man, då han vid slutet af år 1813 skyndade att underrätta 
sin »nådige farbror" prokanslern om de sista adjunkts- 
| utnämningarna, framhålla gentemot dem, som med an- 
ledning af dröjsmålet uttalat ,,oblida omdömen” om kans- 
ler, att Armfelt var ,lika mån om författningarnas efter- 
— lefnad som han söker att belöna förtjänsten". Farbror 
täcktes häraf — fortsatte han bl. a. — finna, att kansler 
sökt förnöja en och hvar; jag hoppas äfven, att han vun- 
nit detta ändamål och att de åtgärder, ban nu vidtagit, 
skola hafva en lycklig värkan. Man lär vid akademin 
liksom annorstädes af denna sak lära sig att suspendera 
sitt omdöme om allt, hvars utgång man ej sett. De re- 
volutionärer — för att nyttja Calonii uttryck — som uti 
den akademiska korpsen höja sin ilskna tunga emot dess 
öfverstyrelse, torde dölja sin skam för en mera rättvis 
allmänhets åsyn; torde hända skola de för alltid afstå 
från sitt nyhetskrämeri och utbredande af sina principer 
af oberoende. Måtte dessa uttryck förlåtas mig; de äro 


!) Äfven Myréen kände sig missnöjd med den ofullständiga dis- 
sertationen, som aldrig blef fortsatt, men han framhöll såsom en för- 
tjänst, att förf. ,därvid vågat framställningen af egna åsikter, som, 
ehuru icke alltid öfverensstämmande med hittills varande allmänna 
öfvertygelser, dock säkrast bevittna den skarpsinnighet, hvarmed han 
genomtänkt deras systemer". Närmast höll han sig till L:s akademi- 
ska betyg. Jurid. fakult. utl. d. ?5/,, 1813 medf. konsist. mem. t. 

kansl, !2/, 1813; K. R. ?/,, 1813; kansl. t konsist. '/,, 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


316 


en följd af min tillgifvenhet för akademin och min åstun- 
dan att äfven i min lilla krets gagna henne." !) 

Efter det samtliga nominationer blifvit under loppet 
af år 1813 utfärdade, kommo de lediga adjunkturerna att 
innehafvas af följande unga vetenskapsidkare: 

Teologiska fakulteten: G. Hirn. Juridiska fakulteten: 
W. G. Lagus adj. i ekonomisk och handelslagfarenhet. 
Medicinska fakulteten: J. Sundius adj. i klinisk medicin, 
N. A. Ursin adj. i kirurgi och L. J. Prytz botanices de- 
monstrator. Filosofiska fakulteten: F. W. Pipping v. biblio- 
tekarie, C. R. Sahlberg (tidigare botan. demonstr.) musei- 
intendent, C. J. af Tengström adj. i orientalisk litteratur, 
J. G. Linsén adj. i rom. litteratur, G. Renvall seminarii 
 pedagogici lector, J. M. Lindemark adj. i ekonomi och 
teknologi, F. Berghom adj. i teoretisk o. praktisk fio- 


1) L. G. v. Haartman t. Tengström 22 nov. 1813. — Om det 
missnöje, som rådde i det Tengströmska lägret, talar prof. Avellan i 
ett bref af den 29 aug. 1813 till C. J. Walleen. Han klagar däri 
öfver den partiskhet, som genom dröjsmålet med utnämningarna ve- 
derfors så förtjänte och lofvande karlar som Lagus, Bergbom, J. J. 
Tengström och Renvall; kansler, förmente han, fäste sig mera vid 
»hvarjehanda delationer, Haartmanianska m. m., än på de andras lag- 
ligaste rätt och statens fordringar för nu och framtiden". Walleen 
uppmanades därför att lämna sin hjälp. — Men äfven från motsatt 
håll hördes kritik. Så hade det kommit till kanslers kännedom, att 
man förvånade sig öfver den raskhet, hvarmed W. G. Lagus” anhål- 


lan att få disputera under eget presidium för adjunkturen blifvit be- . 


viljad trots kejsarens frånvaro. På uppdrag af Armfelt bad L. G. v. 
Haartman prokansler underrätta vederbörande — till hvilka enligt 
hans mening främst hörde prof. G. Gadolin — att kansler erhållit 
rätt att under kejsarens frånvaro afgöra sådana till kejsarens egen 
pröfning hörande ärenden, som voro af mindre vikt. v. Haartman t. 
Tengström 5 apr. 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EVEN FAT Ne pä 


EF IF YS TR ER 


KYTyd FOXIT Fr Ty 


317 


sofi, C. G. Nykopp adj-i grekisk litteratur samt J. A. 
Lindblad (från Sverige) adj. i kemi. 

Från föregående år kvarstodo i den filosofiska fa- 
kulteten adj. i historia och naturrätt J. G. Rancken !), 
1 den teologiska seminarii pastor A. Laurzeus, och i den 
medicinska prosector J. A. Törngren och e. o. adj. A. 


RE Bistköni De båda sistnämnda, hvilka icke varit i till- 


fälle att täfla om professur, blefvo behedrade med pro- 
fessorstitel, dels, hette det, för deras egna förtjänster, 
dels för att , tjäna andra till uppmuntran att genom fit 
och skicklighet utmärka sig i den värkningskrets, som 
för hvar och en är anvist, och därigenom ådraga sig öf- 
verhetens förtjänta uppmärksamhet". , Det är med skäl, 
tillade Armfelt, H. M. kejsaren hyser de bästa förhopp- 
ningar om kejs. akademin i Åbo, som njutit så många 
och stora prof af H. M:ts nåd, då så väl den studerande 
ungdomen därstädes som dess öfrige medlemmar äga ett 
så lyckligt efterdöme uti denna akademis aktningsvärda 
lärare." ?) 

Obesatta blefvo tills vidare den andra adjunkturen i 
juridiska fakulteten (till 1825) samt adjunkturen i mate- 
matik och fysik (besatt 1817 med N. G. af Schultén). 
Genom Lindblads död år 1814 blef kemi-adjunkturen åter 
ledig och stod obesatt intill år 1818. 


Tidigast, innan ännu professurer och adjunkturer 
hunnit besättas, hade nya språk- och exercitiemästare — 
lingvarum et artium cultiorum magistri — blifvit förord- 
nade. Först utnämnde kansler, i början af 1812 efter 


1) E. o. adj. i kemi, prof. M. Holmberg afgick 1812. 
2) Kansl. t. konsist. 16 nov. 1812. 


Nat. o. Folk. H. 69. 


318 


förslag af ryska myndigheter, tvenne elever vid pedago- 
giska institutet i Petersburg M. Manitzef och P. Drougi- 
nin, den förre till ordinarie och den senare till e. o. språk- 
mästare i ryska. !) Därefter förordnades, i enlighet med 
konsistorii förslag, F. Berger till lärare i engelska och 
den förra franska underlöjtnanten, därpå , maitre d'ar- 
mes francais" i Stockholm, italienaren Joachim Otta till 
fäktmästare. Utan konsistorii hörande utnämndes till e. o. 
ritmästare F. F. Sedmigradsky, som dock aldrig kom att 
tjänstgöra vid akademin. bLektorstitel gafs åt de två äld- 
sta språkmästarne G. Danet (i franska) och F. A. Meyer 
(i tyska). ?) 

Till univ. sekreterare utsågs först adj. J. F. Ahl- 


stedt, som redan några år skött den förra sekreteraren 
Alanus” tjänst, och efter hans utnämning till professor 


1) K. P. 13 mars 1811. Uti'skr. af 7 febr. 1812 till kansler 
hade konsist. anhållit, att ryska språklärartjänsten måtte anslås ledig 
i petersburgska tidningar, då väl ingen lämplig person kunde erhål- 
las i Finland. 

2) K. P. 20 juni 1812; konsist. mem. 29 juni 1812 till kansler 
med Bergers o. Ottas ansökningar bl. kansl. ämb. brefakter 1812; 
kansl. t. konsist. 30 juli, 20. sept., 3 dec. 1812. Med Otta täflade t. f. 
fäktmästaren Chr. Winster (s. 104), som vid denna tid begifvit sig 
öfver till Ryssland. — De e. o. språk- och exerc. mästarne torde icke 
varit konsistorium rätt i smaken. Åtm. refuserades år 1814 en f. d. 
skollärares anhållan att blifva antagen till e. o. språkmästare i ty- 
ska, sedan ord. språkmästaren i ämnet förklarat behofvet icke påkalla 
en sådan förstärkning af lärarkrafterna till minskning i hans snäfva 
inkomster. Samma öde rönte en person, som år 1815 anhöll om att 
blifva lärare i franska, möjligen dock mera till följd af de underrät- 
telser prokansler själf inhämtade om hans person. Däremot afslog 
konsistorium akademidansmästarens anspråk på förbud för ett par 
danslärare att föranstalta danskurser i staden. K. P. 22 okt. 1813, 
24 jan., 16 mars 1814, 18 febr 1815. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


319 


domkapitelsnotarien 'C. Plantin-Cavander, med hvilken bl. 
a. jur. licent. W. G. Lagus täflade om platsen. Till kon- 
sistorieamanuensbefattningen, som i motsats till de före- 
gående tjänsterna, skulle besättas af konsistorium, antogs 
först doc. C. G. Nykopp och efter honom doc. R. v. 
Becker. !) 

Utom genom dessa utnämningar till tjänster å stat 
förökades den akademiska lärarkåren genom ett flitigt 
utdelande af venia docendi åt unga lofvande magistrar, 


2) K. P. 29 aug., 14 sept., 1 okt. 1812, 24 febr. 1814; K. R. 23 
okt. 1812; kansl. t. konsist. 15 nov. 1812, 26 mars 1814. Lagus ställ- 
des i första rummet af de yngre professorerne och prokansler, som 
också utvärkade åt honom Armfelts löfte om tjänsten, ehuru han till 
följd af den redan (s. 312) nämnda omröstningsmetoden blef upp- 
ställd på tredje förslagsrummet. Armfelt åtrade sig dock, emedan, 
såsom han yttrade, alla skreko emot Lagus, då denne antogs snart 
erhålla en juridisk adjunktur, hvartill han också helst önskade blifva 
befordrad. , Det är mer af konsideration för hans förtjänst än af an- 
nan orsak som jag gått ifrån mitt första beslut", skref Armfelt, und- 
skyllande sig, till Tengström (d. 2 o. 22 nov. 1812). Vid voteringen 
i konsistorium förklarade v. Haartman lic. L. bättre placerad vid en 
adjunktur än vid sekreteraretjänsten, ,hvars trägna göromål ofelbart 
skulle draga hans uppmärksamhet ifrån den litteraira bana han med 
så mycken distinction redan beträdt". Prokansler åter fann L. af 
sistnämnda skäl främst lämpad för den sökta tjänsten, emedan enligt 
statuterna sekreteraren borde vara eloquentige, juris civilis et philo- 
sophie peritus. — Till förmån för Plantin-Cavander, som erhöll de 
festa rösterna, framhöll konsist, att han var ,försedd med goda 
naturgåfvor och väl legitimerad i litterära yrken", senast skött den 
sökta tjänsten och blifvit af domkapitlet väl vitsordad för skicklig- 
het och god vandel. Kons. mem: t. kansl. 1 okt. 1812. — Åtm. med 
tiden ådrog sig Pl.-C. missnöje så i ett som annat hänseende; om af 
den orsaken eller af gammal vana öfvertog prokansler ofta hans gö- 
romål, i det han stiliserade både protokoll och utgående skrifvelser, 
särskildt i viktigare frågor. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


320 


hvilka utan någon aflöning från universitetet meddelade 
enskild undervisning i sina hem, någon gång, då utrym- 
met icke medgaf det, på akademin. !) Deras antal utgjor- 
des höstterminen 1809 tre i teologiska och sju i filosofi- 
ska fakulteten och skulle enligt ett på filosof. fakultetens 
förslag utgifvet kanslersbr. af den 26 maj 1797 vara be- 
gränsadt till en docent , för hvarje professors vetenskap, 
utom sådane professioner vid akademin, som innefatta 
flere sammanslagne lärdomsdelar"; dock skulle antalet få 
öfverskridas, i ,händelse något alldeles skickeligt ämne 
skulle befinnas, af hvars fästande vid akademin lärovär- 
ket och ungdomen särdeles båtnad kunde synas tillfalla". 
Då nu de ordinarie lärarplatsernas antal betydligt ökades 
genom den nya staten och det var att antaga, att unga 


magistrar, som sträfvade efter de nya adjunkturerna, 


först skulle söka att vinna docentur, förklarade konsisto- 
rium, att den föreskrifna begränsningen icke mera stod 
»1 samma förhållande till ' antalet af professorer och ad- 
junkter som vid dåvarande svagare tillgångar och utsik- 
ter blifvit påräknad". Enligt förslag af filosofiska fakul- 
teten hemställde därför konsistorium, i april 1811, hos 
kansler om tillstånd att till docenter få föreslå i alla fa- 
kulteter ,,så många som genom vederbörliga prof bevisat 
sig därtill äga erforderlig skicklighet". Genom att be- 
gränsningen blef upphäfd, uppmuntrades, enligt konsisto- 
rii tanke, hos de unga lärarne ,,en ädel täflan att sig full- 


komna". Framställningen godkändes kort därpå af kans- ” 


ler, hvarpå konsistorium skyndade sig att hos honom 


1) År 1812 tilläts mag. doc. Bergbom att begagna ett audito- 
rium, då han icke kunde i hemmet mottaga de mer än 50 stud., som 
ämnade åhöra hans föreläsningar i logik. K. P. 23 okt. 1812. 


Bidrag. t. känned. af Finl. 


FEN 


321 


förorda fem unga magistrar till venia docendi.!) Under 
året 1811 utvärkades denna förmån åt sex magistrar (J. J. 
Tengström, C. J. af Tengström, J. A. Edman, F. Berg- 
bom, L. J. Prytz och G. Renvall), år 1812 åt tvenne (J. 
G. Linsén och C. G. Nykopp). Härigenom. steg antalet 
docenter något för en tid, men genom att flere af de 
utnämnda avancerade till adjunkter gick det åter starkt 
tillbaka och utgjorde h. t. 1814 icke mer än en i filoso- 
fiska fakulteten. Docenturerna voro och förblefvo intet 
annat än ett med allra första öfvergifvet trappsteg till 
vidare befordran och förlorade det mesta af sin dragnings- 
kraft, då de ordinarie tjänsterna nu blifvit besatta och 
för det mesta med unga män. 


+ 


Till sist må nämnas en fråga, som också den 
följde af den politiska förändringen och ytterligare fram- 
häfdes genom de nya tjänsteutnämningarna. Den berörde 
intet mer och intet mindre än den ,akademiska paruren", 
anskaffandet af nya uniformer för akademistaten i st. f. 
de gamla. Saken togs till tals under våren 1811, af- 
handlades med allt allvar af några i frågan initierade pro- 
fessorer — bl. a. Pipping[sköld] och Wallenius, den sist- 
nämnde akademins vanliga smakråd i dekorativa frågor 
— samt upptogs bland de petitioner, som den akademi- 
ska tacksägelsedeputationen framlade för kansler. De rit- 
ningar, som företeddes, funno dock behag hvarken hos 
Speransky eller hos kejsaren och saken lämnades där- 
hän, till stor ledsnad för de akademiska laici, hvilka, 


1) K. P. 5 april, 13 maj, 13 juni, 17 juli 1811; K. R. 11 april 
1811. 


Nat. o. Folk, H. 69. An 


322 


såsom den nyutnämnde prof. Avellan, kände en liflig ön- 
skan att erhålla en ny högtidsrock i st. f. den gamla, 
otjänliga uniformen. Till råga på förargelsen transpire- 
rade saken, som skulle hållas tyst, ut i staden och väckte 
där kommentarier, som icke torde varit synnerligen smick- 
rande för professorerne. Med anledning häraf vände sig 
Wallenius år 1812 till sin frände C. J. Walleen med an- 
hållan om dennes hjälp till frågans lyckliga afgörande, 
ty, huru obetydlig saken enligt hans mening än var, ,, vore 
det för akademin en tort och för vissa utom akademin 
ett ämne till plaisanterier att hon misslyckades i sin pe- 
tition". Underrättad om den hetta, hvarmed saken togs 
på akademiskt håll, uttalade Speransky sin förundran öf- 
ver ,huru lärdt folk kunna vara ostadigt och fåfänge", 


men han lofvade i början af år 1812 genom L. G. v. 


Haartman att icke motsätta sig den goda saken, blott 
uniformen gjordes enklare än den, hvartill ritning tidigare 
företetts genom prof. Gadolin. ,Laici vid akademin" an- 
modades därför att ånyo ,slå sine kloka hufvud ihop för 
att producera medel till en ny uniform", som icke fick 
vara alltför mycket utstofferad.!) Professorerne läto väl 
icke oftare påminna sig om denna sak och på våren 1813 
hade de levererat ett nytt projekt jämte ritningar till 
Armfelt, som anhöll hos kejsaren om tillstånd att få 
framlägga dem till nådigt godkännande. ?) Frågan tog 
dock ånyo uppskof på flera år. Först på våren 1817 
kunde kansler meddela konsistorium, att K. M:t sist och 
slutligen tillmötesgått dess önskningar och utfärdat ett 


1) Wallenius t. Walleen 18 maj 1811, 8 febr. 1812; Avellan t. 
d:o 10 febr. 1813; L. G. v. Haartman t. Tengström 15 -febr. 1812. 
2) Kanslersämbetets brefkonc. d. +/, 1813, kansl. ark. 


Bidrag t. känned. af Finl, 


PR EA 


323 


unifo mer för såväl ämbets- och tjänstemän- 
den studerande ungdomen vid akademin. !) 


br: 9/, 1817, K. K. B. Uniformen skulle bestå af 

kläde med krage och uppslag af svart sammet och 
ter enhvars grad inom akademistaten samt släta gula 

re hvit väst, benkläder af samma färg som rocken, stöf- 
( fer fäste — och dessutom porte-épée för ord. profes- 
> fönniv . sekreteraren — äfvensom trekantig hatt med kokard 
och träns af guld. Vid högtidligheter skulle benbekläd- 
öras af hvita knäbyxor, hvita silkesstrumpor samt skor med 


3. 
Undervisningsväsendet. 


Vid medlet af 1810:talet, efter det de talrika beford- 
ringsärendena blifvit afgjorda, alla professurer och så 
godt som alla underlärartjänster blifvit besatta, hade in- 
om akademins lärarkår en omhvälfning timat, som gaf 
densamma ett mycket förändradt utseende. Af de 20 le- 
damöter, som numera sutto i konsistorium, hade några 
år tidigare icke flere än hälften därstädes haft säte och 
bland dem syntes v. Haartman tämligen sällan, Calonius 
aldrig vid sammanträdena. En grundligare personalför- 
ändring hade det akademiska regeringskollegiet, där om- 
sättningen alltid varit trög, inom motsvarande tidsrum 
icke undergått sedan stora ofredens tid. Öfriga ordinarie 


lärare — adjunkter, språk- och exercitiemästare — hade 
mer än fördubblats. Hela lärarkåren — de till antalet 
mycket varierande magistri docentes oberäknade — som 


hösten 1809 uppgått till 27, steg vid samma tid år 1814 
till 46. 1) 

1) F. d. kansl. sekr. F. A: Wilhelmsson i Stockholm, som h. t. 
1815 erhöll programmet sig tillsändt genom 'Tengström, skref till 
denne d. 12 dec. 1815: ,Min Gud, hvilka förändringar, hvilken till- 
ökning i staten och hvilka nya namn. Jag hittar med möda på ett 


gammalt bekant här och där; det är visst, att akademin har blifvit 
ställd på en brillant fot; måtte den och dess medlemmar ock vara 


lyckligare eller åtminstone så lyckliga som fordom." 


Bidrag t.: känned.; af Finl. 


"IT IE SINE FE 


RENT Ca 


> Se EEE 


325 


" Det var således, i förhållande till nyss förflutna år, 
en -ånsenlig uppsättning af lärde, som mötte de unga stu- 
denterne vid deras framkomst till akademin, en — åtmin- 


stone till antalet — ståtlig kår af sånggudinnornas tjä- 


nare och vårdare, som presenterade sig för allmänheten, 
då den akademiska staten tågade upp till: festerna i det 
ännu icke färdiga nya akademihuset och till tacksägelse- 
gudstjänsterna i domkyrkan. Skulle också 'förstärknin- 
gen i andlig kraft svarat emot tillökningen i antal, hade 
man med: ännu större skäl kunnat tala om inträdet af ett 
nytt tidehvarf för detta Finlands första lärosäte. 

"Tyvärr lämnade i detta hänseende de nya lärarne 
rätt mycket att önska. Såsom redan framhållits, hade 
antalet sökande till de lediga tjänsterna varit ringa och 


vid bedömandet af de lärda förtjänsterna hade konsisto- 


rium merendels fått åtnöja sig med tämligen måttliga pre- 
tensioner.. Man hade haft för brådt om att få de lediga 
platserna besatta och akademin hade icke uppnått den 
utveckling och vunnit de resurser, att hon skulle kunnat 
fostra en tillräcklig reserv af. yngre förmågor för att 
värdigt mottaga den stora lycka, som den nya staten 
beredt henne. Vid besättandet af professurerna hade 
hvarjehanda lämplighetshänsyn och personliga beräknin- 
gar, som intet hade gemensamt med undervisningens 
nytta, utöfvat sitt inflytande, där de icke rent af varit de 
afgörande. Och till adjunktuärerna hade utnämnts unga 
män, som med anledning af de , vidgade utsikterna för 
akademins trefnad och värksamhet" med största skynd- 
samhet bemödat sig om att fullgöra de nödigaste villko- 
ren för kompetens; för ett par tjänster nödgades man 
ännu i åratal söka lämpliga personer, äfven utanför lan- 
det. Så kom det sig, att bland de utnämnde knappt flere 


Nat, o. Folk, H. 69. 


326 


än ett halft tiotal intogo eller kommo att intaga någon 
mera framstående plats inom sina läroområden. De festa 


höllo sig inom medelmåttans gränser — närmare och fjär- 


mare från periferin. 

Att så var förhållandet, tyckes också snart nog ha 
medgifvits inom akademiska kretsar. I början af 1820:ta- 
let skref prof. Fattenborg, själf en af de nyutnämnde, 
härom till dåv. vicekansler, grefve J. Er. Aminoff: , Man 
lofvade sig högar af guld och stora gröna skogar vid 
nya statens införande af en utvidgad lärarepersonal vid 
” universitetet. Men nu har man redan, och det inom gan- 
ska få år, lärt, att det icke var rätta vägen till salighe- 
ten. Allt har gått nedåt — — Man har nämligen tyckt 
sig finna, att flera ämbeten blefvo vid universitetet in- 
rättade än nödigt var.” Man hade, förmenade' Fatten- 
borg vidare, kanske äfven kommit på den tanken, att det 
varit nyttigare och för ändamålet lämpligare att tillsätta 
färre lärare, men förse dem med rundligare löner, ,så att 
åtminstone egennyttan — — kunnat locka den skicklige 
mannen till universitetet". : Man hyste den öfvertygelsen, 
att de många adjunkturerna voro blott , pensionsinrätt- 
ningar" för unga män, som befriades ,ifrån tvånget att 
äfven insamla kunskaper med mera dylikt". Och Fatten- 
borg medgaf, att påståendena icke voro utan grund. !) 


1) Till Aminoff 9 jan. 1822. — Aminoff hade för sin del andra 
anmärkningar att göra emot lärarkåren. Då han år 1817 beredde sig 
att sända tvänne söner till Uppsala för att där fortsätta sin utbild- 
ning, uppgaf han för Rehbinder, att akademin i Åbo icke kunde 
gifva dem den nödiga uppfostran. Där fanns nog värdiga och ut- 
märkt skickliga lärare och där fanns i flera undervisningsgrenar lärare 
i öfverflöd. Men akademin motsvarade dock icke kejsarens och lan- 


dets billiga fordringar i trots af alla de rika dotationer, som kommit 


Bidrag t. känned. af Finl. 


NY EVYSRS EE 


sn 


327 


Men de svagheter, som kunde anmärkas hos de aka- 
demiska lärarne med hänsyn till begåfning och värksam- 


: het, framträdde väl först med åren. Till första början 
d gjorde man sig inom akademin såväl som inom den stora 
$ allmänheten goda förhoppningar om en tid af fortgående 


framsteg i litterärt hänseende såsom resultat af kejsarens 
stora välgärningar. Och förglömde man de höjda an- 
språk, som numera ställdes på akademin såsom Finlands 
första lärosäte, så erinrades man nogsamt därom från hö- 
gre ort. Speransky, som icke plägade inlåta sig på vid- 
lyftigare uttalanden rörande akademins uppgifter, erinrade 
dock, såsom vi redan känna, vid ett par tillfällen därom, 
att det numera tillkom akademin att genom flitig och 


henne till del. Ty bl. a. rådde där brist på några inrättningar och 
lärare, hvilka också hade sin betydelse. Det var nämligen, höll Ami- 
noff för, vid en akademi icke nog med , vetenskapernas bibringande", 
ty all ungdom egnade sig dock icke åt det lärda kallet. ,Där fordras 
äfven skicklige lärare i de lefvande språken, i equitation, gymnas- 
tique och andre agréments lärdomar, som äfven erfordrades för den 
uppväxande riddersmannen att kunna äfven i den vägen med skick- 
lighet framträda på den bana hans förfäder trampat." M. a: o., såsom 
A. förklarade sig i en annan skrifvelse på franska (väl afsedd att 
meddelas kejsaren), det gafs icke tillräckligt tillfälle till öfning för 
dem som önskade utbilda sig i moderna språk, teckning, musik, gym- 
nastik ,et d'autres objets, indispensables pour un homme de qualité 
qui doit ambitionner de pouvoir se lancer avec succés dans diverses 
carriéres et appartenir å la bonne société". Aminoff t. Rehbinder 22 
apr., 23 juli 1817. — Rehbinder svarade lugnande, att Aminoff nog 
hade rätt, men att förhållandena kunde med tiden förändras. Den 
nya staten var imiterad efter de tyska högskolorna och således ,i 
dess detaljer utförd mera efter vetenskapliga systemer än efter en 
lokaliserad tillämpning på vårt fattiga land. Undervisningen är där- 
för i vissa delar öfverflödigt rik för våra behof och i andra delar 
för mycket fattig.” Rehbinder t. Aminoff ?/,, maj 1817. 


Nat. o. Folk, H. 69 


328 


nyttig värksamhet göra sig förtjänt af kejsarens ynnest. 
Och Armfelt, som under sin korta 'kanslerstid mycket fi- 
tigt meddelade sig med konsistorium, tröttnade icke att 
på sitt vanliga frispråkiga, något öfverdrifna sätt fram- 
hålla, hvilka förhoppningar både regent och folk ställde 
på lärare och 'lärjungar: I det bref, hvari han hösten 
1812 underrättade konsistorium om det stora byggnads- 
understödet, förklarade 'han, att H. K. M:t, med 'den 
kännedom han förvärfvat sig om lärarnes nit och skick- 
lighet, var öfvertygad om att genom prokanslers och con- 
sistorii academici bemödanden de uppoffringar H: K. M:t 
gjort för den kejserliga akademin snart skulle blifva ve- 
dergällda genom upplysningens utbredande i landet. Och 
uti en af de skrifvelser, med hvilka Armfelt, såsom vi i 
det följande ännu få anledning att omnämna, besvarade 
 konsistorii sedvanliga nyårshälsningar, yttrade han: Åbo 
akademi kan nu icke allenast i vetenskapernas värld höja - 
sig till lika grad af anseende med sin fordna medtäfla- 
rinna, akademin i Uppsala, och med Europas namnkun- 
nigaste lärosäten. Hon bör äfven uppfylla det stora än- 
damål den vise Alexander med hennes — att jag så må 
säga — nya skapelse åsyftat: finska folkets allmänna mo- 
raliska bildning och sanna upplysning, grundvalen till 
vårt älskade fosterlands lycksalighet." !) 


x 


Man skulle göra den kejserliga akademin i Åbo en 
orättvisa, om man icke medgåfve, att hon bemödade sig 
om- att gå sin höga herskares afsikter och sin kanslers 
önskningar till möte. Men för visso fanns det vid denna 


1) Kansl. t. konsist. 9 sept. 1812, +/,; jan. 1813. 
Bidrag t. känned. af Finl; 


) j 
d 
, 
FJ 
LS 
Å 


329 


tid — såsom ' förr: och senare — flera omständigheter, 
hvilka värkade störande på -det akademiska arbetet i 
egentlig mening: Till: dem hörde främst professorernes 
myckna -sysslande med ärenden af administrativ. och eko- 
nomisk art. Såsom redan den föregående framställnin- 
gen gifvit vid: handen, hade konsistorii värksamhet under 
nu ifrågavarande år ett starkt drag af ekonomisk: sträf- 
samhet, egnades, kunna vi säga, 1 alldeles påfallande 
grad vården af akademins finanser och 'det egna välbe- 
finnandet. : Särskildt åtgick mycken tid till uppsikten öf- 
ver akademihemmanen och: deras åbor, såsom ock upp- 
märksamheten tidt och ofta drogs till frågor berörande 
den nya ståtliga akademibyggnaden, hvilken påbörjats så 
godt som vid århundradets inträde, men hvars fullbordan 
uppsköts år efter år. Och äfven de talrika befordrings- 
frågor, som sysselsatte akademin — utöfvande sin sed- 
vanliga dragningskraft icke blott på tjänsteaspiranterna, 
utan också på deras icke mindre intresserade föresprå- 
kare i konsistorium —, bidrogo i sin mån till att värka 
störande på det litterära arbetet, såsom de också grumlade 
den kollegiala ensemblen inom konsistorium. 

Kom så ännu en omständighet, som i allmänhet icke 
ådragit sig vidare uppmärksamhet, men som bör tagas 
med i räkningen, : då vi vilja bedöma det akademiska lä- 
rarkollegiets värksamhet, särskildt den rent 'litterära. 

Ända från akademins första tider voro de teologiska 
professorerne och utom dem ett par af de filosofiska til- 
lika innehafvare af prebende pastorat, hvarjämte alla 
dessa med prokansler-biskopen såsom ordförande bildade 
consistorium ecclesiasticum, styrelsen för Åbo stift.!) Un- 


!) Härom vidare i mitt arbete Åbo stads historia under sjut- 
tonde seklet, andra bandet s. 6—7, 33—38, 265— 266. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


330 


der åren 1808—1812 sutto i sådana för den akademiska 
värksamheten störande beställningar: professorerne Cavan- 
der, G. Gadolin, Jak. Bonsdorff, Franzén, Hällström och 
Lagus, d. v. s. hälften af consistorii academici ledamöter. 
Efter Cavanders och Franzéns afgång öfvergick dom- 
prosteämbetet till Gadolin och såsom nya medlemmar i 
domkapitlet inträdde prof. Snellman och Melartin, hvil- 
ken sistnämnde en tid företräddes af orient. prof. Fat- 
tenborg. Väl torde de rent prästerliga uppgifterna ta- 
gits tämligen lätt och predikovärksamheten i regeln, om 
också icke h. o. h., varit öfverlåten åt medhjälpare, men 
kyrkoherdens kommunalt-administrativa göromål fordrade 
i alla händelser sin tid och kanske ännu mera sysselsatte 
de egna ekonomiska omsorgerna professorn-kyrkoherden 
på hans landtliga prästgård. Främst måste dock styrel- 
sen öfver det vidsträckta stiftet taga de sex konsistorie- 
ledamöternes håg och krafter i anspråk, om också vid 
ifrågavarande tidpunkt stiftets kraftiga och nitiska öfver- 
herde torde tämligen suveränt skött om stort som smått. 
Då kapitelsammanträden höllos ett par gånger i månaden 
och vid dem ett rundligt antal ecklesiastika och skol- 
ärenden af mycket varierande art förelågo till afgörande, 
kan man väl tänka sig, att endast större arbetsförmågor 
och de som togo sin kyrkliga värksamhet mindre seriöst 
funno tid öfver för sådana akademiska sysselsättningar, 
hvilka icke hörde till de allra nödvändigaste tjänstegöro- 
målen. 

Men, såsom sagdt, vi böra gifva konsistorium och 
fakulteterna vid Åbo akademi det erkännande, att de icke 
sysslade endast med administrativa ärenden och frågor 
af materiellt intresse, hvilka hade sin grund i det rå- 
dande aflöningssättet och det herskande förvaltningssyste- 


Bidrag t. känned. af Fin]. 


EV TRITON TESS TE md AL 


331 


met, utan att de i mån af sin tid egnade sina omsorger 
åt de uppgifter, som undervisningens framsteg och aka- 
demins litterära renommé kräfde af dem. Årligen upp- 
gjordes i konsistorium planer för det nya läseårets före- 
läsningar och öfningar och anmärkningar kunde stundom 
göras, då fakulteternas förslag icke befunnos tillfreds- 
ställande. Öfver tilllämpningen af de i dessa prelektions- 
kataloger afgifna löftena hade under den svenska tiden 
kansler vakat genom att konsistorium terminligen plägat 
till honom öfversända lärarnes uppgifter om sin värksam- 
het under den förflutna terminen. Men under krigstiden, 
då till en början ingen kansler fanns att vända sig till, 
upphörde denna plägsed, och under Speranskys treåriga 
kanslerstid fick den hvila. Kanske hade det också allt 
framgent fortgått på samma sätt, om icke Armfelt, som 
hyste den uppfattningen, att lärarne illa skötte sitt kall, 
hade erinrat vederbörande om deras skyldighet. Genom 
sin sekreterare L. G. v. Haartman lät han i slutet af år 
1812 konsistorium veta, att han förmärkt, hurusom kon- 
sistorium, alltsedan Speransky tillträdde kansleriatet, un- 
derlåtit att insända förteckningar öfver professorers, ad- 
junkters och docenters offentliga och privata föreläsnin- 
gar. Som sådant stred emot hvad tidigare brukligt och 
förordnadt varit, tillsades nu konsistorium, med afseende 
å nyttan och nödvändigheten af förordningens efterlef- 
nad, att vid hvarje termins slut inkomma med ifråga- 
varande förteckningar, hvarjämte rektor anmodades att 
vidtaga den åtgärd sakens beskaffenhet fordrade. !) 
Tillsägelsen blef också lydigt efterkommen, om det än 
plägade dröja med expeditionen. I omständliga förteck- 


1) v. Haartman t. rektor G. Gadolin 8 nov. 1812, K. K. B. 
Nat. 0. Folk, H. 69. 


332 


ningar — ,dagböcker". och -,journaler" kallade sig med 
skäl en del af dem — redogjorde  professorerne för sina 
offentliga och enskilda föreläsningar, uppgifvande :dag 
för dag ämnet för de förra och de anledningar — kon- 
sistorii' sammanträden, examina, akademiska fester, mark- 
nader m. m. -— hvilka nödsakat dem att inhibera dagens 
undervisning. Adjunkternes och docenternes värksam- 
het, som kanske mest omfattade öfningar och privatkolle- 
gier, relaterades däremot mer summariskt. Med berättel- 
serna följde ännu personförteckningar öfver åhörarne, i 
regeln utfärdade af universitetssekreteraren. Sålunda på- 
gick det för h. t. 1812—-h. t.. 1813; för det sistnämnda 
året sändes :t. o. m. på grund af en k. förordn. af år 
1750. afskrifter af utfärdade akademiska vittnesbörd. !) 
Men då uppgifter för v. t. 1814 skulle insändas, var. kans- 
lersämbetet ledigt, och den på Armfelts SENSE 
nyade plägseden upphörde åter. | 

Till konsistorii uppgifter hörde vidare att vaka öf- 
ver den akademiska ungdomens studier och goda seder. 
Öfver stipendiaternes framsteg höll man noga inseende 
vid de terminligen återkommande stipendiefördelningarna 
och man föranstaltade dessa talrika disputationsöfningar, 
som ännu kännetecknade det akademiska lifvet. För att 
mota de ökade frästelser till nöjen och studierna störande 
sysselsättningar, som staden numera, efter dess upphöjelse 
till den inhemska regeringens medelpunkt och dess be- 
lastande med en främmande garnison, i högre grad än 
förr hade att bjuda de unga, stretade konsistorium för 
upprätthållandet af det föråldrade och för stadens befolk- 


1) Kons. mem. t. kansl. ?3/,, 12/,, 1813, Kr 20/, 1814, kansl. 
ämb. brefakter. | 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RE I ET RARISEIT AO 


333 


ning retsamma förbudet mot teaterföreställningar under 
terminerna :. samt -bemödade sig äfven i öfrigt om att 
hålla den studerande ungdomen till flit och sedesamt lef- 
verne — om också, såsom det förljudits, resultaten läm- 
nade mycket att önska. !) 

Enligt hvad de öfver föreläsningarna afgifna berät- 
telserna utvisa, pågick den offentliga undervisningen un- 
der höstterminen från första veckan i oktober till den 10 
december, då tentamina och examina vidtogö, under vår- 
terminen från början af februari till slutet af maj, då 
studenterne genom sin frånvaro påminde om sommarens 
ankomst och föreläsarne fingo en kortare tids hvila för 
examina, efter hvilka läseåret upphörde midsommartiden. 


1) Enl. en förordn. af år 1760 var det medgifvet komedianter 
att uppföra skådespel under marknader och promotioner, men detta 
tillstånd ansåg konsistorium upphäfvet genom ett k. cirk. br. af år 
1807, som medgaf en teaterföreståndare att gifva föreställningar i aka- 
demistaden endast "under sommarferierna; truppen skulle få infinna 
sig i staden först 8 dagar efter vårterminens slut, men afloma 8 dagar 
före höstterminens början. I enlighet härmed vände sig konsist. i 
sept. 1808 till landsh. med uppmaning att från staden aflägsna en 
teatertrupp, som gästat därstädes. Vid slutet af år 1809 gjordes hos 
regeringskonseljen anhållan om bortsändande af en teatertrupp, som 
med generalbefälets tillstånd en tid uppträdt i staden, men af hvars 
föreställningar ,i stället för ett nyttigt tidsfördrif något annat än 
fördärf i smak och seder ej vore att förvänta". Reg. kons. tillsade 
också landshöfdingen att tillämpa författningarna. I slutet af år 1813, 
då reg. kons. infordrade konsistorii yttrande med anledning af en tea- 
terföreståndares anhållan att uppföra skådespel, afstyrktes väl denna, 
men regeringen uppmanades att höra kanslers mening. Hösten 18153 
afstyrktes samma teaterföreståndares försök att med stöd af 1760 års 
förordning få utöfva sin konst under promotionen. K. P. 12 sept. 
1808, 12 apr. 1810, 22 okt 1813, 28 sept 1815; K. R. 15 dec. 1813; 
feg: kons: pr 5 febr., 26 mars 1810. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


334 


I allmänhet följdes, såvidt vi kunna antaga, med afseende 
å undervisningen samma plägseder och traditioner som 
under den svenska tiden. Dock kom det en och annan 
gång till uttalanden och förslag, hvilka tydde på att be- 
låtenheten med det gamla sättet icke var alldeles allmän. 
Så föredrog vid Armfelts besök i konsistorium i början 


Prof. Jakob Bonsdorff. 


af år 1813 prof. Jak. Bonsdorff till kanslers bepröfvande 
ett ,ödmjukaste förslag till några förbättringar vid det 
akademiska lärovärket", som kansler mottog med nåder, 
men hänsköt till konsistorii utlåtande. Detta förslag af- 
såg att befrämja undervisningens nytta genom indragning 
af de sedvanliga påsk- och pingstferierna, hvilka upptogo 


Bidrag t. känned. af Finl. 


335 


närmare en månad, samt genom förflyttning af hösttermi- 
nens början från de första dagarna af oktober en månad 
tillbaka. Vidare ansåg förslagsställaren, att professorerne 
borde göra sin undervisning mera intensiv genom att 
flera gånger i terminen examinera sina åhörare uti de äm- 
nen, som behandlats i föreläsningarna, samt hushålla med 
tiden genom att icke, såsom därintills skett, samman- 
komma till konsistorium på läsdagar. Äfvenledes hem- 
ställdes om att adjunkterna, hvilka numera försetts med 
rundligare löner, skulle — efter exempel, som redan gif- 
vits inom teologiska fakulteten — tillsägas att bistå pro- 
fessorerne vid den offentliga undervisningen genom att 
föreläsa onsdagar och lördagar öfver ämnen, som profes- 
sorerne icke medhunno, hålla repetitionsöfningar samt an- 
ställa examinations- och andra kollegier enligt närmare 
föreskrifter af vederb. professorer. 

Förslaget omfattades måhända till en början med en 
viss välvilja inom konsistorium, som dock efter vanlighe- 
ten tog sig en grundlig betänketid, så att det först efter 
ett år kunde förena sig om det infordrade utlåtandet till 
kansler. Men därpå tog frågan åter uppskof och föran- 
ledde ingen lagstiftningsåtgärd under Armfelts kanslers- 
tid. !) Måhända att Bonsdorffs memorial jämte kanslers 
påminnelser dock hade till följd, att en del af de före- 
slagna ändringarna vidtogos och att bl. a. repetitions- och 
andra öfningar, hvilka nog hållits tidigare, nu blefvo mer 
intensiva. Möjligt är ock att frågans upptagande hade 
sin betydelse såsom en första ansats till den omarbetning 
af konstitutionerna, hvarom konsistorium några år där- 
efter hemställde hos kansler och som blef en af de främ- 


') EK. P. 2 febr., 30 apr. 1813, 19 febr. 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


336 


sta föremålen :för de: akademiska lagstiftningssträfvan- 
dena under 1820:talet.!) | 

Ett annat förslag till förändringar i undervisnings- 
värket uppgjordes på hösten 1813 af kanslerssekr. L. G. 
v. Haartman,: hvilken af Armfelts missbelåtenhet med 
vissa delar af undervisningen tog sig anledning att för 
sin chef uttala sina tankar om nödiga förbättringar i de 
skilda -fakulteterna. Endast i förbigående omnämndes i 
förslaget den teologiska fakulteten, hvars lärare särskildt 
borde bemöda sig om att höja prästbildningen samt där- 
för noga vaka öfver de merendels från mindre förmögna 
och mindre bildade hem utgående teologie studerandenes 
seder ..och lefnad. För den filosofiska fakultetens docen- 
ter och adjunkter hemställde v. Haartman om utgifvan- 
det af ett: reseunderstöd till utländska läroanstalter. Där- 
igenom skulle de sättas i tillfälle att hjälpa till höjandet 
af universitetets litterära anseende och ,gifva undervis- 
ningen vid akademin en annan, -med tidehvarfvets fram- 
steg uti upplysning mera öfverensstämmande riktning och 
kanske icke i obetydlig mån: tjäna därtill att sätta, om 
jag så får säga, en annan anda uti lärarene vid akade- 
min",  Lärarne: skulle måhända med tiden »liksom vid 
andre universiteter endast - uppoffra sin tid åt vetenska- 
perne, samt mera täflan och flit uppkomma; den politiska 
partiandan skulle gifva vika för den litterära, ekonomi- 


') Samtidigt framställdes inom konsistorium, med anledning af 
tvist om: stadgandet rör. rektorsval, det förslag att rektoratet borde 
ambulera efter tjänsteålder allenast och icke, såsom nu var vanligt, 
efter fakulteterna. Förslaget motsades bl. a. af prokansler, som an- 
såg det böra hvila ,till den tid, då de akademiska konstitutionerna 
kunna komma att en allmän, efter närvarande tiders kraf lämpad och . 
bebhöflig revision undergå". K. P. 13 apr. 1818. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


AR USA NT Rd FE RESSA ESS SME SN 
BYGOR MES SR SRF RA vd IAS 


337 


ska omsorger för vetenskapernas oafbrutna odling, half- 
lärdomen för grundliga kunskaper och intrigen och mak- 
ligheten söka en annan fristad". 

 Vidlyftigast uppehöll sig v. Haartman i sitt betän- 
kande vid den juridiskla fakuleten, där han själf idkat 
studier, samt den medicinska, rörande hvilken han väl in- 
hämtat råd och förslag af sin far, medicineprofessorn. 
De juridiska studierna, såsom de därintills bedrifvits, voro 
enligt hans mening allt för teoretiska, hvilket haft till 


| följd, att de unga juristerna ofta voro alldeles omöjliga i 


en del stycken, då de inträdde i ämbetsvärken. Väl ön- 
skade han behålla de sedvanliga :,smärre" preliminära 
förhören — i teologi, logik, ekonomi och matematik —, 
vidare latinskrifningen samt de offentliga förhören i lag- 
farenhet och naturrätt. Men sedan de förstnämnda, till 
hvilka ännu kunde komma förhör i Finlands och Ryss- 
lands statistik, blifvit presterade och studenten i 3—4 
terminer åhört juris- och moralium professorerne, borde 
han undergå en förberedande examen 1 fakulteten samt 
därpå åtfölja någon landsdomare under 2—3 ordinarie 
ting. Efter återkomsten till akademin skulle han ännu 
en läsetermin åhöra nämnda professorers föreläsningar 
och först därpå admitteras till examen i lagfarenheten. 
Äfven ansåg v. H. det nödigt att jurisadjunkterne föran- 
staltade med studenterne under de första åren praktiska 
öfningar — motsvarande dem i de båda seminarierna —, 
näml. disputationer, examina och profskrifningar. Först 
om ett sådant system genomfördes, kunde undervisningen 
blifva theoretico-practisk och anspråken på juridisk bild- 
ning blifva tillfredsställda, förmenade v. Haartman. 

För de medicinska studiernas befrämjande, hvilka 
nu lågo så nere, att under de sista terminerna medicine 


Nat. o. Folk, H. 69. 22 


338 


professorerne icke haft en enda åhörare, var det nödvän- 
digt att ett kliniskt institut jämte accouchementshus in- 
rättades. Då skulle medicine studerandene slippa att 
fortsätta sin utbildning i Stockholm, där man numera 
med skäl ansåg finnarne för utlänningar, och icke be- 
höfva resa till ,hufvudstadens" kliniska och kirurgiska 
inrättningar, hvilka väl voro berömda och utmärkta, men 
icke kunde af dem begagnas med samma förmån som 
egna institut. Kostnaderna skulle bestridas genom fort- 
satt åtnjutande af de för akademibyggnaderna beviljade 
pastoratsarrendena, förstärkta med akademins egna, nu- 
mera så rikliga medel. Därjämte borde akademin med 
stipendier understödja tvenne medicine licentiaters studie- 
resor till utländska akademier; genom dessa resor skulle 
de afbrutna förbindelserna med utlandet åter anknytas 
och akademins anseende ökas. Och slutligen var det 
önskligt att i förening med åtgärderna för läkarkonstens 
— förbättrande sätta i värkställighet ett redan tidigare upp- 
gjordt förslag till botaniska trädgårdens utvidgande. Öf- 
ver dessa förslag borde främst yttranden infordras af 
konsistorium och den medicinska fakulteten, hvilken sist- 
nämnda ännu borde bemöda sig om att vända flere stude- 
randes håg till läkarkonsten och äfven i öfrigt besörja 
om de för undervisningen nödiga åtgärderna.) 

Det är icke troligt, att detta förslag skulle hän- 
skjutits till utlåtande af de akademiska myndigheterna 
i Åbo, men det blef åtm. till vissa delar godkändt af 
Armfelt och invärkade säkerligen på det initiativ denne i 
slutet af år 1813 tog till studiernas befrämjande inom 


1) Åminne saml., Handl. rör. kyrko-”o. underv. väsendet. För- 
slaget omnämndt af Tegnér TII: 442. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


339 


den fakultet, där åtgärder måhända bäst voro af nöden 
— den medicinska. 

Uti denna fakultet lämnade nämligen undervisnin- 
gen mycket att önska. Redan ett par år före kriget 
meddelade grefve Wachtmeister prokansler, att den me- 
dicinska fakultetens bristfälligheter en lång tid tilldragit 
sig hans uppmärksamhet, hvarför han med nöje upptagit 
ett af prof. G. E. Haartman väckt och af prokansler un- 
derstödt förslag att tillöka fakulteten med en ny leda- 
mot. !) Efter kriget blefvo förhållandena ännu mer be- 
kymmersamma. För det första voro samtliga medicine 


professorer mycket sysselsatta med andra uppdrag och 


värf än de rent akademiska. Prof. Haartman utsågs i 
slutet af år 1811 till ledare för det nya collegium medi- 
cum och inkallades kort därpå efter tillstyrkan af Arm- 
felt till regeringen, dock med kvarstående uti sina förra 
tjänster. 2) Väl fanns en vikarie genast att tillgå, och 


1) Wachtmeister t. Tengström ”7/; 1806. Resultatet blef, som 
meningen torde varit, att Boxström utnämndes till e. o. adjunkt. 

?) Om v. Haartmans utnämning yttrade Armfelt till Aminoff, 
att han förordat v. H. af öfvertygelse, ,ej som en dygdig el. mora- 
lisk varelse, men som homme de téte et de talent". ,Dygdiga, svaga 
och ambitieusa fän" funnos i öfverflöd, menade Armfelt, men vid en 
stats styrelse hade man att taga mera hänsyn till vett, begåfning 
och activité än till dygder samt ,,en tung och osäker marche". Till 
Aminoff ?/,, jan. 1812. — ,Dygdens" loftalare Aminoff var icke nöjd 
med utnämningen. I början af år 1812 berättade han åt Armfelt, 
att v. Haartmans och Ladaus utnämningar, hvilka råkade tima sam- 
tidigt, gjort ett obehagligt intryck på allmänheten både i poli- 
tiskt och moraliskt hänseende, men att han, om också utan vidare 
framgång, försökt att mildra opinionen. Något senare förklarade 
han, att v. H. icke åtnjöt i landet någon ,credit i financer". Bref- 
konc. t. Armfelt 2 jan., 24 juni 1812. — För prokansler kom utnäm- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


340 


Haartman lofvade därjämte att fortfarande meddela en- 
skild undervisning samt att vid behof afgifva yttranden 
till konsistorium. 1) Intill sin död år 1815 tog han också 
tidtals del i konsistorii sammanträden, ehuru han van- 
ligen afhöll sig från votering i frågor, som kunde komma 
att passera konseljens behandling, och ännu under sitt 
sista år skötte han stipendiatexamina. Men utan men för 
undervisningen kunde den fleråriga vikarieringen icke 
förlöpa: — Gabr. Bonsdorff fungerade under några år så- 
som ordförande i strömrensningskommissionen samt öf- 
vertog år 1811 omsorgen om de ännu återstående arbe- 
tena på det nya akademihuset. Detta uppdrag skötte 
han också med mycken omtänksamhet och energi, men 
var därför tid efter annan nödsakad att taga ledighet 
från föreläsningarna, som då sköttes af en adjunkt. Jämte 
den tredje medicine professorn Josef  Pippingsköld 


(T 1815), som var en mycket anlitad praktisk läkare, satt 


han därjämte från år 1811 uti collegium medicum. — Men 


ningen oförmodadt, men var honom ,af 100 skäl mycket till lags". 


En sådan man som v. H. behöfdes enligt hans tanke i regeringen för 
att åstadkomma metod i arbetet, om han också icke ensam kunde 
komma till rätta där. Tengström t. Walleen 28 dec. 1811. — Med 
beröm uttalade sig om v. Haartman såsom konseljledamot gen. guv. 
Steinheil, som dock till en början kände sig chockerad af att utnäm- 
ningen skett utan hans hörande, äfvensom frih. C. Mannerheim. 
Steinheil t. R. H. Rehbinder juli 1812, Mannerheim &t. J. A. Ehren- 
ström 1 aug. 1815; R. Castrén, Skildr. s. 285—9287. 

1) K. P. 23 jan. 1812. — Om v: Haartman må här ännu näm- 
nas, att det s. 155 n. I omnämnda bemötandet af Tulindbergs utlå- 
tande rörande den akademiska statsregleringen, såsom jag alternativt 
förmodat, var uppsatt af honom. I kanslersarkivet finnes näml. bland 
oinregistrerade handlingar: rör. universitetet 1811—1825 ett ex. af 


LÅ . . . 
»Eclaircissements", skrifvet af v. Haartman. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


4 TSE FESTER Fr Pre 


N 


341 


kanhända ännu mera än genom detta lärarkrafternas 
upptagande på andra håll försvårades läkarnes utbildning 
genom bristen på en särskild universitetsklinik. : Förslag 
om en sådan hade, såsom vi känna, redan åren 1808 -—- 


Prof. Gabriel v. Bonsdorff. 


1810 framställts af prof. Haartman och konsistorium. 
Men frågan hade lämnats beroende intills förslaget om 
medicinalväsendets anordnande blifvit afgjordt, och sedan 
detta timat, förgick ännu en tid utan att saken gjorde 
vidare framsteg. Under tiden måste man åtnöja sig med 


Nat. o. Folk, H. 69. 


342 


de tillfällen till utbildning af läkare, kirurger m. m., som 
erbjödos på det anspråkslösa länesjukhuset i staden (,,xe- 
nodochium provinciale"), hvarjämte en och annan stude- 
rande, enligt tidigare plägsed, fortsatte sin utbildning i 
Sverige. 

Följden af sådana förhållanden inom fakulteten — 
jämte andra omständigheter, såsom tidsödande preliminä- 
rer, hvilka i onödan wuttänjde studietiden och i hög grad 
fördyrade densamma — blef att intresset för de medicin- 
ska studierna aftog, medicine studerandes antal reduce- 
rades i betänklig grad och läkarbristen i landet, öfver- 
klagad redan tidigare blef ännu större, så att rege- 
ringskonseljen kunde vända sig till medicinska fakulte- 
ten med förfrågan rörande möjligheten af att erhålla me- 
dicine studerande till bestridande af lediga lasaretts- och 
provincialmedicibefattningar 1.) Huru skralt det i själfva 


värket var beställdt, kan man godt förstå, då professo- 


rerne Bonsdorff och Pippingsköld läseåret 1812—1813 
sysslade med att preparera tvenne chirurgiae studiosi till 
examen för regementsläkartjänst, medan adj. Törngren, 
som föreläste för v. Haartman, hade höstterminen 3 åhö- 
rare och vårterminen 5. Höstterminen 1813 hade antalet 
såtillvida ökats att Bonsdorff och Törngren kunde före- 
läsa offentligt för 5 åhörare, Pippingsköld för 4. Prof. 
Boxström erhöll inga åhörare, men hade ,icke dess mindre 
bjudit till att vara nyttig för de med. studiosi, som be- 
hagat besöka lasaretterna" de tider han därstädes hade 
läkarvården. ?) 


1) K. P. 16 mars 1810, 
?) Lektionsuppgifterna till kansler. — Den unga studenten A. 
J. Sjögren, som under sin första studietid tog kännedom om de flesta 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SENSE SYISSIS NT YR. SARS åa 


me 


EES FIER 


343 


Stor måtte under sådana förhållanden belåtenheten 


ha varit, då kansler i slutet af år 1813 meddelade kon- 
'sistorium tillsägelse att-tlåta medicinska fakulteten upp- 


göra förslag till inrättandet af ett kliniskt institut jämte 


— accouchementshus. I den skrifvelse, hvari detta uppdrag 
gafs, förklarade Armfelt, att han icke utan bekymmer 


sett läkarvetenskapen nästan h. o. h. sakna idkare vid 
Åbo akademi. ,,Om detta fortfar — menade han — och om 
ej vid akademin flere unge män blifva bildade, åt hvilka 
medicinalvården i landet med tiden kunde anförtros, så 
inser herr biskopen och cons. acad. lika med mig de 


— olyckliga följder, som däraf icke allenast för akademin 
 enskildt, utan för vårt fosterland i allmänhet kunna här- 
flyta." De skäl, som därintills hindrat inrättandet af 


nämnda institut, funnos icke vidare. , Samhället och aka- 
demin påkalla, mina herrar, vår omsorg för en veten- 
skap, af hvilken det förras närvarande och tillkommande 
välfärd och det senares anseende i så betydlig mån be- 
ror." I särskild skrifvelse till medicinska fakultetens de- 


 kanus, prof. Pippingsköld, anmodade Armfelt fakultetens 


ledamöter ,att med vanligt nit söka uppmuntra och för- 
må Here af den vid akademin studerande ungdomen att 
vinnlägga sig om läkarekonsten och dess studium”. För 
sin del lofvade han att befrämja ändamålet genom alla 
de medel, som berodde af honom. !) 


föreläsare, berättar i sina dagboksanteckn. (Ephemerider) d. ??/; 1814, 
att med. adjunkterne Törngren och Sundius hade 6 åhörare. Han 
berömmer den förres långsamma uttal, men finner den senares mål- 
före otydligt. 

1) Kansler t. konsist. 1 nov. 1813 (K. K. B.) och t. J. Pipping- 


sköld samma dag (kansl. ämb. brefkonc. 1809—1818); K: P. 30 nov. 


1813. 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


344 


På dubbelt sätt sålunda uppfordrad att värka för 
de medicinska studiernas ,uppkomst"”, tog medicinska fa- 
kulteten med en därintills mindre vanlig kraft i hop med 
det viktiga ärendet. Efter nödig betänketid och moget 
begrundande var fakulteten på våren 1814 färdig med 


tvenne betänkanden, det ena rörande de medicinska stu- 


Prof. Josef Pippingsköld. 


diernas befrämjande i allmänhet och det andra uppta- 
gande ett detaljeradt förslag till en akademisk klinik. 

I det förra utlåtandet, som var dateradt den 5 maj 
1814 och ställdt till kansler, yttrade sig fakulteten först 
om orsakerna till de medicinska studiernas aftagande vid 
akademin. Det fanns väl, menade fakulteten, dem som 
voro benägna att skjuta skulden härför på vederbörande 


Bidrag t. känned. af Fin). 


PEST YESSETIERIE YR TYSK 


PT SEE TASTE "a I SS ASS FRE LINS ERE TE VET 


TEN 


| pe 
vallen 
FR 
SD 
Ar 
Jaa. 
Ir 
| 
r 
fr RS 
ns 
k 
4 - 
E 
FR 
AS 
Pr 


345 


ärare. Men detta var oriktigt. Ty en lärares möda öka- 
des icke genom ökadt antal åhörare; tvärt om utgjorde 


ett talrikt auditorium en kraftig belöning för ett annars 


fruktlöst arbete; därtill ännu måste fakultetens professo- 


rer såsom ledamöter i collegium medicum känna tillfreds- 


ställelse öfver att tillgången på läkare ökades. Fakulte- 
tens ledamöter hade icke underlåtit att uppmuntra den 
studerande ungdomen till att vinnlägga sig om läkarve- 
tenskapen, men deras bemödanden hade varit fruktlösa. 

Orsakerna till att studium medicum låg nere, måste 
sökas på andra håll. Och i främsta rummet trodde fa- 
kulteten, att felet låg i den knappa utkomst och det ringa 
anseende studerande ynglingar hade att vänta sig på lä- 
karbanan i en framtid, som alls icke motsvarade den flit 
och möda samt de kostnader en flerårig studietid vid 
akademin kräfde. , Att i flera år framtråka en mödosam 
bana — menade fakulteten — som väl leder till ett stort 
föremål, det att lindra och häfva den lidande mänsklig- 
hetens plågor, synes väl lofva en angenäm tillfredsstäl- 
lelse, men därtill hafva få håg och fallenhet, än färre 


ihärdighet och mod, då i synnerhet de festes non plus 


ultra är en provincialläkares beställning, hvars anseende 
mindre skattas än en fänriks i allmänna sammanlefnaden. 


När prospekten till framtida utkomst därjämte visar sig 


på en mindre fördelaktig sida, är det icke obegripligt, 


hvarföre ynglingar ej välja ett yrke, som fordrar lång 


tid, medför mycken kostnad och erbjuder allt för ringa 
belöning och alls ingen uppmuntran." 

Till förtydligande af det ofvansagda skildrade fa- 
kulteten den långa studietiden, som föregick det slutliga 
förhöret. Först åtgingo 4—5 år till inhämtande af lärda 
och moderna språk, till filosofiska, historiska, ekonomi- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


346 


ska, matematiska och naturvetenskapliga studier samt till 
skriföfningar och dissertationer, hvilket allt fordrades för 
absolverande af filosofiekandidatexamen och magistergrad. 
Så gingo minst 3—4 år till lärdomsgrenar, hvilka hörde till 
såväl den invärtes som utvärtes läkarevetenskapen" — 
anatomi, fysiologi, hygieni, farmakokemi, patologi, kirurgi 
m. m. — och efter hvilkas nödiga inhämtande följde 
muntliga förhör och skriftligt lärdomsprof för medicine- 
kandidat- och licentiatexamina. Innan en yngling kunde 
med doktorsgrad utgå såsom läkare, fordrades sålunda 
7—9 års vistelse vid akademin. Utgifterna för denna tid 
beräknades till omkr. 1,750 rub. s. — hvaraf 1,200 r. till 
kläder och uppehälle, 300 r. till böcker, 150 till instru- 
ment och 100 till disputationer. Det var en utgift, som 
en omtänksam yngling icke gärna underkastade sig, då 
han på andra vägar kunde med mindre möda och kost- 


nad finna en mera ansedd och mera inbringande syssla, 


och en far hade mer orsak att afråda sina söner från 
»det kostsamma och illa belönade medicinska studium” 
än att uppmuntra därtill. 

Ett stort hinder för de medicinska studiernas all- 
männare omfattande låg vidare i omöjligheten att i Fin- 
land fullkomna sina i allmänhet goda teoretiska insikter 
genom åtnjutande af en praktisk lärokurs, då ju de ti- 
digare besökta sjukhusen i Stockholm icke mera stodo 
öppna för unga finska läkare och en studieresa till Pe- 
tersburg ställde sig alldeles för kostsam. Vidare ansåg 
fakulteten sig böra erinra om otillräckligheten af upp- 
muntran i form af pekuniära understöd, och slutligen 
framhölls, hurusom de obehagliga intryck de medicin- 
ska studierna och sjukvården gjorde på känsliga sinnen 
afhöllo fere från att egna sig åt den medicinska banan. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FEIST Fr 


"NM [FRE SEA 


347 


Allt tillsammantaget gjorde, förklarade fakulteten, att det 


alls icke var förundransvärdt, att studerande ynglingar 


vände sig från ett yrke, som fordrade ,så stora uppoff- 
— ringar, men som hvarken under läroåren lofvar något 
understöd, ej heller efter dessas förlopp berättigar till 


någon uppmuntran eller emot använde bemödanden sva- 


rande belöning". 


Efter denna redogörelse för ,de egentliga hindren” 


| för det medicinska studiet tillät sig fakulteten att i dju- 
paste ödmjukhet framställa , de medel och utvägar hvar- 


igenom, efter dess oförgripeliga tanka, ynglingar vid detta 


universitet kunna uppmuntras till studii medici idkande". 


Det främsta medlet var inrättandet af ett , kejser- 


ligt institutum clinicum", där invärtes och utvärtes sjuka 
samt barnaföderskor skulle till bestämdt antal intagas 
och där den praktiska läkarutbildningen skulle försiggå. 
Ett annat viktigt medel var anslåendet af tillräckliga sti- 


pendier, som skulle åtnjutas under lärotiden. För sist- 


nämnda ändamål vågade fakulteten föreslå en under col- 


legii medici disposition stående årlig fond på 1,000 rub. 
8., hvarur skulle utdelas 2 stipendier å 100, 4 å 75, 6 å 
50 och 5 å 40 rub. s. Lediga stipendier skulle samlas 
till en fond, ur hvilken ett resestipendium på 300 rub. s. 
skulle utdelas för högst två år åt examinerad läkare med 
skyldighet för denne att uppebålla sig först i Petersburg 
och därefter på utrikes ort. 

Utom dessa åtgärder förordade fakulteten ännu så- 
som ett effektivt medel till medicinalvärkets upphjälpande 
dels utdelande af rang, heder och värdighet åt finska lä- 
kare i enlighet med hvad förhållandet numera var i Sve- 
rige, dels läkarnes indelning i särskilda klasser eller ka- 
tegorier hvilka till antalet skulle vara fyra. "Till den för- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


348 


sta klassen skulle höra sådana läkare, hvilka ämnade 
blifva akademiska lärare; till den andra blifvande stads-, 
"provincial-, regements-, lasaretts- och slottsläkare; till den 
tredje underläkare, hvilka kunde tjäna som kompani-, ba- 
taljons- och bruksläkare eller användas för mindre stä- 
ders och landsbygdens behof. Och till den sista klassen 
skulle hänföras de s. k. pepiniérerna, hvilka skulle gå 
tillhanda vid sjukskötseln och mindre viktiga fall, m. a. o. 
motsvara den forna badare-societeten. Omständligt redo- 
gjorde fakulteten för de examensfordringar, hvilka borde 
upprätthållas för tillträde till hvarje af dessa fyra klas- 
ser, och för de stipendier, som under lärotiden kunde åt- 
njutas. Så skulle af läkare i första klassen fordras exa- 
men philosophicum rigorosum, pharmaco-chemico-exa- 
men, förhör på latin inför fakulteten samt vinnande af 
medicine doktors värdighet, som skulle föregås af en of- 


fentlig dissertation samt lectio precursoria. För den an- 


dra klassen, som skulle omfatta , de egentligen praktise- 
rande läkare", erfordrades en medico-filosofisk kandidat- 
examen, som aflades på svenska inför de flesta af filoso- 
fiska fakultetens professorer, så en pharmacie-examen in- 
för kemiprofessoren, därefter på vanligt sätt medicine 
kandidat- och licenciatexamina på svenska och sist ett 
svenskt profscriptum, hvarpå examinanden befordrades 
till med. doktor, men utan befordringsrätt vid akademin. 
Till den tredje klassen räknades de hvilka blifvit medi- 
cinekandidater eller kirurgiekandidater enligt en förordn. 
af 1797. En gemensam fordran för läkare af dessa tre 
klasser var att de i 8 månader tjänstgjort såväl på medicin- 
ska och kirurgiska som på accouch. afdelningen af det före- 
slagna kliniska institutet. I stipendium skulle första klas- 
sens läkare åtnjuta 100 rub. i högst tre år, andra klassens 75 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SETT RESSEFENIE RA 


349 


rögst fyra år och tredje klassens 50 rub. i ända till 
. Af pepinieérerna, som kunde åtnjuta 40 rub. i sti- 
d i m i två år, fordrades bl. a. kännedom af svenska, 
ca 0 ch ryska språken, god läsoch skrifkunnighet samt 
st - b års tjänst i kliniska institutet. | ö 
; no dessa förslag kanslers förord och kejsarens 
ydkännande, vågade fakulteten hysa den förhopp- 
en, att de medicinska studierna vid akademin skulle 
be fordras, ,att Finland framdeles äger tillräckelig till- 
> på skickelige ämnen till besättande så väl af lediga 


EE FYR is : z a é i 
nde medicinska ämbeten vid universitetet som ock 


r rakti erande läkares sysslor i städerne och på lands- 
, förmodande jämväl fakulteten, att ett stort öfver- 
dö läkare skall vidare blifva till tjänst för kejser- 
arméerne till lands och vatten". 1) 
tt andra betänkande, dateradt d. 30 april 1814, 
fakulteten uteslutande till frågan om ett institu- 
icum. Öfvertygad om ,att utan en sådan inrätt- 
iland inom kort tid skall sakna icke allenast lä- 
are af alla slag, utan ock kunniga och pålitliga jorde- 
yr m r", uttalade fakulteten såsom sin mening, att insti- 
tet ,dels såsom oskiljaktigt ifrån den öfriga akademiska 
visningen dels ock i anseende till besparing i kost- 
na" borde vara placeradt i Åbo och stå under me- 
ö i practice och chirurgige professorernes närmare till- 
am at medicinska fakultetens öfverinseende. Platserna 
jech. utvärtes Njälka skulle vara 30, näml. 12 för in- 


] = dicinska fakult. till kansl. d. 5 maj 1814, kansl. ämb. bref- 
814—16. Memorialet, undert. af Pippingsköld, G. E v. Haart- 
ch G. Bonsdorff, måhända uppsatt af den förstnämnde, i hvars 
m . på Perno-gård ett konc. finnes (G. Heinricius, Underrätt. 
a med. jubeldoktorsvärd. 1910, s. 14—15). 


350 


värtes och 12 för utvärtes sjukdomar, 3 för vener. åkom- 
mor och 3 för barnaföderskor. Den egentliga sjukvår- 
den skulle handhafvas af de nämnda professorernes ad- 
junkter med biträde af två underläkare, två , pepiniérer" 
och en jordegumma. För ändamålet erfordrades ett sten- 
hus med 37 rum, hvars uppförande jämte nödiga ekono- 
mibyggnader beräknades komma att kosta 20,000 rub. s. 
De årliga utgifterna beräknades till 6,600 rub. s., hvaraf 
300 rub. i gratial åt de två professorerne, 200 rub. s. åt 
hvarje läkare och 50 rub. åt underläkare, 2,757 1/; rub. 
för de sjukas kosthållning (å 25 kop. s. dagligen), 800 
rub. till medikamenter o. s. v. Den stora uppoffring 
statsvärket härigenom komme att göra trodde fakulteten 
blifva till fullo ersatt genom utbildningen af skickliga 
läkare, kirurger och jordegummor. Och för öfrigt ansåg 
fakulteten sig böra framhålla, att hon begränsat sitt för- 
slag så mycket som möjligt varit, ,ehuru en mera utvid- 
gad plan och större liberalité höra till vår tids både 
önskningar och hopp". 1) 

Af dessa betänkanden sändes det som rörde den 
medicinska undervisningens ordnande vid universitetet 
direkt till kansler, till hvilken det anlände midsommarti- 
den. Det kom dock för sent för att undergå vidare be-' 
handling under Armfelts tid. Under den därpå följande 
kanslerslösa tiden fick frågan hvila jämte flera andra aka- 
demiska ärenden och kom först den 29 apr. 1816 till af- 
görande inför H. K. M., som med förbigående af medicin- 
ska fakultetens förslag i öfrigt nådigst samtyckte till att 
från statsvärket årligen utbetalades i tio år ett stipendie- 
understöd på inalles 1,000 rub. s. åt behöfvande medicine 


1) KPI 1014 
Bidrag t. känned. af Finl. 


- rt TN mt AE » , ,” fw 

CSF Ae Ås oj TR i 4 4 

ETEN Pa hå sg ANÄNOND 4 Vv Te ) RT RR 
nr a ft EEE - NE SNES Lr 


351 


studerande. Beloppet skulle fördelas på det sätt fakul- 
teten föreslagit och utgifvas af collegium medicum. !) 
Förslaget om den akademiska kliniken, som ju inford- 


rats genom konsistorium, kom till behandling i nämnda 


myndighet vid dess sammanträde den !4/; 1814 och till- 


— styrktes till alla delar. I sitt yttrande till kansler förkla- 
rade konsistorium, att betänkandet icke gaf anledning till 
någon annan anmärkning än att den föreslagna kostna- 


den för inrättningen till följd af tidernas förändringar 
och varuprisernas stegring icke torde i framtiden räcka 


till för mottagandet af det föreslagna antalet patienter, 
men förhoppades konsistorium, ,då första anläggningen 


Er af denna vackra inrättning, i anseende till det därmed 
åsyftade goda ändamål, dock likväl icke lärer tåla upp- 
— skof, utan fast mer med görligaste första böra bringas 


till värkställighet, lära väl behofven i början få lämpas 
efter omständigheterne och tillgångarnes beskaffenhet, tills 


oi en framtid möjeligen andra utvägar för befrämjandet 


af denna inrättnings större omfång torde kunna yppas".?) 

Detta konsistorii yttrande afsändes jämte fakultetens 
projekt till kanslersämbetet först en månad efteråt, un- 
der Armfelts allra sista dagar. Till någon åtgärd från 
den akademiska öfverstyrelsens sida kunde den sålunda 
på en tid icke leda och då svar slutligen anlände från 
kansler på våren 1816, meddelades däri, att då H. K. M:t 
redan till annat håll meddelat dess förordnande om ett 


1!) Kansl. t. konsist. £/, 1816; K. P. !!/, 1816; Rabbe, Om me- 
dicinska doktorspromotioner i Finska läkaresällsk. handl. TV: 257 och 
Finl. medic. författn. II: 263—264. 

ICE: och K. R. !4/, 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


352 


kliniskt institut, hade kansler icke kunnat tillgöra något 
vidare med afseende å denna sak. !) 

Redan innan konsistorium tagit frågan om ett kli- 
niskt institut under öfverläggning, hade näml. medicinska 
fakultetens betänkande meddelats collegium medicum, hvil- 
ket jämväl fått sig uppdraget att utarbeta ett projekt till 
sjukhus. Som collegium bestod af de tre medicine pro- 
fessorerne, förstärkta med professorerne i naturalhistoria 
och kemi, mötte förslaget här intet motstånd, utan för- 
ordades (d. 9 juni 1814) hos H. K. M. utan någon för- 
ändring och med den tröstande förklaring, att om den 
summa, som begärdes, också var stor nog, kunde den 
icke anses vara för hög, då den användes till ett så vär- 
digt ändamål som läkarkårens utbildande. Men då ären- 
det avancerade från collegium till regeringskonseljen, 
mötte det genast svårigheter. TI sitt utlåtande af den 4 
okt. 1814 till K. M:t förklarade konseljen den föreslagna 
inrättningen , vara 1 vissa delar nog tilltagen och kost- 
sam för ett land af så liten folkmängd och med så ringa 
penningetillgångar som Finland. Enligt konseljens tanke 
kunde det för den medicinska undervisningen vara till- 
räckligt! att de blifvande läkarne tjänstgjorde en viss tid 
vid länelasarettet samt att på dettas tomt uppfördes en 
mindre flygelbyggnad med platser för 8 invärtes sjuka. 
Däremot ansågs det viktigare att medel beviljades för 
ett särskildt accouchementshus med 8 platser, hälften fri- 
platser; läkarvården därstädes skulle öfverlåtas åt en 
under collegium medicum stående läkare, som därjämte 
borde föreläsa öfver sin konst vid universitetet. Detta 
sistnämnda förslag godkändes genom reskr. af den 3/, 
1816 och senaten tillsades att draga nödig försorg om - 


!) Kansl, t. konsist. 4/, 1816. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


353 


af gård för inrättningen, som också började sin 
het s. å. Däremot kunde ,för det närvarande” 
ll icke lä 


ill inrättningen af ett kliniskt 
- härom togs därpå till tals i konsisto- 
örjan af 1820-talet och ledde nu till ett gynn- 
Den planerade sjukhusbyggnaden var fär- 


made förflyttning till Helsingfors aldrig att an- 
för det afsedda ändamålet, 'studii medici befräm- 
id akademin. 1) 

+, et I Ta 


Såsom kanslerssekreteraren v. Haartman anmärkt, 
de okså inom den juridiska fakulteten studierna 
et «& önska. I motsats till hvad förhållandet var 
l medicinska fakulteten SS där NR NER PN 


4 ; juris studerande mäkta stort och ökades dag- 
om att noblessens barn icke mera hade tillfälle 
a på den militära banan.?) Höstterminerna 1812 
3 hade Calonius öfver 80 anmälda åhörare och 
äknade under sin första termin, v. t. 3088; nästan 


få värken i staden — vid sina natial föreläs- 


fv 


n. guv:s skrifv. 22 nov./4 dec. 1813 t. collegium medicum 
"kansliets 2:dra exp. journal 1813, del IV); Statssekr. handl. 
37; reg. kons. (oec. dep.) pr. !4/; 1816. — Härom vidare 
cius, Obstetrikens och gynäkologins hist. i Finland s. 83, 
och Det cliniska institutets hist. i F. läkaresällsk. handl. 
358 följ.; Fagerlund och Tigerstedt, Medicinens studium 
64; F. J. Rabbe, Finlands medic. författningar II: 262—263. 
?) Till J. A. Lindblom 7/, 1811, medd. af mag. G. Nikander. 


o. Folk, H. 69. : 23 


354 


ningar samt öfver 80 deltagare i sina privata lektioner. Det 
var mer än !2/, del af studentkåren.!) Men med undervis- 
ningen och, efter hvad det åtm. påstods, äfven med exa- 
minationen var det mindre väl beställdt. Främsta anled- 
ningen därtill låg, såsom konsistorium uti sin hemställan 
af år 1809 framhållit, i den omständigheten att fakulteten 
icke ägde mer än en lärostol, hvars innehafvare omöjli- 
gen kunde meddela nödig undervisning inom lagfarenhe- 
tens hela område. Annu ogynnsammare ställde sig för- 
hållandet efter det denne ende lärare, prof. M. Calonius, 
år 1809 förordnades till generalprokurator, dock med kvar- 
stående uti sin professorsbeställning. Som ingen annan 
lärare fanns att tillgå, åt hvilken den juridiska undervis- 


ningen kunnat öfverlämnas, åtog sig Calonius att fortfara . 


såväl med föreläsningarna som med examinationen. Men 
sjuklighet och hög ålder jämte andra ämbetsgöromål 


gjorde, att han endast med svårighet kunde fullgöra sina 


akademiska sysslor, såsom hans deltagande i konsistorium 
också snart nog upphörde. Klagomålen öfver de juridiska 
studiernas nedåtgående såväl som öfver de unga tjänste- 
männens okunnighet blefvo också rätt allmänna. De upp- 
repades icke endast af folk, hvilka af personliga skäl hyste 
missnöje med OCalonius, utan också af dem, hvilka tyckas 
egnat honom sin vördnad och tillgifvenhet. Bättre måste 
förhållandena gestaltat sig efter det den andra professuren 
och en adjunktur blifvit besatta, men då den andra adjunk- 
turen förblef ledig och Calonii arbetskrafter med tiden 
än mera aftogo, så att han åtm. redan år 1815 måste upp- 
höra med sin föreläsningsvärksamhet, dröjde det ännu 


!) Lektionsförteckningarna till kansler 1812—1813. Vid inskrip- 
tionerna närvoro den '7/; 1812—249, den !/,,1813—251 och den ?9/,, 
1814—230 studerande. K. P. nämnda dagar. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SEO PTT TIN EEE Yr 


355 


a krafter.!) 
I fråga om examina inom fakulteten kom det, med 
dning af en dissensus mellan professorerne Calonius 
rr gus, under Armfelts kanslerstid till en vidlyftig 
fl | - ; tt, som, frånsedt alla personliga synpunkter, närmast 
: St spörsmålet, huruvida de juridiska auskul- 
; voro att anse såsom fakultetsexamina, hvilka 
'kollegialt af juris- och moralium professo- 
e, eller om de borde ställas under konsistorii uppsikt 
vi I utslaget hvarje examinator afgifva sitt vitsord 
t för sig. Om konfliktens uppkomst och förlopp få 
RN tillfälle att vidlyftigare orda. Nu må 
1 endast nämnas, att den gaf akademins ledare an- 
ng - taga under öfvervägande frågan om det ju- 
amensväsendets ombildande i enlighet med en 
et i ds fordningar och särskildt med hänsyn till den 
ring, som försiggått i Finlands politiska ställning 
| kt administrativa värkens organisation. 
; åh, konsistorium på hösten 1813 afgaf sitt utslag i 
nius—Lagus'ska tvistefrågan, beslöt det på samma 
gZ É at ; öfverlämna till kanslers afgörande, huruvida 


nder läseåret 1811—1812 blef Calonius af hälsoskäl tvungen 
rta sina föreläsningar, dem han sedan flera år plägade hålla i 


| kurs fortgått ,utan någon enda läsedags försummande”. I 
katalogerna för läseåren 1811—1815 lofvade Calonius före- 
mån hans höga ålder och brutna hälsa medgåfvo det, men 
+ 1815 meddelade han, att han kände sina krafter så ned- 
; han icke vågade ställa några föreläsningar i utsikt. — Till 
É afgaf. C. sina vota skriftligen eller genom sekreteraren. 


Folk, H. 69. 


356 


en särskild förordning om rätta förståndet af gällande 
förordningar rörande formerna för de juridiska examina 
kunde anses nödig. Fråga tyckes också varit om att ut- 
sträcka framställningen till de fordringar, som för fram- 
tiden borde vid examina i de särskilda ämnena upprätt- 
hållas. Men förslaget stötte på svårigheter och det stan- 
nade vid att prokansler, biskop Tengström, som ansåg en 
sådan förklaring vara af nöden, vände sig enskildt till 
kansler med ett betänkande, hvilket s. a. s. blef uppslaget 
till de följande årens diskussioner rörande omgestaltningen 
af de sedvanliga examina för inträde i landets rättegångs- 
och förvaltningsvärk. 

Detta betänkande, som var dateradt den 10 novem- 
ber 1813 och erbjöd. vissa för prokanslers politiska åskåd- 
ning karaktäristiska uttalanden, utgick från den omstän- 
digheten, att förändringarna i landets styrelse och poli- 
tiska förhållanden såväl som i akademins organisation 
redan framkallat och i framtiden komme att vidare fram- 
kalla frågor om formerna för de akademiska examina, som 
de civila ämbetsmännen borde undergå. Det var därför ,, till 
undvikande af framtida obehagliga kollisioner ej mindre 
emellan särskildte och efter hand utkommande författnin- 
gar än emellan särskildte personliga intressen" rådligast 
att i förväg öfverlägga om de till saken hörande ämnena, 
innan en hemställan om en allmän författning blefve å 
högre ort gjord. Och för att ,gifva någon anledning till 
en slik öfversikt" tillät sig prokansler att fästa kanslers 
uppmärksamhet vid några omständigheter, som af lag- 
stiftaren borde ihågkommas. 

Som kejsaren, framböll Tengström till först, täckts 
1 nåder inrätta för Finland en särskild regeringskon- 
selj af helt annan sammansättning och med vidsträcktare 


Bidrag t. känned. af Finl. 


357 


rening än något af de svenska kollegierna 
to sh ägde, var det främst af nöden att närmare be- 
de förhör, som borde föregå inträdet och befordran 
konseljens särskilda departement och expeditioner. 
= Mö anställning såsom auskultant eller extra ordina- 
id justitiedepartementet borde då fordras i det när- 
ste så mma förhör, som tidigare äskats för tjänstgöring 
4 andets rättegångsvärk, men därtill ännu tycktes det 
a nödigt att af examinanderna fordra kännedom af 
| ege nteliga Rysslands lagvärk, domstolar och lagskip- 
s , såsom både nödiga och nyttiga kunskapsämnen 
Koh ” arje civil tjänsteman inom Finlands område i all- 
il het och särdeles för dem af våra landsmän, som komma 
hafve befattning med tjänster och rättegångsärender i 
c ros län”. För inträde i ekonomiedepartementet, hvil- 
; omfattade” liksom i ett stort och allmänt kollegium 
la c ekonomiska och statistiska mål, dem man i Sverige 
delat på flera värk och kollegier, och hvars ämbetsmän 
tjänstgöra än vid den ena än vid den andra expe- 
n, borde utom de allmänna insikterna i logik, ma- 


en samt öfriga statshushållning, jämte insikter i lan- 
na ekonomiska lagar och författningar. Och samma 
gar, som ställdes- på extraordinarier i konseljen, 


S Men prokansler tänkte sig ett ännu vidsträcktare 
ksam netsområde för Finlands akademiska ungdom än 
. hemlandet kunde erbjuda. , Sedan nämligen — fortsatte 
. sitt betänkande — Finland numera utgör en province. 


at. o. Folk, H. 69. 


358 


af ryska kejsaredömet och vår uppväxande ungdom således 
efter hand kan hugfällas för engagements äfven i ryska 
rikskollegierna, och hvartill nödiga utvägar synas på goda 
skäl böra för densamma i möjligaste måtto öppnas och 
faciliteras, så vore äfven af slik anledning nödigt, att i 
tid stadga och föreskrifva, hvilka kunskaper för dem i 
berörde särskildta afseenden kunna blifva nödiga och hu- 
rudana de förhör och vittnesbörd vara böra, som skola 
bana dem väg till ett slikt syftemål." Att för sådant ända- 
mål fordrades förmåga atti tal och skrift beherska det 
ryska språket, var klart. Men då kännedom af nämnda 
språk efter några år komme att ovillkorligen fordras jäm- 
väl af ,,det egentliga Finlands" blifvande civila, militära 
och ecclesiastika tjänstemän, utan att det dock stadgats, 
huru vidsträckt denna språkkännedom skulle vara och af 
hvilka personer den skulle pröfvas, så borde äfven dessa 


omständigheter genom någon öfverhetlig författning när- 


mare bestämmas. 

I fortsättningen af sitt betänkande berörde prokans- 
ler examina med blifvande- kameralister. Framhållande 
nödvändigheten af insikter i ekonomi och ekonomisk 
lagfarenhet för sådana examina och lämpligheten af att 
den nya professorn i ekonomisk och handelsrätt deltog i 
dem, erinrade han om behofvet af närmare föreskrifter 
rörande dessa examina, jämte det han, med hänsyn till 
nyttan för hvarje bildad medborgare af teoretiska insik- 
ter i den allmänna och enskilda hushållningen, ansåg det 
nödigt att 1 författningen fastställa, huruvida ekonomie- 
professorn ägde att deltaga jämväl i auskultantexamina. ') 


1) I början af år 1813 hade prof. Myréen vändt sig till konsi- 


storium med ett frågememorial rörande de juridiska examina och sin 


Bidrag t. känned. af Finl. 


NUTSEFIT PN SS 


359 


iIså fann han det nödigt att, för den händelse rysk 
storia, geografi, statistik och statshushållning komme att 
gå såsom examinationsämnen i ,ett eller annat pub- 
st fö S astställa, af hvilken professor dessa ämnen 
de pröfvas. Och till sist berördes önskvärdheten af 

fö yrfattningen upptaga närmare föreskrifter rörande 
förhör, hvilka enl. 1812 års instr. för generallandt- 
atoret borde presteras vid akademin af blifvande 
r vid landmäteristaten, dels sammansättningen af det 
inationsutskott, som enl. en kungl. förordning af !5/, 


03 i igde att pröfva blifvande privata informatorers skick- 


lt nin, ;, men hade vd; då Tengström skref till kansler, icke Os 
svar. K. P.3 apr. 1813. Hans frågepunkter i kansl. ark., oinregistr. 


; Ekandl. rör. universitetet 1811—1825 i kanslersark. samt 
”"Tengströms konc. i Lill-Ojamo ark. Det sistnämnda afslutas 
el hemställan till kansler att tillåta konsistorium att efter 
skultetens hörande inkomma med underd. förslag till en allmän 
ng rörande de ifrågav. examina. Dessutom finnes bl. Teng- 
oncept förslag till en konsistorii skrifvelse till kansler, hvari . 
hållet i ofvanstående betänkande i allt väsentligt meddelas, men 
konsistorium dessutom, refererande till sitt utslag i den Calo- 
; ”ska tvistefrågan, öfverlåter till kanslers bepröfvande, hu- 
idé ett förtydligande af förordningarna rörande ,yttre formen och 
od 1" för examina ansågs nödigt. Resultatet blef att konsist. i sin 
i vel se (!/,, 1813) berörde endast sistnämnda omständighet, medan 
GG ' nkterna i en eventuell ny författning meddelades senare af 
ri särskild skrifvelse. Huruvida denna afläts efter öfverens- 
2 med konsistorium eller om den möjligen var ett uttryck för 
rs egen politik, framgår icke med visshet; dock är det förra 
ligast. Genom ärkeb. Lindblom inhämtade Tengström underrät- 
ser om examina i Sverige... Lindblom t. Tengström ”!/,, 1813. 


at. o. Folk, H. 69. 


360 


Det var således icke något detaljeradt förslag till en 
framtida författning rörande de juridiska examina prokansler 
meddelade. Men han uttalade sig i betänkandet mycket 
tydligt, 1 hvilken riktning han ansåg en omarbetning af 
tidigare gällande examensfordringar böra gå. Hos kansler 
fann betänkandet ett mycket välvilligt mottagande. Ehuru 
Armfelt just genomgått ett mycket svårt sjukdomsanfall 
och ännu led under sviterna däraf, skyndade han sig att 
för biskopen uttala sin belåtenhet med dennes uttalanden. 
Herr biskopens bref af d. 10 — skref han — är af ett 
så betydande innehåll, uppfylldt med ämnen af en så stor 
intérét, så att jag 1 min nu varande sinnes författning och 
själa förmåga ej kan svara därpå, så mycket mer som 
någon skiljaktighet i vårt sätt att se så sakerna som äfven 
deras värkel. drif-fjädrar torde erfodra discussion. Som 
ingenting brådskar i desse ämnen, ger jag mig tid att än 


vidare öfverväga mine egna idéer för att vara viss på att 


intet af hvad som kan vara främmande för det rätta el. 
det sanna skall hafva del i mine omdömen."!) Något senare 
skref han, att han med förnöjelse genomläst och med 
Walleen meddelat sig om , detta utkast till en stor och 
viktig plan", som förtjänade ,en fullkomlig utveckling”. 
Men han var ännu tveksam därom, hvad som vore bättre, 
att öfverlämna frågan till konsistorii öfverläggning eller 
att formera en blandad komité af academici och andra 
»för att gifva all möjel. fullkomlighet åt den författning 
man 1 sådant afseende slutel. skulle underställa till kejsa- 
rens approbation". ,,Jag har en billig fruktan — förklarade 
Armfelt — för alla consistorii deliberationer i saker, som 
äga dennes natur; en olyckel. esprit de partie, personalite- 


!) Armfelt t. Tengström 23 nov. 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FAR TOSK AISA 


361 


ter och må hända någon smitta af tidens novateurer — — 
+ rde le blifva betydel. hinder i det goda denna corporation 
le: kunde och borde åstadkomma. Den kännedom en 
erfarenhet gifvit mig af världen och af människor 
mänhet gör, att min blick är tämmel. säker, då jag 
Ar | nder ögonen fullkoml. caractérs drag — dock skall 
o al tid vara glad, om jag i dessa conjecturer misstagit 
4 — Om Tengströms ,idé" att Finlands ungdom borde 
ig in uti de ryska kollegierna yttrade Armfelt, att 
ir af en djuptänkande statsman med sann patrio- 
me". — Armfelt trodde också, att de nya sökandene 
le vara välkomna i Ryssland, där det rådde total brist 
ned något slags underbyggnad. Dock mötte pla- 
råket ,ett grufligt hinder", som på lång tid icke 
öfvervinnas, då alla åtgärder i Finland för de ryska 
ierna hade ,,sköldpaddans liflighet". !) 
rmfelts motvilja mot att öfverlämna frågans bered- 
it konsistorium hade sin förklaring i den oro, som 
Fd en Calonius—Lagus”'ska tvistefrågan. ,I den gäs- 
örklarade han för biskopen, som nu existerar i con- 
im academicum, där Lagus på ena sidan leder sine 
' och får dem att bräka som han vill och Calonius 
n andra genom sina år, sin réputation och gammal 


öm de akademiska examina tillsammans med den samtidigt 
; ta omregleringen af skolvärket, men Armfelt och v. Haart- 
n ansågo att detta skulle alltför mycket draga ut på tiden. 


t. o. Folk, H. 69. 


362 


till förberedande utredning åt några personer, till hvilka 
han satte sin lit. Då han i början af året 1814 mottog bi- 
skopens meddelande, att denne ämnade ,,employera” några 
månader till att utarbeta en plan till examina, uttalade han 
sin tillfredsställelse därmed och uppmanade Tengström att 
rådpläga om ärendet med professor Wallenius, som också 
enskildt meddelade Armfelt sina tankar, äfvensom med den 
från Sverige nyss öfverflyttade öfverste N. G. af Schultén. 
Åt prof. Myréen, som vid samma tid vistades i Petersburg, 
uppdrog han att inhämta ,notioner" rörande de ryska exa- 
mina och fordringarna för inträde i rikskollegierna samt 
om ryska lagvärket. Att från Sverige inhämta upplys- 
ningar, såsom Tengström måhända föreslagit, var Arm- 
felt icke mycket hågad för; han medgaf, att de kunde 
vara till nytta, men framhöll, att ,,nog är klokheten där 
i landet uti ett märkel. aftagande, ty få varelser med sann 


underbyggnad finnas numer i spetsen af styrelsens gre- 


nar”. 


Genom samvärkan af nu nämnda förtrogne hoppa- 
des Armfelt att man bäst kunde vinna en basis för den 
byggnad, till hvars uppresning man senare kunde samla 
materialier. Således kunde man, menade han, ,,ébauchera 
det projekt, som vår akademiske fermentation ej tillåter 
att diskutera så länge en viss person som chef de partie 
får opåtaldt störa lugnet inom consist. academicum"”. — 
I slutet af april, då Myréen lämnat Petersburg med goda 
resultat af sina förfrågningar, skref Armfelt förhoppnings- 
fullt: ,Då från alla håll man således skaffar sig de grun- 
der, på hvilka vi vilja bygga våre examens författningar, 
så hoppas jag, att vi ändtel. skola komma till det ändamål 
vi, som tänka väl, söka." 2) 


1) Till Tengström 4 dec. 1813, 5, 19 jan., 23 febr., 20 apr. 1814. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


TOK RESA EEE KE NSVIN SSV FRFERSEREENS FN SES 


363 


Att alldeles förbigå konsistorium fann Armfelt dock 
slut omöjligt. Då han i medlet af maj utfärdade sin 
ition i den Calonius=Lagus'ska tvistefrågan, tillsade 
pro ansler « och konsistorium att med första uppgöra 
| till honom afsända ett förslag till ny författning rö- 
ande de juridiska examina, hvarom han ämnade anhålla 
s I ejsaren. Konsistorium gaf genast examinationsutskot- 
i uppdrag att skyndsammast afgifva sina utlåtanden, 
- ärendet skulle komma under konsistorii pröfning.?) 

Armfelt kom icke vidare i tillfälle att taga befatt- 
os med denna akademiska fråga, som han påskyndat 
I naturs hela liflighet och af hvars lyckliga lösning 
f de sig gynnsamma följder för omdaningen 
» ands ämbetsstånd. Någon tid därefter -bortgick - 
öfverlämnande åt sin efterträdare att fullfölja värket. 
sf då främst prokansler, som kom att taga sig saken 
n i trots af hans påminnelser bedrefs ärendet med 
en tröghet och omständlighet, att konsistorium först 
LC r året 1815 blef färdigt med sitt betänkande, som 
j nde år afsändes till Petersburg och ledde till den nåd. 
rordn. af 3 nov. 1817 om examina för inträde i rätte- 


rken 


gaf den teologiska vederbörande myndigheter 
eller intet omak. Väl åtnjöt under åren efter 1808 
r primarius, domprosten Cavander, på grund af 
der frihet: från föreläsningar, han endast erbjöd 


ge 


364 


1 


med hjälp försåvidt hans ålder det medgaf — , qvantum 
vero veteranus octogenario major ex Dei gratia adhuc va- 
let". Också prof. G. Gadolin var på grund af rektorats- 
göromål läseåren 1809—1810 och 1812—1813. hindrad att 
föreläsa och af den nya acqvisition, som erhållits i prof. 
Melartin, begynte fakulteten först senare erhålla känning. 


Men de brister, som sålunda uppstodo ilärokurserna, fyll-. 


des någorlunda genom medvärkan af fakultetens öfriga 
lärare, så att undervisning alltid meddelades i de tre pro- 
fessorernes läroämnen, dogmatik, exegetik och scientia pa- 
storalis. 1!) Och vid sidan af de offentliga föreläsningarna 
pågingo, enligt hvad prelektionskatalogerna och de få lek- 
tionsberättelserna gifva vid handen, enskilda kollegier, i 
hvilka än specialfrågor än åter elementära ämnen behand- 
lades, hvarjämte praktiska öfningar regelbundet höllos i 
det teologiska seminariet med sacri ministerii kandida- 
terne. Antalet teologie studerande var rätt ansenligt. Un- 
der läseåret 1812—1813 hade prof. Jak. Bonsdorff vid sina 
offentliga föreläsningar öfver 60 anmälda åhörare — bland 
dem väl en del från andra fakulteter — och Snellman 
omkr. 40; Gadolin räknade h. t. 1813 37 åhörare, semi- 
narii pastor Laureus h. t. 1812 48 anmälda deltagare i 
kurserna. | 

Af den filosofiska fakultetens talrika discipliner voro 
särskildt de naturhistoriska och fysisk-matematiska före- 


!) Om teol. prof. H. Snellmans föreläsningar antecknade den unga 
studeranden A. J. Sjögren d. !4/, 1813 i sina Ephemerider: ,Hvad Cor- 
nelius kallar recommendatio oris atque orationis förenas hos honom 
att göra ett så mycket lifligare intryck uppå auditorerna, af hvilka 
han också kunde räkna c. 50. Dock är en mera skimrande yta den 
större förtjänsten i hans föreläsningar. Den ersätter och döljer det 


som brister uti grundlighet och strängare filosofisk raisonnemang.” 


Bidrag t. känned. af Finl. 


365 


3 mål för den akademiska regeringens omsorger. Nestorn 


inom fakulteten, den nära sjuttioårige professorn i eko- 
; nomi och naturalhistoria C: N. Hellenius (1816 adlad v. 
 Hellens) var ännu mycket värksam både såsom föreläsare 
| E och som föreståndare för de akademiska institutioner, hvilka 


Prof. C. N. Hellenius. 


stodo under hans uppsikt. DLäseåret 1812—1813 föreläste 
han publice för omkr. 35 anmälda åhörare öfver skogs- 
och trädgårdsskötsel samt åkerbrukslära, medan han i sina 
privata kollegier behandlade zoologiska ämnen.!) Med 


!) Lektionsförteckningarna. A.J. Sjögren, som vid ett besök räk- 
nade c. 20 åhörare, förmodade. att antalet berodde därpå att ekonomi 
borde åhöras äfven af juris studerandene, hvilka då utgjorde större 
delen af studentkåren. Ephem. ?!/, 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


366 


särskildt intresse omfattade han vården af den botaniska 
trädgården, hortus academiae, som år 1812 erhöll en ny stat 
och försågs med nytt drifhus eller ,, drifcur", beräknadt 
till 500—600 rdr. b. i uppförande. För den andra af de 
naturhistoriska inrättningarna, museet, som riktades dels 
genom hvarjehanda uppköp af naturalier, dels genom 
gåfvor, en del synnerligen rikliga, '!) meddelades vid samma 
tid provisoriska föreskrifter enligt förslag af dess första 
intendent C. R. Sahlberg. Under Armfelts besök i Åbo 
i början af år 1813 utvärkade Hellenius tillstånd för aka- 
demin att beordra Sahlberg till Petersburg för att i där- 
varande trädgårdar upphandla frön till sällsynta växter, 
som icke funnos i hortus, och för att med gynnare och 
idkare af naturalhistorien anknyta förbindelser, som kunde 
blifva nyttiga för akademin. Resan lämnade en mycket 
riklig skörd, hvarjämte Sahlberg genom bemedling af Arm- 
felt, som därför fick mottaga konsistorii särskilda tacksägel- 
ser, sattes i tillfälle att besöka offentliga inrättningar 
(trädgårdar och museer) 1 rikshufvudstaden. Som vid 
samma tid den ryska ministern grefve A. Razumowsky 
erbjöd sig att till universitetet förära sällsynta växter från 
sin ,1 botaniskt hänseende namnkunniga” egendom Go- 
renki invid Moskva, beordrade Armfelt genast Sahiberg att 
fortsätta resan till nämnda ort för att utvälja och emot- 
taga gåfvorna. Men resan blef icke af och ovisst är, hu- 


ruvida de utlofvade växterna framkommo. ?) 


1) De största af apot. J. Julin (176 nummer zoolog. föremål) 
samt J. Wattrang i Sverige (omkr. 460 arter fåglar); vidare hvarje- 
handa benbitar, som förmodades vara mammuttänder o. s. v. 

2) K. P. 23 mars, 23 nov. 1812, 26 jan., 11 juni, 13 sept., 1 okt., 8 
nov. 1813, 6 maj 1814; kansl. t. kons. 21 mars 1813; konsist. t. kansl. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


367 


fopntallet väcktes under Sahlbergs vistelse i Petersburg 
nodligen på hans initiativ fråga om anläggandet af 


FE rer tedotrå villytigaro än den gamla. Arm- 
fann ag i den ännu unga adjunkten, hvars flit och 
i 1 ing han mycket berömde, och han framhöll för Teng- 
m önskvärdheten af att gifva honom tillfälle att un- 
budier i utlandet utvidga sitt vetande.!) Med sin van- 
fver omfattade han planen på en ny akademiträd- 
d jämte nytt växthus. Som Sahlberg framhållit, att 

a | ämpligare plats icke fanns för ändamålet att tillgå 
en åt biskopen anslagna biskopsåkern, men vissa svå- 
ter mötte dess afträdande, infordrade Armfelt genom 
sek eterare ett utlåtande af Tengström i ämnet, hvar- 
Gabr. Bonsdorff tillsades att uppgöra kost- 


; Härom" vidare Hjelt, Naturalhistoriens studium s. 330 
J Prytz, Hortus academig aboensis p. VI: 94. 

»De ; är en nitisk och flitig man, som kommer att göra aka- 
e heder och nytta", yttrade Armfelt till Tengström '/; 1813. 
vf år 1813, då konsistorium erhöll ett anbud från Sverige 
pa en stor snäcksamling, vände sig Sahlberg till Armfelt 
hållan om dennes hjälp för anskaffandet af de nödiga medlen, 
ver. itego museifondens betalningsförmåga. Sin vädjan mo- 
SN med följande ord: ,Lycklig var för mig den tid, då 
| då af E. Exc. ., att under Dess egen närmaste tillsyn och 
ss råd och omedelbara befattningar tillvinna nya fördelar 
a m och trägården, hvilka E. Exc. med så huld omvårdnad 
Det var då som jag ägde det mest önskade tillfälle att 
last inför E. Exc. få ådagalägga det nit för dessa inrätt- 
oestånd och riktande, hvilket, så långt min värkningskrets 
alltid skall leda mina företag, utan ock att för mina bemö- 
vinna ett ynnestfullt bifall af E. Exc., utaf hvilkens nåd hela 
tid ensamt beror. Det var under min vistelse i Petersburg 
Exc, genom sitt åt mig gifna nådiga tillstånd att uti vikti- 
ål » Som röra museum, utan omvägar rådfråga E. Exc., gaf ; 


o. Folk, H. 69. 


368 


nadsförslag för växthuset. För egen del fann Armfelt den 
gamla trädgården ,usel" och v. Haartman, som vanligen 
begagnade de af kanslern gifna uppdragen till att också 
utsäga sin tanke, förklarade, att akademins ära fordrade 
en sådan anstalt, då dess rikliga tillgångar satte henne i 
tillfälle att jämföras med universitetet i Uppsala och andra 
större lärosäten. Förmodligen var Tengströms betänkande 
reserveradt, ty en månad efteråt förklarade Armfelt för 
prokansler, att det måhända vore förhastadt att i momen- 
ten tänka på utvidgningen af de botaniska anstalterna, 
men att den tid skulle komma, då företaget kunde reali-: 
seras, ,och således är ej ondt uti att skapa sig en plan, 
efter hvilken man kan småningom bereda sig att nå ett 
högre mål". I all befattning jag har — fortsatte Armfelt 
— är min högsta lycka att komma så nära det bästa 
möjel., som mänskl. ofullkoml. det kan tillåta, och ehuru 
ofta jag inser brist på medel, tror jag dock likväl att 
detta är mindre hinderl. än brist på vilja och uthållighet. 
Åbo akademi bör kunna komma till ett högt rum bland 
Europas lärosäten. Men vi skola själfva önska denna 
lyftning och ej med liknöjdhet se något, hur litet det ock 
må vara, af hvad som har inflytelse på vårt väl och vår 
réputation." Ifvern för saken aftog dock, mest väl af 
hänsyn till utgifterna. Ännu i slutet af 1813 väntade Arm- 
felt med otålighet på konsistorii hemställan om växthuset, 
men därefter tyckas påminnelserna därom ha upphört. !) 


mig tillika det säkraste hopp att värksamt kunna bidraga till den 
inrättnings förmån, hvaröfver E. Exc, täckts anförtro mig vården." 
Sahlberg t. Armfelt d. !!/,, 1813, oinreg. handl. 1811—1825 i kansl. ark. 
') Armfelt t. Tengström 27 mars, 8 o. 31 maj 1813, v. Haart- 

man till d:o 5 apr., 5; nov. 1813. -— Den 3/, 1813 skref Tengström 
till Walleen: ,Exc. umgås med förslag att ge oss en alldeles ny och 
Bidrag t. känned. af Finl. 


369 


Innan Sahlberg anträdde resan till Petersburgs träd- 
: mästare och naturvänner, hade han planerat en an- 

al | iförd; fvilken Sa RER såväl honom som studierna 
rid akademin till stor fördel. I början af år 1812 anhöll 
: ne SEEN dels om utvärkande af 8 månaders 
: S tledighet för en resa i naturhistoriskt syfte till södra 
ssland, åt Kaspiska hafvet till, dels om erhållande af 
penningelån på 20,000 rub. b. a. mot löfte att under 
re an samla naturalier åt akademin och att handleda ett 
par studerande, som skulle åtfölja honom på färden. Till 
ot sistnämnda förslaget ansåg konsistorium sig icke kunna 
: tycka, men det förklarade själfva företaget , beröm- 
ig « och förordade Sahlberg hos kansler till det begärda 
se tillståndet samt till åtnjutande af militärisk eskort un- 
e färden, där en sådan kunde anses nödig. Speransky 
af med nöje sitt samtycke till resan, som han lofvade 
efter förmåga understödja, . men förklarade eskorten 
erflö lig. Allt var sålunda klart till affärd, då under- 
serna om den krigiska oron i Ryssland och frans- 
nens antågande förmådde Sahlberg att afstå från sin 
tiden utan tvifvel mycket märkliga resplan.!) 


re botanisk trädgård, sannolikt på biskopsåkern, ehuru mångfal- 
svårigheter därvid möta. Men med penningar och arbete vinner 
allt. Måtte bara de förra alltid vara efter önskan att tillgå." — 
91. 1813 skref Armfelt till J. A. Ehrenström från Åminne, att han 
ämnade sig till Åbo ,för att se hvad akademiebyggnaden lider 
några ändringar där skall göras af vår botaniska trädgård”. 
afskr. saml. 


: Prytz, som vistades i Uppsala, ('?”/; 1812) sin ledsnad öfver att 
l go inhiberade ,en så rikt lofvande resa", men hoppades att 
nen framdeles skulle realiseras. Tillde tilltänkta deltagarne i färden 


at. o. Folk, H. 69. 
| 24 


370 


För befrämjandet af undervisningen i fysik gjordes 
beställningar af instrument i Sverige och London och för 
en del bland dem utvärkades tullfrihet hos regeringskon- 
seljen.!) Men mest intresserade sig konsistorium, på yr- 


Intendenten, sedermera prof. C. R. Sahlberg. 


kande af professorn i ämnet G. G. Hällström, för astro- 
nomins åtskiljande till eget läroområde med eget institut 


torde hört prof. Pippingskölds äldste son, f. n. studerande. Om denne 
berättade näml. P. i sin tidigare nämnda tjänsteansökan (s. 283), att 
han var betänkt på att våren 1812 jämte några andra studerande resa 
öfver Petersburg och Moskva till Krim och Kaspiska hafvet och så 
till de nordliga provinserna för inhämtande af kännedom om Rysslands 
språk, naturalhistoria, fysiska beskaffenhet och ekonomiska företag. 
Äfven stud. E. G. Ehrström ämnade taga del i färden. 

1) K. P. 5 juni 1812, 11 juni, 1 okt. 1813, 13 sept., 18 okt. 1814; 
reg. kons. pr. 20 febr. 1815; reg. kons. t. konsist. 20 febr. 1815. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


371 


och egna lärare. Redan under svenska tiden hade frågan 
därom upprepade gånger varit före utan att man kommit 
längre än till utnämningen af ett par docenter i astronomi 
samt till erhållande af regeringens principiella godkän- 


Prof. G. G. Hällström. 


nande af anspråken på ett observatorium. Och då kon- 
sistorium i sin hemställan af år 1809 om akademins ut- 
vidgande anhållit om inrättandet af två ordinarie lärar- 
tjänster samt om medel till uppförandet af det påtänkta 
observatoriet, hade, såsom vi känna, äfven denna fram- 
ställning lämnats utan afseende. Afslaget gafs emellertid 
uti sådan form, att konsistorium redan år 1812, under 
Armfelts besök i staden, ansåg sig kunna förnya sin hem- 
ställan. Utom att de akademiska studierna påkallade in- 
rättningen af ett astronomiskt observatorium, som man 


Nat. o. Folk, H. 69. 


372 


önskade få placeradt på Vårdbärget, förklarades den närva- 
rande tidpunkten synnerligen lämplig för arbetenas påbör- 
jande, emedan det nya akademihuset antogs snart blifva 
färdigt, hvarefter såväl arbetare som byggnadsmaterial 
kunde förflyttas till den nya arbetsplatsen. Armfelt sva- 
rade uppmuntrande och tillsade konsistorium att låta upp- 
göra ritningar och kostnadsförslag. De förra voro också 
färdiga att föreläggas honom, då han några månader där- 
efter, i början af år 1813, åter behedrade akademin med 
sitt besök. Armfelt lofvade att efter framdeles skeende 
hemställan af konsistorium föredraga dem till kejsarens 
stadfästelse, men blef icke i tillfälle att uppfylla sitt löfte. 
Såsom flera andra viktiga frågor blef också denna upp- 
skjuten till följande kanslers tid. Först år 1816 hade de 
nödiga förberedelserna avancerat därhän, att konsistorium, 
1 maj s. å., kunde vända sig till kansler med underd. 
hemställan om observatoriets uppförande och undervis- 
ningens öfverlåtande åt en observator. Svaret, som var 
efter önskan, gafs följande år, men observatoriihuset stod 
icke färdigt förr än år 1819.!) 


1) K. P. 29 aug, 1812, 26 jan. 1813; K. F. Slotte, Matemati- 
kens o. fysikens studium s. 279—280; A. Donner, Den astronom. 
forskningen och den astronom. institutionen I: 33—41 samt Upp- 
förandet af astronom. observatorium i Åbo I: 10 följ. Akad. progr. — 
Hällström hade h. t. 1812 — h. t. 1813 20—35 anm. åhörare. V.t. 1813 
framhöll han bland sina kollegianter ett antal ,flitige och godt hopp 
om sig gifvande" studerande, dem han allerödmjukast rekommenderade 
till kanslers ynnest och bevågenhet. 

På tal om de fysisk-matematiska studierna må ännu nämnas, 
att det år 1812 var fråga om att vid universitetet inrätta en sorts 
högre läroanstalt för sjöfarande. Uti infordradt utlåtande öfver ett 
till kejsaren framställdt projekt till inrättandet af ett sjöinstitut och 


navigationsskolor för Finland föreslog regeringskonseljen, på initia- 


Bidrag t. känned. af Finl. | 


NET SE FECS TERRI - 


PYSEP IEEE 


373 


i En flitig värksamhet inom sitt läroområde utvecklade 
er iiprofessorn Johan Gadolin, såsom vetenskapsman väl 
en mest celebre bland de akademiska fädren.!) TI sin 
Ål ön Klösterbacken hade han flera år tidigare inrättat 
” ett laboratorium  chemicum, hvarest han jämväl 
någon sorts ,salutillvärkning", man har förmodat 


| ö Mannerheim, att i stället för sjöinstitutet, som ställde 
tför dyrt, skulle inrättas vid universitetet två lärartjänster, hvil- 
rafvare väl skulle meddela undervisning i akademihuset, men 
i konsistorii och andra ,professorlige" göromål. Den 
n titulerades directeur 1. professor, skulle föreläsa i ,den teo- 
delen af den högre navigationen", den andra, hans adjoint 
nt, skulle meddela undervisning i ,sjötacklingen och manö- 
samt om sommaren åtfölja sina lärjungar på kortare sjöresor. 
icke aflönade på akademins egentliga stat, skulle de båda lä- 
-- af hvilka den förre skulle åtnjuta professors vanliga löne- 
rer (166 ?/; rår), den senare 100 rdr b. — utnämnas af kejsaren 
n. guvernörens förslag. Bland lärjungarne skulle utdelas tio 
3 'å 100 och tio å 150 rub. s. Sålunda, förmenade konseljen, 
> tillfälle lämnas för landets ungdom att jämte öfrige för hvarje 
8 nödige vetenskaper äfven vinna insikt i sjövetenskapen 
Hdolea kostnad för statsvärket". Reg. kons. pr. !9/, 1812. — K. 
/, 1812 om navigationsskolor nämner intet om den högre un- 
igen. Uti skr. af samma dag till gen. guvernören meddelade 
t, att H. K. M. med hänsyn till finska statsvärkets tillstånd 
ö kptyckt till förslaget om ett sjömansinstitut samt till föreläs- 
i navigationsämnen vid Åbo akademi. Gen. -guv. skr. t. reg. 
18 apr. 1812. 
!) Då Tengström år 1810 hemställde hos Speransky om Wl. O. 
t Gadolin, kallade han denne ,un des plus célébres chemistes de 
u cope" (brefkonc. ?/,, 1810). A. J. Sjögren, som en dag stack sig 
till G:s föreläsning, talar om den namnkunnige kemisten, hvars 
a borde vara en borgen för hans föreläsningar; till sin häpnad 
SS icke mer än 7 åhörare. Ephem, ?!/, 1814. — I prelekt. för- 
. 1812—1813 uppgifves 12—16 åhörare. — Om Gadolin som 


t. o. Folk, H. 69. 


374 


tillvärkning af mineraliska drycker. Efter år 1805, då 
akademins gamla laboratoriihus öfvergafs hade han utan 
ersättning upplåtit laboratoriet för den akademiska under- 
visningen samt till fromma för denna redan under krigsti- 
den upphört med salutillvärkningen.!) Såsnart den nya 
staten blifvit godkänd, skyndade han att förse laborato- 
riet med instrument och materialier; i början af år 1812, 
innan akademin ännu kunnat lyfta föregående års under- 
stöd, hade han redan fått slut på anslaget för labora- 
toriet och därtill ännu gjort ytterligare beställningar. Un- 
der vistelsen i Petersburg på våren 1811 framlämnade han 
till Speransky ett förslag om att akademin måtte inlösa 
för 10,000 rub. s. — endast hälften af hans kostnader — 
hans ofvannämnda byggnad med laboratorium och en där- 
till hörande rymlig och väl vårdad trädgård, hvarest fanns 
en myckenhet fruktträd och buskar. Huset skulle enligt 
hans förslag upplåtas åt den blifvande adjunkten i tekno- 
logi och ekonomi, hvars uppgift skulle blifva att gagna 
landets industri genom undervisning i tillvärkningen af 


lärare och lärd närmare hos E. Hjelt, Den kemiska institutionen vid 
det finska universitetet 1761—1780 (Commentationes variae in memo- 
riam actorum CCL annorum, p. I) s. 14—23; R. Tigerstedt, Johan 
Gadolin i Bidr. t. känned. af Finl. nat. o. folk, del 26 s. 104—116, 
och Kemiens studium s. 79—140; E. Hjelt o. R. Tigerstedt, Jo- 
han Gadolin 1760—1852 i Vet. Soc. Acta tom. XXKXIX. 

1) K. P. 7 febr. 1812, 29 jan. 1813. Af gen. guv. Barclay de 
Tolly hade Gadolin fått inkvarteringsfrihet för gården. Den 29 nov. 
—L11 dec. 1813 afslog gen. guv. Steinhejl enl. konseljens tillstyrkan 
Gadolins anhållan att för nämnda tomt (n:o 161 i Klosterkv.) njuta 
befrielse icke endast för inkvarteringen, utan ock för de till staden 
utgående afgifters erläggande. Gadolin besvärade sig i fråga om in- 
kvarteringen till H. K. M., men utgången känner jag icke. (Gen. guv. 
kansl. 2:dra exped. journal 1813 d. IV, n:o 855, 1814 d. I, n:o 88; reg. 
kons. oec. dep. pr. !9/; 1813.) 


Bidrag t. känned. af Finl 


375 


kemiska manufakturer, såsom medicinalvatten och droger, 
krut och pyrotekniska ämnen, material för glas- och pors- 
linsfabriker, oljor, fruktviner, socker m. m. Köpeanbudet 


2 ; ee]| 
RE : 
na 4 


IRS CL RE 
ER SR 
q LG + IR 2 
4 a > + 

V 


Mö RA je 


2 ry 


YR ER 
BÖN Ra 


RES 


Prof. Johan Gadolin. 


hänsköts af Speransky till utlåtande af konsistorium, som 
tillsades att, i händelse behofvet påkallade det och till- 
gångarna medgåfvo ett köp, ackordera med Gadolin om 
köpevillkoren och att om resultatet rapportera till kans- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


376 


ler. Med anledning af akademins klena tillgångar änd- 
rade Gadolin något senare sitt anbud därhän, att han 
erbjöd sig att öfverlåta laboratoriet jämte trädgård till 
akademin mot ett af kejsaren gifvet räntefritt lån om 80 
—100,000 rub. b. a. att afbetalas inom 20 år. Intetdera 
förslaget ledde dock till något resultat, och ovisst är, om 
det infordrade utlåtandet blef någonsin afgifvet.!) 

På Gadolins iniatitiv torde det också berott, att 
kemiadjunkten Johan Adolf Lindvall, som i början af år 
1814 gjorde en resa till Sverige, tillsades att företaga sig 
en utflykt till bärgslagerna i mellersta och norra Sverige 
för att förvärfva åt akademin särskilda stenarter samt att 


1) K. P. !7/, 1811; kanslersämb. brefkonce. 27 juni--9 juli 1811; 
en på franska affattad ,note", dat. Petersburg i april 1811 samt ,A1- 
lergehorsamstes promemoria", dat. Åbo den ?/,, febr. 1812, bl. J. Ga- 
dolins konc., meddelade mig af senator Edv. Hjelt. Bland de sist- 
nämnda ännu en ,note", som också torde varit afsedd för kansler, men 
författades redan före den nya statens tillkomst, förmodligen för att för- 
stärka konsistorii förslag af år 1809. Det säges däri, att den upp- 
gjorts med anledning af kejsarens befallning till konsistorium ,de 
s'expliquer sur les besoins qu'on puisse juger nécessaires pour la per- 


fection de Pacademie". Gadolin uttalar sig däri om kemiprofessorns 


göromål, framhållande bl. a., huru nödigt det vore att för kemiska ; 


laboratoriet uppföra en särskild byggnad med bostadslokal för pro- 
fessorn. Vidare parlerar han för nyttan af att åt adjunkten i tekno- 
logi låta inreda ett rymligt teknologiskt institut, hvarest, de stude- 
rande och landets industri till fromma, undervisning kunde meddelas 
i de samma ,manufactures chimiques", som omtalas i förslaget af 
april 1811. För ett sådant ändamål föreslår han sitt laboratorium och 
sin trädgård, som omfattade omkr. 9 tunnl. med bl. a. 300 äppelträd, 
200 körsbärsträd m. m. I ersättning önskade han sig ett landtgods 
i stadens närhet. — Efter hemkomsten från Petersburg berättade 
Gadolin för Walleen (?/,, juni 1811), att Speransky med nådigt väl- 
behag bedömt hans ,note", hvars meddelande till konsistorii utlåtande 
han bad Walleen påskynda. 

Bidrag t. känned. af Finl. 


ASTRA: 


377 


därefter taga hemvägen öfver Torneå för att undersöka 
de järn- och kopparmalmer, hvilka uppgåfvos finnas i 
omnäjden af denna stad. Tillsägelsen gafs väl af Arm- 
felt, som ansåg att resan skulle lända akademin och lan- 
det till fördel samt därför befallde konsistorium att tilldela 
Lindvall ett reseunderstöd af 200 rdr. b. af de rundliga 
penningetillgångar akademin numera af kejsaren erhållit. 
Men vi kunna antaga, att förslaget utgick ifrån Gadolin, 
som också enligt kanslers anmodan uppgjorde en när- 
mare instruktion för resan. Uti denna, som godkändes 
af konsistorium, förordades särskildt besök vid vissa 
namngifna grufvor och bruk i Sverige -— såsom i Fah- 
lun, Sala, Elfdalen, Gefle, Thorsåker, Söderhamn, Törefors 
m. m. —, på hvilka platser Lindblad skulle söka att för- 
värfva sig dupl. exemplar af förefintliga mineralier i valda 
och väl slagna stuffer. Men därjämte ägde han att taga 
kännedom om själfva bruksdriften, om malmgrufvornas 
läge och beskaffenhet, om de nyaste arbetsmetoderna o. 
S. V., äfvensom höra sig för, huruvida i yrket kunniga 
personer funnos, hvilka voro hågade att i händelse af 
kallelse öfverflytta till Finland för att därstädes istånd- 
sätta bruksinrättningar. I norra Österbotten skulle Lind- 
blad undersöka några järn- och kopparhaltiga bärg i Öf- 
vertorneå socken (och närgränsande områden) — såsom 
Karhujupukka, Pyhäjupukka, Kolari, Juvakainen, Lohi- 
vaara m. m. — äfvensom ett par anspråkslösa järn- och 
kopparbruk, men dessutom inhämta underrättelser om 
orternas naturliga resurser, om skogar, vattenfall och 
kommunikationer, samla stuffer m. m. I Sverige hoppa- 
des man att vid bruksrörelserna sysselsatta förmän o. a. 
skulle stå Lindblad till tjänst med råd och underrättel- 
ser; i Österbotten hänvisades han till några om orter- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


378 


nas förhållanden kunniga personer, hvarjämte goda råd 
gåfvos rörande sättet att färdas i ödemarkerna. !) 

Det var således icke endast i vetenskapligt syfte 
och för att insamla mineralier resan enligt Gadolins och 
konsistorii mening skulle företagas, utan afsåg densamma 
därjämte att inhämta lärdomar och underrättelser, som 
kunde blifva nyttiga för bruksrörelsens befrämjande i 
Finland. Till något märkligare resultat ledde den väl ut- 
tänkta resplanen dock icke, ty Lindblad dog under färden 
och ingen fanns, som kunde öfvertaga hans mission. ?) 


!) Kansl. t. konsist. 14 febr., 5 apr. 1814; K. P. 4 mars, 15 
apr., 6 maj 1814; K. R. 15 apr. 1814. I södra Österbotten skulle 
L. taga kännedom om en där befintlig skifferart. Kanslerssekr. v. 
Haartman, som gärna yttrade sin egen mening i akademiska ärenden, 
fann Lindblads resa till Fahlun mindre nödig, men ansåg en under- 
sökning af Öfvertorneå s. särskildt behöflig; äfven uttalade han sig 
för behofvet af en physico-geografisk-statistisk beskrifning öfver det för- 
summade norra Österbotten och önskade inhämta Tengströms tankar 
om saken. Stipendiet åt Lindblad var enl. hans mening nog knappt, 
men kansler förmodade att L. skulle lägga till af egna medel. v. H, 
till Tengström !8/,, 16/. 1814. | 

?) Lindblad, som var hemma i Sverige, anlände på hösten 1813 
såsom medic. kandidat till Åbo och speciminerade under eget presi- 
dio för adjunkturen med en afhandling ,De phosphatibus ferri”, 
hvarom J Gadolin utlät sig, att den vittnade ,om förf:s ej mindre 
kännedom af det afhandlade ämnet än noggrannhet vid anställandet 
af de därvid förefallne kemiska experimenter och den skicklighet att 
af resultaterne draga rätta slutsatser, som förutsätta mera allmänna 
och grundliga kemiska insikter". Äfven lofordades förf:s försvar, som 
ådagalade mogen kännedom af ämnet jämte ,,goda gåfvor att begrip- 
ligen meddela sina kunskaper", hvarför Gadolin förklarade Lindblad 
»fulleligen kompetent" till sysslan. L. afled ?9/, 1814. K. P. 30 nov. 
1813, 30 aug. 1814; kansl fullm. 19/,, 1813, K. K. B.; Sacklén, Sve- 
riges läkarehist. II, 2 sid. 569—570. — E. Hjelt omnämner 1. ce. s. 18 


en af adj. Lindemarck företagen resa i mineralogiskt syfte i Sverige 


Bidrag t. känned. af Finl. 


379 


Om de filologiska och filosofiska studierna under 
denna tid är icke mycket att säga. Föreläsningarna i resp. 
ämnen fortsattes i enlighet med gamla bepröfvade meto- 
der och vid sidan af dem fortgingo enskilda kollegier, repe- 
titioner, skriföfningar och disputationer pro gradu och pro 
stipendiis. Den intensivaste värksamheten utöfvades må- 
hända af den mångkunnige och resolute eloqventie pro- 
fessorn J. Fr. Wallenius, hvilken såväl därför som för 
sin lojala hållning såsom redaktör för den officiella tid- 
ningen fick uppbära beröm af sina öfverordnade. 1!) För läse- 
året 1812—1813 och h. t. 1813 rapporterade han, att han 
hållit föreläsningar öfver romerska författare för ett kol- 
legium af 108—134 åhörare, hållit repetitionsöfningar, hand- 
ledt i latinsk och svensk ämneskrifning o. s. v. Hans filo- 
logiska kolleger däremot, Joh. Bonsdorff och Fattenborg, 
måste under samma tid åtnöja sig med vida mindre audi- 
torier, som för den förre knappt uppgick till ett tiotal, för 
den senare nedgick från 17 v.t. 1813 till 3 höstt. s. å. Prof. 
A. J. Lagus, som till kanslers stora harm öfvergått från 
den teoretiska filosofin till den praktiska, läste öfver natur- 
rätten för c. 120 åhörare — nb. anmälda —, de flesta väl juris 
studerande. Palander orerade läseåret 1812—213 öfver filoso- 
fins successiva framsteg hos grekerna för 10—20 åhörare 
och Pipping, som h. t. 1812 skötte hans föreläsningar i 
lärdomshistoria, utlade för 6 åhörare vetenskapernas fram- 


och Finland, men här föreligger tydligen en förväxling med Lindblad. 
— År 1814 beordrades ref. sekr. C. Lundström att göra en resa för 
undersökning af mineralanledningarna samt bruks- o. bärgsrörelsen 
i landet. Reg. kons. oec. dep. pr. ?2/, 1814. 

1) Han är en af de lärare vid denne kostsamma akademi, som 
med värksamhet och nit sköter sitt kall och vårdar ungdomens un- 
dervisning", skref C. Mannerheim till J. A. Ehrenström, d. !9/, 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


380 


steg hos de orientaliska och klassiska folken. Avellan, 
som användt h. t. 1812 till att förbereda sig till sitt in- 
troduktionsföredrag, inledde följande termin raden af 
sina rent historiska föreläsningar, dem han började med 
redogörelse för historiens begrepp, metoder och källor 
samt folkracernas indelning; därpå öfvergick han till de 
äldsta folkens historia, semiters, persers, egypters och feni- 


Prof. J. Fr. Wallenius. 


ciers, samt hade jultiden 1813 avancerat till Karthagos 
och det ptolomeiska rikets undergång, hvilket ju var ett 
godt rekord. Men därefter fascinerades han till den grad af 
den gamla goda tiden, att, enligt hvad det uppgifvits, han 
aldrig kom längre fram än till Carl den store. !) 


!) Schybergson, Historiens studium s. 149. — A. J. Sjögren, 
som läseåret 1813—1814 besökte Avellans föreläsningar, klagar öfver 


Bidrag t. känned. af Finl. 


381 


De yngre lärarnes -— adjunkternes och docenternes — 
undervisning omfattade till en del offentliga föreläsningar, 
men mestadels latinska och svenska skriföfningar samt 
latinska disputationskollegier. Största åhörarskaran sam- 
lade bland dement tid Bergbom, till hvars föreläsningar 


Prof. Johan Bonsdorff. 


h. t. 1812 anmälde sig öfver 50 deltagare och v. t. 1813 
öfver 40. Edman räknade .v. t. 1813 några och trettio 
åhörare. Men i öfrigt tyckes ett å halftannat tiotal stu- 
denter utgjort ett godt auditorium för underlärarne. An- 


dennes tröga, stammande , föreställningssätt”, som enligt hans mening 
bidrog till det ringa åhörartalet, utom honom 5—7 stud. Ephem. 
18188, 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


382 


talet deltagare i pedagogiska seminariet steg år 1813 till 
9—12. 1) 

Utom vid prelektionskatalogens uppgörande och vid 
stipendiernas' utdelande kom det högst sällan från konsi- 
storii sida till några åtgärder, hvilka rörde undervisningen 
och studierna inom de historisk-filologiska disciplinerna. 
Så godt som enda gången konsistorium under de första 
åren efter kriget fann sig föranlåten att ingripa var, då 
prof. Wallenius såsom filosofiska fakultetens dekanus 
gjorde svårigheter vid tryckningen af Joh. Bonsdorffs 
för heterodoxa meningar öfverklagade disputationsserie 
om de egyptiska plågorna. Tvisten kom inför fakulteten 
och konsistorium, hvilka uttalade sig till förmån för 
den sistnämnde, och utjämnades genom eftergifter på 
båda hållen, så att tryckningen ostördt kunde fortgå.?) 

Men efter det den nya staten utfärdats och de genom 
densamma upprättade nya tjänsterna blifvit besatta, in- 


1 Prelekt. förteckn. Ett par föreläsare, såsom J. J. Tengström 
och Bergbom, kunde bland sina kollegianter särskildt framhålla 
kanslers son, grefve Alex. Armfelt. 

?) Filos. fakulteten höll sig uti sitt utlåtande till själfva inne- 
hållet i de af Wallenius ogillade disp. partierna. Uti konsistorium 
togs dessutom till tals frågan, huruvida en af dekanus utöfvad 
censur skulle anses definitiv, eller om den kunde underställas fakul- 
teten och konsistorium. Rektor G. Gadolin uttalade sig för den menin- 
gen, ,att all en dekani ämbetsåtgärd sker nomine et jure facultatis, 
hvarföre ock någon fakultet ej kan betagas att reklamera sin rätt i 
händelse den ansåge sin dekanus hafva trädt den samma för nära, att 
följaktligen äfven granskningen af utkommande disputationer, den 
dekanus utöfvar, egentligen tillhör fakulteten”. Denna uppfattning, 
förmenade G., öfverensstämde med ,den i konstitutionerna allmänt 
rådande principen, som för de akademiska ärendena stadgat en sty- 


relse och förvaltning, hvilken är aristokratisk och icke i någon måtto, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


383 


trädde ett annat förhållande. Genom kejsarens frikostig- 
het ökades nämligen de filologiska ämnen, med hvilka 
professorer och studenter därintills bråkat och hvilka för- 
blifvit så godt som oförändrade sedan akademins grund- 
läggning, med ett-nytt tungomål, hvilket från första början 
ådrog sig stor uppmärksamhet — icke så mycket för dess 
egen skull och af filologiska skäl som emedan dess stu- 
dium var en följd af landets förändrade politiska ställ- 
ning och därför äfven erhöll en i viss mån praktisk, men 
i hufvudsak politisk karaktär. Det var ryskan, segrarens 
språk, hvilket därintills h. o. h. stått utanför gränserna 


3 för den akademiska bildningen, men hvars kännedom 


numera gjordes obligatorisk för alla studenter — hvilken 
fakultet de än månde tillhöra. 


ej en gång ambulatorie, monarkisk, allraminst sådan, att den skulle 
vara utöfver all appellation". Konsistorium resolverade, att som dis- 
sertationen enligt fil. fakultetens utlåtande berörde endast filosofiska 
ämnen, mötte intet hinder dess utgifvande i tryck och offentliga ven- 
tilation. K. P. 29 jan.—3 apr. 1810; Heikel, Filologins studium, 
s. 267. ; 


Nat. o. Folk, H. 69. 


4. 


Ryskans introduktion. 


Kändt är, hurusom kejsarens politik gentemot Fin- 
land från början afsåg att genom stadfästelse af landets 
politiska och sociala rättigheter underlätta inträdet i , det 
nya tidehvarfvet" samt att genom framhållande af de 
förmåner den politiska förändringen gaf befrämja stor- 
furstendömets nära anslutning till kejsardömet. I denna 
efter ett fredligt närmande mellan de förra ovännerna 
sträfvande politik hade också akademin, som öfverhopats 
med kejsarens välgärningar, sin gifna plats. Utom att för- 
bindelser anknötos mellan professorerne i Åbo och lärda 
kretsar 1 Ryssland, förelades akademin den ingalunda lätta 
uppgiften att genom nödig undervisning värka för den 
kännedom af ryska språket, som ansågs blifva med tiden 
nödvändig för Finlands innevånare och utan hvilken de 
väntade fördelarna af den nyss tillkomna föreningen på 
intetdera hållet ansågos i tillräcklig grad kunna uppnås. 
Främst blef då uppgiften för universitetet att bibringa 
den tjänstemannakår, som utgick därifrån, nödiga insikter 
1 kejsardömets språk, men genom att detta mål uppnåd- 
des skulle akademin inom de bildade kretsarna, hvilka 
närmast företrädde nationen, arbeta för kännedomen af 
det stora , fäderneslandet", dess folk och kultur. 

Såsom tidigare blifvit nämndt, hade Speransky redan 


Bidrag +t. känned. af Finl. 


385 


då han underrättade konsistorium om den nya statens 
godkännande uppmanat konsistorium att kraftigt söka be- 
främja de ryska språkstudierna, hvilkas betydelse han 
särskildt framhöll. Och under den akademiska deputatio- 
nens vistelse i Petersburg någon tid därefter återkom han 
till samma ämne. Enligt hans mening borde tvenne språk- 


ä mästare tillsättas för ryskan, hvarjämte det var önskligt, 


att ett par studerande blefvo af konsistorium sända till 
Ryssland för att därstädes med särskildt understöd af kej- 
saren förkofra sig i riksspråket. 

Början med det främmande språkets insteg vid uni- 
versitetet gjordes, då i mars 1812 de redan nämnda ryska 
språkmästarne anlände till Åbo. Det var tvenne elever 
vid pedagogiska institutet i Petersburg, hvilka af mini- 
stern för allmänna upplysningen utkorats till de första 
pioniärerna för ryskans eröfringar vid akademin. !) Den 
ena af dem, Mikael Manitzef, skulle fungera såsom 
ordinarie språkmästare, den andra, Paul Drouginin, skulle 
vara hans medhjälpare och tills vidare aflönas med den 
för engelska språkmästaren afsedda lönen. Som båda 
voro medellösa, beviljade kejsaren dem på BSperanskys 
förslag ett försvarligt reseunderstöd, hvilket, såsom det i 
kanslers hemställan hette, skulle tjäna dem såsom ,upp- 
muntran att med nit vinnlägga sig därom att undervisa 
den vid Åbo akademi vistande ungdomen uti ryska språ- 
ket och sålunda äfven i viss mån bidraga till Finlands 
inbyggares närmare förening och införlifvande med sine 
nya landsmän".?) Dessutom medförde nykomlingarne till 


1) Ministern f. allm. upplysn. till G. M. Armfelt ??/1 1812. Oin- 
registr. handl. rör. universitetet 1811—1825 i kansl. ark. 

2) Ett af kansl. sekr. L. G. v. Haartman skrifvet odat. svenskt 
koncept till ett föredragningsmemorial till H. K. M:t bland oin- 


Nat. o. Folk, H. 69. 
25 


386 


Tengström ett rekommendationsbref från Speransky, som 
anbefallde dem i prokanslers särskilda skydd. Gåfvo de 
på något sätt genom sitt uppförande eller genom sin un- 
dervisning anledning till missnöje, utbad sig Speransky 
att klagomålen måtte ställas till honom, då rättelse snart 
skulle följa. Därjämte anhöll han, att biskopen måtte 
bereda de båda lärarne tillfälle till enskilda lektioner för 
att rädda dem från sysslolösheten med dess vanliga led- 
samma påföljder. !) | 

De ryska språkmästarne kunde icke klaga öfver då- 
ligt mottagande. Med stort tillmötesgående lät konsisto- 
rium intimera om deras ankomst, icke endast för studen- 
terne, utan ock för allmänheten, genom annons i stadens 
tidning, hvarjämte lönen för nykomlingarne utanordnades, 
på deras begäran, 1 förskott. Prokansler, som skulle be- 
ställa om allt, antog sig också välvilligt de båda nykom- 
lingarne och sökte att underlätta den vanskliga upp- 
gift de hade att fullgöra. I en skrifvelse, som han kort 
därefter afsände till M. Speransky, men som till följd af 
dennes fall icke nådde målet, berättade han, att de två 
språkmästarne nyss anländt till staden och inträdt i sina 
funktioner ,,avec assez de succés". Han hade funnit dem 
»bien instruits et attachés å leurs études", och deras sätt 
att uppträda tydde på ,un caractére loyal et honnéte". 
»,J'espére par conséquent — fortsatte han — qu'ils rem- 
pliront parfaitement le but de leur mission, et je tåcherari 


registr. handl. 1811—1825 i kansl. ark. Häri nämnes 500 rub. (för- 
modl. b. a.) åt båda; v. Haartman nämner i bref t. Tengström !5/, 
1812, att kejsaren 'gifvit från sin handkassa på kanslers framställning 

1,500 rub. i respenningar. 


1) Speransky t. Tengström 21 febr. 1812. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


387 


jours, quant å moi, de les aider å faire leur devoir, en 
"les  suivant de mes conseils et de mes encouragements. 
a ent ont déja concu tant de penchant pour 
e la langue ru russe qu'aprés quelques années elle 
bien connue et familigre, pourvu qu'on laisse 
te ötude å leur gré et qu'on ne les force pas de pré- 
r leurs cours. La marche des connaissances humai- 
est toujours lente; mais on parviendra aussi plus så- 
å å bout d'une entreprise, en suivant sagement et 
HA peu les traces de la nature, et en laissant au temps 
ver et de perfectionner méme les meilleurs projets." 
isten på läroböcker måste göra stora svårigheter. Men 
okansler skulle försöka att göra allt ,,pour remédier 
au plutöt å ce mal et d'employer tout ce qui est å mon 
sc t pour la réussite d'une bonne chose". Af de två 
) åkmästarne förväntade sig Tengström det bästa. ,Ils 
ont sans -doute bien occupés tous deux, méme des 
J -privées, si töt qu'on aura des livres nécessaires pour 
espeéce dinformation; et je suis bien persuadé qu”ils 
manqueront pas de satisfaire aux souhaits de leurs 
rer kt) 
o$I hvad mån prokanslers löften gingo i fullbordan, 
a vi icke. Säkerligen få vi dock antaga, att under- 
gen till en början blef tämligen klen, icke endast 
; följd af den allmänna oförmågan att fatta nyttan af 
yndigheternas ömma omsorger, utan jämväl på grund af 
tt de nya läromästarne, efter hvad det åtm. uppgafs, väl 


j ja) Lagus'ska familjearkivet på Lill-Ojamo. Enligt konc. t. 
relsen afsändes denna d. 22 mars 1812; dess innehåll till en del 
nndt i M. G. Schybergsons uppsats ,Ur ärkebiskop Jakob 


3883 


beherskade latinet och ett par västerländska tungomål, men 
voro främmande i landets egna språk.!) Sin sak torde de 
dock tagit på allvar och som resultat af Manitzefs bemödan- 
den framträdde redan följande år en af honom utgifven kre- 
stomati, kallad ,, Lärobok för begynnare uti ryska språket", 
som trycktes genom konsistorii försorg på universitets- 
tryckeriet. 2?) Det var ett godt steg framåt till aflägsnan- 
det af de svårigheter, som följde af bristen på lämpliga 
läroböcker. För öfrigt hjälpte man sig fram med J. Heyms 
rysk-tyska lexikon och A. W. Tappes tysk-språkiga gram- 
matik, hvilka på beställning af konsistorium sändes af 
Walleen och v. Haartman med foror från Petersburg. ?) 
Den andra preliminära åtgärden för de ryska språk- 
studiernas befrämjande bestod i utsändandet af de första 
stipendiaterne till kejsardömet. I sin nyss nämnda skrif- 
velse af 2!/, 1812 g. st., som föranleddes af en förfrågan 
från Tengström rörande denna sak, uppdrog Speransky åt 


1) I prelekt. förteckn. 1812—1813 till kansler nämnas deras kur- 
ser icke. Drouginin intimerade om sin undervisning ännu år 1819, 
Manitzef befriades 1816 från sin befattning och dog kort därpå. På 
prokanslers förslag samtyckte Armfelt år 1813 till bådas anställande 
vid Åbo katedralskola. K. P. ?5/, 1813. 

2) K.P, 13/,, 23/, 1812; ?9/., 18/5 1815; kansli tykonsmtets stenen 
Hösten 1811 tillsades akad. boktr. Frenckell att förse sig med ryska 
stilar, ,hvilka i landets närvarande ställning blifva allt mer nödiga". 
Följande år förärades åt akademin ett parti stilar af boktr. Pluchardt i 
Petersburg: KK.” P.:19/, 1811, ?:/;' 1812. 

3) K. P. 1/, 1812; v. Haartman t. Tengström ?/, 1812. År 1809 
trycktes i Petersburg A. J. Hippings ,Försök till svenska och ryska 
samtal”, år 1814 i Åbo en Rysk tolk för svenskar. Från medlet af 
1700:talet hade man en bortglömd Grammatica russa på svenska, 
utg. i Stockholm af M. Gröning (enl. inledn. t. Ehrströms och 
Ottelins ryska grammatik). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


389 


 prokansler att utse tvenne studerande, hvilka borde med 


första gifva sig i väg till Moskva, för att idka studier på 
därvarande universitets konto. Färden till Petersburg 
finge akademin i Åbo bekosta, men för fortsättningen af 


resan skulle Speransky söka utvärka ett understöd, och i 
öfrigt utlofvade han ,toutes les mesures efficaces qui dé- 
-pendent de moi pour assurer I'heureuse issue du com- 
— mencement de cette liaison morale et littéraire entre la 


nation russe et finnoise".!) 

Redan innan denna tillsägelse anlände, hade Teng- 
ström uppgjort med studerandene Erik Gustaf Ehrström 
och Carl Gustaf Ottelin, att desse skulle åtaga sig det 
ovanliga uppdraget, och då han föredrog saken för kon- 
sistorium, godkände detta valet.?) Båda de utkorade 
ynglingarne hade tidigare egnat sig åt helt andra studier, 
Ehrström åt skönlitterära och naturhistoriska, Ottelin åt 
matematiska; men med godt mod och i förlitan på sina 
förmäns understöd beredde de sig att fullgöra det dem 
anförtrodda uppdraget, hvilket de uppfattade icke endast 
såsom en utväg till egen , framtida sällhet", utan ock så- 
som ett medel att göra sin nation heder och nytta.3) Ehr- 
ström hade också redan hunnit inhämta sådan kännedom af 


1) I bref 7/, 1812 t. Speransky berättade Tengström, att de unga 
män, hvilka begärt att blifva skickade till Moskva, önskade veta, hu- 


 ruvida denna grace kunde beviljas dem. "Tengstr. brefkonc.; brefvet 


odat. bl. oinregistr. handl. i kansl. ark., där också v. Haartmans 
konc. t. kanslers svar. — I skr. af !5/, 1812 g. st. prevenerade v. H. 
biskopen på Speranskys uppdrag. 

FIG OP; 18 mars 1812. 

3) Ehrström t. Tengström !?/, 1812, Ottelin t. d:o 3!/3 1812, Teng- 
ström t. Speransky [22] mars 1812. — I skr. t. prokansler !3/, 1812 
talar v. Haartman om Ehrströms afsikt att följa Sahlberg på hans 
ryska expedition (sid. 369—370). 


Nat. o. Folk, H. 69. 


390 


det språk, som i den forna ryska hufvudstaden skulle blifva 
främsta föremålet för hans studier, att prokansler kunde 
åt honom uppdraga äfven ett historiskt forskningsarbete. 

Försedda af konsistorium med respenningar och för- 
ord till universitetet i Moskva samt af prokansler med 
rekommendationsbref till både Speransky och Armfelt, an- 
lände de unga stipendiaterne den 30 mars till rikshufvud- 
staden. !) ,De resa på ett försök — skref Tengström till 
Armfelt om de två ,,gossarne", hvilkas begåfning och goda 
seder han berömde — att fortsätta sina studier i Moscou 
och för att därunder söka fästa första länken af det före- 
ningsband, som äfven i litterairt afseende skall samman- 
föra ryssar och finnar till ett folk.”?) För Speransky utlät 
sig prokansler på samma sätt om sina två protegéer, hvilka 
nu gingo att fortsätta sina studier i Moskva ,,et d'établir en 
méme temps quelque commerce littéraire entre les savants 
de ces deux nations”. Han vitsordade dem båda för ,,des 
talents, beaucoup d'application pour les études et des - 
moeurs d'une pureté au dela de toute critique"; men de 
voro fattiga, förklarade biskopen, och därför i stort behof 
af hjälp för att kunna fullfölja sin resplan. ,Mais je me 
repose — tröstade sig -prokansler — tranquillement en tout 
cas sur la grace de V. Exc. pour ces jeunes étrangers, qui 
me sont intimement au coeur, ne doutant pas que V. Exc. 
ne fera leur séjour å Muscou si instructif et si agréable 
pour eux qu'ils seront bien contents d'y rester si long- 
temps que le demande le but de leur voyage." 3) 


1) Äfven gen. guvernören hade underlättat deras resa genom 
att sända dem såsom reg. konseljens kurirer. 

?) Tengström t. Armfelt ?3/, 1812 bl. oinreg. handl. i kansl. ark. 

?) D:o t.. Speransky [?/;] 1812, 'Tengstr. konc. saml. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


391 


Dagen innan Ehrström och Ottelin anlände till Pe- 
tersburg hade emellertid katastrofen med Speransky timat 


— och de unga stipendiaterne gingo därigenom miste om 

det stöd, hvarpå de och deras patroner i Åbo hade räk- 
— nat. Men snart fingo de unga männen hjälp på andra 
håll. Armfelt tog mycket vänligt emot dem och utvär- 
kade åt dem ett reseunderstöd på 900 rub. b. a.; kanslers- 
: sekreteraren och den finska komiténs ledamöter följde sin 
höga chefs exempel och ryska underv. ministern Razu- 


mowsky, som visade sig ,ganska nedlåtande och artig”, 
meddelade, efter förord af Armfelt, kurator för universite- 
tet i Moskva, geheimerådet Kutusow, tillsägelse att låta 
inskrifva de unga männen såsom stipendiater på kronans 
bekostnad.!) = I Moskva, dit resenärerne anlände den 
6 april g. st., blefvo de inför sittande konsistorium för- 
klarade för studenter och stipendiater med fritt husrum 
på universitetshuset och en s. k. ,kandidatgage", utgörande 
300 rub. om året, som dock med svårighet utbetalades. 
Kurator bemötte dem mycket väl och utlofvade sin syn- 
nerliga omsorg åt andra finnar, som följde de båda stipen- 
diaternes exempel; rektor, den kände lexikografen Joh. 
Heym, skaffade åt Ehrström arbete i grefve Razumow- 
skys stora bibliotek; de professorer, stipendiaterne åhörde, 
hyllade äfvenledes dem och studenterne umgingos med 
dem förtroligt. Fast beslutna att söka motsvara sina för- 
mäns förtroende, frekventerade Ehrström och Ottelin — 


1) L. G. v. Haartman t. Tengström 20, 21 mars, 1 apr. 1812 g. 
st., Ehrström t. d:o 12 apr. 1812 n. st.; Razumowsky t. Armfelt ?”/; 
1812 och en af v. Haartman komponerad hemställan af ?9/; 1812 till 
någon rysk statsman (förmodl. Razumowsky) bl. oregistr. handl. 1811 
—1825 i kansl. ark. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


392 


som en tid låg sjuk — föreläsningarna, främst dem i 
ryska språket och slavonska litteraturen, men äfven andra; 
de sträfvade också med all flit att förkofra sig i talsprå- 
ket, men klagade öfver att de ryska studenterne för egen 
öfnings skull gärna samtalade med dem på utländska 
språk och att i de hus, i hvilka de umgingos, mest tala- 
des tyska och franska. Med anledning af fransmännens 
frammarsch mot Moskva nödgades de båda studenterne 
på hösten lämna staden, och skulle de då helst begifvit 
sig till Kasan eller Charkow, men fingo i stället följa med 
spillrorna af universitetskåren till Nischni-Nowgorod, där 
de, »irrande i landsflykt från den ort, som var vår be- 
stämmelse, och redan tviflande om hela vår framtid", först 
bodde i kronokvarter, därpå i privat bostad, genom rek- 
tor Heyms bemedling understödda med extra taffelpen- 
ningar (20 kop. om dagen). Efter erhållet tillstånd af 
Armfelt och sedan konsistorium på dennes förordnande 
tillsändt dem respengar, anträdde de på våren återfärden 
och voro i början af sommaren 1 hemlandet, där deras 
färdighet i riksspråket genast togs fullt i anspråk.!) 


!) I vidflyftiga rapporter till Tengström, sin ,vördade och äl- 
skade välgörare", ,skaparen af hoppet om min framtida sällhet", redo- 
gjorde Ehrström för sin och sin kamrats vistelse i det främmande landet, 
för deras utgifter, lefnadsförhållanden och studier; berättade på bisko- 
pens uppmaning om akademiska och litterära förhållanden i Moskva, 
inhämtade sina förmäns tankar om studiernas bedrifvande o. s. v. 
Vid afresan från Åbo hade Ehrström fått af biskopen i uppdrag att 
genom en prof. Buhle, till hvilken han erhöll ett rekommendationsbref, 
inhämta underrättelser om i Moskva förefintliga källor till Finlands 
historia. Resultatet blef väl intet, men i stället meddelade E. några 
uppgifter ur arbeten i Rysslands äldre historia, som han studerade. 
Äfven Ottelin sände ett par skrifvelser. Biskopens svarsbref beredde 
de två stipendiaterne högtidsstunder. I början af juni befann Ottelin 


Bidrag t. känned. af Finl. 


393 


: Under vistelsen i Ryssland hade de båda stipendia- 
terne påbegynt ett litterärt arbete, som för deras lands- 
män skulle underlätta närmandet till det stora kejsardö- 
met: en rysk språklära på svenska. De uppmuntrades 
i sitt förehafvande bl. a. af språkmannen Tappe, hvars 
tyskspråkiga ryska grammatik, såsom redan nämndes, 
nyttjades vid akademin, och blefvo af kansler, grefve 
Armfelt formligen anbefallda att fullfölja sitt företag. Straxt 
efter hemkomsten vände de sig till konsistorium med an- 
hållan om understöd från universitetet för tryckningen af 
en rysk grammatik ,,de medborgare till tjänst, som i detta 
språk önska och böra göra några framsteg". Konsistorium 
tillstyrkte förslaget såsom afseende att efterkomma H. K. 
M:ts nådiga vilja att utbreda i landet en närmare känne- 
dom af ryskan, förordande ett räntefritt lån för tryck- 
ningskostnadernas bestridande mot återbetalningsskyldighet 
inom två år, och kansler godkände beredvilligt ansöknin- 
gen. Efter hvarjehanda uppskof med de förberedande arbe- 
tena — förorsakade af omarbetningar, underhandlingar med 
tryckerierna i Petersburg m. m. — och sedan prof. Walle- 
nius enligt Armfelts önskan granskat de båda författarnes 
opus, sändes detta till kansler, som befordrade det vidare till 
vederb. censurkomité med anhållan om tryckningstillstånd 
med första möjliga. Som denna höga myndighet icke hade 
något att invända, vidtog tryckningen genast och bedrefs 
med den ifver, att de två författarne kunde före slutet 


sig uti Borgå. — Akademins understöd för resan till Petersburg 
och återfärden från N. Novgorod steg till 1,120 rub. b. a. — Ehrström 
t. Tengström 12 apr. 1812—3 mars 1813 (n. st.), Ottelin t. d:o !5/;, juli, 
31 aug. 1812; kansl. t. konsist. 13 mars 1813; K. P. 29 juni 1813; 
ÅA, J. Sjögrens Ephemerider 5/, 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


394 


af år 1814 presentera för sina landsmän den första produk- 
ten af sina studier, ,Rysk språklära för nybegynnare".!) 
I en underd. tillegnan till kejsaren förklarade författarne, 
att de ansett sig genom det åtnjutna stipendiet förplik- 
tade att söka vara sitt fosterland till tjänst, och att, om 
de genom sitt lilla arbete kunde tillvinna sig sina med- 
borgares välvilja, skulle de , däruti finna den skönaste 
belöning för vår möda och den största uppmuntran att 
än vidare söka tjäna ett älskadt fosterland”.?) Boken 
kom väl genast till användning vid akademin och genom 
Åbo domkapitels cirk. bref af 15/,, 1815 påbjöds den till 
läsning vid skolorna 1 stiftet. 

Efter sådana framsteg riktades konsistorii följande 
omsorger på åstadkommandet af en rysk-svensk ordbok 
till den studerande ungdomens tjänst. År 1813 hade 
konsistorium haft glädjen att mottaga af tyska språk- 


1) Tryckningen erbjöds först åt Pluchardt, men öfverlämnades, 
då denne gjorde svårigheter, åt M. OC. Iversen, som i kontr. af ?7/, 1814 
förbehöll sig i allt 97 rub. arket; att Frenckell icke anlitades, berodde 
på dennes dyrhet och svårigheten med stilarna. Tryckningskostnaderna 
jämte korrekturläsningen stego till 2,343 rub. b. a. Vid arbetet bi- 
trädde bl. a. M. Manitzef med ,,sitt omdöme". K. P. /, 1813, !9/,, 
14/, 1814, 27/, 1815; KK; RB. 8/,, 13/, 1813; Eansl t KOnsist/nd eten 
1814; Tengström t. Walleen ?/,, "/,, 1813; Walleen t. Tengström 25/,, 
1813; L. G. v. Haartman t. konsist. ?7/, 1814, d:o t. Tengström d. /,; 
1813, ?t/,, ”2/,, ?9/, 1814; Ehrström t. Walleen !9/; 1813; Armfelt t. 
censor Timkowski !7/, 1814 (kansl. ämb. brefkonc.); Petersburgs cen- 
surkomité t. Armfelt ??/, 1814 (kansl. ämb. brefakter 1814). 

?) Förf. uttalade vidare, att om de med sitt arbete kunde för- 
medla för Sveriges vetenskapsidkare en närmare kännedom af den 
ryska litteraturen, skulle de lyckönska sig öfver ,att hafva kunnat 
göra något för den nation, som ingen finsk medborgare kan utan 


känsla af förbindelse och tacksamhet påminna sig", 


Bidrag t. känned. af Finl: 


395 


mästaren F. A. Meyer och ett ryskt titulärråd J. Birschert 
2 ett anbud att snart utgifva ett ryskt-svenskt lexikon mot 
; villkor att författarne tilldelades 20 års uteslutande privi- 
É: legium på arbetet. Konsistorium förordade hos kansler 
pr bifall till förstaget, som värksamt skulle. befrämja kejsa- 
rens ,nådiga önskan att snart se en allmännare känne- 
dom af ryska språkét här i landet utbredd<, men före- 
slog en viss begränsning af de begärda förmånerna. Där- 
jämte erinrade konsistorium om att hänsyn borde tagas 
därtill, att en nådig monarks vilja och önskan i af- 
seende på utspridande bland Finlands innevånare af ry- 
ska språkets kännedom icke kan vinnas med mindre de 
ke för detta ändamål behöfliga läroböcker hållas allmänhe- 
2 ten i tillräcklig mängd och för ett modereradt pris till- 
= handa". Med svaret dröjde det till år 1816, då akademins 
nya kansler, storfurst Nikolai, förfrågade sig hos konsisto- 
rium om de framsteg arbetet under tiden gjort och om 
nyttan af att vidare tänka på saken. Som Meyer då ön- 
skade draga sig tillbaka för andra göromål och hans 
medarbetare behöfde ett penningelån, nyttjade konsisto- 
3 rium, efter vink af R. H. Rehbinder, tillfället till att af- 
styrka beviljande af särskildt privilegium på företaget, 
som också lämnades. Men i stället trycktes i Åbo åren 
”1821—22 en rysk läse- och ordbok, författad af Ebrström 
å och Ottelin, som i enlighet med konsistorii förord erhöllo 

20 års privilegium på arbetet samt dessutom båda hug- 

nades med 500 rub. b. a. af statsvärket i honorar. 1) Ehr- 

ström, som först anställts såsom translator vid länestyrel- 


NRP t/.; 1812, 6/; 1818, 24/, 1816; K. B.:5/; 1813, ?'/; 1816; 
konsist. hemst. t. kansl. "/; 1813 (jämte profblad i kansl. ark.); kansl. 
t. konsist. ?3/, 1816; Rehbinder t. konsist. ?2/, 1817; L. G. v. Haartman 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


396 


sen och hofrätten i Åbo, hade då (1816) utnämnts till do- 
cent i rysk historia och litteratur samt vidare till rysk 
språkmästare efter Manitzef; Ottelin, som till en början 
ställt sin ryska språkskicklighet i skolans tjänst, blef 1817 
docent i filosofi. Båda gjorde sin egentliga fortune på det 
kyrkliga området. 

Om de framsteg, som de ryska språkstudierna gjorde 
under de två språkmästarnes ledning och tack vare kon- 
sistorii bemödanden, äga vi icke någon närmare känne- 
dom. Att de till en början icke kunde vara stora, ha vi 
all anledning att antaga, då det ju måste taga sin tid, 
innan de af Speransky framhålina skälen för kännedomen 
af det därintills främmande språket kunde allmännare sen- 
teras. Detta insågs också af höga vederbörande, hvilka, 
alltför otåliga att afbida språkkunnighetens utbredning på 
naturligt sätt, i den mån nyttan och behofvet däraf fram- 
trädde, och misstroende den frivilliga anslutningen till 
språkets studium, redan de första åren efter kriget funno 
nödigt att genom öfverhetliga påbud fordra kännedom af 
riksspråket såsom villkor för inträde i statens och kyrkans 
tjänst. I början af år 1812 meddelade regeringskonseljen, 
att hon ,, vid öfvervägandet af nyttan och nödvändigheten 
för ämbets- och tjänstemännen uti Finland att äga kän- 
nedom uti ryska språket funnit nödigt att inhämta upp- 
lysningar om de utvägar, som vid landets allmänna läro- 
värk för ynglingar till erhållande af undervisning och 
färdighet i nämnde språk äro att tillgå, samt hvilka medel 
till ändamålets vinnande erfordras". Till följd däraf an- 
modades konsistorium att utlåta sig därom, ,huruvida 


t. Tengström ?9/, 1816. Den !9/, 1813 berättade Ehrström åt ”Walleen, 
att Meyer och Birschert redan ackorderat med Pluchardt om tryck- 
ningen. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


å i 
kh É 

- 

& 

EN 

Th 

+ 

| 

F. 
& 

- 

V 

d 


397 


ynglingar, som bivista akademin här i Åbo, kunna därvid 
äga tillräckligt tillfälle att i enlighet med våra nådige 
afsikter lära sig ryska språket, innan de inträda uti sta- 
tens tjänst, samt ifrån hvilken tid dem sådant kunde åläg- 
gas eller hvad i andra afseenden vore nödigt att föreslå". 

På denna förfrågan gaf konsistorium någon tid därpå 
det svar, att de båda ryska språkmästarne, som utnämnts 
af kansler, väl anländt till akademin, men då de voro 
nödsakade att hålla sina öfningar på tyska, franska eller 
latin, såg ,konsistorium för det närvarande sig icke i till- 
fälle att i underdånighet någon viss tid föreslå, inom hvil- 
ken en grundelig kännedom däraf kunde såsom ett oefter- 
gifligt villkor blifvande ämbets- och tjänstemän åläggas”. 
I alla händelser ansåg konsistorium någon allmännare 
kännedom i ryskan, sådan den 1 skrift och tryck nyttja- 
des, icke vara möjlig, innan läroböcker på svenska — 
grammatik, ordbok och krestomatier — vunnit allmän 
utbredning i landet. !) 

Konsistorii försiktigt framställda invändningar mot 
förtidiga anspråk hade dock icke någon nämnvärd värkan. 
I skrifvelse af den '/,; juni 1812 underrättade regeringen 
konsistorium om de åtgärder, som i förordn. af samma 
dag påbjudits för den ryska språkundervisningens befräm- 
jande i landets skolor, samt meddelade därjämte, att fem 
år efter det lärovärken blifvit försedda med ryska språk- 
lärare skulle af alla ynglingar, som sökte inträde i eccle- 
siastik, militär och civil tjänst, erfordras prof på nödig 
kännedom af .ryska språket. Året därpå meddelades i 
t. f. gen. guvernörens, grefve Armfelts skrifvelse af den 


!?) Reg. kons. t. konsist. 3 febr. 1812; K. P. o. K. BR. 13 mars 
1812. Konseljens skrifvelse grundade sig på förfrågan från kejsaren. 
Gen. guv. t. reg. kons. 2!/, 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


398 


12/,, mars, att tillsättandet af ryska språklärare så fram- 
skridit, att tidpunkten, från hvilken nämnda frist skulle 
taga sin början, nu kunde fastställas till den 1 maj 1813. 
Fem år därpå, den 1 maj 1818, skulle således för äm- 
betsexamina vid akademin fordras färdighet i det främ- 
mande språket.!) Från den dagen skulle riksspråket göra 
sitt segrande intåg i landets alla ämbetsvärk och ett nytt 
band knytas till storfurstendömets närmare förening med 
kejsardömet. Det var de första åtgärderna i den ändlösa 
raden af mer eller mindre misslyckade försök att genom 
öfverhetliga påbud till fromma för teoretiska rikssynpunk- 
ter befrämja ryskans kännedom bland ett motsträfvigt och 
på den nya lärdomens , nytta och nödvändighet" tviflande 
släkte. 


Den nya öfverhetens sträfvanden att bereda det 
ryska språket insteg vid akademin och inom ämbets- 
världen rönte ett, åtminstone till det yttre, välvilligt under- 
stöd af akademins prokansler. Af Speransky hade Teng- 
ström s. a. s. blifvit bemyndigad att hålla sin hand öfver 
de ryska språkmästarne och af de första stipendiater, som 
från Finland utsändes till universitetet i Moskva, ansågs 
han såsom den närmaste beskyddaren och välgöraren. 
Ledd af önskan att i möjligaste mån tillmötesgå sin mäk- 
tige och beundrade herskares fordringar, såväl som af 
öfvertygelse om nyttan af ämbetskretsarnes närmande till 
Ryssland, sökte han att uppmuntra de ryska språkstu- 
dierna bland den uppväxande ungdomen, som i en fram- 


1) K. P. 14 sept. 1812, 9 apr., 14 maj 1813; nåd. kung. 10 apr. 
1813; kansl. t. konsist, 3 nov. 1817. Första examen i ryska anställ- 
des d. 15/, 1818 enl. uppg. i Rilax saml. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


399 


tid skulle representera den finska staten inför landets nya 
— herrar. Utan tvifvel var det sistnämnda synpunkt, som 
: Fikvärkade på hans redan nämnda förslag att möjliggöra 
5 fröska studenters inträde i de ryska förvaltningsvärken. 
— Och det var icke endast såsom prokansler Tengström 
ÉE E Mkdsae enligt sådana principer. Såsom chef för stiftets 
—— skolväsende höll han vård om den ryska språkunder- 
> visningens framsteg i de till universitetet ledande läro- 
— Värken. Meddelande underrättelse om 1813 års språk- 
3 förordning, erinrade domkapitlet i cirk. br. af 28 apr. 
1813 ståndets medlemmar om behofvet af att med läs- 
; ningen af den svenska geografin och historien förenades 
— »en närmare kännedom af det mäktiga och vidsträckta 
rike, hvarunder vi numera såsom undersåter och med- 
borgare lyda"; till följd hvaraf isynnerhet vederbörande 
| skollärare och informatorer påmindes ,om deras ofel- 
> bara skyldighet att härutinnan sorgfälligt efterkomma 
hvad både H. K. M. allvarligen önskar, hvad medborger- 
ligheten bjuder och till det uppväxande släktets framtida 
ps  båtnad synbarligen tjänar, så att ryska monarkins, vårt 
= nu varande fäderneslands, stats historie och geografi hä- 
— danefter alltid måga behandlas såsom ett viktigt föremål 
& ej mindre för den allmänna än enskilda undervisningen". 
= I cirk. bref af samma och följande år anmäldes till sub- 
— skription och påbjödos till användning i skolorna Ma- 
— nitzefs och Ehrström—Ottelins ryska läroböcker, hvarvid 
ER åter erinran gjordes om Finlands förening med det ryska 
E riket och den däraf härflytande vikten af ryska språkets 
- lärande. 1) 


1) Åbo domk. cirk br. 28 apr., 3 nov. 1813, 19 nov. 1814, 15 
nov. 1815. Tengström tyckes meddelat sig med E. G. Melartin i Vi- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


400 


Men om Tengström 1 teorin omfattade grundsatsen 
om de ryska språkstudiernas ,nytta och nödvändighet" 
och om han än med sin vanliga beredvillighet tillmötesgick 
anspråken på dessa studiers befrämjande, uppträdde han 
dock med den för honom icke mindre utmärkande betänk- 
samheten och försiktigheten, då det blef fråga om den 
praktiska tillämpningen. Huru viktigt det än var, att den 
studerande ungdomen redan nu vinnlade sig om de ryska 
språkstudierna, var det dock först i en framtid han vän- 
tade sig några egentliga resultat. Så hette det i Åbo dom- 
kapitels af biskopen uppsatta utlåtande af d. 25/> 1812 till 
reg. konseljen, att ehuru konsistorium erkände , värdet af 
E. K. M:ts visa och landsfaderliga bemödande att allt när- 
mare tillknyta det föreningsband, som redan fäster Fin- 
lands folk vid E. K. M:ts mäktiga och vidsträckta rike 
och hvartill en allmännare kännedom af ryska språket 
ofelbart i märkelig mån skall bidraga, kan det dock ej 
undfalla konsistorii uppmärksamhet, att en slik allmän- 
nare utbredd kännedom af ett främmande språk, som i så 
mångfaldigt afseende skiljer sig ifrån de i landet öfliga 
tungomål, föga kan väntas eller åstadkommas inom en 
mansålder". Och prästerne borde för framtiden vara h. 
o. h. befriade från lärandet af nämnda språk, som icke 
kom till användning i deras tjänsteutöfning.!) — Detta 


borg om lämpliga läroböcker 1 rysk historia, ty den 19/, 1814 berät- 
tade den sistnämnde om ett i Petersburg utkommet franskt kompen- 
dium i ryska historien. Därjämte uttalade han sig för lämpligheten 
af ett arbete i de nordiska makternas historia, där Finlands skiften 
och händelser blefve ledtråden. 

1) Tengströms konc. saml. Då domkapitlet i slutet af året in- 
hämtat, att grefve Razumowsky föreslagit till ryska språklärare vid 
landets trivialskolor fyra elever vid pedag. institutet i Petersburg, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ES BA TEEN KV FIS RN TE SEE va ET EIRESINS RERRERGS ES AE TR Tr Nar i 
; SVAR a . än j 


401 


yttrande, såsom de tidigare omnämnda cirkulären, får an- 
ses såsom ett uttryck också för de professorers mening, 
hvilka vid denna tid sutto i kapitlet. 

Med mindre lugn och betänksamhet än biskopen tog 
Armfelt saken. I princip ense med Tengström, var han i 
ännu högre grad än denne öfvertygad om nödvändigheten 


af att stärka Finlands politiska ställning och nationella 


utveckling genom ett beredvilligt närmande till det ryska 
folket, och han såg i riksspråkets inhämtande ett af de 
bästa medlen att befordra nämnda ändamål. Placerad i det 
ryska rikets hufvudstad, påvärkades han i högre grad än 
hans hemmavarande landsmän af detta väldes härlighet, 
och han kände sig lifligt öfvertygad om nödvändigheten 
af att söka underhålla kejsarens välvilliga afsikter gent- 
öfver Finland genom ett undersåtligt tillmötesgående sär- 
skildt på de punkter, där monarkens önskningar speciellt 
kommit till -uttryck. Med sin vanliga , vivacité" och 
otålighet, som under de sista åren ökades genom ständig 
sjuklighet, dref han därför tidt och ofta på språkprogram- 
mets genomförande, och han uttalade sig för Tengström, 
på hvars medvärkan han räknade, med mycken indigna- 
tion om den tredska och motsträfvighet han i denna — 


— såväl som i flera andra frågor — rönte hos sina oför- 


ståndiga landsmän. 
Jag vet — förklarade Armfelt i slutet af år 1812 
för Tengström — att flere personer anse mindre nödigt 


vände det sig till Armfelt med framhåilande af det olämpliga i att till 
skollärare utse personer, som icke kände landets språk och som voro af 
grekisk trosbekännelse. Skrifv. t. Armfelt ?!/,, 1812, undert. af Teng- 
ström, G. Gadolin, Jak. Bonsdorff, Hällström, Lagus och Fattenborg. 
Oinregistr. handl. 1811—1825 i kansl. ark. 


Nat. o. Folk, H. 69. 
: 26 


402 


ryska språkets fortplantande i Finland, men som min öf- 
vertygelse är, att en stor del af vårt lugn beror på möjel. 
att kunna explicera sig med våra nya medundersåtare, så 
är min föresats att i allt hvad på mig ankommer pådrifva 
saken. Estland och Liffland hade mindre lidit af ryska 
beherskningen, om de kunnat el. velat göra gångbart ett 
språk, hvars föraktande kostat dem dyrt." Och då Teng- 
ström tyckes godkänt denna uppfattning, skref han någon 
tid efteråt: , Det fägnar mig oändel. att herr biskopen 
delar min opinion relativt till ryska språket. Min öfver- 
tygelse är, att saken ej blir så svår som man tror, när en 
gång början är gjord. Flere orsaker förena sig för att 
hasta denne språkkunskap och äfven lätta den. Vi gamla 
kunna ej tänka på att lysa häruti med exempel. Ung- 
domen har sig ensamt förbehållit att, då det ankommer 
på språk, snarare flyga än gå." Med förbittring inhämtade 
Armfelt straxt därefter, att ungdomen icke ens hade lust: 
att gå, än mindre att flyga, och han uppmanade Tengström 
att göra hvad han kunde för att sätta bättre fart i de 
ryska språkstudierna. ,Var i Guds namn ej för god med 
de herrar, som skolka — skref han i dec. 1812 —, under 
hvad pretext som helst, ej för deras skull, men för aka- 
demins goda namn och rykte. De ryska språklärarne 
skola ej vid sina publika lectioner hafva en enda åhörare. 
Är sådant anständigt? Är sådant klokt? Tror man att 
om 6 år man befodras utan att kunna ryska el. att Fin- 
land ej mer är under ryskt välde? Tro mig, att sådant 
anmärkes och gör sensation och akademins hatare och 
förklenare taga häraf tillfälle att framställa dess ton som 
mot nuvarande ordre des choses — där ett sådant förakt 
för en gjord författning visar sig — och för hvilken för- 
fattning? Jo för den som skall försäkra oss om bibehål- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RARE LR ara 3 en ng ST RE RR rr AN a 


EET TERS IT 9 SOA [ERA ba sand ATT SERVES NET SSU SN TIN SIAT E SIN 


FET KV 


403 


landet af vår styrelse och våra ämbeten inom oss, i hvad 
skakning som kunde oppstå i politiskt afseende. Jag 
funderar på att taga några kraftiga mesurer; måtte de ej 


I få någon smak af det kall jag är oppfödd uti. Men vär- 


— lärda.«2) 


Kraftiga mesurer vidtogos värkeligen i början af det 
följande året. Efter att vid konsistorii sammanträde den 
29 jan. 1813 ha påmint om de ryska språkstudiernas be- 
främjande genom utarbetandet af lämpliga läroböcker och 
sedan han samtyckt till de båda ryska språkmästarnes an- 
ställande vid katedralskolan, utfärdade Armfelt, den 12/,, 
mars, till konsistorium den redan nämnda underrättelsen 
om fastställandet af en termin för ryskans upphöjelse till 
obligatoriskt examensämne. Och såsom för att gifva yt- 
terligare kraft åt påbudet skref han i de samma dagar 
till Tengström” 

»Den saken med [ryska] språkets lärande skall blifva 
slut, coute qui coute, ty jag vill ej vara ett af de värktyg, 
som längre sätter kejsarns tålamod på prof —i ett ämne, 
hvarest han tydel. manifesterat ej allenast sin vilja, utan 
måhända äfven någon impatience, och allt detta med rätta. 


— Akademin skall således, om den begriper sitt väl och 


eget interesse, underlätta öfversättningar, tryckningar m. m. 
af nödiga läroböcker — och således (som jag offentel. för- 
klarat) undvika den kostnad, som en fattig ungdom ej 
förmår bära —; det är dess oförgripel. plikt, och kunna 
hellre några öfverflödiga adjunkturer vaguera tills detta 
är gjordt, än att en oanständig hushållning 1 ett sådant 
fall skall bära stämpeln af en kortsynt egoisme. — Mitt 


1) D. ?/,, növ., 28 nov., 13 dec. 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


404 


parti är häruti tagit, och som canceller, medborgare och 
undersåte skall jag gå till ändamålet och vidtaga alla 
medel, som fodras, de må vara approberade el. ej, ty min 
domstol, till hvilken jag vädjar, är framtidens." Kort tid 
efteråt repeterade Armfelt, hvad han tidigare sagt, ,att det 
första bevis vi kunna gifva Alexander den 1:e af vår er- 
känsla för allt hvad han gjorde för akademin, är att bi- 
draga med vår omtanka och våra penningeresurser till 
ryska språkets utbredande i Finland — i trots af alla de 
subtiliteter, politiska el. sociala, och alla propos, som kunna 
existera.'' 1) : 
Det var därför med stort välbehag Armfelt upptog 
de två ryska stipendiaternes anbud att utgifva en för 
Finlands studerande ungdom lämpad lärobok i ryska. I 
nyss nämnda bref af den 27/, till Tengström meddelade 
han, att han tillåtit de båda studenterne att återvända till 
hemlandet, och han tillade: ,Har Ehrström hvad som 
fodras för att utgifva en grammatica, så är det oändel braf. 
Han bör då encourageras och understödjas." Senare på 
våren, då han uppgjort med Ehrström och Ottelin, hvilka 
gjort på honom ett godt intryck, öfverenskommelse om 
grammatikens förfärdigande, skref han: , Nu börjar hindren 
för ryska språkets propagerande märkel. aftaga. Ehrström 
och Ottelin skola vara det ganska mäktige och göra sig 
en ära utaf att meddela sina ljus.” Med förnöjelse god- 
kände han därför de två studenternes anhållan om tryck- 
ningsbidrag, framhållande för konsistorium ,nyttan och 
nödvändigheten af detta berömvärda företag".?) Och ef- 


1) Till Tengström 27 mars, 8 maj 1813. 
2) Till Tengström 8, 31 maj 1813, till konsist. 8 aug. 1813. En- 


ligt Armfelts mening voro de båda studenterne , snälla och moraliska 


Bidrag t. känned. af Finl. 


PRV EO (FTSE Mr 


405 


teråt motsåg han med otålighet arbetets utkommande, men 
var också mycket mån om att resultatet blef godt, hvar- 
för han fäste stor vikt vid att den af honom värderade 


3 professor Wallenius genomgick arbetet, innan det lämna- 
des till tryckning. "När det därpå dröjde med manuskrip- 
3 tet och hemliga rapporter från Åbo meddelade, att » Ve- 
I derbörande" önskade draga ut på tiden, blef Armfelt otålig 
och gaf i starka ord tillkänna sin förargelse öfver dröjs- 
3 målet. I slutet af år 1813 klagade han öfver att alla åt- 
gärder till den ryska språkkännedomens befrämjande hade 


»sköldpaddans liflighet". Hvad kunna de i gymnasium 
och andra läroställen göra utan grammatika och diktionär? 
— frågade han, och hur mycket söl och kanhända onödiga 


22 entraver se(!) vi icke häruti? Om här och där i Fin- 


land ett godt hufvud alstrar något, så är däremot antalet 
af dumma skallar el. motvilliga egoister och intriguanter, 
som till intet göra värkningarna häraf, [stort]." I början 
af år 1814 skref han: ,,Jag längtar obeskrifvel. att få höra, 
det vår ryska grammatica snart kommer under prässen. 
Allt hvad som bevisar att vi närma oss till vårt nya mo- 
derland, ger oss styrka, och med nöje har jag hört, att 


— man gifvit uppmärksamhet åt den hug vi visa att i Fin- 
land göra ryskan allmän.” Då han inhämtade, att Meyer 


började draga sig tillbaka från arbetet med ordboken, tog 


han saken tämligen lugnt i tanke att Ehrström och Ot- 


telin — såsom slutligen skedde — kunde , encourageras"” 


ynglingar”, som ,ibland Rysslands lärde gjort sig en réputation”. 
Under samtalen hade han ,funnit dem ganska intressanta samt med 
mycken judicium och takt bedömande de betydel. händelser de varit 
vittne till". Äfven v. Haartman uttalade sig om dem såsom ,de besked- 
liga gossarne". Till Tengström 1 apr. 1812. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


406 


äfven till detta företag. Men då svårigheter mötte vid 
tryckningen af grammatiken, misströstade han redan om 
ett godt slut äfven på detta förehafvande och yttrade i 
ett af sina sista meddelanden till Tengström: , Men mitt 
tålamod är förbi i anseende till alla de contrariététer, som 
möta införandet af ryska språket." De med sådan otå- 
lighet motsedda läroböckernas utgifvande fick han icke 
upplefva. 1) 


1) Armfelt t. Tengström '4/,, 1818, 5/;, 9/,, 23/5, 20/,, 2/5 1814. 
Äfven v. Haartman meddelade sig, på uppdrag af Armfelt, med Teng- 
ström om den ryska läroboken och de ogynnsamma rapporter, som 
därom sändes från Åbo till Armfelt. Han fann det oanständigt af 
rapportörerne att söka missleda en man med Armfelts karaktär och 
anseende, men ansåg dröjsmålen med arbetet helt naturliga. Till 
Tengström !7/;,- 1813, "4-5 ”jojerele OLA 


Bidrag t. känned. af Finl, 


SETS fre oe 


Ia PR 
LOOP 


5, 
Litterära sträfvanden. 


Det rådde sålunda, får det medges, under de när- 
maste åren efter den politiska omhvälfningen en rätt lif- 
lig värksamhet vid kejserliga Åbo akademi. I främsta 
rummet var uppmärksamheten egnad åt de administrativa 
åtgärder, som påkallades af den nya statens värkställig- 
het och afsågo att ,förbättra och förfullkomna" akademin 
i finansiellt hänseende. Men äfven undervisningsväsendet 
var föremål för det akademiska konsistoriets omvårdnad, 
och om på detta område några märkligare reformer icke 


genomfördes, så framgick det dock, att akademin icke 


alldeles försummade att tillmötesgå kejsarens höga afsik- 
ter och kanslers önskningar. 
Däremot var det skralt beställdt med den litterära 


produktionen. Den litteratur, som vid akademin utkom, 


utgjordes för det mesta af de sedvanliga gradualdisputa- 


tionerna samt specimina för lärartjänst — en del dugliga 
nog, andra af enklaste sort -—, till hvilka anslöto sig de 
på tjänstens vägnar författade latinska programmen och 
orationerna med anledning af rektorsombytena, promo- 
tionerna samt högtidligheterna till ära för den nya her- 
skaren och de af honom vunna segrarna och frederna.!) 


$) År 1811 beslöt konsistorium att upplagan af akademiska dis- 
putationer skulle utgöra minst 500 ex., hvaraf konsist. distribuerade 


Nat. o. Folk, H. 69. 


408 


Pessimistiskt yttrade L. G. v. Haarman med sin ,, vanliga 
uppriktighet” till Tengström om akademin: Aldrig blir 
hon väl mera hvad hon var i början af seklet, då hon 
hade sin lustre af en Tengström, en Porthan, en Franzén 
och en Calonius. Det vore orättvist att påstå, det ibland 
de yngre professorerne ej finnas män af snille och kun- 
skaper; den som vill fråntaga Snellman, Lagus, Ahlstedt 
och Palander dessa egenskaper, äger visserligen själf föga 
vett och ännu mindre kunskaper. Jag må ej räkna Walle- 
nius, som är öfver tadlarenas omdöme. Men detta oaktadt 
kan man dock med skäl säga, att den förra andan — för 
att nyttja det uttrycket — är utslocknad. Olyckligtvis 
är dock detta ett fel, som ej ensamt vidlåder akademin, 
utan hela statskroppen." Senare beklagade v. Haartman, 
att ingen fanns, som gått i Porthans fotspår, och att, i 
motsats till hvad förhållandet vid samma tid var i Sverige, 
, ganska få lagt sig på historien".!) 

Måttligast var — såsom ofta annars — den litte- 
rära företagsamheten inom de s. k. facultates superiores. 
.I den teologiska fakulteten företräddes den lärda forsk- 
ningen egentligen af Jakob Bonsdorff, som afslutade och 
fortsatte tidigare utgifna dogmatiska och exegetiska af- 
handlingar samt påbörjade, till nytta för det teologiska 
seminariet, nya arbeten i pastoralteologi. En del af dessa 
arbeten voro för tidens förhållanden synnerligen omfat- 
tande och grundliga samt ha af en senare kritik blifvit väl 
bedömda. Inom juridiska fakulteten var det Myréen och 
Lagus, som skötte om produktionen, utan att dock åstad- 


390 till acådemici, kansler, regeringskonseljen och andra ämbetsvärk 
i stader: K. P. 29 nov. 1811. 
1) v. Haartman t. Tengström 3 o. 20 juni 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


, fa Na T FT Ar ES TERES TIVA WD Ala , SER KA ar 
= RE Arr N NSP ; 7 , pg 
J 


409 


komma något af betydenhet. I medicinska fakulteten stod 
det, utom dissertationer af J. A. Törngren, N. A. Ursin 
och några unga doktorer, stilla. 

Inom den filosofiska fakulteten var produktionen på 


det historiska området, så liflig under den närmast före- 
gående tiden, tämligen svag, om också icke alldeles utan 


betydelse. Historieprofessoren var fullkomligt improduk- 
tiv. Det mesta och bästa, som befordrades till tryck, utgjor- 
des af litteratur- och lärdomshistoriska dissertationer af 
R. v. Becker, F. W. Pipping, J. J. Tengström och J. 
Fr. Wallenius. Äfven den filosofiska litteraturen, hvil- 
ken i förra tider varit så gouterad, riktades endast med 
mindre betydande tillskott af lärarne i ämnet, Lagus 
och Palander, hvilka värkade för de kantianska lärornas 
utspridning, samt Bergbom, som närmast anslöt sig till de 
Schellingska teorierna, äfvensom af teologen G. Hirn, som 
loverade mellan rationalism och supranaturalism. — Filo- 
login hade en flitig odlare i Wallenius, som efter att tidi- 
gare ha utöfvat en litterär värksamhet på medicinens och 
naturalhistoriens områden nu rörde sig med stor ledig- 
het inom de romerska skaldernas värld. Större betydelse 


än hans filologiska arbeten ägde dock de i rationalistisk 
riktning gående exegetiska undersökningar, som utgåfvos 


af Johan Bonsdorff och hvilka tillvunno förf. en viss 
uppmärksamhet i hemlandet och beröm i utlandet. Me- 
delmåttiga dissertationer i gammaltestamentlig exegetik 
utgåfvos jämväl af adjunkterne Hirn, C. J. af Tengström 
och J. A. Edman. Fattenborg hvilade under dessa år, 
men började åter år 1815 en väl vitsordad produktion. 
På den finska språkforskningens gebit uppträdde semina- 
rielektor G. Renvall såsom ensam författare med ett par 
afhandlingar. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


410 


Bland fakultetens öfriga lärare lefde representan- 
terne för matematiken (Mether och Ahlstedt) på tidigare 
vunna lagrar; endast ett par under deras presidium ut- 
gifna och till en del af dem författade dissertationer an- 
gåfvo fortsatt produktion. Välkommet var det därför, då 
år 1815 den från Uppsala öfverflyttade mag. N. G. af 
Schultén begynte raden af sina i Åbo utgifna matemati- 
ska afhandlingar och mag. H. J. Walbeck sina astrono- 
miska undersökningar. Få till antalet, om också icke till 
arten obetydliga, voro jämväl de arbeten, som producera- 
des under dessa år af Hällström. Redan före krigstiden 
hade han gjort sig känd genom ett antal förtjänstfulla 
undersökningar 1 fysik och astronomi, men därefter dröjde 
det in på 1820:talet, innan han åter kom i arbetsfarten. 
Äfven den framstående kemisten Joh. Gadolin, som af 
bedömare i vår tid räknats till Åbo akademis främsta 
lärare, förmåddes genom hvarjehanda omständigheter, eko- 
nomiska o. a., att njuta en icke efterfikad hvila intill 
medlet af 1810:talet, då han åter kunde fortsätta sin 
såväl 1 hem- som 1i utlandet mycket uppmärksammade 
litterära värksamhet, utan att dock mera prestera något, 
som skulle gått upp mot hans tidigare publikationer. Med 
den gamle prof. Hellenius” produktion var det redan ute 
och hans efterträdare i tjänsten C. R. Sahlberg hade ännu 
icke påbörjat det arbete om Finlands insekter, som blef 
hans främsta. Endast några få akademiska dissertationer 
1 naturalhistoria utkommo under dessa år, ett par, märk- 
ligt nog, under presidium af eloqv. professor J. Fr. Wal- 
lenius, tidigare botanices demonstrator. !) 


!) Svenska Litt. Sällsk. publikationsserie Åbo universitets lär- 
domshistoria; Hjelt och Tigerstedt, Johan Gzadolin; Renvall, 


Biogr. anteckn. m. m. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


411 


Med skäl — och med ännu större skäl än efteråt — 
kunde på den produktion, som utöfvades under de när- 
maste åren efter kriget, tillämpas det omdöme prokansler, 
biskop Tengström år 1818 uttalade, att mycket ännu 
återstod att önska för universitetets litterära ära. !) Att 
förhållandet var och i flera år förblef sådant, undgick 
icke den allmänna uppmärksamheten, och särskildt var 
Tengström mån om att söka förmå de lärda herrarne vid 
akademin att i högre grad bemöda sig om , den litterära 
ärans”" framsteg. Själf en högt bidad man, som vunnit 
ett godt namn icke endast såsom teolog, utan ännu mer 
såsom historisk och skönlitterär författare, intresserade han 
sig, midt under sina talrika ämbetsgöromål och politiska 
funderingar, i hög grad för akademins vetenskapliga upp- 
gifter, och han tröttnade icke att genom uppmuntringar 
"såväl som genom eget föredöme söka öfvervinna den trög- 
het och indifferentism han mötte. För att gifva sina pla- 
ner större betydelse och bättre stimulera academici till 
flit och energi, ställde han en del litterära företag under 
beskydd af akademins för lärda och vittra sysselsättningar 
alltid nitälskande kansler; för andra satte han sig i för- 
bindelse med mecenater inom kejsardömet, hos hvilka 
han rönt benägenhet att utsträcka sin omvårdnad äfven 
till det nyss eröfrade landet. Försöken lyckades också 
såtillvida som det begärda understödet gafs med största 
beredvillighet, men tyvärr blefvo resultaten af de höga 
dignitärernes intervention icke af den art och betydelse 
prokansler gjort sig förhoppningar om. 

I början af år 1813, någon tid efter det Armfelt 
gästat akademin, anlände till konsistorium en kanslers- 


1) Schybergson, J. Tengströms vittra skrifter, s. 128. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


412 


skrifvelse, som afsåg att gifva bättre fart åt den litterära 
värksamheten. Sedan akademin numera, hette det i skrif- 
velsen, genom kejsarens frikostighet erhållit de utvidgade 
tillgångar hon önskat sig till vetenskapernas befrämjande, 
sedan den reglering af akademistaten, som däraf var en 
följd, försiggått och de flesta tjänsterna blifvit besatta, 
borde akademin , framför allt eftersträfva att ådagalägga, 
det hennes förnämsta bemödande är att svara emot sin 
höge beskyddares nåd och sambällets billiga fordringar. 
Emot vetenskaperne särskildt har akademin en dryg plikt 
att uppfylla. Icke allenast fosterlandet, utan äfven vårt 
gemensamma fädernesland och hela den lärda världen 
äger anspråk på hennes värksambhet till deras utspridande 
och den sanna lärdomens befordrande och förökande. Det 
förtjänte anseende akademin, för några år tillbaka, för- 
värfvade sig bland Europas lärosäten bör åter, att jag 
så må säga, upplifvas och förökas." | 

Med hänsyn till dessa fordringar hade kansler, efter 
»samråd med landets upplyste män", kommit till den 
slutsats, att ändamålet skulle befrämjas dels genom utgif- 
vandet af ,något periodiskt värk för den egenteligen s.k. 
lärda världen", dels genom en mer populär publika- 
tion, hvars syftemål skulle blifva ,att inom vårt fäder- 
nesland utsprida ljus och en sann nationalanda". Den 
förstnämnda serien, som skulle bekostas af akademin och 
lämpligen kunde bära titel af ,Acta litteraria universitatis 
aboönsis”, tänkte sig grefven att skulle utgifvas på latin 
1 mån af tillgångar på tjänliga materialier" och skulle 
upptaga , originalafhandlingar i alla vetenskapsdelar, som 
vid akademin trakteras". Om den senare serien yttrade 
sig grefven icke närmare, men han lofvade att för dess 
utgifvande söka utvärka kejsarens nådiga tillstånd. Till 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ST SR FAN TT 


SY RESET "DAT I TD SKR 
pe - Sä Y? po 


ND vå 
AN 


413 


sist uppmanades prokansler och konsistorium att ,mera 
fullständigt utarbeta och i värkställighet bringa" hvad 
han föreslagit samt att därpå meddela honom de åtgär- 
der, genom hvilka de funno lämpligt att befrämja ända- 
målets uppnående. 1) ; 

Såsom i skrifvelsen antyddes, hade Armfelt under 
sin senaste vistelse i staden rådplägat med medlemmar 
af konsistorium om förslaget, så detta icke kom alldeles 
oväntadt. ?) Det är dock icke nödvändigt att antaga, att 
initiativet i frågan skulle utgått ifrån honom. I någon 
mån torde detta ha påvärkets af det missnöje chefen för 
kansliexpeditionen frih. C. Mannerheim — en af de få 
ledamöter af reg. konseljen, för hvilka Armfelt hyste för- 
troende — kände med den af ett par akademiska lärare re- 
digerade officiella tidningen och de erinringar han med 
anledning däraf kan ha gjort hos Armfelt, hvars omsorger 
också egnades detta blad.3) Men främst gafs idén till 


1) Armfelt. t. konsist. ?/,, febr. 1813. 

2) Konsist, t. Armfelt 13 apr. 1813, kansl. ark. 

3) Om de förslag, Mannerheim möjl. gjort Armfelt i detta 
ämne, har jag ingen kännedom. Men i bref till J. A. Ehrenström 
yttrade han sig ofta om den offic. tidningen, som hörde till hans 
ressort. Uttalande sig om en reorganisation af tidningen, skref han d. 
21 1812: , Vår tidning är, som mycket annat ibland oss, icke hvad 
den borde vara. Den är för behofvet nog inskränkt och dålig till dess 
komposition. Jag har gjort flere försök till en bättre riktning af 
detta vårt så kallade officiella blad, men kommer ej ur fläcken med 
herrar professorer, som med mycken möda åtagit sig redaktionen 
eller rättare kompilationen. Wallenius, Snellman och Radloff äro dock 
Finlands bäste litterateurer, ehuru man i dagbladet har svårt att finna 
spår därtill. I politiska ämnen äro de öfverdrifvit försiktiga, till och 
med rädda. Polens blodiga skugga sväfvar alltid för deras ögon." 
Och den 29/,, 1812 fortsatte M. rörande samma ämne: ,Att vår tid- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


414 


förslaget, åtm. i den form och utsträckning, hvari det af 
Armfelt förordades, af prokansler, biskop Tengström. 
Straxt efter återkomsten till Petersburg tillsände nämligen 
Armfelt denne en skrifvelse, däri han förklarade, att han 
»med särdeles nöje genomgått, hvad herr doktorn och 
biskopen hos mig föreslagit om utgifvandet, ibland annat, 
vid kejs. akademin i Åbo af ett periodiskt värk under 
titel af Läsning för finnar, och har den af herr doktorn 
och biskopen till sagde värk uppgifna plan äfvensom hvad 
herr doktorn och biskopen i öfrigt 1 detta afseende hem- 
ställt till alla delar vunnit mitt synnerliga bifall. Det 
föreslagna medlet skulle, rätt användt, ,icke  förfela 
sitt ändamål: att befrämja upplysningen och väcka en 
sann national anda hos finska folket". Då Armfelt ön- 
skade att med första bringa denna sak i värkställig- 
het", anhöll han, att biskopen , täcktes i samråd med 
konsistorii öfrige medlemmar mera fullständigt utarbeta 


ning är dålig i sin natur, kan jag icke bestrida, men med allt mitt 
sträfvande kommer jag ej ur fläcken med herrar academici, som med 
mycket krus och många svårigheter åtagit sig redaktionen. Jag har 
sökt öfvertala dem att tillöka en nummer i veckan, men äfven detta 
är fåfängt, och medförde blott hotelse att lämna alltsammans. Månne 
det icke vore så godt att lämna den officiella tidningen i sitt närva- 
rande triviala skick med privilegium på gl. nyheter, publikationer, 
intimationer m. m. och i stället försöka utgifvandet af en Historisk, 
politisk och litterair tidning under en särskild titel och kanske till en 
början en å två gånger i veckan. Mig synes som landets väl betalte 
högskola bara för dess heders skull [borde] bidraga till fournerande- 
af ämnen, tjänligt till nationens upplysning och nytta. Men tröghet 
och lättja har tyvärr bland oss tagit nog mycket öfverhand." I bör- 
jan af det följande året, då Armfelt just väntades till staden, förkla- 
rade M. ännu en gång (!?/, 1813), att han icke kom någon hvart med 


herrar lärda redaktörer. Ehrenströmska afskr. saml. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


415 


den af herr doktorn och biskopen till utgifvande af 
 ofvanberörde värk uppgjorde planen samt med behörig 
hemställan därom till mig inkomma, på det jag måtte 
komma i tillfälle att detta ärende hos H. K. M. i under- 
— dånighet anmäla och till utgifvandet af merberörde värk 
| utvärka dess nådiga tillstånd”.!) 

| Då kanslers skrifvelse i början af mars företogs till 


— öfverläggning inom konsistorium, var också prokansler 
; färdig med tvenne betänkanden, i hvilka ett detaljeradt 
q program förelades till konsistorii ompröfning. 
I det ena betänkandet, som berörde den lärda la- 
tinska publikationen, framhöll prokansler, hurusom till 
förmån för kanslers ,ädla förslag" kraftigt talade ,tack- 
samheten mot de stora och frikostiga välgärningar, hvar- 
med kejsaren detta vårt lärosäte öfverhopat, vården om 
akademins anseende äfven utom Finlands gräntsor och 
omtankan att för universitetets egna lärda och  litte- 
rateurer öppna liksom en nederlagsplats dels för nya 
viktigare upptäckter inom vetenskapernas område, dels 
för nya och intressanta utarbetningar af redan fram- 
ställda, ömsom erkända ömsom  betviflade sanningar, 
därifrån de sedan lättare kunna utgå till den öfriga 
lärda världens kännedom och ompröfning och således 
äfven i sin mån bidraga till ljusets och tankefrihetens 
vidmakthållande i ett tidehvarf, som från alla sidor synes 
hota med skymning och barbari så i kyrkan som staten 
och med den våldsammaste omstörtning af vårt släktes 


1?) Armfelt t Tengström 7 febr. 1813. Att initiativet utgått från 
prokansler, förmodar redan Schybergson i Ett literärt projekt från 
år 1813 (i Åbo Tidnings Nyårsalbum 1895 s. 42—51) samt Jakob 
Tengströms vittra skrifter (Sv. litt. sällsk. skr. t. 41) s. 128 följ. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


416 


heligaste rättigheter". Och förutsåg prokansler med till- 
fredställelse, att akademins ,så utmärkt skickliga och all- 
mänt aktade" lärare skulle skynda att realisera detta 
kanslers , ädla förslag." Väl insåg prokansler de svårig- 
heter, som reste sig mot planen till följd af den politiska 
ställningen och emedan förbindelserna med , den öfriga 
respublica litteraria" voro så afbrutna, , att få nya böcker 
kunna anskaffas, att föga någon lärd journal eller tidning 
står för det närvarande att erhålla och än mindre någon 
litteraire brefväxling med utrikes litterateurer och veten- 
skapsidkare kan eller får vidtagas"... Men dessa olägenhe- 
ter, tänkte prokansler, kunde afhjälpas innan tryckningen 
begynte, och för öfrigt voro en del ämnen af den art, att 
de väl kunde utarbetas med , till hands varande hjälpre- 
dor", om också den sista handläggningen erfordrade ett 
» för ögnablicket saknadt litterairt biträde." 

I fråga om de särskilda ämnen, som i publikations- 
serien borde intagas, ansåg Tengström, att de kunde hän- 
föras till tre kategorier: 

»a) nya eller härtills otryckta afhandlingar in omni 
' scibili af sant vetenskapligt -värde så till stil som innehåll; 

b) redan för detta vid universitet[et] genom tryck ut- 
gifna akademiska arbeten, disputationer och ströskrifter, 
som numera äro svåra att öfverkomma, men dock för- 
tjäna att förvaras åt eftervärlden; | 

c) historiska anteckningar om universitetets och dess 
särskildte tillhörigheters och inrättningars tillstånd, de där- 
vid sedan 1808 förefallne och än framdeles timande mär- 
keligare förändringar, akademiska befordringar och döds- 
fall med vidfogade nekrologer öfver minnesvärda lärda 
män, förteckningar å utkommande disputationer med hvad 
mera, som kan höra till en universitets krönika." 


Bidrag t. känned. af Finl. 


417 


Vid utarbetandet af ,, Acta" skulle, enligt prokanslers 
mening, främst akademins professorer vara värksamma, 
men äfven af öfriga academici såväl som af utanför uni- 
versitetet stående lärde och litteratörer kunde lämpliga 
arbeten gärna emottagas och begagnas.< Dock skulle 


inga anonyma eller pseudonyma afhandlingar godkännas 


till införande. Granskningen och utgifningen af de för 
serien afsedda arbetena skulle öfverlämnas åt en under 
prokanslers ledning stående redaktionskomité af repre- 
sentanter för de skilda fakulteterna, en för hvardera af 
de högre samt fyra för den filosofiska. Dessa sju herrar, 
hvilka kunde ombytas för hvarje tom af serien, men 
också kvarstå i sitt uppdrag längre tid, efter fakul- 


 tetens godtfinnande, skulle, där så behöfdes, föreslå nö- 


diga rättelser och omarbetningar i de emottagna arbe- 
tena samt med förf:s tillstånd öfverlåta dem till andra 


sakkunnigas bepröfvande. Kostnaderna skulle lämpli- 
gast bestridas med hjälp af Bilmarkska fonden. 

Äfven för den andra publikationsserien, som man 
tänkte sig att skulle utgifvas på svenska och hvars 
syftemål, såsom redan nämnts, skulle vara ,att på ett fatt- 


ligt och populärt sätt" befrämja upplysningen och natio- 


nalandan inom landet, hade prokansler enligt Armfelts 


särskilda uppmaning utarbetat ett icke mindre detaljeradt 
program. Då alla, som hade äran att tillhöra akademin 
— hette det i betänkandet —, voro ,ej blott littera- 
teurer och vetenskapsidkare, utan äfven medborgare och 
medlemmar af ett och samma fädernesland", så kunde 
kanslers förslag icke vara annat än kärkommet, hvar- 
jämte det, enligt prokanslers mening, tjänade , till bevis 
å det förtroende H. Exc. för oss så i litterairt som med- 
borgerligt afseende hyser, helst alltid någon stund kan 


Nat. o. Folk, H. 69. 27 


418 


vara öfrig ifrån våra egenteligen vetenskapliga yrken och 
ämbetsmanna-göromål och en sådan stund väl ej kan 
vara bättre eller nöjsammare använd än till främjande af 
redeliga landsmäns upplysning och gagn och att genom 
ett fritt och inbördes meddelande af våra kunskaper och 
grundsatser både lifva och befästa kärleken för den fo- 
sterjord, i hvars sköte vi själfva uppvuxit och den vi en 
gång förr eller senare skole lämna i arf åt barn och ef- 
terkommande". 

Prokansler tänkte sig vidare, att serien, som helt en- 
kelt kunde kallas , Läsning för finnar", skulle utgå, på 
samma sätt som den latinska, 1 fria häften på tider, då 
tjänliga materialier erhållits. På sådant sätt skulle arbetet 
blifva hvarken , brydsamt eller besvärligt" för de blif- 
vande redaktörerne, hvilka säkerligen komme att bestän- 
digt understödjas med bidrag af ,upplyste och fosterlan- 
det tillgifne medborgare". Enligt prokanslers mening 
borde nämligen en redaktion: tillsättas, i hvilken han för 
egen del var villig att i mån af sin tid medvärka, men 
alla finska medborgare borde ha rätt ,,att genom ifrågava- 
rande organ eller periodiska skrift kommunicera sig med 
läsande landsmän". Till publikationen skulle främst emot- 
tagas sådant, som kunde tjäna till att befordra känslan 
för religion och fädernesland samt öka kännedomen af 
eget lands natur, historia, språk m. m. Däremot önskade 
Tengström, att politiken för dagen skulle vara utesluten 
och särskildt hvad som rörde kejsardömets statsintresse 
och diplomati. 1) 

Prokanslers båda betänkanden omfattades till alla 
delar och utan motsägelse af konsistorii ledamöter. ?) I 


1)K.P; 6 mars 1818, konc. 
") CCCP. I050:18 April 1610. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


419 


sitt svar till Armfelt uttalade konsistorium sin tacksam- 
het för kanslers , ädla och varma nit för akademins så 
litteraira som medborgerliga anseende". Medan kriget 
hämmade kommunikationerna med den öfriga lärda värl- 
den och beställningen af utländska arbeten, komme nog 
utgifvandet af de ifrågasatta ,acta litteraria" att mötas af 
stora svårigheter, men man gjorde sig förhoppning om 
att billiga läsare skulle bedöma företaget därefter och göra 
rättvisa åt akademins ,goda och välmenta afsikter." Pro- 
kanslers betänkanden meddelades till kanslers granskning 
och särskildt förordades till K. M:ts stadfästelse biskopens 
und. förslag till utgifvande af ett periodiskt arbete ifrån 
akademiska boktryckeriet i Åbo under titel af Läsning 
för finnar". Uti serien, som komme att utgå 1 fria häften 
om 12—15 ark, skulle behandlas följande ämnen: ; 
»1:o. Hvarjehanda i lätt och populaire antingen bun- 
den eller obunden styl författade stycken och afhandlin- 
gar, tjänlige att hos Finlands invånare af alla folkklasser 
bilda, stärka och underhålla en varm känsla för religio- 
nen, för fäderneslandet, för regenten, för konstitutionen 
och lagarna, för all sig därpå stödjande samhällsordning, 
för högre och lägre medborgares fri- och rättigheter och 
för alla de ädla och manliga samfundsdygder, utom hvilka 
hvarje stat snart skall falla ett rof antingen för invärtes 
partier och tvedräkt eller för främmande inkräktares våld 
och ärelystnad. 


Så ER SA KIRSPINESSESTAR:' PrÖ CE Fra Py 0 TEPE PRESIS 


2:0. Upplysningar i landets historia, antiqviteter och 


Ch 
TS 


geografi, dess statistik, seder, lefnadssätt och industri 


med dere till en närmare kännedom af land och folk hö- 
rande uppgifter, hämtade antingen ur tryckta eller hand- 
skrifna handlingar, originaler eller öfversättningar, med 
särdeles afseende å de viktiga politiska förändringar vårt 


Nat. o. Folk, H. 69. 


420 


land de sistförflutna åren öfvergått; i hvilket sistnämnde 
afseende enahanda uppgifter äfven ur ryska historien 
och statistiken synas kunna i ett sammanhang härmed 
lämpeligen meddelas. 

3:0o. Anmärkningar om landets språk och hjälpe- 
medlen att detsamma odla och fullkomna äfvensom finska 
skaldestycken eller så kallade runor af erkändt värde, så 
i äldre som senare tider sammanfattade, skola med vidfo- 
gad verbal svensk öfversättning här införas, beledsagade 
af nödige upplysningar ur folkets mytologi och fornsa- 
gor, så vidt de kunnat ifrån förfäderne på en senare tid 
fortplantas." 

Utanför serien skulle den s. k. dagspolitiken stå. 
Det hette nämligen i förslaget: 

»,Hvad politiken för dagen beträffar eller ryska kej- 
saredömets nuvarande statsinteressen, ministeriella under- 
handlingar, krigshändelser och öfriga vare sig ofredliga 


eller vänskapliga förhållanden till grannar och utrikes: 


makter med mera sådant, som af oss i vårt läge ej kan 
hvarken rätt kännas eller rätt bedömas, synes det vara 
rådligast att ej inlåta sig i slika undersökningar, då faran 
att misstaga sig och att säga oriktigheter är så uppen- 
bar." 1) 

Uti sitt svar till konsistorium förklarade Armfelt, 
att han godkände planen för den latinska publikationen 
och att han förväntade sig ,af herr biskopens och consi- 
storii academici äfven vid detta tillfälle ådagalagde kär- 
lek för vetenskaperne och nit för akademins anseende att 
snart och såvidt omständigheterne det medgifva se de 
åtgärder, som i omförmälte afseende kunna pröfvas nö- 


!YK.R. 18 åpr. 1819; 


Bidrag t. känned. af Finl. 


421 


e vidtagne." Planen för den svenska serien af uppsat- 
: r I ade han däremot öfverlämnat till kejsarens pröfning 
och stadfästelse. Under förbidan därpå föreslog han att 
i den af akademin utgifna almanackan måtte — såsom 
inder svenska Hiden varit vanligt — meddelas populära 
p i nyttiga ämnen, afsedda för allmogen. Utgif- 
st rna skulle utan förhöjning af det vanliga priset be- 
(OS t af akademin, som öfverhopats med monarkens 
åd och därför borde anse för sin plikt ,att äfven med 
8 G [ sättande af egne fördelar söka bidraga till våra lands- 

ns upplysning och nyttige kunskapers utspridande." !) 
Det var sålunda rätt vackra uppgifter som förelades 
sademins ,så utmärkt skickliga och allmänt aktade" lä- 
re. prat svårigheter till en början skulle möta med an- 
af de krigiska tiderna förstod Armfelt väl, men 
Hiitedliga förhållanden åter inträdt genom det franska 
rväldets kufvande, förväntade han sig de bästa re- 
at. Innan han ännu mottagit konsistorii betänkande, 
' fn han otåligt till Tengström: ,Jag längtar att se Ert 
slu by mine herrar, relativt till den anmaning, jag tagit 
friheten att göra Er att taga till pennan dels för att 
sprida egen glans, dels för att skapa en opinion i landet." 

Tan tröstade med att kommunikationen höll på att retab- 
s med Tyskland och redan börjat med England samt 


ent vara af så liten intérét för både litteraturen och 
ällsbandet och moralen, så vi alldeles ej böra sakna 
; productions d'esprit et de sciences". På våren s.å: 
modade han, att akademins periodiska arbeten skulle 
nma i gång såsnart fransoserne voro drifna till Rhen- 


5 1) Armfelt t. konsist. 24 apr., 4 juni 1813. 
Ör Folk, H.::69, 


422 


strömmen, och mot slutet af året förklarade han: ,Jag är 
öfvertygad om att så snart Tysklands befrielse är full- 
komnad (som synes vara hart när) skall dess lärde och 
universiteter skynda sig att återtaga sin värksamhet. Det 
blir ett slags moraliskt behof, understödt af politiske con- 
siderationer. Men med Frankrike torde det ej gå så fort, 
ty dess öden äro incalculable, hvad vändning ock sakerna 
taga." 1) 

Att utom prokansler äfven konsistorii ledamöter åtm. 
i början mottogo kanslers ,ädla förslag" med tillfreds- 
ställelse, behöfva vi icke betvifla. Men tyvärr motsva- 
rade resultaten på intet sätt ansatserna. Med den nåd. 
stadfästelsen å förslaget till en populär serie dröjde det 
intill år 1816, så att under Armfelts kanslerstid företaget 
fick hvila. För den lärda publikationsserien utsågs på 
hösten 1813 en redaktionskomité, bestående af prof. Joh. 
Gadolin, Hällström, Fattenborg och Lagus för den fio- 
sofiska, G. Gadolin för den teologiska, Calonius för den 
juridiska och v. Haartman för den medicinska fakulte- 
ten. Och någon tid därefter beslöt konsistorium, efter 
påminnelse af prokansler, att genom annons i Åbo tidning 
underrätta medborgare 1 landet om den tid, inom hvilken 
uppsatser skulle lämnas till tryckning uti serien. ?) Men 
utöfver dessa förberedelser kom man icke. De svårig- 
heter konsistorium från första början förespått för den 
utmärkta planens värkställighet blefvo större än man kan- 
hända tänkt sig. En viss blyghet och anspråkslöshet af- 
höll måhända en och annan från att uppträda, men utan 
tvifvel medvärkade jämväl tröghet och indifferentism till 


1) Till Tengström 27 mars, 31 maj, 4 dec. 1813. 
2) K. P. 18 juli” 22 okt., 30 nov. 1818: 


Nat. o. Folk. H. 69. 


423 


företagets afstannande. T. o. m. den betydligt enklare 
uppgiften att förse almanackan med lämpliga uppsatser ,1 
moraliska och oeconomiska ämnen" mötte flera svårigheter, 
innan den blef fylld.!) 

En särskild” anledning att taga de lärda herrarnes 
litterära produktionsförmåga i anspråk erhöll Armfelt, då 
— mot slutet af år 1813 den ryska upplysningsministern 
grefve Alexej Razumowsky utbad sig hans medvärkan 
för åstadkommandet af en ny upplåga af prof. Sablowskys 
geografiska beskrifning öfver Ryssland. Grefven önskade, 
att de delar däraf, som berörde Finland, blefve på stället 
kontrollerade, rättade och förfullständigade.?) Armfelt 
förstod, att uppdraget icke berodde på något särskildt 
intresse för Finland, utan att det hade sin grund i ,en- 


3  skilte vuer”, men ledd af önskan att bistå den ryska mi- 


nistern, som han för sin del värderade, satte han sig ge- 
nast i förbindelse med vederb. personer i Åbo för att få 
dennes begäran uppfylld. Han uppdrog åt prokanslern, 
biskop Tengström, att i samråd med professorerne Häll- 
ström, Pippingsköld, J. Gadolin och Wallenius såsom med- 
hjälpare ombesörja den nödiga undersökningen samt till- 
sade konsistorium att utanordnra nödiga medel för den ryska 
öfversättningen. I den skrifvelse af !/,, 1813, hvari han 
underrättade prokansler om uppdraget, förklarade Armfelt, 
att han visserligen tvekat att missbruka det förtroende 
och den beredvillighet att tillmötesgå hans önskningar 
de utnämnde herrarne plägat visa honom, men att , den 
lyckliga erfarenhet” han inhämtat om dessa mäns ,out- 


!) K. P. 29 juni 1813, 14 juli 1814. 
?) Razumowsky t. Armfelt ??/,, 1813 (på ryska), kansl. ark., 1813 
års brefakter. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


424 


trötteliga nit för allmänt nyttige kunskapers befräm- 
jande" besegrat hans villrådighet. , Det är icke utan be- 
kymmer, skref han vidare, jag ser mig hafva ökat antalet 
af de göromål, hvilka åtfölja Tit. viktiga ämbete, igenom 
det uppdrag, jag 1 ofvanförmälte måtte gifvit Tit., men 
Tit. sällsynta värksamhet är mig en säker borgen, att 
Tit. icke undandrager sig att äfven härutinnan befrämja 
upplysningen, för hvilken Tit. med så lyckeligt nit upp- 
offrat sin lefnad. Äfvenledes är jag öfvertygad, att 
ofvanbemälte herrar professorer, hvilka jag velat kalla att 
Tit. uti ifrågavarande göromål biträda, oaktadt deras 
trägna sysselsättning, med vanlig beredvillighet, af till- 
gifvenhet för mig och af kärlek för vetenskaperne, skola 
åtaga sig det därmed förenade besvär." Litet senare trö- 
stade Armfelt biskopen med anledning af det besvär detta 
uppdrag jämte omsorgen om de juridiska examensfordrin- 
garnas reglerande vållade, med de smickrande orden: 


» Visserligen är Herr Biskopen surchargerad med göromål, 


men så har ock (ud gifvit hufvud och lätthet att arbeta.” 
Han förmodade, att der finska geografin icke skulle blifva 
något Marstrands arbete, då biskopen hade så framstående 
medhjälpare att tillgå.!) 


