a a TE SE SOM LEFVA I ARTER Ar SLÄGTET ASCIDIA LL. ' ER T. THORELL. | | ren TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 14 SEPTEMBER 1859. 4! Elder det att naturforskarnes uppmärksamhet länge varit riktad på de krustaceer, som lefva parasitiskt på fiskarne, och undersökningen af dessa parasiter icke blott gjort oss be- kanta med ett stort antal nya djurformer, utan äfven medfört de vigtigaste resultat för den komparativa anatomien och fysiologien, synes man endast egnat ett flyktigt intresse åt de parasit-krustaceer, som tillhöra de evertebrerade hafsdjuren. Att dessa emellertid icke kunna vara mera fritagna från parasiter, än de högre organiserade djuren, tyckes man likväl redan a priori vara berättigad att antaga, och de få iakttagelser, som på detta fält blifvit gjorda, visa också faktiskt, att nästan inom alla grupper af lägre hafsdjur — med undantag af sådana, hvilkas ringa storlek är ett hinder derför — parasiter af krustaceer- nas klass äro att påträffa. Icke blott på andra krustaceer lefva, såsom väl är bekant, många af de ifrågavarande djuren, utan äfven på annelider'), blötdjur och stråldjur ”) — ja, man har till och med exempel på krustaceer, som lefva parasitiskt på andra parasit- krustaceer ”)! Innan jag särskildt öfvergår till anförandet af de mig bekanta fall, då parasitkru- staceer blifvit funna på djur af Molluskernas afdelning, torde jag med några ord böra redo- göra för det begrepp, jag fästar vid uttrycket parasitdjur. I allmänhet synes man dermed förstå endast sådana, som lefva på eller i ett annat lefvande djur, af hvars kropp de hemta sin näring. Dessa kunna indelas i ectoparasiter, som lefva på den yttre huden eller i så- dana kaviteter, som stå i omedelbar eller öppen kommunikation med det omgifvande me- diet, och endoparasiter, hvilka lefva i kroppens inre delar, t. ex. tarmarna, musklerna, o. s. v. Båda dessa slag af parasitiskt lefvande djur kan man förena under benämningen egentliga eller äkta parasiter, i motsats mot hvad jag skulle vilja kalla oäkta parasiter, eller sådana, som uppehålla sig på eller i ett annat djur, utan att lefva af dess kroppssafter eller någon annan del af dess organism, men likväl på dess bekostnad så till vida, som de förtära en del af den föda, som det för sitt behof anskaffar. Ett exempel härpå är den alltifrån forntiden under namn af Pinnoteres bekanta krabba, som lefver mellan skalen af Pinna nobilis. Deremot torde sådana djur, som endast sitta fästade på andra, utan att på deras . bekostnad hemta någon näring (t. ex. många fastsittande infusorier) icke böra räknas till 'parasitdjuren. - ') KRÖYER har nämligen i sin Naturhistorisk Tidskrift I. p. 476 beskrifvit en på gälarna af Aphrodite punctata UELLER funnen, troligtvis Ergasiliderna närstående art, Selius bilobus KR. Sjelf har jag i Bohuslän sett ett Ternzaartadt djur fästadt på en Nereis. ?) LEDIG har (Zeitschrift fir wissenschaftliche Zoologie, IV. 1853, sid. 376) sammanställt några hithörande iakttagelser. Till de der anförda stråldjursparasiterna kunna läggas den af BRuzELIus i Pennatula rubra funna Lamippe rubra (Ofversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1858, pag. 181), samt Asterocheres Lilljeborgii, af ÅA. BorcKk funnen på HEchinaster sanguinolentus (Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Chri- stiania 1859). V. DuEBEN har, enligt en uppgift i Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandlingar 1844, pag. 14, träffat en Lernea på en Actinia af slägtet Anthea. 3) Liriope pygmea RATHKE på Peltogaster paguri enligt LILLJEBORG: Les genres Liriope et Peltogaster (i Nova Act. Reg. Societ. Scient. Ups. Ser. III. Vol. 3). 4 T. THORELL, De parasitiskt lefvande krustaceerna äro till största delen äkta parasiter. Dessa äkta parasitkrustaceer synas alla tillhöra ectoparastiternas afdelning, ty äfven de, som lefva imuti respirationskaviteten hos molluskoiderna (Ascomyzon, Lichomolgus), eller i stråldjurens kropps- hålighet (Lamippe t. ex.) och verkligen äro äkta parasiter, böra lika väl räknas till ecto- parasiterna, som de, hvilka lefva 1 fiskarnes gäl- och munhåla. Oäkta parasitkrustaceer finner man isynnerhet hos blöt- och stråldjuren, och till dem hörer utan tvifvel större delen af de krustaceer, som man finner i de sednares kroppskavitet, likasom i och mellan de förras respirationsorganer. För flera sådana oäkta parasiter tyckes det icke ens vara nödvändigt att vistas hos de djur, i hvilka man brukar finna dem, ty de träffas lika ofta eller oftare i det fria: detta är till exempel fallet med Anonyx tumidus KROYER, en am- phipod, som man finner både fritt lefvande och såsom oäkta parasit i respirationssäcken af vissa Ascidier. Dessa oäkta parasiter bilda således den fullständigaste öfvergång till de fritt lefvande krustaceerna — en öfvergång, som äfven för de öfriga parasitkrustaceerna förmedlas derigenom, att stundom endast det ena könet — honorna — lefver parasitiskt, och hanarne fritt, och att alla — såsom det synes, utan undantag — till hvilken ordning de än höra, under sina första utvecklingsstadier simma fritt omkring och först sednare fästa sig på det djur, till hvilket de för sin näring af naturen blifvit hänvisade. I jemförelse med de temligen talrika endoparasiter, isynnerhet af platt- och rund- maskarnes klasser, som man funnit hos de egentliga molluskerna"), är antalet af de ecto- parasiter, man hittills hos dem observerat, icke stort. De utgöras”) af några få maskar (hufvudsakligen iglar), samt Acarider, bland hvilka sednare vi nämna Limmnochares anodonte PrFerFr. på gällamellerna af Unioner och Anodonter, hvartill kommer ett litet antal krusta- ceer. Vi ha redan omnämnt slägtet Pinnoteres LATrR. bland de kortsvansade Decapoderna, hvars arter lefva såsom oäkta parasiter hos musslor af slägtena Mytilus och Pinna. Bland de långsvansade Decapoderna visa en Pontonia LATR., och slägtet Conchodytes PETERS sam- ma lefnadssätt: Pontonia tyrrhena lefver 1 Pinna nobilis; Conchodytes tridacene Pet. 1 jätte- musslan, Tridacna squamosa; C. meleagrine Pet. 1 äkta perlmusslan, Meleagrina margari- tifera ”). Till de äkta parasitkrustaceerna torde den af LrypiG beskrifna och på Doris lugubris funna Doridicola agilis ") höra: den uppgifves springa fritt omkring på molluskens kroppsyta, och simmar dessutom väl, ehuru dess ben icke äro tvågreniga. Detta är der- emot fallet med den af A. BorcKk bekantgjorda, och likaledes på en Doris funna Artotrogus orbicularis ”), som i likhet med Doridicola tillhör ZENCKERS Entomostraca, och har tydligt utbildadt sugrör. En tredje, ännu icke närmare undersökt, och på gälarna af Doris obve- lata lefvande art har Prof. LovÉN upptäckt och godhetsfullt meddelat mig: den tyckes stå Doridicola nära, men afviker bland annat derigenom, att benen äro tvågreniga, såsom hos Artotrogus. Dessa tre, på nakna mollusker förekommande parasitkrustaceer äro alla ganska små, 1—2 millimeter långa, och genom kroppens allmänna form nära anslutande sig till de fritt lefvande Copepoderna: de äro de enda mig bekanta exemplen på äkta parasit- krustaceers förekomst hos de egentliga molluskerna. ') Jfr JoHNSTON, Einleitung in die Konchyologie, herausgegeben von BRONN, pag. 461—463. ?) Tbid. pag. 458—460. ) Archiv fir Naturgesichte 1852, pag. 283. ') Zeitschrift fir wissenschaftliche Zoologie, IV. (1853) pag. 377—382. ) Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania Aar 1859. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 5 De hos molluskoider hittills påträffade parasitkrustaceernas antal är ännu mindre, och om deras förekomst utanpå kroppen af en molluskoid känner jag blott en enda, af VON DösBEn meddelad uppgift, nämligen att han vid Norges kust på en sammansatt Ascidia funnit en Lerncea'). Deremot synes den stora respirationskaviteten hos Salper och enkla Ascidier vara en särdeles lämplig vistelseort för parasitiska krustaceer. Också har CLAus i Salpa africana — maxima funnit en ny Sappluirina, S. salpe CrAus ”), och i respirations- kaviteten af Ascidia communms lefver den af ALLMAN beskrifna Notodelphys ascidicola”): båda tillhörande Entomostraceernas ordning, den förra troligtvis en äkta, den sednare be- stämdt en oäkta parasit. Då föremålet för närvarande afhandling är framställningen af de krustaceer, som sålunda uppehålla sig i de enkla Ascidierna, och det af ALLMAN be- skrifna djuret länge varit det enda, man känt såsom parasit hos dessa Tunicater, skall jag i korthet redogöra för imnehållet af den uppsats, i hvilken han beskrifvit detsamma. Denna uppsats är mförd i Annals and Magazine of Natural History, XX. pag. 1—9 (Juli 1847) under titel: Description of a new Genus and Species of Entomostraca. Författa- ren visar der, att denna nya krustacé, Notodelphys ascidicola, kommer Cyclops och när- stående slägten (Copepoderna) ganska nära, ehuru den genom vigtiga karakterer afviker från de förut bekanta, dithörande formerna af denna grupp, och förnämligast derigenom, att äggen, sedan de lemnat äggstockarne, förvarades i ett af sjelfva kroppsbetäckningen bil- dadt rum, en matrix, 1 stället för att vara förenade i en eller två yttre äggsäckar, såsom hos de öfriga, fritt lefvande Copepoderna — ett förhållande, hvari ALLMAN ser en analogi mellan Notodelphys och Daplnierna, Cypris och deras samslägtingar. Genom sitt lefnadssätt var emellertid denna Copepod isynnerhet märkvärdig, ty som den lefde inuti respirations- säcken af en Ascidia, stod den på sätt och vis på öfvergången från de vanliga Copepo- derna till de egentliga parasitkrustaceerna — en öfvergång, som han äfven anser sig ha funnit 1 mundelarnes och benens byggnad. Dock anmärker ALLMAN uttryckligen, att hans Notodelphys ej kan betraktas såsom en äkta parasit, utan att den synes förhålla sig till de öfrige Entomostraceerna på samma sätt, som Pinnoteres till Decapoderna 1 allmänhet. Jemte den fullt utbildade formen af Notodelphys, samt den ur ägget nyligen kläckta ungen, som ALLMAN likaledes observerat, beskrifver och afbildar han tvenne andra 1 Asci- dier funna krustaceer, som han anser för olika utvecklingsstadier af N. ascidicola. Den ena, hvilken han antog vara den yngre af dem, utmärkte sig bland annat genom en lång- sträckt, cylindrisk kroppsform, och genom två förvaringsrum för äggen, i stället för ett, hvaremot den andra, äldre formen var kort, från sidan hoptryckt, med en enkel matrix, såsom hos det fullväxta djuret; båda dessa former voro särdeles tröga i sina rörelser och kunde endast långsamt och krypande flytta sig framåt, under det att det fullt utvecklade djuret, som ägde en medelmåttigt långsträckt, något nedtryckt gestalt, visade sig ganska lifligt.och simmade raskt omkring. Sedan ALLMAN publicerade denna beskrifning, har mig veterligen ingenting af vigt blifvit bekantgjordt rörande slägtet Notodelphys. Väl finner man det omnämndt på fler- falldiga ställen, och det har till och med blifvit uppstäldt såsom typ för en egen familj ') Öfversigt af K. Vet.-Akad:s Förhandlingar 1844, pag. 14. ?) RErIcHERTS und Du Bors REYMONDS Archiv fär Physiologie 1859, pag. 270. ?) PATERSON i Belfast är den; som först offentligen omnämnt detta djur, nämligen vid »British Association's for the advancement of Science» 13:de möte, i Cork 1843. 6 T. THORELL, och fördt i närheten af än den ena, än den andra familjen bland entomostraceerna; men några verkliga tillägg till vår kännedom om detta djur, synas, såsom sagdt är, sedan den tiden icke blifvit gjorda. Deremot har Costa i Fauna del regno di Napoli, Entomostraca Tab. II. under namn af Gunenotophorus och Notopterophorus afbildat tvenne krustacéslägten, som troligtvis till- höra samma familj och utan tvifvel blifvit funna i Ascidier: de äro likväl icke beskrifna hvarken i detta arbete eller i Horr's Catalogo dei Crostacei Ttaliani. Slutligen har LEuCKART (Archiv för Naturgeschichte 1859, pag. 241-—247) beskrifvit en i Phallusia (Ascidia) mamillata (Cuv.) lefvande krustacé, som han för till slägtet Noto- pterophorus Costa och kallar NV. Veranyi. Den visar till kroppsformen mycken likhet med en i denna afhandling beskrifven Notodelphyid, Doropygus auritus, men om LEUCKARTS beskrifning är riktig, afviker mundelarnes byggnad icke obetydligt från de mig bekanta Notodelphyidernas. Under ett par månaders vistande förliden sommar på Christineberg i Bohuslänska skärgården, företog jag mig särskildt att undersöka de parasiter, som lefva 1 arter af det Linneanska slägtet Ascidia. Så väl genom några observationer från ett föregående vistande på samma ställe, som genom figurer öfver flera i Ascidier funna krustaceer, som Pro- fessor LOVÉN tecknat och godhetsfullt meddelat mig, var jag förvissad, att Ascidierna hyste mer än en art af med den Allmanska Notodelphys ascidicola beslägtade krustaceer. Som hafvet i närheten af Christineberg är särdeles rikt på Ascidier, och jag öppnade och undersökte en stor mängd exemplar — säkert inemot tvåtusen — af flera särskilda arter, lyckades jag också att i dessa djur finna det icke obetydliga antalet af tjugu olika arter krustaceer, en amphipod och nitton arter små entomostraceer, de flesta tillhörande nya släg- ten, och ett par af dem till och med hittills okända familjer. Det visade sig då bland annat, att de båda omnämnda Allmanska utvecklingsstadierna till Notodelphys äro sjelf- ständiga, från detta slägte generiskt åtskilda former, och vidare, att till och med inom sjelfva det sålunda reducerade slägtet Notodelphys flera arter äro att särskilja. ÅALLMANS beskrifning är för obestämd och de figurer, han lemnat, behäftade med alltför stora fel- aktigheter, för att kunna tjena till att säkert afgöra, hvilken art han menat med hvad han kallar den fullt utvecklade formen af N. ascidicola, så mycket mera, som han troligtvis äfven derunder sammanblandat olika arter. Namnet ascidicola har jag derföre ej kunnat bibehålla såsom artnamn, men har i stället användt det såsom genusbenämmning för det långsträckta, med dubbel matrix försedda djur, som af ALLMAN ansågs för en yngre form af N. ascidicola. Den andra, kortare och från sidan hoptryckta formen synes vara iden- tisk med min Doropygus pulex. De tjugu af mig i Ascidier funna krustaceerna äro följande: OM KRUSTACEER I ASCIDIER. ” AMPHIPODA. 1. Anonyz tumidus KROYER "'). ENTOMOSTRACA ZENCKER. NOTODELPHYIDA. 13. Botachus cylindratus n. sp. 2. Notodelphys Allmanni n. sp. 14. Ascidicola rosea THOR. 5 d fUfescensy men BUPRORIDE n. f. , NL dTAES 5 15. Buprorus Lovemi n. sp. 6: 5 elegans n. sp. — SAPPHIRINIDAE Tor. ie » agilis Nn. Sp. 16. Lichomolgus albens n. 8. 8. » prasina n. sp. 17. » marginatus Dn. Sp. 9. Doropygus pulex THOR. 18. 2 forficula n. sp. 10. » psyllus n. sp. 19. » furcillatus n. sp. JUL » auritus Dn. Sp. ASCOMYZONTIDE n. f. 12. » gibber n. Sp. 20. Ascomyzon Lilljeborgii n. sp.”) Utom öfver Anonyz tumidus, som är en tillräckligt bekant art, skall i det följande beskrifningar lemnas öfver ofvanstående arter, hvilka, med undantag af denna samt de former, som ÅLLMAN sammanfört under benämningen Notodelphys ascidicola, alla äro för vetenskapen nya. Flertalet, nämligen Notodelphyider och Buprorus, äro oäkta parasiter; en äkta parasit är deremot Ascomyzon och troligtvis äfven arterna af slägtet Lichomolgus. Några anmärk- ningar rörande dessa djurs lefnadssätt, imre byggnad och utveckling tillåter jag mig att i sammanhang med beskrifningarne meddela, oaktadt ofullständigheten af mina iakttagelser i denna riktning: då jag hufvudsakligen studerat dem ur descriptiv synpunkt, har jag blott kunnat egna en flyktigare uppmärksamhet åt dessa sidor af deras naturalhistoria, till följe af den korta tid jag haft att i naturen studera dem, och som till största delen upptagits af att insamla, afteckna och beskrifva dem. De arter af slägtet Ascidia Linn., eller de så kallade enkla Ascidierna, som jag haft tillfälle att undersöka, hafva varit Å. venosa, parallelogramma, aspersa, canina, mentula, intestinalis och echinata, de två sistnämnde arterna 1 ringare antal, de öfriga deremot 1 stor mängd, äfvensom några exemplar af Cyntlia rustica, lurida”) och tessellata. Hos alla egent- liga Ascidier, med undantag af ÅA. echinata, har jag funnit parasitiska krustaceer, bland arter af Cynthia deremot endast hos C. lurida, hos hvilken jag en gång fann tvenne exem- plar af Doropygus pulex. Orsaken till, att de äro så sällsynta eller alldeles saknas hos Cynthierna och A. echinata, bör tvifvelsutan sökas deruti, att då dessa djur hafva ett sär- deles muskulöst kroppshölje, som tillåter kraftiga kontraktioner, sammandraga de ofta ') Naturhistorisk Tidskrift, 2:den Rekke Bd. 2 (1846), pag. 16. ?) I ÖOfversigt af: K. Vet.-Akad:s Förhandlingar 1859 finnes under titel: Till kännedomen om vissa parasitiskt lefvande Entomostraceer, ett utdrag ur närvarande afhandling införd, innehållande diagnoser öfver de nya ar- terna m. m. Några ändringar och rättelser i deruti förekommande uppgifter och diagnoser har jag haft till- fälle att här göra. ?) C. lurida n. sp., OC. rustiee ad magnitudinem et formam simillima, a qua praecipue differt colore fusco-lurido et defectu aculei inter aperturam "branchialem et analem. 8 T. THORELL, mantel- och respirations-kaviteterna med sådan häftighet, att de ifrågavarande, 1 allmänhet temligen ömtåliga krustaceerna ej gerna der kunna uppehålla sig. Det förtjenar anmärkas, att den omnämnda, i Cynthia lurida funna arten Doropygus är den fastaste och glattaste af alla mig bekanta Notodelphyider. Bland de uppräknade Ascidierna synes ÅA. canina vara den, som har de flesta gäster att herbergera. Minst två tredjedelar af det antal exemplar, man öppnar, innehålla para- siter, oftast i flera exemplar, stundom ända till 30, ja någon gång 50 eller flera, hufvud- sakligen Notodelphyider, isynnerhet Notodelphys Allmanni, Doropygus auritus och Botaclus cylindratus. Äfven Not. prasina, N. tenera och Lichomolqus forficula tillhöra särskildt denna art, som dessutom mera tillfälligtvis, såsom det synes, herbergerar ännu några andra af våra entomostraceer. Dessa äro dock icke de enda djur som besvära denna Asecidia. En mussla, Modiolaria marmorata, som blifver ända till i tum lång, sitter ofta i flera exem- plar i hennes yttre mantelkavitet, invuxen 1 den yttre manteln, och bidrager icke litet till att ge henne den oregelbundna och bizarra gestalt, hon ofta företer. I ÅA. canina, men oftare i ett par andra arter, t. ex. Å. parallelogramma och venosa, är det, som man icke sällan träffar den 7—8 millimeter långa Anonyz tumidus, likaledes ofta nog i flera exem- plar. — Med dessa nu nämnda djur, som alla regelbundet lefva i Ascidier, får man icke förblanda sådana, som endast tillfälligtvis träffas i dem: så har jag i deras respirations- säck af krustaceer funnit t. ex. en art Cythere, en ung Hippolyte, en Mysis; bland djur af andra klasser, som man icke sällan på detta sätt anträffar, vill jag blott nämna ungar af Sjöstjernor. Alla dessa djur synas endast händelsevis hafva kommit in i Ascidian med den ström, som de respirations-kaviteten beklädande ciliernas rörelse åstadkommer 1 vattnet, och äro också ofta döda, då man finner dem. ÅA. mentula hyser ungefär samma parasiter, som Å. canina. I denna art förekommer dessutom oftast Buprorus Lovém. I A. parallelogramma uppehålla sig företrädesvis N. agilis, Ascomyzon Lilljeborgu och Lichomolgus albens. A. venosa synes uteslutande herber- gera N. coerulea; den är oftast värd för Dor. gibber och Lich. marginatus och, jemte A. camina, för D. pulez. I A. intestinalis har jag funnit tvenne former, som jag icke träffat hos någon annan art, nämligen Not. elegans och Lich. furcillatus; i A. aspersa en, Doropy- gus psyllus. Det visar sig redan af hvad jag nu anfört, att de ifrågavarande entomostraceerna i afseende på förekomst och utbredning förhålla sig mycket olika. Några tyckas uteslu- tande lefva i en bestämd art Ascidia, under det andra väl förekomma företrädesvis i en, men också undantagsvis träffas i andra. En och annan visar sig tillhöra flera arter utan åtskilnad, och till dessa hör i främsta rummet Dor. pulex, som icke blott lefver i A. ve- nosa, canina, aspersa, parallelogramma och troligtvis äfven mentula, utan också, såsom jag redan omnämnt, i en art Cynthia. Dit hör också Ascidicola rosea, som jag funnit hos Å. intestinalis, parallelogramma, canina och aspersa, utan att kunna afgöra, i hvilken den helst trifves. Botachus cylindratus, Ascomyzon Lilljeborgii och arterna af slägtet Lichomolgus fimner man nästan uteslutande mellan Ascidiernas gäl-lameller, hvaremot de öfriga vistas i sjelfva gäl-kaviteten: stundom, ehuru, såsom det synes, endast tillfälligtvis, finmer man dem i den yttre eller inre mantel-kaviteten. Då Ascidierna blifvit skadade, eller det vatten, hvari de befinna sig, icke är friskt och rent, begifva sig deras parasiter ofta ut genom branchial- OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 9 eller analöppningen, hvarföre man någon gång också finner dem fria i vatten, hvari man hemfört från hafsbottnen med skrapa lösrifna Ascidier. HEljest synas de under de sednare stadierna af sin utveckling uteslutande lefva i dessa djur. Då alla de djur, till hvilkas speciellare behandling jag nu öfvergår, tillhöra den ord- ning bland krustaceerna, som numera allmänt nog benämnes fntomostraca, må det tillåtas mig att tillägga några ord angående de dithörande djurens klassifikation och systematiska ställning. — Det är bekant, att man med ZENCKER ') under namn af Entomostraca förenar alla de krustaceer, som tillhöra de tre Milne-Edwardska ordningarne Copepodes, Siphonosto- mes och Lernéides, och att man vanligen indelar dessa djur i tvenne underordnade grupper: Copepoda och Parasita (”Schmarotzerkrebse»). Hvad först beträffar förenandet af de fritt lefvande och de parasitiska entomostraceerna till en enda ordning, så synes mig kännedo- men om dessa djurs naturliga förvandtskaper derigenom vara förd ett stort steg framåt och en säker grundval vara lagd för en riktig uppfattning af de besynnerliga och öfver- raskande förhållanden både i kroppens form och 1 lefnadssättet, hvarpå de parasitiskt lef- vande entomostraceerna så ofta gifva oss exempel. Jag kan således icke sluta mig till den åsigt, till hvilken CrAus”?) sednast kommit, och enligt hvilken Copepoda och Parasita böra hållas 1 sär såsom två strängt skilda grupper. De sednare skulle, enligt hans för- menande, karakteriseras af sitt parasitiska lefnadssätt och några egendomligheter i den allmänna kroppsbildningen. Hvad lefnadssättet angår, så gifver detta, såsom vi straxt skola visa, ingen säker ledning i närvarande fall, och för öfrigt kunna olikheter i lefnads- sättet icke läggas till grund för djurens indelning 1 naturliga grupper, så vida icke dessa olikheter finna sitt uttryck i en olika modifierad organisation — en motsatt åsiot skulle nämligen föra tillbaka till den uppfattning af zoologisk affinitet, enligt hvilken t. ex. hva- larne skildes från däggdjuren och förenades med fiskarne — och det återstår således att tillse, om i Entomostraceernas kroppsbildning några karakterer kunna uppletas, som rätt- färdiga CrAus' åsigt om Copepodernas och »Parasiternas» förhållande till hvarandra. Detta är emellertid långt ifrån händelsen. Den för Copepoderna, t. ex. Cyclops, typiska kropps- segmenteringen, med fullständigt utbildad, 5—6-ledad abdomen, återfinnes fullkomligt lika utvecklad hos många äkta parisit-entomostraceer, t. ex. hos de i denna afhandling beskrifna slägtena Ascomyzon och Dyspontius (P1. XIV), ja, till och med hos Ergasilus Sieboldii NORDM. (P1. XI. 16 F), under det att hos Buprorus (P1. X, 14), som, 1 likhet med Notodelphys, oaktadt den lefver som (oäkta) parasit i Ascidier, dock är en fullkomligt genuin Copepod, kroppssegmenteringen försvunnit och abdomen till och med alldeles saknas, och denna Copepod således har en kroppsbildning, som enligt Craus endast skulle finnas hos hans Sechmarotzerkrebse ”). Samma är förhållandet med de appendikulära organernas beskaf- fenhet.. Antennernas byggnad gifver icke några bestämda karakterer, genom hvilka Cope- ') System der Crustaceen, i Archiv fär Naturgeschichte, XX. (1854) pag. 108. 2?) Uber den Bau und die Entwickelung Parasitischer Crustaceen, pag. 29. ?) Jag vet väl, att Craus anser Notodelphys tillhöra Parasita, men är öfvertygad, att detta endast beror derpå, att han ej sett detta djur; en blick på dess mundelar är tillräcklig för att visa dess utomordentligt nära för- vandtskap med vissa Calanider, isynnerhet Diaptomus, och lika nära Notodelphys står Buprorus. Utan att göra våld på naturen kunna dessa slägten icke skiljas från Copepoderna. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 2 10 T. THORELL, poder och »Schmarotzer-krebse» kunna särskiljas. Mundelarna äro visserligen oftast olika, i det Copepoderna hafva fria mundelar, och Parasita deremot merendels mandiblerna in- neslutna i ett sugrör, men detta är långtifrån alltid fallet; de bakre maxillerna äro utbil- dade till griporganer icke blott hos flertalet parasit-entomostraceer, utan äfven hos åtskil- liga Copepoder, t. ex. Harpacticus. Benen visa hos ganska många parasit-entomostraceer alldeles samma utveckling, som hos Cyclops t. ex. Det finnes således i entomostraceernas byggnad icke något enda drag, som ens någorlunda konstant tillhör den ena af de ifrå- gavarande grupperna framför den andra. Och på samma sätt, som med kroppsformen, förhåller det sig med det fria eller parasitiska lefnadssättet, hvilket också Craus sjelf riktigt insett. Icke nog, att alla »Schmarotzer-krebse» i början, såsom vi redan omnämnt, lefva fritt, likaväl som »Copepoderna»: af det till de förstnämnda räknade slägtet Ergasilus känner man endast honorna, som allmänt träffas såsom parasiter på vissa fiskars gälar, hvaremot hanarna äro obekanta, troligtvis derföre, att de föra ett fritt kringsimmande lif: af andra (arter af slägtet Sapplurina) synas hanarna alltid lefva fritt och honorna tidtals fritt, tidtals parasitiskt; och slutligen finnes det slägten sådana, som Coryceus DANA (= Agetus Krovrr), hvilkas arter endast blifvit funna fritt omkringsimmande, men som genom sina mundelars byggnad m. m. (P1 XI och XII. 17) sluta sig ytterst nära intill Sapphirina och det af endast parasitiskt lefvande arter bestående slägtet Lichomolgus, och lika litet låta rycka sig ur deras närhet, som Sapplurina från Lichomolgus och Ergasilus, eller Notodelphyiderna och Buprorus från Cyclops och Diaptomus. — På grund af alla dessa omständigheter anse vi ZENCKERS Entomostraca bilda en enda ordning, typiskt karakteri- serad genom kroppens delning i 12 segment, af hvilka det första, hufvudet, bär 2 par antenner och 4 par mundelar, de följande 5 hvar sitt par tvågreniga ben och det sista antager formen af två abdominal-bihang. Genom reduktion dels af kroppsringarne, 1syn- nerhet abdominalsegmenten, dels af de appendikulära organerna, samt dessas omgestaltning och aptering för de olika lefnadssätten, uppstå de mångfaldiga, till sitt utseende från de mera typiska arterna ofta så vidt skilda former, som upptagas i denna ordning, hvars alla arter för öfrigt genom sin likhet i utveckling bäst visa sig bilda en enda, väl begränsad, grupp. Dess närmaste slägtingar äro å ena sidan Cirrhipederna, från hvilka de likväl till och med blott genom olikheterna i utvecklingen lätt kunna åtskiljas — och å den andra Branclhuopoderna, till hvilka öfvergången förmedlas genom Argulus, som af ZENCKER blifvit skild från Entomostraceerna och förenad med Branchiopoderna. Afven med Isopoderna visa några former analogier, t. ex. slägtena Thyone PEiieer och Sterope, Carrillus och Zaus Goopsir. Af hvad nu blifvit yttradt inses lätt, att jag icke ens kan anse grupperna »Co- pepoder» och »Schmarotzer-krebse» såsom underordningar, alldenstund de ej kunna åtskil- jas genom några från de dithörande djurens byggnad hemtade karakterer, och dessutom sjelfva lefnadssättet är en så osäker ledare, att många »Copepoder» lefva parasitiskt och många »Schmarotzer-krebse» icke äro parasiter. Men äfven om de båda grupperna voro väl begränsade, så synas dock benämningarne »Schmarotzer-krebse», »parasit-krustaceer» ganska olämpliga för att beteckna den djurgrupp, som Craus m. fl. dermed mena. Ty ordet parasit-krustaceer bör väl ej kunna betyda något annat än parastitiskt lefvande krusta- ceer — en betydelse, hvari vi i det föregående också begagnat detsamma — och då det nu finnes parasitiskt lefvande krustaceer äfven inom andra ordningar, och vi således ha t. ex. både parasitiska och fria Isopoder, parasitiska och fria Amphipoder (Laxmodipoder) OM KRUSTACEER I ASCIDIER. Il m. m. lika väl som parasitiska och fria Entomostraceer, så torde det ej finnas något skäl för att med namnet parasit-krustaceer utmärka just de parasitiska Entomostraceerna, med uteslutande af de parasitiska Amphipoderna, Isopoderna, Cirrhipederna 0. s. vV. En naturlig, på bestämda karakterer grundad uppställning af ordningen Entomo- straca ZENCKER är således ännu ett desideratum, och i betraktande af det jemförelsevis ringa antal former, som af denna ordning äro bekanta och det ännu obetydligare antal, af hvilka man äger goda och utförliga beskrifningar och figurer, torde det dröja länge, innan en sådan uppställning kan åstadkommas. Ett försök till en indelning af Entomostraceerna i större grupper, underordningar eller serier, byggd på de hufyudsaklern olikheter, som jag trott mig iakttaga i mundelarnes byggnad, tillåter jag mig emellertid att här framlägga. Entomostraceernas mundelar utgöras, hafva vi sett, typiskt af 4 par appendikulära organer, hvartill oftast kommer en labrum framför och en labium bakom munöppningen. Det första paret af dessa organer äro mandiblerna, med hvar sin palp; de äro antingen fria och riktade tvärsföre samt tandade i inre brädden, eller ock blifva de transformerade till mer eller mindre smala sågblad eller stiletter, inneslutna i ett sugrör. Efter mandi- blerna följa tre par maxiller, af hvilka det första paret merendels äro flikiga eller klufna, de bakre nästan alltid mera benlika än de främre '). Maxillarpalper förekomma stundom också. Reduktionen af dessa mundelar kan ske antingen framifrån, då mandiblerna för- svinna, eller i motsatt riktning, hvarvid ett, två, ja alla tre maxillparen bortfalla; hos de aldra lägsta formerna (bland Lerneiderna) torde alla appendikulära organer kring mun- öppningen saknas. Undersöker man de såsom Copepoder betecknade entomostraceerna, så finner man hos de flesta bland dem alla de nämnda fyra paren mundelar tydligt utvecklade: de ha tre par maxiller, fria, icke i ett sugrör inneslutna mandibler, som genom form och läge lätt låta skilja sig från maxillerna — de äro nämligen ställda tvärsföre, och deras inre, tandade brädd är riktad mer eller mindre parallelt med kroppens axel, icke vertikalt mot denna. De entomostraceer, som visa denna mundelarnes bildning, kan man kalla Gna- thostomer. Flertalet af de äkta parasiterna bland entomostraceerna visa ett helt annat förhål- lande. Deras mun är utdragen i ett längre eller kortare sugrör, som oftast, om icke all- tid, innesluter tvenne mer eller mindre transformerade, oftast förlängda, såg- eller stilett- lika mandibler ”). Då mandibularpalper finnas, äro de skilda från mandiblerna och stå på ') Flera författare kalla endast det 1:sta af dessa tre par för maxiller och de båda andra för maxill- eller käk- fötter; af DANA kallas de i den ordning, hvari de följa på hvarandra, för maxiller, käkfötter och 1:sta benpa- ret; hos MILNE-EDWARDS och LuUBBocK heta de 1:sta parets maxiller, 2:dra parets maxiller, och käkfötter: BAIRD kallar dem alla för käkfötter och LILLJEBORG för maxiller. Som de alla tre sitta fästade under kroppens första segment eller hufvudet och utan tvifvel äro af samma morfologiska betydelse eller transformerade ben, har det synts mig rättast att beteckna dem alla med samma namn, mavcziller eller käkfötter, och då det första paret oftast blifvit kalladt maxiller, har jag föredragit detta namn framför benämningen käkfötter. Det är visserligen sannt, att de bakre maxillerna, isynnerhet det 3:dje paret, ofta mycket afvika från det 1:sta paret, derigenom att de blifvit förvandlade till hakorganer; men merendels blifva de i ordning bakåt småningom mer och mer enkla och benlika, och någon gång, t. ex. hos Buprorus, är deras ursprungliga identitet i ögonen fallande; hos detta djur äro isynnerhet 1:sta 2:dra parets maxiller, som eljest bruka vara sinsemellan mera olika, än 2:dra och 3:dje paret, så öfverensstämmande, att de knappt låta skilja sig från hvarandra genom annat, än en något olika taggbeväpning (Pl. X. 14, R, M,, M,, M;s). ?) Hos Ascomyzon har jag icke kunnat finna dessa mandibler: se den längre fram meddelade beskrifningen öfver detta slägte. 12 T. THORELL, ömse sidor om sugröret. Maxillerna äro oftast tre par, af hvilka de bakre paren nästan alltid bilda hakorganer: deras antal är likväl ofta starkt reduceradt. Alla de former, som visa en sådan mundelarnas byggnad, må bibehålla namnet Siphonostomer. Men det finnes en tredje grupp bland våra entomostraceer, hvilkas arter dels blifvit förda till »Copepoderna», dels till »parasit-krustaceerna», och som på sätt och vis kunna sägas stå emellan Gnathostomer och Siphonostomer, både hvad mundelarnas bildning och lefnadssättet beträffar. Undersöker man t. ex. mundelarna hos en Coryccus (XI. 17: 0, Mr, May 35) ), en Lickomolgus (XI, 15: RB; M,, M;5, M;), eller en Ergasilus (XL 16:85 MI M,), så finner man å ena sidan, att munnen icke bildar ett sugrör, att således alla mun- delarne äro fria; men å den andra saknar man alldeles de tvärstående mandiblerne, som äro så karakteriska för Gnathostomerna. Man finner på sin höjd tre par bihang, som alla tydligen visa sig vara maxiller; deras form är ofta så likartad (15: R, M,, M;, Mj;), att man icke kan undgå att inse deras lika betydelse, hvilken dessutom bevisas af analogier inom Gnathostomernas afdelning: jemför t. ex. formen på 2:dra och 3:dje paret af dessa bihang hos Coryceus (16: mu, vs) med 2:dra och 3:dje parets maxiller hos Harpacticus chelifer ”). Det första paret af de ifrågavarande maxillerna är ganska olika hos olika ar- ter: stundom, hos Lichomolgus t. ex., äro de utdragna i en lång, mjuk, hårig spets (hvil- ket hos detta slägte äfven är fallet med andra parets maxiller), och dessa mundelar äro tydligen olämpliga både såsom tugg- och sugverktyg, och kunna kanske lämpligast kallas slickande mundelar. Samma synes äfven förhållandet vara med dessa maxiller hos Erga- silus, der de likväl icke äro utdragna i en spets, utan försedda med fina, tunna och håriga lameller (16 M,): Hos båda dessa slägten visa de på sidan baktill en lob, i spetsen be- väpnad med ett par korta, grofva borst”). Hos Coryceus (17 m,) äro de mera kompli- cerade och bestå af två utanför hvarandra belägna delar, som synas mera bildade för att sticka eller gnaga med, än för slickning. — Andra parets maxiller sluta sig i form och funktioner än mera till det 1:sta (Lichomolgus: 15 M;), än mera till det 3:dje parets, hvilka, då de finnas, alltid torde fungera såsom grip- eller hakorganer, och äro betydligt mer utvecklade hos hanarne (15 uw,) än hos honorna (15 M,). — De saknas hos (honan af) Ergasilus. — Mundelarne hos Chondracanthus synas enligt Craus beskrifning och figurer”) sluta sig nära intill Lichomolgernas. — Hos Lamippe rubra BRUZEL., som jag äfven räknar hit, finnes endast ett par krokformiga maxiller '). — För denna afdelning föreslår jag be- nämningen Poecilostomer, på grund af den vexlande formen af deras maxiller. Af dessa Poecilostomer insuga förmodligen många, om icke alla, sin näring förme- delst muskler 1 oesophagus, antingen de lefva af djuriska kroppssafter eller af andra mjuka eller flytande substanser. Till tuggning af fasta ämnen torde deras mundelar svårligen kunna begagnas. I detta afseende likna de således Siphonostomerna, och det torde någon gång vara svårt att afgöra, till hvilkendera af dessa båda serier man har att hänföra vissa ') Den af mig undersökta arten af detta slägte synes vara identisk med C. germanus LrucK. (Archiv fir Na- turgeschichte 1859) och är funnen af Prof. LILLJEBORG vid kusten af Norge. ?) LILLJEBORG: Cladocera, Ostracoda et Copepoda. P1. XXII. figg. 9 och 10. ?) Dessa lober äro åtminstone hos Lichomolgus tydligen fastvuxna vid maxillerna och kunna således ej betraktas såsom sjelfständiga mundelar, hvilket dessutom bevisas deraf, att de äro riktade mera bakåt eller utåt från munöppningen. | ) Uber d. Bau u. d. Entwickelung parasitischer Crustaceen, Tab. I. figg. 3, 4, 7—9. >) Ofversigt af K. Vet. Akad. Förhandlingar 1858, Tab. IV. fig 14. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 118 parasitiska entomostraceer, de nämligen, hos hvilka genom mundelarnes så långt som möj- ligt drifna reduktion alla de appendikulära mundelarne, och äfven sugröret, försvunnit. Detta är fallet med de lägsta till Lerneiderna räknade formerna. Denna svårighet torde likväl, då de hithörande djuren blifvit närmare studerade, lätt nog kunna besegras och utgör lika litet något skäl för de båda ifrågavarande gruppernas förening till en enda, som den nästan fullkomliga likheten mellan dessa lägsta Entomostraceer å ena sidan och den parasitiska Cirrhipeden Sacculina eller Isopoden Liriope å den andra berättigar till sammanslåendet af de grupper, till hvilka dessa djur höra. Hvad beträffar de tre nu uppställda seriernas, Gnathostomernas, Poecilostomernas och Siphonostomernas lefnadssätt, så äro väl alla Siphonostomer äkta parasiter. — Till Poe- cilostomerna höra förnämligast alla de entomostraceer, som vackla mellan ett parasitiskt och ett fritt lefnadssätt. Coryceiderna äro, såsom vi veta, endast funna fritt kringsim- mande; slägtet Sapplhirina dels fritt, dels parasitiskt i Salper, Lichomolgus såsom parasit i Ascidier, Ergasilus — dock endast honan — samt Chondracanthus på fiskar. Lamippe lefver i kroppskaviteten af en Pennatula. Alla de parasitiska formerna äro förmodligen äkta para- siter, ehuru det ej är troligt, att de alla i likhet med Frgasilus och Chondracanthus lefva af sina värdars blod: några (t. ex. arterna af Lichomolgus) torde förtära det slem, som afsöndras från kroppsytan af det djur, på hvilket de lefva, såsom väl äfven är fallet med åtskilliga af Siphonostomerna. FHvaraf de fria Poecilostomerna hemta sin näring, är obekant. Gnathostomerna föra till största delen, såsom kändt är, ett fritt kringsimmande lif; endast Notodelphyiderna och Buprorus lefva parasitiskt. Notodelphyiderna äro oäkta parasiter: detta är troligtvis äfven fallet med Buprorus, och kanske torde inom Gnathostomernas serie inga äkta parasiter vara till finnandes. Benämningen ntomostraca (mussel-leddjur, mussel-krustaceer), som jag hittills efter ZENCKER begagnat för de djur, hvarom nu är fråga, synes mig också böra utbytas mot en annan. Af alla de krustaceer, som O. F. MÖLLER 1 sitt bekanta arbete Entomostraca seu insecta testacea etc. förenade under detta namn, förnämligast Cladocerer, Ostracoder och Gnathostomer, göra väl de sistnämnda minst skäl för denna benämning, hvilken bäst hade passat för Östracoderna. Dessutom begagnas uttrycket Entomostraceer af många Zoologer i en mycket vidsträcktare bemärkelse, omfattande icke blott den nu omtalade gruppen, utan äfven de flesta eller till och med alla de öfriga, lägre krustacé-ordningarne, i motsats mot de högre eller Malacostraceerna. Då de såsom Copepoder allmänt betecknade krusta- ceerna omfatta de högst utvecklade formerna bland de ifrågavarande djuren, och detta namn är hemtadt från den för hela ordningen typiska bildningen af benen, hvilken icke blott tillhör Gnathostomerna, utan äfven återfinnes hos de högre formerna bland de båda öfriga serierna, så föreslår jag benämningen Copepoder såsom den lämpligaste för ordnin- gen i sin helhet, och skall i det följande begagna den i denna betydelse. I följande öfversigt af Copepodernas ordning har jag sökt att under hvar och en af de tre underordningarne eller serierna sammanföra de vigtigaste och bekantaste af dit- hörande familjer. Man ser af denna öfversigt, huru inom alla tre serierne en gradvis skeende förenkling och reducering, dels af kropps-segmenteringen, dels af de appendikulära organerna låter följa sig — visserligen minst hos Gnathostomerna, der egentligen endast Buprorus lemnar exempel på en mera genomgripande förenkling af kroppsformen — men så mycket tydligare inom de- båda öfriga grupperna. På fullständighet eller kritisk be- 14 T. THORELL, gränsning af alla anförda familjer och slägten göres naturligtvis ej något anspråk: afsigten är endast att lemna en antydning af de tre formseriernas sammanhang och utsträckning, och mycket är således icke blott att i denna öfversigt tillägga, utan troligtvis äfven att rätta. — Arguliderna har jag ej upptagit, enär det synes mig rättast, att med ZENCKER räkna dem till Branchiopoderna. Äro de Copepoder, så böra de bilda en särskild grupp af samma rang, som de tre nu uppställda. — Slutligen begagnar jag mig af detta tillfälle att till Professorerna LovÉN och LILL- JEBORG hembära mina varmaste tacksägelser för den beredvillighet och välvilja, hvarmed de på allt sätt understödt mig vid utarbetandet af denna afhandling. Ser. I. GNATHOSTOMA. Os mandibulis duabus liberis tribus- que paribus maxillarum instruc- tum, siphone nullo. 1. Calanide DaAnNA (excel. Notodel- phin2e) '). Cyclopide DANA. Notodelphyide NOB. oe. MNotod. Notodelphys ALLM., Doropygus NOB. et Botachus n. g. verme: — Notopte- rophorus CostA, LEYD. et Gunenotophorus Costa? B. Ascidicolide NoB.: Ascidicola NOB. 4. Buproride n. f.: Buprorus n. g. COPEPODA. Ser. II. POECILOSTOMA. Os mandibulis et siphone carens, maxillarum paribus 3—1 (— 0) instructum. 1. Coryceide(Corycaeine DANA, excl. Sapphirina) '): Corycseus, An- taria, Copilia DANA. 2. Miracide (Miracinoe DANA). a. Miracia DANA. Pp. Setella DANA. 3. Sapphirinide NOB.') eo. Sapphirina THOMPS. g. Lichomolgus n. g. P4. Doridicola LEYD. 5. Ergasilide sver. (ad partem): Ergasilus Norpm. (Bomolochus NorpDu. ?) ”) ?6. Monstrillide DANA ?). Monstrilla DANA. 7. Chondracanthide Avot. (ad par- tem): Chondracanthus DE LA RocHE '). 8. Lanmippe BRUz. Anmärkningar. Ser. III - SIPHONOSTOMA. Os in siphonem, mandibulas 2 ple- rumque includentem, productum, et maxillarum paribus 3-0 instructum, Ascomyzontide mn. f. Nicothoide DAnNa ?). Dichelestide Avcr. Caligide DANA (OCaligida et Pan- daridee AUCT.) SER SOLO 5. Lerneopodide avet. (Ancorellidae DANA). 