; Un MÅ 7 VU FANN p Vv hava De UTSES Re KE SEN D) ra. "Qi UA BIHANG TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. FEMTONDE BANDET. AFDELNING III. STOCKHOLM, 1890. P. A. NORSTEDT & SÖNER. FST to HTe nin > SARA ANN = == EN fa Z = —— PR 3 DJ Je WEST Fr ä d JANA EAN OVR a Ge Pie å > I SERET FA GTI JPG fr JAS SRIPUSCNE PN Fat 6 LS q d ,: KV Ae Be så” BN V4ET Ak 0 EET INNEHÅLL AF FEMTONDE BANDET. Afdelning III. (Botanik, omfattande både lefvande och fossila former). Sid. . KJELLMAN, F. R. Undersökning af några till slägtet Adenocystis Hook. fl. et Harv. hänförda alger. Med 1 tafla moss 1—28. . STARBÅCK, K. Ascomyceter från Öland och Östergötland. Med IL Ti ENäl ms se ER SE RE ARE, TRE SUSR TERES RASA NEAR re 1—28 . ANDERSSON, G. Studier öfver torfmossar i södra Skåne ....-..-- 1—43. . BoHLIN, K. Myxochete, ett nytt slägte bland sötvattensalgerna. hybaxdl Il YE ck Aag a RT Dr RER SNI I TERGNNRSNERANN BN ENSE ASA Se 1— 7. ; NE OLA AU SEYMIVPMaS, FÅ JAR SA | an Ao eM ante AL 10 ; ; sucm 60 Al Fa HAMRE pie HÖAILA NR bg C | hl é ; 2. Ö 1 , re Wi klid OMGE vatt Lr uni Ndetabiril vo I NI va alb kolt nemlfå ERnOlineb YAN 'å all HäR yg:stvÖ rn hboslÖ: ot Tau () Anv ' - ÄRE y | fit! svit a hÖR FRRVANE VER myt dipol or | d åi4 ulna "Fsärlåd hudlyd gle Ir At Av ndibog | rd . sh p 1Å - NÅ Än SA ig = SE vr s - BIHANG TILL K. SVENSKA VET.ARKAD. HANDLINGAR. Band 15. Afd. TIL. N:o 1. UNDERSÖKNING AF NÅGRA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS Hoor. ei. Er Harv. HÄNFÖRDA ALGER F. R. KJELLMAN. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 13 FEBRUARI 18389. STOCKHOLM, 1889. NORSTEDT KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A, T & SÖNER. HAICIÖRILTKT en ATSTTAT vs ak Mu 2 NART HUGO | ARG - svets då vitöktor Av tesen ri MR ' Inledning. I åtskilliga nyare phycologiska arbeten har med mindre eller större skärpa framhållits, att den nu vanliga systematiska anordningen af de Pheosporiska algerna icke är tillfreds- ställande. Det fordras också icke synnerligen stor närmare kunskap om denna alggrupp för att inse riktigheten häraf. Men det är å andra sidan en lätt vunnen insigt, att det refor- matoriska arbete, som här visar sig af behofvet påkalladt, ännu är alldeles för litet förberedt. Det måste visserligen erkännas, att ett icke obetydligt material för ett sådant före- ligger, sammanbragt särskildt på senare tid genom ingående, tidsenliga undersökningar af framstående forskare, men det är lika visst, att en stor mängd detaljarbeten måste utföras, innan någon med utsigt att lyckas skall kunna företaga en mera omfattande bearbetning af dessa alger från rent veten- skapligt systematisk synpunkt. Många bevis för sanningen af denna sats skulle kunna framläggas. Ett sådant anser jag framgå ur den undersök- ning af några till slägtet Adenocystis Hook fil. et Harv. hän- förda Pheosporeer, hvars resultat jag härmed lemnar åt offent- ligheten. Jag har väl icke, på grund af undersökningsmaterialets ofullständighet och mindre goda beskaffenhet, kunnat gifva denna undersökning önskvärd och behöflig omfattning och grundlighet, men då ett större och bättre material icke för närvarande står mig till buds och antagligen icke på åtmin- stone lång tid kan blifva för mig tillgängligt, har jag ansett mig böra meddela de som mig synes ingalunda ovigtiga rön jag gjort och öfverlemna undersökningens fullföljande åt fram- tiden och kanske åt andra arbetare på det phycologiska om- rådet. 4 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. Adenocystis (Lessoni var?) californica RUPR. Bland de många algslägten, med hvilka RUPRECHT i sitt vidlyftiga arbete öfver Ochotska hafvets algflora”! finner anled- ning att mer eller mindre utförligt sysselsätta sig, är äfven slägtet Adenocystis Hook. fil. et Harv. I undersökningen om några Halosaccion-arters förhållande till alger, med hvilka dessa Florideer möjligen skulle kunna förvexlas, inflikas be- skrifningen på en, epifytiskt på Halidrys (Stephanocystis) osmundacea växande, vid Ross i norra Californien funnen alg, hvilken RUPRECHT uppfattar såsom en art af detta slägte”. Den betecknas af honom: Adenocystis (Lessoni var?) californica, ett beteckningssätt, som tydligen innebär, att författaren lemnar oafgjordt, om den är att betrakta såsom en egen art eller blott en varietet af en vid Malvinerna och vid Concepion på Chilensiska kusten anträffad växt, hvilken af Borr blifvit beskrifven under namn af Åsperococcus Lessonti”. RUPRECHT säger härom: »Die Abbildung von Åsperococcus Lessoni Bory Voy. Coq. tab. 11, Fig. 2 passt so gut auf die Californische Pflanze, dass ich sie nur als Abart davon zu trennen wage, indem sie nicht auf Felsen wächst und ein anderes Vaterland hat»”. Vid hänförandet af AÅsperococcus Lessonir Borr till slägtet Adenocystis följer utan tvifvel RUPRECHT författarne till ka- pitlet Alge i Flora antarctica Vol. I,” W. H. HARVEY och J. D. HoOKER, hvilka i i detta 1844 offentliggjorda verk karak- : Höra F. J. Tange des Ochotischen Meeres. (Rupr. Alg. Ochot.) — MIDDENDORFF, ÅA. TH. VON. Sibirische Reise, B. 1. Th. 2. St Petersburg 1847. RUPR., ant St: 5. 201 BORY DE ST-VINCENT i Duperrey, L. J. Voyage autour du Ke exécuté par ordre du Roi sur la Corvette de 5. M. La Coquille pen- dant les années 1822—1825 — Botanique. Paris 1828. s. 199. (Bory Voy. Coq-) KORUPE. aut, st. 3. 2015 J. D. HOOKER. The Botany of the Antarctic Voyage of H. M. Dis8CO0- VERY ships Erebus and Terror in the years 1839—1844. Flora antarc- tica Part I. Alge by W. A. HARVEY and J. D. HoOOKER. London 1844, (F1. ant.) CW NM > BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. n:o 1. 5 terisera slägtet Adenocystis efter exemplar från Lord Auck- lands ögruppen i Antarktiska hafvet sydvest om Nya Zeland, 50” 30' sydlig bredd, benämna den hit förda arten Adenocystis Lessontii och anföra såsom synonym AÅsperococcus Lessonii Borr Voy. Coq. Antagligen är det också denna Adenocystis Lessonii F1. ant., som RUPRECHT närmast haft 1 tankarna, då han såsom skäl för att betrakta den kaliforniska växten såsom en varietet af Åsperococcus Lessonii Bory anför, att den är epifyt och »nicht auf Felsen wächst» Om den uppgifves nämligen uttryckligen, att den växer på klippor inom litoral- regionen, under det deremot Borr uttryckligen anger Åspero- coccus DLessonii &« ventricosus, ovatus från Malvinerna såsom epifyt: »elle croit sur les tiges d'hydrophytes plus consistants och genom afbildningen tydligt betecknar 65 cylindraceus, elongatus från Concepeion såsom växande epifytiskt!. Då RuPRECHT längre fram i sitt arbete i ett annat sammanhang återkommer till växten från Ross rättar han också detta miss- tag: »Hier» — Adenocystis californica — »ist mit mehr Wahr- scheinlichkeit eine Adenocystis zu vermuthen, weil man sie kaum von ÅA. utricularis (Borr) oder Lessoni unterscheiden kann, vorausgesetzt, dass Asp. Lessoni Bory auch Adenocystis Lessoni F1. Antarct. ist, woran man vielleicht zweifeln darf, da letztere bloss auf Felsen, erstere auf grösseren Tangen wachsen soll»”. Att den kaliforniska Adenocystis till skottets byggnad och med hänsyn till fortplantningsorganen icke öfverensstämde med Adenocystis Lessonii F1. ant. hade RUPRECHT iakttagit, men tillmäter icke afvikelserna häri tillbörlig vigt. Efter redo- görelsen för det fertila skottets struktur hos Adenocystis cali- forniea anmärker han: »diese Struktur stimmt zwar weder ....- noch mit jener von Adenocystis in der F1. Antartica; doch könnte dies die Folge eines jingeren Zustandes sein, indem später die Zellen der zweiten Reihe mehr hervorträten und die Zoosporangien wären». ” I de af mig vid Beringön i norra delen af Stilla Oceanen under Vegafärden gjorda samlingarna finnes i rätt stor myckenhet den alg, af hvilken jag på den åtföljande taflan (fig. 1—98) lemnar några afbildningar efter torkade exemplar. Den växer epifytiskt WÖf BORY anfövst. 5: 200 och "Tal. 1lfig: 2 B: 2 RUPR. anf: st. 's. 371. SERUPER. ant. St:;rsr 291 6 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. på gröfre alger i temligen rika knippen. Vidfästningsorganet är en nästan halfsferisk häftdyna. Skottet har en klubblik form och klart brun färg, hvilken bibehåller sig vid torkning, är upptill håligt med tunn, membranartad vägg. Ofta är öfre delen stadd i upplösning, under det de nedre delarne ännu befinna sig i utveckling, hvilket synes antyda, att tillväxten sker vid skottets bas eller åtminstone fortvarar här längst; fig. 1—3. Väggen är af parenkymatisk byggnad, i sterilt tillstånd fåskiktig, bestående af rundadt kantiga, innerst tem- ligen stora, utåt i vidd betydligt aftagande celler. Det yttersta skiktets celler äro rika på färgadt innehåll, de öfriga fattiga på eller i saknad af sådant; fig. 4, 5. Om pheoplasternas form och antal i hvarje cell lemnar det material, öfver hvilket jag förfogar, ingen upplysning. Fortplantningsorganen utgöras af mer ellen mörk tätt sittande zoosporangier. Dessa upp- komma genom ombildning af hvardera en ytcell, hvilken för- storas och antar en mer eller mindre långsträckt ägglik form, med största utsträckningen i längd vinkelrätt mot skottets yta. De blifva alltid inneslutna i skottets väfnad med spetsen i jemnhöjd med skottets yta, hvilket säkerligen till en del beror på ett direkt inåtväxande af de fertila cellerna, men väl huf- vudsakligen föranledes deraf, att vid skottets öfvergång från vegetativt till fertilt tillstånd icke blott de blifvande sporan- gierna utan hela ytväfnaden tillväxer. Denna tillväxt leder derhän, att växtens i vegetativt tillstånd förblifvande småcelliga assimilationsväfnad från att ursprungligen vara enskiktig slut- ligen kommer att bestå af 2—fere cellskikt, med cellerna anordnade i mer eller mindre tydliga radiära rader. Härvid inträder icke en upplösning af sosabagtie mellan cellerna i radiär riktning; ytväfnadens celler förblifva i parenkymatiskt samband, äfven då deras anordning i radiära rader framträder fullt utpräglad; fig. 6—38. Denna alg är enligt min åsigt densamma som Adenocystis (Lessoni var?) californica Rupr. Alg. Ochot. För en sådan åsigt finner jag stöd deri, att RUPRECHTS beskrifning på växten från Ross väl träffar in på växten från Beringön och särskildt i den öfverensstämmelse, den senare visar med exemplar, som af RUPRECHT utdelats under namn Adenocystis californica!. ' För möjligheten att undersöka dessa står jag i förbindelse till vår frejdade phycolog prof. J. G. AGARDH och intendenten för Riksmusei botaniska afdelning, prof. V. B. WITTROCK. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III: n:o 1. 7 Såsom typ för slägtet Adenocystis Hook. fil. et Harv. har man, enligt hvad jag kan finna, att betrakta den Adenocystis Lessontr från Lord Aucklands ögruppen, hvilken beskrifvits och afbildats i Flora antarctica. En med denna utan tvifvel identisk växt, samlad vid Warrington på Nya Zeland af prof. Sv. BERGGREN och af J. G. AGARDH utdelad under namn Adenocystis Lessonii F1. nov. Zel. har jag genom välvilligt tillmötesgående af prefekten för Upsala botaniska museum prof. TH. M. FRIES haft tillfälle att närmare undersöka! Jag lemnar några af- bildningar efter torkade exemplar äfven af denna. Den är genom en häftdyna vidväxt sten. Skottet är cylindriskt klubb- likt, kortskaftadt, efter torkning svartbrunt, ogenomsigtigt, med tjock vägg, som att döma af den betydliga förminskning växten vid torkning undergår, har en lös, köttig konsistens; fig. 9. Det är försedt med talrika hårgropar, eryptostomata, hvilka dock äro nästan omärkliga på torkade exemplar. Väggen består af talrika parenkymatiska väfnadsskikt och skottets hålighet genomsättes af grofva, tjockväggiga, greniga cell- rader. De inre parenkymatiska väfnadsskikten bildas af tem- ligen stora, mångsidiga, endokromfattiga, tjockväggiga celler. Uttill utgöres väggen af flere skikt smärre äfvenledes mång- sidiga, på färgadt innehåll rika celler. Det reproduktiva sy- stemet är ett helt ytligt, från skottets yttersta väfnadslager utvuxet, hela skottet slutligen beklädande reproduktionsskikt — om detta namn får användas — bestående enligt gängse upp- fattning af klubblika eller klubblikt spolformiga zoosporangier och klubblika, encelliga parafyser med starkt gelinerad ytter- ETS CR (ON DE Det lär väl icke bestridas, att det på phycologiens nu- varande ståndpunkt icke är möjligt att till samma slägte hän- föra växter, så olika till det vegetativa systemet och så väsentligt sinsemellan afvikande till det reproduktiva syste- mets utveckling och slutliga utbildning som, efter hvad jag ofvan sökt visa, fallet är med Adenocystis Lessonii F1. ant. och Adenocystis (Lessoni var?) californica RUuPR. Den uppfattning jag velat göra gällande, skulle alltså vara den, att den vid Ross i norra Californien enligt RUPRECHT förekommande och af mig vid Beringön funna alg, hvilken ! Om dess öfverensstämmelse med växten från Lord Aucklands Group har jag, sedan ofvanstående nedskrefs, genom professor J.G. AGARDHS godhet att ställa originalexemplar till mitt förfogande kunnat förvissa mig. 8 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. af RUPRECHT betecknats såsom Adenocystis (Lessoni var.?) cali- fornica, icke kan vara en art af slägtet Adenocystis Hook. fil. et Harv. utan företräder en från denna långt skild slägttyp. Denna slägttyp är antagligen icke ny. I sin afhandling om isländska hafsalgvegetationen ! har STRÖMFELT lemnat beskrif- ning sid. 47—48 och afbildningar (tafl. 2, fig. 9—12) af en då okänd alg, Coilodesme bulligera STRÖMF., från Islands ostkust, till hvilken den här i fråga varande säkerligen står i mycket nära slägtskapsförhållande. Kroppens allmänna organisations- typ och form är densamma, och i kroppsväggens och det repro- duktiva systemets byggnad råder ganska stor öfverensstämmelse, såsom af de här och i STRÖMFELTS arbete meddelade figurerna framgår. STRÖMFELT har icke yttrat sig om fortplantnings- organens anläggning och utveckling, men efter undersökning af väl konserverade originalexemplar, som af honom med största beredvillighet stälts till mitt förfogande, tror jag mig kunna på goda grunder antaga, att förloppet vid reproduk- tionsskiktets bildning hos Coilodesme bulligera är likartadt det hos Adenocystis (Lessoni var.) californica RuPrR: Efter den kunskap jag för närvarande eger om dessa växter måste jag derför betrakta dem såsom olika arter af samma slägte. Det slutliga resultatet af föregående undersökning skulle alltså blifva det, att Adenocystis (Lessoni var.?) californica Rurr. Alg. Ochot. bör betecknas Coilodesme californica (RUPR.) KJIELLM. och sålunda intaga en helt annan systematisk plats än som förut varit den anvisad. Adenocystis Lessonii. Harv. Phyc. austr. I det år 1858—1863 publicerade arbetet Phycologia austra- lica?” har W. H. HARVEY (tafl. 48) beskrifvit och afbildat en Adenocystis från Port Arthur i Van Diemens land. Den be- tecknas Adenocystis Lessonii Hook. fil. et Harv. Såsom syno- nym upptages Ad. Lessonii FI. ant. och ÄÅsperoccus Lessonu BORY MOys Cod Pap Ld dt No rg Af detta beteckningssätt och denna uppgift framgår så- lunda fullt klart, att HARVEY betraktar denna växt såsom iden- tisk med den af honom och HookrKERr i Flora antarctica be- skrifna från Lord Aucklands group. ' STRÖMFELT, H. F.G. Om algvegetationen vid Islands kuster. Akade- misk afhandling. Göteborg 1886. 2 I det följande förkortadt Harv. Phyc. austr. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o1. 9 Den ursprungliga i Flora antarctica gifna diagnosen på slägtet Adenocystis har följande lydelse: »Radix scutata. Frons membranacea, saccata, intus cava, aqua repleta, foveis convexis opacis, fila arachnoidea emitten- tibus conspersa, filis minutis clavatis omnino velata. Fructus spore pyriformes filis periphericis immers2e.»! Denna diagnos jemte den på samma ställe lemnade utför- liga beskrifningen af Adenocystis Lessonii och de här medde- lade afbildningarna hafva tydligen legat till grund för J. G. Agardhs diagnos på slägtet i Spec. Alg. sid. 124? och för- anledt denne författare att — obestridligen med fullt berät- tigande — anvisa slägtet plats inom familjen Laminariacew. Man skulle ju haft goda skäl att vänta, att den i Phyc. austr. intagna diagnosen på slägtet i fråga skulle öfverens- stämma med den ursprungliga i F1. ant. Så är, såsom af en jemförelse framgår, dock icke fallet. I Phycologia australica lyder den latinska slägtdiagnosen på följande sätt: »Radix scutata. Frons membranacea, saccata intus cava vel aqua repleta, punctis glanduleformibus conspersa, extus strato tenui velutino filorum clavatorum omnino velata. Spore pyriformes, ad fila periferica adfix2e.» Åtskilliga förändringar hafva sålunda vidtagits. En del af dessa: att t. ex. mellan »cava» och »aqua» ett (meningslöst) »vel» inskjutits, kunna betraktas såsom oväsentliga, men så kan icke vara fallet med andra, att nämligen »foveis convexis opacis fila arachnoidea emittentibus, utbytts mot »punctis glanduleformibus conspersa» och »spore filis periphericis im- merse» mot »spore ad fila peripherica adfixze>. Ännu anmärkningsvärdare blir detta förhållande om man tar hänsyn till den engelska slägtdiagnosen. Denna är icke, såsom man ju skulle kunnat med fullt skäl begära, en noggrann och fullständig öfversättning af den latinska. Den har denna lydelse: Root scutate. Frond membranous, bag-like, hollow or filled with water, coated externally with a velvety stratum of minute vertical club-shaped articulated filaments. Spores pyri- form affixed to the superficial filaments.» Här nämnes således icke ett ord om »punctis glandulze- formibus» och om fila clavata utsäges att de äro articulated, Jive antalysel179. ? AGARDH, J. G. Species Genera et Ordnines Algarum. Vol. 1. Lund 1848. (J. AG. Spec. Alg.). 10 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. hvilken senare uppgift är så mycket betydelsefullare, som det är just på grund af deras karakter att vara »inarticulata» J. G. AGARDH kunnat upptaga slägtet bland Laminariaceerna. En om möjligt ännu större brist på öfverensstämmelse framträder vid jemförelse af de analytiska figurer som lemnas i Phyc. austr. med motsvarande i FL ant. Olikheterna äro så stora och af så väsendtlig natur, att man tvingas till den uppfattningen, att den växt, som under namn Adenocystis Lessonii afbildas i Phyc. austr. t. 48, om bilden är naturtro- gen, icke kan vara densamma som Adenocystis Lessonii F1. ant., icke kan hänföras till slägtet Adenocystis Hook. fil. et. HARrRV. och icke ens efter de gängse principerna för Pheosporeernas systematiska gruppering är att hänföra till samma familj som detta slägte: fam. Laminariacec. HARVEY tyder byggnaden af den tasmaniska Adenocystis, då han anger den närmast öfverensstämma med Chordaria's, fullt riktigt och måste anses hafva goda skäl för sitt öppna erkännande, att han icke kan dela J. G. AGARDES åsigt om slägtet Adenocystis' plats bland Lamtinariaceerna och för sin uppfattning, att det bör räknas bland Chordariaceerna, dit det också af honom föres. Men HARVEY synes märkligt nog hafva helt och hållet förbisett, att den tasmaniska växten till repro- duktionsskiktets byggnad är grundväsentligt olik den från Lord Aucklands group i Flora antarctica afbildade, och att det är på denna senare J. G. AGARDH uttryckligen anger sig hafva stödt sin diagnos på slägtet Adenocystis och grundat sin åsigt om detta slägtes systematiska plats. Lägger man till det ofvan anförda, att i beskrifningen af algen från Port Arthur icke nämnes något om de för Adeno- cystis Lessonii från Lord Aucklands group angifna »innume- rable depressions composed of radiating filaments» utan att denna i stället beskrifves såsom »here und there marked with hemispherical gland-like spots, from which byssoid filaments (sometimes) issue», ' så kan det icke synas oberättigadt, om man påstår, att HARVEY med orätt identifierat den tasmaniske algen med Adenocystis Lessoniz F1. ant. Man skulle derför på goda grunder kunna antaga, att liksom det i norra Stilla oceanen finnes en om Adenocystis Lessonii till habitus påminnande, men genom det vegetativa och i synnerhet det reproduktiva syste- mets olika byggnad från denna långt skild algform, det också "Jfr HArRV. Phyc. austr: tafl. 48 och HARV. et HooK Fl. ant., sid: 179. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND 135. aAFD. III. N:o 1. 11 vid kusten af van Diemens land uppträder en alg, som till det yttre liknar denna Adenocystis, men visar sig genom fere väsentliga karakterer icke stå i något närmare slägtskaps- förhållande till denna. Ett sådant förhållande skulle icke vara att betrakta såsom något synnerligen egendomligt. Det är ju inom algernas grupp snarare en vanlig företeelse, att tvenne växter till kroppsform och till och med till kroppens anato- miska byggnad på det närmaste öfverensstämma med hvar- andra, men genom betydliga olikheter i de vid fortplantnin- gen verksamma organens utveckling och byggnad måste upp- fattas såsom tillhörande mer eller mindre långt skilda typer. För närvarande kan jag emellertid icke bestämdt påyrka, att Adenocystis Lessonii Phyc. austr. erhåller en ny benämning och anvisas en annan systematisk plats. Skälet härför är det, att en undersökning jag kunnat göra af ett Riksmuseum till- hörigt torkadt exemplar af Adenocystis Lessonii från Port Ar- thur synes lemna möjlighet öppen för det antagandet, att Adenocystis Lessonii Phyc. austr. i sjelfva verket är identisk eller åtminstone mycket nära beslägtad med Adenocystis Les- sonir F1. ant. Åtskilliga bilder, fig. 12—23, lemnas af detta exemplar på den åtföljande taflan. Fig. 12 visar, att växten till kroppens yttre form är en Adenocystis och en jemförelse med tafl. 48, fig. 1. i Phyc. austr. anger, att den i detta af- seende mycket nära öfverensstämmer med den af HARVEY af- bildade växten. I det vegetativa systemets byggnad råder också en påfallande likhet. Väggen består enligt fig. 13 in- nerst af »several rows of large, multangular, hyalin mostly empty cells» och uttill af »several rows of extremely minute densely packed coloured cellules, firmly connected together». ' Hade det i fråga varande exemplaret varit i sterilt tillstånd skulle det sålunda på goda grunder kunnat hänföras till Adenocystis Lessonir Phyc. austr. På vissa sträckor har reproduktionsskiktet den byggnad, som fig. 13 anvisar, d. v. s. består uteslutande af element så- dana som fig. 16 och 17 återge: klubblika eller klubblikt spolformiga sporangier och långsträckt klubblika parafyser med den utåtvända väggen starkt gelinerad. Det är omiss- kännligt, att denna byggnad är i full öfverensstämmelse med reproduktionsskiktets struktur hos Adenocystis Lessonii F1. ant. och hos den stora mängden af Laminariaceer. ! Jfr Phyc. austr. anf. st. 12 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. På andra delar af det fertila skottet finnas bland dessa nu nämda reproduktiva element inmängda andra af helt annat utseende, nämligen stora klotformigt eller päronlikt ellipsoi- diska, enrummiga sporangier, utgående från långa, temligen grofva, enkla eller gaffelgreniga nästan cylindriska celltrådar; fig. 18—21. På åter andra ställen saknas nästan fullständigt element af den första typen, så att reproduktionsskiktet synes uteslutande vara bildadt af det andra slagets element. Säll- synt har jag funnit sådana bildningar, som figuren 23 återger. En jemförelse mellan särskildt fig. 21 å ena och fig. 4 tafl. 48 i Phyc. austr. å andra sidan synes mig föra till den slutsatsen, att detta är likartade bildningar. Öfrerstsstämtndlben är vVisser- ligen icke fullständig, men torde dock kunna betraktas såsom tillfredsställande, i synnerhet om man tar hänsyn dertill, att de analytiska figurer, HARVEY lemnar 1 sina phycologiska prakt- verk, icke alltid kunna betecknas såsom fullt naturtrogna. Den af mig undersökta algen från Port Arthur skulle alltså till reptodulardiskiktes byggda förena karakterer af både Ådenocystis Lessonii Fl. ant. och Adenocystis Lessonii Phyc. austr., d. v. s. af en Laminariacé och en Chordariacé efter de gängse systematiska principerna för Phexosporéerna. En dylik Flänsekt kan icke vara rimlig; en annan förklarings- grund till det anmärkta förhållandet måste gifvas. Jag måste visserligen öppet erkänna, att det icke lyckats mig på grund af det undersökta materialets mindre lämpliga beskaffenhet att erhålla så klara bilder, att jag kunnat fullt utreda förhållandet mellan de båda ofvan nämnda reproduk- tiva elementen och mellan dem och den underliggande tyd- ligen rent vegetativa väfnaden, men hvad jag kunnat se ger mig, som jag tror, berättigad anledning att antaga, att det här gäller icke en växt utan två, den ena växande epifytiskt på eller endofytiskt i den andra. Den ena håller jag för att vara en Adenocystis, den andra en art af slägtet Myrionema eller kanske sannolikast en art Streblonema. För detta anta- gande talar ju rätt kraftigt en sådan bild som fig. 22, visande ett sporangium och tre sådana celltrådar, som återgifvas ge- nom fig. 20, utgående från en krypande, olikcellig celltråd. Med detta antagande blir ock den fig. 23 framstälda bildnin- gen lätt att förklara. Att den är att uppfatta såsom ett s. k. mångrummigt sporangium eller gametangium torde väl med hög grad af säkerhet kunna antagas. Dylika organ äro hittills BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. III. N:o 1. 