') Armfelt t. biskop Tengström !/,, 1813, d:o t. Razumowsky 
samma dag (på ryska), kansl. ämb. brefkonc. 1809 —1815; K. P. 39/,, 
1813; Armfelt t. Tengström 53 jan. 1814. I enskild skrifvelse till 
Tengström utlät sig kanslerssekreteraren d. 5/,, 1813 om det nya upp- 
draget: ,Exc. är värkligen bekymrad för det besvär han därigenom 
förorsakar Farbror, men finnes väl någon utom Farbror, åt hvilken 
han kunnat gifva sagde uppdrag? Uti vårt på kunnige män fattige 
land tyckes det vara deras öde, hvilka äga skicklighet och lärdom, 
att blifva öfverhopade af göromål. Af uppriktigt hjärta önskar jag, 
att Farbrors klena hälsa ej måtte lida af den oupphörliga sysselsätt- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SES ye 


425 


Som Armfelt förutsåg, att den af honom tillsatta 
itén icke kunde utföra sitt uppdrag utan att inhämta 
upplysningar af vederb. ämbetsvärk, vände han sig till 
2 en. guvernören frih. Steinheil med anhållan att denne 
t e underlätta komiténs arbeten genom att i händelse 
förfrågningar från biskopen infordra från lokala sty- 
er och tjänstemän sådana upplysningar, som erfordra- 
s för kännedomen af landets närvarande läge. Och då 


o 


ot senare svårigheter mötte med afseende å uppgif- 
na från det med Finland återförenade viborgska gu- 
rnementet, uppmanade han Tengström att äfven i denna 
åga vädja till gen. guvernören, som tidigare utarbetat 
|» utmärkt karta öfver länet och för visso skulle stå till 
äl st med sin erfarenhet. Äfven hoppades Armfelt på 
at komitén skulle erhålla god hjälp af den förre profes- 
1 vid svenska krigsakademin, topografen och astro- 
ren N. G: af Schultén, på hvars vänliga tillmötes- 
ade han räknade. !) 
Tengström tog emot uppdraget, och, trogen sin vana 
gå främst i arbetet, torde han till största delen -själf 
nbesörjt detsamma, om han också meddelade sig med 


Haartman satte han sig i förbindelse med Sablowsky 


oc 1 andra lärde 1 Petersburg och af gen. guvernören 
teinheil erhöll han löfte om allt det understöd denne 


— ningen." — ,Det är — tillfogade han ett par veckor senare ("?/,, 1813) 
— icke allenast deras enhälliga önskan, som personligen äro Farbror 
tillgifne och tacksamhet skyldige, såsom jag, utan äfven vetenska- 


pernas och fosterlandets!" 
1) Armfelt t. Steinheil !/,, 1813 (på ryska), kansl. ämb. bref- 


konc. 1809—1815; d:o t. Tengström !9/,, ?/, 1814; v. Haartman t. 
Tengström 47 1813. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


ENT 
EE 


426 


kunde lämna.!) Men arbetet stötte på svårigheter och 
drog ut på tiden. Till hinder, som mötte, hörde bl. a. 
svårigheten att erhålla bestämda uppgifter om det ännu 
icke organiserade viborgska guvernementets judiciella och 
administrativa förhållanden. Armfelt hänvisade därför 
biskopen — utom till gen. guvernören — till den med 
länets statistiska undersökning sysselsatte Radloff, men 
ansåg att den administrativa beskrifningen också kunde 
uppskjutas för att icke fördröja arbetet.?) TI trots af all 
använd flit blef geografin icke färdig inom den tid Ra- 
zumowsky gjort sig förhoppningar om. Med en viss ironi 
skref Armfelt på våren 1814, då kejsarens ankomst emot- 
sågs, till Tengström: , Rassomoffsky har visserl. ej kän- 
nedom af hvad som fodras för att fullborda ett geogra- 
fiskt arbete, men han torde hafva orsaker till sin impa- 
tience, hvilka ligga i enskilte vuer. Till exempel, alla 
skola vid kejsarens återkomst presentera produkter af sin 


värksamhet; må hända att ministern för upplysningen . 


') .Ich werde jedesmal — skref Steinheil den 15/,;, nov. 1813 
till Tengström — mein eifrigstes Bestreben dahin gerichtet sein las- 
sen, Eur. Hochwirden nach Kräften zu unterstätzen und unverzägliech 
die nöthigen Nachrichten von denen gehörigen Ortsobrigkeiten zu 
requiriren und Eur. Hochwirden zuzustellen — — — Die richtige 
Beschreibung dieser Provinz in Ansehung ihrer Einwohner, Lage Cli- 
mates und Beschaffenheit des Bodens und derselben angepassten Ver- 
fassung ist von dem grössten Nutzen. Finnland ist die jungste der 
Provinzen des russischen Reichs und noch wenig gekannt; eine ge- 
nauere Kenntniss wärde das Interesse fär dieses Land rege machen." 
Tengstr. brefsaml.; konc. i gen. guv. kansliets 2:dra exped. journal 
1813, d. IV n:o 780. | 

?) v. Haartman t. Tengström ?2/,,, 5/,, 1818, 3/,, 24/;, ?!/; 1814. 
Sina uppgifter om Finland hade Sablowsky fått från Djurbergs geo- 
grafi efter en i rikskollegium gjord öfversättning. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


i 
SN PRESS SEE FEAR EEE fe 


di Jag 


fo Ua stt | 


BAT FSA SERA SIA AE TERS VE val ed FR jön = na base Rs rt barr 
4 4 fr SP ; Ev NR 4 FE PEKAR SS ulllar SKO Toda ra en 
; 7 4 6 T - fa Lj vå Fa 


427 


skulle vara glad att framte ett opus som det, hvilket är i 
fråga —; i alla fall kan sådant ej värka på Edert arbete, 


; som par complaisance uppoffra en dyrbar tid och böra 
få göra det efter god tycko. Rassomoffsky är en hederl. 
karl, vår akademis och dess cancellers vän; således skall 
| ; han ej blifva svår att bringa till tålamod." !) — Resultatet 


blef att Razumowsky måste afstå från nöjet att inför sin 


3 herre ståta med den finska geografin och Armfelt fick 
en anledning till att förtreta sig åt ,,sköldpaddans liflig- 


het" inom de litterära kretsarna i Åbo. 

Stort bättre avancerade de planlagda litterära före- 
tagen icke efter Armfelts tid. Om ,Acta" inhämta vi just 
intet annat än att efter Calonius och v. Haartman nya 
medlemmar i komitén utsågos, så vi kunna antaga, att 


É hågen för desamma icke stigit hos de lärda herrarne.?) 
Med all rätt kunde akademins vicekansler grefve Aminoff 


år 1821 säga, att ,Acta litteraria” tycktes vara för acade- 
mici ,en svår nöt att bita uppå". 3) Om den andra, den 
populära serien må här i korthet nämnas, att konsisto- 
rium erinrades därom år 1816 af den nya kanslern, stor- 


1) Armfelt t. Tengström ?9/,, ?t/, 1814. 

2) Påminnelser saknades icke. Den !!/,, 1814 framhöll L. G. v. 
Haartman för prokansler, att ,Actas" utgifvande skulle bidraga till 
den célébrité akademin ännu saknade samt visa vederbörande, ,att den 
grundliga lärdomen icke lämnat akademin med salig Porthan". År 
1815 berättade adj. L J. Prytz, att konsistorium meddelat sig med 
bokhandlare i Leipzig om tryckningen af ,Acta", men att villkoren 
icke voro afgjorda. Vid samma tid förberedde P. till serien en zoolo- 
gisk uppsats. O. E. A Hjelt, Naturalhistoriens studium s.403—405. 

3) Aminoff t. Rehbinder 14 nov. 1821. — Nöten knäcktes först 
i och med utgifvandet af Finska vetenskapssocietetens , Acta", som 
började år 1840. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


428 


furst Nikolai Pawlowitsch, som meddelade, att han med 
,synnerlig tillfredsställelse" upptagit konsistorii förslag 
och föredragit det för kejsaren, som , med nådigt välbe- 
hag ansett detta nya bevis af konsistorii medlemmars nit 
att äfven utom kretsen af sin egentliga ämbetsmanna värk- 
samhet gagna sitt fosterland genom sin lärdom och sina 
kunskaper”. Jämte det storfursten sålunda underrättade 
om kejsarens stadfästelse å förslaget, uppmanade han kon- 
sistorium att genom skyndsamma åtgärder för arbetets 
utgifvande förvärfva sig nya anspråk på hans tillgifvenhet 
och sina landsmäns erkänsla.!) Dessa påminnelser hade 
också till följd, att frågan om företagets realiserande under 
flera år togs till tals i konsistorium, en instruktion för 
arbetets utgifvande uppgjordes år 1817 och behandlades 
under de följande åren, år 1818 uppmanades bokhandlare 
och boktryckare att framställa sina anbud och år 1819 
tillsattes slutligen en redaktionskomité, bestående af 6 le- 
damöter med Tengström såsom ordförande. Bland företa- 
gets vänner var den sistnämnde fortfarande värksam, 
äfven efter det han år 1817 lämnat prokanslersbefattnin- 
gen.?) BI. a. fortsatte han det af Armfelt erhållna geo- 
grafiska uppdraget och öfverlämnade åren 1814—1817 till 
de kommitterades granskning ett af honom författadt , För- 
sök till en geografi öfver Finland”. Någon rysk upplaga 
af arbetet kom emellertid aldrig ut och äfven den svenska 
texten, som var afsedd för ,, Läsning för finnar", lämnades 
otryckt af skäl, som vi icke känna. Ett par andra upp- 
satser, som påtänktes för samma serie, torde icke ens 
avancerat öfver de första förberedelserna. De af Armfelt 


') Kansl. t. konsist. 4 maj 1816. 
”) G. G. Hällströms mem. prot. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


6 SVETT 


429 


och Tengström med värma omfattade företagen delade 
det gemensamma ödet att till sist öfverlåtas åt glömskan. !) 
På samma sätt gick det med ännu ett litterärt före- 


— tag, som under Armfelts sista dagar startades af den ryska 
— utrikesministern grefve N. Rumjanzow. Det utmärktes 


af en mer internationell karaktär än de föregående sträf- 
vandena af samma art, ity att det afsåg intet mindre än 
att åstadkomma en täflan med den lärda världen utanför 
landets gränser. Men vi lämna detta ämne för att åter- 
komma därtill i ett följande kapitel, där relationerna till 
Rysslands lärda mecenater skola tagas till tals. 


Co 


Att utgången på de litterära försöken icke blef bättre 
och att den vetenskapliga odlingen vid denna tid icke gjorde 
synnerliga framsteg, hade, såsom redan antydts, till god 
del sin grund i tröghet och indifferentism, vare sig denna 
då berodde på individuella orsaker eller på det allmänna 
tryck den politiska omstörtningen utöfvade på det lärda 
samhällets vilje- och arbetskraft. Men det litterära stilla- 
ståendet hade också sin förklaring i vissa praktiska svå- 
righeter, som bidrogo till att hämma produktionen på 
det vetenskapliga området, och särskildt medvärkade 


därtill det rådande tryckerimonopolet samt den såväl 


') Härom vidare Schybergsons redan nämnda uppsatser 
och ÅA. Hjelt, Om erkebiskop Tengströms , Försök till en geografi 
öfver Finland" i Fennia I: 6—10. — Uti serien var det måhända me- 
ningen att trycka en af J. Tengström författad berättelse om det 
nya akademihuset, som i det föregående (s. 40) omnämnts. — Planen 
med ,bLäsning för finnar" kan anses ha blifvit realiserad först med 
f. litt. sällskapets ,Suomi, tidskrift i fosterländska ämnen", som bör- 
jade 1841. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


430 


däraf som af de allmänna tidsförhållandena härflytande 
dyrheten på bokmarknaden. 

Allmänt klagades öfver svårigheten att få nya arbe- 
ten tryckta på det akademiska tryckeriet, det enda i sta- 
den och utom ett obetydligt tryckeri i Vasa det enda i 
landet. Innehafvaren, mag J. Chr. Frenckell, upprätthöll, 
hette det, alltför höga taxor och tog för ringa hänsyn till 
de lärda författarnes behof, medan tryckeriet upptogs af 
andra inbringande bokföretag och af det officiella tryc- 
ket, som efter den politiska omhvälfningen öfverläts åt 
Frenckell.!) Man väntade sig därför en förändring till 
det bättre, då univ. sekr., sedan professor J. Fr. Ahlstedt 
år 1812 anhöll hos regeringen om tillstånd att inrätta ett 
andra tryckeri i staden. Ansökningen hänsköts först till 
consistorium academicum, där frågan gaf anledning till 
mycket divergerande åsikter. Åberopande ett precedens- 
fall från år 1805, då i enlighet med konsistorii majoritets 


afstyrkande utlåtande hans kongl. svenska majestät afsla- 


git mag. doc. G. I. Hartmans anhållan att få inrätta ett 


1) Kontraktet med Frenckell, uppgjordt år 1805 på tjugu år, 
tryckt af F. W. Pipping i serien , Historiska underrättelser om bok- 
tryckeriet i Finland”, Finska vetensk. societetens Acta tom VIII, p 
II: 348-352. Däri öfverläts åt Frenckell akademins genom kal. re- 
solutioner åren 1765 och 1794 stadfästa privilegium exclusivum på 
tryckningen af finska psalmböcker och katekeser äfvensom den aka- 
demin medgifna tullfriheten på 1,000 ris tryckpapper, som för till- 
fället betalades af kronan i penningar med 104 rdr. 8 sk. b:co årligen 
(i den nya staten af 1811 upptagen till 150 rub. s.). Boktryckaren å 
sin sida var skyldig att utan ersättning trycka allt, som erfordrades 
till akademins egen tjänst -- program, lektionskataloger, blanketter 
m. m. — samt att leverera disputationstrycket till lägre priser än de 
vanliga, enligt närmare föreskrifna taxor. Tryckerirörelset var, såsom 
Pipping framhåller, mycket förmånlig för Frenckell, hvilken skötte 
sina affärsintressen med omtanke och sedvanlig yrkesegoism. År 1811 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EEE EEEISISTEAT 


431 


tryckeri, yrkade några bland de äldre professorerne — G. 
Gadolin, Calonius, Gabr. Bonsdorff och Wallenius — på 
ansökningens refuserande. Bl. a. framhölls den omständig- 
heten, att Frenckell till fullo uppfyllt sina åligganden, 


hvilka, om ock förmånerna voro stora, till en del voro 


nog så ,onereusa", och att det stred mot rättvisa och 


billighet att nu utsätta honom för en konkurrens, som 


han vid kontraktets uppgörande icke påräknat och som 
dessutom kunde förorsaka dröjsmål med det akademiska 
trycket genom att antalet arbetare på det akademiska 
tryckeriet måste minskas. Wallenius för sin del framhöll 
det olämpliga i att en professor lät sig distraheras af om- 
sorgen om ett tryckeri, ,varandes professorn i denne öf- 
vertygelse så mycket fastare som professoren med sig 
själf visste, att han ej ägde någon ledighet att till ett 
dylikt eller annat vidlöftigare bigöromål använda". Vi- 
dare uttalades den mening, att det akademiska tryckeriet 
fullt ut motsvarade tidens behof, ity att, såsom Wallenius 
uttryckte sig, ,hvarken Sveriges eller Finlands litteratur 


öfverlät konsist. för ett, år 1812 för tre år åt Frenckell privilegium 
på tryckningen af almanackorna samt stats- och civilkalendern för en 
årlig arrendesumma af 1,000 rub. b. a. (1. c. sid. 357—359). Genom skr. 
af den 7/,, febr. 1814 underrättade kansler konsistorium om att fram- 
deles 2 ex af alla från tryckeriet utgående arbeten borde sändas till 
kejserl. publika biblioteket i Petersburg. Tillsägelsen grundade sig på 
yrkande af statssekr. Alexej Olenin, som i skrifv. af 213/, 1814 till 
Armfelt erinrade om att biblioteket, i trots af en kejserl. förordn. 
af !£/,, 1810 rörande bibliotekets förvaltning, ännu icke fått några le- 
veranser från det nyss förvärfvade Finland. Olenin önskade att, om 
möjligt, få äfven redan utkomna publikationer. Armfelt svarade (';, 
1814), att han icke kunde gifva hopp om uppfyllelsen af sistnämnda 
önskan, men lofvade vidtaga åtgärder för att få Olenins fordran till- 
fredsställd Kansl. ämbetets brefakter 1814 och brefkonc. 1809—1815. 


Nat: o. Folk, H. 69. 


432 


hade någonsin varit eller kunnat vara särdeles produktiv 
och syntes icke heller lofva att snart blifva det, minst på 
artiklar af redbart vetenskapligt värde". Ehuru en kon- 
kurrens i allmänhet kunde ha sina fördelar och ett mo- 
nopol sina faror, menade Gadolin och Bonsdorff, så hade 
dessa principer icke här sin tillämpning, emedan en öfver- 
produktion ofta ledde till tillvärkningarnas försämring 
och på bokkonstens område skulle ha till följd att för 
vinnings skull ,, mindre uppbyggliga eller mindre smak- 
fulla" arbeten komme att utgifvas och orten komme att 
,öfversvämmas af onyttige skrifter, som kanske behaga 
pluraliteten af människor, men i själfva värket aflägsna 
upplysningen, för hvilken källor icke saknas, om de med 
sorgfällighet anlitas". — Flere ,,så moraliska som politiska 
skäl", så slutade rektor sitt andragande, funnos för 
handen, , hvilka i samma mån afstyrka boktryckerier- 
nes ferfaldigande, som de kräfva ovillkorligen, att 
boktryckerierna, hvilkas alster å sederna och tänke- 
sätten hafva ett så stort inflytande, allt böra stå under 
öfverhetens närmaste tillsyn". !) 


1) Genom rektor sattes mag. Frenckell i tillfälle att be- 
vaka sina förmåner i en till H. K. M. ställd förklaring, som beford- 
rades till reg. konseljen. Han höll naturligtvis för att landets litte- 
rära behof voro för obetydliga för att erfordra flere tryckerier, hvil- 
ket framgick däraf att han under de senaste åren måst nedlägga två 
af sina fem prässar. Yttrandet utmärktes för öfrigt af yrkesafund- 
sjuka och häftiga insinuationer mot Ahlstedt, som tillråddes att hålla 
sig till sin väl aflönade tjänst i st. f. att inblanda sig i ett yrke, som 
han icke förstod; äfven konsistorium fick sig i tämligen närgående ord 
en uppmaning att hindra professoren från att försumma sitt ädla kall. 
Den andra boktryckaren i landet, C. A. Londicer i Vasa, hade intet 
att anmärka mot ansökningen, hvaraf han icke väntade sig kon- 
kurrens. 

Bidrag t. känned. af Finl. 


433 


> Gentemot denna konservativa uppfattning tillstyrkte 
emellertid det öfvervägande fertalet i konsistorium in- 
rättningen af ett nytt tryckeri såsom ett kraftigt och af 
behofvet påkalladt medel att befrämja den litterära odlin- 
gen, välståndet och upplysningen i landet. På sitt van- 
liga korta och klara sätt konstaterade Hällström, att un- 
der de senaste åren ferfaldiga hinder och svårigheter 
plägat möta dem som anlitade det enda tryckeriet, att 
expeditionen varit långsam och priserna högt uppstegrade, 
hvilket allt talade för ,nödvändigheten af utvidgad bok- 
tryckeriinrättning”. Johan Gadolin yttrade, ,att vid Fin- 
lands nuvarande lyckliga ställning det nu mera ej kan vara 
minsta tvifvelsmål underkastadt, såsom det ock af alla 
upplysta länders länge stadgade erfarenhet tillräckeligen 


är utredt, att allmänt välstånd och allmän upplysning 


ganska mycket skulle befordras, om flere af bemedlade 
och omtänksamme förläggare anlagde boktryckerier med 
hvarandra komme uti en lofvärd täflan om allmänhetens 
förtroende”. Avellan framböll på sitt pompösa, vidtsväf- 
vande sätt, hurusom man, efter att ha blifvit ,, från svenska 
samhällsbandet afskilde", icke mera hade samma obehind- 
rade åtkomst som förr till de i Sverige utkommande 
» till en allmänt gagnelig upplysnings och förstånds bild- 
nings vinnande tjänliga litterära produkter", hvaraf åter 
följde, ,att vi således, så vida vi från vårt fädernesland 
önska aflägsna ett allmänt mörker och barbari, böra med 
vårt odelta, nitfulla medvärkande söka befrämja hvarje 
mått och steg och hvarje inrättning, som till ett sådant 
ändamåls vinnande kunna finnas erforderliga". Att det 
påtänkta tryckeriet var behöfligt och skulle värka välgö- 
rande, därom trodde professorn ,hvar och en opartiskt 
och fördomsfritt pröfvande domare äga en  själfklar 
Nat. o. Folk, H. 69. 

28 


434 


och okullstötelig öfvertygelse". Framhållande det akade- 
miska tryckeriets ringa produktion, som utöfver akade- 
miska arbeten och officiella kungörelser samt den offi- 
ciella tidningen var begränsad till omtryckningen af finska 
katekeser och psalmböcker, uttalade Avellan såsom sin 
mening, att ,en så långt öfverdrifven inskränkning af 
boktryckeriets användande och det på en ort, där uni- 
versitetets närbelägenhet likväl mångfaldigar de litterära 
behofven, kan svårligen förklaras ur annan grund än den 
håglösa maklighet, hvari en så mödlöst riklig som af en 
medtäflare ohotad utkomst, till och med midt under den 
kännbaraste litterära hungersnöd, nedsöfver ägaren af det 
hitintill monopoliskt privilegierade boktryckeriet". På 
samma sätt som Hällström framhöll Avellan, att ett bok- 
tryckeri icke behöfde inkräkta på en professors ämbetsbe- 
fattning, hvarpå det Lundbladska tryckeriet i Lund, 
upprättadt af den utmärkte eloqventie professorn J. Lund- 
blad, var ett exempel.!) 

Professor Fattenborg vände sig särskildt mot det 
rådande boktrycksmonopolet, som hade till följd att pro- 
duktionen fördyrades och att ,konstsnillet, som genom 
täflan måste väckas, nödvändigt kväfves af debit på illa 
fabricerade, men dock likväl starkt efterfrågade varor". 
Och med talrika exempel uppvisade han, hvilken ,,obe- 
stridlig brist" som rådde på tjänliga böcker för ungdomen 
vid landets undervisningsanstalter; bristen kunde icke 
fyllas annorlunda än genom täflan mellan flere boktryc- 
kare, som , dela vinsten med den enda, hvilken trycker 
blott det han vill, det han medhinner och framför allt 


') Härom hos C. Bååth-Holmberg, Morfars bok I, 70—72. 


Bidrag t. kännde. af Finl. 


435 


det honom mest renderar".!) :Med anslutning till detta 
yttrande framhöll Lagus, hurusom det: för de förestående 
ryska språkstudiernas befrämjande i skolorna var nödvän- 
digt att i staden trycka undervisningsböcker på svenska. 

I entusiastiska ord talade Pippingsköld om det stora 
inflytande tryckerierna i andra länder utöfvat på bild- 
ningen, och han framhöll såsom kontrast därtill Finland, 
där ännu stor vidskeplighet var rådande. ,Det stora 


medlet — yttrade han — som bidragit att förskingra mörkret 


och utsprida det. ljus, hvilket nu upplyser världen och 
som på ett förvånande sätt befordrat människosläktets 
sällhet och förädling, är allmänt kändt, enhälligt erkändt 


1) Nästan alla böcker af detta slag, förklarade Fattenborg, voro 
utländska, svåra att erhålla och en stor del odugliga. Ännu lästes 
icke endast i skolor och vid privat undervisning, utan också vid lan- 
dets högsta lärosäte de odugligaste editioner af de mest studerade 
latinska auktorerne, såsom Virgilius, Cicero och Ovidius. Skulle 
eloqventie professoren explicera några mindre brukliga auktorer, så- 
som Plautus, Terentius, Livius, Tacitus m. £., kunde han, till följd 
af bristen på böcker hos studenterne, icke påräkna 10 auditorer i st. 
f. 150. På grekiska författare rådde ännu större brist. Utom qvatuor 
geneseos capita och något dåligt psalterium fanns hebreiska bibeln 
icke hos hälften af dem, som uppgåfvo sig studera teologi. Lexica i 
latin och de moderna språken kunde för dyrt pris erhållas från Sve- 
rige, men i grekiska och hebreiska var fattigdomen på lexica mycket 
kännbar. Pasoris vocabularium var ännu i nästan hvarje skolgosses 
hand, Schrevelius var en rikedom för studenten; endast få hade ett 
dugligt hebreiskt lexicon. Fattigdom rådde jämväl på sådana böcker» 
som professorerne kunde följa vid sina föreläsningar. , Med något in 
theologicis, Kiesewetters logik och Ernesti retorik — menade Fattenborg 
— är detta förråd härstädes på det närmaste uttömdt. I Uppsala tryc- 
kas för det närvarande tyska, franska, latinska auctores classici. Månne 
det samma ej kunde ske äfven i Åbo, lämpadt till en början efter 


skolornas och akademins behof?" 


Nat. o. Folk, H. 69. 


436 


och högtidligen beprisadt: i de länder och riken, där 
boktryckeriernes mängd är stor, är upplysningen i 
samma förhållande utspridd. Se på Frankrike, England 
och Tyskland! Äro icke vitterhet, vetenskaper och fria 
konster därstädes i största höjd och anseende? Kasta en 
blick på Spanien, Turkiet, Fez och Marocko; där finnas 
inga eller ganska få bokpressar, men så mycket större 
mörker, barbari och vidskepelse. — — — — Då upplys- 
ningens milda strålar äro människornas säkraste ledare 
till dygd och vishet, då ett samhälle, saknande ljusets 
välgörande inflytelse, alltid kvarblifver i mörker och 
villor, huru skulle jag väl kunna förmå mig att lägga 
hinder i vägen för upplysningens allmänna utspridande 
uti mitt fosterland?" 

Med de föregående talarne förenade sig i kortare 
yttranden Palander, Hellenius och Jak. Bonsdorff. Till 
förmån för ansökningen uttalade sig äfven prokansler, 
som ansåg ett andra tryckeri särskildt erforderligt för 
tryckningen af tvenne nya finska bibelupplagor samt för 
uppläggandet af ett nytt finskt lexicon och en finsk gram- 
matik. Därjämte erinrade biskopen om den rika litterära 
produktionen under den gezelianska tiden, då utom det 
akademiska tryckeriet ett enskildt tryckeri arbetade, in- 
nehafdt och ledt af värdiga män, hvilka försummade 
hvarken sina litterära eller sina ecklesiastika göromål, utan 
fastmer kunde framställas såsom ,säkra och värdiga ef- 
terdömen" för sina efterträdare. !) 


1) K. P. 30 okt., 23 nov. 1812; K. R. |26] jan. 1813; Ahlstedts 
ansökan till regeringskons. 3/, 1812. — Ärendet kom alls icke till 
kanslers behandling. Men Armfelt tyckes ställt sig på konsistorii 
majoritets ståndpunkt. Kom det nya etablissementet, som han hört 


Bidrag t. känned. af Finl. 


437 


3 Resultatet blef, att konsistorium tillstyrkte ansök- 
3 ningen, dock med önskan att Ahlstedt förpliktades att 
| ; inom två år sätta. tryckeriet i behörigt stånd. I rege- 
É ringskonseljen understöddes konsistoriimajoritetens åsikt 
af den tidigare (s. 139) nämnde ref. sekr. N. J. Idman (adl; 
 Idestam), med hvilken en annan ledamot, postchefen G. 
Ladau, förenade sig. De betänkligheter minoriteten fram- 
— ställt ansåg Idman bevisa , mera nitälskan och välvilja för 
3 akademins och dess antagna boktryckares, magister Frenc- 
É kells enskilda förmåner än finska nationens gemensamma 
gagn". Och med anledning af den anmärkning, som i 
É konsistorium gjorts med afseende å olämpligheten för en 
E professor att syssla med boktryckerihandteringen, erin- 
rade han spetsigt därom att vid akademin funnos flere pro- 
— fessorer, Ahlstedt undantagen, som utom professorstjänsten 
— beklädde åtskilliga andra publika ämbeten, hade en mer 
eller mindre vidlyftig landthushållning, dels innehaft, dels 
innehade fabriker för läder, tobak, färgämnen m. m. ,,utan 
— att någon enda af dessa främmande befattningar härintil 
ansetts hinderlige för utöfningen af deras egentelige pro- 
— fessors tjänster". 

Men de öfriga ledamöterne i regeringen, v. Haartman, 
Mannerheim och De Geer, ställde sig på konsistorii mino- 
— ritets afböjande ståndpunkt. Vidlyftigast yttrade sig i 
ärendet v. Haartman, som afhållit sig från voteringen i 
konsistorium och nu i ett omständligt betänkande, ut- 
— märkt af en del öfverraskande vändningar, preciserade sin 


att regeringen understödde, till stånd, så att Frenckells monopol upp- 

hörde, skulle enligt hans mening detta underlätta tryckningen af 

Acta” samt de ryska läroböckerna. Armfelt t. Tengström 27 mars 
1813. 


: Nat. o. Folk, H. 69. 


AVI se » än SÅ [Pol "| y 
FEAT SI Ip re TR PT ERE ADA AE NU MILE RS NT TLA DE DINA 
NERON ENS Tx RA NUR SSEACRPS He EE LG IF STERN Ela ed TVR PO EV TDN R 
ht RM TA a SAN SN ra KOPIA if 10 > - Xx 


RN NO Tie FPA ANS 
Ar. RAVIN SR UN RN R 
AR SEE AG ShA GON 


4388 


ställning till de stridiga principfrågorna. Polemiserande 
såväl mot de föregående talarne som mot sina kolleger i 
den akademiska senaten, fäste han särskild vikt vid de 
omständigheterna, att den litterära produktionen i landet 
icke var och tills vidare icke kunde antagas blifva så stor, 
att den skulle erfordra ett nytt tryckeri, äfvensom att 
upplysningens utbredande kraftigast befordrades genom 
helt andra medel än genom tillökning af tryckerierna, 
hvilket lätt kunde ha mycket skadliga värkningar för den 
allmänna moralen. Finlands , förändrade politiska sam- 
band" hade, enligt v. Haartmans mening, icke förändrat 
dess litterära förhållande, synnerligen som undervisningen 
i Viborgs län handhades ,på ett språk, som egenteligen 
icke är landets tungomål", och någon försäljning till Sve- 
rige icke vidare var att påräkna, då man 1 detta, numera 
»främmande land" kunde fritt omtrycka arbeten, utgifna 
i Finland. 

» Ytterligare ville statsrådet hafva i underdånighet an- 
märkt — förmäler konseljprotokollet —, att då de i Finland 
såsom modersmål härtills ansedde tvenne språk, svenskan 
och finskan, ännu icke kunnat vinna insteg i andra län- 
der, synes kommunikationen af dess egenteligen egna litte- 
ratur genom förökta boktryckerier föga kunna erhålla 
större förkofran än härintills, och hvad läsgirigheten hos 
landets egne invånare beträffar, isynnerhet då fråga är 
om lärda och grundliga arbeten, gifver den föga hopp 
om framgången af den litteraira produktionen härstädes, 
om ock den auktorliga fliten icke skulle saknas. För öfrigt 
vore statsrådet fullkomligen öfvertygad, att boktrycke- 
riernas mängd icke bidragit till upplysningens utspri- 
dande bland Europas nationer, helst alla lärdomsforskare 
därom varit ense, att goda uppfostringsanstalter i före- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


439 


ning med väl inrättade och värksamme litteraire sällska- 
per samt kraftig uppmuntran för vitterhet och en häl- 


— sosam tankefrihet varit upplysningens föregångare och 


skall alltid utgöra de värksammaste medlen för sanna 
och nyttiga kunskapers utspridande. Vitterheten vore 
efter statsrådets tanke i synnerhet ett af de värksam- 
maste medlen till upplysningens och smakens befordran, 
men just detta medel trodde statsrådet sig hafva anled- 


ning att förespå för framtiden komma att allt mera upp- 


höra. Själfva Tysklands exempel öfvertygade dessutom 
statsrådet därom, att boktryckeriernas mängd därstädes 
alstrat ett odugeligt marknadskram i stället för nyttige 
arbeten, och detta mera till men för en rättskaffens upp- 
lysning, än till befordran däraf. För öfrigt vore statsrådet 
jämväl öfvertygad, att ju mera politiska afseenden förmått 
kringsprida kännedomen af ett lands språk, desto begär- 
ligare hafva ock dess arbeten blifvit i främmande länder 
och desto större behofvet af flere boktryckerier; men icke 
skulle hvilken mängd boktryckerier som helst förmå 
gifva det finska moderspråket den gångbarhet, som skulle 
fordras för framgången af den litteraira produktionen, 
och svenska språket, af ålder illa uttaladt i Finland, skall, 


—— enligt hvad erfarenheten bestyrker, hädanefter än mera 


urarta till uttal och konstruktion och sålunda stanna inom 
litteraturens inskränktare krets. Då således hvarken finska 
språkets brukbarhet ännu blifvit allmännare än tillförene 
eller någon sannolik förhoppning är, att svenska vitter- 
heten hädanefter skall göra några utmärkta framsteg i 
Finland, emedan domsrätten, likasom uppmuntringen, utan 
tvifvel bibehålles i ett numera främmande moderland, 
ansåg statsrådet de af consistorii academici pluralitet an- 
förda grunder för dess underdåniga tillstyrkan vara föga 


Nat. o. Folk, H. 69. 


440 


tillfredsställande eller öfvertygande, helst pluraliteten af 
samma consistorium för sju år sedan, under sannolikt 
mera gynnande omständigheter för den svenska littera- 
turen, tillstyrkt det afslag hans kongl. svenska majestät 
gifvit å förr omförmälte bibliotekarien Hartmans ansök- 
ning." Dock, yttrade statsrådet till sist, som landets rege- 
ring icke kunde umbära ett prompt biträde af ett tryckeri 
och allmänna handlingar borde tillhandahållas allmänheten 
för billigt pris, var han böjd för inrättandet af ett tryckeri, 
som stod under uppsikt af regeringskonseljen och följde 
med till dess blifvande stationsort. Om Haartmans mening 
förenade sig i hufvudsak Mannerheim och De Geer. !) 
Utgången på denna boktryckerifråga, vid hvil- 
ken vi dröjt något med anledning af det bidrag den 
lämnar till kännedomen af de i ärendet deltagande pro- 
fessorernes uppfattning, blef, att regeringen i resolution 
af 27/, 1813 förklarade sig för det närvarande icke finna 
skäl att i nåder bifalla till den gjorda ansökningen. Hu- 
ruvida ett gynhsammare slut på frågan skulle haft de 
goda resultat till följd, som en del konsistorieledamöter 


!) Beg. kons. oec. dep. prot. 3 juli 1812, 20, 27 juli 1813; utslags- 
liggare ?7/, 1813. Under ärendets behandling i reg. konseljen passade 
boktr. Frenckells son, studeranden öch boktryck. faktorn J. Chr. Frenc- 
kell på att vända sig till konseljen med anhållan, att om privilegium på 
ett nytt tryckeri meddelades, han måtte framför någon annan hugnas 
därmed. Tydligen med anledning af de antydningar, som gjorts om 
ett särskildt regeringstryckeri, ingick i slutet af år 1813 akademins 
dansmästare, f. d. faktorn hos Frenckell, And. Cedervaller till kon- 
seljen med ansökan att få grunda ett tryckeri i Helsingfors och att 
benådas med monopol på tryckningen af regeringens påbud. Några 
dagar senare kom stud. Frenckell fram med en liknande anhållan, 
däri han bönföll om det ifrågav. privilegiet mot löfte att inrätta tryc- 


Bidrag t. känned. af Finl, 


LXTy 


NT SLE RERST, LOSE ES CER SIRALSS PSN BSR IP 


ILLA TVR 
C 


kl va BETT ESSRES SS MSER VET SOLIST 3 SR 5 
VARE ISS NES SKU VR SAND än NG ” 
sd Oe n . +) I ENL OR fe 


FÖRR on RA RT de aln 


TE 
(1 


SA 


441 


ställt i utsikt, kan visserligen betviflas, men lika visst är, 
att motståndet inom konsistorium och regeringen grun- 
dade sig på en starkt konservativ uppfattning, som i 


längden icke kunde hålla sig. 


Det dröjde icke heller mer än ett par år, innan 


dä tillstånd till ett andra tryckeri i Åbo medgafs. I början 


af år 1815 ingick nämligen tyska språkmästaren F. A. 
Meyer, som något tidigare antagits till akademiebok- 


handlare och som gjort sig känd såsom öfversättare till 


och ifrån svenskan, till regeringen med anhållan om 
att för stärkande af sin bokhandelsrörelse få inrätta 


ett tryckeri i staden. Ansökningen kom till konsisto- 
 rium, där endast Gabr. Bonsdorff och Wallenius vid- 


höllo sina tidigare betänkligheter, medan öfriga i ärendet 


deltagande ledamöter förenade sig om att tillstyrka 
företaget såsom ett medel att värka för undervisningens 


och allmänbildningens befordran. ,Att i synnerhet på en 


ort — yttrade konsistorium — där svårigheten att kunna 


ifrån andre orter förskaffa sig dugeliga och nyttiga böc- 
ker, är så stor som hos oss, där priset på dem jämväl 


 hävtills varit öfver all höfva uppstegradt, där ändteligen 


keriet i Åbo eller, om så nådigst befalldes, annorstädes. Konsistorium 
tillstyrkte förslagen och boktr. Frenckell hade intet mot ett tryc- 
keri i Helsingfors, men konseljen afslog båda ansökningarna, eme- 
dan för det närvarande intet behof gjordes af det ifrågav. tryckeriet. 
Reg. kons. oec. dep. pr. 14 juni 1814; SD. 1813 4'$ och 2&!'; konsi- 
storii prot. 39 1813, !9/, 1814; K. R.!9j, 1814. År 1814 godkände konsi- 
storium ett bolagskontrakt mellan boktr. Frenkell och hans son mot 
villkor att den förstnämnde ansvarade för fullgörandet af 1805 års 
kontr. med akademin. K. P. 2/,, 1813, !2/, 1814. — Samma år sökte 
och erhöll Cedervaller tillstånd att inrätta ett tryckeri i Viborg. K. P 
28/,, 1814; reg. kons. pr. 13 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


442 


dyrheten å de fleste ifrån ortens enda boktryckeri utgående 
arbeten är allmänt öfverklagad och där dessutom genom 
förläggandet af nya eller omtryckningen af redan utgifne 
goda och allmänt nyttjade böcker årliga behofvet af så- 
dane, åtminstone på svenska språket författade, skulle 
märkeligen förminskas samt dryga penningeutgifter, som 
nu belasta handelsvågen, för landet dymedelst besparas, 
inrättningen af ett nytt boktryckeri vore både behöflig 
och välgörande, därom har consistorium academicum trott 
sig böra underdånigst yttra den säkraste öfvertygelse."t) 

Äfven i regeringskonseljen gick ansökningen igenom, 
Väl upprepade Mannerheim de gamla skälen mot nådigt 
bifall, men öfriga ledamöter — ref. sekr. Stierwald, lagm. 
Krook, öfverste af Schultén och statsr: Gyldenstolpe — ut- 
talade en liberalare mening, hvarvid den förstnämnde sär- 


1) K.P.?/,,?/; 1815; K. R.?/; 1815; Meyers ansökan till reg. kons. 
23/, 1815. I ärendet deltogo icke Calonius och G. Gadolin. För Meyers sak 
pläderade särskildt prorektor Hällström. ,Hvar och en af oss, menade 
han, hyser hos sig den välgrundade öfvertygelse, att vi, hvar i sin 
sak, äro lika så väl framskridne som utländske litterateurer, men skill- 
naden ligger däruti, att vi ej blifvit kände därföre och att lärdomen 
hos oss ej är till så många individuer utbredd som i flera andra län- 
der, och denna för omdömet om vår nation desfavorabla skillnad är i 
omedelbart (afseende) beroende af våra boktryckeriers antal eller be- 
skaffenhet." Medan t. ex. i Tyskland konkurrensen inom boktrycke- 
riet underlättat den vetenskapliga produktionen och uppmuntrat lit- 
teratörerne till inbördes täflan, hade i Finland en sådan produktion 
varit förenad med så stora kostnader, att endast de bättre bemed- 
lade kunnat egna sig däråt. Detta hade haft till följd, att de minsta 
undervisningsböcker, börjande från de mest elementära, måst inför- 
skrifvas från andra orter. Väl kunde det anmärkas, att , vårt moders- 
mål, ej allmänneligen kändt utom Sverige och Finland”, skulle lägga 
hinder för en större spridning af böcker, tryckta i landet, och ett 


Bidrag t. känned. af Finl. 


443 


skildt framhöll tryckeriets betydelse för ,akademins till 
utgifvande påbudne Acta litteraria med öfrige förefal- 
lande litteraire arbeten". Genom nådigt utslag af 213/, 
1815 tilläts Meyer att idka boktryckerirörelse med den be- 
gränsning, att utom censur- och boktryckeriförordnin- 
garna andras speciella privilegier respekterades.!) 


; Med klagomålen öfver svårigheten att få sina arbe- 
ten tryckta i Åbo förenade sig, såsom af det föregående 
redan . framgått, lamentationer öfver böckernas dyrhet 
samt öfver svårigheten att få behofvet af utländsk littera- 
tur, särskildt af den nyaste, tillfredställdt hos stadens 
bokhandlare: mag. Frenckell, som hade egen bokhandel 
i boktryckerigården vid Stora kyrkogatan, akademins 
bokauktionist Lars Mozelli, som handlade äfven med nya 


utbyte af böcker med andra länder, men just den omständigheten att 
man hade språket gemensamt med Sverige underlättade bokförsäljnin- 
gen. Hällström hoppades bl. a. att Meyer skulle fortsätta sin värk- 
samhet såsom öfversättare, så ,att vår allmänhet årligen finge på 
modersmålet öfversatt någon nyttig bok mer än eljest". Tengström 
framhöll det nya tryckeriets betydelse för utgifvandet af ,Acta litte- 
raria” och nya finska bibelupplagor. — Frenckell, som hördes och 
afstyrkte, erinrade bl. a. om 1782 års förbud för judar att idka näring 
i Finland, hvilket Hällström förklarade för ,insidiöst", då Meyer,som 
visserligen till börden var jude, flera år tidigare öfvergåtti Ryssland 
till luterska läran. 

!) Reg. kons. prot. !/,, '2/, 1815, utslagsl. 13/, 1815. Aforsaker, 
som vi icke känna till, kom Meyers tryckeri icke till stånd, Men den 
2, 1816 meddelade H. K. M:t Åbo bibelsällskap privilegium att an- 
lägga ett boktryckeri, hvilket privilegium sällskapet genast utarren- 
derade på 15 år åt ett konsortium af professorerne Snellman, Häll- 
ström och Ahlstedt. Detta s. k. bibeltryckeri började sin värksam- 
het 1817; det utgaf äfven världslig litteratur. — Berättelse om bibel- 
sällskapets i Åbo göromål 1816—1817; Förteckn. öfver årstryck. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


444 


böcker, äfvensom en och annan kommissionär för utländsk 
firma.!) De enskilda lärdes tillgångar voro i allmänhet 
klena och anslaget för biblioteket otillräckligt, men främst 
påvärkades bristen på litteratur af de politiska konjunk- 
turerna, som haft till följd att förbindelserna med utlan- 
det aftagit eller upphört. Konsistorium sträfvade därför 
att fortsätta det tidigare pågående , commercium littera- 
rium" med universiteten i Sverige, och då förslag om 
inledande af enahanda förbindelser gjordes från ryska 
högskolor, antogos de med nöje. Tidt och ofta gjordes 
uppköp och beställningar af böcker i Sverige och Ryss- 
land, stundom i Tyskland och England.?) Såsom förmed- 
lare af uppköpen fungerade än utländska lärde och andra, 
med hvilka prokansler eller professorerne anknutit för- 
bindelser, än enskilda universitetslärare, hvilka, då de 
företogo sig resor till Sverige för studier och af hälsoskäl, 
vanligen ombetroddes med uppköp af litteratur, naturalier, 
mynt, medaljer m. m. Men dessutom förvärfvade sig 
konsistorium en särskild uppköpare i tyska språkmästaren 
F. A. Meyer, hvilken på egen begäran år 1813 antogs 
till akademins bokhandlare mot att han på billiga villkor 
försedde academici och andra med tillåten utländsk littera- 
tur. Bokhandlarsysslan, som grundade sig på de akade- 
miska privilegierna, hade en tid stått ledig, hvarför kon- 
sistorium ,,med särdeles nöje" omfattade tillfället att ,,upp- 
lifva den redan i längre tider alldeles hämmade utrikes 
bokhandeln”, och kansler samtyckte med glädje till det 


!) Härom vidare hos Pipping a.a., Vet. societ. Acta tom. VIII, 
p. II: 373—379. s 


”) KE. P. 21 aug., 2 okt., 9 nov. 1812, 24 apr. 1813, 24 jan., 9 
febr., 1814. 


Bidrag t. känned. af Fin). 


FFF ST ESPL TYSKE ONT FORT ENSE 


445 


förmånliga anbudet.!) Följden af denna tillökning i kon- 
kurrensen framträdde också snart nog. TI slutet af föl- 
jande år kunde konsistorium gifva Meyer det vitsord, 


»att lektorn på en tid, då-den utländska bokhandeln här 


var högst obetydlig och nästan afstannad, efter erhållit 
vederbörligt tillstånd haft för sitt yrke all enskild både 
möda och omtanka osparda och med betydelig kostnad 


inom kort tid bragt samma bokhandel i det skick, att icke 


allenast kejserliga akademins, utan ock privatas betydeliga 
bokrekvisitioner blifvit med all noggrannhet, skicklighet 
och redlighet besörjde samt dessutom ett ansenligt förlag 
af utländska böcker för hugade afnämares räkning af 
lektor Meyer till salu hållas". 2?) 

För att göra sig närmare förtrogen med den tyska 
bokmarknaden och ombesörja uppköp åt akademin tilläts 
Meyer år 1814, då de politiska utsikterna tycktes klarna, att 
företaga en resa till Leipzig. Hemkommen ansökte han 
om och erhöll tillstånd att i staden öppna ett ,litterärt 
institut", där allmänheten mot en ringa penning hade till- 
fälle att följa med utländska tidningar, journaler, brosky- 
rer m. m.3) Med förberedelserna till detta institut dröjde 


1) K. P. 30 apr., 12 aug. 1813, 9 dec. 1814; K. RB. 30 apr. 1813; 
kansl. t. konsist. 21 maj/2 juni 1813; Pipping a. a. s. 380—382. 

2?) Meyers tidigare nämnda boktr. ansökan t. reg. kons., K. R. 
2/,, 1814. — Stud. Sjögren, en fitig läsare och köpare af böcker. 
klagade, såsom andra, öfver Frenckells »obillighet" med sina böcker 
och väntade sig en förändring till det bättre af den nya boklådan. 
En öfverraskning var, att studenterne skulle göra sina bokrekvisitioner 
genom nationens kurator. Ephem. 23 nov. 1813, 3 mars 1814. 

3) K. P. 19 febr., 11 aug. 1814; kansl. t. konsist. 31 jan. 1814. 
För egen del prenumererade konsistorium på särskilda tidningari Ryss- 
land och Sverige. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


446 


det dock intill år 1818, då Meyer förvissat sig om så stort 
antal tyska och svenska tidskrifter, böcker m. m., att han 
kunde ställa i utsikt ett snart öppnande af ett s. k. ,litte- 
rariskt magazin", hvarest stads- och landsboar kunde mot 
fastställda månads- och årsafgifter studera den nyaste 
litteraturen samt erhålla lån. Meyer påstod sig då äga så 
vidsträckta bokhandelsrelationer som trots någon annan 
nordisk bokhandlare, och för att befrämja det nyttiga 
ändamålet med sin inrättning hade han redan antagit i 
några städer (Helsingfors, Viborg, Vasa, Tavastehus m. £1.) 
kommissarier, hvilka skulle förmedla lånerörelsen. 

Innan det Meyerska företagit kom till tals, hade en 
förening existerat 1 staden, hvars uppgift varit densamma 
som det tilltänkta institutets. Det var det s. k. ,,Läse- 
sällskapet", som grundlagts de sista åren af 1700:talet och 
bestod för det mesta af universitetslärare och civila tjän- 
stemän, men äfven af officerare, handlande och andra 
»Vvetenskapernas älskare". Antalet ,,subskribenter" varie- 
nade årligen, utgjorde år 1806 inemot hundra, men år 
1807 endast 36. Med de inflytande årsafgifterna — 2 
rdr b. — uppköptes svensk och utländsk lärd litteratur, 
populära arbeten i historia, resebeskrifningar, fack- och 
andra tidskrifter, tidningar m. m., hvilka cirkulerade bland 
mediemmarne. Såsom ledare af detta företag framstod 
biskop Tengström, som tyckes haft hand om rekvisitio- 
nerna och ekonomin. Till följd af kriget afstannade års- 
subskriptionerna intill år 1814, då åter en inbjudan utfär- 
dades till vetenskapernas älskare, ,emedan — hette det — 
lugnet i Norra Tyskland lämnar hopp att bokhandeln åter 
kan komma i gång". Under året tecknade sig också 85 
personer, och ett par år efteråt torde antalet medlemmar 
varit något större, bland dem flere ledamöter af senaten 


Bidrag t. äkennd. af Finl. 


S 


a a RR 26 na rr a rn RE ÄR rn narr Ra 


447 


och landets populäre generalguvernör. Den litterära före- 
— ningen, hvars affärer numera tyckas ha skötts af C. C. 
& fresker, bestod ännu i början af 1820: talet.!) 


Hfekrar om den strån svenska tiden fortbestående 


— mycket strama bokcensuren stadgades i reglem. för reg. 
K konseljen, att den skulle tillkomma kansliexpeditionen. 
Men hvarjehanda svårigheter gjorde att såväl gen. gu- 
; vernören som regeringskonseljen önskade öfverlåta om- 
sorgen åt akademin samt därför infordrade af konsisto- 
orium ett projekt i ämnet. Reg. konseljen önskade er- 
hålla uppgift om akademins tidigare befattnig med ut- 
3 och inländska böckers censur samt utlåtande därom, , på 
hvad sätt bokcensuren till förekommande af skadelige böc- 
3 kers utspridande och läsning här i landet må för framti- 
den tjänligast och med minsta kostnad för kronan inrät- 
É tas, hurnvida en eller flere censorer på en gång kunna 
vara af nöden, och om de vid akademin tjänstgörande 


lärare hellre åstunda att bokcensuren må dem gemensamt 


1) Meyer hade år 1804 inrättat ett skönlitterärt lånebibliotek, 
som han år 1808 öfverlät till akademins auktionsdirektör Mozelli. 
Numera gick hans sträfvan ut på att bereda stadens innevånare och 
den studerande ungdomen, såväl som den aflägsne landsbon, till- 
fälle till en nöjsam och nyttig lektyr af böcker och journaler på 


era språk. I afsikt att stärka sin inrättning proponerade han år 


1818 för ,Läsesällskapet", att han skulle mot årligt arrende öfvertaga 
dess bibliotek för att förena det med institutet, hvartill han väl an- 
tog att föreningens medlemmar skulle öfvergå, men anbudet torde icke 
godkänts. Huru det sedan gick med denna plan, känner jag icke. Läse- 
sällskapets handlingar i Lagus'ska familjeark. Uppgifter om läsesäll- 
skapet hos W. Lagus, Strödda blad III: 5—6; G. Cygneus, K. 
Finska hushållningssällskapet 1797—1897 s. 118, Schybergson, 
Jakob Tengströms vittra skrifter s. 90—91. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


448 


uppdragas och sedan af dem i öfverenskommen ordning 
skiftevis bestridas, eller ock att visse lärare därtill för ett 
eller flere år förordnas". Konsistorium hemställde om att 
censuren måtte fortgå på tidigare öfligt sätt, så att akade- 
miska arbeten skulle censureras af fakultetsdekanerne, teo-. 
logisk och uppbyggelselitteratur bero af teologiska fakul- 
teten och domkapitlen, den utländska importen i Åbo gran- 
skas af en konsistorieledamot. Men genom nåd. resol. 
af den 16 apr. 1810 påbjöds den förändring, att uppsikten 
öfver den utländska litteraturen framdeles skulle hand- 
hafvas af prokuratorn, som komme att i alla sjö- och sta- 
pelstäder tillsätta en boksynt man att öfvervaka den ut- 
ländska importen. Underrättelser om förbjudna böcker 
meddelades konsistorium dels af reg. konseljen dels af 
censurkomitéer och universitet i Ryssland. !) 


') Barclay de Tolly t. konsist. 5/,, dec. 1809, reg. kons. t. d:o 
15 jan., 16 apr. 1810; K. P. 29 jan., 16 febr., 11 maj 1810; K. R. 16 
febr. 1810. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


som höllo Europa i oro, följde han, såsom den föregående 
— framställningen gifver vid handen, med intresse och upp- 
I - märksamhet de sträfvanden, som framträdde vid den kej- 
— serliga akademin i Åbo. Kom det också icke till några 
å reformer af samma betydelse som den nya statens utfär- 
3 dande — hvari' dock äfven Armfelt haft sin del —, så 
3 vittna de talrika ämbetsåtgöranden, hvilka utgingo från 
3 Armfelt, nogsamt om att dennes korta kanslerstid ägde sin 
j betydelse såsom en tid af fortgående arbete på stär- 
— kandet och utvecklandet af de grundvalar, på hvilka aka- 
 demins värksamhet hvilat under svenska tiden och hvilka 
3 under den stora politiska omhvälfningen blifvit af akade- 
å mins nådige herskare befästa och , förfullkomnade". 

3 Med stort intresse följde Armfelt vidare arbetena 
fö det nya ståtliga akademihuset, hvars uppförande, så- 
som vi redan känna, påbörjats under svenska tiden och. 
för hvars fortsättande kejsaren beviljat betydande belopp. 
Då han tillträdde kanslersämbetet, stod huset redan fär- 
digt, ett antal rum och salar begagnades för konsistori 
sammanträden, akademiska föreläsningar, fester m. m., 
omen ännu: återstod en god del af inredningen, och sär- 


Nat. o. Folk, H. 69. 
29 


3 
= 
3 
; 
3 
S 
: 
4 
KE 
; 
R 


450 


skildt var den konstnärliga utsmyckningen ännu i sin 
början. Att redogöra för de arbeten, som under Armfelts 
kanslerstid fullbordades, afstå vi ifrån på detta ställe, 
om de också till en del voro ställda under hans om- 


vårdnad och ofta påkallade hans ämbetsåtgöranden. 


Nämnas må endast, att Armfelt hölls genom konsistorium 
au courant såväl med själfva arbetet som med byggnads- 
fondens ställning samt att han under sina besök i Åbo 
plägade taga noga kännedom om framstegen, hvarvid han 
var i tillfälle att enligt vanan uttala sina tankar och råd 
samt med sin vanliga otålighet skynda på arbetets afslu- 
tande. Med förtroende till konsistorii omdöme lämnade 
han sitt bifall till särskilda af konsistorium uppgjorda 
aftal med handtvärkare och leverantörer, såsom han ock 
stadfäste förslagen till de målningar och andra konstvärk, 
med hvilka sollennitetssalen och konsistorii sessionsrum 
skulle prydas. Ännu några månader före sin bortgång 
konfererade Armfelt med prof. G. Bonsdorff, som hade 
den ekonomiska ledningen af byggnadsföretaget om hand, 
om de åtgärder, som erfordrades för att, såsom han ytt- 
rade till Tengström, ,få en gång définitivement regleradt 
allt hvad som hör till vår akademis materiella existens". 
På våren 1814 uttalade han för Tengström sina bekym- 
mer rörande arbetets fortgång, men förklarade katego- 
riskt: ,,akademin skall göras färdig, efter man nu håller 
på därmed." !) Tack vare de nya statsunderstöden och 


1) Armfelt t. Tengström ?9/,, ?7/,, ?'/, 1814. — Kort före sin 
död planerade Armfelt ett annat byggnadsföretag i Åbo (en rysk 
kyrka), och han trodde sig med desto större skäl kunna åtaga sig 
omsorgen däraf som han vunnit erfarenhet genom akademibyggnaden 


och ,lyckats uti att sätta allt på en fot, som förenar märkbar hus- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


451 


en kraftigare ledning fortskredo också arbetena tämli- 
gen jämnt; men byggnadens slutliga fullbordan, som tidt 
och ofta ställdes i utsikt, framsköts till en tidpunkt, som 
— Armfelt icke fick upplefva.- 

: Men om den akademiska förvaltningens ostörda för- 
i lopp till icke ringa del berodde på den välvilja och det 
understöd, hvarmed Armfelt omfattade akademins sträf- 
 vanden, så var den värksamhet icke mindre betydande, 
| som utöfvades af akademins styresman på platsen, dess 
— prokansler, biskop Jakob Tengström. Om honom kunde 
utan någon öfverdrift sägas, att han intog inom den 
j akademiska administrationen en central och ledande ställ- 
& ning samt att, närhelst något af betydenhet skulle gö- 
ras inom och för akademin, hans medvärkan aldrig uteblef. 
: Tengström hade, såsom kändt, ända från de ryska 
"truppernas inmarsch i landet och intills Finlands stats- 
3 rättsliga ställning blifvit ordnad tagit en värksam deli de 
politiska ärendena — 1 ,affairerna", såsom det hette — 
samt därunder ådagalagt en statsklokhet, som alla visst 
- icke godkände, men som de flesta rättade sig efter. Sina 
politiska grundsatser hade han jämväl tillämpat inom aka- 
demin och därigenom från eröfringens första början di- 
 rigerat det akademiska samhällets förhållande till den nya 
regimen. Med de främsta representanterne för den nya 
öfverheten hade han därvid trädt i personlig beröring 
och åtm. hos en del bland dem tillvunnit sig en ,éstime 
et considération", som han sökte att utnyttja till förmån 
för det allmänna och för akademin. !) 


hållning med fördubblad skyndsamhet". Armfelt t. landsh. C. Stjern- 
vall 27 juli 1814, Åminne saml.; Tegnér III: 447. 
1 Om de förmånliga omdömen, Tengström fick mottaga af 


grefve Buxhoevden och den förre ministern i Stockholm D. Alopeus, 


Nat. o. Folk, H. 69. 


452 


Hvilka de grundsatser varit, dem Tengström under 
krigstiden uppställt såsom regel för sitt förhållande, ha vi 
tidigare omnämnt. Då kriget nått sitt slut och händel- 
serna tagit den vändning han från början befarat, kände 
han sig lycklig öfver den politik han själf följt och för- 
ordat för andra. På hösten 1809, sedan underrättelser 
anländt om fredsfördraget, uttalade han för kyrkoherden 
i Jomala O. Hambreus, hvilken af sina församlingsboars 
opposition drifvits öfver till Sverige, de synpunkter, som 
afgjort hans ,,moderantisme". Erinrande om försvarsvä- 
sendets otillräcklighet, krigsledningens planlöshet och den 
svenska regeringens oskicklighet, yttrade han: I slik sa- 
kernas ställning ansåg jag min plikt både såsom människa 
och medborgare vara att göra hvad jag kunde till. mildrande 
af krigets olyckor, till oförrättade landsmäns upprättelse 


har redan varit tal (s. 54— 56). Då Barclay de 'Tolly år 1810 lämnat 
sin gen. guvernörsplats, skref biskopen till honom ett bref, hvari 


han uttalade sina varmaste tacksägelser för den godhet såväl landet RE 


som han själf fått röna af den bortreste krigsmannen. Biskopen vå- 
gade hoppas ,que Pattachement et la bienveillance de V. Exc. pour 
un peuple, soulagé déja quelque temps dans ses malheurs par Pad- 


ministration de V. Exc., si sage et si humaine, et qui se montrera tou- 


jours digne de vos bienfaits, ne Vous permettront pas de nous oublier, 


ni de nous soustraire votre gracieuse intervention pour le bien du 


pays auprés un monarque qui nous aime en pére et qui ne manquera 


pas de se servir et des lumiéeres et des principes justes et loyaux de 3 


V. Exc. pour nous rendre si heureux et si contents quw'il s'a bien le 
proposé". Skrifvelsen ändades med den önskan, att då B. de 'Tolly, 
öfverhopad af nya lagrar, sökte hvila för sina återstående.dagar, 
»que la retraite de V. Exc. se fasse chez nous, ou elle sera recue å 


bras ouverts, pour veiller å notre bonheur comme un ange tutélaire 


des bons et des braves finnois". Brefkonc. den 10 febr. 1810, Lill- 


Ojamo ark. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


453 


ch beskydd, till bibehållande af ordning, lag och rätt, 

ch. framför allt till stillande af det oförståndigt utsväf- 
> och blinda politiska nitet, som aldrig beräknade 
| ed sina afsikter eller medlen att besegra dem, 
| blottställde sig sig idkeligen för öfvermaktens hämnd och 
dators Och med anledning af den upprättelse 
serna gifvit hans politik yttrade han med en bland- 
af fvssrsslätenhet Sug undergifvenhet: ,I Störnigs 


att han beräknat den rätt. — Man borde vara väl 
> för att tro, att någon finsk man, hög eller låg, i 
kulle önskat hvad nu skett; men att man såsom 
nuf människa borde och måste förutse det, är en 
; annan sak. Den närsynta borde aldrig förarga sig 
76 jr att en annan, med bättre ögon, ser längre och 
e än han och att han i en vidare och ljusare 


as ,inbördes justifikation i goda och förståndiga människors 
e" göra af detta försvarsbref det bruk han fann för godt. 
Pus, som själf fått lida för sitt förhållande under kriget, var icke 
VAR. tillmötesgå denna önskan. Den 5 dec. 1809 berättade AA 


454 


Sedan de politiska förhållandena stadgat sig, gingo 


,den lugna och raisonnerande" biskopens sträfvanden ut 


på att genom den mest oklanderliga lojalitet gentöfver den 
ädelmodiga eröfraren bevara och befästa hvad som vun- 
nits utan att vedervåga några förändringar i de inrätt- 
ningar, som genom händelserna tillkommit. , Då länders 
och folkslags öden hvälfvas af en högre hand — skref 
han den 12 april 1811 till frih. J. Fr. Aminoff — tillhör 
det hvarje klok och beskedlig människa att foga sig efter 
Försynens skickelse och att alltid och i alla skiften sluta 
sig till en god regent, till ett älskadt fosterland, för att 
därigenom säkrast och lättast främja närvarande och till- 
kommande tiders väl och söka läka de sår, som våldsamma 
politiska catastropher alltid medföra. Måtte alla våra 
medborgare tänka så och aldrig af enskilda afsikter glöm- 
ma, hvad vi äro fosterjorden och eftervärlden skyldige! 
Samtidas tadel eller bifall förtjänar ej mycket afseende. 
En stadig man går däraf oförvillad sin väg rätt fram och 
ser sig trygg och rättvisad af sitt goda samvete, af fram- 
tidens opartiska dom." 

Efter det landets förhållande till Ryssland blifvit fast- 
ställdt och de egna regeringsorganen i hufvudsak ordnade, 
drog sig Tengström småningom från ,affairerna”, till stor 
förvåning för dem, hvilka följt med hans föregående inten- 


,Numera äro alle kloke och förståndige ifrår dessa griller och blygas 
erkänna, att de nånsin varit smittade däraf. Allmänna hopen och 
pöbeln, som vill i allt finna förräderi, kan aldrig därifrån bureras 
och bland den finner man folk af alla stånd och alla klasser. Det 
man lägger Bror till last, är att hafva allt för lätt antagit hvad rys- 
sarne velat, lämnat sin åtgärd till hämmande och dämpande af en 
önskad allmän resning, styrkt och rådt till stillhet och undergifvenhet 
under den nya öfverheten, också att icke vägra edgången, och Gud 
vet allt hvad sladder." 'Tengstr. saml., univ. bibl. 

Bidrag t. känned. af Finl. 


PROCESSOR ENEWESST IRAS FREY RIESESNPISKOVFE IE PIIE FEI NIT 


5 SSP I ED 


kad Ar 


EEE TN 


FEV 


455 


siva värksamhet och därför hade svårt att tro på upprik- 
tigheten af denna reträtt. ,Jag har gjort mig till en fast 
grundsats — skref Tengström våren 1811 till lagman 
Walleen i Petersburg — allt sedan conseillen kom i värk- 
samhet, att aldrig blanda mig i allmänna ärender oftare 
än då jag af behörig person kan blifva därtill anmant.” 
Så alldeles noga tog väl Tengström till en början icke 
denna grundsats. I slutet af året erbjöd han sig för Walleen 
att uttala några reflexioner i tullfrågan och han förkla- 
rade för Walleen, just utnämnd till medlem af den finska 
”komitén, att om denne önskade i någon sak konferera 
med sin gamle vän, kunde han räkna på dennes enskilda 
vänskap för honom. Men småningom gick det lättare och 
väl icke utan inflytande af den finska komiténs tillkomst 
och Speranskys aflägsnande från ,affairerna". Kort 
efter att ha emottagit af Walleen underrättelsen om den 
sistnämndes onåd förklarade han, att han under årens lopp 
»nödgats samla materialier till en slik förödmjukande 
sScepticisme, som småningom stadgat min föresats att skild 
både ifrån allmänna affairer och omsider, om ske kan, 
äf[ven] ifrfån] ämbetsgöromål innesluta mig inom mig 
själf och min famille för att innan jag dör dock kunna 
veta och säga, att jag lefvat någon stund lycklig. Äfven 
på den lilla politiska skådeplats, man här; uppfört, korsa 
och brouillera sig samma passioner, som på den stora 
världsteatern, endast med den skillnad 1 action, som van- 
ligen visar sig emellan en provincetroupe och acteurerna 
på stora opera teatern." Några månader efteråt kunde han 
meddela, att denna hans non-interventionspolitik värkligen 
beredt honom många lugna stunder, fastän vissa personer 
icke upphörde att hysa misstankar om hans , influence 
och medvetenhet af affairerna, dem jag aldrig efterfrågar 


Nat. o. Folk, H. 69. 


456 


och därföre vanligen är en bland de sista i staden, som 
känner hvad som sker och beslutas. Mina många ämbets- 
göromål ge mig en tillräckelig krets för min efter hand 
aftagande arbetsförmåga, så att jag hvarken har tid eller 
håg att lägga mig 1 saker, som ej höra mig till." Och på 
hösten s. å. kunde han säga, att han nu var ,in totum 
et tantum" skild från allmänna ärenden.?) 

På samma sätt uttalade sig Tengström för den till 
åren äldre Aminoff. I april 1812 skref han: , Vi äro som 
bäst sysslosatte med organisationen af vår nya stat — — 
Att jag af själ och hjärta är varm för denna sak, må vara 
ett fel eller förtjänst, min sällhet eller olycka; men de 
grundsatser jag i detta afseende följt och följer kan jag 
aldrig förneka, och jag ber Bror vara god och värja dem 
ifr[ån] all misstydning. För öfrigt befattar jag mig ej med 
allmänna saker, dem andra både förstå och hinna sköta 
bättre än jag. Mitt stift och akademin äro mig både så 
kära och sysslodryga föremål, att jag ej hvarken kan eller 
vill synas i någon större värkningskrets. Det är ock i 
denna återhållsamhet jäg funnit det enda säkra antidote 
emot förtalet och afunden och det enda medel att få ostörd 
njuta det lugn, som utgör mitt lifs hela sällhet."?) 

Sommaren 1812, samma dag han för Walleen för- 
svarade sin passivitet, utlade Tengström för Aminoff 
något vidlyftigare sina grundsatser, som väckt misstro 
på en del håll, missnöje på andra. ,Jag föreställer 
mig nogsamt af hvad jag redan här sett och märkt 


') Till Walleen 26 mars, 25 nov., 5 dec. 1811, 7 apr., 17 juni, 
17 okt. 1812. Anbudet att uttala sig i tullfrågan tog Tengström snart 
tillbaka, men intresserade sig i stället för besättandet af tullchefs- 
platsen, som han önskade åt sin broder. 

?) Till Aminoff 23 apr. 1812. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


457 


— skref han — att man, oaktadt mitt éloignement ifrån 
affairer och mitt rena och allvarliga bemödande att sam- 
vetsgrant göra blott min plikt, dock sökt sätta mitt för- 
hållande och mina grundsatser 1 en tvetydig dag." 'Teng- 
ström förklarade vidare, att han icke fruktade , påföljderna 
af en låg intrigue, motiverad endast af afunden och ill- 
viljan, som med en obegripelig ömtålighet fruktar för en 
influence, den jag hvarken begär eller någonsin vill hafva. 
Lugnet, lugnet är min högsta sällhet, det ock en redan 
annalkande ålder påkallar och tarfvar. Jag har varit så 
till pass med i världen, att jag af egen erfarenhet och 
öfvertygelse med en Salomo kan säga: allt är fåfängeligt. 
Och hvad intérét skulle jag väl hafva att vilja blanda mig 
1 affairer, som jag dels ej förstår, dels ej hinner eller vill 
taga kännedom af, då mina ämbetsgöromål ge mig så till- 
räckel. att syssla, att jag ej en gång hinner rätt sköta 
hvad mig ovillkorligen åligger att göra? Jag har nöd- 
gats äfven hos exc. Armfelt explicera mig öfver dessa 
mina grundsatser, och jag hoppas han är så både bil- 
lig och upplyst och anser mig justifierad. Jag har där- 
vid åberopat mig äfven min Brors närmare kännedom af 
den ställning jag här lefver uti, och jag är öfvertygad om 
att Bror gör mig rätt. Provoceras jag att i någon spe- 
ciell sak, som jag kan känna, säga min enskilda tanka, 
så skall jag gärna göra det; men att med en oafbruten 
åtgärd och uppmärksamhet följa allmänna styrelsen och 
blanda mig däri, är helt och hållet emot mina principer, 
äfven som jag är öfvertygad om att ett sådant procedere 
ofelbart skulle skada, i stället för att gagna, affairernas 
gång. När hvar och en sin syssla sköter, så går oss väl, 
ehvad oss möter." !) 


!) Tengström t. Aminoff 17 juni 1812. 


Nät. o. Folk, H. 69. 


458 


Det var en viss mättnad vid ,affairerna" efter före- 
gående intensiv värksamhetslust, som talade ur dessa ord, 
en begynnande trötthet vid administrativa göromål och 
åstundan efter litterär arbetsro, som med åren förmådde 
Tengström att önska sig befrielse från akademin och 
t. o. m. från stiftet. 

Men om Tengström afstod från att söka invärka på 
de allmänna vårdande ärenden, hvilka i regeringskonsel- 
jen och finska komitén ägde sina förespråkare, upphörde 
han därför icke att göra sig underrättad om de finska 
frågornas allmänna förlopp i Petersburg och om de 
opinioner, som i de högsta sfärerna framträdde gente- 
mot Finland. Med den största uppmärksamhet följde han 
därjämte — såsom alla politiskt intresserade personer 
— de storpolitiska händelserna i Ryssland och det öf- 
riga Europa, ty af deras utveckling motsåg han fort- 
farande invärkningar äfven på Finlands politiska ställ- 
ning. Under liflig korrespondens med de finska stats- 
männen i Petersburg inhämtade han närmare underrät- 
telser om kriget och de politiska konstellationerna. Ge- 
nom gamla vänner i Sverige — främst ärkebiskop Lind- 
blom och den redan nämnde kyrkoherden Hambreus, 
medlem af 1809—10 års riksdag — såväl som genom re- 
sande landsmän, hvilka uppebhöllo sig därstädes, mottog 
han berättelser om opinionerna i landet och regeringens 
politiska sträfvanden, utom att han med dem meddelade 


sig 1 hvarjehanda frågor af litterär och  ecklesiastik 


natur.!) 'T. o. m. på krigsskådeplatserna i Tyskland och 


1) Tillfälliga meddelanden från Sverige erhöll han vidare ge- 
nom statsrådet M. Rosenblad, historikern And. Schönberg, förre kansl. 


sekreteraren F. A. Wilhelmsson, som ännu anlitades af konsistorium 


Bidrag t. känned. af Finl. 


YRKE SE PU; YSNESKV 


459 


Norge hade han en referent.!) Sålunda kunde han i 
sin ,vrå af världen", där han lefde , såsom snäckan i 
skalet" 2), i högre grad än de flesta andra inom den högre 
ämbetsvärlden hålla sig au courant med händelserna 
utanför Finlands gränser och på grund af deras förlopp 
bilda sina slutsatser med afseende å eget lands framtid. 

En väl initierad och mycket meddelsam korrespon- 
dent ägde Tengström särskildt i kanslerssekreteraren C. 
J. Walleen, äfven efter det denne afträdt från sin tjän- 
stebefattning vid akademin.  Enträget uppmanade han 
denne sin unge vän att 1 största förtroende lämna honom 
redogörelser för arbetena i finska komitén och för ställnin- 
gen i Ryssland jämte karakteristiker af de ledande per- 
sonligheterna o. s. v. I början af år 1812, då han redan 
mottagit af Walleen hvarjehanda intressanta uppgifter, 
uttalade han sin önskan att erhålla underrättelser om 
ställningen inom finska komitén, icke för att han intres- 
serade sig för någon , particulier sak", men emedan han 
gärna följde ,,med en allmän öfversikt affairernas gång, för 
att både som filosof och medborgare något så när kunna 
bedöma den punkt, hvarpå vi stå, och hvad vi för en fram- 
tid hafva att antingen hoppas eller frukta". Äfven föreslog 
han för Walleen, att denne måtte ,,ur minnet — — uppdraga 


för särskilda uppdrag, sekreteraren i patriotiska sällsk. C. R. Rutström, 
C. Georgii m. fl. — En flitig korrespondent hade biskopen i doc. 
L. J. Prytz (trolofvad med hans dotter); denne, som uppehöll sig 
åren 1811—1813 för studier i Sverige, mest i Uppsala, redogjorde för 
akademiska förhållanden, ombesörjde uppköp för biskopens räkning, 
lämnade underrättelser om smörnoteringar 0. s. V. 

1) Regementsläkaren Jak. Edgren, som efter finska kriget kvar- 
stannade i svensk tjänst. 

2) Till Aminoff 16 jan. 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


460 


en tableau öfver sakernas gång" under de tre år han vistats 
i Petersburg, honom, biskopen, till uppbyggelse och efter- 
världen till underrättelse om , vårt märkvärdiga tidehvarf”. 
— ,Det är ej den allmänna politiken egentel. du behöfde 
vidröra — förklarade Tengström — därom du ej heller i 
din krets torde ägt eller vara 1i tillfälle att än äga nog 
påliteliga speciella underrättelser; utan fasimer Finlands 
förändrade och högst egna ställning till den stora monar- 
cKie, vid hvilken vi nu äro fästade, ett probléme, som i 
alla tider skall väcka uppmärksamhet och sål. förtjä- 
nar att af sakkunniga samtida sorgfälligt upplysas. Det 
är blott under en Alexanders styrelse man kan tänka sig 
möjligheten däraf. Måtte den bli så långvarig och lycklig, 
att Finlands statsbyggnad hinner fullt konsolidera sig för 
att kunna vänta ett säkert framtida bestånd! Och måtte 
ej efterkommandena någon gång behöfva umgälla det 
öfverflöd af nåd vi njuta, det vi kanske ej förstå att rätt 
värdera och använda."”!) 

Biskopens uppmaningar blefvo också efterkomna. 
Med sin stora stilistiska förmåga uttalade sig Walleen 
1 vidlyftiga relationer, och kortare meddelanden om 
Finlands politiska ställning, om den finska komiténs 
medlemmar och om politiska opinioner i Ryssland, med- 
delade uppgifter om krigshändelserna 0. 8. v. Dessa 
»teckningar af personer och händelser för dagen" till- 
vunno förf. erkännande af den gamle politikern, som i 
sina svar uttalade sig med mycket beröm om sin unge 
väns observationer. ,,Dina reflexioner i denna väg — skref 
Tengström såsom svar på en särskildt intressant redo- 
görelse från Walleen — äro så juste och så enliga med 


1) Tengström t. Walleen 27 febr., 23 mars 1812. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


» 


STEEN 


4 


Mä RETA VAR AE RENEE dl 


NS 


NIE ST RIS TENS SERA rd. 


NS 


RAR a JE 2 a fast VON 


461 


min particuliéra öfvertygelse, som hade jag ur eget hjärta 
dikterat dig dem; jag må ej nämna något om den vackra 
stil, i hvilken du uttrycker dem.< Och en annan gång 
svarade han, att han äfven själf tänkt sig sakernas ställ- 
ning och de i händelserna deltagande personerna så som 
Walleen porträtterat dem. , Ett och annat finare drag 
och särskildta partier af både ljus och skugga har du 
dock i anseende till din ställning på en högre och när- 
mare synpunkt varit i tillfälle att gifva dina taflor, som 
för mig på afstånd ej varit möjliga att uppfatta, men som 
så väl låta inpassa sig äfven i den teckning jag gjort mig 
af den politiska skådeplats, som nu fäster vår och Euro- 
pas uppmärksamhet, äfven som af den stora och maktpå- 
liggande drama därå nu uppföres. Gud låte sista akten 
däraf bli tillfredsställande. Ej blott vårt, utan hela Nor- 
dens lugn och själfbestånd stå på högt spel.) 


1). Till Walleen 27 febr., 17 juni 1812. — Walleen förbehöll sig 
uttryckligen, att de förtroliga underrättelser han meddelade från den 
politiska världen skulle förstöras, dock med rätt för Tengström att 
göra lämpliga utdrag. ,Jag är långt ifrån att frukta någon indiscré- 
tion å Oncles sida — skref han den '!?/; 1812 — och det har jag väl 
genom mitt öppna förtroende redan ådagalagt, men en händelse kan 
så lätt göra all försiktighet till intet, och då eftervärlden tvifvelsutan 
tror Oncles uppgifter lika mycket som mina bref, vet jag ej, hvarföre 
deras éphemera existence skall förlängas utöfver hvad jag önskade. 
Jag har här, just i dessa dagar, varit vittne till så många infama 
missbruk med bref, att det nästan är med en ovillkorlig räddhåga 
jag sätter pennan på pappret, då jag, i vissa saker, skrifver äfven till 
den, af hvilken jag vet att jag ej behöfver befara hvarken oförsik- 
tighet eller indiserétion.”" Den !9/, s. å. skret Walleen, att han för- 
modligen icke mera skulle få något nämnvärdt att berätta om komi- 


téns affärer, då Tengström kände dem, hvilka hade med dem be- 


fattning, icke heller om de politiska notiserna, som han inhämtade 


Nat. o. Folk, H. 69. 


462 


En alldeles osedvanlig lycka ansåg Tengström, att 
under dessa hårda tider, då Rysslands och Europas väl- 
färd stod på spel, förunnades Finlands folk, som fick stå 
utanför den stora striden och därför borde egna sin höga 
herskare sin djupaste tacksamhet och sina bästa önsknin- 
gar om framgång. ,Med de varmaste välönskningar och 
välsignelser — skref han på våren 1812 till J. Fr. Ami- 
noff — följer äfv[en] den finska nationen enstämmigt sin 
goda och älskade kejsare, fullt och fast därom öfvertygad, 
att vi stå eller falla med honom. Allt som våra politiska 
relationer till Sverige taga en annan vändning, svalnar 
ock småningom det absurda politiska nitet och kannstö- 
periet, att än göra om hela systemet och önska ett nytt 
krig med Sverige, däraf idel ömsesides olyckor och för- 
luster vore att ånyo befara. — -— Med den talrika pö- 
belhopen måste man än varsamt umgås och låta dem 
långsamt återkomma till sundt förnuft." — Omnämnande 
de rustningar, som samtidigt företogos i Sverige, utropade 
han till sist: , Under allt detta sitta vi finnar i lugn och 
ro och njuta vår goda kejsares öfverflödande välgärningar 
utan minsta olägenhet af de rundt om oss dånande kri- 
gen. Ingen fläck på jorden är så lycklig som denna; men 
huru få känna och erkänna det?" Och en månad senare, 
i juni 1812, yttrade han på tal om , den stora tragedin": 


från tidningarna, men han lofvade meddela allt det märkvärdiga han 
fick kännedom om. Den ?9/, 1812 skref han, att det förmodligen var 
sista gången han meddelade nyheter från arméen, ,ty dels är detta 
ett delikat ämne att vidröra i bref och dels ljuger man här så 
ofantligt, att det icke är lätt att ta reda på rätta förhållandet". Efter 
kriget i Ryssland rörde sig diskussionen endast sällan kring politiken. 
— Walleens meddelanden behandlade Tengström till första början 
efter dennes önskan; det öfriga deponerades för framtiden tillsammans 


med Porthans saml. 
Bidrag t. känned. ar Finl. 


463 


,Finska folket, som ingen röle däri spelar, utan njuter i 
lugnet frukten af öfrige medborgares mödor och uppoff- 
ringar, kan ej nog varmt och hjärtel. önska att allt må 
väl gå och att stormen aldrig må hinna oss." !) 
Tengströms medkänsla för den ryska själfherskarens 
och hans allierades strid emot , världstyrannen”, , vild- 
djuret" — såsom den franska eröfraren plägade kallas, 
då icke ännu kraftigare epitet användes — delades till 
fullo af de högre finska ämbetsmännen, hvilka under 
denna tid i förtroliga meddelanden till hvarandra ut- 
tryckte sina lojalå tänkesätt. Men, såsom Tengströms 
nyssnämnda ord gifva vid handen, fanns det ännu dem, 


hvilka beherskades af ,,det blinda politiska nitet", hvilka 


ännu räknade med en återgång till det gamla och sär- 
skildt ställde sina förhoppningar på den nya svenska 
tronföljarens blifvande hållning i striden mellan hans 
förra herre och Finlands eröfrare. , Olycksfåglar spå allt 
ondt — skref biskopen till Walleen i september 1812, då 
uteblifvandet af underrättelser från krigsteatern ,inquiéte- 


rade" allmänheten — och den lättsinniga hopen gäckas 


med faran eller, rättare sagdt, ser den ej och tänker ej på 
morgondagen. Den vise går lugn sitt öde till mötes, 
tröstar oförsagd till en god och allvis Försyn och ser 1 
hans vägar idel godhet och sanning. Gud bevare oss!" 
Dock trodde Tengström, att äfven den fåvitska ,pöbel- 
hopen” skulle med tiden genom lämplig behandling brin- 
gas till förstånd. — I mars 1813, då allmänheten haft till- 
fälle att genom understöd till finska truppers uppställande 
gifva sina lojala tänkesätt till känna, men i det hela visat 
sig mindre frikostig, och då en ny allmän insamling för 
1) Till Aminoff 12 maj, 17 juni 1812. 
Nat. 0. Folk, H. 69. 


464 


ett annat lojalt ändamål förbereddas, förklarade han: , Vis- 
serl. är ej känslan för allmänt nyttiga saker här så all- 
män som på många andra ställen i världen, men det 
börjar dock småningom ge sig och folket få någon blygsel 
för det outrerade gnideriet. Att subskriptionen till na- 
tional beväringen ej bättre lyckades, härrörde till en stor 
del från de gamla politiska grillerna, som man måste för- 
låta ett nyligen underkufvadt folk. Efter några år hafva 
de väl förflugit och det nya uppväxande släktet skall 
ofelbart bättre känna förmånerna af sin ställning äfven- 
som sin plikt mot regent och fosterland." 1) 


Då Tengström drog sig tillbaka från ,affairerna" för 
att såsom filosof och medborgare följa med världshän- 
delsernas förlopp, hängaf han sig med desto större inten- 
sitet åt hvad han kallade för sina ,,ämbetsgöromål", åt 
vården af sitt stift och sin akademi. Sin uppgift såsom 
prokansler tog han med sådan energi och omtänksamhet, 
att han framstod s. a. s. som den medelpunkt, kring 


!) Till Walleen 14 sept. 1812, 1 mars 1813. — I fråga om den 
»finska hjälpstyrkan” ställde sig Tengström något skeptisk. Väl an- 
såg han, att Finland borde deltaga i försvaret, men han fann det 
gjorda förslaget till ,national armering" otillräckligt. , Skall däraf 
blifva något — yttrade han hösten 1812 till Walleen -— så borde väl 
mer göras till saken än nu synes vara i fråga; och det ju förr desto 
hellre. Men ämnet är för vidlyftigt och delikat att här diskuteras, 
och de som maktena hafva se väl saken i någon ljusare dag." Något 
senare, då trupperna uppgåfvos vara fulltaliga och färdiga att sam- 
las till exercis, yttrade han ironiskt: , Visserl. är det rätt att äfven 
vårt folk visar sig på den styfva linan, åtminstone för parads skull.” 
Tengström t. Walleen 14 sept. 1812, 20 mars 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


465 


hvilken den akademiska administrationen rörde sig. Den 
nya staten af år 1811, för hvilken vi vidlyftigt redogjort, 
omhuldade han nära på såsom sitt värk — den kunde ju 
också hänföras till det nåd. reskript han sommaren 1808 
fått mottaga af kejsaren. Han hade utarbetat ett projekt 
till utlåtande, som i allt väsentligt och till god del äfven 
till ordalagen låg till grund för konsistorii ,underdåniga 
förslag" till kejsaren, och med sådan kraft förde han 
därpå akademins talan hos kanslern och landets general- 
guvernör, att Walleen kunde tillskrifva hans , värksamma 
åtgärd" främsta förtjänsten åf att saken lyckades. När 
det gynnsamma svaret aflåtits och de önskade tillöknin- 
garna medgifvits, arbetade Tengström med icke mindre 
energi för den s. k. ,,värkställigheten" af den nya staten. 
Från honom utgingo vidare, såsom vi allaredan känna, 
förslagen om köp af frälsehemman, om inrättandet af ett 
consistorium oeconomicum, om fördelningen af student- 
stipendierna och professorsenkornas gratialspannmål m. m. 
I de talrika akademihemmanens förvaltning tog han fi- 
tigt del, vare sig det var fråga om hemmanens försäljning 
under skatte och storskiftande eller om böndernas klago- 
mål öfver någon konsistorii åtgärd. Arbetena på det nya 
akademihuset och byggnadsfondens ställning voro föremål 
för hans ständiga omsorg. Vid tjänstetillsättningar var 
han en ingalunda ovärksam deltagare i konsistorii öfver- 
läggningar och till honom vände sig tjänsteaspiranter med 
anhållan om goda råd och gunstigt förord, såsom också 
högre ämbetsmän utbådo sig hans faderliga beskydd för 
sina söner 0. a., som de sände till akademin.!) Med icke 


!) M. J. Alopeus t. Tengström d. 18 okt. 1814, R. J. Böning 
t. d:o 15 sept. 1816, D. Alopeus t. d:o 18 febr. 1810. 


Nat. o. Folk, H. 69. 
30 


466 


mindre omtanke sökte han att befrämja den litterära värk- 
samheten vid akademin, uppmuntrande lärarne och påkal- 
lande kanslers jämte andra höga dignitärers välvilliga un- 
derstöd. Hågen att hjälpa och leda gick därhän, att något 
märkligare skrifvelser från konsistorium till öfverordnade 
myndigheter och mer framstående personer som oftast för- 
fattades af honom och att konsistorii protokoll ofta blefvo 
af honom genomgångna och omarbetade eller h. o. h. 
formulerade i de delar, som tycktes fordra någon större 
försiktighet. 

Ett synnerligen värksamt medel till upprätthållande 
af sin myndighet 1 akademiska frågor ägde Tengström i 
det förtroende han åtnjöt hos akademins högsta styres- 
män och det inflytande han till följd däraf kom att ut- 
öfva på ärendenas behandling i sista instans. Vid sidan 
af de skrifvelser, som afgingo i konsistorii namn, under- 
höll Tengström med kanslererne och deras sekreterare en 
flitig korrespondens, om hvilken väl må sägas, att den 
var icke mindre värksam än konsistorii hemställningar. 
Det var en vana, som börjat under den svenska tiden och 
fortgick efter kriget. Redan såsom professor hade Teng- 
ström tillvunnit sig hos grefve C. A. Wachtmeister ett 
anseende, som tyckes ställt dåv. prokanslern Jakob Gado- 
lin i skuggan, och efter sin upphöjelse till biskop, hvar- 
till Wachtmeister torde värksamt bidragit, blef han den 
mot akademin mycket välvilliga, men i akademiska för- 
hållanden icke fullt bevandrade kanslerns allrådande ora- 
kel. ,Jag gifver aldrig löften åt andra, utan endast oss 
emellan", skref Wachtmeister år 1804 till Tengström med 
anledning af en befordringsfråga; och något år efteråt 
förklarade han öppenbhjärtigt, ,att aldrig hos mig skall 
tryta god vilja att personellt kunna tjäna herr biskopen 


Bidrag t. känned. af Finl. 


467 


och med all möjelig zéle och activité följa och bidraga, så 
mycket på mig ankommer, till akademins förkofran och 
heder, hvarvid jag lika säkert är öfvertygad att aldrig 
sakna herr biskopens lika så aktiva som kraftiga biträde, 
hvarpå jag allt hittills som framdeles grundat mitt hopp 
om framgång och fullbordan uti våra företag".!) — Efter 
förändringen i landets politiska ställning kom Tengström 
visserligen aldrig 1 samma förtroliga förhållande till den 
nya kanslern som till hans företrädare, och den enskilda 
korrespondensen med den högtuppsatte och af ämbetsgöro- 
mål upptagne statsmannen blef nog så ceremoniös och 
tämligen sporadisk. Men äfven nu kunde han glädja sig 
åt att i rikt mått åtnjuta kanslers , éstime et considé- 
ration", som bl. a. framträdde i frågan om den akade- 
miska staten och i den tillitsfullhet, hvarmed Speransky 
anbefallde åt Tengström befrämjandet af de ryska språk- 
studierna — för att icke tala om den égard Speransky 
hyste för biskopens mening i politiska frågor. I de båda 
kanslerssekreterarne Walleen och v. Haartman, till hvil- 
kas karriär i Petersburg han medvärkat, ägde Tengström 
dessutom villiga språkrör, då han fann det försiktigast 
att icke själf molestera den surchargerade rikssekreteraren. 
Med dem underhöll han sig mycket flitigt i akademiska 
förvaltningsärenden, inhämtade genom dem underrättel- 
ser om utsikterna för sina egna och konsistorii fram- 
ställningar; meddelade sig med dem om tryckningen 


1) Wachtmeister t.- Tengström 15 nov.” 1802, 4 mars 1803, 6 
juli 1804, 17 dec. 1805, 24 apr. 1806. Om Tengströms myndighet un- 
der svenska tiden E. Lagus, Mikael Chorgei valda dikter, Sv. litt. 
sällsk. skr. tom. 48 s. CLII följ.; Schybergson, Jakob Tengströms 
vittra skr., Sv. litt. sällsk. skr. tom. 41 s. CVIII. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


468 


af de ryska läroböckerna och präglingen af akademins 
medalj, hörde sig för om tryckeriernas taxor, om inköp 
af böcker till biblioteket och konstvärk till akademihuset 
m. m. — Äfven med högre ryska dignitärer, mecenater 
och lärde, inlät sig Tengström 1i relationer, hvilka bl. a. 
afsågo att åt akademin förvärfva nyttiga gynnare i kejsar- 
dömet och sålunda befrämja hennes litterära sträfvanden.!') 

En så nitisk värksamhet, som tycktes räcka till allt, 
hade visst icke alltid utöfvats af universitetets prokans- 
lerer, och det kunde med skäl ifrågasättas, huruvida den 
akademiska lagstiftningen egentligen afsett att åt pro- 
kansler lämna en så dominerande ställning som Teng- 
ström under flera år kom att intaga. Tengström medgaf 
äfven själf, att han afvikit från föregående praxis. Några 


år efteråt, då han hunnit tröttna vid de akademiska göro- 


1) Lill-Ojamo familje ark.; Tengströms och Stjernvall-Walleens 
samlingar. -— Om brefvens befordran mellan Tengström och hans kor- 
respondenter i Petersburg torde det vara skäl att — om ock något 
sentida — nämna, att den för det mesta tyckes förmedlats dels på 
enskild väg — genom resande köpmän, officerare, formän o. a., som 
besökte Ryssland, äfvensom genom de i Petersburg stationerade finska 
ämbetsmännen under deras resor till och från hembygden — dels ge- 
nom de kurirer, som cirkulerade mellan den finska komitén och rege- 
ringskonseljen. Posten anlitades äfven, då annan resurs icke fanns, men 
var föremål för misstro. ,Med posten åter har jag alldeles icke velat 
skrifva i anseende till dess med skäl befarade osäkerhet", förklarade 
den försiktige Walleen någon tid efter sin bosättning i Petersburg 
för Tengström (!9/, 1810), och två år senare (!9/; 1812) berättade han, 
att han märkt, hurusom de till Petersburg ankommande brefven upp- 
brötos, hvarför han varnade biskopen och andra. ,Bäst torde det 
vara, menade han, att alldeles icke skrifva med posten, utan endast 
med säkra resande. Vi äro här omgifne af fiender och spioner. De 
senare saknas ej heller i Finland." I början af år 1814, då Walleen 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FE TT ER IS ER VE EE EE I PAN AE 


CSA TTESE SNITT vi PS SET SE IE SINE 


469 


målen och önskade draga sig tillbaka från dem, uppgaf 
han för frih. R. H. Rehbinder, att den omtanke, han egnat 
akademin; egentligen icke härledde sig ,af hvad man kal- 
lar ämbetsplikt, ty enligt de akademiska konstitutionerna 
är procancelleren en blott figurant i den akademiska sty- 
relsen, hvarföre ej heller mina företrädare stort befattat 
sig med akademins affairer, utan af kärlek och tacksam- 
het mot ett lärovärk, det jag har, näst Gud, att tacka 
för min bildning och min lycka, och hvilka känslor mer 
än en gång förledt mig till åtgärder, som varit utöfver 
min höfva och utom min tjänstekrets, men dock alltid 
väl menta för de ändamål jag åsyftat." !) 

Att prokansler tog sin uppgift så omfattande hade 
utan tvifvel sina stora fördelar, ty genom sin personliga 
begåfning och sin litterära bildning såväl som genom sin 
erfarenhet i administrativa frågor var Tengström obestrid- 


meddelade Tengström sina tankar om vissa förhållanden i Finland — 
sanningar”, som han var redo att uttala för hvem som helst — upp- 
gaf han, att han anlitade posten, emedan en påräknad brefbärare 
hunnit afresa, men han tillade: ,,Om det öppnas, bryr jag mig ej stort 
därom" (2!/,). Den 7?/,, nov. 1810 skref v. Haartman till Tengström, 
att ,den osäkra posten och det inpraktikable föret för resande” be- 
tagit honom hopp om underrättelser från Åbo; en annan gång ('/, 
1812) meddelade han, att som kuriren afrest, måste han anlita posten, 
»hvars talanger att föra fram bref äro så väl kände". — Armfelt, som 
torde varit mindre försiktig i fråga om brefvens befordran, skref vid 
ett tillfälle till biskopen ("!/; 1813): ,Det är obegripl. hvad nyfiken- 
heten kan söka i en brefväxling, som alltid rör ämnen, hvilka äro 
dem främmande, ej själfva postdirektion i Åbo undantagen." Det var 
icke alla som hade samma förmån som J.-Fr. Aminoff, hvilken en tid 
korresponderade med sin fru och kanske äfven med andra under 
själfva postchefen Ladaus kuvert. 
1) "Till Rehbinder 26 febr. 1817. 


Nat. o. Folk, H. 69: 


470 


ligen ett stöd för akademin" under de kritiskå år man 
upplefvat. Men det öfverlägsna inflytandet hade ock sina 
olägenheter, ty det värkade hämmande på konsistorii leda- 
möters initiativ och det anmärktes däremot, att det stun- 
dom utöfvades på ett sätt, som ingaf tvifvel om pro- 
kanslers oegennyttiga och öfver särskilda biafsikter upp- 
höjda tänkesätt. Det utbildade sig med tiden vid aka- 
demin en opposition, som väl var något svag under de 
år, vid hvilka vi härintills dröjt, men som snart nog ge- 
nom sin kritik till den grad förbittrade prokanslers sinne, 
att han beslöt sig för det redan nämnda steget att afgå 
från ämbetet. 

Hvad denna grupp, inom hvilken främst professo- 
rerne G. Gadolin och Joh. Bonsdorff blifvit omnämnda, 
närmast torde haft att anmärka mot Tengström, var väl, 
jämte den ohäjdade regeringslystnaden, detöfverdrifna 
underdåniga nitet för landets nya herrar, som framträdt 
särskildt under krigstiden, äfvensom en stark omtanke om 
biskopen nära stående personers, fränders och vänners, 
fortkomst vid och utom akademin.!) Utan grund voro 


!) Schybergson, J. Tengström s. 132—133; G. Frost erus, 
En vändpunkt uti Alexander I:s regering, Sv. litt. sällsk. skrifter, tom. 
36 s. 99; W. Söderhjelm, J. L. Runeberg I: 79; I. A. Heikel, 
Filologins studium s. 277. Att Joh. Bonsdorff icke var någon vän 
till prokansler, är säkert; tidigare ansåg han väl sig — och visst icke 
utan grund — motarbetad af denne och han skildrade honom såsom 
en smidig, hal och hersklysten intrigör. Hans tvenne bröders, Gabriels 
och Jakobs, förhållande till biskopen känner jag icke, men . om 
några konflikter talas icke förr än år 1817, då Gabr. B., med an-. 
ledning af en befordringsfråga, hvarvid han och biskopen hade sin 
särskilda kandidat, besvärade sig hos R. H. Rehbinder öfver ,,episco- 
pala cabaler" och ,den heliga. fadrens anhängare". Till Rehbinder 


Bidrag t. känned. af Finl. 


471 


dessa förebråelser nog icke. Den välmenande, lallt omfat- 
tande vård, som biskopen egnade akademin, måste lätt ledå 
till stor ömtålighet-om egen myndighet jämte pretension på 
att i stort som smått dirigera förvaltningen efter sitt sinne. 
Om förebråelserna för partiskhet och nepotism är det 
svårare att bilda sig en bestämd uppfattning, men visst 
är, att Tengström i en del befordringsfrågor uppträdde 
på ett sätt, som med allt skäl väckte missnöje, och att han 
haft och fortfarande hade inom akademin gunstlingar, för 
hvilkas befordran han lade sig ut hos kansler, äfven om 
han därigenom kom att motarbeta konsistorii hemställan. I 
konsistorium kunde han också påräkna troget understöd 
af dessa sina gunstlingar och en del andra ledamöter, 
»konsonanterna"”, såsom språkmannen Joh. Bonsdorff iro- 
niskt kallade dem i motsats till de mer själfständiga, ,vo- 
kalerna". Såsom en förmildrande omständighet, om också 
icke såsom ett försvar, får dock framhållas, att protek- 
tionssystemet vid denna tid var mycket allmänt inom äm- 
betsvärlden och att det florerade äfven vid de svenska 


17/. 1817, Statsark., biographica. — G. Gadolins förhållande till Teng- 
ström är mig icke vidare kändt, men kan nog ha varit reserveradt, att 
döma af vissa antydningar och af Gadolins energiska natur. Själfstän- 
diga consistoriales, som icke sällan motsatte sig Tengström, voro äfven 
Calonius, J. Fr. Wallenius samt G. E. v. Haartman, hvars förhållande 
till prokansler tidigare torde varit rätt förtroligt. Af vissa yttranden 
af den i sina skriftliga omdömen om personer ytterst försiktige Teng- 
ström kunde möjligen den slutsats dragas, att T. såg i v. H. en med- 
täflare om inflytandet, hvars öfverflyttning till reg. kons. också ur 
denna synpunkt väckte hans belåtenhet. Tengström t. C. J. Walleen 
S/,, ”/,, 1811; härom s. 339—340. — Till Tengströms vänner och 
»,medhållare" i konsistorium hörde väl främst Franzén, A. J. Lagus 


och Avellan, vanligen också Palander, Fattenborg, Snellman, Häll- 


ström och J. Gadolin. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


472 


akademierna. Och för visso kunna vi antaga, att kriti- 
ken mot Tengström påvärkades af den benägenhet för 
klander — , den svenskt-finska karaktären att tadla och 
afundas", såsom L. G. v. Haartman betecknade den —, 
hvaröfver högre ställda ämbetsmän tidt och ofta klagade 
i sina förtroliga meddelanden — utan att därför själfva 
vara fria från samma lyte. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


T. 
Armfelt och Tengström. 


Det var således i en mycket dominerande ställning 

Armfelt fann akademins prokansler, då han sommaren 
1812 öfvertog ledningen af landets högskola. I ett år- 
tionde hade Tengström vant sig vid att dirigera det aka- 
demiska sambhället och vid att se de råd och önskningar 
efterföljda, som han plägat afgifva till sin förman. Huru 
skulle förhållandet gestalta sig, då kanslers plats intagits 
af en landsman med Armfelts själfrådiga ledarnatur och 
otåliga värksamhetslust? 
Vi känna redan, hurusom Armfelt vid tiden för sin 
öfverflyttning till Finland hyste en viss afvoghet mot 
Tengström, en personlig misstro, från hvilken han i trots 
af all utvärtes artighet och beundran för biskopens snille 
aldrig riktigt kunde frigöra sig. På honom, den förnäma 
världsmannen och lätt uppbrusande känslomänniskan, om 
hvilken med skäl kunde sägas att han hade orden på spet- 
ren af sin tunga och sin penna, tyckes den visserligen 
högt bildade och affable, men smidige och försiktigt be- 
räknande prelaten till första början ha värkat mindre sym- 
patiskt dels genom sin personlighet, dels genom det stora 
och enligt Armfelts tanke mindre välgörande inflytande han 
utöfvade på sin omgifning. Såsom redan blifvit nämndt, 
kände sig Armfelt högeligen uppbragt på biskopen, emedan 
Nat. o. Folk, H. 69. 


474 


han antog att denne, tvärt emot gifven uppmuntran, icke 
understödde, utan hellre motarbetade hans lifliga åstundan 
att utan vidare formaliteter genomdrifva Myréens ut- 
nämning till professor. Därtill kom ännu, att Tengström, 
enligt Armfelts mening, höll dålig uppsikt öfver sitt folk, 
,akademisterne", var böjd för nepotism och till råga på 
allt hörde till de gökar, som ',, huttlade" med de bonapar- 
tistiska , canaillerna" i Sverige. ,Med vår biskop — skref 
Armfelt i augusti 1811 till J. Fr. Aminoff — är jag högst 
missnöjd; dubbel, svensk i själen och egennyttig samt i 
relation med de största canaillerna i Uppsala och Stock- 
holm. Hur vill man då vara den första prästman i 
Finland och dirigera opinion en bien — sådant är ogör- 
ligt. Se opp min vän, och låt oss ej blifva dupe af den 
karlen me[da]n(!) ännu tid är att frälsa det hela." Några 
dagar efteråt upprepade han samma tal om Tengströms 
fjäsk med de svenska bonapartisterna och omnämnde som 
exempel på biskopens svenskvänlighet, att denne, efter 
hvad han låtit sig berätta, vore färdig att afstå från sin 
biskopsstol emot ett godt kaplansbol i Sverige. Ett år 
därpå, då Armfelt mottagit sin utnämning till kansler och 


. haft tillfälle att inhämta bättre underrättelser om bisko- 


pens politiska tänkesätt, yttrade han sig med icke mindre 
missnöje om dennes akademiska regim. , Biskopens en- 
skilda vänskap för mig — förklarade han för Aminoff — kan 
jag ej hafva prétention på, men som procanceller blir mig 
angeläget att han ej gör akademin (öfverhopad af kejsarns 
välgärningar) till ett lathunds näste genom en satans 
tenacité till gamla bruk och författningar, till sin-olyckl. 
népotisme, till ålder i tjänst m. m." Efter att ha berättat, 
hurusom han gifvit efter för Tengströms enträgna begäran 
med afseende å prof. Lagus utnämning, fortsatte han: 


Bidrag t. känned. af Finl: 


475 


Men sedan jag blifvit canceller, skall för gracer och be- 
fodringar snille och värkel. förtjänst gå främst och aka- 
demin +tjäna till sitt primitiva ändamål, som är att bilda 
vår ungdom till hederl. och skickel. varelser 1 samhället. 
Préterar bispen sig de bonne grace, skall vi blifva de 
bästa vänner i världen; 1 annat fall bryter en af oss 
nacken utaf sig, ty mitt parti är oryggel. tagit och du vet, 
hur jag är, när jag tagit mig för en sak quelqonque."!) 

Då Armfelt skref detta, hade han redan modifierat 
sin uppfattning om Tengströms politiska tänkesätt och 
om arten af de förbindelser denne underhöll med gamla 
vänner i Sverige. Äfven hade Myréens sak fått en till- 
fredsställande lösning. Men i stället hade en ny anled- 
ning till missnöje tillkommit, som icke var utan sin invär- 
kan på Armfelts känslor mot biskopen. 

Såsom kändt är, var Armfelt mycket missbelåten med 
regeringskonseljens sammansättning, och han tyckte sig 
bland de dåvarande ledamöterna möta endast motstånd» 
obenägenhet och intriger. Med sin vanliga rörlighet och 
beslutsamhet umgicks han därför efter sin utnämning till 
den finska komiténs ledare med tankar på en omgestalt- 
ning af den inhemska regeringen. En plan i detta syfte 
utarbetades af hans goda vän J. A. Ehrenström och före- 
lades till särskilda högtstående personers, bl. a. Aminoffs, 
Mannerheims och Tengströms, utlåtande. Alla hade sina 
anmärkningar att göra emot planen — som också förföll 
— och särskildt afrådde Tengström 1 ett väl grundadt 
betänkande från att vidtaga några större förändringar. - 
Redan straxt efter det han erhållit kännedom om förslaget 
och innan han ännu hunnit affatta sitt yttrande, förkla- 


1) "Till Aminoff 12, 18, 28 aug. 1811, 5 aug. 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


476 


rade han för Aminoff, att det ,1i sakernas närvarande kri- 
tiska ställning" var bäst att , låta conseillen än någon tid 
gå som den går och spara de reformer nödiga kunna 
pröfvas till en lugnare tid". I de mindre detaljerna af 
konseljens organisation medgaf han, att ,åtskilliga för 
ärendernas jämnare gång nödiga förändringar" kunde vid- 
tagas, men, förklarade han som sitt slutomdöme, ,en 
större eller total reform måste jag af fullaste öfvertygelse 
afstyrka".!) 

Biskopens motsträfvighet kunde icke vara Armfelt 
behaglig, men han lät sig icke däraf häjdas i sina afsik- 
ter. Med anledning af något pessimistiskt yttrande af 
Ehrenström rörande planens förvärkligande skref han 
tröstande till denne: ,,Biskopens préponderance är i Era 
ögon en stor affaire och alla egoisters skrik en åska, som 
hotar. — — — Hela komitén här utom Aminoff är af Er 
avis och ej af biskopens och consorter relativt till reger. 
conseillens organisation, och efter denna öfvertygelse 
kommer saken att läggas under kejsarens ögon, fullkoml. 
utarbetad med calculer och allt af statsrådet Walleen.'" ?) 

Icke utan betydelse för relationerna till Tengström 
torde vidare den reserverade hållning varit, som denne in- 
tog till Armfelts planer på uppställandet af en inhemsk 
truppstyrka genom en allmän penningeinsamling i landet. 
I slutet af år 1811 uttalade Armfelt för landsh. G. Fr. 
Stjernvall sin förargelse öfver de ,illa tänkande varelser 
och trånghufvade bestar", hvilka i Finland motarbe- 


!) Till Aminoff 17 juni 1812. Frågan om reformen” närmare 
omnämnd af R. Castrén, Skildr. s. 290—291, 362—363, Tegnér, 
III: 325—326, 351-—353, Hartman s. 278—287, A. Hjelt, Ett för- 
slag t. finska regeringskons. omgestaltn. i Hist. Ark. XII: 124—146. 

2) Till Ehrenström 10 mars 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EI EE SERTYT Vr RANE 


FER SVENIF SITS 0 Pte, TN 


FY RLIEE 


q 
EA 
4 
ker 
k 
- 
. 
då 
kt. 


477 


tade hans ,mesure", och han trodde sig ha skäl till den 
»soupgon"”, att motståndet utgick bl. a. från , vår patriotiske 
biskop"-t)- Under korrespondensen med biskopen tog han 


sig också anledning att beröra denna fråga och att fram- 


hålla nyttan af en milis. På hvad sätt Tengström utta- 
lade sig om saken, känna vi icke till, men tydligt är, att 
den kritik, han egnade Armfelts tvenne favoritplaner, icke 
förbättrade dennes känslor för honom. De år Armfelt 
tillbragte i finsk statstjänst utmärktes, såsom tidigare fram- 
gått, af ett nervöst, tidtals febrilt värksamhetsbegär, 
som illa fördrog motsägelser och dröjsmål. TI början af 
år 1812 skref Rehbinder härom till Aminoff: ,Vi böra 


alla räkna gen. Armfelt såsom vår välgörare; vi känna 


alla hans goda intentioner, ehuru han ej alltid tager goda 
rådgifvare och mest alltid följer första impressionen samt 
är impatient vid minsta motsägelse".?) Armfelt medgaf 
själf till en del, att hans tålamod icke alltid räckte till. 
Med anledning af ett uppträdande af Aminoff, som stötte 
honom, yttrade han till Ehrenström, att han hade en ka- 
raktär, ,som i stora affairer har köld och tålamod, men i 
små ej tål att handteras på det viset".3) 'Tidt och ofta 
tröt dock honom tålamodet. Med sin lifliga fantasi såg 
han endast målet för sina välmenande, patriotiska sträf- 
vanden, och de svårigheter, han ofta mötte hos högre och 


2 Tegnér II: 344—347. 

2) Rehbinder t. Aminoff ?/,, jan. 1812. Rehbinder, som i all- 
mänhet hyste stor vördnad för Armfelt och åtnjöt dennes förtroende, 
var till slut, såsom han uttryckte sig, ,på pointen attför alltid brouil- 
lera sig" med sin chef och ämnade lämna sin syssla på båten, men 
lugnade sig. Rehbinder t. G. F. Stjernvall !?/;, juli 1814. Stjernv.- 
Wall. saml. 

3) Till Ehrenström 25 sept. 1812. Ebhrenstr. afskr. saml. 


Nat. o. o. Folk, H. 69. 


478 


lägre i Finland, uppfattade han såsom uttryck för tröghet 
och fördom, framför allt såsom oförmåga att förstå hans 
afsikter och de kraf, som följde af Finlands nya poli- 
tiska ställning. 

Men om Armfelt hade sina skäl till misstro mot 
Tengström, så saknade icke heller den sistnämnde — så- 
vidt vi af hans i allmänhet mycket försiktiga uttalanden 
om sina samtida kunna sluta — anledningar till kritik 
och ogillande. Särskildt kunna vi antaga, att just den 
ofvan nämnda obeständigheten med hänsyn till den högsta 
förvaltningen — böjelsen för innovationer och förändrin- 
gar, såsom Rehbinder kallade den!) — äfvensom den själf- 
rådighet, hvarmed Armfelt stundom satte sig öfver ad- 
ministrativa traditioner och former, ådrog honom Teng- 
ströms misshag. I fråga om valet af Armfelt till kansler 
för akademin hade ju Tengström varit rätt betänksam, 
och det var nog icke allenast fruktan för att Armfelt 
snart skulle , éloignera sig ur affairerna”, som gifvit 
därtill anledning. Vid samma tid som den finska ko- 
mitén börjat sin värksamhet uttalade han för Walleen 
sin förhoppning om att J. Fr. Aminoff genom sin ,rede- 
liga och varma fosterlandskänsla" såväl som genom sin 
nära liaison” med Armfelt skulle blifva komitén till 
god nytta. Han önskade blott — nästan förespående den 
oenighet, som äfven uppkom — att ingen meningsolikhet 
»om sättet att föra affairer" skulle någonsin störa förhål- 
det mellan de gamla vännerna och olyckskamraterna. 
Och som för att närmare förklara sig, tillade han: , Natio- 
nen är så attacherad uråldriga formaliteter, att man, för att 
äga dess bifall, ej nog kan observera dem. Allmänna om- 


?) Castrén, Skildr. s. 290. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


mo RE nn ca RTR JR NEN 2 / 


479 


dömet förlåter snarare en uppenbar orättvisa än en i dess 
tanka manquerad formalitet.” Under den följande tiden, 
medan kriget emot fransmännen pågick och kejsaren 
uppehöll sig på krigsskådeplatsen, uttalade Tengström 
upprepade gånger för Walleen sin förvåning öfver att 
Armfelt, hvilken samtidigt skötte gen. guvernörens göro- 
mål, icke gjorde allvar af sin plan att lämna Petersburg 
för att i högkvarteret för kejsaren föredraga de finska 
ärendena och bland dem de akademiska, hvilka i månader 
och år fingo ligga oafgjorda. ,,Önskeligt vore — skref han 
i mars 1813 om Armfelt — att han genom sin ditresa kunde 
sätta våra affairer i någon activitet! Kejsarns underskrift 
å vårt nya indelningsvärk vore oss academici af högsta 
nödvändighet, emedan vi eljest så borttrasslas i eviga 
liquider med statsvärket och dess förvaltare, att vi svår- 
ligen mer komme i rent vattn.” Snart därefter förklarade 
han , både akademins och landets öfriga affairer fordra” 
Armfelts afresa, ty ,annars komma vi i förlägenhet med 
det stillestånd vi nu äro uti”, och i maj 1813, då Arm- 
felt lämnat generalguvernörsbefattningen, hoppades Teng- 
ström, att Armfelt snart skulle företaga hvad han själf 
kallade för sin pilgrimsfärd till lägret.!) Däraf blef dock 


intet. 


Men Tengström besatt för mycken klokhet och var 
en alltför patriotisk man för att låta sådana anledningar 


1) Till Walleen 27 febr., 17 juni 1812, 1, 20, 24 mars, 1 maj 
1813. — Svårigheten att under kejsarens frånvaro ute i kriget få 
finska ärenden afgjorda förmådde bl. a. Walleen att yrka på att Arm- 
felt skulle taga ,ett allvarsamt steg”, d. v. s. anhålla om sitt entle- 
digande. Walleen t. Ehrenström 1812-1813 (Stjernv.-Wall. saml.). Om 
komiténs ovärksamhet Tegnér III: 423—424, Hartman, De tre 
gustavianerna s. 295 —296. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


480 


till missbelåtenhet invärka på sitt förhållande till Arm- 
felt, hvars stora betydelse för Finland och dess akademi 
han bättre än de flesta kunde uppfatta. Såvidt på honom 
ankom, sökte han också att upprätthålla ett godt för- 
hållande till sin förman och att betaga denne de anled- 
ningar till missnöje, han, efter hvad Tengström väl erfor, 
trodde sig äga. Det är mycket troligt, att Tengströms 
mening med de skrifvelser, i hvilka han för Aminoff och 
Walleen uttalade sig om dagens händelser och politiska 
spörsmål, också var att genom dessa sina vänder få sina 
tankar framförda till Armfelt; åtm. känna vi, att han räk- 
nade på att med deras hjälp kunna förklara sig i fråga 
om den passiva hållning han föresatte sig att intaga till 
,affärerna".!) Men först och sist var det genom att träda 
i direkt beröring med Armfelt, som Tengström sträfvade 
att ,justifiera" sig själf, att bevara sitt inflytande i aka- 
demiska frågor och att till akademins fromma utnyttja 
det stora anseende Armfelt åtnjöt hos kejsaren och en 
del af kejsardömets högsta dignitärer. ; 

Huruvida före Armfelts öfverflyttning till Finland 
några beröringar de två statsmännen emellan ägt rum, är 
icke kändt; det troligaste är, att det icke kommit till mer 
än en ytlig personlig bekantskap. Efter Armfelts ankomst 
till Åbo våren 1811 tyckas sammanträffanden ägt rum, 
hvilka på intetdera hållet gjorde något synnerligt intryck, 
"men hvilka blefvo inledningen till ett framtida när- 
mande. Får man tro en uppgift af J. J. Tengström, 


!) Bland Aminoffs brefkonc. till Armfelt har jag icke funnit 
mer än ett, hvari talas om Tengström; i ett konc., dat. juni 1812, 
framhåller Aminoff, att biskopen icke var den enda, som hade påmin- 


nelser att göra mot Ehrenströms projekt till förändringar i Finlands 
förvaltning. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


481 


g. skulle Armfelt först vädjat till biskopens medvärkan för 
ö | sin ,uppkomst", men erhållit ett undvikande svar.!) Icke 
akademiska tacksägelsedeputationen våren 1811 passerade 
Åminne, aflade den ett artighetsbesök hos ägaren, och 
några månader därefter finna vi åter biskopen hos den 
3 uppgående storheten.?) Meningen med det senare besöket 
3 kan icke ha varit någon annan än att förvissa sig om 
— Armfelts hjälp till uppnåendet af den förstärkning i 
— staten, hvarom konsistorium nyss petitionerat hos kejsa- 
ren. Då Armfelt kort därpå öfverflyttade till Petersburg, 
fortsatte Tengström bearbetningen i skriftliga meddelan- 
den, dels ställda direkt till Armfelt, dels befordrade 
— till honom genom kanslerssekreteraren Walleen. Från 
frågan om statsregleringen, som sålunda gaf det första 
uppslaget till en' korrespondens, kom diskussionen snart 
nog in på andra områden och utvecklade sig småningom, 
S — efter det Armfelt öfvertagit kanslersämbetet, till ett fli- 
tigt meningsbyte rörande frågor af allmänt politisk, aka- 


a 


: !) Jakob Tengströms anteckn. om Tengströmska släkten i La- 
= gus'ska saml., univ. bibl., medd. af prof. M. G. Schybergson. — Att 
> det förelåg någon särskild anledning till Armfelts plötsliga ankomst 
till Finland, förstod den kloke biskopen genast. 1 det bref af d. !9/, 
1811, som redan omnämnts s. 210, berättade han, att Armfelt dagen 


— därförinnan afrest till Åminne och icke tänkte på petersburgska re- 
3 ; san. Han var nu mycket munter och frisk och charmant som all- 
| tid" — tillade Tengström. ,Att han denna årstid och i detta väglag 
: öfverkom, hade väl sina särskilda skäl?" 

?) Redan den ?5/, 1811 inberättade Walleen till Tengström från 
Petersburg, att det icke mera var någon hemlighet att Armfelt skulle 


ställas ,i téten för våra finska affairer"”. Speransky hade själf annon- 
Er serat det. . 
Nat. o: Folk, H. 69. 

31 


482 


demisk och enskild natur. Som Tengströms skrifvelser 
icke vidare äro att tillgå, känna vi icke närmare, hvad 
den i sina uttalanden måttfulle och ceremoniöst förbehåll- 
samme biskopen hade att förmäla; i en del stycken stanna 
vi t. o. m. i ovisshet om hvad korrespondensen egent- 
ligen rörde sig om. Däremot erhålla vi af Armfelts till 
antalet fåtaligare, men i uttryckssätten så mycket frisprå- 
kigare svar en liflig bild af den redan åldrige gustavia- 
nens temperament, såväl som af de tankar och omsorger, 
hvilka sysselsatte honom under hans lefnads afton. Med 
ledning af dem kunna vi, bättre än ur den officiella 
korrespondensen, bilda oss en föreställning om förhållan- 
det mellan de båda statsmännen — de främsta Finland 
vid denna tid ägde — såväl som af Armfelts tankar om 
de akademiska fädren och deras ämbetsvärksamhet. TI 
lifliga, oftast väl improviserade, stundom drastiska ord, 
som utan vidare förberedelse nedkastades på pappret, 
yppade Armfelt för Tengström sitt hjärtas mening, och 
om uttalandena äfven modererades af uttryckens amikala 
och artigt docerande form, rörde de sig som oftast öfver 
en underström af kritik och satir, som nog icke undgick 
den skarpsinnige emottagaren. 

Armfelts uttalanden till prokansler i frågor, som 
hänförde sig till den akademiska förvaltningen och under- 
visningen, känna vi redan för det mesta, och i det föl- 
Jande få vi ännu anledning att utförligare relatera dem 
som karakteriserade hans förhållande till konsistorium. Vi 
kunna därför på detta ställe åtnöja oss med en del ytt- 
randen, i hvilka Armfelt gaf uttryck åt sin omvårdnad 
om akademins inre förkofran och yttre gloire, för att 
något vidlyftigare uppehålla oss vid de partier af korres- 
pondensen, i hvilka Armfelt uttalade sig om andra frågor 


Bidrag t. känned. af Finl. 


POE SE ETS EES CE SERA BARE RA 
rg RR IR SAM : 4 


483 


af dels allmän dels enskild art och 1 hvilka hans person- 
liga förhållande till prokansler tydligast framträdde. 


eg 


oo oRedan då Armfelt i slutet af år 1811 prevenerade 
Tengström på statsfrågans lyckliga lösning, tillät han sig 


några anmärkningar rörande behofvet af goda och skick- 


liga lärare för upprätthållandet af akademins ,réputation 
och considération"”, i det han undskyllde sin ,,uppriktighet"” 
med sin egenskap af ,,gammal soldat — — god finne och 
mån om akademins glans". I början af 1812 gjorde han 
åter erinringar om samma sak, för hvilken han räknade på 
biskopens ,goda urskillning i alla ämnen, som fodra en 
vidsträcktare blick", och han förklarade sig böjd för att, 
om hans mening inhämtades, tillstyrka upphäfvandet af 
alla författningar, som kunna fjättra akademins gång'.!) 
Någon tid efter det han utnämnts till kansler skref han: 
Att mitt nit för akademin af intet kan störas och är 
liflig i alla skiften, härrör däraf att jag är en riktigt god 
finne och äger det hopp, att akademin skall bidraga huf- 


— vudsakel. till Finlands väl i följd af de principer och de 
kunskaper, som genom dess lärares flit och patriotisme 


kommer att bilda vår ungdom. Skulle detta hopp slå 
mig felt, vore jag så mycket olyckel. som jag är både 
för hederl. karl och för samvetsgrann för att dölja för 
vår välgörande monark, att hans frikostighet är utan 
ändamål.” Och med anledning af något uttalande af 
Tengström rörande tjänsternas besättande och lärarkårens 
förstärkande med unga män yttrade han litet senare föl- 


!) Armfelt förordade vidare till akademin en fäktmästare och 
framhöll det ridicula i att ha en dansmästare (Cedervaller), som tryckte 
böcker, men icke kunde lära att dansa med grace. Armfelt t. Teng- 
ström 30 nov. 1811, !$5/,, jan., 22 mars 1812; härom vidare s. 208—209. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


484 


jande, som väl torde karakteriserat hans uppfattning om 
universitetsmedlens användning:  Visserl. bör ej akade- 
min ligga som draken på skatten el. söka trésorisera. — 
De bästa institutioner, då de förfalla till penninge samlare, 
få allt det smutsiga och opatriotiska af penninge vinglare 
och judar. — — — De föreslagne docenterne och alla 
yngl., som förtjäna oppmuntran, skola hos mig finna en 
stor lätthet att väl begagna akademins förmögenhet. Jag 
känner ej annat värde af penningen än den man har ge- 
nom och vid dess hastiga omlopp." !) ; 

Fordran på ökad arbetsintensitet vid akademin var 
ett af de älsklingstemata, vid hvilka Armfelt uppehöll sig 
under korrespondensen med Tengström, och han återkom 
desto oftare till detta ämne som enligt hans mening pro- 
kansler, till följd af sin efterlåtenhet mot de försumlige 
bland lärarne, särskildt mot dem som åtnjöto hans ynnest, 
hade sin runda del i att så mycket blef ogjordt. På sitt 
lifliga, frispråkiga sätt uppmanade han tid efter annan 
Tengström att sätta sig öfver personliga hänsyn och att 
med större energi göra bruk af sin myndighet, såväl mot 
docentes som mot discentes. Än påmindes prokansler om 
att icke låta professorerne genom försumligt fullgörande af 
sina skyldigheter såsom lärare gifva lastarenom rum vid en 
tidpunkt, då akademins heder och intresse fordrade, att 
man genom nitisk pliktuppfyllelse framhöll nyttan af kej- 
sarens välgärningar mot Finland. Än åter uppmanades 
han att uppträda mot de herrar studerande, som skolkade 
i sina ryska språkstudier, också de till men för akade- 
mins goda namn och rykte.?2) Vidare gjorde Armfelt 


1) "Till. Tengström 2, ?/,, nov. 1812. 
2), 8. 302—303, 402. 


Bidrag t. känned:; af Finl. 


485 


erinringar om nödvändigheten af att med kraft inskrida 
mot den trätlystnad, den ,,faktionsanda”, som utgjorde ett 
annat utmärkande drag hos de akademiska fädren. Under 
sitt sista år, då han med anledning af den Calonius— 


— Lagus'ska konflikten slutligen fann sig föranlåten att taga 
konsistorium i allvarlig upptuktelse, vände han sig tid 
— efter annan till prokansler med enträgna, än vänligt öfver- 


talande, än sarkastiskt raljerande, förmaningar att afstå 


från sitt passiva upprädande. Under den korrespondens, 
som med anledning af nämnda konflikt pågick och hvartill 


vi i det följande återkomma, fick Tengström bl. a. mottaga 
förebråelser för att han af enskilda konsiderationer och 
på bekostnad af sina plikter uppträdt med passivitet och 
liknöjdhet, att han genom sitt förord hos kansler utvärkat 
odugliga personers utnämning till professorer och därpå 
af partiskhet och blindt nit tagit dessa i försvar, då de 
förgått sig, att han jämte en faktion inom konsistorium 
komprometterat akademin inför allmänheten 0. s. v. Det 


var ett språk, Tengström aldrig fått höra af sina förmän, 


af hvilka grefve Wachtmeister icke kunnat taga ett af- 


k  görande steg utan att först ha inhämtat hans mening och 


rikssekreteraren Speransky helt indifferent låtit de aka- 


demiska ärendena gå sin af prokansler och konsistorium 


utstakade väg. Det lärde honom, att, huru villig Armfelt 
än var att samarbeta med honom för akademins ära och 
förkofran, han dock ägde i denne en förman, som själf- 
ständigt pröfvade de akademiska frågorna och som icke 
drog sig för att med en ,krigsmans uppriktighet" utan 
hänsyn till personen uttala sina tankar at gillande och 
misshag. | 

Dock vägrade Armfelt icke att tillmötesgå 'Teng- 
ströms speciella önskningar i befordringsfrågor äfven där 


Nat. o. Folk, H. 69. 


486 


sådant kom i strid med hans principer om förkastlig- 
heten af gracer och nepotism. Vi känna redan, hurusom 
prof. A. J. Lagus” transport till den moralfilosofiska läro- 
stolen påvärkades af prokanslers föreställningar och huru- 
som Armfelt till en början gaf Tengström löfte om att 
befordra lie. W. G. Lagus till akademiesekreterare. Helt 
visst var det ock hänsyn till prokansler, som gjorde att 
Armfelt tilldelade dennes brorson J. J. Tengström en 
adjunkts förmåner, då han icke kunde befordra honoih 
till en ordinarie adjunktur. Och då Tengström på för- 
hand vände sig till kansler för att förbereda sin sons, C. 
J. af Tengströms, befordran till orientalium adjunkturen, 
uttalade sig Armfelt med lifligt deltagande — hvari en 
portion ironi nog icke torde saknats — om biskopens fa- 
derliga känslor. , Den rekommendation Herr Biskopen 
ger sin son — skref han till svar — har jag fullkoml. af- 
seende på. — Hvem är närmare om att .tala för sina barn 
än en god far." Och då han mottagit biskopens tack- 
sägelse för utnämningen, yttrade han: , Att Er sons ut- 
nämnande till adjunkt blifvit ansedt som ett bevis af min 
vänskapsfulla högaktning för dess herr far, gör mig ett 
lifligt nöje, ty detta är en onekel. sanning. Jag förmodar, 
det han genom sin flit och goda vilja gör sig värdig af 
det namn han bär och som i litteraire världen har en hel 
hop fodringar."!) 


1) Armfelt t. Tengström 2 nov. 1812, 27 mars 1813. — Då Teng- 
ström sökte vinna Armfelts hjälp till sin broders, finanskamreraren 
C. Fr. Tengströms utnämning till tullchef, gaf Armfelt honom vissa 
förhoppningar, ehuru han icke underlät att antyda, att denne broder, 
efter hvad han inhämtat, var oduglig på sin plats. Med mycken be- 
redvillighet meddelade Armfelt biskopen goda råd, då det gällde att 
hos kejsaren och de båda kejsarinnorna utvärka tillstånd till hoffrö- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


2 
TA 
vn 
| 
- 
hå 
za 
fö 
- 
, 
ör 
j H 
vv 38 
b + 


487 


För egen del vädjade dock äfven Armfelt till Teng- 


—LAL 


akademiska nepotismen. Vi känna af det föregående, 
huru ifrigt han bemödade sig om att vinna Tengströms 
understöd för Myréens inträde i juridiska fakulteten. 
Redan före sin tvungna öfverflyttning till Finland hade 
han sökt att genom J. Fr. Aminoff intressera biskopen 
för saken och efter sin bosättning i Petersburg upphörde 
han icke att dels själf dels genom andra bearbeta bisko- 
pen till förmån för sin skyddsling.!) Ju större motståndet 
blef, desto mera antog utnämningen för honom karaktären 
af en ambitionsfråga, som han sade sig vara , deciderad 
att poussera — — å toute outrance”, men den hade också 
sin praktiska betydelse.?) En anledning till den ifver, 
hvarmed han dref på frågans lösning, var, att han hade 
för afsikt att låta sin nästäldste son Alexander, vid den 
tiden en 17—18: årig yngling, som i hemmet åtnjutit My- 
réens undervisning och därpå fullföljt sina studier i Upp- 
sala och Edinburg, studera vid Åbo akademi för juridisk 
examen under Myréens erfarna ledning. Med oro motsåg 
Armfelt sonens vistelse i den glada akademistaden, och 


ken Carolina af T:s trolofning med adj. L. J. Prytz. Armfeltt. Teng- 
ström ??/;, !"/;, !"/, 1812, "/,, "/,, "2, ”/, 1814. 
!) Armfelt t. Aminoff ?/, 1811, t. Tengström 39/,, 1811, !6/;; jan., 


mo "Ven ÖT 0/, 1812. 


2) Sid. 285—289. Med anledning af ett annat utnämningsbråk, 
som förmått honom att frångå sina principer i befordringsvägen, ytt- 
rade Armfelt till Tengström (!9/, 1812): ,Men jag är människa och 
vänjer mig ej vid att man personellt visar ett slags förakt för mine 
rekommendationer, isynnerhet som det sällan el. aldrig händer mig 


att begära af någon dödel. faveurer." 


Nat. o. Folk, H. 69. 


488 


utom att han räknade på Myréens eftersyn för att kunna 
vara ,tranquil", uppmanade han tidt och ofta Tengström 
att hålla faderlig uppsikt öfver den liflige studenten, som 
borde grundligt förberedas till att i en framtid bekläda höga 
ämbeten i sitt fosterland. Men Armfelt tillade, att den 
unge mannen icke finge behandlas med annan égard än 
den han gjorde sig förtjänt af på grund af sitt välför- 
hållande. Sommaren 1812 skref Armfelt från fältlägret i 
Vilna till biskopen: ,Han går in i civilen och skall så- 
ledes stå sine nödige examina. Jag exigerar äfven af ho- 
nom att blifva ferme i ryska språket, hvilket han i sin 
barndom väl kunnat. Jag rekommenderar honom på det 
högsta hos Herr Doktorn och Biskopen, ej för att cajol- 
leras, men för att efterhållas som om han vore en bonde 
son." Sedan sonen hösten 1812 anländt till akademin, fick 
Armfelt gång efter annan mottaga rapporter, i hvilka bi- . 
skopen i smickrande ord uttalade sig om sin greflige 
skyddslings uppförande och framsteg i studier. Armfelt 
gladde sig åt de goda underrättelserna och tackade bi- 
skopen för hans vänliga omvårdnad, men tog de smick- 
rande omdömena cum grano salis och förnyade varnin- 
garna för efterlåtenhet. Öppenhjärtigt utlade han för 
Tengström sina planer med afseende å sonens studier och 
framtid, framhöll dennes svagheter och eldiga tempera- 
ment, men berömde också hans naturliga begåfning och 
mottaglighet för lärdom.!) Studierna afslutades vårtermi- 


!)-Arrafelt t. Tengström. !4/;; 9/4, 10/44: 16/40, BOVIL TT, SEG 
31/,. 1813, 5/, 1814. -Den ?/,, nov. 1812 tecknade Armfelt sonens ka- 
raktär och framtidsplaner med följande ord, som i sin mån också ka- 
rakterisera brefskrifvaren själf. , Snille fattas icke, ej heller finesse 
och all den pénétration, som fodras för att känna människor, men 
solidité, ihärdighet el. den slags application, som fodras i affairer, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


489 


nen 1814 med afläggande af auskultantexamen, hvarpå den 
jinge miyen och Åbo- bon valorlicorada akademin. År 


3 årtionden. dd 
oo Utom ärenden rörande akademin, dess lärare och 
S Förinogar, kommo understundom äfven andra undervis- 
»-  ningsfrågor till tals i korrespondensen mellan Armfelt 
E och Tengström. Var Armfelt missnöjd med den utbild- 
3 ning de juridiska tjänstemännen erhöllo vid akademin, 
- så förargade han sig i ännu högre grad åt tillströmningen 
— af finska ynglingar till militära och civila lärovärk i Pe- 
— tersburg. Jag ser ogärna vår finska ungdom placerad i 
; — instituterne här", skref han våren 1812 till Tengström. 
Deras moralitet förlorar därpå och de begrepp de få om 
3 det sanna och rätta äro alldeles i motsats med hvad de 


SEEN 


: tror jag ännu vara långt borta. — En omätelig men väl dold ambi- 
- tion, en stor lätthet att fatta och exequera hjälpa mycket och pre- 
| — sentera en yta, som ofta förvillar, men om af denna ungdom skall 
-. blifva allt hvad man borde kunna vänta sig, fodras andra tider än 
dessa, i hvilka passioner och immoralité, blott med ombytte namn, 
er. äro säkrare om framgång än den stilla dygden och den désintéresse- 
> — rade patriotismen. — Jag är ej blind på mine barns sujet, ehuru 
— jag:är en öm far. Min plan med Alexander är visserl. att han skall 
börja sin carriére med diplomatin. Men som han ej kan blifva 1:er 
3 | minister, i Ryssland, så ville jag, att han skulle hafva gjort så goda 
; studier, så att han vid mognare år kunde värdigt bekläda högre äm- 
beten i sitt fosterland. Därtill fodras kännedom af lagar och författ- 
ningar samt klara begrepp om hvad till Finlands oppkomst och väl 
hörer.” Den ?!/; 1813 skref Armfelt: ,Om min son som medborgare 
och kristen värdigt visar sig i Herrans församl, så kan det ej annat 
än fägna. dess föräldrar, då därigenom en af de första och RON 
plikter oppfyllas." 


Nat. o. Folk, H. 69: 


490 


som finska ämbetsmän äro skyldige att göra -— att för- 
tiga flere andra considerationer af mindre vikt för det 
allmänna, men kanske mer betydande i enskildt afseende." 
Och någon tid efteråt yttrade han: ,I allmänhet är våra 
finska gossars oppfostran i Petersburg ej sådan som 
jag det önskade, men de som rent af äro förlorade äro 
de som insättas i cadetcorpser, där religion, moralité, 
allt utom exercera négligeras. Jag är alldeles desperat 
häröfver och har flere speculationer, för att gifva åt detta 
en annan forme.” Med glädje mottog han därför ett af 
Tengström framställdt och på hans uppmaning närmare 
utarbetadt projekt till upprättandet af en uppfostrings- 
anstalt för blifvande civila ämbetsmän. Han meddelade 
idén åt kejsaren, som fann dén god, men förmodade, att 
konseljen skulle göra svårigheter med afseende å kostna- 
derna. Tengström uppmanades att utarbeta ett förslag 
till reskript till regeringen, som gjorde det för denna 
svårt att ,i underdånighet afstyrka", och då han beräk- 
nade, att 3,000 rub. s. [om året] skulle räcka till för än- 
damålet, ansåg Armfelt att detta belopp lätt kunde åstad- 
kommas efter indragning af tvenne extra ledamotsplat- 
ser i regeringskonseljen.!) Tanken på den nya , civilsko- 
lan" lämnades dock, förmodligen af hänsyn till utgifterna 
och till följd af de storpolitiska händelserna. ”?) 

Äfven andra allmänna vårdande ärenden bragtes till 
tals. Än var det fråga om befordringar till prästalägenheter, 


') Armfelt t. Tengström 22 mars, 14 maj, 10 juli 1812. 

?) Hvarken Armfelts eller Tengströms ,idéer” i detta ämne äro 
vidare kända, men i hufvudsak kunna de ha gått i samma riktning 
som de beräkningar, hvilka lågo till grund för inrättningen af civil- 
gymnasierna i Tavastehus och Viborg år 1856. Härom Th. Rein, 
J. V. Snellman II: 84—387. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Å 
2 
| 

d 

4 


RR or tta ör ÄN rn RR ET EST AE 
g ' 


491 


än om förbättrandet af en del prästers klena lönevillkor, 
än om den nya finska bibelupplagan eller andra ecklesia- 
stika - ärenden, som Tengström önskade befrämja. Än 
åter berördes nöden i Finland, omdaningsarbetet i ,,gamla 
Finland", som enligt Armfelts mening gick trögt, svårig- 
heten med statsfinanserna, för hvilkas ordnande Armfelt 
ansåg en landtdags sammankallande nödvändigt o. s. v.!) 
Vidare uttalade de båda' korrespondenterne sina tankar 
om de nya regeringsvärken, om gen. guvernören Stein- 
heil, på hvilken de satte stort värde, och om särskilda 
högre ämbetsmän. ?) 

Med förkärlek och med tydlig önskan att höra bisko- 
pens mening återkom Armfelt till de politiska spörsmålen, 
»affairerna". Redan i de första skrifvelserna möta vi 
uttalanden, som gingo ut på att förmå Tengström att 
offentligt utlåta sig om den politiska situationen och att 
genom sitt tungt vägande ord bibringa allmänheten en 
riktig uppfattning därom. TI slutet af år 1811, då Armfelt 
just mottagit biskopens lyckönskan till sin höga ställning, 
berättade han, att han 'ifrigt intresserade sig för att på 


konstitutionell väg, genom ständernas medvärkan, få en 


milis uppställd för att sålunda befria landet såväl från 


?) Armfelt d. 30 nov. 1811, 10 juli, 28 nov., 13 dec. 1812, 8 o. 
31 maj 1813, 24 maj 1814. Sistn. dag uttalade sig Armfelt om stats- 
värkets gynnsamma ställning, men tillade: ,Men det oaktadt blir det 
ej att krusa med: vid en landtdag, då man yttrar, med rättvisa, mo- 
narkens önskan vara den att Finlands inkomster åtminstone böra 
svara mot dess utgifter — — att ju man måtte lösa på pungen." (Om 
Armfelts landtdagsplaner vidare Castrén, Skildr. s. 358—363, Hart- 
man, De tre gustav. s. 213—277.) 

2?) Armfelt t. Tengström 16 jan, 22 mars, 9 juni. 10 juli 1812, 
8 maj 1813, 5 jan., 20 o. 27 apr. 1814 m. m. 


Nat: 0: Folk, H. 69. 


492 


den ryska inkvarteringen som ifrån indelningsvärket, om 
hvilket han förmenade, att det såsom andra gammalmodiga 
»établissementer" haft stort värde vid tiden för dess upp- 
rättande, men numera utgjorde ',,kullerstenar, på hvilka 
man ständigt faller och stöter sig, när man skall gå fram på 
deras väg". — ,Men — fortsatte Armfelt — jag . vill att 
intet, som är constitutionellt, skall rubbas, utan på ett sätt 
enligt med grundlagarna, och att således opplyste ständer 
skola ändra det som nu mer ej är förenligt med statens 
interesse. — Det är äfven på dessa grunder som jag ön- 
skat, att klokt folk insåg nyttan och möjel. af en milice, 
som under Alexanders regering kunde få den forme, som 
för Finland vore lyckl. — men som längre fram torde 
möta svårigheter vid sin daning, som höra till mindre 
liberala och constitutionella idéer än dem vår dyrkade 
monark har. — I alla fall blir det ej kejsarn, som yrkar 
på vår milice, han har nog troppar utom Finlands till- 
hjälp. Men skulle vi vilja slippa inkvarteringar och annan 
tunga af rysk militaire, står oss fritt att till en öm far 
som beskedel. barn inkomma med projekter, som förena 
våra och regentens interessen och värdighet." På tal om 
denna sak framhöll Armfelt vidare, hurusom Sverige 
för närv. sökte Rysslands vänskap och äfven kunde räkna 
därpå. Detta stora rike — förklarade han mycket opti- 
mistiskt — har inga inkräktningsplaner, det önskar fred 
och själfständighet på alla håll. Finland äger olyckl[igt]vis 
1 sitt sköte galningar, okloke el. korttänkte varelser, som 
ej inse, till hvad grad vi äro och kunna blifva lyckl. med 
en furste, som den vi äga. Det tillhörer de lärda och 
prästerskapet att arbeta på en rätt opplysning — och med 
en Tengströms snille, som är i spetsen för denna massa 
af ljus, kan man vänta sig att snart mörkret skall för- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


a där RE 


493 


svinna, blott han framträder med den sinnes styrka och 


I 
— förmåga han äger och proclamerar — fiat lux."!1) 


Om också icke utan sin goda tillsats af satir, var 


3 uppmaningen till Tengström att träda fram för allt folket 
3 allvarligt menad och den upprepades kort därefter. TI ett 
bref af den 16/3; jan. 1812 återkom Armfelt till frågan om 


den finska milisen, hvars nödvändighet han ytterligare 
framhöll, 2?) och den 22 mars yttrade han: ,Om Herr Bi- 


3 skopen med sine vidsträckte kunskaper och med sitt för- 


stånd ville deltaga i affairerna, ville tänka och tala för 
att gifva en god riktning åt eftertankan el. enthousiasmen, 
så vore det visserl. ganska nyttigt; en viss tystnad el. in- 
activité i en moment, då Finlands sällhet skall grundas, 
är nästan ett brott mot nationen. Rena principer, tydel. 


t 
k 


!) D. 30 nov. 1811. 

2?) ,Om finska milicen har jag min opinion för mig — den in- 
träffar ej med de festes, och jag har visat prof på att jag hvarken 
är egenkär el. envis. — Men den dag skall komma, då de, som ej 
velat kasta ögonen på en möjel. framtid, skola med tårar af blod 


begråta de misstag de gjorde, då de ej i all stillhet formerat en mili- 


taire, som oundvikel. med conscription el. på annat vis kommer att 


utgå, då hotande faror befalla kraftiga mått och steg. Att sådant ej 


sker i Alexander d. I:s tid, därpå är jag säker, men hans odödlighet 
är, Gud nås, blott moralisk — — och hvad är då Finland utan na- 


3  tional anda, utan national troppar, utan något, som tillbaka håller våld, 


jalousi etc. etc. — — — Nog af i detta bedröfvel. ämne, som jag nu- 
mer lämnat och lämnar ovidrördt för evigt." I frågan om uppföran- 
det af kasernbyggnader, som då debatterades, yttrade Armfelt i 
samma fortsättning, att landet genom en egen milis skulle befrias. 
från sådana byggnader Om den dåvarande inkvarteringen yttrade 
han, med anslutning till biskopens opinion i ämnet, att den i fall af 
disciplin och en riktig inkvarteringsordning blefve , måttligt obekväm 
— dock aldrig bidragande till hyfsning”. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


494 


uttryck och varm åtgärd är patriotisme. Ljumhet och 
en ställning, 1 hvilken man kan taga hvad parti som 
omständigheterne fodra, torde bevisa klokhet. Men sällan 
lyckas detta hvarken med samtiden[s] el. eftervärldens er- 
känsla. — Förlåt mitt enfaldige och brusqve yttrande som 
en gammal soldat. Jag skulle kunnat gifva en annan 
forme åt denna sanning, men Ert snille hade genast fun- 
nit den mening jag däraf ville framföra." 

Det var väl dessa ,brusqva" uttalanden, som gåfvo : 
Tengström anledning att, såsom han för Walleen och Ami- 
noff något senare berättade, ,justifiera sig" i fråga ora den 
lefnadsvishet han höll på att tillämpa. I svar, dateradt den 
14/. 1812, på tvenne biskopens skrifvelser förklarade Arm- 
felt, att han väl senterade de grundsatser Tengström 
uttalat, men att han dock såväl för landets som för sin 
egen skull önskade ett annat uppträdande. ,,De principer 
Herr Biskopen täckes anföra som skäl till den ovärksam- 
het, Ni iakttager och som jag vågat klandra, äro riktiga 
och kunna ej disputeras. Hade sakerne hunnit taga full- 
koml. den forme de borde och skall få med tiden, så sade 
jag äfven: ne sutor ultra crepida[m]. Men ännu äro ej 
opinionerna stadgade, ännu kräfver Finlands väl att en 
public spirit skall tillskapas, ännu fodrar kejsarns väl- 
gärningar, att vi, som begripa och erkänna dem, opplysa 
våra dels otänkande, dels förvillade landsmän. Hvem är 
närmare att göra detta än en biskop en chef för Finlands 
första lärosäte?" Armfelt berättade vidare, att Aminoff 
snart skulle tillsända Tengström ett projekt till den 1o- 
kala regeringens omorganisation, hvaröfver Armfelt ön- 
skade höra den sistnämndes mening. ,Säg af patriotisme 
Era tankar däröfver, gör därvid anmärkningar; skall 
detta hållas hemligt, så lofva vi tystnad. Men saken är af 


Bidrag t. känned. af Finl. 


BER 


a AMN t y Få "EEE pe 


495 


: vikt och fodrar klokt folks examen. Som vår regerings 
E. conseille nu är organiserad, kan intet gå som sig bör; 
den har en oformlighet, som ej vore att ursäkta, om det 
- intet varit ett hastvärk. Hvad hindrar Er till exempel att 
bi saker af vikt gifva Aminoff el. mig Era tankar. Detta 
kan aldrig kompromettera, men väl gagna.” Sådana ut- 
 talanden voro desto mer välkomna som Armfelt i de 
; viktigaste saker , liksom fått tigga mig till notioner, efter 
— enskildte considerationer så exigerat". ,Är detta rätt och 
å billigt?" — frågade han. , Visserl. icke. Men nog härom. 
— Förstå vi hvarandra rätt, så komma inga förebråelser el. 
— explicationer mer att äga rum oss emellan, åtminstone 


i detta ämne; !) 
Såsom i det tidigare nämnda brefvet återkom Arm- 


É felt äfven i. detta till nyttan af att bearbeta den allmänna 
3 opinionen i Finland. Berömmande något arbete, som 
É biskopen hade för händer, yttrade han: ,,Men innan detta 
kan oppnå sitt rätta ändamål borde indirecte på flere 
KE fagons allmänna opinion ledas på framtiden och på med- 


len att ej genom egna misstag förstöra en lycka, som så 
högeligen afundas, efter ingen enda stat i Europa nu mer 
njuter den. Att vara betänkt här uppå, beder jag på 


knä mina väl tänkande landsmän — och om jag stupar 
Å i striden, blir detta ett testamente, vid hvilket Herr 
— Biskopen är nämnd som executor."” 


1) D. 17 juni 1812 uttalade Tengström för Walleen sin upp- 
fattning om Armfelts svar: ,Vi hafva haft en explication oss emel- 
lan öf[ver] min ovärksamhet i våra allmänna affairer, den han före- 
brått mig, men jag har så förklarat mig, att jag nu synes vara justi- 
fierad? TI alla fall blifva mina grundsatser desamma och mitt sym- 
bolum: ne sutor ultra crepidam.” 


Nat. o, Folk, H. 69. 


496 


Tengström var icke oemottaglig för Armfelts upp- 
maningar. Hvad han möjligen yttrade om den finska 
milisens uppställande, framgår icke, men i fråga om rege- 
ringskonseljens omorganisation afgaf han ett uttalande, 
som tyckes gått ut på att tills vidare, på några år, afstå 
från större förändringar äfvensom att uppskjuta den af 
Armfelt omhuldade planen på regeringens förflyttning till 
Helsingfors, som han åtm. i princip icke ogillade. Yttran- 
det var visserligen icke Armfelt i lag, men han utta- 
lade sin tillfredsställelse - öfver att biskopen inlåtit sig 
på en diskussion om allmänna ärenden. Den 10 juli 1812 
skref han: , Det goda löfte Herr Biskopen ger mig att i 
betydande mål och de viktigare styrelseärenderne i för- 
troende och oss emellan gifva mig sine tankar, tackar 
jag uppriktigt före och skall efter Er önskan förhålla mig 
med Era noter, bref m. m. Jag har redan i Era reflexio-' 
ner öfver Finlands lokala styrelse el. rättare sagdt pro- 
jektet till dess förändring igenfunnit Er klokhet. Ämnet 
tål moget öfvervägande och discussioner, också har man 
tid på sig, och då Aminoff får samla alla materialerne, 
så skall han få roa sig med att résumera och lägga hela 
detta opus under kejsarns ögon." Efter att ha omnämnt, 
att han mottagit prof. Haartmans ,idéer" och motsåg Man- 
nerheims utlåtande, framhöll han, hurusom man i Borgå 
ordnat sakerna ,som man det kunde och efter då varande 
omständigheter". , Men — fortsatte han — nu då intet 
hindrar, då monarkens vilja och önskan är att gå nation 
till mötes, bör man närma sig till det bästa så långt mänsk- 
lige ofullkoml. det tillåter och slutel. vid ständers samman- 
komst gifva alltsammans en sanction, som än mer stärker 
den grundval, på hvilken hela vårt framtida väl bygges. De 
fel, som 1 nuvarande formation af conseillen existera, hafva 


Bidrag t. känned. af Finl. 


497 


vi full visshet om. Äfven hafva flere af dess ledamöter 
3 hunnit att göra sig nogare kände. — Med palliativer 
I kunde således något hjälpas. Men vore detta det bästa? 
i Att förlänga på 3:ne år status quo, finner jag mig allde- 
— les ej uti — ett års tålamod är tillräckel., och då borde 
— ändå några ledamöter bort och en Schultén och en Win- 
: ter insättas. Jag kan aldrig blifva personell el. influence- 
— ras af några små el. enskildte considerationer, då det rör 
det allmänna. Således ämnar jag 1 detta ännu säga mina 
= tankar. Kejsarn må sedermera göra hvad honom bäst 
synes." 1) 3 

I de samma skrifvelser, 1 hvilka Tengström uttalat 
sig om ofvanstående ämne, hade han också yttrat sig om 
den allmänna opinionen i landet och därvid, tyckes det, 
upprepat de lugnande ord han vid samma tid riktade till 
Aminoff. ,Jag önskar af allt hjärta — yttrade Armfelt 
med anledning däraf — att det Herr Biskopen säger om 
finnarnes tankesätt för vår goda monark värkel. så för- 
hölle sig. Jag är öfvertygad om att mine landsmän ej 
äro otacksamme el. elake, ehuru bland dem rötägg finnas; 
men trögtänkte, ofta tanklöse, fodras att deras attention 
— ”ledes på de föremål, som hos andre folkslag utgöra det 
hela af deras existence och som lika så lifligt sysslosätta 
förståndet som hjärtat. Men hvem skulle i Finland hafva 
3 nog mod och känsla för att ej inskränka sig inom kretsen 
af le cher soi-méme. Blott hvar individu får blifva 
I orubbad i sine animale njutningar, så får statens fram- 


!) Redan den ?/; 1812 skref Armfelt till Tengström: ,'Tre år 
är en för lång tid till lokale regeringens stable organiserande. Nu 
är visserl. ej momenten att tänka därpå. Men som det nu är, kan 
det omöjel. bära sig." 

Nato. Folk; H, 69. 
32 


498 


tida öden stå sitt kast, liksom medborgrarne i samhället 
kunde vara lyckl. en hvar för sig, då samhället opphör 
att vara. Men det är ej värdt att jag åter fäster mig vid 
detta ämne, som icke finner contradiction hos Herr Bisko- 
pen och personer af dess halt. — Skulle jag kunna bevisa, 
att från öfvertygelsen till värksamheten vägen ej vore 
lång, så vore måhända problemet opplöst."!) 

Såsom man af Armfelts lifliga temperament och po- 
litiska intressen kunde vänta sig, följde han med den 
spändaste uppmärksamhet, med växlande känslor af oro, 
tvifvel och förhoppningar, utgången på kejsar Alexanders 
och hans allierades strid mot det franska öfverväldet. 
Tydligast framträda skiftningarna i hans känslor och tan- 
kar i korrespondensen med vännen J. A. Ehrenström i 
Helsingfors, som ett par gånger 1 veckan fick mottaga hans 
förtroliga rapporter, och med hans grefvinna, som först 
senare flyttade till Petersburg. Men också i skrifvelserna 
till Tengström, den nya konnässansen, möta vi jämt och 
ständigt uttalanden, som visa, huru Armfelt bedömde hän- 
delsernas utveckling. Från fältlägret i Polen, dit han 
före krigets början åtföljde kejsaren, meddelade han korta 
notiser om krigsförberedelserna, om de ryska trupperna, 
hvilkas ésprit och disciplin han ansåg vara oförlikneliga, 
om de första sammanstötningarna o. s. v. ,Kriget är i full 
gång — berättade han den 19/, 1812 — sedan d. 23 om 
afton, då världstyrann gick öfver Niemen. — — — 
Innan kort kommer väl en större tragedia att förefalla; 
måtte Försynen vara med oss!4 Då tragedin led mot sitt 
slut inom Ryssland, skref han: ,, Våra krigsaffairer gå braf. 
— Det skulle fodras mycket dumheter för att världsty- 


1) Till Tengström 10 juli 1812. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


STREET VIRUS OR ON 


499 


3 rann med en stor del af sin armée ej skulle ångra sitt 
. "lysande intåg i Moskau och det förakt, med hvilket han 


handterat Alexaånder d. I:e, samt det barbari, han mot 


— dess nation utöfvat" — Armfelt underlät att tala om rys- 


sarnes barbari mot den retirerande fienden. Litet se- 


— nare, den 28/,, 1812, kunde han utropa: ,Nu, ära vare 
— Gud, är medgången säker." Och något efteråt hette det: 


Gud ske lof, att man nu kan fritt andas och tala hjär- 


ä tats språk. I Tyskland ser det ut som om folket började 


begripa, att de ej äro skapade för att slagtas efter en 
korsikans nycker; med ett ord: stunden till världens be- 
frielse tyckes nalkas, och hvem kunde vara ett värdigare 
medel i Herrans hand än Alexander d. I:e?"1) 

Vid de allierade truppernas operationer emot , världs- 
tyrannen" fäste Armfelt i allmänhet goda förhoppningar, 
och tid efter annan kunde han förmäla, att kriget i Tysk- 


land gick , ganska braf", men han trodde icke på någon 


pålitlig fred med Bonaparte, hvilken aldrig skulle afstå från 
sin supremati eller upphöra att hota Europas lugn. ,Kri- 
get är nu mer ej emellan furstar — skref han på högsom- 
maren 1813 — men emellan nationer el. rättare sagdt, det 
är nationerne, som kräfva blod till hämnd och befrielse 
från främmande ok." I början af 1814 uttalade han, på 
tal om de pågående fredsnegociationerna, såsom sin öfver- 


tygelse, ,att så länge Napoleon lefver, hvad fred man 
ock gör med honom, aldrig blir annat än ett stillestånd 
af några år", ty, förklarade han senare, när de minst 
E 300,000 stridsmän, ,de bästa soldater i världen", som nu 


voro fångna, blefvo fria, skulle tyrannen ånyo få ,medel 


att både hämnas och eröfra". När slutligen fredsoliven 


1) "Till Tengström 9 juni, 10 juli, ?/,, nov., 28 nov., 13 dec. 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


500 


vinkade, kände sig Armfelt orolig för nya komplikationer. 
I febr. 1814 skref han: , Sakerne se ut att närma sig till 
ett önskel. slut, hvad Frankrike angår, men då de höga 
vederbörande sedan skola förnöja hvarandres respectiva 
pretentioner samt indemnisera folk, som i Frankrike för- 
lora sin existence — — då få vi se på andre gräl, må 
hända svårare att terminera än den man med svärdet de- 
ciderar."” 1) 

Såsom den centrala personligheten i de sig emellan 
oeniga allierade furstarnes krets framstod — helt natur- 
ligt för öfrigt och med all rätt — hans gode kejsare, 
hans ,förträffel. monark, hvilken så godt som ensamt sam- 
manbhåller och förer (!) den machine, som skall åter opp- 
lyfta det förnedrade Europa". Det var dennes tålamod, 
ihärdighet och fermeté man hade att tacka både för se- 


gern öfver fienden och för! att dumheten, de enskilda 


intressena och afunden mellan de allierade öfvervunnits. 


1) Till Tengström 8 o. 31 maj, !2/,, juli, 23 nov., 4 dec. 1813, 
5 o. 19 jan., 23 febr., 27 apr. 1814. 

Med väl förklarligt intresse följde Armfelt svenskarnes delta- 
gande i den stora striden och den roll kronprinsen skötte. I allmän- 
het yttrade han sig mycket förmånligt om den sistnämnde, som en- 
ligt hans mening , visar sig som en karl och har inspirerat fullt för- 
troende"; han tycktes vidare ,agera med uppriktighet" och endast 
eftersträfva Norge såsom ,indemnité för Finland"; andra rykten, som 
gingo om honom i Finland, voro ,bara politiskt kannstöperi”. Mindre 
förmånligt utlät sig Armfelt om den svenska nationen och regeringen 
och den släta svenska krigföringen behagade honom icke. ,Svenskarne 
moja sig i Brabant", skref han i början af år 1814. ,Den arméen synes 
ej utkommen för att slåss, utan blott för att stå fadder vid de andras 
segrar, amat [esse] victoriae testes.” TI frågan om Norges förening med 
Sverige höll Armfelt afgjordt med svenskarne; han väntade sig af 
denna förening fredens betryggande och ett skydd för Finlands när- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SS FR LEN RNET ES 


BE a a a RAR 


5301 


,Måtte Försynen beskydda vår goda kejsare och gifva 
vår goda sak en sådan utgång som man billigtvis borde 
hoppas", var den önskan, hvartill Armfelt gärna återkom. 
Och lika ofta önskade han att kejsaren snart måtte åter- 
vända frisk och sund till sina trogna, väntande under- 
såtar, ty bland det fördärfvade franska folket var han 
ständigt utsatt för faror, som gjorde Armfelts trogna 
hjärta beklämdt och hindrade honom från att rätt glädja 
sig åt alla de vunna succdserna. Då Tengström på våren 
1814 uttalat några reflexioner om kejsarens , värkel. 
storhet”; dem Armfelt fann , förträffliga", framhöll han 
såsom sens-moralen af allt det goda, som sagdts om 
hans herre: ,Det ser ut som Försynen låtit honom 
födas exprés sådan för att vara ett värktyg, då dess 
obegripel. vishet och eviga rättvisa skulle gifva det fega 
människosläktet en lexa, som borde medföra ypperl. 
värkningar ... för religion, philosophien och mänskliga 
intets väl upplöste probleéme."!) 


varande ställning. ,Sverges possession af Norge skall förändra i 
allt dess politiska existence — menade Armfelt bl. a. — och knyta till 
en gemensam fördel för bägge staterne ett fast band emellan Ryssland 
och Sverge." Norrmännens motstånd förklarade han för onödigt, ty 
kejsaren hade lofvat att Norge skulle tillfalla Sverige, ,cotte qui 


— codte". Armfelt t. Tengström 39/,, 1811, 22/,, !4/,, !9/,, 28/,,, 3/,, 1812, 


31/. 1813, !9/,,?0/,, "7/,, "/, 1814. Efter Kielerfreden uttalade Armfelt 


; ("2/, 1814) följande märkliga reflexion till J. A. Ehrenström: , Efter 


min fulla öfvertygelse blir. Norge af mer embarras än nytta för 
Sverge. — — BSelon moi la Russie a fait un trait de politique sublime 
en travaillant å cette indemnisation pour la Finlande." Ehrenstr. 
afskr. saml. — Vidare Tegnér III: 433—438. 


1) Till Tengström 9, 16 juni, 28 nov. 1812, !?/,, juli, 23 nov., 
4 dec. 1813, 20 o. 27 apr., 24 maj 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


502 


På samma sätt som Tengström ansåg Armfelt, att 
Finlands innevånare befunno sig i en osedvanligt lycklig 
ställning under den stora striden, men alldeles belåten 
därmed var han icke. , Finland ger ej en soldat, ej en 
rubel i krigsgärd, då hela ryska riket får känna tyngden 
af kriget", skref han våren 1812 till Tengström. Sedan 
kriget 1 Tyskland tagit en lyckligare vändning, utlät han 
sig i samma tonart: , Finland kan visserl. framför alla 
land i världen skatta sig lyckel. Men känna vi rätt vår 
lycka och veta vi begagna den?"'!) Observationen kunde 
nog vara så riktig, men ännu mindre än för andra var 
det för Armfelt okändt, hurusom hans ifriga önskan att 
få riksförsvaret ökadt med finska trupper icke endast 
rönte otillräckligt understöd i Finland, utan också väckte 
betänkligheter hos kejsaren och motarbetades i inflytelse- 
rika ryska kretsar. Såväl förebråelserna åt det ena hållet 
som élogerna åt det andra voro således öfverdrifna. ?) 

Med den syn Armfelt hade på förhållandena, ansåg 
han det högeligen önskligt, att Tengström vid affatt- 
ningen af böndagstexterna och urvalet af texterna till de 
tacksägelsegudstjänster, som firades med anledning af seg- 
rarna, nyttjade tillfället till att söka väcka hos sina med- 
borgare de riktiga känslorna och leda opinionen in på den 
rätta vägen. I början af 1812 uttalade Armfelt genom 
sin sekreterare den önskan, att böndagstexterna skulle 
»alludera på våre krigiske och kinkige conjuneturer", un- 
der hvilka "man väl behöfver bedja, det oss må väl och 


!) Till Tengstrom: 14 maj 1812, 4 dec. 1813. 


”) Om planerna på uppställandet af inhemska trupper. Tegnér 
IIT: 339—349, Castrén s. 357—362, Hartman s. 265—277 m. m. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ÖRA 2 ag SR 


503 


icke illa gå".!) Senare vände han sig tidt och ofta själf 
till biskopen med uppmaning att ställa sin penna i den 


goda sakens tjänst. På vårsommaren 1812; då man hvar 


stund motsåg krigets början, bad han biskopen författa 
och till kejsarens approbation sända en krigsbön, ,lämpad 
efter de känslor vi finnar böra hafva för vår monark och 
som i farans stund skola fördubblas". Mot slutet af samma 
år, då fienden var öfvervunnen, öfverlät han till bisko- 
pens ,snille samt känsla" att finna de rätta tacksägelse- 
texterna. ,Vi hafva att tacka Herranom — yttrade Arm- 
felt — för stor nåd och viktigt biträde i nödens stund. 
Vi behöfva i de oss förestående faror ännu samma mäktiga 
hand; vi hafva att strida emot allt hvad som i fysiskt och 
moraliskt afseende är för altaret, tronen och samhället 
farligast."<. Någon tid efteråt, då han fått mottaga en 
redan hållen tacksägelsebön, meddelade han, huru han 
tänkte sig att nästa bön skulle vara affattad. Denna 
borde innehålla ,,en rapprochement", som bevisade, huru 
Guds rättvisa icke uteblef, om den än dröjde. Och som 
exempel härpå framhöll han Bonaparte, hvars lefnadslopp 
utmärktes af alla laster, grymheter och ,,en calculerad 
immoralité". ,Under desse former — fortsatte Armfelt — 
har han varit världens tyrann, för att ej säga beherskare, 
i både fysiskt och moraliskt afseende. Låtom oss nu 
fästa vår oppmärksamhet på stunden, då denna framgång 
vänder sig till ett det grufvel. fall — och hvem Försynen 
nyttjar för att utföra sin rättvisa? -— Jo, då han anfaller 
en nation, hvars styrelse till och med med oppoffringar 
sökt undvika krig med honom, och hvem gifver Gud riset 
att slå honom med — den mest moraliske, den bäste, den 


1) L. G. v. Haartman t. Tengström 15 febr. 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


504 


mänskligaste af alla furstar. — Denne kontrast skulle 
vara tillräckel. för att öppna ögonen på den gudlösaste 
varelse och förtjänar, efter min öfvertygelse, att i en tack- 
säjelse till Gud framvisas som ett dubbelt motif för de 
känslor vi böra hysa." Och han slutade sitt råd med 
följande ursäkt: ,Jag ber Herr Biskopen förlåta min dri- 
stighet att inför Er sätta fram några tankar, som lik en 
blixt fallit mig in. Äro de af intet värde, så är princi- 
pen, hvarpå de äro byggde, ändå värdig en god finne."1) 
— Armfelt var hänförd öfver segern och öfver sin herre, 
som han i de samma dagar 1 bref till Ehrenström beteck- 
nade såsom ,,un demi-dieu par sa belle et grande åme". 2?) 

Armfelts önskningar blefvo också uppfyllda. De rö- 
rande vackra och undersåtliga prestationer biskopen och 
domkapitlet levererade 3) tillvunno den förre nådigt erkän- 
nande af kejsaren och de mest smickrande uttalanden af 
Armfelt. I slutet af 1812 förklarade Armfelt, att böndags- 
texterna voro ,braf och passande till tiden" samt att den 
vackra, af biskopen författade bön, som hållits vid tedeum 
i Åbo, blifvit i öfversättning lämnad till kejsaren, som 
befallt honom göra biskopen ,, dess kompliment häröfver"”. 
Om tacksägelsen öfver segern vid Litzen, som äfvenledes 
skulle meddelas kejsaren, utlät sig Armfelt, att den var 
» bålt vacker; on y reconnait la main du maitre"; bön- 
dagsplakatet och texterna för 1814 förklarade han vara , så 
fullkoml. svarande mot ändamålet som de någonsin kunna 
det vara", och en våren 1814 erhållen tacksägelse fann 


1) "Till Tengström 9 juni, 2 o. 28 nov. 1812. 

?) D. 14 nov. 1812, ; | 

?) Meddelade i Åbo domkapitels cirkulärbref, 3:dje o. 4:de flocken, 
1808—1818. 


Bidrag t. känned,. af Finl. 


505 


j han så förträfflig, att det fordrades biskopens snille för att 


vid tedeum öfver freden säga något öfverträffande. Då 


han vid årsskiftet 1814 emottagit genom gen. guvernören 


en [af Tengström författad] berättelse om kriget, förkla- 
rade han den , förträffel. och precist som den borde vara"; 


till sin militäriska del var den värdig ,en general med 


sanna kunskaper”. Med obeskrifligt nöje genomläste han 
i manuskript Tengströms poetiska alster , Prolog till 
Stora operan", som han ansåg böra tryckas i Åbo tidning 
och så att den kom , på en gång till publikens njut- 
ning". ,Cela ne sent — menade Armfelt om dikten — 
ni le prétre, ni le vieillard, mais toute la fraicheur du 
génie du jeune homme." !) 

] Beundran för kejsaren och begäret att göra honom 
till lags utgjorde, om vi få taga Armfelt på orden, en 


anledning, och det afgörande skälet, till att han kvarstod 


i statstjänst under denna svåra tid i st. f. att draga sig 
tillbaka till privatlifvets lugn. Vi känna redan, hurusom 


han för konsistorium uppgaf, att endast kejsarens ut- 


tryckliga önskan förmått honom att mottaga kanslersäm- 
betet, som han helst önskade att snart blifva befriad 
ifrån. Och innan han emottog konsistorii kallelse, hade 


— han för Tengström uttalat sin åstundan att h. o. h. kunna 


!) Armfelt t. Tengström 28 nov. 1812, 31 maj, 4 dec. 1813, 50. 
19 jan., 27 apr., 24 maj 1814. ,Prologen" tryckt af Scehybergson 
i Jakob Tengströms- vittra skrifter" s. 180—137. — Den 22 nov. 
1813 skref L. G. v. Haartman till biskopen: ,Med mycket nöje hafva 
vi alle läst böndagsplakatet och krigsbönen; man igenkänner Far- 
brors lyckliga penna! Wallenii verser äro rätt vackra, värda en Kell- 
gren och Leopold. Det är roligt att ännu någon gång få höra Auras 


sånggudinna, sedan hennes äldre syster vid Mälaren långt för detta 


tystnat! Ack, om vi ännu hade Franzén ibland oss!" 


Nat. o. Folk, H. 69. 


506 


éloignera sig från affärerna. ,, Om jag varit lycklig nog — 
skref han den 22 mars 1812 till denne — att kunna ut- 
värka något godt för mitt fosterland, om denna min värk- 
samhet belönas af vältänkande och redliga finnars bifall, 
så har jag visserl. intet mer något mer att önska, så myc- 
ket mer som monarkens oinskränkte nåd och förtroende 
ger mig dagel. ett mod, som framfarne händelser, år och 
sjuklighet med all rätt fråntaga mig. Jag kan likväl 
omöjel. ej länge kvarblifva vid denne befattning, och om 
committén förvandlas till en simpel bureau, blir min här- 
varo onödig. Staten bär sig icke med så mycket rege- 
ringsskräp och en så fördubblad bureaucratie och vår en- 
skildte förmögenhet svarar alldeles icke mot de utgifter, 
som vistandet i Petersburg fodrar. Nu för moment nöd- 
gas jag följa kejsarn i campagnen, men skulle jag ej 
där stupa — blir min retraite ur affairerne den enda frukt 
jag här väntar mig af denne sista oppoffring." Två må- 
nader efteråt upprepade han ånyo, att ,lusten att gå till 
ett efterlängtadt lugn är hos mig den högsta af passioner, 
så snart en dyrkad monarks tjänst ej befaller mig att opp- 
fylla heliga plikter, jag säger heliga, ty finnars erkänsla 
borde göra till en religionssats att för Alexander d. 1:stes 
existence våga allt. Återkommen på stridsfältet, insatt 
i rikets conseille m. m., har min värkningskrets ökats i 
den mån värkningsförmågan aftager." Men — fortsatte 
han undergifvet — det lär vara mitt öde att dö i mitt 
kall. Måtte det blott ske i en god stund och på ett nyt- 
tigt sätt för mitt fosterland." !) 


') Till Tengström 22 mars, 14 maj 1812. — För vännen J. A. 
Ehrenström uttalade sig Armfelt i kraftiga ord om de förtretligheter han 


hade af sin tjänst. ,Quand on trouve un åne patiente, on la charge 


Bidrag t. känned. af Finl. 


An EE fr ' 1 TR aw E-ÄEN - Ad NE 
RASET LD EE ELEN Ly EEE VERSA TERE Ae än wid Ner nå 
RR RR RAG RR Ape rr er kärta nea ÄR ENE SER FI 
Tre de VA 2 FEASTS EVER 


5207 


Under de följande händelserna hade Armfelt visser- 


ligen icke att berätta om några demissionsplaner, men han 


kom ofta till den ledsamma ställning, hvari han såsom 
kansler och ledare af den finska komitén befann sig med 
anledning af kejsarens frånvaro från hufvudstaden och 
riket. Han afsikt var visserligen att uppsöka kejsaren 
i lägret för att föredraga de finska ärendena, och, såsom 
redan blifvit nämndt, var 'Tengström mycket intresserad 
af att kansler satte sig i rörelse för att få slut på stagna- 
tionen i den högsta förvaltningen. Troligt är, att han 
äfven i sina skrifvelser till Armfelt i väl valda ordalag 
erinrade om denna ömtåliga sak, ty i sina svar talade Arm- 
felt stundom om sina resplaner och om de svårigheter, 
som vållade uppskofven. Än var det sin , fatala" hälsa 
Armfelt åberopade såsom anledning till dröjsmålet med 
den besvärliga och kostsamma , pelerinagen"”, än åter för- 
hoppningen att snart återfå kejsaren, än åter andra om- 
ständigheter. Tidtals grufvade han sig själf öfver de 
ärenden, som hopade sig och hotade att endera dagen 
göra honom ,rådlös i mångt och mycket"; men vid andra 
tillfällen tog han saken mer lugnt och sökte att trösta 
biskopen. , Finska affairerne — skref han våren 1813 —, 
ehuru af mycken intérét för oss individuellement, få väl 


de tout", hette det vid ett tillfälle (2"/,, 1812), och en annan gång, då 
han hört dumt tal från Finland, skref Armfelt (”/; 1813), att de perso- 
ner, som förargat honom, måhända skulle få hållas ,så länge jag har 
den olyckan att vara å la téte af affairerne för ett land, där så myc- 
ken egoism, dålighet och infamie är å P'ordre du jour"; ,men — till- 
lade han — då jag nedlägger denna för tunga börda, trött af otack- 
samhet — så skall jag låta trycka ett testamente med en spådom, — 


hvilken väl skall drabba några af vårt väls förstörare.” Ehrenstr. af- 


skr. saml. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


korta 


208 


lof att stå efter, då hela Europas väl är i fråga. Går allt 
annat väl, så är det en signal att äfven för oss lugn och 
lycka äro att hoppas." Dock lofvade han att akademins 
och landets affärer icke skulle försummas det första han 
såg sig i stånd att förelägga dem kejsaren.!) Från slutet 
af år 1813 gjorde Armfelts sjukliga tillstånd — för att icke 
nämna andra orsaker — en resa omöjlig, och det var först 
sommaren 1814, någon tid före sin bortgång, Armfelt sat- 
tes i tillfälle att uppfylla sina löften, men då gick också 
föredragningen med fart. En lättnad för akademin var 
det då, att Armfelt särskildt bemyndigats att afgöra en 
del frågor, som noga betaget bort hemställas till kejsarens 


eget bepröfvande.?) 


sk 


Flitigt följde Armfelts skrifvelser på hvarandra och 
ännu oftare kommo biskopens svarsbref. I brokig följd 
trädde allmänt europeiska spörsmål, akademiska och andra 
förvaltningsärenden samt enskilda omsorger fram; nyhe- 


!): Armfelt t. Tengström 27 mars, 8 o. 31 maj, 4 dec. 1813. — 
I samma anda uttalade sig L. G. v. Haartman för Tengström. Den 
5/,, 1813 skref han, att de akademiska affärerna ånyo kommit i gång 
efter Armfelts återkomst. ,De allmänna äro och förblifva in statu 
qvo intill dess kejsaren återkommer. Hans tid är nu upptagen af 
viktigare göromål, och med innerlig rörelse se vi hans stora uppoff- 
ringar och företag för mänsklighetens väl krönte af Försynen med 
framgång." — För Ehrenström uppgaf Armfelt såsom orsaker till 
dröjsmålet med resan: årstiden, ohälsa, pekuniära omständigheter, 
som ej voro couleur de rose, samt missnöjet i lägret med nykomlin- 
gar. ,Det värsta är — menade han — att affairerne dans VPintérieur 
lida; men då de öfriga gå väl, må man ända ropa hurra!" (2/,, 3/3, 
19/,,:19/; 1818) 

?) L. G. v. Haartman t. d:o 5 apr. 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Ör TEN SY eye TT 


5209 


ter från hem- och utlandet omväxlade med uttalanden om 
akademins höga uppgifter och reflexioner öfver landets 
nya ställning och tidens anda. Med den liflighet i fan- 
tasin och den intelligensens lättrörlighet, som utmärkte 
hans temperament, öfvergick Armfelt från det ena dis- 
kussionsämnet till det andra allt eftersom tankarna myll- 
rade fram eller, såsom han en gång uttryckte sig, som 
blixtar föllo honom in. Det var som en politisk konver- 
sation i den gustavianska tidens lätta, spirituella manér, 
" där Armfelt med sitt impulsiva lynne och sin sedvanliga 
frispråkighet i allmänhet torde dirigerat samtalets rikt- 
ning och där prokansler — efter hvad vi kunna före- 
ställa oss — parerade frågorna och infallen i ett trögare 
tempo, men med nogare öfvertänkta och med hänsyn till 
deras värkan sirligt formade repliker. Och som ett lätt 
löpande, intressant samtal med en frånvarande statsman 
uppfattade Armfelt sin korrespondens. Då Tengström 
uttalade några farhågor för att med sina bref falla be- 
svärlig, genmälde Armfelt artigt: ,Om Herr Biskopen 
hedrar mig med bref, så skola de ej blifva obesvarade, 
fast det ej måhända kan ske så prompt i anseende till 
mängden af göromål. Men både allmänna och enskildte 
affairer, som bero af mig, skola ej söla." Och då Teng- 
ström något senare komplimenterade honom för hans 
Hitiga sysselsättning, svarade han från , det förskansade 
lägret vid Dvinaströmmen": , Herr Biskopen gör mig 
mer "heder än jag förtjänar. Af naturen actif, vore det 
för mig en pina att ej vara occuperad de stunder jag ej 
sofver el. äter; 5 timmars sömn och 3/, vid bordet gifva 
mig således 18 1!/, timmar tid; om nu 10 af desse opp- 
tagas i dagens tjänst, så återstår mig en hel hop för 
mine enskildte affairer el. mine nuvarande nöjen. — — Min 


Nat. o. Folk, H. 69. 


ÅL FE RS 
FRE vag 


510 


correspondance, som måhända är en af de vidsträcktaste 
i Europa, är för mig en conversation, där det framfarne 
och det närvarande bortblandar framtiden — som om 
en sådan vore möjel. och kunde blifva drägelig. Med 
ett ord, je fais des chateaux en Espagne, tout comme les 
enfants font des chateaux de cartes, qu'il ne faut, hélas!| 
qu”un souffle pour détruire." 2), 

Så godt som till Armfelts sista dagar fortgick den 
skriftliga konversationen mellan de två statsmännen, hvilka 
i fråga om politiska principer, begåfning och sträfvanden 
hade så mycket gemensamt, men också skilde sig från 
hvarandra med hänsyn till personlig läggning och sociala 
traditioner. Ehuru nedtyngd af sjuklighet och tidtals svårt 
ansatt af plågorna, upphörde Armfelt icke att med sin 
vanliga liflighet, som kanske mer stimulerades än matta- 
des af sjukdomen, diskutera med Tengström de äm- 
nen, som tidigare tagits till tals. Redan på våren 1813 
begynte han tala om sin , fatala" hälsa, som fördröjde 
hans svar, men, förklarade han, ,van att göra våld på 
mine fysiske känslor, komma dessa sällan i beräkning, då 
mine plikter så påfodra". Från årets slut, då det onda 
begynte att taga öfverhand, inleddes brefven som oftast 
med omnämnande af just öfverståndna anfall med ty åt- 
följande mattighet och svårighet att för tillfället yttra 
sig utförligare. Så begynte ett bref i början af år 1814 
med ursäkter för att ,,en dödel. sjukdom" hindrat honom 


1) "Till Tengström !2/,, 19/, 1812. I det förstnämnda brefvet utta- 
lade Armfelt sin glädje öfver att T. ,aflagt titlar och ceremonialer” 
i brefväxlingen, ty för sådant hade han med åren blifvit allt mer lik- 
giltig. Titlarna kommo sedermera nog åter fram. I adressen använde 
A. titeln ,monseigneur", som Speransky regelrätt gifvit biskopen. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SP AN SR rå REPA La ; 
Ro Fe a > KALA a se 
näe NR , ERE SE Aer - 
Sa PASENET ; 2 j 


dltf 


från att svara, och det slutade med orden: ,Nu är det 
så alldeles förbi med all skrifförmåga, så jag blott orkar 
försäkra om den oföränderl. vänskap etc." I ett annat 
kort därpå följande berättade Armfelt, att han just haft 
feber och måste hålla en tyngd på sin darrande högra 
arm, för att hålla den stilla, men att han icke kunde lägga 
armarna i kors och göra intet, då han hade att göra.!) 

Det hvilade till en början en viss förbehållsamhet, en 
något satirisk högtidlighet öfver Armfelts uttalanden, väl 
förklarliga genom den misstro till biskopens lojalitet, hvar- 
om han samtidigt yttrade sig för andra. Och aldrig för- 
svunno satiren och den förnäma öfverlägsenheten h. o. h. 
Med reflexioner i allvarlig och förtroendefull ton blandade 
sig docerande förmaningar och ironiska insinuationer, med 


3 yttringar ' af vördnad och tillit förebråelser för slapphet 


och partiskhet, uttryck för hans hjärtas mening, stundom 
ursäktade med en vädjan till krigarens vana vid ett rätt- 


-  framt språk. Men i allmänhet får det sägas, att i den 
mån korrespondensen fortgick och Armfelt lärde sig känna 
. sin förmodade antagonists tänkesätt och värdera hans 
stora begåfning, i samma mån» blef ock förhållandet mer 
— förtroligt och öppenhjärtigt; kansler och prokansler blefvo 
»de bästa vänner i världen". Icke endast att Armfelt 


gaf uttryck åt sin beundran för Tengströms snille och 
administrativa förmåga, han uttalade också sitt fulla för- 
troende för dennes grundsatser och patriotiska sinnelag. 


É Äfven då han beklagade, att han icke kunde vara af 


samma mening med biskopen i akademiska frågor, som 


— lifligt rörde och upprörde honom, underlät han icke att 


| 1) Till Tengström 27 mars, 8 o. 31 mai, 23 nov., 4 dec. 1813, 
5 o. 19 jan., 24 maj, 9 juli 1814. 


Nat. o. o. Folk, H. 69. 


ASA red LD 
n MR 
Ar 


d12 


i de artigaste ord uttala sina känslor af ,oskrymtad vän- 
skap”, af , oföränderlig vänskap och den fullkomligaste 
högaktning"; någon gång kunde tonen t. o. m. blifva rätt 
innerlig och sentimental. Hösten 1812, då Armfelt på en 
tid icke hört något ifrån akademin, förklarade han, att 
detta var nog så bra, ty det visade, att hans åtgärd icke 
behöfdes, och för öfrigt litte han på prokanslers omsorg. 
,Öfvertygad om det nit — menade han — med hvilken 
akademins procanceller arbetar på att vi må förtjäna vår 
goda monarks nåd, är jag fullkoml. tranquil på allt hvad 
som rör detta lärosätes rykte och ära." I slutet af år 1813, 
då han just hämtat sig från en svår sjukdom, önskade 
han att biskopens hälsa måtte ,continuera att vara god 
och akademin länge jouera af sin procancellers stora ta- 
langer samt jag af dess värksamma biträde”. 1) 

Kort därpå slöts den redan nämnda akademiska kon- 
troversen, hvarunder Armfelt i bittra ord uttalade sig om 
en del consistoriales och: äfven gaf biskopen hans be- 
skärda del. Historien gjorde ett mycket obehagligt in- 
tryck på Armfelt, såsom också Tengström kände sig djupt 
berörd af de erhållna förmaningarna, djupare än menin- 
gen varit. Men äfven därefter fortsatte Armfelt att på sitt 
meddelsamma sätt, om också med minskad förtrolighet, 
att uttala sig om händelser och förhållanden hemma och 
ute. I sina sista bref talade han om ett eventuellt sam- 
manträffande i Åbo, och då biskopen på sommaren 1814 
ärnade sig till Petersburg såsom medlem af en tilltänkt 
deputation, uttalade han sin fägnad öfver att kunna ,språ- 
ka om hvarjehanda" med biskopen, om nämligen hälsan 


!) Armfelt t. Tengström 22 mars, 14 maj, 10 juli, 16 okt. 1812, 
31 maj, 23 nov., 4 dec. 1813, 5 o. 19 jan. 1814. 


Bidrag +t. känned. af Finl. 


513 


tillät honom själf att ockupera sig med affärer.!) Till nå- 
got sammanträffande kom det dock icke. Deputationen 
blef icke af, och då Tengström två år senare gjorde den be- 
svärliga färden till Petersburg, var det för att uppgöra 
aftal om en efterträdare åt Armfelt. 


Såsom redan blifvit nämndt, känna vi icke Teng- 
ströms svarsbref.?) Vi stanna därför i okunnighet om hans 
uttalanden och särskildt om det sätt, hvarpå han, vid 
sidan af konsistorii officiella, af honom uppsatta förkla- 
ringar, försvarade sig och sina vänner emot kanslers 
rättframma förebråelser och ironiska häntydningar. Att 
Tengström fitigt skötte korrespondensen, flitigare t. o. m. 
än Armfelt, framgår dock tydligt, och äfven kunna vi 
sluta till, att de flesta meddelanden voro Armfelt till lags. 
Det är nog så troligt, att Tengström fortfarande hade an- 
ledningar till missnöje med Armfelts själfrådighet och 
hans icke alltid klanderfria ordhållighet, äfvensom hans 
rörlighet i politiska frågor. Helt naturligt är ock, att den 


— regeringsvane prokanslern med känslor af vemod jämförde 


Armfelts visserligen mot akademin välvilliga, men brå- 


 kiga och, kunde man nästan säga, autokratiska regim med 


de föregående kanslerernas tid. Erhöll Tengström närmare 
underrättelser om Armfelts deltagande i intrigerna mot 
Speransky, för hvilken han icke upphörde att känna sym- 
patier, måste ju äfven detta invärka på de personliga 
känslorna. Men af allt att döma, ställde sig Tengström 


re till det yttre med jämnmod under Armfelts öfverlägsna 


1) Armfelt t. Tengström 24 maj, 9 juli 1814. 
| 2) Det enda bref vi känna från Tengström till Armfelt är ett 
af den ?3/,; 1812 i kanslersark., diverse oinreg. handl. 


Nat. o. Folk, H. 69. 
33 


514 


ledning, som nog mera framträdde med afseende å formen 
än själfva saken, samt egnade honom såväl i sina skrif- 
velser som vid den personliga beröringen all den vörd- 
nadsfulla uppmärksamhet och den smickrande höflighet, 
han var van :' att lägga i dagen inför öfverordnade och 
hvarpå Armfelt genom sin höga ställning och sina stora 
förtjänster kunde göra anspråk. 

I kanske högre grad framträdde där amikala och för- 
troendefulla förhållandet vid de tillfällen, då det gällde 
för prokansler att såsom konsistorii representant fram- 
föra det akademiska samhällets underdåniga hyllning till 
dess högste chef. Då konsistorium vid årsskiftena till- 
sände kansler sedvanliga nyårshälsningar, författades dessa 
af prokansler, som därvid i smickrande, pompösa ord gaf 
uttryck åt konsistorii känslor af vördnad och beundran, 
Och då Armfelt under sina besök i Åbo hedrade konsi- 
storium med sin höga närvaro, talade Tengström vackra 
ord till hans ära. T. o. m. hände det sig vid festliga lag, 
där kansler och academici möttes under mindre ceremo- 
niösa former än vid konsistorii bord, att den poetiskt 
begåfvade prokanslern fattade till lyran för att lofsjunga 
akademins välgörare. Så äga vi från år 1813 ett af 
Tengström författadt kväde med titel ,, skål åt exc. Arm- 
felt 1813", möjligen afsjunget vid något festligt tillfälle i 
Armfelts närvaro. Däri hälsas Armfelt med tilltalsorden 
Finlands älskling, Finlands ära, vår far, vår kärleks före- 
mål". Och skalden-prokansler förklarar: 


Må vördnaden vi för dig bära 
Fritt helga dig en tacksam skål. 
En dubbel lager ren dig kröner. 
Den var ditt mod, ditt snille värd! 


Bidrag t. känned. af Finl. 


515 


Men eklöfskransen, Finlands söner, 
Den vara skall vår offergärd. 


Och Auras blyga sånggudinna 

Ren dina bragder tälja vet. 

Var henne huld, och hon skall hinna 
Med dig till din odödlighet.!) 


Sådant tal var nog licentia poetica. Men det upp- 
repades, i prosans mer anspråkslösa form, i den af Teng- 
ström komponerade vackra nyårshälsning, som vid föl- 
jande årsskifte afläts från konsistorium till Armfelt. Inför 
den akademiska världen framstodo sålunda kansler och 


- prokansler såsom ,,de bästa vänner i världen", för att ännu 


anföra den förres redan citerade ord. Men redan vid 
denna tid hade det under årens lopp inträdda och genom 
den flitiga korrespondensen styrkta goda förhållandet 
begynt att grumlas. Några månader därpå kom ovädret, 


— som förmörkade den akademiska horisonten, försvagade 


de akademiska fädrens beundran för sin kärleks föremål 


; ; och pröfvade hårdt , vänskapen" mellan prokansler och 


kansler. 
Därom i det följande. 


. 


2) Publ. af M. G. Schybergson i Jakob Tengströms vittra 


skrifter s. 219. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


8. 
Kansler och konsistorium. 


Då Armfelt nyårstiden 1814, i enlighét med kon- 
sistorii uppdrag, tillställde kejsaren akademins minnes- 
medalj, lät han sin försändelse åtföljas af en underdånig 
skrifvelse, hvari han bl. a. yttrade: ,Je me flatte que 
cette académie, et par ses principes et par ses soins de 
former de fidéles sujets et de bons citoyens, se rendra 
de jour en jour plus digne de cette munificence, peu 
commune, avec laquelle elle a été traitée des le premier 
instant que la Finlande fut soumise au sceptre de V. M. 
I. L'académie, comme tout le reste de ce pays, pénétrés 
de cette reconnaissance qui ne dépend ni du temps ni 
des circonstances, n'existent que par l'espérance d'avoir 
conservé dans le souvenir de leur bon souverain la place 
qui leur fut accordée avant que leur fidélité et leur amour 
avalient på leur en acquérir le moindre droit."!) 

Så optimistiskt, som man af detta yttrande kunde 
sluta, bedömde Armfelt dock icke akademins värksamhet 
1 det allmännas tjänst. Vi känna redan det missnöje med 
en del consistoriales, som framträdde i förmaningarna till 
Tengström att hålla reda på sitt folk, att bland detsamma 
upprätthålla den disciplin, som enligt Armfelts mening var 


!) Armfelts brefkonc. t. kejsaren 1814. Åminne saml. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


17 


nödvändig också bland de lärda.!) Hvad Armfelt hade att 
anmärka mot konsistorium och hvad han aldrig upp- 
hörde att förebrå detsamma för, var maklighet, trätlystnad 
och ,népotisme". Vid slutet af år 1811 uttalade han för 
J. Fr. Aminoff, då ännu hans gode vän, den fromma ön- 
skan, att de lärda herrarne måtte med , försakelse af eget 
intérét och égoisme" svara mot kejsarens välgärningar. 
Till Tengström skref han i mars 1812, att om lärarne ,nu 
(sedan de det ej behöfva) mindre taxera sitt besvär för 
den fattiga ungdomen än hittills skett, så gifva de vis- 
serl. äfven häruti ett vackert efterdöme af moralité". Och 


oo odå han underrättade sin fru om sin utnämning till kans- 


ler, meddelade han henne protokollet vid konsistorii val, 
som han fann vara , curieust", emedan enhälligheten var 
,alldeles fullkomlig. 2) 

Vorden kansler, kom Armfelt icke på mycket bättre 
tankar om , Finlands första lärosäte" än dem man tidigare 
bibragt honom. Till J. A. Ehrenström skref han någon 
tid efter utnämningen, att akademin komme att gifva 
honom mycket besvär, ,om den skall blifva något af 
hvad den borde vara efter så många kejserl. bienfaits"”. 
Och han tillade såsom förklaring: ,népotisme och själfs- 
våld äro nu det som mest herskar där." 3) Enligt hvad 
L. G. v. Haartman i sitt förslag till förbättringar i den 
akademiska undervisningen berättar, plägade Armfelt, 
hvars värksamma själ led af föreställningen att lämna 
något till hälften fullbordadt, ofta yttra, ,,att akademin ej 


1) Armfelt t. Tengström 28 nov. 1812. S. 403. 

?) Armfelt t. Aminoff 29 nov. 1811, t. Tengström 22 mars 1812, 
t. grefvinnan Armfelt 6 juni 1812. Härom s. 221. 

3) Till Ehrenström 25 juli 1812. 


I Nat. o. Folk, H. 69. 


1 REAFETE 
LA 


518 


ännu vore hvad hon borde vara, att hon ej uppfyllt än- 
damålet med dess utvidgning och förbättring". Och hvad 
Armfelt i öfrigt uttalat om consistoriales, framgår af v. 
Haartmans ord i nämnda betänkande om halflärdomen, 
partiandan och makligheten inom akademin, ty utan att 
känna sin förmans tankar i detta ämne, hade den unge 
sekreteraren icke kunnat framkomma med slika insinua- 
tioner.!) I ett ögonblick af stark förbittring lät Armfelt 
också undfalla sig talet om: , väl betalte lathundar", som 
» propagera odugliga medborgare". ?) 

Så öppenhjärtigt, som i sina enskilda yttranden, ut- 
lät sig nu Armfelt icke i sina skrifvelser till konsistorium. 
Tvärtom kännetecknades dessa af den upplyste chefens 
välvilja och hjälpsamhet, af världsmannens höfligt smick- 
rande språk. Men så ofta och med sådan patos uttalade 
sig Armfelt 1 sina skrifvelser om akademins höga upp- 
gifter och lärarnes såväl som lärjungarnes skyldighet att 
genom nitiskt arbete göra sig förtjänta af kejsarens väl- 
gärningar, att man med skäl kunde sluta till, att kans- 
ler icke var belåten med akademins prestationer i detta 
hänseende. 3) Kändt blef det också inom konsistorium, 
att Armfelt uttalat sig oförmånligt om insikterna och för- 
mågan hos den ämbetsmannakår, som utgick från uni- 


versitetet. +) Och måhända förde det alltid beställsamma 


1) Åminne saml. — 8. 336—2337. 

2) Tegnér III: 442, 

?) Att det också var meningen, framgår af Armfelts skrifvelse 
till J. A. Ehrenström d. !2/,, 1812: ,Med akademin går det haltande, 
ehuru jag skrubbar opp dem och hutar åt dem postdagel. Men ledsnar 
ag, så tager dem djäfvulen, cet oracle est plus står que celui de 
Calcas." Ehrenstr. afskr. saml. ; 

9 KPE18dec, 1812 Sf 


Bidrag t. känned. af Finl. 


519 


ryktet fram till akademin den frispråkige kanslerns om- 
dömen om dem-som med tiggerier om personliga fördelar 


- nalkades den nya öfverheten — omdömen, som icke voro 


utan all tillämpning på det akademiska ståndet, ty i kon- 
sistorii talrika hemställningar om understöd åt akademin 
glömdes visst icke hänsynen till de enskilda ledamöternes 
framtida fortkomst. Vid ett par tillfällen, då Armfelt 
uppdrog åt konsistorium att genom särskilda anstalter 
befordra landets allmänna bästa, fann han ock för godt att 
mota en eventuell anhållan om understöd med erinran om 
de rikliga förmåner akademin fått åtnjuta. !) 

Armfelt skar dock icke alla öfver en kam. Väl torde 
förebråelserna för tröghet och maklighet ha gällt lärar- 
kåren i gemen, men för öfrigt gjorde Armfelt nog åt- 
skillnad på personerna. Af någon anledning, som vi icke 
känna, tyckes han fattat en särskild misstro till prof. 
Lagus, hvars tjänstenit och oegennyttiga sträfvanden han 
ofta ifrågasatte, och äfven mot ett par af de yngsta pro- 
fessorerne, Avellan, Fattenborg och Ahlstedt, utlät han 
sig stundom. på ett förklenande sätt. Att känslorna mot 
den gamle Calonius icke kunde vara så synnerligen gynn- 
samma, ha vi redan haft anledning omnämna.?) Men till 


NL, 421. 
| 2) S. 220. — Armfelt tyckes ägt i Åbo några korrespondenter, 
hvilka lämnade honom underrättelser om akademiska förhållanden 
och därvid uttalade sig om dem på ett mindre förmånligt sätt. D.5 apr. 
1813 meddelade L. G. v. Haartman prokansler, att kansler fått kännedom 
om några anmärkningar, som gjorts med anledning af disputations- 
tillståndet för W. G. Lagus, och han uppgaf, att prof. G. Gadolin vore 
»å la téte för detta och annat skvaller". Senare berättade han, att 
Armfelt oroades genom upprepade rapporter om att vederbörande i 
Åbo sökte hindra och fördröja den ryska grammatiken. "Till en bör- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


några andra professorer var förhållandet tämligen godt 
och Armfelt uttalade sig om dem på ett vänligt och er- 
kännande sätt. Såvidt vi kunnat finna, hörde till dem 
G. E. v. Haartman, Wallenius, bröderna Gabriel och Johan 
Bonsdorff, Melartin, Snellman och Myréen. 


Prof. D. Myréen. 


Prof. v. Haartman blef, såsom tidigare nämndes, af 
Armfelt förordad till ledamot af regeringskonseljen, såsom 


jan kände v. H. icke, hvem som meddelade sådana ogrundade rap- 
porter ,och andre af samma kvalitet"; han endast förargade sig öfver 
att man kunde narra en man af Armfelts anseende och karaktär med 
sådana oanständigheter, från hvilka , vår respublica litteraria” borde 
vara befriad, om de också icke voro främmande för den politiska värl- 
den. Men senare sade han sig gissa till rapportören, som han gärna ön- 
skade knäcka. v. Haartman t. "Tengström 17 dec. 1813, 28 febr. 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


321 


homme de téte et de talent". Och någon tid efteråt för- 
klarade Armfelt om honom, att ,han tar 1 allt fullkoml. 
pli af en finance minister".!) Att v. Haartman för sin 
del egnade Armfelt sin tillgifvenhet och stora vördnad, 
kan man därför godt förstå. De några bref, vi känna af 


Prof. H. Snellman. 


honom till Armfelt, äro affattade i en på samma gång 
smickrande och vördsam som frispråkig ton. Straxt efter 
sin utnämning uttalade han sin tacksamhet såväl mot kej- 
saren som mot Armfelt för den nåd, som bevisats honom, 
och han öfverlämnade sig h. o. h. åt den sistnämndes 
protektion, utan hvilken, menade han, ,mon état serait 


1) Armfelt t. Aminoff ?/,, jan. 1812, till Tengström 8 maj 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


522 


en verité le plus malheureux que jai pu m'attirer". 
Utom att han placerats på en plats, som han hade svårt 
att fylla, hade generalguvernören — ,ce respectable et 
vraiment aimable  vieillard qui aime la Finlande comme 
un vrai patriote" — visat misshumör mot honom för att 
utnämningen skett honom alldeles ovetande. v. Haartman 
bad därför Armfelt upplysa BSteinheil om att han, v. 
Haartman, hvarken gjort något för saken eller ens på för- 
hand känt till nådebevisningen; möjligen kunde Armfelt, 
om han fann så för godt, tillägga, att den plötsliga ut- 
nämningen afsåg att påskynda affären med myntväxlingen 
och undvika den inom regeringskonseljen mot honom rik- 
tade kabalen, som Steinheil icke skulle ägt kraft att mot- 
stå. Senare gjorde v. Haartman för Armfelt reda för sitt 
»fögderi", berättade om sina åtgärder i konseljen, där 
enligt hans mening öfverläggningarna voro diffusa, fram- 
ställde sina tankar rörande ' kursens "beräknande vid 
skatteuppbörden, uttalade sig med ,sincérité" och ,fran- 
chise" om planerna på en omorganisation af den högre för- 
valtningen och meddelade sina ,idéer" om ändringar, som 
kunde vidtagas utan att rubba ,la constitution actuelle". 
Efter underrättelsen om Speranskys fall framförde han 
sin och akademins önskan att få Armfelt utnämnd till 
kansler, och då kort därpå kriget hotade Ryssland, 
uttalade han sin oro för kejsarens och Armfelts öde. 
»Ce sont — skref han 13/; 1812 — les périls terribles aux- 
quels je sens que le tuteur adoré de la Finlande, aussi 
bien que son aide, le chéri protecteur de ma patrie et le 
soutien de notre université, sont journellement exposés, 
qui me font frémir et abhorrer le désolateur du monde. 


— — — Bon Dieu! protégez néanmoins notre auguste 


Bidrag t. känned. af Finl. 


523 


EF monarque et protégez son aide, le soutien de ma 
& patrie!"!) Byte 
Föremål för Armfelts välvilja var vidare prof. Walle- 
a nius, vår ståteliga Wallenius”, hvars hjälp påkallades vid 
granskningen af den ryska grammatikan, utarbetandet af 
Finlands geografi och uppgörandet af förslag till ny exa- 
mensförordning för juridiska fakulteten. För Tengström 
berömde Armfelt den erfarenhet och patriotiska anda, ,, som 
ör la tider distinguerat Wallenius och befriat honom från 
bs skuggan af all soupgcon af égoisme el. népotisme". Och 
— vid ett annat tillfälle yttrade han om Wallenius: , Kall, 
lok, opartisk, utan lagiiske passioner, som intet annat 
n egoismen värka på, äger akademin i denne man en 
pelare, som gör honom lika mycken nytta som heder." 2) 


MN tre år digare haft så mycket godt att säga, men tillade: ,,Pour- 
É nt je ne puis pas retenir une réflexion qui se présente spontané- 
; ment. Rien de mal sans un bon effet. Cette fois I'infamie a pro- 
curé un moyen å Pacadémie tAbo de se rapprocher å un ancien 
protecteur, sur lequel elle a tant de droits. Permettez, V. Exc., que 
É jome connais pénétré d'une satisfaction insurmontable de cet événe- 
ment, mais permettez aussi que je prie V. Exc. de procurer å VFaca- 
Er démie Foccasion désirée de prouver le dévouement qu'elle a pour V. 
3 i Exc. le plutöt possible. Est ce que la trahison mest pas encore si 
montrée que le consistoire en pourrait étre informé et qwil soit en 
— meme temps instruit de la permission trés gracieuse de S. M. I. pour 
un nouveau choix? Ce mélange des plaisirs et des regrets se pré- 
sente partout.” v. Haartmans bref till Armfelt i Rilax saml. n:o 12, 
bref t. J. Fr. Aminoff. 
2 2) "Till Tengström . !9/,, juli 1818, 5 o. 19 jan. 1814. I bref af d. 
15/,.- mars 1812 uttalade Armfelt för Wallenius, hvilket värde han 
n satte på dennes omdöme och snille, samt yttrade sig med förargelse 


Nat. o. Folk. H. 69. 


RR SEO LÄ ajg 
: 4 j 


Lid 
RN Da 


524 


— Äfven Gabriel Bonsdorff tillvann sig Armfelts särskilda 
välbehag för den energi och omtänksamhet, hvarmed han 
dref på det stora byggnadsföretaget. Vid särskilda tillfäl- 
len berömde Armfelt inför prokansler den i byggnadsfrågor 
bevandrade medicine professorns , ovanliga activité" och 
förmåga att komma till rätta med folk.!) Melartin tillvann 
sig Armfelts sympatier genom sin pedagogiskt-administra- 
tiva värksamhet i det viborgska guvernementet, en värk- 
samhet som han ännu några år efter sin professors- 
utnämning förordnades att fortsätta, men tyckes icke ha 
åtnjutit samma anseende såsom teolog, hvarför Armfelt ock 
varnade prokansler för att framdraga honom på scenen så- 
som präst.?2) Snellman torde fäst kanslers uppmärksamhet 
vid sig genom sitt ståtliga tal vid akademifesten 1812, 
om hvars öfversättning till tyskan Armfelt påminde för 
att kunna framlägga det för kejsaren och hans höga fa- 
milj. ?) Efter förlusten af Franzén, förklarade Armfelt för 
Tengström, borde man , sätta Snellman en avant så ofta 
som möjel. är”; men han uttalade också den förhoppning, 
att den nye professorn icke måtte få , för mycken smak 
för åkerbruk, boskapsskötsel och landtlefnad, hvilket går 
svårligen tillsammans med de occupationer och den ihär- 
dighet, som studier och undervisning fodrar".+) För My- 
réen tänkte sig Armfelt till en början möjligheten af en 
befordran till Calonii plats, och om ett år 1813 i Åbo 
cirkulerande rykte om Myréens förestående utnämning 


om något klander, för hvilket W. varit föremål i ,la grande cloaque 
dTÅbo”, Stjernv.—Wall. saml. 

!) Armfelt t. Tengström 31 maj 1813, 20.0. 27 apr. 1814. 

2?) Armfelt t. Tengström 9 juni, 2 nov. 1812. 

?) Armfelt t. Tengström 9 juni, 10 juli 1812. 

+) Armfelt t. Tengström 2 nov. 1812, 5 jan. 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


525 


till medlem af regeringen var grundadt, torde Armfelt 
icke varit främmande för planen. Det är ,en klok karl" 
skref Armfelt om sin protégé till Ehrenström. !) 

De svagheter Armfelt framhöll hos academici voro i 


o det hela intet annat än hvad han trodde sig finna inom 
ämbetsvärlden i allmänhet och särskildt inom de centrala 


värken i Åbo.2) Enligt hans mening utöfvade också pla- 


ceringen af de centrala ämbetsvärken i Åbo ett mycket 


. ogynnsamt inflytande på lärare såväl som lärjungar. Med 


— glädje motsåg han därför den förändring till det bättre, som 
Ne skulle inträda efter det planerna på regeringens förflyttning 
Er till Helsingfors blifvit en värklighet. Idén till denna för- 


SA ändring hade visserligen utgått från annat håll, men den 


omfattades af Armfelt med sådan liflighet, att den gaf R. 
HH. Rehbinder anledning till det yttrandet, att beslutet om 
förflyttningen tillkommit under Armfelts auspices och att 
— .hans namn kommer alltid att lysa på samma blad af 


1) G. Ladau t. J. Fr. Aminoff !/,, aug. 1813, Armfelt t. Ehren- 


ström '/,, 1818. 


2?) Den ?9/,, 1812 berättade Armfelt för landsh. C. Stjernvall, 
att han öfverhopades med pretentioner af folk utan allt slags för- 


3 tjänst och att dessa protegerades af andra, hvilka ansågo det för en 


caprice af honom att icke tillmötesgå anspråken. ,RBätta begrepp 
om skyldighet och förtjänst — menade Armfelt — borde en å part 
profession vid akademin i Åbo få befallning om att gifva i sine före- 
läsningar." (Åminne saml.) -- För Aminoff klagade Armfelt (?/, 1812) 
öfver den i landet rådande nepotismen och till Ehrenström skref han 
10/, 1813: ,Från Finland är inga andra revenants-bons än suppliquer 
af behöfvande el. som genom misshushållning äro det, pretentioner 
af lathundar och de utmärktaste dagdrifvare, gräl af ämbetsmän och 
missnöje af alla — således är den lyckan att finna sig å la téte 
af detta lands affairer säkerl. en af de agréablaste och indräktigaste 
af alla poster." 


Nat. o. Folk, H. 69. 


=) TA RRLRAEN N 
NET arv TEEN Så 


326 


historien, som förtäljer det nya Alexandrias grundläg- 
gande".!) Då flyttningen påbjöds genom nåd. reskript af 
den 27 mars 1812 g. st., var det nog politiska beräkningar, 
som till sist afgjorde beslutet, men att också hänsynen 
till akademins bästa hade sin del däri, åtm. tjänade så- 
som förevändning, framgick däraf, att det nåd. reskriptet 
uttryckligen omnämnde, bland andra anledningar till för- 
flyttningen, äfven den omständigheten, att de centrala 
ämbetsvärkens placering i Åbo haft till följd dels ett för- 
dyrande af lefnadskostnaderna i Åbo dels en rörlighet 
inom sällskapskretsarna, som invärkade störande på den 
för studierna nödiga stillheten och med tiden skulle be- 
reda akademin dess undergång.?) 

Huruvida dessa uttalanden, af hvilka det rörande 
dyrheten i staden ägde sin fulla riktighet, tillkommit på 


Armfelts initiativ, känna vi icke. Men huru lifligt Arm- 


!) Rehbinder t. G. Fr. Stjernvall !?/;, apr. 1813. 

?) G. Rein, Helsingin uudestaan-rakentamisesta i Suomen uu- 
demmasta historiasta (utg. af J. R. Danielson) I: 190. På tal om 
lefnadsförhållandena i Åbo klagade den store hushållaren J. Fr. Ami- 
noff öfver den rådande dyrheten i staden samt det stigande begäret 
efter lyx och förströelser. År 1816 skref han till Tengström: , Vid 
Åbo akademi blir nästan alls intet bättre än hitintills, under denne 
senare époquen; om högsta domstolen med därtill hörande betjäning 
skall därstädes kvarstanna, kan mer ingen mindre bemedlad husfa- 
der där underhålla sine barn till akademiska studiers bibringande, 
utom de med mångdubblade löner och pensioner gynnade, och detta 
antal blir ändock ganska inskränkt i anseende till statens behof af 
ämnen till ämbetsmän.” Följande år uppgaf han för Rehbinder, att 
regeringens placering i staden ,förökat dyrheten till den höjd, att 
ganska få mer af de förmögnare i landet mäkta hålla sina barn vid 
denne akademin”. På grund af sådana omständigheter beslöt Ami- 
noff att sända två af sina söner till Uppsala, och då äfven studen- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


527 


— felt var öfvertygad om det hälsosamma inflytande för- 
3 ändringen komme att utöfva på de akademiska studierna, 
3 framgår I bl. a. af ett yttrande till landsh. G. Fr. Stjernvall, 
en af de främste initiativtagarne i flyttningsfrågan. Efter 
regeringens förflyttning från Åbo, ,källan af finska afun- 
len”, förhoppades han, det ,,lärdomens tempel skall äfven 
för dekaö och moralen blifva en helgedom, då procan- 
-cellern, professorer, adjunkter och docenter mer få träffa 
och lefva med den studerande ungdomen än med en 
mängd af ämbetsmän, som mer el. mindre författnings- 
mässigt bedöma allmänt väl, teckna sine namn, kortsynt 
vimla på Åbo elaka gator och oupphörl. öfvertyga ung- 
domen om att hvarken seder, förstånd el. kunskaper fodras 
för att bekläda ämbeten". , Detta är ej sagdt i allmänhet 
— — tillade Armfelt — i allt existerar exceptioner, men det 
äro desse exceptioner, som ej lättast faller en obetänksam 


— yngling i ögonen." 1) 


— ternes anspråk stigit, tog han en informator från Sverige. Till Teng- 
ström 20 apr. 1816, till Rehbinder 22 apr. 1817. — Äfven på andra 
håll inhämtar man uppgifter om de dyra lefnadsförhållandena, hvilka 
år 1812 förmådde consistoriales att tänka på inköp af stadsgårdar till 
Er billiga studentkvarter. S. 268. 

: 1) Armfeit t. Aminoff 25/A 18L2, t. OC. Sjernvall "7/,, 1öl3 och G. 
Fr. Stjernvall 24/,, ?7/,, 1813 (Åminne saml.). I samma anda yttrade sig 
Armfelt till Ehrenström BAG: »Åbo akademi kan aldrig blifva 
något utaf, jag må göra hvad jag vill, utan att conseillen kommer ifrån 
| denna källa till allt ondt, som ej kan rensas med mindre än att den 
—  uttömmes. Med Guds hjälp skola vi komma till det goda ändamålet 
så snart Helsingfors kommer sig före.” Det var bevisligt, hade Arm- 
Jå felt tidigare skrifvit till Ehrenström, att Åbo icke dugde till lokala 
regeringens residens, ty det var ett värkligt Sodom och Gomorra; 
i Fésprit publiqve i staden var ,förrärlig och källan till Finlands säkra 


Nat. o. Folk, H. 69. 


