bön Be SNI torr Der ör onde Re SNRA KV tr PRENSA Horrör RIND RN ar Sr fät SRA RAPPA NAVARA LAT ISNR ALERS RA ER i , Nn NA: EK Å UT ven i på kt I a IE TUNSR NYSE Chu i | - >id | Li Ch pd ; LEA - . b pa & Ar É, vs PN . ” a ir BUR n ” AN BIHANG TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMTENS HANDLINGAR. SEXTONDE BANDET. AFDELNING III. STOCKHOLM, 1891. P. A. NORSTEDT & SÖNER. : | | FIT B ES J/ SN TE 2 td NAT KA fu RR äl ig: ” ör d og AovTIGKEeEN 4 | Ear äv M Här KAR h . ; EA Nyed BKreatate a > vi Ar 279 JYBN rkgAreane BARA "HIVNver ERAN j | ; u ; [ iräKOw sa in p dv Nu ; d j Uj ; I INNEHÅLL AF SEXTONDE BANDET. Afdelning III. (Botanik, omfattande både lefvande och fossila former). MEn PER OMSLES VA Bornholms LafflörA.-..csssosrdssokorsssorsnsarsponrenecssser . GREVILLIUS, ÅA. Y. Anatomiska studier öfver de florala axlarna hos töaknA fanerogamer.. Med6 taflOh smossmecesooseecuskrörsanspsprrsansa- . STARBÄCK, K. Bidrag till kännedomen om Sveriges ascomycetflora. hela I: GEA SRA eps AN pa Ert SA SA SE RSETRERS A SR DA NASN SS (TN AT 3 REN Og 4. OLBERS, ÅA. Om fruktväggens byggnad hos labiaterna. Med 2 taflor 5. ANDERSSON, O. F. Bidrag till kännedomen om Sveriges chloro- phyllophyceer från Roslagen. Med 1 tafla . NATHORST, A. G. Kritiska anmärkningar om den grönländska vege- katOnens] NIStona. Ned ol tallöossssoocesassnosenorsrskisescns ss s-srson ss . ELFSTRAND, M. Botaniska utflykter i sydvestra Jemtland och an- gränsande del af södra Throndhjems amt sommaren 1889 jemte beskrifning på åtskilliga derunder påträffade hieracia och carices. Med 1 tafla . HELLSTRÖM, P. Några iakttagelser angående anatomien hos gräsens underjordiska utlöpare. Med 1 tafla FINOTE CR. Öfversigt af Smålands mossflöra. ....occ———+-----s-0 ocesson- Sid 1—119 1— 100. 1— 15. 1— 20. 1— 20. 1— 50. 1— 91. 1— 18. 1— 98. iv ' å f 4 DE Sd Varna skap YA VA JARRE IR JF ymälshne äl I Vatgtnev Adång uns Syn NT Rd MRRANELAA PI y ( + 4 i - : NG Nar Ante borätt IE ek | kön ack av bölga alto a fra vlune adelökaåsN ÖR dö se sö NV Än SS AN gölgr I NANNE ER ir ae oa RR on ARA HT UVI , Lä p 4 KU - i sad rd ullnl! & bal 0 tat mt DPS stäenbrt ÖN | Hd mln NN Ilan ttär-e Liu id 4 dn san AV BITAR UR 4) a i nl td9l fågAbölleokadT a sär a khallntov vf um Azalea YTRETTY Dl AN | AR SYN Sar ELAN abuutedlds ev | an Ba brenbld bo nef ovän näste. J£ av yrinmel FaR jämkas tate sölIlvnft iyhös ås BE - ) ner Ar be nån BetrAg tullimiet YHET hq &omlig kod HoTenotata sb win ALU AEA NR Öl ö eltar NA ”vudÖltp Ng - profes talidånå in ET PS BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 16. /Afd. IL. N:o 1. BORNHOLMS LAFFLORA AF P. J. HELLBOM. MEDDELADT DEN 12 FEBR. 1890 GENOM V. B. WITTROCK. STOCKHOLM 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. CA 4 KR LM NETA TE SMR där dl + AROITTAT 2MJOHNA NS AN 6 SE - | ts 1 BJORHOGYE IR ukn le & FA TSNLNSA I TR 4 RT Hilsder sysselsättningen med Sveriges lafvegetation, åt hvars undersökning jag 1 mer än 30 år egnat all min från embets- göromål lediga tid, hvarvid flertalet af landets provinser, dels mer och mindre fullständigt dels blott på enstaka lokaler vid korta besök eller på genomresa, blifvit i nämda afseende under- sökt, uppstod naturligen hos mig en önskan att göra närmare bekantskap med lichenfloran i någon af skandinaviens sydliga- ste delar, företrädesvis på den danska ön Bornholm. Enär denna ö utgör den sydligaste i dagen uppträdande länken af den skandinaviska bergskedjan och kan anses såsom en fort- sättning af goranitåsarne i Skåne, borde en jemförelse med granitlafvarne i Sverige blifva af synnerligt intresse, helst det sydliga läget och hafvets omedelbara närhet borde hafva ett ej obetydligt inflytande på lafvegetationen. När dertill kom, att på Bornholm, utom granit, åtskilliga andra bergarter upp- träda, såsom sandsten, kalksten o. s. v. och ön dessutom var obetydligt, i vissa trakter alldeles icke, undersökt, fans verk- ligen skäl till den förväntan, att en noggrann undersökning skulle lemna ej ovigtiga bidrag, om icke till Skandinaviens, så åtminstone till Danmarks lafflora. På dessa grunder sökte och erhöll jag år 1884 understöd af statsmedel, då Bornholm, som blott upptog en del af resplanen, i licheniskt afseende rekogno- scerades. En senare beviljad ansökning om ytterligare stats- understöd satte mig i stånd att på nämda ö tillbringa största delen af sommaren 1888, då en såvidt möjligt fullständig un- dersökning genomfördes. Huruvida här ofvan uttalade förhoppningar fullständigt realiserats torde framgå af följande afhandling. Om ock resul- tatet ej i allo motsvarat min förväntan, är det dock af så stor 4 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. vigt för kännedomen af Danmarks lafflora, att jag såväl på grund häraf, som 1i följd af åtnjutet statsanslag, ansett mig böra publicera detsamma. Men vid framställningen af en enskild trakts lafflora synes mig en blott och bar uppräkning af derstädes funna arter, varieteter och former ej vara tillräcklig, utan denna bör enligt min åsigt föregås af en beskrifning på områdets naturbeskaf- fenhet jemte en öfversigt af lafvegetationens allmänna beskaf- fenhet. Härmed har jag ock i korthet angifvit den följande afhandlingens hufvudafdelningar: I. Områdets naturbeskaffenhet och lafvegetationens allmänna karakter. II. Den speciella laffloran. I. Områdets naturbeskaffenhet och lafvegetationens karakter i allmänhet, särskildt dess förhållande på olika substrat. Vid framställningen af områdets naturbeskaffenhet torde först allmänna naturförhållanden såsom läge, storlek, höjd öfver hafvet, vattendrag, klimat m. m. böra tagas 1 betraktande och dernäst de omständigheter som hafva ett mera direkt inflytande på lafvegetationen, såsom bergsformationer o. s. v. Dessa stå 1 nära sammanhang och äro så beroende af hvarandra, att en kortfattad redogörelse för båda är nödvändig för att få en klar föreställning om alla de faktorer, som mer och mindre inverka på lafvegetationen. Vi skola nu i största korthet redogöra för dessa förhållanden i den ordning vi nyss antydt. Den till konungariket Danmark hörande ön Bornholm är belägen i södra delen af Östersjön, ungefärligen 5!/, mil från Sveriges sydpunkt Sandhammaren. Ön bildar en nästan regel- bunden rhomboid med de spetsiga vinklarne stälda ungefär i norr och söder. Den nordliga vinkeln är dock mera utdragen än som för figurens regelbundenhet är lämpligt. Den längre diagonalen från Hammeren i norr till Due odde i söder är om- kring 51/, mil, den kortare från Rönne i vester till Svaneke i öster omkring 4 mil. Öns ytinnehåll är 103/; qvadratmil, obe- räknadt de omkring 2!/, mil nordost ut liggande Ertholmarne, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. »D 1. Kristiansö med några mindre holmar. De båda nyssnämda diagonalerna skära hvarandra i Almindingen (Kristianshoi), som således jemte den något sydligare belägna Rytterknegten är öns ungefärliga medelpunkt. Rytterknegten är också öns högsta punkt öfver hafvet (496 fot). Söderut från denna höjer sig Aakirkeby kirkebakke (284 fot) och sydligare Rispelbjerget (171 f.). Norrut reser sig Ruths kirkebakke (436 f.) och Ringebjerget (292 f.). Dessa höjdsträckningar, som ungefärligen sammanfalla med den förut angifna längre diagonalen af ön, bilda ock den egentliga landt- ryggen, från hvilket landet småningom sänker sig mot öster och vester. Nordvest och vesterut äro stränderna i allmänhet klippiga och branta, 1 söder och sydvest låga, dock resa sig i söder mot hafvet ej obetydliga flygsandsberg eller s. k. Klitter. Från denna landtrygg uppkomma de talrika vattendrag, som i flera riktningar genomflyta ön. De tvenne största, Öleå och Läså, flyta söderut. Den förra, som är störst, upprinner ur Öns största sjö Ölene, belägen österut från Rytterknegter, den senare ur mindre sjöar söder om nämda bergshöjd. De öfriga vattendragen äro obetydliga och uttorka ofta om som- maren, men då de ej äro utan inflytande på lafvegetationen, enär deras bräddar vanligen äro beväxta med löfträd, som ut- göra mer och mindre gynsamma lokaler för lafvarne, skola de på behöriga ställen omnämnas. Bornholms klimat är 1 det närmaste likt det öfriga Dan- marks,. dock kommer våren här omkring 14 dagar senare, äfven- som en stark storm på eftersommaren tidigt gifver ön ett höstligt utseende. Blott under starka vintrar tillfryser hafvet för en kort tid. Sommarvärmen är i synnerhet i den södra låglända delen af ön temligen stark, men mildras dock af haf- vets granskap. I den norra, höglända och bergiga trakten hindras den att blifva tryckande genom de friska hafsvindar, som här nästan ständigt afkyla luften. Liksom på Gotland, med hvilken ö Bornholm i åtskilliga afseenden har någon lik- het, trifves mulbärsträdet förträffligt 1 fria luften, hvarförutom vinrankan här ses somligstädes pryda husens murar. Bornholms bergformationer äro: 1) Granit med små inblandningar af gorönsten (Listed vid Svaneke, Johns kapell i Olsker) samt sycnitgranit (Knudsker). 2) Sandsten. 6 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 3) Cementsten 1. kalksten med åtföljande orsten och alun- skiffer samt lerskiffer. 4) Kolförande lager af jernhaltig sand och lera. 5) Grönsandslager. Vi skola för hvar och en af dessa formationer angifva a) utsträckning och begränsning, b) vattendrag, c) undersökta lokaler, d) vegetationsbilder från olika ställen, e) stenlafvar på fast berg och på lösa stenar, £) jord- och mosslafvar, samt g) trädlafvar. 1. Granitformationen utgör omkring ”/, af hela ön och intager dess nordöstra del. Längst i norr upptager den öns hela bredd till ungefär midt emot Ruths kyrka, der vid stranden kolförande lager möta. Gränsen går vidare mellan Klements och Nykyrka till vester om Knuts kyrka något öster om Rönne. Söder om nämda stad bildar gränsen en nästan rät linje mot sandstenslagret tvärs öfver hela ön österut till något norr om Nexö med blott några bugter åt söder midt emot Nylarskyrka, vid Aakirkeby och Bodilsker. På hela östra kusten från Nexö till Hammeren sträcker sig graniten ut i hafvet. Nordligaste delen af detta område, den s. k. Hammeren, är en kal klippmassa med de särskilda benämningarne Steile- berg (272 f.), Hjorteberg och Örneberg. De båda förstnämda tillika med det till någon del kostade Langeberg om- gifva den lilla Hammersjö, som har en utsträckning af 2000 fots längd och en areal af omkring 18 tunnland samt en höjd öfver hafvet af 25 fot. Midtlandet, den s. k. Höilyngen, utgör en stenig och öde hed, som sträcker sig genom hela granittrakten. Dock är jordmonen flerstädes ej så ogynsam, att den ej lönar det ar- bete, som nedlägges på jordens odling; derför rycker ock bonden med sin plog ständigt allt längre in på ljungheden och stora partier äro nu planterade med skog och införlifvade med den gamla skogsparken Almindingen, som betäcker öns medelpunkt. Nedanför hedmarken sträcker sig ett bredt bälte med bördig jordmon och frodiga sädesfält in emot de klippiga stränderna. De vattendrag, som delvis tillhöra granittrakten, äro de förut nämda Öleå och Läså, hvilka, upprinnande nedanför Rytterknegten, genomflyta både sandstens- och cementstens- trakten och utfalla på öns södra strand samt Kjempeå, Bagå och Blykobbeå, som flyta åt sydvest och utfalla inom det kol- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 7 förande lagret. De öfriga, som helt och hållet tillhöra granit- området, äro på östra sidan, söder ifrån räknadt: Vaseå, Gyldenså, Kjelseå och Kobbeå mellan Svaneke och Gudhjem, Bobbeå, Storebäck, Dyndalsbäcken, Storedalså mellan Gudhjem och Allinge samt Kampelyckeå mellan Allinge och Sandvig. På vestra sidan af granitområdet utfalla inga vattendrag af någon betydenhet. De inom granitområdet besökta trakterna äro hela östra kuststräckan från Nexö till öns nordpunkt, hvarunder ströftåg företagits inåt Bodilsker, Ibsker, Östermarize, Österlars och Rö socknar, in i landet Almindingen och Rytterknegten med utflygter derifrån genom Vestermarize till Rönne och Öster- lars till Gudhjem, öns nordligaste udde med Sandhammeren, Steile-, Hjorte- och Örneberg samt Slotslyngen och vestra kusten från Hammershus till Hasle. En öfversigt af lafvegetationen på en del af dessa lokaler eller så att säga några vegetationsbilder, tecknade på stället och kompletterade efter hemkomsten, sedan de arter, som så- dant kräft, blifvit underkastade mikroskopisk granskning, är nu i ordningen att framställa: Granit vid Nexö nära gränsen till sandstenen. Nära invid Fredriksbrottet börjar granittrakten, skild från sandstenen genom en liten bäck, som dock, innan den utfaller i hafvet, går genom sandstenslagret. Graniten består här dels af uppskjutande klippor och lägre höjder, dels af en massa mindre flyttblock. Lafvegetationen bildas af följande arter: Parmelia saxatilis et omphalodes, olivacea et fuliginosa, Ra- malina scopulorum, Sticta scrobiculata (sällsynt), Rhizocarpon geograplicum, Lecanora atra et var. grumosa, polytropa, sor- dida et var. subcarnea, Gyalolechia vitellina, Lecidea fuscoatra, cyanea, tenebrosa, pantherina, Caloplaca ferruginea, Lecanora sulphurea, Parmelia conspersa, Aspicilia cinerea, Toninia aro- matica PP cervina, Gyrophora polyphylla, Placodium saxicola, Parmelia physodes, Lecidea intumescens och furvella, Aspicilia gibbosa, Catocarpon polycarpum, Biatora coarctata et rivulosa, Cladonia pysxidata et var. chlorophea, rhangiferina, furcata, Peltigera canina, Sphåerophorus coralloides, Biatora uliginosa, Lecanora tartarea, Lecidea platycarpa och vid hafsstranden Nanthoria parietina f. aureola, Physcia obscura, cesia, aquila, Caloplaca murorum et ferruginea, Lecanora helicopis, Verru- caria maura, Lichina confinis. 8 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. På granit i fast klyft mellan Klinteby och Helletsgård i Ibsker (de s. k. Helvedesbakkerne): Lecanora atriseda, Le- cidea furvella, Parmelia conspersa, incurva, saxatilis et om- phalodes, Lecidea fuscoatra och tenebrosa, Umbilicaria pustu- lata, Bhizocarpon geographicum, Biatora uliginosa, Lecanora sulphurea, Lecanora atra var. grumosa, Biatora rivulosa, Aspi- cilia cinerea, Lecanora sordida, Gyalolechia vitellina, Placodium saxicola, Acarospora fuscata, Gyrophora polyphylla, Parmelia olivacea, Physera ccesia, Massalongia carnosa, Ephebe pubescens, Cladonia aleicornis var. damwecornis, Pertusaria corallina, Le- canora badia, polytropa, leptacina (ehloropheoides), Buellia verruculosa, Lecideua pantherina lapicida och neglecta, Aspicilia deusta et f. morioides, Amphiloma lanuginosum, Parmelia so- rediata, Lecanora tartarea, Gyrophora deusta, Pannaria lepi- diota. Almindingen (Kristianshoi) och Rytterknegten. Rytterknegten, högsta berget på ön, är en långsträckt bergsrygg, nästan öfverallt beväxt med skog (mest planterad). Graniten träder väl i dagen här och der, men då antingen i lodräta bergväggar, hvilka dels äro alldeles laffria, dels hysa endast ett inskränkt antal arter, t. ex. midt emot Römersdal, eller såsom en liten bergplatå, t. ex. vid Kongemindet eller såsom mer och mindre stupande branter i den täta skogen, i hvars djupa skugga mossorna inkräktat nästan allt utrymme. År en eller annan plats fri från träd, uppträder ljungen såsom förherskande. I granskapet af Kristianshoti träffas oranitväggar, som blott delvis äro mosstäckta och följaktligen hafva rum för en sparsam och temligen trivial lafvegetation. Ehuru så- ledes Almindingen med Rytterknegten icke är rätta stället att gifva en riktig föreställning om lafvegetationen på öns granitberg, må dock till jemförelse prof från de tre ofvan nämda lokalerna anföras. På brant goranitvägg midt emot Römersdal: Dermatocarpon nminiatum, Peltigera malacea, Stereocaulon nanum, Leptogium lacerum, Parmelia physodes, olivacea, Aspicilia gibbosa, Leca- nora atra, Amphiloma lanuginosum, Hamatomma, cocceineum, Bilimbia obscurata. »Kongemindet», ett temligen högt fyrkantigt gramnittorn, är »til Erindring om hans Majestet Kong Frederik den syvendes allerhoiste Nerverelse her på oen fra 8:de til 16 Aug. 1851, tillige med hoie Gemalinde, upprest på högsta punkten af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 9 Rytterknegten, en temligen jemn platå. Der berget ej är be- täckt med jord och beväxt med gräs eller der trampet af menniskofötter ej gjort all vegetation omöjlig, förekomma följande lafarter: Placodium saxicola, Gyalolechia vitellina, Aspi- cilia gibbosa et einerea, Lecidea fuscoatra, Acarospora fuscata. Bacidia umbrina, Parmelia olivacea (spår), Gyrophora poly- phylla (klen) och på något mer upphöjda ställen Parmelia saxatilis, conspersa, olivacea, Gyrophora polyphylla et deusta, Umbilicaria pustulata, på mossa Cladonia Flörkeana, rangi- ferina, cornucopioides, furcata, squamosa, gracilis, uncialis och der berget är betäckt med en tunn jordskorpa Beomyces ro- seus (ster.), Peltigera canina (rufescens) och malacea, Sphyri- dium byssoides. På graniträgg nära Kristianshoi vid vägen till Gammel- borg: Umbilicaria pustulata, Lecidea neglecta, Urceolaria scru- posa, Lecanora tartarea, Rluzocarpon geographicum, Amplu- loma lanuginosum, Spherophoron coralloides, Parmelia saxatilis et omphalodes, Cladonia squamosa, rangiferina, Cornucopioides et wuncialis, Cetraria glauca, Hematomma coccineum, Biatora rivulosa, Cornicularia aculeata, Parmelia conspersa, Lecanora polytropa, Cladonia Flörkeana, Gyrophora polyphylla, Massa- longia carnosa. Gudhjem: vidsträckt kal bergplatå ofvanför gästgifvare- gården: Redan i gästgifvaregårdens lilla Have möter en brant oranitvägg med Physcia aquwila, Collema flaccidum, Dermato- carpon miniatum, Åcarospora fuscata. Sedan man klättrat uppför branten, träffas under vandringen uppåt den terrasslika bergshöjden följande arter, af hvilka dock ingen förekommer i större mängd: Parmelia saxatilis, olivacea, conspersa, Pla- codium saxicola, cartilagineum, Umbilicaria pustulata, Lecanora atra och pallescens var. parella, Ramalina scopulorum, Rhizo- carpon geographicum och viridiatrum, Lecanora sordida, Cla- donia rangiferina, Ephebe pubescens, Lecidea cyanea, Gyrophora polyphylla, Aspicilia cinerea och gibbosa, RBamalina polymorpha, Gyalolechia vitellina, Lecanora sulphurea, Parmelia glabra fuli- ginosa och physodes, Lecidea tenebrosa, Hematomma coccineum, NXanthoria lychnea var. pygmea, Rinodina confragosa, Physcia cesia, aquila et obscura, Bryopogon chalybeiforme, Lecanora badia och atriseda, Lecidea furvella, Gyrophora deusta och proboseidea, Aspicilia lacustris et deusta (ad f. morioides ac- 10 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. cedens), Caloplaca ferruginea, Lecidea platycarpa, Rhizovarpon obscuratum f. lavatum, Biatora riwulosa, Lecidea fuscoatra och intumescens, Parmelia omphalodes, Sarcogyne Clavus et simplex, Psora cinereorufa, Leptogvrum scotinum, Biatorina lenticularis, Lecidea elxeochroma PP pilularis, auricutata och fuscocinerea, Buellia sororia, Rlhuizocarpon geminatum, obscuratum och di- stincetum, Catocarpon polycarpum, Verrucaria margacea b wthio- bola, Staurothele clopima, Segestria chlorotica; på småstenar i jordbrynet Biatora coarctata, i jordfylda springor Bilimbia spheroides och Stereocaulon (förkrympt form, troligen paschale) och på jord Beomyces roseus, Sphyridium byssoides. Slotslyngen vid Hammershus, en kal granitsträcka med afrundade sluttningar öster och söder om slottet, skild från slottsberget genom en djup dalsänkning. Dels på nakna berget, dels på ställen, betäckta med en tunn jordskorpa, träffas följande arter: Parmelia saxatilis, omphalodes, olivacea et glabra fuliginosa, physodes, conspersa, incurva och sorediata, Ramalina polymorpha et scopulorum, Lecanora sordida med Lecidea intumescens, atriseda (ymmnig), badia, polytropa, tar- tarea, sulphurea et leptacina (chloropheoides), atra et var. grumosa, Aspicilia ceinerea och deusta, Biatora rivulosa och uliginosa, Gyrophora proboscidea, polyphylla och polyrhiza, Umbilicaria pustulata, Lecideu tenebrosa, cyanea, fuscoatra, furvella, macrocarpa (phea) och neglecta, Bryopogon chalybei- forme, Cornicularia aculeata, Cladonia rangiferina, Cornuco- pioides, Flörkeana, squamosa, uncialis, Papillaria, furcata, Spherophorus coralloides, Rhizocarpon geographicum, Catillaria intrusa, Placodium saxicola et cartilagineum, Evermia furfu- racea, Sphyridium byssoides, Beomyces roseus, Acarospora fuscata, Stereocaulon paschale, Hematomma coccineum, Cetraria glauca; på jord och lösa stenar öster om landsvägen Biatora granulosa, coarctata, Psora demissa, Rluzocarpon obscuratum, Lecidea macrocarpa vcrustulata, XNanthoria lychnea var. pyg- mea, Gyalolechia vitellina, Lecanora varia, Sarcogyne simplex, Lekanora pallescens var. parella, sordida var. subcarnea och längre bort på klippor Pertusaria corallina, Lecanora orosthea och atriseda, Aspicilia deusta, Rhizocarpon obscuratum et f. lavatum. Hammeren (Steileberg och Hjorteberg vester om Hammer- sjö, vester om dessa Örneberg). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 11 På sydöstra branten af Steileberg och östra branterna af detta och Hjorteberg längs Hammersjö består lafvegetationen hufvudsakligen af följande arter: Parmelia Mougcotu (ymnig), conspersa, saxatilis, Gyalolechia vitellina, Placodium saxicola et cartilagineum, Lecidea neglecta och fuscoatra, Acarospora fuscata, Gyrophora polyphylla, Umbilicaria pustulata, Rhizo- carpon geograplicum, ÅAspicilia cinerea och gibbosa, Lecanora atra, badia, sulphurea, sordida med Lecidea intumescens, Le- cidea tenebrosa, cyanea, furvella, Buellia verruculosa et cthalea, Stereocaulon paschale och nanum, Lecanora sub- fusca var. coilocarpa, Sarcogyne Clavus et simplex, biatora coarctata, Lecidea macrocarpa convexa och platycarpa, pam- therina lapicida, Lecanora pallescens var. parella, Rarmalina polymorpha, Porocyphus areolatus, Physcia aquila, ccesia, evli- aris, obscura, Caloplaca ferruginea, Urceolaria scruposa, Rino- dina confragosa, RBhizocarpon distinctum, obscuratum och grande Staurothele clopima, Bryopogon chalybeiforme, Gyrophora pro- boscidea, Haematomma coceneum, Amplailoma lanuginosum, Lecanora atriseda och griseola, Biatora uliginosa, Aspicilia lacustris, deusta och f. morioides, Lecidea auriculata. Då det egentligen endast är granitformationen, som har någon nämnvärd strandvegetation, torde här vara rätta platsen att lemna en kort framställning af dennas allmänna karakter. Vanligen äro de höga vildt söndersplittrade strandklipporna beväxta med lafvar endast vid foten; högre upp äro de nästan laffria, enär den starka hafsvinden hindrar lafvarna att der bosätta sig. Temligen lafrika äro deremot låga strandklippor, som antingen ligga jemns med hafsytan eller obetydligt höja sig öfver densamma, ehuru lafvegetationen här är temligen enformig och nästan likartad öfverallt. En uppräkning af strandlafvarna på några få ställen torde vara tillräcklig att ådagalägga detta förhållande och synas härvid Aarsdale, Svaneke och Gudhjem vara lämpligast. Aarsdale fHskläge i Ibsker på klippor ifrån landsvägen ned till hafsbrynet: de närmast fiskeläget belägna högre klip- porna äro beväxta med de vanliga granitlafvarne Parmeliu saxatilis och omphalodes, Placodiuwm saxicola, Lecidea tene- brosa, Lecanora atra, Parmelia olivacea et glabra fuliginosa, Caloplaca ferruginea, Urceolaria scruposa, I.ecunora sordida, pallescens var. parella, Parmelia physodes, Ampliloma lanu- ginosum, NXanthoria parietina, dock antyda mindre väl ut- 12 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. vecklade exemplar af Ramalina scopulorum och Physcia aquila att hafvet är nära. Längre ned på de lägre klipporna före- komma Physcia ciliaris f. scopulorum, Caloplaca murorum i två former: C. scopularis NYL. och lobulata Smrflt., Lecanora helicopis och Verrucaria maura, hvilken här bildar lafvege- tationens yttersta gräns mot hafvet, hvarefter på de af vågorna blankslipade klipporna endast alger förekomma. Nästan likartad är strandvegetationen vid Svaneke: Li- china confinis och Verrucaria maura i sjelfva vattenstänket vid vattenbrynet, Lecanora helicopis, Caloplaca murorum och f. scopularis, Rinodina milvina och confragosa, Xanthoria parie- tina, Aspicilia gibbosa, Buellia moriopsis, Caloplaca cerina var. aractina, Bacidia umbrina, RBluzocarpon geograpläcum, Bia- torina lenticularis. Något rikare är vegetationen vid Gudhjem, der följande arter, räknadt nedifrån uppåt, antecknats: Lichina confinis, Verrucaria maura, Lecanora helicopis et f. dilutior, Xanthoria partetina f. aureola, elegans, murorum med de vanliga hafs- strandsformerna, Verrucaria margacea, Rinodina confragosa, Buellia myrtiocarpa, Biatorina lenticularis, Lecanora Hageni och atra, Ramalina scopulorum, Physcia aquila, Rluzocarpon geo- graplicum, Rinodina milvina, Caloplaca ferruginea, Lecanora pallescens var. parella, Parmelia omphalodes och saxatilis. Föga olikhet 1 lafvegetationen med nu angifna lokaler förete de låga klippstränderna vid Allinge och norr om Sand- vig. Vestra stranden från Hammershus söderut är särdeles artfattigo. Närmast söder om slottet, nedanför det branta slotts- berget, intages stranden af en rullstensbädd, delvis betäckt med efter marken krypande Hedera och Prunus spinosa. På kullerstenarne uppträder Bluzocarpon geograplhicum såsom enda representanten för laffloran. Längre bort blifva klipporna åter höga och lodräta, utan annan märklig lafvegetation än Rama- lina scopulorum (ful) och på lösryckta block Lecidea macro- carpa. Så tarfliga lokaler locka ej till vidare undersökning, hvadan ock stranden gerna öfvergifves för mer lofvande ex- kursioner inåt Slotslyngen. De branta och skrofliga, af dam och jord från åkerfälten orenade, men för turisten så märk- värdiga klipporna vid Johns kapell i Olsker förete i licheniskt afseende imgenting ovanligt. De lösa -stenarne bestå af större och mindre flyttblock, spridda här och der på stränderna och på hedarne, samt rull- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 13 stenar på stränderna och i vattendragen, men oftast samman- förda i s. k. stengärden, d. v. s. stengärdesgårdar, uppförda som stängsel kring trädgårdarna, mellan skog och åker o.s. v. Bornholm är icke rik på större flyttblock, och de som finnas hafva ingen särdeles utmärkt lafvegetation. Hit höra de 8. k. Rokkestenarne i Ibsker och i Almindingen. En af dessa stenar på det senare stället (vesterut från Kristianshoi) hade år 1884 följande lafarter; Parmelia saxatilis och olivacea, Biatora coarctata (ung) och rivulosa, Spherophorus coralloides, Lecanora atra och tartarea, Lecidea neglecta, Rhizocarpon geo- graplicum och obscuratum, Aspicilia gibbosa, Gyrophora poly- phylla (endast spår), Bacidia umbrina a psotina. På