6. Lerneide (Lernseoceridae) Avctr. (Penellidaee DANA) plerique? ”) 1) Af de tre familjer, Calanide (Calaninze, Pontellinze, Oithoninee, Notodelphinze), Cyclopide (Cyclopinze, Harpacticinae) och Corycmide (Coryczeinze, Miracinze), hvari DAnNA (United States Exploring Expedition, Crustacea II. pag. 1443) indelar sina Lophyropoda Cyclopoidea (MILNE-EDWARDS C opepodes) höra de två förstnämnda till Gnathostomerna, med undantag af Setella bland Harpacticinerna, som säkerligen är en Poecilostom och bör ställas nära Miracia bland hans Coryceidee, hvilka alla äro Poecilostomer. — Sapplurina har jag amsett mig böra skilja från de öfriga Coryceeinerna, på grund af den betydliga olikhet i mundelarnes form m. m., som detta slägte visar. Mycket nära Sapphirina står slägtet Lichomolgus, som nästan endast skiljer sig från Sapphirina derigenom, att det OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 1108) har ett enda litet, dubbelt öga, af den för Copepoderna vanliga formen (Setella skiljer sig på samma sätt från Miracia). — Hvarthän de af Goopsrr (Ann. and Mag. of Nat. Hist. XVI. (1845) pag. 325) uppställda slägtena Sterope, Carrillus och Zaus böra hänföras, är omöjligt att efter de torftiga notiserna om dessa djur afgöra. Gmna- thostomer torde de väl ändock vara. — PHiuiPeers Peltidium (Archiv f. Naturgeschichte 1839, pag. 131) är en Gnathostom: jag har sett en art af detta slägte, tagen i Bohuslän af Prof. LILLJEBORG. Afven slägtet Thyone PHir. (1. c. 1840 pag. 190) synes höra till Gnathostomerna och komma nära de af GoopsIr omtalade slägtena; deremot måste PHIiLiIPPIs Hersilia (1. ce. 1839 pag. 128) tillhöra någon af de andra serierna — men hvilkendera, kan af hans beskrifning och figur icke ses. (Obs. Namnet Hersilia är förut af SAVIGNY begagnadt såsom benäm- ning för ett spindelslägte, Thyone af ÖKEN för en Holothuria). 2) Mundelarne hos Micothoé visa den närmaste öfverensstämmelse med de öfriga Sipponostomernas, ehuru sugröret är ytterst kort, och detta slägte måste således skiljas från Ergasiliderna, till hvilka det hittills allmänt blifvit fördt. Också har DAnaA (1. c. pag. 1312, 1446) för detsamma uppställt en särskild familj, Nicothoide, som jemte Ergasilide och Monstrillide tillhör hans Poecilopoda Ergasiloidea. 3) Denna af Dana för slägtet Monstrilla bildade och närmast framför Ergasiliderna ställda familj (1. c. pag. 1311, 1446) synes visa en ännu mycket enklare byggnad af mundelarne, än Ergasilus, och kan möjligen höra till Siphonostomerna. 4) Af de öfriga af MILNE-EDWARDS och DANA m. fl. till Chondracanthiderna räknade slägtena synas Cla- vella ÖKEN och Lernanthropus BLAINV. böra förenas med Dichelestiderna; de återståendes systematiska ställning är osäker: några torde höra till Poecilostomerna (t. ex. Selius KRÖYER), andra till Siphonostomerna. Jfr CLAUS Uber den Bau und die Entwickelung Parasitischer Crustaceen pag. 30. 5) Inom denna familj finnas möjligtvis slägten, som efter närmare undersökningar komma att öfverföras till Poecilostomerna. COPEPODA. SER. I. GNATHOSTOMA. Fam. NOTODELPHYIDAE. Corpus ex 11—12 segmentis compositum, abdomine sub-cylindrato, angustiore quam cephalothorax, segmento ultimo appendices duas formanti. Primum segmentum thoracis cum capite saepissime coalitum; qgquartum et quintum in ? plerumque coalita, partem cor- poris matricalem formantia. Antenn&e 1:mi paris articulis compluribus (. . . 3—15 . . .) constantes; antenn&e 2:di paris simplices, articulis 3, in apice ungui, aculeis vel setis cur- vatis armate. Os mandibulis duabus tribusque paribus maxillarum instructum: mandibule in medio constricte, in margine interiore dentate. Palpus mandibule biramis. Pedum biramium par ultimum (quintum) imperfectum vel nullum. — Sacculi ovorum externi nulli: ova in matrice unica aut duplici, e cute segmenti thoracis quarti formata, postquam ovaria reliquerunt, continentur. Animalia aut intra saccum respirationis Ascidiarum simplicium aut inter lamellas ejus hospitantia, non vere parasitantia. Dessa Copepoder äro 1 allmänhet temligen stora: honorna, som oftast äro betydligt större än hanarne, visa en längd af 2—6 millimeter. Kroppen är mer eller mindre lång- sträckt, än något nedtryckt, än hoptryckt eller cylindrisk, och består af 11 eller 12 seg- ment; af dessa är det första, hufvudet, oftast försedt med ett öga, och bär 2 par enkla antenner — af hvilka det 2:dra paret är i spetsen beväpnadt med en klo eller med krökta 16 T. THORELL, taggar eller borst — samt de af labrum, ett par mandibler med hvar sin tvågreniga palp, och 3 par maxiller bestående mundelarne. Första parets maxiller äro delade i två eller flera lober. De följande 3 segmenten, af hvilka det första merendels är sammanvuxet med hufvudet, bilda thorax och bära hvar sitt par tvågreniga ben, af hvilka det sista (5:te) paret dock alltid är mer eller mindre rudimentärt eller till och med alldeles saknas. Fjerde och 5:te thoracalseomenten äro hos honan oftast sammanvuxna med hvarandra och bilda hvad jag kallar kroppens matricaldel, i hvilken äggen förvaras, sedan de lemnat äggstoc- karne. Då matrix är full med ägg, utgöra de kroppens tjockaste del, men hos yngre honor, och hos hanen, der de oftast äro åtskilda, äro de smalare, än de föregående seg- menten, eller öfverträffa dem åtminstone icke i omfång. De 3 eller 6 bakersta segmenten utgöra abdomen, som alltid är smalare, än den af de 6 första segmenten bildade cephalo- thorax: det sista abdominalsegmentet är klufvet 1 två smalare bihang, som i spetsen bära cilierade borst, taggar eller hår. Dessa djurs kroppsbetäckning är i allmänhet tunnare och ömtåligare än de fritt lefvande Gnathostomernas. De äro mest hvit- eller gråaktiga : till färgen, och till största delen halft genomskinliga, dock med undantag af ögat, tarmen, ovarierna och äggen 1 matrix, som merendels hafva ganska vackra, klara färger. Detta är isynnerhet fallet med ovarierna och äggmassan i matrix, som genom sin mäktighet be- stämmer hufvudfärgen hos de fullvuxna honorna. Oftast är denna färg konstant för olika arter, eller varierar blott mom trånga gränser. Övariernas innehåll är i det närmaste till färgen lika med äggmassan, och äggen förändra i allmänhet icke eller endast obetydligt sin färg under den tid, de för sin utveckling dröja i matrix. Tarmkanalen sträcker sig från hufvudet till nästsista abdominalsegmentet under form af ett rymligt, bakåt temligen jemnt afsmalnande rör, hvars främre, i cephalothorax be- lägna del eller magen icke genom någon insnörpning är skild från den bakre eller tarmen, utan småningom öfvergår 1 denna. Hos ett par arter af slägtet Doropygus har jag obser- verat matstrupen, som hos dem stiger rätt uppåt från munöppningen, utvidgar sig trattlikt samt öfvergår genom en knäformig böjning i sjelfva magröret. ”Tarmkanalens vägg är vanligtvis ganska tjock och muskulös; den visar utvändigt en stor mängd rmgformiga rynkor, och är nästan beständigt sätet för kraftiga peristaltiska kontraktioner. Dess färg beror än hufvudsakligen på tarminnehållet, som merendels är gult, än på pigmentkorn i sjelfva tarmväggen: hos Notodelphys coerulea t. ex., der tarmkanalen är vackert violett, härrör denna färg af talrika celler i kanalens vägg, hvilka innesluta olika stora, violetta pigmentkorn, Någon särskild apparat för respirationen finnes icke hos Notodelphyiderna, så framt man ej dit skulle vilja räkna yttre mandibulargrenen och den eller de yttre loberna af l:sta parets maxiller. Morphologiskt äro dessa delar (se t. ex. P1. I. 1. MP, re och M,, le) utan tvifvel identiska med branchialbihangen hos Östracoderna, och utmärka sig också merendels genom ganska starkt plumulerade borst; dock torde de såsom andedrägts-red- skap här vara af föga betydelse, och respirationen förmedlas väl således temligen likfor- migt af kroppens hela yta. Lika litet synas de äga något verkligt cirkulations-system. Titt hjerta, som man fun- nit hos Diaptomus, tyckes hos dem, såsom hos arterna af slägtet Cyclops, alldeles saknas. Det är likväl att förmoda, att äfven här, i likhet med hvad ZENCKER och ÖLAUS antaga OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 17 för dessa sednare djur, tarmkanalens rhytmiska kontraktioner åstadkomma en likformig rörelse i den klara, färglösa blodvätskan. Sinnesorganerna imskränka sig till 1:sta parets antenner, som tvifvelsutan fungera så- som känselv erktyg, s samt ett öga, beläget temligen djupt under kroppsbetäckning en. Detta öga är, såsom i allmänhet hos Eur bodermna, dubb och består af tvenne utåt riktade, sammanvuxna pigmentbägare, som hvardera innesluta en stor, rundad lins eller krystall- kropp. Bägarnes färg är röd, linsens deremot hvit eller gulaktig. Redan innan äggen lemnat matrix, kan man hos embryot genom denna och ägghöljet se det röda, starkt glän- sande ögat. — Ascidicola afviker från de öfriga hithörande djuren derigenom, att den saknar öga. Rörelseorganerna utgöras hufvudsakligen af de fyra första benparen. Dessas grenar äro hos Notodelphys hoptryckta, tunna och i brädden besatta med taggar och långa, tätt plumulerade borst, och bilda följaktligen goda simorganer. Derjemte äro hos detta slägte abdominalbihangen försedda hvartdera med 4 långa, cilierade borst, hvarigenom abdomen likaledes blifver ett rörelseorgan, såsom hos de fritt lefvande Copepoderna i allmänhet. Do- ropygus och Botachus sakna dessa borst: deras ben äro föga hoptryckta, besatta med glest plumulerade eller glatta borst, hvarföre också arterna af dessa båda slägten visa en jem- förelsevis högst ringa rörelseförmåga. Ingen af dem har, sedan den lemnat larvtillståndet, förmågan att simma: de äldre honorna ligga vanligtvis på sidan och flytta sig endast långsamt, genom att ömsom kröka och räta ut kroppen. Hanarne och de yngre honorna äro något lifligare och slingra sig ofta åt alla håll såsom maskar. Till underlättande af dessa kryprörelser torde de små hår eller taggar tjena, som hos dessa djur finnas 1 ändan af abdominalbihangen. — Lika trög, som arterna af dessa slägten, är Ascidicola, hvars ben tydligen äro otjenliga till stmorganer, enär den yttre grenen är beväpnad med korta tag- gar, den inre försedd med enormt långa, styfva, sköra, icke plumulerade borst. Dess rö- relser äro derföre masklika, krypande, och understödjas hos 2 derigenom, att 3:dje abdo- minalsegmentet är vid spetsen på undre sidan något utvidgadt och der besatt med flera rader tättsittande, bakåtriktade små taggar, och kan af djuret begagnas såsom ett slags fot, hvarföre också det 4:de segmentet med de båda bihangen alltid hålles något upplyf- tadt, då djuret kryper. Femte benparet saknas alldeles hos Ascidicola. I motsats till dessa tre slägten, Doropygus, Botachus och Ascidicola, utmärka sig, såsom vi redan nämnt, arterna af slägtet Notodelphys genom lfliga och raska rörelser. Isynnerhet snabbt simma merendels hanarne och de yngre honorna, som icke äro nedtyngda af ägg, och med större lätthet kunna betjena sig af abdomen såsom rörelseorgan. Alla Notodelphyider simma emellertid med ungefär lika snabbhet under sitt larvtillstånd, ehuru en del förlora denna förmåga, då de inflytta i Ascidierna och börja föra ett slags parasitiskt lif. Det är isynnerhet genom generationsorganernas byggnad, som Notodelphyiderna skilja sig från de öfriga Gnathostomerna och visa många egendomligheter af intresse. Som dessa organer dock äro temligen olika mom de båda underfamiljer, i hvilka vi indela dessa jön skola vi först vid beskrifningen af dem närmare redogöra för de ifrågavarande delarnes byggnad. Yttre äggsäckar saknas alltid, och äggen förvards efter utträdandet ur ovarierna i en eller två af sjelfva kroppsbetäckningen bildade kaviteter — i en enkel eller dubbel matrix. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 3 w 18 T. THORELL, Rörande Notodelphyidernas utveckling är redan genom ALLMAN bekant, att de ur ägget utkomna ungarne tillhöra samma typ, som ungarne eller larverna af de vanliga Gnathostomerna. Närmast torde de likna ungarne af Diaptomus. De framkomma ur ägghöljet straxt efter att äggen lemnat matrix, stundom till och med under denna akt. Tvifvelsutan begifva de sig genast ur Ascidian ut i det fria, ty jag har sett, att de alltid simma upp mot vattenytan och åt den sida af det kärl, hvari de förvaras, som är vänd mot dagern. Jag- har aldrig lyckats hålla dem lefvande mer än en eller ett par dagar, och saknar derföre all kännedom om deras vidare öde, mtill dess de börja visa sig inuti Ascidier. Hvad jag har mig bekant om deras sednare utvecklingsforraer, är hemtadt från iakttagelser på de egentliga Notodelphyiderna, och skall vid framställningen om dem med- delas. Mellanstadierna mellan den nykläckta larven och det fullvuxna djuret af Åscidicola äro mig deremot alldeles obekanta. Notodelphyiderna visa till hela sin kroppsbildning och särskildt genom mundelarnes byggnad den största öfverensstämmelse med de vanliga Gnathostomerna, från hvilka de väsendtligen afvika endast derigenom, att de äga en enkel eller dubbel matricalhålighet för äggens förvarande, och följaktligen, såsom vi redan hafva nämnt, sakna yttre äggsäckar. De sluta sig närmast intill familjen Calanide DANA, och det är med slägtet Diaptomus inom denna familj, som de, isynnerhet genom mundelarnes form, visa den största öfver- ensstämmelsen. Genom att hafva 2:dra parets antenner enkla, icke tvågreniga, visa de likväl förvandskap äfven med de egentliga Cycloperna, som de dessutom närma sig genom saknaden af ett särskildt hjerta, och till en viss grad äfven genom byggnaden af de han- liga könsorganerna. Man finner vanligtvis Notodelphyiderna medelst 2:dra parets antenner fasthakade vid insidan af Ascidiernas respirationssäck, inuti hvilken de normalt uppehålla sig under sina sednare utvecklingsstadier, sålunda förande ett slags parasitiskt lif. (Endast Botachus cy- lindratus är funnen mellan respirationssäckens båda lameller). Då de hafva tuggande mun- delar, af fullkomligt enahanda byggnad, som de fritt lefvande Copepodernas, är det likväl klart, att man icke kan hänföra dem till de egentliga eller äkta parasiterna, hvilka lefva af kroppssafterna af de djur, i eller på hvilka de uppehålla sig. Notodelphyiderna lefva tvifvelsutan af samma ämnen, som Ascidierna sjelfva, således af i vattnet fritt kringsväf- vande organiska partiklar, möjligen också af imfusionsdjur eller andra mikroskopiska orga- nismer, som införas i Ascidians respirationssäck genom de strömningar, som cilierna på dennas inre vägg åstadkomma. Dessa strömningar föra ständigt friskt vatten till Asci- dians respirationsorgan och födoämnen till den i gälhålans botten belägna munöppningen, i hvars närhet också dessa små krustaceer företrädesvis synas hålla sig. Hos flera arter har jag iakttagit, huru de med långa, cilierade borst besatta mandibularpalperna och maxil- lerna befinna sig i en vibrerande rörelse, hvarigenom en ström måste uppstå, som säkert går ut på att föra födoämnen till deras mun, alldeles såsom hos Diaptomus castor, der, enligt hvad genom LILLJEBORG, ÖLAUS 0. a. är bekant, mundelarne åstadkomma en hvirf- velrörelse i vattnet, hvarigenom små mikroskopiska djur- och växtlemningar föras till munöppningen. På grund af vigtiga olikheter i mundelarnes och matricalkavitetens bildning m. m. sönderfaller denna familj i tvenne under-familjer: egentliga Notodelphyider och Ascidicolider, af hvilka den förstnämnda kan karakteriseras på följande sätt. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 1[) Sub-fam. I. NOTODELPHYIDA VERA. Segmentum primum thoracis cum capite coalitum; segmenta abdominis 6 in utroque sexu. Maxille primi paris multifide. OÖculus unicus. Matrix simplex. De egentliga Notodelphyiderna, till hvilka flertalet af de i Ascidier lefvande krusta- ceerna höra, afvika också minst från de vanliga Gnathostomerna, till hvilka de genom slägtet Notodelphys nära ansluta sig. Deras kroppsform är än temligen förlängd och nå- got nedtryckt (Notodelphys) eller spolformig (Botaclhus), än kortare, mer eller mindre hop- tryckt (Doropygus). Kroppssegmentens antal är hos de fullt utbildade djuren alltid 12, af hvilka de två första äro sammanvuxna till ett stycke, som dock merendels genom en sutur visar gränsen emellan dem: 4:de och 3:te thoracalsegmenten äro hos 2 sammanvuxna och innehålla en enkel matrikal-kavitet, egentligen tillhörande det 4:de segmentet, som utbredt sig öfver och på sidorna om det 5:te. Abdominalsegmenten äro hos båda könen lika många eller 6, af hvilka dock det 5:te ofta är mindre utveckladt än de öfriga och bär de båda, med cilierade borst, taggar eller hår i spetsen beväpnade bihangen, som utgöra det 6:te eller sista segmentet. Öga finnes hos alla de hithörande formerna. Hufvudet, som framtill är försedt med ett kort, merendels tresidigt och nedböjdt ro- strum, bär på sin undre sida följande organer: 1:0o första parets antenner, som bestå af flera (...8—13...) leder och äro af en temligen olika form inom de särskilda hithörande släg- tena: 2:o andra parets antenner, kortare än de föregående, mera jemntjocka, bestående af tre leder (oberäknadt ett kort basalstycke, hvarigenom de äro fästade vid hufvudet): den yttersta bär i spetsen en stark klo och äfven ofta långa, krökta borst eller taggar, hvar- igenom dessa antenner blifva säkra fästorganer: 3:0 ett par inåt tunnare mandibler, hop- knipna på midten och tandade i den inre brädden, bärande hvar sin palp, bestående af en basalled och två grenar, af hvilka den yttre utgöres af 1—2 (—4), den inre af 2, med långa cilierade borst besatta leder: 4:0 tre par hoptryckta maxiller. Af dessa visar det första paret upptill 4 eller 5, med taggar eller borst i brädden besatta, mer eller mindre åtskilda flikar. De två följande paren sitta tätt intill hvarandra och äro i inre brädden försedda med borst eller långa smala taggar. Det 2:dra paret äro nästan tresidiga, breda vid basen och afsmalnande nedåt, och bestå af 5 leder; det 3:dje paret äro merendels smalare, mer eller mindre aflånga, och synas ursprungligen vara bildade af 5 leder, som sammansmält till ett enda eller till 2—3 af suturer eller ledgångar åtskilda stycken. Fram- för munöppningen befinner sig ett något transverselt, ovalt eller trapezoidiskt labrum. Benen äro alltid 5 par. — De fyra första paren äro temligen lika, det första paret dock något mindre och något afvikande bildadt. De bestå af en basaldel och två grenar. Basaldelen utgöres af två med hvarandra mer eller mindre intimt förenade leder. Första basallederna af de båda till samma par hörande benen äro förenade med hvarandra me- delst en tre- eller fyrsidig mellanskifva, hvars utbildning synes stå i ett direkt förhållande till djurets rörelseförmåga, och derföre finnes väl utvecklad mellan alla de fyra första ben- paren hos slägtet Notodelphys, men ofta blifver rudimentär eller saknas hos de tröga ar- terna af slägtena Doropygus och Botachus. De båda grenarne bestå hvardera af tre leder (den inre dock någon gång endast af tvenne) och bära i brädden längre eller kortare borst eller taggar. Vi ha redan ofvanför antydt den olikhet i rörelseförmåga, som står i sam- manhang med dessa benpars större eller mindre hoptryckning, äfvensom med plumulerin- 20 T. THORELL, gen och beskaffenheten i öfrigt af de i bengrenarnes brädd befintliga borsten — Femte parets ben äro mycket olika de föregående. De äro oftast ganska små och förenas icke af nå- gon mellanskifva. Basaldelen utgöres mest af en enda led, som till och med ofta är otyd- lig; de två grenarne bestå hvardera af en enda led, som ofta utan tydlig ledgång förenas med basalstycket. Stundom (hos arterna af slägtet Doropygus) är den yttre grenen otyd- lig eller saknas alldeles. De inre och yttre generations-organerna, till hvilkas beskrifning vi nu skola öfvergaå, erbjuda, såsom vi redan anmärkt, flera vigtiga egendomligheter. Honan har å ömse sidor om tarmkanalen tvenne äggstockar, som hos Doropygus ligga ofvanför hvarandra (till följe af den hoptryckta kroppsformen) och framtill öfvergå i hvarandra, samt hafva formen af enkla, vida rör, i hvilka man allt efter djurets ålder träffar ägg i olika stadier af utveck- ling (P1. VI. 8 A). På samma sätt förhålla de sig äfven hos Botachus (IX. 12 A), utom att de här äro längre, mera spolformiga och framtill icke sammanvuxna med hvarandra, utan fria. Hos Notodelphys (I. 1 A, B) ligga dessa båda äggstockar bredvid hvarandra, i samma horizontalplan, och äro åtskilda framtill, och den yttre visar vanligen bågformiga, utåt riktade utskott vid gränsen mellan två och två af de främre thoracal-segmenten. Såsom vi redan nämnt, karakteriseras de tre ifrågavarande slägtena företrädesvis af den enkla matriz, som bildas af 4:de thoracal-segmentet. Detta sammanväxer tidigt med det närmast följande, så att man hos det fullt utbildade djuret oftast har svårt att se gränsen emellan dem. Det 4:de segmentet visar hos unga individer ofvanpå en ihålig uppsvällning, som småningom växer till jemte sjelfva de båda segmenten och slutligen utbreder sig öf- ver och på sidorna af såväl det 4:de, som det 5:te thoracal-segmentet, och sträcker sig bakåt öfver de första abdominal-segmenten, ja till och med, såsom ofta hos Doropygus, öfver hela abdomen. Denna hålighet eller matrix utgör ett slutet rum, som icke synes äga någon direkt kommunikation med äggstockarne, och endast baktill, ofvanför första abdominal-segmentet, har en öppning (VIII, 11 H, e), genom hvilken äggen, då embryot nått sin fulla utveckling, utsläppas. Huru äggen komma ur ovarierna 1 matrix, har det icke lyckats mig att observera. Alltid, och isynnerhet tydligt hos Doropygus-arter (t. ex. D. pulex), ser man, att de emot matrix äro fullkomligt slutna (VI 8 A). Hos dessa än- das den ena, undre äggstocken (eller äggstocksgrenen) vanligen straxt framför eller i 1:sta abdominal-segmentet, hvaremot den öfre är riktad mot matrix, som hos detta slägte är mycket hög och rymlig, och skjuter ofta långt fram i denna, då den är tom, men är all- tid genom en mellanvägg och genom ovariets slutna ända skild från densammas hålighet. Hos Botachus (IX. 12 A.) sträcka sig alla äggstockarne parallelt med hvarandra genom den förlängda matricaldelen in i 5:te segmentet, och omslutas således af den långa, föga rymliga matricalkaviteten med dess ägg. Då jag aldrig fått se äggen af sig sjelfva öfvergå i matrix, ej heller genom tryckning kunnat pressa dem dit, oaktadt jag en längre tid stän- digt varit försedd med lefvande exemplar, som jag noga observerat, och med hvilka jag anställt ferahanda försök, förmodar jag, att denna öfvergång sker vid hudömsningen, en akt, som jag icke iakttagit hos någon med utvecklade äggstockar försedd individ. En gissning angående förloppet härvid, stödd på, såsom det synes mig, ganska sannolika anta- ganden, skall jag straxt få tillfälle att framställa. Matrix, som sålunda hos de tre nämnda slägtena utgör en kavitet, bildad genom en duplikatur af kroppsbetäckningen på öfre sidan af 4:de thoracal-segmentet, är inuti beklädd OM KRUSTACEER I ASCIDIER. Bi 4 med en hinna, som noga sluter intill och baktill öfvergår i den chitimösa membran, hvaraf matrix sjelf är bildad. Äggen ligga således inuti en dubbel säck. Efter sista äggläggnin- gen eller kort före djurets död utstjelpes merendels denna inre hinna, som då bildar en blåsa bakom djurets matrix och direkte öfvergår 1 denna. Blåsan, hvars form rättar sig efter matricalhålighetens och är olika för olika arter, fyller sig vanligen jemte denna med en klar, färglös eller svagt färgad vätska, stundom med en opak, grynig massa. Stundom kan man på densamma tydligen urskilja de ställen, med hvilka den varit sammanvuxen vid sjelfva matrical-segomenten. Någongång är endast en del af den inre membranen ut- stjelpt, och bildar då en mindre, ofta snedt sittande blåsa bakom matrical-delen. Hos Notodelphys sträcka sig alla ovarierna ned i 4:de thoracal-segmentet, riktade mot matrix; och då denna är full med ägg, intaga de matrical-delens främre portion och bilda 1 denna, sedda ofvanifrån, hos vissa arter en triangulär, hos andra en af en rät eller något krökt linea baktill begränsad kompakt massa (I. I A; III. 4 A). Bakom denna har man således äggen 1 matrix, som ligga packade tätt imtill hvarandra, på ömse sidor om och ofvanpå den bakre, smalare delen af matrical-segmenten, genom hvilken tarmkanalen m. m. fortsättes till abdomen. Till en början, då äggen i matrix ännu ej äro mycket ut- vecklade, ser man dem stundom bilda två äggformiga, nära hvarandra liggande massor, och matrix, som sluter sig intill dem, visar sig då baktill något urringad; men då de växa till, pressas de mer och mer tillsammans, och förenas snart till en enda massa. Stundom fylla äggen icke matrix helt och hållet, utan lemna den bakersta delen deraf genomskinlig. Vissa arter af detta slägte släppa ofta, då de tagas ut ur Ascidian, hela äggmassan, innan den är fullt mogen, på en gång från sig; i detta fall äro äggen löst sammanklibbade vid hvarandra och bilda en klimp eller tjock skifva, af ungefär samma form, som matrical-håligheten: oftast är den framtill tvär, baktill rundad, ofvan konvex, under längsefter urhålkad. — Såvida djuret efter en äggläggning ännu är friskt, och ma- trix skall emottaga ännu en omgång ägg (i hvilket fall den omtalade blåsan icke utstjel- pes), sammandrager den sig mer eller mindre; hos Notodelphys bildar matrical-delen då en mera aflång och bakåt afsmalnande afdelning af kroppen, än förut, i hvilken äggstockarne, sedan de sålunda vunnit större utrymme, så utbreda sig, att man icke eller endast med svårighet kan urskilja sjelfva matrical-kaviteten (I. I B, ma). Detta är icke fallet hos Doropygus, der matrical-håligheten alltid visar sig tydligt begränsad, äfven när den är tom. På undre sidan af 1:sta abdominal-segmentet befinner sig hos arterna af Doropygus och Botachus en fördjupning eller insänknimg, 1 hvilken ett kort, smalt rör utmynnar, och som är särdeles tydlig hos D. awritus (VII, 10 X, Y, Z, vl). Från detta rör utgår å ömse sidor en temligen lång, vågigt bugtad kanal (cs), som beger sig uppåt och framåt till en i samma segment belägen kavitet eller blåsa (rs), som med lätthet synes hos det lefvande djuret, ofta till och med innan det nått sin fulla utveckling, och vid flygtigt på- seende erinrar om de yttre könsöppningarne hos en mängd andra Gnathostomer. Dessa två inuti 1:sta abdominal-segmentet belägna blåsor tyckas förete en temligen komplicerad byggnad, t. ex. hos Doropygus auritus (VIII, 10 U); hos D. pulex har jag trott mig se en mindre blåsa framom hvardera af de större, och likaledes kommunicerande med den nämnda kanalen (VI, 8 Q). Dessa blåsor äro tvifvelsutan receptacula seminis. Befruktningen sker nämligen, såsom jag snart skall visa, genom spermatophorer, som af hanen fästas vid det nämnda korta rörets mynning (VI 8 Q; VIII 10 Z, sp): de ur dem utgående spermato- 22 PI TIHOÖRDI TA zoiderna kunna följaktligen genom kanalerna bege sig upp till blåsorna, och då båda de undre äggstocksgrenarne äro riktade mot och genom en kanal förenade med hvar sin af dessa (hvilket jag tror mig hafva med säkerhet observerat åtminstone hos D. pulexz och till en del äfven hos D. auritus: VIII, 10 Y), kunna äggen och spermatozoiderna på denna väg komma i beröring med hvarandra. Hos Notodelphys saknas insänkningen eller vulvan på undre sidan af 1:sta abdomi- nal-segmentet, och det korta röret synes mynna direkte ut mer eller mindre nära spetsen af segmentet (I. 1G, IV. 6 G). Såväl detta rör, som kanalerna och sädesgömmena (cs, rs), hafva ungefärligen samma utseende som hos Doropygus. Något sammanhang emellan de sist- nämnda och ovarierna har jag icke kunnat se, dock existerar det tvifvelsutan här lika såväl, som hos det förra slägtet. Deremot synas sädesgömmena hos Notodelphys stå i förening med sjelfva matrical-kaviteten, hvilket jag trott mig se särdeles tydligt hos så- dana fullvuxna honor, som saknat ägg i matrix (I. 1 G). Ar denna iakttagelse riktig, så finnes det säkerligen en sådan kommunikation mellan matrix och sädesgömmena äfven hos de öfriga Notodelphyiderna, och då är det sannolikt, att hos dessa djur äggen passera genom sädesreservoirerna vid sin öfvergång från äggstockarna till matriz. För sannolikheten häraf talar dessutom förhållandet hos slägtena Cyclops och Diaptomus, hos hvilka, enligt CLAUS, spermatozoiderna komma 1 beröring med äggen, då dessa lemna ovarierna och öf- vergå till yttre äggsäckar. Hanen, som är betydligt mindre, än honan, och till formen henne ganska olik, enär, såsom vi redan antydt, 4:de och 5:te thoracalsegmenten här äro åtskilda och smalare, än de föregående segmenten, visar på ömse sidor om tarmkanalen en testis (I. 1 C; VI. 8 C; VII. 10 C, 1), som har formen af ett bakåt afsmalnande rör, sträckande sig från 1:sta eller 2:dra thoracal- till 1:sta abdominal-segmentet. Här sammanhänger hvardera testis med en temligen stor, oval eller bönformig kavitet, som jag kallar spermatophor-rummet (csp), eme- dan det är i dessa båda rum, som spermatophorerna förvaras. Hos Doropygus, t. ex. D. pulex och D. auritus, ser man lätt genom den genomskinliga kroppsbetäckningen, att denna kavitet innehåller en efter dess form noga afpassad kapsel, spermatophoren, hvars vägg är bildad af mindre celler, och hvars iimnehåll utgöres af större sådana (VI. 8 T,, T;, T;; VIII. 10 T). Lägger man en glasskifva på djuret, så att spermatophoren brister, så ser man dessa sednare celler utflyta, och de visa sig då vara särdeles mjuka, till formen run- dade. Dessa celler måste antingen vara spermceller eller ock kanske ännu icke fullt ut- vecklade spermatozoider (jemför Craus' beskrifning och figur öfver de outvecklade sper- matozoiderna hos Diaptonvus: Arch fir Naturgeschichte 1858, p. 36. Taf. II. fig. 54). Ger man akt på testes, så ser man, att deras innehåll utgöres af celler af fullkomligt enahanda utseende, som spermatophorrummets, och vidare, att de bilda trenne efter hvarandra lig- gande, framtill tjockare, bakåt afsmalnande portioner inuti testis. Dessa portioner äro om- gifna af hvar sin särskilda membran, och det är således klart, att de måste vara sperma- tophorer i ett tidigare utvecklingsstadium, hvilka stiga ned i spermatophorrummen, två och två i sender, en från hvardera testis, alltefter som de i dessa rum befintliga spermato- phorerna blifva färdiga och utsläppas. På undre sidan af 1:sta abdominalsegmentet finnas tvenne aflånga, nästan trekantiga flikar (VI. 8 I, lg); dessa genitalflikar täcka hvar sin af de båda springor, genom hvilka spermatophorerna utträda. Vid en sednare undersökning af ett i sprit förvaradt exemplar af D. pulex & har jag icke blott sett de mogna sper- OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 29 matophorerna utträda på detta sätt, utan har till och med, då djuret söndertogs, erhållit de yngre, i testis befintliga spermatophorerna isolerade. Hos Notodelphys finner man dessa samma delar, två ovala spermatophorrum, en på hvardera sidan i 1:sta abdominalsegmentet, samt en något vågböjd testis å ömse sidor om tarmkanalen, genom svagare uppsvällningar antydande, att äfven här innehållet utgöres af skilda portioner (I. 1 C). Hos detta slägte är det i allmänhet svårare att iakttaga dessa organers byggnad, emedan de till en del täckas af andra delar, isynnerhet af de båda muskler (ms), som å ömse sidor om tarmkanalen sträcka sig genom hela kroppen, från hufvudet till sista abdominalsegmentet. Genitalflikar äro likaledes alltid tillfinnandes hos hanarne af detta slägte, och äro i spetsen beväpnade med ett par taggar eller borst (I. IR lg): Hvad sjelfva parningen beträffar, så har jag icke lyckats observera den hos mer än en art, Doropygus awritus, och icke ens der fullständigt. Hos honorna af denna art finner man ganska ofta i den fördjupning, jag kallat vulva, två spermatophorer så fästade, att den temligen långa, fina kanal, som utgår från spermatophorens ena ända, är fästad all- deles i öppningen af det korta, i vulvan utmynnande röret (VIII. 10 Z). Dessa sperma- tophorer ha alltid varit tomma, då jag undersökt dem, hvaraf synes följa, att spermato- zoiderna begifva sig utur dem, straxt sedan de blifvit fästade på honan. Hos D. pulex har jag oftast funnit fyra sådana spermatophorer, fästade på enahanda sätt (VI. 8 Q). När fäster hanen spermatophorerna på honan, och huru tillgår detta? Allt, hvad jag såsom svar på dessa frågor är i tillfälle att meddela, inskränker sig till följande. Fyra särskilda gånger har jag funnit honor af D. auritus, som på ryggen burit en hane, nästan dubbelt kortare än honan, och som med hufvudet vändt framåt sutit fasthakad (förmedelst 2:dra parets antenner, så vidt jag kunde se) vid hennes 4:de tho- racalsegment. Dessa honor voro alla ganska små, icke hälften så långa, som då de nått sin fulla storlek, med endast 5 abdominalsegment och knappt märkbar matrix, således ännu icke fullt utbildade, samt utan spermatophorer. Två af dessa par åtskildes snart, se- dan de blifvit uttagna ur Ascidian; det tredje parets hane bibehöll deremot sin plats tre hela dygn, och då jag sent om aftonen på det tredje såg efter, om han ännu satt qvar, höll honan på att ömsa hud, och hamen hade flyttat sig till hennes ventralsida. Mörkret hin- drade mig från vidare iakttagelser; men följande morgonen hade de skilts åt, och honan bar nu två spermatophorer, som hon förut ej haft, men som redan voro tomma. Ett an- nat par fann jag i dylik parning fyra dagar innan jag lemnade skärgården: hanen förblef hela denna tid fästad vid honan och släppte ej ens sitt tag, då jag slutligen för afresans skull nödgades kasta dem i sprit. Då hanen så länge förblifver fästad vid den outvecklade honan, är det mer än san- nolikt, att han afvaktar den hudömsning, hvarigenom hon ernår sin fulla utbildning, för att fästa spermatophorerna på henne, just då denna försiggår. Sjelfva befruktningen kan icke ske vid samma tillfälle, ty ovarierna äro då alldeles tomma, knappt märkbara, utan försiggår troligtvis vid ett följande hudombyte, då det också är sannolikt att äggen lemna äggstockarna, och enligt den förmodan som jag ofvanföre framställt, på sin väg till matrix komma i beröring med eller kanske rycka med sig de i sädesgömmena förvarade sperma- tozoiderna. 24 T. THORELL, Sättet, huru spermatophorerna fästas, är mig obekant. Det 5:te benparet, som af Diaptomus castor begagnas för att öfverföra spermatophoren till honans genitalöppning, kan säkerligen ej af Notodelphyiderna härtill användas, emedan det hos dem är alltför rudi- mentärt och oftast beläget långt framom genitalflikarna (I. 1 T; VI 8 I: ps). Troligtvis fästas de vid sjelfva utträdandet ur spermatophorrummet derigenom, att hanen trycker ventralsidan af 1:sta abdominalsegmentet mot samma del af honans kropp; åtminstone låter detta antagande lätt förena sig med den ställning, hvari jag fann den omnämnde hanen vid honans hudömsning. Det synes, som skulle parningen kunna försiggå äfven sedan honan uppnått sin fulla storlek och har matrix full med ägg: jag har nämligen funnit en sådan hona af D. auritus, som genom närvaron af tvenne spermatophorer och de nästan fullt utvecklade äggen vi- sade, att hon långt förut blifvit befruktad, men på hvars abdomen en hane åter fasthakat sig, hvilken dock snart lemnade sin plats. Äfven på abdomen af en lika utvecklad hona af D. pulex har jag sett en hane för en kort tid fästad. Att hos åtminstone denna art parningen upprepas, synes redan deraf, att man på dess honor, såsom jag ofvanföre om- nämnt, ofta finner fyra spermatophorer, mera sällan endast två. Utom hos dessa båda arter, D. auritus och pulex, äfvensom hos D. gibber, har jag observerat spermatophorer vid honans genitalöppning hos Botachus cylindratus (IX. 12 S,). Hos alla utgöras de af aflånga, bönformiga, hoptryckta, genomskinliga kapslar, från hvilkas ena ända ett fint rör utgår, medelst hvilket de fästas 1 vulvan. Deremot har jag aldrig hos någon art af slägtet Notodelphys funnit honan bära spermatophorer, hvilket förmodli- gen beror derpå, att de affalla straxt efter parningen, och icke, såsom hos de föregående, förblifva qvarsittande. Hanarne af detta slägte, Notodelphys, skilja sig från Doropygus- hanarne derigenom, att 1:sta parets antenner (icke blott den ena, såsom hos Diaptomus castor) äro ombildade till ett slags griporganer, tjenliga att vid parningen fatta honan: nästsista leden är genom ett slags ginglymus-articulation förenad med den närmast före- gående, så att de båda yttersta kunna slås om framåt mot antennernas öfriga leder me- delst en stark, groft tvärstrimmig muskel inuti dessa (IV. 5 &,). Såväl härigenom, som genom byggnaden af de manliga könsorganerna öfverhufvud, stå Notodelphyiderna närmare slägtet Cyclops än Diaptomus, med hvilket sednare slägte de i öfrigt, enligt hvad redan är nämnt, synas vara närmast beslägtade, men hos hvilket hithörande delar, såsom bekant är, visa en vida mer komplicerad byggnad. Hvad beträffar hithörande djurs utveckling, så ha vi redan anmärkt, att ungarne sy- nas komma närmast ungarne eller larverna af slägtet Diaptomus. Hos Doropygus pulex, t. ex., äro de af en kort oval gestalt, med ett öga af samma byggnad, som hos de full- växta, ett par tvåledade antenner och två par klufna ben, på hvilka den främre, större grenen synes ha fyra, den bakre endast två leder. Såväl antenner, som ben äro i och mot spetsen försedda med några få långa borst. Så snart de börja visa sig inuti Ascidierna, hafva de redan erhållit alla de väsendtliga karakterer, som tillkomma slägtet och till och med arten. Isynnerhet äro mundelarne mycket lika dem hos det fullt utbildade djuret. De yngsta individer, jag sålunda påträf- fat, hafva tillhört slägtet Notodelphys, isynnerhet N. Allmanni (I. 1. P,; II. 1. &,) och N. ceerulea, och hafva endast haft en längd af i—1 millimeter, under det att de fullvuxna dju- ren af dessa arter äro omkring 2 (>) eller 3—5 (2) millimeter i längd. Honans thoracal- OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 235 segment äro, såsom hos 9 ad., fem, och det 4:de och 5:te visa sig redan vara samman- vuxna, men sakna alldeles spår till matrix. Abdominalsegmenten äro endast fyra, bihan- gen inberäknade; det 3:dje är isynnerhet långt, och det synes vara genom delning af detta, som segmentens antal sedermera ökas. Första parets antenner ha endast 9 leder i stället för de 15, som den fullvuxna honan äger; af dessa 9 motsvaras den 2:dra af den 2:dra- och 3:dje, den 5:te af 6:te—9:de, och den 6:te af 10:de och 11:te hos denna. Benens gre- nar bestå hvardera endast af två leder, af hvilka den yttersta motsvarar de två yttersta hos 9 ad. Hanen är redan i detta stadium mindre än honan, och skiljes dessutom lätt från henne derigenom, att de båda sista thoracal-segmenten äro fria. Antenner, ben, etc. äro alldeles som hos honan. Genitalflikarne äro rudimentära och sakna det yttre af de två längre borst, som de hos den fullvuxne hanen bära i spetsen. Under ett derpå följande utvecklingsstadium äro honorna ungefär af samma storlek, som & ad., och likna till kroppsformen denne ganska mycket. Fjerde och femte thoracal- segmenten äro dock sammanvuxna till ett enda, bakåt afsmalnande stycke, som ofvanpå visar en uppsvällning — början till matrix. Antennerna äro 1 det närmaste såsom hos 9 ad.: de festa förut hopvuxna lederna äro nu mer eller mindre fria (III. 4 A))V. Benen hafva treledade grenar, abdomen fem segment, af hvilka det fjerde är längst och vid nästa hudombyte delar sig till två. Äfven hanen har på denna utvecklingsgrad 5 abdominal- segment och treledade bengrenar; genitalflikarne hafva fått äfven det yttre borstet, men äro ännu icke helt och hållet färdigbildade. Antennerna stå nästan på samma grad af utveck- ling, som i närmast föregående stadium (II. 1 &«,), och det är derföre svårt att med sä- kerhet bestämma, hvilka af den fullbildade hanens 10 eller 11 antennleder motsvara honans 15, till hvilka, enligt hvad jag nyss omnämnt, de 9 hos & och 2 jun. lätt låta hänföra sig. Ett särdeles anmärkningsvärdt förhållande har jag iakttagit hos de outvecklade ho- norna af slägtet Notodelphys. De visa på undersidan af 1:sta abdominalsegmentet genital- flikar, som till form och storlek äro nästan alldeles lika genitalflikarne hos hanarne på samma utvecklingsstadier! Vid den hudömsning, då honan ernår sm fulla utveckling, 6 abdominalsegment o. s. v., försvinna dessa flikar alldeles, och de feminina generationsor- ganerna uppträda 1 stället. Dylika genitalflikar har jag äfven funnit hos unga honor af slägtet Lichomolgus, som hör till en helt annan familj, och står nära Sapphirina THOMPS., hvaraf det visar sig, att detta nu omnämnda förhållande icke är ett enstaka, till Notodel- phyiderna inskränkt faktum, utan troligen är gemensamt för flera familjer bland Copepo- derna. — Det är bekant, att hos menniskan och de högre djuren 1 allmänhet hela köns- apparaten, icke blott de inre, väsendtliga organerna, utw äfven de yttre och accessoriska, ursprungligen äro desamma hos båda könen, och att de genomgripande skiljaktigheter, som sedermera förefinnas dem emellan, bero på en 1 olika riktning, framåt eller tillbaka gående metamorphos af till en början identiska delar. Äfven för de lägre djuren är den ur- sprungliga identiteten af de väsendtligaste generationsorganerna, ovarierna och testes, ställd utom allt tvifvel. Skulle icke det nu anförda förhållandet hos slägtena Notodelphys och Lichomolgus kunna tydas såsom en vink, att också inom Krustaceernas klass, och kanske bland Arthropoderna i allmänhet, en dylik öfverensstämmelse till en början förefinnes äf- ven mellan de yttre till generationsapparaten hörande delarne hos båda könen? KE. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 4 26 T. THORELL, Unga individer af Doropygus (t. ex. D. pulez) afvika från de fullväxta på ungefär enahanda sätt, som inom slägtet Notodelphys. Dock synas genitalflikar här saknas hos & jun., och naturligtvis då också hos 29 jun. — Af Botachus cylindratus är endast den fullt utbildade honan bekant. Pl öl J 4 I. A-—T YN (.2.q g 1.R-T. Gen. I. NOTODELPHYS ALLM. Corpus longius, cephalothorace sub-depresso, abdomine cephalothorace multo angu- stiore: appendicibus abdominis in apice setis quattuor majoribus pilosis, aliaque minore ad latus utrinque instructis. Antenne 1:mi paris articulis 10—11 (>) vel 135 (2) compositze, 2:di paris in apice ungui forti, mobili armate. Palporum pars basis ramo interiore plus duplo latior; ramus interior ex articulis 2, exterior ex 2 vel pluribus compositus. Maxille 1:mi paris laciniis 5 setosis aculeatisve instructe; 2:di paris subtriangule, articulis 3 con- stantes, 3:tii paris angustiores, partibus 3, utriusque paris intus setis vel aculeis longiori- bus armate, cum pedibus valde compresse. Rami pedum 4 parium anteriorum articulis 3, setis dense plumatis; 5:ti paris pedes minuti, ii quoque birames, ramis indivisis. Övaria 4, antice libera. Animalia in sacco:'respirationis formarum generis Ascidi&e hospitantia. Detta slägte, som står högst inom familjen och närmast ansluter sig till de öfriga, fritt lefvande Gnathostomerna, utgöres af arter, som till bildningen af snart sagdt alla sina kroppsdelar stå hvarandra ytterst nära, och ofta endast med svårighet kunna skiljas från hvarandra. De säkraste kännemärkena för artbestämningen hemtas först och främst af formen på abdominalbihangen och deras längd i förhållande till bredden och till det näst- sista abdominalsegmentets längd, i förening med vidfästningsstället för det yttre sidobor- stet; vidare af formen och beväpningen på första benparets grenar, och slutligen af det 3:te, rudimentära benparets bildning. Antennerna visa likaledes ofta temligen lätt i ögo- nen fallande olikheter, hvaremot mundelarnes form 1 det närmaste är densamma genom hela slägtet. Formen af matrikaldelen hos den fullvuxna honan, äggmassans begränsning mot äggstockarne, samt sjelfva äggens storlek och färg äro merendels också olika hos olika arter, och göra det jemnförelsevis lätt att igenkänna och bestämma honorna 1 lefvande tillståndet. Kroppsformen är temligen olika efter kön och ålder. FHanarne äro temligen små (13—2 millimeter långa) och öfverträffas betydligt i storlek af de fullvuxna honorna, som hos de hithörande arterna visa en längd af från 2 till 5 millimeter. Hufvudet är merendels af ungefär samma längd, som 1—3 thoracalsegmenten till- sammantagna, och baktill något smalare än längden, framåt genom sidornas nedböjning afsmalnande, ofvanfrån sedt af en halfoval form. Det bär framtill ett kort, nedböjdt ro- strum, och något bakom detta, under kroppsbetäckningen, det dubbla, starkt rubinglän- sande ögat. Det med hufvudet sammanvuxna 1:sta thoracalsegmentet är mycket kort, smalare än hufvudet och det följande segmentet. Andra och 3:dje thoracalsegmenten äro korta, transversella, det 2:dra merendels något smalare än hufvudet och något bredare än det 3:dje. Fjerde och 5:te segmenten äro längre än de föregående och sammanvuxna till ett enda, bakåt afsmalnande stycke, som vid basen är af ungefär samma bredd som dessa, OM KRUSTACEER I ASCIDIER. DA men baktill egentligen föga bredare än 1:sta abdominalsegmentet. Genom matricalkavite- tens utväxande öfver och på sidorna om detta stycke och fyllande med ägg, förändras likväl dess utseende hos den fullväxta honan betydligt, så att det bildar en voluminös, oftast äggformig, konvex, någongång nästan fyrsidig, mera nedtryckt kroppsafdelning, som är ungefär lika lång med och merendels något bredare än den öfriga delen af cephalo- thorax, och skarpt afbryter mot den smala, cylindriska abdomen, öfver hvars bas den bakåt utbredt sig (I. I AD). Som matricalhåligheten tillhör den bakre delen af 4:de tho- racalsegmentet, hvilket utbredt sig öfver och på sidorna om det 5:te, blifver matricalde- lens främsta del härunder till sin bredd föga förändrad. Efter äggens utgång ur matrix (I. I B), äfvensom hos yngre honor och hanen (I. 1 OC), hos hvilken 4:de och 5:te seg- menten äro små och mycket kortare än hos honan, något kortare än de föregående tho- racalseomenten, visar matricalkaviteten åter den ofvan beskrifna, bakåt afsmalnande for- men, och cephalothorax, som derigenom blifver mer eller mindre utdraget äggformig, öfver- går temligen jemnt i abdomen, hvarföre också dessa former, isynnerhet hanarne, visa en betydlig yttre likhet med arterna af slägtet Cyclops. Abdomen är betydligt kortare än cephalothorax, nästan cylindrisk, dock något ned- tryckt och bakåt afsmalnande. Längden af dess leder öfver- eller understiger bredden endast obetydligt. Det 5:te segmentet (I. 1 K, K,, K;) visar på öfra sidan vid spetsen en nästan rektangulär nedtryckning; 1 spetsen är den något urnupen eller imskuren och visar der en långsgående springa, anus. PBihangen (I. 1 F;) äro merendels cylindriska, oftast längre, sällan kortare än 5:te abdominalsegmentet, och 1 spetsen försedda med fyra långa, håriga borst, af hvilka de två medlersta äro ledade vid basen och längre än de öfriga, det 2:dra, inifrån räknadt, längst. Dessutom bära de ett mindre borst vid inre sidan, straxt ofvanför det innersta apicalbor- stet och ett annat sådant högre upp, nära yttre sidan. Hos hanen är 1:sta abdominalsegmentet något bredare än hos honan, och bär, såsom vi redan hafva anfört, på sin undre sida två, af ett trekantigt mellanrum åtskilda, trekantiga genitalflikar, som i den breda trubbiga spetsen bära två borst, ett i hvardera hörnet, och straxt ofvan och innanför det inre en liten tagg eller kort borst (I. 1 I" lg). Första parets antenner (II. 1 A,;), utgående å ömse sidor om rostrum, äro ungefär så långa som hufvudet, och bestå hos honan af 15 leder (II. 1 A,), af hvilka den yttersta dock icke alltid är tydligt skild från den närmast föregående. De äro temligen smala, från 3:dje leden mot spetsen jemnt afsmalnande, och rikligen besatta med mest cilierade borst. Hos hanen (den fullt utbildade) bestå de endast af 10 leder (eller kanske 11, ty den 2:dra består tydligen af tvenne sammanvuxna leder), af hvilka de båda yttersta äro längre och smalare i proportion än hos honan, och kunna, såsom vi redan nämnt, slås om framåt mot de öfriga lederna (II. 1 «, a,). Jemte den 2:dra leden äro äfven 6:te, 8:de, 9:de och 10:de längre än de öfriga, mest mycket korta lederna, och om dessa fem antagas hvardera utgöras af tvenne förenade leder, blifver det ursprungliga antalet hos hanen äfven 15, såsom hos honan. Andra parets antenner (II. 1 A.) äro fästade något bakom det 1:sta och längre isär än dessa. De äro kortare och knäböjda, samt bestå af tre leder, af hvilka de två första äro sammanvuxna till ett enda, midtpå tjockare stycke, som vid spetsen af den 1:sta 1e- den, utåt, bär två starka, plumulerade borst. De konvergera mot hvarandra med dessa 28 T. THORELL, basalstycken, men den tredje, mera cylindriska leden är riktad nästan rakt utåt, och bär i spetsen en temligen kort, men stark, rörlig klo, samt omkring 4 långa, krökta, svaga taggar eller borst. Labrum (I. 1 L) är bredare än lång, mot spetsen något smalare, och framför spet- sen försedd med en knöl, som är besatt med ett par rader små tänder. Muandiblerna (IT. 1 MP, M) sitta ungefär midt under hufvudet, riktade tvärsöfver mot hvarandra och med eggen framtill betäckt af labrum. De äro midtpå smalare, och den mera äggformiga yttre eller basaldelen är mycket tjockare än den nästan tresidiga, tunna, i inre brädden tandade inre delen. Denna brädd bildar med den främre brädden en spetsig och med den bakre en nästan rät vinkel. Den bakersta, af sjelfva vinkeln bil- dade tanden (d,) är störst och genom en djupare urnypning skild från de 4—35 följande tänderna, hvilkas utseende är något olika hos olika arter, men också kan variera hos samma art, ja till och med hos de båda mandiblerna af samma exemplar. Framför dessa är brädden fint crenulerad, och längst fram utgå från sjelfva den främre brädden två fina, hvassa, längre tänder, som oftast synas vara på sidorna fint sågtandade. Mandibularpalpen (IT. 1 MP, P), som är riktad nedåt och utåt, utgår från mandi- belns basalstycke, och består af en kort, tjock, från sidan sedd nästan fyrkantig basalled (pb), samt af tvenne temligen korta, nästan lika långa, mer än dubbelt smalare grenar. Den inre grenen (ri) består af tvenne temligen korta leder, af hvilka isynnerhet den andra bär flera plumulerade borst i spetsen. Den yttre grenen (re) består också af två, väl skilda leder, men den andra af dessa visar ofta tydliga spår af att ha uppkommit genom sam- mansmältningen af 3 leder. Äfven denna gren, hvars andra led är riktad mera utåt, bär i och mot spetsen starka, plumulerade borst, af hvilka det yttersta är det längsta och gröfsta. De 3 paren maziller äro ungefär af samma längd, men till formen mycket olika. Det 1:sta paret (II. I M,) består af en oregelbundet qvadratisk basaldel (pb), som nedåt fortsätter sig i två flikar. Den inre, tjockare fliken (innerfliken (li)) är aflång, mot spetsen något smalare, och bär vid sin inre, nästan räta brädd en rad taggar eller korta borst. Den yttre af dessa två flikar (mellanfliken (Im)) är äfvenledes aflång, mot spetsen smalare, ungefär lika lång som den inre, och bär 1 den rundade spetsen omkring 3 borst. På sin yttre brädd bär den tvenne flikar eller rättare sagdt leder: den, som är närmast basal- delen (ytterfliken (le)) är nästan halfcirkelformig, snedt fästad medelst sin periferi, och bär 1 den fria, utåtvända brädden omkring 4 borst; den, som är fästad närmare spetsen (slut- fliken (lu)), är något längre än bred, riktad utåt och nedåt, något mindre än de öfriga loberna, och bär omkring 5 borst i spetsen. Denna lob visar stundom antydning till att bestå al två eller tre sammanvuxna stycken. — Utom de nu omtalade borsten observerar man ytterligare två, af hvilka det ena, nedåtriktadt, utgår från en konisk del eller liten flik (sidofliken (UW)) nära det ställe på främre sidan af basaldelen, der dennas båda lober stöta intill hvarandra: det andra utgår också nära basaldelens spets, men från motsatta sidan och närmare yttre kanten, och är riktad uppåt, mot basaldelens bas. Af andra parets maxiller (II. 1 M;), som äro tresidiga, från en bred bas afsmalnande mot spetsen, är den första leden mycket större än de öfriga tillsammanstagna och bär på inre sidan omkring 8 långa, smala, något krökta taggar eller borst, af hvilka det, som är närmast basen, är tjockare, mjukare och mera borstlikt än de öfriga samt rundtomkring OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 29 hårigt; de två nedersta utgå från ett stycke af leden, som tyckes bilda en egen, mellan 1:sta och 2:dra leden inskjuten kil. De följande lederna aftaga i storlek och riktas mer och mer inåt. Den 2:dra, som är något längre än bred, bär en lång, smal tagg, sådan som den föregående ledens, samt en ännu mycket tjockare, något mera krökt, nästan klo- lik tagg, hvarjemte man ofta ser ett litet borst vid basen af dessa taggar. De tre föl- jande lederna äro riktade inåt, de två första af dem försedda med hvar sitt, den 3:dje med tre borst i spetsen. Tredje parets maziller (II. 1 M;) äro mera benlika än de föregående, smalare och mera jemmbreda. De bestå af tre delar, af hvilka den första (pb) synes bestå af tvenne sammanvuxna stycken; den är dubbelt längre än bred och bär på insidan omkring 10 plumulerade borst, fördelade i två grupper. Mellersta delen (pm) är något smalare än de föregående, omkring hälften så lång, nästan trapezieformig, med den yttre något rundade sidan längre än den inre räta, hvarigenom leden blir riktad nedåt och inåt; midt på inre brädden bär den en inåtriktad lång tagg eller mycket groft, mot spetsen krökt borst. Tredje delen (pu) är aflång, mindre än den föregående och riktad åt samma håll; den be- står troligtvis af två sammanvuxna delar, och bär i spetsen ett långt, mycket groft, böjdt och inåtriktadt borst, äfvensom ett par smärre borst bredvid detta. Benen. De 4 första parens 1:sta basalleder förenas två och två af en mellanskifva (I. 1 P,, I), som mellan 1:sta benparet är smalare, nedåt afsmalnande och i spetsen ur- nupen, mellan de följande benparen småningom bredare och mera rektangulär (P,, P,, I). 1:sta basalleden på det första penbaret (P,) är nästan rektangulär, dubbelt bredare än lång; den 2:dra leden har formen af ett dubbelt så långt som bredt trapezium, hvars inre, nå- got rundade sida bildar med basalsidan en nästan rät, den yttre en spetsig vinkel: apical- sidan är nästan parallel med basen och ungefär hälften så lång som denna. På de föl- jande tre benparen (P,, P,) blir denna apicalsida småningom något längre, under det äf- ven olikheten mellan de vinklar, basen bildar med sidorna, utjemnas, och 1:sta basalledens form öfvergår från rektangulär till rhomboidisk. — Första basalleden bär i inre brädden nära spetsen ett plumuleradt borst, och den 2:dra basalleden i yttre hörnet ett mindre sådant; dessa borst aftaga 1 storlek på de olika benparen framifrån bakåt. På 1:sta ben- paret bär dessutom 2:dra basalleden vid spetsen af imre brädden en nedåt riktad, på si- dorna crenulerad eller sågtandad tagg, som saknas på de följande benparen. De båda bengrenarne äro af ungefär lika längd och bredd, den yttre dock något kortare, än den inre, isynnerhet på 1:sta benparet. Den yttre (re) är fästad på yttre sidan af 2:dra basal- leden, den inre under dess apicalsida. På 1:sta benparet är yttre grenen ofta betydligt kortare, än den inre, och svängd utåt; den inre leden deremot rät och riktad rakt nedåt eller bakåt, såsom de följande benens grenar 1 det närmaste äro. På detta benpar är yt- tergrenens första led vid basen betydligt smalare än vid spetsen, den 2:dra mer eller mindre transversell och den 3:dje snedt äggformig. De båda första bära i yttre brädden en tagg och i den inre ett borst hvardera, den 3:dje i ytterbrädden tre taggar och i den inre och i spetsen omkring 5 borst. — Inre grenens 1:sta led är ungefär jemnbred, mer- endels längre än den 2:dra; båda hafva ett borst i inre brädden i eller vid spetsen. Tredje leden är trapezoidisk eller tresidigt äggformig med omkring 6 borst. De följande tre benparens grenar skilja sig från det förstas derigenom, att de motsvarande lederna äro mera lika hvarandra, den 1:sta mot basen alltid smalare, den 3:dje nästan äggformig. 30 T. THORELL, Taggarne äro längre och mjukare. Inre grenens 2:dra led har två borst och den yttres 3:dje led 6 borst; dock afviker 4:de benparet från de båda föregående derigenom, att bor- stens antal på inre grenens 3:dje led endast är 5, och taggarnes på motsvarande led hos den yttre endast två. Alla borsten äro plumulerade och taggarne på 1:sta benparet ofta hinnkantade och i brädden crenulerade. Femte benparet (P;), som är rudimentärt och mycket mindre än de föregående, är fästadt långt bakom dem, mer eller mindre nära basen af 1:sta abdominalsegmentet. De äro något olika hos de olika könen och hos & ännu mera rudimentära än hos 9 (I 1 G, r: p;). Hos denna bestå de af en merendels transversell basalled, hvars gräns mot sjelfva segmentet ofta är svår att iakttaga. De båda grenarne utgå nära intill hvarandra från denna basaldel, ofta utan att vara skilda från densamma genom tydlig sutur; den yttre, som utgår invid basalledens yttre brädd, är smalare än den inre, som oftast är rundad eller omvändt äggformig. Båda bära i spetsen ett borst, och den inre dessutom ofvanför detta ett annat borst eller en tagg. Hos & är basalleden ännu kortare, knappt märkbar, och grenarne, isynnerhet den yttre, likaledes kortare och mera rudimentära. Hvad den inre byggnaden angår har jag redan anfört det vigtigaste, som derom är mig bekant. För detta slägte karakteristiskt är ovariernas läge (I. 1 A, B: ov): de ligga alla fyra i samma plan, två och två å ömse sidor om tarmkanalen, och sträcka sig från hufvudet eller 1:sta thoracalsegmentet, i hvilket de med hvar sin fria ända börja, in i fjerde thoracalsegmentet och nå icke så långt, att hos den med ägg 1 matrix försedda honan dessa ägg komma att ligga ofvanför eller omkring dem, och hela äggmassan befin- ner sig således bakom ovarierna. Den ofvanbeskrifna bildningen af hanens första antenner (I. 1 &: av), hvarigenom dessa antenner kunna göra tjenst såsom griporganer vid parnin- gen, är också inom Notodelphyidernas familj imskränkt till detta slägtes arter. Om hithörande formers lefnadssätt och utveckling hafva vi 1 det föregående redan vwalat. Som arterna af detta slägte, enligt hvad förut är nämndt, stå hvarandra mycket nära, men könen deremot äro hvarandra betydligt olika, och dessutom hanarne af ett par arter ännu äro obekanta, är det svårt att gifva en på för båda könen gemensamma karak- terer grundad schematisk uppställning öfver detta slägte. Följande må dock tjena såsom ett försök dertill. Notodelphys. 1. Abdominalbihangen längre än föregående segment: ÅA. med ett borst midt DE) Nera Sökväg or or SKON REN ne ole enn . NN. agilis, B. med yttre sidoborstet nedanför bihangets midt: a. Afståndet från yttre sidoborstet till närmaste apicalborst längre, än bihangets bredd. a. Första leden af 1:sta benparets yttergren i yttre brädden tätt sågtandad:. . . . . N. Allmanni, b. slät eller knappt märkbart tandad: a. Taggarne på 3:dje leden af 1:sta benparets yttergren erenulerade i brädden: N. rufescens, p- helbräddade: =. . « + NN. coerulea. b. Afståndet från yttre Sko oms till närmaste apicalborst icke större, än bihangets bredd, och OK RUtsorandeungerarksFan bilangetsklan sd sd ARE EN SE Ner en B. utgörande - 5 bihangets längd: EES RCYE TN SE KRK LD SRS NÄO VI ORdEGL FAN Vet gr lt aka ANG elegans. 2: Abdommalbilangen "kortare an! föregaende segment: 555550 TE OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 31 1. N. Allmanni. (Tab. I et II. 1). Appendices abdominis segmento penultimo fere dimidio longiores, seta ad latus ex- terius ab apice spatio remota, quod fere + longitudinis appendieis zxequat, et latitudinem ejus superat. Articulus primus rami exterioris pedum primi paris in margine exteriore dentibus angustis dense serratus. — Pars matricalis in 9 ad. sub-parallelogramma, angulis rotundatis; ovaria virescenti-lutea; ova fusco-virentia. — Long. 9 3—53 millim.; & 13—2 millim. Habitat sat frequens in Ascidia canina MÖLLER; in Åscidia mentula ID. guogue non raro inventa. Descr. — FEMINA ADULTA (I 1 A, B): — Caput cum segmento thoracis 1 latitudine postica paullo longius, rostro brevi, in apiee rotundato. Segmenta thoracis 2 et 3 brevia, conjunctim capite breviora; segmentum 2 eapite parum angustius, 3 paullo angustius quam 2. Pars matricalis, quum ovis referta est matrix (A, me), depressa, supra fere plana, latitudine szepissime paullo longior, reliquo cephalothorace plerumque latior, fere paralle- logramma, angulis rotundatis, lateribus paullo rotundatis, postice plerumque sub-emargimata, segmentum totum 1 abdominis et partem 2:di tegens: paullo ante partum interdum latior est, quam longior, et fere totum segmentum 2 abdominis tegit. ÖOvaria (ov), quoad partem matricalem interiorem occupant, massam postice acummatam, fere triangulam vel potius V crassi similem formant; ova frequentia (c:a 100), sat magna. Post partum (B) aliam förmam ostendit pars matricalis: latitudine multo lonsion est, postice angustata ibique abdomine non multo latior. Abdomen paullo depressum, postice parum attenuatum, segmentis, desuper visis, fere quadratis, 1, 4 et 5 tamen latitudine paullo brevioribus: 5 versus apicem paullo latiore. In medio fere latere segmenti 1 (G) utrinque trans- lucet vesicula (receptaculum seminis) obliqua, inverse ovata (rs), que cum cavitate matricis (mr) communicare videtur; translucet qguoque canalis utrinque ab his vesiculis exiens (es), qui canales in medio latere inferiore segmenti in tubulum brevem conjuncti sunt, cujus apertura magis versus apicem segmenti sita esse videtur. Appears (F;3, ap) fere recta, apicem versus non angustatee, segmento 53 fere dimidio longiores; ipsarum latitudine c:a 4:plo longiores, in lateribus pilis longis tenuibus, rectis före angulis exeuntibus mines. in apice setis quattuor fortibus, minus dense pilosis, imstr UCL. (longitudine se hoc node invicem excipientes: 2, 3, 1 (intima), 4) quarum extima et inti- ma eadem fere sunt longitudine, appendice paullo longiores, media due, ad basin articulate, his dimidio fere lon- giores. Sete appendicis laterales parvae: exterior earum a seta apicis extima spatio distat, quod fere + longitudi- nis appendicis xequat et latitudinem ejus superat. Antenn& I:mi paris (I. 1 A,) capite paullo breviores, ad basin sat crassee, versus apicem sequaliter angu- statee,' articulis 15, quorum duo ultimi interdum coaliti esse videntur. Art. 1 vix longior quam latior, versus basin angustatus; 2 brevissimus, 3—5 eadem fere latitudine ac longitudine, 3 desuper visus fere trapezoides, 4 et 3 fere quadrati; 6—11 latitudine breviores, 12—13 zseque lati ac longi, 14 et 15 latitudine paullo longiores. Setis crebris, plumosis in latere anteriore instruetae sunt, binis plerunque, ad apicem sitis, in articulis brevioribus, pluribus vero in is qui sunt longiores, presertim in 1, 3 et 15: articuli ultimi setas in latere quoque posteriore ostendunt. Articulus 15 versus apicem setis compluribus instructus est, quarum due vel tres reliquis sunt longio- res. Longitudo setarum plurimarum paullo major, quam maxima antenne diametros; versus apicem antenna paullo longiores sunt, angulum acutiorem cum ea formantes. Antenne 2:di paris (A,) dimidia antenna 1:mi paris paullo longiores sunt. Art. 1 et 2, eadem fere inter se longitudine, sutura obliqua coaliti sunt, partem sub-curvatam, in medio paullo crassiorem formantes. Ad apicem, in latere exteriore, art. 1 setis duabus longis plumato-pilosis instructus est; art. 2 in latere interiore, prope medium, setam parvam habet. Art. 3 paullo angustior et brevior est quam 1 et 2 conjunceti, ad basin sub-angustatus, apice oblique trumeato, ungue valido, satis acuto, fortiter imceurvo, mobili, et setis vel aculeis 4 an- gustis, imparibus, incurvis, qguarum longissima ungue longior est, armatus. In latere interiore vel inferiore setis gquibusdam minoribus, appressis instructus est, in latere superiore versus apicem ordines duos obliquos aculeorum vel dentium minutorum habet. Mandibule (MP, M) oblonge, in medio fortiter angustata, parte exteriore sive basis crassiore, sub-ovato, basi obtuso vel truncato; parte interiore tenui, lato, intus latiore, sub-triangulo, margine interiore parum curvato, angulum fere rectum cum margine posteriore, acutum vero cum margine anteriore formanti, postice ita inciso, ut dentes nonnulli ibi formentur. Ab ipso enim angulo postico formatus est dens 1 (d,), qui reliquis major est et sinu magno, profundo ab iis separatus: ante hunc dentem 4 alii conspiciuntur, preeter acum tenuem inter dentem 3 et 4: dens 2 reliquis tenuior est, dens 4 postice tantum liber, latere antico cum reliquo marginis coalito. Ante dentes margo (in parte totius longitudinis c:a tertia) tenuissime crenulatus et striatus est, et ante hamc partem cre- nulatam duos dentes longiores vel spinas, in latere tenuissime serrulatas, ex margine anteriore exeuntes, ostendit. Palpus mandibulse (MP, P) ad latus anterius partis basis affixus, deorsum et foras directus, ex articulo vel parte basis duobusaue ramis constat. Pars basis (pb) brevis, erassa, fere aeque lata ac longa, in apice trun- 32 T. THORELL, cata, in latere interiore seta plumosa instructa. Apici hujus partis affixi sunt rami, qui ea breviores sunt et plus duplo angustiores. Ramus interior ex articulis duobus brevibus constat, quorum 1 ad apicem et latus interius setas 4 plumatas habet, secundus 8 vel 9 (?) ejusmodi setis est instructus. Ramus exterior interiore paullo longior est, ille quogue ex duobus articulis compositus, quorum primus eadem fere est longitudine ac latitudine, setamque plumatam, sat longam in apice lateris inlerioris gerit; art. 2 eo minor, brevior, in apice intus sub-rotundatus, 4 talibus setis instructus, quarum extima reliquis multo longior est, versus medium sub-geniculata et tum pilis lon- gioribus plumata. Ssepe vestigia suturarum in hoc articulo conspiciuntur, ac si partibus tribus esset coalitus. Maczille I:mi paris (M,) ex parte basis fere quadrata, et 4 vel potius 5 laciniis efficiuntur. Apex partis basis (pb) duas lacinias emittit, interiorem (li) crassiorem, oblongam, versus apicem angustiorem, in margine in- teriore sub-recto ordinem aculeorum vel setarum brevium 8 gerentem, quarum qua propius absunt a basi eviden- tius pilosa sunt. Lacinia altera vel media (Im) eadem fere longitudine, qua lacinia interior, et ea quoque oblonga et ad basin latior est; in apice rotundato 3 setas plumatas gerit, exteriores sat breves, intimam brevissimam. In margine exteriore duas lacinias (vel potius articulos) gestat hac lacinia. Altera, magis versus basin sita (l. extima (1e)), fere semicirculata est, ambitu oblique affixa, foras et sursum directa, in margine libero setis 4 plumatis, quarum 1 (suprema) reliquis longior et crassior est, instructa; altera (I. ultima (lw)), non procui ab apice 1. medizxe sita, foras et deorsum directa est, paullo longior quam latior, in apice sub-rotundato setis 5 ejusmodi preedita, quarum medi sat longa sunt, extima vero et intima breves. — Preeter omnes setas quas jam commemoravi, due aliee set plumatse in maxilla adsunt: altera earum, deorsum directa, exit ex parte sub-conica vel lacinia parva (1. laterali (11)) in latere anteriore partis basis prope locum, ubi coöunt lacinise interior et media: altera, sursum directa, prope apicem partis basis ea quoque exit, sed a latere ejus postico, magis versus marginem exteriorem. Maxzille 2:di paris (M,) fere triangule, basi lateribus paullo breviore, ex articulis 5 composite. Art. 1 vel basis reliquis conjunctim multo major est, in margine interiore aculeis tenuioribus, longis, introrsum directis, sub-curvis, ad basin crassis, numero 8 instructus, quorum primus (ad basin) reliquis crassior est, mollior, pilosus, seta melius dicendus; secundus et tertius versus apicem plumati, reliqui fere glabri: duo ultimi quasi ex enuneo inter art. 1 et 2 inserto exire videntur. Art. 2 paullo longior quam latior, eadem fere longitudine ac reliqui 3 conjunetim, magis introrsum quam deorsum directus; in apice, super art. 3, duos aculeos longos gerit, quorum primus angustus est eademque forma ac priores, secundus vero multo crassior, paullo magis curvatus, forma fere unguis, in margine superiore ordine pilorum tenuium brevissimorum instructus. Praeter hos aculeos setam brevem plerumque gerit art. 2. Art. 3 aeque fere latus est ac longus, in apice aculeo ejusmodi longo vel seta armatus; art. 4 paullo longior, setam in apice gerens; art. 5 his etiam minor, setis in apice 3, prioribus paullo brevioribus, quarum ultima in latere inferiore plumata est, instructus. Mavzille 3:tii paris (Ms) pedibus rmagis similes quam priores, eadem fere longitudine atque ex, angustiores vero neque apicem versus adeo angustate. Constant ex partibus 3, quarum prima vel basis ex 2 articulis coalita haud dubie est, tertia vel ultima ea quoque ex 2 articulis confusis fortasse formata. Pars basis, deorsum directa est, latitudine circa duplo longior, versus basin parum latior, in margine interiore setis instructa 10, mollioribus, sat longis, sub-curvis, plumatis, introrsum directis, in duas turmas, singulam in margine fortiter rotundato singuli articuli, dispositis. Turmae ex qguinis constant setis, quarum una, reliquis paullo brevior et erassior, non in sed prope marginem, in latere maxille anteriore, exadversus eas posita est. Pars media sive art. 3 paullo angustior est et duplo brevior, quam pars basis, fere trapezoides, latere exteriore leviter rotundato et longiore, quam latus interius fere rectum, ita ut haec pars introrsum et deorsum dirigatur: in medio margine interiore aculeum longissi- mum sive setam validissimam, introrsum directam, versus apicem sub-curvatam, ad basin in latere superiore pilis longis preditam, versus apicem hujus lateris ut et in latere inferiore pilis brevibus plumatam gestat. Pars ultima multo minor est, latitudine paullo longior. In apice rotundato setam longam validam, curvatam, introrsum directam, paullo longiorem, quam setam in parte media, at ad basin non adeo crassam, versus medium lateris inferioris et ad basin lateris superioris paullo pilosam habet. Preeterea ex apice hujus partis duza seta breviores, tenues, plu- mata exeunt. Labrum (L) transversum est, fere trapezoides, postice sub-rotundatum, apice truncato et tenuiter piloso: angulis posticis in dentem productis; ante marginem posticum, inter eum et lineamentum fortiter arcuatum, cum angulis posticis coéuntem, adest tuberculum transversum, ex longo rotundum, dentibus parvis acutis dense munitum. Pedes I1:mi paris (P,), sequentibus paullo minores, partem basis habent ex duobus articulis compositam, quorum 1 sub-rectangulus, longitudine duplo longior, seta plumata, longa, forti, deorsum directa in apice lateris interioris; art. 2 trapezoides, duplo fere latior quam longior, ad basin eadem fere latitudine atque art. 1, apice fere duplo angustiore, truncato, angulo, quem format basis cum latere interiore, fere recto, angulo ejus cum latere exteriore acuto. In hoc angulo seta plumata adest, et in apice lateris interioris articuli aculeus fortis, deorsum directus, utrinque (excepto ad basin abrupte paullo latiorem) tenuiter serratus (+). Rami pedis ex 3 articulis compositi; alter lateri exteriori art. basalis 2:di, prope basin, alter apici ejus affixus. Ramus exterior (re) interiore paullo brevior est, articulis ita conjunctis, ut foras curvatus evadat. Articulus Z sub-triangulus vel forma fere piri, ad basin valde angustatus, ad apicem aeque latus ac longus, latere exteriore satis fortiter rotundato, interiore paullo sinuato; in margine exteriore minutorum et angustorum dentium ordine dense serratus et in apice aculeo valido, sub-recurvo, oblique foras et deorsum directo, armatus, dente parvo vel tuberculo acuto supra basin hujus aculei; margo interior pilosus et ad apicem seta longa, forti, plumata instructus. Art. 2 priore paullo angustior, duplo OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 33 fere latior quam longior et in latere exteriore aculeo armatus, qui multo brevior est, quam aculeus articuli 1, et tuberculum vel angulum acutum supra basin preebet; in latere interiore versus apicem setam ejusmodi, atque art. 1, gerit. Art. 3 eadem fere latitudine est, qua art. 2, latitudine paullo longior, oblique ovatus; basis cum latere exteriore fere recto angulum format obtusum, latus exterius et apex lineam szeque curvatam designant. In latere exteriore tres aculeos rectos gerit, quorum duo inferiores eadem fere sunt magnitudine, atque aculeus art. 1, superior vero iis plus duplo brevior, seque magnus, atque aculeus art. 2, omnes foras directi. In latere interiore et apice 5 setis plumatis instructus est, lateralibus longioribus, quam que ab apice exeunt. Aculei, saltem duo majores (+), limbo circumdati sunt, qui ex membranula tenui, in margine subtilissime crenulata, constat: limbus ejusmodi, at margine integro, circa aculeum articuli 1 quoque conspicitur. Ramus interior (ri) articulum 1 fere rectangulum habet, paullo longiorem quam latiorem et prope margi- nem interiorem, paullo supra apicem seta sat longa, plumata instructum. Art. 2 latitudine paullo brevior est, paullo angustior quam art. 1, latere interiore leviter rotundato, paullo longiore quam est latus exterius, seta ad apicem marginis interioris ejusmodi, atque in art. 1. Art. 3 priore paullo angustior, fere zeque longus ac latus ad basin, intus late et oblique truncatus, trapezoides vel fere triangulus; ad basin marginis exterioris seta plumata breviore, in latere obliquo et in apice setis 5 ejusmodi sat longis, quarum extima reliquis brevior est et tenuior. — Pili, quibus plumate sunt omnes sete, sat longi sunt et angulis fere rectis margini sete impositi. — Lamina intermedia, qua pedes bini inter se conjunguntur, cum articulis basis primis coalita, inter pedes primi paris oblonga est, apicem versus angustata, sub-triangula, apice ipso bis rotundato, in medio emarginato. In pedibus parium 2—4 pars basis paullatim paullo angustior evadit: art. 1 magis magisque obliquus, sub- rhomboides, art. 2 sensim apice paullo latior, aculeo in apice intus nullo; differentia inter angulos, quos format hujus articuli basis cum lateribus, minor eadem ratione fit. Minores etiam gradatim finnt -setee ill in articulis 1 et 2 partis basis, majores vero incisur&e in margine articulorum propter insertionem setarum. Lamine mtermedia latiores, quadrangula exsistunt. Inter pedes 2:di paris (P3) hec lamina (1) versus apicem parum angustata est, fere quadrata, in apice lato leviter emarginata. Rami horum pedum paulio longiores, quam primi paris; ramus exterior, qw foras curvatus est et ramo interiore paullo longior, articulum 1 minus obliquum habet, magis oblon- gum et ad basin paullo latiorem, quam in pedibus 1:mi paris, lateribus non adeo curvatis, sed fere rectis. Art. 2 et 3 eadem fere forma sunt, atque in pedibus illis, hic tamen pro latitudine paullo longior. Aculei in margine articulorum ad numerum ut in illis, sed longiores eademque fere longitudine inter se, magis deorsum directi, in margine non crenulati, molliores, presertim in art. 3, ubi naturam setarum quasi induunt, et margo articuli angu- lum acutum ad basin singuli aculei format. Set&e in margine interiore longiores, in art. 3 numero 6; preterea ut in pedibus 1:mi paris ommnino. Ramus interior, cujus articuli ommes in margine exteriore pilosi sunt, paullo quoque diversus; art. 1 breviorem, sub-quadratum, ad basin tamen paullo angustiorem, in apice marginis exterioris leviter rotundati angulo acuto munitum habet. Seta in latere interiore longior est et propius marginem et ipsum apicem sita. Art. 2 eandem fere formam habet, atque art. 1, paullo tantum minor, presertim brevior, angulo ut in illo: in margine vero interiore duas setas sat longas gerit. Art. 3 breviter ovatus est, apice sub-truncato: versus medium lateris exterioris setam breviorem, angulo acuto ad basin, habet; in apice et in parte inferiore lateris interioris setas d gerit; super basin extimea earum angulus acutus a margine formatur. Omnes igitur ramorum seta paullo lon- glores quam in pedibus 1:mi paris, sed eodem modo plumatze, fere parallel et paullo foras curvatze. Pedes 3:ti paris prioribus simillimi: ramus exterior parum longior quam interior; setee paullo longiores videntur. Aculei magis deorsum quam foras directi. Pedes 4:ti paris (P,) pedibus 2 et 3 paris similes sunt, in paucis tantum diversi. Sete eadem fere lon- gitudine atque in pedibus 3 paris, fere rectee. Art. 1 rami exterioris, qui ramus ommnino rectus est, etiam paullo longior, quam in iis; aculei in art. 3 tantum 2, etiam magis deorsum directi. Ramus interior articulum 1 versus basin multo angustiorem habet, fere ut art. 1 rami exterioris in pedibus 1:mi paris formatum: art. 3 paullo minor est, quam art. 2, et setis tantum 5 instructus: 1 in latere exteriore, 2 in apice, 2 im latere interiore. Pedes 5:ti paris (P5) parvi sunt et ceteris pedibus valde dissimiles, e parte basis simplici binisque ramis indivisis constantes. Affixi sunt segmento thoracis quinto satis longe ante basin segmenti abdominis primi. La- mina intermedia mnulla; pedes interstitio tantum parvo disjuncti. Pars basis (pb) brevis, transversa, longitudine plus duplo, ramis conjunctim multo latior, oblique affixa, in margine interiore rotundato ordine dentium minuto- rum, acutorum instructa. In margine postico prope latus exterius ramos gerit, sutura parum expresse a parte basis divisos. Bamus exterior (re) longior est et angustus, retrorsum et paullo foras directus, ad apicem paullo angu- status, ibique intus crena preditus; in apice setam gerit foras et retro directam. Ramus interior (ri) brevior est et multo latior, quam ramus exterior, fere inverse ovatus, basi sat angustus, intus ad apicem oblique truncatus, ipso quoque apice sub-truncato, oblique retro et introrsum directus; in latere interiore, infra medium, aculeo valido, curvato, introrsum directo armatus est, et paullo infra eum, in apice ad marginem interiorem, setam retro et paullo introrsum directam habet. Supra basin aculei ordo confertus aculeorum c:a quattuor minutorum conspicitur. Mas aApvuitvs (I. 1 C). — Mas ad. a Q ad. facile internosceitur, eo presertim, quod segmenta thoracis 4 et 5 libera sunt, non coalita, 4:to parum longiore, etsi latiore, quam 5:to, neque longiore quam 2:do vel 3:tio. Cephalothorax sat longus est, anguste ovatus, segmentis thoracis gradatim angustioribus, segmento 2:do capite paullo 5) K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 34 T. THORELL, angustiore. Padem fere sunt longitudine omnes, margine antico leviter rotundato, postico truncato, lateribus sub- rotundatis. Segmentum thoracis 5 paullo tantum latius est, quam segmentum abdominis 1, quod segmento inse- quenti paullo etiam latius est, quo fit, ut pars corporis anterior, cephalothorax, in partem posteriorem, abdomen, satis aequaliter transeat. Segmentum abdominis 1 longitudine paullo latius est, apicem versus sub-angustatum, segmento 2:do paullo latius, etiam ad apicem. Per cutem satis pellucidam in hoc segmento conspiciuntur capsule ambaee spermatophoro- rum (esp) cum suo queeque teste (t) sinuato, in cephalothorace sito, conjunctee. Subter dur lacinie genitales (T" lg) apparent, fere triangulaee, segmento fere duplo breviores, ad basin contingentes ibique conjuncetim latitudine segmenti, in apice truncata et sub-emarginata, angulis apicis rotundatis, angulo exteriore seta retrorsum et foras directa, in- teriore vero seta paullo longiore, retro et paullo introrsum directa, et aculeo vel seta alia parva ad basin hujus in latere laciniee interiore, longiore, leviter rotundato. Segmenta 2—35 ut in 9 gradatim parum minora, fere quadrata, 2 et 3 paullo longiora quam latiora, 4 et 5 longitudine paullo breviora. Segmentum 2 ordinem transversum den- tium minutorum subter habet. Segmentum 5 apicem versus paullulo latius est, ano et appendicibus ut in 2, pilis in setis apicis paullo crassioribus, quam in illa. Antenne $:mi paris (II. «, a,) antennis femine valde dissimiles sunt, ex articulis 10 composite. Art. 1 et. 2 sequentibus non parum crassiores, art. 9 et 10, ultimus presertim, reliquis multo angustiores. Art. 1 ut in Q versus apicem latior est, 2 trapezoides, parum longior quam latior et ex articulis (art. 2 et 3 apud Q) coalitus, primo brevissimo, altero longiore. Pars antenn&e ex art. 6 insequentibus formata versus apicem paullo tantum an- gustata est: art. 3, 4, 5 et 7 brevissimi, plus duplo latiores quam longiores; art. 6 latitudine parum brevior, art. 8 latitudine dimidio longior, versus apicem paullo angustatus. Art. 9, qui priore angustior multo et paullo longior est, protenus sub-curvatus et versus apicem paullo latior, basi angusta ad marginem anteriorem apicis articuli 8 affixus est. Art. 10 priore paullo longior et angustior, apicem versus sub-curvatus: ex duobus articulis coalitus esse videtur, quorum primus longior est quam secundus. Latus antennarum anterius setis validis, ut in Q, vesti- tum. Sete in articulis 3 ultimis vix plumate videntur: art. 8 et 9 vix ultra 2 vel 3 setas habent; art. ultimus setis compluribus tenuioribus in parte inferiore est instructus, quorum multe quasi coronam circa articulum for- mant, paullo infra apicem ejus, ubi protenus est curvatus. Apex ipse supra hanc coronam omnino glaber. Intus musculum crassum, fortiter transverse striatum, continet antenna maris ad., cujus opere art. 9 et 10 protenus versus reliquos articulos inflecti possunt. — Si cum art. 2 et 10 etiam art. 6, 8, 9 (quorum ille articulis sibi proximis longior est, hi vero longiores quam in Q) ad binos articulos respondent, quod nobis veri simile vi- detur, numerus articulorum 1:mi paris 15 in &, ut in Q, est. Antenne 2:di paris in eo tantum ab antennis feminse differre videntur, quod unguis paullo debilior est seteeque in articulo ultimo paullo longiores. Partes oris ommnino ut in femina. Pedes parium 1—4 ut in illa, differunt tantum angulis illis in margine exteriore ramorum interiorum for- tioribus, acutioribus, forma fere aculeorum, veris contra aculeis in margine exteriore ramorum exteriorum paullo brevioribus magisque obtusis. Pedes 5:ti paris (I. T', ps) ab iisdem pedibus femina magis diversi; partes enim basis brevissime sunt, latiores vero et contingentes, prope apicem segmenti affixaee et basi cum eo confuse. Neque a parte basis sutura ulla divisi sunt rami, quorum exterior brevior et latior est quam in femina, foras et retrorsum directus, seta illa in apice angulis fere rectis a margine segmenti exeunte. Ramus interior ad formam ut in Q, sed retrorsum di- rectus, aculeo magis retro quam introrsum, seta retro et paullo foras directa. JUNIORES. — Femina junior paullo ante maturitatem (2—21 millim. longa) femina adulte, ovis in matrice carenti, sat similis est. Segmenta thoracis 4 et 5 coalita sunt, et partem formant postice angustatam, a latere visa ovatam, in dorso sub-inflatam, paullo breviorem quam segm. 2 et 3 conjunctim. Segm. 4 multo lon- glus quam segm. 5, quod ad apicem pedes 5:ti paris gerit. Segmenta abdominis quinque tantum, forma fere ut in mare ejusdem esetatis (de quo videatur infra) cum laciniis genitalibus ut in illo! Antenne, oris partes et pedes ut in Q adulta. Mas hujus 2tatis paullo minor est (13—2 millim.), segmentis 4:to et 5:to liberis, ut in & ad., cui valde similis est. Segmenta abdominis vero quinque tantum: segm. 1 ad basin zxeque latum, ac longum, versus apicem paullo angustatum; segm. 4 paullo longius quam latius, eademque fere longitudine atque appendices. JELacinie genitales imperfectae, multo breviores quam in & adulto, ad basin non contingentes. Antenne I:mi paris articulis 10, antennis adulti valde dissimiles, apicem versus paullatim angustatse, ut in Q: art. 1—5 fere eadem forma atque in illa, sutura inter 2 et 3 tamen parum evidenti; art. 6 et 7 latitudine multo longiores sunt, et ad trinos arti- culos feminze respondent, 8 et 9 latitudine breviores, 10 oblongus, setis infra apicem angustiorem. Hic articulus ad art. 14+15 in Q respondet. — Antenne 2:di paris et partes oris ut in adulto. Pedes 1—4 ut in illo, setis modo paullo brevioribus: 5:ti vero paris etiam magis imperfecti, ut quorum rami etiam breviores sint. Mas etiam junior, 1—13 millim. longus, a priore multis rebus differt. Corporis forma ut in eo, segmenta abdominis vero quattuor tantum (I. 1 D,) segmento penultimo etiam longiore, latitudine plus dimidio longiore, appendices non parum longitudine superante. Lacinie genitales (lg) etiam magis, quam in mare jun. jam de- scripto, imperfecte, minute, inter se longius distantes, prope segmenti apicem affixe, in apice rotundatea, seta tan- OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 3) tum interiore longiore et parva illa apud eam instructae, seta exteriore carentes. Antenne I:mi paris (IL ay) ar- ticulis. 10 (vel 9, quum art. 2 et 3 in unum fere sint coaliti) ut in priori; antenne 2:di paris et partes oris etiam ut in illo. Pedes vero 1—4 ramos ex binis tantum articulis compositos habent: art 1 ad formam fere ut in adultis est, art. vero 2, qui ad eorum art. 2 et 3 conjunctim respondet, formam fere eandem habet, quam ha- berent hi articuli, si inter se coaliti essent. Est igitur pro portione semper major quam ramorum art. ultimus in adultis et una plures setas aut aculeos habet. Pedes 5:ti (ps) paris etiam paullo minores quam in priore. Color feminze ad. albicans, in viridi-favum exiens, superne fascia sinuata utrinque ad marginem thoracis ex granulis fuscioribus, arcum in singulis segmentis designantibus formata. Oculus rufus, lentibus colore sucemi. JIn- testinum plerumque fusco-luteum vel flavens, interdum violaceo-rufescens; ovaria virescenti-lutea; ova in matrice fusco-viridia. Variat rarius ovis pallidius viridibus. — Nonnumquam feminas adultas inveni fere totas fusco-vel rufescenti-luteas, vel qui partem matricalem albicantem vel flaventem habebant; tales vero semper ovis in matrice carebant, et aliquo morbo fortasse erant implicatee. — Mas cinereo-albicans, virescentem vel luteum colorem paul- lulo sentiens, intestimo plerumque flaventi. — Juniorum color idem fere ac maris adulti. 