528 


Såsom man väl kunde förmoda, väckte det kejserl. 
manifestet. mycket missnöje inom Åbo-samhälle, såväl 
inom ämbets- som inom borgerliga kretsar, och man 
gjorde sig under några år förhoppningar om att det miss- 
hagliga påbudet skulle återgå. På Armfelt, som ifrigt 
påskyndade förberedelserna för påbudets realiserande, 
värkade detta motstånd mycket irriterande och han utlät 
sig i sina förtroliga meddelanden till J. A. Ehrenström, 
G. Fr. Stjernvall o. a. med mycken bitterhet om ,,the Åbo- 
iters4, , Åbo-cabalens” intriger och oförstånd. Enligt hvad 
det beställsamma ryktet, som äfven nådde Armfelt, hade 
att förtälja, skulle också prokansler varit emot förändrin- 
gen, och det talades om att han var betänkt på att ge- 
nom personlig framställning hos kejsaren befrämja Åbo- 
boarnes önskningar. Då den tidigare nämnda deputationen 
väntades till Petersburg sommaren 1814, skref Armfelt till 
Ehrenström : , Mais, qui croyait que P'évéque d”Åbo, aka- 
demins procanceller, hitkommer med en mémoire mot huf- 
vudstadens flyttning? Ceci est scandaleux, si effectivement 
on m'a dit la vérité å cet égard.”" Och när deputationen 
inställdes, förklarade han, att om biskopen det oaktadt 
kom, skulle han dela samma öde som , tous les autres de- 
mandeurs, qui est de pas voir Fempereur, trop occupé 
pour donner des audiences particuliéres, ä moins qu'elles 
ne sont pas enoncées ou déterminées till hvad ändamål". 


olycka”. ,I Åbo — hette det jultiden 1812 — skall man hafva assembléer 
och masquerader; det är en stad, i hvilken man kan få öfvertygelsen 
que les extrémités se touchent. — Stora anstalter och dåliga moyener 
och där den sämsta ésprit, som ges i världen, gjort, att både Vésprit 
Tordre et Pésprit de société äro bannlyste.” "Till Ehrenström ?5/,, 4/,, 
1812, ”/, 1813 m. m. Härom s. 220; vidare Tegnér III: 352, 442. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


+ oa RA den AN vä FORE I EACPE Si TE SE oc JE VS te CTR Dn 
ÅR rd IE SA ra se Ar NA LL 


529 


t mna voro helt visst ogrundade; dock tyckes Tengström. 
are, till. missnöje, ha föreslagit några års upp- 
ed regeringens förflyttning. För Aminoff uttalade 

någon tid efter det nåd. manifestets utgifvande sin 
dran öfver, huru den nya hufvudstaden skulle kunna 
ottaga den stora tillökningen i folk, och han medgaf; att 
; job arne komme att lida på förändringen. Men , för aka- 
S ist a ungdomen — menade han — kan den medföra 
yc zen lättnad och förmån”. Och några år efteråt ytt- 
| ade biskopen sig ånyo om de hinder, som fördröjde flytt- 
ing n, ,så gärna ock vi academici önskade den<.1) > 
vr Efter denna utsaga af prokansler måste vi antaga, 
konsistorium med åren försonade sig med tanken på 
f Armfelt så ifrigt påyrkade degraderingen af Åbo 
| Fögok t. 0. m. väntade sig fördelar af den stundande 

örändringen. Men detta antagande utesluter icke möj- 
Ho h eten af att en del akademiska element åtminstone till 


1 
SN 


början — af hänsyn till det allmänna, af enskilda skäl 
h af lokal ambition — anslöto sig till den opposition, 


| så förtretade Armfelt och ännu efter hans tid åsam- 


anden, bedömde sin kansler, känna vi icke närmare 


1) Armfelt t. Tengström ??/,, ”/, 1812, till Ehrenström ””/; 1812, 
18/7 1813, ?/,, ?/; 1814; Tengström till Aminoff ?/,, !!/s 1816; 

| o7 ér III: 447. Ännu år 1816, då Tengström i ett akademiskt ärende 

ökte Petersburg, gjorde sig, enligt hvad Ehrenström låtit sig be- 

a, flere personer i Åbo förhoppningar om att resan skulle ha 

följd en förändring i 1812 års påbud. Ehrenström t. Walleen 

3 febr. 1816. 

t. o. Folk, H. 69. 

34 


530 


till. Rättvisligen måste de medgifva, att de i Armfelt ägde 
ett det pålitligaste stöd invid tronen, hvartill de kunde 
trygga sig äfven då de rönte motstånd af landets in- 
hemska regering, och rimligtvis kunde de icke annat säga 
än att Armfelt i allmänhet tillmötesgick med största be- 
redvillighet akademins underdåniga önskningar. Men 
vanan att ständigt få sina önskningar uppfyllda ledde lätt 
till stor känslighet för motigheter, såsom då en anhållan 
afslogs eller då dess afgörande drog längre ut på tiden 
än professorerne ,1 sin vrå af världen" funno det nödigt. 
Så tyckes uppskofvet med adjunkturernas besättande ha 
alstrat oro inom en del kretsar och måhända ådrog dröjs- 
målet med resolutionen 1 fråga om hemmansköpen Arm- 
felt anmärkningar för bristande vilja att understödja aka- 
demins fördelar. Mest pröfvades dock tillgifvenheten för 
akademins ,älskade kansler och välgörare", då en hem- 
ställan, såsom någon gång hände, gaf anledning till ,re- 
marquer" mot enskilda 'konsistorii ledamöter för deras 
förhållande vid ärendets behandling. Och vi få icke undra 
på, om en och annan consistorialis kände sig inquiéterad 
af de täta erinringarna om vederbörande lärares åliggande 
att med all flit egna sig åt undervisningens tjänst och 
akademins litterära ära. 

Men om anledningar till missbelåtenhet också yppade 
sig än på det ena än på det andra hållet, voro dessa dock 
icke af den art, att de skulle invärkat störande på det åt- 
minstone till det yttre goda och hjärtliga förhållande, hvari 
akademin stod till sin kansler. När tillfälle därtill gafs, 
plägade konsistorium i de skrifvelser, som tidt och ofta 
aflätos till kansler, gifva uttryck åt sina känslor af be- 
undran och tacksamhet för sin , välgörare", ,sin första 
styresman och befordrare" o. s. v. BSärskildt karakteri- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


33l 


— stiska i detta hänseende voro de nyårshälsningar, dem kon- 
3 sistorium — följande en gammal, men under Speranskys 
otid inhiberad plägsed från svenska tiden — tillsände Arm- 
felt vid de två årsskiften, som inföllo under hans kans- 
— lerstid. I dem möta vi de mest oförbehållsamma yttringar 


af den vördnad konsistorium kände för sin högste ledare 
— såväl som af de hängifna, undersåtliga känslor, man 


= hyste för kejsarens person, och de välönskningar, man 
egnade hans stora politiska företag. 


Den första nyårshälsningen afsändes de sista da- 
garna af år 1812, vid en tidpunkt, då underrättelser er- 
hållits om fransmännens nederlag i Ryssland och i Fin- 
R S land tacksägelsegudstjänster firats — såsom det i rege- 
ringens påbud hette — med anledning af de ryska hä- 


rarnes fortfarande lysande segrar, rikets frälsning från 
3 dess fiender och det lugn, som därigenom bereddes hela 
 världen.!) Med anknytning till dessa för hela riket hug- 
3 nesamma tidender yttrade sig konsistorium 1i följande, 
förmodligen af prokansler formulerade éloge: 

E »Då spåren af det snart till ända skridande året i 
Ko så många länders och folkslags annaler tecknats med blod 
och lämnat efter sig de sorgligaste minnen af idel olyckor 
och förstörelser, har Finlands lyckliga folk, under För- 


synens mäktiga hägn och sin milde kejsares hulda och 
välgörande styrelse, njutit det djupa lugn och den ostörda 
sällhet, som intet annat land i världen kunnat berömma 
EE sig af. 

: I de brinnande lofoffer, i de tacksamma och hjär- 
—  teliga välönskningar, hvarmed finska medborgare afalla 
E stånd och klasser vid det annalkande nya årsskiftet ned- 
; 


1) Reg. kons. t. konsist. 5/,,, !/,, 1812, K. P. /,, 1812, "/, 1813. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


5332 


kalla himlens välsignelse öfver den bästa och älskans- 
värdaste monarks kommande dagar, blandar akademin i 
Åbo med så mycket mera skäl sina som hon, äfven under 
loppet af detta år, varit ett afundsvärdt föremål för sin 
visa och nådiga kejsares faderliga vård; och hon vågar 
hos E. Exc., såsom sin högsta, aldrig nog vördade sty- 
resman, i djupaste ödmjukhet anhålla, det värdes BE. 
Exc., med det allvar af stark och sann fosterlands känsla, 
som är E. Exc. så egen, inför tronen tolka och nedlägga 
dessa akademins evigt tacksamma och vördnadsfulla un- 
dersåteliga tänkesätt. 

Men då akademin sålunda åt den bästa bland furstar 
egnar en så glad som skyldig gärd af den lifligaste med- 
borgerliga tacksamhet, kan hon ej glömma den ädla och 
upplysta landsman, sånggudinnornas älskling och beskyd- 
dare, E. Exc., sin canceller och välgörare, som så nitiskt 
och outtrötteligen fortfar att vaka för fosterlandets, för 
akademins väl och att fästa monarkens nådiga blick och 
rika välgärningar vid detta Finlands första lärosäte. 

För alla dem denna akademi tillhöra är det 'en glad 
och stor tillfredsställelse att vid ingången af ett nytt år 
ej allenast få försäkra E. Exc. om deras gränslösa, i alla 
skiften oföränderliga erkänsla för den hulda uppmärksam- 
het E. Exc., oaktadt så många andra viktiga och riksvår- 
dande omsorger, dock fortfar att oafbrutet skänka vårt 
akademiska lärovärk, utan ock att tillika förnya redan 
gifna de heligaste löften att såsom rättskaffens finnar med 
ett ihärdigt och aldrig kallnande nit för ljus, för dygd 
och medborgerlighet, söka redeligen fullgöra sina plikter 
och således efter bästa vett och samvete svara emot re- 
gentens, fosterlandets och E. Exc:s rättmätiga kraf. 

Må det år, som nalkas, blifva högt uppsatt ibland 


Bidrag t.: känned. af Finl. 


5333 


monarkins lyckliga åratal! Må det i vårt sköte 
ra en säker och efterlängtad fred, kröna vår älskade 
es regering med nya mått af ära och sällhet och 
ch befästa E. Exc:s redan många och ojäfviga anspråk 
edborgares oskrymtade kärlek och tacksamhet, på 


skrifvelse, hvari han i tirader, som icke gåfvo 
torii uttalanden efter i undersåtlig hänförelse och 
ghet, uttalade sina tankar om kejsarens stora 
våg nhet för akademin och sina förhoppningar om den 
es lofvande framtid för akademin. Om det sätt, hvarpå 
sa ren gr konsistorii RR bisarr bag 


[. K. M:ts stora och oräkneliga välgärningar emot 
nds förnämsta lärosäte och detta lands inbyggare i 
vänhet. Då vid slutet af ett i häfderne med blod teck- 
; åraskifte och vid annalkande af ett nytt förhopp- . 
osfullare år — millioner af det räddade fosterlandets 
a höja sina lofsånger till prisande af den monarks 
hvars lugna ståndaktighet besegrat alla svårigheter, 
faror, delas dessa förböner för vår dyrt älskade 


1 EK. RB. 2/,, 1812. 
. 0. Folk, H. 69. 


534 


Alexanders välgång och lycksalighet af den stora och 
olyckliga delen af mänskligheten, hvilken, lika nedslagen 
som förtryckt, nu lifvas af gladare förhoppningar. Vid 
detta högtidliga tillfälle är det för H. K. M. äfven en 
tillfredsställelse att ibland de oräkneligas antal, som till 
honom hembära offer af sann och oförgängelig tacksamhet, 
finna de aktningsvärde män, åt hvilka beredande så väl 
af samtidas som af det kommande släktets lycksalighet 
uti ett af honom så högt älskadt land blifvit anförtrodt. 
H. K. M:t har med anledning däraf anbefallt mig försäkra 
herr biskopen och consistorium academium om dess fort- 
farande nåd och därjämte betyga herr biskopen och con- 
sistorium academicum dess synnerliga välbehag för det 
hopp I, mine herrar, gifvit honom att med utmärkt nit 
svara emot H. M:ts för akademin i Åbo alltid hyste och 
ådagalagde tankesätt." 

För egen del kände sig Armfelt mycket lifligt berörd af 
den sympatiyttring han ånyo fått röna af konsistorium och 
det deltagande detta hyste för hans väl. Det var ett så- 
dant vänligt deltagande från medborgarnes sida, som efter 
lifvets stormar beredde honom den största fröjd. , Under 
fullgörandet af de ansvarsfulla plikter — yttrade han 
bl. a. — hvilka åligga mig emot fäderneslandet i allmän- 
het och emot akademin i synnerhet, har jag för mödor 
och bekymmer endast eftersträfvat den belöning att njuta 
mine landsmäns förtroende och se mine afsikter af dem 
fullkomligen rättvisade. Det blir således alltid för mig 
den största tillfredsställelse att genom mine ifrige bemö- 
danden för akademins väl tillvinna mig dess medlemmars 
enhälliga, af herr biskopen och consistorium academicum 
tolkade erkänsla. Att detta nit för akademin alltid och 
sålänge hennes styrelse är mig anförtrodd med samma 


Bidrag t. känned. af Finl. E 


FREE pA a 
fr $$; aren 


335 


värma hos mig skall fortfara, därtill torde mitt sätt att 
tänka, mine böjelser och min framfarne lefnad vara herr 
biskopen och consistorium academicum en säker borgen." 

Efter att därpå ha uttalat det omdöme om akade- 
mins uppgifter gentemot kejsare och fädernesland, som i 


det föregående (s. 328) redan citerats, yttrade Armfelt till 


sist om målet för det samarbete han tänkte sig för kon- 


3 sistorium och sig själf: 


,Den glada förhoppning jag hyser att ännu under 
den tid jag har lyckan vara akademins canceller se 
henne uppnå detta stora mål och åstadkomma denna lyck- 
liga värkan, torde icke synas någon djärf och förmäten, 
som lika med mig hyser den lyckliga öfvertygelse, att 
hennes upplyste lärare med beredvillighet skola gå mina 


 afsikter till mötes och med oförtrutet nit söka medvärka 


till dessa afsikters uppfyllande. Och skulle — då en gång 
akademins styrelse kommer att i andra händer öfverläm- 
nas — detta hopp icke gått i fullbordan, så skola vi dock 


EE o— mine herrar — gemensamt eftersträfva, äga den till- 


fredsställelse, att alle våra bemödanden syftat därhän, på 
det att våra samtida och eftervärlden måtte gifva oss 
denna rättvisa, under det de skola få en ny sorglig anled- 
ning att beklaga människosläktets allmänna öde, hvars 
sanna förädling, påbörjad af den lifligaste fosterlandskärlek 
och den renaste upplysning, icke når till fullkomlighet, 
dels genom de orsaker, hvilka höra till den trånga krets, 
som är alla mänskliga företag föreskrifven, och dels ge- 
nom den förstörelse anda, som en falsk upplysning fästat 
vid detta tidehvarfs politiska och litteraira företag. 

Att under loppet af detta år se herr biskopen och 
consistorium academicum njuta en ostörd sällhet som belö- 
ning för de mångfaldiga mödor och bekymmer, hvilka 


Nat. o. Folk, H. 69. 


336 

alltid åtfölja uppfyllandet af herr biskopens och consistorii 
academici ansvarsdryga plikter, och erfara hvarje aka- 
demins medlems fortfarande välgång, skall hufvudsakligen 
bidraga till min egen." !) 

Ett år efteråt, då akademin ytterligare hunnit pröfva 
allvaret af sin högste ledares vänliga tänkesätt, hyllade 
konsistorium Armfelt med en skrifvelse, däri tacksamhe- 
ten och tillgifvenheten togo sig ännu starkare uttryck än 
i tidigare uttalanden. Det sades däri: 

» Vid hvarje bortgående år ökas E. Exc:s stora och 
lysande förtjänster om Åbo akademi. Med detsamma ökas 
ock hennes däremot svarande varma och vördnadsfullaste 
tacksamhet och det är för henne en sann tillfredsställelse 
att åter vid annalkandet af ett nytt årsskifte få försäkra 
E. Exc., sin första och älskade styresman, om hennes för 
E. Exc. evigt desamma och oföränderliga tänkesätt. 

Under det akademin, öfverhopad i det rikaste mått 
af sin store monarks faderliga välgärningar, delar ej mindre 
med fosterlandet än med heta det frälsta Europa glädjen 
öfver den vise och segersälle Alexanders nya skapelse af 
folkslagens frihet, ära och själfbestånd, kan hon ej dölja 
för sig utsikterna åt det nya och ljusare tidehvarf, som 
med detsamma skall skapas för vetenskaperna, för den 
sanna upplysningen och för denna lugna och lagbundna 
samhällsordning, som hägnar äfven snillets rätt, gynnar 
dess yrken, alstrar och fullkomnar dem. 

Måtte det kommande året intaga ett högt och min- 
nesvärdt rum i detta nya förhoppningsfulla tidsskifte! 
Måtte dess redan uppgående dag sprida ljus och värma 
äfven öfver vetenskapernas värld och Auras af E. Exc. 


>) Till konsist. 4 januari 1813, g. st. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


äL EEE SFTI ET 


237 


med så föycken huldhet vårdade lärosäte däraf lifvas och 
hän föras att allt mer och mer sin höga beskyddares 
nåde bevisningar värdigt, värdigt E. Exc:s oskattbara ynnest 
h länska medborgares odelade aktning och förtroende." 
vå »Måtte en nådig Försyn — slutade konsistorium sin 
hä sning — länge skydda och uppehålla E. Exc:s för aka- 
d mir så dyrbara dagar och än i många framtida år unna 
ienne den hugnaden att se E. Exc:s sällsynta förtjänster 
belö nte med allt nya mått af ära och välgång, med mo- 
narkens fortfarande nåd, med kärlek och välsignelse af 
å tt tacksamt fädernesland!'"!) 

- sitt svar uttalade Armfelt sin anslutning till kon- 
storii ljusa framtidsförhoppningar. ,, Visserligen — ytt- 
e han — uppgår nu ett nytt tidehvarf, ljusare än det 
a mf ne, för konster och vetenskaper! Vi kunna med 
il hoppas de lyckligaste följder af den skakning vår 
a sdel under framfarne trenne decennier, så väl uti 
t politiska som moraliska system, erfarit; och ofelbart 
a de äfven värka på vårt fosterland. Det beror af 
r, mine herrar, att med det lugna nit, som karakteri- 
ir vetenskapsidkaren, och den odelade värksamhet, 
É - skiljer den sanna patrioten ifrån egoisten, begagna 
c es sa värkningar till befrämjande af sann moralisk bild- 
n > och upplysning uti fosterlandet." ?) 


— Det må så visst medgifvas, att dessa skrifvelser i hög 
ad voro påvärkade af den böjelse för öfverdrifna artig- 
och underdånigt smicker, som utmärkte tidens offi- 
la språk. Men frånsedt öfverdrifterna, ha vi icke rätt 


ER 1) KR. 24 dec. 1813; Tengströms konc. saml., Lill-Ojamo ark. 
?) Till konsist. 2 jan. 1814, g, st. 


st. o. Folk, H. 69. 


338 


att betvifla uppriktigheten af Armfelts välönskningar för 
akademin, och i själfva värket torde konsistorii känslor 
för kanslern icke varit så alldeles främmande för den 
beundran och vördnad, som gratulationerna genoman- 
dades. 

Ett utmärkt tillfälle att personligen frambära uttryc- 
ken af sin lojalitet hade konsistorii ledamöter under de 
besök grefve Armfelt tid efter annan gjorde i Åbo 
stad och särskildt de fyra gånger han visade den aka- 
demiska senaten den stora hedern att deltaga i dess 
rådplägningar.!) Det artade sig då till festdagar, under 
hvilka sånggudinnornas älskling och beskyddare blef fö- 
remål för den största uppmärksamhet af konsistorii akt- 
ningsvärda män, vårdarne af det kommande släktets lyck- 
salighet. När sig blott göra lät, uppvaktades han i sitt 


kvarter af konsistorium in corpore eller mottogs på samma 


sätt vid ingången till akademihuset, hälsades med tal af 
prokansler, firades med middagar och baler af de förnäm- 
ligaste professorerne o. s. v. Så förmäler konsistorii pro- 
tokollet för den 29 augusti 1812, att sedan det blifvit 
kändt, att Armfelt, hvilken uppehöll sig i staden i kejsa- 
rens svit, uttalat sin önskan att kunna närvara vid 
ett konsistorii sammanträde, kallade rektor de närva- 
rande professorerne tillhopa och afhämtade kansler från 
hans bostad till nya akademihuset, där prokansler 
och professorerne väntade den höga gästen vid östra 
ingången, ,åt gatan". I sessionsrummet tolkade pro- 
kansler akademins glädje öfver att kansler, ehuru öfver- 
hopad af andra viktiga omsorger, egnat akademin sin 
ynnestfulla uppmärksamhet samt utlofvade åt honom alla 


1) D. 29 aug. 1812, 26, 29 jan., 2 febr. 1818. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RA SET LTS FE 


5339 


medborgares i gemen, men isynnerhet akademins , aldrig 
— upphörande vördnadsfulla tacksamhet och erkänsla". 
Efter det kansler svarat på talet, intogo samtliga närva- 
; rande sina säten och rektor föredrog till kanslers godkän- 
nande ett antal önskningsmål rörande professorernes löne- 
förmåner och akademins byggnadsplaner. Sedan kansler 
gifvit gynnsamma svar på alla hemställningar och mötet 
upplösts, behagade kansler beskåda akademibyggnaden och 
särskildt den ännu ofärdiga sollennitetssalen, hvarpå han 
beledsagades till sin vagn och konsistorium åtskildes. 

Pill ett synnerligen vackert uttryck af vördnad och 
förtroende från konsistorii ledamöters sida kom det vid 
sammanträdet den 2 februari 1813, hvari Armfelt tog del 
efter att därförinnan ha öfvervarit sin skyddslings, prof. 
Myréens installering i ämbetet. 1) På de närvarandes väg- 


| 1) Dagen efter det Armfelt anländt till staden beviljade han 
[Ch 23/), på gjord anhållan, i sina rum j landshöfdingeresidenset före- 
träde åt consistoriales, hvilka kommit en corps med prokansler såsom 
ordförande för att uttala sin glädje öfver kanslers ankomst och sin 
förhoppning om att få mottaga besök af honom (K. P. 23 1813). 
Enl. konc., dat. ?/, 1813, i Lill-Ojamo ark., utlät sig prokansler vid 
detta tillfälle i följande ordalag: ,Med den djupa och sanna vördnad, 
som snillet, talangerna och stora medborgerliga förtjänster hafva rätt 
Fe att påkalla, och med den oskrymtade kärlek och tillgifvenhet, hvar- 
= med man så gärna nalkas en far, en vän och välgörare, utbe sig aka- 
— demins i Åbo medlemmar att i dag få den äran uppvakta E. Exc. 
i och tillika betyga deras gemensamma hjärteliga fägnad öfver E. Exc:s, 

sin tillbedda och älskade cancellers lyckliga ankomst till en ort, där 
allas aktning och allas hjärtan tillhöra E. Exc. — Då akad. nogsamt 
r känner, med hvilket allvar E. Exc. älskar sin fosterbygd, då veten- 
=  skaperna, smaken och upplysningen hafva sina egna heliga anspråk 
oo på E. Exc:s nådiga hägn och då i synnerhet akad. i Åbo redan varit 
lycklig att få emottaga så många ojäfaktiga bevis af E. Exc:s för detta 


Nat. o. Folk, H. 69. 


540 


nar framförde prokansler den hos alla boende önskan att 
till de porträtt akademin ägde af några sina högt förtjänte 
kanslerer, såsom Brahe, Horn m. £., få fogad bilden af 
deras närvarande kansler, ,hvars ynnest och välgärningar 
mot Åbo akademi berättigade H. Exc. till alla vetenskaps- 
idkares, till alla upplysta och redeliga finnars eviga och 
uppriktiga erkänsla". Väl var konsistorium därom för- 
vissadt, förmenade talaren, att minnet af grefven och hans 
stora förtjänster ,skulle utan alla samtidens omsorger 
lefva i häfderna och hyllas alltid lika kärt och vördadt 
af en tacksam eftervärld", men som konsistorium så sällan 
lyckhggjordes med grefvens besök, skulle det känna ,,en 
ljuf tillfredsställelse att beständigt hos sig äga åtminstone 
en trogen afbild af sin älskade canceller och välgörare". 
Till denna ,, välmenta begäran" täcktes också kansler ,, med 


lärosäte varma och välgörande tänkesätt, så återstår ej för akad:s 
sällhet och tillfredsställelse annat än att allerödmjukast anhålla om 
E. Exc:s allt framgent fortfarande lika hulda beskydd och att däremot 
försäkra E. Exc. om akad:s oaflåteliga och nitiska bemödande att vara 
värdig den ynnest, i hvilken hon önskar och utber sig den äran att 
alltid få vara innesluten — — —." 

Armfelts besök i Åbo denna tid utmärktes af en rad af festlig- 
heter. Den 5/, 1813 skref frih. A. 'Tandefelt till Aminoff: , Närmare 
fjorton dagar hafva vi varit hedrade af vår vikarierande herr general 
guvernörs närvaro, och om han dröjt här än längre, skulle ändock 
icke invitation till måltids kalas felats för hvarje dag. Med allt 
detta förundrar det mig, att folk gifves, som idkeligen fråga, när 
skall vår förra rätta general guvernör, grefve Steinheil komma till- 
baka?" Rilax saml. — I sin dagbok antecknade J. P. Winter den 
”"/, 1813, att v. Haartman gaf middag för grefven och borgerskapet 
på kvällen bal; d. ?7/, att prof. Pippingsköld gaf middag med dans; 
den ?9/, att Armfelt besökt rektor G. Gadolin; den ?/, att v. Haart- 
man gaf bal för Armfelt o. s. v. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Yr Lr TS br Er pls 


541 


ig godhet" lämna sitt bifall. Besvarande Armfelts 
kedstal tillön -Prokansler grefven en lycklig resa, 
nhållande, att konsistorium helst önskat att ännu hedra 
ven med besök en corps i hans bostad, men att då 
gr a uppgifvit, att han var upptagen af andra äm- 
i ) st göromål och att han , dessutom nogsamt föreställde 
sig" att professorerne behöfde använda tiden till sina 
itt > yrken, nödgades man åtnöja sig med att uttala 
n . vördnadsfulla erkänsla och innesluta sig i grefvens 
a åtanke.!) 
— Det var Armfelts sista besök i konsistorium. Ännu 
per gånger efteråt reste han genom staden och be- 
> äfven akademihuset, men utan att gifva sig tid att 
ÅN vid något sammanträde. ?) 


Såsom i korrespondensen med Tengström återkom 
i sina skrifvelser till konsistorium med särskildt 
ehag till kejsarens person, och konsistorium var icke 
nt et ätt uttala sin hänförelse öfver de höga politiska upp- 
er, åt hvilka ,den bäste bland furstar" med sådant 
fuppoffrande nit egnade sig.3) På våren 1814, då be- 


1 K. P. 2 febr. 1813. — Det porträtt efter Breda, som Armfelt 
de förära, kom icke. Efter Armfelts död lofvade L. G. v. Haart- 
an, på Tengströms uppmaning, tali med- enkegrefvinnan om saken 
. H. t. T. 2/, 1814). — Porträttet af Armfelt på universitetet måladt 
enare tid. 
3?) Tengström t. Walleen 3 juli, 23 okt. 1813. 
—— 3) Sina undersåtliga tänkesätt hade akademins medlemmar till- 
fälle att manifestera inför kejsaren, då denne 24—31 aug. 1812 vista- 
des i K Åbo i och för möte med den svenske kronprinsen. Staden var 
er mötesdagarna illuminerad och då kejsaren den 24 aug. anlände till 
staden efter att ännu en gång ha gästat en natt hos prof. v. Haartman 
kv Raadelma, var akademistaten säkerligen bland de stater och kårer, 


Nat. o. Folk, H. 69. 


542 


frielsevärket syntes färdigt och freden tycktes förestå, 
enade sig kansler och konsistorium om att genom en sär- 


skild hyllning från akademins sida tillkännagifva sin oänd- 


liga, undersåtliga fägnad öfver den goda sakens framgång. 
Någon tid efter det den akademiska staten, i början 
af maj, på öfligt sätt bivistat den tacksägelsegudstjänst, 
som påbjudits af regeringskonseljen med anledning af de 
allierade truppernas intåg i Paris,!) hemställde prokansler 
till konsistorii bepröfvande, ,buruvida icke, då den gla- 
daste anledning vore att -förmoda, det vår allernådigste 
kejsare och dess höga allierade oförtöfvadt skulle sluta 
en ärofull fred med Frankrike, akademin borde vara 
beredd att på vanligt sätt medelst hållande af offenteliga 
tal fira sagde ej mindre för ryska kejsaredömet än hela 
Europa högst efterlängtade fred". Förslaget godkändes, 


och i enlighet med Armfelts till prokansler yttrade önskan 


uppdrogs åt prof. Wallenius att vid högtidligheten hålla 
det svenska fägnetalet, medan adj. F. W. Pipping utsågs att 
orera på latin och stud. Ehrström på ryska.?) Men dess- 
utom ansågs det önskligt att genom särskilda deputerade 
få frambära sina lyckönskningar till den beundrade fur- 
sten, då han efter afslutadt segertåg återvände till sitt 
rike. I skrifvelse af den 23 maj till Armfelt meddelade 


som mottogo herskaren på torget, utan att dock blifva för honom före- 
ställda. J. P. Winters dagbok. -— Tengström klagade öfver att Arm- 
felts ,tid och själ" under detta kejsarbesök voro så upptagna, att 
han, T., icke fick tillräckligt tillfälle att för honom uttala sig om de 
närvarande kritiska förhållandena. Tengström till Walleen !4/, 1812. 

!') Reg. kons. t. konsist. 6 maj 1814. — Föreg. år hade tacksä- 
gelsegudstjänster påbjudits med anledning af segrarna vid Lätzen 
och Leipzig. 

”) K. P. 23 maj 1814; v. Haartman t. Tengström 2 maj 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


543 


konsistorium, hurusom den plan blifvit framställd, att Fin- 
lands folk, ,hänfördtaf den gladaste förtjusning öfver sin 
älskade ”kejsares storvärk och evigt minnesvärda välgär- 
ning ej blott mot fosterlandet, utan därjämte emot en 
hel världsdel, emot mänskligheten i gemen", skulle genom 
en ,medborgerlig legation”, bestående af representanter 
för de fyra stånden och för regeringskonseljen, uttala för 
kejsaren landets undersåtliga och vördnadsfullaste glädje 


= öfver den lyckliga utgång, hvarmed Försynen krönt hans 


stora och ädla företag. Vid denna hyllning önskade också 
konsistorium, som gärna omfattade ,hvarje sig erbju- 
dande tillfälle att offentel. få ådagalägga sina monarken 
tacksamt tillgifna tänkesätt", låta sig företräda. Men in- 
nan något beslut fattades, hade man velat inhämta kanslers 
mening, huruvida en sådan anslutning var lämplig eller 


EE om akademins gratulationer hellre borde framföras genom 


kansler ensam. !) 

I sitt svar förklarade Armfelt akademins deltagande 
mindre lämpligt, emedan deputationen egentligen komme 
att utgöras af representanter för de fyra stånden 1 landet, 


men icke af deputerade ifrån särskilda värk och aukto- 


riteter". Han ansåg därför ändamålet kunna bäst uppnås 
genom att han såsom kansler uttalade inför tronen kon- 
sistorii undersåtliga och patriotiska tänkesätt.?) 

Det är nog så troligt, att Armfelts afböjande svar 
icke var konsistorium i smaken och att detta helst önskat 


1) K. P. 23—24 maj 1814, K. R. 23 maj 1814. 

?) Kansl. t. konsist. 22 maj 1814 g. st. — Vid konsist. samman- 
träde den !!/, meddelade prokansler, att han ämnade sig till Peters- 
burg med anledning af kejsarens förväntade återkomst. Det var så- 
som ombud för stiftet. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


544 


få akademin företrädd på samma sätt som i 1808 års 
finska deputation. I sådan händelse kunde konsistorium 
dock trösta sig med att icke heller ,,den medborgerliga 
legationen" blef af. Underrättad om den tilltänkta hyll- 
ningen, meddelade kejsaren uttryckligt förbud emot depu- 
terades afsändande, hvarom konseljen och landshöfdin- 
garne blefvo genom gen. guvernören underrättade.!) — 
Samma öde rönte ett annat förslag, hvilket utgick från de 
högsta myndigheterna i kejsardömet och afsåg att genom en 
allmän subskription — hvari också akademin uppmanades 


att deltaga — åstadkomma medel till präglandet af en 


medalj och uppresandet af en minnesvård i Petersburg 
till ära för kejsaren och hans storvärk. ?) 

Men sina undersåtliga tänkesätt fingo medlemmarne 
af det akademiska samhället tillfälle att uttala på andra 


sätt. Efter det kejsaren i ett allernådigst manifest, utfär- 


dadt i Paris !8/;, maj 1814, uppmanat sina undersåtar att 
uttala sin tacksamhet mot Försynen för det lyckliga slutet 
på kriget, som fört Ryssland till höjden af ära och 
grundlagt ,folkslagens frihet", skyndade sig regeringskon- 
seljén att påbjuda tacksägelsegudstjänster öfver hela lan- 
det. I Åbo hölls tacksägelsen den 19/, och bivistades på 
sedvanligt sätt af den akademiska staten. ?) Att academici 
af pur lojalitet och en del af öfvertygelse värkligen gladde 
sig åt händelsernas förlopp, kunna vi icke betvifla. Sin 


1) Reg. kons. pl. pr. juli 1814, gen. guv. skr. t. reg. kons.; stats- 
:sekr. handl. 1814 n:o 71 och utg. skrifv. s. å. m. m. Tegnér III: 446 
—447. . 

2) Reg. kons. pl. pr. 5/, 1814; landsh. i Åbo t. konsist. 29/, 1814; 
KB 30/5 19143 : 

>?) Reg. kons. pl. pr. 5/, 1814; reg. kons. t. konsist. s. d.; gen. 
guv. t. reg. kons. 23 juni/5 juli 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Rad RR AR LR ee SR TE FEN 


545 


höjdpunkt nådde dock glädjeyttringarna under de akade- 

— miska högtidligheter; som firades påföljande höst, i en- 
lighet med den på våren gjorda öfverenskommelsen. 
— Ovationerna upptogo hela tre dagar, den 3—5 oktober, 
hvilka celebrerades med tal och musik i akademihuset på 
förmiddagarna samt illumination på kvällarna.!) Festen 
kom för sent för att låta Armfelt glädja sig däråt. 


5) KE. PP. 14 juli, 11 o. 30 aug., 3-5 okt. 1814. Huru åtm. en 
2 del bland de unga bedömde fredens förnyande, torde man få sluta till 
— af ett uttalande af ÅA. J. Sjögren. Den ?4/, 1814 antecknade han i 
sin dagbok, att det den dagen var illumination i staden och åminnel- 
sefest i ryska kyrkan med anledning af ,vår nådigste kejsares" 
a r stigande på tronen. ,Kanske illuminerar man ock i Paris — 

e Sjögren — denna afton för honom. Gud gifve, att så vore; 
vore också morgondagens högtid i luterska församlingen, Marie 
sbådelse, en bebådelse till ett lugnare tidehvarf, bebådelsen till gry- 
ningen af ett sekel, som under en lycklig fred skulle godtgöra de 
"revolutioner och stormar, under hvilka Europa redan snart ett halft 
sekel suckat." Yttrandet tidigare medd. af G. Heinricius i Skild- 
ringar från Åbo akademi 1808—1828 s. 17 (Sv. litt. sällsk. skr. 


Nat. o. Folk, H, 69. 
35 


9, 
Konflikter. 


Hade det goda förhållande mellan den akademiska 
senaten och dess högste styresman, som vid årsskiftet 
1814 på ett så vackert sätt kommit till uttryck i konsi- 
storii ödmjuka lyckönskningsskrifvelse, fått ostördt fortgå 
ännu någon tid, skulle utan tvifvel Armfelts kansleriat 
kommit att i de akademiska fädrens minne kvarstå såsom 
en tid af lugn utveckling och godt samförstånd. Men till 
all olycka inträffade, några månader innan Armfelts lefnad 
lyktades, en händelse, som lämnade efter sig mycken bit- 
terhet i sinnena och som fördunklade den vackra bild 
prokansler och konsistorium i sina skrifvelser tecknat af 
sin ,aldrig nog vördade styresman”, ,sånggudinnornas 
älskling” och akademins , välgörare". Med anledning af : 
en tvistefråga, som i det föregående ett par gånger blifvit 
berörd, fann sig nämligen Armfelt, efter enskilda uttalan- 
den af missnöje, föranlåten att tilldela det akademiska 
konsistoriet en officiell admonition, så allvarlig och resolut, 
att den — huru berättigad den i grunden än må ha varit 
— med allt skäl kunde, med ett tidens uttryckssätt, kallas 
ovanlig och härtills ohörd". 

De första åren af 1800:talet tyckas förhållandena 
inom konsistorium varit tämligen lugna. Naturligtvis hade 
det händt, att meningarna brötos tvärt mot hvarandra, 


Bidrag t. känned. af Finl 


547 


nal, dålig sedvana — anledning till dissensus och 
iger. Men oron var icke större än att den välme- 


få en hedrande sysslan att vara akademins styresman kän- 
ag ,mycket lätt, då man är biträdd och vägledd af så 
ska och kunniga lärare, att jag endast har att före- 
sa och befodra till framgång de förslager, som de ut- 
etat och funnit tjänande till akademins förbättrande, 
nskapernas utvidgande och nytta för det allmänna”.!) 
"TG Under krigstiden 1808—1809 torde till en början en 
; ic 'e så ringa meningsolikhet inträdt bland consistoriales 
-mellar den ovillkorliga underkastelsens förespråkare och 
é en igot oppositionellt anlagde, som icke h. o. h. kunde 
befria sig från ,det politiska nitet". Därpå tyda Calonii 
ända program samt de knapphändiga uppgifterna om 
a zapitlets val af deputerad och om consistorii acade- 
i svar på det kejserliga reskriptet till prokansler. Men 
r hand som krigslyckan tycktes utan återvändo fästas 
de ryska vapnen och all tanke på en återgång till det 
ala föreföll förmäten, utjämnades meningsolikheterna, 
; de närmast följande åren förflöto utan vidare störin- 
gar under prokanslers öfverlägsna ledning och under 
; tålig förbidan på resultaten af konsistorii hemställningar 
till den nye herskaren. Men sedan önskningsmålen vunnit 
ligt afseende, begynte åsikterna att gå åtskils i flera 
och inom det till antalet så godt som fördubblade 


2 1?) Wachtmeister t. J. Tengström 2 mars 1804. Om befordrings- 
a slen vid denna tid bl. a. E. Lagus, Mikael Chorgei valda 
kter med en lefnadsteckning, Sv. litt. sällsk. skr. tom. 48 s. 
ull följ. 

Nat. o. Folk. H. 69. 


548 


consistorium academicum ett retligt förhållande att inträda. 
I någon mån kan detta ha berott på den redan nämnda 
opposition, som utbildade sig mot prokanslers allt domine- 
rande inflytande. Men i kanske ännu högre grad påvärkades 
tvistigheterna af en annan gruppering, som främst grun- 
dade sig på dissensus i en del akademiska tolknings- 
frågor och som (med skäl) kunde karakteriseras såsom en 
motsättning mellan den gamla och den nya uppsättningen 
af ledamöter. På det förra hållet förmärktes en väl förklar- 
lig benägenhet att fasthålla vid äldre tiders praxis och de 
lämplighetssynpunkter, som tidigare blifvit följda, medan 
hos nykomlingarne — hvilka vunno understöd af ett par 
bland de äldre — framträdde en böjelse för andra till- 
lämpningar, hvilka nog tyckas haft bättre stöd i för- 
fattningarna, men också vittnade om ett teoretiskt-pedan- 
tiskt vidhållande af deras ordalydelse. Såsom ofta vid 
frågor af sådan art kom det till rätt lifliga debatter, under 
hvilka personliga insinuationer icke voro ovanliga och då 
man fick höra hvarjehanda mer eller mindre subjektiva 
utläggningar — för att icke säga mera — af resp. ledamöters 
»oförgripliga tankar". Det var väl med tanke på sådana 
konflikter prokansler — hvilken själf varit med om de- 
batterna med en tydlig, om också icke alltid deciderad 
lutning. åt de yngres mening — några år efteråt yttrade 
till frih. BR. H. Rehbinder: , Våra patres äro lärda och 
skarpsinniga män, men de flesta sakna människokännedom 
och lefnadsvishet, och däraf härröra misstagen i deras 
åsikt af saken. De styras alla, åtminstone de fleste, af en 
god ésprit och nitälskan för akademins väl, men förvillas 
ofta af teoretiska spekulationer ifr. det praktiska lifvets 
rätta bana. Men detta är så vanligt i lärda samfund, att 
man föga kan vänta dem annorlunda bildade, helst då 


Bidrag t. känned. af Finl. 


STR SE Mö Ja St AS ”N 


ESVESIE 


a ME olle nd RA on 


249 


de äro så talrika som vårt och där hvarje fakultet utgör 
liksom sitt eget skrå med mycket précaira och obestämda 
relationer till det hela." 1) 

Särskildt upphetsades sinnena af en tvistefråga rö- 
rande de juridiska examina, hvilken pågick under större 
delen af Armfelts kanslerstid. Från en dissensus mellan 
tvenne professorer artade den sig till en allmän konsi- 
storiell konflikt, hvilken satte två fakulteter, den juridiska 
och den filosofiska, samt de redan nämnda meningsgrup- 
perna, de äldres och de yngres, upp mot hvarandra. 
Denna på sin tid uppseendeväckande tvist erbjuder sitt 
intresse icke så mycket för själfva sakens skull, ty med 
god vilja hade den lätt kunnat ordnas, som emedan den 
illustrerar de personliga förhållandena inom konsistorium 
och emedan en af landets vid denna tid mest framstående 
män innehade däri en af hufvudrollerna. Som den där- 
jämte kom att utöfva ett starkt inflytande på förhållandet 
mellan konsistorium och dess högste styresman, tillåta vi 
oss att något utförligare relatera densamma och att sär- 
skildt dröja såväl vid de i konflikten agerande personer- 
nas yttranden som vid de omdömen, till hvilka dessa 
gåfvo anledning från kanslers sida. 

Med denna historia förhåll det sig på följande sätt. 

Vid slutet af höstterminen 1812, ett halft år efter 
det Armfelt tillträdt kanslersämbetet, ärnade juridiska fa- 
kultetens dekanus, professorn och prokuratorn Calonius 


anställa sedvanlig auskultant- eller hofrättsexamen med 


nio studerande, hvilka efter föreskrifna preliminära förhör 
— i teologi, logik, ekonomi, aritmetik, geometri och latin- 
skrifning — förklarats af honom mogna att till nämnda 


1) "Till Rehbinder 21 juni 1817. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


550 


examen sig inställa. Enligt en förordning af 19/, 1749 
skulle de studerande offentligen förhöras af juris- och mo- 
ralium professorerne i lagfarenheten och dess grundve- 
tenskaper — naturrätten och sedeläran — och ägde de 
att därvid sig väl och försvarligen förhålla för att där- 
efter kunna med akademiskt vittnesbörd vinna inträde i 
rättegångsvärk och befordran till vissa namngifna tjänster. 
Tillika stadgades, att på det professorerne icke måtte 
genom detta förhör hindras i sina öfriga ämbetssysslor, 
skulle konsistorium äga , frihet att utse en viss tid å hvarje 
termin, på hvilken, när så nödigt är, slike förhör hållas 
måga". En året därpå utgifven nåd. förordn. af den ?9/, 
1750 hade, till närmare förtydligande af sättet för exa- 
mina, stadgat, att studerande, som ämnade söka inträde i 


rättegångsvärken såväl som till ,de andre regeringens 


civile grenar", borde för vinnande af erforderligt akade- 
miskt vittnesbörd därförinnan ,först vid öppna dörrar i 
consistorio under behörigt protokolls hållande öfver frå- 
gor och svar af vederbörande professores förhöras i de 
vetenskaper, som lägga grunden till hans tillärnade gö- 
romål och därmed äga närmaste gemenskap, hvilka con- 
sistorium åligger att behörigen urskilja, och därest han 
därvid aflägger tillförliteliga prof af god insikt uti samma 


vetenskap, hvaröfver consistorium äger att döma, må det 


begärte vittnesbördet honom sedan af consistorio beviljas 
— — — kunnandes desse förhör anställas på samma tid 
som consistorierne till de uti ofvanberörde förordning [af 
10/3 1749] anbefallte förhör redan lära utsett". "Om vitt- 
nesbörden föreskrefs, att de skulle i consistorio academico 
Justeras och utfärdas af rektor på konsistorii vägnar med 
univ. sekreterarens kontrasignation. I praktiken hade 
emellertid den plägsed utbildat sig, att jurisprofessorn- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


IDERIS VIN GEA SEN TOR TEE 


551 


dekanus i fakultetens namn själf utsatte tiden för examina 
vid slutet af terminen och kallade till dem philosophiae 
practicae eller moralium professor (tidigare historiarum 
et philos. pract. professor), som då fullgjorde sitt uppdrag. 
Efter förrättadt förhör affattades utslaget af examinato- 
rerne kollegialt — eller kanske af juris professorn ensam 
— hvarvid, med stöd af kap. XXIII 8 3 i rätteg. 
balken, följden kunnat blifva, att jurisprofessorn så- 
som ordförande i tvåmannakollegiet, 1 händelse af oenig- 
het med moralium professor, afgjort resultatet äfven i 


dennes ämnen, till trots för hans anmärkningar. Det aka- 


demiska vittnesbördet hade därpå, utan vidare behandling 


i konsistorium, utfärdats af rektor och sekreteraren. 


Denna med författningarna af 1749 och 1750 icke 


rätt öfverensstämmande plägsed hade pågått åtminstone 


under de senaste årtiondena — enligt Calonii påstående, 
som bestreds af andra, hade den t. o. m. fortbestått , af 
ålder". I enlighet med densamma admitterade nu Calo- 


— nius de nämnda nio studenterne till examen och hänvi- 


sade dem till moralium professor Lagus, hvilken därjämte 


d - bespordes om lämpligaste tiden för det offentliga förhöret. 


Men Lagus, som nyss tillträdt den moralfilosofiska pro- 
fessuren, var missnöjd med de insikter, som plägat pre- 
steras i hans ämnen, och hyste sin egen uppfattning om 
den procedur, som borde vid förhöret tillämpas. Efter 
hvad han senare förmälde, hade hans företrädare, prof. 
Franzén, känt sig missbelåten med Calonii enrådighet 
vid det offentliga förhöret och själf hade han under tvenne 
föregående terminer, då han skött de ifrågav. förhören, 
sökt förmå Calonius att fästa afseende å hans omdömen om 


 examinas resultat, men utan att lyckas i sin afsikt. Nu, 
då samma historie åter hotade att upprepas, tog han helt 


Nat. o. Folk, H. 69. 


552 


resolut sitt parti. Af formella skäl refuserade han en at 
de nio ynglingarne och underkastade de öfriga ett om- - 
ständligt enskildt förhör, som slutade med att samtliga 
examinandi blefvo underkända och uppmanades att för- 
kofra sig i ämnet för att åter pröfva sin lycka i slutet 
af följande termin. Därjämte vägrade han att inställa sig 
till det af Calonius planerade offentliga förhöret. 

Detta ovanliga steg försvarade Lagus i bref (!3/,)) 
till Calonius med att han icke önskade prostituera exa- 
minanderne genom en offentlig improbation, som enligt 
hans mening borde vara afgörande för examen i de af 
honom företrädda ämnena. Endast med svårighet hade 
han öfvervunnit , känslan af en blind vördnad för en af 
Finlands störste män" för att våga ett steg, som plikten 
bjöd honom och som enligt sunda förnuftet var hans 
fulla rättighet. Äfven Calonius hade det händt, att han 
vägrat att till publikt förhör admittera ynglingar, som 
han tenterat, så att Lagus icke kunnat välja något ,, mera 
utmärkt mönster" sig till efterföljd, då han gjorde på 
samma sätt, kanske på bekostnad af sitt lugn, säkert med 
uppoffrande af materiella fördelar. För öfrigt hade de 
repulserade studenterne gifvit honom rätt genom att icke 
öfverklaga hans ,faderliga råd", och då ingen annan part 
fanns, kunde enligt Lagus” mening saken anses utagerad. 
Vidare framhöll Lagus till sitt försvar, hurusom det för 
en akademisk lärare icke fanns någon högre plikt än den 
»att motarbeta den sig öfver allt inträngande okunnig- 
heten, motarbeta den ursinniga brådska, som herr stats- 
rådet och riddaren vid sitt sista afträde ifr. ak. rekto- 
ratet så sant och skönt framställde såsom ett känne- 
märke på vår tids ungdom ; än att gå sin store monarks 
af oss klart insedda afsikt att sprida ljus till mötes". 


Bidrag t. känned. af Finl. 


553 


Äfven kansler hade uttalat sitt billiga missnöje öfver att 
omogna ynglingar vunnit inträde i rättegångsvärken, till 
skada för det allmänna. 

På grund af alla dessa omständigheter trodde Lagus 
sig kunna hysa den förhoppning, att herr statsrådet 
och riddaren, , rättvisans förste tolk i vårt land", hos 
hvilken han vördade ,ålderdomen, de ovanliga  själs- 
förmögenheterna och den beundransvärda lärdomen”", 
skulle bedöma hans ,oryggeliga beslut" att afhålla sig 
från examen på ett sätt, som öfverensstämde icke mindre 
med hans än med statsrådets ,eget personliga och äm- 
betsmannavärde". 

Men herr statsrådet och riddaren Mathias Calonius, 
den ,juridiske patriarken", såsom Rehbinder kallade 
honom, kände sig högeligen uppbragt öfver den nye mo- 
ralium professorns tilltagsenhet. I 35 år hade han inne- 
haft säte i konsistorium och hela denna tid — frånräk- 
nadt de år han satt i konungens högsta domstol — en- 
sam skött den juridiska fakulteten, tillämpande examens- 
förordningarna enligt sin uppfattning och behandlande, 


efter hvad åtm. Lagus påstod, sina medexaminatorer på 


ett tämligen öfverlägset sätt. Och nu dristade sig helt 
plötsligt en ung professor, i hvilken han icke såg annat 
än en adjungerad ledamot af. juridiska fakulteten, ett 
biträde vid förhöret, att sätta sig upp emot hans kallelse 
och en kutym, som blifvit följd i årtionden. I stället för 
att låta sig öfvertygas af sin yngre kollegas höfliga, men 
bestämda förklaring, utsatte han ny dag för examen och 
vände sig (!5/,)) till konsistorium med en amper skrifvelse, 
hvari han hemställde om Lagus” anmanande att oväger- 
ligen inställa sig till det offentliga förhöret. Såsom OCalo- 
nius utlade saken, kunde nämligen Lagus icke på grund 


Nat. o. Folk, H. 69. 


554 


af sitt enskilda omdöme om examinadernes omogenhet 
undandraga sig att hörsamma dekani kallelse och för- 
hindra jurid. fakulteten att anställa publik examen, vid 
hvilken han icke heller var berättigad att genom sitt sär- 
skilda omdöme , ensidigt upphäfva all den rätt och den 
åtgärd juris professoren härvid tillkommer”, Ty så länge 
juridiska fakulteten bestod af en enda närvarande person 
— Myréen hade ännu icke trädt i tjänsteutöfning — komme 
dennes röst att utgöra beslutet. Skulle moralium profes- 
sor äga rätt till veto emot den juridiska fakulteten, komme, 
resonnerade Calonius vidare, fakulteten att försättas i 
inactivité i fråga om nämnda examina och blifva beroende 
af nämnde professor. Då kunde denne också , efter blott 
godtycke och välbehag stänga all ungdom, äfven den 


med de lyckligaste anlag och nöjaktigaste underbyggnad, 


från all möjlighet att komma ett steg fram på den civila 
tjänstevägen". Statsrådet kunde svårligen föreställa sig 
»någon oväldug man till den grad beröfvad allt allmänt 
mänskoförstånd och med så liten kännedom af akade- 
mins inrättning och det allt sedan 1749 därvid ständigt 
under förtroligaste sämja och enighet iakttagne bruk, 
att han icke skulle finna det betänkeligt att ställa den 
juridiska fakulteten i en absolut afhängighet af moralium 
professoren och att understödja herr professoren Lagi dri- 
stiga och förmätna försök", hvarför en vidare demonstration 
af saken var onödig. Infann sig bLagus icke till förhöret, 
hotade Calonius att förrätta examen äfven i hans ämnen.!) 

Som terminen led mot sitt slut, företog konsistorium 
genast — utan att afbida Lagus förklaring — Calonii 
»angifvelse" till provisoriskt afgörande. Af den filoso- 


!) K. P. 18 dec. 1812; kansl.. ämb. brefakter 1813, n:o 63. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


5255 


fiska fakultetens ledamöter funno de yngste, Ahlstedt och 
3 Avellan, det billigt eller klart som dagen", att Lagus 
— ägde rätt att improbera och att han efter det redan an- 


ställda förhöret icke var skyldig att hörsamma kallelsen 


& till publik examen. Fattenborg, med hvilken Palander och 
3 Hällström förenade sig, ansåg någon resolution icke kunna 
Z meddelas, innan Lagus satts i tillfälle att afgifva sin för- 
3 klaring, hvarför också frågan om dennes förpliktande att 
É deltaga i det utsatta förhöret borde förfalla... Prof. J. Ga- 
É dolin omfattade i princip Calonii uppfattning om mora- 
— lium professors skyldighet att följa kallelsen och föreslog 
3 att konsistorium, , till bibehållande af sämja och' enighet” 


och af skyldig vördnad mot ,sin äldsta och i alla af- 


3 seenden vördnadsvärda medlem", ännu skulle göra ett 
— försök att genom vänlig föreställning förmå Lagus att 


för denna gång gifva efter; men äfven han ansåg den 


— sistnämnde icke kunna mot sin vilja och innan han fått 


tillfälle att afgifva sin förklaring af konsistorium tvingas 


att inställa sig till förhöret. Prof. Wallenius sökte 1 ett 
koncist, väl motiveradt votum öfvertyga om att Lagus 


var pliktig att såsom adjungerad medlem af juridiska fa- 
kulteten infinna sig till det ifrågavarande förhöret och 
förmodade förty, att Lagus komme att ,,göra en uppoff- 
ring af sin enskilda öfvertygelse om de till examen kal- 
lades mindre skicklighet". Om denna uppfattning före- 
nade sig i allt väsentligt prof. Hellenius, de tre medici- 
narne Pippingsköld, Gabr. Bonsdorff och v. Haartman, 
äfvensom teologerne Jakob Bonsdorff och rektor G. Ga- 
dolin. 

Vidlyftigast och kraftigast uttalade sig v. Haart- 
man, som icke betviflade prof. Lagus' ,upplysta och rätt- 
visa grannlagenhet", men afgjordt ogillade hans hand- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


256 


lingssätt och ansåg, att han genom sin vägran att hör- 
samma kallelsen sökte att upphäfva en såväl på författ- 
ningarna som på en flerårig praxis grundad och ,förmån- 
ligen utöfvad" grundsats. Hvilken betydelse moralkun- 
skapen än ägde, var det dock egentligen icke det ,,scienti- 
fika och subtila af vetenskapen", som utbildat dugliga ju- 
rister och administratörer, och i alla händelser hade mo- 
ralium professor endast att såsom adjungerad medlem 
kollegialt med den i hans ämne nogsamt kunnige jurispro- 
fessorn förrätta juris examen. Därjämte framhöll v. Haart- 
man, hurusom den af Lagus väckta tvisten var ,lika obe- 
hagelig till sin anledning som vådelig till sina följder". 
Den borde enligt hans mening , vara oväntad på en tid, 
då akademin i allmänhet och jämväl bemälte moralium 
professor enskildt af vår hulda monarks godhet njutit lika 
så afundsvärda som oväntade välgärningar, och på en 
tid, då den fridälskande Alexander, omgifven af bekym- 
mer ej blott för vårt, utan äfven för hela Europas be- 
stånd, borde vänta sig enighet och samdräkt, särdeles 
mom det värk, som bör föregå landets inbyggare med 
exempel af laglydnad och ett sammanstämmande bemö- 
dande att uppfylla sina åligganden". Professoren -. ön- 
skade med desto större skäl, att tvisten blefve bilagd 
genom prokanslers kraftiga åtgärd, som det lugn, hvilket 
under de senaste årtiondena herskat vid akademin, , banat 
oss vägen ej mindre till den milda Alexanders kärlek än 
till anseende hos en upplyst allmänhet". 

Prokansler, mot hvilken v. Haartmans kand till 
en del var riktadt, förenade sig helt kort om den fri- 
kännande uppfattningen, hvadan konsistorii utslag blef, 
att Lagus för närvarande icke kunde åläggas att mot sin 
vägran 1 den beramade examen deltaga, hvarjämte honom 


Bidrag t. känned. af Finl. 


TE IR ESPEN IPS ” 3 5 i ac RT ET 
ST STESTIY ITA PASS SES VEN när FRAN OST er jo da äng iv Te vt) 


SR STEKTE RO 


CN STRESS BEN IS SUS frn VT TGN RET NEAR lär SR JE Fes 


PR NET EWY T 


ESP SNETT 


557 


lämnades tillfälle att till konsistorium afgifva sin förkla- 
ring. !) ir 

Denna förklaring afgafs de första dagarna af vår- 
terminen 1813. Den var affattad i patetiska ordalag och 


afsåg 1 hufvudsak att bevisa, hurusom Lagus handlat 


i enlighet med sin plikt och författningens mening samt 


att hans afsikt endast varit att värka för den akademiska 


undervisningens höjande. , Öfvermåttan älskare af den 
frid, det lugn, hvars njutning min känsla af plikt möj- 
ligtvis tillät mig att emottaga", skulle han känt sig träffad 


af Calonii förebråelse att ha stört ,,den förtroliga sämja 
och enighet", som rådt mellan juris- och moralium pro- 
fessorerne, om han icke varit öfvertygad om att ha gjort 
allt, som stod ,i en redelig ämbetsmans makt till upprät- 
tande af just en sådan kollegialisk sämja, hvilken i se- 
nare tider ej synes hafva existerat och likväl är så nöd- 
vändig för att något godt skall kunna uträttas". Efter 
att ha nämnt om sina tidigare misslyckade försök att 


vinna gehör hos Calonius för sina omdömen om de exa- 


minerade, uttalade han följande pessimistiska, i all dess 
patos mot Calonius rätt insinuanta påstående: , Emellertid 
hade jag ej kunnat undgå att märka, huru lättsinnigheten 
och lättjan samt dessas foster okunnigheten ibland den 
vid detta universitet studerande ungdomen reste sin för- 
färliga hjässa, huru de allt mer och mer glesnade, som 
hade mod och lust för grundeligare studier; huru ytterst 
svårt och bittert valet blef af de uslingar, hvilka nöden 
tvang att admittera till den viktigaste af alla mänskliga för- 
rättningar, den att predika försoningens heliga lära; huru 
examina rigorosa — denna vördnadsvärda lämning af 


RP; 18: dec. 1812. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


338 


fornålderns grundelighet — blefvo allt mer och mera säll- 
synta; huru medicinska auditorierna i samma mån blefvo 
tomma som förteckningarna på åhörare af föreläsningarna 
1 lagfarenheten och dess grundvetenskaper presenterade 
en växande massa af dilettanter, till hvilket allt orsaken 
låg för mig solklar i den allmänna opinion om lättheten 
att i all maklighet vandra fram på den juridiska banan." 

Prof. Lagus berättade vidare, hurusom han vid ett 
närmare studium vunnit ,en med hvar dag ljusnande 
imsikt af andan i våra ypperliga författningar", hvilka 
icke åtnöjde sig med endast praktisk öfning hos de civila 
ämbetsmännen, utan också fordrade tillräckliga och be- 
pröfvade kunskaper i de juridiska ämnena. Denna omot- 
svarighet mellan författningarna och värkligheten hade 
förmått honom efter många och bekymmerfulla öfverlägg- 


ningar med sig själf och efter rådplägningar med , män, 


varme för allt sant, rätt och ädelt", att taga det steg han 
tagit för att ,undgå något ännu vådeligare än försvaret 
emot en stor man: det att emot honom väcka — fråga". 
Slutligen framhöll Lagus, hurusom en t. o. m. moderat 
skärpning af de i allmänhet slappa examensfordringarna 
uppfattades såsom öfverdrift, hvarjämte han förebar några 
tämligen klena förhinder för deltagandet i den utsatta exa- 
men. Med fullkomligt lugn öfverlämnade han sin sak 
till konsistorii rättvisa granskning och han hoppades, att 
1 en kommande tid någon måtte inse hans afsikter: , att 
Jag handlat pliktenligt, lagenligt, vill svara emot en stor 
monarks visa afsikter, en upplyst kanslers yttrade önskan, 
drifves af känsla för mitt fosterland, värma för upplys- 
ningen, såsom den: enda grundval, hvarpå Finlands an- 
seende hos dess beherskare hvilar.'1) 


') Förkl. dat. ?6/, 1813 bland kansl. ämb. brefakter 1813 n:o 63. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


PISA EE TTT WES 


3259 


Men den, som icke insåg detta, var Calonius. $Se- 
dan han af konsistorium satts i tillfälle att utlåta sig om 
sin motspänstige kollegas förklaring, afgaf han, efter en 
| dryg, men på grund af andra tjänstegöromål väl förklar- 
lig betänketid, ett icke mindre vidlyftigt svar i form af 
ett dictamen till konsistorii sammanträde den !t/; 1813. 
— Detta svar var ytterst personligt och öfvergick i insinuatio- 
ner mot Lagus hvad han tillåtit sig i den första skrifvelsen. 
Den åldrige och sjuklige mannen, som ytterligare retats 
E af sitt nederlag i konsistorium, åtnöjde sig icke med att 
endast lämna en saklig utredning af de omtvistade frå- 
 gorna, utan fyllde en god del af sin replik med en 
bevisföring, som afsåg att ådagalägga, hurusom Lagus 
ä handlat under inflytelsen af egennyttiga afsikter. Af den 
— framställning Lagus gifvit af frågorna, dem han ,, med en 
: förvånande oredighet hoprört och sammantrasslat", fram- 
gick, så menade OCalonius, numera klarligen, att Lagus 
— eftersträfvade ,att, om möjligt blefve, bemäktiga sig sty- 
relsen af alla auskultantexamina", Då Lagus beskyllt 
j Calonius för att ha öfverskridit sina rättigheter, så hade 
han yrkat en ny lära, som var , dels så orimelig dels så 
É emot sanning och värkeliga förhållandet stridande", att 
3 om OCalonius inginge i en vidlyftigare vederläggning, 
han ,därigenom endast skulle förråda en brottslig miss- 
É tröstan till amplissimi consistorii egen urskillning". Exa- 
j men var en den juridiska fakulteten egentligen tillhörig 
— förrättning, i hvilken moralium professor ägde deltaga. 
— såsom ,,en adjungerad person endast för att examinera i de 
— stycken honom tillhöra, med rättighet att efter slutadt 
j examen inför fakulteten, men icke ensidigt, yttra sig om 
E de examinerades insikter i naturrätten". Dessa moralium 


Nat. o. Folk, H. 69. 


560 


professor tillkommande rättigheter hade Calonius aldrig 
sökt betaga honom. 

Gentemot prof. Lagus” loftal öfver de teoretiska 
studierna framhöll Calonius, utan att vilja underkänna 
deras betydelse, vikten af den praktiska tjänstgöringen 
och inhämtandet af stilus curiae, hvarpå det ofta ankom 
vida mer ,än att hafva lagt på minnet några grälaktiga, 
halfmystiska distinktioner, som af ingen människa kunna 
begripas". För öfrigt hade Calonius utgifvit sina vitsord 
efter enhvars förtjänst; han hade icke haft för vana ,hvar- 
ken att slösa med beröm eller att med ilskefull hårdhet 
vräka och lasta någon", som han ansett kunna med till- 
hjälp af praktisk öfning blifva ,ett nyttigt ämne, åtmin- 
stone för de ringare sysslorne”. — ,,Då nu herr professoren 
— yttrade han vidare — icke vill foga sig till dessa idéer, 
utan däremot söker att upphäfva all gammal inrättning 
och göra sig enrådig, så framlyser det klarligen, hurule- 
des han eftersträfvar att sätta sin vilja fram för lagen, 
just under det han likväl, såsom alla andra nyhetskrämare, 
berömmer sig af sin laglydnad, af sin känsla utaf sin med- 
borgerliga plikt och af sin varme för upplysning, hvaraf 
jag dock härintill hos honom ieke förmärkt något prof.” 

Såsom väl förklarligt var, kände sig Calonius särskildt 


indignerad af Lagus' insinuation att tillväxten af juris stu- 


derande berodde på examinas lätthet. Han visste icke, om 
det mer var ilskan eller tanklösheten i sådant tal, som väckte 4 
förundran. Tillströmningen till fakulteten hade näml. sin 
naturliga förklaring 1 tillkomsten af nya ämbetsvärk 
och tjänster, först under Gustaf III och sedan efter sista 
kriget, 1 Viborgs läns förening med det nyss eröfrade 
Finland samt i den omständigheten, att upplösningen af 
den finska krigsmakten spärrade vägen för dem, som an- - 


Bidrag t. känned. af Finl. E 


RR a 


a NEIL ne räv d äv 
ÄRAS ENE S&S 


261 


nars sökt sig in på den militära banan. Då näppeligen 
någon bonde fanns, som icke förstod , dessa påtagliga or- 
saker”, Var det »högst eftertänkeligt' att sådant kun- 
nat undgå prof. Lagus' skarpsynta ögon. ,Men till äf- 
ventyrs — förmodade Calonius spefullt — har han ej velat 


se .dem, på det han så mycket dristigare kunde. skjuta 


3 skulden till det från längre tid tillbaka hotande och nu 
: med starka steg instörtande barbariet uppå den juridiska 
3 fakulteten, som däri likväl icke äger någon del." 


ren 


. Calonius afslutade sin bäska replik med den förkla- 


3 ringen, att han icke ämnade yttra sig vidare i denna fråga 
som till hans stora förvåning gifvit anledning till en 
3 skriftväxling 1 st. f. att konsistorium genast skridit till 
3 aflägsnande af hindren för värkställigheten af en på för- 
K fattningar och 2/; århundrades praxis grundad examen. 
KE Och han undanbad sig att vidare inkommoderas med 
3 Lagus' skrifvelser. För den kloka och tänkande — yttrade 
3 han vn torde detta göra tillfyllest. Den det icke är, ho- 
nom, skulle jag förgäfves bemöda mig att öfvertyga.” 


NE 

en. han anhöll icke mera om något domslut af konsi- 
dy : 

storium, utan yrkade på att hela saken måtte allerödmju- 


i kast refereras till kansler, hvilken såsom ,en högtupplyst 


k gr i 


3 älskare och beskyddare af ordning och. rättvisa” säkerli- 
3 gön skulle tillhålla moralium professor att förblifva inom 
= gränsen af sin adjunktion. !) 


Ännu en gång satte konsistorium prof. Lagus i till- 


3 fälle att försvara sig mot veder partens . hårda och krän- 


| ar ide tal. Det sätt, hvarpå Lagus nyttjade detta till- 
e, är karakteristiskt för hans temperament och skrif- 


| sätt. » Skall jag härvid — så inledde han sitt ödmjukaste 


IOF 
; ;3) Kansl. ämb. brefakter 1813 n:o 68, 


a Folk, H. 69. 
i 36 


362 


memorial — vända mig emot min vederparts person, ve- 
dergälla ondt med ondo? Nej! Min afsikt är, att utan 
något afseende på våra af jord komna ephemeridiska in- 
dividuer fästa mig endast vid den sak, hvarom oss emöl- 
lan fråga är väckt, liksom hörde hon till en för oss hvar- 
dera alldeles främmande tidepunkt: viss om att denna hör 
till de causae, hvilka enligt akademiske konstitutionernas 
7:de cap. 3 8 fordra en prolixior processus, att dess af 
ampliss. consistorium beredda utgång skall, genom sitt 
inflytande på förnuftsodling, reell upplysning vid detta 
lärosäte, hafva en oberäknelig värkan på Finlands öden i 
kommande tider.” 

Fortsättningen gick i den höga stilen. I pompösa, 
af välmening och öfvertygelse om sin åsikts ovederlägg- 


lighet genomandade satser, dem Calonius skulle kallat 


»grälaktiga, halfmystiska distinktioner", sökte Lagus i 
främsta rummet bevisa nödvändigheten af att mota 
»ogrundlighetens inbrytande ström", den rådande ytlighe- 
ten och begäret att synas vara hvad man icke var. ,Månne 
ej människan — frågade Lagus — är hvad hon var: ehuru 
såsom naturprodukt lik den materie, hvaraf hon är sam- 
mansatt, orklös och trög, dock, såsom ett fritt och förnuf- 
tigt väsende, mäktig och af sig själf uppfordrad att höja 
sig upp till fullkomlighet i ett eller annat afseende, oak- 
tadt de hinder, som uppkastas af den naturliga trögheten? 
Och månne ej, till vinnande af denna sköna seger, något 
yttre äfven alltid bidrog, en främmande hand, som göt 
olja i den ädla elden, väckte människan till igenkännande 
af sin egen kraft, sporrade henne till värksamhet?+ Till 
dessa medel Körde examina, hvilka afsågo att vara en 
sporre för den kvicke ynglingen, men en anvisning för 
den trögare att vända sig från studierna. Den akademiska 


Bidrag t. känned. af Finl. 


TEE IPS FIFS 


Be 


AN 
- 
för 
b 
EE 
DN 
fe L 
i 
JR 
= 
ä 
rr 
E 
"4 
Fe 
z 
—WN 
vi 
35 
SE 
+ 
NV 
By 
3 
ka 
fr 
, 
te 
Md 
SN 
Fö 
TE 
2 
2 
Tv 
- 


Re L a  a rL SET 
> SÄD AS 


263 


läraren anstod det icke att, stillastående föra klagomål öfver 


den mänskliga ofullkomligheten utan att röra handen för 
att minska den, att med bortvänd blick ifrån våra närmaste 
förfäders grundlighet, allmännare bildning och duglighet, 
ofta för flera stånd, uppgifva hoppet att till samma, om 


k ej i lika förhållande högre punkt lyfta vårt växande släkte, 


som vi på litterära resurser säkert äre rikare än de voro”. 
Utan han ägde att efter noggranna examina åtvarna för- 
sumliga och till studier obekväma studenter att begifva 


— sig ifrån akademin till ,någon annan redelig handtering"”. 


Ett sådant handlingssätt var icke hårdhet; tvärtom hand- 


lade den kärlekslöst, som uppträdde annorlunda; han 
kb glömde icke endast enskildas fördel, utan jämväl statens, 
hvars bestånd berodde på skickliga och dugliga ämbets- 


män o. s. Vv. 

Utom af omtanken om den studerande ungdomens 
och statens bästa, förklarade Lagus sig drifven af önskan 
att häfda moralium professors jämlikhet med juris pro- 


— fessorn, en jämlikhet, som han ansåg lika nödvändig för 


rättvisa och skick vid examina och andra akademiska mål 
som obehaglig och oläglig för ,den mer eller mindre 
småsinte despoten”. Det var för detta syftemål och för 


— »reklamerande" af moralium professorns i författningarna 


grundade, men kränkta rättigheter, förklarade Lagus, ,,som 
jag i hopp om samtidas, säker om eftervärldens rätt- 


Visa dom vågat exponera mig för de vidrigheter, hvilka 
af mig anade, eller måhända oförutsedda, möjligtvis kunde 


blifva följder af mitt nödtvungna steg". 

Summan af Lagus” utläggningar var, att laglig praxis 
måtte sättas i den närvarande olagligas ställe. En hän- 
vändning till kansler förkastade han såsom stridande mot 
konstitutionerna. ,Jag påstår därföre — slöt Lagus sin 


Nat. o. Folk, H. 69. 


564 


duplik — och anhåller, att detta mål af amplissimum 
consistorium academicum måtte i första — och jag vill 
hoppas sista — instansen afgöras." 1!) 

Som Calonius undanbedt sig vidare genmälen, af 
hvilkas bemötande han med skäl väntade sig en skrift- 
växling i det oändliga, fick Lagus behålla sista ordet och 
konsistorium tog frågan till slutlig pröfning vid samman- 
träden den 29 juni och 13 juli 1813. Calonii förslag att 
hänskjuta tvistemålet såsom berörande en principfråga af 
betydelse för undervisningen till kanslers afgörande wun- 
derstöddes af flere bland de äldre professorerne, men 
förkastades af pluraliteten, som i likhet med Lagus tol- 
kade konstitutionerna sålunda, att frågan borde behandlas 
såsom en vanlig tvistefråga och att den först i besvärsväg 
kunde öfverlåtas till kansler, om man ock samtyckte till 
att för framtiden anhålla om närmare förklaring rörande 
de omtvistade punkterna. ?) 


1) Kansl. ämb. brefakter 1813 n:o 63; K. P. 11 juni 1813. Den 
oråstridda examen hade slutligen ägt rum på våren. - | 

?) Till klargörande af denna tvistefråga må nämnas följande; 
Enl. konstitutionernas cap. 1I $ 2 m. 5 skulle de tvister (dissidia) 
mellan akademins medlemmar, som icke kunde biläggas af rektor och 
konsistorium, undersökas, hämmas och till slut bringas af kansler. 
Cap. VII 8 6—7 stadgade, att om det behagat Hans Kongl. Maj:t att 
några vissa mål hänskjötos till akademins kansler, borde nämnda 
moment därvid iakttagas. Men det skulle icke ske i annat fall än att 
dét: akademiska värket råkade i fara eller att rektor blef af någon an- 
gripen ,eller att någon annan tvist af yttersta vikt, hvarigenom aka- 
demin kan våldsamt skakas, förehafves" (— — nisi status academise 
in discrimen vocetur, aut rector ab aliquo l&esus fuerit, aut alia gra 
vissima controversia tractetur, qva concuti possit academia). - cap. 
117 '8 4 åter hette det, att om några vådliga skiljaktigheter i menin- 
gar (perictulose dissentiones) uppkommöo, skulle -cConsist. mäjus: :ran- 


Bidrag 't. känned.' af. Fint. 


265 


oo oo fråga om arten af de ifrågav. examina och mo- 
— raliom professors--skyldighet delade sig meningarna på 
samma sätt som vid ärendets första behandling. I vidlyf- 

tiga andraganden och med åberopande af äldre författningar 
och fältslag, 2 vi icke kunna vidare relatera, sökte Lagus” 
MH ikedkällare — såsom de af Calonius kallades — numera 
le. ned prof. Snellman!), att gendrifva uppfattnin- 


3 en om det ifrågavarande förhörets karaktär af en fakul- 
examen, hvilken bedömdes kollegialt och vid hvilken 
um professors godkännande vitsord icke var nöd- 
. I stället förklarades examen ljusligen och rätte- 
en böra såsom en konsistoriell examen stå under :in- 
ende af konsistorium, hvartill medlemmarne af »exami- 


ärjämte uttalades bittra omdömen om OCalonii anspråk 
sh stötande uttryck. I Avellans yttrande möta vi en 
passus, hvilken kunde tydas som en insinuation mot. Ca- 
| donins för att ha tillkännagifvit ,,ett uppenbart förakt för 
: ne och deras ändamål". : Ahlstedt protesterade mot 


r och afdöma dem. Och i cap. IV, membr. 3$ 11 sades, att rektor 
; skulle bilägga tvister och : trätor (dissidia aut altercationes) emellan 
| 'essorerne eller ock, om han icke kunde det, hänskjuta dem till 
nsi st. majus och prokansler. Enl. samma cap. $ 8 skulle till con- 
sist. majus hänskjutas saker af gröfsta beskaffenhet och som an- 
gingo akademistatens bestånd. Cap. VII $ 1—2, som berörde rättegångs- 
sättet, öfverensstämde med senast nämnda $$. Konstitutionerna kunde 
É således gifva anledning till meningsolikhet rörande gränserna mellan 
de otvå kategorierna af ärenden. K. P. 1 febr. 1814; Uppsala uni- 
3 | versitets årsskr. 1890, 1655 års konstitutioner. 

ae) Myréen deltog icke i voteringen, förmodligen PR han 
icke varit med från början. Af samma orsak stod Joh. Bonsdorff, 
hvilken såsom den yngste bland bröderne vanligen afhöll sig från 


ä — voteringar, utanför affären. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


566 


Calonii försök att ,fläcka" professoren Lagus” allmänt 
kända redlighet och ämbetsmannanit, men ville icke egna 
denna omständighet vidare uppmärksamhet, då Lagus icke 
tagit sig talan i saken. Vanvördigast uppträdde mot Calo- 
nius prof. Fattenborg, hvars uttalanden inom och utom 
konsistorium ofta utmärktes af en pompös retorik och 
tröttande vidlyftighet. Calonii kallelser till examen och 
hans anspråk på lydnad af sin medexaminator, således 
ock den praxis han tillämpat, voro enligt Fattenborgs 
tanke lagstridiga. I Lagus” handlingssätt däremot kunde 
han ,icke finna annat än en till pricka ådagalagd laglyd- 
nad och framför allt ett lika så ädelt som ifrigt bemödande 
att mota okunnigheten och tillstänga alla kryphål för den- 
samma att genom akademins helgedom intränga uti fä- 
derneslandets viktigaste värk och där sluteligen tillskansa 
sig ett oförtjänt rum bland statens förnämsta ämbetsmän 
— icke annat än ett berömvärdt nit att genom värk- 
sam åtgärd åtminstone från landets högsta lärosäte för- 
jaga den falska öfvertygelse, att blotta öfning och vana, 
förvärfvad inom ämbetsmannavärken, kunna dana skic- 
kelige ämbetsmän". I motsats till v. Haartmans tidigare 
uttalade mening framhöll han vidare, att han icke fruk- 
tade af den uppkomna meningsolikheten ,några för enig- 
heten och sämjan inom det akademiska värket menliga 
följder", än mindre kunde han för sin del anse tvisten ,i 
minsta måtto förmå störa den frid och det lugn, som i 
våra krigiska dagar är så oundvikeligen nödvändigt med- 
borgare emellan"; i ett så stort kollegium som konsistorium 
kunde olika meningar icke undvikas, ,så framt icke en 
straffbar maklighet att öfvertänka de under öfverläggning 
förekommande ämnen eller en lika litet berömvärd efter- 
 gifvenhet för några vissa värksammare ledamöters menin- 


Bidrag t. känned. af. Finl, 


: 


267 


3 gar skola diktera besluten"... Däremot kunde han icke un- 


derlåta att framhålla-den ,, obehagliga känsla” han fått af 


> Calonii skrifter, som varit , författade till stil och uttryck 
åå ett språk, som ej mindre anständighetens och hederns 


än borgerlig lag förbjuder hvarje tvistande att nyttja mot 


3 sin vederpart”. Endast på grund af sin höga ålder kunde 


statsrådet och riddaren möjligen , vinna tillgift för öfver- 
trädelse af en lag, den han i så många år för fosterlandets 
söner tolkat". 

| På motsatta hållet fördes ordet af prof. Wallenius. 
Lagkunnig, passionsfri och klar i sina andraganden, med- 
gaf han först, 1 fråga om konsistorii kompetens att be- 
handla ärendet, att konstitutionerna väl öfverläto åt kon- 


sistorium att bilägga , dissidia et altercationes" mellan pro- 


fessorer, men då den förevarande kontroversen kunde 
anses vara af den art, ,qva concuti possit academia", och 
saken i alla händelser komme att befordras vidare, fann 
han det riktigast, att konsistorium, efter att ha ,,med laga 


slut" afhjälpt saken, refererade densamma till kanslers 


ytterligare pröfning. Huruvida examen var ett negotium 
facultatis juridicae eller ett negotium consistoriale, var en- 
ligt hans mening af underordnad betydelse, men han fram- 


höll, hurusom — i öfverensstämmelse med kap. XXIII 
S 3 R. B. — inom särskilda andra af konsistorium  till- 


satta utskott såväl som vid prästexamina i domkapitlet 
och i hufvudsak vid examina inom filosofiska fakulteten 
ärendena afgjordes kollegialt, utan veto-rätt för en mi- 
noritet eller enskild medlem. Finge icke pluralitas suffra- 
giorum njuta sin lagliga rätt, kunde intet beslut fattas, 
,utan allt stannar i samma ovärksamhet som vid Polens 
forna riksdagar". I ett kgl. bref kallades examen för en 
vanlig juridisk examen; pröfningen af examinandernes 


Nat. o. Folk, H. 69. 


568 


insikter tillkom enl. konsistorii tidigare uttryckligen utta- 
lade mening den juridiska fakulteten, hvars lärare måste 
förstå sig äfven på naturrätten. Den nåd. förordn. af 1750 
afsåg enligt Wallenii mening endast examina för inträde I 
andra civila ,tjänstegrenar" än rättegångsvärken och de 
voro endast öfverlämnade till konsistorii »urskiljande", 
hvarjämte rörande deras föranstaltande efteråt särskilda 
föreskrifter gifvits, så att konsistorium därpå icke vidare 
haft och icke bort ha befattning med dem. Konsistorii 
»frihet"+ att utse tid för juridiska examina innebar icke 
en skyldighet och afsåg endast att hindra kollisioner mel- 
lan examina och andra ämbetsgöromål o. s. v. Wallenius 
kom till det resultat, att han måste högeligen afstyrka 
antagandet af den af Lagus o. a. föreslagna nya och 


otjänliga praxis vid examina och i stället fasthålla vid den 


gamla proceduren, som följts öfver 60 år utan någon 
gensägelse under bevarande af den önskade enigheten och 
hvarunder så många skickliga ämnen dimitterats till äm- 
betsvärken. Lagus hade felat däri att han förhindrat all 
laglig värkan af den juridiska fakultetens beslut och 'så- 
lunda värkligen utöfvat ett veto. Men Wallenius ville icke 
anse detta ,misstag" annorlunda än såsom en följd af',,obe- 
kantskap med författningarnes rätta ésprit”, hvarför det 
kunde för denna gång eftergifvas. | 
Med Wallenius förenade sig Hellenius, medicinarne 
samt teologerne Jak. Bonsdorff och G. Gadolin, på äldre 
kollegiemedlemmars sätt, utan närmare motivering eller i 
korta yttranden. SEN 
Prokansler vidhöll sin förra ståndpunkt, förenande 
sig i allo med Lagus” ,,medhållare". Äfven han framhöll 
vikten af att sorgfälligt upprätthålla nödiga examensförd- 
ringar, ,och det särdeles på en tid, då det mer än nå- 


Bidrag t. känned, af Finl. 


NER UNPFPEGEISKIPINTV 


569 


- gonsin förr blifvit en passion hos vår studerande ungdom 


att med dålig underbyggnad och ytliga kunskaper söka i 
— otid tränga sig in på tjänstevägen, fosterlandet och med- 


borgerligheten till fördärf och den forna solida ämbets- 
mannaskickligheten till hån och uppenbar afsaknad". Han 
motsatte sig icke en anhållan till kansler om förklaring 
rörande de närmare detaljerna af författningarnas tillämp- 
ning för framtiden, men om den med konsistorii utslag 


— Missnöjde än kunde besvära sig hos kansler, önskade hän 


helst att saken måtte stanna inom konsistorium. Man 
borde, menade han diplomatiskt medlande, såvidt möjligt 


å förskona kansler, ,,hvars dyrbara tid bör sparas åt mång- 
— faldiga viktigare omsorger för akademins och det all- 


männa bästa", från ett tvistemål af så föga uppbygglig 


i art; och därtill ännu var det önskligt, att vi själfve sökte 


sorgfälligt kasta slöjan öfver svagheter och misstag, dem 
vi ogillat, men ej mäktat förebygga, åsidosätta sålunda 


äg alla obehagliga minnen af det framfarna och se med lugna 
blickar åt en framtid af ljusare hopp". | 


Resultatet af de hetsiga och vidlyftiga öfverläggnin- 
ningarna blef, att konsistorium 1 utslag, afgifvet den 13/., 
men slutligen justeradt och dateradt den !/,, 1813, med 


; 8 r. mot 7 förklarade sig böra afgifva utlåtande om tviste- 


målet och därpå resolverade — med framhållande "af 


: kongl. förordn. af 19/, 1749, 9/. 1750 och ett k. br. 9/4 


1788 — att den omtvistade examen ovedersägligen borde 
anses vara af konsistoriell natur och ställas under kon- 


— sistorii' handhafvande och tillsyn samt att juris professor 


icke ägde raer än moralium professor ,,någon uteslutande 
rättighet att ensidigt bedöma" examina för inträde i rätte- 
gångsvärken. Prof. Lagus förklarades förty ,för allt åtal 
och ansvar härutinnan af konsist. så mycket hellre frikal- 


Nat. o. Folk, H. 69. 


570 


lad som han befinnes hafva handlat i fullkomlig enlighet 
med sin ämbetsmanna plikt, i ofvan åberopade kongl. 
författningar föreskrefven". Åt motparten medgafs rätt 
att inom 90 dagars besvärstid på vanligt sätt söka änd- 
ring hos kansler. — Vid höstterminens början, samma 
dag utslaget gafs, uppsattes en skrifvelse (d. 1/,, 1813) 
till kansler, hvari konsistorium, efter en redogörelse för 
de två olika uppfattningarna rörande , metoden" vid de 
omtvistade examina, anhöll om kanslers åtgärd till för- 
hindrande af nya konflikter. Författningarna i ämnet 
förklarades tydliga och bestämda nog, men man tillät 
sig dock att öfverlämna till kanslers högtupplysta godt- 
finnande, huruvida han fann det nödigt och lämpeligt att 
till förekommande af missförstånd utvärka någon ytter- 
ligare nödig förklaring 1 ämnet eller ock meddela några 
speciellare föreskrifter rörande författningarnas värkstäl- 
lighet.!) Någon tid därefter följde det af prokansler 
författade betänkandet rörande en ny examensförordning, 
för hvilket i det föregående redan blifvit redogjordt.?) 


Co 


Såsom man kunde antaga, satte sig Calonius öfver 
prokanslers fromma önskan att tvisten måtte anses utage- 
rad. I en inom den utsatta tiden, i slutet af år 1813, 
till kansler ingifven besvärsskrift klagade han dels öfver 


1) K. P. 26 jan., 14 maj, 29 juni, 13 juli, 12 aug., 1 okt. 1813; 
K, RB. 1 okt. 1813; kanslersämb. brefakter 1813 n:o 63. Konc. t. kon- 
sistorii utslag af !3/, 1813 till en del omarbetadt af prokansler; skrifv. 
af 1/,, 1813 uppsatt af rektor Hällström. | 

?) S. 356—359. Myréen inlade sin protest mot att sistnämnda 
skrifvelse icke tidigare remitterats till juridiska fakultetens utlåtande. 
K. P. !/,, 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


dl 


en del oegentligheter af formell art, till hvilka konsisto- 


rium gjort sig skyldig, dels öfver den gjorda rättstolk- 
ningen, som stred mot författningarna och en uråldrig 
praxis. Såsom den till konsistorium ett år tidigare ställda 
skrifvelsen, var ock denna hållen i en retlig ton och kryd- 
dad af bittra insinuationer mot vederparten och hans med- 
hållare. Calonius klagade först öfver att han, som under 
50 års tjänstgöring vid akademin såsom sekreterare, do- 
cens och professor aldrig kommit i delo med någon män- 
niska eller behöft med en klagan falla akademins kansle- 
rer till last, funnit sig, på sin lefnads afton, nödsakad 


— att anmäla en kollega för gensträfvighet att uppfylla sin 


EVENTS VT BEE SYTT, BE NAN or SPSEr , ö 


— skyldighet. ,, Med den fullkomligaste förtröstan" hade han 


väntat sig, att konsistorium genast skulle aflägsnat det 
hinder prof. Lagus ,så ganska obehörigen och emot all 
vanlighet" rest för den påtänkta examen. Men i stället 
hade konsistorium genom , onödig libellering" dragit ut 
på afgörandet, förkastat besvärandens anhållan om att 
målet, hvarmed prof. Lagus eftersträfvat att försätta den 
juridiska fakulteten antingen i en total inactivité eller åt- 
minstone uti en ovillkorlig afhängighet af moralium pro- 
fessorens ensidiga välbehag", måtte hänskjutas till kanslers 
högrättvisa afgörande och slutligen befriat Lagus från 
att hörsamma dekani kallelse. . Konsistorium hade bland 
andra , besynnerligheter i preliminairerne och hufvudmå- 
let" sökt gifva hela frågan, som rörde den akademiska 
ämbetsutöfningen, karaktären af en enskild tvist och visat 
»fintlighet att uppsöka” allt, som kunnat lända besväran- 
den till någon olägenhet. Efter att ha gifvit en snärt åt 
Lagus och hans medhållares ,,tanklösa och synbarligen 
vrånga raisonnementer", dem minoriteten nogsamt bemött, 
insinnerade Calonius vidare, att Lagus och konsistorium 


Nat. o. Folk, H. 69. 


572 


med så mycken sorgfällighet bemödat sig att undandraga 
detta dem så högt på hjärtat liggande mål" kanslers kän- 
nedom och nådiga pröfning, men man hade icke vågat, 
huru gärna man det ock velat betaga honom förmånen af 
rätt till besvär. Förr hade man aldrig dristat sig att utan 
föregången hemställan till kansler afgöra tvister om lö- 
ningsförmåner, tur och befordringrätt m. m. ,Nu däre- 
mot, då frågan på det allra närmaste rörer undervisnings- 
värkets drift, då frågan icke angår privata personers rätt, 
ehuru ock konsistorium sökt att gifva den anseende där- 
af, och då den fastmera ögonskenligen endast därpå an- 
kommer, hvilka äro vid de juridiska examina moralium 
professorens och den juridiska fakultetens reciproque rät- 
tigheter: då upphäfver sig consistorium academicum, emot 
allt gammalt bruk, till en afgörande domsrätt däröfver, så 
som skulle någon canceller vid akademin icke existerat." 

Efter dessa anmärkningar mot konsistorii uppträ- 
dande i formellt afseende polemiserade Calonius mot kon- 
sistorii obegripliga lagtolkning, hvarigenom konsistorium 
»emot en evärdelig praxis" och på grund af prof. Lagus” 
underliga infall" drog de s. k. auskultantexamina under 
sin omedelbara disposition. Gentemot sådana , vridna och 
onaturliga tydningar" häfdade Calonius jurid. fakultetens 
gamla, ostridiga rätt att sköta om de juridiska examina, 
utan att vilja betaga konsistorium dess rätt till en allmän 
tillsyn öfver fakulteterna. Vidare framhöll Calonius de 
eftertänkliga följderna af att öfverlåta åt moralium pro- 
fessor, isynnerhet åt en man med prof. Lagus” ,,capricer", 
en oinskränkt, okontrollerad myndighet att på grund af 
ett enskildt förhör hindra alla auskultant-examina ',eller 
med ett ord ett så kalladt liberum veto emot den juri- 
diska fakulteten". Det var en sådan »enrådighet" Lagus 


Bidrag t. känned. af Finl. 


”- 
KT Ne 


273 


d från första tillträdet till sin nuvarande tjänst ,förmätet 
É- eftersträfvat”. » Till vinnande däraf hafva alla hans steg 
E varit riktade och i dem har han haft den lyckan att af 
3 consistorii academici nuvarande pluralitet nitiskt under- 
; stödjas." Och Calonius slutade med att anhålla om att 
kansler måtte, ,högrättvisligen" upphäfvande konsistorii 
utslag, ,försätta saken i det skick, hvari den i stöd af 
— författningarne och en vedertagen uråldrig praxis sig be- 
— funnit", så att framtida stridigheter undvekos och hindren 
för den studerande ungdomens ,fortkomst och välfärd” 
EE aflägsnades. Det var af denna anledning Calonius för- 
Er väntade sig ,nådgunstig bönhörelse", men det var tydligt, 
att en gynnsam resolution måste på det högsta beröra 
3 honom personligen. Och särskildt ur denna synpunkt 
3 måste det te sig såsom en undersam ödets skickelse, att 
samme man, som tjugu år tidigare varit med om att döma 
3 Armfelt för landsförräderi, nu anhöll hos honom om en 
> åtgärd, som ' skulle upprätta hans anseende såsom lagtol- 
kare och akademisk lärare.) 


«Från kansler sändes Calonii besvär 1 slutet af året 


till konsistorium, som uppfordrades att afgifva eget utlå- 
j tande och inhämta Lagus' förklaring.?) Denna förklaring, 
É som afgafs efter en kort betänketid, var oändligt vidlyftig 
och åtföljdes af ett stort antal bilagor, som afsågo att 
styrka de i skrifvelsen gjorda påståendena.3) I ett patetiskt, 


fökoanadergilvet filosoferande, än dialektiskt polemiserande, 


DE. P. 1 febr. 1814 (renskr. o. konc.). 
2) K. P. 10 jan. 1814 $ 11—212. 


É RON Inalles med utdr. från konstitutionerna (isvensk öfversättn:) 
- sämt 'kgl. och andra förordn. m. m. inemot 1!/, hundratal: sidor i 
KiiP: 1 febr. 1814 (renskr.). 


”Nat:1o, Folk, H. 69. 


574 


af vidlyftiga deduktioner uppfylldt, men till formen allt- 
igenom städadt och höfligt språk bemötte Lagus punkt 
för punkt sin motparts påståenden, i det han sökte 
framhålla riktigheten af sin egen uppfattning och sitt 
uppträdande. Såsom naturligt var, rörde sig försvaret 
mestadels kring den fråga, som först gifvit anledning 
till tvisten; men därjämte tog sig Lagus flitigt anledning 
att orda om sina goda afsikter och sin pliktuppfyllelse, 
om sedelärans grundläggande betydelse för lagfarenheten 
samt om nödvändigheten af tillbörliga fordringar på den 
studerande ungdomens insikter i sagda ämne. Mot påståen- 
det att han vore endast ett adjungeradt examensbiträde, ,,en 
underlydande biperson", framhöll han att i konstitutionerna 
alla professorer, dekanus och andra, icke framställdes annor- 
lunda än ,, såsom lemmar uti en kropp, lifvade af samma ädla 
anda, såsom medlemmar af samma samhälle, lika utöfvande 
examina, detta tvångsmedel, hvars bruk oss, nationens 
lärare, är ålagdt att till de studerandes fördel begagna". 
Om examina hette det, att om det i allmänhet stred emot 
medborgerlig anda att genom deras nedsättande till tom- 
ma formaliteter ,lägga hyende under lättjan eller väcka 
de så lätt emot fadersandan i våra akademiska grundla- 
gar till strids rasande pretensionerna hos en obetänksam 
yngling", så var ,ett sådant oädelt bemödande" särskildt 
farligt inom discipliner, hvilkas mål icke ,inskränktes 
inom detta vanskeliga tillstånds råmärken, men bortom 
dessa försvann, utan hvilket flyttade med oss öfver tidens 
gräns, sig själf likt, evigt och oföränderligt". Känslan att 
ha följt sin uppfattning, att ha sökt mota ,ungdomens 
begär att söka genvägar till titlar, sysslor och inkom- 
sters åtnjutande utan all förtjänst", skulle vara honom 
en belöning ,1i förföljelsens stund" o. s. v. Som de stude- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


STIESESEErE 


EES SS AT Tr 


dd ka UA GE I nn GEN 


575 


randes medellöshet ofta framhållits såsom skäl till lindring 
i examina, erinrade Lagus om de vördnadsvärda män från 
föregående och närvarande tid, som genom armod arbetat 
sig fram , till odödlighet, såsom lärare vid detta univer- 
sitet, där, om någorstädes i Finland, kunskaper ofelbart 
fordras". ,Och hvad! — fortsatte han — skulle väl lan- 
dets fader hafva slösat sin frikostighet på denna akademi 
medelst inrättande af nya läraresysslor och rika under- 
stöd för skicklige och medellöse ynglingar i annan afsikt 
än att gifva dessa och deras lärare en ny uppmuntran 
att genom kunskaper och sinnesstyrka allt mer och mer 
göra sig värdige sin höge beherskares sublima påminnelse: 
N'oubliez que vous étes fennois?" 

Efter att ha försvarat sig mot OCalonii beskyllning 
att han skulle fruktat för att det förevarande tvistemålet, 


 hvarunder intet försök till förlikning gjorts, skulle hän- 


KÖR G RN NR a 
Vt RETA TV SKIN 
v 


fd ET TEE TSK TRE 


PER (TEVE ANG FÖ TEE TON TSV 


skjutas till kansler, framhöll Lagus till sist, hurusom ,,en 
ryktbar mans angifvelser äro alltid farliga för den mindre 
kände". De antagas — menade han — vanligen utan alla 
bevis, och den oskyldige faller lätt ett offer för publikens 
omilda dom." 

På samma sätt som Calonius öfverlämnade äfven Lagus 
med lugn och förtroende sin sak i kanslers händer. Han 


gjorde det ,med undergifvenhet för det af en mild och 
upplyst regering inrättade akademie kanslersämbetet, hvil- 


ket våra akademiska grundlagar framställa såsom en bor- 
gen för det akademiska värkets bestånd”, vidare med 
djup vördnad för kanslers lysande egenskaper, som upp- 


höjt honom till hans viktiga och ärofulla kall, och i för- 


vissning om att kansler, som var ,,upphöjd öfver anseende 


till personer och andra dylika små interessen så väl genom 


sitt höga rum i staten som genom sin för Finland och 


Nat. o. Folk, H. 69. 


376 


detta lärosäte lågande värma", skulle veta att efter för- 
tjänst bedöma de obehöriga och obevisade tillmälen, med 
hvilka OCalonius börjat och slutat sin skriftväxling. Men 
han flydde icke till kanslers nåd, ty, menade han, ,jag 
förgrep mig emot akademins högsta styresman, om jag 
som medborgare och ämbetsman i detta mål ej väntade 
allt, hvad det allmänna har rätt att fordra af BE. Exc:s 
rättvisa”. 


Först en tid efteråt, i medlet af mars, blef kon- 


sistorii majoritet färdig med sin egen = förklaring.!) 
Punkt för punkt bemötte konsistorium i denna af pro- 
kansler uppsatta förklaring — som vi känna efter förfat- 
tarens koncept — de invändningar OCalonius gjort. En- 
dast 1 ett par obetydliga punkter medgafs, att fel skett 
eller att tvifvelsmål kunde råda; i allt väsentligt var 
konsistorii uppfattning fast grundad på höga öfverhetliga 
författningar, hvilka ännu kvarstodo .»oåterkallade, oin- 
skränkte och oförändrade, alldeles sådana den höga lag- 
stiftaren gifvit dem, och således till sin bokstafveliga ly- 
delse i. samma fulla och förbindande kraft, som de den- 
"samma af H. Kejs. M:ts nåd för Finlands folk och i en- 
lighet med thy allernådigst förlänta konstitution i lycklig 
stund erhållit". Mot dessa författningar hade Calonius 


icke kunnat stöda sig på något enda konunga- eller kans- 


ler sbref och hans ,godfinnande. eller yttrade önskan att 
med 1 fråga varande examina annorlunda tillgå och för- 
hållas borde än höga öfverhetliga stadgar det PRE S 
kunde icke sättas i stället för klar lag. S 

> Till en början försvarade sig konsistorium mot an- 
märkningen, att sakens afdömande bort genast öfverlåtas 


') K. P. 16 mars 1814. 


Bidrag t. känned, af Finl. 


TT 


till kansler. Tvister mellan professorerne såväl som vådliga 


skiljaktigheter i meningar skulle, där rektor icke kunde 


bilägga dem, utredas och afdömas i konsistorium; till 
kansler skulle enligt konstitutionerna mål hänskjutas en- 
dast då det akademiska värket råkade i fara eller då 
tvister förehades af sådan vikt, att akademin genom dem 


kunde våldsamt skakas; och ägde kansler i sådan hän- 
delse rätt att fastställa eller jämka de af rektor och kon- 


sistorium fattade besluten. Konsistorium medgaf riktig- 


— heten af OCalonii påstående, att hvarjehanda frågor hade 


af konsistorium utan formlig rättegång hänskjutits till 


 kanslers immediate afgörande, men dessa mål hade varit 
af civil och ekonomisk art och icke, såsom det nu ifråga- 
varande tvistemålet, berört en angifvelse för tjänstefel, 


hvilken konsistorium icke kunde emot klar lag afvisa 


i  oransakad och oafdömd. Då klaganden bland andra 


,uttryck af ovilja och otålighet" dristat sig att beskylla 


konsistorium för att ha handlat som om ingen kansler 


existerade, förklarades denna , insimulation" sårande och 


ER sanningslös. ,Med glädje och den innerligaste tacksam- 


het" hade konsistorium under de tidsskiften kansler 
handhaft högsta ledningen af akademin erkänt hans 
,upplysta och outtrötteliga bemödanden om detta läro- 
värks stigande flor och förkofran”. ,Dessa af den djupaste 


vördnad, den varmaste kärlek för E. Exc. lika mäktigt 
— Jifvade tänkesätt har ock consist. alltid sökt att inför E. 


Exc. så när- som frånvarande, så munteligen som skrif- 
teligen ådagalägga, och E. Exc. har till allas vår hjärte- 
liga fägnad ej underlåtit att oafbrutit hugna akademin 
och dess ämbetsmän med allt nya bevis och nya för- 
säkringar om E. Exc:s för akademin fortfarande oskatt- 
bara ynnest. Och då E. Exc. redan oftare än någon af 


Nat. o. Folk, H. 69. 
ST 


578 


akademins förra herrar cancellerer täckts hedra henne med 
dess personliga besök samt dymedelst kommit i tillfälle 
att känna och omfatta äfven de minsta détailler af hvad 
till det akademiska värkets vård och styrelse hörer, har 
ock E. Exc. af slik anledning blifvit så idkeligen af con- 
sistorio anlitad, ja öfverhopad och besvärad med andragan- 
den, ömsom af större, ömsom af mindre vikt, att E. Exc. 
däraf bäst själf och mer än någon af akademins förra 
herrar styresmän nogsamt lärer förnummit, huru litet 
consistorium hvarken velat eller kunnat glömma, att en 
canceller, en canceller af E. Exc:s vördnadsvärda förtjän- 
ster vid akademin existerar." 

Efter sådana loftal åt kansler öfvergick konsistorium 
till en utredning af frågan, huruvida de omtvistade auskul- 


tantexamina voro att anse för konsistoriella eller fakul- 


tetsexamina. Och ansåg konsistorium de k. förordn. af 19/, 
1749 och ?/3; 1750 m. m. klarligen afgöra frågan till förmån 
för majoritetens uppfattning. I enlighet med dessa för- 
ordningar och äldre konsistorii beslut, hvilka lämnade 
afgörandet vid auskultantexamina åt consistorium in pleno, 
icke åt någon fakultet, hade examineringen fortgått inpå 
1770:talet (d. v. s. inemot den tid då Calonius blef profes- 


sor), men därefter hade på okändt sätt, emot klar lag och 


praxis, den oriktiga kutym utbildat sig, som Calonius nu 
förklarade vara ,evärdlig" och ,af ålder” och som ledt 
till den ,enrådiga dispositionsrätt" juridiska fakulteten 
tillegnat sig i senare tider. — Att konsistorium, som hade 
domsrätt i många juridiska och ekonomiska mål-och inom 
sig ägde tvenne jurister, icke skulle kunna bedöma abi- 
turienternes elementära kunskaper i naturrätt och bor- 
gerlig lagfarenhet, hade lagstiftaren icke föreställt sig, då 
han lämnat pröfningsrätten åt konsistorium. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


rg VER EYE VE 


ERIKS ERE 


279 


; Vidlyftigt ordades i konsistorii förklaring vidare om 
 moralium professors förhållande till juridiska fakulteten 
ji och hans myndighet i afseende å förhöret. Med anslut- 
ning till hvad som i konsistorium under öfverläggningarna 
i yttrats vidhöll konsistorium den uppfattningen, att mora- 
lum professor borde, på samma sätt som tentatorerne i de 
öfriga förhören, äga rätt till veto i sina ämnen, hvilkas 
betydelse lagstiftaren framhållit genom att benämna dem 
 grundvetenskaper för all borgerlig lagfarenhet. Konsi- 
 storium framhöll, hurusom de kunskapsstycken, lagstifta- 
ren fordrade af inträdessökande till landets rättegångs- 
värk, voro ,alla af den nytta, den oumbärlighet och det 
inbördes samband med hvarandra, att ej någon länk ur 
denna så väl sammanfogade ked kan brytas eller uteslu- 
tas utan att det hela däraf nödvändigt skall lida och sam- 
- manfalla och lagstiftarns stora ändamål med dessa exa- 
; mina sålunda alldeles förfelas och till intet göras”. 

4 På samma sätt som prof. Lagus, fäste konsistorium 
stor vikt vid att examinanderne, d. v. s. sakägandene, 
icke anmält missnöje, utan rättat sig efter prof. Lagus” 
välgrundade råd. Hade de klagat hos konsistorium, 
skulle detta icke underlåtit att taga nödiga mått och 
steg till prof. Lagi förpliktande att anställa förhöret. Att 
till fromma för examinandernes studier ett uppskof med 
det offentliga förhöret timat, var intet att klaga öfver, 
ty om ,uppehåll i ynglingarnes vanligen brådskande fart 
åt ämbetsmannavägen" stundom måste följa, så var detta 
en välgärning både mot studenterne och det fädernesland, 
som skulle bruka sig af deras tjänster. , Emot all slags 
— både moralisk och litteraire oduglighet bör nämligen vid 
hvarje väl organiseradt universitet finnas ett veto till hin- 
Nat. o. Folk, H. 69. 


bör 5 
é 


5280 


ders för lättsinnigheten och oskickligheten att intränga 
sig i statens tjänst. Onyttigt och sin bestämmelse ovär- 
digt vore således det lärovärk, där denna grundsats ej 
funnes eller ej följdes! Men detta i nämnde afseende så 
nödiga veto, af hvem kan och bör det väl med mer skäl 
utöfvas än af hvarje professor i den vetenskapsgren, som 
till hans vård och handhafvande blifvit anförtrodd, och 
som blir regent och medborgare ansvarig, om genom nå- 
gon hans efterlåtenhet staten belastas med ämbetsmän, 
som ej äro vuxne de kall, de ila till, eller de plikter, fo- 
sterlandet en gång af dem med skäl skall äska.” 
Gentemot Calonii farhågor för att juridiska fakulte- 
ten skulle genom moralium professors oberoende af henne 
försättas 1 fullkomlig inaktivitet och icke mera kunna förse 
ämbetsvärken med tjänstemän, invände konsistorium, att en 
sådan oro saknade all grund. Följden af en skärpt pröfning 
skulle endast blifva ökad flit ock skicklighet hos studen- 
terne. Missbrukade mot all förmodan en examinator 
sin pröfningsrätt, så ägde studenterne möjlighet att söka 
rättelse hos konsistorium, som visst icke skulle underlåta 
att förhjälpa dem till deras rätt. Enligt konsistorii me- 
ning var det också mycket visligt, att denna rättelse icke 
var öfverlämnad åt en fåtalig fakultet eller något exa- 


mensutskott, utan åt ,ett helt och talrikt kollegium, hvars i 
medlemmar vanligtvis icke stå till de examensökande 


1 den närmare relation, som deras bestämdt tillförord- 
nade examinatorer". Och konsistorium förmodade, att 
lagstiftaren tänkt just härpå, då han ställt ,, hela denna 
examinationsanstalt — — under consistorii acad. sam- 


fäldta vård och öfverinseende, på det densamma skulle 
både med så mycket större opartiskhet och tillika med 


Bidrag t. känned. af Finl. 


581 


u säkrare blick på det allmänna bästa 1 gemen blifva allt 


k framgent bevakad och handhafd"”. 


Sin uppfattning rörande det riktiga tillvägagåendet 


3 vid de ifrågavarande examina formulerade konsistorium 
— till slut därhän, att sedan konsistorium på gjord anmälan 
— utsatt tid för examen och samtliga examinatorer gifvit 
sina utlåtanden öfver de examinerades framsteg, skulle 
— utdrag af examensutskottets protokoll sändas till konsistorii 
slutliga pröfning och bedömande, hvarpå testimonium aca- 
— demicum skulle i enlighet med konsistorii däröfver yttrade 


omdöme af rektor på konsistorii vägnar till de från 
akademin afgående examinati utfärdas. Det var sålunda 


— ARR fattat Sp 1 de höga sålänge förs 


.” Pos 


med herr ståtsrådet och riddaren Calonius pp 
AR att kansler täcktes ,nådgunstigt bibehålla eller 
— försätta saken i det skick, hvari den i stöd af författ- 
ningarna och en vedertagen uråldrig praxis sig befunnit”. 


Det var, hvad konsistorium hade att förmäla i sak. 


il fråga om det språk, som OCalonius tillåtit sig i sin 


— besvärsskrift, framhölls, hurusom detta öfverflödade af 


uttryck af ovilja och otålighet" mot konsistorium. - Men 


— Konsistorium trodde sig ha ljusligen ådalagt, huru oväldigt 


det uttalat sig om en ämbetsbroders andraganden, ,,hvilken, 


a 


ehuru nu ledsen åt konsistorii åtgärd och öfvertygelse i 


; en sak, som honom motgått, dock i anseende till sina 


— mångåriga och utmärkta ej mindre litteraira än medbor- 


— gerliga förtjänster har de giltigaste anspråk så väl å med- 


; 


3 


Erbröders aktning som å deras fördragsamhet med det 


| 


Sätt, nvarå han berörde sina missnöjen till E. Exc:s högt- 
upplysta pröfning och bedömande framburit". Och kon- 


— sistorium anhöll allerödmjukast, att äfven kansler täck- 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


582 


tes ,glömma och nådgunstigt öfverse" de olämpliga ut- 
tryckssätten. !) 


Konsistorii yttrande var mycket skickligt affattadt. 
Med skäl kunde därpå tillämpas Armfelts omdöme om ett 
annat samtida alster af prokanslers penna, att det var ,,de 
main de maitre". Om också en stark benägenhet för teo- 
retiserande förelåg och äfven vissa motsägelser kunde 
anmärkas, framgick det dock tämligen klart, att den af 
Calonius tillämpade och af hans medhållare försvarade 
kutymen ickej fullt öfverensstämde med författningarna i 
ämnet, men vare sig att denna kutym uppstått först un- 
der 1770:talet eller att den följts ,,af ålder", såsom Calo- 
nius förmenade, hade det nogsamt varit skäl för konsi- 
storium att efter lämpligt yttrande öfverlåta afgörandet i 
tvistefrågan åt kansler. Därigenom hade åtminstone vun- 
nits, att striden icke fått den hetsiga natur, som nu kom 
att utmärka densamma. Om också konstitutionerna jäm- 
väl i denna punkt kunde af majoriteten formellt åberopas, 
hade man nogsamt, såsom också medgafs, så ofta i frågor 
af obetydligare art vädjat till kansler, att man nu om 
någonsin haft full anledning att göra detsamma. Att 
man, såsom det 1 förklaringen hette, icke gjorde detta af 
fruktan för att molestera kansler, väcker ringa tilltro. 
Och då prokansler, som redan under voteringen kom fram 
med denna mening, gaf Calonius en vink om att icke 
föra frågan vidare till kansler, känner man sig ytterligare | 
böjd för den misstanken, att författaren till betänkandet 
misströstade om en god utgång och att det icke torde varit 
endast af öfvertygelse eller af teoretiskt rätthafveri pro- 


!) J. Tengströms konc. saml. Lill-Ojamo ark. 


Bidrag t. känned. af Finl. i 


FRE 
FE 


Sak 


PVE TE TV To UTE 21 ROSE DT ET ÖNA TE SSP AT 


583 


kansler och en del consistoriales så ifrigt höllo med prof. 


Lagus — om vi ock få medgifva, att jämväl inom mino- 


— riteten personliga synpunkter invärkat på partigruppe- 
ringen. 


Det plötsligt påkomna fasthållandet af författnin- 


E garnas ordalydelse gentemot de senaste tidernas examens- 
kutym måste med desto större skäl väcka förvåning som 
3 vid tiden för tvistens uppkomst de samma consistoriales, 
hvilka i denna fråga förhöllo sig så reglementsenligt, de- 
Jade en mycket friare uppfattning vid besättandet af den 
É juridiska adjunkturen. Till denna förordades, såsom vi 
erinra oss, af pluraliteten — bestående af Ahlstedt, Avel- 
| dan, Palander, Fattenborg, Hällström, Joh. Gadolin, Snell- 
man och prokansler — jurislicentiaten W. G. Lagus, prof. 
3 LTagus' broder, ehuru han icke utgifvit något sådant akade- 
: miskt specimen, som enligt författningarna fordrades för 
 lärartjänst. Under ärendets behandling riktades också in- 
— sSinuationer mot Calonius för hans oförmåga att sköta sitt 
; akademiska kall till följd af ålderdomssvaghet och andra 
— göromål. De ,remarquer" consistoriales med anledning här- 
ä at fingo mottaga för afvikelse från författningarnas fö- 
EE reskrift kunde ju ha invärkat på resp. professorers håll- 
3 ning vid utslaget 1 det Calonius—Lagus'ska tvistemålet, 
| men partigrupperingen var nog fullt klar redan vid årets 
— början, och spänningen var från början så stark, att hvar- 
ken prokansler eller konsistorium lystrade till Joh. Gado- 


lins och v. Haartmans antydningar om ett sammanjämk- 
ningsförsök. Åtminstone talas därom intet. 

Inom en del akademiska kretsar och äfven inom all- 
mänheten, som med uppmärksamhet följde konflikten inom 
konsistorium, tyckes den opinion framträdt, att Lagus” 


- Opposition emot en så förtjänt man som Calonius hade 


Nat. o. Folk, H. 69. 


084 


sin grund i sensationslystnad och högmod; t. o. m. före- 
bråddes han för att! ha låtit sig påvärkas af egennytta. 
Det var således med fullt skäl Lagus kunde för kansler 
framhålla, hurusom en ryktbar mans angifvelser mot en 
obetydligare utan vidare godkändes af allmänheten. Hvad 
grund dessa oförmånliga omdömen ägde, känna vi icke, 
och vi kunna lämna dem utan afseende. Hålla vi oss till 
Lagus” egna uttalanden, härflöt hans opposition emot Ca- 
lonius dels af öfvertygelse om oriktigheten af den pro- 
cedur, som därintills följts inom juridiska fakulteten, dels 
af omtanke om studiernas befrämjande och den juridiska 
bildningens höjande. Att så var förhållandet, äga vi 
icke rätt att betvifla. Och vi må icke förtänka Lagus, om 
äfven personligt missnöje med Calonii despotism jämte 
en hög ambition på den af honom nyss vunna tjänstens 
vägnar hade sin del i den bestämdhet, hvarmed han på 
sitt håll höll på sina påståenden. !) Men hvad man med 
skäl måste mot honom anmärka, var det tvära, man 
kunde säga oefterrättliga sätt, hvarpå han uppträdde emot 
en sedan flere årtionden fortgående examensprocedur. 
Äfven om Lagus kunde göra anspråk på full respekt för 
sina examensvitsord, måste det ifrågasättas, huruvida hans 


!) Ett försök att värka till förmån för Lagus gjordes af Avel- 
lan. Vid tiden för tvistens uppkomst protesterade han inför Walleen | 
emot de förklenliga omdömen, Lagus ådragit sig genom sitt uppträ- É 
dande mot Calonius, samt förklarade, att oppositionen h. o. h. berodde 
på L:s sträfvan att hindra okunniga och odugliga ynglingars be- 
fordran till statens tjänster. I motsats härtill framhöll Avellan Calonii | 
despotiska sätt och hans efterlåtenhet vid examina, ehuru han nog utta- 


lade sig ogynnsamt om studenterne. Kom saken till kansler, bad 


han Walleen värka till förmån för Lagus. Samma framhöll A. för 
L. G. v. Haartman. Avellan till Walleen 16 dec. 1812. 


AA 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RE rn ar nn br a nn a a nr mn na a dn är rä LAS 


jao 
Ö - 


385 


4 vägran att hörsamma dekani traditionell vordna, om också 
Fk sär författningssynpunkt icke oomtvisteliga kallelse till 
— publik: examen ursäktades af talet om det motbjudande i 
att prostituera examinanderne genom en förestående 
— offentlig improbation, äfven om desse läto förmå sig att 
i icke öfverklaga hans ,faderliga råd". Och ännu mindre 
— betydelse ägde de tillfälliga förhinder han därjämte åbe- 
; ; ropade, innan han ännu utvecklat sin nya lära" om de 
juridiska examinas konsistoriella natur. En föregående 
3 vädjan till konsistorium, event. till kansler, hade för visso 
4 varit på sin plats, innan oppositionen sattes i scen, äfven 
i om det steg Lagus tog var väl öfvertänkt och tillstyrktes 
Eb af män, ,varme för allt sant, rätt och ädelt". Med viss 
— undran fäster man sig ock vid den tydliga obenägenhet 
- Lagus, i trots af öfvertygelsen om sin saks rättvisa, utta- 


lade för eventualiteten af tvistemålets öfverlåtande till 


 kanslers pröfning.!) 


Men också Calonius hade sin runda del i att konflik- 
ten erhöll en så hetsig och allvarlig karaktär. Att han i sina 


— skrifvelser lät sig komma till last oanständiga och nedsät- 
tande uttryck om sin vederpart och dennes , medhållare" 


mom konsistorium, är uppenbart, och helt visst var han 


ännu mindre än Lagus böjd för att frångå sin uppfattning, 


som han under en mer än trettioårig lärarvärksamhet 
tillämpat. Af en del uttalanden från denna tid kunna vi 


ock sluta till, att Calonius, i trots af den vördnad han 


1) Högst tvifvelaktig var också Lagus' åtgärd att förvägra en 


af examinanderne tillträde till tentamen, emedan hans intyg i mate- 


matik var otillfredsställande. Den frågan hade tillkommit fakulteten 
1. konsistorium. Att Lagus' ,faderliga råd” till de improberade att 
finna sig i uppskofvet icke var utan sin tillsats af pondus, framgick 


af hans första förklaringar. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


586 


åtnjöt på grund af sin ålder och sin stora duglighet, var 
känd för själfrådighet, häftighet och obenägenhet att rätta 
sig efter andras meningar. I ett par skrifvelser af år 
1803 till Tengström, nyss blifven prokansler, förargade 
sig kansler, grefve Wachtmeister öfver att Calonius i en 
befordringsfråga uppträdt ,groft, ensidigt och ohyfsadt". 
»Oaktadt den rättvisa jag är honom skyldig för sin känne- 
dom och förtjänst uti sin vetenskap — yttrade kansler — 
är han advokat och chicaneur samt allmänt känd för sina 
capricer och sina grofva plumpheter." Saken kunde för 
denna gång hvila för att icke gifva Calonius tillfälle till vi- 
dare ovettigheter, men förgick han sig åter mot prokansler 
och konsistorium, lofvade kansler tilldela honom behörig 
näpst.!) Då under tiden för Borgå landtdag Calonii utlå- 
tande inhämtades rörande den blifvande regeringen, ytt- 
rade rektor (3. E. Haartman, som ju var af en helt annan 
natur, 1 bref till Tengström om Calonius: , Att hans styl 
ibland är för sträf, det känna vi af gammalt." Enligt Haart- 
mans mening borde till justitiekansler utnämnas gubben 
Calonius, ,som i regeringen vore kanske allt för oförlik- 
lig, men då han i nämnde egenskap finge bullra ut, oftast 
ganska nyttig”.?2) — Med tanke på det allt omfattande nit 
Calonius därefter såsom prokurator utvecklade, yttrade 
frih. Rehbinder, som en tid tjänt under honom, att i 
prokuratorsexpeditionen ingen annan kunde utöfva någon 
nämnvärd värksamhet så länge värket styrdes af ,,den ju- 
ridiske patriarken".3) 


') Wachtmeister t. J. Tengström 11 nov., 30 dec. 1803. Kansler 
tyckes dock funnit, att det äfven ur motpartens synpunkt var bäst 
att icke röra vid saken. 

?) Till Tengström ?/, 1809. 

?) Castrén, Skildr. s. 350. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


pe 
re EON RSKR TID 
LG AR 


587 


'Msd skäl kunde således om den pågående tvistefrå- 
gan sägas, att felet låg på flera håll. I ett voro dock alla 
parter ense: med större eller mindre tillförsikt väntade de 
sig att hos kansler vinna seger för sin uppfattning, att 
författningsenlig och uråldrig praxis vid de juridiska exa- 
mina skulle åter komma till heders. 


Med stigande harm och lifligt ogillande följde Arm- 
felt osämjan vid akademin, om hvars förlopp han under- 
rättades genom enskilda meddelanden, innan de digra 
handlingarna i ,tvistemålet" kommo honom till handa. 
Några särskilda sympatier för Calonius hyste han icke 
och om riktigheten af dennes sak var han icke fullt öf- 
vertygad, men från första början riktades hans förtrytelse 
mot Lagus och de yngste professorerne, om hvilka han, 
såsom vi känna, redan tidigare erhållit och uttalat en 
mindre förmånlig uppfattning. Till landshöfding C. Stjern- 
vall i Viborg yttrade han kort efter det tvisten tagit sin 
början, att han fann ,uppträdet vid akademin" högst oan- 
ständigt och att Lagus var förtjänt af näpst, ,ty det går 
ej an — menade han — att så glömma alla former och 
all anständighet i samhället".!) På sommaren, då kon- 
sistorium afgifvit sin resolution, förklarade han för pro- 
kansler, att ,det var tid på att det ledsamma gräl, som 
occuperat publiquen och hvilket aldrig bort existera inom 
akademin, fått ett slags formel. slut i konsistorium". Han 
kunde aldrig komma , från den öfvertygelsen att profes- 
sor Lagus har tort åtminstone i procedén, och som han 


1);D.; 5 jan: 18138: Åminne saml. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


Me 1 eg s 
[EL 9 mpg 


588 


allmännel. ej är ansedd som en man, på hvilken icke 
interesset och penningen värkar hufvudsakel., hade han 
bort för sin och akademins ära mindre provoquera opi- 
nionens skrik”. I själfva principfrågan var Armfelt ense 
med prof. Wallenius. , Visserl. önskar jag — fortsatte 
Armfelt — att en grundel. och väl bildad ungdom skall 
från akademins examina vara väl beredde att ingå i affai- 
rerne, men aldrig att examens beviset el. lättheten att 
framträda på scenen skall determineras efter den erkänsla, 
som flyter till examinatorn utur den studerandes pung. 
— Vore känslor, som borde öfvergå en låg vinnings lyst- 
nad, möjel. att framkalla, så vore för Åbo akademin momen- 
ten inne, då kejsarns munificence satt herrar professorer 
öfver behofvet utaf all prejning, ty Finlands fattige stu- 
derande kunna ej gifva utan på magens el. klädselns be- 
kostnad. — Men jag vet, att detta ämnet är farligt att 
röra vid, och nämner det blott en passant för en man, 
som förenar med ett högre sätt att se en fullkoml. känne- 
dom af de små moyens, som våre ynglingar hafva att 
draga sig fram på den bana de skole gå, om de öfver- 
gifva plogen." !) 

Efter detta yttrande, som tydde på en skef upp- 
fattning af tvistefrågan och innehöll obevisade  tillvi- 
telser, återkom Armfelt till samma sak mot slutet af 
året, då han fått tillfälle att taga kännedom af båda par- 
ternas uttalanden. ,Jag håller nu på — skref han den 
4 dec. 1813 till Tengström — med att genomgå de acta, 
som grälet emellan st. rådet Calonius och professor Lagus 
producerat. Jag vill tills vidare suspendera mitt omdöme 
om fonden af saken, som värkel. har flere betänkel. sidor, 


1) D. 19/,, juli 1813. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


589 


men hvad formen angår, så är den från början till slut 


-oanständig och ovärdig ett samfunds medlemmar, som i 


seder, höflighet och vett borde gifva efterdömen. De unga 
professorer, till hvilkas befodran jag haft den olyckan bi- 
draga, hafva visat en kitslighet i sätt och ord(?), som knappt 
hos en glopaktig student vore förlåtel. — och professoren 
Fattenborg och Avellan, som ha den oförskämdheten att 
tala om Calonii ålderdoms svaghet, ha gifvit mig ett sä- 
kert mått på hvad man af dem som lärare och medlem- 
mar af samhället har att vänta sig. — Om desse herrar 
tro, att jag som canceller anser sådant likgiltigt, så be- 
draga de sig." 


Ju mera Armfelt efter ett svårt sjukdomsskof, som 


gjorde hans lynne ännu retligare, fick tid att sätta sig i 
frågan, i desto högre grad ondgjordes han öfver ,upp- 


trädet". Han var öfvertygad om att Lagus” sträfvan en- 
dast gick ut på att få styra; Calonii skrifsätt åter var ,i 
alla afseenden oanständigt". , För att få vara ovettig — 
menade Armfelt — har han uppoffrat alla de fördelar han 
så lätt kunnat begagna. Men hans år och den réputa- 
tion, af hvilken han jouerar, göra att man ej kan bedö- 
ma honom med samma stränghet, som dem hvilka ej 
äga det samma för sig som gubben." 2!) 

Det var dock icke endast utöfver de tvistande profes- 
sorerne Armfelts förbittring gick. Den vändes jämväl emot 
prokansler, som under den på vanligt sätt fortsatta kor- 
respondensen i visserligen artiga, men ironiskt förebrående 
ord gjordes ansvarig för att ha tagit Lagus” och hans med- 


hållares parti i st. f. att nyttja sin myndighet till deras 


1) Till Tengström 23 febr. 1814. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


590 


näpsande. Som Tengström i början af år 1814 tyckes i 
enskildt meddelande ha parlerat för sina skyddslingars 
bästa, tog sig Armfelt häraf anledning att i samma skrif- 
velse, hvari nyssnämnda omdömen om Lagus och Calo- 
nius gåfvos, äfven tilldela biskopen följande sarkastiska 
admonition : 

»Den pompeusa éloge Herr Biskopen ger en del af 
de nya professorerne, som akademin fått genom vår gode 
kejsares munificence, borde på mig göra samma effekt 
som den rekommendation, hvilken determinerade mig att 
hos H. K. M. anhålla om deras befodran; men erfaren- 
heten har äfven 1 akademiska mål, oaktadt all min okun- 
noghet, lärt mig, att tron, som, ju blindare den är, för 
oss till den eviga lycksaligheten, likväl i timmelig måtto 
har en motsatt värkan och mer skadar än gagnar oss i 
denna tunga värld. — Folk, lärde, estimerade af Er själf 
som varelser af ära och djupa insikter, hafva försäkrat 
mig, att bland desse herrar funnes sådane, hvilka i Upp- 
sala näppel. kunde vara docenter. — Hvad deras sed- 
lighet — — och principer angå, äro mine notioner så- 
dana, så att de säkerl. ej häruti kunde vara professorer. 
— Likväl högaktar jag hos T. det starka caractérs drag, 
som af intet ej allenast vill göra något, utan äfven myc- 
ket; det är på det viset som de heliga fäderne Pius d. 
II och Sixtus d. V erhållit sin största rätt till odöd- 
lighet." 1) 

Två månader efteråt, då Armfelt mottagit Lagus och 
konsistoriimajoritetens vidlyftiga förklaringar, berättade 
han för prokansler, att han ,, med ledsnad och bekymmer" 
flere gånger genomläst akterna i den obehagliga tviste- 


1) Den 23 febr. 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EES TE 


EV PSP RAR FRA DOSE ET ETT NS SET 


CEST FETA 


591 


frågan och att han snart skulle afgifva sitt utlåtande, , så 
litet möjel. är förledd af de advokats vrängningar och den 
snillefulla styl, som ornerar konsistorii utslag". , Min första 
omsorg skall bli — tillade han — att med all enfald och utan 
all ord- el. lagvrängning föra saken till det den är primitivt 
och sedan lägga omständigheterne i rättvisans viktskål. Med 
en moralium professor af annan caracteére och mer mora- 
litet än Lagus kunde man måhända våga att examinera 
i sällskap med sine kolleger i den filosofiske fakulteten, 
men nu skulle detta föra till en status in statu, en des- 
potisme och ett mannamån utan exempel och gifva Lagus 
med sine får han förer en sådan fart och suprématie, så 
hela akademins lugn och réputation däraf blefve rubbad. 
Procancellern med allt sitt snille, med alla sine stora 
kunskaper och förtjänster blifver däraf det första offer 
— efter det är i hans principe att aldrig nyttja sin makt, 
där hans adresse förfelar. — Förlåt min okonstlade opp- 
riktighet — ty hvarför skulle jag dölja min opinion oss 
emellan? Om en stor del af de nybakade professorerne 
blifva vi aldrig d'accord. Skälen därtill har jag redan 
utredt. — Måtte publiken, äfven på min egenkärleks be- 
kostnad, blifva af Herr Biskopens avis — ingen skall där- 
öfver vara mer och sannare förnöjd än jag." !) 

Armfelt var icke den enda, som gaf prokansler sitt 
höga missnöje tillkänna. Med icke mindre förbittring 
uttalade sig hans sekreterare L. G. v. Haartman om sa- 
ken i den förtroliga och flitiga korrespondens han under- 
höll med sin nådige onkel. ,,Ehuru ung och oerfaren — 
skref han den 22 nov. 1813, fortsättande sina af oss tidi- 
gare ( s. 315) relaterade reflektioner om Armfelts rättvisa 


1) Till Tengström 20 april. 1814. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


392 


vid adjunkturernas besättande — skall jag dock aldrig gå 
ifrån den öfvertygelsen, att akademin skulle bättre gå, 
om dess yngre medlemmar, misstroende sina af tidens anda 
besmittade tankesätt, med resignation ville följa det ef- 
terdöme de hafva uti sina äldre kolleger, hvilka, under 
ett fjerdedels sekel, varit akademins ära och upplysnin- 
gens sanna befrämjare inom vårt fosterland! Jag stärks 
i denna min öfvertygelse, då jag läser handlingarne uti 
målet emellan Calonius och Lagus. Tills vidare suspen- 
derar jag mitt omdöme om saken, men aldrig skall jag 
kunna anse de yttranden, någre af de yngre professo- 
rerne uti denna sak afgifvit, enlige med deras egen och 
den domstols värdighet, till hvilken akademins äldsta lä- 


rare, som njöt allmänhetens odelade aktning såväl inom 


som utom lands, hade vädjat uti en sak, som under för- 
fattningarnes ofta missbrukade skydd angrep dess fram- 
farne och närvarande tjänstemanna befattning. Men — 
jag lämnar detta oangenäma ämne, olyckligtvis ej för 
sista gången, ty nog lär jag ännu få befatta mig med 
denna scandaleusa sak. Önskeligt hade det varit, om 
man, som Farbror så sant och skönt yttrat sig, hade 
kunnat kasta en slöja öfver dessa svagheter och misstag 
samt, åsidosättande minnet af framfarne händelser, med 
en lugn blick skåda in [i en] ljusare framtid!" 

Kände sig Tengström pinsamt berörd af Armfelts 
»okonstlade- uppriktighet", så måste han haft ännu svå- 
rare att fördraga ett så myndigt uttalande af den ,, unge 
och oerfarne" kanslerssekreteraren. I sitt svar till denne 
tyckes han också gifvit sin unge vän det goda rådet att 
uttala sig med större måttfullhet, ty en månad efteråt 
svarade v. Haartman, att han ansåg sin nådiga farbrors 
yttrande ,,om den moderation man i allmänna affairer bör 


Bidrag t. känned. af Finl. 


5393 


iakttaga" som ett nytt bevis på dennes förtroende och 
ynnest. Ehuru ,af ett mera sangviniskt temperament", 
hade: han sökt följa denna grundsats, och han var 
glad öfver att endast ,passive" behöfva deltaga i målets 
slutliga afgörande mellan Calonius och Lagus. Men om 
sin mening i förevarande ämne yttrade han frimodigt: 
Af hjärta och själ föraktar jag denne senare och hans 
yngre kamrater, som på ett så ovärdigt och oanständigt 
sätt angripit Calonii heder och ämbetsmanna befattning; 
jag medgifver, att moderation bör grundlägga alla beslut 
rörande ärender af större vikt, men jag tror att denna 
regel, liksom allt annat, tål undantag. Det gifves tillfäl- 
len, då öfverheten bör nyttja all den makt, hon äger; jag 
tror förhållandet vara sådant uti ifrågavarande sak. En- 
dast genom Lagi afsättande kan det onda utrotas. Det 
: är min tanke; excellensens känner jag ej ännu: han torde 
afvakta konsistorii förklaring. Jag hoppas Farbror ej illa. 
upptager den uppriktighet, med hvilken jag yttrat mig: 
den ingår uti den djupa vördnad och sanna tillgifvenhet, 
med hvilken jag städse har äran framhärda etc." !) 

Ännu mindre än det föregående uttalandet kunde 
detta tillfredsställa prokansler, som därtill ännu intogs af 
farhåga för att det af v. Haartman så raskt förordade 
botemedlet mot oron värkligen påtänktes. Ty i ett föl- 
jande bref fann sig v. Haartman föranlåten att lugna sin 
nådige farbror med den förklaringen, att någon fråga icke 
förevarit om Lagus” afskedande. Men för egen del för- 
svarade han en sådan åtgärd med ord, som bebådade den 
blifvande byråkraten. 

Jag tviflar på — skref v. Haartman den 24/, 1814 


FD: TT dec. 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 
38 


594 


— att det någonsin varit fråga om att afsätta Lagus; 
uppå hvad skäl sådant skulle ske, kan jag icke inse. 
Emellertid nekar jag icke, det jag önskade, att det hade 
kunnat värkställas. Jag anser det för ganska olyckligt, 
icke allenast för akademin speciellt, utan för hela sam- 
hället, att någon anledning icke finnes uti författningarne 
att afsätta eller åtminstone för någon tid suspendera en 
ämbetsman, som, stödjande sig på sitt medhåll, uppenbar- 
ligen leker med öfverhetliga författningar. Jag erkänner 
visserligen förträffligheten af den grundsats, att vi icke. 
själfve skola gifva anledning till att kullkasta eller att 
göra intrång uti vår af kejsaren stadfästade konstitution. 
Men är icke det ett fel uti denna konstitution, att lagbry- 
taren skall stadna utan ansvar, att någon enskilt utan 
näpst skall våga förklara eller rättare sagdt vränga en af 
öfverheten utfärdad förordning. Sådant är Lagi förhål- 
lande; af denna öfvertygelse blir jag alltid. Att den för 
öfrigt icke kan hafva någon influence på saken, torde jag 
icke behöfva säga. Excellensen är icke, som Farbror 
nogsamt vet, en man, som låter sina underhafvande göra 
intrång på hans öfvertygelse. Och skulle han äfven vara 
det, så försäkrar jag, att det icke är mitt sätt att uti 
någon sak göra honom propositioner. Olyckligtvis vet 
jag alltför väl, att man tror motsatsen; men det är icke 
första gången man misskänner des hommes en place. La- 
gus kan således vara trygg, att det yttrande jag haft för 
Farbror om dess afsättande icke skall hafva några suiter!" 


RR 


Alla tecken tydde sålunda på att en storm var i 
antågande. Och den uteblef icke. Den 5 maj 1814 g. st. 
var Armfelt slutligen, efter mycket begrundande, färdig 


Bidrag t. känned. af Fin). 


rdr 
2 
SN 
rs 
JS 


595 


med sitt utslag i det celebra tvistemålet, hvars utgång 


motsågs med spänning vid den kejserliga akademin. Ut- 


slaget blef ett nederlag för konsistorii pluralitet, utan att 
därför utgöra mer än en half ,bönhörelse" åt Calonius. 
Efter en inledande anmärkning mot den af konsistorium 
åt klaganden gifna besvärsanvisningen, förklarade kansler, 
att konsistorium, såsom Calonius velat göra gällande, icke 
varit befogadt att slutligen afgöra målet, utan bort hän- 
skjuta det till kansler. Enligt dennes mening hade näm- 


ligen konstitutionernas stadganden om enskilda tvister 


m. m., som hörde under konsistorium (IV cap. 3 membr. 
11 8 och III cap. 4 8 5 mom.), icke här sin tillämpning. 
Utan då Lagus bestridt lagligheten af juridiska fakulte- 
tens i flera år utöfvade examensrättigheter, , hvarigenom 
de akademiska ärendernas oafbrutna och jämna gång så- 
som ovillkorligen hörande till det akademiska värkets 
lugn och bestånd i detta hänseende rubbades", så fö- 
relåg här ett fall, som hemföll under de i VII cap. 7 $ 
omtalade tvister och mål, genom hvilka det akademiska 
värket försattes i fara och våldsam skakning. Och för- 
klarade kansler förty, att han funnit godt att, med upp- 
häfvande af konsistorii utslag till alla delar, taga målet 
till sin omedelbara pröfning. Men då han därjämte funnit 
författningarna otydliga! med afseende å beviljandet och 
anställandet af de juridiska examina, hvarför man ock 
under olika tider tillämpat dem på olika sätt, så hade 
han icke ansett det tillständigt att själf förklara författnin- 
garnas mening, utan hade han anhållit hos H. K. M:t 
om en nådig förklaring, efter hvars inhämtande han 


ämnade närmare utlåta sig i hufvudsaken. 


Hade Armfelt följt föregående kanslerers sedvana, 


skulle han stannat vid detta utslag, som uppsköt afgörandet 


Nat. o. Folk, H. 69. 


596 


i de egentliga tvistefrågorna och som naturligen hade till 
följd, att tidigare praxis skulle tills vidare blifva bestån- 
dande. Men Armfelt åtnöjde sig icke därmed. Irriterad 
som han vid denna tid var af sin sjukdom och förbittrad 
öfver ,uppträdet" i konsistorium, lät han sitt utslag åt- 
följas af kommentarier, hvilka gåfvo must och lif åt reso- 
lutionens juridiskt torra satsbyggnad. I en särskild skrif- 
velse — ställd till prokansler, rektor och amplissimum con- 
sistorium och daterad, äfven den, den 5 maj — under- 
kastade Armfelt såväl de egentliga tvistefrågorna som de 
båda , faktionernas" uppträdande en allvarsam kritik. På 
ett mycket eftertryckligt sätt förebrådde han prokansler 
och konsistorium särskilda, äfven af Calonius framhållna 
oriktigheter i rättegångssättet — fel som svårligen gåfvo 
» fördelaktiga begrepp om måls och ärenders handte- 
rande i consistoriof — jämte det han förehöll dem 
att icke hafva bemödat sig om konfliktens fredliga ut- 
jämnande. Vidare anmodades konsistorium att så fort 
sig göra lät uppgöra och till honom insända ett förslag 
till allmän författning rörande sådana examinas beviljande 
och anställande, som fordrades af inträdessökande icke 
blott till rättegångsvärken, utan ock till andra grenar af 
civila styrelsen. Men intills den nya författning, kansler 
beslutit anhålla om hos kejsaren, emanerat, skulle de om- 
tvistade examina fortsättas på sätt som under senare 
tider varit brukligt, således i enlighet med den uppfatt- 
ning Calonius och minoriteten företrädt.!) 


att konsistorium utsatte tiderna för de publika förhören efter fram- 
ställning af jurid. fakult., som tilläts att med hänsyn till examinan- 
dernes antal använda för ändamålet 1 å 2 dagar. K. P. 3/,,, !/,, 1813; 


Bidrag t. känned. af Finl. 


297 


Armfelt uttalade den förhoppningen, att hans erin- 


ringar skulle af prokansler och consistorium academicum 
— uppfattas såsom ett nytt bevis på hans bemödande att 


jämte den tillgifvenhet han hyste för dem söka uppfylla 
sina plikter såsom kansler. Och såsom för att ytterligare 
framhålla denna sträfvan slöt han sin förmaningsskrifvelse 
med följande ampra sens moral: 

» Då jag nu, på sådant sätt, meddelat Herr Biskopen 
och Consistorium academicum de omständigheter, å hvilka 
jag uti ifrågavarande mål trott mig böra fästa Herr Bi- 
skopens och Consistorii academici närmare uppmärksam- 
het, har jag icke bort lämna ovidrördt det skrifsätt, hvil- 
ket så väl å statsrådet Calonii sida som af någre ibland 
consistorii ledamöter, hvilke professoren Lagi oftanämnde 
åtgärd godkänt, nyttjadt blifvit. Jag hade af statsrådet 
Calonius väntat mera skonsamhet emot sin vederpart och 
den domstol, där han själf är ledamot; men — äfven af 
allmänna sammanlefnaden hade jag anledning att förmoda 
ett mindre förolämpande förhållande emot statsrådet, än 
honom nu vederfarits. Den upplysta allmänheten ogillar 
med skäl hvarje anfall emot en förtjänt man, vid aftonen 
af hans nyttiga och värksamma lefnad, — isynnerhet då 


G. G. Hällströms mem. pr. 1 fråga om de akad. vittnesbörden för 
jurisstuderandene, hvilka utfärdats af rektor och univ. sekreteraren, 
beslöts den 1!9/, 1814, att de, i enlighet med förf. af 1750 och ett 
bruk, som enligt rektor Hällströms undersökningar rådt intill år 1773, 
först skulle justeras i konsistorium. Beslutet fattades efter en het 
omröstning, hvarvid Lagus och de samma professorer, som tidigare 
understödt honom, förordade förändringen, medan de öfriga ville 
öfverlåta frågan till rektors egen pröfning och med Pippingsköld an- 
sågo, att man hellre borde följa gammal praxis än gamla otjänliga för- 
ordningar. Det tillämpades de följ. åren. K.P. !9/,, 3/,, !3/,, 1814 m. m. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


398 


när den ej ännu sett värkningarne af det nit, angriparen 
söker ådagalägga. Consistorium academicum har igenom 
det sätt, på hvilket ifrågavarande mål blifvit behandladt, 
ådragit sig samtidens mindre fördelaktiga uppmärksamhet; 
eftervärldens omdöme därom lär icke vara tvetydigt! Som 
canceller har jag icke kunnat undgå att förehålla veder- 
börande obehörigheten häraf, men — i det jag uppfyller 
detta för mig högst oangenäma åliggande, äger jag det hopp 
att aldrig behöfva förnya det — så kärt samtelige af con- 
sistorii academici medlemmar annors är att bibehålla min 
tillgifvenhet och allmänhetens aktning samt att undvika 
lagarnes tillbörliga näpst. 

Detta är hvad jag uti ifrågavarande mål nu bort för 
Herr Biskopen och Consistorium academicum omnämna. 
Lika med hvarje vältänkande af akademins medlemmar, | 
hade jag önskat, att denna tvist aldrig blifvit väckt; men 
då den en gång uppkom, hade jag gärna sett något å 
procancellerens och consistorii sida användt bemödande 
att bilägga densamma. Om framgången af ett sådant, 
med fadersandan i de akademiska konstitutionerne så en- 
ligt bemödande, kunde jag ej tvifla, då professoren Lagi 
ofta yttrade varma nit för akademins anseende och fo- 
sterlandets väl gaf mig anledning att hoppas, det han ge- 
nom sättet att ådagalägga detsamma icke ville störa säm- 
jan och enigheten vid akademin. Hvem af consistorii 
academici ledamöter är icke ense med mig därom, att 
ändamålet med akademins inrättning aldrig uppfylles, om 
ej hennes lärare i samdräkt arbeta därpå? Och har icke 
sednare tiders erfarenhet visat oss, att icke det helas för- 
störing caractériserar det sanna, från alla individuella af- 
sikter skilda nitet? Det är onekligen hvarje akademisk 
lärares plikt att outtrötteligen och så vidt på honom an- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


-” 
SJ 

= ANT 
s 
Å 

S 


Fr 
+ 
x 


299 


kommer söka bilda den studerande ungdomen till upp- 


lyste och nyttige medborgare, till redlige och kunnige 


ämbetsmän; men, mine herrar! låtom oss göra det — ty 
jag hoppas att icke behöfva försäkra Eder om mitt värk- 
samma biträde härutinnan — på ett sätt, som är fören- 
ligt med det helas bestånd och öfverensstämmande med 
vår monarks nådiga afsikter, hvarje enskilds och sambhäl- 
lets billiga fordringar och kommande släkters välgång.” !) 


Det må för visso medgifvas, att en del consistoriales 
genom sin oefterrättlighet och trätlystnad gifvit kansler 
fallgod anledning att tilldela den akademiska senaten en 
lektion om kollegialitetens fordringar. Och det råder intet 
tvifvel därom, att hans tuktande ord framsprungo ur be- 
gäret att upprätthålla akademins reputation och att åstad- 
komma en förbättring i den kollegiala samlefnaden. Åt 
hans admonition må därtill ännu det erkännande gifvas, att 


den var affattad i den bildade världsmannens beherskade, 
urbana språk, där ordalagens soignerade form väl lika 


mycket får räknas den diplomatiskt varsamme sekreteraren 
som hans temperamentfulle förman till förtjänst. Men 
man har svårt att värja sig för den föreställningen, att om 
Armfelt också, såsom han för prokansler uttryckte sig, 
sträfvade att ,med all enfald och utan all ord- el. lag- 
vrängning" afgöra tvistefrågan, han dock lät sig påvärkas 
af tidigare mottagna préjugéer mot en del konsistorie- 
ledamöter, omdömen, som måhända underhöllos genom 
enskilda rapporter från Åbo. Och med ännu större viss- 
het torde det kunna sägas, att de i skrifvelsen till kon- 


1) K. K. B. 1814—1815. 
Nat; o. Folk, H. 69. 


600 


sistorium uttalade bäska förmaningarna rönt invärkan af 
den sjuklighet, som sedan föregående år tärt på Armfelts 
hälsa och som vid denna tid ingaf hans omgifning den 
största oro. Förmaningarna till konsistorium utgjorde 
sålunda ett under en tid af större retlighet i lynnet till- 
kommet uttryck af det missnöje Armfelt alltid och i grun- 


den hyst med anledning af vissa svagheter hos det aka- 


demiska kollegiet, dess preses och ledamöter.) 

Om de intryck föredragningen af kanslers medde- 
landen gjorde på konsistorii medlemmar inhämta vi intet 
annat än att sedan skrifvelsen med dess , åtskillige erin- 
ringar" blifvit uppläst, tillsades examinationsutskotten att 
skyndsammast afgifva sina betänkanden rörande de blif- 
vande examensfordringarna.?) Men vi kunna nogsamt sluta 
till, att de konsistorii ledamöter, som närmast åsyftades med 
admonitionen, om de ock officiellt med tystnad böjde sig 
under ,remarquerna", de i sitt inre måste känt sig djupt 
berörda och att den , gränslösa, i alla skiften oföränder- 
liga erkänsla”, de tidigare uttalat för sin högste styresman, 
sin älskade kansler och välgörare, undergick en föränd- 
ring, som icke var till fördel för Armfelt och hans minne 
vid akademin. Några enskilda uttalanden af consistoria- 
les känna vi icke till, men då kanslerssekreteraren L. G. 
v. Haartman — som fått nedskrifva och troligen stilisera 
admonitionen, så väl som tidigare de vackra tacksägel- 
serna — någon tid efteråt talade om Armfelt såsom aka- 


+ 


1) Eget är, att Armfelt vid slutet af sin första kanslerstid, i 
skrifvelse af den !4/, 1772, tilldelade konsistorium en admonition, om 
ock af lindrigare art än den nu ifrågavarande, med anledning af 
trögheten vid akademiska ärendens behandling. K. o. K. B. 

2): Ki PENIS 


Bidrag t. känned. af Finl. 


601 


demins ,misskände kansler, kunna vi godt förstå, hvad 


som föranledde detta yttrande.) 


Särskildt måtte admonitionen värkat bittra känslor 
hos den regeringsvane biskop Tengström. Under ett halft 
års tid före den slutliga resolutionen hade han tid efter 


annan fått mottaga Armfelts förberedande uttalanden af 


misshag och därunder i ord, som han icke var van vid, 
fått veta, att han själf på grund af efterlåtenhet och par- 
tiskhet hade sin goda del i oskicket inom konsistorium. 
Och ett par veckor efter resolutionens mottagande fick 


han ånyo skäppan full. På anonym väg hade det redan 


före resolutionen kommit till Armfelts kännedom, att La- 


gus och Ahlstedt skulle begått orättvisa i en kameralexa- 


men, d. v. s. upprätthållit större fordringar än sagesman- 
nen godkände, och Armfelt hade varit nog oförsiktig att 
med anledning häraf genast gifva uttryck åt sin förbitt- 
ring öfver de nämnde herrarnes grällystnad och sträfvan 
att ,med elake procedéer forcera -sig till considération 
och influence", jämte det han förklarade, att om ock pro- 
kansler lät i nåder allt passera, så ägde han, om han blef 


»pousserad å bout — — — moyens öfrige att stäcka fac- 


tionens mod"”.?) Därpå hade nya, pålitligare meddelanden 
ingått, hvilka förmådde Armfelt att återkomma till den 
ledsamma frågan. ,Hur Lagus och Ahlstedt i en kame- 
ralexamen kunna komma att spela så péremptoire röler 
— skref han i slutet af maj till prokansler — är värkel. 
ett bevis på den olidel. confusion i principerne vid exa- 
mina, som nu vid Åbo lärosäte tjänar faction till täcke- 
mantel. Men äfven denna mantel skall nu af kejsarn få 


2?) v. Haartman t. Tengström ?/,, aug. 1814. 
2) Till Tengström 27 apr. 1814. 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


602 


sin forme, och unnar Gud mig hälsa och lif, skall väl alla 
dominations försök minskas i sin nuvarande tilltagsenhet." 
Och för prokanslers räkning tillade han följande om hög 
irritation vittnande passus: ,Jag vill ej här yttra mig öfver 
den passive ton, den liknöjdhet, (med) hvilken procancellern 
af flere enskilte considérationer antagit som basis för 
sin conduite. — Må hända att den fullkoml. säkerhet, som 
de orolige hufvuden därigenom fått, äro förste orsaken 
till de utbrott vi sett och som skola göra akademin en 
evig tort, ty hvad hade varit för oss förmånl. än att i en 
moment, då vi af alla jalouseras, icke ådraga oss publi- 
kens attention — och det som värkel. kältringar. Men 
olyckel. vis ser Herr Biskopen och jag olika i allt detta. 
— Min önskan blir således uppriktigt, att jag ser skeft 
och får orätt. — Med den aktning, som är allmän för 
Ert snille, med den considération Era ämbeten gifva — 
behöfdes likväl icke att hos några ynglingar, Ni fram- 
dragit, söka vänskap och tillgifvenhet, där vördnaden 
varit nog utaf och nyttigast. — Vilja hafva alla till vän, 
är ej görligt, utan på bekostnad af plikter el. känslor, 
avec lesquels on ne saurait composer. — Med den oför- 
änderligaste vänskap och den fullkomligaste högaktning 
har jag äran framhärda" etc.!) 

Vi känna inga uttalanden af Tengström, hvilka skulle 
direkt hänfört sig till de bittra admonitioner! han fick 
uppbära. Men så djupt tyckes han tagit dem, att han i 
första stunden var betänkt på det ovanliga steget att 
söka befrielse åtm. från prokansleriatet, som numera blifvit 
för honom en källa till förödmjukelser. I början af år 
1814, då han redan haft känningar af Armfelts onåd, be- 
klagade han sig för denne öfver arbetströtthet och gjorde 


1) Den 24/, 1814. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


603 


måhända antydningar om sin önskan att draga sig till- 
baka från en del ämbetsgöromål. Men Armfelt slog 
bort dessa funderingar med beröm öfver biskopens sti- 
listiska förmåga, som vittnade om full arbetsvigör. Utta- 
lande sig på sätt, som vi redan känna, om Tengströms 
litterära produkt , Prolog till stora operan", tillade han 
tröstande: ,Kom nu ej mer och tala mig om Era år, om 
Er utmattning af arbete; när man är så moraliskt rik på 
arbetsförmåga och hufvud, så är man aldrig gammal, och 
oförmögenhet är svår att imaginera, till och med en per- 
spective.” En månad senare, då Tengström åter tyckes 
talat om behof af hvila för litterära arbeten, svarade Arm- 
felt: ,,Som kosmopolit och isynnerhet som finne önskade 
jag, att Herr Biskopen finge fullfölja sin plan att åt ef- 
tervärlden lämna de interessante minnes- och snillefoster, 
som redan flutit och än kunna flyta ur Er penna, och står 
det i min makt att till någon del lätta bördan af de trå- 
kiga mekaniske befattningar, som borttager Er tid, så 
anser jag det som en plikt. Intet mattar och dödar ar- 
betsförmågan och snillet så fullkoml. som likformige 
och inom en viss krets inskränkte détailler. Nästa som- 
mar passerad på landet i lugn, brunnsdrickning och god 
régime skola åter föra T. till en slags ungdom. '!) 

Efter detta tyckes Tengström fått nog af sina för- 
känningar hos kansler, men i stället diskuterade han ab- 
dikationsfrågan med dennes sekreterare, förmodligen i af- 
sikt att få sina uttalanden befordrade vidare. Midsommar- 
tiden 1814 skref v. Haartman till sin nådige farbror: 
I dessa dagar har jag haft äran emottaga min nådige 
Farbrors senaste af den 21 dennes. Det har gifvit mig 


1) Den 19 jan., 23 febr. 1814. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


604 


anledning till så många betraktelser, att jag ej kan neka 
mig det nöjet att nu redan besvara det. Jag gör det 
utan all annan pretention än för att kanske bevisa, huru 
uppriktigt jag önskar, att alltid få vara i den nära rela- 
tion med min Farbror, som hittills. Det kan väl ingen 
vara mera berättigad än Farbror att få tillbringa sina 
återstående dagar uti lugn och skild från alla publiqva 
befattningar. Ingen kan uppriktigare än jag önska Far- 
bror detta lugn, ehuru jag lika uppriktigt tillstår, huru 
mycket icke allenast landet, utan äfven akademin därige- 
nom förlorar. Min egen förlust i detta fall må jag icke 
nämna om; den är oersättlig för en ung man, som, med 
alla andra fel, icke delar tidehvarfvets och sina jämnåri- 


A 


gas förakt för den i samhällets tjänst grånade ålderdo- 


mens erfarna råd. Jag hyser dock det hopp, att alltid få 
nalkas min Farbror med min vanliga uppriktighet. Och 
om jag äfven ej ägde detta hopp, är jag ej nog egoist att 
för min skull önska Farbrors kvarblifvande uti affärerna. 
Men annat är förhållandet, då fråga blir om akademin och 
det allmänna. Sinnena vid akademin äro icke lugna, 
icke enige. Det behöfs en fredlig man, som njuter allas 
förtroende, för att kunna sammanhålla det hela. Hon 
ägde det uti min Farbror, hon kommer att äga motsatsen 
uti den, som utan tvifvel blir Farbrors efterträdare. Jag 
vill ej fråntaga någon, ej mindre honom, hans värkliga 
förtjänster, men framtiden skall utvisa, om han som pro- 
canceller gagnat eller skadat akademin." 

v. Haartman antydde icke närmare, hvem han me- 
nade, och vi måste afstå från visshet i detta ämne.!) Men 


') Möjligen kunna vi gissa på professor primarius, domprosten 

G. Gadolin, som åtm. en gång under korrespondensen med Tengström 
omnämndes af v. H. med misshag. 

Bidrag t. känned. af Finl. 


605 


= han framhöll lika-hemligsfullt, hurusom , allt tyckes båda 


3 en förändring uti det allmänna”, , allt önskar en omstöp- 
be ning af styrelsen", och han lämnade osagdt, om denna 
Er förändring låg ,uti själfva sakens natur, såsom nödvändig, 


eller om vi ej snarare själfva, att jag så må säga, provocerat 


den. De voro icke så få till antalet, som trodde ,sig 
vuxne den befattning att omskapa styrelsen". Haartman, 


3 som själf hyste ,föga kärlek för förändringar och pro- 


— jekter", ansåg det därför för en stor lycka, om man finge 
E z begagna sig af Tengströms vidsträckta erfarenhet. , Men 
ör tillade han — jag afbryter detta ämne för att icke 
gifva anledning till någon misstydning af mina tänkesätt, 

— hvilka alltid äro och blifva välsinnade, om de äfven nå- 
gon gång, eller kanske i de festa fall, skilja sig ifrån 
andras. Vare detta endast sagdt för att ådagalägga, huru 
; önskeligt det vore för det allmänna, om Farbror ej retire- 
rade sig." 1) 


Tanken på reträtt sysselsatte ännu en tid framåt 


& - Tengström, och den tyckes t. o. m. ha kretsat kring möj- 


ligheten af ett afstående från själfva biskopsämbetet. En 
månad senare, den !5/, g. st., skref näml. v. Haartman 
ånyo: ,Svårligen torde den retraite, Farbror önskar er- 
hålla, kunna afslås. Det torde dock ej gifvas något exem- 
pel hos oss, att en biskop tagit afsked! Då man passerat 
60 år, är man visserligen berättigad att få lämna alla 
publiqva affärer. De flesta människor önska dock redan 
att vid de åren, då man äger full kraft och värksambhet, 
få retirera sig! Jag tror mig ej hafva orätt, då jag på- 
står, att det är ett allmänt drag uti vårt national lynne. 


1) Den 20 juni 1814. 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


606 


Det är kanske en följd af den, att jag så må uttrycka 
mig, melankoliska svårmodighet, som man tillägger fin- 
narne i allmänhet. Månne ej de flesta af oss sträfvat och 
sträfva för att i lugn få njuta af lifvet? Sådan är åtmin- 
stone min egen böjelse." 2) 

Det är vanskligt att söka afgöra, huru pass allvar- 
samma prokanslers och biskopens abdikationsplaner voro. 
Men mycket troligt är, att Tengströms mening var att 
taga den ömtåliga frågan till tals under den färd han 
vid samma tid planerade till Petersburg såsom stiftets 
representant i den tidigare omtalade lyckönskningsdepu- 
tationen. Den !4/, anmälde Tengström i konsistorium, 
att han ämnade sig till Petersburg med anledning af kej- 
sarens förväntade återkomst, och samma dag annonserade 
han om sin ankomst för Walleen, som uppmanades att 
upphyra rum från den !4/,. Anledningen till resan bort- 
föll i och med förbudet mot deputationen. Men efter 
hvad Walleen uppgifver, hade Tengström redan innan 
frågan om deputationen uppstått, för honom yppat sin 
afsikt att under hösten företaga en resa till Petersburg; 
han antog därför, att denna möjligen skulle ske under alla 


1) Den !5/, 1814. v. Haartman hade kort därförinnan blifvit 
utnämnd till assessor i Vasa hofrätt med bibehållande af sin exped. 
sekreterarebefattning. Med anledning häraf nämnde han för Teng- 
ström, att han önskade inskränka sig till förvaltningen af denna 
syssla, men att hans omständigheter icke tilläto det. ,Då jag här 
depenserat hälften af min förmögenhet — skref han -- skulle jag 
knappt kunna lefva i Vasa för min lön och hvad af denna förmö- 
genhet återstår. Jag får således lof att hålla ut — och ehuru det 
ej instämmer med min böjelse, vördar jag det som en Försyns skic- 
kelse för mig! "Torde dock hända — att jag snart nog får följa 
denna böjelse!" 


Bidrag t. känned. af Finl. 


607 


; omständigheter, och önskade veta, huruvida Tengström 
ämnade infinna sig på utsatt tid eller senare.!) 

Färden till rikshufvudstaden blef för denna gång 
icke af och tvennne dagar efter det Walleen begärt när- 


made instruktioner inträffade en händelse, som för en 


tid omöjliggjorde hvarje hopp om befrielse från den aka- 
demiska bördan. Glömd blef planen dock icke och tre 
år senare blef den värkligen realiserad, af andra skäl. 
Under tiden hade Tengström fått tillfälle att med större 
lugn öfverväga den Calonius-—Lagus'ska tvistefrågan, och 
han fann då, att Laågus och hans ,, medhållare" icke varit 
så alldeles utan fel, som han tidigare velat göra troligt. 
I ett bref af 11/, 1816 till frih. Rehbinder, vid denna tid 
kanslers "medhjälpare, medgaf han på tal om Lagus” 
,missöde att råka i fält med gubben Calonius", att Lagus 
»,kanske hade orätt i formen och sättet och ej nog be- 
tänkte, i hvad tidepunkt han ville åstadkomma en nödig 
förbättring i vår ungdoms akademiska uppfostran och 
2 handledning". Men han hade för detta felsteg blifvit be- 
dömd strängare än han förtjänt, och i hufvudsaken, det 
vidhöll biskopen, hade han , ofelbart rätt", hvarjämte den 
af honom väckta ,, motionen" hade gifvit anledning till det 
förslag till juridisk examensförordning, som konsistorium 
enligt kanslers befallning nyss afgifvit och hvaraf Teng- 
ström förväntade sig ,ett ovärderligt gagn för fosterlan- 
dets framtida administration". ?) 


1) K. P. 14/, 1814; Walleen t. Tengström ?7/,, !'/; 1814; L. G. 
v. Haartman till d:o !5/, 1814. Äfven för v. Haartman tyckes Teng- 
ström nämnt om sina resplaner. v. H. t. T. ?9/, 1814. 

2) Meningen var att utvärka åt Lagus WII. O. IV, som gafs 
först 1819. Om sin vän yttrade biskopen för öfrigt: ,Med ett huf- 
vud af de bästa (kanske det bästa?) vid akademin förenar han en 


Nat. o. Folk, H. 69. 


608 


För egen del torde prokansler icke förglömt den svåra 
behandling han efter en tioårig, tämligen obestridd rege- 
ring fått utstå under Armfelts sista tid. Vi torde knappt 
fara vilse, om vi antaga, att hans tankar gingo tillbaka 
till den tidens vedervärdigheter, då han några år senare 
i en skrifvelse till Rehbinder yttrade: ,Jag har varit i 
tillfälle att både gifva och mottaga så kallade skrapor, 
och jag försäkrar Herr Baron af mångårig erfarenhet, att 
de sällan medfört det gagn man därmed åsyftat, väl för- 
bittrat, men sällan förbättrat, mer förlamat än stärkt 
känslan för en rättskaffens utöfning af ämbete och plikt." 1) 


solid akademisk érudition och en värma för ljus, för tankefrihet och 
akademins bästa, som har min hela högaktning." Tyvärr hände sig 
något senare under året, att Lagus angafs hos Rehbinder för att ha | 
uppträdt med opassande myndighet såsom opponent mot mag. C. G. 
Ottelin. Rehbinder uttalade i skrifvelse till Tengström sitt stora 
misshag öfver uppträdet och särskildt öfver Lagus' andel däri; han 
framhöll, huru litet sådana personliga tvister hedrade acteurerne själfva 
och den krets de tillhörde. Det lät nästan som i Armfelts dagar. 
Tengström svarade lugnande, att konversationen vid disputationstill- 
fället varit ,,varm”, men att intet anstötligt eller ovettigt ord yttrats. 
Rehbinder t. Tengström 4 dec. 1816, Tengström t. Rehbinder 18 dec. 
1816. 
1) D. 12 febr. 1819. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


10. 


Armfelts eftermäle. 


— Resolutionen i den Calonius—Lagus'ska tvistefrågan 
ch den däraf föranledda admonitionen till det akade- 
ska konsistoriet hörde till de sista meddelanden, som 
itos af Armfelt till Abo akademi. Tre månader senare 
t han sin skiftande och ofta äfventyrliga, men alltid 
rksamma och under de sista åren mer än någonsin be- 
lelsefulla, af eftervärldens tacksamma hågkomst för- 
jänta lefnad. 
Redan på våren 1813 hade Armfelt begynt att i sina 
ri velser till Tengström och andra tala om sin fatala 
a och därefter återkorh han tidt och ofta till sina ned- 


men efter hvilka han icke vidare repade sig. ,En dödelig 
> sjukdom — skref han den 5 jan. 1814 till Tengström — 
som nära trenne veckor hölt mig vid sängen, har hindrat 
Er mig att förr besvara Herr Biskopens ärade bref." För J. 
3 A. Ehrenström, sin , gamla goda vän och olyckel. com- 
3 pagnon i Helsingfors", som han plägade ihågkomma 
= med skrifvelser ett par gånger i veckan, förklarade han, 
E att han förutsåg slutet och att han för egen del gjorde 
2 det med tillfredsställelse, ty han var trött vid lifvet och 
tyckte, att han gjorde den bästa figur invid Åminne kyrka, 
Nn i Nat. oc Folk;.H. 69; 

39 


TESTA ag 
dl 


610 


3 famnar under jorden. Och litet senare yttrade han: , Ma 
position me parait de jour en jour [plus] infortunée, que 
je ne puis comprendre, pourquoi la Providence s'est plåt å 
prolonger mes maux gratuitement. Mais chaque mortel a 
assez de sa propre douleur, la sienne lui suffit."!) 

Året 1814 blef för Armfelt ett år af fortsatt svårt 
lidande, afbrutet endast af korta hvilotider. I korrespon- 
densen med Ehrenström kunna vi så godt som dag 
för dag följa med sjukdomens förlopp och med skift- 
ningarna af tröstlöshet och hopp i patientens spän- 
stiga sinne. ,Ma faiblesse est extréme"”, ,toujours la 
méme faiblesse", ,rätt nu mistar jag hopp och tåla- 
mod”, sjuk ,så att jag stundtals håller på att mista för- 
ståndet", , det ser ut som om jag vore confisquerad för 
alltid och utan hopp till rétablissement", — sådana och 
liknande uttryck återkomma jämt och ständigt. Stun- 
dom måste Armfelt af trötthet afbryta brefven, som han 
tidtals skref halfliggande, och öfverlåta åt sin grefvinna 
att komplettera bulletinerna. Tillståndet förvärrades ge- 
nom Petersburgs råa klimat samt till följd af oron för 
det stora krigets slutliga utgång, för kejsarens öde och de 
finska ,affairerna". Till dessa ,,chagriner" kommo ännu 
förargelser öfver tråkiga nyheter från hemlandet, som 
satte Armfelts känslor i svallning, och icke minst rän- 
kerna af de mot Finland afvogt sinnade intrigörer, hvilka 
från första början motarbetat hans inflytande. Men den 
» Constitution de fer" han ägt, den ovanliga viljestyrkan 
och det stora intresset för världshändelsernas gång höllo 
modet uppe och gåfvo kraft att bära lidandena och omsor- 
gerna. Sedan planen att låta transportera sig till Åminne 


') Den 30 nov. 1813, 5 jan. 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


611 


ist öfvergifvas,- flyttade Armfelt högsommartiden ut 
till: Tsarkoe-Selo, där tillståndet något förbättrades, men 
utan att gifva egentliga förhoppningar om tillfrisknande. 
Armfelt gladde sig som ett barn åt flyttningen, berättade 
an åt Ehrenström, och tyckte att hälsan förbättrades, 
en, tillade han med samma, ,il y a des moments ou je 
is accablé de lassitude".!) 

Med stigande oro följdes Armfelts hälsotillstånd af 
- hans närmaste omgifning och af dem, som i: den sjuke 
| annen vördade ett af de främsta stöden för Finlands 
t lidriok. Bland dem var det måhända ingen, som i 
gre grad än Walleen kände sig oroad af tanken på 
; ombyte i Armfelts höga ämbete. Han hade, såsom vi 
na, dragit sig tillbaka från befattningen med de aka- 


— såsom födamot af den finska komitén hade han kommit i 

äre beröring med Armfelt och därunder lärt känna 
3 dennes svagheter och styrka. Till en början ansåg han 
— sig bemött med bristande förtroende och égard; han kla- 
gade för Tengström öfver att hans och Rehbinders menin- 
gar ofta ignorerades, och senare berättade han om obe- 
hag, han haft af Armfelts oförsiktigheter. Men han drog 
E sig icke för att gifva sitt stora erkännande åt dennes stats- 
; 3 mannaförmåga, patriotism och inflytande hos kejsaren, 
och vi veta, att han hälsade med tillfredställelse Arm- 
— felts utnämning till kansler. Bl. a. framhöll han såsom 


1) Ehrenstr. afskr. saml. "Till Tengström skref Armfelt den ?/, 
1814, att han återigen varit för döden, men Försynen har ej täckts 
tillåta slutet på mitt långa elände, utan förmodel. beslutit, att jag 
med en usel kropp och ett nedslagit humeur skall existera onyttig 
- för alla och mig själf samt andra till last". 


Nat. o. Folk, H. 69. 


SR oe 
NTA a 


612 


särskilda förtjänster hos Armfelt, att denne aldrig lät sina 
handlingar påvärkas af enskildt hat och missnöje, att han 
var benägen att hjälpa alla, men att han till följd af 
sin oförmåga att säga nej åt supplikanter kunde göra 
andra orättvisa. Mycket, som lades Armfelt till last, 
berodde enligt Walleens mening därpå, att han följde 
, ögonblickets ingifvelse och sin naturliga karaktär, hvars 
lättsinnighet hindrar honom att noga undersöka och 
lugnt öfverväga, innan han värkställer hvad han hastigt 
fattar". 1!) Snart nog kom ock Armfelt underfund med, 
hvilken vänligt sinnad person och hvilken dugande för- 
måga han ägde i Walleen, ty dennes klagomål öfver åsido- 
sättande upphörde och i stället finna vi Armfelt under 
sitt sista år uttala sig med synnerligt beröm om Walleen. 
Då denne sensommaren 1813 ämnade sig till Helsing- 
fors, där han skulle besöka Ehrenström, skref Armfelt 
till vännen: , Det är statsrådet Walleen, en man af största 
förtjänst och i mina ögon en af våra ädlaste finnar, som 
framlämnar detta. Han har begärt min rekommendation 
till 'T., och den ger jag af hjärta och själ.« Och ett år 
senare yttrade Armfelt på tal om Walleen: ,,Det är en 
man af ett ovanl. godt hufvud och utom hvilken komitén 
1 Petersburg aldrig komme fram med ära." ?) 

Walleens besök i Helsingfors blef inledningen till 
en liflig korrespondens med Ehrenström, hvarunder talet 
helt naturligt föll på Armfelt och hans sjukdom. Jul- 
dagen 1813 skref Walleen om anledningarna till Arm- 


1) Till Tengström 25 juni 1811, 2 april, 10 juni 1812, 6 maj 
1814. 


?) Till Ehrenström 25 aug. 1813, 6 juli 1814; liknande uttalan- 
den !2/, 1813, 9/, 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


613 


p, att framtiden ännu en gång skall godtgöra allt det 
flutna.” Gud låte oss icke förlora honom", skref Wal- 
n på våren, och midsommartiden förklarade han pessi- 
stiskt: ,Grefve Armfelt har — — åter varit ganska sjuk, 
aen är nu lyckligtvis på bättringen och utom all fara. 

; g fruktar dock, att hans hälsa aldrig mer kommer att 


anslerssekreterareämbetet. Med den reservation i lynnet 
ch sättet att uttrycka sig, som utmärkte v. Haartman, 
ade denne i sina bref till Tengström om eventualiteten 


— 1 Den ?5/,, 1813, !5/,, ?!/;, ?5/, 1814. Stjernv.-Wall. saml. — 
I samma anda uttryckte sig R. H. Rehbinder. Från sin egendom 
Viksberg skref han den 20/, 1814 till Ehrenström: ,La maladie ac- 
eroissante du comte d'Armfelt m”alarme et me cause des soucis incroy- 
ables. — — — Sa mort sera peut-étre toujours un malheur pour la 
Finlande, mais surtout si elle aura lieu avant larrivée de T'empereur. 
Quel vaste champ ne serait pas ouvert å nos petits intriguants, tou- 
jours préts å saisir la premiere occasion pour se faire valoir et pour 
faire valoir leurs petits intéréts au préjudice de Vintérét général. 
Notre position est déjåa critique, et un tel malheur acheverait de la 
rendre incalceulable.”" Ehrenstr. saml. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


614 


af Armfelts bortgång. I början af sommaren skref han: 
»,Denna olycka — jag menar att canceller skulle lämna 
oss — var i förra veckan nära att inträffa. Han var så 
godt som öfvergifven af läkarene, men är nu — Gudi 
lof! — åter på bättringen." Efter Armfelts flyttning från 
Petersburg berättade han: , Han var mycket glad och 
munter, men ingalunda så retablerad som jag hade önskat. 
Gud vet, om han kan få tillfälle att tala med kejsaren. 
Denna ovisshet måtte ofelbart ganska mycket chagrinera 
gubben!" 1) 

Gubben! Armfelt hade nyss fyllt 57 år. Men han 
hade lefvat intensivt och den svåra sjukdomen hade små- 
ningom öfvervunnit den forna motståndskraften. Den 
sista stimulationen af krafterna ägde rum, då den sjuke 
i slutet af juli hade den outsägliga glädjen att erfara 
om kejsarens återkomst till Petersburg och att kort 
därpå få på sitt landtställe mottaga upprepade besök af 
den afgudade monarken. Den 3/g 1814 skref han till 
Ehrenström, att kejsaren varit hos honom, visat samma 


1) Den 3/;, !5/, 1814. Äfven genom Walleen hölls Tengström 
au courant med Armfelts hälsotillstånd. Den ?7/, 1814 skref han till 
ärkeb. J. A. Lindblom, att en del akademiska ärenden, som legat 
oafgjorda, nu skulle föredragas, om Armfelt, som flera gånger varit 
nära slutet, orkade till hofs (medd. af G. Nikander). — Med stor oro 
uttalade sig- frih. C. Mannerheim för J. A. Ehrenström om Armfelts 
sjuklighet. ,Måtte han icke — skref M. 2/,, 1813 — taga det parti 
att lämna de finska affairerna; det vore för oss, efter min tanka, 
högst skadeligt och skulle påskynda vår undergång. Jag är öfver- 
tygad, att !/, timmes samtal med monarken skulle tillintetgöra ett års 
med - ospard möda hopspunna intriguer." Ehrenstr. saml. 

Om Armfelts sista tider Tegnér III: 443—449 och Hartman 
8. 297—299. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


615 


ga känslor som förr mot Finland — till trots för alla 
itriger och calomnier — samt öfverenskommit med honom 
n att resa två gånger 1 veckan ut till sin sjuka tjänare 
r att samarbeta med honom. En vecka senare (!9/) skref 
1 ånyo: ,Mycket goda, trösterika och balsamiska saker 
fva ägt rum sedan mitt sednaste af 30 juli. — — I förr- 
år började H. K. M. sitt vanliga arbete med Rehbinder 
1 mig — och det här och hemma hos mig i min salon. 
- Allt detta är ej allenast oändel. nådigt, men ock com- 
ode." Under dessa föredragningar i Armfelts salong 
oodkändes slutligen, +/,, aug., det förslag till nytt indel- 
igsvärk för akademin, som i halftannat år väntat på 
görande. !) 
Men förbättringen var endast skenbar och öfver- 
ende. Den 17 aug. 1814 daterade Armfelt det sista bref 
känna af honom; det var ställdt till Ehrenström och 
et i” hans vanliga lifliga stil. Han berättade, att han 
arbetat med sin ROR och att om hajp föngegs ben 


1) Den !3/, skref Armfelt till Ehrenström, att det gjorde ,bul- 
er här att jag är den enda, som fått föredraga, en grace, hvilken 
s tills dato ej blifvit en enda af ministrarne förunnad". Med anledning 
af dessa föredragningar skref Walleen '7/; 1814 till Tengström: ,,Längre 
; Fö där väl en regent icke gärna kunna gå i complaisance. Det bästa är 
5 É dock, att, utan afseende å gr. Armfelts enskilta person, kejsarens 
tänkesätt för Finland äro alldeles oförändrade och att ej en gång de 
dumma kabaler, man där tillställt och på ett högst oklokt sätt ut- 
fört, minskat hans tillgifvenhet för landet och folket i allmänhet. 
a Kejsarens första sysselsättning efter hans hemkomst var med finska 
— affairerna, och han har nu lofvat skänka dem tvenne dagar i veckan.” 


Nat. o. Folk, H. 69. 


616 


n”avait besoin que d'une stark vilja, certes je ne céderais 
å personne dans ce genre de capacité." Under fortsätt- 
ningen föll pennan ur handen och grefvinnan Armfelt 
tillade: , Armfelt orkar ej sluta sitt bref; han är nu på 
ungef. 8 dagar rätt dålig, och det ifrån att synas bättras 
rätt märkeligen. — — — Doktorerne, ehuru de hålla god 
mine, äro alldeles rådlöse, ty de kunna ej taga rätt på, 
hvari sjukdomen består. Allt detta är désespérant, och 
jag vet ej, om intet det är mindre svårt att vara sjuk än 
att se alla dessa lidelser och ej kunna hjälpa den lidande. 
Oaktadt allt detta elände [har] han i dag arbetat med H. M. 
kejsaren nära 3 timmar." !) 

Det var väl Armfelts sista samarbete med kejsaren. 
— Två dagar senare, den 19 augusti, gick han ur tiden. 
Det var vid en tidpunkt, då en af hans lifs käraste för- 
hoppningar, upprättandet af det legitima franska konun- 
gadömet gått i fullbordan och då hans fosterlands framtid 
tycktes tryggad mot alla faror genom kejsarens välvilja. 
»Grefve Armfelts frånfälle — skref Walleen en månad 
senare (!4/,) till Tengström — inträffade nog oförmodadt. 
Ehuru hans sjukdom lämnade föga hopp öfrigt om hans 
restitution, trodde dock ingen, och allraminst han själf, 
att hans slut var så nära. Ännu några minuter före sin 
död var han sysselsatt vid sitt skrifbord." 


Bland" Armfelts vänner och beundrare väckte un- 
derrättelsen om hans frånfälle stort deltagande: Hans 


!) Ehrenstr. afskr. saml. — Brefvet tydligen skrifvet !8/,="/, 
gZ. st.. då ett antal reskript och stater äro af kejsaren egenhändigt 
undertecknade och stadfästa i Tsarskoe-Selo (kejs. bref o. reskr. t. gen. 
guv. 1813—1816). Akademins indelningsvärk skulle då gillats vid 
Armfelts sista föredragning. För 17—19 aug. föreligga inga reskript. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


617 


Orr ee” .medkonspiratör" J. A. Ehrenström yttrade, att 
18 nit för fäderneslandet var höjdt öfver allt tvifvel och 


ställning sådan, att ingen bland hans landsmän, in- 
a generalguvernör, ehuru försedd men den bästa vilja, 
nde hoppas på att någonsin erhålla samma möjlighet 
n han att gagna sitt land. En af hans vänner från de 
jaste åren, landsh. G. F. Stjernvall, tröstade sig öfver 

örlusten med att Armfelt aldrig varit större, mer trium- 
| erande öfver sina afundsmän och i högre grad omfattad 
ned kejsarens nåd än vid sitt slut, som nådde honom ,, 
oerns och ärans armar”".1!) Med saknad och vördnad 
alade sig om den aflidne jämväl R. H. Rehbinder, som 
a förlusten oersättlig, samt frih. C. Mannerheim, hvil- 
en sörjde Armfelt såsom vän och statsman.?) Äfven 
lengström medgaf, att Finland ägde en nyttig tjänare 
— mindre. I sakernas nuvarande ställning — skref han 
4 id årets slut till ärkeb. J. A. Lindblom i Uppsala — var 
; refve Armfelts bortgång en värklig förlust för Finland.” 
Men han tillade på sitt reserverade sätt: ,i en framtid 
hade omdömet möjeligen kunnat förändra sig." 3) 

I vackra ord, om också icke utan reservation, uttalade 
sig om den aflidnes lifsgärning och personlighet C. J. Wal- 
leen. I det redan nämnda brefvet af den 14/, 1814 till Teng- 


2) tr. De tre gustav. s. 300. 
3 2) Castrén, Skildringar s. 304—3805. — I bref till Ehrenström 
| kallade Armfelt Rehbinder ,cet excellent R." och berömde honom 
E såsom ,en man af ära, men med ett olyckel. humeur” (!5/,, 1813, ?9/, 
1814). Till Ehrenström skref Mannerheim ?7/,, 1814: ,Att succedera 
| 3 en man med så stora förtjänster emot fäderneslandet och så stor: 
3 kännedom af sättet att behandla affairer vid hof som den aflidne 
3 grefven, blir efter min tanka mer än vanligt svårt.” Ehrenstr. saml. 
3) Till Lindblom d. 31 dec. 1814 enl. medd. af mag. G. Nikander. 


— Nat. o. Folk, H. 69. 


618 


ström yttrade han om Armfelt: ,, Hans bortgång är ostridigt 
att beklaga. Med alla sina fel som ämbetsman och statsman, 
ägde han dock en varm fosterlandskänsla och en outtröttlig 
värksamhet, som aldrig leddes af små enskilta afsikter och 
personella considerationer. Han ville uppriktigt det goda, 
och om han ofta misstog sig om medlen och sättet där- 
till, så voro hans afsikter åtminstone alltid rena, och detta 
vill redan säga mycket. Han ägde dessutom, genom sin 
individuella ställning, vidsträcktare tillfälle och förmåga 
att gagna än någon annan af hans landsmän både nu 
och troligen äfven i framtiden." — , Det var kanske en 
olycka för Finland — fortsatte Walleen med en högst 
öfverraskande vändning i sin éloge — att han kom i té- 
ten för dess affairer, men det är säkert en ännu större 
att hafva förlorat honom, sedan han en gång kom dit. 
Framtiden skall utvisa, om han, på den plats han var, 
någonsin kan fullkomligt ersättas. Jag önskar ingenting 
högre, än att så" måtte ske; men hoppas det kan jag 
icke:'' 1) 

Med intresse, om också icke utan en viss undran, 
läser man vidare de uttalanden, som afgåfvos af Armfelts 
medhjälpare 1 akademiska ärenden under hela hans kans- 
lerstid, L. G. v. Haartman. I det hela torde Armfelt känt 
sig belåten med sin sekreterares nit, om han också stun- 
dom lät sin satir riktas! mot den rätt själftillräcklige 
unge mannen. ,Unga Haartman har mycket goda egen- 
skaper -— skref han 2/; 1813 till Ehrenström —, men han 
är misanthrope, alltid af en avis contraire, brouillant, 
noir." Haartmans ungdom och underordnade ställning 
gjorde emellertid att Armfelt icke torde egnat hans per- 


!) Den 14 sept. 1814. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


619 


; och omdömen stor uppmärksamhet, åtminstone icke 
stor, som v. Haartman själf åstundade. I allmänhet 
man om de uttalanden v. Haartman för egen del 
oaf i akademiska frågor och dem vi känna ur hans 
korrespondens med Tengström, säga, att de voro ett åter- 
ljud af hans höge förmans meningar, men v. Haartman 
kände på sig, att han var både mogen och pliktig att 
bilda sig egna tänkesätt, och han ansåg väl sig åsidosatt, 
lå kansler icke tog tillbörlig kännedom om dessa tänkesätt 
och t. o. m. någon: gång lämnade honom i okunnighet 
om en del detaljer af den akademiska regeringen.!) Men 
dessa anledningar till missnöje fördunklade icke den vörd- 
nad och respekt, hvarmed han såg upp till Armfelt så- 
som sin höge förman och beskyddare samt en framstå- 


= 1) I skrifvelse af den 18 febr. 1814 till Tengström framhöll 
V -Haartman, att det hörde till hans principer, ,att en ung människa 
uti "saker, där han endast passivt agerar, bör följa sin egen öfverty- 
gelse, förutsatt att han icke légért grundat den, utan med största 
möjliga köld ock nogaste eftertanke". Om äfven denna öfvertygelse 
S vore oriktig, så upplystes han själf om sina misstag och vande sig ,,små- 
ningom till den själfständighet, som för hvarje högre ämbetsman är 
lika nödvändig som den politiska för en stat, om han ej annors skall 
falla uti de mäktigares händer, som omgifva honom”. Detta ansåg 
v. H. sig böra uppriktigt framhålla för sin farbror ,för att ådaga- 
lägga, det jag, icke utan skäl, uti flere akademiska saker följer min 
Eg öfvertygelse". Sådant har — menade han vidare — ju icke någon 
menlig värkan så länge vi hafva en canceller, som själf deciderar. Och 
— får akademin med tiden någon annan, så torde äfven min befattning 

upphöra." Ett par dagar senare (”!'/;) yttrade v. H. med anledning 
af en enskild ansökan hos kansler: »Dessa privata saker komma dock 
sällan till min kunskap. Excellensen har den godhet att icke därmed 
besvära mig; jag hoppas, att det skett af den öfvertygelse, det jag 
EE : dessutom nog är sysselsatt med reellare saker!" 


Nat. o. Folk, H. 69. 


620 


ende statsman. Efter att tidigare vid flera tillfällen ha 
uttalat förmånliga omdömen om sin chef, skref han da- 
gen efter dennes frånfälle till sin faderlige vän biskop 
Tengström: 

Jag har haft äran emottaga min Farbrors förbind- 
liga skrifvelse af den 8 dennes. Dess besvarande skulle 
gifva mig anledning till flere betraktelser; men mitt sinne 
är 1 dag endast stämdt för sorgen. Anledningen, hvar- 
före jag fattar till pennan, är bedröflig: förlusten af min 
enda värklige välgörare, af Finlands skyddsengel och 
akademins misskände canceller. I går om aftonen läm- 
nade grefve Armfelt den skådeplats, där han visat sig 
under så många olika skiften, men alltid med rena 
afsikter och ädla tänkesätt. Hans fel, hans svagheter : 
voro många, men hvar finnes den, som, uppfostrad i ett 
fördärfvadt hof och bortskämd af lyckan, är utan dem? 
Emedlertid lär det bli svårt att ersätta hans bortgång, 
icke vid akademin, ty hans efterträdare är där gifven, 
utan 1 Finlands administration. Tiden skall utvisa, hvem 
som där får hans partes."!) 

Äfven efteråt, under sina ifriga bemödanden att 
värka för universitetets lyckliggörande med en rysk man 
— rikskanslern grefve N. Rumjanzow — som kansler, 
återkom v. 'Haartman till Armfelts eftermäle. På hösten 
yttrade han sig med vördnad om Armfelts nit för foster- 
landets väl, hans sällsynta begåfning och outtröttliga värk- 
samhet, samt berättade vidare om den förtviflan, hvari han 
och andra befunnit sig intills kejsaren gifvit ett nytt ve- 
dermäle af sina välvilliga tänkesätt genom att till Arm- 


!). Dien SUS ABLA 


Bidrag t. känned. af Finl. 


621 


— felts efterträdare utse en landsman.!) Men litet senare 
fann han sig af en särskild anledning föranlåten att till 
SET försvar afgifva en förklaring, där tonen mot Arm- 
— felts minne var förändrad. Ehuru v. Haartman tidigare 
uttryckligt framhållit för Tengström, huru själfständigt 
urmfelt alltid handlade i akademiska frågor och huru litet 
i han låtit sig influeras af sin sekreterare, hade en del aca- 
demici, efter hvad han inhämtat, ,haft den godheten" att 
Iskrifva honom, den passive och underordnade tjänste- 
annen, alla de obehagligheter, som vederfarits dem under 
urmfelts kanslerstid. Mot en så orättvis förebråelse vände 
an sig med indignation. ,Kände de då ej sin cancel- 
ar?" frågade han prokansler. ,Hvarföre beskyllde de hans 
sekreterare för de inconséquencer, som voro en naturlig, 
1 oundviklig följd af chefens légéra caractére? Hade 
ag någon del uti hans enskilta correspondance? Förde 
5 den penna, för hvilkens sarkasmer ingen skonades? 
Tror man, att jag ägde hans fulla förtroende? Nej. Jag 
skulle kunna bevisa motsatsen, men jag skulle då kanske 
komma att berömma mig själf: det är ej min sak. Jag 
var honom af hjärta och själ tillgifven, det medger jag. 
Men var det ett fel af den, som var honom allting 
skyldig?” 

Å Efter dessa ord till själfförsvar kom v. Haartman 
att beröra sin chefs ostadighet i fråga om löftens upp- 
— fyllande. Tengström tyckes nämnt för honom om något 


1) Den 4 sept. 1814. ,Genom hans död blefvo våra allmänna 

affärer liksom paralytiserade. Vi förtviflade redan, ty alla våra fien- 
der rustade sig till hämnd; vi trodde oss redan se vårt lilla skepp, 

utan styrman, äntras, — och huru orättvise voro vi icke? Vi glömde 

oo — att Alexanders tankesätt emot Finland äro oföränderlige." (Jmfr 
Oma maa V: 327.) 


Nat. o. Folk, H. 69. 


622 


löfte om befordran — det gällde J. J. Tengströms ome- 
delbara utnämning till v. bibliotekarie efter Pipping — 
som Armfelt afgifvit tvärt emot uppgift till sin sekre- 
terare och lämnat oinfriadt, hvarför tjänsten nu skulle 
besättas enligt författningarna. , Sådan var han", me- 
nade v. Haartman med anledning häraf och omnämnde ett 
par exempel på samma opålitlighet, som förklarades af 
benägenheten att lofva, innan han rätt kände en sak.!) Och 
v. Haartman utropade till sist: ,Ack! hvad det hade varit 
för en stor man, om han uti sitt sinne, sitt hufvud, hade 
haft mera stadga! Oaktadt alla ledsamheter jag haft af 
denna ostadighet, glömmer jag aldrig hans förträffliga sätt 
att umgås med sine underhafvande, hans vänliga, hans 
söta (sit venia verbis) väsende." ?) | 

Harmen öfver det oförtjänta klandret och miss- 
nöjet med Armfelts bristande uppriktighet fördunklade 
således icke hos v. Haartman känslorna af vördnad 
och tacksamhet för den bortgångne. Tyvärr saknades 


1) ,Så förhöll han sig — berättade v. Haartman — i adjunkten 
Lagi samt uti professorn Lagi sak. Han yttrade sig öfver den i för- 
hand, han lofvade, innan han kände sakens beskaffenhet. När den 
skulle decideras, var han alltid af sin sekreterares tanke (välförståen- 
des att densamma var rättvis) och tillstod först långt efteråt, att 
han munteligen och skrifteligen hade varit af en helt annan.” ; 

2?) Till Tengström 10 okt. 1814. — Redan i ett föregående bref 
till prokansler hade v. Haartman omnämnt det missnöje en del per- 
soner vid akademin hyste mot honom med anledning af hans påstådda 
del i den Calonius—Lagus'ska tvistens afgörande, och då han in- 
hämtat att man icke enhälligt önskade Rumjanzow till kansler, tänkte 
han sig att i denna motsträfvighet möjligen förelåg en demonstration 
mot honom själf. ,Vore jag ej en så obetydlig varelse som jag är 
— skref han den ?5/, till Tengström — så skulle jag falla på den 


Bidrag t. känned. af Finl. 


623 


- icke andra, hvilka af personligt missnöje med 
'mfelt förglömde dennes stora förtjänster, hvilka mot- 
so underrättelsen om hans bortgång utan saknad, 
0. m. med känslor af lättnad och tillfredsställelse. Till 
na grupp måste vi hänföra J. Fr. Aminoff, som Arm- 
t för icke så många år tillbaka kallat sin gamla, ömt 
älskade vän, ,mon digne et unique freére", men hvars sinne 
le senaste tiderna varit vändt från honom — af anlednin- 
om hvilka vi här icke behöfva nämna annat än att 
lågo på båda hållen. Efter att i meddelanden till sin 
ha framhållit, hurusom Armfelts bortgång underlät- 
le hans ,,högsta önskan", som ju var att återgå till ,,lug- 
; och plogen”, uttalade Aminoff såsom sitt omdöme om 
mfelts värksamhet under de sista åren följande ord, 
ilka den naturliga aktningen för en framstående be- 
Mming stridde med senaste tiders personliga hågkomster 
h tankarna på egen framtid: ,,Det är visst en stor för- 
t — skref Aminoff — H. M. kejsaren gjort i saliga Arm- 
It; jag vill tro det äfven för vår fosterbygd, åtminstone 


idéen, att man endast för min skull vill hafva en canceller utom huf- 
4 - vudstaden. Jag vet alltför väl, att mitt väsende icke behagar många; 
| — decisionen i Lagi sak skaffade mig många nya vänner! Men man 
känner mig icke; jag är hvarken så elak ej heller snål som mine fien- 
; der och afundsmän själfve äro. Jag är färdig att lämna min tjänst 
som cancellers sekreterare, om jag därigenom kan förmå vederbörande 
"att enhälligt välja Roumänzow." Och frambhållande, huru väl han i 
alla händelser var upptagen hos den sistnämnde, yttrade han: , Mina 
— fiender kunna därföre vara försäkrade, att de alldeles icke göra mig, 
utan — töt ou tard — sig själfve och akademin ett spratt, om de välja 
— någon annan än Roumänzow till canceller." v. Haartman förnekade 
floden icke bestämdt att han skulle influerat på det nämnda utslaget, 
om "han ock ville framhålla kanslers själfständighet. 

z Nat. o. Folk, H. 69. 


fe 
Vr 


SO 


624 


äro de våra här därom nu så öfvertygade, att de anse 
det öfverljudt oersättligt, hans bortgång evigt saknad och 
menlig för fäderneslandets väl. Jag beklagar således den 
som honom skall efterträda i ämbetet, N. B. om den 
skulle tagas utom den ligan, som konstituerat sig själf 
att vara kärnan af den finska nationen, de visaste och 
erfarnaste. — — — Om några dagar, bara begrafningen 
är förbi, anhåller jag i underdånighet om mitt afsked. 
Måtte den ädelmodigaste af regenter därtill lämna sitt 
nådiga bifall på ett sätt, som endast tillfredsställer ett 
bröst utan förebråelser."!) 

Aminoffts högsta önskan blef också uppfylld. Till stor 
bedröfvelse för den liga", som 1 honom såg sin man, 
tilläts han återgå till lugnet och plogen, en månad efter 
Armfelts bortgång, sedan han såsom den finska komiténs 
t. f. chef bl. a. underrättat myndigheterna i Åbo om stad- 
fästelsen å akademins nya indelningsvärk. Då han sju 


år senare åter inträdde i statstjänst, var det såsom aka- 


demins främste ledare i Abo. 


K 


1) "Till friherrinnan Aminoff 17, 20, 23 aug. 1814. Till sin systerson 


lagman &G. v. Kothen skref Aminoff d. ?2/3: ,Utom den stora och 
oersätteliga förlusten för H. M. kejsaren och vår fosterbygd, är det 
än kännbarare för den aflidnes vänner. — — Du kan ej föreställa 
Dig mina vänners bekymmer i denna stunden, herrar och fruar. 
Mitt parti är bestämdt fattadt; jag kvitterar för att lämna dem ett 
öppet fält att sluta det värk, som principalen hade så visligen bör- 
Jat.” (Kothenska saml.) — Vid öfverflyttningen af Armfelts stoft till 
Petersburg voro gen. guv. Steinheil och komiténs ledamöter med, 
utom Aminoff, som hindrades bl. a. af hälsoskäl, enligt egen uppgift. 
I Åbo berättades, att Aminoff råkat i kejsarens onåd, emedan han 
trots kallelse icke bivistat Armfelts jordfästning (i Petersburg). J. P. 
Winters dagb. 7/, 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FRASER SPACE SEPA TRE 


EESK INNE FRITT RP FR TN EE TE TEE FR LETTER IR EAT TIER OS EST 


UR FSA 


SRS SETS 
SRS 


625 


Armfelts jordfästning, som skedde 13/,, aug., försig- 
gick, på kejsarens befallning, med stor militärisk ståt i 
finska kyrkan i Petersburg. Från denna stad fördes den 
aflidnes stoft på ett krigsfartyg till Åbo, där militära och 
civila myndigheter därförinnan tillsagts att med all möj- 
lig heder celebrera processionens tåg genom staden. Detta 
företogs den 9 september, från landningsbryggan invid 
landshöfdingehuset utmed Slottsgatan öfver bron och 
Stortorget till Nylandstull. Tvenne bataljoner voro utkom- 
menderade att bilda haj på gatorna; i processionen del- 
togo, utom militären, stater och kårer, bland dem aka- 
demins prokansler, lärare och studenter; gatorna och 
fönstren voro fyllda af åskådare, berättar en närvarande. 
Vid Nylandstull stannade processionen; trupperna, som 
följt tåget med flygande fanor, klingande spel och för- 
stämda trummor, formerade parad och gåfvo afskedssalut, 
hvarpå sorgetåget fortsattes af de närmaste anhöriga under 
ringning i de kyrkor, som passerades, till Åminne och 
Haliko kyrka, där den aflidne erhöll sitt sista hvilorum. 
Sedan Ehrensvärds jordafärd till Sveaborg år 1773 hade 
en ståtligare begrafningsprocession icke rört sig i staden. !) 

Sålunda hyllade kejsaren och befolkningen i Åbo 
stad med dess omnäjd den aflidne statsmannen och fo- 
sterlandsvännen. Huru förhöll sig akademin? 

Enligt gammal god plägsed tillkom det nu konsisto- 
rium att föranstalta om en akademisk minnesfest efter den 


1) Gen. guvern. t. reg. kons. !?/,, aug. 1814; J. P. Winters dagb.; 
Åbo allm. tidn. 5 nov. 1814, där första underrättelsen om Armfelts 
död meddelades och sorgehögtidligheterna framställdes såsom ett 
uttryck för kejsarens faderliga ömhet om sina finska undersåtar och 


omsorg om en finsk ämbetsmans minne. 


Nar. o. Folk; H. 69: 
40 


626 


afl. kanslern, hvars dygder och förtjänster om akademin 
man därförinnan i så hänförda ord hade lofsjungit. Frå- 
gan togs till tals i konsistorium först i medlet af oktober, 
då man genom frih. R. H. Rehbinder fick mottaga en 
uppmaning från kejsaren att föreslå efterträdaren. Vid 
detta tillfälle meddelade prokansler, att man icke tidigare 
kunnat upptaga frågan om en parentation, emedan den 
nu föredragna skrifvelsen var det första officiella medde- 
landet om Armfelts bortgång. Då nu detta: hinder icke 
mera förefanns, beslöt konsistorium uppdraga åt profes- 
sor D. Myréen att i ett akademiskt tal gifva uttryck åt 
akademins saknad af en styresman, som har så många 
anspråk på akademins erkänsla" — såsom det nu helt 
beherskadt hette.!) 


Prokanslers förklaring låter tämligen officiell. Men 


äfven om den var fullt riktig, förvånas man öfver att 
parentationen därpå uppsköts från månad till månad och 
år till år, innan den slutligen blef en värklighet. Förhöll 
det. sig så som en kännare af akademiska förhållanden 
förmodat, att man först önskade få en ny kansler ut- 
nämnd, innan man firade företrädaren?) — eller var dröjs- 
målet en opinionsyttring, ett uttryck af det misshumör 
Armfelts admonition, förklarligt nog, väckt inom en del 
akademiska kretsar? ad 

Med denna sak må det nu ha förhållit sig huru som 
helst. Den 13 juni 1816 firades slutligen den beramade 
minnesfesten på sedvanligt sätt efter det man användt 
de närmast föregående dagarna till att gifva uttryck åt 
sin undersåtliga glädje öfver den andra freden i Paris. 


Ny Ko AR: 18 00kti 2014: fån 
”) V. Lagus, Ur finska högskolans kansl. bok. s. 20. 4 


Bidrag t. känned. af Finl. 


627 


: I den inbjudningsskrift, som utfärdades af rektor, prof. 


J. Fr. Wallenius, gafs först en allmän öfversikt af Arm- 
felts skiftande lefnad; hans framgångar och motigheter i 


; lifvet, omnämndes det förtroende han åtnjutit hos Sve- 
riges och Rysslands regenter, framhöllos hans politiska 
tänkesätt och hans sinnesart, hans stora begåfning, håg 
för litteratur och konster samt skicklighet såsom talare och 
: stilist. Vidare berördes i korthet hans tvenne kanslerstider 
k och omnämndes antalet ämbetsutnämningar, som under 
; 5 hans tid ägt rum vid akademin. Allt detta i stora drag, 
j = kort och karakteristiskt samt med tillbörlig vördnad, men 


med en för tidens akademiska vältalighet icke alldeles 


ES vanlig beherskning i uttryckssätten. Till sist utlofvades i 


É inbjudningsskriften, att Armfelts medborgerliga, militära 


och litterära beröm skulle vidlyftigare framställas af den 
utsedda festtalaren, hvilken under flerårig vistelse i grefve 
Armfelts hus såsom lärare för hans söner i högre grad 
än sina kolleger lärt sig att känna den aflidnes person- 


; lighet. 1) 


Om festen till Armfelts minne känna vi endast, att 
den hölls på utsatt dag och att vid densamma närvoro, 
utom konsistorii ledamöter, ett par söner och anförvand- 


') Om Armfelts personlighet afgaf Wallenius bl. a. följande täm- 
ligen riktiga, om också något cirklade omdöme: 


,Valuisse eum ingenio, et quidem vivido, amceno, venusto, 


presente, horis omnibus apto, acuminis pleno, jam ex eo intelligi po- 


test, quod tantam apud superiores, inferiores, pares, nec eos pa ucos 
sed multos, sed plurimos consecutus est gratiam, quod petendo, sva- 
dendo, jubendo tantum polluit, quod fuit ipse multis occasionibus 


exquisitarum elegantiarum et inventor et arbiter. Inerat preeterea 


multum salis, haud quidem amari, sed urbani, lepidi, liberalis, innocui, 


nec carentis tamen aculeo, quoties in inepti quidpiam aut ridiculi 


Nat. o. Folk, H. 69. 


628 


ter till Armfelt, hvilka särskildt inbjudits att taga plats i 
akademistaten.!) Hvad festtalaren hade att säga, förmäler 
historien icke. Men till enkegrefvinnan Armfelt aflät 
konsistorium straxt efter festen följande af prokansler, 
rektor och tio professorer undertecknade meddelande: ?) 

,Tvenne år äro snart förledne, sedan Åbo akademi 
emottog den sorgliga tidningen om sin vördade kanslers, 
hans excellence generalen, herr grefve Gust. Maur. Arm- 
felts dödliga frånfälle; och van att af honom hägnas med 
en huld och faderlig vård, delade hon därvid smärtan 
med dem, som närmast kände tyngden af hans bortgång. 
Hon hade under tvenne särskilta tidelopp — olika genom 
inträffade viktiga och oförmodade förändringar, men lik- 
nande hvarandra genom den huldhet och tillgifvenhet, 
hvarmed akademin omfattades — ägt den lyckan att i fram- 
ledne hans excellence vörda sin högsta vårdare och sty- 
resman, och hon rönte under dem begge så mycket flere 


incurreret; inerat facilis rerum vel implicatissimarum apprehensio; 
magna mentis perspicacia; judicium celere et rectum; rarae bonitatis 
memoria; atque in magno oblectamentorum et laetitiarum amore 
magna tamen laboris patientia et assiduitas. Egregias hasce natu- 
rae dotes audiendo, legendo, videndo, meditando, conferendo cum 
doctis atque ingeniosis viris sermones, explicare, excolere, perficere 
mature satis incepit idem." 

2) K. P. 13 juni 1816; G. G. Hällströms memor. prot. -— Sjögren 
berättar i sina ,,Ephemerider” 13/, 1816, att Myréen parenterade öfver 
den redan för längre tid sedan afledne kanslern", grefve Armfelt, 
hvars byst var upprest på en marmorpiedestal med påskrift: Arm- 
feltii manibus. — Festen hölls i större museisalen. / 

?) K. RB. 138 juni 1816. Skrifvelsen undertecknades af J. Teng- 
ström, J. Fr. Wallenius, Jakob, Gabriel och Johan Bonsdorff, Snell- 
man, Melartin, Hällström, Fattenborg, Avellan, Ahlstedt och Pipping. 
Den var uppsatt af Snellman. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


€ - ON rt q dh = a är é Nog Van UK N ME ' , 
EON VG SIE FEVER SEC Sr SVR ETT EL VELA TSE ESSER ANYTI Ren Mare jr 


629 


och gladare vederrhälen af hans upplysta kärlek till 
vetenskaperne och fosterbygden, som hans excellence 
genom lysande och sällsynta förtjänster hade tillvunnit 
sig ett utmärkt rum i de monarkers aktning och för- 


troende, af hvilka han var satt att vårda akademins 


fördelar; men detta hägn för andra gången beröfvad, 
kände hon så mycket djupare sin förlust och vågade näp- 
peligen hoppas att för framtiden vinna ett stöd, svarande 
emot det hon förlorat. 

Dessa känslor, länge inneslutne inom den tysta sak- 
naden, har akademin sökt att offenteligen ådagalägga ge- 
nom ett den 13 i denna månad, enligt consistorii acade- 
mici anmodan, af juris oeconomici et commerciorum pro- 
fessoren, doktor Daniel Myréen hållit latinskt åminnelse- 
och sorgetal; och då akademin härmedelst får äran att 
till tit. öfversända det till denna sorgliga högtidlighet 
utfärdade program, känner hon med tillfredsställelse sig 
icke behöfva tillägga, att detta offer åt en bortgången 
allmänt vördad och älskad välgörares minne var icke 


plägsedens, utan tacksamhetens och erkänslans. De stora 
och mångfaldiga välgärningar, dem detta Finlands högsta 


lärosäte erfarit under den tid hans excellence däröfver 
förde styrelsen samt i sådan egenskap inför tronen föredrog 
och med sitt gällande förord understödde dess underdåniga 
önskningar, dess behof och angelägenheter, göra hans 
rum kärt och upphöjdt i akademins häfder; de många 
och oförgätliga fördelar, dem han utvärkade för foster- 
landet i gemen, omgifva hans namn med en glans, som 
tryggar dess odödlighet, och bägge göra hans kvarblefne 
anhörige och hans senaste efterkommande till dyrbara 
föremål för akademins och den finska nationens kärlek 
och välsignelser." 


Nat. o. Folk, H. 69. 


630 


Om dröjsmålet med minnesfesten väcker förundran 
och gifver anledning till hvarjehanda slutsatser, så kan 
om denna skrifvelse rättvisligen intet annat sägas än att 
den på ett värdigt sätt gaf uttryck åt den vördnad och 
erkänsla akademin hade all anledning att hysa för den 
hädangångne statsmannen — bland akademins kanslerer 
under svenska tiden den tredje, som utgått från en i landet 
inhemsk ätt, samt i raden af ämbetets ordinarie innehaf- 
vare efter 1809 den förste och härintills den siste, som 
tillhört finska medborgares krets. 


PSV MET EE SEN 


<éÅ 

a 

Z 
a 

Ga 

a 

| mm 

AN 

& i ; 5 
RE 
z k | = ; A 


pve 


Gamla förbindelser och nya. 


1. 


Relationer till Sverige. 


Med Armfelts bortgång kunna vi afsluta det första 


skedet i kejserliga Åbo akademis historia. Det inleddes 
med de krigiska händelser, som förde Finland från för- 
— eningen med Sverige till politisk gemenskap med den 
gamla motståndaren, och det utmärktes därför till en bör- 
, jan af stor oro för framtidens blifvande gestaltning. Men 


i den mån segrarens ädelmodiga politik gentemot landet i 
dess helhet såväl som hans åstundan att pacifiera, det aka- 
demiska samhället genom den lärda institutionens utvid- 


gande och förfullkommande med all önskvärd tydlighet 


trädde i dagen, i samma mån förbyttes också oron till 
en väl förklarlig glädje öfver tidsfrågornas gynnsamma 
lösning. På troheten mot den gamla öfverheten följde, 
såsom det på officiellt språk hette, en ,,odödlig tacksamhet 


och vördnad" för akademins , högste jordiska välgörare", 
hennes gode och älskade kejsare, ,den vise och segersälle 
Alexander", ,den bästa och älskansvärdaste monarken", 
— som genom sin lysande frikostighet åstadkommit en 


NN 
E- 


634 


,lycklig förändring" i akademins ställning och öppnat 
nya ,vidgade utsikter för akademins trefnad och värk- 
samhet till upplysningens och de allmänna sedernas för- 
kofran". TI stället för att, såsom man väl till en början 
befarat, det akademiska värket skulle hämmas och rubbas 
genom krigets följder, lämnades allt vid det gamla; lä- 
rarne behöllo sina platser, den akademiska förvaltningen 
tilläts fortgå i enlighet med konstitutionerna och de 
ekonomiska grundvalarna för akademins bestånd icke 
endast bevarades, utan blefvo för framtiden ytterligare 
befästa. Inträdet 1 ,det nya tidehvarfvet" försiggick 
sålunda med ett lugn och en passivitet, som kunde 
gifva oss anledning att därpå tillämpa en litteratur- 
historikers kända ord om Franzéns af oss omnämnda 
öfverflyttning till Sverige, att den skedde med en kom- 
prometterande lätthet. !) Hvilka de allmänna grundorsa- 
ker voro, som förklara detta märkliga förhållande, har 1 
detta arbetes början redan anförts, och hvilka de spe- 
ciella medel voro, genom hvilka den nya öfverheten un- 
derlättade ackommodationen, allt detta har under arbetets 
fortgång nog omständligt framhållits för att vidare be- 
höfva upprepas. I hvad mån ett annat bemötande från 
den nya öfverhetens sida invärkat på den akademiska 
statens hållning, är en fråga, som väl kan uppställas, men 
som, lyckligtvis, icke behöfver — och för öfrigt icke kan 


— besvaras. 
Efter Armfelts frånfälle följde ett nära tvåårigt pro- 
visorium, en kanslerslös tid, hvarunder — vid sidan af 


sedvanliga ärenden och de nya bekymren för kanslersämbe- 
tets besättande — undervisningsfrågor i högre grad än 


1) V. Vedel, Svensk romantik s. 122. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


635 


di are sysselsatte det akademiska konsistoriet. Och när 
an: lerskrisen ilyckligen ändats med spirans öfverlåtande 
tb en medlem af det kejserliga huset såsom akademins 
hög te styresman, följde nya frågor och omsorger, hvilka 
under de föregående åren icke tyckas ådragit sig särskild 
uppmärksamhet. Bl. a. togs första initiativet till ett lagstift- 
: gsarbete, som slutligen på 1820:talet resulterade i en 
partiell omgestaltning af akademins därintills af händel- 
— sernas förlopp oberörda organisation och dess undervis- 
ingsväsende. 

> Vi kunna därför afbryta framställningen vid denna 
dpunkt. Men innan vi göra det, torde det vara lämp- 
st att, till en afslutning, ännu beröra det härförinnan 
— endast | förbigående omnämnda förhållande, hvari aka- 
— demin under de närmaste åren efter kriget trädde till 
den lärda världen, ,respublica litteraria", utanför landets 
ser: dels till gamla vänner i det förra broderlandet, 
— dels till nya , välgörare" och lärda institutioner i det 
| vidsträckta kejsardömet. 


> Efter det ryssarne i mars 1808 ockuperat Åbo stad 
3 och gjort sig till herrar öfver kusterna afbrötos helt na- 
turligt förbindelserna med de myndigheter och institutio- 
ner i Sverige, med hvilka akademin och dess män där- 
förinnan stått i den lifligaste beröring. Korrespondensen 
med akademins kansler afstannade, relationerna med hög- 
skolorna i Uppsala och Lund fingo hvila och meddelan- 
dena till enskilda personer torde väl tämligen upphört. 
3 Ännu i medlet af april 1808 blefvo ett par resolutioner 
j af grefve Wachtmeister föredragna i konsistorium, men 


= RO 
PETE NE 


3 de föranledde intet svar, och då något senare öfver- 


Ho Nat. o. Folk, H. 69. 


636 


enskommelse gjordes om rektoratets besättande för in- 
stundande läseår, ansågs den sedvanliga underrättelsen 
härom till kansler icke kunna aflåtas, ,under sakernas 
nuvarande ställning".!) Ännu mindre kom det i fråga 
att sända notifikationer om andra händelser vid akade- 
min, såsom edgången till eröfraren o. a. s. Dock egnade 
Calonius i sitt till rektorsombytet i juni 1808 utfärdade 
program några ord af tacksamhet åt den allmänt afhållne 
kanslern, hvars därförinnan ofta lofordade omvårdnad 
man icke förglömt.?) 

Men såsnart freden blifvit sluten fann consistorium 
academicum tiden inne att göra sig påmindt hos sina 
gamla beskyddare och vänner i Sverige. Och allraförst 
skyndade det sig att hedra sin siste svenske kansler, som 
på ett så oväntadt sätt, genom kriget och politiken, dis- 
tanserats från akademin. En månad efter fredsslutet hade 
man en skrifvelse till grefve Wachtmeister färdig, däri 


akademins känslor af tillgifvenhet och vördnad uttalades 


!) K. P, 12, 29 apr. 1808. — Sommaren 1809 fick konsistorium 
emottaga särskilda kanslersskrifvelser från Wachtmeister, daterade i 
mars och april 1808; de upplästes vid möte d. 2/, 1809. På något 
sätt fick man också mottaga afskr. af hertig Carls cirkulär af !3/, 
1809 till Åbo akademis kansler, grefve Wachtmeister, med underrät- 
telse om regentskiftet. K. K. B. ; 

1) Genom enskilda medlemmar af akademin kunna närmare un- 
derrättelser om de akademiska förhållandena ha framkommit till 
Wachtmeister. Bland Joh. Gadolins efterlämnade saml. finnes ett till 
Wachtmeister ställdt färdigt ,öppet bref", dateradt den 3/, 1808, så- 
ledes åtta dagar efter det kejsarens reskript till prokansler meddelats 
konsistorium, i hvilket bref Gadolin uttalar såväl sin egen som 
alla ledamöters af Åbo akademi vördnad för grefven, ,vår store väl- 
görare", och hoppas att grefven skulle med nöje mottaga berättelser 
om akademins välgång. ,Åbo stad har varit — hette det däri — 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RT 


637 


i vackra och vältaliga, om -ock af hänsynen till tidernas 
och relationernas förändrade skick tydligt påvärkade ord. 

