årtntrdej rt fiket IvteBrtntna torrt vs 9 ag stotsSotot-ty i -totspefrbrirkole rr rr ör > M . aa Fes Acbbytekekoba tet rVrT skr Ia NM Vv 4 j BIHANG KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-ARADEMIENS HANDLINGAR. SJUNDE BANDET. 34 JA | Smb HADUIIOKAR SO NTROVAS HÖVDR INNEHÅLL AF SJUNDE BANDET. . de KLERCKER, C. E. Recherches sur la dispersion prismatique de är TaPlaSte LAVeE: UNC” Pla Ch sa oooodooood as ed obossas ss sörssppr sant 1— 556. . GYLDEN, H. Undersökningar af theorien för himlakropparnes rö- TINGET od IE Geer br KAN SE SEN. TNA EAA pe SE RTR Te 1—168. . HoLM, G. De svenska arterna af trilobitslägtet Tllenus (Dalman). RUSTAS BIE AD ATL TO Ag Or Nr me a ART SD RN sg LR Sp Sf a nn 1—148. . LINDSTRÖM, G. Om de paleozoiska formationernas operkelbärande ISO ETT Fa (ET LARS IEA EEG (Oe SR RACE SN FRE BORN Sr 1—112. . HINDE, G. J. On Annelid remains from the silurian strata of ulekisleroN Gotland; CWI6H:3' PlabeS-os oo ooo oo tessssr=sS3srssss 1— 28. . TIGERSTEDT, R. Ueber innere Polarisation in den Nerven. Mit GL TNESRENS) 20 Gee ÖN sr LÄ sl DEE sägen a ee SNRA SE: SNPEEE A 1— 18. . TIGERSTEDT, R. Zur Theorie der Oeffnungszuckungen. Mit 1 Tafel 1— 38. . ANDBÉRK, S. A. Undersökningar öfver svenska byggnadsmaterialers värmeledningsförmåga. Med 1 tafla . KINDBERG, N. C. Die Arten der Laubmoose Schwedens und Nor- VE SETS ROSE AKSRIE RA See 32 SSE BI OA SING fa a a I SR SRA ONS 1—167. . ARRHENIUS, S. Om den magnetiska polarisationens försvinnande. unket Tie tryr tear 253 Ke ERE TA EE sla FSK SEE DA TE SEAN SR SÄD ad 1— 36. ”- / S KR ” — CK Ja . SVR JE själ y, Sr PENNE REN ; Kär ja Ni C h Sy 3 | , 4 h j | K TATKKT- KURVA SA då Jul så ob OgpARär en äl sg strtpålt IT ko DU RECT SUREE MS stlonalg- ön OjYAb ÖL REE - fäjtbgrts Ja rstnsals HIT wi 4betb rå sr sådvs TERS TTETET få Fa > re så FS PE DR Ne SG kuoalll FSA is LIST PEEL Rn, fe er YaJlok SNES SE sästsondtig into adatotombötr ol; hud LE i Bier AS - Ni RA AVR RE | ba gla. ntåtynljd sitå ISA FN FOTERn 8 LAR Mr Ars RR ÄT OR RI bi [05 AE ESR FOS KVAR Ait Ti Hal IEC ÄN HOVA. Sh. doft eabyslot sngås öns 1 SEEN TEEN ; $ Så AR SN Kån NEDRE ES Hiv LR Ger 4 nån LES FEN LYECER AA TE dö s våRSRE fn atE FN Or id. NR HE BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:ot RECHERCHES SUR LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LACLUMIERE C.-E. DE KLERCKER. AVEC UNE PLANCHE. ([ MEMOIRE PRÉSENTÉ A I”ACAD. R. DES SCIENCES DE SUÉDE LE 7 JUIN 1882. STOCKHOLM, 1882. KONG BOK TRYCKERIET: P. A. NORSTEDT & SÖNER. - är - »La petitesse des longueurs d'on- dulation montre que les distances mo- léculaires peuvent ne pas &tre négli- geables vis-å-vis de ces longueurs, hypo- these que l'on est forcé d'adopter pour rendre compte des phénoménes de la dispersion.» E. VERDET. Legcons d'optique phy- sique, t. I p. 88. er ce que nous croyons découvrir dans "le monde des infiniment petits, dans ce microcosme ou la matiere com- mence pour ainsi dire son existence, est mnaturellement d'une nature hypothétique, parce que probablement jamais un regard de notre oeil matériel n'y pourra pénétrer. Cependant, nos connaissances sur la disposition intérieure de la matieére se développeront petit å petit et gagneront en solidité, å mesure que nous découvrirons et que nous trace- rons les lois des phénoménes extérieurs de la nature, direc- tement perceptibles et mesurables å l'aide de nos instruments toujours plus perfectionnés; en effet, ces lois doivent néces- sairement étre en relation intime avec les lois d'aprés les- quelles les forces primaires intérieures de la matiere et de F'éther travaillent incessamment au maintien de F'équilibre. I] n'est méme pas impossible que nos connaissances dans la physique moléculaire, développées ainsi simultanément avec la science des phénoménes extérieurs de la nature, n'atteignent un jour un si haut degré de probabilité, qu'elles nous don- nent l'image virtuelle de la certitude meme; car les efforts sérieux actuellement faits pour atteindre ce but dans les diffé- rentes branches des sciences naturelles prouvent évidemment que Pon ne doute plus désormais de son accessibilité. Les explorateurs les plus distingués de notre temps dans le domaine de la physique sont désormais unanimes å ad- mettre que l'éther, cette espece de matiere impondérable, est aussi dans la matiere ordinaire V'agent actif et autonome pro- 4 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. prement dit dans les phénoménes qui concernent la lumiére, la chaleur rayonnante et V'électricite, et qu'ici, comme dans le vide, il propage en lui-méme les perturbations de P'Equilibre intérieur qui paraissent &tre la cause primaire de ces phéno- ménes. Cependant, il se montre, par rapport å certains de ces phénoménes dépendant åå titre spécial de PFaction de F'éther intermoléculaire, que celui-ci, outre la propriété générale de l'éther, — sa grande elasticité —, doit en posséder encore une autre comme cause fondamentale, qui doit &tre prise en consi- dération dans le calcul quand on essaye de retrouver par la voie de la déduction théorique les lois empiriques ressortant immédiatement de ces phénoménes. Cette propriété de l'éther intermoléculaire parait etre une condensation partielle et per- manente autour de chaque molécule matérielle, condensation par laquelle FP'éther enfermé dans un corps ne peut et ne doit plus éåtre considéré comme un milieu continu et homogéne. Tidée de NEWTON sur la nature de la lumiere, dont il faisait un rayonnement matériel, donna naturellement une tout autre signification å l'influence de VPéther intermoléculaire dans la propagation de la lumigre. Nous savons qu'il ne contesta jamais la présence de PF'éther dans la matiére, et qu'au con- traire il considérait cet agent comme indispensable å V'expli- cation des phénoménes optiques qui résultent du contact de la lumiére avec la matiere. Mais c'était, selon lui, sur les particules lumineuses tombant sur la surface limitrophe de la matiere, que l'éther, par suite de sa vibration due aux choes de ces particules sur chaque point spécial, exergait som action immédiatement prés de cette surface. Cette vibration de VFéther amenait alors, suivant le sens acciden- tel de son mouvement en dehors ou en dedans, soit le renvoi de la particule en subséquence immédiate en dehors de la surface limitrophe, soit le passage de cette particule å travers la surface. Pour faire pénétrer les particules lumi- neuses, il ne fallait au reste que la discontinuité de la matiere, et la grandeur de VF'action d'un corps sur la vitesse de mouve- ment de ces particules dans les intervalles des molécules ma- térielles était censée dépendre exclusivement de la force d'attraction plus ou moins grande que chacune de ces molé- cules séparée était, suivant la grandeur de sa masse, censée exercer 3 des distances excessivement courtes. C'était donc SE BE BIHANG: TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. D la force vive initiale des particules lumineuses å leur entrée dans le milieu, ainsi que la somme des forces attractives des molécules matérielles dans la direction de la normale de la surface limitrophe, qui déterminaient la vitesse de la lumiére dans le sens du mouvement å travers le milieu; lV'effet optique gui provient d'une incidence de la lumiere obliquement å la surface limitrophe, ou la réfraction des rayons, était considéré de la sorte comme la conséquence d'une augmentation de vi- tesse des particules lumineuses dés qu'elles avaient pénétré dans le milieu. En conformité de cette maniere de voir, on parlait en- core, au commencement de ce siecle, de F'action des corps sur la lumiere comme d'une manifestation purement matérielle, et I'on indiquait la force réfringente d'un corps par la diffé- rence entre les carrés de la vitesse des particules lumineuses dans la direction de la normale å la surface limitrophe de ce corps aprés et avant leur entrée dans ledit corps. Or, comme il vient d'étre dit, la résultante des forces attractives d'un corps était censée agir sur les particules lu- mineuses dans la direction de la nörmale de la surface limi- trophe; par suite, on admettait qu'il ne pouvait survenir au- cune modification dans la vitesse des particules dans une di- rection parallele å cette surface. On trouva alors que les ritesses dans la direction du mouvement, U et U,, respective- ment apreés et avant l'entrée dans le corps, devaient se com- porter entre elles comme le sinus de F'angle d'incidence i au sinus de Fangle de réfraction r, ou que et, admettant que la vitesse des particules avant leur entrée dans le corps était = 1, leur vitesse en dedans du corps de- valt etre: sin i U=—— = qy. sin r La force réfringente d'un corps, laquelle, comme il a été dit, devait &tre exprimée par V'aceroissement de force recue par les particules dans la direction de la normale de la s SGICAL NS face limitrophe, devenait ainsi SR fm U? costr — UV? cos? i. ja 6 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. Or, on trouve par l'expression (1) que cette difference est justement la méme que U?—DU1?; et si I'on pose, comme plus haut, U, = 1, l'expression de la force réfringente du corps de- vient WT On exprimait de méme le pouvoir réfringent des corps par le rapport entre cette force réfrimgente et le poids spéci- fique du corps, o; almsi par mw?— 1 (0 ='CcCOonstante, expression représentée par LAPLACE comme désignant une loi déduite directement de la théorie d'émission, et indiquant la valeur constante de PF'action moléculaire d'un corps, laquelle est indépendante de la densité de ce corps. Les expériences faites par HAWKESBEE avec lair, et, sur une échelle encore plus grande, par BiotT et ARAGO (1806) avec divers gaz, montrerent qu'en réalité le pouvoir réfrin- gent, exprimé de la sorte suivant la théorie de V'emission, devient å peu pråés constant pour un méåme gaz äå des degrés différents de densité quand la température ne subit pas de modification. Mais les résultats d'autres expériences faites par ÅRAGO et PETIT montrerent en måme temps que ce pou- voir réfringent pour un seul et méme corps devient plus grand quand le corps passe de Pétat gazeux a F'état fluide ou solide, et que dans ces derniers états d'aggrégation il ne devient plus constant å différents degrés de densité. Aussitöt que la théorie d'éemission dut céder la place 3 la théorie plus ancienne des ondulations formulée par HuY- GHENS, puis considérablement développée et modifiée par EULER et principalement par FRESNEL, théorie d'aprés lagqnuelle, comme on sait, la vitesse de propagation de la lumieére dans la matieére, au lieu d'augmenter, diminue au contraire si Pon admet que Péther intermoléculaire est condensé, le rapport observé entre le sinus de PFangle dincidence et le sinus de Pangle de réfraction, cCest-å-dire V'indice de réfraction w,recut naturellement une autre signification qu'auparavant. Le motif d'une action exercée par les molécules maté- rielles dans le sens de la normale de la surface limitrophe nexistant plus, on admit donc, conformément au principe de HUYGHENS sur la formation des ondes lumineuses, que la mo- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 7 difieation de la vitesse de la lumigre > Pentrée de celle-ci dans le milieu matériel, partait radiellement de chaque point a part de la surface limitrophe, d'ou il résultait aussi que Paction de la condensation de PFéther sur la vitesse de propa- gation de Ponde nouvellement formée par la combinaison des nouveaux systemes elémentaires, devait étre considérée comme exercée dans le sens du mouvement. Au lieu de la relation (1) on obtint alors, si nous employons les méåmes notations littérales qwauparavant, UNTIErsin TER Fa in r Dn ou, si Fon pose Uj, =1, la vitesse de propagation dans le milieu: d sin i ik U d sin r (0 On voit donc que Pexpression, w? — 1, employée par la théorie d'émission pour désigner la différence entre les carrés de la vitesse, a désormais totalement perdu sa signification primitive depuis PFadoption de la théorie d'ondulation. Elle ne représente maintenant plus qu'une mesure qui n'est fixée par aucune loi; et il parait étrange et non motivé que par- fois on se serve encore de cette expression pour indiquer la puissance réfractive d'un corps. T'expression employége pour désigner la grandeur de la ré- fraction: w— I, laquelle représentait jadis la différence entre les vitesses en dedans et en dehors du milieu, désione désormais la diffé- rence de la longueur d'onde extérieure et intérieure propor- tionnellement 3 cette derniere; et nous savons maintenant par Pexpérience que Vexpression Äv—1 Oo se préte assez bien pour exprimer une action moléculaire constante du milieu sur la lumiére. Cependant, nous manquons encore de la théorie qui con- duit å cette derniére expression. Nous manquons d'une for- mule générale sur la réfraction de la lumiégre, dont cette ex- S DE KLERCKER, LA DISPERSION FRISMATIQUE DE LA LUMIERE. pression pourrait se déduire, et qui, appuyée sur la théorie des ondulations, ressorte en möeme temps rationnellement de Ihypothéese actuellement adoptée sur la constitution de Péther intermoléculaire. Les grandioses recherches de CAUcHY sur la propagation des mouvements vibratoires, appliquées par lui (1836) 3 la théorie de la lumiére, sont indiscutablement de la plus haute valeur si nous nmavons égard quwau développement des lois purement mécaniques de la propagation de la lumiére dans un milieu homogéne et illimité, que Pon admette que ce milieu soit parfaitement isotrope comme PFéther libre, ou hé- térotrope, c'est-a-dire ayant des propriétés inégales dans diffé- rentes directions. Mais, des quil g'agit de la propagation dans un milieu hétérogéne, offrant en tout sens une variations périodique de densité, comme cela doit åtre toujours le cas de Pether inter- moléculaire d'apreés Fhypothese en vigueur sur sa nature, les formules données par le grand analyste ne suffiront pas. Nous savons notamment quwau lieu de cet éther intermoleéculaire a densité variable, il admettait pour ses calculs un éther fictif å densité parfaitement homogene, isotrope ou cristallisé, suivant que le corps dans lequel il est enfermé est lui-méme isotrope ou cristallisé. T'expression généralement connue de CaAvcHyr pour la relation entre Pindice de réfraction, w, et la longueur d'onde dans le vide, L, savoir: B 00 FS Ara et tes est le résultat d'approximations successives de séries infinies, et contient elle-méme un nombre infini de termes dont en général il ne peut &tre employé que 2 å 3 dans la pratique. Ce qwil y a de plus remarquable, c'est cependant qu'outre les deux quantités variables, w et £L, dépendant Pune de Pautre, elle ne contient que des valeurs, 4, B, C, etc., dont on ne connait pas physiquement la signification et dont la dépen- dance des conditions moléculaires et physiques du milieu ré- fringent nous échappent entigrement. La méme observation peut s'appliquer aux modifications qui ont été faites de temps 3 autre å la formule de CAucHY, ainsi qu'a la formule de dis- £ BIHANG TILL K. SV. VET -AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 9 persion de M. Mascart (å Pégard de laquelle il men peut etre autrement, vu qwelle est empirique) !). Dans les pages qui suivent, j'ose présenter une nouvelle théorie sur Paction de Péther intermoléculaire dans la propa- gation de la lumiere en m'empressant de dire d'avance que cette théorie ne s'appuie pas sur une nouvelle hypothéese, soit åa Pégard de la nature de la lumigre et de sa propagation dans PFéther libre, soit å celui de la condition intérieure de la matieére. Laissant tout-å-fait de cöté ce qui concerne le mécanisme intérieur du mouvement propagatoire et partant de PFhypothése désormais généralement admise d'un éther in- termoléculaire partiellement comprimé, Jai essayé d'expliquer le phénoméene de la dispersion en le regardant d'un point de vue exclusivement physique. ') RETHENBACHER (1857). Dynamiden-system. Manheim. — CHRISTOFFEL (1862). Anm. de Ch. et de Ph. t. LXIV p. 370. — BRIOT (1864). Essais sur la théorie mathém. de la lumiére. Paris. — KETTELER (1870). Pogg Ann. t. CXL p. 1—53 et p. 177—219. — MASCART, Ann. de V'Ecole normale, t. 1, p. 263. 10 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. INIEROD IG TION Considérons d'abord un rayon de lumiere homogeéne passant par un prisme formé d'une substance homogéne et réfringente. Si ce prisme est parfaitement régulier, et que P'angle d'incidence ne soit jamais changé, nous aurons toujours exactement le méme angle de réfraction du rayon, quel que soit le point d'application sur la surface du prisme, tout pres de P'aréte ou ailleurs; ce qui prouve évidemment que P'action réfractante du milieu s'accomplit prés de la surface limitrophe et en dedans des couches moléculaires les plus superficielles du milieu. Cette observation est, du reste, en pleine concordance avec la théorie actuellement adoptée. Conformément au principe de HUYGHENS, les surfaces des ondes incidentes font émaner de chaque point de la surface limitrophe de nouveaux systemes d'ondes élémentaires, et toute Paction du milieu sur chacune de ses ondes, provoquant un changement dans la vitesse de sa propagation, doit naturellement s'accomplir avant que la sur- face de T'onde suivante commence å sortir de la surface limi- trophe. Or, Vexpérience a montré, comme nous le savons, que différentes espeéces de lumiére sont soumises a des changements différents de vitesse, de sorte que la lumiere 3 longueur d'onde relativement plus grande dans le vide subit toujours dans le milieu un retard moins grand que la lumiére å longueur d'onde plus petite dans le vide; et ce phénoméåne a amené la conclu- sion que la loi empirique: — égalité de vitesse de propagation dans VPFéther libre des couleurs dont est composée la lumiere blanche —, ne serait plus admissible en parlant de la propagation dans un éther comprimé, comme celui enfermé dans la matiere. Or, cette conclusion serait aussi parfaitement juste si la | densité de VF'éther intermoléculaire était toujours constante entre deux molécules matérielles. Mais il n'en est pas ainsi. En admettant la discontinuité de V'éther libre, et par con- séquent la possibilité d'une variation de sa densité, I'on est BIHANG TIED KySVs MEN-AKAD (HANDL. BAND. 4 N:0 13 Il en méme temps foreé de considérer ce milieu impondérable comme une espece de matiére dont les particules, infiniment petites, sont assujetties åa l'action de la force attractive de molécules pondérables. On pourrait donc, a bon droit, admettre que les molécules pondérables sont constamment entoureés d'une enveloppe d'éther condensé, dont la densité moyenne devient naturellement toujours plus grande que la densité de PFéther libre. Par con- séquent, cette densité moyenne, comme aussi le volume de Fenveloppe éthérée, présente une grandeur invariable si F'on considére une seule molécule d'un corps déterminé. Si nous considérons au contraire V'éther enfermé dans une agglomération quelconque de molécules comme formant un corps pondérable, la densité moyenne de cet éther intermolécu- laire ne peut pas tre déterminée sans tenir compte, — en sus de la densité moyenne susdite d'une seule enveloppe éthérée, — de la distance qui sépare les enveloppes, et enfin, du volume méme du corps que I'on considére, si ce volume, en comparaison avec le volume d'une enveloppe, n'est pas infiniment grand. Cette dernigre condition remplie, — le volume de l'enve- loppe et les distances moléculaires étant supposés fixes, — on voit facilement que la densité moyenne du milieu éthéré se modifiera, tant par la variation de ia grandeur absolue du vo- lume du corps que PI'on considére, que par la position acciden- telle de ce volume dans le milieu. On voit de méme qu”a chaque distance différente mesurée dans V'intérieur d'un corps, a compter de la surface limitrophe, correspond une certaine densité moyenne de Féther intermoléculaire. Maintenant, chaque élément d'une surface d'onde émanant d'un point de la surface limitrophe est assujetti aux changements périodiques de vitesse; et c'est du nombre de ces changements pendant un certain temps, ainsi que de la position accidentelle aprés ce temps, en dedans ou en dehors d'une enveloppe éthérée, que dépend la vitesse moyenne de propagation qu'a acquise cet élément dés son départ de la surface limitrophe. Or, comme le nombre des changements de vitesse et la position susdite dépendent de la durée d'ondulation, nous avons donc pour chaque différente durée d'ondulation, c'est-a-dire pour chaque longueur d'onde extérieure (dans le vide), une vitesse moyenne de propagation dans le milieu qui lui est propre. Nous verrons plus loin, en considérant V'effet total sur 12 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉRE. la surface d'une onde incidente, que cette vitesse moyenne devient réellement variable pour différents systeémes d'ondes, et qu'en général, å VF'exception d'une anomalie permanente existant en dedans de chaque distance moléculaire, et ä laquelle nous reviendrons dans la suite, elle va toujours en dimi- nuant å mesure que le temps d'ondulation, et par conséquent le chemin parcouru par la surface d'onde pendant ce temps, sont plus courts, exactement å l'instar de ce qui se passe dans le phénoméne de la dispersion. Ainsi, selon notre théorie, Vaction réfractante du milieu sur un element de la surface de Uonde incidente, ou plutöt sur la nouvelle onde élémentaire émanant de la surface limitrophe et ayant pour origine cet élément, ne s'accomplit qu au moment ou la surface de la nouvelle onde se trouve tout juste å une distance de son origine correspondant å la longueur d'onde intérieure; tandis que, selon la théorie actuelle, cette action réfractante sS'accomplit tout de suite et au moment ou la nouvelle onde élé- mentaire commence å sortir de son origwne. Mais, est-il donc juste de supposer, comme nous F'avons. fait ici, que les distances intermoléculaires et les longueurs d'onde sont des grandeurs du méme ordre? Avons-nous le droit de dire qu une légeére différence de ces longueurs, qui aurait provoqué une difference appréciable dans la vitesse moyenne, peut réel- lement 8tre comparée avec le diamétre d'une enveloppe éthérée et la distance qui sépare deux molécules matérielles? Pour répondre å ces questions, nous m'avons qu'å comparer les données des déterminations récentes des longueurs d'onde dans Pair, et les résultats de la nouvelle théorie cinématique sur les mouvements des molécules des gaz, résultats desquels nous aurons les valeurs des distances et des dimensions moléculaires pour les gaz, si non absolues, du moins suffisamment rappro- chées pour une comparaison. En ce qui concerne spécialement les ondes lumineuses, nous savons d'abord par V'expérience que la distance maximum entre deux surfaces d'onde consécutives est d'environ 0,00076 mm. dans Pair, correspondant å la plus grande longueur d'onde (ultra rouge du spectre solaire), et que la distance minimum est d'en- viron 0,0003 mm. correspondant å la plus petite longueur d'onde (ultra violet). Voila donc les distances extrémes auxquelles s'accomplira l'action réfractante du milieu sur la nouvelle onde élémentaire. i BIHANG: TILL Ki. SV. VET:AKAD: HANDEL. BAND. fo N:O: 1: 13 De VPautre cöté, d'aprés les résultats de la théorie ciné- matique,!) le diamétre moléculaire est estimé: pour le gaz car- bonique å 0,00000114 mm.; pour le chlore å 0,00000096 mm.; pour la vapeur d'eau å 0,00000044 mm. etc. Enfin, VAN DER WaaALS,?) prenant pour point de départ les perturbations de la loi "de Mariotte, a trouvé pour Pair la valeur de 0,000001 mm. Si done I'on combine ces données avec les valeurs ap- proximatives fournies par d'autres physiciens pour V'épaisseur d'une seule couche de molécules appartenant aux corps solides on liquides, p. ex. 0,000005 mm. pour les lames d'or pré- parées par FARADAY, et 0,000001 mm. pour les lames d'eau de savon de Prarzav, lesquelles, selon les calculs de SIR WIi- LIAM THOMSON, ne renferment plus qu'une seule couche de mo- lécules, nous pouvons conelure que le diamétre d'une molé- cule entourée de son enveloppe éthérée doit avoir au moins 0,0000005 MM. Il est donc probable que le nombre maximum, compté sur une ligne droite, des enveloppes éthérées qui prennent part au phénoméne de la réfraction, n'excéde jamais gåövrvvys — 1500, dans le cas le moins favorable, c.-å-d. quand les molécules sont trés rapprochées entre elles, et que la longueur d'onde est la plus grande. Dans les gaz, au contraire, ce nombre parait tre considé- rablement plus petit. La distance moyenne de libre parcours entre deux chocs moléculaires, — ou le chemin moléculaire —, a été estimée par la théorie cinématique å 0,000095 mm.?) pour les molécules hétérogånes de Pair, 3 la température de 0” et sous la pression normale, et la distance entre deux mo- lécules en repos, å 0,000003 ou 0,000004 mm.; ce qui donne seu- lement le nombre d'environ 190 pour la longueur d'onde de 0,00076 mm., et de 75 pour la longueur de 0,0003 mm. (ultra violet), en donnant, comme auparavant, au diamétre de Penve- loppe éthérée la valeur de 0,0000005 mm. Quoique ces chiffres du nombre des enveloppes éthérées qui prennent part au phénoméne de la réfraction, ne soient qu'ap- proximatifs, ils nous montrent toujours que les recherches les plus récentes et les plus remarquables dans la physique !) O. E. MEYER. Kinetische Theorie der Gase, Breslau, 1877. p. 226. F) PoGG. ANN. Beiblätter. t.. 1. pag. 10. 1877. 3) Une grandeur environ 25 fois plus petite que la plus petite grandeur visible au microscope. 14 De KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. moléculaire confirment totalement notre supposition, que les distances intermoléculaires et les longueurs d'onde sont des gran- deurs du méme ordre. Concernant le phénoméne de la dispersion des rayons å différentes longueurs d'onde, notre théorie pose encore que Faddition d'une seule enveloppe éthérée å la longueur d'onde intérieure suffira pour donner äå la surface d'onde un change- ment appréciable de vitesse moyenne, toujours å compter du méeme point de départ å la surface limitrophe. Voyons ce que dit V'expérience å cet égard. Selon les mesures rigoureuses de plusieurs physiciens, — MASCART, ÅNGSTRÖM, et VAN DER WILLIGEN, — la différence en longueur d'onde pour les deux lignes qui constituent la raie de Frauenhofer, D, dans le spectre solaire, n'est que de 0,0000006 MM. Déja cette différence nous annonce que la cause de la dis- persion des rayons doit &tre cherchée en dedans de distances cxtremement petites et correspondant aux dimensions molécu- laires. Mais, nous avons des observations encore plus déci- sives. Deux lignes spectrales, situéges preés de la raie de Frauen- hofer F, F'une appartenant au Bismuth, VPautre au Zinc, ont, selon MASCART,!) une différence de longueur d'onde qui ne s'éleve qu'a 0,000000v6 mm., et il existe naturellement entre ces lignes une partie du spectre contenant des rayons de dif- férentes longuéurs d'onde ou la difference est encore plus petite. Une prolongation si minime de F'onde intérieure, qui n'embrasse que le dixieme du diamétre d'une seule enveloppe éthérée, estimé comme ci-dessus 3 0,0000005 mm., a donc provoqué une dispersion visible. Pour concevoir le phénoméene de la dispersion prismatique, nous devons donc prendre en considération måme les petites différences de vitesse moyenne résultant des différences de longueurs d'onde intérieure qui tombent en dedans de la distance moléculaire. En effet, d'aprés notre théorie, on doit avoir égard å deux différentes especes de dispersion prismatique, ou å deux systemes de dispersion dans la matiere, qui se dé- veloppent simultanément de la lumiere composée. Lun, le systeme de dispersion réguliere, provenant åa titre exclusif des éléments des surfaces d'onde sphérique qui émanent de la 1) Ann. scient. de V'Ecole norm. sup., t. IV. Paris 1866. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O. 1. 15 surface limitrophe dont les longueurs d'onde intérieure em- brassent au juste un nombre entier de petits chemins (å lon- gueur moyenne) parcourus dans les enveloppes éthérées; et Vautre, le systeme de dispersion irréguliere, composé du reste des éléments. Un exposé graphique du sujet nous servira le mieux & démontrer V'existence de ces deux systeémes de dispersion différente. 16 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. EXPOSÉ GRAPHIQUE DE LA DISPERSION. Supposons présentement que le mouvement vibratoire de P'éther se propage dans un milieu matériel perpendiculaire- ment 3 la surface limitrophe, et que ce milieu soit parfaite- ment isotrope, de sorte que les enveloppes d'éther comprimé, qui seules paraissent provoquer le phénoméne en question, soient séparées VP'une de PFautre d'une distance moyenne constante, laquelle cependant variera naturellement avec la densité du milieu. Or, en considérant une certaine profondeur du milieu, å partir de la surface limitrophe, Vaction totale qu'ont exercée les enveloppes éthérées sur la surface d'une onde incidente doit &tre exactement la méme que si les volumes de toutes ces enveloppes avaient été réunis pour en former une série de couches moléculaires paralléles å la surface limitrophe, et dont V'épaisseur ainsi que la distance entre elles dépendrait tant du volume constant de l'euveloppe que de la densité du milieu matériel. Nous pourrons donc, pour déterminer le chemin parcouru dans le milieu par un élément de la surface d'onde, nous figu- rer qu'il a passé å travers un certain nombre de ces couches, et qu'å chaque fois il a subi un léger retard dans sa propagation, de sorte qu'aprés un temps correspondant au temps de vibra- . tion, le retard total devient la différence entre son chemin dans le vide et celui dans le milieu pendant ce temps. Toute- fois, nous remarquerons que présentement le volume de la molécule matérielle a été négligé, étant regardé comme infi- niment petit. I. — La courbe des indices (voir la planche). Pour exposer graphiquement le phénomé&ne de la disper- sion qui provient de la réfraction des rayons de différentes longueurs d'ondulation, nous devons d'abord prendre en con- sidération les quatre constantes suvivantes: BJEKANG oRINbI Ke (SVs VET:sAKADS HANDEIH.: BANDIZSIN:O 1 17 1. L'épaisseur d'une couche moléculaire de FP'éther com- 2. La distance entre deux de ces couches. Ces deux valeurs dépendent tant du volume de I'enveloppe éthérée que de la 'densité du milieu. 3. La vitesse de propagation du mouvement vibratoire dans le vide, en dehors du milieu, ou, ce qui revient au méme, dans F'éther libre qui se trouve entre les couches moléculaires. 4. La vitesse moyenne de propagation du mouvement vi- bratoire dans une enveloppe éthérée, ou, ce qui revient au méme, la vitesse de la surface d'une onde lumineuse traver- sant une couche moléculaire. Puis, nous avons å considérer trois grandeurs variables, Savoir: 1. Da longueur d'onde extérieure (dans le vide), L,pro- portionnelle au temps de vibration de Péther, et qui peut étre mesurée en valeur absolue pour toutes les couleurs correspon- dant aux lignes spectrales de FRAUENHOFER; 2. La longueur d'onde intérieure (dans le milieu ma- tériel), 4, laquelle dépend tant de la valeur de L que de la constitution moléculaire et physique du milieu, c'est- å-dire des quatre constantes déja mentionnées. 3. DLindice de réfraction, w, qui dépend des valeurs de IL et de 4, de sorte que l'on aura toujours: On sait, du reste, que cet indice se déduit par observation directe sur la réfraction des rayons moyennant la formule trés sin. i connue: w= ou 7? est l'angle d'incidence et z celui de sin.r? réfraction. Or, toutes ces valeurs, constantes ou variables, doivent etre représentées dans notre exposé graphique; et pour y rendre visible dans un seule et. méme plan 1a relation qui existe entre les trois grandeurs variables, nous avons employé le procédé suivant. Dans un systeme de coordonnées nous prenons pour or- données les longueurs d'onde extérieure, L, dans le vide, et pour abscisses les longueurs correspondantes d'onde intérieure, 2, dans le milieu matériel. LT'abscisse est donc la somme des 2 18 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. petits chemins dans PFéther intermoléculaire alternativement comprimé et libre, qu'a parcourus, pendant le temps de vibra- tion, un élément de la surface d'une onde élémentaire ä partir de son origine sur la surface limitrophe, point Rue par o sur le das Sur Paxe des abscisses nous marquons ces petits chemins dans Féther intermoléculaire comprimé par des lignes tirées pleines, ob, a'b', ete., et ceux dans VPéther intermoléculaire libre par des lignes pOmtees, ba', b'a”, etc. Ainsi, la longueur des lignes de ja premiere espece MSE Pépaisseur con- stante d'une couche moléculaire de l'éther comprimé, äå den- sité moyenne, tandis que celle de la seconde espeéce donne la distance conetante entre deux couches d'éther comprimé. Au reste, comme les vitesses de propagation sont toujours proportionnelles aux chemins parcourus pendant des temps égaux, la relation qui existe entre les longueurs d'onde dans le vide et dans le milieu matériel doit tre la méme que la relation entre les vitesses respectives. Nous voyons donc que les ordonnées peuvent aussi représenter la variation des vi- tesses de propagation dans le vide, et les abscisses la varia- tion des vitesses correspondantes dans le milieu; il est en outre évident, qu'au moment ou A devient plus grand que P'épaisseur d'une seule couche moléculaire, la vitesse dans le milieu aura toujours une valeur moyenne de deux différentes vitesses. En admettant que la vitesse de propagation en dedans d'une couche moléculaire d'éther comprimé est uniforme, comme elle F'est toujours dans V'éther libre, et, — dans le cas que représente notre dessin, — quw'elle est dans le vide quatre fois plus grande que dans le milieu, tant que V'élément de la surface d'onde que nous considérons n'a pas passé la premiere couche, ob, a partir de son origine o, la relation aura évidemment une valeur constante. Ainsi, dans le cas considéré, toutes les longueurs d'ondulation dans le vide, moins grandes que quatre fois VF'épaisseur d'une couche moléculaire (ou, d'apreés notre échelle arbitraire sur le dessin, moins de 0,0000004 mm.), n'ont pas de dispersion. HElles con- RESOR BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 19 stituent cependant une limite maximum pour la valeur de w = 4, selon notre dessin. Mais, aussitöt que VFélément de la surface d'onde sera sorti de la premiere couche moléculaire, la dispersion com- mencera. En traversant la premiégre distance intermoléculaire, ba', — que dans notre dessin nous supposons &tre 5 fois plus grande que F'épaisseur de la couche comprimée, — la vitesse est la méme que dans le vide. Or, on voit sans peine que maintenant la valeur de la relation 15 vo=>=— Å diminuera continuellement sur cette distance; et elle aura : 2 9 finalement, dans notre dessin, une valeur minimum de ee la D'élément que nous considérons entre ensuite dans la se- conde couche moléculaire et sg'avance de a jusqu'a b', en mesurant, toujours å partir du point o, de nouvelles longueurs d'onde intérieure, 4, correspondantes a certaines longueurs d'onde extérieure, L, dans le vide. Mais ici la valeur susdite ne diminue plus. Au contraire, elle augmente continuelle- ment, et, au bout du petit chemin parcouru dans cette couche, NR ; 13 P'indice de réfraction est devenu IR 1,857. Sur la seconde distance intermédiaire, b'a”, la vitesse de de F'€lément est devenue de nouveau égale å celle dans le é Aa AKT . G 18 vide, et Findice w diminuera jusqu'a la valeur de Dp IEEE En traversant la troisieme couche moléculaire, la vitesse moyenne de I'élément diminue, et par conséquent la valeur de w augmente jusqu'a SA Prrgan 13 Vv Et ainsi de suite. On voit par conséquent que les va- leurs de w préåsentent une variation pendulaire. Nous aurons donc une ligne brisée, 0 8 «pe... quire- présente la variation de la relation: — L — vw = er tg q. C'est la eourbe des indices qui nous donne la valeur de tout les indices de réfraction possibles dans ce milieu; et chaque ligne droite, tirée de V'origine, o, ä un point de cette courbe, forme avec l'axe des abscisses un angle, &, dont la tangente 20 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. devient P'indice de réfraction pour une certaine longueur d'onde extérieure, ou, ce qui revient au måme, pour un certain temps de vibration (l'ordonnée) correspondant å une certaine lon- gueur d'onde dans le: milieu (VPabscisse). 2. — Les limites. En examinant de plus prés cette courbe des indices, nous voyons d'abord quil y a partout sur l'axe des abscisses une distance, oa', a'a”, a”a”, ete., correspondant å V'épaisseur d'une seule couche d'éther comprimé avec son intervalle d'éther libre, laquelle naturellement aura toujours été passée exactement au méme temps par la surface d'une onde. Par conséquent, toutes les surfaces d'onde appartenant aux longueurs d'onde intérieure multiples de cette distance, comme oa', oa”, oa”, ete., doivent avoir le méme indice de réfraction et la måme vi- nt 1 | i tesse moyenne, —> laquelle sera évidemment la plus grande possible dans le milieu correspondant å la plus petite réfrac- tion possible. Cette série de longueurs d'onde intérieure, dans lagquelle la réfraction est toujours parfaitement égale, correspond, sur la courbe des indices, aux points &', «”, &", etce., tous situés sur la måme ligne droite tirée de Vorigine o. HElle forme la limite inférieure de la dispersion prismatique, située en de- hors du cöté rouge du spectre lumineux, etant en méme temps Ja limite des rayons ecaloriques. Désignant par d le petit chemin parcouru dans I'éther comprimé, par d celui parcouru dans VFéther libre, et par 9 et t le temps respectif employé, on aura pour cette limite inférieure: (ER Öö+d w, = 9 pg, = Nous voyons de plus que nous aurons la plus grande valeur de w (ou de tg q), correspondant å la plus petite vitesse moyenne de propagation, et par conséquent åa la plus grande réfraction possible, pour les longueurs d'onde intérieure, ex- trémement petites, qui s'accomplissent, selon notre maniere de voir, en dedans de la premigre couche d'éther comprimé, ob, pendant des temps de vibration extrémement petits. C'est lå que se trouve la limite de la dispersion de Pautre cöté, en quelque endroit en dehors de la partie ultra-violette du BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 7. N:O 1. 21 spectre visible, — la limite supérieure —. L'indice de ré- fraction pour cette limite est donc: OM: Oj tg PT 3. — Le systéme de dispersion réguliére. Du reste des longueurs d'onde mesurées sur l'axe des abscisses, nous avons spécialement å observer une série ob, ob', ob", ete., dans laquelle la valeur de VFindice de réfraction, w ou tg q, indiquée sur la courbe des indices par les points B, B', 8”, ete., dimimue continuellement, — la vitesse moyenne : 1 : : de propagation, +» augmentant par suite continuellement, — a mesure que la longueur d'onde intérieure regoit une aug- mentation correspondant å VF'épaisseur d'une couche d'éther comprimé, représentée ici par une des lignes tirées pleines sur P'axe des abscisses. Soit n le nombre des couches qu'em- brasse une de ces longueurs d'onde, on aura toujours le nombre de n — 1 dintervalles de Féther libre; d'ou il suit que le che- min total, (n — 1) d, parcouru dans Féther libre, relativement au chemin total, nd, parcouru dans FPéther comprimé, sera toujours augmenté å mesure que na augmentera. Ör, comme la vitesse de la lumiere dans V'éther libre est toujours plus grande que dans Péther comprimé, il est bien naturel qu'en ce cas la vitesse moyenne augmentera en méme temps que la longueur d'onde intérieure, et que par conséquent Vindice w=tg 9 diminuera. Ces longueurs d'onde intérieure, que nous pouvons nommer longueurs d'onde principales, constituent le systéme de dispersion réguliere, dont la distribution des différentes cou- leurs du spectre lumineux est toujours parfaitement normale. Il est å observer que la différence constante entre ces longueurs d'onde principales n'est qu'une distance moléculaire. 4. — Le systeéme des dispersions irrégulieres. D'exposé graphique nous montre qu'il se produit aussi des dispersions irrégulieres å cöté de la dispersion réguligre men- tionnée. 22 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIKRE. En considérant spécialement les différences, excessivement petites, des longueurs d'onde intérieure qui se trouvent en de- dans de la distance moléculaire et des deux cétés des points b, b', HD", etc., nous voyons qu'ici, dans la distance moléculaire, la dispersion ne suit pas toujours la måme loi que dans le systeme de dispersion réguliere représenté par les longueurs d'onde principales; elle est ici partiellement anormale. Nous constatons en effet que l'angle &, formé par Vaxe des abscisses avec des lignes droites tirées de V'origine a chaque point de la courbe des indices, — et dont, comme il a déja été dit, la tangente désigne V'indice de réfraction —, diminue, en conformité de la loi connue de dispersion, aussitöt que Ia longueur d'onde augmente en tout lieu dans les parties ga, pe", Bla”, etc., qui correspondent aux longueurs de chemin, ba', ba", ba”, etc., passées dans Péther libre, mais qu'il augmente au gcontraire partout dans les parties, «8', «'B', a”d, etc., correspondant aux longueurs de chemin, ab, a”b", a”b”, etc., passées dans P'éther comprimé; cela a lieu cependant de telle sorte, qu'apres chaque diminution partielle, cet angle, et par conséquent aussi l'indice de réfraction, coincide avec Pangle limite inférieur, q,, dont la tangente correspond åå une valeur infiniment grande de la longueur d'onde principale. 5. — Propriétés caractéristiques d'un spectre de réfraction. Suivant notre théorie, il doit donc, dans un spectre de réfrac- tion continue, se présenter des anomalies de dispersion, mais seu- lement en dedans de distances tellement petites, qu'elles ne peu- vent pas &tre observées comme un renversement de couleurs. Il parait cependant possible de constater, dans des circonstances favorables, V'existence de ces anomalies permanentes par I'ob- servation des positions réciproques de lignes spectrales excessive- ment rapprochées l'une de PFautre, en comparant entre eux les spectres de réfraction et de diffraction. Elles ne doivent pas se présenter dans cette dernigre espece de spectre, et il est en outre probable, suivant ce qui a déja été dit, que la distance molé- culaire peut &tre plus grande que les differences extrémement petites, mais mesurables, de la longueur d'onde. Puisque la marche des variations de la vitesse moyenne d'une surface d'onde, comme la construction graphique la rend évidente ici, est pour ainsi dire semblable å celle du pendule, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ff. N:O 1. 23 avec diminution continue de son amplitude, il est aussi clair que le spectre de réfraction ne pourra jamais présenter des rayons simples, ou homogénes, ailleurs gu'au voisinage de la limite supérieure (ultra-violette) de la dispersion. Mais, ces rayons parfaitement homogéenes, dont les réfractions di- verses dans le milieu ont, sur la courbe des indices, leurs points cörrespondants situés sur la partie gy, ne peuvent probablement pas appartenir au spectre lumineux. En effet, leurs longueurs d'onde intérieure respectives se trouvent tou- tes, comme nous le voyons, en dedans de la distance molé- culaire, laquelle peut &tre supposée toujours inférieure a la plus petite longueur d'onde lumineuse existante, — mesurée a environ 0,0003 mm. et cela parait aussi s'appliquer å la disper- sion dans les gaz, ou, suivant les résultats de la théorie ciné- matique, la distance moléculaire, a 0” de température et 3 la pression ordinaire, ne g'éléverait probablement jamais ä 0,0002 mm. (indiquée pour I'hydrogéne å environ 0,00018). Nous voyons toutefois qu'un spectre de réfraction est composé de séries diverses de longueurs d'onde différentes ayant la méme vitesse moyenne » par conséquent la méme ov réfraction dans 1e milieu, et si nous examinons cette cir- constance de plus prés, nous trouvons que, dans ces groupes, le nombre total des longueurs d'onde diverses, donnant une méme vitesse, augmente dans une plus grande proportion que le nombre de couches comprimées continues dans la longueur d'onde prin- cipale. Ainsi, p. ex., si nous considérons-la longueur d'onde ob” qui renferme tout juste 4 couches, nous trouvons encore la meéme vitesse moyenne pour 5 longueurs d'onde diversés auxquelles correspondent les points &, 6, €', 9', et &” de la courbe des indices, ou les points e, t, e', t et e” sur l'axe des abscisses. En considérant la longueur d'onde ob'” , qui comprend tout Juste 5 couches, on obtient la méme vitesse moyenne encore pour 7 longueurs d'onde diverses. Et, en général, si n est le nombre des couches d'éther comprimé que renferme au plus Juste une longueur d'onde principale, le nombre de la totalité des diverses longueurs d'onde donnant une seule et méme vitesse moyenne de propagation, est égal å 2 (n—1). Chez les séries de longueurs d'onde différentes qui ne se terminent pas par une longueur d'onde principale, mais par une 24 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. longueur d'onde aå lagquelle correspond quelque point de la courbe des indices situé dans les parties By, B'd', BP", ete., et ces séries sont naturellement les plus nombreuses, — on trouve que le nombre de toutes les longueurs d'onde donnant la måme vitesse moyenne est égal ä 2n—1. Les longueurs d'onde principales avec leurs longueurs d'onde subordonnées, forment donc, a mesure que la distance du point d'origine, o, augmente, des groupes plus denses, corres- pondant chacun å un certain angle q& dont la tangente «ww ; 1 sej donne une seule et méme vitesse moyenne, Sö Ainsi, plus nous nous rapprochons de la limite inférieure de la disper- sion, plus sont composés les rayons qui forment le spectre Si nous n'avons du reste égard qu'aux longueurs d'onde primcipales, qui, dans le milieu, présentent toujours entre elles une différence égale å la distance moléculaire, nous avons ici en réalité une image complete de la dispersion par réfraction, avec les propriétés de cette dispersion qui peuvent etre obser- vées par l'expérience. Dans ce cas, la courbe des indices nous montre que la vitesse de propagation moyenne des surfaces d onde dans le milieu, ; rr! DAT gg est accélérée ä& mesure que lu longueur d'onde dans le vide aug- mente, vu que q& diminue simultanément; ce qui est con- forme au fait observé dans un spectre normal, que les rayons deviennent moins réfrangibles a mesure qu'augmente la lon- gueur d'onde dans le vide, ou, ce qui revient au méeme, le temps de vibration de Véther. Nous voyons aussi que les lignes partant de F'origine, 0, représentant les positions relatives de chacun des groupes différents de longueurs d'onde qui viennent d'étre mentionnés, se rapprochent davantage P'une de Pautre å mesure que la longueur d'onde principale augmente. Cela veut dire, en dautres termes, que la grandeur de la dispersion partielle, exprimée comme å Vl'ordinaire par w1 == W pour une difference constante dans 1e temps de vibration, est plus petite chez les ondes d'une longueur relative- Jösse 25 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. ment plus grande que chez celles d'une longueur plus courte, comme le confirme aussi Vexpérience dans la disper- sion, dite normale, de la lumieére réfractée, tant dans les corps solides que dans les corps liquides et gazeux. Nous allons en citer quelques exemples. = FR Indice de refraction = | dans le 250 ii(ölagedar | EE ur inta lo Vena ök Okark = | Ångström (Vapres | diff.: RAS diff.: | (Paprös | diff.: > | et Ket- Frauenh.) EN Ketteler) teler) 1 ) 2) B 10,0006869 975 RAN S 1,330935 | 2652 RR 120 D 10,0005894 | f””"””11,635036)f 1,338577|f[””””]1,00029470|f G 10,0004308 1,660285 1,341293 1,00029873| ; IPREN LOG --..288 Axe H fogas rie) ak | ädel v Quoique la différence dans la longueur d'onde (ou du temps de vibration) soit, d'aprés ce tableau, preés de trois fois plus grande pour les ondes relativement longues, B et D, la diffé- rence de TFindice de réfraction pour les ondes plus courtes, G et H, devient néanmoins toujours plus grande que celle pour les ondes plus longues. 6. —-La courbe des indices modifiée. On peut se figurer maintenant I'épaisseur du milieu ré- fracteur tellement minime, qu'3 VPFaction de celui-ci sur un complexe de rayons, elle devient plus petite que diverses lon- gueurs d'onde appartenant å ce complexe; ou, en d'autres termes, que certaines longueurs d'onde intérieure deviennent trop grandes pour se terminer entigrement en dedans de ce milieu. La courbe des indices qui a été construite sous ladmis- sion de P'épaisseur illimitée du milieu, subit alors naturellement une modification correspondante, et nous comprenons facile- ment de quelle nature. 1) Abb. d. Miinchen-Acad. 1814. 15. ?) Beschr. ueber die Farbenzerstreiiung der Gase. Bonn, 1865. 78 AR I j é GICA N 20 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉERE. Si, p. ex., l'épaisseur du milieu ne dépassait pas celle a laquelle correspond une seule couche de VFéther comprimé, ayant une épaisseur = ob, la courbe des indices serait évi- demment représentée par 280 r'; comprenant les deux cou- ches d'éther comprimé ob et a'ö>' elle serait oBe' B' a"r”; etc. Ce n'est pas iei notre intention de discuter de plus prés ces cas spéciaux concernant la nature du phénoméne de dispersion quand on emploie des lamelles infiniment minces du milieu. Nous pouvons toutefois constater immédiatement par un coup d'oeil sur ces courbes spéciales, qu'å mesure que la lamelle du milieu est plus mince, la dispersion devra toujours étre plus étendue dans la partie du spectre prismatigue gui comprend les rayons les moins réfrangibles, en produisant å la fois un spectre toujours plus pur et plus exempté des anomalies pratielles de”dispersion déjå mentionnées. Nous le voyons, en prenant, p. ex., sur les deux courbes d'indice oBa r et oBa B' a'r”,les points p et p qui correspondent par leurs ordonnées å la méme longueur d'onde dans le vide, par suite au måéme rayon lumineux, et en tirant de PF'origine ä ces points les lignes droites op et op', lesquelles, par rapport aux angles qu'elles forment avec Vl'axe des abscisses, déterminent les différentes positions dans le spectre qu'occupe ce rayon aprés avoir passé par des lames de différentes åpaisseurs. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HÄNDL. BAND 7. N:O 1, 27 al RECHERCHES THÉORIQUES. Dans ce qui préceéde, il a été démontré, par une construc- tion graphique fondée sur la présupposition de retards par- tiels que subit dans un milieu matériel, ou plutöt dans son éther intermoléculaire, la propagation d'un mouvement vi- bratoire de Péther, qweffectivement le phénoméne de disper- sion prismatique peut &tre regardé comme une conséquence absolue de cette présupposition; cela prouve que désormais, pour expliquer le phénoméne en cause, il ne sera pas néces- saire, comme jusquwici, de recourir å I'hypothése, — du reste bien peu rationnelle, — que la vitesse de propagation de la lumieére dans le måéåme é&ther intermoléculaire serait inégale pour des surfaces d'onde appartenant å des longueurs d'onde différentes. Nous passons maintenant, 3 PFeffet d'établir la justesse de notre théorie, å une preuve plus rigoureuse, c.-å-d. au calcul mathématique. Pour simplifier les choses, nous poserons que le milieu matériel forme un prisme carré coupé normalement å son axe, et contre I'extrémité duquel, constituant le carré de Punité de longueur, les ondes lumineuses tombent dans la direction de la normale, c'est-å-dire parallelement å Paxe du prisme. Les distances qwun élément de la surface d'onde traverse en se transportant de la surface limitrophe dans Pintérieur du milieu, deviennent par lå proportionnelles aux volumes correspon- dants du milieu pris dans le sens de Paxe du prisme. Soit s le poids spécifique du milieu par rapport å Ihy- drogeéne å 0” de température et å la pression de 760 mm., et m son poids moléculaire; par suite goa m exprimera le nombre des enveloppes éthérées que contient P'unité de volume, si Pon désigne par a celui des enveloppes 28 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERRE. d"éther de Fhydrogeéne contenu dans un volume de cette gran- deur, et Dj od m le nombre des enveloppes dans Punité de longueur, a comp- ter de la surface limitrophe. Comme il a déja été dit, on peut maintenant se figurer dabord que les enveloppes d'éther comprimé en dedans du prisme ont été réunies en une masse compacte, laquelle a ensuite été répartie en couches moléculaires ou couches simples, contenant un éther parfaitement homogéne, continu et d'une compression moyenne, couches paralléles å la surface limitrophe du milieu, et dun nombre g'élevant, dans FP'unité de volume, å ga m Il est facile de voir que cet arrangement ne modifiera en aucune facon PFeffet total de Paction du milieu sur la propa- gation de la surface de Ponde lumineuse. Le nombre des enveloppes éthérées que comprend chaque couche simple est donc: sårat SE m? ? et, si v désigne le volume de chaque enveloppe éthérée, Ile volume d'une seule couche simple sera: 31 (Sa GEGe v 5 VORE expression qui signifie en méme temps Vépaisseur de cette couche. Représentons-nous ensuite que toutes ces couches sim- ples, comportant un nombre n, comprises dans une certaine distance å partir de la surface limitrophe, soient réunies en une seule couche homogéene déther ayant la må&me densité que les couches simples dont elle consiste, le volume de cette couche combinrée sera: expression qui donne en möéme temps Vépaisseur de la couche combinée. Ed DU NE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 1. 29 De la méme manieére, nous considérons tout P'éther non comprimé que renferme le prisme, soit comme réparti en cou- ches simples séparant les couches simples d'éther comprimé, ou aussi comme réuni en une seule couche. Alors, si Pon fait tomber une onde lumineuse perpendi- culairement 3 la surface limitrophe, — c'est-å-dire å VPextré- mité de notre prisme carré, — cette onde aura, par suite de la condition hétérogéne de Péther intermoléculaire, a passer pendant un temps correspondant au temps de vibration dans la source lumineuse, toujours deux couches combinées, de densité différente, composées, Pune de PFéther comprimé, Pautre de Péther libre, et dont les épaisseurs varient dif:é- remment selon la distance parcourue pendant ce temps depuis la surface limitrophe, cest-å-dire selon la longueur de Vonde iniérieure, comme il sera montré dans la swtte. En effet, il est clair que si la longueur d'onde, 4, dans le milieu, comprend un nombre entier, égal å n, de couches simples d'éther comprimé, elle ne comprendra que n— 1 cou- ches simples intermédiaires d'éther non comprimé ou libre. On aura donc: SU Å =nv — Ei (NEL )IGARB: NONE (1) si d signifie I'épaisseur d'une couche simple d'éther libre. Si Pon désigne ensuite par 7 le temps de vibration dans la source lumineuse, et par 9 et t les temps quwemploie la surface d'onde pour passer å travers une couche simple res- pectivement de Péther comprimé ou de PFéther libre, on aura: T=72n205 + (n — 1)t; mais comme si u désigne la vitesse de propagation de la lumigre dans FPéther comprimé de densité moyenne, et 30 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉERE. en posant la vitesse de propagation dans F'éther libre en de- dans comme en dehors du milieu égale å Vunité, on aura: SEDER Orda HA; V m” T=— — + (n—l)d Or, lindice de réfraction observé directement est ou U désigne la vitesse moyenne de propagation de la lu- miégre dans le milieu par rapport å une couleur dont le temps de vibration est égal å T; et comme on obtient: 5: + (n — 1) d ne V/ = ar (ME Le m wW = Nous ferons observer en passant que c'est justement ä cette derniere expression, dans lagquelle » représente un nombre entier, que correspond mnotre exposé graphique, déja donné du phénoméne de la dispersion prismatique, bien entendu quil ne s'agit ici que de longueurs d'onde princi- pales. Elle nous montre comment en ce cas influent sur le phénoméne les différentes grandeurs dépendantes de la constitution intérieure du milieu matériel; et nous nous sou- venons que dans ledit exposé les ordonnées représentent les longueurs d'onde dans le vide, ou, ce qui revient au m&me, le temps de vibration, 7, numérateur de V'expression que nous BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. Säll venons de donner, tandis que les abscisses désignent les lon- gueurs d'onde intérieures, 4, qui constituent son dénomina- teur, et enfin que w correspond å la tangente de VFangle & ; Å : SJ ER 3 | qu'une ligne droite, tirée de F'origine o å un point de la courbe des indices, forme avec l'axe des abscisses. De cette expression nous tirons: w : 6 a 2 L a et, introduisant, au lieu de 4, le quotient —, ou £L désigne la longueur d'onde dans Yéther libre en dehors du milieu matériel, nous aurons: Nous avons donc obtenu une expression de la perte rela- ö s 1 : : 5 tive de vitesse, 1—=5, Cest-å-dire du retard qui se produit lorsque une lumiere de la vitesse 1 entre dans le milieu, ex- pression dans laquelle le numérateur entier BERT oa v (== 3 VE ( 2) u signifie le retard total pendant le temps n6, ou, ce qui revient au méme, pendant le temps 7 (aucun retard ne pou- vant avoir lieu pendant le temps (n--1) t= T—n6, pen- dant lequel la surface d'onde passe par F'éther non comprimé), et I —u représente le retard que provoque F'éther comprimé de densité moyenne dans l'unité de temps. Maintenant, nous n'avons qu'a déterminer la valeur de n, ou le nombre de couches simples d'éther comprimé que con- tient la longueur d'onde intérieure 4, pour obtenir la for- mule définitive de dispersion. J2 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. Nous avons vu que ce nombre dépasse d'une unité le nombre des couches non comprimées; d'ou I'on voit facile- ment que ce nombre, n, est déterminé par celui des couches comprimées que contient l'unité de longueur, ou par la rela- tion que voici: (5) (1 NE On voit par lå que le nombre des enveloppes éthérées, — ou ce qui revient au méme, le nombre des couches simples —, que contient l'unité de longueur, moins 1, se comporte å I'unité de longueur diminuége de PF'épaisseur d'une couche simple d'éther comprimé, comme le nombre que contient la longueur d'onde intérieure, moins 1, se comporte å la lon- gueur d'onde intérieure diminuége de la susdite épaisseur. Par suite on aura: ou, comme [3 a ga ale Ng wWvVv— + (w m m ATI LER ös näsLe ones (5) u 1-0] 3 | me” Cette valeur substituée dans (4) donne BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 33 ou Voici la formule de la dispersion régulieére produite par réfraction, dispersion å laquelle ne prennent part que les éléments appartenant aux surfaces d'onde sphériques émanant de la surface limitrophe du milieu matériel, et dont la longueur d'onde intérieure devient justement celle qu'auraient eue ces elements aprés avoir traversé dans notre prisme idéal un nombre entier de couches simples d'éther comprimé. Les coefficients de cette formule deviennent: A = (1 — u) =S Tf 3 fa? (8) u FR l VE AN (Ga? ga oa v V 1 —v— 1—v|/— FA m? c/ ESSIN : m (9) Corollaire. Il est clair que si — était égal å 1, c'est-A-dire m si le nombre des enveloppes dans I'unité de volume était exac- tement le méme que celui des molécules d'hydrogéne que renferme ce volume å 0” de température et å la pression de 760 mm., on aurait: fr a ENG sp AME LEE LR STING (10) 2 1—vVa? et Vaa 1 9 ENL ENgN, VR (11) 34 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. C'est 1e cas lorsqu'il s'agit des gaz, lesquels, selon la loi d AvoGADRO, contiennent toujours, åa une température et une pression égales, le méme nombre de molécules dans l'unité de volume. Ainsi, nous sommes arrivés å une formule de dispersion réguliere, (7), qui ne contient que 2 coefficients constants avec un facteur commun: desquels coefficients, comme on le voit, B seul influe sur la dispersion. Ils sont tous les deux composés, tant des valeurs constantes de v, u et m dépendant de la constitution molécu- laire du milieu matériel, que de la valeur variable de &g dési- gnant la densité de ce milieu. On comprendra facilement la signification de ces coefficients et de leur facteur commun, en se souvenant: oa pal . , ; que — désigne le nombre entier des enveloppes éthérées ren- m fermées dans I'unité du volume; que v est le volume d'une seule enveloppe éthérée; SNEDE de Å que AE représente I'épaisseur d'une couche simple d'éther m comprimé; que u désigne la vitesse de propagation de la vibration de F'éther dans cette couche, par rapport å la vitesse dans le vide, la valeur de u étant supposée la méme pour toutes les couleurs n'importe å quelle espece de vibration elles ap- partiennent; et que 1—u représente le retard relatif dans cette couche pendant I'unité de temps, la vitesse dans V'éther libre étant consi dérée = 1. 3 £ oa” - å m? Ainsi, le facteur commun, r=(1—u— u BIHANG TILL K. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 1. 310) désigne une mesure relative du retard (diminution de chemin parcouru) que subit un élément de la surface d'onde pendant le temps, 9, quw'il emploie pour passer par une seule couche simple de F'éther comprimé; retard dépendant ainsi tant de PFépais- seur, v. ; SE de cette couche, laquelle å.son tour dépend de la densité du milieu matériel, que de la vitesse, uw, qui est une fonction de la densité moyenne de PFéther en dedans d'une enveloppe éthérée; par conséquent, ce retard est en rapport intime avec la constitution chimique et physique du milieu. Du reste, ce facteur est parfaitement indépendant de PFespeéce de vibration de F'éther, ou de la longueur d'onde de la lumiegre incidente. Le coefficient de 1a réfraction. — En posant dans la formule (7) le coefficient de la dispersion, B, gal å zéro, I'on obtient w=1+ ÅA qui est justement la valeur de PFindice de réfraction corres- pondant dans notre exposé graphique å la tangente de Pangle f,, ou, ce qui revient au méme, å la limite inférieure de ré- fraction possible dans le milieu considérée å une certaine den- sité og. Par Iå nous obtenons: que nous pouvons appeler coefficient de réfraction du milieu å cette densité. La signifieation de ce coefficient s'expliquera, du reste, par Pexpression déja obtenue: En effet, le coefficient en question signifie le retard quwa subi un élément d'une surface d'onde, — n'importe de quelle espeéce de vibration cette onde soit sortie —, au moment ou il a parcouru, å partir de la surface limitrophe, un chemin , 3 252 OS . . égal å 1 —v ER ou Punité de longueur diminuée d'une seule mv 36 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIRRE. couche simple d'éther comprimé, ayant alors passé toutes les autres couches de FPéther comprimé comprenant un nombre de 3 22 —1. Cest le retard par rapport å Punité de longueur Mm ou, ce qui revient au méme ici, pendant I'unité de temps. Cas spécial. — Quand la vitesse de propagation, u, en dedans d'une enveloppe éthérée, est = 1, c'est-a-dire la méme que dans Péther libre, ou, en d'autres termes, si Péther inter- moléculaire du milieu n'était pas comprimé du tout, la valeur du coefficient de réfraction, 4, dans Pexpression (8) serait égale å zéro, comme aussi la valeur de B dans VPexpression (9), le facteur 1—u étant commun aå toutes les deux. De la for- mule de dispersion (7) nous aurons donc, dans ce cas, quelle que soit la valeur de la longueur d'onde dans V'éther libre, toujours w = 1; c'est-å-dire, qu'il n'y aura ni réfraction ni dispersion dans un milieu de cette constitution interne. Dans notre exposé graphique, ce cas extreme est repré- senté par la ligne droite or, tirée de F'origine parallelement aux parties Bo, Bf a", etc., de la courbe d'indice, lesquelles correspondent å une vitesse de propagation égale aå 1. Le coefficient de dispersion réguliére est le produit de la valeur du retard provoqué par une seule couche simple d'éther comprimé, et la relation qui existe en- tre P'épaisseur d'une couche composée de tout Péther non com- primé que renferme F'unité de volume, et Punité de longueur diminuée de Pépaisseur d'une seule couche simple d'éther comprimé. Ce coefficient est donc, dans la dispersion régulieére, tou- jours constant pour le méme milieu å la méme densité, quelle que soit la longueur d'onde de la lumiere employée. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. dt VERIFICATION DES FORMULES PAR L'EXPÉRIENCE. I. — Formule de réfraction. Réfraction moléculaire du milieu. — De la formule ob- tenue pour le coefficient de réfraction, il est aussi possible, en négligeant certains termes, d'obtenir une expression approximative, correspondant au retard que produit une seule enveloppe éthérée; expression qui, par conséquent, nous doit donner une valeur numérique relative å peu prés constante pour différentes densités du milieu matériel, en y introduisant les résultats de l'expérience. Nous pouvons d'abord, dans le dénominateur, négliger le 3 ; 20? : å TENET j dernier terme, v >» qui représente VPépaisseur d'une seule m? couche simple d'éther comprimé, terme extremement petit en comparaison du premier qui est P'unité de longueur, — ici le millimetre, quand la longueur d'onde est évaluée d'aprés cette unité — Nous avons done approximativement: 3 2-2 v — (1—u) 3 v—1= LE Staeypfarnksrdn SO) 3 SÖNAGNN Å oa , Mais, comme ” désigne le nombre absolu de molécules n qu'embrasse l'unité de longueur (= 1 mm.), la formule peut &tre encore simplifiée en négligeant le second terme du facteur AE oa 3 ; 1, sans que la valeur de w — 1 en devienne sensiblement 38 DE KLERCKER LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. altérée, du moins quand il g'agit des corps solides et liquides; d'ou P'on obtient: —1 va Sa TT (1 —u); approx. constante;....... (16) m ou, si I'on ne connalit pas m: w— 1 va SER (i — u); approx. constante;.... (17) c'est-å-dire indépendante de la densité. Ainsi, nous sommes arrivés a une relation trés connue que l'on appelle ordinairement 1a formule empirique, désignant la grandeur spécifique de la réfraction, mais sans que jusqu'ici I'on ait connu, ni sa signification réelle par rapport aux particularités moléculaires du milieu réfractant, ni la cause de ce que sa valeur numérique, pour le måme corps a différents degrés de densité, ne devient jamais parfaitement constante. En effet, les formules (16) et (17) désignent approximative- ment une mesure relative de la retardation qu'exerce une seule enveloppe étherée censée transformée en une couche infiniment mince, comprenant I'unité de surface ou la base de ce prisme idéal que nous employons pour mieux expliquer notre théorie; car 1 —u désigne, comme nous le savons, le retard relatif dans 5 Ge v I'unité de temps, et I ost le temps pendant lequel la surface d'onde se propage äå travers cette couche infiniment mince. Afin de vérifier par Pexpérience notre formule pour la ré- fraction moléculaire, et en méme temps afin de la comparer ä la formule théorique me — s— = CONst. (w? + 2)0 trouvée, presque simultanément mais par des voies différentes, par MM. LORENTZ äå Amsterdam (!) et Lorenz a Copenhague (2), nous considérons: 1:o. — La réfraction dans des corps solides et liquides. En ce qui concerne les corps solides, nous prenons les va- leurs de w déterminées pour la lumigre du natrium (ND) par FIzZeAT ('). — H. A. LORENTZ. Wiedemanns Ann., Band IX, pag. 641. (2). — L. LORENZ. Ibidem. Band. XI, pag. 70. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 39 dans son important ouvrage: «Recherches sur les modifications que subit la vitesse de la lumieére dans le verre et plusieurs autres corps solides sous PFinfluence de la chaleur» (1) Toute- fois, ces valeurs, obtenues par rapport å l'air, ont été transfor- mées ici en valeurs absolues par multiplication avec 1,0002947 constituant, d'apreés KETTELER (?), Pindice absolu de réfraction de Pair pour la lumiere de natrium. Le tableau suivant contient les valeurs, ainsi modifiées, de w et de w, pour les différents corps å deux différentes densités s et og, correspondant ä une diffé- rence de température de 100 degrés centigrades. Al tnevteimneraturer | CADECS accroissement | Coeffi- | ” Ia de la température de cient de rt 100 degrés Cels. | Corps solides i i | | SN dilatation|pyids spé- Pode, spå | (uni-réfringents). pour 100 cifique, par] Indice |eifique, par! Indice degrés | rapport ål absolu. | rapport ål absolu. Celg. Feau. Peau. | [0 [03] LO LON | Verre de S:t-Gobain (N:o 2)| 0,00086| 2,4380 |1,503743 | 2,4817 |1,503905 | (log. =1 0,38703371 0,177173710,385912010,1772203/ Verre de S:t-Gobain (N:o 5)| 0,00086 | 2,5140 11,528451 | 2,5075 1|1,528550 | (log. =1 0,400365331 0,1842514110,3992436] 0,2842797] I Crown; (de Maes)i osmo.ossss 0,00085] —2,6260 11,520848 | 2,6193 1|1,520848 | (logs 0,41929471] 0,18208591| 0,41818771 0,1820859 SpathäNl lose Sn 0,00207 | 3,2000 11,435423 | 31802 1|1,434062 | (log. = 1 0.50515001 0,15697991 0,5024558 0,1565681/ Ellntöördlnalrega oe as oo 0,00081 || 3,5840 |1,611675 | 3,5835 |1,611935 | | (log. = || 0,55436801 0,2072775| 0,5533131| 0,2073475 fllnulonsd sa SO 0,00066 || —4,1400 1|1,682496 | 4,1318 |1,683183 | (log. =1|0,6170003| 0,2259540]|0,6161407|0,2261313] Pour constater å quel degré la valeur numérique d'une ex- pression s'approche d'une valeur constante, nous n'avons pas, en dressant les tableaux comparatifs suivants, employé la méthode ordinaire, celle consistant a prendre la différence entre les valeurs de Fexpression qui correspondent a deux densités différentes du milieu considéré, méthode ne pouvant &tre juste, par la raison que les significations réelles des différentes expressions compa- rées ne sont pas toujours identiques. Au contraire, nous avons ()). — H. FIZEAU. Ann. de Chem. et de Phys. T. LXVI. pag. 173. (). — E. KETTELER. Beob. iiber die Farbenzerstreiiung der Gase Bonn 1869. 40) DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. pris le quotient de ces valeurs, lequel nous donne une mesure plus comparable de PF'efficacité de l'expression. Plus ce quotient com- paratif s'approche de la valeur de 1, plus P'expression appro- chera de la valeur constante. Parmi les corps solides que nous considérons ici, il n'y en a qu'un seul, le spath fluor, dont le poids moléculaire m soit connu. Nous avons donc employé dans cette comparaison notre formule (17), et voici les résultats obtenus: SEE er H fl frn LT expression de Lorentz, CE Valeur numérique Apres accrois- Quotient å la tempéra- sl) sd if UESRS IRA sement de lal| comparatif. (2 a 20 température FT ask 00: (0ELS SPatNad Ore ER AVR Po nd or rn 0,081614 0,081898 1,00348 METTE de CTO WD Ek sr 3 Rn a Br 0,115927 0,116223 1,00255 Verre de S:t-Gobain, N:o 2 —oo00mmo- 0,121403 0,121750 1,00286 » NEO: ÖV See v Led 0,122571 0,122910 1,00277 | Flintröpdinälre, SEY Se 0 vi Rp kIGa Kåt 0,096951 0,097219 1,00277 Fllät sourd SIsESEFEE SYFALINGATATG 0,091542 0,091795 1,00277 AT 3 AO OT ill INOtre eTpresstoll, =: G | Valeur numérique | - Aprés accrois- Qnotient | å la tempéra- | sement de la | comparatif. | ture ordinaire.| température | de 100” Cels. Spa MUST TE rak EKA EROS 0,136070 | 0,136488 1,00307 NEnre Id etCrOWI= sc ove st das 0,198343 0,198349 1,00255 | Verre de 'S:t-Gobain, N:o 2 ooo 0,206621 0,207222 1,00291 » NOV SE SSEpE | 0,210203 0,210786 1,00277 | Elifit Ordf ale at est to SN ob KEENAN 0,170668 0,171156 1,00286 BOO Hpurd Mystery RAR ASEA 0,164854 0,165347 1,00299 | Nous voyons que le quotient comparatif est a peu prés le méme pour les deux expressions comparées. Il est environ 1.003 pour tous les corps considérés, s'approchant donc assez prés de la valeur 1 que donnerait l'expression employée si elle était parfai- BIHANG TILL OK: SV: VAT. BANDITS UN:On1: « 41 tement constante. Ör, notre expression, simplement approxima- tive, ne doit et ne peut pas donner un quotient comparatif au juste égal å 1. Corps liquides. — Pour comparer les deux différentes ex- pressions en les appliquant aux corps liquides, nous avons re- cueilli les valeurs de w et de « regues par WULLNER dans ses recherches si soigneuses: »Ueber die Beziehung zwischen Brech- ungs-exponenten des Lichts und Körperdichte» (!), en choisis- sant celles de leau et du sulfure de carbone, a trois différentes températures. Les tableaux suivants, I et II, indiquent ces valeurs et les valeurs numériques des deux expressions, en employant trois dif- férentes longueurs d'onde correspondant aux lignes spectrales de Uhydrogéne, C, F et G. Le tableau III donne enfin les quotients comparatifs d'aprés les différentes expressions, en comparant leurs valeurs numéri- ques obtenues å 12” et 24” Cels. (1). WÖLLNERB. Pogg. Ann, Band CXXXIII. pag. 1. ge 492 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERB. Tab. I. | ! Eau. Nombre Valeur approximative de I Tem Poids spé-lrelatif des|Indice de | Indice de Retard total | Faction ROMA RN calc ”leifi G ; apres péra- CUAnENpan molécules réfraction | réfraction rr TER Mora BI — || NS a ni- p - C II SE rapport 2 dans Puni-lparrapport parrapport a longueur notre | la formnle Cels Fhydro- |té de vo- lå Pair. (3)|äu vide. (4) d onde inté- formule de Lorenz "| gene. (1) | lume. (2) ; rienre. — (5) w—1 Å?— VM Å Oo (0 t G je u o .—1 - (w? + 2)= Longueur d'onde dans le vide = 0,00065639 mm, corresp, å la raie de Frauenh, C (hydrogéne). | 12 | 11156,87| 1239,65 | 1,331950| 1,332341| 0,332341 | 0,000268093 0,0001656 | (log. =| 4,0475423| 3,0932998| 0,1244879] 0,1246155| 0,5215846—11 0,4282848—4] 0,2191441 18 | 11147,16)- 1238,57 | 1,331356) 13317481 10;331748 0,000267847 0,0001655 | (log. =| 4,0471642| 3,0929217| 0,1242943] 0,1244218/| 0,5208077—11 0,4278860—4| 0,2188167— 24” | 11133,24| 1237,03 | 1,330762| 1,331153) 0,331153 | 0,000267701) 0,00016544| (log. =| 4,0466217| 3,0923792]| 0,1241004]| 0,1242280] 0,5200290—1] 0,4276498—4]| 0,2186523 Longueur d'onde dans le vide = 0,00048621 mm,, corresp, å la raie de Frauenh, F (hydrogene). ; 12” | 11156,87| 1239,65 | 1,337913) 1,338310| +0,338310 0,000272907| 0,0001683 (log. ==| 0,12642791 0,1265568| 0,5293151—1] 0,4360153 —4| 0,2261553 | 18 TITANS NI238:5 | Höst NON 0 0,000272665! 0,00016820 (log, =] 0,1262350| 0,12636391 0,5285516—11 0,4356299—41 6,2258416-X! 24” | 11133,24| 1237,03 | 1,336725] 1,337122) 0,337122 0,000272526| 0,00016814f (log. =| 0,1260420] 0.1261709]| 0,5277866—1] 0,4 354074—4]| 0,2256908 Longueur d'onde dans le vide = 0,00043413 mm., corresp. å la raie de Frauenh. G& (hydrogene). 12 | 11156,87) 1239,65 | 1,341102| 1,341496| 0,341496 0,000275477| 0,0001697 (log. =| 0,1274618| 0,1275894] 0,5333856—11) 0,4400858—4]| 0,2298409 18 | 11147,16)| 1238,57 | 1,340508]) 1,340978! 0,340978 | 0,000275299) 0,0001696 (log. =| 0,1272927] 0,12742161| 0,5327260—11 0,4398043—4] 0,2296214— 24” | 11133,24| 1237,03 | 1,339914] 1.340314 —0,340314 0,000275106| 0,000169589 (log. =] 0,1270769| 0,1272065]| 0,5318798—1] 0,4395006—4] 0,2293978= dö Je ena Jä a = Ne > a NN. hl = NN SR (1). Ayant le poids sp. de Feau par rapport å Fhydrogene (å O” de temp. et pression din.) = 11162, le volume å temp. considérée =>», celui å 0” =1, et ä 4 =0,9998I 0,999882 (0). Il I [SA RN Selon Pierre et Frankenheim (Pogg. Ann. LXXXVI. 451), la leur de » est: pour 12” Cels.=1,0003420; pour 18 =1,0012132, et pour 24 =1,00246: (2). Le poids moléculaire de Feau, m = 9; (celui de Vhydrogene = 1). Log. m == 0,95424 | | 1,333138 — 0,000099 £; pour la raie C (3). u=91,339101 — 0,000099 1”; » DÅ Capris Wällner). 1,342290 — 0,000099 1”; » G 1,00029383 . u; pour la raie C (4). o=(1.00029883 SG » F > (d'apres Ketteler). 1,00029850 . u; » G VA L (5). w—1= ; (=le coefficient de réfraction ÅA). , BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BANDITUNSO1I1 43 Tab. II. Sulfure de Carbone. —]===27€X wm=—”"==—=X!a[|!nka=—=s===—6===== 2 - 7ssX=—==—====—=—=====————— 2" | Nombre Poids spé-lrelatif des| Indice de cifique parl molécules | réfraction rapport å ldans Vuni- parrapport Iliydro- | té de vo- lå Yair. (3) "I gene. (1) | lume. (2) (Od c = m Longueur d'onde dans le vide = 0,00065639 mm,, corresp, å la raie de Frauenh. C (hydrogéne). Indice de réfraction parrapport au vide. (4) Valeur approximative de F'action moleculaire, calculée d”apres Retard total par rapport å la longueur notre la formule d'onde inté- formule de Lorentz rieure. (5) w—1 ww? — 1 (0 6 Å—1 - | (W-r-2)= m m 12 | 14238,11] 374,69 1,624706| 1,625183| 0,625183 0,001668548| 0,000943770 og. =| 4,15345241 2,5736688| 0,2107 748] 0,2109024/ 0,7960075—11 0,2223387— 3| 0,9748660—4 18 | 14137,25| 372,03 1,620026| 1,620502| 0,620502 0,001667869) 0,000944796 log, =| 4,1503651] 2,5705815| 0,2095220] 0,2096496) 0,7927434—11 0,2221619—3! 0,9753380—4 24 | 140386,39] 369,38 1,615346| 1,615821) 0,615821 0,001667179! 0,000945817 log. =| 4,1472556] 2,5674720] 0,2082656] 0,2083932] 0,7894543—21| 0,2219823—3| 0,9758069—4 Longueur d'onde dans le vide = 0,00048621 mm., corresp. å la raie de Frauenh, EF (hydrogéene). 12] 14238,11] 374,69 1,659236] 1,659729| +0,659729 0,001760746| 0,000984945 (log. =1| 0,21990821 0,2200371] 0,8193656—11 0,2456968—31 0,9934119—4 181 14137,251 372,03 | 1,654316! 1,654807| 0,654807 0,001760678) 0,000986131 (log. =] 0,2186185| 0,21874741 0,8161134—1| 0,2455319—3] 0,9939344—4 24 | 14036,39] 369,38 | 1,649396| 1,649886 0,649886 0,001759403! 0,000987313 (log. =] 0,2173250| 0,2174539| 0,8128372—11 0,2453652—3)| 0,9944549—4 I Longueur d'onde dans le vide = 0,00043413 mm,, corresp. å la raie de Frauenh. G (hydrogene). 12 | 14238,11] 347,69 | 1,681949) 1,682451| 9,682451 0,001821388| 0,001011416 | (log. =] 0,2258128 No Bädbg, SR 0,2604025—31 0,0049297—3 18 14137,25) 372,03 | 1,676849] 1,677350) 0,677350 0.001820671| 0,001012687 (log. =] 0,22449401 0,2246236| 0,8308129—21] 0,2602314—3| 0,0054754—3 2 14036,39) 369,38 | 1,671749 1,672248) —0,672248 0,001819941] 0,001013952 4 (log. =1 0,2231710] 0,223006]| 0,8275294—1] 0,2600574—31 0,0060174—3 (1). Wiillner). (2). | m=1,5797836. | (Esog0na — nooosa .&; pour la raie C 3). U=11,669076 — 0,00082 . t5; » | 1,692149 — 0,00085 . t'; » 1,00029383 . u; pour la raie C (4). p= 000200: NS » F 1,00029850 . u; » G [ön pa dn Å Le poids spéc. de Veau étant 11162, on a so = 11162 (1,29366 — 0,001506.1”); (dapreés Le poids moléculaire du sulfure de Carbone, m — 38; (celui de Vhydrogene =1). Log | (d'apres Willner); G | (d'apres Ketteler); (=le coefficient de réfraction, A). 44 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉRE. Tab. III. Quotient comparatif d”apres notre dapres Pex- Lignes spectrales. expression ap- pression de j proximative LORENZ OT wW?—1 | = (w? + 2) — | pour VPeau: I | (5 Er NERON BIN EN SPSS AKT RUSTAS 1,00146 1,00113 | IRS SER SOU A AON Lp rs FIRAR RR ETERNIA 1,00140 1,00107 | | EJVRRE 38 LUDEN AR TEA BAN SE (AR br 1,00135 1.00102 | pour le sulfure de Carbone: SSA T RET IGA ET SIE OSTEN 3 Er KIT EN pODR 1,00082 1,00217 | I sva Kl åk Bei kar NR 1,00076 1,00240 | (RIIS ITIS Se ME OPNTEE BUSVIN KN 1,00079 1,00251 Ces résultats démontrent une chose tres remarquable. bör dis que, quand il est question de l'eau, l'expression de LORENZ donne un quotient comparatif légerement inférieur a celui de notre expression, ce que signifie que sa valeur se rapproche davantage d'une valeur constante, pour le sulfure de carbone, au contraire, le dernier posséde une prépondérance considérable. Une raison de cette inconséquence apparente doit certainement &tre cher- £ JE SKEN , p APER a , . chée dans Winfluence inégale qu'a exercée la densité moléculaire, a är : G —, des deux milieux considérés, sur la valeur numérique du terme m oa” m? représentant 'V'épaisseur d'une couche simple d'éther com- primé, et que nous avons då négliger dans la formule (14) pour arriver å nos expressions (16) et (17) sur la réfraction moléculaire. En effet, nous voyons par les tableaux I et II que cette densité moléculaire est plus de trois fois plus grande pour l'eau que pour le sulfure de carbone, et notre expression doit par conséquent donner, å différentes temperatures, une valeur numérique moins constante pour l'eau que pour le sul- fure de carbone. FE ENE FREE SSE 9 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 7. 'N:O 1. 45 2:o. — Réfraction dans un corps liquide, comparée avec celle dans le méme corps å F'état gazeux. Pour faire une comparaison de ce genre nous manquons presque totalement de données expérimentales convenables. De tous les gaz dont V'indice de réfraction a été déterminé successivement par ARAGO, DULONG, JAMIN, et dernierement par KETTELER, il n'y a que'le sulfure de carbone pour lequel cet indice soit aussi déterminé pour le corps å V'état liquide. C'est done seulement pour le sulfure de carbone que nous pouvons chercher pour le présent le quotient comparatif des valeurs numériques que donnent notre expression (16) et celle de LORENZ. Concernant Pétat liquide de ce corps, nous employons les mémes données fondamentales (de WiLnLNER) qu'auparavant, en tirant du tableau II une moyenne des valeurs numériques des expressions, obtenues å la température de 18” Cels. Pour I'état gazeux du corps, nons prenons la seule donnée que présente l'expérience sur la valeur de w, savoir 1,0015, obtenue déja en 1826 par DuLonG(!). Voici les résultats: Sulfure de carbone. NOdöré rela. | Action moléculaire caleulée | Poids spéci- KAR At LR Indice de d aprés Lignes | fique par lé E d ” Iréfraction par RAKARE (NE eg rapport å E NEG rn rapport au || Notre expres- | VPexpression p Fhydrogene. = ST vide. sion. de LORENZ. EEE volume. SUC LR vå =E BEAN m dd at. NES TRA Dans Pétat liquide, å la température de 18” Cels. (DEE 14137,25 312,03 1,620502 | 0,00166787 | 0.00094480 IR 2 » 1,654807 | 0,00176008 | 0,00098613 (Car » | » 1,677350 0,00182067 | 0,00101269 En moyenne —| 0,00174954 | 0,00098120 Dans Vétat gazeuz. | 33,15 | 1500 mil 150015 || 0,0015 | 0,00099983 ou l'on aura le quotient comparatif: pour notre expression = 1,16636; pour celle de LOorREnNz = 1,01898. (1). — Anm. de Chim. et de Phys. T. XXXI, p. 172. 46 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. I] parait done en ce cas, quand on compare la réfraction dans le sulfure de carbone å VF'état liquide avec celle du méme corps å Pl'état gazeux, que l'expression de LOoRrEnz se préte parfaitement bien, et beaucoup mieux que la nötre, pour ex- primer une action moléculaire constante, surtout quand on employe de la lumiere d'une certaine longueur d'onde com- parativement courte (entre F et G). Cependant, ce résultat ne peut pas infirmer la justesse de notre théorie. En effet, il faut observer que notre expression approximative doit réellement donner dans ce cas un quotient comparatif beaucoup plus grand que dans les cas précédents ou il s'agissait de comparer la réfraction dans un corps solide ou li- quide å différents degrés de densité. En négligeant, comme 3 : ; | / oa nous l'avons då faire, le second terme du facteur [/——1 de m notre formule (15), w—1 v PR de LL LES RAS fö SHEET EKO | je ) = Mm . nous nous sommes naturellement écarté de la valeur réelle et parfaitement constante que devait donner la réfraction moléculaire .+ v A (I — u). Mais l'éecart devient évidemment d'autant plus grand å me- sure que diminue le nombre absolu de molécules qu'embrasse 3 É oa Gl Punité de longueur, ou V= Or, ce nombre est considérable- m ment plus petit pour un méåme corps dans son état gazeux que dans son état liquide. Les valeurs que donne notre ex- pression approximative å ces différents états d'aggrégation, devront donc différer sensiblement, et par conséquent leur quotient comparatif doit en ce cas devenir relativement grand. Au contraire, quand la comparaison se fait avec le corps ä F'état solide ou liquide å différentes températures, ce quotient doit toujours se tenir beaucoup plus prås de la valeur cherchée 1; et c'est justement ce que nous avons trouvé dans nos véri- fications précédentes surtout en ce qui concerne le sulfure BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 RAT de carbone å VF'état liquide, pour lequel notre expression se préte méme beaucoup mieux que celle de LOREsSz å ex- primer Vl'action moléculaire constante (voir tab. III). 2. — Formule de dispersion. Il nous serait impossible de vérifier rigoureusement par 'expérience notre formule de dispersion prismatique: L et en voici la raison. Comme il a déja été dit, cette formule ne s'appliquera, å proprement parler, qu'aux rayons spectraux qui forment le systeme de la dispersion régulieére, correspondant aux longueurs d'onde intérieure que nous avons nommées principales, et nous savons que dans ce cas les deux coefficients, A et £, de la formule doivent avoir des valeurs numériques constantes, de sorte qu'en introduisant dans la formule les valeurs de w ob- tenues par lV'expérience pour différentes valeurs de £ qui cor- respondent å certaines lignes de Frauenhofer, on pourrait aisé- ment vérifier si les coefficients ont réellement tous les deux des valeurs constantes. Or, il n'est pas probable que ces lignes de Frauenhofer représenteront toujours des rayons spectraux appartenant 3 la catégorie en question. Au contraire, une coincidence de ce genre doit tre presque impossible, vu que le nombre des rayons spectraux appartenant au systeéme de dispersion irréguliere est immensément plus grand que celui des rayons principaux, comme le fait voir notre exposé gra- phique de la courbe des indices. Ainsi, dans la pratique, nous n'obtiendrons probablement jamais que des valeurs variables du coefficenut £ quand nous €liminons le coefficient A, dont la valeur doit étre constante dans tous les cas. En effet, aussitöt que l'on donnera å notre formule une application génér aleembrassant tout le phénoméne, la valeur du coefficient B ne pourra pas étre constante, comme nous pouvons directement l'apercevoir en examinant de plus prés notre exposé graphique. Prenons p. ex. pour longueur d'onde extérieure Vordonnée ge=L (voir la planche). On voit immédiatement que la 48 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. longueur d'onde intérieur correspondante, 4 = oe, appartient au systeéme de dispersion irréguliere, et nous aurons la relation: IE Ef AN 006 Urs Or, de ce qui précéde, nous savons que HS (== (= IV SE Cl (c.—å—d. la valeur de Pindice de réfraction qui correspond å la limite inférieure de réfraction possible), et que Å = Par conséquent, on aura: FE Ag EST: (v d'ou suit la formule déjå obtenue pour la dispersion réguliere L Hiro lst TR dans laquelle, cependant, ef, ou, ce qui revient au méme, notre coefficient de dispersion, £, doit évidemment åtre varia- ble, car il est représenté 1ici par la distance variable d'un point quelconque de la courbe des indices, verticalement jusqu'å la ligne droite tirée de VForigine o, ligne marquant la limite in- férieure de dispersion. Toutefois, nous voyons qu'il reprend une méme valeur maximum aussitöt que la longueur d'onde intérieure devient principale. Ainsi, par lintroduction dans la formule des différentes valeurs de w obtenues pour différentes lignes de Frauenhofer, puis par elimination du coefficient B regardé comme con- stant, nous n'aurons pour ÅA qu'une valeur approximative. Ce- pendant, le coefficient eliminé est souvent trés petit en com- paraison de L, et dans ce cas les valeurs obtenues ne doivent pas différer beaucoup. Pour une certaine longueur d'onde, L, nous avons comme auparavant: w=1/(1+ 4) EE klia Sr TNE (09) et, pour unekantre, ky: or =(1+4) gg SEE ASOS (AO) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 1. 49 De ces deux expressions, on aura, apres élimination de &B: w wy, (C—L,) EA 26 SN SR Ai SSV De méme, on recevra pour les longueurs d'onde Let Ls: 0 wy (C—D)) RAT Lä, —L,0 Maintenant, introduisons dans les formules (21) et (22) les données sur w, déjaä présentées dans les tableaux I et II, pour Feau et le sulfure de carbone, en considérant la dispersion des trois rayons, 3 longueurs d'onde trés différentes, qui cor- respondent aux lignes de Frauenhofer, C, F et G. Alors nous aurons: Pour Feau. — 1:o A la température de 12” Cels. UEERAR== [531565 (lignes spectr.. C et FF) Ia ESA ENIR ER I TSE) quotient comp. = 1,00247. 2:0o A la temperature de 24” Cels. 1 + A=1,3144; (lignes spectr. C et F) EES 3109; (03 » Fet G) quotient comp. = 1,00268. Pour le sulfure de carbone. — 1:o A la température de 12” Cels. 1 + A =1,5339; (lignes spectr. C et F) IPA =l4918; ( > > CETet. 6) quotient comp. = l,02816, 2:0 ÅA la température de 24? Cels. I + 4 =1,5258; (lignes spectr. C et F) MER EEK IA NG LNetG) quotient comp. = 1,02790. Or, 1 + A signifie aussi V'imdice de réfraction, cw,, pour la limite inférieure de dispersion possible, et prenant ici les va- leurs moyennes, nous aurons, 3 la température ordinaire: POUTS EE 0U SU tee ASA = ISS pour le sulfure de carbone, w, = 1,509. Eliminant A des expressions (19) et (20), on trouve une valeur moyenne de B: OUT ES rr RON = 0,00000885 pour le sulfure de carbone = 0,00004284. 50 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. Prenons enfin la formule tres connue, de CAUCHY: b c d i 0 a Ya ie SEG ou EKNER Jb? comme on PF'écrit habituellement en négligeant tous les termes de la série dont les coefficients, c, d, etc., peuvent tre regar- dés comme extrémement petits en comparaison des coefficients a et b. Pour une certaine longueur d'onde, L, on a donc: Fö D lo bea et, pour une autre longueur, £L,: Lia+b Ny ER BO 1 d'ou, par élimination de b: Lo — Lo et, pour une autre combinaison: —- Bo—Lo, = SNR Fu Employant ici les mémes données expérimentales qu'aupara- vant, nous obtiendrons: Pour leau. — 1:o A la température de 12” Cels. ar= 1,32505; (lignesispectr. (Crete) Kl > FREIRE GG) quotient comp. = 1,00061. 2:o Å la température de 24” Cels. i ar==11132 805 (lignestspectr: CHetria) QEENNSSN »> F et G) quotient comp. = 1,00016. Pour le sulfure de carbone. — 1:o A la température de 12” Cels. | a = 1,5834; (lignes spectr. C et F) = sber CA » F et G) quotient comp. = 1,00872. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 51 2:o Å la température de 24” Cels. a = 1,5744; (lignes spectr. C et F') a = 1,5620; ( > » F et G) quotient comp. = 1,00794. En comparant les quotients des valeurs numériques ob- tenues 3 la méme température du milieu pour différentes lon- gueurs d'onde avec les deux différentes formules, nous voyons que le coefficient de réfraction A, de notre formule, ne devient pas tout-å-fait constant. Il s'approche méme moins d'une va- leur constante que le coefficient a appartenant å la formule de Cauchy. Comme il était å prévoir, il parait donc que notre coefficient de dispersion, £, qui, dans notre calcul, a été posé constant, varie en effet avec la longueur d'onde des rayons qui correspondent aux lignes spectrales employées dans les observations de M. WöÖLLNER. Il est aussi probable que les valeurs de w, qui sont déterminées par interpolation des résul- tats obtenus directement aux autres températures du milieu que celles considérées ici, ne sont pas justes par la raison que la forme brisée de notre courbe de dispersion ne se préte pas a cette interpolation. Cependant, nous voyons que les résultats de notre formule s'approchent suffissament des résultats obtenus par la formule de Cauchy pour ne pas infirmer la justesse de notre théorie. 1 bo DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. Resumé. Par la voie purement physique, et en sortant des hypo- théses actuellement adoptées sur la nature de la lumiegre et la constitution moléculaire de la matiere, nous avons réussi 3 établir une nouvelle théorie sur V'action de P'éther intermolé- culaire dans le mouvement des ondes lumineuses. Les conséquences principales de cette théorie sont les suivantes: La dispersion prismatique doit étre regardée comme com- posée de deux différents systemes de dispersion. Lun, le systeme régulier, suit la loi ordinaire de disper- sion, savoir qu'un rayon å longueur d'onde extérieure com- parativement longue se réfracte toujours moins qu'un rayon å longueur d'onde plus courte. I'autre, le systéme irrégulier, présente, au contraire, en dedans des distances spectrales extrémement petites, des ano- malies permanentes de dispersion, ou provient la superposition des rayons de longueurs d'onde inégales, superposition deve- nant plus dense et plus serrée å mesure que I'on g'approche du cöté ultra rouge du spectre solaire. Cette superposition des rayons pourrait expliquer pourquoi, dans le spectre de réfraction, les couleurs les moins réfrangibles, n'ont pas la måéme pureté que dans le spectre de diffraction. La dispersion totale peut s'exprimer par la formule trés simple L RA) dans laquelle w désigne Yindice de réfraction, £ la longueur d'onde extérieure, A le coefficient de réfraction et £ le coef- ficient de dispersion. Le coefficient de réfraction, A, reste toujours constant pour toutes les valeurs possibles de L, la densité du milieu réfringent posée constante. BIHÄNG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O I: 53 Le coefficient de dispersion, B, devient également con- stant aux mémes conditions quand nous considérons uniquement, le systeéme régulier de dispersion. Pour le systeme irrégulier, ce coefficient devient au contraire variable et dépendant de £L. Les valeurs de A et B sont du reste déterminées par les grandeurs qui dépendent de la constitution moléculaire et physique du milien réfringent. La formule empirique, w—1 =" CONStJ (0 i généralement connue comme P'expression de la grandeur spåé- cifique de la réfraction, peut se dériver directement par ap- proximation de l'expression de A. Elle n'est qu'approximative- ment constante, comme le montre aussi l'expérience, et elle désigne en réalité une valeur relative et approximative de Faction moléculaire du milieu réfringent sur la lumiégre. Enfin, nous voyons, par la nouvelle théorie, que la dis- persion prismatique, — entre autres propriétés jusqu'ici incon- nues, — posseéde des limites distinctes, et que sa limite infé- rieure (3 Fultra rouge) se détermine par V'expression: (ME Ia 34 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE. Appendice. Il nous faut remarquer que dans nos recherches précéden- tes nous sommes parti d'une modification de l'idée actuelle- ment adoptée sur VF'état moléculaire de la matiere, ce qui a donné en réalité lieu å une petite inexactitude dans les valeurs algébriques des coefficients A et B de notre formule de dis- persion. En effet, ces valeurs dans les expressions (8) et (9) ont été déterminées dans VFadmission que la partie matérielle de la molécule serait infiniment petite en comparaison du vo- lume quoccupe son enveloppe éthérée. Nous avons méme réussi a écarter cette partie, trouvant inutile d'en tenir compte pour arriver å une expression générale de la dispersion prisma- tique. Du reste, la modification des valeurs des coefficients que provoquera une insertion du volume de cette partie ma- térielle dans le calcul, n'aura pas la moindre influence sur la vérification expérimentale de notre formule. Supposant que le volume de la partie matérielle de la molécule soit v,, nous aurons å considérer une nouvelle cou- che simple de F'épaisseur SÄS oa? v 1 V m? > en continuant 3å considérer comme auparavant le phénoméene de la dispersion en dedans de certaines limites du milieu. Il est vrai que cette couche n'a pas d'influence sur le temps employé de la lumiére pour traverser dans le milieu un chemin correspondant å la longueur d'onde intérieure, 42, mais son épaisseur doit cependant constituer une partie de ce chemin, tandis que naturellement l'unité de longueur restera toujours la méme. L'expression (1) sera donc modifige en: EAT p=n|/Sr tv) + (n— 1) d. PRESSEN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 55 LT'expression (2), au contraire, devient invariablement: oa” nv er mm” = + (n — 1) d. u L'expression (5) se changera en ” 9 Ocd: od m 3 r(1/= mm” FE T , VE . | - ? [g2a2 wWIl— (v + vi) 3 ] m? et on aura finalement: ENE a (EN vr) mel 2 d'ou Pon regoit une expression de dispersion exactement de la méme forme qu'auparavant, ou: ad Mais, maintenant nous aurons: od i Vv SR | AV OR = ÖARNA ÖRE KONER NET || f i | ; frn k TEROA j iu NY slu Vi EPI OD t( Nr TET SON gi SM 3 4 Q hå år ( i &, LÅ ij - | M i € Å - Ko 4 SV OR ED DOSE SN I | ' ' Rå iv fu (4 Sy Re Pe KR LAN SÄ SR Ä J Mt ” Park $ Fu SR TN J/N AV in”u ,F 4 / Fa » Å - = 4 I lr M : é fr wl 'LUNATSA KAT MY TRES HORTot al ITOLGE RR NS é Jå rt te , C ö NI SSTR Få UT VO AA NR AIN pA 1 > i 4 ANOR CE VV | | PP I &é j 4 vu | Ale | PÅSEN. Ej kd kr få | [FT (HM ? ö vå JA | . N N | É å AN. ARS Söytorbke sg tntt Vd SIE bd å NG ' pp Pa SJ I Br fr wWyeS 4 F i KR ji va me VA i INTE ) ig atsbok! på 2 e | Ja ÅN ARA helst Te GPL VISOD & Fat SN LI FK MÅ 2 VR Du of RAKAT (KAR vr Ä org Ur se Ne, ) 4 0 q A JL USDR SAME | MA T-0v 7” 00 NN IV SALE FRGDRE 0 OM Br ” nd : OM (Ir RP OM ' mädinds fär. Å fe | AN ONA Cb r MA vi LG & å | | [0 "” KT jä | Tv I | 0 Yud FNS ART Has A | [AE | og hl SAM SN - il MV | lg AN KL 4 [Pr SÅ Å Ar D) AN Tv) C h | Sr RAN | [ é j NE JA MT ROR 0 i Fa MA gå > EET Errata. Page. 3, formule (1), 47, I:re formule, Ibid., 2:de formule, 25, dernigre ligne du tableau bid => > » » 29, 3:me formule, 32, formule (5) 33, formule (9) Ibid., formule (10) 38, 3:me formule 50, ligne 6 en remontant, Ibid., ligne 2 en remontant 32, ligne 2, Flbid) ligne 17, » 0,0003960 1,671602 m m?— TI 1,00016 15667 sortant AN ou Correction. 0,0003969 1,671062 partant d'ou AS Val gä FT TIN OG IM LSE bl KE: JA ING "2LNIULIJUA PPUOP SINONBUOT TEN Z PE ”TOUPH PeNYy lof CAS CY I n Fueucg (SROM AUUEE FREI E AE bir = EST En 4 0 r = FÖRE Fd T FA ER i 9 i U ' I IC pu fd M I 1 0) I IK w 4 J FAN 3 RN ; ; | HN SA Fä Ve SEN - Se ! PA NN NM i i TA | ad MV SÅ I | I I ER I I EN I ] SÖN | | | i Ci d NE S SE - Dar ET ll | | | | | EE | IN & I H ken a fb I i —+ SA jg al SN 4 = 3 Sr re Fi I " IN I U| I I | T | | i | | | « 2 [ | / IT I UU 1 äl la fe fo IS EE i t 1 IT OST SÅ : SÖ | | | | | AS AE 5 I ; I | RES FE EA SA SR | | | | ÄV SR | g See lo - GE fe KA KR Rd FE - 2/2 CSE LR S N I OH Åå i 4 i | ) le UR Pa d | S I 2 [ER CA D, I | : — : FRE ir FASEN G TEA SA FÖ [I | | | | I | I Ua) AN GÅ =E ; ed SLE VD EE bl L I i I Zz ; Zi | I I / , | I | I IN i TE | Z FÖRÄN A 7 TE RH S ' I FA I I | I 3 I I I Lå I | | Åä I 4 | 3 är a 5 T == t 4 T r = LS NS i IN FÅ i I N I | Cal | I (CR EL BE Aeon (ERv ac AE EEE 1 I AG I I | | N | JA [ I S RS 1 dt = —+ + Sk NE = N RR T Zz ZARA | å Å I I 4 | fd | i Ir = ra i SV i 7 EN föra Al : ER Md 3 | | N 2 d , - = IL AA (EE IL La I | Ia T 4 | Få ff I | | S I SS | > I pp N 2 / > = L - Ko Å pc | S ä Å 7 + LG = = I = = = Al 2 / / Al Få I I I ft Lal G ÅK 4 | A | / vå I CA I | AZ NE | |. Bel SK ) 2 Lå [r] Al Ht IE FN le I 257 i | INA ere S ( | > Ld I Cd 4 | AE AS S / | Å / | Zz eg 2 AZ IE Ar 3” H / Å Z / do SSW > LE I 2 Vd : Gå MESNEN VER 7 — — Ed V/å T VA GS I I| 7 AA d (6 äl rel 7 | | RR 5 4 gg I AA AA - — I a I + RE ENE 4 LATE JE a - 4 y CAN 2 Gen | a | | . st 3 CA? SE Sa i CÅ &G | a 4 S | JA | | ? | SA = SÄS = + = = t Az 4 | få + SL |A a äl = SN SÅ [E AA = 2 - | | I IE än SST 2 LER = IL 2 EN fan E | Sonen + — 4 = SAN EE — 2 NOLLIVULTTIH TA SHIIGNI Säd 49400) | I 7 ST ER T = — SR SES = = 3 SATS = a a | —+ — [ESO s [ar SO (CE Al - 5 ” pä FS ACL > Jae rr = öm ; < SAT 1 Sr RR ES FÖR ant a ä - Ä Å SR - - sd ra Sr ( SA NON penn äras MER AK FT BS råa ne MVEÄRLRA VOTE VV AR Lit > CUM Ae ft ) | & be ÄBäR:: + sr | : - TR & adda os i [] | ru J. SE 4 ur Li Nå cn RS ; : 13 BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 2, UNDERSÖKNINGAR THEORIEN FÖR HINLAKROPPARNAS RÖRELSER INN HUGO GYLDEN. MEDDELADT DEN 7 JUNI 1882. STOCKHOLM 1882. KÖNIG TT BORKSERNMCK ERTIECE P. A. NORSTEDT & SÖNER, td OAMkELA IN inn ig vs iWARA FaR AANPINEOBAETN TU: SU OPUS br ad [| | | i Å Må - C I dd $- er d | —-— "0 [| > bb "SN ej f JA v - H das i II Mt ; MN NN 25 SIM 3 & så, i INN RN a [AND SÖKRG TI LOL LD d a j 4 SR Sh Hr ; NE SÅ fe å NA od NY At Hu! Mesa denna afhandling ämnar jag afsluta de meddelanden rörande mina undersökningar af den theoretiska astronomiens hufvudproblem, af hvilka det första öfverlemnades till Kongl. Vetenskapsakademien för något mer än ett år sedan. Härmed är visserligen icke hela det omfångsrika arbetet afslutadt, men dess konturer torde dock vara så pass fullständigt uppdragna, att den med dylika undersökningar förtrogne läsaren lätt skall kunna bilda sig en föreställning om arten af de operationer, hvilka genom insigten om beskaffenheten af himlakropparnas rörelser kan vinnas. Vid de i den föregående afhandlingen meddelade under- sökningarne framträdde nödvändigheten att använda en, från den förut brukliga väsentligen afvikande terminologi. Genom integrationsprocesserna uppkomma nämligen ett antal perio- diska termer, hvilkas perioder dels äro mycket långa, dels obetydligt afvikande från omloppstiden, och hvilkas koeffi- cienter icke äro multiplicerade med den störande massan. Dylika termer försvinna således icke med den störande mas- san, utan reduceras antingen till konstanter eller sammanfalla med termer i uttrycken för radiusvektor och för tiden; termer af denna beskaffenhet benämndes i den förra afhandlingen elementära termer, och denna terminologi kommer här att bi- behållas. — Genom tillvaratagandet af dessa termer blef det möjligt att bestämma problemets verkliga integrationskonstan- ter, hvilka naturligtvis böra hafva karaktären af absolut oför- änderliga element, samt att fastställa begreppet af en absolut bana. Denna karakteriseras framför allt deraf, att dess ele- menter icke äro underkastade några sekularändringar samt derjemte af den omständighet, att afvikelserna af de i denna 4 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. bana beräknade koordinaterna från de verkliga alltid blifva relativt små qvantiteter af de störande krafternas storleks- ordning. Emellertid kunna uttrycken för koordinaterna i den abso- luta banan ej erhållas medelst direkta operationer utan endast medelst upprepade approximationer. De i dessa uttryck före- kommande konstanta koefficienter äro nämligen icke allenast beroende af de absoluta elementen utan innehålla äfven incre- ment, hvilka uppkomma genom multiplikation af egentliga störingstermer, eller, såsom jag i den föregående afhandlingen benämnt dem, koordinerade termer. — Men de koordinerade termerna kunna icke heller på annan väg bestämmas, än me- delst successiva approximationer, och denna bestämning blifver alltid beroende af den noggranhet, hvarmed de elementära termerna äro kända. I följd af dessa båda omständigheter föranledes man till vexelvisa förbättringar, dels af uttrycken för koordinaterna 1 den absoluta banan, dels af de koordine- rade termerna. I föregående afhandling har början till dessa bestämmel- ser blifvit gjord, i det approximativa uttryck för radius-vektor i den absoluta banan, samt för den reducerade tiden såsom funktioner af längden uppstälts. De sålunda funna uttrycken äro visserligen ännu långt ifrån att vara fullständiga, men de största och väsentligaste af de elementära termerna kunna lik- visst med stöd af desamma beräknas, och framför allt är man nu i tillfälle att använda lämpligare methoder vid en förnyad bestämning af de elementära termerna, än den, som användes vid den första, helt och hållet provisoriska bestämningen. Den method, som härtill användes i den föregående afhandlingen, är nämligen icke egnad för ett vidsträcktare bruk, ehuru den- samma visserligen är ganska tjenlig, då frågan endast gäller | att finna ect approximativt resultat. — I den föreliggande af- handlingen skall en annan integrationsmethod framställas, hvil- ken tillåter att drifva approximationerna huru långt som helst, utan att de tekniska svårigheterna dervid i väsentlig mån komma att ökas. | I hufvudsak består denna method deri, att den differential- | eqvation, genom hvars integration uttrycket för radius-vektor i den absoluta banan erhålles, reduceras till en följd af lik-- heter, af den i $ V integrerade formen, hvilken vi benämna den kanoni-ka formen. I enlighet med hvad i samma paragraf BIHANG TILL K. V. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 5 blifvit visadt, kunna alla termer, hvilka genom integrationen erhålla argumentet v, såsom faktor framför de trigonometriska funktionstecknen, bortskaffas medelst successiva ändringar af modylen till de elliptiska funktioner, som uppträda i integra- tionsresultatet. Häri ligger det stora företrädet af denna in- tegrationsmethod framför andra möjligen ifrågakommande; ty uppkomsten af termer af den antydda beskaffenheten, och hvilka redan a priori kunna anses främmande för en fullstän- dig lösning i absolut mening, framstår här omedelbart såsom beroende på en ofullständig bestämning af apsidernas medel- rörelse. Endast genom att gifva ett visst värde åt en härvid uppkommande öfvertalig integrationskonstant inses omedel- bart den ändring, som bör vidtagas med modylen, och man erhåller nästan omedelbart det riktiga resultatet, då man der- emot under användandet af andra integrationsmethoder funne detsamma vida mindre direkt. I alla händelser synes den nu omnämnda methoden vara att föredraga framför dem, hvilka LAGRANGE framstält i tredje bandet af Miscellanea Taurinensia. Slutresultatet måste emellertid blifva oberoende af den an- vända integrationsmethoden, såvida denna öfverhufvud är riktig och ej består i en följd af approximationer, der kon- vergensen saknas. Radius-vektor i den absoluta banan betecknades i den förra afhandlingen med (r), och denna funktion uttrycktes derjemte medelst tvenne andra (p) och (0), i det följande relation uppstäldes: der a, betecknade en konstant?). I afseende å dessa funk- tioner skola vi i det följande framvisa en vigtig egenskap, den nämligen, att om vi sätta: (0) = 72 cos (Vy + T— 7), ?) så är, med bortlemnande af qvantiteter, som äro multiplice- rade med den störande massan, fö 1) I stället för a, användes beteckningen a. ?) Qvantiteten 2 betecknades i den föregående afhandling med e; i af- seende å betydelsen af v,. I och 7 hänvisas till art. 53 och 59. 6 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Vi beteckna nu med (A) en funktion, som innehåller den störande massan såsom faktor, samt sätta (a) = ag (1 + (A)) NYTÖE ONEER (PY =" TEE Er eller Vi hafva då: CCR! lr + 7 cos (Vy + I — 7) Vidare beteckna vi med Y en funktion af samma ordning som (A) och fastställa följande likheter: (n) = Vin (a)? (1 — 7?) dv, (Eka noe Jemföres nu detta uttryck med likheten (62), så befinnes under iakttagande af nu använda beteckningssätt: EE a =VP 1 + Z) dö ( ) (pt ) Funktionen Y komma vi att bestämma på så sätt, att Vä = rv, hvarigenom relationen dr HI ENG erhålles, och jemföres densamma med likheten (59), så fram- går följande bestämning af dr: (oli == MEL du. således analog med den, vi uppstält i den första afhand-= lingen. | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 2, (I Slutligen skola vi bestämma funktionen Z derigenom att vi fastställa, det produkten (n) (1 + Y) (1 + Z) skall antaga värdet af en konstant, hvilken vi beteckna med n, och hvars betydelse är den störda kroppens egen medel- rörelse; man har således (4 YEN on) (PTT — nag? (1 + (AE Vi (1 + Y) tecknet utvecklas, erhålles ett resultat af följande form 3 NAg” 1+-Z=—— Vin (1 + 839) + (F), der (EF) betecknar en summa af rent periodiska termer samt d, en konstant af de störande krafternas storleksordning. Man har nu att identifiera £ med (F), hvarefter konstanten n bestämmes ur likheten Bö gud do) Vu 1 = Det finnes ingen anledning att benämna konstanten a, den störda kroppens medelafstånd från centralkroppen; men afskilja vi från funktionen (A) dess konstanta term, samt be- teckna densamma med o,, så kunna vi med denna benäm- ning beteckna qvantiteten == Ch (OL + A0) Emellan det sålunda definierade medelafståndet samt medel- rörelsen befinnes då följande relation äga rum: na? (1 + av) Vin, 1 FF 00 8 — GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN PÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Man skulle lnässkiininode att de funktioner, vi här be- tecknat med 2 och 7, hade betydelsen af elliptiska element. Detta är dock icke händelsen, alldenstund likheten d(r) — (a) (1 —n?) n sin (vy + TT — a) dog” [E+ 0 008 (vy + TI =P icke befinnes verifierad. Det är emellertid icke svårt att de- finiera sådana elliptiska element genom att angifva deras relationer till funktionerna 7» och zz. Enligt theorien för konstanternas variation måste, om e och cv + zr, beteckna den elliptiska excentriciteten och longituden för perihelium, samt (a,) betecknar ellipsens halfva stora axel, följande likheter samtidigt äga rum: (a) (1 — n?) 1 (av) (1 — e?) 1 + ncos(vy + F— zz) 1 + ecos(v, + I — my) (OLE) [1 + 2 cos (vy + EF -— )? - (GUL =) — [I + cos (vy + f — mn)? » sin (Vy + TT — 7) + L e sin (v, + T —m,), der L betecknar en qvantitet, som är multiplicerad med den störande massan. I stället för dessa relationer kunna vi äf- ven angifva de tvenne följande A + » sin (Vv, + [' — 7) = e sin (v, + I — ty) 7 co8 (vy + I — T)) = € cos (Volk I mn )G hvilka tydligen identifiera de föregående, om vilkoren (0) (EFT RTV TE (a) (=) AK [I + 2 cos (vy, £ — 2)” blifva uppfylda. Vi finna nu en följd relationer emellan 1, 7, € och z,, af hvilka de vigtigaste här må anföras. Dessa äro: BIHANG TILL K. SVs VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. Ö e cos (UT — ty) = 7 cos (I — 2) + 2 sin vy e sin (C' — ry) = 7 sin (T -— zz) + 24 cos Vy e€ COS 7t, — 7 COS AT + Å sin (v, + I) e sin 7, = 7 sin zz — ÅA cos (vy, + I) e = 7 cos (7, — 7) + A sin (vy + I — 7) 0 = 7 Sin (7, — 7) + A cos (Vy + £ — tj) et =7n? + 2/2 sin (vy + I — a) + 2? Nn? = e? — 2el sin (Vv) + TF — my) + 2? På grund af likheten finna vi slutligen 2e2 sin (va + FT — 7) — 2? (a) = (a) (1 + AS För differentialen af den reducerade tiden erhålles äfven ett uttryck, fullkomligt analogt med det, vi ofvan anfört. Sättes nämligen (1) = Vi (Å) 3 så befinnes (1— ee?) du UEFIY)deE= 3 DR reg [I + e cos (vy, + £' — ry ))? Funktionerna e cos (f — 7) och e sin (I — 7) äro emel- lertid mindre enkla än de motsvarande » cos ([' — za) och nz sin (I — 7). Då nämligen de senare endast innehålla termer med mycket långa perioder, innehålla de förra derjemte ter- mer, hvilkas perioder äro i det närmaste hälften af omlopps- tiden. Häraf föranledes den omständighet, att integralen n | (1 — e?)å dv, [1 + e cos (vy + f— nn) 10 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPFARNAS RÖRELSER. kommer att innehålla icke allenast elementära termer, utan äfven en term, som växer proportionelt mot v,; funktionen (n,) anger derföre icke den fullständiga medelrörelsen. På grund häraf, liksom äfven af andra skäl, synes begreppet af den Keplerska ellipsen med föränderliga element, och den dermed sammanhängande theorien för konstanternas variation ej utgöra någon lämplig utgångspunkt för tre-kroppars-pro- blemets lösning, om nämligen denna lösning skall bibehålla sin giltighet 1 absolut mening. Theorien för konstanternas variation har sin stora bety- delse vid integrationen af lineära differentialeqvationer och har äfven med stor fördel tillämpats i störingstheorien. Strängt taget, var denna tillämpning dock endast så länge berättigad, som man ansåg sig kunna bortlemna de högre potenserna af excentriciteten än den första och den andra. Medtagas högre potenser af detta element, så förlorar ifrågavarande method sin användbarhet, emedan den differentialeqvation, hvari- genom (0) bestämmes, icke är lineär; om densamma integre- ras 1 enlighet med den omnämnda methodens regler, ledes man till termer, der argumentet förekommer såsom faktor. Man har försökt att undvika eller att kringgå denna olägen- het utan att dock fullständigt hafva lyckats; ty det gäller såsom ett resultat af de förda undersökningarna, att medel- afståndet i den Keplerska ellipsen, eller, hvilket här är det- samma, att medelrörelsen icke är underkastad någon sekular ändring, om man endast fäster afseende vid de båda första potenserna af den störande kraften. Men deremot, då högre potenser af denna kraft tagas i betraktande, framträda termer, hvilka innehålla tiden och potenser af tiden såsom faktorer. För så vidt man nu icke kan visa, att dylika utvecklin- gar kunna summeras, så att resultatet i sjelfva verket erhåller en periodisk karaktär, måste detsamma anses innebära en motsägelse mot den förutsättning, under hvilken en behand- ling af föreliggande problem öfverhufvud kunnat komma i fråga; och denna består deri, att förhållandet emellan den störda och den störande kroppens radius-vektor antagits ständigt vara mindre än 1, eller ock ständigt större än 1. Ett resul- tat, 1 hvilket någon af de funktioner, af hvilka (r) är sam- mansatt, befunnes vara behäftad med en verklig sekular- ändring, skulle derföre vara stridande emot den förutsättning, under hvilken störingsfunktionen blifvit utvecklad. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 11 Vi komma att framställa (0) under formen af en följd periodiska termer, i enlighet med likheten: (0 Si z; cos [(1 — 0;) vo — Bil > der 2; äro konstanta koefficienter, som icke innehålla den störande massan såsom faktor; qvantiteterna B; äro äfven konstanta, af elementen beroende qvantiteter, men 6; äro koefficienter af samma storleksordning som den störande massan, således jemförbara med sc. För 2=0 antaga vi Hilvenkior == S5 Bb, My Någon afvikelse från dennaform blifver icke nödig, huru långt de successiva approximatio- nerna än må utföras, d. v. s. huru många potenser af de störande krafterna än må tagas 1 betraktande. Med denna omständighet sammanhänger beviset för solsystemets stabilitet. På grund af vår empiriska kunskap om solsystemets konsti- tution veta vi, att åtminstone under ganska långa, om än möjligen begränsade tider en utveckling af den ofvan an- tydda beskaffenheten verkligen kan äga rum. Men då vi ut- föra denna utveckling och undersöka konseqvenserna af den- samma, blifva vi aldrig förda till någon punkt, der vi hade anledning antaga, att konvergensen upphör, hvilket skulle visa sig derigenom, att någon funktion, hvars stigande po- tenser ingå i utvecklingen, skulle innehålla termer, växande proportionelt med tiden, eller öfverhufvud med tiden. Vi måste derföre sluta, att konvergensen är beständig; men häraf följer omvändt att stabilitet måste äga rum. Frågan om stabiliteten hos ett system af tre kroppar har för öfrigt icke alltid varit riktigt formulerad. Det gäller nämligen naturligtvis icke, att medelst mathematisk analys utröna, huruvida ett sådant system är stabilt eller icke, utan huruvida det kan vara stabilt. Frågan bör derför ställas så- som följer: är det motsägelselöst, om man antager wntegrations- konstanterna 1 lösningen af tre-kroppars-problemet hafva sådana numeriska värden, att stabilitet alltid äger rum. Denna fråga torde jakande kunna besvaras, men deremot stå vi i allmän- het svarslösa inför en annan, med den förra sammanhängande fråga, den nämligen, inom hvilka gränser integrationskon- stanterna må kunna tänkas variera, utan att stabiliteten upp- hör. Visserligen kunna vi uppgifva fall, då systemet be- 12 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. stämdt går isär; och andra fall kunna äfven uppgifvas, då systemet skulle sönderfalla, om den tredje, den störande kroppen saknades, men blifvit stabilt genom denna kropps närvaro. En del af de periodiska kometernas ständiga sam- hörighet med planetsystemet kan sannolikt hänföras till en inverkan af den antydda beskaffenheten. Men att i allmän- het afgöra, vid hvilken gräns stabilitet måste inträda, dertill är vår analys ännu ej mäktig. Emellertid kunna vi anteckna såsom ett resultat af ganska högt intresse, att uttrycket för medelafståndet ej innehåller någon term af elementär be- skaffenhet. Den form, vi funnit för radius-vektor i den absoluta ba- nan, föranleder en ganska väsentlig komplikation af uttrycken för variationen och för evektionen emot den, som skulle följa, om man finge använda de för ellipsen eller äfven de för den intermediära banan gällande formlerna. Till hvarje hufvudargument hör nämligen nu, icke en enda, utan en hel grupp af termer. En sådan grupp kunna vi angifva medelst formeln ) a; sin ((Å + 6;) vg — Aj)» der /v, utgör hufvudargumentet, a; samt A; konstanter och der o; hafva samma betydelse som ofvan. Och analoga ut- tryck finner man äfven för evektionstermerna. — Då man utvecklar störingsuttrycken efter potenserna af de störande krafterna komma ofvanstående termer att framstå under en annan form, nämligen: ilao] + [a] vg + [al vd + 20] sin (1v, + A) Under kortare tider, d.v.s. för värden af v,, som ej omfatta något alltför stort antal omlopp, är serien inom parentheserna vanligen mycket konvergent, emedan [ay] är multiplicerad med första potensen af den störande kraften, [a,] med den andra, o.s.v. Man har derföre alltid inskränkt sig till att medtaga den första, eller de två, tre eller på sin höjd de fyra första af dessa termer. Men oafsedt den omständighet, att konvergensen hos denna serie ej synes äga rum om v, växer obegränsadt, är det dock tydligt, att man på grund af denna form ej kan komma till en fullständig insigt om den företeelse, densamma skall BIHANG TILL” KU SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. tf. N:0 2; 13 representera; ja, man är ej ens i tillfälle att närmare bedöma, inom hvilka gränser af v,, man kan förvänta numeriska resul- tat med en gifven noggrannhet. Således, ehuru den sist an- gifna formen 1 anseende till sin enkelhet skulle äga väsentliga företräden framför den föregående, så går dess betydelse i vetenskaplig mening dock ej utöfver det tekniska och måste derföre förkastas vid en absolut lösning af tre-kroppars-pro- blemet. Densamma är, strängt taget, att anse såsom en inter- polationsformel, hvars giltighet är inskränkt inom vissa, ej närmare bestämbara gränser. Afsigten med bibehållandet af den strängare formen kan nu således icke vara den, att direkt erhålla de för numeriska tillämpningar tjenligaste methoderna. Sådana kunna alltid seder- mera härledas, då man är 1 tillfälle att uppskatta effekten af härtill nödiga förkortningar och serieutvecklingar; men att under fortgången af analytiska utvecklingar företaga förkort- ningar, om man å ena sidan kan nå målet dem förutan, samt å den andra, utan att tillförlitligt kunna göra sig redo för följderna af desamma, måste i de flesta fall anses såsom ett missgrepp. Vill man emellertid redan från början inskränka resul- tatets giltighet inom en viss tidrymd, och sålunda afstå från kännedomen om banans verkliga natur och om beskaffenheten af dess absoluta element; vill man, med andra ord, åtnöja sig med uttryck för koordinaterna, hvilka visserligen inom vissa tidsgränser kunna angifva dessa koordinaters numeriska värden med all önskvärd noggrannhet, men hvilka utom dessa gränser representera någonting helt annat, då kan man tillämpa andra analytiska methoder än den, som föranleder utvecklingar efter potenserna af vy; och ändamålet kan icke desto mindre vinnas lika säkert, men det kan derjemte vinnas lättare. En sådan inskränkning kan under vissa omständigheter blifva, icke al- lenast önskvärd för att förenkla de numeriska räkningarne, utan rent af begrundad i den speciella uppgiftens natur, så- som t. ex. vid undersökningar af kometbanor, der det tydligen saknar allt intresse att försöka bestämma dess beskaffenhet i de delar, kometen genomlupit under mycket aflägsna tider, och detta så mycket mindre, som ju krafter kunna tänkas verkande, hvilka inom relativt korta tider äro 1 stånd att för- anleda helt och hållet genomgripande förändringar af banans natur. Utgångspunkten till ett, för sådant fall lämpligt be- 14 GYLDEN, UNDEKS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. handlingssätt skall jag här likväl endast antydningsvis vidröra, alldenstund någon användning af detsamma i föreliggande af- handling icke kommer att äga rum. Vi antaga, att det gäller transformationen af en grupp termer, d.v.s. af termer, hvilkas perioder endast skilja sig från hvarandra med qvantiteter af de störande krafternas stor- i ; : S 3 — anse vi derjemte såsom små qvan- Ä titeter af första ordningen, ehuruväl desamma dock kunna vara ganska märkliga. Nu kan man uppställa konvergenta, ehuru endast emellan gränserna lv, = —4x och 2v, = + in gällande serieutvecklingar för funktionerna sin ojv, och cos ojvg, och dessa utvecklingars gemensamma argument är Av,. Man kan härvid lägga märke till, att alla termer i utvecklingen af sin ojvg innehålla cg; såsom faktor, hvaremot funktionerna COS o;vg, förutom en konstant term, endast innehålla termer af andra ordningen, d.v.s. termer, som befinnas multiplicerade med o;. I stället för den ofvan angifna formen, kan man derför använda den följande: leksordning; förhållandena my + my cos (iv, + Mi) + ma cos (21lvy + My) + ...> dervid koefficienten m, är af samma storleksordning, som koef- ficienterna a;, men alla öfriga m-koefficienter af en högre storleksordning. Man inser ögonblickligen företrädet af den nu anförda formen framför den, som innehåller potenser af tiden eller, hvilket är detsamma, af v,. Och fördelarna af att använda denna nya form kunna under vissa omständigheter ganska väsentligen ökas, om man, i stället för att utveckla efter argumentet 2v,, utvecklar efter ett annat, der koeffi- cienten till v, skiljer sig något, ehuru dock högst obetydligt från A. Man ernår på detta sätt en form, der alla 4 kunde vara rationela bråk; man kunde, med andra ord, behandla | tre -kroppars-problemet, då dess lösning sökes endast för | en begränsad tid, såsom om tvenne kroppars medelrörelser kring den tredje vore kommensurabla, samt såsom om läget | af apsiderna och noderna endast vore underkastadt periodiska förändringar. C Vi sågo att förhållandet af begreppet en absolut bana i: motsats till en Keplersk ellips ej medför några direkta för- delar vid härledningen af de koordinerade termerna, enär an- | I | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2, 15 talet af dessa synes väsentligen större än om man hade antagit en sådan ellips såsom en första approximation. Denna om- ständighet faller dock tydligen icke på något sätt i vågskålen såsom Mötoiddrande betydelsen af det nya Pejiglddlesättet ty 1 främsta rummet kommer det ju an på att finna en riktig lösning, och först i det andra, att göra densamma beqväm i tekniskt hänseende. Man skall emellertid finna principen af en absolut bana medföra åtskilliga, rent tekniska fördelar, hvilka icke äro att underskatta, och hvilkas betydelse träder desto mer i dagen, ju större den störande kraften är. Genom att fasthålla en sådan utgångspunkt eller, med andra ord, ge- nom att särskilja de elementära termerna från de koordinerade undviker man nämligen vissa utvecklingar efter den störande massans” stigande potenser, hvilkas härledning på den förut brukliga vägen, äfven om desamma varit konvergenta, dock endast under öfvervinnandet af högst betydande svårigheter kunnat åvägabringas. I theorien för konstanternas variation kan man särskilja tvenne moment af väsentligen olika innehåll: det ena afser bil- dandet af differentialeqvationer, der elementen ingå såsom obe- kanta i stället för koordinaterna; det andra omfattar integra- tionen af dessa differentialeqvationer, dervid den förutsättning göres, att man kan ordna de successiva approximationerna efter potenserna af de störande krafterna, samt att man i den första approximationen kan insätta konstanta värden för ele- menten, der dessa förekomma multiplicerade med den störande massan. Emot det första af dessa moment har icke någon in- vändning blifvit gjord och lärer ej heller kunna göras, men den i det andra angifna integrationsmethoden kan numera icke anses motsvara sitt ändamål. Man kan mycket väl, säger Prof. WEIERSTRASS i sina föreläsningar öfver störingsproblemet, upp- ställa en formel af följande utseende: ay = Sf (a Cs Ssea) Eg der aj, ax, ... äro funktioner af tiden, och denna formel är exakt: men häraf följer icke, äfven om funktionen f innehåller den störande massan såsom faktor, att man erhåller en verklig approximation genom att, i stället för aj, a,, ..., substituera konstanta värden under integraltecknet. Man erhåller på denna väg nödvändigt en utveckling, som fortgår efter potenserna af t, och en dan kunna vi ej ntgida 16 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. såsom en verklig lösning af vår uppgift. Åfven om man går ett steg längre och bestämmer sekularstöringarne enligt det förfarande, hvarigenom LAGRANGE och HLAPLACE till en viss grad kunnat belysa solsystemets konstitution vid olika tider, undvikes en utveckling af den antydda beskaffenheten icke. Man kan mycket lätt bevisa riktigheten af detta påstående. Den af desse store analyster använda methoden åstadkommer nämligen samma effekt, som om man i eqvationen 5 d?0o (TE 0 Bo dr NO E är ) b;'cos [(1—5;) v4 — Bi]; dv? i hvilken koefficienterna 82), Bi, --- dy, Oz, --- AN8e8 Vara be- kanta konstanter, skulle begynna integrationsprocessen med att bortlemna termerna £30? + £30? +... Man erhåller visserligen ett resultat, som under en längre tid är riktigt, än om man hade begynt med att integrera likheten d?o 2 0-0 due ; men tydligen uppkomma äfven nu vid fortsatta approxima- tioner termer, som växa obegränsadt med tiden. Om man emellertid skulle införa i störingsfunktionen, i stället för konstanta elliptiska element, sådana föränderliga värden för desamma, som erhållas på den af LAGRANGE och LAPLACE banade vägen, så blefve uppkomsten af elementära termer den närmaste följden. Man skulle således äfven på denna väg inse nödvändigheten af att i störingstheorien använda mer komplicerade uttryck än de, hvilka uppkomma, då man genast från början utvecklar efter de störande krafternas sti- gande potenser. Insigten härom synes ej heller hafva und- gått LEVERRIER, men han söker kringgå de här uppkom- mande svårigheterna genom att bestämma de elliptiska ele- mentens värden vid olika epoker medelst mekaniska qva- draturer, hvarefter han med olika elementsystem beräknar fem särskilda system af störingsformler. Att han oaktadt dessa storartade bemödanden ej kan anses fullständigt hafva BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 17 lyckats, måste bero derpå, att de använda utvecklingarne ej äro konvergenta inom de gränser af tiden, som här förut- sättas. Men på resultatet inverkar dessutom en annan om- ständighet, som jag ännu med några ord skall antyda. De relativa rörelserna i ett system af tre kroppar äro fullständigt bestämda genom de numeriska värdena af 12 inte- grationskonstanter, hvilka värden måste härledas ur iakt- tagelser eller på grund af de iakttagna värdena af kroppar- nas orter och hastigheter 1 ett gifvet ögonblick. Men det är derföre icke nödigt att ur iakttagelserna söka en direkt bestämning af just dessa konstanter, utan man är fullkomligt oförhindrad att såsom obekanta anse vissa kombinationer af de absoluta elementen. Antalet af obekanta måste emellertid vara 12, och får ej heller vara större; och ur dessa kombina- tioner måste de absoluta elementen sedermera kunna här- ledas. Såsom sådana kombinationer kunna nu visserligen de elliptiska elementen för en viss tidpunkt betraktas, åtminstone synes häremot ingenting a priori vara att invända; men syn- nerligen lämpligt, att använda dessa kombinationer såsom obekanta, hvilkas värden sökas ur iakttagelser, synes det icke. Om jag t..ex. vet om tvenne funktioner, att de innehålla tvenne gemensamma verkliga konstanter, samt känner dessa funktioners specialvärden för olika värden af argumentet, så väljer jag svårligen de för något bestämdt argument gällande specialvärdena såsom obekanta, då jag vill jemföra funktio- ners gång med iakttagelserna. Men om ett sådant förfarande dock af en elier annan orsak väljes, så bör åtminstone funk- tionens beroende af de verkliga konstanterna vara fullstän- digt utredt, så att dess förändringar må kunna beräknas och tillvaratagas. — I detta afseende har man ej förfarit strängt vid bestämningen af elliptiska element ur iakttagelser. Man har, isynnerhet då undersökningen gält de större planeterna, ansett de elliptiska elementen vara redan med en hög grad af noggrannhet bestämda och under denna förutsättning sökt deras förbättringar medelst differentialformler, hvilka man härledt helt enkelt på grund af den elliptiska banan med konstanta element. En djupare gående analys skulle visa, att dessa differentialformler erfordra ganska väsentliga modi- fikationer, i det vissa termer, som varit utelemnade, växa proportionelt mot tiden. Det torde derföre vara mer än sannolikt, att LEVERRIERS bestämningar af hufvudplaneternas 2 18 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. baneclement ej kunnat undgå att påverkas af den antydda bristfälligheten. Bestämningen af de absoluta elementen måste för öfrigt utföras efter väsentligen andra principer än de, enligt hvilka man söker den Keplerska ellipsens bestämningsstycken. De elliptiska elementen söker man särskildt för hvarje planet; ett analogt förfarande är deremot icke praktiskt utförbart då man vill vinna kännedom om de absoluta elementen. Ur de iakttagelser, som hänföra sig till Jupiter, kan man t. ex. endast finna vissa kombinationer emellan Jupiters och Saturni banelement; men för att utsöndra sjelfva elementen ur dessa kombinationer måste iakttagelser öfver Saturnus medtagas i undersökningen. Annorlunda vore förhållandet om Jupiters- observationerna skulle omfatta en tidrymd af bortåt 100,000 år: man kunde då, förutom Jupiters egna banelement, ur dessa observationer äfven finna de värden af x, och UF, som hänföra sig till Saturni bana, och detta utan att iakttagelserna derföre behöfde förefinnas väsentligen mer talrikt, än de nu äro förhanden. En direkt lösning af tre-kroppars-problemet, d. v. s. en lösning, der man icke medelst successiva approximationer vore nödsakad att uppsöka resultatet, skulle medföra uttryck för de relativa koordinaterna, der 12 och endast 12 arbiträra konstanter vore till finnandes. På den väg, vi nu försöka nå målet, uppstå nya integrationskonstanter nästan vid hvarje steg. Dessa äro naturligtvis, med undantag af 12, öfvertaliga och kunna bestämmas ur olika synpunkter. Så länge man utvecklade störingarne till de i den Keplerska ellipsen beräk- nade koordinaterna medelst successiva approximationer, som fortgingo efter potenserna af den störande kraften, eller ock | störingarne till de elliptiska elementen, erhölls vid hvarje ny approximation 6 konstanter för hvarje kropp, hvars relativa rörelse undersöktes. Dessa olika system kunde omedelbart sammanslås, så att slutligen endast 6 öfvertaliga konstanter | för hvarje planet återstodo. Dessa bestämdes slutligen i en- lighet med den grundsats, att såväl koordinaterna som deras första derivator skulle erhålla samma form i den störda som i den elliptiska banan. Då man opererar med absoluta element gestaltar sig saken något annorlunda. Hvad först och främst det stora antal integrationskonstanter vidkommer, som uppstå vid be- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 2. 19 stämningen af de olika evektions- och variationstermerna, så måste desamma 1 allmänhet sättas lika med noll. Sker detta icke, så funne man termer, multiplicerade med tredje potensen af den störande massan, hos hvilka den föränderliga v, förekomme såsom faktor utanför sin- och cos-tecknen. De konstanter åter, som uppkomma vid de särskilda, till känne- domen om den absoluta banan ledande approximationerna, kunna och måste bestämmas på så sätt, att de termer, som successive uppstå och innehålla den variabla såsom faktor, försvinna. Endast genom att bestämma konstanterna ur denna synpunkt erhåller man en absolut lösning af tre-kroppars- problemet. I de föregående afhandlingarna hafva undersökningarna uteslutande afsedt rörelsen i banans eget plan, hvilket natur- ligtvis måste anses såsom föränderligt med hänseende till ett, enligt vissa principer faststäldt fundamentalplan. Den första, och till en väsentlig del äfven den andra paragrafen i denna afhandling kommer att behandla förändringarna af banplanets läge med hänseende till fundamentalplanet. 20 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. & IX. Fundamentaleqvationer, hvilka bestämma den störda kroppens rörelse med hänseende till ett fast koordinatsystem. 10. Det fundamentalplan, till hvilket den störda kroppens rörelse blifvit hänförd i föregående afdelningar af detta ar- bete, är icke oföränderligt i rymden eller öfver hufvud till sitt läge bekant, då detsamma bestämmes af tangenten till sjelfva banan och af radius vektor; vi gå nu att söka de relationer, hvilka angifva detta plans läge med hänseende till ett bekant koordinatsystem, hvilket vi anse såsom fast, eller hvars rörelser vi åtminstone känna. Utgångspunkten är här densamma, från hvilken HANSEN begynte sina undersökningar i störingstheorien: och redan LAGRANGE separerade bestäm- ningen af rörelsen i banan från de undersökningar, hvilka af- sågo banans rörelse relativt till ett fast koordinatsystem. De relationer, som här komma att anföras, återfinner man derföre till en del i nämnde författares skrifter; dock kommer jag att använda en differentialeqvation för bestämmandet af den störda kroppens bredd öfver det fasta fundamentalplanet, hvilken icke är identisk med någon, som förut blifvit begagnad, och måste derför anföra hela den till densamma ledande analysen. Den omnämnda separationen är icke så fullständig, som man kunde förmoda på grund af HANSENS uttalanden an- gående denna punkt. I uttrycken för störingsfunktionens par- tiela derivator, hvilka ingå i fundamentallikheterna för koor- dinaterna i banan, förekomma nämligen termer, der koeffi- cienterna innehålla den störande massan och qvadraten af den ömsesidiga lutningen såsom faktorer. Denna lutning är emel- lertid sjelf underkastad förändringar och likaså nodens längd, hvilken förekommer i dessa termers argument. Så vidt jag kan se, erhåller man dock konvergenta approximationer, om man till en början bortlemnar dessa termer, eller om man använder ett konstant värde för lutningen. Det är under | denna förutsättning efterföljande utvecklingar komma att an- vändas. Det fasta fundamentalplanet tänka vi oss gående genom centralkroppen, men i allmänhet icke genom den störda kroppen; de till detta system hänförda koordinaterna för sist- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 21 nämnda beteckna vi nu med «xx, y, 2; och likaså de till samma system hänförda koordinaterna för den störande kroppen med x', y' och Zz. De tre bekanta, rörelsen bestämmande eqvationer äro då: RA SEO dt? pe Öx jey ury 90) (1) de RR Oy der, i öfverensstämmelse med förut begagnade symboler, man betecknat aa 0 Vie —2z) + Y—yP+e—2) 73 Betecknas vidare koordinaterna i planet, som sammanfaller med radius-vektor, med &, »n, så måste, alldenstund ö-koor- dinaten är lika med noll, och detta plan äfven går genom centralkroppen, relationer af följande form ega rum emellan koordinaterna i de båda systemen: (£) = CSE ON (IT) | = &å + Bin A= CRS. DU eller omvändt: SGAO Tr Ao j = pr + by + paZ DIE GER am NE an N— UT: (III) Emellan de nio koefficienterna, hvilkas geometriska be- tydelse är väl bekant, förefinnes dessa relationer: 2 2 Ore 2 yY + + 721 22 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. af + 07 br + av bo = 0 OYT fä 03 72 = 0 (Re (ER AL Ba 72 = 0, eller omvändt: 0? + Bi ry? [| äl ARR NER RE it 2 2 2 &> TS ar V5 oc, + Bb + 7 =0 av. + 882 + yy =0 &y 2 + 3 Ba + 7172 — 0 71. Den tredje af relationerna (III) utgör eqvationen för ett plan, i hvilket kroppens radius-vektor har sin riktning; för att detta plan äfven må sammanfalla med tangenten till banan i punkten x, y, z, måste derjemte likheten 0=-74d2x + 7, dy + ya, dz ega bestånd, hvaraf vidare följer 0= xdy + ydy, + zdya Genom denna likhet i förening med den tredje af lik- heterna (III) är läget af 5n-planet relativt till det fasta koor- dinatsystemet fullständigt bestämdt. Men vi kunna fastställa ännu ett vilkor, hvilket har afseende på riktningen af 5-axeln i det rörliga planet. LAGRANGE fastställer detta vilkor så att denna axel sammanfaller med den oskulerande ellipsens stora axel; HANSEN åter fastställer denna bestämning medelst vilkors- eqvationen (IV) 0 = Bda + 6, day + b3 då eller, hvilket är detsamma, medelst likheten (IVE) 0 = ad + ov dfpy + a db3 och denna bestämning skola vi i det följande bibehålla. Vi skola nu först och främst visa, att på grund af de fast- stälda vilkoren likheterna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 23 0 = 2da + yda, + 2doz (V) 10 = xd8 + ydö, + 2d83 [ = ä&dy + ydy, + 2dya nödvändigt ega bestånd. Riktigheten af den sista af dessa relationer hafva vi redan förutsatt, och behöfva således endast bevisa densamma för de båda förstnämnda; härtill insätta vi värdena för x, y, 2, tagna ur likheterna (II); vi finna då 0=5 (ada + a do, + a des) + ni (Bda + 8, da, + Ba des) =S (odB + av dej + a d83) + 7 (BdB + Pp, der + Ba db); och att dessa likheter äro identiska, inses dels på grund af vilkoret (IV) eller (IV;), dels på grund deraf att likheterna ada + a day + a da, = 0 Bd3 + pr db + Ba deb2 = 0 alltid ega bestånd. Då de sist anförda relationerna kombineras med likheterna KvViroch (PV) erhålles: 0.= (ap, — Boa) de” + (ar by — Baa) dps 0'= (cy B— B, &) dör + (arv 8 — Ba 0) dB, NE el del (ef fy 4) des 0 = (ab, — av 8) dar — (a 8 — Ba 0) dar Med stöd af de bekanta relationerna apr — ba FARGER 2 P1 — Ba Z SN CNC NL [2200 pa a 7 hvilkas riktighet för öfrigt nästan omedelbart inses, öfvergå de anförda likheterna i följande dp = de, 12 (VI) Jaa =2 dps ih 24 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKRO PPARNAS RÖRELSER. > Vv 2 | de = des (VIT) | de, = 2 das | NET I alla de fall, då den ömsesidiga lutningen är att anses såsom en liten qvantitet af första ordningen, äro äfven för- hållandena 5 och 2 qvantiteter af denna ordning. Differen- 2 2 tialerna da, och dp, äro äfven multiplicerade med faktorer af samma ordning, så att förändringarna af «, a, £ och £, måste anses såsom qvantiteter af andra ordningen. Dessa förändringar äro äfven i allmänhet multiplicerade med den störande massan, men då någon term förlorar denna faktor, är densamma multi- plicerad med en qvantitet af excentriciteternas storleksordning. De elementära termerna i uttrycken för a, a, 6 och £, äro derföre af en högre storleksordning än de elementära ter- merna i uttrycket för radius-vektor i den absoluta banan. 12. Genom att differentiera likheterna (IIT) erhålles, under beaktande af vilkorseqvationerna (V), följande relationer då = adx + a dy + a, dz dn = Bdx + 8, dy + 8. dz 0 =>7dr + 7, dy + v, d2, men af dessa imnebär den sista tydligen ingenting annat än det ursprungligen faststälda vilkoret i afseende på banans läge. Dessa relationer gifva oss vidare dr = odå + Bdn dy = ay då + £, dn del="09 EN pods och om dessa värden jemföras med de fullständiga differen- tialerna till likheterna (IT), visar sig att äfven följande rela- tioner måste ega rum: = Ede + ndå (VII) 0 = Sdo, + nd, 0 = öda, + ndB82 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 25 Tydligen innebära dessa relationer samma vilkor som lik- heterna (V). ER Vi differentiera de sist anförda uttrycken för der, dy och d2, samt erhålla: d?x =0d?& + pd? n + dad + dfgdr, dy = oy d? E+ fi dn + doydå + dp, dn d? 2 = 0o,d?5 + By dn + das då + dj. dn Dessa värden insätta vi i likheterna (T), samt begagna oss derjemte af de lätt funna uttrycken | da SARE bs ANA 0 aD (GT 20) (VILT) äg Ae ÅS + P7 3 or Ål ör RO RR rf) pve anges sh Binge tb feg der den partiela derivatan i afseende på LZ anses vara bildad på så sätt, att man, efter att hafva uttryckt x, y, z medelst Evtkoch TE nd ANS sätter ö = 0 sedan differentiationen blifvit utförd. Medelst denna substitution erhåller man först och främst dt” FE LAGE 2 e NG re, 0 (AQ) dt” 73 Ön fe fy SOA) (IX) samt dessutom, med hänseende till likheterna (YT), , de, då der dy 99) FO FI ER Eqvationerna (IX) äro desamma, som 1 de föregående afhand- lingarna legat till grund för våra undersökningar, ehuru vi 26 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. förut med x och y betecknat de koordinater, som nu an- oifvas medelst & och n». Vi hafva således nu ir =" HCOR bu R SITA di) dET - dör än ap talg Ve Ur Härmed befinnes, då den tredje af likheterna (VIT) kombineras med likheten (X), [des na SE BOR ge 02) de AKOG , j Ve - ldg 9 (2 [CERN 72. &,9.(2) | dt SE Dessa eqvationer hafva blifvit angifna af HANSEN, och äro en direkt följd af hans definition af de båda koordinatsyste- mens ömsesidiga läge. 74. Med g beteckna vi vinkeln emellan den positiva s-axeln och riktningen från origo till den uppstigande noden af &n- planet öfver xy-planet, med 9 vinkeln emellan den positiva x-axeln och samma riktning till noden, samt med 7 lutningen emellan de båda planen. På grund af dessa beteckningar hafva vi följande bekanta formler 0 = C08 0 608 ot SIM gsm 'G COS It PB = cCo8 9 sin I — sin 9 cos g COS i yv = sin 9 sin i 0, = Sin 9 COS g — COS I Sin g COS I P, = sin 9 sin g + cos 0 COS & COS 2 7, = — COS 9 sin i d, = — sin g sin ? Par (COS 6, SIN. d Yo COS och derjemte kunna vi angifva de fyra koefficienterna &, p, ej och 8, medelst dessa uttryck: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 27 [0 = cos (9 — 0) cos $? + cos (0 + o) sin 3 2? de Fe (0 ok dusller sta (6 Pro) aln Le CER (4 — a) cos 3 i? + sin (9 + o) sin 3? |8, = cos (0 — 0) cos Ii? — cos (6 + 0) sin 3 ? Medelst differentiation af de föregående formlerna vinner man följande relationer: da = — fBdo — a, dö — y sin a de da, = — fy do + adö — y, sin & di da, = — fb do — yo. Sin g di dB = ado — By, dö + y cos a di då, = a do + Bd0 + y, co8 o di Glas Ce + 72 COS & di dy = — 7, dö + sin 9 cos i di dy, = + ydo — cos 6 cos i di dy — sin 7 di De tre första af dessa uttryck leda med stöd af likheten (IV), till den af HANSEN angifna formeln (XII) dor ="C0B. 20d0; och samma relation finner man, på grund af de följande af ofvan anförda differentialformler, ur likheten (IV). I stället för likheterna (XI) erhålles derjemte Ar : pe COSKALE OC = C08 & Sinvd. dor— Sim & €08.tidu=i= =" 7 (CIN? Ve 98 : FT SEG cos t . d(A — sin gg sin i do + cos a cos ? di = Ve 5 a dt, kö - hvaraf följer = da (7 cos oc — 5 sin 60) (= dt (XIII) ; vt 5 1 | di — = (E co8 a + 4 sin 0) gp dé C =) 28 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. eller 9 (2) AG ÄT LCOST Bin 1 Ve sin CN 0) jä GO ER 9 (AQ BE RA cos (v — 0) BE Medelst dessa uttryck kunna g och i härledas, hvarefter man finner 9 på grund af formeln (XII). Vi skola emellertid härleda dessa qvantiteter äfven på en annan väg. 19. Den störda kroppens, till det fasta fundamentalplanet hän- förda längd och bredd beteckna vi med I och b; vi hafva då: . x=7 cos b cos I MER COM Fn I APR 0 Genom differentiation af dessa formler finner man dr s dr = = ÄT —r sin b cos Il db — ydl dy="" y —r sin b sin I db + dl de =" Zz + 7 cos b db xdy — ydx = 7? cos b? dl dz — 2dx =>? cos Il db + 7? sin b cos b sin I dl . ydz — 2dy =? sin Il db — 7? sin b cos b cos I dl; vidare finner man, med iakttagande af relationerna of — mp =72 2 RS ey ba — Or fr = 10 följande likheter ädy — yde = ys (dn — nd5) xd2 — zdx = — y, (Sdn — nd) yde — zdy = y (Cdn — ndé) BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 29 Då nu Sdn — ndå = r? dv, så finner man ur ofvanstående likheter först och främst rela- tionen cos ioA dl ="73 dv; samt vidare r? db = cos I (xdz — zdzx) + sin I (ydz — zdy) eller db = [— 7, cos Il + y sin l] dv = sin i cos (l — 9) dv För sin b införa vi nu ett särskildt tecken, i det vi sätta MN VE vi hafva då äfven 3 — sin ? sin (v — 6) Genom att multiplicera uttrycket för db med cos b finner man då = sin 7 cos b cos (l — 9) dv; men, då man på grund af den steriska triangel, som bildas af sidorna I — 6, v — g och b, har: cos b cos (Il — 4) = cos (v — Go), så öfvergår det föregående uttrycket för d3 1 följande d3 = sin 7 cos (v — g) dv Vi kunna nu lägga märke till att de tre qvantiteterna r, v och 3 fullständigt bestämma kroppens ort med hänseende till ett fast koordinatsystem. Man finner nämligen lätt, på grund af föregående relationer, att SC [C) I | så att man har (79) l=v+ WE = GT | dv 30 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Den till det fasta planet reducerade längden blifver således bestämd medelst en ren qvadratur, så snart 3 är känd. Dess- likes äro äfven de tre vinklarna t, o och 9 bestämda. Man har omedelbart vidare finner man ÄR SR Te FL ANGOS UK 5 sin v = sin i sin (0 Ö dv / hvaraf följer da 3 cos v + — sin v S : dv (80) Sin 6 och likaså finner man (80) COSKO De båda relationerna cos b sin (l — 9) = cos 7? sin (v — 60) cos b cos (l — 9) = cos (v — 60) gifva oss slutligen sin (Il — 90) = 5 sin (v — 0) cos (1 — 6) = i stället för hvilka vi kunna använda den direkta relationen (81) 0O=0 + VASER MES do, i 2 då)” | RE hvilken ögonblickligen framgår ur likheten (XID. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 31 176. Några uttryck, hvilka i denna afhandling visserligen icke komma till användning, men som dock förtjena att blifva till- varatagna, skola vi ännu anföra. — På grund af den bety- delse, vi tilldelat 3, inse vi genast riktigheten af följande uttryck 3 = 005 + Ba MN d3 s ESO NOA EE q U| dv Pa = &2 NY Härmed erhålles: d2 D fä, = — NA 2 SÖ dv d2 3 rB = NN? + — (a id 0) dv? hvartill vi kunna foga uttrycket ATT LE FÄR »=V1 sila | Genom att addera qvadraterna af de tvenne första af dessa likheter, finna vi äfven > -— Bs =3 + ( hvaraf synes, att likheten Spa af ofvanstående värden blifver identifierad. Analoga uttryck kunna vi äfven uppställa för qvantite- terna y och 'y,; dessa förete dock den olikhet, att koordina- terna x och y intaga den plats, der 5 och » i de föregående förekomma. Den tredje af likheterna (III) gifver oss fö SE VN och en annan relation emellan x och y finna vi genom att multiplicera likheten cos b cos (1 — 9) = cos (v — 0) med » sin 2. Resultaten af denna operation ger oss 32 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. a JAR pos dor nd 7 Y = 825 — 02 M Erinras nu att 4 yr 2 = (1 — 32), så finner man 5 d rys(R SD FT vo +yg d2 FR (LR föra Summan af dessa likheters qvadrater gifver oss dal? Pere l sil ett resultat, som verifierar vilkoret VERESNRS ENE Uttryckes &x och y medelst & och », så finna vi ur de föregående relationerna de följande / d r (1—3) 7 =—>7? (a — BN) 3 + (m E+ AMT 2 d r (1—3) = — 72 (ov 5 + An) 8 — (05 + Bm) & Vidare anför jag några relationer, hvilka följa ur de kända formlerna ye, — 7 « = Ba YÖL mä 0 METRON fd yYB8 + 7 Br 72 Ba Man finner ur dessa omedelbart (RER apa or kär ÅN or = YP2 — fa Yo Lo (vösk 7) Boye Ya Can 7) Py = — 700 — 71 722 BIHANG TILL 'K.>SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND: 7. N:O; 2, 338 och genom att här insätta de ofvan angifna värdena för «, och P8, erhåller man 2 - d3 ere Dre = — (jan Förs CS 77) : X 3 d3 EEE Re (DESERT 22 2 h NS 2 ÄTS d3 RED RE a OTS TE VI SFR fa 2 2 2 = 4 E d3 FARS) Br Si AV) Fr dr HD SD 2) gy Slutligen skall jag ur de tvenne likheterna (XI) härleda en tredje genom att multiplicera den första af desamma med &, den andra med £, samt addera produkterna. Erinras nu att 0» das + Ba dIg = — 49 dys, så inses att dy, 1 (0 FSA Er fr a AN (0. de Ve 5 A 0C men, emedan d2 2 + Bo SE Vid 5 EUR SRA dv” så har man ” dy ” f03-0 (0 (XIV) Aer ga dt Ve dv oc Funktionen 3, hvaraf alla de avantiteter bero, som tjena till att bestämma banplanets instantana läge relativt till ett fast koordinatsystem, finner man genom att integrera en diffe- rentialeqvation af andra ordningen. Denna differentialeqvation gå vi nu att söka. I den tredje af likheterna (I) insätta vi 22 NS eg FÅ de EN RR 2 dt dö di” i vi erhålla då RR CN CI ML Manda SÅR 218 AR a 34 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. der vi betecknat (82) U= =E I stället för t imföra vi den deraf beroende variabeln z, sone definierades medelst likheten (57). Vi hafva då d3 1 dz r pp =) RV INNER I ab d23 r d? 3 r dt d3 Ge SA (EZ) de FOA) de da Vidare ersätta vi variabeln z medelst v,, 1 det vi erinra oss relationen SDpag da (1 + Z) dz Härmed erhålles dy Va (1 + Zz) 2 2 0 den CNE 2 3 a av d Ve då dz? SK 2 2 dv? - (NE dög döp 2 a I AN a dZ då TER 3 dv, + (1+2) dor dit och då dessa värden insättas i de föregående relationerna be- finnes CARL GA ; Va dVea dy & dr då dt? 43 dv of odvg dv 72 dv, dvp EkRR EN dr då did ag dRdoN . hvilka resultat man för öfrigt hade kunnat härleda direkt, utan att behöfva genomföra transformationen till variabeln Zz. Härefter erhålles d"g 6 d 10060, då (GG Ee ta] RR 2 ; 2 2 (ei — COkE dt r 2 dv 4 en likhet, som emellertid ännu kan förenklas med stöd af formeln | s i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. NO 2, 35 Insättes här VON så befinnes Er 4 a [20 or (200) 4 (of (AN AO) ga +=) äl FRA dv, NR Rcon orten dy är | Sf 00R 3 dv, Or och man erhåller: (83) 23 ud log c Pa ll > UY Zz (2) AE 2 0 DU dv? (EKEN EK dvy FANA e& Ör Gr Härmed hafva vi uppstält den fundamentaleqvation, genom hvars integration 3 bestämmes. I densamma blifva vi likväl i tillfälle att sammandraga vissa termer, sedan den analytiska beskaffenheten af funktionen U blifvit uppvisad. Undersök- ningarna i afseende på denna punkt uppskjutes till nästa paragraf. $ XX. Ytterligare om störingsfunktionen och dess partiella derivator. 78. Såsom man lätt inser, är störingsfunktionen fullkomligt oberoende af det använda koordinatsystemets beskaffenhet, enär de i denna funktion förekommande qvantiteter uteslu- tande bero af de ömsesidiga afstånden samt af vinklarna, hvilka dessa afstånds riktningar bilda med hvarandra. Detta framgår omedelbart deraf att BENA YYLER BA =P KCOSLE; der H betecknar vinkeln emellan »r och r7'; vi kunna RR i stället för formen: 36 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. 1 XX +yy + 22 A 1 = | XD XX? SR | RR Ut dv. använda formen: B År ; I > NINiRedE 2 ( Sö Wr2+r2— 2pr' cos H FEN ” - a! I kt A - . och beteckna vi med &,,y,» 2,» £,,y,, 2, de båda kroppar: nas till något annat rättvinkligt system hänförda koordinater, så är tydligen äfven: 1 NE ES ERAN ; VIC FSE NEN (O)(L="y a AD fa FORA? 73 JE V(e,—- 2) +00--91) + (2-2) Vi låta nu detta koordinatsystem så till vida samman-' falla med det i föregående paragraf definierade Eni-systemet, att vi antaga ehuru vi först efter de partiella differentiationerna införa detta värde; men vi låta den positiva r,-axeln vara riktad” mot den uppstigande noden af den störda kroppens bans öfver den störandes. Vinkeln emellan denna riktning oc S-axeln hafva vi i art. 38 betecknat med II, och denna be teckning använda vi äfven nu, så att relationerna emellan Zz, allena sidan samt 5,7 å den andra blifva de följande: kl 2, = 5 cos II — sin II Yr ucostil a Sison nämnda nod och den riktning, från hvilken v' räknas, sar lutningen emellan de båda banornas plan med J, så inse lätt riktigheten af följande relationer: Li ' LÅ Lä gy = cos (v' + I) yr = ' cos I sin (v' + II) ra LL då ST zz rd "Lä 2, = — + sin J sin (v' + IT) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 37 För den störande kroppens koordinater, hänförda till 5»ö- systemet hafva vi åter: Er 2 coStINGA YA Sin Hl nn = y', cos Il — &x', sin II Ch FR NR! Med stöd af dessa uttryck finner man lätt: 55 + nn = 2 + YAN = 77" (cos (v + II) cos (v' + II) + sw (v + IL). sm (vi sh M):cos di = 77" [cos 3J? cos (v — v' + II — IT) Elin dr cos) (LE 0 + dl + I] och på grund häraf kan man angifva uttrycket för cos H under följande följande form: cos H = Icos åJ”? cos (II -— IT') + sin 1J? cos (II + IT) cos v cos v' I + [cos 3J? cos (0—N ) —sin 3J? cos (II + I)) sin v sin v' + (cos 3J? sin (I1— II') —sin 3J? sin (II + IT')V cos v sin v ÅR )) sin v cos v — cosiJ? sin (II — IT') — sin 1J” sin (IT + IT') (d: Koefficienterna i det sist funna uttrycket för cos H skola vi äfven angifva på ett annat sätt, eller under den form, LA- GRANGE använde för desamma. I analogi med uttrycken y = (a, CoS v + B, sin v) z = I (0> COS Vv + Ba sin v) sätta vi: recos vÄCE Prsim.v) fi ' , . y = (e', cos v' + B', sin v') LÅ "å , ' LÅ & Ne z = (03 CoS Vv + 8 sin v'), , & Å 38 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. der koefficienterna &', 8', &';,-.- tydligen måste vara bildade af de till den störande kroppens bana hörande elementen 7, g och &' på samma sätt som «, 8, ... äro bildade af z, 9 och o- Vi hafva således: ra ' a = cos 3? cos (6 — &') + sin 1? cos (6 + &') | fp" = cos 1? sin (6 — g') — sin kH” sin (6 + &') a, = cos 3? sin (6 — &9') + sin 32? sin (6 + &') | (84) | | | B'7 = cos it? cos (6 — o') — sin 3? cos (4 + I) Man finner då: cos = (0 cos vr-F1 6 sin v)(Ee COS:uI +FB SINN + (07, cos v + fy sin v) (u', cosv' + 7 sinv') + (av COS Vv + Ba sin v) (&'> cos v'+ 8'. sin v'); och, om denna formel utvecklas samt om resultatet jemföres med det i den sista artikeln funna uttrycket för cos H, så inses riktigheten af nedanstående likheter, vid hvilka vi dess- utom införa beteckningarna A, B,, B och A, för de respek tive summorna, cos 4J? cos (II — IT') + sin $J? cos (II + ITY = 00 + ao) + as = ÅA cos 1J? cos (II — IF) — sin 1J? cos (II + IT) = BB + fbr + Boer = Bj cos 3J? sin (II — IT) — sin 1J? sin (II + IT') = ep + CA + da = B ÖREN APR REA PRE NR (85) | | — cos 1J? sin (SI — IT') — sin s$J? sin (I + IT') | = bo + Pier + bota = Aj Det inses utan svårighet, att kocfficienterna A, B, och B, omedelbart kunna härledas ur likheterna (78) eller (8 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 2. 39 ur de förra genom att i stället för 2, o och 9 skrifva J, — II och — IT. OÖch 1i sjelfva verket betyda — I och — II ej något annat än den på den störda och den störande kropparnas banplan projicierade längden af den nod, der det förra planet stiger öfver det senare; dessa vinklar blifva således identiska med o& och 6, då den störande kroppens bana sammanfaller med fundamentalplanet. På grund af den betydelse koefficienterna A, B, ... er- hållit, kunna vi äfven utsätta följande formelsystem, med hvil- ket vi införlifvat värdena för de tre konstanterna £, F, och Ho, analoga med y, 7, och yo. A = cos II cos II' + sin II sin IF cos I , B = — sin II cos IV' + cos II sin IT cos I PT = — sin Il' sin I A, = — cos II sin IT' + sin II cos Il' cos I B, = sin II sin IT' + cos II cos IV cos I FP, = — cos IT' sin I A, = sin II sin J B; ==: cos Il sin J COS Förutom formlerna (85) kunna vi ännu anteckna följande, hvilkas härledning man finner i méc. anal., (I i ' = 00 ar LAN an EN =O Bra Fi bola Fl 86) > to =S SK + > ad £ j- + - 3 ej ND jo) 3 RS TR 3 t SU va + Ye ' ' 114 VÅR UR os 0 ll 2 SS + 40 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. 30. Ett enklare sätt att beräkna J, II och IT', än det som erbjuder sig på grund af de i föregående artikel anförda ut- tryck, finner man genom att betrakta den sferiska triangel, som utskäres af xy-planet, än-planet, samt det plan, med hvilket den störande kroppens bana sammanfaller. En sida i denna triangel är 9 — 49; de tvenne öfriga betecknar HANSEN med & och 'F, hvilka beteckningar vi bibehålla; de motstående vinklarna äro J, ?' och 1807—:;. De Gauss'iska formlerna gifva oss SAN SSE, Sn (sin 3/ sin 3('P + 0) = sin $(0 — 9) sin (i + 7) | sin 1J cosi('P + DM) = cos å(90 — 4') sin (i —7') GK KA UR TEE | cos 1J sin UF — DM) = sin (9 — 9) cos Ii + t') [cos 1J cosU'P — DM) = cos (9 — 4) cos Ui—i') Sedan PF och D blifvit beräknade, finnas II och Il', såsom lätt inses, ur följande relationer: Il 00 RNE PR | Åro åter J, IT samt II bekanta, så kan man äfven anse - 'P såsom känd, enär & likasom 7? förutsättas vara gifna; man finner då i, DV och 9 —49' ur formlerna | sin 17 sin HM — (9 — 4')) = sin I'F sin Hi — J)Y | sin 12 cos HUM — (9 — 4')) = cos T'F sin (i + J) (88) FR ENA i V cos 1 sin HM + 9 — 9) = sin $'P cos I(v' — J) 1; cos HD + 9— g) = cos IP cos 4(t + J) Förutom de anförda relationerna emellan J, VD, 'F och | i,i, 0—4' förefinnes flere andra, mer eller mindre använd- bara; vi anteckna af dessa endast de följande: f ") Beteckningarna II och II' hafva här en något annan betydelse än hos HANSEN; hos honom är: M=—06—-P+a; M=—0—-P a > DA ADA RR JAR Rn BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 2. 41 sin I sin DV = sin v' sin (9 — 9') sin I cos V = cos 7 sin i — sin i cos i cos (0 — g') cos J sin PF = sin I cos (60 — 4) + cos I sin (4 — 9") cos i cos J sin V = sin 'P cos (9 — 4') — cos 'P sin (6 — 4') cos & sin I cos 'P = — cost sin t' + sin i cost cos (0 — 4g') sin J sin 'P = sin 7 sin (9 — 4') sin? cos F = — cos i sin I + sinti cos I cos D COS 7 = COS I COS I + sin t sin I cos ok I vissa afseenden medför det väsentliga fördelar att låta xy-planet sammanfalla med den störande kroppens banplan. Till åtskilnad från andra fundamentalkoordinater beteckna vi dem 1 detta system med X, Y,Z. Vi hafva då: ENS Bö Y-AR Hg JEN NGS 5r Ban Vidare finna vi ur likheterna (XIII) i föregående paragraf: (89) — UN Ne 255 Vv: 2 (v + IT) 2 C = dJ id Q (90) Tv (ÄR LI och, då man derjemte har, i analogi med likh. (XII), al==Cos JAA (91) —sinJ — LET RRD sin (v + IT) 2 Förra 42 GYLDÉEN, UNDERS, AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Derjemte erhållas uttrycken: 3 = sin J sin (v + IT) sin J cos (v + IT) dv Mg dv = sin I cos (v + IT) a El c Slutligen anför jag uttrycken för de partiella derivatorna af störimgsfunktionen i afseende på cos J, II och IT, hvilka blifva ganska enkla. Under användande af den redan begag- nade beteckningen (4) = Vi? + 72 — 277 cos H erhåller man med lätthet följande formler: 20.2) Ad 1 la OSA (Ens a] 7)” sin (v + II) sim (v' + IT) (AQ 1 a A | = lj al [sin (v + II) cos (v' + IF) (92) — cos (v + IT) sin (v' + I) cos J4 | 0(Q 1 il ; | RN = kö (oa) 77 (cos (v + II) sin (v' + IF) | — sin (v + II) cos (v + IF) cos J] | 52. Vi vända oss nu till de partiella derivatorna i afseende på z och ö. Man finner omedelbart, genom att differentiera formeln (A), [art. 78], följande uttryck: (2) Mu £ 1 1 j a SER SRS Om man här låter z öfvergå i Zz, = 5 = 0, så öfvergår 2 ia f 2,= 0 = —)' sin I sin (v' + II') BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 43 En jemförelse emellan dessa uttryck och den första af lik- likheterna (92) visar oss omedelbart, att ar 00 0) Sälar AA sin (v + IT) En annan likhet af samma slag erhålles på följande sätt, Man adderar den tredje af likheterna (92) till produkten af den andra med cos J. Sålunda befinnes: 0) AA) 1 1. 2 I sd RA R , cos J- om Le am Mu ETS sin J? cos (v + IT) X sin (v' + II); eller med hänseende till ofvan anförda uttryck för 28. oc 0 . HA (2) 4 d cos I AH - AE = 7» sin I cos (v + IT) Nu är 792) 09(Q) dl AI nr DI NA cos I tänker man sig IT såsom en funktion af IT', så kan man der- före sätta: (QQ 0(A Ae = + sin I cos (v + IT) 2 Härmed erhålles ur likh. (90) och (91) följande system: ha pe Ve dt oIr . HIT 0 AL) dos Man skulle på detta system kunna tillämpa det integra- tionsförfarande, hvaraf DELAUNAY gjort så vidsträckt bruk i sin måntheori; detta förfarande är dock endast i de fall vä- sentligen fördelaktigt, der förhållandet emellan > och »' alltid är mycket litet. Vi återgå derföre till likheten (83), i hvil- ken vi skola insätta de uttryck för den der med U beteck- nade funktionen, som vinnas på grund af nu anförda rela- tioner. 53. Införes värdet af enligt likh. (93) — efter att der (2) de hafva insatt »”3 i stället för z — i likheten 82, så befinnes 4 a RR aa Ener ev (ay 3 NA 44 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. och härmed erhålles ur likheten (83): i || [ Ls då d log ; c då dy dy | är RE | dv? Tu a dog [1 5 a fn 3 ej NSOR ; (CA 3 EL SIREN Sd = er (43 af” Nu finner man emellertid medelst differentiation 1 afseende på r följande relation: 30022): = fukA rna ft JOS EA (AE T lar af YY COS åke hvarmed man ur den anförda likheten erhåller den följande: dz , , dloge, dö dy + (3) (Er jv2 3 dv dv," ön FR dv, Sur I RE | Sj lera cos HI | EA ET 2 RE Genom att antaga den störande kroppens banplan till fundamentalplan vinner man den väsentliga förenkling, at BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 45 högra sidan af denna likhet helt och hållet utgår, enär man i detta fall har 2=0 Väljes fundamentalplanet på annat sätt, så måste det allmänna ' uttrycket för 2' insättas. Man har 7' cos i sin J sin (v' + IT') eller på grund af den näst sista af de i slutet af art. 80 an- förda likheter: Z = —7' sin i sin (II + 6) cos (v' + IT') + + sin t' cos (Il' + &')>x sin (v' + II) Genom att multiplicera detta uttryck med cos H = cos (v + IT) cos (v' + IT') + sin (v + IT) sin (v' + IT') cos I erhålles: Zz cos H = — 3» sin i sin (II + 6) cos (v + IT) + 3r' sin t cosJ x cos (IT' + &') sin (v + ID) — 17" [sin ? sin (II + 6) cos (v + It) + sin 7 cos J x cos (II' + &') sin (v + ID) cos 20v' + IT) i — $r' (sin i sin (II + 60) sin (v + Il) — sin t cos I Xx cos (II + &') cos (v + II) sin 2(v' + II); 46 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. och det är detta värde, vi skola insätta i likheten (96). Vi förutsätta nämligen, att följande utveckling blifvit verkstäld: Sr 1 it == Tore a ID) Å da | 4 ae der g betecknar en konstant, som blifvit bestämd sålunda att funktionen D ej innehåller någon term med argumentet H. Ifrågavarande likhet gifver oss nu: er + D cos É å =D — sin 4 sin (II + 6) cos (v + IT) + sin? cos J Xx cos (II' +6') sin (v + IT) ; — [sin 2 sin (Il + 6) cos (v + IT) + sin £ cos I x + 39 | cos (IT' + &') sin (v + I1)] cos 2(v' + IT) | jön [sin i sin (II + 6) sin (v + IT) — sin £ cos I x cos (IT' + 0') cos (v + IT)] sin 20(v' + IT') Detta resultat har emellertid ännu ej den form, som erfor- dras för att undvika utvecklingar med tvifvelaktig konvergens. För att transformera förestående likhet till en sådan form, företaga vi ytterligare reduktioner, 1 det vi först och främst begagna oss af den identiska likheten — sin £ sin (Il + 6) cos (v + IT) + sin £ cos J cos (II' + 5') sin (v + IT) = [sin i sin & cos DV — sin t cos I cos 'F sin BV] cos (v — a) + [sin i sin sin D + sin 7 cos I cos 'P cos V] sin (v — 60), der vi, såsom förut, hafva 0O=—-HM-—95; P=—-M—9 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 26 47 Med stöd af den i art. 80 anförda likheten sin 7 cos 'P = — cos i sin I + sin i cos I cos D finna vi nu — sin i sin (II + 0) cos (v + IT) + sin t' cos J cos (II + g') sin (v + IT) = [sin i sin J? sin D cos VD + cos i sin I cos I sin P1 cos (v — a) cos i sin I cos I cos DO] x + [sin i — sin i? sin J? cos I cos ID sin (v — 6) Koefficienterna till cos (v — a) och sin (v — g) kunna emeller- tid förenklas med stöd af de i art. 79 angifna relationerna; man finner efter några enkla reduktioner: -— sin i sin (Il +6) cos (v + IT) + sin i cos I cos (IF + &') sin (v + IT) = sin ?' cost sin (9 — 9') cos (v — a) — sin 7 [sin i sin i' + cost cos ?' cos (9 — 4')] sin (v — 6) = sin ? cost sin (v + 9 — a —4') + sin 7 [sin i sin i —(1 — cos 2) cos t' cos (9 — 4')] sin (v — a); och inför man här 3 i stället för sin i sin (v — o), så erhålles: — sin i sin (II + 6) cos (v + II) + sin 7 cos J cos(Il' + 5") sin(v + IT) = sin 2' cos t' sin (v+9 — a — 9') + sin 7 [sin 7 — tang 1; cos t' cos (9 — 9')] 3 Såsom resultat af den föregående analysen erhålles nu: 48 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. (93) d?3 ölberr ska GE + (7) + DeosH , dög KAU d vg dv, cow + lg(1 + cos 2H — sin i? + tang] sin? cos? cos 0-0913 =D2 + lsin 7 cost sin (v— 94 + 0 — 60) — 1g [sin i sin (I + 6) cos (v + IT) + sin i cos I x cos (II' + &o') sin (v + IT)] cos 2 (v' + Ii") — lg [sin i sin (IT + 6) sin (v + IT) — sin t' cos I Xx cos (IF + 9) cos (v + IT)] sin 2 (v' + IT) Denna likhet integreras medelst fortsatta approximationer, dervid de methoder, som vi dels redan framstält, dels komma att framställa, finna sin användning. 54. Det föreligger oss nu att uppsöka utvecklingen af funk- tionen ARA 1 1 KG hvilken vi i det följande skola beteckna med R. Man finner denna utveckling först och främst omedelbart, genom att differentiera störingsfunktionen i afseende på cos H; det är nämligen: AKNE Ne il Ri ill Ö cos Hi.” (SR Nu har man: dicOospE 1 d COS H on d cos 2H d eos HH Soc Å deosåH . 5 TAS 3 + 6 cos 2H BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 49 Med stöd af de utvecklingar, som blifvit meddelade i art. 43 och 44 finner man derföre: äro Denna utvecklingsmethod är emellertid endast då för- delaktig, när förhållandet a = >= är väsentligen mindre än 3; [CA ör den motsatta händelsen, hvilken oftare förekommer, gå för d tsatta händelsen, hvilk ftare förek >, g vi att uppsöka ett annat, mer ändamålsenligt förfarande. analogi me et I art. 39 använda beteckningarna, I log d det t. 39 da beteckningarna, sätta Vi: m 'Am mn 5 Am+l1l (m (a) äl =(5) Ör JE 2 C CORE r 12 fannmt2 (my + 25) - Gc COS 2 samt beteckna derjemte: irl FE (b) r [C2) = = AM + 2 1 cos H a 21 2 2 (m) FET BE eos On. G ir Efter differentation af det förra uttrycket i afseende på r finna vi, genom att jemföra det sålunda uppkomna resultatet med det andra, denna relation: (SE IgE (m) (C) NN ÖF Bi nl" 50 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Vid de närmaste utvecklingarna använda vi beteckningen: och finna: (lf 200 samt OT Ib 4 ör = RR dz Funktionerna C, = CN hade vi i art. 39 utvecklat efter potenserna af den qvantitet, vi nu benämnt 4; desslikes skola vi göra med funktionerna Om och z” nan OCK VIE DER teckna dervid: (d) lama YTA oe yra RN För den händelse att m = 1 hafva vi på grund af likheten (OT Ek SR 1.n n+1 (1) 70 RA b, 1.n n+3 (3) Rd 1 20 Bi ga 1.n 105 1 AN (6) kod Ar OSA Bira OJESL MAS och med stöd af likheterna (ce) och (d) erhållas för de mot- svarande 7-koefficienterna följande uttryck: | | | | | 1.30 1.n bön NN = 2 RA re BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND. 7. N:O 2. Di HE RR Rn) fd Se = 200 + (2.2 + n) 7 OT SIKV: Medelst differentiation af uttrycket | a I & ar (4) + fr? — 257 COS Hz erhålles: EEE (A) r? — rr cos H (2) 1 ONS ReiRg ma” 5 ; Yr (CE T 4 och transformeras detta uttryck med stöd af relationen r? — rr cos H = 1((A)? + 2? — 1?) så befinnes: ae cal ij öra TECK AN rAT a et? = tm) + 20 a) | 205) 1 (£) a (5) [1-2 —-2) [ 2 5 2 dal (4) m ör Med stöd af denna likhet erhållas följande relationer: SUR (CR 1.n 1.n < al SG ] SS = | -— | 2 52 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. 2 2 , 3.n 0 1.n 1.n (Lö 1:n 1.n | Wå RNE f NG = VA dl se = ak ed [SR Fem I ÖR ASIM hvilka tydligen kunna ersättas af följande rekursionsformel, der 7? betecknar ett helt tal: NN SALSA &” 3.n ER 0 2 [fe EE Till att kontrollera de numeriska räkningarnes riktighet kan man dessutom använda formeln: 3.n 3.n 3.n RASET 1.n 1.n [ARN aa NE Rn SE a ÄRAS — on eller, om ett ändligt antal koefficienter tagas i betraktande, rer SM OG 2 NIE 2 ALC TONER LS 1.n HG RÅ Are ARE = Y > EY; | 5) Nn al 7 + 2e[ 39. Den funktion, vi i föregående artikel betecknade med 4, kan omedelbart uttryckas medelst 9 och 0. Härvid be- gagna vi oss af nedanstående beteckningar. Vi sätta i all- mänhet ESA EET och 1 analogi härmed sätta vi: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 53 pr = AA PE LP (p)= 1—(3)5; (PI — (7) Härmed erhålla vi först och främst: Po kr Or I I0 Pi fr Så samt liknande uttryck för öfriga, här ifrågakommande för- hållanden. Såsom 1 föregående afhandling sätta vi äfven nu: och hafva således, på grund af det införda beteckningssättet: CIA ALA NG on LG 7 —1—39, 1—1(3) Här hafva vi att insätta: 2 dl o=0+ Tl= (OF(R)5 eller i hvilka likheter funktionerna R och (BR) beteckna summor af koordinerade termer, sålunda att 7 erhåller det värde, som motsvarar den sanna radius-vektor. Det medför vissa fördelar att i stället för (0) uppsöka en annan funktion Y, hvilken definerades i art. 50. Relationen emellan (9) och rt befanns vara följande: | bye ga RN då ; + Yr (0 == (0) 54 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. så att vi nu kunna sätta: (3) 1 + + RR + (0)) Denna relation komma vi längre fram att beteckna äfven på ett annat sätt, i det vi nämligen sätta: PR va (Pp) den ifrågavarande relationen antager härigenom formen: (dT (0) och man finner: SV ()— KH RA FO På grund af dessa relationer är det ytterst lätt att förvandia utvecklingar, som fortgå efter potenserna af (0), till sådana, som fortgå efter potenserna af Y eller omvändt. Sambandet emellan & och Y inses på grund af likheten z | ön eller 0=0+(1 + O)r der vi med ett särskildt tecken, nämligen med & betecknat qvantiteten: Med stöd af det faststälda beteckningssättet erhålles nu följande uttryck för A: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 55 EL (1) I ' eller et (TEt 0) Utvecklingarne, som meddelas 1 nästföljande artiklar antaga samma form, hvilketdera af ofvanstående värden af A än må användas. Vi skrifva derföre helt enkelt: (8) NR , ER år 2 I + 0 NM-Y hvilket värde kan anses omfatta de båda föregående. 56. Såsom vi på grund af undersökningarna i den föregående afhandlingen veta, äro 0 och 9' qvantiteter af första ordnin- gen i afseende på excentriciteterna, men «I och + af den andra. Vi skola nu, medelst utveckling af potenserna af 0 och 0 framställa 4 under formen: (0) 1=) VENT Man finner, att index s' endast antager värdena 0, 1 och 2, samt att tvenne koefficienter inom hvarje system af 3 s'-vär- den låta hänföra sig till den tredje. Det är nämligen: (1) (1) L' 1 215 0 RENEE S, Zå Sj, 0 och slutligen har man: (1) 7 8 1 FN? pr =—/(— 1) (S + 1 M=- CD e+D=) 56 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. För s£=0 inträder ett undantag; man har i detta fall: Lä = (=) FN SNR he =19 = OS | = sl dT = (FF) ee | ENN I öfverensstämmelse med det anförda beteckningssättet uppställa vi vidare denna formel: ( p ) PS a T och finna för koefficienterna i densamma följande uttryck eve (Et HÖ (1) 2 [G >) EN LÅ) = —(— 1)" 4 (s + 1) (6 >) (TA (s + 1) KL (s + 3) NN LÖ, =—(—1)" 2 (s + 1) (=) SIN I ss tr Cr OA CR) TE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 51 LÖ = "+ (—1Y 4 (s + 1) (s + 2) et (1-5) RN: Jeg (2) LIRA = TF ( eTD ER (s + 3) fe E 2 Koefficienterna i det allmänna uttrycket (7) X = ) ) ITA kunna bildas på samma väg, som de föregående; man er- håller desamma dock enklare genom multiplikation af utveck- lingar, som höra till tvenne lägre potenser af A. På denna väg finner man t. ex. MES ) ) eT a 3 der g, g', h och h' beteckna hela tal, samt der summationen bör utsträckas till alla hela tal, som uppfylla vilkoren EINE SG Sr Sedan de olika potenserna af 2 blifvit uttryckta i den form, vi i föregående artikel angifvit, erhåller man omedel- bart uttryck af liknande form för funktionerna dm och HA Vi beteckna härvid (h) om = ) ) DROG och finna för koefficienterna nedanstående uttryck AE NE hvilken formel likväl icke gäller då s och s' samtidigt hafva värdet noll; i denna händelse är m.n omr — om.n (1) m.n + (2) SM Pol ka 7 Te da DR Fullkomligt analoga formler finner man för funktionerna E"), hvilka ej behöfva utskrifvas. VASGICADN 38 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER 57. På grund af det uttryck, vi i artikeln 84 angifvit för R, befinnes äfven: pe SE (5) ff RER fö NG NA) NE 73 fe fe | 1 ( AN å (2)) == Proler Jälla (Ne SINE ep) Mr E (G ca r och insättes här värdet af (Gr | enligt formeln (a), så erhålles ol IE | oa oc)+ 2 (5) (E) AV cos H + — ap, ur|la (CSN NRO Pag (EEE (IRON FINE OO | , A 2 ot NL 6 ep AO p cos H FIRE Om nu koefficienterna utvecklas efter potenserna af v och 09', a (30 Se a A samt värdena af funktionerna CC) insättas, så erhålles ett re- sultat af formen (100) = R=) ) 6 Or, 0 0 (MD BIS i + ) 20, ; 0 oe cos H och för de här förekommande koefficienterna hafva vi följande allmänna uttryck I! DR (må (1 — ) | ; = pr —3) BT pir Os ap, Ur Nr hk I detta beteckna Bra ART och Bi binomialkoeffici- enter i enlighet med uttrycken å pag. 29 af föregående af- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL: BAND. 7.0 N:O 2. 059 handling, De betecknade summationerna böra utsträckas till alla värden af g, g', h, h', som uppfylla vilkoren WIERD SL Sr Slutligen bör observeras, att qvantiteten 30 : Dn 3,0 kommer till användning i stället för Dy, Den qvantitet, som i art. 83 blifvit betecknad med g, er- hålles genom att uppsöka den konstanta termen i utvecklingen af produkten Co (1) CA (1) SS er ) ) 6; 0 0 =(1+0) ) Gr 0 0; MVA 3 - E (GD) då vi antaga funktionen O äfvensom koefficienterna 6. vara ' bekanta, så erbjuder ifrågavarande utveckling ej någon svå- righet. Tydligen kunna äfven de koefficienter, hvilka i art. 44 blifvit betecknade med Ar och B” framställas såsom funk- z . 1.n OF tioner af koefficienterna D ''; de hithörande formlerna er- 3, 8 hållas omedelbart och behöfva derföre icke här anföras. Alla dessa koefficienter, hvilka icke innehålla andra för- änderliga än I och X, kunna tydligen utvecklas efter de sti- gande potenserna af dessa qvantiteter. Vi förbigå här dessa utvecklingar, alldenstund desamma vid förefallande behof ytterst lätt kunna erhållas. 88. För att vinna en fullständig bestämning af den absoluta banan är det nödvändigt att komplettera de uttryck för koeffi- cienterna Br ,, hvilka vi angifvit i artikeln 44. Produkten af vissa koordinerade termer återverkar nämligen såväl på be- stämningen af apsidernas och nodernas medelrörelser som ock på värdena af de elementära termernas koefficienter. Vi gå nu att uppsöka de termer, som äro att anse såsom korrek- tioner till de i nämnde artikel meddelade uttryck. 60 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Härtill insätta vi 1 likheten (47): 00 FART 0 TOR och erhålla då: sv an Pp) Br Bou il + (0' RN 0 Ez ) ) 3”, (0 + RB) (v + RY cos H Produkterna under summationstecknen upplösa vi enligt formeln S — 1 = Fö) =" OO = Leg ER , FRE Dr (0 FRI PE ER 0 Få er RAN st0=Dgt gt RFV RR rose och härpå införa vi beteckningen ,=B" + (se +1) AR F(8 DSP SAG ar , G+1) (s+2) ga PACE CR RR BO Lst 25 1 Fs+l,s'+l1 E+ DE+2 30 RK i Sr after Härmed erhålles: (öl a ) Ve RS 0 2 VB By Oo OM cos H Af de i dessa uttryck förekommande termer behöfva dock ej alla medtagas vid bestämningen af radius vektor i den ab- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. Gl soluta banan, utan endast sådana, hvilka på grund af sina argu- ment föranleda termer af elementär form, eller framför allt sådana, som föranleda inerement till apsidernas eller nodernas Ez . (1) c Nr s medelrörelser. I koefficienten BB, , hafva vi derföre att i Lå ' främsta rummet tillvarataga termer, hvilkas argument hafva formen (s— 2m+1)[(1— sg) vy — FT] + (8 —2m' +1)[((1—gs)v,— TT] der m och m' beteckna hela tal; dernäst termer med argu- ment af formen (s—2m+1) [(1— 0;) vy — Bj] + ($$ — 2m' +1)[(1— 0) vy — Bj] i det vi med o; och oy beteckna koefficienter af samma stor- leksordning som cg och g. Termer med mycket långa peri- oder, d. v. s. sådana, der den föränderliga v, är multiplicerad med någon koefficient oc;, förekomma icke i BR, men kunna uppstå i R? eller andra potenser af R eller i produkter af sådana potenser med potenser af R'; sådana termer måste na- turligtvis äfven här tillvaratagas, emedan desamma ej för- anloda sådana ändringar af argumenten i utvecklingen af of 0', att en depression af de motsvarande koefficienternas storleks- lin genom integrationsprocessen undvikes. hvilka Argumenten i utvecklingen af koefficienten 5 a här böra tillvaratagas, hafva åter den allmänna formen (s— 2m + 1) [(1 — 0;) vy — Bj] + (8 — 2m + 1) X[(1—0)v0— B&H eller ; Ola AN OS: Vs Vi komma emellertid äfven att använda en annan form för den partiella derivatan af störingsfunktionen i afseende å r än den ofvan angifna, nämligen den, som erhålles, då rv införes i stället för o. I utvecklingen x JR ad (N SN Y 2 (HOLS) RÖN ) Be Bea + ) ) Bö Yr) cos H 6? GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. finner man lätt koefficienterna med stöd af likheterna ETOUR ÖRON ' EEE NON +3 VERS Oj FORE betecknar man nämligen SR 4 BN or DEDE så befinnes BOB BIRD ET SV RE Att fullkomligt analoga uttryck för den partiella derivatan i afseende å v, kunna uppställas, inses utan att desamma här vidare behöfva anföras. $ XI. Reduktion af argumentet v', till argumentet v,. 39: De uttryck för störingsfunktionen och dess partiella deri- vator, vi i det föregående anfört, innehålla tvenne, af hvar- andra oberoende argument: v, och v',, hvilka visserligen i sin ordning båda två äro funktioner af tiden såsom oberoende variabel. Men då det i allmänhet icke är lämpligt att an- vända tiden eller någon lineär funktion af densamma såsom argument, samt integrationsprocesserna blifva mycket kom- plicerade om tvenne argument bibehållas, så uppstår den upp- giften att reducera det ena argumentet till det andra, en opera- tion, som i ingen händelse kan undvikas. Ty om man äfven bibehölle de båda argumenten, så skulle sjelfva integrations- processen involvera denna operation. För att vinna de härtill erforderliga transformationsformlerna, är det framför allt att erinra om de relationer, som förbinda de båda argumenten med tiden. Vi hade 1 artikeln 48 [likh. (59)] r? 1+2) dt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 2. 63 samt i art. 60 [likh. (73)] (1 —n?) dv, KR x : E ee [I + 2 cos (va + F —)] ) ätta Vi: (r) 1 102 HT SN ( ) p (R) (r) (p) a och beteckna: pr SL . (103) T FR —(B) SN + LydE 3 (p) a: (104) Ti = [Zac så befinnes, i det med nt, betecknas en konstant qvantitet, n(t— ty) = nl + AT + nT, Beteckna vi vidare: HÖSTEN = fa (1 — a)! WIN + 7 08 (vo + I — mn) samt med A en integrationskonstant, så erhålles: NEF AA =) RON hvarmed slutligen ås: (106) n(t—t,)) = vg — A + Flvo) + RT + rn TI Det är tydligt, att konstanterna nt, och A icke äro obe- roende af hvarandra; ty 4 betecknar den absoluta medelläng- den, hvars belopp är beroende af tiden t,, för hvilken den- samma skall gälla. I analogi med den sistfunna relationen har man, då qvan- titeter, som hänföra sig till den störande kroppen, förses med accenter, a GEST SH NA SA LA a Fä Öl a +) Bokstafven e har blifvit utbytt mot ». 64 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKRBOPPARNAS RÖRELSER. 7 N sige a E n Genom att multiplicera den föregående likheten med u =>, samt subtrahera resultatet från den sist anförda, befinnes: Vy = HVy + ÅA — HÅ + uFlvg) — Flv'9) + AX(T—T) + RR (TT) — T)) För att förenkla de i det följande förekommande form- lerna, beteckna vi: G= uvy + A — usd + uf lv) CF =60) ET ARN och hafva då: (107) a Sa (ONE 90. Den senast anförda likheten vore mycket lätt att upplösa i afseende på v,, om först och främst »' vore konstant, och om, för det andra, man hade Va + I —nx' =v', + konst. I denna händelse hade man: Då dessa förutsättningar emellertid icke, annat än undantags- vis, kunna anses inträffa, så måste vi söka en annan lösning. Vi skola vid hithörande undersökningar bortlemna accenterna, och detta så mycket hellre, som desamma äfven finna sin till- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 69 lämpning på utvecklingen af funktionen F(v,) och af denna beroende mer sammansatta funktioner. Enligt bekanta formler har man: (1— 22)? s—1 (2 [I + 7 cos (vy + T — )] n? BID SANS vek — 451 ba oa Tran | X (1 — »?)2 cos å(v, + I — 7) är o6 Då nu »cos(x — T) samt 9» sin(x — F) kunna anses gifna medelst de elementära termerna i uttrycket för radius- vektor, så kan man äfven medelst vanlig multiplikation finna motsvarande uttryck för öfriga, här ifrågakommande funktio- ner. Man erhåller då ett resultat af formen: (CE (EB) frn v08 (0 + FA 1=—7A cos (x—T) cos Vy —, sin (z—T) sin Vy + Fy, cos 20(x— I) cos 2v, + FF, sin Ax— TI) sin 2v, Erinras nu, att vy (KE Sv IN; så erhålles medelst partiel integration: 66 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Pluc0s (TT) sina F, sin (zx — D) Fv) = — TER TS COS Va 1825 OO AR F, sin Ax — T) RA Sin 2V,9 är + BE COS 2Vo ST cos (xx — [)] sin vy dv, (I —5) dv, ad[F, sin (x — PF) OR =! (SJR COS Vy dvg d[F, cos 2(x — T)] | IT en 2vV9 dvg Jae sin 2(x — D)] NIE COS 2 Vy dvp Uv Är oor De med integraltecken behäftade termerna kunna på samma sätt reduceras medelst delvis integration, och genom att fort- farande tillämpa ett sådant förfarande erhåller man en serie, till hvilken man först och främst med stor lätthet kan ange resttermen, och hvilken för öfrigt kan anses såsom mycket konvergent. Vi beteckna nu: (108) Fv) = Hj sin (vy + T— 7) + Hj sin 2(v, + f — 7) + -- och hafva då, med stöd af anförda utvecklingar: F, cos (7 —T) d[F, sin (zz — DD) JER COS (I) SS oc É m sin (rn — FT d[F, cos (nr — FT Jakes (a—-r)= AT ) Lien sj ; oc Fycos2(a — TT), d[F5 sin2(z= TD) Es COS 207 = 5) = FEET + SAS OO; S. Vi BIHANG TILL K. V. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 67 eller p RE ge 1 IST (5) dv; (109) | | H tilnT) pk FE La ålägga je CC 2(1—-c) AM OP OST VV Ii Funktionerna 7 cos (z — I') och 7 sin (z — F) bestå i all- mänhet af ett stort antal termer, hvilka äro beroende af olika argument. De termer, vi först möta, bero af argumentet v,, och dessa hafva vi till en del gifna i artikeln 64. Vi inkränka oss för det närvarande till att taga endast dessa termer i be- traktande. Vi hafva då, med stöd af likheterna (767): E Ö ; ör N SEEN = ba + Zz. e Tense Te ut Sälen (6 rn) rdr AT eller (1) 0 Nn ET) = ID) (1) i CIDER 7 ar JOR e"+D, NES NAR —iV (DR =9 STIG HORNE 2 ERT SES SNS der koefficienterna äro på följande sätt sammansatta: (1) N = 2, — J2y2g — I0303 — 32304 + sen 2 = — 2,03 — åZ30a + drägg + een 2 = 04 — $totg — Itj0g + knräg + rer OCISA vc ÖS GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Man inser lätt, att äfven följande likhet måste ega rum: (HET (1) (CD) VEG 7 e NS NESS DE er DE FE (0 (DIES 25 OT "DS e SE 11 Betecknar man nu: (1) (65) iv —iV (1) / Div —2iv 7 =E + ggr EE (Pa Få Je nd så är tydligen: (1) Aa) OD OD FÖRE DÅ NR LENE Re LINES UN ESR AR LIDL JENS? 1 1) (6! 1 1) ög (0) ED (DEE [DYSTER DD + DA il (0! (1) 1) (a (1) Er =D" (DD, FD + DD + DERE ONES SVE Vi sätta vidare: (a 2 (2) iv me NED De NR och hafva då äfven: RC C) SN Nn? e (ie DS IG 2 aa Lagen, enligt hvilken koefficienterna här äro bildade, är lätt att igenkänna; man har De SÄ DS DN KEN DER 20 De re DÅ PD AD 20 DNR NEA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, 69 (1) (1) DA =2D" DT RIDED, BOD TA 2 1 (Gl a (1) (1) (1) RESGUIDE KD DT (OSS Re Koefficienterna i utvecklingen Q (2 fi = (2) f 2i ; = BT + HE, (er + € 0) + Ej, (e RE 0) ROR kunna bildas enligt tvenne olika schemata. Man har antingen DV AD ar An SKE 18 ES 0 INSE SR ARE NE EN NG oh REK RRENO BR ÖS NS eller ock: (2) 2 2 2 2 BE DEDE DD LD 25) ör Dp (Dp? + ES DE DNE AA TREE OC Si V. Medelst liknande operationer bestämmer man koefficien- terna i utvecklingarne 0 1 SE > De EE (3) (3) ( i ANN EN OR SA EEE Sr ES ORSA och sedan man utfört desamma så långt, man finner det er- forderligt, erhållas de med F, cos (n — FP), FF, sin (7 — D), 70 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. 0. 8. v. betecknade funktionerna på grund af likheterna (A) och (B), hvarefter funktionerna H, gar, JE EE ÖRE VE bildas i enlighet med formlerna (109). Vi hafva således ett resultat af formen: 3 2 a TFT . Ed HN a iF(v) a 1, e i( )+ Vg OA VE, gäll ) Vg =2i(0-— IN) 20 2u(ME- TN E=27 +1,6 EDEN 1 ar 000 =öo0 Genom att upphöja detta uttryck till qvadrat erhålles vidare: [FoP = HH 0 ENA UAE TY TVO pp å(n—D) Mn 1 + 1H, ur WH RNE 2iV9 be NE TN 20 är soc AR oo då man nämligen betecknat: (2) 2 2 ERE Ce ÖN Hö TE ELER SEE HH, ir) HÖ FO Let Fä(an LT) FRA 2ila—T) + 1H, H, es ÖSKSEEVE Vidare finner man, under användandet af beteckningarne Ef) Pg NER 2 Hi HP: (AIN) SER HPe San 1 HÖ 2ilaD) H. NR ST SE pre 2 ÖIS PING BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 71 följande uttryck: j (3) —i(a—T)+i (8) i(7—T) —iv, — Fv)? = JE. é i(n—TD) +ivg 1, 2 (TE) + WP —2i(n—T)+2iv, TENS —2iV, AEG Cec se och på samma sätt bildar man uttryck för de högre poten- serna af F(v,) än de, hvilka här blifvit utsatta. I afseende på alla dessa utvecklingar är slutligen att märka, att om man har ett uttryck af formen: so EE SEE HE IP BO | a. 20 BN td rr - AR DNA så är äfven: ÄG AR RUE Zja ANG SE ri Av PE IT je CS 220 RT RE SKR fr rer 92. Med stöd af likheten (107) bör nu funktionen e"vo, der m betecknar något helt tal, utvecklas efter argumentet G”. Man kan härtill använda den bekanta reversionsformeln: miv' miG' im mit n é ? 0 = 6 [d al 2 F(6') m? de (F(G)) 1.2 dG' och erhåller på detta sätt ett resultat af formen: (2 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. (110) giva — Nm) gmiG' . Nm) (m+lDid m m+1 Up NO) lm —1iF m—1 ar Doc Då banan är en ellips, finner man konstanta, af excentri- citeten beroende värden för koefficienterna 1 denna utveckling, men i den absoluta banan komma dessa koefficienter att inne- hålla termer med mycket långa perioder, d. v. s. termer, hvil- kas argument hafva formen 5'G” + const., der d' betecknar qvantiteter af samma storleksordning, som g. Någon annan svårighet än den rent mekaniska, som vidlåder alla vidlyfti- gare algebraiska utvecklingar, förefinnes icke vid härledningen af dessa koefficienter såsom funktioner af den antydda be- skaffenheten; jag skall emellertid här förbigå densamma, dels emedan de elementära termerna, som ingå i de större plane- ternas theorier, ännu icke äro bestämda, dels emedan dessa koefficienter 1 alla händelser lätt kunna erhållas medelst rent mekaniska operationer. Sedan man vunnit den angifna formen för funktionen otiv'o , återstår det att transformera termer af formen ÄC+0NG till argumentet v,. Härtill hafva vi först: (TTT) C+D it 0 ilst NR TT +T,—T) der den sista faktorn kan utvecklas i en hastigt konverge- rande potensserie. Dertill hafva vi: giC+NE ist NN NUvot AHA) i(s+ 0) Ulv) Och här kan åter den sista faktorn med beqvämlighet ut- vecklas, hvarigenom vi erhålla: zz (s+0N)& 2 (s+d) (uv, + A'—uA) ; 2 2 x ' 4 TT ol BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 73 eller, om vi insätta de i föregående artikel angifna uttrycken först (on. — (FUN), OS BAVE (112) Ta NE BÄST d) (uvy + A' — u-A1) 2,4? 2 YA lr u g? , (C+0) ng jo 0 PNB LAA 10 a + deg (ST DI 2 : AR PO ? 1 1 | SE 2 yt + du pg Ka Fr ]: AA a 1 1 + ont Medelst uppställandet af formlerna (110), (111) och (112) är den i denna paragraf afsedda reduktionen genomförd. $ XII. Reduktion af fundamentaleqvationerna till den kanoniska formen. 93. I den föregående afhandlingen funno vi differentialeqva- tioner för bestämmandet af variationen och af evektionen, hvilkas allmänna former äro de nedanstående: CR a NTE (1) FER Fb dö, v 0 d?o dv? 0 d log ce, do dvy dvy (IT) + 3 ar (ME för sr G= Ina och i denna afhandling hafva vi funnit en differentialeqvation af den senare formen för bestämmandet af den funktion, vi betecknat med 3. För härledningen af de elementära ter- merna komma vi dessutom att använda en tredje form, näm- ligen: 74 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. d log (p) , dlog pil do EE TS dv, dv, TE (1 TR [a är P)o = Tv Den i den första af dessa likheter förekommande funk- tionen W måste vi, såsom i $ IV, anse såsom bestående af ett antal termer, hvilkas argument innehålla olika multipler af funktionen y. Koefficienterna till dessa termer äro i all- mänhet funktioner af koordinerade termer i 0, men kunna i den första approximationen anses såsom konstanter. Vill man emellertid redan i den första approximationen medtaga termerna af andra ordningen fullständigt, så måste W anses innehålla en term af formen oY, der Y betecknar en funk- tion, som innehåller den störande kroppens faktor. I det in- tegrationsresultat, som angifver y kommer man då att på- träffa en term af formen: yl F dv, f Do dv, > 1 hvilket uttryck såväl F som & beteckna kända funktioner af v,. Då termer af tredje ordningen i allmänhet bortlem- nas, erhålla vi i stället för likheten (II) en annan af följande form: 1? 0 d log ce, do C C sl NR 1 C Sed dv, (IV) +(1—8B, + P)o = P,—2Ff Oodv, eller i stället för likheten (III): (V) Ce [2 d log (p) Ae , dlog la (1—8, + F)o dv? dv, 24 hg 0 =P 2Ff DVodv, Till dessa former kan man alltid reducera de differential- eqvationer, hvarigenom de särskilda termerna af evektionen bestämmas; dock nader den förutsättning, att termer af högre ordning än den andra i den första approximationen kunna bortlemnas. Dessa likheter äro visserligen af tredje ordnin- gen, men de kunna ganska lätt, såsom vi längre fram skola visa, med bortlemnande af termer af tredje ordningen, redu- ceras till den andra. -— ot BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. . BAND. 7. NO 2. 94. Likheterna (1)—(V) kunna på åtskilliga sätt reduceras till de former, som vi hafva integrerade i $$ III och IV, hvilka former vi benämna kanoniska. Dessa former äro: dy (A) AR 0 och d2 (B) aft PJo =P; dv, eller, då 0 betecknar termer af elementär beskaffenhet: 2 | | e ; (C) ST (EPN PO POR TRON vo Under förutsättning att qvantiteterna Pi, P,, ... äro konstanter, är likheten (C) integrerad i $ V; den der använda integrationsmethoden kan emellertid, 'med några mindre vä- sentliga modifikationer äfven användas i de fall, då ifråga- varande koefficienter äro bekanta funktioner af v,, hvilka vi dock anse alla vara af samma storleksordning som £,, d. v. s. som de störande krafterna. Den ifrågavarande reduktionen kan först och främst verkställas genom uppställandet af ett system eqvationer af den kanoniska formen, i det man begagnar sig af den om- ständighet, att den andra termen alltid är af samma storleks- ordning som den störande planetens banexcentricitet och derjemte, såvida icke den sökta integralen innehåller elemen- tära termer, multiplicerad med den störande massans qvadrat. De tre likheterna (1), (ID) och (III) äro alla represen- terade genom följande form: (VI) TOA 1d log ce, dv om vi nämligen låta Y betyda antingen eller 76 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. —2 d log (p) EN Y, antingen 0 eller 1— 8, + F, dv, SEd0, 5 s och. slutligen Y, antingen W eller "Pi. Vi sönderdela nu 9 på följande sätt: 0o=PW +t BV + Ba t-.. och bestämma funktionerna B,, VB,, o. s. v. på grund af lik- heterna d? VB S de a Y, Bi, OY 0 z = RE VE dv? dv, 0 (CARE vg Sp dv? ; dv, 0 OMKSNIVES hvilka äro reducerade till normalformen och kunna integreras i enlighet med föreskrifterna 1 & III. Om emellertid 0- innehåller elementära termer, är den anförda sönderdelningen ej fördelaktig; vi uppsöka derföre en annan method att medelst successiva approximationer finna det sökta resultatet. Vi utgå härvid från den förut- sättning, att ett approximativt uttryck för 0 redan är bekant, hvilket vi beteckna med £ och hvilket vi anse oss känna på grund af undersökningarne i $ VIL Härpå betrakta vi likheten: do : = dv? + (1— Bi)0o — Ba 07 — 83 0 — os 0 4 vä + Por PRE (Pori vo + (P3 BEN Fer Identifieras i denna likhet R med 0, så erhålles tydligen samma resultat, som då man i likheten (IT) eller (III), i stället för PF, inför det fullständiga uttrycket: ar SNUS AE AG BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 77 Ur (D) bestämmes nu ett nytt uttryck för 0 och insättes detta i stället för R, så blifver man i tillfälle att repetera denna bestämning. Härmed fortsättes så länge tills det resulterande uttrycket för 0 blifver identiskt med det använda uttrycket för RR. I likheten (DN) äro koefficienterna 85, 832> ... konstanter, hvilkas värden falla inom de gränser, funktionerna P,, P... kunna uppnå. Man kan välja dessa koefficienter på så sätt, att differenserna PF, —B,, P, — 653, 0. S. v. komma att inne- hålla endast periodiska termer, men en derifrån något afvi- kande bestämning kan ock blifva fördelaktig. Isynnerhet gäller detta om koefficienten £,: genom att åt densamma till- dela ett värde, som något afviker från den konstanta termen i den funktion, hvarmed 0 är multiplicerad, kan man i väsent- lig mån påskynda konvergensen af de, för integrationen af (D) nödiga operationerna. Anse vi nu högra sidan af likheten (D) vara bekant, och beteckna vi densamma med £,y, så kunna vi omedelbart till- lämpa alla, i paragraf V anförda formler, enär dessa icke undergå någon förändring beroende derpå att 6, betyder en bekant funktion af v, i stället för att hafva betydelsen af en konstant. JOS En annan method att reducera likheten d?0o do Les dv? RA rea till den kanoniska formen är följande: Man inför 1 stället för 0 (eller för 7) en ny föränderlig FE, hvilken må vara bestämd ur likheten o=qE, der 9 betecknar en funktion, som vi bestämma ur vilkors- eqvationen På grund af detta vilkor försvinner andra termen 1 den re- sulterande differentialeqvationen; man erhåller nämligen: 78 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. PE I ( SEEN Utg dip AGE Q dö q SJR AEA FA dv? q dv : och om man insätter värdena: 1 dq EEE NA q dv, : 1 dp AE ye dl psdög TER 7 Chin i den funna likheten, så öfvergår densamma i följande: rar 1v2 24v dv? dvg Man finner på grund af den definition, hvarmed & blif- vit bestämd, att densamma äfven är gifven medelst uttrycket: g= ban + ff Ydv, , så att man slutligen har: CANS E 2 a 2 5 RET dv? dv lv å k Det förtjenar att anmärkas, att Y? innehåller den stö- rande massans qvadrat såsom faktor, och äfven så de termer i dY Deremot innehåller funktionen jå Ydv, termer af elementär beskaffenhet, men dessa äro dock multi- plicerade med den störande kroppens banexcentricitet och i allmänhet mycket små. Låt nu Y, betyda utvecklingen , hvilkas argument äro multiplicerade med denna massa. FOTA Or BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, (8) så erhålla vi: de fan JE age dv? 20 0 | 29 lg TR ES Dr oJ Ydvo SE och denna likhet kan behandlas enligt samma principer, som tillämpades på likheten (D). En tredje reduktionsmethod, som visserligen kunde hafva något intresse i analytiskt hänseende, skall jag nu icke an- föra, emedan densamma i allmänhet icke synas leda till några, i praktiskt hänseende brukbara räkneföreskrifter. 96. Vi gå nu att uppsöka en method att reducera likheter af formen d?0 ,- do dv? ' Y— SR är ROS Fe Do dv, (VIII) till den kanoniska formen, och begynna med att transformera uttrycket kö Upo dv, genom att i detsamma insätta: SVAL do , do ( Härigenom befinnes: ve dv, = fEP an er 2 dv, Vi do 4 = Röde a 257 ån | 00 30 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Nu är: SE YU do RV ERE Na Y, dv Ey NN Ok Ö a 1” El Udo LURA 2 Mjedosnanm Kideg Mite Pdor do Med stöd af dessa värden finner man Bj SO ME MR U d S l Yo Ug dv, Gl MG NE Y, vg gud Yu JG 2 do VA dv, XT dan —2 (Fo Dodo, Bestämmes nu funktionen Or likheten: 1 d? Ul d 2 PE NE IANA GE 2 (€) dv? FÖR dv, 5 ÖR a] ÄR ST så har man följande reduktionsformel, der vi för korthetens skull sätta: ; 3 dU, do (8) food = [70 dar + lg YEO ! dv, 26 i FU, dv, i Do dv, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2, 81 Om nu & likasom 0 anses såsom qvantiteter af första ordningen, så är äfven U af denna storleksordning; i formeln (8) är derföre den sista termen af tredje ordningen och kan således, då vi i den första approximationen blott afse termer af andra ordningen, i denna approximation bortlemnas. Vi hafva då, om uttrycket (8) införes i likheten (VIII): (IX) = F(Y—2P0)5E 4 + (7 + 2p(2— Yule Mag: Ga a VIT du, + ar [FU,deg | Dodo, der den sista termen till en början kan bortlemnas. Vidtages denna åtgärd, så antager likheten (VIII) alldeles samma form som likheten (VTI) och kan således behandlas vidare i enlig- het med föreskrifterna 1 art. 94 och 95. På samma sätt förfar man vid den, för bestämningen af funktionen U, erforderliga integrationen af likheten (2). $ XIIIL Bestämning af variationen. Sä Sjelfva integrationen af de likheter, som bestämma va- riationstermerna, blef redan i $ IV genomförd; det återstår oss emellertid nu, att närmare angifva de funktioner, hvilka i dessa likheter antogos vara bekanta. — Jag skall dock här anföra en modifikation af den i nämnde paragraf angifna in- tegrationsmethoden, hvilken-i många fall synes medföra vä- sentliga fördelar. Slutligen skola vi i den följande utred- ningen lägga märke till den omständighet, att variationster- merna uppträda gruppvis, samt att enskilda termer ur en grupp icke utan olägenhet få afsöndras. Från artikeln 49 erinra vi oss beteckningen TEDer Co on [Qo-o0] 32 GYLDEN, UNDERS. AF THEEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. samt likheten (63), hvilken vi nu skrifva: dv Aloe ON EW ;2 ZIAA Jock N a dv? Ekby Ela AR Huruledes en likhet af denna form reduceras till den kano- niska formen, har i föregående paragraf blifvit framstäldt. Vi kunna nämligen sönderdela funktionen 7, i det vi sätta: a DN UTAN IRA RES samt bestämma funktionerna 79» Zot Zi fot ta sen UT likheterna: CR RE (är NG AE (ora LINA dlog er dyo (113 j dv? AN ER ) d? (70 + Ni NG) RV Re log cy d (79 ar Zz) dv? TA iden dv, | Oss Vi och här betecknar W, det värde, funktionen W antager, då Zo införes i stället för 7; på samma sätt antydes med VI ES sultatet af införandet af 79 + 7, i stället för 7; Oo. 8. v. Man inser lätt, att konvergensen af dessa approximationer är mycket stark, samt derjemte att desamma icke gifva an- ledning till någon term af elementär form, för så vidt näm- ligen någon sådan icke finnes i W, hvilket vi dock nu för- utsätta icke vara händelsen. Alla termer af sådan beskaffen- het kunna vi nämligen dels anse vara upptagna i funktionen ce,» dels underkasta en särskild behandling, hvilken i näst- följande paragraf kommer att förklaras. Integrationen af likheterna (113) sker fullkomligt i öfver- ensstämmelse med föreskrifterna 1 $ IV, och vi kunna här göra den anmärkning, att vid de olika approximationerna samma värde för de elliptiska funktionernas modyl kommer till användning. 2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. S3 985. De successiva approximationerna kunna äfven ordnas på ett annat sätt än 1 föregående artikel blifvit beskrifvet. I stället för att söka allt noggrannare värden af sjelfva funk- tionen 7, synes det nämligen fördelaktigt att medelst de suc- cessiva approximationerna bestämma delarne Zo, Z1, 0. 8. V. De härtill erforderliga eqvationerna erhållas genom att sub- trahera hvarje föregående likhet 1 systemet (113) ifrån de följande. Man finner sålunda: [Ez TNA de? NG 0 d?y, ou ypipdungyiliseg d log ce, dy, (114) j dv? j dv, dv, Py WW a dlog ed dv? - - z dv, dvy | ÖLÄS AV Likheterna i detta system kunna integreras i enlighet med föreskrifterna 1 $ IV; det är dock vanligen ej nödvän- digt att tillämpa de derstädes meddelade reglerna på andra af dessa likheter än den första, emedan 7, och i ännu högre grad Zo,Z3, -.- äro små qvantiteter, efter hvilkas potenser funktionerna W,, W,,.-.. kunna utvecklas. Sålunda erhålles lätt ett resultat af formen WW, —W,= My + Nog? +: der NA N T 22 . betekna bekanta funktioner af första ord- ningen. Man inser lätt att 7, är en qvantitet af andra ord- ningen, hvaraf följer, att den andra termen till höger i ofvan- stående likhet är en qvantitet af femte ordningen. Bortlemna vi denna, så hafva vi i stället för den andra af likheterna (114) den följande: (A) RE FIldoj do, 34 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Emedan den första termen till höger i denna likhet är en qvantitet af tredje ordningen, under det att den andra termen är af lägre ordning, kunde man förvänta att erhålla konvergenta approximationer genom att i den första helt en- kelt bortlemna denna första term. Man erhölle då ett resultat af andra ordningen, deri en del termer hade perioder, hvilka med qvantiteter af första ordningen skulle skilja sig från pe- rioderna hos termerna i funktionen M,. Produkten MN, 7 komme derföre att innehålla termer af elementär form, d. v. s. sådana, der argumentet innehåller den variabla v,, mul- tiplicerad med en faktor af första ordningen; och dessa ter- mer, ehuru ursprungligen af tredje ordningen, blifva genom den dubbla integrationen nedtryckta till den första. En så- lunda inledd integrationsmethod skulle derföre icke leda till målet med mindre än att de elementära termerna, 1 mån af deras uppkomst, öfverfördes till funktionen ce, . En sådan öfver- förning kan visserligen icke alltid undvikas, såsom vi blifva i tillfälla att se; men den nu föreliggande eqvationen kunna vi intregrera utan att någon dylik åtgärd före integrationen blefve behöflig. Vi förutsätta likvisst då, att funktionen NV, icke innehåller någon term af formen a cos (ov, — ÅA), der g betecknar en liten qvantitet af de störande krafternas storleksordning. JA I den händelse att funktionen W blifvit sönderdelad i enlighet med de i art. 27 gifna föreskrifterna, kommer lik- heten (4) omedelbart att antaga formen d?, (B) > FÅ + 0 cos 201, + A) 4 =— 0 ; d log ce dy SURGkaN Gör I denna likhet — der 4 visserligen kan beteckna en ganska liten faktor, men hvilken dock i allmänhet ej tänkes försvinna E. : : dy med den störande massan — kunna vi anse funktionen "Z9 hafva v 0 samma form som koefficienten till 7,, så att vi hafva: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 85 1 d log sä rd dy, dv? v cos 2 (lv, + ÅA), ? cos 2 (lvy + A) 7, = —3 0 i det nämligen » betecknar en konstant, numeriskt gifven koefficient. Men i stället för att integrera denna likhet, skola vi utsträcka vår undersökning till en något allmännare, ur hvil- ken den föregående omedelbart erhålles genom att bortlemna vissa termer. Denna allmännare likhet, 1 hvilken vi för kort- hetens skull skrifva 7 i stället för 7,, är den följande: Z + Je? [sin 2(1v, + y + A)— sin 2(2v, + A)] = dv? = och här betecknar X en summa termer, bland hvilka äfven sådana förekomma, som befinnas till höger i den föregående likheten. Då likheten (C) utvecklas efter potenserna af y, uppstår den följande: 1253 Ez + a? cos 2(lv, + ÅA) 4 [bl WUg F A) äg = Fa COS 2(1V, + Aly +... =X 3; och om vi nu sätta: vg + A= i det vi tänka oss K beteckna en fullständig elliptisk integral af första slaget, hvars modyl vi genast skola bestämma, så antager den föregående likheten formen: di CNE TE BESKA ENG da?” er FR eeR z Här införa vi elliptiska funktioner medelst relationerna: BaO 2 cos 2 am & + 27,” cos 4 am &x +. S6 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. . TTT py FYR sin 2 —- x = 25” sin 2 am x + 260” sin 4 am x + DIN 2 4 AE samt bestämma modylen ur formeln: vi erhålla då: (D) 5 ME (PSN AE NE 1 Je 2K eV 2,0) ; : — ll I FREJ "cos4am +. 1 2 2 + rullen | [205” sin2ama+..|22 2 2 (OA fa AN Se = |, +2y” cos2am £+..ty3 2K) |: 2 100. Våra undersökningar afse nu framför allt att utröna, huruvida det resultat, som erhålles genom att integrera lik- heten: dy JÄNGGS m2 => 1 ( ö (E) TAR (2 ena —Dz = lor) x kan anses utgöra en verklig approximation till den fullstän- diga likhetens integral. Integralen till en likhet af formen (£) hafva vi utveck- lad i $ IV, likheten (37,a). Enligt denna formel är: LE [O1 (2) 1 (F') Fö ONA nr UT AN ka + ENE (3r) fa 5 f Ende +) Studien auf dem Gebiete der Störungstheorie p. 7 BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. ST Ur denna likhet inhemta vi, att om X innehåller en konstant term eller öfverhufvud någon term af formen: (1) cos Vä de IK der i betecknar ett helt tal, inclusive noll, så uppstå termer i resultatet, hvilka innehålla £? såsom faktor. — Vidare in- ses att en term i X£ af formen: (IT) v sin 22 3k förorsakar en term i 7, som innehåller faktorn x dn x. Denna term kan dock omedelbart bortskaffas, nämligen om man be- stämmer den öfvertaliga integrationskonstanten C, på ett för sådant ändamål lämpligt sätt. Om termer af formen (I) förekomma i X, så äro dessa alltid af högre ordning i afseende på den störande massan, än den första; och desamma kunna utan olägenhet bortiem- nas vid den första bestämningen af y. — Vi beteckna nu med [F] summan af de termer, som återstå, sedan alla termer af formerna (I) och (IT) blifvit undantagna från den fullstän- diga funktionen Z€. I stället för resultatet (F) finna vi då det följande: 5 1O(2) (G) = C, dn x + C) dn z OK 1 Ck de SR Xx då RER 23 jane Elder I denna likhet tänka vi oss konstanten C, sålunda be- stämd, att de termer, hvilka innehållit «x dn x såsom faktor, ömsesidigt upphäft hvarandra; öfver konstanten C, kunna vi ännu disponera, och vi skola se, att denna konstant kan be- stämmas på sådant sätt, att resultatet (G) utgör en verklig approximation af integralen till (D). Resultatet (G), hvilket vi beteckna med y”, insätta vi i stället för x i likheten (D) till höger, hvarefter summan af der förekommande termer kan bringas under formen: 38 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. TNE AES SNES = (3) = ar ) [; sin 2i5k v + ) h'; i 008 2igkK als och det är tydligt, att koefficienterna Ah; äro funktioner af af den ännu obestämda integrationskonstanten LAR Det anförda uttrycket insätta vi i stället för lar) 2 Å till höger i likheten (F), samt beteckna dervid: NE ke) na EE dn £ U; sin 2035 2 = PC; sin 205 dn x 0 008 Nigg e = I"; c08 Dia Resultatet af dessa substitutioner erhålles nu under följande form: ( 7= 10050 Öv (£) (E5 0 ESKO Ohman ae (Og ola lö 2) Rs Ke it 2 5 "2 dax ;”H | dn x CR nor) ) I, sin igt de 1 7 )? eder E += ae E) dn & (dn (dn 2 | ) h”; COS 2l5K keda Fö 7 AV? k'? de += (3) dne (dn oe | (El dn de Konstanten C, måste tydligen bestämmas såsom förut, d. v. s. på så sätt, att alla med x dn x multiplicerade termer ömsesidigt upphäfva hvarandra. I afseende på konstanten C, erinras åter, att densamma ingår i koefficienterna h';, samt kan väljas sålunda, att en af dessa koefficienter försvinner. Bringa vi, medelst en lämplig bestämning af denna konstant, koefficienten Ah", att försvinna, så kommer funktionen Z ej att innehålla någon med x” multiplicerad term. Genom att fortsätta dessa operationer kan man finna integralen till lik- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 89 heten (D) med all önsvärd noggranhet utan att dervid någon term, som innehölle v, eller vå utanför de trigonometriska funktionstecknen uppstår. Man inser lätt, att då termer af elementär form uppstå 1 uttrycket (H), så hafva dessa endast förlorat en potens af den störande massan och derföre i = af samma ordning som i dv, funktionen [X]. Öfverflyttningen till e, kan då företagas efter integrationsprocessen, hvilket medför en väsentlig fördel. LOL. När variationen öfverhufvud är liten, kan man vidtaga en modifikation af den i det föregående förklarade integra- tionsprocessen, hvilken förtjenar att tillvaratagas. Denna modifikation låter oss äfven finna de största variationstermerna genom rena qvadraturer. Det värde vi finna, då y sättes lika med noll i funktio- nen W, beteckna vi med VR och bestämma Z, ur likheten: 2 115 = W, (115) er a hvars integration omedelbart reduceras till en dubbelqvadra- tur; och integrationskonstanterna måste härvid sättas lika med noll, emedan man i annan händelse vid fortsatta approximationer erhölle termer, som vore multiplicerade med potenser af VE Den följande funktionen 7, kunna vi bestämma antingen ur likheten: FLERE TA SR ed d log ce, dy, (SL mn Vote RM eller ur (115b) Py = W, ETTA Ng djlogreydy dv? dvg,. dv Genom att använda den förra af dessa likheter skulle man föras till en integrationsmethod, som lider af de olägen- heter, hvilka antyddes i slutet af art. 98; likheten (115 b) kan JO GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. deremot lätt öfverföras till formen (C), hvilken vi behandlade i föregående artikel, och hvilken leder till ett både noggran- nare och lättare användbart resultat än likheten (115 a). 102. Vid tillämpningarna på numeriska exempel komma de strängare integrationsmethoder, som vi hafva anförda dels i denna paragraf, dels i $ IV, till användning endast på ett mindre antal termer, hvilka genom integrationen erhålla be- tydliga värden. Huruledes dessa termer frånskiljas de öfriga, inses redan på grund af framställningen i art. 27. Då emeller- tid denna operation spelar en synnerligen vigtig roll i prak- tiskt hänseende, skola vi belysa densamma från ännu en an- nan sida. Härtill återtaga vi likheten (31), nämligen: der xz betecknar det fullständiga variationsuttrycket. Om vi nu frånskilja en variationsterm genom att från den föregående likheten subtrahera den följande: 3 ÄN dv? 0 FA lg SN (As, su COS ss ad; 5) TG iia ek så återstår, då man sätter: (05 äl (RT Zs, Sö ÄNDE dv” 0 («) =— as s [sin (As, s' vo ST IG 25 Ls s') — sin (4, svg + 8/55 + 45,5) — (IM — I, ;) + 3; och här betecknar & en summa termer med andra argument A Än Årg yen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 91 Då vi nu utveckla efter potenserna af (y), s, erhålles: 00 a 2 — (I I) 0 7 SONSKCOS (As SKON SAs.s! 2 As sö) CAR 8 s? : | + Ia ss fin (As a VESPA) köa Fl Ir BLA R och härifrån kan återigen en likhet af formen (a) afskiljas. Det är dock nu att märka, att till höger om likhetstecknen den sökta funktionen (2)s, s förekommer utanför cos-tecknet, och att man derföre synes erhålla en likbet af väsentligen mer komplicerad form, än deras, som vi redan hafva integre- rade. De sålunda uppkomna svårigheterna kunna dock tem- ligen lätt öfvervinnas, alldenstund den term, der CN s' före- kommer utanför cos-tecknet, är af andra ordningen. Vi kunna derföre antingen substituera ett preliminärt värde i stället för denna funktion i besagde term, hvarefter samma för- farande, som redan blifvit beskrifvet, kan användas; eller kan man utveckla funktionen IX efter potenserna af (x); s', hvar- efter den i art. 99 förklarade methoden kan användas. Om vi dervid för korthetens skull skrifva y 1 stället för (yx); s', så uppstår ett resultat af denna form: Då -A - = Nyx är N3 yx? Fn FR > =S Sw der N,, NN, ... Il anses såsom bekanta funktioner, och 2 ej har samma betydelse som förut. I det vi med £2, beteckna argumentet Å;v, + v;, kan följande uttryck uppställas: NTE Te COS IP COS samt liknande utvecklingar för N,,... Funktionen Zz sönderdela vi nu, 1 det vi sätta: fö 20 or få IIB 2 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. samt bestämma de olika afdelningarna ur likheterna: | Ezo n dv? 0 Pa O N. N-y2 OR ar fa COS ET AN VO G Ger (16) 00 d?y3 : å Ad na COS Ly 72 = Na COS 377, + [NG — ny co8 Aj] yr 0 | + Ni (27001 +) Fe äkta Vid integrationen af dessa likheter komma föreskrifterna 1 art. 99 omedelbart till användning. Man har dervid. att ordna argumenten 2; på så sätt, att de iikheter, ur hvilka de största termerna framgå, komma till först. 103. En nödvändig följd deraf, att radius-vektor i den abso- luta banan är uttryckt medelst fere termer, hvilkas koeffi- cienter äro af ungefär samma storleksordning, samt der argu- menten skilja sig från hvarandra med qvantiteter, som växa mycket långsamt och i förhållande till de störande krafternas storlek, är: variåtionstermernas gruppvisa uppträdande, d.v.s. att de erhålla argument, hvilkas tillväxter skilja sig från hvar- andra med qvantiteter af de störande krafternas storleksordning. Det är äfven erforderligt, att från den ursprungliga differen- tialeqvationen, hvarigenom variationen blifvit definierad, af- söndra en hel grupp termer, samt att behandla dessa termer samfäldt. Ty produkterna af dessa termer gifva upphof åt argument af elementär natur, och de motsvarande koefficien- terna antaga ursprungligen värden, som äro af andra ordningen. Men kombineras dessa termer två och två, så upphäfva de hvarandra till största delen, så att ett resultat af tredje ord- ningen erhålles, hvilket föranleder termer af andra ordningen 1e,-. Vi gå att visa detta förhållande, i det vi betrakta likheten: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 93 = — a sin (NL + 7) — a, sin (AQ + ojvg + Z)—-... — a, 4 Sin (AQ + 0,1 Vg + K) + II. der 2 har den i föregående artikel faststälda betydelsen, samt de indices till y och II, som utmärka den ifrågavarande termgruppen, blifvit utelemnade. Vi sönderdela nu X i en- lighet med likheten: DE KOTA ET SATSER samt bestämma de > första af dessa funktioner ur likheterna: Ds | | ELO aim (2 + 70) I dv? É 0 d?) S a = — a, sin (LI + oj vg + 7,1) 0 I dy, : (117) ) ne = — a, sin (I + oavg + 2) 0 I Cl EE z | do? STI (Öre Og 0 För att framställa den återstående likheten under en en- kel form, införa vi beteckningarne: Cd =S (x) EV fbr AT d”) samt utveckla värdet af = v2 efter potenserna af dessa diffe- renser. Vi erhålla då: I4 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. (118) = (200 COS (Q + Z)) = era = 6 COR COS (2 + 01 Vp Fr Z1) IT SRe = 45 (KH) COST (LÖT RO SU na NER Genom att integrera likheterna (117) erhålla vi, med bortlemnande af termer af högre ordning, följande resultat: jön = af sin 0 Z = af, sin (ÅA + oj vo) ST (Je Ash KON (CE Sera ben ft der f, fy»; -.- fr-1 beteckna konstanta faktorer, hvilka skilja sig från hvarandra med qvantiteter, som äro multiplicerade med den störande massan. Det är nu lätt att framvisa, att de termer med arov- menten 0&, v,. 0, v,, 0. 8. V.,. som uppstå till höger om lik- hetstecknet i (118), blifva af tredje ordningen. Härtill böra dessa termer kombineras med hvarandra, två och två. Vi betrakta då termerna: Am (20 COS (AO är Om vo) dr Ad, (OR COS (Q ER On vo) , samt insätta i stället för (Z)», och (7), de i dessa funktioner förekommande termerna: AN sin (OA F LO vg) och dn Jin Sin (L Ar Om vo) > vårt resultat blifver då: , BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 95 Am An [Sn Sin (2 + On Vg) COS (2 + Om vo) + f c08 (LIF ör vg) sin (ÅL + om vy] = 3An An (fm + Fa) Sin (22 + (om + On) vo) a 3 In a (örn er Ja) sin (öm FE 07) vp > hvaraf riktigheten af vårt påstående omedelbart inses. 104. Ifrån den fullständiga likheten (60) skola vi särskilja en följd af termer af en fstådomlig beskaffenhet, och hvilka icke kunna behandlas enligt de i det föregående gifna me- thoderna. Sjelfva bokandlngen af dessa termer uppskjuies till nästföljande paragraf; här kommer det endast an på deras frånskiljande. Dessa termer hafva formen: (HT) Gränge. eller formen: (IV) oe: [sin (ov, + JjZ) — sin o;vo]; och från likheten (60) frånskilja vi nu den följande: 2 (119) = — ) ojsin 0 — ) ) är [sin (o;v) + 2) — sin o;vo] , d log cv dz ? dvg, dv,” + (WW) — der vi med (W) förstå summan af alla termer 1 W, som ej hafva Sarnen (III) eller (IV), och der vi, likasom i förhål- deta | ) substituerat det värde af 7, oss på grund af före- dv, gående undersökningar är bekant. I6 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Det är tydligt, att man, genom att integrera likheten (119), erhåller ett noggrannare värde af y. Det definitiva värdet erhålles slutligen, antingen genom en ny differential- eqvation, som bestämmer differensen Z— 7Z, eller ock genom fortsatta approximationer, dervid de efterhand funna värdena z substitueras 1 de tvenne sista termerna af likheten (119), hvarjemte Z identifieras med Z. 105. Det återstår oss nu att angifva utvecklingen af funktionen: 0 (0) X= BÖN I [Qo-ol å C9 För vinnandet af detta ändamål insätta vi i likheten (48): Oo + RR i stället för o samt 0 + R i stället för 0'; vi erhålla då ett resultat af formen: RE | | 0.0 | (Hj (1) CIRA fr AO (a en Ov | (1, 2 (1) RR eV RE | dv Dä a ND | ah | (2) | Co ] (2) (2) ; | ER of + EV (9cos2H ] (2) SR (2) 2 2) gl dv ren RES od FCT (SR | är Dö ss SMS n 4 Å Koefficienterna €! , finner man lätt genom att utföra ofvan 8,3 antydda operationer; de äro här nedan sammanstälda: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. Id ' (n) ARE = ev = AA ,00 070 ; S, $ LÄ ( (n S (n) —8 —,S— er NN 0-1 1 ss SIE (FR)IN == SS en) AT ( 1) a / 0 Ö 2150 10 RSS ss (n SA SOS ce) Åk RA ) o gra Tv NNE TSE ' ' ' sS (SS — (R)TEESESST 2 con ( ROR (NS 1; OFTA Vie Uti dessa utvecklingar måste 0 tänkas såsom funktion af v,, o' För att erhålla den för de postulerade integrationerna erfor- derliga formen, måste det senare argumentet ersättas genom det förra, hvilket sker genom de operationer, som blifvit för- klarade i paragrafen XI. Såsom vi sett 1 art. 92, medför denna transformation serieutvecklingar efter de stigande po- ensennavatd vantiteten OM FER ns Fochtatrdessa funktioner anse vi, då variationstermerna sökas, de tre senaste såsom bekanta. HLikaledes anse vi R' vara känd äfven- som ock den störande kroppens egen variation, samt angifva då funktionen Q under formen: af 01 samt H såsom funktion af båda dessa argument. (120) EN RY Af de här förekommande funktionerna anse vi Y, vara obe- roende af R och af T, men tänka oss Y, och Y3; innehålla dessa qvantiteter. De termer i Y; och Ys, som befinnas mul- tiplicerade med R eller 7, eller med potenser och produkter af desamma, äro dock minst af andra ordningen, så att, om Zu 98 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FOR HIMLAKROPPARNAS RORELSER. man blott afser termer af andra ordningen, ifrågavarande funktioner äro att anse såsom bekanta. Genom att subtrahera termerna i funktionen [Q,..l]» hvilka vi anse redan vara kända, från termerna 1 uttrycket (120), erhålles den funktion vi betecknat med X, hvarefter 5 Få . . . & funktionen W härledes genom multiplikation med 2. Formen c 1 för denna funktion blifver, såsom lätt inses, densamma som för Q, nämligen: (121) WEM ot Ma NL och här beteckna Y',, Y', och Y's funktioner, som lätt kunna härledas ur Yo, Yr och Ys. Funktionen Z förekommer väl icke omedelbart i 0, men densamma ingår i H och öfvergår härifrån i funktionerna Yq, Y, och Y;. 106. Då vi använda det funna uttrycket för W, i det vi in- sätta detsamma i den första af likheterna (113), erhålla vi ett värde af Z, hvilket, i betraktande deraf att de vid inte- grationsprocessen uppkommande elliptiska modylerna äro qvantiteter af första ordningen, kan sättas under följande form: (122) == 0, +» SSY, Rdvd +” [SYS T dog > då vi nämligen endast afse ett resultat, som innehåller ter- merna af andra ordningen. Här betecknar Oyj en funktion, som redan är bekant, samt », en konstant faktor. — Medelst differentiation af föregående uttryck erhålles: dy dö, döv kdön + | Y Rdv, + n | Ya TF döje en likhet, hvilken vi skola transformera på så sätt, att 7 blif- ver ersatt genom KR. Härtill erinra vi oss likheten (103); om densamma utvecklas efter potenserna af (RB) och om en- dast en term af denna utveckling medtages, så befinnes: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. > BAND. 7. N:O 2, 99 (R) (r) gnu 1 + Z) dö Te ( ) Men då man har:. å (R) E (PY Po samt (IEEE ee Vc, så finner man; 2 1 (123) ON ERS : | SAVA Por VP ES Va I det man nu betecknar: ä é Då dv, N, =7n Y, NS = 2 (r)ypP a? mede] Po VP1 VR härleder man ur det föregående uttrycket för IX det föl- dv, jande: dy a = 5 rg EN + /[N, Rdvy + SN, dv, [NR dog Man förenklar detta uttryck genom att sätta: M = /N, dvy; 100 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. härmed erhålles: Sf Ne dv, SN Rdv, = MN, Rdvy—/ MN, R dv, a hvarefter man finner följande resultat: a =N, + /[Ny— MN] Rdvg+ MSN, Rdo, Af denna likhet skola vi i det följande begagna oss för att transformera den differentialeqvation, hvarigenom evektionen bestämmes. — Det kan för öfrigt anmärkas, att om N, blif- ver vederbörligt bestämd, så innehåller likheten (124) full- ständigt alla termer af andra ordningen, så när som på dem, hvilka bero af ändringarna af den ömsesidiga lutningen. Dessa kan man dock tänka sig redan bestämda och införlif- vader Ni: $ XIV. Ytterligare om variationen. Apparent libration. IU0E Denna paragraf egnas åt behandlingen af de termer, som blifvit utsatta i art. 104; huruledes dylika termer uppstå, gå vi nu först och främst att visa. För detta ändamål erinra vi oss fram för allt, att funktionen Z ingår 1 uttrycket för cos H på följande sätt: cos H = — cos (v, + Z + IT) cos (v'y + 2' + IT) + sin (vy + Z + II) sin (v') + 2' + IT) cos J, då vi nämligen med Z' beteckna den störande kroppens egen variation. Bortlemna vi denna, så erhålles på samma sätt, som 1 art. 33, termen: , 200 a (LA Q= 12 cos HJ sin Vy TZ + VO N Här införa vi följande termer af 0: DE tf COS Vy ora BO 2 AN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 101 och erhålla då, när termerna med argumentet 2v, bortlemnas: Cd sin (v, + Z) ; (CB TEE — 179 £' COS ST SA TEA Då nu [Q,.,] erhålles genom att i detta uttryck sätta yx = 0, så finna vi: ARE Dr NE EDEN EE [sin (Vv, + Z) — sin v Q=[Qy.ol] = NH= =12 2 co8kJ7 AA, [sin (Vi + Z) — sin vy | UD — 1200 cost J” KN, ,sinz Härmed är tillvaron af termer af den ifrågavarande beskaffen- heten konstaterad, och tillika antydt, huruledes desamma i allmänhet uppstå. Några särskilda föreskrifter för deras här- ledning behöfvas för öfrigt icke, utan erhållas desamma full- ständigt vid störingsfunktionens allmänna utveckling. Vi gå nu till en början att sysselsätta oss med en diffe- rentialeqvation af formen: dex + a, sinZ + «&', [sin (v, + 7) — sin v,] = X, der X betecknar en summa bekanta termer, af hvilka ingen antagas hafva ett argument, der den föränderliga v, befinnes multiplicerad endast med en qvantitet af de störande kraf- ternas storleksordning. 108. Det kan till en början anmärkas, att den i art. 99 för- klarade methoden icke här är användbar, emedan den med 2 betecknade faktorn nu blefve en qvantitet af första ord- ningen, hvilket återigen skulle föranleda, att modylen k er- hölle ett värde, i det närmaste lika med 1. Vi måste derföre uppsöka andra integrationsmethoder, men dessförinnan må ett specielt fall behandlas, det nämligen, då v, har ett kon- stant värde. Undersökningen af detta fall är långt ifrån utan 102 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. intresse, emedan densamma är nödvändig för att rätt kunna uppskatta följderna af att hafva utvecklat de elementära ter- merna efter potenserna af v., samt äfven emedan den förän- derliga delen af argumentet V, kan försvinna. Denna under- sökning inleda vi genom att införa beteckningarna: 2V=Z 2 'å a” = 07 + 07 COS Vj 0: (NNESVAX (a sin v, (1 — cos 2 V):; vi erhålla då ur likheten (125); (ce) - + 0? sin V cos V = (X) 0 För att integrera denna eqvation sätta vi: LAVG J ME Mo tova samt bestämma V, ur likheten: 5 (£) 20 + a? sin Vy cos V, =0, 0 då vi för bestämningen af V, finna den följande: CEN dv? 0 (7) —e? (2 sin MI — 1) V4 — 20-Bim iv goose +F0 (2 Bin VIL) NET er UK) Genom att integrera likheten (6) erhåller man, då inte- grationskonstanten betecknas med y”: (0) | Konstanten y är öfvertalig, och sättes densamma lika med noll, så är äfven: V,=0 | BIHANG NL Ko SV. VET.-AKAD: HANDL: BAND: 76 NO: 2. 103 och för bestämningen af V, erhålles”då ur (y) följande likhet (2) ER RR Eg År man dock af en eller annan orsak föranledd att åt konstanten y gifva något annat värde, så har man att särskilja tvenne fall, det ena, då « < y; och det andra, då « > y. Gräns- fallet, då « = y, lemna vi här å sido. I det förra fallet erhålles: Möten (foj + fo, mod 2 eller om man sätter Mos same Genom att insätta detta värde i likh. (y) erhålles för bestäm- ningen af V, denna eqvation: CEN de” — k? (2snö? — 1) V, — 2k2snöcnö VI be (Oe SÖN ot hr) = Denna likhet integreras medelst fortsatta approximationer, dervid man i den första bortlemnar de termer, som innehålla V, upphöjd till högre potens än den första. Man erhåller då, såsom 1 art. 28, : [0 ip ) V, = G da E+ Cydné | 9 a zz RS SR EJ (Ond I detta uttryck böra konstanterna C, och C, sättas lika med noll, för så vidt ej några särskilda omständigheter föranleda andra värden af desamma, och man erhåller då ett uttryck för V,, bestående af rent periodiska termer. I utvecklingen af Vi förekommer emellertid en konstant term, hvilken vi beteckna med g3 och framförallt böra taga i betraktande vid den andra approximationen. Vi fästa endast afseende vid denna term och den bekanta funktionen (X), och erhålla då: ( turn 104 GYLDÉN, UNDERS. At THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. VI=S Se - &', (5) ZFMTS = (Ch OlnStar (Ch Cha - (5) SG i UDET | ERAS + ” 2 sn EAONATESKAS 2k? 3 = -+ Förond i Scnsdns de 0 k? -— Nu är emellertid 2k2|sn5 en&dné dé = — dn &5?; vi erhålla derföre: SM (8 Mi== Ch dnNE FE ie 10 dné& |k? då 20 + är = (COÖS CE Genom att bestämma C, ur likheten 3 OAER 2 K 20 samt efter att hafva satt C, lika med noll, erhåller man således É K SE Sn | VY HH dn& OO (EN 2 dn £? (ÅL) dnå då, ett resultat, hvilket endast innehåller periodiska termer, för så vidt endast sådana förekomma i (X), och af dessa ingen hör till ett argument, som sammanfaller med &. Härmed är äfven visadt, att methoden i $ IV kan an- vändas på sådant sätt, att termer med argumentet såsom faktor försvinna ur resultatet, ett förhållande, som äfven framgår på grund af analysen 1 art. 100. Men de succesiva approximationerna äro här icke alltid konvergenta; om nämligen (X) innehåller en term af formen ASIA (AVR ENG der A har ett värde, som i storlek är jemförbart med y, och förhållandet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 105 a derjemte har ett betydligare värde, då är här tydligen ingen konvergens att påräkna. Dessa fall inträffa öfverhufvud då 2 har något värde, som är jemförbart med &; och det kan då sättas i fråga, huruvida man, genom att gifva åt medelrörelsen ett bestämdt värde, samt deremot behandla integrationskon- stanten y såsom icke-öfvertalig, ledes till en följd af konver- genta approximationer, samt till ett resultat, der argumentet till någon term ej förekommer utanför sim.- eller cos.-tecknet. Undersökningarna häröfver sammanfalla med behandlingen af det andra fallet, då a« > y, hvilken vi nu gå att framställa. Og: Integralen till likheten (a) i föregående artikel har jag redan på ett annat ställe härledt under förutsättning att ec >7;" Jag kunde åtnöja mig med att hänvisa till ifråga- varande uppsats, men för fullständighetens skull må under- sökningen af denna likhet här återupptagas. I stället för V, införa vi i (8) en ny funktion 3, i det vi sätta sin V, = sin 9; R och om vi beteckna Av så befinnes cos V, = VI — k? sin 9? samt kicoska d>: dV, Likheten (ds) gifver oss dessutom VG =") (COS DIdvy; och då de båda värdena af dV, jemföras, visar det sig, att: + Astronomische Nachrichten N:o 2401. 106 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. dF VI — &? sin 9? = adv, I det vi nu med v? beteckna en integrationskonstant, samt sätta a (v0 — 00) =, erhålla vi Ju AMN MOA och Sini KVig, = 6 sn Detta värde insätta vi i likheten (y), hvarigenom vi er- hålla följande resultat de Må dn? = (2k> eng? — TJUV, — 26 sn ndnngeva FR Ok ange ÖN + = För att kunna gå vidare måste åter utvägen af successiva ap- proximationer tillgripas; i den första söka vi integralen till likheten RN nl —' — (2k? sn 7? — 1) V, X 5 7 —1) ; (X) Denna är äfven, likasom den i $ IV er. likheten, ett specielt fall af den LAmÉska eqvationen, och integralen till densamma härledes alldeles på samma väg, som följdes i $ IV. Jag har för öfrigt anfört denna härledning 1 ofvan ci- terade uppsats, och utelemnar densamma här. Resultatet är det följande: å. 7 kH K—E-—JkK (7) Vv, =Gean+G| - Sd EE HITTA 1 k' 1 (0) EG H', (n) SÖ tara Je Sw IR K—E — Zz KRK FER Ga nfänfönn (X) dn Om nu konstanten C, sättes lika med noll, så erhålles ett uttryck, bestående af rent periodiska termer, men uttrycket, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:Oo 2. 107 som anger Vi, innehåller en konstant term, hvilken vi, såsom förut, beteckna med 92. Vi medtaga endast denna term jemte funktionen (X) i den andra approximationen, och finna då visserligen en term, utgörande en produkt af en konstant med n enn. Men denna term kan omedelbart, genom en passande bestämning af konstanten C, bortskaffas, hvarefter ett resultat, bestående af rent periodiska termer, återstår. Det resultat, vi sålunda funnit, är visserligen i allmänhet att anses såsom en verklig approximation, men om (X) inne- håller en term hvars argument har formen vg + Å, der 4 betecknar en liten faktor under en viss numerisk gräns, så blifver dock konvergensen illusorisk. Men om faktorn 4 kan bringas att försvinna genom en sådan ändring af medel- rörelsens antagna värde, att förhållandet = förblifver ett egent- [54 ligt bråk, så bibehåller vårt resultat karaktären af en verklig approximation och 1 denna händelse är rörelsen behäftad med en verklig libration. Förefinnes deremot icke något argument af den antydda beskaffenheten, men har man dock användt ett värde för medel- rörelsen, som ej är fullt exakt, så att konstanten y måste er- hålla ett ändligt värde, så uppstå termer, hvilkas summa jag benämner apparent libration. — Dessa termer kunna vanligen bortskaffas, och måste då bortskaffas i den absoluta lösningen, men härtill är det erforderligt att känna medelrörelsens ab- soluta värde, hvilket åter icke är åtkomligt med mindre än att man känner medellängdens sekularändring, eller den qvan- titet, vi betecknat med 7,, under dess periodiska form. Ut- vecklas denna funktion efter de stigande potenserna af vp, så måste man tydligen erhålla ett värde för medelrörelsen, som mer eller mindre afviker från dess absoluta belopp. Om man nu ej fäster afseende vid den apparenta librationen, hvilken icke under alltför långa tider kan sammanfalla med, eller kompensera medellängdens sekularändring, så måste skilnader emellan theori och observationer uppstå, hvilka kunna hafva karaktären af ojemnheter med mycket långa perioder, eller ock af en med tiden fortgående ändring af medelrörelsen. 108 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. De i föregående artiklar ernådda resultaten äro emellertid för problemets absoluta lösning ej omedelbart användbara, emedan förutsättningen: Ve = I ROmE ej är exakt; desamma komma oss likväl indirekt till nytta, emedan vi i dem lära känna den form, under hvilken vi kunna hoppas att finna de fullständigare resultaten. Då vi nu gå att söka dessa, göra vi till en början det antagande, att ingen apparent libration förekommer, ett antagande, som alltid är berättigadt, då man utvecklat en fullständig theori för rö- relsen samt ur iakttagelserna bestämma medelrörelsens ab- soluta belopp. Vi förutsätta således, att funktionen y ej inne- håller någon term, som vore multiplicerad med en öfvertalig och derjemte obestämd integrationskonstant. LO Likheten (125) utveckla vi efter potenserna af y, hvari- genom erhålles ; 1?» Å S OSA 5 (126) = + [a + 04 c08 VI] Z=X + LG SIN Vy ZT 0 il / 3 är TIS [0,7 + 0, COS Vy 26 +. Här begynna vi approximationerna med att integrera likheten d? z ORK I IN ge + 0 =X, &0 der vi skrifvit &? i stället för c«,. Resultatet häraf, hvilket vi beteckna med (9, är det följande: n Lades FANER a FE X sin av, dv] « Tojs + Sin Qvp [dd Lu X cos Qvy avg; och enligt vår förutsättning bortlemna vi här integrations- konstanterna C, och C,. Detta resultat kunna vi äfven an- gifva under formen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 109 (ONE FAR Ken j IDE avg | 008 Avg dog | X dv, + sin avg | sin Avg dvo | X dvq, hvilken omedelbart reduceras till en dubbelqvadratur, om man låter « öfvergå till noll. För så vidt nu funktionen X icke innehåller någon term af sådan beskaffenhet, att densamma föranleder verklig libra- tion, så erhålles för 2(0 ett uttryck, bestående af rent peri- odiska termer, der alla koefficienter äro qvantiteter af första ordningen. Qvadraten af detta uttryck innehåller emellertid en konstant term af andra ordningen, hvilken vi beteckna g); i den andra approximationen, der vi söka ett resultat z), finna vi derföre en term af elementär form. Densamma er hålles genom att integrera eqvationen SIMmIVj > i hvilken v, betecknar ett argument af formen ov, + Å AA . a trenom mtegration finner man: och då &',, go, &«? och & i allmänhet äro att anse såsom qvanti- teter af första ordningen, så befinnes det funna resultatet vara af andra ordningen. Men koefficienten «? är dessutom af andra ordningen i afseende på excentriciteterna, hvarföre diffe- rensen «? — g? rätteligen bör anses såsom en qvantitet af andra ordningen, så att den nu ifrågavarande termen i sjelfva verket bör anses vara af första ordningen, och i undantagsfall kan erhålla högst betydliga värden. Under sådana förhållanden blefve den följd af approximationer, vi nu påbegynnt, ej mer konvergent, hvarföre vi måste uppsöka ett medel att upp- häfva den antydda olägenheten. Det närmast till hands lig- gande, och måhända enda medlet, som här leder till målet, består i en direkt öfverflyttning till funktionen ec, af den term, som här upphäfver konvergensen af de successiva approxima- tionerna. — I stället att bestämma ce, ur likheten 110 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. ä = ÖL 2lÖr dvq) definiera vi denna funktion medelst den nedanstående: Orc) (MT TOR + fy sin Vy) dv); då måste äfven, om definitionen X=0Q—[Qo.o] bibehålles, till högra sidan af likheten (126) fogas termen — hy sin Vv, Man märker lätt, att h, bör identifieras med + &' gå för att den term må upphäfvas, som föranledde den väsentliga minsk- ning i konvergens, hvarigenom brukbarheten af ofvan antydda approximationsmethod kunde sättas under tvifvel. Dylika öfverflyttningar äro när som helst tillåtna; dock måste argumentet hos den öfverflyttade termen hafva den verkligt elementära formen, och ej blott erhållit en liknande form på grund af medelrörelsernas tillfälliga beskaffenhet, hvilken kan vara sådan, att något värde af A befinnes af samma storleksordning, som koefficienterna o;. Såsom vi komma att se, ingå nämligen endast sådana termer i funktionen c,, som äro af den beskaffenhet, att en differentiation i afseende på v' föranleder en faktor af de störande krafternas storleksordning. Att öfverföra en term, som betingar en verklig libration, är derföre icke tillåtet. IDRE Det i föregående artikel meddelade förfarandet är äfven användbart på den allmännare likheten (127) Er + 07, Sin Z + av sin 27 +. ns 0 sem Bing (vy +) Est vy + &', [sin (v, + 27) — sin vi] ae Fre [sin (Vv, + Z) — sin va] = X— (kV + kV +.) sin vy — (RP + AP +.) sil Vyesep BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 26 111 förutsatt att densamma medelst utveckling efter potenserna af Z kan bringas under följande form c d?x MR (3) 3 (NS (128) dv? AR RE NG AT =— LAN COBL Nr ANSE Va ocj + FA sin Vv, + AT Sia Nar ol CR + FA COS Vj + a COBLMo das + X— (RP + DG) sin v, — (RT FRE s) BI No Huruledes denna likhet integreras medelst successiva approxi- mationer, antyda vi i följande schema: d? 7 (1) = (129) Se SRA Ry dv? 0 d? är (1) 2 ANS FOR (129, a) de SN Zz, = 40 Kär Z”+. (1) SV så | , — (4) ZörTa Al Lgkrssje OR VI (T (3) 3 . NU Ääa AN tool COS Va (2) 2 (4) 4 (019) (RR ES + (41 VAG Ra = ) sin Vv, (2) (4) 44 (CIA IEEE + 145 NE AT GER son I sin Va +. d? (129, b) 2 HADE 2 AS [3 yD [2072 + 320 [207 SL fx — [AP COS V, + AV COS Va, +. | Zz) + (4? [2200 z GOT DR] — (ÖR sin V, re [45 AC [207 (NNE [2072 = h 2 sin Vv, — 112 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Man inser lätt, på grund af dessa likheter, hvilka värden koefficienterna EG fe ... böra erhålla, för att motsvara ända- målet med deras införande; vidare befinnes, att z(8 är en storhet af första ordningen, 2'V en storhet af andra, o. s. v. Men konvergensen af dessa approximationer är i sjelfva verket ännu betydligare, ty koefficienterna AMD Vr O. 8. Vv. inne- hålla icke allenast den störande massan såsom faktor, utan äro äfven af andra ordningen 1 afseende på excentriciteterna. — Integralen till ofvanstående likheter finner man omedelbart med stöd af formlerna i art. 110. II 248 Slutligen komma vi till det allmännaste fallet, det näm- ligen då libration eger rum, densamma må nu vara verklig eller apparent. Sönderdelningen af likheten (128) verkställa vi nu enligt följande schema: ÖP (130) SRS AD YE DNE dvg U FIN - GE Äran AD 0 Bf SALSA (130, a) RO är Ar i OKAT CS 2 Sn Z4 + AR SSG 0 EE EA (SNES 4, Lyr ATTAN RE NCOBEN (1). (BETR SE Zg AN ÅN COS Vy ACA (42) ,4 LR Vd 4 KG EK ZOE AVN sin v (CE (4) ,4 No) + Vr AG AS den h, j sin V> ra + X DIS: Ve Dessa likheter integrera vi enligt den method, som blifvit framstäld i art. 33—35. — Vi beteckna med y en integrations- konstant, samt med xz och k tvenne andra konstanter, som bero af y och dessutom af AV och AT Man inser deras bety- delse med stöd af likheterna: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2, il 9 (1) He TAG EE PhD 0 y” hvaraf följer: : TT ES TEE Na SAT 0 och Ån FS OR Sara OF [AE Efter att med v9 hafva betecknat en ny integrations- konstant, införa vi, 1stället för v,, en oberoende föränderlig a i det vi sätta: : AVI NE Så (CH = Cr) Tr € IR EST (00 Härefter erhålles ur likh. (130): Z, = Zz Sn IL; och ur likheten (130, a) finna vi: TE +[I+R—2.3 kn] = el = ARR 70 I +k? 4) a 20: [2 AFEsN BL. .] cos Vv, at 1 +k? 5 2 AG ek (RAP ns RESAN) sv; AMV 1 é 1 0 SN RR AV 0 För bestämmandet af funktionerna Z,,... finna vi likheter af samma natur, som den sist anförda, ehuru de bekanta qvanti- teterna dervid naturligtvis icke äro desamma. Beteckna vi 8 114 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. dessa, d. v. s. termerna till höger om likhetstecknen med I BE RE EE ; ÖR Virrsakavtiman. finner 2; umslndheten:; ÅA 0 P7; ; ar AT + 2.3 Penstlär ss re NER dr” Sh ; så befinnes i enlighet med formeln (42): (13070) on skdn ; fn 20 TTR Or) | l + C3 LE NOG en x dn x — F, z amrdntt 1 +-k | lös dm a TEEKEOR(E) AE TR) en & dn ef ET ATA ör Redne] dr zz 0 = Lek CE gl ae) cn £ dä V;engdnede RA [TER om) | Sa pan dn of fv: en & dn & der , HE och här har I samma betydelse som i art. 34, nämligen: Sir de RA kv fa ER Om man emellertid med stöd af denna formel integrerar likheterna (130), (130, a), o. s. v., så erhåller man visserligen resultat, som befinnas befriade från alla icke periodiska ter- mer, men deremot är serien: PES YDRE icke i allmänhet mer konvergent. För att finna en konvergent approximationsserie, måste åter medlet, att öfverflytta de termer med mycket långa 7) Härmed rättas en felskrifning vid den föregående uppgiften. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 115 perioder, hvilkas uppträdande här äro hinderliga för konver- gensen, till funktionen [Q, | tillgripas. Genom denna åtgärd införes emellertid termer 1 störingsfunktionen och i uttrycken för (0) och £, hvilkas argument innehålla vinkeln: (1) Re (v =S - Peep? | och på grund häraf inser man möjligheten, att termer med ytterst långa perioder under de successiva approximationerna kunna uppstå, hvilka genom integrationsprocessen erhålla be- tydliga värden och sålunda göra konvergensen af desamma illusorisk. — Att afgöra, under hvilka omständigheter, då någon librationskoefficient har ett ändligt värde, den i dessa afhandlingar meddelade lösningen af tre-kroppars-problemet förlorar sin absoluta karaktär, erfordrar derföre ytterligare undersökningar, dem jag likväl måste uppskjuta till ett annat tillfälle. Och dylika fall kunna så mycket hellre tills vidare lemnas åsido, som de, efter hvad vi kunna antaga, dock höra till undantagen. Vi inse emellertid, att den med y betecknade konstanten måste hafva ett ringa numeriskt värde. För att nämligen den elliptiska modylen, hvilken vi betecknat med k, ej skall blifva lika med eller större än 1, måste (1) Å 0 VAS ar SG DE : : och då AV och AV äro af samma storleksordning samt inne- hålla, icke allenast den störande massan, utan äfven vissa pro- dukter af excentriciteterna såsom faktorer, så är tydligen det ifrågavarande förhållandet i de fall, planetsystemet erbjuder oss, en mycket liten qvantitet. Det är således endast ett fel af ringa belopp hos det antagna värdet af medelrörelsen, som kan kompenseras genom sådana termer, som vi sammanfattat un- der benämningen apparent libration; och man inser äfven lätt, att denna kompensation i allmänhet endast under en begränsad tidrymd kan ega bestånd. Om likväl det fall in- 116 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. träffar, att någon af de faktorer, vi betecknat med o;, försvin- ner, och således det motsvarande argumentet v; antager ett konstant värde, så antager librationen reel karaktär, och vi hafva då att använda de formler, som blifvit framställda i ar- tiklarna 108 och 109. Dessa formler komma för öfrigt äfven då till användning, när man utvecklat de trigonometriska funktionerna af argumenten V; efter de stigande potenserna af ojv,, genom hvilka utvecklingar man likväl omöjliggjort bestämningen af apsidernas och nodernas absoluta medel- rörelser, likasom ock af den störda kroppens egen medel- rörelse i absolut mening. $ XV. Bestämning af evektionen. 1 Efter att hafva bestämt funktionen vt eller (0) på sätt, som 1 nästföljande paragraf närmare kommer att beskrifvas, erhåller man 0 medelst rent algebraiska operationer; vVi er- hålla med andra ord ett värde af o, hvilket, då detsamma insättes i likheten (67), borde göra densamma identisk. Men, alldenstund detta värde af o sökes medelst successiva appro- ximationer, så erhålles till en början ett resultat, hvilket ej fullständigt satisfierar besagde likhet, utan kan anses motsvara ett värde af den med 2, betecknade funktionen, hvilket i någon mån skiljer sig från det verkliga. Skilnaden utgöres dock af termer, hvilkas koefficienter äro multiplicerade med högre potenser af den störande kraften än den första; och dessa måste vi antingen tills vidare bortlemna — för så vidt de bero af qvantiteter, som ännu ej blifvit bestämda — eller ock medtaga under den form, desamma omedelbart fram- träda, nämligen multiplicerade med R eller med potenser af denna funktion, eller ock innehållande R under integral- tecken. Med sådana värden af 2, och o, hvilka förutsättas identifiera likheten (67), söka vi R ur likheten (68). Den första operation, vi härefter hafva att utföra, består i att reducera den sistnämnda likheten till den kanoniska formen. Vi införa för detta ändamål, i stället för R, en ny funktion £, hvilken vi bestämma i enlighet med de prin- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 117 framlades i art. 95. Det befinnes då, att man ciper, som måste uppställa relationen: des RM LO Pi Härmed erhålles: R Le E de At fRaNT Fico 22 d.E dv, = ir dv, SR 5 dv, EN PN (sep säl PR |. 12 l le 5 EE dv? 1 ET Po sj dvg / Po) der dl 1 Pp ie + Po dE (2) NGA KD dög dög Ng dv? i och då man dessutom har: SN Fr wtlda dv, ND dv, å befinnes på grund af likheten (68): (132) ET il + Pos Zz a dv? mn dv, dv, (ran del | SA Po) —iPo Pol 15 = Vv dvg / "0 dv? | a Ph på | dz = På FÖ EN Ve ST sy la SG JD [S— =)! 1.a 4 I 2” Ng dz dANA je FINE RT (ET ER Poli dv, dvg x) Med YT. Ga betecknas här den qvantitet, som i art. 50 blifvit be- tecknad med — 5, + I, 118 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Sådan är den differentialeqvation, af hvilken vi skola begagna oss för att bestämma evektionstermerna. För detta ändamål bör densamma likväl ytterligare utvecklas, i det värden för T och S, uttryckta såsom funktioner af FE, in- sättas. 114. I enlighet med bestämningarna i art. 45 hafva vi: 2 9 LER n2 9) SET (gr Co dervid S och T tänkas bestämda på så sätt, att S ej inne- håller någon med 0 eller med £ multiplicerad term, men väl kan innehålla termer, der R förekommer under integral- tecken. Dylika termer äro minst af andra ordningen. Med FAT Bg beteckna vi ett värde af H, der alla af R beroende termer blifvit bortlemnade, hvilka termer för öfrigt uppstå deri- genom, att argumentet v', utbytes mot argumentet v,. — Vidare beteckna vi med (DN = o' JR 40 den första termen i utvecklingen af 0 efter potenserna af en funktion, som innehåller R under ett integraltecken. För S erhåller vi då följande utveckling: ek (0 SÅ DE 0 00 ) | (r + Bo. 0'90 208 Hoo a REG BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 119 | (0 ] | 5 20,3 900 | sr A40'! 1 s—1 | Ved ma SE | (CNG RA I | Funktionerna 4Z9' och JH erhåller man nu antingen direkt genom utveckling af 0 och H efter potenserna af T, då T har den genom likheten (103) gifna betydelsen; eller genom att använda differentialformlerna: RV d9'00 dun T TN RNE dv, CAT SN 3 al 4 d cos n Hy dv'9 COSMUM == COSYElyg, I BARR REN dv') di då man har: , — d000 dv'o AA dög MK EE 5 Rd ECOSIMV EN ord g NIST Elg dd de 7 TIGA Det i dessa uttryck förekommande differentialförhållan- dv det = finner man lätt på grund af följande betraktelser. Likheten (107) gifver oss omedelbart: (HE rr [IE 7 cos (va FF) 120 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. hvaraf omedelbart följer: dervid likväl förutsättes, att v', uttryckes genom v,. Genom att tillämpa det i inledningen till denna afhand- ling förklarade systemet af beteckningar, d. v. s. genom att sätta: (a) = ay [1 + (AJ av RE 2 1 CN således äfven: (BT 4 I + (AY (ETTA leg samt vidare: finner man i stället för uttrycket (&) det följande: 5 GU AE fm RA AN (EERNO (8) HAR 0 Vl 2) - + 0 på I nedanstående formler använda vi emellertid det först an- förda uttrycket för ifrågavarande differentialkoefficient, eme- dan detsamma är något kortare än uttrycket (£). Med stöd af det i art. (106) angifna uttrycket: T=/|N,Rdv, erhåller man nu lätt ett resultat af formen: =S, + 8, / NR dv, FILS Cal (133) och vi inse omedelbart, att härvid följande värden för Sy och Sy äro bestående: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND. 7. N:0 2. 121 (AA) hb 3. s' öd +. = (a)NLO f (ON e TN. TE Y 00 NES Å (B) SR lr | dv', | 2 Bi. ? 00 (CE Ste - S 2 0 Så 0 00 COS Ho0 + (EE, N vå (a)'F J MAC ESNrdicostN LC fe ] Boy 900 dv', / (2 ss dcos2Hop 3, 5000 ÄT Med anledning af dessa uttryck bör ännu anmärkas, att de i desamma förekommande differentialförhållandena äro att bilda på så sätt, att argumentet v, införes i stället för v', först sedan differentiationen i afseende på det senare blifvit utförd. Funktionen 7 representera vi genom följande uttryck: ps) der de utelemnade termerna äro af minst tredje ordningen. För ER kunna vi, i analogi med likheten (55), uppställa föl- jande uttryck: 122 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. pros 30 FIN (C) 0 a 8, s 0 0 00 (DIS INS + B 40 0'90 C98 Ho Slutligen erhålla vi för Hett uttryck, som är analogt med det vi funno för S,, nänilison: ra RE tt ON ROT SU SS KS (EE a 0) RA 3 s, 5 0 00 vu nal (0) | - (1). 5 —L 1,8 ACOSCANN + RR VL—7 - | BB 0 OR RA 3 FST 3 fOeOSPEN 4 Fr 0 OM SON — Db SS n BIHANG: TILL, K. SV. VET., hvilkas argument hafva formen 2 (1 —60) w, der g betecknar en koefficient af första ordningen, äro näm- ligen multiplicerade med koefficienter, i hvilka excentricite- ternas qvadrater eller deras produkt ingå såsom faktorer. Hvad slutligen relationen emellan de båda argumenten I = +|D dw, beträffar, så eger det nog sin riktighet, att densamma involverar elementära termer; men dels inverkar denna omständighet öfverhufvud icke väsentligt på användbarheten af den nu gifna lösningen, dels äro dessa termer i alla händelser mindre än 3 H & motsvarande termer 1 funktionen — Md) $ XVI. Undersökningar rörande den absoluta banan. 120. De elementära termerna äro af tvenne väsentligen olika slag: deras perioder äro nämligen dels mycket långa, dels i det närmaste lika med den störda kroppens egen omloppstid. Beteckna vi med vo; konstanta qvantiteter, i storlek jemför- bara med cg, så angifva uttrycken 4 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2 133 () a VAN al sin | 3) RNA Ed sin ] der icke någon af konstanterna a;, bj, 4; och B; anses inne- hålla den störande massan såsom faktor, dessa båda slag af termer. — Desamma uppstå under integrationsprocessen först och främst direkt, nämligen i följd deraf, att termer med samma perioder förekomma 1 störimgsfunktionen. Summan af dessa termer beteckna vi med [L],, och vidare beteckna vi sym- boliskt: 7? ad [Lo] — [P] an AU rv TAR Gr Oe Så d. v. 8. vi anse summorna af alla elementära termer, som före- j : r? a0d(AQ 20(0 komma i funktionerna — ER) och — a) vara betecknade Go ON GOOD öasdk Fn SI ITE Funktionerna [P], och [Q], äro först och främst bero- ende af elementära termer, men derjemte af SERA (RR ANA o. 8 v. De resultat, hvilka i en första approximation er- hållas, då man bortlemnar alla af sist anförda funktioner be- roende termer, hafva vi förut betecknat med [Po.o] och [Qo. ol och dessa beteckningar komma vi äfven framdeles att använda., Förutom dessa beteckningar fastställa vi äfven de föl- jande: - Hö FT ROT [20 - FAN Lä LB der vi anse funktionerna till höger vara sammansatta, såsom synes af nedanstående likheter [LA], o = ) G7 pi ort 208 (07 Vg ANN (145) 4 | | (144) AE 3 ENE Ma UR LA JIE 134 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. [Lal, ÖGA ) 0; Ly, 0,i sin (0; 0 AA o) [Pl ER ) 0; Bq, o,i Sin ((1— 0;) vo — By, 0) Men termer af elementär form uppstå äfven, såsom vi i (145) det föregående haft tillfälle att varseblifva, under fortgången af de operationer, som leda till bestämningen af variations- och evektionstermerna; och af dessa sålunda uppkommande termer måste åtminstone en del öfverföras till funktionen [Q],- Det är emellertid hvarken nödvändigt, eller ens fördelaktigt att öfverföra några termer, som uppstå under bestämningen af evektionen, och då detta icke sker, kan man anse de öfver- förda termerna, såsom uppkomna af en del af störingsfunk- tionen, hvilken endast beror af den föränderliga v,. Beteckna vi denna del af störmgsfunktionen med [A],, så hafva vi derföre: I analogi med förut använda beteckningar sätta vi — LR [Q) Co. OD ur hvilken likhet [A],ikan bestämmas efter det [Q] blifvit bekant genom de operationer, hvarigenom man sökt variations- termerna. Det är härvid tydligt, att 7 måste tänkas såsom funktion af endast v,, samt att äfven [NL], måste vara obe- roende af andra föränderliga än denna. Vi kunna derföre sätta: r? 02], dv är [Q2h C9 Förekomsten af termerna i [Q],, hvilka alla äro af formen (ÅA) föranleder oss till nedanstående beteckning: [0h = LA]; SET ) 0; Ag, 1,i sin (06; Oy=r =E 1)3 och slutligen kunna vi undvara indices 0 och 1, om vi sam- manslå analoga termer. Man har då: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. :HANDL. BAND 7. N:O 2. 135 På ett liknande sätt kan äfven beteckningen af de konstanta koefficienterna i likheterna (145) förenklas. TF Den första användning, vi göra af det i föregående ar- tikel faststälda beteckningssystemet, är att vi uppställa föl- jande uttryck: (146) F=E1+2 ) ag i 08 (0; Ug— Aj.) 0 ; 0; Pai N B + 2 TER 7 COS ((1 Fr 0;) Vg q, i) t I afseende på nödvändigheten att så fullständigt som möjligt beräkna koefficienterna &, ; och £,: må följande an- märkas. Man inser lätt, att det framförallt vore i högsta grad olämpligt, om någon term af formen (X) utelemnades i funk- tionen 3; följden häraf blefve nämligen den, att denna term 0 återfunnes i z behäftad med divisorn o:. Men vi skola äfven visa, att utelemnandet af en term af formen (3) leder till en term af formen (NN) i uttrycket för Zz, hvilken term innehåller o: såsom divisor. Härtill använda vi likheten 4 2 X doo), dv, C & 136 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. hvilken vi funno 1 art. 49. Om nu X innehåller en term af formen (3), så uppstå i produkten af denna term med ut- vecklingen af 3 termer af formen (ÅA). I produkten blifva visserligen koefficienterna af minst andra ordningen, men i följd af den dubbla integrationen nedtryckes ordningstalet med 2 enheter. Om derföre X innehölle en term af formen (3), hvars koefficient vore multiplicerad med första potensen af den störande massan, så finna vi rent elementära termer i funktionen Zz. Om åter dessa termer icke uppmärksammas, så måste vi göra oss beredde på den företeelse, som i det föregående blifvit benämd apparent libration. 122. Från artikeln 49 återtaga vi relationerna: (147) NERE | (148) FOR F Ve (1 + 22 och dessutom erinra vi oss likheten (149) ef JT. EN (EN (00) RR i (0) (PYK då vi nämligen beteckna: (ec) = ay tr (Pp) Emellan p, och (p) fastställa vi relationen (150) a NANA 1 det vi med Y beteckna en med den störande massan multi- plicerad funktion, hvilken vi ännu hafva att bestämma. Slut- ligen sätta vi: (EF ROT BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. öd hvaraf följer: (1 FRAN) I artikeln 85 betecknade vi: Po 1 +10) Pi hvarmed vi ur föregående likhet erhålla: Elbe (1 TY) (+ (AN) (FO) (L=7) Det föreligger oss nu att bestämma funktionerna (A) och Y, hvartill vi framför allt fastställa det vilkor, att (0) endast skall innehålla termer, af formen (33), d. v. s. kunna repre- senteras genom uttrycket (0) = 7 co8 (va + I — 7); derjemte skola vi visa, att funktionen Y, under fasthållande af detta vilkor förblifver multiplicerad med den störande massan, samt att (A) är af samma storleksordning som Y. 123. Ifrågavarande utredning företaga vi på grund af satsen om lefvande kraftens bibehållande, hvilken sats omedelbart erhålles ur likheterna (2). I det vi med h beteckna en inte- grationskonstant, erhålla vi nämligen ur dessa likheter: dvY? 2, AL) dv HN) dr (2) EN Er de och. det kommer nu an på att ur denna likhet frånskilja de koordinerade termerna från dem, som höra till koordinaterna 1 den absoluta banan. dr)? ; (152) (7) + rr Härtill tänka vi oss först och främst den störande krop- pens koordinater uttryckta medelst den enda variabla v , så att man har: 02) dv + AL) dr 20 i dv TN ör dt RA 2 I denna likhet insätta vi de tvenne olika delar, i hvilka den fullständiga störingsfunktionen blifvit sönderdelad. Den ena 138 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. delen betecknades med [NL]; den andra delen skola vi angifva medelst symboliska £Q2,., så att vi hafva (2) = [9 + 2, I afseende på den första delen anteckna vi, att den föränder- liga v' här endast förekommer multiplicerad med c' eller med andra koefficienter af samma storleksordning, så att derivatan a[A] 0v 0 är en qvantitet af andra ordningen i afseende på de störande . krafterna. Härpå införa vi i likheten (152) följande värden: år Fa CAR INES RE ED Verve äl dt dr MR LK dv, då DÖR hvarmed närmast erhålles: fp ua era äs I (2) de] — (ey I dv, dvg dvg dv, AN ua d(ec) d(o) ER (DT Ck Ek uta dle) d(R) a Te) dy dö [1 + (0) + (R)] it (52) [1 + (0) + (RP dvg BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2: : 139 dv CN ey, dr Re AA | : : ($) me 72 dv, EL = [1 + (0 + (RP uTe, dz dy Y? + (& [1 + (0) + (R)P E dö, + = ( 2 20 2u 0) + 0. Före substitutionen i likheten (152) bortlemna vi alla, i dessa uttryck förekommande koordinerade termer, således alla UR lz ACE) eller — ; men dv, dv, det bör erinras, att termer med elementära argument upp- d(R) alR komma i produkterna (BR) (AR), ACE) 2 $ dv, dv, böra naturligtvis medtagas. Vi Använda dervid betecknin- garna: [1 + (0) + (R)] dem som äro multiplicerade med (RK), s. V.. och dessa V, = summan af elem. term. i (BR) SE ; ; dv, ORSA (T) ” fa > ; , ( EE ER DY TT (RE OR SE RN 0 IA Ur likheten (152) erhålles nu följande, der naturligtvis äfven de termer, som innehållas i Q,., äro bortlemnade, 140 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER Ör 3 (0 är (22 N =— Ah DR E al 2u? | | "ÖL BO MD ur, d(e) d(o) (1-+X0)) 15 MATE (GE Hö dö a (CEN 1 2)4 Här insätta vi slutligen a,wu,(p) i stället för (c), samt värdet: 142 VA Vr (ec) det befinnes då: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 141 (153) "2o(P) UR fe lp (20 Al dv, | SR + (+ (FR) JEY +) — 2(0) (2Y + Y?) LONG —2$ u? TA 0 2 d(e) d(0) av - ruska (ONCE) d(c) Eu dv, a + or (K+ YR —(V, + VI) (1 + Y) 124. Då vi nu gå att 1 den sistfunna likheten insätta värdet: (DERA ALTAN SS medelst funktionen 7. v böra vi äfven uttrycka (0) och - Härtill differentiera vi likheten: (0) = 7 008 (vy + C— a), hvarigenom erhålles: d ( É 0 = sin (v + Pr— a) + g7 sin (Vv) + T— 7) d (n cos (zz — [')) FORN Sa dps) + sin v 0 dv 142 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Summan af de tre sista termerna beteckna vi med — (4), så att vi hafva: 20) — 7» sin (Vy + FT — 7) — (1), dv, hvarefter man finner: zz | =77N> + 27 (4) sin (v, + T— 7) + (2)? 0 | Med detta värde erhålles ur likheten (153): I han 3 2.7 (4) sin (vy + I — 7) + (1)? (154) a 1 +27?-+ 2700) sin (Yt C— 27) (Ae — Ht 0) fam t IMH ov vg 2n RESAS (Vö — FP —n) [2Y + VE Th Qvantiteten a, har hittills haft karaktären af en konstant faktor, som fullkomligt godtyckligt blifvit införd i formlerna, och hvilken utan vidare skulle kunna frånskiljas desamma. Vi göra nu denna faktor beroende af integrationskonstanten h, 1 det vi fastställa såsom vilkor, att funktionen (A) skall innehålla den störande massan såsom faktor. — Då nu alla termer till höger 1 föregående likhet, hvilka följa efter 1, äro multiplicerade med denna faktor, så inses att ifråga- varande vilkor uppfylles, om man bestämmer a, ur lik- heten: hag = la Härefter antager (A) följande värde: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 143 NIER: 2: COS (grad KE (HR (2 VET) Mn: (4) Sim (vär [= ar) (AD | (EE) dv', + 20901 + (4) I; K [2] ur FÅ Öv'g 2 d(p) d(0) (1 (TN (1 + (A)) dvy dvs J v + (o0)) (1 + Y)? l d (Pp) I So (RA + (AN dv FEET ra + VI A+ YY 20 Denna relation utvisar, att om Y innehåller den störande massan såsom faktor, så är äfven (A) en storhet af första ordningen, emedan alla af Y oberoende termer till höger innehålla denna faktor upphöjd till minst första potensen. 125. Det återstår oss således att bestämma funktionen Y, och för denna bestämning lägga vi den i artikeln (51) uppstälda relationen STR AREAN Y 1 + Gå) 5 >) (0) till grund. Efter att i densamma hafva insatt: Po (1+ Y) (org 144 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. leder hon oss till följande uttryck: US 0) Aa 1 Vi tänka oss nu likheten (69) integrerad samt resultatet angifvet på följande sätt: (156) 0 CORE der (£L) betecknar en summa termer af formen (Å), samt (K) en summa termer af formen (3). Detta värde insätta vi i det föregående uttrycket för (0), hvarigenom erhålles: 1 + (CC) + (K) (0) = CY och då det förutsättes, att (0) ej skall innehålla någon term af formen (ÅN), så måste Y bestämmas ur likheten: IE (CA (0 NÖT hvaraf erhålles: (157) NIE) =P SP äde Häraf sluta vi, att Y likaledes innehåller endast termer af formen (ÅA); och alldenstund, såsom man på grund af lik- heten (69) lätt finner, de elementära termerna af formen (2), som förekomma i P1, ingå i t multiplicerade med den stö- 0 rande massan, så är äfven (L) af första storleksordningen i afseende på denna massa. Häraf följer vidare att Y, och så- ledes äfven (A) äro funktioner af denna storleksordning. Sedan Y blifvit bestämd, beräknas (0) ur formeln: (8) (158) (0) = (EEK ; och man finner ett resultat af formen: 145 BIHANG ILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 74. N:O 2. (0) = z cos [(1 —s) vg — TF] + ) Zz. 1 C08 [(1 —0;) vy — Bil, der Zz och I beteckna de arbiträra integrationskonstanterna.”) Detta resultat sönderdela vi åter på följande sätt: (0) = Zz COS Vp + COS Vy ) Zig COSII(G = FIN Vg : EE SA (AEG TN rar eran" DIE och för att finna formen: 6;)V0— (Bia ry (0) =7 cos (Vy + I — 7) behöfva vi nu endast sätta: HL CoS (4 F)=" £ n Fe cos [(6 — 0;) vo — (B;— Sm (ge 1) =) sn sin SE To Sed eller, i det vi beteckna: (6 OM dy ÖNENE 7 cos (nm — ff) =2z + ) Kör COS; i (160) | « sin (z — FT) =— ) Zj4 1 SID V; +) Vi bortlemna index 1, hvilken förut varit fogad till z. 10 (159) 146 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Detta resultat lär oss bland annat, att de i art. 91 med D”) betecknade koefficienterna för alla positiva m-värden, noll m undantaget, försvinna; deremot uppkomma i uttrycken för Nn SVR och 7, andra argument än de, hvilka före- komma 1 utvecklingarna (160). 126. Vidkommande integrationen af likheten (69) kan mar följa olika methoder, alltefter som man sönderdelar funktio- nen P i termerna: S+ To, eller om man bibehåller densamma i sin ursprungliga form. I den senare händelsen antager ifrågavarande likhet nedan- stående form: ÄRE NG di dr LTdepar a RNE fdr life Py dvg dep på dv? I denna likhet, der 7, betecknar den konstanta termen i ut- 2 vecklingen af (2) , bör [P] ersättas med det värde, som är C (0) angifvet medelst formeln (101”), sedan i densamma alla ter- mer, hvilka ej hafva argument med elementär form, blifvit utelemnade. Vi tillämpa nu det förfarande, som anknyter sig till lik- heten (D) i art. 94. Det förutsättes härvid, att ett approxi- mativt uttryck för Y är bekant; af detsamma beräknas ter- merna till höger i nedanstående likhet: KON AE AR EN dv? =TA]|+F [B]> der [A] betecknar en summa termer af formen (Ä), samt [B] en summa termer af formen (83). På denna likhet kan BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 147 den i $ V framstälda integrationsmethoden nästan omedel- bart tillämpas; och vi finna enligt densamma ett resultat, der den variabla v, icke i någon term träder utanför sin- och cos-tecknen. De rent periodiska termer åter, hvilka här uppstå och hafva andra argument än de, som karakterisera de elementära termerna, äro alltid multiplicerade med den störande massan och öfverhufvud vanligen mycket små. De- samma måste bortlemnas från resultatet, men 1 stället öfver- föras till evektionstermerna. På en, 1 praktiskt hänseende vigtig omständighet fästa vi ännu uppmärksamheten. — Om nämligen [£] innehåller någon betydligare term, hvars period sammanfaller med den anomalistiska omloppstiden, d. v. s., hvars argument är (1—s)v, — £, så kan den i art. 36 förutsedda ändringen af modylen & blifva större än som är förenligt med de anspråk, man kan ställa på operationernas beqvämlighet, och möjligen till och med ställa approximationernas konvergens i fråga. Det finnes dock ett ytterst enkelt medel att oskadliggöra den olägenhet, en dylik term skulle medföra. Detta medel består deri att vi till likheten (161) addera identiteten: Men då 4, är en qvantitet, hvars numeriska belopp i alla händelser är väsentligen mindre än £,, samt emedan vi kunna förutsätta, att ett approximativt värde af tr är bekant, hvilket vi beteckna med NR, så är produkten: AB, (R—r) en qvantitet af sådan storleksordning, att vi till en början kunna utelemna densamma vid integrationen af likheten (161). I stället för denna likhet hafva vi nu: (162) 1” - är (EE IB,)r— By — rss. = — ÄB, NR fe [B] 0 + [A] + 48, (R—T) och denna likhet kunna vi åter omedelbart sätta under en sådan form, att den i $YV framstälda methoden genast kom- mer till användning. 148 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Efter att hafva bestämt qvantiteten 48; på sätt, att summan: — AB8,N + [B] icke kommer att innehålla någon term med argumentet (1-— S)o, — FT, skrifva vi åter Pi i. stället, för Pa milen samt beräkna konstanterna Zz och k enligt de i art. 33 med- delade formlerna. I det g nu åter betecknar den i nämnde artikel införda integrationskonstanten erhålla wvi ur lik- heten: d?R, dv? 0 FRE ODEN värdet: Jä == 22 RR NOG (LR TER 1+k denn de NASA Sätta vi härpå: r = NG = 30 så erhålla vi för bestämmandet af $, följande differential- eqvation: 22 d?30 dv? 0 (163) + [1 — 8, — 383 R2] 8, = Bo + bo (R2 + 2R080 + 52) SF ooo — 48, NR + [B] ar [A] äte 4B, (RN — AR, ER 50) Såsom 1 art. 31 sätta vi äfven nu: 9 samt bestämma Yr, ur likheten: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 2. 149 der By betecknar alla af 8, oberoende termer till höger i lik- heten (163). Huruledes approximationerna skola fortsättas inses omedelbart på grund af de i $ V meddelade formlerna, men desamma kunna väsentligen afkortas, då man, såsom vi förutsatt, har sig ett approximativt värde af t bekant. Vi insätta nämligen detsamma i stället för Ro + 8, till höger i likheten (162), hvarefter ett noggrannare värde för 3, erhålles medelst integration. i ig Genom att sönderdela funktionen P i termerna: S + To synes det åsyftade resultatet omedelbart kunna erhållas, emedan man då genast kan medtaga åtminstone de väsent- ligaste, af de störande krafternas andra potens beroende ter- mer, som utöfva inflytande på den qvantitet, vi betecknat med sc. Vi blifva äfven härigenom 1 tillfälle att medelst en enda differentialeqvation härleda hela den fullständiga funk- tionen 0, sedan från densamma ej mindre funktionen RB, blifvit afskiljd, än äfven £0 — 1. Denna differentialeqvation 2 följer omedelbart ur likheten (66). Vi sätta i densamma: 0=0>+ R Po EERO ft + Zz ; Pi Pn Po beteckna: (164) a TA Po samt erhålla då: 130 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. 3 d log på d [vr] E dv, dv, Vg (165) - AIR 5 70 dy Fäg NE LS IEA Po DEL EG SE å er He På T+ dv, R lörche Nn dv? 2 på lr [] Sådan är den likhet, genom hvars integration det full- ständiga uttrycket för radius-vektor erhålles. Omedelbart kan densamma dock ej integreras, men den leder lätt till inte- grabla former, då termer af tredje ordningen, samt äfven vissa termer af andra ordningen bortlemnas. I detta afseende må hänvisas till undersökningarna i art. 117—119. Vid hit- hörande operationer måste emellertid funktionen 7, hvilken innehåller [rt], anses vara känd, och för att bilda densamma använder man ett preliminärt värde för denna sistnämnda funktion. Utvecklar man åter T efter potenserna af [rt]; sätter: [r] = Ry + 8); samt söker den differentialeqvation, hvarigenom $, bestäm- mes, så återkommer man till formler, hvilka närma sig dem, vi i föregående artikel hafva utvecklade. Jag anför af denna orsak icke hithörande detaljer, och detta så mycket mindre, som desamma lätt igenfinnas med stöd af den i nämnde ar- tikel anförda analysen. Deremot skall jag meddela eit annat förfaringssätt att reducera likheten (165) till en integrabel form. 128. ; DE | Funktionen £0 T tänka vi oss utvecklad efter potenserna Pi f [tr], så att vi hafva BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 2. 151 — bekanta per. termer; och här tänka vi oss alla konstanta inkrement, äfven från följande termer inom parenthesen, förenade med ör. samt 8, sålunda bestämd, att ingen term med argumentet 2[(1—S)v, — [] vidare förekommer såsom koefficient till TE Sedan detta blifvit faststäldt, sätta vi inom den paren- thes, som omsluter koefficienten till [r]: Br Fn SS Härmed erhålles nu först och främst ett resultat af formen: de dv? 0 a Ran a (dT 2 Se FÖ Wi der vi anse W innehålla endast bekanta termer. Nu är att märka, att $$ innehåller en konstant term; densamma beteckna vi med gr Vidare har man: Roy8o [rt] = dok? + Ry8? Härmed erhålles: a [e] de? FE (are RI = W + 20580 a + 363 (83 — go [tr]; och man inser lätt att någon term med argumentet (1 — Ss)v, — I ej tillkommit genom den sist utförda öfverflyttningen. Vi skrifva nu B, 1 stället för p, + 38,9, samt anse funk- tionen RR. bestämd såsom förut. Införa vi således argumentet 0 & i stället för v,, så befinnes: 152 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER- rg d? Ir E 5 Ar (166) - [| — [2k? sn a? — 1 — k?1] [rt] = = SANNE oe dx” BE och genom att integrera denna likhet finner man omedelbart värdet af: fg ER Po 295 Likheten (166) hör äfven till de Lamé'ska eqvationernas klass, hvilken, såsom är bekant, har blifvit fullständigt inte- grerad. I föreliggande fall är den allmänna integralen, för- utsatt att högra sidan är lika med noll: [r] = OC, sn « + C, sne bell OETE dax JE Men alldenstund man har: så befinnes: f 1 ER(OTE KE lv ; & (2) SR LAK [EEC SNES > Xx sn al ; och såsom uttryck för integralen till den fullständiga lik- heten (166) erhålles: FÖR Ö Rolk 4 ; SR SEN EA se 4 W eoc v C, + SE (5) ko ys ol ar jan Ad a (ONE = "omar me IW+.Jdol K SR EE [ES 7 VE O (2) BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDLD. BAND. 7» N:O: 2: 153 Detta uttryck kan emellertid förenklas på grund af formeln: | sne NY ER SR STD VESA Na EZ | = sne WoAålos de; vv man finner nämligen härmed; AA SL SG a 0 | snar W +. de ag fed en + sn | de | sne (W + -...; de GTRS i Detta uttryck, som vore att använda i stället för for- meln. (42), erbjuder emellertid ej de fördelar som denna se- nare, emedan utvägen, att medelst en lämplig bestämning af konstanten C, korrigera inflytandet af ett fel hos 6, här ej mer ligger öppen. << —= on (Cd) SEEN - pr Genom en ytterst enkel ändring 1 bestämningen af koef- tficienten £, erhåller man dock en annan eqvation i stället för (166), hvars integral har sådan form, att alla med z mul- tiplicerade termer kunna bortskaffas. Bestämma vi nämligen ifrågavarande koefficient på sådant sätt, att likheten (166) kommer att innehålla termen: [TS till höger om likhetstecknet; d. v. s., att man i stället för ifrågavarande likhet har den följande: 154 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. ae RN dgr (168) Tr sma 1 =5IW+ så finner man: kH, (0) KOK—E vOg EK + VE en £ EN as OD k BR ; REG TE x IS W SÅ Vv ER + ...) dr Xx CD X (169) = en + Gl FR ed) de | ene WERE GR Vi hafva här åter ett uttryck af den beskaffenhet, att termer med x såsom faktor, uppkomma på grund af att någon term af formen a sin — « ingår 1 W, kunna kompen- => seras genom en passande bestämning af C, 130. Genom att integrera likheten (98) finna vi funktionen 3, d. v. s. sinus för bredden af fundamentalplanet; och bort- lemna vi ur resultatet alla icke elementära termer, så qvar- står ett uttryck, hvilket vi beteckna såsom följer: (= Us (DOS) + 7 sin ((1 + I7) vy — Sr) + to sin ((1 + Ia) vg -— 59) SEN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 155 och der tv och 2 beteckna de tvenne integrationskonstanterna, SAMNtEe res a ess 5, Vin Vassa KONStanta koeflicienter, de se- nare af de störande krafternas storleksordning, samt slutligen: RS konstanta, af de absoluta elementen beroende vinklar. Ofvanstående utveckling sammandraga vi härpå, 1 det vi sätta: (170) (GET (UD AAN) 21 och det är tydligt att vi nu hafva: Vi beteckna härpå med (7) och (0) de värden af i och oc, hvilka motsvara (3), samt bestämma ifrågavarande funktioner ur likheterna: (3) = sin () sin (vy — (0)) ARD dv, sin (7) cos (vy — (0) ), och erhålla då, på grund af likheten (170): sin (7) sin (vy — (0)) = I sin ((1 + Tr) vy — 2 + N) Nr. . d NI z sin (2) cos (v, — (0)) = Il 1 + z + TB (1 + Tv — E+ NN) 6 dI | 5 sa 4 — d ((1 + Tv, — EE + NN) Genom att addera dessa likheters qvadrater befinnes vidare : 136 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. (172) sin (i? = I? IN d NV? 219. DT LINE HA 20 SKNGE od | Sd | 5 ESR Je (FR Sr ol | sin ((1 + T)v, — 25 + N)? (dvg ( IN . + + I jo] 1 + 7 + Gu | 2 (0 + t)vg— EE + NN), doo | hvaraf framgår, att sin (7) icke innehåller något verkligt ele- mentär term, med undantag af dem, som förekomma 1 funk- tionen I, och dessa hafva alla mycket långa perioder. Vi betrakta nu endast de termer, som förekomma i I, och erhålla då ur likheten (79): TJ | VIP l= Vv + [i = sin fö (0))? — 1 dv, 3 och då vi utveckla denna integral efter multiplerna af 2 (v, — (0)), så finna vi, att den term, som är oberoende af detta argument, helt och hållet försvinner. De öfriga ter- merna hafva argument, som motsvara korta perioder, och dessa kunna derföre icke genom integrationen erhålla mycket små divisorer. Af den föregående utredningen framgår, att reduktionen till det fasta fundamentalplanet visserligen kan medföra ele- mentära termer, men att, oaktadt den dubbla integrations- processen någon term dock icke kommer att erhålla den stö- rande massan i nämnaren. Detta resultat finner man äfven på grund af likheten (81), hvilken vi kunna skrifva: VI — Sin der vi med & beteckna en absolut integrationskonstant, näm- ligen den absoluta nodlängden vid epoken, räknad på fun- BIHANG TILL Kö SV. VET:-AKAD. HANDL: BAND de N:O 2; 157 damentalplanet. — De olika potenserna af sin i” innehålla visserligen elementära termer, men desamma blifva multipli- cerade med do, hvilket differential innehåller den störande massan såsom faktor. Då nu resultatet erhålles genom en enkel integration, så kan endast denna faktor gå förlorad. $ XVIIL De absoluta elementen. 131. Innan jag afslutar dessa meddelanden torde en kort åter- blick öfver de vunna resultaten ej vara olämplig; derunder blifva vi i tillfälle att tillvarataga några föreskrifter rörande beräkningen af himlakropparnas orter under användande af absoluta element. Våra betraktelser komma äfven att huf- vudsakligen afse denna utgångspunkt. Derjemte skall i största korthet antydas, huruledes ifrågavarande element bestämmas på grund af iakttagelser, d. v.s. på grund af en himlakropps bekanta läge och hastighet i ett gifvet ögonblick. I den första afdelningen af dessa undersökningar fram- lades ett system af differentialeqvationer, hvilkas former be- tingades deraf, att en term afsöndrades från den s. k. störings- funktionen och tillvaratogs redan vid bestämningen af den primitiva banan. En sådan bana benämndes »intermediär»; och ehuru densamma endast har en öfvergående betydelse, då frågan gäller planeterna, så gifves det dock många andra fall, då omständigheter föranleda oss att inskränka våra undersökningar till de intermediära rörelserna, hvilka under en relativt kort tid kunna identifieras med de abso- luta. Vi lära då visserligen icke känna beskaffenheten af den fullständiga banan, men vi vinna åtminstone kunskap om en del af densamma, ungefär en sådan som wi hittills haft om banorna inom vårt solsystem. Theorien för de interme- diära banorna torde framdeles komma att tillämpas på åt- skilliga kometer, samt på rörelserna inom multipla stjern- system. ”) +) I en afhandling om d'Angos komet (Astr. Nachr, N:o 2445—46) har jag beräknat en intermediär bana samt visat användningen af dylika banor. 158 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER- Den från störingsfunktionen afskilda termen var ur- sprungligen ytterst enkel och derjemte en funktion af endast 7; detta oaktadt var följden af ifrågavarande afsöndring ge- nomgripande. Ty det visade sig, att icke allenast denna term, utan äfven ett antal andra, af hvilka en del åter voro funktioner af endast v, , måste utsöndras från störimgsfunk- tionen och underkastas en särskild behandling. Det vilkor- liga, som ursprungligen häftade vid öfverflyttandet af en enda term från denna funktion till de termer, hvilka skulle läggas till grund för bildandet af den intermediära banans begrepp, var härigenom helt och hållet försvunnet. De elementära termerna, som karakterisa uttrycken för den absoluta rörelsen, och hvilka i afseende på koefficienternas numeriska belopp äro jemförbara med termerna 1 den elliptiska medelpunkts- eqvationen och 1 utvecklingen af den elliptiska radius-vektor, äro nämligen af en väsentligen olika natur mot de egentliga störingstermerna. Under det att de senare innehålla den störande massan såsom faktor och således i vanligen före- kommande fall äro att anse såsom små qvantiteter af första ordningen, har denna faktor hos de elementära termerna gått förlorad. Det är således hvarken något godtyckligt eller för- anledt i afsigt att uppställa lämpliga och öfverskådliga räkne- föreskrifter, att vi afsöndrat de elementära termerna, och på grund af desamma uppbyggt begreppet af en absolut bana. Genom uppställandet af detta begrepp ernå vi äfven en vida mer fullständig och djupare insigt 1 naturen af planeternas rörelser, än den Keplerska ellipsen gifver oss; ty denna är, så att säga, endast en fas af den absoluta banan, och detta endast tillnärmelsevis. Ett system af planeternas absoluta banor vore det derför ej olämpligt att benämna det absoluta planetsystemet. En väsentlig del af de båda senare afhandlingarnas inne- håll var egnadt åt undersökningar af den absoluta banan samt afsåg att uppsöka de medel, hvilka kunde leda till bestämning af densamma. Vid de dervid förekommande integrationsproces- cerna blefvo, såsom sig bör, sex arbiträra konstanter införda, nämligen 1, OO A,x, bock ff. (AT dessa arordentine första till sin geometriska betydelse omedelbart gifna; de tre se- nare ingå deremot endast såsom konstanta parametrar 1 vissa funktionsuttryck. Vi benämna elementen Zz och t: excentri- citetsmodyl och inklinationsmodyl; för elementet A behöfva BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 2. 159 vi tills vidare ingen särskild benämning, emedan detsamma ersättes medelst elementet a, som betecknar medelafståndet i den absoluta banan, då vi nämligen definiera detta afstånd på så sätt, att funktionen (ÅA) i uttrycket: EE ER ÖL =) — 1+7 cos (Vv + LC — 7) ej kommer att innehålla någon konstant term. 132. Konstanten Ah, hvilken förekommer i likheten (152), före- nades med konstanten an medelst relationen: = Här insätta vi för a, värdet: a äs 0 , I + &, i det vi, såsom i inledningen, beteckna den konstanta termen i utvecklingen af (4) med «&,; vi erhålla då: ak = une) Huruledes a sammanhänger med medelrörelsen hafva vi redan framvisat i inledningen; den emellan dessa qvantiteter bestående relationen befanns nämligen vare den följande: der I + d, betecknar den konstanta termen i utvecklingen af förhållandet: (1 + (AD) (1 + Y) 160 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. Produkten af öfriga, rent periodiska termer i denna utveck- ling med den konstanta faktorn: ndg: > CE Vin 1 + 0 betecknades med £, och i artikeln 89 infördes vidare be- teckningen: IRA | dt Uv Det framgår häraf, att äfven 7, innehåller endast rent pe- riodiska termer. Förhållandet emellan tiden ? samt variabeln öÖ inses på grund af likheten: 2 7 (r) dl = == sp LAGTS för att n» skall erhålla betydelsen af den verkliga medel- rörelsen, bör derföre den konstanta termen i utvecklingen ; 2 ME (a) till funktionen (KR) foga en konstant, hvilken vi bestämma på så sätt, att den konstanta termen i utvecklingen: äfven vara lika med 1. Detta vilkor uppfylles om vi 00 CNG ANN pack oe 0 7 +3G ä STR OR försvinner. Härigenom föranledes en motsvarande modifi- kation af den konstanta termen i funktionen Y, och det är tydligt, att ifrågavarande konstant i (8), äfvensom den mot- svarande ändringen af konstanten i Y äro qvantiteter af an- dra ordningen i afseende på den störande massan. Utvecklingen af likheten (103) gifver oss: (frågas sne, IRON NET RETA |& a TR (Pp) i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 161 hvilken på grund af bestämningen af konstanten i (MR), ej innehåller någon mot 7 eller t proportionel term. Vi räkna tiden från en gifven fundamentalepok: 4, och hafva då, såsom i art. 89: n(t— t,)) = nt + nT = NÖck TULL 9 NLA med det ur denna likhet funna värdet af 5 beräknas DD formeln: (175) nl + A= vg + F (vo), der Z betecknar den absoluta medellängden vid fundamen- talepoken, samt fF(v,) har den genom likheten (105) fast- stälda betydelsen. För bestämmandet af radius-vektor 1 den absoluta banan anför jag dessutom formeln: Dee 1—»7 Ne I + av I 1 + cos (vy + f — 7) 0). (r)- al1 EE Lösningen af den transcendenta likheten (175) äfvensom beräkningen af (rr) kan väsentligen underlättas genom cn transformation af samma beskaffenhet som den, hvarigenom den sanna anomalien i den Keplerska ellipsen ersättes me- delst den excentriska. Denna transformation har sin upp- 'rinnelse i införandet af en ny variabel, hvilken vi beteckna med & och hvilken må bibehålla benämningen excentrisk anomali. Denna variabel definiera vi medelst likheterna: VI —n? sin (v, + T—n) — 1 +72cos(v, + T—-7) 0 BOSE SEDLAR 1 + 7ncos(v, + T[—7) 1läl 162 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. eller: sin (Ng) VI —w? sine | 1 — 7 cos & (178) | : cos & — NY [FR Nye 1 — 77 cos & Häraf följer bland annat omedelbart: il KL COS 1 + »cos(vy + T—-n) = 1—7? ? så att vi erhålla ur likheten (176) den följande: (179) FB =A (1 + SER (1 —7 cos e) Jag anför ännu den lätt funna relationen: (180) tang $ (vy + F— 7) = vå ; 2 T tang 3E, 7? och går härefter att uppsöka en relation emellan den excen- triska anomalien och medellängden nö + AZ. På grund deraf, att dvy = (dc) dun. erhålla vi ur likheten (73): ”) (1 — nt dvg [1 + 2» cos (v, + [' — z)]? n (1— 6) dö = 2 pi NG VI —n? (1 — 7 cos £)? Genom att differentiera den andra af likheterna (178) er- hålles emellertid: +) Jfr. noten sid. 63. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 2. 163 (1 —n?) sin & d sin (v, + T — za) (dv, + d (I — 7)) = (ECO: e)” sin e? d (E—ncoset "> således äfven: ET VI — 72 (1 — 7 cos e) Då nu detta uttryck införes i den föregående likheten, er- hålles: (1 —g) ndö= (1 — 7 cos &) de ESO COR) 1 —» LR (1 —>7» cos e)' Vi Nn? d (TT — 7) Vi integrera denna likhet samt skrifva resultatet såsom följer: (1 —-c) nöt A+ T—-a= e2—7N sine + | SLBA är 1 —7» SNENEE CE 5 ind (T— 7t) Denna form kunde visserligen bibehållas såsom den de- finitiva; men så länge funktionerna 7 och 7 äro uttryckta i v, är det nödvändigt att äfven hafva koefficienterna till deras differential uttryckta medelst samma variabel. Vi införa derföre argumentet v, i stället för & i de båda sista termerna, samt erinra oss, att: 164 GYLDÉN, UNDERS. AF THRORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. dn = — cos (ax — FT) d (7 cos (nn — F)) + sin (az — FP) d (7 sin (z — [)) nd(z—T)= — cosl(a — F)d(n sin (n — I) sin (a =) d0c08 (6 NN Summan af ifrågavarande termer beteckna vi dessutom med — XX, så att vi hafva: (181) (1 —-s)anö+r A+ X+LT—a=e—7 sme och vi erhålla då för X följande uttryck: 4 V1—7?[2 +7 cos (vy + F—a)] sin(vy+ T—7) cos (a—T)d(1 cos (nl (182) X=— 5 5 | PENG SE [2+7 cos (Vy+ F-7)] sin (vy+ I'—-2) sin(z—T)d (1 sin (z | [INSE I J (1—7»2)? l ) | å de UIl+ cos FRE NA (2—T) d (7 sin (T— LLYN | i t S a - Jå ber (IE Peka (x—T) d (7 cos (ax —T)) | Ur likheten (181) finner man & enligt kända methoder, | sedan beloppet af termerna till venster om likhetstecknet, äfvensom det samtidigt gällande värdet af funktionen 2 blif- Å vit bestämdt. 134. Det återstår oss nu slutligen att i några allmänna drag angifva den väg, på hvilken man finner de absoluta elemen- tens numeriska värden. Vi antaga dervid, att approximativa värden för dessa qvantiteter blifvit funna antingen medelst den method, som finnes anförd i $ VII, eller medelst någon BIHANG TILL K. SV. VRT.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, 165 annan, som kan uppställas på grund af utvecklingarna i denna afhandling, samt att det nu är fråga om den definitiva be- stämningen af dessa element. — Vi tänka oss vidare att med dessa element blifvit härledda de numeriska uttrycken för funktionerna (ÅA), z£, sr, I,, (A) samt $— (8. Och slut- ligen förutsätta vi, att de numeriska värdena af följande qvantiteter äro bekanta på grund af iakttagelser, nämligen: w 0 och da samt att dessa värden gälla för en och des då dt samma epok t,. För denna epok beräkna vi nu först och främst specialvärden af ofvan nämnda funktioner, och härleda med stöd af desamma följande qvantiteter: v, T, 8 UNC 0 ERESTRGN 2 0IG (2) =al1 +) Vidare behöfva vi differentialkoefficienterna af (r) och af (3) i afseende på v,; dessa härleda vi på följande sätt. Man har först och främst: 166 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER dr Teen dt dv, dt dv, dy (de Näe TE dv dt hvilket värde vi insätta 1 den lätt funna likheten (BR) r ar) dr 1 z =S EEE RE Le. CA) Gö TR GO a (BR) r dög och vi erhålla då ett resultat, som angifver ett numeriskt bestämdt värde af Å hvilket vi beteckna med M. Ge- r) dv nom att differentiera likheten (176) erhålla vi vidare 1-d(7) — nsin(v, + T— zz) - (2) (r)dog — I +» cos(v, + IT —n) I +7 08 TN RN år ER) 1—77n dog 1 + (A) dv ” der (4) har samma betydelse som i art. (124), nämligen: (2) = — cn sin (vy) + T— 7) fr d (n cos (z — D)) - dvg DNR d (7 Sr mt) vo De tre sista termerna i den föregående likheten äro för öf- rigt af den störande massans storleksordning, och kunna an- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 167 ses vara bekanta. Vi hafva således vunnit ett resultat af formen: HSN (VOTE) 1 + » cos (vy + T— 7) B, då vi med B beteckna en bekant, numeriskt gifven qvantitet. Likaledes erhålla vi med stöd af likheten (176) ett re- sultat af formen: 1 + 7 cos (vy, + T— 7) = ÅA (1— 2), der A betecknar en bekant storhet; och ur dessa båda lik- heter kunna vi utan någon väsentlig svårighet härleda vär- dena ar cos(v, + FF —7) och sin (vy, FF —). Nu är emellertid: v, + FT =(1— 35) vy; vi finna derföre äfven värdena af 2» cos zz och sin z. Sedan dessa qvantiteter blifvit funna, härleda vi elementen Zz och I med stöd af likheterna (160), dervid transformationer kunna användas, hvilka redan blifvit förklarade i art. 64. Det är härvid att märka, att ett fel i bestämningen af elementet z ingår väsentligen förminskadt i koefficienterna z. så att 8 Oo i+1? den nya bestämningen innebär en verklig förbättring. Genom operationer, som 1 allt väsentligt likna dem, vi ofvan beskrifvit, bestämmes och då äfven (3) är bekant, vo finner man härefter funktionerna I cos (2 -— N) och I sin (SE — N), hvilka åter, på grund af likheterna (171), leda till bestämningen af elementen « och = eller O. Elementen AZ och n finner man slutligen med stöd af likheten (106). Densamma gifver omedelbart: 2400 (ON) dv der alla qvantiteter till höger äro kända; samt genom diffe- rentiation befinnes: 168 GYLDEÉN, UNDRRS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER. dvg KT SA , AT dvg dd KE FS NG "dv, dt Zz R dt — dvo ; dd oh at OLE CNE daj Genom denna formel erhålles medelrörelsens absoluta värde; likväl förutsättes härvid: 1:o att y ej innehåller någon libra- tionsterm; 2:o att funktionen TZ, är gifven under dess ele- mentära form, således icke utvecklad efter potenserna af v,; en sådan utveckling skulle tvärtom omöjliggöra bestämningen af medelrörelsens Fbsölura belopp, samt öfverhufvud strida emot de principer, som blifvit följda vid föreliggande arbete. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o d. DE SVENSKA ARTERNA AF TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN) GERHARD HOLM. MED SEX TAFLOR. MEDDELADT DEN 7 JUNI 1882. OT 1882. KONGL. FIORNERIYG KAN nen P. A. NORSTEDT & SÖNER; FE År Rn AED | RA and id v TG Sar ci 3 pe K - SÄRART SKER H | f H N 3 UT b ”Wrak Sorla sa PY a > i | DM ( ' en 1 ff mV NR 0 nd Vs inet ber me so hANayräea = i OR el Tv SM Md fe ART SR OT ac TAN kd tv SÄ j Mn Fi VIP såsta ÅA MARTITAGÅ RR IV TN SE KN TI pA act Fyr SSE M ie Bifvgk, hr Mkr: forte flede & IOlR Nr la AD (Sv DN SMER Än Mag OKLUS SLE aren DN an 4 söm ALIÅ gån velapp, SyDAE BE Man nn Nr 4 | Z : I RN Sd i | N TA 5 » vw Lr | yt I C | MIOH OHAHELD + 3 N ka ” HOS RAR I RIE TY ERA /Å Y 4 3 TN I H | it SN, MAJ BY ELIKET I uRAG Alger rade är j ' ' I i | | ' tv i . I ; / . I 4 ij ”å il " AV DA G CL a å SÅ beval | / FK I å i j ”e Li i h I » Åge : FAROR HäR WIGRAO ka KLÄS Fa ; Bland de Trilobitslägten, som hos oss äro jemförelsevis minst utredda, är ZIllenus ett. Detta beror utan tvifvel derpå, att arterna vanligen ej visa några synnerligen i ögonen fallande kännetecken, genom hvilka de vid första påseendet, äfven i ofullständigare skick, lätt kunna skiljas från hvarandra. Deras form är nemligen starkt spherisk, slät, utan utskott, knölar eller lister, konturen jemnt rundad, och antydning till seg- mentering på hufvudet och pygidiet genom tvärfåror, lober och ribbor saknas fullständigt på några få undantag när, der svaga spår af sådana förekomma. Den formkrets, inom hvilken arterna variera, är derföre ej synnerligen stor, och lätt beskrif- bara karaktärer ofta ganska svåra att erhålla, samt måste hemtas från alla kroppsdelar. Med ett ord Ilenus är, såsom man säger, ett mycket naturligt slägte, der ett enkelt thema af naturen varieras på mångfaldigt sätt. Äldre afbildningar och beskrifningar af företrädesvis detta slägtes arter äro på ofvan angifna grunder oftast föga nog- granna och upplysande. Så ofta originalexemplar ej äro till- gängliga, möter det derföre stora svårigheter att afgöra, hvilken art de åsyfta och i många fall är detta omöjligt. Detta gäller framför allt de flesta af de arter, som af EICHWALD beskrifvas i »De 'Trilobitis observationes» och »Letha&ea Rossica». Jag har derföre nödgats lemna EICHWALDS benämningar och arter nästan utan allt afseende, så mycket mera som af FR. SCHMIDT en ut- redning häraf är att snart motse i fortsättningen på hans arbete »Revision der ostbaltischen silurischen Trilobiten>. För att lätta främmande arters identifiering, äfvensom i Aera fall för att bestämma variationernas gränser, har jag ansett mig böra ej alltför sparsamt meddela måttuppgifter på olika kroppsdelar. Det material, som ligger till grund för denna afhandling är ej så obetydligt. Det utgöres af allt, hvad som för när- varande torde kunna hopsamlas inom Sverige, ty dels hafva 4 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILL.ENUS (DALMAN). alla svenska palxontologiska samlingar af någon betydenhet, offentliga och enskilda, genom välvilja och hjelpsamhet från alla håll, stått mig öppna, dels har jag till en ej ringa del, under resor i Vester- och Östergötland, på Öland och framför allt i Dalarne, der jag sommaren 1880 egnade detta slägte en synnerlig uppmärksamhet, sjelf sammanfört sådant. Tyvärr finnas ännu åtskilliga luckor att fylla. Ett par arter hafva ej kunnat beskrifvas i anseende till exemplarens ofullständighet och äfven andra lemna åtskilligt att önska. För det att denna afhandling kunnat komma till stånd har jag i främsta rummet att tacka Intendenten vid Natur- historiska Riksmuseum Professor G. LINDSTRÖM, som med aldrig tröttnande välvilja på allt sätt bisprungit mig och till mitt fria förfogande ställt Riksmusei rika samlingar, äfvensom Professor Epw. WALMSTEDT 1 Upsala, hvilken nu såsom alltid främjat mitt arbete. Vidare står jag i största tacksamhetsskuld till Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning Professor 0. TorELL, Professorerna B. LUNDGREN i Lund och W. LILLJEBORG i Upsala, hvilka alla låtit mig begagna de under deras öfver- inseende stående samlingar. Med vanlig liberalitet har äfven Lektor S. L. TÖRNQUIST i Lund till mitt förfogande ställt alla de Illxenider han under mångåriga resor inom Dalarnes silur- område sammanbragt. Till alla dessa herrar får jag härmed uttala mina varmaste och vördsammaste tacksägelser. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.; HANDL. BAND fe N:O: 3. 3 Historik öfver literaturen om de svenska Illenus- arterna. !) 1821. WaAHLENBERG beskrifver och afbildar under namnet En- tomostracites crassicauda för första gången en art af slägtet Illenus, denna från Dalarne. [= Illenus crassi- cauda (WAHLENB.)].?) Petr. tell. Svec.,p. 27, Tab. II,f.5,6. 1821. WaAHLENBERG. I ett tillägg till föregående afhandling afbildar han under samma namn tvenne exemplar af en annan till detta slägte hörande art [= Illenus Esmarku (SCHLOT.)] för att visa loppet af facialsuturen (linea ocularis»), hvars vigt såsom en betydelsefull karaktär hos ”Trilobiterna han påpekar. Add. ad petrif. tell. Bivecn ip. 294, Tab, VII f>570: ; 1826. DALMAN gifver namnet Illenus åt Sectio III af slägtet ÅAsapluus, till hvilken han hänför följande trenne arter fördelade på följande sätt: Divisio I. Cornigeri (Capitis anguli postici extensi). Asaphus (Illenus) centrotus nov. sp. beskrifves och afbildas. Divisio II. Mutici. Asaphus (Illenus) crassicauda WAHLESB. [= I. Es- markii (SCHLOT.)] beskrifves och afbildas. Asaplvus (Illenus) laticauda WARLESB. beskrifves [pygidiet = Bronteus laticauda (WAHLENB.), huf- vudet = en ännu obeskrifven Trilobit]. Såsom möjligen hörande till afdelningen Illenus om- nämnes under namn af Åsaplwus Centaurus några stora fria kinder, som tillhöra en för öfrigt obekant art från Öland. [= Megalaspis Centaurus (DALM.), troligen iden- tisk med Megalaspis latilimbata ANG.]. Palxeaderna, p. 248—251, 261, Tab. V, f. I a—c, 2 a—f. 1) Alla af utländska författare, efter här nedan upptagna original- arbeten, reproducerade figurer, beskrifningar och uppgifter äro här- städes utelemnade. 2?) Då med visshet kunnat afgöras, hvilken art en författare åsyftat, är det namn, som af mig här nedan användts, eller, ifall den tillhör något annat slägte, det namn, den bör hafva, utsatt inom [ ], ifall det afviker ifrån det af den ifrågavarande författaren använda. 1329. 1831. 1837. 1837. GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). DALMAN lemnar en kort karakteristik af en ny art, som han kallar MNileus Glomerinus [? = Illenus Barriensis (MuRrcH.)). Arsber. 1828, p. 136. HISINGER uppräknar följande arter såsom funna i Öster- götland: Illenus crassicauda [=I. Esmarkii (SCHLoT.)] och Illenus centrotus, samt från Öland I. Centaurus [= Megalaspis Certaurus (DALM.)]. Anteckningar, häft. 4, p. 11—7T72, 194. HISINGER uppräknar såsom förekommande i Sverige: Nileus Glomerinus Dam. [= >? I. Barriensis (MurocE.)], Illenus Centaurus DAIM. [=Megalaspis Centaurus(DALM.)], I. centrotus DALM., I. ecrassicauda WAHLENB. [= I. Es- markii (SCHLOT.) m. ff], Z. laticeauda WAHLENB. [= s8e ofvan], I.? laciniatus WAHLENB. [= ÄLichas laciniatus (WAHLENB.)]: Tab. des Pétrif., pc 1: HISINGER omnämner såsom förekommande i Dalarne, » den hvitare och hårdare kalkstenen vid Furudalb> pygi- dier af Illenus crassicauda [=>], vid Osmundsberget I. crassicauda [= I. Esmarkii (SCHLot.) och I. Linnars- sonii Horm] ?), samt vid Osmundsberget och Dalbyn Illenus laticauda [=5se ofvan]. Anteckningar, häft. 5, p. 10—12: HISINGER anför såsom förekommande vid Sjurberg i Dalarne Ilcenus erassicauda [= I. Esmarkii (SCHLOT.)]. Anteckningar, häft. 6, p. 6. HISINGER upptager följande arter: MNileus glomerinus Dany. [=? Illenus Barriensis (MvurcH.)], I. centrotus DaLm., I. Centaurus Daim. [= Megalaspis Centaurus (DaALM.)], I. erassicauda W AHLENB. [= I. Esmarkiu (SCHLOT.) m. fl. enligt lokaluppgifterna jemförda med HISINGERS samling], I. laticauda WAHLENB. [= se ofvan]. Af I centrotus och I. crässicauda lemnas af bildningar. Lethaea Sveeiea,.p: LO—L17, Fab. IML If 04—5: w !) Enligt HISINGERS originalexemplar i Riksmuseum. 1840. 1843. 1854. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HÄNDL. BAND 7. N:0 8. 7 HISINGER uppräknar ofvanstående i Lethea Svecica upp- tagna arter i »Förteckning öfver svenska Petrifikaterna>. Anteckningar, häft. 7, p. 67, 69, 73. BURMEISTER gifver namnet Dysplanus åt den afdelning af slägtet Archegonus, som i förening med 9 thoraxleder har hufvudets bakhörn utdragna till horn. Den är grundad på den svenska arten I. centrotus DAM. Ni- leus glomerinus DALM. identifieras af honom med tvekan med Bumastus Barriensis MUuRcH. Organ. der Trilob., pe 2 3 BURMEISTER upphöjer Dysplanus till eget slägte. 