2. N. rufescens. (Tab. II. 2). Appendices abdominis segmento penultimo dimidio longiores, seta ad latus exterius ab apice spatio remota, quod c:a + longitudinis appendicis zequat et latitudinem ejus su- . perat. Articulus primus rami exterioris pedum primi paris in margine exteriore tenuis- sime denticulatus. — Pars matricalis in 9 ad. sub-ovata; ovaria et ova rufescentia. — Long. 9 c:a 335 millim. Habitat in Ascidia aspersa MÖLLER Var.? (Ascidia scabra 1D.?), semel inventa. Descr. FEEMIsA AD. (I. 2). — N. Allmanni ad habitum sat dissimilis, attamen ei valde propinqua. — Cephalothorax postice paullo angustatus, capitis lati lateribus ita deflexis, ut desuper visum oblongum, antice an- gustius fiat, lateribus leniter rotundatis, antice obtuse rotundatum. Pars matricalis fere ovata, convexa, postice rotundata, super basin abdominis sat longe producta, ovis sat magmnis. Abdomen apicem versus paullulo angustatum, segmentis 1—4 parum, 5:to evidenter versus apicem latio- ribus; segm. 1 longitudine paullo latius est, segm. 2—4 latitudine paullo longiora, praesertim 2 et 3, 5 fere qua- dratum latitudine vix brevius. Appendices (F;) latitudine quadruplo longiores, et segmento 5 saltem dimidio longiores, fere cylindratae, tamen versus basin paullulo rotundato-incrassatae, ad ipsam basin rursus sub-angustate, in lateribus eodem modo atque in N. Allmanni longis pilis quasi plumata. Sete apicis mediocres, parum divaricantes, longi- tudine inter se ut in priore: extima et intima appendice paullo longiores sunt, media ea c:a duplo longiores. Seta parva ad latus exterius ab apice paullo magis remota est quam in N. Allmanni, spatio a seta apicis extima distans, quod 3 longitudinis appendicis paullo, et latitudinem ejus multo superat. Antenne I:mi paris ad formam ut in specie priore, sequaliter angustata, capitis fere longitudine. Art. 3 parum longior quam latior, 4 quadratus, 5 quadratus vel longitudine parum latior, articuli 6 sequentes etiam bre- viores, transversi, 12—14 latitudine paullo longiores, 15 latitudine duplo longior. Sete in art. ultimo paullo sub apicem brevem sub-conicum exeunt. Antenne 2:di paris fere ut in priore, sat graciles; pars articulorum 1-2 ante medium incrassata, art. 3 prioribus conjuncetim plus duplo brevior, supra versus medium sub-incrassatus, ungui sat debili, setis cet. ut in N. Allmanni. Mandibule (M, NY fere ut in N. Allmanni, parte basis vero paullo angustiore. In exemplo, quod inspexi, dentes mandibularum paullo dissimiles erant. In utraque mandibula dens 1 magnus, crassus, parum acutus erat, 5 semi-liber latus, latere posteriore protenus valde curvato, in angulum obtusum fere fracto: in altera (M) vero dens 2 tenuior et acutior erat guam dentes sequentes (ut in plerisque hujus generis formis); sed in altera mandi- bula (N) dentes 1 et 2 zeque acuti et tenues erant, et dens minutus aderat inter dentes 3 et 4, prater mucronem parvum inter hos dentes ordinarium. Palpus ut in N. Allmanni, art. 2 rami interioris pro portione paullo tantum majore. Setis 9 instructus hic articulus videtur; art. 1 setas quatuor gerit. Mazille I:mi paris ut in N. Allmanni, setis quinque in lacinia extima, aculeis in lacinia majore interiore evidenter plumatis. Mazille 2:di paris ut in N. Allmanni omnino. Mavzille 3:tii paris (M;) etiam fere ut in illa, parte ultima (pu) tamen paullo minore et angustiore, la- titudine fere duplo longiore; pars media et ultima in latere exteriore paullo sinuatae sunt. Seta illa magna partis medizx (pm) versus apicem ordinem valde manifestum dentium tenuium acutorum ostendit. Pedes I:mi paris (P,). Forma artieulorum plurimorum est ut in N. Allmanni. Pars basis ut in illa: aculeus art. 2 (==) in margine exteriore dentibus acutis serratus, in interiore crenulatus. Art. 1 rami exterioris 36 T. THORELL; marginem exteriorem leviter rotundatum habet, dentibus quibusdam minutissimis vix manifestis denticulatus. Aculeus ad apicem hujus marginis longus, paullo recurvus, membranula non crenulata limbatus. Aculeus art. 2:di brevis; art. 3 aculeis 3 armatus, quorum primus brevis est, eadem magnitudine atque aculeus in art. 2, reliqui duo (+) duplo longiores, recti, membranula limbati, que in margine aculei superiore latior est et tenuissime crenulata, in margine ejus inferiore angustior, fere integra, paucis tantum incisuris minutis versus basin. Art. 1 rami interioris latitudine multo longior est, dente debili in apice marginis exterioris; art. 2 paullo latior quam longior, dente minuto ut in art. 1. Art. 3 trapezoides est. Omnes articuli setis eodem modo atque in N. Allmanni formatis, ordinatis et plumato-pilosis. Pedes parium 2—4, proesertim 3:til paris, aculeos in margine exteriore rami exterioris mediocres, acutos, foras et deorsum directos, ad basin plumatos habent. Preterea ut in N. Allmanni omnino. Pedes 5:ti paris (P5) prope basin segmenti abdominis 1 affixi sunt, intervallo haud magno separati. BPan- dem fere formam habent, atque in N. Allmanni. Pars basis vero longior et angustior est, ramis conjunctim tamen multo latior, sub-transversa; ad angulum interiorem rotundatum ordinem dentium minutorum tenuiorum gerit. Ramus exterior paullo brevior, oblongus, versus apicem sub-angustatus, paullo incurvus, retro et paullo foras directus, crena evidenti intus ad apicem, et seta paullo magis foras directa in ipso apice. Ramus interior brevis, fere inverse ovatus, apice sub-truncatus et intus ad apicem oblique truncatus, ut in N. Allmanni, retro directus, parum brevior quam ramus exterior, aculeo forti curvato in margine interiore, pilis paucis minutis supra basin ejus, et seta retro et paullo foras directa, ab aculeo intervallo sat longo remota, instructus. Mas et JUNIORES ignoti. Color cinereo-albicans, sub-hyalinus, ovaria et ova in matrice pallide rufescentia. Duas feminas adultas vidi, quarum altera ova pauca in matrice adhuc retinebat, altera jam pepererat. In- vente sunt in Ascidia quadam (A. aspersee MUuELLER simili, toto latere affixa, depressa, tunica exteriore hyalima, interiore rufescenti), que nihil nisi varietas ÅA. asperse forsitan erat, vel potius eadem species atque ÅA. scabra MUELLER. 3. N. tenera. (Tab. III. 3). Appendices abdominis segmento penultimo c:a + longiores, seta exteriore ab apice spatio remota, quod c:a + longitudinis ejus &equat et latitudinem ejus non superat. — Pars matricalis in 2 ad. sub-ovata; ova et ovaria rufescentia. — Long. 2: c:a 33 millim. In Ascidia canina MÖLLER semel inventa. Descr. FEMINA ADULTA ad habitum MN. agili (V. 6 A) valde similis est. Caput latitudine postica paullo longius, antice sequaliter angustatum, lateribus leviter rotundatis. Segm. thoracis 2 capite parum angustius; segm. 3 manifesto angustius quam 2; conjunctim capite multo sunt breviora. Pars matricalis oblonga, sub-ovata, limite inter ovaria et massam ovorum in matrice recto vel parum curvato. Abdomen apicem versus paullo augu- statum: segm. 1 longitudine dimidio latius, 4 sequentia ommia fere qvadrata, 9 latitudine non brevius. Appendices (F;) segmento 5 vix + longiores sunt, angustiores, latitudine c:a 4:plo longiores, fere recta, vix visibiliter foras curvatzae, in latere exteriore pilis quasi plumata, qui versus medium rectis fere angulis exeunt, versus apicem oblique foras et retro directee sunt; in latere interiore parum pilosee. Sete apicis longe: longissima earum appendice 23 —3:plo longior. Seta parva ad latus exterius a seta apicis extima spatio remota est, quod c:a + longitudinis ap- pendicis zequat, et latitudinem ejus non superat. Antenne I:mi paris sat longe et graciles, capite paullo breviores, aequaliter angustate. Art. 3 latitudine non parum longior est; art. 4 et 5 ii quoque paullo longiores, quam latiores; 6—38 latitudine paullo breviores, 9—12 fere quadrati; 14 et 15, presertim ultimus, latitudine longiores. Sete ut in N. Allmanni. Antenne 2:di paris (A>) sat parve sunt, dimidiam antennarum 1:mi paris longitudinem haud multo supe- rantes, valde graciles, ita ut art. 3 latitudine multis partibus longior sit. Preeterea ut in prioribus. Mandibule (N) forma ordinaria. Dentes 4 et 5 in apice obtusx sunt; dens 5 semiliber, ut in prioribus; spin& in margine anteriore tenuiter sed evidenter serratae. Palpi fere ut in prioribus, rami exterioris (P4, re) art. 1 tamen paullo longior est et vestigia suturarum duarum transversarum sat manifesta ostendit. Art. 1 rami interioris 3 tantum setas habere videtur, art. 2 vero 9. Maczille I:mi paris ut in N. Allmanni. Ad latus setae illius magnee, sursum directx in parte basis aliam setam parvam vidisse videor. é Mazille 2:di paris eadem fere forma atque in N. Allmanni. Set sive aculei ex cuneo illo articuli 1 exeuntes pilis minutis, sat raris, tenuiter at evidenter plumati sunt. Mavzille 3:tii paris exe quoque forma ordinaria; pars ultima magnitudine mediocri est, oblonga, versus api- cem angustata, seta illa magna sat tenui et in medio fere geniculata. Set in parte basis, is exceptis, que a latere exeunt, longiores. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. Mi Pedes I:mi paris (P,). Pars basis ut in prioribus, aculeo in art. 2 (+=) eodem modo serrato atque in N. rufescenti. Lamina intermedia apicem versus parum tantum angustata. Art. I rami exterioris margimem exte- riorem fortiter arcuatum habet, et ordine dentium minutorum, tenuium, evidenter serratum. Aculeus ejus longus est et racemosus. Art. 3 tribus aculeis armatus, quorum 1 2que longus est, atque aculeus art. 2, et paullo brevior quam 2 et 3, qui eadem magnitudine sunt, fere recta, anguste limbatae; in margine superiore tenuissime crenulatae videntur (+). Ramus interior gracilior est et longior quam in plerisque. Art. 1 versus apicem paullo angustior, latitudine fere duplo longior, dente vix conspicuo in margine lateris exterioris. Art. 2 priore paullo angustior est et duplo fere brevior, latitudine basis longior, dente paullo super apicem marginis exterioris. Art. 3 vix longior quam art. 2, fere triangulus, dente vel aculeo parvo ad basin marginis exterioris, supra setam ejus, alioque dente parvo obtuso in ipso hujus marginis apice. Pedes 2—4 paris aculeos breviores, fortiores, non plumatos habent. Ramus tnterior angulis vel dentibus fortibus, acutis non modo ad apicem marginis articulorum exterioris, verum etiam in margine interiore. Pedes 5:ti paris (P5) prope segm. 1 abdominis affixi sunt, spatio disjuncti fere triangulo inter partes ba- sales fere contingentes, transversas, ramis conjunctim non parum latiores, oblique affixas, intus oblique truncatas, ad angulum interiorem, sub-rotundatum ordine brevi dentium minutorum instructas. Ramus exterior brevior est, quam ramus interior, oblongus, versus apicem angustatus, seta foras et retro directa. Ramus interior, qui ut in prioribus a margine interiore partis basis remotus est, formam satis peculiarem preebet: longior est, fere inverse ovatus, omnino retro directus, latere interiore recto, apice intus oblique truncato. Aculeus et seta in latere apicis interiore sita, interstitio parvo tantum sunt separati; 1ille curvatus et retro directus est, hec foras et retro directa. In latere recto interiore 4 dentes parvos gerit hic ramus, quorum duo, inter se proximi, ad basin aculei siti sunt, reliqui duo longiore spatio inter se et ab his sejunguntur. Mas et juniores 1gnoti. Color albicans, fere hyalinus, ut in plerisque, ovis luteo-rufescentibus. In Åscidia canina feminam adultam semel inveni. Massam ovorum, quum caperetur, ex matrice emittebat fere quadrilateram, super convexam, subtus ad longitudinem concavam, selle sub-similem. Ova quasi in ordines transversas disposita erant, sat magna: 6—7 tantum in singulo ordine numerarentur. 4. N. cerulea. (Tab. III et IV. 4). Appendices abdominis segmento penultimo in 2 vix 3, in & plus dimidio longiores, seta ad latus exterius ab apice remota, quod + longitudinis appendicis ut et latitudinem ejus superat. Articulus primus rami exterioris pedum primi paris margine leve vel tenuis- sime denticulato. — Pars matricalis in 2 ad. ovata, ova et ovaria cerulea. — Long. 2: 3—43 millim.; — &A: 11—13 millim. Habitat in Ascidia venosa MÖLLER sat frequens. Descr. FEMINA AD. (IM 4 A). Caput latitudine posticea non longius, forma ut in prioribus; rostro fere duplo longiore quam latiore, in apice acuminato. Segm. thoracis 2 et 3 conjunctim capite multo breviora; 2 capite parum angustius, 3 paullo angustius et brevius quam 2. Pars matricalis, ovis plena, magna, crassa, con- vexa, ovata, postice rotundata, reliquo cephalothorace latior et crassior multo, ejusque fere longitudine. Limes imter ovaria et massam ovorum in matrice lineam rectam vel postice paullo convexam format. Ova haud magna. 9Seg- menta abdominis 1—5 ut in N. Allmanni: 2 et 3 quadrata vel paullo longiora quam latiora, reliqua latitudine breviora. Appendices (F;) breviores et crassiores quam in illa, latitudine paullo plus 3:plo longiores, ad ipsam basin rotundato-angustatse, segmento penultimo vix vel non 3 longiores, pilis in lateribus brevioribus, quam in N. Allmanni. Sete apicis breviores multo, quam in illa, extima ipsa appendice paullo breviore. Seta parva lateris exterioris a seta apicis extima spatio remota est, quod paullo longius est quam 1 appendices, et latitudinem ejus non parum superat. Antenne I1:mi paris (A,) capite paullo breviores sunt; ad formam ut in N. Allmanni fere ommino. Art. 12—14 eadem fere longitudine atque latitudine sunt, art. 15 oblongus, prope apicem abruptius angustatus ibique corona setarum circumdatus, 1ipso apice nudo. Antenne 2:di paris (A>) parum a N. Allmanni diverse. Art. 3 paullo tantum gracilior est, xeque fere longus atque art. 1 et 2 conjunctim; in apice unguem validem, curvatum gerit, et tres aculeos longos, graciles; curvatos, quorum longissimus ungue multo longior est: super eos, etiam in apice, setas habet duas curvatas et plumatas. Ad marginem exteriorem in latere superiore vel exteriore duo adsunt ordines obliqui dentium acutorum, tenuium, densorum; in latere altero setee 4—5, ut in N. Allmanni ceterisque. Mandibule (M) et palpi ut in N. Allmanni. Mazille 1:mi paris etiam ut in illa. 38 T. THORELL, Mazille 2:di paris (M,) paullo aliter formatae sunt: art. enim 1 ad basin intus ita truncatus est, ut tra- pezoides potius quam triangula evadit maxilla. Art. 2 latitudine vix longior, fere quadratus. Reliqui articuli, setze et aculei ut in N. Allmanni. Mazille 3:ti paris (M;) ut in illa diximus. Pedes I:mi paris (IV. P,) aculeum in art. 2 partis basis tenuissime tantum, parum expresse crenulatum bhabent. Ramus exterior fere ut in N. Allmanni: differt vero presertim art. 1:mi margine levi vel tenuissime tantum denticulato, non serrato. Aculeus art. 2 paullo major est, quam aculeus summus articuli 3; 2 inferiores hoc fere duplo longiores sunt, membranula integra angustissima sub-limbati. Ramus interior exteriore non parum longior, art. 1 versus apicem paullo angustato, latitudine dimidio longiore, art. 2 latitudine vix breviore, art. 3 hoc articulo et latitudine breviore, ad formam ut in N. Allmanni. Seta cet. ut in illa fere omnino. Pedes 2—4 paris ad formam etiam ut in illa; aculei vero rami egzterioris plumate sunt et sete igitur potius appellandee. Reliqua setxe paullo breviores quam in illa, presertim in pedibus 4:ti paris. Pedes d:ti paris, qui longe ante basin segmenti abd. 1:mi siti sunt, fere in medio inter pedes 4:ti paris et basin abdominis, intervallo brevi separati, partem basis bene expressam, quasi ex duabus partibus compositam ostendunt, quarum postera, que latitudine non brevior est, ramis conjunctis vix vel non latior, intus sub-rotundata et ordine dentium minutorum pradita, ramos gerit, ut in prioribus insertos. Ramus exterior interiore longior est et multo angustior, ut in N. Allmanni, retro et foras directus, crena ad apicem intus et seta in apice retro et foras directa. Ramus interior, qui prope marginem interiorem partis basis exit, rotundatus, longitudine fere latior, aculeo intus in apice lato et seta extra eum, versus marginem exteriorem, illo paullo curvato, retro directo, hac paullo longiore, directa retro et foras. Supra aculeum adest ordo brevis pilorum minutorum. Mas AD. ad formam mari N. Allmanni simillimus est. Corpus posteriora versus sensim angustatum, segmentis thoracis gradatim angustioribus et, quamquam parum, brevioribus quoque. Segm. 5 paullo magis abrupte segm. priore angustius est, transversum, lateribus rotundatis; segm. abd. 1 hoc parum angustius (IV. 5 -), eadem fere longitudine ac latitudine, lateribus leviter rotundatis. Lacinie genitales eadem forma sunt, atque i N. All- manni, paullo tantum fortasse breviores, setis ut in illa; segm. 2 subtus ordinem dentium ut in N. Allmanni ostendit. Segm. abd. 2—3 quadrata, versus apicem parum latiora, ut etiam segm. 4 et 5, quze longitudine bre- viora sunt. Appendices longiores, quam in 92, segm. 5:to plus dimidio longiores, setis quoque pro portione paullo longioribus. Antenne I:mi paris (III. 4 &,) ex articulis 10, ut in I N. Allmanni, composite sunt: art. 1 eadem forma ut in 2; art. 2 ex duobus coalitus, sutura manifesta, ad formam ut 2 et 3 conjuncetim in Q; art. 3—5 transversi, latitudine multo breviores; art. 6 fere quadratus, vestigio suturae in medio; 7 latitudine paullo brevior; 8 latitudine duplo longior, lineamento anteriore paullo concavo; 9 eadem longitudine atque 8, sed paullo angustior, margine basis antico tantum ei affixus, ut in N. Allmanni, ad formam paullo aquius cylindratus et pro portione paullo brevior quam in illa; art. 10 longior, quam 9, ad basin paullo incerassatus, tum cylindratus, ad apicem paullo curvatus ibique corona setarum circumdatus, et setis duabus tribusque magis versus basin. Setae preterea fere ut in A N. Allmanni. Pedes 5:ti paris (IV. 5 T: p 5), qui ad apicem segm. 5 thoracis affixi sunt, partem basis parum expres- sam habent, intus tantum liberam ibique marginem sub-rotundatum, denticulatum formantem. Rami nulla sutura a parte basali separati: ramus exterior multo brevior est, quam in Q, latitudine vix longior, erena ad apicem intus, cum seta foras et parum retro directus; ramus interior fere circulatus, brevior igitur et magis rotundatus quam in AN. magna, aculeo et seta fere ut in 9. Long.: 11—12 millim. JUNIORES. — FEMINA Junior, segmentis abdominis 5, a 9 adulta eodem modo differt, atque in N. Allmanni diximus. Mari igitur ad formam sat similis est, parte matricali oblonga, postice angustata, supra in parte antica (segm. 4:to) sub-inflata, limite inter segm. 4 et 5 sat manifesto. Segmentum abdominis 4 sive penultimum latitudine longius est et appendice quoque paullo longius. Sub segm. abd. 1 adsunt lacinie dux genitales parve, inchoate, triangulee, seta singula et dente ad basin ejus in apice preeditae. Antenn& I:mi paris (III. 4 Aj) ex articulis 10 constant vel potius ex 9, quum 2 et 3 sutura tantum, vix vera verticula sejuneti sint. Qui articuli in Q ad. art. 6—9 evadunt, hic adhuc non sunt sejuneti, sed in unum, latitudine 3:plo longiorem, coaliti, qui tamen vestigia suturarum satis evidenter ostendit; 2 adult&e art. quoque 10—12 in hac state in articulum longum conereti, vestigiis vero suturarum duarum. — Pedes S:ti paris magis inter se distant, quam in ad.: affixi sunt prope apicem segmenti thoracis 5; ramus exterior crena ad apicem caret. — (Long. 11—2 millim.). FEMINA etiam junior segmenta abdominis 4 et pedum ramos ex articulis binis tantum compositos habet, ut in N. Allmanni; antenne 1:mi paris articulis 9; art. 5 et 6 nulla vestigia suturarum ostendunt. TLimes inter segm. thoracis 4 et 5, ut et inter caput et segmentum thoracis 1, magis manifestus quam in setate proxime se- quenti. — (Long. c:a 14 millim.). Mas Junior, segmentis abdominis 5, antennas 1:mi paris ex articulis 9 compositas habet, vestigiis sutura- rum in art. 5 et 6 nullis. Differt preterea ab adulto laciniis genitalibus minoribus, imperfectis, setis vero binis et dente instructis, ut in illo. Pedum setze breviores, quam in adulto; 5:ti paris imperfecte, ramo exteriore crena carente, interiore fere semi-circulato. — (Long. 11—13 millim.). OM KRUSTACEER I ASCIDIER. b 39 Mas etiam junior, segmenta abdominis 4, ut Q ejusdem zetatis habet. Segm. thoracis 4 et 5 omnino libera, ut in senioribus hujus sexus, antenna 1:mi paris articulis 9: lacinise genitales seta singula et dente praedita. — (Long. 2—1 millim.). Color feminse ad. albicanti-pellucens, intestinum plerumque violaceo-fuscum; ovaria et ova pulchre coerulea, Mas et juniores albicanti-pellucidi, intestino violaceo. In Ascidia venosa hanc speciem sat frequentem inveni. Plerumque totam massam ovorum, quum captze sint, ex matrice emittunt feminse adults, et postea vesicam magnam, qua matrix intus vestitur, effundunt. Segnior est haec species quam N. Allmanni. 5. N. elegans. (Tab. IV. 5). Appendices abdominis paullo tantum (fere 3) longiores quam segmentum penultimum, seta ad latus exterius ab apice spatio remota, quod + longitudinis appendicis et latitudi- nem ejus fere 2equat. Öva et ovaria fusco-virentia. Long. 9: c:a 33 millim.; Af: ca 13 millim. In ÅAscidia intestinali MÖLLER rarius inventa. Descr. FEMINA ADULTA (IV. 5 A). Caput latitudine postica paullo brevius, forma ut in prioribus. Segm. thoracis 2 capite parum angustius, 3 paullo angustius quam 2; 2 et 3 conjunctim capite paullo breviora. Pars matricalis, ovis referta, basi truncata est, postice magis rotundata, fere inverse ovata vel elliptica, longitudine fere segmentorum pracedentiurm conjunctim. Massa ovorum in matrice limite recto vel parum curvato ab ovariis sejuneta. Segm. abd. 1 latitudine plus dimidio brevius, sub-rectangulum; reliqua segmenta versus apicem paullo latiora, 2—4 latitudine non, 5 parum breviora. Appendices (F;) segm. penultimo paullo (fere 3) longiores, fere cylindratze, ad ipsam basin tamen paullo rotundato-angustate, latitudine c:a 3:plo longiores, versus apicem utringue paullo pilose. Sete apicis mediocres; seta parva ad latus exterius ab apice spatio remota est, quod fere + appen- dicis equat, et latitudinem ejus non superat. Antenne I:mi paris (A,) capite paullo breviores, ad basin sat crasse et versus apicem sequaliter et fortiter angustate. Art. 3 obliquus, ut in prioribus, in latere antico multo longiore, quam in postico. Omnes articuli, - 3:tio et ultimis 3 et 4 exceptis, plus minus transversi. Antenn&e 2:di paris (A,) breviores et crassiores, quam in N. Allmanni, art. 3 latitudine apieis duplo tan- tum longiore. Mandibule (MP) ut in N. Allmanni fere, dentibus sat crassis. Pars marginis interioris crenulata paullo plus quam + totius marginis longitudinis occupat. Palpus ut in N. Allmanni. Mazille omnes ut in N. Allmanni fere omnino, parte ultima maxillae 3:tii paris (M,) tantum paullo mi- nore, seta illa magna breviore, quam seta vel aculeus in parte media. Pedes I:mi paris (P,) dentibus fortioribus, quam in plerisque armati sunt. Aculeus in art. 2 partis basis (==) utrinque, presertim vero in margine interiore, fortius serratus. Ramus exterior articulum 1 in margine ordine aculeorum vel dentium dense serratum habet; aculeus hujus articuli fortis, sub-recurvus, angulo acuto ad basin. Aculeus art. 2 latus, brevior, angulo ejusmodi ad basin. Aculei 3 articuli 3:tii sat breves, gradatim longiores. Omnes aculei membranula angusta, in margine crenulata limbati. Ramus interior exteriore paullo longior est. Art. 1 latitudine non parum longior, dente minuto in ipso apice lateris exterioris; art. 2 obliquus, latitudine paullo brevior, dente supra apicem lateris exterioris; art. 3 fere trapezoides, dentibus carens, seta lateris exterioris ad ipsam basin sita. Sete preterea ut in N. Allmanni ceterisque. Pedes 2—4 parium (P3, P,) ad formam ut in prioribus. Aculei in margine rami exterioris, preesertim in art. 3, longiores, debiles, non plumateze. Pedes d:ti paris (P;) longe a basi abdominis remoti sunt, a pedibus 4:ti paris propius, quam a basi segmenti abd. 1:mi distantes, inter se spatio sat longo separati. Pars basalis sat parva est, sub-transversa, ramis conjunetis parum latior, margine interiore rotundato et denticulato. Ramus exterior interiore dimidio longior, an- gustus, sub-incurvus, cum seta apicis retro directus. Ramus interior prope marginem interiorem partis basis inser- tus, ut in N. ccerulea, rotundato-quadratus, latitudine paullo longior, retro directus, margine exteriore a ramo altero sub-tecto, intus ad apicem latius et oblique truneato, aculeo et seta ordinariis spatio sat longo remotis, illo forti, sub-curvato, retro et parum intus directo, fere in medio latere interiore affixo, hac sat tenui, retro et paullo foras directa, in ipso apice marginis interioris sita. Supra basin aculei aliam setam, minutam, ostendit margo interior. Mas ADULTUS. Forma corporis ut in prioribus, segmentis thoracis gradatim angustioribus: 5 paullo latius est, quam segm. abd. 1, quod longitudine paullo latius est, in lateribus leviter rotundatum. Segm. abdomi- nis 2—4 latitudine paullo longiora sunt, 5 vero ea paullo brevius, ut in 2. Appendices ut in illa. Lacinie ge- nitales ad formam ut in &A N. ccerulea, ordine obliquo dentium minutorum versus latus interius (5 I). 40 T. THORELL, Antenne I:mi paris (5 a,) articulis 10, ut in N. Allmanni. Art. 2 vestigium suturae ostendit et latitu- dine multo longior est. Art. 8 longitudine articulorum 6 et 7 conjunctim; art. 9 hoc paullo brevior et angustior, desuper visus fere rectangulus, angulo tantum basis posteriore rotundato, ut in reliquis. Art. 10 priore duplo lon- gior, versus apicem angustatus et paullo curvatus, corona setarum longe infra ipsam apicem. Pedes I:mi paris forma eadem sunt atque in Q, eo excepto, quod art. 3 rami exterioris paullo magis tri- angulus est quam in illa. Acnlens in art. 2 partis basis vix vel non serratus. Art. 3 rami interioris angulo acuto ad basin super setam marginis exterioris instructus est, alioque angulo vel dente ejusmodi in apice marginis inte- rioris. Reliqui dentes vel anguli majores gquam in 9. Omnes as rami exterioris membranula srnnlena lim- bati sunt. Pedes 2—4 ut in 9, angulis tantum fortioribus in margine exteriore articulorum rami interioris, ut et apud setas et aculeos in margine exteriore rami exterioris. Pedes 5:ti paris (5 Ip) paullo ante marginem posticum segmenti affixi, spatio parvo tantum separati sunt: pars enim basis latior est quam in P9 et marginem tenuem, parum curvatum, intus ordine denticulorum in- structum, format. Rami parvi: exterior multo brevior quam apud 9, retro et foras directus, erena nulla; ramus interior ad formam fere ut in P2, margme exteriore evidenter rotundato. JUNIORES ab adultis eodem Odo atque in prioribus ab adultis differunt. FEMINA junior segmentis abd. 5, longitudine maris adulti, segmentum abd. 4 multo longius, quam appen- dices, habet; hi ut in Q ad. ad formam. Antenne&e I:mi paris fere ut in ea: articulis omnibus, 6 et 7 exceptis, inter se evidenter separatis. Sets in art. ultimo, obtuse acuminato, paullo infra apicem exeunt. Pedes I:mi paris omnino ut in & ad., reliqui quoque pedes fere ut in illo, JI:ti paris dente parvo in apice rami exterioris instructi. — MAS Jun. ejusdem zetatis differt magnitudine paullo minore, segmentis thoracis 4 et 5 liberis et antennis 1:mi paris articulis tantum 9, art. 2—3, 6—9, 10—12 in singulum coalitis. Color femine adulte dilute rufescenti-flavicans, versus latera albicanti-hyalinus. Intestinum fuscius rufescens vel violaceo-flavens. Ovaria fusca vel virescentia; ova in matrice fusco-virentia. — Mas et juniores albicanti-hyalini, intestino flavo vel sub-violaceo. In sola Ascidia intestinali, et rarius quidem, inventa est hac species. Vite degendi ratio eadem atque in prioribus. 6. N. agilis. (Tab. IV et V. 6). Appendices abdominis segmento penultimo duplo longiores, seta in medio latere ex- teriore. Övaria et ova in matrice fusco-virentia. — Long.: 9 2—3 millim., & c:a 2 millim. Habitat in Åscidia parallelogramma frequens: preterea in A. mentula, canina et aspersa interdum inventa. Descr. Fem. ap. (V. 6 AD). Prioribus paullo minor est heaec species, que ad formam corporis cum N. coerulea, eleganti ceterisque adhuc descriptis, N. Allmanni excepta, admodum convenit. Ab omnibus vero facillime dignoscitur forma appendicwm, que longa sunt et angusta, latitudine multis -partibus, segmento penultimo duplo longiores, versus apicem sub-angustatse, seta illa parva in medio lateris appendicis exterioris sita. Pars matricalis sub-ovata, postice rotunda; limes inter ovaria et massam ovorum in matrice lineam rectam vel parum curvatam designat. Antenne I:mi paris (V. 6 A,) eadem fere forma sunt, atque in N. Allmanni, articulis 1—3 pro portione paullo crassioribus, ita ut ad basin magis incrassatae videantur. Art. 4 et 5 eadem fere longitudine et latitudine sunt; art. sequentes multo latiores quam longiores, art. 14 quadratus, art. 15 latitudine fere duplo longior, corona setarum prope apicem angustum, brevem. Sete omnes admodum longee, versus basin antenne paullo breviores, tenuiter plumatee. Antenne 2:di paris (A,) sat longe et graciles; art. I et 2 partem formant in medio vix inerassatam; art. 3 gracilior, ungue debiliore. Mazille Z:mi paris (M,) ut in N. Allmanni, lacinia ultima paullo tantum longiore. Mazxille 2:di paris ut in N. Allmanni. Mazille 3:tii paris (M.,) paullo angustiores sunt quam in N. Allmanni. Pars ultima oblonga, angusta, versus apicem angustata ibique parum crassior, quam seta apicis magna ad basin. Sete dux reliquae ipsa parte non longiores, parum plumatze. Mandibule (MP) a N. Allmanni parum differunt. Pars marginis interioris ante dentes, que tenuiter est at evidenter crenulata, non + longitudinis totius marginis occupat. Palpus etiam ut in prioribus: art. basis cras- sissimus, latitudine vix vel non longior; art. 1 rami interioris longitudine latior, setis 3 ad apicem, art. 2 setis 9 ad apicem et in lateribus. Pedes I:mi paris (P,). Aculeus in art. 2 partis basis, cujus forma eadem est atque in N. Allmanni cete- risque omnino, in margine vix manifesto pilosus, non serratus. FRami sub-eequales: articuli rami exterioris forma OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 41 fere ut in illa: art. 1 tamen paullo major, ad basin in latere exleriore magis abrupte angustatus, ipso margine exteriore levi, non serrato. Aculeus art. 2:di plerumque paullo longior, quam primus inter aculeos art. 3:tiil, qui gradatim majores fiunt, et in margine vix manifesto crenulati sunt. Ramus fnterior paullo magis differt: art. 1 latitudine non longior est, angulo acuto in apice lateris exterioris; art. 2 paullo angustior, sed parum brevior quam art. 1, ideoque latitudine paullo longior, angulo acuto in apice lateris exterioris. Seta in latere interiore supra apicem exit ut in art. 1. Art. 3 fere triangulus, ut in pedibus insequentibus; fere in medio marginis interioris setam habet, et angulum acutum supra eam, alioque angulo tali in apice marginis ejusdem. Reliquee setae exeunt 2 ab apiee, 3 a margine articuli interiore. Pedes 3—4 paris ad formam fere ut in N. magna, aculeis paullo longioribus, mollioribus, non plumate. Pedes 3:ti paris (IV. 6 G.; P5) a pedibus 4:ti paris longissirae remoti, prope basin abdominis affixi, basi fere contingentes, spatio triangulo inter se disjuneti. Pars basis oblique affixa, postice truncata, intus oblique trun- cata, ibique latitudine non multo brevior, foras vero brevissima, ramis conjunctim multo latior. Rami parvi: ramus exterior interiore paullo brevior est et angustior multo, latitudine paullo longior, versus apicem in latere exteriore sub-sinuatus, retro et parum foras directus, in ipso apice seta foras et retro directa instructus; ramus interior ab angulo interiore rotundato partis basis remotus est, retro et parum intus directus, fere quadratus, angulo vero apicis externo rotundato, interno truncato, ibique aculeo tenui, vix curvato, retro et intus directo, setaque brevi, retro et foras directa, inter se parum distantibus, instructus. Mas ap. — Forma corporis a maribus antea descriptis paullo diversa: cephalothorax enim non adeo zequa- liter oblongo-ovatus est, ut in illis, eam ob causam, quod, quum caput quidem paullo latius sit quam segm. tho- racis 2, hoc segmentum 3 latitudine vix vel parum superat. Lacinige genitales sub segm. abd. 1 (IV. 6 T) ad formam ut in proxime prjoribus. Reliqua segmenta abdominis ut in &Q. Antenn&e I1:mi paris (V. 6. oa,) forma ordinaria, crassiores vero et magis setosa, quam in N. Allmanni. Art. 2 sutura manifesta in duos divisus est, (ut potius ex 11 quam 10 artieulis composita dicenda sit antenna), art. 6 latitudine brevior, art. 7 longitudine fere duplo latior. Art. 8 rectangulus, latitudine paullo tantum longior; art. 9 eadem fere longitudine, sed parum angustior, latitudine duplo longior, sub-rectangulus, angulo postico basis rotundato. Art. ultimus hoc paullo longior est, versus apicem bis angustatus, sub-curvatus, corona setarum infra apicem, setisque aliis magis versus basin. Pedes I:mi paris ut in 9. In pedibus 2—4 paris aculei paullo breviores et obtusiores esse videntur quam in illa. Pedum 5:ti paris (IV. 6 TF) pars basis ex margine ipsius segmenti formata videtur; hic margo sub-pilosus est, in medio rotundato-incisus, ramis parvis, longe a medio remotis, exteriore etiam breviore quam in 9, sub- conico, non sinuoso, interiore ad formam ut in illa. JUNIORES. JFFem. jun. segmentis abdominis 5, mari adulto ad magnitudinem et formam corporis sat similis est, ut in reliquis. Pars matricalis oblonga, postice angustata, sub-triangula, supra parum inflata. Segm. abd. 1 subtus laciniis genitalibus imperfectis, ut in prioribus; segm. abd. 4 latitudine longius, longitudine appendicum, que ut in Q ad. formata sunt. Antenne I:mi paris artieulos 2—3, 5—8 et 9I—11 coalitos habent, vestigiis tamen suturarum passim conspicuis. Mas JUN. ignotus. Color femine ad. pellucido-albicans, intestino flaventi, ovariis fusco-virentibus vel sub-fuscis, ovis plerumque fusco-viridibus. Vesicea, quam post partum spe emittit, interdum humore roseo referta. — Mas et femina jun. albicanti-pellucentes, intestino flaventi. 7. N. prasina. (Tab. V. 7). Appendices abdominis breviores, quam segmentum penultimum, latitudine non lon- giores. Övaria et ova viridia. — Long. 9 2—3 millim.; > c:a 13 millim. Habitat in Ascidia canina et mentula minus frequens. Descr. FEMINA ADULTA (V. 7 A). — N. agili etiam paullo minor est hec species, ideoque omnium hujus generis formarum minima, ad formam partis matricalis magis cum N. Allmanni, quam cum reliquis congruens. Caput eadem fere longitudine ac latitudine, forma ut in prioribus, rostro longo, acuto, latitudine ad basin duplo longiore. Segm. thoracis 2 et 3 conjunctim capite multo breviora; illud capite paullo angustius, hoc satis angu- stius quam segm. 2. Pars matricalis inverse ovata vel sub-elliptica, sat lata, parum convexa, sub-depressa, limite inter ovaria et massam ovorum valde curvata, sub-fracta, ut ovaria in hac parte massam sub-triangulam plerumque forment, fere ut in N. Allmanni. Ova magna, pauciora. Abdomen postice vix vel non angustatum, segm. 1 la- titudine multo, fere duplo, breviore, 2 et 3 fere quadratis, 4 latitudine non parum, 5 vero duplo breviore. Appen- dices, segmento 5 multo breviores, desuper vise oblique quadrate, latitudine paullo breviores; a latere vise fere 6 K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 49 T. THORELL, conica, apice obtuso, undique pilosa, pilis longioribus in latere exteriore versus apicem. Seta quattuor apicis longae sunt, proportione solita; longissima earum fere eandem longitudinem habet, atque totum abdomen, formaque est valde peculiari: paullo ante medium crassior est, versus basin et apicem angustata. Due ali sete minores, at setis iisdem reliquarum hujus generis formarum pro portione longiores, ad apicem, paullo supra eas adsunt, quarum interior exteriore paullo est longior. Antenne I:mi paris capitis fere longitudine sunt, aequaliter angustate, graciliores, quam in N. Allmanni, art. 3—5 latitudine longioribus, 6—11 longitudine e:a dimidio latioribus, 12 et 13 fere quadratis, 14 et 15 lati- tudine paullo longioribus. Sets longa sunt et valide, presertim una in apice art. 9, alia in apice art. 13, et una (vel duz) earum, quae ab apice art. ultimi exeunmt; ad basin he sete articulum habere visa sunt, ut sete media appendicum. Setx plerseque art. ultimi ex ipso apiee exeunt. Seta versus basin antenn plumatae sunt, versus apicem ejus glabree. Antenne 2:di paris ut in N. Allmanni, paullo breviores pro antennis 1:mi paris, ungue debiliore. Mandibule (N) proesertim in eo a mandibulis N. magna differunt, quod margo interior brevior est, denti- bus densioribus, tenuioribus et acutioribus. Palpus fere ut in N. Allmanni: ramus interior 4 setas in art. 1, et 8 in art. 2 habere videtur. Mawille I:ni paris ut in N. Allmanni; 2:di paris etiam ut in illa, paullo tantum angustiores et gracilio- res; J:tu paris ex quoque fere ut in N. Allmanni, in eo fere tantum diverse, quod pars ultima minor est, ad basin longitudine paullo latior, versus apicem attenuata et truneata, ibique setee illi magna fortiter areuate, ad basin sub-incrassate et apicem ipsius partis crassitudine sequanti, continuata. Pedum forma fere ut in N. aguli, setis paullo brevioribus. Pedes I1:mi paris (P,) aculeum partis basalis validum habent, longitudine art. $ rami interioris aequantem, in margine vix serratum. Rami fere sequales sunt; in ramo exteriore marginis art. 1:mi et aculeorum — qui ad formam et magnitudinem ut in N. agili sunt — non manifesto cerenulati. Art. 1 rami interioris latitudine vix longior, art. 2 latitudine paullo brevior, apice marginis interioris in angulum acutum producto, qui alio angulo acuto, a basi marginis exterioris art. 3 formato, arcte adjacet. Art. 3 fere triangulus, apice truncato, setis et an- gulo ad apicem quoque in N. agili. Pedes 2—4 parium aculeos in margine rami exteriore sat robustos, breviores, non plumatos habent. Pedes 5:ti paris (P5) fere medio lateri inferiori partis matricalis, longe a basi abdominis affixi, spatio paullo tantum inter se distantes, forma partis basis presertim insignes sunt, quse fere ut in maribus priorum est formata: parum expressa, brevissima sed lata, ramis conjunctim plus duplo latior, margine posteriore vel libero paullo obliquo, sub-curvato, ordine pilorum vel dentium minutorum instructo. Rami minores, longe extra medium hujus marginis, prope latus ejus exterius affixi: ramus exterior latitudine duplo longior, versus apicem paullo angustatus, cum seta retro directus; ramus interior ovatus, versus apicem lateribus rectis acuminatus, longitudine rami exterioris, cum seta in ipso apice retro directus, aculeo curvato in medio latere interiore. Mas ADULTUS. Caput semi-ellipticum, latitudine postica non longius, angulis posticis paullo retro productis- Segmenta sequentia gradatim paullo angustiora et sub-breviora: forma corporis igitur eadem atque in N. Allmanni et. plerisque, cephalothorace anguste ovato. Segm. abd. 1 transversum, in lateribus leviter rotundatum, parum an- gustius quam segm. thor. 5, cujus longitudinem fere aquat. Lacinie genitales (7 T) ad formam ut in prioribus, intres longitudine dimidii segmenti, ad basin spatio paullo majore inter se distantes, ordine obliquo dentium minu- torum versus marginem interiorem instructae. Segmenta sequentia 1:mo paullo angustiora, gradatim non angustiora, ad formam ut in 9. Appendices quoque ut in illa. (Setae in exemplo, quod unum tantum inveni, deerant). Antenne&e I:mi paris (o,) capitis sunt longitudine, forma ordinaria, sed graciliores. Art. 2 sutura valde manifesta in duas partes divisus, quarum prima brevis est et transversa, altera latitudine longior. Art. 3—35 bre- vissimi, ut in reliquis; art. 6 fere quadratus; art. 7 longitudine duplo latior; art. 8 latitudine dimidio longior, ad basin in latere anteriore sub-incrassatus; art. 9 longitudine duorum priorum conjunctim, angustior vero et latitudine plus 3:plo longior, cylindratus, medio fere apicis articuli 8, non latert apicis anteriori affixus. Art. 10 priore etiam paullo longior et angustior, ipso apice fere in formam umci parvi curvato, cujus ad basin setre circiter 6 coronam formant. Sete proeterea crebrae et longe, specie ordinaria. Pedes 3:ti paris (TI) fere ut in 2, parte basali angustissima, ex margine postico ipsius segmenti forma- tus, qui rectus est, in medio sub-incisus, ordine pilorum minutorum instructus et ad latus segmenti ramis parvis instructus, quorum exterior brevior etiam quam in 8, cum seta foras et retro directus, interior hoc paullo major, ut in 2 ad formam et armaturam omnino. JUNIORES. — HFemina junior, segmentis abdominis 5, longitudine maris adulti est, et a 2 ad. ut in reliquis diversa. Segmentum ' abdominis 4 latitudine paullo longius est, apicem versus paullo latius. Appendices ut in Q ad.: seta vero apicis lougissima vix versus medium incrassata est. Color pellucide albicans, capite cum segmento thoracis 1 versus latera dilute rufescenti-ceimereo ex granis pigmenti, que in lateribus segmentorum quoque sequentium thoracis arcus parum expressos formant. ) prioribus paullo longiores sunt, anguste, versus apicem paullo angustate, articulis cylindratis. Art. 1 latitudine circiter duplo longior; art. 2 paullo longior est, quam latior; art. 3 latitudine 3—4:plo longior. Unguis hoc articulo paullo brevior, articulo vero 2 paullo longior, immobilis, leviter curvatus. Ad basin ejus art. 3 setam breviorem, satis validam gerit. Mandibule (MP) ad formam ut in genere Notodelphye: intra medium angustate, parte basis sive exteriore oblonga, interiore quasi. triangula. Dentes postice in margine interiore 5, quorum 1 magnus, acutior, sub-curvatus, reliqui ab hoc dente sinu magno separati, minores, sub-trianguli, obtusi, 5:to postice tantum libero. Ante dentes margo secundum spatium brevius quam tertiam longitudinis partem tenuissime crenulatus est; ad angulum anticum duos aculeos tenues, sub-serratos, a margine mandibula antico exeuntes ostendit. Palpus (MP) mandibule partem basis (pb) brevem, crassam, latitudine maxima parum longiorem habet, in latere exteriore versus apicem abrupte fere duplo angustiorem, in latere interiore propius apicem seta plumata instructum, in apice truncato ramum interiorem, ad latus exterius, ubi angustior fit, ramum exteriorem gerentem. Ramus exterior (re) ex articulo unico constat, rectis fere angulis a latere partis basis exeunti; sub-oblongus est, versus basin angustior, in apice oblique truncato, lato setis 4 magnis, crassis, sub-zequalibus, undique pilosis in- structus. Ramus interior (ri) hoc fere dimidio longior est, versus apicem paullo angustatus, articulis 2, quorum 1 latitudine non longior est, in latere interiore setis 3 minoribus plumatis instructus; art. 2 hoc paullo longior et angustior, apice sub-rotundato, ibi et in lateribus, preesertim interiore, setis talibus c:a 7 inzequalibus preeditus, gquarum qgua ex apice exeunt reliquis sunt longiores. — Magille Z:mi paris (M,) ex laciniis compluribus ut in genere priore constant. Basis maxille (pb) lata, -sub-quadrata intus in laciniam breviorem, sat latam, versus apicem angustatam, sub-triangulam (I. interiorem (li)) excurrit, que in margine interiore c:a 8 aculeos breviores, sub-curvatos, paullo plumatos gerit. Extus pars basis in laciniam excurrit longiorem, oblongam (Il. mediam (Im)), quse in apice sub-truncato 3 gerit setas, in margine vero exteriore