Ibland de lysande namn — så började konsistorium 
sin skrifvelse — Åbo akademis kanslers längd till efter- 
världens minne bevarar, fanns ett, som, i fulla 15 år och 
därutöfver med akademin införlifvadt och genom ömhe- 
tens hela tillgifvenhet fästadt vid dess öden, syntes lofva 
att ännu länge göra hennes gagn och hennes ära och ej 
förr än vid sitt försvinnande från jorden blifva osynligt 
i hennes häfder eller låta henne pröfva förlusten af en 
tacksamt njuten sällhet. Tidehvarfvets händelser, så rika 
på stora förändringar, hafva äfven gjort detta hopp till intet, 
upplöst banden, icke mellan döde, utan mellan lefvande 
och skiljt akademin vid en styresman, af hvars grann- 
synta urskillning, varma nit och outtrötteliga värksamhet 
hon under sednast öfverståndna tidskifte hämtat anseende, 
förkofran och båtnad. 


lycklig att hittills njuta skydd och ro, men akademin och dess med- 
lemmar kunna i synnerhet gratulera sig af den oskattbara förmån att 
midt under krigsbullret hafva ostörde fått idka sina öfningar, blifva 
bibehållna vid sina gamla privilegier och äfven fortfara med den ny- 
byggnad, denna lärosätets prydnad, som i evärdeliga tider skall på- 
minna eftervärlden om vår lycka att hafva haft E. Exc. till vår 
skyddsherre." TI trots af ,detta stora vedermäle af H. Kejserl. 
ryska majestäts och dess herrar generalers upplysta nit och ömma 
omvårdnad om vetenskaperna" hyste dock akademin ,den innerli- 
gaste längtan att ännu få röna E. Exc:s deltagande uti vår välgång 
och att ännu såsom barn för vår huldaste fader få öppenhjärtigt 
framte våra känslor af odödlig vördnad”. Huruvida ett bref af detta 


innehåll, som nogsamt kunde genomgå den ryska censuren, värkligen 


afsändes, kunna vi emellertid betvifla. (Brefvet meddeladt mig af 


senator E. Hjelt.) 


Nat. o. Folk, H. 69. 


638 


En son, som lämnar sin fars hus, en yngling, som 
utgår ur en älskad fostrares händer, beträda bägge en 
bana af nya öden. Bägge kunna de blifva lycklige, ty 
öfver allt eller ingenstädes låter sällheten finna sig; 
men om deras hjärtan någonsin varit öppna för dygdiga 
intryck, skola de aldrig upphöra att i troget och tack- 
samt minne förvara den vård de rönt, de välgärningar 
de njutit och den ömhet, som ej blott hörde, utan ock 
förekom deras tystaste önskningar. 

I denna belägenhet finner sig jämväl Åbo akademi, 
som nu går att bjuda Ed. Exc. sitt sista farväl. Allt 
hvad vördnaden, erkänslan och tillgifvenheten hafva mest 
heligt, känner hon i denna stund med fördubblad liflig- 
het. Dessa tänkesätt och ett aldrig slocknande minne af 
Ed. Exc:s förtjänster mot akademin skola consistorii aca- 
demici ledamöter själfva oafbrutet hysa, hos litteraturens 
uppväxande idkare med sorgfällighet underhålla och som 


ett dyrbart arf till kommande åldrar öfverlämna. Att där- 


om gifva Ed. Exc. ännu denna försäkran, var för akademin 
en plikt, men tillika ett oumbärligt villkor för hennes. 
tillfredsställelse". i 

» Rörelsen i akademins känslor — hette det därpå 
vidare — skulle, så rättmätige de än äro, kan hända 
vid detta tillfälle vara, fast lika sann, likväl en grad 
mindre liflig, om icke akademin med säkerhet visste, 
att samma rörelse af Ed. Exc. delas. En canceller, som 
ej blott med värma, utan med värklig passion omfattade 
alla tillfällen att befordra och öka akademins fördelar — 
hvars känsla för dess väl och förkofran liknade en faders; 
hvars välvilja ej glömt eller uteslutit någon enda af con- 
sistorii academici ledamöter och som vid blotta namnet 
af någon eller något, som på närmare eller fjärmare håll 


Bidrag t. känned.”af Finl. 


FYREN 


639 


stod i gemenskap med Åbo akademi, genast såg i perso- 
nen en bekant, i saken ett föremål för sin uppmärksam- 
het, i bägge ett för deltagande och tjänster: en sådan 
kansler kan icke, vill icke i skilsmässans stund lägga ett 
band på sin känsla eller förneka den rörelse, som förut 
varit vid alla skiften af vikt och blifvande inflytelse lika 
så synbar som uppriktig. Om därföre i detta ögnablick 
saknaden — akademin älskar att tro det — icke är främ- 
mande ens för Ed. Exc:s hjärta, blir den ett nytt bevis 
på E. Exc:s oföränderliga varma tillgifvenhet och ett nytt 
anspråk på akademins lika oföränderliga tacksamhet och 


> vördnad.” 


Näst öfvertygelsen att hafva varit och än vara så 


älskad 'som' Ed. Exc. det förtjänar -— slöt konsistorium 


sin skrifvelse — skall vissheten om Alexander den för- 


E stes utmärkta nåd mot ett lärosäte, hvars flor och upp- 
komst Ed. Exc. af alla krafter befordrat, bidraga att för- 


sona Ed. Exc. med ödet och utplåna den första känslans 
obehagligare intryck." !) 

På dessa vemodigt cirklade ord, som på en gång 
skulle utgöra en vördnadsfull afskedshälsning och bringa 
den åldrige f. d. kanslern tröst, svarade grefve Wachtmei- 
ster med vackra och försonliga ord. ,Med upprördt hjärta 
och de mest smärtande minnen af det förflutna" hade han 
mottagit prokanslers och konsistorii skrifvelse. Denna 
skrifvelse, den sista han hade att vänta sig , efter sex- 
tonårig den närmaste förening, det mest stadgade förtro- 
ende och en må hända sällsynt ömsesidig tillgifvenhet”, 


hade förvissat honom om fortvaron af akademins aktning 


W 
AX 


och vänskap. ,Det band, som oss förenat, är då upp- 


1 K. RB. 24 okt. 1809. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


640 


löst", utropade grefven sorgmodigt. ,Det gemensamma i 
våra arbeten och våra bemödanden är då brutit! Den po- 
litiska nödvändigheten har bjudit denna sorgeliga föränd- 
ring. Men — hvad intet i världen kan bryta, inga omstän- 
digheter eller öden förmå ändra, är min kärlek till Åbo 
akademi och min aktning för dess värdige fäder och lä- 
rare. Så outtröttligt mitt bemödande varit att gagna denna 
akademi under den tid dess styrelse varit mig anförtrodd, 
så många och utmärkta skäl jag under denna befattning 
ägt till nöje och belöning därför, så varm är äfven min 
vänskap för dess lärare och medlemmar, så liflig och upp- 
riktig mitt fulla hjärtas önskan för dess framtida oaf- 
brutna förkofran och välgång, äfven då jag ej mera 
därtill kan medvärka och då det ämbete jag beklädt af 
mig lämnas." Ännu en gång, den sista, ,uti denna af- 
skedets sorgeliga stund", önskade Wachtmeister begagna 
sig af sina förra rättigheter i det han uppdrog åt pro- 


kansler att till lärare, tjänstemän och medlemmar af f. d. 


kongl. Åbo akademi frambära uttrycken af hans tacksamhet 
för åtnjuten kärlek och tillgifvenhet, af hans erkänsla för 
de mödor de egnat akademin och det hedrande wupp- 
förande de under hans styrelsetid ådagalagt.!) 


På båda hållen uppfattades skrifvelserna såsom ,af- 


skedsbref". Men de blefvo icke de sista, som växlades 
mellan den kejserliga akademin och dess siste svenske 
kansler. På hösten 1810 hemställde prokansler till kon- 
sistorii bepröfvande, huruvida det icke vore anledning 
att 'hos grefven anhålla om hans porträtt ,för att bibe- 
hålla och äfven till kommande släkter bevara minnet af 
denna vårt lärosätes oförgätlige välgörare och vän". För- 


!) Wachtmeister t. konsist. 29 dec. 1809. K. K. B. — Brefvet 


tryckt hos W. Lagus, Ur finska högskolans kanslersbok s. 8-9. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


(2 OEI PREV SIE TS ST SSE 


641 


slaget godkändes enhälligt och prof. Franzén erhöll i upp- 
drag att uppsätta skrifvelsen till grefven. I denna nämn- 
des, hurusom akademin. , med saknadens och erkänslans 
tårar" lagt grefvens , sista rörande hälsning — — — till 
de handlingar, dem hon efter Ed. Exc:s oförgätliga sty- 


Grefve Carl Adam Wachtmeister. 


relse, under ett nytt lysande beskydd, under nya lyckliga 
utsikter är stolt att kunna framte". Grefvens ädla tänke- 
sätt och välgörande lefnad skulle nog framstå för efter- 
världen, men konsistorii ledamöter, ,1 hvilkas hjärtan 
hennes välgörares bild är lefvande intryckt", önskade att 
kunna meddela efterkommande äfven det yttre af gref- 
vens person. Och anhöll konsistorium förty om att få mot- 


Nat. o. Folk, H. 69. 
41 


642 


taga grefvens porträtt, ,som uppsatt vid sidan” af Brahe 
och Tessin skulle i dess nya sessionssal utgöra en så kär 
som lysande prydnad".'!) 

Konsistorii anhållan besvarades efter önskan. Den 
uppfattades af Wachtmeister såsom en heder, hvilken 
ökade den tacksamma erkänsla han på ferfaldigt sätt var 
akademin skyldig. ,Att få en plats uti akademins audi- 
torium jämte så förtjänta män som en Brahe och Tessin 
— skref grefven — är en heder långt öfver mina för- 
tjänster och den jag önskat med tiden kunnat göra mig 
förtjänt utaf, om — omständigheterna tillåtit mig att 
med utöfningen af mitt kanslersämbete få fortfara.s< Då 
nu ödet skilt och aflägsnat grefven från deltagande i 
konsistorii arbeten, skulle emellertid , hvarken tid ej hel- 
ler aflägsenhet någonsin kunna värka till förändring uti 
de känslor af vänskap, aktning och tillgifvenhet", som 
han hyste för dess medlemmar. ?) 


Porträttet anlände sommaren 1811 och gaf helt na- : 


turligt anledning till ett nytt utflöde af den akademiska 
retoriken. 3) I tacksägelsebrefvet, som författades af Fran- 
zén och tyckes varit den sista af honom undertecknade 
konsistoriella skrifvelse, berättades, att porträttets inbä- 
rande i konsistoriirummet under pågående session gjort 
på de närvarande ,,ett så rörande som öfverraskande in- 
tryck". Man trodde sig för ett ögonblick se sin forna 


1) K. P. o. K. RB. 20 sept. 1810. - 

?) Wachtmeister t. konsist. 24 nov. 1810. 

3) K. P. 17 juli, 1 aug. 1811. Porträttet (enl. F. A. Wilhelms; 
sons uppgift t. Tengström ”?2/; 1811 ,en fidel copie" efter Breda) 


skulle få sin plats i consistorii majoris sessionsrum, när detta blef 
färdigt. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


a TA 


FE S VENICE 


643 


å älskade styresman närvarande och man kände sig hänförd 


af samma vördnadsfulla glädje som då grefven åtta år 


— tidigare besökte akademin och genom den ädelt upphöjda 
3 godhet, som genomstrålade hans person, intog såväl ung- 
I domens som lärarnes hjärtan. ,Men saknadens tårar 
blandade sig snart med glädjens: blott en bild återstod 
att trösta det tacksamma minnet." 

Hvem är denna ädla vördnadsman? skall i sednaste 
tider främlingen fråga. Och en aldrig döende röst skall 
svara: den man, utan hvars omsorg dessa murar icke 
i stode, genom hvars nit för upplysning och vetenskaper 
— Sverge gaf Finland den sista välgärningen och liksom 
reste en minnesvård af deras långvariga förbindelse och 
af den uppfostran, som Försynen unnade den finska na- 
tionen, innan hon kom under samma välde som de andra 
mindre lyckliga grenarna af en gemensam folkstam." !) 
Tvenne år senare fick konsistorium ånyo tillfälle 
att uttala sin sedvanliga vördnad för grefve Wachtmei- 
ster, då det till honom öfversände ett ex. i guld af sin 
medalj. I den skrifvelse, hvari grefven underrättades 
om konsistorii uppmärksamhet, berördes ånyo minnet af 
de tider, då grefven ,med den huldaste vård" omfattade 
det åt honom anförtrodda lärovärket, samt om den varma 
tacksamhet, hvari akademin därför stod till honom. Så- 
som ett vedermäle af akademins ,i alla skiften oföränder- 
liga tänkesätt" utbad sig konsistorium äran och till- 
 fredsställelsen att få till honom öfverlämna den medalj, 
som akademin nyligen låtit slå till tacksam åminnelse 
af sin nuvarande höga beskyddares, den vise och milde 


NER. R1: aug: 1811. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


644 


Alexanders rika välgärningar emot detta Finlands första 
lärosäte". !) 

Att konsistorium fortfarande ihågkom sin förre ,, väl- 
görare" och egnade honom den uppmärksamhet, som nu- 
mera kunde komma i fråga, var nogsamt på sin plats, 
och vi få väl antaga, att hälsningarna från den forna 
kungliga akademin beredde stunder af tillfredsställelse åt 
den åldrige herren. Men ifrågasättas må, huru finkänsligt 
det var af konsistorium att jämt och ständigt framhålla 
akademins belåtenhet med sin nya ställning och att med 
yttringarna af tillgifvenhet för grefven alltjämt förena en 
— visserligen väl förtjänt — hyllning åt den nya mo- 
narken. Måhända var det något sådant Wachtmeister 
önskade antyda, då han i sin tacksägelseskrifvelse h. o. h. 
förbigick medaljens karaktär af en den undersåtligaste 
hyllning åt akademins nya välgörare och uppfattade 


1) K. RB. 22 okt. 1813. Skrifvelsen var uppsatt af prokansler, hvil- ' 
ken, såsom vi känna, tidigare stått i liflig korrespondens med:grefve 
W. Under kriget upphörde brefväxlingen, återupptogs med anledning 
af konsistorii ,afskedsbref” till grefven och anhållan om hans por- 
trätt, men stannade därvid. I svar af den ?9?/,, 1809 på Tengströms 
bref uttalade Wachtmeister sin glädje öfver att ,efter en ömse sidor 
obehagelig och lång tystnad" horisonten syntes ljusna och mörkret 
skingras, som hindrat aflägsne vänner att kommunicera sina tankar 
med hvarandra. Med de gladaste känslor hade han mottagit T:s bref; 
han glömde. för en moment ,den framfarne olyckeliga perioden”, nju- 
tande af den ljufva känslan af en gammal god väns hågkomst. Men 
biskopens afskedsord utgjorde en smärtefull påminnelse om att han 
nödgades för alltid skiljas från biskopen och andra vänner vid aka- 
demin. Efter dessa rörande uttryck af saknad tackade grefven T. 
för att denne med sina ,upplysta och vänskapsfulla råd" vägledt hans 


företag och sålunda medvärkat till framgången af hans önskningar 
för akademins väl och lustre. 


Bidrag t. känned. af Fin]. 


645 


| densamma endast såsom tillkommen med afseende på 


den snart fulländade nya akademiebyggnaden", som ju 
också prydde medaljens ena sida. Och med tanke på den 
andel, han själf i tiden ägt i denna byggnads tillkomst, 
yttrade han: , Då jag för Åbo akademis bästa och fort- 
komst under den lyckliga tid oss förenade haft allt be- 


 mödande ospardt och därtill medvärkat i hvad jag kunnat, 


är det mig på det högsta tillfredsställande att nu, då min 
åtgärd inskränker sig till blott de ömmaste och upprikti- 
gaste önskningar, se dessa uppfyllda och det stora mål 
jag åsyftat nalkas sin fullbordan." Intill sin lefnadsafton 


= skulle han egna akademin känslor af tillgifvenhet och det 
— ömmaste deltagande.!) 


Ännu en gång efter detta fick konsistorium anled- 
ningatt adressera sig till grefve Wachtmeister. Sedan på 
hösten år 1817 invigningen af akademins nya hus före- 
gått, beslöt man mnäml. att till honom — såsom ock till 
hans närmaste efterträdare Speransky — sända underrät- 
telse om inaugurationsfesten.?) — Då Wachtmeister år 
1820 gick ur tiden vid hög ålder, förenade sig konsisto- 
rium om att hedra hans minne med sedvanlig parentation, 
men af orsaker, som vi här kunna förbigå, kom denna 
aldrig till stånd. ?) 


1) Wachtmeister t. konsist. 10 dec. 1813. 

?) K. P. 30 okt. 1817. Enligt Hällströms mem. prot. skulle 
äfven programmet till festen medfölja, men brefven skulle atgå först 
sedan prokanslers festtal blifvit tryckt, hvilket skedde 1819. Huru- 
vida tryckalstren äfven afgingo, framgår icke ur registr. 


?) W. Söderhjelm, J. L. Runeberg I: 61. Wachtmeister var ' 


född ?7/; 1740, + ??/, 1820. Han blef år 1799 upphöjd i grefligt stånd, 
men uttog aldrig introduktion. Af konsist. titulerades han alltid 


Nat. o. Folk, H. 69. 


NER ör RANE 


646 


Näst sin förre kansler ihågkom konsistorium de båda 
svenska högskolorna, med hvilka det önskade fortsätta 
de gamla vänliga relationerna i den mån de förändrade 
förhållandena medgåfvo det utan att väcka anstöt hos 
den nya öfverheten. TI skrifvelse af den 14 dec. 1809 till 
akademierna i Uppsala och Lund hemställde konsistorium 
om förnyande af det commercium litterarium, som bestått 
från akademins första inrättning allt intill kriget. ,,Om 
kärleken till vetenskaperne — förmenade konsistorium — 
och ett gemensamt nit för utrönandet af det sanna och nyt- 
tiga alltid närmat äfven de aflägsnaste litteraira samfund 
till hvarandra, af huru många andra skäl har icke Åbo 
akademi varit lycklig nog att med herr doktoren, ärke- 
biskopen — — — och amplissimum consistorium acade- 
micum på det närmaste vara förenad? Gemensamt fäder- 
nesland, samme höge beskyddare, samme författningar 
hafva fastare knutit dessa band än att de på en gång 
plötsligen kunde upplösas." 1) | 

Från båda akademierna kommo tillfredsställande svar. 
I Uppsala konsistorii skrifvelse hette det: , Consistorium 
academicum har — — med sann tillfredsställelse erinrat 
sig de förbindelser, som i mer än halftannat århundrade 
oafbrutit förent båda dessa lärovärken till inbördes fördel 
och tillika erfarit den aldrig upphörande känslan af upp- 
riktig högaktning och tillgifvenhet, som Tit:i förtjänster 
emot ett hittills gemensamt fädernesland samt benägenhet 
emot detta lärosäte alltid väckt och underhållit. Under 


grefve. — Porträttet af honom förstördes år 1827. Ett nytt an- 
skaffades till universitetet på 1870:talet på förslag af rektor prof. 
W. Lagus. Medd. af univ. sekr. frih. T. Carpelan. | 

1) K. R. 14 dec. 1809. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


a DAR NE fe RA SE VISE OP AE ARR 


647 


dessa tänkesätt har consistorium academicum icke kunnat 
undgå att lifligen föreställa sig den saknad akademin 
'skulle tillskyndas, om förändringen i det politiska för- 
hållandet äfven skulle medföra förändring i det litteraira, 
som allt hittills emellan båda akademierne varit, och af 
sådan anledning uti hvad. Tit. begärt med utmärkt nöje 
funnit sin egen önskan förekommen." !) 
s: — Beröringarna med de svenska högskolorna inskränkte 
3 sig dock icke till det commercium litterarium, hvarom 
konsistorium talat i sin hemställan. Såsom vi känna, gjorde 
biskop Tengström genom ärkebiskop Lindblom, doc. Prytz 
0. a. förfrågningar hos de svenska academici om deras 
benägenhet att täfla om de lärarbefattningar, som tillkom- 
mit eller blifvit lediga genom kejsarens frikostighet mot 
- akademin. Hågen att lystra till kallelserna var icke stor; 
endast kemiadjunkten Lindblad vanns på denna väg och 
Myréen förvärfvades genom Armfelts energi. Den sveo- 
| gotiska nationen vid Åbo akademi smälte också ihop, så 
att den icke omfattade flere än ett par medlemmar.?) Där- 
emot hände det oftare att studerande och yngre lärare vid 
Åbo akademi, följande äldre tiders traditioner, begåfvo 
; sig till Sverige, närmast till Uppsala, för att där fortsätta 
3 sina studier. Så åtnjöto under åren 1811—1813 docen- 
å terne J. M. af Tengström och L. J. Prytz ledighet för 
att i Sverige utbilda sig i sina lärogrenar. Den förre vista- 
des i Uppsala och Lund,?) den senare mesta tiden i Upp- 


1) K. P. 11 maj 1810; Upps. konsist. 17 febr. 1810, K. K. B. 
2) Åren 1808—1814 inskrefvos i sveo-gotiska nationens i Åbo 
matrikel 10 medlemmar, åren 1815—1818 — 7. Åren 1800 - 1807 hade 
däri inskrifvits 89 medlemmar. Vid inskriptionen ??/,, 1813 närvar 
endast 1 af svenska nationen, !/; 1814—2. 
2) K. P. 14 sept. 1812; Prytz t. Tengström 19 febr. 1813. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


648 


sala, där han njöt af ,,ett vetenskapligt klimat" och fann 
allt uppmuntra till arbete. Enligt hvad Prytz vid slutet 
af år 1811 meddelade biskop Tengström, var antalet af 
den finska nationen i Uppsala vid den tiden ovanligt 
stort, 15 å 16, af hvilka en del dock ämnade kvarstanna 
i Sverige. ,Det är just uppmuntrande — skref han — 
att förnimma, huru väl finnarne äro ansedde både i Stock- 
holm och här. TI kollegierne skola de med stor begärlig- 
het mottagas, ty ehuru alla värk svärma af auskultanter 
och andre inskrifna, så hafva de största brist på arbetare, 
och härtill anse de finnarne så passlige. Nu finnas här 
också flere, som anses för utmärkta, hvar i sin sak, såsom 
Forselles, Lagus, Meinander, 'Toppelius, och denna rå- 
dande opinion tvingar hvar och en till ambition, som ej 
annars skulle äga den." !) 

Var antalet ,fennones", medlemmar af den finska 
studentnationen i Uppsala, värkligen så stort som Prytz 
förmälde, gick det under de närmast följande åren nedåt. 
Enligt hvad uppgifter i de knappa nationsprotokollen ut- 
visa, utgjorde under läseåren 1813—1815 antalet närva- 
rande medlemmar icke mer än 5, hvarför sedvanliga kon- 
vent och disputandi exercitia icke kunde hållas. En ,aetas 


1) "Till Tengström 6 nov. 1811. Med de tre sistnämnde åsyftas 
W. G. Lagus, sedermera exp. sekr. Kurt Fredr. Meinander (+ 1878 i 
Sverige) och läkaren Gustaf Toppelius (+ 1864), med den förstnämnde 
brukspatronen Jak. Henr. af F., som stannade i Sverige. — Vid 
samma tid uppehöll sig med vederbörligt tillstånd och med inne- 
hafvande af sitt akad. stipendium stud. F. A. Hällström vid kanal- 
arbetena i Västergötland för att utbilda sig ,i det praktiska ar 
mekaniken" och framdeles göra nytta vid de planerade kanalarbe- 
tena i Finland. K. P. o. K. R. !/;, 1813, 12/, 1814; kansl. t. konsist. 
1754 1810: ; 


Bidrag t. känned. af Finl. 


er - 


649 


ferrea< tycktes, såsom en nationskurator yttrade sig, ,i 
detta hänseende hvila tungt öfver fennones". Först h. t. 
1815 begynte antalet att stiga och uppgick året därefter 
till 1:/, tiotal, då man kunde besluta att ånyo upplifva 
de under flera år bortglömda nationskonventen. , Ändte- 
ligen — skref med anledning däraf nationens pro-curator 
Joh. Gabr. Bonsdorff h. t. 1816 — och efter det alla lär- 
domsöfningar inom nationen under en lång tid alldeles 
afstannat, tycktes nu åter ett mildare tidehvarf uppgå och 
den för politiska hvälfningar flyktade Auras sånggudinna, 
van att systerligen anse detta lärosäte, kunde ej af eröf- 
rarens makt längre förmås att kväfva sitt hjärtas röst 
och att som främmande anse denna akademi.” — Något 
senare antogos och stadfästes särskilda ,lagar" eller statu- 
ter för den finska nationen i Uppsala.!) 


Såsom ett uttryck för akademins önskan att bevara 
oo gemensamma minnen och upprätthålla förra relationer 
3 med den lärda världen i Sverige må till slut erinras om 
— att vid utdelningen af akademins medalj af 1811 icke endast 
de båda högskolorna ihågkommos, utan jämväl vitterhets- 
akademin samt halftannat tiotal af akademins gynnare och 
vänner i riket — bland dem Uppsala universitets pro- 


1) Vol. ,Acta angående finska studenter i Upsala" i univ. bibl. 
i H:fors, inneh. utdrag och afskrifter ur Uppsala universitets album 
och finska nationens protokoll m. m. Utdragen ur albumet omnämna 
S åren 1800—1807 inalles 26 inskrifne fennones, af hvilka en del tidi- 
gare studerat i Åbo, åren 1808—1814 — 24 och 1815—1830 — 50. 
Såsom nationens kuratorer nämnas H. W. Romanson (1803—06), Jak. 
"Henr. af Forselles (1806, 1812), W. G. Lagus (c. 1809), G. Toppelius 
(t. f. 1809—10), Joh. Er. Sabelli (1812—17), J. G. Bonsdorft (t. f. 
1816), C. W. Fontell (1817), G. Fr. Aminoff (1822). 


Nat. o. Folk, H. 69. 


650 


kansler ärkeb. J. A. Lindblom, F. M. Franzén, förre bota- 
nices demonstrator i Åbo OC. B. Rutström och förre kans- 
lerssekreteraren Frans Adolf Wilhelmsson.!) TI sitt tacksä- 
gelsebref förklarade den förstnämnde, att den erhållna 
gåfvan, ,hvartill H. M. kejsarens ogemena frikostighet 
gifvit dess akademi den värdigaste anledning", underrät- 
tat honom om ,akademins afundsvärda lycka" på samma 
gång det utgjorde ett vedermäle af gifvarnes ,gynnande 
hugkomst'". ,,Om Uppsala akademi — fortsatte ärkebisko- 
pen — utan en känsla af saknad icke kan återkalla 
minnet af den tid, då den genom närmare förbindel- 


ser var förenad med universitetet i Åbo, så skall dock 


ingen tid utplåna åtankan däraf och inga händelser för- 
svaga känslan af dess systerliga tänkesätt för detta lä- 
rovärk. Lärda samfund, ehuru spridde på olika orter, 
hafva dock ett samband, som af borgerliga omväxlingar 
ej kan slitas." ?) 


1) K. RB. 29 okt. 1813. Utdelningen förmedlades af Wilhelmsson, 
som tidigare hugnats af akademin med en gulddosa (å 1,100 rub. 
b. a.) som minne. W. till konsist. 7/,, 1813, d:o t. Tengström ?8/; 
1811, Rutström +t. Tengström !9/; 1814, K. P. /, 1811. — Grefve 
Wachtmeister hade i bref till Tengström ??/,, 1809 uttalat den önskan 
att Wilhelmsson måtte hugnas med någon ersättning för den förlust 
han lidit till följd af den timade ,olyckshändelsen", d. v. s. kriget, 
ity att han förlorat sin kanslerssekr. tjänst, för hvilken han betalat 
2,000 rdr b:co i ackord åt sin företrädare. 

2) Lindblom t. konsist. 24 dec. 1813. K. K. B. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


USENET 


fn 


Närmanden till Ryssland. 


——  Sträfvade konsistorium, såsom naturligt var, att åter- 
knyta de genom kriget störda förbindelserna med Sveri- 
; ges litterära kretsar, kunde man å andra sidan motse, att 
de förändrade politiska förhållandena skulle föranleda ett 
närmande till kejsardömets ,respublica litteraria”, främst 
till de institutioner och ,litteratenrer”, som i Ryssland 
företrädde den vetenskapliga forskningen, kanske ock till 
de magnater, som hade namn om sig att vara lärdomens 
"gynnare och vänner. Redan tidigare hade det någon 
gång kommit till flyktiga beröringar;!) numera, då man 
på båda hållen skådade upp till samme furste såsom sin 
högste beskyddare, måste dessa blifva desto flere som de 
ju i sin mån befordrade kejsarens önskningar om ett 
fredligt utjämnande af de gamla motsatserna folken emel- 
lan. Det dröjde heller icke många år, innan fraterniserin- 
gen var i full fart, om den också — af väl förklarliga 
skäl — blef och förblef tvungen och konventionell. 

Någon tid efter det kriget ändats tyckes konsisto- 
rium beredt sig på ett utbyte af publikationer, ett , com- 
-mercium litterarium" med Rysslands akademier, närmast 


1) O. E. A. Hjelt, Naturalhistoriens studium vid Åbo universi- 
tet s. 336—337. 


SNEL ov Folk. H. 69. 


652 


med det tyska universitetet i Dorpat, bland hvars lärare en 
del måhända voro kända i Åbo, och med k. vetenskapsaka- 
demin i Petersburg. Såsom vi känna, hade den tacksägelse- 
deputation, som afgick våren 1811, bl. a. fått i uppdrag 
att inleda konnässanser och liaisoner: med rikshufvud- 
stadens lärde, hvilka i en framtid kunde lända akade- 
min till nytta. Resultatet hade också blifvit en korres- 
pondens mellan prokansler och ett par ryska ,littera- 
teurer".!) Men första steget till ett officiellt närmande till 
de lärda institutionerna ansåg konsistorium sig icke kunna 
taga, utan föredrog att öfverlåta initiativet åt dessa. För- 
väntningarna blefvo snart nog uppfyllda, men oväntadt 
torde väl varit, att första inbjudningen till en korrespon- 
dens kom från universitetet i det aflägsna Kasan, som 
hösten 1811 sände till akademin sin prelektionskatalog. 
Konsistorium skyndade att med uttalande af sin fägnad 
öfver det inledda , commercium litterarium" besvara ar- 
tigheten på samma sätt, men då initiativtagarne begagnat 
sig af ryskan, uttalades den önskan, att korrespondensen 
måtte fortgå på latin, franska eller tyska.?) I början af 
år 1812 anlände från universitetet i Dorpat en bokförsänd- 
ning — innehållande bl. a. lektionskatalogerna för ett par 
år — jämte en latinsk skrifvelse, hvari universitetet utta- 
lade sin önskan att underhålla ett commercium litterarium, 
och mot slutet af samma år emottog man genom kejs. 


1) 8. 125, 316. : 

?) K. P. och K. RB. 17 okt. 1811. Äfven följande skrifv. (23/, 
1813) från Kasan var på ryska, men åtföljdes af en svensk öfversätt- 
ning, vittnande mera om god mening än språkskicklighet. K. K. B. — 
År 1815 anlände de vid universitetets 1 Kasan högtidliga invigning 
5/, 1814; hållna talen och oderna, senare akademiska program, bland 
dem ett på tatariska. K. P. 12/,, 22/., 3/,, 1815. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


AE ENAT RE 0 REN EES AR 


653 


vetenskapsakademins "sekreterare statsr. N. Fuss en tom 
af akademins publikationer. I sina svar förklarade kon- 
sistorium, att det straxt efter det landet kommit under 
den milde Alexanders spira åstundat träda i commercium 
litterarium med nämnda lärda och celebra institutioner 
och därför varit betänkt på att sända sina disputationer, 
program m. m., men att man dröjt därmed, af fruktan, 
hette det i skrifvelsen till vetenskapsakademin, för att 
möjligen falla akademin till besvär med sina anspråkslösa 
gåfvor — ,hae dona mixta prorsus et non raro admodum 
mediocris ingenii fetuum". Med glädje sände konsistorium 
nu särskilda akademiska tryckalster och lofvade mera. 
Ett år senare följde såsom gåfva akademins medalj, hvil- 
ken blef ett flitigt användt medel till inledande af nya 
och befästande af gamla förbindelser. Dess mottagande 
gaf helt naturligt anledning till nya uttryck af akademisk 
retorik och fortsättning på det påbörjade ,,commercium".!) 
— Vid samma tid anlände den första försändningen från 
universitetet i Charkow, akademiskt tryck på ryska och 

latin, som gengäldades kort därefter.?) 
I motsats till de nämnda lärdomssätena lät Rysslands 


äldsta universitet, det i Moskva, sig uppsökas af kon- 


sistoriet i Åbo. Första närmandet skedde, då de ryska 
stipendiaterne Ehrström och Ottelin våren 1812 begåfvo 
sig till kejsardömet för att där förkofra sig i ryska språ- 
ket. I en särskild rekommendationsskrifvelse på latin an- 
befallde konsistorium de unga männen åt de moskovitiska 


1) K. P. 7 febr. 1812, EK. R. [7] febr., 18 dec. 1812, 4 okt. 1813; 


12/, 1815 akad. i Dorpat t. konsist. 6 nov. 1813, Nik. Fuss t.. d:o 28 


okt. 1813. 
?) K. P. 8 nov. 1813. 


Nat. o Folk, H. 69. 


654 


professorernes ynnest, hvarjämte det i retoriskt formade 
ord uttalade sig om kejsarens önskan att närma sina nya 
undersåtar till de gamla. , Bland de nästan otaliga teck- 
nen — skref konsistorium — på ett högsinnadt tänkesätt, 
dem alla ryssars och finnars nådigste herskare upprepade 
gånger tillbjuder oss, som nyss till vår förnöjelse blifvit 
hans, och sålunda öfverlämnar sitt lysande namn åt odöd- 
ligheten, framstår det för Eder helt visst bekanta utmärkta: 
H. M:ts faderliga önskningsmål, att de, hvilkas personer 
hans makt lagt under en enda spira, må i sina hjärtan 
förenas med kärlekens innerliga band, att en ömsesidig be- 
röring må uppstå mellan de -gamla folk, som skilja sig i 
seder och tala olika tungomål, och att de nationer må i 
vänskap växa till ett, som varit olyckliga i fiendskap och 
täflat med hvarandra i tapperhetsprof, de där fordom åt- 
skiljt dem." 1) 

Svaret, som gafs på akademins anhållan, utmärktes 
af beskyddande vänlighet. Professorerne i Moskva gladde 
sig högeligen åt att det var icke endast kejsarens, utan 
ock Åbo akademis egen önskan att mellan de två korpo- 
rationerna skulle råda ett förhållande af ömsesidig vän- 
skap, och de förklarade det inledda närmandet både he- 
drande och efterlängtadt. Med akademier såväl som med 
andra mänskliga samfund var det näml. så beskaffadt, 
att de frodades genom kärlek och enighet, tillväxte genom 
ömsesidiga förbindelser och beröringar. En särskild an- 
ledning till glädje öfver den erbjudna vänskapen låg däri 
att professorerne vid de båda akademierna, hvilka tidi- 
gare varit främmande för hvarandra, nu genom försy- 
nens skickelse blifvit medborgare i samma rike. Åt de 


1) K. RB. !/,, mars 1812. Brefvet illa afskrifvet i registr. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


655 


3 två stipendiaterne Futlolvades all möjlig hjälp, så att de- 


ras vistelse i Moskva måtte lända såväl dem själfva som 


EF akademin i Åbo till största nytta. !) 
: Var det konsistorium i Åbo som först fick vända 


3 sig till professorerne i Rysslands gamla hufvudstad med 


anhållan om deras benägna understöd, så dröjde det icke 


2 länge, innan rollerna blefvo förändrade. Under den olycka, 
som hösten 1812 öfvergick Moskva, led också universitetet 
ofäntliga förluster i det att såväl universitetets som flere 
— Professorers enskilda bibliotek hemföllo åt den allmänna 
förstörelsen. För att få förlusterna ersatta vädjade profes- 
— sorerne till allmänhetens offervillighet och till rikets öfriga 
universitet, hvilka tillsades af undervisningsministern att 
räcka en hjälpsam hand. I enlighet härmed vände sig 


= rektor J. Heym till konsistorium i Åbo med vördsam an- 


 hållan — precibus observantissimis — om att konsisto- 


— rium täcktes öfverlåta såsom gåfva åt de moskovitiska 


muserna sådana arbeten, särskildt från den klassiska lit- 


— teraturens område, som akademin kunde afstå. Att be- 


— gära en sådan allmosa ansåg rektor icke vara nedsättande, 
Fe ty då de bland Moskvas innebyggare, hvilka förlorat med- 
len till sin utkomst, begärde hjälp af dem, som fått be- 
vara sin förmögenhet, till hvilka skulle väl de lärde, som 
blottats på alla litterära hjälpmedel, fly i sin nöd, om icke 
till dem som voro s. a. s. medlemmar af samma samhälle 
och kollegium och hvilka rönt ett blidare öde. Huvilka 
gåfvor Åbo akademi än komme att gifva, skulle profes- 
sorerne i Moskva mottaga dem med tillbörlig vördnad 


1) Rektor o. profess. i Moskva t. d:o i Åbo den 9 maj 1812. 
RU CK KB. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


656 


och lämna ett tacksamt minne af bjälpen åt sina senaste 
efterträdare. !) 

Huruvida förväntningarna med afseende å arbeten rö- 
rande den klassiska litteraturen uppfylldes, känna vi icke. 
Men i början af året 1814 meddelade rektor, att konsi- 
storium beslutit tillsända universitetet i Moskva allt aka- 
demiskt tryck, dissertationer m. m., som utkom vid aka- 
demin. En kollektion sändes' med samma och därjämte 
1811 års medalj såsom ett uttryck för den vänskap och 
tillgifvenhet ,musa auraica" hyste för sin moskovitiska 
syster -— ,,soror sua amantissima". Skrifvelser och försän- 
delser af enahanda art afgingo samtidigt till universiteten 
i Charkow, Wilna och Kasan.?) Året därpå samtyckte 


konsistorium till att begynna commercium litterarium med 


den nyss stiftade vetenskapssocieteten i Charkow. ?) 


+ 


1) Rektor J. Heym t. konsist. 13 aug. 1813. — ,,Neque stipem 
hanc cogere pudet", skref rektor. ,Nam quum ceteri cives mosquen- 
ses, qui moestissimis his temporibus aut officinas aut merces aut 
alias facultates perdiderint, ab iis potissimum auxilia expetant, qui- 
bus et domus et officinae et merces et reliqua fortuna incolumis 
mansit: nos, homines docti, omni re literaria exuti, ad quem confu- 
giemus, aut cujus precipue opem implorabimus, nisi nostrorum, ut 
ita dicam, tribulium, ejusdemqve collegii sodalium, qui fatis longe 
propitioribus usi sunt?" — BSkrifvelsen föredrogs !3/, 1813, då kon- 
sist. beslöt att först inhämta yttrande af bibliotekarien. 

2) K. RB. 5 mars 1814. Rektor Hällström meddelade därjämte, 
att han mottog subskription å en af prof. M. Norberg i Lund förberedd 
edition af mandäernas religionsurkund Codex Nazareus (tr. i Lund 
1815—16). — De första akademiska tryckalstren från Moskva an- 
lände år 1814, från Vilna, tyckes det, samma år. K. P. 2/4, 29/; 1814. 

3) Kl R. 20 juni 1814. — År 1818 anlände en boksändning från 
medicokirurgiska akademin i Petersburg (K. P. !3/, 1813, K.K. B.), år 1815 
från sällsk. Vänner af fäderneslandets litteratur i Kasan (K. P. !2/, 1815). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


657 


Utom med Rysslands högskolor och andra lärda 
samfund trädde akademin under den närmaste tiden efter 


kriget i beröring med enskilda personer i Ryssland, dels 


lärde och ,.litterateurer", dels höga dignitärer och magna- 
ter, hvilka ansågos för idkare och gynnare af lärda 
idrotter och hvilka funno en med politisk beräkning 


blandad tillfredställelse i att efter kejsarens höga föredö- 


me ihågkomma nykomlingen bland rikets högskolor med 
vedermälen af sin bevågenhet. 

Allraförst framträdde bland desse Sveaborgs er- 
öfrare general J. P. van Suchtelen, om hvilken en förf. 
mycket träffande yttrat, att han öppnade raden af artig- 
heter, ,,man ville nästan säga en ny belägring, hvars huf- 
vudföremål var högskolan".!) Efter ett besök på uni- 
versitetet erbjöd Suchtelen i juni 1808, medan kriget i 
Finland ännu var i full fart, åt akademin såsom gåfva ett 
40:tal romerska och grekiska mynt, till hvilka litet senare 
fogades icke mindre än 300 mynt och medaljer ur den 


i både teoretisk och tillämpad numismatik kunnige gene- 


ralens myntkabinett. Konsistorium mottog tacksamt gåf- 
vorna, öfverlåtande i gengäld dels ett tjugutal dupletter ur 
biblioteket, dem generalen var nog generös att icke vilja 
mottaga gratis, dels den medalj akademin ett antal år ti- 
digare låtit prägla med anledning af grundens läggande 
till det nya akademihuset. Därjämte uttalades först munt- 
ligen genom prokansler och därpå i en latinsk skrifvelse 
till generalen konsistorii erkänsla för liberaliteten.?) När 
sedan utdelningen af 1811 års medalj begynte, ihågkom 


1) W. Lagus, Numismatiska anteckn. I s. 45. 
2) K. P. 10, 28 juni, 25 juli, 1 o. 12 sept. 1808; Lagus a. a. s. 


46—247. 


Neat. oo. Folk, H: 69. 
42 


KA ar pd a 
er Pat 
SU TR ENE 


658 


man Suchtelen med ett exemplar och därtill ännu i guld 
för att framhålla det värde man satte på de tjänster han 
gjort akademin.!) Sedan näml. generalen år 1810 tillträdt 
sin värksamhet såsom ryskt sändebud i Stockholm, hade 
konsistorium begagnat sig af hans hjälp vid förvärfvan- 
det af en myntsamling, och äfven senare vädjade man 
till hans förmedling för att befrämja ett litterärt företag, 
som straxt skall omtalas. Suchtelen tillmötesgick med 
största beredvillighet konsistorii önskningar, uttalande sin 
glädje öfver att kunna vara akademin till tjänst. ,,Je vous 
prie, Messieurs — skref den habile diplomaten efter ett 
uppdrag han ombesörjt för akademins räkning — de re- 
cevoir bien mes remerciments du plaisir que vous m'avez 
fait éprouver, en me donnant P'occasion de vous é&tre de 
quelque utilité."2) Ännu två årtionden därefter, då aka- 


1!) Konsist. t. Suchtelen !/,, dec. 1813. Skrifvelsen till genera- 


len, som vid denna tid vistades ute i kriget, slutade med följande - 


vackra hälsning: , Vale, vir exc:me, incolumis inter tela hostium mane, 
nobisque, ut coepisti, favere perge.” I sitt svar, dat. Fredrikshall den 
22 aug.—3 sept. 1814, yttrade Suchtelen om gåfvan: ,Il est si beau, 
le sentiment qui a motivé cette détermination de votre part, mes- 
sieurs, que toutes les expressions pour en faire l'éloge ne pourraient 
qu'en ternir Y'éclat et la pureté." K. K. B. 

2) K. R. 18 dec. 1812, 4 okt. 1814; Suchtelen t. konsist. ?/,; 
jan. 1813, 29 dec. 1814—10 jan. 1815, K. K. B. — I Sverige kom Such- 
telen i beröring bl. a. med ärkebiskop Lindblom, hvars korrespon- 


dens med Tengström han understundom befordrade. För den sist- 


nämnde berättade Lindblom, att Suchtelen under besök i Uppsala 
satt stadens litteratörer i bestörtning öfver hans lärdom, men uttalade 
för egen del intet omdöme om mannen, som svenske öfverceremoni- 
mästaren v. Hauswolff vid första sammanträffandet år 1810 fann myc- 


ket höflig, men i hvars ,regard" han tyckte sig se något, som var- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


PET EE SSE 4 


659 


— demin fått vandra till Helsingfors, ihågkom Suchtelen 
— hennes af 1827 års stora olycka hemsökta bibliotek. !) 

— Efter Suchtelen uppträdde såsom akademins gynnare 
tvenne af Rysslands andliga magnater, den katolske ärke- 
biskopen af Mohilew Stanislaus [Bogusch-] Sestrenciewicz 
och den ortodoxe metropoliten i Petersburg Ambrosius. 
IT början af år 1809 meddelade rektor Haartman från Pe- 
— tersburg, att han haft förmånen att göra den förstnämndes 
:3 konnässans och att han mottagit af honom såsom gåfva 
till akademin ett af honom själf författadt arbete , His- 
— toire de la Tauride" jämte rysk öfversättning. Några 
år senare, då metropoliten tilldelats af Armfelt akademins 
medalj, tillkännagaf han sin erkänsla genom att ytterli- 
E gare förära akademin några exemplar af samma arbete 
= och dessutom ett annat historiskt opus, behandlande frå- 
— gan om sarmaternas ursprung. Konsistorium gengäldade 
nu gåfvan med att sända hans eminens ,,munuscula qv2- 
dam", bl. a. de vid akademifesten 1811 hållna talen.?) — 
Den grekiska metropoliten visade sig icke sämre än den 
romersk-katolska; äfven han kunde leverera till akademin 
egna produktioner, tre tomer ,, undervisande tal", hållna 
vid särskilda tillfällen, bl. a. med anledning af freden i 


23 nade för all intimité. Lindblom t. Tengström !4/, 1811, 5/,, 1812, !2/, 
1816, '/, 1816; S. Clason och C. af Petersens, För hundra år 
sedan s. 191. Suchtelens presentation skedde redan 1810; 1812 ut- 
| nämndes han till utomordentligt sändebud i Stockholm. 

i 1) EK. P. 17 sept. 1882. 

3 5 2?) G. E. Haartman t. J. Tengström 21 jan. 1809 (jmfr. s. 50); 
ooOK. P. 8 nov. 1813, K. R. 8 nov. (t. kansler), 30 nov. 1813; ärkebi- 
— skopen t. Armfelt 7/,, 1813, kansl. ark., oinreg. handl. — Histoire de 
2 la Tauride, 2 tomer, tr. 1800, rysk öfvers. tr. 1806; Recherches histo- 
; riques sur Porigine des Sarmates, des Esclavons et des Slaves tr. 1812, 
4 tomer. | 


Nat.ro. Fölk, H. 69. 


660 


Fredrikshamn. !) — De öfverlämnades år 1811 åt den aka- . 


demiska deputationen, hvars ordförande väl gjort metro- 
politens bekantskap. | 

Bland andra personer, som ihågkommo akademin 
med gåfvor, må ännu nämnas: professorn vid universite- 
tet i Moskva och presidenten i fysisk-medicinska societe- 
ten W. M. Richter, den namnkunnige världsomseglaren 
och akademikern A. J. Krusenstern samt statsrådet Fredr. 
Adelung, hvilka alla levererade egna produktioner. Artig- 
heterna besvarades dels med vackra tacksägelser, dels med 
,munuscula qvaedam", akademiskt tryck och den alltid 
användbara medaljen.?) 

I vänlig beröring med akademin trädde vidare, såsom 


vi af det föregående känna, folkupplysningsministern 


Alexej Razumowsky, Zavadowskys efterträdare. Väl und- 
gick universitetet det öde, som oroat rektor Haartman under 
hans vistelse i Petersburg, nämligen att blifva ställdt un- 
der den ryske ministerns öfveruppsikt, men anledningar 
till beröring framträdde nu och då och såsom en veten- 
skapernas beskyddare fann Razumowsky nöje i att upp- 


1) K. P. !3/, 1811. Ur nämnda fredstal till kejsaren meddelade 
Åbo allm. tidning ?5/; s. å. — dock med polemiskt tillägg — ett 
stycke, där det sades, att Finland förvärfvats af den helige Alexan- 
der Newsky, därpå bortslitits med våldsmakt, men återtagits först af 
Peter I och nu af kejsaren, hvilken aflägsnat den sista faran af fient- 
liga försök och slutit freden till en den största välgärning för fäder- 
neslandet och därigenom förvärfvat rätt att herska öfver hela den 
varägiska ryska arfjorden, som tillhört hans urfader Rurik. 

?) Richter t. konsist. ?/, 1814, kansler t, d:o ?2/, 1814; KK. R: 
9?/, 1814, K. P. !/,, ?3/;, 3/, 1814, 5/,, 1815. År 1814 anmäldes i kon- 
sist., att det på sin tid ryktbara statsrådet Basilius Karazin önskade 
träda i ,lärd korrespondens" med akademin, ,som tills vidare an- 
tecknades”. K. P. !6/. 1814. 


Bidrag +t. känned. af Finl. 


PESTEN 


661 


'märksamma jämväl Finlands första lärosäte, om hvilket 
han täcktes uttala sig i smickrande ordalag. Såsom svar 
på något meddelande från Armfelt, hvilken räknade ho- 


3 nom för sin vän, skref grefven hösten 1812 till den nya 


= akademikanslern: ,, Depuis longtemps PFuniversité d”Abo 


— S'est acquise une considération bien méritée dans V'empire 


des sciences, mais je fais surtout grand cas de V'esprit 
qui y régne, le considérant comme la base immuable des 
véritables lumiéres, et qui, en lui assignant un rang di- 
stingué parmi ses contemporaines, lui acquérera(!) bien des 


titres å la reconnaissance de la postérité."!) 


Om den uppmärksamhet Razumowsky egnade aka- 
demin i Åbo har det tidigare varit tal. Det var han, som 
bland skaran af lärdomsadepter i Petersburg utkorade de 
första ryska språkmästarne i Åbo, och det var han, som 
genom sina order till kurator för Moskvas universitet 


EE jämnade vägen för akademins första ryska stipendiater, 


för hvilkas vistelse i Ryssland han äfven efteråt uttalade 


Sitt intresse. ?) Han meddelade vidare intendenten Sahlberg 


tillträde till Petersburgs naturhistoriska sevärdheter och 
erbjöd på samma gång, för att — såsom han för Arm- 
felt uttryckte sig — framhålla sin uppriktiga önskan att 
vara akademin i Åbo till nytta och kansler till behag, åt 
konsistorium tillstånd att utvälja sällsynta växter och örter 
från hans egendom invid Moskva efter en medföljande kata- 
log. Efter dessa tjänster var det icke att undra på, om 
Razumowsky gjorde sig förhoppningar om att bland de 
akademiska lärarne finna medarbetare vid utgifvandet af 


1) Razumowsky t. Armfelt 9 sept. 1812, kansl. ark., oinregistr. 
handl. 

2) S. 385, 391; Razumowsky t. Armfelt ?9/,, ?5/, 1812. 15/,, 2/, 
1813, kansl. ark., oinreg. handl. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


662 


det geografiska värk öfver ryska riket, som han, enligt 
hvad Armfelt förmodade, önskade presentera för kejsaren 
vid dennes återkomst från kriget. Förväntningarna i detta 
afseende gingo visserligen om intet. Men grefvens 
löfte att rikta den botaniska trädgården gaf konsistorium 
tillfälle att i en af elogventie professorn, förre botanices 


Grefve Alexej Kirillowitseh Razumowski. 


demonstratorn Wallenius uppsatt skrifvelse på konstmässig 
latin uttala sin tacksamhet för det generösa anbudet, som 
man framdeles, vid ett gynnsammare tillfälle, ämnade till- 
godogöra sig, efter det Sahlbergs tillärnade resa till Go- 
renki inhiberats, och att på samma gång erbjuda åt gref- 
ven ett exemplar i guld af den medalj, som skulle till 
eftervärlden bära minnet af , fäderneslandets fader". Och 


Bidrag t. känned. af Finl. 


CSN Br 


ÖR As anade sn 


663 


Razumowsky fick häraf anledning att uttala, huru högt 
han estimerade konsistorii medlemmars vänlighet och det 
patriotiska sinnelag, som låg till grund för det åt kejsaren 
förfärdigade ,,pium monumentum". Han skulle häri skåda 
ett uttryck af konsistorii sträfvan att göra sig förtjänt af 
det gemensamma fäderneslandet och han lofvade att efter 


General J. P. v. Suchtelen. 


förmåga befrämja konsistorii sträfvanden för den blom- 
strande akademin, om blott utvägar och tillfällen därtill 


blefvo för honom anvisade. !) 


1) Razumowsky till Armfelt !5/, 1813 (kansl. ark., oinreg. handl.), 
till konsistorium ?9/, 1814 (K. K. B.); konsist. t. Razumowski !/,, dec. 
1813; K. P. ?t/, 1814. Redan tidigare hade prof. Hellenius fått sig 


Nat. o. Folk, H. 69. 


TS ES FIN SL AS 


664 


Af större betydelse och intensivare art än förhål- 
landet till den ryske undervisningsministern blefvo de be- 
röringar, som vid samma tid anknötos med utrikesmi- 
nistern, rikskanslern och mecenaten grefve Nikolai Rum- 
janzow. Med honom trädde konsistorium i synnerligen 
amikala relationer, hvilka dels underhöllos genom en 
direkt korrespondens dels förmedlades af akademins om- 
tänksamme och för hennes litterära förbindelser med andra 
länder nitiske prokansler. 

Under krigstiden hade grefve Rumjanzow kommit 


tillsända ,rätt artiga" frön från föreståndaren för den grefliga träd- 
gården, prof. F. v. Fischer. År 1815 sände denne till akademin ett 
antal rara växter, förmodligen från nämnda trädgård (hvarmed upp- . 
giften s. 366 korrigeras). O. E. A. Hjelt, Naturalhistoriens studium 
s. 337, 381, 403. 

För kuriositetens må här ännu nämnas ett försök att stärka 
akademins förbindelser i Ryssland, som gjordes af den tidigare 
nämnde professorn vid Alexander Newskys andliga akademi J. v. 
Horn, hvars planer på en professur i Åbo vi känna. I skr. af SÖ 
1812 till J. Tengström föreslog denne, att biskopen skulle använda sin | 
stora auktoritet till att bereda inträde i Svenska vetenskapsakademin 

"åt tvenne af hans chefer, näml. ärkebiskopen af Rjäsan och ledamoten 
af den hel. synoden Theophylactos samt öfverprokuratorn i samma 
synod, furst Alexander Nikolajewitsch Galitzin, hvilka på förfrågan 
låtit veta att de skulle känna sig smickrade af hedern. Som båda 


voro medlemmar af den andliga kommissionen öfver skolorna och det 


förljöds, att Åbo akademi med tiden komme att ställas under denna 
myndighet som sista instans, vore det så godt att i tid”förvärfva 
sig nyttiga liaisoner. De båda seigneurerna skulle näml. genom 
Horn få veta, att de hade Tengström att tacka för kallelsen. — Det 
behöfver knappt nämnas, att bondförsöket misslyckades. Tengström 
afböjde all inblandning, framhållande bl. a. — och väl icke utan. 
grund — att han förmodligen icke kunde disponera öfver sina gamla 
relationer såsom förr. Konc. br. t. Horn ?/, 1813, Lill-Ojamo ark. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


665 


att taga särskild befattning med de finska ärendena och 
såsom kejsarens följeslagare under dennes resa i Finland i 
början af år 1809 hade han blifvit personligen känd i landet. 
Men det kan knappt sägas, att den värksamhet han utöfvat 
och de tänkesätt han lagt i dagen skulle gjort honom sär- 
skildt förtjänt af sympatier och tillgifvenhet. Såsom ut- 
rikesminister hade han haft sin runda del i det hemlig- 
hetsfullt planlagda anfallet på Finland, och när eröfringen 
ansågs för ett fait accompli, företrädde han i fråga om 
storfurstendömets framtida politiska ställning en uppfatt- 
ning, som tillvunnit honom nåd inför senare tiders rysk- 
nationalistiska historieskrifning.!) Rehbinder berättar 1i 
sina memoarer, att Rumjanzow ifrigt tillrådt kejsaren 
att begynna kriget mot Sverige, och då eröfringen af 
Finland däraf blef en följd, ansåg han detta land såsom 
ett särskildt föremål för sitt beskydd. ,Ce seigneur — 
skref Rehbinder — considéra la nouvelle province dont 
F'empire venait de faire Pacquisition comme son enfant 
et voulut I'honorer d'un patronage dont nous étions, å la 
vérité, plus flattés que contents." Tvungen att följa kej- 
saren till Erfurt i slutet af 1808 och därefter upptagen 
af en beskickning till Frankrike, hade han för en tid för- 
lorat ledningen af de finska ärendena och efter sin hem- 
komst uttalat sitt missnöje med beslutet om landtdagens 
sammankallande och stadfästelsen af storfurstendömets 
konstitution. Under ett samtal med Rehbinder — berättar 
denne vidare — utvecklade han sin oratoriska charme för 
att öfvertyga sin åhörare om att ,,notre supréme bonheur 


1) Svenska generalstaben, Sveriges krig åren 1808 och 1809, 
I, inledn.; Danielson, Finlands förening med ryska riket s. 62, 
86, 170. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


666 


serait, comme il s'exprima, de nous russifier entierement 
et d'abdiquer nos soi-disant droits constitutionels”. För 
öfrigt berömde Rehbinder den ryske ministern, ,notre 
trés cher pére et patron”, såsom filantrop, beskyddare af 
vetenskaper och konst samt beundrare af det 18:de år- 
-hundradets filosofi. !) 

Möjligt kan ju vara, att rikskanslern med åren mo- 
difierade sin uppfattning om Finlands politiska ställning 
och nationella egenart. I alla händelser blef han från 
akademins sida föremål för en synnerlig uppmärksamhet, 
som väl hade sin grund i önskan att i den rike och af ve- 
tenskapliga studier intresserade ministern vinna ett stöd 
inom kejsardömets högsta ämbetsvärld och som med åren 
antog karaktären af en tacksam hyllning, då artigheterna 
möttes af en tydlig benägenhet hos den högtställde mag- 
naten att med ädelmodig liberalitet omfatta akademins 
sträfvanden. Såsom vi känna, omnämnde redan rektor 
Haartman, då han under sin vistelse i Petersburg vintern 
1808--1809 meddelade sig med Tengström om kanslers- 
valet, grefve Rumjanzow såsom en bland dem, hvilka 
främst kunde komma i fråga. Och då Speransky några 
år senare skilts från kansleriatet, tog sig J. Fr. Aminoff 
friheten att för prokansler framhålla grefven såsom den 
lämpligaste efterträdaren. Äfven Armfelt, som visst icke 
var någon vän af Rumjanzows utrikespolitik, tyckes under 
sina sista dagar ha räknat på honom såsom ett framtida | 
stöd för akademin och i honom sett den lämpligaste ef- 
terträdaren, då han själf gick ur tiden. 

Att det under landtdagen i Borgå, om icke tidi- 
gare, kommit till beröring mellan grefve Rumjanzow och 


") Souvenirs de ma vie; Castrén, Skildr. s. 279—280. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RE EROS PENSION av RP ANIFIES TOVE 
TREA? KIPPOSST : , födeke is 3 


667 


Tengström, är nog så antagligt. Men något närmande från 
akademins sida känna vi icke före våren 1811, då den 
akademiska tacksägelsedeputationen nyttjade vistelsen 
1 Petersburg till att uppvakta den höge herren. Under 
audiensen meddelade grefven, enligt Tengströms berät- 
telse till konsistorium, ,,under yttrande af de benägnaste 
tänkesätt för akademin", att han önskade såsom uttryck 
för sina sympatier öfverlåta till den kejserliga akademin 
en bronsbyst af Carl v. Linné, hvilken byst nyss anländt 
från Sverige och nu var färdig att öfversändas till Åbo. !) 
En förnyad underrättelse om gåfvan lämnades konsisto- 
rium af Speransky, som mottagit densamma och lofvade 
att befordra den vidare. Speransky framhöll det lika så 
utmärkta som för akademin smickrande sätt, hvarpå gif- 


varen ådagalagt sin kärlek till vetenskaperna och sin 


aktning för deras idkare genom att till akademin förära 
den omtalade bysten ,af framledne arkiatern och ridda- 
ren af Linné, hvars minne, odödligt i hans skrifter, tvif- 
velsutan förtjänt att äfven offentligen förvaras vid ett 
lärosäte, där det ljus han spridt öfver en förut ofullkom- 
nad vetenskap dagligen begagnas och utvidgas". Speransky 
var vidare öfvertygad om att prokansler och konsistorium 
delade med honom såväl fägnaden öfver gåfvan som 


»känslan af den förbindelse, hvari akademin därigenom 


stadnat hos gifvaren, som dessutom i flera afseenden gjort 
sig förtjänt ej mindre af kejserl. akademins än finska na- 
tionens tacksamhet genom den aktning och välvilja han 
för bägge hyser och vid hvarje tillfälle ådalagt”.?) 


SEKTEN juni 18f1: 
2) Kansl. t. konsist. 20 juni—2 juli 1811 (K. K. B.) — By- 


sten anlände kort därefter och uppställdes i konsistorii sessionsrum. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


668 


Var det Speranskys mening med dessa smickrande 
loford att erinra konsistorium om höflighetens fordringar, 
så hade han blifvit förekommen. Redan därförinnan hade 
konsistorium vändt sig till grefve Rumjanzow med en 
ytterst artig skrifvelse, hvari det i sirliga ord uttryckte 
sin vördsammaste erkänsla. ,Cette image dun savant 
suédois — framhöll konsistorium — placée par un sei- 
gneur russe dans le temple des muses finnoises, sera un 
signe éclatant non seulement des changements des temps, 
mais de Pesprit libéral et éclairé qui les a dirigés. &La 
postérité, en la regardant, sera surprise et charmée d'y 
voir joints deux noms immortels, I'un dans Phistoire des 
 empires des peuples, l'autre dans celle des régnes de la 
nature." Konsistorium slutade med att uttala sina känslor 
af vördnad för grefvens politiska tänkesätt och kärlek 
till vetenskaperna — ,les sentiments qui sont dås å la 
politique sage et bienfaisante qui a ajouté un nouvel éclat 


K. P. 17 juli 1811. — Enl. hvad Wilhelmsson d. !5/,, 1810 meddelade 
Tengström, hade v. Suchtelen af skulptören prof. Forslunds sterbhus 
i Stockholm tillhandlat sig en byst i brons af Linné, man visste icke, 
i hvilket ändamål. Redan tidigare hade konsistorium vidtagit anstalt 
för erhållande af nämnda prydnad. År 1807, då hundraårsdagen efter 
Linnés födelse inföll, beställde konsistorium, följande de svenska hög- 


skolornas exempel och konungens särskildt uttalade önskan, hos redan 


nämnde konstnär en byst af den berömde naturforskaren. TI början 
af år 1810 meddelades att bysten nu var färdig, hvarför man beslöt 
att draga försorg om dess öfversändande till Åbo vid första sjölä- 
genhet. Men det tyckes som om bysten aldrig kommit fram — om 
icke i form af gåfva från Rumjanzow. K. P. 2 apr. 1807, 22 jan. 
1810; K. M:t till kansler 10 febr. 1807, K. K. B. — År 1816 beslöt 
konsistorium att tillsända Rumjanzow, enligt hans önskan, en kopia i 
gips af Linnébysten och därtill ännu en kopia af Porthans byst i 
akademin. Arbetet öfverläts åt en stuccatör Saloff. K. P. 18 juli 1816. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SAW SKOESTOT TT POPPE TS SU TIC ae 


SALT SA cal Ned 


ET ORO 


ISUSTIVECEFER VE NSST 
; 3 


SURSNEIVA STV EREEN AS VER INR RET Str 


id 


EFRENSS TI VE 
KE sr 


Te AVR 


669 


au nom vietorieux de Romanzow, å l'amour des lettres 
et å la bienveillance vers la Finlande que Votre Excel- 
lence partage avec son grand souverain"”.!) 

Rumjanzow tackade vackert för dessa vältaliga ord, 
uttalande sin glädje öfver att hans beundran för den be- 
römde svensken delades af konsistorium. Hans känslor 
för akademin voro oföränderliga, ,inaltérables".?) 

Efter detta första närmande kom det tvenne år se- 
nare till nya beröringar. I skrifvelse af den 1 nov. 1813 
meddelade L. G. v. Haartman rektor att grefve Rumjan- 
zow uttalat för Armfelt sin önskan att förvärfva sig 
Porthans opera omnia och att Armfelt i denna , vördnad 
för kanslirådet och riddaren Porthans odödlige förtjänster 


V, afseende å vetenskaperne i allmänhet och finska littera- 


turen isynnerhet” erkände , ett nytt prof af bemälte gref- 
ves tillgifvenhet och välvilja för Finlands förnämsta lä- 
rosäte", hvarför han tillsade konsistorium att med använ- 
dande af akademins duplettexemplar och genom uppköp 
hos enskilda personer söka åstadkomma och till honom 
öfversända en fullständig samling af nämnda arbeten. 
Konsistorium uppdrog också genast åt prof. Wallenius 
att vidtaga anstalter för tillmötesgående af denna önskan. ?) 
Och då vid samma tid utportioneringen af medaljförrådet 
begynte, var det naturligt, att den höge herren skulle 
ihågkommas bland de främste. Men därjämte begagnade 
sig konsistorium af gåfvans öfversändande till att uttala 


1) K. RB. 17 juni 1811. — Brefvet framlämnades af C. J. Walleen. 
RT T- 1811. 

2?) Rumjanzow t. konsist. 25 juli 1811 (K. K. B.); K. P.”!/; 1811. 

3) K. P. 39/,, 1813, L. G. v. Haartman t. rektor !/,, 1813 (K. K. 
B.) och rektor t. v. Haartman 24 nov. 1813 (K. R.). 


Nat. o: Folk, H. 69. 


670 


sina vördnadsfulla känslor i en skrifvelse, där visserligen 
den sedvanliga hänförelsen för kejsaren trädde i främsta 
rummet, men där också Rumjanzows personlighet och 
förtjänster egnades en retorisk hyllning af ståtligaste art. 
Skrifvelsen lydde: 

»,Monseigneur! — Veénérable en  elle-méme, non 
moins que glorieuse, est la place que Votre Excellence 
tient auprés du tröne d'un empereur qui, pére adoré de 
ses peuples, va devenir aussi 'objet principal des béné- 
dictions de tout un monde, sauvé de F'esclavage. Mais 
quel que soit le respect, då au rang et å la place élevée 
qu'occupe Votre Excellence; de grace, monseigneur, dai- 
gnez nous en croire, ce ne sont pas ces titres seuls qui 
 obligent å présent Vuniversité d'Åbo å s'approcher de 
Votre Excellence en lui rendant ses hommages. 

Ce sont plutöt et les grandes qualités personnelles 
de Votre Excellence, reconnues de tout un empire im- 
mense, et les épreuves éclatantes d'une bienveillance libé- 
ralement témoignée envers les sciences en général, mais 
particulierement envers cette université, qui nous per- 
suadent de faire voir combien il est de nos plus grandes 
jouissances de nous trouver dans le cas de signifier å 
Votre Excellence le respect profond et la sincére re- 
connaissance dont Votre Excellence a rempli tous les 
membres de notre université. 

C'est donc, monseigneur, avec la plus grande satis- 
faction que P'université a I'honneur de remettre entre les 
mains de Votre Excellence un exemplaire de la médaille 
dor, frappée pour transmettre å la postérité les sentiments 
de Puniversité envers son grand protecteur, l'auguste 
souverain, qui .ne semble né que pour ces grands bien- 
faits, ces illustres exploits par lesquels il tour å tour 


Bidrag t. känned. af Finl. 


671 


enchantera et étonnera non moins ses contemporains que 
les générations des siécles å venir."!) 

Ett så vackert tal till en bottenrik magnat, en ,,mu- 
sagetes”, hvars frikostighet mot ,,auraica musa” tillsvidare 
inskränkte sig till en prydnad af brons i hennes ,,tempel", 
kräfde sin belöning. Det var icke nog med att grefve 
Rumjanzow i sin tacksägelseskrifvelse komplimenterade 
akademin för dess utmärkta lärarkår — ,si illustre par 
le nombre des savants trés distingués qui le composent" 
— och att han förklarade sig hysa ,,beaucoup d'attache- 
ment au Grand duché de Finlande et une vénération 
particuliere pour votre célébre université". Samtidigt 
med det obligata tacksägelsebrefvet aflät grefven till 
akademin ett mera konkret bevis på sin välvilja, en på 
hans bekostnad just utgifven omfattande urkundssamling, 
innehållande källor till Rysslands äldre historia.?) Och 
då konsistorium i pompösa ord uttalade sig om vär- 
— det af gåfvan, detta ,,cedro dignissimum opus", samt om 
akademins tacksamhet, som skulle bevaras till en sen ef- 
tervärld, förklarade Rumjanzow någon tid efteråt, att han 
skulle göra sig all möda för att hopbringa en komplett 
samling åf tryckta arbeten rörande , vårt fäderneslands" 
historia, dem han på samma gång utbad sig att få öfver- 
låta såsom gåfva till akademin. ,Visst icke — tillade 
grefven smickrande — uti den förmodan att deras inne- 


1) K. R. november 1813. 

2?) Rumjanzow till konsist. 4 febr. 1814 (2 br.), K. P. 24 febr. 
1814. Arbetet utgjordes af första tomen af Co6paHie rocyaapetBeH- 
HNXB IPAMOTS H LOTOBOPOBS, XPAHANUXCA B5 rocytapeTBeHHOR KOJAerin 
AHOCTPAHANXS IbA5. 648 sidor folio. Moskva 1813. — År 1820 tillsände 
Rumjanzow genom gen. guv. Steinheil andra delen af arbetet. Stein- 
heil t. rektor ?9/, 1820, K. K. B. 


Nat. o. Folk, H: 69. 


672 


håll kunde vara . Eder obekant, utan såsom ett bevis af 
det varma nit jag hyser för det utmärkta och berömda 
vetenskapliga samhälle, hvilket utgöres af Eder".!) 
Konsistorii försändelser till rikskanslern, såsom ock 
dennes svar, förmedlades genom kanslerssekreteraren L. 
G. v. Haartman.?) Denne hade under sin tjänstgöring i 
ryska utrikesministeriet icke haft skäl att berömma sin 
höge chef, men då han på akademins vägnar kom i be- 
röring med den numera från politiken distanserade stats- 
mannen, intogs han af beundran och värma för denne, 
synnerligen som han nu bemöttes med påfallande vänlig- 
het, mottog . inbjudningar till det grefliga huset 0. 8. Vv. 
Och ur vördnaden uppväxte en ungdomligt ifrig åstundan 
att kunna vara akademin till nytta genom att värka för 
en tilltagande intimitet mellan henne och den höge her- 
ren, hvars känslor och afsikter för lärosätet han trodde 
vara af välvilligaste och pålitligaste art. I hänryckta ord 
skref han i början af år 1814 till sin nådige farbror 
biskopen: ,,Rumänzow förvärfvar sig med hvarje dag nya | 
rättigheter till akademins vördnad och erkänsla. Att han 


1) Konsist, t. Rumjanzow 15 apr. 1814, Rumjanzow t. konsist, 
30 apr. 1814 g. st.; Lill-Ojamo ark. Konsistorium använde i denna af 
prokansler uppsatta skrifvelse latinet, uttalande den förmodan att det 
icke skulle väcka undran hos grefven, att man nalkades en vetenska- 
pernas idkare och gynnare på de lärdes pråk. Konsistorium återgick 
dock till franskan, sedan v. Haartman upplyst prokansler om att 
Rumjanzow, ehuru en man med värklig vetenskaplig bildning, icke 
var mäktig de gamla språken, som försummades i Ryssland. Haart- 
man t. Tengström 25 apr. 1814. — Rumjanzows svar var på ryska. 

2?) Äfven till Razumowsky framlämnades akademins medalj och 
skrifvelse af v. Haartman, som också mottog tacksägelsebrefvet. vw. 
Haartman till Tengström 3, 24 jan, 18 febr. 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


673 


för densamma nitälskar, icke af fåfänga, utan af värklig 
böjelse, synes nu tydeligt. Han har nedlagt sitt ämbete, 
ehuru kejsarens bifall ännu icke därtill skall blifvit med- 
deladt, och courtiserar således icke akademin, som kanske 
mången annan, i hopp om canc[eller]s ämb[etet]s vacance.'" 1) 
Och då han i början af maj (g. st.) tillsände konsistorium 


Grefve Nikolai Petrowitsch Rumjanzow. 


 Rumjanzows senaste skrifvelse, skref han till biskopen: 
,Roumänzows värma och tillgifvenhet för akademin är 


1) v. Haartman t. Tengström 21 febr. 1814. Haartman nämnde 
i samma bref, att han hos Rumjanzow sett en af Martos förfärdigad 
hvit marmorbyst af kejsaren, som R. skulle förärat till akademin. Gåfvan 


omnämnes icke annorstädes, hvarför den måtte blifvit uppskjuten; 


Nat. o. Folk, H. 69. 
43 


674 


obeskriflig. Han lofvar göra allt sitt till för att skaffa 
akademin en fullständig samling af annaler rörande ryska 
historien. Det är endast med sådant nit och sådan res- 
source, som han äger, som ett sådant löfte kan uppfyllas." 
Litet senare kunde v. Haartman meddela, att Rumjanzow 
gjorde hvad han kunde för att få annalsamlingen kom- 
plett, men att det icke gick så fort. !) 

Enligt v. Haartmans mening borde tjänster och 
gentjänster stärka vänskapen. Som Rumjanzow tillbragte 
sin lediga tid med litterära sysselsättningar, bl. a. med 
förarbeten till en publikation af äldre ryska krönikor, var 
v. Haartman mycket mån om att konsistorium befordrade 
dessa arbeten genom att till grefvens förfogande ställa 
akademins samlingar af ryska manuskript, öfver hvilka 
konsistorium till en början meddelade Rumjanzow en för- 
teckning. Underrättad om förefintligheten af dessa hand- 
lingar, rörande hvilka v. Haartman enskildt inhämtade 
ytterligare upplysningar, visade sig näml. Rumjanzow 
helt ,,enchanterad", och då han uttalade sin önskan att 
få en del bland dem sig tillställda, uppmanade v. Haart- 
man ifrigt prokansler att skynda på dessa önskningars 
uppfyllande. Dessutom sökte v. Haartman stå den litterärt 
intresserade rikskanslern till tjänst med i Sverige utkom- 
men historisk litteratur, rörande hvilken han förskaffade 
sig uppgifter af sin nådige farbror. ,Jag anser — skref 
han en gång till Tengström — för min plikt, så länge jag 
har att göra med akademin, att uti allt, som af mig 


troligt är att här är fråga om den marmorbyst af Alexander I, som 
Rumjanzow skänkte till akademin sommaren 1815 samtidigt med 
bysten af drottning Kristina, som förfärdigades i Stockholm. 


') v. Haartman t. Tengström 2 maj, 3 juni 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


675 


beror, obligera gubben, hvars välvilja för akademin är 
gränslös." !) 


Grefve Rumjanzows önskningar rönte påräknadt till- 


Kanslerssekreteraren L. G. v. Haartman. 


mötesgående och v. Haartman kunde upprepade gånger 
framhålla den goda värkan konsistorii ,attention" hade. 


1) v. Haartman t. Tengström 4 mars, 6 o. 25 apr., 2 o. 16 maj, 
3 juni, 15 juli 1814, t. akad. sekr. d. 15 juli 1814; K. P. ??/, 1814. 
Nat. o. Folk, H. 69. 


676 


På våren 1814 rapporterade han till Tengström, att han 
intagit middag hos grefven, då samtalet helt naturligt 
fallit på akademin. ,, Gubben är mycket smickrad af kon- 
sistorii attention för honom" — skref v. Haartman; ,,den 
kontrasterar i så hög grad med den conduite man här 
iakttager vis-å-vis gubben, att han ej annat kan än anse 
den uppriktig. — — — Om gubben dog, skulle akademin 
och vårt land i allmänhet göra en oersättlig förlust. Hans 
nit och välvilja äro öfver all beskrifning. Jag har haft 
tillfälle att öfvertyga mig därom. Äfven allmänheten skall 
snart få erfara det." — ,Jag anser det för en värkelig lycka 
— tillade v. Haartman for egen del — då jag renouvel- 
lerade hans bekantskap, och jag hoppas någon gång kunna 
bevisa, att jag ej härutinnan handlar som egoist." Ett 
par veckor efteråt kände sig v. Haartman ånyo manad att 
loforda grefvens ,attention". ,Som Farbror själf varit i 
tillfälle att erfara — skref han till Tengström — är grefve 
Roumänzow den allra artigaste och agréablaste sällskaps- 
människa. Man kunde således ej vänta annat än att hans bref 
till konsistorium skulle vara obligeant, då därtill kommer, 
att han hyser höga begrepp om Åbo akademi och dess 
lärares förtjänster. Dessa sednare kommer han snart att 


sätta på prof; måtte han då komma att erfara att aka- 


demins lysande epok ej ännu är alldeles förbi." 1) 

Fann den unge kanslerssekreteraren, hvilken numera 
fungerade såsom en förmedlare mellan konsistorium och 
grefve Rumjanzow, den sistnämndes tillgifvenhet för aka- 
demin ovedersäglig, så voro hans egna känslor för den 
ädle grefven icke mindre obeskrifliga. Till sin glädje kunde 
han också meddela, att hans uppfattning om nyttan för 


!) v. Haartman till Tengström 16 maj, 3 juni, 15 juli 1814. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


É 
; 
j 
; 
å 


SENS EF SNT BV 


€ FSL SE ENE VAS 


z = - 


677 


akademin af att-stå väl med rikskanslern delades af hans 
chef, grefve Armfelt. Under sin svåra sjuklighet utta- 
lade nämligen denne sin uttryckliga önskan att akademin 
på allt möjligt sätt måtte obligera Rumjanzow, och mot- 


seende slutet yttrade han vid ett tillfälle: , Ack, hvad 


jag önskar, att han må kunna bli min efterträdare, när 
jag en gång dör."!) Efter hvad v. Haartman senare, mot 
slutet af året, förtäljde, hade en nära relation till grefve 
Rumjanzow den framfarna tiden varit ,,ganska kritisk", men 
som grefven hade visat honom så mycken artighet, kunde 
han icke negligera denne, och för öfrigt ansåg han sig 
stå på egen botten, så att han kunde följa sin böjelse. 
Äfven Armfelt, som varit en politisk motståndare till 
Rumjanzow, hade till slut gifvit honom rätt däri. ,Jag 
måste äfven göra salig excellensen den rättvisa — skref v. 
Haartman — att han sluteligen gillade detta. Hans tan- 
kesätt emot Roumänzoff hade i sednare tider mycket 
förändrats, och hvad var naturligare? Han bedömde ho- 
nom först endast efter sitt hat till Napoleon — liksom 
ingen kunde vara bra karl för det att den icke gillade 
ett nytt krig? Dessutom delade den sal. mannen med 
alla hofmän ett gemensamt bemödande att ensam njuta 
monarkens förtroende." ?) 

Det var tvenne hemligheter biskopen kunde sluta 
till af v. Haartmans dunkla antydningar; den ena var att 


1) v. Haartman t. Tengström 3 juni 1814. 

2) v. Haartman t. Tengström 11 nov. 1814. v. Haartmans upp- 
fattning om Armfelt tyckes med tiden blifvit allt mer kritisk, syn- 
nerligen då han tänkte på det nya föremålet för sin beundran. Den 
15 dec. 1814 skref han till Tengström om sin förre chef: ,Om aka- 
demin mindre saknar honom — anser jag det naturligt. Hans mili- 


täriska väsende hade icke annat, som passade för en canceller, än 


Nat. o. Folk, H. 69. 


678 


hans unge vän fått sikte på en efterträdare åt den sjuke 
Armfelt såsom kansler, den andra att grefve Rum- 
janzow umgicks med någon plan att hedra det aka- 
demiska samhället. Att närmare redogöra för v. Haart- 
mans egna funderingar, huru han vidare utvecklade dem 
och huru han sökte få dem godkända, hör icke till detta 
kapitel. Men hvad rikskanslern hade i sinnet, framgick 
af en egenhändig skrifvelse från denne, daterad den 16 
juni g. st. och föredragen 1 konsistorium den 14 juli 1814. 
I denna skrifvelse underrättade Rumjanzow de akade- 
miska fädren om att han önskade inbjuda Europas lärde 
män till en vetenskaplig täflan, hvartill han uppmanade 
konsistorium att i eget namn, utan att omnämna honom, 
öfvertaga initiativet. Täflan skulle gälla en undersökning 
rörande vikingarnes färder till Östersjöns, särskildt till 
Finska vikens kuster, och de inkommande afhandlingarna 
skulle mottagas och bedömas af konsistorium, ty, förme- 
nade Rumjanzow: ,qui peut, messieurs, se constituer sur 
ce point meilleur juge que votre illustre université?" 
Täflingstiden skulle utgå med år 1815 och belöningen 
för det bästa svaret skulle utgöras af akademins medalj 
af år 1811 i guld (24 dukater), som grefven lofvade öf- 
versända till Åbo, jämte rätt för författaren att få sitt 
opus kostnadsfritt tryckt. Enligt det på franska upp- 
satta, närmare motiverade programmet för täflan fingo 
svaren, som borde lämnas anonymt, vara affattade på 
ryska, tyska, franska, svenska, engelska eller latin, och 
skulle ingen lärd, hvilken litterär korporation han än till- 
hörde, vara från täflan utesluten. Konsistorium uppma- 


fonden: en värma för upplysningen och vetenskaperne, som åtföljde 
honom under hela hans vandring." Det sistnämnda var visserligen 


sant. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ESP RSEEFT TERESE INET SETT LIME 2 dt TG NS 


679 


nades att meddela Programmet, öfversatt till latin, till ut- 
ländska tidningar för att sålunda bringa det till den lärda 
världens kännedom. Utgifterna för uppropet såväl som för 
den prisbelönade skriftens tryckning åtog sig Rumjan- 
zOow.1) 

Rumjanzows graciösa skrifvelse afsändes till Åbo af 
v. Haartman. I något föregående bref, som vi icke känna, 
tyckes denne yppat täflingsämnet för Tengström, som 
måhända gifvit goda råd; nu då han fullgjorde gref- 
vens uppdrag, framhöll han för biskopen, huru gärna 
han såg att academici i Åbo deltogo i täflan, om han 
också icke kunde göra sig särskilda förhoppningar om 
framgång för dem. ,Jag önskar — skref han — att det 
måtte blifva besvaradt af någon vid akademin. Konkurren- 
terne ifrån Uppsala och äfven härifrån blifva säkert många. 
Det är synd att icke någon finnes vid akademin, som gått uti 
Porthans fotspår. Avellan och Rancken torde icke kunna 
räknas ibland dem. I allmänhet kan man säga, att ganska 


få lagt sig på historien; men vid Uppsala och i allmänhet 


i Sverige är förhållandet tvärtom. I litterärt afseende 
göra de historiska vetenskaperne där värkelig epok för 
det närvarande. Äfven här finnes flere utmärkt skicklige 
män uti denna genre. Jag vill endast nämna herr Krug, 
hvilken äfven lär ha någon del uti det af Roumänzow 
föreslagne täflingsämne.'?) Något senare, då v. Haartman 


1) Rumjanzow t. konsist. 16 juni 1814, K. K. B.; v. Haartman 
t. Tengström 15 juli 1814. 

?) v. Haartman t. Tengström 20 juni 1814. Johan Filip Krug 
(1764—1844), arkeolog och historiker, var Rumjanzows litteräre med- 
hjälpare. Om honom meddelade Haartman på 'Tengströms förfrågan, 
att han var v. bibliotekarie vid eremitaget, medlem af vetenskapsaka- 
demin och en utmärkt skicklig man. Till Tengström !+/,, 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


680 


afsände programmet för täflingen, meddelade han gref- 
vens önskan att terminen för täflan utsträcktes till ut- 
gången af år 1816. I början af år 1815 gjorde han på 
Rumjanzows vägnar ännu det tillägg till de första vill- 
koren, att den segervinnare, som afstod från trycknings- 
rätten, skulle belönas med inalles 100 dukater.!) 

På hvad sätt det af Rumjanzow projekterade före- 
taget först uppkommit, i hvad mån det grundade sig på 
grefvens eget initiativ och hvilka andra utom Krug haft 
sin hand med, framgår icke af v. Haartmans meddelan- 
den. I och för sig kunde idén, som ju afsåg att befordra 
det vetenskapliga arbetet och att sprida glans öfver Åbo 
akademi, icke kallas ny och ovanlig. Den hade länge 


och med en viss förkärlek tillämpats af lärda och vittra 


samfund i andra länder, äfven i Sverige, men hade ännu 
aldrig praktiserats vid Åbo akademi, främst väl till följd 
af de klena resurserna. ?) Vi kunna därför icke undra på, 
om den för akademins litterära renommé intresserade riks- 
kanslerns i smickrande ord affattade uppdrag väckte 
uppmärksamhet inom konsistorium, om också ingen där 
torde gjort sig förhoppningar om att kunna hemföra 
segern. I sirliga, om också icke öfverhöfvan hänryckta 
ord gaf konsistorium sin tacksamhet till känna. ,, C'est 
avec la satisfaction la plus vive — hette det — et en 
méme temps la plus respectueuse que les membres de 
Puniversité d'Åbo viennent de se voir honorés d'une nou- 


!) v. Haartman t. Tengström 15 juli 1814, t. konsist. 6 febr. 
1815. — År 1816 tillställde Rumjanzow konsistorium medaljen. 

') Däremot hade Hushållningssällskapet i Åbo framställt flera 
prisfrågor med medaljer i guld och silfver såsom belöning. G. Cyg- 
neus, K. Finska hushållningssällskapet 1797 —1897. 


Bidrag t. känned. af Finl, 


RA 


peta hia öl ss ad SE AO 


NG 


frn RA NL SIN SENSE RNE SAN NES 


År 


Be 
+ 
VI 


681 


velle marque dattention trés gracieuse de Votre Exc. pour 
notre institut Jittéraire”. Det ämne grefven valt var myc- 
ket intressant, ehuru ännu föga diskuteradt, hvarför täflan 
måste lända den historiska forskningen till fromma. ,Il 


"sera une véritable jouissance et pour nous et pour tous 


les amateurs des recherches historiques de voir les in- 
tentions généreuses de V. Exc. parfaitement accomplies 
å Pavantage de notre histoire ancienne, enrichie déjå de 
plusieurs dautres trés précieux éclaircissements par les 
soins patriotiques et infatigables de V. Exc.”!) 

Om de åtgärder från akademins sida och de resultat, 
till hvilka det hedrande uppdraget ledde, kunna vi här 
yttra oss helt kort. Det af grefven uppgjorda program- 
met publicerades på konsistorii föranstaltande på svenska 
och latin i Åbo allm. tidning, där det för öfrigt sades, 
att initiativet till täflan utgick från ,,en upplyst, 1 fornhäf- 
derna väl bevandrad samt ädel och frikostig vetenska- 
pernas vän, hvars namn här måste förtigas."2) Genom 
L. G. v. Haartmans försorg trycktes programmet i ryska 
tidningar i Petersburg och åtgärder vidtogos för pro- 
grammets publikation i Sverige, Danmark och Tyskland. 
Som de litterära förbindelserna med England, Frankrike 
och Holland ännu icke förnyats, vände sig konsistorium 


till general v. Suchtelen — ,,non moins ami trés zélé de 
telles recherches que de notre université", skref konsis- 
torium till Rumjanzow — för att genom hans bemedling 


få frågan tryckt i nämnda länders förnämsta litterära 
organ. Uppdraget ombesörjdes med beredvillighet af 
Suchtelen, som bl. a. visste berätta, att företaget omfat- 


1) K. RB. 13 sept. 1814, konc. af Tengström; Lill-Ojamo ark; 
2) Åbo allm. tidn. !9/, 1814. 


Nat. o. Folk, H. 69. 


682 


tades med intresse i Berlin. !) — Något svar på den utlysta 
frågan anlände dock icke, hvarken från hem- eller utlan- 
det, inom den utsatta tiden, och ehuru terminen därpå 
förlängdes till hösten 1819, blef resultatet icke bättre. 
Den historiska forskningens representanter i Åbo voro — 
såsom v. Haartman befarat — för litet förberedda för 
uppgiften eller — såsom Tengström — upptagna af andra 
värf. För den af de stora krigen ännu upprörda konti- 
nentens ,respublica litteraria" var frågan tydligen alltför 
främmande, men äfven i Skandinavien, där ju intresset 
för den fornnordiska tidsåldern fått ett starkt uppsving, 
rönte företaget, märkligt nog, alltför ringa uppmärksamhet. 
Efter flera års tålig väntan återsände konsistorium i bör- 
jan af 1820 medaljen till Rumjanzow.?) | 

Det af grefve Rumjanzow tagna och af konsisto- 
rium med smickrande loford hälsade initiativet ledde 
sålunda icke till det åsyftade resultatet; i lärdomshi- 
storien lämnade det intet spår efter sig. Och om de be- 
röringar, som tidigare ägt rum mellan grefven och con- 
sistorium academicum må med skäl sägas, att de till största 
delen utmärkts af retorik och ömsesidig courtoisie. Men 
allt tillsammantaget gjorde, att inom de akademiska kret- 
sarna tillskapades åt grefven en popularitet, som, hur 
konstlad den till god del än var, ledde till en i akade- 
mins annaler enastående opinionsyttring. När nämligen, 


') v. Haartman t. konsist. 6 febr. 1815, konsist. t. Rumjanzow 
13 sept. 1814, till v. Suchtelen 4 okt. 1814, Suchtelen t. konsist. 29 
dec. 1814 — 10 jan. 1815. 

Om denna fråga vidare hos Schybergson, J. Tengströms 
vittra skrifter s. OCXXX—-CXXXI och Ur ärkebiskop Jakob Teng- 
ströms franska brefkonsept i Finsk Tidskr. tom. XL. s. 8—18. 

?) K. R. 18 mars 1820. 


SNES EFIT UPPE 


da ÄN 


SEN JUSTE ISS Ke 


ARA ä - Ö VARG 


683 


kort tid efter det täflingsprojektet blifvit meddeladt kon- 
sistorium, underrättelse anlände om grefve Armfelts från- 
fälle, riktades inom konsistorium tankarna på grefve Rum- 
janzow såsom den blifvande efterträdaren, och då vid sam- 
manträde den 18 oktober 1814 konsistorium, efter erhål- 
len högvederbörlig uppmaning, skred till kanslersval, för- 
enade sig samtliga ledamöter om att hos kejsaren i öd- 
mjukhet hemställa om det höga ämbetets öfverlåtande åt 
grefven. I konsistorii underd. hemställan af samma dag 
uttalades om honom de smickrande orden, att han var 
»en herre, som ej blott genom sin börd och den höga 
plats han i staten innehar, utan tillika och fastare genom 
sina lysande egenskaper både såsom statsman och veten- 
skapsidkare, sin varma och oskrymtade tillgifvenhet för 
E. K. M:t och fosterlandet och sin äfven mot detta läro- 
säte redan ferfaldigt ådagalagda ynnestfulla välvilja för- 
värfvat sig den ostridigaste rätt till allas vår uppriktiga 
vördnad och lifligaste tacksamhet... 

Det var en alldeles osedvanlig opinionsyttring från 
konsistorii sida, en hyllning, som därförinnan icke egnats 
en rysk medborgare — ty Speransky, ehuru eftersträfvad, 
hade icke blifvit vald — och som efteråt aldrig blifvit 
upprepad. Och att den kom till stånd, hade till god del, 
om också icke uteslutande, sin förklaring i de föregående 
årens courtoisie mellan consistorium academicum och den 
för sina litterära böjelser kanske mer än för sin stats- 
mannabegåfning estimerade rikskanslern, hvars namn ännu 
några år framåt kom att figurera i kejserliga Åbo aka- 
demis historia. 


| SE 
Ne 


köra 
SE = 


rt ON ÅR RN ad 
- bd t & 
Er ER 
RASET FRILLA 
3 Ave xi pä 
3 1 Un $ 
: ör a 
K Ar Å 3 
e a FORE NYARE JNA IAN 
/ >; RR As UTISN TSE LENE 
Å 


| Er 
S he R ti 
4 i 
NT 
$ rå 3 
i: 

5 å EN | 
hr K [ VA RR EES 
Wu. ES TTO FI ER Se Vr ER SEAN old EE ERE ÅR 

f JR PETE ARE ERE JE eg EG 
Å | SN BR TE 
ric!l 5 
r i An 5 
- ER fe 
K EPE Sr f 
34 
- 
4 Zz 
£ 
- 
t 
- 
kö 
So RA 


Rättelser och tillägg. 


Sid. 38. Titeln , kejserlig", som grefve Buxhoevden i skr. af 
13/3, maj 1808 påbjöd för de båda hofrätterna, tyckes 
man till en början ha undvikit att tillägga akademin. 
Första gången har jag funnit uttrycket , kejserliga akade- 
min" i Åbo användt af Buxhoevdens kansli i bekräftelse 
af 19/,, dec. 1808 å H. H. Fattenborgs utnämning till 
adjunkt (Handl. rör. förvaltn. i Finl. I: 565) samt därpå 
i finl. kameralhofvets i Viborg skr. 5/7 1809 och i Spe- 
ranskys första kanslersbref af 7/,, juli 1809 (K. K. B.). 

S. 50 n. 1 står Siestreveniecz, skall vara Sestrenciewicz (skrif- 
ves ock Siestrencewicz). 

S. 935 not. rad 1 står l'academie, skall vara Pacadémie. 

NN. 6 , » 2 står celebrité, skall vara célébrité. 

S. 74 r. 6. Konsistorii skrifvelse till Speransky var daterad 

den 16 maj 1809 och undertecknad af alla ledamöter 

utom G. Gadolin, som jämte prokansler vistades i Borgå. 

Konsist. uttalade däri sin belåtenhet med att kanslers- 

ämbetet öfverlåtits åt en person, som redan fått sig vår- 

den om Finland anförtrodd, som under vistelse i landet 
gjort sig känd vid akademin och dessutom egnat sig åt 
lärda studier, så att man nu kunde nalkas honom på latin. 

»,Tuae sunt, o desideratissime msaecenas — fortsatte kon- 

sistorium — hae laudes: plures se olim addituram non 

sperat, sed confidit academia, resque suas, ut Tibi con- 
creditas, ita a Te numquam non tuendas, fovendas, ampli- 
ficandas, leta prastolatur. Redeat in novo rerum s&cu- 
lorumque ordine, qui primus antiquo vigente fuerat, et 
tempore longus et meritis clarus Braheanus cancellaria- 


686 


S. 


S. 


tus!+  Speransky uppmanades att framföra akademins 
känslor till kejsaren. XKanslersark., brefakter 1809. 

74 nästsista rad. står Sprengtportens, skall vara Speranskys. 

75 r. 8 står acadamiques, skall vara académiques. 

77 r. 25—26 står prosperité, skall vara prospérité. 

86 r. 20. Betänkandet, som i en del, mest ortografiska, 
obetydligheter skiljer sig från konsist. registr., anlände 
till kansler d. 22/, 1810 g. st. Det åtföljdes af uppgif- 
ter öfver akademins publika stat 1809 och inkomsterna 
från de priv. donationsfonderna s. å. äfvensom af tysk 
öfvers. af k. reskr. £/; 1808 till prokansler. 

90 not. r. 19 står enskilda, skall vara särskilda. Beloppet 
för fäktmästaren utgör endast tre kvartal af lönen. — I 
den betänkandet åtföljande tablån öfver akademins publ. 
stat 1809 upptages jämväl 1 preb. hem. med 13 rdr b. i 
grundränta för de 8 professorer och adjunkter, som inne- 


hade pastorat. Denna publ. stat slutade med 8 pastorat, 


9 preb. hem, 2639: 12: 8 indeln. räntor och tionde samt 
2032: 23: 2 kontant i rdr b. Inkomsterna från de en- 
skilda donationerna upptogos till 1799: 21: 4. 


87—100. Som tillägg må ännu nämnas, att konsistorium - 


i sitt betänkande hemställde om att astronomiadjunkten 
tillika borde vara observator, kemiadjunkten laborator 
och ryska språkmästaren akademins translator. Vidare 


gjordes det förbehåll att de professorer i filosof. fakult., - 


som innehade prebenden, måtte få behålla dem i sin lifs- 
tid. Äfven framhölls behofvet af en ny botanisk trädgård. 

111 not. 1. I kanslersark. finnes (bl. oinregistr. handl.) en af 
prokansler undertecknad ,,pro memoria", dat. Åbo !/,; dec. 
1810, upptagande samma önskningsmål som den till bref- 
konc. af 18/,, 1810 hörande pro mem. (äfven den dat. 
!/,3 dec. 1810). På samma ställe tvenne andra noter af 
Tengström: ,Notes sur quelques affaires ete. . . .", dat. 
Petersburg den 19/,, maj 1811, och ,, Note adressée trés 
humblement å — — Speranski”, dat. P:burg 24/, 1811 
g. st., båda öfverensstämmande med de s. 135 not. 1 
och s. 152 not. 1 nämnda koncepten. 


FS EEE EST TI SVEN 


2 0 RP CE FT ARN = 2, 0 
2 


vå 
- 


a Rn Dn 


a 


a I PR PR PV BD 


687 
118 sista rad- står plu, skall vara plå. 
00 ar. ob » int: a nit i; » tout å fait. 
är 17 » zéle zz » zéle. 
FINA »  felicité t »  félicité. 
124 not. 1 » ÅF. U. Wilhelmsson, skall vara FE. A. 


Wilhelmsson. 

137 not. 2. I bref af 2t/, 1812 bddalkde gen. guv. Stein- 
heil frih. Aminoff att kejsaren utnämnt honom till sin 
conseiller privé — på grund af hans eminenta förtjänster 
samt hans tillgifvenhet för kejsaren och fäderneslandet. 
Rilax saml. 

138 not. 1 r. 4 står throne, skall vara tröne. 

143 not. 1. I fråga om antalet medaljer må ännu nämnas, 
att G. M. Armfelt i skr. af!/; 1813 anhöll att finansmi- 
nistern D. A. Gurjeff måtte tillsäga myntvärket att 
prägla 30 ex. i guld, 300 i silfver och 400 i brons. 
Kansl. ark., brefkonc. 1809—1818. 

149. Kapitlets nummer är 4. 

152 not. 3. I bref af den 2/, 1811 meddelade prokansler 
annu Walleen, att han var i rent vatten med gen. gu- 
vernören i fråga om den akademiska staten och att denne 
lofvat tillstyrka dispositionen af hemkallshemmanen och 
militieboställena mot ersättning af statsmedlen till militär- 
kassan, som var afsedd för det yttre defensionsvärket, 
medan den civila kassan var förbehållen landets egna be- 
hof. Kansl. ark., oinreg. handl. 


159 står revenues, skall vara revenus. 

JA60 r:.7 står statsregelering S » statsreglering. 

176 not. 1 r. 5 står riktig å » riktigt: 

185 r. 15 står reconnaissantes ,, » reconnaissants. 

186 r. 25 ,, ministére 5 » ministére. 

188 r. 1 , lachété É » låcheté. 

193 r. 17 står dupera » duperas. 

205 rad. 19. Armfelts kiinde Sur la disposition des 


habitations et des rentes militaires en faveur de I'univer- 
sité d'Åbo", dateradt Petersburg d. 2 aug. 1811, finnes 
i kansl. ark. bl. oinregistr. handl. 1811—1825. Armfelt 


FSE RSS 


688 


meddelar däri en utredning af militieboställenas och hem- 
kallshemmanens natur och ändamål och kommer till det 
resultat, att de förra icke kunde afstås, då de indelta 
trupperna endast tills vidare voro upplösta, men att de 
senare kunde öfverlåtas till akademin mot godtgörelse i 
oindelta hemman på Åland till indelningsvärket. 

221 not. 2 r. 4 m. fl. st. står ésprit, skall vara esprit. 

S. 234 not 1. Akademins tiondeindelningsvärk på ryska med 
kejsarens egenhändiga stadfästelse (och på svenska) fin- 
nes bl. H. K. M:ts bref och resctipter m. m. till gen. 
guv. vol. 1813—1816 f. 525—586. 

246 not. 1. ri 2 står 18381; skellivara letat 

S. 247 r. 3 nedifrån står Aminoff, skall vara J. A. Ehrenström; 

källan är Ehrenstr. saml., icke Rilax saml. 

5. 269 not. 2 står statssekr. bref, skall vara komiténs f. finska 

ärenden bref. 


Rn 


AN 


[69] 


. 276 r. 6 står genie, skall vara génie. 

S. 279 n. 1. I bref af d 2/5 TIStErallGrm Walleen berät- 
tade Tengström att Franzén var resfärdig och redan sålt 
sin gård. , Kommer du åt — tillade han — så se till 
att han med det första får sitt reselof." Kansl. ark. oin- "= = 


reg. handl. 

S. 283 not. 1 sista raden tillkommer Wachtm. t. Tengstr. 
12/, 1803. 

S. 289 not. 1 r. 3 nedifrån står 1 maj skall vara 11 maj. 

5; 303 nok 3 ra 5 RR OROV 3028 HOV: 

S. 316 r. 13 står Berghom ; » Bergbom. 

S. 320 r. pc 4 står utgjordes ö utgjorde. 

S. 331 r. 11. Ännu den 18/, 1808 afsände kouslstt uppgifter 
om a termins arbeten till kansler. Wachtmeister t. 
konsist. 22', 1808, K. K. B. 

S. 349 r. 4 står dinoch skrifkunnighet, skall vara läs- och skrif- 
kunnighet. 


S. 302 r. 7. I skrifvelse af d. 22 nov.—4 dec. 1813 till col- 
legium medicum meddelar gen. guvern. att han redan år 
1811, med anledning af ett nåd. reskript och skrifvelse 
från G. M. Armfelt, i skr. till collegii ordf. prof. v. — 


va VR 


689 


Haartman af d. £/,, nov. 1811 anhållit att collegium måtte 

oförtöfvyadt behandla bl. a. frågan om inrättningen af ett 
 institutum clinicum "och ett accouch. hus i Åbo. Gen. 
guv. önskade nu veta, hvad som tillgjorts. Gen. guv. 
kansl. 2:dra exped. journal 1813 d. IV n:o 821. 

355 r. 2. Hösten 1815 erhöll Calonius befrielse från sin 
föreläsningsskyldighet. K. P. 12/, 1815. 

403 r. 19 står coute qui coute, skall vara cotte qui cotte. 

424 not. 1 r. 2 och s. 431 sista raden står 1809—1815, 
skall vara 1809—1818. 

480 r. 12 står deras, skall vara den förres. 

496 r. 28—29 står mänskligt, skall vara mänsklig. 

527 not. sista rad. står V'ésprit publiqve, skall vara l'esprit 
public. 

dal r..19. Ordet förmodligen utgår. Konc. t. skrifv. i 
Tengströms konc. saml i Lill-Ojamo ark. 

348 r. 7. bortfaller parentesen. 

569 r. 22 Utlåtandet justerades 13/, 1813. 

570 not. 2. Meningen: Myréen inlade o. s. v. hör till not. 1. 

651 r. 6 står ,litteratenrer", skall vara ,litterateurer"”. 


N 
te 


ram 


TI8 


3 


bd 


Fu Vv 
iv fe 
4 f fr 
- Ft Et 
SF RE 
3 ; - 
Å jr y & 
FS 2 
f 
4 
« FC - 
Å LER a 
M 4 7 
i 
JG 


Ane 


NATT FE ET SS TSEK SVE EIN OT YO 


Innehåll. 


I.  Krigstiden. 


1. Akademin år 1808. 
Sid. 1—15. 


R. H. Rehbinders omdöme om samhällsklasserna under 
1808—1809 års krig 1. — Hvarpå eftergifvenhetspolitiken be- 
rodde 3. — Consistorii academici hållning 7. — Kansler 8. — 
Prokansler 9. — Rector och consistoriales 12. — Studentna- 
tionerna 15. 


2. Consistorium academicum och den nya regimen. 


Sid. 16—78. 


Trohet mot den förra öfverheten 16. — Tvifvel om det 
egna försvarets kraft 20. — Ryssarnes fredsproklamationer 
och intåg i Åbo 21. — Inkvarteringsfrågan 22. — Ryssarnes 
fordran på underkastelse 27. — Trohetsedens afläggande vid 
akademin 28. — Calonii rektorsprogram 30. — Kejs. reskript 
af £/,, juni 1808 till prokansler 31. — Konsistorii utlåtande 
med anledning däraf 32. — Krigshändelsernas invärkan 37. — 


Akademins val af deputerad 38. — Rektor G. E. Haartman 


i Petersburg 41. — Hans rapporter till J. Tengström 42. — 
Värksamhet till akademins förmån 46. — Politiskt uppdrag 
51. — Hemkomst 59. — Fråga om kanslersval 56. — Konsi- 
storii hälsning till kejsaren 62. — Kejsaren anländer till Åbo 


EYE ar. je 


692 


64. — Akademins fest till hans ära 65. — Kejserliga , väl- 
gärningar" 72. — M. Speransky akademins kansler 73. — 
Konsistorii och kanslers första skrifvelser 76. 


I. Akademins nya stat. 


1. Konmnsistorii hemställan. 


Sid. 81—104. 
Fredsfesten 81. — Fråga om ny stat för akademin 83. 
— Konsistorii underdåniga betänkande 86. — Andra hem- 


ställningar 100. — Fråga om en akademisk deputation 102. 
— Promotion och rektorsombyte 103. 


2. Den nya staten. 
Sid. 105—120. 


Kanslerssekr. C. J. Walleens bemödanden 105. — Spe- 
ranskys osäkra hållning 106. — Prokanslers ingripande 110. 
— Reskript till kansler 112. — Den nya akademistaten 113. 
-— Speranskys påminnelser 117. — Walleens gratulationer 
119. — Den nya staten öfverlämnas till konsistorium 120. 


3. Akademins underdånigste erkänsla. 
Sid. 121—1438. 


Konsistorii "och prokanslers öfverraskning 121. — Om- 
dömet utanför akademin 123. — Beslut att uttrycka akade- 
mins glädje 124. — Val af tacksägelsedeputation till kejsaren 
127. — Nådigt tillstånd till deputationens afsändande 130. — 
Deputationens vistelse i Petersburg 131. — Tengströms fram- 
ställningar 136. — Återkomst till Åbo 138. — Regerings- 


konseljens tacksägelser 139. — Akademiska högtidligheter 140. 
Minnesmedalj 145. 


las JV fann 


693 


RR eger sr 28 nov. 
— —  Keskriptet af den 0 dr JIE 


Sid. 149—180. 


Missräkningar 149. -— Konsistorii hemställan om ytterli- 
gare understöd 151. — Finanschefen Tulindbergs yttrande 
152. — Steinheils betänkligheter 155. — Konsistorii motdrag 
155. — Speranskys välvilja 157. — Försök att vinna G. M. 
Armfelt 158. — Walleen ånyo i farten 160. — Saken hän- 
skjutes till komitén för finska ärenden 162. — Den nådiga 
resolutionen 163. — Kanslers och Armfelts gratulationer 165. 
— Konsistorii tacksamhet 165. — Mention honorable åt Wal- 
leen 167. — Dennes afgång från befattning vid akademin 169. 
— LDL. G. v. Haartman kanslerssekreterare 171. — Hans pro- 
gram 173. — Missunnsamhet mot akademin 176. — Prokans- 
lers försvar 177. 


III.  Kanslersskiftet 1812. 


1. Speranskys fall. 
Sid. 183—196. 


Konsistorium och Speransky 183. — Speransky i onåd 
186. — Walleens meddelanden 187. — L. G. v. Haartmans 
uttalanden 190. — Intryéket vid akademin 191. — Teng- 
ströms häpnad 192. — Hans yttranden till Walleen och J. 
Fr. Aminoff 193. 


2. Armfelts utnämning. 
Sid. 197—225. 


Kanslersfrågan 197. — G. M. Armfelts ankomst till Fin- 
land och inträde i finsk statstjänst 197. — Hans första kans- 
leriat 201. — Beröringarna med akademin förnyas 203. — 
Armfelt och den akademiska statsregleringen 205. — Konsi- 
storii tacksägelser 206. — Armfelts svar 207. — Frågan om 


694 


nytt kanslersval 209. — J. Fr. Aminoffs råd 211. — Konsi- 
storii val 213. — Skrifvelse till Armfelt 215. — Walleens 
tillfre dsställelse med valet 217. — Armfelts utnämning 218. 
— Hans betänkligheter att mottaga uppdraget 218. — Tack- 
sägelser och förmaningar 222. 


IV. G M. Armfelts kanslerstid. 
1. Det nya indelningsvärket. 
Sid. 229—272. 


Den allmänna karaktären af Armfelts andra kansleriat 
229. — Konsistorium yrkar på värkställigheten af den nya 
staten 230. — Arbetet med indelningarna i landskontoren 231. 


— Regeringskonseljens utlåtanden 233. — Kejsarens stad- 
fästelse 234. — Akademins nya hemmansindelningsvärk 2835. 
— Ny tt tiondeindelningsvärk 236. — De nya hemmanens ka- 
merala natur 236. — Nya jordeböcker öfver akademihemma- 
nen 241. — Svårigheter med lönernas och understödens utbe- 
alande 246. — Likvid med statsvärket 248. — Löneregle- 
ringen 249. — Prebende pastoraten 250. — Pensionsförmå- 


nerna 252. — Gratialspannmålen 254. — Stipendierna 255. 
— Fråga om nya hemmansköp 256. — Saken föredrages för 
Armfelt 258. - Skäl för och emot 259. — Ärendets behand- 
ling i regeringskonseljen 262. — Konseljen afstyrker 263. — 
Konsistorii försvar 266. — Armfelts hållning 268. — Hem- 
ställan refuseras 269. — Konsistorii befattning med kamerala 
ärenden 270. — Consistorium oeconomicum 271. 


2. Tjänstebesättningar. 
Sid. 273—3823. 


De nya tjänsterna 273. — Nya ledigheter 274. — Fran- 
zéns afgång 274. — Uppskof med tjänsternas besättande 280. = 
— Förslagen begynna 283. — Den juridiska professuren 285. 


kan RN mad SÅ NA and rann bår ÖJ a RE ALE MEN 


FISTE EYTIT! SIE I ER OSA ". SVIT FIEF TESEN TEE EEE OT 


695 


— Professurerna i moral och historia 288. — De teologiska 
professurerna 294. — Kanslers medlingsförslag 296. — Ut- 
nämningarna 301. — Installationerna 302. — Täflan om ad- 
junkturerna 305. — Konsistorii förslag 307. — Tvist om ju- 
ridiska adjunkturerna 308. — Grekiska adjunkturen 312. — 
Kanslers utslag 313. — Adjunkturernas innehafvare 316. — 
Språk- och exercitiemästarbefattningarna 317. — Universitets- 
sekreterare och amanuenser 318. — Magistri docentes 319. — 
Den akademiska paruren 321. 


3. Undervisningsväsendet. 
Sid. 324—383. 


Omhvälfning inom lärarkåren 324. — Svagheter inom 
denna 325. — Kanslers förmaningar 327. — Professorernes 
administrativa göromål 328. — Journaler öfver föreläsningarna 
831. — Uppsikt öfver studenternes studier 332. — Jak. 
Bonsdorffs förslag till förbättringar 334. — L. G. v. Haart- 


mans memorial rörande undervisningsväsendet 336. — Den 


medicinska fakulteten 339. — Fråga om kliniskt institut 343. 
— Medicinska fakultetens betänkande om studiernas befräm- 


"jande 345. — Frågornas behandling på högre ort 350. — 


Sjukhus uppbygges 352. — Studierna i den juridiska fakulte- 
ten 353. — Fråga om ny examensförordning 356. — Arm- 
felts tillfredsställelse och medvärkan 360. — Förordningens 
utgifvande 363. — De teologiska föreläsningarna 363. — Na- 
turalhistorien 364. — Sahlbergs reseplan 369. — Fysiken 
och astronomin 370. — Kemin 373. — Adj. Lindvalls forsk- 
ningsfärd 376. — De filologiska och filosofiska studierna 379. 
— Yngre lärares undervisning 381. — Tvist mellan Walle- 
nius och Joh. Bonsdorff 382. 


4. Ryskans introduktion. 
Sid. 384—406. 


Kejsarens politik 384. — De ryska språkmästarne 385. 
— Deras motfagande 386. — Lärobok i ryska 388. — Ryska 


696 


stipendiater 388. — Prokanslers förord 390. — Vistelse i 
Ryssland 391. — Rysk språklära 393. — Rysk ordbok 394. 
— De första språkförordningarna 396. — Tengströms uppfatt- 
ning 398. — Armfelts ifver 401. — Hans uttalanden till bi- 
skopen 401. 


5. Litterära sträfvanden. 


Sid. 407—448. 


Klen produktion 407. — Tengströms bemödanden 411. 
— Armfelts förslag till litterär produktion 411. — Från hvem 
initiativet utgick 413. — Konsistorii betänkanden 415. — 
Läsning för finnar 419. -— Uppsatser i almanackan 421. —- 
Armfelts påminnelser 421. — Acta litteraria 422. — Finlands 
geografi 423. — Planernas öde efter Armfelts tid 427. — 
Tryckerimonopolet 429. — Ansökan om anläggande af nytt 
tryckeri 430. — Dess behandling i konsistorium 430. — I 
regeringskonseljen 437. — Nya ansökningar 441. — Bokhand- 
lare 443. — Litterärt institut 445. — Laäsesällskapet 446. — 
Bokcensuren 447. 


6. Prokansler. 


Sid. 449 —472. 


Armfelts intresse för akademin 449. — Det nya akade- 
mihuset 449. -— Tengström medelpunkten i den akademiska 
förvaltningen 451. — Hans hållning under kriget och själfför- 
svar 451. — Reträtt från , affärerna" 454. — Uttalanden till 
J. Fr. Aminoff och C. J. Walleen 455. — Intresse för stor- 
politiken och ställningen i Ryssland 458. — Walleens med- 
delanden 460. — Tengströms uppfattning om kriget 462. — 
Hans värksamhet såsom prokansler 464. — Korrespondens 
med kanslererna och deras sekreterare 466. — Begynnande 
opposition 469. 


697 


7. Armfelt och Tengström. 
fe > Sill 4710-6515. 


Armfelts misstro 473. — Nya anledningar till missnöje 
475. — Fråga om nationalmilisen 476. — Tengströms miss- 
belåtenhet 478. — Utvärtes förhållande 479. — Första sam- 
manträffanden 480. — Korrespondensen mellan de båda stats- 
männen 481. — Armfelts omtanke om akademins reputation 
483. — Hans fordran på större arbetsintensitet och uppma- 
ningar till prokansler 484. — Tjänster och gentjänster 485. 
— Fråga om en ,,civilskola” 489. — Allmänna vårdande ären- 
den 490. — Armfelt uppmanar Tengström att upplysa allmän- 
heten 491. — Tengström justifierar sig 494. — Uttalar sig 
om regeringen 496. — Om opinionen i landet 497. — Arm- 
felts krigsbulletiner 498. — Beundran för kejsaren 500. — 
Finlands lyckliga läge 502. — Böndagstexter och tacksägelse- 
gudstjänster 502. — Armfelts önskan att draga sig tillbaka 
505. — Fråga om resa till lägret 507. — Korrespondensen 
en politisk konversation 508. — Förtroligheten tilltager och 
aftager 511. — Tengströms värkliga tänkesätt 513. — Hyll- 
ningsgärder åt kansler 514. 


8. Kansler och konsistorium. 


Sid. 516—545. 


Armfelts missnöje med könsistorium 516. — Förhållande 


till en del professorer 519. — Armfelt önskar regeringens 
bortflyttning från Åbo 525. — Åbo-bornas motstånd 528. — 
Prokanslers tankar om flyttningen 529. — Huru consistoriales 


bedömde kansler 529. — Officiell beundran 5380. — Nyårs- 
hälsning 1812 531. — Armfelts svar 5383. — Nyårshälsning 
1813 536. — Armfelts besök i Åbo och deltagande i konsi- 
storii sammanträden 538. — Akademins hyllning åt kejsaren 
341. — Den medborgerliga legationen 543. -— Fredsfesten 


544, 


698 


9. Konflikter. 
Sid. 546—608. 


Förhållandena inom konsistorivm vid århundradets bör- 
jan 546. — Efter kriget 547. — Äldre och yngre consisto- 
riales 548. — Calonius kallar till auskultantexamen 549. — 
Lagus vägrar att inställa sig 551. — Calonius vädjar till kon- 
sistorium 553. — Öfverläggning i konsistorium 554. — Lagus 
förklarar sig 557. — Calonii replik 559. — Lagus” duplik 
561. — Omröstning i konsistorium 564. — Utslag 569. — 
Calonius besvärar sig hos kansler 570. — Lagus genmäler 
573. — Konsistorium förklarar sig 576. — Hvar felet låg 
582 — Armfelts förbittring 587. — Förebråelser till pro- 
kansler 589. — L. G. v. Haartman uttalar sig 591. — Kans- 
lers resolution 594. — Admonition till konsistorium 596. — 
Armfelts irritation 599. — Intrycket af ,,remarquerna" i kon- 
sistorium 600. — Tengströms känslor 601. — Hans planer 
på reträtt 602. — v. Haartman afstyrker 604. — Tengström 
ämnar sig till Petersburg 606. — Hans slutomdöme om tvi- 
stemålet 607. 


10. Armfelts eftermäle. 


Sid. 609—630. 


Armfelts tilltagande sjuklighet 609. — Hans bulletiner 
till Ehrenström 609. — Förhållande till Walleen 611. — 
Walleens oro 612. — L. G. v. Haartmans rapporter 613. — 
Kejsarens återkomst och samarbete med Armfelt 614. — Arm- 
felts död 616. — Uttalanden om Armfelt af J. A. Ehrenström, 
G. Fr. Stjernvall m. fl. 616. — C. J. Walleens omdöme 617. 
— LDL. G. v. Haartmans ställning till Armfelt 618. — Hans 
uttalanden om Armfelts personlighet 620. — J. Fr. Aminoffs 
uttalanden 623. — Begrafningshögtidlighet i Petersburg och 
jordafärd genom Åbo 625. — Parentationen vid akademin 
626. — Akademins skrifvelse till grefvinnan H. Armfelt 628. 


699 


V. Gamla förbindelser och nya. 


— 


1. Relationer till Sverige. 
Sid. 633—5650. 


Återblick 6383. — Förbindelserna med Sverige afbrytas 
635. — Återupptagas efter freden 636. — Afskedshälsning 
till grefve Wachtmeister 637. — Dennes svar 639. — Fort- 
satt korrespondens 640. — Konsistorii hemställan till akade- 
mierna i Uppsala och Lund 645. — Svenskar kallas till Åbo 
646. — Finska studerande i Sverige 647. — Artigheter mot 
enskilda svenskar 649. 


2. Närmanden till Ryssland. 
Sid. 651—9683. 


», Commercium litterarium" med universiteten i Kasan och 
Dorpat samt vetenskapsakademin i Petersburg 651. — Kor- 


respondens med universitetet i Moskva 653. — v. Suchtelen 
belägrar akademin 657. — Metropoliten af Petersburg och 
ärkebiskopen af Mohilew 659. —:' Enskilda lärde 660. — 


Beröringar med grefve A. Razumowsky 660. —-  Rikskanslern 
N. Rumjanzow 664. — Rehbinders omdöme om honom 665. 
— Tankar på hans utnämning till akademikansler 666. — 


Grefven förärar akademin Linnés byst 667. — Konsistorii 
tacksägelse 668. — Gåfvor och gengåfvor 669. — L. G. v. 
Haartman söker befrämja intimiteten 672. — Rumjanzow in- 
bjuder till en vetenskaplig täflan 677. — v. Haartmans kom- 
mentarier 679. — Konsistorium uttalar sin belåtenhet 680. — 
Åtgärder för planens realiserande 681. — Följderna af när- 
mandet 682. 


Rättelser och tillägg s. 685—689. 


700 


Illustrationer: 

Sida, 
1. Biskop Jakob Tengström. Efter oljeporträtt. . . 10. 
2. Prof. M. Calonius. Efter litografi >: forte 

3. Grefve F. W. v. Buxhoevden. Etter , Portraits 
USÖ”: > MN eo fel a de RE 
dr PrOLORK Bg RA Efter oljeporträtt .. . —. 39. 
5. Kejsar Alexander I. Efter oljeporträtt -. . . . 66. 
6. Rikssekreteraren M. Speransky. Etfter kopparstick 129. 
7—8. Akademins medalj 1811 .. . . . . . 146—147. 


9. Gen. guv. F. Steinheil. Efter kopparstick . . . 154. 
10. Kanslerssekreteraren C. J. Walleen. ” Efter oljepor- 


träl en sg Sn 
11. Grefve G. M. Axnitelt; Efter oljeporträtt . —. . . 215. 
12. Prof. F. M. Franzén. Etter litografi =: Eee 
13. » Gustaf Gadolin. Efter oljeporträtt . . . . 295. 
14. » H, Hi; Fattenborg. >» RAS 
15. » Jakob Bonsdorff. . 334. 
16. :, :BGabriel v. Bonsdorff. Etter mininöles på alot 
böj: ata FORNE ads AN j . 341. 


FR » Josef Pippingsköld. Efter miniatyco sel . 344. 
18. , :&C. N. Hellenius (v. Hellens). Efter basrelief 


1 VÄ . 365. 
19. Intendenten C. R. Sehllarg. Efter oljepoxtrkill 810, 
20. Prof: G. G. Hällström. ä 5 KRETS er 
al. » Johan Gadolin. Efter medaljongsporträtt . . 375. 
22. » J. Fr. Wallenius. Efter oljeporträtt . . . 3880. 
23. » Johan Bonsdorff. r R a of 
24. » D. Myréen. Efter miniatyrporträtt . . . - 520. 
25. » ÅH. Snellman. Etter oljeporträtt . . . NL 


26. Grefve Carl Adam Wachtmeister. Efter oljoparisåiel 641. 
27. Grefve Alexej Razumowsky. Efter , Portraits russes" 662. 
28. General J. P. v. Suchtelen. Efter kopparstick . -. 663. 
29. Grefve Nikolai Rumjanzow. Etfter litografi . . . 673. 
30. Kanslerssekreteraren L. G. v. Haartman. Efter olje- 
porträtt . cs s - ss sm . AN 


701 


rätten till n:r 5, 11, 15, 22, 23, 26 förvaras på 
at, n:r 20 på studenthuset, n:r 10 på Finska konst- 
1, n:r 4 på Frugård i Mäntsälä; portr. till n:r 1 till- 
J.J. Tikkanen i 2 SRV till n:r 13 


+ Åbo, n:o 19 prof. J. R. Sahlberg i Helsingor. n:r 
. Gadolin i Esbo, n:r 24 doktor A. R. Spoof i Åbo, 
neral R. v. Kremer i Helsingfors, n:r 30 herr M. 
i Helsingfors; kopparsticken och litografierna till 


2 SEG RESELE SF NE AD SR AR 


SR Ac 


FR 


ÄR 
CFA SEEN ; AZ 
BIDRAG 
KÄNNEDOM AF 
DS NATUR och FOLK 
2 


HELSINGFORS, 1911. 
LITTERATUR-SÄLLSKAPETS TRYCKERI. 


. 


KO 


PES 


10 


CNG 
ISO TAT SÖTA RAI KASST 


HIP 


Hjelt. 
Hjelt. 


ns verksamhet vid universitetet I Åbo under åren 


s biolog 


disputations- och program-litteratur 1700— 
Systematiskt ordnad af Otto E. A. 


; 


hans bref af Otto E. A. 


LJ « 
-— 4 : ; ja 
RA Må | ; och a ; i 
h / Er gg ci e v . 7 
G = FA å Vv me > . h zN 
NIST A ee | C& NE ör | $ 
4 FR É Ro ; j NS 5 ; 
| g x Yssnejn MV 5 rn 5 2» v | 
ög C LANSEN FÖ « N , 
8 5 | ; 
- ID hr ” Å i ö 
-— SN si Vv 


RE TE 
lo RA Milimecodk Fboforlevavian biv. | 
Je 0 OMG lr and and 


BIDRAG TILL KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR OCH FOLE. 


SVERIGES 
BIOLOGISKA 
DISPUTATIONS- ocH PROGRAM- 
LITTERATUR 


1700—VÅRTERMINEN 1910 


SYSTEMATISKT ORDNAD 


AF 


OTTO E. A. HJELT. 


HELSINGFORS 1911, 
FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS TRYCKERI. 


| 


fr 


TAR 


SE EO VÄVNAD 


SÅ 


oc författaren under 1880-talet vistades i Sverige 
för att i därvarande arkiv samla material till , Svenska och 
Finska medicinalverkets historia”, sökte han samtidigt taga 
kännedom om den svenska medicinska litteraturen. För 
detta ändamål undersökte förf. denna litteratur i bibliote- 

ken i Uppsala och Stockholm och tanken att, sedan me- 
- dicinalverkets historia blivit fulländad, börja bearbeta den 
svenska medicinska vetenskapens historia hägrade för ho- 
nom som en framtida forskningsuppgift. Det blef dock 
icke möjligt för förf. att till fullföljande af denna tanke 
fortsättningsvis under en längre tid uppehålla sig i Sve- 
rige och i hemlandet ställde sig för honom andra upp- 
gifter. 

Sveriges vetenskapliga medicinska litteratur är un- 
der nära två århundraden till stor del nedlagd i akade- 
miska afhandlingar. För en undersökning af vetenskapens 
utveckling under olika tider är man därför hufvudsakli- 
gen hänvisad till universitetslitteraturen. Föreliggande 
bibliografi har uppgiften att tjäna såsom en orienterande 
litterär hjälpkälla för forskning på detta område. 

I följd af det nära samband, som isynnerhet i äldre 
tider förenade undervisningen i medicin med naturalhi- 
storien, hafva äfven afhandlingarna 1 zoologi och botanik 
i detta sammanhang beaktats. Föreliggande skrift in- 
nehåller därför uti systematiskt ordnad uppställning icke 
blott de vid Universiteten i Uppsala och Lund, äfven- 
som - vid Karolinska Mediko-Kirurgiska Tnstitutet uti 
Stockholm under åren 1700—vårterminen 1910 utgifna och 


I 


ventilerade medicinska athandlingarna, utan äfven sådana 
i zoologi och botanik. 

För den tid; då hvarje ännu icke graduerad person 
ägde att för vinnande af lärd grad utgifva och försvara 
en akademisk afhandling under inseende (presidium) af 
professor eller docent, är det i en mängd fall nästan omöj- 
ligt att fastställa hvilkendera af dem, preses eller speci- 
minanten, varit den verklige författaren. TI de fall, där 
speciminanten uttryckligen uppgifves såsom författare, är 
saken klar, men det finnes en stor mängd gradualathand- 
lingar, beträffande hvilka det icke är lätt att afgöra 
frågan, Då likväl universitets-konstitutionerna principiellt 
förutsätta, att den blifvande doktoranden själf utarbetar 
och försvarar sin afhandling, har utgifvaren ansett det 
vara rättast och i litteraturhistoriskt afseende riktigt att, 
där icke tvingande skäl tala däremot, upptaga honom 
som författare. I detta afseende måste dock, såsom man 
lätt finner, undantagen blifva ganska talrika. 

Hvad filosofiska fakulteten beträffar, erfordrades icke 
nödvändigtvis under den äldre tiden något själfständigt 
specimen för: vinnande af magistergrad. Försvaret af en 
eller tvenne exercitiedisputationer, författade af en lärare, 
var tillfyllest görande. Numera är magistergraden afskaffad 
och på grund af kongl.: brefvet af den !$/, 1870 erfordras 
nat filos. kandidat, som vill vinna filosofisk doktorsgrad, 
att inför faculteten aflägga licentiatexamen samt författa 
och försvara en af faculteten med afseende på så väl för- 
fattandet, som på försvaret godkänd akademisk afhand- 
ling inom någon af de kunskapsgrenar, i hvilka licentiat- 
examen blivit aflagd". Samma stadganden gälla äfven för 
vinnande af Juridisk och medicinsk grad. 

Äfven i medicinska fakulteten förekomma, isynnerhet 
under 18:de seklet, fall, då en blifvande läkare, såsom ,, Alum 
nus”, under sin studietid offentliggjorde en vanligen af- 
professorn (preses) författad mindre disputation, innan 
den egentliga doktorsafhandlingen ,pro gradu medico" 
utkom. Denna lät likväl stundom gknuka länge, ja i åra- 
tal vänta på sig och i följd däraf äfven den officiella dok- 


we And KE ÅR 


TITT 


torstiteln; i flere fall utkom afhandlingen aldrig. På ganska 
många för vinnande af medicinsk grad utgifna afhandlin- 
gar saknas dock det afgörande tillägget ,,auctor" och man 
stannar då i ovisshet om författareskapet. Likaså där ett 
medicinskt arbete, såsom ofta nog är fallet, består af flera 
delar, är det ju klart, att den blifvande doktoranden :' åt- 
minstone icke i större mån kan anses hafva deltagit i af- 
handlingens utarbetande. Hvarje sådant arbete måste an- 
ses vara författadt af preses (professorn) och endast för- 
svaradt af respondenten. Någon gång bifogade teser äro 
däremot högst sannolikt skrifna af den sistnämnde. Dok- 
torsgrad kunde således vinnas på grind af försvaret af 
den presiderande professorns arbete. 

— Förf. har därför infört sådana afhandlingar under 
-professorns namn såsom preses och de deltagandes namn 
under gemensam beteckning M. G. (medicinsk grad). Det 
säregna förhållandet har dock förekommit, att några sam- 
tida medicine studerande verkligen förenat sig om ett ge- 
mensamt sammanskrifvande af en vidlyftigare afhandling 
och en hvar har därefter uppgifvit sig såsom författare 
och i tur försvaret sin del däraf. Sådana afhandlingar fin- 
nas utgifna under inseende t. ex. af Israel Hwasser och 
- Olof Glas m. fl. 

I hvilken osäkerhet man mången gång måste stanna, 
framgår af några exempel. Sålunda disputerade H. A. Fahl- 
man första gången 1845 under presidium af Isr. Hwasser 
(4:de delen af ,Digerdöden och dess följder”), andra gån- 
gen 1847 under inseende af C. H. Bergstrand (26:te delen 
af ,Chirurgiska Iakttagelser"). 

Axel Lamm disputerade under Huwassers presidium- 
1842 (för 13:de delen af ,,Läran om ,feber") och 1845 (för 
5:te delen af Digerdöden). I dessa fall måste den första 
disputationen anses vara utgifven , pro exercitio" och den 
senare ,pro gradu doctoris". För flere samtida studiekam- 
rater, hvilka deltogo i försvaret af dessa af den preside- 
rande professorn själf utarbetade disputationsserier, god- 
kändes dessa likväl såsom doktorsafhandlingar. Egendom- 
ligt är, att J. A. Hedenström 1843 disputerade för 5:te delen 


IV 


af Bergstrands , Chirurgiska ITakttagelser", men 1845 un- 
der samma presidium försvarade andra ålen af A. F. 
Melanders arbete ,om Hjernans commotion", hvars tredje 
och fjärde del denne sedermera såsom preses själf utgaf 
samma år. Hedenström erhöll på grund af denna dispu- 
tation doktorsgrad. 

Alla de vid Karolinska Mediko-Kirurgiska Insti- 
tutet i Stockholm för medicinsk grad eller lärarebefatt- 
ning utgifna vetenskapliga afhandlingar äro införda i detta 
arbete. Från och med år 1823 till och med maj månad 
1910 utgöra de ett antal af 114. 

Då det i allmänhet är svårt att någon tid efter ut- 
gifvandet öfverkomma akademiska dissertationer, har förf., 
så vidt han lyckats därom vinna kännedom, upptagit de 
journaler och vetenskapliga samlingsskrifter, i hvilka en så- 
dan afhandling blifvit införd. På fullständighet i detta 
afseende kunna dessa meddelanden icke göra anspråk. = - 

I en del fall torde olika uppfattning af vissa, afhand- 
lingars plats i systemet icke kunna undvikas. Måhända 
kan man till och med anse, att en och annan Aiopukelia 
icke behöft upptagas. 

vapen villa, Järvenpää, Finland den 18 april 1911. 


Otto E. A. Hjelt. 


Förord. 


SOowWAA 


Innehållsförteckning. 
I. Disputationsfitteratur. 


I. Medicin: 


Medicinens historia 
1. Medicinsk historia i allmänhet. . 
2. Sveriges medicinska historia 
3. Medicinska skolor . 


4. Enskilda medicinska vetonskapers Tr ; 


Normal anatomi . 


1. Osteologi. Ärtbrologi : 

2. Myologi. Fascier ; 

KE RRölog: os. va 

4. Neurologi S 

5. Mikroskopisk en ? 

6. Enskilda anatomiska afhandlingar å 
Fysiologi ; 

1; Allmän fyälotogt: SALA 

2. Nervsystemet och sinnesorganerna . 

3. Blodets och blodkärlens fysiologi 

4. Respiration. : 

d. Digestionsorganernas fysiologi 

6. Enskilda fysiologiska afhandlingar . 


Fysiologisk och patologisk kemi. 
Patologisk anatomi | 
1. Allmän patologisk hnintoe 
2. Hjärnan och nervsystemet . 

3. Hjärtat och blodkärlen 
4. Bukorganerna m. m. . 

5. Svulster . 
Bakteriologi 
Hygien 

Dietetik . IE 
Medicinsk statistik . 
Rättsmedicin . 


RR Re KR je g PR 
PRAFRELONNARPPWENNEE: 


17. 


VI 


£1:; 

12. 
13; 

14. 


15. 
16. 
17: 


Förgiftningar . 
Militärmedicin 
Allmän patologi . 
Speciell patologi 


- 


OA DHRRION 


Konstitutionella ukdomar i 
Infektions- och folksjukdomar 
Nervsystemets sjukdomar 
Andedräktsorganernas sj juldadöln 


Hjärtats och blodkärlens sjukdomar 
Digestionsorganernas sjukdomar . 


Urinvägarnes sjukdomar. 
Från sjukvårdsanstalter . 


Psykiaki 
Allmän kirurgi 
Speciell kirurgi 


Åö 


j-—= 
o 


1 


0007-16 EA TND 


Kirurgi i allnulghet: Sjukvårdsiakttagelser . 
Kirurgiska monografier. Eniskaldk kirurgiska fall 


Sårskador 

Bensystemet 

Ryggraden . 
Respirationsorganer na 
Aneurysmer, arterier 
Appendicit. 
Bråckoperationer 

Höftleden SER 
Urinvägarne, Srokstata m. m. 


Oftalmologi 
Örats sjukdomar. 


Veneriska sjukdomar. Syfilidologi . 
1; - 
2. 


Patologi. 
Therapi . 


Hudsjukdomar : 
Koppor. Vaccination . 
Obstetrik : 

1. Haäfvandeskap. Förldssbing 


2. 


Puerperalfeber 


Gynäkologi 

Peediatrik . 

Hälsokällor. Hydrölornp: 
Farmakologi. Enskilda droger 
Farmokodynamik. Therapi . 
Farmaci. Farmakopéen 


BÄR RR cd 


5 
6 
; 
8 


SR 


10. 
11. 
12. 
13. 


sia: 


a 


ROR 


SC VE 
ID BN 


15. 
16. 
17: 


IL Zoologi. 


a rf 
a É 


j Zoologins historia . 


Museer ; 
Komparativ FREE . 
Allmän Zoologi . 
a) Allmänna zoologiska afhandlingar 
b) Vertebrater . 
c) Fiske 
Sveriges fauna : 
Särskilda länders fauna . 
Allmän Entomologi ; ; 
Coleoptera. Orthoptera. ER ; 
Lepidoptera. Hymenoptera . 
Diptera . 
Collembola. Ärnölnölden. Hydrachnida. Myrikpoda 
Crustacea 
Mollusker. Käoslidér. Nematoder. ”Pistybelmiäthor 
Bryozoer ; 
-Echinodermer. Guöäluntorsiter Protedow? 


Zoologiska afhandlingar vid Btöckholis. Högskolan j 


TI. Botanik. 


Naturhistoria i allmänhet 

Biblisk naturalhistoria 
Botanikens historia 

Systematisk botanik 

Enskilda växtsläkter och arter 
Sveriges flora 

Svenska lokalfloror 

Särskilda länders flora 
Ormbunkar. Mossor 

Lafvar å 

Svampar. Alger. . å 
Växtanatomi och Sökkärtolsgt ; 
Växtbiologi och växtfysiologi. 
Växtgeografi och växttopografi . 
Fossil fauna och flora 
Ekonomisk botanik 
Trädgårdsodling . 


; Vi I 
I. Programlitteratur. 


I. Medicinska program. 
1: "Utiiversitetet i Uppsela . "le OO 175. 


2; ”Univörsitetef i Lund”. |. sc: fa er EE: 
3. Karolinska Mediko - Kirurgiska Institutet i Stock- 


HÖNA Se er a” 6 6 5 RR gr NE AE 181. 


II. Naturälhistoriska program. 


1. Universitetet i Uppsala . . . I. ö. SDENREE i: 

2. Universitetet i Lund "; 745" 50 Ce mener SL EN 

Porsguregistög. —. < oc snmfivER. me WISE 191. 
Tillägg: 


A. H. Westergård, Studier öfver Dictyograptusskiffern och dess gräns- 
: lager. Lund, ?/;, 1909, 79 :s., 5 tabb. (Fossil Flora et Fauna). 


ÅN lan nn EN 


I. Medicinens historia. 
I. Medicinsk historia i allmänhet. 


Lithenius, Mart., De Astronomia, medicinam illustrante. 
Uppsala, ?/; 1732, 23 (1) p. 4 bl. 8:o. — Under in- 
. seende af And. Celsius. 
Harmens, Gust., Tentamen academicum sistens Medicinam 
— Lapponum. , Lund, 22/, 1734, 31 s. 4:0. 
Leche, Joh., De mumia Aegyptiaca. Lund !/,, 1739, 40 
p. 4:o. — Under inseende af Joh. Jae. von Döbeln. 
Montin, Lars, De medicina Lapponum Lulensium. G. M. 


Lund, ?9/, 1751, 24 p. 4:0o. — Under inseende af 
Eberh. Rosenblad. 


Trozelius, CI. Bl., De sacerdote medico. Lund, ?/> 1760, 
17: p: 4:0, 

Berg, Petr. Ulr., De medicina Africanorum. G. M. Uppsala, 
t/, 1785, 8 p. 4:0o. — Under inseende af C. P. Thun- 


berg. 
Nordberg, Math., De medicina arabum. Lund, 12/,, 1791, 
12 s. 4:0. 
Wåhlin, Laur. P., Prime origines Medicine. Lund, 7/; 
1800, 8 s. 4:0. 


Hwasser, Isr., Digerdöden, dess tidehvarf och dess följder. 
Uppsala, 1—8." 7/; 1845, 92 s. 8:o. (M. G., Claes 
Grill, P. Abr. Govenius, C. Joh. Liljebjörn, Henr. A. 
Fahlman, Ax. Lamm, C. Andersson, Z. V. Lind- 
bergh, Conr. Hahn). 


2. Sveriges medicinska historia. 


Hedin, Sveno Andreas, Qvid Linngo patri debeat medi- 
cina. Uppsala, 14/, 1784, 26 p. 4. — Specimen för 
professionen i botanik. 

Barfoth, Andr., De Fatis Anatomes in Svecia, 17. Lund, 
7/6 1788, 8 s. 4:0. (Laur. S. Petersson). 

Broberg, Johan Valentin, Om pesten i Stockholm 1710. I. 
Uppsala, /; 1854, 32 s. 8:o. — För filosofisk grad 
under inseende af J. Henr. Schröder. II. Dan. Magn. 
Sandahl, ?/, 1854, 33—48 s. med , Tillägg" 2 s. 
— Under inseende af J. H. Schröder, ehuru Broberg 
var författare. 


3. Medicinska skolor. 


Romanson, Henric. Wilh., In medicinam Auli C. Celsi ob- 
servationes. G. M. Uppsala, !8/; 1803, 12 p. 4:0. — 
Under inseende af P. v. Afzelius. 

Engelhart, Joh. Henr., Doctrine Brunonis de Opportuni- 
Fo expositio critica. I. "Lund, ?2/; 1805; 16'p. 40. 

25/, 1812, 17—28 p. 4:0. (G. M. Nic. Frese, Car. 
ör First). 

Cederschjöld, P. G., De Evacutionum in morbis asthenicis 
interdum necessario usu doctring Brunonis haud i ini- 
mico. Lund, 23/; 1810, 17 s. 4:0. — 'Specimen.” 

Wistrand, Aug. Timoleon, Kort öfversigt af de förnämsta 
medicinska theorier ifrån Paracelsus till närvarande 
tid. M. G. Uppsala, 22/, 1829, 54 s. 80. — Under 
inseende af Carl Zetterström. i 

Liedbeck, P. J., Om Homöopathiska Medicinen-och dess 
litteratur. N:o 1". Uppsala, 15/;> 1832, 16 8: 8:0. 

Hwasser, Isr., Sydenhams therapie 1. M. G. Uppsala, !/; 
1845, 16 s. 8:0. (Carl Maur. Nyman). 

Lovén, N. H., De Frederico Hoffmanno, ejusque medicina 


rationali systematica. Lund, 1846, 54 8. 8:0. — Spe- = 


cimen för profession i teoretisk och rättsmedicin. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


NEVIS UE RS TREE VR ns ne 


EFIKEIIRINNYE Om 


3 


Hedenius, P.--John Hänt medicinskt historiskt försök. 
M: G. Uppsala, ?9/; 1855, 25 s. 8:0. 

Nelson, Axel, Die Hippokratische Schrift reor VYSON 
Text tård Studien. För filos. grad. Uppsala, ?2/; 1909, 
118 s. 8:0o. — Filologiskt innehåll. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1908. 

Ahlqvist, 0. H. G., Studien zur spätlateinischen Mulomedi- 
cina Chironis. För filos. grad. Uppsala, £/,, 1909, 
8:0. —- Filologiskt innehåll. 


4. Enskilda medicinska vetenskapers historia. 


Rosén, Eberh., De Fatis Anatomize ". Lund, ?23/, 1766, 18 
s. 4:0. (Samuel Feuk). 

Alfort, Adolphus Frider., Historia Galvanismi Medicine 
adplicati. G. M. Uppsala, 4/,, 1805, 8 p. 4:0. — Un- 
der inseende af Petr. Afzelius. 

Dahlman, Nils, Bidrag till ögonläkekonstens historia. I. 
M. G. Uppsala, 11/, 1849, 16 s. 8:o. II. Åhlström, 
Otto Edvard. M. G. Uppsala, 1!/, 1849, 17—30 s. 8:0. 
— Under inseende af C. H. Bergstrand. 

Leffler, John Alfred, Kritisk öfversigt af Homöopathiens 
nyaste lärosatser. M. G. Uppsala, 39/; 1860, 40 s. 
8:0. 

Ulmgren, Otto, Öfversigt af Tandläkarkonstens historiska 
utveckling. I. M. G. Uppsala, !/, 1877, 52 s. 8:0. 


2. Normal anatomi. 


I.  Osteologi. Arthrologi. 


Roberg, Laur., Ossa tuberosa. Uppsala, !/; 1717, 15 p., 2 
pl. 4:o. (Er. Victorin). 

Rosén, Nic., De ossibus Calvarie. I". Uppsala, 19/,, 1746, 
28 p. 4:0 (Jonas Sidrén). 

Romanson, Henr. Wilh., Försök till en afhandling om Be- 


nen i menniskokroppen. T—XXI. Uppsala, 1808-— 
403, 1/6 p. 20. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


4 


Westman, Sveno Abrah., De Generatione calli ossei. G: M. 
Uppsala, 7/& 1809, 12 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Åkerman. 

Sandmark, Gudm., Observationes circa doctrinam de arti- 
culationibus ossium ab osteologis receptam. G. M. 
Lund, 9/, 1811, 16 p. 4:o. — Under inseende af A. 
H. Florman. 

Trendelenburg, Philipp. A., De longitudine femoris aucta 
sine previa luxatione. G. M. Lund, 1; 1812, 14 p. 
4:o. — Under inseende af A. H. Florman. 

Pramberg, Joh. B., De conformatione articulorum corporis 
humani ossea, generatim spectata, ejusque vi et effi- 
cacia in motus, quorum ipsi sunt potentes et luxa- 

' tiones, qvibus sunt obnoxi. I. Lund, 13/; 1829, 34 
p. — II. 17/5 1829, 30 p. 80. (Gr. Med., J. Gust. Löf- 
ström, C. G. Wieselqvist). 

Hunemöder, A. L., De textura, proprietatibus et vita et 
metamorphosi partium articulorum fundamentalium 
et ossearum. G. M. Lund, ?2/,, 1830, 20 p. 8:0. — 
Under inseende af J. B. Pramberg. | 

Sundewall, Fredr., Om Foten hos menniskan och de öfriga 
Däggdjuren. Uppsala, !5/,, 1845, 84 s. 8:0. — Spe- 
cimen för professionen 1 anatomi och fysiologi. 

Kuylenstjerna, Zach. Sam., Om benets fascier och lår- 
bråcksregionen. M. G. Uppsala, !7/; 1848, 16 s. 8:0. 
— Under inseende at Fredr. Sundevall. 

Törnblom, Peter Alrik, Om Första refbenet hos männi- 
skan. M.G. Uppsala, /,;, 1864, 50 s., 3 pl. 8:0. 

I Medicinskt Archiv II. Sthlm 1865. 

Rosborg, C. A., Om medfödd luxation af höftleden. Upp- 
sala, 1855, 23 s. 4 tabb. 

Hultkrantz, J. Wilh., Das Ellenbogengelenk und seine Me- 
chanik. M. G. Sthlm, !9/, 1897, 151 s. 8:0 mit 4 
Tafeln. — Tryckt 1 Jena. 

Kjellberg, Knut, Bidrag till Käkledens utvssklidönlistöne 
M. G. Sthlm, 15/; 1901, 46 s. 8:0. 

Bidrag t. känned. af Finl. 


5 


Bovin, Emil, Om traumatiska meniskrubbningar i knäleden. 
Klinisk anatomisk studie. M. G. Sthlm, 13/, 1903, 
171 s. med 12 taflor 8:0. 
I Uppsala "Läkarefören. förhandlingar. Ny följd. 
VIII. | 
Haglund, Patrik, Radiografiska studier öfver Spongiosans 
funktionella struktur i Calcaneus. M. G. Sthlm, 
26/., 1903, 116 s. med tre taflor 8:0. 
I Uppsala Läökarefören. förhandlingar. Ny följd. 
VIII. 


2. Myologi. Fascier. 


Murray, Adolph., De Fascia lata. Uppsala, 24/; 1777, 36 
p. 4:0. 

Sönnerberg, Jacob, Quzestio physiologica que et qualis est 
musculorum vis formam ossium mutandi. Lund, 3!/,, 
1801, 18 p. 4:0. 

Romanson, Henr. Wilh., Myologiska Dissectioner eller Af- 
handling om musklerne i menniskokroppen. I-XVTIII. 
+ Uppsala, 1820—1838. 144 s. 4:o. - (VII—XVIII. 
Med. G., S. Er. Sköldberg, J. F. Arenander, Ol. Söder- 
berg, N. Ekwurzel, Ax. Höjer, 0. G. Söderbom, B. 
V. Ingman, P. A. Martin, C. Eb. Sebardt, O. Asken- 
stedt, J. Chr. Lind, P. Fr. Apelqvist). 


Bergman, Carol. A., Observationes anatomict in Syndes- 


mologiam. G.: M. Lund; 29/,, 1828, 31 p. 8:0. — 
Under inseende af J. Bernh. Pramberg. 

Tranéus, Pehr Ludvig, Om musculus multifidus spin&e och 
musculi rotatores dorsi. M. G. Uppsala, !/; 1851, 
16 s. 8:0. Under inseende af Fr. Sundevall. 

Wide, Anders, Om armmusklernas verkningar. Gymna- 
stiskt-anatomisk studie. M. G. Uppsala, 3/, 1886, 
35 s. 8:0. 

Lindström, C. 0., Menniskokroppens synovial-senskidor och 
bursor. 1. Synovial-senskidor. M. G. Sthlm, 39/,, 
1886, 101 s. med 6 planscher 8:0. 

Nat. o. Folk, H. 70. 


6 


Nordlund, Gustaf Adolf, Studier öfver främre bukväggens 
Fascier och Aponevroser.. M. G. Uppsala, 29/7 1891, 
165 s. 8:0. 


3. Angiologi. 


Wallerius, Joh. Gotschalk, Tentamen Anthropologize experi- 
mentalis; quo demonstratur existentia vasorum absor- 
bentium in Intestinis, partem Chyli ad venas mesen- 
tericas immediate deferentium. Uppsala, 18/,, 1731, 
8 p. 4:o. — Under inseende af Nicol. Rosén. 

Linné, C. von, De Venis resorbentibus. - Carol. Pet. Thun- 
berg. Uppsala, 2/6 1767, 10 p. 4:0. | 

Murray, Adolphus, Descriptio arteriarum corporis humani 
in tabulas redacta. I—TIV. Uppsala, 1780—1783, 23, 
30, 30, 32 pag. 4:0. 

Murray, Ad., Delineatio sciagraphica Venee db er 
sala, 11/, 1796, 18 p. 4:0o. (G. M., Sam. Frölich). 
Florman, Arv. Henr., Diss. phys. de obtikorvel queestione, 

an cor nervis careat? Lund, 23/,, 1796, 13 p. 4:0. 

Murray, Ad., Sciagraphica venarum corporis humani de- 
sceriptio et qvidem ven&e cave superioris. I. Upp- 
sala, 1/; 1802, 22 p. 4:0o. (G. M., Joh. Isr. Ekström). 
II. Descriptio ven&e cave inferioris venarum cordis 
pulmonum atque ven&e umbilicalis. +/; 1803, 38 s. 4:0. 
(G. M., Ericus Steno Bogman). — I anledning af 
förf. prof. Murrays plötsliga död den +t/; 1803 öfver- 
tog P. von Afzelius presidiet. 

Pramberg, Joh. Eberh., De cognitione aberrantium vasorum 
precipue arteriarum, medico necessaria et exemplis 
notabilioribus in theatro anatomico etiam nostro ob- 
servatis illustrata. I-—VTI. Lund, 1835, 28:p., 24 p., 
23 p., 1—41 p.c. Tab. 8:0. (G. M.,- Carol. J. Wetter- 
gren, Sveno J. Stille, Carol. Fredr. Appeltoft, Carol. 
Lönner, Osc. S. E. Ström, J. Magn. Frykman). 

Wahlgren, Fr., Kort framställning af Vensystemets allmänna 
anatomi hos menniskan med fästadt afseende äfven 

Bidrag t. känned. af Final. 


| 7 


på dé öfriga däggdjuren. Lund, 29/5 1851, 90 s., en 
pl 8:o-— Specimen för professionen i anatomi. 


4. Neurologi. 


Murray, Adolph., Observationes anatomice, circa Infundi- 
bulum -Cerebri; ossium . capitis in foetu structuram 
alienam; partemque mnervi intercostalis cervicalem. 
G. M., Uppsala, ?5/; 1772, 31 p., en pl. 4:o. — Under 
inseende af Jon. Sidrén. 

Murray, Ad., Sciagraphica nervorum capitis descriptio et 
qvidem paris 1:mi--V:ti. Uppsala, '/; 1793, 26 p. 4:0. 
(G. M., Jac. Åkerman). 

Murray, Ad., Sciagraphica nervorum capitis descriptio et 
qvidem paris VI:ti—XI:mi. Uppsala, 15/5; 1793, 26 p. 
4:0. (G. M. Johannes Norzeus). 

Murray, Ad., Sciagraphica nervorum spinalium descriptio 
et qvidem parium cervicalium, cum plexu brachiali. 
Uppsala, 13/5 1794, 27 p. 4:0. (Olav. Noreus). 

Murray, Ad., Sciagraphia nervorum spinalium descriptio et 
qvidem nervi intercostalis s. sympathetici. Uppsala, 
18/, 1796, 29 p. 4:0. (G. M., Joh. Jac. Ekman). 

Murray, Ad., Sciagraphia nervorum spinalium descriptio 
et qvidem parium dorsalium atque lumbalium. Upp- 
sala, ?/;, 1796, 19 p. 4:0. (Gust. Henr. Ahlstedt). 

Murray, Ad., Sciagraphica nervorum spinalium desecriptio 
et gvidem parium sacralium cum plexu ischiadico. 
Uppsala, ?7/; 1797, 20 p. 4:o. (G. M., Laur. Zenius). 

Liedbeck, Petr. Jac., De Cerebello humano observata et 
commentata. Uppsala, +-7/; 1845, 1. 2. 32 p. 8:0.. — 
Specimen för professionen i anatomi och fysiologi. 


5. Mikroskopisk anatomi. 


Clarzeeus, Fredr., Hornhinnans histologi. M. G. Uppsala, 
24:11857;128:8. 8:0. 

Odenius, M. V., Salivkörtlarnes anatomi hos menniskan. 
M. G. Lund, !2/3 1860, 75 s. 3 planscher 8:0. — För 
medicinsk adjunktur. 

Nat. :o. Folk, H. 70. 


8 


Key, Ernst Axel, Om smaknervernas ändningssätt i grod- 
tungan jämte anmärkningar öfver nervernas likar- 
tade ändningssätt i de öfriga högre sinnesorganerna. 
M. G. Lund, 2!/,; 1861, 34 s. med en pl. 8:0. 

I Archiv f. Physiologie 1861, 3. 

Kjellberg, Ad., Studier i läran om Lymphkärlens ursprung. 

M. G. Uppsala, !3/,, 1861, 32 s. en pl. 
I Uppsala Univ. Arsskrift. 1862. 

Lovén, Christ., Studier och undersökningar öfver benväf- 
naden, förnämligast med afseende på dess utveckling. 
M. G. Lund, /, 1863, 98 s. 8:0. — Tryckt i Sthlm. 

I Medicinskt Archiv. I. 3. Sthlm 1863. 

Blix, Carl August, Studier öfver Glaskroppen. M. G. Lund, 
20/. 1868, 37 s. 2 pl. 8:o. 

Retzius, Gust., Om membrana limitans retine interna. M. 
G. Lund, 39/,, 1870, 34 s. en pl. 8:0: 

I Nordiskt medieinskt Arkiv. 1871, N:o 2. 

Lindgren, Hj. Oss., Studier öfver Däggdjursägget. Lund, 
21/, 1876, 136 s. med en tafla 8:o. — Specimen för 
adjunktur. 

Först, Carl M., Bidrag till kännedom om Sädeskropparnas 
struktur och utveckling. M. G. Lund, 29/7 1886, 
ol s. 8:0. 

I Nordiskt medieinskt Arkiv. 1887, N:o 1. 

Sederholm, E., Om den elastiska väfnaden i huden hos 
medelålders och äldre personer. M. G. Sthlm, 29/; 
1892, 66 s. 2 pl. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1892, N:o 15. 

Hammar, Joh. Aug. Harald, Bidrag till Ledgångarnes histo- 
logi, med 8 taflor. M. G. Uppsala, 27/5; 1892, 140 
8,8 'D..5:0, 

Miller, Erik, Om inter- och intracellulära körtelgångar. 
M. G. Sthlm, 3/,, 1894, 58 s. m. tre taflor 4:0 maj. 
— Promoverad med. doctor i Lund den 3!/; 1895. 

Broman, Ivar, Die Entwickelungsgeschichte der Gehör- 
knöckelchben beim Menschen. M. G. Lund, !!/> 1899, 
164 s. och 6 pl. 8:0. — Tryckt i Wiesbaden. 

Bidrag t. känned. af Finl. 


Fr 
FR 


— SRA om CSN 


9 


I Anatomische Hefte von Fr. Merkel und BR. Bonnet. 
> 1899. 

Holmgren, Emil, Zur Kenntnis der Spinalganglienzellen 
von Lophius piscatorius Linné. M. G. Sthlm. 27/; 1899, 
154 s. med 5 planscher 8:0. — Tryckt i Wiesbaden. 

I Anatomische Hefte. 1899. 

Sjövall, Per Gustaf Einar, äber Spinalganglienzellen und 
Markscheiden. (Zugleich ein Versuch d. Wirkungs- 
weise der Osmiumsäure zu analysieren). M. G. Lund, 
1£/., 1905, 130 s. 8:o0 mit 5 Tafeln. 

I Anatomische Hefte. 1906. 


6. Enskilda anatomiska afhandlingar. 


Rudbeck, 01. Fil., De facie humana. Uppsala, 13/; 1697, 
0106 på 80. 

Roberg, Laur., Selectiora recentiorum inventa anatomica 
eorundemque in medicina usus. Uppsala, !9/; 1700, 
24 p. 4:0. (Laur. Micrander). 

Grundel, Laur. M., (Alumnus regius), De ventriculo hu- 
mano. Upps. 3/,, 1736, 16 p. 4:0. — under inseende 
af Nicol. Rosén. 

Harmens, Gust., De vera notione corporis. Lund, !4/, 
1741, 24 p. 4:0. 

Harmens, Gust., Diss. exhibens physicam corporis humani 
cognitionem. Lund, :?2/, 1741, 17 p. 4:0. 

Döbeln, Joh. Jac. v., Compendium Physiologie Anatomicis 
demonstrationibus illustrate. Lund, !2/,, 1741, 36 p. 


4:0. 

Ziervogel, Samuel, De naribus internis. 'G. M. Uppsala, 
2t/. 1760, 56 p. 4:0. — Under inseende af Sam. 
Awurivillius. | 


Linné, C. von, Antbropomorpha. Christianus Em. Hop- 
pius. Uppsala, "/, 1760, 16 s. 4:02). 


') Några af de under Linnes presidium utgifna afhandlin- 
garna äro, såsom man kan antaga, visserligen författade af respon- 
denterna sjäfva och borde således i konseqvens med hvad i detta 


Nat. o. Folk, H. 70. 


10 


Ribe, Carolus, In doctrinam de Glandulis animalibus obser- 
vatio. G. M. Uppsala, !2/; 1764, 31 s. 4:o. — Under 

| inseende af Sam. Awrivillius. 

Hoffman, Antonius, Structura corporis humani idea genera- 

lis. G. M.; Uppsala, 18/5 1765, 41 p. — Under in- 
seende af Sam. Aurivillius. > 

Linné, C. von, Metamorphosis humana. Joh: Ad. Wad- 
ström. Uppsala, !5/,, 1767, 18 p. c. Tab. 4:0. 

Florman, Arv. Henr., Observationes in hodiernam de den- 
tibus precipue hominum doctrinam. Lund, !3/,, 1793, 


22 p. 4:0. 

Åkerman, Jac., Structure pharyngis adumbratio. Uppsala, 
30/, 1794, 12 p. 4:o. — För anatomie-prosektors- 
tjänst. 


Hedin, Sveno And., Diss. acad. sistens Observationes circa 
vulnera ex combustione eorumque variam curandi 
Methodum, adjectis positionibus qvibusdam anato- 
mici, -physiologici et chirurgici argumenti. Uppsala, 
30/. 1804, 17 p. 4:0. Cum tabula. — På grund af 
denna disputation blef förf. uppförd på förslag till 
anatomiska professionen i Uppsala 1804. 


Romanson, Henr. Wilh., Animadversionum anatomico-phy- 
siologicarum. Pars I. II. Uppsala, 2/; 1804, 18 p. 
4:0. — Specimen. 

Sporsel, Laur. Petr., De structura ligamentorum Coli mus- 
culosa adhuc dubia. G. M. "Lund, !4/,, 1808, 15 p. 
8:0. — Under inseende af A: H. Florman. 

Hallström, Carl Eman., De organis partum efficientibus. 
M. G. Lund; 31, 1819, 22 p. 8:o. — Under inseende 
af C. T. Liljewalch. 


qv 


arbete iakttagits, anföras under deras namn. Men då det likväl i 
de flesta fall är svårt att afgöra, i hvilken mån det är fallet med 
en del af nämnda afhandlingar, äro endast de disputationer, i 
hvilka respondenterna själfva uppgifva sig vara deras författare, 
införda under deras namn. Jfr O. E. A. Hjelt, Carl von Linné såsom 
läkare och medicinsk författare. Sthlm: 1907, s. 20. 


Bidrag t. känned. af Finl: . 


11 


Liedbeck, Petr. Jac:; "Observationum anatomicarum tiroci- 
nium. Uppsala, 2/5 1831, 16 p. 4:o, cum Tabula. 
Santesson, Carl Gustaf, Utkast till bestämmande af den 

typographiska anatomiens begrepp, dess studium och 
förhållande till öfriga dithörande kunskapsarter, jemte 
bidrag till anatomien af regio perinei hos mannen. > 
M. G. Uppsala, / 1844, 16 s. 8:0o0. — Under inseende 
af C. H. Bergstrand. 

Varenius, Gustaf, De menskliga Hörselverktygens beskrif- 

| ning och förrättning. 1—4. Uppsala, 15-18/,, 1845, 62 
S. 8:0. — Specimen för professionen i anatomi och 
fysiologi. 

Naumann, Carl Fredrik, Om byggnaden af luftrörshufvu- 
det hos den fullväxta menniskan. I—III. Lund. 
2/6 1851, 64 s. 6 pl. 4:0. — Specimen för profes- 
sionen 1 anatomi. 

Ask, Carl Jakob, Halsens chirurgiska Anatomi. Lund, 29/, 
1858, 118 s. 8:0. — Specimen för professionen i ki- 
rurgi. 

Lindgren, Hjalmar Ossian, Studier öfver lifmodrens bygg- 
nad hos menniskan. M. G. Lund, /;, 1867, 44 s. 
med fem pl. 8:0. 

I Medicinskt Archiv. III. 1867. N:o 13. 

Rudberg, Hans, Om ”Thymusinvolutionen efter Röntgen- 
bestrålning jämte några iakttagelser öfver leukolysen 
1 öfrigt hos Röntgenbestrålade djur. M. G. 29/, 1909, 
106 s. 1 plansch. 8:0. = 7 


3. Fysiologi. 
I. Allmän Fysiologi. 


Rudbeck, Ol. Fil., De functionibus corporis humani: pri- 
mariis. . Uppsala, !4/,, 1695, 24 p. 8:0. 

Roberg, Laur., Diss. medica de Ovo habita coram Alum- 
nis regiis, Magnatum aliorumque civium anno 1725 
d. 17 apr. Uppsala, 2 bl. 8:o min. 

Nat: o; Folk, H. 70. 


12 


von Döbeln, Joh. Jac., Doctrina de Temperamentis emen- 
data et de sanguinis statu naturali et inprimis cor- 
poris humani principio vitali. Lund ?5/, 1725, 14s. 
4:0. 

Roberg, L., Theses miscellane&e, disceptate coram ...... 
1731 die 14 Apr. 4 bl. 8:o min. Uppsala. 

Roberg, L., Theses physiologicg ....... anno 1733 d. 25 
apr. Uppsala. 

Roberg, L., De machinis instrumentisque experimentali 
physice adeoque et Medicine inservientibus. Upp- 
sala, !6/,, 1725, 12 p. 4:0o0. - (Pet. Lundman). 

Harmens, Gust., De vera ratione Temperamentorum. NG; 
13/5 1741, 26 p. 4:0. 

Gistrén, Laur., De vera ratione secretionum corporis hu- 
mani in genere. I. Lund, /, 1756, 44 p. 4:o. — Under 
inseende af G. Harmens. TI. M. G. 23/, 1758, 83 p. 
4:0. — Under inseende af Eberh. Rosén, nob. Rosen- 
blad. 

Linné, C. von, Senium Salomoneum. Joh. Pilgren. Upp- 
sala /, 1759, 24 p. 4:0. 

Högman, J. P., Di: de incitamentorum in organismum 
repetita incitabilitate. G. M. Uppsala, 14/5 1817, 18 
s. 4:0. — Under inseende af Adam Afzelius. 

Djurberg, Fredr. Aug., Dissertatio physiologica observatio- 
nes nonnullas circa absorptionis phanomena sistens, 
G. M. Uppsala, /; 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende 
af Jac. Åkerman. 

Häggström, 0OI., Observationes physiologice circa systema 
absorbens. G. M. Uppsala, /; 1822, 10 p. to. — 
Under inseende af Jac. Åkerman. 

Landergren, Ernst, Undersökningar öfver människans ägg- 
hviteomsättning. M. G. Sthlm, ?3/; 1902, 65 s. 4:0. 

Heiäman, Gustaf, Ueber die Beziehungen zwischen Arbeits- 
dauer und Pausenwirkung. M. G. Sthlm, !9/,, 1902, 
12.8. 8:0. 

Särtryck ur: Kraepelin, Psychologische  Arbeiten. 
IV. 4. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


FERNVWISTETIEESE SE NS 


EEE TE SAN ET 


13 


— 2. Nervsystemet och sinnesorganerna. 


Below, Jac. Frid., De odoratu. Lund, '/,, 1703, 25 p. 4:0. 

Liedbeck, Petr. Jac., Om lilla hjernans funktion. Fysiolo- 
gisk afhandling. I—III. Uppsala, t—7/; 1845, 35 s. 
8:o med två planscher och förklaring däröfver. — 
Specimen för professionen i anatomi och: fysiologi. 

Edgren, J. G., Bidrag till läran om temperaturförhållan- 
dena i periferiska organ. M. G. Sthlm, ?7/,, 1880, 
78 s. 8:0 med 4 taflor. : 

I Nord. medicinskt Arkiv. 1880, N:o 26. 1881, 
N:o 1. 

Lennmalm, F., Om lokalisationen i hjernbarken af Afasiens 

olika former. M. G. Uppsala, 29/; 1886, 154 s. 8:0. 
I Uppsala Läkareförenings förhandlingar. 21. 1886. 
405 — 530, 564—3592. 

Öhrvall, Hjalmar, Studier och undersökningar öfver smak- 
sinnet. M. G. Lund, ??/; 1889, 87 s. 8:0. — Tryckt 
1 Uppsala. 

Thunberg, Torsten, Undersökningar öfver de Köld-, Värme- 
och Smärtpercipierande nervändarnes relativa djup- 
läge i huden samt öfver Köldnervändarnes förhållande 
till värmeretmedel. M. G. Uppsala, ?6/; 1900, 56 s. 
8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1900. 

Alrutz, Sydney G. L. R., Undersökningar öfver Smärtsin- 
net. Uppsala, 29/; 1901, 136 s. 8:0. — För filosofisk 
grad. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1900. 

Ramström, M., Untersuchungen und Studium äber die 
Innervation des Peritoneum der vorderen Bauch- 
wand. M. G. Lund, !3/. 1905, 92 s. med 7 dubbel- 
taflor 8:0. — Tryckt i Wiesbaden. 

I Anatomische Hefte. 1905. 

Göthlin, Gust. Fr., Experimentella undersökningar af led- 
ningens natur i den hvita nervsubstansen. M. G. 
Uppsala, !1/; 1907, 146 s. 4 planscher, 8:0. 

Nat. o. Folk, H. 70. 


14 


3. Blodets och blodkärlens fysiologi. 


Roberg, L., Diss. medica de duplici progressivo et inte- 
stino sanguinis motu habita coram Alumnis ...... 
anno 1728 d. 30 oct., 2 bl. 8:o min. Uppsala. 

Döbeln, J. J. v., De sanguificatione sive novo chylo peren- 
nante in inedia diuturna. Lund, 12/,> 1730, 16 p. 4:0. 

Ekman, Joh. Jac., De sanguinis detractione. I. G.M. Lund, 
16/. 1792, 14 p. 4:0. — Under inseende af J. H. 
Engelhart. 

Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach., De principiis sangvi- 
nis humani. I. Phil. Gr. Lund, 5/; 1793, 12.p. 4:0. — 
Under inseende af Christ. Wollin. II. '/,, 1793, 13 
—24 p. (Själf preses). 

Forsström, Joh. Er., Observationes de vi cordis sangvi- 
nem ejiciendi. Uppsala, +/; 1803, 16 p. ec. Tab. 4:0. 

Lovén, N. H., Comparatio systematum sangvinis et lym- 
phe. Disqvisitio physiologica. I-IV. Lund, 1835— 
1837, 32 p. 4:0o.  (G. M., Sv. Frykman; Z:oFrA. 
Stenkula, W. A. Nolleroth, Car. M. Lundh). 

Holmgren, Frith., Om den hvita blodcellen. M. G. Upp- 
sala, 39/, 1861, 122 s. 8:0. 

Wilkens, G. D., Bidrag till kännedomen om blodkropparnes 
antal och hemoglobinhalt hos friska och sjuka. M.G. 

Sthlm, ?24/, 1888, 85 s. 8:0. 
Delvis i Hygiea. 50, 1888, 361—391, 433—466. 

Johansson, J. E., Studier öfver inflytandet på blodtrycket 
af retning af ryggmärgen och nerv. splanchnicus 
med induktionsslag af olika frekvens och intensitet. 
M. G. Sthlm, 39/, 1890, 78 s. 8:0o med IV Tabeller. 

I Bihong till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. B. 16. Afd. 
IV. N:o 4. 

Hedbom, Karl, Farmakodynamiska studier å det isolerade 
och öfverlefvande däggdjurshjärtat. M.G. Sthlm, 
12/,,:1897,-186;s; 8:o med textfigurer. 

I Uppsala Univ. Arsskrift 1896. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


15 


Bruhn-Fåhreus, E:G. Mortimer, Klinische Studien öäber 
die Zahl der weissen Zellen im menschlicher Blute 
während der Verdauung und bei einigen acuten 
Krankheiten und anämischen Zustände. M. G. Sthlm, 
29/, 1897, 202 s. 8:0. 

I Nord. medie. Arkiv. 1897, N:o 16. 


4; Respiration. 


Below, Jac. Frid., De respiratione humana. Uppsala, 3/,, 
1700, 44 p. 4:0. 

Baeck, Abrah., De Aere ejusque in corpus humanum effec- 
tis. Uppsala, !3/,, 1734, 55 p. 4:o. — Under inseende 
af Nie. Rosén. 

Cederschjöld, P. G., De respiratione. 1, 2. Lund, ?2/, 1812, 
18 p. 4:0. 

Lovén, N. H., Afhandling om Fiskars, Amphibiers och 
Fåglars respiration. M. G. Lund, ?2/, 1830; 46 s: 4:0. 

Sandahl, Oskar, Om verkningarne af förtätad luft på den 
menskliga organismen i fysiologiskt och terapeutiskt 
hänseende. M. G.: Lund, !3/,, 1862, 205 s. 8:0. 

I Medicinskt Arkiv. I, 1. 1863. 


5. Digestionsorganernas fysiologi. 


Rudbeck, 0I. Fil., De motu peristaltico intestinorum. Upp- 
sala, 23/,, 1698, 58 p. 8:0. 

Döbeln, Joh. Jac. v.,. De fame naturali. Lund, ”/;, 1717, 
44 p. 8:0. 

Döbeln, J. J. v., Conclusiones dizxetetice, quibus nonnulla 
momenta, circa appetitum, nec non cibum et potum 
horumque digestionem notantur. Lund, 2/,, 1721, 
2 bl. 4:0. 

Döbeln, Joh. Jac. v., De caussa chymificationis. Lund, 24/,, 
1733, 9 p. 4:0. 

Nat. o Folk, H. 70. 


16 


Harmens, Gust., De functione et: usu licnis. Lund, 17/, 
1738, 26 p. 4:0. 

Frank, Andr. Georg, Diss. phys. indolem nec non absorp- 
tionem chyli sistens. G. M. Uppsala, /, 1822, 13 p. 
4:0o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Hedin, S. G., Om Trypsindigestionen. M. G. Lund, 29/, 
1893, 45 s. 4:0. 

I Lunds Univ. Årsskrift. XXIX. 1892—93. 
Bergman, Per Gustaf, Studien iber die Digestion der 
Pflanzenfresser. M. G. Lund, 3/; 1906, 162 s. 8:0. 

I Skand. Archiv fir Physiologie. XVIII. 1906. 


6. Enskilda fysiologiska afhandlingar. 


Below, Jac. Frid., De transpiratione insensibili. Lund, 18/, 
1706, 14 p. 8:o0. (Nic. Hellman). 

Below, Jac. Frid., De generatione animalium &equivoca. 
Lund, !$/, 1706, 21 p. 4:0. ltrslyrgg 

Linné C. von, Generatio ambigena. Chr. R. Ramström. 
Uppsala, 12/,, 1759, 47 p. 4:0. 

Linné C. von, De perspiratione insensibili. G. M. Nic. 
Avellan. Uppsala, 29/,, 1775, 12 p. 4:0. 

Cederschjöld, P. G., De exhalatione per cutem. M. G. 
Lund, ?!:/,, 1808, 12 p. 4:o. — Under inseende af 
Joh. H. Engelhart. 


Henschen, Salomon Eberhard, Om indigosvafvelsyradt na- 
trons afsöndring i njurarne. Experimentel undersök- 
ning öfver urinsekretionens mekanism under fysio- 
logiska förhållanden. M. G. Uppsala, 12/,, 1879, 166 
s. med fyra planscher 8:0. 

Äfven i Svenska Läkare-Sällskapets Nya Handlingar. 
Ser. II. VII. I. Sthlm 1879. 

Santesson, C. G., Studier i muskelns allmänna Mekanik. 
M. G. Sthlm, 29/, 1891, 235 s. 8:0. 

Bidrag t. känned. af Finl, 


17 


4. Fysiologisk och patologisk kemi. 


Roberg, L., Theses chemic&e disceptate coram Alumnis 
regiis, magnatum aliorumque civium anno 1732 die 
15 nov. 2 bl. 8:o min. Uppsala. 

Roberg, L., Theses chemice disceptate coram ..... anno 
1733 die.... febr. 2 bl. 8:0o min. Uppsala. 

Roberg, Laur., E prelectionibus chemicis de definitione 
chemizxe nominali et reali, hecce proposuit.... anno 
1738 die.... Juni L. R. Uppsala. 

Harmens, Gust., De usu et noxa bilis genuine et vitiate. 
Lund, t/; 1746, 12 p. 4:0. 

Linné, C. von, De generatione calculi. G. M. Joh. Otto 
Hagström. Uppsala, 5/, 1749, 27 p. 4:0. 

Linné, C. von, De pingvedine animali. Jac. Lindh. Upp- 
sala, 24/,, 1759, 32 p. 4:0. 

Linné C. von, Morsura serpentum. Joh. Gust. Acrell. Upp- 
Häla, 18/. 1762, 19 p. 4:0. 

Wollin, Christ., De acido animali. Lund, 29/; 1781, 16 p. 
4:0. 

Ekeberg, Andr. Gust., De Materiis oleosis e regno ani- 
mali. Uppsala, 27/; 1789, 18 p. 8:0. 

Hammarsten, Olof, Om gallans förhållande till magsaften 
och ägghvitedigestionen. M. G. Uppsala, 22/; 1869, 
121 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1869. 

Lang, Johan, Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sön- 
derdelningsprodukter. I. Historik. Taurin och dess 
föreningar. Chologlycolsyra. Glycodyslysin. Lund, 
14/, 1875, 106 s. 4:0. — Specimen för profession. 

I Lunds Univ. Årsskrift XI. 1874—735. 

Hogner, Rich., Några undersökningar vid Saltsyre-afsön- 
dringen vid magkatarr och dilatation. M.G. Uppsala, 
29/, 1883, 160 s. 8:0. 

Bergstrand, Carl Er., Om näringsämnena i allmänhet jemte 
några bidrag till kännedomen af svenskt mjöl och 
dess användning till bröd. Uppsala, 1887, 77 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


18 


John, Severin, Bidrag till kännedomen om svingallans sy- 
ror. M. G. Sthlm, !!/, 1888, 96 s. med 2 taflor 8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1888, N:o 13 och” 20. Jfr 
Hygiea. 50, 1888. 
Wolff, Ludv., Bidrag till kännedomen om några njutnings- 
och läkemedels inverkan på menniskans magsaft. M. 
. G. Uppsala, !2/,, 1888, 88 s. 8:0. 
I Upsala Läkareförenings förhandlingar. 1888. 
Mörner, Carl Th., Undersökning af proteinämnena i ögats 
lnsbrytknde medier. M. G. Uppsala, ?5/; 1892, 110 
S. 8:0. 
Sjöqvist, John, Physiologisch-chemische BocUlltkaren 


äber die Saltzsäure. M. G. Sthlm, 19/, 1895, 104 s., 


2 Tabeller 8:0. ; 
I Skandin. Archiv fir Physiologie. 5. 1897. 
Elfstrand, M., Uber giftige Eiweisse, welche Blutkörper- 


chen verkleben. Uppsala, 1897, 192 s. 8:0. — Spe- 


cimen för docentur i Farmakodynamik. 
af Klercker, Rutger Kjell-Otto Göran, Studien öäber die 
Pentosurie. M. G. Lund, !3/,, 1904, 96 s. 8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1905. Inre Medicin, N:o 1 
och N:o 6. 


5. Patologisk anatomi. 


I. Allmän patologisk anatomi. 


Flodin, Carol. Clemens, Diss. Entomologiam medicam sistens. 
G. M. Lund, 22/, 1780, 18 p. 4:o. — Under inseende 
af Eb. Rosenblad. 

Brandelius, Laur., De sensibilitate ossium morbosa. G. 
M. Uppsala, $/; 1780, 26 p. 4:o. — Under inseende 
af Ad. Murray. 

Kolmodin, Isr., De Entozois humanis. Diss. physiol.-patho- 

i Ibgiok G. M. Uppsala, !!/; 1817, 16 s. 4:o. — Un- 

der inseende af C. P. Thunberg. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


"Nr 


Slant ns en än 


19 


Lundborg, C. J., De Entozois humanis. Diss. nosologico- 
therapeutica. G. M. Uppsala, !2/; 1817, 18 p. 4:0. — 
Under inseende af C. P. Thunberg. 

Widberg, Joh. A., De Metastasi. G. M. Lund, !7/; 1820, 

27 p. 8:o. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 


Wennberg, Eric. Sam., Ad sectiones cadaverum observa- 
tiones.. G. M. Uppsala, ?3/,; 1823, 10 p. 4:0. — Under 
inseende af Jac. Akerman. 


Örbom, Nic. Gust., De necrosi. G. M. Uppsala, 1/, 1833, 


9 p. 4:0. — Under inseende af Henr. Wilh. Romanson. 


Edgren, Joh. Nic., Observationes in hypertrophiam. G. M. 
Lund, 13/, 1837, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jac. 
Sönnerberg. 


Rydberg, Johan Gustaf, Om utvidgningar af cylinderfor- 
miga kanaler i menniskokroppen. 1. M.G. Uppsala, 
6/5 1852, 1—16 s. 8:o. 2. Osbahr, E. G., M. G. 13/, 
1852, 17—30 s. 8:o. 3. Ehrengranat, Gust. Adam, M. 
G. 13/, 1852, 31—44 s. 8:0. — Under inseende af Olof 
Glas. 

Diäben, Gust. W. J. von, Öfversigt af de bidrag mikrosko- 
pet lemnat till den medicinska diagnostiken. M. G. 
Uppsala, ?2/, 1855, 98 s. 8:0, ett blad teser. 

I Svenska Läkare-Sällskapets Nya Handlingar. IX. 


Ek, Robert, Om Pyemi i pathogenetiskt och anatomiskt 
hänseende. M. G. Uppsala, 5/; 1856, 16 s. 8:0. Förf. 
är finne. 

Lindström, Albert, Bidrag till läran om Emboli. M. G. 
Lund, 13/,, 1856, 69 's. 

Brelin, Carl, Studier i cell-läran med särskildt afseende 
fästadt vid varcellen. M. G. Uppsala, 29/, 1862, 51 
8. .8:0, 

I Uppsala Univ. Årskrift 1862. 


- Ekecrantz, Walter, Bidrag till kännedomen om de i men- 


niskans tarmkanal förekommande infusorier. M. G. 
Uppsala, 39/,, 1889, 23 s. en pl., 8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1869. N:o 20. 


Nat. :o. Folk, H. 70. 


20 


Wising, Per Johan, Till kännedomen om Balantidium Coli 
hos människor. M. G. Uppsala, 1/5 1871, 30 s. en 
tafla, 8:0. 

I Nord. medic. Arkiv. 1871. N:o 38. 

Sjöbring, Nils Persson, Om den tuberkulösa nybildningen 

och dess egendomligheter, Lund, 1!/,, 1899, 78, VII 


Ss. 4:0. 


2. Hjärnan och nervsystemet. 


Schulzen, Freder., Fetus hydrocephalo interno correpti 
descriptio. G. M. Uppsala, ?5/;-1797, 21 p. 4:0o. — 
Under inseende af Ad Murray. 

Levertin, Jac., De monstro hydrocephalico ovino, extremi- 
tatibus anterioribus carente observationes. G. M. 
29/, 1833, 14 p. 4:o, cum tabula. — Under inseende 
af H. W. RBomanson. : 

Marin, Otto, De Meningum cerebri ossificatione abnormi. 
G. M. Lund, !5/, 1834, 16 s. 8:o. — Under inseende 
af Bernh. Pramberg. 

Jäderholm, Axel, Studier öfver grå degeneration i ryggmär- 
gen. M. G. Uppsala, 3/, 1869, 25 s. 8:0, 5 pl. 

I Nord. medie. Arkiv, I. 1869: 

Petersson, Osk. Vikt., Fall af nybildningar inom hjernan 
jemte några ord om hjerntumörernas diagnos. M. G. 
Uppsala, 19/, 1875, 68 s. en pl. 8:0. 

Köster, H., Om nervdegeneration och nervatrofi jämte 
några ord om varikositeternas förekomst och bety- 
delse i de perifera nerverna. M. G. Uppsala, 15/,, 
1887, 154 s. en pl. 8:0. 

I Uppsala univ. Årsskrift 1887. 

Petrén, Karl, Bidrag till kännedomen om ryggmärgsför- 
ändrikpiö vid perniciös anemi. M. G.: Lund, !£/,, 
1895, 144 s.; 2 pl. 8:o. 

I Nord. medic. Arkiv. 1896. N:o 7. 

Forssman, J., Ueber die Ursachen, welche die Wachsthums- 

richtung der peripheren Nervenfasern bei der Rege- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


21 


neration bestimmen. M. G. Lund, 1898 (utan da- 
tum), 47 s. 8:0. — Tryckt i Jena. 

Särtryck ur Zieglers Beiträge zur patolog. Anato- 
mie und allgem. Pathologie. 24. 1898. N:o IV. 
- Rodhe, Einar, Studien iäber die senilen Räckenmarkver- 
änderungen. Sthlm, 12/, 1905, 104 s. 2 taflor 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1904. Inre Medicin, N:o 11, 


N:o 14. 


3. Hjärtat och blodkärlen. 


Murray, Ad., In Aneurismata femoris observationes. Upp- 
sala, 3v/, 1781, 61 p. med en pl., 4:o. (Petr. Afzelius 
Arvidsson). 

Tengmalm, Petr. Gust., De ruptura. cordis. G. M. Upp- 
sala, 28/; 1785, 28 p. 4:o. — Under inseende af Ad. 
Murray. 

Pontin, Magn. Mart., De cordis polypo. 15. G. M. Upp- 
sala, 3!/, 1806, 18 p. 4:o. — Under inseende af P. v. 
Afzelius. ; 

Florman, Arv. Henr., De aneurysmate cordis. - I—TIII. 
Lund, 29/,—22/, 1812, 32 p. 4:o. (G. M., Nic. Magn. 
Hjertstedt, Nic. Engström, Joh. Pramberg). 

Hvasser, Paul, Tumor a ruptura arteri& ortus. G. M. 
Uppsala, 2!/, 1823, 10 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Åkerman. 

Svedmark, Johan, Om inflammation i venerne efter yttre 
mechaniska lesioner. 15. M. G. Uppsala, !/; 1832, 
16 s. 4:o. — Under inseende af Isr. Hvasser. 

Dahlin, N., Om varikösa utvidgningar i nedre extremite- 
ternas vener. M. G. Uppsala, !/,, 1832, 16 s; 4:0. — 
Under inseende af Isr. Hvasser. 

Grähs, Carl Gustaf, Blåsjuka af medfödda bildningsfel 
(Cyanosis congenita). M. G. Lund, !7/, 1841, 16 s. 
8:o. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


22 


Cron, Johan Olof, Om Kärlutvidgningar. M. G. Uppsala, 
s/, 1848, 16 s. 8:o. — Under inseende af C. H. Berg- 
strand. 

Vestberg, Art. Edvard, Om dissekerande hjärtaneurismer. 
M. G. Uppsala, ?5/, 1897, 128 s. med 2'pl.78:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1897, N:o 26 och N:o 31. 

Wadstein, Emil, Om Stenos och Obliteration af Aorta vid 
eller i närheten af Ductus Botalli. M. G. Lund, !1/, 
1897, 122 s. 3 pl 4:0. 

I Lunds Univ. Årsskrift, XXXIII, II, 2. 


4, Bukorganerna m. m. 


Reef, Mart., De Calculis in ventriculo inventis. Lund, 7/, 


1744, 24 p. en plansch, 4:0. — Under inseende af 


Gust. Harmens. 

Keventer, Gust. H., De calculis hepaticis et cysticis. G. M. 
Lund, 1!7/; 1762, 43 p. 4:o. — Under inseende af 
Eb. Rosén nob. Rosenblad. 

Wenner, Mart. Ludov., Atresia ani vesicalis singulari obser- 
vatione illustrata. Uppsala, ?2/,, 1794, 19 p. cum Ta- 
bula,; 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. ; 

Haak, Petr. Reinh., Anatomize pathologicge cesophagi bre- 
vis delineatio. G. M. Uppsala, 19/, 1811, 8 p. 4:0. 
— Under inseende af Jae. Åkerman. 

Arpi, Jac. Eman., Specim. anatomico-pathologicum de mu- 
tationibus peritonegei morbosis. G. M. Uppsala, ?5/, 

i 1813, 10 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Aman, Joh. Aug., Observationes 'pathologico-anatomicae 
circa ventriculum. I. G. M: Uppsala, '3/; 1815, 16 
p. 4:o. — II. Lithell, Carol. Gust. G.M. 3/;1815, 
8 s. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Bånge, Car. OI., De immutationibus morbosis organorum 
bilis. I. G. M. "Uppsala, 2/, 1817, 10 p.'4:0. — IE 
Wendt, Joh. P. G. M. Uppsala, 17/; 1817, 11—18 
p. 8:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


| 


23 


Olai, Andr., Observationes pathologico-anatomice circa 
Intestina. G. M. Uppsala, 26/, 1817, 8 p. 4:0. .— 
Under inseende af Jac. Åkerman. 

Lindström, Jac. Nicol., Observ. anat.-pathologic&e circa ute- 
rum atque ovaria casu singulari illustrate. Uppsala, 
1822. 14 p. c. 2 tabb. 4:o — Under inseende af Jac. 
Åkerman. 

Trägårdh, Gust. Sv., Magens och tarmkanalens patholo- 
giska anatomi. I". Lund, 19/, 1859, 91 s. 8:0. — 
Specimen för adjunktur i teoret. o. prakt. medicin. 

Bendz, Hans, Om förekomsten och betydelsen af varices i 
Oesophagus vid hinder inom portåderkretsloppet sär- 
skildt vid Cirrhosis hepatis. M. G. Lund, /; 1884, 
59.8. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1884. N:o 9. 

Hildebrand, Carl Hildemar, Kliniska studier öfver bukorga- 
nens lägeförändringar. M. G. Lund, 23/, 1892, 85 
8. .4:0. 

I Lunds Univ. Årsskrift, XXVII. 1890—1891. 

Quensel, Ulrik, Studier öfver den kroniska Gastritens histo- 
logi. M. G. Sthlm, £/,, 1893, 87 s. en tafla 8:0. — 
Promoverad med. doktor i Lund d. 3!/; 1894. 

I Nord. med. Arkiv, 1893. N:o 24 och N:o 31. 

Jansson, Carl, Lefverförändringar efter ligatur af arteria 
hepatica. M. G. Sthlm, 39/,, 1894, 46 s. 8:0 med en 
tafla i färgtryck, ett trädsnitt och 8 autotypier. Pro- 
moverad med. doktor i Lund d. 31/; 1895. 

I Nord. med. Arkiv. 1894, N:o 34. 


Åkerlund, Sven Fredr., Studier öfver tarmuttömningar. 


M. G. Lund, 29/,, 1895, 83 s. och 6 pl. 8:o0. 
Delvis införd i Archiv f. Verdaungskrankheiten I. 
EN 


-Forssner, Hjalmar, Om : de kongenitala- tarm- och 


oesophagusatresiernas patologiska anatomi och setio- 
logi jämte en studie öfver digestionskanalens tidi- 
gaste utveckling. M. G. Sthlm, ?9/; 1906, 108 s. med 
8 taflor, 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


24 


I Nord. med. Arkiv. 1905. Kirurgi N:o 20, 
1—108. år 


5. Svulster. 


Hamnerin, Petr., (Alumnus regius). De insigni capitis 
tumore, quem, separatio maxim&e partis ossis frontis, 
excepit. Uppsala, 25/,, 1735, 8 p. 4:0. — Sub pre- 
sidio. Nicolai Rosén. : 

Stobeus, Kilian J. F., De Scirrho generatim. G. M. Lund, 
5/, 1745, 30 p. 4:o. — Under inseende af G. Har- 

mens. 

Sidrén, Jon., De Tumore articulorum fungoso. Uppsala, 
31/,, 1769, 12 p. 4:0. (Christ. Ernest Boeclier). 

Norell, Carol., De Osteosteatomate. G. M. Uppsala, 3/, 


1780, 38 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. 


Lodin, Joh. Gust., De Tumoribus salivalibus. G. M. Upp- 


sala, !/& 1785, 24 p. 4:0. — Under inseende af Ad. 
Murray. 

Nybleus, Joh. Er., De Tumore lymphatico. G. M. Upp- 
sala, 13/4 1807, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jae. 
Åkerman. | 


Topelius, Zach., In carcinoma observationes casu illustra- 
te. G. M. Uppsala, 2/5 1811, 15 p. c. Tab. 4:0. — 
Under inseende af Jac. Åkerman. 

Ekelund, Dan., De Tumore cystico. G. M. Uppsala, 16/, 
1817, 10 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Akerman. 

Millern, Ulric, Observationes in viscerum tumores. G. M. 
Lund, 17/5 1818, 12 p. 4:o. — Under inseende af Jac. 
Sönnerberg. ; 

Tholander, Frider., Hypomnemata de Canecro glandul2e 


mamme. I. 'G. M. Uppsala, !/; 1831, 8 p. 4:0. — 


II. Petr. Nordgren. G. M. 11/, 1831, 9—17 p. 4:0. — 
Under inseende af H. W. Romanson. 

Edling, Carl Leonard, Om Epithelioma i ansigtet. M. G. 
Uppsala, 3!1/; 1856, 26 s. 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


NES 


/ ,20 


Wettergren, Carl Ludvig Fr., Bidrag till kännedomen om 
Kystoma Testiculi. M. G. Uppsala, 25/, 1872, 60 s. 
3 taflor 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1872. N:o 20 och 24. 

Mörner, K. A. H., Bidrag till kännedomen om färgämnena 
i melanotiska svulster. M. G. Sthlm, 3/; 1886, 58 s. 
8:0 med två planscher. 

I Nord. med. Arkiv. 1886. N:o 19. 

Ljunggren, Carl Aug., Om käksvulster med ursprung ifrån 
tandepitelgroddlisten. M. G. Lund, !3/,, 1894, 95 s. 
8:o med 4 taflor. 

I Nord. med. Arkiv. 1895. N:o 1, 1—69 med 4 
taflor och 16 autotypier. 

Stecksén, Anna, Studier öfver: Curtis blastomycet från 
svulst-etiologisk synpunkt. M. G. Sthlm, 1906, 88 

s. 8:0 med en pl. 

Ahlström, Erik, Uber die Gallertkystome der Ovarien und 
die bei Ruptur derselben auftretenden gallertigen 
Veränderungen des Bauchfells (S. G. Pseudomyxoma 
peritonei). M. G. Sthlm, 27/,; 1909, 240 s., Tabellen 
I—XXXVI S. 7 Pl. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1909. Kirurgi N:o 1. 


6. Bakteriologi. 


Linné, C. von, Exanthemata viva. Joh. C. Nyander. Upp- 
sala, 23/, 1757, 16 p. 4:0. 

Linné, C. von, Mundus invisibilis. Joh. Carol. Roos. Upp- 
sala, $/; 1767, 23 p. 4:0. 

Andersson, Joh. Casper, Om vägen för menniskokroppens 
infektion vid abdominal-typhus. M. G. Lund, !2/, 
2075; 098. 3:0. 

Almqvist, Ernst, Tyfoidfeberns bakterie. I. M. G. Sthlm, 
29/, 1882, 30 s. med en tafla 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1882. N:o 10. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


26 


Bayer, Sven, Bidrag till kännedomen . om - Bakterierna i 
menniskans tarmkanal. M. G. Uppsala, 27/; 1886, 
39 s., en pl. 8:0. 

I Uppsala Läkareförenings förhandlingar, 21. 

Sundberg, Carl Jonas Gustaf, Undersökningar öfver möj- 
ligheten at mikrobers inträngande genom den oska- 
dade tarmslemhinnans yta. Bidrag till den allmänna 
infektionsläran. M. G. Uppsala, ?/; 1892, 127 s. med 
2 Tabeller 8:0. 

Wetterdal, Henr., Bidrag till kännedomen om Bakteriehal- 
ten i vattendragen invid Stockholm. M. G. Uppsala, 
30/. 1894, 81 s., en tabell 4:0. 

Kaijser, Fritz, Bidrag till kännedomen om serösa Artriter 
beroende på Staphylomycosis. M. G. Sthlm, ?6/, 
1897, 66 s. 8:0. 

| I Hygiea. 59, 1. 1897. | 
Levin, Ernst, Om mjältbrand hos Höns. M.G. Sthlm, 
- 23/,, 1897, 117 s., en tafla 8:0. 

Jundell, Isak, Klinisk-Bakteriologiska studier öfver Bronki- 

terna. M. G. Sthlm, ?5/; 1898; 110:s8: ;2-pl 8:0. 


I Hygiea. 60, 477—510. 2. 1—77. 1898. 


Wirgin, Germund, Zur Wirkung des Aethylalkohols auf 
Mikroorganismen. M. G. Sthlm, 29/; 1902, 56 s. 8:0. 


I Zeitschr. fir Hygiene und Infectionskrankheiten. 
AL. 1902, 


Forssner, Gunnar Hjalmar, Renale Lokalisation nach intra- 
venösen Infektionen mit einer dem Nierengewebe ex- 
perimentell angepassten Streptokokkenkultur. M.G. 
Lund, ?!/, 1903, 56 s. 8:o. — Tryckt i Sthlm. 

I Nord. med. Arkiv. 1902. N:o 18. 

Törne, Frans Wilhelm, Studien äber die Bakteriellen ver- 

hältnisse der Nasennebenhöhlen und iäber ihre Schutz- 


mittel gegen Bakterien. M. G. Lund, 25/; 1904, 119 
s. 8:0. 


I Nord. med. Arkiv. 1904. Kirurgi N:o 2 och 6. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


27 


Koraen, Gunnar, Zur Biologie des Erregers des Darmtyphus. 
M. G. Sthlm, 15/; 1907, 64 s. 8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1907. N:o 5. 


7. Hygien. 


Below, Jac. Fr., Diss. exhibens medicum togatum s. sani- 
tatis Custodem. Lund; 3/3 1702, 32 p. 4:0. (Joh. 
Thomson). 

Thomson, Joh., Diss. exhibens medicum sagatum, sive 
morborum Vindicem. G. M. bLund, 3!/,, 1703, 55 p. 
4:0. 

Roberg, Laur., De Aquosi calidique potus salubritate. Upp- 
-sala, 3/5 1711, 27 p. 4:o. (Joh. Pihl). 

Rosén, Nic., De purificatione aqu&e. Uppsala, 24, 1736, 
16 p. 4:o. (OL. Ruth). 

Roberg, Laur., Theses dizsetetice proposite coram Alum- 
nis regiis, Magnatum aliorumque civium anno 1736 
die .... nov. Uppsala. -— Innehåller 22 hygieniska 
teser med anförande af bibelspråk såsom stöd. 

Roberg, Laur., E prelectionibus publicis chemicis de Fur- 
nis, hecce proposuit Alumnis regiis .... anno 1739, 
die 31 Martii. Uppsala. 3 bl. med plansch. 

Harmens, Gust., De aqua utili et noxia. Lund, 19/5; 1749, 
36 p. 4:0. ; 

Harmens, Gust., De Dizxta ad longevitatem. Lund, 27/; 
1752, 25 p. 4:0. 

Linné, C. von, Fundamenta valetudinis. Pet. Engström. 
Uppsala, !7/, 1756, 13 p. 4:0. 

Linné, C. von, Aer habitabilis. Joh. Vict. Siefvert. Upp- 
sala, 22/,, 1759, 25 p. 4:0. 

Linné, C. von, Motus polychrestus. Christ. Lado. Upp- 
sala, 3/,, 1763, 20 p. 4:0. 

Linné, C. von, Circa Fervidorum et Gelidorum usum pa- 
renesis. Carol. Ribe. Uppsala, !2/; 1765, 25 p. 4:0. 


Nat. o Folk, H. 70. 


28 


Linné, C. von, Morbi Artificum. G. M. Nicol. Skragge: 
Uppsala, 15/5 1765, 12 p. 4:0. 

Linné, C. von, De medico sui ipsius. G. M., Joh. Grys-- 
selius. Uppsala, /& 1768, 12 p. 4:0. 

Wennman, Car. Henr., De morbis nautarum Indie. Upp- 
sala, 5/,, 1768, (2 blad, innehållande titel och 8 teser) 
4:o. — Under inseende af C. von Linné. 

Linné, C. von, Respiratio digetetica. Jonas Ullholm. Upp: 
sala, 29, 1772, 26 p. 4:0. 

Barfoth, And. Eilert, De virtute eris fixi antiseptica. Lund, 
1777, 14 p. 4:o. (Nic. Hjortzberg). 

Sommelius, And. Br., De salubritate Lunde. G. M. Lund, 
10/5 1794, 29 p. 4:o. — Under inseende af Andr. 
Barfoth. 

Kjellman, Car. Joh., De Politia medica aphorismos nonnul- 
los complectens. G. M. Lund, 19/,, 1798, 13 p. +:0. 
— Under inseende af J. H. Engelhart. 

Malmström, Andr., De methodo mersis subveniendi per 
inflationem aeris. G. M. Lund, 15/,, 1802, 11 s. 4:0. 
— Under inseende af Arv. Henr. Florman. 


Kollinius; Andr., Diss., quedam de corporis cura, studiosis' 


necessaria complexa. G. M. Lund, 9/; 1804, 12 s. 
4:o. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Dellwik, C. J., De sanitate militum et nauticorum tuenda 
dissertatio. : G. M. Lund, 17/,, 1816, 16.s. 4:0. — 
Under inseende af Eberh. Munck af Rosenschöld. 

Marin, C. 0., De sanitate mari tuenda. Lund, 17/4: 1825, 18 
s. 4:o. — Under inseende af Jac. Synnerberg, 

Minton, Th., Observationes circa prophylaxin in morbis 
contagiosis acutis. G. M. Lund, 5/, 1830, 8 p. 4:0. 
— Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Wallis, Curt, Om Catanias klimat. M. G. Lund, 39/, 1873, 
54 s. 8:0. IX och IIT meteorologiska tabeller. 
Kullberg, Anders Fredrik, Om prostitutionen och de verk- 
sammaste medlen till de veneriska sjukdomarnes 
hämmande, med särskilt afseende fästadt på förhål- 
landena i Stockholm. M. G. Lund, ?3/, 1874, 84 s. 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


=E EN SS PESENSITEAN 


29 


I Svenska Eiäkare-Sällskapets Nya Handlingar, ser. 
EV. 1, 3 33-—-18B: 

Heyman, Elias, Studier i Allmän Hälsovård grundade på 
Göteborgs mortalitetsförhållanden. M. G. I. Lund, 
/, 1877, 72 s. 8:o med en karta. — Tryckt i Göteborg. 

Heyman, Elias, Renhållningsväsendet i städer ur hälsovår- 
dens synpunkt. Sthlm 1877, 124 s. och 4 taflor 8:0. 
— Tryckt i Göteborg. Specimen för professionen i 
Hygien. 

Bergsten, Wilhelm, Helsobringande sommarlif. M. G. 
Uppsala, 3/4 1877, 146 s. 8:o. — Tryckt i Norrköping, 

Wallis, Curt, Liernurs differenseringssystem och frågan 
om städers renhållning. Sthlm, 31/,, 1877, 175 s. 
8:0. — Specimen. 

I Svenska Läkare-Sällsk. N. Handl. TI, 7. 

Wallis, Curt, Hygieniska undersökningar angående luftens 
beskaffenhet i Stockholms theatrar och kaféer. Lund, 
/, 1879, 124 s. 8:0. 

Selling, A. M., Om gällande Helsovårdsförfattningars bety- 
delse och tillämpning 1 rikets landskommuner åren 
1875—1884. M. G. Sthlm, 18/; 1887, 1738 s. 8:0. 

Selander, Edv., Luftundersökningar vid Vaxholm. M. G. 
Sthlm, 5/, 1887, 108 s., 3 pl. 8:o, 1—21 (litteratur- 
förteckning). 

Delvis i Bih. till K. V. Ak:s. Handl. XII. Afa. II. 
1—38. 

Setterbom, E., Undersökningar af effekten hos några nu- 
mera i Berlin mest i bruk varande luftvärmnings- 
och :ventilationsanordningar i skolor samt derpå 
grundade omdöme om 'dem i hygieniskt afseende. 
M. G. Sthlm," 29/,; 1893, 94 s...8:0. — Promoverad 
med. doktor i Lund ?7/; 1893. 

Pettersson, Alfred, Experimentelle Untersuchungen iber 
das Conservieren von Fisch und Fleisch mit Sal- 
zen:;: Uppsala, 2/5; 1900, 70. 8. 8:0. — Tryckt i 
Miänchen. 

I Archiv f. Hygiene. 37. 1900. 171—238. 


Nat o. Folk, H. 70. 


30 


8. Dietetik. 


Rosén, Nic, Diss. medica de diversis cibi potusque generi- 
bus. Uppsala, 14/, 1739, 16 p. 4:0o. (Zach. Jo. Strand- 
berg). 

Linné, C. von, De Acetaris. Hieronym. v. d. Berg! Upp- 
sala, 29/, 17056; 16 p: 4:0. 

Linné, C. von, De Pane digetetico. Isac. Svensson. Upp- 
sala, 2/; 1757, 20 p. 4:0. 

Linné, C. von, Culina mutata. Magn. Österman. Uppsala, 
16/., 1791, 12 P.. £0; 

Linné, C. von, Macellum olitorium. Pet. Jerlin. Uppsala, 
20/,3 1760, 23 p. 4:0. NERE 

Linné, C. von, Dizeta acidularis. Eric. Wigelius. Uppsala, 
18), 1761; .12 p..4:0; iasa | 

Linné, C. von, Potus Coffee. Heinr. Sparschuch. Upp- 
:sala, !5/,, 1761, 18 p. 4:0o c. Tab. 

Linné, C. von, Fructus esculenti. Joh. Salberg. Uppsala, 
!1/; 17638, 22 p. 4:0. . 
Linné, C. von, Dizeta per scalam etatis humans obser- 
vanda. Dan. Joh. Ohrqvist. Uppsala, 1764, 12 p. 

4:0. 

Linne, C. von, Spiritus frumenti. Petr. Bergius. Uppsala, 
19/,> 1764, 20 p. 4:0. 

Linné. C. von, De potu Chocolate. G. M. Anton Hoffman. 
Uppsala, 18/5 1765, 10 p. 4:0. 

Linné, C. von, Potus The&e. Petr. C. Tilleus. Uppsala, 
7/40 1765, 16 p. c.; Tab; 4:0, 

Linné, C. von, De effectu et cura vitiorum digteticorum 
generali. G. M., Joh. Gabr. Bergman. Uppsala, 
10/,, 1766, 24 s. Han 

Linné, C. von, De varietate ciborum. Adolph. Pr. Weden- 
en Uppsala, 19/,, 1767, 20 p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ra - ta 


31 


9. Medicinsk statistik. 


Wretlind, E. W., Undersökningar rörande Stockholms mor- 
talitet. 1. Mortaliteten. 2. Dödsorsakerna. M. G. 
Uppsala. 2:/4 1866, 107 s. 8:0. 

— I Medicinskt Archiv. N:o 8. 1867. 


 Odén, Klas Gustaf, Statistisk undersökning rörande våld- 


samma dödsfall i Sverige. I. Uppsala, 22/, 1875, 
23 s. 4:0. — För filosofisk grad. 
Lindman, Carl, Dödsorsakerna och dödligheten i Helsing- 
borg 1876—1890. M. G. Lund, 8/;, 1894, 106 s. 2 
kartor 8:0. — Tryckt i Helsingborg. 


10. Rättsmedicin. 


Pramberg, Joh. Bernh., De fetu monstroso, judicio medici 
submisso. 1, 2>. Lund, 2!/;' 1888—20/,; 1840, 32 s. 
2 tabeller 8:0. (G.: M., C. J. Löfdahl, Car. Joh. Ny- 
gréen). 

Berg, Fredrik Theodor, Summarisk redogörelse för medico- 
legala liköppningarna på Kongl. Carol. Med. Chir. 
Institutet under höstterminen år 1841. Sthlm, !8/, 
1842, 16 s. 8:0. — Prof för lärarebefattningen i medi- 
cina legalis. . 

I Hygiea 1842. N:o 6. 

Wistrand, Alfr. Hilarion, Afhandling om sättet att besvara 
rättsmedicinska frågor rörande hafvandeskap och för- 
lossning. Sthlm, 19/,, 1849; 95 s. 8:0o. — Specimen 
för lärarebefattningen i medicina legalis. 

Hjort, G. F., Theser uti legal medicin. Sthlm, 1849, 4 s. 

: opag. 4:0. — Specimen. 

Amnéus, A. J.. Om Kronprinsen Karl Augusts dödssätt 
och de rättsmedicinska hufvudpunkterna af rättegån- 
gen mot Rossi. M. G. Uppsala, 3!/; 1865, 63 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1866. 


Ekdahl, Ax. Joh., Om rättsmedicinska undersökningar rö- 


rande Kändsbeskafföntstbk hos för brott tilltalade 
personer. M. G. 13/,'1893, 88 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


32 


Dillner, Hj., Några rättskemiska studier. M. G. Sthlm, 
2/, 1895, 46 s. 8:0. 
Hedren, Gunnar, Om Fosterfördrifning från rättsmedicinsk 
synpunkt. M. G. Sthlm, 39/; 1901, 90 s. 8:0. 
Se Kinberg, Olof, 1908. Psykiatri. 


u. Förgiftningar. 


Gravander, Laur. Fredr., Diss. de Veneficiis per Arseni- 
cum. G. M. Uppsala, 9/; 1804, 12 p. 4:o. — Under ' 
inseende af C. P. Thunberg. 

Alm, Andr. Jon., Casus veneficii per Arsenicum. 6G. M. 
Uppsala, 4/5 1810, 11 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Åkerman. | 

Sefström, Nic. Gabr., Enchiridii Toxicologizxe tentamen. P. 
1. sect. 1. G. M. Uppsala, 29/; 1813, 6 8. 4:0. — 
Martin, Car. Rob., P. 1. sect. 2. Uppsalå, ?9/; 1813, 
8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Ingelman, Bened. Sam., De ratione Arsenici in corpore 
venenato oxplaragdi. Gr. Phil. Lund, 2/5 16 p. 4:0. 
— Under inseende af Joh. Alb. Engeström. 

Lychnell, Laur. Petr., Examen veneficii medico-legale. 1= 
G. M. Uppsala, 14/, 1826, 8 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Åkerman. 

Liedbeck, Petr. Jac., De Veneficio phosphoreo acuto. 1, 2. 
Uppsala, 15/,, 1845, 30 p. 8:0o. — Tryckt i Gefle. 
Åberg, Ernst Georg, Om kronisk arsenikförgiftning. M. G. 
Uppsala, !/;' 1850, 17 s. 8:o. — Under inseende af 

Olof Glas. | 

Molander, J., Om fosfornecros. M. G. Uppsala, ?5/, 1855, 
36 8. 0) — "Tryckt i Stockholm. 

Grape, Erik Adolf, Om chronisk Arsenikförgiftning. M.G. 
Uppsala, 3/4 1877, 61 s. 8:0. 

Lindberger, Valter, Bidrag till kännedomen om Förgift- 
ningarna i Sverige under åren 1873—1892. M. G. 
Uppsala, 1/3-1893, 117 s. 8:o0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1893. 


Biirag t känned. af Finl ? 


33 


Almqvist, Johan, Experimentelle Studien iber die Lokali- 
sation des Quecksilbers bei Quecksilbervergiftung. M. 
G. Sthlm, 22/, 1903, 73 s. och 2 taflor 8:0. 
I Nord. med. Arkiv 1903. Inre Medicin N:0 6, 
1—73. 


12 Militärmedicin. 


Bierchén, Petr., Morbi expeditionis classice MDCCLVI. 
Uppsala, 18/; 1757, 22 p. 4:o. — Under inseende af 
C. von Linné. 

Åkerman, Nic., De Typho nervoso in Classe svecana per 
autumnum anni MDCCCVIII observato. G. M. Upp- 
sala, 12/. 1810, 12 p. 4:o. — Under inseende af P. v. 
Afzelius. 

Kjellander, Bened., De Dysenteria in Nosocomio militari 
Brinkebergskulle observata annis 1808 et 1809. 1. 
G. M. Uppsala, +/; 1810, 10 p. 4:o. — Under in- 
seende af P. v. Afzelius. 

Jedeur, Joh. Nic., De vulneribus sclopetariis, qualia et quo- 
modo in Xenodochiis militaribus tractanda. G. M. 
Uppsala, ?5/, 1815, 12 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Åkerman. 

Welander, Edv., Om morbiditeten och mortaliteten inom 
Kongl. andra lifgardet under åren 1866—1877 samt 
luftundersökningar i regimentets kasern. M. G. 
Sthlm, 22/. 1880, 122 s., 2 taflor 8:0. 

Göransson, Jacob, Om solstyng eller värmeslag från mili- 
tärhygienisk synpunkt. M. G. Uppsala, 29/,, 1888, 
88 s. 8:0. 

Rudberg, Karl, Studier öfver Sjuklighet och Dödlighet på 
kongl. flottans fartyg åren 1865—1885. M. G. Sthlm, 
23/. 1888, 99 s., 2 taflor, 3 kartor 8:0. 


Netzler, Fritz, Organisationen af våra svenska armé-kök. 
M. G. Sthlm, !7/; 1906, 106 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


34 


13. Allmän patologi. 


Below, Jac. Fried., De natura, arte et remediis in morbo- 
rum cura necessariis. Uppsala, 29/, 1695, 48 p. 2 bl. 
8:0. | 

Roberg, Laur., Diss. varios effluviorum effectus ostendens. 
Uppsala, ?/& 1699, 28 p. c. tab. 4:o. (Gabr. Holste- 
nius). 

Roberg, Laur., Morbi hereditarii. Uppsala, 18/, 1702, 36 p. 
4:0. (Joh. Christ. Heyn). 

Döbeln, Joh. Jac. von, Diss de vita absque cibo et potu, qua 
casus oppido rarus ejusque certitudo eruditorum con- 
siderationi exhibetur. Lund, 3!/; 1711, 26 p. 8:0. 

Heyne, J. Chr. (sedermera Nordenheim), Theses miscella- 
nez& (medic). Lund, !7/,, 1717, 4 bl. 4:o. — Tjugu- 
fyra teser, författade på befallning af Kon: Carl XII 
och ventilerade i hans närvaro. Den sista tesen ly- 
der: senectus ipsa morbus est. 

Braun, Laur., Aphorismi physico-medici. Lund, 1717, 4 
p-.4:0. er 

Roberg, Laur., Diss. acad. ideam boni medici leviter deli- 
neans. Uppsala, ?7/; 1718, 16 s. 4:o. (Jac. Boethius). 

Stobeus, Kilian, De fame lesa. G. M. Lund, !£/; 1720, 
10 p. 4:0o. — Sub praesidio J. J. von Döbeln. 

Roberg, Laur., Theses miscellanexe disceptatze coram Alum- 
nis regiis, Magnatum aliorumque civium anno Sed, 
1731, 4 plag. 8:0. Upsalize. 

Rosén, Nic., nob. von BRosenstein, Theses medice, coram 
Nlöniöis regiis, magnatum et privatorum ventilat2e. 
Upsalize, 5/;, 1731, 4 bl. 8:0. 

Roberg, L., Theses chemice disceptate coram Alumnis re- 
giis ”Mdrämndt civium anno 1732 d. 15" növ., 2 
plug: 8:o. Upsalie. | 

Rosén, Nicol., Theses medic de emendationé temperamen- 
torum. ban spå 15/,, 1732, 15 p. 4:0o. (Claud: Sohl- 
berg). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


35 


Wallerius, Joh. -Gotschalk, Diss. qua demonstratur Scorbu- 
tum Svecis non :esse Endemium. G. M.. Lund, ?3/,. 
-1735, 16 p. 4:o.. — Under inseende af J. J. von Dö- 


beln. 
Tracht, Rud. Christ., hasen medice. Uppsala, $/; 1736, 
= 6 .p. 4:0. — Hasdr inseende af Nic. Rosén. 