'The organ. of firxmlob:y Pp. LÖR. SJÖGREN anför såsom förekommande på Öland: Illenus crassicauda Daim. [= I. Esmarku (SCHLot.)] och I. Cen- taurus Daim. [= Megalaspis Centaurus (DALM.), samt ? I. Chiron Horm, att döma af lokaluppgiften]. Ant. om Öland, p. 41. AÅNGELIN uppställer slägtet Rhodope för de med 8 thorax- leder försedda arterna af slägtet Illenus, samt upptager i likhet med BuURMEISTER Dysplanus såsom eget slägte för arterna med 9 thoraxleder och hufvudets bakhörn spetsigt utdragna. Följande arter beskrifvas och afbildas: Rhodope lineata n. sp. [= Illenus lineatus (ANG.)]. Rhodope? oblongata n. sp. [= I. oblongatus (ANG.)]. Rhodope ? lata n. sp. [=? I. Angelini Horm]. Dysplanus centaurus Daim. [= I. Chiron Horm, kin- derna tillhöra Megalaspis Centaurus (DALM.)]. Dysplanus centrotus Daim. [= I. centrotus (DALM.)]. Illenus erassicauda WAHLENB. [= I. Esmarki (SCHLOT.)]. Bumastus Lindströmi n. sp. [= I. Barriensis (MURCH.)]. Bumastus? glomerinus DaLrm. [=>? I. Barriensis (MURCH.)]. Öfver slägtenas vertikala utbredning och antalet arter, som från Skandinavien äro honom bekanta lemnar han följande uppgifter i >De distributione verticali> etc.: Reg. -V. Asaphorum. Illenus 3 arter. Dysplanus 3 arter. Rhodope 2 arter. 1861. 1866. 1867. GERHARD HOLM, TRILOBITSLAGTET ILLJZENUS (DALMAN). Reg. VI. Trinucleorum. Rhodope 1 art. Reg. VII. Harparum. Bumastus 71 arter. Reg. VIII Cryptonymorum (Encrinurorum). Bumastus 2 arter. Pal. Scand., p. V—VIII, 38—41, 63, Tab. XXII, f. 17, 17 by Tab: XXIII= XXTV, Tab: XX XIILHPEOI7, 17 a. LINDSTRÖM omnämner förekomsten af slägtet Bumastus på Gotland. Gotlands Brachiop., p. 352. VOLBORTH utbyter det af ANGELIN gifna slägtnamnet Rhodope mot Panderia på den grund, att det förra redan förut är gifvet åt ett Gastropodslägte. Russ. Trilob., p. 1. LINNARSSON angifver såsom förekommande i Vestergöt- land: Illenus erassicawuda WAHLESB. [= I. Esmarkit (SCHLOT.)] samt I. limbatus n. sp. [= LZ. fallax Horm], hvilken senare afbildas och beskrifves. Sil. Bildn. i Mel: Vestetgrsar P--2lon BLS Af YÖNBEEe . TÖRNQVIST uppräknar från Dalarne Illenus crassicaude WaAHuHLENB. aff. [= ?] och ZI. glaber KJEruLE [= I. Linnars- sonit HoLM.] såsom förekommande i »Dalarnes öfre kalk> (Leptenakalk). Lagerf. i Dal. U. Sil. bildn., p. 8, 16, 18. LINDSTRÖM upptager Bumastus Barriensis Muron. [= I. Barriensis (MURCH.)) såsom förekommande på Gotland. NOmtjloss:awiis GotlSl pa px2. . LINNARSSON beskrifver och afbildar Panderia megaloph- thalma n. sp. [= I. megalophthalmus (LINRS.)], äfvensom Illenus limbatus Liss. [= I. fallar Horm.]. Utom dessa uppräknas följande arter från Vestergötland: Illenus crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarkii (SCHLor.)]. Panderia ? (Rhodope?) lata AnG. [= >? I. Angelini Horm], samt trenne arter JIllenus, hvilka af brist på fullständi- gare material hvarken beskrifvas eller namngifvas. Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 71—78, Taf. II, fig. 43—45. 1871. 1871. 1878. BIHANG TILL K. SV. VET:AKAD: HANDL:/ BAND: ie -N:O 84 1/9 TÖRNQVIST anför Illenus glaber KIerRurF [= I. Linnars- sonir HoLrM] såsom allmänt förekommande i Dalarnes Leptenakalk. Kambr. Sil. lagfölj. i Siljanstr., p. 89. LINNARSSON uppräknar följande arter från Dalarne: Ilce- nus crassicauda [= I. Esmarkit (SCHLOT.)], I. limbatus LisNBs. [= Z fallax Horm], som han anser »sannolikt> vara identisk med JL. glaber KIJERULF, I. sp. från Cystidé- kalk vid Fjecka, samt Z. sp. från röd 'Trinucleusskiffer vid Gulleråsen. Jemf. mell.- Sil. afl. i Dal. o. Vesterg. p. 342, 345, 348. > LINNARSSON omtalar fyndet af Illenus crassicaudaNW AHLENB. [=L Esmarki (SCHLot.)| i Jemtland, i Orthocerkalk. Kambr.-sil. lagerser. 1 Jemtl., p. 40. TÖRNQUIST uppräknar från Dalarne såsom der förekom- mande: 1 lägre grå Orthocerkalk Zl. crassicauda WAHLENB. [FL Esmarku (ScHrot.)]; i Cystidékalk I. crassicauda NW AHLENB. [= f], och I. sp. [= f]; I Trmucleusskiffer I. sp. [= ?], samt enl. Linrs: I. limbatus Links. [I. fal- lax Horm]; i Leptenakalk Z. sp. med 9 thoraxleder [= I Linnarssonii Horm]. Siljanstr. paleoz. form. led., p.LO—1I, 14, 16;, 27. LINNARSSON. I förteckningen öfver Nerikes silurförste- ningar upptagas från Orthocerkalken: I. crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarki (SCHLOoT.)] och Dysplanus cen- trotus DALM. [= I. centrotus (DALM.)]. Nerikes öfvergångs- bildn., p. 44. LINNARSSON omnämner förekomsten af Illenus i Chasmops- kalk vid Böda på Öland. Geol. iakttag. på Öland, p. 79. TÖRNQUIST anför från Östergötland och Orthocerkalkens lägre del: Illenus crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarki (SCHLOT.)], samt från Trinucleusmergeln vid Rödbergs- udden Illenus sp. [=>?]. Geol. resa gen. Sk. o. Österg., pr69--007- OM LINNARSSON uppräknar från Humlenäs i Småland: Ilm- nus crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarkii (SCHLOT.)], och 10 1880. 1881. 1881. 1882. GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET-ILLZNUS (DALMAN). ? Dysplanus Centaurus Daim. brörliga kinder») [= Me- galaspis Centaurus (DALM.). Pal. bildn. vid Humlenäs, Pp; 82: HoLM visar, att WAHLENBERG under namnet Entomostra- cites crassicauda sammanblandat tvenne skilda arter, hvaraf den, som rätteligen borde bära detta namn, vore för vetenskapen okänd, under det att den andra, ehuru oberättigad dertill, hos alla författare efter WAHLENBERG burit namnet Illenus cerassicauda WAHLENB. Namnet åter- ställes åt den det vederbör och denna beskrifves och afbildas. För författarnes Zl. crassicauda [=7I. Esmarkii (ScHLoTt.)] upptages det redan 1863 af VOLBORTH så- som varietetsnamn gifna namnet Dalmani. Ant. om WAHLENB. Ill. crass., samt Bemerk. uber II. crass. TULLBERG anför Panderia megalophthalma LisNrs. [= Il- lenus megalophthalmus (LINRS.)] samt Illenus 2 sp. [="] från Trimucleusskiffern vid Röstånga i Skåne. Kambr. o. Sil. aflagr. vid Röstånga, p. 90—91. LINNARSSON omnämner förekomsten af Dysplanus Centau- rus [= Illenus Chiron Horm] 1 öfre grå Orthocerkalken på Öland. Promemoria, p. 993. DAMES uppräknar från Öland såsom förekommande: i öfre grå Orthocerkalk Dysplanus Centaurus DaALm. [= I. Chiron Horm]; i Cystidékalk flera arter Illenus, deraf en identisk med en i brandskiffern vid Kuckers i Ehstland förekommande art, »welche Illenus Schmidtii NIESZE. sehr nahe steht, aber wohl mit ZIllenus limbatus LiNNARS- SON ident ist», [= ?]. Reisenot. aus Schwed., p. 424—425. TULLBERG anför följande arter från Östergötland: Illenus Dalmani v. VorBz. [= I. Esmarkii (SCHLrot.)] och Dys- planus centrotus DaLrm. [= I. centrotus (DALM.)] från Orthocerkalk (Expansuskalk) samt Z. sp. [= ?] och Illenus glaber? KIERULF [=] från Chasmopskalk. Kartbl. Vreta kloster, p. 24—29. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD:; HANDL. BAND fe. N:0 8. 11 Synonymik, begränsning och indelning af slägtet Illenus (DALMAN) 1827. I sin afhandling »Om Paleaderna» fördelade DALMAN släg- tet. Asaphus, ursprungligen uppställdt af BRONGNIART !), i fem sektioner. Åt den tredje af dessa, med arterna centrotus nov. sp. och crassicauda WaAHLENB. [= I. Esmarku (SCHLOT.)] såsom typer, gaf han namnet Illenus. I >»Handbuch der Petrefacten- kunde» upphöjdes denna sektion af Horr 1829 till ett särskildt slägte ?). Sin nuvarande begränsning, såsom det uppfattas af BARRANDE och SALTER, hvilkas uppfattning här nedan blifvit följd, erhöll det, då EmmricH 1839 under detsamma imflyttade Bumastus Barrtiensis MURCHS. ?). Arter af slägtet Illcenus hafva beskrifvits under följande slägtnamn : Entomostracites W AHLENBERG 1821. Asaphus? BRONGNIART 1822. Trilobites SCHLOTHEIM 1823. Cryptonymus EICHWALD 1825. Asaphus (Illcenus) DALMAN 1827. MNileus (pars) DALMAN 1828. Illenus Horir 1829. Bumastus (pars) MURCHISON 1839. Isotelus (pars) MILNE-EDWARDS 1840. Thaleops Conrap 1843. Archegonus (Dysplanus) (pars) BURMEISTER 1843. Dysplanus (pars) BURMEISTER 1846. Rhodope (pars) ANGELIN 1854. Actinobolus (pars) EIcHWALD 1860. Panderia (pars) VOLBortH 1863. Octillenus (subgenus) SALTER 1867. Ectillenus (subgenus) SALTER 1867. Hydrolcenus (subgenus) SALTER 1867. YeCrust. föss. Pp. II: 2) Redan året förut (1828) har HISINGER i >Anteckningar», häfte 4, an- vändt Illenus såsom genusnamn, och 1829 förekommer Illenus,upp- fattadt såsom särskildt slägte i »Tableau des pétrifications de la Suéde>, till hvilken HISINGER är författare. (Se ofvan). SY De, Irilobitis, p. 33. 12 GERHARD HOLM, "TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). , Dessutom har Ilcenopsis af SALTER 1867 blifvit uppstäldt såsom ett subgenus, men de dithörande formerna skilja sig i så väsendtlig mån från Illenus genom fårade pleure. att detta subgenus, såsom SALTER äfven framkastar, måste bilda ett sjelfständigt slägte. Caput latissimum, convexum, antice rotundatum, lateribus deflexis. Oculi laterales, temporales, valde remoti. Truncus seg- mentis S—10 lcevibus, i. e. sulcis 2 longitudinalibus, sepissime distinctissimis, interdum autem vix apparentibus, transversis vero nullis. Pygidium maximum, integerrimum, levigatum. Ofvanstående slägtkarakteristik är DALMANS korta och träf- fande diagnos, endast med tvenne obetydliga modifikationer beträffande thoraxledernas antal och dorsalfårorna. Dessa äro betingade deraf, att sedan DALMANS arbete utkom, former blifvit upptäckta, dels med endast åtta thoraxleder, dels med dorsal- fårorna svagare utvecklade, för hvilka senare former MURCHISON bildat slägtet Bumastus. Bumastus-formerna skilja sig visser- ligen ej obetydligt från typen för slägtet I. Esmarktii (SCHLOT.), men förbindas med denna, såsom BARRANDE också anmärker, genom former med mycket bred rhachis och sidolobernas plana del mycket smal, såsom I. Murchisomi SALT. och I. latidor- sata HALL. I likhet med BARRANDE, men i motsats till SALTER, anser jag detta slägtes former lämpligast och naturligast fördelas i endast tvenne sektioner eller subgenera. Subgen. 1. Illenus sensu str. DALMAN. Rhachis thoracis angustior, ad medium thoracem non latior quam lobi laterales ambo, et parte pleurarum interiore plana et semper distinctissima a parte exteriore deflexa separata. Sulei dorsuales igitur distinctissimi. Subgen. 2. Bumastus (MURCHISON). Rhachis thoracis latissima et multo latior quam lobi late- rales ambo. Sulei dorsuales paullum distineti et a deflexu seg- mentorum thoracis vix disjuncti. Rhachis igitur a parte pleura- rum exteriore nulla, distinctiore quidem, parte plana tinteriore separata. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. i Såsom af den ofvan lemnade synonymlistan framgår, hafva åsigterna, huruvida detta slägte borde bibehållas helt och hållet oklufvet i DALMANS och EMMRICHS mening, eller sönderdelas i flera, vare sig sjelfständiga slägten eller underslägten, betydligt vexlat. Så hafva Panderia VorBz. (= Rhodope ANG), och Dysplanus BUurRM. uppställts såsom skilda slägten. Ingen har dock gått längre än SALTER. I sitt arbete »Mon. Brit. Trilob.> har han delat Ilenus i 8 underslägten, bland hvilka äfven Dysplanus och Panderia blifvit upptagna. Att alla dessa underslägten med undantag af Bumastus MUuRrRcH., om hvilket ofvan är taladt, och ZIllenopsis SALT., som ej tillhör Zllcenus, ej äro berättigade, framgår, om man ej tager hänsyn endast till arterna inom något visst inskränkt gebit, utan till alla de kända arterna af Illenus. De af SALTER m. d. uppställda grupperna befinnas nemligen då öfvergå i hvarandra och kunna ej begränsas genom de gifna karaktärerna. Den vigtigaste af dessa karaktärer, och den på hvilken Panderia och Dysplanus i motsats till de öfriga äro grundade, är thorax- ledernas antal. Att denna karaktär emellertid ej är af en så genomgripande betydelse, som åtskilliga författare såsom BuRrR- MEISTER, ÅNGELIN, VOLBORTH och SALTER velat tillmäta den- samma, har BARRANDE ådagalagt. Uti en tabell >Variations du nombre des segments thoraciques, dans 20 genres de Trilo- bites» !) visar han nemligen, huru thoraxledernas antal variera inom arterna hos ett antal slägten, utan att åtföljas af några synnerligen betydliga och genomgående förändringar i öfriga kroppsdelars byggnad. Man är således ej berättigad att lägga thoraxledernas olika antal till enda eller hufvudsakligaste grund för slägten eller underslägten, då det ej åtföljes af förändringar och olikheter för öfrigt. Härtill kommer olämpligheten af denna hufvudkaraktär deraf, att man för ett stort antal arter ej känner thoraxlederna, då fullständiga exemplar ofta höra till sällsyntheterna att finna. Dessa arter måste då inpassas i sina slägten på grund af sekundära karaktärer, hvilkas ohåll- barhet BARRANDE redan visat. Hvad särskildt beträffar Illenus sensu strictiss., Dysplanus och Panderia såsom de uppfattades och framstäldes af VOoL- BORTH ”), hvilken ansåg sig 1 ögats afstånd från dorsalfåran !) BARE. Syst. Sil. de Boh. Suppl. p. 169. 2) VOLB. Russ. Trilob. , 14 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). jemfördt med pannans bredd hafva funnit en konstant se- kundär karaktär, så har BARRANDE klart visat ohållbarheten af dessa underslägten, om man går utom Ryssland och söker i dem inpassa de Böhmiska arterna !). BARRANDES uttalanden har jag funnit i allo ytterligare bekräftade genom studiet af de svenska arterna, och kan jag till dem göra några tillägg på grund af dessa. Då SALTER, såsom ofvan är nämndt, gått längst 1 sönderklyfning och såsom underslägten ej allenast upptagit de äldre Illenus sensu strictiss., Dysplanus och Pan- deria, utan äfven bildat några nya, skall jag derför här under- kasta dem en granskning. SALTER fördelar ZIllcenus i följande underslägten ?): 1. ÖOectillenus SarT. 1867. 2. Panderia VorsB. 1863. 3. Dysplanus Burm. 1843. 4. Illenus DaALm. 1826. 5. Hetillenus SaA1T. 1867. 6. Hydrolenus (!) Sat. 1867. 7. Illenopsis SALT. 1866. 3. Bumastus MURCH. 1839. 1. Octillenus. Thoraxleder 8. Pannan väl begränsad. Första paret af pleur&e förlängda. Typ. £. Hisingeri BARR. DO Panderia. Thoraxleder 8. Dorsalfårorna på hufvudet korta. Pleure såsom vanligt, utan fåra. Typ. I triquetra VOoLB. Dessa båda slägten hafva således det gemensamt att thorax- ledernas antal är 8. Enligt VoLrnBortH är hos Panderia afståndet från ögat till dorsalfåran /, af pannans bredd. Hos ÖOctillenus äro dessa afstånd deremot ungefär lika stora. En öfvergångsform mellan dessa slägten, hvad beträffar dorsal- fårornas utveckling och ögonens läge 1 förhållande till dem, utgör I. Conradi Binr. Denna har nemligen djupa dorsalfåror, som endast nå till !/; af hufvudets längd samt ögats afstånd från dorsalfåran lika stort med pannans bredd och första paret pleur&e ej utdragna. Hvad denna senare karaktär, utdragna pleur&e, beträffar, på hvilken SALTER lägger en särskild vigt, så torde den ej vara af någon så stor betydelse, utan endast stå i samband med de utdragna fria kinderna för att vid sam- 1) BARRK. Syst. Sil: de Boh. Suppl., p. 173. ASAT: Mon. Brit; lTOD., Pe LO2E BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. 'N:O 8. 15 manrullningen utfylla ett mellanrum mellan dessa och öfriga pleure. En förlängning eller förkortning af någon af thorax- lederna inträffar för öfrigt hos arter af vidt skilda slägten. !) 3. Dysplanus. Thoraxleder 9. Pleure såsom vanligt. Typ. I. centrotus DALM. VoLBortH har till denna karaktär fogat, att ögats afstånd från dorsalfåran är lika stor som pannans bredd. ?) Att denna af VOoLBortH tillagda karaktär ej håller streck för alla arter med 9 thoraxleder visar I. Linnarssonii HoLM, och att den ej uteslutande tillkommer dem, har BARRANDE rIe- dan påpekat. I. Salteri BARR. med 10 och I. Hisingeri BARR. med 8 leder hafva nemligen äfven dessa afstånd lika stora. Detsamma är fallet med I. crassicauda (WAHLENB.) och I. Vindex BiunL., hvilka hafva tio thoraxleder. BURMEISTER och ÅNGELIN ansågo såsom en vigtig slägtkaraktär för Dysplanus, att hufvudets bakhörn voro utdragna till spetsiga horn. Knappt inom någon af de uppställda grupperna varierar emellertid de fria kindernas form mera, från de långa spetsiga hos I. cen- trotus (DALM.) till de smala, med hörnet mycket starkt af- rundadt hos I. Linnarssonit Horm. 4. Illenus. Thoraxleder 10. Pleure såsom vanligt. Ögon »subcentrala>. Typ. ZI. crassicauda WAHLENB. [= I. Es- markir (SCHLOT.)]. Enligt VoLBorTtH skall ögonens afstånd från dorsalfårorna utgöra omkring hälften af pannans bredd. Att så ej alltid är förhållandet visa de nyss under Dysplanus anförda exemplen på arter med 10 leder och dessa afstånd lika stora, nemligen I. crassicauda (WAHLENB.) och I. Vindex BILL. 5. Ectillenus. Thoraxleder 10. Pleurae såsom vanligt. Ögon långt aflägsnade från hvarandra och liggande mycket långt framåt. Dorsalfårorna på hufvudet korta. Typ. I. perovalis MUuRCE. HicKEs 3) har visat att SALTER här i »Mon. Brit. Trilob.> "under namnet »I. perovalis MURCH.> sammanblandat tvenne arter, nemligen den verkliga I. perovalis MURCH. och en ny art, seder- 1) BARRANDE har häröfver lemnat en öfversigt i Syst. Sil. de Boh., pir rg. 2) VoLB. Russ. Trilob., p. 26. 3) HiICKS, Rocks of St. David's, p. 184. 16 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN). mera af HicKs beskrifven under namnet I. Hughesit, och åsyftar beskrifningen hufvudsakligen den senare. FEhuru ögo- nens läge utgör hufvudkaraktären, synes deras plats, samt be- synnerligt nog äfven deras existens hos »Z. perovalis» varit SALTER temligen oviss. I artbeskrifningen !) säger han nemligen: »'These are larger than MURCHISON'S specimens in the Geolo- gical Society's collection, and show more clearly what must be the true position of the eye, if there be one». »The small free cheek has not yet been found». »Very probably it is soldered to the head, and in that case the eye — — — — may be absent, and the species a blind one>. Underslägtet Ectillenus är således uppställdt på en ofull- ständigt känd art, som dertill befinnes vara en sammanbland- ning af tvenne, och karaktärerna bero på något, som ej med säkerhet är iakttaget. Det kan således omöjligen bibehållas, så mycket mera som ögonens läge hos I. Hughes enligt HICKS ej är sådant, som SALTER antagit. | 6. Hydrolenus. Ögonen från hvarandra långt aflägsnade och belägna långt framåt. Dorsalfårorna nå hufvudets framkant. Hufvudet i högsta grad ojemnt hvälfdt. Typ. I.conifrons BILL. Grundadt på den mycket ofullständigt kända arten LI. co- nifrons. Endast hufvudets medelsköld är känd och äfven denna endast i ganska fragmentariskt tillstånd. Den påminner om I. crassicauda (WAHLENB.) och I. Vindex BiLL., 1 hvars närhet - arten troligen står. Detta subgenus synes mig lika litet som de förra kunna bibehållas. 7. Illenopsis karakteriseras förnämligast af att pleure äro för- sedda med fåra. Det kan således ej falla under Illenus, utan måste anses såsom ett sjelfständigt slägte bland Asaphiderna. SALTER synes hafva varit tveksam, om han skulle upptaga ar- terna under Zllcenus. Han tillfogar nemligen »Probably a di- stinet genus», och har först uppställt det såsom sådant. 3. Bumastus. Såsom ofvan är anfördt uppfattar äfven jag Bumastus såsom en särskild grupp af Illenus. De ögon saknande arterna, beskrifna dels af BARRANDE, dels af mig här nedan, skulle möjligen kunna anses böra bilda DNMOn.; B5t: FECILO Db. pA BIHANG TILL KötSV. VET-ARAD: HANDL. BAND. fe N:08. 17 ett särskildt subgenus jemte Bumastus och Illenus sensu str., men dylikt försvinnande af ögonen jemte omdaning af de fria kinderna i sammanhang käre är af BARRANDE lakitapen äfven hos andra slägten och anses af honom ej uteslurtde böra läggas till grund för söndring. De fem hittills kända arterna öfv verensstämma för öfrigt ed slägtets arter och thoraxledernas antal är hos dem såväl 9 som 10. En ytterligare bekräftelse på den ringa betydelsen af vex- lingarne i thoraxledernas antal vinnes således af dessa. Slägtets beskrifning. Åtskilliga «författare, såsom VOLBORTH och framförallt BAR- RANDE, hafva lemnat utförlig beskrifning öfver slägtet!). I det följande skall jag derföre hufvudsakligen inskränka mig till att redogöra för några egendomligheter, som dels tillförene mindre DOS: SA fllbömnat edan BARRANDE'S arbete pu- blicerades, genom vidgad artkännedom. Äfven skall jag särskildt fästa mig vid och genomgå egendomligheterna hos de svenska här beskrifna arterna och variationerna inom deras formserie. Kroppsformen oval eller elliptisk, mer eller mindre lång- sträckt, starkt kullrig. Hos hvarje art varierar den något inom en viss gräns, men någon sådan bestämdt utpräglad längre eller bre- dare form, som BARRANDE iakttagit hos Böhmiska arter, har jag ej med säkerhet lyckats finna hos våra, troligen i anseende till det otillräckliga materialet, enär de fullständiga exemplar, som stått mig till buds, utom hos en enda art varit ytterst få. De största variationerna inom vissa kroppsdelars form har jag funnit hos I. Linnarssonii HoLMm, men med en mängd öfvergångar mellan ytterligheterna. Hufvudet och pygidiet äro ungefär af samma storlek och hvar för sig vanligen längre eller lika långa som thorax. Hufvudet vanligen starkt spheriskt, sällan nedplattadt. Till formen är det halfeirkelformigt, eller bildar det en del af en ellips. Bakhörnen äro än starkt afrundade, än skarpa, rät- vinkliga, än åter spetsigt utdragna till längre eller kortare horn. Hufvudets framkant är än afrundad, än skarp. I detta senare fall löper i densamma en upphöjd linie, som med !) BARE. Syst. Sil. de Boh., VOLB. Russ. Trilob. AX > 18 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). hufvudets framsida bildar en fals 1). Dorsalfårorna 1 allmän- het svagt utvecklade, vanligen framåt något konvergerande. De nå 1 de flesta fall endast omkring en tredjedel, någon sång hälften af hufvudets längd, och ytterst sällan längre fram. Pannan blir härigenom vanligen mycket kort och öfvergår framtill utan gräns i hufvudets framsida. Allt efter dorsal- fårornas läge är den bredare eller smalare. Någon gång finnes untydning till segmentering på pannan, isynnerhet på stenkärnan, bestående då af fyra par svaga intryck. De fasta kinderna med ögonloberna äro oftast lägre än pannan, konvexa och utåt mer eller mindre starkt sluttande, stundom ock horisontela. Någon sång uppstiga de starkare från dorsalfårorna och kunna då höja sig öfver pannan ej obetydligt, såsom förhållandet är hos JZ. tauricornis KutT. och I. crassicauda (WAHLENB.). De blifva då inåt stupande. Nackring och mnackfåra saknas. Svaga spår till den förra kunna dock iakttagas på pannan hos LI. crassi- cauda (WAHLENB.) samt till den senare på sidoloberna hos I. centrotus (DALM.). Ögon finnas hos nästan alla arter, men kunna saknas, såsom BARRANDE först visat. Till de trenne af BAR- RANDE upptäckta blinda Böhmiska arterna har jag här lagt tvenne svenska I. Angelini Horm och I. leptopleura Links. Ögonen äro underkastade åtskilliga variationer såväl hvad form som storlek angår. Vanligen äro de långsträckta, jemnbreda, halfmånformiga, eller mer eller mindre utdraget njurformiga. Stundom äro de små, korta, halfspheriska såsom hos I. Lin- narssonii HOLM, hos hvilken de äro proportionsvis minst af alla våra arter. Störst äro de hos I. megalophthalmus (TLINRS.). Fa- cettering har jag endast kunnat iakttaga hos I. centrotus (DALM.) och I. Linnarssonii HoLM, således endast hos de med 9 thorax- leder, hvilket är ganska anmärkningsvärdt, då jag af flera bland de öfriga haft tillfälle att undersöka exemplar med ganska väl be- varad ögonyta. Denna skiljer sig alltid genom ljusare färg från skalet för öfrigt. Ögat är fast förenadt med den fria kinden. Vanligen höjer sig en kant af denna, som uppbär ögonytan, med hvilken den ej är förenad genom någon sutur. Starkast utvecklad är denna ögat uppbärande del af kinden hos Z. crassicauda (WAHLENB.) och I. Chiron Horm. Utåt begränsas ögat ofta af en grund fåra, ur hvilken denna uppstigande kant då höjer sig. Hos ingen synes denna fåra vara djupare än hos I. tauricornis KutT. Ögat är vanligen beläget ganska nära !) Se längre ned, p. 29. ” BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD., HÅNDL. BAND 7. N:O 8 19 hufvudets bakkant, men aflägsnar sig stundom mer eller mindre derifrån. Ögonlobernas storlek och form sammanhänga med ögonens. De utspringa mer eller mindre starkt åt sidorna. Hos I. Linnarssonit Horm äro de mycket små och utskjuta knappt från medelskölden, samt böja sig i spetsen något uppåt, medan de i allmänhet bilda en jemn fortsättning af de fasta kindernas yta. Hos I. crassicauda (W AHLENB.) och I. tauricornis Kurt. äro de i spetsen rätvinkligt nedböjda, så att de ej blott betäcka ögat ofvantill, utan äfven med en del af sin yta begränsa det uppåt. Facialsuturens riktning och lopp framom ögat är ganska enahanda. Hon är derstädes' vanligen svagt S-formigt böjd, sällan rak och först närmare framkanten böjande sig inåt. Bakom ögat deremot är det mera vexlande hos olika arter och lemnar derigenom vigtiga artkaraktärer. Hon är der riktad rakt bakåt eller mer eller mindre utåt och utgår derföre under mer eller mindre spetsig vinkel i Hufvudets bakkant. Hon är antingen rak eller böjd i S-form eller också endast bågböjd under någon del af sitt lopp. Hennes längd beror, förutom af ögonens afstånd från hufvudets bakkant, af den mer eller mindre sneda riktningen utåt. Hos de ögon saknande arterna har facialsuturen, såsom förhållandet alltid är hos sådana former, ett abnormt förlopp. Hon närmar sig hos dem starkt hufvudets utkant. De fria kinderna blifva till följd häraf mycket smala och komma att endast bilda en smal rand 1 hufvudets bak- och utkant under en kort sträcka närmast hufvudets bakhörn 2). Hos I. Zeidleri BARR. äro de det oak- tadt bakåt starkt förlängda, så att de i utsträckt tillstånd ej allenast betäcka thoraxledernas ändar, utan äfven sträcka sig något bakom pygidiets framkant. De fria kindernas form hos de öfriga är mycket vexlande, beroende först och främst af formen hos hufvudets bakhörn, för hvilka nyss ofvan är redogjordt. Då dessa äro starkt för- längda blifva kinderna triangulära med utkanten såsom triangelns 1) Såsom BARRANDE har visat finnes det inom vissa Trilobitslägten former. som sakna ögon, utan att de modifikationer i kroppsbyggna- den, som de till följd häraf undergått, kunna gifva berättigande till att afskilja dem såsom särskilda slägten. Dessa modifikationer utgöras af facialsuturens abnorma lopp och de fria kindernas häraf betingade ovanliga form. BARRANDE beskrifver tvenne arter af släg- tet Conocephalites, C. Sulzeri (SCHLOT.) och C. coronatus BARR., hos hvilka detta i likhet med de ofvan anförda TIllenusarterna är för- hållandet, under det att de öfriga Böhmiska Conoceéphalitesarterna hafva ögon, samt normalt utbildad facialsutur och fria kinder. BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 417 och följande. 20 =. GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). största sida. Åro hörnen deremot mycket starkt afrundade, inträffar samma förhållande, men då bilda fram- och inkanten tillsammans den största sidan. De äro 1 detta fall ganska smala. Då hufvudets hörn närma sig den räta vinkeln, äro de mer eller mindre oregelbundna, vanligen fyrsidiga. Fram- och utkanten utlöpa i en längre eller kortare utdragen spets, som på undersidan förlänger sig och passar in i utskärningen på rostri inre lamell. De fria kinderna äro 1 allmänhet föga konvexa. Stundom är deras bakre del starkt nedböjd, såsom hos ZI. crassicauda (WAHLENB.) och I. Chiron Horm. Undertill har deras omböjda kant vanligen en fåra vid bakhörnet för upp- tagandet af pleurorna vid sammanrullningen. Se taf. VI, fig. 10. Rostrum har jag haft tillfälle att iakttaga hos 5 arter, hos I. Esmarkii, I. Chiron och I. fallaz infogadt på sin plats, hos I. gigas och I. Linnarssonii enstaka. Dess form är föga vexlande. Det är spolformigt med bakkanten svagt läppformigt utdragen. Denna är i anseende till de mycket sneda sidosuturerna ganska kort, böjer sig om och öfvergår på den inåt hufvudet vettande sidan i ett utskott, som på midten är smalare, men sedan åter vidgar sig och slutar med en rak kant, med hvilken hyposto- mats framkant är förenad. I detta utskotts konkava sidor passar de fria kindernas spets in. VWVOLBOortH har fullständigt beskrifvit byggnaden af rostrum hos »Z. crassicauda NW AHLENB.» [= I. Esmarkit (SCHLot.)], och får jag vidare hänvisa till hans beskrifning och figurer !). Rostri inre omböjda utskott har jag endast lyckats mejsla fram hos ett exemplar af I. gigas Horm och funnit det fullkomligt öfverensstämma med VoLr- BORTH'S nyss anförda beskrifning och figur. Hypostomat träffas mycket sällan. Också är det högst få arter, hos hvilka det är bekant. Detta beror sannolikt till största delen på dess läge, vanligen mycket djupt in, alldeles upp inemot hufvudets öfversida. På taf. VI, fig. 8 har jag afbildat ett 'ängdsnitt af hufvudet af I. Esmarkit, som visar hypostomat på sin plats. PANDER har först lemnat någrå upplysningar om hypo- stomat hos »Z. crassicauda WAHLENB.» [= I. Esmarkti (SCHLOT.)]?). Han lemnar en högst ofullständig figur af en del af dess centrala del, jemte en serie af tvärsnitt, enär det ej hade lyckats honom 1) VoLB. Russ. Trilob., p. 3—4, taf. I, f. 3—4. Hos I. centrotus (DALM.) skall detta utskott enligt honom saknas, äfvensom rostri bakkant ej vara läppformigt utdragen, utan i stället något konkav, p. 28, taf. IIT,f.S. 2) PAND. Beitr:- zur .Geogn. d. Russ. Reichs., tab, DV; £ 1, tabstbyae; f. 23—29. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 21 mejsla fram detsamma fullständigt. Att det ej var klufvet baktill såsom hos AÅsaplus blef härigenom klart. SARS har derefter temligen riktigt afbildat och beskrifvit det hos I. Es- markii!). Genom felaktiga uppgifter och förvexlingar, till hvilka EICHWALD beträffande Illcenus på ferfaldigt vis gjort sig skyl- dig, föranleddes såväl BURMEISTER ?) som BARRANDE ?) att be- tvifla riktigheten af SARS figur och i stället antaga, att hy- postomat hos Illenus vore klufvet baktill likasom hos Asaphus. VOLBORTH?) och BARRANDE?”) sjelf hafva utförligare redogjort för detta misstag. I nyss anförda afhandling lemnar VOLBORTH slutligen en utförlig och noggrann beskrifning, beledsagad af figurer, af hypostomat hos »I. cerassicauda WAHLENB.» [= J. Es- markii (SCHLoT.)]"), och I. centrotus (DALM.)7). Dermed är hy- postomats form hos Illenus säkert känd. För närvarande är hypostomat kändt endast hos 8 arter, hvartill komma trenne, hos hvilka det här nedan heskrifves, så- ledes inalles 11 arter. Dessa äro: I. advena Barr. Barr. Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 66. I. Katzeri BARR. » » » > » > > (FA pl. 6, f. 1—4. I. Zeidleri BARR. 5; SAM - I. Wahlenbergianus BARR. REN Hy boat db I. Bouchardi BARR. i I. Esmarkitz (SCHLOT.). SARS Anf. st.; VOLB. Anf. st. I.seentrotus (DALM:): VOoLB. Anf. st. Ufrvinsigniss) HATE: SATS Mon. Brit. Irilob., p- 208, pl. AMA KSK I. gigas Horm, taf. I, f. 6—7. IR Einnarssoniz UELOLM, taflöV If öu7=8 a taf VI fo15. I fallare” Horm, taf. VI, f.o16: iDessutomnatbidadspåttafavill f522 ockttaf. VISE 17, tvenne sins emellan, skiljaktiga hypostomer af ZIllcenus, båda funna i Leptenakalk i Dalarne, hvilkas sammanhörighet med någon viss art jag för närvarande ej vågar afgöra. De äro mer eller mindre ofullständiga. 1) "SARS. Einige neue od. unvollst. bek. Trilob., spalt 341, taf. 9, f. 10. 2), BUEM.' Organ. der Trilob., p. 27. 3) BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 675. BARRANDE hade nemligen år 1852 i Böhmen ännu ej funnit hypostomat af någon Illemus. SKVOLBI Russ: Trilob., pu: 3) BARR. Syst. Sil. de Boh. Suppl, p. 166. 6) VOLB. Russ. Trilob., p. 4—-5, taf. I, f. 4—6. MTANE st.3 pr 28, ba Lif 8=T0: 22 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). Vid jemförelse mellan ofvan citerade figurer finner man, att hypostomats form vexlar ej obetydligt inom slägtet 2). Det är öfver hufvud taget mer eller mindre triangulärt, med största bredden i framkanten, eller något bakom den- samma öfver främre vingarnes ?) bakre spets. På dess främre del kunna sidorna derföre vara bakåt konvergerande, parallela eller bakåt divergerande. Bakom de främre vingarne konver- gera sidorna deremot alltid mer eller mindre och bilda med bakkanten än en trubbig vinkel, än öfvergå de småningom i densamma. Denna är vanligen mycket kort, rak eller jemnt rundad, utan inskärning eller tecken till klyfning. Den cen- trala delens främre lob är mycket stor och starkt uppsvälld, vanligen något kölad, med starkt affall mot sidorna. Den bakre loben är mycket liten, smal, skärformig och någon gång för- sedd med en liten knöl på hvarje sida. Stundom saknas den. Såväl sidofårorna som bakre och mellanfåran äro vanligen ganska grunda och föga skarpa. De främre vingarne äro mer eller mindre starkt utvecklade. Ej så sällan äro de ganska stora, såsom hos I. Esmarkii (SCHLot.) och I. gigas HoLmM, än små och föga utskjutande mot sidorna, såsom hos I. Linnarssonii HoLM. De ligga än nästan i samma plan, än äro de mer eller mindre starkt nedböjda ?). De öfvergå bakåt i sidokanterna. Hypo- stomats marginala delar äro mycket smala och bilda endast en mycket smal, vanligen upphöjd kant, som på sidorna och bak- till omgifver hypostomat. Sidokanterna äro rätvinkligt ned- böjda och bilda baktill de bakre vingarne, i det de der äro utdragna till en hvass tandartad spets. Baktill bildar dessas kant en båge. Thoraxledernas antal varierar mellan 8 och 10. Rhachis bredd, äfvensom dorsalfårornas tydlighet, är underkastad stora vexlingar, såsom framgår af underslägtenas diagnoser. Thorax- ledernas yttre del (= pleur2), delas af en mer eller mindre skarp knäböjning i en inre, plan, och en yttre, nedåt och bakåt böjd del. Den förra, pleurans inre plana del, bildar med den på motsatta sidan ett plan. Den senare, pleurans yttre böjda del, är riktad starkare eller svagare nedåt och ') Ifall SALTER'S figur af hypostomat hos Z. insignis HALL är fullständig och riktig, så torde äfven hypostomat hos Subgenus Bumastus skilja sig ej obetydligt från hypostomat hos Subgenus Illaemus. | ?) Vid beskrifningen af hypostomat har jag användt de af NOVAK i >Hypost. böhm. Trilob.> föreslagna beteckningar. ?) Hypostomat tänkes alltid sedt från dess yttre sida, d. v. s. den undre, då kroppen är utsträckt, med ryggsidan uppåt. BIHANG) DIET Ko SV: VETSAKADN HANDEL BAND cs fIND 8: -23 bakåt, samt bildar på sin främre och yttre del artikulations- facetten. Thorax delas således hos Zllcenus synnerligen skarpt längsefter af 4 linier, de tvenne dorsalfårorna, och de tvenne knälinierna. Genom de förra skiljes rhachis från sidoloberna, genom de senare sidolobernas plana del från den nedböjda. Rhachis afsmalnar bakåt mer eller mindre starkt. Sidolobernas plana del tilltager deremot vanligen i bredd bakåt. Hos ar- terna af Subgenus Bumastus är sidolobernas inre, plana del mycket smal och dorsalfåran sammanfaller nästan med knä- linien. Att den likväl är tillstädes, har BARRANDE visat. Hos afskalade exemplar faller detta lättare i ögonen. Thoraxlederna äro plana eller svagt kullriga. Ytterst sällan äro de, såsom förhållandet synes någon gång vara hos I. centrotus (DALM.), svagt urgröpta. Se taf. IV, f. 4. Hos en del af de Böhmiska arterna har BARRANDE visat förekomsten af en liten konisk fördjupning (»une cavité coni- que») belägen i dorsalfårorna närmare bakre kanten af hvarje led. Sådana fördjupningar har jag lyckats finna endast hos en enda svensk art, I. leptopleura LiNRS. Förlängning af någon af thoraxlederna har endast iakttagits hos den Böhmiska /Z. Hisingeri BARR. Första paret pleure äro, enligt BARRANDE, hos denna skärformigt utdragna. Hos densamma inträffar äfven det sällsynta förhållandet, att de öfriga pleurornas yttre, böjda del bakåt tilltager i längd. Dessa egendomligheter torde stå i närmaste sammanhang sins emellan, för att åstadkomma så fullständigt skydd och betäckning som möjligt i hoprulladt tillstånd. Pygidiets form och hvälfning vexlar betydligt. Det är än längre, än bredare, men bredden är dock alltid större än läng- den. Hvad dess hvälfning beträffar, så synes denna till och med hos'en och samma art någon gång kunna vara under- kastad mycket betydliga variationer. Detta har jag funnit vara förhållandet hos I. Linnarssonii Horm. Mellan de på taf. ITV, fig. 21—26 framställda formerna förekomma en mängd öfvergångar. Rhachis bildar en i framkanten starkare eller svagare framspringande båge, som stundom framtill är något tillplattad. På sidorna om rhachis följer i framkanten en längre eller kortare rak del, som, om den utdrages på båda sidor, kommer att bilda en rät linie. | Till denna finnes hos Sub- genus Bumastus intet spår, lika litet som af pygidiets rhachis. Hos de öfriga beror dess längd af storleken af thoraxledernas 24 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). plana del. Pygidiets hörn afhuggas starkare eller svagare, samt mer eller mindre tvärt af facetten. Dennas längd, d. v. s. utsträckning utifrån inåt, enär denna dimension oftast är störst, beror åter af längden af pleurornas yttre, böjda del. Stundom,. då dessa delar äro svagt skilda, bildar framkanten en nästan jemn båge, såsom hos ZI. leptopleura Links. Bakom pygidiets framkant sträcker sig på sidoloberna ofta en snedgående fåra, isynnerhet utvecklad på gränsen mellan facetten och framkantens raka del. Rhachis är mer eller mindre rudimentär, smalare eller bredare, allt efter bredden hos rhachis på thorax. Stundom saknas hvarje spår af densamma till och med i inre af- trycket af pygidiet, såsom hos arterna af Subgenus Bumastus, stundom finnas spår af densamma derstädes, ehuru den är full- ständigt utplånad på skalets yttersida, såsom hos Z. fallav Horm. Ibland finnes den endast antydd af svaga och korta dorsal- fåror, som sträcka sig obetydligt bakom pygidiets framkant, såsom hos I. sphericus Horm och I. Linnarssonti Horm. På sidorna kan den vidare vara begränsad, men baktill fullständigt utplånad, såsom hos I. vivax Horm och I. centrotus (DALM.), eller ock är den ända till sin spets tydlig. Den är då konisk och bildar till formen ungefär en liksidig triangel, såsom t. ex. hos I. gigas Horm, eller är den trubbigare och baktill afrundad, såsom hos I. megalophthalmus (LIiNRS.) och I. parvulus HoLM. Hos I. Chiron HoLMm äro sidorna konkava. Någon gång fort- sättes den bakåt af en svag kölformig linie, såsom hos den sistnämnde och I. crassicauda (WAHLENB.). Vid spetsen af rhachis och något på sidorna finnes någon gång ett par låga knöl- formiga upphöjningar, så hos I. crassicauda (WAHLENB.) och I. tuberculatus Horm. Spår till segmentering har bland de svenska arterna endast kunnat iakttagas hos I. centrotus (DALM.,) der hos ett exemplar 1 inre aftrycket 5 par svaga intryck kunna ses, äfvensom hos I. HEsmarku (SCHLot.) och I. lineatus (AN6G.). Sidoloberna äro mer eller mindre starkt och jemnt böjda, utan spår till ribbor, med undantag af I. gigas HoLm, som bakom framkanten visar svaga spår af ett par dylika, och I. tuberculatus Horm, hos hvilken på sidorna närmast rhachis några par korta ribblika åsar utgå. Facettens form är hos olika arter ofta ganska skiljaktig och erbjuder då goda karak- tärer. I artbeskrifningarne har jag derföre egnat densamma. mera uppmärksamhet, än som tillförene synes hafva varit hän- delsen, och i många fall, då sådant låtit sig göra, af bildat den- BIHANG TILL K. SV. VET:SAKAD: HANDL. BAND 7: N:O 8: 25 samma särskildt. Facettens form kan nemligen sällan rätt iakttagas hos afbildningar af pygidiet, då den der kommer att synas i för- kortning. "Den är'plan eller svagt konkav, till formen nästan alltid triangelformig, ofta med hörnets vinkel rät. Framkanten är längre än utkanten, fast någon gång nästan lika stor, då facetten vanligen är liten såsom hos I. centrotus (DALM.) och I. crassicauda (WAHLENB.). Hos I. Linnarssonii HoLMm är dess form egendomlig. Den är der mycket smal med hörnet starkt afrundadt och blir derigenom nästan spolformig. I ett fall, hos I. sphericus Horm, visar den i framkanten ett grundt hak, men detta beror kanske på någon abnormitet, så mycket mera, som endast ett enda af mina exemplar af denna art visar pygidiets facett och detta blott på ena sidan. Facetten har alltid terrasslinier. Pygidiets inre, omböjda lamell (>La doublure» BARRANDE, »Der innere Umschlag» VOoLBORTH), eller också, hvilket oftare är fallet, inre aftrycket af densamma, hafva kunnat iakttagas hos öfver halfva antalet af de svenska arterna. Den har van- ligen blifvit synlig derigenom, att pygidiets öfre skal till större eller mindre del blifvit bortsprängdt jemte derunder liggande, rummet mellan de båda skallamellerna intagande, stenmassa. Den ses då uppifrån, vare sig sjelfva lamellens skal finnes qvar eller aftrycket af detsammas undersida 1 underliggande sten- massa. För undvikande af all tvetydighet får här en gång för alla nämnas, att den öfverallt i det följande tänkes sedd i denna ställning. Till formen varierar den ej obetydligt och synes denna vara olika och karakteristisk för olika grupper inom slägtet, samt således kunna lemna goda hjelpkaraktärer. Den är antingen nästan jemnbred, och då vanligen ganska smal, såsom hos ZI. fallax, vivar, oblongatus, megalophthalmus och insignis, eller ock tilltager den bakåt starkare i bredd. I detta. senare fall bildar den framtill i medellinien antingen en vid urbugtning, såsom hos I. Esmarkit, eller skjuter den framåt såsom en derstädes starkare eller svagare urnupen udde, hos I. Chiron, eller ock bildar den der en starkt framsprin- gande hvass tandartad spets, såsom hos I. Linnarssoniti, serobi- culatus och sphcericus. Pygidiets inre, omböjda lamell är antingen nästan plan eller ock grundare eller djupare konkav eller konvex parallelt med utkanten. I medellinien går oftast en grund, smalare eller bredare fåra. i 26 < oGERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). hå Lamellens undre sida är alltid försedd med längre eller kortare terrasslinier mer eller mindre parallela med kanterna. I medellinien bilda de, då skallamellen framtill derstädes är urbugtad, en framifrån ingående bugt. Terrasslinierna iakt- tagas vanligen bäst i aftrycket af undersidan. På öfversidan äro de äfven synliga, ehuru mycket svagare. Skalets skulptur. Skalets yta är vanligen slät och mer eller mindre glänsande, samt försedd med intryckta punkter eller gropar, och linier. Punkter saknas aldrig. De hafva alltid iakttagits, då skalets yta är oskadad, och utgöras af finare eller gröfre, grundare eller djupare, ofta nålstickslika intryck, iakttagbara med blotta ögat eller med lupp. Då de blifva grundare och större, öfvergå de till gropar. Dessa uppträda stundom ganska tätt gyttrade. Den släta, glänsande skalytan försvinner då mellan dem och skalet får ett ruggigt, ärrigt eller chagrineradt utseende, såsom t. ex. hos äldre exemplar af LI scrobiculatus och I. gigas. Punkteringen försvinner härigenom och ersättes af groparne, som endast äro en utveckling af den förra, enär dem emellan alla öfvergångar finnas. Förutom punkter eller gropar förekomma linier, hvilka jag i det följande, i anseende till deras uppkomstsätt, kallat terrasslinter. Dessa äro synnerligen karakteristiska för arterna af slägtet Illenus, men finnas äfven hos många andra Trilobiter. Såvidt jag kunnat finna, beskrifves sådana för första gången af MUuR- OHISON i Silurian System !). MUuRrRCHISON säger nemligen i dia- gnosen till Bumastus Barriensis ”): »Surface of the whole animal (testa) covered by extremely thin, apparently imbricated la- melle, the edges waved or vermiform, the intermediate spaces studded with minute dots», samt hänvisar till Pl. 7 bis, fig. 3 c—d. MURCHISON beskrifver således här den för JIllcenus karakteristiska skulpturen 3). BURMEISTER har sedermera nog- grant och träffande beskrifvit sådana terrasslinier hos en JIllce- 1) I >Ant. om WAHLENB. Il. crass., p. 13, noten 1, har jag på grund af BARRANDES auktoritet anfört BURMEISTER såsom den förste, som beskrifvit och fästat uppmärksamheten på dem. 2) Sil. Syst., p. 657. 3) Han anmärker dock längre ned, att han endast anser den såsom en artkaraktär, då han hvarken sjelf funnit den hos »Illenus crassicauda WAHLENB> [= I. Esmarkii (SCHLOT.)] från Husbyfjöl eller sett den omtalad af svenska eller ryska författare. BIHANG (TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 27 nus och en Asaphus, hvarvid han fullt exakt uppfattat deras form och uppkomstsätt !). BARRANDE har derefter studerat dem hos några Böh- miska Trilobiter, samt lemnat en vidlyftig och grundlig fram- ställning af desamma (Syst. Sil. de Boh., p. 235—237). Han gifver dem namnet »plis-sillons». I den tyska öfversätt- ningen af min nyss anförda uppsats ?) har jag närmare beskrif- vit dem hos flcnus ecrassicauda (WAHLENB.) I den svenska af- handlingen omnämnas de deremot kortare och har jag der för dem användt namnet »veckfåror», varande endast en öfversätt- ning af BARRANDE'S »plis-sillons». Detta namn har jag här, så- som nyss är nämndt, utbytt mot det, såsom jag hoppas, mera betecknande terrasslinier, då de uppkomma derigenom, att skalets yta visar terrasslika afsatser. Beträffande deras när- mare beskrifning får jag hänvisa till BARRANDE och BURMEISTER. Den senares skildring af dem hos Asaplwus sp. framställer dem synnerligen träffande och torde det tillåtas mig att här åter- gifva en del af densamma, då någon bättre ej kan gifvas. Han säger derstädes: »Diese Skulptur besteht nun auf der oberen Schaale aus feinen Linien, die nicht eigentlich vertieft sind, sondern dadurch entstehen, das die Schaalensubstanz terrassen- artig abfällt, so dass immer eine Linie durch eine zwar äus- serst niedrige, aber sehr scharf markirte kleine Stufe ange- deutet wird. Nichtsdestoweniger ist die Schaale nicht allmälig dinner, sondern sie steigt hinter jeder Stufe langsam wieder etwas an, und erreicht dadurch an der nächstfolgenden Stufe dieselbe Dicke wieder, welche sie an der vorhergehenden hatte. Diese Angaben gelten fir sämmtliche Linien, keine einzige ist vertieft eimgerissen, sondern alle sind erhaben»>. Terrasslinierna följa på hvarandra än tätare, än glesare. Då de förekomma mycket tätt tillsammans, såsom på pannan och pygidiets rhachis hos I. crassicauda (WAHLENB.), likna de mera upphöjda åsar och dälderna dem emellan få ett !) BURM. Neue Beob. iiber Trilob., p. 80, taf. 1, fig. 18—19. Det Illenus- pygidium, härstammande från ett nordtyskt diluvialblock, hvars skulp- tur han der beskrifver och afbildar, tillhör ej såsom han antager, och jag i min ofvan anförda afhandling enligt BARRANDE uppgifvit, »I. erassicauda WAHLENB. [= I. Esmarkii (SCHLOT.)], utan I. Chiron HOLM. BURMEISTER anmärker visserligen hos detsamma några olikheter från hans förra beskrifning af denna art, såsom att sidorna af rhachis äro konkava, hvilket just, förutom skulpturen, är synnerligen karak- teristiskt för I. Chiron. Pygidiets hörn äro felaktigt tecknade, men detta beror på, att de äro skadade hos originalet. 2?) HoLM. Bemerk. iiber Ill. crass., p. 568. 28 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). plogfårartadt utseende. Den ena sidan är likväl brant och den andra mera sluttande. När de blifva glesare, framträder terrass- formen tydligare. Ytterligheterna äro naturligtvis förenade genom alla möjliga öfvergångar. Terrasslinier förekomma på alla kroppsdelar, dock äro de sällsynta på hypostomat. Aldrig saknas de i hufvudets framkant samt på medelsköldens och de fria kindernas omböjda del jemte rostrum, på hvilka delar de äro ställda mycket tätt, parallela med ut- och inkanten. De saknas vidare aldrig på thoraxledernas och pygidiets facett, samt på pygidiets inre, omböjda lamell. Hos somliga arter betäcka de skalets hela yta, t. ex. hos I. Chiron, under det de hos andra äro inskränkta nästan endast till ofvannämnda delar. Punkter och gropar hafva sin plats på deras långsluttande del. I några fall har jag iakttagit, att terrasslinier kunna uppkomma äfven af punkter, som ordna sig i rader och närma sig hvarandra. På skalets inre sida äro terrasslinierna ofta rätt tydliga, såsom BURMEISTER äfven anmärker, fast svagare, och ej så branta på den tvära sidan. Såsom redan BARRANDE påvisat, är deras tvärbranta sida på skalets ryggsida städse den bakre, äfven då de bilda större eller mindre vinkel med kroppens axel. Detta är äfven förhållandet på undersidan af pygidiets inre, omböjda lamell. På hufvudets omvikta fram- och utkant, samt rostrum är det deremot den främre sidan, som är brant. Följer man skalets yta, är det således tvenne riktningar, som göra sig gällande och dessa mötas i pygidiets bakkant, som derföre begränsas af tvenne terrassliniers tvärbranta sida. Vid öfvergången från öfre till undre sidan i hufvudets fram- kant följa de deremot på hvarandra i samma riktning. På thoraxlederna äro terrasslinierna vanligen mer eller mindre parallela med dessas längdutsträckning och bilda gerna en båge på rhachis. Hos några, såsom I. crassicauda och I. Es- marki, förekomma dock ett antal korta, skarpa terrasslinier på pleurornas inre, plana del, nästan vinkelrätt ställda mot dessa, och parallela med kroppens axel. Dessas yttre sida är len tvärbranta. Att detta ej strider mot det ofvan sagda, framgår deraf, att de yttre af dessa korta terrasslinier framtill förlänga sig, i det de böja sig utåt och öfvergå på facetten. Beträffande terrassliniernas förekomst och närmare anordning -: för öfrigt hänvisas till artbeskrifningarne. Hoprullning. Alla arter af detta slägte synas hafva egt förmåga att fullständigt rulla sig tillsammans, ehuru samman- BIHANG TILL K. SV; VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 83. 29 rullning ännu ej är konstaterad hos ulla, af hvilka fullständiga exemplar äro kända. Fullständig sammanrullning har iakttagits hos följande svenska arter: Esmarkii (SCHLOT.). oblongatus (ANG.). centrotus (DALM.). Linnarssonit HOLM. Angelini HOLM. . Barriensis (MURCH). Ej fullt sammanslutna, ehuru starkt sammanrullade, exem- plar hafva funnits af: I. sphericus HoLM. I. serobiculatus Horm. I. Chiron HoLM. I. erassicauda (WAHLENB.). För sammanrullningens mekanism har BARRANDE redogjort, och VoLBorRTH har hos »Illcenus crassicauda WAHLENB» [= I. Esmarku (SCHLoT.)] noga beskrifvit thoraxledernas byggnad och sammanfogning, hvarigenom en sådan böjning kan åstadkom- mas!). Deremot har jag ej sett omtalad en egendomlig inrättning vid sammanslutningen af hufvudet och pygidiet hos vissa arter af Illenus, hvarigenom de vid fullständig sammanrullning måste sluta sig mycket tätt och fast intill hvarandra. I sjelfva fram- kanten af hufvudet förekommer nemligen en upphöjd, fram- springande, skarp kant, antingen endast på medelskölden eller ock fortsättande sig en längre eller kortare sträcka i kanten af de fria kinderna. Genom denna utspringande skarpa kant bildas då en fals, i hvilken pygidiets utkant vid sammanrullringen griper im. Denna har jag derföre kallat falslinien. Den kan, så- som nyss är nämndt, fortsättas på kinderna nära intill dessas spets, såsom hos I. Chiron Horm, och då omfattas hufvudets fram- och sidokanter fullständigt af pygidiets kant, eller också sträcker den sig endast ett stycke bakåt på den fria kinden, då omfattningen ej blir så fullständig. Hos I. Esmarkii (SCHLOT.), der detta senare är förhållandet, blir dock föreningen derigenom synnerligen stark, att kindernas kant öfvertväras af en sned- gående fåra, 1 hvilken pygidiets kant vid sammanslutningen bassaruan.. Se tat. II) föö2. Metamorfoser har jag ej haft tillfälle att iakttaga hos någon af de svenska arterna. Mycket små exemplar äro ytterst säll- DIEVOTB Russ, Prloba pa (- INNNNNA 30 = GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN). synta !), och några fullständiga äro mig ej bekanta. Ej heller hafva af VOLBORTH och SALTER några metamorfoser iakttagits. BARRANDE deremot har beskrifvit sådana hos några Böhmiska arter och får jag derföre angående dessa hänvisa till honom 2). Storlek. Arternas storlek varierar naturligtvis hos detta på arter så rika slägte inom ganska vida gränser. I allmänhet äro de medelstora Trilobiter. Medelstorleken inom slägtet representeras ungefär af I. Esmarktu (SCHLOT.). Arterna med endast 8 thoraxleder synas utan undantag tillhöra de mindre och minsta. De minsta beskrifna arterna torde derföre också utgöras af de åttaledade I. parvulus Horm och I. minimus (Vorz.). Bredden mellan ögonen är hos den förra endast 4—5 mm. Störst synes I. Barriensis (MurRcH.) hafva blifvit. Den af SALTER (»Mon. Brit. Trilob>, pl. 27, fig. 2) afbildade hufvudets medelsköld visar en bredd mellan ögonen af 78 mm. Bland de svenska arterna har I. vivax HoLm uppnått den an- senligaste storleken. Ett exemplar från Trinucleusskiffern torde hafva haft en bredd mellan ögonen af minst 75 mm., således knappt mindre än I. Barriensis. Af I. gigas Horm har jag funnit pygidier med en bredd af 64 mm. Sliägtskap. Slägtet Illenus står synnerligen isoleradt och bildar en mycket naturlig grupp, inom hvilken arterna sins emellan äro på det närmaste förbundna. Öfvergångsformer till andra grupper och slägten saknas. Såsom BARRANDE visat, är det knappt mer än fyra slägten, till hvilka ZIllenus har någon affinitet, nemligen till Asaphus genom detta slägtes subgenus Isotelus, till Aeglina, till Nileus och till Bronteus. BARRANDE har redogjort för skilnaderna dem emellan?) och jag har dertill nästan intet att tillägga. BARRANDE'S. förmodan, att hypostomat hos Zllenus och MNileus skulle vara skiljaktigt, har till fullo bekräftat sig, men någon väsentligare skillnad mellan hypostomat hos Illenus och Bronteus finnes ej. Hans upp- fattning af thoraxlederna hos Nileus synes ej vara fullt riktig. Till dessa trenne kommer numera möjligen det ofullstän- digt kända IZllcenopsis SALTER. Detta uppfördes af denne, såsom 1 det föregående är nämndt, med tvekan såsom ett Sub- !) Med undantag af I. Linmnarssonii HOLM, af hvilken art i Leptena- kalken i Dalarne ganska små exemplar af pygidiet och hufvudets. medelsköld ej äro sällsynta. ”) BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 676. 3) BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 678, 837. BIHANG TILL K: oSV> VETSAKAD: HANDL. . BANDS fe N:O: (0. 2 genus under Illcenus, men måste enligt min öfvertygelse be- stämdt skiljas från detta. Harr har uppställt och beskrifvit ett slägte Illenurus med arten I: quadratus Harr 18631). Min kännedom om detta och dess enda art är för ofullständig, för att jag skulle våga yttra mig om dess förhållande till Illenus, till hvilket det genom pygidiets form synes närma sig. Det uppträder i N. Amerika på en lägre nivå än Illenus. Horisontal och vertikal utbredning. Slägtet Illenus har uppträdt endast och allenast under Si- lurtiden ?). Det visar sig med typiska arter omedelbart efter primordialfaunans försvinnande, och når sitt kulmen inom mel- lersta och öfversta delen af Undersiluriska formationen. I den Öfversiluriska uppträda de från de typiska mest afvikande formerna med subgenus Bumastus, och med detta utdör slägtet, dock ej fullt nående denna periods slut. Då det dertill före- kommer ganska artrikt, utgör det ett för Silurformationen synnerligen karakteristiskt slägte, i Undersilur representeradt af Illenus i inskränktare bemärkelse, i Öfversilur af Bumastus, hvilka således komma att utgöra ledfossilier för dessa forma- tioner. Gränsen mellan dessa begge underslägtens tillvaro i tiden är dock ej fullt så skarp, som man förr föreställt sig. I England och Amerika uppträder nemligen Bumastus redan i Undersilur och arter af subgenus Illenus sträcka sig der upp i Öfversilur. Härvid må man dock ihågkomma, att man ännu ej fullständigt kunnat enas om gränsen mellan dessa båda formationsgrupper, samt att denna till följd häraf drages något olika af olika författare och inom skilda silurområden. Afven torde månget misstag hafva insmugit sig vid ett lagers hän- förande till den ena eller andra af dem. Slägtet är utbredt öfver hela verlden och har träffats nästan öfverallt, der fossilförande siluriska bildningar blifvit under- !) HALL, 16th. Reg. Rep. univers. New York, Albany 1863, p. 176, pl. VII, ND2-b0- ?) Såsom denna nemligen uppfattas och begränsas af BARRANDE, MUR- CHISON och LINNARSSON. 1 SÅ GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET 1LLZNUS (DALMAN). sökta. Någon dess föregångare inom Primordialzonen kan ej med säkerhet uppvisas. För större öfverskådlighet lemnas här nedan en efter län- derna ordnad öfversigt af arternas utbredning. 1. Sverige. Af de 19 arter, som här äro beskrifna från Sverige, till- höra, såsom den nedan följande tabellen visar, 17 Undersilur och endast 2 Öfversilur. Alla i Undersilur förekommande tillhöra sub- genus Illcenus, de tvenne Öfversiluriska deremot Bumastus. I Sverige är Illenus således inskränkt till Undersilur, Bumastus till Öfversilur. I likhet med flertalet Trilobiter förekomma arter af Illenus hufvudsakligen i kalkstenar, samt äro sällsyntare eller saknas i verkliga lerskiffrar !). De torde derföre företrädesvis hafva haft sitt hemvist 1 renare, ej alltför djupt vatten ?). Orthocerkalken är det äldeta lager, i hvilket Illenus upp- träder inom Sverige. I denna förekomma 4—5 arter. I dess lägsta del, Undre röd Orthocerkalk 3), och hvad som ligger 1) Jemför Skåne, der skifferafsättning under silurtiden företrädesvis egt rum, med 2 säkra arter, och Dalarne, der kalkafsättning varit förherr- skande, med 11. 2) När tillförseln af lerslam blef för stor eller af en viss beskaffenhet, synes den hafva inverkat skadligt på en del arters utveckling. De dogo ut eller förkrymptes. Hvad detta senare angår, vill jag erinra om den mergelartade röda Orthocerkalk, som förekommer öfverst vid Ljung i Östergötland. TÖRNQUIST har först påpekat den ringa stor- leken af de i "densamma förekommande försteningarne jemförda med exemplar från andra håll (TÖRNQUIST, Geol. resa gen. Sk. och Österg., p. 63). Liknande är förhållandet med den röda Trinucleusmergeln vid Råsnäset och Rödbergsudden i trakten af Motala. Ett undantag härifrån synes den på Trilobiter så rika röda Trinucleusskiffern i Vestergötland göra, der några sådana förkrympta former ej äro iakt- tagna. Egendomligt är dock det talrika uppträdandet af slägten och arter, som sakna ögon, inom detta lager och hvilket förhål- lande måste hafva någon grund. Utom de tvenne Illanus leptopleura LINRS. och I. Angelini HOLM, hvilka äro de enda af slägtet i Sverige. som sakna ögon, förekomma der arter af Agnostus, Ampyx, Dindy- mene, Dionide, Telephus samt framförallt Trinucleus, hvilka synas hafva saknat ögon. Kanske ock att, hvad Trinucleusskiffern beträffar, de förkrympta eller blinda formerna, och afsättningen af hufvudsakligen röd lera, kunna bero på ett stort djup. De talrika blinda formerna tyda, såsom mig synes, ditåt, och Challenger-expeditionens undersökning af de stora hafsdjupen och dess bottenslam synes äfven gifva stöd härför. 3) LINNARSSON har delat Orthocerkalken i: Undre röd, Undre grå, Öfre röd och Öfre grå, en indelning, som, ehuru den ej är strängt veten- skaplig, likväl är tillämplig på flera af våra Silurområden, "och som jag här bibehåller. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 33 der under, saknas det. Deremot uppträder det genast i den Undre grå med arterna I. Esmarku (SCHLOoTt.) och I. centrotus (DALM.). Den förra är den inom Sverige allmännaste och vidast utbredda arten och är tillika en bland de för denna horisont mest karakteristiska försteningarne. Den saknas aldrig, der Undre grå Orthocerkalk Upplrader I. centrotus är vida sällsyntare såväl hvad utbredningen, som individantalet beträffar (Ög ss Ners, Dal.). I öfre delen af den Öfre röda Orthocerkalken träffas I. Chiron Horm sällsynt (ÖL, Dal.), för att sedan i den Öfre grå derstädes blifva mycket talrik och för denna horisont synner- ligen karakteristisk. På samma horisont är den äfven funnen i Vg. På hvilken horisont I. tuberculatus Horm och I. lineatus (ANG.) uppträda, är obekant. Den förra tillhör otvifvelaktigt Orthocerkalken. De äro endast kända från Östergötland. Inom Chasmopskalken når slägtet sin största utveckling, hvad arternas antal beträffar. Åtta arter äro härifrån bedkfha. På gränsen mellan Orthocerkalken och Chasmopskalken uppträder i Dalarne I. crassicauda (WAHLENB.). Den stiger der- ifrån upp i det senare lagrets lägsta del. Någon bestämd ord- ningsföljd, i hvilken arterna inom Chasmopskalken för öfrigt uppträda, kan jag ej uppställa. Dock inträffar det märkliga, att trenne af dem äfven finnas i Leptenakalken, ehuru de, med undantag af I. Linnarssonir HOLM, som i en förkrympt form synes förekomma i Trinucleusskiffern, helt och hållet saknas i mellanliggande lager. Deras geografiska utbredning är följande: L sphericus Horm: Dal., van I. scrobiculatus är Dal.; I. oblongatus (ANG.): ÖL; I. parvulus HoLrLM: da allas Horm: Dal., ÖL, Vg.; I. gigas HoLm Vg., Ög.; ; dk HoLM: Ög. Dessa trenne senare äro gemen- samma med Foptnkallien: Trinucleusskifferns artrikedom är ej så stor. Det skick, hvilket Illenusarterna i detta lager finnas bevarade, är vida sämre än 1 något annat. De äro i Vg. och Ög. endast kända från den röda mergelskiffern och i dena äro de med sällsynta undan- tag mer eller mindre vanställda, då det starkt spheriska huf- vudet och pygidiet vanligen genom tryck äro krossade, och således form och proportioner svåra eller omöjliga att iakttaga. Skalet är äfvenledes sällan väl bevaradt, utan antingen helt och hållet genom lösning aflägsnadt eller ock så starkt vittradt och anfrätt, att dess skulptur alls icke eller endast i sällsynta fall kan iakttagas. Arterna hafva derföre också hitintills med undan- 5 34 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN). tag af I. megalopthalmus, varit nästan okända. Om deras verti- kala utbredning inom lagret saknas iakttagelser. Med Chasmopskalken och Leptenakalken är, såsom ofvan är nämndt, I. Linnarssonii Horm gemensam, hvilken i en förkrympt form torde finnas i Trinucleusmergeln vid Råsnäset och Rödbergsudden i Östergötland. Först i Leptenakalken synes denna art nå sin fulla utveckling, hvad storlek och indi- vidernas talrikhet beträffar. Gemensam endast med Leptena- kalken är I. viwvax Horm (Vg.), men denna förekommer der- emot derstädes mycket sällsynt. I. megalophthalmus (LINRS.) (Vg., Ög, Sk.) är karakteristisk för Trinucleusskiffern, men stiger derifrån, enligt LINNARSSON, upp i den allra lägsta delen af Brachiopodskiffern, Staurocephalusskiffern. Helt och hållet inskränkta till Trinucleusskiffern äro I. leptopleura Laisrs. (Vg.) och I. Angelini Horm (Vg., Ög.), som båda sakna ögon. Braclhiopodskiffern torde innesluta några arter, men förutom I. megalophthalmus (LINRS.), äro de hittills endast funna i så fragmentariskt skick, att de ej kunnat bestämmas. Från lägsta delen, Staurocephalus-skiffern, anför TULLBERG från Skåne I. cfr. Salteri BARR. 1). Leptenakalken i Dalarne är synnerligen rik på individer af detta slägte, rikare än något annat svenskt lager. Arternas antal är det oaktadt endast 4. Alla dessa synas hafva fort- lefvat från Chasmopskalkens och Trinucleusskifferns bildnings- tid ?). I. Linnarssonii HoLMm genomgår hela lagret och utgör för öfrigt en bland Leptenakalkens allmännaste försteningar. I. fallax Horm är dernäst allmännast och kan ej sägas vara inskränkt till någon viss horisont. I. gigas Horm och I. vivax HoLM äro deremot sällsyntare. Öfversiluriska formationen. På Gotland representeras slägtet af minst 2 arter af Subgenus Bumastus, I. barriensis (MURCH.) och I. insignis HALL. Från Skånes Öfversiluriska lager, som till större delen ut- göras af lerskiffrar och sandstenar, äro inga arter af slägtet kända. 1) TULLB., Skånes grapt., p. 17. Jag har ej haft tillfälle att se exem- plaren och har således ej kunnat upptaga arten. 2?) Man skulle häraf känna sig manad att undersöka, huruvida icke Leptzenakalkens Trilobitfauna äfven för öfrigt utgöres af arter, som lefvat qvar från dessa tider. ÅAnnu har visserligen Leptenakalkens, i många afseenden så intressanta, Trilobitfauna ej varit underkastad någon genomgående granskning, men, hvad arterna beträffar, synes detta dock i allmänhet ej vara förhållandet. BIHANG TILE Ko SYV. VET Flera arter hafva, så .-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 8. 30 som vi således se, en ej obetydlig geografisk utbredning inom Sverige och, om vi taga tabellerna öfver Ryssland och Norge i området för några af dem siluriska hafva en ännu vidsträcktare utbredning. betraktande, så finna vi utbrednings- betydligt vidgadt. De tvenne Ofver- Båda före- komma nemligen i England, och åtminstone Z. insignis HALL i N. Amerika. Öfversigt af arternas vertikala utbredning. | Under-Silur. ac) la | Fell Su Si SE | = [TAS SN ANETTES NNE i Be ES DE SA fe SA SS es CR fär 2 Ny såll oj SI ce = | 33 FR NOA ES K-G SN ÖRE ER RR TA = 3 Kn rk SL Så br SAN EE NINE NSI ET BS EN GLES NEN ES a ER ES AR AES | [=] z 5 2 a 7 | - | i H = cn a Igen a | > | = 2) EH i Iles AASE RR rr AT ST EN [Er AT TE GS GA fe fä lie = e ES (a) . . WIERD RU (BOHLÖT 3 ss === —|—/|X Ir gener Oas (CDATM )aooos-c--==ca — I] —]X | US GJVVROTUELOTN ma dessrsscosercooc =|= 50" | I. tubercwlatus HOLM ..--------- — | —/|X | | | RT ine dtusr CANE.) sridoooner och —|—/| 12? | | | LZ. erassicauda (WAHLENB.)--- | —|—|—]— | X| jo iserobiculatus: HOLM ::---s--- —| 11) X | I. sphericus HOLM ...ccocoo------ ——/—1— | X| I. oblongatus (ANG) ------------- NNE Sa | | WdRpäarvulas HOLM... Ill. EES UR alba EOTM. Ede —1 1-1 XE URIN OG SKEN O TIM Baal Lod —|— | — FN Xl) =EX I | J& Lännarssomi HOLM ss--s-oo ENE ESR "F USTA ASA EMS ERE RIS 4 | I | £ leptopleura LINRS.....-.------ SNES NS | METE NA Ng e lin OTEM LG dos AE (EEE ERS TEE SING | I. megalophthalmus (LINRS.).- | —|—|—|—1|=- | SAS MEAN RR a 2EL OMP III IiDlalS ENE] ONE I I. (Bum.) barriensis (MURCH.) | — | — |] —!—|—|—|—/—|—|—IJ| X | I. (Bum.) insignis HALL.....-- el Xx TE FR ENE NT fee = Arve ——— 17 2 — RR 36 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). 2, Danmark (Bornholm ”). I. megalophthalmus (LINRS.) ”Trinucleusskiffer. 3. Norge ”). | | Under-Silur. Öfver- | LA Nfeen it bd er AT | | Silur. Ert: | Et: 43 EDO: | FIEBMARRVN (BEBOS) seb ooderoos rss > | [. centrotus (DATMG) fear Ba Sann 05 tr OL Ba X JE VALLAR ELO TMS Fss0 a SEEN AESE TAN a = Xx | IT ( Bum). barriensis (MURCH) oooooo------ = — = X | 2 [ör TEN KJIJERULF har i »Veiviser» gifvit namnet I. glaber åt en i Kristiania museum befintlig Illenus från trakten af Kristiania och Et.43). Namnet åtföljes ej af någon diagnos, utan endast af en ganska otydlig träsnittsfigur, hvarföre arten ej kan anses vara säkert bestämd. Den har också af LINNARSSON och TÖRN- QUIST indentifierats med olika arter, af den förra med tvekan med hans art I. limbatus [=1. fallar Horm], af den senare med I. Linnarssonit Horm. Se vidare härom under artbeskrifnin- garne till dessa tvenne arter. BRrRÖGGER uppräknar och afbildar från det Trondhjemske ?) tvenne arter såsom J. sp., den ena från Trinucleussandsten, Pl. II, fi 13, den andra från Pentameruskalk, PLIIESFEIONEDEe funna fragmenten äro allt för ofullständiga att kunna bestämmas. 1) Enligt JOHNSTR., Pal. Dann. på Bornh. 2) Enligt: KJERULF, Veiviser; BRÖGGER, Die sil. Et. 2 und 3; samt egna iakttagelser. 3) KJERULF, Veiviser, p. 12, 14, £. 28. 2) BRÖGGER, Trond. felt. midl. Afd. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. dh 4. Ryssland '). AR TOLe ST: | I. Wahlenbergii(EICHW.)(SCHM. [YEN es SNS Mört BE SUNE ANDRIS | I. Esmarkii(ScHLot.) [=I. Dal- mani VOLB. (SCHM. Rev.)]------ I.tauricornis KUT. (SCHM. Rev.) I. Schmidti NIBSZKE. (SCHM. Rev.) | I. oblongatus (ANG.) (SCHM. Rev.) I. fallax Horm [= I. limbatus LINES. (SCHM. Rev.)] ---------- I. Roemeri VOLB. (SCHM. Rev.) I. centrotus (DALM.)(VOLB. Tril.) | I. muticus (VOLB.) (VOLB. Tril.) | I.triodonturus VOLB. (VOLB. ISNÖLDA BOT AA I. capricornis HomMm [= Z. Schmidtii Var. VOLB. Neue Ill.] I. minimus (VOLB.) (VOLB. Tril.) I. triquetrus (VOLB.) (VOLB. na) AR St SIR en ne | I. Linnarssonii Horm [= I. Ru- dolphii EICHW. Let. Ross. ?)] | I. (Bum) barriensis (MURCH.) (ScHM. Rev.; KEYS. Reise)... - Under-Silur. Öfver-Silur. | EG RASER EEG. [ES JEE3AG. EH Is KA !) Enligt: SCHMIDT, Rev. der ostbalt. sil. Trilob. (= SCHM. Rev.); VOL- BORTH, Russ. Trilob. (= VOLB. Tril.), och Neue ehstl. Illenen (= VOLB. Neue Il1.); EICHWALD, Leth&ea Rossica (= EICHW. Let. Ross.); KEYSER- LING, Reise in d. Belsckoraland (= KEYS. Reise). FR. SCHMIDT'S in- delning af Silurform. i Ryska Östersjöprovinserna i ofvan anförda arbete har följts. Det har varit mig omöjligt att med visshet be- stämma, i hvilket skikt, enligt SCHMIDT's indelning, arter, som upp- tagits efter VOLBORTH och EICHWALD, men ej omnämnas af SCHMIDT, äro hemma. Tecken för dem saknas derföre i kolumnerne. De till- höra dock samtlige Under-Silur. Enligt hvad ofvan i inledningen är yttradt, har ingen hänsyn kunnat tagas till EICHWALD'S arter i Leth&ea Rossica och De Trilob. observ.. med undantag af Z. Budolphii E1ICcHW. (Let. Ross.) och I. Wahlenbergii, hvilken senare upptagits på SCHMIDT'S auktoritet. 2) Se nedan under artbeskrifningen till I. Linnarssonii HOLM. 38 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). 5. Britannien '). | Under-Silur. Öfver-Silur ?). | | af ATT Its er | > E = = z EN 5 | 253 Slå ss HEVEg Ve svenk OKS SN Ee CATS ESKS X | MET SVGuT CU SONG SAT SS = Sek re SAS RN Te MSS Rp Eno GAS ANDE ORSSS ES See ena RS | TAN orm anv SAT 4 a a SES SN | TB EKO TD Me Dj 5 BAS SSA SRA ER SERA ON SE = = 23 | ST äm ski SÄTTRA LIE KR NISSE NAN | Hoel anis. SA. ora KÄR RER NES I | FoLIEROrtio ekv SAT mise Sr a a — |] —]X | | FLSPT BT Te NS Aspa bese oe dk DIA IN ps SK HINNAS | EM a7:s fra (GANS Arne) es SE DRA ma fn RIDA | |I LT: ALROPOS OM HSA TID kod 2 dr LSS fart RA RSKR NGN ANV OAL OSV SAST syo or SER. 1 JSA9T 19r 0 0 Rae ED RES ByemUurus SATT SSI IKENG 10128 Lik Teg SUNE PE Ulner AN JA (Bum) EMäee anm VIS ATRDI EKA UNNI NORR IEA I. (Bum.) barriensis (MURCH.) ---------- ll EA TEN (CB MMS) CE va Das IS ATIT oss AT NE a fa ES IS (Bums: -WnsignisdEkATD tes oososs.s sara fr RE a | Xx SA AE | äl Bö. 115) 1/ FENA ENE EA 17 1) Enligt: SALTER, Mon. Brit. Trilob., jemte RoB. ETHERIDGE, The anni- versary address of the president. Quart. Journ. Geol. Soc. Vol. XXXVII (1881), Proceedings of the Geolog. Soc. of London, p.-37. London 1831. 2?) Mycken meningsskiljaktighet råder, angående gränsen mellan Öfver- och Under-Silur. Här är den dragen enligt MURCHISON mellan L. och U. Llandovery. 3) HICKS, Rocks of St. David's, p. 184. Denna art, af SALTER samman- blandad med I. perovalis MURCH., afskiljes af HICKS, som tillika visar dess förekomst i Arenig, der den verkliga I. perovalis saknas. +?) = Bosenbergii SALT. (ej EICHW-.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 39 6. Frankrike (Bretagne). VR RSA Under- | Öfver- Silur. sd Silur. | | i Beaumonti (ROUAULT) (Mém. surles Trilob., p. 321) Ng | I giganteus BURM. (Organ. der IrilöD.).tooo...-..-- 7. Böhmen '). rn | II. Under-Silur. III. Öfver-Silur. | Nr Er DD. E. E.G. |H. Oxledö sa [Re d 1./d 2./d 3.|d 4./d 5.e 1.1e 2. | | ERA ODEN OTIS AR Ryno sroscertoccoen aa FE (RS | | HANG UGUSE BARR moccco oe stecess iden MS WIEN oftemvierusi BARR ooooroesss5sn-- Sr RS | | LR GADS ARR sen ssd eo Ssosrreastn | RS MSEK GTA ARR aa bod oooocescr scr = RSA | EN ALE ND ARR aa oas sdadsnss ctr SENXR HEN distinetus, BARB.. oto SI Eat Il —-!] Xl —) X TEKERUN SJUGA SBAB Ri usvecdssgronses = NNE X TNF ECADG NAR 28025 23 RNA SER SA EES NR Sn MAPS 2 RS IE SACKeT TB ARBE Na see or adsso scar NES UAWERR SUN g er vr BARRIREr Ste e semdrsttre NN NN NRA JG hospes SPARRIS EEE == NEN ENN RS | JL9 OD DITSINFRL 2220 2 ASKAN ANNE fe Fr I. Wahlenbergianus BARR....-- LE se RR UPPZerdlert IBABBI ooo dess = SN IRS I. (Bum.) Bouchardi BARR. .../—] —| — | — | — SNES I. (Bum.) tardusBARR. -..------ RA NORS | —] 6| 31) 2/ 4 2 UOISN 4 Blge EN 6 säl a2 15 2 SE kg 1) Enligt BARBANDE, Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 284. 40 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN). 8. Bayern (Franken). IE v Under- Öfver- | SE Silur. Silur. I. (Bum.) franconicus (MÖNST.) (Beitr. zur Petr.- G KUn de EE SA a NA RAR BS RANN SME Li Jr Si — Xx I 5 | i | Utom Bum. franconicus beskrifver MUNSTER ett pygidium, under namnet Bumastus? planus (Beitr. zur Petr.-Kunde, p. 43, Taf. V, f. 18). Figuren är likasom den förra artens ytterst otydlig. Enligt BARRANDE (Syst. Sil. de Boh., p. 677) är Bum.? planus Mönst. ej skild från Bum. franconicus MÖNsr. 9. Spanien och Portugal. ÅA t L Under- | Öfver- RAL | Silur. | Silur. I. hispanicus DEVERN. & BARR. (Foss. sil. d' Almad. )] [SJ OLA) or de RT Ca AR MARINEN | I. Sanchezi DE VERN. & BARR. SER sil. d"/Almad.) (SÅ OJ ENN SV 00 er DR OR LINE EL ANARG. INR SIKA LO 2 | I. lusitamicus SHARPE (Geol. of Ouorta), foga | | | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. Al 10. Norra Amerika. Under-Silur. Öfver-Silur. | E ka EE | =ule e SINE & al 2lolz = = 0 EE (= a ER A ENE 22/58 vo [9] So | = Ta EE & for oo N IH & le 8 a SN FAT BEI [080 5 SARS IS SES LR EM RENSSEE 8 = SN SN gr a SN SN EA EN ee] AE I a 0 Gr | MS EA ESA [ej RS ERNIE le ol mo ii Kollo SI | RR 2 lö lr |A 5 IB le 715 1&1)5 (2 )s [SIB|F|5) |A | SÄL Sv SAS |) | | [CC] I | B | | I. arcuatus IBILL. (Pal. foss.)) NE IX | | I. consimilis BILL. (Pal. foss.) > XX | I. consobrinus BILL. (Pal. foss.) > 20 I. fraternus BILL. (Pal. foss.) > X I. incertus BILL. (Pal. foss.) Can. | X | I. simulator BILL. (Pal. foss.) > Xx ol I. tumidifrons BILL.(Pal.foss.)) Nf. | X | I. areturus HALL (Pal. New- | York; BILL. Can. Nat. and! fCan. | EGG) cons rn HESSE NORELEN NE nn FANA | I. Bayfieldi BILL. (Can. Nat. | Falel ae TID) SAN Can. |—|X I. eclavifrons BILL. (Can. Nat. Nai AGNE) SA EESNES > —1 XX | är globosus BILL. (Can. Nat | (PHONE AE HefONIG) Le AE EN RNA Can. |—|)|X I. vindex BILL. (Pal. foss.)--- > = SZ I. americanus BILL. (Can. Nat. | ANKE GE OL. askan sb soker NG > i | I. latidorsatusHALL (Pal. New- | -- Neoylio)) TE FS SS VARUNR STD a NEG Hl = TE Id | 1) Can. = Canada, Ill. = Illinois, Kent. = Kentucky, Nf. = Newfoundland, N.Y. = New-York, Oh. = Ohio, Pen. = Pennsylvanien, Verm.— Vermont, Wis. = Wisconsin. 42 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). — ? ?seemoems=———soo=======os== Rep. u. New-York)-...------ I. (B.) cuniculus HALL (20 Reg. Rep. u. New-York)--- UU. (B.) barriensis (MURCH.)| (CAMBERLIN, Geol. of Wis.)] I 8 Aer ofer kr: | 2 MES = ga | | I ovatus CONR. (BILL. Can. Nat. and Geol.; HALL Pal. Can. | INNE YO) ee so ae | I. taurus HALL (Rep. Progr.| | NS. SSUury)) = Ei LL NE Wis I. anyusticollis BILL. (Can. ING: faner Greg) ERE eSeSe rr iCan | I. conifrons BILL. (Can. Nat. | FJ 0Ve LAG ONE ESA SERENA MEDA San Ur bo | I. Conradi BILL. (Can. Nat. Enso l (CE YKON) scen Les > | I. grandis BILL. (Can. Nat. ANA NRSOL)E=r SIST begTn | > I. orbicauda BILL. (Can. Nat. 9 0VO LE LE RON) SA Eee SEELE på > I. daytonensis HALL & WHITF. (ORO Fal VOLK ESe Oh.Wis. | I. imperator HALL (Rep. Prog.| IVVISEAD UR VS NES ooo kb oosda Wis | I. (B.) indeterminatus NY Nve COTT (31 Reg: Rep. u. N:Y)N Wis: f I. (B.) Milleri BILL. (Can. Nat. and Geol.; WALCOTT, New.l [| Wis. spec. of fOSSYLD. LER Irbe. Can. INEYG I. (B.) trentonensis EMM. (HALL, Pal. New-York)-..../Can.N.Y | I. (B.) armatus HALL (20 Reg. Under-Silur. Öfver-Silur. :uaddn13-09q9n0) "uddsSYIEY ÅÄZeYD "U9ISALLY IOALL JOLIG I H (2) so 3 = Ble Så ER EN SRS BIT! ISAre oo st lö 5 [21 5TlRA 3 leg | as 25 sten STESSE SR 5 ir 2 [BSI ES = Fr EA ag a NNE les lo) 235 oc & le 5 IBG co | i =S 2 ec 1-0 om [us] ig) & la 2 Jo S|e = FER ENS SE = S EE - ol SN [13 oj I (C) 3 Xx X< —1—| X =! —| X —l —l —I—1—/IX | — —l 1-1 —/X << X X RE Ng SS SA re a SG BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 43 Under-Silur. Öfver-Silur. I I | - — - — | | AN [SN Ia | äte | | 2) SN SR lane Isles! e sie ja ae ee SAN TS II S5RI8 Ale ae: oh = 2 ES EF [ES NET = EES Ö i PESTO KE a a Bil etik EE AN ob Ler or = SRS SER ESENTNERN B I 2 i [4] | Be i I > 2 ET EN FN SA ST SN CSN EN 0 = lr 223 BEE. KR RE FS a KEN [SN Fn kel ks 3 I Ile le lg IB|es js) ga Is) 52 la la lsloelRI8/e IH] | sukareLE BOSE FSE | = | | 7 = SN | os I | | | 4 | | 3 | | I | ' | | | | | | | | | | I. (B). cornigerus HALL (24 OT ERA | | | | Reg. Rep. u. New-York)--.| Kent. = SR I I || | I. (B.) insignis HALL (20 Reg. ang U| | | SERep: u. New-Mork)icllbict Wise le ell S I. (B.) iozus HALL (20 Reg. | Repr uu, New-York)-:-szo.cs | Wis. | —- 1 —]—l—|—' —I—/—1—/X I. (B.) graftonensis MEEK & | | WORTHEN (New. foss. from. | 1547 1197 20) To) Ar SA SAS ATEN TT. |J—-]l—-|l—|—— —I——/—!'X I spjut une of al) narr SA fö Cr 24 9 33 11. Asien (Himalaya !). AGA Under- Öfver- , Silur. | Silur. II THAT AO TAIS Pa 0 SA SAS NS ae AE TA Xx = I punetuosus SALT moooososeoo- oe INNE SAN Xx = 2 AY !) Enligt SALTER, Pal. of Niti. 44 GERHARD HOLM, TRLOBITSLÄGTET ILLJENUS (DALMAN). 12. Australien (Nya Syd-Wales !). | Under- Öfver- | | Silur. Silur. I ELESSVVAGIDUE 100 ET GGN WS MD ARI vjo = os sjak oe or oc e E SL se se a | Xx | — | | SE | 13. Nordtyskland (Diluvialblock). . Chiron HoLM (= I. centaurus DALM.)?). . crassicauda (WAHLENB.) ?). . Bichwaldi STEINH. ?). . Esmarkii (SCHLOT.) (= I. crassicauda form. typ. s. Dalmani STEINH.)?). . Schmidti NIESZE. ?). . Roemeri VOLB. (= I. grandis och I. crassicauda ROoEM.)”). . tauricornis KUT. ?). . Wahlenbergii (EICHW-.)?). . (Bum.) ? barriensis (MURCH.) ?), 7). NN NIANNNNKHN 1) Enligt DE KONINCK, Foss. pal. Nouv.-Galles du Sud., som derifrån anför med tvekan I. Wahlenbergi BARR. Detta namn har redan förut af BARRANDE sjelf förändrats till I. Wahlenbergianus, enär det förra redan af EICHWALD var bortgifvet åt en Illenus-art. 2?) Enligt STEINHARDT, In pruss. Gesch. gef. Trilob. 3) Enligt ett af prof. DAMES i Berlin mig godhetsfullt meddeladt exemplar. 4) Enligt FERD. ROEMER, Sadev. Diluv.-Gesch. 5) Jemte tvenne andra Bumastus-former, af STEINHARDT betecknade Bum. sp. a och b. BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. 45 Förteckning på alla beskrifna arter af slägtet Illenus. I. Subgenus Ill2&nus DAL. Grupp 1. Thorazleder 10. Känd Silur- = | | ända FN | | Beskrifning och É SN Artnamn. | AN kropps: | — = I | afbildning. el Gil | delar. le a | | SRS HA I. advena BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,| | PENHOSE DL OsEELO-—L0, RSA | Pla; förse | Hyp. | ST Bh. II. americamus BILLINGS|) Can. Nat.and Geol., p. 371; I -850; BILL. Pal. foss., p. 329, | | EFG" dp STA AT Hel. | X|—| Am. | I. Bailyi SALTER 1867. |Mon. Brit. Trilob., p. 192,| | PIE ECKSVETE TSE 147 VED | CCEIe TARA ESO GE IB rit I. Bayfieldi BILLINGS| Can. Nat. and Geol., p. 369, | | 1859. 10 spa FAS a SAS I NRAR | Eee Am: I. capricornis HOLM 1883. I. Schmidtii Variet.VOLB..| Neue ehstl. Illenen, P.| | [2] 0 VD LR OA gl 0 JARRE I ELSE ESSRS | I ' I. Chiron HOLM 1883. Taf.| Dysplanus Centaurus ANG. | | TNE = Pal. Scand., p. 40, Taf. | CAN TTIN kan Ear (CC). | gene mob.); I.Centaurus | | STEINEH. In preuss.Gesch. SefAREIODS P3 Et, LAT FS f Hel. NE Ny fl 0 af di Ran TRostr. X| SY. | I. consimilis BILLINGS| Pal. foss., p. 277, £. 263 1865. fE= Oaks Non AR EA Eel | lm | I. crassicauda (WAHLEN-|[ Entomostracites crassi- BERG) 1821. Taf. II, f.| caudaWAHLENB.,Petrif. 21—27. tell. Svec., p. 27, tab. II, f£. 5, 6)]); HOLM, Ant. om Wahlenb. Il. crass., | PES fba Vår tagletilocsl oEel XX —| Sv. T. | I. Davisii SALTER 1849. | Mem. geol. Surv. Unit. Kingd:y Dec: II, PI 25: Sf Hel. V AY I Bostr. | - Se 1) För utbredningsområdena äro följande förkortningar använda: Am. = N. Amerika; Aus. = Australien; Bay. = Bayern; Bh. = Böhmen; Brit. — Britannien; D. = Danmark; F. = Frankrike; Him. = Asien (Himlaya); N.= Norge ; P.=— Portugal; R. = Ryssland; Sp. = Spanien; Sv. = Sverige; T. = Nord-Tyskland (diluvialblock). 46 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN). lasnan AES S Beskrifning och SR Gö AÄrtnamn. GL ErOppsä= a Tale afbildning. delar. || 2 28) Rn | Esmarkii (SCHLOT-| Trilobites Esmarkii | HEM) 1826: Taf; Il| -ScHLOT: Beschreib. I ET STO bALs öv, de Oslo PIllODA Po OLOF Lä Ly ks | 8a—ec ; (=TI. crassicauda AUCTORUM, — I. crassi- cauda $ var. Dalmani VOLB. Russ. Trilob., p. 105 T3rlatell of 1-6 (KOEeT | | IS TB) ae At gr / Hyp. | 2 EM | | ; ; IBostr. | ; I. fallax Horm 1883. Taf.| I. limbatus LINRS. Sil. (TTT EN ITESH8T 15-203TBildpa i mel Westene fak IVa fo 16 24): 062 Der 2, BOLT O AG | Ninas IG | DINRS. Vesterg. Cambr. | | och Sil. aflagr., p. 77, | FR | Tall dr 44 yP: | : | | Rostr. ve N. RB. I. giganteus BURMEISTER Organ. der Trilob., p. 119, RE [SS IEC HEL sd lj 0 NNE DS, BES Hel. | xX|—] Fi | I. globosuws BILLINGS 1859. Can. Nat.and Geol.,p. 367, | | (CI) SE SAR SRA | Hel. | XI—| Am; | hispamicus DE VER-| Foss. sil. d'Almad., p. 42, | | NEUIKH & BAREANDE| - pls XV; £506, 60—06--| Hele See Sp 1855. | I. hospes BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,|| Tho- ) | Ps Cl pl. 2, ff 13—10-214 "TAXsoN SBR | I. Hughesii HioKs 1875. | Rocks of St. David's, p|! FY8 | 184, pl. IX, f£. 7; [I. pero- | | .valis. (ad part.) SALT. | I Mon. Brit.Trilob.,p.211,| Hel | 17 TR OVISS 2 (—Kind).| Xx | —| Brit. I. KatzeriBARRANDE1856.| Foss. de Rokitz.; BARR. Lå | | Syst. Sil. de Boh. Suppl., IE DE MAP La Oe ok EL H | | el | | 1. 6, :f£. 1—4, pl. 14, £. 36 i hi —! Bh. | Mä SLA N WSA LJ. levtopleura LINRS.| I I omser] 1883: TAfrINGE 28) tat VIINE CI — — — — — — Hel. | X|—| Sv. I. lusitanicus SHARPE Geol. of Oporto, p. 150, | 1" 1849. pli VILT Lä —0 oonons-s Hel OSS RE | I. Marshalli SALTER 1867.| Mon. Brit. Trilob., p. 199, pl. XXIX, f. 2—6. (=I. | Rosenbergii SALT. 1849) — Hel AIF TCB | I. Murchisoni SALTER Mem. geol. Surv. Unit. | | - 1849. Kingd., Dec: II pla ki, | | p. 4; SALT. Mon. Brit. | Trilob., p.201,p1. XXVI, i STÅ fl RP DDT LION (Re Hel XI! —]| Brit. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O' 8. 47 | ATT AmnDn. I. oblongatus (ANGELIN) I [INSL85A || | I. ovatus (CONRAD) 1843. . perovalis MURCHISON 1839. . Portlockii SALTER 1849. I. Roemeri ") VOLBORTH 1864. | I. Salteri BARRANDE 1852. Sehmidti NIESZKOWSKI 1857. - secrobiculatus HOLM! FEST IRAS: 16: | sphericus HOLM 1883. Tar I & 12-—15:«tatf| INET 30: tauricornis 1848. KUTORGA I. triodonturus VOLBORHT 1863. I Beskrifning och | afbildning. | Ehodope? oblongata ANG. Pal Scand; p. tl, tap. RORTVAREN 0, Ja [Thaleops ovata CON-| RAD Proc. Ac. Nat. Sc. BROS VOLÖT AISA Pp. 332]; HALL Pal. New- YO Vokkop259;, pu (DEM SET SERA SAARE Sil. System, p.- 661, pl. XXI, EE 7; £ perovalis (ad part.) SALT. Mon. Brita krilob., psi på XRVI fö 5-6; (excel. f. 7-8 =TI. Hughesii HICKS) Mem. geol. Surv. Unit. Röngd:, Decon pLåil p. 3; SALT. Mon. Brit.| Prilöbp- LIT, pi VI, ESA EEE SAL ANS ((-Kind).| Neue ehstl. Ill&enen, Pp. 7, tab. II, f. 12—16, (excl.| f£. 151); [T. grandis +I. crassicauda ROEM. 1861, Sadew. Diluv.-Gesch.,| Pp: GÖrOLstaE, VILL £| 3, 4] Syst. Sil. de Boh., p. 685, pl. 35, £. 9—20 Mon. der Trilob., p. 580, tabs LT TORRA | Einige balt. sil. Trilob.,| Pa r280. tafs VILI fört aäa-—-e, 2 a Russ. Trilob., p. 24, fig. 1—2 ?) Kända kropps- delar. 10430 | '22puN Hel SN | Hel. :SurupaIdIN R. | ') Då namnet I. grandis redan 1859 är af BILLINGS gifvit åt en annan art, måste detta ROEMER'S namn, om ock ej på den af VOLBORTH an- förda grunden, ersättas af ett annat. ”) Månne ej grundad på ett skadadt exemplar af I. Esmarkii (SCHLOT.)? 48 A TID a DD. I. tumidifrons BILLINGS IH K866: I. Wahlenbergii — (EICH- WALD) 1825 '). | I. vindex BILLINGS 1865. I I. vivax HorM 1883. Taf. | VI, f£f. 1—7. | I. Zeidleri BARRANDE | 1872. Gr Arb sa ma | I. Angelini HOLM 1883. MaE SIVSTE 20: I. Bormanni SALTER1848. | I. centrotus — (DALMAN) 1826. Mat TV, £ 112; I Linnarssonii HOLM 1883. Taff IVif 138021; Pat N5st 1 85 TafovVI TAX; | | | nexilis SALTER 1867. | | GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN). Å Silur- | & Id Kända |form.| I Beskrifning och k 3 STEG. FOR arg EES fs afbildning - ; =) 2 delar. | 5|/S = 28) KR SS Pal. foss., 278. f. 264 a—b| Hel. Xx! —| Am. Cryptonymus Wahlenbergii E1iICHW. De Trilob. ob- SeTV. Pp-190; LAN; LV E. DUGA NOR ORSA SE BES Hel. XI) — RB. T. Pal: foss:,p.LLo,E. 160a—>065), Elfel UIFSGi AT — — — — — — Hel. | X|—| Sv. Syst. Sil. de Boh. Suppl. |[ Hel. p. 74, pl. III, £. 20—294 Hyp. I X|—] BE. Rostr. upp 2. Thoragleder 9. Silur- d Se. Kända I form. | I Beskrifning och k ANG fbildnin EE = 8 delar. | 51 5 | Slå) K | AE , — — — — -- — Hel. | Xl—| Sv. | Mem. geol. Surv. Great | Brit..vol. 2, pars.I, p.339, | pl: VIII, £/1—3; SALT: Mon. Brit. Trilob., p. 185, pl. XX VIII, £. 6—13, pl. P0 OA rr SE KSR Hel: | SO1 SSB Asaphus (I) Centrotus ; DALM. Paleaderna, p. 248; Tab, Vx £ ae; Dysplamus centrotus VoLB. Russ. Trilob., P-|[ Hel. ; 20: ta TIK SEtlA 12 Ad Hyp. | x | —|ISv.N.R. I. Rudolphii, EICHW. Le- Rostr. | thea Rossica, p. 1482, Hel | Tab LOT: ba—0 Hype KSV Mon: Brit: slrilob Pp. LOL He PLISEENEE EPA oe ASS Kia) X)| —]| Brit. Rostr. !) Upptagen på FR. SCHMIDT's auktoritet. Rev. der ostbalt. sil. Trilob., | OR BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. 49 a | Silur- = Beskrifning och EEOR or Artnamn. ad sa kroöppssjlefaok afbildning. delar. | o: 2 lea | I I. Panderi BARRANDE Syst. Sil. de Boh., p. 682, 1852. pla NONOK faknd UL, Ape KRK VN EZ = rr Hel. | X|—| Bh. I. Thomsoni SALTER 1851.| Quart. Journ. Geol. Soc., NO VOLNVER APL TIS pr TEX, f. 3; SALT. Mon. Brit. | ITIöPE: Pp: Sö Sp | XXVIIM, ff. 2—4, pll(Hel(K. | P8: OR NESS RNE ofull- + X| xX| Brit. ständ.))] | | I. Wahlenbergianws Syst. Sil. de Boh., p. 684,|| Hel. lf Bh | BARRANDE 1832. pl. XXXIV, f. 19—235K4 Hyp. TR si Rostr. le RE: Grupp 3. Thorazxleder 8. | ad | Silur-| 3 ända & Beskrifning och | Oe Så Artnamn. - kropps- FRAS afbildning. = =) delar. Isle = I. Beaumonti (ROUAULT)| Nileus Beaumonti ROoU-| 1847. AULT, Ménm. sur les Tri- | 105; pPS21; Pl. IL) 2) CHearSerES ET. I. ConradiBILLINGS 1859.| Can. Nat and Geol., p. 372, | | TAR ET NNE REESON CESAR SEEN Hel. | X!—| Am I. Hisingeri BARRANDE| Nouv. Trilob., p. 14; BAER. | | 1846. Syst. Sil. de Boh., p. 681, | pl; XXIX,) f£i25—291-| Hel. | X|—| Bb. I. Lewisii SALTER 1867. | Mon. Brit. Trilob., p. 183, | | pl. XXVI, f. 2, 2a—b5..| Hel. | X|—]| Brit. | I. lineatus (ANGELIN)| Rhodope lineata ANG. Pal.) | | | 1854. Scand., p. 39, Tab. XXTI, EIRSING SE Ul Gen Pan ES KRA Hela Sv I. megalophthalmus (LIN-| Panderia megalophtihalma NARSSON) 1869. LINRS. Vesterg. Cambr.| RAIS: T2=V4 0. Bil. aflagr., p. 78, Taf.| | | Öl RR ma tr gt MR | Hel. | X|—ISv. D. I. minimus (VOLBORTH)| Panderia nminima VOLB. | 1863. Russ. Trilob., p. 34. Tab. UTE S Er RSA Hel: | >X)=—[L OR. 50 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). RA Silars | Ke RR ända |form Sv År sn Peskainnmne och kropps- |. — | & | afbildning. al = delar. (5! & NS I. Sanchezi DE VERNEUIL| Foss. sil. d'Almad., p. 43, & BARRANDE 1855 PS BESEK VS fåt ot bf as Hel; ÖS) =SeSp: | I. triquetrus NVOLBORTH| Panderia triquetra VOLB.| | 1863. RUS PruOb3 mp. 7 Tab. LITAR PUSTAR Hel SN Hä Grupp 4 (provisorisk). ”Thorazledernas antal okändt. Kända |Siur = HG anda | form = Artnamn. SN fe kropps. AE RE afbildning. delar. |S|& 2 b-4 I. emulus SALTER 1867. I. (Dysplanus) aemulus SALT. Mon Brit. Trilob., | p. 187, pl. XXVIII, £. 5| Pyg. |—|X]| Brit. I. angusticollis BILLINGS Can. Nat. and Geol. PsDd0, | 1859. 18 0 (008 BIO) oasen se 109 Xx|— Am. I. aratus BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. E Supbl, p. 68, pl. XIV, f. 43—44 Hf. Pyg.| X|—| Bb. I. arcturus HALL 1847. | Pal. New-York, Vol. I, Pp. 235 DL NVIR DIS, Sf LS EN: Xx|—| Am. I. arcuatus BILLINGS| Pal. föss, p. 279, £. 265...) HE Xx|—! Am. 1865. I. bohemicus BARRANDE| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,.|j Hf. 1872. p.- 68; pl. XI, £.o12 -R Pyg. HW >Xx|—=| Bh: Th-l. | I. brachyoniscus SALTER| Pal. of Niti, p. 4, pl. I, 1865. FOTO SE RR I RAR Ng Th-1. V <|—| Him Pyg. J I. calvus BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl., Pp. dl pli VIL, fxl1—12 Hin: SENS | I. clavifrons BILLINGS| Can. Nat. and Geol.,p.379| Hfm. | X|—| Am 1859. I. conifrons BILLINGS| Cat. Nat. and Geol.,p. 378, 1859. TORA el [JE KA ER MaA Hfm. | X|—| Am | I. consobrinus BILLINGS| Pal. foss., p. 280, f. 266 | 1865. A==03 ka D20 0 Cesc Hf. SME va BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 8. Hi RR = | | frog anda | form = JES ON | Beskarneg och kroppsFa mee Oc afbildning. delar. le = 25 : I. daytonensis HALL & Rep. geol. surv. Ohio, Vol. | WHITFIELD 1875. II, Part. II, p. 119, Tab. | Nobels —IORA AL Rön: ) SA yg. I! I. distinetus BARRANDE| Syst. Sil. de Boh., p. 687, | 1852. pl. XXIX, f. 23—24....] Pyg. | SOIL BR. I. Bichwaldii STEINHARDT| In preuss. Gesch. gef. Tri- Th-1. | 1874. Iöbp5r pA 0 bat VG (Nr MOR SER ARSA RN SI ANG, ENE N | T RR 2 ys I. fratermus BILLINGS]| Pal. foss., p.276,£.262a—0 1) RE i Xx! —| Am. | 1865. | yg: | : | EE: I. gigas HoLmM 1883. Taf.J— — — — — — H Tofi II tan VIE. Hoa tra] Sv 9—10. Pyg ; I. grandis BILLINGS 1859.!| Can. Nat. and Geol., p 380 mereereren nn FRE PY Sr 2 lag KAD I. imperator HALL 1861.| Rep. of Progr. Wis. Surv., | p. 49; HALL 20 Reg. | | Rep. univ. New-York, p. | | dv, Pl. AX (KI), £ | 1565 Mp LL (SIV; f Him. 1 | | RER SRA se Mm: UI | (ERye: FE I. incertus BILLINGS 1865. Pal.foss., p.332, £.3194—0 |) nl JV s Am I. latidorsatus HALL 1847.! Pal. New-York, Vol. I, p. (Hfmn | | 230, pl. LX, £. RAA Th-l. f 2 ARS | I. muticus (VOLBORTH)| Dysplanus nvuticus VOLB. 1863. Russ? Inilob psi isf. PygXIl—) KR. I. oblitus BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 73, pl. XV, f£. 44—45| Hfm. | XI!—| Bh. I. ocularis SALTER 1849. | Mem. geol. Surv. Unit. Kingsdi Dec pi p. 4.; SALT. Mon. Brit. Trilob., p. 198, p1.XXIX, freds (OLE Hf. Th-1.| X|—| Brit. I. orbicauda BILLINGS| Can. Nat. and Geol., p. 1859. TC NES BREES ST AES IEEE Pyg: Il X|—| Am: I. parvulus HOLM 1883./— — — — — — ra Taf. V, f£. 9—14. a TSV |I. puer BARRANDE 1872. | Syst. Sil. de Boh. Suppl., | HÉ Pa 3, PLN ST KG SI JB I. pumetuosus SALTER Pal. of Niti, p. 5, pl. I, f. c 1865. 0-0 hg anses EE GUE Eim: 02 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN). AG Silur- 5 Beskrifning och SES 3 Artnamn. FbTNda Kropps: lut FRUN RET delar. | 5|S 2 SSR - simulator BILLINGS| Pal. foss., p. 327, f£. 315 Hf. Pyg.| X Am. 18635. . tauvrus HALL 1861. Rep. of Progr. Wis. Surv., | DC SRS AREA LR l X|—]| Am. . transfuga BARRANDE| Syst. Sil. de Boh., p. 688, 1852. PISENEN STEEL AR Pyg. |XlF-|EBR . tuberculatus HorM — — — — — — Pyg. | X]—] Sv. 1883. Taf. V,f.25—26. II. Subgenus Bumastus (MuRrRcEH.). Grupp 1. ”Thorazxleder 10. Silur-| BOSaAA Kända | form 2 Artnamn. i Ae pen kropps- = afbildning. delar. |& o: = 21 I. barriensis — (MURCHI-| [Bumastus Barriensis SON) 1839. MURCH. Sil. System, p. 656, (fig. excl.)]: SALT. Mon. Brit. Trilob., p. 203, Sv. pla KAN Ty | ! ENS Rat ostr. : I. Bouchardi BARRANDE| Not prelim., p. 49.; BARR. Am. 1846. Syst. Sil. de Boh., p.689,/( Hel. PI XKSCIVIE Hr20-- 585 |Rostr.| lvl Bi I. insignis HALL 1865. 20 Reg. Rep. univ. New-|l HyPp: NOTE, Pp: Jol, 0-0; Pl KF (STD He 13— 4.3 SALT. Mon. Skrea kall Sv. p. 207, pl. XXVII, PN BR ? —! X 4 Brit. I. ioxus HALL 1865. 20 Reg. Rep. univ. New- SE NOLE; pa SS, PIEXAT PUND 0, Ill föl KOTA (CV) OS barriensis HALL Pal. New-York, Vol. II, Pp. 302 sp KV E ? SER na ostr. I. Milleri BILLINGS 1859. Can. Nat. and Geol., p. 375, AO (ORRN Re ISRN Hel. | Xx Sal Ana. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 03 Grupp. 2. Thoragleder 92). ; Silur-| & Ort Kända [form | 3 ANS er Beskrifning och kropps- 3 afbildning. Si =) = delar. = | & = HEN AR I. trentonensis (EMMONS) [Bumastis trentonensis | 1842. EMM. Geol. Rep., p. 390, f. 1.]; HALL, Pal. New- York, Vol I; Pp. 230, pl: | 1 SRA TN Hel. | X|—| Am. Grupp 3 (provisorisk). Thoraxledernas antal okändt. | a 0 pA) fran S FEN anda | form.| =E Artnamn. Ses Skane 222 kropps: orsa afbildning. deja : o: 2 TA SES NT I. armatus HALL 1865. |20 Reg. Rep. univ. New- MOE, P- 000, frö; pl. XXII (XIII), f. 1—3 Hf. Pyg.| —| X| Am. I. carinatus SALTER 1867.| Mon. Brit, Trilob., p. 209, pl. XXVII, f£. 8—9.....- ESO Brit. I. cornigerus HALL &l| 24 Reg. Rep. univ. New- IWHITFIELD, 1872.-...5-- York, p. 186, pl. XIII, f, 20—21, (pl. åtföljande! ( Hf. ä 27 Reg. Rep. ete.)------ | Tho- | —! Xx] Am. I. cuniculus HALL 1867. | 20 Reg. Rep. univ. New- rax? NOK Pp St, Pie ACE (SEI; SE TR EATIE: Hfm. |— X| Am. I. franconicus (MÖN-| Bumastus Franconicus STER) 1840. Mönsrt. Beitr. zur Pe- trefj, Vol; IIL: pa 42, |G ERE a FAN IN föra UN SEAN Pyg. |—| Xl] Bay. 1) Denna grupp kan möjligen komma att utgå, om det skulle visa att arter af Subgen. Bumastus med 9 thoraxleder ej förekomma. (B.) insignis HALL och I. (B.) Milleri BILL. hafva förr afbildats med 9 thoraxleder, men rätta antalet 10 är numera hos dem konstateradt. Hos Z. (B.) trentonensis (EMMONS) uppgifves ej deras antal i någon beskrifning, men på HALLS figur är deras antal 9. Sil. de Boh., p. 680. Se BARR. Syst. 34 ArTtnamn. I. graftonensis MEEK & WORTHEN 1870. I. indeterminatus WAL- | COTT 1879. SALTER (I. Maceallumi iv ALSO: | I. tardus BARRANDE 1832. Beskrifning och afbildning. New. foss. from Pal. rocks, 31 Reg. Rep. univ. New- Nora) Hp O SR IE | Mon. Brit. Trilob., p. 210,! DI FEXSSVIRIE YT RES oL, NNK, 17 2—3 Syst. Sil. de Boh., p. 691, pl. I OSUNA a Silur- Kända | form kropps- | delat. ie Sa | [23 Hfm. |—| X Hf. Py: Xx|— RE Hf. | PYZd öl NR Th-. | 1 —| X GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). .3uuparg;N Brit. Bh. Anmärkning. Följande förkortningar hafva i ofvanstående tabeller användts för de kända kroppsdelarne: Hel = Hufvudet (medelskölden och de fria kinderna), thorax och pygidiet fullständigt kända; Hel (-Kind) föregående, men de fria kinderna äro ej kända; Hf. = Hufvudet; Hfm Hufvudets medelsköld: K.= Den fria kinden; Rostr. = Rostrum; Hyp. Hypostomat; Th-1. = Thoraxleder kända, men thorax ej fullständig; Pyg. Pygidiet. Öfversigt af arternas antal. Grupp 1. | and 3. Grupp 1. ev | T:-sSUbg: II lenmrs DAN os AT oe Re LR ERS Thoraxleder 10 4 (provisorisk). Thoraxledernas antal okändt II; iSubg> pumastus (MUOROH) SHIRT Thoraxleder 10 3 (provisorisk). Thoraxledernas antal okändt ') MILLER, Catalogue, p. 219, uppgifver felaktigt 29th Reg. Rep. 85 100 NEN [Vb] an BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. Artbeskrifning. I. Subgenus Illenus DALwM. & 1 Afdeln. Ögon finnas. Grupp 1. Thoraaleder 10'). "vv i. Illienus Esmarkii (SCHLOTHEIM) 1826 ?). rg Taf. III, fig. 1-—10, taf. VI, fig. 8. 1821. Entomostracites crassicauda WAHLENB., Add. ad petrif. Svec., p. 294, tab. VII, fig. 5, 6. ') Ehuru hos Z. gigas HOLM och I. tuberculatus HOLM thorax ej är känd, föras de dock här nedan till denna grupp för att ej skiljas från när- stående arter, då hos dem med största sannolikhet thoraxledernas an- tal: är 10. ) Då namnet erassicauda såsom med rätta tillkommande en annan art (se utredningen af denna fråga i mina nedan citerade uppsatser från 1880), ej kan användas för denna och det är sannolikt, att, om ock ej alla, åtminstone någon eller några af de arter, EICHWALD redan 1825 uppställt i »De Trilob. observ>, äro identiska med denna art, kunde tyckas, att något af dessa namn borde upptagas i stället för Esmarkii SCHLOT., som är gifvet ett år senare. Orsaken, hvarför jag för närvarande ej ansett mig böra eller kunna göra detta, är, att EICHWALD'S såväl beskrifningar som figurer äro ytterst ofullständiga och otillfredsställande. Utan tillgång till originalexemplaren kan nå- gon säker identifiering derför ej ega rum, så mycket mera som ytter- ligare osäkerhet och förvirring inträdt derigenom, att EICHWALD sedermera i »>Lethea rossica», åtminstone i några fall, synes hafva an- vändt sina namn från 1825 på helt andra arter än de ursprungliga. Då af Akademikern FRIEDRICH SCHMIDT i Petersburg, hvilken har tillgång till de EICHWALD'SKA originalexemplaren, en bearbetning af de Ostbaltiska JIlleniderna i andra afdelningen af hans »>Rev. der ostbalt. sil. Trilob.> är utlofvad att med snaraste utkomma, så är att hoppas att EICHWALD'S arter derstädes af SCHMIDT'S erfarna hand fullständigt skola blifva utredda. I första afdelningen af ofvan ci- terade arbete uppräknar SCHMIDT i en öfversigt af de Ostbalti- ska siluriska bildningarna i Ehstland etc. från B, Glauconitkalk och Vaginatenkalk, I. Wahlenbergii (EICHW.), samt från C 1, Echinosphe- ritenkalk, I. Dalmani VOLB. Häraf skulle man kunna misstänka, att den hos oss i Orthocerkalken förekommande arten vore identisk med samt borde hafva namnet I. Wahlenbergii (EICHW.), under det att I. Dalmani VOLB., såsom förekommande på en högre nivå, vore en annan art samt borde sökas i öfversta delen af vår Orthocerkalk eller i Chasmops- och Cystidékalken. Huru härmed förhåller sig, kan jag tyvärr ej afgöra, utan får jag hänvisa till SCHMIDT'S kommande utredning. VOLBORTH'S åsigt i hans granskning af de EICEWALD'SKA Illenus- arterna, att nästan alla skulle sammanfattas under författarnes I. 56 = GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). 1826. Trilobites; Hsmarkiw ScHELoT., Beschreib; Trilob.;; p- STörEraE 15 le dej WG 1827. Asaphus (Illenus) crassicauda DALM., Pal&xeaderna, p. 250 (65), tab. V, fig. 2 a—£fi 1829. Trilobites Esmarchi BoEcK, Leren om Trilob., p. 40. 1830. Illenus crassicauda PAND., Beitr. zur Geogn. d. russ. Reichs., p. 137; tab: IV; fig. 7, TOYTL tabl live fig. 23—29, tab. V, fig. 9 a—d. 1835. — - SARS, Einige neue od. unvollst. bek. Trilob., SPpalttrokCRARNTE Ho 1837: — — ETS: IHethea Svecica, ps masgeal sena fig 1840. Isoteles — MILNE EDWARDS, Crust. foss., p. 300. 1843. Illenus — BUrRM., Organ: derb lrilob: ji p- JONAS fig. 2 a—c. 1854. — — ANG., Pal. Scand., Pp. 150 Babies ER Rd 1857. —- — NieEszE., Mon. der Trilob., p. 583. 1863. — — & var. Dalmani VorB., Russ. Trilob., p 10, 13, Tai I, fig: 2— 12 REN 1—6, 7—13. 1874. — — forma typica s. Dalmani STEINE., In preuss.; Gesch. get: Irilobj pers saa III. fig. 12 a—c. H). crassicauda jemte hans var. Dalmani (VOLB., Russ. Trilob., pag. 15, och Ueber EICHWALD'S Beitr. zur Kenntn. d. TIll.), kan jag ej biträda. Detta så mycket mindre som FR. SCHMIDT, hvilken granskat EICHWALD'S originalexemplar, i ofvan anförda afhandling, pag. 3, förklarar, att VOLBORTH i många fall fullkomligt misstagit sig. I min afhandling >Anteckningar om WAHLENBERGS Illenus crassicauda> har jag upp- tagit det af VOLBORTH gifna namnet I. Dalmani såsom varande det enda användbara, jag då kände. Emellertid har jag sedermera funnit, att SCHLOTHEIM redan 1826 i en uppsats i tidskriften Isis för detta år (se nedan) beskrifvit och afbildat en trilobit, som han först erhållit från Kristiania af professor ESMARK, sedermera från Reval, hvilken han kallat Trilobites Esmarkii. Beskrifningen är visser- ligen mycket ofullständig, men figurerna, ehuru ganska groft utförda, visa dock, att det är författarnes I. erassicauda eller den art, som WAHLENBERG afbildat i Add. ad petrif. Svec. Detta bestyrkes af lokaluppgiften Kristiania. SCHLOTHLIM var likväl af annan åsigt. Han säger nemligen: »>Eben so wenig möchte er zu Entomostr. crassi- cauda WAHLENB. additamenta ad petrific. tellur. Svecan., pag. 294, T: VIT, £i 5, 6.in act. soc. reg. upsal. Vol. VIII gehörena. »Seme Dar: stellung miisste denn so ausserordentlich verfehlt seyn, dass man ein ganz anderes Geschöpf vor sich zu haben glaubte» Jemför man WAHLENBERG'S fig. 5 och SCHLOTHEIM'S fig. 8 b., så förefaller detta SCHLOTHEIM'S yttrande rätt oförklarligt. Båda figurerna öfverens- stämma nemligen förunderligt väl. I. Esmarkii (SCHLOT.) identifieras äfven af BARRANDE med I. crassicauda, (Syst. Sil. de Boh., p. 670), och af BoECK anföres den såsom allmän i kalklagren vid Kristiania, (Leren om Trilob., p. 40). Huruvida fig. 11—12, Taf. V, höra hit, vågar jag hvarken förneka eller påstå, då jag ej sett originalexemplaren. Mera tvifvel under- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. Sö 1880. Illenus Dalmani & var. Volborthi HoLM, Ant. om WAHLENB. IHl-ferass.. P-.16r 1880. — — & var. Volborthi Horm, Bemerk. äber Il. crass. WAHLENB., p. 570. 1882. = = BrRöGG., Die sil. Et. 2 und 3, p. 97. Caput lunatum, frontali margine ceque arcuato, convexissi- mum, moÅque arcuatum vel fexu maximo ante oculos, partibus lateralibus convexis genisque abrupte declivibus, angulis valde rotundatis. Glabella convexa vel convexissima. Sulci dorsuales paulum convergentes, !/, longitudinis capitis efjicientes. Oculi modici, lunati, a margine occipitali ?/; longitudinis ipsorum et a suleis dorsualibus Y/, latitudinis glabelle distantes. Sutura fa- cialis post oculos recta, retro, non extrorsum flexa, in margine occipitali excurrens. Gene modice convexe, latitudine mediam circiter longitudinem mequante, margine posteriore arcuato, mMar- gine exteriore sinu concavo. Thorax articulis 10, latitudine non plane duplo major quam longitudine. Rhachis ceque convexa, !/, latitudinis thoracis non occupans, postice angustata, in articulis posterioribus magis quam in anterioribus. Pars plana loborum lateralwum angusta, in articulo primo Y,—Y/s, in ultimo +/,—"/3 latitudinis rhachis ejus- dem articuli. Pleure apice oblique truncatce. Pygidium semicirculare vel semiovatum, superne subappla- natum, margine autem vehementius deflexo. Rhachis triangula- ris, elevata, lobis lateralibus angustior, non plane dimidiam lon- gitudinem pygidii occupans. Pars recta marginis anterioris loborum lateralium eadem longitudine ac margo posterior fuleri. Anguli oblique et aliquantum truncati. Ångulus fuleri cum margine an- teriore circiter graduum 120. Fulcrum triangulare, angulo ob- tuso, margineque exteriore concavo. Fascia convexa, latissima, antice sinu latisstmo excavata. Testa punctata et striis, que in pygidio aut cum margini- bus subparallele aut e rhaclhi radiantes sunt, ornata. Beskrifning !). Hufvudet, då det betraktas ofvanifrån, half- månformigt med fram- och sidokanterna jemnt böjda, bak- kastad är I. crassicauda var., pag. 43, Taft. III, fig. 14 a—c, Taf. IV, fig. 1—3, Taf. V, fig. 9 a—c, att döma efter figurerna. De synas knappt kunna tillhöra denna art. 1) Då denna art i Silurtidens haf under den tid, då Orthocerkalken af- sattes, synes hafva varit mycket allmän och förekommit i tallösa massor öfver en ej obetydlig rymd, så kan man redan på förhand vänta 58 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). kanten deremot bildas af trenne räta linier, i det den på sidoloberna. midt emellan dorsalfårorna och facialsuturens ut- gångspunkt är trubbvinkligt böjd. Hufvudet starkt konvext med pannan höjande sig starkt öfver de fasta kinderna, som äro ganska konvexa och betydligt slutta åt sidorna. De fria kinderna äro nästan rätvinkligt nedböjda. Hufvudet är antingen jemnt hvälfdt, då de fria kinderna bilda en jemn båge med de fasta, och pannans böjning jemnt öfvergår 1 böjningen. hos hufvudets främre del, eller ock bildas en tydlig vinkel. De fasta kinderna äro då ej så starkt konvexa. I detta senare fall ligger hufvudets starkaste böjning något framom ögonen och obetydligt bakom hufvudets midt. Pannan och hufvudets främre del bilda då med hvarandra nästan en rät vinkel. I förra fallet äro dorsalfårorna tydligare, samt pannan starkare konvex, och hufvudet synes vara längre, då det betraktas ofvanifrån, än i det senare. Det är på denna olikhet jemte pygidiets större eller mindre längd som VOLBORTH grundat sin hufvudform (den längre), och var. Dalmani (den kortare formen). Pannan baktill af sidolobernas bredd, den når något framom ögonen. Dorsalfårorna ganska markerade, ej derigenom att de i och för sig äro djupa, utan emedan pannan starkt höjer sig öfver sidoloberna, framåt konvergerande, men böjande sig innan de försvinna, så att de blifva parallela, eller något, fast obetydligt, utåt böjda. De nå !/, af hufvudets längd. Ögonen medelstora, liggande nära bakkanten, samt närmare dorsalfårorna än hufvudets hörn. Deras afstånd från de förra ungefär lika med !/, af pannans bredd mellan dem, samt från Hafnidets bakkant omkring ?/; af deras egen längd. Ögon- loberna temligen starkt framspringande, ej fullt bemiekande ögonen ofvantill. Då hufvudet ses från sidan, bildar facial- sig, att den skulle varit underkastad ganska betydliga variationer. VOLBORTH, som utförligast och grundligast behandlat den, har ock visat, att så varit förhållandet. De tvenne former, en bredare och en längre, som denne författare urskilt, äro, såväl enligt honom som enligt mina egna iakttagelser, förbundna genom öfvergångsformer och BRÖGGER har äfven i Norge funnit detsamma. Då förhållan- det är sådant, anser jag mig ej kunna, såsom VOLBORTH, klyfva sönder densamma. En karaktär, i hvilken jag länge trodde mig finna en varietetsskilnad, men som vid erhållande af Tikligare mate- rial äfven visat öfvergångar mellan båda ytterligheterna, är terrass- liniernas anordning på pygidiet. Hos den kortare formen utgå de i allmänhet radierando från rhachis, hos den längre äro de mer eller mindre parallela med pysidicts xanter. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 59 suturen framom och bakom ögat nästan en rät vinkel. Framom ögat är den starkare eller svagare S-formigt böjd med skarpaste böjningen strax framom ögat, bakom detsamma är den rak samt riktad rakt bakåt eller något inåt. Den spets, i hvilken de fasta kinderna utlöper, är ej så smal som hos Z. gigas och I. sphericus. De fria kinderna medelmåttigt konvexa, ej med bakre delen nedböjd, till formen något vexlande, kortare eller längre, men 1 allmänhet med bredden ungefär lika stor med medellängden. Någon så stor skilnad i form, som, enligt VoL- BORTH'S figurer 1 och 7 på Taf. II, skall förekomma hos de ryska varieteterna, har jag aldrig iakttagit, utan intaga de svenska exemplaren derutinnan en förmedlande ställning. Bakkanten ungefär af samma längd som utkanten, stundom kortare, ganska starkt och jemnt böjd samt öfvergående i ut- kanten. Denna något konkav genom en urbugtning, i det den omböjda kanten är försedd med en snedt tvärgående fåra för emottagandet ef pygidiets kant vid hoprullningen. De fria kindernas längst utskjutande del och starkaste böjning ligger ungefär i jemnbredd med ögats främre del. Ögonytan half- månformig, med bredden !/; af längden, ej fullt, men nästan vertikalt ställd. Någon facettering har jag ej kunnat iakttaga, då skalet: derstädes alltid varit mer eller mindre skadadt. Huf- vudets framkant med skarpt framspringande falslinie, som sträc- ker sig från den ena fria kindens tvärfåra till den andras, samt bildande den fals, i hvilken vid sammanrullningen pygidets kant griper in. Rostri tvärdimension är stor, längddimensionen deremot är ganska kort. Framkanten bågböjd, bakkanten något läppfor- migt utdragen 2). Hypostomat. Bland den stora mängd exemplar, som stått mig till buds, har jag ej funnit något med hypostomat blottadt. Ej heller har det lyckats mig mejsla fram detsamma i beskrif- bart tillstånd, enär stenen alltid mycket fast häftat vid hypo- stomats skal, så att det ej kunnat lösgöras. Vid genomsnitt af hufvudet har jag deremot fått fram det i profil, sittande på sin plats, högt upp alldeles intill hufvudets framsida. Det be- skrefs och afritades först af SARS ?), sedermera af VOLBORTH ?) !) Se vidare angående rostrum: VOLB. Russ. Trilob., p. 3 —4, taf. I f. 3—4. ?) SARS. HEinige neue od. unvollst. bek. Trilob., Spalt 341, Taf. IX, fig. 10. PANDER hade redan förut lemnat en teckning af ett ytterst de- fekt hypostoma, sittande på sin plats. 3) VOLB. Russ. Trilob., pag. 4, Taf. I, fig. 4—6. 60 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). och nödgas jag hänvisa till dessas beskrifning och figurer, ehuru jag ej haft tillfälle att kontrollera dem 3). Thorax bestående af 10 leder. Dess bredd ej fullt dub- belt så stor som längden. Rhachis konvex, jemnt hvälfd, dess bredd ej fullt hälften af thorax bredd, bakåt afsmal- nande, svagare framtill, något starkare baktill. Sidolobernas inre, plana del smal, bakåt 1 bredd tilltagande, så att den på första leden endast är !/,—!/., på den sista !/,.—!/, af rhachis bredd på samma led. Sidolobernas yttre del är skarpt nedåt och bakåt böjd. Den aftager bakåt något i bredd, men är på alla lederna bredare än den inre, plana delen. I spetsen äro pleur&e snedt tvärhuggna. Facetterna stora. Pygidiet halfeirkelformigt eller semiovalt, med längden 2/,—3/, af bredden. Dess mellersta del är något nedplattad, den yttre deremot starkare konvex och nedböjd. Rhachis tri- angulär, nästan bildande en liksidig triangel, och nående ej fullt till pygidiets midt. Den är under hela sitt lopp begrän- sad, derigenom att den höjer sig öfver sidoloberna, samt öfver- går baktill i en låg, föga skarp, stundom knappt märkbar köl, som ej når pygidiets bakkant. Den raka delen af sidolobernas framkant nästan lika lång som facettens bakkant. Hörnen tem- ligen tvärt och ej obetydligt afstympade. Facettens vinkel med framkanten 120”. Facetten bildar en trubbvinklig tri- angel. Dess utkant är något konkav. Pygidiets inre lamell är mycket bred, bakåt vidgande sig, så att den derstädes når spetsen af rhachis och således framom pygidiets midt. Den är konvex. Framtill är den i midten grundt urbugtad. I medel- linien löper en grund fåra, som ej uppnår bakkanten. Skalet är glatt, stundom glänsande. Skulpturen utgöres dels af små grunda gropar, temligen glest spridda öfver hela skalets yta, dels och isynnerhet af raka, eller något vågiga terrasslinier, mer eller mindre utvecklade på olika kroppsdelar och hos olika individer. Terasslinierna uppnå hos en del indi- vider en ej vanlig utveckling, isynnerhet på pygidiet. På hufvudet förekomma de dels, såsom vanligt, på dettas omböjda kant samt på hufvudets främre del, såväl på medelskölden som på närliggande delar af de fria kinderna, dels på pannan, hvar- ifrån de stundom öfvergå på de fasta kinderna. På pannan äro de synnerligen starka och tätt ställda, korta, vågiga, gri- pande in mellan hvarandra, samt hafva en triangulär anordning. 3) Se vidare angående hypostomat hos denna art, p. 20—21. BIHANG TILL Ki. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7e N:0 8. Gl På thorax har jag hos svenska exemplar endast sällan kunnat 1iakttaga några terrasslinier, då skalet på denna kropps- del nästan alltid på ytan varit starkt angripet hos de full- ständiga exemplaren från Husbyfjöl och Kungs Norrby. Hos norska, af mig tagna vid Huk och Töjen vid Kristiania, har jag deremot funnit terrasslinier utvecklade på alla thoraxlederna. På rhachis äro de parallela med framkanten, på pleurornas plana del deremot mer eller mindre vinkelräta mot denna, riktade något bakåt och inåt. På pygidiet saknas terrasslinier aldrig, då skalet är oska- dadt. De äro antingen anordnade mer eller mindre parallelt med dess kanter, men bildande en framåt riktad trubbig vinkel i medellinien, eller ock utgå de radierande från rhachis, och bilda i medellinien med hvarandra en allt spetsigare vinkel tills de bakerst blifva parallela och riktade rakt bakåt. I detta senare fall äro de mycket tätt ställda och talrika. På midten af rhachis saknas de vanligen. På facetten saknas de deremot aldrig. Pygidiets inre lamell har dem parallela med kan- terna, 1 medellinien bilda de en framifrån ingående bugt. På hypostomat saknas de enligt VOLBORTH. Storlek och måttuppgifter. Smärre exemplar äro ytterst sällsynta. Några metamorfoser hafva ej iakttagits, hvarken af VOLBORTH eller af mig. De flesta exemplar, man finner, hafva nästan på millimetern samma storlek, hvilken derföre synes hafva varit artens normala storlek i fullvuxet tillstånd, och är denna densamma hos svenska och ryska exemplar, att döma af VOLBORTH'S figurer. Denna storlek finnes här nedan repre- senterad i exemplaren a—d. Större exemplar äro mycket sällsynta. Det största af mig kända är ett pygidium från Dalarne, Utby, hvars bredd uppgår till 54 mm. och längd (proj.) till 35 mm. a) Helt exemplar från Östergötland, Heda (Ups. univ.). bjunis > » Skåne, Fågelsång (Geol. byr.). G) NR > » Östergötland, Husbyfjöl (Geol. byr.). djjän > » obekant fyndort (Marklinska saml.). e) Hufvudets medelsköld från Dalarne, Utby (ipse). ED) Pygidium > » » » 62 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). I | | Mm a b | e VÄN fa | | Hufvudet. fr Tjän gi (PrTOJe Ktrom) A=. ss ses ssk co SK PER 26 |28 |29 130 |23 |— | sa laleftenjybtan)e: bar s.k a Bose aa I:35j426 NN ALON IBTE CEST TSAR ARRNRSET ENNSA 140 139,51 38 |44 I|— I1— Pannans höjd öfver ögonloberna.........-.----- 6 — 7 655 bredd mellan ÖSORMEN rr scenes 17 cc) 170 STIPE Ögonené SIStand Tran ÖV AaTan RAS ooe reses 34 |— 134 |38 |3L3l|— » ; SI UECLOTSÄLTARATINS sc SSA TO= TOS LL OS fr > hufvudets bakkant...| 3,5| 3,8) 3,8) 4 2 2 kindens bakhörn -..... | 12,51 12 112518 0] 1 ÖVA NT Orc SEAN 8 TT äre SRRBA LA SRA AO FD RAS 61 > BrECLk så: fys dälärr örten fen I 1,5l— | 1,5] 2 |— |— Fria kindens medellängl> oooca sccocsstbsmst oss 14 |14,5| 14, 5/15 |— |— | 2 BRedUC TESS PrESANE fet, SSE Rae | 14 114,5] 14,5] 17 |— |— Thoraz | | | | | äng de. oplanerat I RNA AR 119-423 1:23: 123016 OE Breg på I:sta leden ........-css-osseooooooco el) ÖL RR > SEI 0 Ef eran Mer st Er Rn 5500 BR Rhachis breddipåänlksta leden: "ss 17, 1NÉ7, 08 200 > 5 FÖ ROSdS E-Ten a RS ARNE [125114 IG Le Plana delens bredd på Pista ledenrortse | 4,5! 4,5) 3,5] 4,5l— |=—= 2 TÖdermpytyilt set erg 6,5! 6 Tel Nedböjda > > SES GGN rg RS RA ör , , > 10:de MER Får föl kr kän | EN = | I Pygidiet. | hängd (proj). wedllsd Malyrnis pre 21. |28 |26. |25,5|— 122] 3 (CE REA UC ED) et De Or kr ÄR Aer I— 381 3130 Bred Ae NRA RAR T RTR 4 SANDIE ar Rs AR [33 | 37,5] 36 |39 |— 136 I FRhachis) bredden tve s lösa Hegg port I11 2) 12,5 180440) = 2 SIAOloben8-TAKA fratlk älv. boboscssteoctnsene T |I— i. fälla sö IRACEUen SL Ena MTATO öde ssr sot s SKR SUI AAA SALSA — I—- (- ]— |— ( . bak kantar resa rige 0 fen Tio SÖ 9A BI NS LBB 3 La HN ar SR SA RR SL jap oa HÖNA NE — |]— |—- |]—- |— | 35 Slägtskap. I. Esmarkiti (SCHLOT.), I. Bailyt SALT., I. Ameri- canus BILL., I. gigas Horm, I. sphericus HoLrMm och I. scrobi- culatus Horm bilda tillsammans en grupp af nära hvarandra stående arter. Genom I. Chiron Horm bildas en öfvergång till I. crassicauda (WAHLENB.). De öfverensstämma deruti, att facial- suturen bakom ögat är rak, ögonen belägna nära hufvudets bakkant, ögonloben ganska framspringande, de fria kinder- nas bakhörn afrundadt, samt att sidolobernas plana del på thorax är hvarken mycket bred eller mycket smal. Från I. Esmarkii skilja sig de öfriga i följande afseenden: 1. I. Bailyi. Ögonen mindre och kanske något närmare hufvudets bakkant. Då fria kinderna ej så tvärt nedböjda. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 70 N:O 8 063 Facialsuturen bakom ögat riktad äfven utåt. Thorax med sidolobernas plana del i proportion bredare samt nästan jemnbred. Pygidiet med otydlig, endast framtill markerad rhachis. 2. I. Americanus. De fasta kinderna slutta ej mot sidorna, utan bilda med hvarandra en rät linie, då hufvudet ses fram- ifrån. De fria kindernas form olika samt deras hörn ej så bredt afrundadt. Skulpturen på hufvudet bestående af korta vågiga linier. | é 3. I. gigas. Ögon och ögonlober större. Facialsuturen bakom ögat riktad äfven något utåt samt de fasta kinderna ute- löpande i en hvassare spets. Dorsalfårorna djupare. Hufvudets framkant afrundad utan falslinie. Fria kinderna nästan plana, längre, med ej så starkt afrundadt bakhörn samt ut- och bak- kanten raka. Pygidiet med djupa sidofåror bakom framkanten, samt spår af ribbor på sidoloberna. Skalet chagrineradt, utan terrasslinier på pannan och pygidiet. 4. I. sphericus. Ögon och ögonlober betydligt större. De fria kinderna, hufvudets framkant äfvensom fasta kinderna såsom hos föregående art. Thorax med bredare rhachis. Py- gidiet mycket olika, starkt och jemnt hvälfdt, nästan utan rhachis, med sidofåror 1 framkanten och hörnen ganska starkt och tvärt afhuggna. Pannan och pygidiet utan terrasslinier. 5. I. scrobiculatus. Ögon och ögonlober mycket stora samt belägna närmare hufvudets bakkant. Se vidare p. 73. 6. I. Chiron. De fasta kinderna samt ögonloberna sänka sig ej åt sidorna samt äro föga lägre än pannan. Facial- suturen bakom ögat riktad mycket starkt utåt. De fria kin- dernas bakkant lvinkljet nedböjd samt bakhörnet föga af- rundadt. Thorax har sidolobernas plana del bredare. rer rhachis med konkava sidor. Skalets skulptux är dessutom be- tydligt olika. Horisont och utbredning. Denna art är en af den Undre grå Orthocerkalkens allmännaste och mest karakteristiska för- steningar, och förekommer talrikt i denna i Östergötland, Da- larne, Småland och på Öland samt i densammas ES i öfriga landskap, der Orthocerkalk finnes. Den har tillika den vidsträcktaste utbredningen af alla våra Illenusarter, då den är funnen öfverallt der Orthocerkalk finnes i Sverige, och utom våra gränser är den lika allmän på samma horisont i Norge och ryska Östersjöprovinserna. Enligt STEINHARDT är 64 = GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). den äfven funnen i lösa block i Nordtyskland. På Åland upp- gifves den af WumK att vara funnen i de der förekommande erratiska kalkblocken, men uppgiftens riktighet har jag ej haft tillfälle att kontrollera 2). Följande lokaluppgifter öfver dess förekomst i Sverige kunna meddelas: Jemtl. Brunflo s:n (LIiNRS. Geol. byr.); Dal. Utby, Born, Kårgärde (ipse), Gerse (Riksm.); Ner. Hällebråten (WALMSTEDT), Bäcketorp, Lanna, Yxhult (enl. LINRS.); Österg. Husbyfjöl, Kungs Norrby, Kulla i Flistads s:n (ipse), Skarp- åsen (Riksm.), Heda, Berg (Ups. univ.), Borghamn (TÖRNQUIST); Vesterg. Kinnekulle, Falköping, Ranten (enl. LINRS.); Småland, Humlenäs (LINRS. Geol. byr.); Öland, Smedby (Riksm.), Torp och Norra udden (ipse); Skåne, Fogelsång (Lunds univ.). I Norge har jag funnit den vid Töjen och Huk i närheten af Kristiania. 2. Illenus sphericus nov. sp. Taf, I, fig. 12—15, taf. IV, fig. 30. Caput convexisstmum, tertiam circiter partem spherce occu- pans, sulcis dorsualibus brevibus non preeter oculos attingentibus, angulis rotundatis. Gene perpendiculariter deflexe. Tobi pal- pebrales permagni, extrorsum valde declives. Oculi magni, a margine postico dimidium longitudinis ipsorum, et a suleis dor- sualibus dimidium latitudinis glabelle distantes. Sutura facialis post oculos recta, retro, viz extrorsum Hlexa. Gene modice convexe, latitudine mediam longitudinem fere attingente. Thorax eadem longitudine atque pygidium, longior captite, articulis 10. Rhachis latissima, dimidium latitudinis totius tho- racis efficiens, arcuata. Pars plana quinti articuli loborum late- ralium Y/, latitudinis rhachis. Pygidwum latum, convexissimum, eque arcuatum, semticir- culare, angulis valde truncatis. Rhaclus latissima, obscurtis- sima, viz nisi in ipso margine antico perspicua. Sulei dorsuales obsoletissimä. Testa glaberrima, punctis minutissinuis. !) WiK uppräknar neml. I. crassicauda WAHLENB. såsom funnen der- städes i »den grå lösare kalkstenen>, dock mindre allmän än Asaphus expansus. Wik, Foss. i Alands sil. kalkst, p. 24. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 65 Beskrifning. Hufvudet starkt och jemnt hvälfdt, utgörande omkring !/, af en sphär, semiovalt. Bakhörnen afrundade. Dorsalfårorna svaga, korta, ej nående till !/, af hufvudets längd. Ögonloberna temligen stora, mycket lägre än pannan, samt jemte de fasta kinderna sluttande starkt åt sidorna. Ögonens afstånd från hufvudets bakkant utgör ungefär hälften af deras egen längd, samt från dorsalfårorna pannans halfva bredd. Hufvudets framkant afrundad, utan någon falslinie. Facialsuturen framom ögat svagt S-formigt böjd, bakom detsamma, då hufvudet ses ofvanifrån, riktad nästan rakt bakåt. Den bildar med bakkanten en temligen spetsig vinkel. De fria kinderna måttligt konvexa, bakkanten icke nedböjd, så att hela deras omkrets kan ses på en gång, femsidiga. Deras bredd är nästan lika så stor som medellängden. Framtill utlöpa de i en ganska lång spets. Inkanten rak eller svagt bågböjd. Utkanten rak, äfvensom bakkanten, jemnt öfvergående i hvarandra. Om ut- och in- kanten utdragas, bilda de en vinkel af omkring 80". Ögat halfmånformigt, tre gånger längre än bredt. Det begränsas utåt af en grund fåra. Thorax 10-ledad, något kortare än hufvudet, men af pygi- diets längd, allt i projection. Dess bredd större än längden. Rhachis mycket bred, utgörande omkring hälften af thorax hela bredd, något bredare på de främre, något smalare på de bakre lederna, jemnt hvälfd, ganska hög, bakåt småningom afsmal- nande. Sidolobernas plana del tilltager deremot bakåt i bredd. På 1:sta leden utgör den !/;, på den 10:de ej fullt !/, af rha- chis bredd på samma leder. Pygidiet mindre än hufvudet, halfcirkelformigt. starkt sphä- riskt. Dess längd förhåller sig till bredden som 2 till 3. Rhachis mycket svag, knappt tydlig annorstädes än i sjelfva framkanten, bakåt och på sidorna försvinnande och omärkligt öfvergående i sidolobernas konvexitet. Dorsalfårorna ytterst grunda, bakåt strax försvinnande. Rhachis i framkanten mycket bred, ej obetydligt bredare än hela sidoloberna. Raka delen af sidolo- bernas framkant knappt !/; af rhachis bredd, och ?/; af fa- cettens längd. Pygidiets inre, omböjda lamell bakåt tilltagande i bredd, samt i medellinien bildande en framskjutande spetsig udde. Skalets skulptur. Skalet är ganska tunnt, slätt, glatt, glänsande, med mycket små, fina, intryckta grunda punkter, knappt iakttagbara för blotta ögat undantagandes på de fria kinderna, der punkteringen är något gröfre. Terrasslinier finnas - D) 66 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). endast på hufvudets främre del och de fria kinderna närmast facialsuturen, äfvensom på thoraxlederna, såväl på rhachis som på sidoloberna, mycket svaga terrasslinier, anordnade såsom vanligt. Storlek och måttuppgifter. Det största pygidiets bredd är 46 mm. Det afbildade exemplaret, taf. I, fig. 12—13, taf. IV, f. 30, det enda fullständiga jag känner, och efter hvilket beskrifningen till hufvudsaklig del är gjord, är betydligt mindre. Det är af mig funnet vid Fjecka i Dalarne. Det har följande dimensioner: jer | Mm. | | Hufvudet. | [Tan &dt (ECber -YbaN) soon or gest LARS EL stas SO SEE REST RNINNNNNN SEN | 3152 (PT OJE KFOR ACER Ia oss Sd FESA JAG LE ANNES I AT EASTE NASAS ENN AON | SPannans bredd gbaktillp mosas te sdsep bror RR BA EAS 18,5 | > Höjd öfver de fasta, KraClefha oc--so.o-os-- SSE ANS 2.5 | Afstandet. frän dorsalfäran]ctilliö gat b-.-scco. 3505 5 9 Bacralsuturens längd bakom ÖPAö-:--.--stborsssseos ter ecssror- scots RASEN 4 Den fria kindels DECO. cocsapocposdsonsnorspeonle soner ock Be AIN 13 FR > Största längd trasig fe oss os srt SITS RSDRGUSD 20 (ÖV ha agé RSA SEI RT BA NAN BS STRASSER RA a ( 27 — DEG AV oron om der SEAN Le SR EL SSR ra AS Er NA ESS NNE 2 Thorax. TRÄNA eL rs erOLAN dart) dr ber yet BUUSAS Tata Lr VA ytarR SNRA 23 Bredä-Csbosors a anser ot agree Aon ob bet Oe Leo NS ERAN RINNA 34 Bredden alrrnachis på lista, leden -sos-s sot see RE il) 2 > > rIÖ:dedR Dn tele ARENAN LER | 3 > sidolobernas! plana, del, på l:sta leden >se ce SIT ; ; > ; ; TOS SSR 5 I Pygidiet. | Trangd (efter! ytan) Ani: iunas di SN öe 0 1 ses Mr SN See SL ANNA 28 | Its Dn (POS Chon) Ess Logan de od öns BASS fos pli prat pA SS Le NEN DR BICUA. oo msbersssspstsocsn last kenokpr ser ke scars te dan AE TAR ENN 33 BRHACkis pre dd, OKvsESI Itt ere Breg a RISE ESO UREA BYTES INN SN 14 | Den raka delen af.sidolobens framkant .......-ss.— sc SETS 4 RK AGEt tens: HACK STUb. scr sdoorec gon oso als SLS due a boka ps agens v SSA SERENA EE) Slägtskap. Den art, som står I. spheericus närmast, är utan tvifvel I. Esmarku (SCHLot.), hvilken kanske får anses såsom dess stamform. Trenne andra arter, som synas närma sig densamma, äro I. gigas Horm, I. Roemeri VorB. och I. Murchisoni SALT. I. Esmarkii skiljer sig genom följande karakterer: rhachis på thorax och pygidiet smalare, ögonloberna mindre, de fria kinderna starkare kullriga och deras utkant ej rak, utan med en BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 8 67 inbugtning, bildad af en deras omböjda kant öfvertvärande fåra, i hvilken pygidiets bakkant vid sammanrullningen passar in, en tydlig i hufvudets framkant löpande falslinie finnes, pygidiet ej så kullrigt, och med fullständig rhachis, pygidiet och pannan med skarpa och tydliga terrasslinier. I. gigas har pygidiet längre, samt försedt med tydlig rhachis, begränsad af temligen djupa dorsalfåror, äfvensom spår till seg- mentering på sidoloberna. I. Roémeri och I. Murchisoni närma sig I. sphericus ge- nom den mycket breda rhachis hos thorax och smala sidolober, samt saknaden af rhachis på pygidiet. Olikheter finnas i kindernas form, ögats afstånd från hufvudets bakkant, samt förekomsten af terrasslinier på pygidiet hos dessa. Horisont och utbredning. I. sphericus är inskränkt till Chasmopskalken. Med full säkerhet är arten endast funnen i Da- larne, der jag 1880 fann densamma vid Gulleråsen och Fjecka;, på detta senare ställe det här beskrifna och afbildade, nästan fullständiga exemplaret. Från samma ställe finnes den både i Riksmuseum och 1 Geol. byråns samlingar. I Riksmuseum finnas exemplar af den fria kinden och af hufvudets medel- sköld, hvilka torde tillhöra denna art, från Vg. Ålleberg. 3. Illenus gigas nov. sp. Tall. I, fig. 111, taf. VI, fig. 9—10. Caput convexissimum, semiellipticum, angulis posterioribus rotundatis. Glabella lata, convexissima, supra oculos valde ele- vata, ad marginem occipitalem latissima. Sulei dorsuales breves, 1/, longitudinis capitis vix attingentes. Lobi palpebrales modict. Oculi a margine oceipitali vix dimidiam longitudinem ipsorum distantes. Sutura facialis angulo acutissimo in marginem occi- pitalem excurrens. Gene haud convexe. Pygidium longum, semiellipticum, convexissimum, rhaclha tri- angulari, distincta, valde elevata, non carinata, in posteriore parte evanescente, ?/, longitudinis pygidu attingente. - Lobi laterales costis 1—2 obsoletissimis. Anguli paullum truncati. 68 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). Hypostoma alis anticis majoribus, truncatis, centrali parte convexissimum, longitudinaliter subcarinatum. Testa punetata vel scrobiculata. Beskrifning. Hufvudet starkt konvext, dess hvälfning upp- tager mer än 2/, af en cirkels omkrets, till formen semiellip- tiskt. Bakhörnen afrundade. Dorsalfårorna baktill skarpa, endast nående !/, af hufvudets längd. Pannan höjer sig ej obetydligt öfver sidoloberna. Ögutilobesas medelmåttigt stora. Ödakene afstånd från hufvudets bakkant ungefär hälften af deras egen längd, samt från dorsalfåran hälften af pannans bredd. Fa- cialsuturen är framom ögat S-formigt böjd, bakom detsamma rak eller något böjd utåt. Då hufvudet betraktas ofvanifrån, är den riktad nästan rakt bakåt. Den bildar med hufvudets bakkant en mycket spetsig vinkel. De fria kinderna föga konvexa, fyrsidiga med ut- och inkan- ten parallela. Medellängden något större än bredden. Bakkanten rak, jemnt öfvergående i den afvbnleder nästan raka utkanten. Ögonytan Half måntovsiig: Utåt begränsas ögat af en likaledes halfmånformig insänkning. Rostrum spolformigt, baktill något utdraget. Ytan är fårad af starka tvärgående terrasslinier. Sidokanterna öfvergå omärk- ligt i bakkanten. Hypostomat omvändt triangulärt med basalhörnen starkt afhuggna, bredt, i det bredden är större än längden. Den centrala delen starkt uppsvälld, från sidorna något hoptryckt, så att en afrundad svag köl längs midten uppkommer. De främre vingarne stora, framom den centrala delen knappt sam- manstötande, nästan plana, tvärhuggna, så att deras sidokant bildar en rät vinkel med framkanten. Bakom de främre vingarne äro hypostomats sidokanter försedda med en upphöjd rand. De öfvergå baktill i hvarandra, utan att någon egentlig bak- kant kan sägas uppkomma. De bakre vingarne små, triangu- lära, spetsiga, rätvinkligt nedböjda. De fåror, som baktill be- gränsa den centrala delen, äro på sidorna, vid de främre vingarnes utgångspunkt djupast. Det enda kända, här beskrifna, hypostomat saknar skal. Thorax ej känd. Sannolikt äro dock thoraxlederna till antalet 10. Pygidiet likformigt och starkt hvälfdt, semielliptiskt. Största bredden i projection förhåller sig till längden som 35 till 4. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 69 2 Rhachis, som når till omkring ?/; af pygidiets längd och i framkanten är mer än dubbelt så bred som den raka delen af sidolobernas framkant, ganska hög, kullrig, utan spår af köl. Den bildar till formen en liksidig triangel och begränsas på sidorna af tydliga, ehuru föga djupa, bakåt försvinnande dorsal- fåror, så att den ytterst baktill knappt elier ej är begränsad. Pygidiets framkant bildar på rhachis en framskjutande båge. Den bakom framkanten förekommande fåran på sidoloberna är ganska djup. Bakom densamma kunna iakttagas vanligen tvenne, ehuru ytterst svaga, ribbor, hvilka dock aldrig saknas. Pygi- diets hörn föga afstympade, så att facettytan bildar en mycket trubbig vinkel med sidoloberna föröfrigt. Facetten bildar en rätvinklig triangel med framkanten dubbelt så stor som utkanten. Facettens framkant är obetyd- ligt längre än den raka delen af sidolobernas framkant. Skalets omböjda del ganska bred, med bredden tilltagande mot medel- linien, der den bildar en framskjutande udde. Närmare utkanten en konkavering. I medellinien går en grund fåra. I aftrycket äro de vanliga, med utkanten nästan parallela, terrasslinierna synliga. Skalets skulptur. Skalets yta, framför allt på de fria kin- derna, är chagrinerad af små olikstora, tätt gyttrade grunda gropar. Terrasslinier förekomma på hufvudets främre del längs framkanten och parallela med densamma, såväl på medelskölden som på de fria kinderna. På dessa senares omböjda del och på rostrum äro de isynnerhet utvecklade och starka. Storlek och måttuppgifter.!) Tillhör slägtets största arter. Mm. Hufvudet. | 5 a OEA(E Bie TVn) Casa 24 2 SOLID IS SIN DLI (äl SIM Ia RDI BATOL 5T SN EI( DEG: SC bIO a) AR es ole 0 SO Log Aa ae Ag FÖ IBnedutmellando sonen ==53>=5340 50185 sr aa Nr ran 47,5 | IE strmern SKbre dleeb alstile St CSA SN 0 See eg Te a Ara I eran a Tr 2001 > HÖJA Föfv en TAG fastar kintdetha, StÖrSta glamour Na I Ar Så 37 "1 enkel nano ASS RTR RSA LATIN TAI AES ERA VISNING L BER 1 RAN PATA a 1 Fr ') Alla de kroppsdelar, hufvudets medelsköld, den fria kinden, hyposto- mat och pygidiet, af hvilka mått nedan anföras, tillhöra olika exem- plar, samt äro från Amtjärnsberget i Dalarne. 70 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). | Mm af | UÖPAGI PLS km oo Er oe oo abe ce sboss ek anor a scn Jane esse SNEPSN NN 3 I SEtypostomatspredd öfvertde, främre xingarnelpi srsprsttespser sn | 24 > | 25728 EE SKAR AN Sr Le OA AA AR oo maart na 20 > Centrala Gels blant Olocos-sccssspss ser secs ses ss STATS 15 > > at bredde: rr NET SR 13,5 > främre Vin sars, ÄTS GE Tata Sä ee RR 10 Pygidiet [Tan gt" (EI(er JUAN) coscsossao ons en EE as ss SEE SA ARTNR 60 > (PROJSCLLON) TILLIT INA fer Le sEt LR ok Enl oOc ARE SN AR VISOR 51 IBTC (less deras sagan socks AE är EE SEE AB 2 ÄN SANNE FRRNNINKNINN | 64 RRAChIS-BTC Fia sara mg är ee sr sa a oa äte Cl SE SEEN SATS NVS 23 Den raka delen af sidolobens EE Faa fe DTS ERSTA ST SNS 6 HAGE bilens k fram kADG sog se or äm eg EA Kra LEA ALE 24 AT SALEN SENS 12,5 | > (0 FÅS TRE ARA AS 20 nt ARE As rn Nepp aa Baka sn 6 Slägtskap. Hufvudet hos denna art liknar ganska mycket, såväl hvad medelskölden som isynnerhet de fria kinderna be- träffar, detsamma hos I. sphericus Horm. Denna senare skiljer sig genom något större ögonlober och derigenom att den bakom ögonen liggande delen af de fasta kinderna ej är så spetsigt ut- dragen. Pygidiet deremot är mycket olika. Hos ZI. sphericus är det betydligt bredare, med föga tydlig rhachis. Någon an- tydning till segmentering på sidoloberna förekommer ej heller hos denna. I vissa afseenden närmar den sig I. Esmarku och I. scrobiculatus. Se härom under dessa arter. Horisont och utbredning. I. gigas förekommer i tvenne lager nemligen i Chasmopskalken och i Leptzenakalken. I Chasmopskalk är den funnen på Ålleberg i Vestergötland (tvenne pygidier i Riksm.), samt af LINNARSSON vid Ulfåsa « i Östergötland (Geol. byr.) I Leptenakalken i Dalarne har jag funnit alla kroppsdelarne med undantag af thorax, men den synes der- städes vara sällsyntare än I. Linnarssonii Horm och I. fallax Hoiy. I ett litet kalkbrott, det sydligaste af de, som ligga på andra sidan dalgången midt emot Nitsjö tegelbruks lertag, vid Amtjärnsberget fann jag 1880 flera stora exemplar af densamma. Vissa kalkbankar voro nästan uteslutande uppfyllda af isynnerhet till skalets yta väl bevarade kroppsdelar af denna art och I. fallax Horm. De olika kroppsdelarne funnos aldrig samman- hängande. På intet annat ställe inom Dalarnes Leptzanakalk har jag funnit Illenidernas skalyta så väl bibehållen som här. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8: (äl Vidare har jag funnit den vid Sinksjön, vid Kulsberget samt i ett brott N. om Glistjärn, ehuru ej i så stora exemplar. I HISINGER'S samling i Riksmuseum finnes ett litet exemplar af pygidiet från »Glistjerna» af HISINGER etiketteradt »I. crasst- cauda>. 4. Illenus serobiculatus nov. sp.!). Tafuil fig: 16: Caput convexissimum, ante oculos longissimum et valde de- flexum, angulis posterioribus rotundatis. Glabella vixz !/, longi- tudinis capitis attingens, convexissima, supra lobos palpebrales, utroque declives, valde elevata, antice angustata. Lobi palpe- brales maximt, a margine occipitali YY3, longitudinis ipsorum cireiter distantes. Oculi a sulcis dorsualibus Y/, latitudinis gla- belle distantes. Sutura facialis post oculos recta, valde extror- sum flexa. Thorax articulis 10, capite brevior, longitudinis pygidu. Rhachis convexa, perlata, postice angustata, in ultimo articulo 2; latitudinis thoracis circiter attingens. Pygidium capite brevius, longitudine ?/, latitudinis occupante, modice convezxum, superne vixz depressum, segmentum ellipsis fere occupans. Rhachis triangularis, !Y/, et longitudinis et latitudinis pygidii occupans, distincta et per totam longitudinem fere con- spicua. Pars recta marginis anterioris loborum lateralium !Y/3 latitudinis rhachis. Anguli modice truncati. Fascia postice la- tior, angulo acuto prominente. Testa punctis vel scrobiculis creberrimis. Beskrifning. Hufvudet mycket starkt hvälfdt i riktningen bakifrån framåt, med starkaste böjningen ungefär vid ögonens 1) Först sedan taflorna i det närmaste voro färdiga beslöt jag mig för att, oaktadt materialets ofullständighet, upptaga denna art. Detta på grund af ett från Geol. byrån mig sändt, visserligen mycket ska- dadt exemplar, men med hufvudet, thorax och pygidiet samman- hängande. Detta exemplar, funnet af LINNARSSON vid Vikarbyn i Dalarne, visar nemligen att några hufvuden, som jag förut ansett mig böra föra till I. sphericus, i stället höra tillsammans med ett af Lektor TÖRNQUIST vid Fjecka funnet pygidium, hvilket jag visser- ligen ansett tillhöra en obeskrifven art, men ej trott mig böra beskrifva endast på grund af detta. Någon figur af pygidiet har derföre ej kunnat lemnas. (2 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN). främre del, hvarifrån det ofta är nästan rätvinkligt nedböjdt. De fasta kinderna och ögonloberna slutta ganska starkt mot sidorna. Hufvudets främre del, framom ögonen, ganska lång. Pannan kort, framåt afsmalnande, ganska kullrig och starkt höjande sig öfver de fasta kinderna. Dorsalfårorna ej synner- ligen djupa, men ganska skarpa, svagt S-formigt böjda, framåt konvergerande. De nå nästan ögonlobens främre ända, eller knappt !/; af hufvudets längd. Ögonloberna mycket stora. Deras afstånd från hufvudets bakkant endast omkring !/, af deras egen längd. Ögonen således belägna nära hufvudets bakkant. Afståndet från ögonen till dorsalfåran utgör 1/, af pannans bredd mellan dem. Facialsuturen framom ögat såsom vanligt svagt S-formigt böjd, bakom detsamma är den rak, riktad bakåt och starkt utåt. Den fasta kinden bakom ögat utlöper derföre i en ganska hvass och smal spets. De fria kinderna till formen nästan öfverensstämmande med dem hos I. sphericus Horm, men hörnet kanske något mindre afrundadt. Hufvudets framkant afrundad utan falslinie. Thorax kortare än hufvudet, men ungefär af pygidiets längd, bestående af 10 leder. Rhachis ganska bred, jemnt och temligen starkt hvälfd, bakåt afsmalnande. På bakersta thorax- leden är dess bredd ungefär ?/; af thorax hela bredd derstädes. Sidolobens plana del är der knappt bredare än den nedböjda delen samt af rhachis halfva bredd. Böjningen är, på de bakersta lederna åtminstone, temligen svag och föga tvär. Pygidiet kortare än hufvudet, ganska bredt, till formen bildande en del af en ellips, ofvan och på sidorna svagare, baktill starkare hvälfdt. Dess längd omkring ?/; af bredden. Rhachis triangulär, fullt nående !/, af pygidiets längd, be- gränsad af svaga, bakerst nästan försvinnande dorsalfåror. Den är dock tydlig ända till sin spets. Framtill utgör dess bredd 1/, af pygidiets. Framkantens raka del på hvarje sida hälften af rhachis bredd. Ingen eller endast en mycket svag, sned- gående fåra bakom framkanten på sidoloben förefinnes. Hörnen obetydligt afstympade. Pygidiets inre omböjda lamell bakåt tilltagande i bredd, så att den i medellinien är bredast och der bildar en skarp, långt framskjutande spets, som nästan når spetsen af rhachis. Den är längs utkanten något konkav. I medellinien löper en fåra. Skalets skulptur. Skalet är betäckt af tätt ställda, grunda små gropar. Mellan dem är hos mindre exemplar den glatta BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 73 skalytan synlig. Hos större deremot blifva groparne ansenligare och sammanflytå stundom något, hvarigenom den glatta skal- ytan mellan dem nästan försvinner eller endast är synlig såsom ett nätverk, skiljande dem åt. Skalet får då ett ärrigt ut- seende. Hufvudets hela främre del är betäckt med terrass- linier, som bakåt blifva allt glesare. På sidorna nå de nästan till ögonloberna, men ej så långt bakåt på hufvudets mellersta del. På pannan saknas sådana fullständigt. De torde ej heller förekomma på skalet föröfrigt, undantagandes på thoraxleder- nas och pygidiets facett, samt på det senares inre, omböjda lamell, der de aldrig saknas. Storlek och måttuppgifter. Det största pygidiet, som jag känner (från Dalarne, Fjecka, TÖRNQUIST), torde, ehuru ena, framhörnet är något skadadt, hafva haft en bredd af omkring 65 mm. Dess längd (projektion) är 46 mm., (efter ytan) 54 mm., rhachis bredd 24 mm., framkantens raka del på sidoloben 12 mm. Ett exemplar från samma ställe tillhörande Marklin- ska museet i Upsala har följande dimensioner. Hufvudets längd (proj.) 28,5 mm., (efter ytan) 35 mm., pannans bredd mellan ögonen 16 mm., dorsalfåran—ögat 8,5 mm., ögonlobens längd 8 mm., ögonloben—hufvudets bakkant 2,5 mm. Bakersta thoraxledens plana del 6 mm., nedböjda del 7 mm., rhachis bredd på densamma 12 mm. Pygidiets längd (proj.) omkr. 23 mm., bredd 35 mm., rhachis bredd 12 mm., framkantens raka del på sidoloben 6 mm. Slägtskap. Denna art skiljer sig från I. Esmarktii (SCHLOT.), I. gigas Horm och Z. sphericus Horm, hvilka den står när- mast, framför allt genom sina mycket stora ögonlober och ögon, samt dessas läge närmare intill hufvudets bakkant, vidare genom facialsuturens starka riktning utåt bakom ögat, samt genom skalets skulptur. Från I. sphericus skiljer den sig dessutom genom pygidiets olika form och hvälfning, samt derigenom att rhachis på så väl detta som på thorax är smalare och sidolobernas inre, plana del på thorax i proportion bredare. Pygidiets rhachis är äfven vida starkare utvecklad, såväl hvad beträffar höjd som begränsning. Horisont och utbredning. De få, mycket ofullständiga och skadade exemplar, jag känner, äro samtliga från Dalarne. 74 GERHARD HOLM, TRILSOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). Sjelf har jag ej med säkerhet funnit den derstädes, men den torde förekomma i Chasmopskalken, dels enligt uppgift af Lektor TÖRNQUIST på etiketten till det af honom funna pygi- diet, dels att döma af den åtföljande bergarten hos de öfriga. Arten är der funnen vid Fjecka, enligt det af Lektor TÖRNQUIST godhetsfullt meddelade pygidiet, samt ett nästan fullständigt sam- manrulladt, dock betydligt skadadt exemplar tillhörande Mark- linska museet i Upsala. Vid Vikarbyn fanns den af LINNARSSON, enligt ett Geologiska byrån tillhörande fullständigt, ehuru mycket skadadt exemplar, som visar att arten har 10 thoraxleder. I Riksmuseum i Stockholm finnes hufvudets medelsköld från Sollerön och Skattungsbyn. Tvenne Riksmuseum tillhörande, ehuru något afvikande, hufvuden från Gerse och Vika torde äfven tillhöra denna art. 3. Illenus vivax nov. sp. Taf. VI, fig. 1—7. Caput latissimum, modice convexum, lobis palpebralibus utro- que declivibus, margine frontali lente arcuata angulisque rotun- datis. Glabella Y/, latitudinis capitis occupans, brevissima, antice coarctata. Sulei dorsuales brevissimi, non profundi. ÖOculi a margine occipitali longe distantes. Lobi palpebrales paullo ex- currentes. Sutura facialis post oculos longissima. Genw breves, subquadrate, media longitudine latitudinem post oculos vix su- perante. Thorax articulis 10. Rhachis lata, pleuris latior, postice angustata. Pars plana loborum lateralium angustissima, deflexa autem pars latissima. Pygidium modice convexum, semicirculare, rhachi latissima, lobis lateralibus latiore, postice evanescente. Pars recta marginis anterioris brevissima; !/, latitudinis rhachis efjiciens. Anguli paullo truncati. Fascia perangusta, concava, postice non latior. Testa punetata. Pygidium et margo frontalis capitis striis proediti. Beskrifning. Hufvudet mycket G medelmåttigt starkt hvälfdt uti båda riktningarne, med fasta kinderna betydligt lägre än pannan. Hufvudets medelsköld bildar framtill en svag båge. BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND fe INIO'0. (D Glabella bred, omkring !/, af hufvudets hela bredd, kort, framåt afsmalnande, begränsad af de grunda, framåt snart försvinnande dorsalfårorna, som, då skalet är bevaradt, knappt räcka till ögo- nens midt. Dessa belägna långt ifrån hufvudets bakkant. Ögon- loberne medelmåttigt stora, föga utskjutande, framåt med jemn rundning öfvergående i medelsköldens sidokant. Facialsuturen bakom ögonen lång, S-formigt böjd, med största konkaviteten riktad inåt. Dess riktning är nästan rakt bakåt, obetydligt utåt. Framom ögonen är den kort, så att afståndet från ögon- lobens midtpunkt till facialsuturens främre utgångspunkt en- dast uppgår till 1!/,; gång afståndet från samma punkt till dess utgångspunkt i hufvudets bakkant. Detta senare afstånd är ock lika med ögats afstånd från dorsalfåran. Ögats längd kortare än facialsuturen bakom detsamma. De fria kinderna temligen kullriga, något qvadratiska, med hörnet starkt afrundadt. Deras största bredd är bakom ögat samt nästan lika stor som medellängden. Utkanten svagt böjd. Bakkanten nästan rak med en svag bugt invid inkanten. Denna är under större delen af sin längd konkav, samt nästan parallel med utkanten. Framkanten svagt S-formigt böjd. Hufvudets framkant afrundad utan falslinie. Thorax med 10 leder. Dess längd något mindre än halfva bredden. Rhachis bred, bakåt afsmalnande, på 5:te leden obe- tydligt smalare än hälften af thorax bredd. Sidolobernas plana del smal, bakåt något tilltagande i bredd, på 5:te leden ut- görande ungefär !/, af rhachis bredd. Deras nedböjda del bre- dare, omkring 3 gånger så bred som den plana. Pygidiet halfeirkelformigt, bredt, med längden omkring ?/; af bredden, jemnt, ehuru ej synnerligen starkt, hvälfdt. Rhachis låg, endast vid sin främre del begränsad af de grunda, men breda dorsalfårorna. Bakåt sammanflyter den med sidoloberna. Pygidiets framkant bildar på rhachis en framskjutande båge, som dock på midten visar en grund urbugtning. Rhachis är betydligt bredare än sidoloberna. Dessas raka framkant kort, utgörande ungefär /, af rhachis bredd. HFacettens framkant tre gånger så lång som utkanten. Dess bakkant bildar med den raka delen af sidolobernas framkant en vinkel af omkring 135”. Pygidiets omböjda, inre lamell konkav, smal, bakåt ej bredare, utan snarare något afsmalnande. I medellinien är den hvarken urbugtad eller utlöper i någon spets, samt saknar till och med spår till någon fåra. Terrasslinierna, som äro tem- 76 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). ligen glesa, löpa ock oafbrutet från ena sidan till den andra, samt bilda ej heller någon bugt eller vinkel i medellinien. Skalets skulptur. Nästan endast hos exemplar från Lep- tenakalken är skalet så väl bevaradt, att skulpturen kan iakt- tagas. Det är ganska tjockt, med större och mindre, intryckta, grunda, punktformiga gropar. Terrasslinier förekomma på huf- vudet längs framkanten, samt på pygidiet, der de i det närmaste äro parallela med kanterna. De saknas aldrig på sidorna om rhachis, närmast framkanten. De äro ganska glesa. Storlek och måttuppgifter. Det största exemplar, jag känner, är ett fragment af hufvudets medelsköld från Trinucleusskiffern vid Kungslena i Vestergötland (Ex. b.), hos hvilket bredden mellan ögonen synes hafva uppgått till omkring 78 mm. Exem- plaren från Trimucleusskiffern äro dock i allmänhet betydligt mindre än detta, äfvensom mindre än de från Leptanakalken, hvilka jag haft tillfälle att granska. | Mm | Hufvudet. Å ÅA Tj äTle du (PEO] AS NANA FS SEA Br Bh ER ärd AR A NRNAASNA BS — Panmans. bredd; baktyl C-SCsht oa Bios seten ort Se teaes Sa — I ÖsOonlohens Lang ds de ss LANE ENE RARE TI 10 LÖNR Facialsuturens, längd bakom Ög mt feeoes rote ssstron ss Eee 14 SR > 5 TAM OT CASE VARA fig: AS POR SR PRE PN 25 2400 Arfständet från ögat tull dörsalfäran este: nes sarsone 20 TOA BC dr Den RE Eindensibreddj bakom sög ät. ocsss.ss-sssse SEINE I I5- 12 2 2 INST OMAn SLA 20 SE Se: ge Beer TRE [EG 25? | Pygidiet. Z Töängdi(proja EE SER Arg Sega bAPAA PT aa AE IS LEA | I42NNArSSE "SJR EE (2) TER LA VU AD) ASA SRS ER 2 SAS SA LAR R DE SE MEN Er 47 = BYGG orda beses a SN API EAE SSOESAMRITATSIERIGNRIE AGES FIRAS ÖR ol bana BhaCchisrbredd 25 3 YNt be ol dospsbersfen bröad fors AN (23 23 BLA OlOP ens) TAkA rita kanter oto Je BIE 8 8 IRNAPE TOC ST TIGER Tr oms tg mo SAR SE ST SSE SR ALM SS INN 11 = 2 (Uret OD Apg SRS Jet 2 CREST E SEI BOR R SSA AR odat : 4 = > |A eb og? SA SAR ARE SETS SARS ENTER TARM Ean le 14 14 a. Fragm. af hufvud från Leptenakalk, Dal. Boda (TÖRNQUIST). || b. Fragm. af hufvud från Trinucleusskiffer, Vg. Kungs- lena (Geol. byr.). ce. Eri kind från Trinucleusskiffer, Vg. Kungslena (Geol. byr.