Rytterknegten, kring planen, der Kongemindet är uppfördt, ligger en gles rad af lösa stenar, bildande en låg ringmur. På dessa ha följande arter anmärkts: Parmelia con- spersa, Mongeotiu (mycket sparsamt), saratilis, omphalodes och olivacea, Catocarpon polycarpum, Lecidea fuscoatra, Buellia sororia, Åspicilia cinerea, Gyalolechia vitellina, Acarospora fuscata, Lecanora sordida, Umbilicaria pustulata (endast spår), Pla- codium saxicola, Rluzocarpon geographicum (endast spår), obscu- ratum, reductum och distinctum. Stengärdena bilda så att säga en profkarta öfver de flesta stenlafvar på ön, enär de vanligen bestå af rullsten och flisor från flera formationer. I granitområdet innehålla de prof af samtliga på ön förekommande stenarter, af hvilka ej en gång cementsten är sällsynt, åtminstone i trakten af Hammershus, der ruinerna af den gamla fästningen ofta blifvit tillgodo- gjorda på detta sätt. Ett par exempel på stengärdens laf- vegetation må här anföras. Stengärden vid Bäckegården i Ibsker: Xanthoria parietina, Physcia cesia, Lecanora sordida, atra, pallescens var. parella, albescens, Hageni, Parmelia glabra, fuliginosa, Caloplaca cerima var. chlorina, ferruginea och py- racea, Gyalolechia vitellina, Placodium saxicola, Aspicilia gibbosa, Biatora coarctata, Rinodina confragosa, Lecidea elwochroma, Bu- ellia verruculosa, Rlhuzocarpon distinetum och på mossa Mi- croglena reducta, Cladonia pyxidata 8 chlorophea. Stengärde vid Enesgården i Olsker: Parmelia saxatilis, olivacea och glabra fuligmosa, conspersa, Acarospora fuscata, Lecanora atra, palle- scens var. parella, sordida med Lecidea intumescens, polytropa, Gyalolechia vitellina, Xanthoria parietina, Rinodina confragosa, Aspicilia cinerea, Buellia verruculosa, Placodium saxicola, Lecidea 14 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. fuscoatra. Inblandade cementstenar hysa de vanliga kalkstens- lafvarna, hvilka på annat ställe skola anföras. Egendomliga laflokaler bilda de ruiner efter fästningsverk och andra byggnader, som förefinnas här och der på ön. Då de största af dessa ligga inom granitområdet ss. Hammershus, Salomons kapell, Gamle- och Lilleborg, må det hufvudsakliga af deras lafvegetation här anföras och främst den på Hammers- hus, såsom på visst sätt innefattande äfven de öfrigas. Hammershus, antagligen uppfördt af Lundabispen Jakob Erlandsson i midten af 1200-talet, är nu en storartad ruin, som sedan 1822 är fridlyst för vidare åverkan. En del af yttermurarna och några af tornen stå ännu qvar. Under ti- dens längd har graniten börjat vittra och murbruket hårdnat till sten. Då dertill cementsten utgör en del af byggnads- materialet, har här uppstått ypperliga lokaler för i synnerhet kalkstenslafvar. De märkligaste arterna äro följande: Calo- placa citrina, calopisma et var. sympagea, muwrorum (i åtskilliga former), Xanthoria parietina, Lecanora albescens, Lecania cyr- tella, Diplotomma alboatrum och var. venustum, Aspicilia cal- carea, Catolechia canescens, Opegrapha conferta och Persooni, Verrucaria lascens. Ruinerna af Salomons kapell nedanför Örneberg nära stranden ha ungefärligen samma lafvegetation som Hammers- hus. Gamleborg i Almindingen är jemförelsevis en obetydlig ruin utan någon nämnvärd lafvegetation med undantag af Åcrocordia conoidea, som här förekommer i en något afvikande form. De nu framstälda vegetationsbilderna torde gifva en till- räcklig öfversigt af stenlafvarne. Hvad jord- och mosslafvar beträffar, äro väl äfven de något omnämda, men utgöra på anförda lokaler blott en ringa del af lafvegetationen. Tal- rikast uppträda de på norra delen af Slotslyngen, sandfältet norr om Hjorteberg uppåt Sandhammeren samt på Hoi- lyngen. Då de emellertid höra till de vanligaste arterna, torde det fä anses tillräckligt att anföra endast de på Sand- hammeren förekommande: Cladonia rangiferina, furcata, alci- cornis var. damcecornis, Bryopogon jubatum, Cornicularia aculeata, Parmelia olivacea, Evernia furfuracea, Stereocawlon paschale (dålig), condensatum (outvecklad), och der sanden är betäckt med mossa, som bildar ett torfartadt öfverdrag, Bacidia viri- descens och Biatora atrofusea. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 15 En öfverskådlig bild af trädlafvarne erbjuder först och främst Almindingen, säkerligen den största skogsparken inom granit- området, dernäst slottsparken vid Hammershus och björksko- garne österut derifrån mot Allinge. Strödda bidrag härtill lemna de mer och mindre undersökta Klinteby, Bäckegårds och Frännegårds skog i Ibsker, Kofoedsgård i Östermarize, Lehns- gård och Helligdomen med nedre DPyndalen i Rö socken samt en del af parkerna vid Vase- och Kobbeå. Från de flesta af dessa lokaler skola vi nu lemna en skildring af lafvegetationen, längre eller kortare, alltefter som det lämpar sig för vårt syfte. Almindingen, den största och vackraste parkanläggning på hela ön, bestod 1 förra århundradet blott af större och mindre grupper af förkrympta träd och buskar med enstaka gamla ekar spridda omkring på ljungbackarne och de klippiga höjderna; det var återstoden af den fordom frodiga skog, som kallades »Kongens Alminding» och som under tidens lopp hade blifvit ildeles ödelagd genom vanvård och oloflig skogs- åverkan. Då blef i Börje af nuvarande århundrade Hans Römer amstäld som uppsyningsman öfver allmänningen, och genom hans kraftiga åtgärder reste sig småningom skogen åter och utvidgades genom vidsträckta planteringar af både löf- och barrskog. Hvad nu löfskogen beträffar, som utgör den ojemförligt största delen, så hyser den visserligen en riklig mängd af trädlafvar, hvilken dock visar sig mer i en massa af individer än 1 stort artantal. I följd af skogens täthet och den starka skuggan är lafvegetationen ej så utvecklad som den eljest kunde vara; träden äro ock i allmänhet för unga. I den tjockaste skogen kan man knappt märka spår till lafvar; båttre är det på öppna ställen och i utkanterna. Synnerligen Ii ögonen fallande är bristen på Calicier. Pertusarierna äro temligen talrikt representerade, men öfvergå ofta i Variolaria- former. De löfträd, som förekomma, äro hufvudsakligen ek, bok, alm, någon gång hassel, björk och al. Alldenstund skogsparken har en betydlig utsträckning, hafva endast några vissa lokaler blifvit noggrannare under- sökta, t. ex. vid Kristianshoi och längs vägen derifrån öfver Lilleborg till Kongemindet, till Ekodalen förbi Gammelborg och till Rokkestenarna. Vi skola anföra de på ett par af dessa lokaler anmärkta lafvarne för att derigenom ge en före- ställning om lafvegetationen på de sars fadslaven. 16 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Kristianshoi på ung alm: Lecanora subfusca, Pertusaria commanis och leioplaca, Graplus scripta, Lecidea elwochroma var. achrista, Parmelia olivacea, Phlyctis agelea, Arthonia ra- diata, Opegrapha atra och herpetica, och på gammal alm Py- renula nitida (sällsynt). Vid vägen till Rokkestenarne: på alm: Lecanora atra och subfusca, Phlyctis agelea, Per- tusaria communis och leioplaca, Lecidea eleochroma var. achrista, Graplus scripta, Opegrapha vulgata; på ek: Pertusaria communis, coccodes och amara, Phlyctis argena, Lecanora subfusca, Biatorina prasina P byssacea, Bacidia arceutina, Gyalecta diluta, Arthopyrenia stenospora. Vid vägen till Kongemindet utom de allmännaste arterna, som äro gemensamma för nästan alla trädslag: på ek: Evernia prunastri, Pertusaria communis och coccodes; på björk: Lecanora subfusca, Leptorhaplus epidermidis; på hassel: Tomasellia Leightonii; på asp: Bacidia arceutina; på al: Diplotomma betulinum, Lecanora subfusea och albel- lula, Parmelia olivacea och physodes, Arthopyrenmia grisea. Barrskog, bestående af lärkträd, gran (Abies pectinata?) och en eller annan Pinusart, förekommer, utom enstaka träd, spridda i löfskogen, i synnerhet kring Kongemindet, vid Skog- vaktarebostället, Skovfogdeboligen och vid KRokkestenarne. Prof på lafvegetationen på dessa lokaler och på de nämda träd- slagen må här meddelas: Barrskogen kring Kongemindet är mycket ung, tjock och ogenomtränglig och saknar följaktligen all lafvegetation, dock hysa en del granar på qvistarne 1 ytterkanten Parmelia phy- sodes och sällsyntare Evernia prunastri. Barrträden vid Skogvaktarebostället äro betäckta med sterila lafkrustor (möjligen blandade med alger) af hvit, grå, grågul 1. brun färg, om hvilka man är osäker hvart de böra föras, dock äro här anmärkta Psora ostreata och Gyalecta diluta. Vid Skovfogdeboligen förekomma på Abies (pectinata?) Physcia ciliaris, stellaris P hispida, Ramalina farinacea och populina, Xanthoria lWyjehnea, Gyalolechia vitellina, Lecanora subfusca och albellula, Parmelia papulosa (exasperatula, NYL.), Bacidia umbrina &« psotina, Buellia myriocarpa, Arthonia ra- diata och på lärkträd Bacidia acerina och »rosella. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 17 Vid Hokkestenarne förekomma på lärkträd: Biatorina mi- erococca, Parmelia physodes och sulcata, Cetraria chlorophylla och glauca, Ramalina farinacea, Chenotheca chrysocephala, Ca- licvum trachelinum, Everma furfuracea och prunastri, Usnea barbata, Bryopogon jubatum a« prolizum. Vid Hammershus är dalsänkningen nedanför östra branten af slottsberget, från Slotslyngen skild genom en liten bäck, beväxt med löfträd och buskar af hvarjehanda slag, såsom al, poppel, hassel, syrén, fläder med väldiga stammar, ask, pil o. 8 v. Här äro anmärkta följande arter: på fläder: Bacidia Friesiana och albescens, Caloplaca cerina; på syrén: Arthrospora acelinis, Lecanora pallida &« sordi- descens, Rinodina exigua, Lecania cyrtella; på hassel: Tomasellia Leightonii, Opegrapha atra; på ask: Arthopyrenia fallax, Buellia parasema; på poppel: Lecidea elwochroma var. achrista, Bacidia arceutina, Lecania dimera; på pil: Bacidia arceutina, Lecidea elcochroma var. achrista, Caloplaca cerina, Lecanora subfusca, Physcia ciliaris, pulverulenta och stellaris, Biatora erythrophea (vid gästgifvaregården). Österut från Hammershus ligga vidsträckta björkskogar med samma lafvegetation, som på de festa ställen i Sverige. Följande arter äro anmärkta; Bacidia umbrina, Lecanora sub- fusca och pallida P cinerella, Arthopyrenia amalepta, Rinodina sophodes, Lecidea elcochroma var. achrista, Parmelia olivacea, sulcata och physodes, Ramalina populina och farinacea, Ce- traria chlorophylla, Evernia prunastri, Usnea barbata. En likartad vegetation har björkskogen norr om Rö kilde (Helligdomen), dock tillkomma här Cetraria pinastri (mycket sällsynt), Leptorhaphis epidermidis, Calicium hyperellum och Parmelia glabra. På alm vid Helligdomen äro anmärkta: Acrocordia gemmata och polycarpa, Gyalecta truncigena, Ba- cidia rubella, Ramalina fraxinea, farinacea c. fr., populina, Parmelia olivacea, Lecidea elwochroma var. achrista, Opegrapha varia, Lecania cyrtella. Vid Dyndalsbäcken förekomma på al: Biatorina tricolor, Graplis scripta, Arthonia radiata, Lecidea elwochroma var. Havicans, Opegrapha vulgata, Lecanora subfusca, Parmelia oli- vacea m. fl. allmänna arter. Löfskogarne i Ibsker och Östermarie bestå mestadels af ask, ek o. s. v., dock tillkommer vid Klinteby och Kofoeds 2 18 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. gård Annbok (Carpinus), hvilket trädslag hyser flera utmärkta arter. De märkligaste i dessa skogsparker funna arter må nu anföras: Klinteby skog i Ibsker, på ask: Bacidia rubella et 5 porriginosa, Opegrapha her- petica, Bacidia fuscorubella, Acrocordia tersa och gemmata, Phlyctis agelea, Bacidia arceutina, Arthonia radiata, Segestria enea : på annbok: Catillarea Lawuwreri, Opegrapha atra, Parmelia olivacea, Lecidea eleochroma var. achrista, Pertusaria communis, Segestria cenea, Schismatomma rimatum var. subvirescens, Ar- thonia radiata. Frännegårds skog i Ibsker: på ek: Schismatomma abietinum, Haematomma coceneum, Biatorina globulosa, Åcrocordia tersa, Lecidea elwochroma var. achrista, Opegrapha herpetica, Ramalina farinacea, Physcia cili- aris, Lecanora subfusca, Pyrenula leucoplaca, Pertusaria amara, Plyscia pulverulenta; på ask: Lecanora atra, Physica eiliaris och obscura var. ulothria, Opegrapha varia, Bilimbia Negelii, Acrocordia tersa, Lecidea elwochroma var. achrista, Bacidia arceutina, Xanthoria parietina, Parmelia olivacea, Lecania cyrtella. Kofoeds gård i Östermarie: på AGNE Pyrenula nitida, Pertusaria w ulfenii, commu- nis, amara, leioplaca, Lecanora subfusca, Graphis seripta, Phlyc- tis agelea, Opegrapha atra, Bacidia fuscorubella, Catillaria Lawu- reri, Parmelia olivacea, Bacidia arceutina, ÅAcrocordia tersa, Segestria anea; på ek: Splunctrina turbinata, Pertusaria communis och amara, Physcia ciliaris, Parmelia sulcata, Xanthoria lychnea, Ramalina farinacea, Lecanora subfusca, Buellia Schcereri; på ask: Bacidia fuscorubella, Lecidea elwochroma var. achrista, Opegrapha atra et herpetica, Parmelia olivacea, Leca- nora subfusca, Segestria cwnea, Pertusaria commanis. Lehns gård i Rö socken: på alm: Bacidia rubella och fuscorubella, Lecidea elco- chroma var. achrista, Bacidia arceutina; på ask: Bacidia arceutina, Arthonia radiata, Opegrapha herpetica; på Prunus aviwm: Physcia stellaris, Lecanora atra, sub- fuscea och pallescens, Ramalina farinacea, Lecidea elcochroma BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 19 var. achrista, Bacidia umbrina, Pertusaria amara, Phlyctis age- lea, Arthopyrenia Cerasi, Gyalolechia vitellina; på hassel: Pyrenula coryli, Tomasellia Teightonii, Myco- porum maserrimum, Arthopyremia analepta: på björk: Cetraria pinastri. Vid Vaseå: på alm: Pertusaria communis, Physcia stellaris, Parmelia olivacea, Lecanora subfusca, Lecidea eleochroma var. achrista, Opegrapha herpetica, Lecania cyrtella, Biatorina globulosa, Ba- cidia abbreviaus; på ask: Opegrapha atra, herpetica, Catillaria Laureri, Ba- cidia fuscorubella, Acrocordia tersa, Pertusaria communis: på Prunus avium: Pertusaria leioplaca, Lecidea elwochroma var. achrista, Parmelia olivacea och på al: Phlyctis argena, Opegrapha varia, Lecidea elceo- chroma var. achrista. Vid Bäckegård i Ibsker förekommer barrskog (planterad), bestående af tall, gran och till någon mindre del lärkträd med hufvudsakligen följande arter: på tall: Lecanora varia "symmacta, Bilimbia Nitschkeana, Parmelia sulcata, Physcia ciliaris, Lecanora albellula och sub- fusca, Lecidea elwochroma var. flavicans, Biatorina micrococca; på gran: Bacidia umbrina a psotina, Lecidea elwochroma var. achrista och flavicans, Physcia cilvaris, Biatorina micro- coccea, Leconora subfusca var. och pallida 2 cinerella: på lärkträd: Lecanora subfusca var. och pallida 8 cinerella, Lecidea elcochroma var. flavicans. Till granittrakten böra ock räknas de s. k. Ertholmarne, några af granit bestäende klippöar, belägna omkring 2!/, mil nordost från Bornholm. Den största af dessa, Kristiansö, med största höjd öfver hafvet omkring 70 fot, är vid pass 2,200 fot lång och 1,240 fot bred; nära derinvid ligger Fredriksö 1,400 fot lång, hvartill kommer Gräsholmen och ett par småskär. Kristiansö erbjuder i licheniskt afseende alla de lokaliteter, vi förut nämnt inom granitområdet, ehuru naturligen i mycket liten skala. En kort öfversigt af lafvegetationens allmänna physiognomi härstädes torde derför vara tillräckligt upply- sande, dock skall en eller annan mörkligare art bifogas, ehuru den ej har något betydligare inflytande på lafvegetationens utseende öfverhufvud. 20 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. På de' nedersta klipporna i sjelfva vågsqvalpet träffas Verrucaria maura och något högre upp Caloplaca murorum med var. scopularis, Lecanora helicopis och sulphurea samt Buellia moriopsis. Längre upp från stranden äro Lecanora atra och Ramalina scopulorum förherskande, den senare i unga, sällan fruktbärande former. Här och der träffas på lodräta klippväggar Caloplaca cerina var. aractina, som med sin mörka thallus ibland betäcker stora sträckor af klipporna och i yngre tillstånd bildar små runda fläckar, som påminna om någon Verrucaria-art, tills de frambrytande frukterna med sin röd- bruna disk påvisa dess rätta natur. På horizontela klippytor förekommer ej sällsynt Parmelia tiliacea, 1 kamp om utrym- met med Parmelia saxatilis, men på några ställen ha begge fått farliga medtäfiare i uppträdande mossor, som förr eller senare skola uttränga dem båda. Parmelia saxatilis är van- ligen klent utvecklad och steril, då deremot P. omphalodes uppträder i yppiga, rikligt fruktbärande former, så att den, som ser båda sålunda växande tillsammans, svårligen kan, utan att våldföra naturen, förena dem till en art. På för vindarne något skyddade ställen t. ex. vid foten af fästningsmured träffas Lecanora poliophea med temligen utbildad bål, anty- dande att L. helicopis blott är en form af denna med af hafs- vindarne utpinad thallus. På de fasta klipporna träffas vidare: Physceia eiliaris f. scopulorum och aquila, Parmelia conspersa (klen), olivacea, glabra f. fuliginosa och Mougeotii (sällsynt), Lecanora pallescens var. parella, tartarea och sordida, Caloplaca ferruginea, Aspicilia cinerea, Placodium sarxicola, Physcia ccesia, Catocarpon polycarpum, Lecidea auriculata, Staurothele clopima. De af Kristian V 1684 uppförda väldiga fästningsmurarne äro föga berörda af tidens tand och hafva icke ännu lemnat plats för andra lafvar än NXanthoma parietina, som dock förekommer .1 största ymmnighet och skiftar i en mängd gula nyancer ifrån ljusgult till mörkrödt, så att man på afstånd är frestad anse dem för Caloplaca elegans, Caloplaca murorum, Ramalinu sco- pulorum (mest förkrympt), Lecanora atra och albescens, Binodina confragosa, ÖOpegrapha Persoonii och på murbruk Caloplaca citrina och Verrucaria muralis. På lösa stenar i stengärden växa Catoleclhia camescens, Le- cidea elwochroma var. pulverulenta, Bacidia umbrina, Hema- tomma coccineum och var. porplyrium om hvarandra m. m. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 21 På jord, som här och der i tunna lager betäcker granit- berget och på mossa förekomma Cladonia rangiferina (klen), aleicornis var. damcecornis, gracilis (mycket klen form), Cornu- copioides, Cornicularia aculeata, Leptogium scotinum och lace- mm, Collema pulposum, Psoroma hypnorum och Pannaria brunnea, Bacidia viridescens, Sphåerophoron fragile, Bilimbia hypnophila och microcarpa, Microglena reducta, Nephromium papyraceum, Lecanora subfusca, Peltigera malacea, canina och var. rufescens. På de mer än hundraåriga almarne i Tibolz lund träffas, utom allmänna arter Catolechia canescens, Caloplaca luteoalba, Opegrapha varia, Bacidia rubella, Lecanora sambuci och på oxel 1 kyrkogården Diplotomma alboatrum, Physcia stellaris och pulverulenta m. m. Fredriksö har beträffande de allmänna arterna ungefärligen samma vegetation som Kristiansö, ehuru i alla afseenden torf- tigare, dock träffas äfven här Parmelia tiliacea. Gräsholmen, en kal klippholme med en mager betesmark i midten, har af brist på passande lokaler ingen särdeles rik- haltig lafvegetation. Här synes Lecanora atra vara predomi- nerande jemte dålig Ramalina scopulorum och Lecanora sor- dida med Lecidea intumescens. Anmärkningsvärda för öfrigt äro Sphcerophoron coralloides, Lecanora tartarea, Parmelia phy- sodes väl utvecklad men steril, Buellia moriopsis, Cladonia aleicornis var. damecornis, Lecanora sulpluwrea och halogenia TH. Fr. (quartzina NYL.) och närmare vattenbrynet Caloplaca murorum f. scopularis och Verrucaria maura. 2) Sandstensformationen bildar ett smalt bälte af 11, qvadratmils areal och följer ifrån Nexö i öster granitens syd- liga gräns vesterut en sträcka vester om Nylars kyrka, der oraniten, som här gör en böjning mot söder, blifver gräns äfven i vester. I sydost stöter den till den kolförande jern- haltiga lerformationen, tills något sydost om Nylars kyrka cementstenstrakten möter och sedan utgör sandstenslagrets gräns mot söder ungefärligen till Salthammers Odde på östra kusten. Den består af en flack landsträcka utan några betyd- ligare höjder. Sandstenen träder i dagen nästan endast der stenblott blifvit öppnade. De största vattendragen äro Sose- vig, Risebäck, Läså och Öleå, hvilka genomflyta området och utfalla inom eller på gränsen af serdbnesteibtraken Norr om Nexö är sandstenen skild från graniten genom en liten bäck, 22 HERLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. som dock innan den utfaller i hafvet hel och hållen flyter genom sandstenstrakten. Lafvegetationen på de flesta sandstenslagren är föga rik- haltig, enär de gamla stenbrotten äro fylda med vatten, t. ex. Fredriksbrottet norr om Nexö. På andra ställen, der sand- stenslagret nyligen blifvit blottadt t. ex. vid Kracken norr om Limensgård i Åker, saknas all lafvegetation. Sydvest om Nexö, der sandstenen fäckvis träder i dagen, förekomma blott de vanligaste arter i mycket magra former. Den torftiga laf- vegetationen derstädes utgöres nemligen af följande arter: Placodium saxicola, Physcia cesia, Parmelia saxatilis och oliva- cea, Gyalolechia vitellina, Aspicilia cinerea och gibbosa, Leca- nora sordida, Rhizocarpon geographicum, Verrucaria nigrescens, Caloplaca cerina var. chlorina, Lecidea fuscoatra. Föga bättre är förhållandet vid Snogebäcks fiskeläge i Poulsker, der sand- stenslagret är blottadt vid hafsstranden. I sjelfva vattenbrynet är sandstenen fullständigt laffri. Något längre upp synas låga sandstenshällar, delvis täckta med sand och sparsamt beväxta med följande arter: Xanthoria parietina, Caloplaca murorum, Physcia cesia och obscura, ÅAvcarospora fuscata p rufescens, Aspicilia cinerea, Gyalolechia vitellina, Lecanora atra och sub- fusca var. campestris, Rinodina turfacea "arenaria, alla 1 törf- tigt skick och till dels betäckta af sand, som ditförts af de tidtals öfverspolande hafsvågorna. Högre upp, der man kunde vänta någon nämnvärd lafvegetation, ligger sandstenslagret jemförelsevis djupt under jordytan. Något rikhaltigare är lafvegetationen på lösa sandstens- block, som i ringa mängd förefinnas vid Fredriksbrottet och blifvit qvarlemnade sedan stenbrytningen upphörde och på sandstensplittror, som sannolikt äro afskräde efter tillhuggna och bortförda block och som betäcka en stor del af omgif- ningen vid Fredriksbrottet. Följande arter äro anmärknings- värda: Physcia cesia, Acarospora fuscata, Verrucaria nigre- scens, Lecanora Hageni, atra, pallescens, sordida, Caloplaca muwrorum och pyracea, Xanthoria parietina, Lecanora albescens och sulplurea, Pertusaria corallina, Biatora coarctata, Aspi- cilia gibbosa och cinerea, Lecidea fuscoatra och elwochroma rar. pilularis, Bacidia umbrina, Parmelia saxatilis och om- phalodes (båda föga utvecklade), glabra ”fuliginosa, Placo- dium saxicola, Rluzocarpon geographicum, obscuratum och distinctum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 23 Anmärkningsvärda lokaler i licheniskt afseende äro vi- dare de af sandstensflisor uppförda murarna i Nexö och sten- gärdena vid och omkring nämnda stad. Karakteristiska för dessa äro Buellia verruculosa och Catolechia canescens, af hvilka den förra ymnigt förekommer på de flesta sandstenshällar, som bilda öfversta laget af stengärdena, den senare pa de vertikala sidorna af murarne i Nexö. På sådana lokaler t. ex. stengärde söder om Nexö träffas vidare Lecanora sordida (ymnig), Xantho- ria parietina, Biatorina lenticularis, Biatora lucida (Nexö Lyst- skov), Physcia ccesia, Rhlizocarpon geographicum, Bacidia umbrina a psotina, Rhizocarpon distinctum, Lecidea elwochroma a latypea samt i staden och vid hamnen Caloplaca murorum och citrina, Gyalolechia vitellina, Placodiwum saxicola, Lecanora atra m. m. Såsom exempel på lokaler för moss- och jordlafvar kunna anföras heden söder om Nexö och en dylik lokal vid Gare- gården 1 Poulsker. Den torftiga lafvegetationen på dessa båda ställen bildas hufvudsakligen af följande arter: Cladonia ran- giferina, wncialis, furcata, rangiformis, Cormcularia aculeata, Cetraria islandica (erispa), Parmelia physodes. Inom sandstenstrakten finnas, såvidt jag känner, inga större skogar. De under detta namn vid gårdarne befintliga skogs- parkerna äro af ringa utsträckning. Dock träffas i dem åt- skilliga sällsyntare trädlafvar, af hvilka likväl de flesta före- komma äfven i skogarne i de andra bergformationerna. Af dylika skogslundar, som blifvit mer och mindre undersökta må här nämnas Garegården i Poulsker, Gadegårds skog och Kjöllergårds skog samt Skovgården i Bodilsker, hvartill komma en gammal trädplantering vid Fredriksbrottet norr om Nexö och Nexö Lystskov, bestående af både barr- och löfskog, söder om nämnda stad. De märkligaste trädlafvarne på dessa loka- ler må nu anföras. Garegården i Poulsker, på poppel: Parmelia olivacea, ”"aspidota, Caloplaca pyracea, Lecania fuscella och på al när- mare Snogebäck Nanthoria lychnea 8 polycarpa, Arthopyrenia grisea och på asp Lecania fuscella utom allmännare arter. Gadegårds skog i Bodilsker: på annbok: Bacidia endoleuca, Phlyctis agelea och argena, Bacidia arceutina och umbrina, Pertusaria leioplaca, Parmelia glabra och var. subaurifera, Graphis scripta, Lecanora subfusca. Opegrapha viridis, Buellia punctata, Segestria cneo; på ask: Phlyctis agelwa, Physcia ob- scura, Bacidia rubella. 24 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Enligt uppgift af Herr N. H. BErGstepr, lärare i Bodil- sker södra skola äro af honom 1 Gadegårds skog tagna Bia- tona quernea, Pyrenula coryli, Bacidia fuscorubella. Kjöllergårds skog i Bodilsker: på ask: Lecidea elcochroma var. achrista, Lecanora atra, Arthonia radiata. Bacidia arceu- tina, Phlyctis agelcea, Opegrapha herpetica. Dessutom uppgifna af BERGSTEDT Bacidia fuscorubella, Parmelia tiliacea, Schisma- tomma rimatum, Pertusaria Wulfenii, Pyrenula coryli. Brands gård eller skovgården i Bodilsker. På i Nexö hamn liggande ektummer från nämnda gård träffades utom all- männa arter Biatorima globulosa et f. pallens, Buellia Schwereri, Parmelia sulcata, Pertusaria communis, Acrocordia tersa, Le- canora atra, Biatora quernea (spår), Leptorhaplis quercus, Phlyctis agelca. I trädplanteringen vid Fredriksbrottet norr om Nexö, bestående af Prunus avium och Pyrus Malus och utgörande lemningar efter en gammal trädgård, äro följande arter an- märkta: Parmelia sulcata, olivacea och papulosa (exasperatula), Evernia prunastri, Bamalina fraxinea och populina, Physcia pulverulenta, ciliaris, stellaris och var. hispida, Fecanora sub- fuscea och pallida p ceinerella, Lecidea elwcochroma var. achrista, Xanthoria partietina, Arthonia radiata, Diplotomma alboatrum, Catolechia canescens, Bilimbia Necegelii. Nexö Lystskov, på al utom allmänna arter Parmelia cå- peruta; på tall: Parmelia sulcata, olivacea och physodes, Lecanora subintricata och subfusca, Biatora Cadubrie och Biatorina micrococea; på gran: Lecidea elwochroma var. flavicans; på lärkträd: Lecanora pallida BP cinerella, Lecidea elmwo- chroma var. flavicans, Buellia myrtocarpa. 