13 icke anträffade hos någon växt med reproduktionsskiktet så bygdt som i fig. 13 återgifves, d. v. s. hos ingen bland de många redan nu i detta afseende närmare kända Laminaria- ceerna, men väl af samma grundtyp såväl hos Myrionema och Streblonema som andra med dem förvandta algslägten. Om denna min uppfattning är riktig skulle det alltså vid Tasmaniens kust finnas en verklig Adenocystis. Detta skulle vara den, som finnes upptagen under namn Adenocystis Lessonii i Phycologia australica. Men hvad som här om den i ord och bild framställes gäller icke i sin helhet om denna alg, utan till vissa delar om en på eller i den endo- eller epi- fytiskt lefvande helt främmande alg. Det synes mig kunna sättas 1 fråga, om denna Adeno- cystis från Port Arthur är samma art som den vid Lord Auck- lands ögruppen och vid Warrington på Nya Zeland före- kommande. I kroppens form och allmänna organisation är öfverens- stämmelsen så stor, att något stöd för dessa växters åtskiljande till arten härifrån icke kan hämtas. Reproduktionsskiktet är likaledes öfverensstämmande; jfr 9, 10 med 12, 13. Kropps- väggens byggnad är också till grunddragen densamma. Från väggens insida utgå långa, greniga, grofva tjockväggiga cell- trådar, som genomsätta kroppshåligheten fig. 15; väggen bil- das i begge fallen af flere cellskikt, de inre bestående af stora, på färgadt innehåll fattiga, de yttre af små, endokromrika celler. Hos det af mig undersökta exemplaret finnas hårgro- par af samma form och byggnad som på exemplar från Nya Zeland; fig. 14. Jemför man dock fig. 13 med fig. 10:i denna uppsats, eller ännu hellre med fig. 3. tafl. 48 i Phyc. austr. så är det temligen omisskänneligt, att om också kroppsväg- gens byggnad är till grunddragen likartad en temligen betyd- lig olikhet i enskildheter råder. Särskildt framträder denna brist på öfverensstämmelse i beskaffenheten af den yttre, af små, endokromrika celler bestående assimilationsväfnaden, hvilken hos den tasmaniska Adenocystis är vida mäktigare och bildad af mera tydligt radade och mera lika stora celler än hos den typiska Adenocystis Lessonii. Det torde också förtjena uppmärksammas, att den förre beskrifves såsom till konsistensen »firm and coriaceous»,! den senare åter såsom ! Jfr Phyce. austr. anf. st. 14 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. »mollis>.! Det bör vidare framhållas att, äfven om man skulle kunna antaga, att de bildningar, som hos Adenocystis Lessonii Phyc. austr. omnämnas såsom »hemispherical gland-like spots from which byssoid filaments (sometimes) issue» äro, för så vidt de verkligen tillhöra Adenocystis-växten, af samma natur som de organ, hvilka hos Adenocystis Lessonii F1. ant. beskrifvas såsom »depressions composed of radiating filaments» d. v. s. hår- gropar, cryptostomata, så skulle dock den olikheten finnas, att de i ena fallet skulle vara »innumerable» i andra åter före- komma »here and there» på skottet? Dessa olikheter synas mig dock icke bestämdt kunna ty- das såsom tecken till art-åtskillnad. Många bevis kunna an- föras derpå, att i följd af vissa olikheter i lefnadsförhållandena bestämda väfnader hos en algart kunna vexla 1 mäktighet och inom vissa gränser äfven i byggnad och att i samband härmed konsistensen blir 1 viss grad en annan. Att hår- groparnes mängd kan hos samma art vexla inom mycket vida gränser derpå lemnar bland andra alger Fucus vesiculosus ett tydligt exempel. Jag anser det sålunda ingalunda fullt afgjordt, men dock icke heller oantagligt, att Adenocystis Lessonit Phyc. austr. icke är till arten skild från den Adenocystis Lessonii hvilken är känd från Lord Aucklands ögruppen och från Warrington på Nya Zeland. Adenocystis Durvillgei? herb. Holm. in sched. I Svenska Riksmusei herbarium finnes en alg som betecknas Ådenocystis Durvillei?. Enligt den tillhörande etiketten för- skrifver den sig från Magelhäes sund. Hvem som så benämt den, kan jag icke afgöra. Möjligen J. E. ARESCHOUG, hvars med Riksmuseum numera införlifvade samlingar den tillhört, eller LENORMAND, som synes hafva meddelat den till ARESCHOUG. Hvarför den tillagts namnet Adenocystis Durvillei inser jag icke. Skulle den identifierats med någon af Borys båda i Voy. Coq. beskrifna Asperococcus-arter, så hade det varit vida större skäl, att anse den vara Asperococcus Lessonii Pp cylindraeeus, elongatus än Asperococceus Durvillei. Med den senare visar den föga yttre likhet, under det den till kropps- "Jfr Fl. ant. 8 179. 2 Jfr Phyc. austr. och FI. ant. ant. st. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. n:o 1. 15 form så nära öfverensstämmer med den förra, att det torde vara endast i undantagsfall, som två olika arter ega så betydlig yttre likhet. För min del skulle jag sålunda vilja säga, att, för så vidt yttre karakterer kunna tillmätas giltighet, denna växt är att betrakta såsom AÅsperococcus Lessonii P BORY Voy. Coqsati lirfig.v2B: Den växer epityfiskt i glesa knippen på gröfre alger. Den består af en liten häftdyna och ett enkelt, klubb- likt, temligen långskaftadt, nedtill solidt, upptill ihåligt, tunn- väggigt skott; fig. 24. Vid torkning antar den en nästan svart färg. Hårbildningar saknas. Väggen består af en få- skiktig, storcellig parenkymatisk väfnad. Yttersta skiktet bildas af något tafvelformiga, 4—5-kantiga, på färgadt innehåll rika celler, de öfriga af nästan kubiska eller fyrsidigt prismatiska hyalina celler. Skillnaden i cellernas storlek är icke synner- ligen betydlig; fig. 25, 27. Fortplantningsorganen bilda täta, öfver skottets yta temligen betydligt höjda, ofta samman- flytande grupper, hafva en prismatisk eller nästan ägglik form och bestå af talrika små mer eller mindre regelbundna längs- och tvärrader bildande, mest nästan kubiska celler. De äro sålunda hvad man brukar kalla »sporangia multilocularia» eller hvad i följd af nyare undersökningar brukar benämnas game- tangier. De uppkomma genom omdaning af hvardera en skottets ytcell, som tillväxer temligen betydligt särskildt i radiär riktning och under tillväxten successivt uppdelas genom väggar, dels parallela med dels vinkelräta mot tillväxtrikt- ningen; fig. 26, 27. Parafyser saknas. Häraf framgår, att detta är en alg af väsentligt olika typ än både Adenocystis (Lessoni var?) californica RuPr. och Adenocystis Lessonii F1. ant. samt Adenocystis Lessonit Phyc. austr. Till växtsätt och kroppsform sluter den sig närmast till den förstnämnda, från alla skiljer den sig genom kropps- väggens byggnad och fortplantningsorganens beskaffenhet. Vid fråga om dess systematiska plats skulle man kunna tveka emellan familjerna Scytosiphonacee och Punctariacece; den har karakterer af båda. TI struktur kommer den närmare Punctariaceerna genom den obetydliga väfnadsdifferentieringen, till gametangiernas beskaffenhet erinrar den så till vida mera om Scytosiphonaceerna som dessa äro utgångna ur en längre drifven, med högre grad af tillväxt förbunden omdaning af ytceeller, men sluter sig till Punctariaceerna deri, att hvarje 16 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. gametangium åtminstone till nära mognaden framstår mera för sig begränsadt. Hos Scytosiphonaceerna bildar hela sorus redan tidigt ett mera likformigt helt, i hvilket de särskilda gametangierna endast med svårighet kunna urskiljas. Jag måste dock härvid erinra om, att jag icke delar den, som det vill synas, vanliga uppfattningen, att gametangierna hos de till denna familj hörande algerna äro »courts filaments å cinque ou six articles»', utan anser hvarje gametangium utgöras af enligt regeln fyra dylika trådar i förening, med andra ord, att hvarje gametangium uppkommer genom radial tillväxt af en ytcell och dess fortsatta delning genom väggar dels parallela med dels vinkelräta mot till växtriktningen och där- före samt då ytcellerna äro oregelbundet kantiga, såsom fullt utveckladt är af oregelbundet prismatiska form och består af flere, 5—6, våningar, som hvardera innehålla vanligen fyra celler”. Hos Scytosiphonaceerna är denna gametangiebyggnad och form mycket regelbunden och konstant. Punctariaceerna öfverensstämma visserligen med Scytosiphonaceerna deri, att hvarje gametangium utgår ur longitudinell och transversell delning af hvardera en ytcell, men i gametangiernas slutliga form och cellbyggnad är regelbundenheten och likformigheten mindre. Gränsen mellan dessa båda familjer är icke synner- ligen skarp, men för närvarande torde dock tillräckliga skäl för deras förening till en icke kunna anses gifna. På grund af kroppsväggens byggnad och gametangiernas större sjelfständighet och vexlande form för jag den i fråga varande växten till fam. Punctartacece. Professor J. G. AGARDH har riktat min uppmärksamhet på och godhetsfullt låtit mig undersöka en i hans samlingar under namn Åsperococcus prolifer J. Ag. mser. förvarad alg från Ancud på Chilensiska kusten. Till växtsätt och habitus öfver- ensstämmer den med BorY's Asperococcus Lessonii P cylindraceus, elongatus, hvilken förut flera gånger omnämnts. Jag erinrar om, att denna var samlad vid Concepeion i Chile, sålunda ej synnerligen långt från Ancud, hvarför det torde kunna be- traktas såsom temligen antagligt, att dessa från närliggande delar af Chiles kust härstammande till växtsätt och habitus ! Jfr sid. 11 i THURBET, G. Études Phycologiques. Paris 1878 (Thur. Etud. Phyc.) > Riktigheten af denna uppfattning synes mig tydligt framgå af fig. 4 tafl. IV i Etud. Phyc., hvars naturtrohet jag är i tillfälle att kunna bekräfta. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 1. 17 hvarandra lika växter tillhöra samma art. Härmed må nu vara huru som helst — full visshet härom kan vinnas först genom närmare undersökning af BoryY's originalexemplar — hvad jag här velat framhålla är, att algen från Ancud är egnad att närmare belysa Adenocystis Durvillei? herb. Holm., med hvilken den på grund af likhet i växtsätt, i habitus, allmän kroppsdaning och struktur måste anses identisk. Den saknar nämligen multiloculära fortplantningsorgan, men bär i stället i riklig mängd sådana bildningar som fig. 28 återger. Att dessa äro af samma natur som de, hvilka finnas afbildade på t. ex: tafl. V fig. 3 i Etud. Phyc. d. v. s. zoosporangicr eller sporangia unilocularia finner jag icke något skäl att betvifla. De äro till formen i det närmaste klotrunda, insänkta i skottets väfnad endast med en ringa del af sin yta fria. Sporangierna uppkomma genom ombildning af hvardera en ytcell. De sitta en- staka, eller i små grupper. Det är väl kändt, att man ännu icke hos någon växt med gametangier af den byggnad som hos Scytost- phonaceerna funnit dylika enrummiga sporangier under det hos de båda slägten, som för närvaramda bilda familjen Punc- tariacee båda slagen organ: sporangier och gametangier, iakt- tagits; jfr t. ex. den nyss citerade taflan i Thur. Etud. Phyc. Hvad nu anförts, måste anses innebära ett tungt vägande skäl för att anvisa Adenocystis Durvillei? herb. Holm., Aspero- cocceus prolifer J. Ag. mser. en plats inom denna familj. Inom denna — lika litet som inom familjen Scytosipho- nacee eller öfriga pheosporéfamiljer — finnes det mig veter- ligen någon slägttyp, af hvilken den skulle kunna anses vara en representant. Jag mnödgas derför låta den bilda ett nytt slägte. För detta föreslås namnet Corycus!. Dess diagnos skulle lyda: Radix scutata. Frons claveformis, superne cava, stipite solida, e cellulis sat magnis, subequalibus, strata pauca for- mantibus, externis tabularibus, 4—35 angularibus, coloratis, in- terioribus subceubicis et subprismaticis, hyalinis, contexta. Sporangia et gametangia transformatione singulum singulze cellule superficialis orta, illa solitaria vel subsolitaria sub- spherica inclusa, vertice tantum nuda, hec i soros indefinitos demum plus minus confluentes collecta, subprismatica vel subo- voidea, exserta inter se plus minus discreta, loculis nume- rosis in series longitudinales et transversales dispositis. ! Af grekiska ordet: Kwpuyos. klubblik. 18 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. Corycus nigrescens KIJELLM. mser. Syn. Adenocystis Durvillei? mus. Holm. in sched. >» Asperococcus prolifer J. Ag. mser. in herb. »(?) Asperococcus Lessonii 6 Bory. Voy. Coq. p. 199, t. lilart 2406 C. cespitosus, circa 3 cm. altus, fronde anguste clave- formi, stipite longiore, membranacea. Charte non adheret; exsiccatione nigrescit. Fig. tab. nostra fig. 24—28. Hab. in aliis algis epiphytica ad fretum Magellanicum, sec. spec. in Mus. HoLm.; ad oram Chilensem apud Ancud, sec. spec. in herb. J. G. AGARDHH, (et Concepceion Borr 1. c.?) Adenocystis Durvillei (Borr) et auct. Utom den förut anförda ÅAsperococcus Lessoniz beskref och afbildade Borri Vog. Coq. (sid. 199, tafl. 11, fig. 3) en annan till slägtet Asperococcus hänförd alg. A. DURVILLAI. Denna hade blifvit samlad på Chiles kust vid Concepceion. I Flora antaretica V. 2 (sid. 468) uppgifves denna växt vara en Adenocystis och att anse såsom endast en varietet af Adenocystis Lessonii Hook. fil. et Harv. J. G. AGARDH upp- tar den i Spec. Alg. (1 sid. 79) under slägtet Asperococcus bland species inquirende, dock med omnämnande af HOOKERS och HARVEYS uttalade åsigt; jfr anf. st. sid. 125. KörtzInG räknar i Spec. Alg. (sid. 5349) den liksom Åsperococcus Lesson, från hvilken han anger den vara artskild, till slägtet Chorda, men hänför 1 Tab. Phyc.! (B. 5. tal. 16-0cHBIONane0) Asperococcus Lessont till slägtet Adenocystis, Asperococcus Durvillei deremot till det med Asperococcus liktydiga slägtet Encoelium. 'THuret har haft tillfälle att se originalexemplar af den, men på grund af dessas dåliga skick icke kunnat komma till någon klar insigt om växtens natur. Han anser det dock framgå såsom resultat af de anstälda undersökningarna, att det väl är sannolikt, ehuru icke säkert, att den är densamma som Adenocystis Durvillei Hook. fil. et Harv. Af en så be- nämd växt finnas exemplar i Parisermuseet, samlade vid Mal- vinerna af J. D. HooKER.” Hvarken af denna sist anförda växt ej heller af Aspero- coecus Durvillei Bory har jag kunnat hittills förskaffa mig nå- ! KÖTZING, F. T. Tabul&e Phycologice. ? Jfr THUR Etud. Phyc. sid. 12, noten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. 1II. N:o1. 19 gra exemplar till undersökning. Men jag har icke velat un- derlåta, att i samband med mina undersökningar om alger hänförda till slägtet Adenocystis, påpeka äfven denna eller dessa, och väcka uppmärksamheten på det resultat, till hvil- ket THURET kommit vid studiet af Adenocystis Durvillcei, Hook fil. et Harv. Detta kan i korthet uttryckas så, att den i följd af reproduktionsorganernas byggnad icke kan hänföras till slägtet Adenocystis och visar sig tillhöra en annan familj än detta slägte, nämligen familjen Scytosiphonacer. Är detta fallet, så måste äfven den anses såsom typ för ett nytt slägte ty till något af denna familjs för närvarande beskrifna släg- ten låter den, så vidt jag kan finna, icke hänföra sig. Då jag icke närmare känner denna växt, kan jag för när- varande icke meddela någon utförligare framställning af den- samma och måste antagligen öfverlemna åt andra phycologer, att gifva en sådan och låta växten erhålla en lämplig benäm- ning. Sammanfattning. De alger, hvilka efter tiden för offentliggörandet af Flora antarcetica hänförts till slägtet Adenocystis Hoox. fil. et HAryV., än såsom utgörande blott en art med olika varieteter än två arter, tillhöra åtminstone fyra skilda slägten, representerande lika många familjer, nämligen Adenocystis HooKr. fil. et HARV. inom familjen Laminariacew, Coilodesme STRÖMF., af dess namn- gifvare fördt till familjen Chordariacew,!Y Corycus un. gen. inom familjen Punctariacew och ett ännu icke beskrifvet och namngifvet slägte inom familjen Scytosiphonacee, det först- nämnda omfattande en, möjligen två, de öfriga hvardera en af dessa verkliga eller antagna Adenocystis-växter. Att art- antalet, möjligen icke ens slägtantalet härmed är uttömdt synes mig högst sannolikt. De afbildningar af Adenocystis Lessont, som innehållas i KörzinGs Tabule Phycologice anser jag bland annat lemna stöd för en sådan förmodan. ! Af skäl, som jag vid annat tillfälle skall angifva, kan jag icke om- fatta denna åsigt om detta slägtes systematiska plats. i 20 = KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS. Figurförklaring. Alla figurerna äro ritade efter torkadt material. Fig. 1—3, 9, 12, 24 naturlig storlek, 7, 11, 16 —23, 25—27 omkring 300, de öfriga omkring 250 gånger förstorade. Fig. 1—38: 16— NTE 18—23. 24—28. Coilodesme californica (RUPR.) KJELLM. mscr., från Beringön i norra delen af Stilla oceanen. Syn. Adenocystis (LESSONI var.!) californica RUPR. Alg. Ochot. Habitusbilder. Steril del af skottet, sedd från ytan. Tvärsnitt af skottets nedre sterila del. Fertil del af skottet sedd från ytan. Tvärsnitt genom något olika utbildade sporangiebärande delar af skottet. Adenocystis Lessonii Hookr. fil. et HARV. Fl. ant.; från Warrington på Nya Zeland. Habitusbild. Tvärsnitt genom en fertil del af skottet. Element, bildande växtens reproduktionsskikt. Adenocystis (?) Lessonii Hook. fil. et HARV.: från Port Arthur på Van Diemens land, bevuxen med en art Myrionema eller Streblonema. Syn.(?) Adenocystis Lessonii HARV. Phyc. austr. Habitusbild. Tvärsnitt genom en fertil del af skottet. Tvärsnitt génom en fertil del af skottet med en enamn Innersta delen af skottets vägg. Element bildande växtens reproduktionsskikt. En epifytiskt på eller endophytiskt i Adenocystis växande art Myrionema eller Streblonema med Sporangier (18, 21, 22) och gametangier (23). Corycus nigrescens n. gen. et spec. KJELLM.; 24—27 från Magelhäes sund, 28 från Ancud i Chile. Syn. Adenocystis Durvillei? Mus. HOLM. in sched. Syn. Asperococcus prolifer J. AG. mscr. in herb. Habitusbild. Steril del af skottet sedd från ytan; cellernas innehåll ej tecknadt. Tvärsnitt af gametangiebärande delar af skottet; med unga, i utveckling stadda (26), och mogna eller nästan mogna (27) gametangier. En sporangiebärande del af skottet, sedd från ytan. De vege- tativa cellernas innehåll ej tecknadt. ä Bihan$ till K. Vet. Akad. Handl. Bd.15. Afd. IM. No4 =E) TÅ TU ” (03 ER SEdö ERE 73 2) VE FEELS Nana L.Ljunggren Upsala. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR Band 15. Afd. TIL. N:o 2. ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND UPPRÄKNADE AF KARL STARBÄCK. MED 1 TAFLA. MEDDELADT DEN 13 MARS 1889 GENOM V. B. WITTROCK. STOCKHOLM, 1889. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ESS SA MM MA OK bast MADYLINAAN NAR-TOY un. Län MAG - LÅ fa MAAITÖRKETa0 00 VAIO KANN fd la 2 Kv TA ALAKRÄRTTS ”HOÄSRATe JAAR un AKTA 4. UA a—— i / I ADOLF AR VE MOMS IRRITERANDE TEA HOSET va NN Md rv | vie i ä CÅ i Mr LG 3 dl Åh YH NAER UU IOU i 4 | | FOR v dh BY I IG ' db FORA la Wv T MANOR BR rantTitg w ka fps VR KI ag LLQ "| ge i Mu understöd af Kongl. Vetenskapsakademien i Stockholm företog jag under första delen af förliden sommar en resa till Öland för att studera ascomycetfloran derstädes, med särskild hänsyn till de coprophila Spheceriaceerna. Mina undersök- ningar omfattade dels lunderna på vestra landtborgen vid Kö- ping, Borgholm, Borgby, Halltorp, Ekerum, Färjestaden och Mörbylånga, samt den s. k. Ottenbylund, dels den till nämda punkter gränsande Allvaren. Det är naturligt, att då min uppmärksamhet hufvudsakligen var rigtad på de nyssnämda coprophila Spheriaceerna och i synnerhet på olikheten af deras utbredning på den för vinden öppna Allvaren och i de mer skyddade skogarne, utbytet af de mer slumpvis hopsamlade öfriga Ascomyceterna skulle blifva skäligen magert, hvartill äfven bidrogo de ogynsamma klimatiska förhållandena, i det att under större delen af mitt vistande på ön en intensiv hetta och torka var rådande. Jag har emellertid ansett det löna mödan att nu offentliggöra en uppräkning af de af mig in- samlade Åscomyceterna, isynnerhet som denna uppräkning fått en synnerligen värdefull tillökning genom det material, fil. kand. E. HAGLUND ställt till mitt förfogande, af honom insamladt i Östergötland hufvudsakligen under åren 1887 och 88. Att nedanföljande uppräkning emellertid är långt ifrån att ens tillnärmelsevis uttömmande behandla de båda provinsernas ascomycetflora, ligger i öppen dag icke blott derför, att såväl Öland som Östergötland endast delvis blifvit undersökta, 1 det senare landskapet endast delar af Qvillinge och Simonstorps socknar, utan äfven derför, att undersökningen af ett aldrig så obetydligt område fordrar åratal af samlande för att man skall kunna få en något så när fullständig föreställning om, hvad det i mycologiskt hänseende innehåller. Min mening med denna uppsats vore sålunda, att den skulle utgöra början till ett material tillräckligt stort för att möjliggöra kännedomen om och sammanfattningen af svampfloran inom vidsträcktare 4 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. trakter af vårt land, något som finge desto större värde som liknande arbeten, underlättade genom utgifvandet af SACCARDOS stora arbete Sylloge fungorum, just nu med största ifver pågå icke blott inom de flesta europeiska utan äfven en del utom- europeiska land. Då det är min förhoppning att så småningom få insamladt så stort material af Sordartiaceer från skilda delar af vårt land, att det kan sätta mig i stånd att temligen utförligt och från olika synpunkter behandla de svenska arterna af denna in- tressanta ascomycetgrupp, har jag i min uppräkning ej tagit hänsyn till mina öländska fynd. Jag torde dock här få nämna att de vanligaste arterna voro: Sordaria macrospora AUVERSW., S. fimicola (RoB.) CÉs. ET DE Nort., Podospora minuta (EUCKEL.) WinNnt., P. curvula (DE BY.) Wint., var. aloides WINT., jemte talrika mellanformer mellan dessa båda, Sporormia minima AUTERSW., samt S. intermedia AVTERSW.; sällsyntare förekommo Sp. ambigua NIBSSL, Sp. megalospora AUVERSW. och Sp. pascua NIESSL. : Slutligen vill jag här med några ord beröra, hvarför jag vid ordningsföljden inom Pyrenomyceterna valt SACCARDOS sy- stem, sådant som detta förefinnes 1 de två första banden af hans Sylloge fungorum, och ej det naturliga NIESSL-WINTERSKA, det enda som utom SACCARDOUS mig veterligen för närvarande finnes att välja på och efter hvilket WINTER ordnat Pyrenomyceterna i sin handbok »die Pilze». Detta senare borde otvifvelaktigt erbjuda den fördelen, att man undgår sönderdelandet af en del slägten efter de understundom skäligen lösa grunder (ex. Leptospheria, Metaspheria), som ovilkorligen måst följas af SACCARDO, men som han ej lyckats fullt konseqvent bibehålla, en följd, som ju är gifven för hvarje artificielt system (ex. Zignoélla.) Denna brist undvikes eller borde hafva undvikits i det NIEssL- WINTERSKA systemet, något som emellertid ej skett, i det WINTER af vissa skäl (se anf. st. II p. 253 under Ceratostoma) understundom använder till grund, för att bibehålla slägten skilda, karakterer, som han ej anser fullt tillfyllestgörande (Ceratostoma, Ceratostomella, Lasiospheria, Leptospora m. fl.) Dessutom torde man med ganska stort skäl kunna pästå, att ju mera kännedomen om Åscomyceternas generationsvexling blir utvidgad, desto mera få ock de åsigter, som gjort sig gällande vid utarbetandet af det naturliga NIESSL-WINTERSKA systemet, jemka på sig. — Det må tillåtas mig att här påpeka BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 195. AFD. III. N:0O 2. 