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 7 NIO: 80 T( d. Fri kind från Leptenakalk, Dal. Boda (TÖRNQ.). e. Pygidium > > » Osmundsberget. je > » Trinucleusskiffer, Vg. Kungslena (Geol. byr.). Slägtskap. De svenska Ilenus-arter, som stå I. vivarx närmast, äro I. oblongatus (ANG.) och I. fallax Horm, hvilka dock aldrig torde uppnå den förras storlek. De öfverensstämma i ögonens något aflägsnade läge från hufvudets bakkant, genom facialsuturens riktning och lopp bakom ögat, genom thorax- ledernas form, samt genom formen hos pygidiets inre, omböjda lamell. De skilja sig dock i flera afseenden ej obetydligt. Hos I. vivax är kroppsformen bredare, hvarigenom hufvudet också blir bredare och kinderna : kortare, mera qvadratiska, deras bakhörn mera afrundadt, dorsalfårorna äro grundare, pygidiet bredare, kullrigare, med rhachis, om ock låg, åtminstone fram- till tydlig. Med I. advena Barr. och I. Roemeri VOLB. öfverensstäm- mer den genom ögonens betydliga afstånd från hufvudets bak- kant, genom de föga utskjutande ögonloberna, samt genom formen hos facialsuturens bakre gren. I. advena har dorsalfårorna på hufvudet längre, skarpare samt bågböjda, de fria kinderna smalare, ej subqvadratiska, och med ej så afrundadt hörn, pygidiets rhachis med spår till segmentering, samt med sidorna något konkava. LI Roemeri har pygidiets inre omböjda lamell af samma form som hos I. vivax, äfvensom raka delen af sidolobernas framkant lika kort, men saknar spår af rhachis på pygidiet. Hufvudet är äfven starkare konvext i alla riktningar. Horisont och utbredning. Ifrågavarande art synes hafva haft en ganska lång tillvaro, då den förekommer såväl i Tri- nucleusskiffern som i Leptenakalken. Exemplar af hufvudets medelsköld, den fria kinden och pygidiet från Leptenakälken öfverensstämma nemligen nästan fullständigt med dylika från den röda Trinucleusskiffern. Sjelf har jag ej lyckats finna denna art i Leptenakalk i Dalarne, utan står jag i förbindelse till Lektor TÖRN- QuIsT för meddelandet af densamma derifrån. I hans samlingar finnas hufvudets medelsköld, den fria kinden och pygidiet från Boda samt ett utmärkt väl bevaradt pygidium från Osmunds- berget. I Riksmuseum finnas äfvenledes exemplar från Da- larne. Enligt exemplar tillhörande dels Riksmuseum, dels Geo- 78 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). logiska byrån, de senare samlade af LINNARSSON och SCHMA- LENSEE, förekommer den ej sällsynt i röd Trinucleusskiffer vid Kungslena i Vestergötland. Besynnerligt nog synes den saknas vid Bestorp på Mösseberg, ty oaktadt stora samlingar från samma lager äfven derstädes gjorts af SCHMALENSEE, har jag bland dessa ej funnit ett enda exemplar af I. vivar. I Trinucleus- skiffern äro exemplaren af denna art likasom af de andra Illenusarterna vanligen starkt nedtryckta och ofta mer eller mindre krossade, samt skalet mycket vittradt eller genom upp- lösning förstördt. 6. Illxnus oblongatus (ANGELIN) 1854. 1854. Rhodope? oblongata ANG., Pal. Scand., p. 41, Tab. XXIV, f 2 KL Corpus longissimum, ellipticum, axe minore ellipsis ?/5 fere axis majoris occupante, capite, thorace pygidioque eadem fere lon- gitudine. , Caput aeque convexum, pars quarta sphere est. Anguli posteriores rotundati. Glabella '/> latitudinis capitis occupans, con- vexissima, altissima, supra lobos palpebrales maxime elevata, la- teribus valde declivibus. Suleci dorsuales breves, testa conservata non satis perspicui. Lobi palpebrales modici, paullo excurrentes, a margine occipitali ?/3 longitudinis ipsorum distantes. Media longitudo genarum latitudinem ad oculos superans. Sutura faci- alis post oculos recta vel vix arcuata. Thorax articulis 10. IRhachis convexissima, postice angustata, ad mediam thoracem "/s circiter latitudinis thoracis occupans. Pars plana loborum lateralium angustissima, postice latior, in articulo primo 'g, in articulo quinto !/, latitudinis rhachis. Pygidium parum convexum, longum, longitudine 4/. fere la- titudinis occupante. Rhachis conica, antice distincta et convexa et supra lobos laterales valde elevata, postice obsoleta. Pars recta marginis anterioris loborum lateralium brevissima, Ya latitudinis rhachis efjiciens. Fascia plana vel lente convexa, postice paullo latior, in medio neque sinu neque angulo prominente. Testa punctis creberrimis ornata. Anmärkning. Rhodope? oblongata beskrefs af ANGBLIN från Böda på Oland. De exemplar derifrån, som förvaras på Riks- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 79 museum i Stockholm sedan ANGELIN'S tid, och af hvilka ett till storleken nära öfverensstämmer med ÅNGELIN'S figurer i »Pal&e- ontologia Scandinavica» samt torde utgöra orginalet till dessa, måste derföre anses såsom typexemplar för arten. De äro samt- liga mycket dåligt bibehållna och hafva varit utsatta för mer eller mindre stark nötning, så ätt de ej kunna vara samlade i fast klyft, utan sannolikt lösa bland strandgruset. Det material, på hvilket ANGELIN grundade arten, var derför mycket ofullstän- digt. Detsamma är förhållandet med det, efter hvilket följande beskrifning är gjord. Jag eger nemligen till mitt förfogande knappt några andra än de Angelinska exemplaren. Min känne- dom om arten är således långt ofullständigare än önskvärd. Flere gånger har jag dragit i betänkande, huruvida LINNARSSON'S J. limbatus vore en skild art från denna, och det är endast med tvekan jag beslutit mig för att upptaga dem skilda. Till en del har jag dertill förmåtts af FR. ScHMIDT's auktoritet. Han upptager nemligen båda arterna från ryska Östersjöprovinserna i inledningen till sitt arbete, Rev. der ostbalt. sil. Trilob., I. oblongatus (ANG.) från Echinospheritenkalk C,, I. limbatus LiNRs. från Brandschiefer C,. I Marklinska samlingarne i Upsala finnes ett ganska fullständigt exemplar från ryska Östersjöprovinserna af en JIllenus, som nära öfverensstämmer med de ofvan om- talade Angelinska exemplaren från Öland, men deremot mera afviker från I. limbatus Lines. Alla de exemplar från Öland, jag eger, äro tyvärr så skadade, att jag, huru önskvärd en figur af arten än vore, då ANGELIN'S figurer ej äro rätt lyckade, ej ansett mig med fördel kunna afbilda något af dem. På hvilken grund ANGELIN förde arten till slägtet Rhodope, är svårt att förklara, då den har 10 thoraxleder. Beskrifning. Kroppsformen mycket långsträckt, utdraget elliptisk. Bredden utgör ungefär ?/; af längden. Starkaste böjningen ligger i medellinien, framtill och baktill. Hufvudet, thorax och pygidiet nästan lika långa. Hufvudet starkt konvext, i längdriktningen jemnt hvälfdt, så att dess profil i medellinien bildar ungefär 1/, af en cirkels omkrets. Tvärprofilen deremot starkast böjd vid pannans midt. Denna är mycket hög, starkt sluttande mot sidorna, och höjer sig betydligt öfver de fasta kinderna. Hufvudets bakhörn afrundade, men deras form låter sig ej närmare bestämma på något af de öländska exemplaren. Dorsalfårorna grunda, och isynnerhet SO GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). framåt mycket svaga. På stenkärnan äro de såsom vanligt - tydligare och göra midt emellan ögonen en bugt inåt. De nå till omkring !/, af hufvudets längd. Ögonloberna temligen stora, men utskjuta föga starkt mot sidorna. Deras afstånd från hufvudets bakkant ungefär ?/, af deras egen längd. Ögonen smalt halfmånformiga. Deras afstånd från dorsalfåran utgör nästan pannans halfva bredd mellan dem. Facialsuturen bakom ögat nästan rak eller mycket svagt utåt bågböjd. Den är riktad nästan rakt bakåt. De fria kindernas medellängd större än deras bredd öfver ögat. Thorax. Rhachis bred, mycket starkt hvälfd, med starkaste böjningen i medellinien, bakåt afsmalnande. Vid midten af thorax upptager den ungefär dess halfva bredd. Sidolobernas plana del mycket smal, men såsom vanligt bakåt något till- tagande i bredd. På första leden är dess bredd endast !/s, på den femte !/,, samt på den tionde ej fullt !/, af rhachis bredd. Sidolobernas nedböjda del på de bakersta lederna omkring dubbelt så bred som den plana. Pygidiet temligen långsträckt, med längden utgörande om- kring 23/. af bredden, svagt hvälfdt. Rhachis konisk, framtill mycket tydlig, hög, starkt kullrig och höjande sig öfver sido- loberna, bakåt deremot lägre och otydligare, begränsad af de der mycket svaga dorsalfårorna, samt bakerst helt och hållet utplånad. På inre aftrycket är den vida tydligare, med dorsal- fårorna tydliga ända till spetsen. I framkanten bildar den en ganska starkt framspringande båge och är der tre gånger så bred som sidolobens raka del. Den når ej hälften af pygidiets längd. Pygidiets inre, omböjda lamell nästan jemnbred, bakåt obetydligt tilltagande i bredd, utan någon bugt eller fram- skjutande spets i medellinien. Skalets skulptur. På alla mina svenska exemplar är skalet mycket skadadt genom nötning. Det oaktadt synes det öfver hela sin yta hafva varit tätt punkteradt. På hufvudets allra främsta del, längs framkanten, samt på rhachis hos thorax kunna terrass- linier iakttagas. Det ofvan omnämnda ryska exemplaret i Marklinska samlingarne, hvilket jag anser tillhöra denna art, har skalets yta mycket väl bevarad. Den är der glatt, men be- täckt med, äfven för blotta ögat iakttagbara, mycket tätt ställda små, grunda, groplika punkter. Storlek och måttuppgifter. Arten tillhör en af de mindre inom slägtet. Dess normala längd torde utgöra omkring 50 mm BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 81 m.m. och bredden omkring 21 m.m., hvilka mått och pro- portioner också ANGELIN'S figurer ungefär visa. Ex. a—e äro från Öland, Böda. Ex. a) Hufvudet. Längd (proj.) 18,5 m.m., (efter ytan) 22,5 m.m. Pannans bredd mellan ögonen 10 m.m., höjd öfver ögonloberna 4,5. Ögats afstånd från dorsalfåran 4,5 m.m. Ex. b) Hufvudet. Den fria kindens medellängd omkring 3,5 m.m., bredd öfver ögat 6,5 m.m. Thorax bredd på 1:sta leden 18 m.m. På samma led rhachis bredd 10 m.m., imre, plana delens 1,15 m.m., yttre, nedböjda delens 5 m.m. Ex. ec) Thorax. Rhachis bredd på 10:de leden 9,75 m.m., sidolobens inre, plana del på samma led 3 m.m. Rhachis redd på ä:te leden 10,5 m.m., sidolobens inre, plana del 2,5 m.m., dess yttre, nedböjda del 5 m.m. Pygidiets längd 17 m.m., bredd 20 m.m., den inre, omböjda lamellens bredd i medel- linien 7 m.m. Slägtskap. Denna art står, såsom ofvan är anfördt, mycket nära I. fallax Horm och kan möjligen vid tillgång på full- ständigare material befinnas vara förenad med denna genom fullständiga öfvergångsformer. Den skiljer sig från I. fallax derigenom, att pannan är starkare hvälfd, med starkaste böj- ningen i medellinien, samt höjande sig betydligt öfver de fasta kinderna, att rhachis hos thorax äfvenledes är högre och starkare konvex, att pygidiets rhachis är synlig ej blott i inre aftrycket. Punkteringen på skalet är äfven något gröfre. Horisont och fyndort. Af ANGELIN funnen vid Böda hamn på Öland ji Chasmopskalken derstädes, hvarifrån exemplaren i ilsranseum härleda sig. I Marklinska samlingarne i Upsala finnas äfven några Bran från Öland, Sanne från samma fyndort. Samtliga äro de starkt nötta och rullade, således samlade bland strandgruset, utvittrade och utsköljda ur Chas- mopskalken. Arten synes vara ganska sällsynt. Oaktadt flere dagars sökande, så väl vid Böda som på ett par andra ställen, der Chamopskalk finnes, lyckades det mig ej vid mitt besök på Öland förra sommaren att återfinna den i bestämbara cxemplar, hvarken 1 fast klyft eller bland strandgruset. En- ligt FR. ScHMmip? förekommer den i ryska Östersjöprovinserna i Echinospheritenkalk 1). !) SCHMIDT, Rev. der ostbalt. sil. Trilob., p. 24. co 382 «GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). Enligt ANGELIN skulle arten förekomma i Norge i trakten af Kristiania, men hans exemplar i Riksmuseum tillhöra ej denna art, utan sannolikt den, som af KJErRuULF kallats ZI. glauber, se vidare p. 83. Ett nästan fullständigt, ehuru genom tryck något skadadt exemplar af en Illenus, af mig funnet vid Åberga i Orsa sn i Dalarne, och till hvilket den på taf. II, fig. 14 afbildade fria kinden hör, öfverensstämmer ganska väl med ZI. oblongatus från Böda, utom deri att hufvudets framkant, synlig på den fria kinden, ej är afrundad, utan skarp och försedd med falslinie. Den fria kinden hos detta exemplar har bakhörnet spetsigare än hos I. fallax. Jag vet ej säkert, huruvida det tillhör en obe- skrifven art eller bör föras till denna. 7. Illenus fallax nov. sp. Taf. II, fig. 1—13, 15 —20, taf. V, fig. 15—24, taf. VI, fig. 16. 1866. JIllenus limbatus LiNrRs., Sil. Bildn. i mell. Vesterg., p. 21, pl. II, £. 6 a—c. 1869 — — LINRBS., Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 77, taf. II, f, 43—44. Anmärkning. Det af LINNARSSON åt denna art gifna namnet limbatus kan ej bibehållas, då det redan förut är bortgifvet åt en Illenus. Det gafs nemligen redan 1847 af CORDA åt en böhmisk art (COorRDA, Prodrom, p. 54), ehuru BARRANDE 1 »Syst. Sil. de Boh.> ej upptagit detsamma, såsom oriktigt angifvande en karaktär, hvilken ej finnes, utan i stället kallat arten I. Salter. Jag har derföre nödgats gifva den ett nytt namn, då intet äldre, som skulle kunna upptagas, är för handen. Visserligen säger Lin- NARSSON i den senare af hans här anförda afhandlingar, »amnet I. limbatus bör måhända utbytas mot I. glaber KJERULF», men att identiteten, ehuru sannolik, ej vore honom fullt klar, och i »Jemf. mell. Sil. afl. i Dal. o. Vesterg.» uppräknar han från Dalarne Z. limbatus »(sannolikt identisk med I. glaber KIERULF)». Lika litet som LINNARSSON kan jag tydligt erinra mig original- exemplaret till I. glaber i Kristiania museum. LI fallax före- kommer visserligen i Kristianiatrakten i svartgrå kalk till- hörande Et. 4, men på nedanstående grunder anser jag dock, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 8 83 att dessa arter ej kunna vara identiska, utan tror jag, att en af TÖRNQUIST för länge sedan uttalad åsigt, som han dock sedermera synes hafva frångått, kommer sanningen vida närmare. I några af sina afhandlingar före år 1874 har nemligen TÖRN- QuisT identifierat I. glaber KIJERULF med en i Dalarnes Lep- tenakalk förekommande IZllenus med 9 thoraxleder (Siljanstr. paleoz. form. led., p. 27), härnedan af mig kallad I. Linnars- sontr. KIBRULF'S afbildning af hufvudet af I. glaber (Veiviser, p. 14, f. 28) visar att ögonloberna äro mycket små och facial- suturen bakom ögat starkt utåt böjd, således härutinnan öfverens- stämmande med I. Linnarssonii, men ej med ZI. fallax. Den förra är också numera, enligt exemplar samlade af LINNARSSON, i Sverige funnen vid Ulfåsa i Östergötland i Chasmopskalk. TuLL- BERG anför äfven från Ulfåsa »I. glaber? KJErRuULF»> (Kartbl. Vreta Kloster, p. 25) förmodligen på grund af de nyssnämnda exem: plaren, som jag erhållit till låns från Geologiska byrån. Sjelf har jag i närheten af Kristiania, vid Höviks glasbruk i Et. 4, funnit fragment af en Illcenus, som, om den ej är identisk med I. Linnarssontir, hvilket synes mig sannolikt, dock torde stå den mycket nära, och af samma art finnes sedan ANGELIN'S tid i Riksmuseum exemplar från Kristiania. I hvilket fall som helst, torde dock KJIJERULF'S namn I. glaber ej kunna upptagas, hvarken för den ena eller den andra, såsom varande endast ett katalognamn, då det ej åtföljes af den ringaste diagnos eller beskrifning, utan blott af en ganska otydlig träsnittsfgur. Corpus longum. Caput modice et eque convexum, semiellipticum, antice mque arcuatum, angulis rotundatis. Glabella modice convexa, cum lobis palpebralibus arcum fere equum faciens. Sulci dorsuales non profundi, Y3 fere longitudinis capitis occupantes, paulo conver- gentes. Lobi palpebrales modici, a margine occipitali ?/, circiter longitudinis ipsorum distantes. Sutura facialis post oculos recte retrorsum currens vel paullulum introrsum, levissime curvata. Margo frontalis rotundatus. Gene media longitudine latitudinem superante. Thorax articulis 10. Rhachis modice convexa, latissima, postice angustata. Pars plana loborum laieralium angustissima. Pygidium semiellepticum, planusulum, eque convexum, longi- tudine ?/; latitudinis fere occupante. Sulei dorsuales, testa con- 34 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). servata, nulli. Rhachis igitur non nisi in margine anteriore arcu prominente distincta. Anguli paullum truncati. Fulcrum parum deflexum. Fascia angusta, pari fere latitudine. Testa punctis minutissimis et creberrimis, sepe in ordines collocatis, precipue ornata. Beskrifning. Kroppsformen långsträckt. Hufvudet semielliptiskt, med medelskölden framtill jemnt bågböjd, måttligt och jemnt hvälfdt. Bakhörnen afrundade. Dor- salfårorna mycket grunda och svaga, något konvergerande och nående ungefär !/, af hufvudets längd. I inre aftrycket äro de deremot mycket djupa och skarpa och bilda vid sin främre ända en inåtgående bugt. Pannan mellan ögonen ungefär dubbelt så bred som ögats afstånd från dorsalfåran, stundom når den dock endast 1!/, gång detta afstånd. Den är medelmåttigt och jemnt hvälfd, samt bildar med de fasta kinderna en jemn båge. I inre aftrycket af skalet visar sig en liten punktformig upp- höjning nära bakkanten. Den är ej synlig på skalets yttersida. Skalet har således en liten grop på sin innersida. Ögonloberna medelmåttigt stora. Deras afstånd från hufvudets bakkant ungefär ?/; af deras egen längd. HFacialsuturen är bakom ögat riktad rakt bakåt eller till och med något inåt, bildande en ytterst svag, inåt konkav, båge, men böjer sig i sjelfva bak- kanten utåt. Den fasta kinden utlöper derföre derstädes i en liten spets. Ögat smalt, halfmånformigt, temligen långt. Den fria kindens form något vexlande, kortare eller längre, dock alltid med längden större än bredden, obetydligt konvex. Bak- hörnets vinkel varierar äfven något, vanligen är den omkring 70”. Utkanten är nästan rak, bakkanten deremot närmast bak- hörnet något bågböjd. Hufvudets framkant är afrundad och saknar falslinie. / Hypostomat liknar det hos I. gigas Horm, men är något sma- lare och mera triangulärt med den centrala delen högre hvälfd och starkare kölad. Jag har funnit det tillsammans med pygidier och hufvud af arten, ehuru aldrig fastsittande på sin plats. Rostrum af vanlig form. é Thorax består af 10 leder. Rhachis bred, vid thorax midt upptagande omkring hälften af hela dess bredd, bakåt något af- smalnande. Sidolobernas plana del mycket smal, på första leden omkring !/,—!/;, på den sista deremot ej fullt !/; af rhachis bredd på samma led. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. S5 Pygidiet semielliptiskt. Hos exemplar från Leptenakalken är det baktill synnerligen bredt, bildande en mycket jemn båge, och största bredden ligger hos dessa något bakom framkanten. Pygidiets längd utgör omkring 3/, af dess bredd. Det är endast svagt konvext, ehuru variationer förefinnas, men ej nedplattadt, utan vanligen jemnt hvälfdt. Stundom är dock böjningen närmast utkanten något starkare. Af dorsalfåror saknas till och med spår på skalets yttersida, och rhachis är således ej synlig annat än såsom en i framkanten ut- springande båge. I inre aftrycket deremot äro dorsalfårorna tydliga och rhachis blir derigenom synlig, dock är den endast framtill något upphöjd. Den når omkring Y/, af pygidiets längd och har formen af en liksidig triangel. I inre aftrycket sträcker sig från spetsen af rhachis bakåt en grund fåra, som snart öfvergår i en smal, till pygidiets bakre kant fortsatt upp- höjd linie. Den raka delen af framkanten på sidoloberna utgör omkring !/, af rhachis bredd. Der bakom sträcker sig den mer eller mindre utvecklade, snedgående fåran. Hörnen svagt afhuggna. Facetten föga nedböjd, till formen en rätvinklig triangel, och med framkanten längre än utkanten. Pygidiets inre, omböjda lamell smal, !/,—-!/, af pygidiets längd, bakåt knappt tilltagande i bredd och i medellinien framtill jemnt run- dad. Den är plan. I medellinien finnes stundom en grund, linieartad fåra. ”Terrasslinier tillstädes såsom vanligt. Skalets skulptur. Skalets yta är ytterst tätt punkterad af fina, först med lupp tydligt urskiljbara punkter. På vissa ställen, såsom på ögonloberna och hufvudets främre del äfven- som stundom på pygidiets sidolober ordna sig punkterna i rader. På ena sidan af den således uppkomna, af punkter bildade strimman, kan skalet höja sig något. Härigenom bildas en öfvergång mellan rader af punkter och terrasslinier. Mellan huf- vudets framkant och ögonloben kunna alla öfvergångsstadier dem emellan iakttagas, från de vanliga terrasslinierna längs den förra, till endast punkter på den senare. Inre aftrycket visar stundom äfvenledes mycket tydlig punktering med punk- terna ordnade på samma sätt som på skalets yttersida. DLIN- NARSSON har beskrifvit skulpturen hos inre aftrycket af ett pygidium, med i rader anordnade punkter ?!). ”Terrasslinier !) LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 77. 86 GERHARD HOLM, TKILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). eller öfvergångar mellan dem och rader af punkter före- komma på alla kroppsdelar. De saknas dock på pannan samt på pygidiet längs dess midt och baktill. Terrasslinierna på thoraxlederna äro på rhachis nästan parallela med ledernas framkant, eller anordnade framåt svagt bågformigt. På sido- lobernas inre, plana del äro de deremot riktade bakåt och inåt samt bildande med kroppens längdaxel en vinkel af ungefär 45”. De yttersta böja sig utåt och öfvergå på facetten. På py- gidiet förekomma de dels närmare framkanten och parallela med denna, dels på sidorna riktade bakåt och inåt, ehuru ej fullt parallela med sidokanterna. På facetten äro de synnerligen tal- rika såsom vanligt och parallela med dennas fram- och bakkant. Storlek och måttuppgifter. J. fallax tillhör en bland slägtets mindre arter. Dock understiger dess storlek ej så synnerligen mycket medelstorleken inom detta. Den är något större än I. oblongatus (ANG.). Artens normala storlek representeras ungefär af den af LINNARSSON afbildade hufvudets medel- sköld bj samt, af .de.ipå tat ll, fö kl ochitaffNofERoNEE bildade exemplaren, hvilka samtliga stämma öfverens nästan på millimetern. I Dalarnes Leptenakalk har jag dock funnit några pygidier, som visa, att arten under dennas bildningstid kunnat uppnå något större storlek. I den nedan följande tabellen meddelas måttuppgifter på följande exemplar: 3 a) Hufvud jemte 10 thoraxleder. Chasmopskalk. Ol, Böda. Riksmuseum. b) Hufvud jemte 9 thoraxleder. Chasmopskalk. Dal., Fjecka. TÖRNQUIST. c) Hufvudets medelsköld, inre aftryck. Chasmopskalk. Vg., Ålleberg. LINNARSSON'S originalexemplar. d) Pygidium, inre aftryck. D:o. D:o. LINNARSSON'S Ori- ginalexemplar. e) Hufvudets medelsköld. Leptenakalk. Dal., Amtjärns- bergetn(ipse), tafs. V, f. 15. f) Pygidium. Chasmopskalk. Dal., Gulleråsen (ipse) taf. INN IR ; 9) Fri kind. Leptaenakalk. Dal, Amtjärnsberget (ipse), EN MI Tk Pysidkan 0 D:D: Ps !) LINRS. Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., taf. II, f£. 43. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 87 TADS TASTE | | a. b. | eg MIRR g. Hufvudet. | Hessel kongo ding dr ia nen 20 dd bida Hände Är (EfbeTevybam) ses. sesret BEA Do) — 24 25 20 | Afståndet mellan ögonen... ........----- PR TE ERRIN —" | Pannans bredd mellan ögonen.......-- 13 12 aa LS RR et — Ogats afstånd från dorsalfåran ..... 6,5 | 5,5 6,5 | 6,5 | — ÖFOnRlobensHang di: kililssdtiel De 5H 4,5 | 4,5 | — > afstånd från hufvudets | [I SDRAka UT GASEN ne BARS AE SO TE RATE 3,5 2 ÖNA TO — | Den fria kindens bredd bakom ögat! 9 9 — | — 10,5 Den fria kindens medellängd-......--- 11 10 — | — 12,3 Thorax. 1 ETHERNET EE Sa OA 200 | 2250 = — -— Rhachis bredd på 1:sta leden...... 14 Rö = OG — Plana delens > » > Pipes ST LINR Nasas = — — Rhachis > 2 tl0:dene sr pre 12 | — — — — Plana delens » > > FC NIE 3,5 | — — — — Pygidiet. dl valärvanl Ar | Man sdi(proj)...stisote bast ass tl 17,5 | 19,5] 2055.) —c— ME IR INS PS FORE SON SR OR AES 2 MV OM — -- RITATS Nb SKG MaRa SR Ir0SA All — Raka delen af sidolobens framkant! 3 | 4 | 35! — | — Slägtskap. Denna art bildar tillsammans med de tvenne föregående, I. vivax och I. oblongatus, en grupp utmärkt deri- genom, att på thorax rhachis är mycket bred, sidolobernas plana del deremot mycket smal, att facialsuturen bakom ögat är svagt böjd, men alltid riktad bakåt eller svagt inåt, aldrig utåt, att pygidiets inre, omböjda lamell är smal och nästan jemnbred, utan bugt eller udde i medellinien. I. fallax skiljer sig från dem båda derigenom, att på pygidiet rhachis helt och hållet saknas på skalets yttersida. Från ZI. vivax skiljer den sig genom alla delars större längd i förhållande till bredden — till följd hvaraf också de fria kinderna äro längre — samt derigenom, att på pygi- diet den raka delen af sidolobernas framkant är kortare i för- hållande till rhachis bredd. Från ZI. oblongatus afviker den genom sin ej så starkt hvälfda panna, som med de fasta kinderna bil- dar en nästan jemn båge, genom sin likaledes svagare hvälfda rhachis på thorax, samt genom skalets finare punktering. Horisont och utbredning. Denna art uppträder inom tvenne skilda lager, nemligen i Chasmopskalken och Leptenakalken, 38 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). och öfverensstämma exemplaren från båda dessa horisonter nästan fullkomligt. I Chasmopskalk är den funnen: i Vestergötland på flera ställen i mörkgrå, hård kalk, såsom på Mösscbers vid Jons- torp, på Ålleberg och Gisseberg af LINNARSSON; i DAErns vid Gulleråsen af mig sjelf och vid Fjecka af Lektor TÖRNQUIST; på Öland vid Böda enligt ett exemplar, som tillhör Riks- museum. I Dalarnes Leptenakalk är den ej sällsynt. Jag har der funnit den flerstädes, såsom vid Amtjärnsberget, Kuls- berget och Osmundsberget, ehuru aldrig något fullständigt exemplar. Exemplaren från Amtjärnsberget hafva skalets skulptur synnerligen väl bibehållen. I Norge har jag 1 Kristianiatrakten funnit den i svartgrå kalklinser, inlagrade 1 mörk lerskiffer, tillhörande KJIERULF'S Et. 4, vid Koksa, på stranden nedom Statsrådet SCHWEIGAARD'S sommar villa. Enligt FR. ScRAMIDT förekommer den i ryska Östersjöpro- vinserna i hans Schicht C 2, Brandschiefer 1). S. I. Chiron nov. sp. fbe ag n NG 1848. Illenus crassicauda BuURM., Neue Beob. äber Trilob., p. 79 lar i rn LB 1854. Dysplanus centaurus ANG., Pal. Scand., p. 40, Tab. XXIII, f. 1—1a (med undantag af de fria kinderna och thorax). 1874. Illenus centaurus STEINH., In preuss. Gesch. gef. Trilob., Pp. ATS UT afOV IA ENA PaEIV ENT0RAS då Historik. Den enda, som lemnat en tydlig beskrifning och afbildning af denna art är STEINHARDT. Han identifierar den med I. Centaurus DALM, ej så mycket genom öfverensstämmelse med ANGELIN'S figurer, som på grund af ett exemplar från Öland i museet i RO af ÅNGELIN lemnadt dit under detta namn. Då emellertid namnet Centaurus, såsom jag nedan skall !) SCHMIDT., Rev. der ostbalt. sil. Trilob., p. 29 BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND fe N:0:8. '89 visa, af DALMAN är gifvet åt de fria kinderna af en Megalaspis, ehuru sedermera hufvudets medelsköld och pygidiet af denna Illeenus art ansetts höra tillsammans och förenats med dessa, så måste namnet Centaurus för ifrågavarande art utgå. Jag hari stället gifvit den namnet Chiron, såsom en af Centaurerna kallades. För att bringa frågan fullt på det klara skall jag här nedan söka lemna en så fullständig utredning som möjligt. 1827. Bland obekanta Trilobitarter, af hvilka endast frag- ment anträffats, allt för ofullständiga för att kunna beskrifvas, omnämner DALMAN såsom förekommande vid Ormöga i Aleböke socken på Öland: »de stora hornen af hufvudet till någon obe- kant Palxad (Asaplus Centaurus)». »Marklin har träffat tyd- ligare fragment af både hornen och hufvudet, hvaraf synes, att ögonen varit belägna vid sjelfva hornens basis». DALMAN fram- ställer derföre en förmodan, att arten tillhör den underafdelning af slägtet Asaphus, som han kallat Illenus. DALMAN, Palcaderna, p. 261, (76). 1837. Illenus Centaurus DALM. karakteriseras af HISINGER på följande sätt. »Fragmenta tantum capitis et cornuum plures pollices longorum inventa sunt, oculi ad basin cornuum siti. In Oelandia ad Aleböke — mus. nostr.». HISINGER, Lethea Svecica, p. 16. 1854. ANGELIN upptager denna art under slägtet Dyspla- nus, uppstäldt af BURMEISTER, med I. centrotus (DALM.) såsom typ, för de Illeni, som endast hafva 9 thoraxleder, samt hufvudets bakhörn utdragna till spetsiga horn. Endast följande korta, nästan intet upplysande, diagnos lemnas: »D. abdomine con- vexo, apice deflexo, rhachi obeonica». Fyndort Öland, Aleböke. Figurerna äro tecknade med 9 (konstruerade?) thoraxleder, endast i konturteckning. ANGELIN, Pal. Scand. Se ofvan. 1374. STEINHARDT identifierar en art från Silurblocken i Nord-Tyskland med LZ centaurus (DALM.), såsom ofvan redan är nämndt ej på grund af ANGELIN'S figurer och beskrifning, utan genom jemförelse med ett exemplar af >»Dysplanus cen- taurus> från Öland, skänkt af ANGELIN under detta namn till museet i Breslau. Ehuru STEINHARDT ej känner något full- ständigt exemplar, anser han dock i anseende till pannans form och bredd såsom sannolikt, att arten är en verklig Illenus med 10 thoraxleder och ej någon Dysplanus, samt påpekar vidare, att af ANGELIN'S teckning framgår, det denne ej kände 90 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). thorax, utan fört arten till Dysplanus på grund af hufvudets utdragna, spetsiga bakhörn. Åfven STEINHARDT tyckes hafva känt de fria kinderna endast efter ANGELIN'S teckning De äro nemligen endast utprickade på fig. 10 a, 10 b; Taf. V, såsom det synes efter ANGELIN, med starkt utdraget, spetsigt bakhörn. STEINH. In preuss. Gesch. gef. Trilob. Se ofvan. Af hvad ofvan är anfördt framgår, att typen för den art, som bör hafva namnet Centaurus, är den, till hvilken de af DALMAN beskrifna fria kinderna höra, då en, om ock ofull- ständig och något felaktig, karakteristik af dem dock lemnas. I HISINGER'S samling, som numera tillhör Riksmuseum, har jag haft tillfälle att se DALMAN'S originalexemplar. De äro eti- ketterade med HISINGER'S handstil: »Illaenus centaurus DALM., Ormöga 1 Aleböke socken på Öland.> Något tvifvel om iden- titeten finnes derför ej. Ehuru de äro ganska. ofullständiga, kan man dock med fullkomlig säkerhet afgöra, att de ingalunda äro kinder af någon Illenus, utan tillhöra de någon stor Asaphid. De af DALMAN omtalade Marklinska exemplaren, som jag äfven återfunnit i Marklinska museet i Upsala, lemna härutinnan full visshet. De äro fullständigare och hafva vid utmejsling visat sig vara kinder till en stor Megalaspis med mycket förlängd panna, samt hufvudets hörn starkt utdragna. De likna kinderna hos Megalaspis latiltmbata ANGELIN, Pal. Scand., Tab. XIV, f. 1, men hornen äro bredare och längre än på ANGELIN'S figur. Ögonen äro ej belägna vid hornens bas såsom DALMAN upp- gifver, utan är facialsuturens lopp bakom ögat det hos Megalaspis vanliga. Den Megalaspis-art, till hvilken ifråga- varande kinder höra, bör således hafva namnet Megalaspis Centaurus (DALM.) och är sannolikt identisk med M. latilim- bata ANG. Hvad beträffar ANGELIN'S Dysplanus centaurus, så hafva originalexemplaren ej kunnat återfinnas och genom figurerna och beskrifningen, såsom varande föga upplysande, kan ingen identifiering ske. Bland Riksmusei samlingar från AN- GELIN'S tid finnas dock många exemplar af hufvud och pygi- dier från Öland, som öfverensstämma med STEINHARDT'S figu- rer och beskrifning af I. centaurus. Då STEINHARDT dertill gjort sin bestämning efter ett af ANGELIN bestämdt exemplar, kan med visshet antagas, att ÅNGELIN'S Dysplanus centaurus är densamma som STEINHARDT'S art. Bland under de senare åren till BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. 'HANDL. BAND 7. NIO 8. 91 Riksmuseum inkomna försteningar finnas såväl fullständiga hufvuden som ock ett helt exemplar från Öland, hvilka öfver- ensstämma med STEINHARDT'S beskrifning till alla delar, utom deri att kinderna ej äro utdragna utan afrundade. Thoraxleder- nas antal är 10 såsom STEINHARDT antager. Häraf blir klart, att de fria kinderna på ANGELIN'S figurer ej höra tillsammans med hufvudets mellersta del, utan äro mer eller mindre kon- struerade likasom thoraxlederna. Detsamma gäller om de endast till konturen tecknade fria kinderna hos STEINHARDT'S figurer. ANGELIN'S art Dysplanus centaurus är således ingen Dysplanus utan en verklig Illenus med 10 thoraxleder, samt med de fria kindernas bakhörn afrundadt. 1878. LINNARSSON uppräknar bland försteningarne i den grå glaukonitrika kalkstenen vid Humlenäs i Småland: ?Dys- planus centaurus DAM (rörliga kinder»). LIiNRS., Pal. bildn. vid Humlenäg, p- 181. 1881. Af LINNARSSON (Promemoria, p. 593) och DAMES (Beisenot. aus Sclnwed , p. 424) upptages Dysplanus centaurus från Olands öfre grå Orthocerkalk. Enligt mina egna iakttagelser på Öland under sommaren 1882 är I. Chiron nästan inskränkt till den öfre grå Orthocer- kalken. I den öfre röda Orthocerkalkens allra öfversta del har jag ock funnit den ett par gånger, men den saknas fullständigt i den undre grå, der den ersättes af I. Esmarkiti (SCHLOoTt.). I denna deremot, som ofta är glaukonithaltig, och hvilken utgör en fortsättning af den grå kalken vid Humlenäs i Småland, äro fragment af olika delar af en stor Megalaspis sannolikt M. lati- limbata ANG. på en viss horisont allmänna och tillsammans med dem förekomma de stora kinderna, som af DALMAN omtalas. De af LINNARSSON från Humlenäs såsom ?2D. centaurus anförda kinderna höra hit enligt exemplaren i Geol. byråns saml. Vid Ormöga i Alböke sm finnes endast undre grå Orthocerkalk. Caput angulis posticis obtusis, segmentum ellipsis occupans. Margo frontalis acutus, linea prominente preditus. Lobi palpe- bral:s supra glabellam non elevati, sed a sulcis dorsualibus, ad basin glabelle satis profundis, paulo ascendentes. Genw et frons abrupte declives. Oculi permagni, eminentes, plus gla- belle inter oculos latitudine a sulco dorsuali positi, et Y/, longitudi- nis loborum palpebralium a margine dorsuali distantes. Sulci dorsuales, viv !/, capitis efficientes, valde convergentes. Sutura 92 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). facialis post oculos recta, valde extrorsum flexa, et in marginem occipitalem angulo acutissimo excurrens. Gene margine occi- pitali valde deflexo. Thorax capite vix brevior, articulis 10. Rhachis modice con- vexa. Pars plana loborum lateralium dimidium latitudinis rhaclhis non occupans. Pygidium latum, semicirculare, modice et ceque convexum, capite minus, posteriore parte linea longitudinali preditum. An- guli parum truncati. Rhachis ad basin latissima, postice valde an- gustata, lateribus concavis. Testa ubique striis, in pygidio prcesertum brevissimis undu- latisque, et foveolis exiguo altitudine obtecta. Beskrifning. Hufvudet sedt ofvanifrån till omkretsen bil- dande ett segment af en ellips, ofvan föga kullrigt i det ögon- loberna nästan ligga i samma plan och ej sänka sig utåt så- som hos I. Esmarki. De fria kinderna och hufvudets främre del deremot starkt nedböjda. Hufvudet upptager omkring !/, af en sphär. Bakhörnen afrundade, ehuru ej så starkt som hos I. Esmarktu. Ögonloberna stora, ej höjande sig öfver pan- nan, men, isynnerhet baktill, något uppstigande från de der temligen djupa dorsalfårorna. Dessa blifva framåt grundare och nå ej framom ögonen. Pannan baktill kullrig, framåt tillplattad, starkt afsmalnande. Baktill är den lika bred som sidoloberna. Ögonens afstånd från dorsalfåran större än pannans bredd midt emellan dem, samt deras afstånd från hufvudets bakkant ungefär !/, af ögonlobens längd. De betäckas på öfre sidan helt och hållet af ögonloben. Denna är dock ej nedböjd såsom hos ZI. crassicauda och I. tauricornis Kut. Hufvudets framkant såväl på medelskölden som på de fria kinderna med skarp falslinie. Facialsuturen framom ögonen knappt eller mycket svagt S-formigt böjd, först närmare framkanten böjer den sig något inåt. Bakom ögat är den riktad mycket starkt utåt. Den del af fasta kinden, som begränsas af denna och hufvudets bak- kant, är mycket smal och spetsig. De fria kinderna ganska konvexa derigenom, att de baktill äro starkt nedböjda, femsidiga med sidorna olika stora. Utkanten rak, bakkanten svagt båg- böjd, utdragna bildande med hvarandra en vinkel af 60”. Ögon- ytan långsträckt, smal, dess längd 5 gånger bredden. På ett exemplar är facetteringen tydlig vid förstoring. Facetterna äro ganska små och talrika. De fria kindernas omböjda utkant är ganska bred, utan någon tvärfåra för pygidiet, hvilkets rand BIHANG TILL K--SV- VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NiO 8 903 hos denna art vid hoprullningen helt och hållet synes om- fatta hufvudets framkant samt gripa in i den af falslinien bil- dade falsen. Rostrum har den vanliga formen. Thorax med 10 leder. Rhachis temligen bred, bakåt obe- tydligt afsmalnande, låg. Sidolobernas plana del vid thorax midt något smalare än rhachis halfva bredd. Pygidiet är mindre än hufvudet, halfcirkelformigt, medel- måttigt, men jemnt hvälfdt, bredt. Bredden förhåller sig till längden ungefär som 5 till 3. Pygidiets hörn föga skarpt af- huggna. Rhachis, som ej når pygidiets halfva längd, låg, föga kullrig, vid basen bredast, bakåt hastigt afsmalnande, med si- dorna konkava. Från densammas spets löper en låg köl till pygidiets bakkant. På stenkärnan är denna linie tydligare och fortsättes ett stycke på rhachis. Dorsalfårorna grunda. Framkanten bildar en svag båge på rhachis. Rhachis lika bred som hela sidoloben. Facetten, någet konkav, bildar till formen nästan en rätvinklig triangel med det rätvinkliga hörnet ganska afrundadt. Facettens framkant ej fullt dubbelt så stor som utkanten. Skalets inre, omböjda lamell är ovanligt bred och sträc- ker sig minst till pygidiets midt. Den är i medellinien för- sedt med en bred och grund, bakåt försvinnande fåra. Skalets skulptur. Skalet är ovanligt tjockt, isynnerhet på pannan och de fasta kinderna. Skulpturen är synner- ligen egendomlig och skiljer arten från alla öfriga svenska genast vid första påseendet. Den utgöres dels och hufvud- sakligast af terrasslinier, hvilka på ingen del af skalet saknas, dels af grunda punktformiga gropar mellan dessa. Terrass- linierna äro talrika och starkt närmade hvårandra, korta, på pygidiets bakre del isynnerhet mycket korta, gripande in mellan hvarandra, vågiga. De äro längst på hufvudets främre del och rostrum. På pannan hafva de en bågformig anord- ning, med konvexiteten framåt. På thoraxlederna äro de dels mer eller mindre parallela med dessas framkant, dels nästan vinkelräta mot den, det förra på rhachis, der de äro något bågböjda, det senare på deras plana del. På den låga, köl- formiga linien hos pygidiet äro de afbrutna. Endast gropar förekomma på denna. På främre delen af rhachis äro de deremot synnerligen skarpa, på den bakre saknas de stundom nästan all- deles, och hafva groparna då i stället fått en ovanlig utveckling. BURMEISTER har noggrant beskrifvit skulpturen hos ett pygidium af denna art (BurmM., Anf. ställe). Jemför ofvan, p. 26. 4 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). Storlek och måttuppgifter. I. Chiron hör till de största kända JZllenus-arter. Ett Lektor TÖRNQUIST tillhörande hufvud från Kårgärde 1 Dalarne med ena fria kinden bevarad torde hafva haft en bredd af 77 mm. a) Hufvud från Öland (Riksm.). b) Fullständigt exemplar från Öland (Riksm.). c) Pygidium från Dalarne, Kårgärde (ipse). Längd i m.m. a | b Hufvudet. Längda(PrOl)is eta bea RAA 2 arr RAN 24 10,5 2 ror (EE TTETA YTAN) Sea rd a IRS ERE är nd SVE RN 28 14 12172 10 Ae AR Bra SEN re $atled nr brer SUNE SUR on NS SAL NN 38 TG: > mellankögonen sis: fe revy b Atos RA RN SIS — F PAnnNanst bred djup aktill2e 5 556564 20 4å og a Big rer 16,5 | — > HÖJArLORVeTS Ge" fasta kinUern ät -rscc sc sen SRA 2 = Ögats afstånd från dorsalfåraD....oooccs€—..........o.. SET GSI > > > > bakkanten

> mye ddellänsde ss dr Fe oo oe OYT AV 14 = (TAUS MATTA oss SR LSE TAS SANNE rg AE TEE ANNE SN k = > DRAW: 333) Erkan tt vt braEN dd) HECNS ANSSI 2,5 | — Thoraz 1 15 ya Vs(0 WORN ora0N AT AAA Abb RER NER AR SN PR SEO LSE SM SRA TN nn — 10 Rhachis bredd Par IEsta leden TT AA III ASL SN = 6,5 > ) > SEE: [0 5 0 0 fr JE 0 0 (0 SEEN NIE IAN OSA LENS = 6 Planardelens! bredd på, 1:sta ledens: Cerr5 oe es = 2 > > > 3 AO: de BEST TELE ARE USM USSUR ERAN — 2,5 Pygidlet. C. TA PEO rr SE ARE be EE a Tag Je TE SRA RI 26 8 > (CENTERS rr, FE ARE BRENNER 30 10,5 Bredd--swvbutackot vale ry SOU TUNER ARA VIE 39 14 Bachs bien Reno SELL ge 0 AN Sr 0 RESA 14 4,5 Haka delemtarkstd'olöb ens! fram ant soc 5 Ses SES d — Faecettens franrkatut ser: tat rtgl In ue: OAS AT AIN ANN T = > TD RSAAG > änns da snar RA a RR a er 2 RA SARA 4 — Slägtskap. I. Chiron bildar en öfvergång mellan den grupp af de tioledade Illceni, som har ögonpartierna starkt uppstigande, höjande sig öfver pannan, till hvilka af de sven- ska endast hör ZI. crassicauda (WAHLENB.), af utländska Z. tau- ricornis Kurt. och Z. vindexr, BILL, samt den grupp, hos hvilken detta ej är förhållandet, utan de fasta kinderna starkt slutta åt sidorna, såsom t. ex. I. Esmarkiti (SCHLOoT.) I. sphcericus Horm, I. oblongatus ANG., m. fl. Med LZ crassicauda, hvilken synes stå närmast, öfverensstämmer den i mycket såsom facial- suturens lopp, konvexiteten hos de fria kindernas bakre del. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. -HANDL: BAND 7. N:O SM 05 Den skiljer sig genom skulpturen, igenom att pannan höjer sig öfver de fasta kinderna och dennas olika form, genom de större i spetsen ej nedböjda ögonloberna, de kortare fria kinderna, thoraxledernas smalare re del, pygidiets och dess rhachis afvikande form. Från I. Esmarki skiljer den sig, förutom på skulpturen, genom större ögonlober, som ej eller knappt sänka sig utåt, genom de fria kindernas raka utkant, nedböjda bakkant och ej så starkt afrundade bakhörn, genom facial- suturens riktning starkt utåt bakom ögat, genom den framåt starkt afsmalnande pannan, genom pygidiets rhachis med kon- kava sidor. Horisont och utbredning. Arten är funnen på Öland och i Dalarne hufvudsakligen i den öfre grå Orthocerkalken, i denna ej sällsynt, samt i Vebtergötland: Äfven i öfre röd Orthocer- kalk har jag, om ock SS ne funnit den i Dalarne vid Skattungs- byn och vid Fjecka, samt på Öland vid Sandby. I den öfre grå kalken är den i Dalarne funnen vid Kårgärde på sluttningen af Digerberget, och vid Gulleråsen (ipse), isynnerhet i ett mörkt, gråbrunt lager tillsammans med talrika Cephalopoder, Asaphus sp. och Asaphus (Ptychopyge) tecticaudatus STRINSH. Skalet är der alltid ytterst väl bibehållet, till färgen mörkbrunt till svart- brunt. I Riksmuseum finnes den i samma kalk från Alsar- byn och Digerberget, äfvensom 1 röd kalk från Gerse (KrRö- NINGSVÄRD). På Ölandvär den synnerligen allmän i den öfre grå Orthocerkalken, utgör en af dennas mest karakteristiska för- steningar och förekommer öfverallt, der detta lager uppträder, såsom vid Gräsgård, Lerkaka, Persnäs, Källa, Sälby i Hulter- stad s:n, etc. Tvenne nästan fullständiga exemplar med -alla thoraxlederna i behåll äro kända. Det ena tillhör Riksmuseum och är från norra Öland. Det andra erhöll jag förra sommaren vid Källa. I Vestergötland är ett fullständigt hufvud funnet af LINNARSSON på Kinnekulle, att döma af bergarten i den s. k. »lef- verstenem». Exemplaret tillhör Geol. byr. Sannolikt är det detta, LINNARSSON afser med »/Z. sp. indet. Kinnekulle, i lösa stenar af Orthoceratitkalk (»lefversten»)» (LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. af- lagr., p. 77). I lösa kalkblock af ljusgrå färg, helt olika Dalarnes öfre grå Orthocerkalk, samt troligen härstammande från de till större delen förstörda silurlagren, af hvilka lemningar finnas på botten af Geflebugten och på öarne derstädes, förekommer den i Upland, och är funnen vid Upsala (ipse), Nodsta (Ups. univ.), Söderby Karls s:n (J. F. AHLÉN). I silurblocken i Preussen är den 96 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN). ej sällsynt enligt STEINHARDT. Den förekommer dels i hvit, dels i mörkgrå kalk och har den i sådana blifvit funnen tillsam- mans med Åsapluus tecticaudatus STEINH. Utom Sverige är den ej träffad i fast lager. VOLBORTH uttalar visserligen såsom en möjlighet, att en af honom såsom I. Schmidti NIESZK var. beskrifven 10-ledad ZIllenus från Ehstland?) skulle vara identisk med den svenska »I. Centaurus>. Då emellertid den förra har kinderna med spetsigt utdraget bakhörn, hvilket författarnes I. Centaurus = I. Chiron Horm i verkligheten ej har, så för- faller VOLBORTE'S förmodan. Y 9. Illenus erassicauda (WAHLENBERG) 18212). INC LR fer Oh 1821. Entomostracites crassicauda WAHLENB., Petrif. tell. Svec., p- 26 IORDE HUS NTSE ORO 1880. Illenus erassicauda HoLm., Ant. om Wahlenb. Ill. crass., ar ef AHN NÅR len, IL 1880. — — HoLm., Bemerk. iber Il. crass., p. 963, Taf. XXIII, fig. 1—13. Caput subtriangulare, convexissimum, gibbum, oculis, basi capitis proximis, ad conos productis et super glabellam valde erectis. Glabella antice obsolrta, inter oculos angustissima, an- tice posticeque latior. Sulci dorsuales antice evanescentes, dimi- dium capitis plane attingentes. Lobus palpebralis apice deflexus, oculum supra plane tegens. Sutura facialis post oculos recta et ad latera versus valde flexa. Gene margine occipitali valde deflexo. | Thorax articulis 10. Pars plana loborum lateralium pleu- rarum mediarum et posticarum latissima, recurva decurvaque duplice major. Rhachis depressa, lata, neque tamen duplicem latitudinem plane partis loborum lateralium cegquans. Pygidium latissimum, segmentum ellipsis fere occupans,superne subapplanatum, margine fortius curvata et pone apicem rhachis in !) VoLB., Neue ehstl. Illenen, p. 5, tab. I, f. 6—10. Då denna otvifvel- aktigt tillhör en ny art, får jag för densamma föreslå namnet I. capricornis, under hvilket namn den här ofvan p. 37 och 45 äfven är upptagen. 2?) Angående namnet ZI. crassicauda (WAHLENB.) och dess användande får jag hänvisa till mina här anförda uppsatser. BIHANG TILL! K. SV. VET.:AKAD. HANDI. BAND Te N:0O 85 $O7 utraque parte tuberculo oblongo humillimo preditum.” Sulei dor- suales satis depressi. Rhachis dimidium longitudinis pygidii vix occupans, triangularis, moquilateralis fere, postice evanescens et in carinam tenuem, marginem posticum pygiditi attingentem, trans- iens. Angulivalde et abrupte truncati. Angulus fulcri cum margine anteriore circiter graduum 100—115. Fulerum tri- angulare. Beskrifning, storlek och måttuppgifter. Härutinnan får jag hänvisa till mina ofvan anförda uppsatser. Slägtskap. Genom sina öfver pannan sig höjande fasta kinder och ögonlober skiljer sig denna art från alla andra be- skrifna arter med undantag af I. tauricornis Kur., I. Eichwaldii STEINH. och Z. vindex Binr. Dessa skilja sig dock derigenom, att de hafva hufvudets bakhörn starkt utdragna till mer eller mindre spetsiga horn, eller åtminstone skarpa. Horisont och fyndort. Arten är ej sällsynt i Dalarne i gränslagren mellan Orthocerkalken och Chasmopskalken, i hvil- ken senares äldre del den stiger upp. Jag har sjelf funnit den vid Fjecka, Furudal och Kårgärde. Ett Upsala uni- versitet tillhörande exemplar är från Sollerön. Såväl Upsala universitet som Riksmuseum eger af densamma flera ovanligt fullständiga och praktfulla exemplar från Furudal. Utom Da- larne är den inom Sverige ej funnen. Professor DaAmeEs i Berlin har godhetsfullt sändt mig ett exemplar, som är funnet i ett diluvialblock i Nord-Tyskland. Detta öfverensstämmer fullständigt, äfven till skalets färg och beskaffenhet samt åtföljande bergart, med exemplaren från Dalarne, hvarifrån kalkblocket derföre med största sanno- likhet kan anses härleda sig '!). 10. Illenus tuberculatus nov. sp. Taf. V, fig. 25—26. Pygidium latissimum, subtriangulare, modice convexum, su- perne subdepressum, angulis parum truncatis. Rhachis trian- gularis, dimidium longitudinis pygidu fere occupans, subap- planata, ad basin alta, postice evanescens. Lobi laterales costis 1) Se angående detta: Zeitschr. d. d. geolog. Gesellschaft, Bd. XXXII. Jag kjlIS id 8 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). 2—3 brevissimis, obsoletissimis, pone apicem rhachis in utraque parte tuberculo oblongo, applanato, prediti. Fulcrum angustum. Testa punctata. Beskrifning. Pygidiet ganska bredt, bredden i projection ej fullt två gånger längden, till formen subtriangulärt, föga starkt hvälfdt, ofvan något tillplattadt, men med utkanten jemnt böjd, hörnen föga afhuggna. Rhachis med bredden något min- dre än sidolobernas, något tillplattad, ungefär nående till pygidiets hbalfva längd, baktill föga tydlig, men der begränsad af ett par låga, tillplattade, ovala knölar. Från rhachis går en mycket svag, upphöjd, kölformig linie. Dorsalfårorna föga djupa, men rhachis höjer sig framtill ej obetydligt öfver sidoloberna. Dessa med antydning till ribbor genom 2—3 svaga, korta upphöjda linier. Facetten liten, smal, triangulär, med hörnet afrundadt. Dess längd lika med den raka delen af sidolobens framkant. Facettens vinkel med framkanten omkring 130”. Skalets skulptur. Skalet saknar helt och hållet, med undan- tag af facetten, terrasslinier, men är försedt med fina, intryckta, nålstickslika punkter. Punkteringen saknas eller är svagare på den kölformiga midtlinien. Storlek och måttuppgifter. | m.m. | Pygidiet. Tang d /(PLOJÉ CIO) meo os orre st otoer ser on fora does ocgins Så AE SSNSNANSNN 27,5 > (CS (Srila fra 0) SR AE ESA SE SERA AE BAS RASER PR ASA R a FAR Ban oa 30 > bredd Jr: 6 Ae TA RE bl KA 2 Fr Be RE RS dl RRSCHUS TE Tom om oso nde og ng SSE SET 8 ED 2 04 SSR SR NN 17,5 Den raka; delen at std öolobernas IrAalmkäal0 ser ----- cec ETSERSERS 10 Hacettens framkant, -tt-59 abe act oc blå 28 135 c ske 2 sr ARN 8,5 UGRANG oor cc scr söoesed nero ee ses ere LISTE TIRANA 3,5 Slägtskap. Pygidiet påminner ej obetydligt om det hos I. tauricornis Kut., hvad formen och framhörnens afstympning beträffar. Det är dock ej fullt så triangulärt. Hos LI tauri- cornis saknas äfven knölarne, som baktill begränsa rhachis, samt den, om ock svaga, midtlinien, äfvensom antydningen till ribbor på sidoloberna. Hvad skalets skulptur deremot be- träffar, öfverensstämmer den hos båda arterna. Det kan der- före vara en möjlighet, att arterna, då hufvud och thorax fun- nits, visa sig vara närstående. Afven till pygidiet hos ZI. crassicauda (WAHLENB.) visar det ett närmande i anseende till den breda och korta formen, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 99 samt linien och knölarne bakom rhachis. Framhörnens af- stympning och facettytans form skiljer dem dock genast åt. Horisont och fyndort. Det enda kända exemplaret är ett pygidium från Östergötland, utan närmare angifven fyndort. Det ligger i grå kalk, synbarligen Orthocerkalk. Det tillhör Riksmuseum, skänkt dit af Med. Doktor E. Gois. Grupp 2. Thoraxleder 9. 11. Illenus centrotus (DALMAN) 1827!) Taff; I EV, fig. I1—12:. 1827. Asaphus (Illenus) centrotus DALM., Palexeaderna, p. 248 (63), tab. V, fig. I a—ce. 1837. Illenus centrotus HiS., Leth&ea Svecica, p. 16, tab. III, fig. 4. 1840. Isotelus centrotus MILNE EDWARDS, Crust., Vol. III, p. 301. 1843. Archegonus (Dusplanus) centrotus BURM., Organ. der Trilob., pa 20: 1846. Dysplanus centrotus BURM., The organ. of Trilob., p. 105. 1854. — — ANG., Pal. Scand., p. 40, tab. XXIII, IKE NAT SAGE 1857. Illenus centrotus NIESzZEK., Mon. der Trilob., p. 582 (68). 1863. Dysplanus centrotus VorB., Russ. Trilob., p. 26, Taf. III, fig. 1—12. 1882. — ed BRÖGG., «Die; sil. Ht 2:cund 3; px 96; Taf. II, fig. 4, 4 a—b, taf. VI, fig. 5. Corpus ellipticum. Caput semiellipticum, convexum, superne subdepressum, la- teribus autem deflexis, angulisque posticis in cornua acuminata extensis. Margo frontalis acutus, linea prominente, angulos posteriores capitis prope attingente preditus. Margo occipitalis post oculos angulo acuto, et preditus sulco brevi, transversali. Glabella humilis, perangusta. Sulci dorsuales non profundi, vix convergentes, plus quam dimidium longitudinis capitis attin- gentes. Sutura facialis pone oculos longissima, extrorsum ar- cuata. Öculi parvi, a margine occipitali longitudinem fere 1 Illenus centrotus PORTLOCK 1843, Rep. geol. of Londonderry, p. 300, pl. X, fig. 3—6; Illenus centrotus M'CoY 1846, Synopsis Sil. Foss. : Ireland; samt Dysplanus centrotus M'CoyY 1852, Synopsis. Woodw. Fossils, pl. I, fig. 19, äro enligt SALTER, Mon. Brit. Trilob., p. 185, = Illenus Bormann SALT. 100 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). ipsorum, et a sulcis dorsualibus ?/; latitudinis glabellce vel totam latitudinem ejusdem distantes. Gene subtriangulares. Thorax articulis 9. Rhachis perangusta, Y/, latitudinis tho- racis occupans, satis alte arcuata, postice vix angustata. Pars plana loborum lateralium latissima, deflexa autem brevissima. Articuli perangusti. Pygidium longitudinem capitis fere occupans, semiellipticum, lente convexum. Rhachis angusta, humillima, postice coarctatu et evanescens. Sulei dorsuales exigui, introrsum arcuati. Pars recta marginis anterioris loborum lateralium vix minor quam la- titudo rhachis. Fulcrum exiguum, triangulare, margine anteriore et exteriore eadem longitudine. Testa levissima. Beskrifning !). Kroppsformen elliptisk, ej synnerligen starkt konvex. Hufvudet och pygidiet nästan af samma längd. Thorax längd deremot föga större än hälften af dessas. Då kroppen är utsträckt, nå hufvudets spetsigt utdragna bakhörn ej på långt när pygidiets framkant. Hufvudet semielliptiskt med starkaste böjningen framtill, ofvan något nedplattadt, men med kanten starkare nedböjd. De fria kinderna äro derföre ställda starkt vertikalt. Bakhörnen starkt utdragna till ganska kraftiga horn, som dock föga skjuta ut mot sidorna. Pannan temligen smal, låg och obetydligt höjande sig öfver de fasta kinderna, som knappt slutta utåt. Dorsalfårorna nående något framom hufvudets midt, grunda, svagt konvergerande ungefär intill hufvudets midt. Innan de försvinna böja de sig utåt. Ögonlober och ögon små. De senares afstånd från dorsalfåran lika med pannans bredd mellan dem eller nedgående till ?/, deraf?). Deras afstånd från huf- vudets bakkant ungefär lika stort som ögats egen längd. De fasta kindernas bakkant bildar något utanför midten en ganska skarp vinkel. Framom denna en kort, grund, tvärgående fåra. På pannan saknas hvarje spår till någon fåra och följakt- ligen äfven till nackring. Facialsuturen är framom ögat ganska !) Denna art beskrifves mycket noga och utförligt af VOLBORTH (Russ. Trilob., se ofvan), hvilken haft till sitt förfogande exemplar öfver- lägsna dem, som stått mig till buds. 2?) Enligt VOLBORTH'S beskrifning, grundad på exemplar från trakten af St. Petersburg, är ögonens afstånd från dorsalfåran lika stort med pannans bredd, hvilket förhållande t. o. m. af honom upptages så- som en slägtkaraktär för Dysplanus. Hos de allra flesta af de svenska exemplar. som jag haft tillfälle att undersöka, är detta afstånd der- emot endast ungefär ?/; af pannans bredd. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 8. 101 kort och bildar en svag båge. Bakom detsamma är den der- emot proportionsvis ganska lång, bågböjd utåt. I likhet med BRÖGGER har jag hos ett par exemplar, som delvis varit beröfvade skalet, i inre aftrycket, på hvardera sidan af hufvudet nära fram- kanten, iakttagit en liten grop 1). De fria kinderna triangulära, lindrigt hvälfda i riktningen inifrån utåt. Deras utkant svagt bågböjd, bakkanten nästan rak. Bakåt äro de starkt utdragna, derigenom att ut- och bakkanten med hvarandra bilda en mer eller mindre spetsig vinkel. Hufvudets bakhörn komma deri- senom att bilda kraftiga horn, hvilkas längd och spetsighet dock något varierar. Ögonytan bredt halfmånformig. Den är ställd starkt vertika't och täckes derigenom ofvantill nästan fullständigt af ögonloben. Facetteringen mycket tydlig, iakttag- bar med svag förstoring. Hufvudets fram- och utkant skarp, med falslinie, som vanligen sträcker sig något bakom midten af de fria kindernas utkant ?). Hos ett exemplar har jag lyckats mejsla fram en del af den fria kindens undersida. Den omböjda utkanten är starkt kullrig och betäckt af fina terrasslinier, se MAILV NEG: Rostrum och hypostomat har jag ej haft tillfälle att iakt- taga. De beskrifvas och afbildas af VorBortH, Russ. Trilob., p- 28, taf. III, f. 8—10, till hvilken derföre hänvisas. Thorax bestående af 9 leder. Rhachis kullrig, bakåt obe- tydligt afsmalnande, smal och ungefär lika bred som hvardera af sidoloberna. Sidolobernas inre, plana del ganska bred, den yttre, nedböjda deremot mycket smal, ganska starkt och tvärt nedböjd. På des bakersta lederna är den senares bredd ungefär hälften af den förras. Thoraxlederna äro smala, spensliga, stun- dom, såväl på sidolobernas plana del som på rhachis, med en mycket grund rännformig fördjupning längs deras midt. Pygidiet semielliptiskt, svagt konvext. Bakom framkanten löper en grund fåra. Rhachis mycket låg baktill försvinnande, med svaga antydningar till en köl. Den är smal, smalare än på de bakersta thoraxlederna, samt bakåt hastigt afsmalnande, dess sidor derigenom något konkava. Framtill är den smalare än sidoloberna och dess bredd derstädes öfverstiger knappt längden af den raka delen af dessas framkant. Dorsalfårorna mycket svaga. På inre aftrycket af skalet har spår af segmentering hos rhachis bilSetvidares BROGG., Die, Sill. Ht. 2 und, Pp. 96, kat. tl, fö 45 2) Falslinien är ej tydlig på någon af mina figurer, men deremot ut- märkt tydlig på f. 3 och 7, Taf. III hos VOLB., Russ. Trilob., och på f£. 44 och 4b, Taf. II hos BRÖGG., Die Sil. Et. 2 und 3. 4 102 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN). iakttagits, bestående af 5 par mycket svaga, tvärgående, intryck. Dessa hafva naturligtvis uppkommit genom motsvarande upphöj- ningar på skalets insida. Hos ett exemplar med synnerligen väl bevaradt skal har jag på hvardera sidan af rhachis iakttagit en med dorsalfårorna parallelt löpande vågig linie, utmärkt genom olika färg med skalet föröfrigt. Förekomsten af dylika beskrifves af VoLBortH!). Pygidiets hörn temligen tvärt afstympade. Facetten liten med fram- och utkanten lika stora. Till formen bildar den en rätvinklig triangel. Skalets skulptur. Skalet är slätt med mycket fina, först med stark förstoring 1iakttagbara, glest spridda, nålstickslika punkter. Förutom på hufvudets omböjda kant, rostrum och pygidiets facett, förekomma terrasslinier endast i sjelfva fram- kanten af hufvudet, der 5—6 mycket starka sådana rätt följa på hvarandra, bildande hufvudets skarpa kant, samt några korta på de fria kindernas yttre del, närmare spetsen. Storlek och måttuppgifter. Den normala storleken repre- senteras af fig. 1—3, taf. IV, men något större exemplar före- komma Se Då alla mig till DdS stående exemplar äro mer eller mindre ofullständiga, eller krossade och förvridna, är det mig omöjligt att lemna, några fullständiga måttuppgifter. a) Nerike. Y>hult (Geolkbyr): 0) ch c) Östergötland (Marklinska saml.). Längd i m.m. a b. C Hufvudet. TIanSG (PT O|SKTIO) 3 Fed os ooo dh a tLES SE SE ES SAN SASESR SL SEEAA 17 = = Den fria kindens bredd vid bakre ändan af ögat...| — 10,5 | — (8 esk h rk TEN oV ast MANA CR SEE URNSE ST AR ER GURSNA SRNR ET SRA SERNER PAN = 4530 20 DECO a een nes SE, 2 SER TAS ASSR RSA RE” NAN ST == 2 — Thorax MAO (EE sd ASSR SKR a 0 RAR a bag Aa 10,5 | — NG BHACHISN DES dÖM Pp är L:s bare (Len soc sas oss ten ONE = — 12,5 | > > > 9:de 331 RR vAgEN ARR NNEN — — Lil Bredden af sidolobens na del på 1:sta leden -. = = 5 » » 2 > > 9: de » ER Fre 8 | > > > sedböjds del på 9:de” leden] = = 5 Pygidiet. Banned (PrOJSCHrOM)ECLSL AE SIAT TEAGE. SET AN rer Ik fs 25 I DN No Kö LAS NE Er SE ENAS TER EE a ler OR OA AE TRE MR TR Ara a = = 33 I 22012 H OL 6 HSV of (SN | 0 lg BN SNRA BU LS SR 2 RA IRA TA ne — — 9,5 Raka delen af sidolobernas framkant -.......o.o...-..---- — - S,5 DUVIOLB) RUSE LRLODL, Pe ol, HEAT RNA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8, 103 Slägtskap. /Z. centrotus står alldeles isolerad bland de med 9 thoraxleder försedda Illenus-arterna, genom sin i flera afseen- den afvikande byggnad. Den utmärker sig framför allt genom de till långa, kraftiga horn utdragna fria kinderna, genom ögats afstånd från hufvudets bakkant, genom thorax smala rhachis, genom de smala thoraxlederna, hos hvilka sidolobernas inre, plana del är mycket bred, den yttre, böjda kort, samt genom det elliptiska, mycket svagt hvälfda pygidiet. Horisont och fyndort. I. centrotus förekommer i grå Ortho- cerkalk på samma nivå som I. Esmarkit (SCHLOT.), men vida sällsyntare. Sedan gammalt är den känd från Husbyfjöl i Öster- götland. I denna provins är den äfven funnen vid Borghamn (SCHMALENSEE) och Krigsberg (LINNARSSON) enligt exemplar med- delade från Geologiska byrån. I Nerike har LiNNARSSON funnit den vid Yxhult. Från Dalarne, Alsarbyn finnas tvenne pygidier i Riksmuseum. Enligt BorcK och BröGGER förekommer den i Norge, 1 trakten af Kristiania, ehuru sällsynt i BRÖGGER'S så kallade »Expansusskiffer». Enligt, VOLBortH förekommer den äfvenledes, fast sällsynt, i ryska Östersjöprovinserna. 12. Illenus Linnarssonii nov. sp. !) Taft. IV, fig. 139—97; tafi V, fig. 1—8, tat VI, fig. 15: 1860. Illenus Rudolphii EicHW., Leth&ea Rossica, p. 1482, P1. LIII, fig. 6 a—c ?). !) Af TÖRNQUIST har denna trilobit i hans äldre afhandlingar blif- vit identifierad med FI. glaber KJERULF, under hvilket namn den i dessa är upptagen (TÖRNQVIST, BSiljanstr. paleoz. form. led, p. 27). Sannolikt är den ock identisk med denna, och får jag hänvisa, till kvad jag redan yttrat härom under Z. fallax HOLM, p. 82—83. 2?) Den nedan beskrifna arten öfverensstämmer såväl genom 9 thorax- leder, som för öfrigt till alla delar med EICHWALD'S här citerade figur af I. Rudolphii. Jag kan derföre ej hysa någon tvekan att identi- fiera dem med hvarandra. Redan 1825 har emellertid EICHWALD gifvit namnet I. Rudolphii åt en art, som han beskref i»De Trilob. observ.>, p. 50, Tab. II, £/ 1a—15. Denna bör således vara typen för I. 104 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN). Corpus ovatum. Caput semiovatum vel semiellipticum, convexissimum, mag- num, ”Is totius corporis occupans, sulcis dorsualibus non pro- fundis, gracillimis, convergentibus, antice recurvis, per tertiam partem longitudinis capitis plane extensis. Oculi minimi, di- stantes, semiglobosi, a margine occipitali vix longitudinem ipsorum et a suleis dorsualibus ?/, latitudinis glabelle distantes. Tobi palpebrales minimi, viz prominentes. Genc parve, angusta vel anguästissime, angulo valde obtuso. Thorax articulis I, rhachi convexissima, postice sensim coarctata et in articulo quinto vix lobis lateralibus latiore. Plana pars illorum perangusta. Pygidium lente convexum, superne depressum, margine vehementer declive, interdum apice recurvo, forma variante, semiellipticum vel semiovatum, interdum subtriangulare, rhachi latissima, antice tantum inter foveas latas conspicua. Pars recta marginis anterioris loborum lateralium brevissima, !/, la- titudinis rhachis efficiens. Anguli valde et abrupte truncati. Rudolphii. VOLBORTH har redan 1863 i sin kritik af EICHWALD'S arter af slägtet Illenus, uppställda i Lethea Rossica, (VOLB., Russ. Trilob., p. 18) fästat uppmärksamheten på, att af EICHWALD'S ytterst ofullständiga och intetsägande beskrifning i »De Trilob. observ.> ej kan afgöras, om den der beskrifna arten är identisk med den, som sedermera i Leth2ea Rossica tilldelats detta namn, men att figurerna bestämdt tala deremot. I den förra afhandlingen äro de mycket illa utförda och fig. 1a skiljer sig i en vigtig karakter, nemligen ögonens afstånd från dorsalfårorna, betydligt från fig. 16. Hos ingen af dem öfverensstämmer det dock med det hos figuren af I. Rudolphii i Lethea Rossica. VOLBORTH framställer såsom sin åsigt, att I. BRudolphii i Leth&ea Rossica antingen är en helt annan art än den ursprungliga, som endast vore I. Dalmani VOLB., eller ock en obestämbar stenkärna. Detta senare måste jag på det be- stämdaste bestrida, då intet i teckningen angifver något sådant samt öfverensstämmelsen med den svenska formen är fullständig. Den strid, som med anledning af VOLBORTHS kritik utspann sig mellan honom och EICHWALD (EICHW., Beitr. zur Kenntn. d. in Let. Ross. beschrieb. TIllenen, p. 386; och VOLB., Ueber Eichwald's Beitr. zur Kenntn. d. Ill., p. 95) bestyrker ytterligare denna min åsigt. I. Ru- dolpivii från 1825 är dertill från annan horisont än den från 1860. Den förra är från trakten af Petersburg från Orthocerkalken, den senare (neml. det i Leth&ea Rossica afbildade exemplaret) från Erras i Ehstland, således från Brandskiffern (SCHMIDT, Rev. der ost- balt. sil. Trilob., p. 29). Det synes mig derföre vara fullt afgjordt, att den senare är en annan art än den ursprungliga I. Rudolphii. Då detta namn således ej kan bibehållas för denna art, lika litet som KJERULF'S I. glaber, i fall arterna skulle bevisas vara identiska, kan upptagas (se ofvan, p. 83). har jag uppkallat den efter Dr. LIN- NARSSON, hvilken först funnit den inom Chasmopsregionen i Sverige, vid Ulfåsa i Östergötland. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O. 8 105 Fulerum angustisstimum, subfusiforme. Fascia concava, peran- gusta, pari fere latitudine, in media parte angulo acuto promi- nente, strits raris conspicuis. Testa levis. Beskrifning. Kroppsformen äggformig, starkt kullrig. En längre och en kortare form torde kunna urskiljas, dock med öfvergångar dem emellan. Hufvudets, pygidiets och framför allt de fria kindernas form är derföre underkastad ej obetyd- liga vexlingar. Hufvudets form vexlande, semielliptisk eller bildande en afskärning af en äggformig figurs trubbigare ända. Dess längd (projection) utgör ?/; af hela kroppslängden. Det är starkt och jemnt hvälfdt 1 alla riktningar. De fasta kin- derna mycket lägre än pannan, samt starkt fallande mot si- dorna, de fria nästan rätvinkligt nedböjda, ehuru ej fullt per- pendiculära. Glabella något smalare än sidoloberna. Dorsal- fårorna grunda, smala, framåt konvergerande, nående ett stycke framom ögonen och fullt till !/, af hufvudets längd. Innan de försvinna, böja de sig något utåt. Ögonen små, korta, nästan halfklotformiga, betydligt aflägsnade från hvarandra, samt från dorsalfårorna, men nära hufvudets bakkant. Deras afstånd från dorsalfårorna understiger ej ?/; af glabellans bredd mellan dem. Afståndet från bakkanten är mindre än ögonens egen längd samt nästan lika med ögonlobens. Ögonloberna, som ej be- täcka ögonen ofvantill, äro mycket små, låga och utskjuta knappt åt sidorna. De bilda fram- och baktill ingen vinkel, utan öfvergå jemnt i sidokanterna på hufvudets medelsköld. Facialsuturen är bakom ögonen trubbvinkligt böjd med ut- ifrån ingående vinkel, samt främre vinkelbenet längre. Dess riktning är derföre, då hufvudet ses uppifrån, bakåt och först obetydligt inåt, hvarefter den böjer sig utåt > hufvudets bakkant-...... 2 5 6 — | — | Ösonlsbens 1155 Yaga (55 ESSENS ENE RA SATT — Ska — | — | Ögats NÄSA SES AS Sr SSNSETE SARAS NORRIS SOA SN E 2,5 |— — =S | SE WIDTE Ode år bal byten Fuse AS Brå SAR 1,75| — — — | — | d. ei fe 9g- | Den fria kindens största längd ar oto 10 9.501 EIS SKNS > > > , DEG RA SG AE 5 6 6,5 (da ERE Thorax BITTI SNC sena LS TSAT SEN EN ER ARRARPARSTI BR RADER "IR NERE: 8 — — -— | — 14 BT edra se tlykee ss Matra keel) lor ig — = — |] — I Rhachis' bredd pa .t:sta. ledens sosse då — | > > > 9:de SORTERS SENSE SESSION 5.5 |— = — — | Sidolobernas' plana del på 1:sta leden ...... 1,51 = 7) I | > > > > 9:de gg EEE a DN fen CR Fer äte I | Pygidiet. USE Framed (gråt bälta lya ÅR I TOG Er 23 25 le RO SA TAS ARR EN NAN IT 15 130 I— | —| — IR Ha ChIsAbreddj-= 5-5 STUTERI SIS 5 13 = = = Den raka delen af sidolobens framkant...... 2,5 | 4£ — — 1] — It IRBeettensaba kemi åa gr RE le 4,5 | 8 — — LS | > 15 NS RE Sr AN ALE IR SS Ef Slägtskap. I. Linnarssonii står ensam bland och är vida skild från alla öfriga svenska arter af slägtet ZIllcenus. Till- sammans med I. Panderi BARR. i Böhmen och I. Bowmanni SALT. 1 England, med hvilka båda arter den är mycket nära beslägtad, bildar den en egen grupp bland arterna af Illenus med 9 thoraxleder. Denna grupp är karakteriserad genom de små ögonen och föga framskjutande ögonloberna, belägna långt från dorsalfårorna, men nära hufvudets bakkant, genom de äfvenledes små, smala, fria kinderna med bakhörnet starkt af- rundadt, genom pygidiets starkt afhuggna hörn och den nästan fullständiga saknaden af rhachis. I. Bowmanni har rhachis på thorax betydligt bredare. Hos I. Panderi räcka dorsalfårorna ej framom ögonen, och glabellan är smalare, lika bred som afståndet från ögat BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0o 8 109 till dorsalfåran, de fria kinderna äro mindre och pygidiets hörn afrundade. Jag känner ej pygidiets facett hos dessa senare båda arter och kan således ej afgöra, huruvida äfven denna öfver- ensstämmer med den ovanliga formen hos I. Linnarssonii, dock synes detta sannolikt, hvad I. Panderi beträffar, att döma af BARRANDE'S figur. Horisont och utbredning. I. Linnarssonii har en vidsträckt såväl vertikal som horisontal utbredning. Den är enligt exemplar samlade af Dr. LINNARSSON funnen i Chasmops- kalk i Östergötland, dels vid Ulfåsa, dels i lösa block af dylik kalk vid Södra Fredberga. Ett något skadadt exemplar, men med de 9 thoraxlederna väl bevarade, från Rödbergsudden nära Motala, samladt af Herr SCHMALENSEE, härrör förmodligen från samma lager. Alla dessa äro mig meddelade från Geo- logiska byrån. I Dalarne förekommer den öfverallt i Leptzena- kalken och utgör en af detta lagers allmännaste försteningar. Redan WaAHLENBERG fann den derstädes på Osmundsberget, enligt hans exemplar i Upsala universitets samlingar. I HISINGER'S samling i Riksmuseum finnes den från »Glistjerna»>, Furudal och Osmundsberget. Såväl WAHLENBERG sjelf som HISINGER skiljde den ej från »>ZI. crassicauda», hvarföre ock »Glistjerna» och Osmundsberget uppgifves af dem såsom fynd- ort för den senare !). Sjelf har jag funnit den vid Amtjärns- berget, Kulsberget, Gulsängsbrända, Unskarsheden, Östbjörka, Boda, Sinksjön, Lissberget vid Gulleråsen, samt vid Arfvet. För lånet af ett fullständigt, nästan oskadadt, sammanrulladt exemplar från Furudal står jag i största tacksamhetsskuld till Lektor TÖRNQUIST. I Östergötland nära Motala vid Råsnäset och Rödbergs- udden förekomma 1 den der anstående röda Trinucleusmergeln små pygidier med starkt tvärhuggna hörn jemte fragment af små hufvud, som visa samma form som hos I. Linnarssoni, af hvilken jag anser dem utgöra en förkrympt form. Enligt EiCHWALD förekommer, såsom jag ofvan har vi- sat, denna art äfven i ryska Östersjöprovinserna. Den är dock med säkerhet endast funnen vid Erras i Ehstland i Brandskiffern, hvarifrån det af EICHWALD i Leth&a Rossica af- bildade exemplaret härleder sig. !) WAHLENB., Petrif. tell. Svec., p. 27; HIis., Lethea Svecica, p. 17. 110 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN). Grupp 3. Thoraaleder 8"). 13. Illenus megalophthalmus (LINNARSSON) 1869. Taf. VI, fig. 12—14. 1869. Panderia megalophthalma LINRS., Diagn. spec. nov. Orust., Par LIA 1869. = — LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. af- lagr:, p. (9, Tattoo »Caput amplum, angulis obtuse rotundatis. Frons lata, gibba. Suleti dorsales abbreviati, partem anteriorem oculorum haud equantes. Öculi maximi, plus quam dimidiam longitudinem capitis occupantes, pene ad basin capitis retracti, a fronte viz quarta parte latitudinis ejus distantes. Gene mobiles angustis- sume. Thorax applanatus, capite et pygidio brevior. Rhachis depressa, lobis lateralibus latior, postice attenuata. Pleurce intus fere horizontales, extus paullum deflexc, apicibus truncatis, om- nes eadem fere longitudine. Pygidium semiellipticum applanatum. Rhachis lobos laterales latitudine equans et saltem ?/, longitudinis pygidii occupans, ob- tusa, annulis destituta» ”) Beskrifning. Kroppsformen utdraget äggformig, bakåt något litet afsmalnande. | Hufvudet stort, dess längd ej fullt uppgående till hälften at hela kroppslängden, starkt hvälfdt, med pannan isynnerhet starkt uppsvälld, samt betydligt höjande sig öfver de fasta kinderna. Pannan är bred och upptager hufvudets halfva bredd. Hufvudets form kan i anseende till sammantryckning i skiffern sällan iakttagas, men synes hafva varit semioval. Bakhörnen ') I denna grupp har jag här nedan upptagit I. parvulus HOLM. ehuru thorax ej är fullständigt känd. Detta på grund af dessfnära öfver- ensstämmelse för öfrigt med några hithörande arter. hvilket gör det högst sannolikt, att thoraxlederna äfven hos denna varit 8 till antalet. ?) LINRS., Diagn, spec. nov. Crust., p. 194. BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 111 starkt afrundade med sidokanterna jemnt öfvergående i bak- kanten. Genom sin ställning och form synas de fria kinderna sakna bakkant. Hufvudet är derföre bredast något bakom ögats midt. Sidokanterna böja sig derefter i en nästan jemn båge starkt inåt ända till facialsuturens utgångspunkt bakom ögat. Dorsalfårorna mycket korta, grunda och svaga, vanligen föga tydliga och i synnerhet svåra att iakttaga på genom tryck skadade exemplar. De äro något tydligare på inre aftrycket, men nå äfven der knappt framom ögonens midt. De äro svagt bågböjda med konkaviteten inåt. Den af LINNARSSON iakttagna punktformiga upphöjningen på pannans främre del torde, då den endast är observerad hos ett enda exemplar, hafva berott på någon tillfällighet. Ögonen hafva varit mycket långa och såsom det synes smala. På alla mig till buds stående exemplar äro de förstörda. Deras afstånd från dorsalfårorna uppgår knappt till en fjerdedel af pannans bredd, och afståndet från hufvudets bakkant utgör ungefär !/, af deras egen längd. Öpgonloberna deremot äro vanli- gen i behålll. De äro mycket stora, ungefär af hufvudets halfva längd. Facialsuturen bakom ögonen starkt bågböjd, så att de fasta kimderna utlöpa i en hvass spets. Dess riktning framom ögat är nästan rakt framåt. De fria kinderna mycket små, smala, nästan jemnbreda, utan något egentligt bakhörn,i det att ut- och bakkanten äro parallela med ögats böjning och öfvergå 1 hvarandra, samt båda vetta utåt. Thorax med 8 leder, dubbelt så bred som lång. Rhachis låg, nedtryckt, bakåt afsmalnande, bredare än sidoloberna, ?/. af thorax hela bredd. Deras inre, plana del bakåt något, fast obetydligt, tilltagande i bredd, på fjerde leden är den lika med den nedböjda. 'Thoraxledernas ändar äro snedt af- huggna. Derigenom att thoraxledernas undersida är något konvex, i synnerhet på sidoloberna, synas lederna fårade i aftrycket. Ledernas facetter äro föga utvecklade och skarpa, isynnerhet på de bakre. Pygidiet nedtryckt, semielliptiskt, längden är obetydligt större än halfva bredden. Rhachis af sidolobernas bredd, bakåt något afsmalnande, baktill trubbigt afrundad, då skalet är i behåll svag och knappt begränsad baktill. Den når till 2/, af pygidiets längd. TI aftrycket deremot är den tydligare och begränsad baktill, samt saknar äfven då spår af leder. 112 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). Pygidiets hörn knappt afhuggna, med mycket liten, triangulär facett. Rhachis bildar en svagt framskjutande båge. Den omböjda delen af skalet smal, jemnbred, utan fåra, framskju- tande spets eller inskärning i medellinien. I aftrycket kunna fina terrasslinier, parallela med utkanten, iakttagas. De bilda ej någon vinkel eller böjning i medellinien. Skalet. Såsom vanligen är förhållandet hos de i den röda Trinucleusmergeln förekommande försteningarne, är skalets yta angripen, samt försedd med ett tunnt leröfverdrag, som svårligen låter bortskaffa sig. Skalytans beskaffenhet låter derföre ej med säkerhet bestämma sig. Den synes dock hafva varit slät, utan terrasslinier. Storlek oeh måttuppgifter. Denna art tillhör en af de min- sta af slägtet. De största exemplarens längd uppgår till om- kring 25 m.m. och bredden till 14 m.m., hvilket synes vara de fullt utvecklades normala storlek. Det exemplar, från hvilket följande måttuppgifter äro hemtade, är från Vestergötland, Skogatorp, samt tillhör Geo- logiska byrån. Längd i || m.m. Hufvudet. Tan Sd (PE OJN 2 s0e ns Nr a RA RE SN NSI 11,5 I 35 HL 2NG bG fe Kas r SR-ESRNG GAR SR LEN LST SURA S TA ALAA LS DA € RAT fr pa 15 Paonans, bredd baktill le soosdoolo Fodsossdgre EIGA ARTEN 8 NS Eg eeh 0 NO el myt Ke UU a NCO Kea(0 ka Kön VESA SRA ARSA RN hg Sr AR TR et 12.5 Ogonlobenslamnmg du: sx cibantt: gluteaielvete" tt ine 6,5 Ögats aftstand tran. dorsalfäran. > $i SINUÉVOOe ÖSUD SKK ATG see sn sn A AE TIRANA 1,5 Den fris kindens största! längd ör: --s ter DIeKeS” ee T,5 > > > bredd (Gt0öm (69 ab)-F4ss- "SSE SSE ne 2,5 Thoragz. i 9474 2720 c 40 10 00 AST AE ANA 18 0 ARR DA SAN 16 MR ba ke fr Janes 7 I Br (eo Ko Lägg 0: Ro LFC: Väl SY 6 (eV a ER SP NES PARSE 0 SA NER SN VS SES Ro AN oe 14,3 > (fotat (SNES c [EVAS SE SER np SEE STEEN EE RENAR NA Bo On Da ne a 13.5 Rhacns- bredd på... 4:0de 1eCleD.3sotossooo-cr oss LASSE REN 6 Sidolobens >» > > > NN (DE SAR Se RA SS a RE RER dIG 4,5 > plana del på > Si lr kIR ar fpr ad IRS ANNA LYSS INSER 2,5 » nedböjda» > > ; ee BS TRONEN 2,5 Pygidiet. Bredd SR RA TVeRE SVAR 0 IIS JAA vn JG RANKAS SAS TEEN 13 I 4 Va ESS TT VON Or IS TRE Ear NA a [ey Före SMA 7,5 BEACKs: bred dp år InrecatibyekebN)-e. Asse osa Tar erna 4,5 > längd > > FIAT ERNIE SARA SETT ADEE 5 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8 113 Slägtskap. Från de närstående arterna ZI. lineatus (ANG-.), I. parvulus Hoiwm, I. triquetrus (VOLB.), I. minimus (V0LB.) och I. LCewisii SALT., hvilka alla höra till den grupp af de med 8 thoraxleder försedda arterna, som har hufvudets bakhörn afrumdade, skiljer den sig genom de mycket stora ögonen och ögonloberna, de små och smala, jemnbreda, bågböjda fria kinderna, samt pygidiets svaga rhachis, utan spår till segmentering. Horisont och förekomst. Denna art förekommer hufvudsak- ligen i den röda Trinucleusskiffern, i hvilken den ej är säll- synt i Vestergötland. Den är derstädes funnen på Mösse- berg vid Bestorp och på Högstenaberget vid Skogatorp. I den röda Trinucleusmergeln i Östergötland, vid Råsnäset och Röd- bergsudden, är den, enligt exemplar i Riksmuseum, funnen af professor LinDsTRÖM. Från denna horisont stiger den 1 Vester- götland, enligt LINNARSSON, upp i Brachiopodskifferns lägsta del, den så kallade Staurocephalusskiffern, i hvilken den är funnen på Ålleberg. | I Skåne förekommer den i Trinucleusskiffer vid Röstånga enligt TULLBERG !), och enligt JOHNSTRUP ?) förekommer den på Bornholm 1 samrma lager. 14. Illenus parvulus nov. sp. Taf: V, ffg. 9—14. Caput convexissimum, genis angulo fere recto deflexis. Glabella latissima, hemispherica. Sulci dorsuales levissimi, prorsus divergentes, anteriorem partem oculorum non attingentes. Öculi permagni, a fronte "/, latitudinis ejus, a posteriore mar- gine capitis Y/, et ab anteriore ?/, longitudinis ipsorum distantes, Sutura facialis post oculos retro et ad latera versus flexa, ante oculos levissime arcuata. Genw, angulo obtuso vel rotundate truncato. Exterior margo genarum maximus, interior minimus. Angulus marginis exterioris cum posteriore circiter gradwum 709. 1) TULLB., Kambr. o. Sil. aflagr- vid Röstånga, p. 90. 2) JOHNSTR., Pal. Dann. paa Bornh., p. 306. 114 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). Thorax verisimile articulis $, rhachi convexa, postice coarc- tata, lobos laterales latitudine cequante. Pleurce apicibus truncatis. In articulo quinto pars interior, plana, major quam deflexa. Pygidium subapplanatum, latum, longitudine Y/, latitudinis admodum cequante. RBhachis conica, apice obtuse rotundata, amtice convexissima, paullo magis quam dimidiam longi- tudinem pygidii occupans, latitudine lobis lateralibus minor. Anguli pygidii viz truncati. Fulcrum minimum. Testa levissima, nitida. Beskrifning. Hufvudet mycket starkt konvext i alla rikt- ningar samt med de fria kinderna starkt, nästan rätvinkligt nedböjda. Betraktas det från en punkt öfver pannan midt emellan ögonen, bildar det framtill en jemn båge, baktill ut- skjuter deremot glabella bågformigt och bildar med sidodelarne en vinkel. Ses det åter från en punkt öfver pannans bakre del, så att dennas bakkant synes såsom en rät linie, så blir den främre konturen vinkligt böjd, 1 det pannan, jemte ögonloberna, som tillsammans bilda en jemn, ehuru föga starkt krökt båge, gör en trubbig vinkel med de fria kinderna. Samma blir för- hållandet, då hufvudet ses framifrån. Pannan starkt upp- svälld, halfsphärisk. (CENT STAS TUG LON) 25 Sage SE SSE SES fel PSA SEN ANNIE ENE UR 6 VERDE TU AE SE Re rn Re rs gå lars SE SKOR SES LANE 5 Pan HANS OISGd Er Mellan ÖGON -.-.oossoos>rbsorssrorsssecsonocs one 3,5 VÄTRLATIGe ÖENXSN an OSGTSn Od Is sr går NA NN sg fe og 4,5 Hannans höjdrö brer: ögonlohethärss osm tio Nossroocesrir-ronssns 1 (ÖVEENAS EE ab SS ökG la are 0 ab d 6 Log sh Ak a ESS AAA ORRAER 0,75 Ögats atstaänd från hufvadets bakkant fll... 0,5 DYER ETS IG sr 0 Jae RA SL SE SRS REA SAN SR RURNESRRe TREE St 1 Be SR DIT Ce ESR ARN IR SAT EEE ONE fe RA FIER fp OR E TER TRO. 0,5 Penvtrankin denspmed'dellangd F5:trnpiresen gui 2,5 > > > EG EAA CS UR RAT SR a 2 Slägtskap. Följande arter af dem, som hafva 8 thoraxleder och ögonen starkt närmade intill dorsalfårorna, stå I. parvulus mer eller mindre nära: I. megalophthalmus (LINRS). 116 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). I. Sanchezi BARR. I. Lewisii SALT. I. triquetrus (VOLB.) I. minimus (VOLB.) De skilja sig från I. parvulus genom följande: 1. I. megalophthalmus har mycket längre ögon och de fria kinderna synnerligen smala, jemnbreda, bågböjda, riktade mot sidorna, samt med bak- och utkanten öfvergående i hvarandra. 2. I. Sanchezt har rhbachis hos thorax betydligt bredare samt sidolobernas inre, plana del mycket smal, endast !/; af den nedböjda. Pygidiets rhachis otydlig. 3. I. Lewisii. Hufvudet mycket starkare kullrigt med största konvexiteten efter en linie längs pannans midt, så att hufvudet framifrån sedt är till formen triangulärt. De fria kin- derna närmast bakhörnet med en nedplattad kant. HRhachis på thorax är bredare. På pygidiet är den starkare markerad och begränsad af djupare fåror, äfven baktill. Den är derstädes längre och sträcker sig nästan till pygidiets spets. 4. I. triquetrus. Ögonen äro aflägsnare från dorsalfårorna. Pannan högre och i likhet med föregående längs midtlinien starkare nedböjd mot sidorna, så att hufvudet betraktadt fram- ifrån har formen af en triangel. De fria kinderna äro smalare samt ej så starkt nedböjda. Ö 5. I. minimus står otvifvelaktigt denna art närmast. De öfverensstämma genom pannans form, samt de fria kindernas riktning nedåt, så att hufvudets tvärprofil, framifrån sedd, har samma böjning. Att döma af VOLBoRTE's figur är de fria kindernas form något olika. Hos I. minimus är deras framkant längre, samt ögat mindre i proportion. Horisont och utbredning. Hittills endast funnen i Dalarne, der jag under min resa 1880 fann hufvuden, pygidier samt delar af thorax, ehuru intet fullständigt exemplar, i Chasmopskalk, såväl i dess högre som lägre del, vid Kårgärde. Af Lektor TÖRNQUIST är den funnen vid Fjecka, äfvenledes i Chasmopskalk. Jag påminner mig dessutom hafva funnit ett exemplar, hvilket dock tyvärr förkommit, i samma lager vid Gulleråsen. i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 117 15. Illenus lineatus (ANGELIN) 1854. 1854. Rhodope lineata ANG., Pal. Scand., p. 39, Tab. XXII, fig. 17, ab (7 ar). ; »R. oblongula, fronte lineis transversis utrinque 3 infuscata> ANGELIN. ANGELIN'S originalexemplar till denna art finnes ej i Riksmuseum. Jag känner ej heller något exemplar från annat håll och sådant synes ej finnas i någon af de mig till buds stående samlingarne. Jag kan således hvarken be- skrifva den efter egen iakttagelse eller lemna någon af- afbildning, utan nödgas hänvisa till ANGELIN'S ofvan citerade artdiagnos och figurer, jemte till hans beskrifning af slägtet Rhodope. Detta grundades af ANGELIN på denna art, som så- ledes utgör typen för detsamma. Den vigtigaste karaktären synes vara thoraxledernas antal, hvilket är 8. Besynnerligt nog hänför ANGELIN dock straxt efteråt, ehuru med frågetecken, till Rhodope tvenne arter, nemligen R.? oblongata ANG. och R.? lata ANG., den förra med 10, den senare med 9 thoraxleder. Såsom förut är nämndt har VOLBORTH utbytt slägtnamnet Rhodope, hvilket redan förut var bortgifvet åt ett Gastropod- slägte, mot Panderia !). Horisont och utbredning. Enligt ANGELIN är arten funnen i Östergötland, men utan närmare lokaluppgift, i hans Regio Asaphorum, det vill säga sannolikt i Orthocerkalk. Horisonten är derföre något osäker. !) VOLB., Russ. Trilob., p. 1. Anm. 2. 118 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). 2 Afdeln. Ögon saknas. É Posen bt 16. Iillenus leptopleura nov. sp. LINRS. mser. !). Tar VS Og r20 bat VI Ge LI Corpus ellipticum. Caput ”/s longitudinis corporis circiter efficiens, segmentum ellipsis occupans, pygidio paullo majus, angulis quadratis acutis. Glabella brevissima, !/3 longitudinis capitis non efficiens, sulcis dorsualibus non profundis, linearibus, prorsus convergentibus. Oculi nulli. Sutura facialis abnormis, prope marginem angulumque capitis currens. Thorax latissima, articulis 10, gracillimis. Rhachis modice lata, postice angustata, in articulo quinto "/3 latitudinis totius thoracis. Exterior pars loborum lateralium latissima, interiore parte latior. Pygidvum eadem forma atque capitis, margine amteriore modice arcuato. Rhachis nulla. Beskrifning. Kroppsformen elliptisk. Hufvudet föga längre än pygidiet, ungefär ?/; af hela kroppslängden, till formen bildande ett segment af en ellips. Bakhörnen nästan rätvinkliga, skarpa. Dorsalfårorna grunda, smala, men skarpa, starkt konvergerande, korta, ej nående !/3; af hufvudets längd, begränsa den temligen smala, framåt af- smalnande pannan. Denna baktill utgörande omkring !/; af hufvudets bredd. På de enda, tvenne exemplar, jag känner, äro endast de yttersta sidodelarne af hulvudet svårare skadade. Då något spår af facialsuturen och ögonen ej kan iakttagas på de föröfrigt till största delen hela sidostyckena af hufvudet, måste facialsuturen hafva haft sitt lopp nära till hufvudets kant. Hvad beträffar de fria kindernas form och facialsuturen, torde arten derföre utan tvifvel stämma öfverens med I. Angelini Horm och I. Zeidleri BARR. samt tillföljd deraf likasom dessa sakna ögon. Se vidare under I. Angelini, p. 121. 1) I-Geologiska byråns samlingar är denna art, enligt etiketten till det ena af de meddelade exemplaren, af LINNARSSON betecknad med detta namn. BIHANG TILL K. SV: VET:-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 8. 119 Thorax med 10 leder, dess längd utgör endast !/; af bredden. Lederna mycket smala. Rhachis medelmåttigt bred, på 5:te leden !/, af thorax hela bredd, bakåt afsmalnande. Sido- lobernas plana del såsom vanligt något vidgande sig bakåt, deras böjda del bred, betydligt bredare än den plana, äfven på de bakersta lederna. Dorsalfårorna skarpa. På hvarje led finnes i dessa en liten fördjupning, se ofvan, p. 23. Pygidiet af samma form som hufvudet, obetydligt kortare. Dess längd ungefär ?/; af bredden. Det saknar hvarje spår af rhachis och synes hafva varit ganska konvext. Framkanten bildar en nästan jemn båge, med den del, som motsvarar sido- lobernas plana del på thorax, mycket kort, facettens bakkant deremot mycket lång. Pygidiets omböjda, inre lamell ganska bred, bakåt vidgande sig. Skalet. Skalet är fullständigt förstördt på de exemplar jag undersökt, men synes hafva varit ganska tunnt. Storlek och måttuppgifter. Hos det större, men ofullstän- digare, exemplaret är thorax och pygidets bredd 34 m.m., och hela kroppslängden torde hos detta hafva uppgått till 60 m.m. Måttuppgifterna här nedan äro hemtade från det mindre, nästan fullständiga, exemplaret — kroppslängd omkr. 41 m.m. — från Mösseberg, Bestorp. Längd i m.m. Hufvudet. Nn SR a EEE Tr agn a SE Ak a a oa sär Sn gr leg CE KA 16,5 STAS fs RANE Fö oe ARA grå Ior Br frn FL or on ed 28 LEENDE ONE (5 bår eeh rig UI RT RS NN TR Sr NN AN BSS UN g Thorax DERE NEON rar TR EE ORRE S NE TE SA AT ESES SST RE SRA SA S Rilackis breda: på 5:te thoraxleCleh-.soosoooco—sssessssoredeoroosna | 8 Sidolobens plana del på 5:te bhoraxlede0. —ooo.———---------- 3 » nedböjda » > > INN I ARARONRRTA | 5 Pygidiet. DUETTEN pä os SE SICRITS SEE SIONS EEE SUS SU SINN SR 17 15728) SOS EKO ENNET YIN SAS NN ANI IN Seg 2 TECKEN DERA CE: 0 a re SERA I Bars Re SA SE ne SIN 1 SIE ri Slägskap. LZ leptopleura skiljer sig från de andra arterna af slägtet, hvilka sakna ögon, samt hafva abnormt löpande fa- cialsutur !), genom sin elliptiska kroppsform och stora pygidium med bågböjd framkant, hvilket saknar rhachis, genom hufvudets !) Se vidare under I. Angelini, p. 122. - 120 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN). skarpa, rätvinkliga bakhörn, genom sin korta framåt afsmal- nande panna, begränsad af grunda, skårlika dorsalfåror, genom den breda, yttre delen af sidoloberna på thorax, samt framför allt genom de smala thoraxlederna. Horisont och förekomst. Endast tvenne exemplar äro af mig kända, båda med thorax och pygidiet fullständiga, men hufvudets sidokanter skadade. Båda äro från Vestergötland, funna af Herr SCHMALENSEE, det ena i grön Trinucleusskiffer på Högstenaberget, det andra i röd vid Bestorp på Mösseberg, samt tillhöra Geologiska byråns samlingar. 17. Illenus Angelini nov. sp.!). TaEI IV; He: 290: ?2[1854. .Rhodope? lata ANG., Pal. Scand., p; 41., Tab. XXIV,) £I4 Corpus ovatum. Caput maximum |, longitudinis thoracis et pygidii occupans, semiovatum, convexum, angulis quadratis, acutis. Glabella angu- stissima, Y/, latitudinis et Y/, longitudinis capitis cireiter efjiciens. Sulci dorsuales alti. Sutura facialis abnormis, e medio margine occipitali in marginem lateralem arcuata excurrens. Oculi nulli. Gene brevisstmae, limbum angustissimum ad angulos capitis ef- ficrentes. Thorax articulis 9. Rhachis non depressa, angustissima, !/, circiter latitudinis thoracis efficiens, postice vix coarctata. Pars plana loborum lateralium in articulis posterioribus eadem lati- tudine atque rhaclhas. 1) Ehuru det synes mig sannolikt, att Rhodope? lata ANG. är identisk med denna art, — båda hafva nemligen 9 thoraxleder, smal gtabella, smal rhachis på thorax samt äro funna på samma lokal och samma horisont, — så vågar jag dock ej med full säkerhet identifiera dem. ANGELIN'S original är ej återfunnet, den korta diagnosen lemnar intet utslag och figuren, som tyckes vara ritad efter ett mycket dåligt exemplar, enär den endast är utförd i konturteckning, lemnar föga upplysning, samt afviker i åtskilliga vigtiga afseenden, såsom pygidiets tvärare afstympade hörn, dess fullständiga, om ock svaga, rhachis, hufvudets korthet och pannans form. ANGELIN'S namn kan emellertid i ingen händelse användas för denna art, då M'Cor redan 1852 kallat en annan art I. latus. M'CoY, Brit. pal. foss., p. 172. BIHANG! TILL K: SV:- VET:-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O: 8. 121 Pygidium semiovatum, longitudine dimidium latitudinis. Rhachis nulla vel non nisi in margine antico ipso distincta. Beskrifning. Kroppsformen nedtryckt, äggformig med trub- bigare ändan framåt. Hufvudet stort, utgörande ?/; af thorax och pygidiets sam- manlagda längd, föga konvext, nedplattadt, till formen bildande en afskärning af den trubbigare ändan af en äggformig figur. Dakhörnen bilda en skarp, nästan rät vinkel. Glabella smal, 1/7 af hufvudets bredd, begränsad af de djupa, ungefär till hufvudets midt nående dorsalfårorna. Pannan är framom midten smalast, men vidgar sig åter något framåt. Den höjer sig obetydligt öfver sidoloberna. Facialsuturens lopp är mycket afvikande från det hos slägtet vanliga. Dermed sammanhänger frånvaron af ögon, hvari den öfverensstämmer med I. Zeidleri BARR 1). Såsom BARRANDE visat, har facialsuturen hos de tri- lobiter, som sakna facettögon alltid ett abnormt förlopp, se ofvan p. 19. Suturen utgår ungefär från midten af sido- lobernas bakkant, böjer sig i en båge mot utkanten, i hvil- ken den straxt utlöper, ej nående !Y/, af hufvudets längd. Dess lopp på hufvudets undersida har jag ej haft tillfälle iakttaga. De fria kinderna bilda en mycket oregelbunden figur. De äro mycket korta och bilda endast en smal kant vid hufvudets bakhörn. Bakkanten trubbvinkligt böjd. Fram- och inkanten ej skilda. Thorax med 9 leder, hvilket tal alla mina exemplar, större och mindre, visa. Rhachis låg, kullrig, smal, på fjerde leden !/, af thorax hela bredd, bakåt obetydligt afsmalnande. Sido- lobernas böjda del mycket bred. Deras plana del äfvenledes bred, obetydligt tilltagande i bredd bakåt. Den är på den bakersta leden lika bred som den böjda delen, samt lika bred som rhachis på samma led. På den första är den smalare än den böjda delen och smalare än rhachis. Dorsalfårorna ganska markerade. Pygidiet litet, till formen ett afsnitt af en äggformig figurs spetsigare ända, föga konvext, endast framtill med spår till rhachis-i det framkanten bildar en mycket svagt framskjutande båge. Denna är knappt bredare än sidolobens raka del, som i sin ordning är lika stor med facettens bakkant. Dessa senare !) BARR., Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 75. 122 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). bilda med hvarandra en vinkel af 145”. Pygidiets bredd för- håller sig till längden ej fullt som 2 till 1. Facettens yta är på intet af mina exemplar synlig. Pygidiets omböjda. inre lamell temligen smal, nästan jemnbred. Skalet. De festa af de exemplar, jag haft tillfälle att undersöka, utgöras af stenkärnor, i det skalet blifvit upplöst, och i tomrummet återstår endast en jordartad massa. Då skalet någon gång är qvar, är ytan angripen och betäckt med ett lerartadt öfverdrag, som ej kan aflägsnas. Någon skulptur har jag derföre ej varit i stånd att urskilja. Storiek och måttuppgifter. Medelstor, de största hufvudenas bredd uppgår till omkring 42 m.m. Följande måttuppgifter med- delas från det fullständiga exemplaret, med de fria kinderna bevarade — taf. IV, f. 29 — af SCcHMALENSEE funnet vid Bestorp på Mösseberg, och tillhörande Geol. byråns samlingar. fen —————LL LL Längd i m.m. Hufvudet. I FE 70 1 oj ONA) KARA ARA SL SARK CE SSE RS RN ERNA Aa La te en I WEB reda ls -Ste. ere an. sar SETS SNS RaEE SU rer SOA 16 Pannan] bredde hkawb ubrledi rel ägeucmpån sl böj sly NA 4 Thoraz. Träng dealer må ra rt eder HEN TR RR 5 Bredd pa A:de SAS. so fro.sterool steve son ll ba bbse NSENRARNN 15 BhACks bredd på 4/06" Leden. cc. dra see EAT NEVERAUNESNSEOGASIANNE DS Bredden af sidolobernas plana del på 4:de leden.. -..------ 3 > > > böjda > >» » FUN 3 RS 3 Pygidiet. 1 Bjrdefe lå NERE ae rö) rata rn be SR JA nok le a 14 Tjängd tres tteRe COA Lala. FR IAN DATE RUN 7,5 Slägtskap. I. Angelini skiljer sig från alla andra arter af slägtet Illenus med undantag af I. Zeidleri BARR., I. Katzeri BARR., I. aratus BARR. och Z. leptopleura LiNRS. genom saknaden af ögon och facialsuturens abnorma lopp, såsom redan ofvan är omtaladt. Från I. Katzeri afviker den för öfrigt i de flesta afseenden. Deremot öfverensstämmer den med I. Zeidleri, ehuru denna har 10 thoraxleder, 1 åtskilliga hänseenden, såsom genom glabellans bredd och längd, proportionerna hos rhachis och sidoloberna på thorax, pygidiets form m. m. Fullständiga BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BÅND 7. N:01:8. 123 exemplar skiljas lätt genom de 10 thoraxlederna hos I. Zeidleri samt dennas bakåt mycket starkt utdragna, bakom pygidiets framkant nående, spetsiga fria kinder. I leptopleura skiljer sig genom 10-ledad thorax med bredare rhachis, som starkare afsmalnar bakåt, genom smalare thoraxleder, samt mycket kort, framåt starkt afsmalnande glabella, begränsad af grunda, skår- lika dorsalfåror. Horisont och utbredning. I. Angelini är funnen i den röda Trinucleusskiffern i Vestergötland vid Kungslena på Fårdala- berget och vid Bestorp på Mösseberg, samt i Östergötland vid Rödbergsudden nära Motala (Geol. byr). I Vestergötland synes den ej vara sällsynt enligt de talrika exemplar derifrån, samlade af Herr SCHMALENSEE och tillhörande Geol. byrån, som jag haft tillfälle att granska. Bland Geol. byråns sam- lingar finnes äfven ett exemplar taget af LINNARSSON vid Kungslena, hvilket enligt den bifogade etiketten är LINNARS- SON'S »I. sp. tnd. Trinucleidskiffer: Fårdalaberget vid Kongs- lena», LINRS. Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 77. De flesta exemplaren äro i ett ganska otillfredsställande skick, starkt plattryckta, med de mera konvexa delarne, hufvudet och py- gidiet, mycket krossade. Hos flera, såväl större som mindre, finnes thorax fullständig i behåll och visar alltid 9 leder, så att om detta tal kan intet tvifvel råda. Endast hos ett enda exemplar, taf. IV, f. 29, har jag kunnat iakttaga de fria kin- derna. Detta har hufvudets sidor något så när oskadade och den fria kinden fullständig på den ena sidan, på den andra är den äfven tillstädes, men starkt sammantryckt från sidan. 124 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN). a II. Subgenus Bumastus (MUuRrRocE.) >). 18. Illenus barriensis (Murct.) 1839 2). 2[1828. Nileus Glomerinus DALM., Årsber. 1826, p- Köl: 1829. >»>4A new species of Trilobite> JUKES & SOWERBY, Å new spec. of Trilob., p. 41, fig. 8— 10. 1833. Trilobite SILLIMAN, Amer. Journ. of Science. Vol. XXIII, I, Pp; 203, Ho. 2[1837. NMNileus glomerinus His., Leth&ea Svecica, p. 161. 1839. Bumastus Barriensis MURCH., Sil. System., p. 656, (excel. fig.). 1843. Illenus (Bumastus) Barriensis BURM., Organ. der Trilob., p.1 20: 1846. Illenus (Bumastis) barriensis KEYS, Reise in d. Petschora- land) pri. 20:95 baby ekt oo NE 1849. Illenus Barriensis SALT., Mem. geol. Surw. Unit. Kingd., Dee: II N:o 2 =P1:=3- (excel fig: 2), PINAN(ExCITEN 9—11). 1854. Bumastus Lindströmi ANG., Pal. Scand., p. 40, tab. XXIV, fig. 1—1a. ?2[1854. Bumastus? glomerinus ANG., Pal. BScand., p. 63, tab. KIs Kia 1) Af de Öfversiluriska Illemus-arterna, samtliga tillhörande Subgen. [C Bumastus, har Herr Professor G. LINDSTRÖM ställt till mitt för- fogande Riksmusei rika förråd från Gotland, sammanbragt till största delen af honom sjelf under mångåriga resor derstädes och outtrött- ligt arbete att skaffa material till bearbetning af Gotlands Silurfauna. Jag har derföre kunnat här upptaga tvenne säkra arter af Bumastus, I. (B.) barriensis (MURCH.) och I (B) insignis HALL. Den förra ur- skiljdes på Gotland af Professor LINDSTRÖM redan 1867 (Nom. foss. Sil. Gotl., p. 22), den senare något derefter enligt exemplar i Riks- museum. Då SALTER utförligt beskrifvit dessa båda arter och af dem lemnat goda afbildningar, har jag ej ansett mig nu här böra meddela någon beskrifning eller några figurer, utan får lemna detta åt framtiden. En amerikansk Bumastus har af HALL beskrifvits såsom barriensis MURCH, nemligen: 1843. Bumastis Barriensis HALL, Geol. New-York, Part. IV, p. 102 (fig. 33, 4 i texten på p. LOL) CPI NIO: fig: ,45- Pl Neo rL9; Hel 1852. — — HALL, : Pal. New-York, Vol. II, p. 302; Pl LIVE ä 1865. Illenus (Bumastus) Barriensis HALL, 20 Reg. Rep. univ. New- York, p. 332. HALL har sedermera funnit, att den amerikanska arten i vissa afseenden något skiljer sig från den engelska barricnsis, ehuru de stå hvarandra mycket nära, och upptagit den såsom en särskild art under namnet Iilenus ioxus (20 Reg. Rep. univ. New-York, p. 378). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 125 1857. Illenus barriensis NIESzZK., Mon. der Trilob., p. 585. 1859. == = DALTERIT SMURGE: Siluria, ed..2; p.l235 Höossn 16. fig. 2 (exeklrho.:)— 11. P1 XVI): 1863. Bumastus Barriensis VoLrB., Russ. Trilob., p. 40, tab. IV på fig. 10—15. 1865: Illenus Barriensis KIERULF, Veiviser, p. 30, 32, fig. 45 a— bb. 1867. Illenus (Bumastus) Barriensis SALT., Mon. Brit. Trilob., p. 203, PI. XXVII, fig. 1—5. Beträffande användandet af MURCHISON'S namn barriensis för denna art kan åtskilligt vara att anmärka. Det kan nem- ligen först och främst vara tvifvel underkastadt, huruvida detta namn skall tillkomma denna eller följande art. Namnet barriensis gafs 1839 af MURCHISON i »Sil. System» åt, såsom han uttryckligen säger, en art redan förut i England känd från Barr i Staffordshire under namnet »the Barr trilo- bite» samt afbildad af JUKES och SOWERBY. MURCHISON'S figurer i »Sil. System» tillhöra dock, enligt SALTER (Mon. Brit. Trilob., p- 204), ej denna åsyftade art från Barr utan en annan, från densamma fullständigt skild art, från Dudley. Denna senare betecknades af SALTER på pl. 27, fig. 6—7 med namnet Z. pomatia, men innan texten till SALTER'S arbete var tryckt er- höll han från Hair det ark i separat af »20 Reg. Rep. univ. New-York>», der samma art af denne beskrifves från Amerika under namnet I. insignis. 1 texten till >Mon. Brit. Trilob.> har derföre namnet I. pomatia ersatts af I. insignis HALL. MURCHISON har således sammanblandat tvenne arter under sin Bumastus barriensis. Af dessa skulle väl rätteligen den art, figurerna tillhöra, bära namnet barriensis. Häremot talar dock, att denna art ej är från Barr, och att den verkligen vid Barr förekommande arten af MURCHISON afses genom namnet barriensis, genom citaten och hans uttryckliga ord, att det är »the Barr trilobite>», som han åsyftar. Jag har här följt SALTER och på ofvanstående grunder bibehållit namnet i den betydelse, som MURCHISON sjelf velat gifva det. Vidare är det möjligt, att namnet barriensis för denna bör utbytas mot det äldre glomerinus DALMAN. BURMEI- STER !) först, samt efter honom SALTER framställer den för- modan, att DALMAN'S MNileus glomerinus skulle vara iden- 1) BURM., Organ. der Trilob., p. 120. je 126 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). tisk med Bumastus barriensis MURCH. Öriginalexemplaret till Nileus glomerinus tillhör Riksmuseum 1 Stockholm. Det är ingen Nileus utan en verklig Bumastus. Den fyndort, DALMAN gissningsvis angifver, då lokaluppgift saknas, »att döma af kalkens utseende och af artens slägte», nemligen >»Öster- götland, t. ex. från Husbyfjöl», är med full visshet oriktig. Exemplaret härstammar otvifvelaktigt från Gotland. Enligt hvad Professor LInpstrRÖM godhetsfullt meddelat mig torde det, efter utseendet att döma, vara från Visby, Norderstrand. Genom nötning är det något skadadt, så att pygidiets form ej kan bestämmas, ej heller formen hos de fria kindernas bak- hörn. I oskadade delar afviker det något från I. barrienstis. Hufvudet är framtill något spetsigare och konturen derigenom ej så jemnt böjd som hos denna. De fria kinderna äro sma- lare, samt hafva utkanten nästan rak. Hufvudet är ej heller så starkt hvälfdt. Jag vågar derföre ej med full säkerhet identifiera dessa arter med hvarandra, och kan således ej upp- taga DALMAN'S namn, ehuru äldre. Å andra sidan kan jag lika litet följa ANGELIN och endast på grund af detta enda, skadade exemplar upptaga den såsom en särskild art. Horisont och utbredning. I. barriensis är, enligt af Pro- fessor LINDSTRÖM godhetsfullt meddelad uppgift, på Gotland ytterst allmän och hans pygidier och hufvudsköldar bilda ej sällan verkliga småskikt, der de ligga hopade. I Riksmuseum finnas flera mer eller mindre fullständiga exemplar, deribland ett synnerligen praktfullt, fullständigt sammanrulladt, från Wisby, Norderstrand. Han förekommer nästan öfverallt, så- väl i mergelskiffern som i kalkstenen, dock är arten icke ännu funnen i sydliga delen af Gotland. Utom Sverige förekommer den i öfversiluriska lager i Ryssland, England och ? Norra Amerika. I Ryssland är den funnen i Östersjöprovinserna, enligt VoLBortH och SCHMIDT !), samt i norra Ryssland vid Wasch- kina på norra sidan af Timanberget enligt KEYSBERLING ?), äfven- som i Podolien enligt ScHmMipr 3). I England förekommer den !) SCHMIDT, Rev. der ostbalt. sil. Trilob., p. 42, 46, 48. ?) KEYS., Reise in d. Petschoraland, p. 289. 3) SCHMIDT, Podol.-galiz. Silurform., p. 14. Anmärkas må, att det huf- vud, af hvilket SCHMIDT lemnar en figur, Taf. I, £. 2, dock synes mig något afvika från I. barriensis. BIHANG "TILL K: SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O: 8: 127 enligt SALTER i May Hill Sandstone, Woolhöpe ? Grits, Wool- hope Limestone, samt i Wenlock lagren. I Amerika är dess förekomst deremot mera osäker. Såsom ofvan är anfördt, har HALL numera afskiljt den amerikanska form, som han fört till I. barriensis, såsom en särskild art ZI. toxus. CAMBERLIN!) upptager dock ? I. barriensis från Niagara group 1 Wisconsin jemte I. iozus. 19. Illenus insignis HALL 1865 2). 1839. Bumastus Barriensis (pro parte) MurcHE., Sil. System, p. 656, ELAVIDE bisjäfigrtaas da Pla XIV) for 1849. Illenus Barriensis (pro parte) SALT., Mem. geol. Surw. Unit. Find on MECA IL ANGor 2, SBL PIPERS Ae PI. IV, fig. 9—11. 1859. = — SALTER i: MURCEH., Siluria, ed. 2, Pl. XVII, fig. 9—11. 1865. Illenus insignis Harr, 20 Reg. Rep. univ. New-York 3), p. JvlNEr0-—60, Pl 22 (13), Hg. La 14; 1867. Illenus (Bumastus) insignis (I. pomatia på planchen) SALT., Mon. Brit. Trilob., p. 207, Pl. XXVII, fig. 6—7. Något fullständigt exemplar af denna art har ännu ej an- träffats på Gotland, utan endast hufvudets medelsköld, och pygidiet. Hufvudet afviker något från HALL'S och SALTER'S figurer hufvudsakligen genom saknaden af falslinie i fram- kanten, men denna synes dock hafva varit temligen skarp. Angående thoraxledernas antal har en stor ovisshet rådt. HaLL kände endast hufvudet och pygidiet, SALTER deremot fullständiga exemplar, att döma af hans figurer. SALTER'S uppgifter äro dock högst motsägande. I sin öfversigt af !) CAMB., Geol. of Wis. ?) Angående användandet af namnet I. barriensis (MURCH.) eller I. insignis HALL för denna art, se under I. barriensis( MURCH.), p. 125. >) 20 Reg. Rep. univ. New-York är i sin helhet publicerad först 1867, hvilket årtal titelbladet bär, men arket 42 (p. 329—336), der denna art beskrifves, är, enligt hvad på detsamma angifves, tryckt redan Jan. 1865, samt då utsändt i separat. SALTER uppgifver felaktigt publikationsåret 1864 (SALT., Mon. Brit. Trilob., p. 207). RE 128 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). underslägtena hos Illenus 1?) anför han såsom karaktär för Bumastus 10 thoraxleder. Bland de arter, som uppräknas, är dock I. trentonensis HALL, som af denne afbildas med 9 leder ?). I artbeskrifningen till I. insignis omnämnes ej deras antal i likhet med hvad som sker under ZI. barriensis, men fig. 6 a, pl. XXVII visar antalet 9. Den synes vara ritad efter ett fullständigt exemplar, hos hvilket ingen förskjutning af lederna egt rum. Under synonymerna hänvisar dock SALTER till tvenne andra figurer, hvilka deremot visa 10 thoraxleder, nemligen till MvurcH., Sil. System, pl. 14, fig. 7, och SALT., Mem.. geol. Surv. Unit. Kingd:, Decex IIS pPlasbuseome Sannolikt är rätta antalet 10. Horisont och utbredning. Med säkerhet är denna art på Gotland endast funnen vid Stor Vede i Follingbo s:n, samt i öfre kalklagret vid Slite, enligt exemplar i Riksmuseum. I England förekommer den enligt SALTER i Wenlock Limestone och i Norra Amerika enligt HALL i Niagara group i Wisconsin och Illinois. 1) SATT., Mon. Brit. Trilöb., p. 183. 2) Jemför Pp-r33, NOt.yl. BIHANG! TILL KK. SV. VET: -AKAD! HANDL: BAND 7. N:O Or 1929 Bilhaneg. Förteckning på tvifvelaktiga, namngifna, men ej beskrifna, till Illenus oriktigt förda arter, samt förkastade och oanvändbara artnamn. Actinobolus atavus EicHW., se Illenus atavus EiIcHW. Alceste latissima CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 66, taf. IV, 105 AOL = I. Hisingeri BARR., en mycket ung individ, enl. BARR., Syst: mt de Bohs p. 0140, 092. Bumastus Glomerinus (DALMAN) 1828. Nileus Glomerinus DALM., Årsber. 1828, p. 136; Bumastus ? glomerinus ANG., Pal. Scand., p. 63, tab. XXAXTII, £., 17—17a. = ? I. (Bumastus) buarriensis (MURCH.). Bumastus Lindströmi ANGELIN 1854, Pal. Scand., p. 40, tab. XXIV, 150 Hf = I. (Bumastus) barriensis (MURCH.). Bumastus ? planus MöÖnNstER 1840, Beitr. zur Petr.-Kunde, p. 48, LEkig, Nörin NISG = I. (Bumastus) franconicus (MÖNSTER), enl. BARR., Syst. Si de Boh., Pp. Odd. ÖCryptonymus se Illenus. Illenus (Ilenopsis) acuticauda (Hicks) 1875, Woopw., Cat. Brit. foss. Crust., p. 42; Illenopsis acuticauda Hicks, Rocks of St. Davidisfips. Född epl. EX ND. — Tillhör slägtet Illenopsis, som bör bilda ett från Illenus helt och hållet skildt slägte. Illenus asaphoides CorpDA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54. = Grundad på ett pygidium af AÅeglina speciosa BARR., enl. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 681. I. atavus EicEWALD 1857, Bull. de la Soc. des Natur. de Moscou 1857, p. 222; Actinobolus atavus EicHEW., Leth&ea Rossica, p. UASOAEPIT EIN ETT. I. attenuatus CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54. = I. Panderi BArRrR., och 2? I. Salteri BARR., enl. BARE., Syst. Sil. de Boh., p. 682, 685. I.2? Barrandei D. D. OwEN, enl. BiGsBY, Thesaur. Sil., p. 54. — Originalbeskrifningen har jag ej kunnat finna. Arten finnes ej upptagen i MILLER, Catalogue. J 130 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). Centaurus (DALMAN) 1826, Asaphus (Illenus) Centaurus DALM., Paleaderna, p. 261. = De fria kinderna af Megalaspis latilimbata ANG. eller någon närstående art. Se ofvan, p. 89—91. . Centaurus (ANGELIN) 1854 och efterföljande författare. Dysplanus Centaurus ANG.,: Pal Scand; sp..440, tabs SKIPEImETR (gen& mob. exclus.). = VIS KORirDTIRELOTM aD DOE . cornutus PANDER 1830, Beitr. zur Geogn. d. russ. Reichs, p. 137, tab. VIL: £ 51 (pyg:, £116, exclus.); EIcHEW., Bethearkosstesap: 1480 PET EES = I. tauricornis KutT, — Detta senare namn borde kanske vika för det äldre af PANDER gifna. . Desmaresti RovaurtT 1847, Mém. sur les Trilob., p. 321. -— Identifieras af RouvaAuntT med ÖOgygia Desmaresti BRONGN. och I. giganteus Burm. Enl. BRONGNIARD'S fig. är dock I. Desmaresti tydligen ingen Illenus. . dubius CorbaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54. — Enl. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 681 är arten grundad på ett ofullständigt aftryck af ett molluskskal. . glaber KIJErRuULF 1865, Veiviser, p. 12, £(28. = 2 I. Linnarssonii Horm. — Se ofvan, p. 83. . glaberrimus CorpvA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54. = Bronteus wviator BARR., enl. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 681. - grandis RoEMER 1861, Sadew. Diluv.-Gesch., p. 69, taf. VIII, £. 4. = I. Boemeri VOLB. — Se ofvan, p-.47. . laticauda (WAHLENBERG) 1821; Åsaphus (Illenus) laticauda DALM., Paleaderna, p. 521. . laticeps CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54. = 2 J. Panderi BARR., enl: BARR.; Syst. Sil.ide Bob., p- 692: = Pygidiet af Bronteus laticauda BEYR., + hufvudet af en obeskrifven trilobit. laticlavus EcHWALD 1860, Lethea Rossica, p. 1477, Pl. LIL, f. 4a—b. latus -M'Comi 18521 Brit. pal £oss.,..p; 42 PoE = BowmannisYNALT:, : enl; SAcT:, Vv Mont Britso malop; DA KS . limbatus CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54. = I. Salteri Barr. Namnet har af BARRANDE förkastats så- som grundadt på en karaktär, hvilken ej finnes. Pn N ar VR SN Sm) NS SS = ES BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 131 limbatus LINNARSSON 1866, Sil. Bildn. i Mell. Vesterg., p. 21, pl., NIKE: fas C. = Z. fallax Horm. Se ofvan, p. 82. . Minganens BILLINGS, enligt BiGsBY, Thesaur. Sil., p. 55. — BILLINGS beskrifning har ej kunnat finnas. Arten är ej heller upptagen i MILLER, Catalogue. minutus CorpDaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 55. = I. Bouchardi BArr., enl. BArRR., Syst. Sil. de Boh., p. 689. orbicaudatus BiLLings 1866, Cat. Sil. foss. Anticosti, p. 27, £. 10. = I. orbicauda BILL., enl. citat af BIiLuiInGs. Hvarför detta namn ändrats till I. orbicaudatus, uppgifves ej. Parkinsonii (EICHWALD) 1825. UCryptonymus Parkinsonii EIcHW., De Trilob. observ., p. 51, tab. IV, £. 1a—b; I. Parkinsonii EicHw., Leth&ea Rossica, p. 1478, pl. LIV, f. 2a—b. pomatia SALTER 1867, Mon. Brit. Trilob., p. 207, pl. XXVII, £. 6—7. — Detta namn är på planchen användt för I. (Bum.) in- signis HaALL, hvartill det i texten och figurförklaringen rättas. pterocephalus CAMBERLIN 1877, Geol. of Wis., p. 389. — Uppräknas såsom n. sp. utan beskrifning, diagnos eller figur. quadrato-caudatus PortTLocKkK 1843, Rep. Geol. of Londonderry, PES OC PL CKTV Eee — Osäker art, upptagen af PorRTLocK under rubriken: Species incerte sedis. Rosenbergii (EICHWALD) 1825. Cryptonymus Rosenbergii EicHw., De Trilob. observ., p. 48, tab. III, £. 3a—3b; I. Rosenbergii EIcHW., Leth&ea Rossica, p. 1483. Rösenbergii SALTER 1849, Sant. & PHILL., Mem. Geol. Surv. Great BRIC KVOLIIIE SPart: 5 ps 300; SALT, Mon. Britts LiNlop.,, po LJO PEENKIKN = 2=60. = I. Marshalli SALTER. Rudolphii (EICHWALD) 1825. Cryptonymus Rudolphii E1icEW., De Trilob. observ., p. 50, tab. II, £. la—b. Rudolphii EicHEWwALD 1860, Leth&ea Rossica, p. 1482, pl. LIII, f. 6a—c. — Synes vara en från den föregående skild art. = I. Linnarssonti Horm. Se ofvan, p. 103. subtriangulare CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 55, pl. III, £. 29. = I. Wahlenbergianus BARR., enl. BArRrR., Syst. Sil. de Boh., p. 684. 132 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN). I. (Ilwnopsis) Thomsoni SALTER 1866, Mem. Geol. Surv. Great Brit., Vol ITIL, P3, 256, 316; pl. XI Bj ff 125 SAGT) Monfebnue TTNOP TE P: 23, AE PIERATA EA VL = Illenopsis Thomsomni (SALT.). Se ofvan under I. (Illenopsis) acuticauda (HicKS), p. 129. I.? triacanthus GoLrpruss 1839, Beiträge zur Petrefactenkunde, p- IÖD NN VON sö = ? Ingen Illenus. I. Wahlenbergi BARRANDE 1846, Nouv. Trilob., p. 13. = I. Wahlenbergianus Barr. Förändradt af BARRANDE sjelf, sedan han funnit, att det förra redan förut var användt af EICHWALD. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 684. Panderia se: Rhodope. Rhodope ? lata ANGELIN 1854, Pal. Scand., p. 41, tab. XXIV, f£. 4; Panderia ? lata LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 78. = EI. Angelini ElorM: Se ofvan, p. 20. !)iVerhandl. d. Kais. Leopold.-Carol. Akadem. d. Naturf. Breslau und Bonn 1839. Cd BIHANG TILL É. SV. VET.-AKAD: HANDE. BAND 7. 0N:0: 8. 133 Tryckfel, rättelser och tillägg. Pas moktnad 20, Svar: Sd. LAST 22. Pag. 8 tillägges efter rad 25: Pag. Bag Pag. E) 1869. LINNARSSON gifver diagnos till Panderia megalophthalma n. sp. [= IL. megalophthalmus (LINRS.)] från Vestergöt- land. — Diagn. spec. nov. Crust., p. 194. 10, rad 29 tillägges efter Östergötland: Illenus Spar l=="H från (Planilimbatakalk) Orthocerkalk. g. 10 tillägges efter rad 34: 1882. TULLBERG uppräknar från Skåne såsom förekommande i »Den Undersiluriska Serien, D. Öfre etagen, c. Zonen med Staurocephalus clavifrons ANG»: Illenus cfr Salteri Barr. [=>?], i »e. Zonen med Niobe lata och Dicello- cephalus complanatus LAPW.>: Panderia megalophthalma LiNRs. [= I. megalophthalmus (LINRS.)] och Illenus 2 sp. [=], i »F. Den understa etagen, b. Orthocerkalk»: Illenus Dalmani VorB. [= I. Esmarkii (SCHLot.)]. — Skånes, Grapt., Pp. Liy fö, 20, 22. 11 tillägges efter rad 18: Deucalion. STSCHEGLOFF 1827 !). 11 tillägges efter rad 26: Alceste (pars) Corpa 1847. Pe Nnadt 23 står stolatidorsatd, läs: fi latidorsatus: Denna uppgift är hemtad ur ett bref från AL. BRONGNIART till DAL- MAN, hvilket tillhör K. Vetenskaps-Akademiens bibliotek, och ur hvilket ett utdrag här lemnas. >Sevres pres Paris 7 Mars 1838. Un Professeur de St. Petersbourg M. STSCHEGLOFF m'a adressé der- nierement des trilobites des environs de cette ville avec de bonnes descriptions. Il propose de faire un genre particulier des asaphus, armadillo et crassicauda sous le nom de Deucalion. Je pense que cette ideé n'est pas saus fondement et qu'elle demande å &tre suivie et examinée.... STSCHEGLOFF a publié ses observations sur les trilobites et sur son genre Deucalion dans un journal en russe inti- tulé Indicateur des découvertes en physique etc., Tome IV (1827) p. 22LRaP. VI, fed: 134 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). Pag. 18. Angående ögonytans facettering tillägges, att jag nu äfven iakttagit sådan hos ett exemplar af I. Chiron HoLm, således hos en art med 10 thoraxleder. ; Pag. 32, rad 46 bör hafva följande lydelse: TÖRNQUIST och LINNARSSON hafva delat etc. Pag. 33, rad 1. Till den mening, som der slutar, bifogas följande not: 'TULLBERG anför dock Illenus sp. från den s. k. Planilimbatakalken i Östergötland, men jag har ej sett något af de exemplar, på hvilka denna uppgift grundar sig. TULLB., Kartbl. Vreta Kloster, p. 23. Pag. 51. I. orbicauda BILLINGS etc. utgår. Pag. 52. Efter: I. Milleri BiLtiNnGs, tillägges: I. orbicauda BILLINGS| Can. Nat. and. Geol., p. 379; 1859. I. orbicaudatus BILL., Cat Sil. foss. Anticosti, p. 27, £. 10.| Hel. Xx I Pag. 54. Enär I. orbicauda BinL. befunnits tillhöra Subg. Bumastus, blir antalet arter tillhörande detta 16, och antalet hos Subg. Illenus 84. Pag. 56, rad 13, står: JIsoteles, läs: Isotelus. Sahhönganr? 2: Orust. foss., läs: Crust BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. 135 FÖRKLARING TILL FIGURERNA. TS DI OS När förstoring ej finnes angifven, återgifva figurerna 'originalets verkliga storlek. Då profillinie förekommer jemte någon figur, är exemplaret afbildadt i den ställning denna angifver. Alla de exemplar, som äro samlade af mig och härnedan af- bildade, äro öfverlemnade till Riksmuseum i Stockholm. 136 Fig. 2 Samtliga exemplaren äro från Leptenakalk, Dal., Amtjärns- berget, samlade af mig. i -— ji GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). OSP NRARR Illenus gigas Honwm. Hufvudets medelsköld. Profil af föregående. : Samma exemplar. Del af skalet från hufvudets främre del, starkt förstoradt. Del af den fasta kinden med ögonloben. Rostrum. Hypostoma. Samma exemplar sedt från sidan. Pygidiet. Profil af föregående. Facetten hos samma pygidium. Del af skalet från den fria kinden (Taf. VI, £: 9), starkt förstoradt. 3 Illenus sphericus Hora. Fullständigt exemplar med skalet till större delen bevaradt. — Chasmopskalk. Dal., Fjecka. (IPsE). Den fria kinden hos samma exemplar. Pygidium. — Chasmopskalk. Dal., Fjecka. (RIESM.) Profil af föregående. Illenus serobiculatus Horm. Hufvudets medelsköld. — Chasmopskalk. Dal., Skattungs- byn. (RIKSM.). Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Taf: I / Gunilla Kolthoff del. Cen. Stab. Lit. Anst. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 137 TARBISTIT GERBARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). Illenus Esmarkii (ScHLoTr.). Fullständigt exemplar, visande till en del aftrycket af py- gidiets inre, omböjda lamell. — Originalexempl. till: Entomos- tracites crassicauda WAHLENB., Add. ad petrif. tell. Svec., tab. VII, f£. 5. — Orthocerkalk. Österg., Heda. (Urs. UNIV). Detsamma. Hufvudets framkant med rostrum. Detsamma. Den fria kinden. Hufvudets medelsköld sedd ofvanifrån. — OÖOrthocerkalk. Da Utbyc (PSL) Profil af föregående Samma exemplar sedt framifrån. Profil af föregående. Pygidium, något restaureradt. — Orthocerkalk. Dal., Utby. (IPSE). Profil af föregående. Samma exemplar, pygidiets facett. Ilienus fallax Horw. Skadadt exemplar, visande de 10 thoraxlederna. — Chasmops- kalk. Öland, Böda. (RIESM.). Hufvud. — Chasmopskalk. Dal., Fjecka. (TÖRNQUIST). Profil af föregående. Pygidium, på ena sidan visande aftrycket af den inre, om- böjda lamellen. — Chasmopskalk. Dal., Gulleråsen. (IPSE). Profil af föregående. Pygidium, till stor del beröfvadt skalet, visande inre af- trycket. — Chasmopskalk. Dal., Gulleråsen. (IPSE). Pygidium med skalet delvis borta, visande aftrycket af en del af den inre, omböjda lamellen. — Chasmopskalk. Vesterg., Klefva. (RIKSM.). Profil af föregående. | Pygidium, inre aftrycket. Aftrycket af den inre, omböjdar' lamellen fullständigt blottadt. — Chasmopskalk. Vesterg., Ålleberg. (Ups. UNiv.). Illenus cerassicauda (WAHLENB.). Fullständigt exemplar, något skadadt. — Chasmopskalk?. Dal., (troligen från Furudal). (RIKSM.). Samma exemplar, hufvudet sedt framifrån. ASS » , den fria kinden. » » , förstoring af skalets yta på den fria kinden. Pygidium. — Chasmopskalk?. Dal., (troligen från Furudal). (RIESM.). Profil af föregående. Samma exemplar, pygidiets facett. Illenus oblongatus (ANG.)?. Fri kind. — Chasmopskalk. | Dal., Aberga. (IPSE). : Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Tar, I Gunilla Kolthoff del Gen. Stab. Int. Anst BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 139 TVN Du Brr UC Fig. 1. Fullständigt, nästan oskadadt exemplar. — Orthocerkalk 140 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). I. Chiron Horm. Öland. (RiEsM.). Förstor. ?/,. 2. Hufvudets medelsköld, sedd ofvanifrån. — Orthocerkalk. Dalarne. (RIKSM.). 3. Profil af föregående. 4. Hufvudets medelsköld, sedd framifrån. — Orthocerkalk. Dalarne. (RIKSM.). 5. Profil af föregående. 6. Hufvud sedt ofvanifrån. — Orthocerkalk. Öland. (RIKSM.) dl 8 Profil af föregående. Samma exemplar. Hufvudets framkant med rostrum, visande suturerna. 9. Hufvud sedt framifrån. — Orthocerkalk. Öland. (RIKSM.). 10. Profil af föregånde. 1å 11. Hufvud sedt från sidan. — Orthocerkalk. Öland. (RIKSM.). 12. Pygidium. — ÖOrthocerkalk. Dal., Kårgärde. (IPSE). | 13. Profil af föregående. 14. Pygidium, med endast ett fragment af skalet qvar, full- ständigt visande aftrycket af den inre, omböjda lamellen. — Orthocerkalk. Dalarne. (RIKSM.). 15. Profil af föregående. : 16. Fri kind, sedd ofvanifrån. — Orthocerkalk. Dalarne. (RIKSM.). 17. Densamma sedd bakifrån. | 18. Illanus sp.ind. Pygidium jemte 9 thoraxleder — Leptena- kalk. Dal., Amtjärnsberget. (TÖRNQUIST). 19. Thoraxled af föregående exemplar, förstor. ?/,, för att visa terrassliniernas anordning. i 20. Illenus sp. ind. Fullständigt exemplar, mycket skadat, men med 10 thoraxleder tydliga. — Leptenakalk. Dal., Am- tjärnsberget. (TÖRNQUIST). 21. Samma exemplar. Hufvudets framkant, visande rostrum och suturerna. Illenus sp. ind. Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Osmunds- berget. (RIKSM.). bo [Na Bihang till K.Vet. Akad. Handl. BA. 7 N?3 rn Gunilla Kolthoff del. Gen. Stab. Dit. Anst. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 8. 141 TAFL. IV. 142 Fig. v v vv Vv vv UV UU UM UN Samtliga exemplaren äro från Leptenakalken i Dalarne, alla, utom 13. 14. 15. 16. 117 18. 190; 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 2 30. GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN). Illenus centrotus (DALM.). Hufvud sedt ofvanifrån. — Orthocerkalk. Östergötland. (RIKSM.). Hoprulladt, fullständigt exempl., med hufvudet något krossadt och pygidiets kant skadad. — Orthocerkalk. Östergötland. (MARK- LINSKA SAML). Samma exemplar, sedt från sidan. > > , de båda bakersta thoraxlederna. [ Hufvudets sidolob, bakhörnet afbrutet. — Orthocerkalk. Östergö É Husbyfjöl. (DALMAN, RIKSM.). ; Den fria kinden sedd ofvanifrån, bakhörnet afbrutet. — Orthoce kalk. Östergötland. (MARKLINSKA SAML-.). Samma exemplar, sedt underifrån för att visa den omböjda kanten. Detsamma. Genomskärning nära bakhörnet. | Den fria kindens spetsigt utdragna bakhörn. — Orthocerkall Östergötland. (RIKSM.). : Pygidium. — Orthocerkalk. Östergötland. (RIKSM.). Profil af föregående. Å ' Pygidiets facett. —' Orthocerkalk. Östergötl.. Husbyfjöl. (RIKSM.). Tllenus Linnarssonii HoLM.. fig. 23—27, samlade af mig. Hufvudets medelsköld, sedd ofvanifrån. — Amtjärnsberget. Profil af föregående. Samma exemplar, sedt i annan ställning. Profil af föregående. Samma exemplar, sedt framifrån. Fri kind, smal form. — Amtjärnsberget. > bred > > 2 2 Lå 2» > Pygidium. — Boda kyrka. Profil af föregående. Pygidium. — Östbjörka. (RIKSM.). Profil af föregående. Pygidium. — (UPS. UNIV.) Profil af föregånde. Pygidium sedt bakifrån, visande den inre, omböjda lamellen. Osmundsl;erget. (GEOL. BYR.). Illenus leptopleura LINRS. MSCR. Fullständigt, ehuru delvis något skadadt exemplar. — Trinucleus skiffer. Vesterg., Mösseberg, Bestorp. (GEOL. BYR.). Illenus Angelini HoLM. Fullständigt exemplar, med hufvudet någotkrossadt ochintryckt. Trinucleusskiffer. Vesterg., Mösseberg, Bestorp (GEOL. BYR.). Tllenus sphericus Horm. Hufvudet sedt framifrån. Samma exempl. som taf. I, fig. 12. Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Taf. IV. Gunilla Kolthoft del Gen. Stab. Int. Anst. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 9. 143 ANDA NG 144 » » Samtliga exemplaren äro från Leptenakalk, Dalarne. 1—4. 5. 6. 26 8. Samtliga exemplaren äro från Chasmopskalk, Dalarne. Jc Ik(0)6 1505 12 13. 14. Alla exemplaren är från Leptenakalk, Dalarne, Amtjärnsberget; samlade af mig. Dt 6: il 18. i9É 20. ZMA 22. 23. 24. 20: 203 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN). Tllenus Linnarssonii HoLw. Hoprulladt, fullständigt exemplar, sedt i fyra olika stäl ningar. Förstor. ?/,. — Furudal. (TÖRNQUIST). Del af den fasta kinden med ögonloben. — Amtjärns= berget. (IPSE). Pygidiets facett. Samma exemplar som taf. IV, £. 218 Hypostoma. Förstor. ?/,. — Kulsberget. (IPSE). I Samma exemplar, sedt från sidan. Förstor. ?/,. Tllenus parvulus Horm. Hufvud sedt från sidan. Förstor: Yi. = Fjecka (TÖRNQUISP). 3 Hufvud sedt ofvanifrån. Förstor. Sf -— Kårgärde. (IPSE). Hufvud sedt framifrån. Förstor. 2/,. — Fjecka. (TÖRN= QUIST). Hufvud jemte de närmaste thoraxlederna. Förstor. 2/ Fjecka. (TÖRNQUIST). Fri kind. Förstor. 2/,. — Kårgärde. (IPSE). Pygidium, med vidhängande 7 fragm. thoraxleder. För=/ stor. 2/4. — Kårgärde. (IPSE). Illenus fallax Horm. Hufvudets medelsköld. Profil af föregående. Samma exemplar, sedt framifrån. | > » , En del af skalets yta från hufvudets främre del, starkt förstorad. | Hufvudets medelsköld, ett annat exemplar. Del af den fasta kinden med ögonloben, för att vis facialsuturens lopp bakom ögat. Fri kind. Pygidium. Profil af föregående. Samma exemplar, facetten. Tilenus tuberculatus Horm. Pygidium. Det enda kända [exemplaret. — Orthocerkalk? Östergötland (Med. Dr. E. Goös, RIKSM.). Profil af föregående. Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 7 Ne3 Taf Gunilla Kolthoff del é; ; Gen. Stab. Int. Anst BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 7. N:O 2e II IDRE 145 10 146 » » > 13 » SR 1 ja Ile il 13. 14. 16. 17: GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN). Illenus vivax Horm. Hufvudets medelsköld. — Leptenakalk. Dal., Arfvet. (RIKSM.). Pygidium. — Leptenakalk. Dal., Osmundsberget. (TÖRNQUIST). Profil af föregående. Samma exemplar. Pygidiets facett. Fri kind, betydligt skadad. — Leptenakalk. Dal., Boda kyrka. (TÖRNQUIST). Hufvudets medelsköld. Kontur af ett fragm. exemplar. — Trinucleusskiffer. Vesterg., Kungslena. (GEOL. BYR.). Fri kind. — Trinucleusskiffer. Vesterg., Kungslena. <(GEOL. BYR.). Illenus Esmarkii (ScHLor.). Genomsnitt af hufvud med hypostomat på sin plats. — Orthocerkalk. Österg., Husbyfjöl. (RIESM.). Illenus gigas Horw. Fri kind. —"' Leptenakalk. Dal., Amtjärnsberget. (IPSE). Fri kind, sedd underifrån för att visa den omböjda kanten. Fragment af skalet qvar. — Leptcenakalk. Dal., Amtjärns- berget. (IPSE). Illenus leptopleura LINRS. MSCR. Fullständigt exemplar, hufvudet ofullständigt, pygidiet visande en del af den inre, omböjda lamellen. — Trinucleusskiffer. Vesterg., Skogatorp. (LINNARSSON, GEOL. BYR.). Illenus megalophthalmus (LINRS.). Fullständigt exemplar, delvis beröfvadt skalet. — Trinucleus- skiffer. VWVesterg., Skogatorp. (LINNARSSON. GEOL. BYR.). Pygidium. Trinucleusskiffer. Vesterg., Skogatorp. (GEOL. BYR.). Hufvudets medelsköld, skadad genom tryck. — Brachiopod- skifer2. Vesterg., Alleberg. (P. T. CLEvE, Urs. UNiv.). Illenus Linnarssonii Horm. Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Osmundsberget. (IPSE). Tlilenus fallax Horm. Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Furudal. (TÖRNQUIST). Illenus sp. ind. Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Unskars- heden. (IPSE). Bihang till K Vet Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Taf VI Gunilla Kolthoff del. Gen. Stab. Int. Anst. BITANG PIHL K> SV. VET-AKAD. HANDL. BAND fe N:0-0e- 144 Index. Synonymer, arter, som äro tvifvelaktiga, namngifna, men ej beskrifna eller oriktigt förda till slägtet Illenus, samt förkastade och oanvändbara EEKSFent Actinobolus EICHW. 11. atavus (EICHW.) 129. Alceste CORDA 133. FK Jlatissima CORDA 129. Archegonus (Dysplanus) BURM. 11. centrotus (DALM.) 99. Asaphus ? BRONGN. 11. Asaphus (Illenus) DALM. 11. Centawrus DALM. 89. centrotus DALM. 48, 99. erassicauda (WAHLENB.) 56. laticauda (WAHLENB.) 130. Bumastus MURCH. 11. Barriensis MURCH. 124, 125, 127. Barriensis [MURCH.] HALL. 124. Franconicus MÖNST. 53. Glomerinus (DALM.) 124, 129. Lindströmi ANG. 124, 129. ? planus MÖNST. 129. i trentonensis EMM. 53. Bumastus (MURCH.) 12, 16, 124. Cryptonymus EICHW. 11. Parkinsonii EICHW. 131. Rosenbergii EICHW. 131. Rudolphii EICHW. 131. Wahlenbergii EICHW. 48. Deucalion STSCHEGL. 133. Dysplanus BURM. 15. Centaurus [DALM.] ANG. 88, 130. centrotus [DALM.] 48, 99. muticus VOLB. 51. Ectillenus SALT. 11, 15. Entomostracites WAHLENB. 11. crassicauda WAHLENB. 45, 55, 96. Hydrolenus SALT. 11, 16. Illenopsis SALT. 14, 16. acuticauda HICK. 129. Thomsoni (SALT.) 131. Tllenus DALM. 11, 12, 15, 50. Illenus (DALM.). acuticauda (HICKS) 129. advena BARR. 45. emulus SALT. 50. americanus BILL. 45. Angelini HOLM 48, 120. angusticollis BILL. 50. aratus BARR. 50. artnamn äro kursiverade. aretlurus HALL 50. arcuatus BILL. 50. armatus HALL 53. asaphoides CORDA 129. atavus EICHW. 129. attenuatus CÖORDA 129. Bailyi SALT. 45. ? Barrandei D. D. OWEN 129. barriensis (MURCH.) 52, 124, 125. Barriensis [MURCH.] HALL 22, 124. Bayfieldi BILL. 45. Beaumonti (RoOUAULT) 49. bohemicus BARR. 50. Bouchardi BARR. 52. Bowmanni SALT. 48. brachyoniscus SALT. 50. calvus BARR. 50. capricornis HOLM 45, 96. carinatus SALT. 53. Centawrus (DALM.) 89, 130. Centaurus [DALM.] (ANG.) 45, 88, 130. centrotus (DALM.) 48, 99. Chiron HOoLM 45, 88. clavifrons BILL. 50. conifrons BILL. 50. Conradi BILL. 49. consimilis BILL, 45. consobrinus BILL. 50. cornigerus HALL & WHITE. 53. cormutus PAND. 130. crassicauda (WAHLENB.) 45, 96. crassicauda [WAHLENB.] AUCT. 46, 56. crassicauda [WAHLENB.] BURM. 88. crassicauda [WAHLENB.] ROEM. 47. cuniculus HALL 53. Dalmani VOLB. 56, 57. Davisil SALT. 45. daytonensis HALL & WHITE. 51. Desmaresti RoOUAUL'T. 130. distinctus BARR. 51. dubius CORDA 130. Eichwaldii STEINH. 51. Esmarkii (SCHLOT.) 46, 55. fallax HOLM 46, 82. 148 franconicus MÖNST. 53. fraternus BILL. 51. giganteus BURM. 46. gigas HOLM 51, 67. glaber KJIJERULF 82, 83, 104, 130. glaberrimus CORDA 130. globosus BILL. 46. graftonensis MEEK & WORTH. 54, grandis BILL. 51. grandis RoEM. 47, 130. Hisingeri Barr. 49. hispanicus DE VERN. & BARR. 46. hospes BARR. 46. Hughesii HICKS 46, 47. imperator HALL 51. incertus BILL. 51. indeterminatus WALCOTT 54. insignis HALL 52, 125, 127. ioxus HALL 52. Katzeri BARR. 46. latidorsatus HALL 51. laticauwuda (WAHLENB.) 130. laticelavus EICHW. 130. latus M'Coyr 130. leptopleura LINRS. 46, 118. Lewisii SALT. 49. limbatus CORDA 82. 130. limbatus LINRS. 46, 82, 131. lineatus (ÅNG.) 49, 117. Linnarssonii HOLM 48, 83, 103. lusitanicus SHARPE 46. Maccallumi SALT. 54. Marshalli SALT. 46. megalophthalmus (LINRS.) 49, 110. Milleri BILL. 52. Minganens BILL. 131. minimus (VOLB.) 49. minutus CORDA 131. Murchisoni SALT. 46. muticus (VOLB.) 51. nexilis SALT. 48. oblitus BARR. 51. oblongatus (ANG.) 47, 78. ocularis SALT. 51. orbicauda BILL. 51, 131, 134. orbicaudatus BILL. 131, 134. ovatus (CONRAD) 47. Panderi BARR. 49. Parkinsonii (EICHW.) 131. parvulus HoLM 51, 113. perovalis MURCH. 47. perovalis [MURCH.] SALT. 46. pomatia SALT. 125, 127, 131. Portlockii SALT. 47. pterocephalus CAMB. 131. GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN). puer BARER. 51. punctuosus SALT. 51. quadrato-caudatus PORTL. 131. Roemeri VOLB. 47. Rosenbergii (EICHW.) 131. Rosenbergii [EICHW.] SALT. 46, 131. Rudolphii (EICHW.) 131. Rudolphii EICHW. 48, 103, 131. Salteri BARR. 34, 47, 82. Sanchezi DE VERN & BARR. 50. Schmidti NIESZKE. 47. Schmidtii Var. VOLB. 45. serobiculatus HOLM 47, 71. simulator BILL. 52. sphericus HOLM 47, 64. subtriangulare CORDA 131. tardus BARR. 54. taurus HALL 52. tauricornis KUT. 47, 130. Thomsoni SALT. 49, Thomsoni SALT. 132. transfuga BARR. 52. trentonensis (EMM.) 53. ? triacanthus GOLDEF. 132. triodonturus VOLB. 47. triquetrus (VOLB.) 50. tuberculatus HOLM 52, 97. tumidifrons BILL. 48. Wahlenbergianus BARR. 49. Wahlenbergii (EICHW.) 48. Wallenbergi BARR. 132. vindex BILL. 48. vivax HOLM 48, 74. Volborthi HOLM 57. Zeidleri BARR. 48. Isotelus M'EDW. 11. centrotus (DALM.) 99. crassicauda (WAHLENB.) 56. MNileus DALM. 11. Beaumonti ROUAUL'T 49. Glomerinus DALM. 124, 125, 129. Octillenus SALT. 11, 14. Panderia VOLB. 11, 14. ? lata (ANG.) 132. megalophthalma LINRS. 49, 110. minima VOLB. 49. triquetra VOLB. 50. Rhodope ANG. 8, 11, 117. ? lata ANG. 120, 132. lineata ANG. 49, 117. ? oblongata ANG. 47, 78. Thaleops CONRAD 11. ovata CONRAD 47. Trilobites SCHLOoT. 11. Esmarkii SCHLOT. 56. (Tryckningen slutades i Januari 1883). JA BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 7. N:o 4. OM DE PALZZOZOISKA FOÖRMATIONERNAS OPERKELBÄRANDE KORALLER AF G. LINDSTRÖM. MED NIO TAFLOR. INLEMNADT TILL K. SV. VET. AKAD. D. 13 SEPTEMBER 1882. STOCKHOLM, 1882. FORN GIS BOET RY CI ERIPERE: P. A. NORSTEDT & SÖNER. SARA, Ad i LJ 4 [| Ja BLIR Ae Av U T FO N Le Få OS E fa SA Cr MR SR AA UEAR FANN Pkdgen 400: NG ad EM 4 NE FR Å i 4 MR a PN Val io 4 UR C ä SING js vev vu Un å | $ Sub e be bn NM NN Fn I VRT A Å ' h 0 UPN pr EAST) AASE | Sn : . | 2 INA "Ve F å N qf - 2 ' [I i I Å tv [ TN . Ra Nr i UT DV [| FN I UG LÅ [LJ ' BR MARY ER Ek ISAR EN UR FÖR Ky Lr SAD LUS i kv EM fd Ivan a V vv ' Ad så FÅ ; Mu vjU NINA | alert 8 SÅ HI MYTER NTA ENE d "tj fé AN tä i PION ' f Ike ATG UTE AROR, RO TALAN VIA rd p rn HERA OMR I TER 0 Rn sd GV tam vi TN eÅ uj När i denna uppsats ett ämne ånyo behandlas, hvilket varit föremål för många arbeten och undersökningar, föranledes detta af den omständigheten, att nytt material vunnits, sedan de sven- ska arterna senast beskrifvits, och att detta material medgifver en fullständigare utredning af frågan, än hittills varit möjligt. I det följande skall derföre lemnas en framställning öfver alla nu kända, fossila, operkelbärande koraller, med hänvisning till de dem närmast beslägtade, för så vidt dessa förklara de förras afvikande byggnad. Få försteningar ha tolkats på så många olika sätt som dessa. Den först beskrifne är Goniophyllum pyramidale, hvilken redan år 1729 af BRoMELL uppställdes bland korallerna. Men under det att denna förstening snart råkade i glömska och märkvärdigt nog ej med ett ord omnämnes af LINNÉ på något enda af de ställen, der han afhandlar korallerna, och först hundra år efter första beskrifningen af HISINGER ånyo upptages bland dessa, var det i medlet af adertonde århundradet som de lärdes uppmärk- samhet fästade sig vid en annan hithörande form, Calceola sanda- lina. De äldsta kända exemplaren torde vara de, som funnos hos Rosinus !) i Hamburg och sedan, enligt BRÖCKMANN ?), som gifvit den äldsta bekanta figuren, förvarades i LESSERS samling i Nordhausen. Då man vet, huru ytterst vanlig denna art är i Rhentrakternas Devonformation, i HEifel, och huru egendomlig hennes form, må man med skäl förundra sig öfver att hon ej tidigare blifvit omnämnd eller afbildad. Af den detaljerade redogörelse, som nedanföre, vid med- delandet af Calceola sandalinas synonymi, lemnas öfver de skif- 1?) MICHAEL REINHOLD ROSINUS, född 1687, död 1725, var läkare i Hamburg och hade ett museum, hvarifrån han med fossilier försåg andra, så- som t. ex. WOODWARD i England. Han utgaf tvenne arbeten om Be- lemniter och Crinoidéer. Efter hans död tyckes hans samling ha blifvit skingrad. 2) I »Centuria Secunda Epistolarum Itinerariarum, Wolfenbiittel 1749, Pag: H04, PL EXV, Ig.pv. 4 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. tande åsigterna om hennes systematiska plats, framgår, att man redan från första stund var af delade tankar, 1 det somliga, så- som Born och GUETTARD, räknade henne bland korallerna, med hvilka äfven LINNÉ jemförde henne, andra åter i henne sågo en mussla. De författare som fått exemplar utan operkel förde henne till »Madreporiterne», de åter, som hade fullständiga exemplar, till »Bivalvia» eller musslorna. HörscH's och Linnés åsigt, att arten tillhörde molluskerna, blef den under lång tid rådande. Man var ense om att Calceola var en bivalv, men för öfrigt hafva menin- garne betydligt vexlat i att ställa henne än bland Anomize, än bland Rudisterna, än bland Ostracea och än slutligen, hvilken åsigt blef den gällande sedan 1830, bland Brachiopoderna. De likheter, som man senare ej kunde undgå att finna mellan Calceola och åt- skilliga andra, såsom Goniophyllum och Rhizophyllum, gjorde, att man äfven ville i dem se Calceolaformer och mollusker. Men sedan deras fullkomliga öfverensstämmelse med de palzeozoiska Cyathophyllerna blifvit påvisad och då det numera nästan allmänt antages att dessa senare verkligen tillhöra korallerna och icke, så- som blifvit påstådt, helt andra grupper, har man återkommit till den tidigt af Born och GUETTARD uttalade åsigten att äfven de operkelbärande äro koraller. Sådan är 1 största korthet fram- stäld gången af den uppfattning naturforskarne hyst om dessa märkvärdiga formers systematiska plats och längre ned är vid framställningen af de olika arterna och deras karakterer redo- gjordt för de vigtigaste meningarne om deras systematik. Till förklaring öfver nedanföre i artbeskrifningarne begag- nade nya eller ovanligare termer må följande upplysningar tjena. Alla operkelbärande koraller visa en eller flera plana yttersidor, hvilket mycket sällan är fallet hos öfrige icke operkelbärande. Den af dessa plana yttersidor, på hvilken korallen i sin första tillväxt hvilat eller hvilken i hennes naturliga läge på hafs- bottnen varit vänd nedåt, kallas här bottensidan. Den igenkän- nes, der flera plana sidor förekomma, på de många s. k./rotlika utskotten, hvilka endast visa sig vid denna, samt på det största af alla de inom kalken befintliga septerna, hvilket sitter på hennes inre vägg. Motstående sidan, den uppåt varande, på hvilkens innervägg septalgropen sitter, är uppsidan, de båda andra väg- garne, såsom hos Goniophyllum och Areopoma, venster- eller högersida allt efter deras läge till venster eller höger om bottensidan. De längdvalkar, hvilka hos nästan alla paleozoiska koraller vecka ytans epitheka hafva vanligtvis beskrifvits under namnet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. oÖD coste eller stundom pseudo-coste. De äro likväl i väsentlig grad skiljaktiga från verkliga coste, som finnas hos de sekundära, tertiära och recenta korallerna och ingalunda homologa med dessa. Under det nemligen dessa senares coste ingenting annat äro än den direkta fortsättningen af septalskifvan genom muren och således sammanhängande med septa i en skifva, ligga de paleozoiska formernas längdvalkar, såsom man lätt kan öfver- tyga sig t. ex. hos en Diphyphyllum, midt för ett interseptal- rum eller en loculus på kalkens innervägg och således emellan tvenne septer och de äro i sjelfva verket icke något annat än en utvikning af den del af polypariet, som ligger emellan sep-” terna. Då det ej är skäl att för dessa begagna uttrycket »pseudo- costa», kan termen längdvalkar (ruge) användas, såsom erinrande såväl om en af den paleozoiska korallgruppen Rugosernas största egendomligheter, som om denna grupps namn. Under de mycket vilseledande namnen >»appendices radici- formes», »rootlets», »wurzelförmige Anhänge» har man beskrifvit de vidhängseln, som 1i regeln endast tillhöra bottensidan, men hos fritt stående cylindriska eller koniska koraller äfven utstråla kring hela polypariet. De sitta merändels i kanterna af den platta bottensidan, men äfven midtpå densamma, ordnade flere i jemnhöjd, liksom i rader och hafva upphört att bildas, när ko- rallen nått en viss höjd. Deras förekomst är mycket oregelbunden och de saknas hos arter, som stå mycket nära andra, hvilka ega sådana, såsom t. ex. inom slägtet Rhizophyllum. Genom de talrika exemplar, som visa dessa, dels nyss påbörjade, dels full- bordade bihang, kan man skaffa sig en tydlig bild af hela deras utveckling. De påbörjas alltid, utan undantag, i kalkens öfver- sta, eller rättare bottensidans främsta rand. De visa sig vid sitt första uppträdande som en utvikning eller en liten ränna. Denna utvecklar sig nu hos de olika grupperna på de mest olik- artade sätt. Men såsom homologa bildningar kunna de alla an- ses, de må nu uppenbara sig såsom »crampons>, hakar eller kro- kar hos Eridophyllum och Polyorophe m. £., der de stannat lägst 1 utveckling, eller som rör (»tubes de connexion») hos Syringopora, Lithodendron m. £. eller såsom »appendices radi- ciformes» hos en stor mängd andra palxozoiska koraller. Hvad de egentligen betyda, lär oss ett uppmärksamt betraktande af stora sviter väl bibehållna exemplar af Syringopore och vissa arter Diphyphyllum och Rhizophyllum. Det är utom tvifvel att en hel mängd s. k. Aulopor&e äro initialstadier till Syrmgo- 6 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. pore. En sådan begynner i likhet med andra paleozoiska koraller som ett litet smalt strutformigt rör, fastvuxet vid ett hårdt underlag. Hos mera försigkomna exemplar visar sig en läppformig utvidg- ning i bottensidans framkant, denna läpp förlänger sig, dess sidokanter sluta sig tillsamman och hvälfva sig till ett rör, som blir ett nytt individ, en ny korallkalk och detta ger i sin ord- ning på samma sätt upphof åt ett nytt individ eller stundom flere. När nu polyprören börja växa i rät vinkel mot denna bas eller uppåt, så upphör icke denna rörbildning, hvilken än åstadkommer nya polypbärande rör eller kalkar och än, samt merändels, blott förenar närsittande rör med hvarandra. Hos Diphyphyllum utgå likaledes från kalkens främre kant sådana rörlika utskott, hvilka ombildas till nya polyparier. Hos Rhi- zophyllum attenuatum LYoN är bottensidan beklädd med tal- rika, rotlika vidhängseln, ur hvilka, såsom synes af tafl. III, fig. 17, nya koraller utbildats. Hos de andra Rhizophyllerna ha »rötterna» ej längre denna funktion och hos somliga saknas de helt och hållet. Hos Eh. gotlandicum och Rh. elongatum kan man i synnerhet studera deras natur. Stundom synes hela inre botten- väggen full med hål efter dessa vidhängselns mynning inåt, tafl. IV, fig. 7. Man finner huru de så småningom byggts kring något utskott från polypens mjuka massa, stundom förgrenande sig, tafl. IV, fig. 1, och ett längdsnitt genom ett sådant rör tafl. IV, fig. 4, lär oss, att sedan det blifvit färdigbildadt, den inneslutna delen af polypens mjuka massa småningom dragit sig ' tillbaka, bildande efter vissa mellantider golflika dissepi- ment tvärt öfver röret bakom sig. Af de förhållanden, som dessa vidhängseln förete, såsom ofvan är anfördt, hos Syringo- pora, Diphyphyllum och Rhizophyllum attenuatum, är man be- rättigad draga den slutsatsen, att de till sin egentliga natur äro att betrakta som ombhöljen till stoloner, till strålformiga förläng- ningar från koralldjurets mjuka kroppsmassa, hvilka stundom haft naturen af knoppbildande stoloner, men hos de flesta individer saknat eller förlorat denna egenskap och blott bildat rör, som till en tid fästat korallen vid hennes underlag. Dessa rör må så- ledes rättast benämnas stolonrör. Hvad septerna angå, kallas i det följande bottensidans stora midtelseptum för primärseptum, enär det är det första, som vi- sar sig och det största i hela kalken. Från början finnes inga- lunda, såsom allt för ofta blifvit upprepadt, hos någon enda rugos, kanske med undantag af Stauria, fyra septer. Näst efter BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 7 primärseptum uppträder det motsittande på ofvansidans inner- vägg och högra och venstra sidans senast!?). Mot den af KUNTH införda och af tyska författare temligen allmänt begagnade ter- men »Hauptseptum> för uppsidans septum må anmärkas, att det uppstår långt efter »Gegenseptum»>, att det är mycket mindre än detta, ej sällan försvinnande litet och nedsänkt i septalgropen. Då det af Kuntr för »Gegenseptum» kallade (= primärseptum i detta arbete) är det största i hela kalken och det, som först bil- das, borde det hellre heta »Hauptseptum». Septernas öfre ända, i kalkens kant, omslutes af en klubblik förtjockning, såsom hos Calceola och Rhizophyllum, eller ock utbreder den sig i en kort, smal kam såsom hos Goniophyllum. Denna utvidgning, som står i sammanhang med förekomsten af en operkelapparat, må kallas i förra fallet för septalspets och i det senare för septal- kam (crista). De emellan dessa och låskanten varande små gro- parne, i hvilka motsvarande utskott från operklet varit sittande, böra kallas låsgropar. Om med dissepiment menas alla de fasta bildningar, som ligga mellan septerna eller i dessas mellanrum, loculi, så måste man antaga, att det är af två slag, ett egentligt, som uteslutande är inskränkt inom interseptalrummen, och ett annat, som visser- ligen i många fall äfven är begränsadt inom en loculus, men ock ej sällan utbreder sig deröfver och täcker flera septer med deras loculi. Se tafl. III, fig. 12. Det första slaget disse- piment uppstår på följande sätt. Sidoytorna af en septalskifva, vare sig hos de paleozoiska eller nyare formerna, äro allt som oftast beklädda med taggar eller andra utskott, som gå i regel- bundna rader, samt i likhet med synapticule hos Fungie skjuta in i loculi och förena sig med de angränsande skifvornas ut- skott till ett gallerverk, som fyller loculi. Så är det hos flere recenta koraller och likaledes hos de paleozoiska Cyathophyllerna och Calceoliderna. Men hos de palxozoiska liksom undantränges detta dissepiment af tättsittande bläddriga lameller, hvilka delvis eller helt och hållet upptaga loculi, samt mot korallens midtel- kärna eller kalkens botten öfvergå 1 dessa vidsträcktare, våg- rätta eller skålformiga lameller, som vanligen kallas tabul& eller golf. Det bläddriga dissepimentet visar sig sålunda vara en fortsättning af dessa tabule in emellan septerna, der den dem afsöndrande basalmembranen (ectodermet?) bugtat sig i en hel mängd små vågor och sålunda bildat dessa hvälfda blåsor, hvilka 1!) Se tafl. II, fig. 3, samt tafl. VII, fig. 9—11. 