Rosén, Nic., De communi ad septentrionem per zstatem 
degentium malo, alvo adstricta. Uppsala, ?2/, 1737, 
12 p. 4:o. (Ol Kalmeter). | 

Rosén, Nic., De equitatione ejusque in medicina usu. Upp- 

> sala, 2), 1738, 32 p. (And. Ramzelius). 

Wallerius, Joh. Gotsch., Decades binge Thesium medicarum. 
Uppsala, ?5/, 1741, 18 p. 4:o, (resp. A. Darelius). — 
Stridsskrift mot Carolus Linneus. 

Böckman, Jon., De venesectione corroborante. G. M. Upp- 
sala, !+/,, 1744, 16 p. 4:0o. — Under inseende af Nic. 
4 Rösén. 

Wallerius, Joh. Gotsch., Disput. Hifuslogioo-betilogist 
de Siti .naturali et morbosa. Uppsala, 9/5; 1746, 18 
p- 4:0. ; 

Hast, Barth. Rud., Decades binge Thesium medicarum. 
G. M. Uppsala, ?4/,, 1747, 3 p. 4:o. — Under in- 
seende af Nic. Rosén. 

Bergstral, Joh., Theses medice, speciminis inauguralis loco. 
Pro licentia, summos in Medicina obtinendi honores 
publico examini submisse. G. M. Uppsala, ?3/;, 1747, 
4 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. 

Hasselqvist, Fr., Theses medice. G. M. Uppsala, 2!'/, 1749, 
3 s. 4:0o. — Under inseende af Nice. Rosén. 

Rudberg, Jacobus, De legibus microcosmicis. G. M. Upp- 
sala, 23/, 1750, 29 p. 4:o. — Under inseende af Nic. 
Rosén. 

Linné, C. von, Blidtactia medicine. Joh. Georg. Beyer- 
stén. Uppsala, !9/; 1752, 10 p. 4:0. 

Rosén, Nic., Morbi evacuatorii sangvinis. I. Petr. Zetzell. 
Uppsala, ?2/, 1752, 20 p. 4:o. II. Laur. Balck: G. M. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


36 


Uppsala, 5/; 1752, 24 p. 4:0o. III. Martinus Kähler 
G. M. Uppsala, !9/; 1752, 25 p. 4:0. 

Linné, C. von, De morbis in hyeme. Sveno Brodd. G. M. 
Uppsala, 2/5 1752, 23 p. 4:0. 

Beyersten, Joh. Georg, Theses medice. G. M. Uppsala, 
10/, 1754, 3 p. 4:0o. — Under inseende af Nic. Rosén. 

Schultz, Dav. (sedermera von Schulzenheim), De Emesi. G. 
M. Uppsala, 15/., 1754, 32 p. 4:0. — Under  inseende 
af Nic. Rosén. 

Borg, Joh., De symptomatibus purpure& chronice scorbu- 
tice, precipue latentis. G. M. Lund, ?5/; 1756, 27 
p- 4:o. — Under inseende af Eberhard Rosén, nob. 


Rosenblad. | 
Bierchén, Petr., Theses medice. G. M. Uppsala, 3/5 1757, 
3 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 
Fornander, And. N., "Theses medice. G. M. Uppsala, 3/; 
1758, 4 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivil- 
lius. 
Forsskål, Joh. Gust., Theses medice. G. M. Uppsala, 2/5 
1758, 4 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivil- 
lius. | 3 


Gedner, Christoph. El., De l2so motu intestinorum vermi- 
culari. G. M. Uppsala, !9/; 1758, 24 p. 4:o. — Un- 
der inseende af Sam. Aurivillius. 

Aretin, Laur., De Anorexia. G. M. Lund, !2/, 1759, 82 
p- 4:o. — Under inseende af Eberhard Rosén, nob. 
Rosenblad. | 

Linné, C. von, Genera morborum. Joh. Schröder. G. M. 
Uppsala, 3/,;2 1759, 32 p. 4:0. 

Österman, Magn. Gabr., Theses medic de Crisibus. G. M. j 
Uppsala, 7/& 1760, 8 p. 4:o. — Under inseende af 
Sam. Aurivillius. k 

Linné, C. von, Theses medice. Joh. Christ. Dan. Schreber. 
G. M. Uppsala, 14/; 1760, 4 s. 4:0. 


Björnlund, Bened., De metastasi materig febrilis vel erisi 


imperfecta, observationibus clinicis firmata. G. M. - 


Bidrag t. känned. af Finl. É 


37 


Lund, £/,; 1760, 11 p. 4:o. — Under inseende af G. 
Harmens. 

Hager, Joh. Hinr., De Morbis hereditariis et illorum caussa. 
M. G. Lund, 27/3 1760, 14 p. 4:o. — Under inseende 
af G. Harmens. 

Dalberg, Sam., Theses medice. G. M. Uppsala, 19/,, 1761, 
3 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 
Ekman, J. Herm., De Aphthis, sigillatim febrium conti- 
nuarum. M. G. Lund, 27/,, 1762, 26 p. 4:0. — Un- 

der inseende af Eb. Rosenblad. 

Unge, Petr., De Hydrope. G. M. Lund, !3/,, 1762, 49 p. 
4:o. — Under inseende af Eb. Rosenblad. 

Angelin, Olaus, Diss. med. caussas morborum epidemicorum 
generatim inquirens. G. M. Lund, /; 1765, 17. p. 
4:o. — Under inseende af Eb. Rosenblad. 

Engström, Petr., Diss. medica, qua Paralysis leviter adum- 
bratur. G. M. Uppsala, /& 1765, 20 p. 4.0. — Un- 
der inseende af Sam. Aurivillius. 

Rydbeck, 0., De doloribus schediasma. G. M. Uppsala, 
18/. 1765, 18 p. 4:o. — Under inseende af Sam. 

; Aurivillius. 

Hjertzeel, Gust. Joh., Mira effluviorum in corpus huma- 
num potentia. Lund, !!/,, 1766, 22 p. 4:0. — Un- 
der inseende af G. Harmens. 

Linné, C. von, De Hamoptysi. Joh. Mart. Gråberg. G. M. 
Uppsala, !3/; 1767, 14 s. 4:0. 

Muhrbeck, K., De Hemoptysi. G. M. Lund, 13/; 1768, 23 
p. 4:o. — Under inseende af Eb. Rosenblad. 

Sidrén, Jon., Symptomatum febrilium P. 1. De affectibus 
oris et faucium. G. M. Pet. Bergius. Uppsala, ??/; 
1768, 14 s. 4:0. P. II. De Anxietate. G. M. Birg. 
Mart. Hall. Uppsala, !5/,, 1768, 12 s. 4:o. P. III. 
De Delirio. G. M. Dan. Weber. Uppsala, !5/;, 1768, 
11 s. P. IV. De Hemorrhagia narium. G. M. Laur. 
Ad. Gersdorff. Uppsala, 22/,, 1776, 11 s. 4:0. 

Petersen, Ernest J. M., Diss. sistens notor exanthemati- 
cos, ut effectus certarum tempestatum. Uppsala, 


Nat. o. Folk, H. 70. 


38 


17/3 1768, 24 s. 4:0. — Under inseende af Jon. 
Sidrén. : 
Wadström, Joh. Adolph, De doloribus spastico-flatulentis 
primarum viarum. G. M. Lund, !5/, 1771, 52 p. 4:0. 

— Under inseende af Eb. Rosenblad. 

Heidenstam, J. M. af, De Hemorrhagiis ex plethora, G. M. 
Uppsala, ?3/; 1772, 32 p. 4:o. — Under inseende af 
C. von Linné. i 

Palm, Frider. Christ., De laude Hemorrhoidum restringenda. 
Lund, 11/; 1773, 24 p. 40. — Under inseende af Eb. 
Remnbiad 

Hallenberg, Georg., De vertigine. G.M. Uppsala, 10/,, 1774, 
14 p. 4:0o. — Under inseende af Jon. Sidrén. 

Rosenblad, Eb., De perturbatione critica. Lund, 27/;, 1775, 
20 Asp (Joh. Kraak). 

Léven, Joh. Ad., De Plethora. G. M. Uppsålt 29/,, TT, 
22 p. 4:o. — Under inseende af Jon. Sidrén. ; 

Hedin, Sveno And., Canonés medici. G. M. Uppsala, ?”/,, 
1775, 12 s. 4:o. — Under inseende af C. von Linné. 

Svedelius, Gustav, De crisibus febrium perfectis. G. M. = 
Uppsala, !1/,, 1775, 18 p. 4:o. — Under inseende af 
Jon. Sidrén. | 

Söderberg, Dan. Henr., De Hzmorrhoidibus provocandis. 
G. M. Lund, 7/; 1777, 41 p. 4:0. — Under inseende 
af Eb. Rosenblad. 

Johansson, Boas, De colore viridi ligvidorum hymeotn ] 
portentosa. G. M. DLund, /, 1778, 38 p. 4:0. — Un- 
der inseende af Eb. Rosenblad. | 

Westring, Joh. Petr., De sternutatione. G. M. Uppsala, 
24/, 1779, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sid- 
rén. 

Christophersson, Andreas, De certo in medicina acquirendo. 
G. M. Lund, :5/, 1780, 19 p. 4:o. — Under inseende 
af Eb. Rosenblad. | 

Rosenblad, Eberh., De inflammatione potissime autem ve- 
nosa. Lund, : 19/;: 1780, -32 p. 4:o.! tJohö Petr: Öst- 
man). 


Bidrag t. känned. af Finl 


39 


Acharius, Ericus, De-T&enia. G. M. Lund. 3/5 1782, 37 
p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. 


Westberg, Joh. Lor., De audacia et timiditate medica. G. 


M. Lund, 13/7 1783, 25 p. 4:o. — Under inseende af 
Eb. Rosenblad. 

Rooth, Jöran, An methodus medendi, que in nosocomiis 
valet, lautioris quoque sortis hominibus conducat. 
G. M. Lund. !$/; 1784, 28 p. 4:o. — Under in- 
seende af Eb. Rosenblad. i 

Segerstedt, Alb. Jul., De nutrimento corporis superfluo, ut 
vera arthritidis caussa. G. M. Uppsala, 15/,, 1787, 
24 s. 4:o. — Under inseende af J. G. Aerell. 

Faxe, Car. Arvid, De divisione febrium idiopathicarum. 
G. M. Lund, 12/; 1790, 22 p. 4:06. — Under inseende 
af J. H. Engelhart. 

Fries, Andre. Petr., In contagium epidemicum inquirens. 
G. M. Lund, 22/, 1791, 21 p. 4:o. — Under inseende 
af And. Barfoth. 

Rumberg, Ericus, Proposita medica. G. M. Lund, /;2 
1791; 7 p. 4:o. — Under inseende af Joh. Henr. En- 
gelhart. 

Avent, Nic. Bastard (Cornubia-Anglus), De Hydrope ab 
inflammatione oriundo dissertatio. G. M. Uppsala, 
1793, 12 p. 4:0. 

Florman, And. Henr., Theses medice. Lund, 19; 1794, 3 


p:-4:0. 

Munck, Eberh. Zach., De Hzemorrhagiis. G. M. Lund, !/ 
1794, 18 p. 4:o. — Under inseende af Joh. H. En- 
gelhart. 


Hagström, P. Gullbr., De dyspepsie caussis. G. M. Lund, 
21/, 1796, 16 p. 4:0. — Under inseende af Andr Bar- 
foth. 

Munck af Rosenschiöld, Eberh. Zach., Nonnull&e circa No- 
sologiam methodicam observationes. Lund, /,, 1796, 
20:p:-4:0. 

. Kinmanson, Sam., De Epistaxi. G. M. Uppsala, 5/, 1797, 

16 s. 4:0. — Under inseende af J. G-. Acrel. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


40 


Baeyer, Gust., Aphorismi nonnulli de Plethora vera. Lund, 
22/, 1797, 15 p. 4:o. — Under inseende af J. H. 
Engelhart. 

Lönberg, Er. Gust., De Siti febrili. G. M. Uppsala, 29/; 
1797, 8 s. 4:o. — Under inseende af J. G. Aerel. 

Hillers, Laur. Er., De congestione sangvinis ad ventricu- 
lum et intestina. G. M. Lund, ?9/,; 1797, 21 p. 4:0. 

. .— Under inseende af J. H. Engelhart. 

Kjerner, Melker, Aphorismi de Marcorum precipuis caus- 
sis. G. M. bLund, ?2/,; 1798, 14 p. 4:0. — Under 
inseende af J. H. Engelhart. 

Lindblad, Alex., Proposita medica. G. M. Lund, 9/; 1799, 
16 p. 4:o. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Keventer, Hans Christoph., De Catarrho inflammatorio. M. 
G. Lund, 29/5 1799, 14 p. 4:0. -- Under inseende 
af J. H. Engelhart. 

Florman, Arv. Henr., De inflammatione ossium. Lund, !£/,, 
1799, 20 p. 4:0. 

Collnér, Joh. Er., De cura moribundorum. G. M. Lund, 
18/,., 1799, 17 p. 4:o. — Under inseende af J. H. 
Engelhart. 


Sönnerberg, Jac., De caussa proxima inflammationis. G. 


M. Lund, 39/5; 1800, 10 p. 4:o. — Under inseende 
af A. E. Barfoth. 
Westman, Sten Edvard, De regimine antisphlogistico. G 
M. Lund, 7/& 1800, 16 p. 4:o. — Under inseende af 
J. H. Engelhart. 3 
Wallenius, Conr., De facultate nature medicatrice a vi 
vital non distingsende, G. M. Lund, 21/; 1800, 10 
p. 4:0. — Under inseende aft A. E. Barfoth. 
Almqvist, Petr. Andr., De inflammationibus occultis dubia 
nonnulla sistens. G. M. Lund, !2/,, 1800, 18 p. 40. 
— Under inseende af:J. H. Engelhart. : 
Afzelius, Petr. von, Dissert. medicarum linee prime. 
 aptslk 25/, 1801, 13 p. 4:0o. (Jac. Josua Betulin). 
Radloff, Fr. Wilh., De methodis in medicina. Uppsala, 20; 


1802, 12 p. 4:0. — Specimen för medicinsk adjunktur. j : 


; Bidrag t. känned. af Finl. 


41 


Zetterström, Carolus; Diss. artem pro mortuis habitos 
suscitandi medicinam non facientibus exhibitura. 
1, 2. Uppsala, !7/; 1802, 30 p. 4:o. — Specimen för 
medicinsk adjunktur. 

Döbeln, Joh. Wilh. von, Proposita medica. G. M. Lund, 
22/1, 1802, 8 s. 4:0. — Under inseende af J. H. Engel- 
Märt: 

Cavallin, Petr. Sam., Aphorismi nonnulli de pretio patholo- 
gico febrium gastricarum minuendo. G. M. Lund, 
28/501806; 15 p. 4:0. — Under inseende af J. H. 
Engelhart. 

Ringenson, Joh. Laur., De vera notione morborum. Lund, 
10 1806, 19 p. — Specimen för medicinsk adjunktur. 

Wulf, Carol. Eric, In inflammationes asthenicas observa- 
tiones. G. M. Uppsala, ?3/; 1810, 8 s. 4:0o. — Under 
inseende af Jac. Åkerman. 

Halenius, Engelb., Proposita medica. G. M. Lund, 2?9/; 
1810, 13 p. 4:o. -- Under inseende af J. H. Engel- 
hart. 

Allgulin, Joh. Magn., Asthenia directa ab indirecta distin- 
guenda. G. M. Lund, 9/,, 1810, 15 p. 4:o. — Un- 
der inseende af J. H. Engelhart. 


Lorich, Carol., De signis inflammationis membranarum 
I serosarum: G. M - Lund, !9/5: 1812, 138 p. 8:0. — 
Under inseende af Arv. Henr. Florman. 

Eriksson, Gust., De Idiosyncrasia. G. M. Uppsala, !!/; 1817, 
15 s. 4:0. — Under inseende af P. von Afzelius. 
Arrhenius, Joh. Elavus, Diss. med. observationes quasdam 
circa Bulimige morborum symptomatis notionem et 
caussas continens. G. M. Uppsala, /s 1817, 10 p. 

4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Rabbén, Joh., De precipuis caussis mali scrofulosi ejusque 
remediis efficacissimis, respectu habito ad regionem 
nostram, quam morbus hic frequenter infestat. Lund, 
29/,, 1817, 181 p. 8:o. — Specimen för medicinsk 
adjunktur. 

Nat. o. Folk, H. 70. 


42 


Utkom i svensk öfversättning. Lund 1819, 8:0. 
Förf. var Finne. 

Pramberg, Joh. Bernh., Qua ratione Medicina empirica et 
rationalis ad discipling emolumentum optime conjungi 
possint. Lund, !3/;, 1817, 116 p. 8:o. — Specimen 
för professionen i praktisk medicin. 

Sillén, Nic. Jac., Fragmenta medicinam empiricamque na- 
ture disquisitionem spectantia. 1". Uppsala, 5/; 1820, 
8 p. 4:o. (Joh. OL. Lagberg). 

Billing, Joh. Sam., De vi febrium in morbos chronicos. M. 
G. Lund, ?!/; 1820, 24 p. 8:o. — Under inseende af 
Jac. Sönnerberg. 

Rahmström, Nic. Laur., Diss. pathologica de ratione typici 
morborum decursus. M. G. Uppsala. 1/5 1822, 
8 p. 4:o. — Under inseende af Carol. Zetterström. 


Westring, C. A. T., Diss. medica de curationibus pericu- 
losis. G. M. Lund, 19/5 1822, 16 p. 4:0. — Under 
inseende af J. Sönnerberg. : 


Ljungblom, Carol. A., Tussis sciagraphia setiologica. G. M. 
Uppsala, 5/,, 1822, 8 p. 4:o. — Under inseende at 
H. W. RBRomanson. 

Zetterström, Carol., De ordine rerum in arte medica ad- 
discendarum et officiis, que preter curam morborum 
medicis commendanda sunt, notationes. 1, 2. Upp- 
sala, /;, 1826, 23 p. 4:o. (G. M., Ericus Staaf, Joh. 
Jac. Smitt). 

Zetterström, Carol., De officio medici commentationes. I— 
IV. Uppsala, 1827, 36 p. 4:0.. (G. M., Joh. Christ. 
Kull, Gust. Maur. Florman; Nils Gust. Örbom, 
Laur. Lindgren). 

Romanson, Henr. Wilhelm, De situ corporis in morbis 
dissertatio. 1, 2. Uppsala, 15/, "1829, 22 p. 4:0. (G. 
M., Claud. Joh. Bergman, Andr. Eric. Setterblad): 

Sundevall, Carol. J., Observationes in morbos quosdam tro- 
picos. M. G. Lund, !7/;, 1829. 21 p. 8:o. — Under 
inseende af Jac. Sönnerberg. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


43 


Lindström, Jac: Nic., Diss. affectiones sympathicas in mor- 
bis corporis humani 2&estimatura, respectu in primis 
habito ad revulsionem et medicamina, que appellan- 
> tur derivantia. 17. Uppsala, ?3/, 1830, 16 p. 8:0. — 
Förf: uppförd på förslag till professionen i teoretisk 

och praktisk medicin. 

Sönnerberg, Jac., Diss. med. de statu verminoso. I—TII 7. 
Lund, 1830, 24 p. 4:o. (G. M., Laur. Scholander, 
Laur. Th. Sjöbeck, A. L. Ullman). 

Klintberg, Joh. Wald., De przegnatione cognoscenda disser- 
tatio. G. M. Uppsala, 2?8/; 1831, 8 p. 4:o. Under 
inseende af Henr. Wilh. Romanson. 


Holmblad, Andr., De morborum simulatione dissertatio. G. 
M.  Uppemtå: 12/,, 1831, 10 p. 4:0. — Under inseende 
af H. W. Säters 


Almqvist, [mm. Gust., Inledning till infammationsproces- 
sens I ösosraphiG. M. G. Uppsala, 23/, 1835, 24 s, 
8:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. 


Hwasser, Adolphus L., De constitutione hectica dissertatio 
pathologica. Lund, /, 1836, 34 p. 8:0o. — Specimen 
för docentur i praktisk medicin. 


Hwasser, Isr., Läran om feber. Första afdeln. 1—10. Upp- 
sala, "/; 1839—1841, 160 :s. 8:o. (G. M., Algoth Joh. 
Carlander, H. Imm. Carlson, P. J. Danielson, A. G. 
Virgin, Ol. Rob. Sandberg, Ulr. T. Thollander, A. 
F. Hellman, Dan. Ekelund, A. J. Hörlin, E. A. Hall- 
ström. — Andra afdeln. 1—16 7". 1841—1844, 216 s. 
8:0. (G. M., Alb. A. Langell, F. A. Ekström, 0. D. 
Bagge, P. R. Lundberg, V. M. Bergmanson, M. Is. 

- Biberg, P. V. Wester, J. G. Höstman, K. F. Levin, 
J. J. Lindhagen, J. O. Walmstedt, Conr. Hahn, Ax. 
Lamm, H. Sundberg, K. F. Levin, C. F. Molin). 


Sandegren, J. Aug., De constitutione epidemica, precipue 
stationaria. Lund, 25/, 1840, 10 p. 4:o. — Under 
inseende af Jac. Sönnerberg. 


Darin, Th. Wilh., De Acrotismo, sive pulmonum defectu. G. 
Nat. o. Folk, H. 70. | 


44 


M. Lund, 22/; 1841, 8 p. 4:o. — Under inseende af 
Jae. Sönnerberg. 

Sätherberg, Herm., Reflexioner öfver den piaktillö medi- 
cinen. M. G. Lund, 19/, 1843, 24 s. 8:0. — Under 
inseende af Jae. Sönnerberg. 

Nilsson, Nils Aug., Die Klassificirung der Krankheiten 
(Classes Morborum). M. G. Sthlm, 39/, 1901, 163 


8. 8:0. 


14. Speciell patologi. 


I. Konstitutionella sjukdomar. 


Sommelius, Daniel, De Diabete. G. M. Lund, !9/,, 1799, 
20 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Lidin, Olaus, De Diabete. I. G. M. Uppsala, ?/; 1809, 
16 p. 4:o. — Under inseende af P. v. Afzelius. TI. 
sect. 1, 2". 17—42 p. 4:o. 1809. (Själf Przeses). 

Malmberg, Petr. N., De precipuis in Diabete curando re- 

| mediis adhibitis. G. M. Lund, ?22/, 18383, 16 s. 8:0. 

Oelrich, J. D., :Om Ammoniakafsöndring och Alkaliterapi 
vid Diabetes mellitus. M. G. Lund, £/; 1901, 152 
8. 80; | 


Ahlberg, Nicol. Levin, De Rhachitide. &G. M. Uppsala, 
19/, 1813, 8 p. 4:0o. — Under inseende af Jac. Åker- 
man. 

Hwasser, Isr., Om Rhacbhitis. 1—3. Uppsala, 12/,, 1835— 
1836, 49 s. 8:0. (G. M., C. Aug. Aurell, And. Fr. 
Regnell, Joh. Pet. Holmbom). 


Salomon, Ernst D., De Scorbuto. G. M. Uppsala, 22/,, 
1775, 23 s. 4:o. — Under inseende af C. von Linné. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


45 


Hwasser, Isr., Om-skörbjugg. 1—3. Uppsala, ?/,, 1838 
—1839, 42 s. 8:0. (G. M., Jon. Risberg, P. Gust. 
Sundberg, Vict. Cassel). 


Acrell, Joh. Gust., De Rheumatismo. G. M. Uppsala, !5/; 
1764, 28 p. 4:0o. — Under inseende af Sam. Aurivil- 


lus. 
Thunberg, Carl Petter, De Ischiade. G. M. Uppsala, 28/; 
1770, 16 p. 4:0. -- Under inseende af Jon. Sidrén. 


Roos, Joh. Carol., De Lumbagine. G. M. Uppsala, !9/,, 

1775, 9 p. 4:o. — Under inseende af Jon. Sidren. 

Rosenblad, Eberh., De Podagra. Lund, 15/, 1780, 23 p. 
4:0. (Joh. Henr. Engelhart). | 

Thurling, Er., De rheumatismo chronico. G. M. Uppsala, 
277. 1780, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. 

Engelhart, Joh. Henr., De Rheumatismo acuto. Lund, +/,2 
1790, 42 p. 4:o. (Eberh. Zach. Munck). 

Pettersson, Laur. S., De Angina arthritica. G. M. Upp- 
sala, :-/; 1793, 9 s. 4:o. — Under inseende af J. G. 


Acrel. 
Sommelius, Nic. Jac., Observationes in Psoitidem. G. M. 
Lund, 3/, 1819, 19 p. 8:o. — Under inseende af J. 
Sönnerberg. 


Platsman, Maur. Aug., Observationes in Rheumatismum et 
Arthritidem. Lund, !2/. 1819, 10 p. 4:o. — Under 
inseende af Jac. Sönnerberg. 

Hwasser, Isr., Om Gikt. 1, 2. Uppsala, 1!3/, 1834—1839, 
50 s. 8:0. (G. M., Joh. Chr. Fr. Heffner, Fritz 
Lang). 

Asp, Carl, Studier öfver ,,Reumatismen" vid rödsot. M.G. 
Uppsala, 1!/; 1889, 219 s. 8:o. — Tryckt i Lund. 


2. Infektions- och folksjukdomar. 


Rosén, Nic., De febre intermittente quartana. Uppsala, 
16/. 1739, 18 p. 4:o. (Pet. Lundberg). 


Nat. 0. Folk, H. 70. 


46 


Lithén, Mart., De febribus intermittentibus. Uppsala, 1£/,, 
1741, 8 p. 4:o. — TI slutet af afhandlingen finnas 
biografiska notiser om förf. af Laur. Roberg och vits- 
ord af utländska lärde. 

Wahlbom, Gust., Amphimerina catarrhalis. G. M. Uppsala, 
27/5 1750, 20 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. 

Linné, C. von, Febris Upsaliensis. And. Boström. G. M. 
Uppsala, 21/5; 1757, 12 p. 4:o. : 

Lado, Christ., Diss. med. inaug. sistens febres ' intermit- 
tentes malignas. G. M. Uppsala, 3!/; 1765, 29 s. 4:0. 
— Under inseende af Sam. Aurivillius. 

Linné, C. von, De varia febrium intermittentium curatione. 
Pet. C. Tilleus. G. M. Uppsala, !!/,,; 1771, 56 p. 4:0. 

Gistrén, Joh. Henr., Casus Tertian&e apoplectice. G. M. 
Lund, !8/, 1792, 21 p. 4:0. — Under inseende af Joh. 
Henr. Engelhart. 

Schedvin, Joh. Sigfr., Historia febris intermittentis pete- 
chialis. G. M. Uppsala, ?27/, 1793, 10 s. 4:o. — Un- 
der inseende af J. G. Acrel. 

Dahl, Joh., De febre intermittente vernali. G. M. Uppsala, 
21/, 1830, 8 p. 4:o. — Under inseende af DAG Sön- . 
nerberg. 

Sondén, Car. Udalr., De febre vernali anni MDCCCXXIX 
ad Bred Longholmiense epidemico-endemica. 
1, 2. Uppsala, 1830, 21 p. 4:0. 

Holm Johansson, Carol. Otto, Observationes' quaedam me- 
dico-practice ad febrem intermittentem. Lund, ?2/; 


1834, 10 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Sönner- 
berg. | 

Svedberg, Joh. Fr., Om Frossa. M. G. Uppsala, 25/5; 1857, 
d4 8. SD. 


Hvasser, Isr., Om cholera-farsoten. 1—6 5. Uppsala, !2/, 
1836—1837, 86 s. 8:o. (G. M., Ax. Herm. Behm, J. 
M. Leioken J. V. Graffman, G. M. Rosling, J. D. 
Lindström, Åke Edv. Hvitfelt.). 


Bidrag t. känned. -af Finl. = 


47 


Jacobsén, Ru 6., De Cholera asiatica et presertim de epi- 
"demia Gothoburgensi adnotationes nonnulle. (Loco 
examinis medici). Uppsala, 3!/; 1838, 46 s. 8:0. 

Sönnerberg, Jac., Choler&e Asiatice brevis expositio. I, II. 
Lund, 1838, 18 p. 4:o. (G. M., P. C. Bråkenhjelm, 
L. J. Flygare). 

Gammelin, O0I. Niklas, Om Cholera morbus. 1. M. G. Upp- 
sala, ?/, 1849, 14 s. 8:o. 2. Sjöstrand, Per OI., M. G-. 
1849, 15—28 s. 8:o. 3. Nilsson, CI., M. G. /; 1849, 
29—42 s. 8:0. — Under inseende af Ol. Glas. 

Bergman, Pehr Reinhold, TIakttagelser öfver den epide- 
miska choleran. M. G. Uppsala, 9/,, 1854, 16 s. 8:0. 

Groth, C. M., Bidrag till Cholera-Epidemiens statistik, sam- 

lade vid Cholera-Sundhets-byrån i Upsala år 1857. 
M. G. Uppsala, ?29/; 1858, 21 s. 8:o med en karta. 

Åberg, Ph., Iakttagelser vid sjukvården å Upsala stads 
Muisoriska sjukhus under 1857 års cholera-epidemi. 
M. G. Uppsala, 1859, 34 s. VI Bilagor, 11 s. (ob- 
duktionsprotocoller), 8:0. 


Baeck, Abr., De dignoscenda et curanda imminente phthisi 

pulmonali. G. M. Uppsala, !7/; 1740, 32 p. 4:0. — 
Preside Nie. Rosén, nobil. von Rosenstein. 

Bergholtz, Georg Joach., De phthisi intestinali, morbi casu 
illustrata. G. M. Lund, !3/, 1816, 12 p. 4:0. — Un- 
der inseende af Jac. Sönnerberg. 

Sönnerberg, Jac., Diss. medica in curam phthiseos pulmo- 
nalis ulcerose inquirens. I, II. Lund, 2!/,, 1826, 20 
p. 4:o0. (G. M., Joh. Jac. Björkman, Dan. Scharf- 
fenberg). 

Jönsson, Pet., Phthiseos pituitose brevis expositio. G. M. 
Lund, ?2/,, 1827, 15 p. 8:o. — Under inseende af J. 
Sönnerberg. 

Billengren, D. J., Diss. med. in phthisin pulmonalem bre- 
viter inquirens. G. M.F Lund, £/; 1832, 16 p. 8:0. 
— Under inseende af Jac. Sönnerberg. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


48 


Glas, Olof, De tuberculosi pulmonum seu phthisi pulmo- 
num tuberculosa. -Uppsala, !9/,, 1839, 84 s. 8:0. — 
Specimen för adjunktur i teoretisk och praktisk me- 
dicin. 

Gellerstedt, Pehr Erik, Bidrag till den tuberkulösa lung- 
sotens nosographi och pathologie. 1—6. Uppsala, 
1844, 127 s. en Tab. 8:o. — Specimen för docentur 
i praktisk medicin. 

Berg, Henr., Till frågan om Lungsotssanatorier med sär- 
skild hägn till s. k. Folksanatorier. M. G. Sthlm, 
18/, 1899, 164 s. 8:o, med 16 planscher. 

Tillman, John, Om Kochs gamla Tuberkulin vid kronisk 
lungtuberkulos ur praktisk-diagnostisk synpunkt en- 
ligt nyare erfarenhet. M. G. Sthlm, 39/, 1910, 159 
8..8:0. 

I Hygiea. 71. 1909. 


Schånberg, Joh. Fr., De Pertussi. G. M. Lund, !9/; 1797, 
18 p. 4:0o. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Hay, Carol., Observationes circa tussim convulsivam. G. 
M. Lund, 29/, 1835, 8 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Sönnerberg. 

Hwasser, Isr., Om kikhosta. 1—3. Uppsala, ?25/, 1837, 44 
8..8:0: AA Ola de, cdi Hjertstedt, Charl. Dickson, J. 
Nic. Herlitz). 


Engelhart, Joh. Henr.,, De Dysenteria. Lund, 2!/; 1780, 17 I 
p. 4:o. (Vicent. Henr. Mäller). | 
Hwasser, Isr., Om Dysenterie. 1—6. Uppsala, 27/; 1835 - 
1837, 92 s. 8:0. (G. M., Leonhard Fahlander, CO. = 
Osk. Ekecrantz, G. Vet A. Biberg, Jae. Ström- = 
qvist, Vilh. Aug. Palmer). - 


Bidrag t. känned. af Finl. 


49 


Bergman, F. A. G., Om rödsoten i Sverige. M. G. Upp- 
— sala, 29/, 1869, 114 s. 8:0. 
I Uppsala Univ. Arsskrift 1869. 


Heiligtag, Joh. Benjam., De morbo spasmodico convulsivo 
epidemico. G. M. Lund, 13/,, 1749, 36 p. 4:0. — 
Under inseende af Eberh. Rosén. 

Linné, C. von, De Raphania. Georg Rothman. G. M. 
Uppsala, 27/, 1763, 21 p: c. Tab. 4:0. 


Lindström, Alb., Om Meningitis cerebrospinalis epidemica 
och dess uppträdande inom Sverige åren 1854—1857. 
Ett bidrag till epidemiernas historia. Lund, 19/,; 
1857, :89 s. med en karta 8:o. — Specimen för ad- 
junktur i praktisk medicin. 


Hay, Daniel, De angina tonsillari. G. M. Lund, !7/, 1799, 


15 p. 4:o. — Under inseende af Joh. Henr. Engel- 
hart. 


Fant, Elis Michael, De angina parotidea. G. M. Uppsala, 
/s 1813, 14 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Aker- 
man. 

Hwasser, Ad. Leonh., Ad anginam membranaceam epide- 
mice in Scania grassantem observationes. G. M. 
Lund. 16/, 1833, 10 p. 4:o. — Under inseende at 
Jac. Sönnerberg. 

Lundblad, Lars Johan, Om angina diphterica. M. G. Upp- 
sala, !/, 1877, 48 s. 8:0. 

Wern, Jonas, Om Difterins och Strypsjukans uppträdande 
i Sverige. M. G. Sthlm, 4 maj 1885, 224 s. 6 ta- 
beller och 4 kartor. 

— Selldén, P. A. Hjalmar, Om difterins behandling med 

qvicksilfvercyanid. M. G. Uppsala, 19/, 1886, 96 s. 

8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


30 


Sjöberg, Nils, Difteriens uppträdande i Skåne under fem- 
ton år (1881—1895). M. G. Lund, 39/,, 1898, 4, 122 
+ IV s. 4 tab. 8:0. 


Wollin, Christ., De Causo (Brännfebern). G. M. Lund, 
20/,3 1758, 20 p. 4:0o. — Under inseende af Eberh. 
Rosén. 

Harmens, Gust., De febre epidemica feliciter curata. Lund, 
12/,, 1767, 19 p. 4:0. 


Saur, Carol., De febre epidemica in et circa Cliristitnnt 


dium anno proxime preterlapso grassante. M. G. 
Lund, 29/, 1771, 22 p. 4:o. — Under inseende af G. 
Harmens. 

Florman, Arvid Henr., De föbrö biliosa a. 1788 nautas affi- 
ciente. M. G. Lätä, 18/- 1790, 23 p. 4:0. — Under 
inseende af Andr. Barfoth. 

Leurén, Jac., De typho nervoso lento. 15. G. M. Upp- 
sala, 3), 1809, 14 p. 4:o. — Under inseende at Pa 
Afzelius. 

Hwasser, Isr., De typho contagioso dissertatio. I, IT. 
Uppsala, 27/, 1816, 1—16 p. P. III-—V, p. 17—54. 


Abog 1816. — För professionen i tODTeRIER och prak- 


tisk medicin i Åbo. 


Ahlberg, Joh. Dan., De morbo maculoso-hemorrhagico 


Werlhofii. G. M. Uppsala, 2/,, 1822, 14 p. 4:0. — 
Under inseende af H. W. Romanson. 


Sönnerberg, Jac., Diss. med. in diagnosin febris nervosa 


et typhi inquirens. 1, 2. Lund, 1840, 16 p. 4:0. 
(G. M., Aug. Kjellman, Laurent. Ol. Hagman). 

Bolin, Ernst, Om tyfoidfebern i Sverige. I. Historia, Geo- 
grafi och Statistik. M. G. Uppsala, 2/, 1893, 108 s. 
med en tafla och en karta, 4:0. 

Wide, P. G., Om tarmtyfus. Bidrag till dess Historia, Sta- 
tistik och Etiologi med särskildt afseende fäst vid 
Skåne. -M. G. Lund, 24/; 1902, 90 och 25 s. 4:0. — 
Tryckt i Malmö. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


51 


= 3. Nervsystemets sjukdomar. 


Wollin, Crist., Diss. med. de Apoplexia (Slag.). Lund, 
= 23/7 1759, 80 p. 4:0. 

Ekmark, Carol. D., Diss. med. exhibens Hydrocephalum 
internum annorum XLV. G. M. Uppsala, /& 1763, 
18 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 

Bånge, Paul, De sanatione epilepsie per imminutum vi- 
tium  irritabilitatis et mobilitatis nervorum. G. M. 
Lund, 23/,, 1771, 40 p. 4:o. — Under inseende af 
Eb. Rosenblad. | 

Hallenberg, Georgius, De vertigine. G. M. Uppsala, 19/,, 
1774, 14 p. 4:o. — Under inseende af Jon. Sidrén. 

Gevalin, Joh. Ev., De phrenitide. G. M. Uppsala, 22/; 1786, 

14 p. 4:o. — Under inseende af Joh. Sidrén. 

Köllner, Joh. Fredr., Diss. med. morbi convulsivi casum 
sistens. G. M. Lund, 2!/, 1791, 11 p. 4:o. — Un- 
der inseende af Joh. H. Engelhart. 

Willman, 01.,; De Chorea sancti Viti. G. M. Lund, !3/; 
1798, 19 p. 4:o. — Under inseende af J. H. Engel- 

+" hart. 

Rislachi, Gabr., Hydrops ventriculorum cerebri historiis 
morbi et sectionibus cadaverum illustratus. G. M. 
Uppsala, /; 1804, 33 p. 4:o. — Under inseende af P. 
v. Afzelius. 

Elgström, Gust., Brevis expositio epilepsia. G. M. Upp- 
sala, t/; 1817, 12 p. 4:o. — Under inseende af P. v. 
Afzelius. 

Sabelli, Joh. Eric., In Apoplexiam observationes patholo- 
gice. G. M. Uppsala, 12/, 1817, 8 p. 4:o. — Under 
inseende af P. v. Afzelius. 

Danielsson, Car. N., Disquisitio in cephalalgiam. M. G. 
Lund, 22/,, 1821, 22 p. 8:o. — Under inseende af 
Jae. Sönnerberg. 

Åkerman, Gust. Jac., In casum morbi paralytici meditatio- 
nes. G. M. Uppsala, !£/; 1829, 18 p. 4:o. — Under 
inseende af Jac. Åkerman. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


52 


Bråvik, Jac. Wilh., Myopathie periodicge casus. G. M. 
Lund, 8/; 1833, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jac. 
Sönnerberg. 

Sönnerberg, Jac., Epilepsie brevis delineatio. 1, 2. Lund, 
1834, 20 p. 4:0. (G. M., Joh. Fredr. Bergström, Gu- 
staf Ulr. Kihlstedt). 

Wetterbergh, Carol. Ant., De commotione cerebri. G. M. 
Lund, 29/; 1834, 18 p. 8:o.. — Under inseende af vJ. 
B. Pramberg. 

Lokrantz, Gust. Fr. Wilh., De delirio tremente dissertatio. 
G. M. Uppsala, 29/, 1835, 12 p. 4:o. — Under in- 
seende af Isr. Huwasser. 

Cederschiöld, Carol., Cephalalgie brevis expositio. G. M: 
Lund, 19/; 1837, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jac. 
Sönnerberg. 


Bergenklint, Petr. Gust., Hamorrhagix cerebri expositio 


brevis. M. G. Lund, ?2/; 1842, 22 p. 8:0. — Under 
inseende af Jac. Sönnerberg. 


Melander, Adolf Fredrik, Om hjärnans commotion. 1. M. G. 
Uppsala, 14/; 1845, 1—16. 8:o. 2. J. A. Hedenström, 


G. M. 27/, 1845, 14—28 s. — (Under inseende af C. . 


H. Bergstrand). 3. Filip Sandelin, 29—44 s. 4. Carl 
Edv. D'Angotte, 45—64 s. (3 och 4 under inseende 
af Ad. Melander 1846). 

Quiding, Nils Alfr., Om diagnosen af hemorrhagia cere- 
bri. M. G. Lund, !/; 1850, 17 s. 8:o. — Under in- 
seende af N. H. Lovén. | 

Bohm, Gustaf Henric, Om spinalirritation. M. G. Upp- 
sala, 23/,, 1850, 15 s. 8:o. — Under inseende af Olof 
Glas. | 

Ström, Bernhard Mauritz, Om hydrocephalus acutus. M. 
G. Uppsala, !£/,, 1854, 23 s. 8:0. 

Hwass, Thorbjörn, Kliniska och patologiskt-anatomiska 


bidrag till kännedom om den amyotrofiska lateral- 3 


sklerosen. M. G. Sthlm, 39/,, 1889, 111 s. med 4 
taflor, 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


MRS Lorin ng 


53 


I Nord. med. Arkiv 1889, N:o 15, 1—67. N:o 20, 
1—44. 

Pfannenstill, $. A., Nevrasteni och Hyperacidität. Ett bi- 
drag till neurasteniens symptomatologi. M.G. Lund, 
27/. 1891, 42 s. 3 s. tyskt referat, 8:0. — Tryckt i 
Stockholm. 

I Nord. med. Arkiv 1891, N:o 17. 

Nerander, Teodor, Studier öfver förändringarna i Ammons- 
hornen och närliggande delar vid epilepsi. M. G. 
Lund, 5/; 1894, 47 s. med 7 tabeller, 1 plansch och 
6 figurer i texten, 4:0. 

I Lunds Univers. Årsskrift XXX. 1893—94. 

Josefson, Arnold, Studier öfver Akromegali och Hypofys- 
tumörer. M. G. Sthlm, 25/5; 1903, 184 s. med tre 
tabeller, 8:0. 


I Wickman, Ivar, Studien äber Poliomyelitis acuta. Zugleich 


ein Beitrag zur Kenntnis der Myelitis acuta. Sthlm, 
28/, 1906, 292 s., 8 planscher, 8:0 maj. 
I ,, Arbeiten aus dem Pathologischen Institut der 
Universität Helsingfors. I Heft 1—2, herausg. von 
mn Frot. E. ÅA. Homén.” 
Bergmark, Gust., Bidrag till de cerebrala förlamningarnas 
/ symptomatologi. M.G. Uppsala, ?7/,, 1908, 205 s. 8:0. 
Landström, John, Öber morbus Basedowii. HEine chirur- 
gische und anatomische Studie. M. G. Sthlm, 39/;, 
1907, 196 s. med 10 taflor, 8:0. 

I Nord. med. Arkiv 1907. Kirurgi N:o 9. 
Holmgren, Israel, Öber den HEinfluss der Basedowschen 
Krankheit und verwandter Zustände auf das Längen- 
wachstum. Nebst einigen Gesetzen der Ossifikation. 
M. G. Sthlm, 9/,, 1909, 244 s. mit zwey Taf., 8:0. 


4. Andedräktsorganernas sjukdomar. 


Rosén, Eberh., De Tussi? Pars prima theoretica. Upp- 
sala, 1£/,, 1739, 16 p. 4:0. — Under inseende af Nic. 
Rosén, nob. von Rosenstein. P. secunda practica. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


54 


G. M. Uppsala, 3!/,, 1741, 17—66 p. 8:o. — Under 
inseende af Nic. Rosén. 
Dubois, Godofr., Resolutio casus pleuritici cum metu pleu- 


ropneumonie. G. M. Uppsala, 2t/, 1749, 18 p. 4:0. 


— Under inseende af Nic. Rosén. 

Wickelgren, Petr., De febre catarrhali epidemico hoc anno 
in Scania observata. G. M. Lund, ?2/, 1751, 13 p. 
4:o. — Under inseende af G. Harmens. 

Faxe, Arvid, De empyematis felici per metastasin solutione. 
G. M. Lund, /;, 1759, 36 p. 4.0. — Under inseende 
af Eb. Rosenblad. 

Rothman, Georg, De exspectoratione peripneumonicorum. 
G. M. Uppsala, 29/,, 1760, 13 p. 4:o. — Under in- 
seende af Sam. Aurivillius. 

Hultman, David, De asthmate. G. M. Uppsala, 39/, 1763, 
32 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 

Philipsson, Laur. M., De sangvinis detractionis usu in 

 opneumonia. G. M. Lund, ?8/; 1790, 18 p. 4:0. — 
"Under inseende af Joh. H. Engelhart. 

Noréus, OI., De Catarrho. G. M. Uppsala, ?2t/, 1797, 14 

p. 4:0o. — Under inseende af J. G. Aerel. 


Mortinsson, Nic., Hzemorrhagige pulmonum casus. G. M.' 
Lund, 39/,, 1799, 18 p. 4:o. — Under inseende af. 


Joh. H. Engelhart. 

Ahlstedt, Gust. Henr., Empyema, morbi historia et obser- 
vationibus illustratum. G. M. Uppsala, ?3/; 1800, 
30 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. 

Drakenberg, Gust. Adolph, Casus hydropis pulmonum. G. 
M. Uppsala, £/; 1811, 24 p. 4:o. — Under inseende 
af P. v. Afzelius. 

Bågenholm, Fredr., De empyemate casu morbi et sectione 
cadaveris illustrato. G. M. Uppsala, 12/, 1817, 10 p. 
4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 


Swederus, Sam., Diss. de charactere dynamico et cura 


plevroperipneumonie refrigeratione ortea. G. M. Upp- 


sala, /,, 1822, 8 p. 4:o. — Under inseende af Car. 7 


Zetterström. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


Or 


DL) 


Elmlund, Sam., Pneumonie rheumatice exemplum. G. M. 
Lund, 19/, 1824, 14 p. 4:o. — Under inseende af J. 

 Sönnerberg. 

Medén, Joh. Fred., Inflammationis chronice pulmonum 
casus. G. M. Uppsala, 5/s 1827, 8 p. 4:0. — Under 
inseende af Jac. Akerman. 

Carlson, Axel Gabr., Diss. acad. de bronchitide acuta. G- 

 M. Uppsala, 24/, 1833, 10 p. 4:o. — Under inseende 
af Isr. Hwasser. 

Hwasser, Isr., Om inflammation i luftstrupen. 1—11'". 
Uppsala, 14/. 1836—1839, 156 s. 8:o. (M. G., J. G. 
Winberg, P. Aug. Söderström, Simon Fr. Elisson, 
N. Aug. Wilander, P. Imm. Eckman, C. And. Leffer, 
A. J. Cnattingius, Fr. Aug. Suneson, Er. Gust. 
Palmgren, Ax. Claes Holmgren, Gerh. Ad. Silfver- 
sparre. 

Blachet, Carol. Joh., De curatione pneumonixe simplicis. 
G. M. Lund, 13/,, 1842, 18 p. 8:0. — Under inseende 
af Jac. Sönnerberg. 


Pallin, Pehr Gustaf Victor, Om pneumothorax. M. G. Upp- 
sala, 1". 1/. 1848, 16 s. 8:o. — Under inseende af 
Isr. Hwasser. 

Noréus, Frans Theod., Om pneumatos. 1. M. G. Uppsala, 
1848, 16 s. 8:0o. 2. Hagberg, Knut August, M. G. 
Uppsala, /& 1849, 17—30 s. 8:o. — Under inseende 
af Isr. Hwasser. 


Sandelin, Filip, Om empyem. 1. M. G. Uppsala, 3/;, 1849, 


16 s. 8:o. — 2. Fallenius, Const., M. G. Uppsala, 
/s 1851. 17—30 s. 8:o. — Under inseende af Ol. 
Glas. 


Öhrström, Wilh. Ferd., Om bröstkorgens commotion, be- 
lyst genom en casus. M. G. Lund, 4/; 1850, 20 s. 
8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. 

— Sefvelin; Bengt Ulr., Om inflammation uti brösthinnan. M. 

G. Uppsala, 7/,, 1852, 10 s. 4:0o. — Under inseende 

af Isr. Huwasser. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


06 


Ask, Carl Jacob, Om lungbrand. M. G. Lund, !8/,, 1852, 
36 s. 8:0. — Under inseende af Per Erik Gellerstedt. 

Andersson, Nils Lukas, Om lungemphysemet. M.G. Lund, 
28/. 18538, 21-:s8..8:0. 

Kamph, E. J., Collaps i lungorna i anatomiskt och &tiolo- 
giskt hänseende. M. G. Uppsala, 3/, 1855, 20 s. 8:0. 

Hartelius, Truls Johan, Om lungemphysemet. M. G. Lund, 
29/. 1857, 34 s. 8:0. 

Billqvist, Carl Gustaf Leopold, Några fall af pneumothorax 
iakttagna under tjenstgöring på Kongl. Serafimer- 
lazarettet. M. G. Lund, 29/; 1857, 25 s. 8:0. 

Lundgren, Joh. Gottfr., Symptomatologien i pleuritis. M. 
G. : Lund, 29/5; 1858, 29.s. 8:0. 

Brunstedt, Emil Reinh., Den idiopathiska pneumoniens 
symtomer. M. G. Lund, ?!/; 1859, 44 s. 8:0. 
Nilsson, Lars, Bidrag till den croupösa pneumoniens stati- 

stik och etiologi. M. G. Lund, !4/,, 1892, 161 s. 8:0. 


5. Hjärtats och blodkärlens sjukdomar. 


Linné, C. von, De pulsu intermittente. Andr. Wåhlin. ci 


M. Uppsala, 5/5; 1756, 18 p. 4:0. 

Wickman, Dan., Diss. med. sistens hydropis pericardii 
solitarii casum. G. M. Uppsala, 19/; 1780, 8 p. 4:0. 
— Under inseende af Joh. Sidrén. 

Elliot, Joseph, Angor cordis idiopathicus ex aucta cras- 
situdine et dilatatione ventriculi sinistri oriundus, 
historia morbi et sectione cadaveris illustratus. G. 
M. Uppsala, 32/7; 1826, 8 p. 4:o. — Under inseende 
af H. V. Romanson. 

Henschen, Sal., Observationes in anginam pectoris. G. M. 
Lund, 22/, 1829, 12 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Sönnerberg. 

Hwasser, Isr., Om periodisk nevralgi i hjertat. Upp- 
sala, 24. 1837, 41 s. 8:0. (M.G., Ol. Glas, Er. Leonh. 
Eneroth, Lor. Th. Ekman). 


Bidrag. t. känned. af Finl. 


d7 


Lundberg, Dan. Vincent, Om blåsot. M. G. Uppsala, 5/; 
1841, 23 s. 8:o. — Under inseende af Isr. Hwasser. 

Wistrand, Alfred Hilarion, Om bleksot. 1. M. G. Uppsala, 

-—  29/. 1844, 16 s. 8:0. 2. Ponfén, Otto, M. G. 22/; 1844, 
18 s. 8:o. — Under inseende af Isr. Hwasser. 

Mörck, Sam., In pericarditidem notata ex usu practico. 
G. M. Lund, ?5/,, 1844, 18 p. 8:0. — Under inseende 
af Jac. Sönnerberg. 

Först, Magn., Om ett sjukdomsfall af vitium organicum 
cordis. M. G. Lund, !t/; 1850, 24 s. 8:o. — Under 
inseende af Per Erik Gellerstedt. 

Engelbrecht, Carl Wilhelm, Om angina pectoris. 1. M.G. 
Uppsala, £/; 1851, 16 s. 8:o. 2. Åkerman, Carl Wil- 
helm, G. M. Uppsala, £/; 1851, 17—32 s. 8:0. — Un- 
der Hibande af Ol. Glas. 

Key-Åberg, Algot, Bidrag till Filinsdomen « om endarteritis 
chronica deformans såsom orsak till plötslig död. 
M. G. Sthlm, 39/, 1887, 98 s. en tab., 8:0. 

I Nord. med. Arkiv 1887, N:o 11 och 15. 


6. Digestionsorganernas sjukdomar. 


Baeck, Abr., De medicamentis domesticis, eorumque usu 
in Dysenteria. Uppsala, 18/, 1741. 

Strandberg, Zach. Jo., De inflammatione ventriculi. G. M. 
Uppsala, ?3/, 1741, 24 p. 4:o. — Under inseende af 
N. Rosén. 

Bjuur, Jac., Diss. academ. qua Icterus leviter adumbratur. 
G. M. Uppsala, 13/, 1763, 52 p. 4:o. — Under in- 

; seende at Sam. Aurivillius. 

Salberg, Joh., De cholera. G. M. Uppsala, 24/; 1768, 12 
p. 4:o. — Under inseende af Joh. Sidrén. 

Sparschuch, Henr., Diss. sistens casum hemorrhoidalem. 
G. M. Uppsala, !!/,, 1768, 12 s. 4:o. — Under in- 
seende af Joh. Sidrén. | 


Nat. o. Folk, H. 70. 


28 


Tingstadius, Laur. Chr., De tympanite intestinali. G. M. 
Lund, 2?6/,, 1774, 18 p. 4:o. — Under inseende af 
Eb. Rosenblad. 

Sidrén, Jon., De passione iliaca. G. M. Uppsala, 25/,, 
1775, 19 p. 4:o. (Joh. Ullholm). 

Cronholm, Joach., De Paraglosse exertoria cum ptyalismo. 
G. M. Lund, /; 1778, 35 p. 4:o. — Under inseende 
af Eb. Rosenblad. 

Waldenström, Joh. Car., De gastritide. G. M. Lund, !3/,) 
Fe 17 p. 4:o. — Under inseende af J. H. Engel- 

art. E : 

Philipsson, Laur., De cholera. 17". Lund, !9/, 1791, 20 p. 4:0. 

Liljewalch, Car. Fredr., De ictero. G. M. Lund, !5/; 1793, 
26 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

äg. Eric. Joh., De colica spasmodica. G. M. Lund, 

. 1794, 21'p. 4:o. — Under inseende af J. H. En- 
sälar 

Engström, Carol. Petr., Specimen academicum dysphagise 
casum sistens. G. M. Lund, !8/; 1796, 9 p. 4:0 — 
Under inseende af J. H. Engelhart. 

Aschan, Joh. Laur., De hepatitide ejusque per ptyalismum 


curatione. G. M. Uppsala, 27/, 1797, 14 p. 4:0. — 


Under inseende af J. G-. Aerel. 
Haij, Isaac, De gastrodynia. G. M. Uppsala, 3/; 1797, 
12 p. 4:o. — Under inseende af J. G. Aerel. 
Nordblad, Car., De morbosis pancreatis affectionibus. G. 


M. OR: '6/5 1799, 20 p. 4:0. — Under inseende af 


Andr. Barfoth. 

Hedenström, Joh., Casus morbi ilei. G-. M. Uppsala, ?5/, 
1804, 18 p. 4:o. — Under inseende af Pet. v. Afee- 
lius. | 

Elmstedt, Petr., Glossitis casus. G. M. Uppsala, 2/, 
1804, 12 Å 4:o. — Under inseende af PP. v. AIN 
lus. 

Brisman, Joh., Commotionis hepatis casus. G. M. Uppsala, 
26, 1813, 9 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åker- 
man. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


EA AA RT nr re Sea 6 Å 
RÅR SE RSA AR rn er 0 NG I aa ala rn att an sa en 


59 


Strömberg, Sv. Joh., Tympanizg intestinalis pathologia. 1. 
—G. M:- Lund, !3/, 1814, 16 p. 4:0. -- Under inseende 
af J. H. Engelhart. 

Lindbom, Ax., Observationes in hepatitidem acutam. G. 
M. Lund, !7/,, 1816, 16 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Sönnerberg. 

Bergman, Joh. Magn., Observationes in morbos hepatis 
faronicos. G. M. - Lund, ?!/,, 1816, 12 p. 4:0. — 
Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Frestadius, Joh. Abrah., Casus intestini a monstrosa peri- 
tonei duplicatura strangulati. G. M. Uppsala, 7/; 
1817, 10 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Hellichius, Haquin, Diss. med. de pyrosi. G. M. Lund, 
5/g 1819, 32 p. 8:o. — Under inseende af Jac. Sön- 


nerberg. 

Engholm, Jon. Joh., Peritonitidis chronic&e casus. G. M. 
6/2 1826, 8 s. 4:0. — Under inseende af C. Zetter- 
ström. 


Hwasser, Isr., De gastricismo positiones pathologice. 1, 2. 
Uppsala, 12/, 1833, 16 p. 4:0o. (G. M., Ol. Aug. Swa- 
lin, Joh. Dan. Grill). 

Hwasser, Isr., Om hemorrhoider. Uppsala, 15/5; 1835, 34 
s. 8:0. (G. M., Ax. Vilh. Stiegler, Bernh. Hasselrot). 

Hwasser, Isr., Om gulsot. Uppsala, £'/; 1835, 16 s. 8:0. 
(G. M., Pehr Adolf Hedberg). 

Hultgren, Car. Wilh., Scirrhi pancreatis casus. G. M. Lund, 
22/, 1837, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jae. Sön- 
nerberg. 

Hwasser, Isr., Om colik. 1—19. Uppsala, ?5/; 1837 — 1838, 
260 s. 8:0. (G. M., Osc. Vilh. Egerström, Frans 
Gerh. Mosén, P. Joh. Hyckerström, N. Joh. Berlin, 
J. V. Lagerstedt, Th. Hök, Franz Fr. Rydberg, N. 
Gust. Höglander, L. M. Altin, P. Er. Gellerstedt, C. 
J. Kjerrulf, J: F. G. Keyser, F. A. Zetterstrand, C. 
E. Hagdahl, P. M. Chr. Tenggren, P. G. Palmgren, 

 Vict. Matth. Beronius, P. H. Malmsten, Moses Grön- 
dahl). 


Nat. o. Folk, H. 70. 


60 


Hwasser, Isr., Om Cardialgi. 1--3. Uppsala, ?t/,, 1838, 42 
0; .5:0, (G. M., Otto Vilh. Åberg, P. OC. Gustafsson, 
P. J. Er. Afzelius). 

Landberg, G., Gastro-enteritidis expositio brevis secundum 
theoriam, quam protulit Broussais. G. M. Lund, 28/, 
1840, 8 p. 4:o. — Under inseende af N. H. Lovén. 

Witt, Otto M., De peritoneitide. G. M. Lund, ?22/, 1842, 
27 p. 8:o. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Hwasser, Isr., Om inflammation i lefvern. 15. M. G. Upp- 
sala, 13/,, 1845, 12 s. 8:0o. (Rob. Fornmark). 

Ekman, Magn. Lorents, Om ulcus ventriculi perforans. 
M. G. Lund, 27/, 1850, 21 s. 8:0. — Under inseende 
af Per Erik Gellerstedt. 

Kalén, Frans August, Om kramp i östötrapll dag oi OR 
Uppsala, 3/; 1850, 16 s. 8:o. — II. Warodell, Per 
Ewald, G. M. Uppsala, 2/; 1850, 17—30 s. 8:0. — 
Under inseende af Ol. Glas. 

Lundbergh, Theodor, Om pankreas” sjukdomar. 1. M. G. 
Uppsala, 17/, 1852, 1—16 s. 8:0. II. Anjou, Carl Theo- 
dor, M. G. 17/, 1852, 17— 32 s. 8:o. III. Hulting, Ludv. 


Theod., M. G. 24/, 1852, 33—48 s. 8:o. IV. Carlberg, 


Joh. Ludvig, M. G. 2:/, 1852, 49—64 s. 8:o. V. Wal- 
denström, Gust. Fredr., M. G. 7/, 1852, 65—78 s. 8:0. 
VI. Martin, Joh. Ed., M. G. 1852, 79—92 s. 8:0. 
VII. Hallman, Carl Erik, M. G. 23/, 1852, 938—110 s. 


8:o. — Alla delarna äro af författarene ventilerade 


under inseende af Isr. Hwasser. 

Falck, John Henr. August, Om cancer ventriculi. M. G. 
Lund, ?5/; 1852, 36 s. 8:o. — Under inseende af Per 
Erik Gellerstedt. 

. Ramström, Aug. Fr., Om det enkla magsåret (Ulcus ven- 

triculi simplex). 1". M. G. Uppsala, 7/, 1852, 16 s. 


8:o. — Under inseende af Isr. Hwasser. 

Flyborg, Joh. Maur., Om tarminvagination. M. G. Lund, 
18/,. 1851, 18 s. 8:o. — Under inseende af Arv. St. 
Bruzelius. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ÄG vf 


ALE SV SEE ANSE YET SSE VER NETTO TSE SNES 


61 


Klosterberg, Gust. Alarik, Om perityphlitis. M. G. Upp- 

 sala, 2!/, 1853, 24 s. 8:0. 

Andersson, Roloff, Om ulcus ventriculi simplex. M. G. 
Lund, ?28/,, 1857, 30 s. 8:0. 

Ribbing, Seved, Om ileus, en klinisk studie. Lund, 28/, 
1882, 192 s. 8:o. — Specimen för profession i prak- 
tisk medicin. 

Kulneff, N., Bidråg till kännedomen om autointozxicatio- 

— ner vid funktionsrubbningar i digestionsorganen. I. 
M. G. Lund, ?5/,, 1891; 87 s. 8:0. 

Buhre, B., Om mjölksyre-reaktionens betydelse för dia- 
gnosen af magkräfta. M. G. Sthlm, !/> 1897, 116 s. 
8:o med en pl. | 

I Hygiea. 59. 1897. 

Törnqvist, G. W., Beiträge zur Pathologie und Therapie 
der Gzallensteinkrankbheit. M. G. Lund, ?!/, 1903, 
159 s. 8;0. 

I Nord. med. Arkiv. 1903. Kirurgi. N:o 1 och 
N:o 7. ; 

Wernstedt, Wilh., Studien äber die Natur der sogenannten 
angeborenen Pylorusstenose". M. G. Sthlm, ?5/; 1906, 
173 s. 4 pl. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1906. Inre Medicin. N:o 2 
och N:o 5. 
Key, Einar, Bidrag till den kirurgiska behandlingen af 
— uleus ventriculi. M. G. Sthlm, 1£/; 1907, 164 s. 8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1907. Kirurgi. N:o 3 och 5. 


7. Urinvägarnes sjukdomar. 


Neumann, Math., De Hydrope Ascite. G. M. Lund. ?9/,, 
1687, 21 bl. 4:o. — Under inseende af Erasm. Sacken- 
sköld. — Förf. utlänning. 

Westman, Joh., De Hydrope I. Uppsala, ?£/,, 1739, 20 p. 

fe E. IL. GG. Mi. 12/,, 1742,;: 20 p.4:0o. — Under 
inseende af N. Rosén, nob. von Rosenstein. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


62 


Leche, Joh., De calculo renum et vesice. G. M. Lund, 
10, 1740, 12 p. 4:o. — Under inseende af G. Har- 
mens. 

Reftelius, Joan Mart., Diss. sistens ascitis simplicis casum. 
G. M. Uppsala, !!/; 1772, 12 p. 4:o. — Under in- 
seende af Jon. Sidrén. 

Liljeblad, Sam., Usus Lapidis suilli in lithiasi renali. G- 
M. Uppsala, !/; 1793, 18 p. 4:o. — Under inseende 
af J. G, Acrel. 

Malmsten, Pehr Henr., Om Bright'ska njursjukdomen. I— 
IV. Uppsala, 1842, 119 s. 8:o. — Specimen för do- 
centur i pråktisk medicin. 

Boursell, Carl Johan, Om vattensots orsaker och causal- 
behandling G. M. Uppsala, 292/, 1848, 138 s. 8:0. — 
Under inseende af Isr. Hwasser. 

Troilius, Samuel Gustaf, Om uremi. M. G. Uppsala, ha 
1858, 56.s. 8:0; 

Almén, Aug., Om urinafsöndring och urgemi. Några an- 
märkningar från fmlolorak kemisk synpunkt. M. G. 
Uppsala, 3/; 1860, 87. & 8:0. 


Ödmansson, Ernst L. W., Bidrag till kännedomen af urin- : 


sedimentet uti njurarnes sjukdomar. M. G. Lund, 
10/. 1862, 66 s. 2 planscher 8:0. 


Flensburg, Carl Axel Vilhelm, Studier öfver urinsyrein- 
farkten, urinsedimentet och albuminurin hos nyfödda. 


Sthlm, ?9/,, 1893, 77 s. 8:o med en bilaga (af John 7 


Sjöqvist) och tre dubbeltaflor i färgtryck. — Promo- 
verad med. doktor i Lund 3!/; 1894. 
I Nord. med. Arkiv. 1894. N:o 9 och 14. 
Hedenius, Isr., Studier öfver Albuminuri i dess lindrigaste 
kliniska form. M. G. Uppsala, 3!/; 1900, 250 s. 8:0. 
Forssell, Olof H:son, Bidrag till njurtuberkulosens diagnos. 


M. G. Sthlm, !9/,, 1901, 71 s., VI, 4:0' min. med 


taflor. 
Stridsberg, Wilh., Studier öfver den s. k. cykliska Albu- 
minurien. M. G. Sthlm, 23/; 1903, 130 s. 4:0 min. 


med 5 tabeller. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


KR RA 


Å SN 
BN RAN 


Wyegee rr ESP TA TRA SA ME SA BARE FE JIY SA RASSERP a 


63 


Ernberg, Harald, Studien iäber chronische Nephritis mit 
-besonderer Bericksichtigung des Stickstoffumsatzes 
M. G. Sthlm, 21/; 1905, 75 s. 80. 
I Nord. med. Arkiv. 1905. Inre medicin N:o 3 
och N:o 7. 


8. Från sjukvårdsanstalter. 


Rosén, Nicol., Diss. med. sistens resolutionem casus gra, 
variis malis, a plethora ortis, vexate et feliciter cu- 
rate. Uppsala, 2/,, 1732, 14 p. 4:o. (Pet. Leet- 
ström). 

— Afzelius, Petr. Arvidsson, Historie Morborum observa- 

: tionibus practicis illustrate. 15. G. M. Uppsala, 
17/, 1784, 12 p. 4:0o. — Under inseende af Jon. Sidrén. 

Odhelius, Er., Morborum casus Spec. 15. G. M. Uppsala, 

; 1/. 1785, 10 p. 4:0o. — Under inseende af Jon. Sidrén. 

— Stridsberg, Carol. Ax., Morborum casus ex diario nosoco- 
mil academici Lundensis. M. G. Lund, 29/; 1820, 
16 p. 8:0. — Under inseende af J. Söknerberid. 

Englund, Ericus, Morborum casus ex diario nosocomii 
academici Ländensis. M. G. Lund, 2!/; 1823, 16 Pp: 
8:o. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 


15. Psykiatri. 


Detterberg, Magnus, De passione hypochondriaca. G. M. 
Uppsala, 13/,, 1697, 28 p. 8:o. — Under inseende af 
Ol. Budbeck fil. +). 

Retzius, Nicol., De Vampiris, non Vampiris, sed producto 
gquodam morboso, Incubi nomine dudum noto. Lund, 


+) Är den första i Uppsala för medicinsk doktorsgrad utgifna 
afhandling, å hvilken mig veterligen tecknet G. M. finnes infördt. 
Förf., då redan Logices och Physices lektor i Skara, blef likväl 
icke fölmtsverad. 


Nå. o. Folk, H. 70. 


64 


16/., 1737, 25 p. 4:0o. — Under inseende af Joh. Jac. 
von Döbeln. i 
Ekman, Otto Crist., Diss. acad. sistens casum magnetismi 
animalis. G. M. Lund, !8/,, 1818, 71 p. 8:o. — Un- 
der inseende af E. Z. Munck af Rosenschöld. 
Ronander, Car. G. Henr., Expositionis psychopathologiz 
tentamen ". Pars prior. G. M. Uppsala, 1822, 8 p. 
4:o. — Pars posterior. Johan Hedenborg. G. M. 19/,, 
1822, 8 p. 4:o. — Under inseende af C. Zetterström. 
Bergen, Laur. Magn. von, De animi deliquio. M. G. Lund, 
2/6 1824, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sön- 
nerberg. | 
Bergh, Gust. Fredr., Mani&e Helluonum brevis ekpositip. 
G. M. Lund, 29/; 1835, 10 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Sönnerberg. 
Dahlberg, Joh. Leonard, Bidrag till den pövdkiska Aetio- 
logien. M. G. Uppsäli 30/, :1858, '40' 8. 8:0,INoAbR 
Möller, Carl Fingal, Bidrag till kännedomen af det reli- 
giösa vansinnet. M. G. Uppsala, 39/; 1860, 73 s. 8:0. 


Salomon, Ernst, Om de pathologiska hufvudmomenten af 


Allmän Paresis eller förlamande sinnessjukdom (pa- 


ralysie générale. M. G. Uppsala, 15/; 1861, 27 s. & 


8:0, med en pl. 


Kjellberg, Gust., Om sinnessjukdomarnes stadier. I. De i 


depressiva formerna af sinnessjukdom. Utkast till 


en psychiatrisk diagnostik. I. M. G. nar 29/, : 


1863, 30 s. 8:0. 
I Upsala Universitets Årsskrift 1863. 


Nyström, Anton, Om Cretinism och Idioti. M. G. Lund, + 


19/.. 1868, 108 s. 8:0. 


Hjertström, Ernst Joh. Gust., Om den epileptoida sinnes- : É 
sjukdomen. M.G. Sthlm, 23/, 1883; 73.8: 8:0: 


I Nord. med. Arkiv. 1883. N:o 10. 


Hammarberg, Carl, Studier öfver Idiotiens klinik och par 
tologi jämte undersökningar af hjärnbarkens normala 
anatomi. Uppsala, 25/; 1893, 104 s. 7 planscher, fol: = 


min. 


Bidrag t. känned. af Finl.. 68 


Tay 


STEPEYCTTSENE - 


65 


Gadelius, Bror, Om Tvångstankar och dermed beslägtade 
fenomen. M. G. Lund, 28/,; 1896, 239 s. 8:0. 


Schuldheis, Georg, Om sinnessjuka fångar i Sverige under 
åren 1865—1894. Rättsmedicinska och kliniska stu- 
dier. Inledning och förra delen. M. G. Uppsala, 
16/7, 1898, 264 s. 8:0. 


Lundborg, Herman Bernhard, Ueber Degeneration und 
degenerierte Geschlechter in Schweden. I. Klinische 
Studien und Erfahrungen hinsichtlich der familiären 
Myoklonie und damit verwandten Krankheiten. M. 
G. Sthlm, 22/. 1901, 130 s. 3 tafl., Geschlechtstafel, - 
3 Tabb. 8:0. 

I Svenska Läkare-Sällsk. nya Handl. Ser. III. 3. 

Marcus, Henry Isac, Akuta förvirringstillstånd på syfili- 
tisk grund. M. G. Sthlm, 2/; 1903, 131 s. med 2 
taflor, 8:0. 

I Hygiea. 65. 1903. 

Svensson, Frey, Psykiatrisk-psykologiska studier till Jagets 
mekanism. M. G. Sthlm, !3/,; 1903, 277 s. 8:0. 
Westberg, A. Edv.; Bidrag till kännedomen om sinnes- 
sjukdomarnas familiära uppträdande. M. G. Sthlm, 

28/. 1906, 156 s. 8:0. 
I Hygiea. 68. 1906. 

Petrén, Alfred, Öber Spätheilung von Psychosen. Eine 
monographische Studie. M. G. Sthlm, 13/; 1908, 324 
8. 8:o, mit 5 Tabellen. 

I Nord. med. Arkiv 1907. Inre Medicin. N:o 9 
och N:o 12. 1908. Inre Medicin. N:o 3 och N:o 4. 

Kinberg, Olof, Om det rättsliga förfaringssättet i Sverige 
rörande för brott tilltalade personer av tvivelaktig 
sinnesbeskaffenhet samt om behandlingen av krimi- 
nella sinnessjuka. M. G. Sthlm, 29/; 1908, 311 s., 
VII s., 8:0. 

Se Ekdahl, Ax. Joh. 1893. Rättsmedicin. 


Nat, o. Folk, H. 70. 


66 


16. Allmän kirurgi. 


Roberg, Laur., Diss. chirurgica de Pernionibus. Uppsala, 
7/, 1722, 21 p. 4:0o. (Gerh. Boltenhagen). 

Rosén, Nic., De Chirurgize curtorum possibilitate. Uppsala. 
10/,, 1742, 18 p. 4:o. med tre pl. (Isac Fritz). 


Harmens, Gust., De spastica constrictione vesice urinariae 


et adjacentium partium. Lund, 7/4 1757, 10 p. 4:0. 
Nordblad, Eric., De herniis spuriis aphorismi. G. M. Upp- 
sala, 15/. 1765, 10 p. 4:o. — Under inseende af Sam. 
Aurivillius. 
Acrel, Joh. Gust., De ulceribus. Uppsala, !3/,, 1769. 20 p. 
4:o. (Ernest D. Salomon). 


Boecler, Chr. Em., De suturis vulnerum in genere. G. M. 


Uppsala, 27) 1772, 21 s. 4:0. — Under inseende ar 
C. von Linné. 

Sacklén, Joh. Fr., De usu inustionum vario et precipue 
in gangraena metastatica exoptato. G. M. Uppsala, 
7/, 1787, 26 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Mur- 


ray. 


Östman, Joh. P., De criteriis et remediis cancri adhuc 


dubiis. G. M. Lund, ?2/,, 1787, 27 8. 4:o. — Under 
inseende af And. Barfoth. 


Leffler, Sveno Petr., Anchylosis. G. M. Uppsala, v/; 
1797, 22 p. 40. — Under inseende af Ad. Murray. 


Zetterström, Car., De hemorrhoea. G. M. Uppsala, !3/, 
1797, 18 s. 4:o. — Under inseende af J. G. Aerel. 
Hedrén, Magnus, In vulnera venenata nostratium animad- 


versiones. G. M. Lund, !5/; .1803, 16 p. 4:0. — UB 5 


der inseende af Arv. Henr. Florman. 
Ringenson, Joh. Laur., De extensione continuata fractis 
ossibus sanandis interdum necessaria. G. M. Lund, 
27/, 1805, 16 p. 4:o. — Under inseende af Arv. H. 
Florman. ; 
Rabhbén, Joh., De formatione novi ossis in cavamine tibixe, 
exemplo comprobata. G. M. Lund, ?9/; 1814, 12 p. 


Bidrag t. känned. af Fin. = 


67 


4:0. — Under inseende af Eb. Zach. Munck af Ro- 
senschöld. 

Eriksson, Adolph, Observationes circa gangranam. G. M. 
Uppsala, !3/,, 1817, 17 p. 4:o. — Under inseende af 
Jae. Åkerman. 

Engström, John, De Bracherio Frisiano dissertatio. M. G. 
Lund, !1/, 1818, 12 p. med en pl. 8:0. — Under in- 
seende af J. Sönnerberg. 

Nerman, Wilh. Sam., Diss. de articulationibus sic dictis 
accidentalibus, fracturas ossium interdum subsequen- 
tibus. G. M. Lund, ?/; 1821, 17 p. 8:0o. — Under 
inseende af A. H. Florman. 

Ouchterlony, John, De castratione. G. M. Uppsala, /,, 
1822, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Ekelund, Daniel, Theser angående amputation af mennisko- 
kroppens större lemmar. Sthlm, ?3/; 1823, 4 s. 8:0. 
— Specimen. 

Kjellenberg, Fred. Udalr., De fracturis cranii commenta- 
tiones. .G. M. Uppsala, !2/, 1827, 8 p. 4:0. — Un- 
der inseende af Jac. Åkerman. 

Landgren, Gustaf, Afhandling om Acupuncturen. M. G.-. 
Uppsala, !6/; 1829, 34 s. 8:0. — Under inseende af 

| C. Zetterström. 

- Bergstrand, C. Henr., Några anmärkningar rörande testick- 
larnes sjukdomar. M. G. Lund, !3/; 1831, 48 s. 8:0. 

Söderqvist, Aron Elias, De trepanatione opportune insti- 
tuenda. G. M. Uppsala, ?/; 1833, 8 p. 4:0. — Un- 
der inseende af H. W. Romanson. 

Götlin, Ericus Joh., Dysurige brevis expositio. G. M. 
Lund, 9/5; 1837, 8 p. 4:0o. — Under inseende af Jac. 
Sönnerberg. 

Carlson, Herrman Imm., Inledning till läran om friska sår. 
Lund, ?3/,, 1846, 77 s. 8:o. — Specimen för profes- 
sionen i kirurgi och barnförlossningskonst. 
 Hiälphers, Henr. Vilh., Om ganglier. G. M. Uppsala, ?9/; 
1847, 14 s. 8:o. — Under inseende af C. H. Berg- 
strand. ; 


Nåt. 0. Folk, H. 70. 


68 


v. Bétzen, Alfr. Gotthard, Om lymphatiska abscesser. M. 
G. Uppsala, $/, 1848, 16 s. 8:o. — Under inseende 
af C. H. Bergstrand. 

Almqvist, Seth Valentin, Om klumpfot.' 1+. M. G. Upp- 
sala, 3/; 1848, 16 s. 8:o. — Under inseende af F. 
Sundevall. 

Bergstrand, C. H., Afhandlingar uti Allmän Chirurgi. 1, 
25, Hoppsan, 1848—1849, 28 s. 8:o. (M. G., Pehr 
Henr. Fr. Greve, Alfr. Pillinoi 


Grenholm, Erik Magnus, När bör man amputera? M. G. 


Uppsala, 25/; 1850, 17 s. 8:o. — Under inseende af 
Fr. Sundevall. 


Gadde, Nils Ohisson, Om scrotalsvulsternas differentiella 


diagnostik. M. G. Lund, ?9/; 1865, 44 s. 8:0. 
Liljenroth, Adolf, Om pharyngo-rhinoskopien. M. G. Lund, 
t/, 1870, 68 s. 8:0, med fem pl. 


Tham, Pehr Vollrath Sebastian, Om tetanus traumaticus. 


M. G. Uppsala, ?2/; 1877, 30 s. 8:0. 
Johnson, Erik Gustaf, Bidrag till kännedomen om nervsu- 
tur och nervtransplantation. M. G. Sthlm, 22/,, 1882, 
13 s. 8:0. : 
I Nord. med. Arkiv. 1882. N:o 27. 
Borelius, Jacques, Antiseptikens utveckling och nutida till- 
sonia M. G. Lund, !$/; 1890, 96 s. 4:0. 
I Lunds Universitets Årsskrift. XXVL 1889—1890. 
Naumann, Gust., Om struma och dess bebandling. M. G. 
Lunde p/.. 1891,:178 4 Gao. 


17. Speciell kirurgi. 


I. Kirurgi i allmänhet, sjukvårdsiakttagelser m. m. 


Hårdh, Carl Wilhelm, Observationes nonnulle medico-chirur- 


gice. G. M. Lund, ?/, 1797, 16 p. 4:o. — Under 
inseende af Joh. H. Engelhart. 


Zetterström, Carol., Notationes chirurgice. I—IV. Upp- 


sala, !5/, 1804, 24 p. 4:0. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


69 


Romanson, Henr: Wilh., Exercitationum in nosocomio reg. 
acad. Upsal. chirurgicarum part. I—X. Uppsala, 
1821—1827, 86 s. 4:o. (G. M., A. F. Flodman, Er. 
Rossander, P: E. Stagnell, C. Jon. Genberg, Joh. G. 
Hallberg, A. Erl. Lönnberg, L. Kinberg, Chr. Fr. 
Ewert). 

Bergstrand, Carl. Henrik, Chirurgiska iakttagelser. 1I— 
XXVIII. Uppsala, 1842—1848, 396 s. 8:0. (G. M., 
Osk. Fred. Barck, Pehr Joh. Lithander, Joh. Lechard 
Hegardt, John Hjort, J. A. Hedenström, P. L. Th. 
Thegerström, C. J. J. Lindhagen, N. G. Forling, 
Joh. Sieurin, C. Maur. Hellström, A. G. Wikblad, 
Ed. Ekeroth, E. Ulr. Tengstrand, G: Lundqvist, G. 
Böttiger, Herm. Sundberg, C. Rinman, Th. F. Lund- 
berger, A. Fr. Jacobson, C. A. Käsel, J. Abr. Lager- 
träd, V. M. Nordenström. D. E. Bergius, J. L. Eng- 
ström, A. A. Lenström, H. A. Fahlman, J. Fr. Ihr- 
man, OC. S. Cronstrand). 

Söderbaum, Per, Listers antiseptiska method. M. G. Upp- 
sala, !/, 1877, 114 s. 8:0. 


2. Kirurgiska monografier, enskilda kirurgiska fall. 


Roberg, Laur., Casus chirurgicus pedis marcescentis et 
indurati in valetudinario academico nuper habitus. 
Uppsala, 2!/, 1718, 15 p. en pl. 4:o. (Alex Ranie). 


> Sidrén, Jon., Diss. sistens casum sphaceli cruris. Uppsala, 


23/. 1768, 10 s. 4:0. (Joh. Fr. Törnbohm). 

Trendelenburg, Caspar, Diss inaugur. medica sistens ca- 
sum Pzedarthrocaces. G. M. Lund, 5/,, 1777, 28 p. 
4:0, e. Tab. — Under inseende af Eberh. Rosenblad. 

Pipping, Joseph. Gustavi, In Gangrzenam scroti observatio, 
animadversionibus nonnullis illustrata. G. M. Upp- 
sala, 2/,, 1783, 30 p. 4:o. — Under inseende af Ad. 
Murray. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


70 


Ekman, Olaus Jac., Diss. med. descriptionem et casus 
Osteomalacie. G. M. Uppsala, 19/, 1788, 27 s. 4:0. 
— Under inseende af J. G. Acrel. 

Wadsberg, Andr. M., De cholelithis per abscessum ruptum 
egredientibus, casus et experimenta. G. M. Uppsala, 
7/6 1788, 17 s. c. tab., 4:o. — Under inseende af J. 
G. Acrel. | 

Kullberg, Ol., De panaritio. G. M. Lund, 28/; 1800, 17 p. 
2:0. — Under inseende af And. Barfoth. 

Carlstén, And. Joh., Exania morbi historia et observationi- 
bus illustrata. G. M. Uppsala, !7/; 1806, 12 p. 4:0. 
— Under inseende af Jac. Åkerman. 

Elgenstierna, Nic. Wilh., Casus hematurie. G: M. Upp- 
sala, 12/4 1810, 13 p. 4:o. — Under inseende af Jac. 
Åkerman. 

Wallmark, Joh., Casus tetani traumatici. G. M. Uppsala, 
13/4 1817, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åker- 
man. 

Linroth, Klas, Blodkärlsvulsterna och deras behandling. 
M. G. Sthlm, 24/; 1879, 111 8. 8:0; 


Berg, John, Studier öfver tungkräftan och dess behand- 


ling. Sthlm, 1881, 100 s. 8:o. Kasuistik i 12 tabeller. 
Forssell, William, Klinische Beiträge zur Kenntniss der 


akut septischen HEiterungen der Sehnenscheiden der 


Hohlhand besonders mit Räcksicht auf die Therapie. 
M. G. Sthlm, 39/,, 1908, 161 s. mit 6 Tafeln, 8:0. «= 
I Nord. med. Arkiv. 1903. Kirurgi. N:o 19. 


3. Sårskador. 


Galleen, Olav., In vulnera sclopetaria observationes. G. M. 
Uppsala, 15/;, 1791, 18 s: 4:o. — Under inseende af 
Ad. Murray. 

von Döbeln, Joh. Wilh., De amputatione post ictus sclope- 


tar1ios instituenda, observationes. G. M. Uppsala, !2/; 
1810, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. — 


Bidrag t. känned. af Finl. 


få 


'Selldén, Sveno Nicol;;" In vulnera pectus penetrantia obser- 
vationes quaedam casu illustrate. G. M. Uppsala, 29/,, 
1826, 10 p. 4:0o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Boustedt, Joh., De complicationibus vulnerum pectoris 
penetrantium. I. G. M. Uppsala, !£/,, 1833, 8 p. 4:0. 
II. Almqvist, Ax. Fr. G. M. 1£/,, 18383, 9—16 p. 4:0. 
III. Modin, Bened., G. M. 2?2/, 1834, 17—24 p. 4:0. 
IV. Ullman, Joh. Gust., G. M. £/; 1834, 25—32 p. 4:0. 
— Under inseende af H. W. Romanson. 


4, Bensystemet. 


Bergsten, Nic., Usus modioli in fractura et depressione 
ceranii, casu singulari illustratus. G. M. Uppsala, 7/s 
1796, 14 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. 

Malmström, Christ., Dc insolita costarum depressione, 
sine previa fractura et luxatione orta. G. M. Lund, 

-H/; 1807, 17 p. 4:0o, c. Tab. — Under inseende af 
4. H. Florman. 

Billberg, Gust. Joh., Casus trepanationis capitis propter 
fracturam et depressionem cranlii, adjectis quibusdam 
observatiunculis circa indicationes ad trepanandum. 
G. M. Lund, 29/, 1836, 16 p. 8:0. — Under inseende 
af J. B. Pramberg. 

Liborius, Joh. Aug., De methodis in ossium fracturis recen- 
tiori tempore adhibitis atque precipue de apparatu 
permanente amylaceo. Lund, 39/; 1844, 110 p. 8:0. 
— Specimen för professionen i kirurgi och barnför- 
lossningskonst. 

Bruzelius, Arv. Sture, In doctrinam trepanationis cranii 
meletemata. Lund, ?3/,, 1846, 70 p., 2 pl. 8:0. — 
— Specimen för professionen ikirurgi och barnför- 
lossningskonst. 


5. Ryggraden. 
Grillsson, Petrus, De spin&e dorsi luxationibus. G. M. 
Uppsala, 17/; 1780, 33 p. 4:o. — Under inseende af 
Ad. Murray. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


72 


Frölich, Sam., De curvatura spine dorsi cum paralysi 
extremitatum inferiorum. Uppsala, 11/; 1804, 28 p. 
4:0. — Specimen för professionen i anatomi. 

Säve, Salom. Freder., De spina bifida vel hydrorhachitide. 
G. M. Uppsala, 17/, 1822, 9 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Åkerman. i : 

Bergstrand, Car. Henr., De spina bifida. Uppsala, 9/; 1838, 
58 p. med 3 taflor, 4:0o. — Specimen för professio- 
nen i kirurgi. 

Clason, Edv., Om ryggrads-krökningarnas etiologie. M. 
G. Uppsala. 12/,, 1861, 28 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1862. 

Hansson, And., Om excision vid spina bifida. M.G. Sthlm, 
u/. 1895, 144 s. 8:o. — Promoverad med. doktor i 
Lund 31/; 1895. 

I Nord. med. Arkiv. 1895, N:o 3 och 8. 


6. Respirationsorganerna. 


Lindström, Jac. Nicol., Diss. anatomico-chirurgica de 
bronchotomia. I. II. Uppsala, ?5/, 1823, 16 p. 4:0.. 


— Förf. uppförd på förslag till professionen i ana- 
tomi och kirurgi i Uppsala. 

Lennander, Karl Gustaf, Om tracheotomi för croup jämte 
eroupstatistik från tre sjukhus i Stockholm, M. G. 
Uppsala, !4/,, 1887, 194 s. tre taflor, 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1888. 


7. Aneurysmer, arterier. 


Åkerman, Jac., Observationes in aneurismata. Uppsala, 
15/, 1804, 25 p. 4:0. — BSpecimen för pröfessionsig 1 
anatomi och kirurgi. 

Ingelman, Bened. Sam., Aneurysma spurium externum, 


casu hujus morbi illustratum. G. M. Lund, !5/; 1814, j 


20 p. 4:0, — Updag inseende af J. H. Engelhart. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


FETA 


TT USS TS åtar Le I Cons pr io LR 


ENAT ER ON EEN 


NNE 


Ric (MD 
BAG ” 


173 


Pramberg, Joh. Bernh:, De ligandarum torquendarumque 
 arteriarum ratione et usu. I—IV. Lund, :3/; 1830, 80 
p. 80. (G. M., Ol. Andr. Ohlsson, Fred. Henn. 
Bunth, Carol. Freder. Kjellberg, Joh. E. Ringius). 
Engström, Leonh., Kort framställning af underbindningar 
på artererna i deras continuitet. 1. M. G. Uppsala, 
26/, 1848, 16 s. 8:0. 2. Arpi, Per Alfr. Eman., M. G. 
£/. 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af C. H. Berg- 
strand. 
Svensson, C. A. Ivar, Om aneurysmers behandling med 
kompression. M. G. Uppsala, !/; 1877, 46 s. 8:0. 


8. Appendicit. 


Nyström, Gunnar, Studier öfver resultaten af behandling 
för appendicit vid akademiska sjukhuset 1 Uppsala. 
I. Opererade fall af appendicit utan varig peritonit. 
M. G. Sthlm, ?9/s 1907, 117 s. 8:0. — Bilaga: Sjuk- 
historier och anteckningar om hälsotillstånd efter 
sjukhusvistelsen till fall af appendicit utan varig 
peritonit, opererade å akad. sjukhuset i Uppsala 
under åren 1891—1905. Sthlm, 1907, 258 s. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1907. Kirurgi N:o 6. Bilaga: 
Sjukhistorier, 1—258 s. 

Giertz, K. H., Ueber akute eitrige Wurmfortsatzperitonitis 
ihre Wölvargischo Behandlung und die Dauerresultate 
derselben. FEine klinische Studie äber 533 Fälle aus 

od. chirurgischen Klinik zu Uppsala vom 1. 9. 1888 
— 31. 7. 1907. M. G. Uppsala, 21/; 1909, 325 s. 8:0. 
— Beilage Krankengeschichten 497 s. 


9. Bråckoperationer. 


å Lunddahl, Dav., Animadversiones in hernias incompletas 
casu singulari illustrate. G. M. Uppsala, ?t/; 1788, 
39 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. 


Nat. o. Folk, H. 40. 


74 


Rung, Joh. Dan., Casus hernige incarcerate et dysurie. G. 
M. Uppsala, /& 1788, 19 p. 4:o. — Under inseende af 
J. G. Acre. 

Axenborg, Car. Eric., De hernia ingvinali et scrotali exter- 
na ab interna dinstillörenkbå: G. M. Upsala, !/, 1817, 
8 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Lidén, Joh., Hernie diaphragmatis casus. G. M. Uppsala, 


237, 1827, 8 p. 4:o. — Under inseende af H. W. Ro- . 


manson. 

Bågenholm, Jac., Hernie gangraenose casus. G. M. Upp- 
sala, 27/, 1828, 8 p. 8:o. — Under inseende af Jac. 
Åkerman. 


Wilson, Jak. Petr., Ad hernige cruralis interna curationem 
animadversiones arteriarum variationes precipue 


spectantes. G. M. Uppsala, 39/, 1835, 9 p. 4:o cum 


tabula. — Under inseende af H. W. Romanson. 

Collin, Petr. H., De herniis abdominalibus in genere. G. 
M. Lund, 25/,, 1842, 23 p. 8:o. — Under inseende 
af J. B. Pramberg. 


Mesterton, Carl Benedict, Om Berts bjorbbrägie M. G.:3 


Uppsala, /; 1855, 46 s. 1 pl., 


— , — Studier i bråckläran I. jr 1857 (dat. icke | 


angifvet), 100 s. en pl, stor 8:0. — Specimen för 


professionen i kirurgi och obstetrik. 


Lindh, Alrik, Om alkoholinsprutningar vid underlifsbråck. 


M. G. Tutd, AA 1808: 00: 

Warholm, Rich., Om behandling af inklämdt brandigt bråck 
med ötrkulåe tarmresektion och tarmsöm. M. G. 
Lund, 29/5 1889, 79 s. 8:0. 


Sjövall, Sigurd Krister, Om blåsbråck anträffade vid ope- 3 
rationer af ingvinal: och eruralbråck. M. G. Lund, 


29 /, :1899; 76: och: 95.8. 8:0: 


Lindqvist, Silas, Studier öfver resultaten af radikalopera- ; 
tioner för bråck vid kirurgiska kliniken i Uppsala - 
1/, 1888—31/,, 1904. M. G. Uppsala, 12/; 1908, 368 


s., tabellbilagor 1—135, 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. = 


j 


E 
; 
j 
I 
| 
I 


j | 


175 


-A40. Höftleden. 


Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach., De morbo articuli . 
coxae. I—III. Lund, 1799 —1802, 36 p. 4:0. 
Hasselhun, Eric., De morbo coxario observationes. G. M. 
Uppsala, /s 1813, 11 p. 4:o. — Under inseende af 
Jac. Akerman. 
Liljevalch. Petr. 0I., De morbo coxario observationes pa- 
thologico-chirurgice. 1". G. M. Lund, ?2/; 1836, 16 
p. 8:o. — Under inseende af N. H. Lovén. 
Santesson, Carl, Om höftleden och ledbrosken uti anato- 
— Miskt, pathologiskt och chirurgiskt hänseende. Sthlm, 
/12 1849, 272 s. 8:0, med 6 pl. — Specimen för pro- 
5 fessionen i kirurgi. 
Rosberg, Carl Axel, Om medfödd luxation af höftleden. 
be M. G. Uppsala, /; 1855, 23 s. 8:0. 
— Perman, E. $S., Bidrag till den operativa behandlingen af 
höftledsankylos. M. G. Uppsala, 21/5; 1888, 64 s. 8:0. 
I Hygtiea. 50. 1888. 


I. Urinvägarne, prostata m. m. 


Murray, Ad., De paracentesi cystidis urinarie. Uppsala, 

| Slo 1777, 21 p. 4:0o. (Pet. Grillsson). 

Bonsdorff, Gabr., Diss. anatom-chirurgica de cirsocele. 

G. M. Uppsala, 29/,, 1784, 40 p. 4:o. — Under in- 
seende af Ad. Murray. | 

Murray, Ad., In hydroceles curationem meletemata. Upp- 
sala, 14/,, 1785, 24 p. 4:o. (Joh. Fåhrzeus). 

Colliander, Zach., In fistulas urinarias observationes, casu 
singulari illustrate. G. M. Uppsala, 2!/; 1793, 26 

| p. 4:0o. — Under inseende af Ad. Murray. 

Opphoff, Car. Adolph, De fistula stercorali dissertatio. G. 
M. Uppsala, /; 1813, 12 p. 4:o. — Under inseende 
at Jac. Åkerman. 

Ekström, Car. Joh., Observationes circa lithotomiam. G. 

ur OM. Uppsala, ?/,, 1815, 13 p. 4:0o. — Under inseende 

af Jac. Åkerman. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


76 


Becker, Gust., Casus prostate caleulis affecte. G. M. 
Uppsala, 11/;> 1820, 8 p. 4:o. — Under inseende at. 
Jae. Åkerman. | 
Zåar, Ludov. Gust., Circa indurationem glandulze prostata 
observationes. G. M. Lund, 39/; 1822, 16 p. 4:0. — 
Under inseende af Eb. Z. Minck af Rosenschöld. 
Dunér, Gust., Om den inre uretrotomien. M. G. Lund, 
30/. 1874, 91 s. 8:0. . 

I Nord. med. Arkiv. 1875. N:o 8. 
Åkerman, Jules Herib., Om sectio mediana för mankönets. 
urinblåsestenar, M. G. Lund, !5/, 1889, 100 s. 4:0. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXV. 1888-89. d 
 Ekehorn, Gustaf, Studier öfver rektalkarcinomets statistik 
och behandling. M. G. Sthlm, 39/; 1890, 176 s. 80.3 
Floderus, Björn G. 0., Om den s. k. prostatahypertrofiens 
behandling. M. G. Uppsala, !5/,, 1897, 203 s. 3-tafor 
8:0. ; 


18. Oftalmologi. 


Spole, And., De myopia. Uppsala, 20/, 1679, 22 p. 80. 
Roberg, Laur., De cataracta. Uppsala, 31/, 1722, 34 po 
4:o. (Evald Ribe). d 
Döbeln, J. J. v., De cataracte natura et cura. Lund, 25/7 
1727, 10 p. 4:0. j 
Lindecrantz, Eric M., Classis prima remediorum ophthal- 
micorum. P. får G. M. Uppsala, 25/, 1756, 30 P.d 
4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 
Avellan, Nic., De trichiasi. G. M. Uppsala, 22/:, 1792, 
32 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. | 
Liljewalch, Car. Fr., De ophthalmia. Lund, 23/6 179 
16 p. 4:0. = 
Jacobi, Jon., Casus hydrophthalmigx. G. M. Uppsala, a 
1809, 8 p. 2:o. — Under inseende af Jac. Akerman. 
Aschan, Zach. Petr., Observationes in amaurosin. G. M: 
Uppsala, 23/5 1810, 10 p. 4:0o. — Under inseende af d 
Jac. Åkerman. 2 


Bidrag t. känned. af Finlöj 


71 


nd 


Borgenstjerna, Car. Rob.; Circa operationem cataract&e per 
keratonyxidem observationes. G. M. Uppsala, ?3/, 
1817, 8 p. 4:0o. — Under inseende af Jae. rn 
Flodstedt, Laurent., Meditationes circa ophthalmiam neona- 
torum. G-. M. Uppsala, ?/,, 1822, 8 p. 4:0. — -Un- 
der inseende af Jac. Akerman. 
Åkerman, Nils, Några anmärkningar om ögat. Sthlm, 39/,, 
1823, 16 s. 8:0. — Specimen. 
Ellmin, Joh., Diss. academ. sistens morbum oculorum sin- 
gularem. G. M. Uppsala, 29/5; 18383, 11 p. 4:0. — 
Under inseende af H. W. Romanson. 
"Thegerström, Pehr Ludv., Theod. Några ord om cataract 
; och dess behandling. 1. M. G. Uppsala, 28/; 1847, 
; 18 s. 8:o. — Under inseende af C. H. Bergstrand. 
Holmer, Fridolf, Några ord om skelögdhet och dess behand- 
E ling. 1 +" M. G. Lund, 3/; 1851, 31 s. 8:0o. — Un- 
4 der inseende af J. B. Pramberg. 
"Moberg, Wilh., Om accommodationsbredden och refractions- 
| ämsliorna hos ögat. M. G. Uppsala, !6/; 1862, 
r 62 s. 8:0. | 
K I Uppsala Univ. Årsskrift 1863. 
Björkén, John, Om koremorphosis. M. G. Uppsala, 25/, 
1863, 155 s. 8:0. 
2 I Medicinskt Archiv I. 2. Sthlm 1863, 77—231. 
Löwegren, Mich. Kolmodin, Om myopi. G. M. Lund, 2/2 
1 1866, 86 s. 4:0. 
I Lunds Univ. Årsskrift. III. 1867. 
Salén, Ernst, Om hypermetropi. M. G. Uppsala, 2?8/,, 
Hr 1868, 77 s. 8:0. 
I Uppsala Univ. Årsskrift 1868. 


Waldenström, J. A., När bör den hårda åldersstarren ope- 
| reras? M. G. Uppsala, ?3/,; 1869, 54 s. 8:0. 


frstrand, A., Studier öfver myopiens etiologi. M. G. 
Lund, 19, 1877, 28 s. 8:0. 


nström, Sven Johan, Om förträngningar i tårvägarne. 
M. G. Uppsala, 3/4 1877, 33 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


78 5 
Blix, Magn., Oftalmometriska studier. 1. M. G. Uppsala, 
1880, 72 s. med 4 tabeller 8:0. 

I öfvers. delvis införd i Zeitschrift f. Instrumen- 
tenkunde. I. 1881, med titel ,,Ein neues Ophtalmo- 
meter". 

Widmark, Johan, Om Jequirity-oftalmien. M. G. Sthlm, 15/,, 
1883; 608,86; 
I sammandrag 1 Nordiskt med. Arkiv 1884, N:o 5. 


Nordenson, Erik, Till kännedomen om spontan näthinne- 
aflossning. M. G. Sthlm, 1886, 117 s. XII taflor, 4:0 
maj. 

Berlin, Aug., Om snöblindhet. M. G. Sthlm, 2/; 1888, 34 8. 
8:o med en karta. 

I Nord. med. Arkiv. 1888. N:o 3. 

Gullstrand, A., Bidrag till astigmatismens teori. Sthlm, 
26/, 1890, 102 s., en tafla 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1890. N:o 2 och 8, med 11 : 
zinkotypier och en tafla. 


Ahlström, Gust., Bidrag till kännedomen om Glaucoma 
simplex. M. G. Lund, ?29/; 1890, 90 s. 8:0. 


Holmström, Joh., Till behandlingen af de suppurativa ke- 
ratiterna. M. G. Lund, 27/; 1896, 678. 80; — Tryckt 
i Malmö. 


Dalén, Albin, Experimentela undersökningar öfver desin- 
fektionen af ögats bindehinna. G. M. Sthlm, 22/; 
1896::-:01-818-& 100; 

I Nord. med. Arkiv. 1897. N:o 13, 1—53. N:o 18, 
1—28. | 

Hellgren, Ulrik, Om bestämningen i järnflisors läge i ögat 
och deras borttagande med elektromagnet. M. G. 
Sthlm, 29/,; 1901, 143 s. 6 taflor 8:0. 

Pihl, Johan Albin, Das Ulcus rodens der Cornea. Fine 
Studie anlässlich zweier neuen Fälle. M. G. Sthlm, 
23/4 1900, 72 s., 1 tab. 2 pl. — Tryckt i Börna = 
Leipzig 1900. — Promoverad med. doktor i Lund 
den 3:/- 1900. 


Bidrag t. känned. af Finl, 


; 
Norre 
Nr 


, 
i 
Kd 
& 

y 
& 


79 


Ask, Fritz, Cysticercus cellulose subconjunctivitis. M. G-. 
> 15/5-1902, 49 s. kasuistik XLIII s. 2 taflor, 8:0. 
Bjerke, K., Uber die Veränderung der Refraktion und 
Sehschärfe nach Entfernung der Linse. M. G. Upp- 
sala, 28/; 1902, 40 s. 8:0. 


Friberger, Ragnar, Om mätning af pupillens vidd. M. G-. 


Uppsala, 27/5; 1903, 128 s. 2 pl. 8:0. 

Forsmark, Ernst, Zur Kenntniss der Irismuskulatur "des 
Menschen, ihr Bau und ihre Entwicklung. M. G. 
Sthlm, 39/,, 1904, 106 s. 2 taflor. 

I Widmarks Mittheilungen 7. 

Lindahl, C., Bidrag till kännedom om tårvätskans bakte- 

riedödande verkan. M. G. Sthlm, 11/, 1907, 43 s. 8:0. 
Jtr Hygiea. 69. 1907. 

Dahlström, Anna, Anatomische VWVeränderungen in vier 
wegen Drucksteigerung enukleierten Augen mit 
Netzhauthämorrhagien. M. G. Uppsala, 25/; 1908, 
148 s., 4 planscher 8:0. — Tryckt i Leipzig. 


19. Örats sjukdomar. 


Quensel, Conr., Ad abscessus auris intern&e observatio. 
EM: Uppsala, 19/,, 1796, 16 p. 4:0o, — Under in- 
seende af Ad. Murray. 

Sundevall, Fredr., Kort framställning af örats sjukdomar 
och deras behandling. Afd. 1". G. M. Lund, ?/,, 
1844, 38 s. 8:o. — Under inseende af J. B. Pram- 
berg. ; | 

Wawrinsky, Richard, August Bidrag till mellanörats pato- 
logi och patologiska anatomi hos barn. M.G. Sthlm, 
9/12 1882, 96 8. 8:0. — Tryckt i Norrköping. — Pro- 
moverad i Uppsala 3!1/, 1883. 

Rissler, J. G., Om intrakraniela komplikationer till Otitis 
media purulenta. M. G. Sthlm, 17/5; 1893, 79 8:0. 

I Hygiea. 55. 1893. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


80 


Dahlgren, Karl Petter, Om den kirurgiska behandlingen 
af Otitis media och dess komplikationer. M. G. Upp- 
sala, 2!/, 1894, 96 och 128 s., 3 planscher 8:0. 

Stangenberg, E., Bidrag till kännedomen om tillståndet 
hos våra akollbis hörselorgan, näsa samt svalg. M. 
G. Sthlm, 2!/, 1894, 57 s. 8:0. 
I Hygiea. 56. 1894. 

Holmgren, Gunnar, Om innerörats variga sjukdomar. M. 
G. Sthlm, ?8/,, 1908, 274 s. 8:0. 

I Hygiea. 70. 1908. 


20. Veneriska sjukdomar. Syfilidologi. 


I. Patologi. 


Roberg, Laur., De foeda lue dicta venerea. Uppsala, 2/; 
1705, 47 p. 4:o. (Joh. Linder). 


Marin, Frider, De Blennorrhagia impura. G. M. Lund, /; 


1795, 14 p. 4:o. — Under inseende af Joh. H. En- 
gelhart. 


Berggren, Andr., Diss. de Pseudo-Siphilide sive de Mercu- 


rialis, justo magis evect& incitationis effectu. G. M. 
Uppsala, /s 1813, 17 p. 4:o. — Under inseende af 


Jac. Akerman. 

Stenhammar, Carol., Disquisitio an Gonorrhoea virulenta 
morbus revera sypbhiliticus. G. M. Uppsala, 14/; 1817, 
10 p. 4:0o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Zimmert, Sveno Gottfr., Diss. acad. de notione Sypbhilitidis 
determinanda. G. M. Uppsala, /;o 1822, 10 p. 4:0. 
— Under inseende af Carol. Zetterström. 

Schough, Ebbe Fr., Diss. de syphilitide curanda fragmenta 
quedam sistens. G. M. Uppsala, /:, 1822, 12 p. 4:0. 
— Under inseende af Carol. Zetterström. — 

Hacksell, J. Fr. Thure, Om inflammation i bitestikeln i 


följd af blennorrhé (Epididymitis blennorrhoica). 1. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


81 


G. M. Uppsala, !9/; 1848, 16 s. 8:o. 2. Söderbaum, 
And. Gust., G. M. 19/, 1848, 19—31 s. 8:0. — Under 
inseende af Isr. Hwasser. 
Nensén, Abrah., Om primära sypbhilitiska sår (Ulcera sy- 
philitica primaria) 1. M. G. Uppsala, 19/; 1848, 16 s. 
8:o. 2. Sparrman, Nils Axel. M. G.19/, 1848, 17—30 s. 
— Under inseende af Isr. Hwasser. 
Drougge, J. Aug., Syphilis, observerad under fem år inom 
-. Malmö hus län. M. G. Lund, 29/,, 1850, 12 s. 8:0., 
2 tabeller. — Under inseende af A. H. Lovén. 
Rossander, Carl Jacob, Om Blennorrhoea urethrze hos man- 
nen. 1". M. G. Uppsala, 39/,, 1852, 16 s.8:0. — Un- 
der inseende af Olof Glas. 
Edholm, Edw., Om sypbhilis hos späda barn. M. G. Uppsala, 
29/. 1859, 76 8. 8:0. 
Ljunggren, Alrik, Studier i syphilidologi. M. G. Uppsala, 
M. G. 28/,, 1865, 79 s. 8:o. — Tryckt i Stockholm. 
Kjerner, K., Om sypbhilis vaccinalis. M. G. Uppsala, ?2/; 
1866, 38 s. 8:0. 
I Medicinskt Arehiv. TII. Tillägg. N:o 6. Sthlm, 


1867. 

Ljunggren, Alrik, Fall af visceralsypbhilis. Sthlm, !4/,, 1867, 
128 s. 8:0. — Specimen för e. o. professionen i sy- 
filidologi. 


Ödmansson, Ernst, Studier öfver syfilis. Sthlm, 29/,, 1869, 
LIV s., 98 s. med en pl. 8:o. — Specimen. 
I Nord. med. Arkiv. 1869. N:o 18. (under titel: 
Syfilitisk statistik). 
Möller, Magn., Studier öfver ryggmärgssyfiis. Sthlm, 24/, 
: 1890, 67 s. 8:o med 2 taflor. 
I Nord. med. Arkiv. 1830. N:o 22. 
Björling, Eman., Studier öfver dröppel hos Mankönet. 
mr Lund, 15/,; 1898, 122 8. 80. 
Schlasberg, H. I., Klinische Studien äber Gonorrhoe. M. G. 
Sthlm. 1903, 67 s. 8:0. | 
I Nord. med. Arkiv. 1903. Inre Medicin N:o 1. 
och N:o 7. | 


Nat. o. Folk, H. 70. 


82 


2. Therapi. 


Dubb, Pet., Nonnulla circa methodum Luis venere& curande, 
meditamenta. G. M. Uppsala, !/,, 1777, 48 p. 4. — 
Under inseende af Ad. Murray. 

Schultz, Carol. Gust., Observationes in Diztam parcam 
vulgo Svältkur. G. M. Uppsala, 2/5 1812, 16 s. 4:0. 
— Under inseende af C. P. Thunberg. 

Brandelius, Petr. De usu et utilitate muriatis aurico-na- 
trici in lue venerea curanda. G. M. Uppsala /; 1817, 
11 p. 4:o. — Under inseende af P. v. Afzelius. 

Malmberg, Dan., Diss. de Methodo per dizgetam parcam 
curandi. G. M. Uppsala, 9/3; 1822, 8 p. 4:o. — Under 
inseende af Car. Zetterström. 

Engberg, Erl. Gabriel, Diss. quasdam sypbhilitidis curand&e 
methodos violentiores practice et scientifice zxestima- 
tura. G. M. Uppsala, !2/,, 1822, 10 p. 4:o. — Under 
inseende af Carol. Zetterström. 

Brunius, A. W., De usu oxidi hydrargyrici in lue venerea. 
G. M. Lund, 19/, 1823, 16 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Sönnerberg. 

Petersson, D. G., De Dizeta vegetabili in sypbhili curanda. 
G. M. Lund, 23/, 1835, 21 p. 8:o. — Under inseende 
af N. H. Lovén. | 

Stenberg, Sten, Om sypbhilisationen, jemte några med den- 
samma anställda försök. M. G. Uppsala, 39/; 1854, 
30 s. 8:0. ; 

Björkén, John, Om behandlingen af urethrit. Sthlm, !1/,, 
1867, 132 s. 8:o — Specimen. 

I Medicinskt Archiv. ITI. Tilläggshäfte. N:o 1. Stock- 
holm. 1868. 

Malmsten, Karl, Om inunktionskuren såsom antisyfilitisk 

behandlingsmetod. M. G. Sthlm, ?5/; 1883, 49 s. 8:0. 


2. Hudsjukdomar. 


Svensson, Isac, De Erysipelate. G. M. Uppsala, 4/,, 1762, 
11 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


83 


Linné, C. von, Lepra. Isacus Uddman. G. M, Uppsala !7/g 
1765, 14 p; 4:0: 

Lundmark, Petr, De febre Scarlatina. G. M. Uppsala, ?2/,2 
1791; 15 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Aerel. 

Beyer, Gottfr., De erysipelate. G. M. Lund. 24/; 1797, 
23 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Ahlander, Car. Theod., De morbo cutaneo luem veneream 
consecutivam simulante. G. M. Uppsala 7/; 1806, 14 
p. 4:0. — Under inseende af Jae. Åkerman. 

Enroth, Franc., Morbus exanthematicus Zona dictus. G. M. 
Uppsala, 2/, 1812, 16 p. 4:o. — Under inseende af 
P. v. Afzelius. 

Brink, OI. Fr., Observationes in Scarlatinam. G. M. Lund, 
19/., 1818, 4:o, 12 p. — Under inseende af Jac. Sön- 
nerberg. 

Zetterström, C., De crusta lactea. 1. Uppsala. /, 1822,8 p. 
4:0. 2. 167',, 1822, 7 p. 4:0o. (G. M. Joan. Ekenstedt, 
Pet. Shierman). 

Gothén, Olav., Observationes de erysipelate. G. M. Upp- 
sala. 15/4. 1822, 9 p. 4:o. — Under inseende af Jac. 
Åkerman. 

Schagerström, N. 0., Observationes in Zonam morbi casibus 
illustrate. G. M. Lund. 3/; 1825, 14 p. 4:o. — Under 
inseende af Munck af Rosenschöld. 

Montén, Andr. Ulr., Observationes circa exanthema scar- 
latinosum. G. M. Lund, 2!/,, 1832, 8 p. 4:o. — Under 
inseende af Jae. Sönnerberg. 

Friedländer, J. $S., Observationes nonnulle circa febres 
exanthematicas, presertim febrem variolosam, casu ” 
peculiari illustrate. G. M. Lund, 19/; 1834, 10 p.4:o0. 
— Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Liedbeck, Petr. Jac., Morbi scarlatin&e expositio. 1". Upp- 
sala, ?8/, 18385, 15 p. 4:0. 

Westerberg, Joan. Jacobus, De morbo Lupo. G. M. Lund, 
17/, 1841, 10 p, 4:0. — Under inseende af A. H. 
Lovén. 

Sandahl, Carl J., Har den af Th. Helm beskrifna scarla 


Nat. o. Folk, H. 70. 


84 


tina 1. Purpura puerperalis varit en egenartad puer- 
peralsjukdom.? M. G. Lund, ?8/, 1847, 23 8. 8:0. — 
Under inseende af J. B. Pramberg. 

Hallin, Olof Fredrik, Tuberkler i huden. M. G: Uppsala, 
7/6 1847, 12 s. 8:o. — Under inseende af Olof Glas. 

Wihlborg, Herman, Några ord om skarlakansfeber. M. G. 
Lund, 19/; 1852, 28 s. 8:o. — Under inseende af Per 
Erik Gellerstedt. 

Lundqvist, Jean Elof, Om elephantiasis Arabum. M. G. 
Lund, 11/; 1853, 22 s. 8:0. 

Barthelson, Casimir Gabr., Om ondskorf. M. G. Uppsala, 
39/; 1854, 16 8. 8:0. 

Neyber. Fredr Oskar Casimir, Om pemphigus. M. G. Lund. 
31/. 1859, 78 s. en pl. 8:0. 

Sydow, F. E. von, Anteckningar öfver en skarlakansfeber- 
epidemi uti Gefle åren 1857, 1858 och 1859. M. G. 
Uppsala, 1860, 40 s. 8:0. 

Berling, Christ. Fredr., Om eczema. M:; G-. Lund, 2/, SR 
09 8-3:0: 

Fries, Oscar Robert, Om ÖR ER se på menniskans 
hud och deraf förorsakade sjukdomar: M. G. Upp- 
sala 14£/,, 1867, 40 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1868. 

Wallin, August, Om Rubeola eller Roseola febrilis epide- 
mica. M. G. Uppsala, ?5/; 1881, 32 s. 8:0. 

Rundström, Alfred, Kliniska ändorsäknbgt öfver ozzeenans 
etiologi. M. G. Sthlm, ?23/, 1898, 8:0, 51 s. 

I Hygiea. 60. 1898. 

Moberg, Ludvig, Studier öfver eksem och impetigo con- 
tagiosa. M. G. Sthlm, ??/; 1905, 84 s. 8:0. 

Jacobeus, H. C., Öfver ,Pagets Disease"; M. G. Sthlm, 
1906, 32 s. med 6 taflor, 4:0. 


22 Koppor. Vaccination. 


Martin, Roland, De variolis pr&cavendis. G. M. Uppsala, 
23/3 1781, 35 p. 4:0. — Under inseende af Nie. Rosén. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


85 


Bergius, Pet. Jon., De variolis curandis. G. M. Uppsala, 
12/, 1754, 26 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. 

Lyman, Joh., De insitione variolarum (Koppympning). G. 
M. Lund; ?/; 1760, 10 p. 4:o- — Under inseende af 
G. Harmens. 

Rotheram, Joh., (M. D., Anglus). Meditamenta nonnulla de 
variolis. Uppsala, 29/5; 1778, 12 s. 4:0. 

Almroth, Nicol., In variolarum insitionem observationes. 
"Uppsala, 31/5 1788, 14 p. 4:0. — Under inseende af 
J. G. Aerel. 

Rissler. Petr., Observationes ex vaccinatione in Medel- 
padia et Jemtlandia collecte. G. M. Uppsala, 15/, 1811, 
20 p. 4:o. — Under inseende af P. v. Afzelius. 

Zetterström, Carol., Initia historie vaccinationis in Svecia. 
1—XX. Uppsala, 1816 —1821, 171 s. 4:0. 

Åkerman, J. E., Ex doctrina vaccinationis fragmenta que- 
dam. G. M. Uppsala, 39/,, 1822, 10 s. 4:o. — Under 
inseende af Car. Zetterström. 

Åkerblom, Carol. Magn., Ad: historiam variolarum vacci- 
narum in Suecia additamenta. G. M. Uppsala, ?5/, 
1827, 8 p. 4:o0. — Under inseende af C.: Zetterström. 

Acharius, Vilh., Om smittkoppor. 15. M. G. Uppsala, 3/; 
1850, 16 s. 8:o. — Under inseende af Olof Glas. 


23. Obstetrik. 


I. Hafvandeskap. Förlossning. 


Klase, Laur. M., Regimen et cura puerperarum. G. M. Upp- 

sala, 15/, 1749, 24 p. 4:o — Under inseende af Nic. 
Rosén. 

EIff, Ericus, "De Haemorrhagiis uteri sub statu graviditatis. 
G. M. Uppsala, 5/;, 1749, 23 p. 4:0. — Under inseende 
af C. von Linné. 

Gahn, Henricus, De partu serotino. G. M. Uppsala, /;o 
1770, 37 p. 4:o. — Under inseende af Jonas Sidrén. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


86 


Kraak, Johannes, De foetus per pedes eductione. G. M. 
Lund, 19/5 1777, 74 p. 4:o, — Under inseende af Eb. 
Rosenblad. 

Dahl, Sveno Abr., In partum przeternaturalem cum cluni- 
bus previis meditationes. G. M. Uppsala, 31/, 1797, 
20 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. 

Psilander, Fr. Christoph., De Hemorrhagia uteri sub trime- 
stri ultimo graviditatis stadio. G. M. Uppsala, 3/; 
1810. 12 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Liljevalch, Carl Fr., De Hzemorrhagiis parturientium. 1. 2. 
Lund, 1813—1818, 42 p. 4:0. (G. M. Joh. Fr. Ekerot 
och E. M. Waldenström). 

Idström, Andr. Freder., De partu faciali. G. M. Uppsala, 3!/, 
1822, 20 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Bruzelius, Arvid Sture, Om en förlossning, fullkomligt 
hindrad genom en benväxt. M. G. Lund, 9/6 1829, 
24 s. 8:0. 

Boström, Laur. And., De convulsionibus gravidarum et 
parturientium, casu illustratis.:G. M. Lund, !/; 1836, 
15 p. 8:o. — Under inseende af N. H. Lovén. : 

Cederschjöld, F. A., Om fostrets framkomst ur moderlifvet 
efter qvinnans död. M. G. Lund, 29/, 18389, 25 s.8:0. 
— Under inseende af J. B. Pramberg. 

Elliot, Joseph, Återblick på förhållandet i Stockholms all- 
männa barnbördshus under de sednaste tretton åren 
1835—1847. Sthlm, 1848, 58 s. med tre tabeller, -8:0. 
— Specimen för Artis obstetricie professionen. 

Retzius, M. C., Athandling om bäckenförträngning. Sthlm. 
/u 1848, 204 s. 8:o0, med en plansch. — Specimen 

| för Artis obstetricie professionen. | 

Ericsson, Gustaf, Om vändning, efter professor P. E. Ce- 
derschjöld, tillämpad vid tvärriktning med ryggläge. 
M. G. Lund, 22/,, 1852, 16 s8. 8:0. — Under inseende 
af J. B. Pramberg. 

Eneroth, Thure Leonard, Om bristning af lifmodren. M. G. 
Lund, ?1/,> 1852, 20 s. 8:o. — Under inseende af J. 
B. Pramberg. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


87 


Anderson, Anders, Om lifmoderblödningar efter förloss- 
ningen och under barnsängen. M. G. Lund, £/, 1863 
40:82. 8:0: 

I Medieinskt Archiv. I. 2. Sthlm 1863, 1—76. 

Bruzelius, Ragnar Magnus, Om Abort. M. G. Lund, /9 
1863, 97 s. 8:0. 

I Medicinskt Archiv. I. 3. Sthlm 1863, 99—195. 

Netzel, Wilhelm, Om de puerperala förändringarna inom 
lifmodern. M. G. Uppsala, 8/; 1865, 51 s. 8:0. 

I Medicinskt Archiv II. N:o 10. Stockholm, 1865. 

Eklund, Fredrik, Studier i läran om perforation af foster- 
hufvudet under förlossningen. M. G. Uppsala, !2/, 
1868, 71 s. 8 pl. 8:o. 

Ström, Walter R. V., Om rupturer i qvinnliga genitalia vid 
partus. M. G. Lund, 29/, 1868, 52 s. 8:0. 

Hafström, Joh. Lorentz, Om förlossningstången. M. G. 
Lund, ?/; 1868, 57 s. 8:0. — Tryckt i Helsingborg. 

Ribbing, S., Om den s. k. yttre undersökningens använd- 
ninginom obstetriken. M.G. Uppsala, !7/; 1871, 29s. 8:0. 

Sondén, Mårten, Anteckningar om ruptura perinei. M. G. 
Uppsala 1/; 1874, 45 s. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1874. N:o 23. 

Theorin, Gust. Alfons, Om partus arte prematurus. I”. 
M: G. Lund, 24/, 1875, 101 s. 8:0. 

Salin, Mauritz, Om den manuela lösningen af efterbörden 

- och kvarstannade efterbördsdelar. M. G. Sthlm, 3/; 
(878,75 8..8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1878. N:o 8 och 15. 

Alin, Edvard, Om cervix skador under förlossningen. M. G. 
Uppsala, 12/,, 1892, 87 s. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1892. N:o 34. 

Walter, Karl Axel, Om partus arte prematurus vid bäc- 
kenförträngning. M. G. Sthlm, 7/, 1894, 55 s. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1894. N:o 19. 

Lönnberg, Ingolf, Studien iäber das Nabelbläschen an der 
Nachgeburt des ausgetragenen Kindes. M. G. Sthlm, 
18/- 1901, 118 s. mit 8 Tafeln, 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


88 


2. Puerperalieber. 


Bjerkén, Petr., De indole et curatione febris puerperalis. 
G. M. Uppsala, 3/; 1793, 14 p. 4:0 — Under inseende 
af J. G. Acrel. 

Tjelke, Ludv. Bytzow, De febre puerperali. 1 ". G. M. Lund, 
11/. 1794, 16 p. 4:o. — Under inseende af Joh. H: 
Engelhart. 


Cederschjöld, P. G., De nova Cl:i Saxtorph febri puerpe- 


rali medendi ratione.. Lund, 7/; 1811, 24 p. 4:0. — 
Specimen. | 

Toppelius, Gust., (Fenno), De febri puerperali conamen. 
GM. Uppsala, 11/, 1812 8 p. 4:0. — Under inseende 
af Jac. Akerman. 

Kahl, A. F., Diss med. observationes de febre puerperali 
proponens. G. M. Lund, ?/, 1819, 15 p.4:o — Under 
inseende af C. F. Liljewalch. 

Trägårdh, Gust. Sv., Bidrag till läran om puerperalfeber. 
M. G. Lund, 17/,; 1858, 37 s. 8:0. — Tryckt i Malmö: 


24. Gynäkologi. 


Apelbaum, Petr., Diss. med. sistens Menorrhagige erronege 
casum singularem, G. M. Lund, 15/; 1781, 18 p. 4:0. 
— Under inseende af Eb. Rosenblad. 

Wejlander, Magn. Diedr., De Amenorrhoea. G. M. and, 
11/,, 1790, 23 p. 4:o. — Under inseende af Joh. H. 
Engelhart. 


Gregerson, Jon., De Menorrhagia rubra. G. M.: Lund, 2/5 


1793, 14 p. 4:o. — Under inseende af J. H. Engelhart. 
Sjöborg, Ad. Magn., Continuatio dissertat. de Menorrhagia 
rubra. G. M. Lund, !/; 1794. 22 p. 4:0. — Under 
inseende af J. H. Engelhart. 
Trafvenfelt, Er. Car., De Leucorrhoea. G. M. Uppsala, 
; !1/,, 1796, 20 p. 4:o. — Under inseende af J. G'. Acrel. 
Lindblad, Jac., In uteri retroversionem animadversiones. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FU VETA EEE NE RECO SSRK EE I ESSIN 


mn sl AN EA SN 


89 


G. M. Uppsala, ?9/,. 1797, 31 p. 4:o. — Under inseende 
af Ad. Murray. 

Kallström, Carol., Gestatio ovaria, observatione memoranda 
illustrata- M:-G. Uppsala, 22/3 1802, 22 p. cum tabula. 
4:o. — Under inseende af Ad. Murray. 

Alm, Andr. Christoph., Phlegmatia dolens. G. M. Uppsala, 
9/5 1810, 16 p.4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. 

Öhrling, Joh. Fr., Hysterotomia. G. M. Uppsala, 12/, 1823, 
16 p. 8:0o. —Under inseende af Jac. Åkerman. 

Huss, John Axel. Casus secretionis mensium vicarize. M. 
G. Uppsala, 5/; 1824, 9 p. 4:o. — Under inseende 

af H. V. Romanson. 

Swedenborg, J. G., De mensibus paucisque morborum ab 
vitiis eorum pendentium. G. M: Lund, 2!/;,; 1840, 
20 p. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. 

Pramberg, Joh. B., De retroflexione uteri a retroversione 
distinguenda et dignoscenda. Lund, 25/,, 1846, 53 p. 8:0 
— Specimen för 'professionen i kirurgi och obstetrik. 

Drakenberg, Carl Adolf, Orificium uteri preternaturale. G. 
M. Lund, !7/, 1850, 28 p. 8:o. — Under inseende af 
Arv. Sture Bruzelius. 

Samberg, Joh. Magn., Om abscesser i uteri annexer. M.G. 
Lund, 22/. 1853, 48 s. 8:0. 

Asplund, Nils Mauritz, Några ord i praktiskt hänseende om 
hymen imperforatus. M. G. Lund, !3/,, 1856, 21 s. 8:0. 

Sköldberg, Sven, Om ovariotomins tidigare historia i Eng- 
land och Amerika och operationens nuvarande stånd- 
punkt. M. G.: Uppsala, 29/; 1867, 127 s. 8:0. 

I Medicinskt Archiv. IIT. N:o 10. Sthlm. 1867. 

Lindfors, A. 0., Om kronisk hyperplastisk endometrit (en- 
dometritis fungosa). Ett bidrag till kännedomen om 
de extrapuerperala lifmoderblödningarne. M. G: Lund, 
15/5, 1882, 61 s.-8:0. 

Josephson, C. D., Ureter-Genitalfistlar hos qvinnan. M. 
G. Sthlm. 1£/; 1887, 57 s. 8:0. 

Hygiea. 48. N:o 5 och 6. 1887. 
Westermark, F. J. E., Om exstirpation af Tuba Fallopii 


Nat. o. Folk, H. 70. 


90 


och denna operations indikationer. M. G. Sthlm, 23/; 
1887, 99 s. 8:0. 
I Nord. med. Arkiv. 1887. N:o 23. (utan tabeller). 
Ess en-Möller, Elis, Klinische und pathologisch anatomische 
S tudien zur Aetiologie des Uterusmyoms. M. G. Lund, 
1899, 106 s. 8: maj. mit 2 Tafeln. 
I Mittheilungen aus der gynaekologischer Klinik 
des Professor Dr. Otto Engström. TII. Berlin 1901. 


25. Pediatrik. 


Döbeln, J. J. v. Theses physico-medice, qvibus nonnulli 
errores, circa infantum et puerorum curam ac educa- 
tionem notantur. Lund, 22/, 1721, 4:0. | 

Linné, C. von, Nutrix noverca. Frid. Lindberg. Uppsala, 
7/,, 1752, 20 p. 4:0. 

Schröder, Joh., De morbis infantum. 1>. Uppsala 23/,, 1752, 
18 p. - — Under inseende af Nic. Rosén. 

Sundius, Pet., De epilepsia infantili. G. M. Uppsala, ?3/, 
1754, 14 p. 4:o. — Under inseende af N. Rosén. | 

Halenius, Jon. Petr., De dentitione difficili. G. M. Uppsala, 
3/2 1757, 20 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Au- 
rivillius. 

Wilcke, Henr. Christ. Dan., De angina infantum in patria re- 
centioribus annis 'observata. G. M. Uppsala, ?6/; 1764, 
30 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivillius. 

Thunberg, Andr. A.; De infantum sanitate tuenda. G. M. 
Lund, 27/, 1793, 19 p. 4:o. — Under inseende af J. 
H. Engelhart. 

Wieslander, Magn., Opinionum de pretio patHöldgiso denti- 
tionis difficilis, brevis narratio. G. M. Lund 29/; 1804, 
16 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Hwasser, Isr., Om exsudativ inflammation i hjernan hos 
barn. 1—4 =. Uppsala, !/, 1846—1847, 32 s. 8:0. (M. 
G. Alb. Jul. Björk, Hjalmar Aug. Abelin, P. A. 
Levin, J. Fr. Forsenius). 

Lundblad, Jon. Conr., Om Cephalzetom hos nyfödda. M.G. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


91 


Uppsala, :7/;, 1849; 16 s. 8:o. — Under inseende af 
C. H. Bergstrand. 

Torstensson, Otto, Anteckningar om hjern-angemi hos barn. 
M. G. Uppsala, 2?29/, 1859, 24 s. 8:0. — Tryckt i 
Stockholm. 

Rabe, Reinh. A., Drag till diagnostiken af några bröst- 
kavitetens organers sjukdomar hos barn. M.G. Upp- 
sala, 238/; 1864, 18 s. 8:0. 

Warfwinge, Frans Vilhelm, Om exantematisk tyfus hos 
barn. M. G. Uppsala, 3/, 1877, 39 s.. 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1877. N:o 9. 

Ribbing, Seved, Öfversigt af Pediatrikens utveckling i Sve- 
rige från midten af adertonde århundradet intill när- 
varande tid. Lund, 7/;, 1878, 110 s. 8:0. — Specimen 
för e. o. professur. 

Medin, Oskar, Meningitis cerebro-spinalis epidemica infan- 
tum. M. G. Sthlm, ?5/; 1880, 78 s. med 6 tabeller, 8:0. 

I Nord. med. Arkiv. 1880. N:o 9 och 16. 

Hofsten; Sven von, Cholera infantum på Allmänna barn- 
huset i Stockholm. M. G. Sthlm, 1887, 194 s. 4:o min. 
och IV taflor. Såsom bilaga: K. A. H. Mörner, Några 
undersökningar af urin och blod från fall af cholera 
infantum. ; 

Cronqvist, Johan, Bidrag till kännedomen om frossa hos 
barn. M. G. Lund. 2t/, 1899, 38 s. en pl. 

I Nord. med. Arkiv. 1899. N:o 3. Jfr Nord. med. 
Arkiv. 1903. N:o 9 och 13. 

Waldenström, Henning, Die Tuberkulose des Collum femo- 
ris im Kindesalter und ihre Beziehungen zur Häft- 
gelenkentzändung. M. G. Sthlm. ?5/; 1910, 98 s. 8:0. 


26. Hälsokällor. Hydroterapi. 


Roberg, Laur., De Thermis. Uppsala, 29/; 1699, 28 p. c. tab. 
(Carol. Rothman). 

Harmens, Gust., De causa caloris Thermarum. Lund, 3!/; 
1760, 16 p. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


92 


Harmens, Gust., De ortu et generatione salis alcalini fixi . 
et volatilis in acidulis et thermis. Lund ?5/,, 1760, 
24 p. 4:0. 

Wollin, Chr., Corollaria nonnulla ex analysi aquarum mi- 
neralium, tam naturalium quam arte factarum. Lund, 
12/. 1794, 18 -p: 4:00. 

Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach., Morborum casus ex 
diario ad acidulas Ramlösenses habito selecti. Lund, 
I--III >. 1798, 28 p. 4:0. 

Berzelius, Jac., Nova analysis aquarum Medeviensium. 
Uppsala, '/;, 1800, 15 p. 4:0. — Under inseende af 
And. Gust. Ekeberg. 

Böcker, Hugo Herm., Analysis aquarum Ssatraönsium. G. 
M. Uppsala, 39/, 1806, 14 p. 4:0. — Under inseende 
af P. von Afzelius. 

Caspersson, Har. Osk., Underrättelser för brant -gäster vid 
Porla. 1. M. G. Uppsala ?8/, 1849, 16 s. 8:0. 2. Hå- 

- kansson, Joh. Edw., M. G. 28/; 1849, 17—30 s. 8:0. 
3. Lagerlöf, Magn., M. G. 3!/, 1849, 31—43 s.— Un- 
der inseende af Isr. Hwasser. 

fånig ne Carl Joh. Fr., Om Sätra brunn. M.G. Uppsala, 

2/. 1849, 20 8: 8:00 Under inseende af fIsr. 
länen 

Borgman, Joh. Alex., Om Aachens övärvelktillbr EE MIG; 
/s 1851, 16 s. 8:0o. 2. Fineman, C. Ludv., M. G. 4/2 
1851, 17—30 8: 8:0." 8. Åman, Ludv. August. M. G. 
6/3 1851, 31—43 s. 8:0. — Under inseende af Olof Glas. 

Wimmerstedt, A., Chemisk undersökning af Medevi helso- 
vatten. M. G. Lund, 39/, 1866, 28 8. 8:0. 

I Medicinskt Archiv. TII. N:o 7. 1867. ' 

Levertin, Alfred, Om Torpa källa. M. G. Sthlm, 29/; 1875, 
Te ge en karta, 8:0. 

Delvis i Nord. med. Arkiv. 1875. N:o 24. Införd 
äfven i Svenska Läkare Sällsk. vy Handlingar. Ser. 
II. VI,:2: 87-108 

Söderwall, Emil, Om Ronneby Helsobrunnar. M. G. Lund, 

27/, 1881, 36 s. 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


93 


Rietz, S. V., Om kurmedlen vid Rönneby helsobrunnar 
samt deras indikationer. M.G. Lund, 21/3 1896, 115 s. 8:0. 


Meijer, Otto Fredr., De acidularum post diuturniorem hy- 
drargyri usum efficacia. G. M. Uppsala, ?1/, 1810, 10 p. 
4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. 

Hwasser, Isr., De usu balneorum in febribus curandis 
filköntakio. G. M. Uppsala, /& 1813, 15 p. 4:0. — 
Under inseende af Jac. Åkerman. 


Cederström, Carl Gust., Om hafsluft och hafsbad vid 


Sverges vestra kust. G. M. Uppsala, 29/; 1860, 37 s. 8:0. 
Dovertie, L. G., Balneologiska studier vid Upsala vatten- 
födsel M. G. 16/5 1865, 77 8. en pl. 8:o0. 


27... Farmakologi. Enskilda droger. 


Roberg, Laur., De fluviatili Astaco ejusque usu medico. 
Uppsala, 18/; 1715, 32 p. 4:0o. (Nic. E. Osander). 
Hammerin, Petrus, Diss. gradualis vires medicas planta- 
rum quarundam indigenarum sistens. Pro Licentia 
consvetis in medicina -honoribus. Uppsala, t/; 1737, 
16 p. 4:o. — Disputationen åtföljes af Lars Robergs 
program: Ad audiendam lectionem de natura fe- 
brium ad diem 27 aprilis et diss. inauguralem ad diem 
4 maji MDCCXXXVII clariss. et erud. med. candidati 
Petri Hamnerini patrones civesque academicos de- 
bita cum reverentia et humanitate invitat Lars Ro- 

berg. 6 p. 4:0. 

Tracht, Rud. Christ., De succedaneis Acacie Aegyptiace, 
Peti Americani, Cedri Phenicie, Frumenti Turcici, 
Vitis meridionalium et Canne saccharifere. Pro Li- 
centia. Uppsala -/& 1737, 28 p. 4:o. Preside Laur. 
Roberg. — Utgifven med särskildt tillstånd af uni- 
versitetets kansler, grefve G. Cronhjelm. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


94 


Linné, Carol. von, Ficus ejusque historia naturalis et medica. 
Cornel. Hegardt. G. M. Uppsala, 15/, 1744, 28 s. 4:0. 

Linné, OC. von, Lignum. Colubrinum. Joh. Andr. Darelius. 
Uppsala. 11/7 1749, 22 p. 4:0. 

Linné, C. von, Radix Senege. Jon. Kiernander. G. M. Upp- 
sala, 8/, 1749. 32 p. 4:o c. Tab. 

Linné, C. von, Materia medica in regno animali. Jon. Si- 
drén. G. M. Uppsala, ?3/; 1750, 20 s. 4:0. 


Linné, C. von, Euphorbia ejusque historia naturalis et me- 
dica. Joh. Wiman. Uppsala, $/; 1752, 33 p. 4:0. 
Linné, C. von, Materia medica in regno lapideo. Johannes 

Lindhult. G. M. Uppsala, 13/, 1752, 28 p. 4:0. 

Linné, C. von, Rhabarbarum. Sam. Ziervogel. Uppsala, 17/6 
1752, 24 p. 4:0 c. Tab. 

Linné, C. von, Plant&e officinales. Nic. Gahn. Uppsala, !5/,, 
1758, 81 p. 4:0. 

Linné, C. von, Censura medicamentorum simplicium vege- 
tabilium. Gust. Jac. Carlbohm. Uppsala, 19/,, 1753, 
24 p..4:0. 

Linné, :C. von, Fungus Melitensis. Joh. Pfeiffer. Uppsala, 
20/,, 1755, 16 p..c. Tab. 4:0. 

Linné, C. von, Specifica Canadensium. Joh. von Coelln. 
Uppsala. 19/, 1756, 28 p. 4:0. 

Linné, C. von, Spigelia Anthelmia. Georg Colliander. G. M. 
Uppsala, 22/, 1758, 16 p. 4:0. 

Linné, C. von, De Cortice Peruviano. I. Joh. Christ. Pe- 
tersen. 10/5 1758, 38 p. 4:0o. P. II. utkom sednare i 
Greifswald 1763. | 

Linné, C. von, De Meloö vesicatorio. Canut. Aug. Lenwus. 
Uppsala, 29/,, 1762, 15 p. 4:0. 

Linné, C. von, Lignum Qvassie. Carol. Magn. Blom. G. M. 
Uppsala, 23/, 17638, 13 p. c. Tab: 4:0. 

Linné, C. von, Opobalsamum declaratum. Wilhelm Le Moine. 
Uppsala, 22/;; 1764, 19 p. 4:0. 

Linné, C. von, De Hirudine. Dan. Weser. Uppsala, /; 1765. 
15 p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


95 


Linné, C. von, De Menth&e usu. Carol. Gust. Laurin. Upp- 
sala, 39/; 1767, 11 p. 4:0. 

Linné, C. von, De Duleamara. Georg Hallenberg. Uppsala, 
22/.=4771, 14 p. 4:0. 

Linné, C. von, Fraga vesca. Sveno Andr. Hedin. Uppsala, 
20/5 1772;:138 p.-4o0. 

Linné, iC. von, Observationes in materiam medicam. Joh. 
Lindvall. G. M. Uppsala, 3/& 1772, 8 p. 4:0. 

Linné, C. von, Planta cimicifuga. Johannes Hornborg. G- 
M. Uppsala, /, 1774, 10 p. c. Tab. 4:0. 

Dahlgren, Joh. Ad, Ebbesson, De Maro. G-. M. Uppsala, 3/0 
1774, 18 p. 4:o. — Under inseende af C. von Linné. 

Wickman, Dan.:, De Viola Ipecacuanha. Uppsala, 15/,, 1774, 


12 s. 4:o. — Under inseende af C. von Linné. 
Westring, Joh. Petr., De Ledo palustri. Uppsala, 25/,, 1775, 
18 p. 4:o. — Under inseende af C. von Linné. 


Linné, C. von, Opium. Georg Eberh. Georgii. Uppsala, !5/,, 
17175, 17 pi-4:0; 

Hellenius, Carol. Nicol., Hypericum. G. M. Uppsala, 29/,, 
1776, 14 p. c. Tab. 4:o. — Under inseende af C. von 
Linné. 

Alm, Jac., Nonnulla de Nuce vomica observata. G. M. Upp- 
sala, 29/. 1780, 13 s. 4:o. — Under inseende af Jon. 
Sidrén. 

Hesselius, Andr., De Aloö. G. M. Uppsala, !/; 1785. 14 p. 
— Under inseende af C. P. Thunberg. 

Hast, Herm. Rud., De Caryophyllis aromaticis. G. M. Upp- 
sala, 12/, 1788, 8 p. 4:o. — Under inseende af C. P. 
Thunberg. 

Lundmark, Joh. Dan., De usu Linnee medico. G. M. Upp- 
sälg, -/&; 1788. 10 s. 4:0. — Under inseende af J. G.. 
Acrel. 

Aejmeleus, Christen, Arbor Toxicaria Macassariensis. G. M. 
Uppsala, 2!/; 1788. 11 p. 4:o. — Under inseende af 
C. P. Thunberg. 

Radloff, G. M., De Myristica. G. M. Uppsala, 25/5; 1788, 
10 p. 4:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


96 


Ahl, Jon. Nic., De Benzoö. G.: M. Uppsala, 22/; 1793, 7 p. 
4:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Blumenberg, Car. Fr., De cortice Angusture. G. M. Upp- 
sala, 29/. 1793, 7 p. 4:o. — Under inseende af C. I". 
Thunberg. 

Brannius, Frider. Wilh., De viribus atque usu Divilslis 
purpure&e. G. M. önnske 28/; 1806, 17 p. 4:00. — 
Under inseende af P. v. Afzelius. 

Forsberg, Car. Petr., De Cinchona. I. Uppsala 5/; 1811. 
10 p. 4:0. II. G. M. 10/. 1816. 12 p. 4:o. — Under 
inseende af C. P. Thunberg. 

Prytz, Laur. Jjoh., De Styrace. G. M. Uppsala, 29/; 1813, 
14 s. c. Tab. 4:o — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Afzelius, Adam, Remedia Guineensia. I—X. Uppsala, 1813 
— 1817. 78 s. 4:0. (G. M. I. 19/, 18138 Joh. Ulr. Ny- 
berg. TI. 22/,; 1813 Joh. Jac. Kallstenius, X. !8/, 1817, 
Jac. Örtenblad). 

Lönegren, F. J., De Ricino. G. M. AT 13/. 1815, 12 p. 
4:0. — Under inseende af C. P. Phiolg. 

Wikström, Joh. Eman., De Daphne. G. M. Uppsala, 3/, 
1817, 56 p. 4:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Lindbom, Olav., De viribus et usu Atrope Belladonne. 


G. M. Uppsala, 19/,, 1817, 13 p. 4:o. — Under inseende 


af C. P. Thunberg. 

Afzelius, Adam, Stirpium in Guinea medicinalium species 
cognite. 1. 2. Uppsala 1817—1825. 16 s. 4:o. (G. M. 
I. Axel Flygare). 

Afzelius, Ad. Stirpium in Guinea medicinalium species 
nove, Fasc. 1. 2. Uppsala, 1818—1829, 16 s. 4:0. 
(G. M. 2.Fredr. Widmark, 29/, 1829). 

Afzelius, Ad., De origine Myrrhe controversa. I — ve Upp- 
sala,;1818—1090, 40 -p,.Ar0. 

Ljungberg, Nic. Joh., De plantis venenatis I. G. M. Upp- 
sala, 22/; 1822, 8 p. 4:o. II. Aestan. Eman. Harlin. G. M. 
/e 1822, 8 p. 4:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Thunberg, C. P:, De Digitali purpurea. Diss. medica. Upp- 
sala, /;, 1822, 16 s. 4:0o. (Car. Aug. Thelning). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


97 


Billberg, Im., De Ipecacuanha. I. G. M. Uppsala, ?/,, 1824, 
22 8. 8:0. II. Lidströmer, J. Otto. G. M. 19/,, 1824, 
23—38 p. 8:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Segerstedt; Fr., De Galipea cusparia. G. M. Uppsala. !9/,> 
1825, 16 p. 8:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Melén, Eric Gustav, De Erythreis Svecanis. Diss. bota- 
nico-medica. G. M. Uppsala, /; 1826, 8 p. 4:0o. — Un- 
der inseende af C. P. Thunberg. 

Nordstedt, P. U., De Bardana. Diss. pharmacologica. G. M. 
Uppsala, 15/, 1826, 13 p. 4:o. — Under inseende af 
C. P. Thunberg. 

Söderberg, Chr., De Arbuto uva ursi. Diss. botanico-medica. 
G. M.: Uppsala, ?9/,, 1826, 12 p. 4:o. — Under in- 
seende af C. P. Thunberg. 

Linderholm, Magn. Gust., De Geo urbano. G. M. Uppsala, 
1/, 1827. 8 p. 4:o. — Under inseende af. C. P. 
Thunberg. 

Humble, Ad. Henric., De Lactucario. Diss. botan. medica. 
G. M. Uppsala, ?6/; 1827, 8 p. 4:o. — Under inseende 
af C. P. Thunberg. 

Liedbeck, Petr. Jac., De Pipere Cubeba. G. M. Uppsala, 
1/,, 1827, 11 p. 4:0. — Under 'inseende af C. P. 
Thunberg. 

Edgren, Petr. Adolph., Piper nigrum. Diss. medica. G. M. 

Uppsala, 12/,, 1827, 12 p. 4:o. — Under inseende af 
C. P. Thunberg. 

Swartz, Ernest, De Gummi Ammoniaco. G. M. Uppsala, 
16/6 1828, 8 p. 4:0o. — Under inseende af C. P. 
Thunberg. 

Flodberg, Joh. Eric., De Clöplidéa ejusque usu therapeu- 
tico. G:: M. Uppsäla, I. !/, 1834, 8 p. 4:0. II. Elis 
Hedrén. G. M. !2/, 1834, 9—16 p. — Under inseende 
af G. Wahlenberg. 

Eckman, Petr. Imm., De Papavere somnifero. 1. G. M. 
Uppsala, !2/; 1834, 19 s. 8:o. — Under inseende af 
P. Jac. Liedbeck. 

Thunberg, And. Magn., Om Torsklefvertran. 1. M.G. Upp- 


Nat. o. Folk, H. 70. 


I 


98 


sala, 23/,, 1850, 16 s. 8:o. 2. Kihlstedt, Per Gust., 
M. G. !3/,, 1850, 17—30 s. 8:0. 3. Senell, Carl Robert., 
M. G. 13/,, 1850, 31—44 s. 8:0. 4. Ångström, Joh., M. G. 
16/, 1850, 45—46 s. 8:0. — Under Wir, af Ol. 
Glas. 

Hedenius, Per, Om Opium 1i historiskt och pharmakody- 
namiskt "afseende. Uppsala, 22/, 1859, 132 s. $8:0. 
Specimen för professionen i allmän patologi, pato- 
logisk anatomi och allmän helsovård. 

Fristedt, Robert Fredrik, Studier i Allmän Pharmakognosi. 
M. G. Uppsala, 39/,, 1861, 55 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskr. 1861. 

Lindberg, Sextus Otto, Om de officinela barkarne. M. G. 
Uppsala, /,, 1864, 50 s. 8:0. 

I Medicinskt Archiv. II. N:o 9. Sthlm, 1865. 

Bolling, Gust., Klassifikation och Diagnostik af de oorga- 
niserade växt- och djur-ämnen, som tillhöra farma- 
kognosien. M. G. Uppsala, ?2/; 1867, 32 s. 8:0. 

Pallin, E. V:, Hydrastis Canadensis. M. G. Sthlm, 26/, 1887, 
44 8. 8:0. 

Rosendahi, Henr. Vikt., Farmakologiska undersökningar 
beträffande Aconitum septentrionale Koelle. M. G. 
Sthlm, ?2/, 1894, 140 s., 4 taflor, 8:0. 


28. Farmokodynamik. Therapi. 


Rosén, Nic. Usus methodi mechanic2e in medicina. Upp- 
sala, 9/; 1728, 6 p. 4:o. "Tillika XI teser. — Under 
inseende af Laur. Roberg. 

Fjellström, Joh., De abusu adstringentium in haemor- 
rhagiis. G. M. Lund, 22/; 17385, 10 p. 4:o. — Under 
inseende af J. J. von Döbeln. 

Voigtlender, Gust. Fried., De erroribus in curandis febri- 
bus inflammatoriis. Pro Licentia et consvetis in Me- 
dicina honoribus. Uppsala, 18/,, 1738, 14 p. 4:0. — 
Under inseende af Laur. Roberg, hvars tal till förf. 
åtföljer afhandlingen. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FEST ENS VAD 


SSENE TS FI DNE nd 


99 


Kalmeter, OI., De medicamentis absorbentibus eorumque 
perverso usu. G. M. /; 1739, 24 p. 4:o. — Under in- 
seende af Nic. Rosén. 


Kehler, Dan: Fr., De remediis evacuantibus universalibus 
et in specie de eorum selectu atque dosi. Lund 39/, 
1742, 44 p. 4:0. 

Rosén, Eberh., nob. Rosenblad, De cortice Peruviano vulgo 
China dicto, ejusque amplissimo in medicina usu. 
Lund, ?3/, 1744, 60 p. 4:o. — Specimen för profes- 
sionen i medicin. 

Linné C. von, Vires plantarum. Frider. Hasselquist. Upp- 
sala, /& 1747, 37 p. 4:0. 

Linné, C. von, Sapor medicamentorum. G. L. Jac. Rud- 
berg. Uppsala, ?3/; 1751, 20 p. 4:0. 

Wallerius, Joh. Gottsch., De salibus alcalinis eorumque usu 
medico. Uppsala, 23/,, 1751, 16 p. 4:0. (Jacob Hideen). 

Linné, C. von, Odores medicamentorum. Andreas Wåhlin. 
Uppsala, /& 1752, 16 p. 4:0. 

Harmens, Gust., De varietate remediorum solarium. Lund 
30/5 1753, 15 p. 4:0. 

Linné, C. von, De methodo investigandi vires medicamen- 
torum chemico. G. M. Laur. Hjortzberg. Uppsala ?/;, 
1754, 16 pag. 4:0. 

Zetzell, Petr., Consectaria electrico-medica. G. M. Uppsala, 
12/,, 1754, 8 p. 4:o. — Under inseende af C. von Linné. 

Bremer, Hans Erland, De sulphure minerali ejusque usu 
precipue medico. G. M. Lund, ?/, 1757, 27 p. 4:0. 
— Under inseende af Gust. Harmens. 

Linné, C. von, Medicamenta graveolentia. G. M. Jon. Theod.' 
Fagreus. Uppsala, 13/, 1758, 24 p. 4:0. 

Linné, C. von, Ambrosiaca. G. M. Jacobus Hideen. Upp- 
sala, 20/, 1759, 30 p. 4:0. 

Linné, C. von, Inebriantia. Ol. Reinh. Alander. — Uppsala 
7/, 1761, 26 p. 4:0. 

Wallerius, J. Gottsch., De Cinnabaris in corpus humanum 
effectu. Uppsala, ?2/,, 1762, 16 p. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70, 


100 


Linné, C. von, Purgantia indigena. Petr. Strandman. Upp- 
sala, 26/,; 1766, 17 p. 4:0.' 

Harmens, Gust., De venenis. Lund, !7/;> 1766, 22 p. 4:0. 

Wedenberg, Ad. Fried., De Stramonii usu in morbis con- 
vulsivis. G. M. 12/, 1772, 32 p. 4:o. — Under inseende 
af Jon. Sidrén. 

Linné, C. von, Medicamenta purgantia. G. M. Joh. Rotheram. 
Uppsala, ?2/,, 1775, 24 p. 4:0. 

Rosenblad, 'Eberh., De viribus Brassice in sanitatem hu- 
manam. Lund, !4/,, 1776, 35 p. 4:0. (Joh. Hardtman). 

Åkerberg, Matth., De usu corticis Salicis in febribus inter- 
mittentibus. G. M. Lund, !5/; 1782, 26 p. 4:0. — Un- 
der inseende af Eb. Rosenblad. 

Hallman, Joh. Gust., De Moxe atque Ignis in medicina 
rationali usu. G. M. Uppsala, 2t/; 1788, 15 p.4:0. — 
Under inseende af C. P. Thunberg. 

Acrel, Joh. Gust., Aphorismorum de viribus medicaminum 
particula prima”, Emetica comprehendens. Uppsala, 
16/,, 1789, 12 p. 4:0. (Joh. Sigfr. Schedvin). 

Holmer, Laur. Magn., Observationes medico-practicee circa 
remedia nonnulla indigena. G. M. Uppsala, !7/, 1790, 
7 p. 4. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Acrel, J. G., Aphorismorum de viribus medicaminum prole- 
gomena. Uppsala, 23/,, 1793, 13s. 4:0. (Laur. Zenius). 

Sundius, Jac., De Epispasticorum usu in medicina. G. M. 
Lund, ?8/; 1794, 13 p. 4:o. — Under inseende af Joh. 
H. Engelhart. 

Engelhart, Joh. Henr., Aphorismi nonnulli therapeutici de 
vomitoriis. Lund, !£/,, 1796, 14 p. 4:0. (Carol. Wilh. 
Hårdh). ; 

Kjellman, Car. Joh., De usu Menyanthidis trifoliate. Upp- 
sala, 2£/; 1797. 6 p. 4:0. — Under inseende af C. P. 
Thunberg. 

Gustorff, Joh. Dan., Externorum medicamentorums in ge- 
nere aestimatio. G. M. Lund, 29/. 1797, 16 p. 4:0. 
— Under inseende af And. E. Barfoth. 


Sjöberg, Joh. Petr., De usu vini in febribus. G. M. Upp- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


101 


sala, 3/5 1797, 13 s. 4:o. — Under inseende af J. 
| G. Aerel. 
Wenner, Mart. Ludv., De usu Opii in febribus. G. M. 
Uppsala; 7/5 1797, 8 s. 4:o — Under inseende af J. 
G. Acrel. 


Wenner, Gust. Magn., Positiones nonnulle circa Chinchinze 
usum in febribus. G. M. Uppsala, 3/5 1797, 16 p. 
4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. 

Mortinsson, Nic., De vi venenata nucis vomice novis ex- 
perimentis probata. Lund, 12/,, 1798, 16 p. 4:0. — 
Under inseende af A. H. Florman. 


Witthoff, Sven Anders, De usu Moxe. G. M. Lund, 23/, 
1799, 12 p. 4:o. — Under inseende af J. H. Engelhart. 

Wallberg, Gust., De vi venenata camphore novis experi- 
mentis probata. G. M. 12/. 1799, 11 p. 4:o. — Under 
inseende af A. E. Barfoth. 


Dandanelle, Clas, De remediis infirmantibus caute adhi- 
bendis. 17. G. M. Lund, !5/; 1799, 16 p. 4:0. —Un- 
der inseende af Joh. Henr. Engelhart. 

Ruhnberg, Is. OI., De virtute medice oxygenik G. M. 
Lund, 13/5 1800, 12 p. 4:o. — Under inseende af 4. 
E. Barfoth. 


Becklin, Petr. Eric., Aphorismi ex therapia generali de 
diureticis. G. M. Lund, !5/; 1800, 18 p. 4:o. — Un- 
der inseende af Joh. Henr. Engelhart. 

Rix, Joh., Aphorismi ex therapia generali de epispasticis. 
G. M. Lund, !7/; 1800, 16 p. 4:o. — Under inseende 
af J. H. Engelhart. 

Ström, Gabriel Tobias, Remedia expectorantia. G. M. 22/,, 
| 1800, 10 p. 4:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 
Ulfsberg, Joh. Er., Remedia sternutatoria. G. M. Uppsala, 

22/,, 1800, 106 p. 4:o. — Under inseende af C. P. 
Thunberg. 

Sjöblom, Lars, Aphorismi ex therapia generali de prophy- 
lactico medendi consilio. G. M. Lund, 29/,, 1800, 21 p. 
4:o. — Under inseende af J. H. Engelhart. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


102 


Berzelius, Jacobus, De Electricitatis galvanice, apparatu 
cel. Volta excit&e, in corpora organica effectu. G. M. 
Uppsala, !/; 1802, 14 p. 4:o. — Under inseende af 
Petr. v. Afzelius. 

Wallner, Sam., Remedia epispastica. G. M. Uppsala, ?/, 
1804, 8 p. 4:0o. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Engelhart, Joh. Henr., Aphorismi de viribus et usu Opii. 
I—TIV. Lund, 1806—1812, 1—44 p. 4:0o. (M. G. Pehr 
Brantström, Thure G. Rothstein, Jacob Berggren, 

Jon. Trobeck). 

Åkerman, Nic., De plantis Svecige venenatis potioribus 
nec non antidotis, dissertatio. 1. 2. Uppsala, 9/3; 1811, 
28 p. '4:0; ; 

Winckler, Joh. Henr., De viribus et usu Moschi. G. M. 
Lund, '/; 1812, 13 p. 4:o. — Under inseende af J. H. 
Engelhart. 

Bergelin, Pehr Johan, De Camphorgeg in medicina usu. G. 
M. Lund, 9/; 1812, 16 p. 4:o. — Under inseende af 
Joh. Henr. Engelhart. 


Thunberg, C. P., Periculum medicum de utilitate planta- 


rum quarundam svecicarum. Uppsala, 5/; 1813, 9 p. 
4:0o (Ericus Acrel). 

Bergqvist, Joh. Wilh., De Laxantium in febribus usu. G. 
M. Uppsala, 22/; 1813, 7 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Åkerman. 

Melin, Carl Ulric, De viribus et usu remediorum martia- 
lium generatim. G. M. Lund, 4/3; 1815, 12 p. 4:0. — 
Under inseende af Joh. H. Engelhart. 

Dalman, Wilh., De Narcoticis observationes. G. M. Upp- 
sala, 5/; 1816, 8 p. 4:o. — Under inseende af C. P. 
Thunberg. 

Ingelman, Bened. S., Specimen academicum de remediis 
precipue indigenis, que, ratione vis sue epispastica, 
in locum Cantharidum commode substitui possunt. 
Lund, /,, 1817, 88 p. 8:0o. — Specimen för profes- 
sionen i praktisk medicin. 

Westring, Petr. Christoph., De suffitionibus mercurialibus. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


103 


G. M. Uppsala, $/; 1817, 20 p. 4:o. — Under inseende 
af Jac. Åkerman. 

Stenberg, J. 0., De usu acetatis plumbici crystallisati in 
phthisi et hemoptysi. G. M. Lund, 22/, 1818,'12 p. 
4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Björkman, H. P., De remediis adstringentibus. G. M. 
Lund, 19/, 1819, 12 p. 4:o. — Under inseende af 
Eb. Zach. Munck af Rosenschöld. 

Hartman, Car. Jloh., De Krameria. Diss. botanico-medica 
sistens historiam botanicam generis nec non notiones 
auctorum circa Ratanhiam radicem chemicas et me- 
dicas. G. M. Uppsala, 27/; 1822. 19 p. 4:0o. — Under 
inseende af C. P. Thunberg. 

Lindgren, Lars, Afhandling om Kinasalternas therapeu- 
tiska användning. M. G. Uppsala, 27/s 1829, 9 s. 4:0. 
— Under inseende af C. Zetterström. 

Liborius, Joh. Aug., De Nuce vomica et Strychnino, dissert. 
physiol. medica. G. M. Lund, 15/, 1829, 32 p. 8:0. 
— Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Huss, Magn., Om möjligheten att, enligt vegetabiliernas 
naturliga analogier, a priori bestämma deras egen- 
skaper och verkningar på menskliga organismen. 1. 
M. G. Uppsala, !2/, 1834, 16 s. ett blad ,, Aphorismi"”. 
— Under inseende af G. Wahlenberg. 

Wretholm, C. Josua, Om möjligheten att, enligt vegeta- 
biliernas naturliga analogier, a priori bestämma deras 
egenskaper och verkningar på menskliga organismen. 
2. M. G. ?5/, 1834, 17—31 s. ett blad teser. 8:0. — 
Under inseende af G. Wahlenberg. 

Ekegren, Carol. Petr., Observationes qusedam circa usum 
Nitratis Argentici fusi externum. G. M. Lund, ?/s 
1837, 8 p. 4:o. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 

Björlingson, Carol. Julius, De notione antidoti, una cum 
generali expositione rerum, que hoc nomine signan- 
lur, dissertatio. G. M. Uppsala, 2£/s 1837, 16 s. 8:0. 
— Under inseende af G. Wahlenberg. 

König, Carl Wilh., Om geléers, särdeles Perl-tångens (Sphe- 


Nat o. Folk, H. 70. 


1014 


rococcus crispus Ag.) användande i medicinen. M. G. 
Lund, 5/; 1841, 20 s. 8:0o. — Under inseende af N. 
H. Lovén. 

Stenberg, Sten, Om intagna läkemedels afsöndring utur 
organismen. ,Uppsala, 15/s 1858, 88 s. 8:0. — Speci- 
men för professionen i medicinsk och fysiologisk kemi. 

Witt, Otto M., Therapeutikens theori. M. G. Lund, !5/, 
1859, 60 s. 8:0. — Specimen för medicinsk adjunktur. 

Braun, Eduard, Or åderlåtning i historiskt-therapeutiskt 
afseende. M. G. Uppsala, !5/,, 1860, 74 s. 8:0, rättelser. 

Björnström, Fredrik, Studier i Elektrotherapi. M. G.: Upp- 
sala, 17/,, 1863, 62 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1863. 

Elfstrand, Mårten, Studier öfver Alkaloidernas lokalisation 
företrädesvis inom familjen Loganiacexe. M. G. & Up 
sala, 30/s 1895, 126 s. 2 pl. 

I Uppsala Univ. Årsskrift 1895. 

Zachrisson, Fr., Experimentella studier öfver den intra- 

venösa kok subkutana saltvatteninfusionens värde 


vid akut anämi. M. G. Uppsala, 39/5 1902, 156 s. med 


8 taflor 8:0. å 
I Uppsala Univ. Arsskrift. 1902. 


29. Farmaci. Farmakopéen. 


Roberg, Laur., De Pice&e Pinique sylvestris resina. Upp- 
sala, 23/, 1714, 24 p. 4:o. (Joh. Hesselius). 
Rosén, Nic., De erroribus in formulis medicinalibus. Upp- 
sala, ?!/s 1737, 22 p. 4:o. (G. Fr. Voigtlender). 
Lundberg, Pet., De compositione medicamentorum Hallen- 
stum, eorumque vero et limitato usu. G. M. Uppsala, 
17/., 1739, 32 s. 4:o. — Under inseende af Nic. Rosén. 

Rosén, Nic., Examen aquarum destillatarum simplicium, 
qua in Pharmacopaa Stockholmiensi occurrunt. Upp-: 
sala, ?6/; 17438, 18 p. (Er. E. EIlff). 


Bidrag t. känned. af Finl, 


TY 0 VO SIST VE 


105 


Gissler, Nic., De Tincturis, Essentiis et Elixiriis. G. M. 
Uppsala, 39/s 1744, 40 p. 4:o. — Under inseende af 
Nic. RBosén. : 

Rosén, Nic., Diss. medico-pharmaceutica sistens Decocta, 
Infusa et Emulsiones officinales. Uppsala, 8/,, 1746, 
22 p. 4:0. (Jon. Kiernander). 

Nauclér, Sam., Examen medicamentorum simplicium, que 
in catalogo medicamentorum Svethico continentur. 
G. M. Uppsala, 29/; 1750. 28 p.4:o. — Under inseende 
af Nic. Rosén. 

Haartman, Joh. Joh:is, Idea Pharmacopoee reformate G. 
M. Uppsala, ?3/, 1754, 42 p. 4:0o. — Under inseende 
af Nic. Rosén. : 

Wallerius, Joh. Gottsch., Censur&e circa preparationem me- 
dicamentorum chemicorum. Uppsala, 27/,, 1754, 24 p. 
4:o. (Frider. Falk). 

Schultz, Matth. Theoph., De Camphora cum oleo expresso 
juncta. G. M. Uppsala, 2/, 1758, 16 p. 4:o. — Under 
inseende af Sam. Aurivillius. 

Grufberg, Isac. Olai, De spiritu vini mercuriali. G. M. Upp- 
sala, t/; 1760, 32 p. 4:o. — Under inseende af Sam. 
Aurivillius. 

Wallerius, J. Gottsch., Analysis et synthesis pulveris laxantis 
D'Ailhaud. Uppsala, 25/; 1761, 16 p. 4:0. (P. C. Schultz). 

Wollin, Christ., De arte cognoscendi partes constitutivas 
toxicorum per saporem. Lund, !9/5 1764, 48 p. 4:0. 
(Paul P. Bånge). 

Wallerius, Joh. Gottsch., Incongrua medicamentorum mix- 
tura. Uppsala, 3/; 1764, 16 s. 4:0. (J. F. Wertmäller). 

Wollin, Chr., Aphorismi sistentes animadversiones nonnul- 
las circa Pharmacopoeam svecicam. Lund, 23/s 1778, 
24 p. 4:0. (G. M. Peter Drös Peterson). 

Wollin, Chr., Aphorismi de Tartaro animali. Lund, 2!/,, 
1782, 15 p. 4:0. (G. Joh. Hardtman). 

Segerstedt, Alb. Jul., De Pharmacis indigenis observatio- 

nes oeconomice. — Specim. 1". Uppsala, 19/5 1787, 
12 s. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


106 


Wollin, Chr., De sale ammoniaco. Lund, /& 1791, 26 p.4:0. 

Bogman, Ericus Steno, Diss. medico-pharmaceutica, obser- 
vationes quasdam in Pharmacopoeam svecicam exhi- 
bens. 1>+. Uppsala, 39/; 1796. 27 p. 4:o. — Under in- 
seende af C. P. Thunberg. 

Wennlund, Joh., De sale ammoniaco secreto Glans Lund, 
31/5 1797, 23 p. 4:0. 

Söderstedt, Johannes Gustavus, De oleo Cajuputi. I. G. 
M. Uppsala, !9/, 1797, 8 p. 4:o. II. Olin, Joh Henr., 
G. M. 19/5 1797, 9—18 p. 4:o -— Under inseende af C. 
P. Thunberg. 

Kugelberg, H., De mercurio. G. M. Lund, /,; 1797, 18 p. 4:0. 
— Under inseende af A. H. Barfoth. 

Bring, Sven, De Gummi ammoniaco. G. M. Lund, !8/, 1799, 
16 p. 4:o. — Under inseende af 4A. H. Barfoth. 
Berg, Laur. Petr., Observationes in Pharmacopoeam sve- 

cicam. G. M. Uppsala, !/;, 1802, 12 p. 4:o. — Un- 
der inseende af C. P. Thunberg. 
Betulin, Jac. Josua, In reformandam Pharmacopoeam sve- 


cicam prolegomena. G. M. Uppsala, !1/, 1804, 1—14 p. 


4:o. Lunell, Gust., Reformand2e Pharmacopoex Svecie 
spec. II. G. M. Uppsala, 39/,, 1805, 33—49 p. 4:0. III. 
Bodin, N. G,, G. M. Uppsala, 27/,, 1805, 51—71 p- 
4:o0. — Under inseende af Per Afzelius. 
Se C. P. Thunberg. I. IV—X. 1804-1810. 

Thunberg, C. P., Reformande Pharmacopoes Svecie. Spec. 
I. G. M. L. Guil. Zethelius (auctor), Uppsala, 11/, 1804, 
31 p. 4:o. IV. Eric. Magn. Juhlin (auctor), G. M. 12/5 
1806, 73—89 p. V. Nic. Gust. Sparrman (auctor), G. M. 
16/; 1806, 91—107 p. VI. Fab. Levin, G. M. ?/; 1806, 
109-—118 p. VII. Eric. Edholm, 1807, G. M. 119—132 p. 
VIII. Joh. Gust. Hentzell (auctor), G. M. 29/,, 1809, 
133—141 p. IX. Jac. Rådberg (auctor), G. M. 13/,,; 1809, 
143—-151 p. X. Sveno Kjellberg (auctor), G. M. ?/; 1810, 
153—164 p. 

Hedrén, Magnus, De ”Tartaro antimoniali. Lund, 14/5 1806, 
14 p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SE 0 ET EE DET SSA USER 


107 


Retzius, And. J., Observationes circa preparationem ex- 
tractorum officinalium. Lund, 29/6 1810, 24 p. 4:0. 

Lindbergsson, Aug., Tentamen pharmaceutico-chemicum 
sistens analysin corticis Angusture. G. M. Lund, 
17/,, 1818, 19 p. 4:0o. — Under inseende af Eb. Z. 
Munck af Rosenschöld. 

Lodin, Car. Gust., De Acido hydro-cyanico. Diss. med. 
G. M. Uppsala, !5/; 1825, 11 p. 4:o. — Under inseende 
af C. P. Thunberg. 

Wahlberg, Pehr Fredrik, Anvisning till de svenska phar- 
maceutiska växternas igenkännande. I. G. M. Upp- 
sala, !3/,, 1826, 20 s. 8:0. II. Leopold Winberg, G-. 
M. 7/; 1827, 21—44 s. 8:0. — Under inseende af 
C. P. Thunberg. 

Sondén, Carl Ulrik, Pharmaco-kritik eller pröfning af läke- 
medlens äkthet och renhet med uteslutande hänseende 
till svenska pharmakopéen. 1. M. G. Uppsala, 3/s 
1828, 16 s. 8:0o. 2. Jentzen, C. Herm., M.G. 7/; 1828, 
17—30 s. 8:o — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Munck af Rosenschöld, P. Sam., De Bromio in cinere 
Zostere maring. Lund, ??/,, 1828, 16 p. 4:0 

Leufstedt, J. Jac., Pröfning af Svenska pharmacopeens 
sammansatta oorganiska preparater. M. G. Uppsala, 
10/,, 1831, 12 s. 4:0. — Under inseende af G. Wah- 
lenberg. 

Hanssén, Laur. P., De extracto Lactuc& et Lactucario. 
Diss. med. G. M. Lund, !7/,, 1883, 18 p. 8:0. — Un- 
der inseende af Jac. Sönnerberg. 

Berlin, N. J., Circa preparata chemica Pharmacopee Sve- 
cice observationes. I—III. Uppsala, !/; 1836—1/,, 
1836, 28 s. 4:0. 

Hamberg, Nils Petter, Om vegetabiliska droguers insam- 
ling och förvaring. M. G. Uppsala, !5/; 1848, 15 s. 
8:o. — Under inseende af G. Wahlenberg. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


A A | 
j 
jÅ - b ' t 
4 
. Då Kö = 
2 rd v 
A I -. å 
- ' 4 « Pr 
Ka & 4 é i t 
«+ 0 i 
N 
Fe 
s 
, ca, 
Ar A 
” i a 
r 
1 3. Ka 
SE 
pt 
3 i 
' 
+ [] 
IM. i 
; 
VN Si rg 
NE 4 
4 

) GS h 5 a 

gå SM 5 4 

+ Ör rg - É 
VA a y a BA 
- Et é fe ja 
5 - pj ; 
> vr re 7 ” 


CT 


VT 


RS q 


YE 
RT 
a 


I. Zoologins historia. 


Friesen, Johan Otto von, Öfversigt af Sveriges ornitholo- 
giska litteratur. Uppsala, !6/; 1860, 44 s. 8:0.. För 
filosofisk grad. 

Lundberg, Fredrik, Bidrag till öfversigt af Sveriges ichtyo- 
logiska literatur. Uppsala, ?5/s 1872, 56 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

Rudberg, G., Textstudien zur Tiergeschichte des Aristote- 
les. Uppsala, 19/5 1908, XXX och 104 s. 8:0o (af filo- 
logiskt innehåll). 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1908. 


2. Museer. 


Linné, C. von, Amphibia Gyllenborgiana. Barth. Rud. Hast. 
Uppsala, !8/; 1745. 34 p. 4:0. 

Linné, C. von, Plante Martino-Burserian&e. Boland Martin. 
Uppsala, 12/,, 1745, 31 p. 4:0. 

Linné, C. von, Museum Adolpho-Fridericianum. Laur. Balk 
fil. Uppsala, 31/5 1746, 48 p. 4:0o c. tabb. 

Linné, C. von, Instructio musei rerum naturalium. Dav 
Hultman. Uppsala, !4/,, 1753, 19 p. 4:0. 

Linné, C. von, Chinensia Lagerströmiana. Joh. Laur. 
Odhelius. Uppsala, / /a 1754, 36 p. ci tab. 4:0. 

Linné, C. von, Iter in Chinam. And. dgr Uppsala, 
30/,, 1768, 16 p. 4:0. 


112 


Thunberg, C. P., Museum naturalium Academiz Upsalien- 
sis. I-XXXTII. (pars ultima). Uppsala, 14/, 1787 —23/5 
1821, 4:o. (I—XXII, 226 p., XXIII-XXXIII, hvarje 
häfte med skild paginering). — Museum naturalium 
Academie Upsaliensis. Appendix. 1—XXVI (pars 
ultima). Uppsala, ?/, 1791—5/, 1819. 4:o. — Museum 


naturalium Academie Upsaliensis auctum. 1. 2". Upp- - 


sala, 1827, 1—18 p. 4:0. 


3 Komparativ Anatomi. 


Barfoth, Andreas H., De aspera arteria Avium. Lund, 
17/4 1786, 22 s. 4:0. (Joh. Henr. Gistrén). : 

Linné, C. v., Animalia composita. Albert. Beck. Uppsala, 
23/5 1759, 9 p. 4:0. 

Hanström, Svante, Diss. anatomica sistens comparationem 
suturarum verarum calvarie hominis et brutorum. 


Lund, ?!/; 1809, 20 p. 4:o. — Under inseende af A. 


H. Florman. — För medicinsk grad. 
Retzius, Andr. Ad., Observationes in anatomiam Chondro- 
pterygiorum precipue Squali et Raje generum. Lund, 
15/5 1819, 33 s. c. tab." 4:o maj. — Under inseende 
af Arv. Henr. Florman. — För medicinsk grad. 
Ljunggren, Ant. Magn., De extremitate anteriori Talp&e cum 


brachio humano comparata. Lund 21/4 1819, 32 s. 4:0. 


— Med särskildt tillstånd utan preses, för medi- 
cinsk grad. | 

Lagberg, Joh. OI., Dissertatio anatomiam sistens Muren2e 
anguille L. comparatam et observationibus physio- 
logicis dilucidatam. Lund, 15/,, 1821, 20 s. 8:0. Theses. 
— Under inseende af A. H. Florman. — För medi- 
cinsk grad. 

Naumann, Carl Fredrik, Om Hyrax Capensis. I. M. G. 
Lund, ?9/,, 1848, 15 s. 8:o. — Under inseende af A. 
H. Lovén. II. 20/,, 1848, 17—98 s. 8:o. — Specimen 
för Anatomie prosektors-befattningen. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


— 4 3 
FEST 0 


113 


Wahlgren, Fr., Bidrag till generations-organernas anatomi 
och physiologi hos menniskan och däggdjuren. I. II. 
Lund, 24/; 1849, 41 s. 8:o. — Under inseende af N. 
H. Lovén. — För medicinsk grad. 

Kinberg, Joh. Gust. Hjalm., De Tragulo javanico. M. G. 
Lund, !/,, 1849, 102 s. 8:0. — Under inseende af 
N. H. Lovén. — För medicinsk grad. 

Olsson, P., Iakttagelser öfver matsmältningsorganerna hos 
några arter af slägtet Mus. Lund, 3!/s 1865, 29 s., en 
pl., 8:o. — För filosofisk grad. 

Gadde, J. F. K. O:son, Bidrag till kännedomen om tungans 
beväpning hos Pulmonaterna. Lund, 1865, 36 s. 2 pl 
8:o — För filosofisk grad. 

Flensburg, C. Oscar T., Jemförande framställning af ske- 
lettet hos Ladusvalan, Hussvalan, Tornsvalan, Natt- 
skärran och Göken. Lund, 19/5 1868, 32 s. 3 pl. 8:0. 
— För filosofisk grad. 

Kleberg, Osk. Ax. Wilh., Öfversigt af Plagiostomernas anar 
tomi.. I. Lund, 29/s 1868, 54 s. 8:0. — För filosofisk 
grad. 

Nilsson, Sven Johan, Framställning af benbyggnaden hos 
Alauda; dess kranium och skulderapparat jämförda 
med närstälda foglars. Uppsala, 18/5 1872, 54 s. 8:0. 
— För filosofisk grad, 

Théel, Joh. Hjalm., Beskrifning öfver hufvudets ben hos 
Anas boschas. Uppsala, 22/s 1872, 30 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

Högman, Samuel, Jemförande framställning af skelettbygg- 
naden hos Colymbus och Podiceps. Uppsala, ?/, 1873, 
40 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Engström, Arvid, Om fjällens byggnad hos Osteopterygii 
jämte några undersökningar öfver sidoliniens fjäll 
hos Skandinaviens fiskar. Lund, I. 23/s 1874, 24 s. 
4 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

Malm, A. H., Om den brednäbbade Kantnålens — Sipho- 

— nostoma Typhle Yarr — utveckling och fortplantning. 
Lund, ?8/s 1874, 21 s. en pl. 4:o. — För filosofisk grad: 


Nat. o. Folk, H. 70. 


114 


Ringius, Gust. Erland, Jemförande framställning af ben- 
byggnaden hos Fulica, Grus, Ciconia och Ardea. Upp- 
sala, 39/5 1874, 74 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

- Ekhoff, Emil, Beskrifning öfver benbyggnaden hos Glans- 
fisken (Lampris guttatus, Retz.) I. Skalléns ben. Upp- 
sala, 12/5 1875, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Tenow, S. W., Bidrag till kännedomen om tandömsningen 
hos slägtet Phoca L. Uppsala, 12/; 1875, 20 s. en 
pl., 8:o. — För filosofisk grad. 

I Bihang till K. Sv. V. Ak. Handl. 3. N.o 9. 

Brattström, Julius, Om Kraniet och skuldergördeln hos 
Murena Anguilla, Linn. Uppsala, ?t/5 1875, 31 s. 8:0. 
— För filosofisk grad. ; 

Lidén, A. J., Bidrag till kännedomen om skulderapparatens 
och vingens ben hos svenska roffoglar. Uppsala, ?5/s 
1875, 45 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Kjellman, Ad. Fredr., Iakttagelser vid studiet af foglarnes 
digestionsorganer. Uppsala, 26/s 1875, 40 s. 8:0. — 
För filosofisk grad. 

Neander, Ehrenfr., Undersökningar af muskulaturen hos 
slägtet Buteo, Cuv. I. Bakre extremiteternas muskler. 
Lund, /; 1875, 30 s. 2 pl. 4:o. — För filosofisk grad. 

Leche, Wilh., Studier öfver mjölkdentitionen och tänder- 
nas homologier hos Chiroptera. Lund, ?9/; 1876, 47 s. 
2 pl. 4:o. — För filosofisk grad. 

I Lunds Univ. Årsskrift, XII. 11. 1875—276. 

Arnström, Erik Gabriel, Takttagelser rörande bistrålarnes 
byggnad hos några af våra svenska foglar. Uppsala, 
24/; 1877, 30 s. 2 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

Nilsson, And., Studier öfver foglarnes käkmuskler. I. Lund, 
28/, 1877, 33 s. med 5 planscher, 8:0. — För filo- 
sofisk grad. 

Haij, Julius Bernh., Jemförande studier öfver foglarnes 
bäcken. Lund, '25/; 1886, 81 s. 4 pl. 4:o. — För fi- 
losofisk grad. S 

I Lunds Univ. Årsskrift. XXII. 11. 1885—86. 

Lönnberg, Einar, Anatomische Studien öber Skandinavische 


Bidrag t. känned. af Finl. 


115 


Cestoden. Uppsala, 13/; 1891, 107 s. 4:o. Taf. III — 
För filosofisk grad. 
I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 24. N:o 6. 

Malme, Gust. O.-A:n, Studien iäber das Gehirn der Kno- 

chenfische. Uppsala, 18/, 1892, 60 s. 5 pl. 8:0. — För 
" filosofisk grad. | 
I Bihang till K. Sv. Vet. Ak. Handl. 17. Afd. TV. N:o 3. 

Floderus, Matts, Öber die Bildung der Follikelhällen bei 
den Ascidien. Uppsala, 22/; 1896, 163—260 p. 2 Taf: 
8:o.— För filosofisk grad. 

I Zeitschrift fir wissenschaftl. Zoologie. 61. 2. 
Nyman, Erik, Om byggnaden och utvecklingen af Oedi- 
| podium Griffithianum (Dicks.) Schwzegr. Uppsala, 
27/- 1896, 36 s. 2 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

Setterwall, Carl G., Studier öfver Syrinx hos polymyoda 
Passeres. Lund, 29/35 1901, 128 s. 7 pl. 4:0. — För 
filosofisk grad. 

Grönberg, Gösta, Die Ontogenese eines niedern Säuger- 
gehirhs nach Untersuchungen an Erinaceus europeus. 
Uppsala, ?/,, 1901, 124 s. 6 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

I Zoolog. Jahrbiicher. Abth. f. Anatomie und Ontogenie 
: d. Thiere. 15. 261—384. (1902). 
Swenander, Gust., Studien iber den Bau des Schlundes 
und des Magens der Vögel. Uppsala, ?/,, 1902, 240 
s. 8 Taflor, 8:o. — För filosofisk grad. 
I Det K. Norske Videnskabers Selskabs skrifter. 
1901. N:o 6. 

Andersson, L. G., Untersuchungen iber die Entstehung 
der äusseren Genitalorgane und des Afters bei den 
Nagetieren. Uppsala, 24/, 1909, 229 s. 8:0. — För fi 
losofisk grad. 


4. Allmän Zoologi. 
a). Allmänna zoologiska afhandlingar. 


Schwede, Joh., De natura avium. Uppsala, /;, 1690, 
42 p. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


116 


Linné, C. von, Migrationes avium. C. D. Ekmarck. Uppsala, 
2/3 1757, 388 p. 4:0. 

Linné, C. von, Fundamenta Jlniftrölbgisk! Andr. Petr. Bäck. 
man. Uppsala, 4/s 1765, 28 p. 4:0. c. Tab. 

Trozelius, Clas BI., Aphorismi nonnulli ex Non gene- 
rali. Lund, 28/, 1767, 13 p. 4:0. 

Trozelius, Clas BI., De Animalibus: hibernantibus. BRA, 
21/5 1768, 13 p. 4:0. 

Holmberger, Petr., De Esca avium domesticarum. Uppsala, 
/u 1774, 15 s. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. 

Sönnerberg, Jac,, Cogitata de instinctu animalium. Laga, 
277: TTT, BESSIE: 

Retzius, Andr. J., Animadversiones in classem shällimaliom 
fiBRAN Lund, !2/5 1796, 22 s. 4:0. 

Retzius, And., J., Animadversiones in classem piscium 
Linneanam. Lund, 22/, 1803, 24 s. 4:0. 

Nilsson, Sv., De variis mammalia disponendi modis disser- 
tatio. län, 307."1812, 21 854:0: 

Lovén, Sven Ludv., Om fåglarnes geographiska utbredning. 
Lund, 19/. 1830, 45 s. 8:0. ; 

Berlin, Karl Henrik, Om de Elektriska fiskarna. Uppsala, 
14/, 1866, 18 s. 8:0..— För filosofisk grad. 


b). Vertebrater. 


Roberg, Laur., Diss. medica Ursum breviter delineans. 
Uppsala. /; 1762, 33 p. 4:o. (Jac. Sjöberg). 

Rydelius, Magn., De Mustela domestica. Lund, 1718, 8:0. 

Roberg, Laur., De Lagopode gallinacea et Snpgepfribus. 
Uppsala, 22. 1729, 26 p. 4:0. 

Linné, C. von, Cynographia. Er. M. Lindecrantz. Uppsala. 
21/,, 1758, -28-p. 4:0. 

Linné, C. von, Cervus rheno. Car. Fr. Hoffberg. Uppsala, 
23/,, 1754, 24 p. 4:0. 

Linné, C. von, Oves. Isaac. Palmerus. Uppsala, 39/,, 1754, 
14 p. 4:0, 

Linné, C. von, De Mure indico. Joh. Just. Nauman. Upp- 
sala, 20/,, 1754, 23 p. 4:0 c. Tab. l 


Bidrag t. känned. af Finl. 


117 


Linné, C. von, Siren Lacertina. Abrah. Österdam. Uppenls, 
21/. 1766, 15 p c. Tab. 4:0. 

Thunberg, iC. P., De Murgena et Ophichtho. Uppsala, 27 ; 
1789-14 p: 4:0. 

Retzius, Andr. J., Animadversiones circa Crocodylum 
ejusque historiam. Lund, 19/; 1797, 17 s. 4:0. 

Retzius, A. J., Dissertatio sistens observationum zoologica- 
rum fasciculum. Lund, 3/5 1798, 24 s. 4:0o. (Olika 
ordningar). 

Rislachi, 'Gabr,, Falco Canorus. Uppsala, ?3/;, 1799, 8 p. 
4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. 

Thunberg, Car. Pet., Ampelis. Uppsala, 14/; 1823, 6 p.4:0. 

Thunberg, C. P., Cabid species, Scandinaviam inhabitantes. 
Uppsala, 15/, 1824, 8 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Megarynchus. Uppsala, !5/; 1824, 6 p. 4:0. 

Nilsson, Sv., Observationes Ichthyologicae. Lund,;!5/; 1835,. 
16 s. 8:0. 

Liljeborg, Wilh., Observationes zoologica. Lund, I. !/; 1844. 
27 s. 2 pl. II. !4/; 1845, s. 29—57. 8:0. 

Strömman, Petr. Hugo, Leptocephalids in the University 
zoological Museum at Upsala. Uppsala, ?7/; 1896, 53 
s. 5 pl. 8:0o. — För filosofisk grad. 


c). Fiske. 


Roberg, Laur., de Piscibus. Uppsala, 3/, 1727, 26 p. 3 pl. 4:0. 

Bonge, Daniel, De Salmonum natura eorumque apud Ostro- 
bothnienses piscatione. Uppsala, 23/, 1730, 27 p. 4:0. 
med plansch. — Preside Laur. Boberg. 

Hellant, Anders, De novo in fluviis Norlandiarum pi- 
scktidi modo.. Uppsala, 31/; 1738, 27 p. 4:0. (Äfven 
med svensk titel och svensk text). — Przeside Andr. 
Celsius. 

Humble, Nicol., De Piscatura Harengorum in Roslagia. Upp- 
sala, 1744, 26 p. 4:o. — Preside Elis Frondin. 
Bring (Lagerbring), Sven, De piscaturis in Oceano boreali. 

Lund, 2/,, 1750, 29 s. 4:o. (Carl Estenberg). | 


Nat. o. Folk, H. 70. 


118 


Låstbom, Joh., De piscinis. Uppsala. 7/; 1764, 16 p, 4:0. 
Trozelius, CI. Bl., Oeconomiska anmärkningar vid Skånska 
Karp-dammar. Lund, 19/; 1766, 19 p. 4:0. 


Oleen, B. 0., Om Mörrums laxfiske. Lund, 1871, 46 s. 8:0. 


Lundberg, Rudolf, Bidrag till kännedomen om strömmingen 
i Stockholms skärgård. Uppsala, /; 1875, 21 s. 8:0. 
För filosofisk grad. 


5. Sveriges fauna. 


Nilsson, Sv., Analecta ornithologica. Pars prima Motacillas 
Scanenses sistens.Lund, 25/; 1814, 1—16 p. Continua- 
tio. 25/, 1814, 17—28 p. P. sec. Charadrios Svecize 
sistens. 7/;, 1814, p. 29—42, 4:0. 


Nilsson, Sv., Collectanea Zoologie Scandinavica. Lund, 


20/.;: 1817; 16:8::8:0. 
Thunberg, C. P., Illustratio animalium Svecie variorum. 
Uppsala, 9/6 1823, 10 p. c. Tab. 4:0. 


Nilsson, Sv., Synopsis Ichthyologige Scandinavica. RR 


Lund, 1832, 80 s. 8:0. 

Cederström, Carl Gustaf, Om de i trakten af Carlstad före- 
kommande fogelarter. Uppsala, !3/; 1851, 16 s. 8:0. 
— Under inseende af J. Erh. Areschoug. — För fi- 
losofisk grad. 

Berlin, Erik Johan Oskar, Kort beskrifning öfver Skånes 
däggdjur. Lund, 17/; 1856, 21 s. 8:0. 

Åström, Carl P., Några iakttagelser rörande de vertebre- 
rade djur, som förekomma i trakten af Lomma. Lund, 
25/. 1859, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Högberg, Victor, Örebrotraktens foglar. Uppsala, 29/5; 1863, 
21 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Widegren, Hjalmar, Bidrag till kännedomen om Sveriges 
Salmonider. Uppsala, /; 1863, 78 s. 9 pl. 8:0. -— För 
filosofisk grad. 

I Öfversigt af Sv. Vet. Ak. Förhandl. 1862. 

Nyström, Carl Ludv., Iakttagelser rörande faunan i Jemt- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


119 


lands vattendrag: Uppsala, /; 1863, 37 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

Tiselius, Gust. August, Bidrag till kännedom -om Östra 
Smålands vertebratfauna. Uppsala, 1!/;--1868; 39 s. 
8:o. — För filosofisk grad. 

Sundström, Carl Rudolf, Bidrag till kännedomen af Örebr 
läns vertebratfauna. Uppsala, 24/, 1869, 32 s. 8:0. — 
För filosofisk grad. 

Bergh, Carl Axel, Takttagelser öfver djurlifvet i Kattegat 
och Skagerrack gjorda under kanonbåten ,Ingegerds" 

expedition sommaren 1870. Lund, 24/; 1871, 37 s. IV s. 
två kartor, 4:0o. — För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. VIL 11. 1870. 

Olsson, Karl, Bidrag till närmare kännedom om de Skan- 
dinaviska arterna af slägtet Coluber. Uppsala 2!/; 1872, 
28 s. 8:0. — För filosofisk grad. 


6. Särskilda länders fauna. 


Linné, C. von, Surinamensia Grilliana. Petr. Sundius. Upp- 
> sala, !8/; 1748, 34 p. c. Tab. 4:0. 
Thunberg, C. P., Fauna Nov& Hollandize. Uppsala. £/,;, 1822. 


8 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Fauna Japonica: Uppsala, !1/,, 1822. 16 

: p. 4:0. | 

Thunberg, C. P., Fauna Surinamensis: Uppsala, 12/,; 1822, 
&p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Fauna Japonica continuata. Uppsala, 274 
1823, 8 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Fauna Cayanensis. Uppsala, t/; 1823, 12 
p. 4:0. . 

Thunberg, C. P., Fauna Brasiliensis. Uppsala, 7/; 1823, 
pv 40, 


Thunberg, C. P., Fauna Americe meridionalis. I-III. Upp- 
sala, 10/.- 1823, 11, 9, 11 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Fauna Chinensis. Uppsala, 13/5 1823, 
8 p. 4:0. 

Nat. o. Folk, H. 70. 


120 


Thunberg, C. P., Fauna Guineensis. Uppsala, !t/, 1823, 
9 pP. E0, 
Quennerstedt, Aug., Några anteckningar om Spetsbergens 
däggdjur och foglar.' Lund, ?7/; 1862, 33 s. 8:0. — 
För filosofisk grad. | 
Sjöstedt, Yngve, Zur Ornithologie Kameruns nebst einigen 
Angaben iber die Säugetiere des Landes. Uppsala, 
20/5 1896, 120 s. 10 pl., 4:o. — För filosofisk rad: 
I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 27. N:o 1. 
Hofsten, Nils von, Studien iäber Turbellarien aus dem 
Berner Oberland. Mit sechs Tafeln und" acht Figuren 
im Text. Uppsala, 16/3 1907, 269 s. 6 planscher, 8:0. 
— För filosofisk grad. 
I Zeitschrift fir wissenschaftl. Zoologie.85. 91-052" 
(1907). 


7. Allmän Entomologi. 


Linné, C. von, Noxa Insectorum Mich. ÅA. Bering. Upp: 
sala, /,, 1752, 82 p. 4:0. 

Linné, C. von, Hospita Insectorum Flora. Jon. Gust. 
Forsskåhl. Uppsala, t/,, 1752, 40 p. 4:0. | 

Linné, C. von, Miracula Insectorum. Gabr. Eman. Avelin, 
Uppsala, !!/,, 1752, 22 p. 4:0. 

Linné, C. von, Pandora Insectorum. Eric Ol. Rijäbock. 
Uppsala, !5/, 1758, 31 p. 4:0. 

Linné, C. von, Centuria Insectorum rariorum. Boas Jo- 
hansson. Uppsala, ?3/; 1763, 32 p. 4:0. 

Linné, C. von, Fundamenta Entomologire. And. Joh. Bladh. 
Uppsala, /; 1767, 34 p. 4:0. 

Linné, C. von, Diss. entomol. Bigas Insectorum sistens. 
ålid. Dahl. Uppsala, !8/,, 1775, 8 p. c. Tab. 4:0. 

Quensel, Conr., De caussis, cur Deus insecta creaverit. 
Lund, 19/6 1786, 13 p. 4:0. — Under inseende af 
Matth. Fremling. | 

Thunberg, C. P., Characteres generum Insectorum. Upp- 
sala, 10/6 1789, 16 p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


121 


Retzius, Andr. J., De Studio Entomologize meletemata. 
Lund, £/, 1811, 15 s. 4:0. 

Sundevall, Carl Jac., OM insekternas åverkan på våra 
skogar. Lund. 17/, 1826, 22 s. 8. 

Diben, Magn. W. von, De fabrica corporis insectorum. Lund, 
TI—TII. 26/,, 1842. 26 s. 8:0. 

Wallengren, H. D. J., Anteckningar i Zoologien. Lund. I. 
12/, 1856, 96 s. 8:0. — Specimen. (Hufvudsakligen 
entomologiskt innehåll). 

Windslow, A. P:son, Om byggnaden af Thorax hos insek- 
terna. Lund, /;. 1862, 23 s. en pl. 8:0. — För fio- 

 sofisk grad. | 

Bengtsson, Simon, Studier öfver insektlarver. I. Till känn e- 
dom om larven af Phalacrocera replicata (Lin.) Lund, 

"24/. 1897, 117 s. 4 taflor, 4:o. -— För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXXL. II. 1897. 


8. Coleoptera. Orthoptera. Hemiptera. 


Thunberg, C. P., Diss. entomologica Novas Insectorum spe- 
cies sistens. I—VI. Uppsala, 1781—1791. 130 p. 
cum 6 Tabb., 4:0. (Coleoptera). 

Thunberg, C. P., Diss. entomologica sistens Insecta Svecica. 
I—IX. Uppsala, 1784—1795. 113 pag. 3 Tabb., 4:0 
(I. II. V. VI—IX. Coleoptera. III. IV: VII. Lepi- 
doptera). | 

Bonsdorff, Gabr., Historia naturalis Curculionum Svecie. 
I. II. Uppsala, /; 1785, 42.s. c. tab. 4:0. 

Quensel, Conr., Diss. H. N. ignotas insectorum species 

; continens. I. Lund, 2!/; 1790; 20 p. 4:0. (Coleoptera). 

Fallén, Carol. Fredr., Monographia Cantharidum et Ma- 
lachiorum Svecize 3/; 1807, 26 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Observationes entomologice. I—III. Lund, 
9/5 1802—1807, 42 s. 4:0. (Coleoptera). 

Thunberg, C. P., Opatrum insecti genus. Uppsala, ?/; 1821. 
Sp. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


122 


Rosenschöld, Eb. Munck af, Prodromus Faun& Coleopte- 
rorum Lundensis. I. Lund, 1!8/, 1835, 20 s, 8:0. — 
Under inseende at Sven Nilsson. | 


Mjöberg, Eric Georg, Studien äber Mallophagen und Ano- 
pluren. Lund, ?6/; 1910, 296 s. 5 pl., 8:o0. 

I Arkiv för Zoologi, utg. af K. Svenska Veten- 
skapsakademien i Stockholm. 6. N:o 13. 


Afzelius, Adam, Achete Guineenses. Uppsala, Wet 1804. 
31 s. 4:o, cum Tabula. 

Fallén, C. F., Hydrocorides et Naucorides Svecie. Lund, 
12/. 1814, 8 s. 4:0. 
Fallén, C. F., Specimen novam Hemiptera disponendi me- 
thodum exhibens. 1. 2. Lund, /; 1814, 26 s. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Hemipteris maxillosis Capensibus. 
Uppsala, 4. 1822, 8 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., De Hemipteris rostratis Capensibus. I— 
IV (ult.). Uppsala, 11/, 1822, p. 1—32, 4:0. 

Thunberg, C. P., Insectorum Hemelytrorum tria genera 
illustrata. Uppsala, 12/; 1825, 10 p. 4:0. 

Fallén, C. F., Hemiptera SVAR, IV: Lund, /2£/;' 1826, 
80 s. 8:0. 

Fallén, C. F., Supplementum Cimicidum Svecie. Lund, ”/; 
1826, 16 8. 8:0. 

Fallén, C. F., Hemiptera Svecie. Continuatio. I—XTI. Lund, 
1828—1829, 186 s. 8:0. l 


9. Lepidoptera. Hymenoptera. 


Linné, C. von, De Phalena Bombyce. Joh. Lyman. Upp- 


sala, £/,, 1756, 12 p. 4:0. 
Forelius, Laur., De cultura Bombycum et Serici. Lund, 
2 1757, 85 p. 4:0. ; 


Bidrag t. känned. af Finl. 


TESS OREAMP EES Sr SS PISYAEEEASNSA I 


123 


Dahlbom, And. Gust., Iakttagelser öfver Skandinaviens 

| fjärillar. I—IV. Lund, !£/,, 1836—1837, 31 s. 4:0. 

Spångberg, Jakob, Om de Svenska och Norska arterna af 
Dagfjärilslägtet Cupido (Schrank). Uppsala, 2!/; 1872, 
63 s. 8:0. — För filosofisk grad. : 

Thunberg, C. P., Insecta svecica. III. IV. VII. 1792—1794. 
(Lepidoptera). 


Roberg, Laur., De Libella insecto lacustri et alato. Uppsala, 
/e 1782, 11 p. 4:0. 


Reftelius, Joan., De apibus. Uppsala, !5/, 1701, 52 p. 8:0. 
Upmarck, Joh., De formicis. Uppsala, 12/5 1706, 44 p. 8:0. 
Roberg, Laur., Formicarum natura. Uppsala, 2!/,, 1719, 


15 p. c. pl. 4:0. ; 
Trozelius, Clas BI., Om Skånska biskötseln. Lund, I. /; 
1759. — Fortsättning. — II. 2!/, 1766. — Fort- 


sättning. 1766, 87 p. 4:0. 

Fallén, C. F., Specimen novam Hymenoptera disponendi 
methodum exhibens. 1—3. Lund, 1813, 42 s. 4:0. 

Dahlbom, And. Gust., Monographia Pompilorum Svecige. 

: Lund, 9/; 1829, 15 s. 8:o. — Under inseende af C. 
F. Fallén. 

Fallén, C. F., Monographia Tenthredinidum Suecize. I— 
III "; Lund, 9/; 1829, 48 s. 8:0. 

Dahlbom, A. G., Monograpbia Chrysidum Svecie. Lund, 
12/,, 1829, 19 s. 8:0. ER 

Dahlbom, A. G., Exercitationes hymenopterologice. I1—XVI. 
Lund, 29/, 1831—1833, 79 s. 8:0. 

Dahlbom, A. G., Bombi Scandinavie monographice tractati 
et iconibus illustrati. Lund, ?5/; 1832, 55 s. en pl., 8:o. 

Dahlbom, A. G., Prodromus hymenopterologie Scandina- 
vice. I—IV +, Lund, 7/; 1836, 64 s. 8:0. 

Dahlbom, A. G., Examen historico-naturale de Crabronibus 
Scandinavicis. I—IX ". Lund, 1839, 36 s. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


124 


Arbetet fortsatt och utgifvet s. 37—104 med fem 
lithografierade taflor under titel: Synopsis Hyme- 
nopterologixe Scandinavia. I. Lund, 1839—1840. 

Dahlbom, A. G., Onychia och OCallaspidia. Lund, 16/; 1842, 
16 sen tabell och en pl. 8:0. 

Dahlbom, A: G., Dispositio methodica specierum Scandi- 
navicarum pertinentium ad familias insectorum Hy- 
menopterorum naturales Sphecidarum, Pompilidarum 
ete. I—IV. Lund, 29/, 1842, 16 s. i tabellform, en 
pl., 8:0. : 

Dahlbom, A. G., Dispositio methodica specierum Hyme- 
nopterorum secundum familias insectorum naturales. 
P. II. Chrysidem in sensu Linneano comprehendens. 
Lund, 3!/, 1845, 1—8. TII. IV. 3!/; 9—20. 1845. 8:0. 

Dahlbom, A. G., Om Galläple-steklar och deras anförvandter. 
I-IV "Lund, 1846, 1—32.'2 tabeller 90 | 

Petersson, Frans Petter, Bidrag till kännedomen om ho- 
nungsbiets naturalhistoria. Uppsala, 3/; 1869, 28 s. 
8:0. — För filosofisk grad. 

Adlerz, Gottfrid, Myrmecologiska studier. TI. Svenska 
myror och deras lefnadsförhållanden. Uppsala, !2/, 
1887, 320 s. 8:0. 7 tall. — För filosofisk grad. 

Roman, P. A., Ichneumoniden aus dem Sarekgebirge. Upp- 


såld: 267; 1909; 1758. 7 oTar., Bö maj — För filo- 


sofisk grad. 

I Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarek- 
gebirges in Sechwedisch-Lappland, geleitet von Ax. 
Hamberg. Bd. IV: Zoologie. Stockholm 1909. 


10. Diptera. 


Fallén, C. F., Specimen entomolog. novam diptera dispo- 
nendi methodum exhibens. Lund, ?9/; 1810, en pl. 
26 s. 4:0. EEE 

Fallén, C. F., Asilici Svecie. Lund, 1£/; 1814. 14 s. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl: 


125 


Fallén, C. F., Anthracides Svecie. 1. 2. Lund, ?!/; 1814, 
16 s.: 4:0. 

Fallén, C. F., Platypezing et Bombylarii Svecie. Lund, 
24/, 1815, 128. £o. 


Fallén, C. F., Empidie Svecie. I—TII. Lund, !7/, 1815— 
1816, 34 s. 4:0, 

Fallén, C. F., Syrphici Svecie. I— VI. Lund, 3/; 1816 —1817, 
62 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Stratiomyd&e Svecize. Lund, 31/; 1817, 14 s. 4:0. 

Fallén, 'C. F., Dispositio dipterorum synoptica. Lund, 7/& 
1817, 12 B. "40, 

Fallén, C. F., Tabanii et Xylophagei . Svecie. Lund, /; 
1817, 14 s. 4:0. 


Fallén, C. F., Scenopinii et Conopsarie Svecie. Lund, /s 
Fog, 14.8, 40. 

Fallén, C. F., Monographia Hematomyzidum Svecia. Lund, 
=— 11/5 1818, 16 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Scatomyzides Svecize. Lund, 17/; 1819, 10 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Heteromyzides Svecie. Lund, ?9/; 1820, 10 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Opomyzides Svecie. Lund, 3!/, 1820, 12 s. 4:0. 

Fallén, 'C. F., Ortalides Svecie. I—TIII. Lund, 31/; 1820, 

34 s. 4:0. 


Fallén, C. F., Oscinides Svecie. Lund, 20/, 1820, 10 s. 4:0. 

Fallén, C. F. Miilkomygides Svecize. Lund, !2/; 1820, 10 s. 4:0. 

Fallén, C. EF Sciomyzides Svecie. Lund, 13/; 1820, 16 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Monographia Muscidum Svecie. I—TX. Lund, 
13/, 1820—1823, 94 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Agromyzides Svecize. Lund, 29/; 1823, 10 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Hydromyzides 'Suecie. Lund, 24/; 1823, 

Fallén, C. F., Geomyzides Svecie. Lund, 24/, 1823, 8 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Monographia Dolichopodum Sveciae. I—TII. 
Lund, 2/; 1823, 24 s. 4:0. 

Fallén, C. F., Phytomyzides et Ochtidie Svecie. Lund, 
1823, 10 s. 4:0. 

Fries, Bened. Fred., Monographia Tanyporum Sveci&. Lund, 
7/4 1823, 17 s. 8:0 c. pl. Preside C. F. Fallén. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


126 


Fries, B. F., Observationes entomologiceeg. I". Lund, 3!/, 
1824, 20 s. c. tab. 8:0o. (Diptera). 

Fallén, C. F., Supplementum Dipterorum Svecie. Lund, 
1. 2. 10/, 1826, 16 s. 4:0. 


ni. Collembola. Arachnoidea. Hydrachnidae. 
Myriapoda. 


Tullberg, Tycho Fredrik, Om Skandinaviska Poduriner af 
underfamilien Lipuring. Uppsala, 2/; 1869, 21 s.8:0. 
Schött, Har., Zur Systematik und Verbreitung palearc- 
tischer Collembola. Uppsala, !/3 1893, 100 s. 4:0. Mit 
VII Tafeln. — För filosofisk grad. , 
I K. Sv. Vet. Ak. Handl. 25. N:o 11. 

Wahlgren, Einar, Apterygoten aus Ägypten und dem Su- 
dan nebst Bemerkungen zur Verbreitung und Sy- 
stematik der Collembolen. Uppsala, 28/, 1906. 72 s. 
mit 52 Fig. im Texte, 8:o. — För filosofisk grad. 


I Results of the Swedish Zoological Expedition to 


Egypt and the White Nile 1901. Part. TII p. 1—72. 
Uppsala, 1906. 


Sundevall, Carol. Jac., Specimen academicum Genera Ara- 
neidum Svecie exhibens. Lund, 19/, 1823, 22 s. 8:0. 
— Under inseende af C. F. Fallén. 

Sundevall, C. J., Conspectus Arachnidum. 1. 2. Lund, 24/, 
1833, 39 s. 8:0. 


Thorell, T., Recensio critica Aranearum suecicarum quas. 


descripserunt Clerckius, Linneus, De Geerus. I. 
Uppsala, /:2 1855, 16 p. 8:0. — För filosofisk grad. 
Thorell, Tamerlan, Recensio critica Aranearum Suecica- 


rum, quas dögert Dion Clerckius, Linneus, De Gee-- 


rus. Diss. acad. Uppsala, !/& 1856, 116 s. 4:0. 


I Nova Acta Reg. Societ. Scient. Upsaliensis. Ser.: 


III. Vol. TI p. 61—176. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


FET YYSNYNSKPN Ta 


127 


Wetter, W. A. G., I Småland och Skåne hittills iakttagne 
spindlar jemte några ord om deras lefnadssätt. Lund, 
30/, 1874, 33 s. 8:0. — För filosofisk grad. 


Bruzelius, Ragn. Magn., Beskrifning öfver Hydrachnider, 
som förekomma inom Skåne. Lund, !4/,, 1854, 56 s. 
en pl., 8:0. 

Neuman, Carl Julius, Bidrag till kännedomen om Sveriges 
Hydrachnider. I". Uppsala, /; 1869, 23 s. 8:0. — För 
filosofisk grad, 

Neuman, GC. J., Om Sveriges Hydrachnider. Uppsala, /; 
1881, 115 s. 4:0. 

Trägårdh, Ivar, Monographie der arktischen Acariden. 
Uppsala, 23/; 1904, 78 s. en pl. 4:o. — För filosofisk 
grad. — Tryckt i Jena. 


Porath, Carl Oscar von, Bidrag till kännedomen om Sve- 
riges Myriapoder. Ordningen Diplopoda. Uppsala, 
/s 1866, 34 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Palmberg, Jon. Gust. Wilh., Bidrag till kännedomen om 
Sveriges Myriapoder. Ordningen Chilopoda. Uppsala, 
19/5 1866, 30 s. 8:0o. För filosofisk grad. 


12. Crustacea. 


Liljeborg, Wilh., Om de inom Skåne förekommande Crusta- 
ceer af ordningarne Cladocera, Ostracoda och Cope- 
poda. Sectio 1:ma. Lund, ?8/; 1853, 159 s. 4:0. 

Johnsson, Ad., Synoptisk framställning af Sveriges Onisci- 
der. Uppsala, ?/,, 1858, 41 s. 8:0. — För filosofisk 
grad. 

Bruzelius, Ragnar Magnus, Bidrag till kännedomen om 
Skandinaviens Amphipoda Gammaridea. I. Lund, 3/3 
1859, 32 s. en pl., 4:o. 4 maj. 

mm Fer, AK. Handl. TIL N:o 1. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


128 


Lyttkens, Iwar A., Bidrag till kännedomen af Crustaceer- 
nas anatomi. I. Skelettet och muskulaturen hos hum- 
mern (Homarus vulgaris Edw.). Lund, 22/, 1868, 42 s. 
2 pl. 4:o. — För filosofisk grad. — II. III. Skelettet 
och muskulaturen hos Lithodes Maja (L.) Leach och 
Carcinus: Moenas Fan TRRGbe Lund '!$/,, 1869, 43—111. 
s. .en pl. 4:0. 

I Lunds Univ. Årsskrift. IV. V. 1867—568. 


Steffenburg, Adalrik, Bidrag +till kännedomen om  flod- 
kräftans naturalhistoria. Uppsala, 22/; 1872, 72 s.8:0. 
— För filosofisk grad. 


Stuxberg, Anton Julius, Bidrag till Nord-Amerikas Arthro- 
pod-fauna. Uppsala, 19/; 1875, 43—72 s8. 80. — För 
filosofisk grad. 

I Öfversigt af K. Svenska Vetenskaps Akademiens 
förhandl. 1875. N:o 2. | 

Bovallius, Carl, Om Balanidernas utveckling. Uppsala, ?6/; 
1875, 44 s. 5 pli, 8:0o. — För filosofisk grad. 

Aurivillius, Per Olof Christ., Balenophilus unisetus: Nov. 
gen. et spec. Uppsala, 13/,, 1879, 26 sid. med 4 
planscher. 8:0. — För filosofisk grad. 

Aurivillius, Carl: Wilh. Sam., Bidrag till kännedomen om 
krustaceer, som lefva hos mollusker och tunikater. 


Uppsala, 21/7 1883, 126 s. 4 tafl. 8:o. — För filo- 


sofisk grad. 


Forsstrand, Carl, Det arktiska hafsområdets djurgeogra- 
fiska begränsning med ledning af skalkräftornas (Cru- 
stacea malacostraca) utbredning. Uppsala, 26/; 1886, 
54 8. en karta. 8:o. — För filosofisk grad. 

Ohlin, Axel, Bidrag till kännedomen om Malakostrakfau- 
nan i Baffin Bay och Smith Sound. Lund, +/; 1895, 
I— XXIII, 70, 1 s. och en karta, en pl: 8:0. — För 
filosofisk grad. 
> Äfven i Lunds Univ. Årsskrift. XXXI: 11. 1895. 


Ekman, Sven, Die Phyllopoden, Cladoceren und freile- 
benden Copepoden der nord-schwedischen Hochge- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ANS TN FESTA 


SEAESIST SY tr 


129 


birge. Uppsala, 13/; 1904, 170 s. 2 Tafeln. 8:o. — För 
filosofisk grad. 

I Zoolog. Jahrbiieher. Abth. f. d. Systematik. 21. 
1905:- 


14. Mollusker. Annelider. Nematoder. 
Platyhelminther. Bryozoer. 


Linné, C. von, Fundamenta Testaceologize. Adolph Murray. 
Uppsala, 29/; 1771, 43 p. c. 2 Tabb. 4:0, 

Retzius, Andr. J., Nova Testaceorum genera. Lund, !9/, 
1788, 23 p. 4:0. 

Torell, Otto M., Bidrag till Spitsbergens molluskfauna. 
Jemte en allmän öfversigt af arktiska regionens 
naturförhållanden och forntida utbredning. I. Lund, 
/a 1859, 154 8. 2 pl. 8:o. — Specimen. 

Andersén, Carl H., Om Blötdjurens plats i systemet. I. 
Lund, 2!/,, 1860, 60 s. 8:0. 

Westerlund, Carl Agardh, Sveriges land- och sötvatten-mol- 
lusker. Lund, 18/, 1865, 142 s. 8:0. — Specimen. 
Westerlund, C. Ag., Sveriges, Norges och Danmarks sötvat- 

ten-mollusker. Lund, 29/, 1872, 100 s. 8:0o. — Specimen. 

Westerlund, C. Ag., Monografi öfver Paläoarktiska re- 
gionens Clausilier. Monographia Clausiliarum in re- 
gione paleoarctica viventium. Lund, ?!/; 1878, 184 s. 
jemte inledning XXVII s. och index 12 s. 8:0. 

Appellöf, Adolf, Japanska Cephalopoder. Med tre taflor. 
Uppsala, !3/, 1885, 36 s. 3 planscher. 4 maj. — För 
filosofisk grad. 

I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 21. N:o 13. 

Rosén, Nils (Walfrid), Zur Kenntnis der parasitischen 
Schnecken. Lund, 27/5; 1910. 

I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. 6, N:o 4. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


130 


Wirén, Axel, Om cirkulations- och digestionsorganen hos 
Annelider af familjerna Ampharetide, Terebellidge 
och Ampbhictenid&e. Uppsala, 24/,, 1885, 58 s. 6 plan- 
scher, fol. min. — För filosofisk grad. 