5 ännu ett annat förhållande inom detta system, nemligen den plats fam. Lophiostomacecw der imtager. Det synes mig nem- ligen alldeles gifvet, att denna familj i det artificiella SACCAR- DOISKA systemet fått en vida naturligare och rigtigare ställ- ning såsom en särskild afdelning förmedlande öfvergången till Hysteriacee än hos Winter, der den fått sin plats efter Am- plispheriew och sist i första sektionen såsom ett försök »dieses Hinneigen zu den ”leosporeen durch die Stellung anzudeuten>. Då den hufvudsakliga indelningsgrunden i det NIESSL-WiNTER- SKA systemet är, hvad Pyrenomycetes simplices beträffar, peri- theciernas växtsätt (ytliga, imsänkta, frambrytande eller täckta), och då vidare (se WINTER anf. st. pp. 289—290) just inom Lophiostomaceernas grupp detta växtsätt visar betydliga varia- tioner, så synes det, som om detta förhållande just ifrån WIN- TERS synpunkt bort framhäfva Lophiostomaceerna såsom en sjelfständig med Sphceriacew koordinerad grupp. Dessa nu be- rörda förhållanden, jemte den öfversigtlighet, som vinnes genom att följa SACCARDOS indelning, har gjort, att jag föredragit hans system. — Vid uppställningen af Discomyceterna har jag huf- vudsakligen följt KARSTENS framstående arbete Revisio mono- graphica atque synopsis Ascomycetum in Fennia hucusque detectorum. Pyrenomycetes. Spheriace2R. 15. Masalongiella? pleurostoma. STARB. n. sp.!) Perithecia sparsa, simplicia vel 1—2 connata, in ramis decorticatis peridermide tecta nidulantia, ostiolo conico-cylin- draceo, plerumque laterali erumpentia, rugosa, sed non strigoso- hirta, lentiformia, fuscoatra, 400—500 u diam. Asci clavati, sursum obtuse rotundati, subtruncati, membrana incrassata, deor- sum pediculo brevi prediti, 40—50 = 7—10 u. Spore 8:ne, in ascis immaturis distich2e, sed sensim in superiore parte conglo- bate, allantoidex, plerumque curvule, interdum subrectze, hya- ling, 7—10 = 2—5 u. Paraphyses numerose, ramose, septate, multiguttulate, inter septa interdum inflate, e basi incrassata sensim in filamento longissimo attenuate, hyaline. Fig. l1a,b. 1) Asteriscus ad numerum speciem in Suecia antequam non lectam (sec. SACCARDO) indicat. 6 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. Hab. in ramulis decorticatis aridis Rose sp. ad Färjestaden Ölandie. 3 juni. legi. Ehuru jag är så långt ifrån öfvertygad om att denna art tillhör slägtet Massalongiella SPEG., att jag tvärtom skulle vara böjd att bilda ett eget, har jag likväl ej velat göra detta, alldenstund jag ej lyckats påträffa tillräckligt material för att kunna så noggrant som möjligt undersöka den. Emellertid är arten väl skild genom sina egendomliga asci alldeles omgif- vande paraphyser, samt genom peritheciernas mynning, som nästan alltid utgår från sidan af det linsformade peritheciet och lägger sig utmed underlaget, så att den synes fastväxt med detta. Antagligen är det denna mynningens rigtning, som ger peritheciet dess linsform, då de tvenne exemplar, der jag iakttagit central mynning, varit mer spheriska. 2. Quaternaria dissepta (FR.) TuL. Asci 107 = 15 u; spore 20—32 = 6 u. — Hab. sub epi- dermide ramulorum Ulmi montan&e ad Borgholm. WINTER och SACCARDO uppgifva olika mått på asci. Enl. den förra äro de (p. sp.) 120—140 u, enligt den senare J0—100 u, hvilket mest -öfverensstämmer med de mått jag funnit. 3". Valsa coronata (HoFFm.) FR. Asci 18—25 (p. sp. 12 u) =6—38 u; spore 8—10 = 1,5 u. Hab. in ramis Rose sp. ad Mörbylånga Olandiz. Mina specimina öfverensstämma visserligen ej med be- skrifningen af ofvanstående art, sådan den förefinnes i SACCARDOS Sylloge Pyrenomycetum I p. 110, isynnerhet är ascusformen afvikande. Men då det är synnerligen vanskligt att inom slägtet Valsa uppställa nya arter, har jag ansett det lämpligast att tillsvidare låta denna form höra till de »forme dubizx», som SACCARDO anf. st. omnämner. 4. V. ambiens (PERrRs.) FR. Asci apud formam Coryli 42—50 = 10—12 u, spore apud formam Coryli 13—22 = 4—6,5 u, apud formam Crategi cur- vule 15—25 =, recte 30 = 5—7 u. — Hab. in ramulis Coryli ad Mörbylånga, in ramis Crategi ad Ottenbylund. 9. V. nivea (HorFrmMm.) FR. Asci 50—060 = 8; spore 12—16 = 3 u. — Et Ölandize et in Östrogothia ad ramos Populi tremul&e verisimiliter vulgatis- sima. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 7 6. FPutypella Prunastri (PERS.) SAcC. Asci p. sp. 30 = 4 u; spore 8 = 1,5 u. — Hab. in ramulis Pruni spinose ad Borgholm. 7. PEutypella stellulata (FR.) SAcc. Asci 40 =6 u; sp. 8—-10 = 2—3 u. — Hab. in ramulis Ulmi montane ad Borgholm, Borgby, Halltorp, Ekerum. 3. Eutypa Acharii Tur. Asci p. sp. 18—24 = 4—5 u; spore 3—7 = 1—1,5 u. — Hab. in ramulis Betule ad Rodga par. Simonstorp in Östro- gothia. 9. E. flavovirescens (HoFFrmM.) TuUL. Asc p. sp. 30—50 = 4—38 u; spore 6—8 = 2—3 u. — Hab. in ligno carioso ad Dufhult par. Simonstorp in Östro- gothia. 10. Cryptospheria millepunctata GREV. Asci p. sp. 58—62 = 10—12 u; spore 13—17 = 2-—3 u. — Hab. in ramis emortuis Fraxini ad Ekerum Ölandiz. 11. C. populina (PErRs.) SAcc. Asci 38—42 = 5—7 u; spore 8—12 = 2 u. — Hab. in ramis emortuis Populi tremule ad Dufhult paroecie Simons- torp in Östrogothia. 12. Diatrype Stigma (Horrm.) FR. Asci p. sp. 30—50 = 4—8 u; sporg 6—12 = 1,5 —3 u. — Hab. in ramis corticatis et Ölandie et in Ostrogothia verisimi- liter vulgatissima. 135. Diatrypella decorata NITSCHEE. Asci p. sp. d0—55 = 8—9 u; spore 5—6 = 1—1,5 u. — Hab. in ramis Betule ad Grafvesfors par. Qvillinge in Ostro- gothia. — Stromatibus majoribus, ostiolisque plurisuleatis D. favacee affinis, rationibus autem sporarum ascorumque magis cum D. decorata conveniens, hec forma intermedia existimari possit. 14: D. quercma (PERS.) NirTs. Asci 90—100 = 10 u; spore 8—9 = 2—3 u. — Hab. in ramis corticatis Quercus ab Ottenbylund ad Borgholm Ölandiz, ad Dufhult par. Simonstorp in Östrogothia. — Ad Ottenbylund specimina legi, que longitudine staturaque ascorum et ostiolis minus sulcatis D. pulvinate NITsCHKE affinia videntur, sed ob sporas perfecte D. quercine huc adducenda sunt. Ad Borg- holm formam, sporis minus curvulis vel subrectis ad D. inter- mediam KARST. accedentem, observavi. 8 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. 15". Rosellinia Rosarum NIESSL. Asci 65 =5—6 u; spore 8—9 = 4—35 u. — Hab. in ra- mulis Rose decorticatis prope oppidum Vestervik in Smo- landia. 16. RB. conglobata (FUCK.) SACC. Asci 80—90 = 7—9 u; spore 9—12 = 6—7 u. — Hab. in cortice Betulxe albe ad Rodga par. Simonstorp in Östro- gothia. 17. Anthostoma Xylostei (PERrRS.) SAcc. Spore 12—21 = 6—9 u. — Hab. in ramis Lonicere Xy- lostei ad Borgholm Ölandize, et ad Dufhult in Ostrogothia. 18. Xylaria Hypozxylon (LIN.) GRÉV. Asci sporzeque non evoluti. — Hab. ad truncos Quercinos ad Thorslunda Ölandize. 19. Poronia punctata (LiN.) FR. Asci 160—180 = 16—18 u; spore 20—26 = 10—14 u. — Hab. in fimo equino in Allvaren ad Näsby Ölandizx non rara. 20. Hypoxylon multiforme FR. ARS fö) SP: 10-95 =6 u; spore 10--12 =4—5 u. — Hab. in ramis truncisque presertim Betulx et Ölandie et in Ostrogothia vulgatissimum. 21: IE farscuma(BerRSNY INR: Asci p. sp. 90—100 = 6—7 u; spore 14—16 = 5—6 u. — Hab. in cortice Coryli Ölandiee. 22. H. udum (PERS) FR: Asci 142—160 = 15—17 u; spore 25—35 = 8—10 u. — Hab. ad ligna cariosa Quercus ad Thorslunda Ölandize, et ad Dvardala par. Qvillinge et ad Dufhult par. Simonstorp in Ostrogothia. 293. Ceratostomella rostrata (FR.) SACC. Asci 45—47 = 9 u; spore 9—--12 =4 u. — Hab. in ligno carioso ad Dufhult par. Simonstorp in Östrogothia. 24. Gnomonia tubeformis (TopD.) Sacc. Asci 35—70 = 13—16 u; spore 14—15 = 5—6 u. — Hab. in foliis languescentibus Af glutinose ad Färjestaden Ölandize et ad Rodga par. Simonstorp in OÖstrogothia. 23. G. vulgaris (CES. ET DE Not.) Sace. Ascos sporasque non vidi. — Hab. in foliis Coryli ad Rodga in Ostrogothia. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 9 26. Ditopella fusispora DE NOT. Asci 95 = 14 u; spore 15—21 (—30) = 3—3,5 u. — Hab. in ramulis Alni ad Färjestaden Ölandiz. 27. Mycospheerella +) punctiformis (PERS.) STARB. Perith. 60—100 u diam; asci 38—-40 = 7 tt; Sporae 9 =2, u. — Hab. in foliis Quercus ad Ottenbylund Ölandiee. 28". M. innumerella (KARST.) STARB. Asci 50 =38 u; spore 20 = 3,5 u. — Hab. in foliis pu- tridis Comari palustris ad Rodga par. Simonstorp in Östro- gothia. 29". M. affinis (WINT.) STARB. Asci 60 = 10—12 u; spore 20—26 =4 u. — Hab. in foliis aridis Carline vulgaris in Allvaren ad Näsby Ölandize. 305. M. Jurinee (FUCK.) STARB. Asci 36—40 = 10 u; sporex 9—11 = 3 u. — Hab. in fo- liis Cirsii acaulis ad ftenblend Ölandize. ol oM. ARN (NIESSL) STARB. Asci 45—-50 = 3—9 u; sporg 10—12 = 3—3,5 u. — Hab. in caulibus Ve bf, glycyphylli ad Mörbylånga Ölandige socia Phomatis elengs (FR.) Most. Et DuURR. — Quamquam spe- cimina mea non perfecte, licet magis quam cum aliis speciebus, cum M. Linhartiana conveniunt novam speciem in genere Mycyspherelle tam magno fabricare non ausus sum. 32". M. Hyperici (AUERSW.) STARB. Perith. 50—60 u diam; asci 40 = 8 u; spore 10—14 = 3 —4 u. — Hab. in caulibus Hyperici perforati ad Skogsby Ölandiee, prope lacum Ågelsjö par. Simonstorp in Östbössallbes, in caulibus H. quadranguli ad Rodga. 33". M. polygramma (ER.) STARB.”?) Asci 26—32 = 7—8 u; sporge 8—9 = 2—2,5 u. — Hab. in caulibus Scrophulariz fr ad gore ar Ölsndie 34. M. recutita (ER.) JOHANS. I. c. p. 166. Asci 29-—-32 = 10—13 u; sp. 12—18 = 3,5 u. — Hab. in foliis gramineis ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia. 30". M. filicum (DESM.) STARB. Asci 309 = 10 u; spore 10 = 3 u. — Hab. in foliis Asplenii spinulosi ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia. !) Cfr WITTROCK »Om snöns och isens flora» p. 77, JOHANSSON »Svampar från Island» p. 163, STARBÄÅCK, >»Anteckningar öfver några skandi- naviska Pyrenomyceter» p. 16 (Bih. till K. Vet.-Akad. Handl. Ba 14. Afd. III. N:o 5.) 2) Cfr FRIES S. M. II, p. 432. 10 oK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. 36". Didymella Hellebori (CHAILL.) FUCKEL. Asci 70—80 =12 u; spore 15—20=6 u. — Hab. in caulibus Leonuri Cardiace ad Färjestaden Ölandie. — Speci- mina mea cum descriptione apud WINTER die Pilze omnino congruunt nisi quod spore utrinque obtuse sunt. 37. Gnomoniella campylostyla AUVERSW. Ascos sporasque non vidi. — Hab. in foliis Betule ad Rodga par. Simonstorp in Östrogothia. 38". Gnomoniella guttulata STARB. n. sp. Perithecia globoso-depressa, inter epidermidem et lignum nidulantia, sparsa vel gregaria, plerumque 2—3—pluria lineatim seriata, linea' nigra non limitata, stromate perfecte carentia, primo tecta, epidermidem demum, rima longitudinali fissum, ostiolo conico, brevi perrumpentia, atra, 350—450 u diam. Asci clavato—lanceolati, 8-spori, sursum detruncati, deorsum in sti- pitem brevem apiculatim attenuati, ad apicem lumine guttule instar prediti, aparaphysati, 34—42 = 5—6 u. Spore distiche, tereti-fusoide&, deorsum augustiores, inequelaterales vel curvulze, infra medium spurie uniseptate, primo autem guttulis tantum minoribus plurimisque ornate, 6—10 = 1—2,5 u. Fig. 2 a—c. — Hab. in caulibus aridis Agrimonie Eupatorixe ad Mörbylånga Olandix. 19 juni legi. Denna art är en af dem som tydligast visa slägtskapen och förmedla öfvergången till Diaporthe. Det enskilda peri- theciets habitus hänvisar, liksom peritheciernas lineära anord- ning, på en del arter inom detta slägtes Tetrastaga-grupp, under det att den fullständiga frånvaron af hvarje tillstym- melse till stroma gör att den måste föras till Gnomoniella. 39". Lizomia emperigonia (AUERSW.) DE NOT. Asci 95—135 mu; spore 25—35 = 9 u. — Hab. in foliis periandricis Polytrichi communis ad Färjestaden Olandie. 40. Bertia moriformis (TODE) DE Nor. Spore 30—42—46 (ut plurimum 36) = 5—6 u. — Hab. ad lignum cariosum ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia. — In regione Mustialense fine mens. Junii formam macro- sporam (vide KArsStTEN Symb. XXIII, p. 8) longitudine spo- rarum 36—50--70 u legi. An Bertia submoriformis (PLoW.) SACC. forma microspora existimanda est? 41. Venturia ditricha (FR.) IKARST. Asci 530—56 = 11 u; sporge 12—14 = 5—6 u. — Hab. ad Färjestaden Ölandize, ad Dufhult par. Simonstorp in Östrogothia. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 11 42. Melanconis stilbostoma (FR.) Tur. Asci 100—110 = 12—14 u; spore 17—22 = 8 u. — Hab. in corticatis ramis Betulx ad Rodga in Ostrogothia. 4310 MI Almni PUL. Sporis 24—530 = 8—10 u longis hec forma a specie typica recedit. — Hab. ad Färjestaden Ölandiz. 8 juni legi. Caudospora STARB. n. gen. Stroma depressum, corticale, linea nigra laxe determinatum. Perithecia lentiformia, pauca, ostiolis in centro disci albi spar- sim confertis. Asci cylindracei. Spor&e didyme, utringue uni-, medio 2-, sepissime 3-caudate. Paraphyses numerose, ramose, e basi angustissima attenuatim clavate, sursum collapse de- truncate, septate, multiguttulate. Fig. 3 a—c. 44. Caudospora Taleola (FR.) STARB. Syn. vide er Var Pyren. I, p. 626. — Asci 184—200 = 10—12 u; spore 2 I u. — Hab. in ramis corti- catis Quercus prope år Borgholm Ölandizx; specimina egregie evoluta prope oppidum V dstervilk in Smolandia initio mens. junii legi. — Exsicc. THÖMEN Mycotheca 764, RAVENEL Fungi Caroliniani III, 69 Diaporthem leiphemiam complecti videntur. Huru denna märkliga art någonsin kunnat föras till Dia- porthe är mig i likhet med WIiNtER (die Pilze II, p. 265) fast obegripligt. Såväl stromats som sporernas byggnad, samt fram- för allt närvaron af ej blott »reichlicher, deutlicher» (WINTER anf. st.), utan äfven kraftiga, greniga paraphyser af ofvan an- gifna form tala emot denna artens ställning. Lämpligare vore då att såsom NSPEGAZZINI föra den till Melanconis (SPEG. Add. Myc. Ven. n. 77 sec. SACCARDO anf. st.) för hvilket WINTER ej tyckes obenägen; eller såsom denne auctor säger, arten »zur eigenen Gattung erheben». Detta senare tyckes ock mig vara det enda rigtiga, då man hos denna art ej känner de visser- ligen ej för alla men dock för de typiska Melanconis-arterna bekanta conidiestromata, och dessutom stromat hos Caudospora Taleola är ganska afvikande från det typiska Melanconis-stromat. För öfrigt torde de i min diagnos gifna karakterna på sporer och paraphyser vara alldeles tillräckliga för att motivera upp- ställandet af ett nytt slägte. 45. Diaporthe conjuncta (NEES.) FUCK. Asger ”61—78'='9' ju; ”spöre 16-20 =4,5—69 = sHab! in ramis corticatis Coryli Avellan&e ad Borgby Ölandize. 12 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. SACCARDOS och WINTERS beskrifningar på denna art afvika från hvarandra så till vida, som den senare säger »....Sporen in der Mitte septirt nicht eingeschnärt»; den förre deremot >. . .. sporidiis tandem constricto-1-septatis.» Detta senare öfverens- stämmer med sporformen hos mina exemplar. — Perithecierna hos D. conjuncta gå ända in i peridermiets innersta del och åstadkomma understundom en fördjupning 1 veden. 46. D. Strumella (FR.) FUCK. Asci 90-60 = 7—8 uu; spore 12—15=4 pu: '—!Habmn ramis/cort.;:ad. Näsby Ölandie. — SACcARDO ascos 40—52 u long., WINTER 36—44 habet. 47. D. leiphemia (EFR.) Sacco. Asci 60—73 = 8—9 wu; spora 17—21 = 4,5 u. — Hab. in ram. cort. Quercus ad Ottenby Ölandize, ad Rodga par. Simons- torp in Östrogothia. — SACCARDO ascos 70—80 wu long., WIN- TER 58—65 habet. 48. D. fibrosa (PERS.) FUCK. Asci sporis monostichis 123, sp. distichis 77—99 u long 10—12 wu crass.; spore 12—14 = 6—38 u. — Hab. in ram. cort. Rhamni cathartice ad Mörbylånga Ölandise, in ram. cort. Pruni spinose prope oppidum Viestefvik in Smolandia. 49. D. detrusa (ER.) FUCK. Asci 59—80 = 11 ju; spore 13—15 = 5—6 u. — Hab. in ramis corticatis Berberidis vulgaris ad oppidum Borgholm Ölandiee. 505. DD. Crategi (CURR) ETcK. Asci 94. =14 u; spore 14—18 = 4,5—5 u. — Hab: in ramis corticatis Crategi ad Halltorp Ölandize. 51. D. salicella (FrR.) SACC. Asci 62 = 14—18 u; spore 18—20 = 6—38 u. — Hab. in ramis Salicis ad Thorslunda Ölandiz. 92". D. nidulans NIESSL. Asci 24—30 = 6 u; spore 8—10 = 2,5 u. — Hab. in sar- mentis Rubi idzxi ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia. 93". Didymospheria diplospora rö REHM. Asci 80—85 = 9 u; spore 9—14 = 6 — Hab. in sar- mentis Rubi idei ad Slidésbr Ölandize. 54". D. oblitescens (B. ET BR.) SaAcc. Perithecia sparsa, lentiformi-depressa, epidermide interdum stellatim fissa velata, ostiolis paullum manifestis predita; ma- cula epidermidis nigra circit. I mm. diam. Asci 90 = 12 u; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. III. N:o 2. 13 spore 12—16 = 7—9 u. — Hab. in ramis corticatis Corni alba ad Köping Olandize. 55". Massariella bufomia (B. ET BR.) SPEG. Asci 232—250 = 17 u; spore 23—29 = 9—11 u. — Hab. in ramis cortic. Quercus ad oppid. Borgholm Ölandiez. 56". Leptospheria pretermissa (KARST.) SACC. Asci 90—100 = 8—10 u; spore 17=6 u. — Hab. in cauli- bus emortuis Rubi ide ad Rodga par. Simonstorp in Ostro- gothia. — A descriptione KARSTENI specimina mea, que cum n:o 852, KARSTEN fungi fenn. exsiccati, externis partibus per- fecte conveniunt, sporis primo continuis, trinucleatis, deinde uni-, denique tri-septatis, hyalinis, vix constrictis divergunt. An spore immature? Specimina apud KARSTEN 1. c. internis parti- bus valde obsoleta! DTE, DL. vagabunda Sacc. "alvarensis STARB. n. subsp. Perithecia sparsa, conico-spheroidea, ostiolo papillato, paul- lum prominulo, vel conoideo-cylindraceo, interdum lateraliter compresso, altitudine peritheciorum dimidio breviore predita, 200-250 u diam. Asci clavati, vix pedicellati, 80—100 = 20—26 u. Spore distichae, primitus hyaline, simplices, multi- guttulate, deinde &que hyalinx, medio constricto-uni-septatze, sensim olivascentes, 4-magni-guttulate, demum triseptate, fuli- gimeo-fusce, loculis externis dilutioribus, 20-30 = 10—12 u. Paraphyses numerosissime, graciles, agglutinate. Fig. 4 a—d. — Hab. ad rhizomata, terra non tecta, Plantaginis maritima var. gentilis in Allvaren prope Näsby Olandizxe, non rara. — Forma et evolutione sporarum hac subspecies ad L. vagabundam spectat; notis allatis autem presertim ostiolo manifesto, perithe- ciis denique liberis, nec non loco naturali certe differenda est. 98". ÅL. ogilviensis (B. ET BR.) CEs. ET DE Nor. Asci 60—80 = 10—12 u; sporge 35—40 = 4—5 u. — Hab. in caulibus aridis Campanule persicefolie ad Dufhult par. Si- monstorp in Östrogothia. 59, ÅL. setosa NIESSL. Asci 10—80=12 u; spore 25—30 = 5—6 u:— Hab. in caulibus Cerefolii silvestris, Scrophularie nodose, Hieracii ad Köping, Ottenbylund Ölandizx, ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia. 60". ÅL. dolioloides (ATERSW.) KARST. Aserp 104—120:— 12—14 usespore. 40—50 = 6 un = LD Hab. in caulibus Tanaceti ad Mörbylånga Ölandige. — Formam 14 oK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. dubiam, que ad hanc speciem sine dubio referenda est, in cauli- bus aridis Centaurex Scabiose inveni. Differt sporidiis con- stanter 6-septatis, loculo tertio inflato, 40 u long., 4 u crass., ascisque 90—-100 = 10—12 u. — Hab. ad Skogsby prope Färje- staden Ölandiee. 61”. IL Mäillefolii EuvCK. Asci 90—100 = 12—14 u; spore 43—50 = 4—35 u. — Hab. in caulibus Achillex Millefolie ad Rodga in Ostrogothia. Vix a preeunte differenda. 62". DL. Fuckelti NIESSL. Asci 100 =12 u; spore 28=>95 u — Hab.: in culmis Phragmit. communis ad Ottenbylund Ölandiz. 63". L. Fuckelii NIBSSL. v. filamentifera KARST. in Hedw. 1888, p. 211. — Asci 80—100 = 12 u; spore 22—24 —45— 5 u. — Hab. in vaginis Calamagrostidis Phragmitisque ad Ottenbylund Ölandiee. 64". L. sparsa (EUCK.) SACC. Asci 88 =10 u; spore 24—28 = 4 u. — Hab. in culmis Dact. glomerate ad Köping Ölandize, ad Rodga in Ostrogothia. 65". Splheria Y) subsparsa (FUCK.) STARB. Syn.: Melanomma subsparsum FucK. Symb. myc. p. 160. Asci 60—72 = 6—7 wu; spore 12—13 = 4—5 u. — Hab. ad lignum quercinum ad Ottenbylund Ölandize. ERE difficillime est secundum descriptionem tantum speciem designare, specimina mea sine dubio ad Sph. sub- sparsam spectare videntur, quum sporidia, asci, perithecia apice minutissime plicata cum illa conveniant, licet forma perithe- ciorum non perfecte spheroidea, sporis olivascentibus divergant. 66. Pseudovalsa lanciformis (FR.) CES. ET DE Nor. Asci 210—235 = 23—25 u; spore 35—40 = 14—16 u. — Hab. in cortice Betulx albx ad Thorslunda Ölandiee. 67T"..1 PP: umbonata (TTL) SACO: Asci 170—180 = 25 u; spore 36—40 = 12—16 u. — Hab. in ramis corticatis emortuis ad Borgby Ölandize. — Ob sporas fere monostichas, ut sexepe sunt, asci usque ad 230 u per- veniunt. 68". Metaspheria ocellata (NIESSL) Sacc. on 75 = 10 u; spore 12—15 = 6—7 u. — Hab. in cauli- bus Hyperici ad Färjestaden Ölandie. !) Cfr. STARBÄÅCK 1. c. p. 10 seqq. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 15 69". Spherulina intermixzta (B. ET BR.) SAcc. Asci 50—72 — 12—20 u; spore 19—25 = 7—38 u. — Hab. in ramis corticatis Rose ad Mörbylånga Ölandize. 70". S. intermizta (B. Et Br.) SACC. var. constricta STARB. n. var. Peritheciis sparsis vel laxe gregariis, vix vel rarissime paralleliter seriatis, ramulos totos ambientibus, primitus tectis deinde epidermide plerumque lineatim fissa deliberatis, poroque pertusis; sporis majoribus (20—30 = 7 u), semper medio magis quam ad alia septa constrictis, qua re in duabus partibus su- periore latiore divisis, 4—5-septatis, septo uno alterove longi- tudinali addito, hec varietas ceterum cum specie conveniens dignoscenda est. Fig. 5. — Hab. in ramis corticatis Rose ad Färjestaden Ölandiee. 71. Hypospila Pustula (PERS.) KARST. Asci 70—76 = 10—12 u; spore 17—20 = 5—6 u. — Hab. in foliis dejectis Quercus ad Mörbylånga Ölandize, ad Rodga in Östrogothia. 72. Lasiospheria ovina (PERS.) CRS. ET DE NOT. Asci 140—175 = 12—17 u; spore 30—54 =4 u. — Hab. ad lignum cariosum ad Rodga Dufhult par. Simonstorp in Ostrogothia. 13. Zignoélla ovoidea (ER.) SAccC. Syn.: Z. pulviscula (CURR.) SACcC. Asci 72—80 u; spore 18—24 = 5—06,5 u. — Hab. supra corticem et lignum ad Dvardala par. Qvillinge in Östrogothia. Suadentibus SACCARDO, WINTER, KARSTEN ad Z. ovoideam Z. pulvisculam reduxi. TA. Zign. elavispora KARST. Asci 50—62 = 9J—12 u; spore 14—16 = 5—56 wu; perithecia 200—250 u diam. Fig. 6 a, b. — Hab. in ligno juniperino ad Ottenbylund Ölsndés — Species statura sporarum, mem- brana asci intus detruncata valde insignis. Figuram meam e spe- ciminibus ad Mustiala Fennie a cel. KARSTEN lectis delineavi. T5". Zign. minutissima KARST. "juniperina KARST. Asci 80—100 = 12 u; spore 14—18 = 6-—-7 u; perithecia 0,5 mm. diam. — Hab. in ligno juniperino ad Färjestaden Ölandize. 76". Zign. sexnucleata STARB. n. sp. Perithecia majuscula, basi insculpta, demum matrice se solventia, in ostiolo conico attenuata, atra, trans lucem rufe- 16 KK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. scentia, discreta vel sparsim gregaria, filamentis versus ostiolum concurrentibus contexta. Asci anguste cylindracei, vel cylin- draceo-clavati, sursum rotundati, vel subdetruncati, paulum curvati, subsessiles, 160—180 = 11 u. Spore 8:n&e, submono- stiche, oblonge, inequilaterales, obtusiusculx, mitio guttulis plurimis irregulariter ornatae, deinde (5—38-) magni-nucleate et spurie septate, 20—28 =7—38 u. Paraphyses nulle. Fig. 7 a—d. — Hab. in ligno carioso arborum frondosarum (Quer- cus?) ad Ottenbylund Ölandiz. — Species in subgenere Tre- matostoma SACC. habenda est. 17". Calospora conformis (B. Et BR.) STARB. Syn.: Spheria conformis (B. rr Br.) Curr. Spher. Hoox. (sec. Sacc.) — Metaspheria conformis Sacco. im Misc. myc. I, da (DS Asci 65—75 = 18—24 wu; spore 24=38 u. — Hab. in ramulis corticatis Alni glutinose ad Färjestaden Ölandie. 