8 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. här benämnas cyster. Det första slaget dissepiment, det egent- liga, kan kallas gallerdissepiment och det andra för cystdissepi- ment. Begge kunna stundom i viss mån förekomma jemte hvar- andra. Operklet. Då operklet på sätt och vis, i synnerhet hos Calceolide, kan betraktas som en fortsättning af den vägg, vid hvilken den är fästad, torde den inre ytans delar böra benäm- nas med termer af samma slag, som de för kalkens inre väggar gällande. Vi finna sålunda här ett stort midtelseptum med en liten låsgrop vid kanten och på sidorna derom parvis ordnade mindre septer, ofta ett smalt jemte ett bredt. Att de äro full- komligt homologa, visar sig af de gallerformiga loculi, som fin- nas emellan dem, lika väl som mellan septerna i kalken. Egen- domliga äro de upphöjningar, som hos GCalceola och Gonio- phyllum uppstå på septerna på ömse sidor om midtelseptum och visa sig dels som smala skifformiga lister, hos Calceola, dels som oregelbundna knöligheter, hos Goniophyllum. Hos Rhizo- phyllum äro de reducerade till ett minimum. Dessa utvidgnin- gar, hvilka äro homologa dels med midtelseptets stora tandfor- miga förlängning, dels med kalkens septalspetsar eller kammar, kallas äfven här kammar. Från operkularsepternas ända, när- mast låskanten, utgå två små trådfina upphöjda linier och om- sluta i likhet med förhållandet hos midtelseptum en oval grop, en låsgrop. Deras namn bör bli septalbihang. Anthozoa operculata. jer 308 Efter operklets olika art, hvarmed äfven andra skilnader sammanhänga, tillhöra de operkelförande korallerna två familje- grupper: I. Calceolid& (eller Heterotoechide !), hos hvilka operklet på sin insida har olikformiga septer, det mellersta störst. II. Argeopomatide (eller Homotoechide2) med likformiga septer på operklet, intet midtelseptum. I. Fam. Calceolide&e. Denna grupp omfattar alla de slägtformer, hvilkas operkel- valvler, vare sig att de ega en eller flere, på insidan äro försedde med ett stort midtelseptum, mot låskanten afbrutet af en lås- grop och omgifvet af tvenne smala septalbihang. Korallens inre struktur liknar Omphymornas, i det hans massa 1 större eller mindre grad består af vågräta eller snedt liggande lameller med blåsformiga mellanrum, hvilka ofta täcka septerna. Dessa ha synapticulaartade utskott, som från sidoytorna gå in i loculi. Med Omphyma, Chonophyllum och liknande synas Calceoliderna visa största slägtskapen. Lika litet som de förra ha Calceo- liderna fyra septalgropar, utan endast en enda grop belägen på uppsidan midt emot primärseptum. Inre strukturen är den samma, med stora oregelbundna cyster närmande dem till Cystiphyllerna. De festa fortplantas genom knoppning från kalkens sidovinklar eller ock genom stolonrör. MSepterna äro 1 öfre kanten parvis förenade under en gemensam kamlik eller spetsig utvidgning. Loculi med gallerformigt utseende genom synapticul&X, som ut- skjuta från septernas sidor mot hvarandra. 1) votgos, skiljevägg, septum. 10 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Ofversigt af slägtena: A. Operkelapparaten består af en valvel. 1. Utan knoppning, med omedelbart på hvarandra liggande tabule, som bilda en tät korall, utan blåslika tomrum. Calceola. 2. Med knoppning och blåsfylld struktur. Rhizophyllum med svagt utbildade septer. Platyphyllum med starkt utbildade septer. B.' Operkelapparaten består af fyra valvler. Goniophyllum med knoppbildning och stolonrör, inre struktur bläddrig. Gen. Calceola LAMARCK 1799. I Mémoires Soc. H. Nat. de Paris, p. 89. Korallen enkel, utan knoppbildning, utan stolonrör, till sin inre struktur tät och likformig, sammansatt af invid hvar- andra liggande lameller, sannolikt afsöndrade af ectodermet. Dessa lameller lemna endast ytterst sällan tunna, blåsformiga tomrum mellan sig. Septerna äro på bottensidans vägg parvis ord- nade, upptill förenade under en glatt och spetsig topp. Operklet består af en halfelliptisk valvel, med en rad starkt utpräglade septalkammar på ömse sidor om midtelseptum. Slägtet, hvaraf hittills endast en art är känd, är uteslutande devoniskt. Caleeola sandalina LAMARCK. TAL VI fig. 20-23, tall. VILSfer1-=T Under synonymerna anföras i korthet de vigtigaste åsigterna om artens systematiska plats. 1749 I FrANcIscI ERNESTI BRUCKMANNI Centuria Secunda Epistolarum Itinerariarum, Wolfenbättel, Ep. itiner. 33 sistens Memora- bilia Northusana p. 354, omnämnas i Pastor F. C. LESSERS samlingar »duo petrificata corpora, a nemine quantum scio et rescire potui, notata et delineata, ex museo beati ROosIiNI in hoc lithophylaceum ingressa, observavi. Quod ad lapidis substantiam attinet, ad Ceratitas Gothlandicas accedunt, re- presentant autem quodantenus sandalium muliebre cavum, BIHANG TIL Ko SM: VET, ARKAD: HAND. BAND: fe! N:0 40 Il in quo talus et dimidia sole& pars deficiunt>. Tab. XV fig. V visar den äldsta kända figuren af denna art. Då med »Ceratite Gothlandice» på den tiden förstods de hornlika Cyathophyllerna, torde BRÖUCKMANN hafva ansett Calceola som korall. 1768 Sandalites, Sandaliolithus, Crepites, Crepidolithus, Pantoffel- muschel HörscH, J. W. C. A., Freiherrn Von, Neue in der Naturgeschichte des Niederdeutschlands gemachte Entdeck- ungen einiger seltenen und wenig bekannten versteinerten Schaalthiere zur Erweiterung und Ergänzung des Thierreichs Pesehrieben «4 -4cns Ip. ao etc. Tab.lyce Ik 1768 Ungulites BucHoz i L”Avant- Coureur, N:o 34 du 22 Aotit 1768 enligt GUETTARD, Mém. sur differ. parties des Sciences et Arts, vol. III. p. 454 der BucHoz's beskrifning citeras. 1770 Caryophylloide simple, en prisme triangulaire etc. GUETTARD, Mémoires sur différentes parties de la Physique, de I'Hi- stoire naturelle, des Sciences et des Arts, Tome III p. 453 Faber ERAd 1771 Sandaliolite etc. HörscH, Nouvelles découvertes de quelques te- stacés pétrifiés rares et inconnus pour servir å P'Histoire Naturelle de la Basse Allemagne et enrichir les collections du régne animal, p. 49, Tab. I & II. Samma beskrifning och figurer som i det förra arbetet. Ställes af honom till tvåskaliga mollusker, under det att de fleste af hans sam- tida, till hvilka han sände exemplar, i bref till honom an- sågo den för en »Madreporit>. 1771 Pantoffelsteine WALCH, JoH. ERNST IMM. Die Naturgeschichte der Versteinerungen zur Erläuterung der Knorrschen Samm- lung... Dritter Theil p. 218, Tab. IX d., fig. 5 & 6. WALCE ställer dem bland korallerna. 1771 Pantoffelsteine, Sandaliolithen SCHRÖTER, JOH. SAM. »Von den versteinerten Terebratula im Bergischen und in der Eiffel» i »Berlinische Sammlungen zur Beförderung der Arznei- wissenschaft, der Naturgeschichte etc. III Bd, V Stick, p. 484, fig. 8. 1771 Anomia sandalinum L. Mantissa plantarum altera p. 547. Här lemnas LINNÉS karakteristik af arten, då den synes vara mindre allmänt känd och är införd i ett arbete, der man minst kunde vänta att finna den. »Anomia testa turbinata dorso plana, cavitate striata, oper- culo plano hemispherico. Conchita Anomia eifliaco-juliacencis sandalium referens. Mus. Hypsch. Ffabitat: 3: stereon fossilis Germanige. L. B. HörsckH & D. TIDSTROEM. Testa turbinata, solida, crassa, magnitudine extimi pollicis, figura proxima Madrepor&e turbinate, sed dorso plana. Cavitas ambitu hemispherica, striata e centro ad peri- pheriam. 1775 1776 TO 1793 ir) 1801 1802 1805 1806 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Margo dorsalis cardinis rudimento. Operculum hemisphe- ricum, planum, concentrice striatum. Caryophylloide simple etc. GUETTARD, op. cit. vol. II Deux. Ed. p. 387, Tab. 22 f. 8. Samma figur och beskrifning som 1. c. Han tyckes icke hafva känt operklet, ej heller HÖPSCEH'S arbete. Sandaliolite VALMONT DE BOMARE, Dictionnaire raisonné universell d Hist. Nat. Tome VIII p. 48; »il w'est pas difficile de la reconnoitre pour un véritable madrépore infundibuliforme, å pédicule et comprimé par une face.» Helmintolithus Madrepore& simplicis incurvato oblonge, basim versus angustioris superne crassioris, extus transversim striate; parte altera subplana, altera convexa, cavitate stellari triquetra, radiäs centro ad marginem properantibus. Ex Eiffel. IGN. BorN, Index fossilium que collegit et in Classes ac Ordines disposuit. Pars altera p. 44. — »Differt a Fungite BRoMELu 1. ce. specie xvI pag. 69 qvod cavitas hujus vel quadrata vel rhomboidalis, illius vero subtriquetra sit.> BORN synes sålunda vara den förste som påvisat affi- niteten med Goniophyllum. Jag har ej lyckats utreda hvad han menar med det han derefter tillägger: »HörscH Conchis anomiis bivalvibus adnumerat, ejusque anomalum a Cl. Ab- bate Fortis detectum fuisse in Encycl. Jourp. 1774 asser- uit». I Journal Encyclopédique finnes ej något vare sig af HörscH eller Fortis derom. Pilolithus BEuTE i »Julie et Montium Subterranea», der han egnar sidorna 150—154 till beskrifningar åt individuella olikheter hos en hel mängd exemplar. Operklet synes honom »indi- cium quidem palpabile nequaquam ad Fungitas, ut perperam nonnullis placet, sed ad Conchas bivalves hoc specimen pertinere.» k Anomia sandalium GMELIN, Syst. N. Ed. XIII, vol. VI, p. 3349. Sandaliolithus v. sandali GMELIN, S. N. Ed. XIII, vol. II, p. 499. Calceola TLAMARCK, Prodrome d'une nouvelle Classification des Coquilles i »Mémoires de la Société d' Histoire Naturelle de Paris» p. 89, der första.-beskrifningen lemnas, så ly- dande: »Coq. inéquivalve, turbinée, applatie sur le dos; la plus grande valve en demi-sandale, ayant å la charnieére une å trois petites dents; la plus petite valve plane, sémi- circulaire, en forme d'opercule.> Hon ställes mellan Tere- bratula och Hyalxea samt Orbicula. Calceola sandalina TLAMARCK, Syst. Anim. s. vertébres p. 139. — -— Bosc i Oeuvres' de Buffon, vol. 58, p: 168 samt vol. 59 p. 217 pl. 8 f£. 2—3 förminskad copia efter WaLecH. Vid Anomia, »passage entre les coquilles bivalves et les univalves.» = — DE Roörssr,; Hist. Nat:..des Moll Sunmteva Buffon, Tome 6, p. 186, pl. 60 £. 9. Vid Rudistes. = — DUVERNOY, Dict: SC. Nat. LOmemos peresde BIHANG TILL K. SV: VET. AKAD. HANDL. BAND: 7. N:0 4. 138 1811 Calceola sandalina PARKINSON, Organic Remains of a former World, vol. 3, pag. 236, pl. 16, fig. 14 & 15. Till bivalverna. 1819 — — LAMARCEK, Hist. nat. anim. sans vert. Ed. 1. Tome VI, pt. 1, p. 234. Till »Conchiliferes monomyaires» bland »Rudistes> (Radiolites, Calceola, Birostris, Discina och Crania), således blandning af heterogena saker. 1820 Calceolites sandalinus ScHLOTHEIM, Die Petrefaktenkunde p. 173. 1820—25. . Calceola Juliacencis JAMES & GEO. SOWERBY, Genera of Recent and Fossil Shells, pl. 127, fig. 1-3, till Brachio- poderna, slägt med Spirifere, 1823 Calceola sandalina ScHWEIGGER, Handb. d. Naturgeschichte der skelettlosen ungegliederten 'Thiere, p. 716, såsom bivalv vid Mytilus, Spondylus och Anomia. 1825 — — BLAINVILLE, Manuel de Malacologie, p. 518, pl. 52 £. 9, till Acephalophora, Ordn. 2, Rudistes (Sphéru- lites, Calceola.) 1825 Calcéole LATREILLE, Fam. nat. du régne animal, p. 210, bland Conchifera 1 Fam. Ostracea vid Gryphea. 1827 Calceola sandalina DESMOULINS, Essai sur les Sphérulites Buli. Soc: Linn. de, Bordeaux 1, p. 241. 1829 = = RANG, Manuel H. N. Mollusques, p. 261, till Brachiopoderna vid Strophomena. 1830 =— — DESHAYES, Encyclopédie méthodique, H. N. des Vers, Tome II, p. 164 till Rudistes jemte Thecidea, Crania. 1830 — = MENKE, Synops. Museum Menkeanum. Ed. II, p. 95 till Rudister. 1830 Les Calcgoles CUVIER, Régne Animal, Ed. 2, vol. III, p. 120, bland Hippuriterna. 1831 Calceola sandalina Horir, Petrefaktenkunde p. 364 mellan Ru- distes och Birostrites. 1833 — — GOLDFUSS, Petrefacta Germanixe p. 288 Tab. OLXI fig. 1a—? till Brachiopoderna. 1834 — — STEININGER, Observations sur les fossiles du Calceaire intermédiaire de V'Eifel, Mém. Soc. Géol. de France Vol. I, p. 368, mellan Ostrea och Spherulites. 1835 — =— OKEN, Allgemeine Naturgeschichte, 5 Bd 1 Abth. p. 505 närmast Lingula. 1835 — -— VON BucH, Ueber Terebrateln i Abhandl. Ber- lin, Akad. Wissensch. p. 26 pl. I fig. 7Ta—b. Såsom Bra- chiopod vid Leptzena. 1836 Les Calcgoles — DESHAYES i CUVIERS Réegne Animal, Ed. 3, NOT IT PED: 1836 Calceola sandalina LAMARCK, H. N. Anim. sans vertébres, Ed. 2, Tome 7, p. 294. 1841 — — PHILLIPS, Palxozoic Fossils of Cornwall, p. 137, pl. 60, fig. 102. Tillsamman med Productus. 1842 — — D'ArcHIAC & VERNEUIL, On the fossils of the Older Deposits in the Rhenish Provinces; Trans. Geol. Soc. Lond.: 20 Her. vol VI, Pp. seas. 14 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. 1843 Calceola sandalina AD. ROoEMER, Verstein. des Harzgebirges p. 1844 1844 1848 1850 1853 1853 1853 1854 1856 T2Itabe 2 HERO -— — FERD. RoEMER, Rheinische Uebergangsgeb. p:r89: — — Mac Cor, Carbonif. Fossils of Ireland. p. 1053, mellan Crania och Productus. BrRonNn, Handbuch der Geschichte der Natur, 3 Bd. Index paleontologicus p. 202. — = D'ORBIGNY, Ann. Sc. Nat. 3 Ser. vol. 13, p. 311, bland brachiopoderna i egen familj mellan Lingu- lide och Productide. — = Ib. Prodr. Pal. Stratigraphique, vol. I, p. 87. — — S. P. WoopwaARrbp, Manual of the Mollusca pIl232, fe THF2 Pl XVi fig. 26, inom fanmnljenStros PRO 6— = BRoONN, Lethaea Geognostica. 3e Aufl. Bd NÄR DS arte lek INB ESRE öh — = DESHAYES, Traité éleémentaire de Conchy- liologie "pl. HOP. LS och i Explication des plan- ches p. VII, ställd mellan Crania och Lingula. På fig. 11 öfver operklets insida har han på ömse sidor om midtel- septum tecknat en oval ring, sannolikt något tillfälligt på hans exemplar, då jag på alla de väl bibehållna jag under- sökt, aldrig sett liknande. = = DAVIDSON, Introd. Brit. Foss. Brachiopoda p- L200plECINST fee =— — ScHNUR, Die Brachiopoden der Eifel i Palxe- ontographica, vol. 3, Pp. 220, ti 41 fa — — STEININGER, Geognostische Beschreibung der Pifelrp: 36: == — MURCHISON, Siluria p. 261, fig. 1, till Bra- chiopoderna. = = Svess, Olassifikation der Brachiopoden p. 135—136, Tab. V, fig. 13—13e. Anser henne höra till molluskerna, »es ist noch sehr zweifelhaft, welche Stelle unter den Mollusken derselben gebähre». I likhet med BaAr- RANDE, N. Jahrb. för Min. 1847 p. 555, antyder han den yttre likheten med vissa operkelförsedda pteropoder, utan att antaga affinitet. Den förre yttrar 1. c. om Pugiunculus: »Die Mindung hat viele Ähnlichkeit der Form mit der von C. sandalina; ja man könnte sagen, Pugiunculus stelle eine sehr schlanke verlängerte Calceola dö. S. har sedan icke i tryck yttrat sig derom. — — PictET, Traité de Paléontologie, Tome IV, p. 65, 66, pl. LXXXIX, fig. 1. Mellan Productid&e och Crania. — — CHENU, Manuel de Conchyliologie p. 230, fig. 1171—1173, uppställer Calceola i en särskild familj nära Productide. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. te N:0 4. 15 1861 Calceola sandalina KEFERSTEIN, i Bronn's Thier-Reich. Bd 3, 1, p. 302. Taf. XXV £. B. mellan Productus och OCrania. 1865 = = DAVIDSON, Monograph Devonian Brachiopoda Pat på RET LS: 1866 — — QUENSTEDT, Handb. d. Petrefaktenkunde, 2 UPPE Pp: OA, RAJUKRE St sÖkTE för Lf. Sogn — SALTER i MURCHISONS Wiluria ed. 4, p. 278, fig. 1, till korallerna. 1869 — — KuNTH, Beiträge zur Kenntniss fossiler Ko- rallen i Zeitschrift d. Deutschen Geol. Gesellsch. p. 666, TADS TX, 1871 — — QUENSTEDT, Petrefaktenkunde Deutschlands 1e Abtheil. 2 Bd, Brachiopoden p. 708. Taf. 61 fig. 193—202. 1873 = — STEBBING, Notes on Calceola sandalina i Geol. Magazine 1873, p. 57—61, pl. V, fig. 1—8a. FBTG — FERD. ROEMER, Leth&ea Geognostica, Atlas pl. 26, fig. 11a—l11c, såsom korall. Kör = MALLADA, Sinöpsis de las Especies fösiles de Espaiia, Cuaderno 1, p. 78, L. XII, f£. 1—2. WETST oo = BaAYLE, Explication de la Carte géologique de France, Tome IV, Atlas, pl. XIX £. 5—10 med Productus. iNSV0(S RE — ZITTEL, Handbuch der Paleontologie 1 Bd p. 236, fig. 148 till korallerna. 8500 -— GOossELET, Esquisse géologique du Nord de Bilnance, 1 Hase. ps sv pi. ILL fig. 8, såsom korall. WS — DavipsoN, Monogr. British Fossil Brachio- poda, Vol. V, pt. 1. Devonian and Silurian Supplements p. 57. Annu oviss om OCalceolas plats i systemet. Efter allt det myckna, hvilket, såsom af nu lemnade långa synonymlista lättligen inses, har blifvit skrifvet om denna art, återstår följaktligen föga att tillägga om hennes morfologi. Här må endast följa några anteckningar rörande kalkens byggnad, samt om den inre strukturen och operculum. Bland de ofvan anförda beskrifningarne torde den, som här- rör af KuntE (1. c.), vara utförligast och mest i detalj gående. Hvad först septernas antal och form angår, yttrar han derom si- dan 668 1. c.: >»Von jeder Spitze der Septen laufen nun auf der ebenen Seite im Inneren des Kelches zwei Reihen vertiefter Punkte herab, welche das Septum als schmale Linie zwischen sich einschliessend, durch ein etwa doppelt so breites Intersep- tum, welches in gleichem Niveau mit dem Septum liegt, getrennt wird>. Han säger på samma sida, att i ett exemplar med 16 — mm. låslängd finnas på ömse sidor om primärseptum (»Gegen- S septum > KUNTH) 11 septer. Men enligt min uppfattning är an-- 16 LINDSTRÖM, OPEKKELBÄRANDE KORALLER. talet septer jemt dubbelt eller 22 på ömse sidor i ett exemplar af nämnda bredd och följaktligen ännu större hos bredare exem- plar. Hvad KUNTH i nyss anförde mening kallar för »Intersep- tum>», är nemligen, såsom visar sig af beskrifningen, jemförd med hans figurer, icke annat än ett septum. "Till råga på förvirrin- gen har han redan förut, sidan 665, användt termen »Intersep- tum» för något helt annat än det han sedan så kallar. På sid. 665 är hans »Interseptum» mellanrummet mellan septerna eller hvad MIiLnNE EDWARDS benämt loculus, och på det senare stället är det ett verkligt septum, slätt, utan »Querlamellen» som hos det första. Det förhåller sig nu med sidosepterna på botten- sidans kalkvägg på det sätt, att djupast nere i kalken septerna äro breda och platta, men något högre upp, ungefär på halfva afståndet emellan bottnen och öfre låskanten, klyfva sig i tvenne, efter en linie, som på ömse sidor om primärseptum löper snedt uppåt mot sidohörnen i kalken. Den innesluter sålunda ett trian- gulärt fält, hvars trubbiga vinkelspets ligger lägst ned mot kal- kens botten vid primärseptum, såsom figuren 5, tafl. XIN, i KustEs afhandling så utmärkt väl visar. Tafl. VI, fig. 23, ut- visar några sådana spetsar med deras septer på midten af botten- sidans innervägg och man ser der, att till och med tre septer, närmast midtelseptum, förena sig under en septalspets, något som är långt ifrån att vara regeln. De septapar, som sålunda bildats genom de lägre septernas klyfning, bestå regelbundet af ett något bredare och större jemte ett smalare. De följa utefter hvarandra till dess de åter vid öfversta kalkranden förenas i der varande septalspets, detta slut, som är bildadt af tättliggande hvita, släta lameller och såsom en smal list eller stundom äfven mer eller mindre ansvälld tand skjuter upp öfver kalkens brädd. I många fall ser denna spets ut, som vore den en ome- delbar förlängning eller förtätning af det mindre septum i paret, till hvilket det större slutar sig med sin öfversta kant. Till följd af denna deras olikhet i förhållande till septalspetsen kan man, såsom synes hafva varit fallet med KunrtH, blifva vilseledd och endast betrakta det, som står i omedelbart sammanhang med sep- talspetsen, såsom det egentliga septum. Loculi eller mellanrummen mellan septerna äro mycket smala. I dem inskjuta, från båda sidorna af septerna, taggiga synapticu- laartade utskott och intaga hela mellanrummet tvärsöfver, så att de motstående septerna genom dem förenas. Detta gallerdisse- piment är på långt när ej så regelbundet som det vid första be- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 7. N:O 4. 17 traktandet på den nästan alltid vittrade ytan af kalkens botten- sida kommer en att förmoda. Det är detta, som gifvit KUNTE anledningen till hans framställning om ett »eigenthimliches punk- tirtes Aussehen der Schalen in der Zellöffnung.> Tvenne utskott från motsatta septer mötas och bilda en oafbruten tvärlinie, och emellan tvenne sådana linier ligger en liten grund fördjupning, hvil- ken under fortfarande vittring blir allt djupare och får utseende af ett styng, gjordt med en nålspets. I en tunn slipning, sedd under försto- ring, visa dissepimenten sig som spetsar, taggar och slingrande krokar, tvärutskott, hvilkas förlopp inom loculus icke alltid är så regelbundet, då de böja och vända sig, såsom fig. 7, taf. VII visar. De fylla nära nog en loculus på detta sätt med sitt gallerverk och de uppträda sålunda i stor analogi med synapti- cule hos Fungix, med hvilka de närmast kunna förliknas. Der de saknas, är loculus fylld med kalkmassa, af annan art, förmod- ligen en senare afsöndring af basalmembranen. Såvidt man kan dömma af septernas mycket vittrade yta, i synnerhet på kalkens hvälfda sida vid septalgropen, ha de åtminstne delvis haft en köl och ytan täckt med knottror och taggar. Men ge- nom vittringsprocessen äro de vanligtvis alltid mycket glatta och bland 80 exemplar, hvilkas kalk jag undersökt, fanns icke ett enda med fullkomligt bibehållet inre och med frisk yta. I ge- nomlysande preparat skina septerna med klar hvit färg i liflig motsats till den mörka massa, som fyller loculi. I ett sådant längdsnitt synes tydligt, att ett septum består af en enda skifva och alltigenom är af samma homogena hvita massa, ej heller sy- nes der något af »punktraderna», endast mörkare mellanrum i loculi mellan »synapticule». Det har aldrig lyckats mig, att nå- gonsin se tådana punktrader, som KuntH afbildar från det inre af en Calceola i sin fig. 6. Ej heller har jag någonsin sett dessa punktrader på ytan så regelbundna som hans figurer ange. Der- emot äro de figurer, som GOLDFUSS gifvit i sina Petrefacta Ger- manie, pl. 161, fig. I i, mycket naturtrognare. På tafl. VII, fig. 6, i föreliggande arbete är äfven en afbildning af detta för- hållande lemnad i något förstorad skala. Hvad det s. k. primärseptum "hos denna art vidkommer, är det till sin bygnad af mycket invecklad natur och tillika af vexlande form, samt synes i regeln hafva uppkommit genom ett sammanhopande af flere septer, så att det egentligen icke borde kallas septum utan snarare septumcomplex. Ett sätt för dess förekomst är det, som vanligen afbildats och som äfven 2 18 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. här är framställdt i fig. 20, tafl. VI. Man har der en förening af det smala primärseptum i midten, omgifvet af tvenne mycket större sidosepter, hvilka sammanlöpa i en tjock båge ofvanom detta, lemnande en gropformig fördjupning nedanför bågens inre kant och det inneslutna septums öfre spets. Det är spetsen af denna upptill afsmalnande båge, hvilken är homolog med sidosep- ternas spetsar och hvilken ofta tagits för primärseptum sjelft. Gropen kallas vanligen af författarne cardinalgrop. Genom vittring förstoras den och har sålunda blifvit afbildad i åtskil- liga öfverdrifna figurer. I fig. 21, pl VI, framställes en dylik vägg i längdsnitt, som tydligen visar, huru sidosep- terna närmast intill det primära böja sig i en oval kring detta. Hos andra åter, såsom i fig. 23, tafl. VI, finnes alls in- gen »cardinalgrop», utan dennes plats intages af en starkt fram- skjutande klubblik process, hvilken antagligen här företräder primärseptum. Det ser ut som om ett äldre primär- eller midtelseptum klufvit sig i två grenar, hvilka omsluta ett mindre, nybildadt midtelseptum. En tunnslipning af en dylik vägg vi- sar också ett sådant förhållande eller ett klufvet, större, bredt pri- märseptum, med ett mindre högre upp. (Fig. 22, tafl. VI). I tvärgenomsnitt består septalspetsen af en mängd concentriskt kring hvarandra ordnade lameller, tab. VII, fig. 1. Sådana olik- heter som de nu anförda äro ej större än dem, hvilka så ofta ses i de proteiska rugosernas kalk. Primärseptums storlek vexlar, stundom är det dubbelt så bredt som de på sidorna, stundom lika smalt som dessa. De spetsiga topparne till sidosepternas par äro fullkomligt homologa bildningar till den stora spetsen på det centrala septurmcomplexet och dettas stora halfmånformiga låsgrop återfinnes hos sidosepterna i en liten grund fördjupning mellan septernas hufvud och yttre kanten, på sidan om det förra. Septalgropen är belägen fullkomligt midtemot prumilga septum, samt är icke synnerligt djup. Om man gör ett längdsnitt invid korallens sidokanter, kom- mer detta att löpa föra Sår med septernas sidoytor och dessas byggnad visar sig då (fig. 4, tafl. YI. De synapticulaartade utskotten på septernas sidoytor fortsätta i våglinier, hvilka skiljas från hvarandra genom smala mörka strimmor af det kalkämne, som fyller mellanrummen i loculi. Dessa synapticulalinier äro ofta afbrutna och de, som ligga på olika nivå, förena sig med hvarandra i ett oregelbundet nät af grenar. I ett längdsnitt, som går i rät vinkel till det nu omtalade eller sträcker sig från BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 19 bottenytan, tvärtigenom hela korallen till septalgropens yta, ser man de tunna, tättliggande lameller, af hvilka hela korallen är sammansatt. Endast ytterst sällan förekomma sådana blåslika tom- eller mellanrum mellan -tvenne lameller, som varit så van- liga hos Cystiphyllum, Goniophyllum och Rhizophyllum, och hvilka måste bero på uppvikningar af den lamellbildande mem- branen. Horisontala streck eller linier af en glänsande hvit färg korsa dessa och härröra från genomskärningen af sido- utskotten. En genomskärning, som går på längden, parallel med bottensidan, tafl. VII, fig. 7, visar först och främst de stora, hvitglänsande septalstrålarne och i loculi tvärutskotten från dessa. Ett tvärsnitt taget högt upp på bottensidan, tafl. VII, fig. 1, består af två slags kalkämne, hvitglänsande och mörkt. Längs med ytterkanten löper en smal hvitglänsande rand, genomsnitt af den smala ränna, som ligger mellan septalspetsarne och ytter- kanten och innehåller låsgroparne. Den halfmånformiga bild- ningen i midten härrör från primärseptums låsgrop. Om primär- septets utseende i tvärsnitt är taladt på föregående sida och det må här blott tilläggas, att de concentriska lagren sins emellan för- bindas af tvärutskott. Septalspetsarne äro äfven af hvitt kalk- ämne och med en hel mängd taggiga utskott, som gifva dem ett stjernformigt utseende. Till de utförliga beskrifningar, som Svess och KuntH gifvit öfver operklet, må läggas följande anmärkningar rörande dess inner- sida. Se tafl. VII, fig. 2,3. Dess midt intages af det stora, skif- formiga, från sidan sedt, triangelformiga primärseptet, som är högst Just vid sin ändpunkt ett stycke från låskanten, der den ovala gro- pen vidtager. Denna grop omslutes på båda sidor af ett par smala bisepter, som utåt vid låskanten klyfva sig i smärre utskott och inåt smyga sig tätt intill primärseptets nedre kant och derifrån utgrena i smala, låga strålar, tafl. VII, fig. 3. Sidosepterna äro långa, smala strålar, som divergera från låskanten mot si- dorna., Ett vexlande antal af dem, till och med icke lika stort på ömse sidor om midtelseptum i samma operculum, från två till åtta, är i närheten af låskanten försedt med dessa för Calceola-operklet utmärkande utvidgningar, hvilka af SvEss m. fl. kallas för »Leistem». De utgöras af skifformiga upphöjningar och bilda tillsammans nästan triangelformiga grupper. Af dessa skifvor äro de två eller tre mellersta längst och högst, samt mot ut- och inkanten aftagande i storlek, deras egg eller smal- kant är afrundad och naggad och från sidorna sedda äro de 20 FINDSTRÖM, OPERKELBAÄRANDE KORALLER. triangelformiga. De fortsättas åt lockets cirkelformiga sida genom låga, ofta tvådelade septalstrålar. Oförtydbart visa de sig således vara bildningar homologa till primärseptets stora triangulära skifva och i likhet eller full öfverensstämmelse med denna upphöra de också vid en liten oval grop, som äfven här, vid hvar och en, om- gifves af trådfina bisepter, hvilka vid sjelfva låskanten förgrena sig. Dessa sidosepter äro således i smått fullkomliga efter- bildningar af det större midtersta septum. Såsom KUNTH så nog- grant utredt, kan det ej förnekas, att operklets inre yta visar nära nog fullständiga motstycken till anordningen af septa och öfrige delar på kalkens bottensida. Alldeles midtemot pri- märseptum i kalken sitter operklets primärseptum. I låsgropen mellan dess spets och låskanten hvilar spetsen af kalkens för- enade mediansepta, såsom synes af det i fig. 3 tafl. VII afteck- nade längdsnittet. Sidornas upphöjda septalskifvor hafva sanno- likt tjenat till starka stöd åt stora muskler, då de i kalkens mot- svarande sida ej hafva några fördjupningar, i hvilka de kunnat nedsänka sig. I de grunda groparne vid deras ändpunkter hafva spetsarne af kalkens septer suttit infogade. Till likheten med kalkens septer kommer, att operkelsepterna äfven bilda synap- ticulalika utskott i loculi liksom septerna inom kalken. Af det tvärgenomsnitt, som KUuNtH lemnat i sin fig. 12, framgår också att sidolamellerna äro homologa med primärseptet, allden- stund deras innersta kärna utgöres af samma slags hvitglänsande kalk som i primärseptet. Denna art är vidsträckt spridd genom medeldevoniska forma- tionens skickt, der den på vissa ställen förekommer i så stor mängd, att fere lager fått namn efter henne, såsom Calceola- skiffer o. d. I Tyskland, hvarifrån man erhåller de talrikaste och bäst bibehållna exemplaren, finnes hon imom det s. k. Eifel- området på flere ställen, såsom vid Gerolstein, Pelm, Priäm, Bensberg, Paffrath, Villmar, Heistert, Keldenig, Call, Weier, Sötenich m. fl. I Harzbergen är hon funnen vid Schalke och Auerhahn vid Clausthal samt 1 Vestphalen vid Brillon. I Bel- gien förekommer hon vid Chimay och Couvin. I England i Devonshire från Ogwell vid Chircombe Bridge, samt vid Daddy- hole Cove, Torquay. Från Mudstone bay 1 Devonshire har Riks- museum genom Mr Jomn Epbw. LEE stora välvilja erhållit exemplar, som samlats af Mr CHAMPERNOWNE. De äro mycket vanställda genom tryck i bergarten, som är en röd skiffer. I Spanien finnes hon vid Pical de Arnao vid Aviles på kusten af - NR TNE AN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 21 Asturien 1). Hon har uppgifvits från Frankrike, men det har befunnits att den form, som ansetts vara Cale. sandalina, icke ens hör till detta slägte och ligger i »Devonien inférieur.» Om artens förekomst i Österrikes Devon föreligga inga upp- oifter. I »Silurian Rocks of Sweden» p. 29 säger visserligen MURCHISON, att C. sandalina förekommer i »N. E. Russia», men i det stora arbetet »Geology of Russia» upptages hon ej, och arten är ej heller, enligt hvad Akad. Fr. ScHmibtT godhetsfullt meddelat mig, känd inom det europeiska Ryssland. Deremot skulle hon vara funnen af NESTEROWSKY i Devon på Altai. Denne säger i sin uppsats »Description de la partie Nord-Est de la chaine de Salair, en Altai, Gouverm. de Tomsk»> intagen i Ann. Soc. Géol. de Belgique, Tome II 1875 p. 17: »On n'a trouvé que deux couvercles de cette espéce.> Detta var i kalkstens- lager vid stränderna af Stora Batschat, en flod vid Guriewsk, och hörande till öfre delen af nedre devonformationen. Möjligen då en äldre eller närstående form till C. sandalina. Då denna art väl skiljer sig från den dermed förblandade, hvilken finnes i äldre Devon vid Néhou, och från den Gotländ- ska, förblir hon fortfarande en af de mest karakteristiska förste- ningarne i mellersta Devon. FEnär OC. sandalina uppgifves före- komma 1 tre oliktidiga afdelningar af medeldevon i Eifel, neml. Cultrijugatuslagern, egentliga Calceolazonen och Crinoidélagret inom Stringocephalusbildningen, förtjenade det undersökas, huru- vida hon der uppträder med mutationer eller icke. Såsom hörande till detta slägte hafva, förutom åtskilliga nedanför beskrifne verkliga operkelbärande koraller, af några författare anförts efterföljande fossilier, hvilka äro för detsamma fullkomligt främmande. Calceola subconica ErcHWALD Leth&ea Rossica vol. 1, pt. 2, p. 904 är en brachiopod, Acrotreta subceonica, som förekommer i äldre silurformationens äldsta lager och under detta senare namn beskrefs af KutorGaA i Verhandl. der mineralogischen Gesellschaft ZUNSt, Petersburg 1847 p. 215 pl. VII, fig. €. Calceola heteroclita DE FRANCE Dict. Sc. Nat. vol. 80, fig. 3, BLAINVILLE Malacologie pl. 56 fig. 3 har redan 1837 af VON BuvcH fått sig sin rätta plats bland brachiopoderna, familjen Spiriferida anvisad. !) Enligt KAYSER i Zeitschr. d. deutsch. Geol. Gesellschaft 1881 pag. 334. — Se äfven MALLADA Sincépsis de las Especies Fösiles en Espana, pag. 78. 22 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Calceola Dumontiana DE KOonInNcEK beskrefs först af honom i Anim. Fossiles de Belgique p. 312 pl. 21 £. 5 a. c. Sedermera, då han funnit att den allt för mycket skilde sig från Calceola, grun- dade han för densamma slägtet Hypodema, med tvifvel huruvida detta skulle kunna bibehållas bland brachiopoderna. TI sitt sena- ste arbete Faune du Calcaire Carbonifere de la Belgique, II, 3=e partie, p. 148 tolkar han Hypodema som operkel till någon gastro- pod, en uppfattning, som sannolikt är den riktigaste, ehuru det ej torde vara med full säkerhet afgjordt, att den är operculum till en Euomphalus såsom DE KONINcK anför, då åtminstone de siluriska Euomphali hafva operkler af en helt annan typ. Gen. Rhizophyllum LinpstrR. 1865. Öfvers. Vet.-Ak. Förhandl. 1865 p. 279. Korall calceolalik, enkel eller sammansatt, genom calicinal- eller stolonknoppning, bildande stora grupper af sammansatta koraller. Primärseptum på bottensidan stort, starkt utveckladt, sidosepterna svagt upphöjda strimmor med synapticulalika utskott i loculi, sittande på en af blåsformiga upphöjningar ojemn calici- nalbotten. Inre strukturen cystiphyllartad, genom en mängd blås- formiga, mer eller mindre långsträckta tomrum mellan de trans- versella, bottenbildande lamellerna. Operklet med ett stort mid- telseptum och smärre strålformiga septer åt sidorna, utan några upphöjda kammar såsom hos Calceola. När detta slägte först uppställdes, fästades allt för stor vigt vid förhandenvaron af stolonrör på sjelfva korallen. Det har nemligen sedermera visat sig, att sådana icke förekomma hos alla arterna, såsom t. ex. Rh. tennesseense, men hvilken på grund af sin byggnad för öfrigt dock icke kan skiljas från Rhizo- phyllum. Till sin yttre form liknar detta slägte Calceola mer än alla öfriga. Det måste dock anses som derifrån skildt, 1:o på grund af den starkt utbildade, cystiphyllika inre strukturen i motsats till Calceolas täta och nästan homogena struktur af regel- bundna, invid hvarandra lagrade lameller, 2:o på grund af operk- lets insida, hvilkens sidosepter äro likformiga, smala strålar utan kammar såsom hos Calceola. 3:o på grund af den hos de festa förekommande knoppningen och deraf härflytande kolonibildnin- gen, då deremot oaktadt de väl till tusental gående undersökta exemplaren af Calceola sandalina intet enda visar ens antyd- ning till knoppning och lika litet den hos de flesta Rhizo- phyllerna förekommande stolonrörsbildningen. i + BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 23 Slägtet, af hvilket för närvarande sex arter äro kända, är talrikast representeradt i öfversiluriska formationen, med fem arter, samt med en art i den lägre devonformationen. Ofversigt af arterna: 4. Polypariet enkelt eller med svag knoppning. a) med stolonrör eller antydningar dertill: Rhizoph. gotlandicum F. ROoEMER. Rh. Gervillet BAYLE. Rh. australe R. ETHERIDGE J:R. b) utan stolonrör: Rh. tennesseense EF. RorMER. B. Polypariet sammansatt, a) med calicinalknoppning Rh. elongatum n. b) med stolonknoppning Rh. attenuatum LYON. 1. Rhizophyllum gotlandicum F. ROEMER. Tafl.' III fig. 1—12, 18, tafl. IV fig. 7. 1847 Calceola sandalina MurcHison, Silurian Rocks: of Sweden i Qu. JONEN.T Geo SOC: VOL J, LST Pp: 20. 1856 Calceola gotlandica FERD. RoEMER, Bericht von einer geolo- gisch-paläontologischer Reise nach Schweden i LEONHARD & BRONNS Jahrbuch p. 798. 1858 Calceola sandalina HELMERSEN, Geognostische Bemerkungen auf einer Reise in Schweden und Norwegen i Mém. de VAcad. Sc. de St. Petersbourg Ser. 6, Tome VI p. 304. 1859 Calceola gotlandica FRIEDR. ScHMIDT, Geologie der Insel Gotland pag. 45. 1860 — — LINDSTRÖM, Bidrag till kännedomen om Got- lands Brachiopoder i Öfversigt Vet.-Akad:s Förhandl. p. 376. 1860 -— — RozEMER, Sil. Fauna des westl. Tennessee. pag. 74. 1865 Rhizophyllum gotlandicum LiNpstTrRÖM, Några iakttagelser öfver Zoantharia rugosa i Öfvers. Vet.-Akad:s Förhandl. 1865, p. Ad ybad. 303 fe. lör Lö tad ad fisk 1-8 äfvensom Geological Magazine 1866, vol. III, pag. 406 pl. XIV fed IIS. 1871 Calceola gotlandica QUENSTEDT, Petrefaktenkunde Deutschlands, Brachiopoden p. 711 tafl. 61, fig. 203—206. + 24 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. 1876 Rhizophyllum gotlandicum FERD. RoEMER, Leth&a Geognostica. SATtlas stad One 0 arLÖKD 1879 — — QUENSTEDT, Petrefaktenkunde Deutschlands 1:r Abth. Sechstes Bd. Korallen. p. 409, tafl. 156 fig. 86—389. MARKLIN var den förste, som på Laubacke fann denna art och derefter 1 sin samling benämnde henne Cale. sandalina. Genom liknande förvexling af MURCHISON och HELMERSEN kommo silurlagren i sydöstliga Gotland att betraktas som devoniska eller på öfvergång dertill, till dess att FERDINAND ROEMER 1 sin rese- berättelse rättade misstaget. ANGELIN hade redan förut, 1854, hittat de första operklen och var derigenom i sjelfva verket den, som upptäckte artens skilnad från Cale. sandalina. Yttre form. Korallen är bredt konisk, hastigt tillväxande 1 bredd. Ett exemplar, som är 19 millim. långt, har basalspetsen nära 2 millim. bred, och kalken, der den är bredast, nära 25 millim. Ett annat exemplar håller 35 millim. i längd och 29 millim. 1 bredd vid kalken. Korallen är vanligen böjd i en båge mot den convexa sidan eller äfven något oregelbundet vriden. Längdrynkorna synas endast helt svagt på bottensidan och skön- jas knappast utan luppens tillhjelp. Den stora midtelvalken på samma sida är också obetydligt upphöjd och uppnår en bredd af nära 2 millim. på en yta af 17 millim:s bredd. På den convexa sidan finnas inga längdrynkor alls. De tvärlöpande tillväxtlinierna äro tydligare och oregelbundnare på bottensidan än på uppsidan och bilda afbrutna terasser och trappstegslika afsatser. Sido- hörnen, der de båda ytorna mötas, äro mycket afrundade och från dem utskjuta de rotlika processer, som kallas stolonrör. De sitta i oregelbundna par och på somliga exemplar finnas de äfven på uppsidan. I ett längdsnitt visa de tunna väggar och en jemförelsevis vid kanal. De lägre delarne af detta rör har fyllts med sclerenchymatöst ämne, under det att det högre upp är öppet och mynnar in i kalken. Tafl. III fig. 18. Mängden af dessa rör- mynningar och deras egendomliga utseende på kalkens bottenvägg visar oss i tafl. IV, fig. 7. Stolonrören uppnå en längd af 11 millim. Kalken. Dennes inre bildas af två väggar, den ena triangu- lär, platt eller svagt bugtig, bottensidans, och den andra svängd i en halfcirkel, uppsidans. Båda väggarne äro ganska branta och mötas i en spetsig vinkel i kalkens botten. Midt på den tri- angulära väggen sitter primärseptum, som der bildar en fram- stående valk. Såsom vanligt hos alla rugoser med cystiphylloid- struktur vexlar storleken och utseendet hos denna bildning i BIHANG TILL Ko SV. VET.ARAD. HANDL- BAND! fe N:O 4, 25 hög grad. Hos somliga är den mer eller mindre framstående och lång, hos andra åter mycket kort och räcker endast ett helt litet stycke nedanför kanten och hos några slutligen, saknas den helt och hållet. I genomsnitt visar sig detta parti än såsom ett enda tätt septum, hvars tjocklek, om det kan följas efter en längre sträcka, vexlar, än som en sammanslutning af tvenne lika stora septer, hvilka till sin bildning äro af fullkomligt samma slag som de små korta på ömse sidor sittande. Från sidan visar det sig som en triangulär skifva, basallinien parallel med bottenväg- gen, öfre sidan mycket kort, inåt snedt lutande och med en trub- big vinkel förenad med den nedre, mycket längre insidan. Sido- septerna bestå af en mängd trådsmala streck, omkring 25 på hvarje sida och fortsätta ett stycke ned på bottenväggen öfver de blädd- ror, som der bildats. ”Tafl. III, fig. 11. De sträcka sig följaktligen hvarken djupt eller långt in och i ett tvärsnitt synas de blott vid kanten, under det att den öfriga massan utgöres af bågar af de genomskurna, hvälfda lamellerna. Samma gallerformiga utseende i loculi som hos Calceola sandalina åstadkommes äfven hos denna art genom synapticule, i likhet med det, som synes hos operklet, tafl. III, fig. 7. Den convexa sidans septer äro smärre och otydligare än bottensidans, samt vanligen blott synliga långs med öfverkanten. Ett större septum sitter alldeles midt för primärseptum, samt sträcker sig rakt ned i den temligen stora och långsträckta septalgropen. Dennes längsta axel ligger mel. lan primärseptum och motstående vägg. Inre strukturen. Tall. III: fig. 5; 6, 10: I ett längdsnitt synas de tjocka skifvorna af de blåsformigt höjda, tätt sittande tvärlamellerna, hvilka ingalunda få förblandas med dissepiment eller de bildningar, som fylla loculi. Ty dessa bläddror, som så mycket utmärka Cystiphyllernas grupp, sträcka sig oregelbundet öfver flera septalstrymmor. ”Tafl. III, fig. 12. De lager, som bildas af dessa lameller äro bägarformiga med svag sänkning från sidorna. De tomma mellanrummen mellan de hvälfda lamel- lerna äro jemförelsevis smala och snedt utdragna. Mot korallens sidor eller ytterkanter är strukturen fri från större blåsor och nästan compact. I långsträcktare exemplar åter äro mellanrummen eller ihåligheterna större och lamellerna tunnare. I ett tvärsnitt synas ej så många lameller, af septer endast baserna vid kanten. Knoppning. Knoppar äro på det hela taget mycket säll- synta hos denna art och hittills hafva inga sammansatta polypa- rier funnits. Knopparne uppstå 1 vinklarne mellan kalkens bot- 26 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. tenvägg och ofvanvägg och tyckas aldrig hafva uppnått någon betydligare storlek än 4 millim. I ett fall är en knopp så lång som 13 millim. Det är en möjlighet, att de, sedan de uppnått en viss storlek, befriat sig från sitt fäste i moderkorallen, ett för- hållande som så ofta måste hafva varit fallet såväl med denna, som andra koraller, hvilka alla hafva varit fästade under sitt yngsta stadium och frigjorts, när de blifvit mera försigkomna. I de små knopparne är primärseptum under en tid det enda, som finnes och sedermera hafva smärre tillkommit. Operklet. Dettas kontur bildar något mer än en half ellips, med rak låskant och sidohörnen afrundade i öfverensstämmelse med kalkrandens form. En slags area, som sluttar inåt, bildas derigenom att under fortsatt tillväxt närmast nybildade inre yta af operklet har kommit att ligga med sin låskant ofvanför den föregåendes, och så alltjemt, hvadan en bred yta af låskanter, som skjuta upp bakom hvarandra uppstått och skalet ernått en ansenlig tjocklek, tafl. III, fig. 1. Midt öfver inre sidan och alldeles motsvarande primärseptum i kalken löper ett kort, tjockt och upphöjdt septum, hvilket omgifves af tvenne mindre, som ligga alldeles intill detta och fortsätta till låskanten, inneslutande en liten grund grop, hvilken vexlar till form, enligt hvad fig. 7; 8, 11 tafll III visa. - Det korta primärseptuma aroastan platt på sin rygg och med nedre ändkanten tvärt afskuren. Sidosepterna (fig. 11) stundom ända till 40 på ömse sidor, men vanligen färre, äro smala, trådlika strålar, som först löpa raka, parallelt med primärseptum, derefter böja sig utåt mot sidorna, och med detsamma vidga sig till breda afrundade åsar, vid hvilka operklets yta är ojemnt af smärre, bläddror liknande upp- höjningar, hvilket åter tyder på en inre struktur, som liknar korallens blåsfyllda, cystiphyllartade. Hela imsidan och i synner- het septerna betäckas af små skrofliga taggar och mellanrummen mellan septerna, tafl. III, fig. 7, hafva alldeles samma punk- terade utseende, som hos Calceola och sjelfva korallen på grund af de utskjutande synapticulze. Till det yttre är operklet slätt eller obetydligt strimmigt, samt endast försedt med de concentriska tillväxtlinierna, hvilkas innersta ringar äro kretsformiga och småningom bli halft ellip- tiska. Ett tvärsnitt långs med midtelseptum (fig. 3 tafl. III) visar operklet tjockast der septets största höjd befinnes, aftagande mot den båglinige kanten mer än mot låskanten. ”Tillsamman tre exemplar hafva hittats med operklet fastsittande och af dessa är BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 27 det största exemplaret afbildadt i naturlig storlek i fig. 4 tafl. III. I förhållande till mängden af exemplar af sjelfva korallen, som funnits, äro de lösa operklerna temligen sällsynta, i synnerhet i fullständigt skick. Förekomst. Denna art hittades först på en liten höjd, kal- lad Laubacke vid landsvägen öster om Lau kyrka. Från det närbelägna Rickvide i När eger Riksmuseum äfven exemplar. Dessutom har den funnits af Prof. E. WALMSTEDT i mergelband mellan kalkstenen på Östergarn. Vidare är den funnen i merg- lig kalk vid Oxarfve i Hemse, hvilken kan anses som en fort- sättning af den i Lau. I den mellersta kalkstenen på Stora Carlsö hittade jag ett operculum och det är anledning att antaga att korallen äfven förekommer i Klintebergets kalksten, då i Malmö Stadsmuseum förvaras en samling försteningar, nästan uteslutande från Klinteberg och deribland ett Rhizophyllum, hvars berg- art liknar Klintebergets mera än Laubackes. Den äldsta formen är den, som ligger i den hårda, kalkhaltiga mergelskiffern vid Petesvik i Habblingbo, och hvilken, i phylogenetisk mening, torde kunna anses som stammen till de yngre gotländska Rhi- zophyllformerna. Den är mindre och bredare än den ofvan beskrifne samt mera oregelbundet vuxen, med talrikare afbrott 1 tillväxten. Arten utbreder sig följaktligen på Gotland öfver ett större område än någon annan af hennes samslägtingar derstädes. 2. Rhizophyllum Gervillei BAYLE. . Tafl. VIII fig. 15—18. 1878 Calceola Gervillei Bayrr, Explication de la Carte Géologique de la France, Tome IV, Atlas, pl. XIX, fig. 11—13, utan beskrifvande text. Vid ett besök i Collection Verneuil i Ecole des Mines i Paris såg jag exemplar af en märkvärdig operculatkorall, som der blifvit kallad Cale. Verneuili. Sedermera publicerade BAYLE dem under ofvanstående namn och genom M. HEnri DouvvIiLLE's stora välvilja har Riksmuseum erhållit gipsaftryck af några af originalexemplaren till BAYLES figurer och dessutom af några andra. Efter dessa hafva de detta arbete åtföljande figurerna blifvit utförda, äfvensom beskrifningen, vid hvilken också BAYLES figurer rådfrågats. Yttre form. Korallen är oregelbundet konisk, ofta böjd och genom förträngningar sammandragen. Bottensidan, tafl. VIII, fig. DD 8 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER, 17, är starkt tvärrynkad och i midten med upphöjd valk, öfriga längdrynkor svagt uttryckta eller efter BAYLES figurer täta, raka. Korallens uppsida är mera slät och fin, samt på bredden endast oregelbundet rynkad af de tvära afbrotten i tillväxten. Gips- aftrycken visa svaga antydningar till stolonrör på bottensidan. Kalken är oregelbundet halft elliptisk med afrundade hörn vid bottensidans kanter. På denna sidas innervägg, tafl. VIII, fig. 15, sitta på en bläddrig botten en talrik mängd ytterst fina septer omgifvande ett större primärseptum, midt på väggen i en svagt fördjupad ränna. Detta septum, tafl. VIII, fig. 18; är smalt, hvasst, föga upphöjdt, samt i sin yttersta kant vid lås- randen försedt med en oval grop, hvilken tydligen motsvarar den liknande hos Calceola och Goniophyllum. På den motstående svängda sidan äro såsom vanligt septerna svagare uttryckta och de upphöjda bläddrorna talrikare. Hos tvenne exemplar är sammandragningen eller minskningen af omfång så stor, att kalk- muren, som i mindre omfång bildats på nytt innanför, får ut- seendet af en yngre kalk inom en äldre. Inre struktur. På grund af kalkbottnens bläddriga yta kan man med all visshet sluta, att hela inre massan är lika cysti- phyllartad, som hos slägtets öfriga arter. Ingen knoppbildning har iakttagits. Operklet visar på utsidan endast tillväxtlinier och är starkt convext, högst i närheten af låskanten. På insidan synes i mid- ten det smala, föga uppstående midtelseptum, här vida längre än hos Rh. gotlandicum och räckande ända till yttersta bågformiga kanten. Vid låskanten slutar det i en grund grop, tvifvelsutan uppkommen, såsom hos de närstående arterna genom tvenne sidosepters omslutning. De öfriga septerna, ungefär 20 på hvar- dera sidan, äro trådfina, något glest sittande, från låskanten till något öfver ytans midt parallela med midtelseptum, derifrån i svag båge vändande sig utåt mot sidorna, utan att utplattas så- som hos den förra arten. Vid låskanten förgrena de sig i ytterst fina trådar, två för hvarje septum. Septerna äro på tvären kru- siga eller naggade. Öfver midten af insidan går en bågformig upphöjning och mellan denna och ytterkanten ligger en half: månformig fördjupning. Det i fig. 16 tafl. VIII afbildade operk- let har tre terassformigt öfver hvarandra liggande låskanter, lik- som af tre under hvarandra dolda skal. Denna form har uppstått genom det ej vvanliga förhållandet, att under tillväxten kalk- mynningen minskats i omfång, så att allt mindre operkler bildats. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 29 Dimensioner. Ett operculum är 23 millim. i höjd och 30 m.m. i bredd. Ett polyparium är 32 millim. långt och 31 millim. bredt. Ett annat håller 39 millim. i bredd. Förekomst. Exemplar af denna art hafva länge varit kända från »Devonien inférieur» vid Néhou i la Manche i Frankrike och ansedda för identiska med Calceola sandalina till dess BAYLE fann olikheten. Att arten emellertid bör sammanställas med Rhizophyllarterna och icke med GCalceola, torde tillräckligt ådagaläggas af den så grundväsendtligt från Calceola skilda och med Rhizophyllum till alla delar öfverensstämmande struk- turen så väl hos sjelfva korallen som hos operklet och mest öfverensstämmer hon med Rhiz. gotlandicum, hvilken hon närmast efterträder inom formationsserien. BAYLE anser henne, lika väl som Cale. sandalima, för en brachiopod, att sluta af den plats han gifvit dem på sina taflor, på samma plansch som Strophomena framför taflan med Productus. 3. Rhizophyllum australe. R. ETHERIDGE J:R. Beskrifven 1 Journal and Proc. Roy. Soc. N. S. Wales vol. XIV, Sydney 1881, i en uppsats af nyss anförde författare kallad »Notes on a collection of Fossils from the Palxozoic Hocks of Ns S. Wales st 247, pl 14 fig. s7—=84 = Då jag icke haft tillgång till exemplar och då det arbete, i hvilket beskrifningen finnes, torde vara föga spridt, anför jag här den af ETHERIDGE gifna diagnosen ordagrant. »Corallum conical, having an almost semicircular section; the angles formed by the union of the convex and flat sides rounded; tapering to an apex more or less bluntly truncated, and slightly curved towards the convex side. Principal septum tolerably well marked, having on each side from 18 to 20 other minor septal crenulations, alternately larger and smaller. Externally the surface of both faces is concentrically and coar- sely wrinkled or ridged with fine sharp lines or strie between the wrinkles; here and there over the convex face of the coral. lum are a few scattered small tubercles, but no distinct trace of them is visible on the flat face. Structure apparently vesicular.> Några få exemplar funnos af Prof. LIvERSIDGE vid Yass i Nya södra Wales i lager af öfversilurisk ålder. Af den lemnade beskrifningen är tydligt att intet oper- culum hittills funnits, men af korallens hela form och bygnad 30 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. är det utan tvifvel, att den hört till de operkelbärande och den kommer 1 sjelfva verket så nära till Rh. gotlandicum, att det tills vidare må lemnas oafgjordt, huruvida de icke böra anses identiska. Jemförelse af flere exemplar och operklets form kunna först fälla utslaget. 4. Rhizophyllum tennesseense FERD. ROEMER. Tafl. III fig. 14, tafi. IX fig. 3—5. 1835 Calceola sandalina ”Troost, Organic remains of the Valley of Mississippi, Trans. Geol. Soc. Pennsylvania vol. 1 p. 249. 1840 = = Troost, Fifth Rep. Geol. of State of Ten- nessee p. 47. 1840 — — VERNEUIL, Bull. Soc. Geol. de France, vol. SAOKp. FLdG: 1842 — — d”ARCHIAC & VERNEUIL, on the fossils of the older deposits in the Rhenish Provinces i Trans. Geol. SOC: Ond NEC: Hets, vol. EVIL pi v322, 000 1851 Calceola n. sp. FERD. RoEMER, Monographie der Blastoidéen p. Jard 1852—5354 Calceola tennesseensis FERD. ROEMER, Leth. Geogn. ed. 3, Th. TESp. "30 1856 = — Ip. LEONH. et BRONNS Jahrbuch p. 798. 1860 = — Ip. Siluriscehe Fauna des westlichen Ten- DESSCe ps da, LafskV, Paola e: 1860 Calceola americana SAFFORD, on the species of Calceola found in Tennessee i American Journal of Science & Arts, vol. XIX, 2:dra Ser. p. 248. 1877 Cale. tennesseensis S. A. MILLER, American Paleozoic Fossils Pa LÖT: 1879 Calceola Coxzi V. W. LYoN, Descriptions of three new species of Calceolida from the upper Silurian Rocks of Kentucky i »Proceed. of the Academy of the Nat. Sc. of Philadelphia p. 44. 1879 Calceola corniculum Ip. ibidem p. 43. Denna art är efter be- skrifningen troligen densamma som &O. tennesseensis då inga andra skilnader af LYON anförts än sådana, som bero på storleken. Han anser alla »Calceol&e» för brachiopoder. 1882 Cale. pusilla J. Ha1L, Fossil Corals of the Niagara and Upper Helderberg groups, Albany, p. 15. Från Ohios vattenfall. Yttre form. Denna art är mycket regelbundet calceola- lik och har vuxit utan afbrott eller tendens till att vrida sig kring midtelaxeln, såsom är händelsen hos åtskilliga andra. Bottensidan är böjd i en regelbunden båge mot uppsidan och imitialspetsen ligger noga på midtellinien. Tillväxtlinierna och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDLINGAR. BAND 7. N:O 4. dl de dermed parallela finare ytlinierna afvika sällan från den horisontela riktningen. Längdrynkor och midtelvalk äro på de kiselvandlade exemplaren otydliga och endast på botten- sidan skönjas de stundom. Till stolonrör finnes intet tecken, ej heller till någon knoppbildning. Men det är dock troligt, att denna tillfälligtvis förekommer, ty LYON säger 1. ce. p. 44 att »in some adult specimens young are seen attached to the bottom of cavity.» Kalken. Af de trenne exemplar från Tennessee, hvilka jag haft tillfälle att undersöka, vinner man ny bekräftelse på den stora föränderlighet, som råder inom kalken hos en och samma art. Hos de två största exemplaren är kalken mycket grund och i det ena, som i högre grad förvittrat, synas inga septer, endast lameller af den skålformigt liggande botten- bildningen. I det andra exemplaret, tafl. IN, fig. 3, 5, är primärseptum mycket tydligt, starkt framskjutande som en tjock skifva, men så kort, att det når endast ned på halfva bot- tenväggen. Det är från sidorna naggadt och krusigt. I det tredje och minsta exemplaret åter är kalken mycket djup, primärseptum så långt utveckladt, tafl. IX, fig. 4, att det sträc- ker sig öfver hela bottensidan. Detta septum har i likhet med de öfriga arternas, en liten skålformig, elliptisk fördjupning vid sin öfre ända. Kalken är för öfrigt helt slät och jemn med ett par obetydliga bläddror på den svängda sidan. Sido- septerna äro 1 detta exemplar till sin nedre del låga och släta, troligen genom förvittring, och kunna endast skönjas genom de äfven här af synapticule punkterade loculi. Först högre upp 1 närheten af låskanten höja de sig, ungefär 13 på hvarje sida, till smala hvassa kammar, som äro lindrigt naggade af tvär- inskärningar. Hos alla är septalgropen mycket djup och nä- stan starkare utpräglad än hos någon annan art och fortsätter som en smal ränna upp på kalkens convexa sida. Inre struktur. Såväl af exemplaren från Tennessee som af det snitt, som blifvit tecknadt (Tafl. III fig. 14), efter den identiska Calceola Coxi, framgår, att det inre är helt och hållet sammansatt af cystiphyll-lika bläddror, mot ytterväggarne tä- tare och bildade af tjockare lameller än i det imre. I tvär- snitt äro äfven dessa lameller det rådande elementet och af septerna synas endast svaga spår vid bottensidan. Operklet. Detta tyckes vara lika sällsynt som hos de an- dra arterna, utom nästa, och då jag ej haft exemplar af sådant J2 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. till mitt förfogande, känner jag derom endast det, som ROEMER meddelat. Hans figurer 1d och 1e, tafl. V visa dock endast operklets utsida, men om den vida vigtigare insidan känner man intet. Dimensioner. Riksmusei största exemplar är 28 millim. långt, samt 27 millim. bredt vid kalkmynningen. Förekomst. Arten synes enligt SAFFORD vara ganska all- män i Tennessee, der F. ROEMER fann flera exemplar vid Mound Glade vid Brownsport, samt i Wayne C:o, Tennessee, hvarifrån Prof. A. H. WORTHEN med utmärkt välvilja meddelat mig exemplar. Hr V: W. Lyon fann sin C.: Cöxi och €. cor- niculum, hvilka jag anser för identiska med denna, vid Ohio- flodens vattenfall i Clark C:o, Indiana, och 1 en mergelblandad kalksten samt jernhaltig lera på norra sidan af Beargrass Creek, en eng. mil öster om Louisville, Jefferson C:o, Kentucky. Af den. förra arten har jag från Mr V. W. LYON fått emottaga cxemplar. Rh. tennesseense står ganska nära till Rh. gotlandicum, men är mera regelbundet bildad, saknar stolonrör fullständigt» samt har högre kammar på septernpa. Jag tvekar alls icke att ställa Calceola Coxi LYON som en synonym till denna art, enär den icke i någon enda vigtig punkt skiljer sig derifrån. C. corniculum tyckes enligt LYOons beskrifningar vara en sma- lare och förlängd form, samt oregelbundet krökt, hvilket allt är obetydliga variationer, som ofta förekomma inom en och samma korallart. 5. Rhizophyllum elongatum n. Tafl. I fig. 9—12, tafl. II, tafl. III fig. 13, 15, 16, tafl. IV fig. 1—6, tafl. V fig. 13, 14. 1865 Rhiz. gotlandicum var. LINDSTR. Iakttagelser öfver Zoantharia rugosa i Öfvers. V. Aks Förh. p. 280, pl. 30, fig. 10—11. 1882 Rhizoph. elongatum LiNDSTR. Obersilurische Korallen von Tshau- Tién i RICHTHOFENS China IV p. 71. Yttre form. Korallen är mycket smal, förlängdt konisk och tilltager endast helt obetydligt i bredd från basalspetsen mot kalken. Sålunda håller det längsta exemplaret, som hit- tills funnits, 36 millim. i längd — och i fullständigt skick måste det hafva varit åtminstone 43 millim. i längd — och vid den afbrutna basen är det 3 millim. i bredd, men har vid den öfre kanten af kalken endast ökats till 7 millim. i bredd. LJ BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 33 Ett annat exemplar, som är fullständigt, håller 20 millim. i längd, 1 millim. i bredd vid basalspetsen och 6 millim. vid kalken. Mindre exemplar äro ännu smalare, ett 11 millim. långt med spetsig bas och endast 2 millim. i bredd vid kal- ken. Tafl. I fig. 9J—12 ger prof på sådana exemplar i natur- lig storlek. Korallen har sällan vuxit rak eller regelbunden, utan är vanligen böjd i en båge, antingen mot bottensidan eller upp- sidan. Den visar äfven hos flera exemplar en benägenhet att vrida sig kring midtelaxeln spiralformigt, en egenhet bland Coe- lenterater hvarpå J. YOounG !) först fästat uppmärksamheten och hvarpå man ser många bevis bland rugoserna. Bottensidan är slät och midtelvalken endast svagt upphöjd eller i de flesta fall omärklig och hos några blott synlig som en obetydlig rand, hvil- ken uppnår en bredd af 1 millim., då bottensidans bredd var 4 millim. Inga längdrynkor äro synliga och följaktligen äro båda sidorna nästan släta, endast med fina, tättsittande tillväxtlinier, hvilka stundom lägga sig öfver eller utanför hvarandra och deri- genom åstadkomma, i synnerhet på bottensidan, en mängd små afsatser. Stolonrören. Från bottensidans båda hörn utgå talrika sto- lonrör, vanligen ett och ett i flera par ofvan hvarandra. Såsom man ser hos de yngsta exemplaren, är tvifvelsutan deras funk- tion till en början att fästa korallen, men när denna har vuxit stor nog, upphör denna funktion och, ehuru, såsom det tyckes, obehöfliga, fortfara de dock att bildas, ännu långt efteråt. De smyga sig då tätt efter bottensidan och sluta blindt mot denna. De kunna på detta sätt uppnå en längd af 8 millim. med en bredd af en millim. I ett fall hade ett sådant rör en längd af 6 millim. mot korallens hela längd af 8 millim. Det kan finnas så många som fyra par och dessutom några enstaka. Hos åtskilliga exemplar utgå äfven sådana från bottensidans midt i jemnhöjd med dem på sidorna. Det finnes äfven exempel på att dessa processer förgrena sig i mindre armar, såsom hos det på tad. IV fig. 1 afbildade exemplaret. I ett längdsnitt, tafl. IV fig. 4 synes huru det smala inre röret, som är inneslutet inom de tjocka väggarne, är afdeladt i en mängd små kammare genom tvärsepter eller rättare golf, hvilka utan tvifvel äro fullkomligt homologa med dem, som förekomma i kalken och fullständigt likna dem hos de unga knopparne inom denna art. Jemför tafl. DEAnny Maos NI Hist. 5 Ser.rvolsdsip. 212. 3 34 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. IV, fig. 5. Men i början, när dessa rör bildas, måste olikheten vara mycket stor. Såsom ofvanföre 1 inledningen anmärkts, upp- stå dessa rör från kanten af kalken, 1 det att från djurets mjuka delar, så till sägandes, pseudopodiska processer utskjutit och om- gifvit sig efter hela sin längd med ett kalkrör, tillslutet i nedre ändan. När sedan detta stolonartade utflöde från djuret små- ningom drog sig tillbaka eller resorberades, stängde det liksom bakom sig den del af röret, som lemnats tom, med tvärgolf, det ena efter det andra, allt efter som resorptionen fortskred i rikt- ning inåt kalken. Slutligen måste röret helt och hållet hafva öfvergifvits af kroppens mjuka delar och afstängts från all gemenskap med kalken genom ett sista golf. De tjocka väg- garne äro af homogen struktur och röret visar, när det ses i tvärsnitt, en oval eller halft elliptisk form. Kalkens inre. Sedd ofvanfrån har kalken formen af en halfellips med afrundade hörn. Dess inre hålighet inneslutes på ena sidan af en nästan platt, triangelformig vägg och på den andra af en hvälfd halfcirkelformig. I ett längdsnitt visa sig båda väggarne nästan lika mycket stupande. Kanterna af uppsidan äro mycket tunna och deremot bottensidans rand jemförelsevis tjock. I djupet på uppsidans inre vägg sitter en mycket smal och grund remna, som bildar den s. k. septalgropen. Midt på bottenväggen sitter som vanligt primärseptum af vexlande form, imtagande nästan tre fjerdedelar af dess längd; det är stundom, tafl. IV, fig. 2, tillspetsadt i båda ändarne och tjockast midtpå, samt följaktligen spolformigt. Det ligger i en något djup ränna eller insänkning, på hvars båda sidor sidosepterna resa sig. Dess öfre spets sträcker sig icke alldeles intill kalkens rand, utan lem- nar en liten grop ofvanför. En smal, nästan slät rand går paral- lelt med öfre kanten, nedanför hvilken septerna börja. Sex, stundom några flera septer ligga på ömse sidor om primärseptum. De äro tjockare i spetsen och betäckas af mycket små vårtlika ojemn- heter. De äro mycket korta och försvinna snart nedåt. På den halfkretsformiga väggen finnas också några smala septalstrålar med större mellanrum mellan sig. Nedanför septerna uppenbarar sig den cystiphyllika strukturen af bläddror. Man ser dessutom i hörnen af kalken mynningarne till stolonrören såsom små runda öppningar. Öfver bottenväggen gå stundom parallelt med öfverkanten smala tvärlinier, liksom outförda ansatser till ny kalkbildning inom kalken, denna företeelse, som man så ofta på- träffar hos dessa djur. I det exemplar, som aftecknats tafl. II BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. FAN:O, 45 00 fig. 4, ser man denna bildning af en ny kalk inom den gamla fullfärdig, den yngre och mindre kalken med sitt primärseptum starkt utveckladt. Detta tillväxtsätt får ej förblandas med knopp- ning och förorsakas deraf att polypen, till följd af någon omstän- dighet, minskats i omfång och följaktligen bildat en ny, mindre korall omkring sig. Den mindre kalken bibehåller vanligen samma kontur som den stora. Att det i sjelfva verket är samma individ, som fortsätter under ny kalkform, och icke ett egen- domligt knoppningssätt, såsom af mången antagits, framgår deraf, att operklet visar sig stundom, tafl. II fig. 12, hafva under- gått samma förminskning, hvilken efter allt utseende måste hafva varit mycket hastig. I anförde figur är ytan af ett mindre lock, som passar till en liten korall, vuxet på ytan af ett större operkulum. MinaAsEWiTtCH har i »Korallen der Nattheimer-Schichten» kal- lat denna företeelse i tillväxten för »Verjungerungsprocesse»>, men snarare skulle den ha ett namn, som häntyder på mot- satsen (Veralterungsprocesse), enär den inträder först mot slu- tet af korallens lif och uppenbarar sig i ett fortgående för- minskande af omfånget af hvarje nybildad kalk, således en tydlig hänvisning till krafternas aftagande. Till slut återstår hos de flesta, der denna företeelse visar sig, ett obetydligt, från alla sidor kringvuxet rum, liksom om koralldjuret lefvande begraft sig inom sitt skal. S Knoppning. Det finnes en annan företeelse inom kalken, som förtjenar all uppmärksamhet. Tafl. II fig. 1—3. I vink- larne mellan kalkens båda väggar ser man spår af unga knop- par nästan hos hvar enda korall, ehuru de sällan växa ut och åstadkomma större, sammansatta korallmassor. Knopparne ut- skjuta vanligtvis endast i nämnda vinklar, men de kunna äf- ven uppstå från kalkens djupaste delar 1 närheten af septal- gropen. Det första tecknet till en begynnande knopp består i en mycket liten fördjupning, lik ett nålstyng i en mjuk massa. Omkring denna lilla fördjupning uppväxa nu murar och ett ytterst litet trattformigt ting uppkommer och detta är den unga korallen. Den bildar en fullkomlig cylinder med kretsformig genomskärning. Innanväggarne äro fullkomligt jemna och släta. Efter hand förlänges han och böjer sig så småningom mot en af moderkorallens sidoväggar, hvarigenom, vid mötespunkten, en plattad yta uppstår, blir den s. k. botten- sidan och det första septum, det, som med allt skäl kallas 36 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. primärseptum, hvilket länge är ensamt, bildas på midten af bottensidan, tafl. II fig. 3. Längre ned vid beskrifningen af den inre strukturen återkommer jag till några egendomliga företeelser, under hvilka knopparne länge fortfara att växa. — Sammansatta större polypstockar af denna art äro på det hela taget sällsynta. Den i fig. 18 tafl. II afbildade består af tre generationer koraller sedda från bottensidan, det öfriga ligger inbäddadt i bergarten. Korallernas längd uppgår 1 första gene- rationen. till 24 millim., 1: den andra. till 28 milm. Iden) tredje till 18 millim. En sådan koloni tyckes hafva utbredt sig mest åt sidan. En senare erhållen koloni är ett verkligt stamträd af sju generationer med en totallängd af 20 centi- meter. Operklet På yttre sidan, tafl. II fig. 5, 7—9, 11, ser man concentriska tillväxtlinier, de yttre af samma, till hälften ellip- tiska form £om sjelfva operklet, de inre med mera afrundade hörn och den innersta nucleus alldeles kretsformig, liksom kalkmynningen på de minsta exemplaren. Operklet är van- ligtvis tunnt, men i somliga fall uppnår det en ansenlig tjock- lek, såsom synes af fig. 7, 8, 9, hos hvilka det finnes ett slags triangulär area, längs med nedre kanten och nucleus utskjuter i en trubbig spets. Såsom ofvan nämndes, förekomma exem- plar med ett nytt och mindre operculum bildadt på insidan af ett större, samt mera afpassadt för kalkens minskade om- fång. På inre ytan liknar operklet mycket nära det hos Rh. gotlandicum. Ett stort midtelseptum förefinnes, jemförelsevis längre och bredare än hos denna. De detta närmast omslu- tande sidosepterna äro här ej så tydligt skilda, utan liksom sammansmälta med midtelseptum till ett helt. Endast i ett sådant, som 1 fig. 13 tafl. V, ligga de septer, hvilka omsluta den ovala låsgropen, skilda från midtelseptum. Fig. 10 tad. II gifver en bild af operklet, sådant det vanligen visar sig. Tretton eller fjorton septer på ömse sidor om det mellersta böja sig med sina från låskanten vända ändar regelbundet åt sidorna, de yttersta mot hörnena liggande mest; de äro platta, med endast svag ås. LDLängsmed låskanten går en slät list, hvilken icke af septaländarne betäckas. Denna inre yta är nå- got concav, i det att de öfre kanterna böja sig öfver emot den- samma. Det är förvånande, att då dessa operkler äro ytterst allmänna och hittas i hundradetal, endast ett exemplar funnits med locket påsittande. Tafl. V, fig. 14. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. '7. N:O 4. IH Inre strukturen. I ett längdsnitt, som går parallelt med primärseptum och septalgropen, är den ansenliga tjockleken af bottensidan genast 1 ögonen fallande, tafl. IV fig. 5, 6. Den utgör nära tredjedelen af hela genomskärningen. Den är tät. gråaktig, samt snedt streckad af utåt och nedåt böjda, smala linier. Nära korallens spets, tafl. II fig. 15, 16, äro murarne ännu tjockare och innerst ser man endast ett smalt rör, som genom golf är afdeladt i kammare, hvilka mycket erinra om dem, man finner hos Orthoceratiterna. Något högre upp äro väggarne smalare och tabulabildningen rikare, bruten i tunna, vidt skilda bläddror. som sänka sig mot korallens midtelaxel och sålunda bilda en slags tratt. Inbäddade i denna blåsiga massa ligga 1 närheten af ytterväggarne åtskilliga vid första påseendet egendomliga, gåtlika rör. På tafl. II, fig. 14 är framställdt ett längdsnitt tätt vid bottensidan och parallelt med denna. Öfverst har den täta väggen ej blifvit genomslipad och i midten går det mörkare förskde primärseptum som ett compact, odeladt band, hvilket äfven fortsätter nedåt, der den bläddriga massan ensam synes. På venstra sidan kan man räkna tillsamman fem särskilda rör och på den högra tre, lätt urskiljbara i massan genom sin egen tabulabildning. TI fig. 17 på samma tafla se vi äfven ett längdsnitt parallelt med nyssnämnde, men taget längre in, ungefär midt emellan botten- och uppsidan. På venstra sidan synas åtminstone två rör, i fall man antar, att det mellersta endast är en fortsättning af det öfversta och på högra sidan ser man endast ett rör, men detta liksom det motsvarande på andra sidan, ovanligt långt. Dessa rör genomborra korallens cystiphyllartade massa likt borrören af en mask. Hos en korall af 19 millim. längd nå de 11 millim., med en bredd af omkring 0.7 millim. De äro afdelade i kammare genom tvärsittande och nedåt bågiga ta- bule och likna sålunda fullkomligt i genomskärning stolon- rören. Hvad dessa inre rör i sjelfva verket äro, derom upp- lyser oss ett preparat, sådant som det på tafl. IV fig. 5 af- bildade, taget på samma sätt som det senast anförda, men sedt i större förstoring. Nederst till höger går ett sådant rör med glesa golf till en början rakt upp genom korallens massa, bö- jer sig så åt utsidan, derefter, bibehållande alltjemt samma vidd, At upp, till dess det i bottnen af korallens kalk vidgar sig bägarformigt och fylles med mägtigare bildningar. Ett sådant rör visar sig derigenom vara en knopp eller början till 38 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. en knopp, som begynt redan tidigt nere 1 korallens initial- stadium, och vuxit oberoende i jemna steg med denna, utan att kunna komma i tillfälle att uppträda i kalken såsom knopp, fullt utbildad, förr än på ett senare stadium af moderkorallens tillvaro. Såväl af denna knopp, som af en liknande men ej så lång på motsatta sidan, är det tydligt, att rören i det inre verkligen bero af knoppande individer, enär man här kan ådagalägga sambandet mellan knopparnes i moderkorallens kalk fria kalkar och de smala rören, deras fortsättning långt ner i massan. Af ett sådant preparat som i fig. 14 tafl. II finner man, att flere af desse rörlika knoppar aldrig nått full utveck- ling, utan blifvit liksom förqväfda i moderpolypens massa. Ty vore det ej så, är det oförklarligt, att så många knopprör sy- nas i det inre af korallen, utan att i lika stort antal visa sig i kalkens botten. Sex knoppar i en korallkalk, tafl. II fig. 2, tre på hvar sida, är det högsta man får se. Ett tvärsnitt, tafl. II fig. 13, visar bläddrorne i tjockare eller tunnare genomskärning allt efter som de slipats mer eller mindre snedt. Svaga spår af septalstrimmor vid bottensidans kant framkomma, om snittet gått något snedt. Inne i massan synas knopparnas rör, såsom små skilda, kretsformiga öppnin- gar, omgifna af sin egen tjocka vägg. På bottensidans ytter- vägg sitta trenne stolonrör i genomskärning, två elliptiska och ett kretsformigt. Bläddrorna och golfven äro ofta betäckta med kristaller af kalkspat, bildade genom sekundär infiltration och dessutom smärre, spetsiga kristaller af ett mörkare mineral Förekomst. Denna art förefinnes i största ymnighet i när- heten af samma ställe, der Rh. gotlandicum först upptäcktes, nemligen öster om Lau kyrka, men på en högre nivå. Rh. gotlandicum förekommer egentligen lägre ned, fast några exem- plar äfven funnits här. Från denna art skiljer sig Rh. elon- gatum genom sin starkt utpräglade knoppbildning, genom an- ordningen och utseendet af septerna på operklet, samt genom den stora utvecklingen af bottensidans vägg. ; 6. Rhizophyllum attenuatum LYON. Tafl. III, fig. 17. 1879 Calceola attenuata V. W. LYON, Description of three new Spe- cies of Calceolida, Proc. N. Sc. Philadelphia p. 44. Korallen är sammansatt, bestående af långa, smala, mask- formigt krökta polypieriter, af hvilka somliga uppnå en längd BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND. 7. N:O 4. AN) af 60 millim., med en bredd vid öfversta kalkranden af endast 7 millim. Somliga måste, att dömma af styckena, hafva varit ännu längre. Hörnen mellan botten- och uppsidan äro så mycket afrundade, att korallens genomskärning stundom när- mar sig kretsformen. Genom de vanliga afsnörningarne och bildandet af ny kalk inom den gamla, uppstår det, som LYON 1. ec. tyckes; förblanda med knoppning, när han omtalar, att »within the calice of a specimen stands another speci- men, which does not attain the same length but nearly fills the calice of the older, being attached to its bottom.» Bot- tensidans midtelvalk är svagt upphöjd, men för öfrigt kunna inga längdvalkar urskiljas. Korallerna äro mycket afspetsade mot sin initialbas, men vidgas snart och bibehålla samma vidd nära nog under hela sin längd. Från sidohörnen ut- skjuta i en spetsig vinkel uppåt stolonrör, hvilka antingen sammanbinda närliggande polypieriter eller ock sjelfva utveckla sig till fullständiga polypieriter, utan att de derföre förlora sambandet med moderpolypen. Tafl. III fig. 17. Kalken har formen af en halfellips eller halfcirkel samt är grund. Ett smalt septum sitter på bottensidan. Alla exem- plaren äro kiselvandlade och så illa bibehållna, att man ej kan skönja några andra septer. Bläddror intaga för öfrigt bottnen af kalken. Inre strukturen utgöres helt och hållet af bläddror och lameller, som äro hvälfda öfver hvarandra i flera lager. Ingen calycinalknoppning synes förekomma. Operklet är på insidan försedt med ett stort midtelseptum, hvilket såsom hos de andra arterna af detta slägte slutar innan det uppnår låskanten och skiljes från denna genom en grund grop, som på sidorna kantas af mindre septer af andra ord- ningen. Flera detaljer gör det dåliga skick, i hvilket arten bibehållits, omöjligt utfinna. Den förekommer enligt mr LYON, som haft den stora god- heten skicka Riksmuseum exemplar, i bäddar af lera och kalk- sten, tillhörande Niagara-perioden, en engelsk mil öster om Louisville i Kentucky, på norra sidan af Beargrass Creek. Denna genom sitt knoppningssätt märkvärdiga art står närmast till den föregående, från hvilken den, utom i detta afseende skiljer sig genom sin afvikande yttre form, genom sin tunnare och mera hvälfda bottensida, sin mera cystiphyl- lika kalk. 40 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Till slägtet Rhizophyllum hafva följande tvenne former äfven blifvit räknade. 1. Rh. interpunctatum DE KONINcK i Fossiles paléozoiques de la Nouvelle-Galles du Sud, Vol. 1, p. 61, tafl. 1, fig. 14— 14 b. Till detta slägte förer DE KONINCK ett fossil, som här- stammar från ett ockrafärgadt lerlager i Rock-Flat-Creek i N. S. Wales, hvilket till sin ålder otvifvelaktigt är öfversiluriskt. Men att dömma af figurerna, isynnerhet f. 14 b, föreligger här en snedtryckt kärna af någon Orthisart med ventralskalets area stor och triangulär och deltidiet bredt, snarare än något annat, men det torde emellertid behöfvas fullständigare mate- rial, än nu finnes, för rätta tolkningen af denna form. 2. Rhizophyllum ? groninganum MARTIN: »Niederländische und Nordwestdeutsche Sedimentärgeschiebe (Leiden 1878)» p. 95, Tafl. III f. 4, 4 a. Författaren sjelf har med tvekan hänfört sin art till detta slägte. På förekomsten af »rötter» får ju icke läggas för stor vigt, då sådana dels saknas hos åtskilliga Rhizophyller, dels äfven förefinnas hos många andra slägten. Hvad MARTIN'S fossil egentligen är, blir svårt att af- göra så länge icke något af det inre eller något operculum funnits. Närmast erinrar den nu om någon sådan form som Areopoma, eller Polyorophe. Möjligen hör äfven till detta slägte en Calceola plicata ConraD, Rep. Geol. Survey of N. York 1840 p. 207. Den kommer från de lägre Ludlowlagren i Shoharie och allt hvad man för närvarande vet om henne, innefattas i följande ord 1. ce: »Shell longitudinally striated: plicated towards the aper- ture, the margin of which is waved.» I Report Geol. Survey of Newyork 1841 upptager CoN- RAD p. 150 en »Calceola indenta» bland »univalves»> i »Middle Series» af Silur, utan att beskrifva eller vidare återkomma till densamma. Gen. Platyphyllum LinpstrRöm 1882. Obersilurische Korallen von ”Tshau-Tién i RICHTHOFENS China, Bd. IV p. 68. Korallen enkel, calceolalik eller såsom hos föregående slägte med en platt bottensida. Knoppning obekant. Kalken till omkrets elliptisk. Ett stort primärseptum med motsvarande djup septalgrop. I det inre tättsittande, långsträckta lameller eller bläddror, med lika långt utdragna tomrum emellan sig. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 41 Den inre strukturen är följaktligen nästan densamma som hos Rhizophyllum och Goniophyllum och alldeles olika med det solida, af tätt på hvarandra liggande lager sammansatta poly- pariet hos Calceola. Från Rhizophyllum skiljer sig slägtet genom sina starkt utvecklade septer, som nå in till korallens midt, och från Goniophyllum genom sin form, som häntyder på endast ett operculum. Ett sådant är visserligen icke ännu funnet, men septernas utseende, kalkens och polypariets form häntyda tillräckligt på att ett sådant verkligen förekommit. Endast en art är för närvarande känd. Platyphyllum sinense LINDSTRÖM. 1882 Beskrifven och afbildad i RICHTHOFENS China, Bd IV p. 68 PLV ES i9 Yttre form. Denna, den jättelikaste bland alla nu kända operkelbärande koraller, har en något oregelbunden calceolalik form. Det största exemplaret är snedt och missbildadt genom ofta inträffade förträngningar under tillväxten, hvadan det isyn- nerhet på bottensidan har närmast under kalken tre terassformiga afsatser. Bottensidans midtellinie utmärkes genom den van- liga, af tre upphöjda veck sammansatta längdvalken. För öf- rigt äro der, liksom på uppsidan, öfverallt trådfina längdrynkor att finna. Antydningar till stolonrör synas på ett af de minsta exemplaren. Kalken bildar en halfellips och är mycket grund. Det största exemplarets kalk är mycket fylld med bergart, samt dessutom förvittrad, så att man ej kan se något af septer eller annat. Genom ett tvärsnitt af ett annat exemplar kan man skaffa sig föreställning derom. Septerna äro tydligast, der de utstråla från bottenväggen. De sträcka sig långt in, förenas med hvarandra genom tvärväggar i loculi. De som utgå från uppsidan, äro så sammanblandade med hvarandra och cy- sterna, att man svårligen kan utreda deras antal och form. Den stora, aflånga, inåt elliptiskt utvidgade, utåt spetsigt af- slutande septalgropen sitter nästan midt emot primärseptum. Hos ett mycket litet, på en Alveolites fastvuxet exemplar af 7 millim. i längd och 9 millim. i bredd, synes bottensidans septer bättre. Uppsidan är till största delen bortsprängd och på midten af bottensidan, utefter hela dess längd böjer sig primärseptum, och parallelt dermed gå på ena sidan tre septer 42 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. af 2 millim. längd, på den andra sidan sex mindre septer. Dessa äro rynkiga på tvären af inskärningar samt knottriga. Nedanför sidosepterna är ytan ojemnt upphöjd af åtskilliga små svaga bläddror och i den söndriga sidokanten synes det inres cystiphyllstruktur igenom. I ett längdsnitt af ett större exem- plar visa sig långsträckta, smala, nedåt riktade tabulabläddror, det hela mycket likt det, som förekommer hos Goniophyllum och öfrige. Dimensionerna hos det största exemplaret äro: längd 130 mm., bredd, störst i midten, 62 mm., tjocklek 25 mm., kalkens längsta genomsnitt 57 mm., kortaste 20 mm. De mycket unga exemplar, som derjemte finnas, sitta fastvuxna på en stor koloni! af Alveolites suborbicularis GOoLpF. Det minsta af dessa är 8 mm. långt och vid öfversta kalkranden 5 mm. bredt. Det är bredt koniskt och vidgar sig hastigt från den tråd- smala initialspetsen. Endast primärseptum är förhanden, ytan för öfrigt glatt. Dessa små exemplars likhet med en Gonio- phyllum af samma storlek är påfallande. Att denna art verkligen egt ett operculum och att ett sådant en gång skall hittas är tydligt deraf, att den så nära öfverensstämmer med Goniophyllum till inre struktur, äfven- som ungdomsformernas hela septal- och bottenväggsbildning häntyda på att ett sådant en gång burits af dem. Dertill kommer kalkens form. Baron FERDIN. VON RICHTHOFEN fann denna art under sina mångåriga resor 1 China 1 ett lager af Silurområdet vid Tshau- Tién, !) hvilket motsvarar engelska Wenlock kalkstenen och för- varas originalen jemte öfriga koraller från samma trakt i Uni- versitetsmuseets i Berlin Mineraliecabinett. Gen. Goniophyllum Epbw. & HaimeE 1851. Polypiers fossiles des terrains paléozoiques p. 404. Korallen enkel eller sammansatt genom calicinal knopp- ning, pyramidalisk, bildad af fyra, plana, triangelformiga sidor. Sidohörnen med en mer eller mindre grund ränna. Stolonrör utgå från bottensidans hörn och yta. Utom det tidigast bil- dade skifformiga, upptill trubbigt afskurna primärseptum på bottenväggen, finnas tre, sedan tillkomna, större septer, ett på 1) RICHTHOFEN China Bd II p. 597—598. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 43 midten af hvarje af de tre öfriga väggarne, uppsidans minst och sittande nedsänkt i den rännformiga septalgropen. Sido- septerna med sina öfre ändar utvidgade till skifformiga hakar. Öfverallt i loculi synapticulaartadt dissepiment. Tabule starkt utvecklade, störande septalbildningen, med täta, hvälfda lamel- ler liksom hos Cystiphyllerna. Operkelapparaten sammansatt af fyra valvler, hvaraf bottensidans och uppsidans, trapezoi- dala, bilda ett par, samt venster och högersidans, triangelformiga, ett andra par. Bottensidans lock, det största och troligen det äldsta, är det enda, som är fullkomligt homologt med Cal- ceola och Rhizophyllarternas operculum. Den egendomlig- heten har egt rum med denna operkelapparat, att en eller flere af valvlerna tidvis fällts och att nya valvler bildats i stället. MILNE EDWARDS antager l. c. fyra septalgropar, i det han anser de fyra vinklarne mellan kalkens fyra väggar såsom så- dana. Men i sjelfva verket finnes lika litet hos denna, som hos den af honom dermed jemförda Omphyma mera än en septalgrop, belägen såsom hos de flesta öfriga rugoser på upp- sidans midtellinie, midt emot primärseptum. Tvenne arter äro kända: 1 Gon. pyramidale His. med svag knoppbildning, bred pyra- midalisk form. 2 Gon. Fletcheri EDW. HAIME med ymnig knoppbildning, lång- sträckt, smal pyramid. 1. Goniophyllum pyramidale HISINGER. Tafl. I fig. 1—6, tafl. V fig. 1; Bittan. WIR ö, lo—-1L9, tat VICE SV, Tala VII fl 5, van. 1729 Fungite, medie magnitudinis, tetragoni Gothlandici, quorum pileoli orificium vel quadratum vid. fig. a, vel rhomboidale, fig. b., pediculus autem brevis et exiguus existit. M. vOoN BROoOMELL Lithographie Svecane&e continuatio. Specimen II, Caput secundum p. 446 i Acta Litt. Svec. 1729. Figurer af den första mutationen från Wisby mer- gellager. 1740 Samma diagnos och figurer i BRoOMELLS Mineralogia et Lithogra- phia Svecana. Sthm et Lipz. p. 69. — Det är anmärk- ningsvärdt, att LINNÉ icke på något enda ställe af de många, der han omtalar korallerna, anför något om denna så karak- teristiska form. Att den ej var främmande för honom och att han väl insåg hennes frändskap med OCalceola, visar sig deraf, att han i sin samling, den, som ännu 1861 fanns i 44 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Linnean Society's ego i Burlington House i London, upp- klistrat ett ex. af Goniophyllum jemte tvenne exemplar af Calceola sandalina. i 1829 Turbinolia turbinata var. pyramidalis HISINGER, Tableau des pétrif. de Suede Ed. 1 p. 22. 1831 — — ID. Anteckningar, Hft. 5, pl. VII fig. 5 PESL2AGS 1831 Turbinolia pyramidalis Ivo. Tableau ed 2, p. 26. 1838 = — Ip. Lethea ps 101, tabl l28ENn2s 1842 Calceola pyramidalis GIRARD, Leonh. & Bronn Jahrb. för Miner- 1842 p. 232, fig. a, b, c af mutatio prima, såsom bra- chiopod. 1846 Petraia quadrata Mac Covr, Synopsis Sil. Fossils of Ireland p. 617 pls fär =mutatioli. 1848 Calceola pyramidalis BRoNN, Nomenclator p. 202. 1851 Goniophyllum pyramidale MIiLNE EDWARDS & HAIME, Polypiers fössilest pa 041 plE20fo AAA 1854 — k = Morris, Catalogue British Fossils, Ed. 2 PID 1855 — = MINE EpDw. & H., British fossil Corals ps LIXSIX och sp: 2905 1860 — — TIDA GEL ONG. Cor: TI Pap Ode 1861 — = FROMENTEL, Introd. å l'étude des Poly- piers Fossiles p, 293. 1865 — — LINDSTRÖM, Öfvers. Vet. Ak. Förhandl. PA 20300 1866 — — -.. DaAVIDSON, Geol. Magaz. p. 283. 1866 — — Ip. Monogr. Brit. Silur. Brachiopoda pl. NÅTT Luen Ze 1866 — — - Hoir, Geol. Magaz. p. 431. 1867 o— — DUNCAN i Siluria, 4 Ed. p. 510. 1876 — — . FERD. ROoEMER. Leth&ea Geognostica, Artlas bat k0, Borsta 1876 — — HaAECKEL, Arabische Korallen, fig. 6, Pp. 10, en skematisk och idealiserad figur. 1879 Cyathophyllum tetragonum, QUENSTEDT, Handbuch der Petrefak- tenkunde 1:e Abtheil. 6:er Bd p. 407, tafl. 156, £. 82—85, icke 86. Yttre form. Arten förekommer i tre olika former, af skild geologisk ålder och torde derföre dessa böra beskrifvas sär- skildt i den följd de uppträda. 1. Forma primigena, tafl. I fig. 2,3, ligger i spillrorna af en röd, merglig kalksten, som uppkastas på stranden norr om Wisby, samt efter all sannolikhet är liggande under mergelskiffern. Jemte sådana koraller som Arachnophyllum diffluens M'Cor, Syringophyllum organum etc. hafva fem exemplar hittats i denna stenart, af dem ett med alla fyra operkelvalvlerna på sin plats. BIHANG TILL K. SV. VET.AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 45 Denna form är låg och nedtryckt, den är mera regelbundet pyramidalisk än de följande, så att olikheten 1 storlek mellan sidorna ej är så betydande, som hos dem. Inga stolonrör fin- nas, ej heller kan man märka, att korallen någonsin varit fästad med sin spets. Rännorna i hörnen äro mycket tydliga. Dimen- sionerna hos tre exemplar äro: A höjd 10 mm., bottenytans bredd 14 mm., längsta diagon. 15 mm. B » 20 » EN » » 20013 C » 10-35 » RNE 1 fe » » 20053 2. Mutatio prima. Förekommeri den äldsta mergelskiffern vid Wisby efter hela kusten till Hallshuk i norr och till Ygne i söder. Denna, som är afbildad hos M. EDWARDS och HAIME Polyp. foss. terr. paléoz. pl. 2 fig. 4, är äfven kort, undersätsig, hastigt tilltagande i bredd från den låga pyramidala initialspet- sen, hvilken ligger mycket på sidan om och utanför uppsidans kant, så att hela korallen är af en mycket krökt och sned form. Ofta förekomma koraller, som äro i hög grad korta och utplat- tade. Stolonrören äro fåtaliga, endast med otydliga spår vid spet- sen. Bottensidan är störst, mer än dubbelt så stor som uppsidan och kalkbrädden är följaktligen högre vid bottensidan. I den trapezoidala figur, som bildas af kalkens mynning, är botten- sidan längst, närmast denna, högra och venstra sidan, samt uppsidan kortast. Dimensioner af två exemplar: A 24 mm. hög, 33 mm. i bottensidans bredd, 40 mm. längsta diagon. Br» Sc AGA NNE » » 33 » » » 3. Mutatio secunda. Förekommer i lagret näst ofvanför det föregående, och hvilket består af kalksten vexlande med mergelband, samt sträcker sig längs efter hela vestra och nord- vestra stranden från Ygne fiskläge i söder till Hallshuk i norr. Den är der mycket talrikare än någon af de föregående i de- ras lager. Formen förlängdt pyramidalisk, endast helt obe- tydligt krökt vid spetsen, hvarifrån den vuxit rakt uppåt. Följaktligen äro kalkens olika sidor nästan jemnhöga vid kalk- mynningen och uppsidans kant endast obetydligt lägre. De hos detta slägte egendomliga rännorna, som gå i hörnen af korallens utsida, stå i anseende till sitt djup i ett visst förhål- lande till tillväxtsättet. Ju mera böjd korallen är, desto dju- pare äro rännorna, och ju 1iakare korallen, desto .grundare äro desamma och stundom omärkbara. Denna mutation är rikligare försedd med stolonrör på bottensidan, hvilka sällan fortsätta längre upp på väggen. Utom den vanliga fyrsidiga formen 46 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. förekomma afvikelser, i det några exemplar funnits med fem sidor, hvilka uppstått på det viset att bottensidan liksom bru- tit sig i två, en bred och den andra smal. Ett exemplar be- står af endast tre sidor, men hörnen äro så stora och utplat- tade, att de likna smala sidor och det hela förefaller sexsidigt. Detta exemplar är afbildadt i Öfversigt Vet. Akad. Förhandl. 1865 tafl. 30 fig. 3. Det största kända exemplaret är 63 mill. långt, kalkens bredd vid botteneidan 36 mm., största diagona- len inom den nästan rätvinkliga kalken 44 mm. Ett annat exemplar är 67 m.m. långt, men endast 27 m.m. bredast och största diagonalen 35 m.m. Det är sällsynt att finna så stora exemplar. Vanliga storleken är ungefär längd 31 m.m., bredd 26 m.m., diagonalen 30 m.m. För jemförelse af storleksför- hållandena mellan båda mutationerna må här sammanställas de media, som erhållits för hvardera efter mätning af 30 exemplar af båda: Höjd. Bredd. Diagonal. Mutat: prim. 7 m.mn., 25 0m.m., omm Mutat. see. 31 m.m., 24 m-m., 30 m.m. Sidoytorna äro på längden strimmiga af de smala ryn- korna. Den stora midtelvalken på bottensidan är ej så tydlig och kan knappast skiljas från de andra rynkorna och stundom ser man på dess plats en grund ränna, som går på längden. Tafl. V fig. 1. Ytterst fina tvärlinier gå öfver ytan, obero- ende af de gröfre, oregelbundnare tillväxtlinierna. De äro när- mast att förlikna vid de ornamentlinier, som pryda ytan af så många snäckskal och finnas äfven hos flera andra koraller. Stolonrören. ”Tafl. VII fig.17. Dessa bestå af en ganska stark yttervägg och sjelfva det inre röret är såsom hos de andra af- deladt genom golflika, smala, tvärlameller. De förefinnas isyn- nerhet på bottensidans sidokanter, men äfven och i synnerhet hos yngre exemplar på sidans midt och fortfara egentligen så länge som korallen ligger fästad, men äfven något längre. De gå vanligen till en tredjedel af totalhöjden, sällan så långt, som till halfva höjden. På insidan af bottenväggen i kalken ser man de öppningar, med hvilka de mynnat in. Der de finnas i mängd, sitta de i grupper. Kalkens inre. Kalken bildas af fyra triangulära väggar, hvilka i bottnen mötas med sina spetsar. Till sitt djup är den mycket vexlande, dock så att den är mycket grundare hos mutatio prima än hos mutatio secunda, hos hvilken finnes BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 47 exempel på 20 m.m.:s djup mot korallens totallängd af 25 m.m. Då MILNSE EDWARDS Ål. c. talar om fyra septalgropar, uppfattar han såsom sådana de fyra vinklarne der väggarne mötas; men det finnes inom kalken endast en septalgrop på uppsidans inre vägg, djupast i bottnen och förlängande sig som en smal ränna till uppsidans midt, der den omsluter det svagt utvecklade” midtelseptum. Visserligen finnas fyra större septer, ett på midten af hvarje vägg, mera i ögonen fallande genom sitt läge än sin storlek. Den figur, som HzcKEL gifver i sina »Arabische Korallen» 1. c., är dock mycket idealiserad. Hos intet af de tal- rika exemplar, som undersökts finnas så starkt utpreglade septer. En med verkligheten mera öfverensstämmande bild är lemnad på tafl. VII fig. 8. Hvad först bottensidans septer beträffar, så är dess midtersta eller primärseptum störst af alla i kalken. Stundom ser det ut, som skulle der vara en förening af eller utvidgning af flere i midten liggande septer, såsom hos Cal- ceola, hvaribland äfven det egentliga primärseptum. Dess form är ganska egendomlig, skifformig, bredast mot kalkbrädden, men med öfre kanten snedt afskuren eller utbugtad i en svag, inåt gående båge, som i en trubbig vinkel möter den längre nedåtgående sidokanten, tafl. VIT fig. 12. På den öfre kanten sitta små knottror liksom på de andra septerna, och dess nedre del intages af en elliptiskt förlängd insänkning med skroflig bot- ten och tillspetsade ändar, tafl. VII fig. 20, fullkomligt homolog med en motsvarande ränna hos uppsidans midtelseptum, äfven- som hos Calceola (»cardinalgropen») och Rhizophyllum. Bety- delsen af denna form finner sin förklaring i det sätt, hvarpå, såsom nedan beskrifves, operkelvalvelns stora septum artikule- rar mot detta. Allt efter korallens storlek omgifves detta septum på ömse sidor af 14 till 16 smala septer, ordnade i par. Om man i ett väl bibehållet exemplar följer septalstrålarne från bott- nen, ser man, att de äro fåtaliga till en början, men ungefär på midten af kalkens vägg klyfva sig i tvenne, af hvilka den ena nästan oförändrad löper ut mot kalkens kant och den an- dra mot samma kant vidgar sig till en vinklig, hakformig skifva (tafl. VII fig. 14), som står ställd snedt inåt mot mid- telseptum i en vinkel, hvilken är spetsigare i mån af afståndet från midtelseptum. De triangulära skifvorna äro svagt utskurna på sin öfversta kant och den undre sänker sig snedt mot sep- tum nedunder. Öfre kanten är ofta småknottrig och oregel- bundet uppsvälld. De nedanför liggande septernas ås är nag- 48 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. gad och oregelbundet inskuren, eller belagd med små runda vårtor. Loculi äro mycket smala och grunda och i dem in- skjuta temligen regelbundet septernas sidotaggar på bestämda afstånd, lemnande en svag fördjupning mellan sig, hvilken på vittrade exemplar ser ut som ett punktlikt hål. Likheten med de föregående slägtena är stor genom de punktrader, som då i loculi visa sig; tafl. VIII fig. 4. De tre öfriga sidornas mid- telsepter äro alla mycket mindre än bottensidans, skjuta hvar- ken så långt fram eller upp som detta, utan äro nedsänkta i en ränna nedanför sidosepternas öfversta kammar. Högra och venstra sidans midtelsepter likna hvarandra fullkomligt till form och storlek, de framskjuta svagt, äro smala skifvor och svagt utbugtade i sin öfre kant; tafl. VII fig. 13. Uppsidans midtelseptum, tafl. VII fig. 18, ligger i en ränna, som är dju- pare än någon annan och nedåt omedelbart fortsätter sig i septalgropen. Detta septum, som stundom är dubbelt så stort som sidornas och ungefär hälften så stort som bottenseptum, har sin nedersta del smal och fin, och toppen, som ligger nå- got under de omgifvande septernas kammar, är långdraget elliptisk och 1 midten försedd med en grund längdränna. För öfrigt varierar denna och sidornas så mycket, att knappast tvenne exemplar ha dem fullkomligt lika. Angående septernas uppkomst och tillväxt kunna några upp- lysningar hemtas af mycket små exemplar och genom slipning af spetsarne på större (tafl. VII, fig. 9—11). Exemplar af 5 millim:s längd och 4 millim. i bredd vid kalkmynningen (tad. VII, fig. 9) ligga utefter hela sin längd fastvuxna med botten- sidan på sitt underlag, calceolalika till formen; öfre sidan på det afbildade exemplaret är delvis bortsprängd. På inre bot- tenväggens midt framskjuter det upptill tjockare, mot kalkens djup afsmalnande primärseptum omgifvet af tre till fyra smala septer, som bestå af småknölar, tvärt öfver hvilka gå sju tvär- rynkor. På uppsidans innervägg synes ej något septum, ej heller på sidorna. Ett annat exemplar af 6 millim:s längd och 3 millim. i bredd vid kalken, tafl. VII, fig. 10, har på botten- sidan ett primärseptum omgifvet af trenne mindre på ömse sidor och på uppsidan, som är lägre, tre små, lika stora septer i sin midt. Ett tredje exemplar, 7 millim. långt och 6 millim. i största bredden, tafl. VII, fig. 11, har på uppsidans innervägg ett starkt septum, hvilket är mycket kort, liksom nyss påbör- jadt, som en liten tand i närheten af kalkens kant. Vid längd- BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 4. 49 slipningar af öfre sidan på ett mindre exemplar, 19 mm. långt, hos hvilket förvandlingen af de äldsta polypariedelarne ej har gått så långt som hos de äldre, visar sig mot spetsen på ofvansidan intet primärseptum och endast några glesa golf. I den fina yttersta initialspetsen af knappast 1 millim:s bredd, finnes intet tecken till septer. I ett 20 millim. långt exemplar, som är särdeles tydligt ända ned till bottnen, gå visserligen fyra stora midtelsepter, men af dessa nå endast bottensidans till djupet, höger- och venstersidans nå ett litet stycke nedanför halfva väggen och uppsidans hinner endast halfvägs af dessa senares längd. Sidosepterra hos dessa små exemplar bestå af knöliga skleriter, mer eller mindre aflägsna från hvarandra, så att deras tillvaro endast ses af septalåsens knottrighet. Af hvad nu blifvit anfördt, torde tillräckligt tydligt framgå: 1) att polypariet till en början saknar septa, 2) att bottensidans septum är det först bildade och länge det enda, samt med allt skäl, både efter förhållandet hos denna art och många andra, kan kallas primärseptum, 3) att höger- och venstersidans midtelsepter dernäst bildas, 4) att uppsidans kommer senast, och 5) att bottensidans sidosepter förefinnas redan innan de andra sidornas midtelsepter uppträdt. Åsigten om fyra primära sep- ter hos rugoserna är således icke hållbar, lika litet som fyra framstående septer förefinnas såsom en allmän regel. Endast hos Goniophyllum och Stauria är det fallet. Utom af septalstrålarne täckes kalkbottnen, under dessa, af de bläddror, som uppskjuta på ytan och bilda en stor del af «hela den inre massan. På ett oregelbundet vis genombrytas septerna och störas i sitt sammanhang med djupare liggande delar genom dessa bläddror, hvilka ofta misstagits för dissepi- ment, men icke äro det, emedan de vanligen sträcka sig oregel- bundet öfver flera septer och dessas loculi, då deremot verk- ligt dissepiment är inskränkt mellan tvenne septer, 1 dessas loculus. Hos slägten såsom de Cystiphyllartade, äro septerna nemligen ofullkomligare, bilda icke oafbrutna skifvor, som fort- sätta nedåt genom hela polypariet, utan äro nybildade på den bottenaflagring (= golf), hvilken basalmembranen tid efter annan afsöndrar. Derigenom att denna membran icke bildar hvarje nytt lager omedelbart på det närmast underliggande, utan har veckat och böjt sig i oregelbundna bågar ofvan detta, uppstå tomrum eller blåsor mellan de bläddror, som sammansätta tvenne närliggande lager, och det är på ytan af dessa som 4 Fr «+ S és 30 LINDSTROM, OPEKKELBARANDE KORALLER. septalstrålarna uppkomma. Hos Calceola har denna anförda ojemnhet och oregelbundenhet i bottenmembranens aflagringar öfvervunnits och hon visar tätt liggande, tunna lameller, samt endast då och då en efterdyning af det gamla tillvextsättet i de glesa, mycket aflägset liggande toma mellanrum, hvarpå KUNTH IS ens SURG fig. 9 anfört exempel Knoppning. Större grupper bildade genom knoppning ha hittills ej funnits. I några enstaka fall ser man på kalkens brädd knoppande småindivider. På ett exemplar utknoppa på bottensidans, högersidans och uppsidans vägg åtta små koraller. Inre struktur. Till följd af de många vexlingarna i ko- rallens tillvextsätt komma snitt tagna i alldeles samma rikt- ning hos olika exemplar att bli mycket skiljaktiga från hvar- andra. Ån ligga de transversella kalklamellerna tätt på hvar- andra, än ha de emellan sig bildat dessa bläddriga tomrum, som ger det hela ett cystiphyll-likt utseende. Tafl. VII fig. 19. I ett längdsnitt parallelt med bottenväggen äro septerna till en del inbäddade i en tät, compact massa, der mörkare längdstrimmor utmärka loculi, taggiga och sönderdelade af synapticule från septerna. På andra punkter åter, tafl. VIII fig. 5, äro loculi fyllda med klar kalkspat, således sekundär infiltration, och afde- lade 3 i tvärrum genom bågformiga, smala lameller, hvilka tvif- velsutan äro Kfsrdrade af bottenmembranen och stående i sam- band med golfbildningen och således ingalunda att betrakta som dissepiment, så mycket mer som man stundom ser en sådan la- mell sträcka sig öfver flera septer. De likna då den bildning, som hos Cyathophyllerna uppstår i loculi. I dessa breda lo- culi synas inga tvärutskott från septerna. Operkelapparaten, tafl. I fig. 1, består af fyra lock eller valv- ler, ett för hvarje sida af pyramiden. Dessa fyra lock bilda två par, så till vida som de hvarandra motsittande äro i det närmaste lika. De mötas med sina spetsar i kalkens centrum och emedan de, såsom nedanföre omtalas, i viss mån täcka hvarandra med sina sidokanter, så tillsluta de fullständigt kalkens mynning. Ett exemplar har alla fyra locken på sin ursprungliga plats och fastän tvänne af dem äro något brutna och nedsänkta i kal- ken, kan man dock utreda deras konturer och ytform. På ett annat exemplar sitta tre fullständiga lock och ett fragment af ett fjerde, samt dessutom finnas fem exemplar med tre lock fastsittande. Bottensidans lock, äfvensom uppsidans hafva en trapezoidisk kontur. VWVenstra och högra sidans lock äro båda a BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL.: BAND. fe N:0 4. 51 triangelformiga. Alla lockens sidokanter bilda en svag båge utåt, sällan äro de rätlinige. På sin öfre yta äro de insänkta genom en ränna, som går från nucleus till spetsen. Denna ränna är bred och med flat botten hos de trapezoidiska locken. Hos de triangelformiga bildar hennes genomskärning en trubbig vinkel. Den första och ursprungliga delen af bottenlocket eller dess nucleus är kretsformig, men omgifves snart af halfcirkel- formiga tillväxtlinier och dessa åter af trapezoidala lager. De andra lockens. nuclei äro redan från sin första början triangel- formiga eller trapezoidala, detta senare hvad uppsidans lock beträffar. Genom dessa kring hvarandra liggande tillvextlinier ådagalägges tydligen lockens utvecklingssätt. Då locken un- der tillvexten hastigare ökas mot spetsen än vid basallinien, så kommer mnucleus efterhand att ligga nedanför lockets me- delpunkt och närmare basallinien än denna. Med undantag af tillvextlinierna märkes ingen annan skulptur på lockets yttre sida. Hos det fullständigaste exemplaret äro lockens storleks- förhållanden så som följer: Längd från basallinien Basallinien. till spetsen. KÖRTS CIO SRA ssd SRA STR ra I ge 20 mm. Något öfver 10 mm. NenstrasidoloCkett.ss: log tssålenosssee 166R » 10 WEEVenStan sidans lOCks....-< oc. soon 15.3 » 10: > Elöotar SidolöCket. soosoossesssoossorese er KA > JS Bottenlocket är följaktligen det största och de andra locken aftaga 1 storlek i samma mån som de äro aflägsna från detta i riktningen från venster till höger. Det venstra sidolocket ligger med sin högra kant öfver bottenlockets venstra och täckes sjelft på samma sätt af öfversta lockets högra kant, under det att det högra sidolocket med sina båda sidokanter ligger öfver både öfversta sidans och bottensidans lockkan- ter. Bottenlocket ligger således under de tre andra locken, med sidokanterna under de båda sidolockens kanter och med sin stympade spets djupt under öfversta lockets spets. Det är mycket sannolikt, att bottenlocket är det äldsta af alla loc- ken och att det till en början ensamt varit tillräckligt att sluta kalkens mynning, hvilken först varit kretsformig, såsom lockets nucleus, sedan blifvit halfcirkelformig och först på 9 mm:s af- stånd från basalspetsen fullkomligt fyrsidig. Hvad som dess- utom talar för en sådan oliktidig uppkomst af de olika locken, är den omständigheten, att de fyra midtelsepterna, de fulcra, Ha, 52 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. på hvilka lockens midtelsepta hvila, äro af olika längd i de små polyparierna eller med andra ord, tydligen visa sig bildas oliktidigt,bottensidans först, dernäst höger- och venstersidans och uppsidan senast. Af midtelsepternas längd kan man således sluta till den ordning, i hvilken valvlerna uppstått. Att dömma af valvlernas läge i spiral ofvan hvarandra skulle åter ordningen bli: bottensidans först, venstersidans, dernäst uppsidans och sist högersidans. Men troligen är det på det sätt som septerna visa. Då Goniophyller förefinnas med fem sidor och en med till och med sex — tre stora och tre i hörnena mindre — kan det frågas, huruvida dessa haft lock af olika storlek för alla dessa sidor. Detta besvaras jakande och på ett fullt till- fredsställande sätt af det bevis, som lemnas genom det exem- plar, hvilket blifvit afbildadt på tafl. IX, fig. 1. Man ser här ett exemplar, der bottensidan under korallens tillväxt åt venster brutit sig i en ny smal vägg, som genom mycket trubbig vin- kel afviker från bottensidan. Båda dessa ha tillsamman en bredd af 28 mm., hvaraf på bottensidan komma 20 och på den mindre 8. Qvarsittande på kalkens bräddar äro fyra lock, hvaraf tre normala: bottensidans, venstra sidans och uppsidans. Emellan bottensidans och venstra sidans lock sitter det ab- norma, lilla locket för den femte sidan, adventivsidan, inkiladt. Detta lock, hvars dimensioner äro 5 mm. i höjd, 7 mm. i bredd, är triangelformigt, högra sidan något insvängd och den venstra utsvängd, samt ytan oregelbundet gropig och för- sedd med tillväxtlinier. De båda omgifvande lockens angrän- sande sidokanter äro följaktligen hämmade i sin utveckling; bottensidans, som, enligt hvad ytans”tillväxtlinier visa, haft nor- mal utbildning till en bredd af 13 mm., har sitt venstra hörn snedt afstympadt och insvängdt i en kroklinie, och venstra sidans lock har sitt högra hörn afskuret af en rät linie. Dessa båda lock äro således försedda med en sida mer än vanligt, bottensidans med fem, venstersidans med fyra. Af adventiv- lockets inre sida har ej varit möjligt se något tydligt. Hvad lockens inre sida beträffar, så kan man säga, att den i viss mening är en afspegling af den kalkvägg, vid hvilken den hvilar eller en fortsättning af dettas bildningar uppöfver kalkens bräddar. Liksom på kalkens väggar omgifves ett stort midtelseptum af mindre septa på sidorna, med förtätnin- gar mot låskanten, i likhet med septerna i kalken, när dessa vidgats med kammar. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 53 Bottenlocket, tafl. I, fig. 4, 5, 6, tafl. VI, fig. 18, 19, tafl. VIII, fig. 1, 2, har sitt mellersta septum högst i närheten af låskanten, der det bildar en i spetsig vinkel framskjutande, tunn skifva, som på sin utkant mot låset är urgräfd i en smal och grund ränna. Denna vidgar sig till den grop, i hvilken kalkens primärseptum hvilar, när operkelvalveln täcker mynningen. Yttersta låskanten är smal och tunn. De upp- höjda valkar, som omgifva låsgropen, afsmalna mot skalets nedre sidohörn, med yttre sidan brant, den inre svagt slut- tande, sänkande sig mot och öfvergående i den öfriga ytan. Dessa valkar bestå af gruppvis hopgyttrade knölar, hvilka äro mycket oregelbundet kantiga, och beströdda med en mängd små vårtor. Låga och smala septer fortsätta från dem mot kanterna, hos ett exemplar 14 på hvardera halfvan. Hela ytan, liksom septernas åsar, är fint småknottrig. I ett tre millimeter långt operkel äro septerna mest utvecklade vid låskanten och aftaga mot utkanterna. De äro der breda och sitta på upphöjda valkar. Den skrofliga valkbildningen, som är så tydlig hos de äldre locken, är homolog med septalkam- marne hos Calceola, men uppnå hos Goniophyllum aldrig så- dan regelbundenhet. Uppsidans lock, tafl. VIII, fig. 3, är äfven trapezoidiskt, men skiljer sig från motsidans till det yttre genom sin jem- förelsevis mindre storlek, genom sin nucleus, som redan från början är trapezoidisk och derigenom vittnar, att detta skal till sin tillkomst är det yngsta, samt uppstått sedan kalken blifvit fyrsidig. På insidan ter sig äfven den vigtiga olikheten, att midtelseptets tand mot låskanten icke afbrytes af någon grop, i hvilken motsvarande kalkväggs septum skulle hvila. Upp- sidans midtelseptum är så djupt liggande i en rännlik insänk- ning och så smalt, att det alls icke skjuter upp och den smala, hvassa åsen af lockets midtelseptum ligger på detsamma. Ut- seendet stämmer för öfrigt med bottensidans. Hvad venster- och högervalvlerna angår, så kan man till det yttre genom nuclei läge, och genom den stora oliksidigheten, skilja dem från hvarandra. Skalen hafva nemligen utvecklats starkare åt det håll, som ligger närmast bottensidan eller nedåt vid korallens läge på sistnämnda sida. De bilda följaktligen en mycket oliksidig triangel med nucleus ofvanför lockets medel- punkt och det venstra locket, tafl. VI fig. 15, 16, med sin högra hälft betydligt förlängd, samt det högra locket, tafl. VI V 54 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. fig. 13, följaktligen med sin venstra sida långt utdragen. På detta kan man lätt skilja dem i det yttre. På insidan likna de hvarandra fullständigt, hafva ett större midtelseptum, mera afrundadt, än hvasst, samt på hvardera sidan derom vanligen 14 septer, som i par utgå från upphöjda knölar 1 låskanten. Primärseptum slutar äfven i en sådan knöl utan låsgrop. Från låskanten sedda äro dessa knölar urgröpta med en liten trian- gulär ränna. Att ingen grop här förekommer lika litet som hos uppsidans lock har sin grund i samma förhållande att in- gen septalkam sticker fram långt nog från kalken för att der- emot artikulera. Hvad artikulationssättet beträffar, är i fig. 16 tafl. VII ett exemplar afbildadt efter ett fragment af korallens botten- sida, mot hvilken ett stycke af bottenlocket ännu är fästadt. Operkelvalvelns midtelseptum ligger med 'sin utskjutande tand- lika del tätt sluten till den utskärning, som bildar primärsep- tets öfre kam och hvilar i den ränna, som der finnes. Kalk- septets öfre kant ligger åter i gropen bakom tanden, i det närmaste såsom förhållandet är hos Calceola. Sidolamellerna på locket gripa in mellan sidosepternas öfre smala kammar. Midteltanden på de andra sidornas lock sitter nedsänkt i den stora fördjupningen ofvanför midtelsepterna i kalken. En egendomlighet af stort intresse, som utmärkt denna ovanliga koralls lifsförhållanden, är, att det finnes säkra bevis på att operkelvalvlerna, än den ena, än den andra sidans, stun- dom fällts och antagligen ersatts med nya. Åtskilliga exem- plar visa nemligen lock, som stannat qvar på sin plats, och att korallen fortsatt att växa vidare omkring och öfver dem. Tafl. V fig. 1,2. Sådana qvarlemnade lock finnas för alla fyra sidorna, men mest på bottensidan. Intet exemplar har mer än ett invuxet lock. På det ställe, der ett sådant sitter, bildas vanligen en djup grop inåt. Locket har nemligen fastnat inåt böjdt och rundt omkring utanför, och öfver detta har korallen fortsatt sin tillvext. Fastän rätt många lösa lock till alla sidor hittats, är dock ännu icke något kändt, som med säkerhet kan anses för ett sådant, på korallens senare tillvextstadium, efter fällningen af ett äldre lock nybildadt. Man kunde vänta sig, att finna ett sådant mycket tunnt, samt på yttre sidan nä- stan utan några tillvextlinier. Förekomst. Om artens förekomst på Gotland är redan ofvanföre taladt. I Irland är den låga mutatio prima funnen i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: te N:0O 4, 55 skiffrarne vid Ardaun och Kilbride, Cong, County of Galway, samt troligen äfven i England i Wenlockskiffern vid Dudley, ehuru den derifrån anförda möjligen är ungdomsformen af Gon. Fletcheri. De exemplar, som mr HoLr har från Malvern, torde dock höra hit. Han citerar dem från May Hill Sand- stone 1 Gullet Wood, vid Eastnor Obelisken, samt från basen af Wenlockskiffern vid Wych. 2. Goniophyllum Fletcheri. EbDbw. H. NE ONA TSG (an 1851 Goniophyllum Fletcheri M. EpDwarpos & HaimeE, Polypiers Fos- siles;. Terr.: pal. p. 405. 1854 — = Morris, Cat. Br. Foss. Ed. p. 55. 1854 — — SALTER, Siluria 2:d Ed. p. 244. 1855 = == M. Ebw. H., British Fossil Corals p. 2A08DpE OG KHRI Or ä: 1860 — — SEAN IOor II piss PIG. 1861 — -— FROMENTEL, Introd. å P'étude des Pol. foss. p. 293. 1867 — — DUNCAN, BSiluria 4 Ed. p. 221, 510. 1873 Gonioph. pyramidale SALTER, Catal. Cambr. Fossil. Mus. Cam- bridge p. 114. SALTER anser der G. Fletcheri identisk med « den förre. ”Träsnittet vid sidan visar en figur af den verk- lige G. Fletcheri med ett idealiseradt operculum bestående af ett enda fyrkantigt stycke. 1876 Gon. Fletcheri FERD. RoOEMER, Leth&ea geognostica, tafl. 10 fig. 9ra—)?9 Db. Denna korall står så nära till G. pyramidale, att den, så- som SALTER velat, blifvit ansedd som en varietet dertill. Emel- lertid torde det hufvudsakligen på grund af den inre bygg- naden vara skäl att hålla den skild. Yttre form. Polypariet är smalt och långsträckt, oftast rakt, med hvassa hörn eller endast med mycket grunda rännor, bottensidan med stolonrör, hvilka i synnerhet utgå från sido- kanterna och fortsätta upp till halfva höjden af sidan. Epi- thekan är fint och regelbundet tvärstrimmad. Svaga och glesa längdrynkor synas med den vanliga, större midtelvalken. Kalkens mynning är i det närmaste af qvadratisk form, bottensidans kant icke alltid längst, djupet är ej stort i för- hållande till längden. Hos ett nästan fullständigt exemplar af 30 m.m. längd går kalkens djup till 7 m.m. med största 26 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. diagonalen af 17 m.m. De stora midtelsepta likna i det närmaste dem hos Goniophyllum och af bottenväggens septum med dess utbugtning ofvantill, samt ränna på öfverkanten kan man med stor grad af sannolikhet antaga, att äfven denna form varit täckt med lock och att sådana en gång komma att hit- tas. Man bör ihågkomma, att många hundra exemplar af Go- nioph. pyramidale hade funnits, innan det första locket upp- täcktes och att sådana ännu höra till de största sällsyntheter i jemförelse med den vida allmännare korallen. Äfven öfre kanterna af sidosepterna äro i någon mån vidgade och vittna för tillvaron af operkelapparat. Septalgropen sittande på van- ligt ställe är mycket grund och långsträckt. Knoppning är mycket vanlig hos denna art och stora grup- per af flera, ända till tre generationer ofvan hvarandra bildas derigenom. Knopparne uppstå på öfre kanten af kalkens sido- väggar, samt växa rakt upp. Inre strukturen. Närmast ytterväggarne är byggnaden allt igenom solid och tät, sammansatt af septer med fyllda loculi, septerna korta, midten af korallen upptagen af bågiga golf och lameller liknande Cystiphyllernas, dels riktade strutformigt nedåt, dels horisontala. Dessa gå stundom in i loculi, hvilka då se ut som hos Cyathophyllerna. Den täta massa, som för öfrigt fyller loculi, har en egendomlig textur af tätt sittande, utåt och nedåt riktade fina mörka strimmor. Förekomst. Enligt MIiLNE EDWARDS och de engelska för- fattarne finnes arten vid Dudley i England, samt i Wenlock- skiffer vid Malvern. Mr JoHns Gray i Hagley, som under många år med ifver samlat engelska öfversilurförsteningar och haft godheten flera gånger rikta Svenska Riksmuseum med gåfvor både af detta och andra fossilier, säger i bref, att den först fanns mycket sparsamt i grus från en jernvägstunnel vid Malvern. >»In working the mines at Dudley there are what the miners call Crop Balls, sometimes small, others several yards and composed of fragments of fossils cemented together. They have been pot holes in the regular strata, filled up with broken pieces of rock and remains of fossils generally frag- mentary and thence not worth breaking up. In occasionally finding one specimen of Gon. Fleteheri in such stone, the workmen were induced to search for more.> På detta sätt köpte mr GRAY mer än 1,000 exemplar af alla storlekar, utan att hitta ett enda operculum. Nu mera hittar man ej flera. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 517 BiGsBY i Thesaurus Siluricus uppräknar, p. 11, utom nu anförde arter äfven Goniophyllum zic-zac M'Cor, från Galway samt Gon. sp. ind. från Tasmania West. Den förre är en kägelformig Cyathophyll och om den senare lemnas ingen vidare upplysning. | II. Fam. Argeopomatide. Denna familj skiljer sig från den föregående genom loc- kets vida enklare insida, på hvilket endast likformiga septer äro till finnandes, alla 1 det närmaste af lika storlek och utse- ende, intet större midtelseptum. I öfverensstämmelse dermed saknas 1 korallkalken så stora och framstående midtelsepter som Calceoliderna ega. Efter lockets utseende och beskaffen- het kan man inom familjen urskilja följande tre slägttyper, af hvilka den tredje 1 anseende till den fullständiga obekantskap, hvari man ännu sväfvar angående sjelfva korallen, må tills vidare förblifva obenämnd. Gen. 1. Argopoma, n. gen. med fyra, tidtals af- fallande och genom nya ersatta trianguläraj Operklets lock, ett för hvar sida af den SPE SEDrEeSe É / sittande, cystiphyllika korallen. smala, tråd- Gen. 2. Rhytidophyllum n. gen. med ett lock, | fina strålar. som täcker en calceolalik korall. Gen. 3. Gen. indet. lock ensamt (?), halft elliptiskt, med breda, tättsittande septer på insidan. Ar2opoma n. gen. (coaios, tunn, our lock.) Korallen enkel, utan knoppning, med stolonrörsbildning un- der första tillvexten, oregelbundet fyrsidigt pyramidisk eller pris- matisk. Kalken utan tydliga primärsepter, alla septer vanligen nästan lika stora, bestående af trubbiga taggar. Inre strukturen cystiphyllartad med oregelbundna golf bildande blåslika tom- rum emellan sig. Operkelapparaten sammansatt af fyra tunna valvler, en för nvar sida. Dessa äro oregelbundet triangel- formiga med den inre ytan slät, samt omgifven af en smal 58 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. upphöjd bård, med några trådfina, svagt upphöjda septer, som parallelt med hvarandra löpa deröfver från basen till sidokan- terna. Locken tidtals affallande och ersatta med nya. Från Cystiphyllum skiljer detta slägte sig hufvudsakligen genom sin fyrsidiga form och genom sin operkelapparat. Areopoma prismaticum LINDSTR. Tafl. IV fig: 8—14, tafl. VY fig. 5—12, 15 —17: 1865 Hallia calceoloides LINDSTR. Några iakttagelser öfver operkel- bärande koraller i Öfversigten af Vet. Akad. Fhl. 1865 p. 288, pl. 31 fig. 12—13, der Ar&eopomas lock oriktigt hän- fördes till denna art. 1868 Cystiphyllum prismaticum LINDSTR. Om tvenne nya öfver- siluriska koraller från Gotland. Öfversigt Vet. Ak. För- handl. 1868, p. 421, pl. VI fig. 4—6. 1870 — = Ip. om operkularbildningen hos några nutida och siluriska koraller i Öfvers. V.-Ak. Fhl. p. 923. Yttre form. Två skilda varieteter af olika geologisk ålder förekomma. Den äldsta, nedan betecknad som »forma pri- migena», från de lägsta skifferbäddarne vid Wisby, den andra, mutatio elongata från de ofvanliggande kalkstensbäddarne i samma trakt. Forma primigena, tall. IV, fig. 12, tafl. V fig. 9. I sin för- sta utväxt är denna nedtryckt, bredt pyramidal, fyrsidig, med mycket afrundade hörn. De exemplar, som fortfarit att tillvexa i denna form, hafva uppnått följande storleksförhållanden. Längd 25 millim., kalkens största diameter 25 millim., korta diametern 24 millim., diagonalen 23 millim. Ett annat exem- plar är 23 millim. långt, längsta diametern 25, kortare diam. 23 millim. Men ett stort antal exemplar äro förlängda och utdragna på ett mycket oregelbundet vis, böjda, samt till och med vridna spiralformigt kring midtellinien. Ett sådant är 51 millim. långt, med 20 millim. i kalkens diameter. När korallen såsom i först anförda fallet vuxit regelbundet, är den otydligt prismatisk, närmande sig till cylindrisk. Vid öfver- gången från initialstadiet uppstodo ofta de största oregelbun- denheterna i tillväxten och epithekan är alldeles slät utan några längdrynkor. Hos de längre exemplaren äro samman- snörningar af omfånget ej sällsynta och det ser ut som om kalk låg inom kalk och det hela får derigenom ett visst fjälligt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 59 utseende. Längdrynkorna äro, såsom vanligt hos Cystiphyllide, mycket skarpt uttryckta och framstående, samt mera afrundade och breda än bland andra koraller. I stället för den stora midtelvalken på bottensidan går en grund längdfördjupning, som svarar mot ett större septum på insidan. Denna korall tyckes hafva lefvat fri på bottnen af silurhafvet och endast någon kortare tid af sin första tillvaro varit fästad. Det fin- nes knappt några tecken till stolonrör, endast stundom några få korta utskott. Mutatio elongata, tafl. IV fig. 8—11, är prismatisk, fyrsidig, förlängd, nästan jemnbred efter hela sin längd, länge fästad vid bottnen genom smala eller breda haklika stolonrör. Denna äldsta del af polypariet bildar mot den vida längre, yngre och stolonfria delen en trubbig vinkel, då den senare växer alldeles rak från detta nedre knä. Storleksförhållandena äro: längd 103 millim., bredd 18 millim. De tvärsöfver gående illvättlinidrna äro talrika och djupt inskurna, så att Könfören derigenom får ett tandadt utseende. Längdrynkorna finare och ej fullt så tydliga som hos den förra arten och det finnes äf- ven en grund och trång insänkning, som går ned midt på bottensidan, äfvensom på den motsatta. Utom dessa finnas talrika trådfina tvärstrimmor, hvilka äro att betrakta som orna- mentering på ytan. Korallens fyrsidigt prismatiska form är mer eller mindre tydligt uttryckt, hos åtskilliga med oregel- bunden växt, afrundad och cylindrisk. Stolonrören äro breda och bandlika, korta, samt flere jemte UNS samt Nanligen Pale utan dissepiment. sjelfva korallen till sitt yttre. I RR kalkar äro septal- strålarne väl utvecklade, i andra åter synas blott få spår och slutligen förekomma sådana, der alla septer hafva försvunnit och hela kalken är fylld med bläddror af olika storlek. På bottensidan är vanligen ett något framskjutande midtelseptum och de tre andra väggarne visa stundom septer, hvilka skjuta ut något mera än de andra. Om man ser ett septum från sidan, så visar det sig bestå af trubbiga tänder, ungefär 13 på ett afstånd af 10 millimeter, tafl. V fig. 7. Såsom vanligt hos Cystiphylliderna äro de ej sammanhängande och någon oaf- bruten skifva, som fortsätter från bottnen af kalken, finnes icke. Sedda i tunnt genomsnitt visa de ett egendomligt streckadt utseende, liksom sammansatta af strålar, mellan hvilka ligga 60 LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER. mörka streck, som dock ej äro förhanden hos alla. Allt efter det sätt, på hvilket septaltaggarne äro bibehållna blir utseen- det i tvärsnitt olika. Ån är der en klar nucleus omgifven af mörkare ämne och stundom råder fullkomlig likformighet. Tafl. V fig. 17. Tabulablåsorna äro små mot yttre väggen, stora och glest sittande i korallens midteldelar. Det nu anförda gäller om forma primigena. Hos mutatio elongata är kalken till sin kontur mera quadratisk, ehuru hörnen äro afrundade. Raderna af de taggiga septerna äro mera framstående längs med väggarne af den ganska djupa kalken, hvilken hos som- liga exemplar når ett djup af 12 millim. på en totallängd hos korallen af 24 millim. Septet på midten af bottenytan är det mest framstående. Hos några äro äfven de andra väggarnes midtelsepter framskjutande. I allt är det ungefär 12 taggar på hvarje septum. Hos sådana koraller, som vuxit oregelbundet, äro tabulablåsorna rådande i kalkens botten och synas i sin stora oregelmässighet hafva alldeles förträngt eller afkortat septerna. Septalgrop är icke synlig hos något exemplar. I längdsnitt, tafl. V fig. 16, äro tabulabläddrorna mera jemt fördelade och af mindre storlek; septalkanterna ej så tydliga. Knoppning. Hos den äldre varieteten finnes icke ett enda exempel på knoppning, och hos den yngre äro de så sällsynta att endast i ett exemplar biand flera hundrade två små knop- par hafva anträffats. Operkelapparaten. ”Tafl. IV fig. 8—11, 12, 13; tafl. V fig. d, 6, 8—12. Af ett exemplar, som har operkelvalvler ännu fästade till hvar och en af sina fyra sidor långt nedanför kalken kan man sluta, att operklet bestod af fyra valvler. Ett exem- plar är funnet med apparaten till en del ännu täckande kalkmyn- ningen. Tre lock äro qvarsittande, bottensidans är störst och dess spets ligger dold under den motsatta valvelns, hvilken är något mindre. Den tredje valveln, högra sidans, har rubbats från sitt läge under dessa båda, samt krossats och endast ett hörn är synligt. Alla valvlerna likna hvarandra i det närmaste, ehuru de tillhöra olika sidor. De äro triangelformiga med afrundade hörn. Basalsidan är den längsta, rak eller svagt bågformig. Den inre eller öfre spetsen är mera spetsvinklig än sidohörnen. Utsidan är concav, stundom i mycket hög grad insänkt och hos flere är yttre kanten uppvikt och bildar sålunda ett bräm rundt omkring valveln. Ytan är för öfrigt slät, endast prydd med ytterst fina concentriska tillvextlinier, hvilkas innersta BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 7. N:O 4. Gl kärna ligger excentriskt, närmare ena sidan än den andra. Detta synes antyda en benägenhet till en spiralanordning af valvlerna och deras delar, hvilken spiraltendens också tydligen är uttryckt i sjelfva korallens tillvextsätt hos denna art. Ibland synes utsidan på längden eller från basen mot öfre spetsen intryckt med 4—35 parallela fåror. På valvlernas insida finnes ett inre midtelfält, som omgifves af den uppvikta kantens smala bräm. Midtelfältet är mycket convext och på dess längd, mellan valvelns basallinie och spets, gå från 6 till 10 trådfina, i det närmaste parallela upphöjda septer, alla lika breda med slätt mellanrum af deras femfaldiga bredd. Nedersta basen vid valvelns låslinie är något knutigt ansvälld och septernas öfversta ända försvinner afsmalnande innan skalets kanter upp- nås. I några exemplar saknas dessa linier helt och hållet. Smärre valvler äro halftelliptiska i omkrets och nästan släta. Hvad valvlernas tjocklek beträffar, finnas alla gradationer från de tjockaste af många lager på hvarandra, liksom flera valv- ler lödda på hvarandra, det innersta störst, till dem, som äro tunna som fjäll. Åfven visar sig stor oregelbundenhet i så- dana tjocka skal, i det att innersta lagret är skildt från de yttre genom en klyfta. De tjocka skalen hafva sannolikt länge gjort tjenst. De, som äro både tunna och stora, äro ny- bildade. Hos denna art har nemligen liksom hos Goniophyl- lum pyramidale den egenheten varit rådande, att djuret ofta fällt sina operkelvalvler. Detta bevisas tydligen deraf, att man på många exemplar finner dels hela valvler, dels fragment af dem fästade på ytterväggen af korallen, invuxna i denna i det läge, som de ursprungligen haft. Ett och samma exemplar är aftecknadt på tafl. IV fig. 8—11, der man på ett afstånd af 14 millim. från basalspetsen ser tre valvler i jemnhöjd, en på hvar sin sida, bottensidan, samt höger- och venstersidan. Upp- sidan har 7 millim. högre upp ett lock fastvuxet, och botten- sidan har utom det först omnämnda, dessutom 16 millim. ofvan detta ett fragment af ett andra lock. Storleken af ett lock går till 3 millim. i höjd från midten af basalkanten till spetsen, största bredden 8 millim. Till forma primigena har ännu icke något löst lock träffats, men att den äfven varit försedd med sådana, synes tydligt af exemplar, som hafva fällda lock, tad. IV fig. 12 och tafl. V fig. 9, fastsittande på sina väggar. Då dessa endast äro kända till sitt yttre, hvilket fullkomligt lik- nar den yngre formens lock, kan man ej med visshet säga, 62 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. att de äfven till det inre öfverensstämma. Möjligen afvika de något, enär fragment, som troligen höra hit, äro tätare strim- miga, med sea sidor på septerna. SR RENEE Den äldre formen är mycket allmän långs med vestkusten af Gotland från Halls huk i norr, till Gnisvärd i söder, i den mjuka mergelskiffern, som der ligger lägst. Den yngre formen är lika allmän öfver samma onade men i den ofvanliggande kalkstenen. Utom Gotland har den aldrig funnits. Rhytidophyllum nov. gen. (ovtis, Ttynka). Korallen enkel, utan känd knoppning, calceolalik, med platt bottensida, svag septalbildning och, såvidt skönjas kan, cystiphyllartad struktur. Operklet en enkel valvel, på insidan försedd med sex till sju smala septalstrålar, med mängd bredare, släta mellanrum. Rhytidophyllum pusillum n. sp. TAl EX fe 6- 19: Korallen enkel, konisk, med platt bottensida och half- elliptisk uppsida. Ytan slät, med några få tvärrynkor. I hör- nen af bottensidan ses fragment af stolonrör. Kalkens myn- ning är halft elliptisk, med hvassa kanter, väggarne tvärryn- kade genom några oafbrutet löpande afsatser. I djupet af kalken synas på bottenväggen tre oregelbundna, otydliga, sep- talika bildningar. Det enda exemplarets längd är 2,5 m.m. och bredd vid kalken 2 m.m. Operklet. Dess form är transversel, bildande en half ellips med basallinien sällan rak, utan bågformigt i midten insvängd, så att hela konturen blir nästan njurlik. Utsidan är slät, endast med några concentriska tillvextlinier och oval nucleus. Insidan är tjock och upphöjd utefter lockets nedre hälft mot låskanten, samt sänker sig och afsmalnar mot kanterna, hvilka äro tunna och uppvikta. Det yttersta af låskanten, nedanför den valk- lika upphöjningen bildar äfven en smal tunn rand. Septal- strålarne tolf, eller sex på hvar sida om midtelaxeln, äro tråd- fina, svagt upphöjda och divergera mot den tunna öfverkanten Lockets höjd är 2,5 m.m., samt bredd något öfver 3 millim” BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDLINGAR. BAND 7. N:0 4. 63 Förekomst. I öfversta kalkstenslagret på Qvarnbacken vid Slite på Gotland i tunna mergelband, som äro inlagrade 1 kalk- stenen. I motsats till förhållandet med de andra operkulat- korallerna inträffar med denna art, att medan locken äro jem- förelsevis vanliga — omkring 20 stycken hafva på kortare tid erhållits — är af sjelfva korallen, som kan anses hafva burit sådana, endast ett exemplar hittills funnet. Gen. et sp. indeterm. Tall V, fig. 34. Till okänd art och slägte hör det fragment af ett lock, som är afbildadt på taflan V fig. 3, 4, och som funnits på Lerberget på Stora Carlsön. Hela dess utseende vittnar om att det till- hört en helt annan slägttyp än de förra. Det håller i höjd 9 millim., i bredd 10 millim., och har troligen 1 fullständigt skick varit 15 millim. bredt. Följaktligen är det mycket på tvären utdraget och bildar i omkrets en halfellips. På midten är det mycket tjockt, aftagande mot kanterna och en smal, tunn list omgifver ytterst hela skalet. Utsidan är starkt con- vex, slät, med några få otydliga gropar och längdlinier. På insidan gå septerna longitudinelt, parallelt med hvarandra, hvartannant bredt och hvartannant smalt, med plattade åsar och så tätt sittande, att intet mellanrum finnes och att på anförde bredd rymmas 7 gröfre och 7 smalare septer. I sammanhang med nu skildrade operkelförande koraller är det lämpligt äfven omtala ett par andra, till en del sedan länge kända koraller, hvilka befunnits kring sina yttre väggar och vid kalkens kant vara försedda med exothecala bildningar, i viss mån homologa med och i alla händelser jemförliga med operklerna hos de förra. Den allmännaste af dem är den, som bildar slägtet Pholidophyllum LispströMm 1870. Synonyma slägten äro: . Tryplasma, LONSDALE. Acanthodes, DYBOWSKI. Acanthocyclus, DYBOWSKI. Korallen sammansatt, knoppande i fyrdelning af moder- kalken, ytans längdrynkor hos enkla individer ordnade i par, 64 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. beklädda med rader af rhombiska fjäll, en rad fjäll för hvarje hälft af längdrynkan. Hos de i kolonier sammanträngda indi- viderna saknas dessa fjäll; septerna sins emellan lika stora, loculi fyllda med likformigt stereoplasma, i midten af koral- len talrika, oftast på regelbundet afstånd sittande tabulze. Detta från alla andra med sitt egendomliga yttre väl skilda slägte skulle egentligen bära namnet Tryplasma, men då detta namn grundades på en falsk karakter, enligt hvilken septal taggarne och septalskifvorna skulle vara genomborrade med rör, en uppfattning, hvartill taggarnes afbrutna bas gifvit upp- hof, har jag i Öfversigt Vet. Ak. Förhandl. 1870 -p. 925 före- slagit det nya namnet, med hänsyftning på egendomligheten hos de yttre fjällen. DYBOWSKIS senare gifna slägtnamn, hvilka täcka fullkomligt enahanda former, bli följaktligen synonymer. Acanthodes är dessutom förr användt inom zoologien för en fossil fisk. !) Pholidophylium tubulatum SCHLOTHEIM. Tall: I £. 7,8, tafl. V, fig. 18—23, tafl VI fx 2—4, tafl, VIT EroRUOReE tafl. IX fig. 2, 14, 15. 1813 Tubiporites tubulatus SCHLOTHEIM, LEONHARDS Taschenbuch fär die gesammte Mineralogie, siebenter Jahrg. 1:e Abth. p. 37. 1820 = Ib. Petrefaktenkunde, p. 368, der det genom ett tryckfel står »subulatus», hvilket inses af originaletiketten i Universitetsmuseet i Berlin, der SCHLoT- HEIMS egen, äldre handskrift har tubulatus. I samma mu- seum finnes äfven samma art under manuskriptnamnet Madreporites calycularis SCHLOTHEIM, hvilket också BRONN i sip Nomenclator p. 1310 anmärkt, fastän arten icke tillhör Syringopora, såsom han menar. 1845 Tryplasma articulata (-um!) LONSDALE hos MURCHISON & VER- NEUIL, Bussia vol. I pl Al fig: 8; 8 är ec pag. OMS 1845 Tryplasma equabilis (-ile!) LonspaLe ibid. pl. A f. 7; 7 a. 1851 Cyathophyllum ? Lovéni Epbw. H., Polyp. Foss. p. 364. 1851 Palkocyclus Fletcheri EbDw. H., Pol. Pal. p. 205. 1854 Cyathoph. Loveéni Morris, Catal. Brit. Foss. p. 51. 1855 -— — EpDw. H.,. Brit Foss. Cor: ps 25800prao6 TOS Ia: !) De invändningar DYBOWSKI i Monogr. Zoanth. rug. Esthl. Dorpat 1874, p. 195, framställt mot bildandet af slägtet Pholidophyllum, synas, om jag förstår honom rätt, hvila derpå, att han förvexlar fjällen med spicula. Jag har aldrig ansett fjällen vara ett slags spicula. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 65 Palcocyclus Fletcheri Ebw. H., Brit. Foss. Corals p. 248 pl. OV,Äg. 3, Jae Cyathophyllum Lovéni FR. ScEmioT, Geol. Estlands p. 233. Omphyma fastigiatum EIiCHEWALD, Leth. rossica vol. I p. 547 p90 fig. 11, be: Cyathophyllum Lovéni Ebw. H., H. N. Cor. III p. 367. — — : FROMENTEL; Intr. Et. Pol. foss. p. 295. == — DUNCAN, BSiluria 4:de Ed. p. 510. Cyathophyllum Fletcheri DUNCAN, Trans. Roy. Soc. 1867 pt. II PL 052. Campophyllum 2? Lovéni LINDSTRÖM, Nom. Foss. Gotl. p. 28. — — Heliophyllum Salteri Iv. ibid. Pholidophyllum Lovéni Ip., Öfvers. Vet. Ak. Förh. p. 925. Acanthochonium inversum LUDWIG, Paleontographica, vol. 14 p. 145, tafl. 32 fig. 2 a—e. Teniocyathus, Teniolopas spinosa Ip. Ibid. p. 187 pl. 47 f£. JA JC: Pholidoph. Lovéni LinNDSTR. Geol. Magaz. p. 125. Acanthocyclus Fletcheri DYBowskKi, Monographie der Zoanth. Rugosa Estlands. p. 103. Acanthocyclus catinulus DYB., Monogr. p. 103, tafl. I fig. 10, INO EE — ? Acanthodes fasces DYB. ibid. p. 109. — Acanthodes cylindricus DyB. ibid. p. 109, tafl. 1 fig. 11, 11 a—Cc. = — Acanthodes rhizophorus! Ip. ibid. .p. 111, tafl; I fig. 12 a—d. — Acanthodes tubulus ID. 1. ce. p. 114, tafl. I fig. 13, 13 a—b. — Acanthodes HEichwaldi Ip. 1. ce. p. 116, tafl. II f£f. 1, 1 a—b. Cyathophyllum radicula ROoMINGER, Palxeontology of Michigan POPPIS IVER Cyathophyllum pseudoceratites QUENSTEDT, Petref.-kunde Deutsch- lands 1:e Abth., 6 Band. Korallen p. 415, pl. 156 fig. 105. — Cyathoph. (Fekopkyllinn) Sälens. ID: Ne pe ASP ELBGIEE ODD) = (ÖP CM NE Lo0kne DE es pa LAT pl bs RS: = Cyathoph. pileolum Ip. 1. c. p. 455 pl. 158 f. 23. —- Cyathoph. ablutum Ip. 1. ce. p. 455 pl. 158 £. 24. — Cyathoph. flezxuosum ID. 1. c. p- 447 pl. 158 £. 11—15, från Nordamerika, tillhör troligen också denna art. ÅAcanthodes borussicus MEYER, Rugose Korallen in Schriften d. Physik. Oecon. Gesellsch. zu Königsberg,Jahrg. 1881, Abth. 1. Seite 10, tafl. V £. 3—6a. Pholidophy!llum ”Lovéni G. Von KocH, Mittheilungen iäber die Structur von Pholidophyllum Lovéni Epw. H. i Palxonto- egraphica Bd.: 28, tall. 43, Hg... 4— 22. Det är mycket sannolikt, att följande namn äfven äro att hit hänföra, nemligen: 1837 Turbinolopsis bina LONSDALE, Sil. Syst. p. 692, pl. 16 bis fig. 5. — SN UU PEIEtIrS, Fal MOSS, Np. Töplgrklet se. 5 66 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. 1844 Petraia bina Mac Cor, Syn. Sil. Foss. Ireland p. 60. — Ip. Paleoz. Foss. p. 40. Morris, Catal. Brit. Foss. p. 62. DUNCAN, DSiluria: Ed. 4.p. 219, pl. 38 £ 035 samt fedfdor T.& 8. IDW EH Brit. Hogs: Corals Pp. eds Yttre form. Den långa och invecklade synonymlistan, som ofvan lemnats, ådagalägger den stora föränderligheten i denna koralls yttre former, hvarigenom så många författare blifvit föranledda, att åtskilja hvad som i verkligheten tillhör en och samma art. Genom att undersöka ett betydligt antal exemplar från många lokaler öfvertygas man, att de alla bilda en gemen- sam art. I likhet med förhållandet hos åtskilliga andra Silur- koraller kan man här åtskilja åtminstone tvenne till sin geo- logiska ålder olika former: en »forma primaria» och en »>mu- tatio.» Forma primaria från mergelskiffern vid Visby är bredt konisk, bredden ofta betydligare än längden, under det att i alla andra varieteter, äfvensom hos mutationen korallen är cylin- drisk och jemnbred. Tafil. VIII fig. 20 visar forma primaria, fig. 19 mutationen. Genom stolonrör fästes den vid sitt un- derlag eller ock är den med hela sin bottensida fästad dervid. Stolonrören förekomma endast vid spetsen och äro här breda krampor eller hakar, hos några afdelade genom tvärgolf, hos andra åter smala, öppna rör. Längdrynkorna äro talrika, breda och af en för detta slägte egendomlig bildning. De sitta liksom i par, två likstora, skilda från hvarandra ge- nom en smal ränna och genom en dubbelt så stor från omgif- vande par. Tafl. V fig. 18. Såsom vanligt hos de paleozoiska korallerna äro de anordnade i tre fält. De större rännorna svara emot de större septerna och de smala rännorna mot de smärre septerna, de, som kunna kallas af andra ordningen. Tvärsöfver längdrynkorna gå fina zickzackformiga strimmor, oberoende af tillvextlinierna. Ytan af längdrynkorna betäckes af en ganska märkvärdig och vanligen affallande beklädnad af ytterst talrika och små fjäll, hvilka rätt mycket påminna om sådana operkelvalvler, som lemnats på sin plats på ytan af Areopoma. Exemplar med denna betäckning qvarsittande öfver en större yta äro jemförelsevis sällsynta; dock hafva några tjog hittats. Af dessa kan man finna, att fjällen suttit ordnade i regelbundna rader långsmed längdrynkorna, tafl. V fig. 18, tafl. I fig. 7, hvart par med två rader fjäll, en för hvarje rynka i paret. De fjäll, som sålunda bilda tvenne rader på ett längdrynkpar, stöta emot hvarandra i en rät eller trubbig vin- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 67 kel. Det är ytterst svårt att få en föreställning om ett sådant särskildt fjäll i dess fullständiga skick, då de vanligen äro slitna och vittrade och man hittills ej hittat något fullständigt. Afbildningar för att belysa deras utseende och bygnad äro lemnade på tafl. V, fig. 19—23, tafl. VI, fig. 2—4, samt taf. VIII, fig. 6. Ett sådant fjäll bildar en plan eller svagt böjd skifva, af förlängdt oval eller päronformig kontur, smal och spetsig vid innersta fästepunkten och tilltagande i bredd utåt. Största längden går knappt till 1 millim. Den svagt convexa utsidan är glatt och slät eller, rättare sagdt, den har blifvit så genom vittring, då bevis finnas, att ytan pryddes med fina, vågiga streck, såsom synes 1 fig. 19, tafl. V. Insidan är delad 1 två fält, fig. 21, det närmare fästepunkten liggande är högre och skildt från det yttre och vida större fältet genom en i skarp vinkel ingående afsats. När man ser sådana fjäll i längd- snitt, tafl. VI f. 2, i deras naturliga läge fästade vid korallens yttervägg och inbäddade i bergart, får man en hel mängd olika bilder, allt efter som snittet träffat dem långsefter midtel- axeln eller på sidan eller i snedt läge. Att dömma af dessa skulle på utsidan äfven förekomma utskjutande afsatser och på inre eller uppsidan minst tvenne afsatser, en utom den nyssnämnde alldeles i närheten af fästepunkten. De sitta här temligen djupt inne i korallens vägg, liksom invuxna och omgifna af väggens tunna lager. De äro af klar, hvit färg, som starkt sticker af mot korallens grå. Ett tunnt snitt tvärt öfver den breda delen af ett fjäll ger under mycket stark förstoring en bild såsom i fig. 3 tafl. VI, der en smal, långsträckt ring af mörkt granuleradt ämne går parallelt med ytterkanterna och omsluter en mycket smal, innersta area af samma klara färg som det yttre. En del af denna korniga gördel äri ännu starkare förstoring framställd i fig. 4, der det mörka ämnet ligger i större och mindre, skarpt begränsade partier. Det förefaller här, såsom äfven hos andra koraller, att den calcit, som sammansätter dem, är af olika slag. Optiskt olika äro fjällen mot den egentliga korallen och man finner ofta, att lösligheten eller rättare motståndskraften mot vittring är vä- sendtligen olika, så att den ljusare, vid genomfallande ljus hvita caleitarten lättare löses än den mörka. Huru föränderlig en sådan yttre del af en korall är, liksom andra delar hos denna proteiska grupp, visar sig äfven på fjällen. Hos en korall, som vuxit oregelbundet, så att vid en böjning alla längd- 68 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. rynkor utplånats och yttre väggen blifvit fullkomligt slät, täckes denna af till form och storlek mycket olikartade plåtar, som ligga bredvid hvarandra, utan att tegellikt öfverlagra, endast vidrörande sig med sina polygona kanter, tafl. V, fig. 20. De äro sköld- formiga, fem- till sjusidiga med en vårtlikt upphöjd midtelkärna, kring hvilken concentriska ringar antyda tillväxten. Tydligen äro dessa plåtar ombildade epithekalfjäll, hvilka antagit denna form, sedan de regelbundna längdrynkorna försvunnit. Enär de ovala fjällen äfven sitta rundt omkring kalkens öfversta brädd, är det tydligt, att deras bildning skedde der ge- nom afsöndring från någon af djurets mjuka delar, så mycket mer som deras spets ligger insänkt 1 korallens samtidigt bildade yttervägg. Det är klart, att om de förr varit rörliga, denna rörlighet gått förlorad efter inväxandet i korallväggen. TI åt- skillige fall blefvo de qvarsittande, men förlorade genom vitt- ring och nötning mycket af sin form och ytvidd och i de festa fall försvunno de genom att fällas. Om man då får dömma efter de exemplar, som finnas med en yttre beklädnad af sådana epithekalfjäll i fullständiga rader rundtom hela polypariet, så skulle på regelbundna tider nybildning af sådana alltjemt hafva egt rum i mån af korallens tillväxt. Om man för öfrigt får jemföra dessa epithekalfjäll med operkelvalvlerna hos Goniophyl- lum och Arezopoma och anse dem som operkelvalvler i minsta måttstock, hvilka ej förmått täcka hela kalkmynningen utan en- dast en kant deraf, så förefinnes dock den stora skilnaden, att de här regelbundet alltjemt förnyades och de äldre lemnades qvar orörligt fästade på sin bildningspunkt, under det att fäll- ningen och nybildningen af lock hos de nyssnämnde slägtena var mycket oregelbunden och i ganska många fall synes hafva uteblifvit. Afsatserna på fjällens inre yta häntyda på fästen för mu- skelpartier, hvarmed de i början hållits rörliga, innan de fast in- löddes i korallens vägg. Hos de sammansatta polyparierna, der kalkarne sitta mycket tätt packade, så att de ofta äro i omedelbar beröring med hvar- andra och följaktligen måst vexa polyedriskt, äro inga spår af epithekalfjäll: Men då det ej är någon anledning, att betvifla att sådana bildats långsmed kalkens mynning, måste de alltjemt hafva fällts, emedan icke någon plats fanns för dem att sitta qvar. Att epithekalfjäll verkligen bildats hos de sammansatta, visar det i fig 2, tafl. VI, framställda exemplet, som är hemtadt från ett BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 69 af tvenne ur en äldre kalk knoppande individer. Båda äro öfverallt på yttersidan täckta med fjäll och de äro så mycket aflägsnade från hvarandra, att de motstående fjällraderna ej mötas. Hos de sammansatta äro längdrynkorna ej så tydligt dubbla som hos de enkla, alla hafva lika storlek. Kalken. De ensliga korallerna hafva i regeln en mycket grund kalk; kos de sammansatta deremot blir den stundom så djup, att den når 12 mm. mot polypariets totallängd af 25 mm. Hos exemplar af 2 mm. längd, de minsta som hittills funnits, sprida sig redan omkring 20 taggiga septer kring kalkens rand. TI ut- bildade kalkar finnas omkring 40 septer af första ordningen och mellan dessa lika många små, tafl. IX, fig. 2. Hvarje septum är taggigt af trubbiga tänder, hvilka äro störst på septets midt; på sidorna och i kanterna äro de beklädda med små, tätt sittande vårtlika knölar, tafl. I, fig. 8. Inskärningarne mellan hvarje tand förlänga sig genom en grund ränna på septets hasaldel. Tänderna äro det ursprungliga hos septum och dettas skifva bildas genom ifyllande af ytterst tunna, vågformiga lag i mellan- rummen. Septernas längd inåt i kalken är mycket vexlande. Hos den äldsta formen t. ex. (= Pal&xocyclus Fletcheri) sträcka de sig ofta, fast blott som upplösta taggrader, till midten af kalken. Hos andra åter äro de mycket korta och lemna imnanför sig ett öppet, naket golf, som intager hela kalkens midt. Ingen septalgrop är synlig, ej heller några septa så framstående fram- för de andra, att de kunna få namn af primära. Knoppning. Den ur kalken, försiggående knopphingen sker 1 allmänhet på det sätt, att fyra nya kalkar bildas i en gammal kalk, såsom VON KocH i sitt ofvan anförda arbete, i fig. 17—22, utförligt framställt det. De uppstå icke samtidigt, utan den ene efter den andre, växande ut från hvar sin vägg 1 det inre af kalken, till dess de mötas i kalkens midt, der de korsformigt 'sammanstötande väggarne sammanvuxit. På detta sätt bildas stora massor af denna korall, hvilken öfverallt på Gotland är en vigtig ingrediens i kalkstenens sammansättning. Inre struktur. Längdsnitt midt igenom korallens midtel- axel visar, tafl. IX, fig. 14—15, på sidorna en tät vägg af tunna lameller, på hvilkens insida de ofta spetsiga och långa septal- taggarne skjuta in och uppåt. En mängd fina, mörka punkter beteckna på dem genomsnitt af de vårtlika upphöjningarne på deras sidoyta. Det stora mellersta rummet emellan de två sido- snitten genomdrages af ytterst smala och långt från hvarandra 70 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. sittande golf, som mer eller mindre afvika från den horisontela riktningen och sitta snedt. Septaltaggar synas stundom äfven på golfven. I tvärsnitt ligger den täta, yttre septalkransen som en gördel kring den inre klara, af kalkspat merändels bestående centrala delen. På ytan af septerna sitta klara, egendomligt stjernformiga, runda fläckar. Dessa, som mycket vexla till stor- lek, äro tvärsnitt af septaltaggarne med”deras åt alla håll utstrå- lande vårtlika utskott. Iloculiligger ett grått, likformigtstereoplasma. Storlek. Emnsliga polyparier förekomma med en längd vex- lande mellan 165 till 102 mm. Ett exemplar, som är 52 mm. långt, har 16 mm. i kalkdiameter. En stor sammansatt polyp- stock från Stenkumla på Gotland är 36 cm. lång och de sär- skilda polypieriterna endast med en bredd af 9 mm. Förekomst. Inom Sverige förekommer arten på Gotland nästan öfverallt, både i den äldsta mergelskiffern och i den öfversta hårda kalkstenen. I mergelskiffern vid Visby finnes den korta äldsta formen (P. Fileteheri) samt äfven vid Wester- garn. Den är dessutom funnen i den mergliga, öfversiluriska kalk- stenen vid Bjersjö Lagård i Skåne med mycket väl utvecklade epithekalfjäll. I öka Östersjöprovinserna finnes den på Ösel, Katripank, Lode. DyBowskKis Acanthodes tubulus, som är sy- nonym med denna art, uppgifves af honom från Borkholm, men som det tyckes ur löst block. Dess förekomst i under- siluriska lager är mig för öfrigt icke kändt. I England är den hittad vid Dudley och Wenlock, från Nordamerika på St. Josephs Island i Lake Huron samt Perryville i Cincimnati, Mount Lebanon på Griffiths Island, från hvilka ställen jag i British Museum sett exemplar. MURCHISONS och LONSDALES ryska exemplar äro från östra sidan af nordliga Uralbergen vid Kavka- floden, samt från Petropavlovsk, de nordligaste ryska grufvorna vid Ural. Endast de engelska exemplaren från Dudley visade hos de utländske spår af epithekalfjällen. Exemplar från He- spiler, Guelph-Limestone, Canada, höra troligen hit eller till nå- gon närstående art. Flera gånger är den funnen i de lösa bloc- ken på Nordtysklands slätter. Genom sin vidsträckta horisontala utbredning, genom sin karakteristiska och från andra så afvikande byggnad, genom sin ymniga förekomst endast inom den öfver- siluriska formationens bäddar, är den en af denna formations mest utmärkande koraller. Denna art är ett af de många exemplen på den ofantligt stora formvexling, som korallerna dela med foraminifererna, och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0o 4. 