I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 21. N:o 7. 

Johansson, Ludv,, Bidrag till kännedomen om Sveriges 
Ichthyobdellider. Uppsala, ?8/, 1896, 121 s. 10 tafl., 8:0. 
— För filosofisk grad. | 

Arwidsson, Ivar, Studien iber die Skandinavischen und 
arktischen Maldaniden nebst Zusammenstellung der 
äbrigen bisher bekannten Arten dieser Familie. Mit 
12 Tafeln. Uppsala, 16/; 1907, 308 s., 8:0. — För fi- 
losofisk grad. 

I Zoologische Jahrbiicher. Supplement IX. 1907. 

Andersson, K. A.,Die Pterobranchier der schwedischen säd- 
polarexpedition 1901—1903 nebst Bemerkungen äber 
Rhabdopleura Normani Allman. Mit 8 Tafeln. Upp- 
sala, !8/; 1907, 122 s. 9 Pafeln. 4:0. 

I Wissenschaftliche Ergebnisse der SÄVAR Siid- 
polarexpedition 1901—1903. V. 


lägersköld, L. A., Bidrag till kännedomen om Nematoderna. 
Uppsala, 2/, 1893, 86 s. 5 tafl., 8:0. — För filosofisk grad. 
Borgström, Ernst, Uber Echinorhynchus turbinella, brevi- 
collis und porrigens. Uppsala, !5/; 1895, 60 s.4 TES 
8:0. — För filosofisk grad. 
I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 17. IV. 
N:o 10. 


Linné, C. von, Tenia. Godofred Dubois. Uppsala, !9/,, 1748, 
86 p. c. Tab. 4:0. 

Olsson, Peter, Entozoa, iakttagna hos skandinaviska hafs- 
fiskå: I. Platyelminthes. Lund, ?23/, 1867, 59 s. två 
pl., 4:0o. — För filosofisk grad. 

I Lunds Univ. Årsskrift. III. 1866—67. 
Juel, Hans Oskar, Beiträge zur Anatomie der Trematoden- 


Bidrag t. känned. af Finl, - 


131 


. gattung Apoblema (Dujard.). Uppsala, !4/,, 1889, 46 s. 

cen pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 15. IV. 

HJ N:osb: 

Odhner, Theodor, Die Trematoden des arktischen Gebietes. 
Uppsala, 2/5; 1905, 291—372 p. 4 pl. 4:o. Mit drei 
Tafeln. — För filosofisk grad. 

: - Särtryck ur Fauna Arctica. IV. Jena 1906. 


Smitt, Fredrik Adam, -Bidrag till kännedomen om Hafs- 
Bryozoernas utveckling. Uppsala, £/, 1863, 40 s. 8:0. 
— För filosofisk grad. 
I Upps. Univ. Arsskrift. 1863. 


Ekman, Thorsten, Beiträge zur Kenntnis der Stieles der 
» Brachiopoden. Uppsala, !7/, 1897, 81 s. Vier Tafeln 
8:o. — För filosofisk grad. 
I Zeitschrift fir wissensch. Zoologie. 62. 1897. 


15. Echinodermer. Coelenterater. 
Protozoer. 


Retzius, Andr. J., Diss sistens species cognitas Asteriarum. 
Lund, !/; 1805, 37 s. 4:0. 


Linné, C. von, Corallia Baltica. Henr. Fougt. Uppsala, ?/g 

1745, 40 p. c. Tab. 4:0. 

Wahlgren, Fr., Öfversigt af matsmältningsorganernas bygg- 
nad hos irregulärdjur- och coelenterarter, jämte en 
kort redogörelse för dessa djurs anordning i natur- 
liga grupper. Lund, 2!/, 1857, 82 s. 3 pl. 8:0o. — 
Specimen. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


132 


Lindahl, Josua, Om Pennatulid-slägtet Umbellula Cuv. I. 
Lund, ?8/s 1874, 15 s. 4:0o. — För filosofisk grad. 
I K. Sv. Vet.. Acad. Handl. 13. N:o 3. 
Carlgren, Osk., Studien iber Nordische Actinien. I. Mit 
10 Tafeln. Uppsala, 26/; 1894, 10 planscher, 4:0o maj. — 
För filosofisk grad. 
I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 25. N:o 10. 
Holm, Otto, Beiträge zur Kentniss der Alcyoniden-gattung 
Spongodes Lesson. Uppsala, 27/; 1895, 50 s. 2 pl. 8:o. 
— För filosofisk grad. 
I Zoolog. Jahrbiicher. Abth. f.d. Systematik. 8. 1895. 


Fristedt, Konrad, Bidrag till kännedomen om de vid Sve- 
riges vestra kust lefvande Spongige. Uppsala, !4/, 1885, 
4 pl. 4:o maj. — För filosofisk grad. 

I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 21. N:o 6. 

Lindgren, Nils Gustaf, Beitrag zur Kenntniss der Spon- 
gienfauna des Malayischen Archipels und der Chi- 
nesischen Meere. Uppsala, 13/,, 1900, 96 s. 4 tad. 8:0. 
— För filosofisk grad. 

I Zoolog. Jahrbicher. Abth. f. d. Systematik. 11. 
1898. 


Linné, C. von, Noctiluca marina. Car. Fr. Adler. Uppsala, 
9/6 1752, 8 p. 4:0. cec. Tab. 


Wallengren, Hans, Studier öfver ciliata infusorier. II. Lund, 
0/40 1895, 77 s. 4 pl, 4:0. — För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXXI. 1895. Första af- 
delningen, 48 s. 1 t. 6 textfigurer, är införd i Års- 
skriften XXX, 1893— 94. 


änäeOVA  RN I & 


REAR VOSS (AE a ”n A k ' 
Sn 2 RT BR a Fre AK EET ASSA ENE NEN SEND EN FORNE EID SAID 


RR 


Sedan Göteborg och Stockholms Högskolor numera 
erhållit rättighet att utdela doktorsgrad, kommer den 
svenska disputationslitteraturen att erhålla bidrag äfven 
från dessa bildningshärdar. Hittills hafva de i Göteborg 
utkomna doktorsafhandlingarna icke berört de vetenskaps- 
områden, hvilka behandlas i föreliggande arbete. I Stock- 
holm däremot hafva redan några zoologiska gradualskrifter 
utkommit, hvilka tills vidare må här införas enbart för 
sig, till dess dessa från de nya bildnings- och lärdoms- 
anstalterna utgående skrifter hinna i större antal och med 
mångsidigare innehåll ingå i Sveriges allmänna veten- 
skapliga litteratur. 

Nämnda afhandlingar äro följande: 

Holmgren, Nils, Studien äber Sädamerikanische Termiten. 
Stockholm, Aus dem Zoologischen Institut zu Stock- 
holm, 3!/. 1906. Mit 52 Abbildungen im Text. 

Särtryck ur Zoolog. Jahrbicher. Abth. f. d. Syste- 

matik. 23. Pp. 521—676. 1906. 

Ribbing, L., Die distale Armmuskulatur der Ampbhibien, 
Reptilien und Säugetiere. Stockholm, 3/; 1907. 

Särtryck ur Zoolog. Jahrbiicher. Abth. f. d. Anatomie 
und ÖOntogenie der Tiere. 23. Pp. 587—0682, zwey 

Tafeln. 1907. 

Christie-Linde, Augusta Ärnbäck, Der Bau der Soriciden 
und ihre Beziehungen zu andern Säugetieren. Stock- 
holm, !4/,, 1908. 

Särtryck ur Morphologisches Jahrbuch 36. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


134 


Pira, Adolf, Studien zur Geschichte der Schweinerassen, 
insbesondere derjenigen Schwedens. Stockholm, 24/, 
1909. 

Särtryck ur Zoologische Jahrbicher. Supplement 10, 
Heft 2. Pp.233—426. Mit 92 Abbildungen im Text. 
Jena 1909. 


Herrar Öfverbibliotekarierne i Stockholm, Uppsala och 
Lund, E. W. Dahlgren, L. Bygdén och Carl af Petersens 
hafva välvilligt lämnat förf. ofvanstående och en mängd 
andra uppgifter. Bibliotekarien vid K. Karolinska Insti- 
tutet i Stockholm E. Haverman är fört. äfven MRC 
för flera viktiga upplysningar. 


NGE LER PE 


I. Naturhistoria i allmänhet. 


Browallius, Joh., De scientia naturali, ejusque methodo: 
Uppsala, ?/, 1737, 16 p. 4:0. 

Roberg, Laur., Vegetabilium cum animalibus comparatio; 
disceptata coram Alumnis regiis, magnatum aliorum- 
que civium. Uppsala, 23/,, 1737, 2 bl. 8:0 min. 

Wallerius, Joh. Gottsch., De historie naturalis usu medico: 
Uppsala, !£/; 1740, 44 p, 4:0. 

Linné, C. von, Crystallorum generatio. Mart. Kähler. Upp- 
sala, 22/,, 1747, 30 p. 4:0. 

Linné, C. von, De curiositate naturali. Ol. Söderberg. Upp- 
sala, /& 1748, 25 p. 4:0. 

Linné, C. von, Oeconomia nature. Isacus J. Biberg. Upp- 
sala, t/, 1749, 46 p. 4:0. 

Chydenius, Sam., Observationes de decrementis aquarum 
in sinu Bothnico. Uppsala, 29/,, 1749, 14 p. c. Ta- 
bula. '4:0. 

Burmester, Joh. Henr., Tentamen academicum sistens 
scientiam oeconomicam in genere consideratam. Lund, 
25/4 1751, 20 8. 4:0. 

Harmens, Gust., De similitudine vite physice in animali- 
bus et plantis. Lund, £/, 1752, 24 p. 4:0. 

Herwech, Adamsson Olav., Przestantia studii historiei na- 
ture. Uppsala, /; 1752, 48 p. 4:0. 

Linné, C. von, Quzestio historico-naturalis: Cui Bono? Chris- 
toph. Gedner. Uppsala, ?!/,, 1752. 29 p. 4:0. 

Hesslén, Nic., De usu Botanices morali. Lund; 18/; 1755, 
92 p. 4:0. 


138 


Linné, C. von, Natura Pelagi. Joh. Henr. Hager. Sv 
18/5 1757, 15 p. 4:0. 
Liedbeck, Lars, An diminutio aque maris Balthici ex situ 
Lund& probari possit. Lund, !6/, 1757, 15 s. 4:0. 
Linné, C. von, Politia nature. H. Ohrist. Day, Wileke. Upp- 
sala, 29/, 1760, 22 p. 4:0. 

Linné, C. von, Instructio peregrinatoris. Eric. And. Nord- 
blad. Uppsala, ?/; 1759, 15 p. 4:0. 

Wallerius, J. G., De Palingenesia. Uppsala, 39/; 1764. 22 
p. 4:0. 

Wallerius, J. G., Indoles historie naturalis in genere. Upp- 
sala, 5/& 1764, 8 p. 4:0. | 

Linné, C. von, Usus Historige naturalis in vita communi. 
Matheus Aphonin. Uppsala, 17/; 1766, 30 p. 4:0. c. 
Tab. 


Harmens, Gust., De differentia annsk in animalibus et 


plantis. Lag 22/, 1771. 24 p. 4:0. 
Trozelius, Clas BIl., Dö anoerdiota hatar Lund, /e 1772, 
15 p. 4:0. 


Palm, Fr. Chr., De principiis scientize naturalis. Lund, 23), 


1774. 27 p. 4:0. 


Haggren, Laur. Christ., De oeconomico historiz naturalis 
usu. 1". Uppsala, 1780, 14 p. 4:0. 


Liljeblad, Samuel, De historia naturali ordini ecclesiastico | 


necessaria. I. Uppsala, ?3/, 1788 16 s. 4:o. — Under 
inseende af Joh. Lostbom. — 11:39/, 1789, 19—32 p. 4:0. 

Lidbeck, Andr., De limitibus inter regna nature. Lund, 
20/,, 1790, 46 p. 4:0. 


Thunberg, Carol. Petr., De scientia botanica utili atque 
jucunda. Uppsala; 29/,, 1793, 10 p. 4:0. i 
Åberg, Ulr. Joh., De analogia et differentia inter animalia 
et plantas. Lund, ?29/,, 1798, 23 p. 4:0. 

Retzius, Andr. Jahan, Tankar om naturalhistoriens nytta och 
värde. 1. 2; Lund, !8/, 1811, 31 8. 4:0. 

Retzius, Andr., J., De historia naturali fundamento theo- 
logie naturalis. Lund, !/; 1811, 13 p. 4:0. 


Bidrag t. känned: af Finl. 


139 


Fries, Elias -Magnus, De historie naturalis studio contro- 
versige. Uppsala, 19/5; 1836, 16 p. 8:0. 

Fries, E., Botaniskt-antiqvariska excursioner. 1—4. ". Upp- 
$åla, ?/s 18386, 36 p. 4:0. 

Fries, E., Äro naturvetenskaperna något bildningsmedel? 
1—3. Uppsala, ?7/; 1842, 40 p. 8:0. 

Fries, E., Öfver vexternas namn. 1—4. Uppsala, !1/,; 1842, 
64 p. 8:0. 

Fries, E, Våren. 1. 2.+ Uppsala, 7/5 1842, 32 p. 8:0. 

Fries, E., Skandinaviska natur-myther jemnförda med 
Grekernas. Uppsala, !!/; 1842. 15 s. 8:0. 

Lindblad, M. A., Om tillvaron af ett centrum i naturliga 
grupper så väl inom djur- som växtverlden. Lund, 
29/, 1857, 35 s. en karta. 4:0 — Specimen. 


2. Biblisk naturalhistoria. 


Celsius, 0OI., Botanici sacri exercitatio 1. qua 55 Prov. 
XV et Mich. VIT. ex Arabum scriptis illustratur. Upp- 
såla, 2/,, 1702, 29 p. 8:0. 

 Clewberg, Christoph., De variis Frumentorum et Legumi- 
num speciebus in Sacro Codice Veter. Testamenti 
memoråatis. Uppsala, 2!/; 1760, 42 p. c. Tab. 4:0. 

Trozelius, Clas BlI., (BR. R. Grefve Gustaf Bondes tankar 
om) Guds underverk uti naturen. 1—16. Lund, 22/3 
1761—1771, 72 s., 43 s., 36 s. 

Trozelius, Clas BIlI., Inledning till Guds underverk uti na- 
turen. 1—6. Lund, 3/; 1778—1780, 82 p. 4:0. 

Retzius, Andr. J., De distributione rerum naturalium pro- 
videntie divine teste. Lund, £/, 1798, 19 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Afhandling om de djur, som i bibeln 
omtalas. 1—9. Uppsala, 1825—1827, 128 s. 8:0. 

Thunberg, C. P., Afhandling om de foglar, som i bibeln 
omtalas. 1—3. Uppsala, 1827, 42 p. 8:0. 

Thunberg, C. P., Afhandling om de växter, som i bibeln 
omtalas. 1—9. " Uppsala, 1828, 128 p. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


140 


Thunberg, C. P., Afhandling om de ampbhibier och fiskar, 
som i bibeln omtalas. :1—3. Uppsala, 1827, 39 p. 8:0. 
Thunberg, C. P., Afhandling om de insekter och maskkräk, 
som i bibeln omtalas. 1—4. Uppsala, 1828, 55 p. 8:0o. 


3 Botanikens historia. 


Linné, C. von, Incrementa Botanices proxime preterlapsi 
semiseculi. .Jacob Bjuur. Uppsala, ?/; 1753, 20 p. 4:0. 

Linné, C. von, Auctores botanici. August Loo. Uppsala; 
1£4/. 1759,;:20 p.. 4:0. 

Linné, C. von, Reformatio Botanices: Joh. Mart. Reftelius. 
Uppsala, !8/,, 17638, 21 p. 4:0. 

Karamyschew, Alex. de, Diss. demonstrans necessitatem 
promovende historie naturalis in Rossia. I. Uppsala, 
16/.. 1766, 34 p. 4:0. — Under inseende af C. von 
Linné. add 

Hernqvist, Pet., Diss. Genera Tournefortii stilo reformato 
et botanico sistens. P. 17. Lund, !5/, 1771, 24 p. 4:0. 

Lidbeck, Andr., Diss. de; plantis, in Svecorum memoriam 
nominatis. Lund, 22/,, 1792, 13 s. 4:0. 


Eckerberg, J. G., De reformationibus elassium plantarum -: 


Caroli a Linné. Lund, 2?!/,, 1804, 19 p. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Observationes in methodum Tourne- 
fortianam a Cl. Guiart fil. reformatam. Lund, " 
1805, 14:s. 4:0. 

Fagerborg, Andr., De primordiis Botanices. Uppsala, 28), 
1808, 19 p. 4:0. 

Afzelius, Joh. Arv., Symbole ad HERE litterariam Sve- 
cie. I. 1. cont. Anecdoton Linnganum. Uppsala, 1/6 
1827, 17 p. 8:0. Preside E. G. Geijer. 

Denna afhandling utgafs därefter af förf. under 
titel: Caroli Linnei exercitatio botanico-physica de 
nuptiis et sexu plantarum. Ed. et lat. vertit M; 
Joh. Arv. Afzelius. Uppsala, 1828, pagg. 49. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ar RT YIT ONE ASK 


PSA ER TRE NIE SPYR ON RRET IP SKE 


141 


Myrin, Claud. Gust., Historie rei herbarie in Svecia p. 
1+. Uppsala; 1833, 8 p. 4:o. — Under inseende af 
J. H. Schröder. 

Fries, E., Grunddragen af Aristotelis vextlära. 1—3. Upp- 
sala, ?26/, 1842, 48 p. 8:0. 

Ährling, Ewald, Studier i den Linnéanska nomenclaturen 
och synonymiken. Afdeln. 1. Uppsala, 2!1/; 1872, 

49 8. 8:0. — För filosofisk grad. 

Swederus, Magn. Bernh., Botaniska trädgården i Upsala 

 -1655—1807. I. Uppsala, 232/; 1877, 57 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

Ährling, Ewald, Några af de i Sverige befintliga Linnéanska 
handskrifterna, kritiskt skärskådade. Uppsala, ?3/, 
FOTO. 20. 58... 8:0. 


4. Systematisk botanik. 


Below, Jac. Fr., De vegetabilibusin genere. Lund, 5/, 1700, 
20 p. 4:0. 

Linné, C. von, Anandria. Erland Zach. Tursén. Uppsala, 
20/3 1745, 15 p. 4:0. ce. Tab. 

Linné, C. von, Nova plantarum genera. Carol. Magn. 
Dassow. Uppsala, /& 1747, 32 p. 4:0. 

Linné, C. von, Nova plantarum genera. Leonhard Joh. 
Chenon. Uppsala, 19/,, 1751, 48 p. 4:0. 

Linné, C. von, Plante hybride. Joh. J. Haartman. Upp- 
sala, 23/,, 1751, 380 p. ce. Tab. 4:0. 

Linné, C. von, Centuria I. Plantarum. Abrah. D. Juslenius. 
Uppsala, 19/, 1755, 31 p. 4:0o. II. Erie Torner. 2/; 
1756, 33 pg. 4:0. 

Linné, C. von, Nomenclator botanicus. Bened. Berzelius. 
Uppsala, /,. 1759, 19 p. 4:0. 

Linné, GC. von, Termini botanici. Joh. Elmgren. Uppsala, 
22/,.-1762, 32 p. 4:0. 

Retzius, -Andr. J., Fasciculus observationum botanicarum. 

Lund, ?23/, 1774, 28 8. 4:0. 


Nat: o. Folk, H. 70. 


142 


Linné, C. von, fil., Diss. botan. illustrans nova Graminum 
genera. Uppsala, 2!1/,, 1779, 37 p. c. tab. 4:0. 
Thunberg, C. P., Nova genera plantarum. I—XVL. Upp- 

sala, 1781—1801. 194 p, c. Tabb. 5. 4:0. 

Liljeblad, Sam., Ratio plantas in sedecim classes dispo- 
nendi. Uppsala, 22/, 1796, 8 p. 4:0. 

Kullberg, Dan., De affinitate generum plantarum in clas- 
sibus systematis sexualis Linnei obvia. Lund, 25/,, 
1796, 20 s. 4:0. ; 

Sönnerberg, Jac., Dijudicatio emendationum systematis 
sexualis Linneani. Lund, 2!/,, 1798, 20 s. 4:0. 

Retzius, Andr. J.. Momenta nonnulla de genere in historia 
naturali. Lund, t/; 1799, 16 s. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Observationum botanicarum pugillus. 
Lund, /,, 1810, 23 s. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Observationum in Criticam botanicam 
C. å Linné specimen primum. 1. 2. Lund. 15/; 1811, 
27 8. 4:0. 


Agardh, Car. Ad., Aphorismi botanici. Lund, I—XVI = 


1817—1819, 246 s. 8:0. 
Fries, E., Specimen systematis mycologici. Lund, !8/,2 
8 8. 8:0. . 


Thunberg, C. P., Examen classis Diandrie in systemate 


sexuali. Uppsala, 11/,, 1824, 11 p. 4:0. 
Thunberg, C. P,, Examen classis Gynandrie. Uppsala, !!/,, 
1824, 8 p. 4:0. 


Thunberg, C. P., Examen classis Monoecia. 1.2. Uppsala 


4/; 1825, 22 p. 40. 
Agardh, C. Ad., Classes plautarum. I. II. Lund, 29/5 1825, 
22 8., en tabell 8:0. 
Thunberg, C. P., Examen classis Dioecige. Uppsala, ?5/; 
1825. 1. 2.18. p--000 | 


Thunberg, C. P., Examen classis Polygamig. Upboslij 1/6 j 


1825, 1. 2. 14 p. 4:0. 


Fries, E., Clavis in familias plantarum indigenas. Upp- ä 


gån; 14/, 1836, 10 pag. cum celave, 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. - ; 


143 


Agardh, Jac. G., In systemata Algarum hodierna adver- 
| saria. I—TII. Lund, ?2/; 1844, 56:s. 8:0. 


5. Enskilda växtslägter och arter. 


Rudbeck, 0I. fil., De Mandragora. Uppsala, !7/; 1702, 28 p. 
en planch. 8:0. 

Rudbeck, 0I. fil., De Hedera. Uppsala, 23/,, 1707, 45 p. 4:0. 

Rudbeck, OI. fil., Rubus humilis Fragarie folio, fructu 

rubro, Ålörbär från Norlanden. 0 HR 23/3 1716, 

50 p. c. tabb. 8:0. 

Rudbeck, Ol. fil.,y De planta sceptrum Ckrolirfilk dicta. 
Ubpåala; 197, 1731. 18 p. en plansch och textfigurer, 
4:o. — Under inseende af Laur. Roberg. 

Roberg, Laur., E prelectionibus publicis botanicis de Blito, 
hecce proposuit Alumnis regiis, magnatum aliorum- 
que civium. Uppsala, 1740 d. Mart. 14 p. 8:0. 

Carolus Linneeus, nob. von Linné, Betula nana. Uppsala, 
Laur. Mag. Klase. 29/5 1743, 20 p. 4:0. 

Linné, C. von, Peloria. Dan. Rudberg. Uppsala, 19/,, 1744, 
18 p. c. Tab., 4:0. 

Linné, C. von, Passiflora. Joh. Gust. Hallman fil. Uppsala, 
18/,, 1745, 387 p. c. Tab. 4:0. 

Linné, C. von, Planta Alströmeria. Joh. Petr. Falck. Uppsala, 
23/, 1762, 16 p. c. Tab. 4:0. 

Linné, C. von, Erica. Joh. Adolph Dahlgren. Uppsala, 19/3 
1770, 15 p. 4:o. c. Tab. 

Linné, C. von, Planta Aphyteia. Ericus Acharius. Uppsala, 
22/, 1776, 12 p. cum Tabula. 4:0. 

Lidbeck, 'Ericus G., De Betula alno. Lund, 22/,, 1779, 14 s. 4:0. 

Thunberg, C. P., De Gardenia. Uppsala, 15/,, 1780, 22 p. 
ce. Tabb. 2. 4:0. 

Linné, C. von, fil. De Lavandula. Uppsala, 29/,, 1780, 22 p. 
e. tabb. 2. : 

Thunberg, C. P., De Protea. Uppsala, 19/5 1781. 62 p. c. 
Tabb. 5. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


144 


Thunberg, C. P., Oxalis. Uppsala, 7/, 1781. 32 p. c. Tabb. 2. 4:0. 
Thunberg, C. P., Iris, Uppsala, !6/,, '1782. 36 p. cum 2 
Tabb. 4:0. 


Thunberg, C. P., Ixzia. Uppsala, ?1/; 1783. 24 p. c. 2 Tabb. 4:0 
Thunberg, C. P., Gladiolus. Uppsala, 28/; 1784. 26 p. c. 2 
Tabb. 4:0. 


Thunberg, C. P., De Erica. Uppsala, /& 1785. 62 p. c. 6 
Tabb. 4:0. 

Thunberg, C. P., Ficus genus. Uppsala, 2!/,, 1786, 16 p. 
c. Tab. 4:0. 


Thunberg, C. P., De Morea. Uppsala, 2/,, 1787, 20 p. c. 
Tabb. 2. 4:0. | 
Thunberg, C. P., Restio. Uppsala, 17/, 1788, 22 p. c. Tab. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Acere. Uppsala, !/,, 17938, 12 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Hermannia. Uppsala, t/; 1794, 19 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Diosma. Uppsala, 17/5; 1797, 20 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Drosera. Uppsala, 29/,, 1797, 8 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Melanthio. Uppsala, 13/,, 1797, 10 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., De Hydrocotyle. Uppsala, 24/,, 1798. 8 p. 
; 0. Tab. 4:0; 


Thunberg, C. P., Arctotis. Uppsala, !2/; 1799, 20 p. 4:0. 

Olin, Joh. Henr., De Arnica. Uppsala, 39/7 1799, 34 s. 4:0. 

Thunberg, C. P., Aspalathus ”. I. II. Uppsala, 1802, 25 p. 4:0.. 

Thunberg, C. P.. De Bleria. Uppsala, 19/,, 1802, 12 p.4:0. 

Thunberg, C. P., De Antholyza. Uppsala, 1!9/; 1803, 9 p. 
4:0. (G. M. Johan Ek). 


Thunberg, C. P., De Phylica. Uppsala, 5/,, 1804, 10 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., De Brunia. Uppsala, /;, 1804, 8 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Thesium. Uppsala, 25/7; 1806, 13 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Betula. Uppsala, ?/; 1807; 17 p. 4:0, 
cum Tab. 

Thunberg, C. P., De Dracena. Uppsala. 13/; 1808, 8 p. 
4:0 ce. Tab. | 

Thunberg, C. P., De Borbonia. Uppsala, 15/, 1811, 7 p. 
4:0 ce. Tab. 

Thunberg, C. P., De Rubo. Uppsala, 12/5 1813, 12 p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


145 


Thunberg, C. P., In genus Echitis observationes. Uppsala, 
21/, 1819, 8 p. ce. Tab. 4:0. 

Thunberg, C: P., Observationes in Cynanchum. Uppsala, 
8/1 1821; 8 p. 8:o. 

Thunberg, C. P., Diss. botanica de Palmis. Uppsala, 1. 2. 
117, 1825, 16 p. 4:0. 

Agardh, Jac. G., Synopsis generis Lupini. Lund, I—III. 

: 14/, 1885, 43 s. 8:0. 

Hammar, Olof, En monografi öfver slägtet Fumaria. Lund, 
184. 11854, 58 s. 11 pl, 8:0. 

Kindberg, Nils Conrad, Synoptisk framställning af växt- 
slägtet Lepigonum. Uppsala, ?/, 1856, 16 s. 8:0. — 
För filosofisk grad. 

Lundström, Axel Nicolaus, Studier öfver slägtet Salix. 
Uppsala, 15/; 1875, 59 s. 2 pl., 8:o. — För filosofisk 
grad. 


6. Sveriges flora. 


Linné, C. von, Frutetum Svecicum. Dav. Magn. blogga 
Uppsala, 23/. 1758. 26 p. 4:0. 

Linné, C. von, Arboretum Svecicum. David D. Pontin. 
Uppsala, 390/, 1759, 30 p. 4:0. 

Afzelius, Adam, De :vegetabilibus svecanis observationes 
et Wibolimenta. I", Uppsala, ?/; 1785, 36 p. 4:0. 
Afzelius, Ad., De Rosis svecanis. I1—XI. Uppsala, 1804 

— 1813, 74 p. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Dissert. sistens supplementum et emen- 
dationes in editionem secundam prodromi Florz& Scan- 
dinavie. I. Lund, 3/; 1805, 20 p. 4:0o. II. 17/, 1805, 
14'p. 4:0. ; 

Fries, E., Novitie Flore Suecice. I. Lund, /; 1814. (Preside 
C. Ad. Agardh). II—VTII. 1814—1824, 122 p. 4:0. 

Hartman, Carol. Joh., Genera graminum in Scandinavia 
indigenorum recognita. Uppsala, 27/,, 1819, 10 p. 4:0. 
— Under inseende af C. P. Thunberg. 


Nat. o. Folk, H. 70. 
10 


146 


Forsberg, Car. Petr., De Campanulis Svecanis dissertatio. 
Uppsala, !16/; 1829, 9 p. 4:0. 

Huss, Magn., De Hypericis Svecie indigenis. Uppsala, 19/3 
1830, 10 p. 4:o. (Preside N. J. Sillén). 

Fries, E., Novitiarum . Florge Suecice mantissa prima. I—V. 
Lund, 1832—1834, 64 p. 8:o. Pars ultima przeside 
Alex. Lindblom. ?9/, 1835, 65—84 p. 

Arrhenius, Joh. P., Ruborum Svecie dispositio monogra- 
phico-critica. Uppsala, 1839. I. (Preside BE. Fries). 
II-IV, 64 p. 8:0. 

Anderson, Nic. Joh., Salices Lapponixe. I—V. Uppsala, /12 
1845, 90 p. 2 vå 8:0. 

Lindblad, Matth. Ad.:, Synopsis fungorum Hydnaceorum in 
Svecia nascentium. I. Hydna pileata. Uppsala, "Y/n 
1853, 18 p. 8:o. — Under inseende af E. Fries. 

Areschoug, Fr. W. C., Revisio Cuscutarum Svecie. Lund, 
27/; 1858, 20:s. So 

Areschoug, Fr. W. C., Botaniska observationer. Lund, !9/, 
1854, 20 s. 8:0. 

Lönnroth, Can. J., Observationes critice plantas Svecicas 
illustrantes. Decas 1". Uppsala, ?/, 1854, 24 p. 8:0, 
— Under inseende af E. Fries. 


Westerlund, Carl Agardh, Bidrag till kännedomen af Sve 
riges Atriplices. Lund, ?9/,; 1861, 62 s. 8:0. — För 


filosofisk grad. 
Berggren, $., Bidrag till Skandinaviens bryologi. Lund, 
1866, 30 s. en tab. 4:0. — Specimen. 
I Lunds Univ. Årsskrift. IL. 1865. 
Stenström, K. 0. E., Värmländska Archieracier. Anteck- 


ningar om Rd rane Hieraciumflora. Uppsala, 


10/. 1890, 76 s. 3 tabb. 8:0. 


7. Svenska lokalfloror. 


Leche, Joh., Disputatio medico-botanica exhibens primitias 
Flor&e Scanice. Lund, !9/; 1744, 54 p. 4:0. — Speci- 
men för profession i medicin. : 


Bidrag t. känned: af Finl. 


d ; 147 


Ekerman, Petr., De Alandia, maris Baltici insula. Uppsala, 

E Part 2/4 1745) 67 .8::4:0. 

Linné, C. von, Herbationes Upsalienses. And. N. Fornan- 
der. Uppsala; !3/,, 1753, 20 p.- 4:0. 

Linné, C. von, Flora Åkeröensis. Carol. Joh. Luut. Upp- 
sala, 23/,, 1769, 20: p. 4:0. 

Linné, C. von, Pandora et Flora Rybyensis. Dan. Henr. 
Söderberg. Uppsala, 26/, 1771, 23 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Flora Strengnesensis. Uppsala, 7/;3 17917 
62 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Observationes nonull& in historiam natu- 
ralem Smolandize. Uppsala, 12/, 1802, 12 p. 4:0. 
Agardh, Carolus Adolph, Dissert. botanica sistens Carico- 

graphiam scanensen. Lund, 1806, 22 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Flora Runsteniensis. I—V. Uppsala, 7/g 
1815—1817, 32 p. 4:0. 

Fries, E., Flora Hallandica. P. 1. Sect. I—X. Lund, 1817 
—1819, 159 p. 8:0. 

Wahlberg, Petr. F., Flora Gothoburgensis. I. Uppsala 13/,3 
1820, 87 p. 8:o (preside C. P. Thunberg). Pars pro- 
sterior. 1. 2. Uppsala, 27/;, och !3/,, 1824, 89—117 p. 
(Själf preses). 

Forsander, Joh., De vegetatione Scanie dissertatio. Lund, 
29/,, 1820, 16 p. 4:0. 

Fries E., Stirpes agri Femsionensis. Continuatio. I— VI. 
Lund, 25/, 1825—1827, 100 p. 8:0. 

Lindblom, Alexis Ed., Stirpes agri Rothnoviensis. IV. 
Lund, /; 1826—1829. 84 p. 8:0. (Pars I. — Under in- 
seende af C. Ad. Agardh). 

Sillén, Nic., Flora paroecie Bränkyrka. 1—3. Uppsala, 3!/; 
—Ll£/. 1827, 48 p. 8:0. 

Areschoug, John Erh., Stirpes in regione Cimbritshamnensi 
sponte crescentes. 1". Lund, 1!/,, 1831, 16 p. 8:0. — 
Under inseende af El. M. Fries. 

Myrin, Claud. Gust., Corollariam Florge Upsaliensis. I— 
VIII. Uppsala, 16/,, 1833—1834, 123 p. 8:0. — För 
docentur. 


Nat: o. Folk, H. 70. 


148 t 


Diben, Magn. Wilh. von, Enumeratio plantarum in regione 
Landscronensi crescentium. I. Lund, 17/; 1835. 16 p. 
8:o. — Under inseende af C. Ad. Agardh. 


Fries, E., Topographia stirpium Scanensium. I—XXV. 
Uppsala 1835—1837, 394 p. 8:0. 

Säve, Carol., Synopsis flore Gothlandice. I. Uppsala, 29/, 
1837, 16 p. 8:0. II. Arv. Sundberg, Uppsala, 1837, 
17—34 p. — Under inseende af G. Wahlenberg. 

Fries, E., Prolegomena in topographiam stirpium Scanen- 
bir. Uppsala, 23/,, 1836, XIV p. 8:0. 


Däben, Magn. W. von, Conspectus vegetationis Scanize. 
Lund, 2!/,, 1837, 42 s. 8:0. 

Wessén, Carol. Joh., Synopsis plantarum Cotyledonearum 

in paroecia Oströgothlg Kärna. E-TV; Uppsala, ?9/, 

1838, 62 p. 80. 


Ringius, H. H., Herbationes Lundenses. 1". Lund, 1838, 
16 p. 8:0. 

Schagerström, Joh. Aug., Plant&e cotyledonex paroeciae 
Roslagie Bro. P. prior. Uppsala, 39/,, 1839, 16 p. 8:o. 
— P. posterior. And. Gust. Söderbaum, ?!/,, 1840, 
17—50 p. 8:o. — Under inseende af El. Fries. 

Andersson, Car., Observationes stirpium circa Christine- 
hamn provenientium. Uppsala, 23/,, 1842, 10 p. 4:0. 
— Under inseende af G. Wahlenberg. 


Afzelius, Petr. Conr. Georg., Novitie flore Gothlandica. 1. 
12/. 1844, 18 p. 8:o. — Under inseende af G. Wahlenberg. 

Anderson, Nic. Joh., Plante vasculares circa Qvickjock 
Lapponie Lulensis. Pars prior. Uppsala, /& 1844, — 
16 p. 8:0. Pars poster. 1845, 17—36. 8:o. — Under K 
inseende af El. Fries. 

Schagerström, Joh. Aug., Conspectus vegetationis Uplan- 
dice. I—IV. Uppsala, ,!9/,, 1845, 84 s. 8:0. — För 
docentur. 

Anderson, Nic. Joh., Conspectus vegetationis Lapponige. 
1—2. Uppsala, 27/; 1846, 39 p., 8:0. 

Hartman. Car. och Rob. Vilh., Flora Gevaliensis. I—TII. 


. Bidrag t. känned. af Finl. 


149 


Uppsala, !3/,, 1847—48, 57 s. 8:0. — Under insee nde 
af El. Fries. — 


Schagerström, Joh. Aug:, Plantarum vascularium in regione 
Telge borealis sponte crescentium synopsis. 1 111. 
Uppsala, 13/,, 1847, 40 p. 8:0. 

Moqvist, Carl Joh., Systematisk förteckning på phanero- 
gama växterna i Calmar stads närmaste omgifning. 
15. Uppsala, /s 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende 
af El. Fries. 


Lindeberg, Car. Joh., Plantarum vascularium in regione 
Meleri orientali-boreali sponte nascentium synopsis. 
I. Uppsala, 13/; 1848, 16 p. 8:0. II. Magn. Wilh. Kalén, 
17—33 p. 8:o. — Under inseende af El. Fries. 
Larsson, Laur. M., Symbole ad Floram Dalize. Uppsala, 
& 10/. 1851 19 p. 8:0o. — Under inseende af El. Fries. 
Hellbom, Pehr Joh., Förteckning på Phanerogamer och 
Ormbunkar i Österåkers socken af Södermanland. 
Uppsala, 13/, 1851, 29 v. 8:0. — Under inseende af 
El. Fries. 


Gosselman, Carl August, Stirpes territorii Ystadiensis. Lund, 
20/,, 1851, 18:s. 8:0o. — Under inseende af J. G.. Agardh. 

Floderus, Ali, Synopsis plantarum paroeciae Uplandize Funbo. 
1". Uppsala, 39/,, 18538, 16 p. 8:0. 

Hartman, Rob. Vilh., Helsinglands Cotyledone& och Hete- 
roneme2. Uppsåla, 31/.; 1854, 35 s. 8:0. — Under in- 
seende af El. Fries. — 


Lönnberg, C. J.L., Conspectus Flora Öskogbtida I 15, Upp- 
sala, 2/; 1854, 19 p. 8:o. — Under inseende af Elias Fries. 

Scheutz, Nic. Joh., Conspectus Flore Smolandice. 1. 
Uppsala, 1857, '16 p. 8:0o. — För filosofisk grad. 

Grönvall, T. A. L., Några anteckningar till Skånes Flora. 
Lund, ?5/; 1859, 20 s. 8:0. — För Filosofisk grad. 

Troilius, Ad. Magn., Om Westeråstrakten i botamskt af- 
seende. Uppsala, 1860 (datum icke angifvet), 1—43, 
I—XL, s. 8:o. — För filosofisk grad. — 

Lund, Anders Axel Wilhelm, Wimmerby-florans Phanero- 


Nat. o. Folk, H. 


150 


gamer och Ormbunkar. Uppsala, ??/; 1863, 34 s. 8:0. 
— För filosofisk grad. 


Falk, Herman Gustaf, Om Östra Blekinges lafflora. Lund, / 


16/. 1874, 22 s. 4:0. — För filosofisk grad. 


8 Särskilda länders flora. 


Linné, C. von, Plante rariores Camschatcenses. Jon. P. 
Halenius. Uppsala, 22/,, 1750, 30 p. 4:0. 

Linné, C. von, Flora Anglica. Isaac Ol. Fr bv arm 
3/, 1754, 29 p. 4:0. 

Linné, C. von, Herbarium. Amboinense. Ol. Stiekniän. Upp- 
in 11/, 1754; 27 -pi4:0300)7 

Linné, C. von, Flora Palestina, Bened. FOR: Strand. Upp- 

;. sala, 19/,- 1756, 32 p.4:0. 


Linné, C. von, Fiska Alpina. Nic. N. Åmann. Uppsala, 24/, 


1756, 27 p. 4:0. 

Linné, C. von, Flora Monpeliensis. Theoph. Erdm. Nat- 
Kort Uppsala, !5/; 1756, 30 p. 4:0. 

Linné, C. von, Flora Capensis. Car. Hen. Hönan Upp- 
äla; 30/5; 1759, 19 p. 4:0. 

Linné, C. von, Prodromus Florze Datiinkt G. M. Georg. 
Fcko Holm. Uppsala, ?/; 1757, 16 p: 4:0. 


Linné, C. von, Plantarum Jamaicensium  pugillus. Gabr. 


Elmgren. Uppsala, ?5/,, 1759, 31 p. 4:0. 
Linné, C. von, Flora Jamaicensis. Carol. Gust. Sandmark. 
Uppsala, /:2 1759, 27 p. 4:0. 


Linné, C. von, Flora Belgica. Christ. Fr. Rosenthal, Upp- 


SR 155,04 1760, 20 p. 4:0, 


ep C. von, Plante rariores Africane. Jac. Printe. 


fi TTOD, 29 p ORO 


Linné, C. von, Rariora Norvegie. G. M. Henr. Tonning. d 


Uppulde. 21/, 1768, 19 p. 4:0. 


Linné, C. von, Plante Surinamenses. Jacob Alm. Uppsala, j 


22/3" 1775, 16 Dp: 0. RNA 


Afzelius, Adam, Genera plantarum Guineensium revisa et ö 


aucta. 1" cum tabula. Uppsala, 9/; 1804. 26 s. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. i 


SÖ YO TFO d - 


Rs SAR € 


151 


Thunberg, C. P., Plantarum Brasiliensium decas I. II. III. 
Uppsala, 14/; 1817—1821. 38 p. cum tabulis. 4:0. 
Thunberg, C. P., Plantarum Japanicarum nov&e species. 

. Uppsala, 4), 1824. 10 p. ec. Tab. 4:0. 
Thunberg, C. P., Plantarum: Capensium species nov&e. I— 
FYILIVs Uppsala, 12/, 1824, 32 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., Florula Javanica. 1. 2. Uppsala, 19/, 1825, 
23 p. 4:0. 
Thunberg, C. P., Florula Ceilanica. Uppsala, 16/,1825, 11 p.4:0. 
Areschoug, Johan Erh., Phycex Capenses. I—IV =. Upp- 
sala, 7/; 1851, 32 p. 4:0. 
Andersson, Nils Johan, Om Galapagos-öarnes vegetation. 
| Lund, 15/,, 1854, 60 s. 8:0. 
 Murbeck, Svante, Beiträge zur Kenntniss der Flora von 
Sädbosnien und der Hercegovina. Lund, 25/; 1891, 
182 s. 4:0. — För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXVII. 1890—1891. 
Wulff, Thorild, Botanische Beobachtungen aus Spitzbergen. 
Lund, 12/, 1902, 115 s.4 pl. 8:0. — För filosofisk grad. 
Fries, Rob. E., Zur Kenntnis der Alpinen Flora im nörd- 
lichen Argentinien. Uppsala, -18/; 1905, 205 s. 4:0. 
Mit IX Tafeln, en karta. — För filosofisk grad. 
I Nova Acta Reg. Societ. Scientiarum Upsaliensis. 
BOrUDVIVOL EE N:ö 1. 
H. G. Simmons, The vascular Plants in the Flora of Elles- 
mereland. With 10 Plates, 5 Figur. and one map 
in the text. Published by Videnskabs-Selskabet i 
Kristiania. Lund, ?6/, 1906, 197 s. 8: maj. 10 pl. — 
För filosofisk grad. 
I Report ÖF the second åkvedåll Arctic in the 
Fram". Kristiania 1898--1902. N:o 2. 


9. Ormbunkar. Mossor. 


Agardh, Jac. Georg, De Pilularia. Lund, 29/,, 1833, 29 s. 8:0. 
Olsson, Peter, Om de svenska arterna af slägtet Equise- 
| tam. Uppsala, 14/7 1866, 37 s. 8:0. — För filos. grad. 


Nat. öv folk, HH. 10. 


152 


Elmqvist, Carl Fredr., Om de Skandinaviska Lycopodia- 
ceerna. Uppsala, /; 1869, 33 s. 8:0o. — För filos. grad. 


Linné, C. von, Acrostichum. Joh. Best Heiligtag. Upp- 
sala, 23/,, 1745, 17 p. 4:0. 

Linné, C. von, Splachnum. Laur. Montin. Uppsala, /3 1750, 
15 p. 4:0. c. Tab. | 

Linné, C. von, Buxbaumia. Ant. Rob. Martin. Uppsala, ??/; 
1757; 16 pir 40, 

Swartz, Olof, Methodus muscorum illustrata. Uppsala, 4 
1781, 38 p. 4:o cum Tabb. 2 et sced. — Under in- 
er af C. von Linné, fu. 

Ahnfelt, Nicol. 0., Dispositio muscorum Scanize Hypnoideo- 
rum. Lund, 19/,, 1835, 24 p. 8:0. 

Hammar, 0I., Monographia Orthotrichorum et Ulotarum 
Suecie. I—ITII. Lund, 29/, 1852, 30 s. 8:0. 

Areschoug, Joh. Erh., Dispositio muscorum frondosorum 
in monte Kinnekulle nascentium. I—TIV. Uppsala, ,/s 
1854, 72 p. 8:0. (P. 1. auctor Joh. Em. Zetterstedt). 

Zetterstedt, Joh. Eman., Monographie Andregarum Scan- 
dinavige tentamen. Uppsala, 15/4 1855, 50 s. 8:0 

Zetterstedt, J. E., Revisio Grimmiearum Scandinavig. 
Uppsala, 39/, 1861, 139 p. 8:0. 

Falk, Otto Martin, Beskrifning öfver Skandinaviens Musci 
Cleistocarpi. Uppsala ?4/; 1869, 24 s. 8:0. — För filos. 
grad. 

Theel, Joh. Gust., De Skandinaviska arterna af slägtet 
Scapania bland Lefvermossorna. Uppsala, 2!/; 1872, 
34 s. 8:0. — För filosofisk grad. ; 

Mosén, Karl Wilh. Hjalm.,. Moss-studier på Kolmoren. 
Uppsala, 39/, 1878, 40 s. 8:0. — För filosofisk grad- 

Arnell, H. W., De skandinaviska löfmossornas kalendarium. 
Uppsala, 18/, 1875, 129 s. 8:0. | 

Ekstrand, Emil Viktor, Om blommorna hos Skandinaviens 
bladiga Lefvermossor (Jungermaniacese foliose. Upp- 
sala, 28/, 1880, 66 s. 8:0. 

I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 6. N:o 1. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


N len må FRAS ROP dn Nar 2 NER, NR KL SRS hg q i a re Ät NR PA = far ne” ART nr a PIAISERPSST Rn ER än AS adde Sn 


RAA 


153 


10. Lafvar. 


Fries, E. Liechenum Dianome nova. Lund, 7/,, 1817, 
10 p. 4:0. 

Fries, E. Schedule critice de Lichenibus Suecanis. I—TII. 

"Lund, 9/5 1824—1825. 24 p. 4:0. 

Fries, E. Nov&e schedule critice de Lichenibus Suecanis. 
I—IV. Lund, 1826, 34 s. 4:0 

Fries, E. Novze foköduls eriticge de Lichenibus Suecanis. 
Fasc. XIII. Lund, ?29/; 1828, 1—22 p., 4:0. 

Fries, Theod. Magn., De Stereocaulis et Pilophoris com- 

— mentatio. Uppsala, 13/; 1857, 42 p. 8:o. — För filo- 


sofisk grad. 
Fries, Th. M., Genera Heterolichenum Europ&ea recognita. 
7 Uppsala, /» IV, 1861, 116 p. 80. — För Borg- 


strömianska adjunkturen 1 botanik. 


Almqvist, Sigfrid, Om de skandinaviska arterna af laf- 


slägtena Schismatomma, Opegrapha och Bactrospora. 
Uppsala, 24/; 1869, 26 s. 8:o. — För filosofisk grad. 

Hulting, Johan, Lichenologiska excursioner i Vestra Bleking. 
Uppsala, ?7/; 1872, 26 s. 8:0. — För filosofisk ER 
8. N:o 3. 

Hedlund, J. T., Kritische Bemerkungen iber einige Arten 
der HFlechten-Gattungen Lecanora (Ach.), Lecidea 
(Ach.) und Micarea (Fr.). Uppsala, 25/; 1892, 104 s. 
en pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 18. III. N:o 3. 


"1. Svampar. Alger. 


Lidbeck, Er. G., Fungos regno vegetabili vindicans disser- 
tatio. Lund, 18/,, 1776, 16 p. 4:0. 

Fries, E. Symbole Gasteromycorum ad illustrandam 
floram Svecicam 1—111. Lund, 1817, 25 p., 4:0. 


"Nat. o. Folk, H. 70. 


154 


Fries, E., Synopsis Agaricorum Europ&eorum. 1. Lund, 
!5/,, 1880, 16 p. 3:60. 

Fries, E. Boleti fungorum generis illustratio. PPpsaja. 
13/, 1835, 14 p. 8:0. 

Fries, E., Genera Hymenocetum. Uppsala, 29/, 1836, 17 
p.- 8:0. 

Fries, E., Synopsis generis Lentinorum. Uppsala, 10, 
1836, 15 pp. 80 | 
Fries, E., Spicilegium plantarum neglectarum. Dec. 1>. 
Äotitor hyperhodios sistens. Uppsala, 13/, 1836, 

8 pp. 4:0. 

Fries, E., Adami Afzelti NE Guineenses ad schedulas 
et Söokatten inventoris descripti. 1 Uppsala, JA 
1837, 8 p. 4:0. 

Fries, E., Monographia Cortinariorum Suecie. L-VIL 
tppsöa, 21/, 1851, 114 p. 8:0. 


Fries, E., Hylbrofhör Suecia. 1. 2. Uppsala, 12/; 1851, 


26 p. 8:0. 
Fries, E., Monographia Lepiotarum Suecie. Uppsala, / 
1854,” 17 Dp. 00. ; 


Fries, E., Monographia Armillariarum Suecie. Uppsala, 


187,"1854; TÖrpö6:0; 


Fries, É, Monographia Amanitarum Suecia. PPpsaa 18 ag 


1854, 16 p. 8:0. 

Fries, E., Monographia Tricholomatum Suecia. I-III. 
Öjpsala 19/, 1854, 50 p. 8:0. 

Fries, E., TRE Clitocybarum Suecia. I—TIII. Upp- 
SR ; 1854, 48 p. 8:0. 


Fries, E., Monogrkbbit Collybiarum Suecie. I. id Upp: 


sala, 18/,; 1854, 32 p. 8:0. 
Fries, E., Monographia Mycenarum Suecie. 1". Uppsala, 
27/. 1854, 16 8. 8:0. 


re E., Monographia Omphaliarum Sueciz. Uppsala ä 


FR 1854, 18 p. 8:0. 


Lindblad, Matth. Ad., Monographia Lactariorum Suecize. : ; 


ÖPPNAR 3075, 1090, DTE: Ba 
Starbäck, Karl, Studier i Elias Fries” Svampherbarium. I. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


155 


»Spheriacexe imperfecte cognite". Uppsala, 3!/; 1894, 
114 s. 4 tafl. 8:0. 

Sang. till KK. Sv. Vet. Akad. Handl. 19. III. 
a 


Agardh, Carol. Adolph, Dispositio Algarum Svecie. I-—V. 
Lund, 8/,2 1810—1812, 45 s. 4:0. | 
Agardh, C. A., Algarum decas I—IV. Lund, 9/;2 1812 
—1815, 56 S. 4:0. 

Agardh, C. A., De metamorphosi algarum. Lund, 27/; 1820, 
18 s: 4 

Bruzelius, Arvid, Observationes in genus Charge. Lund, 
28/, 1824, 24 s. 8:0. 

Agardh, C. A., Conspectus criticus Diatomacearum. I—IV. 
Lund, £/,, 1830--1834, 66 s. 8:0. 

Agardh, Jac. G., Novitie Flore Svecie ex algarum familia. 

rr för und. 1$/..1836,.16..s8..8:0. 

Areschoug, John Erh., Symbole algarum rariorum fore 
Scandinavice. Lund, 2!/; 1838, 14 s. 8:0o. — Under 

| inseende af Sv. Nilsson. | 

Areschoug, John Erh., De Hydrodictyo utriculato. Lund, 
26/3 1839, 23 s. en pl. 8:0. 

Ekman, Fredr. Laur., Bidrag till kännedomen af Skandi- 
naviens lntsnleor, Uppsala, 29/, 1857, 16 s. 8:0. — 
För filosofisk grad. 

Wahlstedt, Lars Joh., Bidrag till kännedomen om de Skan- 
dinaviska arterna af växtfamiljen Charace&. Lund, 
21/5 1862, 43 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Wittrock, Veit Brecher, Försök till en monographi öfver 
algslägtet Monostroma. Uppsala, 23/5 1866, 66 s., 
taflor. 8:o. — För flosofisk grad. 

Lagerstedt, Nils Gerh. Wilh., Om algslägtet Prasiola. För- 
sök till en monografi. Uppsala, ?2/; 1869, 42 s. en pl. 
8:o. — För filosofisk grad. 

Kjellman, Frans Reinh., Bidrag tlll kännedomen om Skan- 

; dinaviens Ectocarpeer och Tilopterider. Uppsala, ?5/, 
1872, 112 s. en pl. 8:o. — För filosofisk grad. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


156 


Lagerstedt, Nils Gerh. Wilh., Sötvattens Diatomaceer från 
Spetsbergen och Beeren Eiland. Uppsala, /; 1873, 
52 8. 2 tafl: 8:0 
I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. I. N:o 14. 
Kleen, Emil A. G., Om Nordlandens högre hafsalger. Upp- 
"'salä, 12/,, 1874, 46 s. 2 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 
Ahlner, Klas, Bidrag till kännedomen om de Svehal” for- 
merna af algslägtet Enteromorpha. Uppsala, 12/; 1877, 
51 s. 8:0, en tafla. — För filosofisk grad. 
Juhlin-Dannfelt, H.. Om the Diatoms of the Baltic sea. 
Uppsala, 27/; 1882, 52 s. 4 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 


I Bihang till K.- Sv. Vet. Akad. Handl. 6. N:o 21. 


Strömfelt, Har. G. Fredr., Om algvegetationen vid Islands 
kuster. Uppsala, !4/,, 1886, 87 s. 3 pl. 8:o. — För 
filosofisk grad. 

Svedelius, Nils, Studier öfver Östersjöns hafsalgflora. Upp- 
sala, 19/; 1901, 138 s. 8:0. — För filosofisk grad. 
Bohlin, Knut, Utkast till de gröna algernas och arkegonia- 
ternas fylogeni. Uppsala, !1/; 1901, 438 s. 8:0. Tryckt 
tysk resymé 4 s. en tabell. — För filosofisk grad. - 

Kylin, Harald, Studien äber die Algenflora der schwedi- 
schen Westkäste. Mit 7 Tafeln. Uppsala, 4/; 1907, 
287 s. en karta, 7 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

I Arkiv f. Botanik. 7. N:o 10. 


Skottsberg, Carl, Zur Kenntnis der subantarktischen und 


antarktischen Meeresalgen. I. Phaeophyceen. Mit 10 


Tafeln. Uppsala, 18/; 1907, 172 s. 10 pl. 4:0, — För filo- 


sofisk grad. 


I Wissenschaftl. Ergebnisse der Sehwedischer Siid- 


polar Exped. 1901—1903. IV. 


12. Växtanatomi och växtmorfologi. 


Linné, C. von, Gemm&e Arborum. Petr. Lörfling: Uppsala, 
18, 1749, 82 p. 4:0. 

Linné, C. von, Semina muscorum detecta. Petr. Jon. fra 
gius. Upptilk 25/, 1750, 18 p. 4:0. 


AVE v 


ST REFESTT DE FSI BION SYRE SN NTE DEN 


Bidragyt. känned, af Fini. 


157 


Linné, C. von, Nectaria florum. Birger Mart. Hall. Upp- 
sala, 25/, 1762, 16 p. 4:0. 

Jörlin, Engelb., Partes fructificationis' s. Principia Bota- 
nices illustratä. Lund, !/, 1771, 25 p. 6 pl. 4:0, 
Thunberg, C. P., Fructificationis partium varietates. T—TII. 

Uppsala, 29/,, 1800—1802, 31 p. 4:0. 


Schagerström, J. A., De Antheris plantarum dissertatio. 


1. 2. Uppsala, 29/,, 1848, 32 p. 8:0. 
Hammar, 0OlI., Några anmärkningar rörande Eg 
Lund, 16/, 1849, 39 s. 8:0. 


Sandéen, P. F., Morphologiska inkttägalser öfver blad- 


TEN ren AE 


FRYSER T SPAR 


ERP 


kköprerne hos några Polygone&e. Lund, 27/; 1865, 
29 s. 2 pl. 4:o. — För filosofisk grad. 

| I Lunds Univ. Årsskrift. I. 1864. 

Berggren, Sven, Takttagelser öfver mossornas könlösa fort- 
plantning genom groddknoppar och med dem analoga 
bildningar. Lund, ?9/; 1865, 30 s. 4 pl. 4:o. — För 
filosofisk grad. 

I Länds Univ. Årsskrift. I. 1864. 


Theorin, Pehr Gust. Eman., Iakttagelser rörande öfver- 


hudens bihang hos VäRsrnN: Unbenles 23/- 1866, 34 s. 
2 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 


: Berggren, S., Studier öfver mossornas byggnad och ut- 


veckling. I. Andre&eace&e. Lund, 15/; 1868, 30 s. 1 s. 
2 pl. 4:0. 
I Lunds Univ. Årsskrift. IV. 1867. 


— Strandmark, P. W., Om växtämnets läge i fröet jemte sär- 


skild bildgörelse för hjertbladens ställning hos svenska 
växter. Lund, 19/; 1868, 34 s. en pl. 8:0. — För filo- 
sofisk grad. 


 Trana, Er. Andr., Historisk framställning af åsigterna om 


den typiska pollenutvecklingen. Uppsala, 22/; 1872, 
36 s. 8:0o. — För filosofisk grad. 

de Laval, Patrik Fab. Honoré, Framställning af Chloro- 
phyllkornens anatomiska "egenskaper och utveckling 
enligt de nyaste åsigterna. Uppsala, 25/;- 1872, 40 s. 
8:0. — För filosofisk grad. 


Nat o. Folk, H. 70. 


158 


Strandmark, Joh. Ed., Bidrag till kännedomen om fröskalets 
byggnad. Lund, 29/; 1874, 40 s. 2 pl. 8:0. — För 
filosofisk grad. 


Örström, Carl Abraham, Bidrag till kännedomen om vedens 
byggnad uti stam och grenar hos granen (Pinus 
Abies L.). Uppsala, 29/5 1874, 32 s. en pl. 8:o. — För 
filosofisk grad. 


Eriksson, Jak., Om Meristemet i diltotjia växters rötter. 
Uppsala, 16/, 1877, 43 s. IV pl. 4:0o. — Specimen. 
I Lunds Univ. Arsskrift. XIII. 1876— 1877. 


Molér, Wilh., Bidrag till kännedom om vedens byggnad 
hos dvergbjörken (Betula nana 1L.). Uppsala, ?5/; 
1877, 44 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Cedervall, E. V., Undersökningar öfver Araliaceernas stam. 
Lund, 26, 1879, 32 s. o. 3 taflor 4:0o. — För filosofisk 
grad. 

I Lunds Univ. Årsskrift. XV. II. 1877—78. 


Borgman, Joh. Alfred, Studier öfver barkens inre byggnad 
i Coniferernas stam. Lund, 1/3 1879, 54 s. c. 4 taflor,. 
4.0 DEPRNGr filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XIV. II. 1877—18! 
Jönsson, Bengt, Bidrag till kännedomen om bladets ana- 
tomiska byggnad hos Proteaceerna. Lund, 1880, 51s. 
med 3 taflor, 4:0o. — För filosofisk grad. . 
I Lunds Univ. Årsskrift. XV. 1878—79: 


Neuman, Leopold Martin, Undersökningar öfver Bast och 
Sklerenchym hos dikotyla stammar. Ett bidrag till 
kännedomen om dessa väfnaders utvecklingshistoria. 
Lund, ?/; 1881, 49 s. med 3 taflor, 4:o. — För filo- 
sbllak grad. i 


I Lunds Univ. Årsskrift. XVI. 1879—380. 
Adlerz, Ernst, Bidrag till Knoppfjällens anatomi hos träd 
och buskartade växter. Uppsala, 9/,, 1881, 63 s. 4 pl. 8:0. 
— För filosofisk grad. ; É 
I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 6. N:o 15. 
Hultberg, August, Anatomiska undersökningar öfver Sali- 


Bidrag t. känned, af Finl. 


É 


q 
: 
i 
Å 


159 


cornia, företrädesvis Salicornia herbacea. Lund, ?!/; 
1883, 51 s. med 5 taflor 4:0. 
I Lunds Univ:- Arsskrift. XVIII. 1881—382. 


Forssell; Kari Bror Jakob, Studier öfver Cephalodierna. 
Bidrag till kännedomen om lafvarnes anatomi och 
utvecklingshistoria. Uppsala, /; 1883,112s. 2 tafl. 8:0. 

— För filosofisk grad. 


I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 8. N:o 3. 
Ljungström, Ernst, Bladets byggnad inom familjen Eri- 
cine&e. I. Erice&e. Lund, 22/; 1883, 46 s. 2 pl. 4:0. — 
För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XIX. 1882—583. 


Bergendal, David, Bidrag till örtartade Dikotyledoners 

jämförande anatomi. I, Geraniaceernas byggnad. Lund, 

MtaNA, 134 8.,1— VI, 6 pl; 4:o. — För filosofisk grad. 
I Lunds  ö Årsskrift. XIX. 1882—1883 


Nilsson. N. Hjalmar, Dikotyla jordstammar. Lund, 14/,3 
1885, 243 s. en pl. 4:o. — För filosofisk grad. 

I Lunds Univ. Årsskrift. XXI. 1884—385. 
Karlsson, Gust. Adolf, Transfusionsväfnaden hos Coni- 
fererna. Lund, ?9/; 1888, 56 s. en pl. 4:0. 

I Lunds Univ. Årsedeifd. XXIV. 1887—1888. 


— Winge, Axel, Bidrag till kännedomen om ormbunkarnes 


Bltenmnad. Lund, 27/, 1889, 82 s. 3 pl. 4.0. — För 
filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXV. 1887—288. 


; Petersohn, Thor Axel Edvard, Undersökning af de in- 


hemska ormbunkarnes bladbyggnad. Lund, ?8/, 1889, 
40 s. med 1 pl. 4:o. — För filosofisk grad. 


 Jungner, Joh. Rich., Bidrag till kännedomen om anatomien 


hos familjen Dioscore&x. Uppsala, 19/, 1890, 84 s. 4 
tafl. 8:o. — För filosofisk grad. 

I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 13. IIL 
N:ö: 7. 


 Tedin, Hans, Bidrag till kännedomen om primära. barken 


os vedartade dikotyler, dess anatomi och dess funk- 


Nat. folk; H. 


160 


tioner. Lund ?8/s 1891, 97 s. I—V s., tre pl. 4:0o. -— 
För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXVII. 1890—91. 
Grevillius, A. Y., Anatomiska studier öfver de florala 
axlarna hos diklina fanerogamer. Uppsala, 2?/s 1891, 
100 s. 6 plansch. 8:0. — För filosofisk grad. 
I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 16. TII. 
N:o 2. 
Erikson Johan, Bidrag till kännedomen om Lycopodiné- 
bläådens anatomi. Lund, ?5/s 1892, 56 s. 2 pl. 4:0. — 
För filosofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXVIII. 1891—92. 


Andersson, Gunnar, Studier öfver örtartade, slingrande 
stammars jämförande anatomi. I. Humulus. Lund, 
21/5 1892, 57 s. en pl och 32 textfigurer. 4:0 maj. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXVIII. 1891—92. 
Lidfors, Bengt, Studier öfver Elaiosferer i örtbladens me- 
sofyll och epidermis. Lund, 15/, 1893, 33 s. 4:0. — 
För filosofisk grad. ; 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXIX. 1892—1893. 


Eliasson, Albin Gottfrid, Om sekundära, anatomiska för- 
ändringar inom fanerogamernas florala region. Upp- 
sala, 28/, 1894, 166 s. 4 tafl. 8:o. — För filosofiskgrad. 

I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 19. TIL. 
N:o 3. 


Segerstedt, Per, Studier öfver buskartade stammars skydds- 
väfnader. Med 3 taflor. Uppsala, 19/5 1894, 86 s. 
8:o. — För filosofisk grad. å 
I Bihang till Sv. Vet. Akod. Handl. 19. III. N:o4. — 
Borge, 0., Uber die Rhizoidenbildung bei einigen faden- 
förittigen Chlorophyceen. Uppsala, 14/,, 1894, 61 s. 

2 tabeller, 8:0. — För filosofisk grad. 


Fredrikson, Th., Anatomiskt-systematiska studier öfver lök- 
stammiga Oxalisarter: Uppsala, 28/s 1895, 67 s. en 
tafla 8:0. — För filosofisk grad. > 

Brundin, J. A. Z., Bidrag till kännedom om de svenska 


Bidrag t. känaed. nf Filn. 


161 


fanerogama växternas skottutveckling och öfvervint- 
ring. Uppsala 27/, 1898, 111 s., 8:0. 

Rosander, H. A., Studier öfver bladmossornas organisation. 
Mössa, Vaginula och Sporogon. Uppsala, ?9/s 1906, I— 
VIII, 82 s., figurer 87—100, 8:o — För filosofisk grad. 

Ahlfvengren, F. E., Bidrag till kännedomen om Compo- 
sitéstammens. anatomiska byggnad. Lund, !1/,, 1896; 

86 s. 4:0 maj. — För filosofisk grad. 

Jäderholm, Elof, Anatomiska studier öfver sydamerikanska 
Peperomier. Uppsala, 21/5 1898, 99 s. 8:o. 2 pl. — 
För filosofisk grad. 

Cleve, Astrid, Studier öfver några svenska växters gro- 
ningstid och förstärkningsstadium. Uppsala, 27/s 1898, 
98 s. 8:o. — För filosofisk grad. 


13. Växtbiologi och växtfysiologi. 


— Steuchius, Elav., De nutritione arborum. Uppsala, 3/,, 1722, 
19 (1) p. 2 plag. 8:0. 

Roberg, Laur., Plantarum generatio leviter adumbrans: Upp- 

— sala, 3/; 1788, 8 p. 4:0. 

Linné, C. von, Sponsalia Plantarum. Joh. Gust. Wahlbom. 
Uppsala, /& 1746, 60 p. 4:o c: Tab. 

Wallerius, Joh. Gottsch., De principiis vegetationis. I”. 
Uppsala, /; 1751, 20 p. 4:0. 

Wallerius, Joh. Gottsch., De artificiosa foecundatione im- 
mersiva seminum vegetabilium. ble /e 17582, 
24 p. 4:0. 

Linné, C. von, Vernatio arborum. Harald Barck. Uppsala, 

5/5 17538, 20 p. 4:o c. Tab. 

Linné, C. von, Metamorphoses plantarum. Nicol. E. Dahl- 

; berg. Uppsala, /& 1755, 26 p. 4:0. 

Linné, C. von, Somnus plantarum. Pet. Bremer. 19/,3 1755, 

: 22 p. c. Tab. 4:0. 

Linné, C. von, Calendarium Flore. Alex. Mal. Birgör Upp- 
sala, 31/, 1756, 22 pg. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. ve 


162 


Harmens, Gust., De transpiratione plantarum, Lund, ?8/; 
1756, 22 p..4:0. 

Bring, Ebbe, De morbis plantarum. I”. Lund, /s 1758, 
29 'p. 4:0. 

Linne, C. von, Prolepsis plantarum. Henr. Ullmark. Upp- 
sala, 22/,, 1760, 22 p. 4:0. 

Wallerius, Joh. Gottsch., De vegetatione seminum vegeta- 
bilium per mortem. Uppsala, 13/; 1761, 10 p. 4:o. 
Wallerius, J. G., De origine oleorum in vegetabilibus. Upp- 

sala, 26/,: 1761, 12 p. 4:0. 

Linné, C. von, Fundamentum ”fructificationis. Joh. Mart. 
Gråberg. Uppsala. 16/,, 1762, 24 p. 4:0. 

Linné, C. von, De prolepsi plantarum. Joh. Jac. Ferber. 
Uppsala, 22/; 1763, 18 p. 4:0. 

Tidström, And. Philip., Acidum vegetabile. P. 15. 15/, 1765, 
10:p; 40; 

Trozelius, CI. BI., De generatione et nutritione arborum. 
I. II. Lund, ?/s 1768, 27 p. 4:0. 

Liljenroth, Frantz, Anmärkningar rörande växternas fö- 
dande ämnen. Lund, 2/, 1797, 30 p. 4:0. 

Fallén, C. F., De irritabilitate motus caussa in plantis. 
Lund, ?2/,, 1798, 28 p. 4:0. 

Hällström, Laur.; Diss. chem-oecon., que ad usum calcis 
vegetationem promoventis spectent, observationes 
sistens. Uppsala, 12/,, 1805, 8 p. 4:0. 

Wahlenberg, Georgius, Tractatio anatomica de sedibus ma- 
teriarum immediatarum in plantis." I. Uppsala, 4/4 
1806, 24 p. 4:o. (Under inseende af C. P. Thunberg). 
II—IV. 3/,, 1806—1!/; 1807, 25—74 p.4:0 (Själf preses). 

Zetterstedt, Joh. Wilh., Dissertatio de foecundatione plan- 
tarum. Lund, I—TII 7. 1810—1811, 42 p. 4:0. | 

Eriksson, Gust., Diss. oeconomica sistens reflexiones non- 
nullas circa nutritionem vegetabilium, quatenus e 
natura Soli hec imprimis pendeat. I—TII. Uppsaldg 
18/,, 1815, 38 p. 4:0. : 

Thunberg, C. P., De nutritione plantarum. I—TII. 1 


Bidrag t. känned. af Finl. 


163 


sala, 3/5; 1819, 32 p. 4:0. — Själfva afhandlingen är 
skrifven på svenska. 

Björlingsson, Carl Jul., De elementis physiologie planta- 
rum in usum practicum spectantibus. 1". Uppsala, 
1828, 10 p. 4:0. 

Agardh, C. A., Om inskrifter i lefvande träd. Lund, ?/g 
1829, -18 s. 8:0. 

Areschoug, Fr. W. Chr., Bidrag till groddknopparnes morfo- 
logi och biologi. Lund, 25/, 1857, 49, 6 s. 6 pl. 4:0. 
— Specimen. 

Axell, 1. Severin, Om anordningarna för de fanerogama 
växternas befruktning. Uppsala, ?22/s 1869, 116 s. 8:0. 
— För filosofisk grad. 

- Söderlund, Simon Fredrik, Om latent lif med serskildt 
afseende på växterna. Uppsala, 25/s 1869, 30 s. 8:0. 
— För filosofisk grad. 

Theorin, P. G. E., Om afsöndringen af växtslem uti knop- 
parne hos familjen Polygonege Juss. Uppsala, 19/, 
1872, 39 s. en pl. 4:o. — För filosofisk grad. 

pe I K. Sv. Vet. Ak. Handl. 10. N:o 5. 

Amark, Fredr. Wilh., Om Vigilie plantarum Lin. Uppsala, 
22/5 1872, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Blomberg, C. Albert, Om hybridbildning hos de fanerogama 
växterna. Uppsala, 23/5 1872, 41 s. 8:0. — För filo- 
sofisk grad. 

Eriksson, Jak., Studier öfver Leguminosernas rotknölar. 
Lund, ?9/s 1874, 28, 2 s., 3 pl. 4:o. — För filosofisk 
grad. 3 

I Lunds Univ. Arsskrift. X. 1873. 

Arnell, Hampus Wilhelm, De Skandinaviska löfmossornas 
kalendarium. Uppsala, 18/5 1875, 129 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

Arnell, H. W., Om vegetationens utveckling i Sverige åren 
1873—1875. Uppsala, 27/s 1878, 84 s. med 4 taflor, 
8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1878. 
Lindman, Carl Axel Magn., Om postflorationen och dess 


Nat. o. Folk, H. 70. 


164 


betydelse såsom skyddsmedel för fruktanlaget.. Upp- 
sala, 27/, 1884, 81 s. 4 pl. 4:0. — För filosofisk grad. 
I K. Sv. Vet- Ak. Handl. 21. N:o 4. | 

Nilsson, Alb., Studier öfver stammen såsom assimilerande 
organ. Uppsala, !4/,, 1887, 133 s..2 tafl. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

I Göteborgs K. Vetenskaps och Vitterhets Samhälles 
Handl. Ny tidsföljd. 22. 

Hemmendorff, E., Om Ölands vegetation. Några utvecklings- 
historiska bidrag. Uppsala, 22/s 1897, 59 s. en karta, 8:0. 

Romanus, Anton Robert, Bidrag till kännedomen om de nöd- 
vändiga mineralbasernas (kalk, kali, magnesia) funktio- 
ner 1 de högre växterna, Lund, 27/s 1897, 38 s. 4:0. 

I Lunds Univ. Årsskrift. XXXIIL 1897. 

Haglund, Emil, Ur de högnordiska vedväxternas ekologi. Upp- 
sala, ?7/s 1905, 77 s. 2 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

Gertz, Otto, Studier öfver Anthocyan. Lund, ?!/s 1906, 
410 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Witte, Hernfr., Till de svenska alfvarväxternas ekologi. 
Uppsala, 23/> 1906, 119 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Sylvén, Nils, Om de svenska dikotyledonernas första för- 
stärkningsstadium eller utveckling från frö till blom- 
ning. II. Allmän del. Uppsala, !2/; 1906, 73 s. fol 
min. — För filosofisk grad. 

Norén, C. 0., Zur Entwicklungsgeschichte des Jönipåtill j 
communis. Uppsala, 27/3 1907, 64 s. 4 pl. 8:0. > Höra j 
filosofisk grad. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1907. 

Nilsson-Ehle H., Kreuzungsuntersuchungen an Hafer undåj 
Weizen. Tati; 7/, 1909, 122-:8. 4:00, — För filoso- 
fisk grad. ö 


Se 


ESS 


I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. V.1909. 
Lagerberg, Torsten, Studien ber die Entwickelungsge- 
schichte und systematische Stellung von Adoxa Mo- 
schatellina L. Uppsala, 22/5 1909, 86 s., 3 Taf. und 

23 Textfiguren, 4:0. — För filosofisk grad. = i 

I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 44. N:o 4: Jr 


Bidrag t. känned. af Finl. 


165 


14. Växtgeografi och växttopografi. 


Linné, C. von, Stäationes plantarum. Andr. Hedenberg. Upp- 
sala, 3/, 1754, 23 p- 4:0. 
Linné, C. von, De Coloniis plantarum. Joan Flygare. Upp- 
sala, 15/; 1768, 13 p. 4:0. 

Afzelius, Arvid August, Colonie plantarum in Svecia I. 
; Uppsala, ”7/; 1809, 8 p. 4:o. — Under inseende af 
Sam. Liljeblad. II. 25/,, 1809, 9—16 p. 4:0 (Själf preses). 
- Robsahm, 0. A., Diss. Geographiam plantarum cultarum 
adumbrans. G. M. Uppsala, 29/s 1813, 10 p. 4:0. — 
i Under inseende af C. P. Thunberg. 
Fries, E., Primitie Geographie Lichenum. Lund, 29/, 1831, 
; I—XVIII p. 8:0. 
Lindblom, Alex. Edv., In geographicam plantarum intra 
| Sveciam distributionem adnotata. Lund, 21/,, 1835, 
100 p. eum 5 Tabb., 8:0. 


| Björnström, F. Joh., ms a af Piteå Tanpmarke Vväxt- 
i; fysionomi. Uppsala, 1856, 36 s. 8:0. 

: Fristedt, Rob. Fredr., Växtgeografisk skildring af södra 
: Ångermanland. onasla. 25/, 1857, 40 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 


Fries, Elias Petrus, Anteckningar öfver svamparnes geo- 
: grafiska utbredning. Uppsala, !5/, 1857, 22 s. 8:0. 
Wiström, Joh. Alfr., Botaniska och geologiska iakttagelser 
öfver Dalelfvens flodområde i Upland. Uppsala, ?7/s 
1857, 16 s 8:0. — För filosofisk grad. 
Lestadius, Carl Petter, Bidrag till kännedomen om växt- 
ligheten i Torneå Lappmark. Uppsala, ?3/, 1860, 46 
8: 8:0. — För filosofisk grad. . 
Theorin, G. R. A., Växtgeografisk skildring af södra Hal- 
land. Lund, ?9/s 1865, 32 s. 8:o. — För filosofisk grad. 
Falck, Alfr., Bidrag till kännedomen om den sydsvenska 
vegetationens ursprung och vägen för dess invandring. 
Lund, 22/s 1868, 57 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


166 


Aulin, Fredr. Rutger, Anteckningar öfver hafsalgernas geo- 
grafiska utbredning i Atlantiska hafvet norr om 
equatorn, i Medelhafvet och Östersjön. Uppsala, 13/s 
1872, 44 s. 8:0. — För filosofisk grad. 

Fant, Carl Georg, Sveriges träd och buskar i vinterdrägt. 
Uppsala, 1872, 56 s. 11 pl. 8:0. 

Dusén, Karl Fr., Om Sphagnaceernas utbredning i Skandi- 
navien. En växtgeografisk studie. Uppsala, ?25/; 1887, 
155 s. 4:o, en karta. — För filosofisk grad. 

Henning, Ernst, Agronomiskt- växtfysiognomiska studier i 
Jemtland. Uppsala, ?7/s 1889, 34 s. 4:o. — För fio- 
sofisk grad. 

Skårman, Joh. Albert Otto, Om Salizvegetationen i Klar- 
elfvens floddal. Uppsala, 22/s 1892, 106 s. 8:0. — För 
filosofisk grad. 

Sernander, Rutger, Studier öfver den Gotländska vegeta- 
tionens utvecklingshistoria. Uppsala, !2/,, 1894, 112 
8. 8:0. — För filosofisk grad. 

Hesselman, Henr., Zur Kenntnis der Pflanzenlebens schwe- 
disk frdbtibeåd Eine physiologisch-biologische 
und pflanzengeographische Studie. Uppsala, !1/5 1904, 
313—460 s., 5 pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

I Beiheften zum botanischen Centralblatt 1904. 


15. Fossil fauna och flora. 


Stobeus, Kilian, Historia naturalis Dendrite Lapidumque 
cognatorum. Lund., 1734, 36 p. c. 3 Tabb. 4:0. 
Stobeus, Kilian, Monumenta diluvii universalis ex historia 
naturali. Lund, 15/s 1741, 44 p. 3 pl. 4:0. 

Wallerius, J. G., Diss. adumbrans colles ad Uddewalliam 
vlnbalöe Uppsala, 27/, 1764, 20 p. 4:0. 

Lamér, M., De Ranis fossilibus. I. Lund, ?2/; 1786, 24 p: 
II. 20/,, 1787, 24 p. 4:0. 

Kolmodin, Lars, Bidrag till kännedomen om Sverges silu- 
riska Ostracbder. Uppsala, 21/s 1869, 21 s. en pl., 8:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


167 


Stolpe, K. H., Naturhistoriska och Archeologiska undersök- 
ningar på Björkö i Mälaren. Uppsala, 29/, 1872, 27 
8. 8:0. — För filosofisk grad. 
Holm, Gerhard; De svenska arterna af trilobitslägtet Tll2e- 
nus (Dalman). Uppsala, 19/, 1883, 148 s. 8:0. 
I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 7. N:o 3 
med 6 taflor. 
Moberg, Joh. Christ., Cephalopoderna i Sveriges kritsystem 
I. Sveriges kritsystem systematiskt framstäldt. Lund, 
29/5 1884, 45 s. 4:0 med en. öfversigtskarta. — För 
filosofisk grad. 
I Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. C. N:o 63. 
Hennig, Anders H., Studier öfver Bryozoerna i Sveriges 
kritsystem. I. Cheilostomata. Lund, 2!/s 1892, 51 s. 
2 pl. 4:0. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXVIII. 1891—92. Ar- 
betets fortsättning: II. Cyclostomata. 1—46 s. 2t. 25 
: textfigurer finnes i Årsskriften XXX. 1893—1894. 
Segerberg, Karl Otto, De Anomura och Brachyura deka- 
poderna inom Skändlännissa yngre krita. Lund, 25/5 
1900, 42 s. 6 s. 3 pl. 8:0. 
I Geol. fören. i Stockholm förhandl. 22. 5. 1900. 


Nathorst, Alfr. Gabr., Om några förmodade växtfossilier. 
Lund, 1874, 30 s. 5 pl. 8:0. — För filosofisk grad. 
I Öfversigt af K. Sv. Vet. Akad. förhandlingar 1873. 

N:o 9. 

Tullberg, S. A., Om Agnostus-arterna i de Kambriska af- 
lagringarne vid Andrarum. Lund, ?!/s 1880, 37 s. 
med 2 taflor, en karta. 4:o. — För filosofisk grad. 

I Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. C. N:o 42. 

Wallerius, Ivar D., Undersökningar öfver zonen med Ag- 
nostus levigatus i Vestergötland. Lund, ?24/s 1895, 
3, 72, 1 s. med en pl. 8:o. — För filosofisk grad. 

Möller, Hjalmar, Bidrag till Bornholms fossila flora. Pteri- 


Nat. o. Folk, H. 70. 


168 


dofyter. Lund, 5/;, 1902, 63 s. 6 pl. 4:o. — För fi- 
losofisk grad. 
I Lunds Univ. Årsskrift. XXXVIII. 1902. 


16. Ekonomisk botanik. 


Linné, C. von, Flora oeconomica. Elias Aspelin. Uppsala, 
25/5 1749, 80 p. 4:0. 

sat C. von, Pan svecicus. Nicol. L. Hesselgren. Upsala, 

Ia 1749, 38 p. 4:0. 

Ehnöl C. von, Plant&e esculente patrig. Joh. Hjorth. Upp- 
sala, 22/, 1752, 29 p. 4:0. 

Nyrén, Carl, De rei rustice in academiis tractande ratione. 
I. de re pecuaria. Lund, ?9/; 1754, 34 p. 4:o, preside 
E. G. Lidbeck. II. de re herbaria. 31/5 1754, 23 p. 
4:0, preside J. H. Burmester. 

Lidbeck, Ericus Gust., De silvicultura Scanix. Lund, 14/5 
1757, 38 p. 4:0. 

Linné, C. von, De transmutatione frumentorum. Bogisl. 
Hornborg. Uppsala, 28/, 1757, 16 p. 4:0. 

Linné, C. von, Plante tinctorie. Engelb. Jörlin. Uppsala, 
16/5 1759, 30 p. 4:0. 

Lidbeck, Er. G., De arena volatili scanensi ejusque cohi- 
bitione. Lund, 29/5 1760, 31 p. 4:0. 


Lidbeck, Er. G,, De utilitate plantationum in patria. Lund, 


21/5 1760, 31 s. 4:0. 


Trozelius, CI. BlI., Anmärkningar vid hvit- och rotkåhls 


planteringen. Lund, 21/,, 1762, 26 s. 4:0.. 


Linné, C. von, Usus muscorum. Andr. Henr. Berlin. Upp- ; 


sala, !7/,, 1766, 14 p. 4:0. 


este 


Linné, C. von, Fundamenta Agrostographig. Henric Gahn. i 


Uppsala, 27/5 1767, 38 p. c. 2 Tabb. 4:0. 


Lidbeck, Er. G., De utilitate plantationum, arborum: fruti- 


cumque in Scania. Lund, /& 1768, 16 p. 4:0. 


Jörlin, Engelbert, De usu duhödndin plantarum indigena- : 


rum pre exoticis. Lund, 5/; 1769, 12.p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 2 


AT EAONENESSEENINE NERE SAN SNESIES 


169 


Trozelius, CI. Bl., Tankar om såcker och sirup af inhemska 
växter. Lund, /3; 1771, 16 s: 4:0. 

Lidbeck, Er. G., Om nyttan af medicinal-växters samlande 

. och plantering inom riket. Lund, 22/, 1775, 26 s. 4:0. 

Lidbeck, Er. G., De Moro alba. Lund, !7/,, 1777, 16 p. 4:0. 

Jörlin, Engelbertus, Specimen botanico-oeconomicum sistens 
Trifolium hybridum. Lund, 39/5 1780, 14 p. 4:0. 

Jörlin, Engelb., Avena elatior Knylhafre eller Fromental. 
Lund, ?3/, 1781, 24 s. 4:0. 

Trozelius, CI. BI., Välmenta erindringar vid Skånska pihl- 
planteringen. Lund, 31/; 1781, 34 s. 4:0. 

Lostbom, Joh., De oleis seminum expressis. Uppsala, 12/, 
1788, 6 p. 4:0. 

Fallén, Carl. Fredrik, De Beta pabulari. Lund, 22/; 1792, 
20::p:4:0; 

Retzius, Andr. J., Utkast till de hufvudsakligaste grunder 
för ängsskötseln. Lund, 23/7 1796, 19 s. 4:0. 


Olin, Joh. Henr., Plante svecan&e, annon&e imprimis diffi- 


cultate urgente, victui humano inservientes. 1. 2. 
Uppsala, /;, 1797-—1798, 30 p. 4:0. 
Retzius, Andr. J., Tankar om Träde, en oeconomisk af- 
handling. Lund, ?/5 1799, 19 s. 4:0. | 


Retzius, Andr. J., Oeconomisk afhandling om Hirs. Lund, 


1808 47995 19::8.-4:0. 


; Retzius, Andr, J.. Oförgripliga tankar om flygsands plan- 


tering. Lund, 19/, 1802, 16 s. 4:0. 
Retzius, Andr. J., Anmärkningar vid svenska garfämnen. 
Lund, £/; 1805, 24 s. 4:0. 


Liljeblad, Sam., Grunderna af Naturalhistorien för eko- 


nomien. 1—9". Uppsala, 2/s 1806—1812, 112 s. 4:0. 


— Retzius, Andr. J., Botanico-oeconomisk afhandling om Ber- 


beris buskens nytta och skada. Lund, 9/,, 1807. 
21. s. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Botanico-oeconomisk afhandling om Kål. 
Lund, ?/, 1808, 24 s. 4:0. | 


— Retzius, Andr. J., Diss. botanica de plantis cibariis Ro- 


manorum. I—IV. Lund, /. 1808, 71 p. 4:0. 
Nat. o. Folk, H.. 70. 


170 


Retzius, Andr. J., Några anmärkningar om oljeväxters 
plantering i Sverige. Lund, 2!/; 1810, 11 s. 4:0. 
Retzius, Andr. J., Tankar om några manufactur- färg- 
och medicinalväxters odling i Sverige. Lund, /, 1811, 

22 8. 4:0. 

Agardh, Carl Ad., Afhandling om foderbetans användande 
till socker. Lund. 27/5 1812. 12 s. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Bihang till Flora Oeconomica Svecige. 
Lund, ?29/; 1812, 20 8. 4:0. 

Wallman, Joh. Hagv., De systematibus vegetabilium, qgua 
ratione oeconomice scientie profuerint. 1. 2". Upp- 
sala, 29/5 1815, 16 p. 4:0. 

Ullgren, Ol. Matth., De plantis tinctoriis svecanis disser- 
tatio. 1.2". Uppsala, 19/, 1815, 14 p. 4:0. | 

Stenkulä, And. M., Landtbruks-lärans nästan samtidiga ut- 
veckling med naturvetenskaperna, isynnerhet med 
chemien och dess beroende af den. Lund, 13/, 1834, 
26 s. 8:0. 

Fries, E., Anteckningar öfver de i Sverige växande ätliga 
vän 1—58. Uppsala, 39/, 1836, 68 s. 4:0. | 

Fries, E., Om pilplanteringar och dessas vigt för landt- 
husbållsinani 1. 2. Uppsala, 3/5 1836, 16 s. 4:0. | 

Lovén, Fredr. Aug., Om parasitsvamparna och deras in- 
flytande på skogskulturen. Lund, ?8/s 1874, 57 s: 
3 pl. 8:0. 


17. Trädgårdsodling: 


Linné, C. von, Hortus Upsaliensis. Sam. Nauclér. Uppsala, 
16/,, 1745, 45 p. c. Tabb. 4:0. 

Linné, C. von, Demonstrationes plantarum in Horto Up- 
en MDCOLIIIL. Joh. Christ. Höjer. Uppsala, 3/10 
1758, 27 p. 4:0. 

Linné, C. von, Horticultura academica. Joh. Gust. Wollrath. 
Uppsala, 18/., 1754, 21 p. 4:0. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SNES TE ET SU VS 


171 


Linné, C. von, Hortus culinaris. Jon. C. Tengborg. Upp- 
sala, 29/, 1764, 26 p., 4:0. 

Trozelius, CI. Bl., Landtmanna genväg till fruktträn. Lund, 
25/,, 1780; 16 s. 4:0. 

Trozelius. CI. Bl., Om trän och buskar i allmänhet. Lund, 
28/5 1781, 48 s. 4:0. ; 

Lidbeck, And., Observationes circa horticulturam acade- 
micam et speciatim Lundensem. Lund, 15/, 1791, 
28 p. 4:0. 

Retzius, Andr. J., Om Äple- och Päronträds skötsel. Lund, 
29/5 1802, 21:s. 4:0. 

Thunberg, C. P., Horti Upsaliensis plante culte 1780— 
1800. I—VI. Uppsala, 25/; 1808—1805, 53 p. 4:o. VII. 
1/6 1811, 10 p. 4:0. 

Thunberg, C. P., Om häckars plantering till lefvande gär- 
desgårdar. 1. 2. Uppsala, !9/,, 1819—1820, 15 s. 4:0. 

Thunberg, C. P., Om utländske träd, buskar och blomster- 
växter, som kunna tåla Svenska klimatet. 1—3. Upp- 
salå, 19/. 1820, 25 s. 4:0. 

Thunberg, C. P., Om inhemske träd och buskar, som för- 
tjena att odlas. Uppsala, ?/s 1821, 7 s. 4:0. 

Thunberg, C. P., Horti Upsaliensis plant&e culte ab initio 
seculi. I—IX (ult.). Uppsala. 17/3 1826, 71 p. 4:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


NS 
w 
d 


rå 


dok 20 


Så 


Tr illa å i fll RE RR ji oh 


> 


; & sv MOLN . 
Paret ud Ad 


INGER 
näta 


Sr 
<€ 


” ” I | < Su é : ER 
bags a er eö 
2 Mannen vidi ja 


3 I Ck 


Habekolet ita strgaorikeg 


5 IRAN ED a Bor 


Abt sa 0 gås dina - 
BR apr ; 
Re fed 
Ad TR | 
2 IR JR a Fö 14 king 


g pt nd AN 
SE Se orlR 


3 


ng la OR NEN benta 2 
fäytegne år Brogskulkaken 6 


ÖRTER PETAR 


Under äldre tider utkommo Universitetens program 
vida oftare, än hvad nu är fallet. De mäst olika orsaker 
gåfvo anledning därtill. Anspråken på deras innehåll voro 
dock helt andra än i vår tid. Undersökningen af en veten- 
skaplig uppgift eller ett uttalande i någon af tidens sväf- 
vande frågor förekom icke. Till och med rent historiska 
och personliga uppgifter, dem man med skäl kunnat vänta, 
äro ofta ganska ofullständiga. De i programmen van- 
liga fyra sidorna i folio gåfvo icke utrymme för vid- 
lyftigare meddelanden. Först omkring medlet af 1750- 
talet börjar man i ett och annat program finna ett rent 


vetenskapligt och sakligt innehåll. 


I Ernst Meyers bibliografiska arbete ,,Program ut- 
gifna vid Upsala Universitet 1701—1854. Uppsala 1908, 


131 s. 8:04" finna vi de vid detta lärosäte utkomna pro- 
— grammen förtecknade. Förf. tillåter sig att i föreliggande 
— skrift ur detta arbete anföra de medicinska och natural- 


historiska program, dem han icke själf varit i tillfälle att se. 


Utom egentligen akademiska program har fört. upptagit 


äfven öfriga af Universitetens konsistorium och fakulteter 
utgifna skrifter, som innehålla medicinska eller naturve- 
tenskapliga uppsatser. 


I. Medicinska program. 


l. Universitetet i Uppsala. 
Esberg, Johan, Inbjudning till hans parentation öfver 


Olof Rudbeck. Uppsala, ?9/,, 1703. 


Roberg, Laur., Inbjudning till bevistande af dis- 
sektionsöfningar. Upps. /:2 1716. 


176 


Roberg, L., Inbjudning till hans föreläsningar öfver 
hufvudskålen. Upps. ?8/3 1726. 

Rosén, Nils, Ett fall af förgiftning genom Hyoscya- 
mus. Uppsala, ?9/;, 1744, 4 s. fol. (Promotionsprogram). 

Gratulations skrift til Doctors Heder, som af hög- 
ädle Archiatern, Herr D. Carl Linneus Bot. P. R. etc. 
tilstältes Medicine Licentiaten Herr Jonas Kiernan- 
der, vid Doctoral Promotjon d. 27 April 1749. Uppsala, 
2 bl. 4:0. 

Hesselgren, Eric., Inbjudning till prof. Jonas Si- 
dréns oration i anledning af de Kongl. Prinsarnes kopp- 
ympning. Uppsala, !$/, 1769, 4 s. fol. 

Ihre, Joh., Inbjudning till prof. Johan Floderus' 
parentation öfver Archiatern Nils Rosén von Rosen- 
stein. Uppsala, !!/,, 1774, 4 s. fol. 

Sidrén, Jonas, Biografiska notiser om And. Sparr- 
man. Uppsala, '3/,, 1775, 4 s. fol. (Promotionsprogram). 

Murray, Adolf, Om ovarier. Uppsala, !£/; 1780, 6 s. 
fol. (Promotionsprogram). | 

Murray, Ad., Om frakturer. Uppsala, !/,, 1783, 6 s. 
fol. (Inbjudning till prof. Eric Hydréns oration i an- 
ledning af Gustaf III:s tillfrisknande från ett armbrott). 

Murray, Ad., Om koppympningen i Sverige. Uppsala, 
2/,, 1783, 4 s. fol. (Inbjudning till prof. Eric Michaöl 
Fant's orat. i anledning af kronprinsens koppympning). 

Murray, Ad., Om filosofiens och medicinens inbördes 
nytta. Uppsala, 19/,, 1783, 6 s. fol. (Installationsprogram). 
Murray, Ad., Casus anevrismatis veri aorte thoracice. 
Uppsala, 27/, 1793, 4 8. fol. (Promotionsprogram). 

Schröder, J. H., Prelectio inauguralis, qua Chirurgize 4 
artisque obutetricie professoris munus auspicaturus est 
Carolus Henricus Bergstrand 7/,, 1838, 8 p. fol. 
(Data ur den svenska medicinens historia). ; 

Hwasser, Isr., Till vetenskapens idkare och vårdare 
0. 8. v. vid den stundande medicine doctors promotionen 
den 14 juni 1841. Uppsala, 29 s. fol. (Innehåller en skil- 
dring af den medicinska fakultetens i Uppsala historia). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


177 


Hwasser, Isr., Olof Rudbeck. Uppsala, 2!/; 1846, 
17 s. 9 s. fol. (Installationsprogram). 

Hwasser, Isr., Om motsatsen emellan -hylozoism och 
biologi. Uppsala, 12/; 1846, 8 s. fol. (Program vid rek- 
torsombyte). 

Sundevall, Fredr. Em., Om kirurgiens studium vid 
Uppsala universitet. Uppsala, 1857, 12 s. 4:0. (Installa- 
tionsprogram). 

Mesterton, Carl Benedict, Om Nosocomium academi- 
cum och den kliniska undervisningen i Upsala. 1869, 35 
s. fol. min. (Installationsprogram). 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1870. 

Almén, Aug., Jemförelse mellan naturliga och konst- 
gjorda helsovatten, sådana de i handeln förekomma. Upp- 
sala 1874, 56 s. fol. min. (Installationsprogram). 
| Mesterton, Carl Bened., Ett Kejsarsnitt. Inbjudnings- 
— skrift till medicine doktorspromotionen i Uppsala den 6 
Sept. 1877, 28 s. 8:0, 3 pl. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1877. 

; Upsala Universitets fyrahundraårs jubelfest. Septem- 
ber 1877. Sthm 1879, 385 s., stor 8:o (Festberättelse, pro- 
— motionsprogram m. m.). 

Hedenius, Per, Om upptäckten af blodomloppet. Ett 
bidrag till de medicinska vetenskapernas historia. I— VI. 
Uppsala, 1889—92, 237 s. 8:o (Installationsprogram). 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1892. 

Hedenius, Per, De sjukliga svulsternas allmänna pa- 
tologi. Inbjudningsskrift till bivistande af rektorsombytet 
vid K. Universitetet i Uppsala den !/; 1893, 59 s. 8:0. 

3 I Uppsala Univ. Årsskrift. 1893. 

Henschen, $S. E., Om synbanans anatomi ur diagno- 
stisk kyhpunkt Inbjuddiögsskrift till medicine doktors- 
"promotionen i Uppsala den 6 sept. 1893. Uppsala, 1893, 
96 s. 4:0 med en plansch. (Bland inbjudningsskrifterna 
vid trehundraårsminnet af Uppsala möte). 


Nat. o. Folk, H. 70. 


178 


Äfven i Uppsala Läkareförenings förhandl. 1893—94. 

Uppsala Universitetet 1872—1897. Festskrift med an- 
ledning af Konung Oskar II:s tjugufem års regeringsju- 
bileum den 18 september 1897. Enligt det större akade- 
miska konsistoriets uppdrag utgifven af Reinhold Geijer. 
Uppsala 1897. I—III. 823 s., stor 8:0. 

Festskriften innehåller bland annat: 

Medicinska fakulteten af Gust. Nordlund. I. 174—219. 

Sjukhus och kliniker. Af R. ped ig och G. Nordlund. 
II. 67-985; 

Denna Hbl för hvilken meddelanden af E. I. 
Henschen och K. G. Lennander ligga till grund, behandlas af 
dem fullständigt i Uppsala Läkareförenings förhandl. N. 
F. 3. 1897—1898. 

Anatomiska institutionen. Af Edv. Clason. II. 96—122. 

Fysiologiska institutionen. Af Frith. Holmgren. II. 
125—129. 

Institutionen för Modin och fysiologisk kemi. Af 
Olof Hammarsten. II. 130—133. | 

Farmakologiska institutionen. Af Olof Hammarsten. II. 
184—185. dr . | 
Pathologiska institutionen. Af Carl Sundberg. II. 
136-140. E 

Botaniska institutionen. Af Th. M. Fries. II. 167—182. 

De zoologiska institutionerna. Af Tycho Tullberg. II. 
183—209. ; 

I ,Inbjudningsskriften till jurisutriusque, medicine 
och filosofie doktorspromotionerna, utfärdad af Promo- 
torerne", Uppsala, 1900, 104 s. 8:0, finnes af Carl Th. Mör- 
ner uppgift på alla medicinska promotioner i Uppsala 
under åren 1738—1899. a 1 

Hammarsten, 0I;, Om näringsämnenas betydelse för 
muskelarbetet. Uppsala, 1901, 45 s. 8:0. (Installations- 
program). : 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1901. 


Bidrag t. känned. af Finl 


179 


Hammarsten, 0I., Bidrag till kännedomen om Gallans 
kemiska beståndsdelar. Uppsala, 19/, 1902, 49 s. 8:0. (In- 
stallationsprogram). 

Hammarsten, Ol., Om lefvern såsom blodbildande 
och blodrenande organ. Inbjudningsskrift till den fest, 


| med hvilken K. Universitetet i Uppsala kommer att fira 


minnet af Olof Budbeck på tvåhundrade årsdagen af 


hans död den 17 september 1702. Uppsala 1902, 44 s. 8:0. 


Schäck, Henr., Inbjudningsskrift till proff. Johan 
Gustaf Ekehorns och Carl David Josephsons 
installationer d. 29 och 31 jan. 1910. Uppsala 1910, 31 s. 
8:0. Innehåller en blick på den kirurgiska och obstetriska 
kliniken i Uppsala. 


2. Universitetet i Lund. 


Gellerstedt, P. E., Några ord om masksjukdom isyn- 
nerhet hos häromkring boende befolkning. Lund, 1857, 


6 s. fol. (Installationsprogram). 


Ask, C. J., Om Bronchotomi. Lund, 1867, 27 s. 4:0. 


| (Installationsprogram). 


Äfven i Lunds Univ. Årsskrift. III. 1866. 
Lovén, N. H., Öfversigt öfver Lunds stads medicinskt- 


statistiska förhållanden i äldre tider. Lund, 1868, 28 s. 
13 s. 4:0. (Promotionsprogram den 29/; 1868). 


Ribbing, Seved, Om läkare och läkarekonst i Shak- 
pere's England. Inbjudning till Medicine-Doktorsprom 0o 


tionen den 27 maj 1893. Lund, 1893, 28 s. 4:0. 


I Lunds Univ. Årsskrift. XXIX, 1892--1893. 
Färst, C. M., Anders Retzius bref till Anders 


Florman. Ett bilkag till medicinens historia i Sverige. Af 
medicinska fakulteten egnad Anders Retzii minne den 


13 oktober 1896 å hundrade årsdagen af hans födelse. 


Lund, 1896. Med 4 porträtt. 


Blix, Magnus, Studier öfver muskelvärmet. IT—TIT. 
Lund, 1899—1900, 31 s., 27 s., 34 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


180 


Ribbing, S., Malaria och Mosquitos.  Inbjudning till 
medicine-doktorspromotionen den 31 maj 1900. Lund, 1900, 
83 s. 4:0. i 

I Lunds Univ. Årsskrift. XXXVI. 1900: 

Blix, Magnus, Den Poggendorffska synvillan. Lund, 
1900, 42 s. 8:0. (Installationsprogram). 

I Skandin. Arch. f. Physiologie. XXI. 193—228. Un- 
der titeln ,,Die sog. Poggendorffsche optische Täuschung". 


Blix, M., Till frågan om menniskans arbetskraft. Lund, 
1901, 37 s. 8:0. (Installationsprogram). 


Blix, M., Om ögonmått. Lund, 1902, 42 s. 8:o. (In- 
stallationsprogram). 


Ribbing, $., Om den medicinska undervisningen i 
Storbrittannien och Irland. Lund, 1901, 38 s. 8:0o. (In- 
stallationsprogram). 


Gadelius, B. E., Studier rörande neuroglians allmänna 
egenskaper och förhållande under patologiska tillstånd. 
I Lunds Universitets rektorsredogörelse 1902. 24 s. 

Ribbing, $., Samtidens intresse för de tropiska sjuk- 
domarnes studium. Lund, 1904, 16 s. 4:o, (Installations- 
program). | 

Ribbing, S., Gula feberns orsaker FE utbrednings- | 
sätt. Lund, 1905, 32 s. 8:0. (Installationsprogram). 

Ribbing, S., Om den Afrikanska recurrensfebern, dess 
orsaker och Ural RS 7 a Lund, !5/; 1906, 12 s. 4:0. 
(Installationsprogram). ; 

I Lunds Unmv. Ärsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 2. 1906. ; 
N:o 2. ; 
Ribbing, S., Die Chininbehandlung der Malariakrank-. 
heiten und ihre Methodik. Lund, 1906. 24 s. 4:0. daga 
tionsprogram). | 

I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 2. 1906. 
N:o 3. | 
Ribbing, $., Om Trypanosomasjukdomarna. En orien- 
terande öfveraikt. Lund !/, 1906, 38 s. 4:0. (Installation 
program). 


Bidrag t. känned. af Fiölj 


181 


I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 3. 1907. 
N:o 1. 

Ribbing, S., Typhus-Statistik aus dem Provinzial- 
Krankenhause zu Lund von den Jahren 1887--1906. I. II. 
Lund 1907, 15 s. 8:0. (I. Installationsprogram. II. Program 
till rektorsombyte). 

I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 3. 1907. 


Ho 3; 


3. Karolinska medikokirurgiska Institutet i Stockholm. 
Däben, G. von, Om behofvet af ett physiologiskt- 


— pathologiskt Institut i hufvudstaden i samband med där- 


varande medicinska skolor och kliniker. Inbjudnings- 
skrift till prof. Axel Keys installation såsom professor 
i pathologisk anatomi vid Karolinska medikokirurgiska 


Institutet den 21/, 1862. Stockholm s. å., 23 s. 4:0. 


Stenberg, Sten, Om allmänna barnbördshuset i Stock- 
holm och den därmed i samband stående obstetriska un- 
dervisningen, dess uppkomst och utveckling. Inbjudnings- 
skrift till prof. Anders Andersons installation såsom 
professor i obstetrik och gynekologi den 2!/,, 1864. Stock- 


" holm s. å. 34 s. 4:0. 


Stenberg, S., Om fotografiens användning vid mi- 
kroskopisk forskning. Inbjudningsskrift till prof. Christ. 


" Lovéns installation såsom professor i fysiologi den !5/,, 
io. Stockh. s. å., 31 s. 8:0. 


Stenberg, S., Några iakttagelser och försök beträf- 


-fande den qvantitativa bestämningen af ägghvitämnena 
uti qvinnomjölken. Inbjudningsskrift till prof. Ragnar 
Bruzelius installation såsom professor i medicin den 
Rr1877. Stockh. s. å., 30 s. 8:0. 


Stenberg, $S., Några experimentella bidrag till be- 


 svarandet af frågan om det inflytande, som bränvinets 


föroreningar hafva på dess fysiologiska verkningar. In- 
 bjudningsskrift till prof. Elias Heyman s installation 


såsom professor i allmän helsovårdslära den >2/,, 1878, 
48. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


182 


Key, Axel, Om svulstmetastaser inom centrala nerv- 
systemets serösa banor och särskildt om arachnoidealfran- 
sarna. 88 s. 3 tafl. 8:o. — I Skrifter tillegnade Univer- 
sitetet i Kjöbenhavn vid dess: fyrahundra års fest af Ka- 
rolinska medikokirurgiska Institutet 1 Stockholm. St. 
1879. 

Retzius, Gustaf, Undersökningar öfver cerebrospinal- 
gangliernas nervceller med särskild hänsyn till dessas ut- 
löpare. Med tre taflor. 30 s. 8:o. I ofvannämnda skrifter 
m. m. (se ofvan). 

Broberg, J. V., Olai Martini Läkiare Book efter en i 
Karolinska mediköksturkiska Institutets bibliotek befintlig 
handskrift utgifven med inledning och anmärkningar. 57 
s. 8:0o. I ofvannämnda skrifter m. m. (se ofvan). SA 

Stenberg, $S., Några bidrag till den qvantitativt- 
kemiska mjölkanalysen. Inbjudningsskrift till prof. Adolf 
Kjellbergs installation såsom professor i pediatrik den - 
25/,, 1882. Stockholm s. å., 36 s. 8:0. : 

Lovén, Chr., Bidrag till kännedomen om hjärtförma- 
kets förhållande vid direkt retning med enstaka induktions- 
slag. Inbjudningsskrift till professorn doktor Karl Oskar 
Medins installation såsom professor i pediatrik den 7/, 1885, 
Stockholm, s. å., 20 s. 8:0. 

Äfven i Meri Med. Arkiv. 1885. 

Lovén, Chr., Inbjudning till afhörande af den OS å 
liga för slåsning hvarmed professorn i kirurgi doktor - 
Carl Jakob Rossander kommer att den 2!/; 1885 
tillträda sitt ämbete. Stockholm s. å., 9 s. 4:0. 7 

Key, Axel, Inbjudning till dekor grefveKarl Axel 
Hampus Mög ners installation såsom professor i kemi 
och farmaci den !7/,, 1886. Stockholm s. å., 7 s. 4:0. ; 
(Några ord om föregående lärare i detta ämne vid Karol. 
Institutet). S 

Key, Axel, Inbjudning till åhörande af den offentliga 
föreläsning, hystmed professorn i fysiologi doktor Robert 
Tigerstedt tillträder sitt ämbete den 24 nov. 1886. Stock- Å 
holm s. å., 8 s. 4:0. | ; 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FR VES RER TE ÖRE 


183 


Key, Axei, Inbjudning till prof. Per Johan Wi- 
sings installation till P. H. Malmstens professur i nerv- 
sjukdomar d. 29/,; 1887. Stockholm s. å., 15 s. 4:0o. (Akt- 
stycken rörande P: H. Malmstens professur). 

Key, Axel, Inbjudning till prof. de Wilhelm Net- 
zels installation såsom professor i obstetrik och gynekologi 
den ?23/,, 1887. Stockholm s. å., 10 s. 4:0. (Anteckningar om 
den obstetriska och gynekologiska undervisningen vid 
Karolinska Institutet). 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Algot Key- 

bergs installation såsom e. o. prof. i rätts- och statsmedi- 
cin den 27/,, 1887. Stockholm s. å., 14 s. 4:0. (Om den rätts- 
medicinska undervisningen och professuren vid K. Karo- 
linska Institutet samt dess föregående innehafvare). 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Mauritz Salins 
och doktor Severin Jolins installationer, den förre 
som e. o. professor i obstetrik och gynekologi, den senare 
som e. o. professor i kemi och farmaci den 24 och 25 maj 
1888. Stockholm s. å., 16 s. 4:o. (Om de föregående inne- 
hafvarene af dessa lärarebefattningar). 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Johan Gustaf 


oEdgrens installation såsom e. o. professor i medicin den 


17/, 1889. Stockholm s. å., 42 s. 4:o. (Den medicinska klini- 
kens utveckling och öden vid K. Serafimerlasarettet). 
Key, Axel, Inbjudning till doktor Ernst Johan 


oGustat Hjertströms installation såsom e. o. profes- 


— sor i psykiatri den 29/, 1891 och doktor Karl Gustaf 
Frithiof Lennmalms installation såsom innehafvare 
af P.H.Malmstens professur i nervsjukdomar den 2!/, 
1891. Stockholm s. å., 24 s. 4:o. (Om den psykiatriska 


undervisningens utveckling och ställning i Sverige). 


= Key, Axel, Inbjudning till doktor Johan Wid- 
marks installation såsom e. o. professor i oftalmiatrik 
den :9/, 1892. Stockholm s. å., 78 s. 4:0. (Oftalmologiens 


utveckling i Sverige). 


Key, Axel, Inbjudning till doktor Ernst Almqvists 


installation såsom professor i allmän hälsovårdslära den 


Nat. o. Folk, H. 70. 


184 


31/. 1892. Stockholm s. å., 31 s. 4:0o. (Undervisningen i 
allmän hälsovård i Sverige). 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Erik Gottlieb 
Möllers installation såsom e. o. professor i histologi den 
15 April 1896. Stockholm s. å., 19 s. 4:o. (Meddelanden 
om And. Retzius och Magnus Gustaf Retzius” 
vetenskapliga verksamhet, äfvensom den patologiska pro- 
fessionens och institutionens utveckling). 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Carl Gustaf 
Santessons installation såsom e. o. professor i farmako- 
dynamik och farmakognosi den ?9/, 1896. Stockholm 1896, 
68 s. 4:0. (Innehåller Till den farmakologiska under- 
visningens historia i Stockholm och vid Karolinska TInsti- 
tutet"). 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Fäle Heribert 
Åkermans installation såsom e. o. professor i kirurgi 
den 29 nov. 1897. Stockholm s. å., 209 s. 4:0. (Kirurgiska 
Societeten i Sverige). | 

Key, Axel, Inbjudning till doktor Edvard Welan- 
ders installation såsom e. o. professor i syfilidologi den 
30/,, 1897. Stockholm s. å., 11 s. 4:o. (Om Stockholms 
stads kurhus och S:t Görans sjukhus). ; 

Mörner, K. A. H., Inbjudning till doktor Erik Gott- 
lieb Miller's installation såsom professor i anatomi 
den 8 sept. 1899. Stockholm s. å., 10 s. 4:o. (Den anato- 
miska undervisningen och det anatomiska museet vid Ka- 
rolinska Institutet). ; 

Mörner, K. A. H., Inbjudning till professor dr Carl 
Jonas Gustaf Sundbergs installation såsom profes- 
sor i patologisk anatomi den !4/,; 1900. Stockholm s. å. 
13 s. 4:0. (Om patologisk-anatomiska instituteti Stockholm). 

Mörner, K. A. H., Inbjudning till prof. dr Salomon 
Eberhard Henschens installation såsom professor i 
medicin den 19/,, 1900. Stockholm s. å., 12 s. 4:0. (Onfg 
KK Serafimerlazarettet). 

Mörner, K. A. H., Inbjudning till doktor Johan 
Erik Johanssons inkbtallatioe såsom professor i fysio- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


185 
logi: den 9/; 1901. Stockholm s. å., 11 s. 4:o. (Om fysio- 
logiska institutet i Stockholm och prof. Robert A. Ti- 
gerstedt). 

Mörner, KA. H., Iolovdnlkp till M. Dr Frans 
Johan Eugene Md styrindrk installation den ?9/, 
1903 såsom professor i obstetrik och gynekologi. Stockholm 


1903, 14 s. 4:0. (Om barnbördshuset i Stockholm och prof. 
[Notz els vetenskapliga verksamhet). 


SUN 


fa. HI. Naturalhistoriska program. 
oa I. Universitetet i Uppsala. 


Linné, C. von, Några naturhistoriska nyheter. Upp- 
sala, ?/, 1748, 4 s. fol. (Promotionsprogram). — Enligt 
E. Meyer det första Uppsala program, som innehåller ve- 
tenskapligt meddelande. 

— Omtryckt i Linnes Amoenitates Academ. Vol. II. 


Aurivillius, Pehr Fabian, Inbjudning till prof. C. P. 
Kv. Thunberg's tal på sekularfesten öfver Carl von Linné. 
— Uppsala, 23/; 1807, 6 s. fol. 
d Aurivillius, Pehr Fabian, Inbjudning till Lifmed. Sven 
Hedins och Botanices débivinsträtor Adam Afzeliug 
parentation öfver Carl von Linné. Uppsala, 23/; 1807. 
Zetterström, Carl, Inbjudning till medicine doktors 
i promotion. Uppsala, den 9/,, 1822, 24 s. fol. (Innehåller 
utom biografiska notiser öfver promovendi prof. C. P. 
d Thunbergs bio- och bibliografi). 
Fries, Elias, Carl von Linnés anteckningar öfver 
ÅA Nemesis divina. Inbjudningsskrift till Philosophiska promo- 
tionen 1848. Uppsala s. å., 22 s. fol. 
Afhandlingen omtryckt i E. Fries, Botaniska utflygter. 
. Stockholm 1852, 8:0. 

p. Liljeborg, Wilh., Bidrag till kännedomen om de inom 
Sverige och Hörrige förekommande Crustaceer af Isopo- 
de underordning och Tanaidernas familj. Uppsala 1864, 
26 s. fol. min. (Installationsprogram). 

I Uppsala Univ. Arsskrift. 1865. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


i 


186 


Liljeborg, Wilh., Bidrag till kännedomen af Ptery- 
combus Brama B. Fries, en fisk af makrillfiskarnes fa- 
milj. Inbjudningsskrift till Uppsala Universitets fest den 
4:de november 1864. Uppsala s. å., 9 s. en tabell 4:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1865. 

Liljeborg, Wilh., Bidrag till' kännedomen oi mider- 
familjen kjpeksknisikie inom underordningen. (8 RR 
bland kräftdjuren. Uppsala 1865, 25 s. 2 tab. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1865. 

Liljeborg, Wilh., Systematisk öfversigt af de gnagande 
däggdjuren, Glires. Inbjudningsskrift till Philosophie 
doctors-promotionen den 31 maj 1866. Uppsala s. å., 59 s. 4:0. 

Sahlin, C. Y., Om naturens lif. Tabjudfnrårelbått till 
den fest, med hvilken K. Universitetet i Uppsåla kommer 
att fira minnet af Carl von Linné på hundrade års- 
dagen af hans död. Uppsala 1878, 49 s. 8:0. | 

Fries, Th. M., Bidrag till en lefnadsteckning öfver 
Carl von Linné. I—VIII. Uppsala, 1893—1898, 502 s. 
8:0. (Installationsprogram). 5 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1893 - 1898. | 

Fries, Th. M., Naturalhistorien i Sverige intill medlet 
af 1600-talet. bjudnämmnioktt till den fest, hvarmed tre- 
hundraårsminnet af Gustaf II Adolfs födelse kommer att 
firas den 9 december 1894. Uppsala s. å., 78 s. 8:0. 

I Uppsala Univ. Årsskrift. 1894. i 

Fries, Th. M., Caroli Linnaei Hortus Uplandicus med 
inledning och förklarihisan Uppsala, 14/7 1899, 38 s. 
8:o. Bifogad: Hortus Uplandicus Caroli Linne. 
(MDCCXXX). XLVIII p. 8:0. (Installationsprogram). 
| Skrifter med anledning af Linn é-festen den 23 och 
24 maj 1907, införda i Uppsala Universitets Årsskrift s. å.: 

Swederus, M. B., Linn és Vorlesungen iäber die Cultur 
der Pflanzen estrsr Herren Alströmer und Logie gehal- 
ten in Upsala 1759. Uppsala 1907, 14 s. VIILs. 107 s. 8:0; 
Åtföljer Rektor J: H. E. Schäcks inbjudningsskrift till 
Uppsala Universitets Linné-fest den 23 och 24 maj 
1907. 4 s. 8:0 


Bidrag t. känned. af Finl. 


187 


T Enander, S. J., Studier öfver Salices i Linnés Her- 
barium. Uppsala 1907, 138 s. 2 pl. 8:0. Bifogad inbjud- 
ningen till Teologie doktorspromotionen i Uppsala den 
| 24 maj 1907.-Prömotor, Erkebiskopen J. A. Ekman. 
| Benedicks, Carl, Linnés Pluto Svecicus och Beskrif- 
ning öfver Stenriket. Uppsala 1907, I—--XV. Innehåller: 
Caroli Linn&ei Pluto Svecicus qui e regno subterraneo 
 supra mille Naturalia Lapidea per provincias svecicas pre- 
— sertim collecta promit. 48 p. 3 pl. 8:o. — Carl Linn ei 
— Beskrifning öfver Stenriket. Utg. af Carl Benedicks. 
IV p. 91 s. 8:o. Bifogad inbjudningen till juris utriusque 
— doktorspromotionen den 24 maj 1907. Promotor prof. 
i Hugo Blomberg. 
: | Lindfors, A. C., Linnés Dietetik på grundvalen af 
4 dels hans eget dktlnnlntköst till föreläsningar: Lachesis 
naturalis que tradit dietam naturalem och dels lärjungean- 
: teckningar efter dessa hans föreläsningar i Collegium dige- 
teticum, på grund af uppdrag af medicinska fakulteten i 
Uppsala ordnad och utgifven. Uppsala 1907, 167 s., 248 
8. 8:0. Bifogad inbjudningen till medicine doktorspromo- 
tionen i Uppsala den 24 maj 1907. Promotor prof. Karl 
| Pet r én. 
Lönnberg, Einar, Caroli Linn 2&2i Methodus avium 
— Sveticarum. Uppsala 1907, 96 p. en pl. 8:o. Bifogad in- 
 bjudningen till filosofie doktors promotionen i Uppsala 
oden 24 maj 1907. Promotor prof. Tycho Tullberg. 
i Tullberg, Tycho, Linnéporträtt. Vid Uppsala Univer- 
sitets minnesfest på tvåhundraårsdagen af Carl von Lin- 
nés födelse å Universitetets vägnar. Stockh. 1907, 187 
- stor 4:0. 
d — Swederus, M. B., Linné och växtodlingen. Uppsala 
1907, 87 s. 8:0. en dessutom , Tal om planterings 
nytta och nödvändighet isynnerhet på slättbygden i Öster- 
gothland hållet i Uppsala den 31 maj 1762 af Eric O-. 
Rydbeck" s. 89—102. 
—  Schiäck, Henrik, Inbjudningsskrift till professornsi bota- 
nik Bengt Lidfors installation den 2/, 1910 37 s. 8:0. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


188 


Innehåller en skildring af professionens i ekonomi till- 
komst och utveckling. | 


2. Universitetet i Lund. 


Nilsson, S., Till filosofiska fakultetens promotions- 
fest den 23 juni 1853. Lund 1853, fol. (Om zoologiska 
institutionen i Lund). | 

Agardh, J. G., Om Spetsbergens alger. Lund, 1862, | 
6 s. fol. (Installationsprogram). i 

Agardh, J. G., Om principerne för bestämmandet af 
delarnes betydelse hos växterna. Lund 1862, 7 s. fol. In- 
bjudningsskrift till filosofie magisterpromotionen den 31 
maj 1862. å 

Wahlgren, F., Om den zoologiska institutionen vid 
Lunds Ifinivöknior Lund 1865, 33 s. 4:0. (Installations- 
program). d 

Äfven i Lunds Univ. Årsskrift. II. 1865. : 

Ljunggren, Gustaf, Carl von Linnés vistande i 
Lund och bref till E. G. Lidbeck. Inbjudningsskrift till 
den minnesfest öfver Carl von Linné, som det Caro- 
linska Universitetet firar den 10 januari 1878. Lund 1878, = 
18 s. 4:0. bo 
Äfven i Lunds Univ. Årsskrift. XIV. 1877—1878. = 

Agardh, J. G., Uber die Bedeutung Linnés in der 
Geschichte der Botanik. Fin Blatt zur Linné-Feier in 
Lund am 10 Januar 1878, 27 s. 4:0. j 

Äfven i Lunds Univ. Årsskrift. XIV. 1877 - 78. 

Äfven på svenska. Lund 1878. : 

Lundgren, Bernh., Bidrag till kännedomen om jura- 
formationen på Börsholti. Lund 1879. 27 s. 4:0 — 
Festskrift till K. Universitetet i Köpenhamn vid dess fyra- 
hundra års jubileum 1 juni 1879 från K. Carolinska Uni- 
versitetet i Lund. - 

Areschoug, F. W. C., Det fanerogama ombiigtetltnl 
tion. Inbjudning till filvsögöé doktorspromotionen den 31 
maj 1894. Lund 1894, 36 s. 4:0. et 


Bidrag t. känned. af Finl. 


189 


Acta Universitatis Lundensis. Lunds Universitets 
 Årsskrift. Tom. XXXIII. 1897. Andra afdelningen. Acta 
regie Societatis physiographie Lundensis. Ny följd. 8. 
Lund 1897.-4:0: 
3 Festskrift med anledning af Hans Majestät Konung 
- Oskar II:s regeringsjubileum 1872—1897: 
oM Petrén, Karl, Uber das Auftreten von Lähmungen 
nach Masern. 20 s. 

II. Wadstein, E., Om stenos och obliteration af Aorta 
vid eller i närheten af Ductus Botallii. 121 s., 3 
tafl. en autotypi. 

V. Törnqvist, S. L., On the Diplograptid&e and Hetero- 
prionide of the Scanian Rastrites bed. 22 s. 2 t. 

VI. Hennig, And., Revision af Lamellibranchiaterna i Nils- 
sons ,Petrificata Svecana formationis cretacese". 
66 s. 3 tad. 

- VII. Bengtsson, Simon, Bidrag till kännedomen om larven 
af Phalacrocera replicata L. 109. s. 4 t: 

VIII. Wallengren, H., Bidrag till kännedomen om fam. 
Urceolarina Btöin. 48 s. 2 tafl. 14 textfig. 

IX. Agardh, J. G., Analecta algologica. Observationes 

| de speciebus algarum minus cognitis earumque 

dispositione. Continuatio IV. 106 p. 2 tabb. 

—X. Areschoug, F. W. C., Uber die physiologischen Lei- 

Lå stungen und die Entwickelung des Grundgewebes 

i des Blattes. 46 s. 5 t. 

XI. Lidforss, Bengt, Zur Physiologie des pflanzlichen 

i Zellkernes. 26 s. 1 t. 

XII. Murbeck, Sv., Contributions å la connaissance des 

Renonculacées — Cucurbitacées de la flore du nord- 

ha ouest de F'Afrique et plus spécialement de la 

Tunisie. 126 s. 6 t. 

XT. Romanus, A., Bidrag till kännedomen om de nöd- 

| vändiga Höderellasernas (kalk, kali, magnesia) 
funktioner i de högre växterna. 38 s. 

XIV. Berggren, S., Om Cyperaceerna. Inbjudning till fi- 
losofie föktotöprottiotionen den 3!/; 1897, 23 s. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


190 


Quennerstedt, Aug. W., Kampen om tillvaron. En 
granskning. I—TII. Lund 1898—1899, 85 s. 4:0. (Instal- 
lationsprogram och progr. till rektorsombyte. Det mel- 
lersta programmet innehåller tillika inledningen till A. Cor- 
nelii Celsi åtta böcker om läkekonsten i öfversättning 
jämte företal och anmärkningar af M. V. Odenius. 30 s.). 

Quennerstedt, A. W., Olaus Magnus såsom skildrare 
af nordens djurlif. Föredrag vid nedläggandet af rek- 
toratet den 1 juni 1899, 40 s. | 

Schwerin, H. H. von, Om kustfolks olika sjödug- 
lighet. Lund 1900, 104 s. 4:0o. Program vid filos. dok- 
torspromotionen den 3!1/, 1900. ' 

Först, Carl M., Tal vid Kongl. Fysiografiska Sällska- 
pets i Lund minnesfest öfver dess stiftare Anders Jahan 
Retzius. 

I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. Afd. 2 Bd 2. 1906. 
N:o 10. 

Murbeck, Sv., Die Vesicarius -Gruppe der Gattung : 
Rumex. Mit zwei Tafeln. Lund 1907, 30 s. 4:0. Skrift 
vidfogad $S. Ribbings inbjudning till den högtidlighet, hvar- 
med tvåhundraårsminnet af Carl von Linnés födelse 
kommer att firas, af Universitetets rektor den 23 maj 1907. 
I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 3. 1907. 
N:o 14. ; 

Jönsson, B., Vikariat inom växtriket vid näringsbe- 
redning, sedt från anatomisk-biologisk synpunkt. Lund 
1910, 33 s. 8:0. (Installationsprogram). 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SES UF SY ES, Sy 


Personregister. 


I Disputationslitteraturen. 


EE AG oo 1 26 


öokarius, VV. Mi sons cd 85. 
Acharius, E.. : 89, 148. 
Aerel, E. -. -. stol 102. 
Korel, I. G. -. 17,45, 66, 100 (2). 
ROEN cs  va 132. 
RE 0 AA 02 7Y5B, 


SUPER ÖR om na Vi VTA 124. 
'Aejmeleus, OC. =. = + . + 95. 


SR, Aa eb 165. 
Afzelius, Ad. . - 96 (4), 122, 145 (2). 
: 25160. 


Mike, I. Ann ov dd sög. 


Ra, P..0..G.. . I ng 


Afzelius, P. v. (Arvidsson) 21, 40, 
| 63, 106. 

Uöftölins, P: J.E. 3 0.0 60. 
Agardh, JA. so (2), 147, 155 
stöd), 1808,-170. 

Agardh, J. G. 148, 145, 151, 155. 
FS a Ten 96. 


RN SOS CF. do .7T. nenroöe, 


RADEN) dT DA at ADREDA 50. 
MRBS AN Lao oa 2 Ati, 
-Ahlfvengren, F. E.: . . . :' 161. 
FR, ons eg ME 156. 


Ahlqvist, O. H. G. AG 3. 
Ahlstedt, G. H.. 7. 54. 
Ahlström, E. O. M. so 0. 25. 


FSI REGK a UU ST 78. 
Ol NIO vil, dh IA 152. 
NRGOr, OsRon «to & MN 90.7 


Nat. o. Folk, H. 70. 


TORRARE +. nara ORET 8. 
ANV ET Eö <A BTGN, 
Stlotin, S. Mo ES SR 41. 
fa SE NR ESR a a Sa Arn 89. 
ed 4 ER RT (ERS EE a ras 32. 
Alm, J:. .95, 150. 
AVGÖRS SÅN > bota fat NA 62. 
Almqvist, A. F ". 
Almqvist, E.. 25. 
Almqvist, J.: G 43. 
Almqvist, J. R 33. 
Almqvist, P. A 40. 
Almqvist, :S. 153. 
Almqvist, Si Vi ss oo" 68. 
Almroth, N. RESTE dra 85. 
Almström, 8. (3 LSE SSR tv. 
Arutz,'S G-L;R. oo: 277 13. 
AHL MSS os os 4004 59. 
AmNous, ÅA. Jere se va Cr 31. 


Andersén, C: H. =. 2 cf, 129. 
AHRHÄSrSOR; År: sv rs fs 87. 
Anderson, N. J. 146, 148 (2), 151. 


"Andersson, C. ; 40 
Andersson, G. . . 160. 
Andersson, J. C. -. 25. 
Andersson. K. A.. 130. 
Andersson, L. G. . 115, 
Andersson, N. L. . 56. 
Andersson, R, 61. 


IRON; Ör srt 37. 
D'Angotté, CO: EB. «<A ox 2. 
RO Of ES NRA RA 60. 


192 


Apelbaum, Ås sive mise 88. 


Appelqvist, PP: Eb ses 5. 
APpeollöf, FRE: EES 129. 
A'ppeltoft OCR, sena 6. 
Aphonin, M:s osa 138. 
Arenander, J. FE. 5. 


Areschough, F. W. C. 146 (2), 163. 

Areschough, . J. E. 147, 151, 152, 
155 (2). 

Aretilt, Ii 0. SON 30. 

Arnell, H. W. 162; 163i(2); 


Arnström;;E. G's öres a 114. 
ATP, de Folia AEA Ar 22. 
ATpi, Po AG Bones SE ea (Gå 
Arrhenius, J; fos ue. ba 41. 
Arrhenius, J.E oa ps 146. 
AsSrwidsson=1- osm 130. 
SChäR oda: KAosen de SR 58. 
ASBChan: ob arisk in 76. 
Ask, CO: J. RS ER 11, 56. 
ASk; BOR de ene ck 
Askenstedt, O5:-: 51 sh «fa 5. 
AB, CE ST vedor ERE SA 45. 
Aspelin, 'E. -. Shea 168. 


Asplund, N. M. 6 BR SN 389. 
Aulin; Fo I e adl t ost 166. 


Aurell, C. Ä SERA RS ONE Sd 44. 
Amnrivillius, 0; WeID:A, que 128. 
Aurivillias,P: Qi: ce es 128. 
Arvelin, GK Jeloin TE ss 120. 
Avellan, N. RNA 16, 76. 
Avent, AB oss feel 39. 
AKO SFI ocksa el oe SS SÅ 163. 
Arxen borg; 1O.3Eb No safe 74. 


Beck, Abr. . 0 ÄRAN: 
Beck, Alb, i oon ocean. 


Becklin, P. Brando svstss 


"Bergelin, P. I. act ocj 
Bergen, L. M. vas da: 64. 


Berggren,, Ås os de dh söt 80. 


Bergius, Polis ssk 
Bergius,-P:« derrdä reste 


Bergman, 


Bergqvist, J. VA HH avg 


Barthelson, CO; Glösa 84. 


BROVOR, Gere sgnt ASSA 40. 
BAY, SVs 7 er oli Nee 26. 
Böcker, GUN Ser >. Me 76. 
Behlhmi-A;:IEocon ti 46. 
Below, J. F. 13, 15, 16 & 27, 34, 141. 

Bendz, H. . : 23. 


Bengtsson, S. F. rd Kalr NA 121. 
ÅT DA MRS ne a 31. 
Börg, Ses oe ENGINE 70. 
Berg: LJ: Ho sl Ses mg 48. 
BÖG Lis tkr a 26) FANS AE 106. 
Berg, PF. Ua oc te "SR 


Bergendal, D: = RE NTE 59. 


Bergenklint, P. G. . . . 52. 


Berger, A,; M.cnueee tect 161. 
Bergh, OC; Ås: AFM LED. 
Bergh, G.: Bio boss SSE 64. 


Berggren, J:s rer ao song 102. 
Berggren, 8: 2. A08A5T:2). I 
Bergholtz; Gs- Ja lQEbL.NG 47. 
Bergius, D.:Be,snecå st 69. 
s:100;-:37. 
85, 156. 


Bergman, öd. 


C. A 
Bergman, Ci =J: Meru tee 
Bergman, F.cA: Gmär sly 49-30 
Bergman, J. G 

J. M. 


Bergman, PP. Gho a se sekel 16-57 
Bergman, .P.. RT dk tefat 
Bergmansson, V. M.. . « 48. 
Bergmark, G..: lade; fc. Si CR 


Bergsten, NN; sm vs ad VIS 


Beckner, M. AS dom sc 120. 
Bagge, O. D. . 43, 
Balck, Tx 5 .35, 111. 
Barck, H. . 161. 
Barck, O.-F; 69. 


Bergsten, W. 

Bergstral, J. . EEE: oe 

Bergstrand, A. . . 77.3 
Bergstrand, C. E. . SfE 


Barföth, AA; Boog er 28. 
Barfoth, A. H.. 


. Bergstrand, C. H. . 


2, 112. 


67, 68, 69, 72. 
Bergström, J. F. sf: 12 mol mts9eeg 


få 
: 


Bidrag t. känned. af. Finl. kd 


- 
2 


EE as 00 Oo 78. 
Berlin, A. H. 168. 
FR: JON sd 118. 
20 ES CS Är er 116. 
Berlin, N. J. 59, 107 


BO cd smousoB 
Märonius, (Vi Mix) sl sc 59. 


Berzelius, B.. 141. 
Berzelius, J. .. .. 92, 102 
Betulin, J. J. . 40, 106 


AG Ve lo 68. 
RASA a de, se yfö 83. 


Beyersten, J. G. 


RR ARE 


Biberg, I. S. sell 137. 
AD SE FYREN SV RE 48. 
GR Sf dame 71. 
EE sa Se 97. 
Billengren, D. F.n Ko lafke 47. 
FRA ol magd 68. 
TS: 0 oc fa 42. 
Minin 0-0. LL. . oc 56. 
a en a 36. 
FER, od ol 79. 
ER Lo oda 88. 
SK sd sto v1407:6T 


RA a oo sh spiier90, 


Björkén, J. 
Björkman, H. P. 


änkan, de Je. de os 47. 
ernS El sr 3 81. 


Björlingson, C. J. 


Rs Af a0o8b. 


Björnström, F. . 104. 
Björnström, F. J. . 165. 
BIO EKG es sak 55. 
Bladh, A.J... ; protd 120. 
TS NE. Fl SA Pr 8. 


NA Gr IR se ohåAe ske ÄR 78. 
BEMER a de sd 94. 


Blomberg, C. N. : 163. 
rnmonberg, CO... FB. so of. 96. 
Bodin, N. G. |: 106. 
..Boecler, Chr, E: . 24, 66. 


"Nat. o. Folk, H. 70. 


Boethius, J. . ve AR 
NDSTlAD, 10. Bo. os AR FERO 
Bohlin, K. H. 

Bohm, G. H. 

Bolin, E. B. A. 
Bolling, G-. 
Boltenhagen, G. 
Bonge, D. 
Bonsdorff,. G. 
Borelius, G. .. 

Borg, J. 

Borge, O. F. 
Borgenstjerna, .C.. C. 
Borgman, J. A. ; 
Borgström, E. A. A... 
Boström, A.. 
Boström, L. A. 
Boursell, OC. J. . 
Boustedt, J. .. 
Bovallius, .C.. E. A. 
Bovin, K. E. 
Brandelius, L. 
Brandelius, P. .. 
Brannius, F. W. 
Brantström, P. . 
Brattström, J. 

Braun, E... 

Braun, L. 
Brohit,,.0 R 
Bremer, H. E. 
Bremer, P. 

Bring, Ebbe . 

Bring, S. .. : 
Bring (Lagerbring), S. 
Brink, O. F. stil 
Brisman, J. 

Broberg, J. V. .. 
Brodd, S. : 


75, 


Broman, Iv. 


Brovallius, J. 5 
Brubn-—-Fåhreus, E. G. M. 
Brundin, J. A. Z. 
Brunius, A. W. 
Brunstedt, E. RB. 


13 


194 

Brugelius,j. Ås =. - dr 155. 
Bruzelius, A. 8. unrTäj80. 
Bruzelius, R. M. 87, 127 (2). 


Bråkenhjelm, P. CO. . . 47. 
Bbåvik/ DAN os oc fre RR 52. 
Bulhre;: OPs sas 61. 
Bunth;-EF:;/ I» skoAfSAR 73. 
Burg; Hiors, v.: job. kr 30. 
Biirvösster, J:EH.pk dana 18T. 
Bågenholm; FE. s i=,se ct 4 54. 
Bågetihoölm,//J: as ce se 74. 
Binge 0: Oi ja red 22. 
 ssunktrvlraÖN 
BirkmWaän, AT-P: ofortertk 116. 
Böcker, FL HH Jat mö QR, 
Böckman; FJ. Fe me Ahh pd 30. 
Böttiger, Gl... «frost 69. 
Gärlander,. Al J: « AG 43: 
Cärlberg; Sd. Iso tovor let 60. 
Glärlböhamn, GG: J.A MVG 94. 


Bånge, P. P. 


BCerlgrönj.D:... .. a > vil a NERE 


Glärlson; AGE. Ah ROR 55. 
. 43, 67. 
Qärlsten, A: Ja mes 70. 
Caäsbpersson,; HH: Ol. sl Jas 92. 
FöRsöL: SVNNE a osant MFA 45. 
BMNVÄllNg REN ov los 2 ve 41. 
Glödersohjöld; 'C:7= . a > utte d2. 
Cederschjöld, F. A. . . . 86. 
Cederschjöld, P. G. 2, 15, 16, 88. 
93, 118. 
Cedervall; Ek; V. from 158. 
Klölsigj. OR a > et tsar 139. 
Uhenön; I: JEAN Glue sed 141. 
Christie -Linde, A. . . 1383. 
Christophersson, A. . . . 38. 
Ohydenittöj. S:- esse 98 så 137. 


Carlson, H. I. 


Cederström, C. G. . 


Clarusj. BN Er sr C. 
Clason, "EH. Je. a ve RE 72. 
Clewberg, Chr. . . 139. 
Cleve, Astrid Maria (Hölör- 
Chelpin) . . ER RR 161. 
Cnattingius, A. - NE RA 55. 


WbellnjJö: VG av ad kr 94. 


Gölliander:: Gi rie oso om 94. 
Bolliandeér, Z; — =: Cekkorkö 75. 
Böllin, Pi Hö: so st sboeN 74. 
QVöllnér,. F: He oc es AAA 40. 
OFöng ÖJ AO a € IS RR 22. 
Cronholm, J. SEINE 58. 
Cronqvist, J. Ohä. is fe 91. 
Cröonstrand, 0.78, .; s.5, Sr USTR0D. 
Dahl, SA: is ne see ONE 120. 
Ia SYRRA UR RR SI 46. 


Dahl. Sv. A. 86. 
Dahlberg, :J.. Lie, 2. = 64. 
Dahlberg, N. E.; 12) sh sttalatrvköl. 
Dahlbom, A. G. 123 (7), 124 (4) 
Dahlgren, J. 

Ju 


A. (Ebbesson) 95. 
Dahlgren,; J: Ad... I M:s15döB 
Dahlgrön;=K. Pt Lak ag 80. 
Dehlin,. NN. Moler EA 21. 
Dahlman, N:o mc böte 205 3. 
Dahlström, Ånnä'".» «= «As öRMLIN:. 
Dalberg; SÅ m >moRÖ sa 
Dalén; Au + oc dh 78. 
Dalman,: Wii, piren ne SON 
Dandanelle, Ol5.:5 «sh site (ARE 
Danielson): P:iIJ. «= ; 
Danielsson, C. N.. 
Darelius, A. . 

Darelius, J. A.. 

Duärin, Th. Wi 

Dassow, C. M. . 

Dellwik, C. J. 

Detterberg, M. 

Dickson, Ch. 

Billnerj: Hj: :» bena 
Djurberg, F. 

Dovertie, L. G.. . I 
Prakenberg, Os Ak. ncctesö 
Drakenberg, G. A. 
Drougge, J. A.. 


. 


Dubb Pi» j 

Dubois, G. «2 ÖLAA00E 
Dunér, G.;. 5 - 
Dusén, K. F. "168..5 


Döbesn;:Gk, VSB SIE LER i 


Bidrag t. känned. af. Finl. 


SORAN Fe NINNA SE FE 


a GE 


SERPRBRKRaesEnesen 


Diäben, M. W. v. . -. 121; 148 (2). 
Döbeln; J. J. Vv: 9; 12, 14, 15 0 

. v 84, 76; 920: 
Döbeln, J. W. v.== 


äl, 40. 

Eckerberg, J. G. 140. 
Eckman, P. J. . 55, 97 
Edgren, J. G. 18. 
"Edgren, J. N. 19: 
Edgren, P. A. 97: 
Edholm, Edv. 81. 
Edholm, Er. . 106. 
Edling, C. L. . . 24. 
Egerström, O. V. . 59. 
Ehrengranat, G. A. 19. 
BlEIREr 19. 
Ekdahl, A. J. gt 
Ekeberg, A. G. . 17. 
Ekecrantz, C. O. ; 48. 
Ekecrantz, C, O. W. . 19; 
Ekegren, C. P.. 103. 
Ekehorn, G. . 76. 
Ekelund, Dan. . 43. 
Ekelund, Dan. 24, 67. 
Ekenstedt, J. 83. 
Ekerman, P.. . 147. 
Ekerot, J. F. +: 86. 
Ekeroth, E. : 69. 
Ekhoff, P. E. C. 114. 
Eklund, F. oo. 87. 
Ekman, F. L. . 155 
Ekman, J. H. vB 
Ekman, J. J. FAT 
Ekman, L. T. RET 56. 
BEman MET. 3... & 60. 
Ekman, 0. C. 614. 
Ekman, O. J. 70. 
Ekman, 8. P. 128. 
Ekman, Th. Th. 181: 
Ekmark, OC. D: . 116. 
Ekmark, C. D. . 51. 
Ekstrand, E. V. 152. 
Ekström, .,C. J. . 75. 
stim, BA. fd do ab 43. 
PORN: Jkl or ha 6. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


HENFRSSGL CNS 0 oo oc at 5. 
Elff, Er. E. 85, 104 
Elfstrand, M. ö 18, 104. 
Elgenstjerna, N. W.. fr 
Elgström, G. 51. 
Eliasson, A. G.. 160. 
Elisson, S. F. dö; 
Elliot, J. 56, 86. 
Elmgren, G.:. 150. 
Elmgren, J. . 141. 
Ellmin, J. i: 
Elmlund, S. . 55. 
Elmqvist, C. F. 152. 
Elmstedt, P. . 58. 
Eneroth, E. L. . 56. 
Eneroth, T. L. . 86. 
Engberg, E. G.. . 82. 
Engelbrecht, C. W. 57. 


Engelbart, J. H. 2, 45, 48, 100, 102. 


Engholm, J. J. . 59. 
Englund, E.. 63. 
Engström, A. 113. 
Engström, C. P 58. 
Engström, J. -. 67. 
Engström, J. L. 69. 
Engström, L. 13. 
Engström, N. 21. 
Engström, P. 20, ST 
Enroth, F. 83. 
MPNNNnON GE 03 aa Re 86. 
Erikson, Joh" 160. 
Eriksson, A.. e. 67. 
Eriksson. G. . 41, 162. 
Eriksson; Jis. 158, 163. 
Ernberg, J. H. . 63. 
Essen - Möller, Elis 90. 
Estenberg, C. 117. 
Ewert, Chr. T, 69. 
Fagerborg, A. 40. 
Fagreus, J. Th. 99: 
Fahlander, L. 48. 
Fahlman, H. A. 1;:69; 
Fälck;:A:-.. ä 165. 
Falck, J. H. A. 60. 


196 


ROLOR Jos se NA ae SANS 143. 


Filt; Bb oder oe Sr Ne 105. 
Fall; FoG rn so 150. 
Falk; :O.Min SV Vas ft 152 


Fallén, OC. F. 121 (2), 122 (5), 128 
(2), 124 (2); 125 (22), 
126, 162, 169. 

Fälleniius; CORStö: +. svets 55. 

Fanta ORO NERE stl ok UNS 166. 


Flty da 0 rn 49. 
FRROjNA SA Me hen oe ee 54. 
FROST IR lek vå Lak ad 
[NS der ct SR FA RING 162. 
BRINNA og eg ss 3. 
Filökan; 50: Cb, oc så ska 92: 
Fjellström, J.. . AN 98. 


Flensburg, OC. A. W. JL nd NR 
Flöbpsburg; OO. ::0 20 1138. 
Flölbörg, fl; ME,5 sla le 97. 
Floderus, A. . . RÖRA SIE 149. 
Floderus, B. G. 0. RR 76. 


Flöllertöa, SMA ov. sn soc i 118? 
la cr RR BG 6 RER (LS 18. 
Flödman, Ar Fia oso 69. 


Flödstedt,: L.: ss o.uh lg vR 
Blörmän: GM. > &oebsaål 42. 
Florman, A. H. 6, 10, 21, 39, 40. 


50, 101. 
BIYbOrg;SJ NR eve) od 60. 
FIVBOArO; FÅS Je Ass FRA 96. 
NIVENES Tre 10 MINA 165. 


Ely bArOj US sk RER 47 
FörROlleN; EE on ov ve vt SSA 122. 
FÖrHagyi Na GV er sve sker 69. 


Fornander, A. N. 36, 147. 
Foöornmark, Bio strid 60, 
Eörsander;:J:i: oe. sats 147. 
Forsberg, C. P. . 96, 146. 


Försonius; JE. « wille 90. 


Forsmark: Iil: i. sdtseocellos 79. 
Förssell;j:-K:-B.IpHi kr ng 159. 
FörsselljsO;- Hl st oss 62. 
Förssell Wi; fax men. mt sn 70. 
Forssenius, CO. J. F... i: . 92: 


Föorssman,' JÖhn ; 3... | 20. 
Forssner, Gunnar Hj. .. . 26. 


Forssner, John: Hj if « + 23. 
Forsskåhl, J. G. 


Förlstråndj: Ca i: «ufo "198. 
Försötröm, ;J. EH. «vs sa 14. 
Eöngtjvä foster / 131. 
Franks AOI 20 SSR 16. 
Fredrikson, A. Th. .do-5 160. 
Frese, N. . . ev. TSK 2. 
Frestadius, J. A. ot 68 RR 59. 
Fiiberger, Rs -e:ssss stt 79. 
Friedländer; J.S; MO. 83. 
Fiiesj Ax: P2 SA RSA 89; 


EriéstBoE TA, 125, 126. 

Fries, E. 139 (6). 141, 142 (2), 145, 
146, 147 (2), 148 (2), 
153 . (6), 154 (16), 165, 
170 (2): 


Fries, 20; PP; ta 165. 
EriégyO;, Boa 84. 
Fries, Rö: He cc Faton stR 151. 
' Fiiéss Th. MAA AN 
Eiiesen,; J.:ObiNa.e sem been 111. 
Fristedt; RK: dem. a ft EN 


Fristedt, R. F. . . 98, 165. 
Erite, Ra, eg ör ARG 66. 
Frykman, J. M. ses 6. 
Föykman,: SVIF. a sec öd best 14. 
Frölich, S. oci Ekens IKEA TS 
Färst; CO: Aer Sv 2 
Färst, OCM: SES ra SEAN AB; 


First; MM, Es öe 
Fålhreeus, JB i oc > At 75. 
Gäddéj TFF ERA 118: 
Gadde,"N. DO: Fur mos beste 68. 
Gladlelius,y Bö: ina Ne 65. 


Galimy Hi: 


Göliny No: den stR GEA 94. 
Gälleen,:'OL ar oc SANGKE 70. 
Gärimelin, .O..N; og 47. 
.187,;:86: 
48:50; 
Genberg,' O. TA AONNEN 69. 


Gedner, Chr. E. 
Gellerstedt, P. Es. . <: 


Bidrag t. känned. af Finl. 


. 158 (2). 


PRIS EES ÅS ANSI Ga RSS 


197 


RES Bb.er. or os). rs 95 | Hagdahl, CO. EB. vo. os sip 25KA 
Gersdorff, L. ÅA. . ...0. — 87.| Hager, J. H.. . 188, 87. 


ER lt dB Haggren, L. C.. . Kole 1388. 
AR |  6b:| Haglund, EB E. . oo. or 166 


US 7 ESPEN ET 23 | Haglund, P::: 8 « do ss 5. 
No Na a öm: | Hagman, L, O:s os dj 50. 
Sn ITE > > 46, 1198] Hagström, J: O. . sea vg 
FREE a fe A 20 | Hagström, P.:6k 13; . Tea 39. 


rs 485.566 | Hahn; O. Lee mode se snusk ÅR 
Glöpsälmanj.O: 1 oo 4 rs fler Fi Bande 2 sr os Kg 58. 
SR OR IR: Ae fe 1 Ela dr Ben race NR 
- Govenius, P. Abr. . . . för I: HFjölonius, Bia so jod ös 41. 
KL ES = ER SEE NA 68. | Helenius, J. P.. . 
so AE NE 46: 3 Hall Bo a oh ec or dh RN 
RANA i eos a | Hallberg, J. GG. oo, i. 69. 
Ginvander,iL.oF. > sx 5: 32. | Hallenberg, G. . 
See 8008 oo he Sön Ekan € Ro öre SA 84. 
SNSGR, de a fo se Str; Hallman; få Boo. oc sf 60. 
fiaboha, BOM vo cc. 5 ök: 3 Nellan, SJ:s: so sige 143. 
a i an nkb0r | Hallman; Ja Ch co s oc er-gs 1005 


a för 3 Hallström; C: Ek. Woot ag 10. 
0 no a. 59:; | Hallström, E. ÅA; . jo < a 43. 
NE 0 oense takia kör | HlAmberg, NI Ps lose ac 107. 
SRA GONE oo oe vs skär I; Him mar; JAR EL iq ös 8. 
Grufberg, I. O. . 105, 150 | Hammar, O. . . . 145, 152, 157. 
filmade) BaM. I oc Ac > SI Hammarberg; Ca i. gy sf 64. 
'Grysselius, J. . 20 I: Hanmarsten, O: .: so > 17. 


. 87,162. 


Gråberg, J. M. 
Grähs, C. G. 21. 
"Grönberg, G. 115. 


Hamnerins P3 ol oc M ch « sate: 
ALANASAN, io Re os a 107. 
HÖNSSÖND, ATT ev oa få 18 os 72. 


SORdaRl Mil vc Få 501; Hanström, SV... 4. ge. 112: 


firmmval; PT: Al Lova 149. | Hardtman, J. . 100, 105. 
Gullstrand, A 78. | Harlin, A. E. RE SSE 96. 
"Gustafsson, P. C. . 60. | Harmens, G. . 1; 9 (2); PIG 
Gustorff, J. D. . . 100. : 17, 27 (2), 50, 66, 91. 
"Göransson, J. 33. 92, 99, 100, 137, 138, 
Göthlin, G. N. . 13. 162. 

Götlin, E. J.. fär I Hartelivs, "Il Jo co cs a 3 56. 
SER sv ; 22. | Hartman, C. J. . . 103, 145. 
Haartman, J. J. . 141, 105. | Hartman, C. och RB. W. . 148. 
Hacksell, J. F. T.. Or | Hartman, RR. Wi vo. 4 oc 149. 
Haeffner, J. C. FE. 45; | Heassellun, I: 4 eöferig 759. 
Hafström, J. L. Sa |: Hasselrot, Bi: co dere vå 59. 
Hagberg, K. A. 05: |; Hasselqvist; Fö. . - ie 35; 90: 


Nat: o. Folk, H; 70. 


198 


Häst, B. RB. . 
Hast, 


Hedenius, P.. 


Hödénström, Jen skatt 58. 


Hedenström, J. A. .': . 52, 69 
Hedin, S. A.. 


Hedrén, M. 


Heiligtag, J. B.. 


HÖBBOlUB: DS Idea es NN 104 


Hésselgren, NL: ss. 0 168. 
Hösselman) "VHS" ost 166. 
THÖSSION, Ni: 052 rg STA one kg 137. 


80 EPN 
2 Rs SEN 95. 
HIRVI 0 AA a ES AN 48. 
HöS DI pers es ee SG 49, 
Hödberg,;:P; AS stiea PRIS MA SE 
Hedbom, "KK: It TI9CA 14. 
Hedenberg, "ANV: len OG ee 165. 
Hedenborg, J.” . PRE 64. 
Hedenins, P. A. Isr. . . . 62. 


2, 10, 08; "09. 
FLÖG, 09 Fest Ia ar VAR ESSIN SMR RAN 
HöÖCrund KJS TPS 158. 
FLOUrTGN fö orget AR 97. 
FIBOIRGN:; SG bg RR NS 32. 
ÖR .'66, 106. 
Hegardt, C. ERNIE LISNeNER 94. 
Hegardt, J. ;. FÄRS SENAEN 69. 
Höidenstam; J.M; afoi i 38. 
49, 152. 
JERMNN UI IA SS 117. 
FFÖRDOR Ed Sa NER 149. 
FLOMOITUS: > ÖPANS "5 gt srt na RRD 
HENSTORY Ur Keb ootve tg 78. 
EEG ORT, SPL: 253 3 I GER NN 59. 
ITOTINTEN "AG Vs Fate ER 43. 
FEOERNE INSE a NE Na 16. 
Höllätröm, "0; Ms TA 69. 
Hömmendörtt, Ju, vc SÅ 164. 
FÖR NIDT MAN EEe e AA 167. 
FÖRNIDSN ds ISS 166. 
HÖhSsCHOR NI SUCEE ol an fen 56. 
Hönschen, "Sök, Fe fra Aa 16. 
HÖrtEgE Or OG ft Ar fenan 106. 
Herlitg, "JINi or one « 48. 
Hörniqvilbj PS Fö a te gra RES UI 
HÖErwWOöOH, "As (jie. en Mie SO LS LS 
HöSSOHUÖSIIANS ben Eg 95. 


Heman, GH: DRF: sbeare oe 
HöVan DV NE 
Heyhe,"J: Or: SA spi 34. 


Hideen, J..' . RE rr 997 


Hildebrand, C. IE ne 23. 
Hillörs, 1 Bo 40 ERAN: 
Hjörtstedt, I: M:; stenar: 
Hjörtstedt, N; M:s GSE ONE 
Hjertström, E: J: GG... sv ov 64. 
Hjörtzeel; G. J:r: SY 37. 
Hjörtj G.S ES in RRENO ONE 
HJÖPE 0 ts FRANS 168: 


JÖRG NE Er a 6 reg SRA SA NE ANN 


Hjörtsberg, Lo (si ES NR 99: 


Hjörtgberg, "Nos = ste vo Sf 


Hoffberg, OC. F.. , 
Höffman,' AT En SEN ERrROr DO: 
Höfsten, N.- GE: (93. ASRREeEEa0: 
Hötsten, "9. Vv; < SUR SR ÖT 
Högner, Ib. cat bets So SSE 
Holm, G-. ARR AA 167. 
Holm, G. T. Fia rå 

Holm J öhadåbar. C. 0... 5 46. 
Holm, O. SNR SKE st eg a 132. 
Hölmbörger, P::tietise st ve KA 
Hölfablad;”A,= Ser oe 43. 
Hölrtböm, J; PirotistYrtn 44. 
HÖHRÖrS Fr: IQ ot SS NEN TT 
Hölmör; L.M: 00 See 
Hölmgren; AA Ok av SR 55. 


Hölimgren, fm; stf 9 


Höltägron, Er: 5: by ek st 14. 
Hölmgareh, ISP ke em es 53. 


Hölmgren, N. Gö Ma vt 80. 


Hölmpren, NN. rs ova a 133. 
Hölmströma,"J:=&2 sars 78. 
Hölstenius, "GH" ia Sa 34. 


Höpplus, CO: Ey SY RESSONe 9; 


Hornborg, B. SRS RER 
Hötnbörg, J. > 3 ost PG 
Hältberg; Ai: 152 45 15 FN 
Hultgren; O.W: 1 S:T E 
Hulting, J. Pt I ig 
Huältng,L. Thor 60: 


Bidrag t. känned. af Finl. 


PS 


And "td ringe 


Höltkranta; J. W. od, ora 4, 


- Hältman, D. .. . 54112. 
Humble, ÅA. H. . j -— 97. 
NINNA 0 0 1 OOTKER 

» Hunomöder, ALI vo 4. 


SS RÅR vs 5 sv a TA 89. 
Hö Mi sel ev vs 108; 146. 
Eg at RA 52. 
Hwasser, Ad. L.: . 48; 49. 
Hwasser, Isr. 1, 2, 48. 44, 45 (2). 
46, 48 (2), 50, 55, 56, 

+ 59 STÖR 60-(2), 907-98: 


Hwasser, P. . . 21. 
a AE EE 46. 
Hyckerström, P. J: ; .:. > 59. 
Hälphers, HM. Vs so. 67. 


Håkansson, J: E; vs . . - 92. 
Ev or ÄG 
Häggström, OL. so so . . 12. 


na 0 a 162. 
SA 118. 
BörRindaer, N: Go 207 59 
SL: Pe ost a 42; 
SA 113. 
RE: vo via 5. 
Höjer, NR 170. 


RE ss oc a 59. 
SA 0 2 EG 43. 


Rd SS 43. 
AR AS 86. 
ES Re Ah 69. 
Ingelman., B. S. 82, 72, 102. 
EN 5: 


FRLOMIINS, LÖS Ng 84. 
FUOONG J.S 0. RS RARE 76. 
Jacobsén, J. Hö FR oe 47, 
FERORTöN: ÅL ff. a Mr 69. 
SNINNOnR, E::Ö ko bv 28! 


FE RR a 33. 
SERTION UH a 8 oa 107. 
är fn RR SR er GR SNR 30. 
An 18. 
Johansson, B. +88; 120: 
RRD Ad PAR fed 130. 


Nat. o. Folk. H. 70. 


Johansson, JE: =: 0-5 R 14. 
Jöhnsony; EF; 6.2 pfa 68. 
Jönsson, AF: spi avg 127. 
Josefson; ÅA: = AJ ft 53. 
Josephson, O.:D.I4 si: 89. 
FULL, HH. -:Osar ta AN NA 


Jai; E, MiIo eb 106. 
Juhlin-Dannfelt, H. . —. . 156. 
Jundoll; ISF fo RU 26. 
= JUunghner, JR. som sr APU 
Juslenius, ADR, si. drf 141. 
Jäderholm, ÅF; vr ds 20. 
Jäderholm, A. E. . . . s 161. 
Jägersköld, LIL; ÅA. > oc vt 130. 
JONSSON, 1; 75 or Eb 158. 
Jönsson, P. 47. 
Jörlin, E. . 157, 168 2 169 (2). 
Kahl; A. F. FE RARE 88. 


Kaijser, F. R. ös 0 26. 
HatenE As dr ev of Ad 60. 
FENLON E Vises ee nal 149 
Kallstenius; J. J. « . « +. 96. 


MRlSbröm,, Ols ae 2 vr 89. 
Kalmeter, Ol. 35, 99. 
Kämpe Ja ov ER 56. 
Karamyschew, Al. de. . . 140. 
särlasön, Ok Ål jocke a 1005. 
Weller: Di>F. 3 o€ ss OM 4 99. 
SOV SEKT AR För oc SV 8. 
BEN DA EL ar desert ATG 61. 
Key—Åberg, GF NIT 57. 


Köjvberp SJ; Fi:Gk sne Ra 59. 


Keventer, G. H. 22. 
Keventer, H. Chr. . 40. 
Kihlstedt, G. U. 52. 
Kihlstedt, P. G. FR Se 98. 
Kinberg, J: G-. AH aria 113. 
HMborg: as ar 69. 


Hillbörgg Ok; M.=" strdå 65. 
Kmäperg, N. Oo Pata 145 


FÖRMENSOD; Dir sv och ac 39. 
Kjöllander, B:s ss «MA 33. 
Kjellberg Ad. + -a7 stR 8 


Kjöllbörg,: O; BN-7 47.23 13. 


200 

Kjellberg, LR PR KR 64. 
Kjellberg, K. E. 0. ENA 4. 
Kjellberg, SV. + «sh ns 
Kjellenberg, FE, DI da 67. 


Kjellman, Ål sep aff 50. 
Kjellman, ÅA; F.N fe th 114. 


Kjellman, OC. J. . 


Kjellman, F. R..:. to «40 155. 


Kjernander, J. 


KJÖrnOL, SAT ag eroe ae Sk 
Kjernery MM. 35 oc: ack 40. 
Kjörrulf, Ei Mås Ken 59. 


Klase, L. M.. 


Kleberg ol os ch a 166. 
Kleberg; .O, As: Wi, sis > fbe 113. 
Klögn; Jä A leser 156. 
Klercker, B. K-O.,G. af. .: 18: 
Klintberg J.: Wi oc > an 43. 
Klosterberg, G. As - + 4 61. 
ICOLININS, VÅTT enar ENN 28. 
Kolmodin, '- SE TE AS 18. 
öl OdiD, Jaa sh a 166. 
HON, a eo eve JT "YR 


Kraaki Jo 


fiulgolberg, Hö. ss code 106. 
Hall, I. Öhrn dö svg 49... 
Källberg, ART, sh le 28. 
Rällberg, Dios a fe dd 142. 
HuURHorg, Öar RS 70. 
Höllnoft,. Niss bk mos le då 61. 
Kuylenstjerna, Z. S. . .. . 4, 
BAN (GA BR OR EE ORRSESLRSR 7 SG: 69. 
TOYling FINRA ble 156. 


Kähler, M. 


FFOllDOE sd TENT nd RS dl. 
König, 0: 2Wa sd 103. 
Köstor, Il sa Ra 20: 


Lado, Chr., 


Lestadius, O..P: . ot 30. 165. 


Lagberg, J. O. 


Daperborg, TI os oa > SÅ rö 164. 
Tiagerlöf, NA OM ove atke th LR 
Lagerstedt, J. V, . fA a 59. 
155, 156; 


Lagerstedt, N. G. W. 


Lagerträd; J-A; Close 69. 


Tag Öre AM osa PER RE 166. 
Lamm, A.. 2 ARE 
Landberg, G. MS 60. 
Landergren, E. G. Ås Pe 18; 
Landgrén; Gi ss a 67. 
Landström, J. se. ses sl 53. 
Leg, sl «ge ar 45. 
Lang.» RS SE lt 
Langell, A. Å EUR 43. 
Larsson, Ti. Mi fäso börda 149. 
Laurin: C:,Go sto sea 95. 
desLäval, PF. or 157. 
Leche, J. . . 1, 62, 146. 
Lechej W.. <> ske be save 114. 
TLjéetström,-P: >: sa 63. 
Leffler, O-Å: "es STA 55. 
Leffloryi J-Å: 5 Rn 3. 
Leffler, Sv. P:s a 
Lemchen;J. -Mi==-—=SEE 6-0 46. 
Leneus,. O. ÅA. =: oa a sten 
Lennander; KK. Grögj «Mö 12. 


Lennmaln, EF. så om ff sta 13. 


Lenström, ÅA. Ås sne see 69. 
Touron; das: 206 50. 
Leufstedt, J. J... 5 excpijs 107. 
Levén, I. Ag: ska sökare 38. 
Levertin, Å.. 50 sve 92. 
Lewertiln;:deas eos 20. 
Levin, IE, I: ÄRR 26. 
Trevin. Fö etc RA 106. 
Lovin OK GE a LEN 43. 
Levin, .P. A.« 4å g 
Liborius, J. Å, . ..71,108: 
Lidbeck, A. .'= 1388, 140,-A7T1 
Lidbeck, E. G. 143, 153, 168 (4), 169 


(2). 


Lidén, A..J.a + I 0 oje 


Lidén, Jia sen SEE 74, 
Lidfors, B. « . > >. 
TAdin; Ol <= RS 44, 
Lidströmer; JaQs 8 ÖT bee 9 


Liedbeck, L. BESS 4 RNE 138. 


Liedbeck, P. i 2, 7,11, 13, 32, 83, 97. 
Bidrag t. känned. af Finl. 


SU TSEK" VO 


Täiljebjörn, CO: Joh, « : i: .. Ej 
Liljeblad, S. . . 62, 138, 142, 169. 
Liljeborg, W. . 117,27. 
TAHONnFÖLR, ÅL esi a. ol 68. 


Liljenroth, F. 162. 
Liljewaleh, OC. F. . 58, 76, 86. 
fätewalch, P.-Osi so sc 75. 
REA 0 ar een besk pe 5. 
SNEberg, Fil: ss os sv 90. 
a SN SEE 9: 
Lindahl, J. et | 182; 
nde, NO: cs ss 98. 
Lindberger, B. V. H.. . . 32: 
SER NOrSR ud. Vor a 0 a I 
Lindbergsson, A, . 107. 
RAR re NAN 
RE an lada 88 


Lindblad, M. A. 139, 146, 154. 


Lindblom, A. E. 147, 165. 
TRRANO SAN: lv Sok a 59. 
sämdbom, Ok.-, sc .cc 96. 
Lindeberg, OC. J. 149. 
Lindecrantz, E. M. 116, 76 
för RE FRAS CE 4 80. 
Linderholm, M. G. sr Yr 
AO: 20. dl 89. 
Lindgren, H. O. 8,11: 
Lindgren, L.. 42, 1038. 
Lindgren, N. G.. . 132. 
RANK lö dörren 74. 
RESER GT 0 gr QR a 17: 
Lindhagen, C.J. or: os 69. 
Imdhagen; Jidooar sc: 43. 
TREAN OR ov GA eV a 94. 
ERE RRAINNEN: UTG lena ve die 8k 
Lindman, C. A. M. 163. 
Hindqvist, 8 G.E. ss > ov 74. 
Lindström, A. i 19; 49. 
Hmaström, 0:00; oo. Sf. 5. 
HO: J.D: cs ah ov 46. 
Lindström, J.. N. . 23, 43, 72. 
ENE OG E SE le 95. 


. 6, 9, 10, 12, 16 (2), 


Linne, C. v. 


201 


28 (8),.830 (13), 85, 36 
(8), 37, 46 (2), 49, 56, 
83, 90,-94 (17), 95 (6), 
99 (7), 100, (2), 111 (6), 
112 (2), 116 (6), 117, 
119, 120 (7), 122, 129, 
180, 131, 182, 187 (4), 
188 (4), 140 (8), 141 
(7), 142, 148 (7), 145 
. (2), 147 (3), 150 (14), 
152 . (3), 156 (2), 157, 
161 (5), 162 (8), 165 


(2), 168. (7), 170 (3), 
Ev IN 
Linné, C. v. fil. 142, 143. 
TROR var ao sr EA 70. 
STtaRUer, Po oo a 69. 
Fre 0: Ghana sa ba 22. 
Lithén, M.. 1, 46. 


Ljungberg, A. M. å 
Hjungberg; N: Jose es 96. 
Ljuängblom, CO: Asos ah sd 42. 


Ljunggren, A. 3 81 (2). 
Ljunggren, ÅA. A. . 112. 
Bjunggren,. OA, Lil 25. 
Ljungström, E. . 159. 
Lodin, C. G.. GR 107. 
NOIR dr Gå LR 24. 
Hokranta, GE sd 52. 
Loo, Aug.. . Jå 140. 
Börleb, OC a 41. 
Lostbom, J. (Lästbom)'. 118, 169: 
HOVvöns OBS oo os safir de i 8. 
Lovén, F. A.. s 170. 
Lovén, N. H. Np. RR 
Lovén, S. L. 116. 
Lund, A. A. W 149. 
Lundberg, D. V 57. 
Lundberg, FE. 11 
Lundberg, P. .. . 45, 104. 
Lundberg, P. R. 43. 
Lundberg, R NA 118. 
KHändbergör, UPS PR. + . co ÅA 69. 
Bandbergh, "Ev : ar odd 60. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


202 


Lundblad, J.':C. 
Lundblad, L. J. 
Lundborg, C. J. 
Lundborg, H. B. 
Lunddabhl, D. 
Lundgren, J. G. 
Lundh, C: M. 
Lundman, P. 
Lundmark, J. D. 
Lundmark, P. 
Lundqvist, G. 
Lundqvist, J. E. 
Lundström, A. N.. 
Lunell, G.. 
Luut, OC. J. 
Lychnell, L. P.. 
Lyman, J. s 
Lyttkens, J. A.. 
Löfdahl, OC. J. 
— Löfling, P. ; 
Löfström, J. G.. 
Lönberg, E. G. 
Lönegren, F. F | 
Lönnberg, A. E. 
Lönnberg, OC. J. L. 


Lönnberg, E. A..J. E. . 
Lönnberg, G. Kr. Ing. 


Lönner, C. : 
Lönnroth, C. J.. 
Löwegren, M. K. . 
Malm, A. H.. 
Malmberg, D. 
Malmberg, P. N. . 
Malme, G. O. A:n. 
Malmstedt, J. O. 
Malmsten, K. 
Malmsten, P. H. 
Malmström, A. . 
Malmström, Chr. 
Marcus, H. I. 
Marin, OC. O.. 
Marin, F. . 

Marin, O. . 
Martin, A. R. 


Nät. os Fölky:EL 70: 


85, 122. 


152. 


Martin, C. R. 32. 
Martin, J. E:. 60. 
Martin, P. A. ; öd. 
Martin, Ro sö MA .84, 111 
Medén, J. få VS 55. 
MödiBTÖRG Fe, si LE 91. 
Möljer, "G:s, +7 er kr 93. 
Möländer, ÅA. Fo ac rr share. 
Mölön;: EB; Gb; soy see 97. 


NESlin, COURT 102. 


Mesterton, C. B. 74, (2) 
Micrander, LD, os. so  -R O. 
Minton,: TH: 7 Oo JE ot 28. 
Mjöberg, E, Gb . > Vint karg: 
Möberg, J: Chr. . Ax upskgtsd i 
Möboerg, Wise ör  . DRG N de 
Möbörg, VE si SCA 84. 


Modinj!B. föl SI orÅ En 71. 
Lö Möihöe, W. co SA a 94. 
Möländer, J. ie om Ab 32. 
Mölér; Wi" RR 158. 
Mölin; OO: EP, rt 43. 
Möntéhj A;; U. > ME Am 83. 
Montin, L. 2 OR 
Moögqgvist;. 0. Jo Sok. Ml al 149. 
Mortinsson, N. . . . . | 
Mösén, FIG... REN 39. 
Mösény KK. WE: «0 0 er 


-Muhrbeck, K. . 8. 


Munck af Rosti E. zZ. 14, 
39 (2), 45, 75, 92. 

Munck af Rosenchöld, Eb. M. 122. 

Munck af Rosenschöld, P. S. 107. 


Murbeck, S. S. RR 1851. 
Murray, Ad. 5, 6 (3), T (Ty, 25 
(2), 129. 

Mäller; EB; 2 ÖP om: ok: fr AR 8. ; 
Måäller; VV. Ha 00: sr dte 48. 
Mäöällern;.U.: se. sad 24; 
Myrin, C. G.. 141, 147: = 
Möller, OZ F.. cs ocfbe. DY ARON SR 


Möller, Hj. Aug. > =» a loöskHECSDOe 
Möller, Li: Mi 2 & + RR 
Mörök; SK) ÖS STBJAGd GG Ta 


Mörner, OC. "1 h. . . 18. 
Mörner, K. A. H.. 20,91. 
Nathorst, A. G.. —16T: 
Nathorst, Th. E. 150. 
Nauclér, S. 105, 170. 
Nauman, C. F. .. Ae BO 0 DA 
. Nauman, G. 68.' 
Nauman, G. .. 116. 
Neander, E. 114. 
EA AN dt a 8. 
Nensén, A. . 81. 
-Nerander, T. .. 538. 
Nerman, W. &: . 67. 
Netzel, W. 87. 
Netzler, F. i 33. 
Neuman, C. J. . ;125 (2). 
Neuman, L. M.. 158. 
Neuman, M. .. .. 61. 
Neyber, F. O. C. 84. 
Nilsson, Alb.. 164. 
Nilsson, And. 114. 
Nilsson, Cl. 47. 
Nilsson, L. 56. 
Nilsson, N. A.. . 44. 
Nilssön; NI Hj. 159. 
Nilsson, S. 116, 117, 118 (3). 
Nilsson, I. I. '. 113. 
.Nilsson-Ehle, H. 164. 
Nolleroth, W. A. . ä 14. 
FFENOSOUG dö 4 re r Ve ah sl N. 
FOR Rog bå 
Rs ch ALI H 
Nordblad,. C... -. å 58. 
Nordblad, E.. ..66, 138. 
Nordenson, E. : 78. 
Nordenström, V. M. . 69. 
Nordgren, P. RR SV Då 24. 
Nardlund, GJ ÅA: sA. 2 arodevtB. 
Nordstedt, P. U. 97. 
Norell, C. . . 24. 
Norén, C. 0... 164. 
Noréus, F. Th. . 55. 
Noréus, Ol. 54. 
Nyander, J. OC. . 25. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


Nyberg, J. U. 
Nybleus, J. E.. . 
Nygreen, C. J. . 
Nyman, C. M. . 
Nyman; BO; Avi. 
Nyrén, .C. . 
Nyström, A.. 
Nyström C. L... 
Nyström, G:.. .. 
SD SR 
Odenius, M. V. . 
Odhelius, E... 
Odhelius, J. L. . 
Odhner, N. J. Th.. 
Oelrich, J. D. 
Ohlin; A;iG5 5. 
Ohlsson, O. A... 


Olai, A. 


Olander, E. J. 
Oleen, B. 0... 
Olin;-J.H. 
Olsson, K.. 
Olsson, P.. . 
Olsson; aR 5 das 
Opphoff, C. A. . 
Osander, N. E. . 
Osbahr, E. G. 
Ouchterlony, J.. 
Pallib;:B..V:i. 
Pullin; P.G. V. 
Fal FO: 
Balm; Fo0a. 
Palmerus, I. . 


Palmberg,. J. G. W. . 


Palmer, V. A. 
Palmgren, E. G. 
Palmgren, P. G. 
Perman, E. T... 
Petersén, E. J. M. 
Petersén, J. Chr. . 


106, 144, 


113, 


Petersohn, T. A. E. . 


Peterson, -P..D.. 
Petersson, D. G. 
Petersson, E. P. 


204 


Tatorsson; ID: c,. skhosl sg 2. 
Petersson, O;; MV... stl slet 20: 
Potterson; ÅG ve, bestå 29. 


Petterson, JT, MS: . eNA 45. 
Petrén; Diss one 65. 
Petrén, K. .. KRANG 20. 
Pfannenstill, S. Ä LA 58. 
Pela, Re aa UN 94. 
Philipsson, LM, .. «1 «054358. 
Pillisdag aid ice ke STA TNE 
Pill: SösAln es ar. 78. 
174080 cp SAR I ARE RARE (SET 12. 
Pipping. J, G-7ö -evtb bt Nege: 
Pira; As AREA 1 Es el 134. 
Elatsman; M, As oc fl des 45. 
än ten: Ör Il oso sn RÅ 57. 
Pontin,..D. D. FÖRE 
INonlin, NE Mosa see eg 21. 
TRörsth, 0-0, Vv. >. 127. 
Pramberg, J. B. 4, 6, 21, 31, 42. 
13,89; 
Bräintg, J,:. BIR LR oh 150. 
DTSAR AR Kö FRE RA NRP SA 96. 
Pöilander,.E. Ohr.: oo. så de 386. 
Quennerstedt, A. 120. 
Quensel, C. si 49, 120; 101. 
Quensel, Ja U;Th oh od 23. 
KÖVIding No Arise velo CCR 2. 
HAD PAN: Jen 25 ie vå Le Ver NINO, 
RAD. AR unlEne oe ade 01. 


Radloff, Gu M. .. so. .> dT 40:05. 


Rahinström, Ni L.: cr dc 42. 
Ramström, As. oc sc baten 60. 
Bamström, C. BI I..2as 16. 
Ramström, OM = dT 138. 
Ramzelus; Å: sh så std 30. 
RANG; Jr köralee SE Få a 69. 
FLOOT, dala fegis ae AR 22. 
Reftelius, J... ö 123 
Reftelius, J.M, «4 ..62, 140. 
FHegnell, & FIN od sb 44. 
Retzius, A. Ad.. | 1192, 
Retzius, A. J. 107, 112, 116 (2), 117, 

(2), 121,:129;.181;:188 


ESRI JNA 


i Biohenkin, 0. AA 


(2), 139, 140, 141, 142 

(3), 145, 169 (8), 170 

(8), 171 
Retzsiusj: Gl: > sco RN 8. 
Retzius; MO: jeg sr 86. 
Retaiyp; NI oss 63. 
Ribe, C. ; «AO. 
Ribe, EL 2 ole 76. 
Ribbing, L. 1383. 
Ribbing, 8. 161,89. 
Fiotz, I: Vejde oe fe 93. 


Ringenson, J. I: .. =» P:-wi4l06. 
Rings Os Mos 114. 
HBingius, TI.Elec enat 148. 
Ringius, J. E | (oå 
Rinman, C 69. 


Risberg, "Jr2..; sc, 45. 
RBislachi, Gin 
Rissler; Joe EN 19. 
Bibslerj, Par "lose ae 85. 
da 101. 
Roberg, 5 3, 9, 11, 12 (3), 14, 17 
(3), 27 (3), 34 (5), 66, 
69, 76, 80, .91,.:98,;:-104, 
116 (2), 117, 123 (2), 
137, 143. 161. | 
go a RS STRED 
Rodhe, .G.. W: Einår? solla 21. 
Roman, P. A. ER NG 124. 
Romanson, H. V. . 2, 3, 5, 10, 42, 
69,; q 
Romanus, ÅA. R,. ide 164, 
Bonander,:C: Gu teteck od 64 
RoosI. Q. Rd 
Rooth, Jasio sö a 39. 


Rosander, Hj AED ants 161. 


Rosberg; CO. Åsuve sted 75. 
Rosborg, C. FR oc so FRIES 


Rosén, nob. RBoseblall, E. 3, 38, É 


45, 53, 99, 100, 1227 


Rosén, nob. Rosenstein, N. 3, 27, SE 


80, 84 (2), 85 (8), 45, 
63, 66, 98, 104 (2), 105. 
Rosén, Nils (Walfrid) . 129. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


« 25jå5. 


Hosendahl, H. Viss 0,0, 4 98. 
Rösendhal, CO. BF. 7 74 150. 
46. 
IOssanNder,: O.Je= "=, cc 81. 
MINOBSANGOr,; IN. so fr. 2 a 69. 


Rosling, G. M. . 


Rotheram, H. V. . 85, 106. 
Röthkman, Os. . oc 7. 91. 
"Rothman, G.. . 49, 54: 


Rothstein, Th. G.. . . . 7102. 
Rudbeck, Ol. fil. 9, 11, 15, 148 (4). 


Mäbörg, D.-. oh 20 143 


SSE rg rg 0 111. 
HUudberg, Hos. «0.0 11. 
21857199. 
AoA Fig TN SR Sr ARE FE 33. 
FIRADES SÖ: 0 07 101. 
NOS oo 3. 39. 
SENNENSrÖRL- Ål =. >. 0. 84. 
RNE at, 74. 
RR da 27. 


Rudberg, J. -. 


Rydbeck, E: O. 


FFdbörg, f. Fc. oc. 59. 
RER et rn 19; 


VNONGa MN Se sd Ar oa 116. 
RENOEE EA 0 106. 
FREE vs 1: 
BREES er rn 66. 
REA ere Vr B0UT. 
of LE SA EA f 


RENARE ol stR 87. 
EON: Ers oda is KR 64. 


SOON, EL ID. cs. 0 ov 10447160, 
SÖND Ure, UJ. Mo. i. sv 2. 89. 
SERNER ÅA 0 83. 
FEN DEM SG & 2. 
ot a SE er RN SA 15: 
Ne OR 0 AA 43. 
ls FE SE VERA SR 157. 
Handopren, J. ÅA, lita dl. a 43. 


- Sandelin, E. . 


EMmäErR .O. Ge ri SA 150. 
oo RA NE SA FEST EE 4, 


Santesson, C. G. 


Säntesson, C.G. -. 5. AX 16. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


205 


Saur, Os >. br >53 50. 

Bohägövatböra! J. At 148, (2), 149, 
157. | 

Schagerström, N. O. . .. 83. 


Scharffenberg, D. . -. . +. ET: 
Schedvin, J.S... >. -. : 
Scheutz, N. J. :, ss. & 149. 
Schlasberg, H. I. -.:71 & 81. 
Scholander, L. +. 2 sc 43. 
Ochough, Er EF... +so-. Po 80. 
Behreber J. CO. Do. 38 36. 
Schröder, J. .. 
Schuldheis; J. G.:3 5 0. 65. 
Sehulta; CA Gl oi. jr festlig 82. 
Sohtill D0 R sR 36. 
Schuls, MM. Ph ss. fot as 105 
Sönulta, P2: Qi vd ett be sn 105. 
BEUZON, Her: cc. too 07 LETS 20. 
BON WO, de se sc HK BE le 115. 
Schånberg, J. F. . scoc cs 48. 


MÖROÖLL, "El. vi va ski SÅ AN 126. 
BBHarde, 'G: "M:s ss > gVk rik Så 
Söderholm, Boc > fö4 8. 


Nofström; NG. «=. 23 1001 Ko. 
Befvölh, DU. srt st. 55. 
Segerberg, K. O. . I a 167. 
Segerstedt, A. J. ;:89, 105. 


"Segerstedt, EB. vo Ark 97. 


SESOrStödl4, Es re Ja all 160. 
Selander, fc. vc std VARAR 29. 
Selden; PP. ÅA. Hit ag 49. 
SOLLUGN- PR ING Fully sd te fåg 71. 
Selling; AV Moss sc ls 29. 
Sönell; O;-Ros Fd fe sf IA 98. 
Bernander, I: Ito: or sa 166. 
Sotterblad, ÅA. -B5 so, Is 42. 
Setterbonm, Ik cc 29. 
Setterwall, C. G. .. . ... 115. 
Shiörman,: NI GC. saa 83. 
Sidrén, .J... .. 3, 24,37, 58, 69, 94. 


.Siefvert, J. v. AEA REN AG 27. 


Sök, :J, ev 0 69. 
sg ng. G. Ä RA DD. 
SIGN; No lit asset DNE: 


206 


Sillén, N. J. . 
Simmons, H. G. 
Sjöbeck, L: Th.. 
Sjöberg, Jak. <. 
Sjöberg, J. P. 
Sjöberg, N... 
Sjöblom, L. 
Sjöborg, A. M. . 
Sjöbring, N. P.. 
Sjöqvist, J. 
Sjöstedt, Y. . 
Sjöstrand, P. O. 
Sjövall, P. G. E. 
Sjövall S. K.. 
Skottsberg, O. ' . 
Skragge, M. . 


Skårman, J. A. O. 


Sköldberg, S. 
Sköldberg, S. E. 
Smitt, F. A. . 
Smitt, J. J. 
Sohlberg, O1.. 


Sommelius, A. B.”. 


Sommelius, D: . 


Sommelius, N. J. . 


Sondén, C. U. 
Sondén, Mårt. 
Sparrman, A. 
Sparrman, N. A. 
Sparrman, N. G. 
Sparschuch, Henr. 
Spole, A. . 
Sporsel, L. P. 
Spångberg, J. 
Staat BE 
Stagnell, P. E. . 
Stangenberg, E. 
Starbäck, K.. 
Stecksén, Anna. 


Steffenburg, Ad. '. 


Stenberg, J. O.. 
Stenberg, S. . 

Stenhammar, C. 
Stenkula, A. M. 


Stenkula, 2. FT: ANN 14. 
Stenström, EO. FLAG 146. 
Steuchius, B:57 ITEM 0 matt: 
Stickmean; Ol =; SE fo 150. 
Stiegler, A. V. . > = ackamst. 
Stille, S. J. 6. 
Stobeus, K. . 84, 166 (2). 
Stobijpus, K. J: Bi vIE Rn 24. 
Stolpe; IC H. Dö FRA 167. 
Strand; Bi Jas 4 då KO NNSENONGD. 
Strandberg, Z. J. . . 30, 57: 
Strandman, P.i.. =» » ua 100. 
Strandmark, :J. Do EA 158. 
Strammark, PP: Wile 157. 
Stridsberg, O. AN Leo a 63. 
Stridsberg, W. oootje emm 62. 
Ström; B--M. sc jen sc ffeoatod or. 
Ströni;: GT. so Arena: 
Ström, OO; 8. BITIT 6. 
Ström, W. RB. Vings oc a MI 
Strömberg, 8. J: HO0 sr 59. 
Strömfelt, H:; G- Frn ök Hu: 156. 
Strömman, PHI ff iroG kg. 
Strömqvist, J:, 2G: FI WL EN.GD. 
Stuxberg, AJ: in sl ko 128. 
Sundberg, A3-7.560. J055 148. 
Sundberg, CO. J. G.. TT I aRD: 
Sundberg, H, "au oc AON: 
Sundberg, P.G: 5 EE NAR, 
Sundevall, C. J. 42, 121,/126 (2). 
Sundevall, Filt deta 2 OR A 


Sundius, J. i . sa a 

Sundius, P, 90, 119. q 
Sundström, OC: Aris 6 rd 120-5 
Suneson, F.-A. . i Hö, 
Swalin, O. A. 50.5 
Swartz, E. 97. 
Swartz, Ol. i 182. 
Svedberg, J. FE.. . DE. 
Svedölius,. G.: us ett 88. 
Svedelius, NF 020 156. 
Swedenborg, J.G, = so -89K 5 
Swederns,. M-BEEREEN rä 
Swederus,. 8. 5 1. rs BN 


Bidrag +t. känned. af Finl. 


EET Ja, fe ör as 2. 
Svenander, G. RSKR UR g 
Svensson, C. A.J = « 73. 


AG 0 oas 65. 
Svensson, I. . 30, 82 
frdan. BC ELVv. il. fn. Le 84. 
AR I de 164. 
kemere, Hol oc de os 44. 
RE os OT OM s 148. 


EL Lab 72, 
Söderbaum, A. G.. 
Ramn, Pl os nod sl 69. 


öannere Chr. co oc g 97. 
- Söderberg, D. H. . 38, 147 
fn: OL oc så ho ue ö. 
mderberg, Ok. fo fos 137. 
mimrbom, OO. GG. of: lege 5. 
fönnenländ, 5. FF; sc ff st. 163. 
Hödorgvist; ÅA. EB. i. 1. vc 67. 
fölarmadt:J. G.;.; ss. 106. 
Söderström; P. A.. . .. 55. 
ORRN Ea os de 92. 


Sönnerberg, J. - 5, 40, 48, 47 (2), 
50, 52, 116, 142. 


Nat. o. Folk, H. 70. 


Tedin, H. ; ÖR ER EE 159. 
Tengborg, Y C. 5 DEAR EE VER 
Tönggren, P. M. CO:.. I. i. 59. 
föromalm; P;: G.o> hp ov. 21. 
Töngstrand, BE. U. .;.odens 69. 
RES WS nn latt 114. 
ED: a. Te je 68. 
Theel, J. G-. FE RA 152. 
Theel, J. Bj. ÖR lar 113. 
'Thegerström, P. L. T. 69, 77 
INS O SA oc sy fe ige 96. 
RON Oh Ån co i» 87. 
Theorin, G. R. A.. 163. 
Theorin, P. G. E.. 157, 163. 
Tholander, F. å : 24. 
Thollander, U. T... 4 43. 
Thomson, J. . '. TNE 
Thorell, T. : . 126 (2). 
Thunberg, A. A. 90. 
Thunberg, A. M. 9. 


207 


Thunberg, C. P. 6, 45, 96, 102, 106, 
112, 117 (4), 118, 119 
(8), 120 (2), 121 (8), 
122 (3), 123, 138, 139 
(8), 140 (2), 142 (6), 
143 (2), 144 (25), 145 
(8), 147 (3), 151 (5), 
157, 162, 171 (5). 


RAMEL DOT Sr a oven ee Fale AN 
ERS: Me oo Ke ENA 45. 
ASG: SÅ Pos nn 162. 
Tilleus, P. C. Fv 30, 46. 
RS LINNE Un oo dara ne MR 48. 
Tingstadius, Le Ova åsa 58. 
"FTiseling, Co Åsne eg 119. 
NT TR REG RS aa EN 88. 
NODDINE, ks väsen så ken 
FADO RUG, Sara > TREA LES 24. 
ODDS Ck: ov scan 88. 
SOrGlE Os Mi 5 ooo aan 129: 
OKNOR, > Bl cc Rå MT RR 141. 
KOrstönson, Ö-ne. a lessman 91. 


Tracht, R. C. 
öratvontfelt, HE; €: + sutmsce 88. 


SPAR äg Is i förl Er boj sprit 157. 
MNROUSE Par kn vc EVS 3. 
Trendelenburg, OC. . HS 69. 
Trendelenburg, Ph. år. SA 4, 
MrB GE: da sr ss en oe 102. 


Ijojlas. Av Mosa sd oeY vac 149. 
EROS: Dos fog op fd or 62. 
'Prozelius; Ol. Bh ad: 116, (2);-118; 
123,;.. 188, 139 (2), 162, 
168, 169 (2), 171 (2). 
ERE (ER » 28, 88. 
Trägårdh, I. EL RR 
Tullberg, S. Å. PA Rdr SR 167. 
föallberg, IT. Food: stör 126. 
OG IA RER EA BS NR RE BR 141. 
Örn DIOm (PÄR 8 sa 4. 
För böllmasd.- Bes. daler 69. 


TörDG, ER NW sg SE uret 26. 


Törnqvist, GF Dos effe om 61. 
Mddiian, 18, > > ve TA 83. 


208 


Ulfsberg, J. E. . 101. 
Ullgren, O. M. . 170. 
Ullholm, J. 28, 58. 
Ullman, A. L. 43. 
Ullman, J. G-. 4 
Ullmark, H. . AE RER 162. 
Ulingrön FOR Ao MANS an 3. 
Unge, P. ÅR a 37. 
UpPpmMatkied. SA 2o0k Ta 123. 
Wenman, C. H. 28, 150. 
Werme 3 49. 
Wadsberg, A. M. 70. 
Wadstein, E.. 22. 
Wadström, J. A. 10:38: 
Wabhiberg, P. F. 107, 147. 
Wahlbom, G. . 46, 161. 
Wahlenberg, G. ""T62. 
Wahlgren, E. NS 126. 
Wahlgren, Fr. 6; "113; 181: 
Wahlstedt, L. J: . 155. 
Waldenström, E. M. . 86. 
Waldenström, G. F. . 60. 
Waldenström, H. . . 1: 
Waldenström, J. A. . T1. 
Waldenström, J. C. 38. 
Wallberg, G.. 101. 
Wallengren, H.. ; 132. 
Wallengren, H. D I. 121: 
Wallomras;0. 0 40. 
Wallerius, Iv. D. 167. 


Wallerius, J. G. 6, 35 (3), 992; 
1059); "187:188 (0); 
161 CR 162 (2), 166. 


Wallin, ÅA. 84 
Wallis. OC... 28, 29 (2). 
Wallman, J. H. 170. 
Wallmark, J. SER 70. 
Walmstedt, J:5O: ">, 43. 
Wallner, S. 102. 
Walter, K. A. 87. 
Warenius, G. - 11, 48. 
Warfwinge, F. W. JE 
Warholm, R. 74. 
Warodell, P. E. 60. 


Wawrinsky, R. A. 79: 
Weber, Dan, . 37. 
Wedenberg, A. F.. 30, 100. 
Wejlander, M. D. . 88. 
Welander, E. '=88. 
Wendt, J. P. 22. 
Wennberg, E.-S. 19. 
Wenner, G. M.. 101. 
Wenner, M. L. . 22, 101: 
Wennlund, J. 106. 
Wernstedt, W. 61. 
Wertmäller, J. F.. 105. 
Weser, D.. 94. 
Wessén, C. J. . 148. 
Westberg, Art. Ed. VA 
Westberg, A. E. 65. 
Westberg, J. L. 39. 
Wester; P2 Vr av 43. 
Westerberg, J. J. . Sek 83. 
Westerlund, C..Ag. +. 129 (3), 146, 
Westermark, F. J.E. . . 89. 
Westman, J.. . 61. 
Westman, S. A. : 4. 
. Westman, S. E. 40. 
Westring, C. A. T 42. 
Westring, J. P.. 38. 95. 
Westring, P. Chr. 102. 
Wetter, W. A. G.. 127. 
Wetterbergh, C: A. 52. 
Wetterdal, H. 26. 


Wettergren, OC. J: yt. 6. 


Wettergren, C. L. F.. 25. 
Wickelgren, P. . 54, 
Wickman, D. 56, 95. 
Wickman, Iv. a 08. 
Wictörin, IBbo2 oe sea 3. 
Widberg, J. Å.. 19; 
Wide; FÅ ör op ok RE Rage sla RR 5. 
Wide, P. G. . 50. 
Widegren, Hj. 118. 
Widmark, J.. 78. 
Widmark, F.. ARR AEA 06-1 
Wieselqvist, O. Gif 4, 
Wieslander, M. . 90. 


Bidrag t. känned. af Finl, 


RNA fs ad, ov sJNÖT 30. 
mvaRIBorg, fl do oc oss SÅ; 
Wikblad, AG 0 69. 
ärlström, J: EB. vc. 0 96. 
iNvatander, N> Av oc to 7 55. 
Wilcke, H. Chr. D. 
frilkona, G. Das oss 14. 
IE 2 8) SE AR KARE 51. 
ERE oa 74. 
Wiman, J. . NAR 94. 
Wimmerstedt, 7 EE AE 92. 
SER cc. 55. 
RR on TA 107. 
et As 0] 102. 
og 159. 


Window, ACCPilodi. 121. 


ER 0, eds 130. 
vatgander, "DIM. oc sc. 1435. 
AE 43. 
ERE 26. 
TN 2 FORE 20. 
Wistrand, A. H. AE ASG 
ed Sr AE SA MÄN 2, 
Nan Ål: As a 0 1653. 
Witt, O. M. . 60, 104. 
TA En a 164. 
ERROR STAL on 101. 
MEttroök, VB oc. ov 155. 
Voigtlender, G. F.. 98, 104. 
Sn a AN 18. 
Wollin, Chr. 17, 50, 51, 92, 105 (3), 
106. 
SLUG: oo svT 170. 
IEFORHOlE KA dens ca a Ja 103. 
Wyrotlinds Wi 0) al. 
FER ESA Aa det OKT 41. 


Wåhlin, A. FRE KE RN ARS 
RR or ds sa 1. 
RER I ale cc 76. 


NIO: Re oe no Ae 104. 
RR og hl 


Nat. o. Folk, H. 70. 


209 


Betllfel ls läka sc a 106. 
Zetterstedt, J. E. . . 152 (8). 
Zetterstedt, J;: W.. . . . 162. 
Zetterstrand, F. A. . . . 59. 
Zetterström, C. 41, 42 (2), 66, 68, 
83, 85. 
Zetzell, P. 185790, 
Ziervogel, Sam. . 9, 94. 
FNNINOrE. DORA os 6 EN 80. 
FN RS se a EL 32. 
MÖSEN OPVes sov soma 60. 
47. 
Åberg, j I SÄD SINA ir SE NN Ce 138. 
Åhlström, OEI 3. 
Åkerberg, M. . . so + <> 400. 
Akorblom, CO; M, + . ab. 85. 
Åkerlund, = SM RESAS RE 23, 
Åkerman, C, W. « dd 57. 
Akormnan, G.I oo de 5k 
Åkerman, J. . TVO. 


jOE ER 200 ARG RANE 85. 
Åkerman, | FÖRD 2 SN ae 76. 
Åkerman, N. :£88tt; 102. 


Åman, 5 200 VR REDAN tl = VR Sä 22. 
Åman, ER dee) ej Sä 92. 
Åmann, äv FRE a SSA St Rd 150. 


Äänark 3 W. a, mi gle pe Sore 
ERSSON: dvs to Je TEAM 98. 
MIO, cOLEP. on de or JAR 118. 


Ährling, Ed. . FRE ESTErN  S g f E 
Ödmansson, E. L. W. . . 62, 81. 


Olirling, JF FE LA Sa 89. 
Öhrqvist, D. Jo. 2 re 30. 
Öhrström, WEB, katta 53. 


Ölirwinlly Hj. sc oo ae 13. 
Örbom, N. G. sd 
Örström, OC. ÅA. os «= 5 138. 


Ban IL FR BRA SSE SAR 96. 
Österdam,-Abr. so oc tea 116 
Österman, M. G-. 30, 36 
Östman, J. P. 38, 66 


210 


Agardh, J. G. . 


Almén, A.. 


Areschoug, F. wW. C.. 


Ask 0: di. 


Aurivillius; P. EF; 
Benedicks, C. 
Bengtsson, S. 
Berggren, S. . 


Blix, M. 


Broberg, J. V. . 


Clason, E.. 


Däben,;.G. Vv... 
Enander, 8. J. . 


Esberg, J.. 
Fries, E. 


Fries, Th. M. 
Först, C. M. . 
Gadelius, B: E.. 


Geijer, R. . 


Gellerstedt, P. E. . 
Hammarsten, Ol. 
Hedenius, Per. . 
Henning, A. . . 
Henschen, S. E. 
Hesselgren, E. . 
Holmgren, Fr. 
Hwasser, Isr. 


FIbrejiJis 
Jönsson, B. 


Key, Ax. 182 & 183 (8); 184 (4). 
Lennander, K. G. 


Lidfors, B. 


Liljeborg, W. 
Lindfors, A. C.. 
Linne, C. Vv. . 


II. Programlitteraturen. 


176, 185. 


. 188 (3), 189. | Ljunggren, G. k 188. 
177. | Lovén, Chr. ...182 (2). 

188, 189. | Lovén, N. H. 179. 

179. | Lundgren, B. 188. 

. 185 (2). | Lonnberg, E. 187. 

187. | Mesterton, C. B. <AAKR. 

189. | Murbeck, Sv. 189, 190. 

189.-) -Märray, Ad. ARG). 

417953 18048). | "Mörner; CO. Th. > 178. 
Nr 182. |: Mörner, K. A. H. . ::.184 (4), 185. 
178. | Nilsson, S. FS 188. 

181. | Nordlund, G.. . 178 (2). 

187. | Petrén, K. ; 189. 

175. | Qvennerstedt, Är Wo: ..190 42). 

185. | Bietzius, G- ; RA PEN Vd 

178, 186 (3). | Ribbing, S ; 179, 180 (7), 181. 
179, 190. | Robert, L. 175, 176. 

. 180. | Romanus, A. 2189. 

. 178 (2). | Rosén, N.. 176. 

139:I iSabllin, OY; 186. 

178 (8), 179 (2). | Schröder, J. H.. j 176. 
;:1722). | Sehböck; Hi ; LiRA97. 

189. | Schwerin, H. H. v. 190: 

177,,1781 I Sidrén, J.< FREE - 176. 

176. | Stenberg, S. . « 181 (4), 182. 

178. | Sundberg, OC. 178. 

. 176, 177 (2). | Sundevall, F. E. PR VG 
176. | Swederus, M. B. 186, 187. 

190. | Tullberg, T.;: 178, 187.- 
Törnqvist, S. L. 189: 

178. | Wadstein, E. 189. 

189. | Wahlgren, F. 188. 

. 185, 186 (3). | Wallengren, H.. 189. 
187. | Zetterström, OC. . 185 


BIDRAG TILL KÅNNEDOM AF FINLANDS NATUR OCH FOLE. 


H. 70, N:o 2. 


a 


JOHAN HAARTMANS 


VERKSAMHET VID UNIVERSITETET I ÅBO 


UNDER ÅREN 


1154-1781 


SKILDRAD ENLIGT HANS BREF 


AF 


OTTO E. A. HJELT 


HELSINGFORS 1911 
FINSKA LITTERATUR-SÄLLSKAPETS TRYCKERI 


SS 


För längre tid tillbaka offentliggjorde förf. under titel 
Medicinska förhållanden i Åbo" tvenne uppsatser om prof. 
Johan Haartman, den ena i Vestfinska afdelningens pub- 
likation , Lännetär VII (1882), den andra i ,,Commentationes 
varie in memoriam actorum CCL annorum edidit Universitas 
Helsingforsiensis" (1890). Då förf. nu blifvit i tillfälle att slut- 
föra teckningen af Haartmans verksamhet i den finska 
Högskolans tjänst, har han ansett lämpligt att till ett helt 
förena och i ett sammanhang skildra de olika tidskiftena i hans 
lif, så mycket mera som ofvannämnda uppsatser knappt mera 
äro tillgängliga. Dessa meddelanden stödja sig dels på 
Haartmans i Sveriges bibliotek bevarade bref, dels på hand- 
lingar i vårt Universitets arkiv. 

Haartmans egentliga vetenskapliga verksamhet är re- 
dan utförligt behandlad i ,,Åbo Universitets Lärdomshistoria. 
I (af L. W. Fagerlund och RB. Tigerstedt)”. 


Lepola villa den 15 September 1911. 
Otto E. A. Hjelt. 


c 


2 


i 


; 


AT 
FR 


: 
45 
od 


8 


Må 


VE 
ÖT 
$ 


AR 


K 
X 


Nr 
I 


FA 


Bana de män, hvilka den finska medicinens historia räk- 
nar såsom sina ypperste, intager Johan Johansson 
Haartman onekligen ett framstående rum. Om äfven 
många af dem, hvilka nu i de ,, Haartmanska stipendierna" 
finna ett välkommet understöd för sina studier, försumma 
att erinra sig den man, som stiftat desamma, fortlefver 
dock hans minne hos en hvar, som äger någon kännedom 
om den medicinska vetenskapens utveckling i vårt land. 
I mer än ett afseende hör Haartman till våra minnesvärda 
män. Han började sin bana såsom Åbo läns förste pro- 
vinsialläkare och afslutade den såsom stiftare af nya läro- 
stolar vid den fakultet, hvilken han under sin mannaålders 
kraft som lärare och författare hedrät. Dessa blad äro 
icke ämnade till en uttömmande skildring af Haartmans 
lif och verksamhet. Några strökorn till belysning af Haart- 
mans verksamhet, hemtade ur hans egen brefvexling, 
torde dock kunna förtjäna en plats i universitetets historia. 
Vid denna tid voro läkarekonstens idkare i Finland 
mycket få. Staten hade ännu icke vidtagit några åtgär- 
der att bereda befolkningen tillfälle till läkarevård. En- 
dast vid militären funnos kirurger eller s. k. fältskärer 
anställde, hvilka, ehuru icke dertill berättigade, ofta sys- 
selsatte sig med behandlingen af invärtes sjukdomar. Be- 
hofvet af läkare hade emellertid gjort sig allt mer känn- 
bart och på uppmaning af framstående personer hade 
bland annat inbyggarene i Åbo och Björneborgs län un- 
der år 1752 förenat sig om att sammanskjuta ett årligt 
anslag af 554 dal. 10 öre smt för aflönande af tvenne 


2 


provinsialläkare, af hvilka den ene skulle vara bosatt i 
Åbo med 300 dal. (= 564 mark) och den andre i Björne- 
borg med 254 dal. 10 öre i årlig lön. Initiativet till denna 
åtgärd synes hafva utgått från "då varande landshöfdin- 
gen i Åbo och Björneborgs län Johan Georg Lilljen- 
berg (Landsh. i Åbo 1749—1757), såsom man ser af ne- 
danstående bref till arkiater Abraham Bäck, dat. Åbo 
den 15 jan. 1753. 


» Sedan jag med nog besvär hunnit att förmå hela mitt 
Lähn, förutan Åland, som äger des egen Landtfältskiär, 
at årligen af hvarje hemman til en provincial medici af- 
lönande bestå något visst, som ohngefärl. kan utgiöra när- 
mare 600, än 500 dal. 'smt, så har jag trodt mig gå säk- 
räste vägen, uti en så öm, som samvetsgrann sak, att först 
underrätta mig af Collegio medico om de mäst skickeliga 
ämnen dertill, innan jag till Kongl. Maj:t mitt underdåniga 
förslag på samma syssla utgifver. Här i Åbo är Apothe- 
karen Synnerbergs stiufsson, benämd Wasström, som 
äger godt loford, hvilken sig härtill anmält, men allden- 
stund han ej ännu undergått graden, så vågar jag icke at 
sättja honom på förslaget, i anseende äfven dertill at jag 
ej har mig bekant, om han någon erfarenhet äger uti -at 
vara accoucheur, 'som är en nog angelägen sak i detta 
land, hvarest slika saker handteras med nog barbarie på 
många ställen. Min hörsamma begiäran är alt derföre at 
Hr Archiaternr täckes jemte Collegio med-:all ömhet före- 
taga saken, samt lemna mig äfven dehl af de instructioner, 


som för provincial medici utverkats, vid hvilka jag i an- 


seende till detta lands särskilta beskaffenhet, och en och 
annan oséds afskaffande, som både på hälsa och lifstid kan 
hafva influence, torde giöra mina nödiga påminnelser, ej 
till förtigandes, at des : giöromåhl äfven borde blifva, at 
examinera vattnenas beskaffenhet, som på många ställen 
äro eländiga, at ej säga giftiga. En vidlyftig. .poste hind- 
rar mig, at bättre rangera mina tanckar, men med få ord 
kan' jag säga, det jag önskar mig en bra och skickelig 
Prov ireralHedreue eller "ock ingen”. Ör 


Äfven en annan skrifvelse äf samme  Aändskotälså 1 


Lilljenberg den 9 juni 1751 till A br. Bäck ådagaläg- 
ger hans nitälskan för länets sanitära behof och utgör” ett 


Blärag t. känned. af Fint 


Milia S' YST RT 


3 


märkeligt bevis för = uppmärksamhet på de hygieniska 
för upbandena i Åbo i medlet af förra seklet. | 


Jag får ER oda tillfälle nämna om en annan om- 
ständighet, uti hvilken Collegium medicum kan giöra en 
oändlig nytta. Med god police i stad förstår jag bland 

s annat att hålla den fri ifrån all osnygghet och orena diur, 

som gifva stank p. p. Ibland dessa äro visserligen svin- 
kreatur de svåraste, af hvilcka här i Åbo är godt förråd, 
utan at jag kan ändra sådant, i anseende till viss förelu- 
pen omständighet i min företrädares tid, som jag förbigår 
at uprepa, Min mening och önskan är den, at Collegium 
medicum, som tvifvelsutan hafft tilgång til Tabellvärket 
och fölgachteligen blifvit öfvertygad om at mortaliteten i 
städerne är större än å landet, ginge med en remonstra- 
tion derom till Hans Kongl. Maj:t, andragandes at sådant 
ofelbart härflyter af det sjelfsvåld, som i städerna ritat 
sig in med svins, getters, ankors, dufvors underhållande 
jemte flere omständigheter, anhållandes hos Hans Kongl. 
Maj:t det nådig befallning till samtel. Landshöfdingar afgå 
kunde, at deröfver hålla sträng och alfvarsam hand, fast 
det ock vore vid ansvar. Då kunde mycket godt vinnas 
med snygghet, plantager, hägnader och mera sådant”. 


Till den nyinrättade provinsialläkaretjänsten i Åbo 
anmälde sig som sökande Dr Johan Haartman och med. 
licentiaten Nils Wasström. 

Johan Haartman, född i Pemar den 15 sept. 1725, 
hade grundlagt sina drar vid universitetet i Åbo, tjänst- 
gjorde derefter under fyra års tid vid apotek i Stock- 
holm, började 1749 sina medicinska studier i Upsala och 
blef snart en af Linnés och Roséns mest framstående 
lärjungar. Då provinsialläkaretjänsten inrättades i Åbo, 
skyndade Haartman, som helst önskade nedsätta sig i 
sin födelsebygd, att afsluta sina medicinska examina för 
att kunna komma i fråga vid besättandet af denna befatt- 
ning. Om Haartmans licentiatexamen den 13 december 
1753 har Linné antecknat att han , visade en extra ordi- 
narie genialitet". Det synes hafva varit Linnés infly- 
tande, som förmådde Collegium medicum 1 Stockholm att 
gifva den unge läkaren sitt förord, ehuru han hade en 


Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 


4 


svår medtäflare om tjänsten i medicine licentiaten Nils 
Wasström, som dertill fått icke mindre medicinska fa- 
kultetens, än landshöfdingens rekommendation. Denne 
hade också gjort sig säkra förhoppningar om tjensten, 
hvilket synes af hans bref till arkiater Bäck, dat. Åbo 
den 25 april 1751: 


,Högädle Herr Archiatern har derjemte behagat at be- 
rätta, det Hr Professor Leche skrifvit till Kongl. Colle- 
gium medicum mycket favorabelt till min fördel, hvarföre 
jag har orsak honom på det hörsammaste at tacka, ön- 
skande det Hr professorn ville på lika benägit sätt rekom- 
mendera mig till slik syssla i detta lähn, emedan ej nå- 
gon annan än den, hvilken är inkommen med finska språ- 
ket, vore därmed betiänt, det allmogen sig ock förbehållit. 

Hvad mig beträffar, så har jag längesedan undergåt 
Candidatexamen, samt är ständig färdig at fulborda resten 
när hälst som fordras, hvarom jag ofta påmint." 


Linné deremot hade, på grund af honom meddelade 
underrättelser, men sannolikt utan att närmare känna för- 
hållandet, yttrat sig högst nedsättande om Wasström 
och skrifver härom i okt. 1753 till Abr. Bäck. 


»Som en Medicus skall af Kungl. Collegio sättjas till 
Björneborgs län, och en Wadström skall ärnas dit, re- 
ser nu Candidaten Hartman att söka densamma. Kan 
m. Br. tjena ett så qvickt ingenium, tror jag att min . 
bror, såsom en parens Medicine et eruditionis det giör. 
Det berättas mig, om sanningen kan min Br. sjelf giöra 
sig underrättad, at denna: Wadström, som varit i apoteka 
lärt som gosse, varit gesäll, rest på den. professionen, 
därpå gifte sig och nu qvacksalvar. Han skall ej kunna 
läsa en author, ej förstå latin, första disputationen på svän- 
ska, examinerades ej publice, som de andra där pläga giöra. 
Det är en skam af Medicinska faculteten i Åbo giöra en 
sådan till Doctor och börde mista sitt jus promovendi där- 
före. Då kan man sända en dräng till academien at blifva 
Doctor. Det borde aldrig m. Br. tola under sitt Presidio."” 


| På Linnés och Bäcks rekommendation blef Haart- 
man d. 4/, 1754 utnämnd till den nyinrättade provinsial- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


5) 


läkaretjänsten i Åbo. I detta hänseende må här meddelas 
ett bref från OC. von Linné till Abr. Bäck af den 13/,, 
1753, hvarest framgår att Linné med sitt förord vändt 
sig till och med till H. M. Drottningen. 


»Innelychte till Hennes Kongl. M:t täcktes min Bror 
skaffa fram, det angår H:r Hartman, efter m. Brs se- 
naste ordres. Hjälper intet det, så är Gud emot honom, 
och då hjälper ingenting utan patience. Påminn Hennes 
M:t om tillfälle gifves, att H:r Hartman gaf Hennes M:t 
alla sina insecter, dubbelt till antalet emot alla Hennes 
M:t tillförene ägde”. 


Huru under frihetstiden ämbetsmannaväldet och vörd- 
naden för de maktägande gjorde sig gällande i allmänna 
angelägenheter, isynnerhet hvad tjänsters besättande an- 
går, framgår ur den öfverdrifvet ödmjuka ton, som ut- 
märker brefväxlingen mellan högre ställda personer och 
underordnade. Omedelbart efter sin utnämning till pro- 
vinsialläkare i Åbo län den t/, 1754, skyndade sig Haart- 
man att betyga grefve C. G. Tessin sin tacksamhet för 
denna befordran. Dessa sina känslor uttalade Haartman 
i ett bref till Tessin af den 12:te i samma månad. 


,Förlidne höstdag hade jag ifr. Stockholm den hugne- 
liga efterrättelse, att Hans K. Maj:t täckts allernådigast 
utnämna mig till provincialmedici beställningen uti Åbo 
län. Hvad omsorg Eders Höggrefliga Excellence haft ospard 
för detta mitt amplog at i underdånighet icke alenast 
med sin höga recommendation recommendera mig sjelf 
hos Hans K. Maj:t, som ock att drifwa saken än widare 
genom wänner och wäns wänner, har jag utaf de aldrasäk- 
raste händer. 

Jag har,intet annat at uppofra för Eders Excellence 
tillbaka så för denna, som margfaldigt tillförna ertedd 
nåd, utan mitt eget hjerta det jag försäkrar Eders Hög- 
greflige Excellence obefläckat, så länge en varm bloddråppa 
rinner det igenom. Inför Eders Excellens fordrade min 
djupaste vördnad att nu strax sjelf personligen upwachta, 
men et ringa arbete, söm redan är incaminerat nödgar mig 
till efter helgen uppskiuta denna min underdån ödmjuka 


= Nat. o. Folk: H. 70 N:o 2. 


skyldighet, hälst jag är försäkrad; att Eders Höggrefl. 
Excellence 'eij räknar tiden för ändamålet. 