sub-rotundato duas lacinias minores: prima vel superior (Il. exztima (le)) sub-rotundata est et in mar- gine 4 setas gerit, quarum 1 reliquis est longior; altera (l. ultima (lu)) vel inferior minor est, oblique sub-rotun- data, duabus setis longioribus instructa. Preeterea adest ad apicem partis basis, versus marginem ejus exteriorem, seta mediocris, crassa, sursum fere directa, et procursus parvus conicus ad basin ejus; ab apice partis basis prope marginem eundem, sed ex latere altero exit-lacinia oblonga, angusta, oblique deorsum et paullo intus directa, in apice pilosa (l. lateralis (11). Mazille 2:di paris (M>) oblongae sunt, angustiores, sub-triangule, parum incurvie, articulis 5, veris verti- eulis disjunctis. Art: 1 reliquorum longitudine conjunctim, sub-ovatus, latere exteriore sub-recto, interiore fortiter curvato, vel potius in angulum sub-obtusum fracto, setis vel aculeis 8 longioribus, paullo curvatis instructo, quorum 2 primi pilosi sunt. Art. 2—4 gradatim paullo minores, quadranguli, longitudine paullo longiores, art. 2 preeter setam minutam aculeis vel setis ejusmodi duabus, art. 3 et 4 seta singula tali, paullo crassiore, art. 5 setis tribus, quarum prima fere ut in art. prioribus, relique iis fere duplo minores sunt. Sete in art. 2—5 omnes plumate. Mazille 3:tii paris (Ms) prioribus paullo minores sunt, paullo longiores quam latiores, basi truncatsae, in apice et latere interiore rotundata, latere exteriore sub-recto, suturis transversis nullis. Apex ipse in 2 setas magnas, crassas exit; in et ad marginem interiorem adsunt setae c:a 9 breviores, inaequales, sat valide, vix in duas turmas disgeste. Pedes I:mi paris (P,;) sequentibus paullo minores sunt, et ad formam a pedibus generis prioris non mul- tum abhorrentes. Inter partes basis adest lamina intermedia sat parva, transversa, versus apicem late truncatum angustior. Pars basis ex articulis 2 evidenter composita: 1 transversus, sub-rectangulus seta in apice intus; 2 obliquus, trapezoides, seta minore ad basin in latere exteriore, aculeo in apice ad latus interis. Rami sub-zequales, parallel, exterior tamen paullo longior et articulo ultimo paullo oblique foras directo. Articulus ejus 1 inverse ovatus, latitudine parum longior; art. 2 transversus; art. 3 ovatus, latitudine paullo longior. In margine exteriore aculeis armatus est hic ramus, 1 ad apicem articuli 1 et 2, 3 in latere art. 3; ex his 5 aculeis 4 superiores in utroque margine sunt crenulati (+). Margo rami interior setis longis, parum curvatis, sat dense plumatis, preditus est, 1 ad apicem art. 1 et 2, 5 in art. 3, quorum 2 in ipso apice reliquis multo sunt breviores. Art. 1 rami interioris latitudine vix vel parum longior, sub-cylindratus, seta supra apicem lateris exterioris; art. 2 transversus, seta ut in art. 1; art. 3 sub-triangulus, in apice truncatus, latitudine paullo longior, setis 5: 1 in medio latere exteriore, 2 in apice, 2 in latere interiore: set&e ommes sub-rectze, etiam longiores quam in ramo exteriore, sat dense plumatee. Pedes 2—4 paris prioribus sat dissimiles. Longiores sunt, parum compressae, setis lomgioribus, parum plu- matis; lamina intermedia vix ulla. Rami ita parti basali injuncti, ut cum ea angulum obtusum forment, magis retro quam deorsum directi. Pedes 3:tii paris (P;) ex. gr. partem basis magnam habent, que a latere visa sub-eonica est, -desuper visa versus apicem paullo tantum angustata, ex articulis duobus coalita, sutura tantum disjunctis, quorum 1 magnus est, fere eadem longitudine atque latitudine, vestigio sutur&e transvers&e vel furca potius versus basin; art. 2 transversus, 48 T. THORELL, priore multo minor, in utroque latere late et oblique truncatus, oblique et enormiter triangulus. Rami longi, fere zequales; exterior (re) ex articulis 3 bene distinctis compositus, qui eadem fere sunt latitudine: art. 171ongus est, paullo . incurvus, versus apicem paullo latior, apice oblique truncato, latere interiore breviore, seta in apice lateris exterioris et alia ad apicem lateris interioris. Art. 2 eo plus duplo brevior est, ad basin angustior, longitudine fere eadem ac latitudine maxima, setis ut in art. 1. Art. 3 ovatus, basi truncato, latitudine paullo longior, setis 9, 3 in utroque latere et 3 in apice. HRamus interior (ri) qui versus apicem paullo angustatus est, etiam ex 3 articulis constat, quorum vero 2 et 3 vix omnino sunt disjuncti: art. 1, qui eandem latitudinem habet, atque art. 1 rami exterioris, hoc brevior est, latitudine tamen paullo longior, seta supra apicem lateris interioris. Art. 2 paullo angustior, latitudine paullo quoque longior, cum art. priore fere cylindratus, setis duabus, altera versus me- dium, altera ad apicem ejusdem lateris. Art. 3 etiam angustior: latitudine duplo longior est, versus apicem angu- status, ipso apice truncato, setis 6 instructus, 1 in medio lateris exterioris, 3 in apice et 2 in latere interiore. — Omnes setxe etiam longiores sunt, quam in pedibus 1:mi paris, sub-recte et parallela, pilis raris sub-plumatee. Pedes 2:di paris a pedibus 3:tii paris in eo differunt, quod articuli ramorum paullo breviores sunt, longiores tamen, quam in pedibus 1:mi paris. Setza in latere exteriore rami exterioris breviores, aculeis sub-similes. Articuli 2 ul- timi rami interioris vix evidenter disjuncti. — Pedes 4:ti paris fere omnino cum pedibus 3:tii paris conveniunt. Pedes 5:ti paris (P5) prioribus minores sunt, imperfecti, ramo exteriore carentes. Constant ex articulo (ramo interiore) oblongo, versus apicem parum angustato, in apice rotundato, in latere interiore versus apicem sub- sinuoso ibique ordine aculeorum minutorum 4 armato, quorum infimus reliquis est major: injunctus est hic articulus parti basis paullo latiori et breviori, versus apicem angustatee. Mas aADuLtus (C) femina jam descripte valde dissimilis. Multo minor est, pro longitudine angustus et gracilis, a capite ad appendices gradatim angustatus, parum compressus, sub-teres, segmentis thoracis 4 et 5 liberis, a segmentis anterioribus non multum discrepantibus. Caput cum segm. thor. 1—3 fere ut in Q ad.; segm. 4 (a latere visum) supra segmento 3 paullo longius, deorsum angustatum, formå fere cunei, parum altius quam segm. 35, quod multo brevius est, deorsum vero dilatatum. Abdomen non deflexum, segmentis longitudine paullo brevioribus, preesertim segm. 1, quod subtus (T, lg) lacinias duas genitales oblique sub-triangulas, apice rotundatas, longitudine fere dimidii segmenti, intervallo disjunctas, aculeis et setis carentes, ostendit. Appendices segmento penultimo fere dimidio sunt longiores. — In cephalothorace translucent testes (C, EL LONELSG T;)» qui longi sunt et angusti, utringue ad latus intestini siti, in segmento thoracis 2 incipientes, ternos spermatophoros immaturos, longos, postice angustatos, continentes; in segmento abdominis 1:mo in suam quisque capsulam spermatophori ovatam, breviorem, obliquam, spermatophorum continentem dilatantur (C, csp). In antennis I:mi paris parum manifeste sunt suturae inter articulos medios. Antenne 2:di paris ad basin unguis aculeum fortem, sub-curvatum habent. Partes oris ut in PP conformatze sunt. Pedes 1—4 paris ramos paullo et setas eorum multo breviores habent, quam in illa: aculei in margine rami exterioris pedum 1:mi paris vix crenulati, etsi membranula evidenter limbati. In pedibus 3—4 paris articuli duo ultimi rami interioris vix separati. Pedes 5:ti paris (IT;) partem basis breviorem, ramum versus apicem paullo latiorem quam in 9 ostendunt. JUNIORES. — Femina junior, segmentis abdominis 5 (D), mari adulto similis est eademque fere magnitu- dine (Long. 2—21 millim.). A 92 ad., que matricem ovis refertam habet, non parum igitur discrepat. Segmen- tum enim thoracis 4 prioribus segmentis paullo tantum altius est, etsi iis plus duplo longius, longitudine altitudi- nem plerumque superante; a latere visum deorsum multo angustatum est et formam fere cunei latissimi, obliqui refert; partem tantum superiorem et anteriorem segmenti 5:ti tegit, supra hoc segmentum et partem segmenti ab- dominis 1 postice productum. Matrix e cavitate parva in parte posteriore sub-inflato segmenti 4 thoracis formata est. Segmentum thoracis 5 breve, cum segmentis abdominis partem corporis posteriorem angustiorem, postice sen- sim paullo angustatum format. Abdomen parum deflexum, segmentis fere cylindratis, plerumque longitudine paullo latioribus, segmento 4 excepto, quod latitudine basis paullo longius est et supra vestigium divisionis consequentis ostendit. Appendices eadem fere sunt longitudine atque hoc segmentum. — Antenne ut in adulta, eo excepto, quod articuli antennarum 1:mi paris non tam distincte separati sunt. Partes. oris ut in ad. Pedum rami (ut et sete eorum) paullo breviores sunt quam in illa, articulis minus evidenter disjunctis: aculei in margine rami exte- rioris pedum 1:mi paris vix crenulati. Mas jun., segmentis abd. 5, mare ad. multo minor est (long. c:a 1 millim.). Pedes etiam paullo breviores sunt et articuli eorum etiam minus distincte separati quam in 9 jun. Vestigis laciniarum genitalium jumiores utriusque sexus carere videntur. PuLriuvs nuper exclusus (E) breviter ellipticus vel ovatus est, antennis duabus (a) duobusque paribus pedum (P, pa) instructus. Antenna ex articulis constant 2 cylindratis, sub-zequalibus, art. 1 seta minuta ad apicem, art. 2 altera ad basin prope eam, in latere anteriore, duabusque aliis in apice, anteriore longa, altera parva. Pedes birames, anteriores parum longiores quam posteriores; ramus anterior eadem fere longitudine et crassitie atque an- tennza, articulis in pedibus anterioribus 4, quorum 2 primi latitudine longiores sunt, 2 ultimi brevissimi sunt; in pedibus posterioribus articulis 4 vel 5, 2 primis ut in pedibus anterioribus, 2 vel 3 ultimis etiam brevioribus, vix evidenter disjunctis. In apice et in latere posteriore versus apicem hic ramus setis 5 (in ped. ant.) vel 4 (in ped. post.) longioribus, sub-recurvis instructus est. Ramus posterior ex articulis tantum 2 constare videtur: multo bre- vior est et paullo angustior, in apice setis 2 brevioribus preditus. Abdomen postice in apice bis sub-sinuatum et- pilis duobus brevibus instructus. É OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 49 Color corporis cinereo-albicans, intestino fusciore vel flavo. Color ovariorum et ovorum in 9 plena valde variat: ova clarius vel fuscius rufescentia vel virescentia plerumque sunt, interdum vero lutea, fusca vel sub-viola- cea; ovaria aut eodem colore atque ova, aut alio, rufescentia, virescentia vel fusca. Fortasse ex varia ovorum eetate pendet hzac coloris inconstantia, ut in ovis Copepodorum multorum aliorum, ex. gr. Cyclopis; at pulli nuper exclusi non semper eodem colore sunt, plerumque quidem ad maximam partem pallide virentes vel sub-violacei. Species tarda et iners, in latere semper jacens, inflectendo et extendo per vices corpore locum szegre commutans. Per aperturam matricis, supra basin segmenti abdominis 1:mi sitam, qua ova effundit, vesica magna, rotundata, iisdem ex causis, atque aqud species generis prioris, interdum exprimitur. 2. D. psyllus. (Tab. VII 9). Segmentum abdominis penultimum antepenultimo non brevius, in duas partes ob- longas, sub-triangulas fissum; appendices segmento penultimo longiores, attenuate, apice pilis 4 minutis instructe. Unguis antenne 2:di paris articulo secundo multo brevior. Ce- phalothorax in 2 oblongo-obovatus; ovaria et ova virescentia. — Long. £ 2—3 millim. In Åscidia aspersa MöLL. exempla duo feminea semel inventa. Descr. FEMINA ADULTA. Ad formam corporis generalem adeo D. pulici similis hec species est, ut primo aspectu 2gre tantum internoscatur. Minor tamen est et pro portione paullo brevior; appendices (E+) longiores sunt et angustiores, quam in illa, et in apice pilis vel aculeis quattuor minutis prsediti, quorum longitudo latitu- dinem appendicis ad apicem non superat. Forma antennarum, pedum cet. plane alia, atque in D. pulice. Antenne I:mi paris (VII. 9 A,;) ex 10 articulis constare videntur, guorum 3 primi partem crassam, foras paullo angustatam formant, quae versus apicem lateris inferioris vel posterioris reliquam gerit antenn&e partem: häec brevior est, multis partibus angustior, et versus apicem paullatim attenuata. Art. 1 brevissimus, transversus; art. 2 magnus, latitudine paullo longior, oblique truncatus, cum art. 3 brevi, transverso, obliquo coalitus. Art. 4 priore plus duplo angustior, transversus; articuli sequentes, gradatim decrescentes, breves sunt, articulis 8 et 10 solis la- titudine paullo longioribus. In art. 2 versus apicem duz& adsunt sete long, protense; art. 3 in apice, supra art.-4, duos aculeos, quorum superior paullo major est, et setas 3—4 minores ostendit. Art. ultimus setis aliquot medioeribus in apice przditus est; art. reliqui singulam vel binas versus apicem gerunt. Antenn 2:di paris (A,) sat anguste sunt, versus apicem paullo attenuatze, articulis sub-cylindratis. Art. 1 et 2 eadem fere crassitudine, 1 vero plus duplo longior, quam 2; art. 3 prioribus angustior est, longitudine arti- culum 1 paullo superans. Unguis parvus et debilis, fortius curvatus, articulo 2 multo brevior. Mandibule dentes ut in D. pulice ordinati sunt et formati. Poalpus ad formam ut in illa fere; ramus vero ejus exterior setas 5, non 4 habet. Sete in ramo interiore crassiores et paullo pauciores esse videntur. Mazille I:mi paris ad formam non multum a D. pulicis differre vise sunt. Sete tamen non ubique ut in illa: lacinia extima 6 setas gerit, et in apice lacinize lateralis setam vidisse videor, qu& in D. pulice non adest. Mazille 2:di paris ut in D. pulice; ex totidem articulis, omnino ut in illa formatis, cum totidem setis constant, Mazille vero J3:tu paris paullo aliter sunt figurate. Longiores sunt et angustiores, latere exteriore sub-recto, et ex duabus partibus, sutura tenui separatis, coalite esse videntur: prima fere ob-ovata, altera vel apicis multo minor et angustior, sub-triangula. In parte prima sete marginis interioris fortiter rotundati in duas turmas digeste sunt, gue ex setis quaternis formate esse sunt vise; pars apicalis setas 3 impares gerit, longiore intervallo a reliquis disjunctas. - Pedes I:mi paris (P,) laminam intermediam triangulam et paullo majorem quam in D. pulice habent. Pars basis fere ommnino ut in illa, seta articuli 2 multo longiore. Rami sub-zequales; exterior tamen paullo lon- gior, foras sub-curvatus, articulo 1:mö fere inverse ovato, latere exteriore sub-recto, latitudine paullo longiore; aculeo forti in apice ad latus exterius et seta versus apicem lateris interioris. Art. 2 brevior, paullo angustior, eadem latitudine ac longitudine, aculeo minore versus medium lateris exterioris et seta supra apicem lateris interioris. Art. 3 priore dimidio longior, parum angustior, ovatus, sub-obliquus, aculeis in latere exteriore sensim majoribus 4, gquorum guartus tamen seta crassa dici posset; in latere interiore setas 3 gradatim breviores ostendit. Aculei in margine membranula vix limbati sunt, neque crenulati. Bamus interior versus apicem paullulo angustatus, setis longioribus, quam in ramo exteriore, art. 1 et 2 fere rectangulis, illo sub-quadrato, hoc latitudine paullo breviore; art. 3 versus apicem angustato, in apice truncato, laiitudine maxima duplo longiore, seta 1 in medio latere ex- teriore, 2 in ipso apice, 2 in latere interiore. Omnes set&e utriusque rami multo breviores sunt, quam apud D. pulicem, sat dense plumatze. Pedes 2:di paris (P3), qui cum sequentibus a 1:mi paris pedibus non parum differunt, eodemque fere modo, atque in D. pulice, partem basis versus apicem truncatum paullo angustatam habent, articulo 2 transverso, K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 7 50 T. THORELL, obliquo, apice late truncato, lateribus brevibus, sub-rotundatis. Rami longiores multo quam in pedibus prioribus, et sub-zxequales, ut apud D. pulicem; forma vero articulorum et setarum alia. In ramo exteriore (re), qui paullo longior est, omnes articuli formam singularem habent: art. 1 et 2 oblongi sunt, a basi satis angusta (preesertim in art. 2) versus apicem latiores, ibique late et valde oblique truncati, latere exteriore quasi producto, circa duplo longiore, quam latus interius, et in apice lateris producti aculeo brevi, obtuso armati. Art. 2 brevior est et angu- stior, quam art. 1, fere triangulus, seta in apice lateris interioris. Art. 3 inverse ovatus est, basi angustus, versus apicem rotundatum dilatatus, priore paullo longior et latior, in latere exteriore apicis aculeis 4 obtusis, gradatim longioribus, in apice intus et in latere interiore setis 5 instructus. Rami interioris (ri) art. 1 versus apicem paullo latior est, latere interiore sub-rotundato, latitudine paullo longior, seta in apiee lateris interioris; art. 2 sub-rectan- gulus, priore paullo angustior, ejusque fere longitudine, setis 2, altera in medio, altera in apice lateris interioris; art. 3 etiam longior, priore ad basin parum angustior, versus apicem angustior, latitudine basis duplo longior, in apice late truncatus, setis 6, 1 in medio lateris exterioris, 3 in apice, 2 in medio et ad apicem lateris interioris. Set in latere ramorum interiore rarius plumato-pilosee, reliqtae sete nuda, in apice obtusae; omnes — etiam in ramo interiore, ubi longiores sunt, quam in ramo exteriore — breviores quam rami, ideoque multo minores, quam in D. pulice. Pedes 3:tii paris pedibus 2:di paris sat similes. Pedes 4:ti paris in eo presertim a pedibus 2:di paris differunt, quod ramus interior multo brevior est quam ramus exterior, setis etiam multo brevioribus. Pedes 5:ti paris (P5) partem basis simplicem, versus apicem angustatam, longitudine paullo latiorem ha- bent; apici ejus truncato injunetus est ramus (r. interior) multo angustior, sat longus, paullulo incurvus, versus apicem non angustatus, in latere interiore ad apicem sub-sinuosus et aculeis 3 minutis instructus; in ipso apice obtuse rotundato aculeum paullo majorem habet, et in apice lateris exterioris tuberculum vel dentem crassiorem, obtusum. Ramo exteriore caret hac species, ut D. pulex. Mas et JUNIORES ignoti. Color femina adultae pellucido-cinereus, vel albicans, intestino flaventi, ovariis et ovis fusco-virentibus. Indoles et vite degenda ratio omnimno exedem atque in speeie priore esse videntur. 3. D. auritus. (Tab. VII et VIII. 10). Segmentum penultimum brevissimum, subtus utringue tuberculo spinuloso; appen- dices longiores, sub-deflexe, versus apicem angustate, in 1pso apice uncis 4 armate. Ce- phalothorax in 2? oblongus, segmentis thoracis 2 et 3 postice emarginatis, angulis productis. Övaria et ova fusco-virentia. — Long. 2 31—5 millim.; > c:a 1—3 millim. Habitat frequens in Åscidia camna Mörr. Descr. FEMINA ADULTA (VII 10 A). Corpus oblongum, cephalothorace longius et inverse ovato, antice paullo angustiore, parte matricali minore quam in ceteris hujus generis formis, modo supra segmn. abdominis 1 et 2 producta. Caput breve, deflexum, a latere visum deorsum latum, fere inverse ovato-triangulum. Segmenta tho- racis in dorso profundis impressionibus inter se separata, quia segmenta 1—3 supra sunt elevata et postice dila- tata: segm. 1 in caput satis praerupte declive est et ab eo sutura sejungitur. Segmenta 2 et 3 postice in formam trianguli incisa sunt, laciniis obtusis, praesertim segmenti 3, retro et paullo foras et sursum productis. Pars matri- calis vix longior, quam segm. 2 et 3 conjunctim, et segmento 3 non altior; dorsum ejus leviter convexum postice in apicem brevem, sub-conicum, obtusum productum est. Postice ideo oblique truncata est, sub-concava. Ovaria in segm. thor. 1 incipientia ibique bina coalita longiora et angustiora quam in D. pulice. Massa ovorum a latere visa supra latior, deorsum angustata est, in margine obliquo interiore non ineisa. Ova sat magna, frequentia. Abdomen sat longum, reliquo corpore tamen multo brevius, sub-teres, apicem versus paullo angustatum, plerumque parum deflexum, segmentis 4 anterioribus, presertim 2:do, latitudine paullo longioribus. Vulva sat magna inter segm. thor. 5 et abd. 1 introitum habet: canales seminis ab ostio communi ad suum quisque receptaculum seminis conducunt, quod sat magnum est, rotundum, intus structura satis implicata (VIII. 10. X. Y. Z, U). Segmentum 5 (F,, Es, Fö: sas) brevissimum est, fere absconditum, latere inferiore postice sub-producto et paullo emarginato, ibique utrimque tubero rotundato, aculeis minutis et tenuibus dense consperso, instructum. Huic segmento insertae sunt appendices, que eadem circiter sunt longitudine atque segmentum 4; sat anguste sunt, versus basin incras- sate, fortiter deorsum curvata, divaricantes, in ipso apice uncis quattuor parvis, sat fortibus, deflexis, fere in qua- dratum dispositis armateze. Antenne I:mi paris (A,) ex 9 articulis constant, quorum duo primi reliquis multo crassiores sunt, et con- juneti zeque longi atque illi conjunctim. Art. 1 fere cylindratus, eadem fere latitudine ac longitudine; art. 2 paullo brevior est et paullulo angustior, versus apicem antice (vel supra) rotundato-declivis; apici ejus postice (vel infra) OM KRUSTACEER I ASCIDIER. HDi injunctus est art. 3, qui multo minor est, ad partem quasi in articulum priorem insertus. FHic et sequentes articuwli versus apicem antenn&e pgradatim angustiores evadunt; cylindrati sunt, breves, art. 6 et 9 exceptis latitudine non vel vix longiores. Supra (in latere anteriore) setas sat frequentes gerit antenna, ex quibus 2 vel 3, qui ab apice articuli 1 exeunt, paullo longiores videntur. In apice praeterea articuli ultimi setae paucae adsunt. Antenne 2:di paris (A>) paullo longiores sunt quam antenna 1:mi paris, fere cylindrate. Art. 1 et 2 cy- lindrati, latitudine longiores, preesertim 2; art. 3 hoc paullo brevior est et angustior, versus apicem angustatus, ungui forti, curvato, ipso articulo multo breviore, et seta parva ad basin ejus armatus. Mandibule (MP) formå sunt in hac familia ordinariå, margine interiore vel acie sat brevi, dentibus 5 or- dinariis armato, quorum 1—53 liberi sunt, 2 et 3 inter se et cum reliquo marginis coaliti, obtusiores quam illi; pars marginis interioris ante dentes brevis, tenuiter crenulata, aculeis antice duobus ex margine anteriore exeuntibus, ut in reliquis. Palpi (MP) pars basis magna, lata, seta ordinaria; in latere exteriore, paullo infra basin, profunde excisus est vel repente angustatus; in apice partis interioris et longioris ramum interiorem, in apice lateris exterioris, ubi brevis est et latus, ramum exteriorem gerens. Rami sub-paralleli, deorsum et paullo foras directi; r. exterior paullo latior est, ex unico articulo constans (qui tamen forsitan ex duobus coalitus est) latitudine vix longior, lateribus fere parallelis, in apice oblique rotundato vel bis sub-truncato, setis 4 parallelis, longis, ad basin incrassatis, fere zequalibus, plumato-pilosis preditus. Ramus interior paullo longior, ex 2 articulis compositus; art. 1 latior est, sub- transyversus, trapezoides, setis 3 brevibus in medio lateris interioris et altera longiore in apice ejus; 2 sub-oblongus, paullo longior, intus versus apicem rotundato-angustatus, ibique et in ipso apice setis 9 instructus, quarum 4 in apice sitae reliquis longiores sunt. Omnes sete plumato-pilosve. Maville I:mi paris (M,). Pars basis magna, sub-quadrata; lacinia interior (I?) et media (Im) minus li- ber, illa aculeis c:a 9; hac illå paullo longior, lata, ad apicem extrinsecus fortiter rotundata, ibique setis 4 bre- vioribus, imparibus, incurvis instructa; lacinia extima (le) transversa, setis 4 longioribus in apice trumcato; 1. ul- tima (lu) eadem fere magnitudine, oblonga, sutura transversa prope apicem, in apice setis 3 longioribus, in latere inferiore 4 vel 5 brevioribus preedita. Lacinia lateralis (I!) parva, in apice seta forti, incurva instructa. In latere posteriore maxille, versus latus ejus exterius, exit ab apice partis basis seta crassa, ordinaria. Omnes sete evi- denter plumatee. Mawille 2:di paris (M3) oblongee, fere triangulee, versus apicem angustate, priorum hujus generis formarum maxillis satis dissimiles, eadem fere forma, atque in genere Notodelphyis. Art. 1 maximus, reliquis articulis con- junetim et ipsa latitudine basis longior; in margine interiore setas gerit 9 crassas, obtusas, quarum 4 primee inter se proxime sunt, sequentes paullo longius distantes; 2 prime valde pilosee, reliqua, saltem ultime, tenuissime plumulate. Ab apice art. 2, qui multis partibus minor est et transversus, exeunt in latere interiore unguis lon- gus, fortis, curvatus, versus basin incrassatus, et setae dus, altera forma eadem atque in art. 1, altera parva, tenuis. Articuli 3 insequentes minus evidenter separati sunt, et partem maxillee oblongam, angustam, versus apicem angu- statam, intus et deorsum directam formant; in apice articuli 3, sub-quadrati seta fortis ejusmodi, ut in art. 1, adest; in apice art. 4, qui priore multo longior est, seta unica, in apice art. 5 brevissimi setee 3—4 minores, te- nuiores, plumulata adsunt. Mavzille 3:tii paris (M3) eadem fere longitudine sunt, atque maxille priores, oblonge, latitudine maxima c:a 3:plo longiores, versus apicem rotundatum angustatee, bis sub-constrietae, in medio et versus apicem, ideoque in 3 partes, basalem, mediam et ultimam dividendae, partibus tamen vix suturis distinctis limitatis. Pars basalis (pb) reliquis major, setis in latere interiore c:a 9, in duas turmas parum disjunctas digestis, 4 setis in prima, 5 in altera turma. Pars media (pm) singulam setam longam habet, pars ultima (pu) prioribus minor, 4 setas, 3 in latere interiore, 1 in apice. Omnes setae plumato-pilosae. Pedes I:mi paris (P,) sequentibus paullo minores sunt iisque dissimiles, lamina intermedia distincta, brevi, transversa, versus apicem late emarginatum angustata. Pars basis ex duabus partibus brevibus, longitudine duplo latioribus, composita: 1:ma sub-parallelogramma est, 2:da trapezoides, illa seta, haec aculeo in apice lateris interioris instructa. Rami breves; r. exterior paullo intus directus ex articulis 3 constat; art. 1 latitudine duplo longior, - versus apicem vix angustatus, in medio lateris exterioris sub-emarginatus, aculeo forti ad apicem lateris exterioris et seta supra apicem intus. Art. 2 paullo angustior, latitudine brevior, aculeo paullo minore et seta ut in art. 1 positis. Art. 3 ovatus, latitudine dimidio longior, priore vix augustior, aculeis 4 in latere exteriore, quorum 3 primi eadem fere sunt longitudine, minores, ultimus, in apice situs, longior; in latere interiore et in apice setis 4 instructus est. Ramus interior latior et brevior quam r. exterior, articulis tantum duobus; art. 1 brevis; transversus, seta in apice intus; art. 2 oblongo-ovatus, setis 7: 1 in latere exteriore, reliquis in latere interiore et in apice. Omnes sete sat crebre plumato-pilose, in ramo exteriore breviores quam in r. interiore, ubi pleraeque ipso ramo sunt longiores. Pedes 2:di paris (P3). Lamina intermedia minus distincta; art. 2 partis basis late sub-triangulus; rami sat longi. B. ewterior (re) interiore longior: art. 1 latitudine duplo longior, aculeo brevi ad apicem lateris exte- rioris et seta supra apicem intus, art. 2 angustior, latitudine paullo brevior, aculeo ut in priore. Art. 3 paullo angustior quam art. 1, sed ejus longitudine, anguste ovatus, aculeis 4 in latere exteriore, 3 minoribus, 1 majore, in apice sito: setis vero nullis. BR. interior (ri): art. 1 eadem fere longitudine ac latitudine, seta 1 ad apicem 52 T. THORELL, lateris interioris; art. 2 magnus, oblonge ovatus, setis 8: 1 in medio lateris exterioris, reliquis in latere interiore et in apice. Sets minus dense et constanter plumato-pilosae, quam in pedibus 1:mi paris. Pedes 3—4:ti paris parum a pedibus 2:di paris differumt: articulus ultimus rami exterioris brevior fit, ut et aculei, preesertim in pedibus 4:ti paris (P,)> qui prioribus paullo quoque sunt breviores, setis tantum 7 in art. ultimo rami interioris, nulla in art. I rami exterioris. Pedes 5:ti paris (P5) parvi, imperfecti: pars basis (pb) distincta, fere trapezoides ramum (interiorem) (rd) sat longum et angustum, versus apicem parum angustatum, in margine exteriore ordine aculeorum parvorum, in apice Ja seta brevi, in margine interiore fasciculis semin minutorum instructum gerit. Ramus exterior (re) tu- berculo vel verruca parva, in apice seta medioeri imstructa, repraesentatur. Mas ADuLtus (C) femina valde dissimilis eaque multo minor est, long. 1—13 millim. Longus est et an- gustus, sub-teres, versus apicem abdominis aeque angustatus. Caput minus dilstalua a latere visum minus altum. Segmenta thoracis altitudine breviora, 2—4 eadem inter se longitudine, deorsum paullo angustiora vel breviora. 'estes (Vv II. C. t; VIII 10 T) longi et angusti, ternos plerumque spermotophoros immaturos oblongos, postice magis minusve angustatos, continent, in segmento abd. 1 in suam quisque capsulam spermatophori ovatam transeuntes. Abdomen versus apicem plerumque sub- deflexum, segmentis ut in 2 fere; aculei vero in apice appendicum majores sunt atque in illa (M;). Lacinie genitales (VIL F, lg) sub segmento 1:mo breves sunt, dimidio segmento bre- viores, contingentes, in apice rotundato seta prseditae. Antenne I:mi paris (VIL 10 &,) ad basin minus erasse sunt, quam in 9; art. 3 non in art. priorem sub- insertus, sed ei oblique affixus. Antenn& 2:di paris (0a,) breviores sunt et crassiores, quam in 2, ungue paullo magis curvato. Partes oris ut in femina. Pedes ad formam ut in illa fere, in quibusdam tamen rebus diversi. Differunt presertim setis multo bre- vioribus, in latere exteriore et apice ramorum interiorum, excepto in pedibus 1:mi paris, in aculeos acutos trans- euntibus. Que differentia in pedibus 4:ti paris (IT,) presertim apparet; set&e enim ibi in ramo interiore fere nullze, aculeique brevissimi sunt. FEMINA JUNIOR, segmentis abdominis 5 (D) mari sub-similis est, long. 13— 23 millim. A Q ad. igitur forma corporis angustiore presertim differt. Segmentum thoracis 4 prioribus segmentis parum longius est, partem tantum anteriorem segmenti 5 obtegens. Segm. 2 et 3 postice in dorso emarginata, ut in ad., laciniis vero parum productis et elevatis, et eam ob eausam DVS profundis impressionibus supra separata. Color cinereo-albicans, intestino flaventi, ovariis et ovis fusco-virentibus. Segmentis thoracis mediis in medio postice emarginatis, laciniis utrinque productis et elevatis, similitudinem quandam prebet haec species cum formis generis MNotopterophori COostA et LEUSKART. 4. D. gibber. (Tab. VIII. 11). Segmentum penultimum brevissimum, subtus sub-productum ibique in apice incisum; appendices longiores, versus apicem angustate, sub-deflex&e, in apice spinis, quarum una longiore, subrecta, armat2e, aliisque minutis in latere inferiore. — Cephalothorax in 2? bre- vis, ovatus, altissimus; ovaria et ova fusco-virentia. — Long. 2: 4—06 millim. Habitat in Ascidia venosa minus frequens; in Å. intestinall etiam inventa. Descr. FEMINA ADULTA (VIII 11 A). Cephalothorax compressus, desuper visus oblonge ellipticus. A Tatere visus sat brevis est, altissimus, lineamento dorsi valde eonvexo, ventris vero sub-concavo: eaput cum segmento thoracis 1 brevissimo fere inverse ovato-triangulum, segm. 2 supra angustum, deorsum paullo dilatatum, 3 contra deorsum angustum, sursum valde dilatatum et sub-imflatum. Segm. 4, quo segm. 3 ommino absconditur, longitudine c:a reliqui cephalothoracis, fere semi-ovatum, supra et postice rotundatum, lineamento inferiore magis recto vel sub- sinuoso, matrice ovis parvis, frequentissimis referta. Ovaria sat angusta, antice in formam arcus bina conjuncta. Segm. 5 thoracis et segmenta abdomimis angusta, brevia, sub-cylindrata; abdomen cephalothorace multo brevius, an- gustatum, deflexum, cum cephalothorace sapissime angulum rectum, immo fere acutum formans, segmentis omnibus brevioribus vel saltem vix longioribus quam latioribus. Segmentum 5 (F;, F,, Ps: sa) brevissimum est, postice rotundatum; in latere inferiore quasi laciniam format latam, transversam, versus apicem late truncatum angustatam; in apice hec lacinia fere in formam trianguk imcisa est, ipsis angulis tamen truncatis et aculeis exiguis munitis, ut et totum latus laciniae inferius versus apicem. In latere superiore, supra appendices, hoc segmentum in laci- niam brevem, sub-triangulam, sursum recurvam, apice obtusam, productum est. Appendices longiores quam segm. 4, deflexae, versus apicem angustatae, subtus aculeis minutis eonspersa, ad apicem aculeis 3 majoribus, parum vel non curvatis, quorum ultimus, in ipso apice situs, reliquis duobus major est. Antenne I:mi paris (AD breves sunt, ad basin crassissime, ut in D. aurito, at articulos tantum 8 habere. videntur. Art. 1 et 2 conjunctim reliqua antenna longiores sunt et multis partibus crassiores; art. 1 eadem fere OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 53 longitudine ac latitudine, cylindratus; art. 2 eo paullo angustior, latitudine paullo brevior, preesertim subtus, supra versus art. 3 fortiter rotundato-declivis. Articuli 4 sequentes celeriter, reliqui lentius et paullatim angustiores fiunt; antenn& pars exterior versus apicem igitur repente tenuis et angusta evadit. Art. 3 in articulum 2 quasi trusus vel insertus, cum art. 4 transversus; sequentes eadem circa latitudine ac longitudine. Art. 6 et 7 eadem crassitu- dine sunt, 8 iis paullo angustior et brevior. Omnes articuli supra vel in apice setas sat longas et tenues gerunt. Antenne 2:di paris (A+) fere ut in specie priore formate. Art. 2 et 3 latitudine duplo longiores; art. 3 prioribus duobus angustior, versus apicem sub-attenuatus. Unguis fortis, sub-obtusus, art. 3 circiter duplo brevior. Mandibule (MP) forma sunt ordinaria, dentibus aciei 3 liberis, 2 coalitis, duobusque aculeis tenuibus e margine anteriore exeuntibus, ut in priore. Palporum (MP) pars basis magna, eadem fere latitudine ac longitudine, in apice e latere exteriore pro- funde sed non late excisa, seta ordinaria in latere interiore. Ramus exterior ex articulo unico constat transverso, longitudine fere duplo latiore, intra latus exterius partis basis ita affixo, ut foras et paullo deorsum dirigatur, et ab ea ad partem tegatur; in apice rotundato-truncato setis 5 magnis, sub-aequalibus, basi incrassatis, fortiter plu- mato-pilosis instructus est. Ramus interior multo longior, sed paullo angustior, foras sub-curvatus, articulis duobus: art. 1 transversus, sub-trapezoides, setis in latere interiore 4; art. 2 hoc paullo angustior, latitudine paullo lon- gior, versus basin sub-angustatus, apice intus rotundato, oblique foras et deorsum directus, setis 9J—10 (4 in apice, reliquis in latere interiore), quarum duz, extima et intima in apice, reliquis multo longiores sunt, et ad basin crassiores. Mazille Z:mi paris (M) ut in D. aurito. Mazille 2:di paris (M;) etiam ut in illo, paullo tantum breviores et latiores, articulis duobus primis versus apicem minus angustatis. Art. 2 presertim brevior et latior est. — Mazille 3:tiäi paris (M;) parum ab illis differunt, paullo tantum incurvee, partibus tribus magis definitis, suturis evidentibus limitatis, turmis setarum in parte basis longiore spatio distantibus. Pedes 4 parium anteriorum partem basis crassam, sub-parallelogrammam habent. Art. 1 major, quam art. 2, qui trapezoides est; rami ommnes ex articulis 3 constant. Lamina intermedia sat distincta, transversa, in apice lato emarginata. Pedes I:ni paris (P,) sequentibus paullo minores sunt. Art. 1 partis basis intus in apice seta recurva, art. 2 aculeo recto armatus est. Rami fere sequales: r. exterioris art. 1 oblique obovatus, margine exteriore Ion- giore, fortius rotundato, aculeo forti sub-recurvo in apice lateris exterioris et seta ad apicem intus; art. 2 paullo angustior, transversus, aculeo et seta ut in art. priore sitis; art. 3 ovatus, latitudine circa dimidio longior, aculeis 4 in latere exteriore, ultimo, in ipso apice, reliquis longiore, setisque 5 in latere interiore et apice preditus. Rami interioris art. 1 fere quadratus, seta in latere interiore; art. 2 eadem forma, paullo minor, seta ut in art. 1; art. 3 breviter ovatus, in apice truncatus, setis 6, 1 in latere interiore, 3 in apice, 2 in latere exteriore. Omnes setae sat dense plumato-pilosae, in ramo interiore, ubi longaee sunt, valde divaricantes. Pedum 2:di paris (P>) ramus interior angustior et duplo brevior est, quam >». exterior, cujus art. 1 latitu- dine duplo est longior, in latere exteriore leviter rotundatus, ibique in apice aculeo recto armatus, supra apicem intus seta instructus; art. 2 paullo angustior, sub-transversus, aculeo ut in priore, seta vero nulla; art. 3 etiam paullo angustior, latitudine duplo longior versus apicem paullo angustatus, in latere exteriore aculeis 2, in apice truncato etiam aculeis 2 imparibus, in latere interiore sub-recto dentibus minutis, setis vero nullis instructus. Bam interioris art. 1 et 2 fere quadrati, paullo tamen transversi, ille seta 1, hic setis 2 in latere interiore; art. 3 sub-ovatus, setis 6, ut in pedibus 1:mi paris positis; setae breviores, parum divaricantes, minus dense plumato-pilosze. Pedes J3:tä paris prioribus similes; ramus tamen interior paullo tantum brevior est quam ramus exterior, art. 1 latitudine longiore, art. quogue 3 magis oblongo. Pedes 4:ti paris ut 3:tii paris formati, ramo interiore paullo breviore, setis tantum 5 in art. 3; seta quoque in latere interiore art. 1 rami exterioris deesse videtur. Pedes 3:ti paris (Ps) minuti, imperfecti, parte basis oblonga, lata, in apice truncato vel sub-rotundato ramum (interiorem) gerenti, qui sat longus est et angustus, fere rectus, versus apicem vix vel parum angustatus, in apice foras seta parva, in latere interiore ordine aculeorum tenuium, minutorum munitus. FEMINA JUNIOR segmentis abdominis 5 (D), c:a 21 millim. longa, ab adulta corpore angustiore prasertim differt. Cephalothorax minus altus et convexus, segmento 2 deorsum vix, segm. 3 sursum paullo tantum dilatato; segm. 4 in dorso modo paullo longius est quam segm. 3, deorsum angustatum, partem tantum anteriorem segmenti 3 abscondens. Abdomen parum deflexum, segmenti 9:ti lacinia illa dorsuali parva vel nulla. Mas AD. et JUN. ignoti. Color cinereo-albicans; intestinum flavum; ovaria et ova fusco-virentia. Species omnium hujus familize formarum maxima et tardissima. 534 T. THORELL, Gen. III. BOTACHUS ') n. g. Corpus longius, angustum, teres, fuso fere simile; appendices abdominis in apice acu- leis armate. Antenne 1:mi paris ex articulis sat multis (....9...) composite, 2:di paris apice ungue armate. Palporum pars basis ramo interiore vix vel parum latior, oblonga; ramus interior ex art. 2 constat, exterior ex art. unico, longiore. Maxille compressee, 1:mi paris laciniis 5 setosis, 2:di paris sub-triangule, articulis 5, 3:tu paris oblonge, cum prioribus intus aculeatze vel setose. Pedes parum compressee, setis parum pilosis vel gla- »bris, articulis ramorum ternis, 9:ti paris exceptis, qui parvi sunt et imperfecti. — Övaria quattuor antice libera. Animalia inter lamellas saccei respirationis Ascidiarum hospitantia. Af detta slägte är endast en art bekant, och af denna blott den fullt utbildade honan. Den sluter sig nära intill näst föregående slägte, Doropygus, men afviker dock från dithö- rande arter genom åtskilliga egendomligheter, af hvilka följande torde vara de vigtigaste. Cephalothorax är icke hög och hoptryckt, utan trind, lång och smal, hvarigenom kroppen blir nästan spolformig (IX. 12 A). Formen på abdomen är väsendtligen den- samma som inom föregående slägte, serskildt den afdelning deraf, som bildas af D. auritus och D. gibber. Övarierna, som ligga ofvanför och nära intill hvarandra, två- och två på hvardera sidan, äro framtill icke hopvuxna, utan fria, såsom hos slägtet Notodelphys, och sträcka sig genom hela den långsträckta, cylindriska matricaldelen in i det 5:te thoracal- segmentet. Den i den likaledes långsträckta, föga rymliga matrix inneslutna äggmassan ligger sålunda öfver och omkring bakre delen af äggstockarne, och icke blott bakom dem. I öfrigt synas generationsorganerna vara af ungefär samma byggnad, som hos Doro- pygus (G). Andra parets antenner (A)) utmärka sig derigenom, att de äro försedda med ett starkt plumuleradt borst vid spetsen af 1:sta leden, hvilket saknas hos slägtet Doropygus. Arterna af slägtet Notodelphys hafva, såsom vi förut haft tillfälle att anmärka, två så- dana borst. Mandibularpalpens (MP) utseende är mycket afvikande, såväl från den hos Doropy- gus som hos Notodelphys rådande formen. Basaldelen är nemligen aflång, smal, icke eller föga bredare än inre grenen, som visar sig såsom en omedelbar fortsättning af basaldelen; den från den yttre, icke inskurna sidan utgående yttre grenen, är, ehuru bestående af blott en enda led, längre än innergrenens båda leder tillsammantagna. — För öfrigt äro mundelarne i det närmaste af samma form, som hos föregående slägte, isynnerhet liknande dem hos D. pulex och D. psyllus. Benens grenar hafva färre borst, men afvika för öfrigt icke mycket från det förra slägtets. Hos den kända arten hafva de 4 första benparens båda grenar tre leder (P,, P.): det 5:te, långt bakom det 4:de belägna, rudimentära paret har två 3-ledade grenar, af hvilka den inre är fästad på den yttre, icke på basaldelen (G, P-.). Lefnadssättet är såtillvida olika de förut beskrifna arternas, som den hithörande formen tyckes uteslutande uppehålla sig, icke imuti sjelfva respirationssäcken hos Ascidi- 1 » SM 10 ) Nomen proprium mythologicum. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 55 erna, utan emellan dess båda lameller. — Vi hafva redan nämnt, att man vid honans vulva ofta finner två bönformiga spermatophorer (S,), fästade på alldeles samma vis, som hos slägtet Doropygus. 