71 det är ingen öfverdrift att säga, att de äro fullt ut lika proteiska som dessa, så att man stundom råkar i största villrådighet för artbegränsningen och endast tror sig se långa formserier. Utan tillgång till rikt och godt material ha åtskillige författare gång på gång såsom ny form beskrifvit denna vidt spridda och följ- aktligen mycket varierande form och detta, tyvärr, utan att råd- fråga föregående författares arbeten och än mindre jemföra deras typexemplar med sina egna. Såsom synonymer med denna art uppställer MiLnE Epwarps, Hist. N. Cor. III, p. 367, åtskilliga författares arter såsom identiska, men hvilka tvifvelsutan icke äro det. Madrepora simplex Linné Cor. Balt., fig. 4, är obe- stämbar och kan lika väl höra till någon Cyathophyllum. Lika svårt är det att efter PENNANTS figur i Phil. Tr., tome 49, p. 2, tab. 15, fig. 8, 9, afgöra identiteten. HisiIngErs Cyathoph. flexu- osum Leth. Suec., pl. 29, fig. 3, hör ej heller hit (såsom M. EDWARDS antager), utan föreställer, såsom originaltypen ådaga- lägger, Cystiphyllum cylindricam LonspaALeE. Med afseende på identiteten af de af DyBowski uppställda, ofvan anförda många arterna må följande kortligen anföras. Han uppställer dem i tvenne slägten Acanthodes och Acanthocyclus. Enda skilnaden är, att det förra slägtet har »Böden», hvilka ej omnämnas för det senare. Men sådana förefinnas hos de former DYBOWSKI uppställt i Acanthocyclus fullkomligt af enahanda art, liksom äfven septaltaggarne äro öfverensstämmande. Alldeles på lik- nande sätt förhåller det sig med de sju arter han fördelat på de två slägtena. Hos alla beskrifver DYBOWSKI samma karakte- rer, utan att kunna påvisa någon enda, som kunde berättiga till artåtskilnad. Likaledes förhåller det sig med de ofvan upp- räknade, af QUENSTEDT beskrifna sex formerna, hvaribland till och med en, Cyathoph. ablutum, fått sin karakter genom sitt slitna och nötta utseende. G. MEYER säger, att hans Acantho- des borussicus skiljer sig från DyBowskKis Ac. Eichwaldi genom tabule, som nå till ytterväggen, samt genom de stora och för- änderliga septaltaggarne. Nu är att märka, att MEYERS exem- plar, efter hvad han sjelf säger, delvis varit nötta och rullade och i dylikt fall är det lätt få ett sådant snitt som det i fig. 3 c, der tabule gå ut till väggarne. För öfrigt variera exemplar från samma local i detta afseende, än med små taggar och ta- bule af stor vidd, än med stora, upprättstående taggar. 72 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. En annan länge känd form, hvilken har egt ett mycket egendomligt slags exothekal-bildning, är Syringophyllum organum. LL. Tafl. VI, fig. 5—9. För synonymi se ANGELIN & LINDSTRÖM Fragmenta Silurica, pag. 303. — Dessa exothekala bildningar, hvilka till sin rätta natur äro ganska gåtfulla, ligga, efter hvad man kan på åt- skilliga exemplar finna, 1 vissa serier utanför och emellan de polypförande rören. De torde kunna uppfattas som ett egen- domligt slags peritheca och bestå af sköldformiga fjäll med en bred rak kant, omböjd åt den convexa sidan, hvilken midt på står ut i en spets, under det att den andra sidan är skarpt tillbakaböjd. Nedanför midten afsmalnar fjället till en något trubbig spets. Dessa fjäll äro så små, att de nå endast 0,9 mm. i längd och 0,8 mm. i bredd. Lyckas man få ett snitt af dem, tafl. VI, fig. 5, synes i midten, der vidden är störst och der den convexa sidan skjuter ut i en spets, liksom ett tomrum i det inre eller fyldt med ett mörkare ämne än det klara, hvita fjället. Om man betraktar en på längden genom- skuren stuff af Syringophyllum eller en, som vittrat på ytan, kan man icke undgå, att förvånas öfver den stora mängden af dessa små fjäll, hvilka tätt packade fylla alla mellanrum emellan polyprören. De ligga der merändels utan viss ordning om- kastade. Men det saknas icke antydningar, tafl. VI, fig. 9, att de legat i rader efter hvarandra på de vida, kragformiga ut- bredningar, som omgifva rören och bilda de golfartade horison- tela förbindelserna mellan dessa. Det är mycket sannolikt, att de legat inneslutna i någon mjuk väfnad, som afsöndrat dem och efter hvars upplösning de lemnats så omkastade. På sätt och vis vore detta peritheca att förlikna med den blädd- riga, af idel små, uppåt convexa lameller sammansatta peri- thecan hos Galaxea. Det kan knappast betviflas, att dessa fjäll, så egendomliga de äro, verkligen tillhöra denna art och icke äro främmande, utifrån insköljda organismer. De hafva funnits i mängd inom alla undersökta exemplar, aldrig saknats, samt ej anträffats utanför denna korall tillsamman med någon annan. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 73 Utom dessa nu beskrifna former hafva åtskillige författare såsom operkelbärande anfört följande. 1. Fletcheria upptages af Z1TTEL i hans Handbuch der Paleon- tologie, sid. 235, såsom operkelbärande. »Ein rundlicher oder ovaler, concentrisch runzeliger Deckel vorhanden». Då han synes stödja denna uppgift på de skrifter jag 1866 och 1871 offentlig- gjort öfver de operkelbärande korallerna, måtte detta bero på något missförstånd. Redan i den första af dessa skrifter, »Några iakttagelser öfver Zoantharia rugosa», heter det uttryckligen, p. 292, i noten, att »på stycken af Favosites Forbesi och en ny art Fletcheria (F1. clausa) ser man ej sällan många rör tillslutna af en locklik bildning bestående af concentriska tillvextringar. Detta falska lock är till sitt uppkomstsätt alldeles motsatsen till ett operculum. Det har tydligen vuxit från rörets kanter mot cen- trum, och de centrala lagren äro följaktligen yngst, hos de operkelförande deremot äldst. Man påträffar nemligen rör, der detta skenbara lock ännu icke hunnit blifva fyldt i midten. Vid slipningar ser man också, att det utgör en omedelbar fortsätt- ning af sjelfva skalväggen och man kan icke urskilja någon gränslinie emellan båda». I en uppsats från år 1873, >An- teckningar om Anthozoa tabulata», uttalas, s. 10, åsigten, att de ej äro operkelbildningar, utan af en epithekal natur, en fortsättning af epithekan, som så småningom öfverkläder kalk-. mynningarne. Starkast utpräglad är denna företeelse hos den märkvärdiga Favosites turbinatus BILLInGs, der kalkarne efterhand regelbundet öfverdragas med epithekan. Dessutom hade efter närmare undersökning af »Fletcheria clausa» be- funnits, att hon i verkligheten med afseende på septer, tabulee, perforerade väggar och äfven epithekalbetäckningen på kalk- mynningarne så fullständigt öfverensstämmer med öfrige Fa- vositer, att ej något skäl förefinnes ställa henne utanför detta slägte. Slägtet Fletcherias sjelfständighet är dessutom ganska tvifvelaktig, då den enda arten F1. tubifera starkt erinrar om vissa Cystiphyllvarieteter. Med afseende på Favosites (Flet- cheria) clausus må tilläggas, att NICHOLSON i Tabulate Corals, p- 113, fört arten till HALLS Vermipora, men angående den tvifvel- aktiga lämpligheten af denna åtgärd, är ej här rätta stället att anställa undersökning. I sammanhang härmed må omnäm- nas, att mycken oreda uppstått genom NICHOLSONS behandling af frågan om operkulum. Han, och de som i likhet med R. HoErNES m. f. följa honom, hafva förblandat tre olika slags 74 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. bildningar med hvarandra, nemligen 1:0) verkliga operkler, 2:0) bryozoernas maculz, samt 3:0) epithekaltillväxten hos Favositerna. Såsom synes af NICHOLSONS arbete »Structure and Affmities of the Genus Monticulipora» benämner han, sid. 54, dessa om hvartannat för opercula. Dessa olikartade bildningar skiljas dock från hvarandra på följande sätt. j Opercula. Sådana äro fritt rörliga lock, som tillväxa ge- nom nybildande i ytterkanten af concentriskt mot första kär- nan liggande aflagringar. De äro aldrig fastvuxna till ett stycke med den mynning, som af dem täckes. Macule. Hos en hel mängd bryozoer täckes den ge- mensamma djurhuskolonien på regelbundna afstånd af tunna kalkhinnor, som fullständigt tillsluta en begränsad grupp af djurhus. De ega ett så karakteristiskt utseende, att endast dessas förekomst afgör, att sådana former som Monticulipora, Stellipora, m. ff. äro verkliga bryozoer. NICHOLSON kallar i sitt arbete stundom de små upphöjningarne med större djurhus, andra för- fattares »>monticula», för maculg. Epithekula hinnor. Hos Favositide täckes ofta kalkmyn- ningen med en tunn hinna, bildad af concentriska eller nästan concentriska lager, hvilka tillväxa från kalkväggen mot myn- ningens midt, således alldeles motsatt operklernas sätt att vidga sin yta. Stundom äro dessa hinnor lemnade öppna och ofulländade i sin midt. De äro orörligt sammanvuxna med kalkväggen. >Förhållandet hos Favosites turbinatus visar otve- tydigt, att epithekans utvidgning förorsakar detta tillslutande af kalkarne. Det är svårt, att fatta huru en bildning kan kallas operculum, när den, likt måcul&e och epithekalhinnan, täcker hela mynningen och utbreder sig likformigt och oafbrutet öfver flera, samt är orör- lig. Operklet är ett organ, som är förenligt med djurets fortfarande lif, maculan åter, eller epithekalhinnan, oförenliga dermed, eme- dan djurhusen och kalkarne deraf hermetiskt tillslutas och det inmurade individet dör, stängdt från ytterverlden. Att kalla så- dana bildningar för operkler är lika olämpligt, som att kalla vissa Cyatophyllers benägenhet, att tillsluta sin mynning med tät epithekalbildning för operkelbildning. 2. Cyathophyllum (Hallia) calceoloides Lispsrröm. En och annan författare synes ännu vilja tillägga denna ett operculum, troligen på grund af den förmodan jag i arbetet af 1866 ut- talade, att det operculum, som sedermera befanns tillhöra Arxo- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 7. N:O 4. TD poma, skulle vara dennas, en förmodan, som blef rättad i en uppsats 1868. Så calceolalik denna Cyathophyll än är, har ännu icke något operculum till densamma hittats i de lager, der den är så ytterst allmän. 3. Hichthofenia Lawrenciana (DE Kon.) KaAYsER. Denna är troligen samma form som DAVIDSON i bref en gång 1861 om- talat och hvarom säges i Iakttag. öfver Zoanth. rugosa, p. 290, »Mr TH. DAVIDSON har meddelat mig, att han har sett ett fossil från Indien, troligtvis ur stenkolsformationen, till sin yttre form liknande en Cyathaxonia med rotlika utskott och försedt med ett fullständigt qvarsittande lock>. DE KOonincK beskref den som Anomia Lawrenciana!). Sedan återfanns samma fossil af RICHTHOFEN 1 Chinas Stenkolskalk och beskrefs af KAYSER?) som Brachiopod under ofvanstående namn. WAAGEN hade redan förut samma art ur Indiens Salt-rangebildning och lemnade öfver den- samma?) en ganska utförlig beskrifning. Att dömma af denna skulle man förmoda, att man funnit en ny operkelbärande ko- rall. Genom D:r WAAGENS godhet har jag haft tillfälle se några af hans exemplar från olika lokaler, samt de taflor, som äro äm- nade att åtfölja den fullständiga beskrifningen i Records of Geological Survey of India, och så vidt jag kunnat finna, utan undersökning af det inre, är Richthofenia, såsom KAYSER an- sett, en brachiopod af Productidernas familj och såsom det tyckes med slägtskaper närmast till Strophalosia. Det abnorma, korall- lika utseendet hos det oproportionerligt mycket större ventral- skalet återfinna vi hos andra stenkolstidens Productider, såsom Prod. proboscideus och Prod. ermineus och kanske skall en närmare undersökning af skalets inre byggnad hos dessa än den jag haft tillfälle utföra, ådagalägga fullkomlig öfverensstämmelse. Ett längdsnitt af ventralskalets rörlika förlängning hos Prod. pro- boscideus visar en bläddrig massa af cellulösa tomrum mellan små, hvälfda lameller. 4. Chelodes Bergman DAVIDSON & KING?) ansågs af mig först tillhöra ”Trimerellidernas grupp och sändes derföre till nämnde författare, när de samlade material för sina beskrifningar. De funno emellertid, att den ej kunde räknas dit, utan säga de, p. !) Descriptions of some Fossils from India, i Qu. Journ. Geol. Soc. 863700. Op IV fig 9: 2) Zeitschrift d. Deutsch Geol. Gesellsch., p. 351. 1881. 3) Ueber »>Anomia Lawrenciana DE KON. i N. Jahrb. f. Miner. 1882, sid. 115. j 2?) >»On the Trimerellid&e i Quart. Journ. Geol. Soc. 1874, p. 167, pl. öjfa 144 Bb, et 76 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. 168, »it is our opinion that Chelodes Bergmani is not a Pallio- branch; we are strongly inclined to the belief that it belongs to a section of the Coelenterates, represented by -Calceola and Goniophyllum». Men redan år 1867 hade BARRANDE 1i vol. III af sitt stora verk, på sid. 175, kortligen omnämnt och pl. 16, fig. 19—28 afbildat ett fossil af alldeles samma natur under namn af Chiton bohemicus. Sedan DAVvIDsSons och Kings arbe- ten utkommo hafva flere exemplar af Chelodes hittats på Got- land, äfvensom en andra art, och af dessa blir det tydligt, att fossilet verkligen är en Chitonid, såsom BARRANDE framställt, men allt för afvikande för att qvarstå 1 slägtet Chiton, hvadan allt skäl är för handen att upptaga den i ett subgenus Chelodes Dav.-Kine. På Gotland finnes icke någon fossil korall, hvilken möjligtvis skulle hafva egt ett sådant operculum. De engelska författarne nämna visserligen icke uttryckligen, att de anse det som sådant, men att detta varit meningen, synes mig framgå af det sätt, hvarpå de framstält sin åsigt. 3. Cystiphyllum lamellosum GOLDF. ansågs af STEININGER !) som öfre skalet till hans Spherulites fabellaris, hvilken han vis- serligen ej antog vara en operkulat korall, men uppställer när- mast efter Calceola bland Mollusques acépbales. Följaktligen har han ansett Cyst. lamellosum såsom homolog till det »mindre skalet», d. v s. operklet hos Calceola. 6. Cyathophyllum gquadrigeminum GOLDFUSS af GUETTARD?) beskrifven såsom »Astroites å étoiles pentagones ou héxagones» etc. en korall, om hvilken han uttryckligen säger, att kalkarne («étoiles») täckas af lock. Emellertid är det ganska svårt att endast med tillhjelp af hans figur och beskrifning öfvertyga sig om att korallen verkligen haft operkler. Det förefaller snarare som att densamma delvis blifvit jemnt afslipad till kalkarnes botten och att 1 vissa ännu en del af hottendjupet är qvar, så vidt man vågar dömma, utan'att ha sett originalet. För öfrigt tyckes GUETTARD?) för sin åsigt om korallernas operkler ha tagit intryck af några äldre författares åsigter. 1. Cyathophyllum mitratum. Om denna är icke mera be- kant än hvad som står i referatet af STEENSTRUPS föredrag i Oversigt Vid. Selsk. Forhandl. 1848, sid. 86, »Om Brachionopo- !) Observations sur les fossiles du calcaire intermédiaire de Y'Eifel i Mémoires de la Soc. Geol. de France, Tome 1, 2:e partie 1834, p. 366, 367. ?) Mémoires sur différentes parties des Sciences et Arts Tome TII, 1770, p. 510, pl. 52, fig. 2. 3) Mém. d. Sciences et Arts Tome II, p. 212. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. TV dernes og Cyathopyllernes Plads i Systemet» der det heter »fremviste hån ... en Cyathophyllum mitratum, hos hvilken et Brudstykke af Laaget var tilbage». I mergelskiffern vid Visby är denna art ytterst allmän, men hittills har aldrig funnits nå- got, som kan anses för hennes operculum. 8. Palwocyclus porpita L. När LInsÉ 1 sitt arbete »Co- rallia baltica» för första gången beskrifver denna art under nam- net »Madrepora simplex», säger han, sid. 20, slutligen: »Vulgo he Madrepore venditantur pro semine vel fructu coralliorum, ex opinione fortassis quorundam eorum, qui corallia fungiformia his operculis quasi tegi arbitrantur. Sed ratio subest, cur voce- mus hec in dubium, quamvis deficiente vestigio baseos, qua solido cuidam adherent corpori, non mirer serupulum facile qui- busdam hinc suboriri potuisse» Det är klart, att LInsÉ vid nedskrifvandet af detta hade alla små skifformiga, fungialika koraller i tankarne, såsom synes af hans synonymlista, der flere andra (Cycloliter o. d.) från yngre formationer sammanföras med denna. Hvilka författare han egentligen åsyftat, är svårt att veta och GUETTARD!) säger, att han ej känner, hvilka författare som menats. Men bland de i synonymien uppräknade torde sannolikt BÖTTNER vara den ende, på hvilken LinsÉs ord kunna tillämpas. I sin Coralliographia subterranea seu dissertatio de Coralliis fossilibus, Lipsie 1714 säger BörtINEr, p. 25, $ XLIV, vid sin Fossile Querfurtense: »Nisi egregie fallor, superior fungi marini pars est». Detta skall väl vara liktydigt med hvad BRo- MELL och LINNÉ kalla »Capitulum fungi cujusdam marin. För öfrigt hade BorrRHAAVE i sin Historia plantarum pars prima, p. 27. Ed. Lond. 1738 vid Madrepora sagt: »foramina» (d. v. s. kalkmynningarne) olim clausa fuisse puto, sed cum matura fat (se. Madrepora), dat ex his semina sua, cum operculo ab his foraminibus secedit>. Af »puto» synes, att BoERHAAVE här en- dast framställer en hypothes, utan grund af egen iakttagelse och förmodligen för att ådagalägga likheten med växter, till hvilka han räknade korallerna. Linné vidhåller fortfarande sin ofvan anförda åsigt, då han i Syst. Nat. ed. Xil, p. 1272 vid Madrep. porpita yttrar: »H&c nequit esse semen madrepore cu- jusdam; minus operculum aut impressio petrificata M. turbinatze». Såsom man lätt kan finna af de äldre författarne, såsom t. ex. SCHEUCHZER Lithographia Helv. p. 33, sammanblandade dessa de fungieformiga korallerna med Nummulitherna och af dessas 1) Mémoires, Tome II, p. 212. 178 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. yttre likhet med en del gastropodoperkler torde i sin mån före- ställningen om bådas operkelnatur hafva uppstått. GUETTARD som 1. c. mycket noga skiljer mellan nummuliter och porpiter, anser ej de senare vara operkler utan sjelfva korallen. DONATIS Myriozoon, om hvilket han talar som bevis på en nutida oper- kelbärande korall, är en bryozo och kan således aflägsnas från bevisen. Vid Skandinaviska Naturforskaremötet 1860 i Köpen- hamn, p. 677 af de tryckta förhandlingarne, fästade Prof. STEEN- STRUP uppmärksamheten på »Cyclophyllum!) porpita som mulig- vis netop kun var Laaget af en Cyathophyll-form>. Med någon tvekan hade äfven jag, i den förteckning öfver Gotlands Silur- fossilier, som 1867 utkom under titel Nomina fossilium silurien- stum Gotlandize, p. 28, satt i fråga, huruvida Palzxzocyclus por- pita L. kunde vara operculum till Heliophyllum Salteri LINDSTR., d. v. s. den äldsta formen af Pholidophyllum tubulatum. Senare undersökningar hafva dock öfvertygat mig, att Palzocyclus måste vara en sjelfständig form, att hans septalbildning i väsendtlig mån skiljer sig från den hos Pholidophyllum, och att spår till att korallen varit med spetsen af sin epitheca fästad vid främ- mande föremål ej saknas. Enligt BARRANDE i »Paralléle entre les dépöts Siluriens de de Bohéme et de Scandinavie», p. 60, skulle ANGELIN för honom omnämnt Calceola »trouvée aussi bien dans la Reg. D. E. en Westrogothie, que dans la Reg. E de Gothland>. Men i Sveriges undersilur har icke någon Calceola återfunnits och i de af ANGELIN efterlemnade samlingarne finnes ej heller något exemplar deraf. Till de problematiskt operkelförande korallerna kommer slutligen Tamiosoma CONRAD, enligt ZittEL Handb. Paleont. 1:r Bd, 2:te Abth., p. 86 och GaABB Geol. Survey of California, Palxeont. II, p. 61, pl. 18, »vielleicht zu den Korallen gehöriges Fossil. Barettia S. P. Woopwarp The Geologist 1862, p. 372, torde äfven af en eller annan betraktas såsom hörande till samma grupp som de operkelförande korallerna. Närmare undersökning och rikare material erfordras för att afgöra, huruvida icke de följande i motsats till de föregående verkligen äro operkler till någon korall. !) Här tydligen feltryckt för Palxocyclus, då någon Cycloph. porpita ej förekommer. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 79 Crania Sedgwickii LEWIS, se DAVIDSON Monograph Brit. Fossil Silurian Brachiop., p. 83, pl. 8, fig. 25, 25 a, b från Englands Wenlock, anses af DAVIDSON snarast vara en korall, hvarmed han tvifvelsutan menar operculum till en sådan. I viss mån erinra insidans tvenne tandlika processer om de två stora val- kar, som förekomma jemsides hos vissa exemplar af Rhytido- phyllum. Under slägtnamnet Spongarium har Mac Cor i Pa- leo0zoic Fossils, p. 42—44 beskrifvit fyra arter fossilier, Sp. 2equistriatum, Ewdardsi, interlineatum och interruptum från Lud- low-bäddarne i England. De hafva alla den gemensamma karakteren, att med nära 1 tum i längsta diametern vara ytterst tunna ovala skifvor, hvilkas utsida hittills ensam är känd. Denna sida är försedd med smala strimmor af vexlande storlek och an- ordning hos de olika arterna, utstrålande från en i midten varande vårtformig upphöjning. Det vore icke omöjligt, att dessa som lock tillhört några större koraller, hvilka ännu återstå att upptäcka. ] När STEENSTRUP i ofvan anförde uppsats >»Om Brachionopo- dernes Plads» etc., sid. 21, fäster uppmärksamheten vid »den umiskiendelige Fals hos flere Former, hvori et haardt Legeme har sluttet, og hvori Laaget utvivlsomt har hvilet», måste man tillstå, att detta nog har mycken sannolikhet för sig och att man framdeles skall komma att upptäcka ännu flera operkelbärande former, såsom möjligen vissa Zaphrentisarter och andra. Af de ofvanför lemnade artbeskrifningarne, torde tillräck- ligt visa sig, att så väl Calceoliderna som Arzgopomatiderna i snart sagdt alla detaljer af sin byggnad öfverensstämma med förr kände, palxzozoiska Cyathophyller eller s. k. Rugoser. Liksom hos dessa se vi ytan beklädd med längdrynkor, delade i tre, om icke fyra skilda fält och icke motsvarande septerna i det inre, utan mellanrumen emellan dessa. Gemensamt ha de - vidare golf eller tabulabildningen, septer af vexlande form och storlek, bildade af en bladtunn centralskifva, omgifven af mer eller mindre tjockt, klart sklerenchym af helt annan färg. De egendomliga bihang, som länge kallats rötter, dessa utskott från kalkens öfversta läpp, som riktigast böra heta stolonrör, före- finnas hos de festa. Ett vigtigt förenande organ är vidare den s. k. septalgropen, den djupa ränna, som hos många, såsom Cal- 30 LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER. ceoliderna och Omphymorna, förefinnas på uppsidan, hos andra åter, såsom Cyathophyllum, på bottensidan, och vanligen om- sluter ett af de större septerna. Dessa öfverensstämmelser bilda af dem alla ett slutet helt, en grupp för sig, från hvilken egen- domligheten af operkularbildningen ej kan afsöndra de former, som deraf utmärkas. Öfverensstämmelserna äro för stora och man måste till en och samma djurklass räkna såväl de operkel- bärande, som de icke operkelbärande rugoserna. Frågan blir då till hviken djurklass de böra hänföras. Zoologerna äro alltjemt ännu långt ifrån att vara ense om deras systematiska plats och deras slägtskaper. Under det att de fleste synas vara benägna att sammanställa dem med Anthozoerna eller korallerna, gå andra så långt, att de icke vilja anse någon enda för korall och L. AGASSIZ antog till och med, att alla de palxozoiska former, som betraktats som koraller, således äfven de s. k. tabulaterna (He- liolites, Favosites m. £.) icke voro Anthozoer utan Hydrozoer. Enligt hvad de tryckta förhandlingarne för Skandinaviska Na- turforskaremötet i Köpenhamn 1860, s. 677, ge vid handen, yttrade Prof. STEENSTRUP, att » Paavisningen af Laaget hos Cyatho- phyllerne, til hvilke Calceola efter hans Mening burde henföres, var af stor Vigtighed, da det tilstrekkeligt godtgiör, at Cyatho- phyllerne ikke kunne vere aktinieagtige Dyr eller virkelige Koraller». Liknande uttalanden om Rugosernas skiljande från korallerna gjordes af fere, dels i tryck, dels muntligen och i bref. S. P. Woopwarp kommer i »The Geologist» 1862, p. 372, till det resultat, att »we can only say that they are probably neither Brachiopoda nor Zoantharia» !). Af motståndarne till Ru- gosernas korallnatur har mycken vigt blifvit lagd vid deras inre struktur, deras tabula- och cystbildning, hvilken skulle skilja dem från anthozoerna och föra dem tillsamman med helt andra djurgrupper ?). Det kan bevisas, att den cystiphyll-lika, af bläd- 1) Tillföljd af dylika kategoriska uttalanden af desse och andra fram- stående auktoriteter föranleddes jag, att i det första arbetet öfver dessa koraller, 1865, p. 292, så tillvida dela samma åsigt, som jag antog, att de skulle tillhöra en lägre typ än Anthozoerna eller i enlighet med L. AGASSIZ vara hydrozoer jemte alla tabulater, något som sedan visat sig sakna all NV Senast har D:r CHR. LYTTKEN i 4:e uppl. af »Dyreriget», 1882, p. 636, uttalat, att « menas anordning i tre eller fyra fält af ytterväggens längd- valkar, kan äfven en sådan spåras hos åtskilliga yngre, såsom Flabellum. Fyrtalet i septalanordningen visar sig noga taget endast hos Stauria bland de palxozoiska, men äfven hos Holocystis från öfre grönsanden. Hvarföre »den vesentligste Hindring for at henföre dem til Koraldyrene som egne Ordener» skulle vara operklet, är svårt att inse, när ofvanför på samma sida i Dr. LYTTKENS bok, detta ej utgör något hinder för att räkna Primnoa till koralldjuren. 6 52 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. böra uppställas jemte slägtet Strophalosia, är äfven ofvanföre ordadt. Af en lamellibranchie, Ostrea cornucopie, har S. P. WOooDWARD 1) lemnat en figur på ett genomsnitt, hvilket ställdt tillsamman med ett dylikt af en Cystiphyllum skulle ådagalägga den förvånande likheten i anordningen af de inre lamellerna. Arter af flodmussleslägtet Aetheria erbjuda också sådana likheter och bland Hippuriterne i någon ringa mon slägtet Barrettia, samt äfven Radiolites, hvilka ock på grund häraf och andra förmenade homologier blifvit sammanstälda med Cyathophyllerna. Bland gastropoderna saknas ej heller prof på sådan struktur. Vermetus har i nedre delarne af sitt skal flere concava tvär- golf och likaledes de palxozoiska slägtena Euomphalus och Eccyliomphalus. Murchisonia och Loxonema ha såsom nutidens Magilus de äldsta vindlingarne fyllda med tät kalkaflagring. Hos den siluriska Capulus ?) calyptratus ScHRENK bildas ytterväggarne af tunna lameller, som, lagrade utom hvarandra, lemna ofyllda, blåslika tomrum emellan sig. Bland pteropoderna ser man hos Conularia, hvilken bör räknas till dessa, en tunn tvärvägg af- dela spetsen af skalet från det öfriga rummet, alldeles som för- hållandet är hos den nu lefvande Triptera Quoy & GAIMARD (Cu- vieria RANG). Hos Hyolithus är spetsen delad af flere tvär- väggar. Det har ju till och med förekommit, att sådana ko- raller som Amplexus och Zaphrentis blifvit jemförda med Ortho- ceratiter och andra Cephalopoder till följd af tabule och sep- talgropen. Särskildt har af STEENSTRUP stor vigt blifvit lagd på de homologier, som skulle erbjuda sig genom jemförelser emellan Cymospira och Cyathophyllerna. Han talar i uppsatsen »Om Brachionopodernes Plads» sid. 21, om »Cymospira og andre le- vende Serpulaformer, med hvis hele Skalbygning Cyathophyl- lernes stemmede vesenlig overens» 3). Då det ej varit mig NM IQu. Journ. 4 Geol: soc. 865, p. tl. 2?) Denna märkvärdiga snäcka bör rättast hänföras till familjen Pho- ride och der inom bilda ett eget nytt slägte. Hennes ymniga förekomst på Gotland i väl bibehållna exemplar har medgifvit utredandet af hen- nes struktur och slägtskap. 3) GUETTARD har i en Mémoire sur le rapport qu'l y a entre les Coraux et les Tuyaux marins, appelés communément Tuyaux vermiculaires et entre ceux-ci et les Coquilles i Hist. Ac. Sci. 1766, p. 114, vidrört nära nog samma ämne. Genom jemförelser och sammanställningar af' Dentalium, Vermetus och Serpula med Tubipora kommer han, sid. 135, till det resultat, att »On ne peut guére méconnoitre dans ces deux espé- ces de Tuyaux (neml. Serpula och Tubipora) un rapport avec les madré- pores et les coraux et ils conduisent naturellement å lier ces corps les' uns avec les autres: l'orgue de mer a méeme la couleur du corail rouge>. BIHANG TILL KG.CSV. VET.-AKAD. HANDL. BAND TS N:0 4 89 möjligt att skaffa exemplar af Cymospira (senare författares Po- matostegus och Spirobranchus) till direkt jemförelse, har jag, för bildandet af mitt omdöme 1i denna fråga, måst nöja mig med den nyaste, fullständiga beskrifning, som fimnes öfver Serpuli- derna, nemligen Mörctns Revisio critica Serpulidarum !). Der om- talas »Tverbunde» (= septa MörcH) hos arter af slägtet Spiro- branchus och Pomatocerus. Han skiljer sig så till vida från STEENSTRUP, att då denne, sid. 19 1. c., talar om »Tverbunde, som dele den bagerste Del af Skallen i flere Rum>, säger MÖRCH i sin inledning, sid. 349, att »der aldrig findes meer end een (neml. »Tverbund>) ad Gangen, i det de zeldre oplöses under Vextenm». Men 1 den utförliga beskrifningen af Pomatocerus strigiceps MörcH, sid. 412, heter det deremot »septa interna, 2 vel 3 approximata» och skulle denna art i detta afseende mycket likna en Spirobranchus Semperi MörcH. Hos andra Spirobran- chus-arter omtalas endast ett septum (här lika med »tvärbotten>). I alla händelser skulle enligt MörcH »Tverbundene» ej vara så talrika som STEENSTRUP synes antaga. Dessutom ega dessa tvär- bottnar en nära central, trattformig eller trestrålig öppning för djurets anus, omgifven af svaga, utstrålande fåror, en bygnad hvartill ingen motsvarighet finnes hos rugoserna. Den jemfö- relse MÖRrRCH anställer mellan de »meget regelmassig smaakamrede> (= med cyster fyllda) sidokölarne hos Pomatocerus och tabulzx hos Pocillipora och Millepora, kan med större skäl göras med de om homologier starkt påminnande fossila Tentaculites och Cornulites-arterna. Det kan ej förnekas, att i den mesozoiska tidens lager nä- stan alla spår af rugoser försvinna, samt att Montlivaltier, The- cosmilier och Astrerx, eller med ett ord aporoser företrädesvis in- taga deras plats. Från Liasformationen” har man visserligen an- fört en eller annan Cyathopyll, såsom Cyathophyllum novum BE. ER (Brita Ross, Cor, sp. 145; pl 90, fis. CT); och från undre Ooliten en Zaphrentis Waltomi E. H. (Brit. Foss. Cor. p. 143, pl. 27, fig. 8), men dessa äro ganska osäkra och till sin natur ej till- räckligt utredda. Men med afseende på försvinnandet förhåller det sig alldeles på samma sätt med de andra paleozoiska former, hvil- kas korallnatur genom deras obestridliga nära slägtskap till nu lef- vande former, åtminstone nu mera ej af någon sättes 1 fråga. De så talrika Favositerna, som ega största grad af frändskap till nutidens Poritide. saknas helt och hållet under hela meso- 1) TI Naturhistorisk Tidsskrift, 3:e Rek. 3 hft. 1863. 34 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. zoiska tiden och först i tertiärtiden återkomma de. Med Helio- literna är det knappast samma förhållande, då det ej är troligt, att de representera Heliopora. Calostylis, på det närmaste beslägtad med nutidens Dendrophyllier, är, jemte ett par andra, under hela palexzozoiska tiden representant för Eupsammiderna, af hvilka ännu inga arter träffats i mesozoiska lager äldre än kritan. Saknaden af rugoser i samma periods formationer är derföre icke absolut be- visande för deras utdöende med det tidsskiftet, då det ingalunda kan betviflas, att förenande mellanlänkar en gång funnits mellan Porites och Favosites, mellan Calostylis och Dendrophyllia, ehuru inga fossila lemningar efter sådana hittills hafva blifvit upp- täckta. Man kan visserligen icke framvisa några former, hvilka, lika otvifvelaktigt som Dendrophyllia och Porites äro att be- trakta som afkomlingar af de siluriska Calostylis och Favosites, skulle vara qvarlefvande rugoser i nutidens haf. De, hvilka man anfört såsom sådana, Duncania, Guynnia !), visa i få afseenden sådana karakterer som utmärka rugoserna. FHolocystis elegans från öfre grönsandsformationen är en enstaka företeelse med outredda och dunkla slägtskapsförhållanden. Det synes snarare vara så, att en del af rugosernas karakterer återfinnes jemte sådana, som egentligen tillhöra de yngre korallformerna, och ser man närmare till, torde det ej vara alldeles omöjligt mellan båda finna sådana anslutningspunkter som göra det antagligast att verkligen äfven anse rugoserna som koraller. Såsom en af de vigtigaste invändningarne mot ett sådant antagande har blifvit framställdt, att yttre gestalten hos vissa, t. ex. den fyrsidigt pyramidala Goniophyllum, är alltför mycket afvikande från den bland anthozoerna rådande cylinder- eller koniska formen. Utan att behöfva mer än erinra om de fullt ut lika mycket afvikande former, som de ovanligt bildade Diplocte- nierna visa, kunde det vara tillräckligt, att känna den af C. SEMPER i hafvet vid Filippinerna funna Rhodopsammia parallela ?). Han afbildar af denna en varietet, hvilken knoppar ut från en van- lig form och bildar en fullständig fyrsidig pyramid liksom Go- niophyllum. Han fann äfven ett trekantigt exemplar af Blasto- trochus nutrix E. H. Men om hos dessa former den afvikande yttre gestalten i viss mån kan sägas vara en missbildning, är detta icke fallet med Flabellum Roissyanum M. Epw. & H., en !) Se tillägget sid. 92. ?) Ueber Generationswechsel bei Steinkorallen und iiber das Milne Edwardsische Wachsthumsgesetz der Korallen i Zeitschrift fir wissenschaftl. Zoologie 22:r Bd, 2:s Hft, 1872, p. 235. BIHANG TILL K. SV. VET."AKAD; HANDL. BAND! fe N:O 4e Hö miocen form från Möllersdorf och Baden vid Wien, samt från Dax i Frankrike, som regelbundet och normalt har en sexsidig pyra- midisk form, och en dylik ega äfven andra arter i detta slägte, åtminstone under första utvexten. Hvad för öfrigt den ovanliga Calceolaformen angår, så eges den från första stund och under någon tid af tillvexten af de allraflesta palxozoiska koraller. De nya individer, som bildas genom knoppning, äro visserligen cy- lindriska, men de, hvilka efter all sannolikhet bildas derigenom att den ur ägget utkomna, fritt svärmande larven fäster sig och bildar korall kring sig, äro i regeln halfkoniska med en platt bottensida och en hvälfd uppsida, således af fullkomligt samma utseende som hos Calceola, Rhizophyllum, Cyathophyllum calceo- loides och några få andra. Det märkliga är nu, att desse senare framhärda i ungdomsformen, äfven sedan de blitvit fria från -: underlaget, under det att det stora flertalet växer upp i cylin- derformen. Men i detta sätt, hvarpå första tillvexten sker, skilja sig de palexozoiska från flertalet af de yngre. Medan hos de förra initialspetsen eller den unga individen är trådsmal, och småningom vidgar sig, liknande ett maskrör, fästa sig Aporo- serna vid en bred, skifformigt utbredd bas, den unge korallen är från första början en cylinder. Endast några få af dessa, såsom Flabellum och »Turbinolie», torde derifrån göra undantag och genom initialspetsens form närma sig till rugoserna. Hvad den så karakteristiska stolonrörsbildningen beträffar, återfinna vi den endast och allenast hos några mesozoiska, ter- tiära och recenta koraller, men ingalunda hos några andra djur- grupper, då man dermed icke gerna kan förblanda rör- och taggbildningar hos vissa abnorma Producti och Strophalosie. Sådana koraller äro Heterotrochus vegetans HammzE (H. N. Cor., pl. G. 2, fig. 4), den recenta Rhizotrochus, äfvensom arter af slägtet Flabellum. Möjligtvis är äfven sidoknoppningen hos Blasto- trochus att tolka i samma riktning. Hos Rhizangia brevissima finnas stoloner, som afsöndrat sclerenchymatös väfnad, på hvilken talrika knoppar sedan utskjutit, under det att hos den nutida, närstående Cylicia stoloner visserligen i rikt mått äro förhanden, men icke hårdna. En af de vigtigaste och mest i ögonen fallande skilnaderna mellan de palxozoiska rugoserna och senare tiders bägarkoraller består just i de s. k. rug&e, af hvilka gruppen fått sitt namn och om hvilka ofvanföre är taladt.” Alla arter af slägtet Fla- bellum, fossila och lefvande, hvilka jag haft tillfälle att under- 86 LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER. söka, visa längdvalkar fullkomligt i likhet med rugoserna!):' på ytterväggen ett ingående veck, midt emot septum, och en ut- skjutande valk der loculus finnes; coste, 1 likhet med öfriga recenta korallers, saknas. En tertiär korall från Syd-Australien, det af tre arter bestående slägtet Conosmilia DUNCAN (Ann. Mag. N. Hist. ser. 3, vol. 16 p. 184) öfverensstämmer äfven fullstän- digt med rugoserna 1i afseende på längdvalkarnes läge till sep- terna. Men både Flabellum och Conosmilia ha septalanordnin- gen alldeles liksom öfrige, sexstrålige koraller och förena så- ledes egendomligheter från de palxeozoiska och senare tider- nas koraller. Septerna bestå hos de palxozoiska af en midteldel, en tunn lamell, som på sidorna omgifves af senare tillkommet scleren- "chym. På alldeles samma sätt bildas de hos de recenta ?). Och i likhet med förhållandet hos dessa beklädas sidorna med tag- gar, vårtor och andra utväxter, som skjuta in i loculi och der bilda det synapticulaartade dissepimentet. Äfven cyster och ta- bule förekomma på samma sätt som hos rugoser och aporoser. Man har lagt stor vigt på att aporoserna skulle till en början ha sex septer och rugoserna endast fyra. Men 1 sjelfva verket förhåller det sig med dessa senare, hos alla, der det lyckats få mycket små exemplar eller der goda snitt af initialspetsen vun- nits, på det sätt, att flera septer uppträda redan hos de minsta, såsom Paleocyclus porpita af 1,3 mm. med 20 septer, eller ock endast ett enda septum, hvilket synes vara det vanliga och iakt- tagits hos flera slägten. Åfven hos Goniophyllum, der fyrsidig- heten är så tydligt uttryckt, är bottensidans septum det enda, som i förstone visar sig. Stauria torde vara det enda slägtet, der fyrtalet i septalanordningen redan från början uppträder och sedan fortfar. Någon sådan fyrtalets tydlighet, som tecknats hos Omphyma turbinata på den af KunrH lemnade figuren 3, tall. 18, i hans uppsats om »Wachsthumsgesetz der Zoantharia rugosa» förefinnes ej, icke ens på det exemplar, som ligger till grund för teckningen och hvilket förvaras i Berliner Universitetets 1) MOSELEY i sitt arbete öfver Challengerexpeditionens koraller, sid. 166, säger om Flabellum patagonicum: »There are no coste, but in most of the specimens there occur shallow furrow-like depressions formed by slight infoldings of the wall along the lines which might be occupied by the primary and secondary coste». Med alldeles samma ord skulle man kunna beskrifva utsidan hos snart sagdt hvilken Rugos som helst. ?) Contributions to the Actinology of the Atlantic Ocean. s. 16. Vet. Ak. Handl. B. 14, häft. 2. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 4. 87 Mineralie Kabinett. Annu starkare har denna anordning blif- vit framställd hos ZittEL 1 Handbuch der Paléeontologie 1:r Bd, p. 230. För öfrigt uppträda långt senare, såsom under öfre grönsandsformationen, sådana former som Holocystis med fyra stora septer och utan bevisad slägtskap med någon af de paleozoiska. Afven den karakteristiska septalgropen, genom hvilken bilateralismen blir så tydligt uttryckt, har sin motsvarighet hos nutida arter. STEENSTRUP har i Översigt af Danske Vidensk. Selsk. Förhandl. 1856, s. 47, beskrifvit en märkvärdig anthozo, Sphenopus marsupialis, hvilken har en lucka i sin lamellkrans, 1 det att på en punkt en ränna, väl så bred som afståndet mellan tre lameller, intager dessas plats. Hade Sphenopus varit en scelerenchymbildande korall, skulle ovilkorligen denna ränna. hafva uppenbarat sig som en fördjupning i skelettet, förvånande lik septalgropen hos en Zaphrentis eller någon annan korall. Hos Cerianthus återfinner man en fullkomligt likartad ränna, och HaEcCKEL har ock, i sin »Generelle Morphologie», Bd II, s. LIV, ställt Cerianthus från de öfriga actinieartade an- thozoerna i en egen grupp närmast rugoserna. Den hufvudsakligaste invändningen har dock varit operklets förekomst, ett organ, som förmenades ej vara kändt hos någon enda korall. I uppsatsen »Om operkularbildningen hos ko- raller», Öfvers. Vet. Ak. Handl. 1870 p. 923, fästades upp- märksamheten vid, att flere nu lefvande anthozoer af Gorgo- nidernas afdelning verkligen äro försedde med operkelapparat. KÖLLIKER beskref redan 1866 i sina »Icones Histiologice, 2:te Abth., 1:s Heft p. 135», hos arter af slägtena Primnoa och Paramuricea ett operculum sammansatt af åtta valvler. Hos Primnoa lepadifera L. utgöras de fasta delarne af tre slag. Förutom den för hela polypsamlingen gemensamma, delvis förkalkade axeln, hafva de särskilda polyperna två slags spi- cula, ett mindre, tafl. VIII, fig. 8, liggande inom kroppens mjuka delar, samt ett annat slag, yttre, som täcker hela krop- pen och äfven bildar operkelapparaten. De förre äro spin- delformiga, jemntjocka och likna närmast dem, som KÖLLIKER I. c. pl. XIX, fig. 5, afbildat hos Verrucella. De äro färglösa och opaka. Pterogorgia citrina har enligt preparat äfven så- dana kalkkroppar. MILnE Epwarps, H. N. Cor. vol. I, p. 136, tyckes anse, att dessa spicula endast skulle finnas i coenen- chymet, hvilket dock ej är fallet, åtminstone hos Primnoa 55 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Ytans kalkspicula äro breda och likna fjäll af mycket olika storlek. De på polypens yttre, från coenenchymet vända sida sittande äro störst och på den sidan äro de öfversta, som bilda nästan hela mynningen, störst, de nedersta minst. Alla dessa äro ordnade i tre par, tegelformigt lagda ofvan hvarandra med sin öfre kant. På den mycket kortare insidan af polyp- kalken sitta endast helt få, mycket små fjäll. Kalkens myn- ning tillslutes af en fullständig, pyramidalisk operkelapparat, bestående af åtta valvler (»petites écailles» M. EDWARDS 1. c.), tafl. VIII, fig. 7. Af dessa äro de på polypariets utsida be- lägna störst och de inåt, mot coenenchymet sittande, minst. Den största, yttersta, tafl. VIII, fig. 9—10, är bredt triangulär, nära 2 m.m. 1 längd, svagt insänkt mot spetsen med sidokan- terna obetydligt uppböjda. På inre sidan går en stark midtel- köl från spetsen till basen, åt ena sidan förtätad eller förstärkt genom en parallel ås. Denna valvel, liksom de öfriga, har en smalare, skaftlik, basaldel, med hvilken den sitter fästad in- nanför de yttre kroppsfjällen. De öfriga valvlerna, som i stor- lek aftaga med afståndet från den nu omnämnda, täcka hvar- andra med sin inre kant, på sådant sätt, att på ena sidan om den största triangulära tre täcka hvarandra och på andra sidan fyra. De två innersta minsta möta hvarandra, kant 1 kant, utan att täckas. Dessa alla äro mycket mera oregelbundna än den först beskrifna valveln och knappast tvenne hvarandra lika. Såsom synes af figurerna äro de långsträckta skifvor med upphöjning eller förtätning 1 ena kanten och dessutom med taggiga utskott. Dessa valvler öppnas och slutas på spet- siga fikar, antagligen med starka muskler, hvilka omgifva dju- rets tentakler och munöppning. De kunna dock icke anses som fullt homologa bildningar med Calceolidernas och Areo- pomatidernas operkler, deras bildnings- och tillväxtsätt är så olika, men de visa oss dock, att inom Anthozoernas stora klass i detta afseende finnas motsvarigheter och att en liknande bild- ning uppstått inom flere grupper deraf. Liksom Calceoliderna och Arzopomatiderna visa hvar sin operkeltyp, kommer med Gorgoniderna en tredje typ till dessa. Fullkomligt ogrundadt är, att med KuNTE 2), liksom efter honom NICHOLSON ?) och 1) Veber Analoga des Deckels der Zoantharia rugosa bei lebenden Korallen. Zeitschr. d. deutsch. Geol. Gesell., 1870, p. 24. 2) Manual of Paleont. 1, p. 217. BIMANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4, boll) GOSSELET !) se ett homologon i den skedformiga skifva, hvar- med ena kanten af kalken hos Cryptohelia pudica har vidgat sig. Äfven om icke en undersökning visade detta orörliga bihang vara något helt främmande för operkularbildningen, kan ingen vidare jemförelse komma i fråga, sedan MosELEY visat, att Cryptohelia ej tillhör anthozoerna, utan är en hydrozo. Det mjuka organ, hvilket afsöndrade locket, kan man tänka sig såsom en bred, muskulös flik, hvilken fortsatte omedel- bart från koralldjurets öfre kant, således hos några endast en flik, hos andra fyra eller stundom flera. Dessa flikar måste, att dömma af de intryck de lemnat efter sig på insidan af Calceolidernas lock, haft sina mesenterialveck liksom polypen inom kalken, samt föröfrigt 1 det närmaste liknat den vägg, från hvilken den utgått. Hvad som eger en afgsörande vigt vid frågan om huru- vida rugoserna äro koraller eller icke, är den omständigheten att de allra flesta förekomma 1 sammansatta grupper eller ko- lonier, d. v. s. fortplantat sig genom calicinal knoppning, all- deles i öfverensstämmelse med de nyare tidernas aporoser. Deremot har ej något liknande kunnat påvisas hos någon enda af de grupper, med hvilka man jemfört rugoserna. Här är ej rätta stället, att ingå i en detaljerad beskrifning öfver dessa knoppningssätt, utan må det endast i korthet nämnas, att både hos rugoser och aporeser knoppningen sker från djupet af kalkens botten, eller på dess sidor från septerna, eller ock såsom hos perforaterna från den utbredning rundt om kalken, som kallats brämet. Esgendomligt är förhållandet hos vissa arter, att de, såsom t. ex. Pholidophyllum tubulatum, forma primaria aldrig anträffats knoppande, men deremot mutationen i närmast högre lager i stor ymnighet af rikt knoppande ko- lonier. Goniophyllum pyramidale finnes på Gotland mera sällan med knoppar, den närstående G. Fletcheri i England deremot nästan alltid. Det vore våld mot naturen, att, såsom några för- fattare velat, i våra systemer aflägsna de knoppande formerna från de icke knoppande och uppställa dem ej blott i skilda arter och slägten, utan till och med i skilda ordningar ?). !) Esquisse géol. du Nord de la France 1:r Fascic. p. 53, der det till och med vid tal om Cale. sandalina, p. 53, heter: >»on a constaté un couvercele de måme nature chez Cryptelia pudica>. ?) Se härom FROMENTEL Polyp. fossiles, p. 43, samt DUNCAN Third Report on Brit. Foss. Corals i Brit. Assoc. Rep. 1871 p. 136, hvilken der biträder den förres åsigter. 20 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRA NDE KORALLER. Till ett förtydligande af de operkelbärande korallernas uppträdande i tiden må å motstående sida befintliga tabell tjena. Häraf framgår att tillsammans 13 arter, fördelade på sju slägten, nu äro kända; att ingen form är känd från undersiluriska tiden; att från den öfversiluriska tiden ej mindre än elfva arter, fördelade på sex slägten, hittills funnits; att den devoniska formationens äldsta och näst äldsta af- delning innehålla en art hvar, tillhörande tvänne olika slägten; att en och samma art uppträder i tre af silurformationens öfver hvarandra närmast liggande lager, och tre arter i tvenne närmast på hvarandra följande lager; att den äldsta devonformen är på det närmaste beslägtad med den yngsta mutationen af den siluriska Rhizoph. gotlan- dicum ; att de nå sitt maximum med 11 arter i den afdelning af öfver- silurformationen, som närmast svarar mot engelska Wenlock. Det torde ej vara för mycket vågadt, att i vissa fall, så- som med Goniophyllum pyramidale, Rhizophyllum gotlandi- cum, Rh. elongatum, Areopoma prismaticum, Pholidophyllum tubulatum, påstå, att man i dessas i olika lager ofvan hvar- andra förekommande former ser varieteter eller mutationer, som stå i genetiskt sammanhang. Att sålunda den äldsta kända lilla Goniophyllum i den röda mergeln vid Visby efter- följts af en vida större mutation i den grå mergeln och att denna åter öfvergått i den långsträckta, djupkalkade, andra mu- tationen, som är den enda i den ofvanliggande kalkstenen, kan väl knappast betviflas. Och på samma vis förhåller det sig icke blott med ofvan nämnde operkelbärande koraller, utan äfven med flere andra. Ptychophyllum patellatum, som är allmän i mergelskiffern såsom den stora typiska formen, öf. vergår 1 kalkstenen till en mycket mindre, väl åtskild mu- tation. Omphyma subturbinata, i Wisby-mergeln och i mergeln på Stora Carlsö så jättelik och stor, har i kalkstenslagret efter- följts af en mycket mindre och smalare form. På samma vis är det med Cystiphyllum cylindricum, Polyorophe glabra och andra. Under tiden då kalkstenens aflagring pågick, hafva några arter utvecklats till storlek i omfång och längd, såsom Go- niophyllum, Pholidophyllum och Rhiz. gotlandicum, under det att hos sådana som nyssnämnde Omphyma och Ptychophyllum- N:O 4, 91 BAND 7. VET.-AKAD.: HANDL. Kers TILL BIHANG Devon. Mellersta Devon i Eifel, Belgien, Eng- land, Spanien. Calceola sandalina. Devonien inférieur de Néhou. Öfver Silurformationen. Rhizophyllum Gervillei. Kalksten vid Visby, Gonioph. FOO FORNDE: Rhiz. gotlandicum, mutatio. Ehytidophyllum siter Lan Dudley I RESO Fletcheri. sinense. Rh. elongatum. RCA Rana England, Niagarafor- SE I n : Rh. attenuatum. Ar&op. : Pholidophyllum mationen i N. Ame- ST 2 : ;) Rh. australe. prismaticum ; tubulatum, rika, Shenzi i China. : ; ÅRh. tennesseense. mut. elongata. i mutatio. MENS - G. pyramidale Rhizophyllum Ar2zopoma prismaticum Pholidoph. VE AE a mut. prima. gotlandicum, forma primigena. tubulatum, lingbo, samt Galway, Irland. forma primaria. forma primaria. Röda mergelkalken vid Visby. Goniophyllum pyramidale, primigena. Under SKIL T: Ölands öfversta kalksten. Den af BARRANDE, efter ANGELIN, i Paral- En korall, ännu ej fullständigt känd, från lele Dépöts sil. de Boh&me et de Scand. p. 60 cit. Ölands yngsta kalk, har åtskilliga karakterer Calceola från Vestergötland har ej återfunnits. gemensamma med Pholidophyllum och är möj- ligen en stamform till detta slägte. Med rak linie antydes genetisk förbindelse mellan formerna, med punktlinie förmodad affinitet. 92 LINDSTRÖM, OPEKKELBÄRANDE KORALLER. arter de yngre mutationerna bli mindre och svagare, än de i den äldre mergelskiffern förekommande. Men en närmare ut- redning af dessa märkliga förbållanden, hvilken ligger utanför omfånget af denna uppsats, kan först företagas, sedan mera material insamlats och noggrant granskats. Med afseende på den plats de operkelbärande korallerna intaga inom Anthozoernas klass, i förhållande till de icke oper- kelbärande rugoserna, må, så vidt ämnets ej ännu nog utredda skick medgifver, anmärkas, att de ej bilda någon afsöndrad grupp för sig i motsättning till de öfrige. Förhållandet blir jemförelsevis sådant som inom andra djurklasser t. ex. Gastro- podernas, der operkelbärande slägten stundom få sin naturliga uppställning vid icke operkelbärande. De tvenne ofvan i detta arbete beskrifna grupperna ega frändskaper åt skilda håll, så att Caleeoliderna helst må närmas åt den grupp af rugoser, som innesluter slägtena Omphyma och Chonophyllum, under det att Arseopomatiderna med sin vida svagare septalbildning och sitt öfvervägande cystdissepiment ha sina närmaste slägt- skaper bland Cystiphyllerna. Pholidophyllum afviker från båda och tyder med sin septalbildning åt helt andrå slägten. Tillägg. Sid. 40. I ett under tryckningen af detta ark mottaget bref från Akademiker FRIEDRE. SCHMIDT, dat. Petersburg d. 28 Dec. 1882, säges: »In einer neu angekommenen Sendung vom Silur des Altai sind deutliche Exemplare eines Rhizophyllum enthalten» På annat ställe torde nu ej utförbar redogörelse för detta fynd komma att lemnas. Sid. 84. Duncania. Den på tafl. VII, fig. 14, afbildade, egendomliga inskärningen på öfre septalkanten hos Goniophyllum återfinnes hos Dun- cania och Haplophyllia, men utan spår till operkel. Duncania ligger van- ligen fästad utefter ena sidan, hvilken således är utplattad, och mot denna utgå från kalken, tätt ofvan hvarandra, breda krampor (»crampons>?), er- inrande om dem hos flere Cyathophyller och Cystiphyller. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 093 FÖRKLARING TILL FIGURERNA. Zz HEASEN ASS Rs 1 » » » » 9—12; IJ4 FaR - LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Goniophyllum pyramidale His. Ett exemplar af mutatio prima från kalkmynningen, med höger-, venster- och uppsidans operkularvalvler fullständiga och den fjerde, bottensidans, ofullständig och krossad. Exemplar af forma primigena sedt från hörnet mellan bottensidan och venstra sidan. Hela korallen med de qvar- sittande operklen bildar en dubbelpyramid. Detsamma sedt ofvanifrån. Bottensidans lock af mutatio secunda. Detsamma förstoradt från insidan. Detsamma från låskanten med det i midten uppskjutande största septet. Pholidophyllum tubulatum SCcHLOTHEIM. Polypariet från sidan med märken efter de afnötta epithe- kalfjällens baser på längdrynkorna. Ett septum sedt från sidan 1 förstoring. Rhizophyllum elongatum n. Konturer af åtskilliga exemplar från bottensidan. i natur- lig storlek. SD EH Bihang till K.Vet Akad. Handl. Bd 7 N24 tergren del.f. 1.8 = ( AM We BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 4. 95 TAL TI Fig. 1—23. » 96 13. 14. 16. il Il LINDSTRÖM, OPERKELBAÄRANDE KORALLER. Rhizophyllum elongatum n. Kalkar i omvändt läge, med bottensidan uppåt, för att visa knopparne i gradvis utveckling, i fig. I & 2 små bä- gare utan septer, i fig. 3 utvecklade med primärseptum. Kalk inom kalk, egendomlighet i tillvextsättet, icke knoppning. Operklet från utsidan. Detsammas insida. Ett och samma operkel från bottensidan, från venstra si- dan, samt midtför, visande den koniska form, det stundom antager. Ett operkel från insidan. Annat exemplar från utsidan. Operkelbildning till kalkar liknande fig. 4. Tunnt tvärsnitt. De vid bottensidan sittande rören äro af stolonrör; inuti korallen synas i hörnen mot bottensidan rör af knopparne. Tunnt längdsnitt nära bottenytan. Man ser upptill den icke fullt genomslipade epithekan, samt i midten, ända ned, primärseptet. Åt båda sidorna synas smala, af tvärväg- gar afdelade rör, fem på venstra sidan, tre på den högra, inbäddade i cystmassan. Dessa äro längdsnitt af knoppar. Längdsnitt af ett smalt polyparium, för att visa, huru detta i början, liksom knopparne, har ett dissepiment af enkla, konkava tvärgolf, inneslutna inom en ytterst tjock yttervägg. Förstoring af de nedersta tre kamrarne hos föregående längdsnitt. Genom sekundära aflagringar ha såväl golfven som innerväggen förtätats. De ljusa lagren äro kalkspat, de derpå liggande, mörka, småtaggiga, gyttringar af mikro- skopiska kristaller, antagligen någon manganförening. Den innersta, klara kärnan, som fyller kamrarne, är ren kalkspat. Längdsnitt af ett polyparium, parallelt med bottensidan, närmare midten. Tre smala knopprör ligga inbäddade på venstra sidan och ett på den högra, detta och det öfversta midtemot ovanligt långa och smala. Ett sammansatt polyparium sedt från polypieriternas botten- sida. Man urskiljer tre generationer, knoppande ur hvar- andra. del iv TT SAT C. Hedelin del SxnoRn BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 4. 97 TYSEN FIT: Fig. EG » » » 2 > 019 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Rhizophyllum gotlandicum FERrRD. ROoEMER. Ett lock från insidan, med låskanten starkt förtätad geno länge fortsatt aflagring. Nat. st. Ett lock från utsidan. Nat. st. Längdsnitt af ett lock vid midtelaxeln. Ett fullständigt exemplar, obetydligt förstoradt, med på sittande operculum. ' Tvärsnitt af en mindre korall. | Längdsnitt från bottensidans midt till den convexa upp- sidan. Bottensidan högre och med gröfre cyster. Midtelpartiets basaldel på lockets insida; det stora septum, på sidorna omgifvet af tvenne mindre septer, som om- sluta låsgropen. På sidosepterna ses synapticul&e i loculi. Till höger midtelseptet, från sidan sedt. Detaljer af ett annat midtelseptum hos locket, sedt midtför. Detsamma från sidan. Längdsnitt af ett polyparium med tjockväggige cyster. Insidan af ett väl bibehållet lock, mycket förstoradt. Utan- för låskanten utskjuter en bryozokoloni, som betäcker utsidan. Kalkens bottenvägg med cyster under utbildning. Rhizophyllum elongatum n. 13,15,16. Ett och samma exemplar, sedt snedt från sidan (fig. 14. Le 18. 13), från uppsidan (fig. 15) och från bottensidan (fig. 16). Rhizophyllum tennesseense F. ROoEMER. Längdsnitt mellan bottensidan och uppsidan. Tabul&e och cyster 1 midten ytterst glesa och sparsamma, nedtill förstörda. Rhizoph. attenuatum LYON. Ett polyparium, som förökts genom stolonrörens förvandling till polyparier. Från bottensidan, Rhizoph. gotlandicum F. RoEMER. ; Stolonrör genomskuret på längden att visa dess inmynnandu i kalken, samt fyllning med sklerenchym. BR NÅ Sä trin RA Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.7, Ne 4 Tab. II C. Hedelin del. f. 1.3, 517, Widing del.f.4 Lith VW. Schlachter, Stockholm (LJ Vd TT TTALRNE N | s I | GUN 1 | He [1 N v | Så I NN ' = it EN If Wi Jat | vu ( i Nn ig us | JAR SA nr Å " | b v Ö hä | jE I p FEL | Å d I Å - å CANS MARIN 4 | N KL å ; | ae b I DL i i Vi "i ; i | | Mr | j KL FE UV RE Ur | 104 Lå [NG | Kn d Mu st FR (4 he (MA | i MÅ FULA At å [ | " KI Mål 4 Ad | I id / ID i L sly UJ | 04 i UT nen APA NER NA FU NA 4 Al | | | Pg LÄ OG | UK j AL | fr, RA ta) KYL BORA Vv RAR Ik SK » jä / LÖR VLT a RA NERV VR | LL 4 UN | | ' ' ” i] [1 | I FAST LOT EL I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 4.99 TAEEILV:S 100 Fi I > 2 ) Je » 4, » Fo » 6. » Hå » 8—11. » 192; » 13: » 14. LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER: Rhizophyllum elongatum n. b Bottensidan af ett exemplar med talrika stolonrör, af hvilka somliga sluta blindt mot skalet, andra förgrena sig. Kalk sedd snedt från uppsidan för att visa bottensidans inre vägg med starkt utbildadt midtelseptum. Spetsen af ett litet polyparium i längdsnitt, rätvinkligt mot bottensidan. Bottensidans sklerenehym mycket starkt utbildadt, tabul&e nästan horisontala. Längdsnitt af ett stolonrör vid bottensidan. Längdsnitt parallelt med bottensidan, visande huru tvenne knoppar ligga inneslutna i cystmassan och upptill i mo- derkorallens kalk vidga sig som två bägare, samt blifva fria. Nedtill i midten synes primärseptet. Längdsnitt i rät vinkel mot bottensidan. Denna tät, mörk. Rhizophyllum gotlandicum FErp. RoEMER. Bottensidans inre vägg med hål efter stolonrörens inre mynningar. Areopoma prismaticum n. Ett och samma exemplar för att visa de fällda och fast- vuxna locken på olika sidor; fig. 8 från högra sidan med ett stort lock nedtill, fig. 9, bottensidan med två lock, ett nedtill och ett högre upp mot mynningen, fig. 10, från ofvansidan med ett stort lock på midten, fig. 11 från venstra sidan med ett mindre lock nedtill. Forma primigena från ofvansidan med invuzxet lock. Kalk sedd ofvanifrån med två nästan fullständiga lock, bottensidans och uppsidans, på sin plats och den högra sidans krossadt under dessa. Af mutationen. Kalk af forma primigena, sedd ofvanifrån. Bihang till K Vet. Akad Handl.Bd.7, N24, Tab. IV ( GC. Liljevall del. f. 13. C.Hedelin del. f PA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 101 VANEREo UV 102 Fig. vv rv Vv VT LINDSTRÖM, OPERKELBAÄRANDE KORALLER. Goniophyllum pyramidale His. Ett exemplar från bottensidan med invuxet lock. Nat. storleken. Mut. secunda. Konturerna af samma exemplar sedt från högra sidan. Genus et species indeterminat2e. Fragment af operculum till okänd korall från insidan. Stora Carlsö. Detsamma utifrån. Argeopoma prismaticum n. Operculum från utsidan. Detsamma på insidan. Kontur af ett septum i kalken, sedt från sidan. Ett operculum från sidan, visande oregelbunden tillvext. Forma primigena med invuxet lock midt på uppsidan. Ett operculum utifrån, visande dess successiva tillvext. Ett mindre operculum från insidan. Ett operculum från utsidan, visande dess öfvervägande till- vext mot ena kanten. Rhizophyllum elongatum n. Ett mycket litet operculum från insidan. Exemplar med påsittande lock från uppsidan. Ar&eopoma prismaticum n. En kalk sedd ofvanifrån af mutatio. Förstoradt längdsnitt, rätvinkligt mot bottensidan. De ljusa taggraderna på venstra sidan härröra af äldre, invuxna septer. Ett segment af ett tvärsnitt. Pholidophyllum tubulatum ScHLoOTHEIM. En del af utsidan af ett polyparium med dess fjäll i deras vanliga läge. En del af utsidan till ett sådant fjäll i stark förstoring. En del af toppen till en korall med missbildade och sam- manvuxna fjäll. Ett något vittradt fjäll från insidan. Exemplaret från Bjersjölagård i Skåne. Inre spetsen af ett fjäll från insidan. Ett invuxet fjäll, med insidan vänd utåt. Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.7, No4. Tab .V / LER | C. Hedelin del Lith. W.S chlachter, Stockholm BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND t. N:O 4, 103 TAR VI 104 Fig. » LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Goniophyllum pyramidale His. Mutatio secunda med qvarsittande operkelapparat, från upp- sidan och venstersidan, i naturlig storlek. Pholidophyllum tubulatum ScHLoTE. | Förstoradt längdsnitt af ytterväggen till en sammansatt korall med fjällen qvarsittande, deri invuxna, samt inbäd- dade i mergelskiffer. Tvärsnitt af ett fjäll i stark förstoring. Ett parti deraf ytterligare starkt förstoradt. Syringophyllum organum L. Exothecalfjäll i genomsnitt, inbäddade i mergelskiffer, sedda i stark förstoring. Ett sådant fjäll, fig. 6, från convexa sidan, fig. 7, från den concava, fig. 8, sedt från sidokanten eller i profil. Den kragformiga utbredningen mellan tvenne kalkar med fjällen in situ. Goniophyllum Fletcheri Epw. & H. Ett polyparium i naturlig storlek. Del af ett tvärsnitt. Del af ett längdsnitt i rät vinkel mot bottenytan. Goniophyllum pyramidale His. Ett högerlock från utsidan. Kontur af ett bottenlock, längdsnitt efter midtelaxeln. Ett vensterlock utifrån. Ett vensterlock på insidan. Nedre kanten af detsamma. Ett bottenlock på insidan från mycket ungt individ. Detsamma utifrån, med innersta tillvextringen kretsformig. Calceola sandalina LAMARCE. Midtelpartiet på bottensidans innervägg. Längdsnitt af ett dylikt ett stycke inifrån väggen. Ett annat längdsnitt i samma riktning från annat individ, med bredt primärseptum, som klyfver sig upptill och i »cardinalgropen» upptager ett nybildadt mindre septum. Midtelparti af ett annat exemplar med nybildadt klubblikt septum ofvanför det klufna primärseptet. Tab . VI 4 2 Bihang till K.'Vet. Akad. Handl. Bd.7, N nt FÖRRE N ne EE ör OH PIPERS EERO ERLOGRTY Ar kholm FE Tr, StoC 3 LC hlach LW. Sc ith 49 L i [9] [ed I S = ar IS mg | WO [FE RIN Hi lamt [bä 33 urligel = SS 33 SCR SET 3 Och (| [| - y I | i NYE C LM LD Md ÅN NA Å in Å -. | Å N Cd Li LÅ j i Å NY NG - | | j KN EN Me LO iv | i Me BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 105 TAPET 106 -—- LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER. Calceola sandalina LAMARCE. Tvärsnitt vid bottenväggen, i förstoring. Ett operculum från insidan. Den hvita, flammiga fläcken upptill på venstra sidan härrör af sekundär incrustation. Högra sidans nedre kant i förstoring för att visa septal- kammarnes utseende, samt låsgropen och septalbihangen. Parti af ett längdsnitt från bottensidan till uppsidan vi- sande valkarne på septernas sidor eller de synapticulaartade utskotten från dem. De mörka linierna äro fördjupningarne emellan dem. Längdsnitt af korallen med locket påsittande för att visa huru detta artikulerar mot den förra. En del af bottensidans innervägg, svagt förstorad, för att visa huru loculi af de från båda sidor inskjutande synap- tiklerna få sitt egendomliga utseende. Längdsnitt taget djupare under ytan. De hvita septernas taggiga kanter skjuta in i de mörka loculi, som visa andra synaptikler djupare ned. Goniophyllum pyramidale His. En kalk ofvanifrån. Ett ungt exemplar fästadt på en vittrad Cystiphyll med primärseptum, samt bottensidans sidosepter utbildade. Kon- tur i naturliga storleken bredvid. Ett annat exemplar med samma septer. Ett något mindre, sedt midtför mynningen, bottensidans septer utbildade, svaga spår till midtelsepter åt höger- och venstersidorna, samt på uppsidan. Profil af bottensidans midtelseptum. Profiler af sidosepternas öfversta kam. Venstra hälften af ett vensterlocks insida, förstorad. Bottenlockets midtelseptum in situ fästadt mot rännan i bottensidans midtelseptum. Längdsnitt af ett par stolonrör, förstorade. Midten af uppsidan i kalken med största septet och dess elliptiska ränna i septalgropens förlängning. Längdsnitt af ett polyparium från bottensidan till uppsidan. Midten af bottensidan i kalken med primärseptet och dess ränna. Låskanten af ett högerskal. Midtelseptets nedersta kant sönderbruten. Bihang till K.Vet Akad. Handl. Bd.7, Ne4. Tab. VII ILE all VE EVET EA MY BRN VORDER Om UNT sbije i Set -— - - ” é > Lå 7 STEL C. Hedelin del. Lith.W. Schlachter, Stockholm. . «s : 3 ST LU é PRI KOL M Nå Na K - Lil tu vist BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4, 107 VASER SVALT: 108 Fig. 1; » 2 » Je » vt » 5 > 6. Vs ; 8. >» 9—10. » ke NN > iksje » PA » 15: » 16 » bra » 18. LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Goniophyllum pyramidale His. Uppsidans lock utifrån. Bottensidans lock inifrån. Uppsidans lock inifrån. En del af inre kalkväggen, visande de af synapticulae | punkterade loculi. Tunnslipadt längdsnitt nära bottensidans yttervägg. Pholidophyllum tubulatum ScHLoTE. Längdsnitt af ett fjäll. Primnoa lepadifera L. Ett polyparium ofvanifrån, med tillsluten operkelapparat. Spicula från kroppens inre. Den största, ytterst liggande operkelvalveln inifrån med dess midtelås, samt från sidan. Den andra sidovalveln i ordningen från den förra, på insidan. Insidan af sidovalveln närmast den första. Kontur af densamma sedd från basen. Ett polyparium sedt från sidan, inåt något fragmentariskt. Rhizophyllum Gervillei BAYLE. Kalken ofvanfrån. Operklet från insidan, En del af korallen från bottensidan. Primärseptum förstoradt. Originalen till dessa äro gipsafgjutningar från M. HENRI DOoUVILLÉ. » 19. » 20; Pholidophyllum tubulatum SCHLOTHEIM. Mutationens korall i naturlig storlek. Forma primaria. Tab. VIII. 4. Bihang till K.Vet Akad. Handl.Bd.7, N tt achier, Stockholm. SV FER a fn N: ochi Tith. C. Hedelin del BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 109 TAFL. IX. 110 Fig. » Or BR 14. 15. LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Goniophyllum pyramidale His. Femsidig korall med ursprungligen fem lock, hvaraf finn qvar tre regelbundna: botten-, venster- och uppsidans, sa den femte adventivsidans lock emellan botten- och venste sidans. Pholidophyllum tubulatum SCcHLOTHEIM. Halfva kalken med septalstrålarne, sedd ofvanifrån. Rhizophyllum tennesseense FERD. ROoEMER. En något vittrad kalk med svag septalbildning och star cyster. HSeptalgropen sittande något snedt, icke midtfö primärseptet såsom vanligt. Kalk med starkt utbildadt primärseptum och sidosepter. Förstoring af primärseptet i n:o 3. Rhytidophyllum pusillum n. Korallen sedd från uppsidan. Kalken sedd midtför. Ett operculum från utsidan. En kalk snedt uppifrån för att visa bottensidan med de otydliga septer. Ett operculum från insidan. Ett dylikt utifrån. Ett annat operculum inifrån, Ett annat med septerna nästan outbildade. Pholidophyllum tubulatum SCHLoTE. Längdsnitt af forma primaria. Längdsnitt af wmutationen. De små, mörka punkterna sidorna af de genomskurna septa äro hos båda af de vå lika upphöjningarne på septerna. Bihang till K. V Ak Handl. Bd.7 N24 Tab. IX. C Hedelin del Lith. W.Schlachter, Stockholm BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4, Indezx. De kursiverade äro synonymer. Argopoma prismaticum 58. Barrettia 78. Calceola 10. attenuata 38. corniculum 30. Coxi. 30. Dumontiana 22. Gervillei 27. gotlandica 23. heterocelita 21. indenta 40. plicata 40. pusilla 30. pyramidalis 43. sandalina 10. subeonica 21. tennesseensis 30. Chelodes 75. Cyathophyllum calceoloides 74. mitratum 76. quadrigeminum 76. Cystiphyllum lamellosum 76. Favosites 73: Fletcheria 73. Goniophyllum 42. Gon. Fletcheri 55. pyramidale 43. zie-zac 57. Hallia 74. Hypodema Dumontiana 21. Paleocyclus 77. Petraia quadrata 43. Pholidophyllum tubulatum 64. Platyphyllum sinense 41. Primnoa lepadifera 87. Rhizophyllum 22. attenuatum 38. australe 29. elongatum 32. Gervillei 27. gotlandicum 23. groninganum 40. interpunctatum 39. tennesseense 30. Rhytidophyllum pusillum 62. Richthofenia 75. Syringophyllum organum T72. Tamiosoma 78. 11 Lt 1N2 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER. Rättelser. Står : Läs: Sid. 4; rad 11 medifr., SER 9 hennes hans. , 2 > 7, » 1 uppifr. får följande lydelse: »primärseptum uppträda högra och venstra sidans, samt det på ofvansidans inner- vägg senast.» >» 41, » 4 nedifr., synes Synas. de SOONER SSR [ök 0) kändt känd. Ne (2 ART SE » flera flera mynningar. ÖSK 8 > Barettia Barrettia. (Tryckningen slutades i Januari 1883). BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o. ON ANNELID REMAINS FROM THE SILURIAN STRATA OF THE ISLE OF GOTLAND BY GEORGE JENNINGS HINDE. COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES SEPT. 13, 1882 STOCKHOLM, 1882. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER, | ed 4 Aanvrd VORIIGR AN: HAL åt KAR KL . e il KAL PVTA Ts 4 (AG LIE Någr pol rån rå KA 7 IN TIET AD (UTKkePGO 0 GÖTA HEN AGGE AÖVIEVAL A040NG 4 r £2TALU! SEARUT HYLY LADATFLIE JU VIOMKAOR BYTE "al SIV URTg flel er PETA - Å Fu stäv de RITA N i lå CR VÄNS Ae [] SER! MIDRADÖTE, bd HATT d | LERA a i sv Fr - | Sh - - Ny an H i FR. Such an intimate connection exists in the invertebrate fauna of the Silurian Strata of North America, England and Scandinavia, that from the occurrence of any particular group of invertebrate organisms in the rocks of this period in any one of these countries, we may confidently expect that similar or very closely allied forms will also be met with in the same strata in the other two areas. This belief induced me, two years since, to pay a visit to the Isle of Gotland, with the view of ascertaining if there existed in the undisturbed Silu- rian strata of that island, so renowned for the exceeding rich- ness and perfect preservation of its fossil Corals, Crustacea and Brachiopoda, any of those minute remains of Amnnelids, which I had discovered in the Silurian rocks of Canada and England. My hopes of finding similar fossils in Gotland were confirmed by the fact, which I have mentioned in my paper on the Annelid Jaws of Canada [Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 33 p. 370] that an undoubted example of these minute bodies had been figured by PANDER from the Silurian rocks of the Island of Oesel [Monogr. d. foss. Fische des Sil. Systems des Russ.-Balt. Gouvernements p. 72 Pl. 4, f. 16 a, b, c, d.] and they were realized, when on visiting Prof. G. LINDSTRÖM at Stockholm, I was shown some shale from Wisby in which fragments of Annelid Jaws were clearly exposed. Further than this, Prof. LINDSTRÖM communicated to me the noteworthy fact that his predecessor, the late Prof. ANGELIN, had discover- ed gome of these fossils in Gotland, many years since, and, what is still more important, that he recognised their true characters. In a letter to Prof. LINDSTRÖM dated Wisby, June 19, 1864, ANGELIN remarks as follows: »De små haklika par- tierna som du i stor mängd trakterade mig med från Vatten- fallet vid Wisby, och som, för öfrigt, anträffas öfverallt på Gotland — äro lemningar af Annelider — käkar deraf och hudbeklädnad.> >»The small hooked fragments from the 4 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. waterfall near Wisby, of which you furnished me with great numbers, and which, moreover, are met with throughout Got- land, are the remains of Annelids — the Jaws and cutaneous coverings.» — Professor ANGELIN had also figured two or three examples of these minute jaws in one of the quarto plates of fossils which had been prepared for the press, but unfortuna- tely were never published, so that there can be no doubt that the objects which he refers to in his letter to LINDSTRÖM were really the remains of these animals. Prof. LINDSTRÖM writes me that he has been unable to discover, amongst the papers left by ANGELIN, any descriptions whatever relating to these figured specimens. The fact however is clearly estab- lished, that to the late Prof. ÅNGELIN is due the credit of being the first to recognize the true characters of these small fossil jaws, and it gives me great pleasure to be able to bring forward publicly this fresh proof of the knowledge and discern- ment of this able palxontologist. On reaching Gotland I found, on my first searching expedi- tion, some few portions of the minute black jaws in strata of blue marly shales exposed in the bed of a small stream just outside the town of Wisby. There were also traces of them in the cliffs to the south of Wisby, but it was not until reaching an exposure of low shelving rock on the flat shores between Klintehamn and Fröjel that I met with them in any abun- dance. The rock at this place is a blueish flaggy calcareous shale, frequently fissile. The jaws were more abundant in one particular thin bed, which contained besides numerous examples of Beyrichia and other species of Ostracoda, and a well marked species of Chonetes described and figured as Ch. cingulata by LiNDSTRÖM in his paper on the Brachiopoda of: Gotland in Öfvers. Vet. Ak. Förhandl. 1860 p. 374 fig. 19. At every stroke of the hammer, the fresh surfaces brought to view, displayed one or more specimens of the jaws, and I spent two days at this spot in breaking up and examining the fissile slabs strewn on the shore, so as to secure as complete a col- lection as possible of these minute fossils, for, though very numerous, a large proportion became fractured in the process of reducing the rocky matrix, and only occasionally could a perfect specimen be obtained. There is a striking resemblance in the petrological characters of these Fröjel beds and those of the Cincinnati group in Canada, which are similarly filled BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O De 3 with Annelid remains, and these animals appear to have favour- ed the soft muds of the sea bottom which are now hardened into calcareous shales and flags. I also noticed that many of the rock-surfaces are covered with irregular track-like markings which may have been produced by the burrowing of these creatures in the mud. In addition to these specimens from Fröjel, I also obtain- ed numerous others from a small quantity of decomposed shale from the neighbourhood of Wisby, which Prof. LINDSTRÖM very kindly gave me. "This I carefully prepared by washing and sifting, and then examined with a strong lens. To my great satisfaction this material proved exceedingly rich in these small jaws, there was a great variety of forms, and they are preserved in such perfect condition, that their characters can be as readily studied as those of recent annelids. In appearance the fossil annelid jaws from Gotland re- semble, in every respect, those from the corresponding strata in North America and England; they are of a blackish tint, and the surface is smooth and polished. I have not been able definitely to determine the present chemical constitution of these small bodies, but it appears to consist of mineral com- ponents, in which carbonate of lime is absent, for nitric acid produces no effect on them. It is not improbable that the original chitin has been, in part at least, replaced by carbona- ceous material. These jaws are now scattered irregularly throughout the rock, entirely detached from each other; in no single instance have I discovered the different plates which constitute the jaw- apparatus of the animal in their natural relative positions, although this occurs in the case of the fossil Jurassic anne- lids from Solenhofen which have been described by Prof. EtLErRs [Paleontographica Bd. 17 p. 145.] But though thus detached, these fossils: give no indication of having suffered from abrasion and transport, and it seems to me that the disturb- ance in position which they have undergone may not impro- bably be attributed to the small ostracoda abounding in the same beds, which, by preying upon the soft parts of the anne- lid after its death, and thus consuming the muscles which held the jaws in position, rendered them liable to be separa- ted from each other by the slightest movement of the water. 6 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. It is a curious circumstance that out of hundreds of exam- ples of these detached jaws, I have not been able to detect a single specimen, which, from its form, can be referred to the so termed under jaws in the existing representatives of the order. And yet if we may judge from the close resemblance of many of the fossil forms to constituent portions of the up- per jaw in the living forms, there seems good reason for sup- posing that the Silurian annelids also possessed the equivalent under, as well as the upper jaw plates. In existing species, the plates of the under jaw are frequently of a more calcareous composition than those of the upper, and thus would naturally have been supposed more likely to have been preserved than the mostly chitinous upper jaws; and such is really the case in those examples of annelids from Solenhofen, as stated by EHLERs [Palxontogr. Bd. 17 p. 149] who remarks that »The under- jaw and its cutting piece are always best preserved, probably because these contain deposits of calcite»; whilst the chitinous upper jaws in the same specimens have disappeared in the fossilization, and are only known by the impressions which have remained. In the Silurian strata on the other hand, a somewhat reverse process appears to have taken place, for the chitinous upper jaw plates have been perfectly preserved, whilst there are no traces of the under jaws. It is true that the under jaws are frequently smaller, and also from their lighter tint, would be less conspicuous than the plates of the upper jaws, and consequently more liable to escape notice; but from the very close scrutiny which I bestowed on the material in which the upper jaws were so numerous, it is very improbable that any of the under jaws could have been pre- sent in it without being detected. Further, a similarly con- spicuous absence of the under jaw plates also ocurred in the specimens from the English and Canadian Silurian, for amongst these, there was but a single form Arabellites quadratus, HINDE [Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 pl. 19 f. 14] which I referred to a portion of the under jaw, and this differs so much from the normal forms of the under jaws in existing annelids, and has, moreover, the same dark chitimous appearances characteri- zing the distinctive upper jaw plates, that I am now disposed to doubt the correctness of my former reference of it to an under jaw plate. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND 7. N:O Öd. i A glance at the forms represented on the plates will at once show how greatly these Gotland annelid remains resemble those from the Silurian and Devonian strata of North America and England, which I have described and figured in the Quar- terly Journal of the Geological Society for 1879 and 1880. The majority of the specimens can be placed in the same species; others differ in small details of structure, whilst there are a few distinctive forms, which appear here for the first time. On the whole the Gotland examples are decidedly smaller than those from England and America. The largest specimen which I have discovered is scarcely 2 mm. in length, whilst the smallest jaw plates do not exceed 0,3 mm. On comparing the figures accompanying this paper, with those of my previous papers, it will be necessary to take into ac- count the much larger scale to which the former have been drawn, for in order to convey a just idea of the relative dimensions, and to allow of adequate representation of the smaller forms, I have delineated them all on the same scale of 28 diameters. The Silurian Annelids, if one may judge from a comparison of their jaw plates with those of existing Errantia, would not have been more than 7 to 10 cm. in length, and thus perhaps of nearly corresponding dimensions, or, if anything, rather smaller, than the majority of the existing commoner forms of the order. The freedom from the matrix, and the perfect preserva- tion of these Gotland examples afford greater facilities for ma- king a comparison with the jaw apparatus of existing annelids than could have been obtained from the American and Eng- lish specimens, which had, as a rule, but one surface exposed. The Gotland examples exhibit both the upper and under sur- faces, so that it is possible to ascertain the characters of both in the same specimen. Scarcely a doubt can be entertained that these various fossil jaw plates, with one or two exceptions, belonged to Amnnelids whose nearest representatives in the existing seas are comprised in the family of the Eunicea. Such is the opinion which Prof. EtHrErs, the principal authority on living Annelids, has communicated to me after an examination of some of the Gotland specimens which I submitted to him. This family of the Nereidea, as is well known, is distinguished from the other allied families of the order by the possession of a jaw armature consisting of several distinct chitimous 8 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. toothed plates of different forms and sizes, attached to the jaw-sac in close proximity to each other. Prof. EHLERS, in his exhaus- tive monograph on the »Borstenwiirmer», has divided this family into two principal groups, in one of which, the Euni- cea labidognatha, the separate plates in the half of each upper Jaw are very unequally formed, and so placed with regard to cach other, that in the resting position, the smaller pieces are arranged in a semicircele round the larger; whilst in the other | group, the Funicea prionognatha, the exsertile jaw-plates in the half of each upper jaw are more or less similar and ar- ranged in a row behind each other. To some of the princi- pal jaw plates in existimg annelids, distinctive names have been assigned by EHLERS and CLAPAREDE, but at present, so far as I am aware, no equivalent English terms for these organs have been used, and I propose therefore to employ the follow- ing corresponding terms; (1) Supports = Träger, EHLERS; Support, CLAPAREDE. (2) Pincers = Zange EHLERS; Pince, CLAP. (3) Large dental plate = Zalhnstäcke, EHLERS; Piece dentaire, CraP. (4) Paragnaths = Säge-platten EHLERS: Paragnathes, CLAP. The resemblance of many of the fossil specimens to these distinctive jaw plates is so clear, that there is no difficulty in determining their relative positions in the jaw apparatus, but at the same time it is quite impracticable to determine, with any reasonable approximation, the particular detached plates which were associated together to complete the jaws of the fossil annelid. This difficulty is at once manifest if an attempt is made for example, to reconstruct from these de- tached fossil jaw plates, the jaw armature of an annelid resem- bling the existing genus Funice. We find that there are seve- ral of the fossil plates closely resembling the large dental plate and also the paragnaths of the upper jaw, but the halves of the under jaw are wanting, and there are no fossil jaws to correspond closely to the supports and the pincers of the upper jaw, which are present in an existing Eunice. Tt is possible that these missing pieces may have been originally present, though they have not yet been discovered, but consid- ering the numbers of the other plates which are present, the absence of these particular portions renders it very uncertain whether the jaw apparatus of these Silurian annelids was com- posed of as many plates as that of the existing genera to which they appear nearest allied. Until some complete forms BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 9 are discovered, showing the constituent plates of the jaw- armature in their relative positions, which, judging from my own experience, seems at present unlikely, we shall have to be content with a description of these detached jaw plates based upon their nearest resemblances to those of existing forms. The references to the genera will have to be regard- ed as merely provisional, nt further discoveries allow a more correct classification to be adopted. Notwithstanding this hindrance to a satisfactory arrangement, the number and variety of these fossil jaws plainly indicate that this family of Annelids had attamed to as great a development in the Silurian period, as in the present time, and although their remains have been so rarely discovered in the periods inter- vening between the Silurian and the present, the resemblance of these microscopic fossils to the chitinous jaws of recent forms is sufficiently clear to establish a genetic relationship between them. Annelida Polyche&eta. Genus EUNICITES, EHLERS. Eunicites simplex, HinpE. Pl. Il f. 1—4. 1879. FPunicites simplex, HiNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 p. JUO RUP ELON: These jaws have the form of simple elongated hooks, with rounded or obtuse basal ends, they gradually curve forwards and the extremities are blunted. There is a large, somewhat oval aperture at the proximal end for the insertion of the muscle; the jaw appears to be hollow quite to the point. In size these jaws vary between 0,51 and 1,44 mm. in length, and 0,1 and 0,3 mm. in width. Examples similar to these are present in the Canadian Silurian and the Carboniferous of Scotland. In general form these jaws approach closest to the pincers (Zange) of the existing genus FKunice; but they differ therefrom in the absence of an articulating surface at the proximal end, by which the pincers in the existing forms are connected with the supports. The specimens are not uncom- mon. I have only found them in material from Wisby. Eunicites, sp. PI. 1 fig. 5. Small compressed spatula shaped bodies with rounded, somewhat inflated front margins, the proximal end hollow, 10 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. somewhat narrower than in front. The central portion in front is depressed. Length 0,67 mm.. width 0,18 mm. All the spe- cimens are incomplete at the distal ends. The only portions of the jaw apparatus to which these small bodies can with any probability be referred are the Supports (Träger). They are comparatively abundant and very uniform in size. Locality. Wisby; Fröjel. Eunicites cristatus, HinpE. var. Pl 1 fig. 6. 1879. :Arabellites cristatus, HiNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 PAL STSERISELOEENE Jaw consisting of a compressed, rudely triangular, hollow plate with a short obliquely extended shank, the upper or free surface is slightly concave; the free margin is furnished whith a series of about 12 rounded denticles of which the first is usually smaller than those immediately succeeding. Length 1,06, width 0,83 mm. In general form the examples resemble the Canadian species, but the denticles are relatively shorter. In my description of the Canadian examples I placed them under Avrabellites; but a further study of existing species of Arabella and Funice induces me to regard these and similar forms, in which the primary denticle of the jaw is not develop- ed into a prominent hook, as more closely resembling the large dental plates (Zahnstiäcke) of Eunice, than of Arabella. All the examples met with belong to the right half of the jaw-sac. Locality. Fröjel. Eunicites hebes, n. Pl. 1 figs. 7, 8, 9. Jaw plates elongate, slightly concave on the upper sur- face, widest at the anterior margin which is slightly incurved, straight or rounded and is extended to form a short blunted shank: the posterior extremity is obtusely rounded; the free edge carries a series of 13 to 15 rounded blunted denticles, which project but slightly from the border of the plate. Variable in size, a fairly large example is 0,96 mm. long by 0,54 wide; whilst a small example is only 0,4 by 0,24 mm. Figs. 7 and 8 are large dental plates of the left side, whilst fig. 9 belongs to the right side of the jaw-sac. Locality. Wisby. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 5. ll Eunicites contractus, n. PI. 1. fig. 10. Jaw plate somewhat crescentiform, with a slightly concave upper surface, the anterior margin slightly rounded and exten- ded to a small pointed shank; the outer lateral margin curved in front, and then nearly straight to the blunted posterior extremity; the free margin is curved and is furnished with a series of 8 to 10 triangular blunted denticles, very irregular in size, the fourth in the series being the largest. Length 1,23, width 0,81 mm. This jaw is distinetly characterized from the preceding large dental plates by its relative shortness and more prominent denticles. Rare. Locality. Fröjel. Eunicites serrula, HinpE. Pl. 1, figs. 11, 12. 1880. Staurocephalites serrula, HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 36 p. 376. Pl. 14, figs. 18—20. Jaw plates oblong, flat or having the oblique anterior margin slightly incurved, widest in front and gradually di- minishing towards the posterior end which is blunted or slightly truncate. The lateral margins usually 'straight; the free margin carries a regular series of triangular pointed denticles, 11 to 17 in number. A fairly large example is 1 mm., in length, and 0,35 mm. in width. Though generally smaller in size, the specimens correspond closely in form with the examples from the English Wenlock, which, in my former paper, I erroneously included in the genus Staurocephalites; I now regard them as more probably unpaired dental plates of Eunicites. They are fairly abundant. Locality. Wisby and Fröjel. Eunicites coronatus, HinpE. Plate 1, fig. 13. 1679. Funicites coronatus, HINDE. Quart. J. G. Soc. Vol. 35 p. 381. BES Z0NTS: Jaw semilunar in outline, consisting of a hollow arched plate, with a wide, open base next the jaw-sac, on the summit of the plate is a strong curved ridge, carrying a series of about 11 rounded blunted denticles. Length of fairly large example 1,36 mm., breadth 0,58 mm. The resemblance of these jaw plates to the paragnaths of the existing genus Funicea 1s 80 close, that there is every probability they occupied a similar position in the jaw armature of the paleozoic forms. 12 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. The Gotland examples correspond closely with those from the Clinton series of Canada, and also with those from the Wen- lock series of the West of England. The forms are abun- dant. ; Locality. Wisby. Eunicites coronatus, varieties a, b. ce. PI 1,:figs. 14, SN: Besides the very regularly formed examples of E. coro- natus, there are other jaw plates evidently of the same cha- racter but differing in detail. It is just possible that they may be paragnaths of distinct species of Eunicites, but for the present I prefer to regard them as varietal forms of E. coronatus. Var. a fig. 14. This form is less strongly arched, the greatest breadth is nearer one end, and the opposite end is more prolonged, than in HE. coronatus. The primary denticle is missing, the three following are relatively large, triangular and blunt; these are succeeded by a series, 6 to 38 in num- ber, of minute rounded denticles. Length 0,76; width 0,54 mm. This variety, in some respects, resembles the Fun- cites chiromorphus, H. from the Clinton series of Canada. Var. b. fig. 15. Jaw plate slightly arched, the basal por- tion somewhat prolonged and contracted; the ridge nearly straight and furnished with about 10 triangular blunted den- tieles of different sizes. Length of crest 1; width of plate 0:83, mm. Var. c. fig. 16. Jaw plate triangular, slightly arched, the base is extended into a curved shank, the crest has a regular series of triangular denticles 7 in number. . Length of crest 0,58 mm., width 0,67 mm. The above varieties are all rare forms. Locality. Wisby and Fröjel. Eunicites pusillus, n. Plate 1, figs. 17—20. Jaw plates diminutive, hollow and arched; triangular in outline and carrying 7 to 10 denticles on the free margins. In one form (fig. 18) the plate is strongly arched and there is a conical projecting denticle at each end of the toothed crest. These jaw plates are evidently paragnaths and differ from ZE. coronatus, principally in their smaller propor- tions and contracted bases. The length and breadth are about BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND, 7. N:O 5. 13 equal, and vary in different specimens between 0,2 and 0,5 mm. The forms are rare. Locality. Wisby and Fröjel. Genus C(ENONITES, HinDE. (Enonites aspersus, Hinpr. Pl. 1, figs. 21, 22, 22a. 1880. Oenonites aspersus, HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 36 pr ads. Pl 14 fiser d, 8. The jaw plate is rudely oblong, flat or slightly concave on the free surface, with a prominent conical tooth in front, which is more or less oblique to the plane of the jaw plate. The posterior extremity is obliquely truncate with a spoon- shaped central depression and a small lateral flange. The outer lateral margin is curved in front and then becomes nearly straight. The inner or free lateral margin is nearly straight, and its edge carries a closely set series of minute pointed crenulations, occasionally the anterior two or three are somewhat larger than the rest of the series. The under surface is convex and there is an elongated aperture near the posterior end for the insertion of the muscle. The jaw appears to be completely hollow quite to the base of the front tooth. A large specimen is 1,84 by 0,54 mm. and the smaller examples are about half the dimensions ofthe larger. The specimens are numerous, and they closely correspond with the forms from the English Wenlock and Ludlow beds, but in these latter, the posterior flange appears to have been broken off. Locality. Wisby and Fröjel. Enonites major, Hinpr. Plate 1, figs. 23, 24. 1879. HFunicites major, HINDE, Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 p. SCATER Flo T: Jaw oblong to triangular in outline, widest in the central portion; tho upper or free surface concave, the anterior extre- mity incurved and terminating with a prominent curved hook, the posterior extremity obtuse, the outer lateral margin some- what inflated, curved anteriorly; a slight jutting out elbow in the centre from which the margin extends nearly straight to the posterior end. The free lateral margin is nearly straight, and is provided with a series of stout triangular denticles, 14 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. directed backwards; the anterior dentieles are frequently blunted by wear. The under surface of the jaw exhibits a deep angular cavity extending from the posterior end to about two-thirds of its length; the front portion is arched over. The examples are abundant. A large specimen is 2 mm. in length; an average specimen measures 1,3 by 0,47 mm. This jaw is similar to forms from the Cincinnati series of Toronto, and the English Wenlock, which, judging from the under surface of the specimens, I had vlaced under Funicites, but these perfectly free Gotland specimens appear to resemble closer the jaws of the existing ÖOenone. Locality. Wisby. Enonites naviformis, HinpE. PI. 2, figs. 25—30. 1880. Oenonites naviformis, HINDE. Quart.: Jour. Geol. Soc. Vol. SOND rS EV METANCE FRE Jaw oblong or somewhat triangular in outline, depressed in the centre; the anterior margin slightly incurved and terminating in a prominent, pointed, conical tooth, which is more or less oblique to the jaw-plate; the front part of the outer lateral margin is rounded, in the centre is a small blunted process and then the margin tapers to the obtuse or truncate posterior extremity. The inner or free lateral margin is straight or sligbtly arched, and carries a series of small denticles, 10 to 13 in number. The under surface of the jaw 18 similar to that of Oe. major, and has a deep furrow extending for two- thirds of its length, whilst the front portion is arched over. The forms are all minute and vary between 0,47 and 0,76 mm. in length and about 0,2 mm. in width. Locality. Wisby. CEnonites curvidens, HinpDE. Plate 2, figs. 31, 32. 1879. Oenonites curvidens, HiInNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 p- SVG MPL STBEf Jaw triangular in outline; upper surface slightly concave, the anterior margin incurved and with a sharply pointed con- ical tooth oblique to the jaw plate. The outer lateral margin is curved in front; in the central portion is an inflated, ob- liquely directed, process; posterior to this the margin has an open curve, and then becomes nearly straight to the obtuse extremity of the jaw. The free lateral margin is nearly straight and carries about 14 conical denticles. Length 0,8; width BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O Db. 15 0,29 mm. This form differs from the preceding mainly in the more prominent lateral projection and the tapering of the posterior end of the plate. The Gotland examples are all smaller than the type form from the Cincinnati series at Toronto. Locality. Wisby. (Enonites parvulus, n. Plate 2, fig. 33. Jaw elongate; narrow, compressed, the anterior margin has a pointed conical tooth nearly in the same plane with the jaw-plate; the outer lateral margin is sligthly curved, the inner or free margin is straight and has about 14 denticles. The posterior end is obtuse. The under surface next the jaw-sac has a long open furrow. Length 0,49; width 0,1 mm. A rare form. Locality. Wisby. (Enonites radula, n. Plate 2, figs. 34, 34 a. Jaw plate triangular in outline, the upper surface slightly concave, the upper portion of the outer margin is curved and extends forwards in a conical pointed tooth, which is bent inwards. The centre of the outer margin is acutely pointed, from this to the pointed extremity the margin is straight. The free margin is nearly straight, and has a series of 12 to 14 minute conical denticles. The under surface has a deep open hollow extending for nearly two-thirds of its length. An average specimen is 0,81 mm. long, and 0,38 wide. The triangular form of the plate readily distinguishes this from any of the preceding forms. The examples are not uncommon. Variety cristula. Plate 2, fig. 35. This differs from the preceding in possessing a projec- ting flange in the lower half of the jaw and the denticles spring from the edge of a low vertical crest. Its proportions are similar to the preceding. Locality. Wisby and Fröjel. €Enonites securis, n. Plate 2, fig. 36. Jaw plate roughly triangular in outline, the upper sur- face is nearly plane, the front portion is curved and con- tinued into an upward projecting shank; the anterior tooth curved; the free margin has a series of 10 to 14 minute conical denticles; at the posterior extremity it is slightly curved 16 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. and has a smooth edge. Length of toothed edge 0,63 mm.; breadth 0,45 mm. Rare. Variety: basalis. Pl 2, fig. 37. In this form the shank is widely expanded, there is also a slight flange in front of the dentieles and these are carried on a low vertical crest. There are also some examples with the dentated crest and flange and with the shank narrow, similar to that of fig. 36. Locality. Wisby. (Enonites? spiniger, n. Plate 2, figs. 38—41, 41 a. Small triangular plates, with straight or slightly curved free margins, furnished with from 5 to 9 conical denticles. A robust spine springs from the lower portion of the plate and projects obliquely outwards. Both right and left plates are present. The length of the toothed margin varies be- tween 0,38 and 0,54 mm. and the width of the plate between 0,3 and 0,45 mm. The examples are rare. This form of jaw is very distinct from any other of these fossils, nor have I met with any recent annelid jaws with which it can be compared; consequently I have placed it only provisionally under Öenonites. Locality. Wisby. Genus ARABELLITES, HinDE. Arabellites hamatus, HinpDE. Pl. 2, figs. 42, 43, 44. 1879. Arabellites hamatus, HiINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. JO Pa TER RINGA. The main portion of the jaw plate is oblong and pro- longed forwards into a robust curved hook which is directed obliquely inwards. The posterior extremity is obliquely trun- cate with a knob-like elevation near the outer edge and in front of this is a spoon-shaped depression; the margin is smooth and rounded, and appears to have rested on the upper surface of the underlying 'Supports'. In some examples there is a slight flange in front of the denticles. The outer lateral margin is gently curved, smooth and slightly inflated. The free "lateral surface is nearly straight and is furnished with from 10 to 13 minute conical denticles, at its proximal end the edge is smooth. The under surface has an obliquely ovate aperture near its posterior end; the jaw is hollow quite BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 50. 17 to the anterior hook, but the cavity is inclosed by a flattened convex plate. The specimens vary between 0,7 and 1,1 mm. in length, and from 0,2 to 0,3 mm. in width. They vary slightly from the typical example of the species from the Cincinnati series of Canada, but the variations are not greater than those which are present in some of the Cana- dian specimens. There can be no doubt of the similarity of these jaws to the »pincers» in the existing Arabella. The jaws which were figured in the unpublished plate of silurian fossils, by Prof. ANGELIN (figs. 20 to 23) appear to belong to this species. The examples are somewhat rare. Locality. Wisby and Fröjel. Arabellites fastigiatus, n. PI. 2, fig. 45. This jaw is in outline similar to the preceding; but it possesses a strong ridge which extends from the posterior extremity across the plate, and is then continued forwards on the outer lateral margin quite to the end of the hook. In front of the ridge, and continuous with it, is a rounded furrow. 'The free margin has a series of 12 denticles, the soterior four are compressed, triangular and spring from the margin of the plate, the next following are on the edge of a small vertical ridge. 'The under surface is concave and open as far as the junction of the hook with the plate. Length 1,28 mm.; width 0.4 m. m. The form is rare; but both right and left jaws are present, and alike exhibit the distinctive feature of the longitudinal ridge and furrow. Locality. Wisby. Arabellites contractus, HinpE. PI 2, figs. 46, 46 a. 180. Arabellites spicatus, var. contractus, HInpDE. Quart. Jour. Era OR VG Sö a DAR FIER IT Jaw plate oblong, convex, widest in front and extended forwards into a stout hook which is obliquely curved inwards. The posterior margin obliquely truncate with a spoon shaped depression close to the dental ridge. The outer lateral margin gently curved and slightly inflated. There are about 10 re- curved conical denticles on the edge of a slight ridge which is nearly vertical to the plate. The under surface exhibits in the lower half a wide open concavity, bordered by convex ridges; the front portion is arched over and convex. Total length 1,1; width 0,57 mm. The specimens very closely re- 2 18 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. - semble the type forms from the English Wenlock. Itis some- what rare and all the specimens which I have met with are left forms. Locality. Wisby. Arabellites spieatus, HinpE. Plate 2, figs. 47 —49. 1880. Arabellites spicatus, HINDE. Quart. Journ. Geol. Soc. Vol. 36 Prat PlanNdADE 13: Jaw plate sub-rhomboidal, longitudinally concave and ex- tended forwards into a stout obliquely curved hook; the ex- terior lateral margin is elevated and thickened; the posterior margin incurved; on the free margin is a thickened ridge ex- tending backwards beyond the main portion of the plate, and supporting on its edge a series of 10 stout conical recurved denticles, which are nearly at right angles with the plate. The under surface of the plate is hollow and open as far as the commencement of the hook. A large specimen is 1,3 mm. by 0,57 wide, whilst a small one measures 0,6 by 0,36 mm. in width. It is a rare form; I have only found specimens belonging to the right side of the jaw apparatus. In the Got- land examples, the spur which projects from the posterior margin of the Wenlock shale forms is not developed, but in other respects the similarity to the typical forms is very close. This jaw appears to represent the »pincers», though there is no indication of any attachment to supports below, as in the normal types of the existing genus Arabella. Locality. Wisby. Arabellites anglicus, HInpDE. Plate 2 figs. 50, 50a, 51. 1880. Arabellites anglicus, HinNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 36 por ER AU AERE NIT i Jaw plate elongated, the upper surface longitudinally concave; the front margin curves inwards and terminates in a stout curved hook which is oblique to the plate. There is a stout, blunted shank which projects obliquely downwards and outwards, below this the lateral margin curves to the truncated posterior extremity. The free margin immediately below the hook is deeply curved and minutely crenulated, it then becomes sligthly arched and carries a series of 8 stout conical denticles. The under surface has an elongated curved aperture near the posterior end; in front of this the under 3 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 5. 19 surface is convex. The length in different examples varies between 0,81 mm. and 1,3 mm., and the width between 0,45 and 0,67. The examples are abundant, but they are all left forms. These jaws appear to correspond with the large dental plate (Zahnsticke) of the existing genus Arabella. The simi- larity is very close to the type specimens from the English Wenlock and Ludlow. Locality. Wisby and Fröjel. Arabellites arcuatus, HinDE. Plate 2 figs. 52, 52a. 1879. Arabellites similis var. arcuatus. HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc: Vol 30: pp. 380: I Pl 20-fig: 20. Jaw crescentiform, the upper surface slightly concave; an oblique pointed shank extends to below the middle of the plate; the lower portion of the exterior lateral margin is slightly curved and with a linear ridge, the front portion of the free lateral margin is arched inwards; there is a single prominent conical tooth which is preceded by two minute den- ticles and followed by a series of 8 to 10 conical pointed re- curved ones. The under surface has an elongated curved aperture similar to that of the preceding form, in front of this, the surface is convex. Length 0,58 mm. by 0,29 mm. in width. This form is very rare; it agrees closely with the type, from the Devonian of Canada, but it is much smaller. Locality. Wisby. Arabellites angustus, n. Plate 2 fig. 53. Jaw narrow, elongate; the upper surface nearly flat; the anterior margin thickened, incurved, and prolonged down- wards into a short blunted shank; below this, the margin is curved to the obtuse posterior extremity. In front is a stout conical tooth, succeeded by two minute denticles, then follows a second prominent tooth, below which, to the posterior ex- tremity the slightly curved margin has 10 closely set minute conical dentieles. The under surface has a narrow aperture extending from the lower end as far as the shank. Length 0,63 mm., width 0,31 mm. This jaw is of the same character as the preceding, but it is much narrower, and the shank is shorter. Locality. Wisby. 20 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. Arabellites concinnus, n, PI. 3, fig. 54. Jaw triangular in outline, concave in the central portion; the front margin is thickened and extended obliquely down- wards into a short curved shank, below this the lateral mar- gin is gently curved. The free lateral margin is arched and has the edge curved over below; it carries a series of 12 co- nical pointed recurved denticles, the three anterior of these are in the same plane as the plate; those following on the curved edge are at right angles to it. The under surface is hollow nearly the entire length of the jaw. Length 0,63 mm. width 0,29 mm. It is a rare form, and differs from the pre- ceding principally in the character and position of the denticles. Locality. Wisby. Arabellites ferox, n. PI. 3, figs. 55, 55a. Compare Arabellites crenulatus. HiInDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. SPURS AON Jaw plate triangular with a stout, nearly straight shank projecting at right angles from the anterior margin. The end of this shank, in perfect examples, has a slight incurved pro- cess. The outer lateral margin is nearly straight, on the free margin are five very prominent claw-shaped denticles, between which are similar smaller ones. The under surface of the plate is hollow. Length along the free margin 0,65 mm.; width to the end of the shank 0,6 mm. This jaw is of the same character as ÅA. crenulatus from the Cincinnati series of To- ronto, and differs therefrom mainly in the form and position of the denticles. There are other jaws evidently of the same character as the above, but differing in detail sufficiently to be regarded as varieties. It seems probable that these minute forms corre- spond to the smaller dental plates (Säge-platten) of the exis- ting genus Arabella. var. a. Pl. 3, fig. 56. In this form the shank is conical and slightly curved; the anterior tooth is relatively very long, straight, conical and pointed, there is a minute denticle in front and four behind it, the lower part of the jaw plate is wanting. var. b. Pl. 3, fig. 57. In this variety the shank is short and slightly curved inwards, the free margin is slightly arched and carries 7 conical, pointed, slightly curved denticles. The length and breadth nearly equal, about 0,33 mm.. This variety BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 5. 21 a resembles somewhat A. obtusus from the Wenlock shales (Q. jour: Geol: Soc. Vol, 36. PI 14, fig: 16) but differs in the form of the denticles. var. c. Pl. 3, fig. 58. The jaw plate triangular, with a nearly fat upper surface; the shank is small and incurved. The free margin has three blunted denticles, followed, after a short interval, by 7 very minute ones. Length 0,45 mm.; width 0,31 mm. Locality. Wisby. Arabellites uncinatus, n. Plate 3, figs. 59—063. Jaws consisting of a stout, simple, conical or compressed, straight or curved hook, with an elongated, narrow, hollow base, at right angles to the direction of the hook. The hook itself is hollow, and continuous with the cavity inclosed by the base. The base is only extended in the direction towards which the hook is curved. In one specimen (fig. 63) there is a small projecting spur extending below the hook. The hook itself varies in length between 0,24 and 0,7 mm., whilst the base in the different specimens is generally a little longer than the hook; in one specimen however it is half as long again, and measures I mm. The examples are numerous. This jaw resembles in form, though relatively much lar- ger, the distal jaw in the mouth armature of Arabella (Oenone) maculata, EDWARDS sp.; a similar form also occurs in existing "species of Oenone and allied genera. In the jaw apparatus of Halla parthenopeia, DELLE OH. (of which a specimen has been kindly presented to me by Prof. EHLERS) the terminal jaw of the series consists of a simple hook (with but a slightly extended base), similar to these fossil forms. Locality. Wisby. Genus LUMBRICONEREITES EHLERS. Lumbriconereites obliquus, EICHWALD sp. PI. 3, figs. 64—067- 1854. Sphagodus obliquus, EICHWALD. Bull. de la Soc. Imp. d. Nat. devMoscomp. ekON skaft d0 1856. Aulacodus obliquus, PANDER. Monog. d. foss. Fische d. Sil Sys da Russ. Balt; Gouv. ip. dei data fö a Drerds 1879. Funicites contortus, HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 Prado FINS) Hört 1879: Hunicites. clintonensis.. ENDE, - ID. pi 381. PI 19, fö 21. 1880. Lumbriconereites basalis, HiNDE. Ib. Vol. 36, p. 376. 22 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. Jaws triangular in outline, consisting of a basal flange with an oblique ridge, on the summit of which are the den- ticles. The right and left jaw plates differ from each other. In the left forms, the oblique tooth-bearing ridge springs from the outer lateral margin of the basal plate, which is only ex- posed on the inner side of the ridge. This basal plate is con- cave immediately beneath the oblique ridge, and has a stout upward projecting shank in the middle of its length, and be- low this, the plate rapidly contracts to the posterior end. The oblique dental ridge is curved in front and then becomes nearly straight, it has a series of 15 to 18 denticles, ef which the anterior two or three are more prominent and curve inwards, those following are rounded or conical and directed back- wards. The anterior denticles are frequently worn down so that they appear as mere hollow stumps. | In the right jaw plate the basal flange is wider, nearly flat, and extends on both sides of the toothed ridge. The central portion of the inner margin has a thickened promi- nence which, however, does not project into a shank as in the left jaw plate. The dental ridge is nearly vertical to the basal flange, and extends longitudinally down it. The cha- racter and number of the denticles correspond with those of the left jaw plate. The under surface of both right and left jaws has the anterior portion arched over and gently con- vex, below this to the posterior extremity the jaw is hollow, and open, so that even the hollow bases of the denticles can be distinguished. In the left jaw plate the under surface of the shank also exhibits a concavity. These jaws are from L,7 to 2,1 mm. in length, and about 0,7 mm. in extreme width. They are very abundant. Though these right and left jaws occur quite detached from each other, I regard them as belonging to the same species from the fact of their correspondence in dimensions and in the cha- racter of the denticles whilst the differences in the form of the basal flange and the position on it of the dental ridge, are ” limited to the right and left forms respectively. The perfect preservation of these Gotland specimens has enabled me to determine, that in some of the Canadian forms but partially exposed on the rock surface, the toothed ridge was sup- ported on a basal flange; whereas I had regarded it as the edge of the jaw plate itself, and thus placed these forms BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 5. 23 under Funicites. The resemblance of the figures given by PANDER of the Sphagodus obliquus of EICHWALD to the Got- land forms, when viewed in a certain position, leaves no doubt in my mind that the Gotland specimens are similar to this species, which was obtained from the Silurian strata of the Isle of Oesel, and referred somewhat doubtfully by PANDER to fish teeth. Some examples also from the English Wenlock which I placed under Lumbriconereites basalis, I now find pro- perly to belong to this species, but the original type of L. basalis from the Clinton series of Canada is a much larger form and the size and position of its anterior tooth lead me to regard it as belonging to a different species. Locality. Wisby and Fröjel. Lumbriconereites perdentatus, FHinpE. P1. 3, figs. 68—71. 1879. HFunicites perdentatus, HinNpDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. apa EL T8: fo: Jaws minute elongate, in general form resembling the preceding species, but with a less development of the basal flange, which, in the right jaw plates, is limited to the lower half of the jaw. 'The dental ridge is slightly curved and has from 14 to 17 denticles, the anterior are larger, and, in some examples, acutely pointed; the following ones are conical and directed backwards. As a rule the jaws belonging to the right half are larger than those of the left half of the jaw apparatus. An average example is 0,65 mm. length by 0,25 mm. in width. The Gotland specimens are smaller than the type from the Cincinnati series of Toronto, but so far as I can determine from the Canadian forms, which are only par- tially exposed, they otherwise correspond. From the prece- ding species they differ in the character of the basal flange and in their much smaller dimensions. Locality. Wisby. Lumbriconereites spatiosus, n. Plate 3, figs. 72, 73, 732. Jaw subrhomboidal in outline, with a wide subquadrate, convex basal flange, which is exposed on both sides of the dental ridge. On the outer margin the flange projects upwards as a short spine, below this it runs nearly straight to the ex- treme posterior end of the jaw. The inner margin of the flange only extends for about two thirds of the length of the jaw, and is then obliquely truncate. "The toothed des has 24 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. a slight curve both in front and at the lower end, it traver- ses the flange in a diagonal direction. There are from 14 to 17 denticles, the three anterior are larger, more rounded and blunter than those succeeding, which, in some specimens, are acutely pointed. The under surface exhibits a deep hollow, except in front where it is arched over. Both right and left jaws are present and the two halves differ very slightly from each other. An average example is 1 mm. in length and 0,56 mm. in width. The specimens are numerous. «= — Locality. Wisby. Lumbriconereites falciformis, n. PI 3, figs. 7T4—77. Under this term I include a small group of jaws which agree in possessing a curved or nearly straight toothed ridge, and a small straight or curved shank, which is either at right angles or oblique to the ridge. The under surface, except the shank, is usually hollow. It is probable that they are secondary dental plates (Säge- platten) of the jaw apparatus, and belong to more than one species. Var. a, fig. 74. This form has a conical shank which projects, nearly at right angles, from the anterior of the toothed ridge. The ridge 1s slightly curved, triangular in section; on its crest are 8 to 10 dentieles; the anterior ones are worn down and blunted, the following are conical, acute, and directed backwards. Length 0,85 mm.; breadth, to the end of the shank, 0,67. Rare. Var. b, fig. 76. The shank is diminutive and curved, the toothed ridge curves completely over, there are about 13 den- ticles, those in front are minute and blunted, whilst those at the extremity are conical and projecting. Length 0,54; width 0,3 mm. Var. c, fig. 77. The shank is elongated, rod-shaped, and at right angles to the triangular jaw plate; the toothed ridge is depressed; there are 9 denticles, the first two larger and more blunted than the following, which are conical and directed backwards. Length 0,38; width 0,31 mm. Var. d, fig. 75. In this form the shank projects obli- quely; the toothed ridge is gently curved and there is a se- ries of rounded denticles on its crest, 10 to 14 in number. Length 0,51; width 0,225 mm. Locality. All these varieties are from Wisby and they are very rare. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 5. 25 In the subjoined list of the forms herein described and figured, I have indicated by marks in the different columns, those forms which also occur in the Wenlock and Ludlow series of the West of England and in the Cincinnati, Clinton and Devonian strata of Canada. From this list it will be seen that of the 41 different forms from Gotland, there are 15 which also occur either in England or Canada. In the English Wenlock are 9 forms and in the Ludlow 2, which are common to Gotland. In the Cincinnati series of Canada, there are 6 forms which occur in Gotland, and two of these are also common to the English Wenlock. In the Clinton series of Canada are found 4 of the Gotland forms, whilst a single form is common to the Devonian of Canada. As a rule it may be stated that the jaws which are also present in England and Canada, are, with one or two exceptions, the most abundant forms in Gotland, whilst those which are limi- ted to Gotland are of rare occurrence. From the examples figured, some idea may be formed of the abundance and variety of the errant annelids in the Silurian seas, particularly when it is remembered that these jaws have all been obtained from the surface of a few square metres of rock at Fröjel and from about a kilogramme of decomposed shale from Wisby. [SA 26 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. England. Canada. FoB TE Sn ee BE ST 2 = = B IEI Le Ttes: (Sim pless.sr anse fa klen rna I 1 Xx Xx 2 SÄD Ls Rb fn Rn RS ENSE Xx 5) » CT 1SGA MI SEE oe SS Xx >< 4 HED GS) ocke Aer PUB PET PI ORM TIA ES Xx 5 » CONITAC VUSKESIIKEP. SLE OBISNEEE Xx 6 > SeTtulalo ska AL 2 sh ER 2.$ 24 i COTOR ALTUS 54 EN ET Xx Xx Xx 8 > VAT SA: SARA Xx 9 > VÄTA RE SENS Xx H ? Sd NG Eke FAR RS Xx er > DUSILITIS 4 SEEN SEEK REIN Xx CS VenOnIteskaspensus EA: SES elenana tg Xx 22 > 114 V2 YI KOR ll ARS TE RAT SPE SE AA Xx Xx 0 IDR 14 > DN AVILO LITLISI Se oe AL n sra SS AG Xx 4 15 > CUT NI CC LIES a AS Xx >< 16 2 DAEVILHAN: SISK0KE ER STB! RAR Xx iläf 2 TALAS SOV BR: NIST Xx 18 D > MAT: FCYISTIUlA22 Le X 19 > SCCULLS ESC 4 orter ska SJE AIN Xx 20 D > VATTID ASALLS KSS oe Coe Xx 21 >? SPINI SET 9 SELENE X 221 -Arapellites hamatus omocsoccsssso idea Xx 5 23 > FA SPI STNOTS = SS ATRNE Xx 24 > COM ACUUS. Fss SA SSSK A 25 Xx 25 > SPICAUUS: mc od roms RER SAS X Xx 26 > AN EIWCUI FL Ae rg NN Xx PN 27 | ; SNCUAFUIS 22 sc ek Xx 28 ? AD GUSPUI rr SA AN 23 29 > CODEIMINT SE 5-5 FET re Se X 30 > 112000 p. RV ör Jona SEE RA > 31 ST SVIT OSA SR ERE Xx 32 > VALID SE ELR EET >< 5) NEN BAG SE SS Sd SER EA > 34 > UNC SUS, 4-5 2 SATSAS TA >< 35 | Lumbriconereites obliquus -..........----- xX X NTA 36 > perdentatuges SE X Xx 37 2 SPALLOSUSL= osobaress ras X< 3 3 falciformis var. al XX 39 2 | > VAL. INR | | 40 » ) MATIG NT SR | 41 var d.| P4 | Explanation of the plates. - All the figures have been drawn by means of the Camera lucida and UR 22 a. to the same scale of 28 diameters. Plate I. Eunicites simplex, H. Pincers? > sp. Support? cristatus, H. Large dental plate of the right side. » hebes, H. Left form of large dental plate. The same. Dental plate of the left side of jaw apparatus. Eunicites contractus, H. Left dental plate. serrula., H. Unpaired dental plates. coronatus. H. Paragnath. var. a. Paragnath. var. b. Paragnath. > var. c. Paragnath. > pusillus, H. Paragnath. Oenonites aspersus, H. Jaw plate of the left side. The same. >»Right> iaw plate, upper surface. The same. Under surface of the same, showing the aperture for the insertion of the muscle. C(Enonites major, H. »Left> jaw plate; upper surface. The same. Under surface. Plate II. CEnonites naviformis, H. Left jaw showing upper surface. The same. Under surface. The same. >»Right> jaw; upper surface. The same. Left jaw; upper surface. The same. Upper and under surfaces of the same specimen. The same. Jaw of the left half; upper surface. (Enonites curvidens, H. Jaws of the right half of the jaw- apparatus; showing the upper surfaces. (Enonites parvulus, H. »Right> jaw; upper surface. > radula. Upper and under surfaces. > radula, var cristula. Upper surface. > securis, H. Jaw plate of left side; upper surface. 2 > var. basalis. »Left> jaw-plate;upper surface. >? spiniger, H. Right and left forms, showing the upper surface. The same. Upper and under surface of the same specimen. Arabellites hamatus, H. Pincer of the left side. upper surface. Fig. Fig. 43. 44, 45. 46. 46 a. 47. 48. 49. 50. HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND. The same. Under surface, showing the -aperture for the insertion of the muscle. The same. Pincer of the left side; upper surface. Arabellites fastigiatus, H. Pincer of the right side. Arabellites contractus, H. Pincer of the left side, upper surface. The same. Under surface. - Arabellites spicatus, H. Pincer of the right side, upper surface. The same. Under surface. The same. Upper surface. Arabellites anglicus, H. Large dental plate of the left side; upper surface. The same. Under surface. The same. Large dental plate of the left side; upper surface. Arabellites arcuatus, H. Dental plate of the right side; upper surface. : The same. Under surface. Arabellites angustus, H. Secondary dental plate of the left side; upper surface. Plate III. Arabellites concinnus, H. Secondary dental plate of the right side; upper surface. Arabellites ferox, H. Secondary dental plate of the left side; upper surface. The same, Under snrface. The same, var. a. Upper surface. The same, var. b. Upper surface. The same var. c. Upper surface. Arabellites uncinatus, H. Distal jaw plates. Lumbriconereites obliquus, EICHWALD, sp. Large dental plate of the left side; upper surface. The same. Large dental plate of the right side; upper surface. The same. Under surface. The same. Left dental plate; under surface. Lumbriconereites perdentatus, H. Large dental plates of the right side; upper surface. The same. Dental plates of the left side; upper surface. Lumbriconereites spatiosus, H. Large dental plate of the left side; upper surface. The same. Right dental plate; upper surface. The same. Under surface. Lumbriconereites falciformis, H. var. a. Secondary dental plate of the right side; upper surface. The same, var a. Right dental plate; upper surface. The same, var. b. Right dental plate; upper surface. The same, var. c. Right dental plate; upper surface. SS Bihang till K. Vet Akad. Handl. Bd.7, N25 Plate I Sekab A.B. Woodward del. Tith W. Schlachter, Stockholm Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.7, Ne AB Woodward del Tith.W. Schlachter, Stockholm. En Häls Ann da LON a AA tv. 2 NN NNE SA uf MR 5 key då VM TNA jr St | (RT ET | TJEN H (U od he TIA Na KAD OCEAN RN Re 71 TRNUNOG AB Woodward del. EN 8 i 3 4 ; mr Lith.W. Schlachter, Stockholm | Kr SÅ AL I å AN 0 JM Aut ä | z NLA ; i MA "AUG uy. k | AN j | ANG, Jug "LAN Lö ON 10g ') Å hn nn V I 1 | KSR TTR 4 NH Å | BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 6. UB: BER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN VON D:r ROBERT TIGERSTEDT. MIT 4 TAFELN. MITTHEILUNG VOM PHYSIOLOGISCHEN LABORATORIUM DES CAROLINISCHEN INSTITUTS IN STOCKHOLM. DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13. SEPTEMBER 1882. STOCKHOLM 1882. KONGL: BIOIKET RYCKEREET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. di VR AE ME C ER a ne Ra Vd ER pal "Slo Äran Eje mint gm a NSI ALIN TAVO FK TIN i ae Or RONNA KTV TOOL Oe TRO ETTAN 18 FÖ MV RUP LTRAL WNODELIG AS I a Y Och! asNtevave AI At FIRAR BIN JEN Nachdem PELTIER eine Polarisation des Muskels nachgewiesen hatte !), zeigte Du Bois-REYMOND im Jahre 1856, dass man an den thierisehen Geweben, mit HFEinschluss der Nerven und Muskeln, der inneren Polarisirbarkeit als einer weit verbrei- teten Eigenschaft begegnet.?) Später (1867) wies er nach, dass diese Polarisirbarkeit an den Nerven und Muskeln unver- oleichlich stärker ist als an anderen mit Elektrolyten ge- tränkten Halbleitern, sowie dass die Stärke der Polarisation mit der Dauer der Durchströmung wächst, indem sie sich eimer Grenze nähert. Diese Polarisation konnte von zweierlei herriihren. Es konnte äussere Polarisation sein, an der Grenze des Muskels und des Thones der Elektroden, zweitens innere Polarisation des Muskelgewebes selbst. Dass die erste Ur- sache hier einer bemerkbaren Wirkung fähig sei, sah er doch als unwahrscheinlich an. Dagegen erwies er die innere Pola- risirbarkeit dadurch, dass er zwischen den Elektroden des pola- risirenden Stromes die Elektroden zur Bussole so anlegte, dass, bei geschlossenem Kreise des polarisirenden Stromes, die Bussole keine Wirkung von Seiten des Muskels erfuhr. Nachdem bei offenem Kreise der Bussole der polarisirende Strom hin- länglich lange durch den Muskel geflossen war, wurde durch eine Wippe der Kreis des polarisirenden Stromes geöffnet, der der Bussole geschlossen: es erfolgte ein Ausschlag im um- gekehrten Sinne von dem des polarisirenden Stromes im Muskel. Die nämlichen Erfahrungen, wie am Muskel, machte Du Bors- REYMOND auch am Nerven. 3) Inzwischen hatte MarrzEucocr gleichartige Erfahrungen ge- macht. In mehreren der Akademie der Wissenschaften zu 1) DU BoIs-REYMOND, Untersuchungen iber thierische Electricität, I, 1848, S. 376 folg. 2) DU BOIS-REYMOND, Gesammelte Abhandlungen, I, S. 19. 3) DU BoIS-REYMOND, Gesammelte Abhandlungen, II, S. 191—193. 4 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. Paris eingereichten Abhandlungen von den Jahren 1860—1867 berichtete er iiber seine hieher gehörigen Ermittelungen. !) Seine Versuchsmethode war ziemlich fehlerhaft und konnte unmöglich exakte Resultate geben. Er beschreibt dieselbe folgendermassen. »Lorsque le passage du courant a duré un certain temps, depuis quelques secondes jusqu'a 25—30 mi- nutes, on enléve le nerf avec un support formé d'une lame de gutta-percha, et on le porte en contact des coussinets du galvanométre, dont I'homogénité a été reconnue d”avance>. ?) Ausser dem Nachweis der Polarisation, sowie dass dieselbe nach einem von ihm nicht näher ermittelten Gesetze mit der Stärke und der Zeitdauer des Stromes zunimmt, will er ge- funden haben, dass die elektromotorische Kraft der Polarisa- tion viel stärker in der Nähe des positiven als in derjenigen des negativen Poles ist.?) Um dieses zu beweisen, wird fol- gender Versuch von ihm mitgetheilt. Er liess durch ein aus zwei Nerven bestehendes Präparat den Strom (8—10 Daniell) beliebige Zeit (25—30 Minuten und länger) gehen. Nachher wurden die beiden Nerven abgeschnitten und in den Galvano- meterkreis in umgekehrter Richtung nach einander eingefihrt. Es zeigte sich jetzt als Differenz der Polarisation in den beiden Nerven ein zu Gunsten einer stärkeren Polarisation am posi- tiven Pole sprechender Strom. ?) Dass ein in soleher Weise angestellter Versuch gar nichts beweist, ist ohne Weiteres ein- leuchtend. Im Gegensatz dazu hatte Du Bors-REYMOND ge- funden, dass wenn man dem zu untersuchenden Halbleiter ent- lang mit den in beständigem Abstande gehaltenen Schneiden der Elektroden des Galvanometerkreises rickt, man, unter sonst gleichen Umständen, stets einen gleich starken negativen Aus- schlag erhält. ?) Im Anschluss an seine Untersuchungen iber den Elektro- tonus machte HERMANN ungefähr zu derselben Zeit neue Er- mittelungen iiber die innere Polarisation der Nerven. Zu den betreffenden Resultaten Du Bois-REYMONDS legte er Beo- bachtungen iiber den Zeitverlauf der Polarisation, welche !) MATTEUCCI, Comptes rendus de V'académie des sciences, T. 52, S. 231 —235, 1861; T. 56, S. 760—764, 1863; T. 65, S. 151—156, 1867. ?) MATTEUCCI, Comptes rendus, T. 52, S. 232, 1861. 3) MATTEUCCI, Comptes rendus, T. 65, S. 154, 1867. 1 DU Bois REYMOND, Gesammelte Abhandlungen, I, S. 15. (Das Ori- ginal ist vom Jahre 1856). BIHANG TILL K. SV. VET,-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 6. »D zeigten, dass diese mit stetig abnehmender Stärke mehrere Minuten anhält und fast nie ganz spurlos versechwindet, so dass zu einem neuen Versuche mit derselben Nervenstrecke ge- wöhnlich die Compensation zu Hilfe genommen werden muss, um die Nadel auf Null zu bringen.!) Die Resultate HER- MANNS iiber die ausserhalb der Elektroden stattfindende elektro- tonische Nachwirkung brauchen wir fir die vorliegende Unter- suchung nicht zu bericksichtigen. Seitdem hat, meines Wissens, kein Ferscher die Frage von der inneren Polarisation der Nerven an und fär sich zu einem cingehenden Studium aufgenommen. Dennoch scheint eine Eigenschaft, die in den Nerven und Muskeln im Vergleich mit andern feuchten Leitern so ausgeprägt hervortritt, eines Studiums verdientzu sein. Vielleicht könnten hiedurch neue und wichtige Gesichtspunkte ermittelt werden iiber die Art, wie diese Gewebe gegen den electrischen Strom reagiren. Die Untersuchungen, welche hier mitgetheilt werden, be- riibren nur die Nerven; theils scheinen diese vorläufig das orössere Interesse darzubieten, theils wirken die Zusammen- ziehung des Muskels und dessen davon bedingte Lageverän- derung störend auf die Untersuchung ein. Wahrscheinlich gelten fiir die innere Polarisation des Muskels dieselben Ge- setze wie fiir diejenige des Nerven. HEine känftige Unter- suchung wird dieses näher kennen lehren. Bei meinen Versuchen wurde der polarisirende Strom zum Nerven mit denselben Elektroden gefihrt, durch welche der Polarisations-Strom zur Bussole geleitet wurde. Hierdurch be- zweckte ich, dass die erhaltenen Ergebnisse unmittelbar ange- wendet werden konnten auf diejenigen Erscheinungen, welche bei Reizversuchen mit dem konstanten Strom hervortreten. Die Versuchs-Anordnung war die folgende. Von der Batterie, B, (Taf. 1, Bild 1) geht der polarisirende Strom durch ein als Nebenleitung angebrachtes Rheochord, Rh, zu eimer Pohlschen Wippe, '/,, und davon durch einen Queck- silber-Schlissel, Q, und einen MorsE'schen Tangent, T, zum Nerven, NN, von wo er zur Wippe zurickgeht, u. s. w. Durch den zweiten Arm des Tangents wird der Strom zur Bussole, G, geleitet. Der Ruhestrom des Nerven ist gewöhnlicher !) HERMANN, Untersuchungen zur Physiologie der Muskeln und Nerven. PERS Bern 1868: SIV 4. 6 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. Weise durch einen runden Compensator, CC (im Schema als eine Saite gezeichnet), compensirt. Eine Feder, £, hält den einen Arm, t,, des Tangents gegen die Platte, a, gedriäckt; dabei ist der Contact, t,—b, zum Galvanometer offen. Wird dieser durch einen Druck auf dem zweiten Arm, t,, des Tangents geschlossen, so wird der Con- tact £,—a geöffnet. Die beiden Contacte t,—a und t, —a sind äus- serst sorgfältig von eimander isolirt; eine 14 Mm. dicke Platte aus Ebonit trennt t, und t,; die Bodenplatte des Tangents ist durchgeschnitten, und a und b von emander isolirt durch ein Lager von Pech. In dem Schema (Taf 1, Bild 1) zeigen die herausgezogenen Linien und die ungeschwänzten Pfeile die Bahn und die Richtung des polarisirenden Stromes an; die punktirten Linien und die geschwänzten Pfeile dagegen Bahr und Richtung des zur Bussole abgeleiteteten Stromes. Eine Möglichkeit fir den polarisirenden Strom in die Lei- tung zum Galvanometer einzubrechen giebe es somit nicht. Du Bois-REYMOND hat aber gefunden, dass eine solche Isoli- rung bei Anwendung starker Ströme nicht ganz genigend ist, weil dessen ungeachtet, ganz besonders wenn die Luft feucht ist, ein schwacher Zweig vom polarisirenden Strom sich zur Bussole schleichen kann.!) Dieser Uebelstand hat doch nicht störend auf meine Untersuchungen einwirken können. Erstens benutzte ich nähmlich ausschliesslich nur ziemlich schwache Ströme: die stärksten waren von 3 Meidinger'schen Batterien mit 20.000 Rheokordeinheiten in der Nebenleitung. Zweitens wurden meine Arbeiten durch trocknes Wetter beginstigt, in Folge dessen lange Zeiten hindurch keine Einwirkung auf den Galvanometer von dieser Fehlerquelle bemerkt werden konnte. Aber auch als der Feuchtigkeitsgrad der Luft grösser war und somit während des Offenseins der Leitung zum Galvanometer eine Wirkung des Stromes auf diesem hervor- trat, war dennoch diese Wirkung bei 3 Meidinger und 20,000 Rheokordeinheiten in der Nebenleitung nicht grösser als 0,2, höchstens 0,3 Sc.; bei 3 Meidinger und 10,000 Rheokord- einheiten 0,1—0,2 Sc.; bei 4,000 Rheokordeinheiten nur 0,1 Sc.; bei 2,000 Rheokordeinheiten konnte keine Wirkung be- merkt werden. Die durch diese Quelle möglicherweise auf- kommenden Febhler liegen somit, wie eine Durchsicht der 1 DU BoIiS-REYMOND, Untersuchungen ueber thierische HElektricität. II Th. 1 Abth. 1848. 5. 496 folg. 4 PERU e 1 SESV SSU IN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. fe N:O 6. TY Versuche darthut, ziemlich vollständig innerhalb der allge- meinen Grenzen der Versuchsfehler. Als Elektroden benutzte ich in den meisten Fällen Du Bors-REYMONDS grosse unpolarisirbaren Elektroden. Det Polarisationsstrom wurde mittels eines gedämpften und aperiodischen Galvanometers bestimmt. Die Entfernung des Fernrohres vom Spiegel des Instrumentes betrug 4400 mm. Um die Ströme stärker zu erhalten, wandte ich in allen Versuchen die beiden, neben einander gelegten nn. ichiadici eines Frosches (Rana temporaria) an. In allen Versuchen wurde eime Batterie von 3 Meidinger- schen Elementen angewandt. Die Versuche wurden folgendermassen ausgefihrt. Die Nerven werden präparirt und auf die HElektroden gelegt, während der Schliässel Q heraufgehoben und somit der Strom zum Nerven geöffnet ist. Der eigene Strom des Nerven wird so genau wie möglich kompensirt. Dies gethan, wird, während der Tangent gegen b gedrickt ist, der Schlässel, Q, geschlossen; im gegebenen Augenblicke wird det Tangent losgelassen und die Feder drickt nun den Arm t, gegen a: der polarisirende Strom ist geschlossen. Darauf wird, nach- dem der polarisirende Strom während einer gegebénen Zeit aut den Nerven eingewirkt hat, der Arm t, gegen b gedriäckt: die Leitung des polarisirenden Stromes ist dann geöffnet und der Polarisationsstrom giesst sich zum Galvanometer. Um die Zeit zu bestimmen, während welcher der polari- sirende Strom durch den Nerven ging, habe ich einen halbe Sekunden schlagenden Metronom benutzt. Nach einigen Ver- suchen hatte ich eine geniigende Uebung, die nöthigen Be- wegungen mit dem Tangente auszufihren, gewonnen; fol- gende Versuche mögen zur Probe angefihrt werden. Versuch I. 3 Meidinger, 1,000 Rheokordeinheiten als Neben- leitung; der Strom geschlossen während 5”; Spannweite der Elek- troden 11 Mm. N:o. Ausschlag. [ERE EN rf a rdr BE AE EN NEN SEN AT Pr 2,0 FU IE — Jeg A RER MANS 1 rR 0 FAR RN Si (fr re et 2,4 OF FLLDASO SSE 2 SES ERT SYS re TE 2,4 £ LR IN KE RERERSR T ASIEN EET SVG on SRK go TEES DNA. (OTN-E8 1905 NISSE BREES MATE DER TE TE FSA EINE DÅ Mittel: 2,32. Mittlere Variation 0,13. 8 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. Versuch II. 3 Meidinger, 1,000 Rheokordeinbeiten als Neben- leitung; der Strom geschlossen während 5”. Spannweite der Elek- troden 10 Mm. N:o. Ausschlag. 2 RN GRE SEG SEE SARS NAR SOL EEE Ae 3 2 $ Vf ÄN KSR AR AR Ey Barr SR SES OR LL a nn 2,95 DIE og os ” STRRRR IATA Sa 2,8 ARMAR BRASAN ES DE SS TANDE, SAANP PRE 2,6 OT SED RN. TEN HLAAVEO INN 5 SRA MUR Fek OA 2,75 Mittel 2,76. Mittlere Variation 0,092. Versuch III. 3 Meidinger, 1,000 Rheokordeinheiten als Neben- leitung; der Strom geschlossen während 5”; Spannweite der Elek- troden 10 Mm. N:o. Ausschlag. 118] 2 0730 £922 TES STA a 3" P4 SORNA OR Ber LA ben bg La Cl Aa 3,95: 2 Petrus. std oo dar RARE a TRE 3,9 FÅ ect RER = BE KOL NIA SA DA SE ae ABA neg 2,6 AN SINAN BERNS AIRES BER Ir N ND TNA NSPERR BIG (IE ARNAE 3,9 Ok pAEE SI. INGE 0 DEER EL OA SNA SE FBR ARE 3,95 Mittel 3,86. Mittlere Variation 0,104. ; Die Zeit, welche zwischen dem Öffnen des polarisirenden Stromes und der Schliessung des Galvanometerkreises ver- streicht, habe ich mittels eines DEPRETZ'schen Signals zu be- stimmen versucht. Die folgende Tabelle enthält die hierbei gefundenen Zeiten: - N:o. Zeit. Sekunden. 1 REAR EYES VORE TEN TRE 0,029 Dt tl at dating lok pr RR IRA - 0,019 Ön cs sol like jeep ord RR rdr AN 0,018 Ayrasr bodd llasrepsotlpa tl eten ae 0,025 Din aker ÖGA 13 byn ahr 0,024 fn seraReR CC. Belker. . raenohiodby. 0,027 ((NRERERNGPN TA Per KRANIET AE 0,032 So arä SE AS NESSLE OREA BADA SRS LA ay TE 0,032 Sö Md SB EVEREST FESTA NIER OM ES RR 0,032 I (0 bk Egbert lab Afa ers BER Fabr > 0,025 I ET derb TR FÖRNEKAR 0,025 1 PLO EAA [ber RDR DR FIR RE LA ENE 0,032 UN PER FORN IE PNG DENIS 0,033 BIHANG TILL Kos SV: , VET:=AKAD 4 HANDLA 4 BAND 460 > N:04 60 (9 N:o: Zeit. Sekunden. öken 78 2 ADA gl sol able AGE 0,031 1 [(0)-fo er TSRIN 1 4 3 VE Sr AA FORNE TNE SEN OR NR 0,041 LR mn SS ERSRENEE 6 a TRA ER 8 SEE MA pA rr Er 0,032 SES a NERE I MER 0,037 Te3 VERSER ENAE 2p 7. SUR SST NESS I OT TRE 0,037 2A0):2 > ET BE UL NE SOA Ba 4 PRC 0.032 IEEE RAS SEE U SIR SON EE 1 010 ER 0,030 DRA SAN Std nd ale 0.036 VO PESLAAE BRA EE JörE VU Sea ERS TA 0,027 FA vor fre SDL DE 8 EA ASA Se INNAN. 10 RR 0,023 20) ra EN BIL FSE NE FS LT SRSTA DEDE SE NN 0,021 ZAO TIL KARINS JES ERAN TRE INN 0,021 RER OR N AI STN ART NS bee 0,021 ASPA ERA VAN ta nera 0,021 2 RR 1 SU TIR E e SETa AEN fge 0,022 20 DER ST MAT SOEGENRN SRE [LT EN (EDS SIR DI MUN BBLIB2IIKIN AT AOI IHAN 0,023 HA SU DTTIA USPUFTIRDAHLON: 0,023 SNES KA ar a RSKR Bee 0,023 Das Mittel dieser Versuche ist 0,028 Sekunden; die mitt- lere Variation beträgt 0,005 Sekunden. Nach MaARreYr !) fordert im DeEsPrREtzZ'schen Signal die Magnetisirung eine Zeit von sty und die Demagnetisirung sty - Von diesen Zeiten misste, wie eime einfache Ueberlegung darthut, die erste von den jetzt gefundenen /iZahlen subtrahirt und die zweite zu ihbnen addirt werden. Wir können diese Zeiten als einander kontrabalancirend auffassen und haben somit gefunden, dass die Zeit, welche zwischen dem Oeffnen des polarisirenden Stromes und der Schliessung des Galvanometer- kreises verstreicht im Mittel 0,028 Sekunden mit einer mittleren Variation von 0,005 Sekunden beträgt. Die Extreme sind 0,018 und 0,041 Sekunden. Im Allgemeinen können wir also sagen, dass die betreffende Zeit höchstens zwischen 2 und 4 Hun- derttheilen einer Sekunde schwankt, eine Variation, welche fär meinen Zweck als ganz gerimngfigig angesehen werden muss. !) MAREY, La méthode graphique dans les sciences experimentales. Paris TE0G: 5 LT 10 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. Meine Untersuchung iiber die Gesetze der inneren Pola- risation im Nerven hat sich zunächst auf die drei folgenden Hauptfragen ausgedehnt: 1) Die Abhängigkeit der Polarisation von der Stärke des polarisirenden Stromes; 2) Die Abhängigkeit der Polarisation von der Zeit, wäh- rend welcher der Ppläriirende Strom geschlossen gewesen ist; 3) Der Zeitverlauf der Polarisation. In den Versuchsprotokollen bedeuten: Rh — die Anzahl der Rheokordeinheiten in der Neben- leitung; FE — die Spannweite der Elektroden; Z — die Zeit, während welcher der Strom geschlossen gewesen ist; Sc — der Galvanometer-Ausschlag in Scalentheilen. 1. Die Abhängigkeit der Polarisation von der Stärke des polarisirenden Stromes. Bei den hierauf beziäglichen Untersuchungen liess ich bei jedem einzelnen Versuche den Strom jedesmahl während einer gleich langen Zeit durch den Nerven gehen und verstärkte ihn nach und nach von einem Minimum (3 Meidinger, Rh = 100) an, bis zu einem Maximum (3 Meidinger, Rh = 20,000), wobei ich die Stärke des polarisirenden Stromes so langsam abstufte, dass keine plötzlichen Veränderungen in der Stärke der Polarisation stattfinden konnten. Die Stromstärken, welche ich benutzte, waren, durch die Anzahl der Rheokordeinheiten in der Neben- leitung ausgedrickt: 100, 200, 300, 400, 500, 600, 700, 800, 200,1T50007 1,50077210005-275007-=73:0007-37000-20008E2500 5,000, 6,000, 7,000, 8,000, 9,000, 10,000, 12,000, 14,000, 16,000, 18,000, 20,000. Das gegenseitige Verhältniss dieser Strom- stärken bestimmte ich mittels des Galvanometer-Ausschlages, wobei der Hauptstrom durch den Nerven ging und ein Zweig davon mittels eines SIEMENS'schen Rheostates zum Galvanometer abgeleitet wurde. Um hiebei die Einwirkung der Polarisation des Nerven möglichst auszuschliessen, liess ich bei jeder Be- stimmung den Strom in zwei Richtungen durch den Nerven gehen und nahm von den erhaltenen Ausschlägen das Mittel. Die Resultate sind in der folgenden Tabelle verzeichnet: - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 6. 11 NEG Rheokord-Einheiten in Stromstärke. der Nebenleitung. Sc. RR: 100=51 2 100. INC ID 2 200. 2,65. INS De 300. 3,65. 250, 4. 400. 4,65. 2,8. Öd 00: DA Se 6. 600. 6,25. 9,8. ((ö 700. 6,9. 4,2. 8. 300. 7,65. 4.6. 3 900. 5,25. DÖG 10. 1.000. 5,85. DA a 1,500. Its 6,9. IUå 2,000. 133. Öje Kar 2003 HO: IT 14. 3,000. SAME 0 ÖKOE 15 3,900. 1NSSe 10 16. 4.000. 18,2. il: 14: 4.500. 19,05. 1155. 18. 5,000. PORT IG GR 6,000. 20,85. 1256. 20. 7,000. 21575. a 21. 3,000. 22,35. 13,5. 205 92,000. 20 TOS. 20. 10,000. 20915: 14.0. 24. 12.000. 2450. 14,5. 25 14.000. 24.85. IR 26. 16,000. : 25,65. NöRD 2 18.000. 2053. lik 28. 20,000. 2056. IDDE Diese Werthe sind nebst den entsprechenden Rheokordein- heiten in die folgenden Versuchsprotokolle aufgenommen. Sie sind auch als Abscissenwerthe fär die zuhörigen Curven benutzt (Taf. II); in denselben entspricht in der Abeisse 1 Centimeter die HEinheit der Stromstärke (Rh = 100); in den Ordinaten, bedeutet jeder Millimeter einen Galvanometer-Ausschlag von 0,2 Scalentheile. Die Tabelle I fast eine Anzahl von hiehergehörigen Ver- suchen zusammen. 12. TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. IKT YI SR | Sc. ASU INA SEE VÄMDSE 'B | 2. Sr 4. | 5. | 6 | 1 100 1,0 0,5 0,5 0,45 | 0,3 0,45 | 0,5 0,3 2 200 TIGA NON 0,75 | 0,8 0575: 1058 0,8 0,9 3 300 25 0,9 0,8 0,9 0,8 a 1:25 — 4 400 2,8 | 1,0 isULe 1405-114 135 | 1,6 1,6 5 500 3,3 1;260], Läte 155 1,3 NG 1,95 — 6 600 3,8 vB. 562 4 LT 1,4 1,9 2,15 == ig 700 4,2 1,6 1,9 1,85 15650) 251 2,4 = 8 3800 4,6 15S5L) 2. 2,15, 4 HIS 2,45 2,65 2,9 9 900 5,0 1,9 2,15 2,3 1,95 | 2,55 2,9 =— 10 1,000 5,4 2,1 2,2 2,45 |A 2,75 d,2 3,5 11 1,500 6,9 2585] Di HA Sd Siv 4,2 — 12 2,000 8,1 31 LION fart) 3,95 |B,05k) 4,45 5,1 5,3 18) 2,500 JE Sid 4,4 4,65 | 4,1 5,2 5,6 = 14 3,000 9,9 4,3 4,55 | 4,8 4,55 | 5,5 6,2 6,8 15 3,500 10,5 | 4,45 | 5,0 5,1 4.95 | 5,95 6,7 — 16 4,000 11,0 4,7 55250 5,55. 111042 6,4 T,25 = ilff 4,500 11557 | 85) SD 5,7 5,45 | 6,7 för = 18 5,000 11,9 Dl DB, 6,1 HT EE 7,9 8,4 19 6,000 12,6 5,5 6,1 6,4 6,2 T,45 8,45 — 20 7,000 1352 "110485. | 654 6,9 6,6 7,65 9,0 — 21 8,000 13,5 6,0 6,65 | 7,0 6,75 | 8,0 9,15 = 22 9,000 13,8 6,4 6,8 2,35 I KRO 8,3 DE = 23 10,000 14,0 6,4 6,8 7,5 T,3 8,45 9,8 10,3 24 12,000 14,5 6,7 ån 7,6 1,5 8,95 | 10,2 — 25 14,000 1551 1,4:6:8 (Å T,9 (CER 10,4 — 26 16,000 15,5 7,0 7,3 8,0 7,95. | IRIS — 27 18,000 15,9 VG 7,5 8,4 8,4 9,5 In — 28 20,000 16,1 153 (CS 8,4 8,6 9,7 11,4 11,6 Anmerkung. Die Spannweite der Elektroden betrug beim Versuch 1 30 Mm; JOE 20005 30. RIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 6. 13 INET SUG [> NO Ae SR SUL SSR LER SER MRS bE 25 Mm; > BT DER ML SR OAK T IE SITS 208 In sämmtlichen Versuchen war Z = 5". Um die bei den einzelnen Versuchen sich darstellenden Unregelmässigkeiten gegen einander zu kompensiren, habe ich aus den Versuchen 1—6 1!) das Mittel berechnet, um somit die Ergebnisse aller hier aufgenommenen Versuche in ein einziges zusammenzufassen. Die hierbei gefundenen Zahlen sind: NEO RN Sc. if: 100 0,45. 2 sg: ÖT 3. Ye 0,96. 4. 258: 1,25. DD ALA 154, 6. SN UNO id 4,2. IRON 8. 4.6. ZMNS 2 5,0. 200 105 TAR AN i: 6,9. 3,36. 1124 SME 4.05. 13. ON 4,61. 14. KG 4.97. ia 0 0,36. 6: IUC0S d,72. 18 Sr 3,99. 18. Ul. 6,26. 8 12,6. 6,69. 20: 13,2. TO 2. H355a I 1,26. 22. läg UfGT 20. 14,0. (dT 24. 14,5. 3,02. 206 ID 8,15. 26. 15,5. 5,40. 2. 15,9. 3,67. 28. IE 3,87. liDen Versuch 7 habe ich bei diesen Berechnungen nicht angewandt, weil die darin eingehenden einzelnen Bestimmungen allzu wenige sind. LE [1722 STEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. Di: Curv2 a Taf. II ist nach diesen Zahlen konstruirt. A 13 di2s2a Bostimnaagzgen geht hervor, dass innerhalb der bei meinen Versuchen angewandten Strom- stärken die Polarisation des Nerven aufs nächste direct proportional ist der Stärke des polarisirenden Stromes. 2. Die Abhängigkeit der Polarisation von der Zeit, während welcher der polarisirende Strom geschlossen gewesen ist. Um dieses zu untersuchen, wendete ich bei jedem Versuch dieselbe Stromstärke an und liess den Strom ungleich lange Zeit durch den Nerven gehen, bez. 1, 3, 5, 10, 20, 45, 60, 90, 120, 180 und bei einigen Versuchen 240 Sekunden, wonach der Galvanometerkreis unmittelbar geschlossen wurde. Eine Anzahl Versuchsprotokolle ist in der Tabelle II ver- zeichnet. 41 OR OG 4 Sc. NEG Z, INKelEIs mean. 8 9 10 lats 12 13 | 14 MIn a ake SORSER ASEA 1 183 1,2 AST 1.6 1,5 1,5 12 aan ASS | | 1,9 2,05 2,2 2 35057). FN 2,6 3 cbr SSUNUKENAN [BT |S2j15: 152355: | A2,4 NS ES SNES 2; RA FRAN tal Me a 10) ,5 2,9 2300 ES 4,35 4,6 4.3 JAR SERA Ci al 20 25951: 2336 SR fr Sud 5,2 5,7 5,05 Öre dT (80 len | 3 3550 | Ar 6 6,1 6,15 TO ASG OR 45T |S:45) | BA;05 ES 43 Ke ARG SG RRENO SR OA | 60 | 3,65 | 4,65 3,85 | Fda RR 6,9 för CTR SY ELR 901 73:95, | 485 4 53 7,0 7,2 7,35 | 30 RAS SATA Rn 120 4,1 5,1 4,75 | DD (35 T,5 7,65 TLJ DSS IR Arte AR 180 4.8 ST NE 0 TN BIS SLI TEN | VÖJEE RAA NRA 240 — | — — | 6,2 7,9 9,0 — | Anmerkuny. Die Spannweite der Elektroden und die Strom- stärke waren beim MErBUGIANO SE. sd stod | Rh: = 150008 » (JAHA ee NORR oe Bi EE25 Mm;, Sod 0005 SSE FR bs RÅ SA ok tl I Vi bsr EE OD SA AN DN NESS TREE SE DE NEN == (010X0)3 I (BER OA ORÖRT ER DE DEN ND KO) BEANG. Eh, Kos SVs s VET. SAKAD 4 HAND BAND. fer sN3O) 6, L5 MeTSUGhya 4s0cE 2 EFEE20MT Rh == 150005 »> ANSE IE RA EE RE =P 0 10005 Die Ergebnisse dieser Versuche sind graphisch wieder- gegeben auf Taf. III Curve 83—14; in der Abscisse bedeutet J,5 Millimeter 1”; in den Ordinaten entspricht 1 Millimeter einem Galvanometer-Ausschlag von 0,2 Scalentheilen. Die Curve b auf Tafel III ist gleichwie die entsprechende auf Tafel II konstruirt nach dem Mittel aller hieher gehörigen Versuche, um die unvermeidlichen Schwankungen der einzel- nen Bestimmungen gegen einander möglichst zu kompensiren. Die dazu gehörigen Zahlen sind: N:o. Z. Sc. Il. orre ång! al böter KE RAA 1. HSO SPVENE ERKETAETEN TIN GENER SER TE De 203 ÖRE DIN MLA BESS 3 NS ARNE SANTI: AT SSEISSS OKVIIENISN 10. d,47. (ta Ao ksp IS EA 0 20. 4,20. (0) ETS TBRNA ER pr ANNE 30. 471. [EES Re SSE = SARI DRAR 45. 0,06. (CGL SE alpha Be LÄG oe BEA er 60. 5,34. 3) RE nt ten bla aln otalt FO D,72. 10) mbesretk rt fe bår 120. OM NETSSAAA ETT TS a INCE ETTA. PRIME 180. 6,61. !) Aus allen diesen Versuchen geht hervor, dass wenn der polarisirende Strom während ungleich langer Zeit auf dem Nerven bet iibrigens denselben Verhält- nissen einwirkt, so nimmt die Polarisation des Nerven 2u; dieselbe steigt im Beginn schneller und später immer langsamer, schliesslich ävsserst langsam ihrem Maximum sich nähernd. 3. Der Zeitverlauf der Polarisation, Nachdem der polarisirende Strom geöffnet worden ist, bleibt die Polarisation nur kurze Zeit auf ihrer Höhe, und sinkt dann sehr schnell herab. Sie hält doch, wie schon HER- MANN fand, lange Zeit darnach an, obgleich in sehr herabgsetzter Stärke, und man ist dadurch genöthigt, immer zwischen je zwei Versuchen die zurickbleibende Polarisation zu com- 1) Die Werthe fir einen Stromesschluss von ”240”, sind nicht in das Mittel aufgenommen, weil sie nur in drei Versuche eingehen. 16 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. pensiren, weil man sonst niemals zu Ende mit einem Versuch kommen wirde. Um eine nähere Kenntniss des Zeitverlaufes der Pola- risation zu erhalten, verfuhr ich folgendermaassen. Ich liess einen Strom bestimmter Stärke während einer gegebenen Zeit durch den Nerven gehen. Darnach öffnete ich bei Q (siehe das Schema) den polarisirenden Strom, und schloss nun nach ungleich langer, Zeit den Galvanometerkreis. Hierdurch lernte ich die zuriickbleibende Polarisation kennen. Ich machte die Versuche solcher Art, dass ich zuerst, ganz wie bei den vorher beschriebenen V ersuchen, den Galne augenblicklich nach dem Öffnen des polarisirenden Stromes schloss. Ferner schloss ich den Galvanometerkreis 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, u. s. w. Sekunden, nachdem der polarisirende Strom geöffnet worden war. Bei diesen Versuchen ging also der Strom immer gleich lange Zeit durch den Nerven, der Galvanometerkreis Yad aber ungleich lange Zeit nach dem Öffnen des Stromes geschlossen. Diese Versuche sind mit den einfachen Mitteln, die ich besass, schwerer auszufuhren als die vorigen, weil die Stärke der Polarisation, ganz besonders während der ersten Sekunden nach dem ÖR des Stromes, sehr schnell abnimmt und somit der Galvanometerkreis mit öl grosser Genauigkeit im rechten Augenblicke geschlossen werden muss. Die in der Tabelle III mitgetheilten Versuche geben dennoch eine ganz zu- reichende Vorstellung von der Art und Weise, wie die Pola- risation in den Nerven abklingt. AE RlOR TAG RA nach Sc. : dem Versuch. NED Öffnen des j Strgi ee. LÖSA BOSE anta ASS ENS | 20. | AL. I SERENA TNE (0) 5,15 | 6,55 | 7,0 758 VY) AT, LST TA NER VJAESPALS IL SAMAR L i 3,0 3,8 4,1 4,25 | 4,4 5,0 SE Ft Me 2 2,3 Sy 2,6 25 2,3 4,3 1,5 SERIER ESA 4 5) 158 2,4 2,35 | 1,75 | 1,65 | 2;3 4,4 Oise 20 MA 4 TH 1,9 2,0 250 1,8 3,5 (FSI ENE 5 1:50 Ne 158 0,7 L1500 15 3,05 NGEEERAa nå ge 6 TTO 1,5 0,65 | 1,0 | nöd 2,65 BIHANG EL CK. SV. VET.-AKAD: - HANDL. BAND. de; N:0,:6. 17 Z nach Sc. N: Kdempin NIE CTS LuUNCAIN. ;02 Offnen | des | 6 É | z I stromes.| 15: | 16. | 17. | 18. | 19. .| 20. | 21. | I | | oj ES SAS i | 0,75 1,3 1,35 | 0.55 | 0,75 — — I OR 8 0,6 1,05 -— SN 1,05 137 TORRE SA OR ND | I — — — | SEN 10 | a NE TE TEEN AE Og a | MNRER 12 | So) I =) — 1 15 | 11631 SSR 15 | =E face EET mr en Bs NOS ARR an een OR SLGT sköra een MOVE Ga dina SE | | SER AE NE: OM = RE [UV ES [rn SANS | Anmerkung. Bei allen Versuchen war der polarisirende Strom 10 Sekunden geschlossen. Die Spannweite der Elektroden und die Stromstärke waren beim NetTSNehlköR Joost don dsrssdsde = 30 Mm; Eh ="2,000: > 1100 ARE NS Pr=0130005 ar ="410007 » 117 OR ST ERS Pr==201 2 21 =:0,000: » SRA NS ARG Ei =t25 1 = 110002 > 1BE3) pg RT ASEA SEALS =2005 rr = 000: > 20) ESR SEN SRA ENE NN ==B00 3 = UU: » ASA BOR EN en NESS 5000 Diese Versuche sind graphisch wiedergegeben in den Curven 15—21, Taf. IV; in der Abscisse bedeuten je 5 Mm. 1 Sekunde nach dem Öffnen des Stromes; in den Ordinaten entspricht I Mm. einem Galvanometer-Ausschlag von 0,2 Scalen- theilen. Die Curve ce auf der Tafel IV ist durch das Mittel der Versuche 15—20!) konstruirt nach demselben Gesichtspunkte wie die entsprechenden Curven auf den Tafeln 1 und 2. Diet zugehörigen Zahlwerthe sind die folgenden: Cy I g | 5 | oe Ölen ded!" 84 Stromes. || TS MARE 0. 6,84. | 27 artig LASTADES TSE BR NASN NE ALS id 4.09. !) Der Versuch 21 ist hierbei nicht angewandt, weil der Unterschied der Galvanometer-Ausschläge zwischen ihm und den anderen Versuchen allzu gross erscheint. 2 GIGA 3 — AL I Na 18 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN. Z SO Öttnen dd Se Stromes. SEC TORA AS OBE RA NR ae 2 2,80. 2 SS RRD EMS NE TOR ASO 2 2,04. ÖRE for [NARE lr AN 4. 1,68. ÖAR IV ER ER RN Da föreg (SRA AR Fö fore a INSE FOR Tor ELR Alena 6. Fe ÖMT Srsr LINGEN: lg blb i t 10. 0,88. Aus allen diesen Versuchen geht hervor, dass wenn der polarisirende Strom geöffnet wird, die Polarisa- tion augenblicklich ihren höchsten Werth erreicht und dar- nach unaufhörlich herabsinkt; dieses Herabsinken geschieht um Beginn sehr schnell, später aber immer langsamer, so dass die Polarisation noch lange Zeit nach dem Öffnen des polarisirenden Stromes anhält und nur asymptotisch sich dem Nullpunkte nähert. Erklärung der Tafeln. Taf. 1. Die Versuchs-Anordnung. Taf. 2. Graphische Darstellung der Versuche 1—7 und za. Taf. 3. Graphische Darstellung der Versuche 8—14 und b. Taf. 4. Graphische Darstellung der Versuche 15—21 und e. Auf den Taf. 2—4 sind die jeder Curve zugehörigen Abeisse mittels der Nummer des betreffenden Versuches bezeichnet.” v = 4 3 ET T "7 NIO Tar Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.7 N2G en 11 37) Få ST Kg JADE FREE (IVL Lith. W. Schlachter, Stockholm La ERE au FE ; RE IE 2MEaR IT i Bron FN L EN Do [CT - FE (0 Uma EE En AR t SSaeAeRen 25 IT LL Ir I ER TT JE) CA Ba le 9 LT AS AN EIS ue I I SG FT +] T tr äl 1 a SS fr Om + 3 MN anasnraa IS snann: FE Ht z jul : an Hj E 2 La | sak aan aa i - EET nä tl HH ER | 1 5 1 1 OG ON ; ET En El Ir BROSKEd + Hi Bihang till K. Vet. A [ale BEE 2 EEE r ast dT EE SE BESEEN -e + le. + a r EEE 3 Ånn as IS (6 0 FREE TE Bee EE dT LÖ T i BU: SMS + em ER HT SöR Rs dddade dj 2 RI RG, KARE 15 16 17.18 19 WT 14 13 2 1 (CIN RR NA ST 4 Stockholm. chlachter, eh, W. 5 ch, oe Ed 5255 Al (92 PA ES LS SER FEFERCETETERERERE St TH z SER i inn ERE SEE dee HET FER Fd HE 5 = ER Bag 3 za JG RÅG ÅA GR Ao ÅA RA AA NR 3 r OH OTO 3 [96] EO [ AR He an I H FE - i GE SE — H O 2 EE I z Isen RM d Hl ee FER 2 EE H 2 de H = SÄ LE EH H Res an HT RE SI0ENS 200 : : TT HO He Si I i rt ” FERDERT Lith. W. Schlachter, BRaEE Hi ERE ARR ERE H 14 H FE LITT TU AERES EngaR td 2 FER A H EH [alalel BER = TENN EREELTS ECEPERLECET R EEE EEE ERE EEE EEE ER AEA NS SEGER GER ERA ANNE : le EEE LA SR FER 2855 (29209 Oa dee a aa aa3es 35 E sa sade: AR ARS ER BdAR es aAa Bea pda es AoA SDR Sed Esssns esse sees sasse Fe a SE Hlslara dee dies ein is SH SfE ERE förtal Bässssssne deep dage säs daadedeesa dgaaasey Gsseseesaesa iseedasa ads saes ses sana dnd rss ads dras? 25355 (51 SERESESESS asedsa FE EEE EE ER ER Re a RE ER EE Re a AES SE EEE ER ARR dra TREE RAR RE EH EREARRRREA EEE SERA Er a a dedesE Rea de ge LAGE edra a) ARGA AA AREA SRA RARE NERS EEE FR EE FE FRE AT SHEARER ER i oc 2 EE EE EE d8R Od 200022 Aso as a edet ras aga d Reg Ag bas ADR O Ada HEGADA EAS o AREA sa re Aa AA Aes ARE AEEE Ada: sel dne aae das deEaeN Fr ÖE0eOEREER DESS dd dd green RA A35E2802 10 EBSAR: SS Fred 355 - EEE ER RE FEAR HR Ål FEdER sEsea seses abe A bed ededa dede sale Added EE de Dede ade AAA AAA LER TR EEE EE SEEEENSA HC KARSNdE SADES SE PEASRDNS SOSGLR IG AESSGS BERG GSR ISSRE DS SRPANESA GARNER, SE EA + BER BESEEEGSRSRRSEDSSSSSES SER ESDRRG Sapa p SRGBEBNDELGRSREGNREDRERGARRSSN SAN BASS GG FH SRSRSEEDEDERSÖSREGER nn EE Hallen sd RER RE ERRES OR d ere SN KÖ FER BEREDD EE aEDDEsRse a Sass nSa Sa senssneb Väder sand ORRSrndS TE EE MV 250EEED0sSEEGSREESDARERe REG EEE REEF HEHE EEE EaRESe = 220002 EpENSSAeESeeR 2RSed ad a ae de aa dera sedd ess sa gegndegada ass Ead ss ER päREea SEeEg AR SUR en TR as ped RE dd EE EA ARgEa a äbdddes Aa bbE a AAA ARALL AR En ER HR a (CN SE055555SS5EEBBREEESSEGERBEBEUSRDSBBSRSAUROROREBER SER PEEDBKSSRGRBASERRERRBBHSRNRBARBGdGSpaDA NAD SAGSRsaE BERBESRER Ef TES dare RR SS aga a SE FR nd N Så - - - 3 Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.7. N2 6. 51 1 il r | - i ä 1 B9E 4 ; I I 2 " | = TS ala + OT EEE Fd + i 4 I - T sena : i — i T Ger - : : Ht t i ji i EG 0 Ca SOT H I IE Em TT [0 5 i H I At = | - BRN ER - RESRRSSNAR : ae TE ; I t 7 | i I GER sei | ; : SEDLE Aa ; ER i GE T E gr L ' i Ej - i ES IT I TT [I Er EH i EE BASS : : | BES BESS0E SEE ARE Res | | H - HH tt | Td I I i | I I NET TT ; cc t + : 1 - LE + = - I | 5 : IT i I 25 U | Kssesse INSE een | EE ; HE FER EBES GARGRSAGE - IE | I — 4 t HH T 1 I HE HI EF! z FE IT SE NEE SSASE i TER maa ER me Besynana FERaN ; : pH - ae TT kel 1 te HSBC N RIDE Re : [I BES L + T TT t 2 T + Tr I T Hr i KoREEEtT u 1 md ER äga SO SGRERSRGN le + t - fer TT [ ; - RR ÖN Berea SEE : z sockar 3 SR - | T EE I ERE TREE TE r it It ; ERE = 3 i I : ImESENEN t SUGER EEEOEArTRS Mi H I El EENednETEEXEED: FS ÄRR 25 EEE ES ee RS ndg passed dUResAS es ES RASS Ed aEEg 2 2755 : YEAR ENERENen TM Eee I i ? I Jan i IT H - il J - I 2aDSbERsSr SOEKORSEUSURCNESEESGENERAENNES NaN | EE Ens E SBR : Hd | : SE EERER ER | BESESREEs 5 z 28 I ; IBERER! +H | BR: t FT OENERDEEENEN SEAN 7 4 SERSEEE EERAEExHDE HT ; ; dt PENSN EEREERCE I 2vE 2 RNeeT ROTA m EEEREOE PERENESdN t - z 3 SONEN t 19 L IL I ti EH rt 5 I I i i : EEE SrEeeNgesEe as RER SES AEE SR H - T z I LL [AE [0 Få nh FE : Ott atater snn HO 78 Fan BER ERE0e0eS ERESEeSesd EES Rene : H = ERA FSRELS-SDEBENESEEETNEEENGRERPRSGRSENKANNUNESRSN! EPERLEREEEREEE FEFFE SEE ON EONeE SS SESE HR blad i EERESEEEEE ED Ses elet SER SEN HE Fl EERaS = 10 1 stt Te TV + RSK ES SE SAGE a fier dr 7 i t i EEE . EM I rSEdTa H I i T H a He i Li En - ; ; 2e BERG EsE aa ER t I H H [ T H SERA ana pd 7 d FE i Sei CR - Bj Du - 555 M NEN I I 16 T me - EEEEEDE EE NI ; I i SNERRA Pange HH BE i 3 EE | | DETEREDERORSERIERR SNES 20 En I t I i EEEEEERER i z ; e TE E En Kl E i FROREESEER j H T TELL H T HH ! t ER HT : sö e ; S SE ÖRNEN RE RO (GR rd 08 0 12 135 20 INR LL LitW W. Scnhlachter, Stockholm. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 7, AZUR THEORIE DER OEFENUNGSZUCKUNG VON D:r ROBERT TIGERSTEDT. MIT 1 TAFEL. MITTHEILUNG VOM PHYSIOLOGISCHEN LABORATORIUM DES CAROLINISCHEN INSTITUTS IN STOCKHOLM. DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13. SEPTEMBER 1882. STOCKHOLM 1882, KONG: BOETEREMCOKEHRHETET P. A. NORSTEDT & SÖNER. Ken dns ÅA ORG VR (HG ER UNGHLT iF Lå NA IA CC NERE j GET ACE | ” PL , Få STA SLAS FRAN NL REN TEL ÄTS [] 1 - te ] M ERA Ad FaJa ME MR öv ” in Le TN TN - jr A Ä SN , e | da + Ka KAT 2 d En PA SN VARE Xf TEEY TTT hå M I / 4 de vm ET Jin NYTT år ag di är rv I. Kor die unermidlichen Arbeiten Du Bois-REYMONDS, PFLÖUGERS sowie mehrerer anderer Forscher ist iiber die er- regende Einwirkung des electrisehen Stromes auf den Nerven ein ausserordentlich reiches Material von aufs genaueste be- stätigten Thatsachen gesammelt worden. In grösster Kirze können sie in folgende Sätze zusammengefasst werden. 1. Nicht der absolute Werth der Stromdichtigkeit in jedem Augenblicke ist es, auf den der Bewegungsnerv mit Zuckung des zugehörigen Muskels antwortet, sondern die Veränderung dieses Werthes von einem Augenblicke zum andern, und zwar ist die Anregung zur Bewegung, die diesen Veränderungen folgt, um so bedeutender, je schneller sie bei oleicher Grösse vor sich gingen, oder je grösser sie in der Zeiteinheit waren (Gesetz von Du Bors-REYMOND '). 2. Wenn der Strom geschlossen wird, wirkt er mit sei- nem negativen Pol erregend; wenn er geöffnet wird, wird der Nerv am positiven Pole gereizt.”) 3. Während der Strom geschlossen ist, ist, die Erreg- barkeit des Nerven in der Nähe des positiven Pols geschwächt, in der Nähe des negativen Pols verstärkt.”) 4. In den ersten Augenblicken nach dem Oeffnen des Stromes ist die Erregbarkeit des Nerven am positiven Pol verstärkt und am negativen Pol geschwächt. 5) Einen grossen Theil dieser Thatsachen fasste PFLUGER in seinem bekannten Gesetze zusammen: Erregt wird eine 1) DU Bors-REYMOND, Untersuchungen iiber thierische Elektricität, 1, Berlin 1848, S. 258—259. (Das Original ist v. J. 1845). 2) PFLUGER, Untersuchungen iber die Physiologie des HElectrotonus, Berlin 1859; — v. BEZOLD, Untersuchungen iber die electrische Erre- gung der Nerven und Muskeln, Leipzig 1861. 4 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. gegebene Nervenstrecke durch das Entstehen des Katelectro- tonus und das Verschwinden des Anelectrotonus, nicht aber durch das Verschwinden des Katelectrotonus und das Ent- stehen des Anelectrotonus!). Ferner zcigte er, wie durch dieses Princip das Zuckungsgesetz, so wie er dasselbe ge- funden hatte, mit grösster Einfachheit sich herleiten liess. Die Thatsache, dass der Strom beim Sechliessen mit dem negativen Pol reizend wirkt, steht mit einer Menge rein physikalischer Thatsachen in Zusammenhang. So zeigt sich, z. B., das electrische Licht im Inductionsfunken nur am ne- gativen Pol. Im luftleeren Raum ist der negative Pol von einem schönen violetten Licht ganz und gar umgeben, während der po- sitive Pol nur einen Strahlenkranz purpurfarbenen Lichtes aus- sendet. Die Temperatur des violetten Lichtes ist höherals dieje- nige des purpurfarbenen. Im Voltabogen erscheint constant das Licht zuerst am negativen Pol, während der positive noch finster ist; bald erwärmt sich auch dieser, die Ueberfährung kleinster ”Theilchen beginnt, u. s. w. (NEEF, RUHMKORFF, DES- PRETZ, MO0IGNO ”). Wir haben somit von anderswoher erhaltene Analogien, welche lehren, dass wenigstens in einigen Fällen der elec- trische Strom gerade an seinem negativen Pol seine kräftigste Wirkung ausibt. Gleichfalls giebt es Thatsachen, welche als Analogien zu den bei den beiden Polen während des Stromschlusses auftretenden Erregbarkeitsveränderungen die- nen können. MarrtEuccr?) und nach ihm FLEIscHL”) haben nämlich gefunden, dass, wenn die Nerven mit schwachen ("/5 ”/oo FLEISCHL) Alkalilösungen behandelt werden, ihre Er- regbarkeit steigt, und dass sie sinkt bei Behandlung mit schwachen ("/, ”/,, FLEISCHL) Säuren. Nun weiss man ja, dass der Strom an seinem positiven Pol Säuren und an seinem negativen Alkalien abscheidet. Wir haben somit hier eine völlige Uebereinstimmung zwischen den durch den constanten Strom hervorgerufenen Erregbarkeitsveränderungen und den- jenigen, welche durch die entsprechenden BElectrolyten er- zeugt werden. Zu diesen Thatsachen kann noch eine alte, von Gustav ÖRUSELL gemachte Beobachtung herbeigezogen !). PFLUÖGER, a. a. O., S. 456. D) ST élémentaire de physique, 1II, Paris & Toulouse 1879, 3) MATTEUCCI, Comptes rendus de lI'académie des sciences, T.65, s. 155, 1867. +) FLEISCHL, Archiv f. Anatomie und Physiologie, 1882, S. 17 £. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 5 werden, nach welcher die organischen Gewebe vom positiven Pol, Wahrscheinlich in Folge der Säurebildung, coagulirt wer- den, und dass vom negativen Pol, wahrscheinlich durch das Alkali, das gebildete Coagulum wieder aufgelöst wird, oder mit anderen Worten, der positive Pol macht das Gefige der "organischen Gewebe fester, der negative Pol ibt eine die- selben lösende Wirkung aus. ”) Analogien sind aber nicht dasselbe wie identische That- sachen. Obgleich wir von anderen Gebieten Erscheinungen nachweisen können, die gleichartig denjenigen sind, welche wir beim Studium der Wirkung des Stromes auf den Nerven kennen lernen, können wir diese jedoch nicht als einander völlig gleich setzen und somit auch keine wirkliche und vollständige ”Theorie derjenigen Erscheinungen aufstellen, welche hervortreten, wenn der Strom geschlossen wird und durch den Nerven geht. Dennoch scheinen diese und an- dere dergleichen Analogien nicht ganz ohne Werth zu sein, denn sie geben jedenfalls eine, obschon unbedeutende Mög- lichkeit iäber den einfachen Sachverhalt, wie er unmittelbar durch die Versuche gegeben ist, hinaus zu kommen. Ganz anders verhält es sich mit der Oeffnungserregung und den iibrigen beim Oeffnen des Stromes hervortretenden Er- scheinungen. Wir können, meines Wissens, nicht von an- 1) G. CRUSELL, Ueber den Galvanismus als chemisches Heilmittel gegen örtliche Krankheiten. St. Petersburg, 1841, S. 14 folg. Unter den Ver- suchen ÖCRUSELLS mag der folgende hier angefiihrt werden: »Wenn man in das Auge eines lebenden Thieres, vermittelst einer durch die Hornhaut hineingesteckten Nadel, den galvanischen Strom einer kleinen zusammengesetzten Batterie /ineinleitet, so entsteht, nachdem der Strom eine halbe oder ganze Minute oder auch länger, je nach der Stärke der Batterie, gewirkt hat, oft sogleich, oder doch spätestens nach einigen Tagen, eine Triibung der Pupille, zuweilen verbunden mit theilweisem Gerinnen der wässerigen Feuchtigkeit. — Wenn man auf dieselbe Art aus dem Auge einen galvanischen Strom herausleitet, so entsteht sogleich eine starke Entwickelung von Gasblasen, und im Fall das Auge vorher der Einwirkung des eintretenden Stromes aus- gesetzt war, gewöhnlich eine deutliche Verminderung der Tribung und des Coagulum, welche beide, wenn nämlich der Versuch von kei- ner bedeutenden Entzindung begleitet wird, innerhalb ein paar Wochen beinahe verschwinden» (CRUSELL, a. a. 0: S. 18—19). Ich habe den Versuch folgendermassen wiederholt. Ich nahm den Strom von einer Batterie von 5—6 Meidingerschen Elementen. Wenn ich den positiven Pol an der Hornhaut eines eben getödteten Frosches und den negativen irgendwo am Rumpf anlegte, zeigte sich nach wenigen Augenblicken eine deutliche Triibung der Hornhaut; vVeränderte ich jetzt die Richtung des Stromes, so dass der negative Pol an der Horn- haut ruhte, entstand sogleich eine reiche Entwickelung von Gasbläs- chen; wurden diese fortgenommen, trat die Hornhaut fast ebenso klar und durchsichtlich, wie vorher, hervor. 6 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. deren Gebieten denselben gleichartige Thatsachen aufweisen, und die berähmte Formulirung PFLUGERS, dass das VWVer- schwinden des Anelectrotonus reizt, ist ganz einfach nichts anderes, als eine sehr präcise und exacte Umschreibung des Sachverhalts; sie sagt aber nichts dariiber hinaus und fihrt uns somit keinen Schritt in das Verständniss des Wesens der Erscheinung. Schon in den frähesten Zeiten der Elektrophysiologie erweckte die Oeffnungszuckung die Aufmerksamkeit der Forscher, und schon VorTtaA versuchte eine theoretische Er- klärung derselben zu finden. Weder ihm, noch seinen Nach- folgern gläckte es aber eine den Forderungen der Wissen- schaft geniägende Theorie zu geben, und seine Ansichten, so- wie diejenigen von PraArFF, LEHOT, ERMAN, MARIANINI und die friheren von MaArrtEvcci können jetzt nur ein historisches Interesse beanspruchen ?). Wichtiger als diese scheint die Ansicht PELTIERS zu sein. Er erklärt die Oeffnungszuckung bei directer Muskelzuckung durch die Polarisation des Muskels, woriber er sich folgender Weise ausspricht. »On doit a M. RITTER — sagt er — puis å M. DE 1A RivE la connaissance de ce fait: qu'un are mé- tallique formant un circuit hydroélectrique par son immersion dans deux liquides séparés devient un couple voltaique et produit un courant en sens inverse d'autant plus énergique que le métal est plus inaltérable. On avait pensé d'abord qu'une polarisation moléculaire de tout V'arc était la cause de ce contre-courant; mais il a été reconnu depuis qu'il n'y avait que les bouts immergés qui jouissaient de cette faculté, et qu'elle était due å une couche d'oxigéne au pole positif, et une d'hydrogeéne au pöle négatif. La méme cause produit les mémes effets sur la grenouille: la patte positive se charge d'oxigene et la négative d"hydrogeéne. Le contre-courant se démontre en plongeant les pattes dans deux tasses ou aboutit le fil d'un galvanométre tres-sensible ... Plus ia pile sera forte, plus le temps du courant sera long, plus les pattes seront chargées ... Ce qui est vrai pour une grenouille entieére V'est encore pour un muscle, pour une portion de muscle, etc.»”). !) Siehe die ausfihrliche Darstellung bei DU BoIs-REYMOND, Unter- suchungen iiber thierische Elektricität, I, Berlin 1848, S. 307—402. 2) DU BoIS-REYMOND, Untersuchungen iiber thierische Elektricität, II, 2, Berlin 1860, S. 378 folg. Vergl. auch I, 5. 377 folg. Das Original von PELTIER ist v. J. 1834. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.” BAND. de N:O fe 7 Du Bors-REYMOND, der die Richtigkeit der von PELTIER gefundenen Thatsachen durch eigene Untersuchung consta- tirte "), machte gegen dessen Erklärung der Oeffnungszuckung geltend, dass es nicht leicht war einzusehen, wie daraus die Oeffnungszuckung erklärt werden konnte, da doch diese La- "dungen PELTIERS, um einen Strom hervorzubringen, allem An- scheine nach eine geschlossene Kette brauchen diirften, diese Bedingung aber eben durch das Oeffnen verloren ginge.”) Gegen diese Einwendung Du Bois-REYMONDS kann doch be- merkt werden, dass die Ladungen des Muskels einen ge- schlossenen Kreis durch innere Ausgleichung bilden können. Alles dieses gilt nur von der durch unmittelbare Muskel- reizung hervorgerufenen Oeffnungszuckung, kann aber ohne Weiteres auf die allem Anscheine nach völlig identische Oeff- nungszuckung durch Reizung des Nerven angewandt werden. Die Ansicht PELTIERS Wurde von MATTEUCCI aufgenommen, aber nicht weiter fortgefihrt. Er begnigte sich nur darauf hinzudeuten, dass durch die innere Polarisirbarkeit des Nerven die Oeffnungszuckung erklärt werden konnte, ohne im Min- desten einen Versuch zu machen zu zeigen, wie daraus alle die Oeffnungszuckung charakterisirende und sie begleitende Erscheinungen abgeleitet werden konnten ”?). Man hatte auch nicht die innere Poiarisirbarkeit des Nerven näher und ein- gehend genug studirt, um einen wirklichen Paralellismus zwischen derselben und der Oeffnungszuckung aufstellen zu können. Es ist darum erklärlich, dass diese Aussprache keine weitere Beriicksichtigung unter den Physiologen fand. Kamen so die PrröGErR'schen Untersuchungen, welche in so grosser Ausdehnung ihr Gepräge auf die heutige allge- meine Nervenphysiologie gesetzt haben. Die Auffassung PELUGERS von der Oeffnungszuckung ist seitdem fast ohne Einwendung geltend gewesen, obgleich dieselbe, wie schon hervorgehoben worden ist, keine Erklärung der Erscheinun- gen, sondern nur eine elegante Formulirung der Gesetze der- selben giebt. Eine merkwirdige Theorie hat ungefähr zu derselben Zeit CHAUvRAv aufgestellt. Nach ihm ist die physiologische Wirkung der Electricität nichts anderes als »le resultat d'un !) DU Bois-REYMOND, a. a. O., I, 8. 377—382. 2) DU BOoIs-REYMOND, a. a. O., 8. 381. 3) MATTEUCCI, Comptes Rendus, T. 65, 1867. 8 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. ébranlement mécanique imprimé aux molécules placées sur le passage des courants.!)» Der constante Strom wirkt im All- gemeinen erregend nur durch »un courant accessoire instan- tané, a haute tension, par lequel il débute;» sowie durch »un deuxieme courant accessoire instantané, å haute tension, par lequel il se termine.”)» Von diesen Strömen geht der erste in derselben Richtung wie der Reizstrom, und der zweite in einer demselben entgegengesetzten Richtung. Die Wirkung des letzteren wird durch den Polarisationsstrom unterstiitzt.”) In späteren Zeiten hat, meines Wissens, nur H. MUNK eine wirkliche Theorie der Oeffnungszuckung aufzustellen versucht. Seine theoretische Anschauung geht von dem POorrRET'schen Phänomen aus und wird vom Verfasser selbst folgender- massen dargestellt. »Die Erregung des Nerven in Folge des electrischen Stromes ist bedingt einmal durch die Fortfährung der Nervenflussigkeit unmittelbar durch den Strom und so- dann auch durch die Flissigkeitsräkkehr zu den vorher an Flissigkeit verarmten Nervenstellen nach der Unterbrechung des Stromes; indem diese Bewegungen der Nervenflissigkeit uber die extrapolare Nervenstrecke nach dem Muskel hin sich erstrecken, wird die Muskelzuckung herbeigefuhrt durch die — gleichviel wie gerichtete — Bewegung der Nervenflussigkeit,so- bald diese mit einer gewissen Grösse und einer gewissen Ge- schwindigkeit bis zum Muskel hin sich fortgepflanzt hat.”)» MUNK will somit sowohl die Schliessungs- als auch die Oeff- nungszuckung als von einer mechanischen Reizung bedingt erklären. Es ist jedoch unmöglich sich vorzustellen, dass die cataphorische Kraft eimes schwächsten Stromes, der eben eine Muskelzuckung hervorruft, genägend gross wäre und mit zu- reichender Plötzlichkeit hervortreten sollte, um eine solche Wirkung haben zu können. Die in diesem Zusammenhang bezäglich der Erregbarkeitsveränderungen durch einen con- stanten Strom von MUNK ermittelten Thatsachen, welche diese Auffassung stiätzen sollten, stimmen auch nicht mit den durch vorhergehende und nachfolgende Untersuchungen gefundenen Ergebnissen iiberein. Auch hat er niemals die ausfährliche Darlegung seiner Theorie veröffenlicht. Wir brauchen daher dieselbe nicht weiter zu beräcksichtigen. 1) CHAUVEAU, Journal de la Physiologie III, N:o IX, Janvier 1860, S. 52. 2) COHAUVEAU a: av 03 S-61,-66) 3) CHAUVEADU, 8:::8105- 5:00. 4) H. MUNK, Archiv fär Anatomie, Physiologie etc., 1866, S. 383. BIHANG TILL Ko Sve VET.-AKAD. HANDL. BAND fe N:OL fe & I” Gewisse Erscheinungen, welche ich bei meiner Unter- suchung iiber die durch den constanten Strom in den Nerven hervorgerufenen Erregbarkeitsveränderungen beobachtete "), veranlassten mich zu untersuchen, ob nicht dennoch die innere Polarisirbarkeit des Nerven die wahre Ursache der Oeffnungs- erregung abgeben konnte. Ich nahm deshalb zuerst eine eingehende Untersuchung iiber die innere Polarisation des Nerven ”) vor und fand bald eine iäiberraschende Uebereinstim- mung zwischen den HEigenschaften derselben und den Be- dingungen fir das Hervortreten der Oeffnungszuckung. Die Hauptgesetze der inneren Polarisation des Nerven sind folgende: 1. Bei Anwendung von bis zu 3 Meidinger'schen Ele- menten ist die Polarisation aufs nächste direct proportional der Stärke des polarisirenden Stromes. 2. Wenn der polarisirende Strom während ungleich langer Zeit auf den Nerven bei ibrigene unveränderten Ver- hältnissen einwirkt, so nimmt die Polarisation zu; dieselbe steigt im Beginn schneller und später immer langsamer, schliesslich äusserst langsam ihrem Maximum sich nähernd. 3. Wenn der polarisirende Strom geöffnet wird, erreicht die Polarisation augenblicklich ihren höchsten Werth und sinkt darnach unaufhörlich herab; dieses Herabsinken geschieht im Beginn sehr schnell, später aber immer langsamer, so dass die Polarisation noch lange Zeit nach dem Oeffnen des po- larisirenden Stromes anhält und nur asymptotisch sich dem Nullpunkte nähert. 7; Die zwei Hauptbedingungen fir die Stärke der Polari- sation decken sich vollständig mit denjenigen der Oeffnungs- zuckung, von welcher man ja längst weiss, dass sie im ersten Raume eine Function der Stärke und der Schliessungsdauer des polarisirenden Stromes ist. Aber auch das dritte Gesetz 1) TIGERSTEDT, Bihang till K. Svenska VYVetenskaps-Akademiens Handlin- gar, Bd. VI, N:o 22, 5. 45, auch in den Mittheilungen vom physiologi- schen Laboratorium des Carolinischen Instituts in Stockholm, Erstes Heft, S. 45. 1882. 2) TIGERSTEDT, Bibang till K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlin- gar, Bd. 7, N:o 6, auch in den Mittheilungen vom physiol. Laborat. in Stockholm, Zweites Heft. 1882. 10 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. der Polarisation macht sich in dem Hervortreten der Oeff- nungszuckung auf eine sehr merkwirdige Weise geltend. Weil nach dem Oeffnen des polarisirenden Stromes die Po- larisation noch eine nicht ganz unbeträchtliche Zeit zurick- bleibt, muss, nachdem die Oeffnungszuckung bei Anwendung eines stärkeren Stromes, Å, einmal hervorgetreten ist, sie auch bei einem schwächeren Strom, £, erscheinen, wenn nur die- ser Strom bald genug nach dem Oeffnen des stärkeren Stro- mes A geschlossen wird. Denn zu der von dem Strome B hervorgerufenen Polarisation, welche an und fär sich nicht geniägend gross ist, um eine Oeffnungszuckung hervortreten zu lassen, addirt sich die vom Strome A zurickgebliebene Polarisation, und diese Summe kann dann stark genug sein, um eine Zuckung auszulösen. Ferner muss unter solchen Verhältnissen die Oeffnungszuckung um so sicherer erscheinen und um so grösser ausfallen, je schneller der zweite Strom B£B nach dem Oeffnen des Stromes A geschlossen wird. Diese Erscheinungen sind schr leicht bei Reizungsver- suchen zu beobachten. BIEDERMANN beschreibt dieselben voll- kommen so, wie sie nach der obigen Auseinandersetzung her- vortreten missen. Er fand nämlich, dass »unmittelbar nach Ablauf einer durch eimen stärkeren Strom ausgelösten Oeff- nungszuckung auch das Verschwinden vorher nur bei Schlies- sung wirksamer, schwacher Ströme erregend wirkt und zwar in fast gleichem Grade wie die Oeffnung des starken Stromes. Dieser Reizerfolg nimmt aber gechon nach kurzer Zeit an Grösse ab und verschwindet, wenn der Nerv hinreichend lebenskräftig war, nach wenigen Minuten der Ruhe vollstän- dig. Diese eigenthämliche Nachwirkung ist unter sonst glei- chen Umständen um so anhaltender, je länger vorher der stärkere Strom einwirkte und je weniger lebenskräftig der Nerv war. "')» In sehr eleganter Weise kann man mit einer und der- selben Stromstärke auf ein gewöhnliches Nerven-Muskelprä- parat den vollständigen Paralellismus zwischen der Oeffnungs- erregung und der Polarisation demonstriren. Ich habe solche Versuche folgender Weise ausgefihrt. Ich liess einen Strom bestimmter Stärke während ungleich langer Zeit durch den !) BIEDERMANN, Wiener Sitzungsberichte, Math.-naturwiss. Classe. Dritte Abtheilung, Bd. 83, S. 328, 1881. BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD! HANDL. BAND 7. N:O ft 11 Nerven fliessen. War diese Durchströmungszeit sehr kurz, trat nur die Schliessungszuckung heivor, war sie länger, zeigte sich auch die Oeffnungszuckung. Wenn ich, unmittelbar nachdem eine Oeffnungszuckung erschienen war, den Strom wieder schloss und denselben sehr schnell nachher aufs Neue öffnete, und den Versuch auf solcher Weise mehrere Mal nach einander wiederholte, so erhielt ich jetzt eine ganze Reihe von Oeffnungszuckungen, welche nach und nach an Grösse abnahmen und zuletzt ganz aufhörten, um wieder zu erscheinen, sobald ich den Strom längere Zeit auf den Nerven einwirken liess. Bei diesen Versuchen traten also in den Oeffnungszuckungen alle die Erscheinungen hervor, welche ich vorher in dem Galvanometer kennen gelernt hatte. Ich werde einige Versuchsbeispiele hier mittheilen, um die Frage näher zu beleuchten. In den Versuchsprotocollen bedeutet Z! — die Zeit des Stromschlusses in Secunden; Z? — die Zeit zwischen der Oeffnung des Stromes und der nachfolgenden Schliessung; 0Z— die Grösse der Oeffnungszuckung. Der Muskel schrieb mit einem federnden Schreibarm auf den mit sehr grosser Regelmässigkeit sich bewegenden Cylinder eines Marzry'schen Registrirapparates. Die Ver- grösserung der Muskelzuckungen war etwa 3.5 mal. Als Elec- troden wurden natiärlich bur unpolarisirbare angewandt. Versuch I. 2 Meidinger, 500 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung; aufsteigender Strom. INFO AEA EO 1 06 0 0.4 2 OM 0 0.5 SROM 0 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. INO AT VANEOVA 4 ÖR 0 0.4 Hr 0 OO: (TS 0 OM 105310 0 0.6 SRROSA 0 057 OTO SA DL 0.8 10 01:0 261 0.7 TORG 2.2 0.6 EOS 2.0 0.6 fan 0 0 0.6 TATTO 0 0.6 1 05 0 0.5 HORN FÖRA 0 0.5 I lr fö 0 15 0 0.5 1819 0 OM IE 2.9 0.7 AOMEORG 2.9 0.6 JENS 0 0.5 ZARA 0 0 0.5 20 0 0.5 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 7. ig Versuch II. 2 Meidinger, 800 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung; aufsteigender Strom. NR Al og OR 1 0 0 0.3 2 0 0 0.3 SD 0 0.3 ANOS 0 0.3 | 2 0 0.3 (0 VT 0 0.3 PR AG eben merkbar 0.6 DI 2 OM ST VS 260 0.5 TOO 2.6 0.5 Ul 058 20 0.4 TT NOS 1S 0.4 K3Nrn05S 1.5 0.4 TANEOS 1080 04 116 (083 2.2 0.4 UD. (VR Ill 3.0 17 0.2 0 0.6 3805 0 0.6 115 RN 0) 36) 0 0.6 200-082 0 0.6 201 059 0 0.6 220059 0 14 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. 46 47 Zz! kv VÄL OZ 0 2.3 1.8 eben merkbar eben merkbar 0.9 0 0.9 0.9 0 0 eben merkbar 0.7 eben merkbar BILA NG ATI Ko SN VE Te NRSAD sö HAND BANDY do NOG 2ÅD Versuch IIT. 2 Meidinger, 500 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung ; aufsteigender Strom. Nick ZE > Zn 10 1 0.3 0 0.5 2 05S [0) 0.5 2) 0.2 0 0.5 4 0.2 0 0.5 5 1.9 eben merkbar. 0.8 6 6.8 1.8 0.6 id 0.3 0 0.5 8 0.2 0 0.5 9 0.2 0 0.6 10 HELG 5.0 0.8 kl 0.3 2 0.6 19 0.2 eben merkbar. 0.5 ia 0.2 eben merkbar (UTA 14 0.2 0 0.5 103) 0.2 eben merkbar 0.5 16 0.2 0 0.4 WT 0.2 0 0.5 18 0.2 0 - 0.5 ; i (DE 0 0.5 20 1156 va 0.6 Zl 0.3 254 0.4 22 0.2 0.9 16 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. INFO” RIE 2 200 0.3 0.4 24. 02 0.4 0.4 20-02 0.5 053 26 0.2 eben merkbar 0.4 20001 0 0.4 SEO 0 0.4 2003 eben merkbar 0.4 30 09 0 0.4 SLAS 0 0.4 DAN 0 0.4 jar IE 0 Versuch IV. 2 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung; aufsteigender Strom. INFO AT FÄR MDVA 1 0.4 0 0.4 2 0.4 0 0.4 3 0:53 0 0.4 4 OS 0 0.4 ö 0.3 0 0.4 6 053 0 0.4 7 0:53 0 0.4 8 OS 0 0.4 ) 3.4 1.0 0.8 TOT F09 2.6 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 7. N:O 7. 17 NEORAL UNI A OZ 11 0.3 AG) 0.4 12 0.2 10 0.4 13 0.2 eben inerkbar 0.4 14 0.2 eben merkbar 0.4 15 053 eben merkbar 0.4 16 0.2 eben merkbar 0.4 rd Zi 252 05 18 0.6 154 0.6 LINERO 133 0.4 20055 0.6 0.6 21 0.6 len 0.5 22 0.5 0.8 0.5 23 0.3 eben merkbar 0.5 24 0.2 eben merkbar 0.5 25 0.2 eben merkbar 0.5 26 ibsl eben merkbar 08 Ad 057 eben merkbar 0.8 28 10 i 0.8 200132 5.4 OM 30 0.2 1.6 0.4 Hl 0.2 15 05S 32 0.2 eben merkbar 0.3 2 0.1 eben merkbar Dö 18 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. Versuch V. 2 Meidinger, 1970 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung; aufsteigender Strom. INT ANAR 05 0 0.5 20 0 0.5 SAE0NIS 0 0.5 JA ISA 0 0.8 DHD EL 1.8 1.0 (MR halo) 2 ÖM ELO 2 0.7 808 L33 ARG 97 053 0 0.5 LOK NORS 0 0.5 10058 0 0.4 128 -01053 0 , 0.4 130 0:53 0 0.4 147 1058 0 0.4 LÖR 03 AA 0.9 LÖO DS 0.5 Tu IO 3.2 0.5 TEFINONA 2 0.5 197- 1034 1.6 0.5 20-053 IA 0.5 2 055 TA 0.4 22 ÖR 133 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 7. 19 NIO SALEN få OZ 2300 eben merkbar 0.4 241 10:83 1.0 0.4 ÖR 0RS 10 0.5 209 03 1.4 0.4 20-05 (0) 0.4 207 (MES eben merkbar 0.5 20002 eben merkbar 0.5 : SORT 09 eben merkbar 0.5 Ön ÖR eben merkbar 0.5 SÖS 12 0.5 DR (UR eben merkbar 0.5 SAMOS eben merkbar Diese Versuche sind so genau wie möglich nach den Ori- ginalen auf der Tafel wiedergegeben. Die unter den Muskelcurven gezogene Linie bezeichnet die mittelst eines electrischen Signals angegebenen Zeiten des jedesmaligen Stromschlusses. Eine Länge von 1 Centimeter bedeutet in den Curven eine Zeit von 1.47 Sekunden. Die Curven sind von rechts nach links zu lesen. Wir haben also gesehen, dass in Bezug auf die Grunder- scheinungen ein vollständiger Paralellismus zwischen der Polari- sation und der Oeffnungszuckung besteht. Aber auch in den Eigenschaften zweiter Ordnung zeigt sich eine wahrhaft auf- fallende Uebereinstimmung. Bei Behandlung der Nerven mit einer alkoholischen Koch- salzlösung fand BIEDERMANN, dass die Oeffnungszuckung nicht nur stärker wurde, sondern auch, dass sie bei einer Stromstärke, die vorher dazu ganz unzureichend war, hervortrat.!) Meiner- 1) BIEDERMANN, a. a. O., S. 321. Die von BIEDERMANN zugleich gefun- dene Verspätung der. Oeffnungszuckung interessirt uns hier vorläufig nicht. 20 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. seits habe ich gefunden, dass die Polarisirbarkeit des Nerven bei Behandlung mit alkoholischer Kochsalzlösung steigt bis zu 1.5 Mal ihrer urspriunglichen Stärke, wie die folgenden Versuche darthun. Sie sind ganz nach derselben Methode wie meine fräheren Versuche iber die innere Polarisation ausge- fuährt!). Ich wendete eine mit 102 Alkohol versetzte 0.6 24 Kochsalzlösung an und suchte mit grösster Genauigkeit auf die Electroden dieselbe Nervenstelle nach wie vor der Alkohol- behandlung zu bringen. Versuch VI. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden 8 Mm. 1. Vor der Einwirkung des Alkohols. N:o Ausschlag 1 RISET SATAN ep TA SES Eat ER RE 2.8 2 fö are seperlgde sir sesesssed seneste 2.95 FR AE a Ätbart, SE SS ÅSE rf fe ÄR bo NN AE RE 30 7 RE SES SSE SANS SEN AR REV RIE 2.95 DA EN SE EG lärer EL EEE SE a a RE Rs RA SEE 3.0 Mittel 2.94 Mittlere Variation 0.064 2. Nach der Einwirkung des Alkohols während 1 Minute. ÖTSEG ar 20, EE re Sr SAL, SER DIA erg DÅ (fr ANG LA SR RE öar 8 2 TA 3 4.4 (SRA RISE SE SR fp fra mn sn end SS KI ba, 4.35 OTINAE BANANEN DRA BEEN SL LES OST AR 4.45 T Öre eleshorRean Bl grn rr RAT 4.2 Mittel 4.24 Mittlere Variation 0.192 Versuch VII. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben- leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden 20 Mm. 1. Vor der Einwirkung des Alkobols. N:o ; Ausschlag. I byg sa reed KYVEe «rä spray ones BIR ortrrns SJ DT ASA BEN ISTER Ar ENSE ST ASSIRRT ING 3.2 OMIKNARS er tsörn SRbe NR Ern SR Ja 7 FVEREESTE SGT SSE ITE SETS 3.2 DE SERNER fd > SE EKNER ga NS JA Mittel 3.2 Mittlere Variation 0.08 !') TIGERSTEDT, Bihang till K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar, Bd. 7 N:o 6, auch in den Mittheilungen vom physiol. Laborat. in Stockholm, Zweites Heft. 1882. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 21 2. Nach der Einwirkung des Alkohols während 1 Minute. N:o Ausschlag (Öre etwas später gesteht er auch zu, dass man dusel bedeutend ver- stärkte Stromkräfte» die zweite oder dritte Stufe im »lebenden Nerven» hervorrufen kann?). Also sind auch nach SCHIFF die »lebenden Nerven» nicht ganz unempfindlich fir den Oeffnungs- reiz. Wir können somit den von den genannten Forschern beziiglich der Oeffnungszuckung behaupteten Gegensatz der »lebenden» und geschädigten Nerven nicht als durch untadel- hafte Versuche bewiesen ansehen. 1) VALENTIN, Die Zuckungsgesetze des lebenden Nerven und Muskels. Leipzig u. Heidelberg 1863. 2) CLAUDE BERNARD, Lecons sur la physiologie et la pathologie du systeme nerveux. I, Paris, 1858, S. 185. 3) CHAUVEAU, Journal de la physiologie, N:o X, Avril 1860, 5. 283. >ll est positif qu'å Vétat physiologique, le passage des courants dans les nerfs musculaires ne provoque de contractions qu'au moment de la fermeture du circuit, soit quand les courants marchent dans le sens centrifuge, soit qu'ils suivent la direction centripéte. Mais il est bien: entendu, que c'est å la condition d'agir avec des piles suffisamment faibles; autrement la double contraction se manifeste, méme avec des courants, qui sont loin d'étre assez forts pour altérer les propriétés des nerfs, et cela quand les conditions physiologiques, dans lesquelles on se place, ne laissent rien å déesirer> — (Die Cursivirung ist von mir). 4) SCHIFF, Lehrbuch der Physiologie des Menschen. I, Lahr 1858—59; S. 80—81. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 393 Bei den zahlreichen Versuchen, welehe ich iiber das Zuckungsgesetz an noch mit dem Rickenmark in Verbindung stehenden Nerven gemacht habe, habe ich nimmer ein Fehlen der Oeffnungszuckung beobachtet, wenn eine solche zu erwar- ten und der Versuch untadelhaft angestellt war. Ebensowenig wie die Gesetze Du Bors-REYMONDS und PFLö- GERS den zuweilen auftretenden Schliessungstetanus ohne wei- tere Annahme erklären können, kann meine Theorie den Oeff- nungstetanus deuten, obgleich sowohl der eine wie der andere aller Wahrscheinlichkeit nach dieselbe Ursache haben. Die wahr- scheinlichste Erklärung ist, nach meinem Dafirhalten, diejenige von ENGELMANN!), nach welcher sowohl der Oeffnungs- wie der Schliessungstetanus. von einer latenten Reizung des Nerven, dureh 'Temperatureimflusse, Vertrocknung, u. s. w. bedingt sind. Freilich ist diese Reizung an und fär sich nicht genii- gend, um einen Tetanus hervorzurufen, aber sie wird es, wenn in gewissen Nervenstrecken die Erregbarkeit gesteigert ist, das heisst nach dem Schliessen des Stromes in der Nähe des negativen Pols und nach dem Oeffnen in der Nähe des posi- tiven (= des negativen Pols des Polarisationsstromes). Diese Erklärung mag vollständig genigend sein oder nicht, die Hauptsache ist jedenfalls, dass der Oeffnungstetanus als voll- ständig gleichwerthig dem Schliessungstetanus aufgefasst wird, und weiter will ich in dieser Abhandlung nicht gehen, als alle die beim Oeffnen des Stromes hervortretenden Erscheinungen mit denjenigen beim Schliessen des Stromes zu paralellisiren Wie die Theorie es fordert, geht in dem Oeffnungstetanus die Erregung vom negativen Pol des Polarisationsstromes aus. Mit grosser Einfachheit werden die VortA'schen Abwech- selungen durch meine Theorie erklärt. Man weiss, dass, wenn ein schwacher Strom in dieselbe Richtung wie ein anderer den Nerven vorher durchkreisender Strom geschlossen wird, die Wirkung sehr bedeutend zunimmt, weil jetzt der erregende Punkt desselben auf eme mit erhöhter Erregbarkeit begabte Nervenstelle fällt. Wird dagegen ein schwacher Strom in eine entgegengesetzte Richtung geschlossen, so wird die Wir- kung schwächer, weil dann der erregende Punkt auf eine mit herabgesetzter Erregbarkeit ausgeriistete Nervenstelle !) ENGELMANN, Archiv fir die ges. Physiologie, III, S. 411 folg., 1870. 3 d4 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. fällt!). Wir werden sehen wie von diesem Gesichtspunkte aus die VortA'schen Abwechselungen erklärt werden können. Wir nehmen an, dass der polarisirende Strom aufsteigend ist, weil diese Richtung das Hervortreten des Oeffnungs- tetanus beginstigt, welches wieder seine Erklärung darin findet, dass der Polarisationsstrom jetzt absteigend wird und die Erregung also keinem Hinderniss bei ihrer Fortpflanzung bis zum Muskel begegnet. Wenn jetzt die von ENGELMANN nach- gewiesenen Umstände wirksam sind, entsteht beim Oeffnen des Stromes anstatt einer einfachen Muskelzuckung ein Teta- nus. Wird der polarisirende Strom, ehe der Tetanus aufge- hört hat, wieder in die vorige Richtung geschlossen, so wird durch den polarisirenden Strom der Polarisationsstrom aufge- hoben: der Tetanus erlischt. Während der Strom jetzt zum zweiten Mal geschlossen ist, erzeugt er eimen neuen Polarisa- tionsstrom, welcher beim Oeffnen einen Tetanus wieder her- vorruft. Wird die Richtung des Stromes jetzt umgekehrt und der Strom wieder geschlossen, so addirt sich dem Polarisations- strome ein in derselben Richtung gehender Strom, dessen nega- tiver Pol mit dem negativen Pol des Polarisationsstromes zusam- menfällt: der Tetanus muss zunehmen. Die VortA'schen Ab- wechselungen sind also nothwendige Consequenzen meiner Theorie. Hiermit habe ich die Uebereinstimmung zwischen allen den wichtigsten beim Oeffnen eines polarisirenden Stromes hervortretenden Erscheinungen und den entsprechenden beim Schliessen des Stromes auftretenden nachgewiesen. Es eriäbrigt noch, um die Theorie einer letzten Probe auszusetzen, zu un- tersuchen, ob dieselbe mit den neuesten Ermittelungen BIr- DERMANNS und GRÖUTZNERS in Uebereinstimmung steht. GRUTZNER hat in einer sehr genauen Untersuchung?) die grosse Bedeutung des eigenen Stromes des Nerven fir das Resultat der electrisehen Nervenreizung nachgewiesen. Er hat alle die Erscheinungen, welche BupGE, PFLÖGER, FLEISCHL und HERMANN beziiglich der Erregbarkeit verschiedener Nerven- stellen kennen gelehrt, durch die Wirkung des Nervenstroms erklärt, indem er bewies, dass der Strom eines gewöhn- lichen Nervenpräparats an verschiedenen Stellen in verschie- 1) Vergl. GRUTZNER, Archiv fär die ges. Physiologie, Bd. 28, S. 143 folg. 1882. 2), GRUTZNER, a. a. O., S. 130—178. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 35 dener Richtung geht, und dass somit die erregende Wirkung eimes Stromes durch den Nervenstrom verstärkt oder geschwächt wird, je nachdem diese beiden Ströme in gleicher oder in ent- gegengesetzter Richtung im Nerven laufen. Im Zusammenhang mit diesen Untersuchungen glickte es ihm auch die hervorragende Bedeutung des Nervenstromes fär das Auftreten der Oeffnungszuckung unter gewissen Ver- hältnissen nachzuweisen. Angenommen, dass wir mittelst eines aufsteigenden Stromes einen abgeschnittenen Nerven nahe dem Querschnitt reizen. Dann geht der Reizstrom in einer dem Ner- venstrom entgegengesetzten Richtung, und eine der folgenden drei Möglichkeiten muss stattfinden: der Reizstrom ist schwächer als der Nervenstrom, er ist gleich stark oder er ist stärker. Ist er scechwächer oder ebenso stark wie der Nervenstrom, kann keine Schliessungszuckung erscheinen, sondern die Schliessungs- zuckung entsteht nur, wenn der Reizstrom stärker ist als der Nervenstrom. Wie verhält sich aber die Oeffnungszuckung? Wenn der Reizstrom schwächer ist als der Nervenstrom, geht während der ganzen Zeit des Stromschlusses eim schwacher absteigender Strom durch den Nerven. Wenn der Reizstrom geöffnet wird, steigt der Nervenstrom plötzlich zu seiner vollen Stärke. Sein negativer Pol trifft jetzt eine Nervenstelle, welche, durch den während des Stromschlusses stattfindenden abstei- genden Strom, sich in einem Zustande erhöhter Erregbarkeit befindet. Durch diese erhöhte Erregbarkeit wird der Oeffnungs- reiz genigend stark, um eine Muskelzuckung hervorzurufen. Ist der Reizstrom ebenso stark wie der Nervenstrom, so wird die- ser. aufgehoben; beim Oeffnen des Stromes tritt der Nerven- strom in voller Stärke hervor; er trifft jetzt aber keine mit erhöhter Erregbarkeit begabte Nervenstelle: der Oeffnungsreiz ist an und fiir sich allzu schwach um eine Zuckung zu erzeu- gen. Wird der polarisirende Strom noch ferner verstärkt, so iiberwindet er den Nervenstrom und erzeugt eine Polarisation, welche bald in Verein mit dem in derselben Richtung gehen- den Nervenstrom die Oeffnungszuckung hervorruft. , GRUTZNERS Auffassung, dass die zuerst erschemende Oeft- nungszuckung von dem Nervenstrom bedingt ist, scheint voll- ständig sicher bewiesen durch die von ihm in der Reihe der Oeffnungszuckungen aufgedeckte Liicke. Dass die später in der Serie auftretenden Oeffnungszuckungen, iiber deren Ursache GRÖUTZNER sich gar nicht ausgesprochen hat, nicht dem Ner- 326 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG. venstrom ihr Hervortreten schuldig sind, ist ohne weiteres einleuchtend, wenn man der stattfindenden Verhältnisse ein- gedenk ist. Aber es ist leicht zu verstehen, warum nach der Licke die Oeffnungszuckungen immer stärker werden. Der Polarisationsstrom tritt jetzt hinzu und dessen Stärke wächst mit derjenigen des Reizstromes. Nehmen wir wieder an, dass ein absteigender Strom durch den abgeschnittenen Nerven in der Nähe des Quer- schnittes geleitet wird. Dieser Strom muss schon bei sehr schwacher Stärke eine Zuckung hervorrufen, weil er sich zu dem in derselben Richtung gehenden Nervenstrom addirt. Als Belege dafär siehe die Versuche bei GRUTZNER, a. a. Ö.: 5. 163 und 167. Wenn die Stärke des Reizstromes immer grösser wird, so werden auch die Zuckungen immer stärker bis zum Maximum und keine Licke lässt sich in ihrer Reihe voraussehen oder nachweisen. Beim Oeffnen des Stromes geht der Polarisationsstrom in einer derjenigen des Nerven- stromes entgegengesetzten Richtung. Wir können darum in diesem Falle erst dann eme Oeffnungszuckung erhalten, wenn der Polarisationsstrom stärker als der Nervenstrom geworden ist. Dass dies wirklich der Fall ist, ist aus den Versuchen GRUTZNERS a. a. O. Seite 163 ersichtlich. GRUTZNER fand ferner, dass der niedere Theil des Fro- sch-ischiadicus einen aufsteigenden Nervenstrom darbietet. Bei Reizung dieser Stelle muss also die aufsteigende Oeffnungs- zuckung später als die absteigende sich zeigen, indem im letz- teren Falle der Nervenstrom sich dem Polarisationsstrome ad- dirt, wähbrend im ersten Falle die beiden Ströme in entgegen- gesetzter Richtung laufen. Dies ist auch das Ergebniss GRUTZ- NERS. Er erhielt bei Reizung des niedersten Theiles des Nerven die absteigende Oeffnungszuckung bei resp. 60, 45 und 690 Mm. Entfernung des Rheochordschiebers, während er die aufstei- gende Oeffnungszuckung in ersterem Falle bei 360 Mm. Ent- fernung und in den zwei anderen noch nicht bei 1000 Mm. erhielt (a. a. O. Seite 164). Ganz nach demselben Gesetz wie bei Reizung in der Nähe des Querschnitts, wo der Nervenstrom absteigend ist, fand er bei Reizung in der Nähe des Muskels, wo der Nervenstrom aufsteigend ist, in der Reihe der Oeff- nungszuckungen eine Liicke (a. a. O. S. 173). Wo der Neryv stromlos ist, das heisst in seiner Mitte, ist, in welcher Richtung auch der Reizstrom durch den Nerven BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 37 gehen mag, kein Unterschied in der fir das Hervortreten der resp. Schliessungs- und Oeffnungszuckung nöthige Stromstärke vorauszusehen. Dass auch dies der Fall ist, beweisen die Versuche GRÖUTZNERS (a. a. O. Seite 164—165). Die von GRÖTZNER gefundenen Resultate streiten also nicht gegen meine Theorie der Oeffnungszuckung, sondern abgeben vielmehr neue Beweise fär die Richtigkeit derselben; ausserdem weisen sie eme neue Ursache der Oeffnungszuckung bei gewissen Verhältnissen nach, welche bisher nur fläuchtig von den Forschetn berihrt worden waren. Da sie genauer als vorher gezeigt haben, dass der Nervenstrom zuweilen von geniigender Stärke ist um eine Muskelzuckung auszulösen, haben sie eine andere Stiitze meiner Theorie gegeben, indem sie noch einmal bewiesen haben, wie die absolute Stärke eines Stromes von geringfugiger Bedeutung fir das Hervortreten eimer Muskelzuckung ist im Verhältniss zu mehreren anderen Umständen, im ersten Raume die Steilheit des Ansteigens, ferner der Erregbarkeitszustand, u. s. w. Schon oben habe ich hervorgehoben, wie einige von BIiE- DERMANN gefundenen Thatsachen aufs Nächste mit meiner Theorie iibereinstimmen. Seine Abhandlung bringt äbrigens eine Menge neuer Resultate, welche zum grossen Theil ihre Erklärung durch die Ergebnisse GRÖTZNERS erhalten. Hier ist es nur nö- thig zu untersuchen, in wiefern die Ermittelungen BIiEDER- MANNS beziiglich des Öeffnungstetanus und dazu gehöriger Er- scheinungen fir die Oeffnungszuckung als von eimer Polarisation bedingt das Wort reden. HEins der merkwirdigsten Ergebnisse BIEDERMANNS ist die verspätete Oeffnungszuckung (0. Z. II, BIEDERMANN), welche er nach Behandlung des Nerven mit al- koholischer Kochsalzlösung und mit Kalisalze erhalten und als in nächster Beziehung zum Oeffnungstetanus stehend aufgefasst hat. Die Grinde, welche er dafiär anfihrt, scheinen völlig iberzeugend zu sein und geben einen neuen Beweis fär die bekannte Erklärung ENGELMANNS. Hine un- mittelbare Beziehung dieser verspäteten Oeffnungszuckung zu der gewöhnlichen giebt es nicht, wie BIEDERMANN selbst her- vorhebt. Die Hauptsache ist dass auch in diesem Falle die Erregung vom positiven Pol (= negativen Pol des Polarisa- tionsstromes) ausgeht, und dass die Polarisirbarkeit des Nerven nach Alkoholbehandlung zunimmt. 28 TIGERSTEDT, OEFFTNUNGSZUCKUNG. Bisher habe ich ausschliesslich die bei vollständiger Oeff- nung des Stromes hervortretretende Zuckung bericksichtigt. Es giebt aber noch eine andere auch als Oeffnungszuckung bezeich- nete Erscheinung, welche sich zeigt, wenn ein polarisirender Strom sehr plötzlich geschwächt wird, ohne jedoch bis Null zu sinken. Diese Zuckung habe ich gar nicht studirt und die dariber zur Zeit vorliegenden Untersuchungen sind nur allzu dirftig um eine Theorie derselben aufzustellen zu erlauben. Wir wissen ja nicht einmal mit Sicherheit wovon die dabei wirksame Reizung ausgeht, ob vom positiven oder vom negativen Pol. Da GRÖTZNER in seiner Abhandlung (a. a. O. Seite 143) sich damit zu be- schäftigen erklärt hat, habe ich eine Untersuchung dariiber nicht beginnen wollen. Wenn wir also von der durch eine plötzliche Schwächung des Stromes hervorgerufenen Oeffnungszuckung absehen, so sprechen, wie ich es zu zeigen gesucht habe, alle bis jetzt mit Sicherheit bestätigten Thatsachen einstimmig dafir, dass die Ursache der ÖOeffnungszuckung und aller beim Oeffnen eines polarisirenden Stromes stattfindenden Erscheinungen der Polarisationsstrom und, in ge- wissen Ausnahmen, der Nervenstrom ist. UU UU SE ggr, 2 fen SEA rg (SS ra 12 nr 1 fa a DE jr 2 jägar BER ng I Å JUL JUUL | JUULUUUL AM Alu EN LS RRTARTEX HYN 6 a tjg a 2 a Eg EI ja 5 fa SS JULI WU FPA J 1 EE fr | AL KYNEN KARNA BIANG. TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. nd. 7. No 4, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SVENSKA BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMAGA AF S. ÅA. ANDREE. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 13 SEPTEMBER 1882. STOCKHOLM, 1882. KONGL. BOKTRYCKERIET P, A. NORSTEDT & SÖNER. De här afhandlade undersökningarna hafva blifvit utförda af Ingeniö- ren IS. Å. Andree efter uppdrag af K. Vetenskaps-Akademien och på dess bekostnad. FSE för den apparat, hvilker för dessa undersökningar blifvit konstruerad och begagnad, är följande: Materialet formas till en skifva, af hvars båda med metalliskt öfverdrag försedda hufvudytor den ena utsättes för en ström af ånga, under det att den andra befinner sig uti intim beröring med is, af hvars smältning den genomgångna värmemängden beräknas. Amnordningen är följande (se fig. 1): Materialet ÅA, omslutet af en kautchukring B, täcker öfra öppningen af det med bomull omgifna, cylindriska rummet C, dit ånga inledes genom röret D och silen £ från reservoiren eller kokkärlet F. Det kondenserade vattnet rinner tillbaka till F genom röret G, som mynnar nära kokkärlets botten; afloppsångan bortgår genom röret H. För bestämning af ångans temperatur ingår en termo- meter genom röret I nära under skifvan i ångrummet. Genom rören Z utsläppes luften vid experimentets början. På materialets öfre yta hvilar iscylindern K, innesluten i röret L, hvars öfre mynning tillslutes med ett vattentätt påskrufvadt lock M, och som på alla sidor är omgifvet af is i rummet BR, på det att värmetillförsel på annan väg än genom skifvan må förhindras. Från rummet £L afledes genom ett smalt rör m det vatten, som bildar sig vid isens smältning, och uppsamlas i ett understäldt graderadt kärl, hvarefter det väges. För att underlätta vattnets afrinnande inskjuter genom locket M ett annat rör N, hvilket nedtill slutes af en ventil v (en kautschukremsa) och vid hvars öfre ända är applicerad en tryckblåsa T af kautchuk, vid hvars sammanpressning luft- trycket i cylindern drifver ut vattnet genom röret om. Till förekommande af den yttre isens för hastiga smältning är äfven på det öfre kärlet anbragt ett skyddande bomullshölje N. Genom hålen o uti metallbottnen a bortrinner öfver plåten b och genom pipen ce det slaskvatten, som härflyter af isens smältning i det yttre kärlet. De båda å ömse sidor om skifvan 4 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. och kautchukringen befintliga hufvuddelarne af apparaten äro förenade och sammanskrufvas fast medelst 8 st. skrufvar s, vid hvilkas åtdragning fullständig tätning åstadkommes icke blott vid ytorna e och f utan äfven vid skifvans periferi. Ty omkring kautchukringen löpa tvenne smala ringar i i af metall, hvilka hindra kautchukmassan att vid sammantryckningen gifva sig undan åt yttersidan, och i stället tvinga den inåt mot kanten af skifvan. Mellanrummet wvtanför kautchukringen fylles med bomull. De material, som skulle undersökas, behandlas på det sätt, att sedan de med all den noggrannhet ämnets beskaf- fenhet medgaf bearbetats till den önskade formen — skifvor af c:a 85 mm. diameter och 14 mm. tjocklek — samt blifvit vägda och uppmätta, hvarvid tjockleken bestämdes med sfero- meter, bekläddes de på båda sidor med stanniolblad, som voro något större än skifvan och hvilkas öfverskjutande kanter om- böjdes, hvarefter en pappersremsa af ej fullt samma bredd som skifvans tjocklek klistrades rundt omkring densamma. !) Skifvan fick derefter lufttorka under åtminstone 6 till 7 veckor. Såväl före som efter försöket vägdes skifvan för att vinna säkerhet om, att ingen fuktighet genom något förbiseende fått tillfälle att intränga 1 densamma, ty detta utöfvar såsom 1) Då stanniolens fästande är en af de största svårigheter, som möta vid dessa försök och lätt förorsaka mycken tidsförlust, må det nämnas, att endast ett enda af alla de bindemedel, som försöktes, gjorde fullgod tjenst neml. s. k. FOULKES cement, (hvilket kan erhållas hos de flesta minuthandlare). Gummilösning, klister af råg-, hvete- och potatesmjöl, kautchuklösning, ägghvita, damarafernissa, gummilacka, kopalfernissa m. fl. visade sig oanvändbara vid så hög temperatur som 100”. Stanniolen rengöres från fett medelst eter eller sprit, och det uppvärmda cementet strykes sedan på såväl stanniol som skifva, hvilka derefter hopläggas och tryckas fast tillsamman (först vid midten, sedan mot kanterna), så att stanniolen noga sluter an efter skifvan och öfverflödigt bindemedel aflägsnas. Ar skifvan af ett väl ledande material, så bör den vara lindrigt uppvärmd. när den skall klistras, emedan eljest bindemedliet stelnar och ett tjockt samt ojemt lager af detsamma qvarblifver under stanniolen. Icke sällan inträffar, att i följe af den starka upphettningen på värmesidan stanniolbladet derstädes småningom lossnar, hvilket då straxt visar sig derigenom att isens smältning försiggår med aftagande hastighet i st. f£. att vara konstant. Stundom händer ock, att på ett snabbt aftagande följer en häftig ökning af vattenmängden. Felet består i sådant fall deruti att genom något hål på stanniolen en del af det vatten, som vid smältningen bildar sig, suges in uti skifvan, hvilket har till närmaste följd en minskning i aftappningens storlek, som dock snart efterträdes af en ökad smältning, emedan skifvans led- ningsförmåga hastigt ökas, när den blir fuktig. Det är gifvet, att inga med dylika fel behäftade värden äro användbara. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8 d o nedan skall visas ett betydligt inflytande på ledningsförmågan hos materialet. Innan jag öfvergår till en framställning af de resultat, som med denna anordning hafva erhållits, må jag först med- dela den kritik apparaten undergått, 1 syfte att erhålla känne- dom om tilläfventyrs befintliga felkällor, I första rummet synes det vara att frukta, det värme möj- ligen tillkommer genom ledning utefter den öfre apparat- halfvans metalliska bottenring, och derifrån sprider sig upp efter den inre cylinderns väggar, hvilket värme kan komma antingen från luften 1 rummet eller genom skrufvarne från det undre, upphettade partiet. För att hindra en värmetill- försel på denna väg äro såväl röret som locket på insidan öfverdragne med en beklädnad af kautchuktyg — regnkapp- tyg — fästad medelst en lösning af kautchuk i kloroform, genom hvilken anordning åstadkommes, att hela värmemängden 1 rör- väggen fullständigt upptages af den utanför varande ismassan. Ty särskilda försök hafva visat, att om en iscylinder göres så, att den fullkomligt passar och derför med någon svårighet nedgår 1 röret, samt ånga af 100” får strömma genom ång- rummet, så är ännu efter 2 timmars förlopp iscylinderns dia- meter icke märkbart förändrad, !) hvilket ådagalägger, att ingen värmetillförsel egt rum genom rörväggen. Vidare skulle man kunna förmoda, att någon värmetill- försel försiggår genom de båda metallrören n och m, hvilka utmynna i det inre rummet. Att så likväl icke kan vara för- hållandet särskildt hvad röret n beträffar, visar sig emellertid deraf, att ifall detta rör ersättes med ett annat af glas, så ändras derigenom icke smältningen eller värmetillförseln, hvilket dock, enär metallen leder cirka 160 gånger bättre än glaset, borde vara fallet, om värme inträngde på denna väg. Att lufteirkulationen i röret ej heller är af någon betydelse har åstadkommits dels genom att gifva detsamma en helt liten diameter och dels genom att tillsluta dess nedre ända med en ventil, som hindrar luftens tillträde till isrummet, hvar- 1) Man finner detta deraf, att om iscylindern lyftes upp från skifvan, så hänger den qvar hvar som helst i röret genom friktionen mot väggarne, hvilket ej kunde vara fallet. om diametern blifvit mindre än förut. Den skifva, som vid ett sådant försök skiljer isrummet från ångrummet bör naturligen vara af ett temligen dåligt ledande material t. ex. trä, emedan isen i annat fall inom kort fullständigt smälter i följe af värmetillförseln genom skifvan. 6 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. jemte den omständigheten att luftmassan i röret afkyles under- ifrån väsentligen hindrar värmetillförseln genom cirkulation. Aftappningsröret m är likaledes mycket smalt och är tillika öfverdraget med ett kautchukrör ända till mynningen, hvari- genom det hålles afkyldt genom ledning från det yttre is- rummet, hvarest det, liksom också röret n, är blottadt och i omedelbar beröring med isen. Nedre ändan af afloppsröret är för öfrigt alltid tillsluten af en vattendroppe, hvilken i följe af kapillariteten qvarhålles vid mynningen. De värmetillskott, som på något af de anförda sätten möjligen framtränga till isen, torde derföre vara så obetydliga, att den afvikelse, som de tillsammans föranleda, helt och hållet ligger inom observationsfelens gränser. Frågar man sig åter, huruvida någon förlust af värme möjligen kan vara att befara, vill det förefalla sannolikt, att en värmeförlust åt sidorna kan uppkomma, emedan hos skifvan medeltemperaturen under försöket är +50", hvilket är c:a 33 grader mer än luftens temperatur i rummet. Utan tvifvel skulle så ock vara fallet i händelse skifvans kant vore blottad, men det inses lätt, att i kautchukringen är temperaturen i hvarje horizontal sektion noggrannt densamma som i samma sektion hos skifvan, och den nödvändiga förutsättningen för en afledning åt sidorna, nemligen temperaturdifferens, före- finnes i sjelfva verket icke. Blott vid yttre kanten af bomulls- packningen torde nämnvärda oregelbundenheter vara för handen. Ehuruväl man således a priori kan inse, att någon afsevärd förlust af värme icke kan uppstå, har jag dock sökt ett ex- perimentelt bevis derpå. Klart är nemligen, att om skifvans medeltemperatur ej vore högre än luftens i rummet, så kan icke heller någon värmeförlust af ofvannämda beskaffenhet förefinnas. Således om man i stället för vattenånga använder t. ex. eterånga, hvars temperatur vid 760 mm. tryck är + 34,8”, då medeltemperaturen hos skifvan är + 17,4” samt ex- perimenterar i ett rum der luften likaledes har denna tem- peratur, bör värmegenomgången ej störas hvarken genom af- ledning eller tillkomst från sidorna. Inledes sedermera vatten- ånga 1 st. f. eterånga bör en värmeförlust, om den förefinnes, visa sig uti en minskning af ledningskoefficienten C. Vid- stående siffror visa, att en sådan minskning icke inträffar. - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. C bestämd med Material. Eterånga. Vattenånga. Diff. ansentiel Pure 0,125. 0,128. + 0,003. Ia el OT AN oo doo nr 0,085.- 0,084. — 0,0011- T'GGelj ARN 0,557. 0,563. + 0,006. Med &€ betecknas den värmemängd, uttryckt i kilogram- värme-enheter, hvilken per timme och qv.-meter genomgår en vägg af I meters tjocklek, ifall temperaturskillnaden mellan väggens båda ytor är 1” Celsius. På grund af hvad -som här ofvan blifvit anfördt, synes det alltså, som skulle den ifrågavarande apparaten väl mot- svara sitt ändamål och gifva värden, hvilka ej äro behäftade med andra eller större fel, än som vid värmeundersökningar af detta slag svårligen torde kunna undvikas. Emellertid må jag ej med tystnad förbigå en omständighet, hvilken i någon mån möjligen kan inverka på apparatens känslighet, nemligen att vid hvardera af de begge ytor, mellan hvilka värmet öfver- går, häftar under hela processen ett vätskelager, genom hvilket värmet skall passera och hvilka vätskelager, såsom varande dåligt ledande, måste antagas nedsätta värdet å koefficienten C, ifall deras inflytande ej tages med i räkningen eller elimi- neras 1 sjelfva anordningen. Det förra kan icke göras redan derför, att frågan om storleken af vätskornas värmednings- förmåga ännu icke är till fullo utredd, hvaremot det sednare kan 1 någon mån åstadkommas derigenom, att ett ständigt om- byte af vätskelagren eger rum t. ex. medelst omröring. !) För detta ändamål är röret n böjdt i form af en vef, och vid dess nedre ända är fastsatt en gaffel o, hvars tvenne tänder tvinga iscylindern att medfölja och glida mot skifvans öfre yta, när vefven vrides omkring, hvarigenom en förnyelse af det öfre vattenlagret åstadkommes, under det att mot skifvans undre sida ångan bringas att utströmma genom silen HF, så att der- varande vattenlager af henne oupphörligt skjutes mot kanten eller åtminstone bringas i en liflig rörelse. !) PÉCLET, som uppvisat hvilket stort inflytande ett orörligt vätske- lager kan utöfva, fann vid sina försök, att ifall värmet öfvergick från en i mindre liflig rörelse varande vätska till en annan genom en metallskifva, dennas ledningsförmåga var i det aldra närmaste utan inflytande på processen, hvilket visade sig på det sätt, att han erhöll samma värde på ledningsförmågan hos skifvor af olika me- taller. PECLET, Traité de la chaleur, del 1, sid. 387 och följ. 3 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. Ehuru det var sannolikt, att detta försigtighetsmått var tillräckligt för de dåligt ledande material, som förelågo till undersökning, var det likväl af vigt att förvissa sig om, det man ej komme för nära den öfre gräns, der vattenlagrens inflytande började att i högre grad göra sig gällande. För att utröna detta gjordes försök dels med en skifva af bly — tätheten 10,72 — den enda metall hvars ledningsförmåga af PÉcLeETt bestämdes, och dels med en skifva af smidesjern — tätheten 7,88. Resultatet blef, att blyets ledningskoeffi- cient i medeltal af 4 försök var 13,68, ett värde som nära nog sammanfaller med det af PÉcLert angifna 13,83, samt att för emidt jern ledningskoefficienten var 20,40 d. v. s. ungefär 320 4 större än den för bly. Det är anmärkningsvärdt, att om- sättningen i de båda vattenlagren är betydligt lifligare vid denna apparat, der is och ånga användes, än 1 PÉCLETS, der vatten begagnades. Under det att Picret för vinnande af samma resultat måste förnya vattenlagren icke mindre än 1600 gånger per minut, roterade iscylindern med en hastighet af endast c:a 70 hvarf, och ändock icke blott framträdde tydligt den stora skilnaden i metallernas ledningsförmåga, utan det synes äfven, som vore den, relativt P£orets försök, bristande lifligheten i omröring på något sätt fullständigt ersatt. För att finna huru härmed förhöll sig, togs till en början i betraktande tillståndet vid den yta, der ångan verkade, och detta på följande sätt. I enlighet med fig. 3 anordnades ett termoelektriskt element på det sätt, att en jernplåt a hop- böjdes till en i båda ändar öppen cylinder, som tillika hade en längs efter gående öppning, i hvilken en kopparremsa b inpassades och fastlöddes, så att den utgjorde en del af cy- linderväggen. Vid den med cylinderplåten sammanhängande jernplåtsremsan c fastlöddes en annan kopparremsa d, hvilken sednare lödning böjdes, så att den befann sig i cylinderns inre, hvarefter, sedan i rörets ändar insatts ett par korkar med till- och afloppsrör, en ström af ånga leddes genom cylindern. Den inre lödningen antager då fullständigt ångans temperatur, men på inre cylinderväggen afsätter sig vatten i följe af värme- förlusten utåt. Om nu detta kondensationsvatten verkligen hindrade ångans tillträde till cylinderväggen, så borde dennas och den deri befintliga lödningens temperatur i följe af vätske- lagrets ringa ledningsförmåga blifva ej obetydligt lägre än den inre [öden REN temperaturdifferens af en i led- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 9 ningen införd spegelgalvanometer skulle angifvas. Men vid det försök som med denna anordning gjordes visade sig denna skilnad ej öfverstiga 0,2”. Då redan i följe af värmeförlusten utåt väggens och lödningens medeltemperatur måste vara mindre än ångans, så är det uppenbart, att vattenlagrets inflytande måste vara mycket ringa, hvilket torde härleda sig deraf, att det icke är kontinuerligt, utan består af tätt sittande droppar, mellan hvilka ångan utan hinder kan verka på den metalliska ytan och gifva den sin temperatur, som i följe af metallens stora ledningsförmåga meddelas äfven till de delar, hvilka för ögonblicket täckas af vattendroppar. Orsaken härtill kan möjligen vara den, att i följe af den höga temperaturen vattnets adhesion vid metallen är betydligt förminskad, och följaktligen vätskans benägenhet att bilda droppar kan i förökad grad göra sig gällande, så att derigenom större eller mindre partier af ytan oupphörligt befrias från vatten och blifva blottade. Det visade sig ock, att då i följe af ofvanstående resultat silen borttogs ur apparaten och ångan inleddes från sidan genom afloppsröret, så att den ej ens strömmade mot skifvans yta, föranledde ej detta någon minsk- ning i den genomgående värmemängden. Hela det fel, som vidhäftande vatten kan föranleda, är alltså att söka på den sidan der isen befinner sig. Någon särskild undersökning häraf har emellertid ej blifvit gjord, emedan de förutnämnde experimenten med metallskifvorna tillräckligt ådagalade, att ett värmeutbyte Cullt jemförligt med det, som genom användning af häftig omröring kunnat erhållas, verkligen försiggick. Men det må likväl framhållas, att den vätskelamell, som befinner sig mellan skifvan och isen, icke är i hvila ett enda ögonblick, äfven om iscylinderns rotation icke försatte den i rörelse. Ty den öfverliggande ismassans tryck tvingar det vatten, som bildar sig vid smältningen, att i en kontinuerlig ström flyta längs efter skifvan med en hastighet, som är större ju bättre värmeledande materialet är. Och emedan denna passage är mycket trång, kan en sådan strömning svårligen försiggå utan en temligen kraftig rubbning af det vatten- lager, som häftar vid skifvan, åt hvilket derföre meddelas en rörelse, som synes vara tillräckligt liflig att förmedla värmets snabba öfvergång. Denna strömning längs efter skifvan blir naturligtvis lifligare, ifall mellanrummet minskas, 10 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. d. v. s. trycket på isen ökas t. ex. genom belastning. Det har ock visat sig, att ett par kilograms belastning tillräck- ligt ersätter iscylinderns rotation, men denna har dock be- funnits lämpligare att använda, och detta af skäl, som i det följande skola anföras. När apparatens egenskaper sålunda voro tillräckligt kända, börjades den egentliga undersökningen af byggnads- materialen, hvarvid beräkningen af ledningskoefficenten skedde med användning af den bekanta formeln: deri W betyder den per timme genomgångna värmemäng- den, c den sökta koefficienten eller det tal, som angifver huru många kilogr. v. e. som per timme och qvadratmtr genomgå en vägg af 1 meters tjocklek, ifall ytornas tempera- turskilnad är 19? C., T ångans temperatur, a skifvans area 1 qv.-meter, ! skifvans tjocklek i meter. Tages isens smält- ningsvärme att vara 79,25 samt ! och a räknas i em och qem samt ifall g betyder det antal gram vatten, som på m minuter bilda sig, så finner man lätt 475,5 l Ve SR Ne (ENE Det första material, som gjordes till föremål för under- sökning var Trä, som undersöktes med hänsyn till lednings- förmågan såväl tangentielt”) till årsringarnes som ock i ra- diel och lonpgitudinel rigtning. Skifvorna, som dervid an- vändes, voro på följande sätt skurna ur blocket. Det tan- gentiela träet erhölls genom att utskära en platta AB (fig. 4), hvars snittytor framgingo å ömse sidor om midten, och ur hvilken sedan utskars en rund skifva, med iakttagande af att dennas medelpunkt förlades midt emellan plattans kärnlinie och kanten. Den radiela skifvan förfärdigades ur samma platta AB och togs på samma sida om dess kärnlinie, som den tangentiela, hvarvid tillgick så, att plattan söndersåga- des längs efter i ribbor med samma bredd ab, be, ed o. s. v., som var något större än skifvans tillämnade tjocklek, hvilka !) Tangentiela och radiela ledningen skedde vinkelrätt mot trädets längdrigtning, hvaremot den longitudinela var parallel med trädets kärnlinie. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 8 11 ribbor derefter limmades tillsammans med de ytor, hvilka blifva vända mot hvarandra, om alla ribborna å fig. tänkas vridna ett fjerdedels hvarf åt samma håll. Midt på den så uppkomna plattan utskars derefter den runda skifva, som vid försöket begagnades. Skifvan af longitudinelt trä hade före söndersågningen uttagits på sätt den prickade cirkeln i fig. 4 antyder. Hvad som med detta tillvägagående åsyfta- des var naturligtvis att på ledningsförmågan 1 de tre rigt- ningarne erhålla noggrannare jemförelsevärden än dem, som kunnat vinnas genom ett mindre noggrannt förfarande, ty värdena blifva icke fullt komparabla, ifall de ej erhållits från trä ur samma stycke samt ur delar deraf, hvilka äro hvarandra mycket närbelägna. ”Träblocket, hvarur de tagas, bör ock derför vara af en diameter och längd, som blott är ungefär 3 og försöksskifvornas diameter. De erhållna resultaten visa följande tabell i hvilken d betyder egentliga vigten och c värmeledningskoefficienten: Trädslag. : Rigtning. d. & Furu fan gsentieltki« 054990 ENA 0,087 > » (bglore ALLS ou SMI 0,123 > » ÖSGEN-L Pegror os RÅG ÖMSE ; radielt (ÖAR RE a ED ÖMBOT » > ÖF GIOLA SR (UNTER » Ilon SatudmeltiR0:6 2 ÖNA Gran tangentlelt. A0N4 SA er an 0,079 » radielt (Gare ERSTA STR 0,085 > [On Situdimnelt 4 044 0,315 Ek bansentrelt FOS on 0,198 » radielt (ÖIS re SEE BAT LÄ 0,226 » Jon Srtudinelt. = 057 sTess en Se 0,105 Oaktadt den försigtighet, som vid förfärdigandet blifvit iakttagen, hafva likväl — såsom synes — furuskifvorna ej erhållit så närliggande värden på tätheterna, som varit önsk- ligt. De med " märkta siffrorna tillhöra nemligen skifvor ur samma stycke. Vid gran och ek deremot är likformig- heten temligen tillfredsställande, och förhållandet mellan ledningsförmågan i de olika rigtningarne erhålles omedelbart ur de ofvanstående talen. I afseende på furu åter kunna dessa förhållandetal ej omedelbert beräknas, ty skilnaden i täthet mellan samhöriga skifvor är för stor att tillåta en di- 12 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. rekt jemförelse, isynnerhet då täthetens inflytande uppen- barligen är mycket betydande. Jag har sökt att kringgå denna svårighet genom att medelst en empirisk formel ut- trycka ce i funktion af tätheten d. En sådan formel, hvilken närmevis återgifver ofvanstående värden, är 0 =. dö deri & betecknar en konstant. Genom insättning af tabell- värdena på d finner man enligt denna formel följande medel- värden på k: Gran. Furu. Ek. Vid ledning tangentielt till årsringarne k= 0,243 ...... OO; 0,271 D D radielt > > ÖRA (26 0,309 longitudinelt > > (ÖNS FOREE (Mears 0,564 hvaraf följer att förhållandet mellan ledningsförmågorna i olika rigtningar är för tangentielt = radielt longitudinelt Gran = 1: FORE d,83 läwn = IS ANSE 3,42 Ek => IS IAS 2,08 Såsom synes skilja sig gran och furu af samma täthet ej synnerligen mycket från hvarandra i afseende på led- ningsförmågan i radiel och tangentiel rigtning; ty värdena på & falla hvarandra temligen nära. Och då vid praktiska beräkningar något afseende på, huruvida ledningen sker radielt eller tangentielt, svårligen kan eller behöfver göras, så torde medeltalet af dessa 4 värden på &k lemna en fullt tillräcklig noggranhet för beräkning af värmeförlusten vid byggnader uppförda af gran eller fur. Detta medelvärde är 0,243 eller, afkortat, 0,25 och man kan följaktligen beräkna ledningskoefficienten ur formeln c = 0,25 d Vd Ledningsförmågan i longitudinel rigtning spelar härvid blott en underordnad rol, hvarför den ej bör tagas i betraktande vid bestämmande af värdet på k&. Dessutom må anmärkas, att det trä, som vid försöken blifvit användt, endast varit lufttorkadt, hvarigenom jag naturligen åsyftat att vinna siff- ror, som så nära som möjligt motsvarade de i praktiken ge- menligen förekommande fall. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 8 13 Karmarsch !) uppgifver som medelvärden å tätheten hos lufttorkadt gran, fur och ek resp. 0,43, 0,58, 0,79 hvaremot . svara följande medelvärden å ledningsförmågan hos (ST SINE RR SA ASEA TT 0,081 Fruna Awan Her ioRte 0,120 Piss 0,290 De ofvan anförda relativtalen öfverensstämma icke med dem, hvilka af Péclet”) blifvit angifna, men ligga deremot nära dem, som framgå ur de försök, hvilka af Knoblauch 5) enligt Senarmonts metod blifvit anstälda, och som erhållas genom qvadrering af axelproportionerna 1 värmeellipserna. Relativtalen äro enligt Péclet. Knoblauch. SÅ la Gran MA IB TNA [FOA rel es INSER gt SAK Sessan SLS TDrG SNR ve INA I DUE ES — on [GVA NIO Esra a EOS Orsaken till variationerna kan i någon mon vara olikhet i struktur hos de undersökta partierna, men torde, hvad Péclet angår, vara den, att Péclet icke vid alla försöken öfverklädde materialets ytor med metallblad, utan endast ge- nom tryckning åstadkom kontakt vid öfvergångsställena. Af dessa relativtal framgår, att de högväxta och smäckra trädslagen leda värmet relativt bättre longitudinelt än de kortare och 'gröfre, och det synes icke osannolikt, att yngre träd på samma sätt skilja sig från äldre af samma slag. Samtlige af mig undersökta stycken tillhörde träd af en sådan ålder, att de väl lämpade sig för användning såsom byggnads- material i form af gröfre bjelkar eller plank. Anmärkas må ock, att Péclet och Knoblauch ej rätt tydligt angifva, huru vida ledningen vinkelrätt mot fibrerna skedde tangentielt eller radielt, samt att de af mig använda skifvorna endast voro lufttorkade. För undersökningen af byggnadstegel anskaffades ma- terial från olika delar af landet (tegelbrukens namn åter- finnas i nedanstående tabell). Alldenstund tegel i allmän- het icke är fullt lika hårdt brändt inuti som vid ytorna, !) Karmarsch Handb. der Mechan. Tecknologie 1; pag 602. 2) Péclet Traité de la chaleur Tom. 1; 406. 3) Knoblaueh Pogg. Ann. Ba. CV. 14 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. togos skifvorna icke parallelt med desse, utan sedan stenen a é afbrutits vid midten ab a utarbetades ur b den ena halfvan en diagonalt liggande och med stenen lika bred platta be med tjocklecken Il, hvaraf sedan den runda försöksskifvan tillverkades (i fig. är stenen ritad så, att ab är dess minsta dimension). Dervid blottades merendels mindre håligheter i teglets inre, hvilka för att bereda stöd åt stanniolen, utfyldes genom igjutning af gips, hvarefter skifvan, på sätt som förut blifvit nämndt, bekläddes med stanniol samt lemnades att torka under några veckor. — Till en början anstäldes försöken på det sätt, att iscylindern stillastående fick hvila på skifvan och ofvanpå belastades med en blyvigt för att göra vätskelagret tunnare och sam- tidigt tvinga vattnet mellan skifvan och isen till en lifligare strömning. Denna metod måste dock snart öfvergifvas, ty det visade sig att öfver de små håligheter, hvilka, om än till ett ringa antal, likväl alltid förefunnos i teglets yta un- der stanniolen, isen smälte långsammare än eljest, i följe hvaraf på densamma bildade sig talrika små spetsiga för- höjningar, hvilka icke blott minskade värmegenomgången, derigenom att de hindrade en god beröring mellan isen och skifvan, utan äfven, i mån som smältningen fortgick, blefvo större och slutligen tryckte sönder stanniolen, som täckte håligheterna!). Vatten inträngde då genast och skifvan blef för en längre tid obrukbar. Derigenom att iscylindern me- delst vefven sattes i rotation omkring sin axel, undveks visser- ligen denna svårighet ganska lätt, men tvenne andra trädde i dess ställe. Den ena var att genom gnidningen stanniolen nu i stället slets sönder vid alla förhöjningar på skifvan, hvilka förhöjningar lika litet som håligheterna kunde full- ständigt undvikas; ty teglet kan icke poleras, och 1 följe deraf framsticka städse från dess yta öfverallt de skarpa hör- nen af de sandkorn, hvilka alltid förekomma i detta material. Det blef då nödvändigt att belägga skifvan med ytterligare ') Detta låter förmoda, att ledningsförmågan hos metaller i väsentlig grad beror af den behandling de förut undergått, så att resultat, hvilka erhållas t. ex. vid försök med metaller i trådform, ej äro fullt comparabla med dem, som erhållas annars, exempelvis när metallen är gjuten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 8 15 ett lager stanniol på öfre sidan, hvilket ock skedde, och fästes detsamma medelst en lösning af kautchuk i kloroform. Faran för sönderslitning var derigenom häfd, men rotationen åtföljdes äfven af den mycket oväntade företeelsen, att koefficienten i allmänhet föll i stället för att ökas, d. v. s. den genomgångna vämemängden blef mindre än då cylin- dern var stillastående. Differensen var då så pass stor, att den med säkerhet låg utom observationsfelens gränser. Att minskningen icke härledde sig af kautchuklagret syntes deraf, att då försök gjordes med de skifvor, hvilkas stanniol förut bestått profvet. erhölls med stillastående cylinder samma värde på koefficienten som förut, då stanniolen var enkel. Orsaken till sänkningen hade således sammanhang med sjelfva rotationen, och befans slutligen vara den, att skifvans ojemn- heter vid rotationen åstadkommo ringformiga fördjupningar på isens liggyta, som derigenom längs efter betydande yt- vidder icke längre berörde skifvan utan befann sig på ett afstånd från densamma, hvilket var lika stort som höjden af den ojemnhet, hvilken slipade ur försänkningen. Följden blef en otillräcklig anslutning, ett tjockare och i mindre liflig rörelse befintligt vattenlager, samt i sista hand koefficientens märkbara förminskning. Det inses lätt, att denna olägenhet nästan fullkomligt aflägsnas genom att ändra cylinderns rö- relse från roterande till. fram- och återgående, d. v. s. låta den med en lämplig utslagsvinkel oscillera kring sin längd- axel. Då försöken anstäldes på detta sätt, visade sig ock genast, att icke blott minskningen försvann, utan den vän- tade förhöjningen i c erhölls äfvenledes. Nedanstående tabell upptager de värden å ledningsförmågan hos tegel, som på anförda sätt hafva erhållits. Första kolumnen innehåller namnet på tegelbruket, i den andra finnes angifvet huru- pass väl brändt teglet vid afsyning befans vara, den tredje angifver tätheten, och den fjerde innehåller de för c funna värdena. | Fabriksort. Beskaffenhet. d. (oh RAMNÄS «sd THösrandtö. a. TXSsOA GA 0,591 AnNAnASE Dis JSEG (ÖTAMÄP NES 5 oso SER LE 0,620 Hallsberg --.-.-- Ordinänt. Oss esi T IBjötslr rak 0,585 Qvicksund-....- (Ed Ismene Att 0,531 lärosardt. FAT Kösbhrandtre!. cc läsrosre lo AT 0,476 DIGI FEED KARE ÖPdiNATN LES ER As er 0,570 16 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. Fabriksort. Beskaffenhet. d. & Kählolm sn Ordinartest ac löTSS RA 0,473 Qvicksund-..... Hösbrandrtu: sv FTSE 0,437 (Gösta fsvik.. 9 Öd ARGE de Tis 7ae 0,554 Slagsta (ÖTANNARtE et Lsfem ee 0,544 Örde OLA rna Ondanart KN 157 5Ss AA 0,511 I ye EIN ER Fösbaamdors ad LT vi5e ht Br 0,422 Komma Fa 00 ra Se 1;7.80 JadTR0 GE Miehede sem (OTIS 1570 AE 0,454 Mieliede= srt öskraängt 4-0 LAN ÖNS Bropard ia AHO rdr RN TION IRI 0,444 IV Este rv Lee Ösd 13686) vo 0449 Slagsta AN Hösbkrandtes 245415 ebe 0,495 Bj no GE (OMEGA bend sa 1 sera 0,539 Aronsberg...... Ordinunt ee UBS 0,423 Aronsberg-...... Kösbrandt.. oc st 15:56, OA 0,383 Glumslöf = Ord martsE SI 35 ARE RER 0,509 Af denna tabell synes det som vore de tätare tegel- sorterna äfven mera vämeledande, ty om man tager medel- värdena för de tätheter, som ligga mellan 1,50—1,60, 1,60— 1,70, 1,70—1,80, 1,80—1,90, äfvensom medeltalen af deras motsvarande koefficienter, så erhålles för ol (& USES AR ELO an 0,58 1 TIGA ast EST odar DER a 0,50 T3C OSAR ETEN AST pl 0,47 SNORRES SA 0,46 Men fastän vid ett stort antal försök en dylik regel- bundenhet synes framträda, visa dock de talrika och delvis mycket betydande afvikelser, som i tabellen återfinnas, att tätheten blott ger en osäker ledning för bedömande af en tegelsorts värmeledningsförmåga, hvilken antagligen i väsent- lig grad beror äfven af andra fysikaliska egenskaper hos teglet. Bränningens inflytande synes vara den, att koeffici- enten ligger lägre vid det lösbrända än vid det ordinärt brända teglet af ungefärligen samma täthet och samma ma- terial. Ehuruväl med profven från Mehede ett annat re- sultat erhållits, tala dock försöken med tegel från Ramnäs, Aronsberg och Qvicksund för sannolikheten af en mindre ledningsförmåga hos tegel med lösare bränning. Med hän- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 8 17 syn till de föreliggande variationerna, kan man svårligen gifva ens ett någorlunda fixt medelvärde å ledningskoeffici- enten för tegel. Det öfvervägande antalet af de i tabellen upptagna tegelsorterna har dock sin täthet mellan 1,70-—-1,80, och medeltalen af dessas täthet och ledningsförmåga torde derför kunna betraktas såsom närmevärden, användbara för de vanligast förekommande praktiska beräkningarne. De äro dE-v6RNNe 050 Péclet") angifver för d = 1,85 c = 0,51 för bränd lera. Enligt ofvanstående tabell är för d = 1,85 c = 0,58, en afvikelse, som efter all sannolikhet beror deraf, att det tegel, som här användes, icke är endast bränd lera, utan äfven innehåller sand, hvilken, såsom af försöken med Lommacement fram- går, betydligt höjer ledningsförmågan. Af samma orsak torde äfven i allmänhet tegelsorternas olika ledningsförmåga i en väsentlig grad vara beroende. Medeltalet å c för tät- heten 1,55 torde vara något för högt, beroende deraf, att antalet tegel med denna täthet varit jemförelsevis ringa. De eldfasta teglen hafva, möjligen ifölje af den star- kare bränningen, en betydligt större ledningsförmåga än byggnadsteglen, såsom synes af nedanstående tabell, deri äfvenledes det lösbrända teglets mindre ledningsförmåga fram- träder. Fabriksort. Beskaffenhet. d. C. Höganas toto Grdman vals PNY 0,756 FöSANAS ococm soo Möss prandesesese HUN 7jaE Set RAA ARI 0,616 Njet. ES Bra noen (ÖT USER ANAR UNGIaeR: SSE 0,895 Sju SS LRAe rt al rg Sjränd ER TYGER AR et 0,732 SEND) User ÖFÄM AGES AE NGC 0,854 På samma sätt undersöktes äfven ledningsförmågan hos gips och sandsten, men längre kunde denna metod icke full- följas, emedan ett säreget hinder mötte, hvilket framtvingade användandet af ännu ett annat sätt för undersökningen. Det visade sig nämligen, att vid vissa ämnen, såsom granit, kalksten m. £l., bindemedlet icke förmådde fasthålla stanniolen vid materialet, enär redan vid klistringen gasblåsor bildade sig under stanniolen, hvilka hastigt tilltogo i storlek och snart helt och hållet lossade metallbladet från skifvan. Då det icke lyckades mig att hindra denna process, hvilken, om ') Peéclet. Traité de la chaleur 1. 406. 2 138 ANDRÉE, SV. RYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. ej förr så vid ångans strömmande mot skifvan inträffade, blef det snart nödvändigt att göra sig oberoende af binde- medlets bindande förmåga, för hvilket ändamål anordningen blef modifierad på sätt, som tydliggöres af fig. 2. P och Q äro tvenne metallskifvor af 10 mm. tjocklek och 92 mm. diam., hvilkas mot hvarandra vända ytor äro svagt konvexa. Emellan hvar och en af dessa skifvor samt ma- terialet A ligger en packe (40—100 st.) stanniolblad t, hvar- jemte tvenne dubbla kautchukringar u hindra värmetillförsel från sidorna; en pappring 7» gör ångtätt kring den undre skifvan, och vid den öfre gör den ena kautchukringen vattentätt. Alla dessa delar sammantryckas stadigt medelst skrufvarne s, hvarefter afståndet mellan skifvorna uppmätes, hvarvid det erhållna måttet nödvändigtvis blir mindre än summan af materialets och stanniolbladens sammanlagda tjocklek. Derefter viras bomullsremsan z omkring materialet och kautchuken vikes ned, hvarvid den trycker bomullen mot skifvan och dels hindrar luftcireulation närmast densamma dels afstänger värmetillförseln till den smala ring, hvarmed metallskifvan bör (för mätningen) vara större än materialet. Metallskifvornas konvexitet åstadkommer, att tryckningen börjar vid midten och i mån som sammanskrufningen fort- går pressar ut mot kanten den luft, som finnes mellan stanniol- bladen. Huru fullständigt detta sker kan man finna deraf, att vid anstäldt försök samma resultat erhölls då 124 blad voro mellanlagda, som då dessa voro ersatta af tenn, hvilket blifvit gjutet in mellan materialet och skifvorna och således der bildade en fullkomligt kontinuerlig metallisk ledning. Det är dock af nöden att äfven vid denna metod öfver- klistra skifvan med ett lager stanniol — som bäst fästes med mjölklister — ty materialets yta kan vanligen ej göras så slät, att en tillräcklig intim kontakt med stanniolen före- finnes. Det ledningsmotstånd, som metallskifvorna utöfva, or- sakar en lindrig modifikation af den formel, hvarur c till- förene blifvit beräknad. För ledningen genom de 5 af paral- lela ytor begränsade lagren har man lagen BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 8 19 deri W, T, a, I och ce hafva samma betydelse som i (1) l, är = summan af messingsskifvornas tjocklek; l, = » » stanniolknippenas SKED ec, = 1235 = ledningskoefficienten för messing; ES = NE » > tenn. Il, erhålles lätt genom att från det uppmätta afståndet mellan messingsskifvorna draga försöksskifvans tjocklek l!; arean a kan anses vara gemensam för alla sektionerna. Med användning af samma mått, enheter och beteck- ningar som förut, finner man genom en enkel räkneoperation följande nttryck: l a ES SA ETS (ge da 32 För att utröna huruvida med denna metod erhöllos värden identiska med de förra, pröfvades densamma genom insätt- ning af förut undersökta skifvor, hvarvid vunnos de resultat, som i vidstående tabell angifvas: lagesel erkända 1. enl. måtdå 2. dan: Ia FT 0,431 0,443 + 0,012 JD (2-0 SANNE RINNA 0,470 0,47 6 + 0,006 apso UOSä Te 0,538 0,543 + 0,005 Sandsten. —...o cl 2,740 20766 + 0,026 Den omständigheten, att samtliga differenserna äro po- sitiva, antyder uppenbart tillvaron af en konstant felkälla, men huruvida denna består i en värmetillförsel vid metod 2 eller en förlust vid metod 1 är svårt att med säkerhet af- göra. Det kan visserligen synas, som vore det förra sanno- likast; men de försök öfver värmeledningsförmågan hos papp, hvilka här nedan skola anföras, hade i sådant fall svårligen kun- nat visa en sådan regelbundenhet, som de göra, enär de med hänsyn till den ringa värmeledningsförmågan hade, i vida högre grad än de 4 ofvan anförda materialen, måst influeras af värmetillförsel från sidorna. Deremot kan man lätt inse, att möjligheten af en liten minskning i värmegenomgången icke kan anses vara fullständigt aflägsnad vid den förra me- toden. Ty den vattenmassa, som tränger sig fram mellan iscylindern och skifvan, växer proportionelt med arean d. v. s. med qvadraten på diametern, under det att arean, genom 20 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. hvilken vattnet vid sin rörelse mot periferien passerar, en- dast ökas proportionelt med diametern, såvida nämligen cy- linderns bottenyta öfver allt befinner sig på samma afstånd från skifvan. Ett sådant jemnvigtstillstånd kan alltså icke förefinnas, utan cylindern måste vid periferien stå längre från skifvan än vid midten och följaktligen äfven vattenlag- rets tjocklek i samma mån tilltaga. Det ökade hinder för värmegenomgången, som derigenom uppkommer, undanröjes till största delen derigenom, att vattnet bättre omröres ju längre från midten det befinner sig, ty i samråa proportion rör sig äfven en punkt af iscylindern hastigare fram öfver skifvan. Men till fullo torde dock inflytandet af denna rela- tivt tjocka vätskelamell icke kunna neutraliseras, utan koeffi- cienten röner sannolikt derigenom en minskning, tillräckligt stor att öfverskrida observationsfelens gränser. Det kan sy- nas, "som vore förhållandet alldeles detsamma äfven vid metod 2, men att så icke är, inses lätt, om man betänker, att den tjocka metallskifvan i detta fall medgifver en jemförelsevis obehindrad fortplantning af värmet från periferien mot me- tallens kallaste del (vid midten), hvilket deremot icke i lika hög grad är fallet, när ledningen längs efter skifvans yta skall försiggå genom det tunna stanniolbladet ensamt. Ty att dettas ledningsförmåga i denna rigtning ej är så hög, som dess metalliska egenskap låter förmoda, ådagalägges af det förut anförda förhållandet, att smältningen ej försig- gick med fullt samma liflighet på de ställen, der stanniolen framgick öfver en hålighet i skifvan, som 1 det omgifvande partiet. Vid aktgifvande på formen af iscylinderns botten- yta finner man ock, att en rätt betydande skilnad förefinnes vid de båda metoderna. Vid metod 2 synes den vara nästan plan. Vid metod 1 åter har den i några fall varit temligen starkt konvex. HEhuru det således är att förmoda, att de värden på ledningsförmågan hos tegel, hvilka förut blifvit anförda, äro med, som det tyckes, 1 å 2 4 för små, är dock denna variation så oviss och oberäknelig, att jag ej ansett det vara fullt berättigadt att till de observe- rade värdena anbringa en dylik, i viss mån godtycklig korrektion. Enligt den nu nämnda metoden hafva samtliga i nedan- stående tabell uppräknade ämnen blifvit undersökta. Koeffi- cienterna för gips och sandsten äro dessutom bestämda på BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 8& 21 samma sätt, som användes vid undersökningarne af teglets ledningsförmåga: Material. d. C. (CRER RES SA AEA SA RESTEN ANNE 2 166 0 a 2,350 Marmor Italiensk.........------ FA AND oe EE EAS SAS 1,678 d:o C1ÉO oy fan RE SER Lo 2 VR ER EES 2,067 d:o Kiolmands=- ess Sr 20 TN TA 1,885 d Sandsten Gotlands...----------- 2-0 Örat eps 1,438 ORON FY DRG SERIES SRe 25040” BITER SE IPA LERA 20 MON Kalksten Ölands (SNENONONN crn ADA esse 1,744 d:o GIFONA rÖ KA 236190. Euron sedan INET dem UINerikes) ie jiepa 250 OR Ad a RE 1,941 (Cenmenut IOMA orons ooo NSF GSR 0,405 ilmadeltd:0 + 2 dell sand. <--- MET AASE Par 0,553 dsonkortlandsss Se TESSTNO RSS SE RENA ES 0,579 HELLER DENS ANTENN SAALE br Gr OG es AT eb OA 0,636 Gijuelvusmassos VAR INGE CARE DA ISA BARE 0.630 Slaggtegel från Söderfors..... 230,4 0ys= ve) ia lane 1,458 d:0o Sv Bäinshyttan = 2;6805 5 siat 1,709 (Glo Store, EE ER SAS DIEN [ESA RENSAS: 0,543 Beträffande denna tabell må följande anmärkningar göras: Den Italienska marmorns ledningsförmåga understiger mycket det värde, som Péeclet') angifver, men de stora diffe- renser, som äfven vid hans undersökningar framträda, och som visa, att ledningsförmågan hos tvenne marmorstycken af samma täthet (2,77) kan variera åtminstone mellan 2,81— 3,10, ådagalägga tillfyllest, huru synnerligt variabel detta materials ledningsförmåga verkligen är. Tät sandsten utmärker sig genom en synnerligen stor ledningsförmåga, hvilken dock mycket hastigt minskas, då materialet är af lösare beskaffenhet. Byggnadskalksten har enligt Péclet?) ett värde å c = 1,32 för d= 2,24. Vid jemförelse med ofvanstående tabell finner man, att med tätheten stiger äfven ledningsförmågan I Peclet. Traité de la chaleur del 3 sid. 479. 2) Péclet. » » del 3 sid. 472. 22 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. temligen regelbundet, och har för de vanligaste kalkstens- arterna värdet 1,75. Lommacement har blifvit undersökt, dels ensamt och dels upplandadt med 2 vigtsdelar sand för 1 vigtsdel cement. Ledningsförmågan synes derigenom ökas betydligt. Möjligt är dock, att värdet å ce för det rena cementet är något låg; ty oaktadt många försök blifvit gjorda, har det dock icke lyckats mig, att af Lommacement erhålla skifvor af en kon- sistens, som var jemförlig med Portlands-cementets, utan vi- sade de sig städse lösa och krossades vanligen mer eller mindre, när de fastklämdes mellan metallskifvorna. Gjuthusmassan, som undersöktes, bestod af kalk och sand 1 vigtsproportionerna 1:5,6. Fackmän uppgifva, att ugefär- liga proportionen 1:8 ofta begagnas, men skifvorna af sådan massa hade så ringa hållfasthet, att de samtliga krossades, då de skulle insättas för att undersökas. Vid jemförelse med det vanliga murbruket, der proportionen är 1:2 ä 1:3, synes det dock, som vore dylika blandningar, äfven då de äro mycket olika proportionerade, likväl af någorlunda samma ledningsförmåga nemligen 0,63, hvilket värde derför torde vara fullt användbart vid praktiska beräkningar. Slaggtegelskifvorna voro tagna ur teglens inre partier, dels derför att de då bättre representerade teglets hufvud- massa, och dels derför att materialets ytterliga skörhet samt den glasartade ytans stora hårdhet trotsade alla försök att bearbeta stycken, som samtidigt innehöllo partier af teglets inre och yttre delar. Skifvorna af cement, murbruk och dyl. ämnen erhöllos genom massans gjutning i en låg, med en lös metallbotten försedd, cylindrisk messingsform, tudelad längs tvenne diame- trala generatricer. Genom en sådan anordning blef det lätt att, sedan hon tillräckligt hårdnat, uttaga skifvan ur formen utan att skada henne. Undersökningarna af glasets ledningsförmåga skedde på samma sätt som ofvannämde försök, men då glasets ringa tjocklek gjorde det olämpligt, att af detsamma begagna blott en enda skifva, så lades flera stycken på hvarandra, sedan de förut blifvit öfverklädda med stanniol på båda sidorna. Hela packen sammanpressades derefter innan bindemedlet ännu hunnit torka, hvarigenom åstadkoms den noggrannaste anslut- ning vid alla beröringsytorna. Följande bestämningar gjordes: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 23 Material d. ( RR Vanligt fönsterglas Svenskt ...... RISET OlsGOLste Lo) > > Belgiskt...... VANA (ÖFSOTE S Tjockt butikfönsterglas Belgiskt 2,54 -.....- (SNÖ on 25 hvaraf synes, att ledningsförmågan hos glas håller sig någor- lunda konstant, så att man vid de flesta beräkningar torde kunna använda medeltalet 0,869 såsom värde på glasets led- ningsförmåga. Slutligen gjordes äfven ett större antal undersökningar öfver ledningsförmågan hos papp af olika slag; ty fastän densamma i allmänhet spelar en temligen underordnad rol, är det dock af intresse att känna pappens egenskap i detta hänseende. Liksom vid undersökning af glas användes här- vid ett större antal skifvor, lagda på hvarandra, dels utan och dels med mellanlagda stanniolblad, hvilka dock icke voro klistrade på pappen, utan pressades fast vid apparatens sammanskrufning. Men det är klart, att de värden, som då erhållas, icke äro de riktiga, ty pappen är vid ett dylikt försök städse mer eller mindre sammanpressad, hvilket ökar dess ledningsförmåga. För att erhålla de värden på ec, som gälla för osammanpressad papp, har derför den metod an- vändts, att sammanpressningen successivt blifvit ökad så långt apparatens hållfasthet medgaf, och mellan de då be- stämda samtidiga värdena på c och d uppsöktes en relation, hvilken tillät en beräkning af ce för samma papp i dess osammanpressade skick. Den på empirisk väg bestämda formen af denna relation är: c=k.d” der & och &x äro för hvarje pappsort konstanta qvantiteter. Exempelvis må anföras några af de gjorda mätningarne: gannolikt värde Material. d. C: E z Munksjö golfpapp---- 0,514 -..--- SC ÖRE Or SUNDET EN 0, 149 be ÖMBT2 oe 0,099 (NGI01BI sc 0,102 Munksjö förhydnings- papp (tjock sekunda) 0,591 ------ 0,099] a Ole Töre d TA -0,137 son 0,62 24 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. sannolikt värde Material. dd; C. C = Fiskeby golfpapp 0,508 ------ 0,08 "| ÖS OSSE Of 0,69 0.560 0,095 MEON ee 0,099 Medium 0,66 Då det emellertid ej finnes något skäl att antaga, det ledningsförmågan skulle variera med tätheten på olika sätt hos olika 'pappsorter, och värdena på «x dessutom falla till- räckligt nära hvarandra för att antyda ett konstant värde på denna qvantitet, hvaremot k efter all sannolikhet måste bero på det material, hvaraf pappen består, samt af till- verkningsmetoden, så torde det vara bättre att taga me- dium af alla funna &Ä-värden, insätta detsamma i den anförda formeln och söka de för hvarje pappsort gällande medel- värdena på k. Medelvärdet af »x är ?/3 och man kan alltså skrifva påta Val Beräknas medelst denna formel värdena på & blifva de följande: k. Munksjö 1:ma tjock förhydningspapp--------- 0,144 d:0o SO PAPPissssscess 2 FSA 0,143 d:o .r 2:dar,. d:onförhydningspapp === 0,140 Fiskeby 1:ma d:o AOL ig PA 0,140 d:o Sollpappa = 1A 2 Te 0,139 d:ous02:da, d:omförhydningspappe rr —- 0,135 Munkedals förhydningspappe --—-t-ootooctosss 0,134 Dessa värden på & synas bekräfta antagandet, att denna qvantitet beror af det material och den metod som användts vid pappens tillverkning; ty såväl Munksjö som Fiskeby pappsorter intaga relativt hvarandra samma plats, när de ordnas efter värdena å k. Med stöd af dessa bestämningar hafva slutligen led- hingskoefficienterna för de olika pappsorterna beräknats vara de i bifogade tabell angifna talen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:Oo 8& 25 Material Ce. Horse W. Munksjö 1:ma tjock förhydningspapp 0,102 —--.. ISSe 76 dor 2:da d:o d:0o (0082 [sot ål CEORIEE Solf pa pp SS ra te 008 glor 32 Fiskeby 1:ma tjock förhydningspapp 0,103 ---..- NPA 33 dor dar d:o d:o OO TOSAUAN NIGER 79 tU OLD a PIP soc ess olebes AL ALAa USE 2 Ae 37 Munkedals förhydningspapp------------ ÖTY0N onorn Ösel 104 De uti kolumnen W anförda siffrorna angifva det antal kilogr. v. e., som per timme och qv. mtr genomgå motsva- rande pappsort ifall temperaturskilnaden mellan ytorna är 1? C. Dervid fästes naturligen blott afseende vid den egent- liga ledningen och ej på den värmegenomgång, som kan härleda sig från luftens passerande genom pappen. Alla de värden å ce, som i det föregående blifvit an- förda, äro medeltal af flera — i intet fall mindre än 3 — bestämningar. Angående fuktighetens inverkan på ledningsförmågan, hafva äfvenledes några försök blifvit anstälda, ehuru endast förberedande och i afsigt att lära känna de gränser, som vid värmeundersökningar af ofvannämnda slag ej kunna öfver- skridas, utan att koefficientens c variationer blifva så stora, att de falla utom observationsfelens gränser. Till belysning af denna fråga må anföras följande siffror, hvilka erhållits vid försök med sandsten: C. Sandsten Luftornsalk-... oso DE d:0o d:0o JEN OO. AA. VEUNGT oocbereone 2,89 d:o d:o NGN ÄT asset 3,02 d:o d:o FH ÖRGIGR AR KASOT saa 3,10 Liknande iakttagelser, ådagaläggande ledningsförmågans stora känslighet för inverkan af fuktighet, hafva flera gånger blifvit gjorda vid de tillfällen, då stanniolbeläggningen brustit. Försök, vid hvilka fuktighet intränger i materialet, måste derför anses vara behäftade med mycken osäkerhet, och öfver hufvud taget bör vid bestämningar af värmelednings- förmågan den aldra största försigtighet iakttagas med hänsyn till fuktighetstillståndet. Jemte fuktigheten orsakar sannolikt äfven ett stort antal andra omständigheter modifikationer i ledningsförmågan 2) 26 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATFERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA. såsom t. ex. kristallbildningen hos stenarterna, beståndsdelarnes proportioner hos tegel och murbruk m. m.. hvilket allt lägger svåra hinder i vägen för bestämmandet af goda medeltal. Vid föreliggande försök har den omständigheten, att materi- alen samtlige varit endast lufttorkade, gjort slutsiffrorna något mer beroende af fuktigheten, än som varit fallet, om skifvorna varit hårdt torkade, men dessa undersökningars syftemål torde, om så skett, derigenom ej hafva blifvit full- ständigare ernådt. Slutligen må det tillåtas mig att till Herr Professor G. R. Dahlander vid Tekniska högskolan hembära min upp- riktiga tacksamhet för den utmärkta välvilja, intresse och sakkännedom, hvarmed han städse sökt att för mig under- lätta öfvervinnandet af de svårigheter, hvilka med en nog stor, om ock ej oväntad, seghet hafva gjort dessa undersök- ningar till ett i hög grad tidsödande arbete. jr mono: SIN MAT ER SS x - S S | N SÅ N N NH N | N | N HN N N N | N N N N | N N 6 Å id il N kd ä N N H N I HN | H N — SS N 2 Må NT | fj SEE = H $ N- äl NN Å N AS Sj H ARS NES = H j PIDYS | El N 24 == = —— ==N Na = N 3 N ED N d N 7 2 DYOAS | '& bur kl || | / "4 DIDYS VAA "VIVHWYOASININAGATANYVA SYVddOYY VISVAd Je ININN VISTA 10) LVYVddVv (48]PLL9JeUUSPPUF FAQ EXSUGAG "BaTpuy SÅN BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 9, DER ARTEN LAUBMOOSE (BRYINEAE) SCHWEDENS UND NORWEGENS BESCHRIEBEN N. CONRAD KINDBERG. DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13. SEPTEMBER 1882. STOCKHOLM 1883. WONG BORTRYGEERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER. Erklärung einiger benutzten botanischen Kunst- ausdräcke und Abkirzungen. Rippe lang bedeutet meit iber die Mitte des Blattes gehend, Rippe kurz nicht zwr Mitte des Blattes reichend, Bippe halb fast oder ungefähr die Mitte des Blattes erreichend. Blätter zuräckgerollt am Rande zuriick- gerollt. Blattzellen die Zellen des Blattes mit Ausnahme der Rippe. Eck- zellen die äusseren grundständigen, meist quadratischen, Blattzellen. Blätter die Blätter des Stengels oder der Hauptäste. Flagellen kleinblättrige, fast fädliche Nebenästchen. Paraphyllien Nebenblätter des Stengels. Wurzelfilz Trichome. Ävussere Zähne der äussere, innere Zähne der innere Mundbe- satz der Frucht. Frucht geschnäbelt, Fruchtdeckel mit einem Schnabel versehen. Cilien die Wimpern des inneren Mundbesatzes der Frucht. Ein- häusig Blithenstand einhäuvsig. B. E. Bryologia europea von Bruch, Schimper und Giimbel. D. N. De Notaris. H. T. Hooker und Taylor. H. Hedmwig. Sch. Schimper. Ldb. Lindberg. M. S. Musci Scandinavici. 8. nur in Schneden, N. nur in Nornegen gefunden, f£. fast, m. meist, zuw. zuwei- len, ung. ungefälr, 0. oder, u. und, zul. zuletzt, wen. nenigstens. Die Familien und Gattungen sind schon im vorigen Jahre von dem Verfasser iibersichtlich beschrieben; siehe »Bihang till K. Svenska Vet.- Akad. Handlingar, band 6, n:o 19.» BRYINEAE. Hauptabtheilung I. Seitenfrächtler (Bryinee pleurocarpe). Fam. 1. NECKERACEZE (SCHIMP., LINDB.) Gatt. 1. Pterygophyllum BRrID. 1. P. lucens (L.) Brin. (Hookeria SM.). Stengel ohne Flagellen. Blätter gross u. gelblich grin, dicht gehäuft u. glänzend, flach u. stumpf mit ganzem, nicht gesäumtem Rande, ohne Rippe: die unteren rundlich mit ver- schmälertem Grunde, die oberen breit eiförmig; Zellen blatt- gränreich, doch durchsichtig. Frucht braun mit gelbem Deckel, langem Schnabel u. rothem Stiele; äussere Zähne roth, die inneren orangefarbig. Zweihäusig. Gatt. 2. Neckera HEDW. I. Die meisten Blattzellen schmal, f. linear o. verschmä- lert sechseckig. Blätter ziemlich lang, m. wellig u. gerade; Rippe undeutlich o. kurz u. doppelt. Stengel gefiedert, zuw. mit Flagellen. Frucht ohne Ring; innere Zähne m. kurz. 4. Blätter oben gegen die Mitte gezähnelt, verlängert eilänglich, zuw. f. linear, m. wellig. 1. N. pennata (L.) H. Blätter abgestumpft mit kurzem Spitzchen o. kurzspitzig, nicht zuriäckgerollt. Aste f. einfach o. mit wenigen Åst- 4 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. chen, selten mit Flagellen. Frucht eingesenkt, mit kurzem « Spitzechen; äussere Zähne blassgelb. HFEinhäusig. 2. N. fontinaloides (LAM.) Lpz. (N. pumila H., ScH.). Blätter in eine kärzere o. längere Spitze zulaufend, unten schwach zurickgerollt. Åste gefiedert mit kurzen Åstchen, zuw. mit langen Flagellen. ruckt hervorragend, mit kurzem Spitzchen; äussere Zähne rostbraun. Zweihäusig. IEA Blätter f. ganzrandig pre kurzem Spitzchen o. kurz- spitzig. Åussere Zähne gelb o. blass. a. Blätter wellig, m. linear, zuw. länglich-eiförmig. 3. N. crispa (L.) H Blätter m. abgestumpft, zuw. mit kurzer Spitze, oft bräun- lich; die untersten Zellen erweitert. Åste gefiedert. Frucht lang geschnäbelt; Stiel lang. Zweihäusig. 4. N. oligocarpa BRUCE. Blätter abgestumpft mit kurzem Spitzehen, m. grin; die untersten Zellen schmal. Åste oft f. einfach o. spärlich ge- fiedert. Frucht kurz geschnäbelt, undeutlich gestielt. Hin häusig. b. Blätter nicht wellig, zungenförmig o. länglich-lanzett- lich, zuw. mit kurzer Spitze; die untersten Zellen erweitert. 3. N. complanata (L.) Hös. Äste gefiedert, oft mit zahlreichen Flagellen. Frucht ziemlich kurz geschnäbelt; Stiel lang. Zweihäusig. II. Die meisten Blattzellen erweitert, die unteren rau- tenförmig. Blätter nicht wellig, m. kurz. Frucht langgestielt; äussere Zähne gelb. a. Hauptstamm (Wurzelstock) bald verwesend. Åste m. mit Flagellen. Blätter gerade u. sehr klein; Rippe m. fehlend, zuw. kurz u. doppelt, nicht einfach. Frucht ohne Ring; innere Zähne m. kurz. Zweihäusig. 6. N. Besseri (LDB.) Jur. (N. Sendtneriana B. E.). Äste m. gefiedert. Blätter verkehrt eiförmig, oben ge- zähnelt u. abgerundet ohne Spitze. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 5 7. N. tenella KinpB. (N. complanata var. tenella ScH.?). Åste m. unregelmässig getheilt. Blätter breit eiförmig u. kurzspitzig, die oberen gegen die Mitte o. f. ringsum ge- zähnelt. bd. Wurzelstock m. dauernd. ÄÅste ohne Flagellen. Blät- ter (trocken) etwas gebogen; Rippe einfach u. m. halb, zuw. undeutlich. Frucht mit Ring; innere Zähne oft gleich lang wie die äusseren. HEinhäusigzs 8. N. trichomanoides (SCHREB.) HARTM. (Homalia BRID., SCH.). ” AÄste m. unregelmässig getheilt. Blätter zungenförmig, oft ringsum gezähnelt. CC Gatt. 3. Porotrichum BrRID., LDB. 1. P. alopecurum (L.) Mitt. (Thamnium B. E.). Åste oft mit langen Flagellen. Blätter grän: die der Åstechen verlängert eiförmig, m. kurz gespitzt, oben mit grösseren Aälten: Rippe lang u. einfach. Frucht bräunlich, länger als der Schnabel; äussere Zähne blass orangefarbig. Blithenstand zweihäusig o. zwittrig. Fam. 2. HEDWIGIACEAE (ScH.). Gatt. 4. Hedwigia EERHE. 1. H. albicans (WEB.) LpB. (H. ciliata (D1ICKS.) EHRH., SCH.) Blätter blaugrin, deutlich papillös, oben durchscheinend o. mit Haarspitze, eiförmig lanzettlich-länglich u. hohl, zuw. unten zurickgerollt. Stengel ohne Flagellen. Frucht ein- gesenkt, f. kugelig; Deckel flach, mit einem Wärzchen ge- krönt. HEinhäusig. Tracht einer Grimmia. 2. H. imberbis (Sm.) Spruce (Hedwigidium B. E.). Blätter gelblich grin o. zul. schwarzbraun, undeutlich papillös IKE Hltars pita nicht durchscheinend, verschmälert eiförmig lanzettlich u. hohl, etwas zuriäckgerollt; Äste m. mit Hlagellen, deren Blätter mit kurzem Haarspitzechen versehen sind. Frucht etwage hervorragend, elliptiseh mit kegelförmigem, schiefem spitzem Deckel. Blithenstand einhäusig o. zwittrig. N. 6 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. Fam. 3. PSEUDOLESKEACEA (SoH). Gatt. 5. Pseudoleskea B. E. 1. P. catenulata (BriD.) Scn. (Leskea LDB.). Rasen dicht u. m. braungriän. Blätter trocken dicht an- gedräckt (wie bei den ibrigen Arten), eiförmig u. kurz zu- gespitzt, ganzrandig, unten schwach zuriäckgerollt; die meisten Zellen f. rundlich, Eckzellen »m. undeutlich; Rippe einfach u. halb o. undeutlich. Frucht gelblich braun, schief und herabgebogen, kurz geschnäbelt; äussere Zähne gelb; die in- neren mit Cilien. Zweihäusig. 2. P. rupestris (BErRGeGR.) KinpDB. (LCeskea BERGGR.). Rasen dicht u. schwarzbraun. Blätter kleiner, aus eiför- migem Grunde lang zugespitzt, oft gezähnelt, kaum zuriick- gerollt; die oberen Zellen f. elliptisch, die inneren grund- ständigen länglich, die äusseren rundlich-quadratisch; Rippe einfach und verlängert o. undeutlich. Frucht unbekannt. 3. P. tectorum (AL. Br.) ScH. (Leskea LpDB.). Rasen locker u. m. grän. Blätter noch kleiner (als bei vor. Arten), aus breit eiförmigem Grunde m. kurz zugespitzt, ganzrandig u. nicht zuriäckgerollt; Zellen elliptisch-länglich, Eckzellen m. quadratisch; Rippe kurz, einfach o. gabelig, zuw. undeutlich. Frucht unbekannt. Gatt. 6. Helicodontium SCHWAGR. 1. H. pulvinatum (WAHLENB.) LpDB. (Myrinia SOCH.). Rasen dicht und dunkelgrän. Blätter klein u. f. eiförmig. Frucht ziemlich klein ohne Schnabel; Cilien fehlend. HEin- häusig. Gatt. 7. Thedenia SCH. 1. T. suecica B. E. (Stereodon Lp.) Rasen grän. Blätter sehr klein, verlängert eiförmig. Frucht klein u. gelblich mit Schnabel; Cilien kurz; äussere Zähne gelb. HFinhäusig. SS. BIHANG TILL 'K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 9. 7 Gatt. 8. Habrodon SCH. 1. H. perpusillus (D. N.) LpB. (H. Notarisii SCH.). Rasen klein u. grän. Blätter sehr klein, eiförmig lanzett- lich, zuw. schwach gekerbt. Frucht sehr klein, blassbraun ohne Cilien; Deckel mit kurzem Spitzchen. Zweihäusig. N. Gatt. 9. Entodon C. Mö. $ 1. E. palatinus (NECK.) LpB. (Platygyrium repens (BrRiD.) B.E.). Rasen bräunlich u. glänzend. Blätter verlängert eiförmig, zuriäckgerollt; Eckzellen ziemlich gross u. quadratisch. Frucht braun, undeutlich geschnäbelt; äussere Zähne orangefarbig. Tracht des Hypnum polyanthos. Zweihäusig. Gatt. 10. Climacium W. M. 1. C. dendroides (L.) W.M. Blätter blassgriän u. glänzend, eiförmig länglich-lanzettlich, f. abgestumpft, zweistreifig u. herablaufend. Frucht braun mit Schnabel; äussere Zähne rothbraun; Deckel lange auf dem Säulchen aufgehoben bleibend. Zweihäusig. Gatt. 11. Isothecium BRrRiD. 1. I. viviparum (NECK.) LpDB. (1. myurum (PoLr.) BRID. SCH.). Blätter m. blassgrän, elliptisch u. m. stumpflich; Rippe m. halb, zuw. gablig gespalten. Stengel mit langen Flagellen. Frucht gelblich o. roth, mit kurzem Schnabel; äussere Zähne gelb; Mitze kurz. Zweihäusig. Fam. 4. LESKEACEAT (Sc). Gatt. 12. Heterocladium B. E. 1. H. squarrosulum (Voit) LpB. (H. dimorphum (Brip.) B. E.). Stengel mit wenigen Paraphyllien (wie bei der folgenden Art): Flagellen spärlich o. fehlend. Åste einfach gefiedert, Åstehen kurz. Blätter ringsum gezähnelt (wie bei der folg. Art), gelblich grin: die der Ästehen eiförmig, f. stumpf u. an- gedriäckt, am breit eiförmigen Grunde bis zur Mitte zuriick- [| 8 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. gerollt; die inneren grundständigen Zellen langgedehnt. Frucht herabgebogen ohne Schnabel; äussere Zähne gelb. Zweihäusig. 2. H. heteropterum (BrucH) B. E. Stengel mit vielen Flagellen, unregelmässig getheilt; Åstehen än Blätter m. grin: die der Åstehen eiförmig lanzettlich, etwas spitz u. abstehend, am eiförmigen Grunde kaum zuriäckgerollt; die inneren grundständigen Zellen ziem- lich kurz; Rippe zuw. einfach. Frucht heråbgebogen mit Schnabel; äussere Zähne bleich. Zweihäusig. Unterscheidet sich von dem ähnlichen Pierogonium filiforme durch die herablaufenden Blätter. Gatt. 13. Myurella B. E. 1. M. julacea (ViLnL.) B. E. Rasen oben blaugrin, unten entfärbt. Stengel zerbrech- lich mit aufrechten Åsten. Blätter dicht angedrickt, aus ab- gerundetem-eiförmigem Grunde abgestumpft o. stumpf, wenig gezähnelt, wenig papillös, zuw. mit kleinem Haarspitzchen. Frucht blassbraun u. f. aufrecht ohne Schnabel; äussere Zähne gelb. Zweihäusig. — gracilis KIiNDB. Rasen sehr dicht. Åste sehr fein. Blätter oft mit Haar- spitzchen, noch kleiner als bei folg. Art. N. 2. M. tenerrima (Brip.) Lpz. (M. apiculata (HöB.) ScH.). Rasen oben bleich blaugriin o. hellgrin. Stengel ziem- lich weich mit abstehenden Åsten. Blätter locker angedriickt, aus breit eiförmigem Grunde verschmälert, mit langer, zul. haarförmiger Spitze, oft gezähnelt, sehr papillös u. dunkel. Frucht braun u. f. aufrecht ohne Schnabel; äussere Zähne blassgelb. Zweihäusig. Die ähnliche JM. Careyana SULL., noch nicht bei uns gefunden, hat schmälere, oben gewimperte (haarförmig gezähnelte) Blätter. Gatt. 14. Thuidium B. E. (Thyidium ILpD3.). I. Äste gefiedert, nicht wurzelnd. Stengelblätter deutlich herablaufend, gestreift u. papillös. Rasen locker. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 9 4. Stengel doppelt o. dreifach gefiedert. Blätter dicht u. grob gezähnelt; die meisten Zellen rundlich, nur die un- tersten langgedehnt. Paraphyllien gespalten. Zweihäusig. a. Frucht mit langem Schnabel. Kelchblätter mit langen Wimpern. 1. T. tamariscifolium (NECK.) LpB. (T. tamarisceinum (H.) RIP Blätter aus breit herzförmigem Grunde verschmälert: die untersten Zellen sehr aufgeblasen. Stengel dreifach gefiedert; Hauptäste unten nackt. Kelchblätter mit zahlreichen Wimpern. 2. T. delicatulum (H.) LinDB. Blätter mit nierenförmigem Grunde; die untersten Zellen wenig erweitert. Stengel m. doppelt gefiedert; Hauptäste beblättert. Kelchblätter (am Grunde) mit wenigen Wimpern. S. b. Frucht mit kurzem Schnabel. Kelchblätter ohne Wimpern. 3. T. recognitum (H.) LpB. (T. delicatulum B. E.) Blätter mit nierenförmigem Grunde; die untersten Zellen wenig erweitert. Stengel doppelt gefiedert; Hauptäste be- blättert. B. Stengel einfach gefiedert; Hauptäste beblättert. Blatt- zellen elliptisch, rautenförmig o. langgedehnt. a. Blätter bräunlich o. gelblich grin, stumpf o. kurz- spitzig, am Rande mit locker gestellten Zähnen. Paraphyllien gespalten. 4. T. abietinum (L.) B. E. Blätter breit eiförmig, auf den beiden Seiten dicht pa- pillös: die oberen u. äusseren Zellen elliptisch, die inneren oft schmäler. Parapbyllien bleich u. kurz. Fruchtdeckel stumpf u. kecelförmiog. Zweihäusig. 2 g 2 Kos TA Bländowii (WW. M)-B: El Blätter breit herzförmig, auf der oberen Seite wenig pa- pillös, die meisten Zellen länglich. Paraphyllien lang, zul. braun. Fruchtdeckel spitz o. kurzspitzig. HEinhäusig. 10 SCR KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. b. Blätter grin, aus breit herzförmigem Grunde lang- spitzig u. gekrimmt, dicht gezähnelt. Paraphyllien nicht gespalten. 6. T. decipiens D. N. (Amblystegium glaucum (var.) LinDB., Hypnum LiMPR.) Blätter m. sehr papillös; die meisten Zellen rautenförmig, die untersten gross und wasserhell. Paraphyllien lang, braun o. zul. schwärzlich. Frucht mit spitzem Deckel u. breitem Ringe. HEinhäusig. II. Äste gefiedert o. unregelmässig getheilt, zuw. unten kriechend; Paraphyllien nicht gespalten. Stengelblätter m. herablaufend, weder gestreift noch papillös”), oft gekrimmt. Zweihäusig. 7. T. filicinum (L.) KispB. (Hypnum L., ScH., Amblystegiuwm DSNSEIDE): | Rasen m. grän, filzig u. dicht. Blätter weich, herablau- fend, aus eiförmigem Grunde plötzlich zugespitzt, ringsum fein gezähnelt, die meisten Zellen rautenförmig, die untersten o. eckständigen gross u. m. gebräunt, zuw. wasserhell; Para- phyllien zahblreich; Rippe kaum auslaufend. Frucht f. cylin- drisch u. gekrämmt; Ring schmal; Deckel spitz ohne Schnabel. Tracht (zuw.) von Hypnum glaucum. S. T. fallax (BripD.) KinpDB. (Amblystegium Mirpe, Amblystegium irriguum var. fallax SoH.) Rasen sehr locker u. f. nicht filzig, dunkelgrän. Blätter starr u. m. gerade, wenig herablaufend, aus eilanzettlichem Grunde f. allmählich zugespitzt, sehwach gezähnelt, die meisten Zellen länglich, die unteren grösser u. wasserhell; Paraphyllien spärlich; Rippe auslaufend. Frucht wie bei vor. Art. SS. Die unteren Blätter sind oft bis auf die Rippe zerstört. III. Stengel unregelmässig getheilt mit kriechenden Asten. Blätter undeutlich herablaufend, nicht gestreift. 1!) Obgleich diese beide Arten keine Blattpapillen haben, ist doch wohl ihre Stellung in dieser Gattung natiirlicher, als in Ämblystegium oder Hypnum. Die vorige Art ist zuw. von Thuwidium filicinum nicht leicht zu unterscheiden. BIHANG TILL K. SV» VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 11 9. T. gracile B. E. (T. pallens SCH. syn). Rasen. blassgelb. Stengelblätter aus herzförmigem Grunde schmal zugespitzt, f. ganzrandig; Astblätter allmählig ver- schmälert mit kurzer gezähnelter Spitze; die meisten Zellen rundlich-elliptisch. Fruchtdeckel mit Spitzchen. HEinhäusig. Tracht der Leskea nervosa. S. Gatt. 15. Anomodon T. H. A. Aste sehr getheilt, m. ungleichförmig: einige spitz u. fädlich, die ibrigen stumpf u. dick. Blätter grän, nicht wellig; Zellen rundlich, wenig dunkel. Zweihäusig (wie die iäbrigen Arten). a. Rasen locker, m. grän. Blätter nicht angedrickt. 1. A. attenuatus (SCHREB.) HöB. Åste m. ungleichförmig, die dickeren einwärts gebogen. Blätter herablaufend, f. eiförmig u. m. kurzspitzig, in rå obersten Spitze zuw. gezähnelt, trocken m. einwärts gebogen; Rippe nicht den Blattrand erreichend. Frucht mit langem Schnabel. 2. AA. longifolius (AHNF.) HARTM. Åste m. ungleichförmig u. gerade. Blätter nicht herab- laufend, verschmälert eiförmig lanzettlich u. langspitzig, pa- pillös gekerbt; Zellen etwas durchsichtig; Rippe f. auslaufend. Frucht kurz geschnäbelt. b. Rasen sehr dicht, oben grin, unten rostfarbig. Blät- ter trocken angedrickt. 3. A. rigidulus KIiNDB. Äste gleichförmig, fädlich u. starr, micht o. wenig ge- bogen. Blätter sehr klein, nicht herablaufend, aus breit herz- förmigem, schwach zuriäckgerolltem Grunde plötzlich zuge- spitzt, ganzrandig u. wenig papillös; Rippe schwach, m. f. auslaufend. Frucht unbekannt. N. Unterscheidet sich von den ähnlichen Arten der Gattungen Leskea u. Pseudoleskea durch die nicht kriechenden Åste. 12 Nilkol KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. B. Äste m. f. ungetheilt, gleichförmig, dick u. stumpf. Blätter am Rande etwas wellig, die unteren m. rostbraun ; Spitze breit u. abgestumpft, oben zuw. gekerbt; die oberen Zellen rundlich u. dunkel, die unteren m. ungleichförmig. ASIKA. mvitieultosusk((us)k Ela dh: Die jängeren Blätter m. hellgrin; Spitze oben abgerun- det, kärzer als der verlängert eiförmige Grund. Frucht mit schmalem kegelförmigem Deckel. — microphyllus KiIiNnDB. Åste sehr getheilt, Rasen dichter. Blätter kleiner. 5. A. apiculatus B. E. Die jängeren Blätter dunkelgrin o. bräunlich; Spitze länger als der breit eiförmige Grund u. oft mit einem Spitz- chen gekrönt; Rippe (trocken) glänzend. Frucht mit kurzem Schnabel. Gatt. 16. Leskea H. A. Blätter f. ringsum zurickgerollt, wen. die oberen gezähnelt, m. sehr papillös. 1. L. filamentosa (DIicKsS.) KInDB. (Lesquereuxia LDB., Pseu- doleskea atrovirens SCH.) Rasen m. dunkelgrän. Blätter f. allmählig verlängert ei- förmig, m. kurz zugespitzt; Zellen elliptisch-länglich; Rippe f. auslaufend. Frucht dunkelbraun, schief und herabgebogen ohne Schnabel; äussere Zähne gelblich, innere ohne Cilien. Stengel mit breiten Paraphyllien. Zweihäusig. Die Blätter sind oft angedrickt wie bei der Gattung Pseudoleskea. B. Blätter nur unten zurickgerollt, ganzrandig. 2. L. nervosa (BrRID.) MYRIN. Rasen dunkelgriin o. bräunlich. Blätter mit kurzem eiför- migem Grunde u. schmaler, f. linearer Spitze; Zellen rund- lich-elliptisch, m. schwach papillös; Rippe f. auslaufend. Frucht braun, f. aufrecht mit kurzem o. kleinem Schnabel, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9: 13 äussere Zähne bleich weisslich, innere m. mit Cilien. Zwei- häusig. 3. IL. brachyclados ScHw. (Pseudoleskea atrovirens var. SCH.) Rasen m. dunkelbraun o. scehwärzlich. Blätter ungleichför- mig, noch aus verlängert eiförmigem Grunde plötzlich u. lang zugespitzt mit pfriemlicher o. linearer Spitze, noch f. all- mählich u. breit zugespitzt; Zellen m. elliptisch, nicht o. un- deutlich papillös; Rippe oft f. auslaufend, zuw. kärzer. Frucht ohne Cilien. Zweihäusig. N. 4. L. polycarpa EHRH. Rasen grän. Blätter f. allmählich verlängert eiförmig, kurz zugespitzt; Zellen rundlich, sehr papillös; Rippe ver- längert, nicht den Blattrand erreichend. Frucht gelblich o. röthlich, gekrimmt o. gerade ohne Schnabel; äussere Zähne bleich weisslich, innere m. mit Cilien. HEinhäusig. Leskea patens LDB. ist mir nicht bekannt. SS. Fam. 5. PTEROGONIACEAE (C. HARTM.) Gatt. 17. Pterogonium Sw. 1. P. filiforme (Tim) ScHWAGR. (Pterygynandrum H-.) Stengel weich, sehr getheilt; Åste m. niederliegend o. herabgebogen. Blätter m. hellgrin, m. verkehrt o. breit ei- förmig mit kurzem Spitzchen, schwach gezähnelt, an der un- teren Seite dicht papillös, grän u. zuw. schwach zuriäckge- rollt; Zellen m. rautenförmig, die eckständigen f. quadratisch, die oberen oft blattgränlos; Rippe m. kurz u. doppelt, zuw. halb u. einfach. Frucht aufrecht, bräunlich mit kurzem schie- fem Schnabel; Zähne blassgelb. Zweihäusig. . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 67 14. B. nutans SCHREB. Blätter m. grän, oft seidenglänzend: die der Sprossen zuw. locker gewebt, oft f. stumpf. Stengel m. durchaus be- blättert. Frucht bräunlich o. rothbraun, oben sehr verdickt, geneigt o. hängend; äussere Zähne am Grunde rostfarbig. Meist paroik. EE picolor B. BE. Frucht zweifarbig, oben dunkler. — sphagnicola B. E. Blätter oft erröthend. Fruchtstiel feiner. Zweihäusig. + B. Schimperi C. Mörr. (Pohlia nutans " rutilans LiNDB.). Blätter glanzlos, oft f. ganzrandig: die älteren erröthend. Der äussere Mundbesatz blassgelb. Zweihäusig. N. Abth. 5. Lamprophyllum (LiNDB.). (Webera SCHIMP. syn., Pohlia LINDB. M. Scand.). 4. Blätter zugespitzt, die meisten gezähnelt. Frucht ohne Ring; Cilien lang. Zweihäusig. 15. B. albicans (WAHLENB.) Brin. (B. Wahlenbergii Sw.). Blätter blaugriin, oft mit Perlmutterglanz, zuw. erröthend, die meisten eiförmig-länglich (die der Sprossen oft schmäler), nicht zurickgerollt. Frucht dick u. birnenförmig, zuletzt braun, om. hängend; äussere Zähne orangefarbig. Männliche Blithen f. scheibenförmig. Stengel m. hoch. 4 16. B. carneum L. Blätter klein u. grän, zuw. unten schwach zuriäckgerollt, die meisten eiförmig lanzettlich. Frucht länglich birnenför- mig, zul. röthlich, m. hängend; äussere Zähne zul. dunkelroth. Männliche Blithen knospenförmig. Stengel kurz. A B. Die meisten Blätter abgestumpft u. ganzrandig, die obersten gezähnelt. Frucht mit Ring; Cilien m. fehlend o. kurz. Paroik (einhäusig). 68 N. Ö. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. 17. B. cucullatum SCHWAGR. Blätter klein, glanzlos u. grän, nicht zurickgerollt, die meisten f. eiförmig. Frucht birnenförmig, nicht zugeschnirt, dunkelbraun, hängend; äussere Zähne hellgelb. Stengel m. kurz. Tracht von B. Ludwigit, doch mit grösseren Frächten. >Pohlia erassinervis LINDB.» ist mir nicht bekannt. Abth. 6. Cladobryum KINDB. I. Frucht unter dem weiten Munde (trocken) zuge- schniärt; Deckel gross. 4. Frucht mit gezähnelten Cilien, zuw. schief, m. bir- nenförmig. a. Blithenstand zweihäusig. Blätter m. kurzspitzig; Rippe wenig o. nicht auslaufend.' aa. Blätter roth, undeutlich gesäumt, sehr locker gestellt. 18. B. Duvalii VoIr. Stengel locker gehäuft, wenig o. nicht filzig. Blätter ver- längert eiförmig, ganzrandig, kaum zurickgerollt; Rippe sel- ten auslaufend. Frucht gerade mit ziemlich langem Halse. bb. Die meisten Blätter hellgrän, gesäumt, zuw. schmal (eiförmig lanzettlich). Frucht unter dem Munde sehr zuge- schnärt, nicht schief, mit ziemlich kurzem Halse; Zähne gelb. Blätter oft locker gestellt, f. ganzrandig. 19. B. turbinatum (H.) SCHWAEGR. Rasen dicht u. sehr filzig. Blätter ziemlich klein, unten zuräickgerollt, m. schmalgesäumt, öfters locker gestellt. + AB. Schleicheri SCHWAGR. Stengel locker gehäuft u. wenig filzig, sehr hoch. Blät- ter grösser, die oberen m. dicht gehäuft. N. ee. Die meisten Blätter dunkel- o. braungrin, breitge- säumt u. m. breit (eiförmig-länglich). Frucht m. wenig zuge- schnärt, oft schief u. langhalsig; Zähne unten rostfarbig. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 69 20. B. ventricosum DIcKS. (B. pseudotriquetrum (H.) Scaw. Rasen m. dicht u. sehr filzig. Blätter f. ringsum zurick- gerollt, in der Spitze oft grob gezähnelt. Frucht m. schief u. langhalsig, oft gross. 21. B. neodamense Irz. Rasen dicht u. filzig. Blätter nicht zurickgerollt, f. ganz- randig. Frucht gerade u. kurzhalsig, mittelmässig gross. b. Blithenstand oft zwittrig, zuw. zweihäusig. Blätter m. langspitzig, Rippe weit auslaufend. 22. B. bimum SCHREB. Rasen oft dicht u. filzig. Blätter blassgrän, f. ringsum zuriäckgerollt, m. schmal, in der Spitze oft gezähnelt. Frucht gerade, oft langhalsig. B. Frucht gerade, f. stielrund o. verschmälert birnen- förmig, mit glatten o. fehlenden Cilien. Blätter oft erröthend; Rippe wenig auslaufend. 23. B. purpurascens (R. Br.) B. E. Rasen m. niedrig u. wenig filzig, ziemlieh dicht. Blätter eiförmig lanzettlich, zugespitzt u. f. ganzrandig: die des Sten- gels schmalgesäumt u. f. ringsum zurickgerollt; die der f. fadenförmigen Sprossen undeutlich gesäumt u. oft nicht zu- räckgerollt. Frucht langhalsig u. hängend. Mit zwittrigen 0. zuw. auch .mit männlichen Bliithen. I. Frucht (wen. anfangs) mit verengtem Munde, darun- ter nicht zugeschnuärt; Deckel m. klein. Blätter m. erröthend. A. Frucht mit gezähnelten Cilien; Deckel zuw. zul. ziemlich gross. Blätter unten zuräckgerollt, m. locker ge- stellt. Rasen ziemlich locker. 24. B. pallens Sw. Blätter f. ganzrandig u. kurzspitzig, m. breitgesäumt, ver- längert eiförmig o. eiförmig lanzettlich. Frucht schief u. langhalsig, m. gross u. wenig herabgebogen; Zähne unten rostfarbig. Zweihäusig. + 70 Ni c. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. B. Frucht mit glatten o. fehlenden Cilien; Deckel klein. Blätter f. ringsum zuriickgerollt, dicht gehäuft. Rasen dicht. a. Blätter m. zul. erröthend o. kupferglänzend, mit lockerem Zellennetze, f. ganzrandig, breit rothgesäumt. 25. B. rutilans Brin. (£. oeneum BLYTT, SCHIMP.). Blätter m. eiförmig länglich, abgestumpft o. kurzspitzig, zul. kupferglänzend. Frucht breit birnenförmig mit ziemlich kurzem Halse, herabgebogen u. f. gerade. Stengel ziemlich hoch, oft mit rothen gegliederten Fäden in den Blattwinkeln. Zweihävsig. N. — gracilescens SCHIMP. Blätter eiförmig lanzettlich, schmalspitzig, die meisten ostTun. N. 26. B. arcticum (RB. Br.) B. E. Blätter m. eiförmig lanzettlich, zugespitzt u. zul. errö- thend. Frucht birnenförmig u. m. langhalsig, geneigt u. schief; der innere Mundbesatz mit dem äusseren vereinigt. Stengel m. kurz. Mit zwittrigen o. auch mit männlichen Bliithen. Däs verwandte Bryum luridum RUTHE, das vielleicht bei uns zu fin- den ist, hat f. eiförmige,, scehmalgesäumte, nicht erröthende Blätter u. breitere Frucht. 27. B. Lorentzii SCHIMP. Blätter m. eiförmig lanzettlich; zugespitzt u. grän. Sten- gel ziemlich hoch. Frucht birnenförmig u. langhalsig, gerade. Mit zwittrigen o. auch mit männlichen Blithen. MN. b. Blätter am Grunde roth (ibrigens gränlich), mit dich- tem Zellennetze, zuw. oben etwas gezähnelt, gelbgesävmt. 28. B. paludicola SCHIMP. Blätter f. eiförmig, kurzspitzig. Stengel hoch. Frucht verschmälert birnenförmig, mit ziemlich kurzem Halse, etwas schief u. geneigt; Zähne gelb. Mit zwittrigen, wenige An- theridien tragenden Blithen, zuw. auch mit männlichen. MN. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 71 Abth. 7. Fubryum (C. MöLnr.)"). I. Blätter stumpf o. kurzspitzig mit nicht o. nur ein wenig auslaufender Rippe, ganzrandig o. nur in der obersten Spitze dicht u. schwach gezähnelt. Frucht gerade mit kurzem o. undeutlichem Halse; innere Zähne frei o. (bei B. Marratit) mit dem äusseren vereinigt. A. Blätter wenigstens zur Mitte zuräckgerollt. Rasen hoch u. dicht. Frucht mittelmässig mit deutlichem Haise, grossem Deckel u. gezähnelten Cilien. Zweihäusig. 29. B. Miählenbeckii B. E. Blätter f. eiförmig u. stumpf, ganzrandig u. schmalge- säumt, f. ringsum zurickgerollt, kupferglänzend, trocken aber glanzlos; Zellennetz ziemlich locker; Rippe nicht auslaufend. Frucht dunkel blutroth, birnenförmig. 30. B. alpinum Hups. Blätter verlängert eiförmig o. eiförmig lanzettlich, spitz, ganzrandig u. schmalgesäumt, kaum oberhalb der Mitte zu- rickgerollt, kupferglänzend (auch im trocknen Zustande); Zel- lennetz ziemlich dicht; Rippe etwas auslaufend. Frucht blut- roth u. birnenförmig. 31. B. contextum Hor. u. HornscH. (B£. pallescens (var. SCHIMP.). Blätter verlängert eiförmig, spitz, oben gezähnelt, breit- gesäumt, f. ringsum zuriäckgerollt, grän o. am Grunde roth; Zellennetz ziemlich dicht; Rippe (bei den oberen Blättern) etwas auslaufend. Frucht braun, verschmälert birnenförmig. B. Blätter (wenigstens feucht) nicht zuräckgerollt, ganz- randig u. undeutlich o. sehr schmal gesäumt, ziemlich klein u. kurz. Rasen niedrig u. m. klein. 1) Bei folgenden Arten ist die Frucht mit gezähnelten Cilien versehen: Bryuwm Funchkii, Miihlenbeckii, alpinum, contextum, erythrocarpon, Kling- gräffii, subrotundum, microstegium, Mildei, badium, pallescens, cespiti- cium, cirratum, intermedium. Weil der Blithenstand in dieser Gattung oft sehr veränderlich ist, z. B. bei Bryum pallescens, B. bimum, B. crudum, B. nutans, wie mehrere Bryologen beobachtet haben, können die Geschlechtsverhältnisse keine genilägende Merkmale geben. (2 NN Ge KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. a. Frucht f. birnenförmig mit deutlichem Halse. Blatt- rippe etwas auslaufend. 32. B. Funckii SCHWAGR. Blätter weisslich grän, zul. erröthend, angedrickt, eiför- mig o. verkehrt eiförmig, stumpf o. kurzspitzig. Frucht braun, ziemlich schmal; Cilien gezähnelt; Deckel gross. Zweihäusig. 33. B. fallax MILDE. Blätter grän, zuw. erröthend, etwas abstehend, breit ei- förmig o. elliptisch, spitz. Frucht dunkel rothbraun, ziemlich dick ohne Cilien; Deckel klein. Zweihäusig. 34. B. lacustre (BLAND.) BrID. Blätter grän, etwas abstehend, f. eiförmig, spitzer. Frucht rothbraun, ziemlich dick ohne Cilien; Deckel klein. Blithen- stand zwittrig. b. Frucht f. kugelig mit undeutlichem Halse. Blätter m. stumpf; Rippe nicht o. kaum auslaufend. 303. B. Kierii LiINDB. Blätter gelblich o. blassgrän, f. eiförmig u. kurzspitzig: die meisten angedriäckt. Frucht blutroth o. bräunlich, unter dem engen Munde nicht zugeschnirt; Cilien glatt o. fehlend; Deckel ziemlich klein. Zweihäusig. N. 36. B. calophyllum R. Br. Blätter grinbraun, elliptisch-eiförmig, zuw. mit Spitzchen, die meisten angedriäckt. Frucht bräunlich, unter dem engen Munde nicht zugeschniärt; Cilien fehlend; Deckel klein. Ein- häuvsig. 37. B. Marratii WiLs. Blätter gelbgrän, elliptisch o. länglich ohne Spitzchen, etwas abstehend. Frucht rothbraun, unter dem engen Munde nicht zugeschnirt; Cilien fehlend; Deckel klein; der äussere Mundbesatz purpurroth, mit dem inneren vereinigt. Hin- häusig. S. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 73 II. Blätter pfriemenförmig zugespitzt (langspitzig). 4. Blätter mit nicht o. nur ein wenig auslaufender Rippe, m. von oben gegen die Mitte locker u. fein gezähnelt. Stengel kurz. Frucht gerade; der innere Mundbesatz frei o. (zuw. bei B. warneum) mit dem äusseren vereinigt. a. Frucht gross u. braun, unter dem Munde nicht zu- geschniärt, anfangs f. kugelig o. breit eiförmig mit undeut- lichem Halse: Cilien glatt o. undeutlich; Deckel klein. Blät- ter kaum zurickgerollt, mittelmässig gross. C. asperulus (Mirt., LpB.) KiInDpDB. (Dicranodontium aristatun SCH., Didymodon 1LpB. M. S.). Rasen wenig filzig, Blätter f. gerade; Spitze weit nach unten gezähnelt; die unteren Zellen mit dicken Wänden; Rippe stark. Frucht unbekannt. N. — uncinatus HArRw. (Didymodon LDB., Dicranodontium ecirci- natum WILS., SCH.). Rasen locker, m. sehr hoch. Blätter sehr lang, f. zirkel- förmig gekrämmt; Rippe zuw. ziemlich schmal. Frucht un- bekannt. N. 7. C. atrovirens D. N. (C. longipilus Brin., B. E.). Rasen wenig filzig, unten m. schwarz, oben m. griin, zuw. ganz schwarzroth. Blätter (wen. die oberen) mit cben wasserheller, haarähnlicher u. gezähnelter Spitze; Rippe stark u. sehr breit. Frucht unbekannt. N. b. Blätter (trocken) m. kraus; die meisten Zellen kurz. 3. C. fulvus (Hooxr.) KinDB. (Dicranum Hoox., D. interruptum B.»E)- Stengel m. sehr filzig. Blätter ziemlich weich, gebogen u. m. braungelb, m. mit eilänglichem Grunde u. weit herab schwach gezähnelter Spitze; Rippe schmäler als der Grund. Frucht gestreift u. verschmälert länglich; Zähne gespalten; Miitze ganz; Stiel aufrecht. SS. " C. viridis SuULL. et LEsou. (Dicranum SCH.). Stengel nur unten filzig. Blätter zerbrechlich, dunkel- grän u. f. ganzrandig mit m. eilanzettlichem Grunde; die in- neren grundständigen Zellen oft schmal. +sS. £. Blätter ohne erweiterte Eckzellen. Stengel m. niedrig. a. Rippe weit auslaufend, zul. borstenförmig. Frucht elliptisch u. gefurcht; Zähne gespalten; Miitze fransig. 9. C. piriformis (ScHuLtz) Brin. (C. torfaceus B. E.). Rasen wenig filzig. Blätter m. grin; Spitze weit nach unten gezähnelt, weit länger als der Grund; die meisten BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. BANDL. BAND 7. N:0 9. 89 Zellen schmal, die oberen kurz; Rippe schwach, unten f. schmäler als der Rand. Fruchtstiel etwas gekrämmt. S. NONCI fragilis. (DicKS) Bi BE. Rasen sehr filzig. Blätter m. gelblich glänzend, zerbrech- lich u. f. ganzrandig; Spitze m. wenig länger als der Grund; die oberen Zellen kurz; Rippe stark u. breit. Fruchtstiel sehr gebogen. N b. Rippe wenig auslaufend, pfriemlich spitz, breit u. oben zuw. gezähnelt. 11. C. subulatus Lor., LpDB. (C. brevifolius HARTM., Örthopus brevifolius WULESB.). Rasen wenig filzig. Blätter m. hellbraun; Spitze m. kärzer als der Grund; die meisten (auch die oberen Zellen schmal. Fruchtstiel (anfangs) gerade. N. 12. C. Schimperi MIiLDE. Rasen filzig. Blätter grän o. schwärzlich; Spitze m. län- ger als der Grund, zuw. kärzer; die oberen Zellen kurz, die meisten unteren sehr schmal; Rippe ziemlich schwach. N. Gatt. 56. Dieranuwn HEDW. 1. HEudicranum. Blätter m. querwellig u. gross, m. mit pfriemlicher Spitze, m. weich; Eckzellen gross, sechsseitig u. zul. dunkelbraun; Rippe nicht auslaufend. Frucht ohne Kropf, schief o. gekrimmt, m. gross. Stengel m. hoch u. filzig. Zweihäusig. 2. Aporodictyon. Blätter nicht wellig, allmählig verschmälert mit eilanzett- lichem Grunde u. zul. borstenförmiger Spitze, zuw. starr; Rippe wenig o. nicht auslaufend. Frucht ohne Kropf, m. gross, zuw. gerade. Stengel m. filzig. Zweihäusig. 3. Microcarpus. Blätter nicht wellig, klein u. weich mit borstenförmiger Spitze; Eckzellen ziemlich klein u. quadratisch, scehwach ge- 90 oN. GC. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. bräunt; Rippe weit auslaufend. Frucht oft mit einem Kropfe, schief u. klein. Stengel m. niedrig, nicht filzig. HEinhäusig. Abth. 1. Fudicranum (Mitt.). I. Blätter unterseits papillös, plötzlich verschmälert, trocken m. kraus. Stengel wenig filzig. 1. D. spurium HEDW. Rasen - gelblich grän. Blätter weich, m. in getrennten Bindeln gehäuft; Spitze kurz, nur oben gezähnelt, oft stumpf; die meisten, auch die oberen Zellen kurz. Frucht gefurcht; Stiel einzeln. II. Blätter nicht (o. nur an der Rippe) papillös, allmäh- lig verschmälert, m. gebogen, selten etwas kraus. Stengel sehr filzig. 4. Blattspitze pfriemlich o. borstenförmig. Blätter weich, gelblich o. grin. 2. D. undulatum FEHRH. Rasen m. grin. Blätter sehr deutlich wellig, flach u. herablaufend, m. gerade; Spitze pfriemlich, f. ringsum ge- zähnelt; die »meisten, auch die oberen, Zellen langgedehnt; Rippe oben gezähnelt. Frucht schwach gestreift; Stiele zu mehren. 2 3. D. elatum LIiINDB. (D. robustum BLYTT). Rasen gelblich o. brännlich. Blätter wenig wellig, m. gebogen o. kraus; Spitze lang borstenförmig, oben gezähnelt; die oberen Zellen kurz; Rippe oben gezähnelt. Frucht ge- furcht; Stiele zu mehren. i 4. D. Bonjeani D. N., LpB. (D. palustre LAPYL., B.: E.). Rasen m. gelblich glänzend, zuw. unten schwärzlich. Blätter wenig wellig, m. gerade; Spitze pfriemlich, oben ge- zähnelt ; die meisten, auch die oberen, Zellen langgedehnt; Rippe f. glatt. Frucht gestreift; Stiel einzeln. B. Blattspitze stumpfo. abgestumpft. Blätter zuw. starr, dunkelgriin o. bräunlich. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 91 5. D. Bergeri BLANnD., LpBz. (D. Schraderi SCcHWAGR., B. E.). Blätter m. deutlich wellig, oft gebogen; Spitze weit nach unten gezähnelt; die oberen Zellen kurz; Rippe wenig ge- zähnelt. Frucht undeutlich gestreift. Stiel einzeln. Abth. 2. Aporodictyon (LiNDB.) I. Blätter f. angedrickt u. m. ganzrandig, ziemlich klein, zuw. starr; die oberen Zellen quadratisch o. länglich, Eck- zellen ziemlich klein. Fruchtstiel einzeln. Rasen m. niedrig u. dicht. 4. Die eckständigen Blattzellen quadratisch u. zul. dun- kelbraun. 6. D. elongatum SCHLEICH. Blätter weich, m. braungelb; Rippe m. auslaufend. Frucht klein, gefureht: us ms schief; Stiek fein vu. 8. acutifolia LinpB. (S. pusilla var. SCH.). Blätter m. allmählig verschmälert; Rippe auslaufend. Fruchtstiel sehr kurz. SS. II. Blattspitze nicht o. wenig länger als der Grund. Blätter m. ganzrandig. 4. Frucht mit stumpfen Zähnen u. geradem Stiele. Blät- ter ungleichförmig, die unteren kurz u. stumpf. 4. 8. trifaria (Brid.) LpB. (S. tristicha B. E.). Blätter dreireihig, die oberen f. allmählig verschmälert; Rippe auslaufend. N. 100 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. — patula LINDB. Blattspitze etwas länger, oben gezähnelt. SS. 5. 8. diversifolia LINDB. Blätter allseitig gestellt, ganzrandig, die oberen plötzlich verschmälert; Rippe nicht auslaufend. S. B. Frucht mit spitzen Zähnen u. gekrämmtem Stiele. Blätter f. gleichförmig, allseitig gestellt u. ganzrandig. 6. 8. crassinervis LINDB. Blätter plötzlich verschmälert; Rippe auslaufend. S. 7. 8. obliquula LINDB. Blätter f. allmählig verschmälert; Rippe nicht auslau:- fen. N. Gatt. 64. Anisothecium (Mitt., LINDB.). 1. A. squarrosum (STARKE) LINDB. (Dicranum B. E., Dicra- nella SCHIMP.). Blätter sparrig, aus dem umscheidenden eiförmigem Grunde gegen die eiförmig längliche, breite u. abgestumpfte Spitze plötzlich verschmälert; Rand ganz u. nicht zurickgerollt. Frucht nickend, ungestreift one Kropf, mit kurzem Schnabel u. rothem Stiele. Die fruchttragende Pflanze niedriger als die unfruchtbare. Gatt. 65. Ditrichum TIiMM. 