Jag förbinder mig alt framdeles att lefwa, då jag lefwer. 
Eders Högegrefl. Excellences 
underdån ödmjukaste tjenare 


Johannes Joh. Haartman. 


....Den första svårighet, som mötte Haartman vid hans 
öfverflyttning till Åbo, var den konkurrens han fick ut- 
härda med sin medtäflare om tjänsten, licentiaten Was- 
ström. Denne Wasström, som under början af Haart- 
mans vistelse i Åbo, lät så mycket tala om sig, styfson 
till apotekaren Jonas Synnerberg i Åbo, var född 1723 
och blef student 1748. Under inseende af C. F. Men- 
nander hade han 1749 utgifvit en » Oecononisk beskrif- 
ning öfver Åbo stad", den första på svenska vid Åbo uni- 
versitet utgifna HTS TETR men synes senare studerat me- 
dicin för Leche och blifvit medicine kandidat samt sedan 
haft stör praktik i Åbo. Några år därefter kallas han till 
medicine licentiat, ehuru det är osäkert, om han verkligen 
undergått examen. Åtminstone har han icke utgifvit nå- 
gon afhandling för medicinsk grad, Kvarförutan redan på 
1750-talet befordran till medicinsk tjänst icke kunde vin- 
nas. Att Wasström sysselsatt sig med en gradualdispu- 
tation framgår ur Leches bref till Abr. Bäck af den 
13/. 1753. ; 


Herr Licentiaten Wasström har nu till mig till öf- 
verseende lefvererat sin gradualdisposition de Aphonia, 
men som terminen är afslutad, så blifver den ej ventilerad 
förr än efter Michelsmessan. Jag har proponerat honom, 
att resa till Stockholm att vidare förkofra sig uti practi- 
quen, men han förebär att fattigdomen hindrar honom att 
där uppehålla sig. För min del är detta skälet ej giltigt 
att anse. Dessutom behöfver han rätt väl att vidare per- 
fectionera sig". 


Denna afhandling har dock icke sett dagen. Haart- 
man skrifver därom till Abr. Bäck den !6/,, 1756. 


Bidrag t. känned. af Finl. dj 


»Prof. Lieche är nu sällan i staden, utan mäst på lan- 

det wvistande; 'eljest hafva några st. för "detta sonderat ho- 

a nom: angående Lic. Wasström och han har låfvat dem, 

=> at ej släppa den senare fram förr än han kan wärkeligen 

i prestera prestanda, hvilket han mente torde aldrig skie; 

" När assessor Rappe hemkommer, så får jag väl honom 

=> och til at tala med samma: professor och har han nog at 

"> säja hos honom, så åt med Wasströms promoverande 

ej går så fort. Jag tror mig och kunna få par stycken 

- > som skulle opponera. på honom i fall han wågar sig: der- 

"hän och en magister, som förenämnde Wasström anmo- 

- dat för. några år sedan at sammansätta sin disputation, 
=> har lofvat mig att ej befatta sig mehr dermed”. 


oo oWasström, som längre tid vistats i Åbo och där 
gjort sina medicinska studier, var redan känd och hade 
lyckats förvärfva sig namn som läkare. Det var därför 
icke att undra öfver, att Håartman med ett visst obe- 
hag fann honom hafva fått insteg i allmänhetens förtroende. 

»Invidia medica" har ju alltid ansetts vara en af de svå- 
raste frestelser, för hvilka en Aesculapii son kan utsättas. 
Haartmans af naturen misstänksamma lynne trodde sig 
i flera omständigheter finna bekräftelse därpå, att han i sin 
nya verkningskrets var utsatt för afundsmän och motstån- 
dare. Det var isynnerhet en omständighet, som oroade 
Haartman, nämligen förslaget, att W asström skulle mot 
skild lön anställas som stadsfysikus i Åbo och icke blott 
dela praktiken med honom, utan äfven få inseende öfver 
helsobrunnen vid Kuppis, af hvilken Haartman väntade 
sig inkomst. I denna angelägenhet skrifver Haartman 
till Abr. Bäck den 19 apr. 1755. 


»Det jag annars tillförene befarat har nu fådt sin värk- 
ställighet: Licent: Wadströms svåger, kiöpman Trapp, 
som några gånger varit Herrdagsman, hafver nu gått ikring 
med en skrift, hvari de mästa af Stadsens 24 älsta be- 
giära Wadström til Stadsmedicus, så vida där ock låf- 
vas at de förinte skola betienas. Det härrör förmodeligen 
til en del af det, att Landshöfdingen proponerat; om icke 
de ville antaga en Stads-physicus, äfven som Lähnet, då 

denne Trapp skulle förbehullit fritt vahl, som af Lands- 


Nat. o; Folk H. 70 N:o 2. 


höfdingen blifvit bejakad, så vida det vore honom lika, 
hvem de ville taga; jag tror ej annat än at Landshöfdin- 
gen är dock för mig, fast han i hastighet satt saken på 
så galen fot, och lär söka ändrat; men förmodeligen lär 
saken gå till konungen, hvilken lär rådfråga Collegium 
medicum, huru vida det är billigt, då äfven Landshöfdin- 
gen borde höras. Jag utbeder mig då Välborne Herr 
Archiaterens ömma omtanke för mig; mina 900 dal. vil 
ej långt förslå, af Lähnet har jag til dato ej kunnat giöra 
mig 100 dal., hvart vil det gå, om en Stadsmedicus til- 
kommer, och får det sammanskått, som staden kunde giöra; 
intet exempel är i Riket at der provincial medicus bor, 
Stads medicus apart antagits, här är dessutom Medic. pro- 
fessor til at tillgå; Staden är så mit i lähnet at hvar 
resa är gjord på några dagar, hvarföre skola de då få 
apart medicus; torde hända at denne Trapp nu ock blif- 
ver Riksdagman, och då söker värkställa saken, månne 
det derföre i tid ej kan på något sätt förebyggas? An- 
nars som surbrunnen här på stadens ägor alltid varit un- 
der Medicine Professorens inseende och Prof. Leche nu 
ej vil hafvat, så har jag i Consistorio begiärt den och fått 
den; confirmation ärnar jag för framtiden ock söka derpå 


hos Landshöfdingen, mån jag ej kunde äfven lägga in 


derom i Collegio medico, och därvid något steg kunna ta- 
gas, så at staden betoges al frihet at taga apart medicus 
af publict sammanskått, under namn af Stadsphysicus, men 
väl tillåtas efter accord at hålla sig til hvem de ville; 
Professor Leche har väl ock låfvat ej låta Wadström 
framkomma innan han kan visa sig kunna försvara sin dis- 


putation, mån de derföre kunna få antaga Wadström - 


opromoverad eller innan han vidare visar sin skickelighet? 


Annars har jag ren Gudi lof tämmeligen vunnit Staternas 


förtroende, men de mäste anse ens giöromål för skyldig- 
het". 


Härom utspann sig nu en långvarig strid, som mer 
än tillräckligt röjer den inskränkta uppfattning af läkare- 
vetenskapens betydelse för samhället, hvilken ännu ganska 
allmänt fortlefdé äfven i de medicinska kretsarna. Be- 
själade af den gamla skråandan, fruktade läkekonstens id- 
kare framför allt konkurrens. Vid erinran om dessa för- 
hållanden i Åbo, till hvilka flera samtida motstycken från 
andra sidan Bottenhafvet kunde uppvisas, torde det icke 


Bidrag t. känned. af Finl. — 


FEST VITS 


9 


sakna intresse att här något utförligare behandla denna 
episod. 

Medels skrifvelse af den 26 april 1755 underrättade 
landshöfdingen Lillj enberg collegium medicum därom, 
att magistraten i Åbo antagit licentiaten Nils Wagsiröm 
till stadsläkare. Haartman, som fruktade att i honom 
finna en farlig medtäflare om den medicinska praktiken, 
vände sig å sin sida till sin bepröfvade gynnare Abra- 
ham Bäck. Det af författaren redan meddelade brefvet 
af den 19 april 1755 visar nogsamt, huru Haartm an sökte 
hindra anställandet af en särskild stadsfysikus i Åbo. 
Detta hans till Bäck gjorda meddelande verkade äfven 
därhän, att collegium medicum tog sig talan i saken och 
började motarbeta W asströms utnämning. Ien till lands- 
höfdingen Lilljenberg den 7 maj 1755 afgången skrif- 
velse, drog kollegium till och med icke i betänkande att 
åberopa medicinalordningarna af 1688 och sökte på grund 
af dem. förmå honom att upphäfva magistratens beslut. 

Den till stöd härför af kollegium åberopade 8 5 i 
medicinalordningarna innehåller: , Wi wele ock att Col- 
legium medicum skall draga försorg derom, att de andre 
städerne i Vårt rike blifva med kapable, infödde svenske 
promotis medicis försedde, till hvilken ända ock magistra- 
ten i de stora städerne skola, när de vilja antaga någon 
medicum, sådant af collegio medico och icke från frem- 
mande orter begära". HEhuru det i den anförda 8 var 
magistraten i städerna förbehållet att bestämma, om och 
när den ville antaga en läkare, tolkade collegium medi- 
cum stadgandet härom så, att dertill fordrades ett sär- 
skildt medgifvande af konungen. Kollegium skref: 


» Skulle så hända att K. M. täcktes bifalla om särskild 
stadsphysici förordnande, ja äfven lemna borgerskapet och” 
magistraten frihet att densamma sjelfve wälja och antaga, 
som alt kommer an på ett särskildt uttryckeligt nåd. pri- 
vilegium, såsom det åt Götheborg och någon annan stad, 
therest ingen provincialmedicus i länet varit bestådd, wara 

kan för detta allernådigst förlänt, så är förbindelsen lika 
kraftig att de ej böra förses med andra än capable in- 


Nat. o. Folk, H: 70 N:o 2. 


10 


födde svenske promotis. medicis, hvilket kommer an på ve-' 
derbörandes, men ej på magistrateris och borgerskapets, 
urskiljande. 

,Hvad förberörde Wasström isynnerhet angår, så kan 
häns antagande så mycket mindre gälla, som han ännu 
icke ernått doetorsgraden -och dessutom härstädes för nå- 
gon liten tid sedan befants så svag i bokvett och nödiga 
vettenskaper, att Collegium funnit sig befogad giöra me- 
dicinska faculteten tjenlig föreställning deröfver". 

»,Emedan Landshöfdingen såsom Konungens högste be- 
 fallningsman och executor i orten är anförtrodt att hand- 
hafva K. M. höga befallningar, så finner sig Collegium 
- föranlåtet efter sin ämbetes plikt att härmed anhålla det 
H:r Landshöfdingen med kraftigaste eftertryck må tillse 
att hvarken till brunsintendentskapet eller till stadsphysi- 
catet någon antages, som ej fullgiort Kongl. förordningarne 
och genom skicklighet i arte medica vunnit Kongl. Kp JR 
förtroende till innevånarenes trygghet och bästa". 


Det var Wasströms bristande kompetens, som col- 
legium medicum nu anförde till stöd för sitt motstånd 


mot hans utnämning. Redan förut hade det i kollegium - 


varit fråga om Wasströms svaga kunskaper. Sedan 
Haartman den 4 april 1754 blifvit nämnd till provinsial- 
läkaretjänsten i Åbo och kongl. maj:t samma dag anbefalt 
Collegium medicum att upprätta förslag till enahanda tjänst 
i Björneborgs län, hade kollegium den 9 maj samma år 
beslutit att hos medicinska fakulteterne förfråga sig om 


dertill lämplige personer, ,och isynnerhet att skrifva till 
Professor Leche om licentiaten Wasström, som är allt 


för svag 1i sina studier, ja så att Herr Archiatern och 
Przeses befunnit honom ej vara i stånd att explicera en 


rad latin, i följd hvaraf det faller Kongl. Collegium be- 


synnerligt före huru han kunnat meddela en sådan Licen- 
tiam ther likväl res medica skulle alt för mycket lida 
och doctorsgraden komma i förakt om slika promoverades 
och "komme till publique Sp pg cs le Alt detta dock 
1 lindrigaste -termer". 

Emellertid hade Wasström blifvit af säten an- 


tagen till stadsläkare. Vid den strid, som med anledning — 


Bidrag t. känned. af Finl. 


E+ är NN AEA SÄGA a adeln na SÅ 9 


11 


däraf uppkom, vände sig nu de olika partierna till: colle- 
gium medicum och begärde dess understöd. Ledamöterne 
i Åbo hofrätt, sannolikt dertill uppmanade af Haartman, 
som den tiden var mycket förtrogen med den redan då in- 
flytelserike assessorn (sedermera landshöfdingen) Chri- 
stoffer Johan Rappe, afsände till kollegium medicum 
en' skrifvelse, deruti .de anhöllo att kollegium ville motsätta 
sig magistratens i Åbo beslut att, på grund af en del bor- 
gares önskan, förordna Wasström till'stadsfysikus. Vid 
collegii medici sammanträde den 7 maj 1755, då hofrät- 
tens skrifvelse föredrogs, upplästes tillika ett till kollegium 
ställdt bref af Wasström af den 25 april jämte afskrift 
af magistratens den 16 april i samma månad för honom 
utfärdade konstitutorial att vara stadsfysikus i Åbo. 


Detta magistratens konstitutorial innehöll att ,i stäl- 
let för någon viss och ständig lön skulle Wasström åt- 
nöjas med en viss öfverenskommelse med en och hvar, 
som honom anlitandes varder, allenast han i öfrigt får åt- 
njuta de förmåner, som en stadsmedicus tillkommer, hvar- 
jemte han bör vanlig tid om året uppvakta vid stadsens 
surbrunn och hjelpa de fattiga uti stadsfattighuset etc: 
hvarefter magistraten, sedan han undergått de prof, hvilka 
för honom ännu kunna återstå, will honom vidare recom- 
mendera till de förmåners åtnjutande, som dess syssla ge- 
menligen åtfölja". 
> Ytterligare upplästes magistratens i Åbo skrifvelse af 
den 3 maj, hvaruti magistraten uppgaf de skäl, hvarför 
Wasström ad interim antagits till stadsmedicus och phy- 
sikus, deribland att de fordne regementsfältskärerne dels 
dött, dels blifvit bortkommenderade, att medicine profes- 
sorn icke hinner med praxis medica för sina embetes syss- 
lor, att provinsialmedicus Haartman har så stort distrikt 
till 40 å 50 mil, att han sällan får vara i staden, att Was- 
ström är den förste af stadens infödde barn; som lagt 
sig på medicinen och kommit så vida, hvarigenom detta 
alltså skulle lända andra till uppmuntran. 

- Därjämte föredrogs landshöfdingens ofvannämnda skrif- 


Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 


12 


velse af den 26 april, deruti han framställde tillgången vid 
antagandet af en stadsläkare varit sådan att han, vid ett 
magistratens och borgerskapets sammanträde den 4 april 
1755, visserligen förordat tillsättandet af en stadsläkare, 
men dervid hoppats kunna förmå borgerskapet att äfven 
för sin del lämna bidrag till Haartmans aflöning och så- 
lunda fästa honom vid stadens tjänst. I stället hade ma- 
gistraten tillkännagifvit att den alla redan utnämnt och 
antagit licentiaten Wasström till stadsfysikus. Lands- 
höfdingen å sin sida antog hvarken Wasström vara fullt 
legitimerad eller att å stadsläkaretjänst kunde tillämpas $ 
1 i nådiga resolutionen på städernas allmänna besvär den 
16 oktober 1723 (som handlar om val af borgmästare och 
stadssekreterare). Han anförde därjämte, att stadsfysici . 
öfverhufvud icke funnos antagne å de orter, der provin- 
sialläkare vore att tillgå. 


Slutligen upplästes Haartmans bref af den 26 april, 
deruti han beklagade sig deröfver ,att Wasström i stöd 
af sin vidsträckta alliance med borgerskapet, utverkat sig 
magistratens fullmakt så väl till (Kuppis) surbrunns be- 
vakande, som stadsphysici sysslan, honom till största in- 
trång". Kuppis surbrunn låg väl på stadens mark, men 
hade upptagits af professor Elias Tillandz och sedermera 
stått under medicine professorernes vård. Consistorium 
academicum hade nu den 8 april uttalat sig därhän att 
inseendet öfver helsokällan i Kuppis måtte lemnas åt Haart- 
man i professorns ställe ,,dock medicinska facultetens rätt 
framdeles dermed oförkränkt". Brunnens första öfverbygg- 
nad jämte ett mindre sjukhus hade bekostats af Sjählö 
hospitals medel. Den nuvarande öfverbyggnaden hade 
under professor Spörings inseende blifvit uppförd medels 
sammanskott af brunnsgästerne och en ständig brunns- 
vakt underhölls därstädes af nämnda hospital. Haart- 
man drog däraf den slutsatsen att magistratens ;syftemål 
var att afsöndra staden ifrån länet åt Wasström till hans 
största nachdel och att anse inspectionen öfver brunnen 
såsom en påföljd af stadsphysici. ämbete". 


Bidrag t. känned. af Finl. 


13 


Detta missnöje från Haartmans sida gick så långt, 
att han i ett bref af den 19/, 1755 ,,beklagar den stund jag 
först oroade Herr Archiatern med denna sysslas sökande, 
så vida jag då, den lilla tid jag har öfrig, ville förbytan 
i klåsterlefnad". Det var fruktan för minskad utkomst, 
som förmådde Haartman att med den ena skrifvelsen ef- 
ter den andra förmå ordföranden i Collegium medicum 
att motarbeta dessa planer och han återkommer ofta i sina 
bref till detta ämne. 


»At capitulera med Herr Wadström gofve honom 
endast tillfälle att slå på trumma; och huru kan det vara 
nödigt, så vida Kongl. förordningar aldrig kan ikullslås af 
en som skall stiga till syssla, som ej gjordt ifrån sig och 
Wadström kan ej giöra en mine til att giöra ifrån sig, 
såsom prof. Leche sagt". , Will staden bestå lön, så är 

"jag ju närmare att få det, ty att vara provincialmedicus 
för 10 å 12 socknar och tiena alla för 900 dal. utan vi- 
dare vedergiällning, huru skall det gå". (Bref af den 
9/7 1755). 

Hvad Licentiaten Wadströms credit angår emot min, 
så har Herr Archiatern sig nogsamt bekant den förres ta- 
lande tunga, hälst i osanningars-dierfva utförande; lägger 
jag dertill dess dageliga umgänge med de mesta handlande 

som äro hans släcktingar, och en eller annan lycklig ca- 
sus, fast fortuito, hvad behöfs då mehr för honom hos 
folk, hvilka förut intagne af prejudicier med osanningars 
utspridande, såsom deras förnämsta vettenskap, äro dage- 
ligen sysselsatte. Däremot är ingen, som anser mina cu- 
rer, när jag sjelf ei kan utblåsa dem, är derhos timid och 
sensibel yngling, som i många mål finner mig oförfaren i 
de svåraste casus, och önskade mig derföre en tilförlite- 
lig collega, på det de som ej stå att hielpa, ej måtte blifva 
ovänner utan orsak, som dock händt mig äfven af dem, som 
tillskrifva sig urskillnings gofvo. — Oachtat alla svårig- 
heter måste jag efter Herr Archiaterns råd låta tiden ännu 
(utvisa), om jag alenast kan få tilökning på löhnen eller 
ock Biörneborgs Lähn härtill och så hafva någon utkomst, 
ty i annor händelse kan orten ej föda 3 doctorer och 3 
fältskiärer, hvilka agera medici, hvaribland ock är apothek. 
Synnerbergs andre son, Lic. Wadströms halfbror (ki- 
rurgen Lars Forsteen), men kan jag ej få tilökning på 
löhn eller Biörneborgs Lähn till, så anhåller jag ödmjukast 


Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 


14 


få vid första lägenhet vara i minnet, ty det lilla jag efter 
"mine föräldrar haft at nu derhos understöda mig och min 
syster med, det vill.annars ej förslå. Hvad brunnen be- 
träffar, så är det ock et medel att blifva kiänd af åtskil- 
liga och somliga år skal den importera 3 till. 500 (daler), 
som vill vara våckert nog i Åbo. (Bref af d. 147, PID 


Under det striden med Wasström: fortgick, beklagar 
sig Haartman ofta öfver det obehagliga. förhållandet till 
sin kollega. Nedan följande bref till Abr. Bäck af den 
28/, 1756 ger oss en inblick i dessa läkareinteriörer. 


;Landshöfdingeämbetets yttrande angheite stadsphysi- 
katet, huruvida det fordrar en å part medicus hit, vet jag 
ej; mitt yttrande, som är at entledigas ifrån provincien i 
den händelsen, lärer förmodeligen medfölja, Kunde utvägar 
tagas till större Löhn för mig samt löhn åt en Stadsme- 
dico tillika anslås, så vore jag nöjd med en god Collega, 
för det biträde jag då kunde af honom vänta i svåra hän- 
delser, men att snart aldeles ifrån Lice. Wadström ent- 
ledigas, är hvarom jag på det ömmaste anhåller, ty med 
sin: tunga glör han sig gagnet af Stadsphysico, änskiöt han 
ej finge namnet. Kan derföre ej praxis förbjudas honom 

i Åbo och han hielpas hellre till en annan ort? Fru Prof. 
Pryss, phtisica, feck en häftig pleuresie, jag yttrade mig 
dubiöst om utgången, hvarföre på Biskopinnan Browallias 
råd Liecent. Wadström medkallades: Han brukade det- = 
samma, som jag föreskrifvit förut, men i an form och hon 
är nu litet bättre; nu ropar han med Biskopinnan hvad = 
stor cur han giordt, samt hur lyckel. det skulle gådt om E 
han blifvit kallad till afledne FUSODENA: ; 


TSE FEET DYRT IN 


Efter det ofvannämnda skrifter för och emot blifvit. fö- E 
redragna, beslöt collegium medicum att andraga ärendet hos 
konungen och anföra alla föregående skäl ,så vida det lå- 
ter sig beqvämligen och utan affectation göra, som visa 
huru obefogat magistraten gått till väga till provincial- 
medici prejudice, hvilket, om det har sin framgång, tvin- — 
gar honom att söka sig ifrån orten med innevånarenes I 
största afsaknad". Äfven till magistraten i Åbo aflät col- 
legium medicum den 7?/; 1755 ett bref, hvaruti det framhöll 
att ,magistraten per male narrata blifvit föranlåten att gå få 


Bidrag t. känned. af Finl. 


15 


för vida, samt att collegium hade högsta åstundan att göra 
dem till viljes, om icke konungens klara förordningar pe 
dem i vägen”. 

Härmed voro likväl magistraten och borgerskapet icke 
nöjde, utan vände sig till Kongl. Majestät. I sitt häröf- 
ver den 23 juli 1755 gifna bemötande, förklarade collegium 
medicum: 


»att både staden och hela landet skulle lida en alt för 
stor afsaknad, om Haartman medelst brist på oumgän- 
" gelig utkomst genom sysslornes tillbudne skiljande skulle 
blifva tvungen att söka sig ifrån orten, hvilket är en ound- 
 viklig följd, ther magistratens och borgerskapets företa- 
"gande utan vidare anbefalt nogare undersökning af hvad 
som förelupit i nåder skulle stadfästas och gillas«. Col- 
 ”legium yttrade det vara dess högsta fägnad om licentiaten 
Wasström förskaffade sig erforderliga egenskaper, ,,som 
en rättskaffens medicus tillhör, aldenstund så många andra 
"och vackra lägenheter gifvas i detta vidt sträckta Stor- 
furstendömet, som Collegium isynnerhet har svårighet att 
få med skickelige läkare försedde för språkets skull". 


Samma dag den 23 juli 1755 aflät kollegium tillika 
en skrifvelse till consistorium academicum i Åbo, hvaruti 
kollegium benäget utbad sig ,grundelig underrättelse om 
tillståndet och beskaffenheten af Kuppis brunn och inten- 
-dencen dervid, jemväl huruvida om särskild stadsphysicus 
eller flera medici therstädes kunna behöfvas och hafva sin 
skäliga utkomst och sluteligen huru academixe staten, så 
väl som öfriga höga och förnäma ämbetsmän i staden finna 
sig belåtna med provincialmedicus d:r Haartman, hvil- 
ken gifvit tillkänna det han nödgas söka sig ifrån orten, 
i fall thet giorde steg med licentiaten Wasström skulle 
i nåder bifallas och stadfästas". Medels k. resolutionen 
af den 19 april 1756 afböjdes dock för denna gång för- 
— slaget att anställa Wasström såsom stadsfysikus i Åbo. 
| Om denna k. resolution var Haartman okunnig, 
då han fortfarande vädjade till Abr. Bäcks understöd. 
Hvilken vigt han lade derpå, att en stadsfysikus icke skulle 


Nat. o. Folk; H. 70: N:o 2. 


16 


tillsättas i Åbo, framgår ur hans bref af den 15 maj 
1756. 


» Att välborne Herr Archiatern denna tiden varit mycke 
sysselsatt, kan jag nog föreställa mig, men dock ej undgå 
att med några rader aflägga min skyldiga uppwachtning 
och tillika anhålla om hjelp i min sak, derest den mehr 
står att hjelpa eller förbättra. Hela Lic: Wasströms sak 
tyckes vara redan på god fot, sedan staden utom medi cine 
professorn och provincial doctoren får egen stadsmedicus, 
utan att föreslå någon löhn utom brunsintendentskapet, ty 
efter utseende kan hvarken jag eller någon annan söka 
samma syssla, utom Licentiaten, hvilken Kongl. Collegium 
medicum således torde vara nödsakadt at föreslå H:s Majt. 
Under hvad skien af rätt tillåtes staden särskilt stads- 
medicus, när de hafva 2 doctorer och 3 fältskiärer förut 
framför alla andra städer, utan at Collegium medicum och 
Landshöfdinge ämbetet det nödigt pröfvar. Jag beder öd- 
mjukast blifva hädan hjelpter, om i så fatta omständigheter 
min löhn ej kan ökas eller jag bibehållas vid brunnen, 
hälst om Lic. Wasström blifver stadsmedicus"'. , Kan 
Assessoren Rappe och Prof: Gadolin giöra något till min 
sak, så tror jag vist at de äro villige och pålitlige". 


Ännu en gång gjorde Wasströms vänner försök att 


genomdrifva hans val. Vid collegii medici sammanträde 


den 13 oktober 1756 upplästes riksdagsmannen från Åbo 
Christian Trapps anhållan om kollegii bifall till Was- 
ströms antagande till stadsphysikus i Åbo, hvartill må- 
gistraten med borgerskapet honom utsett. Äfven lands- 


höfding Lilljenberg hade insändt ett memorial, hvar- 


uti han begärde upplysning, huruvida sådana omstän- 
digheter ännu låge Wasström i vägen, som kollegii bref 
af den 7 maj 1755 omförmälde. Med anledning häraf be- 
slöt kollegium skrifva till fakulteten i Åbo och fråga, om 
Wasström blifvit promoverad, om han undergått tvenne 
examina i medicin ,samt om han i bokvett och nödiga 
vetenskaper sig bättre förkofrat, än då han 1754 var här 
1 staden vistande". De infordrade upplysningarne torde 
likväl icke utfallit tillfredsställande, alldenstund collegium 


Bidrag t. känned. af Finl. 


gr LE 


FECIEOVIS US SETS 


17 


medicum den 1 februari 1757 afstyrkte landshöfdingen att 
uppföra Wäsström på förslag till stadsfysikus i Åbo 
emedan han icke enligt medicinalordningarnes föreskrift 
vunnit doctorsgrad". 

Dessa ansträngningar att för denna gång hindra an- 
tagandet af en stadsläkare i Åbo lyckades äfven, ty i ett 
bref af den 2 april 1757 tackar Haartman arkiatern Bäck 

»för den grace mig skiedt genom Licentiaten Wasströms 
improberande till stadsphysicus i Åbo". Dock, döden kom 
och gjorde slut på dessa strider. Haartman behöll obe- 
stridt platsen som stadens mest anlitade praktiske läkare, 
ty Leche synes icke i nämnvärd grad hafva befattat sig 
med sjukvård. Ännu mer blef det fallet under de när- 
maste åren, sedan Wasström aflidit i augusti månad 1757. 
— Därom skref Haartman till Abr. Bäck i ett bref 
af den 25/, 1757. 


— »De tvistigheter, som til dato varit med Licentiaten 
Wadström lära nu mehra aldeles uphöra, sedan han för 14 
dagar sedan afsomnat i en feber, den han altid utropat för 
Upsala feberen, men var wärkeligen ej annat än intermit- 
tens maligna, så vida den altid observerade vissa paroxys- 
mer med hiespningar, ilak smak, ländvärk och inom de 4 å 
5 första paroxysmerna säkert stod at curera med Chinchina 
och då satte sedimentum lateritii. Denna feber har nu 
varit mycke allmen härstädes efter den starka hettan 
och hastiga kiölden, hvaribland gambla jerna stadnat för 
coma under hela paroxysmen, som hvarje gång blifver alt 
långsammare och hos en 64 års Herre varade några och 
30 timmar. Ingen har häri i åhr eller förra åren ännu 
dödt för mig och när jag af Licentiaten Wadströms 
bror på gatan feck höra att licentiaten andra gången var 
infallen i så kallade Upsala feberen, så sade jag honom, 
att jag ville önska han ej måtte taga detta för den febe- 
ren, ty då bedroge han sig, utan bad honom läsa Torti 
och Verlhoff och bruka det de råda och så högt appro- 
berat'". 


Härmed förföll för en lång tid framåt frågan om an- 
tagandet af en stadsläkare i Ayo Sedan Johan Gabriel 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 2 


18 


Bergman den 10 december 1766 blifvit provinsialläkare 
i Åbo län, skötte han under flere års tid stadsläkaregöro- 
målen utan ersättning. Först vid utbrottet af en svår far- 
sot i Åbo I771 väcktes ånyo förslaget att anställa en af 
staden aflönad läkare. I bref af den 30 mars 1771 under- 
rättade nämligen landshöfding Rappe collegium medicum, 
att Körireibltdjbel i Åbo åtagit sig att aflöna en stadsfysi- 
kus med 300 g. smt och en barnmorska med 100 g. smt. 
om året, samt uppmanade collegium att dertill utse skick- 
liga och lämpliga personer. 
Haartman hyste likväl fortfarande den åsikten, att 
anställandet af en tredje läkare skulle i den grad inverka 
på provinsialläkarens inkomster, att han icke skulle kunna 
känna sig tillfredsställd med sin plats eller äga tillräcklig 
utkomst. Ehuru numera medicine professor, sökte han 
ännu en gång genomdrifva sin plan att af staden erhålla 
ett tillskott till provinsialläkarens aflöning. Huru läkare- 
nes ställning den tiden gestaltade sig i Åbo, framgår ur 
Haartmans bref till Abr. Bäck af den 5 maj 1771. 


»Hvad angår Landshöfding Rappes bref om en Stads- 
physikus till Åbo, så har jag ej för detta kunnat något 
skrifva derom, som slikt varit mig obekant. Provincial- 
doctoren härstädes, som ock Medicine professorn blifva 
mycke besvärade här af stadens ringare och fattigare folk. 
På det den förre skulle uppmuntras att mera taga sig af 
de samma, och de vid epidemiska siukor skulle hemma 
i sina hus vårdas, gaf jag strax vid farsotens början vår 
Landshöfdinge anledning at föreställa borgerskapet, huru 
nödigt det vore at, för de fattigares skull och till farso- 
ters tidiga hämmande, staden, äfven som landet, bestode 
någon lön åt provincialmedicus, som då genom bättre ut- 
komst blefve upmuntrad att vårda alla i farsoten sänglig- 
gande, som eljest af vanskötsel förginge och underhölle 
epidemien. Vid samma tillfälle taltes ock om nödvändig- 
heten af en barnmorska. Detta värkstälte ock Landshöf- 


dingen vid en almän Rådstuge dag. Borgerskapet fann 1 


nu ock nödvändigheten, men förbehöll at provincialmedicus 
skulle underhålla en ämnesvän för landet, men sjelf aldrig 
få resa utur staden för den ringa lön de ville bestå ho- 
nom. Detta kunde D. Bergman icke förbinda sig till, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


PoRljöee TR RNE NN - 
, 


19 


utan har det väl gifvit Herr Landshöfdingen anledning att 


reqvirera härtil någon annan ifrån Sverige. Men at en 
-medicus till ej kan utan halft tiggeri föda sig här, det ta- 


ger jag för -en afgord sak, och uträttas med slik tillök- 


ning helt vist intet annat, än at stadsphysicus och provin- 
 cialmedicus begge nedslås och deras utkomst [blir] så snäf 


att de ej få någon tillgång till böcker och hushålds sut- 
tinerande. Den tid jag var ensam Provincial medicus var 


- min utkomst så mediocer, att fast jag ej hade familie, ej 


heller af sal. profess. Leche kunde säjas til practiquen 
det ringaste blifva inskränkt och jag med första bokupla- 
gan förtiente mig vackert, förtiente jag mig ej mer än en 
gård i staden på 11 års tid och hade ändå i den instukna 
af mitt möderne 6000 dal. och hade min practique ej sträckt 
sig till Björneborg och Nyland, eller jag varit så jemnt 
sysselsatt, hade jag visst varit mera i betryck. På samma 
sätt är det med Doctor Bergman; han är ensam karl och 


hafver intet hustru, men ännu har han ej betalt mycke af 


sin gäld. Orsaken är lätt at finna: professorerne hålla sig 
till Medicine professorn, och anlitas Provincial medicus nå- 
gon gång, ihågkommes besväret oftast med en måltid mat: 
Än mindre har han af Hofrätts staten, hvars hela lön för 
Hofrätts Råder och Assessorer är 600 plåtar. Af borger- 
skapet är endast 5 å 10 huus, som hafva förmögenhet och 
de kunna icke heller alla finna sig i at årligen betala 10 
å 15 plåtar till medicum. Correspondens och resor göra 
det mästa, men man sliter ock nog ondt för de fyrkar. 
Gud ske lof jag nu kommit till lättare och bättre utkomst! 
När nu den ringa förtiensten skulle delas 2:ne medici emel- 
lan, hvar blifver då upmuntringen at besöka de fattiga i 
sina huus, där man endast exponerar sig för at af dem 
blifva smittad, och blifva desse ej skötte, så förfaller snart 
af sig sjelf den beviljade lönen. Härtill kommer at för- 
tiensten för 2:ne medicis blifver mycket inskränkter, utom 
af medicine professoren, af 2:ne Regements Fältskiärer, som 
bo i staden, af stadens antagne Stadsfältskär, af Lazarets 
Fältskären, och 3:ne Fältskärs Gesäller, som ifrån längre 
tider tilbaka här uppehållit sig och betiena de mästa handt- 
verkare för bränvinssupar de få. Härefter kunna ock några 
Medicine studiosi göra intrång. Detta har blifvit Lands- 
höfdingen demonstrerat och han har bedt mig anmäla dess 
helsning till Herr Archiatern, med begäran Herr Archia- 
tern ville skrifva honom fill och säga at ingen medicus 
hit kan fås för så ringa belöning. Han vil häldre hafva 


Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 


20 


ingen, än at en mindre dugelig skal komma. Jag har pro- 
jecterat det Borgerskapet skulle såsom stipendium anslå 
50 plåtar til den äldste medicine studiosus, som under 
min tilsyn skötte fattige sjuka". | 


Upplysningsvis må ännu anföras att Johan Salberg, 
sedermera lektor i Hernösand, 1774 blef utnämnd till stads- 
fysikus i Åbo, men att han, utan att tillträda tjänsten, läm- 
nade densamma och öfverflyttade till Sverige. Haart- 
mans plan synes tillika varit att erhålla Salberg till 
adjunkt (eller prosektor) vid universitetet i Åbo. Den 18 
maj s. å. skref Haartman till A br. Bäck: 


»Den permission D:r Salberg begärt gifver mig full 
anledning att tro det han aldrig tänker bestrida stadsphy- 
sici sysslan i Åbo eller adjuncturen söka. Flere dess steg 
bevisa, stt han anterprenerar hastigt, men tänker efteråt 
och därmed gör sig mycket ombytelig. Han lärer till äf- 
ventyrs tycka att Åbo ej kan tiena honom fyllest att visa 
sina talenter. Skulle den Högste behaga låta mig detta 
år ännu så mycke till vinna förkofring i helsa och sinnes- 
lugn, som jag redan fått det förflutna ?/, året, så hade 
jag ännu hopp om att fullgöra mina skyldigheter. Tcke 
dess mindre vore en medicine adjunct här ganska nödig". 


Efter det Salberg lemnat sin tjänst, blef Nils Avellan 


den 28/, 1776 nämnd till stadsfysikus i Åbo, en befattning, 


som sedan en tid framåt var förenad med adjunkturen 
vid medicinska fakulteten. 


Sedan Urban Hjärne mot slutet af 17:de seklet väckt 
uppmärksamheten på Sveriges hälsokällor och de i följd 
af hans undersökningar börjat användas i den medicinska 
praktiken, hade" äfven St. Henriks källa i Kuppis invid 
Åbo blifvit föremål för pröfning och på prof. Elias Til- 
landz” förord flitigt begagnats af allmänheten. Från och 
med början af förra seklet hade det blifvit modernt att 
upptaga hälsokällor till allmänt begagnande och man fin- 
ner från denna tid ett ganska stort antal sådana , mine- 
ral- och surbrunnar" angifna på skilda orter i Sverige och 


Bidrag t. känned. af Finl. 


KE en FE 


ESPEN 


ANS sr 


äg 


Jens EA arne" NO Sn Va 


21 


Finland. Där desamma lyckades tillvinna sig förtroende, 
gåfvo de läkaren icke sällan ganska god inkomst. När 
nu förslaget att anställa en skild stadsläkare i Åbo upp- 
kom, fästade magistraten sina blickar på Kuppis brunn, 
såsom en lämplig inkomstkälla för den blifvande stads- 


"läkaren. Medicine professorn ansågs likväl själffallet vara 


den, hvilken vården om hälsokällan närmast tillkom, ehuru 
i det föregående redan finnas antydningar att äfven sta- 
den ansåg sig äga rätt att förordna därom. : 
Frågan om hvem som skulle vara brunnsläkare och 
äga att bestämma öfver Kuppis hälsokälla, blef därför ett 
tvisteämne emellan Haartman och Wasström. Striden 
med anledning däraf synes hafva varit ganska häftig. Åt- 
minstone skrifver Haartman till Abr. Bäck i ett bref af 
den 19/,1755: ,Onskan går emellertid nu så långt at en 
fru, som nu druckit detta Bruns vatnet snart 14 dagar, 
ej ännu kunnat få nyckelen til Brunshuset, för det jag 
betjenar henne, utan måste taga det utanföre från rännan". 
Efter Wasströms död 1757 öfvertog Haartman 
Kuppis brunn. Han ansåg dock att vården därom till- 
kom stadsfysikus och skrifver den 7/; 1777 till Abr. Bäck. 


Det har fägnat mig att Dr Avellan med sin oför- 
trutenhet och flit vunnit allmänt förtroende, men besyn- 
nerligt är att Hr Assessor Bergman (som nu var provin- 
sialläkare) ej vill lemna Kuppisbrunn ifrån sig och som än 
besynnerligare är, vill ej magistraten hjälpa Dr Avellan 
till denna rättighet, ehuru de för detta, då stadsfysikus 
begärdes, nämnde brunnen såsom följande sysslan. Dr 
Avellan lär därför anhållit af K. Collegio om constitu- 
torial till brunnssysslan och beder jag äfven ödmjukast 
han måtte därtill med första förhjelpas, helst han hafver 
all justice på sin sida". 


Haartman ägde för sin tid mindre vanliga kunska- 
per i kemi och intresserade sig därför så mycket mera 
för ,sin källav. Han skrifver därom till Abr. Bäck den 
18/, 1757. ,Gerna såge jag att få åtminstone en sommar 
fullfölja mina kraf och observationer vid Kuppis, då jag 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


22 


sedan jämte ny beskrifning med dess prof vill upptäcka 
sättet att göra artificiela brunnar starkare och svagare. 
Torde hända detta finner motstånd af prof. Wallerius 
(i Upsala), hvarför jag varit halft sinnad att skicka det 
till Presidenten för Leopoldiska Akademien i Halle 0. 
Bächner'". 

Ännu långt senare skref Haartman om sin vänder. 
sökning den !9/,, 1774 till P. J. Bergius: 


Ännu par stycken frågor. Flera prof bevisa att Åbo 
surbrunn är martialisk (järnhaltig), men hvad är orsaken 
att oxblodsluten ej ändras däraf, som dock skall vara det 
tillförlitligaste profvet? Jag har försökt oxblodslut så väl 
med som utan alcali tillredd. Icke märkes heller Vin. 
Chalyb. däraf blåna, men väl solutiones vitriolisatee. Månne 
detta bevisar att syran i vattnet ej är Vitrioli. Icke röjgde 
oxblodsluten det martialiska i et annat surbruns vatn hel- 
ler, som dock gaf goda prof med andra liqueurér eller 
reagentia". 


Redan vid denna tid infördes utländska mineralvat- 
ten under försegling till Finland. Collegium medicum hade 
till förstärkande af medicinalfonden erhållit privilegium på 
anskaffandet och försäljningen af mineralvatten. Från olika 
delar af landet förspordes mellertid klagomål dels öfver 
den långsamhet, hvarmed expeditionen verkställdes, dels 
öfver otillräckligheten af de för året anskaffade förråden, 
dels öfver andra därvid förefallande missbruk. Här må 
meddelas att Haartman fäste Collegii medici uppmärk- 


samhet därpå att de ofta inkommo i vårdslöst och för- 


derfvadt skick. De utländska mineralvattnen synas såle- 
des införts via Stockholm under Collegii medici speciella 
kontroll. Härom skrifver Haartman: 


» Som det hände förledet år, att oförseglade vatn och 
tillika onyttiga fingos af kiöpman Qwast och att de, som 
woro fuller förseglade af K. Collegium medicum, woro dock 


så illa (behandlade), att föga något åhratal märktes, så har 2 
flera anmodat mig att erhindra, det K. Collegium medicum 
ville så anstalta med förseglingen, att hälst åhratalet måtte 


Bidrag t. känned. af Finl. 


OALY ff 


23 


: vara tydeligt, på det de må kunna vara försäkrade om att 
få goda vatn". 


I det föregående hafva vi redan skildrat förhållandet 
emellan Haartman och Wasström. Senare kom Haart- 
man äfven i delo med de i Åbo vistande kirurgerne. 
Desse, hvilka den tiden bildade ett inom sig slutet skrå 
och : hvilkas befogenhet sträckte sig endast till vården af 
yttre åkommor, tilläto sig likväl vanligen att behandla äf- 
ven invärtes sjukdomar. De fleste af desse kirurger hade 
under sin praktiska utbildning hos sina mästare och i fält- 
skärsstugorna åtnjutit en ganska bristfällig och ofullstän- 
dig undervisning, men tilltrodde sig i allmänhet större 
insikter, än de i själfva verket ägde. TI följd af denna 
skefva ställning uppstodo mycket ofta emellan läkarene 
och desse kirurger eller s. k. fältskärer svåra missförhål- 
landen, hvilka icke annat kunde än i flere afseenden men- 
ligt inverka på hela läkareyrket. Klagomål i offentlig och 
enskild väg öfver fältskärernes uppträdande höra från lä- 
karenes sida till ordningen för dagen. Äfven Haartman 
fick känna obehaget att ofrivilligt hafva vid sin sida dessa 
halfbildade och anspråksfulla personer. I ett bref till A br. 
Bäck af den 18 juni 1757 skildrar Haartman detta för- 
hållande. - 


" , För någon tid sedan betiente jag en kiöpman härstä- 
des så kallad, hos hvilken Stadschirurgen Odenach gådt; 
som samma chirurg oförståndigt skötte samma patient förut, 
så gaf jag Landshöfdinge ämbetet sådant vid handen, på 
det de skulle taga tienliga medel och hindra hans våde- 
liga curer här på orten, der han intet hade att giöra, hvil- 
ket de ock giorde samt förelade honom vite; sedermera 
som jag nu sedt huru otidig skrift han lämnat til Lands- :' 
höfdinge ämbetet så emot dem som mig, så lära de lämna 
Kl. Collegium medicum del derom och jag är sinnad att 
tillika lämna min inlaga samt bifoga därvid en fullkomlig 
relation på patientens sjukdom; Kl. Collegium hoppas jag 
hjelper mig til satisfaction och yttrande om mitt förhål- 
lande samt toge sig häraf anledning att hos Öfverheten 
värja och ränsa samt skilja klåperiet ifrån den förnuftiga 


I Nat. o, Fölk, H. 70, N:o 2. 


24 


medicinen, ty blifver det ej utaf, så öfverlastas medici alle- 
städes af smädande tungor och all hog försvinner för alla 
ämnen at gå längre til gradens tagande, när de på intet 
sätt skiljas ifrån dem, som stått på Barberstugan, utan 
skall hafva dem såsom consultatorer och rådgifvare med 
sig i medicinskt mål, hvilket jag aldrig giort eller giör; 
gifves det chirurger, som kunna befatta sig med invärtes 
curer, hvarföre må de då ej förmås at blifva doctorer och 
de andre tilbaka hållas?" 


Å andra sidan hade Haartman behof af kirurgiskt 
biträde. Såsom öfverhufvud nästan alla den tidens lä- 
kare saknade Haartman djupare kirurgiska insikter och 
framför allt färdighet. Det var derför vanligt icke blott, 
att läkaren i förekommande fall anlitade en kirurgs med- 
verkan, utan äfven att vid sjukhusen fanns en fältskär att 
tillgå, när behof deraf förekom. TI bref till Abr. Bäck 
den 7 mars 1760 skrifver Haartman: 


,Här är nu' den gambla Fältskiären Geitel vid Lif- | 
dragonerne död blefven. Min för detta otidiga och obe- 

höriga contrapart Odenach är nu här och med alfvare 
söker Regementet; står ock i tämmelig grace hos Genera- 
len vid samma Regemente, hvilken ock förleden sommar == 
antog honom till den gambla Geiteles vicarius emot den = 
sistnämndes vilja. Men skulle det ej gå an på något sätt 
att få någon annan, mehra skickelig till det samma? skulle 7 
prof. Acrel ej hafva någon kiäck karl, som han ville hielpa 

dertill, och till den ändan giöra Odenach hinder i den 

andra återstående examen, eller genom andra vägar, såsom 

Öfverste Lieutenanten Ramse, som är i process med Ge- 

ner. Muhl för samma Regemente, få någon habilare Fält- 

skär dertill. Få vi ej en braf Fältskär hit, så lider hela 
landet rätt mycket, som ej äger en enda dugelig. De - 
mästa som förr giordt väsende af Odenach, säges vara 
nog missnöigda med honom, så i anseende till upförande, 
som giöromål uti sysslan: Af det här är ingen dugelig, 
lider ock Lazarette rätt mycke i den delen: Forsteen, 
som varit utrikes, giorde man sig i början stora tankar 
om, men ännu vet jag icke et enda prof på dess skicklig- 
het, men väl många grofva fåter; håller sig ock för god 
att agera chirurg, sedan hela släckten, det mesta Borger- 
skapet härstädes underhåller honom, hvarföre han ej hel- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


25 


ler söker nämnde Regemente. Oftanämnde Odenach har 
väl ock ingåt accord med Geitel, som dog, men det 
skedde par dagar förehans död, och lärer således ej be- 
tala något til Sterbhuset, såsom han redan låtit förstå, det 
likväl accordsumman bestod endast af 5,000 koppardaler. 
Vore det väl någon, som vore väl hemma 1 starrstickan- 
det, vore det rätt väl, ty ögonsjukdomar grassera här 
mäst". 


Af Haartmans brefväxling få vi äfven reda på de 
kirurger af högre och lägre rang, hvilka på 1750-talet 
"vistades i Åbo och dess omnejder. Hittills har man haft 
en ytterst ofullständig kännedom om de personer, hvilka 
under förra seklet bedrefvo fältskärsyrket eller utöfvade 
kirurgens konst i Finland. Många af dem, hvilka syssel- 
satte sig. dermed, hade under krigen blifvit införskrifna 
från Tyskland för militärens behof, men qvarstannade se- 
dermera för alltid i landet, utan att lämna vidare spår ef- 
ter sig. Det kan derföre vara af intresse för framtida 
forskningar att meddela ett bref af Haartman till Abr. 
Bäck af den 31 mars 1759, hvilket i detta afseende inne- 
håller en mängd upplysningar. 


Af flere mellankommande hinder har jag nu först den 
"äran at öfversända berättelsen på de här förledigt år gång- 
bara sjukdomarna, hvilket jag ödmjukast beder benäget 
måtte uptagas. På Kongl. Collegii medici sednast till mig 
skiedde befallning, att insända förteckning på alla Fält- 
skiärer och fältskärsgesäller här på orten vistande, har jag 
nu ock äran att angifva dem jag kunnat få förteckning 
uppå och äro följande: Herr Geitel, Regements Fältskär 
vid Åbo Läns Lif Dragone Regemente, här i Åbo stad 
vistande. Han har sällan mer än en Gesäll alla dessa 3 
förflutna åren. Herr Reitz, Fältskär vid Åbo Läns In- 
fanteri Regemente. Ar nu i Pomern vistande. Han plä- 
gar hemma vistande hålla hos sig en gesäll här uti staden 
och en på landet inom Regementet, hvilken jerna föder 
sig sjelf med resande och practiserande kring landet. 
Herr Schmid, Fältskär vid Björneborgs Infanteri Rege- 
mente, har nu 3:ne gesäller, kringspridda uti Lähnet, hvilka 
äfven med kringresande och practicerande föda sig sjelfva, 
och pläga ofta vara äfven här i Åbo stad. Den ena af 


Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 


26 


dessa heter Moraeus, den andra Blasius och den tredje 
Loube De 2:ne första bruka mycke Arsenic emot frås- 
san, hvilket, solverat i dråppar, de deponera på flere stäl- 


len i soknarna. En gesäll vid namn Bäcker underhålles ' 


uti Biörneborgs Lähn kring Tammerfors af Majoren Boje 
tillika med andra härskaper der omkring med 12 a 1,500 
dalers årlig Löhn och fria resor. Uti Tavastehus stad 
skal vara en vid namn Sundbeck (2). Uti Ekenäs är en 
vid namn Brusell, hvilken lönas så väl af staden, som 
ock af de der ikring varande Bruks Patroner. Uti Björ- 
neborgs stad har en Fältskärs Gesäll vid namn Berg ifrån 
Ryska Regementerna sedan sista ofreden nedsatt sig och 
sedan varit där ständigt, narrande åtskilligt folk på nog 
nedrigt- sätt. Uti Raumo stad, som ock i Nystad, hafva 
ock som oftast gesäller uppehållit sig, men nu under kri- 
get äro utgångna til Pommern. Herr Forsten, Fältskärs 
gesäll, gift och Prosektor vid Academien härstädes, uppe- 
håller sig här på egen hand och har här nog tillopp, mäst 
af sin vidsträkta släkt härstädes. Ar styfson til gambla 
Apothekaren härstädes, och halfbror till afledna och för 
detta varande Licent. Wasström. Herr Wolter, Fält- 
skärs gesäll, gift, har i flere år såsom bofast man uppe- 
hållit sig här i staden på egen hand. En gammal gesäll 
skal ock vistas i Loimioki sokn, hvarest han nedsatt sig 
på ett sig tillöst hemman, men (jag) har ej kommit at få 
namn på honom, Ingen af förut nämnde utom Regements 
Fältskiärerne äro examinerade". 


; Den strid emellan läkare och kirurger (fältskärerne), 
som under förra seklet härskade i Sverige, nådde på 1760- 
talet sin höjdpunkt. Ofrivilligt fick en hvar läkare mer 
eller mindre känna följderna af detta missförhållande, som, 


framgånget ur förgångna tiders skråväsende, förbittrade 


de enskildes verksamhet och ställning. ”Talrika strids- 
skrifter för och emot tjänade till att ännu mer upphetsa 
sinnena och skärpa motsatserna. Så skref Haartman 
den 17 juli 1761. 


Äfven är mig tilstäldt Chirurgorum påstulater och 
borde den besvaras til at visa dess svaga grunder i det 
mästa, men det almenna torde ändå nog finnat; på samma 
grund som de för sitt skrå vilja umbära academierna, så 


Bidrag t. känned. af Finl. 


0 


27 


kunde kyrkioherdarne ock säja sig ej behöfva academier för 
sina barn, som skola blifva präster, utan kunna de jemte 
practiquen gifva den tillräckligt theoretisk kunskap. Så 
borde -ock auctor til samma skrift skiiämmas at säga Apo- 
othekare och Chirurger förstå sin vettenskap, som är ena- 
handa med medicorum bättre än medici. Han kunde snart 
öfvertygas derom at medici giordt de största förbättringar 
i Pharmacin och ej Apothekarene, samt att chirurgi i me- 
dicorum frånvaro giordt större felsteg än då de af medi- 
cis blifva handledda, fast en piga kan förstå at proportio- 

- nera elden under grytan, så kan hon derföre ej berömma 
sig af at vara större kock än dess matmoder". 


Kirurgernes påstående att de med dåvarande under- 
visningssätt icke blott kunde fullständigt motsvara veten- 
skapens och tidens fordringar, utan äfven vore med lä- 
karehe fullt jämförliga i medicinens utöfning, ledde små- 
ningom till insikten därom att det till bekämpande af fält- 
skärernes öfvermod och trots fanns blott en utväg och 
den var att läkarene sjelfve började vinnlägga sig om den 
praktiska kirurgin. Det räckte likväl ganska länge, innan 
denna enkla, sjelffallna sanning vann det allmänna erkän- 


nande, att den blef antagen som en bestämmande grund- 


sats vid den medicinska undervisningen. Först med den 
kirurgiska societetens upphäfvande och collegii medici om- 
organisation 1797 blef den erkänd och genomförd. En 
mäktig driffjäder fanns dock, som redan därförinnan för- 
mådde yngre bildade män, hvilka egnade sig åt medicin- 
ska studier, att först sysselsätta sig med fältskärsyrket och 
att såsom lärlingar inträda 1 tjänst hos de privilegierade 
mästerfältskärerne (barberarne). : Det var den förmånliga 
ekonomiska ställning, som åtföljde regementsfältskärstjän- 
sterna. Dessa med jämförelsevis betydliga löneförmåner 
hugnade befattningar kunde nämligen vinnas endast af dem, 
som genomgått de stadgade läroåren och varit inskrifna 
1 kirurgiska societeten. Härom skref Haartman till A br. 
Bäck den 2 maj 1765. 


» Genom min Broder, som är i Stockholm, skal jag 
 föranstalta at riksdagsmännerne härifrån landet skola ar- 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


28 


beta på medicinalvärkets uphielpande. De mäste äro väl- 
menande, som vilja fäderneslandets väl. Men det måste 
blifva en hufvudsak, at chirurgige Profession blifver inrät- 
tad i Upsala, och at chirurgi sedan förbindas genomgå sin 
cursus vid Academierna, så at medicine studiosi ock få 
tilfälle at studera deri och blifva så habile at de kunna 
duga til regementsfältskärer; på annat sätt får riket ej du- 
geliga regementsfältskärer; om derhos kunde vinnas den 
punicten at medici skulle hafva preferance til regements- 
fältskärs syslor framför ordinaira chirurger, som ej stude- 
rat eller absolverat cursum academicum, när de aflagt full- 
goda prof på chirurgisk insikt, då vore mycket vunnit, och 
då upmuntras studium medicum, ty då få skickelige äm-' 
nen lust at arbeta i bägge, när de se sin möda betalt med 
så goda påster, som regementsfältskärs syslorna äro. Blif- 
ver detta tydeligen demonstrerat, så är ingen tvifvel at 
icke det ock går alla Stånden väl igenom til rikets väl; 
då må kongl. Collegium medicum ej skämma saken der- 
med at de i Collegio ej vilja intaga chirurger; Hvarföre 
t. ex. är ej Prof. Martin och Acrell längesedan inhulpne. 
Blifver detta alt ej observerat, så går medicin under, ty 
den lilla belöning och lön provincialmedici hafva svarar 
aldeles intet emot arbetet och besväret samt kostnaden, 
som medicine studiosi hafva, utan blifva hällre Chirurger, 
hvars regementslöner stiga til 8000 .f£, den de kunna vinna 
utan minsta kostnad och med måttlig möda". 

Huru skall medicin eljest upbringas i riket? Tilgån- 
gen att lära den, lämpad efter vårt climat och våra krop- 
par, är svår, ty inländska observationer gifvas rätt få, 
belöningarna äro ock ringa; nästan alla Provincialmedici 
äro tiggare och kunna ej få rätt utkomst och sedan alt 
hopp är ute att kunna komma till regements fältskärs in- 
delningar, huru skal man väl kunna tilstyrka ungdom att 
med svett och kostnad lägga sig derpin (I bref af den 
30 juli 1767). 


Under det striden emellan läkare och kirurger som 
häftigast pågick, uppkom det af Herman Schiätzer fram- 
kastade och ifrigt försvarade förslaget att helt och hållet 
särskilja dem i tvenne från hvarandra oberoende kårer, 
hvardera med sitt kollegium såsom öfvermyndighet. Frå- 
gan härom förevar till och med vid riksdagarna på 1760- 
talet och de olika politiska partierna kämpade hänsynslöst 


Bidrag t. känned. af Finl, 


SET PESPRORET 
MEG ARE a a SY 
br m LS K Fe nd 


MeV = 
2 RAR REV a 
Kar UYCARE Vv SR 


ad Os SALA ne 


29 


med hvarandra om denna förvaltningsåtgärd. Den medi- 
cinska vetenskapens vänner och försvarare, hvilka före- 
trädesvis funnos bland Hattarne, gingo dock som segrare 
ur striden och detta officiella särskiljande emellan medi- 
cin och kirurgi kom icke till stånd. 

Då denna plan förföll, uppdykade förslaget att bilda 
ett sammansatt kollegium, 1 hvilket både läkare, kirurger 
och äfven några medlemmar af apotekaresocieteten borde 
äga säte och stämma. Detta förmedlingsförslag anslog 
många, som derigenom hoppades att frid och enighet skulle 
inträda emellan de skilda lägren och att det vetenskap- 
liga intresset dock i längden skulle förmå omskapa och 
genomtränga det hela. Det var väl denna tanke, som före- 
sväfvade Haartman i hans bref till Abr. Bäck den 17 


januari 1766. 


Icke begriper jag hvad det skulle göra om ett Col- 
legium medico-chirurgicum skulle blifva inrättadt; det gif- 
ves ju hederl. karlar ibland chirurgis och pharmaceuticis, 
som förtiena den hedern; den må de ju få häldre än, som 
vi se, de skola tituleras med Archiaters och Lifmedici 
otilbörl. titlar, hälst om det blifver et medel at derigenom 
få chirurgi til examina i Collegio, då mången medicus kan 
komma i åtanka vid regements-fälstkärs syslan, den jag 
anser på vissa ställen för långt mer lönande än professio- 
ner. Sker ock det ej, så är det helt visst at medicin 
småningom försvinner ur riket och Chirurgien uppstiger, 
ty hvilken ungdom bör besinna sig länge derpå, hvilket- 
dera han skal utvälja antingen studium medicum eller chi- 
rurgicum, när han alenast ser och jämförer den enas och 
den andras kostnad och belöning! då fingo ock Provincial- ' 
medici tilfälle at i Collegio medico andraga sina besvär 
emot Chirurgis, hvars felsteg äro ganska stora, men nu 

blifva onäpsta, så vida inte forum nu gifves. Jag tror ock 
det allmenna anser för rättvist vara at ej anse chirurgos 
och pharmaceuticos för ovärdige at vara i Collegio medico 
och granska chirurgiska casus". 


Haartman råkade i följd af förhållandenas makt i 
ökrid icke blott med Wasström, utan äfven med stadens 
dåvarande ende apotekare, Jonas Synnerberg. Må- 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


30 


hända låg anledningen till en del däri, att Synnerberg, 
såsom anförvandt till Wasström, understödde honom i 
hans plan att bosätta sig som stadsfysikus i Åbo. Men 
Haartman ansåg tillika med rätta att om apotekaren er- 
hölle en konkurrent, blefve han tvungen att med större 
omsorg vårda sig om apothekets skötsel. Emedan Haart- 
man själf, innan han började sina medicinska studier, 
tjänstgjort å apotek och tänkt egna sig åt detta yrke, var 
han så mycket mer kompetent att bedöma hithörande 
förhållanden. Haartman klagade icke blott öfver Syn- 
nerbergs vårdslöshet i apotekets tillsyn, utan äfven där- 
öfver att han fällt förklenliga yttranden om Haartmans 
recepter och meddelat dem åt Wasström till begag- 
nande, hvarjämte han i öfrigt bemött honom ohöfligt. Så- 


lunda skrifver Haartman till Abr. Bäck den 1"/, 1755. 


» Omöjeligit anser jag det vara, at få apothekaren i 
rätt skick innan han får en til sig, som upväcker emule- 
ring, och jag så finge förtro den andra mina compositio- 
ner, ty det jag nu förtrodt denna, det vet Wadström af, 
och förskrifver det lika med mig, såsom han ock giör med 
prof. Leches remedia. Von Mell skref mig til och lof- 
vade lägga in i Consistorio på mit och Biskopens råd, men 
ej ännu fullbordat; Doctor Rudberg skrifver ock, at von 
Mell nu finner omöjeligen sin utkomst i Borgo, så vida 
2:ne apothek äro honom på ömse sidor, men här kan två 
hafva säker utkomst". 


Någon tid efter det Haartman blifvit provinsiallä- 


. kare i Åbo län, erbjöds honom tjänst i Sverige. Lyckligt- 
vis lät Haartman icke förleda sig till ett så afgörande steg, 


utan kvarstannade i sitt fädernesland, som, om han emot- 
tagit de gjorda anbuden, skulle i sin medicinska historia 


förlorat ett af de dess viktigaste, innehållsrikaste blad. 


Sålunda skrifver Haartman till Abr. Bäck den 21/, 1759. 


» Vid min hemkomst i går ifrån landet ertappade jag min 
morbrors Forsskålhs bref, hvarest han nämner det Väl- 


borne Herr Archiatern sagt at Bohus och Uplands lähnen 


vore lediga, och at Herr Landshöfd. Lilljenberg skulle 


SET RANE 


Bidrag t. känned. af Finl 


Lia Sd 


ÄR ar 


31 


— begiärt mig til det sednare. Jag skulle derföre ödmjukast 
förfråga mig hvad Löhn är på det sednare stället i syn- 
nerhet, och hvad Herr Archiatern skulle tycka rådeligast 
vara? Nog skulle jag längta til Upsala, såsom mycke nära 
till Stockholm, men torde hända, at utkomsten kunde vara 
för knapp? At komma til en ort, der provincial syslan . 
ej förr varit inrättad, har sina stora svårigheter, det har 
jag här fådt erfara. Härskaperna äro väl där mehr för 
medicinerande än här, men om Dannemora tracten ej hö- 
rer derunder, så vet jag ej säja, om de just äro så många. 
Kan hända ock, at mina omständigheter här kunna förbätt- 
ras -medels Lazarets inrättningen, som nu är på vägen? 
Jag har ock nu på någon tid märkeligen vunnit en del af 
mina många motståndare, så de hafva funnit sig vid, at i 
svårare tilfällen anlita mig; och orten är här vidsträktare 
på vist sätt, för brist på välfrägdade läkare härikring, så 
min practic börjar ock ibland at sträcka sig til Ryska trac- 
ter. Jag har äfven exempel på Dr Rudberg (i Borgå), at 
många ombyten äro ej de bästa, och böra ej hafva rum, 
om man ej vinner någon märkeligare förmån dermed. Vore 
t. ex. Westerås ledigt, hvarest man har tillfälle att idka 
practique upp i Bergslagen, så vore det ej at besinna sig 
på, men kan hända, at Upsala torde hafva för litet at giöra. 
Dock föreställer jag mig väl det, at en patient därstädes 
vore hederligare än 3, 6 härstädes, och at följakteligen 
jag komme där i en lärd värd til roligare lefnad och funne 
större biträde, när jag sjelf vore sjuk. Hvad Bohus angår, 
så kan jag ej finna huru möjeligt vara kan at uppehålla 
sig på en så liten ort, hvarest jag menar folket äro nog 
fattiga och Herrskaperna få. Det lärer vara ledigt efter 
D. Hegardt som kom till Gefle, eller är Uddevalla för sig? 
Det är väl vist at Climatet vore något blidare, men ej så 
mycke, at det förtienade en så besvärlig transport. Vid 
min berättelse til Kl. Collegium medicum, glömde jag bland 
andra Fältskärer at nämna 2:ne på Åland vistande, på 
hvilka jag ej kommit at få namn.” 


Haartman hade småningom arbetat sig upp till en 


3 äktsd och erkänd ställning såsom praktisk läkare. Då- 


varande medicine ralökmor Leche hade icke särskildt 


"vinnlagt sig om läkarekonstens praktiska utöfning. Han 


intresserade sig egentligen för naturalhistorien och meteo- 


rologiska observationer rörande Åbo traktens klimatiska 


| Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


32 


förhållanden, dem han äfven till en del offentliggjort. Att 
hos den studerande ungdomen öka intresset för medici- 
nens studium och tillvinna läkekonsten yngre vänner hade 
icke lyckats för Leche. Man påstår att han till och med 
afrådt en och annan af dem, som börjat med medicinens 
studium, att egna sig åt detta med afseende å de betyd- 
liga kostnaderna och den osäkra framtiden bekymmer- 
samma kall. 

Haartman hade en annan uppfattning af läkarens 
yrke. Tidigt höra vi honom beklaga sig däröfver att så 
få hade lust och mod att egna sig åt läkarekallet och han 
skrifver därom till A br. Bäck den 19/,, 1754. 


»At få några medicine studiosos här, vore önskeligit, 
men prof. Leche afråder alla, de 3 st. som jag vet honom 
afrådt, är nu en magister, och tänker ej derpå mer, den 
andra är i Upsala och disputerade nu under D. Gottsch. 
Wallerius, får se om den åter kan öfvertalas, och den 
3:die har nu skrifvit till sin fader derom, får se om den 
ock mehr får lof. Jak. Hidén lär nu vara i Upsala, Ostro- 
botn. och torde snart nog vara färdig. Uddman har dis- 
puterat under prof. Leche, tör och kunna intalas att hålla 
fort". 


Själf kände Haartman nog de svårigheter, som mötte 
läkaren i hans kall och skrifver därför 1 fortsättning: 


» Finnarne äro et groft folk at röra, tillskrifver alt et 


oundvikeligit öde, söker hjelp vid sin dödskamp merendels, - 
och då villrådiga efterfölja mehr sina egna och hvar talan- - 
des råd, än någon visares, och ångra de fyrkar de ned- - 
lägga i apothequet, om de ej promt bli restituerade ögon-. 


skienligen. Jag bade derföre jerna sedt, om almogen kunde 
skiuta tillsamman fria medicamenter åt sina sjuka, et lite 
sjukhus kunde inrättas i staden, och at stan generaliter 
wille contribuera till någon löhn för mig, så kunde de, 
utan at misstro mig för -snikenhet, sen alla fritt consulera 
mig och fältskiärer och deras gesäller bli något quäfda, 
ty jag kan aldrig blifva kallad till någon förrän på sista 
uphällningen, sen alla gesällerna blifvit brukta. Härom 
har jag ärnat at lägga in hos Landshöfdingen, då det vid 
Riksdagen kunde afgiöras". 


Bidrag t. känned. af Finl. 


& 


i 


; 


aå or de x to VVE 4 by VS 
nr AA a arna ine 


LT SE a RNA 


33 


För att uppfostra och understödja yngre studerande 
på deras medicinska bana tog Haartman, sedan hans 
praktiska verksambet och förtroendet för honom ökats, 
-en och annan yngling under sin särskilda vård i sitt eget 
"hem och bekostade hans underhåll. Sålunda skrifver han 
den 7/,, 1759 till Abr. Bäck. 


Nu har jag ock fådt en kiäck och beskiedelig fem års 
gammal magister öfvertalt att studera medicin, jag har ta- 
git honom i min gård och jag håller på med honom att 
nu öfva mig i anatomien, såsom den delen jag mäst glömt. 
Åbo academie har nu kommit så långt att det fådt tvenne 
Magnat-stipendier att hjälpa fattiga studerande med. Denne 
magister, som förlidet år började studera medicin, tör väl 
hädanefter kunna mehr profitera af lazarettet och jag tror 
honom om att blifva en fullkomlig medicus; han har goda 


grunder, lust att lära, godt ingenium och skickeligt upp- 
förande". 


Här omnämnde unge läkare var sedermera provinsial- 


läkaren i Åbo Johan Gabriel Bergman. Haartman 


följde med uppmärksamhet Bergmans studier och drog 
icke i betänkande att senare hos A br. Bäck förorda ho- 


nom till provinsialläkare 1 Björneborg. Därom skrifver 
Haartman den 9/, 1762. 


Jag beder ödmjukast Herr Archiateren intet illa up- 
tager att jag åter kommer och bönfaller H. Archiateren i 
ett mål, som rörer en annans lycka och medicins heder 
eller rättare hela almogens väl uti Biörneborgs län. Jag 
har förr haft äran berätta Herr Archiateren att jag för 4 
år sedan feck en magister, som är född i Biörneborgs stad, 
öfvertalter att slå sig på medicin och tog honom äfven 
strax derpå i Huus med mig. Utom det han redan åren 
1753, 54 och 55 vinlade sig uti Upsala om Chemien, Phy- 
siken och Historia naturalis, som ock geck i Osteologien 

hos Adjunct. Sidren etc., disputerade i Chemia oecon. un- 
der doct. Wallerius och sedan med distinction blifvit här 
1757 magister, har han här nu hos mig som en hel karl 
läsit och så vinlagt sig om alla medicinens delar, at det 
varit nöje åt, samt redan varit i stånd at börja practisera 
och dervid tagit mina råd; efter hans upförande och ar- 
-betsamhet är hederligt, har jag ock meddelt honom alla 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 3 


34 


de subsidier jag dels af Collegier dels af praxi ägt, dem 
han ock flitigt samlat. — Jag har aldrig trodt att han 
skulle vilja nöja sig med Provincial sysslan i Biörneborg, 
ty dertill är han värkel. för god, men längtan till hemor- 
ten och denna hans sjuklighet har nu giordt honom pick- 
hågad derpå, sedan Landshöfdingen redan upsatt och af- 
sänt förslaget förra påsten, hvarpå en dr Biörnlund ensam- 
men varit föreslagen. Då jag i går anmälte Landshöfd. 
Wallén Mag. Bergmans ansökning, beklagade han det 
rätt mycket att han så sent feck del deraf; icke dess 
mindre skref han strax till statssekreteraren och recom- 
menderade honom såsom den där är finska språket mäk- 
tig och således kan bäst gagna almogen. Mitt betyg om 
Mag. Bergman blef ock bifogat. Som jag kan heligt för- 
säkra at medicinska faculteten har heder af Mag. Bergman 
så för dess kunskap, som upförande och oförtrutenhet, 
samt den nytta han i länet kan giöra så för språket han 
äger som ock för det han där är alment kiänd och älskad, 
så ber jag ock på det trägnaste Herr Archiateren ville 
 giöra sitt till, att han måtte komma i nådig åtanke hos 
Hans Majestät til provincial sysslan i Biörneborg. Kom- - 
mer en Biörnlund dit, han warder wärkel. ej mehr för- 
troende vinna bland almogen, än de andra provincialme- - 
diei här, som ej kunna tala med dem”. | 


Bergman undanbad sig dock denna befordran, då 
han icke ansåg sig hinna inom behörig tid aflägga före- 
skrifna prof. På Haartmans råd beslöt Bergman att 
öfverresa till Upsala och där vinna medicinsk grad. Här- - 
om skrifver åter Haartman den 2/,, 1765. | 


»Omsider har jag fått Magister Bergman öfvertalter 
och hulpen till sin längesedan ämnade resa till Upsala; - 
jag tviflar ej derpå att icke han upvaktadt Herr Archia- 
tern, af hvilken han önskar blifva känd, vinna grace och 
sist befordran! Gud gifve riket hade i alla provincier ja 
ock uti hvar annan så stadiga, varsamma, upmärksamma 
och efter de bästa practicos följande medicos, medicinen 
skulle visserligen blifwa i gemen ansedd för mera nyttig - 
och medici äfven blifva mer älskade än de beklageligen 
till större delen blifva, då klagomål spörjas på dem ifrån 
alla orter. Jag. hoppas Herr Archiatern är så god och vid 
tilfällen pröfvar hans insikt, gifver honom anledningar att 
hämta vidare förkofring, samt upmuntrar honom. Fanors EE 


Bidrag t. känned. af Finl, 


35 


"har redan länge studerat på rätt trägit vis, och behöfver 

nu upmuntring samt befordring om han ej skall falla till 
grälande och blifva en onyttig lem. Mån han ei skulle 
duga till medicine adjunct framdeles samt böra tillika be- 
fordras-till Lazarette härstädes, i fall han ej skulle kunna 
vinna provincialsysslan?" 


Haartman nämner icke att det var han, som gifvit 
åt Bergman de medel han behöfde för denna sin studie- 
resa. Pehr Kalm omnämner det i ett bref af den 2£/, 
1765 till C. F. Mennander. 


»Assessor Haartman ärnar ej än giöra sin introduction 
på et år för de trägna sysslor han här har med sjuka, 
Lazarettet etc. emedan här är ingen annan medicus: han 
har nyl. visat et berömligt exempel af sin välvilja at tiena 
sina vänner: Mag. Bergman har ej penningar, at vidare 
fortsätta sina medicinska studier, och i Upsala antaga doc- 
tors graden. Assessor Haartman lånte i egit namn mot 
6 proc. af academien 6000 dal. kpmt och lämnade det till 
honom under de vilkor han sjelf lånt det: han will gierna 
hafva Bergman till provincialmedicus efter sig". 


Bergman dröjde mer än ett år i Sverige och öfvade 
sig 1 Stockholm så väl i anatomi, som kirurgi, samt bi- 
vistade Serafimerlazarettet, hvarefter han efter en under 
Linnés praesidium 1766 utgifven afhandling. ,Deeffectu 
et cura vitiorum dieteticorum generali” blef me- 
dicine licentiat och sedermera promoverad medicine dok- 
tor i Upsala !1/,, 1768. Redan den 10 december 1766 ut- 
nämndes han till provinsialläkare i Åbo län. 


Bland de första läkareåtgärder Haartman vidtog ef- 
ter sin ankomst till Åbo, var införandet af koppympning 
enligt då bruklig metod eller öfverflyttandet af koppor 
till den, hos hvilken man genom detta medel sökte före- 
komma smitta. Erfarenheten hade nämligen ådagalagt, att 
de, som undergått koppympning och i följd deraf fått kop- 


Por, alltid fingo sjukdomen mycket lindrigare än de, hvilka 
på vanligt sätt blefvo smittade. Men fördomarne mot ymp- 
ningen voro mycket starka och ganska få ville underkasta | 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


36 


sig denna behandling. Enligt tidens uppfattning måste 
de, hos hvilka koppympningen skulle företagas, genom 
lämpliga läkemedel förberedas till emottagande af smitt- 
ämnet och, sedan sjukdomssymtomer visat sig, underkastas 
en omsorgsfull vård. Redan i dessa vidlyftiga förberedel- 


ser låg ett stort hinder för koppympningens allmänna in- ' 


förande, då endast läkare ansågos kunna leda utförandet 


af sjelfva ympningen och efterbehandlingen, men deras ' 


antal då för tiden var ytterst inskränkt. - Den första per- 
son, på hvilken Haartman utförde koppympning, var ett 
af prof. Leches barn. Härom skrifver Haartman till 
Abr. Bäck den 3 jan. 1755: 


» Kåppympningen på Prof Leches yngsta dotter geck 
lyckeligen, men af de andre, som sades haft rätta koppor, 
dog den äldsta rätt hastigt, och den andra, som sågs lika 
öde underkastad, gafs mig at skiöta och kom sig sen kop- 
porne blifvit utdrefne med 15 gr. moschus på 7:de dyg- 
net och 8:de, försat med såcker ock starkt aqv. flor. naphee; 


emedlertid heter det nu i staden att koppympningen på 


dem alla anstäld har dödat den ena och ympningen anses 
för faselig gierning. Af de jag betiänt här i staden och 
på landet och fördt dagbok öfver, vet jag vist at 82 st. 
af dem äro restituerade till hälsan" o. s. v. 


Haartman begagnade sig af Suttons metod att i 
en rispa i huden inlägga en med koppmateria mättad tråd. 
Dimsdales metod att öfverföra koppämnet omedelbart 
från arm till arm var då ännu icke använd på landsbyg- 
den. Någon gång synes Haartman, isynnerhet hos barn, 


hafva begagnat sig af en själfständig metod, som han upp- 


tecknat i en i K. Svenska Vetenskapsakademiens bibliotek 
befintlig, icke tryckt uppsats ,,Om sättel att anställa kopp- 


ympning utan skärning”, däri han beskrifver den på föl- - 


jande sätt. 


,Huru svårt det ibland är at medelst hudens rispande 
eller skiärande med Lancette få anställa kopp-ympningen - 
på små barn, det är nogsamt bekant bland dem som det - 


försökt, hälst sedan första ympningen misslyckats. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


37 


Då det vanliga Kopp-ympnings sättet för någon tid se- 
dan på en liten Mademoiselle, 21/; år gammal, ei hade 
; den påsyftade wärkan, af det ymptråden måste warit för 
fö SeEYgammal, vare ny ympning med friskare tråd nödwändig, 
Men tillika swår i anseende til den lillas alt för stora fruk- 
ooo tan, som man efter möjeligheten wille undwika; ty tänkte 
jag på et lindrigare sätt at vinna ändamålet. Tre veckor 

efter första ordinaira ympningen, tog jag och strödde på 
en med Borax plåster anstruken duk en 6 å 8 gran 

— Spansk flug pulfver, så stort och bredt som en hwiht styf- 
| wer eller litet mindre, trykte Pulfret wäl in uti Plåster 
duken at det blef sittande, och applicerade det på den lil- 
Jas fot, nedan för knäwecket där strumpebandet brukas, 
oo på åtsidan. Dagen derpå, sedan det dragit en liten blåsa, 
=  uvpkliptes den samma i form af en smal Rännel, och så 
— applicerades uti sagde rännel 2:ne Kopp-trådar, förbants 
d — med Borax plåster, samt lämnades i 5 dygn orubbat och 
d utan widare eftersyn. På siette dygnet efter ympningen 
— sinknade Mademoisellen, på 8:de började utslag wisa sig, 

så wäl omkring det ympade stället som i ansigte, och på 
" 20:de woro alla koppvr torkade, utom kåppsåret som ännu 

— litet flöt. 1754 då jag första gången anstälte kåppymp- 
ningen härstädes, tviflade jag fast för tida nemligen på 
4:de dygnet, om ympningen skulle reuserat och blandade 
då kåppvar och spanska flugor med litet digestiv, samt 
applicerade på det ympade stället. 1756 då jag på en 

Baron och 3:ne fröknar måtte 3:die gången iterera ymp- 

ningen, skiedde det på förut beskrefna sättet med önske- 

lig wärkan, och är jag såledez nog förwissad derom at 
— ympningen på detta sättet med säker effect och med mindre 
— skräck och oro än på det vanliga sättet anställas kan”. 


Joh. J. Haartman. 
M. D. och Provinc. Med. 


; Af denna beskrifning finner man att Haartman, till 
undvikande af inskärning, brukat inlägga kopptrådarna 
ie en medels spanskflugpulver uppdragen blåsa. 

För att förmå allmogen att underskasta sig koppymp- 
ning, ansåg Haartman att den genom särskildt beviljade 
förmåner borde därtill uppmuntras. Härom skrifver han 
den 2/, 1769 till A br. Bäck. 


Nat. 0. Folk, H. 70, N:o 2. 


RA 


38 


Hade vårt Konungahus förr fattat förtroende till kopp- 
ympningen, så hade visserligen deras exempel verkat mera 
efterdöme på alla i riket och folkbristen bland allmogen 
med blifvit afhulpen. Gifve Gud våra för rikets väl om- 
tänkta ständer ville och kunde finna medel att upplifva 
denna medicin in på allmogens barn. . Skulle det ej göra 
bästa verkan, om genom något förordnande alla ympade 
bondebarn skulle frias ifrån mantalsskrifningen till dess de 
fyllt 21 år såsom en sorts premium för det de ympa sig”. 


Koppympningen kunde likväl svårligen vinna allmän- 
nare utbredning, så länge, enligt tidens uppfattning, en 
mängd förberedande åtgärder voro nödvändiga, innan ymp- 
ning finge å en person verkställas och dessa förberedelser ' 
måste af läkare anordnas. För att befordra koppympnin- 
gens spridning bland allmogen, uppmanade han medicine 
studerandene att öfvertaga detta göromål och under resor 
i de delar af landet, där kopporna för tillfället utbrutit, 
utföra detsamma. I bref till Abr. Bäck af den 39/3 1770 
meddelar Haartman en mängd upplysningar om dessa 
omständigheter. 


»I anledning af Välb. H. Archiaterens ärade skrifvelse 
förleden Höstas, at vid existerande kopp Epidemi upmuntra 
medicine studiosos til koppympnings anställande på allmo- 
gens barn, har nu en af mina auditorer under vistande på 
sin hemort i Biörneborgs districten, genom sin broder, som 
är präst, fått allmogen öfvertalt at vilja lämna sina barn 
till ett slikt göromål, sedan i samma och omkring liggande 
socknar en myckenhet barn af dem finnes blifvit bortryckte. 
Han ärnar nu ock i slikt ändamål anställa resan til dem, 
men af dr Biörnlunds i går ärhålna bref märker jag honom 
rätt illa uptaga detta och lofvar äfven hos kl. Collegium 
medicum anföra besvär deröfver. Jag har väl genom skrif- 
velse sökt föreställa honom, huru obetänkt det vore at 
vilja hindra et så nyttigt göromål hälst farsoten är i flere - 
socknar och han sjelf omöjeligen är i stånd att fullfölja — 
ympningen icke i en enda så mangrant som icke flera med - 
honom kunde hafva at där syssla. I fall han vidare skule - 
besvära sig hos K. Collegium, hoppas jag svaret blifver — 
til landets bästa lämpadt". 


Bidrag t. känned. af Finl. 


39 


Utredningen af de i landet allmännast förekommande 
sjukdomar och farsoter var en af Haartmans första om- 
sorger. De bidrag en föregående tid lemnat till deras 
kännedom voro ganska ringa. Den ende vetenskapligt 
bildade läkare Finland till denna tid haft hade varit me- 
dicine professorn vid akademin. Ingen af de män, som 
beklädt den då enda medicinska lärostolen, hade varit in- 
född eller ådagalagt någon närmare kännedom af landet, 
dess språk och seder. Det uppgifves visserligen, att P. 
Elfving (med. prof. 1722—1726) hållit offentliga föreläs- 
ningar om epidemiska sjukdomar i Finland och efterlem- 
nat i manuskript en finsk öfversättning af van Hoorns 
bekanta arbete i barnförlossningskonsten ,,Siphra och Pua". 
Men i betraktande af hans korta härvaro och folkets på 
denna tid ringa förtroende till läkarens hjelp, är denna hans 
bekantskap med landets språk och förhållanden ganska 
tvifvelaktig, och numera åtminstone äro alla spår deraf 
försvunna. Samma förhållande äger rum med den i öfrigt 
om den medicinska vetenskapen i Finland förtjente Herm. 
Didr. Spöring (1728—1747). Af dennes efterträdare 
Joh. Leche (1748—1764) deremot har man viktiga bi- 
drag till kännedomen af Finlands natur och klimat. FEtf- 
ter sin ankomst till Åbo hade han förvärfvat sig den kän- 
nedom af finska språket, att han kunde begagna det som 
samtalsspråk och vinnlade sig äfven om att bland befolk- 
ningen sprida kunskap om allmänna hygieniska förhållan- 
den. TI ett bref till P. Wargentin skrifver Leche den 
17 febr. 1764: 


Jag har för många orsakers skull funnit at det vore 
onyttigt at för bonden föreskrifva recepter och curer, ty 
hvarken vill eller kan han sjelf följa dem, men vill pre- 
sten vara behjelpelig uti sine åhörares sjukdomar, så är 
sockne apotheket det bästa, som någonsin kan gifvas. Der- 
emot har jag tyckt nyttigare vara, at gifva reglor huru 
de skola conservera sina barn för sjukdom och död och 
huru de skola ackta sig sjelfva för misstag emot den de- 
len af dizeten, som illa observerad gjör de svåraste sjuk- 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2, 


40 


domar och de mästa: dödsfall. Den som kan ackta sig 
för sjukdom, undviker at rickta både Doctor och Apothe- 
kare". 


Collegium medicum, som under sin högt förtjente 
preses", den lärde och mångsidige arkfatern Abraham 
Bäck, utvecklade en synnerlig verksamhet i vården af 
medicinalväsendet i Sverige och Finland, lät flere gånger 
utfärda uppmaningar till provinsialläkarene att meddela 
noggranna underrättelser om sjukdomstillståndet i distrik- 
ten och utforska orsakerna till och förloppet af de tidtals 
svårt härjande farsoterna. På grund af dessa ämbetsbe- 
rättelser utgåfvos sedan de riksdagsrelationer, hvilka just 
vid denna tid började utkomma och hvilka innehöllo högst 
värdefulla upplysningar om landets sanitära förhållanden. 
Mycken vikt fästades vid upptecknandet af de bland fol- 
ket brukliga huskurerna. Äfven Haartman blef anmo- 
dad att från Åbo län insända redogörelse för sina iaktta- 


gelser i detta ämne. Här kan anmärkas, att Collegium : 


medicum öfversändt 600 dal. till medikamenter åt allmo- 
gen och fattiga i länet vid förefallande farsoter. 

Till Haartmans förtjänster om läkekonstens ut- 
veckling i vårt land hör otvifvelaktigt den att han sökte 
vinna kännedom om folksjukdomarna och deras spridning. 
I detta afseende sökte Haartman fästa prästerskapets upp- 
märksamhet vid de i landet uppträdande farsoterna och 
utbad sig underrättelser om dem. Äfven om de på den 
tiden vanliga, allmänt begagnade s. k. huskurerna, sökte 
Haartman genom prästerskapets bemedling vinna känne- 
dom och anhöll hos biskopen »,att genom circulair till 
probstarna förmå presterskapet att gifva tillkänna hvad 
de tilläfventyrs i detta afseende kände, för att sedan jämte 
andra iakttagelser offentliggöras". Sina tankar i detta 
afseende meddelar Haartman i ett bref till Abr: Bäck 
den 29/, 155. | 


» Kongl. Collegii medici befallning att möjeligen före- 3 
bygga och mota alla gångbara sjukor med minst kostande 


Bidrag t. känned. af Finl, = 


ESS SVENS 


41 


medicamenter och huuscurer, deras historier vid åhrets 
slut och dessemellan, när nödigt pröfvas, öfversända, så- 
som ock Brunscurers utgång meddela, skall efter möjelig- 
heten verkställas. Hvad Epidemierne angår, så ser der- 
med nog svårt ut at på någon tid få derom fullständiga 
berättelser, ty här blifver man ej kallad förn på 10 å'15 
dygnet och då veta de föga något at säja om det som 
passerat. At få landets huscurer, så har jag anmodat Bi- 
skopen att genom  circulair till probstarna förmå prester- 
skapet att med första gifva dem vid handen, då de fram- 
deles tillika med en hoper jag länge samblat kunde ut- 
gifvas med observationer vid deras bruk. Att få fullkom- 
ligare berättelser af prästerskapet om sjukdomarne, så har 
jag ärnat vid nästa prästmöte gifva et formulair, hvarefter 
de skola utleta alla symptomerna och deras beskaffenhet, 
så jag deraf sedan må kunna sluta till de gångbara sju- 
kors beskaffenhet, ty till dato har jag sällan fådt reda på 
sjukdomarne efter deras berättelser”. 

Genom denna vädjan till prästerskapets medverkan 
blef grunden lagd till den förbindelse, som med afseende 
å folksjukdomarna ända till vår tid fortbestått emellan lä- 
karene och prästerskapet, till dess en ny tid förlagt häl- 
sovårds uppgifterna i kommunalstyrelsernas hand. 

Sysselsättningen härmed ledde Haartman till utar- 
betandet af den läkarebok, som fört hans namn ända till 
våra dagar. Annu hör man dess utgifvare till skilnad 
från en annan författare med samma namn, som äfven skrif- 


> vit populära läkareböcker, kallas ,gamle Haartman"”. 


Med detta arbete ville Haartman bland allmänheten sprida 
kännedom af de vanligaste sjukdomarnes symtom och be- 
handling. Gagnet af en sådan populär handledning var 
så mycket större, som tillgången på bildade läkare var yt- 
 terst inskränkt och okunnigheten om de enklaste medels 
användning mycket stor. Sjukdomarne och de i landet 
vildt växande medicinska örternas namn äro i arbetet upp- 
tagna på finska och därjämte innehåller det, utom ett stort 
antal af Haartman upptecknade huskurer, ett ,, Hus- och 
Reseapothek", hvarom i det följande närmare ordas. Detta 
arbete , Tydelig Underrättelse om de mäst gångbara sjukdo- 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


42 


mars igenkännande och motande genom lätta och enfaldiga 
husmedel samt ett litet Res- och Hus Apothek" blef visser- 
ligen tryckt i Stockholm 1759, men kan och bör räknas 
till vårt lands svensk-finska litteratur. Angående syftet 
med och planen för sitt arbete meddelade sig Haartman 
isynnerhet med arkiater Abr. Bäck, hvars råd han i flera 
afseenden inhämtade. I bref till Abr. Bäck af den 4 
aug. 1759 skrifver Haartman: 


Jag tackar vördsammast Herr Archiateren för de 
skiedda rättelserna i företalet, som fägnade mig rätt myc- 
ket, ty sedan manuscriptet var bortsändt, kom jag att ge- 
nomläsa några af Stahlens practiska böcker, och kan jag 
säga, att jag derefter fattade nog bättre tankar om den 
stora mannen, än jag förut hade, så vida jag fann att han 
värkeligen ej så mycke är för remedia palliativa, såsom 
han beskylles före. Har han haft sina fel, så är det in- j 
tet att undra på de tider, då medicin var i nog mörker 
och i brytning. Recensionen tackar jag ock ödmjukast 
före, den var alldeles tillräckelig. När en bok mycke 
skrytaktigt recenseras, så torde den falla androm som mig 
misshagelig'". 


Till och med en af dedikationerna är skrifven af A br. 
Bäck, såsom ses af nedan stående bref af den 11 maj 
1759, hvaraf man tillika finner, hvilken uppmärksamhet 
under frihetstiden egnades åt de styrande riksråden. 


,På Herr Archiat. bewågna försäkran att ej tycka illa 
wara, om jag ej skulle finna mig vid dedicationerna till - 
Excellentierna, upsatte jag så Herr Arciaterns, som mina 
till Herrarne, och utan at låta HofRättsRådet Rappe veta 
auctorerne till desamma, bad jag honom utvälja och nämna, 
hvilka han mäst tyckte om, då hans smak föll på de jag 
nu öfversänt, af hvilka den ena är Herr Archiaterens. Han 
sade wäl, at det vore alt nog om jag satte till dem aller- 
ödmjukast och mente at ingen med rätt kan säja underdån- 
ödmjukast till annan än konungen, men som det strider 
mot bruket, så vet jag ej om jag skal följa nämnde Hof- 
rättsråds råd: Jag låter det komma an på Herr Archia- 


- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


FRV ORG ES Eter 


Lä td 


nd ERAN a REPRISEN 


43 


teren, till hvilken jag hänvisar Herr Actuar. Tuvén"” 
(Haartmans kommissionär). 


Sedan kartans skrift utkommit, skref han till 
Abr. Bäck den 7/,, 1759. 


»Blygas borde jag för min stora efterlåtenhet att upp- 
vakta Herr Archiateren, af hvilken jag dageligen erfar ve- 
dermälen af idel godhet och kiärlek. För 14 dagar sedan 
hade jag den innerliga glädien at upbryta Herr Archiaterens 
skrifvelse: för 8 dagar sedan complimenterade Dr. Balk 
mig på K. Collegii medici vägnar och i går erhölt jag, 

jemte Högvälborne Herr Landshöfdingens skrifvelse, copia 
af K. Sundhets Commissionens skrifvelse till Landshöfdin- 
gen, som ganska gratieust behagat yttra sig öfver min ut- 
gifna Bok och emot mig. Alt sådant har jag att tacka 
Herr Archiateren före, som på alt sätt söker recommen- 
dera mig och giöra mig kiänd hos vederbörande. Jag är 
alt för ringa till alt sådant och kan ej annat än med dju- 
paste vördnad aflägga tacksägelser derföre! Så länge stof- 

otet anda hafver, så skal ei vördnaden heller, som jag är 
skyldig, kunna utplånas eller kiärleken dö. Något tror 
jag väl min Bok vara åtgången på svänska sidan, men här 
äro näppel. 70 än försålda. Jag hoppas dock när före 
blifver och folket kommer i rörelse, att debiten skall 
blifwa större, hälst Consistorierna så här, som i Borgo ny- 

ligen hafva rekommenderat den hos Prästerskapet; dock 
finner jag ock at Darelii Bok om lättfångna medel myc- 
ket lärer minska åtgången på min, men hvad vill det hielpa, 

så länge den Högste låter mig niuta helsan, så bör jag 
vara nöjgd, ty då bör jag kunna på anständigt sätt finna. 
utvägar till en anständig lefnad och kunna försörja mig 
såsom ensammen och ledig person”. 


Arbetets för tiden behjärtansvärda syfte var att vid 
bristande tillgång på läkare betjäna den stora allmänheten 
isynnerhet på landsbygden. Förf. minnes ännu från sin 
ungdom huru det var vanligt att vid förefallande behof 
rådfråga denna allmänt kända och spridda bok. För detta 
ändamål lät Haartman konstruera s. k. reseapotek, i hvilka 
de vanligaste, mest behöfliga läkemedel och en del af ho- 
nom sammansatta kompositioner inlades, jämte en tryckt 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


44 


skrift om deras användning. Ett sådant reseapotek fin- 


nes ännu i förf:s ägo. 

Det erkännande denna skrift vann af den då för ti- 
den i landets medicinska angelägenheter mäktiga , Sund- 
hetskommissionen", som med anledning af Haartmans 
bok sändt en smickrande skrifvelse till landshöfdingen i 
Åbo, fägnade Haartman i hög grad. På sin vän, ar- 
kiater Abr. Bäcks råd aflade han sin tacksägelse till 
Sundhetskommissionen för denna dess välvilja. Förf. kan 
icke underlåta att meddela denna skrifvelse, dagtecknad 
Åbo den 25/,, 1759, såsom karakteriserande det ödmjuka 
beroende, hvaruti den enskilde medborgaren under fri- 


hetstiden ansåg sig stå till öfverordnade myndigheter och 


hvarifrån äfven vetenskapsmännen icke dristade frigöra 
Sig. 


»Att min lilla tractat om Huskurer varit lyckelig nog 
til att vinna Eders Excellences och Kongl. Sundhets Com- 


missionens nådiga välbehag, det har jag med osägelig fäg- 


nad genom Herr Landshöfdingen Wallén fått erfara. 

Mitt syftemål med denna tractat gick ej högre, än at 
jag med min enfaldiga kunskap skulle kunna tjena några 
fattige och enfaldige landets inwånare. Men att densamma 
skulle vinna tycke och ynnest inför så högt uplysta ögon, 
dit har hvarken mitt hopp eller min ambition sträckt sig. 
Och giör denna lyckan derföre så mycke djupare intryck 
i mitt sinne, som den är oförmodad och öfver all väntan. 
Den största skyldighet jag härifrån å min sida drar, är 
att använda alla krafter och all förmåga til at giöra mig 
värd af de nådiga utlåtelser, som Eders Excellence och 
Kongl. Sundhets Commission om mig behagat yttra. 

At ett sådant tänkesätt och det lilla jag till allmän- 
hetens gagn hittils kunnat uträtta ej förtienar belöning, 


derom kan ingen wara mera öfyertygad än jag sjelf. Men 


skulle Eders Excellence och Kongl. Sundhets Commission 
finna at min ”wälmening kunde ihogkommas med någon he- 
ders caractaire och titel, så torde andre deraf upmuntras 
att med större gofvor gie fram uplystare arbeten än jag 
kunnat åstadkomma. 

Detta lemnar jag dock aldeles uti Eders Excellences 
och Kongl. Sundhets Commissions nådiga skiön och behag, 


Bidrag t. kill af Finl. 


a NGA Tra 


45 


med allerödmjukaste försäkran at huru dermed skier, så 
kan en sådan omständighet hvarken öka eller minska den 
oföränderliga djupa vördnad, med hvilken jag till mitt sista 


har den nåden framhärda 


Eders Fxcellences 
och 
Höglofliga Kongl. Sundhets Commissionens 
| allerödmjukaste tjerare 
Joh. Haartman". 


oHaartmans bok vann i sjelfva verket allmänt er- 


kännande och förvärfvade Honom många vänner. Hans 
gamle gynnare K. G. Tessin skrifver till Abr. Bäck 
den 10 januari 1760: 


»Herr Assessor Darelii arbete under Kongl. Collegii 
medici upsigt blifver otvifvelaktigt nyttigt, isynnerhet för 
oss öfvergifna landtbor; dock hoppas jag sådant ej inne- 
bära något ogillande af hvad doctor Haartman nyligen 
utgifvit och jag med så mycket nöje läst. Vår lilla och 
snabba Finska Doctore är en vänn, i hvars öde jag tager 
en öm del". 


Hvarför Haartman ännu en gång med anledning af 


sin bok uppvaktade K. G. Tessin med en smickrande 


och ödmjuk tacksägelse låter väl icke utreda sig, men syn- 
nerligen förbunden måste han hafva känt sig, då han fann 
sig manad att den 13 maj 1760 aflåta följande skrifvelse: 


Under de stora och margfalliga förtienster, hvarmed 
Eders Höggreflige Excellence gjort sig wårt k. fädernes- 
land till all uptänkelig wördnad och högaktning förbunden, 
hafver ock jag isynnerhet för min lilla del orsak at, i un- 
derdånig ödmjukhet, wörda den kiärleksrika nåd, hvarmed 
Eders Höggreflige Excellence understödt min upkomst och 
på flere sätt låtit sig om mig vårda. Såsom en frukt deraf, 
har jag tiltrot mig at upofra Eders Höggrefl. Excellence 
min af trycket utgångna tractat om huskurer, och jag har 
deremot haft det underdåniga nöje, at genom Ed. Höggr.- 
Exc. nåd. skrifvelse se densamma hos sig vara teknad 
mig till godo och mehr än jag förtjent. Har ock allmän- 
heten uti samma arbete funnit något välbehag, så har jag 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


46 


till ingen ringa del att tillskrifva det den öma och hulda 
wård, hvarmed Ed. Höggrefl. Exc. mig så väl som alla 
andra de ädla och vetenskapers idkare så nådigt behagat 
omfamna med. Uti hvilken höga nåd och gunst, då jag 
äfven framgent önskar mig få vara innesluten, förblifver 
jag med oförändrad niit och åhåga till mitt yttersta 
Ed. Höger. Exc, 
underdån. ödmjukaste tjenare 


Joh. Haartman'". 


Assessors-titeln lät icke heller länge vänta på sig. 
Haartman erhöll den 1761. Redan förut hade Arkiater 
Bäck erbjudit honom denna värdighet, såsom man finner 
af ett bref från Haartman dat. den 5 juli 1758. 


Jag tackar ödmjukast Herr Archiatern, som vill be- 
fordra mig til Assessors characteren, jag kan ännu ej finna 
mig til svar deruti, ty nog kunde det vara önskeligt för 
den, som genom characterer måste söka anseende samt 
lefva bland storsint folk, men vet derföre intet om det li- 
sar et tryckt sinne och den som önskar utvägar at få sätta 
sig i enslighet under hopp at slippa förtryckande och för- 
klenande tungor; Jag förmodar likväl at det vore nyttigt 
sedan Prof. Leche befordrat en chirurgige studiosus til 
Prosector här vid academien och äfven afslagit Gref Tes- 
sins project til en medicine adjunct, hvilken syssla jag 
likväl intet ser lända mig til heder, såsom flere mina vän- 
ner sagt, sedan Chirurgige studiosus Forsten fådt Prosec- 
tors sysslan, men torde hända Assessors caracteren snarare ' 
gagna mig, derest jag skulle lefva, orkade åsidolägga tryc- 
kande omständigheter och skulle öfverlefva Medicine Pro- 
fessorn härstädes". 


Haartmans skrift fick likväl en opåräknad medtäf- 
lare i assessor Darelius' kort derpå utkomna bok , Soc- 
ken Apothek och några huskurer. Stockholm 1760", hvars. 
utgifvande Haartman befarade komma att i betydlig 
grad minska åtgången af hans eget arbete, såsom han ytt- 
rar i ett bref till Abr. Bäck af den 17 mars 1760: ,, Hans 
Majestäts skrifvelse till samtel. Consistorierna rörande - 
samma socken Apothek har mycket inskränkt min Boks 


Bidrag t. känned. af Finl. 


sla NR fee. 


VA AGT 


Sd AES St TONERS 


TE vat 


47 


åtgång härstädes, har ock ej annat än det gjordt det- 
samma på svänska sidan". Konsistorierna i Åbo och 
Borgå hade mellertid rekommenderat Haartmans arbete 
hos prästerskapet och försäljningen däraf måste icke hel- 
ler hafva varit så alldeles ringa, eftersom en ny upplaga 
måste utgifvas i Åbo 1765. Om Darelii bok skrifver 
Haartman till Abr. Bäck den 23 maj 1760. 


Jag har med mycket nöje genomlupit D. Darelii bok. 
Mången Doctor har nog hjelp af densamma, isynnerhet af 
recepterna, för våra kringvandrande gesäller dråpelig och 
äfven för några få andra i medicinen något verserade, men 
näppeligen lärer klockarene i Finland blifva i stånd att 
fullfölja dess inrättning och afsikter, rätt få tror jag ock i 
Sverige." ,Skada är det at Kongl. Collegii medici anord- 
nande at klockare, som tillsättas, skola kunna låta åder 

numera förglömts, isynnerhet upp i landet, hvarest ingen 
åderlåtare finnes ofta ei i 3 å 4 socknar omkring" (Br. 
d. 17 mars 1760). 


Efter lera år blef en ny upplaga af Haartmans 
läkarebok nödvändig. Den utkom i Åbo 1765. Vid denna 
omarbetning sökte Haartman göra läkareboken så full- 
ständig och användbar som möjligt. Den nya upplagan 
bär äfven i många delar spår af ökad erfarenhet och be- 
kantskap med den finska allmänhetens sätt att uppfatta 
de allmännast förekommande sjukdomarna. Då arbetet 
närmast åsyftade att vara en hjälpreda för dem, hvilka 
på landsbygden voro i afsaknad af läkarevård, lade Haart- 
man en synnerlig vikt på uppgifvandet af lämpliga läke- 
medel. Det bifogade ,,Husapoteket" blef derför 1 väsent- 
lig mån förökadt. Härom skrifver Haartman den 16 
maj 1763 till Abraham Bäck: 


» Wördsammast afläggas tacksäjelser för Herr Archia- 
terens alt för lärda skrifvelse och beder om förlåtelse at 
jag på längre tid åter ej låtit höra af mig. Utom det 
här varit hela tiden nog siukligt och jag sjelf på en tid 
ej varit vid muntert sinne, sedan de vanliga tiänningarna 
i bröstet i denna vår nog vist sig, har jag ock nu hela 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


48 


7vinteren äflats med min Bok, den jag aldrig får såsom 
jag ville och önskade; den blifver nu ganska mycket än- 
drad; den skall väl i manuscript först öfversändas til 
Kongl. Collegii medici censure, innan jag får låta trycka 
densamma”? jag var sinnad att vid slutet af hvarje beskrif- 
ning på de anförda medicamenterne i Husapothequet före- 
:slå något medicament, som i deras ställe skulle kunna bru- 
kas af dem, som ej hafva tilgång til mina föreslagna me- 
del, men en del afråder mig derifrån, och säger det til 
skäl, at almenheten då tror mina medicamenter ej vara 
så nyttiga och at jag derigenom beröfvar mina medicamen- 
ter mycket den credit de redan vunnit hos det almänna, 
hvilken börjar hafva till dem det förtroende, som de förr 
haft för de Halliske; hvad råder Herr Archiateren mig 
till härutinnan? Jag biuder wäl til at i mångt tilhopa draga 
mindre nödiga saker, men så blifver i deras ställe mycket 
tillökt, at jag wäl tror den blifva en tredjedel nu större 
än förr. Om Kongl. Collegium medicum skal åter censu- 
rera Boken, behöfver jag begiära någon ny approbation 
eller kan jag icke heldre få bibehålla den Herr Archia- 
tern gifvit öfver förra uplagan?" 


Det låg i tidens lynne att lägga högt värde på och 
hysa förtroende till medikamenter. Ur alla tre naturens 
riken uppsöktes nya läkemedel och, vid det nyvaknade in- 
tresse botanikens studium öfverallt väckte, var det isyn- 
nerhet växtriket, som lemnade den största mängden af de 
droger, hvarmed mensklighetens lidanden skulle bekämpas. 
Med ifver undersöktes tillika de bland befolkningen från - 
äldre tider i bruk varande ,,huskurerna" och collegium me- 
dicum uppmanade mer än en gång landets läkare att taga 
kännedom om dem och meddela kollegium hvad de i detta 
hänseende funnit. I bref till Haartman af den 19 feb- - 
ruari 1755 påminde kollegium om nödvändigheten att un- 
derrätta sig om allmogens huskurer, ,,hvilka, så vida de - 
hafva sin goda nytta med sig, icke må förbigås, utan först 
påminnas och, i fall några missbruk i deras nyttjande - 
skulle märkas, innevånarene derom undervisas". Ed 

Dittills hade det ännu icke blifvit sed, att staten vid 
uppkommande farsoter lät bland allmogen utdela läkeme- 


Bidrag t. känned, af Finl, 


49 


"del. Knappt hade Åbo län erhållit provinsialläkare, innan 


landshöfding Lilljenberg på grund af ett af Haartman 
inlemnadt memorial i skrifvelse till sundhetskommissionen 


af den 27 december 1754 hemställde ,huru angeläget det 


vore för allmogen att få någon fond till medicamenter'", 
men då man icke kunde hoppas, att allmogen, sedan den 
åtagit sig att aflöna provinsialläkaren, skulle kunna för- 
mås att göra nya sammanskott, föreslog landshöfdingen 


om icke dertill kunde tagas åtminstone någon del af 

det som samlas här i Finland till det i Stockholm inrät- 

tade lasarettet, aldenstund dess vida aflägsenhet och sär- 

deles de svåraste tiderna på åhret, då ingen seglation är, 

ej gier denna vidlyftigt belägna nationen något hopp till 

egen fördel theraf och vore således bättre att et litet la- 
sarett inrättades therföre i Åbo". 


Collegium medicum öfversände 1755 till Haartman 
af mineralvattenfondens tillgångar först 150 gZ. k. m. och 
sedan 600 f&. k. m. att emot redovisning användas till upp- 
köp af medicamenter till allmogens hjelp i länet. Haart- 
man anmodades tillika att hos Biskopen och Consistorium 


:: ecclesiasticum utverka ,att de täcktes förmå samtelige 
— pastores att brefvexla med provincial medicus, så snart 


: någon farsot yppar sig i församlingarne, för att af honom 
— få råd och upplysningar". 


Anda från medlet af 1740-talet hade en svår, förö- 


dande boskapssjuka härskat i Finland. Tidtals aftagande, 
— uppblossade den åter med förfärande våldsamhet, isynner- 
— het i Österbotten och Tavastland. Styrelsens ansträng- 
ningar att bekämpa den kröntes icke med framgång och 
lika fruktlösa voro läkarenes och enskilde medborgares 
— bemödanden. Haartman egnade sig med stort intresse 
åt och förvärfvade sig verkliga förtjänster om utrednin- 
gen af d. s. kallade boskapspestens patologi. I och för 
— dessa undersökningar gjorde han tillika trägna resor i lan- 
det. till dess hämmande. Sina åsikter och erfarenheter om 
; sjukdomen, som synes varit mjältbrand, har han meddelat 
I särskilda uppsatser, införda i Svenska Vetenskapsakade- 


Nat o. Folk, H 70, N:o 2. 4 


520 


miens handlingar 1758 och 1764, äfvensom i en för den 


större allmänheten afsedd kort underrättelse ,,Om boskaps- 
pesten i Finland och dess förekommande och botande" (2 
blad 4:0 s. IL. et a.). Af denna ströskrift synas tvenne 
bearbetningar finnas på finska , Carjan taudista Suomesa 
ja sen Parannuzxesta ja Estämisestä" (Turusa 1770) och 
,Neuvo ja Julistus kuinga Eläiden RBRutto eli tartuwainen 
ambotauti Suomesa taitaan estettää ja parattaa" (Turusa 
1774). Långt senare (1783) utgaf Haartman en akade- 
misk stipendiat-afhandling i ämnet under titel ,,Om boskaps- 
pesten”. 

Under den allmänna förskräckelse, som sjukdomens 
härjningar framkallade i landet, uppträdde den ene och 
den andre med råd. Bland dem var äfven professor P. 
A. Gadd, som den tiden ifrigt sysslade med ekonomiska 
ämnen. Då han till vederbörande inlämnade sina förslag, 
beskyllde Haartman honom att hafva tagit dem ur hans 
skrifter och skref härom till Abr. Bäck den 3 augusti 
1761. 


Herr Prof. Gadd, som altid plöjer med andras kalf 


och nu efteråt gjordt sig grön och ingifvit till Landshöf- 


dingen recepter mot boskapssjukan, snart sagt alt af mig 
compilerat, där äfven gjordt sig af sina samtal med mig 
all nytta och föreslagit boskapens förbränning, at dermed 


vela hedra sig, fast det förut var anstaltat till fogdarna 
och i wettenskaps acterna är föreslagit. Nu fick jag höra 


att han 'godt med memorial till någon oeconomie deputa- 
tion till ständerna, det torde utan tvifvel communiceras 
kongl. Collegio medico: jag hoppas H:r Archiatern dervid 
tager del af mig och utreder saken. Nedriga steg att på 
andras depence vela hedra sig". 


När Collegii medici utlåtande infordrades af ,ständer- 
nas deputerade öfver finska oeconomie ärenderna" an- 
gående så väl Gadds, som Haartmans ,upgifna bote- 


medel emot den i inlagd gångbara boskapssjuka”, ytt- — | 
rade sig collegium ,att det med största nöje sedt Asses- 
sor Haartmans stora flit, oförtrutenhet och ömhet om = 


Bidrag t. känned. af Finl. 


7 FYR FYEVREPESFN 


nå 


ARE AR DE 


ends FILT SERSTIETSVASRPYER SSPON 


É 


EE VEN FFS NR RT fr AA AKER. 


KN RN 


51 


ortens bästa, samt att de af honom till trycket uppgifna 
och redan använda botemedel äro fullkomligen svarande 
mot sjukdomens beskaffenhet, lätta och begqväma att till- 
laga för allmogen, samt kan Collegium ej finna nyttigt att 
låta trycka eller authorisera någon annan cur än den Haart- 
man redan låtit af trycket utgå och hvad professor Gadds 
upgifna botemedel angår, så äro de bästa deraf öfverens- 
stämmande med dem Haartman brukat och uppgifvit". 
Sundhetskommissionen, som handlagt ärendet, förenade sig 
i allo med collegii medici yttrande och underrättade tillika 
deputationen den 14 oktober 1761 om de åtgärder kom- : 
missionen vidtagit till boskapssjukdomens hämmande. 

Sin åsikt om denna farsot uttalade Haartman i sist 


| anförda bref till Abr. Bäck på följande sätt: 


», Boskapspesten continuerar väl ännu snart öfver hela 
landet, dock tror jag icke med den häftighet som förr; 
icke dess mindre skall jag på Herr Archiaterens råd resa 
några tracter ikring där den mest grasserar och giöra mig 
på bästa sätt underrättad, samt öpna kreaturen, om till- 
fälle gifves, ehuru solklar sjukdomen och förut är. Herr 
Archiater Linnaeus har gjort ganska illa mot sig och 
det almenna, somr på så liten grund bedrager sig och andra. 
Han s relation läer varit orsaken, at min relation, som in- 
sändes at införas uti Inrikes tidningarna, ej blifvit gillad 
och införd, torde hända så i detta, som i mångt annat 
torde ordspråket sannas, mundus vult decipi. At sjukdo- 
men är här nu aldeles den samma, som jag beskrifvit i 
acterna, är ingen tvifvel, fast den nu är i långt högre grad 
och smittar samt dödadt långt mer folk och creatur, nem- 
ligen hästar, kor och svin; hvad der är sagt kan jag ej 
annat än i min tilkommande berättelse til alla delar be- 
styrka, förmodeligen alenast tydeligare ådagalägga. Ef- 
ter de symptomer auctores beskrifva måste ock denna vara 
densamma, som den i Europa och Sverige bekanta boskaps- 
pesten, som förra åren grasserat; och om den icke är den 
af Arch. Linnaeus så kallade Bullula sive Ectusa, så är 
den ett nytt genus och instämmer mycke nära med Ery- 
sipelas med blädror och hafver sig på folk såsom de där 
blifvit ormstungna och går alt för snart til kallbrand, 
deraf de döö". 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


d2 


Genom ihärdiga bemödanden af några framstående 
läkare, understödde af mäktige förespråkare, hade serafi- 
merlasarettet i Stockholm. koromit till stånd och blifvit 
för allmänheten öppnadt 1752. Till dess tillvägabringande 
hade medel under 1740-talet samlats i rikets samtliga län. 
Äfven från Finland inflöto dertill vissa afgifter. Förgäf- 
ves sökte efter en tid äfven andra städer att komma i 
åtnjutande af egna sjukhus, men dessa nära liggande önsk- 
ningar motarbetades af dem, hvilka fruktade att det nya 
lasarettets inkomster skulle i hög grad förminskas. Efter 
: förnyade framställningar, medgaf slutligen 1756 års riks- 
dag att sjukvårdsanstalter finge inrättas i Åbo och Hel- 
singfors. | 

Hvad Åbo beträffar, hade Haartman redan i ett till 
landshöfdingen 1754 inlemnadt memorial framhållit behof- 
vet af ett sjukhus i denna landsort, hvars innevånare vis- 
serligen erbjudits att begagna sig af lasarettet i Stock- 
holm, men hvilka i följd af landets aflägsenhet och brist- 


fälliga kommunikationer svårligen kunde hafva någon i 


nytta deraf. Otillräckligheten af de medel, hvilka anvi- 
sats till det nu på grund af kongl. resolutionen af den 29 
november och k. brefvet af den 17 december 1756 bevil- 
jade första länelasarettet för Finland i Åbo, lät likväl icke 
hoppas en snar verkställighet af detta önskningsmål. Så 
väl den nyinrättade lasarettsdirektionen, som hofrätten i 
Åbo och landshöfdingen i Österbotten Gustaf Abraham 
Piper gjorde derför hvar för sig hos kongl. maj:t fram- 
ställning om nödvändigheten att öka fondens tillgångar. 

Häröfver hörd, förordade sundhetskommissionen i sin 
till kongl. majestät den 22 november 1758 aflåtna skrif- 
velse, utom den ena förut beviljade kollekten, anordnan- 
det af ännu tvenne årliga kollekter inom Åbo stift till sjuk- 
husets förmån, en anordning, af hvilken man hoppades 
rikliga bidrag i enlighet med tidens sed att genom frivil- 
liga sammanskott underhålla allmänt nyttiga företag. Här- 
till biföll kongl. maj:t den 14 februari 1759 och förord- 


nade tillika, att lasarettsafgifterna för fullmakter, utfärdade 


Bidrag t. känned. af Finl. 


LU RESET APS TENS Sr 


AT SRA TS ER YITESYRSTSEEEN 


FSE AT ES nat NESS UAE) NS SN 


På. ARE TR 
NN 


SR fe mm nn nr Sn rn ak Arn rn 
PT TEST NE Vv FS UT Hi ck 


förr Ran PN 


fir 


NR 


53 


af kongl. maj:t eller rikets kollegier åt tjenstemän inom 
Åbo stift, skulle numera äfven tillkomma det nya sjukhu- 
set. Äfven böter för anförda obefogade besvär hos kongl. 
maj:t af personer, hvilka hade sitt hemvist i Åbo stift, 


skulle tillfalla lasarettet. 


Det synes hafva varit närmast på Haartmans initia- 
tiv och genom hans nitiska bedrifvande, som denna vik- 
tiga inrättning kom till stånd. Härvid låg icke blott den 
fattiga befolkningens behof af sjukvård honom om hjär- 
tat. Han hade därjämte fattat vikten och betydelsen för 
de medicinska studierna af en sjukvårdsanstalt, där de 
unge läkarene, om också i inskränkt omfång, kunde finna 
tillfälle till praktisk utbildning. Inrättandet af det lilla 
länesjukhuset i Åbo vardt fröet till den kliniska undervis- 
ningens införande hos oss och i själfva verket tjänte detta 
lasarett länge såsom den första praktiska plantskolan för 
Finlands läkare. Här må därför anföras Haartmans ord 
i ett bref till Abr. Bäck af den 3/, 1755. 


Mitt memorial til Landshöfdingen om ett sjukhus in- 
rättande här för dem (som) fordra jemn skiötsel, för kåpp- 
ympningen på bondebarn, som mycke döö af det de i köl- 
den måste flyttas mellan deras torp och de studerande 

— Medici til öfning, lärer ock vara öfvergångit (till Collegium 
medicum), bedjandes om Välb. H. Arch. bistånd deri”. 


Genom Haartmans nit och skicklighet vann det ny- 
inrättade sjukhuset snart allmänhetens förtroende och blef 


en välsignelse för många nödlidande. Haartman själf 


vann därvid praktisk erfarenhet och ökad inkomst, hvarom 
han skrifver till Abr. Bäck den !/, 1760. 


»Dazarette härstädes har nu sin särskilda gesäll (kirurg 
eller fältskär), men beklageligen han är ej särdeles inkom- 
men uti sin function, i de operationer, som kunna sätta 
Lazarette i någon lyster. Kommer jag till Stockholm i 
sommar, torde jag få tillfälle i de saker göra mig något 
mehr hemma. Lazaretsdirection hafver nu genom Lands= 
höfdingens och andras bemedlande stadgat åt mig 1000 


| Nat, 0. Folk, H. 70, N:o 2. 


54 


dalers årlig lön för mitt besvär dervid, som märkeligen 
förbättrar mina nog eljest snäfva vilkor. Jag hoppas lika 
fullt få behålla de 300 dal. Kongl. Collegium ARON tid 
behagat föröka min eljest ringa lön med”. 


Ehuru ännu icke akademisk lärare, tillät Haartman 
de fåtalige medicine studerandene att besöka lasarettet och 
meddelade dem praktisk handledning i läkekonstens grun- 
der. Mindre kändt är, att Haartman till och med hos 
"konsistorium anhöll att hos kansler varda anmäld till do- 
cens i medicin under namn af adjunctus facultatis medicee. 
- Konsistorium fann godt att uppå fakultetens förslag här- 
till lemna sitt bifall, ,emedan de af den studerande ung- 


domen, som för denna lärdomsgren äro hugade, förmodli- 


gen hafva af hans tjenst mycken nytta och kofring att 
förvänta" 1). Kansler utfärdade äfven den 7 maj 1764 full- 
makt för Haartman att under namn af adjunkt i medi- 
cinska fakulteten vara den studerande ungdomen till inst 
som docens. 

Efter medicine professor Johan Leches kort ÄR 
efter den 17 juni 1764 timade död, öppnade sig för Haart- 
man en ny utsikt att i vidsträcktare mån, än dittills, kunna 


egna sig åt medicinens vetenskapliga studium. Medsö- 
kande saknades dock icke. Haartmans oroliga lynne 
förnekade sig icke heller i den fruktan han hyste för sina 
medtiäflare. Han skref till P. J. Bergius den 10 juli 


1764. 


Låt se hvilka blifva sökande til denna existerande 
vacansen? Aldrig tror jag att k. Bror tänker därpå, så- 
som den der hafver tre gångor bättre förut? Jag blifver — 
en sökande. Skulle ej k. Bror vilja blifva en sökande pro 
forma, at dermed hindra andra för mig betydande sökande? 
Monne ej doctor och Prof. Schultz ville blifva den andre — 
at dermed tiena mig? Adjuncten Sidrén tror jag aldrig 
tänker sökat, ty han hafver så godt förut uti Upsala. 
Lemna mig svar och underrättelse härom och sondera Bror 


") Consistorii academici protokoll den 13 april 1764, 


Bidrag t. känned. af Finl, 


FIS IE SIF 


55 


Schultz oförmärkt. Inom 2 månader böra ansökningarna 

=> ingifvas til Consistorium härstädes. Lönen är 500 g. 
silfvermynt, hälften indelter. Hvad Jag i förtroende talt, 
är k. Bror så god och behåller för sig: till Arch. Bäck 
kan k. Bror yppa mitt förslag". 


Hvarken Bergius eller Schultz anmälde sig. Utom 
af Haartman, ansöktes medicinska professionen af ana- 
tomie och kirurgie professorn Roland Martin i Stock- 
holm, amiralitetsläkaren Lars Hjortzberg i Karlskrona 


och provinsialläkaren Barth. Rud. Hast i Wasa. Dess- 
utom rekommenderade amiralitetskollegium d:r Martin 


Kähler, ,der han sjelf derom ansökning göra skulle", hvil- 
ket likväl icke skedde. Innan det blef kändt, att Roland 
Martin ansökt professionen, skref Bedtime Gö Abr. 
Bäck den 7 augusti ,för Hjortzbergs styrka har jag 


nog orsak att vara rädd, men förtror saken Gudi och Herr 
 Archiatern. Flere” hafva lofvat mig här biträde, såsom 


Hofrättsrådet Rappe". 

Konsistorium fordrade icke af de sökande några lär- 
domsprof, ,,emedan de dels genom daglig practique, dels 
publice disputando, dels på annat deremot svarande sätt 
förut å daga gifvit tillförlitliga prof af mogen insigt i 
de till medicine professionen hörande lärdomsgrenar'". 
Haartman uppfördes på första, Martin på andra och 
Hast på tredje förslagsrummet !). 

Om förslagets upprättande i konsistorium, berättade 
Haartman i ett bref till Abr. Bäck den 31 augusti 1764. 


—»I går var här Consistorium academicum. Ibland an- 

nat blef ock förslag uprättadt till medicinska Profession. 
Herrar - Consistoriales voro mig så bevågne, at de i hän- 
seende til rösterna satte mig 1:o loco, Herr prof. Martin 
2:0 och Assessor Hast 3:o Inco. Biskopen och Hofräts- 
rådet Rappe lofva mig sin speciela recommendation hos 
Cancelleren och hoppas näst Gud att Herr Archiateren och 
förmår mycket så hos nyssnämnde Herre, som hos Hans 
Majestät. Til Herr Archiateren Rosén skrifver jag ock nu". 


1) Consist. acad. protok. den 28 augusti 1764. 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


56 


Den som anatom bekante professor Roland Martin 
hade således sökt professionen i Åbo, ehuru hans ekono- 
miska ställning var förmånligare i Stockholm. Härom 
yttrade sig Svenska Vetenskaps akademiens sekreterare P. 
Wargentin i bref till C. F. Mennander af den 24 au- 
gusti 1764. 


»Academien saknar mycket sin ärliga och flitiga Leche. 
Han brillerade ej just uti sin egenteliga sak, Medicinen, 
men gjorde dock skäl för sig i andra mål. Professor Mar- 
tin kommer at hålla åminnelsetal öfver honom, och torde 
jemväl söka successionen, hvilket jag likväl afråder honom 
alt hvad jag förmår, för Assessor Haartmans skuld, som 
borde vara sielftagen, om han söker. Visserligen är Mar - 
tin en solid man och blefve en i alla mål dugtig acade- 
micus; men han har så godt, om icke bättre, förut, så at 
jag tycker han gjorde illa emot sig sielf: och ogärna mi- 
ster Vetenskaps academien honom härifrån”. 


Roland Martin afsade sig dock förslaget till pro- 
fessionen och kanslern återsände detsamma till konsisto- 
rium med anmodan att komplettera det lediga förslags- 
rummet och derefter ånyo insända handlingarna. Kan- 
sler erinrade att om de tre föreslagne , enhälligt nämnas 
och således få lika många röster, böra de uppföras efter 
hvar och ens ålder och sednare fullmakt på dess inne- 
hafvande verkliga beställning, så väl som efter den vär- 
digare syssla, som någon af dem kan bekläda på det sätt, 
som vid de civila tjensterna förordnadt är". 


Denna kanslers skrifvelse gaf anledning till en vid- 


lyftig diskussion i konsistorium, huru med förslagets upp- 
görande nu borde förfaras. Skulle tjensteåren vara af- 
görande eller borde den vetenskapliga skickligheten vara 
bestämmande? Med hänsyn till ofvannämnda grunder upp- 
fördes nu Hjortzberg på första, Hast på andra och 
Haartman på tredje förslagsrummet till professionen. 
Dock anmärkte konsistorium att, ehuru Haartman nämnts 
på sista rummet, hade han likväl hos konsistorium Vvun- 
nit förtroende frnmför de tvenne öfrige, hvilka, om flere 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RER RE EE SI AE a et ÄR nt een a! Å an 


EP JA 


EPA MEAN 


ch Aik Ft ra sd RR 


RT Am nn sr a or rn rr 


vvs 0 RN RN ASHES AR SG 


fn 


3 sit? 


57 


varit att välja på, ej fått så många röster, som nu skett. 
Och som Consistorium academicum, såsom hörande un- 
der Ecclesiastique-staten, bör enligt k. brefvet af den 6 
december 1746 inrätta sina förslag till lediga ämbeten ef- 
ter pluralitatem votorum och D:r Haartman vid före- 
gående omröstning fått enhälleliga, därnäst D:r Hast de 
flesta samt D:r Hjortzberg de minsta röster, alltså böra 
jämväl förenämnde trenne uti anförd ordning i ödmjuk- 
het föreslås hos kansler och detta protokoll öfversändas” 2). 
Härom skyndade nu Haartman att den 4 december 


s. å. underrätta Bäck, hvars förord han tillika ånyo ut- 
bad sig. 


Med förra posten afgick det återsända förslaget till 
medicine profession och D:r Hjortsberg kom på tredje 
rummet, fast tvänne ville hafva honom på det främsta rum- 
met, efter dess syssla är med rang öfver om provincial- 
medici, där likväl Hofrätten altid sätter Secreteraren och 
Advocat Fiskalen ned om äldre Häradshöfdingar vid sina 
förslager. Herr Archiateren, som så märkeligen altid vi- 
sat mig grace och hulpit mig i alla mål, beder jag öd- 
mjukast nu ej heller trötna vid mig. Min Broder är för 
par veckor sedan öfverrester. Han lärer ej underlåta at 
uppvakta Herr Archiateren. Han har ock lofvat draga 
försorg för inlösningen, när så skulle behöfvas. Min Svär- 
fader Biskop Fortelius är nu ock på vägen till Stock- 
holm, förmodeligen tör han ock kunna giöra något för mig 
hos Stats Secreteraren Mot 


Haartman utnämndes den 17 januari 1765 till den 
då varande enda medicinska professionen i Åbo, ehuru 
han icke strax vidtog utöfningen af sin tjänst och skref 
den 2/, 1767 till Abr. Bäck. 


,Ännu är ej Licentiaten Bergman hemkommen; jag 
ville önska han snart måtte komma att jag måtte få mera 
frihet att sköta min krassliga hälsa, som ock de till pro- 
fession hörande stycken; jag tänker ock til maj afträda 
Lasarettet til honom, at han må få afhielpa hvad jag ei 


2) Consist. acad:. kotokoli den 20 och 23 november 1764. 
Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


028 


förmått samt hafva tillfälle göra nyttiga praktiska obser- 
vationer. Ehuru Herr Archiateren ei vill vara känd för 
den, som lagt grund och fotat hans befordran, så tror jag 
dock aldrig annat än att han til sin död blifver en som 
erkänner Herr Archiaterens godhet, förslagenhet och drift 
at bistå alla nyttiga och trykta wettenskapens idkare". 


Dock tillkännagaf Haartman under hösten i konsi- 
storium att han, såsom ensam practicus i staden, icke skulle 
kunna finna tid att hålla ordentliga föreläsningar för ung- 
domen, dock ville han, så ofta tillfälle var, föreläsa hemma 
och därom underrätta medieine studiosi. Äfven vid vår- 
terminens början 1766 anmälde han sig fortfarande vara 
förhindrad att ordentligen tillträda och vårda medicine 
professionen ,,i afseende dertill att, så länge lönen dervid 
vore skild, skulle han icke se sin utkomst, utan att mel- 
lertid tillika förrätta dess förut innehafda provincialmedici 
syssla samt besökå det härvarande lasarettet. Han ville 
dock intimera till lectioner hemma i huset angående så 
väl historia litteraria medicine et sectarum, som principia 
auctorum et selectus librorum samt fundamenta Hygiei- 
nes et praxeos å tid, hvarom han med åhörarene skulle 
kunna öfverenskomma". Härtill samtyckte konsistorium !). 

Såsom medicine professor har Haartman egentligen 
fäst sitt namn i den finska medicinens historia. Lifligt 
intresserad af sin vetenskap, väckte han håg och kärlek 
till läkekonstens studium. Genom sin författareverksamhet 
förvärfvade han sig sjelf och vetenskapen erkännande och 
aktning. Professionen gaf, åtminstone i början, Haart- 
man mycket arbete. I ett bref till Abr. Bäck den 15 
december 1767 skrifver han: | 


» Vilja at arbeta tryter mig Gudi lof intet, men för 
öfrigt har jag den olyckan och svårigheten at arbetet måtte 
ske träget, om jag skall komma i land med något. Der- 
före har jag til mina Lectioners utarbetande behöft nästan 


1) Consistorii academici protokoll den 25 oktober 1765 och 15” 
februari 1766. a ; 


Bidrag t. känned. af Finl. = 


FNS SN Vr 


59 


hela den förlupna tiden, och dessa hafva vållat åter mitt 
långa uteblifvande. v. Hallers Elementa fordra nog tid, 
om man skal få sammanhängande och tydliga utdrag deraf 
til pappers; och Anatomin gifver ej mindre til sysla åt 
den, som för detta användt minsta arbete deri. Derföre 
har jag ock nog måst skilja mig ifrån practiqven och har 
intet märkvärdigt deri at andraga". 


Undervisningen i medicin var den tiden öfvervägande 
cetldk och det icke blott vid de nordiska universiteten, 
utan äfven vid de utländska fakulteterna, hvilka dock ägde 


lärostolar i de olika medicinska vetenskaperna. Den kli- 


niska undervisningen fanns då för tiden införd egentligen 
endast vid de medicinska läroanstalterna i Holland. Huru 
Haartman tänkte sig undervisningen i patologi, framgår 
ur hans bref till Abr. Bäck den 29 mars 1768. 


Jag är ännu villrådig på hvad fot jag skal nästa Höst 
och följande Terminer fullfölja mina Pathologiska Lectio- 
ner; antingen skulle jag görat systematice efter v. Linné 
eller Sauvages eller egna Ideer, men det blefve för vid- 
löftigt innan coursen blefve slutad; eller skulle jag (genom) 

"gå vissa Flockar af de mäst förekommande och då genom- 
löga alla i förvantskap varande på en gång såsom jag nu t. e. 
genomgått Ha2emorrhoiderna; eller skulle jag följa någon viss 
Auctor Practicus t. e. Booerhaaven eller Schacht el- 
ler Hoffman och illustrera vissa articlar och meningar. 
Herr Archiatern är så god och gifver mig bästa rådet. 
Väl vil jag tillika illustrera siukas Casus vid Lazarette, 
när så tillfälle blir, men oftast förekomma der trivialia i 
Medicis och mäst i Chirurgicis, och sedan D. Bergman 
fått Lazarettet om händer, blir det något svårt at endast 
hålla sig vid dem, hvarföre jag skulle tycka om at emel- 
lan interfoliera med egna förr hafda Casus på sätt som 
jag gordt i hosföljande beskrifning öfver Hemorrhoiderna. 
Egenteligen är denna beskrifning upsatt som et Collegium; 
men til äfventyrs kunde det ock bli en Disputation. Der- 
före vore min ödmiuka bön, det Herr Archiatern vid ge- 
nomläsandet ville så mycke nogare göra sina anmärknin- 
gar deröfver i brädden och sedan benäget återsända mig 
min beskrifning eller afhandling. Utom den stora insikt 
Herr Archiatern äger i alla practiska mål, är Herr Archia- 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


60 


tern sjelf Hamorrhoidarius, och kan grundeligast tala i et 
ämne, hwilcket i mit tycke somliga för mycket förringat, 
andre åter för högt skattat, och derföre för mycket velat 
forcera de samma hos siuka. De physiologiska reflectio- 
nerna i början lämnar jag derhän om de äro så riktiga". 


Som bekant, utgaf Haartman senare ett större sy- 
stematiskt arbete i patologi under titel , Sciagraphia mor- 
borum”, som blef hans i disputationsform 1779—1781 ut- 
gifna egentliga vetenskapliga medicinska arbete. Grund- 
läggningen af detta arbete sträckte sig långt tillbaka i ti- 


den. Ursprungligen afsedt till bruk vid hans föreläsnin- 


gar, omarbetade han det samma särskilda gånger. I den 
mån dess bearbetning framskred, underkastade han den- 
samma A br. Bäcks granskning och underställde sin upp- 
fattning af sjukdomarnas systematik i grupper, släkten och 
arter hans afgörande. I bref af den 28 februari 1770 ut- 
talar sig Haartman i detta afseende på följande sätt. 


När jag får de öfriga Classerna renskrifna, skal jag 
strax hafva äran öfversända dem till Herr Archiaterns 
granskning, som blifver lättare, när alla siukor ses tillsam- 
man. Som lärare tycks jag märkeligen faciliterat patho- 
logien med det jag får enahanda siukor på et ställe af- 
handlade, jag får cursen fortare absolverad och auditores 
confunderas då långt mindre, hafva tillika lättare vid at 
sambla sina. anmärkningar nu på et ställe etc. 

At systematice såsom prof. de Gorter indela siukor 
uti universales och particulares, ser jag mig ej gå i land 
med; och jag tror det skulle medföra långt mera confu- 


sion än den Sauvagiska och von binngg method, den = 


flere för dem godkänt. 

Huru skulle ock icke den febriliska ika då multi- 
pliceras till Genera när hvar siuka t. e. Dysenteri consi- 
dererades på ena stället med feber, på det andra utan, 
at förtiga flere. Jag håller före at de simplaste febrar 
endast böra föras til 1:a Classen och de öfrige såsom spe- 
cies reduceras dit förnämsta symptomen höra $t. ex. Lin- 
godes såsom en species singultus. 

Species har jag visst varit mån om och utstakat fast 
de i utkastet ej influtit; exempelvis skola de härnäst med- 
följa vid sina Genera upförde". 


Bidrag t. känned. af Finl. - 


IFE ROR PE MEN 


FOR 


Är 
I 


PAR ROSE SE, KANE 


61 


oo - Här torde äfven vara lämpligt att på grund af i 
oHaartmans <brefväxling ingående uppgifter meddela 
några enskildheter rörande den litteratur han begagnade 
vid utarbetandet af sina föreläsningar. Bland dessa arbe- 
ten omnämnas Cullens Synopsis Nosologie methodice, 
Sauvages Pathologie, reviderad af Cramer Lieutauds 
Historia Anatomico-medica, hans Synopsis samt sista to- 
men af v. Swieten och Franc. Homes Principia me- 
 dieing. Haartman utbeder sig tillika af Bäck anvisning 


på andra viktiga medicinska arbeten. 


fer Då lämpliga medicinska läroböcker ännu vid den tiden 
saknades i litteraturen och undervisningen i medicin vid 


= bristen på kliniker hufvudsakligen var af teoretisk art, 


voro professorernas föreläsningar af största vikt för den 
studerande ungdomen. Om i närvarande tid under fram- 


& hållande af den kliniska undervisningens uteslutande värde 
en sammanhängande framställning af den praktiska me- 
= dicinens områden mer än tillbörligt försummas, så voro 
- åtminstone vid den tid, som denna skrift omfattar, lära- 


 renes katederföreläsningar af den allrastörsta betydelse. 


i Detta insåg Haartman klart och därför lade han en syn- 
; nerlig vikt på deras utarbetande, såsom af det föregående 


framgår. | 

T Svenska arbeten pä den praktiska medicinens område, 
; ä rdade på erfärenhet och yrkesskicklighet saknades för 
— öfrigt alldeles. Den unge läkaren var nästan uteslutande 
hänvisad till de muntliga föredragen vid universiteten, 
medan han erhölll sin praktiska utbildning genom att in- 


i — träda i tjänst hos äldre ämbetsbröder, åtfölja dem på sjuk- 


I besök och biträda vid deras enskilda sjukvård. Vid re- 
; i sor till landsbygden och stundom äfven inom städernas 
Område, satt den unge ämnesvennen baktill å det ensitsiga 


3 åkdonet och åtföljde läromästaren in till den sjuke. Ännu 
— vid förra seklets början skall detta vänliga kollegiala för- 


| hållande hafva ägt rum i Åbo. Sällan eller aldrig med- 


> delade de äldre läkarene sina erfarenheter i tryck. Haart- 
man gladde sig därför synnerligen, när han fick veta, att 


1 Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


62 


arkiater A. Bäck tänkte på att utgifva ett arbete i prak- 
tisk läkekonst och skref till honom den 39/, 1767. 


»Hjerteligen fägnade det mig äfven få höra at Herr 
Archiatern registrerat sina Casus och observationer, men 
Herr ' Archiatern låt det nu ej stadna dervid, utan med- 
dela dem äfven det almenna, så vist jag ej tviflar derpå 
att icke alla practici deraf riktas och vårt fädernesland 
derigenom hielpes, så vida provincial medici då i tid un- 
derrättas om mångt, som eljest genom lång erfarenhet först 
kan vinnas, då driften att tiena och träla börjar göra dem 
onyttiga och slöga. Huru skall medicin eljest upbringas 
i Riket? Tilgången at lära den, lämpad efter vårt Cli- 
mat och våra kroppar, är svår, ty inlänska observationer 
gifwas rätt få, belöningarna äro ock för ringa; nästan alla 
provincial medici äro tiggare och kunna ej få rätt utkomst 
och sedan alt hopp är ute at kunna komma till Regements- 
fältskärs indelningar, huru skal man väl kunna tilstyrka 
ungdom, att med svett och kostnad lägga sig derpå”. 


I öfverensstämmelse med den systematiska botaniken 
och uppställandet af naturliga växtfamiljer, voro Sauva- 
ges och Linnés arbeten förebilder för Haartmans för- 
sök att klassificera sjukdomarna. Haartman indelade 
sålunda sjukdomarna i 8 klasser, 24 ordningar, 205 genera 
med sina species och uppgift på diagnos, synonymik och 
sjukdomsbehandling. Svårigheten var att kunna inpassa 
de olika sjukdomarna (genera) i vissa på förhand upp- 
ställda kategorier. Härom skrifver Haartman åter till 
Abr. Bäck den 30 maj 1770. | ; 


»Om jag ej missbrukade Herr Archiaterens grace, skulle 
jag understå mig att ytterligare uti ett eller annat anföra 
mina skäl emot hvad Herr Archiatern behagat erhindra 
isynnerhet hvad angår ordines naturales: hela Sciagra- 
phiens ställning har gått derpå ut at observera ordines 
naturales och rätt utforska desamma, samt få dem i be- 
hörig ordning samblade; men huru många siukor gifvas 
icke ännu, äfvensom örter, hvars ordines naturales ej ännu 
äro fundna; och för at ej få för många ordines eller för 
långt appendix, har jag tykt bäst vara at til ordines na- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


jär ERS ren OR AR SR SR ÄRE ON ans 


- a 
& Se RA SP NN fe SN 


äs b TY é Sek a 


MN drag 


63 


turales tillägga ibland flere sjukor, de som närmast in- 
stämma med ordine naturali efter vissa i systemate an- 
tagna grunder, och detta gör at ordines svårliga, åtminstone 
ej allestädes, kunna denomineras med nomine ordinum na- 
turälium, ty då blifva definitionerna felaktiga. Nomina Ge- 
- nerum ex duobus vocabulis integris ac distinetis facta, e 
Republica medica 2que ac Botanica releganda sunt och 
derföre har jag tänkt behålla ordet Myssitis i ställe för 
Rheumatismus universalis. men i öfrigt varit sparsam att 
antaga några nya namn, som andra ej förut antagit". 


Hvad anatomins studium vidkom, skedde undervis- 
ningen öfverhufvud enligt planscher. Sålunda anmodade 
ännu Leche i ett bref af den 1!/,, 1760 OC. F. Mennan- 


r der att genom någon bokhandlare i Stockholm anskaffa 
T åt honom från Holland Vesalii taflor. Visserligen hade 


k. brefvet af den !3/, 1747 anbefallt uppbyggandet af en 


anatomi sal, men af brist på medel förblef akademin i sak- 
— nad af en sådan inrättning ända till 1763. Redan den 4 
— juli 1757 hade dock kansler efter ansökning på konsisto- 
— ri rekommendation utnämnt kirurgen Lars Forstéen 
ct till anatomie prosektor, ehuru utan lön , hälst de flere uti 
;d Finland nu inrättade provincialmedici beställningar fordra 
-3 sig skickelige ämnen af nationen dertill må uppammas'". 


Samma år Haartman utnämndes till medicine pro- 


&T ösör anmälde landshöfdingen Wallén i konsistorium 
— academicum regementsfältskären Martinaus anhållan att 
— på anatomisalen få förrätta kirurgiska operationer till de- 
d ras undervisning, som vore hugade att inhämta sådan kun- 
skap. Emedan prosektorn Forstéen ägde nödig insikt 
— i de stycken, som honom tillhörde och följaktligen äfven 
i kirurgiska operationers förrättande, fann konsistorium 
på grund af Haartmans utlåtande betänkligt samtycka 
till förslaget, ,emedan regementsfältskären Martinaus ytt- 
rade åstundan syftar uppå ett inbrott i prosectorns em- 
bete" 2). 


Af i det föregående lämnade antydningar om Haart- 


: 1!) Consistorii academici protokoll den 12 mars 1765. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


64 


mans verksamhet. som medicine professor, har det fram- 
gått att han utom den egentligen praktiska medicinen el- 
ler patologin var tvungen att vid saknad af annan lärare 
sysselsätta sig äfven med undervisningen i anatomi och fy- 
siologi. Haartmans bref af den !3/, 1768 till Abr. Bäck 
lämnar oss en bild af det sätt, hvarpå anatomins stu- 
dium vid universitetet i Åbo handhades vid denna tid. 


Jag skall ej underlåta efter min lilla insikt at följa 
Herr Archiaterens goda råd så i det ena som i det andra 
samt vara månner om att de medici jag kan komma at 
promovera måtte finnas vara skickeliga practici. 

Förledne månaden dog en lifsfånge på slåttet och jag 
fick den till anatomie salen. Prosect: Forsten pråepa- 
rerade och jag hölt lectioner deröfver och gingo vid det 
tillfället igenom Splanchnologien, det mästa af myologien, 
samt litet mera generält de öfriga partes, och afhandlade 
det tillika physiologice; Medicine Studiosi fingo tillika öfva 
sig i preparerandet, och hafva af scelettet nu på anato- 
miesalen tillfälle at öfva sig i osteologien och syndesmo- 
logien. Genom denna anatomie hade de således tillfälle 
att i sielfya värket på cadaver se hvad förr i tabeller och 
på en hund visat blifvit under förra och denna termins 
lectioner öfver v. Hallers physiologi. Jag hade vid ana- 
tomiska lectionerna den hedren at hafva de mästa Herrar 
Ledamöter uti Kongl. Hofrätten til åskådare och hörare, 
och de uptogo äfven vårt göromål så benäget, at jag fick 
300 ff. och pros. Forstén 150. Men arbetet fick jag 
umgälla med 8 dars bröstfeber etc. När tillfälle ytterli- 
gare blifver til anatomiceringar, skal jag ej underlåta at 
ytterligare handla härom, så långt sig göra låter; och se- 
dan jag fått Pathologien & Therapien methodice genom- 
gången, skal materia medica, composita pharmacopear. et 
medicorum in formulis visas och utredas, och til den än- 
dan har jag ock anmodat Herr Prof. Bergius at efter 
gifven förteckning skaffa mig de medicinal växter til et - 
Herbar. vivum som här ej gifves och jag ej äger. Får se 
huru min begäran blifver:fullfölgder. Men emedlertid in- 
löper denna delen til märkelig del redan uti.de 'Casuela 
och speciela sjukdomarnas afhandlande". 


En och annan anatomisk demonstration torde seder- 
mera blifvit hållen, alldenstund Haartman utverkade åt 


Bidrag t. känned. af Finl, 


14 SER 


nt a a nå AE ke R GA 


Pandé 
ERT 


65 


prosektorn Forstéen och en kirurgie studiosus Johan 
Georg Hornborg ersättning för deras biträde vid en så- 
dan kort förut skedd dissektion. Konsistorium ,soulage- 
rade" den förre med 60 &. och den senare med 30 ff. 
kpmt!). Kort derpå synes Forstéen hafva dött, ty på 
Haartmans framställning inköptes från hans sterbhus där 
befintliga anatomiska preparat för en summa af 180 ff. 
kpmt 2). Vid 1769 års riksdag begärde konsistorium acade- 
micum till och med ett anslag af 100 ff. smt. till anskaf- 
fande af nödiga instrumenter för ,, anatomiska teaterns" behof. 

Dissektionerna betraktades fortfarande som en till- 
dragelse af mera ovanlig art. Enligt gammal sed bivista- 
des dessa anatomiska demonstrationer, utom af medicine 
studerande, äfven af andre intresserade åskådare, hvilka 
derför erlade en afgift åt föreläsaren. Sålunda anmälde 
Haartman i konsistorium 1769 att, emedan till anatomi- 
salen inkommit ett cadaver sexus feminei, ville han, un- 
der det dissektionen fortgick, hålla föreläsningarna der- 
öfver på eftermiddagarne, ,då kongl. hofrättens ledamöter 
äfven kunna vara lediga" 3). 

Sysselsättningen med anatomin var likvål ansträngande 
för Haartmans svaga hälsa, ehuru han såsom ende pro- 
fessor i medicinska fakulteten var tvungen att tid efter 
annan gifva undervisning i detta ämne. Den 2 augusti 
1769 klagar han ,att jag med anatomiska göromålen i 
neurologin och angiologien i vintras ville forcera mig 
och i otjenlig väderlek vistades för länge i kalt och 
drag, det gaf mig svåraste känningen" (i hans kroniska 
lunglidande) och fast jag tvenne resor sedan druckit Seltzer 
vatten, kom jag dock ej till styrka". 


Ytterligare skrifver han den 39/3; 1770: 


— »Min hälsa är nog vanskelig och har jag jerna sparat 
arbete med Lectioners skrifvande, men jag vill ej skona 


!) Cons. prot. den 3 maj 1768. 
?) Cons. prot. den 1 oktober 1768. 
3) Cons. prot. den 11 februari 1769. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. ; d 


66 


mig och betaga de få studerande sig här uppehålla till- 
fälle att hälst något lära sig i medicinen". 


. Vid den nära förening, som under förra seklet rådde 
emellan botaniken och medicinen, var det sjelffallet att 
Haartman, såsom professor, skulle söka intressera sina 
åhörare för materia medica. Han hade själf åtnjutit 
Linnés undervisning och med ifver och förkärlek un- 
der hans ledning sysselsatt sig med naturalhistorien. I 
sin ungdom hade han tjänstgjort å apotek och hans för 
doktorsgrad utgifna afhandling behandlade ett farmaceu- 
tiskt ämne. 

Sin samling af officinella växter och droger, hvilken 
han begagnade vid den medicinska undervisningen, ökade 
han genom brefväxling och utbyte med svenske vetenskaps- 
män. Isynnerhet var det Abr. Bäck och P. J. Bergius, 
med hvilka han underhöll en trägen skriftväxling i me- 


dicinska ämnen, som försågo honom med nyare i materia 


medica införda örter. Han skrifver den 23 oktober 1767 
till P. J. Bergius: 


» Tack för dess kära skrifvelse och svar på mina gorda 
frågor; men tyck ej illa vara, om jag kommer med flere 
och räkna ej på den stunden, som användes dertill, ty 
med det Bror deri tienar mig, så tienar Bror tillika flere 
medicine studiosi, som kunna uphielpa den matta och snart 
åter stupade Aesculapius. Som jag ej har den fägnaden 
at känna demonstratoren Strandman, så tager jag mig 
frihet at innelykt till k. Bror sända min upsats på de ör- 


ter af materia medica, som jag desidererar. En-del äro 


väl ej sådana, som finnas i våra trädgårdar, men jag in- 
billar mig at de fås i orangerierna kring Stockholm; och 
fås de ej der, så kunna de dock, så goda som möjeligit 
blir, utsökas ifrån Stockholms Apothekare förråder och in- 
läggas i folio. Hvad honom tillkommer för besväret ne- 
kar jag ej, alenast jag kan få dem alla eller i det när- 
maste. Skulle ock k. Bror eller han ärhindra sig några, 
som nyligen kommit i bruk och supponeres här obekante, 
t. ex. några af Canadensiske etc. så ser jag gierna at de 
tilläggas". 


Bidrag t. känned. af Finl. 


ES HOFSTEN ESSEN SEEN 


24 


FS TUSKE 


NEP ET VM 


67 


Haartmans ungdomskärlek till botaniska och tera- 
peutiskt-farmaceutiska studier gjorde sig fortfarande märk- 
bar i hans verksamhet såsom skriftställare och medicine 
professor. Därmed sammanhänger hans sträfvande att i 
likhet med andra samtida läkare äga en egen trädgård för 
odlande dels af prydnadsväxter, dels af medicinska och 
hushållsväxter. I ett föregående meddelande om de me- 
dicinska förhållandena i Finland under de första åren af 
Haartmans verksamhet äro några hans bref till Abr. 
Bäck i detta ämne införda. I ett bref af den 39/, 1767 
skref Haartman till Bäck. 


» Visserligen hafva de 6 dagarna hos H. Arch. v. Linné 
måtte varit nöisamma för Herr Archiatern som äfven är 
en Flore Vän och Dess store kännare: v. Linné är en stor 
man och äger ej sin like i flit, insikt och arbetsamhet samt 
kärlek för Wettenskapen; Gud gifve Han derhos vore li- 
tet mer benägen at meddela androm af sina samlingar genom 
Frön, så kunde andre Flor&e Vänner ock få litet at fägna 
sig af och det Almäna mer öfvertygas om nyttan. Genom 
Lic. Bergman sökte jag at få Lycium barbarum, Rhei pal- 
mati Semina, Mentha piperita, Aconiti Semina, Robinia 
Frutex etc. etc., men alt stadnade i löften. Om jag ej 
kan genom Herr Archiatern och General Ehrensvärd få 
dem, så ser jag ei någon utväg at göra min anlagda Trä- 
gård både nöjsam och för Fäderneslandet tillika nyttig, 
ty litet äger Prof. Kalm, och af honom fås intet dugligt.” 


Bland annat var odlingen af rabarber i medicinskt 
syfte mot slutet af 1700-talet ett önskningsmål för flere 
samtida botanister. Man äflades nämligen vid denna tid 
att få den äkta rabarbern odlad i Sverige. Sålunda skrif- 
ver Haartman till P. J. Bergius den !9/,, 1777. 


Jag beklagar Bror förtreten med växternas ödelägg- 
ning i Lazareths trädgården! Men hvem var upphofsmannen 
till det nidingsverket? Herr Kirkstein? Har Bror ännu 
'några nyttiga frön, som förtjäna att inhabitueras i vårt 
climat, så emottagas de med erkänsla. Har ej den Corin- 
thiske rättikan sedan till rätta kommit? Hvad förtret har 
icke mig hänt. Jag var för några år sedan redan så långt 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


68 


kommen med Rheo palmato att jag hade sex vuxna sän- 
gar med flere hundrade plantor, hvilka torkan och mask 
så medtog förleden sommar, att jag ej vet om jag har 20 
af de äldsta igen. En enda af dem alla gaf mig frön, 
ehuru flere gifvit förra åren. De voro på för höglänter 
jord. Har Bror frön af den rätta Rheum Rhaponticum 
folio Lapathi majoris glabro, så bedes om några korn. 
Jag förskref mig, det är ej Rheum Rhaponticum, utan 
Rumex Rhabarbari Monachorum h. e. Lapatum hortense 
- latifolium, som jag beder få några frön af, om de äro till- 


gänglige". 


Om sin egen rabarberodling skref Haartman senare 
till A. Bäck den ?5/, 1782. 


»Sednast då jag för 3 å 4 veckor sedan hade äran 
uppvakta Herr Archiatern, nämnde jag intet om Rhabar- = 
ber planteringen i Finland, under förmodan att nästa gång 
kunna lemna fullkomlig berättelse derom, och tillika få 
öfversända prof deraf; men beklagligen skedde mig åter 
ny olycka med hela försöket. Jag hade 6 års gammal = 
Rhabarber, den jag lät inbaka i deg och efter brödbak- 
ningen tänkte låta torka i ugnen; men de som hade den 
om händer, satte den in i för stark hetta, så allt blef för- 
brändt. Af de försök jag gjort med den jag för 8 å 9 
år sedan torkade, kan jag dock säkert säga, att den är 
svagare än både den ryska och ostindiska. Uti ett så 
granlaga ämne hade jag önskat att Kongl. Colleg. medi- 
cum ej hade låtit bero på en enda mans utlåtande, hellst 
Ass.-Odelii, ty säkert blifva köpare på Prof. Bergii Rha- 
barber bedragna, och Kongl. Collegium har då efter min 
tanke någon del deri. Den som dock finge någon tillför- 
litlig underrättelse ifrån Ryssland huru de måga bära 
sig åt, att i så tjocka stycken få sin Rhabarber så com- = 
pact och högfärgad. Rå är den finska aldeles lika mar- 
morerad:" SN 


I och för odlande af officinella och andra nyttiga 
den tiden ännu icke i allmänt bruk komna växter, anlade 
Haartman en mindre botanisk trädgård. För att förstå 
den vikt Haartman fäste vid denna anläggning, bör 
man erinra sig, att trädgårdskonsten i landet var föga 


Bidrag t. känned. af Finl, = 


AL Sn klan bo RR RN 


Wi. 


RR le ann 


br ORNÖ IR GAA HN FINER SR EE SONERA ET 


its NRA SYRRA RA HAN NER SAR ERNER RN YE 


69 


känd och tillika påminna sig att det egentligen var lä- 
karene, från hvilka väckelsen till dess bedrifvande och in- 
förandet af utländska; dittills icke odlade växter utgick. 
Det intresse, hvarmed läkarene under förra seklet omfat- 
tade botaniken och trädgårdsodlingen har äfven i sin mån 
befordrat den medicinska vetenskapen och landets allmänna 
kultur. Om Haartmans nitälskan i detta hänseende bära 
hans bref till A br. Bäck vittne: 


»Om möjeligt vore, är min ödmiuka bön att Herr Archia- 
tern ville förskaffa mig frön af Clematis erecta:och utaf 
Gratiola. Den förra måste helt visst vara densamma, 
som D. Bierkén efter Guys uppgift brukar emot kräf- 
tan och jag gerna försöka vill. Här är allt för svårt at 
få frön till nyttiga växter, och sedan jag flere resor för- 
gäfves anmodat prof. Bergius, blifver jag ohulpen, om 
Herr Archiatern ej kan finna utvägar dertil genom andra. 
Hade Herr Archiatern ock stenar af de plommon, som 
växa på Ryby att skicka mig, vore de rätt välkomna, ty 
den slags frukten gifves här icke". (I bref af den 19 ok- 
tober 1770). 

»Om någon utväg vore att få frön utaf Flammula jo- 
vis eller Clematis erecta, beder jag på det trägnaste; jag 
tviflar ej därpå att icke den ännu gifves uti Upsala Aca- 
demize trädgården, och att Herr Archiatern af v. Linné 
får frön därifrån. Archiatern v. Linné lofvar mig väl, 
om jag begärer af honom såsom jag gordt med en hop 
Plantas officinales, men längre kommer det ej; men Herr 
Archiatern kan han ej förnöja med toma löften, hvarföre 
jag hvad Flammula angår, understår mig att besvära Herr 
Archiatern med dess skaffande". (I bref af den 30 nov. 
1770). 


I ett bref af den 2/, 1770 till A. Bäck omnämner 
Haartman ett af doktor Beyersten utgifvet arbete om 
trädgårdars anläggning och skötsel, hvilket synes fallit 
helt och hållit i glömska och icke ens nämnes bland dess 
författares skrifter. 


» Under vistandet i Borgå genomläste jag Dr Bejer- 
stens arbete angående Trädgårdars nytta, anläggning och 
brukande efter medicinska reglor etc. Jag tyckte nog om 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


70 


detsamma och önskade det han vidare måtte fullborda och 
complettera hvad han i företalet lofvat, samt til någon del 
göra anrätningar med sådana specerier, som i våra Trä- 
gårdar trifvas, dertill äfven utföra allehanda Trägårdsfruk- 
ter, Thésorter som och til Trägårdens sirande en liten 
Blomstergård, på bättre sätt utförd än för några år sedan 
af dr Kalm. En sådan Trägårdsbok medice skrifven tycker 
jag borde sedan blifva handbok för alla unga fruar, som 
i allmänhet ej förstå anrätta de medicinska rätterna." 

Näst före jul öfversändes vanliga påstvägen 2:dra och 
3:dje classen af Genera morborum." 


Särskilda gånger anställde Haartman på anmodan 
af Collegium medicum apotekareexamen med farmaceuter, 
hvilka erhållit apoteksprivilegium i Finland och annars 
varit tvungne att öfverresa till Sverige. På Haartmans 
förfrågan förordnade konsistorium ,dels i anseende till 
förra praxis, dels ock genom den nära gemenskap deras 
professioner äga med farmacien"”, professorerne 1 ekonomi, 
kemi och fysik att öfvervara en sådan examen !). Likaså 
voro professorerne i ekonomi och kemi närvarande vid de 
af Haartman anställda apoteksvisitationerne, dervid aka- 
demisekreteraren förde protokollet. 

Haartman synes sannolikt i följd af sina farmaceu- 
tiska studier under sin vistelse i Uppsala med förkärlek 
hafva sysselsatt sig med kemin. Af denna orsak företog 
han sig en kritik af Ellers försök öfver användningen 
af kopparkäril vid matberedning, som förde till ett lång- 
varigt meningsutbyte med svenske kemister. När direktör 


Scheffer, som författat anmärkningarna mot Haart- 


mans skrift, dog, upphörde denna strid. Härom inne- 
håller Haartmans brefväxling med Abr. Bäck bland 
annat: ; 


I den Svänska Mercurio fick jag läsa Prof. Forneys 
tankar och Herr HofRådet Ellers försök med rätter kokta 
1 kopparkiärl; jag har haft stora tankar för Eller, men 
nu ser jag at hans andra försök torde vara lika wäl grun- 


!) Consistorii academici protokoll den 28 februari 1768. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


I 
Vv 
> 
rr 
IR 
2 
Or 
B- 
I. 
- 
, 
& 
- 
I 
$ 
NN 
4 M 
= 
> 
ov 
To 
- 
od 
3 Ne 
2 
D 
- 
+ 
SA: 
Kv 
yr 
- ) 
= 
AN 
dd 
TA 
> 
FR 
33 vv 
iv 
& 
HE. 
- 
Fä 
Lä 
FM 
SAR 
id 
å 


71 


dade som dessa. Jag har nu öfversänt äfven mina an- 
märkningar  deröfver' och underkastar dem Herr Archiate- 
rens och Collegii granskning, om de förtiena komma längre; 

i sådant fall kanskie författaren ej borde yppas? Profess. 
Wallerius torde hända lär ei vela bifalla alt, så vida 
somt är emot hans tankar i Disputatione de natura et ori- 
gine nitri, på hvilken jag opponerade och föredrog då 
några nu nämnda försök. Dessutom är han mycke för 
Ellers tänkesätt" (i bref den 6 dec. 1755). — ,Jag erhöll 
med sednaste påsten 1:sta qvartalet af Kl. Wettenskaps 
Academiens Handlingar, som ock bref af Herr Secretera- 
ren Wargentin, hvari han berättade att denna tidsens 
chemister i Wettenskapsacademien ei kunde gilla mina 
gifna anmärkningar öfver kopparkiärlens skada, så vida de 
aldeles vore af Ellers tänkesätt, hade ock ett ell. annat 
att anmärka vid Surbrunnens undersökning. Jag har nu 
besvarat hans bref, samt derhos begiert det han ville lämna 
dem tillbakars till Herr Archiateren samt derhos anmärka 
de ställen, som de criticera. — Jag för min del ser ej 
annat, än at chemien i Sverige är på slät fot, om de äro 

— Ellerianer och äro då säkert på språng att blifva gam- 
malmodiga alchemister" (i bref d. 23 maj 1758). 


Tidens i flere afseenden oordnade apoteksväsende gaf 
Haartman i början af hans vistelse i Åbo mycket be- 
kymmer, isynnerhet som han trodde sig vara enskildt 
af apotekaren förfördelad. Det fanns visserligen en taxa, 
men den var icke så konseqvent och detaljerad, att icke 
en apotekare hade tillfälle att åsätta sina varor ett högre 
pris, än skäligt var. Priset på läkemedel, isynnerhet på 
sådana, hvilkas beredning icke fanns noga angifven, var 
derför icke heller det samma å alla apotek, utan kunde 


vara ganska olika i olika delar af landet och i många fall 


beroende af apotekarens godtycke. Själfva beskaffenheten 
af läkemedlen gaf ofta anledning till anmärkningar, och 
icke sällan tilläto sig åpotekarene att tillsätta ett ämne i 
stället för ett annat, säkre, att förväxlingen icke skulle 
upptäckas, då läkarene af brist på undervisning voro 
ganska okunnige i allt, som rörde apoteksväsendet. Där- 
jämte tillät bristen på konkurrens apotekarene att förfara 
vårdslöst och likgiltigt med sina varor. Haartman vinn- 


Nat. 0. Folk, H. 70, N:o 2. 


72 


lade sig därför strax efter sin ankomåt till Åbo att kunna 
förmå en annan apotekare att nedsätta sig där, såsom sy- 
nes af hans bref till A. Bäck af den 29 maj 1755. 


»At få apothekaren här til någon billighet emot mig 
är omöjeligit, då jag senast en gång i Landshöfdingens 
närvaro öfvertygade honom om falska och odugeliga me- 
dicamenter, förbehölts äfven, at ej vidare bli bemötter 
med förklenliga utlåtelser såsom förr, till exempel: mina 
recepter vore så simpla, at de af hans gosse, som 8 dar 
varit i apotheket, kunde giöras, at gesällen vore för god 
at giöra något af mina recepter ånyo i min närvaro, så 
vida han varit gesäll, då jag varit poike; icke dess mindre 
förefaller förklenliga expressioner öfver mig och mina re- 
cepter för dem, som komma på apothequet med desamma, 
hvilke äfven Landshöfdingen vid sin öfverkomst nogsamt 
vet at säja efter det honom af åtskilliga äfven förnäma 
blifvit sagt; och huru är det möjeligt at jag skulle kunna 
fördölja något, utan at Wadström veckan derpå ej skal 
föreskrifvat, när han får del af alt hos svärfadren. Annars = 
är Landshöfdingen aldeles för detsamma och alla stånds- 
personer, några få undantaget, ja hela landet, ty det är 
omöjeligt att få rätt på den gamle Synnerberg, om icke 
när någon kommer och emulerar med honom. Assessoren 
Rappe lär ock söka bedrifva saken, annars, som Consis- 
torium har privilegier att hafva egen apothekare, så rådde 
Biskopen at von Mell skulle begiärat, det har han ock 
giordt, ty nu är han öfvertygad om at i Borgo ei kunna 
hafwa sin utkomst, där 2:ne Apothekare dessutom äro ho- 
nom så när, men än har OConsistorium ej giordt dervid, 
fast Prof. Leche med Biskopen öfverlagt at skrifteligen 
upsätta nödvändigheten af en apothekares tillsättande, då 
jag jemte honom skola sätta våra namn derunder." I 


Hvilken vikt Haartman lade derpå, att han finge en 
annan apotekare till Abo, ser man af sådana uttryck som 


de, hvilka finnas i ett bref till A.'-Bäck, skrifvet mot slu- 
tet af år 1755. ,Til Välborne Hr Archiateren öfverlemnar 
jag detta at på det ömmaste hos Hans Excellence Gr. Tes= 
sin, Sundhetscommissionen etc. i värket ställa, såsom en å 


ganska nödig sak och stor angelägenhet för mig, hvilken, 
om den ej kan värkställas, giör, at jag måste se mig al- 


Bidrag t. känned:; af Finl. 


TESEN RT ARE 


sälar säd SVAR sd or AN NRJ ana 


Fr 


et va få ' 


ER 


ER ) Le - SE i 


vå 


13 


deles til jorden tryckt och be om förlossning ifrån denna 
orten; Välborne Herr Archiaterens stora ömhet och be- 
vågenhet emot förtryckta, försäkrar mig om denna angelä- 


 genhetens bevakande och utdrifvande.” 


Haartman, som under fyra år tjänstgjort å apotek i 
Stockholm, dit familjen flyktat under kriget 1742—43, hade 
mer än de fleste den tidens läkare förskaffat sig grund- 
liga insikter i den farmaceutiska kemin och kännedomen 
af drogerna; han var derför i stånd att granska apoteka- 
rens tillgöranden. Att det var med stort intresse Haart- 
man sysselsatte sig med farmakologin och läran om läke- 
medlen, röjer sig nogsamt icke blott i hans vetenskapliga 
skrifter, utan äfven i hans yttranden om dithörande frå- 
gor. Han införde å de finska apoteken en mängd form- 
ler för drogerna, hvilka ännu äro i bruk, och uppmunt- 
rad af den framgång de öfver hela verlden spridda, be- 
römda s. k. Halleska läkemedlen vunnit, hvilka uttänkts 


— af Aug. Herm. Franckes förtrogne vän, den fromme 
läkaren Chr. Fr. Richter i Halle, sammanställde Haart- 
— man sitt s. k. resapotek eller en samling af de vanligaste, 
— mest begagnade läkemedel. Ännu för 50 å 60 år sedan 
saknades ett sådant resapotek sällan hos ståndspersoner 
på landsbygden, åtminstone i södra delarne af landet. Om 
— denna sak skrifver Haartman till A. Bäck den 18 ok- 
— tober 1756. 


» Til at hielpa den nya apothekaren härstädes at före- 
komma de Halliske medicamentens starka bruk, och til 
at tiena landet härstädes, har jag föresatt mig, derest Väl- 
borne Herr Archiateren gillar det, at inrätta små apothek 
med egna compositioner til salu hos Apothekaren med en 
liten tryckter tractat, som visar deras bruk, likhet med 
de Halliske medicamentren med en hop huscurer och ob- 
servationer öfver dem derjemte; jag skulle tro när folket 
finner af sådana ReesApothek bättre verkan, får dessa 
medicamenter äfven för billigare, än de Halliske, at de 
småningom måtte dermed stå at vänjas ifrån de Halliske, 
med hvilka 3:ne handlande drifva här commercie; jag hop- 
pas uti detta apothek kunna prestera Ailhauds pulver 


Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 


14 


hemma giordt; men at få et mehr värkande Pulvis vitalis 
samt en god Essent. dulcis, derpå beror det hufvudsakli- 
gaste, ty de äro mycke uti bruk och påstås giöra god 
värkan. At giöra detta apothek så inskränkt som det 
Halliska, finner jag ej möjeligit, icke heller så nyttigt." 


Som bekant, spelade under 1700-talet arcana och andra 
för specifika utgifna medel en viktig rol i den medicinska 
praktiken och den populära medicinen. Icke blott rege- 
ringen, utan äfven ständerna utbetalade betydliga summor 
så väl för föregifna verksamma droger, som för rent af 
hemliga läkemedel. Härom skrifver Haartman till Abr. 
Bäck den ”/, 1772. 


Det har altid fallit mig ganska besynnerligt före, den 
attention Riksens Ständer i” Sverige pläga visa utom andra i 
extra ordinaire göromål äfven för quacksalfvare och mat- - 
ljugare. De visa sig mycke angelägna at få bot för en 
eller annan chronisk sjukdom, som knappast dödar en om = 
året, men Farsoter som bortrycka många Tusende och kärn- 
folket den anser man som intet betydande. Oförtienta 
tildelar man för lumpna huscurer Lifstids uppehälle, men = 
provincial medici gör man til slafvar utan skäliga under- - 
håll och uppmuntringar. Genom otidiga premier är ock det 
vunnit att om någon, lyckligtvis ofta, blifvit med något 
curerat, håller han det strax hemligt och påckar på belö- - 
ning ända. in för Råd och Ständer. Medel mot Binike- 
masken räknas ock deribland. En sades här för flere år 
sedan gordt deri säkra curer: jag fick en gång se det och 
som jag ' tyckte var det G. Gutta i grankåda solverad. 
En annans arcanum är G. Gutta med Resina jalappe och 
pulv. Gallar. med något Diascordium, som jag dock ofta 
förgäfves brukat och med mindre nytta än Ess. Cathol. R.+ = 


Sin åsikt i farmaceutiska spörsmål uttalar Haartman 
ofta ganska skarpt. Om den nya svenska farmakopéen 
skrifver han den 7/4, 1779. | 


»Sedan jag sednast för 3 veckor hade äran upvakta 
Herr Archiateren, har jag haft tilfälle at genomögna den 
nya Pharmacopoeen. Ehuru den i många delar blifvit för-3 
bättrad, så måste jag dock bekänna, det jag ej hade vän- 


Bidrag t. känned, af Fink 


YE i AS 


SKEDDE 


ET Sön 
YT 


175 


tat så märkelig omskapning, eller kunnat föreställa mig, 
det kongl. Collegium medicum varit capabla at eftersätta 
den skyldigheten emot det almenna at förse dem med til- 
räckeliga läkemedel vid alla förekommande tilfällen, utan 
at behöfva löpa til andra orters Pharmacopoeer, samt efter 
Pharmaceutiska och praktiska observationer at rikta det 
almenna med sådana medel, som ej öka plågorna och ut- 
gifterna. Aldeles väl kunde vi umbära acetum Colchici, 
Cremor saturni, en del pulver etc., men öfver alt lag gick 
mönstringen öfver Bals. rubr. Locatelli, Decoct. aven. , Elect. 
mundif. Lap. medicam., Mors. antimon” Ol: anim. D., Sulph. 
aurat. antimon. alla slags species, Syr. aperient. etc. etc. 
På samma grund hade K. Collegium kunnat slutit ut ännu 
hälften af återstående. Helt vist har Colleg. derigenom 
gordt sig skyldigt til samma critique som Prof. Murray för- 
fattat öfver den nya Pharm. Edinb. I hvad annar mån är 
det nya pulvis nitrosus bättre än det förra? köpare få nu 
betala för det nya mehr, utan at få et enda gran Sal. ace- 


 toselle. På lika sätt pungslås sjuka medelst Kermes mi- 


ner., sedan sulph. är utslutit. Huru ofta hörer man ej 
Patienter klaga öfver odugeliga medicamenter? Mån ej 
klagan nu blifvit ökad genom det nya Extr. Chin&e et Cas- 
car.; Helleb. n? Äga Herrarne i Collegio så liten kunskap 
om den stora skilnad som dessa äga i Extr. Vinoso fram 
för Extr. Aquoso?  Hafva inga af Herrarna försökt Extr. 
Turion. pini? Kunde ej vi fått behålla detta medicament, 
fast det ej fins hos Angelsmän? Bör ei på våra apothek 
vara at tilgå medel för de allmänheten ofta besvärande 
siukor? t. ex. et ögonvatn för röda och inflam. ögon, för 
maskar etc. eller missunnar Collegium allmenheten detta 
biträde utaf Apothekare? Om någon på gatan i hast be- 
sväras af Halsbränna, och på Apothequet begär bot der- 
före, skickar det sig då för Apothekaren bedia gesällen 
gifva ampulver? En stor del medicamenter af effecten 
denominerade hafva blifvit ändrade e. gr. Elixir. aperient.; 
hvarföre icke Pulv. natricus-alexiterius etc.? Efter Pul- 
vis alterans blifvit utslutit, hvad har föranlåtit Collegium 
at behålla pulv. martialis Com. Bonde? och hvad har gifvit 
K. Collegium anledning at förkasta Prof. Bergmans för- 
bättring på Tartar. emeticus? dylika ändringar hedrar ei 
Collegium, och visar at de märkeligen eftersatt studium 
chemicum; som ock det, at de i componerande utesluta 
nödiga corrigentia. Men hvad talar eller skrifver jag. 
Herr Archiateren är så god och. förlåter mig, att jag så 
upriktigt vågar klandra K. Collegii medici göromål”. 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


76 


Om den ryska farmakopéen yttrar han sig i ett bref 
af den 1!£/,; 1783. 


Hvad angår Pharmac. Rossica, så vet jag ej om mer 
än en edition deraf är utkommen, neml. förlidet år eller 
1782. Visserligen hafva de mycket rättat sig efter den 
engelska och svenska Pharmacopeen; men som jag hade 
äran att berätta, så hade de ock mycket eget, isynherhet 
hvad angick deras simplicia, hvilka jag tyckte för ett så 
vidsträckt rike vara rätt väl afpassade; samt att den til- 
lika viste huru mästerligen den Nation äfven i Pharma- = 
ceuticis upparbetat sig. Det exemplaret jag har, är det 
enda här å orten det jag har sammanbundit med Pharmac. 
Rationali, och således ej kan öfversända; men om Herr 
Archiatern ytterligare låter veta, om han äskar densamma, 
torde jag genom ryske studerande, som nu resa hem, mot 
våren kunna få ett annat exemplar, som jag genast med 
posten skall öfversända; emedlertid tackar ödmjukast för 
underrättelsen öfver mina dubia”. 


Äfven den af Collegium medicum utarbetade nya apo- 
tekaretaxan blef föremål för Haartmans kritik. Han 
skrifver därom till Abr. Bäck den 44/, 1778. 


IEEE SEP SEN a, SES ONES 
RETA Pa ER EE STEEN ERE EEE RE IE EES EE a ETS SEGE EP SKO VY ENE NES 


Jag har haft tillfälle att se den nya Apothekare taxan. - 
Efter min tanka hade den bordt ligga otryckt, till dess 
Pharmacopoen hunnit framkomma och sedan prisen deref- — 
ter apteras. Där är ock Hans Majestäts fastställta taxa - 
för Herrarna i Collegio medico, dess medlemmar och för 
Herrar Chirurgi, men om jag får lof at yttra mig derom, 
så hafva Herrarna deri varit alt för egennyttiga; de hade 
gordt långt försiktigare om de lämpat och taxerat sina - 
göromål efter 9 dal. Riksdalern. Efter 18 dal. äro Colle- 
gii ledamöters besvär taxerade dubbelt mehr än Provincial 
doctorernes, hvilken proportion svarar ungefärl. såsom i 
prästeståndet mellan kyrkioherden och klåckare; jag tye- - 
ker det hade varit billigt att anse provincialmedici såsom — 
Capellaner. Så hade ock provincial Medicorum göromål 
altid bort komma i någon slags parallele med Chirurgo- 
rum, hvilket ock skedt till landets gemensamma bästa, om 
arfvodena blifvit modererade till hälften mindre, h. e. ef 
9 dal. Riksdalern. Det är sant, at det tycks vara likmä- 
tigt med varuprisen, då de jämnföras i våra tider med — 


SEE 


I vs 
BEN NES EN 


Bidrag t. känned. af Fin. Y 


TT 


1688, men deremot bör ihågkommas den allmenna förmö- 
genheten de store då besutto, och då var medicinalvärket 
på en svårare fot, och medici så sällsynte at de med stora 
arfvoden måste inlåckas etc. Derigenom har ock vägen 
blifvit öpnad till det Scharlatanerie, som varit in til våra 
tider, och nu åter lärer insmyga sig". 


Ban AE na IE ma Ssd 


ba sk EA GL AR OS 


På en tid, då den allmänna hygienens enklaste for- 
dringar ännu lämnades fullkomligt obeaktade, tog Haart- 
man sig friheten att fästa stadsmyndigheternas uppmärk- 
samhet på några skriande sanitära missförhållanden i Åbo 
stads förvaltning. I ett bref till Abr. Bäck. af den 8/, 
1772, meddelar Haartman följande. 


För mer än ett år sedan gaf jag och Dr Bergman 
in et memorial till Landshöfdingen och ärhindrade om nöd- 
vändigheten till en trummas inrättande i ställe för den 
ränna nu genom staden löper, hvilken hela sommaren stin- 
ker som aas och hvilken ej är i stånd att borthielpa sum- 
pigheten : ifrån 1!/, af staden. Borgerskapet hördes, men 
de satte sig emot. Skal denna stad förhielpas ifrån sina 
nästan årliga epidemier i större eller mindre grad efter 
väderlekens beskaffenhet grasserande, så blifver nöd- 
vändigt 1) at förbyta nämnda ränna till en underjordisk 
Trumma med cisterner på sina ställen, och at förbättra 
flere andra vattudrag. 2) at fångehuset inrättas rymme- 
ligen så att de ej må smitta slotsknektarna och desse ej 
utsprida Fläckfeber till flere, såsom i år skedt och hvar- 
ifrån Epidemien i Wachtenkorpi nu härstammar. 3) at 
likens begrafvande i kiörkorna blefve afskaffat, och 4) at 
Tiggarena inrullerades så at de med sina inficierade lum- 
por ej finge lof at löpa ikring i staden och gårdar och 
dymedelst kringsprida smittor”. 


RR EOS 


| Haartman uttalade ofta oförskräckt sin tanke om 
Möristerna i statsförvaltningen och det offentliga lifvet. 
— Sålunda skrifver han om den militära sjukvården den 9/, 
1784. 


» Rätta orsaken hvarföre Båtsmans commenderingen 
ej kom hit, tror man här hafva varit brist på proviant, 
den de för Kronans pengar ej kunde få under vägen af 


é Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


78 


en Allmoge, som sjelf lider brist på uppehälle. Den Hög- 
ste upplyse Kongl. M:t och dess Råd, att de ej må leda 
Sverige i någon krigsolycka! hungren och svälten är all- 
män ; buru lätt existera ej deraf Epidemiska farsoter? huru 
blifver då möjel. att förekomma smittades embarqvering på 
flottorna eller skeppen? hvad anstalter hafva vi ännu till 
deras förekommande på skeppen? hvad för Ventilatorer? 
hvad tillgång på habila och öfvade Chirurger vid Rege- 
menterne och flottorna? hvar förnuftig må hisna och rysa 
för följderna; Så talar den mjeltsjuke och den eftertänk- 
samme", . 


Till och med Gustaf den ITI skonade Haartman icke 
i sina bref till Abr. Bäck. Med anledning af konungens 
bekanta armbrott i Parola skref han den 5/, 1783. 


Här berättas allmänt att konungen skall nästa månad 
resa till Italien och att K. Collegium medicum (förmode- - 
ligen på nådig befallning) tillstyrkt Hans Majt att för sin 
smärtande arm bruka baden vid Pisa. O tempora, o mo-= - 
ÖST. : É 
I ett annat bref den !/, 1784 skrifver han. ; 

i 


»Af ett mitt bref norr om finner Herr Archiatern hvad - 
makalös inrättning Ryska Keyserinnan gordt i Petersburg 
til medicinens upkomst i dess länder! Genom denna be- 
tages oss ock hoppet at vidare kunna hitlåcka några, och 
den Wiborgsbo jag hos mig hade, är ock dit förrester, ty - 


de få både uppehålle och undervisning där för intet. Gifve i 
Gud at vår nordiske Herre ock ville taga efterdöme af - 


Henne och Romerske Keysaren! huru mycket gått hade 
han icke kunnat göra med de medel, som nu förslösas - 
Italien? Hvad fägnad kan väl de vidlöftiga relationer om - 
Hans roligheter i avisorne åstadkomma i dess undersåta- 
res hiertan, då de nu öfverflödigt underrättas om galen- - 
skaper? Gud låte oss dock få lefva i fred och ro, men - 
icke heller härutinnan äro utsigterna synnerligen behage- 
lige". | 4 
Ett missförhållande, som Haartman ofta berörde i 


sin brefväxling med Abr. Bäck var den likgiltighet eller 


tanklöshet kollegium medicum ådagalade däruti, att till 
finska läkaretjänster förordnades eller utnämndes pörsd-l 


ner, hvilka voro alldeles okunniga 1 landets språk. Fall 


Bidrag t. känned. af Finl. 


f 


Fa GEMENER ARN IR ER N6eR. 


Vr 


; 


79 


hade förekommit, då finska läkare hade blifvit rent af för- 
bigångna. Sålunda skrifver Haartman till Abr. Bäck 
den 15/,, 1774. i 


»Men ifrån Åbo vistas magister Hellenius i Upsala 
för Historie naturalis och Chemiens skull, till dem han 
haft speciel smak. Honom hafver Archiatern v. Linné 
tilstyrkt att tillika applicera sig på medicin tör adjunctu- 
rens skull; och han äger godt genie, har anmält Archiate- 
rens tankar och jag äfven approberat; fast det ankommer 
på några år, så anser jag dock honom äga capasité dertill. 
Han är Chemie docens och presiderat en gång i et ämne, 
som var något medicinskt, neml. om de vilt i Finland 
växande medicinska växter. Han har ock hielp af Eke- 
stubbska stipendiumet till att kunna uppehålla sig i Up- 
sala och Stockholm och sielf något. Jag vill nöja mig med 
at profitera af dess brefväxling så länge, och här ensam- 
men arbeta för profession så mycke jag förmår. Tiden 
lär ock göra mina dagar gladare, så at förmågan til arbete 
blir derigenom ökad. Genom Guds nåd har hälsan denna 
höst åter repat sig och jag har hopp om at genom gått 
folk komma till mera lugn. 

Men hvad var orsaken at K. Collegium medicum för- 
hastade sig med förslagens upprättande till de purt af Fin- 
ska Provincialsysslorna i Uleåborg och St. Michel. På för- 
hoppning till dem hafva några på nytt börjat här studera 
medicin, som förstå språket: och än mer undrar jag at ej 
Lic. Blad kom i åtanke till Uleoborg, som ifrån den orten 
är hemma, förstår språket och gordt sig så väl känd! på 
det stället blir vist ingen ting uträttat med de nya doc- 
torerna, som ei kunna tala med Bonden, för hvars skull 
hela inrättningen likväl bör syfta. För all ting beder jag 
så ej må ske med Dr Bejerstens syssla, utan Mag. Avel- 
lan i Upsala må få tid och tillfälle att komma 1 accord 
med honom. Eljest blir hela landet fylt med sådana som 
ej kunna gagna menige man, och skulden blir för ingen 
del min, at studium medicum så litet idkas af Finnar. 

Jag hafver haft mycken möda at upmuntra nämnde 
Avellans broder at hälsa på sin bror och dermed få 
honom bibehållen af flere som changerat. Han har gort 
sig som jag förstår någon räkning på physicatet i Åbo, 
men det bör förenas med adjuncturet, hvartill Mag. Hel- 
lenius är skickeligare; jag har derföre skrifvit honom till 
och gifvit honom förslag på at accordera med D. Bejer- 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


380 


sten; och tager det icke heller lyckeligt slut, har jag 
odödlig förtret för det jag obligerat honom till at bli me- 
dicus. När han kommer till Stockholm ifrån Upsala, lärer 
han ej underlåta at upvakta Herr Archiatern. Til under- 
stöd för honom och för at blifva habile, i Chirurgien och 
practicus, kunde han ej hielpas til at i Stockholm bli fat- 
tigas medicus såsom Lic. Blad. 

Tackar ödmiukast för löftet på nya medicinalordningen 
och Lifmed. Hallmans tal om sättet att bota lues 9. 
Jag har fått höra at D. Bergman fått det, men som han 
för ingen del vill veta af min conversation och han är 
gullgosse hos min rival, så har jag ock föresatt mig at 
ei vara honom besvärlig. 

Til physicatet i Helsingfors torde och härifrån om et 
år eller så vid pass blifva utväg till en mycke beskedlig, 
men lika fattig medicine studiosus, hvilken jag snart i 2 
år underhållit med kammare och kost etc. Värst att om 
den (läkare), som öfversändes, ej kan språket, kunna de 
fattigare, som äro finska, ej hafva någon hjälp däraf. Af 
tidningarna ser jag en D. Ekmark ifrån Skeninge vara 
tillförordnad till Savolax och Kymmenegårds län. Han 
kunde nog vara D. Bejersten behjelpelig uti Helsingfors 
etc. ty uti Finnmarken uträttar en Ekmark als intel: 


"SS EVA 


Kato. sat 


Under de första åren af sin vistelse i Åbo var Haart- 
man icke nöjd med sin ställning. Han trodde i början 
sig vara tillbakasatt och lämnad åt sig själf. Umgänges- 
lifvet skänkte honom icke någon vederqvickelse och han - 
såg allt i en mörk dager. Måhända verkade tillika den - 
tidens politiska ställning en viss oro i sinnena och de 
skilda kretsarne sysselsatte sig tilläfventyrs mer än billigt - 
med personliga förhållanden. Främsta orsaken till hans 
klagan låg dock otvifvelaktigt i hans egot ry oe är 


att uppskatta a käck, RR, se 
sinne på denna tid visar sig i ett bref till P. J. Bergius j 
af den 5 sept. 1755. EE 


»Mycken tack m. k. Bror för dess skrifvelse, som mig - 
hjertel. fägnat. Det är dock väl att en vän fins, som ej 
förlåter den som är råkad i ett land, däräst alt hvad som 


Bidrag t. känned. af Finl. | 


81 


tvist heter endast (är det enda, som) verkar till sinnens 
- upmuntring ; hvad 'skal det bli för en medicus, som skall 
med sådant upmuntras och spisas; Låfva mig likväl he- 
ligt att hvar "annan månad åtminstone upfriska mig med 
dess skrifvelse och richta mig med observationibus medi- 
corum ut cum tuis jucundissimis, såsom jag är ensam och 
ej får höra andras observationer eller tankar här hos sjuka, 
så ska jag likväl så godt jag kan fullgiöra min skyldig- 
het tilbakars. Hvad skal man väl tala om alt prat och 
det som folk prata af ignorance, dem kan man roa sig åt, 
men när en, som låss vara medicus giör det, hielper til 
G hos alla sina vänner at giöra honom sällskap, deri målas 
ut på grofvaste viset han kan, och kan ibland vränga sa- 
— ken och föra den troliga ut, det fordrar mehr mod til, än 
af mig kan presteras, emedlertid blir jag rätt nu van der- 
vid. — Tör ock hända det hielper mig, såvida jag der- 
igenom är blefven försichtigare och i början ej fådt större 
credit än jag kunnat bära; mycke wore derhos vunnit om 
jag mehr komme mig til at lefva fritt och söka mehr um- 
gänge som upmuntrade sinnet ibland, som jag skall biuda 
til at giöra härefter”. 


Haartman fann snart efter sitt tillträde till provin- 
sialläkaretjänsten densamma vara så svagt aflönad att han 


— i konkurrensen med en samtidigt i fråga satt stadsfysikus 


och de i staden vistande militär fältskärerne (de såkallade 


 kirorgerne) icke utan bekymmer kunde emotse framtiden. 


— Han skref därföre till Abr. Bäck den ?/g 1755. 


32 
Nat o. Folk, H. 70, N:o 2. 6 


Kan heller någon ny syssla begiäras af stan, innan de 
anslå dertill någon viss lön? det vet jag Borgerskapet ei 
gjör. Magistraten anser surbrunnen såsom dess lön, men 
Consistorium och Medicine Professorn efter gammal vana 
(anse Kuppis brunn tillhöra universitetet). Landshöfdingen, 
så vida brunnskarlen af Hospitals medel lönas, och Col- 
legium medicum måste deri hafva äfven så stor dehl om 
icke större. Ar i någon stad i Sverige 2:ne medici? än 
mindre 3:ne och här practicera dessutom 2:ne Regements 
Fältskiärer och en Stadsfältskiär, som nu ock sökes hit, 
Apothekarens andra styfson, blir den 3:die, fältskjären Lars 
Forsteen, sedan 2/, 1757 anatomigxe prosector utan lön. 
Jag behöfver ock aldrig resa kring i Lähnet, sen Biör- 
neborg blifver ifrånskilt, ty staden ligger mitt i länet och 


82 


de längst aflägsna ställen utgiöra 6 å 7 mil alenast. Will 
staden bestå löhn, så är jag ju närmare at få det, ty at 
vara provincial medicus för 10 å 12 soknar och tiena 
alla för 900 dal. utan vidare vedergiällning, huru skall 
det gå? 

Kan ock Hofrättens skrift till Kl. Colleg. medic. ei 
vara et hinder til stadens giöromål? Assessoren Rappe, 
Öfverste Ehrensvärd, etc. mina store gynnare komma 
ock til Riksdagen". 


Icke blott själfva lönen var liten och otillräcklig. Den 
ersättning provinsialläkarene fingo uppbära för tjänste- 
uppdrag, resor m. m. var äfven ytterst ringa. Upplysande 
för tidens förhållanden och ådagaläggande, under hvilka 
tryckande omständigheter läkaren arbetade, är ett bref af 
Haartman till Abr. Bäck af den 29 maj 1755. 


Hvad provincial medicorum instruktion angår, så lä- 
rer Kongl. Collegium medicum nog finna dess obillighet 
i många puncter; Jag för min del skulle gierna hellre 


vela utbetala 1 daler smt för hvar dag jag borde resa för ' 


de tractamenterna, ty här måste man på resor och giäst- 
gifvargårdar slita nog ondt för mat och dryck, som ock 
under resan höst och våhr, så vida det bestås en häst al- 
lenast, utan dräng kan man ej heller resa fast för honom 
det ej bestås och dessutom lider medicus och sjuka han 
derunder betienar i staden mehr än en sådan resa med 
3-dubbla tractamenter vore betalt. Jerna ville jag ock 
betala en Carolin, allenast jag nattetid blefve skonter ifrån 
8 om afton til 7 om morgonen hälst höst och våhbr. Första 
visiten hos en sjuk skulle ock tyckas med diets föreskrif- 
vande, sjukdomens utforskande och igenletande och dess 
motande förtiena mehr än 16 öre smt". 


EEE RAR 4 3 NS - Ad 
RA RE SSE TE AE EEE SET EI KS EES 


Samma dag Haartman blef utnämnd till provinsial- 
läkare i Åbo län, anbefallde Konungen collegium medi- 
cum att uppgöra förslag äfven till provinsialläkaretjänsten 
i Björneborgs län. Någon legitimerad läkare anmälde sig - 
likväl icke till denna tjänst, hvars aflöning utgjorde 254 - 


dal. smt. Haartman föll då på den egendomliga idén 


att ur den därför anslagna lönen få någon ersättning åt- 


minstone för sina resor. Angående jön skref han 
den 23/, 1755 till Abr. Bäck: 


Bidrag t. känned. af Fint, 


RSRRTISEN REN 


83 


»Angående Björneborg, så har jag talat vid Lands- 
: höfdingen och projecterat denna lönen till respengar för 
hela höfdingeområdet, men (lands) sekreteraren tog det i 
tvifvelsmål samt mente mig näppeligen få ut den lofvade 
lönen, så vida det är en stor del förfalna hemman, samt 
; hemman, som innehafvas af herskaper, af hvilka jag intet 
j kan få, fast de äro inberäknade, såsom han mente. Väl- 
borne Herr Archiatern är så god och hielper mig till Björ- 
neborg också, om möjeligit är, så kan då det ena under- 
stödja det andra. 
Såvida jag ska ock resa på mina; 900 8 (kopparmynt), 
så ser jag hellre att få bli i stan stilla, kanskie jag där 
då kan få min utkomst". 


"Haartman synes likväl sedermera vunnit veder- 
börandes förord i detta afseende, såsom han skrifver den 
18/, 1757 til A br. Bäck. 


22 Genom Herr HofRättsRådet Rappes åtgiärd, afgår i 
dag ifrån Landshöfdinge Ambetet bref till Kongl. Colle- 
glum medicum, såsom promotorial för mig at få Biörne- 
borgs Lähn jemte Åbo Lähn, i hvilket mål jag giör mig 
försäkrad om at Välborne Herr Archiateren och Kongl. Col- 
legium medicum giöra sitt till. Jag hemställer äfven i Herr 
Archiaterens ompröfvande huru vida det kan vara rådeli- 
git at befordra detta innan det hinner blifva afgiordt om 
Lic. Wasström, huruvida han kan bli Stadsmedicus in- 
nan han giordt ifrån sig prestanda: Han smickrar sig myc- 
ket dermed för sina vänner, och det i anledning af et 
promotorial som Trappen skulle utvärkat åt honom til 
Hans Majestät ifrån Borgareståndet". 


I SORT LAGO Rana” KUN 
$ 


SNR TR TE SERA BLY Ag 0 


: Collegium medicum beslöt äfven att göra framställning 
till Kongl. Maj:t därom att Haartman skulle tillsvidare 
— få öfvertaga den ännu lediga provinsialläkaretjänsten 1 Björ- 
— neborg. Planen förföll dock, ehuru denna tjänst förblef 
3 obesatt. Haartman synes numera haft någon förhopp- 
— ning därom, att staden skulle på ett eller annat sätt un- 
— derstödja honom. 
Haartman misströstade icke sällan om sin bergning. 
— Hans bref till sin gynnare och vän Abr. Bäck i Sverige 
— äro uppfyllda med klagomål i detta afseende. ,Med den 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


84 


lön jag får efter skiedda afkortningar samt nog sent (så- 
som för 1756 hela året har jag nu först fådt hälften) har 
jag svårt att framdeles se mig hulpen med, sedan det lilla 
jag efter mina föräldrar haft, är åtgånget". I sjelfva ver- 
ket måste medgifvas att ämbetsmännen den tiden ganska 
oregelbundet uppburo sin aflöning. Åtminstone var detta 
fallet med provinsialläkarene. När deras lön, såsom för- 
hållandet var med Haartmans, blef uppburen och indrif- 
ven som en skild beskattning från hvarje hemman, dröjde 
det ofta länge, innan den kom dem tillhanda: Den upp- 
bars nämligen i början genom kronofogdarna från de till 
distriktet hörande landskommunerna. Man kan förstå huru 
oregelbundet lönen under sådana förhållanden skulle ut- 
falla. Hans bref till Abr. Bäck den 28 febr. 1756 ger en 
bild af dessa förhållanden. 


»Änskiönt Landshöfdinge ämbetet gifvit befallning om 
uppbörden af min Löhn til fogdarna, så har jag för snart 
sagt 2:ne åren jag här varit än ej fådt 3:/. (öre) koppar 


af 3:ne fogdar, hvarigenom mot 1200 innestår och jag 


måst mot pro cent emedlertid låna, så går det ock i Ta- 
vastehus, kanske ock i andra provincier; wore det derföre 
ej möjeligit at provincial medici ei kunde komma på sta- 
ten och få sin lön ifr. ränterierna hvarje quartal såsom 
HofRätts staten. Då kunde kronobetiente uppbära desse 
6 '/. (öre) på hemmanet tillika med andra kronans upbör- 
der och medici wara säkra om sin Löhn hälst de åhr, som 
missväxt kunde infalla, utan at dependera af fogdarna"”. 


I Haartmans brefväxling finner man på 1770-talet 


notiser om en för tiden intressant och viktig medicinsk 
tilldragelse i vårt land, hvilken icke förut blifvit närmare . 


behandlad i litteraturen. Frågan gäller icke mindre än 
den s. k. orientaliska pestens uppträdande i Finland. 
Som kändt, hotades vårt land 1772 af den pest, som fö- 


regående och sistnämnda år i Moskva och närliggande 


trakter äfvensom i södra Ryssland anställde fruktansvärda 
härjningar. Då denna hemska sjukdom syntes vilja ut- 
breda sig äfven till nordliga delen af Ryssland och till 


Bidrag t. känned. af Finl. 


HE ESR PR STEEN FN rr 


OS 


ONT 


| 


85 


Finland, var man i vårt land tvungen att vidtaga särskilda 
åtgärder emot dess fruktade inbrott. Generalen, grefve 
Augustin Ehrensvärd, som vid den tiden bodde å 
Saaris öfversteboställe i Wirmo, hade i detta afseende er- 
hållit vidsträckta rättigheter. Genom införande af en 
kordong vid ryska gränsen och afbrytandet af all han- 
delsförbindelse med Ryssland, hoppades man kunna för- 
hindra pestens inträngande i landet. Då Haartman var 
Ehrensvärds läkare och åtnjöt hans synnerliga för- 
troende, blef Haartman den, hvars råd grefven närmast 
inhämtade och följde. Ur Haartmans brefväxling med 
Abr. Bäck kunna vi därför vinna många upplysningar 
om denna tid af oro och fruktan i vårt land och dessa 
bref hafva så mycket större intresse, som Haartman var 
den på hvars yttrande i föreliggande fråga lades synner- 
lig vikt. Han var äfven Ehrenswärds läkare. I ett bref 
af den '/, 1772 till Abr. Bäck meddelar Haartman om 
de ryska förhållandena följande: 


Generalen Ehrensvärds sista tidningar ifrån Petters- 
burg förmäla om pestens utspridning kring flere Ryska 
orter. 

Sedan åkföret existerar, kan inga Cordoner afhålla re- 
sande, som nu kunna göra sig vägar hvar och hvart de 
vilja. I Muschow är väl mortaliteten på en månad ifrån 
500 i veckan minskad till 2 å 300, men till 100,000 räk- 
nas de dödas antal derstädes endast i denna sjuka. Crim 
och isynnerhet Caffa har mycke deraf lidit, äfven Casan 
jemte orterna ikring. Till Petersburg är Orlow tilbaka 
kommen, hvilken ock mist flere af sitt folk. På kort tid 
har där i staden 24 blifvit arresterade såsom befundne 
utan quarantaine passerat cordon, ifrån Muschow kommande 
och därföre äro Gardes Regementen ordnade runder om 
staden til at hindra resande, hälst ock smittan utsprider 
sig i och kring norra Ladoga, 15 svenska mil nära staden, 
och det genom en köpman äfven genom ell. förbi cordon 
passerad utan qvarantaines hållande. Genom sistnämnde 
ort kan den lätt utspridas öfver Carelen. 

Cordon är nu mellan Finland och Ryssland inrättad: 
jag har ock lämnat Generalen mina observationer som ob- 
serveras böra med manskapet osh quarantaine huset". 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


86 


Haartman hade med afseende på pestens spridning 
den åsikten att smittans utbredning var i hög gräd be- 
roende af väderlekens och temperaturens växlingar. , Det 
är med den såsom andra exanthematiska febrar att de rätta 
sig mäst i sin malignitet efter väderlekens skiften och de 
ändringar naturerna däraf lida; något gör ock tempera- 
menterne och kroppens ställning, orten, dizeten etc. Kom- 
mer den inom rikets gränser, då må käcka medici visa 
sin hurtighet; och de, som då vilja vara oförtrutna igen- 
finna snart typum morb atque curam specialem". é 

Torde hända, skrifver han, vi ock kunna nu göra oss 
något säkrare, sedan vi i några dagar haft ren och klar 
väderlek samt köld af strängaste slaget. 'Thermometern 
var den 13 febr. eller i går kl. 6 f. m. 37 grader under 
fryspunkten och altså i det närmaste så sträng som den 
var 1760 den 7 jan. Får se hvad våra trän däraf åter li- 
dit. Man har väntat climatet skulle blifva blidare ju mer 
landet blefve skoglöst och kärren uttappade, men sednare 
åren tyckas bestyrka contrarium". I sin afhandling om 
pesten yttrade sig Haartman ytterligare. ,Och änskönt 


man icke heller får alldelés förneka dess propagation äf- 


ven genom luften, kan den likväl inskränkas till den in- 
neslutna och stillastående och till de smittan närmast va- 
rande luftrymderna; såvida luftens natur egentligen be- 
står däruti, att befrämja lif och rörelse i alla lefvande 
kroppar och att, genom sielfva röt-effluviernes försking- 
rande och rörande, kanske ock genom dess electriska par- 


ESO SEO ET" NEG 


ticlar, och dess acidum catholicum, rensa jorden ifrån alla 


rötsamlingar". 


I Haartmans meddelande till Abr. Bäck af den ?!/, : 


1772 finna vi de första underrättelserna om de åtgärder, 
som vidtagits till förekommande af pestsmittans inträn- 
gande i Finland. 


» Generalen Grefve Ehrensvärd, som Gudi lof nu be- 


finner sig märkeligt bättre än förledne sommar och våras, 
då det såg ut som Han ei skulle många veckor hafva igen, 
försummar ej at taga nödiga författningar emot Pesten 


Bidrag t. känned. af Finl. 


NN FRE KERAd Aa 


an RR RT Sn ne 


FÖRRE VE SENOR 
4 -. 


så RE + RA 3 


jan FRA TNA NET 


SFSR ShA RA 


Ko 


87 


och at skaffa sig säkra tidningar ifrån Ryssland, fast Mi- 
nisteren Ribbings äro mycke korta och ofullständiga. 
Jultiden redan lämnade jag til Generalen mina erhindrin- 
gar hvad vid Cordons: vård, vid anstalterna uti quarantaine 
huset, med Resande och deras varor vore at observera; 
äfven i det fall Pesten skulle därstädes yppa sig, och till 


oden ändan hafva de mästa Regementrens Fältskärer för 


detta redan fått befallningar at därstädes inställa sig. Ge- 


 neral Stackelberg, som förer befälet öfver Cordon, lärer 


ej mindre göra sitt til; dock få vi ei göra oss så säkra 
af den anledning at gränsen är ganska vidsträkt och un- 
derlåter ingendera nation at idka oloflig handel. Som be- 
rättelserna här gå, så skal Pestsmittan, som ankom til norra 


Ladoga, sedermera norrut utspridt sig til Olonitz och dy- 


medelst är troligt at den vidare kan sprida sig kring Ry- 
ska Carelen och derifrån komma til oss, ty såsom det vil 
förliudas, så skall Ryska Regeringen väl utstält en ny cor- 
don mellan Ladoga och Petersburg för at dermed conser- 
vera Residense staden, men för öfrigt lämnat landet öde. 
Något soulagement är det dock nu för oss at Pestsmit- 
tan i Muschow skal efter sista tidningarna till Generalen 
Ehrensvärd så afstadnat at inga deri dödt på 4 å 5 da- 
gar; så skall äfven: andra Farsoter uti Petersburg etc. nu 
mera märkel. aftagit; tiden visar huru det vil hafva sig 
i Vår och Sommar". 


Af alla åtgärder att förekomma pestens inträngande 


i i landet, var dock under då rådande åsikter och förhål- 


landen det den viktigaste att införa karantän mot grann- 
— riket och att försvåra eller rent ut hindra samfärdseln 
med Ryssland. I bref af den !/, s. å. redogör Haart- 


mm 6 


man utförligt för dessa åtgärder. 


Ibland andre torde den seglations frihet, som ej ale- 
nast . städerne utan äfven sochneboarne i Nyland äga på 
Lifland och andra hamnar i Östersjön böra inskränkas. 
Förleden Sommar hafva Bönder i Ingo sochn blifvit genom 
Länsman först antydde, som ock sedan af Fogden och sist 
af Häradshöfdingen i orten, at ej föra sina Laster åt Lif- 
ländska vallen; detta alt oaktat blefvo de af Tullkamma- 
ren förpassade och afseglade derpå. På sådane kan omöje- 
ligen kustbevararena hafva tilräckeligit vakande öga, och 
om den nu i välsignad stund tilförordnade Sundhets Di- 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


88 


rection ej utser nödiga förbud häremot kan ödet snart nog 
öfverraska oss och öfriga anstalter blifva nåll. Intet an- 
nat jag vet, har Generalen Grefve Ehrensvärd inskränkt 
den Ryska Handelen til det mästa om icke in totum et 
tantum, och så, at hvar några ärtappas, på olofliga vägar 
isynnerhet, skola de strax upbrännas. Jag tror ock ord- 
rerna vara redan utfärdade, at de som ej vilja retirera sig 
tilbaka, utan vilja insmyga sig på olofliga vägar, på dem 
skal skarpt skutas. Miöl, Lin, Hampa, Caviar, Hudar, 
Pelterier etc. äro til införsel förnekade. 

Efter det jag för 8 dagar sedan hade äran at berätta, 
har jag besökt oftanämnde General, som Gudi lof befinner 
sig någorlunda väl. Inga obehagliga tidningar spordes då 
heller vidare, än at bevakningen vid gränsen i den norra 
delen af Österbotn ej varit tilräckelig til at afstyra luren- 
drägerier och handel med Ryska varor. Til Rovaniemi 
öfver om Torneå hafva Ryssar inkommit med några och 
70 lass, dock är det icke här som den smittosamma febern 
yppats, såsom jag sednast supponerade, utan hela 20 mi- 
len derifrån om icke mer, ell. uti Pyhäjocki, der Probsten 
Mathesius är kyrkoherde, hvarest öfv. 80 siuka skal varit 
för hvilka man bedt. Då fick jag äfven i Comission at 
låta trycka hvad K. Collegium Medicum författat til Prce- 
servativ så väl som til botemedel emot Pesten. Det lä- 
rer ock tils i morgon blifva färdigt, efter jag i dag re- 
dan haft det andra correcturet, och om sig göra låter skal 
så några exemplar deraf härhos medfölja. Generalen be- 
falte at det skulle i samma format tryckas, som min Dis- 
putation och at Recepterna skulle försvänskas. Detta har 


jag exeqverat, och i öfrigt endast rättat några få ställen, 


som jag ansedt för fel i Renskrifningen. Af dessa komma 
exemplar 'at utdelas til Consistorierna så alla Präster här 
i landet få deraf del, til Landshöfdingar så alla kronobe- 


PE SAN EE VS FESIES STENEN E TT VS NRA Sr 


tiente få sitt exemplar, och til Öfverstarne så alla office- 


rare äfven deraf kunna blifva underrättade. Min tractat 
kommer ock til delnings, så långt den räcker. 

Til smittsamma siukors förekommande hälst i Städerne 
i somar, har ock Generalen tänkt med första taga några 
författningar, dem landshöfdingarne komma at kundgöra, 
hvarigenom anstalter genast tagas, för at afskaffa tiggares 
lopp i husen i Städer och på land, liks begrafningar uti 
kyrkorne, Gators och Ränstenars smutz med mera, på det 


framdeles om smittor i Somar skulle komma til våra grän- då 
sor, de så mycke bättre måtte i sitt lopp kunna på mili- 


Bidrag t. känned. af Finl, 


s AT TRE 


LAR dä si ac ad 


PERSO a ue 


89 


täriskt sätt motas. Om ej anvat härmed vinnes, kan tig- 
geriet i framtiden bl. hämmat derigenom, Gifve Gud kyr- 


'kiorne äfv. måtte fredas ifr. lik. På högvälb. H. Gene- 


ralens och -Grefvens begäran författade jag Juletiden nö- 
diga ärhindringar 1:o för Cordon til at förekomma siuk- 
dom och rötfeber ibland dem, som gränsen bevara skulle. 
2:0o Hvad anstalter vid Qvarantains huset tagas borde och 
dess reqvisita. 3:o hvad med Resande 'sielfva, deras klä- 
der och deras varor observeras måste; och 4:0o Hvad vid 
timade smittor stode til at göra. Hvad det första beträf- 
far, skulle de hvad möjel. vore qvarteras på högder, där 


= tilgång vore på friskt vatn, ej inqvarteras många til samma 


rumm, ofta vädras och upeldas, ej få ligga på golfvet utan 
i sängar, på Halm som oftare ömsades, och båset förbrän- 
des, förses med sund och något tilräckelig föda, hållas vid 
nychter lefnad och jemn rörelse, snygt, och anmanas til 


Linnens oftare ömsning än vanligen ske plägar, förrut al- 
” fid rökt och hälst under påstående rumets eldning. Vid 


dimbiga dagar underhålla Eldar utan för husen, hälst om 
mornarna då ock dryck af Tiärvatn med Bränvin blandadt 


vore nyttig; aldrig gå på vakt fastande; kallare dagar 


nyttja mat med lök, men varmare med Ättika blandad. 
Siuke skiljas ifr. friska och af Regem. Fältskärer vårdas. 
Vakthafvande vid quarantains huset få Bränvin med litet 
Malörts Ätika försatt och litet Tobak dels til rökning dels 
al tugga etc. 2:0o Hvad qvarantains huset angår så tilstyrk- 
tes tilräckel. rum, tilräckeliga förfriskningar för de resande, 
och quarantains kläder, i hvilka resande skulle iklädas strax 
efter undfångna förfriskningar under rummens eldande, på 
det deras egna kläder til och med Linnen emedlertid på 
hela ell. halfva dygnet finge blifva genomrökta i Rökkamma- 


I ren alla på en gång, rät under det de ankomne Medici- 


nerade, under en qvarantains Fältskärs tilsyn. Morgonen 
derpå kunde sedan de som Medicinerat flyttas i annat be- 
rökt rum, klädas i sina egna genomrökta kläder och det 


 rumet de vistats i första natten halfva dygnet stå ledigt väl 
berökt. På detta sätt trodde jag enligt de anledningar 


den käcka D. Lind gifver i boken om siukors förekom- 
mande på skep, at resande ganska snart kunde entledigas 
ifrån lång qvarantaine, neml. de med sundhets pass på 3 
dagar ell. 6 och andra ifrån mistänktare orter på 8 a 12 
dagar högst. Derigenom skulle resande ej se sig oblige- 
rade at söka olofliga vägar, trängsel af resande på qvaran- 
tains huset eviteras. Varornas berökning hälst fällars etc. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


90 


kunde ske dels i Badstuga, dels på Winden, hvilken til 
någon del fast lindrigare berökes af den Rök, som stän- 
digt skulle underhållas i farstugan och til vinden upstiger, 
men förnämligast genom vindluckor renades. Så recom- 
menderades äfven Elds underhållande utan för Huset på 
ömse sidor om ingången at afbryta första smittan af re- 
sande och til någon förmån för Vachten. Denna så väl 
som betieningen i huset, skulle efter gord tienst och så 
ofta de bl. våta ömsa linen, hvilket de sednare ordinairt 
mornar och qvällar observera borde. Atikan, som de hvarje 
morgon med Bröd nyttia skulle, bestod af Pomerantz skal, 
Angelice-Gentianee, Ålands och Calmus rot å 4 lod och 2 1. 
Fenkål til 1!/, kanna Atika. Sist anfördes tekn til smit- 
tosamma siukor då strax evacuantia brukas skulle jemte 
Cremor Tartari med Card. Ben: de påföljande dagar och 
om några specielare tekn til Pest viste sig skulle strän- 
gare försiktighets steg tagas; hvilket jemte mångt annat 
som då anmärktes, blefve för vidlöftigt at här vidare an- 
föra. Nog upsatte jag då äfven nödigaste hus til gquaran- 
tain, men denna årstiden lärer det ej låtit sig göra utan 
lärer det bestå af en byggning med 5 rum och Badstuga". 


Äfven Collegium medicum synes hafva till grefve 
Ehrensvärd sändt något förslag mot den fruktade pest- 
sjukdomen, emedan Haartman i ett bref af den 29/3 näm- 
ner att Collegii medici ,förvaringsmethod" blifvit tryckt 
och utdelad. Sannolikt hade äfven grefven på grund af 
hvad ofvanföre nämndes gifvit landshöfdingarne i Finland 
befallning ,,om ett och annat som så väl i städerne som på 
landet efterlefvas skall" och Haartman lofvar att meddela 
kollegium några exemplar af denna skrifvelse , hvilket 


torde kunna ske nästa post". Detta löfte syftar väl på 


RR AR ni FÅ ra a so ba AG 


LR ans cR 


ett i universitetets bibliothek befintligt, Åbo ock Saris den = 


1£/, 1772 dagtecknadt, ,,Circulaire till Herrar Landshöfdin- 
gar i Finland". Detta cirkulär, som belyser de åtgärder 
man vid denna tid vidtog mot , pesten", och högst san- 
nolikt är åtminstone till en del författadt af Haartman, 
kan förf. icke underlåta att längre fram meddela som bi- 
hang. Själf fortsatte Haartman sina meddelanden om 
pesten och skrifver till Abr. Bäck den 29/, 1772. 