8 Juni legi. — Peritheciis interdum 2—3 connatis, pseudostroma formantibus retineri non possum, quin hanc speciem ad Calo- sporam agam, presertim cum in genere illo statura stromatis non typica mihi videatur. Cfr etiam SACCARDO 1. c., ubi dicit: Characteres Metasphoeriw, sed natura potius Calospora, tamen vere simplex. Spore irregulariter oblique triseptate. 18. Pleospora Alternarie GiBB. Er GRIFF. (sec. BERL. ET VM OG CAGdit pre) Syme:s UP. vulgaris« NIBSSEN Nobz. p-r20. Asci 80—140 = 10—23 u; sp. 14—23 = 8—9 u. — Hab. forma moenosticha NIRSSL in caulibus Tanaceti vulgaris ad Mörbylånga Ölandie, et in caulibus Chrysanthemi Leucanthemi, Trichere arvensis, Galeopsidis ad Rodga in Ostrogothia; f. di- sticha NIBRsSSL in caulibus Cari Carvi, Ranunculi acris ad Ot- tenbylund et Näsby Ölandiz. 179". PP. media NIBSSL. Asci 100=15 ju; spore 18--20= 10-—12 us — Hab.sin foliis Carline vulgaris ad Näsby Olandix, in caulibus Campa- nule persicefolie ad Rodga in Ostrogothia. 80. P. herbarum (PERS.) RBE. Asci 100—165 = 20—30 u; sporge 29—43 = 12—20 u. — Hab. in caulibus foliisque aridis diversissimis e. g Matricariz, Artemisie vulgaris, Carling, Cynoglossi, Clinopodii, Pedicula- ridis, Plantaginis, Hyoscyami, Trollii, Viscarize. Polygale, Papa- veris, Sisymbrii, Anthyllidis, Pisi, Rumicis, Allii, in tota Östro- I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 17 gothia, insulaque Ölandia verisimiliter vulgatissima. — In Ranunculi acris caulibus inveni formam sporidiis minoribus 20—25 = 8—10 u, 6—7-septatis, ex aureo fuscis insignem, que ergo ad P. Alternarice accedere mihi videtur. 81". oP. vagans NIESSL v. pusilla NIESSL. Asci 80—100 = 7—10 u; spore 22—25 = 7—10 u. — Hab. in culmis Calamagrostidis ad Ottenbylund Ölandix. — Hec forma inter v. pusillam et arenariam NIESSL media esse videtur. 82. P. trichostoma (FR.) WINT. Asci 192—200 = 32—40 u; sp. 40—50 = 15—19 u. — Hab. in SR gramineis ad Rodga in Ostrogothia.' 83". P. pheocomoides (SACC.) WINT. Asci 25—100 = 13—14 u; spore 19—20 = 8—9 u. — Hab. in caulibus Centaure&x Scabiose ad Skogsby Ölandiz. 84. Cucurbitaria Berberidis (PERS.) GRAY. Asei 140—200 = 14—20 u; sporze 26—36 = 12—14 pu. — Hab. et Ölandie et in Ostrogothia in ramis Berberidis verisi- militer vulgata. 35. C Coronill& (FR.) Sacc. Asci 130—150 = 12—14 u; spore 20—25 = 10—12 u. — Hab. in ramulis Coronille Emeri ad Borgholm Ölandize (leg. el AT YT GREVILLIUS). 86". Ophiobolus erythrosporus (RIESS.) WINT. Asci 115—130 = 7—9 u; sp. 1,5 u crass. — Hab. in cauli- bus Urtice dioice ad Rodga in Ostrogothia. — Speciminum meorum spore solitarie omnino hyalinge sunt, color autem conglobatione earum griseo-murinus fit. SACCARDO (Syll. Pyren. II, p. 338) sporas flavidas esse dicit; WIintER (Die Pilze II, p. 9325) de colore tacet. 87". O. acuminatus (Sow.) DuBYr. var Cirsit (KARST.) SACC. Asci 170—200 = 10—14 pu; spore 2,5—03,5 u crasse. — Hab. in caulibus Cirsii lanceolati ad Halltorp Ölandize, et ad Rodga in Ostrogothia. — Hanc formam varietatem 0. acumi- nati censeo, consentientibus et WINTER (1. ce. p. 9327) et auc- tore (Revis. syn. ascom. p. 28). 88". 0. Bardane (FCKL.) REHM. Asci 175—200 = 9I u; spore 2,5 u crass. — Hab. in caulibus Lappe ad Ottenby Ölandiz. — Cfr REM Ascomyc. Lojk. p. 61. 89". 0. tenellus (AUERSW.) SACC. Asci 140 =5 mu; spore 1 u crasse. — Hab. in caulibus Myrrhis odorate ad Borgholm Ölandize. 2 18 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. 905. 0. fruticum (Ro0B.) SaACC. Asci 125—155 = 11—13,5 u; spore 3—4,5 u crass. — Hab. in ramulis siceis Ononidis hircin&(?) ad Färjestaden, Ölandize. 91. O. herpotrichus (FR.) SACC. Asci 130—140 = 83—10 u; spore quam ascis paullo bre- viores, 2—2,5 u crass. — Hab. in Calamagrostidis culmis ad Köping Ölandizg. — Specimina a typo speciei ascis sporidiis- que brevioribus diversa subiculo optime evoluto mox cogno- scenda est. 92. Cryptospora suffusa (ER.) TUL. Asci 70—80 =:16 'u; spore 50=4 u. — Hab. in ramis Alni glutinose ad Färjestaden Ölandiee. 93".u C. corylina (fur) FCKL. Asci 85—100 = 12 u; spore 65—75 = 5—6 u. — Hab. in ramis Coryli Avellane ad Köping Ölandize. Hypocreacee&e. 94. Nectria cinnabarina (TopE) FR. Asci 60—90 = 9—12 u; spore 12—20 = 4—7 u. — Hab. in Ramis Sorbi Aucuparie ad Rodga in Ostrogothia. 95. N. coccinea (PERrRs.) FR. Asci 90—100 = 6—8 u; spore 12—16 = 5—7 u. — Eab. in ramis arb. frondosarum ad Dvardala par. Qvillinge in OÖstro- gothia. 96. MN. epispheria (Top.) FR. Asci 50—60 = 5—06 u; spore 7—10 = 4—5 u. — Hab. in Diatrypis stromatibus ad Grafvesfors par. Qvillinge in Östro- gothia. Dothideace2. ITE. Scirrhia confluens STARB. n. sp. Stromata anguste ellipsoidea vel lanceolata, utrinque api- culata, et transversim et longitudinaliter confluentia, sub epider- mide colore atro-cinereo tincta, elevata, longitudinaliter rimosa, nidulantia, maculas cinereas formantia. Loculi spheroidet, paralelliter dispositi, 200—250 u diam. Asci cylindracei, sursum rotundato-obtusi, deorsum sporidiis quattuor distichis latiores, sessiles, 50—60 =6 u. Spore simplices, rhombiformes, vel deinde septo medio constricturaque in partibus duabus divise, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 19 superiore altera latiore, ambabus autem irregulariter rhomboi- deis, plerumque guttulis minimis pulcherrime ornata, 9J—10 = 4 u. Paraphyses nulle. Fig. 8 a—c. — Hab. in stipitibus Asplenii sp. ad Ottenbylund öllandie. 17 Juni legi. 98. Plowrightia ribesia (PERS.) SACC. Ascos sporasque non inveni. — Hab. ad ramos Ribis ad Köping Ölandiz. 99. Dothidea Sambuci (PErs.) FR. Ascos sporasque non inveni. — Hab. ad ramos Sambuci nigre ad Mörbylånga Ölandiz. — Specimina et sterilia Got- landie a cl. RoMELL lecta in herbario meo habeo. Lophiostomace2e. 1005. Lophiostoma Hederw FucK. Ascos non vidi; spore 19—22 = 5 u. — Hab.”in ramis corticatis Heder&e Helicis ad Borgby Ölandiee. 101". EL. vagabundum NaAcc. Asci 100 =10 u; spore 30 =4 u. — Hab. in caulibus Spirex Ulmarie ad Köping Ölandize. WO2E TE: simallimum, KARST. Asei 96 = 12—14 MH; Spore (sine app.) 18—24, (cum app.) 24—30 = 7 u. — Hab. in ligno corticeque ramorum Lonicere Xylostei ad Borgholm Ölandis. 103. L. compressum (PERS.) CEs. ET DE Nor. Spore I—7-septate, 24—30 =8 u. — Hab. in ligno in- durato ad Ekerum Ölandie. 104. &L. diminuens (FR.) CES. ET DE Not. Schema p. 220. Syn.: Lophidium diminuens Sacc. Syll. Pyren. II, p. 714. Asci (p. sp.) 103 = 13 u; spore 24—32 = 7—8,5. — Hab. in ramis Crategi ad Borgholm Ölandizx. — Sporze 5—6-septatze, septo longitudinali SR 30 = 7; sp. 7-septate, septo longi- tudinali plerumque carentes, 24 = 8,5 u. Hysteriace2&e. 105. Hysterium pulicare PERrRs. Spore 21-—24 = 6—8 u. — Hab. ad cortices crassiores ad Dvardala par. Qvillinge in Ostrogothia. 106. H. angustatum ALB. ET SCHW. Ascei 100 =14 u; spore 19—24 = 7—9 u. — Hab. ad cortices crassiores Quercus ad Ottenby AE 20 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. 107. Huysterographium Fraxini (PERS.) DE Nor. Specimina exoleta. — Hab. ad ramos Fraxini ad Halltorp Ölandize. 108. LCophodermivm maculare (FR.) DE Nor. Asci 55—65 = 7 wu; spore 1 u crass. — Hab. ad folia Vaccinii uliginosi ad Säfsebo par. Simonstorp in Ostrogothia. — De hac specie cfr. KARSTEN Myc. fenn. II, p. 244 et REHM in WINTER die Pilze III, ps 39. 109. IL. Ozxycocci (FR.) KARST. Ascos sporasque non inveni. Paraphyses filiformes nume- rosissime in peritheciis nondum apertis, 30—60 = 1—2 u adsunt. — Hab. ad folia Oxycocci palustris ad Rodga in Ostrogothia. 110. LDL. pinastri (SCHRAD.) CHEV. Asci. 140—165 = 13—15 u; spore 2,5 u crasse. — Hab. in acubus dejectis Pini silvestris ad Rodga in Ostrogothia. 111. &L. arundinaceum (SCHRAD.) CHEV. f. culmigena (FR.) FUCK. Asci 100 = 11; spore 50--65 = 1,5 u. — Hab. in foliis, vaginis, culmis graminum ad Rodga. 112. LIL. arundinaceum (SCHRAD.) f. apiculata (FR.) DUBY. Asci 85—100 = 9—11 u. — Hab. eodem loco ac precedens. Discomyceetes. Phacidiacee2e. 113": ”Nevia pusilla (118!) ReeM 1 CIN Ipoltsn Asci 36—43 = 6—8 u; spore 12 = 4 u. — Hab. in culmo Junci effusi ad Färjestaden Ölandix. 8 juni legi. 114. Propolis faginea (SCHRAD.) KARST. Asci 100—120 = 13 u; spore 20—25 =7 u. — Hab. in cortice Rosxe prope oppidum Vestervik in Smolandia. 115. Ocellaria crysophea (PERS.) QUÉL. Asci late cylindracei 32 =9 u; sporge ellipsoidex 7—8 =4—5 u. Jodo totum hymenium longe lateque coerulescit. Asci et paraphyses tam conglutinate sunt, ut eos disjungere !) Asteriscus ad numerum speciem in Suecia antea non lectam (sec. FRIES Summ. Veg. Scand.) indicat. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 21 fere impossibile sit. — Hab. in ligno Pini vetusto ad Rodga in Ostrogothia. 116. Cryptomyces Pteridis (REB.) REnM 1. c. p. 108. Asci late cylindracei, vix . clavato-cylindracei, sessiles, agglutinate, 51—64 = 10—13 u. Spore distiche, vel trans- versim monostiche, vel sursum conglobatze, ut plurimum ovoidezx vel interdum ellipsoidexe vel fere omnino globose 8,5-—12 = 5—6,5 u, sepissime 10,5 = 6 u, globose 7,5 u diam. Paraphyses non inveni. Fig. 11 a, b. — Hab. ad folia Pteridis aquiline emortua ad Rodga par. Simonstorp in OÖstrogothia. 4 juli cl. HAGLUND legit. — Hanc speciem sterilem vulgatissimam, fer- tilem autem antea FUCKEL tantum legit, cujus descriptionem hic explevi. Cfr RenmMm 1 c., qui primus speciem generi vero adscripsit. 117. Rhytisma acerinum (PERrs.) FR. Specimina sterilia ad Ringstad par. Östra Eneby in Ostro- gothia olim copiose legi. 118. Coccomyces quadratus (SCHMIDT) KARST. Specimina obsoleta. — Hab. ad caules Myrtilli nigre ad Rodga in Ostrogothia. 119. C. coronatus (FR.) KARST. Asci 100—130 = 13—14 u; spore 50—065 = 2 Hab. in foliis Quercus ad Rodga in Ostrogothia. 120. Clithris degenerans (FR.) Rrnm 1. c. p. 104. Asci elongato-clavati, vix pedicellati, 8-spori, 120—130 = 12 u; spore filiformes, sursum crasstusculx, obtuse, deorsum sensim attenuatim apiculate 80—100 wu long., sursum 2,5 u crass., deorsum 0,5 u crass. Fig. 10. — Hab. ad ramos Myr- tilli uliginose ad Rodga in Ostrogothia. 121". C. crispa (PERS) REHM' 1. ce: p. 103 "juniperina STARB. n. subsp. Apotheciis longioribus, vix vel minus flexuosis, sporidiis angustioribus, ascis brevioribus latioribusque a specie diversa est. Asci 89—96 = 9—10 u; spore 40-—50 = 1,5 u. — Hab. ad ramos fere decorticatos Juniperi communis ad Dufhult in Ostrogothia rarissima. — An huc spectat Colpoma pseudogra- phioides RoOMELL in Bot. Notiser 1889, p. 25? 122. C. quercina (PERS.) KArRsT. Symb. I, p. 260. Asci 125—150 = 9—10 u. — Hab. in ramulis Quercus in insula Ölandie ad Ottenby, ad Borgholm haud rara; in Ostro- gothia ad Dufhult lecta. d u — Ö 22 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. Dermateaceee. 123. Tympanis spermatiospora NYL. Spermatia 3—4 = 1—1,5 u. — Hab. in ramis corticatis Populi tremul&e ad Rodga in Ostrogothia. 124". Godronia callunigena KaArst. Rev. syn. ascom. Pp. oddd. | Asci 90--100 = 9—10 u; spore 50 = 2,5 u. — Hab. ad ramulos Callun& vulgaris ad Ottenbylund Ölandize, ad Rodga in ÖOstrogothia. — Cupula filamentis conglutinatis composita flavo colore amoeno trans lucem gaudet. Bulgariacee2e. 125. Orbilia leucostigma FR. "xanthostigma FR. Asci 30—36 = 3,5 u; spore 3—4 = 1,5—2 u. — Hab. ad lignum juniperimum ad Dufhult in Östrogothia rara. 126. Leotia lubrica (SCoP.) PERS. Asci p. sp. 115—125 = 10—12 u; spore 20—26 = 4—35 u. — Hab. in silvis ad Rodga in Ostrogothia. Helvellace2e. 127. Tapesia fusca (PrErs.) FucK. Symb. p. 302. Asci 10=7 u; spore 10.=1;5 uw. — Hab. sad ramulös Pruni spinose ad Ottenby Ölandiee. 128. T. Rose (PErRs.) FucKE. Asci 36—70 = 5—6 u; spore 8—12 = 2 u. — Hab. ad ramos Rose, Rubi tote fere Ölandie australis. 129. Mollisia arenula (A. ET SCcHW.) KARST. Asci 28—30 = 7—8 u; spore 6-—8 = 1,5 u. — Hab. in frondibus Pteridis aquiline inter ascomata Cryptom. Pteridis ad Rodga in Ostrogothia. 1305. M. Galii veri KARST. Asci 40—50 = 6—-8 u; spore 10—14 = 2,5—4 ju. — Hab. ad caules aridos G. veri ad Rodga in Ostrogothia. 131. M. Rubi (FR.) KARST. Asci 40—060 = 5—6 u; spore 6—10 = 1,5—2,5 u. — Hab. ad caules Ruborum Ölandizx australis passim, in Ostrogothia ad Dufhult. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 23 132. MM. Ebuli (FR.) KARST. Asci 30—50 = 5—7 u; spore 6-—12 = 1,5—2 u. — Hab. ad caules Epilobii angustifolii tot Ölandie verisimiliter haud rara. 133. M. atrata (PErRS.) KARST. Asci 30 = 6 u; spore 7—9 = 1,5—2 u. — Hab. ad caules Spire&x Ulmarie ad Thorslunda Ölandiee, ad Rodga in Ostrogothia. 134". M. Karstenii (SACC.) REHM. Asci 40—-50 =5—6 u; spore 7—10 = 2 u. — Hab. ad culmos gramineos ad Rodga in Ostrogothia. 135". M. Karstenii (SACC.) REnM v. Caricis REHM Ascom. 711. Asci 30—40 = 6 u. — Hab. in foliis Caricum ad Rodga in Östrogothia. 136. M. cinerea (BATscH) KARST. Asci 45—60 = 5—6 u; spore 6—8=2 u. — Hab. ad lignum cariosum ad Ottenbylund Ölandiee. 137. Lachnum virgineum (BArscH) KARST. Asci 50—60 = 4—-5 u; sporge 5—7 = 1,5 u. — Hab. ad lignum vetustum ad Rodga in Ostrogothia. 138". LL. virgineum (BaAtscH) Karst ”spireccola KARST. Asci 48—55 = 4—9 u; sporg 7—8 = 1,5—2 u. — Hab. ad caules Spirex Ulmarie ad Köping Ölandiee. 139. DL. bicolor (BuLrL.) KARST. Asci 45—065 = 5 u; spore 11 = 2,5 u. — Hab. ad ramos Quercus ad Borgholm Ölandiee. 140". L. rugosum STARB. n. sp. Apothecia sparsa, solitaria vel 2—3 sönferkal subsessilia. Cupulex concave vel planiuscule, siccx urceolariter vel late- raliter contracte, pilis ochroleucis vel murino-ochroleucis, contra lucem fuscescentibus, apice spherioideo-clavatis vel obtuse ro- tundatis, rugoso-verrucosis praedite, 400—600 u diam.; epithe- cium lacteum vel lacteo-griseum. Asci tereti-cylindracei, ses- siles 40-50 =4—6 u. Spore 8:ne, fusoiderx, paullum ine- quilaterales, continux 7—12 = 1—2. Paraphyses, forma spe- cierum ceter. generis Lachm, ascos valde superantes 60—380 u long., 4—5 u crass. Pili 4—5 u crass., apex incrassatus 6—7. Fig 9 a, b. — Hab. ad ramulos corticatos Picex excelse ad ” Rodga rarissimum. — Dasyscyphe fuscescenti (PERS.) REHM Ascom. 457 affinis notis allatis bene differt. 141. LL. sulphureum (PErRs.) KARST. Ascei 60—65 = 4—5 u; spore 10—12 = 1,5 u. — Hab. ad caules Myrrhis odorate ad Borgholm, et ad caules Scrophularizxe 24 EK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. nodos&e ad Rodga in OÖstrogothia. — Descriptiones et PERSSONI et KARSTENI ÅL. sulphureum (PERS.) Karst. et L. leucopheum (PErs.) KARST. conjungere mihi admonent. PERSSON Myc. europea I, p. 250 de Pez. sulphurea dicit: »strigoso-tomentosa, sulphurea», de P. leucophea: »strigoso-hirta, fuscescens», quibus notis autem he due forme non mihi satis differe videntur. Quid SACCARDO a KARSTENO dissentiens in Michelia VI, p. 79 (1880) de his spe- ciebus existimet, non liquet. Cfr etiam REnM l. c. 65 et As- com. Lojkan. p. 9. 142. LDL. calyculeforme (ScHUM.) KARST. Asci 60—66 = 4—>5 u; spore 10—12 = 2 u. — Hab. ad ramulos Coryli Avellan&e ad Dufhult par. Simonstorp in Östro- gothia. 143. &L. nidulus (ScHEM. ET KNzp.) KARST. Asci 50 = 4 u; sporge 83—10 = 1,5—2 u. — Hab. ad cau- les Spirex Ulmarie ad Köping Ölandiee. 144. Lachnella barbata (KNzZE.) FR. Asci 69—85 = 7—8 u; spore 8—12 = 2—2,5 u. — Hab. ad ramos corticatos Lonicere Xylostei ad Borgholm. 145. LL. corticalis (PErs.) FR. Asci 80—102 = 9—12 u; spore 13—27 = 4—3 u. — Hab. ad corticem crassiorem ad Grafvesfors par. Qvillinge in Östrogothia. 146. Helotium citrinum (HEDW.) FR. Asci 100—120 = 6—38 u; spor 8—14 = 3—4 u. — Hab. ad lignum vetustum Ölandize passim, ad Dufhult par. Simons- torp in Östrogothia. 147. H. cyathoideum (BuLrr.) Karst. talbiduluwm (HEDW.) KARST. Asci 42—48 = 4,5—5 u; spore 8—12 — 1—2 pu. — Hab. ad caules Lappe ad Borgholm Ölandi. 148". H. micaceum (PERrRs.) KARST. Apoth. 275 u lata; asci 40 = 4—5; sporas hon vidi. — Hab. ad ine Myrrhis odoratx ad Borgholm. 149". H. effugiens (RoB.) KARST. | Asci 32 = 4 u; spore 6 = 1,5 u. — Hab. ad caules Lappe ad Borgholm Ölandie. 150. H. crysostigma (EFR.) KARST. Asci 30—40=5 u; spore 5—7 = 1—2 u. — Hab. ad stipites Asplenii spinulosi ad Dufhult par. Simonstorp in Ostrogothia. 151. Chlorosplenium meruginosum (EL. DAN.) DE Nor. Asci 70 =6 u; spore 10—14 = 2,5—4 pu. — Hab. ad lignum cariosum ad Dufhult in Ostrogothia. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 25 152. Ascobolus furfuraceus PERS. Asei crass. 21—295 u; spore 21—28 = 11—14 u. — Hab. in fimo vaccino Ölandizx in Allvaren ad Skogsby, in Östrogothia prope urbem Norrköping. 153. Lasiobolus stercoreus (PERS.) KARST. Asci (jodo non coerulescentes) 110—125 (p. sp.) = 14 u; spore 18—22 = 9J—12 u. — Hab. in fimo vaccino ad Färje- staden Ölandie. 154. L. equinus (MörL.) KaArst. 8 ciliatus (SCHM.) Varietas notis apud Karst. Myc. fenn. p. 73 allatis parum dignoscenda. — Hab. ad fimum vacceinum et ovinum in All- varen ad Skogsby Ölandix haud rara. 155. IL. equinus (Mörr.) KaArst. "pilosus (FR.) SACC. Ascei 112 = 23 u; spore 19—21 = 10—13 u. — Hab. in fimo equino ad Näsby Ölandise. 156". Byparobius crustaceus (EFUCK.) REuM. Asei octospori—-myriospori 30—75 = I—25 u; spore 1—9 = 4,5—5 u. — Hab. ad fimum caninum ad Färjestaden Ölandize. — In hac specie et P. myriadeam KaArsr. 1. c. 81 et P. fallacem (AvERSW.) KARST. 1. c. p. 32 complector, quum omnes tres species inter se nulla ordine permixte in eodem loco immveniri solent. 157. ÅAscophanus granulatus (BULL.) SPEG. Asei crass. 12 u; spore 17—19 = 7—8 u. — Hab. ad fimum vaccinum ad Rodga in Ostrogothia. 158. Humaria scutellata (Ti1N.) FrR- Asci 15—20 u crass.; spore 18—24 = 12—16 u. — Hab. ad fimum vaccinum ad Skogsby Ölandiee. 159". Lachnea corium (WEB.) Coor. Syn: Peziza cortum WEB. Norddeutschlands Pilze t. III, f. 7. (sec. CoorxE). — P. (Macropodes) corium Cook. Mycogr. p- 109, f. 187. — Lachnea (Sarcoscypha) corium Coor. 1. ce. pa 2095 Descriptionem Cooxrri 1. c. mancam hic expleo. Apothecia sparsa vel laxe subgregaria, stipitata, ceracea, sicca sub-coriacea, alt. 2—4 cm, lat. 2—4 cm. Cupula intus albida, extus cinereo- atro-velutina, hymenio atrato, crateriformis, lobata, demum plus minusve expansa vel lateraliter margine connivente con- tracta. Stipes deorsum sepissime incrassatus, longitudinaliter, irregulariter, profunde sulcatus, rugosus, cinereo-atrus, basin versus pallide cinerascens, lat. 1—2 cm. Asci cylindracei crass. 15 u. Spore ellipsoidex, primo guttula una magna or- 3 26 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. supra terram humosam inter gramina ad vias prope Färje- staden Olandiax. KARSTEN specimimna vidit. 160. nate 25 =12 u. »Paraphyses supra clavatae, brunnea». — Hab. Peziza aurantia MuUELL. Asci 110—115 = 10—14 wu; spore 14—23 = 9—12 u. — Hab. supra terram arenosam ad Rodga in Ostrogothia. 161. P. carbonaria ALB. et SCHW. Asci crass. 9—11 u; spore 13—14 = 6 u. — Hab. in de- ustis silvaticis ad Rodga in Ostrogothia. 162. P. vesiculosa BULL. Asci crass. 20—23 u; spore 18—22 = 12—14 u. — Hab. ad fimum vaccinum ad Thorslunda Olandie. 163. P:s badia PERS. Asci crass. 14 u; spore 15—20 = 8—11 u. — Hab. supra terram ad Rodga. 164. P. leporina BATSCH. ad Rodoga. Asci p. sp. 120—135 = 14—17 u; spore 16—20 = 8—10 uu, (sec. COooKE 1. c. p. 123 12—14 = 7—3 u.) — Hab. in pinetis 165. Helvella elastica BULL. Asci crass. 16 u; (ascum unicum 13-sporum observavi); spore 17—22 = 12—15 mu, eguttulate. — Hab. ad vias ad Skogsby Ölandize. 166. H. infula SCHÄFF. Asci 80—120 (p. -sp.) = 13—14 u. — Hab. ad terram locis humidis ad Rodga in Ostrogothia. 167. Mitrula phalloides (BULL.) SACC. Asci 120-130 = 7—9 u; spore 12—18 = 3,5 u. — Hab. ad folia putrida ad Rodga in Ostrogothia. 168. Cudonia circinans (PErRs.) FR. Asci (p. sp.) 80—100 =12 u; spore 34—40 = 2 u. — Hab. in pinetis muscosis ad Rodga in Ostrogothia. Addenda: 169". Lestadia Epilobii (WALILR.) SACC. Asci 45—50 = 9—11 u; spore 13—15 = 2—4 u. — Hab. in caulibus Epil. angustifolii ad Rodga. 170. Mamiania Coryli (BATscH) CES. ET DE NOT. Asci 40—50 = 8—9 wu; spore 8—9=3 u. — Hab: in foliis vivis Coryli Avellane ad Dufhult in Östrogothia. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 27 171". Didymella fenestrans (DUBY.) Sacco. Asci 110—120 = 12 u; spore 18 =38 u. — Hab. in cauli- bus Epilobii angustifolii ad Rodga. ED ro lr (EORT:) SACG. Asci 90—100 = 10—12 u; spore 15—20 = 6 u. — Hab. in caulibus Trifolii pratensis ad Rodga in Ostrogothia. 28 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND. Figurförklaring. (Explicato figurarum.) Fig. 1. Massalongiella pleurostoma STARB. a 2 perithecier föga för- storade; b asci med paraphyser ?39/,. Fig. 2. Gnomoniella guttulata STARB. a, b 2 asci, der sporbildningen ännu ej börjat; c 2 ascosporer 839/,. Fig. 3. Caudospora Taleola (FR.) STARB. a Ascus med pharaphyser fas b, €' BSCOSPOLET CSN Fig. 4. Leptospheria alvarensis STARB. a—d Ascosporer i olika ut- vecklingsstadium ”39/,. 320 Fig. 5. Spherulina intermixta var. constricta STARB. Ascosporer "30/,. Fig. 6. Zignoöälla clavispora KARST. a Ascosporer; b ascus "30/,. Fig. 7. Zignoölla sexnucleata STARB. a, b, ec Ascosporer 20/,; d ASCUSKSEN Fig. 8. Nchirria confluens STARB. a Stromata föga förstorade; bh ascus "20/4; e ascosporer , i hvilken det först efter långvarigt letande kan lyckas finna något inbäddadt blad, som kan tjena som orien- tering. Till följd häraf och på grund af att midten oftast är mycket svårare tillgänglig, måste man vid studiet af mossarnes lagerföljd hufvudsakligen egna uppmärksamheten åt randzonerna, med deras rikliga lämningar af de hvarandra aflösande fanero- gama flororna. Lagerföljden 1 mossen är nedifrån och uppåt räknadt: 1. På rullstensgruset en fet, plastisk, mera eller mindre sandblandad lera, till alla delar motsvarande den, hvars bild- ning NATHORST träffande beskrifvit från bland andra ställen Alnarp!). De arter, jag med säkerhet kunnat bestämma från denna äro: Salix polaris WBG., S. reticulata L., S. herbacea L., Dryas octopetala L., Betula nana L., samt Diapensia lapponica L. Af denna senare, som ej förr blifvit påträffad 1 våra glaciala sötvattensleror, har jag funnit stamdelar med gvarsittande blad- baser. Dessa delar äro ännu så väl bevarade att de tillåta en noggrann anatomisk undersökning, och de visa 1 sin byggnad så fullständig öfverensstämmelse med Diapensia från våra fjäll, att om ej cellväggarnes brunfärgning vore, snitten svårligen skulle kunna sla från RI Detta fynd har sitt in- tresse derigenom att Diapensia torde höra till de mest arktiska af de hittills i Skåne funna växterna. Så säger WAHLEN- BERG om den: »bland alla fanerogama växter är Polörten den mest köldtålande, såsom kunnande under hela den ytterst stränga vintern hålla sig grön, på de mest genomblåsta och nästan vå Om några arkt. växtlemn. i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne. L. U. Årsskr. Tom. VITS "1870: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. f( | aldrig snöklädda fälten.>!) Dess utbredning är endast i nord- ligaste Europa, Asien och Amerika; ej Alperna. Af de i det föregående nämda växterna äro Saliz polaris WBc6. och SS. reticulata L. vanligast; sällsynt är deremot S. herbacea L., af hvilken endast tvänne fullt säkra blad påträffats. Frö ha funnits af Potamogeton (äfven ett blad tillhörande nå- gon art af gruppen Plantaginifolii FR.), Scirpus? samt ett par ännu obestämda arter. Ofriga växtlämningar utgöras af en stor mängd knoppfjäll af olika arter samt af grenar, ja hela buskar af små krypviden, samt några mossor, som välvilligt blifvit bestämda af prof. S. BERGGREN i Lund till: Bryum lacustre BLAND., Distichium capillacewm B. S., Jungermannia minuta DicKs., Mnium punetatum L., Paludella squarrosa SCHWAEGR., Pluilonotis fontana BrRin., Polytrichum junipertnum W., Tortula ruralis BHRH., Webera annotina SCHWAGR. Utaf dessa äro de allra flesta utbredda öfver hela landet, endast Bryum lacustre BLAND. är att räkna som en nordlig typ. Tortula ruralis är redan förut af NATHORST?) funnen i glacial sötvattenslera. Af djurrester ha 1 denna lera påträffats några insekt- lämningar, som godhetsfullt blifvit bestämda af kand. 5. BENGTS- SON. Det är tvenne täckvingar af skalbaggar, den ena till- hörande slägtet Cymatopterus — »med gula epipleura, derför möjligen Cymatopterus fuscus L.