3) Cementstensformationen med åtföljande alunskiffer, orsten och lerskiffer bildar öns sydligaste del ifrån kusten österut till Sosevigån eller ungefär midt emot Nylars kyrka i vester och omfattar hufvudsakligen Påls och Peders samt en del af Aakers socken, utgörande en areal af omkring 1 qvadratmil. Inom detta område utfalla de förutnämnda vatten- dragen Öleå, Leså, Risebek och Sosevig, alla med mer och mindre löfskogsprydda stränder. Den, som med tankarne fästa på den rika lafvegetationen på Gotland och Oland eller på den visserligen mindre rika BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 25 dock temligen rikhaltiga, i det inre Sveriges kalktrakter, väntar att finna något motsvarande eller något så när jemför- ligt, finner sig grymt sviken i sina förhoppningar. Kalkstens- lagren ligga i allmänhet djupt under jorden och der de äro blottade, vare sig af menniskohand eller af naturen, hindras lafvarnes utveckling af lokala omständigheter. Stenbrotten äro med ytterst få undantag fylda med vatten, så att ingen del af den fasta kalkstensväggen är synlig. Vid vattendragen uppträder väl kalkstenen i dagen, utgörande på vissa sträckor dessas botten, t. ex i Öleån och Risebäcken, men då den på sådana ställen antingen ständigt eller större delen af året öfverspolas af vatten, kunna inga lafvar der bosätta sig. Sticker någon del af kalkstenslagret fram någonstädes i åbrädden, är den vanligen orenad af jordpartiklar, men äfven om så icke är förhållandet, befinnes den i de flesta fall vara alldeles laffri. Dertill kommer, att åstränderna merendels äro beväxta med större träd, hvilka med sina lummiga kronor bilda ett skugg- rikt hvalf öfver det smala vattendraget och nederst äro om- gifna af täta busksnår, så att ljusets och luftens fria tillträde hindras. Härigenom uppstår mer fuktighet och skugga, än som är förenligt med lafvarnes trefnad och utveckling. Alunskiffer uppträder väl på några ställen vid cement- stensbrotten eller vid vattendragen, t. ex. vid Limensgade och Öleån vid Brogården i högre eller lägre väggar, men då lagren vanligen äro mer och mindre vågräta, framskjuta endast kan- terna. Dessa bilda sällan en jemn och sammanhängande yta, enär bergarten sträfvar att falla sönder efter klyfningsrikt- ningen och skiffern öfver hufvud visar stark benägenhet att förvittra; följaktligen kunna ytterst få lafvar här komma till utveckling. Samma förhållande eger rum beträffande ler- skiffern, hvilken dock på ett eller annat ställe visar den våg- räta ytan i dagen och der har en jemförelsevis rikhaltig laf- vegetation, som ostördt kan utveckla sig. På orstenen, som här och der uppträder tillsammans med alunskiffern, t. ex. vid Öleån, lider lafvegetationen af samma olägenheter som på alunskiffern, i det att på dess glatta ytor lafvarne ha svårt att fästa sig, hvarförutan orstenen lätt vittrar, innan lafven hunnit komma till full utveckling. Denna bergart är följ- aktligen i fast klyft liksom alun- och lerskiffern ingalunda gynsam för lafvegetationen. Fritt liggande stenar af orsten äfvensom af kalksten hysa deremot en och annan märkligare art. 26 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Lafvegetationen på mossa och jord är 1 cementstenstrakten ytterst förbi af brist på passande lokaler. Jorden är nästan öfverallt odlad, och der sädesfälten upphöra, t. ex. på back- sluttningar och mot åstränderna, är marken betäckt af en yppig gräsmatta, här och der beströdd med sydliga växtarter, Orchi- deer, Trifolier etc., som visserligen tjusa den vid dylik vege- tation ovane nordbons öga, men som dock äro af mindre in- tresse för den specielle lichenologen och lemnar intet rum öfrigt för lafvar. Derför kan ock i den besökta delen af ce- mentstenstrakten knappt uppvisas någon af de för kalktrakter egendomliga moss- eller jordlafvarne. De enda ställen inom cementstenstrakten, som ej äro odlade, bestå af sandfält, dels utan vegetation, dels beväxta med ljung, dels ock planterade med barrskog. På sådana lokaler finner man en mycket torftig lafvegetation, bestående af arter, som i allmänhet förekomma på ofruktbar eller sandig mark. Af de arter, som vanligen tillhöra kalkjord eller kalkhaltig grund finnes intet spår. Såvidt jag har mig bekant, förekomma i cementstens- trakten inga större trädplanteringar eller ens s. k. skogar vid gårdarne. Det är endast längs vattendragen, som träd i någon större mängd förefinnas. Af dessa äro hufvudsakligen skogs- lundarne nedanför Rispelbjerget vid Öleån i Pedersker och vid Risebek och Läså i Aaker undersökta. Lafvegetationen här är öfverhufvud likartad -med de öfriga formationernas, dock något fattigare, enär annboken här alldeles saknas. Efter dessa allmänna anmärkningar skola vi lemna en kortfattad framställning af lafvegetationen på särskilda lokaler inom kalkstenstrakten och dervid fästa afseende 1) vid kalk- sten (incl. alunskiffer, orsten och lerskiffer) i fast klyft; 2) lösa SPIS eller stycken i stengärdesgårdar; 3) hedar; 4) löf- träd; 5) barrträd. Af de talrika kalkstensbrott, som äro öppnade i Aakers socken längs Läsån, är endast ctt vid Limensgade närmast ån fritt från vatten med en tillgänglig låg kalkstensvägg af obe- tydlig utsträckning i längd. De märkligaste här förekommande lafarter äro Åspicilia calearea, Lecanora albescens et var. de- minuta, Lecotheciwm corallinoides, Verrucaria nigrescens et lu- ascens, Sarcogyne pruinosa. På sidan om kalkstensbrottet uppträder alunskiffer, bil- dande en brant vägg, men af förut angifna orsaker är den nästan utan lafvegetation; dock träffas här Biatora coarctata BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 237 temligen väl utbildad. En hög och lodrät lerskiffervägg vid Vasagården invid Läsån är blott delvis tillgänglig, enär ån flyter fram tätt invid bergväggen och dennas ej obetydliga höjd hindrar att åtkomma eller ens se de arter, som möjligen växa högre upp. Inom det för öga och hand åtkomliga om- rådet förekomma Biatora coarctata, Leptogium lacerum, Leca- nora pallescens var. parella, Amphiloma lanuginosum, Bacidia inundata, DLecidea elwochroma var. pulverulenta, Opegrapha zonata, Verrucaria fusca. På en låg alunskiffervägg vid Öleån nedanför Brogården i Pedersker är Biatora coarcetata den enda igenkänliga laf- arten. Något längre ned vid Öleån är en liten del af ler- skifferlagret (den öfre ytan) blottad, och der växer Bacidia inundata och Biatora fuscorubens, begge väl utvecklade. Vid Risebek uppträder närmast landsvägen kalksten både i åns botten och på sidorna. På förra stället är ingen laf- vegetation möjlig, enär kalkstenen nästan beständigt öfversilas af vatten, på det senare förekomma Lecanora albescens, Calo- placa cerina var. chlorina, Gyalolechia vitellina, Physcia cosia, Verrucaria rupestris och nigrescens, Rinodina Bischoffii, Collema pulposum, alla klent utvecklade. Längre ned går bäcken genom ett skifferlager, som i följd af vattnets öfverspolning saknar all lafvegetation, ännu längre ned är den omgifven af en samling rullstenar, som vattnet nedfört från granittrakter med vanliga, torftigt utvecklade granitlafvar, hvarefter den mellan höga sandklitter utlöper i hafvet. Kring de vattenfylda stenbrotten vid Läsån finnas i all- mänhet inga spår till lösa stensplittror, utan åkerfält eller gräslindor sträcka sig ända fram till kanten af brottet. Vid det ofvan nämda vattenfria brottet vid Limensgade förekomma deremot hopar af större och mindre kalkstensflisor, dels i sjelfva brottet nedanför kalkstensväggen, dels på fältet ofvan- för densamma. En mönstring af dessa blir dock föga vinst- gifvande. De arter, som här kunna upptäckas, äro till dels gemensamma för den fasta kalkstensväggen och långt ifrån ymniga eller väl utbildade: Lecanora albescens och var. cmsio- alba, Hageni, Lecidea elceochroma var. pilularis, Gyalolechia vi- tellina och subsimilis, Biatora fuscorubens. På lösa stycken af kalksten och orsten, spridda på strän- derna af Öleån vid Brogården eller liggande i stengärden vid Vasagården i Aaker samt vid Borg- och Billegravsgårdarne i 28 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Pedersker, träffas följande arter: Lecanora albescens et "dispersa, Aspicilia calcarea, Rinodina Bischoffiu, Verrucaria nigrescens, hydrela et maculiformis, Thelidium acrotellum, Physcia ccesia et var. leptalea, Acarospora Heppii, Biatora fuscorubens och ytterst sällsynt ÅAcrocordia conoidea och Catillaria athallina. Hafsstränderna i Aaker, Pedersker och öfver hufvud i hela cementstenstrakten bestå af höga sandvallar eller s. k. klitter, som i allmänhet stupa brant ned mot hafvet. Dessa äro van- ligtvis alldeles kala, i synnerhet mot hafvet, men på den lång- sluttande landsidan, der sanden är mera fast och hafsvindarnes våldsamhet mindre, uppstår på sina ställen en tarflig vege- tation af ljung, småbuskar och mossor jemte glest förekom- mande förkrympta grästufvor, t. ex. på den s. k. Trommel- backen i Pedersker: Här träffas i mer och mindre utveckladt tillstånd Cladonia rangiferina, rangiformis, pyridata och alci- cornis var. damececornis, Cormnicularia acuwleata, Peltigera canina och på ljungen Parmelia physodes. Öfversta eller nordöstra delen af Rispelbjerget i Pedersker är liksom Trommelbacken ett ofruktbart sandfält, numera sockenallmänning, hvaraf en del är bestämd att enligt upp- gjord plan årligen planteras med barrskog. Här förekomma ungefärligen samma lafarter som på Trommelbacken, men de äro i följd af bättre skydd för hafsvindarne frodigare och bättre utvecklade, hvarjemte åtskilliga arter tillkomma, som icke kunde spåras på den förra lokalen. Hufvudsumman blir emellertid icke stor, enär den bildas blott af följande arter: Cornicularia aculeata, Cladonia rangiferina, uncialis, verticillata, cornucoptoides, alcicornis var. damewcornis, Peltigera malacea, Cetraria islandica (f. crispa), Stereocaulon condensatum. Löfskogslundarne på sluttningen af Rispelbjerget och nedanför detta längs Oleån i Pedersker vid Brogården och Bille Gravsgården bildas hufvudsakligen af ek, ask, pil, al och hassel, hvarjemte några få björkar förekomma vid Bille Gravs- gården. Eken, som i synnerhet förekommer inom vallarne efter den gamla borgen, har ej nått den ålder eller storlek, att den kan hafva någon synnerligt rik lafvegetation. Utom de all- männaste, på hvarje löfträd förekommande, arterna äro här- städes följande anmärkta på ek: Parmelia sulcata, glabra var. subauwrifera, Evernia prunastri, Ramalina populina och farinacea, Pertusaria communis, Biatorina globwlosa, Bacidia arceutina. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 29 Asken, som förekommer spridd på båda stränderna af Öleån, hyser följande arter: Opegrapha viridis, Acrocordia poly- carpa och tersa, Bacidia arceutina, rubella et fuscorubella, Le- canora atra, Ramalina populina och farinacea, Physcia stellaris var. adscendens, pulverulenta et obscura, Evernia prunastri, Le- ceidea elwochroma var. achrista, Pertusaria communis. På al äro anmärkta: ÅAcrocordia polycarpa, Lecanora atra, Tomasellia Leightonii, Arthonia radiata och punctiformis, Ba- cidia umbrina, Parmelia glabra. På pil nedanför Brogården träftas: Rwnodina exigua, Calo- placa cerima, Gyalolechia vitellina, Physcia ciliaris, obscura, pulverulenta och stellaris, Bacidia rubella, Diplotomma albo- atrum, Lecanora sambuei och subfusca, Lecamia cyrtella, Cali- cum trachelinum, Arthomia lurida, Bilimbia Negelii, Lecidea enteroleuca var. achrista, Graphis scripta, Opegrapha varia, atra, vulgata och herpetica. På hassel: Parmelia glabra var. subawrifera, Tomasellia Leightonii, Arthonia radiata. På björk förekomma blott allmänna arter och dessa i för- krympt tillstånd, såsom KRamalina farinacea, Evernia prunastri, Parmelia physodes och olivacea, Lecanora subfusca, Leptorha- pläis epidermidis, Arthonia radiata, Bacidia uwmbrina. En och annan oxel, fogelbärsträd (Prunus avium) och hagtorn (crategus) lemnar intet nämnvärdt bidrag till laf- vegetationen. Vid Risebäcken äro anmärkta: Pyrenula coryli, Tomasellia Leightonii och Mycoporum nmiserrimum på hassel, Physcia stel- laris på ask, Opegrapha herpetica och Turneri på alm. Inom området äro två barrträdsplanteringar undersökta, nemligen en mindre vid Bille Gravsgården, bestående af några äldre granar och lärkträd, och en större på den förut nämda allmänningen pås Rispelbjerget, bildad af tall, gran och lärk- träd, men blott yngre träd. Ingendera af dessa planteringar har någon särdeles rik lafvegetation. De vigtigaste arterna må emellertid anföras. Bille Gravsgården invid Öleån: på lärkträd: Biatorina tricolor, Chenotheca trichialis, Ope- grapha varia et vulgata, Parmelia swlcata et olivacea, Evernia prunastri, Buellia punctata, Cladonia pyxidata (vid trädrötterna), Physeia ciliaris, Lecidea elwochroma var. achrista, Lecanora subfusca, Parmelia glabra var. subaurifera; 30 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. på gran: Biatorina micrococca (nederst på stammarne, dock ej fullt säker, enär den saknar frukt), Biatorina tricolor, Ra- malina farinacea, populina, Evernia prunastri, Parmelia phy- sodes, Usnea barbata var. hirta. Allmänningen på Rispelbjerget: på tall: Bacidia wmbrina, Biltimbia Nitschkeana, Lecanora subintricata, Parmelia olivacea, Xanthoria lychnea, Ramalina (förkrympt); på gran: Physcia stellaris, Xanthoria lychnea, Parmelia olivacea et sulcata; på lärkträd: Rinodina exigua, RBamalina calicaris (canali- culata). 4. Den af jernhaltig sand och lera med stenkolslager be- stående regionen upptager öns vestliga kuststräckning, bildande ett långt och smalt bälte från Sosevigån (ungefär) i söder förbi lönne till något norr om Hasle, der den ungefär midt för Ruths kyrka utkilar i en spetsig vinkel mellan granitforma- tionen och stranden. Inom detta område utfalla Hellingså, som kommer ifrån sandstenstrakten, Byå, Blykobbeå, Bagå och Kjempeå, som alla upprinna inom granitregionen. Lafvevetationen inom detta område inskränker sig till jord- och trädlafvar och är af mycket torftig beskaffenhet. Jordgrunden är i hög grad ogynsam för lafvarnes fortkomst, enär dess yta spricker sönder och ständigt vittrar. På de branta lerstränderna, t. ex. vid Rönne och annorstädes, träffas inga lafvar; det är endast på sandhedarne (vid Hasle) någon egentlig lafvegetation kan uppstå. Löfskogarne bestå mest af björk och barrskogsplanteringarne af tall, båda trädslagen mycket enformiga 1 licheniskt afseende. Undersökta äro blott hedarne vid Hasle och skogarne vid sistnämda stad och (på genomresa) vid Stampen söder om Rönne. Att döma af sak- kunniga personers utsago om traktens och skogarnes beskaf- fenhet i den öfriga delen af området, är derstädes för licheno- logen föga att hemta. En kort framställning af lafvegetationen på de besökta ställena torde derför tillräckligt karakterisera hela formationen. Sandhed söder om Hasle: Cladonia rangiferina, wncialis och: alcicormis var. damewcornis, Cetraria islandica (f. erispa med variationer mer och mindre närmande sig f. platyna), Bryo- pogon jubatum a prolizum, Clad. cornucopioides (spår), Biatora granwulosa, på vissnande ljungtufvor Usnea barbata, Bryopogon BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 16. AED. III. N:o 1. 31 jubatum & prolizum, Evernia prunastri, Ramalina farinacea (spår), Parmelia physodes, Cetraria glauca (spår) och på rena sanden Ramalina thrausta, Stereocaulon condensatwm. Björkskog söder om Hasle: Parmelia sulcata, olivacea et aspidota, Usnea barbata au florida et B lirta, Evermia prunastri och furfuracea, Cetraria glauca et chlorophylla, Ramalina fa- rinacea, Parmelia physodes, Bacidia umbrina. Tallskog söder om Hasle: Stammarne betäckta med en gulgrön, steril crusta, möjligen tillhörande Biatorina micro- cocca, för öfrigt blott förkrympta former af Parmelia plusodes och olivacea. Tallskog vid Stampen söder om Rönne: Bilimbia Nitsch- keana, Parmelia physodes, olivacea et sulcata, Lecanora subfusca, varia "symmicta, subintricata, Biatorina micrococca ster., Biatora Cadubrice. 5. Grönsandsbildningen, intagande omkring !/, qvadrat- mils rymd kring Ny kyrka och sträckande sig mellan kol- förande leran och granittrakten, ungefärligen i jemnhöjd med Clements kyrka, är i licheniskt afseende icke undersökt. Då emellertid jordgrunden här lika litet som i den kolförande formationen har något inflytande på lafvegetationen, kan man med temlig säkerhet antaga att lafforan här ingalunda är rikare. Möjligen kan någon på trakten boende uppleta några mer och mindre märkliga arter, men för den resande licheno- logen, som ej har tid att länge uppehålla sig, motsvarar vinsten säkerligen ej besväret, och sannolikt är, att trakten ej kan lemna något nämnvärdt bidrag till öns lafflora. TI. Bornholms lafflora. I den nu följande speciela afdelningen har jag framstält först och främst Bornholms lafvar och deras utbredning på ön, förnämligast på grund af egna iakttagelser. Dock har jag äfven hemtat upplysningar och uppgifter från andra håll, t. ex. ur den af Branth och Rostrup år 1869 utgifna afhandlingen Lichenes Danie& eller Danmarks Laver, hvilken upptager hvad den tiden var kändt om Bornholms lafvegetation, hufvud- sakligen på grund af Grönlunds resor derstädes. Dessa upp- gifter har jag till en del funnit bekräftade genom besök på 2 STA HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. de angifna lokalerna, dels ha de ock blifvit välvilligt be styrkta och äfven tillökade af Jakob Severin Deichmar Branth, som haft tillfälle granska större delen af de fynd. gjorts på Bornholm under tiden från 1869—1881. Åtsk: värdefulla anvisningar och uppgifter, styrkta dels genom ur sökning på stället, dels ock genom benäget förevisade meddelade exemplar, ha välvilligt blifvit lemnade af lärar Bodilsker södra skola herr N. H. BErGstEDTtT, hvilken efte gifvandet af Lichenes Danize och till år 1881 flitigt unde lafvegetationen, hufvudsakligen i Bodilsker och närgräns: socknar. Allt hvad i licheniskt afseende hitintills blifvit fu är följaktligen noggrant anfördt. För jemförelse skull "har jag äfven angifvit de ww en- holmska arternas utbredning i det öfriga Danmark, så vi: de der blifvit funna. Åfven de för det öfriga Danmark «0 a arter, som ej träffats på Bornholm, har jag för öfversi as skull upptagit inom parenthes och utan nummer, så ar af- handlingen omfattar allt hvad man för närvarande känner om Danmarks lafflora. Härvid har jag följt den ofvan nämda af- handlingen Lichenes Danixe, men äfven haft att tillgå både muntliga och skriftliga uppgifter af Branth rörande de arter, som efter 1869 blifvit anmärkta, hvilka meddelanden välvilligt stälts till mitt förfogande. Några få iakttagelser har jag sjelf gjort under en och annan exkursion på Själland och »nder ett kort uppehåll på ett par ställen på Jylland under en RO > genomresa. För de arter på Bornholm, som jag sjelf icke fun: - 44 jag angifvit upptäckaren enligt Lich. Danize och öfriga då jag deremot sjelf sett en art på uppgifven lokal, har' undvikande af vidlyftighet blott undantagsvis nämnt annan. Uppställningen är i hufvudsak densamma som i mi handlingar om Norrlands lafvar och Lafvegetationen på kustens öar, men de större afdelningarne äro utelemnac angående dem ingen samstämmighet råder hos förfe: mv! familjerna, som väl äro hufvudsaken, äro anförda i sann ov! ning som i förut nämda afhandlingar. Beträffande artb > 50 ningen, särdeles i afseende på de högre lafvarne, h: åtskilliga fall dels följt Nylander, dels med honom till ; återgått till den före utgifvandet af El. Fries" Lichenos 1 As? Europzea (1831) rådande uppfattningen, såvidt jag fun Je BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o.1. 33 bekräftad af anstälda jemförelser i naturen. Några äldre be- aÄämningar har jag åter upptagit, när jag ansett dem ega full peoaritetsrätt. Afven synonymien har jag på några ställen av HI reda, så vidt min tillgång på källskrifter eller original- asboaplar gjort det möjligt. vo Till sist har jag lemnat en jemförande förteckning öfver s9särskilda familjernas artantal på Bornholm och i det öfriga jiiceat. samt summan af arterna 1 hela Danmark. rod Ham till sUSNERIR 1. Usnea Din. toto. Us barbata (L.) Fr. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 31, Th. Fr. He Tach.: Scand. ps J5. +0- & florida (L.) Fr. :hAlmindingen vid Rokkestenarne på lärkträd, söder om Hasle på björk. 8 hirta (L.) Fe. Mellan Allinge och Hammershus samt vid Hasle på björk, Bi:le' Gravsgården i Pedersker på gran; vid Rönne och Gud- pil på marken (Grönlund). SER y dasypoga (AcH.) Fr. -Almindingen vid Rokkestenarne på lärkträd, Trommel- tRpn i Pedersker på buskar och på heden närmast söder asle. TI det öfriga Danmark är 8 hirta temligen allmän; funnen i frukt på Jylland i Hanherred vid Silkeborg och kring arg, på Själland vid Birkeröd och i Gels skog y dasypoga jcket allmän på Jyllands hedmarker. of bike 2. Bryopogon (LINK) Mass. ask: Br. jubatum (L.) AcH. — Br. & Rostr:. Lich: Dan. p. 31 og sub Cornicularia, Th. Fr. Lich. Scand. p. 24. söt & prolixum (AcH.) KÖRB. sr&lmindingen vid Rokkestenarne på lärkträd, Sandhamme- vioså heden närmast söder om Hasle. 34 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. >ehalybeiforme (L.) KÖRB. Gudhjem, Hammershus på Slotslyngen, mellan Hammers- hus och Allinge. I det öfriga Danmark angifves den såsom allmän på Jyl- lands hedmarker, temligen sällsynt på öarne. Huruvida den på Bornholm icke observerade var. implexa förekommer på Jylland, uppgifves ej, men då en till implexa hörande form cana anföres såsom i mängd förekommande 1 Stensdalsgårds granplantage vid Viborg, är det sannolikt, att äfven den egent- liga implexa finnes. Både «a prolixum och ”chaiybeiforme blifva oförändrade för Kali, hvaremot var. implexum färgar kalidroppen gul. Redan WestriInG (Sv. Färgl. p. 184) angifver dessa formers olika förhållande vid kemisk behandling. Om nemligen juba- tum (f. cana = var. implexum) blandas med osläckt kalk och derpå hälles kallt vatten, blir den strax citrongul, var. pro- lixum vid lika behandling deremot svartaktigt blågrön. På grund häraf skilde WESsTRING hithörande former i 2 arter L. chalybeiformis (= prolixum) och jubatus (= implexum). NYLANDER har på grund af förhållandet för kali antagit dessa 2 arter: chalybeiformis (K= = prolixum) och jubata (K. + = implexum). NSåvidt jag kunnat finna, innefattades båda i LiInNgs Lich. jubatus och chalybeiformis antogs såsom särskild art (Vide L. F1. Suec. 1755 p. 425 & 427, confer Th. Fr. Lich. Scand. p. 24 & 25). Vill man nu bibehålla dessa 2 arter, så blir väl rättaste benämningen 1) Br. prolixum (AcH.) = Lich. jubatus L. p.p. ss. syno- nym, med ”"chalybeiforme (L.) ss. varietet, eller, om man ej vill skilja mellan dessa former, Br. chalybeiforme (L.) incl. Lich. jubatus pr. p. såsom ock Wao (Medd. i FI. & Faun. Fenn. häft. 6 p. 115) gjort; 2), Br: implexum :(HorrM.) = uieh.jubatus ANA På båda ställena kommer L. jubatus L. till besvär. Vid för- sta arten blir den ett nödvändigt bihang till chalybeiforme, som då ingalunda motsvarar hvad LINNÉ dermed afsåg, vid den andra uttrycker den blott en del af LInngs mening. Enklast torde enligt min tanke vara att låta benämningen jubatus utgå och teckna 1) Br. prolixum (AcH.) = Lich juba- tus LD. pr. p. (incl. L. chalybeiformis L.) 2) Br. implexum (HorFFwM.). Vill man deremot förena alla formerna under en art då är jubatum (L.) AcCH. fullt användbar för det hela och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 35 de öfriga blifva underordnade former « prolixum (ACH.), "cha- lybeiforme (L.); 8 implexum (HOFFM.) såsom ock TH. FRIES (Lich. Scand. pp. 24 & 25) uppstält dem. 3. Cornicularia (AcH.) KÖRB. 1. C. aculeata (ScHrEB.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 32, Tu. Fr. Lich. Scand. p. 101 sub Cetraria. På berg bland mossa och på sandhedar. Rytterknegten nedanför Kongemindet, Kristianshöi, Gudhjem på bergsplatån ofvanför gästgifvaregården, Helligdomen och Lehns gård i Rö socken, Hammershus och Hammeren, Svaneke, Kristiansö, Garegården i Poulsker, Trommelbacken och Rispelberget i Pedersker, Hasle. — Jylland: mycket allmän på hedarne. Fam: 2: -RAMALINEI. 4. Ramalina AcH. TS ROefraxinea (KR) ACHE == "BR. & RÖSTR INCH Dahl lpi 33 (Ramalina polymorpha a fraxinea), TH. Fr. Lich. Scand. p. 34. På träd af hvarjehanda slag. Limensgård i Åker, Bro- gården i Pedersker på ask, Nexö på Prunus avium, Kristiansö på oxel, Helligdomen vid vägen till Allinge flerstädes, Ham- mershus på pil, söder om Hasle på sälg. — I det öfriga Dan- mark allmän. 2. R. populina (EurH. Exsiec 1785); R. (Lich.) fastigiata Pers. Ust' "Ann: 1794). =" BE: & RosTrR Lich Dan: up. 33 (R. polym. b fastigiata), TH. Fr. Lich. Scand. p. 34. På löfträd, någon gång på barrträd. Limensgård i Åker på asp, Brogården i Pedersker på ask och Rispelberget inom borgen på ek, Pedersker och Poulsker på poppel, Nexö på Prunus avium, Kristiansö på oxel, Helligdomen i Rö, Hammer- hus på björk, Bille Gravsgården i Pedersker, på gran, Almin- dingen vid Skovfogdeboligen på abies. — I det öfriga Dan- mark tillsammans med R. fraxinea allmän. Jag har här upptagit det äldsta namnet icke af ändrings- lystnad utan för att bidraga dertill, att genom de äldsta nam- nens återställande omöjliggöra vidare namnförändring. R. po- pulina är omkring 9 år äldre än R. fastigiata PErRs., men kan 36 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. det förra namnet utan brott mot prioritetslagen bortresonneras, har jag ingenting deremot, alldenstund R. fastigiata onekligen är mer betecknande för arten. Bäst hade nog varit om man vid bemödandet att uppspåra de äldsta namnen hade stannat vid något större verk t. ex. ACHARI Lich. Univérs. 1. Pro- dromus, men då nu denna gräns redan blifvit öfverskriden (mest af utländska författare), och de arter, som före ACHARIUS voro kända, blott utgöra ett jemförelsevis ringa antal, torde det väl vara lämpligast att taga steget fullt ut till LiNNE. Sedan sålunda de äldsta författarne återfått hvar och en sitt, är det att hoppas, att ombyte af namn icke vidare kan före- komma, ty de namnförändringar, som en del nyare författare (dess bättre ytterst få), företaga sig endast af godtycke, för- tjena ej det ringaste afseende. 