4. Blätter aus dem kurzen, f. eiförmigem Grunde gegen die borstenförmige, von der Rippe zum grössten Theil ge- bildete Spitze plötzlich verschmälert. Stengel kurz. Zwei- häusig. 1. D. tenuifolium (ScHRAD.) LINDB. (Trichodon cyltndricus (H.) ScHimr., Ceratodon B. E.). Blätter etwas sparrig, trocken gedreht, mit f. umschei- dendem Grunde u. weit nach unten gezähnelter Spitze. Frucht f. stielrund, zul. hellbraun u. oft gekrimmt, mehrfach länger BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 101 als der Deckel; Zähne roth, trocken oben eingebogen; Stiel gelb u. gekrimmt, mehrfach länger als der Stengel. 2. D. homomallum (H.) Hammer (Leptotrichum SCH., Tricho- stomum B. E-.). Blätter etwas abstehend o. einseitswendig gebogen, mit verlängert eiförmigem, nicht umscheidendem Grunde u. f. ganzrandiger Spitze. Frucht verschmälert eiförmig, zul. roth- braun u. gerade, f. dreifach länger als der Deckel; Zähne braunroth, trocken f. gerade; Stiel roth u. etwas gekrämmt, doppelt o. dreifach länger als der Stengel. 3. D. zonatum (FUNCK?) LpB. (Weisia zonata FUNCK?). Blätter aufrecht u. starr, mit eilanzettlichem Grunde; Rippe sehr breit, m. weit auslaufend. Stengel verlängert. Uebrigens wie die vorige Art. B. Blätter eiförmig lanzettlich, f. allmählig gegen die pfriemliche Spitze verschmälert. Mundbesatz f. gerade. a. Stengel hoch, dicht gehäuft, weit nach oben filzig. Fruchtstiel kärzer als der Stengel. Blätter nicht zurickge- rollt, doch oben etwas eingerollt. 4. D. flexicaule (SCcHLEICH.) HAMPE (Leptotrichum ScH., Tri- chostomum B. Ev). Blätter m. gelblich, abstehend o. gebogen, m. mit oben gezähnelter Spitze u. lanzettlichem Grunde; die oberen Zellen schmal. Frucht verschmälert eiförmig, zul. dunkel rothbraun u. zuw. etwas schief, mehrfach länger als der Deckel; Zähne bräunlich; Stiel roth. Zweihäusig. > D. densum (ScH.) KINDB. Blätter m. bräunlich o. grän, weit kärzer, f. gerade u. wenig abstehend, aus länglichem Grunde plötzlich verschmä- lert, f. ganzrandig; die oberen Zellen kurz. b. Stengel kurz, m. locker gehäuft, nur unten ein wenig filzig. Fruchtstiel lang. Blätter etwas zurickgerollt. 102 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. 3. D. pallidum (SCHREB.) HAMPE (Leptotrichum HAMPE, SOCH., Trichostomum B. E.). Blätter abstehend mit weit nach unten gezähnelter Spitze. Frucht eiförmig-länglich, röthlich u. kaum schief; Zähne braun- roth, trocken einfach umgedreht; Stiel blassgelb. FEinhäusig. S. 6. D. tortile (ScHRAD.) HaAMPE (Leptotrichum HAMPE, SCH., Trichostomum B. E.). Blätter gekrimmt mit kaum gezähnelter Spitze n. nur ein wenig auslaufender Rippe. Frucht f. stielrund, zuw. etwas gekrämmt, blassbraun; Zähne roth, trocken etwas einwärts gebogen; Stiel roth. Zweihäusig. Gatt. 66. Cynodontium SCHIMP. (p. P-). A. Die meisten Blattzellen klein, nur die unteren etwas erweitert. Blätter aus dem kurzen umscheidendem Grunde gegen die schmale lange Spitze plötzlich verschmälert, zuw. gezähnelt. Frucht schief mit Kropf; Ring schmal; Schnabel ziemlich kurz. 1. C. virens (H.) ScHIMmP. (Öncophorus BRID., LINDB.). Blätter f. aufrecht u. zuräckgerollt. Wurzelfilz reichlich. 2. C. Wahlenbergii (Brip.) C. Harm. (Oncophorus BRID., LINDB.). Blätter sparrig, nicht zuriäckgerollt. Wurzelfilz spärlich. B. Blattzellen etwas erweitert. Blätter f. allmählig ver- schmälert. Frucht gerade ohne Kropf; Ring breit; Schnabel ziemlich verlängert. 3. C. cirratum (H.) KinpB. (Weisia H., Diceranowetisia LiNDB., SCE.). Blätter eiförmig lanzettlich u. zuräckgerollt, trocken kraus. Rasen hell- o. dunkelgrän. +. Gatt. 67. Szlania LINDB. 1. S. cesia (VILL.) LInDB. (Leptotrichum glaucescens (H.) HawmPE, Trichostomum B. E.). Blätter (besonders die unteren) von einem meergriinen mehlartigen Beschlage bedeckt: die unteren klein, lanzettlich BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 103 u. locker gestellt; die obersten grösser, dicht gestellt, aus lanzettlichem Grunde verschmälert pfriemlich, oben locker gezähnelt; Rand nicht zuriäckgerollt; Rippe f. auslaufend. Frucht blassbraun, aufrecht u. f. stielrund; Deckel verschmä- lert kegelförmig ohne Schnabel; Zähne hochroth. HEinhäusig. Gatt. 68. Bruchia NESTL. 1. B. palustris (B. E.) C. Mörr. (Sporledera HAMPE). Blätter aus eilänglichem Grunde plötzlich verschmälert; Rippe weit auslaufend, oben undeutlich gezähnelt. Frucht eiförmig u. blassgelb. +S. Gatt. 69. Pleuridium BRID. 4. Rippe von 4 bis 5 Zellenreihen oben gesäumt, den Rand nicht erreichend. Blätter f. allmählig verschmälert, pfriemlich u. oben schwach gezähnelt, von f. gleicher Grösse; Zellennetz sehr locker. Frucht elliptisch. 1. P. axillare (DICKS.) LInDB. (P. nitidum RAB.). Blätter verschmälert eilanzettlich, locker gestellt. Frucht mit kurzem, wenig schiefem Spitzchen. Blithenstand zwit- Urs. B. Rippe von einer o. zwei Zellenreihen oben gesäumt, f. auslaufend. Die oberen Blätter grösser als die unteren u. gegen die borstenförmige, weit nach unten gezähnelte Spitze plötzlich verschmälert; Zellen kleiner, die unteren f. quadra- tisch. Frucht breit elliptisch. 2. P. alternifolium (KAULF.) RAB. Blattgrund kurz u. eiförmig mit gränen Zellen. Frucht mit schiefem Spitzehen. Kelchblätter der männlichen Blithen kurz. HEinhäuvsig. SS. 3. P. subulatum (Hups.) RAB. Blattgrund länglich-lanzettlich mit wasserhellen Zellen. Frucht mit f. geradem u. sehr kurzem Spitzehen. Blithen- stand zwittrig. S. 104 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. Gatt. 70. Archidium BRrRID. 1. A. alternifolium (DICKS.) SCHIMP. Blätter locker gestellt, eiförmig lanzettlich o. verlängert eiförmig; die meisten Zellen f. rats torn (grösser als bei Pledrid: alternif. u. P. subul.). Frucht kugelig ohne Spitzchen I Sala SS Fam. 16. GRIMMIACEZE (ScHImP., LINDB.) Gatt. 71. Grimmia EERE. I. Blattrippe auf der Unterseite mit zwei etwas getrennten Lamellen (bandförmigen Anhängseln) versehen. Die unteren Blattzellen verschmä- lert rechteckig, mit etwas ausgefressenen Wänden, Eckzellen f. quadra- tisch. Blätter m. haarlos. Frucht ungestreift mit getheilten Zähnen u. bogig gekräimmtem, verlängertem Stiele. Stengel f. ohne kurze Åstchen. 1. Campylodryptodon. II. Blattrippe ohne Lamellen. 4. Die meisten Blattzellen quadratisch, nur wenige langgedehnt. Blätter mit undeutlicher o. ziemlich kurzer Haarspitze. Frucht ungestreift mit ganzen o. rissigen, nicht gespaltenen Zähnen; Stiel gerade, m. kirzer als die Frucht. 2. Schistidium. B. Die meisten o. die sämmtlichen Zellen des Blattgrundes ver- schmälert rechteckig. Blätter oft mit langer Haarspitze, zuw. haarlos. a. Blätter (trocken) kraus 0. SET die untersten Zellen mit nicht ausgefressenen Wänden. 3. Streptophyllum. b. Blätter weder kraus noch schraubenförmig gedreht. 4. Pugrimmia. Die untersten (o. die sämmtlichen) inneren Blattzellen mit nicht ausgefressenen Wänden, die oberen rundlich quadratisch, die eckständigen zuw. quadratisch. Stengel mit wenigen o. keinen kurzen Åstchen. Frucht mit rissigen o. eingeschnittenen Zähnen, zuw. gefurcht; Stiel gerade o. gebogen, m. verlängert (länger als die Frucht); Deckel m. kurzgeschnä- belt; Mitze zuw. halbseitig. Zwei- o. einhäusig. 5. Racomitrium. Die untersten (o. die sämmtlichen) inneren Blattzellen mit ausge- fressenen Wänden, die oberen kurz o. langgedehnt, die eckständigen sel- ten (nur bei einer Art) quadratisch. Stengel oft mit zahlreichen kurzen Åstchen. Frucht mit getheilten o. gespaltenen Zähnen, nicht gefurcht; Stiel gerade u. verlängert; Deckel langgeschnäbelt; Miitze haubenförmig. Zweihäusig. 5 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:Oo 9. 105 Abth. 1. Campylodryptodon SCHIMP. 1. G. patens (DicKs.) B. E. (Racomitrium SCHIMP. syn.) Rasen oliven- o. dunkelgrän. Stengel sehr lang. Blätter haarlos, lang zugespitzt u. nicht papillös, von unten oberhalb der Mitte zuruäckgerollt, mit oft etwas stumpfer Spitze. Frucht blassbraun u. nicht gefurcht, zul. runzelig; Deckel roth mit verlängertem, zuw. schiefem Schnabel; Zähne hochroth; Mitze haubenförmig. Zweihäusig. Abth. 2. Schistidium (BrRID.) HARTM. 4. Blattzellen sehr klein. Blätter etwas starr, gekielt o. rinnenförmig, eiförmig lanzettlich-länglich, m. zugespitzt. Frucht f. eingesenkt, geschnäbelt; Miitze haubenförmig u. geschlitzt. Einhäusig. . . i 2. G. maritima TURN. Rasen dicht, dunkel gelbgrän. Stengel ziemlich kurz. Blätter (trocken) kraus, mit keiner o. undeutlicher Haarspitze; Rand nicht zurickgerollt ; Rippe zuw. etwas auslaufend. Frucht gelblich, f. halbkugelig; mit gekrimmtem Schnabel; Zähne rothbraun u. rissig. 3. G. apocarpa (L.) H. Rasen m. locker, dunkelgrän o. sehwärzlich. Stengel oft lang. Blätter nicht kraus, die oberen oft mit einer zuw. ge- zähnelten Haarspitze; Rand zurickgerollt; Rippe nicht aus- laufend. Frucht rothbraun, f. becherförmig, m. mit geradem Schnabel; Zähne dunkelroth u. f. ganz. — alpicola Sw. Rasen dichter, schwarz. Stengel ziemlich kurz. Blätter ”etwas kurz, die meisten haarlos. Frucht grösser, mehr her- vorragend, mit längerem Schnabel. 4. G. conferta FUNCKE. Rasen dicht u. grän. Stengel sehr kurz. Blätter klein, f. eiförmig u. nicht kraus, die unteren zuriäckgerollt, die 106 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. obersten mit Haarspitze. Frucht braun, f. kugelig, mit geradem Schnabel; Zähne orangefarbig u. rissig. SS. B. Blattzellen erweitert. Blätter weich, hohl, eiförmig o. eiförmig länglich, die meisten stumpf o. kurzspitzig. Frucht kiärzer als der Stiel; Schnabel undeutlich; Mitze haubenför- mig u. ganz. Zweihäusig. 3. G. mollis B. E. (G. orthotrichoides HARTM.). Rasen locker u. grän. Stengel (in trockneren Stellen) ziemlich kurz o. (im Wasser) verlängert. Blätter nicht kraus, haarlos o. zuw. in der obersten Spitze wasserhell; Rand nicht zuruäckgerollt; Rippe ziemlich kurz. Frucht braun u. länglich; Zähne rothbraun o. roth. Abth. 3. Streptophyllum KIiNDB. A. Die meisten o. sämmtlichen Blätter ziemlich kurz u. klein, oft schwach zuriäckgerollt; die meisten Zellen ver- schmälert rechteckig. Rasen leicht zerfallend. Stengel nicht filzig. Zweihäusig. 6. G. funalis (SCcHWAGR.) SoH. (G. spiralis H. T.). Rasen m. locker, oben graugrin, unten m. schwarz. Stengel oft lang. Blätter (trocken) schraubenförmig um den Stengel gedreht (nur die obersten aufrecht), zugespitzt u. un- goleichförmig: die unteren sehr kurz, f. eiförmig-länglich, stumpf u. haarlos; die oberen kurz eiförmig-lanzettlich mit schwach gezähnelter, m. langer Haarspitze; Zellen ziemlich durchsichtig; Blattrand verdickt u. dunkel. Frucht unge- streift, trocken etwas runzelig, hellbraun u. f. elliptisch; Stiel etwas geneigt, die Haarspitzen wenig iberragend; Deckel roth mit kurzem stumpfem Spitzchen; Zähne rissig u. braun- roth; Miitze haubenförmig. 7. G. tenera ZETTERST. Rasen ziemlich dicht u. rothbraun. Stengel ziemlich kurz mit feinen, f. fädlichen Ästen. Blätter (trocken) schrau- benförmig um den Stengel gedreht, zugespitzt u. f. gleich- förmig: die meisten kurz, f. eiförmig-länglich, stumpf u. haar- BIHANG 'TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 107 los, die obersten etwas länger, am Rande wasserhell mit kurzer, dicht u. papillös gezähnelter Haarspitze; Zellen wenig durchsichtig, kleiner als bei der vorigen Art. Frucht unbe- kannt. MN. 8. G. imberbis KinpDB. (Gymmnostomum spirale HARTIM. Skand. fl. ed. 3 nach ZETTERST., Grimmia funalis epilifera /ZIanu Rasen dicht u. m. schwarzgrun, nur die Astspitzen gelb- lich grän. Stengel kurz mit feinen, f. fädlichen Ästen. Blät- ter (trocken) schraubenförmig um den Stengel gedreht, stumpf u. gleichförmig, aus kurzem u. breitem eiförmigem Grunde plötzlich verschmälert gegen die kirzere, oben verdickte (u. da, wie bei G. unicolor, völlig undurchsichtige), breite u. we- nig verschmälerte Spitze: alle haarlos, die obersten kraus. Frucht ungestreift, f. elliptiseh; Stiel aufrecht u. etwas ver- längert; Deckel mit verlängertem, kegelförmigem u. spitzem Schnabel. N. 9. G. streptophylla KinDB. Rasen dicht u. grän o. braungrän. Stengel ziemlich kurz. Blätter (trocken) schwach gedreht (auch die obersten) o. kraus, die meisten spitz u. f. gleichförmig, kurz eiförmig lanzettlich, alle ohne Haarspitze; Zellen ziemlich durchsichtig. Frucht unbekannt. Tracht der ÅAnoectangium lapponicum. N. £. Blätter lang, verlängert eiförmig lanzettlich. Aste dick. a. Rasen dicht, leicht zerfallend. Blätter schraubenför- mig um den Stengel gedreht. 10. G. torquata HscE. Rasen oben m. hellgrän o. gelblich, unten schwärzlich o. braungriän. Stengel oft hoch. Blätter pfriemlich zuge- spitzt, nicht zuriäckgerollt, oft mit Brutknospen, die obersten mit sehr kurzem u. glattem Haarspitzehen; Zellen gelb mit verdickten Wänden; die untersten verschmälert rechteckig. Frucht unbekannt. b. Rasen dicht, nicht zerfallend, unten filzig. Blätter unordentlich kraus. Stengel ziemlich kurz. Zweihäusig. 108 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. 11. G. incurva Sckw. (G. contorta (WAHLENB.) SOH.). Rasen unten schwarz, oben grän. Blätter pfriemlich spitz, unten zurickgerollt; die obersten mit sehr kurzem u. glattem Haarspitzehen; die unteren Zellen verschmälert recht- . eckig. Frucht nicht gefurcht, gelb u. elliptisch mit etwas gebogenem Stiele; Deckel rothgelb mit undeutlichem Schna- bel; Zähne braungelb. 12. G. atrata MIiELICHH. Rasen m. schwarz, Astspitze dunkelgrän. Blätter stumpf u. zuriäckgerollt ohne Haarspitzchen; Eckzellen quadratisch. Frucht gefurcht, bräunlich u. f. elliptisceh mit f. aufrechtem Stiele; Deckel rothgelb mit kurzem Schnabel; Zähne blass- gelb. N. e. Rasen locker, leicht zerfallend. Die oberen Blätter wenig kraus, mit ziemlich kurzer, schwach gezähnelter Haar- spitze. 13. G. Hartmani SCH. Rasen gelb- o. hellgriän. Stengel m. sehr lang. Blätter oft mit Brutknospen versehen, m. zuräckgerollt; die oberen Zellen des Blattgrundes mit gefressenen Wänden, die eck- ständigen quadratisch. Frucht unbekannt. Abth. 4. Eugrimmia (C. MÖLL.) KINDB. I. Blätter aus kurzem eiförmigem Grunde gegen die ab- gestumpfte, f. lineare u. verdickte, völlig undurchsichtige (von mehreren Zellenschichten gebildete) Spitze plötzlich ver- schmälert. 14. G. unicolor Hooz. Rasen locker u. schwärzlich. Stengel unten blattlos, oft hoch. Blätter haarlos, nicht unten zuriäckgerollt; die unteren Zellen verschmälert rechteckig. Frucht ungefurcht, gelb u. f. elliptisch, aufrecht o. nickend mit geradem Stiele; Deckel rothgelb mit verlängertem Schnabel; Zähne rothgelb. Zwei- häusig. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 109 II. Die meisten Blätter verlängert eiförmig u. abge- stumpft. Rasen grin u. weisslich (von den Haarspitzen der oberen Blätter) glänzend, niedrig u. filzig. A. Stengel auch oben filzig. Frucht ungefurcht mit un- deutlichem o. keinem Schnabel, ohne Zähne. 15. G. anodon B. E. Rasen locker. Stengel sehr kurz. Blätter nicht zurick- gerollt; die unteren eiförmig-länglich u. haarlos, die oberen verlängert eiförmig kurzspitzig mit einer die Frucht iber- ragenden Haarspitze; die grundständigen Zellen verschmälert rechteckig. Frucht rothgelb, ungestreift u. schief abgerundet, länger als der etwas gekrimmte Stiel; Deckel gelb. FEin- häusig. B. Stengel nur am Grunde filzig. Frucht mit lrae Schnabel u. rothen Zähnen. 16. G. campestris BrucH (G. leucophea GREV., B. EL). Rasen locker. Blätter nicht zuriickgerollt, die oberen allmählig grösser, eiförmig länglich-lanzettlich; Eckzellen qua- dratisch. Frucht braun, ungestreift u. eiförmig mit geradem Stiele. HEinhäusig. S. 17. G. pulvinata (L.) Sm. Rasen dicht u. polsterförmig, zusammenhängend. Blätter eiförmig länglich, zuriäckgerollt; Eckzellen f. rechteckig o. etwas verlängert. Frucht dunkelbraun, gestreift u. elliptisch mit bogig gekrimmtem Stiele. Zweihäusig. III. Die meisten Blätter aus erweitertem Grunde pfriem- lich u. lang zugespitzt; Haarspitze m. lang (bei der G. ovata zuw. fehlend, bei der G-. apiculata ziemlich kurz). 4. Stengel verlängert, lockere Rasen bildend. a. Blätter (wenigstens unten) zuriäckgerollt. Frucht ge- streift, f. länglich, mit langem, bogig gekrimmtem Stiele; Zähne roth. 18. G. elatior BRUCH. Rasen dunkel graugrin. Blätter sehr lang, f. von gleicher Grösse, mit langer u. f. glatter Haarspitze; die unteren Zellen l0 NÖ KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. verschmälert rechteckig. Frucht blassbraun; Deckel rothbraun, m. langgeschnäbelt. Zweihäusig. 19. G. decipiens (SCHULTZ) LINDB. (G. Schultzii Brip., G-. funalis B. E.). Blätter mit deutlich gezähnelter Haarspitze u. mit qua- dratischen Eckzellen. Einhäusig. Uebrigens wie die vorige Art. 20. G. papillosa Kinpz. (G. elatior var. subfunalis LiMPR.) Rasen m. oliven- o. dunkelgrin, zuw. unten schwärzlich, oben gelblich grän. Blätter oberhalb der Mitte papillös ge- kerbt u. nicht zuräckgerollt, die meisten haarlos, die obersten mit f. glatter, m. kurzer Haarspitze, die unteren Zellen ver- schmälert rechteckig. Zweihäusig. Frucht unbekannt. MN. 21. G. trichophylla GREV. Rasen gelblich grin o. hellgrän. Blätter allmählig grösser, mit quadratischen Eckzellen; die Haarspitze der unteren Blät- ter kurz, die der oberen lang u. etwas gezähnelt., Frucht gelblich braun; Deckel roth, ziemlich kurz geschnäbelt. Zwei- häusig. S. b. Blattrand nicht zurickgerollt. Frucht ungestreift, elliptisch mit verlängertem Stiele. Zweihäusig. aa. Fruchtstiel bogig gekrämmt. Die Eckzellen der Blätter quadratisch. 22. G. Miählenbeckii SCHIMP. Rasen graugrän. Blätter zuw. ziemlich kurz, die Haar- spitze der unteren kurz, die der oberen lang u. sehr gezäh- nelt. Frucht hellgelb, zul. runzelig u. bräunlich; Zähne u. Deckel rothbraun ; Schnabel kurz. bb. Fruchtstiel gerade. Die unteren grundständigen Blattzellen verschmälert rechteckig. 23. G. ovata (BriD.) W. M. nach LINDB. (G. commutata HöB., BYN: Rasen schwarzgrin. Stengel unten nackt. Die unteren Blätter klein, die oberen immer grösser u. lang, mit ziemlich kurzer u. f. glatter, zuw. fehlender, Haarspitze. Frucht braun: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 9. 111 Zähne hochroth; Deckel rothbraun mit m. schiefem, oft lan- gem Schnabel; Mitze m. halbseitig. 24. G. elongata KAULF. Rasen schwarzbraun o. oben dunkelgrän. Blätter mit länglichem Grunde u. ziemlich kurzer, m. stumpfer Spitze, alle o. die meisten haarlos; Haarspitze m. kurz u. f. glatt. Frucht gelb, zul. bräunlieh; Deckel bräunlich mit kurzem dickem Spitzchen; Zähne braun. B£. Stengel dicht gehäuft, m. kurz. Rasen m. polster- förmig u. nicht zerfallend. Frucht ungestreift, m. länglich. a. Fruchtstiel ziemlich lang u. gerade. Blätter (wenigstens unten) zuräckgerollt; Eckzellen f. quadratisch; Haarspitze lang. 25. G. ovalis (H.) LinpB. (G. ovata W. M., B. E.). Rasen graugrän. Die unteren Blätter klein, die oberen weit grösser u. verlängert mit länglichem Grunde u. f. glatter Haarspitze. Frucht braun, m. länglich; Deckel rothbraun m. mit schiefem kurzem Schnabel; Zähne hochroth; Mitze oft haubenförmig, zuw. halbseitig. HEinhäusig. b. Fruchtstiel kurz u. bogig gekräimmt. Blätter (we- nigstens unten) zuriäckgerollt; die unteren grundständigen Zellen verschmälert rechteckig; Haarspitze kurz. 26. G. apiculata HOoRNSCE. Rasen gelblich grän. Blätter mit verlängert eiförmigem Grunde u. ziemlich kurzer Spitze, nur die obersten mit einer f. glatten Haarspitze. Frucht gelb u. elliptisch; Zähne braun- gelb; Deckel rothgelb mit kurzem Schnabel. HEinhäusig. MN. ce. Fruchtstiel kurz u. gerade. Blätter unten nicht zu- räckgerollt, mit länglichem-elliptisehem Grunde; die unteren grundständigen Zellen m. schmal; Haarspitze lang. Frucht eiförmig-elliptisch. aa. Die unteren Zellen des Blattgrundes ziemlich kurz. 27. G. alpestris SCHLEICH. Rasen bläulich o. schwärzlich grän. Blattspitze kaum länger als der Grund; Haarspitze f. glatt. Frucht m. braun; 112 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. Zähne hochroth; Deckel braun mit kurzem o. undeutlichem Spitzehen; Mitze m. halbseitig. Zweihäusig. N. " G. Ungeri JUR. Blätter mit kurzem Grunde. HEinhäusig. N. 28. G. montana PB. BE. Rasen dunkelgrän. Blattspitze kaum länger als der Grund; Haarspitze gezähnelt. Frucht braun; Zähne roth; Deckel rothbraun, zuw. geschnäbelt ; Mitze m. halbseitig. Zweihäusig. bb. Die unteren Zellen des Blattgrundes sehr schmal. 29. G. Donii Sw. Rasen "grän, weisslich glänzend. D3B.). Rasen locker u. dunkelgriän, oft ziemlich hoch. Blätter eilanzettlich spitz ohne Haarspitze, oft schwach papillös; die meisten unteren Zellen kurz u. sehr durchsichtig. Frucht gelb, schmalstreifig, rundlich-eiförmig, zul. urnenförmig u. kurzhalsig ; Mitze oft kahl, breit glockenförmig, drei Viertel der Frucht deckend; Zähne blassgelb, trocken abstehend o. f. aufrecht; Cilien fehlend; Stiel zuw. verlängert. 4. O. urnigerum MYRIN. (Dorcadion LDB.). Rasen dunkelbraun o. grin, locker, ziemlich hoch u. fi- zig. Blätter eilänglich-lanzettlich, spitz ohne Haarspitze, sehr papillös mit dunkeln Zellen. Frucht anfangs gelb, zul. dun- kelbraun, schmalstreifig, breit eiförmig, unten abgerundet f. ohne Hals, zul. urnenförmig u. unter dem Munde sehr zuge- schnärt, wenig emporgehoben; Mitze dicht behaart, glocken- förmig; Zähne gelb, trocken oft abstehend o. f. aufrecht; Cilien m. bleich. +sS. 5. O. diaphanum SCHRAD. (Dorcadion LDB.). Rasen locker u. grinlich, sehr klein. Blätter eilänglich- lanzettlich mit oben wasserheller gezähnelter Spitze, kaum papillös; die meisten Zellen kurz, die der Haarspitze linearisch. Frucht blassgelb, f. ungestreift, länglich u. kurzhalsig, einge- senkt; Mitze f. kahl, kegelförmig, zwei Drittel der Frucht deckend; Zähne blassgelb; Cilien wasserhell. Männliche Blithen auf eigenen Åsten sitzend. S. Abth. 3. Lyellia Kinpz. 6. O. leiocarpum B. E. (0. striatum H., Dorcadion 1p3.). Rasen gelblich o. dunkel grän u. locker. oft ziemlich hoch. Blätter f. ringsum zuriäckgerollt, wenig papillös, eilan- 120 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. zettlich u. pfriemlich spitz, nicht kraus; die meisten Zellen kurz, die unteren hellgelb. Frucht blassgelb, ungestreift, m. eiförmig o. verkehrt eiförmig, kurzhalsig u. eingesenkt; Mitze f. kahl. glockenförmig; äussere Zähne trocken zurickgerollt, nicht angedrickt, die inneren gelb; Deckel klein. Einhäusig. 7. O. Lyellii H. T. (Dorcadion LpD3.). Rasen gelblich o. dunkelgrän u. locker, oft ziemlich hoch. Blätter nur unten ein wenig zuriäckgerollt, oben flach, sehr papillös (besonders unten am Rande), lineal-lanzettlich spitz, ein wenig kraus, gegliederte braune Brutfäden o. Brutzellen oft am Rande tragend; die unteren Zellen langgedehnt u. hellgelb. Frucht gelbbraun, gestreift, ei- o. birnenförmig, langhalsig u. wenig emporgehoben; Miitze behaart, sehr lang; ävssere Zähne nicht angedriickt, die inneren röthlich. Zwei- häusig. 3. O. Drummondii GREV. (Ulota Brin., Weisia LpDB.). Rasen hellbraun, oben blassgrän, sehr dicht. Stengel kriechend. Blätter f. flach, sehwach papillös, aus eiförmigem Grunde lineal-lanzettlich spitz, ein wenig kraus; die meisten unteren Zellen langgedehnt u. gelblich, die eckständigen oft kurz u. wasserhell. Frucht blassbraun, gestreift, keulenför- mig, langhalsig u. langgestielt; Miätze locker behaart; Zähne abstehend, Cilien (innere Zähne) fehlend; Deckel klein, gelb mit weissem Schnabel. Einhäusig. Abth. 4. Weissia EHRE., LINDB. I. Stengel kriechend. Frucht in der Mitte ungestreift; Zähne aufrecht, Cilien sehr kurz o. fehlend. Blätter undeut- lich papillös, wenig kraus, lineal-lanzettlich. 9. O. coaretatum Paris. (Weisia LpB., Ulota Ludwigit BRID., SCH. ). Rasen dicht u. gelbliceh braun. Frucht blassbraun u. bir- nenförmig; Mitze dicht behaart; Deckel hellgelb u. f. kegel- förmig. II. Stengel aufrecht. Fruckht gestreift, mit Cilien. Blät- ter aus erweitertem Grunde lineal-lanzettlich. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 121 a. Blätter undeutlich papillös, sehr kraus. Frucht mit sehr langem Halse; Mitze dicht behaart. Rasen hellgrin, un- ten m. rostfarbig. 10. O. ulophyllum (EHRH.) KinDB. ( Weisia EnrE., Lp3., Ulota erispa (H.) Brin. ScH.). Blätter m. sehr lang. Frucht anfangs f. eiförmig, unter der Munde zugeschniärt, m. braun; Deckel u. Schnabel anfangs weisslich; Sporen rothbraun. + O,. erispulum BrucH (Ulota Briv., ScH., Weisia LDB.) Blätter m. kärzer. Frucht wenig zugeschnärt, blassgelb; Deckel gelb mit weissemsSchnabel; Sporen grin. — intermedium (ScH.) (Ulota intermedia ScH.). Blätter heller grän mit mehr erweitertem Grunde, zuw. ziemlich lang. Frucht zul. scehmäler, deutlicher zugeschnärt. N. 11. O. Bruchii (HornscH.) Wizns. (Ulota HscH., Weisia LD3B.). Blätter sehr lang. Frucht anfangs länglich, zul. f. cylin- drisch u. nicht unter dem Munde zugeschnärt; Deckel weiss- lich; Sporen rothbraun. b. Blätter sehr papillös, wenig kraus. Frucht mit etwas undeutlichem Halse; Mitze wenig behaart. Rasen dunkel- grän, unten schwarzbraun. Männliche Blithen auf getrenn- ten Åsten sitzend. 12. O. curvifolium WAHLENB. (Ulota Brio., Weisia LD.) Blätter ziemlich kurz; Rippe etwas verkärzt. Frucht ei- förmig u. braun. Tracht von ÖO. americanum. Abth. 5. Erythrostoma KINDB. 13. O. pulchellum BRUNT. u. SM. (Dorcadion ILpDB.). Rasen blassgrin, locker u. niedrig. Blätter oben schwach papillös, lineal-lanzettlich spitz, wenig kraus; Zellen nicht wasserhell. Frucht hellgelb, undeutlich gestreift, länglich; Miitze kahl u. blassgelb; äussere Zähne herabgebogen. HEin- häuvsig. SS. 122 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORKWEGENS. 14. O. phyllanthum (Brip.) B. E. (Ulota Briv., ScH., Weissia LpDB.). Rasen oben gelblich grän o. braungriin, unten schwarz- braun o. rostfarbig, dicht u. gross. Blätter kaum papillös, sehr lang u. f. linealisch, spitz, oft von einer Reihe wasser- hellen Zellen gesäumt, die oberen sehr kraus, mit braunen Brutfäden o. Brutzellen. Frucht u. Blithen unbekannt. Abth. 6. Hutchinsia KINDB. 15. O. americanum Paris. (Weisia LDB., Ulota Hutchinsie (SM.) SCH.) Rasen m. schwärzlich, oben grän. Blätter undeutlich papillös, aus eilänglichem Grunde lanzettlich, kurz zugespitzt; Rippe lang. Frucht gelblich, gestreift, eiförmig-elliptisch, langhalsig u. langgestielt; Mitze m. behaart; äussere Zähne zuräckgeschlagen; Deckel u. Schnabel braungelb. Männliche Blithen unterhalb der weiblichen sitzend. Abth. 7. Dorcadion ADANS., LDB. I. Die meisten unteren Blattzellen schmal. Blätter f. ringsum zuriäckgerollt. Frucht mit normalen Spaltöffnungen. 16. O. speciosum NEEsS (Dorcadion LpB., wie alle folgende Arten). Rasen gelblich o. grän, m. locker, oft hoch. Blätter un- deutlich papillös, eilanzettlich langspitzig, trocken mit ab- stehender Spitze; die oberen Zellen ziemlich gross, die un- teren m. gelbiich. Frucht blassgelb, feingestreift o. zuw. f. ungestreift, länglich u. m. langgestielt; Mitze m. dicht be- haart u. kegelförmig, f. die Frucht bedeckend; äussere Zähne weisslich u. angedruckt; Cilien haarähnlich. > O. Killiasii C. Mönr. Rasen braungrän. Blattspitze stumpflich. Mitze spärlich o. nicht behaart, unterhalb der Frucht verlängert. N. 17. O. rupestre SCHLEICH. Rasen m. dunkelbraun, locker, zuw. hoch. Blätter scehwach papillös, eilänglich o. breit eilanzettlich spitz, trocken m. an- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 123 gedriäckt; die oberen Zellen klein. Frucht anfangs gelblich, zul. dunkelbraun, m. nur oben gestreift, breit eiförmig u. m. f. eimgesenkt; Mitze dicht behaart, kegelförmig, kiärzer als die Frucht; Zähne blassgelb, trocken m. aufrecht; Cilien zuw. fehlend. — Sturmii Hsck. (O. Sturmii HscH.). Rasen schwärzlich. Frucht f. ungestreift; Cilien m. feh- lend. Blattgrundzellen ziemlich dunkel. Il. Die meisten Blattzellen kurz u. gross. Blätter nur unten zuriickgerollt, wenig papillös. Frucht mit eingesenkten Spaltöffnungen. « 18. O. pallens BRUCE. Rasen blassgrän, klein u. niedrig. Blätter verschmälert länglich o. lanzettlich, stumpf. Frucht gelb, breitstreifig, m. verkehrt eiförmig, kurzgestielt, unter dem Munde nicht zu- geschnirt; Miitze kahl, bleich u. glockenförmig; ävssere Zähne gelb, trocken angedriäckt; Cilien blassgelb; Deckel orange- farbig. III. Die meisten Blattzelien kurz u. klein. Blätter f. ringsum zurickgerollt. Frucht mit normalen Spaltöffnungen. 4. Blätter pfriemlich spitz. Frucht m. kurzgestielt. 19. O. affine SCHRAD. Rasen m. grin, oft locker, zuw. ziemlich hoch. Blätter m. sehr papillös, verschmälert eilanzettlich; die unteren Zellen sehr durchsichtig. Frucht blassgelb o. blassbraun, schmalgé- streift, länglich, zul. langhalsig, gestielt; Scheide haarlos; Mitze locker u. kurz behaart, kegelförmig; äussere Zähne blassgelb, trocken angedrickt; Cilien bleich. — fastigiatum BruvcH (0. fastigiatum BruckH, B. E.). Blätter etwas kirzer, m. schwach papillös. Frucht mit etwas breiten Streifen, kurzgestielt, m. f. eingesenkt. B£B. Blattspitze stumpflich. Frucht langgestielt. 124 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. 20. O. arcticum SCHIMP. Rasen braungriän, m. niedrig. Blätter sehr papillös, ei- länglich-lanzettlich; die unteren Zellen m. hellgelb. Frucht äulb! undeutlich Bostrdttn breit eiförmig u. ärfger als der Hals: Mitze ap lieb behaart, f. Kegelförtnigt Zähne gelb, trocken angedrickt; Cilien wasserhell. wN. " O. Blyttii ScH. Rasen etwas höher, dunkler gefärbt. Blätter eilänglich; die inneren grundständigen Zellen f. wasserhell. Frucht mit dunkelgelben Zähnen. NM. 21. O. levigatum ZETT. Rasen unten schwärzlich, oben grän, ziemlich hoch. Blätter sehr papillös, breit eilanzettlich; Zellen dunkel. Frucht gelb- lich, nicht gestreift, länglich-cylindrisch u. kurzhalsig; Mitze dicht behaart, kegelförmig; Zähne gelblich, f. aufrecht u. kurz; Cilien oft kurz o. undeutlich. N. 22. O. Sommerfeltii SCHIMP. Rasen braungrin. Blätter undeutlich papillös, m. eiläng- lich; die unteren Zellen durchsichtig. Frucht gelb, breit- streifig, birnenförmig u. langhalsig; Mitze spärlich behaart, kegelförmig, gelb o. bräunlich; Zähne gelb; Cilien kurz. N. IV. Die meisten Blattzellen kurz u. klein. Blätter f. ringsum zuräckgerollt. Frucht mit eingesenkten Spaltöff- nungen. A. Blätter sehr papillös, pfriemlich spitz. Frucht mit behaarter Scheide. 23. O. stramineum HORNSCH. Rasen m. gelb- o. hellgrän u. polsterförmig, oft dicht u. klein, wenig filzig. Blätter eilanzettlich; die meisten unteren Zellen sehr durchsichtig, die inneren schmal. Frucht gelb o. zul. braun, breitstreifig, eilänglich u. kurzhalsig, unter dem Munde m. wenig zugeschniärt; Mitze m. kahl u. glockenför- mig, strohgelb; Zähne orangefarbig, trocken Föpedrädler Ci- lien gelblich; Stiel m. kurz; Deckel gelb. +S. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 125 — alpestre HornscH. (O. alpestre HscH., SCH.). Rasen m. grösser u. oft filzig. Frucht zul. rothbraun, unter dem Munde zugeschniärt; Mitze spärlich behaart. B. Blätter wenig papillös, m. mit stumpficher Spitze. Frucht m. mit haarloser Scheide. a. Frucht langgestielt, sechmalstreifig; Zähne trocken f. aufrecht, Cilien m. fehlend. 24. O. anomalum HEDW. Rasen dunkelgriän o. schwärzlich, locker. Blätter eiläng- lich-lanzettlich, oft mit stumpflicher Spitze; die meisten un- teren Zellen sehr durchsichtig. Frucht gelbbraun, gestreift, eilänglich mit undeutlichem Halse; Miitze m. behaart u. kegel- förmig, goldgelb o. bräunlich; Zähne blassgelb. — saxatile Woop (0. savxatile 'Woop). Blätter schmäler, oft pfriemlich spitz. Frucht oft mit Cilien. b. Frucht nicht o. kurz gestielt, breitstreifig; Zähne trocken angedrickt; Cilien deutlich. 25. O. pumilum Sw. Rasen dunkelgrän, klein u. polsterförmig. Blätter eilan- zettlich, m. spitz. Frucht gelb, zul. rothbraun, eilänglich mit deutlichem Halse; Miitze kahl, kegelförmig u. gelb, oben braun, zwei Drittel der Frucht deckend; Zähne blassgelb; Cilien lang. SS. 26. O. Schimperi HAMMAR (O. fallax SCH. syn.). Rasen wie bei vor. Art. Blätter eilänglich, stumpf o. kurzspitzig. Frucht gelb, f. elliptisch, unten f. abgerundet mit undeutlichem Halse; Mitze f. kahl, glockenförmig u. gelblich, die Hälfte der Frucht deckend; Zähne braungelb; Cilien ziemlich kurz. +sS. 27. O,. tenellum BRUCE. Rasen m. hellgrän, klein u. polsterförmig. Blätter eilan- zettlich stumpflich; die meisten unteren Zellen ziemlich 126 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. schmal. Frucht gelbbraun, verschmälert länglich u. langhal- sig; Mitze spärlich behaart, kegelförmig u. blass gelbgrin, die ganze Frucht deckend; Zähne gelb; Cilien lang. +S. Gatt. 75. Coscinodon SPRENG. 1. C. eribrosus (H.) SprucE (C. pulvinatus SPRENG. u. B. E.). Rasen sehr dicht u. f. blaugrän, trocken schwärzlich. Stengel kurz. Blätter eiförmig lanzettlich u. pfriemlich spitz, ganzrandig mit gezähnelter Haarspitze, trocken weder kraus noch zurickgerollt; die oberen Zellen rundlich, die unteren langgedehnt. Frucht blassgelb, rundlich eiförmig, f. eimge- senkt u. länger als der Schnabel; Deckel roth; Zähne rissig, trocken herabgebogen; Miitze glockenförmig, die ganze Frucht umschliessend. Zweihäusig. « Gatt. 76. Glyphomitrium BRID.. 1. G. polyphyllum (DicKs.) Mirr. (Piychomitrium B. E., Brachysteleum HornscE. u. C. MöLL.). Rasen gelblich grän, zuw. unten schwarzgruän. Stengel etwas verlängert. Blätter aus länglichem zuriäckgerolltem Grunde allmählig zulaufend u. pfriemlich spitz, oben m. ge- zähnelt, trocken kraus gedreht. Frucht braun, länglich u. gleich lang wie der Schnabel; Stiel verlängert; Deckel roth; Zähne f. getheilt, trocken aufrecht; Mitze glockenförmig, die Hälfte der Frucht umschliessend. HEinhäusig. N. 2. G. Daviesii (DicKs.) BriD. Rasen niedrig u. dunkelgrin. Blätter verschmälert eiför- mig lanzettlich spitz u. nicht zuruäckgerollt, trocken gekrämmt. Frucht blassbraun, f. kugelig mit verlängertem Stiele; Deckel spitz mit undeutlichem Schnabel; Zähne paarweise gestellt (0. vielmehr getheilt), trocken herabgebogen; Miitze unter- halb der Frucht verlängert. Einhäusig. Fam. 19. LEERSIACEAEÉ KIinDB. Gatt. 77. Leersia H. (Encalypta B. E.). I. Die oberen Blätter spitz o. zugespitzt. Frucht nicht o. undeutlich gestreift, mit rothem Stiele: Mundbesatz ein- BIHANG TILL K. SV.VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 127 fach u. blass fleischroth o. fehlend; Miitze lang. Blätter ohne weisse Haarspitze, trocken kraus: die oberen griin, die un- teren rostfarbig. HEinhäusig. 1. IL. alpina (SM.) LinDB. (Encalypta commutata NEES u. HOoRrNSOCH.). Blätter nicht zurickgerollt, feucht f. aufrecht: die un- teren eiförmig lanzettlich, die oberen schmäler u. langspitzig; Eckzellen gelblich; Rippe röthlich, etwas auslaufend. Frucht hellbraun, unten abgestutzt ohne Hals; Mitze bräunlich glänzend, unten ganz o. unregelmässig gelappt; Zähne fehlend. 2. L. affinis (H. fil.) LinDB. (Encalypta apophysata NEES u. HoRNSCH.). Blätter unten zuriäckgerollt, die oberen länglich lanzett- lich kurzspitzig; die grundständigen Zellen wasserhell; Rippe gelblich, auslaufend. Frucht blassgelb o. bräunlich, oft mit Hals; Mitze blassbraun, unten fransig; Zähne blass fleisch- roth, gut entwickelt. II. Blätter stumpf. Mundbesatz roth, orangefarbig, weisslich o. fehlend. 4. Frucht blassgelb mit orangefarbigen Streifen, zul. umgedreht u. verschmälert eiförmig ohne Hals; Stiel roth; Mundbesatz doppelt; Zähne hochroth, Cilien gelblich o. bleich. Blätter m. haarlos, trocken eingebogen, oft mit braunen ge- oliederten Fäden in den Winkeln; die unteren Zellen m. er- röthend; Rippe kaum auslaufend. Mitze bräunlich u. ziem- lich lang, ganz o. unregelmässig fransig. 3. IL. contorta (WULF.) LinDB. (Encalypta streptocarpa H.). Rasen dunkelgrin, unten bräunlich. Blätter länglich zun- genförmig-lanzettlich, nicht zurickgerollt, haarlos u. m. ohne Spitzchen, feucht wenig abstehend, trocken kraus; Rippe nicht auslaufend. Frucht sehr umgedreht; Cilien blass, halb so lang wie die Zähne. Zweihäusig. 4. DL, procera (BrucH) LinpB. (Encalypta BRUCH). Rasen grin, unten braun o. gelblich. Blätter ziemlich kurz, länglich zungenförmig, m. unten zuriäckgerollt, oft mit 128! Nic KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. Spitzehen, etwas abstehend, trocken eingebogen; Rippe bei den oberen Blättern etwas auslaufend u. mit Haarspitze ver- sehen. Frucht weniger umgedreht; Cilien gelblich, nicht kärzer als die Zähne. HEinhäusig. B. Frucht gerade o. (bei der L. rhabdocarpa) oben schwach gedreht, f. von gleicher Dicke; Mundbesatz einfach o. fehlend. Blätter selten (zuw. bei der L. laciniata) unten zuriäckgerollt. Einhäusig. a. Fruchtstiel (wenigstens anfangs) gelb. Mitze lang, unten regelmässig fransig (gezähnelt). Blätter ohne (weisse) Haarspitze, die meisten hellgrän; die unteren Zellen wasser- hell; Rippe m. gelb, oft auslaufend. 5. L. laciniata H. nach LinpDB. (Encalypta ciliata H. nach BID Blätter eiförmig länglich mit Spitzchen, abstehend, oft etwas wellig. Frucht ungestreift u. gelblich, zul. rothbraun ohne Hals; Zähne orangefarbig, m. schlecht entwickelt, trocken eingebogen; Mitze strohgelb. 6. &L. borealis KINDB. Die oberen Blätter sparrig. Frucht feinstreifig u. röth- Ech ; Zähne hochroth, gut entwickelt u. aufrecht. Uebrigens wie die vorige Art. N. 7. I. longicollis (BrucH) LinDB. (Encalypta BRUCH). Blätter länglich lanzettlich mit o. ohne Spitzchen, ab- stehend. Frucht ungestreift u. röthlich mit langem schmalem Halse; Zähne hochroth, gut entwickeli u. aufrecht; Mitze strohgelb o. blassbraun. N. b. Fruchtstiel immer roth. Mitze ziemlich kurz, nicht unterhalb der Frucht verlängert, unten ganz, selten undeut- lich fransig. Blätter oft mit weisser Haarspitze. aa. Blätter wenig abstehend. Mäitze strohgelb. 8. L. rhabdocarpa (ScHWAGR.) LInDB. (Encalypta SCHW.). Blätter f. flach, eiförmig-länglich lanzettlich, oft mit Spitz- chen, trocken etwas gedreht: die oberen grin, die unteren BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 129 m. braun, die äusseren grundständigen Zellen oft gelblich, die inneren wasserhell o. erröthend: Rippe rothgelb, oft aus- laufend. Frucht blassbraun mit orangefarbigen Streifen, zul. oben f. urnenförmig u. etwas umgedreht, ohne Hals; Zähne hochroth u. aufrecht, zuw. fehlend; Mitze ganz. F L. leucodontea KINDB. Blätter m. länglich zungenförmig ohne Spitzchen; Rippe unten roth, selten auslaufend. Mundbesatz f. weisslich. 9. I. brevicollis (BrucH) LinDB. (Encalypta BRucH). Blätter hohl u. länglich, trocken kaum gedreht: die oberen dunkelgrän mit langer Haarspitze, die unteren braun; die grundständigen Zellen wasserhell; Rippe gelblich u. auslau- fend. Frucht zul. orangefarbig o. braun ohne Streifen, oft kurzhalsig; Zähne bleich, weisslich o. f. fleischroth; Mitze zuw. unten undeutlich fransig. bb. Die unteren Blätter abstehend, die oberen sparrig, Mitze blass- o. strohgelb. 10. L. exstincetoria (L.) LeYyss. (£. vulgaris H. u. SCHIMP.) Blätter länglich zungenförmig o. eiförmig, oft wellig, zuw. mit Spitzehen, selten mit Haarspitze: die meisten m. hellgrän, trocken eingebogen; Eckzellen oft gelblich; Rippe gelb o. röthlich, nicht auslaufend. Frucht blassgelb, zul. bräunlich mit undeutlichem Halse u. keinen o. schwachen Streifen; Zähne bleich, trocken eingebogen, m. schlecht ent- wickelt; Mitze ganz. Die vielleicht verwandte ZLeersia spathulata (C. MÖLL.) LINDB. (aus Dalekarlien = Dalarne) ist mir wenig bekannt. Die oberen Blätter sind sparrig u. mit Haarspitze gekrönt. Bams207 PORTURACEZE ImNDEB: Gatt. 78. Dicranoweisia LiNnDB. 1. D. crispula (H.) LinpB. (Weisia HEDW., HARTM.). Rasen gelbgrin o. schwärzlich. Blätter gegen die pfriem- liche, m. sehr lange Spitze plötzlich verschmälert, m. gebo- gen u. trocken kraus, nicht o. nur oben zurickgerollt; Rippe Ö 130 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. nicht auslaufend. Frucht blassbraun, länglich eiförmig mit langem Schnabel, ohne Ring. HEinhäusig. < D. compacta (ScHLEICH.) LDB. Rasen schwärzlich. Blätter trocken wenig kraus; Spitze etwas stumpf, wenig länger als der Grund. Frucht etwas länger als der Schnabel. Gatt. 79. Dichodontium SCHIMP. 1. D. pellucidum (L.) SCH. Rasen m. dunkelgriän, trocken schwärzlich. Blätter dun- kel, von kurzen Zellen gesäumt u. nicht zuräckgerollt; Spitze m. oben gezähnelt; Grund eiförmig, wenig erweitert; Rippe nicht auslaufend. Frucht bräunlich, zul. schwärzlich, schief eiförmig u. m. nickend, ohne Ring; Stiel blassgelb. < D. flavescens (DICKES.) LINDB. Blätter grän o. hellgrän, schwächer papillös u. etwas durchsichtig, mit verschmälert eiförmigem Grunde. Frucht f. aufrecht. Gatt. 80. Conostomum SW. 1. OC. tetragonum (ViIiLL.) LinpB. (C. boreale Sw., SCHIMP., Bartramia conostoma B. E.). Rasen dicht u. hart, blaugrän u. ziemlich niedrig, unten filzig. Blätter gekielt, 5-reihig, weder umscheidend noch zu- räckgerollt, verlängert eiförmig o. eiförmig lanzettlich, pfriem- lich zugespitzt, oben gezähnelt; Rippe m. etwas auslaufend. Frucht braun, nickend, mit kleinem Deckel ohne Ring. HEin- häusig; männliche Bliäthen scheibenförmig. Gatt. 81. Tortula H. 1. Syntrichia. Blätter rinnenförmig o. gekielt, sparrig o. abstehend, etwas locker gestellt, trocken nicht knospenförmig gedrängt, die obersten weit grösser als die unteren. Frucht mit schraubenförmig gedrehten Zähnen, m. - stielrund; Deckel im. lang u. kegelförmig o. pfriemlich. SådP NAR Pr BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9, SNÖ 2. Pottia. Blätter f. flach, abstehend u. etwas locker, trocken nicht knospen- förmig gedrängt, die obersten grösser. Frucht mit geraden o. keinen Zähnen; Deckel verflacht u. m. geschnäbelt. 3. Desmatodon. Blätter hohl, dicht gehäuft u. f. von gleicher Grösse, trocken m. knospenförmig gedrängt. Frucht mit geraden o. wenig zgedrehten Zähbnen; Deckel verflacht u. geschnäbelt. Abth. 1. Syntrichia (BrRip.) HARTM. I. Blätter mit weisser o. unten rother Haarspitze. 4. Stengel auch oben fizig. Peristomröhre”!) verlän- gert. a. Blätter stumpf. Frucht f. stielrund; Zähne ungefähr gleich lang wie die Röhre. 1. T. princeps D. N. (Barbula Milleri BrRucH). Rasen braungriän, unten rostfarbig. Blätter abstehend, breit länglich, etwas gekielt, unten zurickgerollt; Haarspitze lang u. weiss, wenig gezähnelt; Rippe roth u. glatt. Frucht braun; Stiel roth. Blithenstand zwittrig. S. 2 ranuralis(L:), DERE: Rasen m. rostfarbig u. oben dunkelgrän. Blätter sehr sparrig, eiförmig-länglich lanzettlich, gekielt, oft mit gelbem Saume, auch oberhalb der Mitte zuriäckgerollt; Haarspitze m. weiss, oft sehr gezähnelt; Rippe m. grän, oben gezähnelt. Frucht rothbraun; Stiel oben gelb. Zweihäusig. " T, danica (M. LaAnGE) C. Harin. (Barbula pulvinata JUR., SCHIMP.). Rasen kleiner, niedriger u. griäner. Blätter zuw. wenig zuräckgerollt ; Haarspitze f. glatt. S. 3. 'T. montana (NEEs) LpDB. (Barbula intermedia (WI1LS.) SCH). Rasen schwarz- o. graugruän, unten wenig rostfarbig. Blätter abstehend, verschmälert länglich, rinnenförmig u. gelb- !) Der untere röhrenförmige Theil des Mundbesatzes. 1320 NG KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. gesäumt, m. kaum oberhalb der Mitte zuriäckgerollt; Zellen kleiner als bei vor. Art; Haarspitze m. weiss, bei den ober- sten Blättern m. sehr lang u. gezähnelt; Rippe roth, oben f. glatt. Frucht rothbraun, kärzer als bei vor. Art. Zweihäusig. b. Blätter spitz. Frucht länglich; Zähne doppelt länger als die Röhre. 4. T. norvegica (WEB. fil.) WaAHLENB. (Barbula aciphylla BIE): Rasen rostfarbig, oben dunkel- o. braungrän. Blätter sparrig, eilänglich-lanzettlich, rinnenförmig u. auch oberhalb der. Mitte zuräckgerollt; Haarspitze roth, starr u: f. glatt; Rippe m. grän u. f. glatt. Frucht braun. Zweihäusig. BB. Stengel nur unten (unterhalb der Blätter) Glas Einhäusig. a. Peristomröhre m. lang. Blätter nur unterhalb der Mitte zuräckgerollt; Rippe roth. 5. T. levipila (Brip.) ScHWAGR. (Barbula BRID.). Rasen dunkel- o. blaugrän, zul. bräunlich. Blätter ab- stehend o. (die oberen) sparrig, eilänglich-zungenförmig, zuw. gelblich gesäumt; Haarspitze weiss o. unten roth, lang u. f. glatt. Frucht braun, länglich o. f. stielrund; Zähne f. doppelt länger als die Röhre; Stiel ziemlich kurz. S. 6. T. alpina (B. E.) Wins. (Barbula B. E.). Rasen oben blaugriän, unten rostfarbig. Blätter abstehend,; kurz zungenförmig-länglich; die obersten Zellen sehr klein, die untersten sehr durchsichtig; Haarspitze unten roth, m. kurz u. f. glatt, zuw. fehlend. Frucht gelblich, zul. rothbraun, schmal u. f. stielrund; Zähne 5—6-fach länger als die Röhre, bald abfallend. +S. b. Peristomröhre sehr kurz. Blätter ringsum zurick- gerollt, trocken sehr kraus; Rippe gelb. 7. T. muralis (L.) H. (Barbula SCH.). Rasen blaugrän u. niedrig. Blätter mit schmalem gelbem Saume: die unteren länglich lanzettlich; die oberen zungen- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 133 förmig; die obersten Zellen sehr klein; Haarspitze weiss u. glatt, oft lang. Frucht rothbraun, länglich-stielrund. II. Blätter haarlos, die oberen dicht gehäuft Stengel nur unten filzig. Peristomröhre lang. 8. T. mutica LINnDB. (Barbula latifolia BrRucH). Rasen dunkelgriän. Stengel ziemlich kurz. Blätter stumpf, unten zurickgerollt, oft mit Brutzellen, trocken kraus ge- dreht: die unteren locker gestellt, verkehrt eiförmig o. breit zungenförmig, die oberen zungenförmig; Rippe nicht o. un- deutlich auslaufend. Frucht braun, verschmälert länglich; Zähne doppelt länger als die Röhre. Zweihäusig. +. Osmtsapulata (LL) HM. (Barbula BRM.) Rasen grän u. niedrig. Blätter gross, m. dunkel, läng- lich zungenförmig u. zugespitzt, kaum zuriäckgerollt, m. von schmalen gelben Zellen gesäumt, am Rande dicht papillös, trocken nicht gedreht; Rippe auslaufend. Frucht braun u. f. stielrund, gross; Zähne m. kaum länger als die Röhre. HEin- häusig. << T, mucronifolia SCHWAGR. Blätter hellgrän, durchscheinend, weder papillös noch gelbgesäumt; Rippe mehr auslaufend; Zähne m. f. doppelt länger als die Röhre. = T. angustata Wins., Lpz. (Barbula subulata var. angustata SCE.). Rasen grin o. braungrän. Blätter lanzettlich-zungenför- mig, f. durchscheinend, undeutlich gesäumt, am Rande nicht papillös, oft zuriäckgerollt. Frucht ziemlich schmal. SS. Abth. 2. Pottia (EEHRH.). I. Blätter nicht zurickgerollt, oben gezähnelt; Rippe nicht auslaufend. Frucht mit verlängertem Stiele; Zähne fehlend, Deckel abfallend. 134 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. 10. T. Heimii (H.) Mitt. (Pottia FÖRNSR., SCH.). Blätter m. gelbgesäumt: die unteren f. länglich, die oberen länglich lanzettlich u. verlängert spitz. Frucht braun, läng- lich becherförmig mit schiefem Schnabel; Deckel lange auf dem Säulchen emporgehoben bleibend. Einhäusig o. vielehig. II. Blätter ganzrandig; Rippe auslaufend. HEinhävusig. A. Frucht rothbraun mit abfallendem Deckel u. verlän- gertem Stiele. Blätter oft zugespitzt. 11:07 Starkei (HY Lings. (Pottia OO. MULL, PYminutula (SCHW.:)! BED): Blätter zurickgerollt, längliceh o. eilänglich lanzettlich. Frucht glänzend, elliptisch-länglich; Ring schmal o. undeut- lich; Zähne gelb, zuw. fehlend; Deckel kurz uu stumplrnst 12. T. lanceolata (H.) LpB. (Pottia C. Mörr., B. E.). Blätter zuräckgerollt, verlängert länglich u. m. langspit- zig. Frucht elliptisch-länglich mit schiefem Schnabel; Ring m. breit; Zähne roth, zuw. fehlend. +. 13. T. truneatula (L.) LpB. (Pottia truncata FÖRSR., B. E.). Blätter m. nicht zurickgerollt, verkehrt eiförmig o. läng- lich, kurzspitzig. Frucht f. urnenförmig mit schiefem Schna- bel u. f. ohne Ring; Zähne fehlend. Stengel kurz. "OT. intermedia (TURN.) LDB. Blätter oft unten zurickgerollt, länglich lanzettlich. Frucht schmäler, f. verkehrt kegelförmig. Stengel höher. ; B. Frucht dunkelbraun, nicht geöffnet, mit sehr kurzem Stiele. Blätter abgestumpft. 14. T. bryoides (DicEs.) LpB. (Phascum DICKS.).: Blätter eilänglich-lanzettlich, unten zuriickgerollt. Frucht elliptiseh mit schiefem Schnabel. Stengel sehr kurz. +. Abth. 3. Desmatodon (BRID.). I. Blätter deutlich zurickgerollt; Zellen papillös, die oberen kleiner u. dunkel. Frucht ohne Hals; Zähne roth. Einhäusig. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HBANDL. BAND 7. N:O 9. 135 4. Frucht mit schwach gedrehten Zähnen; Säulchen nicht hervorragend; Deckel mit schräg gereihten Zellen; Mitze kurz. Die oberen Blätter verschmälert u. m. f. zuge- spitzt; Rippe auslaufend. 15. T. Laureri (ScHuLtz) LpDB. (Desmatodon B. E.). Stengel etwas verlängert u. ästig. Blätter gelbgesävmt, unten erröthend; Rippe roth. Frucht länglich u. dunkelbraun, herabgebogen; Stiel bogig gekrämmt, feucht herabgeschlagen; Ring zweireihig. N. 16. T. suberecta Drum. (Desmatodon obliquus B. E.). Stengel kurz u. einfach. Blätter hellgrän, nicht gelbge- säumt; Rippe m. grän, weit auslaufend. Frucht f. cylindrisch, zul. braun, aufrecht o. wenig geneigt; Stiel m. gerade; Ring einreihig. N. B. Frucht mit eingebogenen o. geraden, nicht gedreh- ten Zähnen; Säulchen zuw. hervorragend; Deckel mit regel- mässig gestellten Zellen; Mitze lang, die Frucht bedeckend. Die meisten Blätter m. länglich o. eiförmig u. abgestumpft; Rippe zuw. nicht auslaufend. 17. T. latifolia (H.) LpbB. (Desmatodon B. E.). Stengel oft verlängert. Blätter zuw. mit Haarspitze. Frucht m. länglich, zul. braun u. aufrecht; Stiel gerade; Ring einreihig. + FT, brevifolia KinDB. Blätter breit elliptisceh. Frucht sehr klein. N. II. Blätter nicht o. undeutlich zuräckgerollt, m. verkehrt eiförmig, oft schwach o. nicht papillös. Frucht mit geraden Zähnen. A. Blattzellen papillös, die oberen kleiner; Rippe roth u. auslaufend. Stengel sehr kurz. Frucht gelblich braun; Sävlechen hervorragend. HEinhäusig. 18. T. systylia (B. E.) LpB. (Desmatodon B. E.). Blätter sehwach papillös u. durchsichtig; Rippe weit aus- laufend. Frucht ohne Hals, gerade, f. cylindrisch u. aufrecht: 136 Ni C: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. Deckel oft aufgehoben bleibend; Zähne blassroth; Mitze kurz: Ring einureihig; Stiel gerade. N. 19. T. ecernua (HösB.) LpB. (Desmatodon B. E.). Blätter sehr papillös, scehwach zuräckgerollt. Frucht mit Hals, klein, schief u. elliptisch o. verkehrt eiförmig, nickend; Deckel bald abfallend; Zähne braunroth; Ring mehrreihig; Stiel gerade o. oben schwach gebogen. MN. B. Blattzellen durchsichtig u. sehr erweitert, nicht pa- pillös. 20. T. bullata (SomF.) LpB. (Pottia latifolia (SCcHWAGR.) C. MöUrL., SCH.) Stengel m. undeutlich, selten rasenbildend. Blätter weiss- lich grän, rundlich spatenförmig, knospenförmig gedrängt, oft mit langer glatter Haarspitze; Rippe verkiärzt. Frucht rothbraun, f. aufrecht u. länglich ohne Hals; Säulchen einge- schlossen; Zähne blass orangefarbig; Stiel gerade. HFinhäusig. 21. T. papillosa Wins. (Barbula C. MöLrrL., ScH., Tortula ro- tundifolia HARTM.). Stengel m. etwas verlängert. Rasen locker. Blätter hell- grän (trocken schwarzgriän), f. spatenförmig u. abstehend, mit kurzem grinem 0. oben weissem Spitzchen; Rippe pa- pillös u. auslaufend, unten zuw. röthlich, oben oft mit Brut- zellen. Frucht unbekannt. SS. Gatt. 82. Aloina (C. MöLL.) KiInDB. I. Blätter mit breiterem Grunde u. abstehender Spitze; Rippe sehr breit. Stengel kurz. Zweihäusig. 4. Frucht stielrund; Miitze nur den Deckel bedeckend; Zähne einmal gedreht. 1. A. aloides (KocH) KinDB. (Barbula B. E., Tortula D. N., LpD3.). Blätter aus eiförmigem Grunde f. linear-lanzettlich; Spitze abstehend, oben nicht eingebogen. Frucht geneigt, oben rothbraun, unten blasser; Schnabel deutlich. S. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 137 2. A. ericefolia (NECK.) KinDBz. (Tortula LpDB., Barbula am- bigua B. EJ). Blätter aus eiförmigem Grunde länglich, sternförmig aus- gebreitet; Spitze stumpf, oben haubenförmig eingebogen. Frucht aufrecht u. braun, trocken gestreift; Deckel kegelför- misiu. lang. N. £. Frucht kegelförmig; Mitze die Hälfte der Frucht bedeckend; Zähne mehrfach gewunden. 3. A. stellata (SCcHREB.) KinDB. (Tortula LDB., Barbula rigida PIE SCH:FSyn.): Blätter verschmälert länglich, abstehend; Spitze stumpf, oben nicht eingebogen, zuw. mit Haarspitzchen. Frucht auf- recht u. bräunlich; Deckel kegelförmig u. lang. II. Blätter dicht u. knospenförmig gedrängt. Stengel m. undeutlich. Frucht aufrecht; Mätze die Hälfte der Frucht bedeckend. | 4. A. brevirostris (Hoor. u. Grev.) KinpB. (Tortula Hoox., LpDB., Barbula B. E.). Blätter rundlich eiförmig-elliptisch, oben abgerundet u. eingebogen; Rippe breit, nicht auslaufend. Frucht bräunlich u. stielrund; Stiel etwas verlängert; Deckel kurz u. kegel- förmig; Zähne mehrfach gewunden. Blithenstand zwittrig. 3. A. pusilla (H.) KinpB. (Tortula Mitt., LDB., Pottia cavi- folia EmruE., B. E.). Blätter eiförmig, elliptisch o. zungenförmig, kurzspitzig mit glatter weisser Haarspitze ; Rippe auslaufend u. ziemlich schmal. Frucht dunkelbraun, eilänglich mit kurzem schiefem Schnabel; Ring u. Zähne fehlend; Stiel kurz. Einhäusig. S. Gatt. 83. Phascum L. 4. Mitze klein. Blätter ziemlich gross. ' FEinhäusig. Männliche Bliäthen knospenförmig u. gehäuft. Fruchtstiel m. sehr kurz. 138 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. 1. P. acaulon L., LpB. (P. cuspidatum SCHREB., B. E.). Blätter m. nur unten zuriäckgerollt, ganzrandig, m. eilan- zettlich; die unteren Zellen wasserhell, die oberen grin; Rippe (wie bei ibr. Arten) auslaufend. Frucht f. kugelig; Stiel m. gerade; Mitze gespalten. > P. piliferum NSCHREB. Blätter oft ringsum zurickgerollt, abgestumpft mit langer Haarspitze. SS. XY " P,. papillosum LINDB. Blätter sehr papillös; die oberen Zellen rundlich. +sS. B. Mitze die Hälfte der Frucht bedeckend. Blätter klein, die oberen f. ringsum zuriäckgerollt. Bläthenstand paroik. Fruchtstiel etwas verlängert. 2. P. Floerkei W.M. (Microbryum SCH.). Blätter ganzrandig, breit eilänglich u. spitz, die oberen Zellen gelblich. Frucht eiförmig, gelblich braun; Stiel gerade; Mitze gespalten. +. 3. P. curvicolle HEDW. Blätter f. ganzrandig, die oberen eilanzettlich; die oberen Zellen röthlich. Frucht eiförmig-kugelig, röthlich; Stiel ge- krimmt. SS. Gatt. 84. Sphaerangium SCHIMP. 1. S. muticum (SCHREB.) SCH. (Acaulon C. MöLL., LDB.). Blätter ganzrandig u. f. farblos: die untersten f. rippen- los, die obersten f. eiförmig u. hohl, stumpflich; Rippe m. nicht auslaufend. Frucht orangefarbig u. kugelig, eingesenkt; Stiel sehr kurz. Vorkeim oft bleibend. Zweihäusig. sS. Gatt. 85. Pleurochete LINDB. 1. P. squarrosa (BrinD.) LpB. (Barbula BRID.). Rasen ziemlich hoch, gelb- o. hellgrän. Blätter sparrig, f. linear pfriemlich, oberhalb der Mitte schwach gezähnelt, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9: 139 am Grunde mit einem Saume von wasserhellen Zellen; Rippe kaum auslaufend. Frucht rothbraun u. aufrecht; Zähne blass- roth, etwas getrennt; Stiele m. zu mehren, oben gelb, unten iroth. Zweihäusig. S. Gatt. 86. Pleurozygodon LIiNDB. 1, P. estivus (H.) LInDB. (Anoectangium compactum (SCHLEICH.) SCHWAGR.). Rasen unten rost- o. schwarzbraun, oben gelb- o. hell- grän, weich, m. sehr hoch u. gross. Blätter schraubenförmig um den Stengel gewunden, eilanzettlich u. m. kurzspitzig, hohl u. nicht zuriäckgerollt, am Rande papillös; die oberen Zellen rundlich-quadratisch ; Rippe nicht auslaufend. Frucht blassbraun u. aufrecht, rundlich-elliptisch o. länglich, zul. ur- nenförmig u. nicht zugeschnirt, mit deutlichem Halse; Stiel ziemlich kurz u. bleich. Zweihäusig. Tracht von Grimmia funalis u. Anoectangium lapponicum. — brevifolius JUR. Rasen niedrig u. sehr dicht. Blätter eilänglich u. stumpf- lich, scehwächer gedreht. Fruchtstiel etwas verlängert. N. Gatt. 87. Mollia SCHRANK, LINDB. 1. Blätter mit umscheidendem, m. weisslich glänzendem Grunde. Frucht mit Zähnen. Zweihäusig. A. Rasen starr. Blätter nicht wellig, mit zerbrechlicher Spitze; die inneren grundständigen Zellen grin u. klein; Rippe weit auslaufend. 1. M. fragilis (DrRumM.) LpB. (Barbula Wirs., B. Drummondii MiT7t.). Rasen m. gelblich grän. Stengel wenig filzig, m. hoch. Blätter mit lanzettlichem Grunde u. pfriemlicher, zul. borsten- förmiger Spitze. Frucht braun, kegelförmig u. f. gerade mit schiefem Deckel; Zähne mehrfach gewunden; Stiel sehr fein u. blassgelb. Männliche Blithen f. scheibenförmig. 140 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. B. Rasen weich. Blätter m. wellig u. weich; die grund- ständigen Zellen schmal u. durchsichtig. Rippe wenig aus- laufend. a. Frucht mit gewundenen Zähnen. Blattgrund eilänglich. 2. M. tortuosa (L.) ScHRANKE (Barbula W. M., B. E.). Rasen m. gelblich grän, zuw. schwärzlich. Stengel m. sehr filzig u. hoch. Blattspitze pfriemlich. Frucht blass- braun, zul. braun, eilänglich o. f. stielrund; Stiel gelb o. blassroth; Zähne mehrfach gewunden. " M. incelinata (HeEDw. f£.) KinpBz. (Barbula SCHWEGR.). Rasen bräunlich, niedriger u. wenig filzig. Blätter kärzer, oben oft eingebogen. Frucht schief mit rothem Stiele. 3. M. flavovirens (BrucH) LIinDB. ( Trichostomum BrucH, B. E.). Rasen gelblich grän. Stengel kurz, wenig filzig. Blatt- spitze f. linear u. ganzrandig, oben eingebogen. Blattgrund sehr durchsichtig. Frucht gelb mit rothem Munde, verschmä- lert länglich u. aufrecht, trocken schwachstreifig; Stiel oben gelb; Zähne schwach gewunden. SS. b. Frucht mit nicht gewundenen Zähnen. Blattgrund verschmälert länglich. 4. M. tenuirostris (H. T.) Lbpz. (Didymodon cylindricus (BruvucH) B. E.). Rasen gelblich grän o. schwärzlich. Stengel m. ziemlich kurz, wenig filzig. sohi 1 Leptodon. : chistophyllace&. Cryphea. 34. Schistophyllum. V. Pterogoniacezxg. XI. Bryaceere. 17. Pterogonium. 35. Cinclidium. 18. Rigodiuro. 36. Astrophyllum. 158 N. C. KINDBERG, öden BLYG. 38. Plagiobryum. 39. Argyrobryum. 40. Funaria. 41. Amblyodon. 42. Pyramidula. 43. Gymnostomum. 44. Physcomitrella. 45. Ephemerum. 45. Discelium. XII. Splachnace2. 47. Splachnum. 48. ”Tetraplodon. 49. Tayloria. 50. Oedipodium. Voitia. XIII. Georgiacee. 51. Georgia. XIV. Meeseacex. 52. Meesea. 53. Catoscopium. XV. Dicranacee. 34. Leucobryum. 55. Campylopus. 56. Dicranum. 57. Blindia. 58. Oreas. 59. Swartzia. 60. Trematodon. 61. Dicranella. 62. Ångstroemia. 63. Seligeria. 6 64. Anisothecium. 65. Ditrichum. 66. Cynodontium. 67. Selania. 68 Bruchia. 69. Pleuridium. 70. Archidium. IStableria. Atractyclocarpus. Brachydontium. Campylostelium. LAUBMOOSE SCHWEDENS UND (235 13. le XVIII 74. 753 76. Hl: XXIII. LOI NORWEGENS. XVI. Grimmiacer. Grimmia. Cinclidotus. XVII. Andrzeacer. Andrea. Orthotrichace2e. Orthotrichum. Coscinodon. Glyphomitrium. XIX. Leersiace2. L eersia. Scopelophila. XX. Tortulacer. Dicranoweisia. Dichodontium. Conostomum. Tortula. Aloina. Phascum. Spherangium. Pleurochete. Pleurozygodon. Mollia. Oncophorus. Anoectangium. Zygodon. Barbula. Ceratodon. Geheebia. XXI. Bartramiace2. Breutelia. Mnium. Spherocephalus. Timmia. Paludella. Bartramia. Philonotis. Webera. Buxbaumiacee2e. Buxbaumia. Das System des Prof. S. O. ON HH an BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 159 MUSCI VERI. ÅA. Acrocarpi. I. Polytrichace&. Polytrichum. Oligotrichum. Catharinea. II. Buxbaumiacezx. Buxbaumia. III. Georgiacezx. Georgia. IV. Schistophyllaceg&. Schistophyllum. V. Mniacee. Cinelidium. Astrophyllum. Timmia. Mnium. Spherocephalus. VI. Meeseace2e. Paludella. Meesea. VII. Bartramiacezg. Catoscopium. Breutelia. Philonotis. Bartramia. Conostomum, LINDBERG (in Musci Scand.). 34. 30. 36. 37. 38. 39. 40. VIII. Bryacee&e. Bryum. Plagiobryum. Pohlia. Leptobryum. Oreas. IX. Schistostegacer. Schistostega. XX. Funariacezx. Funaria. Pyramidula. Gymnostomum. Physcomitrella. Amblyodon. Discelium. XI. Splachnace&e. Splachnum. Tetraplodon. Tayloria. XII. Oedipodiacegxg. Oedipodium. 3CIITT. Webera. Weberacez. XIV. Tortulacezr. Leersia. Tortula. Phascum. Acaulon. Pleurochete. Uld: 160 NN: Mollia. Barbula. Ephemerum. Sekra. XV. Dicranacee&e. Leucobryum. Dicranum. Dicranoweissia. Campylopus. Didymodon. Blindia. Seligeria. Anisothecium. Dicranella. Aongstroemia. Trematodon. Bruchia. Swartzia. Ditrichum. Pleuridium. Archidium. Dichodontium. Oncophorus. Ceratodon. Selania. XVI. Weissia. Dorcadion. Zygodon. Pleurozygodon. Anoectangium. Glyphomitrium. Coscinodon. i; Grimmia. VIL Andrea. Grimmiace2&. Andre&Xacex&. 96. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. B. Pleurocarpi. XVIII Thyidium. Leskea. Anomodon. Amblystegium. Hypnum. Lesquereuxia. Isothecium. Pterogonium. Pterygynandum. Helicodontium. Habrodon. Hypnace2&. XIX. Stereodontaceer. Mvyurella. Heterocladium. Hylocomium. Campylium. Ctenidium. Ptilium. Stereodon. Isopterygium. Plagiothecium. Acrocladium. Entodon. XX. Pterygophyllacerg. Pterygophyllum. XXI. Neckeracee. Porotrichum. Homalia. Neckera. Climacium. Dichelyma. Fontinalis. Antitrichia. Fissidens. Hedwigia. EES EE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 161 Nachrede. Die in dieser Abhandlung beschriebenen Moosarten sind ungefähr 600. Uebrigens kommen in Europa, nach meiner Auffassung der Arten, noch gegen 300 vor. Es ist mir zuletzt eine angenehme Pflicht die geehrten Bryologen und Freunde, die mich in meinen Moosstudien un- terstiitzt haben, mit herzlichster Dankbarkeit zu erwähnen, nämlich: D:r E. ADLERZ, Prof. S. BERGGREN, Apotheker A. GEHEEB in Geisa, D:r E. HAGLUND, Apotheker C. O. HAMNSTRÖM, D:r S. HARDIN, D:r R. HARTMAN, Herrn T. Husnot in Frank- reich, Generaldirektor D:r M. Huss, Pfarrer C. KAURIN und DE OKIER in Norwegen, Prof. S. O. LINDBERG, D:r Ci J. iu: ULONNBERG, Dr: Pt OLSSON, Prof. NW. P5 SCHIMPER, D:r G. VENTURI in Trient, Lehrer C. WARNSTORF in Preussen, Prof. V. WittROCK, D:r J. E. ZETTERSTEDT. 162 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS, Synonymen-Register. Die cursiv gedruckten Artennamen sind von LINDBERG in M. Scand.. die ibrigen von SCHIMPER in Synops. Muscor. ed. 2 benutzt. Acaulon. MAVELGÄRN = oss år san Acrocladium. CUSPidalum ...o...- Amblystegium. aduncum GMAIL VR chrysophyllum cordifolium dilatatum ÄADRA NAS Saga Gp SSE CUYYTVUNVESSESISA exannulatum Jfilicinum fluitans JiganteUM...........- LMU CUM SCENEN intermedium -...... RNE VS JUVE SN ERE lycopodioides molle palustre ORANGE RESANS POlYgAMmUNm mossen porphyrhizum protensum TAAICALO orter lasrestar Richardsoni......--- revolvens riparium PUVVUWlAPE soeoer sonder sarmento sum scorpioides Sendtneri Seite CUTGESCENS oas ooernanc! LSS bettvumEecAAne VETNÅCOSWM mooecesn 14 ÖLET UA SR SE STR br 2 | Viridulum.ooooe---- 29 Amphoridium. 98 lapp Onreum mosocce AT INEOU/ Se O bUeECe SN 26 | Andrea. 28. | Valpestris.suvic. ti ALE] INSATS Sar 30. | PapuUlos6 sosse --- 22 Mo DUPeSStris: Casey 10 N-SSPATSLEO LLA f3 EEE sne 22 NET TOCKe TULL Sr SERENA 27 5 3 20 | Anisothecium. 94 | CTUSPUM oressesensoses DSG TTILEN RASCAR 93 Me SRLORUMTE SE SES SANNE 90 |. NUJESCENS oroar sober ras 20 Anod 29 no tus. 27 Doönianug. ssskostsas 28 | Anoectangium. 4 compactum -.-........ 50 41 | Astrophyllum. 1 fö SCR INRE EA (a SO CIRES ENERSER R OR 216 ROAD KN ASSR PEKAS 24 | inelinatum ......---- 22 | ”ipariuM o....------- SOME lgens SE SANsNe sj Atrichum. 24 angustatum ........- 28 UTI UTN ooo kd äl | UNAULAGUM, ororsore 29 'Aulacomnium. 29 | androgynum -....-- Seite palustre teIsssem 151 tärgidunmt:- SIA 151 Barbula. aCIpP hylla oss 132 alordes: 2 Ii somras 136 alpina; Kor eSeere 132 801 0852 CR ARE 137 breviröstrist oe og LIT fragilis-=E ERE 139 IN ClINAtA -- ssd Seeeee 140 Intermediar Aer 131 levipila LS 132 latifolia = sc ESse 133 mucronifolia --...- 133 Miillerisc: Oe sops 131 MUTAlIS:-:= SES SEeN 132 papillosa "SEE 136 PULlVin ät -sece see 131 recurvifoliar. ee 148 reg [eV SRA Re nea 137 TUTALIS- orre SSR SARS itaul SqUaTrosa III 138 SubUulata FSE 133 GOTBUOSA moa ASKERS 140 vinealisg ee 148 Bartramia. DTEVISCCM cen see RE 153 Hallerianå s:........- 153 pomiformis ........- 153 Brachythecium. albicang russen 35 Campestressti oe 36 CITTOSUPA mvscsr sekt 25 COllIRUM oocorsosösseg 33 erythrorhizum.....- 37 GEeheehil osccoo—cccht 25) SLACIAlG — sosse SEN 31 SläreOStUN, ocse sees 35 lapponieum/ CEN 45 Plumosum, sosse 37 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. DOPUleWPN- sosse reflexum SAlebhtoSWm: sosse Starkii trachypodium velutinum Breutelia. RCA TA Ao dee sraor Bryum. ALGCOTGUWM so-ooos3n atropurpureum..... EGO COS or SL TE 10 JU4eKo bet ESR pseudotriquetrum -. roseum Buxbaumia. indusiata Camptothecium. INte sCeNS ss sest FNL RSPe LEN nn Campylium. Halleri Campylopus. BrSVIFÖLNS- ss. sd TORSPPAESo eo oces ot ParadOXUS mococse--.- RORTAGEUI se ora son Cinclidatus. fontinaloides. .--..-- Conomitrium. SELIN: ooo oocsAt Conostomum. boreale Coscinodon. PUVIRSCUS: or cs san Ctenidium. molluscum Cylindrothecium. concinnum Cynodontium. OTACWHESCeENS-sooscas polycarpon [3XC) BIEN RT Desmatodon. BEPRUl8S:.:I sir FatrföllS sco sits 36 SS MÄTS nIeA Est faan Obligunastkui gina: SYSVYllaSsE Is LA Dichodontium. MaVESCENS. ooskoser Dicranella. SYNATLOSK sI subulata Dicranoweisia. IBT.UA COM se - 252 CARTE cirrata Dicranum. DTE ANS ESSIN 153] [NME ga sA oe de Är CONGESCUWM onoooo-o---- fulvum hyperborenm.--i-.. longifolium.........- Palustress te Se ee Sauteri Didymodon. BTPUST OGUSE or eess AA CVIINAPLIGTUSES SS GENUA ATUS BIC ESSonaTT INTETT AUT Sas se NES Diphyscium. TOLIOS Ul os se nor Dissodon. Fröltehlanugskd:cs eplachnoides.......- Distichium. capillaceam incelinatum Dorcadion. affine alpestre ANOMAlUM.....oooooo- UNCL UN soc or BUYCG Tuss oo ack orsa RåS CUpPUlatUM sooosenn nn 38 140 | BAND fe N:O' 9: Seite diaphanUumM ......... 119 JyYymnostomum ......- 119 KillidsUbn = AR 122 lEVigAtUMm..oooooo.oo- 124 HöY Ge Llvu SAO STERNER 120 obtusifolium......... 118 POLENS RANN 123 pulchellum.......s.- 121 TSV PN KIT DE SES SER 125 PUPESEr es AINA 122 SCIUOLp en Usa ANN 125 Sommer feltii........ 124 SPECiOSUM oooosoonn or 122 SträamineUM.......... 124 SÖTA GUNGS ES tg 119 Tenelkum rs srt 125 UTNIJETUM ooloooooon- P9 Encalypta. apophysatå-.......-. 127 brevicollar Es 129 CITAT GA SES SR 128 commutata Kolla 127 TOnote olla ssp 128 PLOCETA oss oe 127 rhabdocarpa........ 128 streptocarpa---..... f27 vulgaris ormiiebka 129 Entosthodon eT1CE TOMMI dee 80 Entodon. | orthocarpus......... 26 | Ephemerella. recurvifoliay: sis: 81 Eucladium. Vertiematums Se 141 Eurhynchium. abbreviatum -... 40 crassinervium ...... 31 diversifolium -....... 33 MyYOSUroides sr 32 PITE TIL Se SSA 25 prelongum..-.-sss. 40 SPeCIOSUM L-rsossod. 40 Stokes. sams 40 striatulum...:ss:..c Yf SÖTT AGM ESA 43 StrisOgumEE = Sen 32 REGUS 34 NAUCHEe bese ogstteen 24 velutinoides........- 36 Fissidens. adiantoides ........- 56 Pryoidestiör te 57 BEASSLPe Soros Frys 57 Ae cipienyrssre 56 exist 567 IN CUPVISKE So 57 164 NN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. osmundoides...----- PuUsillus: soker SET TULATRNSS-ooost oboe taxifolius Fontinalis. OTACINS sosse -ns> sena Grimmia. CAG (CESAR TS commutata Gymnostomum. curvirostrum fTupestres--sesteeee Gyroweisia. GON MISEN- 5 Sool este Habrodon. Notarisii Hedwigia. ciliata Hedwigidium. imberbe Heterocladium. Aimorphum--3s—- = Homalia. trichomanoides -...- Homalothecium. Philippeanum sericeum Hylocomium. BOLVESPENS mmsressennde ORKesena sasse parietinum rugosum splendens Hymenostomunm. microstomum rostellatum squarrosum Hyocomium. flagellare Hypnum. 3 10 [Rad GDI bn fer AA ASSR arceticum BlyttiiixvtveD egon Breidleris..s-2t00 UOSSOTTA ar sc AME commutatum.-..----- condensatum filicinum 114 110 Nn An 142 | 50 | 20 Seite FHenfenipet is Atle 20 HUIAC UT VISE or LA 49 MILD Nee AOL 36 NOTVERTCUM sosse 21 pseudostramineum 22 71800 [20:05 0 0 tm AD 14 TUgocum. CE ICE 15 Sater =: soo ssu 20 ISchleichert o.......-- 40 SCHTE HETE. - st 26 Send tneri -tocsoccs 24 Sommerfeltii.....--- 48 SENATE UNG oso r TSE 43 SEND CN CT VC = some nose 21 SUlLGA0UM Sas ser ee ene 21 UnNCIn Aa tum ss e 22 Va UCheriss, pe 24 Isopterygium. depressWm —.:-------- 46 SE LCG OS somm ARS 39 DUB KIA ae ASS DE 39 PRAGENSE mossor sennoer 18 REP EIVS föosfoss dras E=ST 39 CUT fACEUNM oooooss---- 39 Isothecium. MYOSUroOLdes —..------ 32 Ta Varam CSE EE 74 Leptobryum. PILIFOTMNe, FE AIaeeS 64 Leptotrichum. HexICVUlG or osroese 101 PlaUCesCeNS Los -.sss 102 homomallum-..----- 101 PAT UMR «5 102 [rjoNe RU (SORAN OS TTAS 102 Lescur2&ea. SLIIA DAL ere SEEN 14 Leskea. CATENWI ACA = 22 s EEE 6 DEC CORUTAL 2 sä sor 6 Lesquereuxia. filamentoså ---------> 12 (PU UCAT AN ma on ons RSS 33 Leucodon. SCIUTOidesieetolt 15 Meesea. TLISCI CHA: os ILLLSELE 85 VligInOSR. ONES 85 Microbryum. Flörkeanum......--- 138 Mielichhoferia. > 244 rio IC ROR LENS SER SENEE 926 MV niium HELNC: = occckrccdab ek 59 cinclidioides-.......- 61 I | Hörnumites ge Poesg hymenophylloides Hymenophyllum..-. inelinatuny Pretesen medium =—s-=- fees orthorhynchum -...- punctatum......----- Tiparium -—SISEEe rostratum-- Cen serratum SPINOSUM == --r- ce SEA stellare :----- Ne subglobosum.-.------ undulatum Myrinia. pulvinata Myurella. SPICUIA GA == ao -s-FeCEE Myurium. herjedalieum Neckera. pumila! Lines Sendtneriana Oligotrichum. hercynicum Oncophorus. brevipes Wahlenbergii......- Orthothecium. binervulum.-.-.------- STILCG UME FE Eeer Orthotrichum. alpestre Blyttii fallax. fastigiatum.......--- Killiasii Sturmii Phascum. bryoides cuspidatum Philonotis. seriata Physcomitrium. piriforme Plagiothecium. CIeFANI-- ccs EES ITatebricdla .---ss46 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. Seite PILIKeBUM) oosssseldota 38 Ppulckellum.s:--sus 39 RÖSSANUMN soooooo ns 47 gilesiacum -.-.-.------ SRS) striatellum -....------ 38 CUTfACEUPM.: ss. sig 39 Platygyrium. BOPENN sr moeccrnsnssst 7 Pleuridium. TARO OLIN. son so co tonas 103 Pogonatum. MOLTEIR ELI fraga 54 SPIRUM EE LE 53 CA PIULALO Es orion 2 53 FLATNILPIV SIE oo 52 MUPDTSERAMS--sssd255 54 Pohlia. CHAD RASEN TEES 67 EVO TA NER rn a sd SLS 65 (HEM DIA SRA SANS 67 coOMMUtaAtA..-------- = 6 (RUTIG Af SR NNE SBC 65 GUCWWACA saom ss oss 68 GlONGAGA oss sne dntsenn 66 [fe am EA 65 loNngicolltss--s-se-sa 66 (PUT DR EN SK 67 polymorphaå.......--- 65 pulchella.....-------- 66 Polytrichum. fÖrMOSUME-- ss ss 54 PIlIfeTUNL sooccctosos 52 | STIL CCUMRSSL Lys 52 Pottia. CATO LA soo sooson saa 137 IFÖ TMATI BEE Asos 134 lanceolata--.--------- 134 HAFITÖL Asos osnnn sn 136 III GUlA = tocdonn oa 134 Starkeanå ssooccso.-- 134 1 57 Ej> fr (RH rk VR AA AAA 134 Pseudoleskea. ALOVITENS ..stossoa-s 12 Psilopilum. ATCO CH oso osos0ss5 54 Pterogonium. STAG esEL KE oss dö Pterygynandrunm. ÄeECUPLENS as ooo o----- 13 1 7 HR 6 fö 1 4 4 (= RN ENA 13 Ptilium. Crista castrensis... 17 Ptychodium. ICA TUM: ssbesd liste 33 Ptychomitrium. polyphyllum Pylaisia. polyantha Racomitrium. SCLCUIATE SEALS CanesCeNS-.........--- ellipticum fasciculare lanuginosum-.......- microcarpum patens Protensupmpisllls- sSudetieum ISEeSsan Rhabdoweisia. denticulata....-...-. Rhynchostegium. dEPresSUM sasse oc MGTAlG A= SA AMA Schistophyllum. FPUStILUN ss Sekra. NY ON sa soos sonas Se Seligeria. acutifolia recurvata [CRISGLCKHA ES Se SES Splachnum. sphericum Wormskjoldii......- Sporledera. palustris Stereodon. arecuatus Bambergeri callichrous chryseus confervoides......--- CUpressiformis...... faästigtatusl.soooo---- Haldanei hkamulo8Us-...-------- imponens incurvatus lapponicus pallesceNs.........--- polyanthos ........--- revolutus MUDCllUS oonaoaressonan KUJfCICENT orsksansener Seite 165 Seite SUDRUfUS moms 45 SUCLACUS == =S SASSTN 6 Sylostegium. GCRIPLOTENIMN mo oss ass 95 Systegium. GR SPUm I = SISSre See 142 Tetraphis. DeElluCi da ooo ooonocoe 84 Tetraplodon. 120089 (0V YO (ölen eroereen 83 Tetrodontium. Brownianum.....--- 84 TePaAN UME soon. 84 Thamnium. alopecurWm=----=--- 5 Thuidium. Ppallensreso sara 11 tamariscinum -...... 9 Timmia. megapolitana ...... 152 Tortula. OVE Sj as ANA 136 angustald -...-------- 133 brevirostris.........- NEV ERLCM JONA ooo 137 intermedia----------- 134 MPSEIl ON oas bdo assea 137 STELLA La ASAT "EKA Trichodon. CYlIMdTICUSL-s2os.s5- 100 Trichostomum. CIISPULlUMIss mössa 141 TAVOVITENS) moon oddoea 140 mMUtanNile —— 141 tTophaceunm ss... 149 Ulota. BIUChIIE se osv 121 CTS Ägs beddsarsedans 121 GNISPULE sosoososssa 121 CUTVILOMA ss so så asset 121 DrTummondil -...--- 120 Hutchinsi2-.......... 122 INTLeTMe ATA oo ooccaos 121 ITU CLWVI OL IE SE SEEN 120 phyllantha ooo. 122 Webera. ACUMINAtGA.--.osocen- 66 ATDTC ANI LET 67 ANM OGDAA amosss dd 65 CATNes AK FIRE 67 CoOmmyutatä........2. 66 166 N. Seite BTUdals ER 65 CuCullatar ASA 68 lö OAbA mr otoel ones 66 LOngTCOIASS SATA 66 PU DANS - EROS ID TENN 67 polymorpha. sc 65 pulcHellall eg 66 - Se HImp ET oe. oosss 35 67 nörlrkbe 67 sphagnicola Weissia. americana Brucei--- coaretata crispula - curvifolia Drummondii phyllanthä....------- | ulophylla Seite Zieria. demissa julacea Zygodon. FUpestrisst Sosekaen C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS. Seite BIHANG TILL Seite FÄLG TT sn 136 VAR BIYGGOR osss sec 80 Amblystegium ....... 47 Ja NDNG HER SE ES RR 115 Anisothecium -........ 100 Anoectangium -....... 145 LÄTO OM OD soncloo ou -e 11 BAT HILTICIIA. oc ooo so 15 Jar b(&) el (6 ll I 9 a NER AA 104 220 få LON ON få Få a RR Se 78 Astrophyllum -.....--- 58 IB ATA ss a 146 IRA URATILLA co. oc 153 13314 016 li SER SKA SRS 151 IBTLeEUtGelA ossssso oss 95 STICKA most 103 ISTER 63 IBUX DAMMA oc oosoooo > 155 Campylopus --s..-s-- 86 CATTATINEA dos ssssor 55 Catoscopium -.....---- 85 (CETAbO GOD =. =o.ossa- 150 CIN CIdIEMS os oococs 58 Cinelidotus --.--...--- 115 GJ ACIUM: soo scsooocs (( Conostomum ---..-.--- 130 COSEINOGCON=-- leo oc 126 Cynodontium --.------ 102 Dichelymg ssso-so.--- 51 Dichodontium .-..-...- 130 iICran ella oooosocssocs 97 Dicranoweisia -...---- 129 DTCTADTN = oss soc so cos 389 IDISCEllUuM -..---s----s- 81 K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 167 Register der Gattungen. L Seite | Seite IDACr CHUumE SE SESES SN TO0R EREKTION Ot1sE5 CSE 154 HnGO COR SAS ESS 7 | Physcomitrella ...... 81 Biphemerum SES Case SIN Ela siobrymm, CSE Ci Hissidenss-ssstlnoa 15 | Plagiothecium -..-.-- 46 HÖNVINAISK Kos. SOM FElenridiumes Ses 103 HUDAPLA soooskensec-s5 79 | Pleurochete.........- 138 Gr GOTTA sr Tas. 84 | Pleurozygodon --..... 139 Glyphomitrium...... 12 OR KR Olytriehum: SSA pE 52 GERITOTITA S EA oo 104 | Porotrichum -........ 5 Gymnostomum -...... 80: | Pseudoleskea...-.---- 6 Ela brodone sesssrre ÖN FEter OO mum E CCS 13 IEledwigiase son Na 5 | Pterygophyllum..... 3 Helicodontium -...... GR FRyramidula To CSA 80 Heterocladium ...... öl Mö eos torocees 15 Elylocomium...-----. SKAR BRASO dimma SS 14 Efypnume: SS0oee nn LEN [Delantarsscoest ng 102 Tsotheerami Cost 7 | Schistophyllum...... 55 TeerSla or ie 126 | Schistostega....------ 55 ESKO Aase eo T sa W2RSellsenmar Ce os 99 Fes GUerSUKTA so sosc 14 | Spherangium ....... 138 TeUcobrylm..-s----- 85 | Spherocephalus .... 151 [Meese areor ARE ee 35F SS PplaChaums sosse 81 [ENE NU ek so eos ene SLOTS war bara Sean 96 | MO]IIG 255 ork asen da 13 OR ERAY LOTTA 83 Myurele Kr Coe STTetraplodonsEkiis 82 UN CKET Aso ron soaker Cl för Bl a VSNG Keb all fö ASSR ee 6 ; Oedipodium —---.—--. SN ERT diam et Son 8 | Oligotrichum.......-- GA Njekimmyar 5: Ser seree Tenn 152 | Oncophorus .......... [LIF RÖRT ae 130 ÖTSASE ST TAS KOR 96 | Trematodon --..-....-- 96 Orthothecium........ 44" IWEber8, soosssassosocnd 155 Orthotrichum.......- UZE äy So dns Ses 145 Paludellas ra ös. 152 | Angstroemia -......... 99 PHASCUM I orsdr eos dee 137 (Aongstroemia) SEE RT 4 US UTV EEV SR VES TI FAN MKA NY Ka MV 4 , I Läge ; ST pa e i0å i firv nn Nin rg ; vi MN , stönatliga vat saliga [a ” - c Of kr V $ HÅ i TR få TILA nn j FA p i 4 i ; ö fos diöiraktV VX väshinnj ä « b é mn ' | Li IN ; Arlg ni Å NA i £É i uå LÅG 4 f i Ny nu NÄ JF rt '” i inl 4 "a ) uu t , J jä 1 vr q i - l 3 é Fv JF uu ' ' / 1 Yr 3 Fä LÄ i FLUtida TJA li i i / An NM KN) ö » [ N | J + [1A£: pv | , CE BITS " al I OM bh / ' | f Ye i , u f LJ ' / 4 Hr É v gillotf & , oa llTy +? ' G rod fav å g I 3 bod Å K NW ES Mie red Ol or RKU EVKTAT fr a WT r (17 RER . nl KOR EPrÉ 0 J.A RR Ö I yr oh, Ju 0 VO OUR ol i SON fR. Fra SIRAP) VR il .å AN TOBÖRVS Ar ve on OKEN utt r R k WL vr Aida ikon Sölvi IG RE 48 Ma | 44 lait Add AI FREF TEN IH vad) 4 hå ; + r J re VE R BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 7. N:o 10. UNDERSÖKNING MED RHEOTOM ÖFVER DEN GALVANISEA POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE » I ETT POLARISATIONSKÄRL, HVARS PLATTOR ÄRO FÖRBUNDNA GENOM EN METALLISK LEDNING. AF SVANTE ARRHENIUS. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 11 OKTOBER 1882. ae STOCKHOLM, 1883. KONGL. BOETREYCKERIET. P. A,. NORSTEDT & SÖNER. , se SE Jå ot MR RAKA ARA NT ANGRN eg MOTÖRHS UM 371 Konsten GÅ å OA KRT ARET OMANÖTTAGNAS KR så BöPekdS ARAVE JeÅnna FINS & IVA RRNANTER AS -AovA EA 2 4 g MM FA SUVI SEA STRÄVAN : LJ - KITE $ N edanstående försök äro föranledda af en afhandling af BERN- STEIN öfver samma ämne !). Å ena sidan uppmanar nämde för- fattare i slutet af sitt arbete till fortsättning deraf, å andra sidan äro, tyckes det, dels för få och dels allt för föga samstämmande undersökningar af honom för handen, för att de deraf vunna re- sultaten skulle vara satta utom allt tvifvel. Dessutom, att döma af de vidt skilda (ungefär 41 2) fem värden, ur hvilka han tager ett medeltal till »Abgleitungsconstant» ?) för den af honom un- dersökta vätskan (utspädd svafvelsyra), synes det vara möjligt att åtskilliga faktorer, som på förberörda fenomen kunna utöfva in- flytande, af honom lemnats obeaktade. Af dessa grunder har jag försökt att, med användning i hufvudsak af BERNSTEINS” för- faringssätt, på ren experimentel väg finna de antydda faktorerna. Använda instrument. 1) Rheotomen. Det vigtigaste af instrumenten är, såsom ofvan antydts, den af BERNSTEIN uppfunna differentialrheotomen ?). Det exemplar, som jag begagnat, skiljer sig något från det af honom beskrifna, hvarför en kort öfversigt af dess konstruktion torde vara nödig. Instrumentet, som är förfärdigadt af Herr SÖRENSEN i Stockholm, består af en cirkelrund ebonitskifva (fig. 1), som efter linjen ab är delad i två horizontalplan A och B, hvaraf det senare ligger ungefär 6 millimeter djupare än det förra. Medels ett par skrufvar v och w, som äro insatta 1 två af flera hål, inborrade på lika afstånd från ebonitskifvans kant, äro på planet B fästa bockarne h och ti, i hvilka mikrometer- !) BERNSTEIN: POGGENDORFF'S Annalen der Physik und Chemie. Band 155. Sid. 177—211. (1876.) 2) Definitionen på »Abgleichungsconstant> se nedan sid. 18 och loco ci- tato s. 209. 3) Beskrifven i POGGENDORFF'S Ann. d. Phys. u. Ch. Bd. 142 s. 54 (1871) och Bd. 155 s. 177—185 äfvensom i WIEDEMANN'S Galvanismus II. $ 804. Andra uppl. (1874.) 2 EE ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. skrufven s löper. Denna skruf (s) drifver vid sin vridning fram en ränna C, fyld med qvicksilfver, så att C alltid står parallelt med h och i. I A äro vidare ingräfda två rännor D och £E, hvilka äro cirkelbågar med samma medelpunkt, som ebonitskif- van. Dessa rännor kunna med ett par parallelipipediska prop- par f och g afstängas hvar som helst, hvarefter partierna (i figu- ren) till höger om propparne fyllas med qvicksilfver. Alla hit- tills omnämda delar (utom skrufvarne) äro förfärdigade af ebonit, och alla partier (utom sjelfva planet B) ha sina öfre ytor i samma plan som 4. Genom ebonitskifvans medelpunkt är stuc- ken en axel af koppar O vinkelrätt mot skifvan. Axeln är cy- lindrisk och består af en nedre tjockare del och en öfre tunnare. På det horizontela gränsplanet mellan dessa delar hvilar ebonit- plattan 7, som på sin undersida i punkterna p, q och » är för- sedd med spetsar af koppar, hvilka precis räcka ned till planet A. Spetsarne qg och » äro förbundna med en kopparbygel och spetsen p på samma sätt med ett lager af messing, som glider kring axeln O och på det ofvannämda gränsplanet. I rännorna D, E och C äro underifrån instuckna koppartrådarne l, m och n, koppartråden k står i förening med axeln O. Kring 0 ligger vidare ett litet drefhjul af ebonit, som med ett snöre är förenadt med vefhjulet J, hvilket drifves för hand med vefstaken &x. I hjulet J:s kant är fastsatt en pigg y, som en gång för hvarje omvridning af J slår emot fjedern z. Denna senare imrättning är afsedd att slå i takt med en metronoms knäppar, hvarigenom man kan noggrannt bestämma plattan T:s vinkelhastighet. Sät- tes nu plattan 7 i rörelse, så komma trådarne I! och m att vara förbundna, medan qg och 7 glida öfver de qvicksilfverfylda de- larne af D och E och på samma sätt rännan C med axeln O, medan spetsen p rör sig öfver rännan C:s qvicksilfver. 2) Galvanometern, också förfärdigad af Herr SÖRENSEN i Stockholm, var ytterst känslig. Den innehöll två rullar, som alltid användes satta vid sidan af hvarandra. Afläsningen skedde på vanligt sätt med spegel och skala, indelad i millimeter och placerad på en tub på afståndet 1,670 mm. från spegeln. Alltid aflästes det första utslaget, som för konstant dämpning är pro- portionelt mot det definitiva utslaget, på hvilket nålen stannar. Nu var visserligen ej alltid dämpningen konstant, men utslagens förändring genom denna ringa variation hos dämpningen var alltid så liten, att den för försöken kunde negligeras. Korrek- tionerna, som egentligen borde göras, för att få de aflösta skal- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND :7. N:O 10. 5 delarne förvandlade i bågar voro också !) så små, att de utan störande imverkan på resultatens giltighet kunde lemnas ur räkningen. 3) Polarisationskärlet (voltametern) var en vanlig glasbägare, sådan som begagnas 1 de kemiska laboratorierna. Deri nedsänk- tes två plattor, hvilka före hvarje försök rengjordes medels smerg- ling, sedan försök att rengöra dem (särskildt platinaplattorna) medels glödgning i lysgas för glasblåsarlampa visat sig oända- målsenligt, förmodligen på grund af förbränningsgasernas occlu- sion i plattorna, eller kanske ännu troligare på grund af den enorma förändring 1 kapacitet (yta), som plattorna lida vid opera- tionen ?). Plattorna voro af olika metaller, dock hafva i de här omnämda försöken endast platina- och koppar-plattor kommit i användning. Sedermera påfyldes olika vätskor, tills de stego till bestämd höjd på plattorna. Plattornas afstånd reglerades genom ett arrangement, som nedan skall beskrifvas. När ej annat sär- skildt nämnes, har plattornas afstånd varit 7 millimeter och den i vätska nedsänkta ytan af plattan på hvardera sidan 1,000 qva- dratmillimeter. 4) Elektrieitetskällan var en på vinden befintlig stapel om ett till tre BUNSEN'S element, hvilkas vätskor för att hålla sig konstanta, voro koncentrerad zinksulfatslösning och ej allt för kraftig salpetersyra, hvilken senare understundom förnyades. Särskilda försök med tangentbussol visade, att stapelns elektro- motoriska kraft höll sig nära nog konstant, då deremot dess motstånd småningom ändrade sig. 5) Motstånd af olika slag förekommo, nemligen a) fyra motståndsrullar från RUAMKORFF i Paris, som voro resp. 2,152, 1,080, 543,2 och 257.9 ohmader, här nedan betecknade såsom motståndet u. b) ohmadetalonger (i en »resistance box») från Eririor BRorTHERS i London från 10,000 till I ohm, använda i det motstånd, som betecknas med t (allt 1 fig. 2). c) en brygga framför galvanometern om 67 ohmader, betecknad med v och d) tre stycken rheostater af mässimgstråd af ett motstånd om 3 ohm pr metre, försedda med flyttbara skrufkontakter. Dessa rheostater ha användts i de nedan nämda mostånden rr, s och t. Sedan en längre tid användts för att finna de perturberande orsaker, som till en början vållade mycket ojemna och följakt- ligen odugliga utslag, afhjelptes dessa så vidt möjligt: !) Enligt F. KOHLRAUSCH: Leitfaden der praktischen Physik.: (1878.) 2?) Se RENÉE BLONDLOT: Recherches expérimentales sur la capacité de polarisation voltaique. Sid. 44. (Paris 1881.) Fe ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. a) genom att betydligt belasta hjulet J, för att få stort trög- hetsmoment hos detta och sålunda jemn vefhastighet. För detta ändamål lades ungefär 6 kilogram biyplattor ofvanpå J; b) genom att uppskära rännan C till ungefär 2!/, utilltbrerelt bredd och (i vanliga fall) till ungefär samma längd orlln rän- norra D och E genom propparnes £ och g förflyttning. Likaså uppskuros rännorna D och & nertill till inemot 4 mm:s bredd. Endast på detta sätt visade det sig möjligt att under experi- mentets gång behålla en skarpt begränsad qvicksilfvermenisk med konstant nivå, hvilket likväl dessutom fordrade c) användande af rent qvicksilfver och, att kopparspetsarne p, q och r efter BERNSTEINS anvisning voro skarpslipade i tan- gentiel riktning. Eljes nedtrycktes eller afslogos en del af me- nisken, så att den oupphörligt ändrade form eller storlek; d) genom att smörja axeln O och lagret deromkring med grafit, så att jemn och säker kontakt der erhölls utan allt för stor friktion; e) genom voltameterplattornas rengöring såsom ofvan be- skrifvits och derigenom, att plattorna fingo stå en god stund (vanligen flera timmar) i vätskan innan försöken gjordes, under hvilken tid det äfven visade sig förmånligt att polarisera och depolarisera dem. Försökens anordning. Undersökningen företogs, såsom sagdt i väsentlig likhet med BERNSTEINS, och dess gång förtydligas af schemat å fig. 2 Mellan trådknutarne K och K, löpa fyra grenar, hvaraf: a) grenen 1 innehåller ett motstånd (rheostaten >), elektri- citetskällan (B£), tråden Il, ledande till rheotomrännan £, som stundtals är förbunden med rännan D, och slutligen tråden m, som förbinder rännan D med Ki; b) grenen 2 innehåller endast motståndet s; c) grenen 3 leder till Pohlska gyrotropen y, så till polari- sationskärlet Y, vidare öfver variabla motståndet t till K,. Gy- rotropen tjenar till grenen 3:s hastiga in- eller utlösande i ström- banan. d) Grenen 4 består af motståndet u, den känsliga galvano- metern G med bryggan v, som kan inlösas i och utkastas ur ledningen genom qvicksilfverkoppen I, och som äfven medels magneten M tjenar till att hastigt återföra galvanometernålen till sitt jemvigtsläge efter hvarje observation, vidare ledning till BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. TY qvicksilfverrännan C, som tidtals är i kontakt med O, hvarifrån 7 leder till K,. Medels detta arrangement bestämdes på följande sätt: a) Elektromotoriska kraften i grenen 3 (= potentialdifferen- sen mellan K och K,). Om vi beteckna de respektive grenarnes ledningsmotstånd med », s, t i de tre första grenarne, och den fjerde innehåller motstånden u, G (galvanometerns motstånd), och bryggans motstånd är v, så är tydligen den åsyftade potential- differensen, när grenarne 3 och 4 äro öppna och B£ elektricitets- källans elektromotoriska kraft: pe TAS Denna qvantitet P måste för hvarje nytt försök bestämmas, och detta skulle kunna ske medels tangentbussol, men detta vore allt för omständligt, hvarför jag användt följande metod. Gre- nen 3 utlöstes, och ! förbands med 2 genom en kort koppar- tråd. Vefvas nu T omkring med tillräckligt stor och konstant hastighet, så kommer C att förbindas med O tillräckligt många gånger under ett galvanometerutslags tidsförlopp (ungefär 32 sek.), för att man skall kunna räkna med summan af de stötar galvanometern erhåller såsom med en konstant ström, oberoende af den absoluta vefhastigheten !). Induktionsströmmar komma visserligen att ega rum så väl i galvanometern G som i bryggan v, men dessa komma att nära nog jemna ut hvarandra och äro i alla händelser af allt för ringa betydenhet för att märkbart in- verka på utslaget (enligt en särskild undersökning). Definitiva utslaget blir således fom g==u + RN — + FAR ip v = sö gl il ÄFF — + — g g Då i förevarande fall g > u och u = 2,152 ohmader, men deremot s vanligen är 8,2 ohm och stundom mindre, så kan + negligeras vid sidan af 3 och så erhålles: Ser a en ke (1). !) Enligt ett citat af CRoVA Ann. de Chimie & de Physique, Tom 68 (1863) först påpekadt af POUILLET. Ö 8 ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. Nu äro vidare g, v och G konstanta vid dylika försök, och då g enligt föregående är så ofantligt mycket större än s, kan it vr ar NES för k, och införa värdet på £ enligt eqvation (1), så blir eqva- tionen: g + s också sägas vara konstant. Kalla vi nu k. =P Då konstanten k och EL också k, är beroende af qvicksilfverrännans C bredd, så gäller ofvanstående deduktion endast, ifall denna håller sig konstant, och om I ej varierar, kan man deraf sluta sig till, att rännan ej varierar. Derför gjor- des en särskild undersökning öfver detta förhållande, och det visade sig, att utslagen ej varierade mer än 2 procent i hvarje försök; vid nya påfyllningar af qvicksilfver, som stundom fordra- des, men aldrig skedde under fortlöpande serie, kunde variatio- nen stiga till 5 å 6 procent. P fans på experimentel väg vara i00f hvilken siffra alltid anförts såsom elektromotorisk kraft i grenen 3. I de följande undersökningarna är grenen 3 också sluten, och i detta fall är naturligtvis potentialskilnaden mellan K och FK, en helt annan qvantitet än den ofvan beräknade i de första tidsmomenten. Men plattorna i voltametern Y polariseras genom den ström, som går genom grenen 3 och nå ett slutligt tillstånd, sådant, att polarisationens elektromotoriska kraft blifver lika med potentialskilnaden i fråga. Vid detta sluttillstånd är det likgil- tigt om grenen 3 är sluten eller ej, hvarför ofvanstående beräk- ning då är fullt exakt. Detta sluttillstånd nås ytterligt snart, så att ofvanstående beräkningssätt för polarisationens elektromotoriska kraft vid grenens 1 öppnande är fullt auktoriseradt af flera äldre författare och senast af BLOoNDpLot-i hans anförda arbete. Att emellertid sluttillståndet stundom ej varit uppnådt, framgår tyd- ligen af flera försök (sidd. 11 och följ.), då stora motstånd an- vändts i grenen 3: men i de definitiva försöken öfver depolari- sationskoefficienten torde dock på grund af de ringa förekom- mande motstånden med tillräckligt stor approximation ofvan- stående få anses för riktigt (jemför sidd. 17 och 18). TI alla händelser har ofvanstående potentialdifferens anförts under rubri- ken »elektromotorisk kraft» för att gifva en ledning för omdömet öfver de omständigheter, under hvilka försöken äro utförda. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 9 b) den punkt, på hvilken rännan C måste befinna sig, för att galvanometerledningen (grenen 4) skulle slutas i samma ögon- blick, som grenen 1 öppnas (nollpunkten). Denna punkt afläses på mikrometerskrufvens s hufvud och en under C på ebonitplat- tan graverad skala. Grenen 3 utlöses. Är då grenen 4 någon aldrig så kort tid sluten på samma gång som grenen 1, fås ett utslag på galvanometern. Nollpunkten kän sålunda bestämmas med huru stor noggrannhet som helst. c) Genom att sluta grenarne 3 och 4 kunde man före hvarje försök öfvertyga sig om, att de båda voltameterplattorna voro lika och ej gåfvo någon ström, annat än efter förutgången po- larisation. För korthetens skull har jag i det följande användt beteck- ningen polariserande ström för den ström, som, orsakad af sta- peln B, eger rum i grenarne (1, 2 och) 3, och hvilkens ända- mål är att polarisera voltametern Y:s plattor, och beteckningen depolariserande ström för den ström, som, åstadkommen af po- larisationen på Y:s plattor, förlöper i grenarne 2, 3 (och 4) samt afläses af galvanometern G. Den polariserande strömmen för- siggår, så länge spetsarne q och > (fig. 1) glida öfver D:s och E:s qvicksilfver. Den öfriga tiden utgjuter sig den depolarise- rande strömmen genom grenen 2 och genom grenen 4, när denna är sluten. Denna tid har, utom i några få fall, visat sig till- räcklig att alldeles uttömma polarisationen, så att, om skifvan T sättes i rotation med den hastighet, som af mig användts, plat- torna äro i sitt ursprungliga skick för hvarje gång, spetsarne 4 och 7 doppa i rännornas D och & qvicksilfver. Fälles gyro- tropen y derför ned, så att grenen 3 är sluten, och sättes IT i rotation, så får man ett visst utslag, när rännan C befinner sig i nollpunkten !), hvilket utslag på grund af polarisationens af- tagande med tiden (dels spontant och dels genom urladdning i grenen 2) allt mer och mer minskas, när C framskjutes. Det är detta aftagande jag i det följande skall söka närmare utreda. Innan jag likväl meddelar dessa undersökningar, skall jag först framlägga några öfver rheotomens arbetssätt, emedan det endast så blir möjligt att uppskatta de förras betydelse. I de 1) I sjelfva verket har aldrig den egentliga nollpunkten begagnats så- som utgångspunkt, emedan den något varierar, hvarigenom en del af den polariserande strömmen kan gå genom galvanometerledningen och sålunda betydligt perturbera utslagen, hvarför mikrometerskrufven alltid framvridits ett litet stycke (vanl. 0,3 hvarf) och från denna punkt såsom nollpunkt ha skaldelarne räknats. 10 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. nu följande undersökningarna äro endast begynnelse-utslag an- vända d. v. s. utslag af galvanometern då rännan C står på noll- punkten, hvarvid motståndet t varierats äfvensom elektromotoriska kraften hos den polarisande strömmen (= potentialskilnaden mel- lan K och £K,).!) Med beteckningen vefhastighet 1 förstås, att hjulet I kringvridits en gång i sekunden, med vefhastighet 10, att detta skett 10 gånger i sek. o. s. v. De saltlösningar, som stå öfver hvarje tabell angifna, hafva befunnits uti voltametern Y. I de 7 kolumnerna i hvarje tabell förekomma rubrikerna 1) motståndet s + £ i den depolariserande strömmens bana räk- nadt i ohmader, der s i hvarje serie varit konstant och t varie- rats, 2) det på galvanometern observerade utslaget, 3) ett beräk- nadt utslag. Beräkningen skedde med den förutsättning (efter BERNSTEIN) att polarisationens elektromotoriska kraft är konstant, - så snart den polariserande strömmens elektromotoriska kraft är konstant och att den förra elektromotoriska kraften håller sig konstant det tidsmoment (+; å +, sek. ungefär), som strömmen passerar genom galvanometern. Kallas denna elektromotoriska kraft e, så är utslaget (vu), då e är konstant: e u t u On 2 Konst), rg DET der motsvariga utslag och motstånd ha samma index. Sätter man så det beräknade första utslaget (uper); = (Uobs);, Motsvarande observerade första utslag, kan man ur detta enligt ofvanstående formel beräkna de öfriga (uper),». Vidare förekomma 4) 1og uors, logarithmen för det observerade utslaget 5) log uper, logarithmen för det beräknade utslaget 6) Diff log uops = log i det ob- Un+1 serverade systemet och 7) Diff log uper = log Sr Vi med- Uper n+! dela här 6 tabeller: !) Med >elektromotorisk kraft» förstås i det följande, när ej annat an- gifves, denna potentialskilnad (i rubriker). A 2) Egentligen har man här i stället för motståndet s att sätta 1 a 1, g g. hvilket dock (jfr sid. 7) på grund af g:s ofantliga storlek i jemförelse med s kan sättas lika med s, då man får u = Ez AEnER S BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BÅND 7. N:O 10. 11 A. Utspädd NaCl mellan Pt-plattor. Elektromotorisk kraft 0,9 BUNSEN, vefhastighet 1. SJ rö uUu u log u ; log u Diff. Diff. i ohm. obs. ber. 5 obs. ber. log Ugps. log Uhr 5 431,2 431,2 2,6347 | 2,6347 0,0669 | 0,1919 14 369,7 217,2 2,5678 | 2,4428 0,0804 | 0,1301 19 307,2 204,3 2,4874 | 2,3127 0,0822 | 0,1862 29 254,2 133,8 2,4052 | 2,1265 0,2694 | 0,3083 59 136,7 65,8 2,1358 | 18182 | 0,2567 | 0,2667 109 75,7 35,6 ljs8791 | T55is ; 0,3672 | 0,2820 209 32,5 18,6 1,5119 | 1,2695 | 0,631 0,389 509 6 7,6 | 0,880 0,880 | 0,52 0,29 1,009 2,3 3,8 | 0,36 0,59 | B. Utspädd Na,SO, mellan Pt-plattor. 2,54 BUNSEN. Elektromotorisk kraft Vefhastighet 1. at lg / TAR SG Diff Di i ohm. obs. ber, obs. | "9 ”ber.l log Vöps. log Uper. 8,2 | 1730 1730 3,2382 | 3,2382 0,0442 | 0,2068 13,2 | 1564 1075 3,1940 | 3,0314 0,1605 | 0,1395 18,2 | 1080,2 779,6 | 3,0335 | 2,8919 0,2278 | 0,1901 28,2 639,3 503,3 | 2,8057 | 2,7018 0,3800 | 0,3147 58,2 266,5 243,9 | 2,4257 | 2,3871 , 0,3520 | 0,2693 108,2 113,5 13152 1 2048 | PALTS 0,4254 | 0,2843 208,2 44,5 68,0 | 1,6484 | 1,8335 0,5877 | 0,3875 508,2 11,5 27,9 | 1,0607 | 1,4460 0,50 0,2975 1008,2 3,6 14,1 | 0,56 1,1485 0,39 0,2993 2008,2 L,5 HN OT 0,8492 0,67 0,3989 | 5008,2 0,3 2,8 | 0,5—--1 | 0,4523 VPS ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. C. Nära koncentrerad ZnSO, mellan Pt-plattor. Elektromotorisk kraft 0,928 BUNSEN, vefhastighet 1. SKK å ” GS i ER Diff. Diff. i ohm. obs. ber. STOD] —SuNer: log Ugpg. log Une 3,2 | 276,0 276,0 | 2,4408 | 2,4408 3 ARN 171,4 2,3842 | 2,2340 0,0566 | 0,2068 0,0444 | 0,1395 18,2 218,7 124.3 2,3398 | 2,0945 0,0809 | 0,1901 20,20) 1815 80,2 | 2,2589 | 1,9044 58,2 123,5 38,9 2,0917 | 1,5897 0,1672 | 0,3147 ; 0,2213 | 0,2693 108,2 74,2 20,9 1,8704 | 1,3204 0,3022 | 0,2843 208.2 37,0 10,8 | 15682 | 1,0361 0,4890 | 0,3875 508,2 12,0 44 1,0792 | 0,6486 0,6478 | 0,2975 1008,2 257 2,25 | 0,4314 | 0,3511 D. Nästan koncentrerad Zn50, mellan Pi-plattor. Elektromoto- risk kraft 0,287 BUNsEN. Vefhastighet 10. Dar a Diff. Diff. ; WeRE u log u log u i ohm. obs. ber. obs.| "5 ”ber.| log Zobe log er 3,2 161,1 16151 | 2:20701 | 2207 13,2 128,2 100,0 | 2,1079 | 2,0003 0,0992 | 0,2068 0,1083 | 0,1395 18,2 99,9 72,6 | 1,9996 | 1,8608 28,2 66,4 46,8 | 1,8222 | 1,6707 0,1774 | 0,1901 0,4157 | 0,3147 58,2 2D,5 22,7 1,4065 | 1,3560 0,4927 | 0,2893 108,2 J.2 12,2 0,9138 | 1,0867 | | | 0,7377 | 0,2843 208,2 1,5 6,3 | O,1761 | 0,8024 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 13 E. Nästan koncentrerad ZaSO, mellan Pt-plattor. Elektromo- torisk kraft 0,963 BUNsSEN. Vefhastighet 10. | s+rt (a - a i ohm. Uobs. Uper. 08 Ugpg.| 108 Uper. Diff. Diff. log Uobs. log per. 3,2 1084 1084 3,0349 | 3,0349 0,2339 | 0,2068 13,2 632,5 673,2 | 2,8010 | 2,8281 18,2 407,0 488,1 | 2,6095 | 2,6886 28,2 199,0 315,2 | 2,2989 | 2,4985 0,1925 | 0,1395 0,3106 | 0,1901 0,4544 | 0,3147 58,2 69,9 152,6 | 1,8445 | 2,1838 0,4180 | 0,2693 108,2 26,7 82,1 | 1,4265 | 1,9145 | 0,4870 | 0,2843 208,2 8,7 42,7 | 0,9395 | 1,6302 1,25 0,3875 | | 508,2 0,5 17,5 | 0,69—1| 1,2427 | F. Nästan koncentrerad ZnSO, mellan Pt-plattor. Elektromo- torisk kraft 2,14 BUNsEN. Vefhastighet 10. Diff. Diff. SK SHS Une a KLOR NUGpe LÖSA Ner obs. er. obs. er.] log Ugp i ohm. SUOS Une MV 8,2 | 1968 1968 3,2941 | 3,2941 116 1223 3,0620 | 3,0873 18,2 T17,0 837,0 | 2,8557 | 2,9478 28,2 414,6 DHl2,5) 2,6176. | RT 55,2 124,8 277,4 | 2,0962 | 2,4430 108,2 47,4 149;2 |; 1,;6758 | 2,1737 208,2 155 | d.5 0,2321 | 0,2068 | 0,2063 | 0,1395 0,2381 | O,1901 0,5214 | 0,3147 0,4204 | 0,2693 0,4855 | 0,2843 1,1903 | 1,8894 Jag meddelar här också några utslag för varierande plattyta och motstånd. G. Zinksulfat mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 0,89 BUNnsESN. Vefhastighet 10. s+t=8,2 ohm. s + t1=58,2 ohm. iFlattyta. L0O008EImm: utslag .o---.-- OA 18,9. » 462 » NN SNRA 187,5. 56,9. 14 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. Plattyta. 215 COmm: utslag o....t. R240:07 38,0. » 100 > NE CSE SL: 70,4. Ehuru följande observation står i ett temligen löst samman- hang med det föregående, meddelar jag den dock, emedan den är af förberedande art och till en början syntes mig oförklarlig. H. s är konstant och t varieradt, u betyder begynnelseutslag: t= 0 045 0,8 12: 20oRmader wEBOR4T 39200 2067 skaldelar För förklaringen af dessa till utseendet besynnerliga resultat får jag påpeka den anmärkning, som gjorts i noten till sidan 9. Oum's lag har i detta arbete ansetts som en orubblig regel, !) hvarför jag ej velat tillgripa den af några begagnade utvägen att förklara densamma ej vara giltig i slika fall. Tabellerna A, B, C, D, E och FE visa allesammans att förhållandet mellan två : tr . 2 - konsekutiva utslag = alls icke är detsamma, som beräknats n+l skola ega rum. Det återstår ingen annan möjlighet än, att de grunder, på hvilka beräkningen blifvit gjord, äro oriktiga; re- sultaten äro nämligen allt för tydliga, för att på något sätt kunna anses felaktiga. De förutsättningar åter, som lågo till grund för beräkningen voro: 1) att den depolariserande strömmens elektromotoriska kraft endast är en funktion af den polariserande strömmens elektro- motoriska kraft; 2) att den depolariserande strömmens elektromotoriska kraft bibehåller sig konstant den lilla stund, under hvilken galvano- meterledningen är sluten. En jemförelse mellan siffrorna i sjette och sjunde kolumnen af föregående tabeller visar, att i allmänhet (Tabb. A, B, C, D) är den förra kolumnens tal till en början betydligt lägre än den senares; 1 tabb. E och F visar deremot redan från början sjette kolumnens siffra en ringa öfvervigt. Längre ned 1 de sex se- rierna finna vi- deremot att Diff log ups betydligt växer öfver Diff log uver och detta i alla serierna. Det ligger derför nära !) KOHLRAUSCH och NIPPOLDT, POGGENDORFF'S Ann, Bd. 138 (1869), KOHL- RAUSCH dersammastädes Bd. 148 (1873) och Jubelband (1874) äfven- som COLLEY, WIEDEMANN's Annalen Bd. 7 (1879) hafva satt Ohmska lagens giltighet utom allt tvifvel äfven för strömmar af betydligt kortare varaktighet än dem, hvilka här kommit i fråga. HERWIG har (WIED. Ånn. Bd. 2 1877) gått ut från en åsigt, som ej antar OHM's lags giltighet för elektrolyter, men i ett senare arbete (WIED. Ann. Bd. 6 1579) af honom finnas resultat, som nästan nödga till Ohmska lagens antagande, ehuru H. ej tyckes anse det. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 15 till hands att antaga, att det parti, för hvilket Diff log uons borde vara mindre än Diff log uper, ligger ofvanför (i tabb. E och F) det område som undersökts, det vill säga vid mindre motstånd än 8,2 ohmader. Om man söker 1 ord uttrycka siffrornas i före- gående tabell variationer, så torde detta kunna ske på följande sätt: Diff log ups växer från noll (oberoende af diff log urer) för små motstånd till en öfre gräns af den art, att diff log uops är dubbelt så stor som diff log upe.. På föregående serier synes det som om diff log uovs skulle (i sista raden) stundom gå ännu högre än till denna gräns, men de ytterligt små utslagen (0,5, 1,5) som nästan ej äro större än försöksfelen, göra, att en slut- sats i denna riktning skulle vara förhastad. Se vi nu efter, hvilkenderas af hypotheserna 1 och 2 orik- tighet bäst förklarar detta förhållande, så finna vi, att för stora motstånd hypothesen 2 approximativt eger rum (jemför nedan sidan 22). Derför blir det nödvändigt att låta hypothes 1 falla, men naturligtvis endast för stora mostånd. Vi skola söka en er- sättning för den fallna hypothesen ur de gifna förhållandena. För stora motstånd är: Diff log uors = 2 Diff log upe eller med andra uttryck Un NT Ua log( Ja. Syr 2 log( ju Un+1 Un+l | 3 ) Ör ( j Uni) Obs Un+1i/ ber Men enligt ofvanstående (sid. 10) är ( Un 2 ROSS DEE Je NY (s + ör Un+H och, då hypothes 2 gäller: Un en a CA (a. TR (6 ÖN AR (der e är den depolarisande strömmens elektromotoriska kraft). Således få vi: GR (8 + Ann OR (2) ARN ERT ÖSK en+1 (s Dr t)n ber TT (s +T 2). Un och slutligen en 207 (s Uv Egar ST ta eEn+1 ST (s 2 En ta (eftersom s är försvinnande litet mot t) eller uttryckt i ord: Vid mycket stora motstånd i den polariserande strömmens bana är efter kort och konstant slutningstia den elektromotoriska 16 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. kraften hos de polariserade voltameterplattorna omvändt propor- tionel mot motståndet. Till denna slutsats skulle man också kunna komma från följande observation af HERWIG:!) » Vid mycket stora motstånd i en strömbana, som innehåller en elektromotorisk kraft och en polarisationscell, är strömstyrkan konstant i de första mätbara ögonblicken» hvilket endast betyder, att polarisationens elektro- motoriska kraft i dessa ögonblick är ojemförligt mycket mindre än den polariserande stapelns, då deremot HERWIGS slutsats på anförda ställe är fullkomligt ogrundad. ?) Jemför man dermed VARLEYS ?) och KOHLRAUSCHS?) med stöd af BECQUERELS ?) och egna undersökningar beriktigade sats att »polarisationens elektro- ARE kraft (vid sitt första uppväxande) är proportionel mot den elektricitetsmängd, som frambragt polarisationen», så får man (enl. HERWIG) I = = i de första ögonblicken, der I, £ och 7 ha vanlig betydelse, och således f TAE IF= 29 (då ju I är kon- 0 stant) d. v. s. den på voltameterplattorna hopade elektriciteten är omvändt proportionel mot 7, och följaktligen är polarisationens.- elektromotoriska kraft omvändt proportionel mot motståndet i den polariserande strömmens bana. Dessa båda satser äro för öfrigt nära nog axiomatiska åtminstone den första. Den andra kan också uttryckas så: Polarisationens elektromotoriska kraft är en funktion af den elektricitetsmängd, som flutit till de polarise- rade plattorna, hvilken funktion är noll, då elektricitetsmängden är noll, och som i nollpunkten har en ändlig och bestämd deri- vata, som icke har värdet noll. Uttryckt i denna form lyser satsens egenskap att vara axiomatisk genast i ögonen, och det kan derför icke gerna vara något tvifvel om riktigheten af den sats, som härflyter ur dessa båda, och som ofvan påpekats. För tabellernas början gäller deremot alls icke hypothes 2 (skäl derför se sid. 22), men troligen tillnärmelsevis hypothes 1 1) HERWIG, WIEDEMANNS Annalen Bd. 6 sid. 317-—320 (1879). ?) HERWIG säger nämligen (loco citato s. 321), att hans observation att I är konstant häntyder derpå, att polarisationen i de första ögon- blicken är konstant (förmodligen 02), hvilket strider mot VARLEYS och KOHLRAUSCHS nedanstående sats. Att polarisationsfunktionens derivata i nollpunkten har ett ändligt värde, framgår för öfrigt af BLONDLOTS undersökningar (1. c. sid. 32). 3) VARLEY. Philosophical Transactions Tom 61 (1871). ?) KOHLRAUSCH, Poggendorffs Annalen Bd. 148 (18738) och Jubelband (1874). BECQUEREL, Comptes Rendus Tom 22 p. 381 (1846). — 5 NES BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10, > 17 i synnerhet vid liten vefhastighet och låg elektromotorisk kraft, det förra, emedan då den polariserande strömmen har lång tid att verka, och det senare, emedan i detta fall plattornas kapaci- tet är så ringa, att endast en obetydlig elektricitetsmängd be- höfver strömma till för att få polarisationens elektromotoriska kraft att växa till sitt i hvarje fall gifna maximum (= den po- lariserande strömmens elektromotoriska kraft). +) Således för ringa vefhastighet och liten elektromotorisk kraft kommer vid ringa motstånd i den polariserande strömmens bana voltameterns laddning (= den till voltameterplattorna flutna elektricitetmängden) att endast bero af den elektromotoriska kraften hos den polariserande strömmen. Nu förhåller sig volta- metern alldeles som en laddflaska i det afseende, att (nära nog) hela den elektricitetmängd, som laddat voltameterplattorna, kan återfinnas genom metallisk förbindning af voltameterplattorna. (Detta är styrkt af Crova ?) m. fl. utan någon motsägelse.) År denna förbindning af ringa motstånd, åtgår en kort tid för ur- laddningen (åtminstone dess hufvudsakliga del). Existerar för- bindningen längre tid, än som åtgår för denna del af urladd- ningen, så kan tydligen förbindningens motstånd till en viss grad ökas, utan att urladdningsmängden i någon betydligare mån minskas. Följaktligen kommer i dessa fall galvanometer- utslaget att vara nära nog oberoende af motståndet i ledningen, hvarpå också början af serierna 4, B, C och D peka. I serierna £ och F är deremot vefhastigheten för stor och elektromotoriska kraften likaså, så att någon tendens till närmande af denna gräns för Diff log uops ej visar sig. Men man kan lätt inse, att vid ännu mindre motstånd än de i försöken här förekommande, bör en sådan tendens förefinnas. Med ledning af det nyss sagda blir det ej svårt att förklara serien G. Plattor af mindre yta ha nemligen mindre kapacitet, än de, som hafva större yta. Derför polariseras en mindre yta af en kortvarig ström med stort motstånd i strömbanan af ett gifvet batteri starkare än en större yta (enligt HErRWIGS ofvan- skrifna sats vid mycket stora motstånd omvändt proportionelt mot kapaciteten). Derför kan under sådana gynsamma omstän- & digheter fin för den mindre plattan bli större än för den 0 !) VARLEY, loco citato sid. 133 och BLONDLOT 1oco citato sid. 26. ?) CROVA, Annales de Chimie & de Physique. Tom. 68, sid. 450. (1863) 2 USS. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. större plattan, hvilket faktiskt eger rum i tab. G vid 58,2 oh- mader. Deremot inträffar detta aldrig vid ringa motstånd (så- som i tab. G vid 8,2 ohmader!) eller vid liten vefhastighet, hvarpå många exempel i det följande finnas. Likaså duger det för ett visst gifvet motstånd endast att minska plattorna till en viss gräns, emedan ju eljes den till plattorna flutna elektricitets- mängden blir allt för liten. Förklaringen till det ytterst abnorma förhållandet (till ut- seendet) i tab. H måste jag lemna tills vidare (se sid. 28). En- dast så mycket må 1 förväg nämnas, som att detta fenomen beror på, att nollpunkten ej tillräckligt strängt iakttagits. Jag återgår nu till undersökningar, analoga med BERNSTEINS och erinrar om det på sidan 9 vunna resultatet, att vid konstant vridning af plattan 7 med arrangementet lika det å fig. 2, galvano- meterutslaget minskas allt mer och mer, ju längre rännan C aflägsnas från sin nollpunkt. Dervid vrides rännan fram ett mikrometer- skrufhvarf för hvarje gång, och på detta sätt får man succesiva utslag för de olika ställningarna af C. Om C vridits fram ett hvarf (delstreck), så kommer grenen 4:s slutningstid z1g sek. efter, sedan grenen 1 öppnats, för läget 2 är tidsdifferensen 33g sek. o. 8. v., allt, om hjulet I vrides kring en gång 1 sekunden. Såsom exempel på en sådan serie anföra vi den följande, som, då den är hemtad ur de förberedande arbetena, är föga noggrann, men ändock kan tjena att gifva ett begrepp om saken. (Dylika serier finnas hos BERNSTEIN): mikrometer- hvaärt oc 0 1 20 13 Zl 6 780 TOTTE galvanometer- ö utslag (u,) 158,2 136,9 116,2 99,3 87,2 75,8 65,8 56,7 50,9 44,2 40,8 35,6 29,4 23,0 Logarithmiska differenser 063 071 068 056 061 062 065 047 061 035 059 042 051 Den sista raden är uträknad på det sätt, att, om utslagen förses med sina respektive indices, de logarithmiska differenserna äro Un log = NRNdGg Det är denna logarithm, BERNSTEIN kallar Ur : Un+ för NYSS car hvilken beteckning jag har ersatt med depolarisationskoefficient, dels derför att man ej vet, hvad som kan menas med Aboleichung, dels derför att det icke är någon konstant (utan en variabel som vanligtvis hastigt aftar med tiden) och dels, derför att detta uttryck Abgleichungscon- 1) De två siffrorna 321,5 och 187,5 på sid. 13 böra nemligen korrigeras till resp. 941 och 548 för att blifva jemförbara med de öfriga siffrorna i tab. G. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 19 stant alls ej är vedertaget (så begagnar MAXWELL uttrycket >mo- dulus of the time of dissipation»). Orsaken, hvarför BERNSTEIN valt denna logarithm, är följande: Han antar strömstyrkan I i ett visst ögonblick vara proportionel mot polarisationens p af- tagande och sätter An LR ro (RR é ARN 3 fa Sv loge p =" rr (1) (= tid, 7 = motstånd) Häraf följer: r Po = LA Sn Po = 1/0 råg —' NA 2 loge RSA a log NEN ky = kat (2) Det är oriktigt att sätta I =—— br om ej k får vara variabel (och proportionel mot den ögonblickliga kapaciteten, som är en funktion af p), och derför blir också resultatet oriktigt. Emel- lertid, då kapaciteten såsom funktion af polarisationens elektro- motoriska kraft är okänd, har jag alltid jemfört värdena af de- polarisationskoefficienten, då denne bättre än andra qvantiteter åskådliggör förloppet, och dess betydelse är lätt att fatta. Såsom depolarisationskoefficient har jag tagit värdet log 2 som är störst af dylika värden. BERNSTEIN har nu funnit, att depolarisations- koefficienten är desto mindre, ju starkare den ursprungliga po- larisationen har varit, äfvensom att denna koefficient »mit an- nähernder Genauigkeit» är omvändt proportionel mot motståndet i den depolariserande strömmens bana. Emellertid kunna andra orsaker inverka på depolarisationskoefficientens storlek, såsom de polariserade plattornas yta, den polariserande strömmens slutnings- tid, plattornas olika afstånd i voltametern, vätskornas kemiska natur (påpekadt af BERNSTEIN) och koncentration, voltameter- plattornas kemiska natur, vätskans temperatur och äfven den tid, plattorna varit neddoppade i vätskan. För att så vidt möj- ligt undvika alla dessa perturberande orsaker, ha ofvan nämda (sidd. 5 och 6) försigtighetsmått vidtagits, äfvensom motståndet !) alltid, utom i fall, der särskildt derom nämnts, varit 10 ohma- der, och temperaturen vid försöken har varit rumstemperatur om 18” C., högst obetydligt variabel. Innan de följande försöken meddelas, är det nödvändigt att se, hur depolarisationskoefficienten varierar med vefhastigheten. Ar vefhastigheten 1, så skrufvas C fram 1 hvarf, sedan obser- vation vid nollpunkten blifvit gjord, för att göra en ny obser- vation o. s. v. År deremot vefhastigheten nn, måste C fram- !) Med »motstånd» betecknas här nedan motståndet i grenarne 2 och 3, då ej annat angifves (i rubriker). 20 3. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. skrufvas n hvarf, för att depolarisationskoefficienten skall få samma betydelse. d betyder i det följande antalet hvarf, som C framskjutes före hvarje observation, och u äro de funna utslagen. På detta sätt få vi följande: Tabell öfver depolarisationskoefficientens variation med vef- hastigheten. vefhast. n—1 c a Lig A. Elektro- | EA NE "AR ENN ST 85,5 TAR 164,0 AE I 0.3043 0,5055 4 0,6819 0,9668 kraft, 0,28 » | 19,7 26,7 24,9 17,7 0 g ; EA | SCEN ,1453 - 0,2835 - 0,4094 - 0,4846 a, (CEST h=0 = "In =10 B. Elektro- | ;—0 163 246,0 264,6 287,0 motorisk 0,3672 0,4666 0,5914 0,6697 - 88,1 84,0 67,8 61,4 kraft, 0,96 0,3322 0,3244 0,4096 0,3885 BUNSEN. 2n | 41,0 39,8 26,4 25,1 I de föregående tabellerna innehåller hvarje första kolumn det observerade utslaget, hvarje andra kolumn den ur första ko- lumnens siffror beräknade depolarisationskoefficienten. Så kom- mer äfven förhållandet att vara med alla tabeller i det följande. Öfver hvarje tabell står det för honom gällande värdet af den qvantitet, som för tillfället varieras (här vefhastigheten). Ofvan- stående serier äro gjorda med zinksulfat mellan platinaplattor. Det, som här mest faller i ögonen, är depolarisationskoeff- cientens ofantliga stigning med vefhastighetens ökande. I syn- nerhet eger detta rum i de första ögonblicken af depolarisations- strömmens tillvaro, och den depolarisationskoefficient, som uträk- nats ur utslagen vid tiderna n och 2n, tilltager betydligt mindre. Denna stigning kan hänföras till två orsaker. Vid stor hastig- het blir nemligen polarisationens styrka (elektromotoriska kraft) mindre, emedan den polariserande strömmens verkningstid är omvändt proportionel mot hastigheten, och ju mindre den depo- lariserande strömmens elektromotoriska kraft är, desto större blir depolarisationskoefficienten (se nedan sid. 23). Denna minskning i den elektromotoriska kraften kan dock ej vara så synnerligen stor från »n =1 till n =>2, men ändock växer depolarisations- koefficienten vid detta tillfälle i nästan högre grad än annars (se tab.), hvilket måste tillskrifvas en egendomlighet hos rheo- tomen. Det är nemligen bekant af BERNSTEINS undersökningar, att depolarisationskoefficienten aftager med tiden, ett förhållande, som för öfrigt fullt bekräftats af dem, jag anstält (jfr. sid. 18). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 21 "Nu är vidare slutningstiden för grenen 4 omvändt proportionel mot vefhastigheten. Om man för enkelhets !) skull antar, att vid vef hastigheten 10 slutningstiden för grenen 4 är 1.31, sek. = glg sek., så stämmer detta antagande, som för öfrigt endast har ett formelt inflytande på följande deduktion, temligen nära öfverens LÅ .- e Oo 1/, med det verkliga förhållandet. Betecknas då med ul? den del af utslaget på galvanometern, som förorsakats af den under den första s1z sek. efter grenen 4:s slutning genom densamma flutna elektricitetsmängden vid vefhastighet n, ul) motsvarande elektri- citetsmängd der tiden gig — såg sek. etc., så blir depolarisa- Cl tionskoefficientens värde 1 de två ytterliga fallen log FJ OT Wan 10 (5) 6) (al RE: Oak ER ul NES ul? SELe okt kate het 1. Om då polaris Föcdens Clkktromotoniaka Jeraft d Så båda fallen är lika, så är vidare uf/? = 10 ul/?, ul =10ul o.s.v. hvarur, till följd af att vefhastighet 10 och log för vefhastig- a NO 10 utv utv > WTS ål 10 fr NA ec tjänar RKO lö = LOG Sn G /2) uu! ) NN ull /2) ul /2) med lätthet enligt rent ERT regler deduceras, att depola- risationskoefficienten för vefhastigheten 10 är större än depola- risationskoefficienten för vefhastighet 1. I allmänhet blir således depolarisationskoefficienten större för större vefhastighet oberoende af alla andra yttre omständigheter. Såsom af detta skärskådande framgår, erhålles depolarisationskoefficienten i en mera klar och utpräglad gestalt för stor vefhastighet, dock motväges denna klar- het i betydlig mån af den samtidigt uppträdande osäkerheten om polarisationens elektromotoriska krafts verkliga begynnelse- värde (vid tiden 0). Derför ha 1 det följande omvexlande an- vändts vefhastigheterna 1 och 10, hvarigenom lättare en öfver- blick fås öfver processernas verkliga förlopp. Variation af den depolariserande strömmens elektro- motoriska kraft. Här talas alltid endast om denna krafts begynnelsevärde. För att variera detta ges i allmänhet endast ett medel, nemligen att variera den polariserande strömmens elektromotoriska kraft. Ligger denna senare under det af CRovA så kallade »polarisatio- DEJE. sid) I8trad 18 och följ. 22 8. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. nens initialvärde»!) (d. v. s. det värde på polarisationen, då verk- lig apparent elektrolys börjar ega rum), så är enligt denna för- fattare och EXNER ?) m. fl. den depolariserande strömmens elek- tromotoriska kraft (vid tiden 0) lika med den polariserande strömmens elektromotoriska kraft, såvida (såsom förut ofta är antydt) den senare varit i tillfälle att verka tillräcklig tid. I allmänhet är den behöfliga tiden ytterligt kort, när motståndet i ledningen är ringa. År deremot motståndet mycket stort eller verkningstiden öfver måttan kort, så kan man ej påstå annat än, att under för öfrigt lika omständigheter den förra växer sam- tidigt med den senare. De nedan skrifna serierna äro derför gjorda på det sätt, att antingen elektricitetskällan 5 i grenen 1 varierats från 1 till 3 BUNSENS element, eller motståndet i samma gren varierats från 2 till 25 ohmader. På detta sätt har den po- lariserande strömmens elektromotoriska kraft varierats från unge- "fär 0,24 till 2,4 BUNSEN. Under 0,24 ha i allmänhet utslagen blifvit för små och otydliga med denna metod. Någon verklig elektrolys får ej under försöken ega rum, ty då håller sig po- larisationen konstant, och depolarisationskoefficienten blir noll. 3) Försöken äro för öfrigt gjorda på vanligt sätt (se sid. 18) och lemna följande: Tabeller öfver depolarisationskoefficientens variation med polarisa- tionens elektromotoriska kraft. Mycket utspädd ZwSO, lösning mellan platinaplattor. Vefhastighet 10. [Den depolarise- rande ström- mens elektromo- | toriska krafts |0,277 BUNSEN | 0,57 BUNSEN. |1,607 BUNSEN.|2,134 BUNSEN. begynnelse- värde (vid tiden 0). J= 0 164,0 147,5 138,2 142,0 0,9668 0,8700 0,4759 0;3481 10 il 19,9 46,2 69,7 0,4846 0,4356 0,3222 0,3142 20 5,8 7,3 22,0 38,9 | !) Ej att förblanda med, hvad jag stundom kallar polarisationens elek- tromotoriska krafts begynnelsevärde. hvilket är polarisationens elek- tromotoriska kraft i samma ögonblick, som den polariserande ström- - men öppnas (= vid tiden 0). CROVA loco citato och EXNER, WIEDEMANN'S Annalen Band 6 (1879). Åtminstone under den ringa tid hvarom här & är fråga (;3y sek.). Verk- lig elektrolys (utfällning af joner) kan likväl betraktas som ett gräns- fall af de här studerade fenomenen. [SS] NA Ne 2 BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 23 Samma vätska och plattor, som i föregående tabell. Vefhastighet 1. EE RA RR ATEA JE ERE EE EA RE OEM RE RE KE nn Elektro- motoriska ec, . nr ae re ag > ys TR RESER EE KA 1,71 BUNSEN.|2,20 BUNSEN.| nelse- | värde. || d==0 306 IL 91,2 324,2 147,8 | 0,3125 0,3549 0,2663 0,1260 0,0687 | IANREND 40,5 49,4 242,5 126,2 0,2125 0,1690 0,1448 0,0761 0,0500 | SINE: 18,6 25,6 felzONR 100,3 | Om u, betyder utslaget för I = n, så är 1 den senare tabel- . . de va uUuU len depolarisationskoefficienten beräknad ur dels log >” dels ur ka LA 3 log TG I allmänhet är nemligen depolarisationskoefficienten ; Up p » Ar A y FOS ä p 1110 Bo der u, och u, äro två utslag för tider, som skilja N sig På jag sekund. Flere tabeller, i hvilka depolarisationskoeffi- cienten varierar med den elektromotoriska kraftens begynnelse- värde, finnas flerestädes längre fram (se sidd. 26, 29, 31 och 32). Af alla dessa siffror framgår otvifvelaktigt, att depolarisationskoeffi- cienten hastigt aftager med stigande elektromotorisk kraft och detta mot en nedre gräns, hvilken tydligen är noll (inträffar vid apparent elektrolys). Vid små elektromotoriska krafter synes han åter närma sig ett maximum, hvilket dock ej vid dessa för- sök varit uppnådt. Detta allt står troligen i det allra närmaste sammanhang dermed, att voltameterns s. k. kapacitet vid elek- trolys är att anse som oändlig, från hvilket värde han för min- dre och mindre elektromotoriska krafter sjunker till ett fullt bestämdt gränsvärde. Å fvenså måste occlusion !) (och andra se- kundära processer) vid höga elektromotoriska krafter utöfva ett sänkande inflytande på depolarisationskoefficientens värde, fastän ej 1 så hög grad. Jag anför här också några försök med svafvelsyrelösning (5 2) mellan platinaelektroder, hvilka 1 hufvudsak gifva samma resultat. Vefhastigheten är 1. !) Se HELMHoLTZ, WIEDEMANN'S Annalen Band 11 (1880), äfvensom BERNSTEIN loco citato. 24 8. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. A. Elektromotorisk kraft i BUNSEN 0,285 0,345 0,396 +0,557 0,703 0,952 114 145 Depolarisations- koefficient-.....-.- 0,131 0,125 0125 O,107 0,089 O,067 +0,054. 0,03. B. Elektromotorisk kraft i OBUNDEN G sorters nt 01438 ” ”"0:9027 "0,286- ”Oivs3 KA 2,015 Depolarisationskoeffi- CIeNU SLE Se CR ERE 0,1052 0,1050 0,1190 0,0630 0.0310 0,0190. I nära sammanhang med föregående står den variation af depolarisationskoefficienten, som eger rum för varierad slutnings- tid af grenen 1. Såsom aft det föregående framgår, bör denna variation egentligen ega rum endast vid stor vefhastighet och hög elektromotorisk kraft. Variation af grenens 1 slutningstid kan ske genom propparnes £ och g flyttning i rännorna D och E (se fig. 2). Vid större vefhastigheter ställa sig stora svårig- heter mot experimentets lyckliga utfallande, i det qvicksilfret i rännorna D och E följer med de roterande kopparspetsarne 4 och 7 till framsidan af rännan och till och med öfver rännans kant, så att faktiskt rännorna D och E ej ha några bestämda begränsningar. Vid mindre hastighet qvarstå svårigheterna, fastän betydligt förminskade, och under kortare försök lyckades man stundom bli dem qvitt. Några försök gjorda vid vefhastig- heten 1 bekräfta de omdömen, som förut blifvit fälda, i det de- polarisationskoefficienten håller sig temligen konstant vid liten elektromotorisk kraft, då den deremot något varierar vid större. 2 4 svafvelsyra mellan platinaplattor. Vefhastighet 1. US A. Elektomotorisk kraft 1,36 BUNSEN. Rännans D och E längd i mm......... 2,5 5 20 40 66 Depolarisationskoefficient...............- 0;0384 05085 05022 ÖOTSKEEÖDIE B. Elektromotorisk kraft 0,42 BUNSEN. Rännornas Doc Delansd mm. ssc. ss AA 2,5 2 10 Depolarisationskoetieremte. sec: stress de KITE 0,1036 00,1012 0,1019. I serien B var vid längre ränna någon minskning af de- polarisationskoefficienten att iakttaga. Dock beror den troligen på ofvan antydda svårigheter, ty variationen är plötslig, och de- polarisationskoefficienten håller sig sedan konstant. BIHANG TILL K. SV. Variation af motståndet i VET.-AKAD, HANDL. mens bana. BAND 7. N:0 10. 25 den depolariserande ström- Motståndet utöfvar ett synnerligt stort inflytande på de- polarisationskoefficientens storlek. Å ena sidan minskas den de- polariserande strömmens elektromotoriska krafts begynnelsevärde, då ett större motstånd införes i den polariserande strömmens bana (se sid. 15). risationens urladdning (enligt föregående). Detta föranleder en ökad hastighet i pola- Å andra sidan ut- öfvar motståndet en likartad retarderande verksamhet på den depolariserande strömmen, som på den polariserande, hvarigenom ett fenomen motsatt det föregående kommer att ega rum, hvil- ket, såsom nedan synes (utom i mycket ogynnsamma fall), alltid De är öfvervägande. att motståndet å fig. här utförda försöken ha tillgått sålunda, 2 varierats, och för öfrigt som föregående. Eker öfver depolarisationskoefficientens variation med motståndet. A. Betydligt utspädd NaCl-lösning mellan platimaplattor. Elektromotorisk kraft 0,9 BUNSEN. Vefhastighet 1. IG 9 ohm. | 14 ohm. | 29 ohm. 59 ohm 109 ohm. 209 ohm. 0= 0 1M46:9 126,4 J5:5 149,6 74,5 32,2 0,2108 0,1748 0,1232 0,0776 0.0527 0,0508 90 34,5 70,4 124,8 66,0 28,7 | 0,1525 0,1339 0,1001 0,0639 0,0468 0.0282 ÖS ds 45,3 44,4 93,0 53,2 25,2 B. ZnSO, (nära koncentrerad) mellan platinaplattor. HElektro- motorisk kraft 0,93 BUNsEn. Vefhastighet 1. OR 3,2 ohm 13,2 oh 18,2 ohm 28,2 ohm 58,2 ohm 108,2 oh Händ ; 3 ,2 ohm. d,2 3 2 5 25,2 ohm. 5,2 m. 10=01188;9 163,1 151,0 115,3 120,9 74,0 0,2751 0,2257 0,2036 0,1553 0,1168 0,0853 1 | 104,5 ,0 94,5 S1,0 92,4 60,8 0,1557 0,1564 2 [Oe 0,1301 | 0,0985 0,0732 | SL 47,2 49,1 44,5 H5,7 43,4 260 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. (fr 2,54 BUNSEN. Vefhastighet 1. Utspädd Na,SO, mellan platinaplattor. Elektromotorisk kraft Tydlig elektrolys. Medie RR I I I | Mot- | 82 ohm. | 13,2 ohm. | 18,2 ohm. | 28,2 ohm. /58,2 ohm.|108,2 ohm.|208,3ohm.|508,20h4 stånd.| J=0 192,2 176,6 126,4 226,2 193,5 120,7 49,0 13,3 0,0679 0,0410 0,0402 0,0457 0,0414 0,0263 0,0200 1 164,4 160,7 115,2 203,6 185,0 13,6 6,8 0,0125 | 0,0553 0,0369 0,0405 0,0485 0,0346 0,0285 0,0169 3 [127,4 135,6 5,6 162,8 72,5 99,6 43,3 12,2 D. ZnSO, mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 0,96 BUnsEn. Vefhastighet 10. ARA | Ad 3,2 ohm. | 13,2 ohm. 18,2 ohm. 28,2 ohm. 58,2 ohm. | 108,2 ohm. J—=0 | 128,9 69,8 IST 197,0 | 85,2 30,2 0,6586 0,5824 0,5274 0,4452 0,3490 0,2672 51 60,4 SPL 74,7 118,0 D1,2 | 22,2 | 0,4714 0,4652 0,4402 0,3618 | 0,2490 | 0,1308 | 10) 351 20,9 45,0 71,8 42, 9,1 E. ZnSO, mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 0,29 BUuNsen. Vefhastighet 10. [ fre 38,2 ohm. | 13,2 ohm. 18,2 ohm. 28,2 ohm. 58,2 ohm. | 108,2 ohm. | | 3 =0 1 160,5 130,9 101,1 67,7 23,2 9,6 1,2378 0,9668 0,7840 0,6034 0,3014 0,1916 H| 38,6 43,0 41,0 SALO 16,4 år 0,8564 0,7234 0,6544 0,4912 0,2568 0,2922 |-IARSO Da 18,7 19,3 19,2 12,2 | 5,5 F. ZnSO, mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 2,14 PBUNSEN. Vefhastighet 10. | RAT 8,2 ohm. | 13,2 ohm. | 18,2 ohm. | 28,2 ohm. | 58,2 ohm. 108,2 ohm. 208,2 ohm. | i a [O==0KSMR 127,3 245,2 141,7 124,8 47,4 15,5 0,3350 0,3306 0,3414 0,3028 0,2840 0,2270 0,1868 | 2 |147,7 87,0 165,5 100,0 90,0 30,5 2,5 0,2326 0,2804 0,2720 0,2664 0,1618 0,1200 0,1032 | 10 |113,0 63,0 121,0 75,3 74,7 Jl,8 1 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 27 G. 5 2 svafvelsyra mellan platinaelektroder. HElektromotorisk kraft 1 BUNsEnN. Vefhastighet 1. iMiotstände = urmsceryIbro2s vete 2,695 ohm. 1,338 ohm. 801 ohm. Depolarisationskoefficient ... 0,0025 0,0037 0,0048. I den sista serien förefans ett märkbart residuum af polari- sationen ifrån det ena hvarfvet till det andra af plattan T:s omlopp, så att voltameterplattorna ej voro fullständigt depolari- serade för hvarje gång, innan den polariserande strömmen bör- jade verka. Detta residuum bestämdes likväl och subtraherades från resultaten, hvarigenom ofvanstående korrigerade tal erhöllos. Beräknades depolarisationskoefficienten ur ursprungliga utslaget och residuet, så erhöllos de tre talen 0,00074, 0,00085 och 0,00138. | Af föregående tabeller framlyser, att i (nästan) alla hittills observerade fall depolarisationskoefficienten aftager, när motstån- det ökas. Dock kan man se en betydlig skilnad i aftagande i de tre serierna D, E och F, som äro parallela och ha olika elektromotorisk kraft. Motståndet utöfvar tydligen ett ofantligt mycket större inflytande vid liten elektromotorisk kraft än vid stor. Likadant är förhållandet mellan serierna B och C å ena sidan samt D och F å den andra, i hvilka fall vefhastighetens inflytande gör skilnaden. Orsaken till dessa fenomen är den före tabellerna omnämda minskningen af den depolariserande strömmens elektromotoriska kraft för ökadt motstånd, hvilket (enl. sid. 15) gör sig gällande i synnerhet vid stor elektromo- torisk kraft och stor vefhastighet. I de första partierna af se- rien F förekomma till och med exempel på, att depolarisations- koefficienten tilltar med motståndet. Detta är ej svårförklarligt. Antar man nemligen, att den. polariserande strömmens elektro- motoriska kraft är så stor, att vid ett visst motstånd (i den po- lariserande strömbanan) just gränspunkten till apparent elektrolys är uppnådd, så, om man minskar motståndet t i fig. 2, uppstår verklig elektrolys och depolarisationskoefficienten närmar sig nollvärdet. Vid liten vefhastighet (då ju polarisationens elek- tromotoriska kraft är oberoende af motståndet se sid. 22) inträf- far aldrig något dylikt, likasom för ej allt för stora elektromo- toriska krafter. I fall sådana som det, som förekommer i serien F kommer dock, om man än vidare ökar motståndet, slutligen ett maximum af depolarisationskoefficienten att finnas, hvarefter han åter aftar. Detta maximum bör ligga högre, ju större den 28 83. ARRHENIUS, OM DEN GALV: POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. polariserande strömmens elektromotoriska kraft är. Depolarisa- tionskoefficientens egenskap att vara omvändt proportionel mot ledningsmotståndet, såsom PERNSTEIN trott sig finna, kan här ej spåras, och det på grund af den ofvan angifna dubbla verkan, hvarigenom polarisationens elektromotoriska kraft ändras, hvilket också bör ha egt rum i B:s serie, der motståndet ökas samtidigt i den polariserande och den depolariserande strömmens bana. Troligen har väl B. vid denna slutsats låtit sig leda af theore- tiska skäl, sådana som eqvationen (2) på sidan 19, der k, (depo- larisationskoefficienten) = = (k, = en konstant och » strömbanans motstånd). Serien G visar, att depolarisationskoefficienten aftar, äfven om motståndet är mycket stort, när detta senare ökas. Betraktar man ofvanstående serier B och E och särskildt fäster sig vid nedersta raden, som gäller för d = resp. 3 och 10, så finner man, att i båda ett maximiutslag eger rum för mot- ståndet 18,2 ohmader. Motsvarande utslag för I = 0 är deremot mindre vid 18,2 ohmaders motstånd än vid ännu mindre mot- stånd. Detta beror tydligen derpå, att depolarisationskoefficien- ten för motståndet 18,2 ohm. är mindre, än för de andra om- nämda. Tabellen H å sidan 14 förklaras på liknande sätt, i det J der varit större än 0. (Tabellen H är också hemtad ur en förheredande serie, då ej så noga akt gafs på det nämda förhål- landet med &dJ.) Variation af voltameterplattornas kapacitet (yta). Serierna öfver denna variation äro utförda så, att volta- metervätskan påfylts till olika höjd, för öfrigt som föregående. Detta förfaringssätt har gifvit följande resultat: Tabeller öfver depolarisationskoefficientens variation med volta- met erplattornas yta. A. CaOCl, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Elektromoto- risk kraft 0,48 BUNSEN. Plattyta. 1,204 CI mm. | 445 0 mm. == 0 le lg 210,2 | 0,0897 0,1222 Li 220 158,6 0,0849 0,1162 | 3 | 1495 92,9 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 29 B. ZmnSO, mellan platinaplattor. Vefhastighet 1. HElektromoto- risk kraft 1 BUNSEN. | Prattyta. | 1.287 CO RN 726 I mm. | 264 0 mm. | | | | | | ORO LOT | 149,8 68,0 | 0,1139 0,1303 0,1860 | ILO 106,0 35,2 | | 0,0836 0,1137 0;1725 | lr ör, Lr 035 62,8 15,9 | —-— ZnSO, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. HElektromoto- risk kraft 0,98 BUNSEN. I | - [Plattyta.. . d5251 = mm. |; O60CE) mm. 165 DD mm. | 0 | 288. 216,4 134,0 | 0,0870 0,0893 0,1293 EE 176,6 99,5 0,0829 | 0,0882 0,0945 3 133,3 UTTA 64,4 D. ZnSO, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Elektromoto- risk kraft 0,48 BUNSEN. Plattyta. | 1,260 0 mm. | 478 0 mm. | 165 0 mm. | OE=0RCRT 100,0 31,2 0,1148 0,1153 0,1407 a ER a SL 76,6 26,9 0,0845 0,0845 0,1115 3 386,2 51,2 16,1 E. ZnSO, mellan platinaplattor. Vefhastighet 10. Elektromo- torisk kraft 0,89 BUNSEN. 1) Motstånd i grenarne 2 och 3 8,2 ohm. 'Plattyta.!1,000 0 mm. 462 Eje mm. köld Em ELOVE EA. 0 Se 187,5 240,2 131,0 | 0,6469 0,8547 1,0648 1,1488 | md 26,2 20,3 9,3 | 30 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. 2) Motstånd i grenarne 2 och 3 58,2 ohm. löses (TG 3 mm.| 462 0 mm. | 215 0 mm. | 100 3 mm. | | | : | | == OM Tk) 56,9 58,0 70.4 | | 0,2772 0,4271 0,5661 0,7907 | ETOR AS | 32,5 | 23,9 [TR | Bland alla dessa siffror finnes ingen, som ej häntyder på, att depolarisationskoefficienten växer när kapaciteten (ytan) min- skas, hvilket ju också är naturligt och motsvarar det resultat, som vanns för varierad elektromotorisk kraft (jfr. sid. 27). An- märkningsvärd är den ringa föränderligheten hos depolarisations- koefficienten för ZnSO, mellan Kören (tabb. C och D). Ändringen hos depylatisanonskodlHeletten är tydligare för stort motstånd och temligen stor elektromotorisk kraft (äfvensom för stor vefhastighet), i det för dessa fall polarisationen på volta- meterplattorna ej hinner tömma ut sig 1 första ögonblicket (31, sek.) utan en god del står qvar till den andra intensitetsmätnin- gen, hvarigenom resultaten bli skarpare. Genom ändring af plattornas storlek har också en obetydlig ändring 1 motståndet egt rum, men denna skulle verka i motsatt led mot den tabel- lerna utvisa, hvarför kapacitetens stora inflytande på dessa för- lopp är höjdt öfver allt tvifvel, i det i föregående mätningar såväl olika vätskor som olika plattor i voltametern pröfvats, äfvensom elektromotorisk kraft och motstånd varierats. Då ka- paciteten utöfvar ett så storartadt inflytande, och tillika kapaci- teten är en efter temligen obekanta lagar nyckfullt varierande storhet (se BLonpLor l. ec. sid. 44) är det ej underligt, att BERN- STEINS mätningar stämma så illa öfverens med hvarandra. Variation af voltameterpiattornas afstånd. Det är möjligt, att voltameterplattornas afstånd kan utöfva något inflytande på polarisationens förlopp, och här nedan med- delas en hel del serier, gjorda med afsigt att finna detta infly- tande. För att variera plattornas afstånd, har en träställning af nedanstående form blifvit lagd på polarisationskärlets botten. I denna ställning äro på afstånden (från det första haket) 3,5, 11, 20 och 37 millimeter hak inskurna på de båda kanterna a och b, så att midtemot hvarje hak i a ligger ett likadant på b. . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD., HANDL. BAND 7. N:O 10. 31 I två par sådana motsvariga hak sättas nu voltameterplattorna ned och fästas upptill på vederbörligt afstånd från hvarandra dr CM b . RT SE medels en korkskifva. Försök utförda på sådant sätt och i öf- rigt enligt den allmänna försöksmetoden ha gifvit: Tabeller öfver depolarisationskoefficientens variation med plattornas afstånd. A. NaCl mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Koncentrerad lösning. 1. Elektromotorisk kraft 0,38 BUNSEN. ÅRE JM mm. | 20 mm. | 11 mm. | 3,5 mm (00 0--LS2 180,0 179,7 184,2 | få 0,1197 0,1148 0,1000 0,1063 | | il 30,3 138,2 142,8 144,2 0,0680 0,0789 0,07 0,0772 3 98,9 96,5 100,0 101,3 2. Elektromotorisk kraft 1,125 BUNSEN. |. a Platt 37 mm. | 20 mm. 11 mm. 3,5 mm. | | afstånd. | Id =08 2185 236,1 201,5 263,0 0,0705 0,0590 0,0540 | 0,0525 | 1 |185;8 206,1 209,7 239,0 ; 0,0558 0,0542 0,0559 0,0508 OMID 160,2 162,1 184,4 3. HElektromotorisk kraft 3,31 BUNSEN. ra ds mms: | 20 mm. 11 mm: 3,5 mm. | J=0 "1 42;6 47.5 47,9 47,9 | | 0,0282 0,0334 0,0316 0,0275 | ; Nb 40,7 41,4 42,2 | 0,0239 0,0194 0,0202 0,0194 SÅTT 30,6 30,2 20,9 32 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. B. MNa,SO, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Tydlig elektrolys. Elektromotorisk kraft 3,2 BUNSEN. förre AO EN kn 11 mm. | 3,5 mm (SAR V==0 NIST 40,1 45,9 48,3 | 0,0495 0,0417 0,0416 0,0388 | 2 Ii DJ 31,9 40,4 | 0,0415 0,0349 0,0368 0,0347 | 5 34,2 26,0 29,4 JlS C. ZnSO, mellan kopparplattor. 1. Vefhastighet 1. Elektromotorisk kraft 0,26 BUNSEN. fe 37 mm. 20 mm. 11 mm. 3,5 mm. | afstånd. | vö=0r-1-68;5 69,2 7(9;8 30,6 | (0367 0,0982 0,1289 0,1289 | 10,0 55,2 59,3 59,9 | | 0,0825 0,0916 0,0927 0,0957 | aik 36,2 I5,7 38,2 | 2. Vefhastighet 1. Elektromotorisk kraft 1,05 BUNSEN. FE 37 mm 20 mm. 11 mm. 3,5 mm. | afstånd. J=0 |1182 163,1 193,4 237,3 | 0,0735 0,0761 0,0900 0,0874 | io AE 136,9 157,2 94,0 0,0658 0,0826 0,0820 0,0929 | 3 73,7 93,6 107,8 126,5 D. Koncentrerad Na,SO, mellan platinaplattor. Vefhast. 10. Elektromotorisk kraft 0,97 BUNSEN. Motstånd i grenarne 2 och 3 8,2 ohm. EG 37 mm. | 20 mm. | 11 mm. 3,5 mm. 0=00 RIS d34,3 133,3 0,6194 0,5992 0,5770 5 |141,2 167,7 68,6 | 0,4532 0,4344 0,3896 10 83,8 101,1 43,$ | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. E. Lika med föregående. Motstånd i grenarne 2 och 3 58,2 ohm. | Platt- afstånd. J=0 10 EX 371 mm. 46,3 0,2169 FÅS 20 mm. 11 mm. d,5 52,8 53,8 0,2284 0,1955 3lL2 34,3 Koncentrerad Na,SO, mellan platinaplattor. BAND 7. N:O 10. Elektromotorisk kraft 0,29 BUNSEN. 10. Vefhastighet 1. Motstånd i grenarne 2 och 3 8,2 ohm. AE 37 mm. | 20 mm. | 11 mm. afstånd. | | ERE 208,1 251,5 0,7471 0,8039 0,8061 | 10 | 36,0 37,4 39,3 | 2. Motstånd i grenarne 2 och 3 28,2 ohm. | None | 37 mm. 20 mm. 11 mm. afstånd. | VE0 JB 56,9 5H8,7 0,3823 0,3582 0,3975 10 21,6 25,0 23,5 G. Koncentrerad Na,SO, mellan platinaplattor. Vefhast. 10. Elektromotorisk kraft 2,26 BUNSEN. Motstånd i grenarne 2 COR 3 BA OINKK Platt- | afatädd ar mm. | 20 mm. 11 mm. 0=0 | 173,5 220,4 228,0 0,3319 0,3664 0,3326 10 | 80,8 97,0 106,0 | Dessa serier äro i allmänhet temligen odeciderade. Några finnas, som tala för en svag stigning af depolarisationskoefficien- ten samtidigt med ökadt afstånd mellan plattorna, andra tvärtom Flertalet af serierna äro så föga utpreglade och gifva stundom motsatta resultat i de olika kolumnerna, att man ej kan hänföra 3 34 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE. dem till någon af föregående rubriker. Af allt detta torde man vara berättigad att draga den slutsats, att plattornas afstånd ej utöfvar något inflytande på depolarisationskoefficienten. Variation af vätskans kemiska natur. BERNSTEIN har i slutet af sin afhandling påpekat, att »ab- gleidungsconstanten»> är olika för vattenlösningar af svafvelsyra och klorvätesyra och angifvit förhållandet mellan de respektive »constanterna» vara 2:1. Att han fäst vigt vid detta förhållande, synes af hans uppmaning 1 slutet af arbetet till ett närmare stu- dium af dessa konstanter hos olika vätskor. Jag har också före- tagit en mätning af dem för olika saltlösningar och funnit föl- jande tal, hvilka gälla endast under de förutsättningar, för hvilka de äro gjorda. För hvarje vätska äro angifna två tal, det ena för en elektromotorisk kraft af ungefär 1 BUNSEN, det andra för en dylik om 1 BunsEn. Talen äro hemtade ur ett förberedande arbete, då åtskilliga perturberande orsaker voro för mig okända, såsom kapacitetens variation. Likväl äro de gjorda under till- närmelsevis lika omständigheter och ge derför en, om också ej exakt, bild af verkliga förhållandet. Alla försöken äro gjorda med vefhastighet 1, och voltameterplattorna ha varit af platina. Beträffande lösningarne voro de gjorda i vatten och temligen koncentrerade. Vi meddela efter dessa anmärkningar: Tabell öfver depolarisationskoefficientens värde för olika salt- lösningar. SUGER: Kemisk Depolarisationskoefficient. ; 0,33 BUNSEN.| I BUNSEN. Kalm svars See aN K,SO, 0,165 | 0,116 AMmm On um SUlfäb oso rsesteosnos (NH,).SO, 0,258 0,164 NA brUapa STA oso Raa Na,8O, 0,173 0,107 Magnesiumsulfat ...... -.........- MgSO, 0,258 0,126 AID KSU AGE orter Ne dagen ZnSO, 0,173 0,130 Kopparsulfatrby..sådusr.sesserls CuSO, 0,268 0,099 Fertosulfat-s försaka: sdt FeSO, 0,255 0,112 Manpsnsulfat. second Mn5SO, 0,147 0,068 Bly äcbtatyet a elorpsa fonts Pb(O:H:0-)2 0,141 0,069 INNStrigmace bat oi byc sido dd Na(C,H30,) 0,129 0,102 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 35 onde Depolarisationskoefficient. Saltets namn. förmet ; [038 BUNSEN.| Il BUNSEN. KalumkarbhOnD2bte....occoos-crssoo> K.CO; 0,147 0,071 Ammoniumkarbonat.........----- (NEH,).CO, 0,187 0,121 NAbrUmITarbONAb-.-oooo como soc Na,CO;3 0,142 0,069 INAbLErUmMOLLOfOSTAS ooo ooo on NasPO, 0,129 0,084 BIOS TO ESRI Ser TATA NaH,NHPO, 0,175 0,125 Nalpe tenke AE KNO;s 0,213 0,100 IN Sbrumsalpetel oc oocooccoss-—- = NaNO; 0,204 0,120 KÖP PaATNILTAG cs. -sss so siosscnsseser Cu(NO3)2 0,056 0,072 RB br abuse 58 AR ASSANAEe Pb(NOs3)> 0,183 0,104 ROK ga IörESse ee SR NaCl 0,278 0,128 FÖLO TREA [CHIPS FS ss oc ss AES SE CaCl, 0,260 0,125 iKopparklonmder "= ENE See CuCl, (ME 0,053 IölGrma ETIe SUM oo osooocooss osar MgCIl, 0,097 0.127 Som af tabellen framgår, äro vätskorna ej så synnerligen skiljaktiga 1 afseende på depolarisationskoefficientens storlek. Denna skiljaktighet kan derför möjligen tillskrifvas den varia- tion af kapaciteten, som åstadkommes af de olika vätskorna. Något säkert kan naturligtvis ej derom uttalas. Andra på depolarisationskoefficienten inverkande orsåker. Af hvad som förut förekommit, är ej svårt att sluta sig till, att voltameterplattornas natur skall utöfva ett stort inflytande , på polarisationens förlopp. Endast ren mekanisk behandling af plattorna bör i och för sig vara nog i detta afseende. Så än- dras ytan och dermed kapaciteten genom glödgning (enl. BLonp- LOT) valsning m. m. Att då sådana processer som platinering af platinaplattor skola utöfva ett enormt inflytande, framgår af KOoHLRAUSCH'S undersökningar på det aldra tydligaste. Vidare är det klart, att plattor af olika metaller skola hafva olika egen- skaper, dels på grund af mekaniska, dels af rent elektriska or- saker. Såsom exempel härpå kan anföras tabellerna B och C å sidan 29, hvaraf framgår, att vid lika elektromotorisk kraft (1 BuNnsEnN) och vefhastighet (1) är depolarisationskoefficienten för zinksulfat mindre vid kopparplattors än vid platinaplattors an- vändande, troligen på grund deraf, att i förra fallet man är när- 30 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARLISATIONENS FÖRSVINNANDE. mare den gräns, vid hvilken elektrolys (apparent) inträder. I detta afseende eger tydligen en viss parallelitet rum mellan följ- derna af ändringar i plattornas och vätskornas natur. En ändring i vätskornas natur åstadkommes också genom utspädning eller koncentrering, äfvensom genom temperaturens i voltametern ändring. Att detta kan blifva en orsak till de- polarisationskoefficientens variation, är väl knappast tvifvel under- kastadt. Några undersökningar häröfver äro ännu icke gjorda. Slutbetraktelse. Af allt det föregående framgår, att enligt all sannolikhet den depolariserande strömmens förlopp endast är beroende af motståndet i dess bana och de polariserade voltameterplattornas kapacitet. Ty till denna senare orsak låta, så vidt under för handen varande förhållanden är möjligt att döma, alla på depo- larisationskoefficienten inverkande omständigheter utom motstån- det hänföra sig, såsom jag öfverallt i det föregående sökt visa. Då emellertid kapacitetens natur af den hittills producerade ve- tenskapliga litteraturen lemnats nästan oberörd, och absoluta mätningar deraf totalt saknas, !) kan det ej tänkas såsom en möjlighet att öfver depolarisationskoefficienten anställa några verkliga exakta mätningar, förr än frågan om kapaciteter blifvit någorlunda utredd. Jag har dock ej tvekat att offentliggöra föregående under- sökningar, ty 1 alla händelser lemna de en ungefärlig öfverblick öfver de företeelser, som förekomma på det behandlade området. Och så till vida kunna de anses som en nödvändig orienterande förberedelse för blifvande definitiva försök, om också ej några enkla lagar ur dem kunna framletas. Dessa undersökningar äro utförda på vetenskapsakademiens i Stockholm fysikaliska kabinett under våren 1882. Innan jag slutar, är det mig en angenäm pligt att till intendenten för detta kabinett uttrycka min tacksamhet för den välvilja och det tillmötesgående, han vid detta arbete så ofta visat mig. 1) BLONDLOT har i sitt arbete en enda absolut mätning af kapaciteten. bj / i” Elektricitetskälla. B RETA TR Gren 1. motstånd s. Grea 2. A Voltameter Gyro trop motstånd ORX z O 71 Rheo tom Gren 3. motstånd u Galvanometer'. Xx Gren. 4 O ] afbrytare JE M. ET 0000000000 motstånd v. Tith.W. Schlachter, Sto ckholm. SÅ pd Ve Va Å ec S i | VUDELR Eg "öv Näs ål br >» | PR BAS NS dd och J | Söp PLO ge RN oe ika ORT NR 2 BILANG = TILL KONGL. SVENSKA VETENSEAPS-AKADENIENS HANDLINGAR. SJUNDE BANDET. Häfte 1. INNEHÅLL. | EON Sid. 1, de KLERCKEBR, C. E. - Recherches sur la dispersion prismatique de kal lumiere: Avec tune: PlanCHhe toL:d-st bor toss. dara San bL tot Bes sbs Sara 1— 55. 2. GYLDÉN, H. Undersökningar af theorien för himlakropparnes rö- ; TETSE Ra LIST pe LED Se St äs a NER SE La ANS ar RS ESS og . 1—168. 3. HoLM, G. De svenska arterna af trilobitslägtet Tilenus (Dalman). INLEGUNBe SR GOTLOT, a ata pott SJR SAC SR SAKEN LF BLADE II BIR ee IE DNE ble 1—21438. Pris: 9 kronor. STOCKHOLM 1882. P. A. NORSTEDT & SÖNER. pöl Rh DAN sö ra - NV EK OS TR TNE Sr BIHANG TILL KONGL. SVENSKA. VETENSKAPS-AKADEMTENS om I led 10. HANDLINGAR. "SJUNDE BANDET Häfte 2. INNEHÅLL, : al) : Sid. . LINDSTRÖM, G. Om de paleozoiska formationernas operkelbärande INO E: 77 IVL 020 ba HORSE Sd, LI SA SR NETA SAR SE lg SE SR 1—112. . HINDE, G. J. "On Annelid remains from the silurian strata of BKReKIsle sot Gotland: - WII -D-PIabES- Eic, boston rn NE seen ds 1— 28. . TIGERSTEDT, R. Ueber innere Polarisation in den Nerven. Mit -: 2 bl al ÅA NYARE RS NR SEE ARN Ar POLA NAN AS AN At BASS FA RSS AS ÄLL RBS BA ÅA RAL DT BE i . TIGERSTEDT, R. Zur Theorie der Oeffnungszuckungen. Mit 1 Tafel 155738, . ANDRÉE, S.A. Undersökningar öfver svenska byggnadsmaterialers Färmeledningsförmåga. Med l. taflä, boss oo ssd ston soo bs osEo ES 1— 26. . KINDBERG, N. CO. Die Arten der Laubmoose Schwedens und Nor- NATT Åhh WASP DAR BA RAN är AB LAR UL af NN RE RANE SA AR SDR ALGOTS i... 1—167. ÅRBHENIUS, S.. Om den magnetiska polarisationens försvinnande. j FRV CSR GFU DEL rd FNS röra da DS SRS SN SON a ENS SADE ANA SANN 1— 36 Titelblad och innehållsförteckning till 7:e bandet. Pris: 12 kronor 75 öre. STOCKHOLM 1882—1883. P. A. NORSTEDT & SÖNER. forn AST D Så BL WHOI Library - Serials « 464> sa motorer ot HP Hotottr stod do bag Rp rt el BAGAR stred rensad sogstatröt i» PE$bo4o! Bob beaktar bar galt Pie Ronan fbe t 5 Nr OaVoprralt ika Barr AKAI - Får