> —, den andra är »högra skal- vingen af en dytiscid af slägtet Gawrodytes, arcticus-gruppen, af G. arcticus Park. storlek och troligen denna art». Begge dessa arter kunna anses till sin förekomst stämma med den arktiska floran. Den förstnämda skalbaggen förekommer i nutida moss- områden i hela Skandinavien från Skåne till Lappland, men slägtet har en företrädesvis nordlig utbredning, och den senare, Gaurodytes arcticus PAYK.(?), finnes endast i Lappland. Utom de nu nämda insektlämningarne förekom 1i leran ganska rikligt en del små bildningar, till utseende påminnande något om vissa beyrichier; dessas natur har länge varit mig tvifvelaktig. Vid ett besök i sommar hos etatsrådet STEENSTRUP fäste han min uppmärksamhet på att de efter den beskrifning jag lemnade möjligen kunde vara »vinterägg» af daphnier eller närstående eladocerer. Denna förmodan har ock visat sig riktig, i det amanuens O. HOLMQVIST, som närmare undersökt dem, välvilligt 1) Ur C. NYMAN: Sveriges Fanerogamer I. Sid. 142. ?) Nya fyndorter för arktiska växtlemningar i Skåne, G.F.F., Band UNTEN :ortOsISid-312: 8 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. meddelat följande: »De till undersökning erhållna bildningarne ha alla visat sig vara ephipptier till vinterägg af någon eller några cladocerer. En del af dem äro ganska väl bibehållna, och alla visa mer eller mindre tydligt den yttre strukturen och skulpturen. Hvilken eller hvilka arter de tillhört, låter sig ej afgöra, då endast ett fåtal arters ephippier äro under- sökta och noggrant beskrifna, och de ifrågavarande näppeligen kunna hänföras till någon af dem.» I afseende på växternas vertikala fördelning har jag här iakttagit detsamma som NATHORST!), att Salix polaris WBG bildar en nedre nivå. Den åtföljes här af ett och annat blad af S. reti- culata L. Äfven funnos i denna understa del Potamogeton-lämmnin- gar, angifvande dessa vattenväxter såsom dem, hvilka först voro med och ockuperade det af isen lämnade landet. I lerans öfre del är Betula nana L. riklig, under det att den saknas i den undre. Det nu omnämda lerlagret förefinnes med samma utbildning, men med växlande fossilrikedom under hela mossen. 2. Ofvanpå den glaciala sötvattensleran hvilar en vax- artad, fet, ljusgul, i luften mörknande gyttja, särdeles lämplig för bevaring af växtdelar. Dessa voro dock sparsamma och bestodo af blad och hängefjäll af björk, troligen Betula odorata Becust., blad af Salix aurita L., samt några knoppfjäll. Då furen alldeles saknades här, torde detta lager motsvara den tid, som af STEENSTRUP betecknats som aspens, äfven om denna af- delning här ej ens är så pass utvecklad som på många andra ställen i Skåne. ; 3. Ofvanpå gyttjan följer i randzonen ett några cent. tjockt skikt af bituminös sand, som mot mossens midt mot- svaras af en sandblandad lera, rik på sötvattensmollusker. Bland dessa finnas — enligt baron G. pE GEERS meddelande — Bithynia tentaculata T., Limnea ovata DRAP., Planorbis fontanus LiGHT. (LEHM.), Pl. marginatus DRAP., Valvata piseinalis MöLL., och Valv. cristata MöLL. Den vegetation detta sandlager inne- håller är densamma som det föregåendes, men dessutom fimner man här insvämmade bitar af furuved. 4. Härefter vidtager själfva torfven, som med ytterst skarp gräns hvilar på föregående lager. Den innehåller på olika djup olika växtlämningar, ehuru sjelfva torfvens be- skaffenhet endast småningom ändrar sig, beroende på att den !) Nya fyndorter f. arkt. växtl. i Skåne. G.F.F. B. III. Sid. 310 m. fl. ställen i öfriga afhandl. och upps. om den ark. vegetatioren. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135: AFD. III. N:o 3. 9 närmare ytan är mera förmultnad. Efter de i densamma på olika höjd funna subfossila lämningarne, kan man nedifrån uppåt urskilja: a. Furens nivå. Utaf detta träd finner man stora mäng- der ved, kottar och barr. Rikedomen på kottar har ofta för- vånat mig, ty särdeles på södra stranden af den gamla dam- men, i hvilken mossen bildats, finnes ett ganska mäktigt skikt nästan uteslutande bestående af kottar. På vanlig skogsbotten förefinnas de nästan aldrig i sådan mängd som här är fallet. Den enda rimliga förklaringen för deras oerhörda mängd torde väl vara att de, förda ut i dammen, af nordlig vind drifvits i stora massor mot kanten. Detta antagande bestyrkes deraf, att en stor del ha kottefjällen nötta och afskrapade på ändarne, antagligen beroende på att de rullats mot hvarandra, bottnen och kanterna. Förhållandet vid deras accumulerande vore i så fall en motsvarighet till hvad NATHORST!) iakttagit i Schweiz med blad af alpina växter. Tillsamman med furen ha på- träffats Betula odorata BrEcHst., Salix cinerea L., S. aurita L., S. caprea L., S. repens L. (ytterst sällsynt), Populus tremula IL. (blad samt fjäll af & hängena), ytterst rikligt frön af Nym- phea alba?) L. och Potamogeton sp., sparsammare frön af Cornus sangwinea L., Rhamnus Frangula L., minst tvenne arter Carex m. fl. ännu ej bestämda frön. Bland de nu nämda torde Salix cinerea 1. och S. aurita L. vara de vanligaste. Deras brunröda — i luften snart svartnande — praktfullt bevarade blad utgöra den vigtigaste delen af randzonens bildningsmaterial. Hela deras förekomstsätt visar att de fallit i ett öppet vatten och så bildat bottenlagret i en med Nymphaea och Nuphar bevuxen dam. En stor del af de lämningar af Betula — hela blad, hängefjäll och frö —, som här anträffats, medgifva en fullt säker bestämning af B. odorata BECHst., under det att af de fjäll och frön, som ej varit fullt typiska för denna art, intet funnits som med bestämdhet kunnat hänföras till BB. verrucosa EHRH. b. Alens mvå. I de öfre delarne af torfven äro furens lämningar till ytterlighet sällsynta, under det Alnus glutinosa (L.) J. GerRTS. förekommer i stor riklighet. Det är nästan ute- slutande ved och stubbar af träd, som vuxit långt ute på sjelfva ÖrNya fyndorten frarkt. växtl. i Skåne. G. F. Fi Bi: III: Sid. 309. ?) Genom ett förbiseende kom det i min ofvan citerade lilla upp- sats om fynden i denna mosse att stå Nuphar luteuwm i stället för Nym- phea alba. 10 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. mossen, man påträffar; af blad har jag deremot endast funnit ett enda bestämbart. Ett annat förhållande, som ofta också för- vånat mig, är att alens 9 hängen äro så sällsynta ej blott här utan i alla de mossar jag sett, och der stora mängder alved äro inlagrade. I öfriga afseenden tyckes vegetationen under denna tid i hufvudsak vara lik den, som rådt under furens. Den enda skilnad man kan spåra beror på att mossen småningom öfver- gått från en öppen dam till ett kärr. Detta framgår af att fröna af Nymphea och Potamogeton småningom alldeles för- svinna, under det fröna efter Rhamnus och Cornus uppträda i allt rikligare och rikligare mängd. De arter, som här endast blifvit iakttagna tillsamman med alen, äro: Corylus Avellana Li. (nötter och 3 hängen), rhizom och blad af Pteris Aquwilina L., samt frön af Rubus cesius L. Jemte dessa växtlämningar funnos skalvingar af följande coleopterer: PNonacia levicollis THom.?, D. nigra FAB., D. spinosa DE GEBER samt Calathus sp. I midten af mossen ligger på den sid. 8 omnämda sand- blandade leran en gyttja, äfven den innehållande sötvattens- mollusker. Der ofvanpå följer en svart torf, och öfverst kom- mer en 3/,—1 m. mäktig torf af mossor. Från detta lager har prof. BERGGREN godhetsfullt bestämt: Mnantuwm cinclidioides Briyrt, Hypnum cuspidatum L., H. giganteum ScH., H. polyga- mum Wins. och Hypnum sp. Ett påfallande drag i denna mosses sammansättning i jem- förelse med de i allmänhet rådande förhållandena är den to- tala frånvaron af eken). En förklaring till att detta träd saknas här, har jag trott mig finna i de förut nämda allmänna växt- fysionomiska förhållandena. Det torde ej vara osannolikt att på rulistensområdet, som erbjuder en vida sämre jordmån än moränleran rundt omkring, ett allmänt försenande af florans invandring egt rum, så att ekens period än fortfar här, under det boken tillkämpat sig herraväldet på moränleran. Att der- emot ett så fuktighetsälskande träd som alen kunnat invandra och ockupera mossen, torde ingalunda strida mot denna för- klaring. 1) Under dikningsarbeten 1889 har en ekstam anträffats, men om någon >»ekens nivå» kan man naturligtvis ej derför tala. Anm. wnder tryckningen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135. aAFD. III. N:o 3. 11 Af gammalt visste jag att i närheten af Bjersjölagård bedrefs stor torftägt i och för bränning af kalk från de be- kanta kalkbrotten. Sjelfva torfmossen — belägen norr om Bjersjölagårds gård — var dock till största delen utgräfd, men härigenom blef det bättre tillfälle att studera den i lerorna under mossen bevarade, här synnerligen rikt utvecklade arktiska floran. Lagerföljden är här, nedifrån räknadt: Grof sand, utan växtlämningar. Fin blå lera med rik arktisk flora. Torfdy, innehållande hufvudsakligen lämningar af asp och björk, samt i öfre delen Pinus silvestris L. Torf, öfver större delen af mossen utgräfd; men qvarlig- gande i kanterna och der innehållande ett stubblager. Hela mossen är enligt uppgift tvenne särskilda gånger öfverskuren, så att torfvens öfre delar äro borta. De här påträffade arktiska växtlämningarne fördela sig i tvenne olika nivåer. I allra understa delen af den nämda fina leran finner man lämningar af Dryas octopetala L. och Saliz polaris LD. Denna del motsvarar hvad NATHORST!) i sin öfver- sigt af de postglaciala bildningarne i Danmark kallar »lera med Salix polaris». Något längre upp försvinner DPryas, och Salix reticulata L., samt, i jemförelse med de högre upp funna, mycket små blad af Betula nana L. dominera. Jemte de nu nämda har jag lyckats bestämma en del andra lämningar från denna nivå, men då samlingarne från de begge zonerna genom ett misstag blifvit hopslagna, har jag ej kunnat gifva mera specificering än den ofvannämda, som mina på platsen gjorda anteckningar innehöll. Utom de nämda fyra arterna äro från denna undre afdelning att anföra blad af Salix herbacea L. och Andromeda polifolia L. samt frö af tvenne Potamogeton arter.?) Ur de insamlade mosslämningarne har prof. BERGGREN 1) Om den arkt. veget. utbredn. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1873. NED 65 Sid: 13: 2) Enligt skriftligt meddelande från professor A. G. NATHORST har hr A. F. CARLSON redan för några år sedan funnit arktiska växtlämnin- gar vid Bjersjölagård. Huruvida lokalen är densamma som den här beskrifna kunde dock ej uppgifvas, om det väl ock är sannolikt. Anm. under tryckningen. 12 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. bestämt Hypnum giganteum ScH., Hypnum filieinum L. och Polytrichum juniperinum W. Insektlämningarne, som här före- funnos temligen talrikt, har kand. S. BENGTSSON till större delen lyckats identifiera. De gifva en nordlig prägel åt faunan. Arterna äro Thanatophilus lapponicus FABR. (skalvinge). Denna art är en utpräglad fjällform och hos oss endast anträffad i Lappland. Vidare Otiorrhynchus maurus GYLL., 1 Sverige fun- nen från Lappland till Upland, Ilybius guttiger GYLL.? (utbredn. Sk.—Lpl.) och en Feronia art, möjligen £. nigra FABR. En del af de insamlade resterna äro för fragmentariska för att säkert kunna bestämmas. De nu nämda förhållandena äro således nästan desamma, som genom NATHORSTS undersökningar för länge sedan äro kända, och de skulle icke ens så pass noggrant berörts som nu skett, om ej innehållet i lerans öfre del här varit ovanligt intressant. Det har vid studium af både de hittills gjorda undersökningarne om den arktiska floran och dess förhållande till en senare vege- tation och vid studier i fältet ofta frapperat förf. att skilnaden var så pass stor, som å ena sidan en vegetation, i hvilken Salix reticulata L., Dryas octopetala L. och låt vara Betula nana L. voro karaktärsväxter — och å andra en der aspen med björ- ken voro herskande eller med ett ord en typisk trädvegetation. Det subalpina elementet saknades sålunda fullständigt. Denna lucka torde genom de på detta ställe gjorda fynden åtmin- stone i någon mån blifvit fyld!) och sannolikhet gifven för att på gynsamma lokaler utfylla listan på arter. I de öfversta lagren af leran påträffades nämligen ytterst rikligt en mängd blad af Salices, hvilkas bestämning naturligen är ganska vansk- lig, 1 så afseende åtminstone, att ett och annat blad kan till- höra hybrider och närstående arter; men på grund af den stora rikedom i hvilken de förekomma ha noggranna jemförelser med lefvande och pressadt material kunnat verkställas. På denna grund tror jag mig ha bestämt en del blad med hög grad af sannolikhet till Salix phylicifolia L. En del af de insamlade bladen tillhöra nog närstående arter, t. ex. S. depressa L., men florans subalpina karaktär ändras ju på intet vis härigenom. Ett annat slags blad härrör möjligen från S. myrsinites L.? An- ') En motsvarighet till denna postglaciala zon, torde den enligt NATHORST (Om den arkt. veget. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1873. N:o 6, sid. 20) i Norfolk förekommande preglaciala zonen med Salix hastata? och S. nigricans? vara. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 83. 13 gående denna senare, hvilken man ofta får se!) anförd som betecknande för den rent alpina floran, vill jag erinra om att en af de största auktoriteterna på detta område, nämligen LUND- STRÖM, ”) säger: att »denna art går längre ned i skogsregionen än man vanligen antager». Tillsamman med de nämda Salices förekommer Betula nana LI. rikligt; här har den också märk- bart större blad än i lerans undre delar. Som vigtiga negativa karaktärer för denna zon kan den totala frånvaron af Salix polaris WB6., S. reticulata L. och Dryas räknas. Med leraf- sättningens slut tyckes på detta ställe äfven den subalpina vegetationen ha spelat ut sin rol, ty i den ofvan liggande torf- dyn kunde, oaktadt synnerligen noggrant letande ingen af de nämda växterna utom Betula nana L. och denna ytterst sparsumt påträffas. I dess ställe hade aspen och björken infunnit sig och jemte de sparsamma lämningar af dessa, som kunnat 1 vatten- samlingen insvämmas, påträffas rikligt frön af Nymphea alba L. och Potamogeton sp. jemte en del sötvattensmollusker — hvilkas bestämning baron G. pE GEER välvilligt granskat — Bithynia tentaculata L., Pisidium obtusale C. PrrR.?, Ps. fontinale DrAP.? Cyelas corneu L., Valvata piscinalis MÖLL., möjl. äfven Valv. antiqua, Valv. eristata Mörr., Limnea ovata DRAP., Plan- orbis marginatus DRAP. Gyttjan, som småningom öfvergår i torf, innehåller i detta gränsskikt barr af Pinus silvestris L. Derjemte fans, enligt kand. BENGTSON, en skalvinge af Haltica Lythri AUB.? en art, som endast lefver på ek eller hassel. Det senare trädslaget finnes ju också öfverallt tillsammans med furen. Detta var den högsta här påvisbara nivån, ty den del af sjelfva torfven som ej var borttagen var, troligen på grund af att mossen sedan länge varit väl utdikad, till den grad förmultnad, att några bestäm- bara växtlämningar ej kunde påvisas. I torfvens yngre delar var ett par cent. mäktigt lager framträdande genom sin svarta färg; det bestod uteslutande af ormbunkrhizom, ibland med de hoprullade bladen ännu qvarsittande. Egendomligt nog har jag i flera skånska torfmossar påträffat ett liknande skarpt mar- keradt lager med stor utbredning i mossen. Orsaken till denna temporära ötvervigt af ormbunkar — i flera fall har det varit Ptiteris Aquilina 1. -— är ganska svår att inse, möjligen kan den ju dock ha stått i samband med förändrade fuktighetsförhållanden. !) T. ex. NYMAN, Sveriges Fanerogamer. Örebro 1868. Sid. 263. II. ?) Studier öfver slägtet Salix. Sthm 1879. Sid. 9. 14 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. Tosterups mosse. Strax vester om Tosterups herregård ligger en liten mosse, på alla sidor omgifven af moränkullar, så höga att mossen bildats 1 ett särdeles skarpt afsöndradt litet bäcken. I sina hufvuddrag är denna mosses daningshistoria den vanliga, och det är endast ett ganska egendomligt förhållande, som föran- leder mig att något närmare stanna vid densamma. Underst, på morängruset, som syntes ganska väl uttvättadt: 1. Lera; derpå 2. Torfdy med björk och asp; sedan 3. Mosstorf med lämningar af björk, viden och fur; så 4. Torf, kompakt, rikligt innehållande väl bevarade blad af Salixarter samt lämningar af fur i de nedre delarne, af ek och al i de öfre; derefter 5. Lera. Det är just denna lera, som utgör det afvikande draget. Den liknar på afstånd i hög grad vanlig moränlera, innehåller ganska talrikt tämligen stora kantiga stenar och täcker till en mäktighet af 1!/,—1!/, m. den egentliga torf- mossen, så att för torfvens vinnande först röjningsarbeten af leran måste företagas. Vid närmare påseende visar sig denna lera ytterst rik på frön, samt öfvergår nedåt småningom i torfven. Att här vid lerlagrets afsättning ofvanpå torfven ej kan blifva tal om något plötsligt nedsvämmande af en lera, eller ett uppdämmande af bäckenet, framgår alldeles tydligt, dels af de inneslutna frönas småningom skeende för- ändring uppåt, hvad arterna beträffar, dels af sjelfva bäckenets läge, som åtminstone under hela den tid torfven afsattes — äfven om man medtager eventuel sjunkning — ej kan ha haft något aflopp. I lerans undre, något bituminösa del träffas, förutom en och annan träbit, hufvudsakligen frön af en del kärr- växter, såsom Scirpus cfr. pauciflorus LiGTF. och ett par Carex arter, men jemte dem äfven frön af Batrachium och ett par andra ännu ej bestämda. I lerans öfre del äro Carices säll- synta, men deremot finnas Batrachium-fröna 1 tusental, jemte många frön af Oenanthe Phellandrium LAM. Man står här således otvifvelaktigt inför ett fall af att fuktigheten tilltagit, så att en skogsbotten, der al och t. o. m. ekstubbar i ganska stor riklighet förefinnas, så småningom — utan att förhållandet kan bero på uppdämning af något aflopp — åter blir ett öppet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135. AFD. III. N:o. 3. 15 vatten, i hvilket en svämlera af jemförelsevis stor mäktighet afsättes, inneslutande lämningar efter en vattenväxtflora af full- komligt recent utseende. Någon annan rimlig förklaring på detta förhållande kan väl svårligen tänkas, än att genom sko- gens uthuggande, när dessa trakter för ganska länge sedan började komma under kultur, den lokalt reglerande invärkan på fuktighetsförhållandena och särskildt den bindande förmågan hos sjelfva skogsbottnen upphäfdes. Hvarför man svårligen kan taga den af BLytr!) framstälda teorien om växlande fuk- tiga och torra perioder till hjelp vid förklaringen af nu om- nämda förhållande, huru nära till hands den än kan synas ligga, skall jag längre fram närmare ingå på. Öja och Herrestads mossar. Öster om Ystad, sträckande sig ända bort mot Köpinge, finnes norr om jernvägen och den s. k. sandskogen, eller den plantering som af staden Ystad gjorts för flygsandens hämmande, ett stort mossområde, lydande under Herrestads och Öja egen- domar. Detta område utdikades 1888 års sommar med stora kostnader, och det vidlyftiga kanalsystem, som då upptogs, bildade lämpliga profiler för studiet af mossen och dess under- lag. Sjelfva torfbildningen var ej af något större intresse, men omständigheter, som här förelågo, ämnade tillfälle för bedömandet af den mycket Hekatlerade frågan, om nivåför- skjutningarne mellan land och haf i dessa trakter under senaste tid. En kort redogörelse för de här gjorda iakttagelserna framlägges derför, då hvarje bidrag till frågans belysande torde kunna försvara sin plats. Den bästa profilen var en kanal, som följdes öfver !/, mil i riktning öster och vester, och hade följande utseende: 1. Botten i den djupa kanalen utgjordes af en grof sand, hvilken i sin öfversta del öfvergick 1 gröfre strandgrus. Sandens mäktighet kunde ingenstädes iakttagas, lika litet som om den till äfventyrs underlagrades af någon torfbildning, hvilket ju är ganska sannolikt, efter förhållandena på andra ställen att döma. 2. En ungefär 1 m. mäktig, synnerligen typisk snäck- gyttja, hvilkens arter utgöras af söt- och saltvattensformer i den intimaste blandning. Arterna äro följande: Bithynia ten- taculata L., Limnea ovata DRAP., begge i mycket stor mängd, SYöle: 16 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. Planorbis corneus L., ett och annat individ, Pl. fontanus LIGHT och Valvata cristata MöLrL. sällsyntare, Neritina fluviatilis T. vanlig, Tellina baltica IL. sällsyntare, samt Cardium edule L. vanlig. Derjemte finnas några skalbitar troligen af en Anodonta, samt ett par saltvattensarter, om hvilka baron G. DE GEER — som godhetsfullt granskat molluskbestämningarne — meddelat följande: >»Af de öfversända molluskerna till- höra 130 ex. Hydrobia ulve PENNS., nästan samtliga af den typiska formen; 2 ex. torde f. n. böra hänföras till Rissoa parva DA CC? och tillhöra säkerligen samma art, som an- träffats subfossil vid Östersjöns inre delar, men hvars slutliga bestämning svårligen kan företagas, innan rikligare material hunnit insamlas». Denna molluskfauna har utom sin tydliga brackvattensprägel äfven ett fullkomligt nutidsutseende. I densamma finnes t. ex. Planorbis corneus L., som STEENSTRUP!) anser höra till de sist i Danmark invandrade. Äfven Neri- tina fluviatilis, som här är mycket vanlig, är på Gotland?) säll- syntare 1 äldre Östersjöaflagringar än 1 yngre. I snäckgyttjan ha deremot ej anträffats Pisidium och Cyclas, som NATHORST?) visat vara bland de först i Skåne invandrade. Jemte den nu nämda molluskfaunan funnos ganska många frön af en ännu ej bestämd växtart, som jag på andra ställen påträffat ytterst tal- rikt i ekens lager; samt ett frö af en Potamogeton-art. 3. Gyttja af !/, m. mäktighet, innehållande stora mängder lämningar efter Phragmites och Equisetum. 4. "Ett torflager växlande mellan 2 a 3 m. I detta! äro alens rester, stubbar och stammar till finnandes i stora mäng- der, jemte ett och annat fragment af & och 9 blomställningarne. På de flesta ställena finner man !/, m. under ytan ett tydligt markeradt stubblager af detta träd. Torfven är 1 allmänhet mycket förmultnad, så att bestämbara växtlämningar äro svåra att erhålla. Utom af alen såg jag på ett ställe några knotiga stubbar af fur, men ej i sådan utsträckning eller på sådant sätt, att det kunde blifva tal om att de kunde räknas som representanter för furens period 1 dessa trakter. Utaf nu beskrifna förhållanden torde med säkerhet framgå, att det område, som, på sin nordsida begränsadt af höga morän- ') Skoymoserne Vidnesdam og Lillemose. Danske Vid. Selsk. 1842. Sid. 75. ”) Se G. LINDSTRÖM, Gotlands nutida mollusker, Visby 1868. så 3) Om några arkt. växtlemn. ete. Lunds Univ. Arsskr. Tom. VII. 1870. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. n:o 3. 17 kullar, nu sträcker sig från Ystad bort mot Köpinge å,i jem- förelsevis sen tid varit en hafsvik, som gått omkring !/; mil längre in än den nuvarande kusten. I denna har sanden afsatt sig, men vid vidare förskjutning af strandlinien i negativ rikt- ning har området troligen antagit karaktären af en lagun med bräckt vatten, der salt- och sötvattensformerna, de senare möj- ligen ditförda af den i lagunens ena sida med all säkerhet utmynnande Köpingeån, blandat sig med hvarandra. Under denna tid har snäckgyttjan bildats. Att dennas bildningstid ungefär skulle motsvara ekens period, åtminstone dess senare del, är sannolikt af tvänne skäl, nämligen dels förekomsten af det ofvan nämda, ännu ej bestämda, fröslaget af mig i alla öfriga mossar alltid funnet tillsamman med eken, men ej med furen —, dels att eken saknas i ofvanliggande torflager, hvilket endast innehåller al i någon större mängd. Den nega- tiva förskjutningen i hafsnivån, skulle således här skett åt- minstone under den senare delen af ekens period och under hela den tid vi beteckna såsom alens. Att här icke kan vara fråga om en småningom skeende igenväxning af en lagun, som af en flygsandsvall afstängts från hafvet, — något som ju vore tänkbart — utan att en verklig »höjning» egt rum be- visas deraf, att området nu ligger så mycket högre än hafvet att de flera meter djupa kanalerna ändock gifva tillräckligt godt fall åt vattnet. De resultat, hvilka detta områdes undersökning gifva, stämma således ej med hvad Bruzerivs!) vid undersökning af den närbelägna Ystads hamn trott sig finna. nämligen att en »sänkning» försiggått i mycket sen tid. Redan för länge sedan ha E. ERDMAN?) och NATHORST?) genom undersökningar på de skånska kusterna visat, att B:s' slutsatser ej kunde vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande, liksom genom direkta mätningar framgått, att en »höjning» nu försiggår.?) Ofvannämda förhållande tjenar endast att knyta in en länk i den kedja af faktiska bevis, NATHORST lämnat, för att en »höj- ning» varit den sista oscillation, som träffat kuststräckan från Trelleborg till Ystad och vidare från Cimbrishamn norrut. På !) Om fynden i Ystads hamn 1868—1869 i Saml. t. Skånes hist. etc. Lund 1871. ?) Bidrag till frågan om Skånes nivåförändringar. Geol. F. F. B. I. Sid. 93. 