1. B. eylindratus. (Tab. IX. 12). Segmentum penultimum abdominis brevissimum, subtus in formam trianguli pro- ductum ibique in apice incisum; appendices breves, sub-deflexe, latitudine fere duplo lon- giores, in apice aculeis 2 fortibus, deflexis armate, ipso apice subtus producto, acuto. — Long. 2: 2—23 millim. Descr. FEMINA AD. (IX. 12. A.) Corpus longum, angustum, latitudine maxima c:a 6—7:plo longius, cephalothorace fere cylindrato, antice tamen paullo angustiore, abdomine eo multo angustiore, plerumque sub-deflexo, versus apicem paullo incurvo. Caput a latere visum oblongum, antice acuminatum et leviter declive, inverse ovato- triangulum ; desuperne visum fere semi-ellipticum, latitudine postica longitudinem circiter xequanti, rostro eadem fere latitudine ac longitudine, in apice late rotundato, haud deflexo. — Segmentum thoracis 1 breve, longitudine multo latius, cum capite coalitum; 2 et 3 eadem fere inter se longitudine, duplo longiora quam 1, longitudine paullo altiora; 4 et 5, quorum illud hoc plane abscondit, partem corporis matricalem cylindratam, postice rotun- datam, altitudine 3:plo longiorem formant, que reliquo cephalothoracis longior, sed parum altior est. Ad maximam partem a cavitate matricali occupatur, quo igitur longa est, parum capax, ovis sat magnis, confertis repleta. Ova- ria, in segm. 2 plerumque initium capientia, fere per totam partem matricalem extensa, et a massa igitur ovorum in parte illa supra et in lateribus circumdata, longa sunt, sub-cylindrata, extremitatibus sub-acuminatis, liberis, an- tice non bina conjuncta. Abdomen parte matricali brevius est, versus apicem sub-angustatum, segmento 1, quod ad partem a matrice tegitur, paullo breviore quam latiore, segmentis 2 et 3 contra latitudine longioribus, 4 eadem fere latitudine et longitudine, 5 (F,, E;, sas) brevissimo, sub-hemispheerico, subtus in laciniam producto latam, triangulam, in apice incisura rectis fere angulis preditam. Appendices (F,, F;: ap) breves, deorsum paullo cur- vatae, in apice oblique truncate, apice aculeis 2 deflexis armato, infra acute producto. Prseterea pilos vel setas parvas 2—3 supra ad apicem, aliamque in latere interiore prope apicem gerunt appendices. — In latere inferiore segm. abd. 1, paullo versus apicem ejus, sulcus transversus, vulva, conspicitur, ubi ostium commune canalium duorum seminalium aperitur, a suo quisque receptaculo seminis, sub cute in medio lateris segmenti sito, ve- nientium (G). Antenne I:mi paris (A,) breves sunt, utrinque apud rostrum affixae, spatio parvo disjuncta. Ad basin crasse sunt, versus medium in angulum obtusum fracta, et tum versus apicem 2equaliter et celeriter angustatae. Ex 9 constant articulis: art. 1 et 2 cylindrati, latitudine breviores, 1 paullo major quam 2; art. 3 a latere visus sub-triangulus, apice deorsum directo, lineamento superiore rotundato-geniculato, altitudine vel latitudine paullo bre- vior; art. proxime sequentes sub-transversi, versus apicem angustati; art. 7—9 parvi, ultimo oblongo. Supra et in apice setis solito majoribus, frequentibus instructa est antenna, quarum du preesertim, altera in apice art. 6, altera in apice art. ultimi, maxima sunt et validissima. In certo antennae situ tuberculum prominens supra in art. ejus 3 vidisse videor. Antenne 2:di paris prioribus haud multo breviores sunt, crassiores, quam in genere Doropygo et parte quadam propria, brevi capiti affixe videntur. Art. 1 et 2 breves in partem unicam coaliti, que latitudine fere duplo longior est, apicem versus paullo angustior et in medio latere exteriore, in apice art. 1, seta longa plumato- pilosa instructa. Arb. 3 hac parte paullo angustior et brevior, oblongo-ovatus, in margine interiore vel inferiore dentibus minutis, obtusis erenulatus. In apice ungue parum curvato, ipso articulo fere duplo breviore, ut et aculeo vel seta brevi, erassa armatus est. Mandibule (MP) formå sunt in hac sub-familia ordinariå, in medio valde constrictae, in margine interiore dentibus 4, 3 liberis, 4:to semi-libero, et mucrone tenui inter dentes 3 et 4 munitus. Dens 1 longus et tenuis a reliquis sinu majore separatur. Ante dentes margo tenuissime est crenulatus, et ad apicem ejus exeunt a margine anteriore dux spina tenues, acute, ut in formis generum priorum. Palpi (MP) forma sunt peculiari. Pars basalis (pb) latitudine longior est, ramo interiore vix vel non latior, seta in ipso apice lateris interioris. Ramus exterior (re) ex unico constat articulo: latitudine duplo longior est, non angustatus, foras sub-curvatus, setis 5 sat longis, divaricantibus in apice instructus. Ramus interior (1) eo brevior est, sed paullo latior, ex articulis 2 sub-transversis, in partem brevem, ovatam, apice rotundatam con- junctis compositus, setis c:a 8, 3 intus ad apicem articuli 1, 5 in latere exteriore et apice articuli 2. Omnes sete plumato-pilosee. Mazille I:mi paris (M,) fere omnino ut in genere priore. HLacinia interior sat magna, aculeis c:a 7; 1. media fere ovata, minor, setis in apice 3; 1 extima, ad basin 1. medie affixa, rotundata, setis 4 brevioribus; 56 T. THORELL, 1. ultima magis ovata, setis in apice truncato 3. LL. lateralis parva est, seta in ipso apice. MNeque deest seta illa ex apice lateris exterioris partis basalis oblique sursum et foras exiens. Sete tenuiter plumato-pilosze. Mazille 2:di paris (M3) oblonge triangulge, paullo introrsum curvatae, articulis 5. Art. 1 reliquis multo latior eorumque longitudine conjunctim, in margine interiore setis c:a 7 fortibus, intus directis, versus apicem sur- sum sub-curvatis. Art. sequentes gradatim minores, omnes latitudine paullo breviores; art. 2 setas ejusmodi 2, art. 3 et 4 setam singulam gerunt; art. 5 setis 3 brevioribus instructus videtur. Mazille 3:ti paris (M3) late, fere ovate, ad basin angustate; incisuras duas ostendunt, in medio et versus apicem marginis interioris, ut hic margo in tres partes dividatur, quarum basalis setis 3, media sat magna, rotundata 5 setis instructa est, ultima parva in duas setas excurrit, setis omnibus plumato-pilosis, intus et de- orsum directis.. Pedes I1:mi paris (P,) sequentibus 3 paribus paullo minores sunt, parum compressi, lamina intermedia parva, transversa, deorsum angustata. Pars basalis latior, articulis duobus transversis; art. 1 setam versus marginem ex- teriorem habet; art. 2, versus apicem parum angustior, aculeo caret; in latere exteriore brevi, obliquo ramum ex- teriorem, fere in medio apicis late sub-truncati r. interiorem gerit. +. exterior sat brevis, interiore vero paullo longior est; art. 1 versus basin angustatus, latitudine maxima paullo longior, in latere exteriore parum rotundatus, in apice ejus aculeo brevi, obtuso et ad apicem lateris interioris seta tenuiter plumata instructus. Art. 2 paullo angustior, latitudine brevior, aculeo ut in art. 1; art. 3 prioris fere latitudine, paullo longior quam latior, in apice rotundatus, aculeis 7, quorum 3, in latere exteriore siti, breviores sunt et obtusiores, versus apicem membranula tenui limbati, reliqui, in et ad apicem siti, acutiores, et 3 eorum ceteris omnibus longiores. BR. interior sub-incur- vus; art. 1 fere quadratus, angulis rotundatis, ad apicem et in latere exteriore versus apicem ordine dentium minu- torum, tenuium munitus; art. 2 paullo angustior, transversus, dentibus paucis tenuibus in latere exteriore; art. 3 ejus latitudine, sed paullo longior, aeque fere longus ac latus, setis 5: 1 ad basin lateris exterioris, 3 in et ad api- cem, 1 ad basin intus: hec parva et valde tenuis est, cetere longe, fortes, tenuissime et rarissime pilosae. Pedes 2:di paris prioribus valde similes, sed lamina intermedia etiam minor est, art. 2 partis basalis magis angustatus, triangulo-trapezoides. Ramus exterior preeter 7 aculeos in art. 3 setam gerit longam, fortem in latere interiore; >r. interioris vix curvati art. 3 in apice aculeum brevem aliumque longum habet, et in latere exteriore setas 3, 2 longas et fortes, 1 tenuem et breviorem. Pedes 3:tii paris (P3) 2:di paris pedibus similes sunt, ramis vero longioribus, aculeis paucioribus et lon- gioribus; art. 1 rami exterioris seta caret; art. 3 aculeos setasve 6 tantum habet, art. 3 rami interioris 4 tantum: 1 brevem et obtusam, ceteras longas, impares, non plumatas. Pedes 4:ti paris parum a prioribus differunt; art. vero 3 rami interioris etiam longior est, et hic ramus igitur non parum longior quam r. interior. Pedes J:ti paris (P5, G) minuti sunt et imperfecti, prope basin segmenti abd. 1 affixi, longissime a pe- dibus 4:ti paris remoti, birames. Pars basalis lata, transversa; rami simplices; r. exterior oblongus, versus apicem angustus, seta longa et forti in apice; ». interior, lateri interiori rami prioris, versus basin, affixus, eo duplo brevior est, oblonge et inverse sub-ovatus, dente minuto intus et seta longa, forti, paullo breviore tamen, quam seta r. ex- rioris, in apice instructus. Color albicans; intestinum flavum, ovaria et ova fusco-virentia, vel nigro-coerulea, imterdum sub-violacea. Mas et JUNIORES ignoti. Indoles Botachi cylindrati eadem atque formarum generis Doropygi: in latere fere semper jacet, nec potest natare, ejusmodi motibus, quorum in Doropygo pulici mentionem fecimus, locum commutans. Vesicam sat magnam, ovatam ex matrice interdum effundit. Sub-fam. II. -ASCIDICOLIDAE. Segmenta thoracis 1 et 2 inter se coalita; segmenta abdominis 6 in mare, 5 in fe- mina. Maxille 1:mi paris non multifide. Oculus nullus. Matrix duplex. Från de egentliga Notodelphyiderna skiljer sig denna familj, af hvilken hittills en- dast en art är bekant, genom särdeles vigtiga karakterer, af hvilka 1:sta thoracalsegmentets sammanväxande med det följande och icke med hufvudet, saknaden af öga, den helt olika formen på mundelarne och isynnerhet bildningen af matrix synas vara de vigtigaste. Denna utgöres nämligen icke af en enda inuti 4:de thoracalsegmentet befintlig kavitet, utan af tvenne säckar, belägna bakom detta 4:de segment, ofvanför och på sidorna om de närmast följande segmenten, men likväl begränsade af en till sjelfva kroppsbetäckningen hörande membran, och således af en helt annan art, än de yttre äggsäckarne hos Cope- OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 51 poderna i allmänhet. — Då af denna wunder-familj endast ett slägte med en enda art är bekant, torde den närmare redogörelsen för dessa och öfriga delars byggnad lämpligast finna sin plats vid beskrifningen af detta slägte. ; Gen. I. ASCIDICOLA. n. g. Corpus longum, angustum, sub-teres; abdomen paullo angustius, quam cephalothorax, appendicibus in apice pilis setisve instructis. Antenne 1:mi paris ex articulis paucioribus (...5—6...) composite; 2:di paris in apice aculeo vel ungui armate. Mandibule per totum marginem interiorem dentate. Palporum rami simplices. Maxille 1:mi paris laci- nias duas aculeatas vel setosas formant; 2:di paris breves, late, cum 3:til paris, que sat parve sunt et oblonge, setis vel aculeis paucioribus predite. Pedes parium 1—4 parum compressi, setis et aculeis glabris, ramis bi-articulatis: par 5:tum nullum. — ÖOvaria duo. Matrices ex laminis duabus, subtus membranula vestitis, formate. Animalia in sacco respirationis Ascidiarum hospitantia. Ehuru mest beslägtade med de egentliga Notodelphyiderna, som, enligt hvad vi an- tydt, bland de fritt lefvande Copepoderna hafva sina närmaste förvandter bland familjen Calanide DANaA, visar Ascidicola likväl en viss grad af slägtskap med Harpacticinerna, synnerligast genom formen af 2:dra parets maxiller (jfr. dessa maxiller hos slägtena Can- thocamptus. och Harpacticus). — Kroppen (IX. 13 A, C) är hos den enda bekanta dithö- rande arten af nästan samma form hos båda könen, ganska långsträckt, masklik, nästan trind och cylindrisk, dock starkare konvex på öfre sidan samt bakåt afsmalnande. Huf- vudet saknar rostrum och öga; det är ungefär lika långt som bredt, fritt, icke samman- smält med 1:sta thoracalsegmentet, hvilket deremot är sammanvuxet med det närmast föl- jande. De främre thoracalsegmenten tilltaga bakåt i längd och äfven något i bredd; det 5:te segmentet är dock bakåt afsmalnande och öfvergår temligen jemnt i den smalare abdomen. Hos honan utgår från 4:de segmentets bakre kant de båda matricalskifvorna, till hvilka vi längre ned skola återkomma: 4:de och 3:te thoracalseomenten äro icke sam- manvuxna med hvarandra, men det sednare deremot nära förenadt med det 1:sta abdomi- nalsegmentet (A; G). Hos hanen äro de båda sista thoracal- samt 1:sta abdominalsegmen- ten sammanvuxna till ett enda aflångt, bakåt något afsmalnande stycke, som baktill och nedåt å ömse sidor visar en teroligen stor, något frånstående genitalflik (OC. lg; TI: lg). Abdomen utgöres hos hanen af 6, hos honan af 5 segment (det 1:sta hos honan tvifvels- utan bestående af tvenne sammanvuxna segment), hvilka äro nästan cylindriska eller bakåt något afsmalnande, med undantag af det sista, som bildar bihangen: dessa äro temligen ng 1 spetsen försedda med hår eller små borst. Första parets antenner äro korta och tjocka, emot spetsen temligen jemnt afsmalnande, med ett ringa antal (5—56) leder. Andra parets antenner äro starkt knäböjda, temligen spensliga, med en krökt tagg eller liten klo i spetsen. Mundelarne äro på vanligt sätt fästade kring munöppningen, 1 hvars botten man ser 4 små, nära hvarandra sittande knölar: de flesta omgifvas af en ram, bildad af chitin- K. Vet, Akad. Handl. Bi 3. N:o 8. i 8 38 T. THORELL, lister (IX. 13 R). De utgöras af ett stort, transverselt labrum (R: Ir), ett par mandibler med hvar sin palp och 3 par maxiller. Framtill fortsättes labrum med ett tresidigt skelettstycke, hvars spets är riktad framåt: detta stycke är endast genom en tunn och böjlig hud förenadt med den främre, afsmalnande, men icke i ett rostrum utdragna delen af "hufvudets ryggsköld, och 1:sta parets antenner, som äro fästade under denna del, äro derföre mycket rörliga. Djuret beledsagar nästan hvarje rörelse af kroppen med att sam- tidigt böja dem mot hvarandra, ungefär som en häst »klipper» med öronen. Mandiblerna (X. 13 MP) äro ungefär af den hos Notodelphyiderna vanliga formen, hopknipna på midten. De afvika likväl betydligt derigenom, att den inre bredt urringade brädden är utefter hela sin längd försedd med en rad af starka taggar, af hvilka de främsta äro starkast och klufna eller greniga. Palperna (MP) äro små; någon särskild basaldel har jag icke kunnat se, utan tyc- kas de bestå af en inre, afläng, odelad, i spetsen med ett par borst, af hvilket ett är mycket starkt och långt, försedd yttergren, som på utsidan bär en liten innergren, utlö- pande i ett ännu gröfre och längre borst. Första parets maxziller (M,) äro temligen korta och tjocka, mot spetsen utvidgade och delade i tvenne ungefär lika stora, korta lober, den ena riktad inåt och nedåt, den andra utåt och nedåt. De äro båda i brädden beväpnade med några taggar eller korta spetsiga borst. Andra parets maziller (M,) utgöras af en kort, mycket bred basaldel, som i spetsen utåt bär en liten led, i spetsen beväpnad med ett par starka, krökta taggar. Ofvan och innanför denna synes en ännu mindre, utstående knöl eller lob, som i spetsen bär ett par mindre taggar. Tredje parets maziller (M;) äro mindre än de föregående, fästade nära imtill hvar- andra och divergerande, smalt och aflångt äggformiga. I spetsen och på insidan bära de några få borst. Benen (P,, P;), till antalet endast fyra par, enär det 5:te paret här alldeles saknas, äro mycket tjocka, korta, bestående af en bred, tvåledad basaldel, och tvenne korta, lika- ledes tvåledade grenar. Den yttre, hvars 2:dra led är riktad inåt, bär en rad taggar, den inre, jemte några taggar, ett eller flera mycket långa, sköra, icke plumulerade, bakåt rik- tade borst. — Mellanskifvan har form af en lång, smal ribba mellan hvarje benpars basaldelar. Utom hvad beträffar generationsorganerna, synes den inre byggnaden hos Ascidicola öfverensstämma med de egentliga Notodelphyidernas. - Vi hafva redan antydt den från dessa djurs afvikande bildningen af matrix, och skola nu något utförligare beskrifva den- samma. TI stället för att, såsom hos alla de föregående, bilda en enda, säckformig kavitet för äggens förvaring, tyckes den här hafva delat sig i tvenne symmetriska, på ett egen- domligt sätt bildade halfvor. Från bakre brädden af fjerde thoracalsegmentet utgå tvenne aflånga, membranösa, 1 spetsen rundade, vinglika bihang, som å ömse sidor omsluta krop- pens mellersta segment; de äro för öfrigt alldeles fria, utom på ventralsidan nära basen, der de äro sammanvuxna med hvarandra. På undre sidan äro dessa lameller beklädda med en ytterst tunn membran, som med kanten är fastvuxen rundtomkring lamellen, nå- got innanför dennas rand. Så har jag funnit dessa organer vara bildade hos exemplar, som under, eller rättare sagdt, i dem icke haft ägg, och genom försigtig tryckning har Lå OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 59 jag lyckats tvinga ovariernas ännu mjuka, halfflytande innehåll in mellan lamellen och membranen genom en öppning i närheten af deras bas, så att de tillsammans tydligen visa sig bilda ett säckformigt organ, analogt med matrix hos de föregående. Hos de flesta exemplar, man påträffar, finner man under lamellen en aflång massa af hopkittade ägg, som djuret genom att kröka och vrida kroppen, äfvensom genom rörelser med sjelfva la- mellerna, vanligen snart befriar sig från. Undersöker man den sålunda frigjorda äggmas- san, så finner man, att den på undersidan beklädes af den tunna membran, som förut till- hört lamellen. Lamellerna visa nu, då genom lossningen af äggklimpen den undre mem- branen blifvit aflägsnad, en påfallande likhet med ett par från fjerde thoracalsegmentet utgående vingar — så mycket mer, som de nu vanligen stå något ut från djurets sidor. Snart bildar sig emellertid åter en dylik membran, och lamellen blir åter 1 stånd att mel- lan sig och denna emottaga en ny omgång ägg. Övarierna synas endast vara två, ett på hvardera sidan om kroppen. De bilda merendels i de tre första thoracalsegmenten små utskott på den utåtvända sidan, och sträcka sig långt ned 1 abdomen, till och med i dess nästsista segment. I 1:sta abdomi- nalsegmentet ser man tvenne kanaler, som mynna ut genom ett gemensamt, kort rör på seomentets undre sida, och som synes ändas 1 hvar sitt receptaculum seminis, såsom hos de föregående. Af hanen eger jag endast ett 1 sprit förvaradt exemplar, på hvilket de inre fort- plantningsorganerna icke kunna urskiljas. Bildningen af genitalflikarne, som är ganska olik de egentliga Notodelphyidernas, hafva vi ofvanföre angifvit. Hvad utvecklingen beträffar, så känner jag utom det fullt utbildade djuret endast den ur ägget nyss kläckta larven. Denna (IX. 13 E) är till formen temligen lik de öfriga Notodelphyidernas; han är bredt äggformig, framtill hastigt något smalare och i främre ändan bred, svagt rundad, nästan tvärhuggen, 1 bakre ändan är den något insvängd å ömse sidor, och försedd med tvenne små borst eller hår. Antennerna tyckas bestå af en enda temligen lång och stark, nästan cylindrisk, framåt och utåt riktad led, som i spetsen bär tvenne borst, af hvilka det bakre är rakt, riktadt bakåt och utåt. Af de båda två- greniga benparen tyckes det första hafva tvåledade grenar; hos det 2:dra något kortare paret har jag ej med säkerhet observerat några ledgångar. Med tillhjelp af antennernas och de i bengrenarnes spets befimtliga borsten simmar den nykläckta ungen raskt omkring. Om detta djurs lefnadssätt, som närmast liknar det hos slägtet Doropygus, ehuru Ascidicola till formen mest sluter sig till Botachus, har jag redan, vid framställningen af Notodelphyiderna i allmänhet, anfört hvad jag haft mig bekant. 1. ÅA. rosea. (Tab. IX et X, 13). Segmentum penultimum latitudine dimidio-duplo longius, apicem versus paullo an- gustatum, appendicibus hoc segmento brevioribus, pilis parvis in apice instructis. — Övaria et ova rosea. Long. 2 33—43 millim.; A c:a 33 millim. Syn. Notodelphys ascidicola junior, ALLMAN: Ann. and Mag. of Natural History. XX. (1847). p. 4. Tab. II. fig. 15. Habitat minus frequens in formis generis Ascidie plerisque, in A. intestinali, paral- lelogramma, canina et aspersa imventa. 60 T. THORELL, Descr. FEMINA AD. (IX. 13 A). Corpus latitudine maxima 6—8:plo longius, formå fere vermis, sub- cylindratum, cephalothorace tamen antice paullo angustato, postice in abdomen paullo angustius, postice sub-angu- statum satis 2equaliter transeunti. Pars matricalis cum abdomine plerumque sursum paullo areuata; segmentum penultimum cum appendicibus semper sursum ita elevatum, ut cum segm. antepenultimo angulum obtusum formet. Caput desuperne visum latitudine vix vel parum longius est, postice paullo latius, in lateribus deflexis rotundatum, antice satis anguste rotundato-truncatum, utringue propter insertionem antennarum emargimatum, rostro et oculo carens. Segmenta thoracis 1—4 gradatim paullo latiora et longiora quoque, lateribus fere rectis; antice paullo an- gustata sunt, transversa, proesertim segm. 1, quod non cum capite, sed cum segm. 2 coalitum est, a quo tamen sutura mamnifesta separatur; conjuuctim partem formant segm. 1 et 2 longitudine paullo breviorem, capitis fere lon- gitudine. Segmenta 2 sequentia longitudine c:a dimidio latiora. Ab apice segmenti 4 exit utringue lamella ob- longa, fere elliptica, ale sub-similis, secundum segm. thor. 5, et segm. abd. 1 et partem segmenti abd. 2 extensa; supra ad basin paullo sejuncte sunt, sed in medio dorso altera alterius marginem ad partem plerumque tegit; ad basin subtus coalitae sunt, prseterea vero omnino libera (ÅA, G). Lamelle igitur partem corporis mediam circum- dant; subtus vel intus membrana tenui vestitee sunt, margine tantum affixa, ut inter lamellam et hanc membranam cavitas vel matrix formetur, in qua ova ex ovarliis venientia excipiuntur. Ovaria 2 tantum, longa, angusta, usque in segm. abd. 3, immo 4, extensa. Ova parva, sat frequentia, in utraque matrice massam oblongam, sub-ellipticam formantia; que masse una cum membrana illa motibus corporis et lamellarum sub ovorum maturitate abjiciuntur: membrana vero nova in lamella brevi tempori enascitur. Segm. thor. 5, cum segm. abd. 1 coalitum (non cum segm. thor. 4), eadem longitudine esse videtur, ac segm. 4: versus apicem angustius fit, ubi segmento abd. 1 con- tinuatur: hoc segmentum, (quod ex duobus coalitum esse videtur,) latitudine c:a duplo longius est, postice paullo angustatum. Subtus, versus basin hujus segmenti, duo canales ex suo quisque receptaculo seminis venientes, com- muni ostio se aperiunt (G). Segmenta quoque 2—4 versus apicem paullo angustata, latitudine longiora, 2 prae- sertim; 3 et 4 fere sunt eadem longitudine inter se. In segm. 3 (F,, F;) margo posterior subtus paullo deflexus est et dilatatus et pilis vel aculeis minutis obsitus, qui motus corporis reptantes sublevare videntur. Segm. 4 in apice late rotundatum, incisura parva media (apertura ani); appendices (F,, F;) hoc segmento fere duplo breviores sunt, versus apicem angustatse, sat graciles, recte, in apice pilis 4 parvis, imparibus et alio pilo versus medium instruct2e. Antenne I:mi paris (X. 13 A,) capite breviores, crassee, obtusae, versus apicem angustatre, mobilissime. Ex articulis 5 constare videntur transversis, quorum 1 et 2 eadem fere sunt magnitudine, duplo longiores gquam art. 3—5, qui gradatim angustiores sunt. Setis crassis, sat crebris in apice et in latere anteriore vel supra in- structae sunt, plerisque brevibus, paucis in apice longioribus. Antenne&e 2:di paris (A,) prioribus paullo longiores sed multo angustiores, versus apicem angustatae, arti- culis sub-cylindratis, geniculat&e: art. enim 1, qui sat crassus est, latitudine vix longior et in apice supra aculeo forti armatus, angulum rectum format cum art. 2, qui ejus fere est longitudine, sed angustior, et in latere versus apicem aculeo armatus; art. 3 priore duplo longior et angustior est, seta brevi vel aculeo in medio antice: in apice aculeo sub-curvato sive ungue debili, parvo, setisque duabus tribusve brevibus sat crassis armatus est. Labrum (IX. R: lr) sat magnum, transversum, versus apicem paullo angustatum, angulis ibi rotundatis, in medio apicis sub-emarginatum. Mandibule (X. 13 MP, N) oblonge, latere anteriore profunde emarginato ideoque in medio angustatee, margine posteriore sub-recto, margine interiore quoque per totam longitudinem emarginato et ordine dentium c:a 7—9 armato, quorum posteriores minores sunt, acuti, anteriores duo majores, fissi vel multi-cuspides. Palpi sat parvi, birames; ramus fnterior simplex, oblongus, apicem versus sub-angustatus, in apice seta longa, forti, sub-incurva et 1—2 aliis brevibus armatus; ramus exterior minutus, lateri exteriori rami alterius affixus, in setam etiam longiorem, validissimam et sub-incurvam excurrens, cujus basis sub-incrassata tantum ipse ramus esse videtur. Pars basalis igitur nulla vel cum parte interiore coalita. Mazille I:mi paris (M,) latitudine non longiores, ad basin lateribus sub-parallelis, tum utringue dilatate et in apice in formam trianguli incisae, ut lacinise formentur 2 lats, sat breves, eadem fere inter se figura et magni- tudine, quarum exterior (le), deorsum et intus directa, in apice lato truncato c:a 6 impares aculeos vel setas breves, acutas gerit; interior, deorsum et foras directa, in apice aculeos ejusmodi c:a 5; in latere exteriore, brevi 2 paullo longiores gerit. Mazille 2:di paris (M,) breviores, late, ex articulo basali magno, longitudine latiore, in latere exteriore levius, in interiore fortius rotundato, in apice oblique truncato articulum parvum 2:dum, sub-triangvlum gerenti constant: articulus 2 in aculeos duos longiores, validos, curvatos, intus directos exit, et in latere exteriore vel in- feriore setis c:a 4 parvis, tenuibus instructus est. In latere interiore paullo supra hunce articulum tuberculum vel laciniam parvam ostendunt, in apice aculeis duobus minoribus, rectis armatam. Mazille 3:tii paris (M;) spatio parvo tantum separata, divaricantes, prioribus minores sunt, oblongee, an- guste sub-ovatee, latere exteriore recto, interiore setis duabus instructo, apice setis 3 divergentibus, quarum extima reliquis major est, sub-curvata, foras directa. Pedes (P,, P;,) 4 tantum paria, postice gradatim paullo majora. inter se valde similes sunt, vix nisi acu- leorum et setarum numero diversi. Breves sunt, lamina intermedia longa, angustissima. Pars basalis, brevis, lata, crassissima, ex duobus articulis, sutura sejunctis composita, e latere visa versus apicem angustata; art. 2 in latere OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 61 exteriore setam brevem gerit. Rami ex 2 tantum articulis compositi, magis retro quam deorsum directi; r. exterior art. 1 ovatum habet, art. 2, paullo minorem, preesertim breviorem, fere semi-ovatum, in apice rotundatum, intror- sum directum, ut qui cum art. 1 angulum fere rectum formet. &R. interior paullo brevior et latior, rectus; art. 1 brevis, latus, transversus; art. 2 ejus fere longitudine, sed angustior, in apice rotundatus. In pedibus I:mni paris art. 2 partis basalis in apice intus aculeo brevi armatus est; ramus exterior in latere exteriore aculeos 4 habet, 1 in apice articuli 1, 3 in art. 2: in apice hujus articuli 3 aculei adsunt, introrsum paullo longiores et magis curvati, preter aculeum minutum inter horum duos exteriores — 7 igitur aeulei in art. 2. Pedes sequentes 6 tantum aculeos in hoc articulo habent. Rami interioris art. 1 in pedibus 1:mi et 2:di paris seta caret; in sequentibus vero seta longa in apice lateris interioris preditus est. Art. 2 in apice aculeos circiter 4 breves gerit, et setas 1—3 longissimas: 1 in pedibus 1:mi, 3 in ped. 2:di et 3:tii, 2 in ped. 4:ti paris. Omnes sete toto pede multis partibus longiores sunt, fere rectae, in pedibus anterioribus fere parallel, retro direct, in posterioribus paullo divaricantes; reliquis breviores sunt seta extima in ped. 2:di paris, seta pedis 1:mi paris et seta articuli 1 in pedibus parium 3 et 4. Pilose non sunt, valde rigid&e et fragiles plerumque. Mas aDuLTus (IX. C) femina paullo minor est, sed ad formam corporis ei valde similis. Differt preecipue segmentis abdominis numero 6, et segmentis thoracis 4:to et 5:to inter se et cum segm. abd. 1:mo in partem oblongam coalitis. Segmenta abdominis breviora quam in 9 sunt, 5:to excepto; postice in latere utringue et subtus in segm. abd. 1:mo lacinia genitalis (C, lg; T', lg) magna, in margine postico sub-rotundato setis brevioribus 2 vel 3 instructa conspicitur. Segmentum penultimum paullo longius, quam in 9; pili in apice appendicum etiam lon- giores; pedum seta contra breviores, quam in illa. PuLruvs nuper exclusus (E) late ovatus est, antice angustatus et late sub-truncatus, antennis 2, ex articulo singulo, sat longo et forti constantibus, in apice seta longa, forti, foras et retro directa, cum articulo rectum fere angulum formanti, aliaque parva ante eam instructo. Pedes 4, birames, setis in apice, 1:mi paris paullo longiores, articulis 3; in pedibus 2:di paris suturas vel verticulas non vidi. In extremitate postica corpus bis sinuatum est, setis duabus parvis preditum. Color. Corpus albicans, sub-pellucidum, ovariis et ovis pallide roseis. Ova rarius sub-violacea. Pulli rosei. Feminas non raro in Ascidiis variis reperi, marem vero unicum tantum possideo. — Indoles et vite de- gende ratio eadem esse videtur, atque formarum generis Dropygi. Fam. BUPRORIDAE. Corpus non segmentatum. Antenn&e 1:mi paris articulis paucis (...3...); 2:di sim- plices, 3 articulis. Os mandibulis duabus tribusque paribus maxillarum instructum. Pedes par. 1—4 birames. Sacculi ovorum externi nulli: ova intra corpus matris usque ad ma- turitatem servantur. Det djur, Buprorus Lovén, som bildar typen för denna familj, afviker i hög grad från alla de öfriga Gnathostomerna, till hvilken grupp det på grund af de väl utbildade mandiblerna m. m. likväl måste föras; men från alla hittills bekanta former af denna serie skiljer det sig derigenom, att kroppen icke är afdelad i segment, och att abdomen sak- nas. Den enda familj, med hvilken det visar någon närmare slägtskap, är Notodelphyider- nas, ty likasom hos dessa äro äggen icke förenade till yttre äggsäckar, utan förvaras i ett slags matrical-hålighet inuti kroppen, till dess ungarne äro färdiga att kläckas. Endast ett slägte, med en art, är bekant af denna familj. Gen. I. BUPRORUS') n. g. Corpus (2?) utriculo sub-simile, oblongum, capite parvo; postice rotundatum, abdo- mine appendicibusque carens. ÖOeculi nulli. Antenn&e 1:mi paris sat breves, articulis 3; 2:di paris setis fortibus, curvatis instructe. Mandibule anguste, in margine interiore den- ') Bovzowoos, faciem bovis habens. 62 T. THORELL, tibus acutis armate, palpo carentes. Maxille compresse; 1:mi et 2:di paris ex parte basali majore binisque articulis minoribus, apiei ejus intus affixis, sub-parallelis, 3:tii paris ex singulo articulo constant, aculeis obtusioribus, parallelis armate. Pedes breves et lati: parium 1—4 birames, ramis in apice aculeis vel setis instructis; ramo interiore simplici, exteriore ex articulis duobus composito: 5:ti paris imperfecte, simplices, sub-conicee. Animalcula in sacco respirationis Ascidiarum hospitantia. Som jag endast funnit honan af den dithörande arten (X. 14 A), hafva karaktererna måst hämtas från denna ensamt: — troligt är, att hanen till kroppsformen skiljer sig be- tydligt från honan, likasom fallet är inom Notodelphyidernas familj, men att deremot an- tenner, mundelar och ben äro lika hos båda könen. — Kroppen är aflång, säckformig, föga hoptryckt, ganska hög; baktill är den rundad, framtill hastigt afsmalnande, med ett litet, från sidan sedt nästan qvadratiskt hufvud. Det har ett kort, bredt, trekantigt ro- strum (R,), men saknar ögon, och är icke genom någon ledgång skildt från den öfriga kroppen, som icke heller visar det ringaste spår till segmentering. Abdomen saknas alldeles. Första parets antenner (A,) äro likasom det 2:dra parets, temligen korta och treledade: de äro ungefär af samma längd, som det 2:dra, samt tjocka, mot spetsen afsmalnande; 2:dra leden är längst, den 1:sta ch 3:dje mycket kortare. Andra parets antenner (A,) äro smalare än de föregående, mot spetsen något afsmal- nande, starkt knäböjda, med 3:dje leden mycket kortare än de båda föresående; de äro på främre sidan och i spetsen beväpnade med starka, krökta borst. Mandiblerna äro temligen långa och smala, nästan jemnbreda, något krökta, och i hela den inåtvända korta brädden tandade, med olika stora tänder; de sakna palp, men äro i stället försedda med ett starkt borst nära basen. Af de tre paren maziller (R) likna de båda första hvarandra ganska mycket: de bestå nämligen af en nästan tresidig basaldel, som i spetsen inåt bär tvenne smärre, olik- stora, inåt och något nedåt riktade leder, hvilka i spetsen äro beväpnade med några få temligen korta, jemmbreda, trubbiga taggar eller pinnar, ställda ungefär såsom tänderna i en kam (M,, M;). Tredje parets maxiller (M,;), hvilka sitta mycket närmare intill hvaran- dra, än de föregående, bestå deremot af en enda led, som till formen temligen liknar de föregåendes basaldel, med snedt inåt och nedåt riktade pinnar i inre brädden mot spetsen. Benen äro 5 par till antalet, och af dessa äro de fyra första paren (P,, P,) hop- tryckta, ungefär af samma form och storlek, tvågreniga, visande en bred, kort basaldel, som synes bestå af tvenne sammanvuxna leder, samt två olikstora grenar, af hvilka den inre utgöres af en enda, den yttre af tvenne korta grenar. De äro i och mot spetsen beväpnade med några temligen långa spetsiga taggar eller grofva borst. Femte paret (P;) äro rudimentära och utgöras af ett par koniska, i spetsen med små taggar beväp- nade knölar. Af den inre byggnaden har ingenting med säkerhet kunnat urskiljas, tillfölje af kroppsbetäckningens ogenomskinliga beskaffenhet. Yttre äggsäckar saknas: äggen, som äro få till antalet (15—20 ungefär) och temligen stora i förhållande till kroppen, hvita och opaka, förvaras inuti kroppen, till dess embryonerna äro fullt utvecklade, till större delen fyllande dennas bakre och öfre del. Jag förmodar, att djuret föder lefvande ungar, ty OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 63 jag har ett par gånger inuti detsamma funnit ungar, som redan lemnat äggskalet. Genom den matricalkavitet, den sålunda eger, visar Buprorus, såsom vi redan nämnt, förvandtskap med Notodelphyiderna, och brukar, likasom dessa, utstjelpa en liten blåsa ur den öppning, genom hvilken den förut utsläppt äggen eller ungarne. Denna öppning befinner sig straxt bakom det 3:te benparet, på undre sidan af kroppens bakre, rundade ända. Hanen är okänd. — De i matrix funna ungarne (E) hafva Copepodlarvernas vanliga form: de äro äggformiga, med ett par antenner och två par klufna ben, hvilkas grenar äro nästan lika långa och, likasom antennerna, besatta med simborst i spetsen. Detta besynnerliga djur tyckes vara temligen sällsynt. Jag har funnit det några få gånger 1 respirationssäcken hos Ascidia mentula och aspersa, vanligen flera exemplar till- sammans, men endast honor. De ligga alltid på sidan: då de oroas, släppa de ofta äggen från sig, och utstjelpa den ofvannämnda blåsan, som tvifvelsutan här, likasom hos Noto- delphyiderna, bekläder den inuti kroppen befintliga matricalhåligheten. För öfrigt har jag aldrig sett den röra sig eller ge något tecken till lif. 1. B. Lovéni. (Tab. X. 14). Antennarum 1:mi paris articulus tertius secundo plus duplo angustior et brevior, seta forti in apice; maxillarum 1:mi paris pars apicalis in latere exteriore aculeis duobus curvatis, in apice duobus rectis armata. Color albicans. — Long. 2 fere + millim. In ÅAscidia mentula et ÅA. aspersa rarius imventa. Descr. FEMINA ADULTA (X. 14 AD). Corpus altum, convexum, parum compressum, antice celeriter an- gustatum, caput parvum (R, R,), a latere visum sub-quadratum, antice truncalum, formans; desuperne visum in- verse ovatum, segmentis ommino nullis. Pars corporis posterior et superior: cavitate matricali magna occupatur, quee membranula tenuwi intus vestita est, ovisque c:a 15—20 albis plerumque referta; apertura hujus cavitatis sub apice posteriore corporis, paullo pone pedes 3:tii paris conspicitur. Rostrum breve, latum, triangulum. Antenne I:mi paris (A,) capitis longitudine sunt, crassee, versus apicem angustiores. Art. 1 brevis est, longitudine latior; art. 2 eo paullo angustior, latitudine plus duplo longior, versus apicem sub-angustatus, supra setosus; art. 3 priore plus duplo brevior et angustior, latitudine duplo fere longior, paullo angustatus versus apicem, setis paucis munitus, quarum una, in apice articuli sita, valida est, ipso articulo longior. Antenne 2:di paris (A>) eadem fere sunt longitudine, atque 1:mi paris antennee, sed duplo angustiores, articulis sub-cylindratis, art. 2 et 3 angulum rectum cum art. 1 formantibus. Art. 1 cylindratus est, latitudine plus duplo longior, seta forti, deorsum curvata in apice supra basin articuli 2: hic priore paullo angustior et bre- vior, sub-incurvus, setis 4, parum curvatis in medio et apice lateris anterioris; art. 3 plus duplo brevior est an- gustior, quam art. 2, latitudine duplo longior, setis 3 in apice, quarum dus parvae sunt, tertia longa, fortis, levi- ter recurva. Mandibule (M) longe et angustae, eademque fere latitudine, modo versus ipsam aciem paullo latiores, la- teribus parallelis bis sinuatis, margine interiore sive acie dentibus 6 inciso, quorum primus sub-geminatus esse visus est, cum proximo reliquis fortior; tres sequentes parvi, acuti, ultimus, tenuis et longus, sets similis. Palpo caret mandibula: loco ejus prope basin seta longa et forti instructa est. Mawzille I:mi paris (M,) ex partibus ternis constant, quarum prima vel basis, que magna, lata et sub- triangula esse videtur, ad apicem intus reliquas 2 gerit, intus et paullo deorsum directas: altera, in ipso apice partis 1:mee sita, oblonga est et versus apicem angustata: in apice aculeis 2 densis, rectis, zequalibus, crassis, ob- tusis armata est, et in margine exteriore (inferiore), magis versus basin, aculeis duobus longioribus, curvatis, iis quoque 2equalibus et parallelis, sed magis acuminatis instructa. Altera pars, prope illam in margine interiore partis 1:m& sita, fere quadrata est, in apice aculeis c:a 6 densis, sub-zequalibus, rectis, obtusis, ipsius articuli longitudinem equantibus praedita. Maxille 2:di paris (M3) prioribus valde similes sunt, ex partibus 3 formats: 1:ma magna, sub-triangula est, 2:da et 3:tia huic in apice intus affixae, minores, sub-rectangul&e; altera earum, in ipso apice partis 1:m2e, sub- gquadrata est, in margine interiore sive apice rectis angulis profunde incisa, ibique aculeis 4 instructa; altera multo minor, oblonga, in apice aculeis duobus. Omnes aculei densi, paralleli, recti, fortes, obtusiores, eademque fere magnitudine atque in apice articulorum 2 et 3 maxillarum 1:mi paris, cum ipsis articulis intus et deorsum directi. 64 T. THORELL, Mazille S3:täi paris prioribus minores sunt, inter se propiores, sub-contingentes, simplices, oblong2e, versus apicem sub-angustatse, margine exteriore sub-sinuato, interiore rotundato, in apice intus late truncato aculeis 3 raris, gradatim (versus basin maxille) decrescentibus, oblique intus et deorsum directis armatee. Pedes 1—4:ti paris (P,, P5) fere aequales sunt (2:di paris reliquis paullulo tantum majores), seque inter se et longius distantes, paullo compressi, breves et lati. Pars basalis ex duobus articulis coalita esse videtur, lon- gitudine plus duplo latior est, versus apicem paullo angustior, ramis 2 brevibus, deorsum et paullo retro directis, quorum exterior parte basali paullo longior est, interior hoc ramo dimidio brevior. Rami exterioris, oblique parti basali affixi, articulus 1 sub-trapezoides, latitudine vix longior, in lateribus sub-rotundatus: in apice lateris exte- rioris setam breviorem vel aculeum gerit; art. 2 priore paullo brevior et angustior, trapezoides vel sub-quadratus, lateribus sub-rectis: in et ad apicem aculeis 6—98 longioribus, longe acuminatis armatus est. Ramus interior ex articulo unico, sub-quadrato vel paullo longiore quam latiore constat, in apice ejusmodi aculeis c:a 5 instructus. Pedes 5:ti paris (P;) reliquis valde dissimiles, a pedibus 4:ti paris non multum distant. Sat magni sunt, etsi imperfecti, et tubercula duo fere conica, in apice dentibus vel aculeis minutis 3 munita formant. Mas et JUNIORES ignoti. Pullus ex matrice excisus (E) oblongus, sub-ovatus, antice truncato-rotundatus, lateribus antice sub-rectis, postice acuminato-rotundatus. Antennee 2, foras direct, corpore duplo breviores, valide, medio incrassatee, vestigiis verticularum duarum, setis 3, quarum 2 in apice, instructe. Pedes 4, foras directi, retro paullo curvati, birames, antennis angustiores, earumque fere longitudine, ramo anteriore vel superiore longiore: 1:mi paris ramo anteriore ex articulis saltem 2 composito, ramo posteriore, ut ramus uterque pedum 2:di paris, qui paullo breviores sunt, verti- culis distinctis carenti. In apice 2 vel 3 setis natatoriis instructi sunt. Color feminz, ut pulli, albicans et opacus. In sacco respirationis Ascidiarum, ubi vitam degit, hanc speciem semper libere fluctuantem et quasi mor- tuam inveni: nisi quod vexata ova parere et vesicam illam, matricem intus vestientem, effundere interdum visa est. SER. II. POECILOSTOMA. Fam. SAPPHIRINIDAE. Corpus ex segmentis 11—12 compositum; aut longum vel sub-ovatum, abdomine lato, aut forma fere piri, cephalothorace sub-ovato abdomineque eo multo angustiore: ca- pite cum segmento thoracis 1 seepissime coalito, segmento ultimo appendices duas formanti. Antenn2e 1:mi paris articulis paucioribus (...5—7...); antenne 2:di paris simplices, arti- culis 3—4, in apice ungui vel aculeis curvatis armatze. Os mandibulis carens, paribus maxillarum 3 instructum, 1:mi paris versus apicem angustate, procurvae, lacinia postica predite, 3:til paris in apice ungue armate, in A multo longiore, quam in 9. Pedes pa- rium 1—4 birames, ramorum articulis 3 (pedum 4:ti paris ramo interiore interdum ex- cepto), compressis, in margine setosis et aculeatis; par å5:tum parvum et imperfectum. Sacculi ovorum externi, duo. ; Animalia aut libere natantia, aut in cavitate corporis vel inter lamellas respirationis Tunicatorum parasitantia. LICHOMOLGUS ') n. g. Corpus piro sub-simile, e segmentis 11 (9) vel 12 (5) compositum, cephalothorace lato, ovato, capite magno cum segmento thoracis 1:mo coalito; abdomine angusto, postice sub-cylindrato, segmentis 1 et 2 in 9 coalitis, in & liberis, segmento ultimo (6:to) duas appendices formanti. Oculus unicus, parvus, duplex. Antenn2e 1:mi paris longiores, fili- ') A Aelyw, linguo, et uoAyos, Saccus. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 65 formes, articulis 6; 2:di paris iis breviores, simplices, articulis 3 (4), in apice aculeis cur- vatis armate. Maxille 1:mi paris fere in formam unci procurvee, apice in setam tenuem, mollem, porrectam exeunti, postice ad basin lacinia parva, retro directa, que in apice setas duas gerit, predite: 2:di paris ex articulo basis magno, crasso, alioque apicis mi- nore, ad basin crasso, tum angustato et rectis fere angulis procurvo, in setam longam, : mollem, tenuem, porrectam exeunti, seta forti, ea quoque sub-porrecta in medio lateris an- terioris instructo: 3:tii paris, formå fere pedis, ex articulis binis et apicis ungue valido constantes. Pedes parium 1—4 birames, ramis articulis 3 constantibus, ramo interiore - 4:t1 paris excepto, qui articulos 2 tantum habet; pedes 5:ti paris minuti, imperfecti, arti- culo singulo. Animalia inter lamellas sacci respirationis Ascidiarum parasitantia. De djur, som tillhöra detta slägte, öfverensstämma, hvad kroppens allmänna form beträffar, ganska nära med slägtet Ergasilus, hvarföre jag också till en början (Öfversigt af K. Vet. Akad:s Förhandlingar 1859, p. 340) ansåg dem böra hänföras till familjen £r- gasilide. Men ett noggrannare aktgifvande på deras byggnad har ledt mig till den öfver- tygelsen, att de bland förut kända slägten komma Sapplurina närmast, isynnerhet genom formen af mundelarne, hvilka hos båda dessa slägten äro bildade efter fullkomligt enahanda typ, och bestå af samma väsendtliga delar, hvaremot de icke obetydligt skilja sig från mundelarne hos Ergasilus (jfr. XI. 15: R, M,, M,, M,;, och 16: R,, M,, M5), der, bland andra olikheter, 3:dje paret maxiller alldeles saknas, åtminstone hos honan. Inom slägtet TLichomolgus visa emellertid de båda könen icke den betydliga olikhet i kroppens allmänna form, som man iakttager hos arterna af Sapphirinerna, utan afvika endast från hvarandra på ungefär samma sätt och i samma grad, som fallet är bland flertalet af de vanliga Gnathostomerna, t. ex. Cyclops; ögat är af samma byggnad, som hos dessa, och således mycket olika de egentliga Sapphirinidernas, hvarföre vi också (sid. 14) skilt dem från dessa såsom en särskild grupp eller underfamilj, hvilken karakteriseras af ett enda litet, dubbelt öga. Kroppens allmänna form (XI. 15 A) är i det närmaste densamma, som hos de ty- piska Gnathostomerna, t. ex. Cyclops, och således liknande Sapphirina-honornas, endast med en i förhållande något bredare cephalothorax och smalare abdomen. Cephalothorax är hos 2 bredt, hos & smalare äggformig, ofvanpå starkare, under svagare convex, och består af 6 segment, af hvilka det första, hufvudet, är ungefär lika stort med eller till och med större än alla de öfriga tillsammanstagna, och mer eller mindre tydligt sammanvuxet med det närmast följande, eller det 1:sta af thoracalsegmenten. Dessa äro korta och breda, men aftaga bakåt hastigt i bredd äfvensom något i längd: det 5:te är således minst, åt- minstone smalast, och ofta smalare än 1:sta abdominalsegmentet. Abdomen är ungefär af samma längd, som cephalothorax. men mycket smalare, bakåt mer eller mindre afsmal- nande, och består, likasom denna, af 6 segment: det 1:sta och 2:dra af dessa äro hos honan sammanvuxna till ett enda, som är mycket bredare och längre, än de följande. Hos & är 1:sta abdominalsegmentet ännu mycket större än hos 2, och icke sammanvuxet med det närmast följande. De bakre segmenten äro hos båda könen mera cylindriska, 5) EK. Vet. Akad, Handl. B. 3. N:o 8. 66 T. THORELL, utom det sista, som bildar två stycken längre eller kortare abdominalbihang, hvilka merendels äro längre hos hanen, än hos honan, och i spetsen försedda med hår eller små borst. Hufvudet är försedt med ett öga af samma byggnad som hos Notodelphyiderna och Gnathostomerna i allmänhet, och bär på undre sidan 2 par antenner samt mundelarne. Första parets antenner (15 A,) äro lika hos båda könen och ungefär af hufvudets längd: de äro smala, nästan trådformiga, utåt något afsmalnande och bestå af 6 leder, som med undantag af den 1:sta, hvilken är kort och tjock, äro smala, cylindriska och aftaga småningom utåt i längd. Andra parets antenner (15 A;) äro något kortare, men tjockare, än 1:sta paret, och äfvenledes något smalare mot spetsen; de utgöras af 3 nästan cylindriska leder, af hvilka den 1:sta bildar med de båda följande en trubbig eller nästan rät vinkel; den 3:dje visar nära basen en sned sutur, och synes bestå af två sammanvuxna delar, af hvilka den första är kort och, från sidan sedd, tresidig: 1 spetsen äro dess antenner beväpnade med ett par krökta taggar, som hos hanen synas vara något längre, än hos honan. Mundelarne äro ganska märkvärdiga. Ungefär midt under hufvudet (15 R) befinna sig 3 par små, tättsittande, maxiller (m,, m,, m,), med spetsarne riktade mer eller min- dre framåt. Det 1:sta parets maziller (15 M,) äro nästan kroklika, eller hafva formen af en vid basen bred skära, som utlöper i en lång, smal, mjuk och framåt riktad spets: nära basen bära de en liten bakåt riktad lob (lp), som i spetsen bär två stycken borst; på den främre, konkava, starkare hoptryckta bräddens mellersta del, och ofta ända ut mot spetsen visa de en rad af fina hår, och på den motsvarande delen af den bakre konvexa hafva de en dubbel eller flerdubbel rad af tättsittande, mycket små borst eller tänder. Andra parets maxiller (15 M)) likna de föregående något, men sakna den bakre loben, och äro tjockare vid basen. De bestå af tvenne leder, en tjock, nästan fyrsidig basaldel med rundade hörn och kanter, samt en mycket smalare apicaldel, som är krok- formig, bred vid basen, och sedan plötsligt smalare och i nästan rät vinkel krökt framåt, samt der på den inåt och nedåt vända sidan försedd med cen rad fina hvassa tänder eller taggar, och utlöpande i en lång, fin, mjuk och framåtriktad spets; närmare basen, straxt innan den kröker sig, bär den ett långt, groft, oftast med en rad hår eller taggar besatt borst. Straxt ofvanför detta borst har jag någongång trott mig se spår till en tvär-sutur. Tredje parets maxiller (15 M;) äro mera benlika och bestå af två leder, utom den klo, hvarmed de ändas, men äro för öfrigt temligen olika hos olika kön. Hos honan äro de föga större än de främre maxillerna, mot spetsen något afsmalnande och nästan S- formigt böjda: 1:sta leden är nästan cylindrisk, den andra något kortare, utåt smalare, i spetsen beväpnad med en kort och kraftig, något krökt klo. Hos hanen äro dessa maxiller deremot förlängda, med en mycket lång, men svag, mot midten starkare böjd klo, som är rörlig och kan slås in emot sjelfva maxillen: den är längre än föregående led och stundom lika lång med eller längre än båda de föregående lederna tillsammans. Jemte dessa mundelar iakttager man hos ett par arter (L. forficula och IL. albens) ungefär midt emellan vidfästningspunkterna för 2:dra parets antenner, och således långt framför maxillerna en bildning (15 R, c), som har utseendet af en liten, bakåt bre- dare halfränna, och som hos LIL. albens visar en upphöjd halfmånformig list å ömse OM KRUSTACEER I ASCIDIER. | 67 sidor (15 V). Hos £L. forficula har den vid första påseendet någon likhet med ett sugrör (XII. 19 R,, ce), och torde kanske kunna tydas såsom rudiment till ett sådant (?). Benen (15. P,—P5;), som till antalet äro 5 par, äro, med undantag af det 5:te paret, tvågreniga, nästan lika stora, starkt hoptryckta. Basaldelen utgöres af tvenne korta, breda leder, af hvilka den 1:sta är nästan rektangulär, den 2:dra trapezoidisk, nedtill bredt af- huggen, och bär derstädes, ungefär midt under, den inre grenen, samt på den yttre, korta, sneda sidan den yttre grenen. Mellan 1:sta lederna af de till samma benpar hörande ba- saldelarne befinner sig en ganska stor, nästan rektangulär mellanskifva, som är längst, nästan qgvadratisk hos I:sta benparet, men hos de följande blifver mer och mer trans- versel. Grenarne äro på de tre första benparen nästan lika långa, treledade, med temli- gen korta, breda leder, isynnerhet på 1:sta benparet, hvars grenar äro riktade snedt inåt; den inre grenen är i brädden besatt med temligen långa, plumulerade, krökta borst, små- ningom öfvergående till de korta borst eller taggar, som sista grenleden bär i och mot spetsen. Yttre grenen är mot spetsen besatt med dylika plumulerade borst i den inre brädden; i den yttre visar den deremot taggar, som oftast äro hinnkantade, isynnerhet på de främsta benparen, der de också äro mera utstående, än på de följande. — Fjerde ben- paret är något smalare än de föregående, men afviker från dem isynmerhet derigenom, att den inre grenen är kortare och isynnerhet smalare, än den yttre, och endast består af tvd leder, af hvilka den 1:sta är kort, omvändt äggformig, den 2:dra längre, med endast tvenne borst eller taggar i spetsen. — Femte parets ben äro helt olika de föregående benen. De äro mycket små, rudimentära, och bestå af en enda, liten, aflång eller rundad led, som är "omedelbart ' infogad på sidan af 5:te thoracalsegmentet, och i spetsen bär två små borst eller hår: sjelfva segmentet visar ett dylikt borst straxt framför benets fästpunkt. Tarmkanalen (15 A, i) är i cephalothorax ganska rymlig, stundom framåt och bakåt tillspetsad, nästan rhombisk (XII. 18 A), och fortsätter sig småningom afsmalnande genom abdomen till dennas nästsista segment. Hos L. marginatus har den en brunaktig färg, och afsticker då vanligen bjert mot den för öfrigt så väl hos denna som de öfriga arterna hvitaktiga, halft genomskinliga kroppen. Hvad generationsorganerna beträffar, så utgöras ovarierna (XI. 15 A, ov) af ett på hvardera sidan om tarmkanalen beläget rymligt rör, som från sin yttre sida utskickar åt- skilliga utskott, hvilka ofta åter förgrena sig. Dessa grenar stöta stundom intill hvaran- dra, så att de tyckas anastomosera med hvarandra (XII. 18 AD). Övarierna öppna sig i det första abdominalsegmentet, hvilket å ömse sidor visar en temligen stor genitalöppning (X. 15 I,, ag). Äggen bilda, då de lemna äggstockarne, två vid genitalöppningarne fä- stade, ganska stora, yttre äggsäckar (15 I, so), som än äro äggformiga, kortare, än mera förlängda, cylindriska med rundade ändar, till färgen hvita, opaka, innehållande ett stort antal temligen små, otydligt genomskinande ägg. Hanen (XII. 15 OC) skiljer sig från honan genom något ringare storlek, smalare ce- ”phalothorax och 6 abdominalsegment. Formen på det 1:sta af dessa är också olika. Det är 1 allmänhet mycket bredare än hos honan och innehåller två stora ovala spermatophor- rum (XI. 15 P), som innesluta hvar sin hoptryckta, äggformiga (cs), stundom något S- formigt böjda (XIII. 19 C) spermatophor. Spermatozoiderna har jag endast sett hos L. for- ficula: hos denna art innehåller spermatophoren en stor mängd mycket långa, ytterst fina, jemntjocka spermatozoider, tillsammans liknande en inrullad hårlock (XII. 19 S), hvari- 68 IE OR IE , genom spermatophoren erhåller ett tvärstrimmigt utseende (19 €C). Pressas djuret, så att spermatophoren brister, breda de ut sig åt alla håll, men visa icke någon sjelfständig rö- relse. — Tredje paret maxiller, som, enligt hvad redan är nämnt, hos hanen äro längre, än hos honan, och i spetsen beväpnade med en mycket lång klo, tjena troligtvis såsom griporganer vid parningen (XI. 15 u,). Första abdominalseogmentet visar å ömse sidor en springa, genom hvilken spermato- phoren utsläppes, och som täckes af en kort genitaljlik, i spetsen bärande ett par utåt och bakåt riktade små hår eller borst (XI. 15 P, XII. 17 C: lg). Jag har icke sett sperma- tophorerna lemna hanens kropp, men har deremot ofta träffat honor af IL. albens, som haft spermatophorer fästade vid en af genitalöppningarne, och då alltid två tillsammans; någon gång har honan burit två spermatophorer vid hvardera genitalöppningen (X. 15 I), i hvilket fall hon tvifvelsutan blifvit befruktad af tvenne hanar. De båda sammanhörande spermatophorer, som jag funnit fästade på honor af den nämnda arten, äro omvändt ägg- formiga eller mandellika, och löpa i spetsen ut 1 en fin, temligen kort kanal; de visa den märkliga egenheten, att båda mynna ut i honans genitalöppning endast förmedelst den enas kanal, hvars öfre del följaktligen är en gemensam utförimgsgång för båda spermato- phorerna, — den andra spermatophorens kanal är mycket kortare, än den förstnämndes, och mynnar ut i denna straxt ofvanför dess utträdande ur spermatophoren. Således må- ste väl båda spermatophorerna vara förenade med hvarandra redan imuti spermatophor- rummen och de båda öppningar, genom hvilka de utträda, äfven sammanhänga med hvar- andra, hvilket jag dock icke kunnat med säkerhet observera. — Kanalen, genom hvilken spermatophorernas innehåll sålunda intränger i honans kropp, löper mer eller mindre bug- tad genom en opak massa af cement, hvarmed den är fastkittad vid genitalöppningen. De ifrågavarande djurens utveckling har 1 det närmaste förblifvit mig obekant: dock har jag af båda könen träffat yngre individer såväl med ett, som med två segment min- dre i abdomen, än de fullvuxna. De större, eller de, som hafva 5 abdominalsegment, visa till sin allmänna kroppsform, äfvensom i antennernas, mundelarnes och benens byggnad den största likhet med de fullt utvecklade individerna, och afvika hufvudsakligen genom en något annan form på 1:sta och nästsista abdominalsegmentet. Det förstnämnda är nå- got mindre än 1 fullvuxet tillstånd, saknar genitalöppning, och är hos honan ännu icke sammanvuxet med det näst följande segmentet: det nästsista segmentet är deremot i för- hållande betydligt längre, än i det fullt utvecklade tillståndet. Ännu yngre former (af L. albens) med endast fyra abdominalsegment (15 F,) äro något mera afvikande: båda könen äro hvarandra till kroppsformen lika, af samma smala gestalt, som de utbildade hanarne. Antenner och mundelar äro nästan alldeles lika de fullvuxnes, med undantag af 3:dje parets maxiller, som äro af samma form hos hanen, som hos honan. Benen bestå endast af tvd leder. Abdomen är i proportion kortare och dess nästsista segment längre, än under de följande stadierna. Det är att märka, att icke blott de yngre hanarne, utan äfven de yngre honorna hafva genitalflikar på 1:sta abdominalsegmentet (alldeles såsom den utbildade hanen, endast mera rudimentära), hvilka hos honan försvinna vid den hudömsning, då hon erhåller sin fulla storlek och genitalöppningar på samma segment. I detta afseende, likasom i de för- ändringar, de under sin utveckling genomgå, visa arterna af slägtet Lichomolgus således - OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 69 den största öfverensstämmelse med Notodelphyiderna och troligen också med flertalet af Copepoderna, åtminstone med Gnathostomer och Poecilostomer. De hithörande djuren, af hvilka hanarne äro mycket sällsyntare än honorna, lefva icke inuti Ascidiernas respirationssäck, såsom händelsen varit med nästan alla de djur, med hvilka vi 1 det föregående sysselsatt oss, utan man finner dem alltid mellan de la- meller, af hvilka respirationssäckens väggar äro bildade. De sitta der temligen löst fästade och hålla sig förmodligen fast med tillhjelp af såväl 3:dje parets maxiller, som 2:dra pa- rets antenner. Maxillerna äro tydligen otjenliga till tuggning, och kunna, att döma af formen på de två första paren, snarare kallas för slickande, än tuggande eller bitande mun- delar. I motsats mot Notodelphyiderna och Buprorus, måste Lichomolgus-arterna anses för äkta parasiter, lika så väl som arterna af slägtet Argasilus, hvilkas främre maxiller (XI. 16 M,) synas böra hafva samma funktioner, som 1:sta och 2:dra parets maxiller hos Lichomolgus. Jag har likvisst icke kunnat närmare utröna, hvad de ifrågavarande djuren förtära; men troligt är, att de icke lefva af Ascidiernas närimgsvätska, utan af slem och epithelbildningar på respirations-lamellernas yta. — Då de uttagas ur Ascidierna, simma de ganska raskt och lifligt omkring med tillhjelp af de 4 främre benparen, som genom sin breda, hoptryckta form, sina plumulerade borst och hinnkantade taggar utgöra goda simorganer. De mig bekanta arterna af detta slägte kunna lätt bestämmas på följande sätt: Nästsista segmentet äg. 3—4 gånger längre: än bredden . + «= «or sc «oo = > EL. forjficula. b. hälften till dubbelt längre än bredden . . «= «= «= « « +» LL. marginatus. GkickeWellerttogarlangrekanbieddens ERE alb ens: Ck > Isömate: Em. OrGdCHEN ov ooo Jo a 4 Co 0 dB 6 OS IR JUREK 1. LE. albens. (Tab. X, XI, XII: 15). Segmentum penultimum paullo tantum longius, quam latius, appendicibus hoc segmento 2—23 longioribus, rectis, vix attenuatis, pilis versus medium et in apice latitudime appen- dicis multo longioribus. — Long. 9 1— millim.; & ca 1 millim. In Ascidia parallelogramma frequens, in A. mentula et cammna raro imventus. Descr. FEMINA AD. (XI. 15 AD). Cephalothorax late ovatus, quum ovaria ovis pane maturis referta sunt latissimus, presertim antice; supra &equaliter convexus, subter in medio ad longitudinem inflatus, partibus oris summo huic tumori affixis (XI. 15 R). Caput sutura distineta a thoracis segmento 1 divisum, cum thorace ple- rumque paullo brevius, cum segm. thoracis 1 reliquis segmentis thoracis longius, rostro brevi, deflexo, apice rotun- dato, oculo unico, duplici. Segmenta thoracis 1—4 multo latiora quam longiora, gradatim latitudine celeriter, longitudine paullo decrescentia, lineamento anteriore convexo, posteriore concavo, lateribus leviter rotundatis, angulis posterioribus paullo productis. Segmentum thoracis 5 4:0 etiam angustius, eadem fere longitudine ac latitudine, antice parum angustius quam postice. Abdomen cephalothorace brevius; segmentum ejus primum, quod ex duobus coalitum est, maximum, ad basin angustum et latitudine circiter segm. thor. 5:ti, at continuo valde dilatatum, ut partem latam, transversam, sub-rotundatam vel potius fere quadrilateram, angulis rotundatis, formet, quae postice paullo latior est, ibique abrupte angustata, postice in partem posteriorem (segm. abd. 2) producta, quae pars, ipsius longitudine paullo latior, latitudine vix dimidiam latitudinem partis anterioris superat. Totum segmentum compo- situm (sa, +sa,) segmentis tribus insequentibus conjunetim paullo longius est. Ante angulum posticum partis latioris (segmenti 1:mi) aperturam genitalem utringue ostendit sat magnam, fere auritam, in margine superiore, in- teriore setis 2 parvis praditam (ag). Segmenta tria sequentia (3—5) ordine paullo angustiora sunt, sub-cylindrata, versus apicem parum dilatata. Segmenta 3 et 4 transversa, 5 vero latitudine paullo (usque ad 4) longius, in apice rotundatum. Appendices hoc segmento fere duplo longiores, cylindrate, apicem versus vix angustata, latitudine e:a + latitudinis prioris segmenti sxquanti. In apice pilos 4 longiores gerunt, quorum medii 2, qui longitudine re- 70 TT. INENORE TN, liquos superant (interior eorum dimidiam appendicis longitudinem fere aequat) ad basin articulum habere visi sunt. Paullo infra medium, ad latus exterius, pilus parvus adest, aliusque inter eum et apicem, versus latus interius. — Intestinum (i) fere cylindratum, angustius, postice zequaliter angustatum. — Övaria (ov) utrimque in cephalothorace, ubi ova continent, tubum amplum, postice angustatum, cum intestino parallelum, ei sub-incumbentem formant, cujus e latere exteriore rami c:a 5 (3 in capite, reliqui in segmentis thoracis 1 et 2) breves, prevalidi, sub- paralleli exeunt. Antenne& I1:mi paris (A,) capitis fere sunt longitudine, filiformes, tenues, parum versus apicem angustatee. Articulis 6 constant, quorum 1 brevis est et crassus, sub-ovatus, reliqui cylindrati, ordine decrescentes: art. 2 lati- tudine multis partibus longior est, art. 6 latitudine parum longior. In parte anteriore et in apice pilis sat crebris et longis munita sunt. Antenne& 2:di paris (ÅA. 2) prioribus paullo breviores et crassiores, apicem versus sub-attenuata, articulis 3, sub-cylindratis, art. medio ceteris duobus c:a dimidio longiore. Art. 1 paullulo recurvus est, quo fit, ut antenna ad basin angulo obtuso sursum sit flexa. Art. 3 ad basin suturam obliquam ostendit, ut ex partibus duabus coa- litus esse videatur, quarum 1:ma (basis) brevior est, a latere visa triangula. In apice ipso aculeis duobus, debilibus, deorsum sub-curvis armatus est art. 3, quorum exterior fortior est et brevior, magisque curvatas, pilisque preeterea duobus, superiore majore; in latere inferiore pili pauci ad apicem partis basis conspiciuntur. Inter antennas 2:di paris foveolam vel semicanaliculum (?) vidi (R, V) cum lunula parva elevata utrinque: an primordia imperfecti quasi et inchoati siphonis (palporumque) judicanda? Mazille I:mi paris (M,) satis aequaliter procurvae, ad basin sat lata, deinde angustatae et eadem fere lati- tudine, tum rursus angustata et in apicem longum, tenuem, porrectum exeuntes. In parte media marginis interioris ordine pilorum tenuissimorum, marginis vero exterioris ordinibus duobus vel pluribus ejusmodi pilorum obliquorum predite sunt. Lamina posterior lata, sub-oblonga, fere inverse ovata, retro directa, setis duabus curvatis, fere zequa- libus, in apice, ipsa lamina non brevioribus. Mazille 2:di paris (M3) articulum alterum (basis) crassum, latitudine parum longiorem, sub-quadratum, angulis rotundatis habet; art. alter (apicis) ad basin eo duplo angustior est, in latere anteriore repente angustatus et rectis fere angulis procurvus, apice in setam ejusmodi, ut maxille 1:mi paris, exeunti, in margine posteriore (inferiore), a loco curvaturse versus medium apicis, ordine dentium vel aculeorum tenuium, gradatim decrescentium, quorum primus reliquis multo fortior est, instructus. In latere anteriore, fere in medio inter basin et curvaturam, seta longa, fortis, porrecta rectis fere angulis exit, qusae ordinem setarum minutarum, a basi versus medium ductum, in latere inferiore ostendit. Mavzille 3:tii paris crassiores sunt, sed vix longiores, quam 1:mi paris maxille: in formam litere S quo- dammodo sunt redacte, quia art. 1 cum art. 2 angulum fere rectum, hic rursus cum ungue angulum obtusum format. Art. 1 sub-cylindratus est, latitudine duplo longior; art. 2 eo parum angustior, sed paullo brevior, versus apicem angustatus, sub-ovatus, in apice ungue armato, qui validus est, paullo curvatus, art. 2:do brevior. Pedes parium 1—4 (P,, P5) valde compressi, ex parte basis et ramis 2 constant, bini lamina intermedia magna conjuncti. Pars basis articulis 2 composita, quorum primus transversus est, sub-rectangulus, latitudine c:a duplo latior, seta plumata in apice lateris interioris; art. 2 eo paullo angustior et brevior, ad basin latior, in latere obliquo interiore ramum exteriorem, fere in medio apicis late truncati vel sub-emarginati ramum interiorem gerens. Lamina intermedia fere rectangula, inter pedes 1:mi paris sub-quadrata, inter posteriores magis magisque brevis et transversa. Rami eadem fere inter se longitudine, paullo introrsum directi, preesertim in pedibus 1:mi paris, in pedibus parium 1—3 articulis ternis, fere eequalibus, ultimo paullo tantum majore. Art. I rami interioris eadem fere longitudine ac latitudine, ad basin angustior, apice late truncato, margine exteriore rotundato, interiore sub- recto, dente acuto in apice marginis exterioris, seta longiore ad apicem marginis interioris. Avt. 2 priori similis, parum latior, setis ejusmodi önabes in margine interiore. Art. 3 breviter KELS latitudinem articuli 2 zxequans, longitudinem ejus dimidio superans; in margine interiore setis ejusmodi 3 atque in art. prioribus, sed gradatim brevioribus: in margine exteriore, infra medium et in apice, aculeis 3 brevioribus, quorum intimus (apicis) reliquis longior est. Ranmwus exterior art. 1 oblique et inverse ovatum habet, aculeo obtuso ad apicem marginis exterioris; art. 2 prioris fere latitudine est, paullo brevior, versus basin angustatus, aculeo prope apicem in margine exteriore et seta in apice marginis interioris. Art. 3 priore paullo latior et dimidio longior, late ovatus, margine exteriore tamen sub-recto: in hoc margine et in apice aculeos 4 gerit — quorum ultimus reliquis longior est — et in mar- gine interiore setas 5, gradatim breviores. — Omnes ramorum setze plumatae sunt, foras curvata, versus apicem rami (presertim interioris) decrescentes; longissima earum ramorum longitudinem 2quant. Aculei articulorum 2 et 3 rami exterioris im pedibus 2:di et 3:tiil paris membranula tenui circumdantur: aculeus ultimus in margine tan- tum exteriore hanc membranulam habere videtur, in margine interiore plumatus est (P5: +). Pedes I:mi paris (P,), in quibus rami interioris articulus 2 setam 1 gerit, art. 3 brevior est, sub-circu- latus, setis 5, -aculeo tantum 1 instructus, in eo preterea differunt, quod membranula illa, qua aculei rami exte- rioris limbati sunt, in latere saltem exteriore tenuiter et tramsverse plicata est (+), quo fit, ut aculei illi in mar- gine sub-plumati vel -dentati videantur. Pedes 4:ti paris (P,) paullo angustiores sunt, quam pedes anteriores; preesertim vero differunt forma rami interioris, qui ramo exteriore paullo brevior est et multo angustior, ex duobus tantum articulis compositus: art. 1 imverse ovatus est, seta in latere interiore; art. 2 eo paullo angustior, et duplo longior, versus apicem sub-angu- OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 71 status, latitudine 3:plo—4:plo longior, in apice setis brevibus vel aculeis duobus instructus, quorum exterior, bre- vior, membranula limbatus esse videtur. — Aculei im margine exteriore rami exterioris limbo tali carere visi sunt. Pedes d:ti paris minuti et imperfecti, ex art. singulo, ovato, compresso, in apice setas duas divaricantes gerenti, constantes. Paullo ante basin pedis segmentum ipsum thoracis 5 seta parva munitum est. Mas aADurtvs (XII 15 C) femina paullo minor est, presertim angustior. Cephalothorax anguste ovatus, multo angustior, quam in Q ad., capite cum segm. thor. 1 segmentis reliquis thoracis conjunctis non parum, lati- tudine ejus fere dimidio longiore. Abdomen (XI. 15 DM) cephalothorace brevius. Segm. 1 magnum, convexum, circiter eadem longitudine ac segmenta 4 proxime sequentia conjunetim capsulam spermatophori utringue continens (es): desuperne visum, oblongum, inverse sub-ovatum, subter ad apicem lacinia genitali (19) utringque instructum que rimam genitalem tegit, et setis binis parvis, retro et foras directis, in apice munita est. Segm. 2—4 sub- transversa, versus apicem paullo latiora, gradatim decrescentia; segm. 5 quoque postice paullo latius, segmento 4:to duplo, latitudine postica fere + longius, Appendices segm. 5:o c:a duplo longiores, pilis in apice paullo longioribus quam in Q ad., preterea ut in illa. Antenne&e I:mi et 2:di paris (a,) ommnino ut in 9 sunt descriptee. Mazille I:mi et 2:di paris etiam ut in illa: he aculeis setisque apicis modo paullo longioribus et tenuioribus. Mazille 3:tii paris (us) multo majores quam in P9, cum ungue circiter eadem longitudine, atque antenne 2:di paris. Art. 1 brevis, latitudine paullo longior, in latere interiore basin versus incrassatus; art. 2 eo c:a duplo longior, paullo angustior, versus apicem angustatus. costa elevata sive juba forti in latere interiore armatus, quee in apice setam minutam curvatam gerit. Unguis art. 2:do longior, fere eadem longitudine atque art. 1 et 2 conjunctim, angustus, obtusus, circa medium fortius curvatus, versus basin et apicem fere rectus; preeter hunc unguem alium parvum, prope eum in apice art. 2:di situm, ostendit antenna. Pedes ut in 2, modo setis paullo brevioribus. JUNIORES, segmentis abd. 3, adultis paullo minores sunt, preeterea vero iis valde similes, formå angustiore maris adulti. Segm. abd. 1 et 2 in 9 (X. Fj) non coalita: segm. 1 eadem fere longitudine et latitudine est, in lateribus fortiter rotundatum, antice posticeque truncatum, segm. 2:do duplo latius, laciniis gemnitalibus inchoatis distincetis, in apice seta instructis, aperturis genitalibus carens. In & (M;) hoc segmentum latitudine longius est, inverse ovatum, laciniis genitalibus ut in 9 ejusdem zetatis. Segm. 2 et 3 in utroque sexu transversa, preesertim 3: segm. 4 latitudine in 2 parum, in & dimidio longius est, appendicibus hoc segmento paullo longioribus. An- tenn&e et partes oris ut in formis adulta setatis, maris maxillis 3:til paris eodem modo a feminee differentibus, at- que apud adultos. JUNIORBS, segmentis abd. 3, etiam minores sunt, long. c:a + millim., formå corporis angustiore, ut priores. Mas et femina simillimi, abdomine vix dimidiam longitudinem cephalothoracis zaequanti. Segm. abd. 1 in utrogue sexu sub-transversum, in lateribus leviter rotundatum, subter, postice, tuberculo utrinque cum seta — primordio laming genitalis — in A ((M,) paullo, in 9 vix latius, quam segm. thor. 5 cum pedibus 5:ti paris. Segm. abd. 2 transversum, brevissimum, latitudinem dimidiam segmenti 1 fere aequans; segm. 3 latitudine paullo longius, pree- sertim in &, versus apicem parum latius. Appendices hoc segmento vix longiores. Antenne ut in adultis. Partes oris quoque ut in illis, maxillis 3:tii paris tantum exceptis, quee in utroque sexu fere similes sunt, in & solito breviores, unguis preesertim, maxillis iisdem femine magis similes. Pedes differunt ramis e 2 tantum articulis constantibus, articulo ultimo pro magnitudine pedum majore, quam in adultis. PuLLus sive larva ignota. Sacci duo ovorum (I, so) magni, albi, singulus singule aperture genitali affixi, ipsorum latitudine 3:plo— 4:plo, abdomine fere dimidio longiores, sub-cylindrati, antice posticeque rotundati, paullo incurvi, ex magna vi ovorum conglutinatorum compositi, que sat parva sunt, fere in ordines digesta (in ordine transversa ova plerumque 7—9 numeravi, ad longitudinem sacci 25—30). — Ante partum segmento 1 feminee affixi seepe spermatophori (1, sp) duo conjuncti inveniuntur, inverse ovati, apice in canalem tenuem producto: canalis spermatophori alterius brevior est, et in alterius canalem intrat, qui massa ferruminis cirecumdatus est et aperture genitali agglutinatus: interdum utrique aperturee par tale spermatophororum ferruminatum conspicitur (T,). Inter lamellas sacei respirationis Ascidiarum, quas supra commemoravimus, affixi, vitam degunt et mares et femin2e, adulti et juniores: refixi pedibus biramibus bene et sat celeriter natant. 2. I. marginatus. (Tab. XII. 18). Segmentum penultimum latitudine dimidio-duplo longius, appendicibus angustioribus, rectis, versus apicem paullo attenuatis, hoc segmento dimidio-duplo longioribus, pilis in apice, appendicis latitudine brevioribus, imstructis. — Long. 9 1—+ millim.; & c:a 1 millim. Non raro in Ascidia venosa inventus; interdum in A. canina etiam occurrit. — [NB T. THORELL, Descr. FRMISA AD. (XII 18 AD). Priori ad speciem simillima est, cephalothoracis forma fere omnino eadem, atque in illa. Sutura vero inter caput et 1:mum segmentum thoracis vix distinguenda: segm. ejus 5 magis transversum est, basi angustatum. JIntestinum amplissimum est, in cephalothorace formå fere rhomboidis, antice ro- tundato-acuminatum, postice paullatim, in posterioribus thoracis segmentis abdomineque sequaliter angustatum. Ovarta ampla, in capite et segmentis thoracis anterioribus ramis crassis, parum regularibus, interdum dilatatis; ra- mis ipsis sub-ramosis quasi confluentibus. Abdomen magis differt: segmentum 1 cum 2 adeo coalitum, ut ne vestigium quidem suturze discerni possit: conjuncta partem formant oblengam, sub-ovatam, antice posticeque trun- catam, in lateribus &qualiter rotundatam, latitudine maxima (media) fere dimidio longiorem, segmento thor. 5:to paullo latiorem, longitudinem segmentorum 3 sequentium zequantem, que parum pone medium aperturam genitalem rotundatam, setis minutis 2 in margine interiore (superiore) instructam ostendit. Segmenta 3—5 latitudine parum decrescentia, 3 et 4 brevia, transversa, versus apicem parum latiora, apice segmenti magni paullo angustiora; segm. 5 prioribus 2 conjunctis longius, plus dimidio, immo fere duplo longius quam latius, lateribus paullulo rotundatis, versus apicem sub-angustatum; appendices longea, recte, apicem versus paullo angustatre, segmentis duobus prioribus conjunctis longiores, segm. 5:to plus dimidio longiores, in apice pilis 3—4 minutis, appendicis latitudine brevio- ribus instructee. / Antenne&e I:mi paris (A,) filiformes, versus apicem paullo attenuatre, articulo 1 oblongo-ovato, reliquis eylin- dratis, gradatim decrescentibus, setosis; fere omnino ut in priore, modo paullo breviores et crassiores. Antenne& 2:di paris (AA) crassiores quam 1:mi paris, sed iis vix vel parum breviores, articulis gradatim crassitudine paullo decrescentes: art. 1 brevis, art. 2 eo paullo longior, art. 3 art. 2:do fere dimidio longior, aculeis duobus ejusmodi ut in ÅL. albenti: seta parva sub-porrecta pilisque paucis subter in et versus apicem partis illius basis, que sutura satis manifesta a reliquo articulo dividitur, instructus. Mawxille Z:mi paris (M,) paullo fortiores videntur quam in priore, minus sequaliter curvatae, quasi bis flexee, primum rectis fere angulis, tum angulo obtuso: pili in margine interiore validiores sunt, in dentes minutos gra- datim exeuntes, ordine eorum longius versus apicem continuato: pili quoque in margine posteriore fortiores et lon- gius versus apicem maxille ducti, gradatim breviores, dentibusque minutis magis magisque similes. Lamina poste- rior oblonga, latitudine fere duplo longior, setis 2 in apice debilioribus, parum curvatis, inzequalibus, minore saltem ipsa lamina breviore. Mazille 2:di paris (M5) articulum 1 ut in specie priore formatum habent; art. 2 a basi ad locum curva- ture magis aequaliter angustatus est, msignis forma aculeorum, qui longissimi et fortissimi sunt, 1:mus parvus, 2:dus multo longior, 3—4 omnium longissimi: magis versus maxille apicem tenuiores sunt magisque obliqui. Seta illa magna cum parte articuli porrecta decussim format et setis aculeisve fortioribus armata est, quam in L. albenti. Muazille 3:tii paris (M,) art. 1 breviorem et crassiorem habent; art. 2 eo non parum angustior est, vix vero brevior, oblongius ovatus, seta parva versus apicem in latere interiore; unguis fortis, longior, articulo 2 paullo brevior. Pedes fere ommnino ut in specie priore; I:mi paris (P,) differunt tantum aculeis in margine exteriore rami exterioris acutioribus, membranula non plicata limbatis: paria 2 et 3 a 1:mi paris differunt ramis paullulo majoribus, aculeis rami exterioris magis deorsum directis, limbo angustiore: in pedum 3:til paris art. 3 aculei tantum 3, setze 5 sunt. Rami interioris art. 3 versus apicem angustus, ovatus, aculeis 2 brevibus in margine exteriore, 1 longiore in apice setisque 2 (ped. 3:tii paris) vel 3 (2:di paris) in margine interiore: art. ejus 2 setas 2 in margine in- teriore habet. Pedes 4:ti paris (P,) eadem forma sunt atque in L. albenti; art. 3 rami exterioris aculeis 4, non limbatis, setis 4 brevioribus; ramus fnterior quoque ut in illa, eo excepto, quod art. 2 brevior est, articulo 1 vix dimidio longior, setis vel aculeis duobus apicis minores, non limbati. Pedes 3:ti paris (P;) minuti, sub-oblongi, latere antetiore fere recto, posteriore rotundato, in apice sub- truncato, setis 2 parvis divaricantibus, aliaque in ipso segmento supra insertionem pedis, ut in priore. Mas ADULTUS unicus tantum, nec integer, inventus. Feminå paullo minor est et angustior. Abdomen (M,) angustius, quam in illa, segm. 1 excepto, quod magnum est, antice paullo angustius, breviter et inverse ovatum, segmento thor. 5, cum pedibus ejus, latius, longitudine fere 4 segm. proxime sequentium, aque fere longum atque latum postice, lateribus rotundatis, antice posticeque sub-truncatum. Segmenta sequentia 1:mo fere 3:plo angustiora, 2 latitudine parum brevius, 3 et 4 brevia, tramsversa, 5 omnino ut in 2, paullulo tantum longius, longitudine fere segm. 3 pracedentium conjunctim. Appendices ut in 2, modo paullo longiores et angustiores, segmento 5 fere duplo longiores. Mazille 3:tii paris (us) maxillis iisdem feminge multo longiores, ut in priore: art. 1 brevior et fortior quam in L. albenti, art. 2 etiam multo brevior, oblongius ovatus, seta parva in medio lateris interioris: unguis reliqua maxilla longior est, versus basin sub-rectus, in medio fortiter, rectis fere angulis, versus apicem acuminatum le- vius curvatus. FEMINE JUNIORES, segm. abd. 9 (F4), corpus angustius, quam adulta, et abdomen brevius habent: segm. abd. 1 que fere latum et longum, versus basin paullo angustius, lateribus leviter rotundatis, subter postice primor- diis laciniarum genitalium. Segm. 2 angustius est, sub-transversum, versus apicem paullo angustatum; 3 etiam OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 73 angustius, latitudine duplo fere brevius, 4 latitudine duplo longius, segm. 3:tio non angustius, versus apicem paullo angustatum ; appendices hoc segmento paullo longiores, ad formam fere ut in adultis. Mas JUNIOR et PULLI ignoti. Color albicans, sub-pellucens, oculo rubro, ovariis albis, opacis, intestino in cephalothorace fusco, in abdo- mine faventi. Sacci ovorum oblongius ovati, longitudine abdominis; ova in ordine transverso c:a 8, in ordine ad longitu- .dinem ducto c:a 20. Vitae degende ratio hujus Lichomolgi ommino eadem esse videtur, atque prioris. 3. L. forficula. (Tab. XM et XII 19). Segmentum penultimum Jlatitudine 3—4:plo longius, appendices longissimee, hoc se- gmento dimidio—duplo longiores, versus medium pilis binis predite ibique sub-fractze, pilisque in ipso apice latitudine appendicis longioribus. — Long. 9 14—13 millim.; & c:a 1 millim. Habitat in Ascidia canina sat frequens. Descer. FEMINA AD. (XII. 19 A). IL. marginati Q simillima est, forma vero segmenti 5:ti et appendi- cum valde insignis. Cephalothorax oblongius ovatus, ante partum latior, preesertim antice ibique rotundato-truncatus, ut in prioribus. Sutura inter caput et segmentum 1:mum manifesta. Segm. thor. 5 transversum, versus basin an- gustatum. Intestinum amplum, formå fere rhomboidis, angustius tamen, quam in L. marginato. Övaria angustiora, ramosa, ramis angustioribus, interdum confluentibus. : « Abdomen valde angustum et longum, satis sequaliter sub-angustatum, cephalothorace paullo longius. Segmen- tum 1 (+2) oblongius ovatum, antice posticeque truncatum, segmento thor. 5 vix vel parum latius: pars ejus an- terior (segm. 1) lateribus rotundatis, posterior, brevior (segm. 2), rectis. Aperture genitales oblongee, sub-auritzae, setis 2 ut in prioribus, ante medium segmenti compositi sitae. Segmentum 3 eadem fere latitudine et longitudine, 4 latitudine brevius, 5 latitudine 3—4:plo longius, versus apicem parum angustatum. Appendices (XII. 19 F-) longissimee, longitudine eadem, ac segm. 3—5 conjunctim, angustse, versus apicem sequaliter sub-attenuatae: paullo ante medium deorsum sub-geniculate sunt, setis duabus parvis supra in geniculo. In ipso apice pilis 3—4 in- equalibus instructe sunt, quorum longissimi latitudine appendicis ad apicem c:a 3:plo longiores sunt. Antenne I:mi paris (A,) ut in prioribus ad formam, 2aequaliter versus apicem sub-attenuatoe, longitudine ca- pitis, art. 1 brevi, reliquis paullatim decrescentibus, lineamento anteriore ineequali, sub-sinuoso, setis longioribus munitae, quam in formis supra descriptis. Antenne 2:di paris (A>) paullo breviores et crassiores, quam ant. 1:mi paris: art. 1 reliquis brevior, art. 2 eo paullo longior, art. 3 paullo longior quam art. 2, in apice aculeis ordinariis, quorum alter, debilior, altero duplo fere longior est; ad basin sutura manifesta setaque parva in apice partis basis subter, ut in priore. j Ut in L. albenti, semicanaliculus inter antennas 2:di paris conspicitur, longior vero et angustior, et antice dilatatus (XII. 19 R;). Mazille I:mi paris (XIII. 19 M,) ut in L. albenti fere omnino, sed magis sequaliter curvatae, parte por- recta robustiore. Ab basin latiores sunt, sequaliter sub-angustatae; antequam in apicem angustatum exeunt, rursus sub-dilatatze, ordine pilorum tenuium in margine anteriore; pili in margine posteriore tenuiores et longiores visi sunt, quam in prioribus, densiores, in ordines complures dispositi, longius versus apicem continuatos. Lamina po- sterior oblonga, versus apicem sub-angustata, in apice truncato setis 2 parum curvatis, laminå sub-brevioribus instructa. Mazille 2:di paris (M5) fere ut in L. marginato, articulo apicis a basi ad locum curvaturae tamen minus 2equaliter angustato, et magis repente curvato vel potius flexo, aculeis c:a 12 prirhis partis porrectae longis, densis- simis, prioribus eorum gradatim paullo longioribus, extimis tenuibus, debilibus, gradatim decrescentibus, Aculei quoque set magne fortes, ut in priore. ; , Mazille 3:tiäi paris (M,) minores, quam maxille anteriores, art. 1 latitudine parum longiore, versus apicem angustato; art. 2 eo paullo longior est et angustior, oblongius ovatus, seta minuta versus apicem intus; unguls multo minor et debilior quam in prioribus, articulo 2 duplo brevior. ; Pedes ut in prioribus fere omnino. IL:mi paris (P,) ramos igitur paullo breviores, quam -pedes proxime sequentes habent; ex aculeis in ramo exteriore sex 2:dus—5:tus membranula simplici, non plicata circumdati sunt, 6:tus in margine tantum exteriore limbatus, in interiore plumatus. In pedibus 2:di paris aculei 5 superiores rami exterioris parvi, parum clare limbati. Pedes 3:til paris 2:di paris pedibus simillimi, aculeis vero 3 in rami ex- terioris art. 3. K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. 10 14 ET ÖR BT Pedes 4:ti paris (P,) angustiores; rami exterioris aculei ut in ped. 3:til paris, magis tamen acuti. Art. 2 rami interioris art. 1:mo duplo longior, setis duabus brevioribus in apice, oblique foras direetis, non limbatis. Pedes d:ti paris latitudine dimidio longiores, preterea fere omnino ut in L. margmato. Mas ADULTUS angustior quam 2, abdomine cephalothorace aliquantum longiore. — Segm. abd. 1 magnum, segm. thor. 5:to cum pedibus ejus latius, inverse rotundato-ovatum, latitudine paullo longius, antice et in lateribus leviter rotundatum, postice magis truncatum, angulis fortiter rotundatis, eadem fere longitudine atque segm. 2—4 conjunctim, iisque 3:plo—4:plo latius. Reliquum abdomen angustum, segm. 2 paullo latiore, quam 3, cum eo eadem fere longitudine ac latitudine: segm. 4 transversum, 5 eo paullo latius, latitudine vix 3:plo longius, brevius igitur, quam in P2; appendices longitudine segm. 2—5 conjunctim, ad formam ut in 2, paullo angustiores et lon- giores, pilis quoque paullo longioribus. Mavzille 3:tii paris (13) longe, fortes: art. 1 latitudime paullo longior, in medio latere interiore incrassa- tus; art. 2 eo dimidio longior, latitudine media (maxima) fere duplo longior, versus apicem sub-angustatus, in latere exteriore, basin versus, incrassatus: parte inferiore lateris interioris in costam vel jubam elevata, quae seta parva prope marginem ordineque dentium minutissimorum, densissimorum versus latus interius articuli munita est. Unguis fere eadem longitudine atque reliqua maxilla, ad formam ut in L. marginato, seta in apice partis basis majore, quam in P: uncus minor ad latus ejus conspicitur, ut in IL. albenti. Spermatophori, in sua quisque capsula contenti, oblongi sunt, fere in formam litere S redacti: corpusculis spermaticis referti sunt longissimis, tenuissimis, eadem per totam longitudinem crassitudine, similibus pilorum, intra spermatophorum transverse involuti (XII. 19 S;3), quo fit, ut transverse striatus videatur (XIII. 19 C). JUNIORES et PULLUS ignoti. Sacci ovorum oblongius ovati, ad formam ut L. marginati, paullo tantum minores, abdomine non parum breviores. Vita eadem, atque -priorum. 