3. BR. farinacea (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 34 (R: po- lymorpha e. farinacea), Th. Fr. Lich. Scand. p. 35. På löf- och barrträd ej sällsynt, men merendels steril, Brogården i Pedersker på ask, Bille Gravsgården på gran. Almindingen vid Rokkestenarne på lärkträd, Skovfogdeboligen på abies, Hammershus på Prunus spinosa, söder om Hasle på ljungtufvor; med frukt vid Helligdomen i Rö på ask och mellan Allinge och Hammershus på björk. — I det öfriga Danmark mycket allmän, isynnerhet på buskar och träd på Jyllands hedmarker. 4. RB. calicaris (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 33 (R. po- lymorpha c. calicaris), Th. Fr. Lich. Scand. p. 35 (R. cali- caris y canaliculata Fr.). På barrträd, mycket sällsynt. Rispelberget i Pedersker på lärkträd. — Jylland på träd och buskar i hedmarkerna, för öfrigt sällsynt. 5. R. pollinaria (WestR.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 34 (R. polymorpha f. pollinaria), Th. Fr. Lich. Scand. p. 38. På sten sällsynt. Nexö (N. H. BERGSTEDT enl. uppgift). — I det öfriga Danmark på träd, lignum och sten här och der. 6. BR. polymorpha AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan.-p. 34 (R. polymorpha g. tinctoria), Th. Fr. Scand. p. 40. På sten. Årsdale fiskeläge, Gudhjem på bergplatån ofvan för gästgifvaregården, Hammershus på Slotslyngen, Steileberget; Rönne (LANGE), Svaneke (LIEBMANNS herb.) enl. BR. & ROosTR. 1. c. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 37 7. R. scopulorum (RETz.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 33 (R. polymorpha d. scopulorum), Th. Fr. Lich. Scand. p. 39. I granitområdet på strandklippor. Årsdale, Gudhjem, Hammershus, Steileberget, Kristiansö. — I det öfriga Dan- mark sällsynt och endast steril. Enligt BR. & Rostr. Lich. Dan. p. 147 färgas af Kali endast exemplar från Hammershus, men från andra Bornholm- ska lokaler icke. Exemplar från Hammershus har jag ej hem- fört och således ej kunnat undersöka, men exemplar från Gud- hjem färgas, likaså de från Kristiansö, hvilka eljest temligen öfvereusstämma med WESTRINGS fig. 23 f. cuspidata. Reak- tionen för kali är således otillförlitlig, hvadan R. cuspidata ACHE. torde vara att anse blott såsom en, möjligen yngre form af R. scopulorum. 8... R. thrausta (AcH.) Nyrn: — Th. Fr. Lich. Scand. p. 38. På sandfält. Heden närmast söder om Hasle, steril. Huru- vida den rätteligen bör föras till Ramalina eller till Alectoria torde med någon säkerhet först kunna afgöras efter mikro- skopisk granskning af frukterna. 5... Evernia ACHE. 1. E. Prunastri (L.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 55, mp Er. Dich. Scand: p. 30. Pä löf- och barrträd temligen allmän, men endast steril. Pedersker vid Brogården på ask, Bille Gravsgården på gran och Trommelbacken på ljung, Nexö vid Fredriksbrottet på Prunus avium, Almindingen flerstädes. Helligdomen i Rö skn samt mellan Allinge och Hammershus på björk, söder om Hasle på ljungtufvor och björk. — Jylland: mycket allmän; Själland: Gels skog och Klöieng vid Lögums kloster med frukt; Årö vid Draget på sandjord. 2. E. furfuracea, (L.) FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 56, Th. Fr. Lich. Scand. p. 116 sub Parmelia. På sten och träd, stundom på marken. Hammershus på Slotslyngen, Sandhammeren på sandfält, söder om Hasle på björk, Almindingen vid Rokkestenarne på lärkträd och vid skogvaktarebostället; öfverallt steril. — I det öfriga Danmark här och der. Viborg vid Palstrup med frukt; Himmelsbjerget på marken. 38 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 6. Cetraria ACHE. 1. OC. islandiea (L.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 53, TRÖEr: ich Scandppsros På hedmarker. Rispelberget i Pedersker samt söder om Nexö, hed närmast söder om Hasle. Det mesta af denna art på Bornholm förekommande tillhör f. crispa ACH., dock sak- nas ej bredbladigare former, bildande öfvergångar till f. pla- tyna AcCH. t. ex. vid Nexö och Hasle. — Jylland: på hedar allmän; Själland: mellan Köpenhamn och Kjöge samt söder om Kjöge i en barrträdsplantage. Den egentliga platyna AcH., sådan den förekommer i Sveriges barrskogar, är ej heller funnen i det öfriga Danmark. Såvidt jag hittills kunnat finna, torde den ej såsom egen art böra skiljas från f. crispa ACH., huru habituelt olika de än äro, enär öfvergångar dem emellan ingalunda saknas. 2. C. nivalis (L.) Ac. — Br. & Rostr. Lich. Dan. prop, TSE AichtEScand:Spsr 102) På hedmarker. Hasle på sandhedar (LIEBMANNS herb.). Af mig förgäfves sökt på heden närmast söder om Hasle. — Själland: på heden mellan Korporalskroen och Skillingskroen vid Kjöge. 3. C. pinastri (Scor.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 55 (C. juniperina var. pinastri), Th. Fr. Lich. Scand. p. 104. På björk mycket sällsynt och endast sterll. Lehns gård i Rö socken; Rö kilde (>Helligdomen») (Grönlund). — I det öfriga Danmark funnen i alla provinser, men sällsynt och steril. Bäst utvecklad på en (juniperus) vid Ormholt; Dal Hede vid Alborg på ljung. 4. C. glauca (L.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 54, Th. Er. Biech. Scand. ps 105: På sten och träd, men endast steril. Almindingen vid Kristianshöi och vid vägen till Kongemindet, vid Rokkeste- narne på lärkträd, mellan Allinge och Hammershus på björk, Hammershus på Slotslyngen, söder om MHasle på björk och ljungtufvor. — I det öfriga Danmark här och der steril. Jyl- land: vid Ferslev och Klitgård, Själland vid Jonstrup på sten (f. fallax WEB.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFbD. III. N:o 1. 39 5. C. sepincola (ExRH.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 54, Mb Er: Lich. Scendöp.cct OT På enbuskar sällsynt. Kåsegård och vid Klinte by i Ibsker (N. H. BerGstebDt). — Jylland: Palstrup vid Viborg och Orm- holt vid Säby. 6. ÅC. chlorophylla (HumB.) ScHezRr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 54 (Cetr. sepincola var. chlorophylla), Th. Fr. Lich. SCand: Dy Öd På löf- och barrträd. Almindingen vid Rokkestenarne på lärkträd, sydost om Hammershus vid vägen till Allinge och söder om Hasle på björk. — Jylland: på hedarne allmän på björk och stenar; för öfrigt mindre allmän, men öfverallt, liksom på Bornholm, steril. [C. aleurites (AcH.) TH, FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 60 sub Parmelia, Th. Fr. Lich. Scand. p. 109; På ektimmer. Fyen: i inhägnaden kring Glorup djur- gård. ] [REN 3 IVIBNILVRIKE TSE 7. Nephroma ACcH. 1. N. areticum (L.) — Th. Fr. Lich. Aret.: p. 41. På marken. Funnen endast vid Gudhjem ofvanför bad- huset i några små, förkrympta exemplar 1884.. Sannolikt är den att söka längre upp i landet på Höjlyngen, der mer gyn- samma lokaler ej torde saknas. 3. Nephromium Ny. 1. N. papyraceum (HoFFMmM.) NYL. — Br. & Bostr. Lich. Dan. p. 52 (Nephroma levigatum), Th. Fr. Lich. Arct. p. 42. På mossa och sten, mycket sällsynt. Kristiansö på mos- siga klippväggar utanför fästningsmuren i närheten af skol- huset; stenbrott nordvest från Allinge (N. H. BERGSTEDT enl. uppgift). — Jylland: temligen allmän i den mellersta och vest- liga delen; Själland: Lehnsklint (LIEBMANNS herb. enligt Br. (3 ROSTRA 1: C.)- 40 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. [N. tomentosum (HoFFMm.) NyL. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 52, Körb. Syst. p. 56. Fyen: vid Hofmansgade (LIiEBMANS herb. enligt Br. & RosTRr. 1. c.).] [Peltidea (AcH.) NYL. P. aphthosa' (L.). — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 50 sub Peltigera, Th. Fr. Lich. Arct. p. 43. Bland mossa på marken, sällsynt. Själland; nordöstra delen, Möens klint, Rönbjerg vid Lögstör. — Ej anmärkt på Bornholm, men torde möjligen kunna uppspåras någonstädes på Höjlyngen. P. venosa (L.). — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 51, Körb. Syst. p. 62. På jord i skogar. Jylland: Klosterskogen vid Mariager och ferestädes i skogarne söder om Arhus (Br. & ROSTR. p. 147); Själland: mellan Örholm och Ny Mölle, Bagsvär, Fre- driksdals skog vid Furesön, Bokskogen vid Kurre Mölle.] 9. Peltigera (Winp.) Ny. 1. P. malacea AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 49 (P. ca- nina d. malacea), Körb. Syst. p. 57. På mossbeväxt sten och på hedar. Rytterknegten vid Kongemindet, Kodalen, Gudhjem, Kristiansö, Rispelberget i Pedersker, Bäckegården 1 Ibsker. — I det öfriga Danmark här och der. 2. P. canina (L.:). — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. £9MQCPSIEaS nina a. membranacea), Th. Fr. Lich. Arct. p. 44. På mossiga stenar och på marken. Hammershus på Slots- lyngen, Steileberg, Kristiansö, Enesgården i Olsker, Lehns gård 1 Rö, Gudhjem, Bäckegården i Ibsker, Rytterknegten, Trommelbacken i Pedersker. — I det öfriga Danmark allmän. 8 rufescens (NEcK.) Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 49 (Peltigera canina b. rufescens). På klippor och jord. Kristiansö, Rytterknegten, Lehns- gård i Rö, Limengade i Aker. — I det öfriga Danmark mycket allmän. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16, AFD. III. N:o1. 41 3. P. polydaetyla Horem. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 49 (P. canina c. polydactyla), Th: Fr. Lich. Arct. p. 46. På mossbeväxsta stenar och på jord. Rytterknegten, Gud- hjem på klippor vid vägen till badhuset. — I det öfriga Dan- mark här och der i skogar. 4. P. horizontalis (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 50. På klippor öfver mossa. Almindingen (TH. JENSEN enligt exemplar, meddeladt af BRANTH). Jylland: Marselisborgs skog; Fyen: stengärdsgårdar vid Vejstrupsgårds och Kling- strups skogar; Själland: Ruderhegn. [Solorina Ack. NS. saccata (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 51, Körb: Syst. p. 63. På jord. Möens klint; Jylland: vid Ranum (var. spongiosa). ] Ram FA PARA MIBAG LB 10. Sticta SCHREB. 1. St. sehrobieulata (Scor.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 56, WKESPTVlick) Arettp. 30. På sten, mycket sällsynt och endast steril. Nexö på granit norr om Fredriksbrottet; Hammershus (Grönlund enligt exem- plar i BRANTHS herbarium). — Jylland: allmän i mellersta och vestliga delen, äfven med frukt (t. ex. Södal skog enl. exem- plar, meddeladt af BRrRANTH); Själland: nordöstra delen här och der. [Lobaria ScHREB. L. pulmonaria (L.) -— Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 57 sub Stieta, ther: Lich CArfeti pi 49. På träd, i synnerhet bok. Mycket allmän i landets vest- liga trakter, mindre allmän i de östra, jemförelsevis sällsynt med frukt. L. amplissima (Scor.) — Br. & RBostr. Lich. Dan. p. 57 SubaStieta, Th CET: eh rATetIp. OM På ek. Jylland: Hald skog vid Bäckelund i trakten af Wiborg. / 42 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. L. herbacca (Hups.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 58 sub Sticta, Körb.: Syst. p.: 68. På bok. Möens klint (M. VAHLS herb. enl. BR. & ROSTR. Lier 11. Parmelia (AcH.) DE Nor. 1. P. tiliacea (Horrm.) Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 60, Th. Fr. Lich. Scand. p. 113 På sten och träd, steril. Hammershus på låga klippor inom den inre fästningsmuren, Kristiansö flerstädes, Fredriksö; Kjöllergårds skog, Kanikegårds skog i Bodilsker på träd (N. H. BeErGstEDT enl. uppgift). — Fyen: sydliga delen på topp- grenar af gamla ekar rikligt fruktbärande, likaledes på Lol- land. 2. P. saxatilis (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 60, Th. Fr. Lich. Scand. p. 114. På sten, steril. Hammershus på Slotslyngen, Gudhjem, Kristiansö, Limensgård i Åker, Brogården i Pedersker, Nexö på sandsten. — I det öfriga Danmark allmän, men sällsynt med frukt. 3. P. suleata (TaAYL.) Nyr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 60 sub P. saxat. (trädformen), Th. Fr. Lich. Scand. p. 114 (P. saxat. 5 sulcata). På löf- och barrträd, spridd öfver hela ön, men endast steril. Hammershus på björk, Kristiansö, Nexö, Bäckegården 1 Ibsker och Rispelberget i Pedersker på tall, Bille Gravs- gården i Pedersker på lärkträd, söder om Hassle på björk. — I det öfriga Danmark mycket allmän. 4. P. physodes (L.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 61, Th: Fr: Lich; Scand. pir Lt. På träd och sten, steril. Hammershus, Gudhjem, Kristiansö och på Gräsholmen, Rytterknegten, Trommelbacken i Peder- sker, Rispelberget på tall, söder om Hasle på ljungtufvor. — I det öfriga Danmark mycket allmän, men sällsynt med frukt. 5. P. omphalodes (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 60 sub P. saxat., Th. Fr. Lich. Scand. p. 114 (P. saxat. y om- phalodes). På sten i granitområdet. Hammershus på Slotslyngen, Gudhjem, Almindingen vid Kristianshöi, Kristiansö (yppig och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 16. AFD. III. N:o1. 43 med frukt), Nexö norr om Fredriksbrottet, Klinteby, Årsdale. — Jylland: på hedmarker temligen allmän, för öfrigt sällsynt. [P. Acetabulum (NEcK.) DuB. — Br. & Rostr. Lich. Dan. PuL; Lha Er; sbreh. Scand. ps L201. På löfträd. Här och der, i synnerhet i landets sydligare trakter. ] 6. P.colivacea (L:) AcH.» — Br: & Rostr./LichI Dan. p. 61, Th: Er. Lich: Scand. p. 2. På sten och träd. Hammershus på Slotslyngen och Steile- bjerg, Gudhjem, Kristiansö, Rytterknegten, Klinteby, Årsdale, Rö, Ibsker, Bodilsker, Poulsker och Pedersker på björk och andra löfträd. — I det öfriga Danmark allmän. >P. aspidota AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 62 (P. olivacea 1. aspidota), Th. Fr. Lich. Scand. p. 122. På löfträd. Vestermarie, Nexö vid Fredriksbrottet, Gare- gården i Poulsker på poppel, mellan Allinge och Hammershus på björk, söder om Hasle på björk och sälg. — I det öfriga Danmark sannolikt ej sällsynt, ehuru 1 Lich. Dan. ingen lokal är uppgifven; Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på poppel (1888). 8 prolixa Ace. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 122, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 148. På sten. Svaneke, Sandhammeren, mellan Klinteby och Helletsgård i Ibsker. — För det öfriga Danmark uppgifven utan lokal (Lich. Dan. 1. c.); Själland: Lilleröd (enligt exem- plar, meddeladt af BRANTH). 7. P. papulosa (AnNzi 1868); P. exasperutala (Nyl. Flora 1873 p. 299) Zw. Exsiec. n. 573; Arnolds Exs. 964 a & b. På löfträd. Nexö vid Fredriksbrottet på Prunus avium;> på ektimmer från Brands gård eller Skoggården i Bodilsker, Bäckegården i Ibsker på gran. Sannolikt ej sällsynt, ehuru icke uppmärksammad. — Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på poppel (1888); sannolikt spridd öfver hela Danmark. 8. P. glabra (ScHzErR.) Nyl. Flora 1872 p. 548, Arnold Flora [874 :p:7318;, aw. Exs. 496, Arn. (41: På träd. Rispelberget i Pedersker på tall, Poulsker, Gade- gårds skog i Bodilsker på annbok, Bäckegården i Ibsker på tall, Fränne gård på ask, Almindingen vid Kristianshöi på alm, Helligdomen i Rö på björk. — Ej observerad i det öfriga Danmark, men saknas der sannolikt icke. 44 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. +P. fuliginosa (FR.) Nyl. På klippor och på lösa stenar i stengärdesgårdar. Hammers- hus på Slotslyngen, Gudhjem, Enesgården i Olsker, Kristiansö, Arsdale, Bäckegården i Ibsker, Brogården och Bille Gravs- gården i Pedersker, Limensgård i Åker. — Angifves för det öfriga Danmark (Br. & Rostr. p. 148), men utan bestämd lokal. >+P, subaurifera Nyl. Flora 1873 p. 22. Lamy Cat. p. 36; Arnolds Exsicc. 825. På löfträd, synnerligen hassel. Rispelberget i Pedersker imom sjelfva borgen samt på lärkträd vid Bille Gravsgården, Kjöllergårds skog i Bodilsker på al, Klinteby i Ibsker, Hellig- domen i Rö på alm. — Jylland: Sneptrup vid Skanderborg (1888); saknas säkerligen ej i det öfriga Danmark. De här anförda arterna 6—8 med varieteter och under- arter anses hvar för sig af LAMY DE LA ÖHAPELLE (1. c.) så- som sjelfständiga arter (förmodligen äfven af NYLANDER). Emnär jag hittills ej hunnit egna dem en tillräcklig undersökning i naturen, har jag följt Wainii Adjum. I p. 124 och 125. 9. P. sorediata (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 123: På klippor i granitområdet. Hammershus på Slotslyngen, Ibsker mellan Klinteby och Hellets gård. TOP ceaperava (KE) ACHE Br: & Röostr. IncHobansp 56: Th. Fr. Lich. Scand. p. 127. På träd och sten, sällsynt. I en plantering söder om Nexö ONexö Lystskov») på al; på en stengärdesgård mellan Helligdomen och Allinge (GRÖNLUND enl. exemplar i BRANTHS herbarium); af mig förgäfves sökt i stengärden längs strand- vägen mellan dessa ställen sommaren 1888. 11. P. econspersa (EHrRH.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. [09 DA MT 0 1 Op kela be] Skavölg a INT På klippor och på lösa stenar i stengärdsgårdar. Ham- mershus, Steilebjerg, Gudhjem, Kristan Svancke, Rytter- knegten, Enesgården i Olsker och Limensgård i Åker i sten- Kr dess Ara — I det öfriga Danmark NIE 12. P. ineurva (PErRs.) FR. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 129. På klippor. Hammershus på Slotslyngen, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård. enl. skriftligt meddelande). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 45 13. P. Mougeotii ScHerRr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 59, NS Er: fIach. Sean ups 30 På klippor. Hammeren på Steilebjerg (ymnig), Kristiansö, Svaneke, Rytterknegten vid Kongemindet; Klinteby i Ibsker (N. H. BerGstebt enligt uppgift). — I det öfriga Danmark här och der i nordliga Jylland och sydliga delen af Fyen. [P. ambigua (Wuir.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 60, Th FrödTiehtiSgand. p3 131 (PH) difasyt På björk och ek, ekstubbar och ektimmer här och der, steril. | 125 I Physeian(Fr)TaoFR SITER eiliaris (L:) DO: — Br. & Rostr. Lich. Dan: p. 63, MNSAESNIeN? Scand. pr Lag. På träd och sten. Hammershus på pil och sten, Steile- bjerg på sten, Rytterknegten på asp, Almindingen vid Skov- fogdeboligen på abies, Pjärdegärde skog på LR Bäckegården 1 Ibsker på tall, Kofoeds gård i Ostekharis på ek, Bille (SP 8- gården i Pedersker på färktrad. Limensgård i Åker. F, scopulorum E. NYL. År anmärkt på Kristiansö, vid Svaneke och Årsdale på strandklippor. — I det öfriga Danmark allmän: f. scopulorum på Sejerö och vid Skårup. - 2. Ph. aquila (AcH.) NynL. — Br. & RBostr. Lich. Dan. p. 64, INEEXS Pick Scand; p> LJ. På klippor i granitområdet, i synnerhet vid stränderna. Hammershus, Steilebjerg, Allinge, Gudhjem, Kristiansö, Svaneke, Årsdale, Nexö. — I det SEA Danmark på strandklippor, tem- ligen sällsynt. 3. Ph. pulverulenta (ScHrEB.) NyiL. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p-404) Ti CET: iDieh. Scand. ps 136. På träd och sten. Hammershus på pil, Enegården i Olsker, Svaneke på sten, Kristiansö på sten, alm och oxel, Nexö vid Fredriksbrottes på Prunus avium, Nexö Lystskov på al, Poul- sker på -poppel, Brogården i Pedersker på ask och pil, Limens- gård i Åker. — I det öfriga Danmark mycket allmän, särdeles på poppel. 46 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 4. Ph. stellaris (L.) Nyr. — Br. & Rostr. Lieh. Dan. p. 65, Th. Fr. Lich; Seåndispir Pag. På löfträd, stundom på barrträd. Hammershus på pil, Vestermarie, Kristiansö på oxel, Nexö på Prunus avium, Kjöllergårds skog i Bodilsker, Brogården i Pedersker på pil, Risebäcken på ask, Limensgård i Åker, Rispelbjerget på gran och tall. 8 adscendens (FR) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 65 (Ph. stellaris c. hispida). På löf- och barrträd. Hammershus på poppel, Vester- marie, Bäckegården i Ibsker på poppel, Almindingen vid Skov- fogdeboligen på abies, Brogården 1 Pedersker på ask, Rispel- Lersd på lärkträd och tall, Limensgård i Åker. — I det öfriga Danmark både hufvudarten och 8 mycket allmänna. 5. Ph. cesia (Horrm.) NynL. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 65 (Ph. stellaris 65 cesia), Th. Fr. Lich. Scand. p. 140. På sten. Hammershus på kalksten i en stengärdesgård, Steilebjerg, Gudhjem, Svaneke, Kristiansö, Bäckegården i Ib- sker, Nexö och Snogebäck på sandsten, EA och Bille Gravspårdea 1 Pedersker. Risebäck och Limensgård i Åker. — I det öfriga Danmark mycket allmän. Ph. leptalea (AcH.) Th. Fr. Lich. Arct. p. 65. På sten. Limensgård i Åker, Rispelberget i Pedersker på kalksten i en stengärdesgård. 6. Ph. obscura (EHrRH.) NyLn. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 65, Th. Fr. Lich. Scand. p. 141. På sten och träd. Hammershus på kalksten i en sten- gärdesgård och på pil, Steilebjerg, Gudhjem, Snogebäck på sandsten, Kirkemöllen i Pedersker på orsten i en stengärdes- gård, Limensgård, Kristiansö på oxel. 8 ulothrix (AcCH.) På pil vid Brogården i Pedersker, Fränne gård i Ibsker och söder om Allinge på ask. — I det öfriga Danmark upp- gifvas (Br. & Rostr. 1. c,) både hufvudarten obh £ såsom mycket allmänna. | I Branth. & Rostr. Lich Dan. p. 66 och på grund deraf i Th. Fr. Lich. Scand. p. 143 anföres Ph. adglutinata (Flke) Nyl. såsom förekommande i Danmark. Arten är mig obekant; men då intet exemplar finnes i BRANTHS herbarium och ingen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND/16. AFD. III. N:o1. 47 växtlokal kunnat uppgifvas, torde det vara osäkert, huruvida den ännu blifvit funnen i Danmark, ehuru den såsom en sydlig art der, äfvensom i det sydliga Sverige, framdeles torde kunna upptäckas. De exemplar från Bornholm jag trodde höra hit, höllo ej profvet beträffande spermatiernas form (sperm. longa acicularia s. graciliter cylindrica), den enda karakter, som säkert skiljer den från Ph. obscura (sperm. minutissima oblonga). 13. Xanthoria (FR.) STIZENB. (SOX. parietina (L.) TH. Er. — Br. & Rostr: Lich? Dan. p. 62, Ch Er. Lich: Scands;j p. 145. På träd, klippor och gamla murar. Allmän öfver hela ön, likaså på Kristiansö och närliggande holmar. — I det öfriga Danmark mycket allmän. f. aureola (AcH.) TH. FR. På strandklippor. Hammershus, Allinge, Gudhjem, Kri- stiansö, Johns kapell i Olsker, — Angifves för Danmark (Br. & Rostr. 1. a.), men utan någon bestämd lokal. 2, lychnesa, (AcH>) TE ER — Br. & Rostr.. Lich; Dan. ps 63 (sub X. parietina), Th. Fr. Lich. Scand. p. 146. &e pygmaea (Bor) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 63 (X. parietina c. lychnea). På sten. Hammershus, Gudhjem, Pedersker vid Brogården och i en stengärdesgård nedanför Trommelbacken, mellan Rönne och Limensgård, Limensgade i Aker på lösa granit- stenar. — I det öfriga Danmark temligen allmän. 3 polyearpa (EHrH.) TH. FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 63 (X. parietina bh. polycarpa). På träd och buskar. Gudhjem på Prunus spinosa, Almin- dingen vid Skovfogdeboligen på abies, Nexö på poppel, Snoge- bäck på al, Rispelberget i Pedersker på gran. — I det öfriga Danmark ingalunda sällsynt. [X. eoncolor (DicEs.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 147; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 80 (Placodium candelarium). På löfträd. Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på lind (BRANTH); Själland: Jägersborgs Dyrehave på poppel (BRANTH).] 48 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Fam. 5. cEECANOREI. Subfam. 1. Pannariei. 14. Pannaria Duri. [P. plumbea (LiGHTF.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 67, Th. Er; Liebe fATet: PA YR. På ung ek. Jylland: vid Hald och Rindsholm (BRANTH). P. rubiginosa (THUNB.) -— Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 67, Körb. i syst. p., 105. Jylland: Hald skov på Bevreasp, rikligt fruktbärande. 8 eonoplea (AcH.) På bok i Vinding skog vid Salten Langsö (BRANTH). | 1. P. lepidiota (Smrrrt) — Th. Fr. Lich. Arct. p. 74. På mossa öfver granit. Ibsker mellan Klinteby och Hel- letsgård med frukt. 2. P. brunnea (Sw.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 67, Körb. Syst: pro Ög. På jord och mossa. Kristiansö utanför fästningsmuren i närheten af skolan; Gudhjem (GRÖNLUND). — Jylland: Ferslev, Själland: Helsingör. [P. Schzereri Mass. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 148 (Pannaria nigra), Körb. Par. p. 46. Jylland: Ogholm Borgruin vid Skjörping nära Ålborg på kalk och granis (BRANTH). Ett af BRANTH meddeladt exemplar från nämda lokal synes mig höra hit. Exemplaret mycket litet, saknar hypo- thallus (>uden Filt; BRANTH), frukter små, sporer ej sedda fullt utbildade. ] Amphiloma lanuginosum (AcH.) NYL. — Lecanora lanugi- nosa Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 68. År funnen på Steilebjerg, Rytterknegten vid Kongemindet, Kodalen (förut der observerad af GRÖNLUND), Almindingen vid Kristianshöi och vid Svaneke på granit, vid Vasegården i Åker på lerskiffer. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 49 15. Lecothecium TRrREVvV. 1. LL. corallinoides (Horrm.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 68 (Pannaria nigra), Th. Fr. Lich. Arct. p. 285. På kalksten. Limensgade cementstensbrott i JÅIeT. — Möens klint på jord (GRÖNLUND enligt Br. & Rostr. 1. c.). 16. Massalongia (KÖRB.) 1. M. ecarnosa (DicEs.) — Th. Fr. Lich. Arct. p. 80, Körb. Syst p. 109. På klippor bland mossa, sällsynt. Almindingen på en klippvägg i närheten af Kristianshöi, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård. Subfam. 2. Placodiei. 17. Psoroma (AcH.) NL. 1. Ps. hypnorum (HorFrM.) NYL. — Br. & Rostr. p. 69 (Le- canora hypnorum), Th. Fr. Lich. Scand. p. 232. På mossa och jord. Kristiansö, vid vägen mellan Hellig- domen och Allinge i trakten af Kås fiskeläge, vid vägen mellan Allinge och Sandvig (förut der anmärkt af GRÖNLUND). — Jylland: Ferslev Hede på ett par ställen (BRANTH). 18. Placodium (Hur) Tu. FR. 1. Pl. eartilagineum (AcEH.)! — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 69 (Lecanora cart.), Th. Fr. Lich. Scand. p. 225. På granitberg, helst vid stränderna, men också någon gång längre uppåt landet. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg, Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården. 2. Pl. saxiecola (Porn.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 70 (Le- canora saxicola), Th. Fr. Lich. Scand. p. 226. På berg och lösa stenar af granit flerstädes, men öfver- allt mycket sparsamt. Hammershus på Slotslyngen och på ! ACHARIUS sjelf (Prodr. p. 97) citerar dock SWARTZ. Westr. Act. Sc. Svec. 1791. = 530 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Steilebjerg, Allinge, Enesgården i Olsker, Gudhjem, Rytter- knegten, Svanioke," FÖrISti Rao Nexö (på sandsten), Brogården i Pedersker, Limensgård i Åker. — I det öfriga Danmark på stenar, mycket allmän. SCHREBERS benämning Pl. (Lichen.) murale (Spice. 1771, 130) är visserligen äldre än PortiicHs saxicola (F1. Palat. 1777, 225), men innefattade, så vidt jag kunnat finna, åtskilligt annat, och kan följaktligen, enligt min åsigt, endast bli ett synonym pr. p. till den senare. — Här må äfven anmärkas, att saxicola är substantiv och således språkenligt ej bör böjas efter det antagna genusnamnets ändelse. 3. Pl cireinatum (PeErs.