3) Om Skånes nivåförändringar. Ibm. Sid. 281. 1) Se HOLMSTRÖM. Kongl. Vet Ak:s Handl. B. 22. N:o 9. dd 18 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. samma gång tiden för denna höjning här kunnat något när- mare fixeras, lämnar det nära granskapet till Ystads hamn svårligen något tvifvel om att lokal afvikelse på den senare platsen ej kunnat ega rum.!) Södra Wallösa mosse. Denna mosse, jemte den vid Eslöf, äro de, som jag blifvit i tillfälle noggrannast undersöka. Här är eken, jemte den, detta träd åtföljande floran, synnerligen rikligt representerad. Mossens för året 1888 ovanliga vattenfrihet gjorde den äfven särdeles lämplig för ifrågavarande studier. Mossen ligger inom Sjörups socken, något östligt om kyr- kan, står genom en serie dälder i förbindelse med den senare omnämda norra Wallösa mosse och har äfven i sin byggnad de flesta drag med denna gemensamma. Den är omsluten af höga moränkullar, utom på norra sidan, der den nämda för- bindelsen eger rum. Upptagning af torf har sedan urminnes tider skett på detta ställe, särskildt har af den i den djupa dälden synnerligen mäktiga torfdyn beredts s. k. tramptorf, och från dessa arbeten härstamma antagligen de lämningar af häst,?) som vid mitt besök på stället nyss anträffats. Genom dessa arbetens bedrifvande utan ordning och system af hvarje »byalagets» lottinnehafvare för sig, ha stora delar af mossen utarbetats, och endast genom kombination af en mängd smärre profiler, som dels funnos, dels för ändamålet upptogos, kunde klarhet vinnas i lagerföljden. Denna var: 1. Lera, liknande den förut från andra ställen beskrifna, med en sparsam, illa bevarad arktisk flora, som endast kunde uppletas i mossens norra del. Der funnos: DPryas, Betula nana L., Potamogeton och ett par mossor. ') Beträffande det knifskaft, på hvilket BRUZELIUS stöder sitt huf- vudargument om att sänkningen skulle skett i mycket sen tid, säger han sjelf 1. c. sid. 67 »ifrågavarande högst sällsynta piece (kan) ej vara äldre än 8:de, men ej yngre än 11:te århundradet, så vida den är för- färdigad i Norden. År den deremot främmande arbete, kan den möjligen vara ett par hundra år äldre» För den, som ej är arkeolog, är det svårt att bedöma möjligheten af exakt bestämning af skaftets ålder om det är af främmande ursprung, men B. utgår under hela den följande framställ- ningen från att det härstammar från 8:de å ll:te århundradet, eller med andra ord >»är förfärdigadt i Norden», något, för hvilket ej lämnas något bevis. ?) Ett i Ystads skolas museum befintligt exemplar af en sköldpadda lär enligt berättelse på platsen härstamma härifrån. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. III. N:o 3. 19 2. En sandhaltig torfdy, af några cent. mäktighet, inne- hållande FEquisetum och Phragmites-rhizom. Dessa växtdelar äro mycket vanliga i motsvarande lager i mossarne, men svårig- heten att afgöra om de ej möjligen äro af yngre datum, gör att de oftast ej blifvit omnämda. Här syntes de dock, att döma af dels sin starkt hoppressade form, dels af sin synner- ligen sköra beskaffenhet, vara föga yngre än de skikt, i hvilka de lågo inbäddade. Jemte dem funnos på skiktytorna i oänd- lighet »spår» af Chara. 3. En mörk torfdy, stående på öfvergången till torf; på ett par ställen, der jag mätte densamma, !/, m. mäktig. I denna funnos blad af Betula odorata BEcHst., Populus tremula L., Pteris Aquilina L., samt i de undre delarne en nivå, en cent. mäktig, innehållande stora mängder blad af en Salix, med ganska stora, glatta blad, hvilkas utpreparerande dock på grund af en otrolig skörhet ej lyckades. Möjligen en motsvarighet till den från Bjersjölagård beskrifna nivån med S. phylicifolia L. I de öfre delarne af gyttjan funnos deremot blad af Salix cinerea L., vidare frö af Nymphea alba L. och Menyanthes trifoliata L. samt enstaka fjäll af fisk (aborre?). 4. I randzonen — om hvilken äfven allt det föregående gält, alldenstund längre ut bottnen ej kunde nås — följde nu sjelfva torfven, i hvilken ett skikt ren mosstorf, 5 a 6 cent. tjockt, är inlagradt, S—10 cent. från dess undre kant. I torf- ven, ofvan detta skikt, finnas lämningar af furen 1 riklig mängd. Kottar, barr, barkstycken, grenar — de smärre af dessa senare utmärkta derigenom, att de nästan i regeln äro klufna på längden — visa att detta träd under denna tid vuxit omedel- bart intill det öppna vattnet, der rikligt med vattenväxter — nu representerade genom en mängd frön af Potamogeton och Nymphea alba L., samt ett frö af Nuphar luteum (1L.) SM. — frodades. Björk och Salices funnos ock ganska rikligt. I torfvens öfre delar finnas ollon, fruktskålar och grenar af ek massvis. För att utröna dels beskaffenheten af torfven, dels dennas innehåll, upptogs några meter från kanten, på ett ställe, »der man aldrig sett botten», en omkring 3 m. djup graf; eller så djup, som på orund af det tillströmmande vattnet var möjligt. Ur denna uppskars sedan från ytan torfva efter torfva; dessa lades i ord- ning samt kördes hem för att der, i ordets egentliga mening, genomplockas. Den härigenom vunna torfven utgjorde till sin 20 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. nedre 3/, en ljusbrun, i luften svartnande torfdy, till öfre !/, en utaf trädgrenar, ollon, qvistar m. m. bildad torf, som öfverst var alldeles förmultnad. Insamlingen af organiska rester skedde i 3 olika afdelningar, och härigenom framgick särdeles tyd- ligt, genom vattenväxternas allt större och större sällsynthet uppåt och, af deras slutliga försvinnande och ersättande af landväxter, bäckenets småningom skeende uppgrundning — en sak, som visserligen kan anses ganska enkel och naturlig, så naturlig, att af något bevis ej göres behof, men som torde ha sin betydelse att få empiriskt faststäld, derför att om torrare och fuktigare perioder växlat, man med skäl kunnat vänta att finna vattenväxterna uppträda flera olika gånger mellanlagrade af skikt, i hvilka landtväxter äro förherskande, n. b. om kon- trasten mellan våt och torr tid får anses ha varit mera be- tydlig. Då de anträffade resterna ej låta urskilja någon olikhet i vegetationen, annan än den ofvan påpekade, 1 de olika delarne af de skikt der eken uppträder, så anföras här på ett ställe alla de tillsamman med eken funna arterna: Betula odorata BECHsTt., Carex sp., Crategus sp., Fraxinus excelsior L. (frukter), Menyanthes trifoliata IL., Myriophyllum?, Nuphar lutewm (L.) SM., Nymphea alba L., Populus tremula L., Potamogeton sp. (minst 2 arter), Pteris Aquilina L., Quercus Robur L., Banun- culus sceleratus (L.) TH. FrR.?, Saliv caprea L., S. cinerea L., S. aurita L., Sorbus Aucuparia 1. (?) nästan säker, Tilia euro- pea L., Viscum album L. Derjemte en del mossor, särskildt Hypna. Det är således en ganska rik flora, som här möter oss, och här se vi framför oss den blandning af redan förut be- fintliga former — såsom björken, aspen, videna, Pteris m. 4. — och de nya invandrarne, ekens egentliga följeslagare — såsom linden och asken — en blandning af det gamla be- ståndet med det nya, som än möter i våra skogar och som oftast gör det så svårt att skilja de olika florelementen åt. De ganska talrika insektlämningar, som anträffades till- samman med eken, ha bestämts af kand. S. BENGTSON, hvilken lyckats identifiera följande arter: Chlemius nigricornis FABR., Cyclonotum orbiculare FABR., Donacia bidens Oriv.?, D. Hydro- caridis FABR.?, D. impressa PAYK.?, D. nigra FABR.?, D. spinosa DE GEER, D. Typhe AHR.?, Feronia nigra FABR., Geotrypes silva- ticus MuLrs., Graphoderes sp., Ilybius ater DE GEER, I. fenestra- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 21 tus FABR., Lucanus Cervus L., Macrodytes marginalis L. 29, Pel- tis grossa L., Phosphuga atrata L. Enligt kand. BENGTSSONS meddelande är större delen af de här nu uppräknade arterna vatteninsekter, bundna till vatten- växter, hvilkas frön ju också rikligt förekomma, och flera af dem, såsom Peltis grossa L. och Chlenius nigricornis FABR. utbredn. i Sverige i Sk.—Bobhl.), Donacia Hydrocaridis FABR.(?) (utbredn. Sk.—Vg.) ger insektfaunan en ganska sydlig prägel. Ännu en insektart kan det möjligen vara skäl att fästa upp- märksamheten på, nämligen den vanliga ekoxen (Lucanus Cer- vus), då som nu antagligen bunden till eken. Såsom af det ofvan sagda framgår, voro de skikt, hvilka innehöllo lämningar af eken, de yngsta, som kunde anträffas på detta ställe, men enligt uppgifter af torftagarne och andra ha föregående generationer »aftagit mossen» minst en gång förut, och sannolikheten att än yngre — alen innehållande lager — en gång funnits, är så mycket större, som, enligt hvad jag i en närbelägen mosse hade tillfälle att se, öfverst ännu ett par fot torf förekommo, innehållande andra lämningar än ekens. Norra Wallösa mosse. Denna visade, såsom förut nämdt, så stora likheter med den ofvan beskrifna södra Wallösa mosse, att den ej här när- mare skulle omtalats, om den ej innehållit, så att säga, fort- sättning på ekperiodens på det nämda stället studerade af- lagringar. Den lagerföljd, som kunde iakttagas, var en öfver 2 m. mäktig torfdy, lik den från södra Wallösa mosse beskrifna och, utom en mängd växtlämningar, rikligt innehållande söt- vattensmollusker, deribland en stor form af en Anodonta (eller Unio). Sjelfva förstörelseprocessen af såväl denna sistnämda som de öfriga snäckorna var här ganska framskriden, i det att kalkskalen nästan alldeles voro upplösta och endast afgjutnin- gar qvarstodo. Fröna, såväl som de mindre sötvattenssnäckorna, voro ofta — något som ock är ganska vanligt på andra ställen — 1 ofantlig riklighet hopade i små samlingar af en eller ett par kcent:s storlek. Man kan dervid lätt tänka på de sam- lingar, som phryganélarfverna göra kring sig, men äfven om i många fall dessa förorsakat de nämda »fossilkonkretionerna», 22 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. anger deras form och storlek att de ofta måste förklaras på annat vis. De insamlade växtlämningarne voro: frön af Nuphar och Nymphea, Potamogeton (sparsamt); frukter af Fraxinus excelsior L. och 7ilia europea L.; blad af den sistnämda och af Quercus Robur L., Betula verrucosa EHRH.? samt nötter af en Chara. Dessa ha välvilligt bestämts af d:r O. NORDSTEDT, såsom till- hörande Chara hispida WALLR. eller C. intermedia A. BR. Den nu omtalta gyttjan öfverlagras af ett nu — enligt uppgift ha »flera famnar i gamla tiden borttagits;y — omkring 1 m. mäktigt lager af en svart torf, sammansatt af en stor mängd grenar, större och mindre, af Alnus glutinosa (L.) J. GARTN., detta isynnerhet i öfre delen, i den undre bestående till allra största delen af Carex blad och här och der mycket stora alstubbar. På vissa horizonter — hvarje möjligen mot- svarande en löffällning — funnos mycket rikligt blad af Sa- lices, under det ett par cent. af torfven i midten tycktes här- röra uteslutande af ormbunkar, särskildt och kanske uteslu- tande Pteris Aquilina L., af hvilken blad, till och med frukti- ficerande sådana anträffades. Öfriga växtlämningar voro frön af Alnus glutinosa GARTIN., Menyanthes trifoliata L., Fraxinus excelsior 1. (frukter), Corylus Avellana L., Saliz aurita L., S. cinerea L., S. caprea L. samt, ytterst rikligt, frön af Calla pa- lustris 1. Härvid bör dock erinras om den stora mängd frön en enda blomma kan alstra. En mossa Mnium affine BLAND. — enligt prof. S. BERGGREN — anträffades äfven. Anmärkas bör kanske, att ej ett enda ekollon kunde anträffas, ej heller någon annan läm- ning af eken, som en fot längre ner hade lämnat så talrika spår efter sin tillvaro. Här är således en plats der i Skåne syn- nerligen typiskt finnes representeradt hvad STBEENSTRUP i sina bekanta undersökningar funnit i Danmark, nämligen en tid, under hvilken alen varit skogbildande. Att der en gång så varit på t. ex. denna mosse, är ju också ojäfaktigt. Till de åsigter, om dess betydelse som skogbildande träd i de under- sökta trakterna, jag för öfrigt blifvit ledd till, skall jag längre fram återkomma. Bräknamossen. Denna är liksom de tvenne nu sist beskrifna en liten skogsmosse, belägen mellan Marsvinsholm och Sjörup. Men i " BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 23 denna äro de skikt, som innesluta furens lämningar, ovanligt mäktiga, lätt åtkomliga och rika på växt- och djurlämningar. Vidare äro lämningarne af hasseln här synnerligen talrika, och derigenom att de funnos jemt fördelade genom hela lager- följden och sålunda af nedan angifna skäl kunde vara värda en närmare undersökning, dröjer jag något närmare vid denna mosse. 1. Som vanligt började de postglaciala bildningarne med en blålera, denna dock så ytterst plastisk och vattenrik, att allt frampreparerande af organiska lämningar var omöjligt. Med stor sannolikhet är den dock en glacial sötvattenslera. 2. Den öfverlagrades af en annan lera, något gyttjig och sandhaltig, af !/; m:s mäktighet. Denna innehöll i stor mängd frön af Potamogeton, blad af Populus tremula L. och Betula odorata BECHST., men ej ringaste spår af furen. 3 å 4 cent. från lerans öfre yta var den genomdragen af stora mängder af en mossa. !) 3. (h. sid. 28). En torfdy intar här, såsom vanligen är fallet, platsen öfver leran. I kanterna är den !/,—!/, m., i mid- ten betydligt djupare. Af växtlämningar funnos i densamma: kottar af Pinus silvestris L., dock ej synnerligen rikligt, nötter af Corylus Avellana L., blad, stammar och hängefjäll af Betula odorata BECHST., frön af Prunus Padus L., blad af Alisma Plantago L., frön af Potamogeton, Nymphea alba L. och Scir- pus lacustris L. (mycket sparsamt). Insektlämningarna, be- stämda af kand. S. BEnGrson, tillhörde följande arter: Anthous hemorrhoidalis FABR.?, Donacia thalassina GERM., D. mutica GERM., Geotrupes Stercorarius IL. 4. (g. sid. 28). Oväntadt nog kom ofvanpå denna full- ständigt homogena bildning ett 20 cent. tjockt lager af strid sand, och äfven ute i sjelfva midten af bäckenet blef torfdyn ljusare och mycket sandrik. Sandlagret innehöll tusentals kottar af Pinus silvestris L., jemte smågrenar och barkbitar af samma träd, en större mängd nötter än föregående lager, blad- fragment af Saliv cinerea L. och S. aurita L., smågrenar af Betula, frön af Crategus och Viburnum Opulus L. samt frön af Scirpus lacustris L. och Potamogeton jemte ytterligare några frön och insektrester — bland dessa skalvingar af Feronia ob- ') En liknande sandhbaltig lera med mossor, fastän ej belägen så högt i lagerföljden, omnämner NATHORST från Qvesarum i: Nya fyndorter för arkt. växtlemn. i Skåne. Geol. F. F. B. III. N:o 10. Sid. 13 0. 14. 24 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. longo-punctata PANz., Carabus glabratus PAxKkK., Donacia im- pressa Pars. Hela bevaringssättet af landväxtlämningarne, särskildt af tallkottarne med sina till en del afnötta fjäll, angaf att de blifvit forslade i rinnande vatten, något som äfven sandens tydliga skiktning tycktes antyda. För förkla- ringen af detta sandlagers härvaro, vore väl enklast antaga, att det mnedsköljts af en störtskur, men mot detta antagande talar utom dess jemförelsevis stora mäktighet — !/; af hela bildningen — dess ofantliga rikedom på växtlämningar, sär- deles kottar, samt framför allt att dess innehåll visar att floran under den tid det bildats i viss mån undergått förändring, i det att åtminstone en sandälskande växt, Scirpus lacustris L., in- funnit sig vid början af dess afsättning, men då torfdyn ånyo började bildas, totalt försvunnit. Detta torde vara ett otve- tydigt bevis för att sandlagrets afsättning tagit en ganska lång tid i anspråk. En annan förklaring vore att under en tid en större bäck här strukit fram, men utom det att någon för- klarimg öfver dess begränsade varaktighet ej härmed är gifven, är bäcknets läge, omgifvet som det är af höga moränkullar på alla sidor, sådant, att om ett genomflytande vattendrag svårligen kan blifva tal. 5. (e. och f. sid. 28). Ånyo följde liknande torfdy (!/, m.), som under sanden. Åfven denna innehöll i sin nedre del tallkottar, fastän i vida mindre qvantiteter än i sanden, under det i öfre delen mot torfven endast en enda liten bit furubark kunde uppletas. I mellersta delen funnos på en ganska inskränkt horisont frön af Cormus sanguinea L. i stor mängd. Dessutom sällsynt frön af Potamogeton och en Carex. 6. (a—d sid. 28). Öfverst hvilar sjelfva torfven i kan- terna öfverlagrad af åkerjord. I dess öfre del voro alla orga- niska rester förmultnade, i nedre delen funnos deremot nötter, en riklig mängd frön af Menyanthes, enstaka frön af Carex, men inga nympheacélämningar, ymniga qvarlefvor af ek, 9 blom- ställningar af al, blad af lind. Mot bottnen af torfven funnos vissa skiktytor af mot mossens midt stupande lager, hvilka bildades af blad — på ett ställe åtminstone uteslutande af lind — men så hårdt pressade intill hvarandra, att de ej kunde lösgöras. Dessa bladskikt underlagrades af mosstorf till ringa mäktighet. Likadana bladskikt som de nu nämda ha redan för länge sedan observerats af STEENSTRUP!) i Vidnesdamsmossen 1) ae; KSid. 29; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 25 i Danmark, i hvilken han iakttagit: »et Indlag af en Mengde til een udstrakt Plade sammenpressede Plantestengler og Blade. Pladen har en Tykkelse af et Par Tommer, og viser paa sin nederste Side en fremherskende M&engede hornagtige Stengler af en flydende Mosart, som af Botanikerne er blevet bestemt til Hypnum fluitans;> honom synes detta »tyde hen på en Forandring i den sedvanlige Vandstand i Mosebekkenet, der maa vere lige saa pludselig ophört som den er pludselig ind- traadt.> Det tyckes ock, som om hvarje sådant skikt, tydligt- vis beroende på samma sak på de olika ställena, representerar en löffällning. Att man i ett stadium af bäckenets utveckling då det var så uppgrundadt, som när dessa skikt afsattes, ej kan vänta finna ett bladskikt för hvarje års löffällning, torde vara tydligt, ty endast i synnerligen våta år har tillräckligt vatten funnits på mossens yta för att skydda de nedfallande bladen för atmosfärens förstörande inverkan. Insektlämningar före- komma här temligen talrikt. Kand. BENGTSON har från denna nivå bestämt Donacia impressa PAYK., D. spinosa DE GEER, Geotrupes Stercorarius L., Hydaticus sp., Macrodytus sp. Då i denna mosse ekstammar anträffades 1 dimensioner, som i våra nutida skogar anses för väldiga, torde några mått samt ett par ord om lagrimgsförhållandena ej sakna allt in- tresse. I den ett par hundra fot långa, i N.—S. sträckta mos- sen funnos mellan 30 3 40 stammar; en del hade dessutom blifvit upptagna. De qvarvarande stucko i allmänhet under 30” vinkel med sina storändar upp ur torfven. Alla hade de fallit inåt mot mossens midt, något som helt enkelt torde bero på underlagets beskaffenhet, på så sätt, att den mot mossens midt vättande sidan, såsom mera lös och vattenrik, satt sig och träden derigenom dragits öfver åt den sidan. Att så verk- ligen måste varit förhållandet, syntes mycket tydligt såväl här som i synnerhet i en närbelägen mosse. Det kan således ej blifva tal om någon stark storm eller dylikt såsom förklarings- grund, hvars omöjlighet redan STEENSTRUP!) vid studiet af alldeles liknande förhållanden i Danmark bevisat. Af de ur torfven uppstickande stammarne mättes tjockändarne på en del. De tvenne största ekstammarne mätte i diameter, utan bark, 1,50 m. och 1,30 m. Utom ekstammar funnos äfven björk- och furu- stammar. På ett ställe hvilade en furustam (47 cent. i dia- meter) omedelbart på en ekstam, något som ju visar att en- 1) 1. ec Sid. 97. Sid. 41. 26 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. staka exemplar af furen kunnat bibehålla sig äfven sedan eken börjat gifva skogsvegetationen dess allmänna prägel. Såsom nämts voro i denna mosse hasselnötter ytterst rik- liga, och då i öfriga mossar, som undersökts, begge formerna, som man påträffar hos oss, nämligen en lång och smal, en kort, nästan isodiametrisk, funnits, beslöt jag företaga en in- samling spadtag efter spadtag, för att se om proportionerna mellan de olika formerna ändrat sig under den tid som åt- gått för mossens bildning. Derför utskars, ur en synnerligen god profil, torfvor af omkring 16 cent:s tjocklek och bredd samt 50 cent:s längd. Dessa genomletades väl och alla nötter tillvaratogos, från hvarje torfva för sig. På detta sätt insam- lades nötterna från hela den nötförande delen af mossen i 8 olika afdelningar; vid uppställningen af lagerföljden på sid. 28 betecknade a—h. Såsom af det föregående synes tillhöra a. b. c. d. torfven och ekens nivå, under det e. och f. beteckna öfre torfdyn, g. sanden och h. undre torfdyn och således e. f. g. och h. sammanlagdt furens nivå. Det insamlade materialet utgjorde 376 fullt bestämbara och i de allra flesta fall full- komligt hela nötter; några voro dock öppnade af ekorrar eller andra gnagare. Dessa nötter låta nu fördela sig i 4 olika racer: A. Har mycket stor, aflång nöt, bredast ofvan midten, fästpunkten mindre än basaländan, spetsen tvärhuggen. Nöten är något tillplattad. Längd i medeltal 20 mm., högst 22 mm., största bredd i medeltal 16 mm., högst 17,5 mm., tjock- lek 14 mm. HeErrs!) afbildning af Corylus Avel- lana LD. från skifferkolen vid Mörschweil stämmer i hufvudsak, men afviker genom mera lång- spetsig form och större fästpunkt. Dock må erinras, att trä- snitten på det citerade stället äro tämligen grofva. SCHUBE- LERS”) afbildning i Viridarium Norvegicum är något olika; nötter, fullt lika den långa form han afbildat, finnas äfven i mossen, men de tyckas nästan alltid ha varit rullade och af- nötta. B£. Har medelstor, aflång nöt, bredast på midten, i all- mänhet med större basaldel än A, trubbig, nästan rund eller !) Die Urwelt der Schweiz. Ziärich 1865. Sidd. 491 o. 495. ?) Viridarium Norvegicum. Iste Bind. Christiania 1886. Sid. 511. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 8. 27 något tillplattad i tvärsnitt. Längd 1 medeltal 18 mm., bredd 15—16 mm., tjocklek 12—14 mm. Denna race står närmast den föregående och ibland är den svår nog att skilja från denna.!) Deremot äro de tvänne följande närmast be- slägtade med hvarandra. C. Har något aflång nöt, bredast nedom midten, jemt afsmalnande uppåt i en lång spets, bred fästpunkt; nöten något mindre än föregående. Längd i medeltal 16—17 mm., högst 18 mm., bredd 14—15 mm., tjocklek 11—13 mm. HEERS?) afbildning af Corylus Avellana L., ovata W.stäm-' mer bäst med denna form, under det måttet (15 mm. längd, 13 mm. bredd) bäst öfverensstämmer med D. D. Har nästan runda, 1 tvärsnitt bredt ovala nötter med bred fästpunkt samt tydlig spets. DLängd i medeltal 15—16 mm., bredd 14—15, tjocklek 12—13 mm. Denna form är det, som F. GoESCHKE?) i sin stora mono- grafi öfver hasselnöten anger som den »vanliga vilda hasselnöten»: Corylus Avellana L. v. silve- stris Hort. och Corylus silvestris C. Bauvr. De mått han uppger äro 14—15 mm. längd, 14—15 bredd, 12—13 mm. tjocklek. Åfven den af ScHö- D. BELER?) aftecknade formen stämmer med denna. Tabellen å följande sida ger en öfversigt öfver fördelnin- gen af de olika formerna 1 de 8 nivåerna. Af tabellen framgår, att i det stora hela de långa for- merna, eller med andra ord, formserien med de långsträckta nötterna är vanligast i de öfre, eller ekens lager, under det att den kortare och runda formen blir rikligare till ju äldre lager man kommer. Vid öfvergången mellan ekens och furens tid tyckas de begge formserierna hålla jemnvigten med hvar- andra, men sedan framstår den korta formens hastiga tilltagande synnerligen tydligt, isynnerhet om man endast tar hänsyn till de fullt utbildade nötterna. Dessa slutsatser kunna möjligen synas dragna af ett för litet material, men tilltagandet af den korta formen nedåt sker så hastigt och är så tydligt, att jag 1) På fig. har nöten blifvit för bred ofvan midten samt fästpunkten företa SE Anm. under tryckningen. 