Bidrag t. känned. af Finl, 


SSE SERIEN C Idi ” 
ET Aa SO RS SRA 


SD ELLA 


FIRE 


Ta Alu Säa 


PE 


ERNA SNES ESSIN 


91 


 - »Då skickades ock några Exemplar af K. Collegii til 
Generalen skickade förvarings methode etc. emot Pesten; 
skulle flere åstundas, kunna de framdeles öfverstyras. Nu 
har Generalen Ehrensvärd ock gifvit befallning til Lands- 


höfdingarne här i Findland om et och annat som så väl i 
”Städerne som på landet efterlefvas skal och så snart det 
ock blifvit tryckt, skal några exemplar deraf meddelas, 


som torde kunna ske nästa Påst. 

At ingen notice kommit ifrån öfversten Ribbing uti 
Pettersburg om Pesten vid Ladoga, är ej underligit: Han 
sköter mer vinglasen och vällustighet för at bortsöfva Hy- 
pochondrien; är dessutom mycke angelägen om at bi- 
behålla sig vid Ryska hofvet; corresponderar oftare om 
Ryska varornas conservation på de här i skären förolyc- 
kade Holländska skepp än om Pest; samt är af det fol- 
ket som i högsta varit emot Cordons inrättande, för at ej 


gifva Ryssland någon mistanka til osämja. Hela första 


året då Pesten var i Muschow påstod han at det ej var 


oo cPest. Han måtte utom dess ej hafva förskaffat sig be- 
- höriga utvägar til at kunna blifva underrättad i speciali- 


bus och hvad Ryssland vil dölja. At Pesten varit på flere 


orter i Ryssland derom är dock ingen tvifvel, och måste 


Baron Ribbing äfven medgifva uti bref till Generalen: 
at sedan åkföret för Jul existerade kunde Ryska Cordon 
ej hinna til att hindra resande ifrån Muschow fast Pesten 
var ganska stark, utan görde de sig nya vägar öfver alt. 
At den ock. varit vid Ladoga bör ej heller vara tvifvels- 


mål: köpmannen etc. som dog och hade köpmanna varor 


kom genom omväg förbi Cordon ifrån Muschow. Ryska 
anstalterna strax derpå genom natten expedierade: ändrin- 
gen i beslutet at inreda rum för Keysarinnan på Kexholm; 


och sjelfva Ryska Cordon emot Ladoga och Carelska si- 


dan inrättad, vitna derom. 

Om anstalterna vid qgvarautains huset hade jag äran 
sednast berätta: ännu gifves ej mer än et vid Abborfors 
bestående af 2:ne rum, som hyras af Dunkanska huset nedre 
vid Alfven, och 3:ne litet derifrån för kronans räkning 
bygda: Anstalter äro ock i Vinter gorda til rymligare 
huus. Til et qvarantaine huus byggande uppe i Österbotn 
åt Gränsen är ock af Generalen anstaltat, men är ännu ej 
färdigt. På Siösidan är et 5 a 6 mil härifrån Åbo, som 
förleden Sommar var färdigt och hvarest et (fartyg) ifrån 
Liffland hölt qvarantaine, utom dess menar jag ock et annat 
närmare gränsen vara inrättadt. Uti quarantaine vid Ab- 


92 


borfors hafva flere redan varit t. e. 12 a 14 Båtsmänner 
genom Pettersburg ifrån Liffland komande, samt dess emel- 
lan 1, 2 a 3 i sender. Några studerande ifrån Ryska si- 
dan hafva ock med sina kläder undergått qvarantaine, och 
hafva de ej annat berättat än at alt skedt ordenteliga. 
Et rykte spriddes härstädes, som skulle en Präst blifvit 
til döds rökter, men det var aldeles updichtat. För par da- 
gar sedan skedde förfrågan, huru med postillon förhållas 
skulle, hvilken 3 qvart (mil) öfver gränsen måste föra påsten. 
Jag tilstyrkte at i fall det vore en och sama Bonde som 
förer påsten, skulle Han vid afresan få 1 god sup Pest- 
ätika med Bränvin blandad och vid återkomsten intagas 
uti qvarantain natten öfver, samt för öfrigt tilsyn hafvas 
uppå dess hälsas tilstånd jemnt, men derest Påsten föres 
af hel rota ell. flere Bönder turevis, då skulle postillon 
qvarhållas 2:ne nätter, klädren begge nättren rökas och 
karlen få laxermedel om dagen, såsom alla andra i qvaran- 
taine, samt til natten derpå Prgzserverande dråppar ell. 
annat Sudoriferum. Ty det vore för dessa alt för hinder- 
ligit i deras hemmans bruk at hålla ordentlig qvarantaine 
hela 12 dygnen, än mer hela 42 dygn; och at lämna dem 
aldeles utan tilsyn, går heller icke an, så för deras egna 


"personer, som för varor de inpracticera kunde i smått. 


hänsyn till den annalkande pesten. Isynnerhet försvarade 


Med Postväskan har engång Caviar ankommit till Abbor- 


fors, utan addresse ifrån ell. til hvem, men den blef up- 


bränd. 
Såsom jag wähl förut skrifvit trodde jag väl at et 


quarantaine huus til Siöss på Nyländska sidan vore inrät- 


tat; men vid närmare efterfrågande hörer jag at det ej 


kommit til värkställighet, fast Generalen föreslagit det. 


Detta qvarantaine huus tyckes dock vara mycke nödigt 
för hela Nyländska skärens hamnar, ty at förmå fartyg til 
dem destinerade at här vid Åbo hålla qvarantaine, det ser 


jag ej möjel. kunna få värkställt, utan skepsredderiets mär- 
keliga skada och utan at äfventyra hela landet, som för 
hela Nylands skäregård lämnas öpen, hvilket district lik- - 


väl lättast kan blifva besökt ell. sielfve idka handel 


med varor ifrån Ryssland, hvarifrån smittan ganska lätt i - 


Sommar kan fås, fastän mången torde förmoda genom ty å 


(ej) något vara at befruchta". 


Haartman synes äfven haft direkt del i författandet ä 
af de cirkulär Ehrensvärd tid efter annan utsände med & 


Bidrag t. känned. af Fin: 


93 


han ifrigt bibehållandet af kordong vid ryska gränsen, 
hvilket af mösspartiets anhängare på merkantila skäl be- 
kämpades. Karantänsfrågan blef, såsom mången annan 

den tiden, behandlad äfven från partisynpunkt. Hattarna 
förordade, ja fordrade karantän vid gränsen, mössorna 
motsatte sig och motarbetade den. Vi böra ihågkomma 
att vid denna tid Finlands gräns mot Ryssland var vid 
Kymmene. 


Haartman skrifver den ?/, 1772 och den 83/, s. å. 


,En värre Partisan har Kongl. Collegium Medicum ei 
kunnat hitsända än Professoren Martin, hvilken redan i 
Stockholm gordt alla Pestanstalter til Partiesak, och, utan 
at reflectera på några skäl, endast vinlägger sig om at 
fylla en journal med sådant, som genom hårdrag tienar til 
at förgylla dess prejudicier, samt derhos at svärta dem 
Han ej finner ense med sina Ideer. At medgifva Herr 
Professoren Martin strax Han kommit til Åbo det ingen 
Cordon på gränsen är nödig, utan at anse ell. nagelfara 
skälen mot ell. med at tro det ingen farlig Pestsmitta va- 
rit i Ryssland än mindre någon vid Ladoga, utan taga 
Ryska rapporterne för tilförlåteliga, at ingen Pest mer är 
i Ryssland ell. derifrån mer at befara; at gilla Ryska hof- 
vets påstående til Cordons indragande för några Tunnor 
Råg, och tillägga Ministern Ribbing vitzord fram för alla 
andras underrättelser; at förakta Pesten såsom en gäst för 
hvilken ingen Cordon behöfves, utan lättel. och säkrare 
af Medicis dämpas kan; at ogilla för stor stränghet vid 
Cordon, och den emot BR. R.:n Ribbings saloupe jemte 

lassen blifvit utöfvad; at mistänka vahrors brännande; och 
 €j ärkänna Pesten för en frände med maligna Febrar, el- 
ler några anstalter emot sistnämnde för så angelägna i 
dessa tider etc. Vid sådane utlåtelser kan min öfverty- 
gelse och Hektiska blod ej tillhålla mun, än mindre bi- 
falla, hvarföre jag ock några gångor med äfven så positive 
envishet deremot disputerat som jag blifvit imponerad, dels 
på 2 man hand, dels i sällskap. 

Den som lärt så väl känna Generalen Ehrensvärds 
göromål och dess nit för Fäderneslandet som jag, den 
kan ej misstaga sig, utan vara öfvertygad derom, at Partie 
vänningar derunder ej ägt någon del: och jag vore dess 
ovärdigaste rådgifvare i Cordons anstalterne och Pestsmit- 
tans motande, om jag diktade slikt, och ej försvarade dess 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


94 


steg och rena nit at befrämja Landets bästa. Gud nådel. 
förbarme sig öfver den bland oss regerande partie andan, 
för hvilken Riket och undersåtare ofta få sätta bet, hvil- 
ketdera ock kommer i styre. Aro vi väl bättre än ryska 
vasaller, som ock efter dess godtycko måste ådraga oss 
de öden Pestsmittan tilskynda kan? — — Jag har ock 
hört af en nämnas, som skulle brödfödan ei så riktigt blifva 
utdelter til Cordons manskapet, jag bad äfven landshöf- 
dingen ärhindra Generalen härom; han sade at det kan 
vara möjel. det så förhåller sig, ty kronan har i den de- 
len måst anlita fogdarne och desse förmodel.:n Böndren. 
Jag skall än vidare påminna derom fast Cordon efter all 
sannolikhet lärer ej blifva länge stående. Med qvarantain 
lärer det förhålla sig efter möjeligheten, ty vintertid har 
ingen utväg varit til at få ordenteligit qvarantain huus. 
De lärer dock nog observera Rökningen och visss dagars 
quarantaine, fast rummen ej medgifva 42. Just i hän- 
seende til befarad trängsel, och at förekomma missnöje hos - 
resande öfver för långt uppehåll eller derföre gifva dem - 
omer drift at söka lönnvägar, projecterade jag nog kort 
qvarantaine tid jemte rökandet och Medicinerandet, den 
Generalen dock lärer faststält til 12 dygn. 

I går var ock Gener. M. Durietz på rådstugan, dit 
han låtit uppkalla stadens 24 äldste tillika med stadens 
Handels-societet, hvarvid de tillspordes hvad skada och 
olägenheter de hade att anföra öfver cordon och hvad in- - 
trång den gordt på deras handelsrörelse. Ingen olägen- - 
het kunde här andragas, mer än af en garfvare att han 
lidit brist på ryska hudar; däremot bestyrktes, att sta- 
den hade att tacka '"Cordon för det den nu visst fått 
10,000 tunnor mera säd hit än på många år förut, hvilka — 
förr blifvit använde till bränvins förande åt Ryssland"<. All- — 
mogen hade nämligen i följd af karantänen och den hin- - 
drade samfärdseln med Ryssland sålt sin spanmål till Åbo, 
i stället för att som förut förvandla den till bränvin och — 

föra bränvinet till Wiborgs län". 3 


+ Eg PTE TERSIP SVT IRS EE 


j 
; 
4 
| 
i 
: 


Ytterligare skrifver Haartman i bref af den 16 apr. 
1772. ; = 
»General Ehrensvärds bref till Hans Majestät, hvarest 

han anhåller om permission för sin siuklighet skull, lärer — 
redan kommit fram; han lärer deri tillika öfversändt några 
kraftiga bevis til sina göromål och bland andra ministeren 


Bidrag t. känned. af Finl; 


95 


Ribbings sista bref, som förmäler huru Ryssarne sielfva 
ifrån d. 1 April börjat vidtaga strängare författningar än 
förr till Pestsmittans vidare förekommande i Sommar, och 
bland andra ifrån 20 dagar nu förlängt qvarantaine tiderna 
til 40. Ministeren approberar deri äfven alla Generalens 
tagna steg med Cordon, såsom tillika tienande til det 
myckna lurendrägeriets hämande. 
Eljest hade Generalen nyligen ock fått den säkra un- 
-derrättelsen ifrån Pettersburg genom bref at Ryssland 
1770 och 1771 inalles förlorat i Pesten 300,000 men- 
niskor ell. 1/, million. Endast för Muschov är antalet 
184,000. Utom Muschovhar Pesten grasserat i 989 byar, 
"hvilka jerna äro til Folknummern. större än våra ordinaira 
städer, ty en enda by kan ibland bestå af 1000 til 1500 
Bönder. Jag hoppas således at Secreta Utskått lärer ge- 
nom Gen. M. Durietz ärhålla oväntade underrättelser, som 
nog lärer hindra dem ifrån Cordons indragande i fall de 
: annars tänka Patriotiskt för Riket. 
a Här äro vissa Predikanter i Politicis som sedan Prof. 
Martins härvarelse satt Pöbeln i tankan at ingen Pest 
varit i Ryssland, utan at de onödigt vis varda betungade 


; med drygare utlagor och dyra tider, hvilket öker almen- 
: hetens förbittring emot Embetsmän. 

; Det inhiberade Generalens circulair til Landshöfdingarne 
tyckes väl i vissa mål vara för hårdt; men skal värkstäl- 
É lighet vinnas hos en Nation, som i intet Oeconomiskt ell. 


Politiskt kan öfverenskomma, måste det ske genom ordres. 
Af förseende räknade Generalen getterne ibland dem som 
borde i staden utrotas, men vid tryckningen ändrade jag 
. det, ty det hade varit at betaga de fattiga födan. Gene- 
- ralen ärnar efter hans M:ts tilstyrkte ändringar utgifva 
- ett nytt”. 


Af oförstånd synes dock kordongspåbudet blifvit i 
flera afseenden på olämpligt sätt tillämpadt. Sålunda 
— skrifver Haartman den !5/; 1772. 


,Herr Regements Fältskären Becker, som var com- 
menderad at hafva vård om Cordons manskapet och hvil- 
ken hade sin station emot siösidan, hvilken sedan isen 
blifvit obrukbar fått komma hem tillika med manskapet, 
gorde mig för par dagar sedan besök. Af honom fick jag 
veta huru som en del författningar blifvit tokugt nog exe- 
querade med de resande: t. ex. At om de varit färre el- 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


96 


ler flere på en gång hafva de samteligen öfver nättren blif- 
vit inläste uti et enda rum; de som ej haft sundhets pass 
hafva i denna trängsel måst vara 14 dagar och under sagde 
tid flere resor bruka laxativer; herre och drängar tilsamans 
utan åtskilnad, med hvad olägenhet är lätt at finna: så 
hafva inga quarantains kläder för resande blifvit bestådda, 
förmodeligen har således hela mit project til smittors före- 
kommande blifvit förvänt och illa exeqverat. Regem. Fältsk. 
Odenach, som är i disgrace hos Gener. Ehrensvärd, 
lärer ej heller underlåtit at utan eftertanka och utan för- 
frågningar exeqvera order, som på stället befunnits otyd- 
liga ell. mindre lämpeliga, sedan ändringar i somt bl:t 
tagne. Häraf har Professoren Martin fått anledning at 
ingifva til Gener. L. Stackelberg et Memorial, som utan 
at just nämna någon skal vara nog anstöteligit samt äfven 
syfta på mig. Om Hr Prof. Martin häraf tager sig an- 
ledning uti kongl. Collegio Medico ell. Secreta utskottet 
orda något, beder jag ödmiukast få vetat. Nog hade Han 
bort hafva Gen. Ehrensvärd förskonter för ytterligare 
förtretligheter, och häldre tiltalt Herr Odenach, som ei 
gordt vederbörliga förfrågningar, men i dess ställe skal 
Han gifvit honom nog beröm för det han så exact full- 
fölgdt alla ordres. 

Uti berättelsen om Cordons manskapet säger jag på 
et ställe at de som hvarje morgon dricka !/, qvarter Tiär- 
vatn, om så råden tillåter och smaken kräfver, med 14. 
qvarter Bränvin blandadt, bruka et godt prsaservatif. In- 
gen bör stå på vakt med fastande mage; kalla dagar är 
Grynvälling med lök, ell. öhl och Bröd med Cummin bäst; 
men våta dagar Bränvin med Ättika och syrup blandadt. 


Förenämnde dryck af Tiärvatn och Bränvin med et stycke 


Bröd är ock då tilräckeligt. De som stå vakt vid qva- 
rantaine huset, böra ock, isynnerhet då mistänkte äro an- 


komne, få förenämnde Tiärvatn eller häldre 1/,; qvarter i 


Bränvin med /, gter Ätika och en bit Calmus rot, ell. 
Åländsk rot, ell. Angelica, eller litet Malört ell. Tobak at 
tugga på, då ock spåtten utspåttas bör. Vid Ryska armeen 
skall vara brukeligt at til !/; pott dricka blanda !/,; pegel 
Bränvin, til hvilket sedan blandas litet Honung ell. Syrup 
och Ätika, som sedan kallas Ashbetten och brukas för Re- 
gementerne på långa Marscher och är liksom vin för Rikare. 
Bönderne här bota Fråssen med en blanning af Ätika, 
Bränvin och dricka etc. etc." 


Man kan icke förvåna sig om karsattbuiväsksl hade z 


Bidrag t. känned. af Finl, 


97 


sina motståndare, såsom det var anordnadt. I ett bref af 
den 22/. 1772 skrifver Haartman till Abr. Bäck. 


»At vederbörande på stället ej gordt remarqver på träng- 
sel och bristande rum för resande, och sökt utvägar til 
mera hus, som ifrån Lovisa eller annorstädes kunnat an-: 

skaffas, det är oförsvarligt; anstalterne med Cordons man- 
skapet och instruction med rökningen uti särskilta rum 
- ete. visar tydeligt at man supponerat mer utrymme än at 
kök, betiening och Resandes kläders rökning i et och 
samma rum förrättas skulle. An mindre har någon kun- 
oc nat drömma derom at resande skulle antagas til salivering 
oc cc och slikt förrättas i samma rum. Ar slikt et steg, som 
man kunnat tro någon tänkande Fältskär Odenach om? 
Aldrig kan jag inbilla mig at Generalens författning med 
 — Qvarantaines husets tilläsande haft sitt afseende på en- 
kanerl. resande, utan måste det haft afseende på hela hu- 
— set och dess förstöga, til at hindra stöld eller dylikt öf- 
oo Wervåld Nattetid. Hvem ser då icke orimmeligheten til: 
— — —- Medicineringen i läst rum, där dock rummens vädrande 
med täta Eldningar och rökningar göras, aldraminst at 
Herrskap med Domestiqver skola medicinera tilsammans. 
"Hvem kan billiga deras procedure med resandes bestän- 
kande och afklädande uti fria Luften vintertid, hvartil in- 
struction ei gifver den minsta anledning? icke heller til 
kläders rökande i samma rum där resande vistas i? slikt 
med annat mer hade ju en Fältskär där bort veta at 
reglera. 
år Jag kan ej finna oskäligt procedure deri at de resande 
oo första dygnet föreslås Medicina laxans, det är til deras 
egen nytta at bortrensa miasma primis viis och tienligt 
oo cat förkorta qvarantaine-tiden; dock medgifves at Fältskä- 
ren bör tilse hvilkom sådant kan skada". 


Med anledning af sitt deltagande i karantäns anord- 
ningen hade Haartman många ledsamheter och blef af 
— sina vedersakare beskyld icke blott för de brister, som 
— yppat sig vid dess inrättande, utan äfven ansedd såsom 
den där föreslagit dessa den resande allmänheten djupt 
kränkande åtgärder. Med anledning häraf anhåller Haart- 
man hos A. Bäck den 28. 1772 att han måtte undersöka 
hvem som varit vållande till alla de öfverklagade miss- 


greppen. 


Nat, o, Folk, H. 70, N:o 2. 7 


a MERA 


98 


»Eljest som Jag nu förståt at General Ehrensvärd ej 
äger någon del i den gifna instruction för qvarantaine hu- 
set; så vore min Ödmiuka anhållan Herr Archiatern ville 
bringa saken på den foten, at min til Generalen Ehren- 
svärd lemnade anvisning til Medicinella anstalternas reg- 
lerande, hvilken til Gener. L. Stackelberg bl:t öfversän- 
der, den måtte til Sundhets Direction infordras. Den var 
på 2 ark och med mit namn inunder teknad, hel och hål- 
len med min styl skrefven. Derigenom blifver säkrast ut- 
redt hvad jag tilstyrkt. Det vore ock en önskelig sak 
om Comission kunde få veta hvilken förmått General L. 
Stackelberg at inrätta ell. stadga rummens tilläsande 
för de Resande, deras bestänkande ute i kölden, deras 
kläders rökande i rumet där de vistats och författningen 
med Laxeringen. Sistnämnde var mitt project, men ej 
mer än första dagen, för at derigenom få quarantains ti- 
den så mycke kortare. 

Uti bref til K. Collegium har H. Pr. Martin sagt at - 
Fältskärerne förnummit mera skada än nytta af Tiärvat- 

nets bruk för Cordons manskapet. Det strider aldeles —- 
emot hvad Reg. F. Becker berättade mig, som sade det - 
varit et godt preservatif för manskapet under hans om- - 
vårdnad: alla Medici veta dess nytta emot koppor! hvar- 
före ej äfven emot andra rötor ell. smittor och sielfva 
Pesten". 3 


had nan sAGR LA VA ee 


TT 


POREENEST TOR AE PN TEA TA EE SER INN FAP SI TRA 


FF Å 


Anmärkningsvärdt är att dåvarande svenske ministern 

i St. Petersburg Ribbing icke åtnjöt Haartmans för- 
troende. Han icke blott klandrade den håglöshet och lik- 
giltighet, hvarmed Ribbing behandlade den allvarsamma 
pestfrågan, utan till och med misstrodde dennes uppgif- 
ter. Därom skrifver Haartman till Abr. Bäck den 27/5 = 
1772. a 
»Den omförmälta Herren (prof. Roland Martin), som 

Hr Archiatern behagar nämna uti sitt kära bref af der 5 

20 hujus, ankom hit i går aftons. Utan tvifvel skall hans 
resa gå därpå ut att åter om intet göra alla anstalterna 

här i landet emot den pesten, medelst sina ryska rappor- = 

ter, som helt säkert lära blifva enstämmiga med minister 
Ribbings. Gud nåde oss för den förgiftiga partiandei 

och för det ryska slaveriet, som vi lika som Polen få um vå 
gälla". ST. 


Bidrag t. känned. af Finl, = 


a ÅN ED ÄN EE sn 


FREY a 


99 


Till ministeren Ribbings mindre trovärdighet tjenar 
följ. 1770 om hösten, då första underrättelserna gåfvos om 
febern i en Fabrique uti Muschov, nekade ministeren det 
vara pest, fast gener. Ebrensvärd- hade bref derom att 
det var feber med bölder och Ryssarne inrättade Cordo- 
nen. Det samma rapporterade han 1771 och förnekade 

pesten derstädes ända in til dess upproret existerade, då 
ryssarne sjelfve i sin bestörtning pratades varit för 
mycket utlåtna och vidgått pesten". 


Senare erkände likväl Ribbing nyttan af Ehren-. 
svärds åtgärder mot pestfaran och nödvändigheten af 


; af sträng kontroll. 


I förening med ofvanstående skildring af åtgärder 


— till förekommande af pestens inträngande i landet, fin- 
| ner man i Haartmans bref några därmed i samman- 
5 hang stående yttranden om de politiska partistriderna un- 
der 1760—1780:talen i Sverige och Finland. Haartman 
— berättar att man vanligen vid bedömandet af en person 


MPN TA PRATA NÅ 
: i "q 3 É 5 4 | 3 


— först ville hafva utredd frågan , Hatt eller Mössa". Några 
i hans brefväxling förekommande antydningar i detta hän- 
seende torde icke sakna intresse. Då prof. Roland Mar- 
tin (anatomieprofessor i Stockholm) var under vintern 
1772 skickad af regeringen till Finland med anledning af 
— pestens befarade inbrott i landet, kom Haartman i delo 
med honom i följd af de åtgärder, hvilka grefve Ehren- 
i svärd i. samråd med Haartman i detta afseende vidta- 
X git. Haartman skrifver därom till Abr. Bäck den !15/; 


17. 


»,Herr Archiatern må ej undra deruppå, att jag har 
Hr Profess. Martin misstänkt för att vilja svärta mig i 
hvad han kan, det är så alla mössors lag och manér. Jag 
påminner mig, då vi begge voro i Doct. Bergmans när- 
varo i någon tvist om något jag nu ej minnes och därvid 

prof. Martin lät förstå att han aldeles gillade en sak, som 
var i question såsom Mössa och jag dervid kom att svara 
det jag vore hvarken Hatt eller Mössa, men i anseende 
til flere tagna mått och steg mera vore porterad för Hatt- 
ideer, svarade han mig: Då beklagar jag ock eder", 

» Vår tid är högst beklagelig och blifver farligare. Vid 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


100 


våra domstolar börjar man redan märka hvad för afseen- 
den man hafver i förmåga af partiandan och i voteringar 
och allmänna sällskap blifver den, som vill se på sakens na- 
tur utropad för ,, Mössa” etc. Sammangaddningar och spli- 
ter taga däraf dageligen till och som Hattarna utgöra kär- 
nan af folkhopen och äro mäkta tilltagsna, så tyckas de 
mer til än aftaga, sedan flere ... etc. gifvit dem styrkan 
och missnöje öfver allt märkligen mer och mer tilltager. 
Den Högste styre allt till det bästa, eljest blifver sista 
villan värre än den första". 

»Med allt detta kan jag dock försäkra Herr Archia- 
tern att jag ej låter bruka mig i partisaker och vårdar 
patienter af begge partierna" (i bref af den 18/; 1772). 


Utom dessa politiska förhållanden finna vi samtidigt 
i Haartmans bref enskilda notiser om handeln i Åbo 
och särskildt med Ryssland vid denna tid. Den 2?9/, 1772 
skrifver Haartman till Abr. Bäck. 


EE VE ES "SVT 


Den handel som Åbo stad drifver med Ryska orter, 
är ganska ringa och uti ständig underbalance. Sommartid 
går 1 a 2 fartyg, stundom til- Pettersburg, oftare på Nar- 
wen ell. Mietau, men mäst på Refvel för at hämta Råg 
och korn, som nu flere år bort skedt, då de ock hemtat 
hampa och lin samt linfrö, såsom för denna orten de för- 
nämsta nödvändighets vahrorna; då de ock med sig föra - 
litet honung och vax, såsom ock Hvetemjöl. Segelduk häm- - 
tas och skiälandes ifrån Pettersburg tillika med en hoper - 
lärfter och fabriqves varor af randiga tyger, äfven ock 
gryn af Hirs etc. Dessa varor lösa de til sig mäst för 
redbart mynt, ty härifrån vet jag ej at de hafva annat än 
Barlast. Ryska stöflor skal ock nog mycke hit inpracti- 
ceras. Vintertid komma Ryssarne sielfva hit med hvete- 
miöl, hudar, honung, vax, kryddgårds frön. Det endaste - 
de härifrån med sig taga är Räfskin, dem de dock säkert 
betala blått och alenast med de öfverdragna svarta får- 
skins pälsar de hit med sig hämta. Utom hvad desse Rys- 
sar hämta, är här en myckenhet unga handlande, som sielfva — 
försöka sin lycka med resor in uti Ryssland, och för reda — 
peningar uphandla allehanda tyger, dem de med nog äf- 
ventyr inpracticera och sedan föryttra. Holländsk tobak 
hämta de ock stundom, hvilken vahra dock mer skal fin- 
nas ju närmare man kommer gränsen, där bevakningen är 
nog mindre. Isynnerhet fås den tillräckeliga i Österbotn. 


Bidrag t. känned. af Finl. i | 


22 AKT 


FA Tere 


101 


Den enda fördelaktiga export som Carelarena hafva är Brän- 
vinet, deri de förvandla sin mästa spannmål. 

Efter 12 dagars vistande afreste Herr Profess. Martin 
den 8 Apr: härifrån med Gen: M: Durietz, utan at göra Ge- 
neralen Ehrensvärd besök, som vistas på Bostället 4 mil 
härifrån. Under hela sitt vistande härstädes har Han fli- 
tigt haft conversation med ortens malcontanter, hvilka jag 
dock tror hafva förmått Professoren at ännu upskiuta sitt 
tilstyrkande hvad angår Cordons uphäfvande, utan tvifvel 
så länge att de hinna vidare upleta flere fagra sken. 

Generalen Ehrensvärd har nu återkallat deth Circu- 
lair til Landshöfdingarna, af hvilket några Exemplar sed- 
nast öfversändes". 


Vi hafva hittills följt med Haartmans verksamhet 
utser ett tidigare skede af hans lif. Vi hafva sett, med 
hvilket nit och intresse han egnade sig åt utöfningen af sitt 


kall. Hans praktik gaf honom rika tillfällen till ett fort- 


satt studium af vetenskapen och klarare än någon före 


honom i vårt land insåg han nödvändigheten att noggrant 


söka utforska det lands sjukdomsförhållanden, där han 
funnit sin plats. Den erfarenhet han förvärfvat sig blef 


en källa, hvarur han sedermera under en mognare ålder lät 


rikliga och viktiga bidrag tillflyta vårt lands medicinska 
litteratur. Man kan tryggt säga, att Haartman var den 


förste af vårt lands läkare, som fattade sin uppgift från 
en hög och allmän synpunkt. Han betraktade icke sitt 
kall såsom blott ett medel till ekonomiskt oberoende eller 
lifvets nödtorftiga bärgning. Kärleken till vetande och 
forskning var, såsom redan i det föregående synes, be- 
stämmande för hans arbete i den fosterländska medicinens 
tjänst. De enskilda bref, hvilka blifvit meddelade, röja 
utan tvifvel vissa svaga sidor i hans natur och lynne, 
men han förstod åtminstone icke att kasta öfver dem det 
bedrägliga sken, hvarmed mången lyckas bortskymma de 


verkliga dragen af sin karaktär. Utan afseende därpå 


att de innehålla många hittills icke kända historiska upp- 
gtfter, har förf. ur sina samlingar meddelat dessa bref, 


g mindre för att låta läsaren vinna bekantskap med Haart- 


"> Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


102 


mans önskningar och sträfvanden, hvilket äfven kan 
hafva sitt värde, än för att få en inblick i tidens tänke- 
sätt och ideer, hvilka ofta renast och klarast återspegla 
sig 1 sådana ursprungligen för offentligheten icke ämnade 
skriftstycken. 

Vi komma nu till den senare delen af Haartmans 
lefnad, då han synes liksom samla sina önskningar och 
sitt lifs mål omkring vissa älsklingsplaner, hvilka upptaga 
hela hans uppmärksamhet och intresse. 

Därförinnan måste vi dock beröra en sorglig sida i 
hans enskilda lif, som likväl i synnerlig grad möjlig- 
gjorde förverkligandet af dessa hans planer. 

Haartman synes icke varit lycklig i sitt äktenskap. 
Han valde 1764 till maka Johanna Elisabeth Nylan- 


der, sin morbroder biskopen i Borgå Fortelius' styfdot- - 


ter, ,en glad och munter samt alfvarsam ficka". Gud 


gifve i en god stund till min och hennes förmån såsom han 
skrifver i ett bref till A br. Bäck den 8/, s. å. Hvilka Ö 


de orsaker varit, som framkallat ett söndradt förhållande 
emellan makarna låter icke afgöra sig. Deras ömsesidiga - 
skrift om äktenskapsskillnad, som förvaras bland univer- 


sitetets handlingar, har följande lydelse: 


»Som undertecknade genom en flerårig ärfarenhet lärdt, 


att några sinnelag icke passa tillsammans, och att bägges 


vårt tillstånd under vidare sammanlefnad med fägnad och 


förnöjsamhet icke blifver förenad, hafva vi vänligen kom- 


mit öfverens, att till vistelse och sammanlefnad skiljas åth 


och flytta från hvarandra. I följe häraf lämnar jag Jo- 


han Haartman min kära hustru Johanna Elisabeth 
Nylander frihet, att när hon behagar begifva sig ifrån 
mitt hus och hemvist, samt wälja hvad ort och ställe hon 
hälst will lefva på. 

Vid denna boskilnad behåller hvar och en af oss det 


ä 
å 
; 
ä 
AR 
i 
i 


& 


ka 


i 


vi i boet infört; så att jag Johanna Elisabeth Ny- 


lander ej begär mer, än det jag i boet inbrackt, och af- 
säger mig all giftorätt uti min mans bo; utan att hvarken 


i dess lifstid begära af honom något underhåll, eller Jag, 
än mindre mina arfvingar efter dess död någon dehl ir 


dess bo. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RR ENA 


TR RA tr dh aa RR ko RN Ae 


at SÅR 
a 


103 


På samma sätt afsäger jag Johan Haartman mig all 
delachtighet uti allt det, som min hustru antingen nu äger, 
hädanefter kan förvärfva eller henne i arf kan tillfalla; så, 
att jag hvarken i min lifstid skall tillwålla mig däröfver 
någon disposition, och förvaltning eller mina arfvingar ef- 


ter min död därå göra den minsta pretention. Till ytter- 


mera visso och att denna frivilliga öfverenskommelse af 
oss obrottsligen och utan inkast skall hållas och efterlef- 
vas, hafva vi den med våra egenhändiga namn och signe- 
ter undertecknat. Åbo den 7 juni 1775. 


Johannes J. Haartman. Johanna Elisabeth Nylander." 


Senare skrifver Haartman själf den 3/, 1775 med 


anledning af sin äktenskapsskillnad till A. Bäck. 


Jag beder ödmjukast och kärligast om förlåtelse för 
det jag ej förr aflagt ödmjuka tacksägelser — isynnerhet 
för skrifvelsen ifrån Ryby d. 11 juni. Sistnämnde var så 
mycket mera välkommit, som jag nyss förut utstått den 
svåraste olycka, hvilken ock så när hade kostat lifvet. Jag 
sattes i. den trängsel at jag måste under Hans Majestäts 
varelse i Åbo lämna min för detta kära hustru sin vilja 
att skrifteligen bli skild och få flytta til et Rusthåld !/, 
mil utom staden det hon oförtänkt fått några veckor förut. 

Na hoppas jag småningom komma i ro, om den Högste 
ännu behagar förlänga mina dagar — af den tärande sor- 
gen jag hela våren måste utstå, innan jag kunnat resol- 
vera mig til skilnad. 

Sedan jag nu ej hafver någon mehr att sörja före ef- 
ter min död, tänker jag använda mitt förvärfda till någon 
nyttig disposition vid detta lärosäte, men dessförinnan ön- 
skade jag veta hvad förhoppning academien kan hafva at 
af Hans Majestät blifva hulpen i de delar denna academie 
tarfvar understöd. Isynnerhet -har Medicinska faculteten 
yrkat på en Anatomie Profession, en prosector och en De- 
monstrator Horti, som tillika för materie medice skull 
wore promotus Doctor. Och derjemte för discenter några 
stipendier, sedan de aflagt specimen i medicin. Til det 
sistas vinnande har academien projecterat !/; af de medel, 
som i medicinal fongden äro för Finska Lähn anslagne 
för Provincial Doctorernas hielpare, ty utan publici under- 
stöd kunna medicine studiosi ei fås för Wettenskapens 
vidlyftighet och kostnad skull, förmögnare välja lättare 


vite genera och fattigare komma ej behörigen fort; och 


Nat. o. Folk, H. 70, N: 2. 


104 


derföre beder jag ödmjukast Herr Archiatern understöder 
detta project. Lifmedicus Dahlberg har ock lofvat göra 
sitt dertill. Sedan vil jag föranstalta om Lön för en me- 
dicine adjunct och sedan tror jag denna Academie blir i 
stånd att förse Finland med dugeliga medici, som kunna 
gagna Finsk allmoge". 


Från denna tid började nu Haartman, som med 
undantag af den numera till Anatomieprosektor utnämnde 
Nils Avellan, hittills varit den ende läraren i medi- 
cinska fakulteten att tänka på nödvändigheten att förse 
densamma med flera lärareplatser och därigenom göra en 
mångsidigare läkareundervisning möjlig. 

Haartmans första önskan var att medicinska fa- 
kulteten finge en adjunktur. Under Gustaf den III:s 
besök i Åbo 1775 hade nämligen akademiska konsistorium 
framställt särskilda önskningsmål i afseende på anslag för 


nya läraretjänster. Bland. annat hade Nils Avellan, 


som blifvit i Uppsala promoverad till medicine doktor 


1775 och följande år utnämnts till stadsfysikus i Åbo, fått 


därmed förena anatomiska prosektoratet, därförinnan lön- 
löst, och i denna egenskap nu erhållit i årligt arfvode 50 
riksd. Haartmans förslag gick därpå ut att äfven en 
adjunktur i praktisk medicin skulle inrättas och botani- 
ces demonstratorssysslan därmed förenas. Om en sådan 


lärare blefve anställd i medicinska fakulteten kunde han 
af öfverskottsmedel i botaniska trädgårdsfonden årligen - 
i aflöning erhålla 50 riksd. och Haartman erbjöd sig att - 


likaledes för sin del hvarje år bidraga med samma summa. 


I ett tidsförhållandena upplysande bref till Abr. Bäck i 


af den 7/, 1777 skrifver Haartman. 


Det har fägnat mig att D:r Avellan med sin oför- 
trutenhet och flit vunnit allmänt förtroende; men besyn- 3 


nerligt är att H:r Ass: Bergman ej vill lemna Kuppis 
brunn ifrån sig och som än besynnerligare är, vill ej ma- — 
gistraten hjelpa D:r Avellan till denna rättighet, ehuru 


de för detta då Stads Fysicus begärtes, nämnde brunnen så- 3 


som följande sysslan. D:r Avellan lär derför anhållit af 


Kl. Collegio om OConstitutorial till brunssysslan, och beder 


Bidrag t. känned. af Finl. = 


105 


oo jag äfven ödmjukast han måtte dertill med första förhjel- 
= pas, helst han hafver all justice på sin sida. Ibland de 
oc många Academiens petita har Hans Majestät ock bifallit 
oo lön 50 Rdr åt Prosector och dertill constituerat D. A vel- 
oo lan: således får Stads Physicus lika lön med Provincial 
oo Medicus och som Ass: Bergman dessutom har lazarets- 
ooo lön, så må Avellan få brunn, hellst som det är mest 
oo ostadsboar som nyttja densamma och den på stadens mark 
EN be belägen, samt för detta redan ifrån Provincialsysslan 
genom Kl. resolution skild blifvit. Den andre jag nu läg- 
i — ger mig ut före är Licentiaten Hellenius. Vid sistnämnde 
oo Hans Majestäts svar på Academiens ansökningar bevilja- 
des till trädgårdens behofver 6000 d. hjelp i 6 års tid, 
med fordran att få underrättelse om alla Academiens be- 
Sparingar, för att se om af dem kunde blifva utväg till 
0 några af Academien begärte inrättoingar. I anledning deraf 
— ingaf jag en skrift till Consist: Academ: med begäran Con- 
> sistorium genom Hans Excellens Cancelleren hos Hans Ma- 
— Jestät skulle anhålla om en Medicinae Adjunct till (utom 
— oden som Prosektors syslan förestår), hvilken tillika skulle 

; vara Demonstrator vid trädgården och hålla lectioner pub- 
lice onsdagar och lördagar öfver Materia Medica & i Die- 
ten, samt dertill recommendera Licent: Hellenius med 
30 Riksdalers lön af de öfverskottsmedel trädgården till- 
— faller genom Hans Majestäts dunation, om de i Stads 
—— — Contoiret med 6 procent blifva förräntade, då jag i lifsti- 
den äfven vill gifva till samma Adjunctur och Demonstra- 
tors syssla 50 Riksdaler och efter min död testamentera 
0 mitt lilla Rusthåll Ylikylä. Med nästa post lärer Consis- 
- torii bref härom afgå till Cancelleren, emedlertid har min 
bror!) derom ordat redan för samma Herre och på det 
saken må blifva approberad och komma till verkställighet, 
samt Mag: och Licent: Hellenius dertill utnämnas, be- 
der jag ödmjukast Herr Archiatern såsom hos förerämnde 
Herre nog känd, ville lägga sig ut för nämnde Helle nius' 
och så laga, 1:o att Demonstrators sysslan måtte med Me- 
— dieinae Adjucturet blifva combinerat, samt 2:0 till den 
samma af Konungen 50 Riksdalers lön beviljas, och 3:0 
Hellenius dertill nämnas. Det är en nödvändighet, att 
utom hvad jag gifver eller testamenterar, han af Konun- 
gen får 50 Riksdaler årl. äfven som Prosector, ty blifver 
ej lönen ungefärl. svarande emot en Provincial Doctors, 


ig !) Jakob Haartman, Biskop i Åbo och i följd däraf prokansler. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 
TS ; 


IE 
Dr Av 


106 


. 


så får Academien aldrig nog skickeliga Professorsämnen 
till Adjunet- och Demonstratorssysslan, följaktl. blifver lä- 
roverket härigenom aldrig förbättradt eller hulpit. En bra i 
karl kan ock vara härtill hugad, då båda sysslorna äro 
combinerade, ty han har då utväg att söka så väl Medi- 
cin&e som Oeconomie Profession, derigenom kunde ock ; 
flere låckas att utvälja studium Medicum. Så skulle ock 
en nyttig emulering derigenom vinnas, icke allenast begge 
Medicine Adjuncterna emellan, utan ock emellan Oecono- ; 
mig Professorn, som har af Staten ett augument, Sipsalo 
kalladt, till Amerikanska växters cultiverande och Demon- 
stratorn, som får rusthållet Ylikylä, hvarest en tillräcke- - 
lig trädgård af mig är inrättad. Och om jag skall säga - 
sanningen, så har D. Kalm allt för mycket negligerat ej 
allenast trädgården på Sipsalo, utan ock hela naturalhisto- 
rien sedan han Präst blef; min trädgård är säkert i 10 ggr 
bättre stånd; utom trän och träskolor, hafver jag der drif- 
vit några slags färgegräs till afsalu, underhållit der plant- 
sängar för bättre fröslag, att få frö till att utså på än- 
garna och i flera år äflats med att få äkta Rhabarberplan- 
teringen der i gång, fast dermed skedt flera olyckshändel- 
ser, har jag dock hopp om att efter detta skall det lye- - 
kas bättre. Så är ock der godt tillfälle till bistackars an- — 
läggande, dem jag på flere sätt sökt få, men förslagen - 
deri tills dato misslyckats. Hans Excellence kunde tänka - 
att, när Demonstrator får Rusthållets afkastning till lön, - 
kunde han dermed vara belåten; men sedan Hans Maje- 
stät graverat Rusthållen med Reserwer och passevolancer, 
afgår 300 d. årl. dertill för de smärre Rusthållen, såsom 
Ylikylä, hvarest ägorna äro så usla att intet torp för Re- 
serverna är möjligt. Utom dess måste augumenten afskil- 
jas till rustningen och så är åbyggnaden etc. graverande, 
att gårdens behållning ej gerna stiger öfver 1200 d. För- — 
lidet år blef derifrån als ingen behållning och så kan ef- 
ter detta ock hända. Professor Gadd, som är en Licent: 
Hellenii vän och gynnare, han reser nu med denna post - 
till Stockholm, han har ock lofvat hos sina gynnare arbeta - 
för Hellenius; deremot lärer D. Kalm ej underlåta att 
lägga mag: Hellenius: hinder, som ock arbeta derpå - 
att Demonstratorssysslan ej måtte med Medicine Adjunctu- 
ret förbindas, ty han vill hafva sagde syssla åt en af sina - 
landsmän, Mag: Creander, hvilken likväl på långt när - 
i skickelighet ej svarar mot den andra. = 

Jag recommenderar så väl D. Avellan som Licent: ; 
Hellenii angelägenheter på det ömmaste"”. : 


"PIE FIT SROYREFCSIIIN KärsÅ 


Bidrag t. känned. af Finl. EE 


<— 3 St (Då As, VEG. 5 - Ra gne oå - SE frå JR 4 BANA M KL 


107 


I detta sitt bemödande att befordra medicinens stu- 
dium genom inrättande af en adjunktur och därmed före- 
nad botanices demonstratorssyssla, fann Haartman ett väl- 
villigt understöd af sedermera bergsrådet Johan Hisin- 
ger, som äfven förband sig att till denne lärares aflöning 


ä bidraga med 50 riksd. 


Till denna tjänst utnämndes på Linnés rekommen- 


: dation Carl Niklas Hellenius, sedermera adlad under 


namn von Hellens och stamfader för släkten med detta 


:E namn, den !3/; 1778. Denne unge naturforskare hade 


1773 blifvit förordnad till docens i kemi, ekonomi och 


d zoologi och derefter begifvit sig till Uppsala, där han 


1776 blef medicine licentiat och utgaf sin doktorsaf- 
handling ,Hypericum", den sista disputation under Lin- 
nés presidium (1776). I sin egenskap af docens före- 


5 läste han för medicine studerande öfver dietetiken (, Die- 


ten") och höll botaniska demonstrationer i akademiska 
trädgården samt blef den 7/; 1780 nämnd till e. o. profes- 
sor i filosofiska fakulteten. 

Från denna tid finner man i Haartmans brefväx- 
ling, huru hans intresse allt mer och mer upptogs af 
den medicinska undervisningens behof och ändamålsen- 
liga anordning. I enlighet med tidens uppfattning ville 
Haartman så mycket som möjligt förena naturalhisto- 
riens och medicinens studium till gemensamt arbete på 
naturforskningens område. Han uttalade därför den tan- 
ken att, när professionen i Ekonomi skulle blifva ledig 
efter Kalm, borde denna lärostol öfvertagas af Hellenius 
och ställas helt och hållet i naturalhistoriens tjänst. Kalm 
själf däremot önskade att den skulle bibehållas som en 
uteslutande för , ekonomi" afsedd lärostol och öfverläm- 


nas åt Salomon Kreander. 


— Härom skrifver Haartman till Abr. Bäck den ?/, 
1778 varmt och öfvertygande. 


Nog hade Hans Majestät kunnat finna många värdi- 
gare till utnämnande !), som tillika mer fägnat sig af titlar 


1 Haartman hade kort förut erhållit Wasa orden. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


108 - ; | 
| 


än jag, hvilkens kranka hydda och nedtryckta hjerta slikt 
ej dårar. Mera fägnar det mig att hjelpa till förtjentas lycka, 
och sedan nu befordringarna här vid Academien ske Con- 
sistorium oåtspordt och det äfven är visst att Doct: Kalm 
emot all billighet vill befordra Licent: Kreander till 
Oeconomiae Profession framför Licent: Hellenius, så un- = 
derstår jag mig med närlagde bref besvära Herr Archia- = 
tern, att i tid derigenom recommendera sistnämnde och 
praeservera dess rätt framför den förutnämnda. Så 1 mo- = 
ral som i studier är det en för stor skilnad desse båda 
emellan, och borde Kreander alldrig komma i compara- 
tion emot Hellenius till Oeconomie Profession. Dess- 
utom om någon Medicin här skall upphjelpas, bör det ske 
här såsom i Upsala att Historiae Naturalis Professsorn 
tillika är Medicus: och han kan ock bäst sköta en Oeco- 
nomie Profession, hellst då han är Chemicus tillika, ty att 
lära ungdom göra gryn, gärdesgårdar, etc. det är barnlek. 
Hjelp saken derhän, H. Archiater, att landet får dugliga 
Medici, sådana böra befordras till Professioner, som i grund = 
förstå de stycken som dem tillhöra och sådana som hafva - 
lust att perfectionera sig i vettenskaper, och ej sådana som = 
förnöta sin tid med spel, piqueniqver ete. och derför re- 
commenderar jag Hellenius. Om D. Avellans lycka 
gagnar vettenskapen, derom tviflar jag, och blir en dess: 
like äfven Oeconomie Prof: så är Medicin här olycklig. - 
» Wi hafva här vid Academien på kort tid haft tvänne - 
besynnerliga befordringar, begge Consistorium oåtspordt; - 
den ena i D. Avellan som blifvit Anatomie Professor: 
den andra i Herr Licent: Kreander som blifvit Juris 
Adjuncet. Hvad angår Professor Avellan, så gjorde han 
för mer än 1 år sedan en nog ovanlig lycka med det han - 
straxt efter Doctorsvärdigheten, utan profs afläggande blef - 
Prosector och Medic: Adjunct, och utan att på minsta sätt 
vidare legitimera sig eller befatta sig med Prosectors syss- 
lan, blef han nu i ynglingaåren Anat: Professor. En lika 
så öfverdrifven befordran är magister Kreanders till — 
Juris Adjunct; ty efter 2 å 3 sommarmånaders vistande 
i Upsala förlidet år så declareras han till Juris Licentiat, 
och utan att disputando legitimera sig, straxt derpå Juris 
Adjunct, hvilket ock gjordt honom djerf nog att nu söka — 
Juris profession. Dylika befordringar vid Academier utan 
Consistoriers hörande, förebåda en olycklig periode för — 
vettenskaperna! !! : - 
Det är nog tydligt att H: Profess: D:r Kalm också — 


SÅ a sat NR oc tt dara a 


Bidrag t. känned. af Finl. NN 


109 


vill vidare missbruka 2:ge Herrar Excellencer R. R. Carl 
Friedr: och Ulric Scheffers patriotiska hjertelag, att 
få sistnämnde Adjuncten Kreander till Oeconomiae Pro- 
fessor och sin efterträdare, då Academien och vettenska- 
perna i honom åter få en lika så nyttig Professor som Ju- 
ris Adjunct. Att emellertid se förtjenta och skickeliga 
snillens rätt således förkränkas, till vettenskapens fördrän- 
kande, det gör mig dristig nog, med dessa rader uppvakta 

> Herr Archiatern och ödmjukast anhålla att hos förrnämnde 

Herrar Excellencer, hvars förtroende Herr Archiatern äger, 

— göra den eftertryckligaste föreställning och recommenda- 

: tion för Med: Licent: Hellenius, hvilken Herr Archia- 

oo tern också känner, till Oeconomiae Profession, framför Li- 

oo CC cent. Kreander. Det är ju en- påtaglig och solklar san- 

oo hing att Naturalhistorien och Chemien äro Oeconomiens 

EE förnämsta grunder, utan hvilka ingen rättskaffens Oecono- 

mie existerar; bristen på dessa vettenskaper är ock orsa- 

| ken dertill att vår tids Oeconomers arbeten vid alla ri- 

oo kets Academier äro så magra och fylla öronen endast med 

——- — bedrägeliga observationer, mest utur andras arbeten sam- 

EE lade. Ingendera af nämnde grundvettenskaper äger Ad- 
juneten Kreander, hvilken för 3 år sedan blef magister 

oo och 2 å 3 månader endast uppehållit sig i Upsala och då 
arbetade sig till Juris Licentiat. Licent: Hellenius der- 

emot blef för 9 år sedan Magister, och då redan känd, 

såsom ock Docens i Oeconomia Chemica. Sedan har han 

oo 8 år vistats i Upsala och förvärfvat sig hederliga betyger 

| — så af Archiatern v. Linné som Herr Professor Bergman 

om sin gjorda flit och vundna insigt i bägges vettenska- 
per. Denna termin läser han publice för H. Prof Gadd, 
som ock privatim i Chemien och Naturalhistorien för Can- 
didandi, äger utmärkt förtroende hos ungdomen och ut- 
märkt insigt i biskötseln och hafva vi att tacka honom 
för den första bikupa, som nu finnes i Åbo län. Gud är 
mitt vittne att jag talar sanning och att inga afsigter drifva 
mig hvarken att med Bergsrådet Hisinger recommenderat 
nämnde Licentiat till Demonstrators sysslan, eller att nu 
recommeridera honom till Oeconomiae Profession. Medici- 
nalverkets uppkomst är min driffjäder och hvad hjelp Me- 
dicinen vinner med det Oeconomiae Profession besättes 
med en som af grund förstår Histor: Nat: och Chemien 
och tillika är Medicus, derom behöfver jag ej orda, ty 
bägge vettenskaperna äga oskiljaktigt sammanhaug äfven 
med Medicinen. Jag recommenderar denna Academiens 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2, 


110 


och Medicinens angelägenhet till He.r Archiaterns utförande 
på det vördsammaste och högsta, såsom den der bäst kan 
öfvertyga Herrar Excellencer derom att jag talar sanning, 
både i hvad jag sagt om vettenskapens upphjelpande som 
ock om Licent: Hellenii skickelighet, i hvilket sista ock 
Consistoriales härstädes instämma måste". 


Haartman tröttnade likväl icke i sitt sträfvande att 
få en ordinarie profession i naturalbistorien till stånd och 
hoppades därigenom äfven gagna medicinens studium. 
För detta ändamål sökte han genomföra en sådan fördel- 
ning af ofvannämnda med hvarandra mer eller mindre 
besläktade professioner, att den ekonomiska lärostolen 
skulle förenas med fysiken, men kemin med naturalhi- | 
storien. 

Hvilken vikt Haartman lade på sitt förslag att 
förena naturalhistorien och medicinen ser man af ett 
någon tid senare den ?2/, 1780 skrifvet-bref till Abr. Bäck. 


Herr Archiaterns ärade skrifvelse af d. 19 Maji, var 
ett ganska obehagligt bref i anseende till tidningen om D. 
Hellenii öde. Men äro då inga utvägar möjliga att få 
sakens rätta sammanhang Hans Kungl. Majestät föredra- - 
gen? Det är en alltför bedröflig tid för vettenskaper, och 
det som isynnerhet kan gräma en till döds, är, att så plöts- 
ligen både Medicinens uppkomst och Historiae Naturalis - 
upphjelpande här i landet dymedelst för evärdeliga tider — 
är om intet gjord, skall sådant i Gustaf III:s tid få pas- — 
sera! Så grofva och enorma steg vågade icke förra re- — 
geringens Aristocrater begå till vettenskapers ödeläggande. - 
Om Herr Archiatern visar mitt votum för flere, t. e. Herr — 
Hof Cancell: Sparre etc. samt derhos demonstrerar dem — 
landets tryckande behof, så torde någon ännu våga med 
eftertryck föredraga saken för Konungen. Både Hellenii - 
lidande tillika med sjelfva vettenskapernas, äro för besyn- 
nerligt och så eftertänkeligt, att hvar välsinnad, oförskräckt 
bör föredraga saken och visa dess svåra följder! Till all — 
olycka hafva ock Prof. Gadd och D. Wallenius blifvit 
af motvinden uppehållna på vägen, så de lära post festum 
framkommit. Gud hjelpe! Väderleken har till dato va- = 
rit mycket kulen och regnig, så folket ej ännu fått göra — 
allt sitt vårsäde. Hvittis socken och flera andra, äro ock — 


Bidrag t. känned. af Finl, SÅ 3 


111 


besynnerligen lidande, med det deras åkrar och ängar ännu 

stå under vatten, och i allmänhet har brodden blifvit nog 

glesare än den i början-skall varit. Gud den högste för- 
i skone oss för så svag växt som förledne året, ty fattig- 
— domen bl. efterhand allt större hos allmogen, hvilken dock 
använder det sista på bordet K. bränvinet! De animeras 
; dertill, säga de, efter K... vill så hafvat! En olycklig 
— drätsel. Flere morder ock genom bränvinet åstadkomna. 
O tempora! O mores!" 


| Då fågan om besättandet af ,,0economize" profes- 
sionen efter Kalms död 1779 var före i konsistorium, 
men naturalhistorien, som tillhörde denna lärostol och 
för hvars skull densamma ursprungligen blef stiftad, 
fått allt mer och mer träda tillbaka för rent praktiska 
— hushållsämnen, uppstod i Konsistorium en skarp strid om 
hvad som egentligen borde utgöra föremål för ifrågava- 
rande profession. Vi kunna icke här ingå på en vidlyf- 
tigare skildring af detta spörsmål och dess behandling i 
-Konsistorium. Men då Haartmans yttrande är af synner- 
ligt intresse för att förstå hans uppfattning af naturalhi- 
storien och den vikt han lade på undervisningen i denna 
vetenskap, hvilket mer än en gång framträder i denna 
skrift tvekar förf. icke att här meddela detta hans votum. 


6 Huru angelägen Wettenskap Historia Naturalis til hela 
— sin widd är, så wäl för alla Oeconomize studiosis som ock 
för dem, som skola blifva Medici, derom lärer ingen twifla. 
Utan denna Vetenskapen kan en Medicus ej gifwa någon 
2”  osiuk goda råd och väl afpassade botemedel, pröfwa apothe- 
i kens simplicia etc. icke heller kan den blifwa fullkomlig 
—- Oeconome, som ej känner alla i landet befindteliga natu- 
— ralier samt deras natur; och alraminst kan den blifwa en 
: nyttig lärare i Ödeönomien, eller göra några för landet 

nyttiga tillämpningar, som ex fundamentis ej lärt Histor. 
Natur. samt med Chemie ej underbygd finnes. 

Historie Naturalis och Botaniquens nödvändighet för 
medicine Studiosis har i alla tider blifwit erkänd, och der- 
före utgör den i Upsala en särskild profession, den der 
til Facultas medica hörer. Dess lika så stora nödvändig- 
het för Oeconomen hafwa Riksens Höglofl. Ständer wid 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


112 


Oeconomize Professions inrättning äfven insedt och derföre 
i Instructionen stadgat att han förnämligast skall lära ung- 
domen Mineralogien, Botaniquen och Zoologien, det är med 
ett ord: Historia Naturalis. 

Skärskåde wi ännu nogare Ständernes författning vid 
denne Oeconomie Professions inrättning och jämföra den 
med samma Ständers göromål, då Historia Nat. Profession 
i Lund inrättades, så finnes tydel. Hist. Natural. uplif- 
wande i Finland hafwa warit rätta driffjädern til Oecono- 
miske Professions inrättning, och derföre hafwa de äfwen 
så specielt determinerat Professorens göromål. Hwad är 
heller rimligare än at Hist. Nat. til hela sin -widd, ibland 
3:ne physices Professorer wid denna Academie, måtte blifwa 
någonderas hufvudsak och medicine studiosi dymedelst 
njuta den undervisning de af Physices professorerne be- 
höfwa. 3 

De otroliga framsteg Oeconomien ej mindre än medi- 
cinen i wårt tidewarf gjordt, så wäl i Swerige som hela 
Europen, det kan man förnämligas ttilskrifwa Historia Na- 
turali och Chemien; förty ju mer Historia Natur. lärt oss 
känna hwad på jordklotet finnes, dess mer hafwe wi ock 
sedermera lärt, med Chemiens tilhielp at anwända det 
minsta med det största till lifwets bärgning och näringar- 
nas flor. : 

Den odödelige v. Linné hafwer Riket at tacka för det 
flor Histor. Natur. så wäl i Swerige som hela Europen er- 
nått. Skall ock den äckta hushålswetenskapen och medi- 
cinen än widare i Finland tilwäxa, så blifwer det högst 
angeläget at en för medicinen och oeconomien så oumbär- 
lig wettenskap icke med v. Linnés död åter utdör, utan 
at den genom dess wärdaste elever och disciplar til Ri- 
kets och Fäderneslandets wäl äfwen wid denna Acade- 
mien bl. bibehållen på det Hist. Naturalis må til hela sin 
vidd kunna blifwa Oeconomixe Professorens förnämsta ar- 
bete hos ungdomen, genom hvilken sedan efter hand lan- 
dets hushålds brister alrabäst rättas kunna, och Histori; 
Naturalis hos oss här i landet för efterverlden visa hundra 
defalt frukter. 2 

Alt derföre och aldenstund Historia Naturalis 1:o icke 
allenast bör anses såsom hela oeconomiens pelare utan ock 
2:0 sielfwa Oeconomie Profession för dess skull inrättad - 
blifwit samt enligt instructionen bör utgöra Oeconomie Pro- 
fessorens förnämsta göromål, och 3:o för Medicine stud Oc 
sis är en så högst angelägen wettenskap, den de i annat 


Bidrag t. känned. af Fit 1. 


VT 


SET IE 


dens 


PASSED SST ENL NSPNI SNR 
4 4 


RT TRA ANSER RE 
5 


113 


"fall ej få tilräcklig underwisning uti, ty anser jag wid 


förslagets uprättande til oftanämnde profession det wara 
så mycket nödvändigare at förnämligast hafwa afseende på 
Historia Naturalis, och at föreslå sådane sökande som ex 


ER professo Historia Naturalis til sit hufwudyrke utwalt hafwa. 


Uppå dessa grunder nämner jag 1:o Herr Professoren 
Oecon. Directeuren och Wasa Ridd. Gadd. 
-2:0 Demonstratoren och Med. Adjuncten Herr N. Hel- 


: IN och 


—3:o Historie Naturalis Docens vid Acad. i Lund, Mag. 
E. Jörlin. 
Den förste som transportsökande och tillika såsom den 


der med sina arbeten i Historia Natur. Oeconom. och Che- 


mien 'gjordt sig högst meriterad. De 2:ne sednare såsom 


den store v. Linnés wärdaste Disciplar så i Botaniquen 


som Zoologie etc. och hwilka jämte Histor. Natur. med 


— den högstnödiga Chemien underbygde finnas. Herr Ad- 
— juneten Hellenii synnerliga drift i Historia Naturali ut- 


wisar Academie Trägården tydeligast, hvilken sedan dess 
tilträde 1778 til Demonstrators sysslan uppå 2 år utan 


 trägårdsfondens kostnad ökat wäxterna ifrån 200 till 2,200. 


Beträffande Juris Licent. och extr. Adjuncten Krean- 
der, ehuru han Oeconomiska lectioner några terminer för- 
rättat och såsom Finne torde af Ständernas författning 


 wilja tilägna sig förslagsrättighet, dock som han på långt 


när ej äger de grunder uti Histor. Naturali som någondera 
af de föreslagne, hvilket Ständerne presupponera i instruc- 
tionen, än mindre för kunskap i Physicis och Chemicis 


 gjordt sig känd och han dessutom af alla sökande är den 


yngste och den der sig minst legitimerat, förty har jag 
Wwarit föranlåten at honom förbigå. 

Herr Adjuncten Heurlin är egendtelig Physicus. Ad- 
juncten Flygare yngre, och Herrarne Retzius och Bar- 
chaeus hafwa post fatalia anmält sig. 


Joh. Haartmoan. 


oKreander blef den !/, 1780 utnämnd till professor i 
— »,Oekonomi". Haartmans förslag blef således icke god- 
T kändt på högre ort, utan det förblef, som det varit, nämli- 
gen att den ekonomiska professionen, dit naturalhistorien 


och kemin ursprungligen hört, allt mer och mer öfvergick till 
en rent praktisk hushållningslära. Behandlingen och besva- 
 randet af alla möjliga frågor inom jordbrukets, skogsvår- 


i Nat; o. Folk, H. -70, N:o 2. Se8 


114 


dens, trädgårdskonstens och industrins områden ansågos 
numera höra till denna profession, medan den egentligen 
systematiska naturalhistorien försummades och trängdes 
åt sidan. Kemin däremot lyckades tillvinna sig en mera 
själfständig, vetenskaplig ställning i den nya lärostolen. 
Enär Haartmans bemödande att åt naturalhistorien 
återställa dess ursprungliga plats icke lyckades, anmälde 
han sin afsigt att tillsammans med bergmästaren Hisinger 
anslå en professorslön för en ordinarie lärostol i denna 
vetenskap. Vi finna nämligen att Haartman och Hisin- 
ger erbjudit sig att, om den af dem vid akademien inrät- 
tade botanices demonstratorstjänsten skulle ombildas till - 
en ordinarie profession i naturalhistoria, vore de sinigd d 
att erlägga en årlig tillökning af 33 rdr 16 sk. specie. Däri- 
genom skulle den nya professionen i afseende på lön lik- 
ställas med öfriga på penningelön grundade lärostolar, all- 
denstund endast de äldre professorerna hade högre indelt 
lön 1). Detta Haartmans anbud att gifva naturalhistorien 
en mera erkänd och framstående ställning har icke, förf. 
veterligen, varit kändt och det var först genom 1811 års 
stat, som denna vetenskap fick sin tillbörliga plats i den 
allmänna vetenskapliga bildningens krets. Förf. har näm-'" 
ligen funnit följande af akademiens dåvarande kansler - 
Ulrik Scheffer till konsistorium aflåtna skrifvelse af den 
23/, 1783, hvaruti han afböjer Haartmans ofvannämnda - 
anbud. 


Högwördige Herr Biskop och 'Pro-Cancellair, så ock 
Högärewördige, Ädle och Höglärde Herrar Rector Magni- . 
fice, Doctorer och Professorer. 3 

J ag har låtit mig föredragas Eder Högwördighets samt & 
Consistorii Academici skrifvelse af den 9 sistledne Novem- 
ber; hvarutinnan Eder Högwördighet och Consistorium Aca- 
demicum hos mig anmält det förslag, Herr Bergsrådet och = 
Riddaren Hisinger, samt Herr Assessoren och Riddaren - 
Haartman hos Eder Högwördighet och Consistorium skall 
gjordt, att den af dem vid denna Academie för detta in- 


!) Genom k. brefvet af den 29/,, 1760 stadgades nämligen att 
professorerne skulle i tur tillträda de ursprungliga indelta större 
lönerna. Se härom längre fram. ; 


Bidrag t, känned. af Finl, 


CIS FE TY RESSNEOV OTIS 
. "- 


4 VIN VI SENARE : MVA / 
sån G > str RN JA 


Rs AR REA ARV 


2 
4. 
28 
få E 


i 
bre 


115 


rättade Medicine Adjuncturs och Botanices Demonstrators 
syssla måtte med en af dem tillbuden årlig tillökning & 


lönen af 33 Riks:r 16-sk. Specie få förbytas till en be- 
ständig Profession uti Naturalhistorien, med hvad mera, 

som samma förslag innehåller. Jag har ock med noggran- 
het inhemtat, så väl hvad Eder Högwördighet och Con- 


ium Academicum, som några af dess ledamöter sär- 


Sr skildt öfver detta ämne sig utlåtit, och af det ena med 
det andra kan jag för min del ej annat än stadna i den 
— tanken 1:o att den genom Herr Bergsrådet och Riddaren 
Hisingers samt Assessoren och Riddaren Haartmans 
> försorg inrättade Adjuncturen blifvit för ganska nyttig 
och för den studerande ungdomer ganska angelägen befun- 
nen, att den under ett sådant utseende blifvit till Hans 
Kongl. Maj:ts nådiga ompröfvande och fastställande till un- : 
— derdånighet framställd, att den för ej många år tillbaka 
vunnit Högstbemälta Herres nådiga gillande samt att ver- 
kan af denna inrättning till alla delar svarat mot det än- 
 damål, som af dess Instiktare varit påsyftadt. Och af- 
| -skaffandet eller förvandländet af denna Adjunctur i en 


mera vidsträckt Professions inrättande torde 2:o innebära 


någon ombytlighet i tankar och begrepp om det som för 
" Academiens bästa och fördel kunde vara nyttigast, utom 


det en sådan Professor i Naturalhistorien nödvändigt måste 
sträcka dess göromål till vidare yrken än dem, som nu 
egentligen blifvit Adjuncten vid detta Lärosäte uppdragna, 


hvaraf för det 3:dje följer, det jag för min enskildta del 


finner hvarken rådligt eller nyttigt, att nu hos Hans Kongl. 
Maj:t föreslå någon ändring i det som en gång blifvit stad- 


oo gadt och med mycken fördel utöfvadt. Men skulle för- 
-— bemälte Herrar och Academiens välgörare vilja bringa de- 
oo ras frikostighet så vida, att de med bibehållande af den 


redan inrättade Adjuncturen ville ännu utfästa sig till af- 


lönande af en ny Historie Näaturalis Profession i Philo- 


 sophiska faculteten, så skulle jag sätta mycket värde på 


"ett sådant anbud, och i följe deraf använda all min om- 


Sorg och bemödande till anhållande at Kongl. Maj:ts Nå- 
—  diga stadfästelse i ett för dem sjelfva så hedrande och 


R Academien så nyttigt förslag. 
Med mycken tillgifvenhet förblifver 
Eders Högvördighets 
samt 
Consistorii Academici 
Hörsammaste tjenare 


: Stockholm den 23 Jan: 1783. Ulr: Scheffer. 


Nat. 0. Folk, H. 70, N:o 2. 


- 


116 


Sedan Haartman nu sett sina bemödanden för be- 
främjandet af naturalhistoriens studium misslyckade i den 
riktning han önskat, sökte han, som fortfarande ansåg sys- 
selsättningen med denna vetenskap vara den rätta förbe- 
redelsen till medicinens studium, att under annan form 
införa detta ämne inom medicinska fakultetens läroområde. 
Så snart därför professionen i anatomi, hvarom äfven fråga 
väckts och hvarom närmare utredning lämnas längre fram, 
blifvit afgjord, upptog Haartman den förra frågan om 
en lärostol i naturalhistorien och inlämnade förslag därom 
till konsistorium. Han erbjöd nu sitt ägande Ylikylä rust- 
håll i omedelbar närhet af Åbo stad universitetet till gåfva 
och grundfond för den föreslagna professionen. Från eko- 
nomisk synpunkt fann konsistorium likväl betänkligt att 
understödja Haartmans förslag och anbud. Ylikylä rust- 
håll kunde icke anses tillräckligt säkerställa professionens 
aflöning. Då konsistorii yttrande i denna fråga i många 
afseenden belyser tidsförhållandena och universitetets ställ- 


ning, torde det vara skäl att här meddela detsamma full- — 


ständigt. 


Till Hans Excellence Kongl. Academiens Canceller å 


Herr Riksrådet Friherre Sparre. 


Genom höggunstigste remiss af den 16 sistförvikne No- 
vember har Eder Excellence täckts infordra Consistorii 
Academici utlåtande öfver det förnyade vedermäle Herr 
Bergsrådet och Riddaren af K. Maj:ts Wasa orden Väl- 
borne Johan Hisinger samt Herr Assessoren Medicine 
professoren och riddaren af högtbemälda orden ädel och — 
vidt erfarne Doctor Johan Haartman af-.deras berömliga 
nit om nyttiga kunskapers befrämjande vid detta lärosäte 
nu åter velat ådagalägga, i det de uti till eder Excellence — 
ingifven och Consistorium tillsänd skrift erbjudit sig den 
förre, att hädanefter svara för utbetalningen jämväl af den - 


femtio riksdalers andel i lönen för den af dem härstädes 2 


inrättade medicine adjuncts och botanices demonstrators ö 
sysslan, som Herr Assessorn och Riddaren Haartman at =: 
Ylikylä rusthåll såsom en därtill anslagen fond förut be- 
stridt: och denne senare att mot vissa betingade vilkor 
till kongl. Academien öfverlåta berörda rusthåll, som med 


Bidrag t. känned. af Finl 


väl Ao amt JA dn AA AE 


SR FSF YTIVENIEE AT - Ve 


ga 


ar fa Net va RER EN 
(RENATE 
' 3 p é 


NEN 


FR RRD TR: RrB NE RMS fa ROR VISE RNE RR RI NNE ET SE RS 


117 


därtill lydande stam- och augments hemman skall utgöra 
en behållen ränta af Etthundra trettio tre riksdaler sexton 
skillingar, till lön för en Historie naturalis professor här 


vid kongl. Académien. 
Så högeligen det skulle fägna Consistorium att genom 


en sådan inrättning i denna angelägna kunskapsgren åter 


kunna: erhålla en ny lärare vid academien, så mycket måste 
Consistorium dock beklaga, att vid närmare pröfning af 


dess beskaffenhet sådana olägenbeter Consistorium före- 


kommit, som göra att anbudet svårligen lärer kunna an- 


, 3 Att Hair Bergsrådet och Riddaren Hisinger icke 


lämnat Academien någon säkerhet för den af honom nu 


utlofvade andelens af demonstrators lönen evärdeliga be- 
stånd, är väl något som Consistorium icke bör underlåta 
att strax i början anmärka. Dock som denna brist af Herr 


cd — Bergsrådet och Riddaren ännu lätteligen kan afhjälpas, så 


torde sådant härvid icke verka något synnerligt hinder. 
Men vid den af Herr Assessoren och riddaren Haart- 
man till den tilämnade Historize naturalis professorens af- 


| lönande uppgifna fond möta betydligare svårigheter. 


Herr Assessoren och Riddaren har förut genom dona- 


iz tions bref af den 10 apr. 1777 uppdragit kongl. academien 


Ylikylä rusthåll, att efter Herr Assessorens och Riddarens 
död af Botanices Demonstratorn, i fall en sådan syssla här- 


> städes blefve inrättad och numera professoren Hellenius 
därtill utnämnd, såsom ett evärdeligt praebende i stället 


för femtio riksdaler af dess lön tillträdas; på sätt Eder 
Excellence af den 3 därpå följande Juni Hans Excellence 


kro Kongl. Academiens Canceller däraf tillsände afskrift sådant 


närmare täcktes inhemta. 
På sådan grund har ock kongl. Majt., sedan Herr Bergs- 


rådet och Riddaren Hisinger åtagit sig att såsom till- 


ökning i samma lön årligen betala andra femtjo riksdaler, 
genom öppet utslag af den 13 februari det följande året 
i nåder täckts fastställa denna inrättning, aldeles med 
samma vilkor, som Herr Assessoren och Riddaren sig der- 
vid förbehållit, hvilket nu ock sedermera gått i fullbordan. 

Och som lagliga afhandlingar af hvad beskaffenhet de 
ock annars som helst vara må, då de dervid betingade 
vilekor blifvit å ena sidan fullgjorda, icke kunna mot tyd- 
lig lag å den andra sidan ändras, så är det solklart att 
Herr Assessoren och Riddaren icke numera äger någon 
rättighet att om förenämnda ägendom, såsom kongl. Aca- 


— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


118 


demien förut tillhörig, vidtaga någon ny och till den en 
gång stadfästade demonstrators sysslans märkeliga försäm- 
ring ledande författning. 

Att åter i underdånighet tillstyrka kongl. Majt att 
denna Herr Assessorens och Riddarens förut gjorda do- 
nation upphäfva att därigenom lämna honom fria händer 
att därom nu annorlunda disponera, det kan Consistorium för 
sin underdåniga del ingalunda våga. 

Då det är ostridigt, att vid Ylikylä rusthåll, om ock 
der å en aflägsen allmänning därunder nyligen vundna 
tjugu ”Tunnelands utmarck därtill lägges, likväl äro ganska 
snäfva ägor att hushållningen under publigque förvaltning 
icke giärna kan drifvas med den fördel, som då den af 
en privat handhafves. Att trägårdsafkastningen, som där- = 
städes utgör en god del af inkomsten, är i detta kalla 
climat ganska owiss, att af den behållning, som, sedan kost- ; 
naden vid jordbruket och egendomens lagliga häfd samt 
ordinarie och extraordinarie afgifter till kronan och lön- | 
tagare blifvit afdragna, kan öfverblifva, uppgår årligen till 

underhållande af häst, karl och reserve karl jämte kost- 
nader för monderingspersedlars inköp och reparation samt = 
passevolance afgiften en betydlig summa och att till monte- 
ringar af häst och karl någon del af behållningen jemväl 
årligen måste besparas, så lärer föga någon liknelse vara = 
att af denna egendom årligen och oförändradt bekomma = 
en oafkortad revenue af 400:de plåtar. Om missväxt, våd- 
eld, boskapsstörtningar samt krig och örlig härunder till- 
stöta, så blifver det vid sådana icke ovanliga olyckstider - 
icke ens möjeligt att deraf erhålla förenämnda inkomst. = 

Herr Assessoren och Riddaren har därföre så väl vid - 
det Botanices Demonstrators sysslan inrättades, som vid - 
dess sedermera för tvänne år sedan om samma sysslas för- 
bytande till en profession gjorda anbud, icke eller själf 
beräcknat dessa inkomster högre än till femtio riksdaler 
årligen. =. : oo 

Men om Consistorium ock finge taga för afgjordt att — 
den utsatta löningssumman riktigt sig oförändradt kunde —- 
i alla tider af egendomen utgå, lärer dock Eder Excellence — 
högt upplyst finna, huru litet det med det Academiska lä- 
roverkets sannskyldiga förmån i framtiden kan instämma 
att på en så ringa och alldeles otillräcklig lön grunda in- — 
rättningen af en profession. Få 

Den philosophiska fakulteten hafver förut en professors 
lön af blott etthundra trettjofyra riksdaler, om därföre det — 


Bidrag t. känned. af Finl. 


HR 


FT OT Pon åla TR 


NS SR "Vd 


7 ; NN ? 
TE ARS Ra a 


119 


gjorda anbudet antogs, skulle därigenom hända, att skick- 
liga och förtjenta lärare, sedan de efter lång väntan änd- 
teligen kommit till en profession, skulle ännu under knappa 
wilckor nödgas att afbida tvänne särskilda vacancer för 
att erhålla indelt lön och denna olägenhet skulle i samma 
mån ökas, som det i fråga varande anbud kunde af andre, 


för hvarjehanda afsikter, till flera lika otillräckligen lönta 


professioners inrättande på de indelta professionernas be- 
kostnad, dragas till efterfölgd. Hvad skadliga fölgder deraf 
i framtiden kunde förorsakas: och huru skickliga ämnen 
genom en fördubblad svårighet att vid academiska profes- 
sioner erhålla motsvarig lön, måste till vetenskapernas och 
undervisningsverkets känbara förlust afskräcka att härstä- 
des qvarstadna, det förmodar Consistorium vara af sig 


sjelf tydligt. 


Kunnande icke eller deraf, att vid denna academie 
förut är en af kongl. Maj:t i nåder stiftad profession med 


134 riksdalers lön så mycket mindre något skäl ledas för 


den nu projecterade inrättningen, som de orsaker, hvilka 
gjorde det förra nödvändigt, här icke inträffa. 
Då fördenskull så många och betydliga olägenheter 


AN med detta anbud äro förenade; och Naturalhistorien, då 
den af Botanices demonstratorn under vederbörlig tillsyn 


handhafves, härstädes dessutom icke eller kan anses sakna 
nödig skötsel, så skulle Consistorium academicum allra öd- 


mjukast hålla före bäst vara, att med Demonstrators syss- 


lan och undervisningen i naturalhistorien i dess af kongl. 
Maj:t aller nådigst faststäldta förra skick må förblifva; 
hälst det i alla fall är ostridigt, att vetenskapernas till- 


växt och undervisningens tillbörliga häfd vid ett lärosäte 


beror icke så mycket af lärarenes talrikhet, som fast mera 
af deras skicklighet och flit; Och dessa egenskaper svår- 
ligen kunna väntas af dem, hvilka i brist på tillräcklig 
lön tvingas, att under bekymmersam omtanke om nödig 
utkomst förrätta deras ämbeten. 

Den Consistorium meddelta ansöknings skriften jemte 
protokollet öfver den rörande detta mål i Consistorio före- 
lupna omröstning, bilägges härhos allerödmjukast; och Con- 
sistorium framhärdar att med djupaste vördnad att vara p. p- 


Åbo den 14 december 1784. 


Haartman å sin sida dröjde icke att redan samma 


— dag till kansler afsända en skrifvelse, däruti han icke blott 
— söker vederlägga konsistorii skäl att vägra emottaga den 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


120 


till inrättande af en profession erbjudna donationen, utan 
äfven förbinder sig att öka densamma med ett penninge- 
kapital. Härom skrifver nu Haartman den 24/,, 1784 till 
Abr. Bäck. 


» Unanimt hafva Herrar Consistoriales ansedt Ylikylä 
såsom förrut af mig donerat till Demonstrators sysslan, och 
att jag derföre nu mera ej får disponera detsamma till 
något annat, sedan Kongl. M:t stadfäst mitt förra göromål; 
och för det andra vilja de icke heller erkänna Ylikylä full 
godt till Professors aflöning. Hvad det sednare angår, så 
kunna de gode Herrarne dertill hafva något skäl; och der- 
före vill jag ock i brefvet till Tllustrissimum ytterligare 
förbinda mig till en gåfva af hvad jag visst äger och har, 
stadsgården inberäknad, som gör 2000 Rdr. Men att de 
vilja disputera mig rättigheten att vidare ändra Testamen- 
tariska författningen rörande Ylikylä, det finner jag för 
ingen del enligt med våra lagar; och detta tror jag ock 
derföre ej blifver något hinder för Excellencen och Kongl. 3 
M:t att lika väl bifalla och stadfästa min sednare proposi- 
tion, hälst som jag skaffat en annan i Bergsrådet Hisin- 
ger, som fullgör den förra författningen beträffande De- — 
monstrators sysslan, och Ylikylä lika fullt ej bl. Consisto- 
rio ifråntaget, utan till en för Academien vida nyttigare 
inrättning användt. Så väl i min skrift till Consistorium 
om Demonstratorssysslan, som ock uti Kongl. M:ts stad- — 
fästelse derpå, står uttryckeligen orden testamenterar, hvil- 
ket jag enligt lag rätta ock ändra får så länge jag lefver; 3 
och då Kungabrefvet, som härhos medföljer, tages i sitt — 
vederbörliga sammanhang, så synes ock der, att stadfästel- 
sen endast syftar på sjelfva sysslans inrättning och Ad- — 
junceturets förbindning i framtiden såsom stadfäst. Men = 
för resten hindrar det mig ej att efter behag borttesta- 
mentera gårdens deröfver stigande afkastningar, som ock — 
att disponera hela gården sedan en annan fullgör min för- 
bindelse. Nu på stunden fick jag tala med Prof. Calonius, 
som ej ännu hade sitt votum justerat, och då jag nu vi- 
sade honom rätta sammanhanget af det ena med det andra, - 
fann han sig alldeles i att rätta sitt votum, samt lofvade — 
tillika öfverse expeditionen, så den kan hvad möjl. blifva — 
ändrad uti de delar som Prof. Porthan kunnat gå för 
långt. Sed haec inter nos". 


RAR chip RAN 


RE 
s : 
3 Kr 


Det andra Consistorii motskäl, skrifver Haartman, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


VÄ 


vs ”HANERG "= 4 HR $ pg SIR ME ST 


aövärebe 


”- 
|A 
Ä 
id 
-A 
+ 
vv 
IL 
og 
å 
[. 
+” 
å 
ÅR 
- 
- 
L<d 
I 
T-d 
Sn 


121 


är osäkerheten beroende på Ylikylä växlande afkastning; 
detta hoppas jag försvinner med förbindelsen på 2000 rdr, 
hvars ränta utgår till Historie naturalis professionen och 
Ylikylä afkastningen användes till bristens fyllande i bägge 
professionerna samt slutligen resten till stipendier för medi- 
cine studiosi. Det var nämligen icke blott för tillsättning af 
flere lärare och den medicinska undervisningens tidsenliga 
förbättring, som Haartman ifrade. Han hade själf sett huru 
mången välbegåfvad yngling af medellöshet och brist på 
understöd hindrades att egna sig åt medicinens studium och 
ville därföre äfven genom stiftande af stipendier, hvilka ännu 
fortbestå och bära hans namn, underlätta deras studier. 
Han skrifver härom den 1!4/,, 1784. Jag skall utbedja 
mig tillstånd att framdeles få rådfråga om medicinalver- 
kets reglerande med Herr Archiatern och om lämpliga 
constitutioner för både lärare och dem som skola läras. 
Gud gifve att jag ännu kunde förmå några högmögende 


att understöda en börjad sak med någon hederlig dona- 


tion för vår trägård och till några stipendier för vett- 
girig ungdom, ty sällan fatta bemedlade lust för en så be- 
svärlig födekrok, de fattige måste därföre understödjas." 

Haartman var naturligtvis missnöjd med Konsisto- 


 rii betänksamma tillvägagående vid behandlingen af hans 


välmenta professors förslag. Härtill hade han så mycket 
mer skäl från ekonomisk synpunkt, som Hisinger öfverta- 
git ensam aflöningen af botanices demonstratorssysslan den 
12/,, 1784. Rätta grunden till konsistorii inkast, yttrar han 


han i ett bref af den 3!1/,, 1784 ,ligger däri, att de med 


detta prejudikat befara flere professioner med penninge- 
lön, hvarigenom händer att de gamla afgående professo- 
rerne då ej få förmånliga accorder ,, hvilka i löndom skedt". 

Med ackord förstod man vid denna tid att en tjänste- 
man emot visst öfverenskommet pris afstod från sin tjänst 
och tog afsked med pension, för att en annan skulle kunna 


E fådén. 


Det var sålunda ett slags köpslående om tjänster. 
Sådana fall voro i ämbetsmannakretsar icke sällsynta. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


122 


Det till förstärkande af den föreslagna professionens 
aflöningsfond erbjudna kapitalet lämnades af Haartman 
i form af en förbindelse på 2000 rdr med borgen af pro- 
sten Pehr Bonsdorff och hade följande lydelse. | 


Därest Hans Kongl. M:t allernådigst bifaller en Histo- 
rige Naturalis Profession uti Philosophiska faculteten vid Dess 
Academie i Åbo, med befordringsrätt för de Magistrar, som 
tillikes äro Medicine Doctorer och sig tillbörligen dertill 
legitimerat hafva; samt nu äfven beviljar Dess nådiga för- 
säkran för den blifvande Demonstratoren Medic. Licent. 
och Magist. Gabr. Bonsdorff att efter H. Prof. Krean- 
der ell. Hellenius, som nu bestrida Oeconom: & Histor: 
Naturalis Professionerne, bl:a ihågkommen, så tillerkännes 
icke alenast mitt skatte Rusthåll Ylikylä, af minst 2222 
rdr 10 skill. och 8 Runst. värde, utan ock af min lösa 
egendom, stadsgården inberäknad, efter min död 2000 rdr, 
tillsammans 4222 rdr 10 skill. 8 Runst. ell. 76,000 d. 
k:mt nämnde Academie, för att användas, dels till lön för 
den yngste Professoren i den Philosophiska faculteten, som 
ock till fyllnad för Anatomisze Professoren, för hvad i dess 
lön å 200 rdr å 5 pr. brister, samt resten till stipendier 
för 2:ne Medicine studiosis. 


Åbo den 28 Dec. 1784. 


ena RT VIK RN RA 


Joh: Haartman. 


Professionsfrågan hvilade emellertid oafgjord. Haart- 
man, hvars förstämda och tungsinta lynne icke lämnade 
Holiota någon ro, skrifver om dessa förhållanden till Ab 
Bäck den 31/,, 1784. 


Nu omsider afgår Consistorii svar i den bekanta sa- 
ken med denna post; lyckligtvis fick jag ock en hofrätts- 
skrifvare, som städade mitt svar derå till Hans Excellence 
Frih: Friedr: Sparre såsom rättvisans man och förrut 
känner Consistorii conduité, den de nu åter solklart åda- 
galagt. Conferancen med en professor, som jag sednast 
nämnde om, värkade intet. Cardo argumenti Consistoria- 
lium ligger i lagens förtydande på det sätt, att jag ej äger 
rättighet att ändra min testamentariska författning om Yli- = 
kylä, sedan Konungen den stadfäst; men de lagkloke Her- 
rar jag talt med, de finna saken annorlunda, hälst då det — 


Bidrag t. känned. af Finl. 


123 


a Så sker på det sättet, som jag gjort, att Demonstrators do- 


— nerade rätt på 100 rdr förblifver orubbad, men det tes- 
— tamentariska öfverskåttet af Ylikylä nu äfven bibehålles 


Sk under Acädemien, alenast med den skilnad, att afkastnin- 


gen jemte Hisingers tillökta gåfva nu användes till 2:ne 


— lärare, hvilka uträtta långt mer än en ensam utom Facul- 
teten stadd. Detta hoppas jag ock att vederbörande på 


svenska sidan aldeles billiga, och att Herr Archiatern i 
den saken finner största både billighet och rättvisa. 
Det är annars solklart att genom den nu erbjudna 


— Profession, får den redan varande Histor: Nat. Professo- 
ren Professors lön, och således minskas ju numera af de 
— expecterande Professorer, fast Consistoriales säga dem ökas; 

och hvad det angår att själfva penningelön är för liten, 
ooo så kan den i sanning dock förslå för en ogifter, och den 
oo som helre arbetar på ungdomens undervisande än förnö- 
ter sin tid på assembleen etc. Inom 5 å 6 år generaliter 
tagit träder han sedan till indelt lön, om annars andra olag- 
ligheter ej begångne varda, såsom då Biblioth: Clevberg 
skaffade sig tour till indelt lön. Herrarna, som nu skrika 
— deremot . hvad penningelön angår, de voro dock just de 
k som befordrade Bibliothecarie sysslans skiljande ifrån en 


sä Å Professor, och då ansågs 50 rdr indelt lön för tillräcke- 
ligt åt en begynnare och Bibliothekarien. Med dylika och 


flere andre småsaker, som kunnat fordra besvarande, har 


jag ej velat inlåta mig uti för att ej besvära Excell: med 


för lång replique, som gjorde endast ledsnad. Hjelp nu 


Herr Archiatern den som med all sin egendom strider för 


rättvisan mot de svärmande vattubina!" 


ie I en särskild skrifvelse till dåvarande t. f. Åbo Aka- 


: demi Kansler, riksrådet friherre Fredrik Sparre af den 


— 13/, 1785 ättålade Haartman ytterligare sina motiv för 


Å 3 UT 


2 
S 


S 


«w 


; 
: 
Å 
Se 


: inrättandet af en profession i naturalhistorien. Skrifvel- 
— sen är af följande innehåll. 


»De wedermälen af Nåd och ynnest, som Eder Excel- 
lence behagat låta mig röna, gifwa mig anledning, at hos 
Eder Excellence bönfalla om Dess Nådiga biträde i en sak, 
som angår Vetenskaperna-i gemen och Medicinen i syn- 
nerhet. 

Jag har jämte Herr BergsRådet Hisinger hos Aca- 


'demiens Canceller Herr RiksRådet Högwälborne Friherre 


Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 


124 


Carl Sparre anmält et project om inrättning af en Hi- 
storiee Naturalis Profession wid denne Academie med 133 
Rdr 16 sk. i lön om året, hwartlll jag erbudit inkomsten 
af mitt Rusthåll Ylikylä och des Augmenter. Däröfwer 
har Hans Excellence behagat infordra Consistorii Acade- 
mici yttrande, hwilket ock nu blifwit afgifwit. Billigt har 
jag förmodat, at Consistorium skulle antaga mitt anbud 
med nöje; men i stället har Consistorium anfört åtskillige 
hinder wid sagde inrättning. De förnämste äro, at jag för 
detta testamenterat Ylikylä til Academien, för at däraf er- 
hålla 50 Rdr årligen til lön åt en Medicine Adjunct, som 
tillika wore Botanices Demonstrator och därföre särskildt 
skulle af H. BergsRådet Hisinger undfå äfwen 50 Rdr 
om året; samt at för öfrigt Ylikylä Rusthålls afkastning 
icke wore tilräcklig til den nye Professorens aflönande. 
Hvad desse inkast: angår, så är det wäl utan gensäjelse, 
at jag i ofwannämnde mål testamenterat mitt rusthåll til 
Academien; men som Herr BergsRådet Hisinger nu ut- 
fäst sig at ensam årligen betala både Adjunctens och De- 
monstrators lönen, så behöfwes icke vidare mitt Rusthålls 
revenue därtill användas. Jag wil ej heller abalienera 
ifrån Academien och til enskilt nytta anwända mitt Rust- - 
håll, utan erbjuder det til ewärdelig lön för Historie Na- 
turalis Professoren, utan at någon annan :;därigenom blif- 
wer lidande. | / 
Beträffande fondens tilräcklighet, så har Rusthållet se- 
dan 1777, då propositionen om Adjuncturen skedde, ge- 
nom upodlingar och tilökte ägor vunnit den förbättring, 
at inkomsten i de sednare åren, ehuru wäxten allmänt här = 
i Landet warit ringa, stigit til 3000 dir och däröfwer. Det - 
kan för öfrigt icke gerna conciperas, at jag skulle göra 
et anbud "utan grund; och med en ärlig mans egenskaper 
kan det ej förenas, at inför sjelfva konungatron vilja É 
mäla något emot sanning och rätta beskaffenheten. Så- 
dana äro de oförmodade och högst obillige inkast som Con- — 
sistorium emot mig gjort. För at likwäl undanrödja alla — 
hinder, har jag hos Hans Excellence Herr Riksrådet och 4 
Academie ÖConcelleren anmält, det jag til Academien vil - 
efter min död utom Ylikylä Rusthåll och des tilhörigheter, 
förära et Capital af 2000 Rdr at disponeras sålunda, det — 
Historie Naturalis Professoren af räntan därföre först nju- 
ter sin lön 133 !/; Rdr, och bristen däri af Ylikylä, hwars 
öfriga afkastning sedan borde användas til fyllnad i lönen - 
för den nyligen befordrade Anatomisx Professoren samt til 
Stipendier för 2:ne Medicine Studiosis. 4 K 


dn ant hår Sn TN FYREN ETF FST SES 


Bidrag t. känned. af Finl. A 


125 


oc Så har också Consistorium dymedelst velat lägga hin- 
> oder i vägen, för det lönen ej är så stor som Herrarne 
3 ere skulle äska. Men som-denna Profession också blifwer at 
+ anse ieke-som en privat mans, utan som en Professio Re- 
ER -gia Ordinaria med tour til de indelte; så är det ock al- 
| — deles i laga ordning, at denne Historis Naturalis Profes- 
> sion får lika stor penningelön som den af Kongl. Maj:t 
3 20 förrut inrättade Chemisz Professionen, hälst som flyttnin- 
0 garna til de indelte löner i den Philosophiska Faculteten 
3 + Som tidast existera. 
: Af anförde omständigheter finner Eder Excellence, hu- 
EKS "ruledes min afsigt med denna Profession är ren och skilld 
FR raratfråns all egennytta. Vetenskapens befordran och allmän- 
oc hetens gagn äro mina föremål. Jag har til ändamålets 
I vinnande velat upoffra all min under en mödosam lefnad 
: Dagligen förvärfvade egendom, utan den minsta enskilt 
nytta däraf; och utan annan tilfredsställelse än at med 
hwad jag förvärfwa kunnat, gagna mitt fädernesland. Så 
— oskyldige desse mine afsigter warit, hafwa likwäl, på lika 
sätt som wid Anatomie Profession hinder blifwit af Con- 
— Sistorio för mig i vägen lagde. Eder Excellences Nådiga 
jr wårdnad om Vetenskaperne är dock nu såsom förra gån- 
TT min tillflygt, och jag bönfaller i djupaste ödmjukhet 
re SE Eder Excellence wärdes med sitt högt gällande förord 
hos Kongl. Maj:t underdånigst befordra förenämnde inrätt- 
ning så at Medicine Licentiaten Magister Bonsdorff, hvil- 
+ ken i Upsala presterat vanlig examen och försvarat Des 
 gradual Disputation, kunde med Demonstrators och Ad- 
juncts sysslan efter Professoren Hellenius, som den nu 
innehafwer, varda ihogkommen och husnad. hwarom jag 
ock hos Hans Exellence Herr RiksRådet och Academie 
 Cancelleren i ödmjukhet anhållit. Uti Eder Excellences 
 Nådiga åtanka innesluter jag mig och denne angelägenhet, 
den jag ödmjukast SRPIBEn at Eder Excellence med van- 
lig hög ynnest anser” 


j 3 LL TG 


ala Ulider .dåb att frågan om den föreslagna nya profes- 
z Höken. ännu var under öfverläggning och afgörande på 
— högre ort, finner man i ett af Haartmans bref till A br. 
— Bäck af den 1/, 1785 att Haartman hos kansler förnyat 
3 sin ansökning om inrättandet af en lärostol i naturalhisto- 
— rien, men till dess område äfven tillagt djurläkekonsten, 
sd hvarför den nya professionen borde benämnas , Historize 


Nat. ol Fölk; Hi 70, N:o 2. 


126 


naturalis et artis veterinarige profession". Af hvilken an- 
ledning Haartman upptagit detta ämne bland universi- 
tetets önskningsmål, låter sig icke afgöra. Måhända kan 
det förklaras därigenom att Gabriel Bonsdorff, med. 
doktor och Haartmans systerson, numera blifvit före- 
slagen till den nya professionen, sedan Hellenius genom 
K. bref af den 25/, 1783 fått tillträda full professors lön. 
Bonsdorff hade en tid vistats hos den mångsidige P et- 
ter Hernq vist i Skara och där studerat veterinärveten- 
skapen, liksom han senare vistades äfven i Köpenhamn 
för samma ändamål. 

Under uppskofvet vid afgörandet af den fråga, som 
så länge sysselsatt Haartman och gifvit honom anled- 
ning till så många misstydningar, utgöt han sitt bekym- 
mer för Abr. Bäck i ett bref af den 1/, 1785. 


: , Skyldigheten hade fordrat längst för detta at upvakta 
Herr Archiateren och derhos aflägga ödmjukaste tacksäjel- 
ser för ärade skrifvelsen af d. 20 julii, men min siuklig- 
het under framfarna tiden och de hårda utslag Hans Ex- - 
cellence "fält så väl öfver de donerade medlens förräntande, 
som min votering vid Adjunets förslaget, hafva varit till- 
räckeliga hinder, utan at vidare dermed oroa Herr Archia- 
teren. Gudi lof jag anser alt såsom af en högre hand - 
kommande til min pröfning och luttring och har det sola- 
tium, at väl menande, som fått del af rätta sakens natur, 
de justifiera mig. | | 

Nu håller Consistorium uppå at fullfölja sin bitterhet 
emot den andra professions ansökningen, och gör fullt alf- 
vare, at genom Domprobsten Gadolin in loco om intet 
göra altsammans. Utan at afbida Consistorii ultimata ytt- 
rande, tager jag mig friheten at under Herr Archiaterens 
couvert nu öfversända min förnyade ansökning på en Hi- - 
storie naturalis och artis veterinarige profession, och på 
det alla inkast emot den förra reversen ock måga förfalla, 
så har jag nu författadt en ny för hvilken äfven svåger 
Bonsdorff gått i full borgen, lämnandes jag altsammans 
til Herr Archiaterens bestridande, antingen Herr Archia- 
teren genast ville vara så god och föredraga skriften, eller 
afbida Consistorii yttrande. Så vida Domprobsten nästa 
lögerdag öfverreser, har jag trodt bäst vara att dessförin- 
nan grundlägga det förnyade projectet. Finner Herr Ar- 


Bidrag t. känned. af Finl. 


127 

 occehiateren för nödigt at ock förrut rådgöra med Herr Se- 

creteraren Brandel och tillika försäkra honom om at fram- 

deles blifva förskylter för dess besvär, så lämnes det ock 

F i Herr Archiaterens godtfinnande, ehuru j jag föreställer mig 

det Secreteraren Fredenheim och Domprobsten gordt sig 

oc oförvissade om hans vidare biträde emot mig, äfven uti 
É Ja denna professions sak såsom uti de förra". 


ATT: CI TRE 
3 Orsaken till dröjsmålet med sakens efööbatrdr låg mel- 
É Jertid -däruti att Haartman själf föreslagit den förändring 
att den nya professionen skulle omfatta äfven ars veteri- 
 naria. Kansler återremitterade därföre förslaget till Kon- 

 sistorium och hemställde att den i fråga varande lärosto- 
len borde öfverflyttas till medicinska fakulteten och att 
3 hela donationen måtte uteslutande användas i och för den- 


: samma. Är 
rn Härom underrättade Haartman sin vän Bäck i ett 


3 re åa egen några ord får jag tillika berätta, det jag med 
] date posten ock undfeck bref ifr. Illustrissimus, som be- 
2 öde gär ytterligare säkerhet för donation, såsom ock föreslår 
gg inrättningens flyttning til medicinska faculteten i anledning 
[ arte veterinaria samt hela donations användande til pro- 
- fession. Jag menar hinna få det besvarat nästa post ell. 
sist. nästa tisdag och suttinerar til alla delar mina förra 
3 PG  petita. Gud styrke krafterna, jag hoppas kunna med goda 
oc skäl förlägga de motskäl, som en Domprobst (Gadolin) 
oc och kl. Secret. Fredenheim synes hafva inblåst. — — 
oo Mån jag ännu kunna tro godt om Secret. Brandel eller 
oo månne han icke som Doräpr. vill passera för ... Styre 
— oo oGud så går det fram, i annat fall kan Herr Archiat. sou- 
 lagera Bonsdorff at fast han ock nu ej blifver Professor, 
orkan han dock utan min Donation om några år blifvat och 
> emedlertid åtnöja sig med Demonstrators sysslan, vid hvil- 
ken han kan göra sin lön til 500 rdr alenast han nu lä- 
rer sig Camrer Wäsströms hushållningssätt och på Yli- 
rett kylä fulföljer den samma” 
ELEN NE 
: ökr fian vägrade likväl bestämdt att ingå på nå- 
gon crm i sitt förslag och meddelade Abr. Bäck 


, = at. 0: Folk, H. 70, N:o 2. 


128 


den 8/,, s. å. det hufvudsakliga innehållet af det yttrande 
han afgifvit i konsistorium. 


»Härhos får jag nu äran öfwerstyra til Herr Archiate- 
ren och Kongl. Collegium Medicum Consistorii Acad. d. 
20 sistledne October til Hans Excellence Cancelleren af- 
färdade betänkande rörande den af mig föredragne Histo- 
rie Naturalis et Artis Veterinarige Profession. 

För at ytterligare uplysa grunderna til mina anbud och i 
göromål har jag icke heller underlåta bort at til Herr = 
Archiateren och "Kongl. Collegium Medicum öfversända 
Hans Excellences Grefwe Tessins bref til Biskopen och 
Consistorium, som ock det votum jag wid Oeconomi&e Pro- 
fessions förslagets uprättande för detta til Consistorium in- 
gifwit. 

Nyssnämnde Hans Excellences bref ålägger icke ale- 

nast Herr Biskopen och Consistorium Academicum, utan 
ock Medicine Professoren isynnerhet: at ej alenast på alt 
sätt uppmuntra den studerande ungdomen härstädes at i — 
större antal än hittils skedt, applicera sig til studium Me- i 
dicum, utan ock taga i öfwerwägande, huru wida någre wi- 
dare författningar til berörde Studii befordran behöfde wvid- 
tagas 1). Denna Hans Excellences nådiga befallning til Herr 
Professoren Leche, den har ock jag på. alt möjel. sätt - 
sökt efterkomma. Ifrån den tid jag Professor wart har - 
en Medicine studiosus ständigt i mitt hus bl:t underhål- 
len, och flere andre på flere sätt af mig biträdde, och då 
andre half mognade til andre vite genera sig applicerat, 
hafwe någre Släcktingar med så mycken större kostnad bl. - 
upmuntrade. Genom inrättningen af Anatomize och Ohi- 
rurgie Profession, som ei skedt utan at af egna medel - 
upoffra en märkelig del, har ock underwisningen för sam- — 
tel. studerande märkel. bl. befordrad och lättad; och med ” 
Demonstrators och Medic. Adjuncts Sysslans fonderande, = 
hwartill Herr BergsRådet och Ridd. Hisinger äfwen som 
jag gifwit en beständig fond, har icke alenast den Medi- 
cinska coren utan ock den Philosophiska äfwen blifwit der- 
: igenom märkel. riktader; och då nu ytterligare Herr Bergs- 
Rådet och jag vilja på nytt med 5000:de Rdrs Capital — 
rikta Academien och Wettenskaperna, och med en ny Pro- = 
fession i Philosophiska Faculteten gagna så wäl Medicine 


PRE FFNSYNESN 


1) I bref af den 3/,, 1757. a 
Bidrag t. känned. af Finl. É: 


129 


- SYRE PES 


studiosos som hela Publicum, förtyder Herr Rector och 
Herrar Consistoriales detta såsom för de andra Wetten- 
skaperne warande skadelig sak. 
- Då jag såsom Consistorialis på förenämnda sätt efter- 
kommer Hans Excellences Grefwe Tessins befallning, och 
oo såsom warande Åmbetsman i Collegio söker fullfölja mina 
— ämbetes skyldigheter och göromål, så finner jag inga till- 
> 0 räckel. skäl, hwarföre Hr Rector och H:rr Consistoriales 
anse mig såsom deras contrapart, el. med hvad rätt de 
vilja åter betaga mig rättigheten at i ämbetes giöromål 
bl. hörd, hälst i et så wiktigt som det då förehafda. Hade 
ock Hr Rector och H:rr Consistoriales wisat den minsta 
aktning för Kongl. M:tz och Hans Excellences Grefwe 
oo Tessins bref, och på wederbörligt sätt warit måne om 
oo Academiens bästa och Wettenskapernes gemensamma för- 
— kofring samt Medicinens enskilta upkomst. De hade då 
" sannerl. ej på et så masqverat sätt förswarat sina hemliga 
b accorder, ej heller så mycket talat för sine läckra Gom- 
i mar, utan hälldre sielfwe såsom vi gordt, besörgdt om sina 
> Adjuncters aflöningar. 
oo oNog kan Herr BergsRådet Hisinger och jag behålla 
wåra pengar: men det förtryter mig dock, at sedan jag 
— fått honom at deltaga i et för Publicum högst gagnel. giö- 
 romål, och sielf halfvägs fått de för medicinen tillikes gag- 
— neligaste Wettenskaper härstädes uplifwade, de nu på så 
— egennyttiga anledningar, så plötsligen skola interrumpe- 
—— rade varda; ty at denne nya Profession på minsta sätt 
skulle, mer än Chemie Profession heller gordt, rubba stam 
Professionerne, det är en påtagelig och af ärfarenheten re- 
dan bestyrkter sanning. Blefwe denna Profession, på sätt 
som jag föreslagit, af Hans Excellence nu warande Can- 
—— — celleren gillad och af Kgl. M:t allernådigst stadfästad, så 
— — vil ock jag än ytterligare besörja om de högst tarfvelige 
— stipendierne för Medicinska Faculteten; och sedan går jag 
i borgen derföre, såsom jag ock tror Herr Archiateren och 
Kongl. Collegium Medicum kunna göra sig förvissade om, 
at ock wid denna Academie, til Fädernes Landetz tienst, 
tilräckel. antal af wärdige Medicis skola upammade varda! 
Af hosföljande votum vid förslagetz uprättande til Oeco- 
nomizxe Profession, inses ock tydeligen huru nödigt det vore 
at denna föreslagna nya Profession komme at af sådane 
bestridas, som Physice kunna pröfwa Naturaliernes inre 
Natur, värkningar och bruk, och at för sistnämnde orsa- . 
ker skull de Physici, som tillika äro Medicine Licentiater 


| 


= E 
— Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. | 9 


a 


£ 


130 


el. Doctorer efter aflagda prof skulle äga prerogativ rät- 
tighet til förslag; ty i annat fall: blefwe påfölgden den 
samma som wid nyssnämnde förslag timade. 

Detta är hwad jag slutel. aktat nödigt vara at beswära. 
Herr  Archiateren med, väl vetande at Herr Archiateren 
nu som förr behiertar Wettenskapernas upkomst och Flor: 
och skulle Herr Archiateren och Riddaren wilja föredraga 

Hans Excellence detta bref tillika med Hans Excellences 
Grefwe Tessins til Herr Biskopen och Cons. så tror jag 
ock Hans Excellence då ock skulle frikalla mig ifrån de - 
insinuationer Herr Rector och H:rr Consistoriales så nu 
som förra gången tillagt mig och mit anbud". 


För att från medicinskt auktoritativt håll vinna un- 
derstöd för sina åsikter afläto Johan och Gabr. Erik 
Haartman en skrifvelse af den 3!/,, 1785 till Collegium 
Medicum af följande lydelse. 


» Genom Riksens Ständers högst nyttiga författning 1746 
undfick icke allenast Kongl. Academien i Lund sin egen 
Lärare uti Natural Historien, utan blef ock vid Academien 
härstädes samma vetenskap den nya Oeconomize Professio- - 
nen underlagd, samt bägge dessa Professioner i Philoso- 
phiska Faculteterna placerade. Härigenom blef såleds Me- 
dicinska Faculteten, som vid bägge dessa Academier en- 
dast bestod af en lärare med indelt lön, uti sina vidsträckta = 
göromål ansenligen lättad; en förmon så mycket större, 
som förstnämnde vetenskap til Medicinenz flor varit så ut- 
märkt bidragande. . 

Detta oaktadt, lärer dock ingen kunna neka, at, om 
Natural Historien til hela sin widd och alla sina göromål 
vederbörl. skall kunna afhandlas, denna vetenskap här äf- 
ven som vid Academien i Lund ifrån Oeconomiz Profes- 
sion bör afskiljas, och hälst af en sådan Lärare bestridas, - 
som är lika så wäl underbyggd i Medicine som Philoso- — 
phien, följakteligen den som är utrarumque Facultatum 
Magister. På detta sätt blefwe Natural Historien i stånd 
at utbreda sitt ljus, lika så wäl för det allmänna, som för 
Medicinens idkare. 3 

Till befordran af detta nyttiga ändamål, hafwa, såsom — 
det af medföljande handlingar kan intagas, tvänne Testa- 
tores gjordt flere anbud af lön för en tilblifwande Pro-" 5 
fessor i Natural Historien, med förbehåll af tour til indelta 


Bidrag t. känned. at 


SYFTEN VS PAT 


Ad Kär a Rae 


131 


lön innom Philosophiska Faculteten, på samma sätt som 
den icke längesedan inrättade Chemize Professionen här- 
städes det undfått, hvarjemte samma föreslagne Professor 
sluteligen äfven blifvit ålagdt, at afhandla Ars Veterinaria, 
på det at det allmänna af denna nya inrättning skulle winna 
så mycket större fördel. I anseende til denna sista om- 
ständighet, har Hans Excellence Academiens Canceller ef- 
ter flere förut skedde 'skriftväxlingar med Consistorium 
> Academicum härstädes, til dess och Testatoris utlåtande 
 hemställt sistnämnde förslag, jemte förfrågan: om icke 
denna nya Profession kunde til Medicinska Faculteten hän- 
föras, efter den blifwande Läraren äfwen skall vara Doctor. 
Såsom nu detta förslag af den tilämnade Professions 
flyttning til Medicinska Faculteten, i anseende til den ringa 
förhoppning om en förbättrad Lön, som innom denna Fa- 
culteten kunde väntas, tydeligen skulle lända Medicinska 
Faculteten til en tunga, hvarifrån Riksens Ständer henne 
befriat, och Medicinalvercket i allmenhet til skada, samt 
sluteligen kunde gifwa anledning til at om intet göra hela 
anbudet, tror sig Faculteten om detta mål icke bordt un- 
 derlåta at lemna Hr Archiatern och Riddarn samt Kongl. 
Collegium Medicum vederbörlig underrättelse. Men såsom 
sjelfwa inrättningen af en Historie Naturalis Profession i 
flera afseenden blefwe så för det allmenna, som i synner- 
het til Medicinska Vetenskapens upkomst, högst nyttig, kan 
Faculteten icke annat än på det högsta önska at den blefwe 
faststäld, endast det sker med dess bibehållande innom 
Philosophiska Faculteten, hvarest apparencen til indelte 
lönerna är skenbarligen större. I detta afseende tror sig 
Faculteten äfwen vara förbunden, at på det vördsammaste 
anhålla, det ville Hr Archiatern och Riddaren samt Kongl. 
 Collegiaom Medicum medelst sitt gällande förord hos hans 
Excellence utwärka inrättningens befordran och faststäl- 
lande, til Medicinal verkets förmon och efter Facultetens 
önskan". 


Slutligen afgick äfven konsistorii öfver Haartmans 


— professorsförslag på nytt infordrade utlåtande af den ?9/,, 
1785. Konsistorium förenade sig likväl icke med Haart- 
mans förslag och ansåg äfven för sin del att den nya lä- 


rostolen egentligen hörde till medicinska fakulteten, ett 


i yrkande, som fakulteten själf på det bestämdaste mot- 
— satte sig. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


132 


Ehuru vidlyftigt torde det vara skäl att meddela detta 
utlåtande fullständigt, emedan man däri finner icke blott 
ett bedömande af förslagsställarens förslag och motiver, 
utan äfven får en inblick i många dåvarande tids akade- 
miskt-ekonomiska förhållanden och konsistorii uppfattning 
af föreliggande specialfråga. Konsistorii utlåtande åtföljes 
tillika af Gabr. Er. Haartmans betänkande i frågan, 
särskildt från medicinska fakultetens synpunkt. Denna 
konsistorii academici expedition till kanslern friherre Carl 
Sparre af den 29/,, 1785, jämte slutligt utlåtande i pro- 
fessionsfrågan, återfinnes i slutet af denna skrift i Bihan- 
get 2. 

Det var icke blott genom Abr. Bäcks bemedling 
Haartman sökte få sina önskningar rörande professionen 
i naturalhistorien uppfyllda. Bägge stiftarene, Hisinger 
och Haartman, af den nu 1 fråga varande lärostolen voro 
missnöjde med konsistorii tillgörande och vände sig med 
en besvärsskrift af den 3!/,, 1785 till universitetets dåva- 
rande kansler. Denna besvärsskrift meddelas i Bihanget 
3 i slutet af denna uppsats. 

För att emellertid klargöra den ekonomiska ställnin- 
gen af den föreslagna professionen inlemnade Haartman 
ånyo sin ofvan meddelade under den ?6/,, 1784 åtagna 
skuldförbindelse å 2000 rdr i något förändrad form och 
med borgen af sin svåger prosten i Hauho Pehr Bons- 
dorff. Den har nu följande lydelse. 


»,Därest Hans Kongl. Majestät allernådigst bifaller, och 
för evärdeliga tider stadfäster en professio regia ordinaria 
vid dess Academie i Åbo, uti Historia naturali et arte Ve- 
terinaria, med 166 rdr eller 3000:de dal. kmts lön årligen 
samt befordringsrätt enligt 1760 års kungabref, till de in- 
delte lönerna uti Philosophiska Faculteten; såsom ock nu - 
utnämner medicine doctoren och magistern Gabriel Bons- 
dorff till professor vid nämnde profession med förenämnde 
lön, jemte ovilkorlig rättighet att näst efter: professoren 
Tidgren få tillträda de indelta lönerne, så tilärkennes 
nämnde Academie af min egendom, skatte rusthållet Yli- 
kylä inberäknadt, ett capital af fyratusende rdr specie el- 
ler 72,000 daler kmt, för att deraf använda räntan af 


Bidrag t. känned. af Finl. 


RNE fer 6 pe VSK) NINI IRI USA 


RR AA 


VF SN TNE VE EA RON RR = 


SEENDEVERIER SEO ED SE enad 
pisakyfag > & nr ÖRE 
d FA! Far 


133 


666 2/3 rdr till fyllnad för Anatomi Professoren, för hvad 
i dess lön å 200 rdr efter 5 procent brister, och de öf- 
rige 333 !/; rdr eller 60;000 dal kmt" å 5 pr. till lön för 
nämnde professor Historie naturalis & artis Veterinarig, 
hvilket härmedelst verificeres. Åbo den 15 dec. 1785. 


Säger 4000 rdr ag Joh. I Hanskiga 


— För åfvanstående min k. svågers Assessor Johan Haart- 
"mans til Kgl. academien i Åbo förmån gjorde författning 
och de, deri Ylikylä skatterusthåll inberäknadt, Kongl. aca- 
demien tilerkände Fyratusende rdr sp. går jag i full bor- 
gen. Hauho den 24 december 1785. 

| Pet. Bonsdorff. 
Past. et Przep. 


Konungen stadfäste professionén i naturalhistoria och 
ars veterinaria den 18/; 1786, då Gabr. Bonsdorff (seder- 
mera adlad von Bonsdorff och stamfader för släkten 
med detta namn), blef därtill utnämnd. Professionen till- 
hörde filosofiska fakulteten och lönen var till en början 


; endast 200 rdr om året. Dock fick Bonsdorff rättighet 
att inom samma fakultet få i tur tillträda full professors- 


lön. 
Haartmans systerson, Gabriel Bonsdorff, hade till 
en del på sin morbroders bekostnad studerat i Uppsala 
medicin och naturalhistoria under ledning at Sidrén, 
Murray och Thunberg, samt där blifvit promoverad till 
medicine doktor den !£4/; 1785. 

Om hans studier och lefnadsvanor skrifver morbrodren 
Haartman till Abr. Bäck d. 24/,, 1784 bland annat föl- 
jande: 


Mag. Bonsdorff, som nu gjordt ifrån sig Licent: 
examen och Gradualen, lärer nu under Gen. Dir. Acrels 
hand göra tjenst på Fältskärs sidan i Stockholms Laza- 
rette, är Herr Archiatern så nådig emot och instruerar hvad 
han göra bör, samt brukar honom till hvad Herr Archia- 
tern nödigt finner. Han är min systerson, hvilken jag 
egentel. npptagit till min arfvinge, och hvilken jag till stu- 
dium Medicum öfvertalt och dertill äfven på bästa sätt be- 
redt. Han skulle ock blifva för mycket lidande, om han 
ej skulle blifva befordrad, sedan han så hederl. arbetat 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


134 


sig upp uti alla Medicinens delar; och sanningen att tala 
så hade han framför Pippingen ägt kunskaper och der- 
före bort till Prosector blifva recommenderad, men för 
skyldskapens skuld med mig kunde jag ej recommendera 
honom tillika med Haartman, så vida sådant hade blif- 
vit uttydt som hade det endast skedt för släktskapens 
skull." 

För den grace Herr Archiatern behagat göra Licen- 
tiaten Bonsdorff, tackar jag vördsammast! Han är ännu 
rå och Herr Archiatern är så god och borthöflar dess obe- 
lefvenhet med hvad som rättas bör. Jag hoppas ock att =: 
Gen. Dir. Acrel kan disciplinera honom". , Hvad vidare 
angår Licentiaten Bonsdorffs utnämnande nu genast till 
professor, så gillar jag det ej för någon del; han kan vid 
sina nuvarande år vara nöigd med att blifva Demonstra- 
tor och Medic. Adjunct med försäkran att blifva Oecono- 
mi eller Historie natur. professor efter Prof. Kreander 
eller Hellenius, hvilkendera först må vacant blifva. Där- 
igenom bibehålles han bättre till flit, och ådrager sig min- 

dre afvund, och så slipper academien derigenom de extra 
lönlösa professorer". 

»På kundskapernas sida, så har jag emot Professor -: 
Bonsdorff intet att påminna; men hvad angår Hans be- 
mötande emot mig uti Oeconomicis och Practicis, så är 
det inhonett och tvingar mig at med Honom en hel an- 
nan disposition, än ärnad war, föranstalta. Herr Archia- 
teren vet huru positivt det var Honom ålagt, at äfven som = 
Professor bl. boende hos mig i huset, och under min hand 
bestrida de Patienter och de kunder, som til mig hafva 
förtroende, samt i Oeconomicis göra mig biträde. På det 
sättet hade vi 2:ge warit bärgade, och jag utan swårighet 
kunnat afbörda min skuld til K. Academien. Men då Han - 
nu på Credit köpt sig en ganska förfallen gård, och på - 
Credit skal där såsom Professor möblera sig, så blifver 
min ställning nog äfventyrlig, och i ställe för at han så- — 
som Adam i Paradiset kunnat hafwa en förnöigd framtid, 
så får han nog såsom andra Adams barn & affällingar med 
anletes svett söka sin bergning. Jag har ock mycken an- - 
ledning af hvad ryktena förmäler at befara et berammat 
Giftermål uti Upsala med H. Professor Sidréns dotter; 
om det är sant, och Han gordt det förmodel.- äfven utan 
sina Föräldrars Wettenskap och bifall, så är Hans öde så —- 
mycket större, och då må jag fråga Herr Archiateren huru 
Han kan tro sådant kunna aflöpa för mig utan sömnlösa 
nätter och et snart förestående slut. 


Bidrag t. känned. af Fin. = 


135 


Så tror jag ock Herr Archiateren nog insér Hans rätta 
Caractere deri, då han ej haft försyn at förebära det så- 
som et skäl hvarföre han ej kunde bo i Huus med mig, 
emedan hans vänner afsagt Honom sin conversation så länge 

han bodde i Huus med mig. Har jag intet nog fått kläda 
skatt för Honom, och Han nu icke dess mindre prefererar 
sådanes äreförgätnas sällskaper! 

Herr Archiateren är så nådig och förlåter mig at jag 
med så obehagl. klagovisor beswärar Honom; men när. 
krukan bl. full så rinner det öfver. I Herranom bl. dock 
min hielp och tröst, och för Herran vil jag vandra, uti 
de lefvandes land, Han vil sin nåd ej andra, fast sveke 
mig hvar man. (I bref till Abr. Bäck af den 24/,, 1784, 

den 31/, 1785 och den 5/,;, 1786). 


Haartman synes likväl snart blifvit oense med sin 


systerson. Hans oroliga och retliga lynne förnekade sig 


icke heller nu och han beslöt att af Bonsdorff återfordra 
en del af det studieunderstöd han förut lämnat honom. 
Upplysande, för hvarderas lynne och karakter må nedan- 
stående meddelande af Haartman, som förf. funnit bland 
universitetets handlingar, här försvara sin plats. Detta 
Haartmans anförande är af följande innehåll. 


» Bihang til upplysning om grunden till Professor Bons- 
dorffs tidiga befordran; och hvad som föranlåtit mig att 
ändra min förra disposition rörande nämnde professor, så- 

som ock hvad han i Herr Hofrättsråd. och Ridd. Ehren- 
malms, Assessor W allens och Professoren Hellenii när- 
varo på de Honom föresatta frågor svarat. 

Herr Professor Hellenius, til hvilken jag ifrån början 
til slutet af Historie Naturalis Professions inrättningen 
gorde förtroende, han kan bäst vitna och intyga, huru jag 
i första svaret till Herr Archiatern och Ridd. Bäck, som 
ock till Hr. Secret. Brandel afslog deras proposition att 
i ställe för de begärta vilkoren för D:r Bonsdorff, di- 
recte föreslå honom till Professor vid den nya profession, 
anseendes honom dertill såsom för ung; men sedan jag yt- 
terligare af Herr Secreteraren genom brefvet af den 31 maji 
1785, som nu i förrnämnde Herrars närvaro upplästes, blef 
underrättad, att den af mig föreslagna profession med de 
af mig begärte vilkoren ej kunde af Hans Excellence Can- 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


136 


celleren beviljas; förty begaf jag mig omsider dertill, dock 
med det uttryckeliga förbehåld i brefvet till Herr Archia- 
tern och Ridd. Bäck och Bonsdorff, at sistnämnde äf- 
ven som professor skulle bo i huset hos mig och under 
min sjukdom biträda mig i mina hushålds behofver; ty 
som barn i huset for han ifrån mig til Upsala och som 
barn ville jag ock honom åter i huset bibehålla. 

Icke dess mindre som nämnde prof. Bonsdorff, oak- 
tat han under varelsen i Hauho lofvat sin Fader att blifwa 
hos mig så länge jag det äskade, nu varit så obetänksam, 
och utan giltiga skäl köpt sig egen gård, och äfven i den- 
samma sig ifrån mig bortflyttat; Dess k. föräldrar ock 
understödt honom i Rolziska gårdshandeln och dymedelst = 
gifvit Professor Bonsdorff någon slags rättighet att flytta 
ifrån mig: ty hafva dessa ingrep i mina rättigheter ock 
föranlåtit "mig, at i flere delar ändra min för detta gorda 
disposition, och i denna sista äfven graverat Professoren 
Bonsdorff på följande sätt. i 
1:00. Af de snart 1000 rdr han sedan magistenfrodrotion 

af mig dels fått och vilkorligen förskåttsvis uppburit till doc- 
tors promotion och flere till professions vinnande hörande 
utgifter, debiteras han för de penningeposter han de 3 
sista åren, dels i Sverige dels ock efter hemkomsten, af 
mig undfått, neml. 1784 de två första qvartalen genom D. - 
Halenius 3600 dal. och de 2 sednare genom samma 
D:r 2330 dal; i början af året genom Herr Archiat. och 
Ridd. Bäck 540 dal. och genom D:r Halenius i Upsala 
2400 dal. samt i Oktob. i Stockh. genom Arch. och R. — 
Bäck 900 och 1786 genom nämnde Arch. i början af året 
1800 och sedan ankomsten till Åbo af mig tilsamman 2100 - 
dal., som gör 13,670 dal., kommandes han äfven med nästa . 
års början at derföre bötalå vanligt intresse. d 

Och tilfrågades i förenämnde Herrars närvaro, om han & 
vidginge sig nämnde pengar undfått hafva? Derpå svarade 
han ja, men påstod såsom gåfvor vara ansedt. . - 

2:o. Hvad min boksamling beträffade, så var väl ock 
den honom ärnad; men nu mera får han den icke med 
mindre han ej vill tillösa sig densamma emot det han till 
sterbhuset betalar 1/3 af hvad den mig kostat, följaktel. 
för den samma betalar 3500 dal. I det fall han på sagde - 
sätt den sig tillösa vill, åligger det honom att återlämna, 
eller emot 2/, utaf värdet utlösa alla de böcker, som han 
af samma boksamling för afresan til Upsala utbekommit. = 
Till svar lämnades, att han sig tillöser nämnde boksam- 
ling för sagde summa 3500 dal. = 


Bidrag t. känned. af Finl. 


137 


3:o.  Tilfrågades Professoren, om han till sig lösa vill 
rusthållet Ylikylä för 2000 rdr och för inventariet på går- 
den 100 rdr., kommandes jag då at först nästa Michaelis 
at afträda gården, emot det jag til honom betalar interes- 
set för de månader, som han för tilträdet af gården komme 

oo att betala för nämnde köpeskilling. Härpå svarade ofta- 
nämnde Professor, det Han den af mig proponerade Rust- 
 hållshandelen fullfölja vil för 2000 rdr, men utan inven- 

ca Särior”, 
Åbo den 5 december 1786. | 
EE Joh. J. Haartman. 


När Gabr. Erik Haartman sedermera 1789 öfvertog 


i. efter J. Haartmans död professionen i praktisk medicin, 


förestod Bonsdorff under längre tid tillika professionen 
— i anatomi, kirurgi och barnförlossningskonst, som i följd 
af den ringa lönen förblef under flera år obesatt. Genom 
ok. brefvet af den 1!9/, 1794 sammanslogs sluteligen profes- 


sionen i naturalhistoria och veterinärvetenskap med den 


anatomiska och Bonsdorff öfverflyttades till medicinska 
fakulteten, såsom professor i anatomi, kirurgi och veteri- 
närvetenskap. 

j Till slut må nämnas att G. E. Haartman skämtsamt 
föreslog ,att Historie naturalis professorn, anatomie pro- 
fessorn, prosektorn och botanices demonstratorn skulle tur- 
Vis hvart tredje år, då magisterpromotion inträffade, åläg- 
— gas att hålla en oration eller ett föredrag den 6 juni eller 
Gustafsdagen, då ock de män och Herrar, hvilka därtill 
bidragit, ej heller blifva förgätne. Rektorn ägde att skrifva 
— programmet." Denna anordning kunde vara ,ett lämpligt 
— straff för de professorer, hvilka motsatt sig förslagen". 
- Haartman hade sålunda i hufvudsak vunnit det mål 
— han ställt för sig. Mycket obehag och många förvecklin- 
— gar hade han därvid fått upplefva. Man kan dock icke 
— undgå att erkänna att han till en del genom sitt eget 


jå förvållande ådragit sig dem. Hans tunga, svårmodiga 
— lynne spårade motstånd och ränker, där förhållandena 


— gjorde att välmenta förslag kunde skärskådas från olika 
Synpunkter. : 


Nat, o. Folk, H. 70, N:o 2. 


138 


Samtidigt med Haartmans bemödanden att grund- 
lägga en profession i naturalhistorien i filosofiska fakulte- 
ten och därigenom medelbart gagna den medicinska fa- 
kulteten, arbetade han på förökning af dess egna lärare- 
krafter. De föregående åren hade nogsamt ådagalagt huru 
planlöst och ofullständigt anatomins studium blifvit be- 
handladt. Det är redan nämndt att en fältskär eller mi- 
litärkirurg Lars Forstéen blifvit genom kanslers full- 
makt af den t/, 1757 antagen till anatomie prosektor, men 
efter hans död 1768 fanns det icke någon, åt hvilken 
denna befattning kunde anförtros. Om honom skyrifver 
Haartman till Abr. Bäck den 22/,, 1760. 


Herr Forstéen, som professorerna lagat till Prosec- 
tor härstädes, utan att begära något specimen af honom 
och hvilken agerar här stor practicus uti sin vidlyftiga 
släkt, har flere resor varit olycklig med puerperis, då de 
fådt purpura. Ehuru han var därom öfvertygad af tvenne 
dödsfall förut, som timat honom, där han aldrig hört dy- 
likt i min praxi, var han dock så själfklok, när hans egen 


hustru i barnsängen fick sårfebern, att han ej då heller j 


anlitta mig, utan låt det komma derpå an med all sin klok- 
het, därmed hon ock dog, honom till mycken afsaknad". 


I fråga varande prosektors tjänst fanns icke heller 
ännu upptagen på universitetets stat. Man torde dock - 


kunna förutsätta att medicine professorn en eller annan 


gång om året, när material förefanns, var i tillfälle att för - 
de få medicine studerande, hvilka tillhörde medicinska 
fakulteten, anställa en anatomisk demonstration. Annars 
var det här, liksom annorstädes, vanligt att taga sin tillt i 


flykt till anatomiska planschverk. 


Först genom k. brefvet af den 13/, 1777 bifölls inrilg i 


tandet af en anatomisk prosektors syssla och dess före- 


ning med det kort förut i Åbo inrättade stadsfysikatet. j 


Nils Avellan, som studerat i Uppsala och där tagit me- 
dicinsk grad, förklarade sig villig att med bibehållande af 


sin afföning å 300 d. smt som stadsfysikus, därjämte öfver-= 


Bidrag t. känned. af Finl. 


= RR NM lg a UY RANA 
ofte VY IRA Mens T PAN DER NR 


139 . 


taga prosektoratet mot det för denna tjänst bestämda ar- 
vode. Til denna förenade befattning utnämndes nu Av el- 
lan den 13/, 1777, men oförmodadt, åtminstone för medicin- 
ska fakultetens dåvarande ende professor Haartman, blef 
Avellan den !/, 1778 förordnad till professor i Anatomi, 
ehuru en sådan lärostol icke fanns upptagen å universite- 
tets stat. Professionen var lönlös och Avellan fick åt- 
nöja sig med sin förra aflöning. Hans verksamhet blef 
dock icke lång, ty efter en kort sjukdom gick Avellan 
den !£/, 1780 bort ur tiden. Härom skrifver Haartman 
till Abr. Bäck den 2!/, 1780. 


Får nu se hvad Illustrissimus besluter om Oeconomiae 
Profession; Licent: Kreander skall norrom rest till Stock- 
holm, understödd af en Tobaksfabriqueur, med hvars dot- 
ter han säges vara förlofvad. Får sysslans besättande anstå 
tilldess Consistor. Acad. upprättar förslag, så bl. Kreander 
i anseende till flere sökande ifrån Lund, Ohrlin, Heurlin 
och Retzius (af hvilka sistnämnde kommit extra fatalia), 
helt visst derifrån utesluten. I anseende till min brors 
visitationsresor lärer förslag ej komma att upprättas förrän 
i början af April, och vore önskeligit Herr Archiatern om 
ej mer, kunde dertill uppehålla saken, att sysslan utan 
förslag ej måtte bortgifvas. Men nu har åter en ny an- 
gelägenhet yppat sig för Facultas Medica härstädes. Prof. 
Avellan är död, och nu önskas att tillgång på en nog 
värdig successor i hans ställe måtte vara att tillgå på 
svenska sidan, alldenstund mig vetterligen här ej gifves 
någon. Angelägenheten fordrar att det måtte blifva en så- 
dan som verkel. hafver insigt i Anatomien och fullkomlig 
lust för detta studium; och jag tviflar om Licent: Haart- 
man är så dertill fallen, att icke han vore skickeligare 
till succession efter Hellenius, om han undankommer. 
Som sistnämnde Lic. Hellenius berättat mig, trodde han 
en Dubb vara framför alla andra den skickeligaste, men 
tviflade om han ville komma. Näst honom trodde han en 
Alm och Thurling, såsom Prof. Murrays elever, vara 
de bästa. Denna angelägenheten beder jag Herr Archia- 
tern äfven ville taga uti sin vård, och tillstyrka några 
Skickeliga att intra fatalia anmäla sig. Som jag vill min- 
nas, dog Avellan den 15 i denna månad. Så länge in- 
gen lön är anslagen för Anat. Profession, så blifver det ock 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2, 


140 


en angelägen sak, att Anat. Profession åter reduceras till 
Adjunctur; och som Prof. Avellans fullmakt tyckes visa 
att Professors värdigheten var mera att anse som personel 
och icke beständig i framtiden, så lärer ock Consist. härom 
göra förfrågan; en Adjunct kan bättre hållas till sin skyl- 
dighet, och för vidare befordrings skull är han ock ar- 
betsammare. Aldenstund Prosectors sysslan är combine- 
rad med Stads-Physicatet, så lärer ock fråga yppas hvarest 
förslaget kommer att uppsättas af Kongl. Collegio ell. Con- 
sistorio. Det tyckes tillkomma Kongl. Collegium allenast 
det sedan ej gör missbruk deraf i framtiden, ungdomen 
härstädes till föga uppmuntring". 


Det fanns dock en Finne, som kunde åtminstone med 
tiden anses blifva vuxen en professors plats. Gabriel 
Erik Haartman (sedermera von Haartman), en anför- 
vandt till professor Joh. Haartman, blef den 25/, 1781 
utnämnd till medicine adjunct och anatomie prosektor, 
samt efter en utgifven afhandling promoverad medicine 
doktor i Åbo den 21/5 1781. Med bibehållande af adjunk- 
turen blef Haartman utnämnd äfven till stadsfysikus i 
Åbo den 20/, 1782. Här må dock nämnas att redan ge- 
nom kanslersbrefvet af den 15/, 1780 hade förklarats att - 
anatomiprosektoratet och stadsläkaretjänsten icke ovill- : 
korligen måste vara förenade, utan äfven kunde besättas, | 
en hvar för sig. | 


En verklig professor i anatomi fanns emellertid ännu 
icke och kunde icke heller finnas i brist på lön. Profes- 
sionen, om man antager att Avellans ofvan meddelade ut- 
nämning motsvarade en sådan, stod därför efter hans död 
ledig. 

Haartman d. ä., som ännu vanligen kallades assessor, 
började därför vinnlägga sig om att medicinska fakulteten 
kunde erhålla en egen lärostol för denna vetenskap. I de 
för förf. nu tillgängliga källor finner man ett kort med- 
delande därom att Haartman under hösten 1783 till kan- 
sler inlämnat förslag att stifta en profession i anatomi och 
var villig att för detta ändamål anslå en fond. TI ett bref 


Bidrag t. känned..af Finl, 


141 


| till Abr. Bäck af den 14 nov. 1783 förekommer följande 


—] 


yttrande. 

Nu längtar jag få höra huru det går med projectet till 
> Anatomie profession i Åbo och om Excellencen approberar 
detsamma samt tillåter vilkoren. Fulleligen är jag öfver- 
— otygad om nyttan, som academien och landet däraf hafver, 

såsom ock om personernas tarfveliga skicklighet". I ett an- 

— onat bref af den 8/, 1784 nämner Haartman” att han haft 
— lyckan att af Åbo Academis t. f. kansler Fredrik Sparre 
blifva hedrad med en skrifvelse, däri han lofvar på bästa 
sätt anmäla mitt förslag samt derå utverka Nådigste stad- 
fästelse; men ännu litar jag ej derpå, utan utbeder mig 
Vidare Herr Archiaterns adsistance. Det vore önskeligt 
att förslaget afginge med Biskop Taube såsom Herr Ar- 

—— chiatern förmodade; ty göres dermed anstånd till dess Kongl. 
Maj:t hemkommer, så får visst illviljan tillfälle att turnera 
alltsammans, ty så länge kan omöjl. detta förslag hållas 
tyst, hellst sedan Secret: Brandel redan fått del deraf; 

och om det vidare med Biskopen blifver communiceradt, 
blifver det visst halft år här liggande och hvarjehanda 
 vinglerier uppsökte. Uti mitt svar till Excellencen kunde 
jag ej vidare yttra mig härutinnan; ty då torde han ta- 


— git sig mer anledning att misstro hela förslaget. Styre 


Gud i Nåder till det bästa och uppehålle mig så länge, 
om Han så för godt finner!" 


| Det synes, som om Haartman, i förtrytelsen öfver 


de svårigheter konsistorium gjort vid ett hans föregående 

förslag rörande professionen i naturalhistoria, vändt sig 
i denna angelägenhet med förbigående af konsistorium 
— direkte till kansler i Stockholm och i början sökt få det- 


samma omedelbart fastställdt af kongl. Maj:t. I ett bref 
till Abr. Bäck af den 27/, 1784 meddelar dock Haartman 
att hans Excellences bref rörande Anatomie professionen 


— ankommit till konsistorium ,och kan jag ej annat finna 


så mycket jag förnummit af dess mycket nådiga innehåll, 
än att han temmeligen bundit händerna på de oroliga Con- 
sistoriales, som i dag varit samlade; likväl märkes myc- 
ken upprörelse hos några, och får man nästa tisdag höra 
hvad påminnelser de vilja göra emot inrättningen". 


Nat o. Folk, H. 70, N:o 2. 


142 


Äfven nu var det lönefrågan, som ingaf konsistorium | 
betänkligheter emot Haartmans förslag, såsom framgår 
ur hans bref till Abr. Bäck af den !2/, 1784. | 


»Isynnerhet vilja Consistoriales förmena Anatomiae Pro- 
fessorn tour till indelta lönen på sätt som i den Philo- 
sophiska, hvarvid de ej blygas att andraga lutter osannin- 
gar, såsom ibland annat, att Hans Excellence Gr. Scheffer 
för 2 år sedan afslagit min ansökning om tour för den ut- 
fästa nya Historie Naturalis Profession. Herr Archiatern 
är så gratieuce och vidare hos Excellencen recommenderar 
Medicinska Facultetens angelägenhet; men skulle Consisto- 
rii svar hafva den oförmodade verkan på Excellencen, det 
jag dock icke kan tro, att Han skulle instämma och ändra 
sin förr fattade tanke efter Consistoril önskan, så hjelper 
det då intet, och då tänker jag att på annat sätt använda 
min qvarlåtenskap. Vår käcka Juris Professor Calonius 
var tillika med Professorerne Hellenius, Lindqvist och 
Schalberg för min ansökning och förtjenar den förstnämn- 
des votum till att läsas". ; 


Genom det inflytande hans vän ordföranden i Colle- 
gium medicum, Abr. Bäck, ägde i de högsta kretsarna - 
hade Haartman hoppats utan vidare vinna sitt syfte. 
Han skrifver därom den 19/, 1784. 


Jag har ock understått mig att påkalla Herr Archiat. 
såsom den der bäst kan för Excellencen intyga, om jag i 
någon sak gjort mig känd för egennytta, och minst i denna, 
då jag af egna medel tillskuter 1/, af summan, hvilken se- 
dan utan förmån för evärdel. tider tillerkännes kronan. 
Gud gifve att H:rne ville drifva sådan handel för Acade- - 
mien, och tillika förse sysslorna med Successorer, som kunna 
prästera mer än de sjelfva, följaktl. till vettenskapens för- 
kofring; I sådan öfvertygelse har jag ock föreslagit Ad- 
juneten Haartman och Pipping, ty de äro långt mer 
underbygde med vettenskaper rörande Anatomie & Chirur- 
gie etc. än jag eller någon af mina Anticessorer för mig - 
ägt. Pippingen är väl ännu ej mer än 25 år gl. men 
en arbetsam yngling, som ej är fallen till onyttiga nöjen, 2 
utan då andra roa sig, använder sin tid i ritande, hvil- — 
ket ock kan gagna vettenskapen. Han har haft tillbud af - 
Gr. Muschin-Pusckin att i Ryssland bl. emplojerad, 


Bidrag t. känned. af Finl, 


PA 


PU NN 


 Säges 38333 1/; rdr. 


UND NP DE AINA TTT ÄRR NNESEN Na 


143 


men han älskar sitt fosterland. Det bör ock Excellencen 
få veta, att väl är Assessor Bergman mer van och hemma 
1 practicis, men ej såsom de andre i Anatom. & Cirurg. 
& Arte Obstetricia; Han har ej Disputando såsom Pre&e- 
ses ligitimerat sig, fast jag långt för detta rådt honom 
dertill. 

"» Väl har Consistorii magstarka svar åstadkommit mig 


i flere sömnlösa nätter; men allt hitintills har dock Herrens 


hand uppehållit mig, och torde ännu unna mig lefva den 


dagen, att jag genom par författningar till kan få Medi- 
"> cinalverket härstädes i behörigt skick. Men jag må nu 
51 ej röra derom, innan närvarande blifver afgjordt.” 


Den fond, hvarpå den nya professionen grundade sig, 
var ett af J. Haartman till universitetet för ändamålet 
doneradt kapital, som framgår ur nedanstående testamen- 
tariska disposition. 


Såsom Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af den 7 sist- 
ledne sept. till H. Excell. Hr Riksrådet m. m. Högvälb. 
Baron Carl Sparre, allernådigst behagat antaga det af 


mig gjorda anbudet till inrättningen af en ordinarie Anato- 


mix, Chirurgie och Artis Obstetricie profession, vid denna 
Kongl. Academin, och 1:0o icke allenast för evärdeliga tid 
stadfäst densamma, med lön af den ränta som capitalet 


jag till detta behof förärade utgör; utan ock 2:0 fastställt, 


att den yngre med penningelönen varande professoren, på 
samma sätt som i den Philosophiska faculteten i alla ti- 


der skall tillträda den ledig blifvande indelte lönen efter 
den äldre, som ock sjelfva medicine practice profession; 


jemte hvad mera jag vid första besättandet i underdånig- 
het anhållit, och i nyssberörde skrifvelse. närmare omför- 
mäles; så upplåter jag härmedelst och til evärdeliga tider 


fn förärar den af mig härtill anslagne fonden, bestående af 


en summa stor Tretusende trehundrade trettio tre rdr 
sexton skillingar specie att af k. Academien härstädes till 
den yngre professorns i medicinska faculteten aflönande 
användas. Hvarjemte jag förbinder mig, att innan min 
död öka denna fond så att interesset däraf också efter 5 
proc. må utgöra 200 rdr, och att följakteligen nyssnämnde 
lön i alla händelser må hinna till den först dertill ämnade 
summan. Åbo den 1 Octob. 1784. 


JONS. Haartman. 


— Nat. o. Folk, H, 70, N:o 2. 


144 


Genom fullmakt af den 7/, 1784 utnämndes Gabriel 
Erik Haartman till Anatomize, Chirurgie och Artis Ob- 
stetricie professor i Åbo. Den nya af Haartman före- 
slagna och bekostade professionen hade under de långa 
öfverläggningarna vid dess inrättande erhållit ett vida 
större innehåll och en vida längre benämning, än förslaget 
ursprungligen innebar. Hvem som utverkat detta och till- 
skapat denna mångsidiga lärostol kan förf. icke för det 
närvarande utreda. Det torde varit för Haartman en 
verklig öfverraskning, ty till denna utvidgning af profes- 
sionens läroområde finnes i hans bref icke den minsta an- 
tydan. Till en början och det länge nog måste undervis- 
ningen likväl till hufvudsaklig del nästan uteslutande vara 
teoretisk, då i brist på kliniska sjukvårdsinrättningar några 
praktiska öfningar icke kunde i fråga komma. Till och 
med i Sverige funnos ännu vid denna tid hvarken i Upp- 
sala eller Lund särskilda professioner i kirurgi och barn- - 
förlossningskonst. Först 1774 blef Adolph Murray ut- 
nämnd till prof. i anatomi och kirurgi vid universitetet i 
Uppsala. 

När Gabriel Erik Haartman efter Johan Haart- 
mans död öfvergick till den gamla ursprungliga medici- 
n&e practice professionen, stod hans förra tjänst på grund 
af den obetydliga !önen ledig under åren 1789—1794 och 
sköttes af Gabr. Bonsdorff. Denne öfverflyttades 1794 
till medicinska fakulteten och utnämndes till professor i 
anatomi, kirurgi och vetermärvetenskap. 


Någon solenn medicinsk doktorspromotion hade ännu: 
icke ägt rum vid universitetet i Åbo före Haartmans 
tid... De få Finnar, hvilka därförinnan ägnat sig åt me- 
dicinska studier, hade förvärfvat sig doktorsgrad vid nå- 
got utländskt universitet eller åtminstone i Sverige aflagt 
sina prof. Haartman hade den glädjen att kunna an- 
ställa den första medicinska doktorspromotionen i Finland. 
Den första tanken därpå väcktes af hans vän Petter Jo- 
nas Bergius i Stockholm, med hvilken Haartman bref- 
växlade i botaniska frågor. Bland annat hörde sig Bergius 


Bidrag t. känned. af Finl. 


145 


i å före om promotionskostnaderna. i Åbo och synes hafva 
" kommit på tanken att få sin botanices demonstrator Pet- 


ji ter 


så 


Strandman där promoverad. 
Om Honom skrifver P. J. Bergius till Haartman 


den 22/,, 1767. 


'»Hvad denne demonstrator Strändmans skickelighet 


ing ro doctorsmässig vidkommer, så kan Bror någorlunda 
sluta till den af hans character och syssla; det är väl ej 


troligt, at jag vid demonstrators antagande föreslagit nå- 
gon oskickelig, efter sådant varit mig sjelf til hinder. Der- 


«> före kan Bror på mina ord antaga, at han är så habil, 


att han ej allenast kan blifva Doctor med heder, utan ock 
— at sådant kan gå fort, om Bror så arrangerar för honom. 


> Derföre, sedan jag satt detta förut, frågar jag Bror, 1:0 


om Bror vill promovera honom, 2:o, om sådant kan inom 


> kort ske, neml. at han ej länge behöfver uppehålla sig i 


Åbo, 3:o, hvilken tid på året vore lägligast för Bror. Före 


- midsommar slipper han ej ifrån Stockholm för sysslans 
skull; kunde intet promotionen ske i sommar emellan ter- 
minerna? 4:o Hvad examen kostar, och huru depensive 
sielfva acten för honom blir. Svara mej vackert på alla 


dessa frågor med aldraförsta". 


IL ett tidigare bref af den 23/,, 1767 hade Haartman 


å redan lämnat svar på några ekonomiska frågor rörande 
promotion. 


,Hvad Brors fråga beträffar, om här vore lindrigare 
at undergå promotion än i Upsala eller Lund, så kan jag 


rt svårligen gifva fullständigt svar. Lifsuppehället och hvad 
därtill hörer tror jag näppel. skal blifva här billigare än 


i Upsala, därest den orten ej alt för mycket ändrat sig sen 


wår tid, ty victualie varor äro här dyrare än i Stockholm, 
äfvenså alt annat, som köpas skall; därföre är ej under- 


ligt at här betalas 2 å 3 daler för et mål mat. Den som 


vil hålla eget menage, torde hafvat något billigare, men 


besvärligare än i Upsala, ty folket är blandugt at fort- 
-. komma med. GCollegia deremot om de behöfvas och sjelfva 
promotion de blifva altid till !/. '2 mindre. Men at slippa 


Hr så strax blifva promoverad ser jag ej, utan at jag får lära 
känna hans insikter. Här äro nu inga, som kunna undergå 


promotion förr än efter 2 å 3 år. Utom dess är det min 


Nat ör Folk; H. 70, N:o 2. 10 


146 


principe: att ungdom blifva för tida admitterade i Upsala. 
Man bör ej äska någon fullkomlighet af en doctor, ty så 
länge han lefver, har han nog at lära; men sedan man 
kommer in i praxin, blir honom tillfälle rät mycke betaget 
at förkofra sig i annat än praxin och då har han visst godt 
deraf om Vg väl är grundad förut i Theoreticis". 


I ett senare bref af den 23/,, 1768 meddelar sig Haart- 


man med Abr. Bäck om den ifrågasatta promotionen 
och afböjde förslaget. 


Prof. Bergius skref mig i höstas til och begärde 
att jag skulle i vår promovera dess demonstrator här, men 
jag svarade att första promotion här ej kunde ske för en 
enda, som ' studerat annorstädes, utan att flere af här stu- 
derande hunne komma tillika, som ännu ej på par år 
låter sig göra. Jag ser ej att jag felat däri, ty annars 
hade archiatern von Linné visst haft orsak att förtycka 
mitt göromål, ej heller vill jag mere Gryphisvaldensium 
(Greifswald) promovera okända. Men kan och får väl nå- 
gon medicinsk disputation ventileras på svänska? Såsom i 
botanik och oeconomie? Åtminstone de första specimina?'" 


Någon promotion blef dock icke af. Först den 2!1/, 
1781 hade Haartman glädjen att kunna anställa den för- 
sta medicinska doktorspromotionen i Finland och därvid 
utdela den medicinska graden åt finnarne Emanuel Elf- 
venberg och Gabr. Erik Haartman. Härtill kom stads- 
kirurgen i Stockholm Anders Johan Hagström, som 
väl icke aflagt de af akademins konstitution föreskrifna 


lärdomsprofven, men, på befallning af dess kansler grefve 
Ulrik Scheffer, skulle vid instundande promotion er- 


hålla medicine doktorsgrad. 


Haartman fick dock icke ostördt njuta glädjen att | 


få upplefva denna viktiga tilldragelse i sitt lif. Kanslers 


befallning om Hagströms promotion kastade en mörk 
skugga däröfver. Haartman ville väl medgitva att pro- 
motion kunde på grund af andra förtjänster beviljas, men - 
examen borde vara ett oeftergiflgt vilkor. Han skrifver 


därom till Abr. Bäck d. !4/, 1781. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


147 


; -,Utaf Hans Excellence Cancellerens bref till Herr Bi- 
—- skopen och Consistorium academicum, dat. d. 14 Mars 1781, 
oo hafver medicinska faculteten förnummit, det Hans Excel- 
; lence behagat bevilja stadschirurgen i Stockholm Herr And. 
Johan Hagström, at vid nästa promotion uti Facultate 
oo  medica vinna doctorsgraden, utan at med vanliga specimina 
i sin skickelighet dertill legitimera. 
Dispensationerna vid doctors värdighetens vinnande 
"> kunna anses såsom varande af tvåhanda beskaffenhet: at 
dispensera sökande ifrån speciminum afläggande medelst 
disputerande, det har vid Upsala Academie stundom blif- 
É vit practicerat; och dessa specimina anser medicinska fa- 
I culteten det egentligen vara, som Hans Excellence Can- 
0 celleren påsyftat, och ifrån hvilka han också behagat fri- 
kalla Herr Stadschirurgen, och dem äfven medic. facult:. 
— i anseende till flere Herr Hagström hedrande betyger 
och isynnerhet för dess uti Wettensk. Academien afgifne 
svar på frågan om Rötfebrar klanderlöst godkänner. Men 
at äfven ifrån Examen medicum dispensera någon, det har 
hvarken för den ene eller andra sökande vid Upsala acade- 
mie til dato någonsin blifvit beviljat, utan har sjelfva Herr 
Generalchirurgen von Acrel, som för skickelighet och ar- 
betsamhet ock förrut war nog allment både älskad och 
godkänd, äfven uti Upsala den samma absolveradt. Och 
så vida medicinska faculteten fast utan någon anledning 
at tvifla om Herr Stads Chirurgens kundskaper, nogsamt 
inser fölgderna, huruledes sistnämnde dispensering ifrån 
Examen medicum, den sedan i framtiden till medicinska 
wettenskapens förringande banar öppen väg för andra til- 
tagsna, fast långt mindre skickeliga, at på lika sätt här- 
städes bli doctorer; förty har medicinska faculteten ej un- 
 derlåta bort sådant äfven Hr Archiateren vid handen gifva, 
med ödmjuk anhållan, Herr Archiateren medelst sin gäl- 
lande intercession ville så begå saken, det Hans Excellence 
under dess vårdade styrelse låter medicinska faculteten 
härstädes blifva bibehållen uti samma heder som den Up- 
 saliensiska, på det inga missbruk här såsom vid den Gryps- 
valdiska måga inrita sig, samt så förklarar sin dispensa- 
tion at Herr Hagström icke dess mindre pålägges, til 
Doctor gradens vinnande, här absolvera den vanliga Exa- 
men medicum. 
Herr Archiateren vet nogsamt, hvad svårighet medi- 
cinska faculteten i alla tider haft, at få finsk ungdom till 
studium medicum upmuntrad, samt huruledes de få af na- 


UAE SVE SN KEN 


ESO ERINRAR EEE SERA EN 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


148 


tionen, som jag dertill applicerat, de altid ansedt det för långt 
hederligare, at vid Upsala Academie antaga graden. Hän- 
der ock det nu vid dess första Promotion, at samma he- 
der på Gripsvaldiska viset tildelas dem, som inga examina 
än mindre specimina presterat, så förespår Faculteten, det 
de sanskyllige Doctoral promotionerne efter detta åter blifva 
lika så sällsynte". 


Då Haartman därefter af Hagström erhöll medde- 
lande därom att medicinska fakulteten fått af Hans Excel- 
lens tillstånd att genast öfversända diplomet etc. skrifver 
han den 3/; s. å. till Abr. Bäck, ,, vart jag så mycket mera 
förargad, som han berättar min skrifvelse till honom jämte 
andra hans vänner sådant hos hans Excellence åstad- 
kommit". 


Flere af Consistoriales läto ock förstå det de ej kunde 
biträda Faculteten, om ock facult. funne sig föranlåten at 
besvära Consistorium. Men sedan jag ytterligare försäk- 
rat dem om assistance af Herr Archiateren, så lärer utan 
tvifvel nästa Consistorii bref i anledning af mitt memorial 
til Illustriss. afgå. Jag har tillikes ej undgå kunnat med 
hosföljande skrifvelse falla Herr Archiateren besvärlig, med 
ödmjuk anhållan Herr Archiateren ville suttinera så väl me- 
dicinens heder i gemen, som isynnerhet facult. m. Aboensis". 


Ja, Haartman begär vördsammast ,att Herr Archia- 


tern ville så för Hans Excellence, som till Herr Secrete- 


raren Brandel påminna om Hans M:jts skrifvelses efter- 
lefnad för Cancellerer och Consistorier af den 14 juni 1774 
så lydande: 


»Som Oss i underdånighet är vid handen gifvet, huru - 
som i de sistförflutna åren det mycket bidragit både til 
medicinens och andre nyttige Wettenskapers förfall här i 
Riket, at vid en del af de allmänna Lärosäten ej altid va- 
rit svårt för mindre kunniga och oskickeliga att undfå Doc- 


torsgraden — — — — , altså till förekommande af ett för 


det allmänna så skadeligit missbruk, finna Vi oss nu föran- 
"låtne, at i Nåder förnya de för detta i Nåder skedda be- 
fallningar, at vid ansvar inga andre vid våra academier 
böra promoveras till medieinge Doctorer än de, som enligt 


Bidrag t. känned. af Fink; 


149 


academiska. Constitutionerne aflagt nöjaktiga prof af erfor- 
derlig lärdom och skickelighet; — — — — hvilket Eder 
härmed i Nåder tilkännagifves, med nådig befallning til- 
lika, det F Yederbörande sådant til obrottsligit iakttagande 
förständigen". I grund af detta bref tyckes mig Kongl. 
M:ts befallning böra hafva företräde framför Cancellerens; 
och at Faculteten bör anmäla saken hos kongl. M:t i fall 
Cancelleren ej bifaller den af Faculteten begärta limitation 
uti Hans til Hagström lämnade dispensering". 


Därvid blef det. Hagström var icke närvarande 
vid promotionsakten den ?!/, 1781. !) 
4 Hvad kostnaden för en promotion då för tiden ut- 
— gjorde, torde framgå af Haartmans bref till Hagström 
af den 28/, 1781. 


»,Härmedelst har jag äran berätta, det doctorspromo- 
tionen förleden Thorsdag eller den 21 Juni för sig gått, 
och Herr Doctoren enligt Hans Excellences Cancellerens 
befallning tillika med de andre 2:ge Herrarne blifvit pro- 
clamerad, hvartill önskas all sielfönskelig trefnad! Härhos 
har äran öfversända Promotions Programmet; Hatten och 
Doctors diplomet skal ock framdeles öfverstyrde varda. 
Tillika får jag vid handen gifva, at de för Herr Doctoren 
härvid belöpande omkostningar stiga till 837 d. kmt. eller 
46 1/, Rdr specie, neml. Sumatus promotionis et convivii, 
som orden lyda i academiska Constitutionerna, 150 d. som 
enl. det genom k. Br. d. 4 mars 1749 faststälte beräk- 
ningssätt å 12 öre silfvermynt på hvar mark göra 675 d. 
Dessutom tilkommer Promotor särskilt för dess besvär 90 
d. och till Bibliothequet 72 d. hvilket sammantagit gör 
förstnämde summa”. 


Striderna för genomförandet ad Haartmans älsklings- 
rer till understödjande af de medicinska studierna och 
deras utveckling voro nu afslutade. Hans eget vetenskap- 
— liga arbete är tecknadt af annan hand i Åbo Universitets 
— lärdoms historia (af L. W. Fagerlund och Rob. Tiger- 


: !) Haartmans promotionsprogram, öfversatt till svenska, in- 
4 går i F. J. Rabbes uppsats ,Om medicinska doktorspromotionerne 
i Finland”. I Finska Läkare- Sällskapets Handlingar. IV. H:fors 1849. 


0 Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


150 


stedt). Ensam, som han var mot slutet af sitt lif, oför- 
stådd af mången insomnade han i döden den 29 NOSNer 
ITS 


Killar I, 
Åbo och Saris den 14 Martii 1772. 


Circulaire till Herrar Landshöfdingar i Finland. 


Igenom inlupne berättelser har jag erhållit den säkra 
kunskap, att Pestsmittan skall i Ryssland insmygt sig nära 
till Finska gränsen. Och ehuru samma smitta af nu på- 
stående svår kjöld och frost har blifvit något dämpad; 
så är dock att befara, det den, vid infallande blidare vä- 
derlek, och i sommar, åter igen kan komma i gång och 
blifva dragen hit in i landet. 

Och som Hans Kongl. Maj:t i Nåder anbefalt mig at 
vidtaga alla de mått och steg, som, till hindrande af denna 
Pestsmittas insmygande och utbredande här i landet, kunna 
påhittas, och möjelige finnas; Altså har jag härmedelst 
velat begära, det Herr Baronen och Landshöfdingen be- 
hagade draga benägen försorg derom, att följande puncter 
varda uti Dess i Nåder anförtrodde Län uti behörig verk- 
ställighet bragte, tils Kongl. Maj:ts vidare Nådiga Or- 
dres ankomma. 

1:mo Böra alla tiggerier i Städerne förekommas. 

Til befordran deraf, samt at det orklösa folket icke 
måtte förgås i hunger och vanskjötsel, böra Magistraterne 
genast munstra alla tiggare af hvardera könet i Staden, 
samt dervid författa en specifique förteckning på alla dem, 
som -finnas oförmögne, at med något slags arbete sjelfve 
kunna föda. sig. | 

Desse tiggare böra sedan af Magistraterne, i samråd - 
med Församlingens Prästerskap, reparteras på de förmög- 
nare i Staden, att af dem födas och tarfveligen underhål- 
las, i den proportion af vissa matvaror och penningar, som 
magistraten sjelf bör icke allenast determinera, utan ock, 
i brist på godvilligt affinnande, låta utmäta och den torf- 
tiga tiggaren tillställa. | 

Den, som sedan visar sig med tiggande på gatan eller 
ock uti någre hus och gårdar, bör genast gripas och sät- 
tas i arrest, samt såsom en förbudsbrytare atstraffas. | 

På samma sätt varder ock allt tiggeri på Landet och 
i Socknarneé förbudit, emot det at hvarje Sockns Invånare 
bör, efter den fördelning och taxa, som Prästerskapet i 
Socknen, jemte Krono-Befallningsmannen, utsättandes varda, 


Bidrag 1. känned. af Finl.. 


151 


- sjelfve föda och underhålla sine fattiga och til arbete odu- 
| gelige personer: Åliggandes det sedan Krono-betjenterne, 
att genast gripa den tiggare, som med tiggande går på 
vågar och uti byar, samt försla en sådan i häcktet til lä- 
nets Slott och allmänna fängelserum. 
2:do. Så snart vädret i instundande Våhr blifver blidt, 
bör isen uti rännstenarne upphuggas, och gatorna sopade 
sedermera altid rene hållas, samt afloppet af vatnet i ränn- 
stenarne så inrättas och öppet hållas, att intet stockadt 
vatn i Staden på något ställe tåles: Börande Magistraterne 
låta dess underhafvande Betjening och Fiscaler hvarje 
vecka syna alla gator och "gränder i staden, samt hålla 
noga hand däröfver, att denna punct icke varder öfver- 
trädd. 
3:tio. Alla svin i städerne böra genast slagtas, inom 
cen kort af magistraten dertill utsatt tid; och sedan samma 
tid är till ända gången, böra alla husen i städerne af Fis- 
calerne och Beslagskarlarne visiteras. De svin, som då 
eller sedermera finnas lefvande, böra sådane Fiscaler och 
Beslagskarlar genast låta slagta och för sin egen räkning 
behålla, såsom ock de getter, hvilka på gatorne utom vall- 
gången ertappas kunna. | 
AR 4:to. Intet lik hvarken på Landet eller i städerne, är 
: tillåteligt at, efter erhållen kunskap häraf, mera begrafvas 
uti kyrkorne, under hvad pretext det ock vara må; utan 
skola liken nedgräfvas på Kyrkogårdarne uti grafvar, som 
böra vara minst tre alnar djupa, hvilka, efter skjedd be- 
grafning, genast böra med mull fyllas, och fyllningen väl 
 sammantrampas. 
6:to. Ingen, som dör i röt- eller smittosam feber, får 
med vanlig ordentelig process begrafvas. 
Vid sådane dödsfall blifva ock alla notificationer, Con- 
doleancer och alla slags besök i den dödas hus och hem- 
vist förbudne. | 
7:mo. Alla afträdeshus böra en gång i veckan natte- 
"tiderne rena gjöras, och dess emellan kalk kastas på ex- 
crementerne. ; i | 
8:vo. Till at värkställa desse och flere i detta ämne 
> förefallande sysslor, böra tillräckelige Politiekarlar strax 
; antagas af Magistraterne, hvilket bäst kan skje vid den i 
1:sta puncten omnämnde tiggaremunstringen, då sådane per- 
soner af bägge könen, som äro arbetsföre, dertill utses och 
förordnas, emot tilräckelig lön af Stadens Cassa: Börandes 
ingen af sådane tiggare få undandraga sig ifrån berörde 
sysslor. 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2; 


152 


I:no. Som röt- och fläck-febrarne här i landet nu re- 
dan blifvit nog gångbara, och desse febrar äro nära slägt 
med Pesten, samt ofta förelöpare för den samma; så bör 
en fältskär nu straxt antagas i hvarje stad, att skjöta de 
sjuka, som med förr berörde febrar kunna vara behäftade, 
hvilken Fältskärs skyldighet blir, så vida han skal lönas 
af Stads-Cassan och de förmögnare Invånare, som tarfva 
hans hjelp, at besöka och hjelpa de fattige och oförmögne 
sjuke utan betalning eller någon deras tunga. Och den, 
som ej äger råd att sjelf betala sine medicamenter, bör 
få en sådan betalning af Stads-Cassan. 

10:mo. På landet, där någre röt- eller andre smitto- 
samma sjukdomar förmärkas, böra Kyrkoherdarne, hvar i 
sin Församling, genast berätta vederbörande Konungens 
Befallningshafvande därom, som hafver utan tidens utdrägt 
att skicka en medicus eller kunnig Fältskär, til samma 
Sockn med nödige medicamenter, som med förskott af Kyr- 
kans medel, där sjukdomen grasserar, böra inkjöpas: Och 
hvarefter samma förskått skall ersättas af de sjuka, om 
de dertill råd äga eller ock, i annan händelse, genom sam- 
manskott af hemmans åboerne i Socknen. 

Men i fall den olyckan skulle hända, att Pesten skulle 
insmyga sig på någon ort och ställe inom Finska Riksgrän- 
sen, så bör 

1:mo. Det med Pest anstuckna stället med Cordon in- 
spärras, och hvarföre vederbörande Konungens Befallnings- 
hafvande genast låter underrätta den närmast til stället 
boende infanterie Officerare, at inspärra detta ställe med 
Cordon: Kommandes han sedan vidare att taga ordres 
af Konungens Befallningshafvande och ge mig rapport 
härom. | 

2:do. Tfrån den dag, som Pesten finnes inom Riket, 
bör ingen, eho han vara må, få färdas på någon allmän 
väg utan behörigt sundhetspass. Den, som utan sådant 
pass befinnes på någon resa utom dess ägnå ägor, bör ge- 
nast gripas och i häckte inmanas, samt såsom en förbuds- 
brytare til laga plikt befordras. 

3:tio. Sådane pass få Länsmännen på landet utdela 
för resande inom Häradet och Krono Befallningsmännerne 
inom Länet. Men utom länet eller Höfdingedömet får in- 
gen resa, utom Landhöfdingens Resepass. 

4:to. Alla marknader i Städer och på Landet böra då 
straxt upphöra: Och ingen får resa till Tingen, som där 
icke har instämd sak och annat nödvändigt ärende vid 
Domstolen. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


153 


d:to. Visar sig Pesten i någon stad, så låter Konun- 
gens Befallningshafvande straxt underrätta den närmast 
belägne Capitaine af Infanterie, som med sit Compagnie 
rycker in i-städen: Men i en stad, där Landshöfdinge 
icke residerar, där låter Magistraten straxt gifva Konun- 
gens Befallningshafvande vid handen, på det han må draga 
försorg på förenämnda sätt om närmaste manskaps inmarche- 
rande i den besmittade staden. 

Uti Residence Städerne kommer detta krigsfolk att stå 
under Landshöfdingarnes ordres; men i de andre städer 
skal den Commenderande Officeraren föra befälet. Bland 

annat bör genom denna milice Policen i staden vid makt 
hållas, och alt hvad som til Pestens motande och stillande 
kan blifva befallt, at exequeras, samt de af smittan an- 
stuckne gårdar och hus att instängas etc. 

6:to. Ifrån den dag, som Pesten skulle förnimmas hafva 
insmygt sig inom Rikets gräns, bör hvarje boningsrum och 
förstugorne där frammanföre i Städerne och på Landet 
flere gånger om dagen rökas med Gran- och Enris m. m., 
hvarom en särskild publikation kommer att utfärdas. 
— 7T:mo. Allt krögeri i Städerne och på Landet bör ge- 
nast upphöra; så snart Pesten visar sig inom Riksgränsen, 
och den, som därefter vågar hålla någon krog, så väl som 
den, hvilken finnes på krogen, kommer genast at gripas, 
och utan skonsmål alfvarsammeligen at afstraffas. 

— 9I:mo. Så snart någon dödt af Pest, antingen i Staden 
eller i någon Landsförsamling, bör intet lik i samma stad 
eller Församling mera begrafvas i de vanlige Kyrkogår- 
darne; utan skall en Kyrkogård då på afsides ort invigas, 
där alla lik skola begrafvas, de må sedan hafva dödt af 
hvad sjukdom som hälst. I städerne skola då likvagnar 
inrättas, med hvilka Politie betjeningen om nätterne skola 
afhemta liken, och nedgräfva dem uti de dertill inrättade 
begrafnings-ställen. 

August Ehrensvärd. 


Bihang 2. 


Consistorii Aboensis Expedition til Cancelleren Frih. 
Carl Sparre d. 20 Oct. 1785. 

Sedan Assessoren och Medicinae Professoren samt Rid- 
daren af Kongl. Majt:s Wasa orden Doctor Johan Haart- 
man uti til Eder Excellence den 2 sistförvekne Septem- 

ber aflåtit bref i den af honom projecterade inrättningen 
af en Historiae Naturalis Profession härstädes, hos Eder 


Nat. oc. Folk, H. 70, N:o 2. 


154 


Excellence föreslagit den ändring, at ars veterinaria kunde 
med samma Profession införlifvas, at läraren deri finge 
namn af Professor Regius et Ord. i Historia Naturali och | 
Arte Veterinaria; samt at Medicinae Doctoren Gabriel 
Bonsdorff. i stället för den honom å denna så väl som 
Oeconomiae Profession förut betingade survivance, å denne 
förre erhölle Kongl. Majt:s Nådigste fullmagt med rättig- 
het att genast tillträda den därtill af Ylikylä Rusthåll och 
et til sit belopp nu mera utsatt Sexhundrade sextio sex j 
?/z R:rs Capital anslagne Etthundrade trettio tre 1/; R:rs 
lönen, och sedan i sin tour i indelt lönen i Philosophiska 
Faculteten näst efter Professor Tidgren; har Eder Excel- 
lence under den 30 därpå följande såväl däröfver, som 
rörande den Assessorens och Riddarens bref bilagde yt- 
terligare Donations skrift undertecknade borgen täckts in- 
fordra Consistorii utlåtande, med höggunstigste förmälan, 
det Eder Excellence till Assessorens och Riddarens när- 
mare eftersinnande tillika öfverlemnat, om icke den såle- 
des anslagne Profession, där den vunne bestånd, borde i 
anseende till den med dess inrättning i förberörd måtto, 
nu mellankommande ändring, häldre till den Medicinska 
än till den Philosophiska Faculteten hänföras. 

Detta ärende har till allerödmjukaste följe däraf, Con- 
sistorium Academicum den 11:te i denna månad: förehaft. 
Men som Assessoren och Riddaren vid det Consistorii . 
därom upsatta betänkande i dag skulle justeras, uti en till 
Consistorium ingifven särskild skrift i dess anbud gjordt 
en el. annan sjelfva inrättningen hufvudsakligen rörande 
tillägning; så har Consistorium i anseende därtill varit 
föranlåtit at härom än ytterligare öfverlägga. 

Ju tydligare Consistorium därvid med den lifligaste 
glädje igenkänt et nyt prof af Eder Excellences nit för 
Academien och af den sorgfälliga uppmärksamhet, hvarmed = 
Eder Excellence icke tröttats at nu vidare öfverväga et 
ämne som redan härtills förorsakadt Eder Excellence så - 
mycken möda, dess angelägnare bör väl derföre Consis- - 
torium låta sig vara at efter den anledning Assessorens - 
och Riddarens ofvanberörde andraganden kunna gifva, nu - 
åter med Eder Excellences höggunstigste tillstånd lika - 
sorgfälligt och upriktigt inför Eder Excellence yttra sina 
tankar i et mål, som för Academien är af så betydelige - 
fölgder. | 

Det har ingalunda skedt af någon obenägenhet mot 
Assessoren och Riddaren Haartman, at Consistorium i 


Bidrag t. känned. af Finl. i 


"155 


dess om den nu ifrågavarande inrättningen upgifne project 

ej kunnat ingå. Och kan Consistorium fördenskull icke an- 

nat än med missnöje anse de ovänliga omdömen om Con- 
sistorii tänkesätt och göromål i den delen, som i dess till 

Consistorium ingifna skrift Assessoren och Riddaren nu 

i åter låtit inflyta. Eder Excellence hade infordrat Consis- 
- torii utlåtande om en fråga, som rörde Assessorens och 
>" — Riddarens anbud: at Assessoren och Riddaren, såsom han 
i dess skrift yrkar, därom bort underrättas, innan Consisto- 
; rium skridit till öfverläggning hade varit så mycket mera 
 öfverflödigt, som Consistorium förut tillräckeligen till alla 
dess omständigheter kände saken och.den fråga hvarpå nu 
 egendteligen svaras skulle och därom således af Assesso- 
ren och Riddaren icke tarfvade vidare uplysning. 
Nyttan af den projecterade Profession i och för sig 
sjelf betragtad, har Consistorium aldrig bestridt, ehuru den 
ej kunnat förekomma Consistorium så oumbärlig som As- 
sessoren och Riddaren den ansedt: hälst ock någon Pro- 
fession i Veterinair kunskapen icke heller knapt vid nå- 
| godt enda af de Europaeiska Lärosäten förut finnes vara 
] ) inrättad, och undervisning i Natural Historien, om just icke 
; lika omständeligen dock hjelpeligen och för ändamålet till- 
räckeligt af de därtill härstädes förut tillsatte lärare kan 
bibringas. ; 

Icke heller har Consistorium hollit det för obilligt at 
Assessoren och Riddaren för sin offererade skenk velat 
förbeholla sin systerson Doctor Bonsdorff någon förmon, 
så vidt sådant med andre vigtigare inrättningars uprätt- 
hållande kan förenas. 

Men huruvida en sådan inrättning förenad med de vil- 
kor Assessoren och Riddaren sig därvid betingat, och med 
så otillräckelig lön han därtill anslagit, må för Academien 
vara af den betydlighet, och dess angelägenhet så stor, at 
för dess erhollande andra högstvigtiga Academiens förde- 
lar borde upofras: det är den synpunkt, hvarifrån Consisto- 
rium egenteligen betragtat saken. Och det är i denna ora- 
ständighet, som Consistorium med Assessoren och Riddaren 
icke eller nu kan vara af samma tanka. . 

Private stiftningar af Professioner med så ringa löner 
finnas vid de andra Rikets Academier härtills icke blif- 

vit tillåtne, än mindre med det betungande vilkor, at en 
sådan lönens erkända otillräckelighet skulle genom rättig- 
het till de indelte Krono lönernas tillträdande efter tour 
blifva på de förr inrättade Stam Professionernes bekost- 
nad ersatt. Om man nu vid denna Academie ville antaga 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


156 


en contrair principe, kunde fölgderna däraf icke annat, än 
för Academiens och Litteraturens bästa i vårt land blifva 
vådliga. | 

Consistorium holler oförgripeligen före at utom det nu 
efter sysslornes beskaffenhet lämpad proportion dem och 
deras löner emellan, vid alla verk igemen är en rigtighet, 
måste ock färre Lärare embeten skäligen lönte, skaffa Aca- 
demien mera gagn än flere, som icke gifva sine innehaf- 
vare tarfvelig utkomst. Ställningen vid detta Läroverk är 
i den delen alldeles olik den vid en del utrikes Acade- 

 mier, der Professorerne kunna bärga sig med små löner, 

emedan de icke så mycket behöfva räkna på dem till sin 
bergning, som fast mera på den inkomst de genom privat 
undervisning och Collegier kunna förtjena af en talrik mängd 
förmögne Studerande, och hvilken ofta utgör långt mera 
än beloppet af de här anslagna löner. Härstädes äro där- 
emot Studerande få, nästan endast landets egna barn, och 
dessa merendels så fattiga, at bland dem icke många knonna = - 
någon betalning erbiuda, och af ännu färre är vanligt at 
den emottaga. Med andra vilkor anmäla de sig föga till 
private Collegiers afhörande. Och den lärare, som vid så 
beskaffade omständigheter icke vill läsa för intet blott af 
hog at gagna ungdomen och till fäderneslandets tjenst 
upamma skickelige ämnen, kan sällan räckna på någon an- 
nan belöning, men aldra minst på någon inkomst för dess 
möda. 

Det blir således för en Professor icke möjeligt at här 
hafva sin bergning med en lön, som icke förslår till hälf- 
ten af hans dageliga behof, än mindre kan gifva någon be- 
hollning till kostsamma böckers inköp, hvilket dock vid 
detta Lärosäte, där Academiens Bibliotek är fattigt och 
dess Bokförråd ganska otillräckeligt, för honom blifver en 
ovillkorlig nödvändighet om han annars med fullt gagn 
och tillbörlig heder skall förvalta sit ämbete och följa de : 
i vårt tidehvarf nästan i hvarje Lärdomsgren ständigt till- 
växande kunskaper. At han i sådant ändamål skall i och 
för. dess ämbete sänka sig i en skuld, den han sedan i 
hela sin lifstid knapt blir mägtig at ketala, lärer skäligen 
ej af honom kunna begäras. Icke eller at han i öfrigt 
skall inskränka sit lefnads sätt longt under hvad allmenna 
bruket, opinion och andra Embetsmäns sed, med h:ka han 
anses vara i lika värdighet, dageligen kräfver. 

At i en sådan belägenhet erhålla titel och anseende af 
Professor, då man likväl icke har större el. hälst så stor 


Bidrag t. känned. af Finl. 


157 


- lön som Academiens Adjuncter, bör ingalunda anses för 
oo någon förmån: kunnande en sådan ställning, hälst då man 
Kåre däri för längre tid nödgas förblifva, longt ifrån at blifva 
- upmuntrande, icke annat än göra det eldigaste sinne ned- 
JR > hg 
a Och denna förlägenhet blir alt mer och mer känbar, 
ohm flere sådana penitence sysslor till förlängande af vänte- 
tiden ökas. Varande det tillika ostridigt, at ju flere så 
 beskaffade Professioner stiftas dess trögare blir befordrings- 
vägen för dem, som vilja bereda sig til de förut allernå- 
2 rg inrättade Stam Professionerne, och arbeta i de lär- 
5, Ne domsstycken, hvilka dock ovedersägeligen böra räcknas för 
 hufvudvetenskaper vid en Academie. 
—— Hvad den Philosophiska Faculteten härstädes i synner- 
oo het angår, så är där redan förut en sådan syssla: ökes 
detta antal ännu med en, så kunde' lätteligen hända at en 
«+ — blifvande Professor i samma Facultet understundom finge 
i en sådan belägenhet den bästa delen af sin lefnåd vänta 
på nödig lifsbergning. At nu icke en gång nämna om den 
 obehageliga ställning hvari för det närvarande faculteten 
sig befinner, at hvarvid, i fall Assessorens och Riddarens (för- 
slag) därntöfver jämväl skulle antagas, den näst efter Doctor 
Bonsdorff blifvande Professoren skulle nödgas at afvackta 
fyra ja ock fem Professorers afgång, innan han kunde göra 
sig hopp at erholla hjelplig lön, h:ken väntetid blefve än 
odrägligare; om därunder jemväl någon gammal och för- 
tjent lärare finge enligt Privilegier och författningarna af- 
sked med full lön: omständigheter som allena blefve mäg- 
tiga nog, at till Academiens och Litteraturens känbara för- 
lust afskräcka jämväl de snällaste ämnen från al föresats, 
at stadna qvar vid Academien, och här söka sin fortkomst. 
Och ehuru väl genom den af Assessoren och Riddaren nu 
erbudna tillökning i den nya Professorens lön den väl blefve 
33 1/, R:r större än först ämnat var och den för yngste 
— Philosophie Professoren af Stats medlen är anslagen, lärer 
dock Eder Excellence högstuplyst inse at en så ringa till- 
ökning på långt när icke är tillräckelig at de allerödmju- 
kast nu anförda olägenheter till någon betydlig del af- 
hjelpa. 
Det vore därföre vida vägnar nyttigare om i dess ställe 
med dylika blotta expectance löner flere Adjuncturer vid 
-Academien, å hvilka här verkeligen är känbar brist, blefve 
inrättade. Desse skulle icke litet bidraga at vid Acade- 
mien fästa qvicka snillen genom hopp om befordran, och 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


158 


at formera likasom en högst nyttig Plantschola för Profes- 
sionerne. Då däremot Consistorium desse senare åren icke 
sällan haft möda at complettera et Professorsförslag. Så- 
dane unge män skulle under de erfarne Professorernes till- 
syn, emedlertid bättre hinna mogna. Hoppet om befordran 
skulle då hålla dem i ständig verksamhet: deras nödvän- 
diga utgifter och omkostningar blefve icke eller så bety- 
deliga än at de med sådana löner borde kunna bestridas. 
Den yngling, som i denna ställning ständigt skulle söka at 
förkofra sig samt upnå stadga och mognad både uti in- 
sickt och arbetsamhet, bortskämmes däremot icke sällan, 
då han i förtid utan nog fast och tillräckelig underbygg- 

. nad samt utan vidare utsigt till befordran, ställes å det 
rum, där han sedan för hela sin öfriga lifstid kommer at 
förblifva. 

En annan efter Consistorii tanka ej mindre skadlig ver- ' 
kan utaf dylika otillräckeligen lönta Professioners stiftande 
af Private, med rättighet för innehafvarena at i deras ord- 
ning tillträda indelta löner, är den, at sådana efterdöm- = 
men i stället at förmå ungdomen hälst vid Academierne 
at genom flit och förvärfvade insickter bereda sin beford- 
ran äro mägtiga nog at leda dess för genvägar dessutom 
nog benägna sinne på helt andra speculationer at befordra 
sin lycka och upkomst. De, som nemligen antingen sjelfve 
ega några medel el. hafva utväg att sig dem förskaffa, re- 
tas lätteligen af sådana praejudicater at under andras namn 
offerera någon penningesumma til fongd för en ny Profes- 
sion med ringa lön, men betingad rättighet för innehafva- 
ren, hvartill de för första gången skulle låta föreslå sig 
sjelfve, at i sin tour tilträda indelt lön. Ju yngre en så- 
dan vore, dess större uträckning skulle han ock vid denna 
utväg till sin lyckas befrämjande hafva. Då flere veten- 
skaper härstädes äro sammanlagda at af en och samma 
Professor läras, blefve det icke eller svårt at upgifva sär- 
skilta nya Professioner til inrättande icke utan Academiens 
nytta. Och ehuru detta i den Philosophiska Faculteten, 
om den-med ännu en expectance lön nu blefve betungad, 

"framdeles icke synnerligen torde löna mödan, så skulle 
dock i de öfre Faculteterne dylika försök at åtkomma de . 
indelta lönerna medföra så mycket större vinning. Va- 
rande det en allment bekandt sak hvad betydliga penninge- 
summor gemenligen pläga vägas vid accorder om mindre 
fördelacktiga sysslor än dessa. Hvad verkan detta skulle 
hafva för Academien, och hvad skadliga fölgder en sådan 


Bidrag t. känned. af Finl; 


"ESR 


3 
2 


4 


, 


159 


öpnad väg til masquerade accorder skulle för vetenskaperne 
i framtiden medföra, det förmodar Consistorium icke tarfva 
vidlöftigt ådagaläggande. 

Men om Eder Excellence icke dess mindre skulle pröfva 
det för Academien vara förmonligt at lärarenas antal här- 
städes, med den af Assessoren och Riddaren föreslagna 
nya Profession må ökas: då holler Consistorium före at 
på sätt Eders Excellence det jämväl högstuplyst funnit, 


den vid detta Läroverk lämpeligen icke til den Philoso- 
— phiska, utan fast mera til den Medicinska Faculteten såsom 


dess rätta ställe kan hänföras. 
Assessoren och Riddaren har sjelf vid dess inrättning 


ganska välgrundadt fordrat de vilkor, at den nye Profes- 
 Soren -hälst skall vara Medicus, och därmedelst erkändt at 


ämnet med en Medici kunskaper har den närmaste före- 
ning, och af en sådan både lättast kan inhemtas och bäst 
tracteras. At veterinair vetenskapen har de flästa grun- 
der gemensamma med Anatomien, Physiologien, och Materia 


Medica, at den från dem. skal hämta sina säkraste och 


bästa hjelpredor, at utan insigt i dessa vetenskaper den 
möjeligen icke på et scientifikt sätt kan läras, och at äm- 


nen därtill icke heller beqvämligen kunna annorstädes upam- 


mas eller deras skickelighet till en sådan Profession på- 
liteligen pröfvas än i den Medicinska Faculteten, det lä- 
rer ingen kunna neka. Alla omständigheter styrka såle- 
des därtill at den til först nämnda facultet bör räknas. 


At sådant allt oacktadt icke dess mindre föra den till den 


Philosophiska Faculteten vore at vända op och ned på den 
ordning Höga Öfverheten de Academiska faculteterne emel- 
lan ganska visligen stadgat, och tillika i sjelfva verket 
från de egendteligen Philosophiska vetenskaperna draga en 


dem tillhörig indelt lön. | 


Däremot skulle icke någon den ringaste olägenhet däraf 


— följa om denna kunskaps del föres till den Medicinska fa- 


culteten. Hvar och en Medicus' behöfde därföre icke mer 


tillika öfvas i Ars Veterinaria än hvar och en Philosophiae 


Magister i Marckscheideri el. Arabiskan: de studerande, 
hvilka icke vilja blifva Medici men dock åstundå at lära 
veterinair vetenskapen, kunde icke dess mindre lika be- 
qvämligen däri af denna Professor niuta undervisning, då 
Medicorum auditorier lika så väl som de Philosophiska stå 


för alla öpne: äfvensom de för hvilka Examen i denna 
konst blefve vid någodt tillfällu nödigt, lika så lätt af 


denne Professor i den Medicinska faculteten kunde för- 


vat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


160 


höras som det nu sker vid flere slags andra Examina, till 
hvilka Professorer från särskilda Faculteter gemensamt bi- 
draga. 

Den större verksamhet som den föreslagne nya Pro- 
fessoren såsom Ledamot i den Philosophiska Faculteten 
kunde synas hafva på samma vetenskaps utbredande — 
medelst deras Examinerande, som söka Magister graden, 
är icke heller at räckna på, då nu mera knapt 4 el. 5 år- 
ligen per medium vårda sig om dess antagande. Och 
dem äro dess utom redan förut så många särskildta veten- 
skaper til lärande föreskrifna, at en ny tillökning i desse 
delar snarare skulle minska än öka deras antal. När man 
besinnar huru vidsträckta delar af Medicinen tillika blifva 
nödiga för at i Veterinair vetenskapen vinna grundelig 
insickt och sådan som vid en Academie bör bibringas, 
blir det lätt at begripa hvad ansenlig tilökning i göro- 
mål och möda dess lärande skulle förorsaka dem, som 
vore hågade at Magister graden antaga, om de annors 
ville ungå den billiga förvitelse at såsom halflärde och 
klåpare uti förenämde konst skaffa mera skada än gagn i 
det allmänna. 

At Natural Historien vid Upsala Academie äfven som : 
Chemien vid Academien i Lund är förd til medicinska 
Faculteten har ingen skada vållat, eller därstädes hindrat 
desse vetenskapers flitiga idkande och utbredande. Då 
fråga är om tillgång af Extra förtjenst för at under vän- 
tan på lön kunna skaffa sig uppehälle, finner väl Con- 
sistorium at sedan så många Medici nu redan här i sta- 
den äro, den Medicinska practiquen icke får anses för 
mycket lönande: men så blir det dock ostridigt at en 
medicus altid har utväg till bättre förtjenst utom sysslan 
än en Philosophiae Professor. 

Af alt detta förmodar Consistorium allerödmjukast 
nogsamt kunna slutas, at Veterinair vetenskapen oacktat 
hvad Assessoren och Riddaren i den delen anfördt, til - 
den Philosophiska Faculteten så lämpeligen ei kan föras, - 
som till den Medicinska. Varande i öfrigt de grunder - 
Assessoren och Riddaren å sin sida dertill anfört dess 
utom så vidsträckta, at på alldeles enahanda sätt af dem 
kunde bevisas, det icke allenast Veternair kunskapen utan 
jämväl hela Medicinen borde til den Philosophiska Facul- 
teten föras, så vida den lika väl som förstnämde kunskap, 
äfven med åtskilliga Philosophiska vetenskaper har et 
nära sammanhang och på deras grunder sig stödjer. 

Det finner väl Consistorium at såsom Assessoren och 


Bidrag t. känned. af Finl. 


161 


Riddaren jämväl anmärkt, åtkomsten til indelt lön för den 
nya Professoren kan blifva i den Philosophiska Faculteten 
någodt lättare än i den Medicinska, hvilket ock därföre 

"synes vara hufvudskälet at den till förstnämde Facultet 
vilja hänföra: men å andra sidan blefve det dock ganska 
obilligt om blott för sådan orsak Philosophiae Professo- 
"rerne en deras Facultet tillhörig indelning skulle frånta- 
gas. Tvärtom synes det med all rätvisa instämma, at då 
anstalten såsom Consistorium förut allerödmiukast anfört, 
nödvändigt måste lända någondera Faculteten till tunga, 
lasten hälst må dabba den af dem till hkvilken vetenska- 
pen likligast hörer, och hvars Ledamöter därigenom få en 
ny utväg til befordran. 

Och ehuru väl hvad lönen för den nya Professoren 
och dess tour till indelning beträffar, det till samma löns 
"— förbättrande skulle mycket bidraga om Räntan af hela 
det Capital Assessoren och Riddaren Academien erbudit, 

"kunde därtill användas, synes det dock efter Consistorii 
allerödmjukaste mening vara billigt at enligt Assessorens 
och Riddarens i des till Consistorium nu ingifna skrift 
giorde. förbeholl de 666 ?2/, R:r däraf må afdragas, som 
till den i Anatomie Professorens lönefond tillförene utlåf- 
vade fyllnad bör tjena: äfven som där sysslan inrättas 
och til den Medicinska Faculteten föres, det tillika blir 
nödigt, at den rätt, som genom Kongl. Majt:s Nådigste 
stadfästelse af den 7:de Sept. sistförledne åhr, å Anatomie 
och Chirurgiae Profession härstädes blifvit Stads Physicus 
och Medicinae Adjuncten samt Anatomie Prosectoren Jo- 
seph Pipping i nåder tillagd at vid nu varande innehafva- 
rens Anatomiae Professoren Haartmans skeende flyttning 
el. afgång samma syssla med Tour til indelning näst efter 
denne sednare tillträda, honom uttryckligen må varda för- 
behollen. 

"Hvad de öfrige af Assessoren och Riddaren i sine 
förbeholl nu giorde ändringar, och bland dem den för 
Doctor Bonsdorff betingade förmon at genast undfå den 
föreslagne lönen, beträffar, så synes de longt ifrån at un- 
danrödja el. försvaga de betänkeligheter, hvilka i hans för- 
slag Consistorium förut förekommit, snarare tjena at dem 
än vidare föröka. Ty at Doctor Bonsdorff skulle i Philo- 
sophiska Faculteten erholla rätt til indelt lön i sin ord- 
ning och detta oacktadt lika fullt genast, och med de 
äldre lönlöse Professorernes i Faculteten förbigående til- 
träda den nya Lönen, det kan med den reciprocitet, som 


a Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


11 


162 | 


i den delen emottagas bör, i någor måtto icke 
förenas. : 

Vidkommande Assessorens och Riddarens förbehållne 
Dispositionsrätt öfver Ylikylä til Academien förut Done- 
rade Rusthåll, hvilket oacktadt hvad förtydning Assessoren 
och Riddaren uti dess skrift Consistorium i den delen 
velat tillvita mot klara bokstafven i Kongl. Majt:s Nådiga 
stadfästelse å Medicinae Adjuncects och Botanices Demon- 
strators sysslan icke annorlunda än som en samma syssla 
tillhörigt everdeligt Praebende kan anses: får Consistorium 
i denna omständighet åberopa dess till Eder Excellence 
förut afgifna allerödmiukaste yttrande. I 

Hvad sluteligen angår den Assessorens och Riddarens | 
ytterligare Donations skrift undertecknade Löftesmannens | 
Probsten Bonsdorffs vederhäftighet; så känner väl Con- 
sistorium den samma icke så noga, at Consistorium sig 
deröfver med fullkomlig visshet kan yttra. Men Consisto- 
rium hoppas ändå at där sysslan ändteligen skall inrättas, 
den därtill anslagne löningsfonden riktigt torde utgå. 

Som Consistorii Ledamöter af Assessorens och Ridda- 
rens förslager för sine egne personer icke hafva någon 
den ringaste hvarken fördel eller skada at förvänta: Och 
de således härvid icke drifvas af andra afseenden än blott 
det som efter deras tanka är för Academien och under- 
visningsverket nyttigast; så hysa de ock till Eder Excel- 
lence den allerödmiukaste tillförsickt, at Eder Excellence 
med höggunstigste välbehag lärer anse hvad Consistorium 
i detta mål, som förorsakadt så mycken vidlöftighet, efter 
bästa öfvertygelse redeligen och väl anfört. 

Och jämte det de Consistorium meddelte handlingar 
samt Assessorens och Riddarens till Consistorium ingifne 
ofvan omförmälte skrift, så väl som Professoren Doctor 
Gabr. Eric Haartmans såsom Decanus i den Medicinska 
Faculteten afgifne betänkande härhos allerödmiukast biläg-' 
gas, framhärdar Consistorium med djupaste vördnad att 
vara 


Eder Excellences e.e. 
Anders Planman. 


Christian Cavander. Lars O. Defrén. 
Math. Calonius. Gab. Er. Haartman. Johan Bilmarck. 
Henric Gabr. Porthan. Olof Schalberg. Sal. Kreander. 


Joh. Henr. Lindquist. ER -Henr. Alanus. 


Bidrag t. känned. af Finl. 


163 


Professoren Doctor Gabr. Eric Haartmans 
Betänkande. 


Hvad frågan om den nya tillämnade Historiae Natu- 
ralis & Artis Veterinariae Professions flyttning till Medi- 
cinska Faculteten härstädes beträffar, synes. mig därvid 
så många och stora svårigheter förekomma, at förslaget 
näppeligen, utan en obotlig skada så för nämde Facultet 
som för hela Medicinal verket i allmenhet, blifver antagit. 
" 1:o Ehuru det i första påseendet skulle synas vara lem- 
peligast at Artis VWVeterinariae Profession i anseende til 
vissa anatomiska göromål i Medicinska faculteten blefve 
uptagen; lärer det dock ingen undfalla, at sist nämda 
vetenskaps gräntsor, dymedelst blefve vidare utvidgade, 
än det ifrån vetenskapens första upkomst varit ämnadt 
och för ändamålet däraf tjenligt. Medicinen har i alla 
tider och efter all godkänd Definition, icke innefattat an- 
nat, än kunskapen om menniskians sunda och siukliga till- 
stånd, samt medel at förekomma och häfva det senare; 
men genom den föreslagna Profession skulle hon få till- 
ökning af en kunskaps gren, som härmed icke hade ge- 
menskap. Samma inkast finner jag lätteligen kunna göras 
mot förslaget af nemde Professions intagande i Philo- 
sophisha Faculteten; men då Oeconomien, hvaraf Ars Ve- 
”terinaria är en hufvudsaklig del, därstädes redan i längre 
tider vunnit burskap, kan det åtminstone sägas vara mindre 
olämpligt at den nya Professionen i samma Facultet bibe- 
holles. 

2:00 I fall af denna tillökning i Medicinska Faculteten 
skulle äfven et nytt fält öpnas för Medicinae studiosi, till 
hvars uparbetande deras flit och möda borde delas; en 
omständighet, hvilken medförer så mycket större svårighet 
som den egendteliga Medicinen i och för sig sjelf i an- 
seende till sin vidd fordrar mera arbete och längre tid 
än de flästa dess idkare kunna åstadkomma. Således är 
den frucktan icke ogrundad, at den rätta Medicinen där- 
igenom blefve försummad, en händelse så mycket farligare, 
som menniskiors lif därigenom blefve äfventyradt; ty få 

så omfattande snillen gifvas som innom 2 a 3 åhr kunna 
blifva mästare i Medicin, Natural Historien och Ars Ve- 
terinaria. 

3:o Betragtar man med billighet aflöningen vid detta 
lärosäte och tillgångar til utomordentlig förtjenst, tror jag 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


164 


ES TEE 


et hinder möta detta förslag, hvars verksamhet på Medi- 
cinska vetenskapens undergång blefve alldeles ostridig. 
Då af det donerade Capitalet, om det ock blefve helt och 
hållit den nya Profession tillerkändt, intresset a 5 Pro 
Cent räcknadt icke utgör mer än 200 R:r om året, och 
således endast lika mycket med den förra penninge Lönen 
i Medicinska Faculteten, finner hvar och en lätteligen 
huru  otillräckelig en sådan aflöning vore, i synnerhet då 
hoppet om förbättrad "lön i afseende på den ena indelta 
lönen i Medicinska Faculteten är så ringa, Då ännu här- 
till kommer, at i synnerhet Anatomiska vetenskapen med- 
förer besvärligheter och faror för hälsan, hvilka jämförda 
med andra Professioners otvifvelacktigt öfverträffa dessa, 
ser jag ej hvad anledning kunde gifvas, som skulle förmå 
någon at med så dryga olägenheter och så ringa hopp 
underkasta sig de förra för blotta hedern at blifva Pro- 
fessor. Skall således Anatomien anses såsom en oumgän- 
gelig grund för Medicinska vetenskapen och angelägnare 
för dess idkare än Ars Veterinaria samt dess upkomst af 
denna orsak befordras, tror jag hvar och en medgifva at 
omnämda förslag är högst äfventyrligt så för Medicinska 
vetenskapens flor vid detta lärosäte, som ock för dess 
verkan på allmänna medicinal verket i Riket. De til- 
gångar till förtjenst, som genom Collegiers hållande vid 
andra Academier äro så rika, saknas här alldeles i an- 
seende till de Studerandes fattigdom, och bör således endast 
genom tillräckligare löner ersättas, om annors all flit icke 
skall qväfvas. 

4:o Kan jag ej lämna oförmält at nu varande Prosec- 
torns D:r Pippings rätt, ehuru icke uttryckeligen, dock 
tacite i det till Anatomie Professions inrättning faststälta 
förslaget förbehollen, i fall detth i fråga varande skulle 
vinna bekräftelse blefve alldeles emot förmodan rubbad i 
anseende till de svårigheter som Anatomien i allmenhet . 
och i synnerhet härstädes för allmenhetens fattade fördo- 
mar medföra, har honom blifvit förbehollen och i nåder 
lemnad successions rätt till min nu innehafvande Anatomie 
Profession med de därvid åtföljande förmoner, och fölg- 
ackteligen äfven närmaste rättighet at efter mig tilträda 
den indelta lönen. Alt detta skulle han i fall af Herr 
Doctor Bons dorffs utnämnande til Professor innom Medi- 
cinsga faculteteten förlora, isynnerhet om häremot icke 
blefve särskilt förbehollit. I hvilket fall jag har mycken 
anledning at befara, det han, för större förmoners vinnande = 


CCS VV SVIN EE I ES Vg 


Bidrag t. känned. af Finl, 


ANSE BIELKE 


NER AT SES ERUELA PIRAT, MSE ARV rö a ru gå RSS 
dj RN . d SYST ASRES IV TIN DN Sr 
. 


rs lr da hal 0 


165 


skulle söka sig en annan lägenhet, hvarvid Academien 


- skulle förlora en nitisk och skickelig lärare, hvilken i 


anseende till förr nämda ringa apparancen svårligen kunde 


— ersättas. 


Dessa svårigheter, som utan all tvifvel möta i fall det 
i fråga varande förslaget blefve faststält, hoppas jag Hans 


Excellence så mycket mera taga i behjertande, som den 


rätta Medicinens hotande undergång ingalunda ersättes 
med en ny Profession i Veterinair kunskapen och däraf 
'härflytande och påsyftad bättre Boskaps skötsel. 


 Bihang 3. 


, Till Hans Excellence Friherre Carl Sparre. 


Då Consistorium Academicum Nyårsafton (1785) öfver- 
sände sit betänkande angående vårt förslag til inrättning 
af en Historia Naturalis Profession här vid Academien, 
vågade väl jag Haartman genast uti djup ödmjukaste 


skrifvelse til Eder Excelience besvara de förnämsta skäl 


Consistorium emot vår välmening behagat anföra. En bil- 


dig farhoga för de följande Posters uteblifvande denne 


årstiden nödgade mig at, ehuru ofulkoml. det ock i den 
hast af mig ske kunde, åtminstone söka något så när befria 
oss ifrån den skugga Consistorii yttrande syntes vilja ka- 
sta på detta vårt bemödande, at efter yttersta förmåga 
gagna det almenna. Nu hafve vi icke alenast ägt tillfälle 
at närmare lära känna de af Consistorio anförde betänke- 
ligheter, utan ock fått mera rådrum at inom oss sjelfva 
öfverväga altsammans i sit rätta sammanhang; utbedie 
oss alt derföre i all ödmjukhet Eder Excellences dyra 


- Nåd, att ännu och gemensamt få framställa några ytterli- 


gare anmärkningar uti detta ämne. 
Vi anmärke 1:o At den Profession, som nu är i fråga, 


 allaredan af Hans Kongl. M:t med H: Professoren Hellenii 


utnämnande d. 7 Juni 1780 blifvit stiftad, och at alenast 
lönen för den samma nu är det som vi i ödmjukhet ut- 
fäste oss at til evärdeliga tider förskaffa. Härtil kommer 
Hans Excellence Grefve Ulric Scheffers, såsom då varande 


» Academiens Canceller, oss nådigast lämnade försäkran om 


Professionens befrämjande, alenast vi ville ännu utfästa 
oss till en ny aflöning, Desse anledningar och inge 
andre har ock upmuntrat oss til de anbud vi nu ytterli- 
gare gordt. 

2:o Kommer denne nye Profession icke at anses så- 


Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 


166 - 


som någon privat mans inrättning, utan på samma sätt 
som den nyss inrättade Anatomis Profession såsom Kongl. 
och af lika natur som alla förr inrättade Professioner, 
med tour til de indelte lönerne, i hvilket fall det synes 
billigast, at Historiae Natur. Profession nu bl. inrättad 
med samma lön och förmåner som Chemiae- Profession för 
detta bl:t. Emot denna lön anförde Consistorium förra 
gången 1782 intet något klander. bo lé me 

3:o Icke heller disputerade H:ne då såsom nu skedt 
den föreslagna ändringen med Ylikylä, utan endast touren 
til de indelte löner för den blifvande Professoren, hvilken 
tvist dock nu mera med Anatomiae Professions inrättning 
fullel. är undanröigd, såsom ock med 1760 års kunga 
bref förlagd. Huru litet också detta upsökta -skälet om 
Ylikyläs disponerande til denna Profession bör gälla, det 
inser Eder Excellence nogsamt af hvad jag Haartman sed- 
nast d. 30 Dec. sistledit år anförde, enär desse med 1707 
års skrift til Consistorium jämförde varda.: ist 

4:o Af än mindre betydelse är ock den af Consisto- 
rio emot mig Hisinger gorde anmärkningen för det jag 
icke lämnat Academien någon säkerhet för det af mig 
ytterligare utfäste anbudet. Af hos följande utdrag utaf 
den Teståmentariska disposition, som emellan mig och . 
min afledna hustru 1781 författad bl:t, finner Eder Excel- 
lence, det jag nu som förr är ägare af alla Fagervikska 
fastigheterne och så snart Kongl. M:t samtycker vårt 
gorda anbud, skal ock jag draga försorg om en lika sär 
kerhet som förr, för de sednast utfäste 50 R1. til Med. 
Adjunctens aflöning. 

Hvad åter. 5:o angår de skadliga fölgder för Wetten- 
skaperne som Consistorium föregifver existera skulle, om 
flere Professioner med Penningelöner i anledning af detta 
exempel inrättas skulle, så äro de sannerligen efter vår 
öfvertygelse ogrundade, och liknar fullkommel. Spökhisto- 
rierne. Skal denna gränse Academie åter uphielpas til 
något anseende, så väl hos landets egne invånare, som 
ock ibland Utläningarne, och skal den Wiborgska Ungdo- 
men ifr. Ryssland, som i sednare tider vändt sig til de 
Tyske Academierne hit tilbaka låckas, så bör icke  alle- 
nast flit och arbetsamhet åter införlifvas (hvilket dock 
långt säkrare af måttel. lönta framför vällönta fullföljes), 
utan ock tilgång på lärare uti de nödigaste och nyttigaste 
Wettenskaper här ej mera än vid de Tyske Academierne 
för ingen del saknas, och aldraminst i Historia Naturali, 


Bidrag t. känned. af Finl. 


167 


RIE som grunden lägga skal til all slags Hushållning och alla 
0 > näringar! Dessutom bör man göra skilnad emellan lönlösa 
samt half- och vällönta. At denna Academie ännu hafver 
alt för få löner, så väl för oumbärliga Professioner som 
ock för Adjuncter ete. det är en klagans värd sanning 
FoBDe gök "vid sådan belägenhet hvem kan då neka, at ock 
oo  halfva löner äro långt bättre än allsinga. Om derföre flere 
i andra Patriotiskt sinnade ville följa vårt exempel, fast ock 
of Cså vida at antalet af desse bl. allparigt med de indelte, 
oc kan någon förnuftigt tänkande annat finna, än at ock desse 
> — skulle tiena til allmen båtnad och til å sido lagda Wet- 
Sf ”tenskapers förnyelse, .och det tidehvarfvet skulle vi der- 
oo före tilönska våra efterkommande, så vida vi supponere 
inga sofvande onyttige expectanter, utan sådane som med 
sin flit kunna ärsätta sina brister in til dess de vunnit 
"touren til de indelte. At desse halflönta Professioner 
skulle på minsta sätt afskräcka skickeliga och arbetsamma 
"ämnen vid Academien att qvarstadna det förekommer ock- 
"så en hvar nog otroligt och ogrundadt, ty ju flere såsom 
sades, så väl bättre som mindre lönte Professioner vid ' 
" — Academien finnas, dess större bl. utsikten för skicklige 
"ämnen att derstädes vinna sin fortkomst, och desto större 
"måste både täflan och flit bl. så väl Professorerne emel- 
lan, som ock mellan Ungdomen och Docenterne. — Vår 
förmögenhet förslår icke att åstadkomma de större löners 
> inrättande, än mindre att afhjelpa alla Academiens brister; 
men ho skulle derföre med skäligt förnuft kunna påstå, at 
= de måtteliga ell. halfva lönerne derföre äfven böra förka- 
stas? Academien har nu en värkeliga lönlös Professor, 
men vinner vårt anbud framgång, så kommer denne der- 
igenom genast til värkelig lön, och hvem finner då icke 
at denne halfva kakan smakar bättre än alsintet. Dele 
de H:r, som annexer hafva i den Philosofiska Faculteten, 
också 17, d. med sig af samma annexer til de lönlösa Ad- 
junceterna, så blifva ock desse, utan de förras känbara 
förlust skäligen hulpne, och då skal ock bristen på Do- 
"center snart uphöra. j 
--6:0 Hvad ogemen nytta en Historiae Naturalis Profes- 
sion i Philosofiska faculteten på all ungdom i gemen åstad- 
komma kan, och huruledes dehne icke alenast på det mest 
lockande sättet kan uplifva och tilvänja Ungdomen til 
flit, och at på nyttigaste sättet använda äfven sjelfva leke 
stunderna, och huruledes dennes undervisningar gagna alla 
stånd, samt undanrödjer och boörthielper det stora mörker, 


fe 


Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 


168 


som ännu insöfver landets ungdom, och hvilket in til våra 
tider hindrat Näringarnas och Slögdernes vederbörl. för- 
kofring, alt detta är en sanning, hvilken Eder Excellence 
högt uplyst finner, och hvilken Kongl. M:t allaredan i 
Professoren Hellenii fullmakt behiertadt, hvarföre vi ei 
begripa kunne, på hvad grunder H:r Consistoriales säja: 
»de orsaker, hvilka gordt Chemiae Profession med 133 !/, 
RI. lön nödvändig, här icke inträffade. | 
Vidare och för det 7:de. Hvad utmärkt värkan en 
Professor i Historia Naturali åstadkomma kan på den stu- 
derande Ungdomen, fram för en Demonstrator och Ad- 
junct, det har Professoren Hellenius ärfarit och fullkommel. 
å daga lagt. Herr Rector och Consistoriales föregifva 
dessutom at det ei så mycket ankommer på lärarenas 
myckenhet, som icke mer på deras skickelighet; icke 
dess mindre är det en ovedersägelig sanning, at Historiae 
Naturalis Professor, af Demonstrator understödd, måtte 
uträtta långt mera än endera ensamma; och at vi icke 
heller hvarken förra gången ell: nu föreslagit andra än 
dem, som för utmärkt skickelighet gordt sig kände; det 
har också Herr Professoren Hellenius nogsamt alt sedan 
1778 fullkomel: visat. — Det är väl sant, at Magist. och 
Licent. Bonsdorff, som nu til Adjunceturs och Demonstra- 
tors sysslan föreslagen blifvit, är en anhörig af mig Haart- 
man; men i sanning har Han ej egentel. derföre af mig 
bl. "recommenderad. Dess driftiga flit under studer åren - 
i mit hus, och dess utmärkta framsteg så i Philosophiis - 
som alla Medicinens delar, redan den tiden Han här vi-. 
stades, förvissade mig derom, at i honom hafva et utsökt 
ämne til Academiska föremål och under den tid Han nu 
i Upsala varit, har Han ock där för sin flit och kundska- - 
per så vunnit Consistorialernes förtroende, att de funnit 
honom värdig til et rum på Demonstrators förslaget derstä- 
des. Icke heller praejudiceras någon härigenom. 4 
Af alt detta täckes Eder Excellence inhämta, huru litet 
Herr Rectors och Consistorii föreburna olägenheter äro 
grundade. Det enda motskälet, hvilket vid vissa olycks- 
tilfällen inträffa kan, angår väl Ylikyläs osäkra aflönings- 
fond. Men sedan ock detta ytterligare afhulpet blifvit 
genom de 2,000 Rdr. som jag Haartman förbundit mig til, 
på sätt som i förra skrifvelsen af d, 30 Dec: sistledit år 
anfördt finnes, så göra vi oss i underdån. ödmiukhet nu 
mera försäkrade derom, at Eder Excellence med vanlig 
ynnest anser vårt välmenta anbud, och vårt rena upsåt 


Bidrag t. känned. af Finl. 


SA NEN a 
SN SN FE DAR 
ART Re 5; AR (Ran 
3 - i 
Aa ; 
2 FSUTTO 
Å ' få É 4 AG: 
4 - 
? 


C r förodrager de samma Re Mjostat. 


£ de af oss så i förskrifningen som första in- 
M:t allernådigst stadfästade."” | RN 


otgällande förord så befordrar inrätt- 
: i abörine: Naturalis Profession, vid denna 


ån. ödmjukast gorde förbehåll til alla. delar 


&. RR SÖK der TG 
Praloansea skira: Netsäntå RR 


ES OA ER 
Pista NN TES Prof 


"6 ag bt. V Eter 
, 2 RR r SA . CT oc 
är Ne YEAR ER 


ARE Mindre är de Ry 

S ; i tt Prot ORG ig 

3 i KEN AR igt Ork. äv Söder. 
öste heller «Sena förre. stig Nk 
5 vigt BD ir Sänd si 4 skörkoleber 


EN: ig föltkon önmtle visat 
Liege On BERO tt SM 

Us Byer m slag big 
LEAN AE ge Er 
Få vberge 


2 ÖR pra oditerns BTR 


S FOR det Förs tlekes” Boet ee 
Re ; RR FENG AES É ICE Fat MSE Tape 


3 dit ban B meotskälel 3 
SR lbs kan gro 
Mens godan > net. dör y 
NE SI Ride ERA ES JI5ge: E 
Fer mr Bug 
nå ita. SE än KE ; 
3 lass Hö > ÖR 


Weda NR OSNREE 


i BINDING LIST JUN 1 1098 


INA 

Re Finska vetenskaps-societeten, 
60 Helsinki | 
ES Bidrag till kännedom av 
oh.69-70 = Finlands natur och folk 

Physical-& 

Applied Sch 

Serials Ho 


PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 


UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 


STORAGE 


H 
UN TG 


få 


EH 
Le H kl 
FÅ ER ATA 
i ING H 
i SIR OA 
3 ful: 
( H 1 5 
4 SINN 
; Hi 
H Å 


Te RR SIS foods ner gr 
ERS 


FELET EE 


ilj 
er 
äl 
iv 
FER ALLAAH 
1 FEELS EE 


Ni NN | 
Kär 
il 

i 

HL Han 

Hig 


i 


PEREDASARAA 


fel 
ta 
Hu 


fin 
SN 


a 


' 


KE SE 


Hi 


se " "= + RTR 
Am SA SS ASEAS 
RA AN SS INET SD) 
SS 
AFTER 


fi 


HERE 


NES $ Rek KR 
SS STATE E 
3 SNS OS ESEE Ra 

- RAR 5 


RENSA SOS SA 


tra 
AA 


LR 
ht 


or oja dip or rs or VN 
RAS 3 PR 


PL 
Fauh 


SES 


bör 


Hu 


EA 4 : å SE Sr = AES er = > : 
DA dengreå lam 4 Ke - - RSA IS z ; 3 j å SS 3 PEANSIEEN AR Ez : 3 SE 
kr FISK Kas ES 3 3 - » = = 3 RS - KOR 1 - th z 


AS 


(Hö 


= 


= 


PERSER 


SANNA 
EE od 
E 


RN 


a RN OT vg IR SA 
EES SS Sa ANS Sa 


ST 


hy dl] F 4 
i jr SEN N FER SST TN, 
USS > ve ERE SR POR EE EA 


RS =: 
TSAR LA 


SR 


ra 3 
; = 
; ' IFK VS EE ET fo R 5 SE , SASRENSS MA See ASS 
Za 4. 4 ” & = z i = G RE = 2 
3 bd EG i . 5 S RS ER AA Eg 
a FRE Ad 2 2 IE i ston SN / q R S . | & ; FERSAASE VETEN S 
TEE OR ; 9) E = SN a å ; RT =E 6 : ST SE iASSe = ES 
STRSTE SET EST KR SAS TAS få ATS [Tara - i - - 
TEES a omr ge å K 23 2 
FSE NS SARA re, 
SEE SEN ns sa 
a TS Nie ju 
SSR 


- TITS 


=> ford da bör