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 70 (Lecanora 'circin.), Th. Fr. Lich. Scand. p. 231. På granit. Åker socken på flyttblock af granit vid Rise- bäcken ej långt från dess utlopp. — Fyen: på lösa granitstenar vid Klingstrup och Holmdrup. Pl. (Lichen.) radiosum (Horrm. Enum. 1874, 62) omfattade mera än Pl. (Lichen.) circeinatum (Pers. Ust. Ann. 1794, 25), hvadan enligt min tanke Pl. circinatum, åtminstone tills vidare, kan bibehållas, utan att man bryter mot prioritetslagen. 19. Acarospora Mass. 1. ÅA. fuseata (ScHrap.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 84 (A. cervina). Th. Fr. Lich. Scand. p. 215. o peliocypha (WNBG.) På lösa granitstenar. Svaneke, nedanför Frännegård 1 Ibsker på en bedtssten. Limensgade i Åker. Pp rufescens (TUERN.) På klippor och lösa stenar. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg, Enesgården i Olsker, Allinge, Gudhjem, Svaneke, Kristiansö, Hyde ten: Nexö, Sförebade på sandsten, Bro- gården och Bille Gravsgården i Pederaktr Limensgade i Åker. =Tilrdet öfriga Dangers på granit, flinta och kalldsten, tem- ligen allmän. 2. ÅA. Heppii (NzEG.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 84, Th. BTNIICKA SCARUS" ps LÖS På cementsten, sällsynt. I en stengärdesgård ofvanför Borggården i Pedersker på lösa kalkstenar. — Själland: Skjel- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 51 skör fjord på kalkskorpa öfver stora flintstenar; Fyen: Heliger Banker på kalksten (Br. & Rostr. p. 148). Subfam. 3. Rinodinei. 20. Hematomma (Mass.) Körs. 1. H. coccineum (DicEs.) KörB. — Br. & Rostr. Lich. Dan. P3 1452, Sh IpErrEnebhokScand.Fp. 29 ce ochroleucum (NEcE.) Th. Fr. På klippväggar och lösa stenar i granitregionen, stundom på träd. Hammershus, Gudhjem, Kristiansö, Rytterknegten, Fränne gård 1 Ibsker på ek. 2 porphyrium (HorrmM.) Tu. Fr. På likartade lokaler som «, vanligen tillsammans med denna. Enesgården i Olsker, Kristiansö, mellan Helligdomen och Allinge i stengärdsgårdar, ymnigt. På de båda senare lokalerna växa båda formerna om hvarandra. — I det öfriga Danmark på bok här och der (sannolikt «); Fyen: på sten- gärdsgårdar vid Lakkendrup, hvilkendera formen uppgifves icke. 21. Icmadophila TRrev. 1. I. eruginosa (Scorp.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 87 (Bxomyces iecmadoph.), Th. Fr. Lich. Scand. p. 300. På något fuktig mark. Hasle på hedar (LIiIEBMANS herb. enligt Br. & Rostr. 1. c.); af mig förgäfves sökt på hedar när- mast söder om Hasle. — Jylland: här och der i hedmarkerna. 22. Lecania (Mass.) Tu. FR. 1. ”L: syringea (AcH. — 'Th. Fr. Lich. Scand. p. 290; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 101 (Bilimbia cyrtella var. fuscella). På löfträd. Limensgård i Åker på asp, Garegården i Poulsker på poppel, mellan Allinge och Enesgården på asp. — I det öfriga Danmark allmän, i synnerhet på pil och poppel. 2. IL. dimera (NyLn.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 293. På löfträd. Hammershus i parken nedanför slottet och Nexö vid Fredriksbrottet på poppel; söder om Allinge på ask. d2 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 3. I. eyrtella (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 294, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 101 (Bilimbia cyrtella pr. p-). På löfträd. Brogården i Pedersker på pil, Hammershus slottsruin på alm och syrén, Helligdomen i Rö på alm, Vaseån på alm etc. Forma erysibe (ACH.) på murar. Hammeren, Rytterknegten vid Kongemindet, Bille Gravs cementfabrik och vid Brogården i Pedersker. — I det öfriga Danmark på pil och poppel all- män. Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på bok (1888); £ erysibe (incl. L. athroocarpa BRANTHS herb.), Jylland på murar. 23. Lecanora ACE. 1. L. tartarea (L.) AcH. — Th. Fr: Lich. Scand. ip. 233, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 76 (L. pallescens a. tartarea). På sten och mossa i granitregionen, steril. Hammershus på Slotslyngen, Helligdomen i Rö, Gudhjem, Kristiansö och på Gräsholmen, Rytterknegten, Nexö. — Jylland: i skogar och på ljung steril, temligen allmän; med frukt på björk vid Himmelbjerget; Fyen: vid Tidselholt på ask; Glorup Dyre- have på mossa (Rostr. enligt exemplar, meddeladt af BRANTH). Var. frigida (Sw.) är funnen på sandhedar vid Hasle (LIEB- MANS herb.). — Jylland: på hedar vid Sönder Omme och Näs- by vid Lögstör. 2. LIL. pallescens (L.) ScHzerR. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 235, Br. & Rostr: meh.. Dan. ps (orprs Ps & tumidula (PERS.) SCHAR. På träd mellan Helligdomen och Allinge, Lehns gård i Rö på Prunus avium, Kristiansö, Limensgård i Åker. — I det öfriga Danmark här och der. Då BrAntH ej skiljer den från L. tartarea, är svårt att afgöra hvilkendera arten för hvarje lokal åsyftas, dock synes det sannolikt, att ofvan angifna lo- kaler för L. tartarea på träd snarare afse dennna art. 8 parella (L.) ScHearR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 76 (L. pallescens b. parella). På sten i granitregionen. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg, mellan Kås och Allinge, Johns kapell i Olsker, Gudhjem, Kristiansö, Svaneke, Nexö. I de öfriga regionerna tillfälligtvis på lösa stenar i stengärdsgårdar, t. ex. Limensgård BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 53 i Åker på granit, Vasegården på lerskiffer. — I det öfriga Danmark allmän på stengärden. Jylland: Björnsholm (JENSEN enligt exemplar af BRrRANTH); Fyen: vid Holstenhus på Aesculus. 3. IL. atra (Hups.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 74, Th. Fr. Lich. Scand. p. 237. &« vulgaris KörB. På klippor, lösa stenar och träd. På sten allmän på alla besökta ställen inom granitregionen, äfven på Kristiansö och Gräsholmen, samt på sandsten vid Snogebäck och Nexö. På träd här och der spridd öfver hela ön: Enesgården i Olsker på ask, Almindingen vid vägen till Rokkestenarne på alm, Frännegård i Ibsker på ask, Brands gård i Bodilsker på ek, Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker på al och ask. — I det öfriga Danmark på träd och stenar mycket allmän. 8 grumosa (PERS.) På granit. Hammershus på Slotslyngen, Ibsker mellan Klinte by och Hellets gård, Nexö norr om Fredriksbrottet. 4. L. subfusea (L.) -— Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 72, Th. Fr. Lich. "Scand. p. 238. Hufvudarten på löf- och barrträd af alla slag mycket all- män 1 åtskilliga former, hvilka blifvit för litet uppmärksam- made att här kunna framställas. — I det öfriga Danmark högst allmän på träd och ved. Följande varieteter, hvilka tvifvelsutan också finnas på Bornholm, äro der anmärkta: var. intumescens (Rebent.) Flot. här och der på bok. Jylland: Mariager på bok (enligt exemplar meddeladt af BRANTH); var. rugosa (PErRsS.) Nr. Själland: Gräsvanget vid Skjelskör på bok (enligt exemplar af BRANTH). 8 campestris ScnEr. På sten. Gudhjem, Snogebäck på sandsten, Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker på stengärdsgårdar, Limens- gade och Vasegården på lösa stenar. — I det öfriga Danmark allmän, såvidt man får anse den (Br. & Rostr. 1. c.) anförda formen rättare höra hit än till hufvudarten, hvilket är mycket sannolikt. y eoilocarpa ACHE. På granit. Hammeren på Steilebjerg, Gudhjem. d4 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 5. I, pallida (ScHrREB.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. pi 73 (L: subfusca y albella & £f. angulosa), Th. Fr. Lich. Scand. p. 243 (L. subfusca ”albella). a sordidescens (PERS.) På löfträd. Hammershus i parken nedanför fästnings- ruinerna på syrén, vid gångstigen från Hammershus till Allinge på björk, söder om Hasle på sälg. 8 cinerella FLEzr. På löf- och barrträd. Nexö vid Fredriksbrottet på Prunus avium, Vestermarie på hassel, Limensgård i Åker. Pedersker, Poulsker & Bodilsker på ek, hassel och poppel, Pedersker och Ibsker på barrträd. -— I det öfriga Danmark på löfträd och lignum (f. indurata AcH. enligt Br. & Rostr. 1. c.) mycket allmän. y angulosa FLKE. På löfträd. Hammershus i parken nedanför fästningen på syrén, Skovgården i Olsker och Slussgården i Pedersker på asp. — I det öfriga Danmark allmän. 6. IL. sordida (Prrs.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 74. Th. Fr. Lich. Scand. p. 246. a glaucoma (HorFM.) Tu. FR. På granit. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg, Enes- gården i OÖlsker på lösa stenar, mellan Kås fiskeläge och Allinge, Helligdomen i Rö, Gudhjem, Kristiansö, Klinteby i Ibsker, Bäckegården i Ibsker i stengärden, Årsdale, Rytter- knegten, Nexö på granit och sandsten, Brogården och Bille- Gravsgården i stengärden, Limensgård och Vasegården på lös sten. -—— I det öfriga Danmark allmän 1 vissa trakter. 8 subearnea (Sw.) Tu. Fr. På granit. Hammershus på Slotslyngen, mellan Hammers- hus och Allinge på flyttblock, Nexö norr om Fredriksbrottet, Poulsker. — Utbredning i det öfriga Danmark temligen lika med hufvudarten. 7. IL. sambuci (Pers.) NyYL. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 73 (L. subfusca S. Hageni f. sambuci), Th. Fr. Lich. Scand. Pa ATG På löfträd här och der. Brogården vid Rispelbjerget i Pedersker på pil, Slussgården på asp, Kristiansö i Tibolz lund BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. '55 1 på alm, söder om Allinge på ask. — Fyen: på buskar och yngre grenar i den sydliga delen af ön. 8. LIL. poliophaa (WNBG) ScHAarR. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 248. På klippor och stenar vid stränderna i granitregionen, helst på ställen, som äro något skyddade mot hafsvindarne. Kristiansö, Allinge. Exemplar härifrån, jemförda med sådana från Finmarken, tagna af TH. Fries och från Marstrand (tagna af BLOMBERG och af TH. Fr, bestämda), förete i inre bygnad inga väsent- liga olikheter, dock är thallus ej så fullt utbildad som hos exemplar från den senare lokalen. 2? 8 helicopis (WnBe) Acn. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 249; Arnolds, Exsice. Ni; 1IT0;:Bri & Rostr.: Iach; Dan:spi 43 (L. subfusca & lainea). På strandklippor och stenar 1 vattenbrynet tillsammans med Verrucaria maura, men går något högre upp än denna: Sandvigen, Gudhjem, Allinge, Iädiiser Sväneka, Årsdale. — Själland: sydvestra delen på stenar vid stranden, ymnigt. Till inre bygnaden fullkomligt lika med hufvudarten (poliophea), men thallus är ännu mindre utvecklad och stundom föga märk- bar, hvilket torde bero af lokalen, enär den hindras i sin ut- veckling af den skarpa hafsvinden. Denna form, som äfven förekommer på öarne vid Sveriges vestkust, anses i allmänhet både 1 Sverige och Danmark vara L. helicopis WwBzc. Exemplar från Danmark, under detta namn meddeladt af BRANTH, öfverensstämmer fullkomligt. Emellertid kan dock denna sak icke anses fullt afgjord. Det gifves nemligen en L. helicopis f. diluttor NYL. Scand. p. 159, af Br. & Rosrtr. (1. ce.) anförd såsom synonym till L. subfusca var. lamea, på Bornholm af mig anmärkt vid Gudhjem och Årsdale. Om nu denna, såsom TH. Fr. 1. c. antyder, är att anse såsom den verkliga L. helicopis WNBG, så blir ARN. Exsicc. N:o 1110 en forma thallo macriore af L. poliophea Wwnz6. Hur det än är, blir L. helicopis WNwBG alltid något osäkert, hvarför ock TH. Fr. 1. c. med rätta satt ett fråge- tecken (7?) framför arten. Detta iakttogs äfven af mig vid Pra lemnandet af exemplar till ARNoLDS Exsicce. Hvarför mitt frågetecken (?) ströks vid tryckningen af etiketterna, är mig obekant. 56 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 9. ”L. Hageni (AcH.) KörBa. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 13 (L. subfusca d Hageni), Th. Fr. Lich. Scand. p. 250. På granit, sandsten och kalksten. Gudhjem på stengärde kring trädgården vid gästgifvaregården, söder om Allinge i stengärde, Kristiansö, Nexö på sandsten vid Fredriksbrottet, Peders Kirkemölle på en qvarnsten af sandsten (utländsk), Limensgade i Åker på kalksten, Bäckegården i Ibsker på poppel, söder om Allinge på ask, Kristiansö i Tibolz lund på alm och på lignum 1 skollärarens Have. — I det öfriga Dan- mark ej sällsynt på gamla pilar och popplar, sällsyntare på ved (lignum), stenar och mossa (f. hypnoica Br. &R. 1. c.). 10: IL. albescens (Horrm.) — Th. Er. Lich. Scand. p. 252, Brate ROStra IGN. Dan. Dad 0. e& galactina (AcH.) Tu. FR. På sten i stengärden och på murbruk i gamla murar. Hammershus slottsruiner, Salomons kapell, Gudhjem, Kristiansö, Nexö på sandsten, Brogården i Pedersker på murbruk och vid Peders Kirkemölle i stengärde, Limensgade i Åker på kalk- sten. — I det öfriga Drar på likartade lokaler temligen allmän. = deminuta (STENE.) Fu. FR. På kalksten. Limensgade kalkstensbrott i Åker. 8 ceesioalba (Körs.) TH. ER. På kalksten. Limensgade cementstensbrott i Åker, Bille Gravsgården 1 Pedersker och Enesgården i Olsker på kalk- stenar 1 stengärden. — Jylland: Fredrikshavns citadell (enligt exemplar af BRANTH sub nom. L. subfusca f. crenulata, säker- ligen den äldsta benämningen). = L. dispersa (PErs.) FLxE. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 254. På sten, företrädesvis kalksten, och på murar. Limens- gade i Åker, Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker på stenar i befisätder Nexö vid Fredriksbrottet på sandsten, Kristiansö, Rytterknegten på Kongemindet, Gudhjem, Ham- mershus på fästningsruinerna och Salomons kapell, Enesgården i Olsker på stengärden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 57 11. LIL. leptacina (SmrreLtT) WaAisio. — DL. chlorophehoides Nyl. Flora. 1873" p- 290: >EELEB. Norr. Jlafv. p. 53, Laf- vegetationen på öarne vid Sveriges vestkust p. 42. På berg och klippor inom granitregionen. Hammershus på Slotslyngen, Ibsker mellan Klinte by och Hellets gård; Svaneke, Kristiansö (en forma dipersa). Synes vara en medelart, som å ena sidan närmar sig L. frustulosa, hvilken former med rikt utbildad thallus mycket likna, å den andra till L. polytropa. Exemplar från Svaneke och Kristiansö bestå af spridda frukter med knapt skönjbara spår till thallus, men torde rätteligen böra föras hit. Då jag ej haft tillfälle se originalexemplar af L. leptacina SMRFLT Exsicc. N:o 145, har jag i afseende på benämningen följt WaAriN1o, som (Medd. af Soc. pro Fauna & Flora fenn. 14, 1886 p. 24) uppgifver, att ett originalexemplar af SMRFLT i Berliner Museum är identiskt med L. chloropheoides NYL. De beskrifningar på L. leptacina SMRFLT jag sett (TH. FR. Lich. Arct. p. 109, Körs. Syst. p. 148) synas ock temligen öfverensstämmande med L. chlorophexoides NYL. Anm. På en lerskiffervägg invid Lesån vid Vasagården i Åker träffades en steril thallus, till färgen och förhållandet för kali (Kali non mutatur) fullkomligt liknande &L. epanora AcCH., Tu. Fr. Lich. Scand. p. 256. Blott få och mindre väl utvecklade exemplar kunde åtkommas, enär Lesån flyter tätt intill klippväggen. Då bestämnin- gen således för närvarande är osäker, rekommenderas lokalen och de högre upp på klippväggen växande exemplaren till närmare under- sökning af någon i trakten boende. 12. ,;L. sulphurea (HorrFM.) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. ps 72, hkr blbieh:dScand:,)p. 258. På klippor och stenar inom granitområdet. Hammershus på Slotslyngen och på Steilebjerg, mellan Enesgården i Olsker och Hasle på lösa stenar vid stranden, Allinge, Gudhjem, Svan- eke, Kristiansö, Nexö. — I det öfriga Danmark på stenar tem- ligen allmän. Exemplar på bok från Teglverksskogen vid Nyborg på Fyen (Lich. Dan. 1. c.) höra, att döma efter ett litet af BRANTH meddeladt specimen, bestämdt icke hit; svå- rare är att säga, hvart de höra, möjligen till L. subfusca. 13. L. varia (EHrE.) Nyr. — Br. & Rostr: Lich. Dan. p. 71, This Er ITicha Scand: p: 209. På sten och träd. Hammershus på Slotslyngen, stengärde mellan Hammershus och Allinge etc. 58 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. "symmicta AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 71, Th. Fr. Jach. Scand. p-,262. På träd. Bäckgården i Ibsker och vid Stampen söder om Rönne på tall, Trommelbacken i Pedersker på ljung. — Såväl denna som hufvudarten allmän i det öfriga Danmark; f. stra- minea STENH. ”Troldehoved skov ved Skjelskör (BRANTH). [L. effusa (PErs.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 71 (sub Jä: varia) ob: ET. Heh; Scand ypsr203. a« sarcopis (WnBG) TH. FR. y hypopta (AcH.) Tu. Fr. På lignum. Hufvudformen allmän i Danmark; y på furu- timmer i Jägersborgs Dyrehave. På Bornholm ej anmärkt, enär passande lokaler (trähus, lignum i allmänhet) saknas eller äro mycket sällsynta.] 14. L. subintricata (NyL.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 265. På barrträd. Rispelberget i Pedersker och i en skogspark söder om Nexö (Nexö Lystskov) på tall, Stampen söder om Rönne på tall. 15. IL. albellula (NyL.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 266. På löf- och barrträd. Almindingen vid vägen till Konge- mindet på al, Skovfogedboligen på abies, Bäckegården i Ibsker på tall. 16. L. polytropa (EHrH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 72 (sub; Li: varia), Th) Er Lich: Scand Pe d9: På berg och lösa stenar, hufvudsakligen i granitregionen. Hammershus på Slotslyngen, Allinge, Gudhjem, Enesgården i Olsker, Nexö på sandsten, Rispelberget i Pedersker på lösa stenar. — I det öfriga Danmark temligen allmän på stenar. Afven L. p. "intricata (ScHraAD.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 260 angifves från Danmark, men utan bestämd lokal; denna form är ännu icke anmärkt på Bornholm. 17. I. orosthea (AcH.) — L. varia ”symmicta f. petrophila SEN SET eh SAS Cand: por203. På sten. Hammershus på Slotslyngen, mellan Hammers- hus och Allinge, Kristiansö. Närmar sig mycket L. varia ”sym- micta eller f. straminea, hvilka dock endast träffas på träd och ved. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 59 18. L. halogenia Tu. Fr. 261 (L. varia 9 polytropa forma), L. oreina f. macrior NYL. Scand. p. 148, L. quartzina NyL. F1. 1881 p. 3. På klippor vid stränderna. Gräsholmen vid Kristiansö, Svaneke, Gudhjem. Sannolikt ej sällsynt på strandklipporna inom hela granitregionen, fastän icke uppmärksammad, enär den ej alltid träffas med väl utbildade frukter. — Förekommer äfven på strandklippor vid Sveriges vestkust och på öarne t. ex. Hallands Väderö (1884), ehuru den då af mig förbisågs, enär fullt utbildade frukter saknades. 19. IL. badia (EHrrE.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 77, Th. Fri. Lieht Scand: p. 267. På berg och lösa stenar. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg, Gudhjem, mellan Klinte by och Helletsgård i Ib- sker Limensgård i Åker på lös sten i stengärden. — I det öfriga Danmark temligen sällsynt, dock mera allmän i det nordliga Vendsyssel. Själland: Jägersborg på ekved i hägna- den kring Dyrehaven. 20. L. atriseda (FR) NiL. — "Th. Fr. Dieh. Scand! p.- 267. På granit. Hammershus på Slotslyngen ymnig, Steile- bjerg, Helligdomen i Rö skn, Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården, mellan Klinte by och Helletsgård i Ibsker. 24. Rinodina Mass. 1. R. sophodes (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 82 pr. p., Th. Fr. Lich. Scand. p. 199 (ce genuina). På löfträd, sällsynt. Vid en gångstig mellan Hammershus och Allinge på björk. — Angifven såsom temligen allmän i det öfriga Danmark, men utan någon bestämd lokal. 2. R. milvina (WnBG6G). — Th. Fr. Lich. Scand. p. 199 (R. 8 milvina). På sten. Gudhjem, Kristiansö, Svaneke. 3. RB. exigua (AcH.) — Br. :& Rostr. p. 82 (R. sophodes f. exigua), Th. Fr. Lich. Scand. p. 201 (& pyrina). På löfträd. Frännegård i Ibsker och Hammershus i par- ken nedanför fästningsruinerna på syrén, Brogården i Peder- sker på pil. — I det öfriga Danmark allmän. 60 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 8 demissa (FLKE) KÖRB. Syst. p. 124. På sten. Nexö vid Fredriksbrottet på sandsten. 4. RB. confragosa (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 82 (R. soph. var: confragosa), Th. Fr. Lich. Scand. p. 201 (R. exigua 8 confragosa). På sten. Hammeren på Steilebjerg, Enesgården i Olsker, Allinge, Kristiansö, Svaneke, Limensgård och Limensgade i Åketd Risebäcken på kalksten. — I det öfriga Därmsrl tem- ligen sällsynt. 5. BR. turfacea "arenaria (HeEpPr.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 197. På sandsten. Snogebäcks fiskeläge i Poulsker. [R. eonradi KörB. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 83 (R. pyreniospora), Th. Fr. Lich. Scand. p. 198. Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på halmtak (BRANTH) och vid Salten Langsö; Fyen: Österön id Nyborg och i Skå- rup på halmtak.] 6. R. Bischoffii (HeEPr.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 204. På kalksten 1 stengärdesgårdar. Hammershus mellan gäst- gifvaregården och Sänebugten, mellan Brogården och Bille Gravsgården 1 Pedersker. 25. Caloplaca Tu. FR. 1. C. elegans (LINK) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 168. På strandklippor, sällsynt. Gudhjem på klippor nära stran- den mycket sparsamt tillsammans med Xanthoria parietina aureola och Caloplaca murorum. 2. ÅC. callopisma (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 169. På murar, sällsynt. Hammershus fästningsruiner på den inre muren åt sjösidan. =O, aurantia (PrErs. in Ust. Ann. St. 11 (1794) enl. ACE. Prodr. p. 105); Lichen sympageus AcH. Prodr. p, 105 (179): På tegelsten och murbruk. Hammershus fästningsruiner. Exemplar från Hammershus öfverensstämma fullkomligt med ett exemplar från Oldenburg, meddeladt af HEINR. SANDSTEDE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 61 och sannolikt bestämdt af NYLANDER. Ingendera företer några väsentliga olikheter med hufvudarten, om man undantager »thallus obscure aurantiacus» (ACH.) och något mindre, ej fullt så breda sporer. Åsigterna om denna lafs såväl arträtt som benämning äro mycket vexlande, hvilket framgår af följande citater ur för mig tillgängliga källskrifter: AcCHARIUS (Prodr. p. 105) benämner den Lichen sympa- geus, men tillägger såsom synonym Lichen aurantius PERSOON Ust. Ann. st. 11. Tecknet ft (erucis signum») framför art- namnet antyder enl. ACHARI egen förklaring (p. XIT), att han ej haft tillfälle undersöka arten eller kanske icke ens sett den, hvarför han också bifogar en »obs. An. L. elegantis varietas?» KEMPELHUBER (Gesch. der Lichenol.) nämner emellertid intet, hvarken om Lich. aurantius eller sympageus, ehuru både Usteri Ann. och Act. Prodr. refereras; dock säger han (Theil I, p. 87), att PERSoon i Ust. Ann. St. 14 (1795) p. 33 lemnat »kritische Bemerkungen iiber Lichen aurantius». Således före- kommer den väl i St. 11, fastän den undgått KREMPELHUBERS uppmärksamhet. Tyvärr har jag ej tillgång till Usteri Anna- les, men anser ACHARII utsago böra ega vitsord. Exrias Fries (Lich. Eur. p. 118) upptager en Parmelia aurea (SCHAER. Spic. p. 118) och citerar äfven SCHAR. Exsicc. Helv. N:o 164, men såtter i fråga huruvida Lichen aurantius Pers. = Lich. sympageus AcH. verkligen hör hit, »ut descrip- tio suadet». ') TE. Fries (Lich. Scand. p. 170) nämner den blott i för- bigående (då den förmodligen ej blifvit anmärkt i Skandina- vien) såsom varietet till Caloplaca callopisma under namn af sympagea ACH., men säger, att den saknas i ACHARI herba- rium och att ACHARIUS aldrig sett densamma. STIZENBERGER (Lich. Helv. p. 92) benämner den Lecanora callopisma ”sympagea (ACH. Prodr. p. 105) NL. in Flora 1873 p. 197, men nämner ingenting om L. aurantius PERS. ARNOLD (Lich. des Fränk. Jura p. 80) anför den såsom en sjelfständig art under namn af Physcia aurantia (PERS.) och !) KÖRBER Syst. L. Germ. p. 112 upptager Amphiloma (Gyalolechia Par. p. 50) aureum SCHZR. såsom en särskild art och citerar EL. FRIES L. Eur. p. 118 äfvensom SCHZAR. Exsicc. 165. Likaså STIZENBERGER Lich. Helv. p. 100 (p. hos KÖRB. är dock oriktigt angifven). Häraf och i syn- nerhet af KÖRBERS beskrifning (1. c.): »spor&e late fusiformes utringue acuminate>»> framgår tydligen, att Gyalol. aurea (SCHAR.) är en skild art, som icke hör till Caloplaca callopisma (ACH.) eller aurantia (PERS.). 62 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. förkastar L. sympageus ACH. såsom blott och bart en namn- förändring. Caloplaca (Physcia) callopisma (ACH.) föres der- emot såsom form under C. (Physcia) elegans (ACH.). Slutligen har NYLANDER (Flora 1883 p. 107 enl. SANDSTEDE) framstält den såsom en sjelfständig art under namn af Leca- nora sympagea (ACH.) hvilken åsigt väl delas af NYLANDERS efterföljare att döma af SANDSTEDES Lichenenfl. des Nordwest- deutsch. Tieflandes 1889. Alldenstund jag ej har tillgång till alla hithörande af- handlingar 1 original och framför allt saknar Usteri Annales, har jag svårt att bilda mig en bestämd åsigt beträffande de båda benämningarnes företrädesrätt sinsemellan; dock är jag böjd att tro OC. aurantia, så vidt ej andra för mig okända hinder mellankomma, böra ega prioritet. I afseende på art- rätten kan jag, med det ringa förråd jag eger af lafven i fråga, ej tilltro mig att fälla någon säker dom och har derför valt en medelväg; dock finner jag mig föranlåten, på grund af den kännedom jag eger om Caloplaca elegans (ACH.) såväl i våra fjelltrakter och vid hafsstränderna som vid våra insjöar Hjelmaren och Vettern, att bestämdt reservera mig mot sam- manförandet af denna och C. callopisma till en art. 3. C. murorum (HorrmMm.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 77 (Placodium), Th. Fr. Lich. Scand. p. 170. På granit, sandsten, kalksten och gamla murar. Hammers- hus, Gudhjem, Kristiansö, Svaneke, Nexö, Snogebäck på sand- sten, Limensgård i Åker; mellan Enesgården i Olsker och Hasle på lignum. På strandklippor inom granitområdet förekomma ej sällsynt f. lobulata SMRFLT och scopularis NYL. t. ex. på Kristiansö, vid Svaneke, Gudhjem etc. — I det öfriga Danmark är hufvudarten allmän på murar och kalkstenar; varieteterna mera på granit. 4. C. cerina (EHrH.) TH. FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 78 (Placodium cerinum & genuinum), Th. Fr. Lich. Scand. p- 173. ce Ehrharti (ScHzErR.) Tu. FR. På löfträd. Hammershus i parken nedanför fästningsrui- nerna på alm och fläder, vid gästgifvaregården på pil. Enes- gården i Olsker och söder om Allinge på ask, Brogården i Pedersker på pil och ask. — I det öfriga Danmark allmän på träd, i synnerhet på pil och poppel. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 1. 63 y chlorina (FEo.) Tu. Fr. På låga stenar nära vatten. Gudhjem på granit, Bäcke- gården 1 Ibsker, Nexö på sandsten, Risebäcken i Åker på kalksten. Jylland: vid Ferslev; Fyen: vid Holmdrup. d. aractina (FrR.) Tu. Fr. På klippor i granitregionen t. ex. Kristiansö, Svaneke, Nexö. 5. C. citrina (Horrm.