3) Die Hasselnuss ihre Arten und ihre Kultur. Berlin 1887. Sid. 45. SÖMLesNESIdS UL: 28 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. ÅA BI Mor GC: Då CAC [>] -— = | EE — &s cp de oo Vv | = | 08 & | RR = Sig | = 2 3 = z & | 5 3 | 3 > = : föl ae Rö aa RR SIE VS SG a DS | = |: = 9 : = 9 = = Hsu = ee | stel 3 => 2 ju S AASE 6| 17,6 |131 38,2] 55,8 | 7| 20,5 | 8[2]')| 25,2[5,8] |45,7[26,3] 34 | BIE 20! 26,3 [281/ 36,7] 63,0 120) 26,3 | 8[0] |10,5[0,0] | 36,8[26,3] 76 El 91-15;7 |22137,9| 53,6 |17|. 29,3 |10[7] | 17;2[12,2]) 46,5[41;5] 58 AES 12/ 20,0 |18| 30,0] 50,0 |17| 28,3 |18[(8) |21,6[13,3]] 49,9[41,6] 60 I ekens | | | | nivå | summa |47| — |81| — — 61] — 1|39[17]] — — 228 eld) 10! 14,4 20] 28,9] 43,3 |15| 21,7 |24[18]] 34,7[26,0]] 56,4[47,7] 69 ASO 8 17,3 |10| 21,7] 39,0 12) 26,0 | 16[14]] 34,7[30,4]] 60,7[50,4] 46 g?) | 4| 14,3 | 6| 21,4): 35;7- 191 32,11 97] 32,1[25;0] 64;2BTL 28 HE 21(40,0)|—| — 1 (40,0) | 21 (40,0) | 1[0] 1(29,0)[0,0] I(60,0)[40;0]] — 5 I furens 1 | | | nivå | | summa |24| — 136| — — 198) — |50[39] - — 148 ej på något sätt kan misstänka att här ej så varit fallet. Att begge formserierna invandrat, men med den såsom C. och D. betecknade korta formen talrikast representerad, att sedan den långsträckta, under A. och B. upptagna serien, under den långa tid hasseln vuxit på detta ställe, småningom vunnit på den andra, skulle således vara de resultat iakttagelserna här ha lämnat. Särskildt anmärkningsvärdt är, att i de öfre lagren de runda nötterna i allmänhet ej äro fullt utvecklade. De korta nötternas öfvervägande i furulagret tyckes mig ha ett allmännare intresse derigenom att SCHUBELER?) i sitt stora arbete öfver Norges växtverld förklarar de begge form- serierna vid frösådd vara fullt konstanta; han har nämligen under 4 generationers odling, utan undantag, erhållit buskar med nötter af samma form som moderplantan. Derjemte har ') Talen inom klammer ange antalet fullt utbildade nötter, de öfriga äro outvecklade och höra antagligen i många fall till någon af de andra formerna. ?) Kubikinnehållet af den massa, från hvilken nötter insamlades ur sanden, var ungefär !/; större än från de öfriga nivåerna. NILE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 29 han funnit den runda formen vara den vanligaste mot norden. Vidare har HEER funnit denna form förherskande i de inter- glaciala skifferkolen vid Diirnten och Mörschweil. En studie öfver nötternas form i nutida hasselbuskager skulle kunna ge ännu en fix hållpunkt, huruvida en småningom skeende för- ändring af hasselnötens form från mera rundad till aflångt äggrund alltjemt eger rum i dessa trakter. Min tid har ej tillåtit en sådan jemförelse, och någon exakt beskrifning har jag i de vanliga botaniska handböckerna ej kunnat finna, utom hos F. ARESCHOUG,!) som säger: »frukter — — — aflångt rundadt äggformiga», en beskrifning, som tydligtvis sluter sig till den långa formen. Annu en sak af intresse innebär det ifrågavarande fyndet af nötter, ty det bevisar till fullo, att hasseln invandrat unge- fär samtidigt med, eller omedelbart efter furen, men deremot troligen saknats kring mossen under aspens period, ty om den funnits, skulle nog på en så rik lokal som denna, i de undre lagren träffats någon enda nöt. Vid Benestad är förhållandet alldeles detsamma, den saknas i den understa asp och björk förande tuffen, men uppträder med furen. Åfven i Danmark har VAUPELL?) funnit nötter »blandade med Fyrrekoglerne»>. Jag har nu redogjort för några af de mest upplysande ställen, jag under mina studier öfver torfmossarnes byggnad sett; på många platser, utom de nämda, har ett eller annat drag varit af intresse, men att derför närmare ingå på alla lokalerna torde vara onödigt. Då jag nu, efter redogörelsen för en del af de speciella torfmossundersökningar som gjorts, med ledning af dessa vill i någon mån söka besvara de frågor, som jag ansett uppställa sig för ifrågavarande undersökningar, på samma gång jag sam- manfattar det sedda, såväl på de ofvan beskrifna, som på många andra ställen, är det naturligen med en tydlig reserva- tion, att jag på intet vis vill göra hvad jag kommer att säga gällande öfver större områden än det jag blifvit i tillfälle att här och der undersöka, nämligen Sydskåne. Detta i all synner- het som jag har anledning tro, att förhållandena längre upp i landet i mycket gestalta sig annorlunda. !) Skånes Flora. Lund 1881. Sid. 387. ?) De nordsjellandske Skovmoser. Köbenh. 1851. Sid. 43. 30 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. Hvad först beträffar de typgifvande skogsträden och deras invandringsföljd, har jag i all hufvudsak funnit detsamma som STEENSTRUP i Danmark för länge sedan påvisat. Vegetations- följden, som på flera ställen iakttagits i oafbruten kontinuitet, tyckes sålunda på det närmaste ansluta sig till grannlandets. Här vill jag endast något dröja vid hvar och en af de stora hufvudperioderna, för att framhålla ett och annat, som jag trott vara värdt någon uppmärksamhet. I. Den arktiska vegetationen. Kännedomen om denna är genom NATHORSTS noggranna och omfattande undersökningar redan så stor, att föga nytt af mig kunnat iakttagas, i all synnerhet som min uppmärksamhet hufvudsakligen riktats åt annat håll. Det lilla nya, som kan vara att tillägga, härrör derför endast af några lyckliga fynd, genom hvilka ett par nya arter kunnat läggas till de förut kända, nämligen: Diapensia lapponica L. och den af NATHORST såsom tvifvelaktig anförda Andromeda polifolia L. Jemte denna den höga Norden tillhörande växtverld, torde den vid Bjersjö- lagård påträffade subalpina floran med de storbladiga videna såsom Salix phylicifolia IL. ega något allmännare intresse, ej minst derigenom, att detta fynd visar att också denna forma- tionsgrupp invandrat äfven söder ifrån. Den, den arktiska vegetationen åtföljande insektfaunan, harmonierar också fullt med den växtverld den ledsagar. Här uppräknas på ett ställe de funna arterna: Amara alpina FABR. (Snårestads mosse), Cymatopterus cfr. fuscus L., Gaurodytes arcticus ParK.(?), Thanatophilus lapponicus FABR., Otiorrhynchus maurus GYLL., Ilybius guttiger GYIL., Feromia cefr. mgra FABR. I geologiskt afseende torde förutom konstaterandet af det af NATHORST funna förhållandet, att arktiska växter kunna finnas dels i lera, dels i sand, t. o. m. i gyttja, anmärkas förekomsten äfven af verklig arktisk torf i Snårestads mosse. Här hvilar en torfjord af omkring 10 cent:s mäktighet omedel- bart på moränmuddret och täckes af en nära 1/, meter mäktig glacial sötvattenslera, som här innehåller rikligt med arktiska växtlämningar, särdeles Salix herbacea L. I den underliggande torfjorden finnas träbitar, några frön, men för öfrigt inga bestämbara växtlämningar. Enligt välvilligt meddelande från prof. A. G. NaArHorst bildas mäktiga torflager än i dag i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFbD. III. N:o 3. 31 de arktiska länderna, t. ex. Spetsbergen, så att möjligheten för uppkomsten af torf är ingalunda, såsom man ofta får se uppgifvet, absolut bunden till ett temperaradt klimat. Aspvegetationen. Den vegetation, med hvilken den egentliga torfmossebild- ningen hos oss begynner, är den, som af STEENSTRUP fått sitt namn efter aspen. I de mossar, som undersökts, finnas läm- ningar af Populus tremula L. och några andra senare uppräknade växter, men utan närvaro af furen 1 de allra understa af torf- dy — mer eller mindre sand- och lerhaltig — bildade lagren. Vanligtvis är denna nivå af högst obetydlig mäktighet, i det furen ganska snart infinner sig. De arter, som 1 dessa lager kunnat påvisas, äro: Betula odorata Brcust., Eriophorum sp.?, Meny- anthes trifoliata L., Nymphea alba L., Populus tremula 1L., Potamogeton sp., Pteris Aquilina L.?, Salix awrita L., S. cinerea L., S. caprea L. Af de nu uppräknade arterna kunna endast Potamogeton och Nymphea anses vanliga. Deras frön, i synner- het den förstnämdas, förekomma talrikt på alla de ställen, der en särskild nivå utmärkt genom tallens frånvaro kunnat ur- skiljas. De angifva således ett öppet vatten och den utom- ordentliga sparsamhet, i hvilken landväxternas blad i regel anträffas, visar ock, att endast ett och annat blifvit insväm- madt. Af dem är det, utan all fråga, Betula odorata BECHST., som är den vanligaste, så vanlig, att nivån väl rätteligen borde haft sitt namn efter detta träd,!) fastän det fortsätter längre upp, något som ju också aspen gör. Men då ett namn en gång är fastslaget, torde det vara lämpligast att bibehålla det- samma, i synnerhet som det angifver en vigtig karaktär för denna tid. Oaktadt det således på många ställen lyckats på- visa, att en tid, omedelbart efter den arktiska vegetationens tillbakavikande, funnits, då ej furen varit invandrad, är det på många ställen omöjligt urskilja denna nivå. Åfven der den förefinnes, torde den genom hela sin utveckling tydligt an- gifva, att man ej får tänka sig densamma i tid och växtgeo- grafisk betydelse likvärdig med t. ex. de perioder, under hvilka furen och eken voro de tongifvande trädslagen. Den tid, då aspen och björken voro allenarådande som skogsträd, torde derför bäst kunna betecknas som den korta öfvergångs- !) Härmed följde äfven den fördelen att parallellen med björkregionen på våra fjäll ännu klarare framstode. Anm. under tryckningen. 32 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. tiden!) mellan den arktiska florans tillbakavikande och furens invandring. Såväl björken som aspen äro trädslag, som be- höfva ljus och ej tåla någon öfverskuggning, men mycket bra trifvas på fuktiga ställen; i ett tätt bestånd af fur trifvas de deremot icke. Det torde derför t. o. m. kunna stå som en möjlighet, att de åtföljt furen vid dennes invandring. Detta träd trifves, som kändt är, bäst på torrare mark och vid stånd- orternas beväxande har furen naturligen — åtminstone i början — intagit de högre torrare lokalerna, under det björken och aspen blifvit herskande på de mera sidländta, för att när lan- det blef mera bevuxet åtminstone delvis — fastän aldrig full- ständigt — förträngas af furen äfven från dessa. II. Furuvegetationen. Det är förekomsten af furen, som gifvit ett stort och vig- tigt skede i den nutida sydsvenska vegetationen dess hufvud- prägel. Också finner man vid undersökning af södra Skånes torfmossar ytterst talrika och ofta väl bibehållna lämningar af detta träd. De växter, af hvilka rester funnits i samma skikt som furen, äro: Alisma Plantago L., "Betula odorata BECHST.,?) Carex sp., "Cornus sanguinea L., "Corylus Avellana L., "Crate- gus (sällsynt), Nuphar luteum (L.) Sm. (sparsam), Nymphaea alba L., "Populus tremula L., Potamogeton sp., Prunus Padus L., "Rhamnus Frangula L., "Salix aurita 1L., "S. caprea L., . Ur Kjokken-Moddinger. Eine gedrängte Darstellung. Köbenhavn 1886. Verlag von Hagerup. Sid. 45. 2) De med " betecknade äro äfven anträffade i motsvarande lager i kalktuffen vid Benestad, enligt A. G. NATHORST, Föredrag i Botanik vid Kongl. Vet. Akad. högtidsdag d. 31 Mars 1887. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135. AFD. III. N:o 3. 33 Hvad först vattenväxterna, Potamogeton, Nuphar luteum och Nymphea alba, beträffar, så angifva dessa växters alltjemt på alla undersökta ställen återkommande frön, att de platser, der lämningarne efter furen och öfriga landvegetationer blifvit bevarade. till vår tid, i regel varit öppna vatten under hela furuperioden. Potamogeton. Frön, tillhörande arter af detta slägte, äro de vanligaste af alla och det som man säkrast kan påräkna att finna, så snart man företager en torfmosseundersökning. Den oerhörda rikligheten, i synnerhet i de äldre delarne af mossarne, tyckes angifva en vida ymnigare förekomst än den nuvarande, åtminstone i de trakter af Skåne der mina under- sökningar blifvit utförda. Någon artbestämning af fröna har jag ej vågat försöka, men frönas olika storlek och form be- rättiga till slutsatsen, att minst 4 olika arter blifvit påträffade subfossila. Någon gång kan man också finna ett och annat bladfragment tillhörande detta slägte; de ha då alltid visat sig tillhöra gruppen Plantaginifolii FR. Nymphea och Nuphar. Äfven dessa tillhöra de allra van- ligaste subfossila torfmosseväxterna. Utom frön påträffar man epidermisbitar och aftryck af rotstockar i torfven. Fröna äro dock den ojemförligt vanligaste qvarlefvan. Bland det stora antal Nymphea-frön, som insamlats, har jag, med ledning af de karaktärer som CASPARY!) angifver, på N. albas L. och N. candidas PRESL. frön sökt afgöra, om begge arterna funnits här. Särskildt har jag undersökt det rätt stora antal frön, jag insamlat från såväl furens som ekens nivå 1 Södra Wallösa mosse. Dessa låta ock fördela sig i tvenne grupper, dels sådana, der läng- den i medeltal förhåller sig till bredden som 3,3 mm.:2 mm., dels sådana, der dessa tal äro 2,9: 1,7; tal, som stämma rätt väl, de förra med de för N. candida PRESL., de senare med de för N. alba IL. af CASPARY angifna talen. Då jag ej varit i tillfälle studera begge arterna i naturen, kan jag ej afgöra om dessa karaktärer äro tillräckliga, för att anse det konstateradt, att Nymphea candida PREsSL., som nu 1 Sverige, enligt CASPARY, har en utbredning från Norrbotten—Vestergötland, en gång vuxit 1 södra Skåne. Vidare har jag trott mig finna, att på de undersökta plat- serna, tillsamman med tallen, eller öfverhufvud, 1 de äldre !) RoB. CAsSPARY. Hvilken utbredning hafva Nymph&eaceerna i Skan- dinavien? Bot. Not. 1879. N:o 3. 3 34 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. delarne af torfmossen, Nymplhea varit vanlig, under det Nu- phar varit mycket sällsynt och först uppträdt i större mängd i de öfre delarne af mossen, men att deremot i de nuvarande torferoparne Nuphar är ojemförligt rikligare än Nymphea. Då jag än ej sett tillräckligt för att vara viss på, att ej lokala förhållanden åstadkommit denna olikhet, vill jag endast fästa uppmärksamheten på förhållandet för vidare iakttagelsers skull. Vidare bör kanske anmärkas, att ScHUBELER!) angifver nord- gränsen för Nymphea i Norge till 69” 11', för Nuphar till OO NIDB: Vidare kan det angående de vattenväxter, som en gång vuxit i de små sjöbäcknen i det skånska slättlandets tall- och ekskogar, svårligen undgå uppmärksamheten, hvilken väsentligt genomgående skilnad som råder mellan dessa tiders och den nutida vattenvegetationen. Det för dessa trakter i vår tid kanske mest karaktäristiska vattenväxtslägtet, nämligen Batrachium, saknas fullkomligt i våra torflager. Att detta ej beror på någon tillfällighet, torde kunna anses som säkert, då fröna af detta slägte äro synnerligen lämpade för att be- varas och de, der de anträffas, såsom 1 de allra yngsta lerorna vid Tosterup,?) förekomma 1 tusental, väl bevarade. Ej heller klimatiska förhållanden torde ha lagt något hinder i vägen, åtminstone att döma efter slägtets nutida utbredning. Någon anledning att antaga, att Batrachia under nämda skeden af vår vegetations invandringstid vuxit här, finnes sålunda svår- ligen, de måste 1 dess ställe ha invandrat i mycket sen tid. Man kommer då gerna att på samma gång erinra sig en annan växt, nämligen granen,?) som inkommit vida senare än våra öfriga skogsträd, men österifrån. Dessa äro dock frågor, som ej lämpligen här behandlas, jag har endast velat framhålla den skarpa kontrasten mellan tall- och ektidens vattenväxtflora med Potamogetonernas och äfven Nympheaceernas dominerande och nutidens, då Batrachia kunna anses som karaktärsväxterna i Sydskånes små vattensamlingar. Af de öfriga tillsamman med furen förekommande växterna är det särskildt: björken, som jemte pilarne är en ytterst vanlig, ständigt återkommande växt. Ofverallt är det Betula odorata BECHST., 1) 1. ce. Sid. 344 och 345. B. II. 2) Se sid. 14. : ?) Se A. G. NATHORST. Föredrag i Bot. vid Kongl. Vet. Akad:s högtidsdag d. 31 Mars 1887. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. s:0 3. 39 som uppträder tillsamman med furen. Ofta är ju en säker artbestämning omöjlig, men ofta låter den sig ganska väl verk- ställa. De delar, som blifvit bevarade, äro, förutom stammar: blad, hängefjäll och frö. Utaf pilarterna är det Salix aurita L. och S. cinerea L., som oftast förekomma 1 mossarne, lik- som de ock äro de vanligaste arterna af slägtet, som ännu förekomma på deras yta. Salix caprea L. är sällsyntare och af S. repens L. har jag endast kunnat finna något enstaka blad. Särskildt vid Tosterup förekommo några skikt, utom- ordentligt rika på blad, stipler, frukter m. m. af detta slägte. Dessa lämningar voro dertill så ytterst väl bibehållna, att man fick en synnerligen god inblick i furutidens Salixvegetation på detta ställe. Här, såväl som på alla öfriga lokalerna, voro de 4 nu nämda arterna de enda som kunnat påvisas. De öfriga med furen förekommande växterna, såsom Cor- nus, Corylus m. f., ha i det föregående blifvit något omnämda, så att här endast skulle vara att närmare ingå på den bota- niska bestämningen af furen sjelf. Som bekant ha de forskare, som i Danmark sysselsatt sig med närmare studier öfver torf- mossarne och deras innehåll skilt mellan flera olika former och visat olikheter mellan de i mossarne funna furulämningarne och den vanliga, nu lefvande, furen. Åfven jag har försökt jemförelse af de gjorda fynden, dels med beskrifningarne från Danmark, dels med nu lefvande exemplar. Det synes dock som om furulämningarnes säkra bestämmande fordrade så stort jemförelsematerial från alla håll, att jag anser det bäst vänta med delgifvandet af de resultat, till hvilka jag nu trott mig ha kommit; detta så mycket mera, som jag hoppas blifva i tillfälle att fortsätta mina studier öfver torfmossarne och då få insamla ännu mera material. I sammanhang med furen är att omnämna, att jag ej i något af mossarnes lager funnit en enda lämning som kan miss- tänkas ha tillhört granen.!) III. Ekvegetationen. Den tredje stora afdelningen i torfmossarnes aflagringar karakteriseras genom närvaron af eken. Den mäktigaste delen !) RoB. TOoLF uppgifver, att en mosse, som af honom undersökts i Småland i Ingatorpstrakten, de 2:ne öfversta af de 3 stubblager han på- träffat skulle bestå af >blandad gran och fur»? Sv. Mosskult. För. Tidskr. N:or2. 1889. 36 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. af lagerföljden i de skånska torfmossarne intages också af torflager, i hvilka lämningarne af detta träd äro imbäddade. Har man rättighet att antaga, att afsättningen af torf gått för sig ungefär med samma hastighet ända sedan den tid, då den- samma först begynte, då måste man antaga, att i de nu ifråga- varande trakterna ekens herravälde räckt längre än något annat af de i mossarne representerade skogsträdens. Eken åtföljes också af en del andra nya invandrare, som jemte henne delat marken och än i dag äro hennes vanliga följeslagare. Här uppräknas nu först de äfven i äldre lager funna, och sedan de arter, som jag funnit uteslutande tillsamman med eken. Betula odorata Brcust., Carex sp., Corylus Avellana L., Crategus, Menyanthes trifotiata L., Nuphar luteum L., Sm., Nymphea alba L., Populus tremula L., Potamogeton sp., Pteris Aquilina L., Salix aurita L., "S. capreu L.,!) S. cinerea L. Alnus glutinosa (L.) J. GERTSN., Betula verrucosa PEEHRH.?, Evonymus europea L.?, "Frawinus excelsior L., Myriophyllum?, "Quercus Robur L., Ranunculus sceleratus (L.) TH. ER.?, Sor- bus Aucuparia? (nästan säker), ?Tilia europea L., Viscum album L., Mnium affine BLAND., Chara hispida WaALLR. eller inter- media A. BR. Det behöfver knappast framhållas, att listorna på de funna arterna i regel ej få användas för negativa slutsatser, på så sätt, att om en art saknas 1 dem, den derför ej skulle funnits i dessa trakter under ifrågavarande tid. Längre tid fortsatta undersökningar skola naturligen i hög grad öka antalet i listorna, men på samma gång torde det vara stor sannolikhet för, att arter, hvilkas rester i stor riklighet finnas i ett lager, men saknas i ett öfver- eller underliggande, verkligen ej vuxit på en plats under den tid det lager afsattes, i hvilket deras lämningar saknas. Ett annat skäl, att verkligen antaga en stor del af de nu tillkomna såsom invandrade tillsamman med eken, är att de i många fall bilda bestånd — utgöra en for- mation — tillsamman med detta träd, men ej gerna med t. ex. furen. För vattenväxterna och deras förekomst är 1 ett samman- hang under furuvegetationen redogjordt. Bland de öfriga läm- ningarne äro de af eken sjelf de vigtigaste och på samma gång de intressantaste. 1) De med " betecknade äro anträffade i ekens lager vid Benestad, enligt NATHORST 1. c. Sid. 9. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 37 Quercus Robur L.1!) Af detta träd förekommer, såsom af den speciella redogörelsen synes, blad, ofta fullständiga med bibehållet skaft, ollon, skålar (någongång med vidsittande skaft), knoppfjäll, grenar och stora stammar. Ofta äro dessa lämmnin- gar utomordentligt väl bevarade, men särskildt bladens ut- preparerande och förvaring är förenadt med stora vansklig- heter. Den art, alla de fullt bestämbara karaktäristiska delarne, såsom blad med skaft och bladbas, skålar med skaft tillhört, har varit Quercus Robur L. (Q. pedunculata EHRH.). Jag har varit i tillfälle se hundratals blad och ganska många skålar med skaften qvar, grenar och dylikt och jemföra detta mate- rial med lefvande: öfverallt har det varit denna art. Den måste sålunda anses under denna tid varit den herskande i de trakter som blifvit undersökta, äfven om Quercus sessiliflora SM. kunnat förekomma 1 enstaka exemplar. Vidare är det Quercus Robur L. som förekommer i tuffen vid Benestad.?) Stämma sålunda i detta afseende de fynd man har från Sverige, är detta der- emot ingalunda förhållandet med uppgifterna från andra sidan sundet. STEENSTRUP, den grundlige, mångårige bearbetaren af Danmarks torfmossar, har redan i sitt ofta citerade stora arbete kommit till det resultat, att det kan »aldeles ingen Tvivl vere om, at virkelig alle Levninger tilhöre allene den preg- tige Vintereg (Quercus sessiliflora)», under det att VAUPELL uttalar som resultat af sina mossundersökningar, att: »den fos- sile Eg i Torvemoserne er Sommeregen»,") d. v. s. Q. pedun- culata EHrRH. Ånnu en dansk forskare RostrupP?) har vid undersökning af »Gallemosen» på Lolland funnit »enkelte Ege- blade, som syntes at tilhöre GQuercus pedunculata.> Oafsedt att VAUPELLS egen afbildning af ett fossilt ekblad?) kan ha tillhört Quercus sessiliflora lika väl som Q. Robur, så torde motsatsen i uppgifter kunna åtminstone till en del förklaras genom ett senare meddelande af STEENSTRUP'”), i hvilket han säger, att öfversta lagret i skogsmossarne innehåller: »Erle, 1) Jag har här liksom i öfrigt följt terminologien i HARTMAN, Skand. F1., 11 uppl., och derför användt namnet &. Robur L. i stället för det ofta begagnade (. pedunculata EHRH. ?) A. G. NATHORST. Föredrag i bot. vid Kongl. Vet. Ak:s högtids- dag 1887. Sid. 9. 3) CHR. VAUPELL. De danske Skove. Kbhn 1863. Sid. 34. 2?) Beskrivelse af »Gallemosem paa Lolland i den Naturhist. For. Medd. 1858. Sid. 123. 5) De nordsjellandske Skovmoser. Kbhn 1851. P1. II. Fig. 20a. 5) Kjokken-Mgddinger. HEine gedrängte Darstellung — — — Kbhn 1886. Sidd. 42—43. 38 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. Birke, zum theil Sommereiche u. dergl.