4. LI. furcillatus. (Tab. XIII. 20). Segmentum penultimum latitudine brevius; appendices breves, crasse, latitudine duplo longiores, pilis 4 in apice, latitudine appendicis longioribus, alioque in medio latere exteriore instruct2. Long. 9 1: millim. In Åscidia intestinali raro inventus. Descer. FEMINA AD. (XIII. 20 A). — Forma corporis paullo latior est, quam in prioribus: cephalothorax rotundato-ovatus, sutura inter caput et segm. thor. 1 vix manifesta. Abdomen, ut in hoc genere, latum, cephalo- thorace aliquantum brevius, forma segm. 1:mi et appendicum prasertim insigne: segm. 1 et 2 partem formant oblongam, fere quadrilateram, segm. tbor. 5:to paullo angustiorem, latitudine plus dimidio longiorem, ad basin angustatam, paullo ante medium propter aperturas genitales magnas utringque in formam fere auris dilatatam, po- stice ad apicem rursus dilatatam. Hoaec pars paullo brevior est, quam segm. 3 sequentia conjuncta, que gradatim decrescunt: segm. 3 apice prioris paullo angustius est, sub-transversum; 4 et 5 etiam minora, transversa, pree- sertim 5: appendices (F;) breves sunt, crassee, versus apicem sub-angustate, segm. priore dimidio, ipsarum latitu- dine paullo plus duplo longiores; in apice 4 pilos inaquales gerunt, quorum medii duo appendicis latitudinem multo superant, reliqui duo saltem sequant: preeterea fere in medio lateris exterioris alio ejusmodi pilo instructae sunt. Antenne I:mi paris (AD) setis mediocribus densius vestitae sunt, fere omnino ut in L. albenti. N - Antenne 2:di paris (AA) etiam ut in illo fere, art. 1 latitudine parum longiore, art. 2 reliquis longiore, prioris duplam longitudinem sequanti, art. 3 eadem longitudine atque art. 1, sed multo angustior, aculeis 2 curvatis in apice, quorum alter altero non dimidio longior est. Mawille Z:mi paris (M,) etiam fere ut in IL. albenti formata sunt, circa medium sat zqualiter, sed minus forte procurvaee. Margo anterior ordine illo pilorum carere visus est: pili quoque in margine posteriore parvi et vix ultra basin partis porrectae longe ducti. Lamina posterior oblonga, setis curvatis duabus brevioribus, sub- 2equalibus in apice. Mawille 2:di paris (M5) art. 1 ut in prioribus habent; art. 2 ut in L. marginato est, sed differt aculeis apicis paucioribus, gradatim decrescentibus, tenuibus, preter aculeum primum, qui reliquis fortior est, ut in L. al- benti; seta illa magna in eo differt, quod ommnino nuda videtur. Maczille 3:tii paris (M,) ceteris maxillis manifeste majores sunt, ad formam fere ut in L. marginato; art. 1 latitudine fere dimidio longior, versus apicem sub-angustatus; art. 2 eo paullo brevior et angustior, versus apicem attenuatus, oblongius ovatus, seta minuta versus apicem in latere interiore: unguis mediocris, art. priore di- midio brevior. Pedes (P,, P5) ut in prioribus, setis paullo brevioribus. Aculei in ramo exteriore membranula simplici limbati sunt, aculeo ultimo tantum in latere exteriore. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 75 Pedes 4:ti paris (Bl) aculeos sat fortes, vix limbatos habent; art. 2 rami interioris art. 1:mo non duplo longior est, setis duabus vel aculeis sat parvis, imaqualibus, non limbatis, oblique foras directis. Mas ADULTUS ignotus. — Mas junior (segm. abd. 5), fere 1 millim. longus, ad formam angustior est, quam adulti, ut in prioribus. Mazille 3:tii paris similes sunt feminze ad., sed majores. Segm. abd. 1 (0) paullo latius est quam segm. thor. 5, fere circulatum, antice posticeque truncatum: segm. 2 sub-transversum est: segm. 5 paullo longius, quam in 9 ad., appendices pro magnitudine hujus segmenti paullo breviores, quam in illa. FEMINA JUN., ut PULLUS et sacci ovorum ignoti. Vitam degit eodem modo, quo species hujus generis antea descriptae. Ser. II. SIPHONOSTOMA. Fam. ASCOMYZONTIDAE. Corpus latum, depressum, sub-ovatum vel rotundatum, ex segmentis 12—10... compositum, capite magno cum segm. thor. 1 plerumque coalito, segmento ultimo in duas appendices diviso. Antenne 1:mi paris articulis compluribus (...20—9...): antenne 2:di paris breviores, articulis 3—4, in apice ungui, aculeo vel setis instructse, interdum birames. Sipho plerumque longus et palpo ad utrumque latus instructus; maxillarum paria 3; ma- xille 1:mi paris plerumque birames vel fisse, 2:di et 3:tii paris simplices, in apice ungue vel aculeo armatze. Pedes compressi, birames, pedibus segmenti thoracis 5:ti exceptis, qui imperfecti vel nulli sunt. — Sacculi ovorum externi. Animalia in corpore bestiolarum aquatilium inferiorum, parasitantia. Utom de båda slägtena Ascomyzon och Dyspontius, som vi här nedan skola karak- terisera, höra tvenne andra, af A. Borcr') nyligen beskrifna former, Artotrogus orbicularis och ÄÅsterocheres Lilljeborgu till denna familj, som genom den för Copepoderna i allmän- het typiska kroppsformen och segmenteringen, antennernas, benens och äggsäckarnes bild- ning m. m. komma de högst organiserade Gnathostomerna ganska nära, och nästan endast genom mundelarnes byggnad skilja sig från dem och Sapphiriniderna mom serien Poeci- lostoma, hvilka de 1 samma afseenden lika. Af alla till Siphonostomerna hörande familjer måste man ställa Ascomyzontiderna högst, och man kan då mom denna serie steg för steg följa segmenteringens försvinnande och de appendiculära organernas reduktion från den fullkomligaste Cyclopsformen (Ascomyzon) ned till de masklika, snart sagdt alla yttre or- ganer saknande Lerneiderna, som i organisationens förenkling och så att säga degra- dering endast öfverträffas af de lägsta parasitiska Cirripederna, t. ex. Peltogaster och Sacculina. Kroppens form är något omvexlande, än mera aflång, nästan päronformig, med län- gre abdomen, då djuret till utseendet mycket liknar en Lichomolgus; än genom abdomens förkortning mera rundad, hos Artotrogus Borck nästan kretsrund. Cephalothorax är myc- ket bred, rundad eller mera äggformig, ofvan konvex: hufvudet är mycket stort och synes alltid vara intimt sammanvuxet med det 1:sta af thoracalsegmenten, och bildar med detta en stor, bred, baktill mer eller mindre urringad sköld, som oftast är större än de följande segmenten af cephalothorax tillsammantagna. (Att denna sköld utgöres icke blott af huf- !) Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania 1859. 176 T. THORELL, vudet, utan äfven af ett thoracalsegment, synes deraf, att den icke blott bär antenner och mundelar, utan äfven 1:sta benparet, åtminstone hos de former, jag haft tillfälle att undersöka). Hos Ascomyzon och Dyspontius äro thoracalsegmenten af det typiska antalet, eller 5: hos Asterochcres och Artotrogus finnas, enligt Borck, endast 3 fria thoracalsegment, hvilket synes bero derpå, att hos dessa slägten det 3:dje och 4:de sammansmält till ett enda, likasom det 1:sta är förenadt med hufvudet. Abdomen är kortare, än cephalotho- rax, och har troligtvis hos & af Dyspontius det fulla antalet (6) skilda segment: 9 har endast 5, men af dessa är det I1:sta tydligen sammansatt af tvenne (XIV. 22 A). Hos Ascomyzon äro abdominalsegmenten 5, af hvilka de två första likaledes äro sammanvuxna med hvarandra hos 9. Samma synes förhållandet vara hos Åsterocheeres. Artotrogus upp- gifves hafva 5 abdominalsegment, men Borck nämner ej, af hvad kön det exemplar varit, som han aftecknat och beskrifvit. Detta djurs abdomen visar (1. ce. PI I fig. 10) en ganska egendomlig bildning: de tre första segmenten äro ytterst korta, och figuren visar å det första af dem icke någon genitalöppning: deremot antyder den på det 4:de, som är längre och bredare än de tre föregående tillsammans, två smala, långsgående öppnin- gar (?). — Sista abdominalsegmentet har formen af två korta bihang, i spetsen försedda med långa, cilierade borst. Ögat är litet och dubbelt, såsom hos Lichomolgus: Artotrogus och Asterocheres skola hafva tvenne små, skilda ögon. På undersidan bär hufvudet 2 par antenner, ett sugrör samt 3 par mawmiler. Första parets antenner äro än kortare, än längre än hufvudet, mer eller mindre trådformiga, än med talrika, c:a 20 leder, och då vid basen något förtjockade, än med färre (...9—10...) Andra parets antenner äro kortare, 3—4-ledade, oftast med en stark klo eller tagg i spet- sen, hos Äscomyzon försedda med en liten bi-gren på yttre sidan. Sugröret är merendels långt och smalt, och innesluter väl oftast, såsom Borck uppgitver för de arter, han be- skrifvit, två transformerade mandibler, som jag dock icke kunnat finna hos Ascomyzon. A ömse sidor om sugröret, nära dess bas, ser man oftast ett af en eller flera leder be- stående bihang, som väl rättast bör anses såsom en palp, motsvarande Gnathostomernas mandibularpalp, ehuru den är fullkomligt skild från sugröret. Hörsta parets maziller äro af något omvexlande form, oftast tvågreniga; de två bakre paren äro benlika, i spetsen beväpnade med en tagg eller klo. BozrcKk förmodar, att de delar, som jag anser för 1:sta parets maxiller, äro maxillarpalper; men deras betydliga afstånd från de benlika maxil- : lerna hos Ascomyzon och isynnerhet hos Dyspontius (XIV. 21 R, 22 R: m) låter svårligen förena sig med ett sådant antagande, särdeles som de äro fästade rätt framför, icke på sidan om dessa maxiller. Jag bör dock tillägga, att hos Åsterocheres finnas, enligt BorCK, 2 par sådana bihang, hvilket gör tydningen af dessa organer mindre säker: dock torde väl 1 detta fall det främre paret böra anses för 1:sta parets maxiller, det bakre såsom maxillarpalper. — Benen äro af den för Copepoderna typiska formen. Deras antal synes motsvara thoracalsegmentens: utom på det sista af dessa, der de äro helt rudimentära eller alldeles saknas, äro de starkt hoptryckta, och bestå af en tvåledad basaldel, som oftast bär två 3-ledade grenar, med simborst och taggar i brädden; de förenas två och två af en stor mellanskifva. Artotrogus och Asterocheres skola endast hafva 3 par sådana ben. Ascomyzon och Dyspontius hafva 4. Om de hithörande djurens inre byggnad är ingenting bekant. Af den stora öfver- enstämmelsen i den yttre formen mellan dem och de högre familjerna inom de föregående OM KRUSTACEER I ASCIDIER. Få serierna, torde man kunna sluta till en viss öfverensstämmelse med dessa äfven hvad de inre delarne angår. Utan tvifvel befruktas honorna förmedelst spermatophorer: äggen för- enas vid utträdandet ur ovarierna till två yttre äggsäckar, som genom sin korta, ovala form ansluta sig till de högre Gnathostomernas äggsäckar. Alla äro äkta parasiter, och förekomma på i hafvet lefvande djur af vidt skilda klasser, dock, såsom det synes, endast på evertebrater. Ascomyzon lefver i respirations- säcken af Ascidier: Artotrogus är af BorcKk funnen på nakna Mollusker (Doris), Astero- cheeres på en sjöstjerna (FEchinaster sanguinolentus). På hvad djur Dyspontius lefver, är mig obekant. Gen. I. ASCOMYZON ') n. g. Corpus piro sub-simile, cephalothorace late ovato, ex segmentis 11 compositum, quorum segm. thor. 1 cum capite coalitum est: abdomen ex 5 segmentis constat, 1:mo et 2:do in Q inter se coalitis. OÖOculus unicus, duplex. Antenne 1:mi paris longe, articulis .20...; antenne 2:di paris breviores, birames, ramo principali ex articulis 4 composito, in apice aculeo forti armato. Sipho longissimus, palpo angusto ad latus utringue. Maxilla 1:mi paris magne, birames; 2:di et 3:til paris simplices, in apice ungue vel aculeo curvato armatee: ille articulis 2, he art. saltem 4. Pedes 5 paria: 1—4 paris birames, ramis om- nibus articulis ternis: 5:ti paris parvi, imperfecti, ex articulo singulo constantes. Animalia in sacco respirationis Ascidiarum parasitantia. AT detta slägte är endast en art bekant. Den skiljer sig från de öfriga Ascomy- zontiderna genom en kroppsform (XIV. 21 A), som i hög grad liknar Lichomolgernas, isynnerhet L. furcillatus (jfr. XII. 20 A och XIV. 21 A). Cephalothorax är bredt ägg- formig hos hanen, men något smalare än hos honan. Hufvudet visar framtill och under ett tydligt, triangulärt rostrum: det af hufvudet och 1:sta thoracalsegmentet bildade stycket är endast obetydligt större än den öfriga cephalothorax: thoracalsegmenten, som bakåt temligen jemnt aftaga i storlek, äro endast svagt urringade, och deras bakre hörn äro rundade, föga eller icke bakåt utdragne. Abdomen är ungefär hälften så lång, som den bredt äggrunda cephalothorax, bakåt temligen jemnt afsmalnande; af de 5 korta, breda segmenten äro de två första hos honan sammanvuxna till ett enda, som på inre sidan visar en genitalöppning, vid hvilken de båda äggsäckarne bäras fästade. Det nästsista abdominalsegmentet är icke bredare än det närmast föregående: bihangen äro korta, med sex långa borst i och vid spetsen, af hvilka de två längsta äro ledade vid basen. Ögat är ett och dubbelt, af vanligt utseende och läge. Första parets antenner äro temligen långa, nästan trådformiga, och bestå af omkring 20 leder: mot basen äro de något förtjockade, med lederna derstädes mycket korta, transversella. Andra parets an- tenner (ÅA) äro betydligt kortare, utåt något afsmalnande: de utgöras af 4 leder, af hvilka den sista är i spetsen beväpnad med en stark, något krökt rygg; den 2:dra leden bär på sin yttre sida en liten bi-gren, bestående af en aflång led, hvars spets utlöper 1 ett groft borst. Sugröret (BR, s) är mycket långt och smalt, från midten mot basen småningom 1) ÅA doxog saccus, et uvSw, sugo. 78 TT TEORI I, bredare, i sjelfva spetsen åter något utvidgadt. Dess finare byggnad har jag icke lyckats fullt utreda. Ytterst består det af en slida, men imuti denna har jag icke kunnat urskilja några mandibler: den har deremot synts mig omsluta ett annat rör, omgifvet af långa, tvärstrimmiga muskler (21 5, S,), som fästa sig på ett stilett-likt organ i sugrörets spets. Ofvanför detta organ har jag trott mig se en kapsel, i hvilken stiletten medelst de nämnda musklerna kan indragas. Figuren S visar sugrörets spets hos ett lefvande djur; på sprit- exemplar har den det utseende, som fig. S, visar. — Sugröret är icke alltid utsträckt längsefter kroppens undersida, utan kan böjas tillbaka, och man finner det icke sällan rik- tadt åt alldeles motsatt håll eller rakt framåt. På ömse sidor om sugrörets bas ser man en lång, smal, nästan jemnbred palp (BR, p), bestående af två leder, af hvilka den 2:dra, som är längst, i spetsen bär ett par långa borst. Första parets maxiller (R, m,) äro större, än hos de öfriga slägtena af denna familj: de sitta fästade något bakom palperna, rätt framför 2:dra parets maxiller, och ungefär lika långt från dessa, som de från 3:dje parets maxiller. De bestå af två aflånga grenar, af hvilka den yttre är mycket större, isynnerhet bredare är den inre: de synas vara fästade på ett mycket kort, gemensamt basalstycke, och äro i spetsen försedda med några få borst. — Andra och tredje parets maziller äro benlika, af nästan samma storlek och form: 2:dra parets bestå af en kort basaldel, ett temligen långt, kraftigt mellanstycke och en lång, mycket stark klo. Tredje parets maxiller hafva flera, åtminstone 4 leder, inberäknadt den starka tagg eller klo, hvarmed de i spetsen äro beväpnade, och hafva en icke obe- tydlig likhet med 2:dra parets antenner, på bi-grenen när. Af benen äro de fyra första paren väl utvecklade, stora och kraftiga, bestående af en tvåledad basaldel, som bär tvenne långa, temligen smala grenar, hvardera på alla de nämnda benparen bestående af tre aflånga leder. Båda grenarne bära i inre brädden och spetsen temligen långa, svagt krökta, plumulerade borst, och yttergrenen dessutom en rad taggar i yttre brädden. Mellanskifvorna äro stora, rektangulära, och blifva bakåt små- ningom kortare. — Femte benparet utgöres af en enda liten, aflång led, med två borst i spetsen, fästad vid sidan af sista thoracalsegmentet, hvilket också bär ett litet borst straxt framför dess fästpunkt, alldeles som hos arterna af slägtet Lichomolgus. Äggsäckarne äro ovala, nästan genomskinliga, och innehålla ett ringare antal stora, löst förenade ägg. Om ungarnes utseende och utveckling är mig ingenting bekant. Den enda kända arten af slägtet Ascomyzon är funnen i en Ascidia, och träffas såväl inom respirationssäcken, som mellan gäl-lamellerna. ÖOaktadt dessa djurs för sim- ning väl afpassade organisation, har jag aldrig sett dem röra sig eller gifva det ringaste tecken till lif, i hvilket afseende de äro mycket olika Lichomolgerna, men deremot öfver- ensstämma med Buprorus. + 1. ÅA. Lilljeborgii. (Tab. XIV. 21). Segmentum penultimum latitudine paullo brevius; appendices crasse, latitudine non longiores, segmento illo breviores, setis valde inzequalibus, quarum longissimae abdominis longitudinem multo superant. — Long. & 92 c:a 1 millim. Habitat in ÅAscidia parallelogramma sat frequens. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 79 Descer. FEMINA AD. (XIV. 21 AD). Cephalothorax rotundato-ovatus, supra fortius convexus, capite magno cum segm. thor. 1 in scutum magnum, reliquum cephalothoracem magnitudine superans coalito. Segmenta thoracis longitudine multis partibus latiora, gradatim et satis aequaliter et latitudine et longitudine decrescentia, postice emarginata, suturis leviter arcuatis vel potius bis fractis, in lateribus leviter rotundata, angulis posterioribus quoque rotundatis, vix productis, segmentum vero 5 segm. priore vix brevius, transversum, basi angustum, apice latum, truncatum, angulis rotundatis. Abdomen cephalothorace plus duplo brevius et multis partibus angustius, versus apicem satis 2equaliter angustatum, segmentis 5 latis, transversis: segm. 1 et 2 in partem unam coalita, antice latiorem, sub-ovatam, segmento thor. 9 fere angustiorem, latitudine maxima non longiorem, longitudine circiter re- liqui abdominis, lateribus antice rotundatis, postice sub-rectis, antice posticeque late truncatam. Apertura genitalis (A, ag) utrinque fere in medio hujus partis latere conspicitur, quse apertura antice procursum parvum obliquum, sub-conoidem ostendit: subter et paullo pone eam ordine pilorum c:a 8 densissimorum, vel potius aculeorum te- nuium instructum est segm. abd. 1. Segm. 3 hac parte multo angustius, latitudine plus dimidio brevius; segm. 4 eo fere duplo longius, vix angustius, latitudine paullo brevius, apice bis truncatum. ÄAppendices crassee, breves, segmento 4 plus duplo breviores, ipsarum latitudine non longiores, apice oblique truncate, ita ut latus exterius longius sit quam interius: in et ad apicem setas 6 valde inequales, pilosas gerunt, quarurm duz longissima ad basin articulum ostendunt, omnium longissima abdomine circiter dimidio longior est. Antenne I:mi paris (A, RB: a) capite cum segm. thor. 1 fere longiores, tenues, versus basin sub-incrassatee, ex art. 20 composite: art. 1 oblongus, art. 2—8 brevissimi, transversi, zequales, art. 9 iis multo angustior, obli- quus, art. 10 eo paullo latior et longior, a latere visus sub-trapezoides: reliqua antenna versus apicem paullulo an- gustata, articulis cylindratis, subequalibus, latitudine c:a duplo longioribus, antepenultimo et ultimo exceptis, qui breviores sunt. In parte illa crassiore, ex articulis transversis composita, densius setosum est latus anterius an- tennee, aculeis inter setas tribus, sub-obtusis, in apice art. 1, 3 et 5: preterea rarius setosa est antenna, apice ex- cepto, ubi setas paucas longiores gerit. Antenne 2:di paris (A>) prioribus fere duplo breviores, sed parum angustiores, versus apicem sub-angustatee, articulis sub-cylindratis, ramulo parvo in latere exteriore. Articuli rami principalis 4: art. 1 brevis, sub-transversus; art. 2 latitudine plus duplo longior, art. 3 priore etiam longior et angustior, 4 brevis, angustus, in apice aculeo forti, sub-curvo, longitudine c:a articuli 2 armatus. In medio latere exteriore articuli 2 affixus est ramulus ex ar- ticulo minuto constans, qui in setam sat longam et fortem excurrit. Heec seta ad basin verticulas aliquot densas habere visa est. Sipho (R, s) longissimus, tenuis, usque ad segm. abd. 1:mum pertinens, a basi lata, rotundato-truncata cireiter ad medium equaliter angustatus, per reliquam longitudinem eadem fere latitudine, modo versus ipsum api- cem paullulo dilatatus. Ex vagina constat, que tubulum a musculis tenuibus, transverse striatis, a basi siphonis usque ad apicem ejus ductis, cireumdatum continere videtur; qui musculi in apice siphonis organo cuidam, pugionis simili, et qui in capsalam retrahi possit, aptati esse sunt visi (S, S,). Mandibulas non reperi. Palpi, paullo pone basin antennarum 2:di paris siti, a basi siphonis paullo distantes, longi sunt et tenues, recti, ex articulis binis constantes. Art. 1 brevis est, latitudine c:a duplo longior, apicem versus sub-angustatus; art. 2 eo paullo angustior, sed 4:plo longior, vix attenuatus, in apice setis duabus longis, tenuibus, aequalibus instructus. Mazille I:mi paris (M,) paullo pone basin palporum site, magna, ex laciniis 2 liberis sive ramis con- stantes, qua ad articulum communem, brevissimum fixee esse videntur. Ramus interior, exteriore circiter dimidio longior et multo latior, oblongus est, versus basin dilatatus, latitudine maxima plus duplo longior, in apice trun- cato setas 4 gerens, quarum 3 interiores valide sunt, longitudine ipsius rami, in margine exteriore sub-denticulat&e: ramus exterior angustus, vix attenuatus, latitudine c:a 4:plo longior, in apice truncato setis 3, extima brevi, ceteris 2 1pso ramo longioribus. Mazille 2:di paris (M;), a maxillis 1:mi et 2:di paris fere zeque distantes, prioribus longiores sunt, formå fere pedum simplicium, crassitudine antennarum 2:di paris. Constant ex articulis tantum 2, 1:mo brevissimo, 2:do sat longo, forti, sub-cylindrato, supra medium tamen paullo crassiori, et ungui valido, art. 2:do parum breviore, in formam littere S levissime curvato, cum reliqua maxilla angulum obtusum vel fere rectum formanti. Mazille 3:tii paris eådem fere formå ac priores, versus apicem attenuatae, paullo longiores, ramo principali antennarum 2:di paris haud dissimiles. Ex articulis 4 composite esse videntur. Art. 1 latitudine dimidio longior est; art. 2 eo vix angustior, sed duplo iongior, versus apicem parum angustatus, vestigio suturaee obliqua prope apicem: art. 3 priore multo angustior et brevissimus; art. 4 eo etiam angustior, sed plus duplo longior, in acu- leum validum, sub-incurvum, ipso articulo longiorem excurrens. Art. 3 et 4 inter se et cum aculeo nullis verti- culis, suturis tantum, conjuncti videntur. Pedes (Pi, P3) parium 1—4 magni, birames, lamina magna rectangula, transversa bini conjuncti, parte basis ex 2 articulis composita, 1:mo lato, transverso, rectangulo, setå in apice lateris interioris, 2:do eo paullo an- gustiore, vix vel parum breviore, in latere exteriore oblique truncato, ibique ad basin seta instructo, in latere in- teriore rotundato: ramis parte basis multo longioribus, sub-aequalibus, parallelis, ex 3 articulis oblongis compositis, aculeis et setis plumatis in margine, ramo exteriore parti basis versus basin lateris obliqui, interiore versus medium apicis late truncati affixo. 80 T. THORELL, In pedibus I:mi paris (P,) rami exterioris art. 1 latitudine fere duplo longior est, inverse ovatus, seta versus apicem marginis interioris, aculeo forti, sub-incurvo, deorsum directo, longitudine ipsius articuli, et in mar- gine exteriore sub-denticulato, in apice marginis exterioris armatus: art. 2 eadem forma atque art. 1, modo paullo brevior, seta et aculeo ut in illo sitis, aculeo vero parvo, integro, oblique foras directo, margine interiore in apice dentem parvum formanti; art. 3 ovatus, priore paullo longior et latior, in parte inferiore marginis interioris et apice setis 4, in margine exteriore aculeis 3, integris, sat parvis, obliquis. Rami interioris art. 1 sub-rectangulus, latitudine paullo longior, seta ad apicem marginis interioris; art. 2 priore paullo longior et versus basin angustior, seta, ut in eo, ad marginis interioris apicem, qui dentem formal: apex marginis exterioris duos dentes ostendit; art. 3 longitudine prioris, paullulo latior, sub-ovatus, setis in parte marginis interioris inferiore et apice 5, in medio marginis exterioris 1, ipso margine apud hanc setam et in apice in dentem acutum producto. Omnes set sat longae, parum curvate, fere deorsum directae. Pedes 2:di paris prioribus valde similes, sed paullo majores et fortiores, parte basis presertim latiori, ramis quoque paullo latioribus, quorum articuk praeterea eandem fere formam habent. Differunt preesertim aculeis paullo aliter factis et setis brevioribus, preesertim versus apicem ramorum. Rami exterioris art. 1 in margine exteriore magis rotundato densissime denticulatus est. Aculei hujus rami 6 (art. enim 3:tius 4 aculeos habet), qui, omnes oblique deorsum directi, in margine exteriore aculeis parvis, acutis dentati sunt. 5 superiores fere aequales, medio- cres, ultimus (apicis) iis duplo major. Ramus interior differt setis 2 in art. 2:do. Pedes 3:tu paris ut 2:di paris facti sunt, rami interioris art. 1 paullo modo brevior est, et dentes fortiores. Pedes 4:ti paris a ped. 2:di paris paullo magis differunt. Lamina intermedia multo brevior est: pars basis angustior: ramus interior non parum brevior quam exterior, art. ejus 1 preesertim brevior quam in pedibus illis. Art. 3 setas tantum 4 in margine interiore et apice habet: 2 in margine, 2 in apiee, quarum interior valida est et crassa, aculeo longo similis. Aculei rami exterioris vix dentati: omnes set breviores guam in pedibus anterioribus. Pedes 5:ti paris (F, ps), apici lateris segm. thor. 5:ti affixi, parvi sunt, imperfecti, articulo singulo con- stantes, qui oblongo-ovatus est, in margine presertim anteriore (exteriore) denticulatus, in apice setis 2 parvis, di- varicantibus instructus: paullo ante pedem segmentum ipsum setam parvam gerit. MAREM AD. unicum mutilatum inveni. Feminå paullo minor est, angustior, cephalothorace ovato. Abdomen (M,) latius, minus angustatum: segm. 1 latitudine segm. thor. 5:ti, quadrilaterum, angulis fortiter rotundatis, lati- tudine fere dimidio brevius, postice utrinque lacinia genitall parva, in apice seta mediocri, retro directa, instructa. Segm. 2—4 gradatim vix vel parum angustiora: segm. 2 haud parum angustius est quam 1, brevissimum, trans- versum; segm. 3 etiam transversum, sed paullo longius, segm. 4 id quoque transversum, longitudine fere dimidio latius, parum brevius, quam segm. 2 et 3 conjunctim. Appendices brevissimee, ad formam ut in Antenne I:mi paris a feminge paullo diverse. Articuli illi transversi numero 8 sunt; art. sequentes bre- viores quam in Q, longitudine gradatim decrescentes: 3 ultimi suturis parum manifestis disjuncti, fortasse in unum coaliti. Antenne 2:di paris et partes oris ut in Q. JUNIORES ignoti. Saeci ovorum (O) sat parvi, elliptici, abdomine c:a dimidio longiores, pellucentes, ovis paucioribus, magnis. Vitam degit häec species in sacco respirationis Ascidiarum, praesertim vero inter lamellas ejus. Interdum siphone deorsum directo, immo porrecto invenitur. Numquam natantem hanc bestiolam vidi: semper torpens veluti moribunda jacet. ua Ehuru det slägte, jag i det föregående omnämnt under namn af Dyspontius troligt- vis icke lefver i Ascidier, och således icke tillhör de djur, som äro föremålet för denna afhandling, bifogar jag dock en beskrifning på detsamma, enär det tillhör samma familj, som Ascomyzon, och kommer detta slägte ganska nära. Gen. II. DYSPONTIUS') n. g g. Corpus piro sub-simile, ex segmentis 12 (11) compositum, capite cum magno se- gmento thoracis 1 coalito, segmentis thoracis 4 et 5 brevissimis; abdominis segmenta 6, quorum 1 et 2 in 2 coalita. Oculus? Antenn&e 1:mi paris mediocres, tenues, articulis ...10...; antenn&e 2:di paris parve, articulis 3, in apice aculeis debilioribus vel setis armate. Sipho longissimus, palpo tenui, longissimo ad latus utrinque. Maxille 1:mi paris ') Nomen propr. mythol. OM KRUSTACEER I ASCIDIER. 81 parve, laciniis binis; 2:di paris articulis 2, 3:tii art. saltem 4, utriusque paris simplices, in apice aculeo curvato armate. Pedes 4 paria, birames (saltem pedes 1—3 paris), ramorum articulis ternis: segm. thor. 5:tum pedibus caret. Af den enda mig bekanta arten af detta slägte har jag endast sett ett enda, något skadadt och i sprit förvaradt exemplar, som Professor LirrLJEBORG funnit och godhetsfullt meddelat mig. Att detta djur icke lefver i Ascidier, slutar jag deraf, att dess kropps- betäckning är fastare, än hos de i det föregående beskrifna formerna. Kanterna af hufvud- skölden äro på undersidan bredt imvikna: hufvudet är framåt mera afsmalnande, icke bredt rundadt, de främre thoracalsegmentens hörn äro utdragne, tillspetsade, och det 3:dje af dem, som är temligen djupt urringadt, omfattar de båda följande segmenten, hvilka äro ganska korta. Detta är isynnerhet fallet med det 4:de, som nästan döljes af det föregå- ende, och hvars sidodelar synas vara genom suturer skilda från mellanstycket. Abdomen är ungefär hälften så lång, som cephalothorax: dess 1:sta led, som är mycket bred och utvidgad, visar sig tydligen vara sammansatt af tvenne, och då abdomen bakom detta stycke har 4 segment, och således 6 segment inalles, så måste det ifrågavarande djuret vara en hona. | Ögat kunde på det undersökta exemplaret, som länge förvarats i sprit, icke urskiljas. Första parets antenner äro kortare än hos Ascomyzon, trådformiga, utåt jemnt afsmalnande, med färre (10) cylindriska leder. Andra parets antenner äro mycket små och enkla, samt bestå endast af 3 leder, af hvilka den sista i spetsen bär ett par smala taggar eller rät- tare sagdt gröfre borst. Sugröret är vid basen mycket smalare, än hos Ascomyzon, och något kortare. Dess finare byggnad Mar jag icke undersökt. En lång, smal palp finnes å ömse sidor om dess bas, men döljes af hufvudets invikna kant. Hörsta parets maziller äro fästade långt framför 2:dra parets: de äro små och utgöras af en djupt klufven flik å ömse sidor om sugrörets tjockaste del: 2:dra och 3:dje paret äro af nästan samma form som hos föregående slägte, men klon på 2:dra paret är mycket mindre. Benen äro endast 4 par, enär det 5:te paret alldeles saknas. De äro af ungefär samma form som hos Ascomyzon, men mycket mindre i förhållande till kroppens storlek, och på det 4:de benparet har jag trott mig se endast en gren, icke två, såsom på de fö- regående benparen. Lefnadssättet är obekant. Djuret fanns på Christineberg af Prof. LIrLJEBORG uti ett kärl, hvari ett större antal med skrapa nyligen insamlade evertebrerade hafsdjur befunno sig. Utan tvifvel hade det lefvat som parasit på något af dessa. 1. D. striatus. (Tab. XIV. 22). Segmentum penultimum latitudine paullo brevius, sub-quadratum; appendices latitu- dine longiores, hoc segmento dimidio-duplo breviores, setis in apice et in lateribus sex valde inequalibus. — Long. 29 14 millim. Descr. FEMINA AD. (XIV. 22 A). Corpus ovatum, postice attenuatum, satis depressum, sub-pellucidum, cute duriore, rarius granata tectum; marginibus capitis segmentique thoracis 1:mi cum eo coaliti in latus inferius corporis latissime inflexis ibique stris c:a 5 ad longitudinem ductis notatis: area inter margines libera, antennas orisque partes gerens, antice valde angusta est, postice in formam fere trianguli dilatata. Cephalothoraz magnus, K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 8. ill 32 P: TROR latus, capite maximo, antice angustato-rotundato, rostro parvo, sub-triangulo, obtuso, deflexo; segmentis thoracis bre- vibus, 1—3 latissimis, latitudine paullo decrescentibus, angulis posterioribus productis, in segm. 1 et 2 acutis. Segm. 3 postice late et profundius emarginatum, in lateribus rotundatis sub-dilatatum, segm. 4 et 3 amplectens: segm. 4 brevissimum, a priore segmento fere occultatum eoque multo angustius, partibus lateralibus a media suturå divisis. Segm. 5 (8.) priore etiam multo angustius, setis 2 parvis subter ad apicem lateris utriusque (loco pedum 5:ti paris). Abdomen cephalothorace plus duplo brevius, segmentis 6: segm. 1 et 2 coalita, 1:mum valde dilatatum, postice latius, lateribus rotundatis, segmento thoracis 5:to duplo latius, postice et subter utringue apertura genitali magna, seta fortiori postica, curvata, retro directa, instructa: inter aperturas genitales cum segm. 2 coalitum, quod eo plus duplo angustius est, brevissimum, lateribus rotundato-parallelis. ”Tota hac pars longitudine non parum latior est, segm. 3 sequentibus conjunctis paullo brevior. Pars abdominis posterior versus apicem paullo angustata, sub-cylindrata: segm. 3 et 4 transversa, latitudine plus dimidio breviora, segm. 5 iis longius, sub-quadratum, paullo tamen brevius quam latius. Appendicum apex sub-angustatus; latitudine paullo longiores sunt, segmento priore plus dimidio breviores: setas gerunt 6, quarum 2 in apice ipso appendicis sitae, ad basin articulum habent et longissimee sunt, abdomine tamen breviores, reliquse parvee, in latere exteriore et versus apicem site. Antenne I:mi paris capite breviores, tenues, sequaliter sub-angustate, articulis 10 cylindratis, latitudine lon- gioribus (art. 2 et I presertim), art. 3, 5 et 10 exceptis, qui sub-quadrati sunt, art. 10 reliquis minore. In apice setas gerunt, quarum una reliquis multo fortior est, sub-recurva: preterea rarius in latere anteriore sunt setosze. Antenne 2:di paris (R: a,; A,) prioribus antennis multis partibus breviores et angustiores sunt, simplices, articulis 3, cylimdratis, quorum 1:mus angulum fere rectum cum reliquis format. Art. 1 longus, longitudine 2:di et 3:tii conjunetim: art. 2 latitudine paullo longior, priore non angustior, ad basin angustatus; art. 3 paullo lon- gior et angustior quam art. 2, in apice aculeis 2 debilibus sub-rectis, quorum alter altero duplo longior est, arti- culis 2 prioribus conjuncetis longior. Sipho longissimus, tenuis, versus basin modice incrassatus, 1psa basi rotundata, apice sub-dilatato, fere ad segmentum thoracis 3 pertinens. Palpus (P) ad latera ejus longissimus, angustissimus, rectus, versus apicem parum angustior, ex articulo unico constans, setae forti, compresseae, obtusee similis, a margine capitis inflexo occultus. Mazille I:mi paris (R: m,; M4;) parve, longe ante maxillas 2:di paris site, ex singulo articulo, in lacinias duas longas, angustas, rectas, ad basin paullo latiores, profunde diviso: lacinia exterior paullo breyvior et parum latior est, quam interior, in apice setis 2 longioribus, sequalibus instructa: lacinia interior prope apicem in latere interiore sub-denticulata est; in apice ipso setam paullo breviorem gerit. Mazille 2:di paris (M3) ex binis articulis longis, sub-rectis constant, quorum 1 ad basin ipsam et tum versus medium in latere exteriore sub-incrassatus est, latitudine circiter duplo longior; art. 2 eo paullo longior, multis vero partibus angustior, tenuis, seta ordineque pilorum ad apicem, in ipso apice aculeo sat forti, sed brevi (latitudine art:i 1 fere breviore), sub-curyo armatus. Mazille 3:tii paris (M;) priorum fere magnitudine, versus apicem angustate, ex articulis saltem 4 compo- site. Articulus 1 latitudine c:a duplo longior: art. 2 crassitudine prioris, eo duplo-triplo longior, versus apicem sub-angustatus, parte maxille insequenti paullo brevior: art. 3 multo angustior et brevior, sub-incurvus, sutura ob- liqua in duas partes, 1:mam transversam, alteram latitudine longiorem, divisus, seta minuta in apice intus; art. 4 etiam angustior, eadem fere longitudine, seta ut in priore, in apice aculeo vel ungui valido, sub-incurvo, longitudine articulorum 3 et 4 conjunctim armatus. Pedes (P>) minuti, lamina intermedia transversa, parte basali latitudine longiore, art. ejus 1:mo sub-trans- verso, seta in apice intus, 2:do oblique quadri-latero, seta prope basin margmis exterioris; ramz longiores sunt, fere 2equales, sub-incurvi, articulis ternis, oblongis (preesertim art. 1 rami exterioris), qui in margine interiore setis, ob- lique introrsum directis, instructi sunt (1 in art. 1, 2 in art. 2, 5 in art. 3 rami interioris; 1 in art. 1, 1 in art. 2, 6 in art. 3 rami exterioris), in margine exteriore rami exterioris aculeis 5 parvis armati sunt, quorum 1 in art. 1 et 2, 3 in art. 3. Margo exterior rami quoque fnterioris dentem vel aculeum parvum ad apicem in uno- quogue artieulo ostendit, et preeterea longiorem aculeum in medio hoc margine art. 3:ti. Pedes I:mi paris (P,) reliquis paullo minores sunt: differunt preterea partis basis articulo 2 sub-triangulo, ramorum art. 3 minore, setis brevioribus cum aculeis paucioribus. Pedes 4:ti paris ramo interiore carere visi sunt (?). Omnes setax plumatze. Mas et JUNIORES, ut vitae degende ratio ignota. Unicum exemplum femineum, in spiritu vini asservatum, communicavit Cel. LILLJEBORG, qui inter animalia qusedam inferiora, in mari Bahusiensi ad Christineberg collecta, libere hanc speciem fluctuantem invenit. = NN - DD ASA (el a i tel fl be 5 OO boll nn Mw ll nal) HH - v - NY wo sv RAR v s v Inolilnolilns) no insl Ino) no] DUST MONA sw = SAGE O HR RKA AR PRADA uu NN -- SS » [CR w = OM KRUSTACEER I ASCIDIER. EXPLICATIO TABULARUM. Femina adulta, ante partum. Antenna 1:mi paris 9 jun. (cum segm. abd. 5). Antenna 1:mi paris Q ad. Antenna 2:di DD Femina adulta, post partum. Mas adultus. Femina junior. Pullus sive larva. Pars posterior corporis 2 ad., subter. » » » Q jun. (cum segm. abd. 5), supra. » » » Q jun. (cum segm. abd. 5), subter. » » » Q jun. (cum segm. abd. 4), supra. Apex abdominis 2 ad., supra. » » » » subter. » » » » a latere. » » ED) postice. Appendix abdominis Q ad. Pars media corporis 29 ad., subter. Pars posterior partis matricalis 2 ad., subter. » » — corporis Q ad., cum sacceis ovorum, subter. » — corporis Q ad., cum spermatophoris, supra. Segmentum penultimum 9 ad., a latere. » » DEN) Supra. » » DID SUNSET Labrum Mandibula Maxilla 1:mi paris » 2:d1 paris » (vel maxillae) 3:til paris Mandibula cum palpo Pars mandibulae Saccus ovorum Palpus Pars palpi Pes (vel pedes) 1:mi paris 2 ad. » » » 2: » » » STD » » » 4:ti » » » » 5:ti » Canalis seminalis cum receptaculis seminis sperma- tophorisque orificio affixis. Pars corporis antica 2 ad., subter. Caput 2 ad., subter. antice. Pars capitis anterior 29 ad., subter. Apex siphonis exempli vivi. mortui. » » » » » » Spermatophorus. Corpuscula spermatica. Segmentum thoracis ö:tum P ad. Capsula spermatophori cum teste. cum parte testis. Receptaculum seminis. Ne Z «> 2 | Semicanaliculus (?) oris Q X, Pars segmenti thor. 5:ti et abd. 1:mi Q ad., subter. » » » re, cum spermatophoris. » » ad. » » 33 » a late- Pars capitis A ad., cum antenna 1:mi paris dextra, CA,» Antenna 1:mi paris &A jun. (segment. abdom. 4). Ajo Ad > supra. » » » » 2:di » » » ad. » T, Pars media corporis & ad., subter. ey, Maxilla 1:mi paris la» » 2 kl3> » SAM. I IT,, Pes (vel pedes) 1:mi paris IL,, » » » :d1 Ilos DB » » 3:tll IT, 5 D » » 4:ti1 I[., » » » 5:t1 0, Pars anterior corporis & ad., subter. (D5- DD DOSER DD Dy» » » » » (60) 2 » » » (OD » » » D,., » » » » fö » » » » D., Apex abdominis &A ad. a latere. a, antenna. Ems » 1:mi paris. Czo » 200, 0-D a,, articulus 4:tus. A3 > » d:tus. ag, apertura genitalis. ap, appendix abdominis. ad>, locus antennae 2:d1 paris. amp, » mandibulaxe cum palpo. am,, » maxille 1:mi paris. Clin » 2:di amsz, » » d:tli c, semicanaliculus (?) oris. C8, canalis seminalis. » » » » » » & ad. » supra. jun. (cum segm. abd. 53) subter. esp, capsula spermatophori. d,, dens 1:mus mandibulze. e, i, Us le, lg, Ps lu, m, apertura matricis. intestimum. lamina intermedia. lacinia extima. » — genitalis. » intima. » lateralis. » media. » — posterior. labrum. lacinia ultima. mandibula. » » JF ad. 6 » » » » » 4) supra. » 5) » » 4) subter. 34 m,, maxilla 1:mi paris. NS » dir M3 > » O:t ms, musculus. mr, matrix. oc, Ooculus. oe, oesophagus. os, apertura oris. ov, Ovarium. Py» Ppes 1:mi paris. Pas »” 2:di » T. THORELL, OM KRUSTACEER I ASCIDIER. Ps; pes Stil paris. pb, pars basis. pm, » media. pu, » ultima s. apicis. r, rostrum. re, ramus exterior. ri, » interior. rs, receptaculum seminis. 8, sipho. so, saccus ovorum. sp, spermatophorus. Pas DET ESREEFeSbiS: Pas » Ati » vl, vulva. Balk 1. Notodelphys Allmanni. ; Fab 1. MNotodelphys Allmanni. — 2. N. rafescens. Tab: AE 3. Notodelphys tenera. — 4. N. coerulea. PADSLVS 4. Notodelphys coerulea. — 5. N. elegans. — 6. N. agilis. (Fab 6. MNotodelphys agilis. — 7. N. prasina. Fa VAS 8. Doropygus pulex. Fabsavtt 9. Doropygus psyllus: — 10. D. auritus. Tabg CVE 10. Doropygus auritus. — 11. D. gibber. Trap: AE 12. Botachus cylindratus. — 13. Ascidicola rosea. Lr DR 13. AÅscidicola rosea. — 14. Buprorus Lovéni. — 15. Lichomolgus albens. Fab. XE 15. Lichomolgus albens. — 16. Ergasilus Sieboldii Norpm. — 17. Coryceus germanus Levck. — (Partes oris cet. Ergasili et Corycei cum Lichomolgi hoc loco delineate, ut possint inter se comparari harum partium in diversis Poecilostomorum generibus forma et dispositio). Pab SXT 15. Lichomolgus albens. — 16. Ergasilus Sieboldii Norpm. — 17. Coryceus germanus LEucK. — Omnes a latere delineati, quod singularem capitis inferioris formam locumqne oris ostendit). — 18. £. marginatus. — 19. LZ. forficula. PAS CH. 19. Lichomolgus forficula. — 20. &L. furcillatus. Tab. XIV: 21. Ascomyzon Lilljeborgi. — 22. Dyspontius striatus. — nn —-— AR K Vetensk. Akad. Handl. Bd I. N?8. Thorell de. . L. Notodelphys T. Thorell. Krustaceer i Ascidier. Tafl. I ISS | Allmanni. Gen. Stab Lith Inr. K Vetensk. Akad. Handl. Bea. IM N?8. T. Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. Tafl. I. SN / : NW NAN I. Notodelphys Allmanni. 2 NI, rufescens. Thorell del. Gen. Stab. Lith. Inr AN N AA fran MRS RO FN K Vetensk Akad. Fandl. Bd. I N? 8. Å AÅ Å SN SIS N II IKKKKN 3 NOLlo delphys tenera. ThoreUu de. T. Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. Tafl. II. BA IE 5 ZON. ceerulea. Gen. Stab Eith,Jns: VSM ES ene, IV, T.Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. K Vetensk. Akad. Handl. BAI .N?8B. & elegans. föl Notod elphys cerulec 4. agilis. O. Ni Stab. Lilé. Lr. Thorell det. T. Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. Tafl. V- etensk Akad. Handl. PB d IL N? 8. ec KN Z Y 6. MP. 4 2 E) G ls RE MEn prasina. glis. I N. 6. Notodelphys a Stab Liv. Ir. Gers Thorell de. T. Thorell Krustaceer i Ascidier. Tafl VI. K Vetensk. Akad Handl. Bqdll.N? 6. gus pulex. 0. Doropy Stab.LithInr: Gen Thorell del. NANG SN K Vetensk Akad HandL.Bd IM N? 8. T Thorell Krustaceer 1 Ascidier. Tatl VIL. IM, | OG El 10. MP I.Doropysgus psyllus. 10.0. auritus. öm ON MR Uv Få KVetensk. Akad. Handl. BA. II.N: 8. T Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. TafI VIL. NORTE 10. SER VARE EL MONO TEEN ESG st. = —|]Ö. 10.5. | 10. Doropygus auritus. IL.D. sibber. KVetensk. Akad Handl. B d III. N?8. T Thorell. Krustaceer i Ascidier TafL IX. Ae JE. 2E. EN 12 Botachus cylindratus . 13. Ascidicola rosea. Ihoredb del. K Vetensk. Akad. Handl. B dT N? 8. T. Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. Tafl X. 13.M,. BM. | CZ NE NIER = > 15. Ascidicola rosea. 14 Buprorus Lovéni. 15. Lichomolgus albens . Ikorell del. Ger. Stab Lithv. Lu IK Vetensk. Akad. Handl. Bd. II. N? 8 5 P DE Der T.Thorell. Krustaceer i Ascidier. Tafl. XI j — JOAR II ISIN ULLA Og L NN j rå Z eg 16. M,. 15. Lichomolgus albens. 16. Ergasilus Sieboldii. wosov. 17. Coryceus germanus. raven Ihkorele dec. ALE ESS K 1 i i NR [| Te ELAN OLER SIR TE K Vetensk Akad Mandl. Bd IN? 8. T. Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. Tafl XII 15. Lichomolgus albens. 16. Ergasilus NSieboldii Non. I Corycecus Sermanus IEUCK. 18. Lichomolgus marSmatus . 19. Tichomolgus forficula. (5, 16, 19, Thorell ITLUGeborg del 6 ANTENN FET TN 'K Vetensk Akad. Handl. Bd. IM N?8. 19. Tichomolgus N horell del. T Thorell. Krustaceer 1 Ascidier. fafl XI. ENL ar AI LL SAGA SITE ER SN forficula . 20.P.. 20. Lichomolgus furcillatus. ER ; » K Vetensk. Akad. Handl. BAI. N? 8 - T. Thorell. Krustaceer i Ascidier Tafl SIV. 21.2 INN MM ö LPA Il WEE I NE Ad 5 "| | ; : -P | Fr rer IN O ost Le fr Bette re ed Are