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 176, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 78 (Placodium murorum forma). På murar och murbruk. Hammershus, Salomons kapell, Kristiansö, Svaneke, Nexö. — I det öfriga Danmark på lik- artade lokaler allmän. [C. aurantiaca (LiGHTF.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 79 (Placodium cerinum d. aurantiacum), Th. Fr. Lich. Scand. [Den INU På löfträd, i synnerhet poppel. Jylland: Hald skog och Draved skog.] 6. C. pyracea (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 79 (Pla- codium cerinum c. pyraceum), Th. Fr. Lich. Scand. p. 178. På sten och träd. Limensgade i Åker på kalksten, Nexö på sandsten, Hammershus på kalksten 1 stengärden, Gudhjem på fläder, Limensgård i Åker och Garegården i Poulsker. — I det öfriga Danmark på träd och stenar, allmän. 7. "C: 'ferruginea (Hubps.)y — Br. & Rostr. Lieh. 'Dan. 'p. '78 (Placodium cerinum b ferrugineum), Th. Fr. Lich. Scand. PI L82: På sten. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg, Johns kapell i Olsker, mellan Helligdomen i Allinge, Kristiansö, Gudhjem, Årsdale, Nexö. — I det öfriga Danmark temligen allmän på träd, sällsyntare på lignum och sten. 26. Gyalolechia (Mass.) Tu. Fr. 1. G. vitellina (EHrH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 81 (Pla- codium vitellinum), Th. Fr. Lich. Scand. 'p. 188. På sten och träd. Hammershus på Slotslyngen, Steile- bjerg, Enesgården i Olsker, Allinge, Gudhjem, Kristiansö, 64 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Nexö, Snogebäck på sandsten, Rytterknegten, Almindingen vid Skovfogdeboligen på Abies, Limensgård 1 Åkerg dl et öfriga Danmark på lignum och sten mycket allmän. 2. GG. luteoalba (TurnN.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 190; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 78 & 79 (Plac. cerinum a. genu- inum var. gilvum?, Plac. cerinum c. pyraceum pr. p.). På löfträd. Sydvest om Nexö vid en gård (Nils Jakobs) på poppel, mellan Vaseån och Gyldenså på poppel (ej fullt säkert, alldenstund den anmärktes från skjutskärran 1 förbi- farten), Kristiansö i Tibolz lund på alm. — Själland: vid Borneby på Bevreasp (var. gilvum 1. c.). 3. G. subsimilis Th. Fr. Lich. Scand. p. 189. På kalksten. Limensgade i Åker, Enesgården 1 Olsker på lös kalksten i ett stengärde. Subfam. 4. Ureceolariei. 27. Aspicilia (Mass.) 1. ÅA. ealearea (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 76 (Leca- nora cinerea c. calcarea). Th. Fr. Lich. Scand. p. 274. På kalksten. Limensgade kalkstensbrott i Åker, Bro- gården ocn Bille Gravsgården i Pedersker på lösa kalkstenar i stengärden, Hammershus på murbruk. — Jylland: Bregent- ved Have på kalksten, Ferslev på granit; Själland: Frerslevs kyrkogårdsmur (f. farinosa BRANTH 1. c.). 2. ÅA. gibbosa (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 75 (Le- canora cinerea bh. gibbosa), Th. Fr. Lich. Scand. p. 276. På klippor och stenar. Hammershus på Slotslyngen och Steilebjerg, Enesgården i Olsker, Gudhjem, Svaneke, Rytter- knegten, Bäckesården i Ibsker, Nexö på sandsten, Risebäcken i Åker (Lich. mazarinus WnBe.). — I det öfriga Danmark allmän på stengärden och fritt liggande stenar. 3. ÅA. griseola Th. Fr. Lich. Scand. p. 278. På klippor, sällsynt. Hammeren, Steilebjerg på branterna mot Hammersjö. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 65 4. ÅA. cinerea (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 75 (Leca- nora cinerea a. genuina), Th. Fr. Lich. Scand. p. 280. På berg, klippor och lösa stenar. Hammershus, Steile- bjerg, Enesgården i Olsker, Gudhjem, Kristiansö, Rytterknegten, Nexö, Snogebäck på sandsten etc. — I det öfriga Danmark på samma lokaler som gibbosa, men sällsyntare. 57 ÅA. lacustris (Winm.) — Th. Fr. Lich. Seand. p: 287, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 76 (Lecanora cinerea d. lacustris). På sten, i synnerhet på fuktiga ställen. Hammeren på Steilebjerg, Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården. — Jylland: på småstenar i Skrem Hede. 6. A. deusta (StesH.) &L. Suec. 408. På sten. Hammershus pä Slotslyngen, Hamimeren på Steilebjerg, mellan Hammershus och Allinge, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, Gudhjem (ad f. morioid. accedens). Forma morioides BLomB. på sten. Hammeren, Steilebjerg på branterna mot Hammersjö, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård. 28. Gyalecta (ACH.) [G. rubra (Horrm.) — Br. & Rostr. p. 81 (Dirina rubra), NSoRr ae. Aret.p. lol. På löfträd. Jylland: Ombholt, Hald och Ry sönderskov på bok, Krabbesholm på alm.] 1. &G. trunecigena AcH. — Nyl. Lich. Scand. p. 190. På löfträd, sällsynt. Helligdomen i Rö socken på alm. (6. bryophaga (KörB.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 105 (sub Bacidia). På mossa öfver jord. Jylland: Pederstrup i Ferslev socken vid Ålborg. Huruvida arten är en laf eller en alg, är osäkert. | 200. diluta (PERSJY— "Br: & Rostrovkaich: Man: ps do (Bi limbia pineti). På löf- och barrträd. Almindingen vid Rokkestenarne på ek och vid skogvaktarebestället på pinus. — Fyen: Sorö, Orm- holt, i södra delen af ön flerstädes på furustammar. 66 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. [6. earneola (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 106 (Bacidia). På löfträd. Jylland: Wiborg på äldre ekar temligen all- män, Buderupholm på bok; Själland: Kastrup storskov på bok.] 29. Urceolaria ACHE. 1. U. seruposa (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 84, Th. Fr. Lich. Scand. p. 302. På sten. Hammeren på Steilebjerg, Almindingen vid Kristiansö, Årsdale. — I det öfriga Danmark på stenar och öfver mossa och Cladonier på jord (var. bryophila ACH.)tem- ligen sällsynt; Möens klint på kalkjord (var. gypsacea ACH.). Subfam. 5. Pertusariei. 30. Pertusaria DC. 1. P. communis DC. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 125 (P. communis a. genuina), Th. Fr. Lich. Scand. p. 317. På löfträd. Enesgården i Olsker på ask, Helligdomen i Rö, Almindingen ferstädes på ek och alm, Kofoedsgård i Östermarie på ek och annbok, Klinteby i Ibsker på annbok, Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker på ask, Limens- gård, Vasagården i Åker på oxel. -— I det öfriga Den mycket Silas på träd, förekommer stundom på sten (P. ru- pestris KÖRB.). 2. P. coccodes (AcH.) Th. Fr. Lich. Scand. p. 319. På löfträd, sällsynt. Almindingen vid Rokkestenarne och vid vägen till Kongemindet på ek. — Själland: i trakten af Gurre på ek 1873. En form af denna art, P. glomerulata Nyz. Lich. Scand. p. 179, är funnen på Jylland i Lerbäks skog och flerstädes enligt meddelande af BRANTH. 3. P. multipuneta (TurnN.) Nyn. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 309. På löfträd, sällsynt. Almindingen vid vägen från Kristans- höi till Rokkestenarne. 4. P. amara (AcH.) Nyl. i Flora 1873 p. 22. På löfträd. Almindingen vid vägen till Rokkestenarne på ek, Lehns gård i Rö socken på Prunus avium, Kofoeds BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND:16. AFD. III. N:o1. 67 gård i Östermarie på ek och annbok, Frännegårds skog i Ibsker på ek, Vasagården i Åker på oxel. — Hines frker. ligen ock i det älfrigg Danmark; innefattas sannolikt i den af Br. & Rostr. (p. 125 under P. communis) anförda V eariolaria. 5. P. corallina (L.) ARN. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 319. På sten, sällsynt. Nexö i gramskapet af Fredriksbrottet på sandsten, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård på granit, Hammershus på klippor öster om landsvägen till Olsker. 6. P. Wulfenii (Dc.) Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 126 (P. communis c. Wulfenii), Th. Fr. Lich. Scand. p. 312. På löfträd, sällsynt. Almindingen på alm, Kofoeds gård i Östermarie på annbok; Ku ollsabönds skog i Bodilsker (BErRG- STEDT enligt uppgift). — I det öfriga RA temligen all- män; likaså var lutescens (HorFFmMm.) Tu. FR. 8. P. leioplaca (AcH.) ScHarR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 126 (P. communis »b leioplaca), Th. Fr. Lich. Scand. p. 316. På löfträd. Rispelberget i Pedersker inom sjelfva borgen på hassel, Gadegårds skog i Bodilsker på annbok, vid Vaseån på Prunus avium, Almindingen vid vägen till Rokkestenarne och vid Fegseralirt USGA på alm, iklofoeds gård i Öster- marie på TSVSNA mellan Allinge och Enesgården i Olsker på ask. — I det öfriga Danmark temligen allmän. 8: OP: inguinata (ACH.:) Th. Fr. Lich. Scand. p. 311. På lösa stenar. Bäckegården i Ibsker på granit. [Thelotrema (AcH.) Fr. Th. lepadinum (AcnH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 85. På träd. Jylland: mellersta och vestliga delen allmän; Själland: ett exemplar i LIEBMANNS herb., nordliga delen af Grib skov ymnig på bok (Br. & Rostr. p. 148); eljest icke funnen på öarne. -—] Uppgifven för Bornholm (Frännegårds skog i Ibsker), men då jag ej sett exemplar derifrån och för- gäfves sökt den på den angifna lokalen, torde uppgiften vara osäker och nämnes blott för ytterligare efterforskning. 68 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 31. Phlyctis WALLzR. 1. Phil. argena (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 86, Th. Fr. Lich. Scand. p. 324. På löfträd. Vasagården i Åker på al, Almindingen vid Rokkestenarne och vid Gammelborg på ek, Gadegårds skog i Bodilsker på annbok, Vaseån på al. — Jylland: Stendalsgårds plantage på gran, Buderupholm skov på bok; Fyen: Kling- strup skog på ek; Själland: ”Troldehoved skov vid Skjelskör på asp. 2. Phi. agelea (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 86, Th. Er. Heh. Scand: pioa23t På löfträd. Bodilsker: Brands gård på ek, Gadegårds skog på ask och annbok, Kjöllergårds sög på ask, AIGA vid vägen till Rokkestenarne på alm, Kofoeds gård i ÖRE marie på annbok och ask, Helligdomen i Rö, mellan Allinge och Enesgården i Olsker på ask. — I det öfriga Danmark mycket allmän. Ham. ok. OKRMATDONILBIE 32. Stereocaulon SCcHREB. 1. St. coralloides Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 36 (St. paschale a. coralloides), Th. Fr. Lich. Scand. p. 44. På sten. Majdalen i Ibsker (N. H. BERGSTEDT enligt upp- gift). — Jylland: Volsted Hede vid Ålborg, för öfrigt tem- ligen sällsynt. 2. St. paschale (L.) FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 36 (St. paschale b. tomentosum forma), Th. Fr. Lich. Scand. p- 46. På berg och klippor. Hammershus på Slotslyngen, Steile- bjerg, Gudhjem (förkrympt form). — I det öfriga Danmark här och der. [St. tomentosum Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 36 (St. paschale b. tomentosum pr. p.), Th. Fr. Lich. Scand. p. 48. På stenig och grusig jord, här och der.| BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 69 3. St. condensatum Horrm. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 37, Re: eh. Scand. p. d2. På sandjord. Hammeren, hed söder om Hasle, Rispel- berget i Pedersker. — Jylland: temligen allmän; Fyen: Slebek; Själland: Hornbeks plantage. 4. St. nanum AcH. — Th. Fr. Lich. iSeand.. .p. 53: På klippor. Almindingen på branta klippväggar midt- emot Römersdal, Hammeren på Steilebjerg. 33. Cladonia (HinL.) HoFrw. 1. Cl aleicornis (LEiIGHT.) FLreE. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 93. e& damecornis (AcH.) TH. FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p- 40 (CI. gracilis 8 alcicornis). På sandjord och hedar. Hammeren, Kristiansö, Öster- marie, Österlars och Rö socknar flerstädes, hed söder om Hasle, Klinte by i Ibsker, Trommelbacken, Slussgården och Rispel- berget 1 Pedersker. — JE det öfriga Danmark här och der. Jylland: i Dal Hede vid Alborg och vid Kampen på Sild (f: sobolifera), Vendsyssel vid Torslev och Börglum kloster (f. frmargbrA co Rop. 41): Enligt TH. Fr. Lich. Scand. p. 94 finnes i EL. FRIES her- barium fruktbärande exemplar af Cl. alcicornis 8 endiviefolia (DicKs.) Flke med påskrift »e Dania» utan närmare uppgifven lokal. 2. CI. pyxidata (L.) FR. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 88, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 40 (A.s.gracilis forma). ce neglecta (EFLKE) SCHAR. På hedar, föga utvecklad. Trommelbacken i Pedersker. 8 chlorophaa FLKEE. På klippor. Almindingen vid Kristianshöi, Bäckegården i Ibsker. — För det öfriga Danmark är hufvudformen upp- gifven såsom mycket allmän, men utan någon bestämd lokal. ”pityrea F1. är funnen vid Draved på Jylland (BrRANTH enligt HRSSER Lich: Scand.,p: 120). 3. Cl. cariosa (ACH.) SPrRenG. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 88, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 40 (CI. gracilis d cariosa). På jord. Limensgade i Åker vid landsvägen samt vid kalkstensbrottet öfver alunskiffer. — I det öfriga Danmark på jord temligen allmän, 1 synnerhet på Själland och Fyen. 70 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 4. CI. decortieata (FrxE). — Sh. Fr. Lich. Scand. p. 91. « macrophylla (ScHAER.) TH. Fr. — Br. & Rostr. Lich Dan. p- 40 (CI. gracilis y macrophylla). På jord öfver granit. Rytterknegten nedanför Konge- mindet jemte en form, som närmar sig £ primaria TH. FR. — Själland: i skogen vid Sorö. [CI. degenerans FLKEeE. -— Th. Fr. Lich. Scand. p. 85, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 39 (CI. gracilis forma). Angifven för Danmark, men utan bestämd lokal.] 5. Cl. verticillata (HorrmM.) FiKE. — Th. Fr. Lich. Scand. PP. SO: 8 cervicornis (AcH.) FLKE. På jord och jordtäckta klippor. Hufvudformen på en ljunghed på Rispelberget i Pedersker. Pp cervicornis vid Gudhjem, Klinte by i Ibsker, Hammers- hus på Steilebjerg. — Nämd för Danmark såsom form af CL. gracilis 8 alcicornis, men intet växtställe uppgifvet. 6. CI. gracilis (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 87. « chordalis FLrKE. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 39 (CI. gracilis forma elongata). På jordtäckta klippor. Rytterknegten vid Kongemindet, Almindingen vid Kristianshöi, mellan Allinge och Hammers- hus. — För det öfriga Danmark anförd (Br. & Rostr. p. 40) såsom mycket allmän. 7. CI, cornuta (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 82 (CI. gracilis d cornuta), Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 40 (CI. gracilis f. cornuta & ochrochlora Flke). På jordtäckta klippor och på marken. Anmärkt endast på Almindingen i Kodalen (var. ochrochlora FLKE). — För det öfriga Danmark anförd såsom allmän på torr jord och vid trästubbar 1 skogar. 8. Cl. fimbriata (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 86, Bri & Rostr. Lich. Dan. p. 40 (Cl. gracilis forma). På jord öfver klippor och stenar. Rytterknegten vid Kongemindet, Hammershus. — För det öfriga Danmark upp- gifven på lika lokaler som föregående, men utan bestämd fyndort. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o1. 71 [CI. botrytes (HaAG.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 72, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 41 (CI. gracilis & botrytes). På gamla stubbar eller timmer af ek, stundom på jord. Jylland: Ormholt och (på jord) vid Voldsted; Fyen: Kling- strup; Själland: Hellebek, Bregentved och Plessens Overdrev. | [CI. amauroerea (FLEE) ScHerR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 45 (CI. uncialis 8 amaurocre&ea), Th. Fr. Lich. Scand. p- 63 (CI. unucialis "amaurocrea). På jord. Jylland: Abild hed vid Tönder och Ferslev hed vid Alborg.] 9. CI. cornucopioides (L.) FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p- 42 (Clad. coccifera &« cornucop.), Th. Fr. Lich. Scand. p- 70 (CI. coccifera). På mossiga klippor och på jord. Hammershus på Slots- lyngen och på Sandhammeren, Rytterknegten vid Kongemindet, Almindingen vid Kristianshöi, Gudhjem, Rispelberget i Pe- dersker på ljunghed. — Jylland: på hedarna mycket allmän; i det öfriga Danmark långt ifrån sällsynt. 10. CI. bellidiflora (AcH.) ScHeR. — Th. Fr. Lich. Scand. p- 64. På klippor bland mossa, sällsynt. Almindingen vid vägen mellan Kristianshöi och Kongemindet. 11. CI. Flörkeana Fr. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 65, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 42 (CI. coccifera c. macilenta pr. p.). På jord öfver klippor. Rytterknegten vid Kongemindet, Almindingen vid Kristianshöi, Hammershus på Slotslyngen. — För det öfriga Danmark uppgifven såsom allmän. 12. CI. digitata (L.) Horrm. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 67, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 42 (CI. coccifera b. digitata). På murkna trädstammar nära marken. Rytterknegten nedanför Kongemindet vid vägen till Kristianshöi. — I det öfriga Danmark här och der. 13. CI. macilenta (EHrH.) Horrfm. — Th. Fr. Lich. Scand. p- 68 (CI. digitata "macilenta), Br. & Rostr. Lich. Dan. p- 42 (CI. coccifera c. macilenta pr. p.). På mossiga stenar och på marken sällsynt. Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård (Helvedesbakkerne BERGSTEDT enligt upppgift, — I det öfriga Danmark på samma lokaler som CI. Flörkeana, allmän. 2 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. [CI. deformis (L.) Horrm. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 69, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 42 (Cl. coccifera b. digitata f. crenulata). På marken sällsynt. Själland: Bölle Mose i Dyrehaven vid Kjöbenhavn.] — Ej anmärkt på Bornholm, men torde väl kunna träffas någonstädes på Höilyngen. [Cl cenotea (AcH.) ScHzar. — "Th. Fr. Scand. p. 74, Br. & Rostr. Lich. 'Dan. 'p. 43 (Cl. furcata a. squamosa f. cenotea). Jylland: Södal skov vid Viborg på en ekstubbe.] 14. CI. squamosa Horrm. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 75, Br. & Rostr. Lich. Dan. (Cl. furcata a. squamosa). På mossiga klippor. Rytterknegten vid Kongemindet, Al- mindingen vid Kristianshöi, Hammershus på Slotslyngen. — Jylland: temligen allmän, på öarne sällsyntare. [CI. agariciformis (WournF. 1790) Arn. Lich. Frank. Jur. p:r36, Bra (& Rostr:, Lieh.- Dan; pa £4 (A+ fureätaknd. cespiticia), Th. Fr. Lich. Scand. p. 76 (Clad. squamosa "cespiticia). På sandig jord i skogar, temligen sällsynt. Jylland: kring Himmelbjerget, och Själland: i nordliga delen, temligen ym- nigt.] — Hör hvarken till Cl. squamosa eller till Cl. pyxidata "pityrea, såsom en del författare antagit, utan är säkerligen en konstant och utmärkt art, såsom ock ARNOLD 1. c. fram- stält den. Till kännedomen om dess utbredning inom Skandi- navien må här anföras, att den träffades af mig i Herjedalen: Tenndalen vid gångstigen mellan Lillpersvallen och Nyvallen 1878, ehuru den af förbiseende ej kom att intagas i min af- handling om Norrlands lafvar. [CI. delicata (EHrE.) Frez. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 77 (Cl. squamosa ””delicata), Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 43 (C1. furcata c. delicata). På murkna trästubbar. Jylland: Södal och i Bindholms skog vid Viborg och Draved skov vid Lögums kloster.] — Utbredning inom Skandinavien, se Tu. Fr. Lich. Scand. 1. c., HeELLBOM Norrlands lafvar p. 72, NORMAN Spec. loc. nat. p. 345 — af mig tagen på Gotland vid Torsburgen 1863. 15. Cl. fureata (Hups.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 78, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 43 (CI. furcata b. crispata.) På mossiga stenar och på marken, blott på få ställen ob- serverad. Hammershus på Slotslyngen, Rytterknegten vid BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND 16. AFD. III. N:o1. 73 Kongemindet (f. subulata), söder om Nexö. — Då få exem- plar träffades och ännu färre hemfördes, äro hithörande formers förekomst och utbredning ej nöjaktigt kända. Följande varie- teter, hvilka ock torde kunna träffas på Bornholm, särdeles på Höilyngen, äro (Br. & RosrtRr. 1. c.) angifna för det öfriga Danmark: & crispata (ACH.) FLEE. På jord bland mossa. Skjerum bro vid Lemvig och vid Lögum kloster (Jylland?), vid Farum Sö på Själland; B racemosa (HoFFM.) FLEB. På hedar och sandiga backar, mycket allmän. 16. CI. rangiformis (HoFFM.) ÅRN. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 44 (CI. fureata f. pungens), Th. Fr. Lich. Scand. p.- 79 (CI. furcata d pungens). På hedar. Sandhammeren, söder om Hasle, söder om Nexö, Garegården 1 Poulsker, Trommelbacken i Pedersker. — I det öfriga Danmark allmän. 17. CI. rangiferina (L.) Horrm. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p- 45, Th. Fr. Lich. Scand. p. 60. På klippor bland mossa och på hedar. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg och på Sandhammeren, söder om Hasle, Kristiansö, Trommelbacken och Rispelberget i Pedersker, hed mellan Rönne och Arnager. Öfverallt föga utvecklad och utan frukt. Bäst utbildad på Sandhammeren, men äfven der steril. — I det öfriga Danmark på hedar och 1 skogar. På Jyllands hedar förekommer äfven &g silvatica (HOFFM.), som icke är anmärkt på Bornholm. Terre mneialis (£.) —Br& "Rostr. Lich. Danp. 45) Th. RrtiliehtaScand: p.162. På mossiga klippor och på marken, vanligen tillsammans med föregående art. Hammershus på Slotslyngen, Steilebjerg och Sandhammeren, Rytterknegten vid Kongemindet, ljunghed på Rispelberget i Pedersker. — I det öfriga Danmark till- sammans med föregående, men sparsammare. 19. CI. Papillaria (EHrH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 46, Db. sich. Stand? ps 90. På jord. Hammershus på Slotslyngen; norr om Almin- dingen (GRÖNLUND). — På Jyllands hedar temligen allmän. 74 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Fam. 7. UMBILICARIELI. 34. Umbilicaria (Horrm.) Fw. 1. U. pustulata (L.)) — Br. & Rostr. Lich. Dan. fr DISSET: Lich. Scand. p. 149. På berg och klippor i granitregionen. Hammershus på Slotslyngen och Steilebjerg, mellan Hammershus och Allinge, Lehns gård och Helligdomen i Rö, mellan Klinte by och Helletsgård i Ibsker, Svaneke. — Jylland: på en sten i heden vid Ormbholt (små exemplar). 30. Gyrophora ACE. 1. G. polyphylla (L.) Fw. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 163, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 47 (Umbilicaria polyphylla). På berg och stenar i granitregionen, steril. Hammershus på Slotslyngen och Steilebjerg, Gudhjem, Rytterknegten vid Kongemindet, Almindingen vid Kristianshöi, Helligdomen i Rö socken, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, Nexö. — Jylland: hedar i nordliga delen här och der på stenar. 2. GG. deusta (L.) Fw. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 164 (G. polophylla 3 deusta), Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 47 (U. polyph. f. flocculosa). På sten i granitregionen, steril. Hammeren på Steilebjerg, mellan Hammershus och Allinge, söder om Allinge, Gudhjem, Lehns gård i Rö, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, Rytterknegten vid Kongemindet. — Jylland: något sällsyntare än föregående; Själland: vid Rörtang. [G. hyperborea (HorrfmM.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 160 (G. hyperborea c« primaria Th. Fr.), Br. & Rostr. p. 47 (Umbilicaria hyperb.). / Jylland: på en sten i Ferslev hed vid Ålborg (några små exemplar). | 3. &G. proboscidea (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 162. På granit. Hammerhus på Slotslyngen, Gudhjem på berg- platån ofvanför gästgifvaregården. BIHANG TILL K. SY. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 75 [G. cylindriea (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 157. På sten. Fyen: vid Helager (Rostrup 1871 enligt med- delande af BRrRANTH). | [G. hirsuta (AcH.) Fw. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 155, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 48 (Umbilicaria hirsuta). På sten. Jylland: på heden vid Ormbholt, ett sterilt ex- emplar. | 4. €. polyrhiza (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 158, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 48 (Umbil. polyrhizos). På granit. Hammershus på Slotslyngen, Ibsker, på en sten vid Rönne (GRÖNLUND). — Jylland: Himmelbjerget, Skrummedal vid Ormbholt. Fam. (8.1 LECIDEINELI Subfam. 1. Psorei. » 36. Psora Har. 1. Ps. ostreata Horrm. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 94 (Le- cidea ostreata), Th. Fr. Lich. Scand. p. 414 (Lecidea ostreata). På barrträd, sällsynt och steril. Almindingen vid skog- vaktarebostället på lärkträd. — Jylland: vid Södal; Fyen: på gammal ekved i hägnaden kring Glorup Dyrehave; Själland: på dylik lokal i hägnaden kring Jägersborg Dyrehave, der liksom på Fyen ymnig och fruktbärande. 2. Ps. demissa RurstrR. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 420 (Le- cidea demissa); Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 90 (Lecidea atrorufa). På jord, sällsynt. Hammershus öster om gästgifvaregården ej långt från landsvägen och en gångstig, som leder till Allinge. — Jylland: Heden på Ferslev Möllerholm på jord. 3. Ps. cinereorufa (ScHErR.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 419 (sub Lecidea). På granit, sällsynt. Gudhjem på bergplatån ofvanför gäst- gifvaregården. 76 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 37. Toninia Mass. 1. TT. cinerovirens (ScHArR.) Mass., Th. Fr. Lich. Scand. p.: 330. På granit, sällsynt. Nexö på klippor norr om Fredriks- brottet. — Ett enda exemplar funnet, mycket litet. Det ofärgade hypotheciet, växtlokalen m. m. häntyda på denna art, som väl är föga skild från F. squalida och möjligen öfver- går i denna. Jifr ho Er Dich. Sand. dok : Subfam. 2. Berxomycei. 35. Beomyces PErs. 1. B. roseus Pers. — Th. Fr. Lieh: Scand: pro sgoOsBrans Rostr. Lich. Dan. p. 87. | På jord. Hammershus på Slotslyngen och på Hammeren, Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården, Rytter- knegten vid Kongemindet. Jylland: på jord här och der, i några trakter allmän; Själland: vid Helsingör. 39. Sphyridium Fw. 1. Sph,. byssoides (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 88, Th. Er: Lieh: Scand: p- 320. På jord. Hammershus på Slotslyngen och på Hammeren, Gudhjem, Bäckegården i Ibsker, Rytterknegten vid Konge- mindet. — I det öfriga Danmark på jord allmän; Fyen: vid Klingstrup på granit. [Sph. placophyllum (WnBG.) Tu. FR. — Br. & Rostr. Lich. Dan: ps 198; Ch. jörs ölaich] Seand:p fo 206 På jord. Jylland: på hedar vid Ormbholt.] Subfam. 3. Biatorei. 40. Bacidia (DE Nor.) TH: FR. 1. B. rosella (PErs.) — Br. & Rostr: Lich. Dan. p. 106, Th. EröiIieh Scand: p. 43: På barrträd, sällsynt. Almindingen vid Skovfogdeboligen på lärkträd. — I det öfriga Danmark på bok allmän, — säll- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 77 synt på andra löfträd (Br. & Rosrtr. 1. c.). Såsom speciela växtställen kunna anföras: på bok i Köpenhamns Dyrehave och på Möen (1873), på ek vid Sneptrup nära Skanderborg på Jylland (1885). 2.0B:örubella (EeRH) — "Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 106, Thor, Lich. Seand p:id44. På löfträd. Brogården i Pedersker på pil och ask, Limens- gård och Vasagården i åker, Helligdomen 1 Rö, Allinge, Enes- gården 1 -Ölsker på ask, Lehns gård i Rö på ask. — I det öfriga Danmark allmän. 