>, under det lagret när- mast under är ett: Torfschicht, hauptsächlich aus den Stam- men, Zweigen, Blättern und Eicheln einer Eiche, und zwar der Wasteicinke (Quercus sessiliflora SM.) bestehend.> Äfven om det nu citerade skulle vara otillräckligt att förklara uppgifter- nas stridighet, torde det ej vara underkastadt något tvifvel, att STEENSTRUPS på mångåriga, noggranna studier fotade upp- gifter äro de, vid hvilka afseende bör fästas. Vi stå således inför motsättningen af Quercus sessiifloras SM. förekomst i Dan- mark, under det Q. Robur L. är den i sydskånska mossar upp- trädande arten. De i många afseenden intressanta slutsatser, som häraf och af några andra åt samma håll pekande förhål- landen skulle kunna dragas om vägen för invandringen, torde det dock vara lämpligast dröja med, till dess ett större område af Sydsverige blir undersökt i hithörande afseende och en sammanställning blifvit gjord af hvad man på andra vägar lärt känna om postglaciala nivåförskjutningar af strandlinien i södra Sverige och den landfördelning dessa medfört. Tilia europea L. Detta träd tyckes näst eken ha varit det vanligaste i de skånska skogarne under denna tid, att döma Eied lämningarnes stora sännjbiltbtg i synnerhet frukter. Åfven skärmblad och örtblad äro bevarade i stort antal på sådana ställen, der härför gynsamma förhållanden egt rum. Frukterna äro dels yngre, dels fullt mogna och utbildade. Deras aflånga form och tunna vägg angifva dem såsom säkert tillhörande Tilia europea L. Som bevis för, huru väl de äro bevarade, kan anföras, att ovula ännu äro fullständigt bibehållna på de outvecklade frukterna, samt att på de frukter, der frön kom- mit till utveckling, man vid fruktens sönderskärande finner de hopskrumpna ej befruktade ovula — påminnande något om Lemner — sittande qvar lika tydliga och vackra, som på lef- vande exemplar. I den nyss omtalade »Gallemosen> fann RostrRuUP äfven talrika lindlämningar, som, efter skärmbladen att döma, ej voro af T. parvifolia EHrH. — syn. med T. europea L. — utan af TI. grandifolia EuHru. eller intermedia D. C., under det frukterna varierade. Viscum album L. Vid undersökning af Södra Wallösa mosse påträffades 1 torfdyn tillsamman med eken o. a. några blad, som strax genom sin grönaktiga färgton afstucko från den öfriga rödbruna massan. Deras aflånga form och jem- förelsevis starka fästpunkt gjorde det svårt att förstå, från BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 39 hvilken växt de skulle kunna härröra. Till sist visade det sig dock, att de voro blad af misteln. Så mycket mera som detta fynd var ganska oväntadt, ha de underkastats en synner- ligen noggrann jemförande anatomisk undersökning, oaktadt redan bladets utseende med stor sannolikhet angåfve dem så- som mistelblad. Utaf bladen äro ej mera än sjelfva öfver- sidan af de cuticulariserade epidermiscellerna jemte cuticulan och kärlknippedelarne bibehållna och i den genom mesofyllets förstöring bildade säcken ligger ett grönt flockigt ämne, som ger bladet sin färg. Genom kokning af Viscum-blad med kali erhöllos preparat af alldeles samma beskaffenhet som de sub- fossila, och epidermis” karaktäristiska byggnad, som hos de subfossila exemplaren fullständigt öfverensstämde med den hos de lefvande, lemnar intet tvifvel öfrigt, att de förra verk- ligen härstamma från WViscum album. Den geografiska ut- bredningen af misteln talar ej heller emot dess förekomst här. Den är visserligen försvunnen från Skåne,!) men tillhör en af de utdöende växterna i Danmark.?) 1 Sverige tyckes den i Blekinge, Småland, Halland(?) och Vestergötland vara säll- synt, under det dess nutida centrum i vårt land synes vara trakterna af Mälaren. Den tillhör således de arter, som kom- mit med eken och vikit med den. Af de öfriga uppräknade växterna är det särskildt björken, af hvilken med eken troligen uppträder den nu 1 dessa trak- ter vanligaste arten Betula verrucosa EHRH. jemte den förut befintliga Betula odorata BrcHst. Det är på ett par ställen jag trott mig finna blad af den förra, men dessa ha antingen ej varit hela, eller ock ej fullt typiska, hvarför artens före- komst ännu ej kan med full visshet afgöras. Askens frukter äro ganska ofta återkommande fossil i ekens lager. Insekt- och molluskfaunan har förut under redogörelsen för de intressantare mossarne behandlats, så att något upp- repande här är onödigt. Derför återstår endast i den all- männa redogörelsen för vegetationsföljden att med några ord omnämna den öfversta afdelningen af torfmossarne eller den som innesluter: 1) LILJA säger visserligen: »sällsynt på öar i Helgeå och vid Kri- stianstad» Skånes Flora. Sthm 1870. Sid. 733. Hans uppgifter böra dock upptagas med varsamhet härvidlag, så mycket mera som ej AÅRESCHOUG i någon af uppl. af sin Skånes Flora nämner något derom. Möjligen stammar HARTMANS uppgift [Skand. FI. 11 uppl.] >»fordom äfven i Skåne» från LILJA. 2) Se VAUPELL. De danske Skove. Kbhn 1863. Sid. 60. 40 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. Alvegetationen. VAUPELL!) säger på ett ställe, att alen är ett träd, »hvorat Skovmoserne i Regeln har bevaret et tarveligt Materiale»>. Denna erfarenhet har jag fått tillfälle fullständigt bekräfta. På de ställen, der alen har lämnat spår efter sig under form af en torf, något rikligare på allämningar, är det till större delen stubbar, liggande i en ytterst förmultnad, vid under- sökning synnerligen litet gifvande torf. Åfven på ställen, der det ej är antagligt, att något af torfven blifvit utgräfdt, äro alens lager föga mäktiga och det oaktadt de ju ej blifvit hoppressade af någon torfmassas tryck. Vid betraktande af den olika ställning, underskogen har i ekskogen och bok- skogen samt vidare af den ej alls sällsynta förekomsten af allämningar 1 ekens lager i torfmossarne, samt alens nutida utbredning, synes det, som om det vore antagligt, att alen funnits i de sydskånska skogarne under hela ekens tid, eller möjligen ännu tidigare — något som dess förekomst vid Bene- stad?) nästan synes antyda -—, men att sedan, när boken — som skyr alla sidländta, fuktiga ställen, men deremot öfver- hufvud ej tillåter någon inblandning af andra träd i bestån- det — invandrade, alen såsom ett framför andra fuktighets- älskande träd intagit mossområdena. I sjelfva verket är det ju också så, att i kärrmarkerna inne i sjelfva bokskogarne ofta rena albestånd anträffas, endast uppblandade af något enstaka exemplar af asp, pil eller björk, träd, som äfven finnas subfossila tillsamman med alen. På grund af det an- förda måste det också synas föga sannolikt, att alen skulle för- mått tränga ut eken och under en period sjelf bilda ett rent bestånd öfver hela landet för att sedan af boken drifvas ut i mossarne. I dess ställe tyckes allt tala för att alvegetationen i och på mossarne helt enkelt bildar en eqvivalent till bok- vegetationen på de högre liggande ställena. Särskildt på grund af att boken saknas i mossarne, oaktadt den rätt ofta nu för tiden växer på torfmossbäcknens kanter, drog STEEN- STRUP?) 1842 den slutsatsen, att »det bliver meest antageligt, at sette Ellevegetationen tidligere end Bögetreet». Men han tillägger derjemte: »Kun staar det uundersögt, hvorvidt Elle- !) De Nordsjellanske Skovmoser. Kbhn 1851. Sid. 43. ?) A. G. NATHORST. Föredrag i Botanik. 1. ce. Sid. 8: ?) Geognost.-geolog. Undersögelse... Sid 99. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:0 3. 41 treet har indtaget mere end den nermeste Omgivelse af Skov- moserne, eller har udbredt sig i sammenhengende Skov over Höistrekningerne mellem disse». Något absolut afgörande be- vis för att ej det senare varit förhållandet har visserligen ej här kunnat framläggas, men att sannolikheten är störst för att ej så varit fallet, tror jag mig ha visat. Också STEENSTRUP tyckes ha kommit till en åsigt, liknande den här nu fram- stälda, i det han i det nyss citerade arbetet!) (1886) säger, att öfverst i mossarne ligger »die Abtheilung des Torfes, in welcher der jetzige Waldbestand der Umgebung vorherr- schend ist: FErle, Bäirke, zum Theil Sommereiche vad dergl., nur ganz ausnahmsweise, wegen der herrschenden Feuchtig- keit der allernächsten Umgebung, Uberreste der Buche.» Här angifves således boken såsom förekommande i alens lager, på samma gång som skälet för att den ej är vanlig angifves. IV. Bokvegetationen. Denna skulle således blifva den fjerde stora afdelningen under hvilken den sydskånska vegetationen, efter torfmossarnes vittnesbörd att döma, inkommit, på samma gång som den är den nu herskande. I mossarne, som kunnat undersökas, har ej på något ställe lämningar af detta träd funnits; men äfven medtaget det förhållandet, att boken ganska ofta växer nära de ställen, der torfafsättningen eger rum, är det ingalunda att i allmänhet vänta, att man bör finna lämningar af detta träd på de ställen, som nu i allmänhet varit tillgängliga för undersökning. Dessa äro nämligen de närmast de gamla by- arne belägna mossarne, i hvilkas omgifningar, sedan långliga tider under kultur, kanske ingen trädvegetation sedan bokens invandring funnits och der dessutom i de festa fall redan ett eller ett par torflager blifvit utskurna. De ställen deremot, som ligga inne i bokskogarne och der öfre delen af torfven borde innehålla lämningar af detta träd, om torfbildningen egt rum i något större skala sedan dess invandring — der ha aldrig mossarne varit dikade eller så beskaffade att någon undersökning för mig varit möjlig. På de mossar, som äro skogfria och ej odlade, tränger nu en flora fram helt olika den, som under årtusenden bidragit ') Kjokken-Moddinger. Kbhn 1886. Sid. 42. 42 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE. till mossbäcknens fyllande och blandas der med en och annan af de sedan gammalt qvarboende arterna. Ett närmare in- gående på denna nutida flora på de sydskånska mossarne och denras förhållande till den äldre, är dels ej här rätta platsen för, dels fordrar det längre studier, än jag nu med intresset hufvudsakligen fäst på mossarnes inre kunnat skänka den- samma. I det föregående har på ett par ställen omnämts fakta, som kunnat tyckas tala för den af BLytt!) framstälda teorien om växlande fuktiga och torra perioder. BLyrt sjelf hämtar ett stöd för sin teori i förekomsten af stubblager växlande med torflager i Norges mossar. Sådana stubblager äro långt ifrån sällsynta äfven 1 Skåne.?) Synnerligen typiskt i detta afseende är en mosse vid Sinclairsholm, på hvilken godsets egare, baron F. GYLLENKROOK, fäst min uppmärksamhet. Ofvan- på ett sandlager, som ej innehöll några växtlämningar, utom rötter och ett par Potamogeton-frön, stod ett stubblager af björk, skildt genom ett torflager från ett öfre stubblager af fur och björk för att öfverst täckas af en mosstorf 2—4 fot mäktig. Liknande förhållanden ha äfven funnits på fera andra ställen, såsom HFårarps mosse nära Svenstorp; och an- tydningar till tvenne stubblager genom hopande af ved i två horisonter i mossarne ha äfven anträffate på ett par ställen. Dock kunna dessa förhållanden ej anses som ett allmänt drag i de undersökta mossarnes byggnad, alldenstund på rätt många ställen ej minsta antydan till något dylikt finnes, och särskildt måste som ett vigtigt motskäl stå det, på de ställen jag sett, alltid återkommande förhållandet, att vattenväxterna aftaga Jemt uppåt för att försvinna först i de öfversta lagren. Man kan visserligen med fog häremot anmärka, att i de små tråg- formiga, djupa bäcken, i hvilka de undersökta skogsmossarne i regeln äro belägna, man ej kan vänta, att ett äfven ganska betydligt torrare klimat skulle göra sig gällande på det sättet, ') Die Theorie der wechselnden kontinentalen und insularen Klimate. Englers Bot. Jahrb. II. B. I. Heft. 1881. M. fl. äldre arbeten. ?) Jag anser det onödigt att här sammanföra alla de uppgifter, jag från skilda håll inom literaturen samlat om uppgifter på stubblager i mossar, i all synnerhet som frågan här endast behandlas i största kort- het och de afsedda uppgifterna svårligen alltid kunna anses pålitliga. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 43 att bäckenet torrlades, utan att i dess ställe nederbörden, huru liten den än var, dock skulle förslå att hålla dem fuktiga. Ett annat i det föregående omtaladt drag i mossarnes byggnad, som skulle kunna tydas såsom pekande på en större fuktighet, är förekomsten af sand- och lerlager inuti och ofvan- på en och annan mosse. Under redogörelsen för Tosterups mosse och Bräknamossen har något utförligare dröjts vid dessa förhållanden; liknande sandlager, som från den senare mossen, omnämner NATHORST!) från Qvesarums mosse, der det till en mäktighet af 0,2—1 m. är inlagradt mellan snäck- gyttjan och gyttjan. På ändrade fuktighetsförhållanden beror också tydligen de mellan den amorfa torfven inlagrade så vanliga mosstorfskikten af växlande mäktighet. Men dessa förekomster af sand och mosstorf äro ej ständigt återkom- mande, äro vidare ej bundna till en eller ett par bestämda nivåer. Den hittills utförda undersökningen af de sydskånska torfmossarne kam således ej anses lämna tillfyllestgörande be- vis för att i dessa trakter perioder med växlande nederbörds- förhållanden aflöst hvarandra under den tid som åtgått för mossarnes bildning, lika litet som de kunna anses bevisa, att så ej varit förhållandet. !) Nya fyndorter f. arkt. växtlemningar i Skåne. Geol. F. FF. B. III. Sid 303. '&b dv INTE OR de kA NATION ARK SYNES MHAbrödreten ofere gäl Fo åT6 GS ba Atlant erna ATS ah vol förmaga I Oevbö$ Nalana ” obtsätn pa örtöres ny år FITICET TORRA kär RÖN Ul av co flin nnelvalds]e Sån” vv Älvan 4 (a8larösober fall va NTE DET Ajför atgÖötkökkv fovAT vitt frumtig enn ASU ys må mon eb shösntil AADNNT af arnönm SMR U åt 6 fört AV 150 j stalle Böle RTR sydd tå NA stl saba kårer TOTTA mvbnal fd TATE hetta babe a HAN ; KR bryte nöt Sött Ch att bkka iv äran sv RN SPIRIT Vänd Hr tg fine Tä to faöRt Ke URE ft. - | ro tatlgr ol nuabuudt 4 SN Nätdel ri bh TE won IdTRRORdu BERT alltsa llö - i Di Uv UT a STR a TAND im får NISSE bundle fr bo taöhite ln å d 2 a 11694 bi ht ab arbe år syn 021700 före RS RO -A NN ) saboallår f uu snobara n SEN SS = ä vå J | »- FI 080, 90 od aan? fun J - i I 3 Å a N LEN Lä 4 in Å LO FE CE dz K SAM» AEA GUAR anv så it fal sen ja MW Mij need vind 0 RAG ; 4, RE TRES hå rov > fe vabe — BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 15. Ad. III. N:o 4. MYXOCHAETE ETT NYTT SLÄGTE BLAND SÖTVATTENSALGERNA KNUT BOHLIN. MED 1 TAFLA. MEDDELADT DEN 13 NOVEMBER 1889 GENOM V. B. WITTROCK. STOCKHOLM, 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. så SS LORAR ÖVAR åt RÖ SE Jat BPT oh hab Hh DALIAN SKER Md ITE HIOXTI AHN DIKT AVTÖR ILE 90 så LI PETER ud +; RÖRT I MUM Pet IREAVOR fl SR Ur MM HJ $ l CMÅR & WMVSNDE vh 08 SOM de en exkursion i Danvikstrakten (Stockholm) i Juni månad innevarande år påträffade jag i ett dike vid landsvägen en Vaucheria sessilis, som vid närmare undersökning befans vara värdplanta för en liten epifytisk alg af egendomligt ut- seende. Denna sistnämda tycktes tillhöra samma grupp som Herposteiron och Cheetopeltis, men torde på grund af flera af- vikande förhållanden böra uppställas såsom ett nytt slägte. Undersökningen af densamma är delvis anstäld på Stockholms Högskolas Botaniska institut under ledning af d:r N. WILLE. Ifrågavarande alg bildar små oregelbundna, ofta samman- flytande plättar på celltrådarna af Vaucheria sessilis; på Con- ferver och Oedogonier från samma lokal, ja till och med in- trasslade i samma vaucheriatufva, lyckades jag aldrig finna den. De yngre exemplaren äro väl begränsade, men det inträffar ofta senare, att närsittande exemplar under sin tillväxt samman- flyta. Det är ej ovanligt att få se en Vaucheriatråd härigenom på ett litet stycke rundt om och oafbrutet klädd af den epify- tiska algen. Algen är 1—mångcellig. Hvarje cell är omgifven af en tydlig membran. Utåt, på sin fria sida, är denna starkt för- slemmad och utskjuter karakteristiska slemhår som äro flera gånger längre än cellen. De synas alltid vara två för hvarje cell. Dessa slemhår äro jemförliga med dem LAGERHEIM (Bi- drag till Sveriges algflora 1883) beskrifver hos Gloeochete Witt- rockiana, men kunna ej såsom der följas in genom slemhyllet till en viss punkt på cellen. Genom jod- och klorzinkjodreak- tion påvisades, att ifrågavarande bildningar ej voro bakterie- trådar. I hvarje cell finnes en tydlig, väggstäld kromatofor, hvilken såsom ett hvalf omsluter det öfriga innehållet. I sjelfva cell- saften iakttogos alltid flera små runda kroppar, sannolikt olj- 4 oK. BOHLIN, MYXOCHAETE, NYTT SLÄGTE BLAND SÖTVATTENSALGERNA. droppar (fig. 1 och 2). Deremot funnos aldrig några pyre- noider. En cellkärna framträder ofta mycket tydligt (fig. 2). Celldelningen är ganska oregelbunden. TI allmänhet kan man dock säga, att tillväxten sker genom mer eller mindre tidigt uppträdande grenbildning. Den encelliga individen delar sig först i två ungefär halfcirkelformiga celler. Genom två cellväggar, vinkelräta mot den första, uppstå sedan vanligen 4 qvadrantceller (fig. 6—8). Dessa utveckla sig sedermera ej likformigt, utan i allmänhet utbilda blott 2 af dem grenar (fig. 9—12 och 14, 17, 18). Men ofta inträffar också, att redan efter den första skiljeväggens uppträdande, den ena eller båda af dottercellerna direkt utskjuta grenar (fig. 15, 16, 19,23). Särdeles tydligt framgår detta förhållande af fig. 19, der den ursprungliga cellen (vid 1) åt två håll utsändt grenar, som sedan lagt sig bredvid hvarandra, så att en liten parenchymlik skifva uppstått. Vid 7 har en bigren börjat bilda sig. Ej så sällan imträffar, att två bredvid hvarandra liggande celler skjuta grenar åt samma håll (se fig. 13 och 18); der- vid komma cellerna med sina mot hvarandra vända kanter att täcka hvarandra. Sedan en gren utväxt, kunna nya, sekundära delningar förekomma hos någon af dess celler (fig. 16 vid 3, fe Ovid AS): Celldelningarne ske vanligen i 2 af rummets rigtningar. Men såsom fig. 5 visar, uppstå ibland skiljeväggar äfven i den tredje af rummets dimensioner. På de äldre, oregelbundna pa- renchymatiska skifvor, som uppkomma genom grenarnes sam- manslutning (fig. 20—22) kan man ofta iakttaga, huru den ena cellen ligger djupare än den andra, och om än detta stun- dom kan bero på, att en gren lagt sig öfver en annan, är dock vanligen denna celldelning parallelt med ytan orsaken härtill (fig. 22). Den här beskrifna arten står tydligen närmast de alger, som blifvit beskrifna under namnen Herposteiron, Aphanochete och Chetopeltis. HANsSGIRG!) har lemnat en uppställning af alla hittills under namnen Aphanochete och Herposterion bekanta arter. Under det man förut i allmänhet betraktat dessa två namn såsom synonyma, vill HANSGIRG låta dem beteckna tvenne temligen vidt skilda slägten. Aphanochete BERTHOLD, non A. Br. skulle ') Ueber die Gattungen Herposteiron NÄGL. und Aphanochete BERT- HOLD, non Å. BRAUN. (Flora 1888. N:r 14). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 4. 5 karakteriseras af coleochete-artade slidförsedda, oledade hår och stå mycket nära Coleochete, hvilken åsigt dock torde vara all- deles ohållbar. Hit räknar han: A. repens BERTH., non A. BR., A. globosa NORDST., Å. ver- miculoides WoLrrE och 4. polytricha NORDST. Herposteiron NäÄGL. skulle deremot utmärka sig genom verkliga Chetophoracéhår, d. v. s. ledade hår, som äro verkligt fercelliga. Ja, deras nedersta celler skola t. o. m. hos H. polychete Hansc. innehålla klorofyll. Fortplantningen sker genom zoogonidier, fullkomligt lika Chetophoraceernas till utseende och groning. Detta slägte, som HANSGIRG räknar till Cheetophoraceernas familj, skulle omfatta följande arter: H. repens (A. Br.) Wirrr. (= Aphanochete repens (A. BR., non BertH.), H. confervicola NåGL. och H. polychete HANSG. Slägtet Chetopeltis är som bekant uppstäldt af BERTHOLD!. Sedermera har M. MöBiIvs genom sina undersökningar öfver en förvandt form, som han kallar Chetopeltis minor,?) med tem- ligt stor säkerhet ådagalagt, att sl. Chcetopeltis bör räknas till Chetophoraceernas grupp, och derigenom på samma gång till största delen reducerat de skäl HANSGIRG anfört för samhörig- heten af slägterna Coleochete och Aphanochete BERTHOLD, non ABBR: Den form, som i det föregående beskrifvits, afviker från alla dessa tre slägten, Aphanochete BErRTH. non A. Br., Her- posteiron NÄGL. och Cheetopeltis BERTH. genom förekomsten af de egendomliga slemhåren. Hos Aphanochete BERTH., non ÅA. Br. voro ju håren enligt HANsGIrRG slidförsedda, och äro så- ledes utskott från sjelfva cell-lumen. Då de hos den af mig beskrifna formen äro utskott från det algen omgifvande slem- hyllet, således från membranen ensamt. Hos Aph. repens BERTH., non ÅA. Br. är lumen vid hårets bas synnerligen tydligt. Dess- utom afviker den form, som här blifvit beskrifven, i habitus, hårens anordning och förgreningen betydligt från alla hit- hörande arter. Häåren hos Herposteiron NÄGL. voro, som nämdt, bildade af en rad smala celler. Åfven genom frånvaron af pyrenoider 1) G. BERTHOLD. Untersuchungen iber die Verzweigung einiger Siässwasseralgen. (Nova Acta Leop. Carl. B. 40. Halle 1873). ?) M. MÖBIUS. Beitrag zum Kenntniss der Algengattung Chetopeltis BERTH. (Berichte der Deutschen Bot. Gesellschaft. B. VI. Berlin 1888 Pp: 247): 6 K, BOHLIN, MYXOCH.ETE, NYTT SLÄGTE BLAND SÖTVATTENSALGERNA. och genom förekomsten af olja såsom assimilationsprodukt skil- jer sig den af mig funna algen från detta slägte. Chetopeltis saknar alldeles hår. De hår BERTHOLD afbildat (Verzweigungen einig. Särswasseralg, tab. 4, fig. 7) äro endast bakterietrådar.!) Dessutom afviker min form från Chetopeltis (åtminstone Ch. minor MÖBIUS), genom att den senare eger i hvarje cell flera skifformiga kromatoforer. Å andra sidan visa sig flera likheter med Chetopeltis, så- som den tydliga cellkärnan och frånvaron af pyrenoider. Och i habitus öfverensstämmer den nya formen betydligt med de oregelbundna exemplaren af Chetopeltis minor MÖBIUS. Tyvärr har det ännu ej lyckats att hos den här beskrifna algen finna några svärmsporer, men på grund af hvad här blifvit anfördt, vågar jag dock uppställa den såsom ett nytt slägte, för hvilket föreslås namnet Myxochete, med särskildt afseende fästadt på, att det torde kunna betraktas såsom en parallelform till den ofvannämda Gloeochaete Wittrockiana LAGERH. Som artnamn torde barbata vara rätt lämpligt. Närmast torde denna alg stå Chetopeltis BERTH. Denna senare är ju äfven omgifven af ett slemhylle, och från denna hårlösa form är öfvergången till en form med slemhår lättast att tänka sig. Här bifogas en latinsk diagnos: Mygxochete nov. gen. Thallus discum parenchymaticum, vulgo monostromaticum, irregularum efficiens, in muco involutus, cellulis setis mucosis binis instructis; ramificatio irregularis, ramis aggregatis; cel- lule fere isodiametricae, massis chlorophyllaceis singulis, latera- libus, nucleis singulis; pyrenoidea desunt. Zoospore ignote. Habitat in fossa aque dulcis prope »Danviken» prope Holmian. M. barbata n. sp. Diagnosis idem ac generis. ') MÖBIUS 1. c. p. 246. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 4. äu Figurförklaring. Figg. 1—2, 4—10, 13—14 och 19 äro c:a 370 ggr förstorade, de öfriga omkring 150 ger. 1. Ett tvåcelligt exemplar, sedt från sidan, så att endast en cell är synlig. 2. Ett encelligt exemplar, sedt från ytan. n = cellkärna. 3. Ett större ex., sedt halft från sidan. 4—5. 2 mindre ex., sedda från sidan; i fig. 5 ses en delning pa- rallelt med basalytan. 6—19 och 23. Olika delningsstadier. 20—22. Tre större exemplar sedda från ytan. Fra j hr KR "MI her Skr PIG NIST ja 4 Ne h Mö + å ( SANT ANG ret, dd 2 d LIG : DM CK . & r | | 5 ' abbr 0 | PS D Så NTA KE Snö kon va ITU stan era i SA ln ” . i ss INT IDA STR Hae at Fä Hörs sier AN RAT Stan MÄATRURER SN kr ri dhåTg står lid ifatt yr: 4 MS ÄR AN sn Kr RAG VAS sdf k salen RA fö fd 3 rn SP — Lifh W. Schlachter, Stockholm 4. (0) Myxochete barbata n. get sp. ( Bihang tll K Vet Akad. Handl. Bd15. AFA ILN LJ ' NN Ni RE TRGYE ERAN FRI FEAR HN FREY FIFA JONA RAG felrgr sk Rn I FA Ko > p> 2 kr = + PR RR RAR vå vå Nn 0 år or poribopepeg - . FSF nen rakt PNL HEED ARTER RFA NRA re Rivas br RA ok Ai