8 porriginosa (TURN.) ÅRSN. På löfträd. Klinteby i Ibsker på ask. — Själland vid Skjelskör. 3. B. fuscorubella (HorFFrM.) Ars. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 346. ce polychroa Tu. Fr. På löfträd. Bille Gravsgården i Pedersker på ask (1884), Kofoeds gård i Öster Marie, Vaseån, Lehns gård 1 Rö på alm, Enesgården i Olsker; Gadegårds, Kjöllergårds och Kanike- gårds skog i Bodilsker (N. H. BERGSTEDT). 4. B. acerina (PErRs.) ARN. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 346. På barrträd, sällsynt. Almindingen vid Skovfogedboligen på lärkträd. — Jylland: Lerbeks skog på ek, enligt medde- lande af BRANTEH. 5. B. endoleuca (NYL.) KicEx. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 347; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 108 (B. atrogrisea). På löfträd, sällsynt. Gadegårds skog i Bodilsker på aun- bok (carpinus). — I det öfriga Danmark på löfträd, särdeles bok. Jylland: vid Erritsö och Veile; Fyen: Holmdrup, Björne - mosse, Veistrupsgård, Nyborg vid Kristianslund; Langeland: vid Spodsbjerg; Lolland: vid Stensgård; Själland: vid Vallö och i Troldehoved skov; Charlottenlund (enligt exemplar af BRrRANTH). 6. B. albescens (ARN.) Zw. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 348. På löfträd. Hammershus i parken nedanför fästnings- ruinerna på fläder (sambucus) tillsammans med B. Friesiana. — Själland: Skjelskör (BRrRANTE enl. Lich. Scand.); Jylland: 78 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Sneptrup vid Skanderborg på halmtak och flerstädes enligt meddelande af BRANTH. Var. intermedia NYL. på ek vid Stigs- näs på Själland (BRANTE enl. uppgift). 7. B. inundata (Fr) KörBa. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 350; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 107 (B. arceutina c. inundata). På sten vid vatten. Brogården i Pedersker på grund- muren till en gammal, numera borttagen qvarn och något längre bort åt söder vid stranden af Öleån på lerskiffer, söder om Allinge på lösa stenar vid en liten bäck. — Fyen: på ett stengärde i Brudager; Själland: vid Skjelskör fjord på öfversvämmade stenar. 8. B. arceutina (AcH.) ARN. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 352; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 107 (B. arceutina a. genuina). På löfträd. Rytterknegten nedanför Kongemindet på asp, Almindingen vid vägen till Rokkestenarne på ek, Brogården i Pedersker på ask, Bodilsker i Kjöllergårds skog på ask, Hammershus 1 parken nedanför fästningsruinerna på pil och poppel, Frännegård i Ibsker på ask, Kofoedsgård i Öster Marie på annbok, söder om Allinge på ask, Lehns gård 1 Rö på ask och alm. — I det öfriga Danmark temligen allmän på löfträd, sällsynt på lignum. 9. B. muscorum (SuRr.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 354 (sub B. atrosanguinea); Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 109 (B. bacillifera c. muscorum). På jord och mossa. Hammeren på sandfält, Kristiansö, Limensgade i Åker. up adet öfriga Danmark här och der; på Fyen och sydliga Själland allmän. 10. B. Friesiana (HerPrP.) KörB. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 357; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 107 (B. arceutina b. Friesiana). På löfträd, sällsynt. Hammershus i parken nedanför fäst- ningsruinerna på fläder (sambucus). — Fyen: flerstädes i södra delen af ön på fläder och pil; Själland: Sibberup Krat vid Skjelskör på poppel. [B. Beckhausii (KörB.) ARN. — Th. Fr. Lich. Scand. p-. 359; Br: & Rostr:: Lich. Dan. pir108H(B. bacillifera a. Beckhausii). På gammal ek. Jylland: Palstrup vid Viborg; Själland: Hellebek, Tidsvilde och Lellinge.] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 79 [B. ineompta (Borr.) AnzI. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 361; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 109 (B. bacillifera b. incompta). Jylland: Ålborg vid Silkeborg på björk.] 11. B. abbrevians (NyL.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 362. På löfträd. Hammershus på björk, mellan Hammershus och Allinge på ask, mellan Svaneke och Gyldensgård vid Vaseån på alm, Brogården i Pedersker vid Oleån på al. 12. B. umbrina” (AcH) —" Br. & Rostr. Lieh. Dan. p. 109, IRS Er Lieh: Scand" pr, 32600. a psotina (FrR.) Tu. Fr. På träd och sten. Almindingen vid skovfogedboligen på abies, på en af Rokkestenarne (den 3:dje), Hammeren på torra ljungbuskar, mellan Kås fiskeläge och Allinge på sten, Bäcke- gården i Ibsker på gran. — I det öfriga Danmark temligen allmän (BRANTH enl. Lich. Scand. 1. c.); Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på sten (1888). 8 compacta (KörB.) Tu. FR. På sten och träd. Rytterknegten nedanför Kongemindet, Kodalen, Rokkestenarne, Nexö på sandsten, Kristiansö, Ham- mershus, Lehns gård i Rö socken, Almindingen skovfoged- boligen på rönn. — Jylland: Restrup Krat vid Ålborg (BrRANTH Lich. Dan. p. 148). Anförd i Lich. Dan. från flera ställen på Fyen och Själland, äfvensom Palstrup vid Viborg på Jylland, men obestämdt, huruvida &« eller 8 afses. 41. Bilimbia DE Nor. 1. B. spheroides (DicKs.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 102. ERS Er ökiebh i Scand. p. 309. På jord i bergspringor. Gudhjem på bergplatån ofvan- för gästgifvaregården. — Öfver mossa på trädstammar i Klus- ris vid Flensborg; Jylland: Sneptrup vid Skanderborg 1888 (var. subduplex NYL. teste BRANTH). 2. B. obscurata (SmreLrt). -— Th. Fr. Lich. Scand. p. 372. På mossa, sällsynt. Rytterknegten på klippväggar midt- emot Römersdal. 80 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 3. »B. hypnophila (AcH.) — Th. "Fr. s'LiehssScand. p. 373; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 103 (B. sabuletorum a hypno- phila pr: p-): På mossa. Allinge, Kristiansö. — I det öfriga Danmark här och der; i sydliga Själland allmän; var. subspheroides NYL. öfver mossa på bok i Ry Sönder skog; var. ludens NYL. vid Lyngby gård på Själland (BrRANTE enl. Lich. Scand. p. 275). 4. B. microcarpa TE. FR. Bot. Not. 1863 p. 9; Lich. Scand. p- 376 (B. hypnophila ”microcarpa). På mossa öfver jord och sten. Hammeren på sandfält, Kristiansö. 5. B. Negelii (HeEPr.) Anz. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 378; Br. & Rostr. Lich. Dan. p.al01(B. cyrtellalpraspö På löfträd. Brogården i Pedersker på pil, Nexö vid Fredriksbrottet på Pyrus Malus, Bäckegården i Ibsker på poppel och Frännegård på ask, mellan Allinge och Enes- gården i Olsker på asp, Lehns gård i Rö på hagtorn. — An- gifves för Danmark (Lich. Dan. 1. ce.) såsom allmän. Jylland: vid Fredericia och Sneptrup vid Skanderborg på poppel (1888). 6. B. Nitsehkeana LauM. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 381. På barrträd. Rispelberget i Pedersker på tall och lärk- träd, söder om Hassle och vid Stampen söder om Rönne på tall. Bäckegården i Ibsker på tall. 7. B. milliaria (FrRr.) Köra. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 381; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 103 (B. sabuletorum hb. milliaria). På mossa öfver jord. Hammeren på sandfält. — I det öfriga Danmark här och der. 8 trisepta (N=6.) Tu. FR. var. ternaria NYL. är anmärkt på Jylland: Skrem Hede på små- stenar. [B. melena (NyL.) ARN. — Th. Fr. Lich. Skand. p. 383; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 104 (B. sabuletorum c. mel&ena). På gamla ekpålar och jord. Jylland: Södal, Himmel- S | J Z bjerget och Ferslev.] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFbD. III. N:o 1. 81 42. Biatorina Mass. Catillaria A. Biatorina Tu. FR. Lich. Scand. p. 564. 1. B. lenticularis (AcH.) KörBz. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 567; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 101 (Bilimbia lenticularis). På sten. Gudhjem på strandklippor och ofvanför gäst- gifvaregården, Kristiansö, Svaneke, Nexö på granit, Brogården 1 Pedersker på lös sandsten vid en numera borttagen qvarn. — Jylland: Rydhave 1 vestliga delen af halfön på körsbärs- träd; Själland: på stenar vid stranden på Glänö. vid Skjelkör fjord och Espe. 2. B. micrococca. (KörB.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 571. På barrträd. Almindingen vid Rokkestenarne på lärkträd, fruktbärande, Bille Gravsgården i Pedersker på gran och söder om Hasle på tall, Nexö Lystskov på tall. Säkerligen ej säll- synt, men oftast steril och i detta tillstånd svår att bestämma. — Själland: Gjerdrup plantage vid Skjelskör på tall (BRANTH 1870; Lee. minuta f. viridella Nyr.). 3. B. erysiboides (Nyr.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 572. På lignum. Helligdomen 1 Rö på stubbar efter löfträd. 4. B. prasina (FR) £ byssacea (Zw.) — Th. Fr. Lich. Scand. pP.od2; Br. &X Rostr. Lich. Dan. p- 93 « 100 (ILecidea viridescens f. misella & Bilimbia ocelliformis enl. Th. Fr. Men tScand:"p. ÖS): På träd. Almindingen vid vägen till Rokkestenarne på gran och ek. — Jylland: på gran vid Stendalgård; Fyen: Glorup Dyrehave på furutimmer; Lolland: Stensgård på bok- stubbar. SB. ötricolor (Witt). — Th: Er. Lich. Seand;p. 714; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 99 (Bilimbia tricolor). På barr- och löfträd. Almindingen vid vägen från Kri- stianshöi till Gammelborg på lärkträd, Bille Gravsgården i Pedersker på lärkträd, Dyndalen 1 Rö socken på al. — I det öfriga Danmark på löf- och barrträd, allmän. 6. B globulosa (FLEE.) Köra. — Th. Fr: Lich. Scand. p. 575; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 100 (Bilimbia globulosa). På löfträd. Brogården i Pedersker på pil och Rispel- berget inom sjelfva borgen på ek, på ektimmer från Skov- 6 82 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. gården i Bodilsker, Frännegårds skog i Ibsker på ek (der förut funnen af N. H. BERGSTEDT), Vaseån mellan Svaneke och Gyldensgård på alm, Skovgården mellan Allinge och Enesgården i Olsker på alm och ek; f. pallens NYL. på ek- timmer från Skovgården i Bodilsker. — I det öfriga Danmark temligen allmän. [B. synothea (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p: 577, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 100 (Bilimbia globulosa £. py- renotizans). På lignum, temligen sällsynt.] [B. atropurpurea (ScHzarR.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 565 Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 99 (Bilimbia atropurpurea). Fyen: Knarreborg strand på ekar (RostrR. enligt Lich. Dan.).] 7. "B. intrusa Th. Fr. Lich. Scand. p: 579. På sten. Hammershus på borggården samt på granitberg sydost om fästningsruinerna, Helligdomen i Rö. 43. Biatora (FrR.) Tu. FR. 1. B. rupestris (Acu.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 423, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 80 (Placodium rupestre). På kalksten. Enesgården i Olsker på sten i ett stengärde. — Jylland: vid Bulbjerg (C. FEILBERG enligt Lich. Dan.) 2. B. quernea (DicEs.) — Th. Fr. Lich. Scand."p. A25005r: & Rostr. Lich. Dan. p. 89 (Lecidea quernea). På löfträd, sällsynt. På ektimmer från Brands gård eller Skovgården i Bodilsker, Gadegårds skog i Bodilsker (N. H. BERGSTEDT enligt uppgift). — I det öfriga Danmark på äldre ekar, stundom på bok, temligen allmän. 3. B., Jlucida (ACHE) — Th: Fr: Lich. Seand; p- £öc,brace Rostr. Lich. Dan. p. 89 (Lecidea lucida). På sten, sällsynt. Nexö i en stengärdesgård kring Nexö Lystskov på sandsten. — Själland: på trädbark vid Sorö, Kongskilde vid Sorö på sten i en stengärdesgård. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND:16. AFD. III. N:o1. 83 4. B. fusca (ScHzr.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 435. [e sanguineoatra (WurF.?) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 92 (Lecidea sanguineoatra). På jord och vissnade gräsrötter. Jylland: Ferslev, Jegers- pris (J. LANGE enligt Tu. Fr. Lich. Scand.) ] p atrofusca (Fw.) På jord och mossa. Hammeren på sandfält, Kristiansö, söder om Allinge på jordbranter. 5. B. fuscorubens NyL. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 440. På sten. Limensgade kalkstensbrott i Åker på lösa kalk- stenssplittror, Brogården i Pedersker på lerskiffer, Almindingen på Gammelborgs ruiner. — Själland: Skjelskör (BRANTH en- KStNIEER: Lich. Scand. Hc): [B. geophana (Nyn.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 441, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 98 (Lecidea geophana). På jord. Fyen: vid Skaarup.| 6. B. granulosa (EunrH.) — Th. Fr. Lich Scand. p. 442, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 91 (Lecidea decolorans a. quadri- color). På jord. Rytterknegten vid Kongemindet, Hammershus på Slotslyngen, Hammeren, hed söder om Hasle. — I det öfriga Danmark allmän, i synnerhet på Jylland. [B. flexuosa (FrR.) Nyr. -— Th. Fr. Lich. Scand. p. 444, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 91 (Lecidea decolorans b. flexuosa). På gamla ekstubbar tillsammans med hufvudarten, allmän i synnerhet på Jylland.] [B. gelatinosa (FLEE). — Th. Fr. Lich. Scand. p. 446, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 91 (Lecidea gelatinosa). På jord i skogar. Jylland: Neisum vid Seby; Själland: Telgstrupshegn och Gels skog.] 7. B. coarectata (Sm.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 447, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 90 (Lecidea coarctata). På sten. Hammershus på Slotslyngen och Steilebjerg, Almindingen vid Kristianshöi invid landsvägen på en af Rokkestenarne (den tredje från Kristianshöi), Gudhjem, Nexö på granit och sandsten, Brogården i Pedersker vid stranden af Öleån på alunskiffer, Vasagården på lerskiffer. — I det öfriga Danmark på stenar och lerjord, allmän. 84 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 8. B. rivulosa (AcnH.) — Th. Fr. Lich. Scand. 450. På granit... Rytterknegten, Almindingen på en af Rokke- stenarne (den tredje), Gudhjem, Hammershus, Nexö, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård. [B. botryosa FR. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 454, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 93 (L. uliginosa var. botryosa). På gammal ekved. Själland: Jegersborg och Dyrehaven nära Kjöbenhavn (BRANTH enligt TH. Fr. Lich. Scand. 1. c.).] 9. B. uliginosa (ScHrap. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 455, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 93 (Lecidea uliginosa). På jord. Hammershus på Slotslyngen och Hammeren, Lehns gård i Rö, Nexö, Ibsker mellan Klinteby och Hellets- gård. — I det öfriga Danmark allmän. 10. B. erytbrophea (FLKE). — Th. Fr. Lich. Scand. p. 465, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 91 (Lecidea tenebricosa). På löfträd, sällsynt. Hammershus vid landsvägen nära gästgifvaregården på pil. — Jylland: Aarslev vid Aarhus, Buderupholm på ask; Fyen: Gräsholmen vid Svendborg på bok; Själland: Snedkersten mellan . Helsingör och Lilleröd (GRÖNLUND enligt TH. Fr. Lich. Scand.). 11. B. Cadubrigxe Mass. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 468. På barrträd. Nexö Lystskov och Stampen söder om Rönne på tall. [B. turgidula (FR.) var. pityophila Smrfit. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 469. Jylland: nordliga delen på ekved (BRANTH enligt med- delande. ] [Biatorella DE Nor. B. moriformis (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 401, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 115 (Biatorella improvisa). Fyen: vid Tved på en ekstolpe.] Subfam. 4. Buelliei. [Arthrorhaphis TH. Fr. A. flavovirescens (DicKs.) — Th. Fr. Lich. Arct. p. 203, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 109 (Bacidia citrinella). På ofruktbar jord. Jylland: heder kring Ferslev fer- städes; Själland: Hösterkjöb.] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 1. 85 44. Arthrospora Mass. 1. ÅA. aeclinis (Fw.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 585. På löfträd, sällsynt. Hammershus 1 parken nedanför fäst- ningsruinerna på syrén. 45. OCatillaria Mass. 1. C. grossa (PErRs.) BromB. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 581, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 102 (Bilimbia grossa). På löfträd, sällsynt. Gadegårds skog och ferstädes i Bodilsker på ask (N. H. BErGstEDT enligt uppgift, bestämd af BRANTH).. Af mig förgäfves sökt i Gadegårds skog. — Jylland: Lundby Krat och Restrup Krat vid Aalborg, Skov- gårds Krat vid Viborg (BrANTH), Hobro (RostrRuUP) och Ha- derslev (GRÖNLUND); Själland: Julebexk (GRÖNLUND). 200 0: Laureri HeEPe. — Th. Ey; Lich. Scand. pa 582, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 100 (Bilimbia intermixta). På löfträd, i synnerhet annbok. Gadegårds skog i Bo- dilsker, Klinteby i Ibsker. — Jylland: på bok vid Lyksborg, Vindinge skog vid Veile, Ry Sönder skov och Hald skog m. I. st.; Fyen: Hindsgavl, Björnemosse och Keiberg skog på bok; Själland: Jomfruens Egede, Skodsborg och Gels skog, likaledes på bok. 3. C. athallina (Herr) HeuirB. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 584. På kalksten, sällsynt. Funnen endast ofvanför Borggården i Pedersker på kalksten i en stengärdesgård nordost ut från borgen. 46. Lecidea ACH. 1. &L. cyanea (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 489. & tessellata (FLEE) TH. Fr. På granit. Hammershus på Slotslyngen och Hammeren på Steilebjerg, Gudhjem på bergsplatån ofvanför gästgifvare- gården, Nexö norr om Fredriksbrottet. 86 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 2. IL. pantherina (AcCH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 491055 & Rostr. Lich. Dan. p. 95 (L. parasema b. lapicida f£. polycarpa, enl. Th. Fr. Lich. Scand.). På granit. Nexö på klippor norr om Fredriksbrottet, RBytterknegten vid Kongemindet, Hammershus, mellan Enes- gården i Olsker och Hasle; Bornholm (GRÖNLUND) utan upp- gifven lokal. — Fyen: Hinnsholmen (J. VAuL enligt TH. F3. Lich. Scand. "lapicida (AcH.) ARN. — Th. Er. Lich. Scand. p. 493. På granit. Hammershus på Slotslyngen, Hammeren på Steilebjerg, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, Gudhjem. 3. IL. lithophila (AcH.) — Th Fr. Lich: Scand ps 2905 br. & Rostr. Lich. Dan. p. 95 (L. parasema b. lapicida max. part. enl. Th. Fr. Lich. Scand.). På granit. Mellan Allinge och Hammershus; angifven för Bornholm (Lich. Dan. 1. cv), men utan lokal. — Jylland: nordliga delen temligen allmän, sällsyntare på öarne. 4. L. auriculata Ta. Fr. Lich. Scand. p. 499. 8 diducens (NYL.) Tu. FR. På granit. Hammeren på Steilebjerg på branterna mot Hammersjö, Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården, Kristiansö. — Jylland: på småstenar i flygsanden kring Skagen (BrRANTH enligt TH. Fr. Lich. Scand.); flerstädes i det nord- liga Jylland (enligt meddelande af BRANTH). 5. IL. macrocarpa (Dce.) Th. Fr. Lich. Scand.” p. 105: o« platycarpa (AcH.) THE. Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 96 (L. parasema c. contigua f. macrocarpa & platy- carpa.) På granit. Hammershus på Slotslyngen, Hammeren på Steilebjerg, Sandhammeren på lösa stenar, söder om Allinge, Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården, Nexö norr om Fredriksbrottet. — I det öfriga Danmark på större och mindre stenar allmän. F. phea (Biatora phea Körs. Par. p. 150) är anmärkt vid Hammershus, sparsamt. "Convexa,, (FB), =r,) Pb:A Fra dicha,scandd p-io04s På granit. Hammershus, Steilebjerg, Gräsholmen vid Kristiansö, Helligdomen i Rö socken (förut der tagen af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 87 GRÖNLUND enligt Tu. Fr. Lich. Scand.) — Jylland: Ferslev (BRrRANTH enligt TH. Fr. Lich. Scand.); Sneptrup vid Skander- borg. ”erustulata (AcH.) Köra. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 511, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 96 (L. parasema c. contigua f. crustulata). På klippor och på lösa, i jordbrynet liggande, småstenar: Hammershus på Slotslyngen, söder om Allinge på vittrande klippor, Brogården i Pedersker, Limensgade i Åker på små- sten invid landsvägen. — I det öfriga Danmark på liknande lokaler allmän. [L. assimilata Nyr. £ infuscata Th. Fr. Lich. Scand. p. 522, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 103 (Bilimbia sabuletorum var. melenida). På jord. Jylland: Pederstrup (BRANTH) och Skrem Hede (FEILBERG). | OR tL. neglecta NYL. — Ih., Fr..Gich. Scand. p., 524, På granit bland mossa, endast steril. Hammershus på Slotslyngen, Hammeren på Steilebjerg, Almindingen vid Kristianshöi och på en af Rokkestenarne, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, klippor i trakten af Randskleve- skåret, Helligdomen i Rö socken. Tor. fuseoatra, (LM) 5 Th. Fri oGich..Scand:pa 325, BF. & HNostr. Lich; Man. p.iJ20. &« fumosa (HoFrM.) Tu. FR. På granit. Hammershus på Slotsiyngen och Steilebjerg» Enesgården 1 ÖOlsker, Gudhjem, Rytterknegten vid Konge- mindet, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, Nexö, Limens- gade i Åker på lösa granitstenar. — I det öfriga Danmark allmän på sten i stengärdsgårdar. [8 subeontigua Fr. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p, 97 (L. fuscoatra var. grisella). På sten här och der. ] 8: L. fuscocinerea NyL. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 527. På granit. Hammeren på Steilebjerg, Gudhjem på berg- platån ofvanför gästgifvaregården. 9. LL. intumescens (Fw.) NyLn. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 528, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 98 (Lecidea insularis). På granit. Hammershus på Slotslyngen, Hammeren på Steilebjerg, Enesgården i ÖOlsker på lösa stenar 1 stengärden, 88 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. söder om Allinge, Gräsholmen vid Kristiansö, Svaneke, Nexö. — Själland: Skjelskör på stenar vid Espe strand. Här lik- som öfverallt på Bornholm tillsammans med Lecanora sordida, i hvars bål den bildar mörka fläckar. 10. L. furvella NyrL. — 'Th. Fr. Lich. Scand::p. 530. På granit i fast klyft. Hammershus på Slotslyngen, Ham- meren, Gudhjem, Helligdomen i Rö socken, på berg i gran- skapet af Randkleveskåret, Nexö norr om Fredriksbrottet, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård. 11. L. tenebrosa Fw. -— Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 98, Th. ET ErehrSCanua. Parotor På granit. Hammershus på Slotslyngen, Hammeren på Steilebjerg, mellan Enesgården i Olsker och Hasle, mellan Hammershus och Allinge, Helligdomen i Rö, Gudhjem, i trakten af Randkleveskåret, Nexö, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård, Aarsdale; klippor mellan Helligdomen och Allinge (GRÖNLUND). 12. L. elxochroma (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 542, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 95 (L. parasema a. enteroleuca). ce latypea (AcH.) Tu. FR. På sten. Nexö söder om staden och vid Fredriksbrottet på sandsten, mellan Allinge och Enesgården på granit. 8 pilularis (Dav.?) Tu. Fr. På sten. Hammershus på Slotslyngen, Nexö, Limens- gård i Åker, Risebäcken i Åker på granit. — I det öfriga Danmark säkerligen långt ifrån sällsynt, ehuru ingen speciel lokal är uppgifven. y equata (FLER) TH: FR. På kalksten. Limensgade kalkstensbrott i Åker. J pulverulenta Tu. FR. På lösa stenar i stengärdesgårdar och på marken. Vasa- gården i Åker på lerskiffer, Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker, Kristiansö, Allinge, Enesgården och Skovgården i Olsker, Bäckegården i Ibsker, Helligdomen i Rö socken. € pungens (KöÖrB.) TH. FR. På klippor mellan Allinge och Enesgården i Olsker (Skov- gården ?), Kristiansö. — Jylland: Ferslev (BrRAntH enligt TH. Fr. Lich. Scand. p. 545). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 89 LC achrista SMrFLr. På löfträd af hvarjehanda slag, allmän. Limensgård, Al- mindingen, Kristiansö, Hammershus etc., Bäckegården i Ibsker på gran, Kristiansö på lignum. — I det öfriga Danmark mycket allmän. 7 Laureri (HEPP) TH. FR. På löfträd. Enesgården i Olsker och söder om Allinge på ask. L flavicans (AcH.) Tu. Fr. På barrträd. Bille Gravsgården och på Rispelberget i Pedersker på gran, Nexö Lystskov på gran och lärkträd, Hasle, Bäckegården i Ibsker på gran. 13.,.,D, erratica. Körz. — Th. Fr. Lich. , Scand. .p:. 556, Br: & Rostr. Lich. Dan. p. 97 (L. sarcogynoides ”"dispensa). På sten. Balkemark i Bodilsker (N. H. BERGSTEDT erligt uppgift). — Jylland: på sten och småstenar på hedarne i nordliga delen af halfön allmän; Fyen: här och der i öns sydliga del; Själland: Lersön och Kongskilde. [Mycoblastus NORM. M. sanguinarius (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 479, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 94 (Lecidea sanguinaria). På ekstubbar. Fyen: i hägnaden kring Glorup Dyrehave Själland; hägnaden kring Jegersborgs Dyrehave.] 47. Sarcogyne (Fw.) Mass. 1. S. pruinosa (SmM.) Köra. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 407, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 115 (Biatorella pruinosa). På kalksten, sällsynt. Limensgade cementstensbrott i Åker. — Fyen: Magård strand på ett stort kalkstensblock. 2. SS. simplex (Dav.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 407, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 115 (Biatorella privigna). På klippor och lösa stenar. Hammershus på Slotslyngen, Hammeren på Steilebjerg, Eneegården i Olsker, Frännegård i Ibsker, Nexö. — Jylland: Ferslev, Ranum; Fyen: Svan- ninge; Själland: i trakten af Gurre 1873; Skjelskör vid Lots- huset (BRANTH). 920 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 3. $S. Clavus (Dc.) KörB. — Th. Fr: Lich. Scand. p. 409, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 85 (Acarospora eucarpa). På klippväggar. Aarsdale i Ibsker, Gudhjem vid vägen till badhuset, Hammeren på Steilebjerg (ymnig); Hammers- hus (GRÖNLUND). 48. Catolechia (Fw.) Tu. FR. 1. L. canescens (DicKs.) — Th: Fr. Lich., Scand: p. 587, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 110 (Buellia canescens). På sten och träd, steril. Nexö på murarne 1 staden, all- män, Fredriksbrottet på träd, Kristiansö på stenar i en sten- gärdesgård och på alm i Tibolz lund, Allinge i ett stengärde och på buskar innanför detta. Hammershus 1 fästningsmurarne (sällsynt). — I det öfriga Danmark på ek, steril. Fyen: Odense (WARMING); »in cortice querceino Danize» (LIEBMANNS herb.). 2. C. Diibenii (FR) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 588 (Buellia (Catolechia) badia). På sten bland mossa, sällsynt. Brogården nedanför Rispel- berget i Pedersker på lösa gramitstenar. 49. Buellia Körs. 1. B. parasema (AcH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 589, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 111 (Buellia disciformis pr. p-). På löfträd, sällsynt. Hammershus i parken nedanför fäst- ningsruinerna på ask. — Jylland: Silkeborg Nörreskov och vid Himmelbjerget på björk; Skanderborg på poppel 1888. Angifves i Lich. Dan. (1. ce.) såsom funnen på stenar vid Ranum nära Lögstör (TH. JENSEN). Då jag ej sett exemplar derifrån och här ofvan framstälda B. parasema ej afser några former på sten, måste jag lemna obestämdt, hvilken art denna uppgift rätteligen syftar på. 2. B. myriocarpa (Dc.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 595, Br. & sRostr:! dich. yDan pra lt; På träd och sten. Bille Gravsgården i Pedersker och Nexö Ljystskov på lärkträd, Almindingen vid Skovfogde- boligen på Abies; på sten (B. stigmatea KÖRrRB.), Limensgade i Åker och Brogården i Pedersker på lösa stenar, Nexö på BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 91 sandsten, Gudhjem och på Kristiansö på granit. — I det öfriga Danmark på träd och lignum allmän; på gamla halm- tak, mossa och sten här och der, t. ex. Jylland: Sneptrup vid Skanderborg på halmtak. 3. B. schereri DE Not. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 597, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 83 (B. nigritula). På löfträd, sällsynt. På ektimmer från Brands gård eller Skovgården i Bodilsker, Kofoeds gård i Ostermarie på ek. — Fyen: Tidselholt på en gammal Hvidtjörn (Crategus). 4. B. verruculosa (BorrR.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 600, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 83 (Rinodina ocellata). På lösa stenar, ymnigast 1 sandstensregionen, för öfrigt spridd. Limensgård i Åker och Bille Gravsgården 1 Pedersker. Nexö på sandsten, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård samt vid Bäckegården, Kofoeds gård i Östermarie, mellan Hammershus och Allinge, Enesgården i Olsker. — Fyen: fer- städes i öns sydliga del; Orö; Själland: Lilleröd. SAAB. Ssöroria Th ES ch Scand. p.- 003. På sten. Gudhjem, Almindingen vid Kongemindet. — Säkerligen ej sällsynt i granitregionen, i synnerhet på lösa stenar i stengärden, ehuru blott på få ställen uppmärksammad. 6. B. stellulata (TAyvL.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 111, Th. Fr. Lich. Scand. p. 603. På småstenar. Nexö på sandstenssplittror vid vägen till Fredriksbrottet. — Fyen: Brendeskov, Slebek och Helager (Rostr. var. spuria determ. NYL.); Omö vid Själland på små- stenar i en rullstensbank, ymnig. 7. B. ethalea (AckH.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 604. På sten. Nexö på sandstenssplittror vid vägen till Fre- driksbrottet, Hammeren på Steilebjerg, Hammershus vid gång- stigen från gästgifvaregården till Sxenebugten på granit i ett stengärde, Sandhammeren på småstenar, Enesgården i Olsker på småstenar. 8: B. spuria (ScHzrR.) ARN. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 605. På sten. Hammeren på granit. 92 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 9. B. moriopsis (Mass.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 606. På strandklippor. Kristiansö på nordöstra stranden, ymnig, Gräsholmen, Svaneke, Gudhjem; troligen flerstädes på klipp- stränderna i granitregionen. 50. Diplotomma (Fw.) Körs. 1. D. alboatrum (HorFMm.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 607, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 112 (Buellia alboatra). ce vulgatum TH. Fr. På träd och sten. Brogården i Pedersker på pil, Sluss- gården på asp, Nexö vid Fredriksbrottet på Prunus avium och Pyrus malus, Kristiansö på oxel, Nexö på sandsten, Gud- hjem på granit, Bille Gravsgården i ett stengärde, Hammers- hus fästningsruin på murbruk (f. epipolia AcH.). — I det öfriga Danmark här och der på löfträd, i synnerhet poppel och pil; Jylland: Fredericia på poppel 1888; flerstädes på gamla murar i halföns nordliga del (f. epipolia ACH.). 8 venustum Körs. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 608. På murbruk. Hammershus fästningsruiner, Salomons kapell. y ambiguum (ACH.). På kalksten. Limensgade cementstensbrott i Åker, Salo- mons kapell. 2. D. betulinum (Herr). — Th. Fr. Lich. Scand. p. 610. På löfträd, sällsynt. Almindingen' vid vägen mellan Kristianshöi och Kongemindet på al. Jylland: Himmel- bjerget på en (juniperus) (BRANTH 1887). 31. Catocarpon (KÖRB.) ARN. 1. C. badioatrum (FLKE). — Th. Fr. Lich. Scand. p. 613, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 110 (Buellia badioatra). På stenar. Rönne (GRÖNLUND); sannolikt flerstädes. — Jylland: vid Ormbholt; Fyen: Brudager. 2. C. polyearpum (Herr). — Th. Fr. Lich. Scand. p. 617. På granit. Hammershus på Slotslyngen och ferstädes, Gudhjem, Kristiansö, Svaneke, Rytterknegten vid Konge- mindet, Nexö norr om Fredriksbrottet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 93 [C. applanatum (FrR.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 618, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 111 (Buellia badioatra var. chloro- spora). På stenar vid stränderna. Fyen: vid Skaarupöre; Själ- land: Aegholm vid Skjelskör.] 52. Rhizocarpon (RBam.) TE; FR; Lich: Arct. 1. Rh. geographicum (L.) — Th. Fr. Lich. Scand. p- 622, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 114 (Buellia geographica). På berg och klippor, i granitregionen temligen allmän, men ingenstädes ymnig. Hammeren, Gudhjem, Svaneke, Rytterknegten; Nexö på sandsten, förkrympt och knappt igen- känlig; i cementstenstrakten tillfälligtvis i stengärden och då företrädesvis på granitstenar. — I det öfriga Danmark all- män, särdeles på Jylland. 2. Eh. viridiatrunt (Free). ”Körb. Syst. p. 262. På berg och klippor i granitregionen. Gudhjem på berg- platån ofvanför gästgifvaregården, Svaneke nordvest om staden på branta klippväggar mot hafsviken, söder om Allinge. — Beträffande dess utbredning i Skandinavien se HeELrLz. Lafveg. på öarne vid Sveriges vestkust p. 65. 3. Rh. geminatum (Fw.) — Th. Fr. Lich. Scand. p. 623. På granit. Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvare- gården. Sannolikt ej sällsynt, ehuru ej anmärkt. 4. Rh. grande (FLEE). ARN. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 624. På oranit. Hammeren på Steilebjerg. 2 P Jer2 5. Eh. distinetum Th. Fr. Lich. Scand. p. 625, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 114 (Buellia petrea c. fusca). På granit. Hammeren på Steilebjerg, Enesgården i Olsker på sten i ett stengärde, Kristiansö, Gudhjem, Rytterknegten vid Kongemindet, Bäckegården i Ibsker; Nexö på sandsten, Limensgade i Åker på lösa stenar. — Jylland: Vinkel (BRANTH); Själland: Helsingör (enligt Tu. Fr. Lich. Scand. p. 625). ["Rh. Oederi (WzEB.) KörzB. — Th. Fr. Lich. Scand. p. 626, Br. & RBostr. Lich. Dan. p. 114 (Buellia petrea d. Oederi). Fyen: på sten i ljungbackar vid Slebek.] 94 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 6. Rh. obscuratum (AcH.) KörB. — Th. Fr. Lich. Scand. P1 028: På sten. Hammeren på Steilebjerg och Sandhammeren vid Gudhjem och Rytterknegten vid Kongemindet på granit, Hammershus på Slotslyngen öster om fästningen vid vägen på granit, Johns kapell i Olsker, Nexö på sandsten, f. lavata (AcH.) Fr. Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvaregården, Hammershus på Slotslyngen på samma ställe som hufvud- arten. [Rh. ealeareum (Weis) TH. Fr. £ concentricum (Dav.) Th. Er. Lich. Scand. p. 692, Br. & Rostr. ehNpobanip: 113 (Buellia petrea b. calcarea). Jylland: Bulbjerg på kalksten, Ferslev på granit; Fyen: vid Brudager på granit.] 7. Rh. reductum Th. Fr. Lich. Scand. p. 633, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 113 (Buellia petr&ea a. genuina p. p-). På granit. Gudhjem, Rytterknegten vid Kongemindet. — Jylland: Ferslev på lösa stenar. Exemplar från Jylland äro godkända af TH. FRIES (enligt Lich, Scand. 1. c.). Beträffande exemplar från Bornholm, öfverensstämma de väl med TH. Frirs' beskrifning, dock kan jag ej anse bestämningen fullt säker, alldenstund jag ej haft tillfälle att jemföra ett originalexemplar. Emellertid tror jag hela arten vara lika osäker som min bestämning, TH. FRIES sjelf anser (1. c.) den böra underkastas ett noggrannare stu- dium. Lamy (Lich. du Mont Dore p. 131), sannolikt stöd- jande sig på NYLANDERS auctoritet, säger om i fråga varande art: »M. TH. Fries qui en a fait la description, se sert de termes vagues qui denotent assez son embarras pour lui trouver des caractéres suffisamment separatifs des Lecidées voisines». Den står nog mycket nära Rh. obscuratum, dock kan jag icke instämma i LaAmys förmodan (1. c.), att den skulle vara >une varieté» af f. lavata. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 95 Bam. 9: GRAPENDEET Subfam. 1. Opegraphei. 23. Schismatomma Fw. & Körs. [Seh. abietinum (EHrH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 118 (Sch. pericleum). På löfträd. Jylland: Marsvinslund och Palstrup vid Vi- borg på ek (steril med spermogonier); Sneptrup vid Skander- borg på bok (BrAntTH); Fyen: sydliga delen.] 1. Sch. rimatum (Fw.) var. subvirescens NyL. — Br. & Rostr. Lieht, Dan. pacdl18: På löfträd. Risebäcken i Åker på ek. Klinteby i Ibsker på annbok; Kjöllergårds skog i Bodilsker (N. H. BERGSTEDT). — Jylland: Veile på bok; Själland: Bregentved i sydliga delen; Falster: vid Tromle klint. 34. Lecanactis Esckaw. 1. IL. abietina (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 104 (Bi- limbia abietina). På ek, steril. Frännegårds skog i Ibsker (förut der funnen af N. H. BErGstEDT); Gadegårdsskog i Poulsker (BERGSTEDT enligt uppgift). — Jylland: på ek temligen allmän'i halföns norra del; med frukt flerstädes i skogarne kring Viborg; Fyen: Glorup Dyrehave på ektimmer, [L. amylacea (EHrRH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 105 (Bilimbia farinosa), Körb. Syst. p. 196 (Lecanactis ille- cebrosa). På gamla ekar i Charlottenlund (Rostrup); steril, icke sällsynt. ] 55. Opegrapha HuwmBz. 1. 0. varia (PeErs.) — Br. & Rostr. Lich Dan. p. 117 (Gra- phis varia a. genuina). På löfträd af hvarjehanda slag. Limensgård i Aker, Brogården i Pedersker på pil, Almindingen vid Kristianshöi, 96 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Kristiansö i Tibolz lund på alm, Hammershus etc. — I det öfriga Danmark på löfträd, mycket allmän. 2. 0. atra Pers. — Br. & Rostr; Lich. Dan. p. fiTf(ETApbis varia b. atra). På löfträd.. Vasagården i Åker på poppel, Brogården i Pedersker på pil, Kofoeds gård i OÖstermarie på ask, Vaseån på ask, Hammershus 1 parken nedanför fästningsruinerna på hassel och alm. — Jylland och på öarne allmän. 3. 0. vulgata Acke. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 117 (Gra- phis varia b. atra f. vulgata). På löf- och barrträd, Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker på ask och barrträd. Almindingen vid vägen mellan Kristianshöi och Rokkestenarne på addot Dyndalen i Rö på al. — Själland: vid Bregentved (BRANTH enligt ALMQV. Schism. p. 21); Buderupholm på bok (BrRANTH enligt ALMQV. I. ce. afvikande form). 4. 0. herpetica AcHE. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 118 (Gra- phis varia c. herpetica). På löfträd af flera slag. Risebäcken i Åker på alm och ask, Brogården i Pedersker på pil, Almindingen vid Kristians- höi, Gammelborg och vid vägen till Römersdal på alm. — Jylland: fldrstudes i halföns norra del (BRANTH enligt ALM- QVIST). 5. O. viridis (PErs.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 116 (Gra- phis viridis). På löfträd. Bille Gravsgården i Pedersker på ask, Bo- dilsker, Ibsker, söder om Allinge på ask; Bodilsker vid prest- gården (N. H. BErGstEDT). — Själland: Bregentved på lind och bok (BRANTH enligt ALMQV. p. 22; Fyen (och Själland) i sydliga delen (BR.). 6. 0. Turneri LEiGHT. Almqv. Schism. p. 16. På löfträd. Risebäcken i Åker på alm. — I det öfriga Danmark på ek vid Skindbjerg (BRANTH enligt ALMQV. l. c.). 7. Opegrapha Persoonii AcH. — Almqv. Sch. & Opegr. p. 17. På sten i murar och på murbruk. Hammershus fästnings- ruiner, Kristiansö, Salomons kapell. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 97 8. 0. conferta ANzi. Almqv. Sch. & Opegr. p. 19, Arn. exsicc. 1398, O. saxicola Ach. var. Decandollei Stizenb. (verisimil.). På sten och murbruk. Hammershus fästningsruimer, Salo- mons kapell, Kristiansö. Huruvida denna verkligen är O. conferta ANnzi eller O. saxicola (AcCH.) NYL. = O. saxicola var. Decandollei Stizenb. är mig icke fullt klart, dock är jag mer böjd att antaga det senare, enär dess hymenium delvis färgas af jod. Dertill kommer, att, enligt meddelande af BRANTH, på Bornholm på ruinerna efter Salomons kapell af GRÖNLUND (1885) och på Jylland? vid Hanstholm på bryozokalk af BrRANSTtTH (1886) en Opegrapha är tagen, som af NYLANDER bestämts till O. Per- soonil var. Desandollgi: Möjligen är denna densamma som min på Bornholm insamlade sl i ARNOLDS Exsicc. under n:o 1398 gifna art, dock är jag ingalunda viss derom, allden- stund jag ej haft tillfälle se och jemföra, vare sig GRÖNLUNDS eller BRANTHS exemplar. Då jag sände den till ARNOLD för Exsiccatverket, bifogade jag derför följande etikett: on ortaphe conferta ANZI 1. potius, O. saxicola (ACH.) NYL. = saxicola var. Decandollei Stizenb., secund. ALMQVIST forma intermedia inter O. PERSoOONH & confertam 1. cum hac con- fluens (hymenium jodo passim coerulescens). Confer ALMQV. Opegr. p. 18 & 19». Häraf synes, att begge arterna enligt ALMQVIST öfvergå i hvarandra. Då nu emellertid arten är gifven 1 ett allmänt spridt exsiccatverk, bör väl det lichenologiska publikum utan svårighet kunna afgöra, hvilken art den utgifna Opegraphan rätteligen är. Huruvida ARN. Exsicc. 1398 är identisk med GRÖNLUNDS från Salomons kapell och BrANTHS från Hanstholm, bör lättast kunna bestämmas af Prof. NYLANDER, 1 hvars ego de senare befinna sig. 9. 0. zonata Körb. Syst. p. 279. På klippväggar. Vasagården i Åker på lerskiffer, söder om Allinge på granit, mellan Allinge och Enesgården i Olsker vid Skovgården. 56. Graphis (ADANS.) NORM. 1. Gr. seripta (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 116. På löfträd af hvarjehanda slag. Almindingen vid Kristians- höi, Skovfogdeboligen och vid vägen till Rokkestenarne på f 98 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. alm, Gammelborg på rönn, Brogården i Pedersker på al, Gade- gårds skog i Bodilsker och Kofoeds gård i Östermarie på ann- bok, Dyndalsbäcken i Rö socken på al. — I det öfriga Dan- mark på löfträd. 57. Bactrospora KÖRrB:. 1. B. dryina (AcH.) — Almqv. Sch. p. 25, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 123 (Schizoxylon dryinum). På ek. Gadegårds skog i Bodilsker (N. H. BERGSTEDT enligt uppgift). — Själland: Charlottenlund på gamla ekar (GRÖNLUND). [B. ecortieola (NyL.) — Almqv. Sch. p. 25, Br. & Rostr: Lich. Dan. p. 123 (Schizox. corticola). På ek. Jylland: norra delen vid Hald och Södal (BRANTH enligt ALMQVIST 1. c.). Flera lokaler angifna 1 Lich. Dan. p. 123.| Subfam. 2. Arthoniei. 58. Arthonia ACHE. 1. AA. didyma Körb. Sert. Sud. n:o 8, Almqv. Monogr. Arth. ps fö, FAR Pinetti Korp IuSys bt nps LA As På abies. Almindingen vid Skogvaktarebostället 1884. — Jylland: vid Aalborg (Dansk bot. Tidskr. 1872 enligt ALMQV. p. 14); på bok, ek och hassel flerstädes enligt meddelande af BRANTH. 2. ÅA. lurida (AcH.) ScHzerR. — A. lurida y vulgaris (Fr) Almqv. Arih. p. 16. På löfträd, sällsynt. Pedersker vid Brogården på pil I det öfriga Danmark temligen allmän, i synnerhet på ek (BRANTH). [A. gregaria (WEic.) Köra. — Almqv. Arth. 20, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 120 (A. cinnabarina). På löfträd. Själland: Skarrit Sö (GRÖNLUND) och Kongens Möller (Dansk bot. Tidskr. 1872 enligt ArMov. 1. c.); Fyen: på bok i Teglverkskoven vid Nyborg (Rostr. Lich. Dan. 1. c.).] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 99 [A. impolita (EHrH.) Borr. — Almqv. Arth. p. 22, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 120 (A. pruinosa). På ek. Jylland: Hindsgavls skog och Fånö (Dansk bot. Tidskr. 1877 enligt ArmMmQv. 1. c.); Fyen och Själland: här och der i sydliga delen (Lich. Dan. 1. c.).] [4. leucopellea (AcH.) — Almqv. Arth. p. 28. Br. & Rostr. p. 120 (AA: marmorata). På ek. Jylland: Södal skov vid Viborg (BRANTH 1. c.).] 3. A. radiata (Pers.) TE. FR — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 121; Almqv. Artb:n35, På löfträd af hvarjehanda slag, äfven på barrträd. Vasa- gården i Åker på al, Limensgård, Brogården och Bille Gravs- gården i Pedersker, Nexö på Prunus avium, Bodilsker, Ibsker, Kristiansö, Hammershus på hassel, Almindingen vid Skov- fogdeboligen på abies. — I det öfriga Danmark på dylika lo- kaler, mycket allmän. 4. ÅA. punctiformis AcH. — Br. & Rostr. p. 121, Almqv. Arth. p. 42. På unga grenar af löfträd. Brogården 1 Pedersker på al, Hammershus på björk; sannolikt ferstädes, ehuru ej uppmärk- sammad. — I det öfriga Danmark på dylik lokal, allmän. [A. dispersa (ScHrap.) Nyn. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 119; Almqv. Arth. p. 43. På ek. Fyen: vid Klingstrup (Rostrur enligt Lich. Dan.).] 5. ÅA. lapidieola (TarL.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 119, Arnold Lich. des Frank. Jura p. 208 (Coniangium); A. vagans 1 Körberi (Lahm) Almqv. Arth. p. 51 pr. p.; A. Körberi Lahm Westph. p. 123. På sten. Svaneke på granit, Enesgården 1 Olsker på lösa kalkstenar i ett stengärde. — Fyen: i en stengärdesgård mellan Klingstrup och Bakkehuset (Rosrtr. enligt Lich. Dan.), Skaa- rup (enligt ArMQv. 1. c.). Jag har här följt Lich. Dan. och ARNOLD (1. c.) och återtagit den äldsta benämningen. ARNOLD (1. ec.) citerar BRANTHS fig. 50 och förklarar ALMQVISTS anmärk- ningar Arth. p. 31 obs. 1 vara erronec, ithy att A. fusca är en särskild art. Att, såsom ALMQVIST gjort, förkasta en art blott derför att i ett exsiccatverk en främmande bit insmugit sig eller derför att en eller annan författare, som ej mikroskopiskt undersökt den, förblandat densamma, måste väl ock i alla af- seenden anses olämpligt. 100 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. [A. vagans ”Pelveti (Herr) Almqv. Arth. p. 57, Br. & Rostr. Lich. Dan./p: TV9 (A;wlbridaspr. .pD): Jylland: Mölleholm vid Ferslev på Peltigera (BRANTH).] Bland de i Almqv. Arth. upptagna parasitiska arterna nämnes från Danmark A. glaucomaria Nyl. Almqv. Arth. 59. Jylland: Volsted (BRANTH) på Lecanora sordida. — Ej anmärkt på Bornholm, men finnes der utan tvifvel. Före- trädesvis är den att söka på Gräsholmen vid Kristiansö, der L. sordida förekommer 1 stor mängd. Obs. A. granulosa Greve. — Br. & R. Lich. Dan. p. 121, uppgifven för Hammershus på Bornholm (GRÖNLUND) och från några ställen på Jylland, Fyen och Själland, är otvifvelaktigt en svamp, såsom ock BRANTH (1. c.) antyder. 59. Mycoporum Furor. 1. M. ptelxgeodes (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 122. På hassel. Almindingen vid Gammelborg. — Jylland: Margretelund vid Viborg på unga ekgrenar. 2. M. miserrimum (NYL.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 122, Tomasellia opegraphella Th. Fr. in litt.? Rabenh. Exsicc. pi 576. På hassel. Risebäcken i Åker, Bille Gravsgården i Pe- dersker, Kjöllergårds skog i Bodilsker. Jylland: Margrete- lund vid Viborg tillsammans med föregående art. [M. anastomosans (AcH.) — Br. & RBostr. p. 123. På bok. Själland: Haslev Urneden (BRANTH).] Fam, 10. OT IPARKOTHORTE 60. Spherophorus Pers. 1. Sph. coralloides Pers. — Körb. Syst. p. 52, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 135 (Sph. fragile a coralloides). På klippor. Rytterknegten vid Kongemindet, Almindingen vid Kristianshöi och på en af Rokkestenarne, Nexö på granit, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o1. 101 Gräsholmen vid Kristiansö, Helligdomen i Rö, Hammershus på Slotslyngen. — Jylland: här och der t. ex. Himmelbjerget på björkstammar, Ormholt (med frukt); Fyen: Lakkendrup. 2. Sph. fragilis (L.) — Körb. Syst. p. 51, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 135 (Sph. fragile b. cespitosum). På klippor. Helligdomen i Rö socken, Kristiansö; Höi- lyngen i Bodilsker (BERGSTEDT), Sandhammeren. — I det öfriga Danmark vid Rödstenen på Fur, steril. Jägare (OMAR Di (BN DNR 61. Cyphelium ACHE. 1. C. tympanellum Ac. — Acolium Körb. Syst. p. 303, Br. & Rostr. Lich. Dan, p. 140 (Acol. inquinatum a. tympa- nellum). På lignum. Kjöllergård i Bodilsker (BERGSTEDT enligt uppgift). — Jylland på gamla ekpålar, särdeles i sydligare delen af halfön. [C. stigonellum AcH, — Körb. Syst. p. 103, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 140 (Acol. inquinans b. stigonellum. På löfträd, i synnerhet ek och bok, temligen allmän. |] 62. Calicium (PErs.) DE Nor. 1. C. hyperellum Acta. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p.: 139, KörbYiSysta p- a Lb. På löfträd, sällsynt. Helligdomen i Rö socken och Klinte- by i Ibsker på björk; Kanikegårds skog i Bodilsker på ek (BERGSTEDT). — I det öfriga Danmark temligen allmän, 1 synnerhet på gamla ekar. Jylland vid Ormholt och Själland vid Klampenborg (f. lygodes AcCH. viride PErs. enligt BRANTH). ! Fam. Caliciei är på Bornholm ytterst fåtaligt representerad i följd af bristande lokaler. Gamla träväggar torde knappt finnas på ön, enär uthusen liksom boningshusen äro af sten. Gamla ekar äro mycket säll- synta, bokar finnas icke. Timmerhägnader kring skogarne saknas all- deles, likaså telegrafstänger, hvilka lokaliteter icke äro sällsynta i det öfriga Danmark, der i följd af dessa förhållanden familjens arter äro mycket talrikare, ehuru deras utbredning icke på långt när ännu torde kunna anses tillräckligt utredd. 102 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 2. C. trachelinum AcH. — Körb. Syst. p. 311, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 139 (C. spherocephalum trachelinum). På träd och lignum. Almindingen på Rokkestenarne på lärkträd, Brogården i Pedersker på afbarkad pil och på äppel- träd i Haven. — I det öfriga Danmark mycket allmän. [C. roseidum AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 138. På ek. Själland: Stenholtz Mölle, Hellebek, Jegerspris. |] [C. trabinellum AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 139 (C. roscidum var. trabinellum). Själland: Kjöbenhavns omnejd på ektimmer. | Under C. spherocephalum (L.) äro 1 Lich. Dan. utom C. trachelinum följande, icke på Bornholm anträffade arter, an- förda: C. lenticulare HoFFm. (quercinum PERS.) curtum pusillum NyYL. Scand. p. 41—42. C. parietinum C. curtum C. nigrum Th. Fr. Lich. Arct. p. 246—249. C. pusillum | På äldre träd och lignum mycket allmänna, men utan några uppgifna fyndorter. 63. Chenotheca Tu. Fr. 1. Ch. chrysocephala (TurN.) Th. Fr. Lich. Arct. p. 250, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 137 (Cyphelium chryso- cephalum). På barrträd, sällsynt. Almindingen vid Rokkestenarne på lärkträd. — Fyen: vid Glorup på furuved; Själland: Hellebzek på lärkträd och furuved (GRÖNLUND), Sorö på furuved (LANGE). [Ch. pheocephala (Tours) Th. Fr. Lich. Arct. p. 251, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 137 (Cyphelium pheocephalum). Själland: på ett plankverk vid Hellebzk. 5 echlorella (ACcH.) Fyen: Vejstrup på ek; Själland: Horseröd på björk (GRÖN- LUND). | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 103 23 Ch. triehialis: (AcH.:) TH: Er. Tie NANO ps Q5T, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 138 (Cyphelium trichiale). På barrträd, sällsynt. Bille Gravsgården 1 Pedersker på lärkträd. — I det öfriga Danmark på ek och lärkträd här och der på öarne; Fyen: på furutimmer vid Glorup. [Ch. melanophea (FR) AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 138 (Cyphelium melanophe&eum), Körb. Syst. p. 314. Fyen: på ekstolpar i hägnaden kring Glorup Dyrehave.] 64. Coniocybe ACcH. 1. C. furfuracea (L.) Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 136. På murken ved, sällsynt. Markegård i Poulsker på ihålig pil (N. H. BerGstEpt). — Själland: Sorö, Draved skog vid Lögum kloster och Hobro; Fyen: Holmdrup på tunnt jord- lager öfver stenar. [var. sulphurella. Här och der på ek; Själland vid Charlottenlund på Ro- binia. |] [C. hyalinella Nyr. OC. stilbea Körb.'Syst. p. 319 pr. p. Jylland: Lundby krat på ek, Dalsgård på en ekstubbe.] 65. Sphinctrina Fr. 1. Sph. turbinata (PErs.) -— Körb. Syst. p. 305, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 127 (ss. parasit på Pertusaria). På ek, sällsynt. Kofoeds gård i Östermarie. — I det öfriga Danmark den allmännaste af 6 på Pertusariathallus angifna parasiter. Fam. 12 ENDÖOCARPEL 66. Dermatocarpon EscHw. 1. D. miniatum (L.) — Br. & Rostr: Lich. Dan. p. 124, Th. Er: Lieh; Aret:p.s293- På klippor. Almindingen på bergväggen midtemot Römers- dal, Gudhjem på en granitås mellan fiskläget och badhuset samt på klippväggar 1 gästgifvaregårdens trädgård. 104 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. var. complicatum (Sw.) Almindingen midtemot Römersdal tillsammans med hufvud- arten (förut der anmärkt af GRÖNLUND). 2. D. fluviatile (WEB.) — Th. Fr. Lich. Arct. p. 254. På klippor, der vatten nedsipprar. Gudhjem på samma ås som föregående art. ams era MEIRIREEKC ARTE 67. Microglena KÖöÖRrB. 1. M. reducta TH. Fr. Bot. Not. 1863 p. 10 (sub. M. sphinctr.) På utdöende mossa. Bäckegården i Ibsker, Kristiansö. [M. cimbrica Th. Fr. in litteris ad Branth. På mossa. Jylland: Klestrup hede (BrRANTH).] 68. Beloniella TH. FR. 1. B. incarnata Th. Fr. & Greve. Öfvers. af'Vet.-Akad. Förh. 1864. På mossa, sällsynt. Helligdomen i Rö socken på delvis mosstäckta klippor norr om gästgifvaregården. — Utbredning inom Skandinavien möjligen vidsträckt, ehuru den blott på få ställen blifvit observerad: Baljefors i Vestergötland, Örebro, Lule lappmark. 69. Segestria (Fr.) TH. FR. S. lectissima Fr. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 132 (Segestrella). På klippor, helst fuktiga af tidtals nedsipprande vatten. Rytterknegten nedanför Kongemindet vid vägen till Kristians- höi, på en klippsluttning i grannskapet af Kristianshöi, mellan Helligdomen och Allinge (GRÖNLUND). 2. NS. ehlorotica (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 132 (Segestrella chlorotica pr. p.) På sten. Brogården vid Rispelberget i Pedersker på lösa stenar vid en (1884) förfallen, numera (1888) borttagen qvarn, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 105 Nexö på sandstenssplittror i trakten af Fredriksbrottet, Gud- hjem (interjungens?). — Fyen och Lolland: här och der på granit och flinta (ROosTRUP). 3. SS. enea (WALLR.) Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 132 (Sege- strella chlorotica pr. p-) På löfträd. Klinteby i Ibsker på ask och annbok, Kofoeds- gård i Östermarie på ek och annbok, Gadegårds skog i Bo- dilsker på annbok. — Själland och Fyen: i sydliga delen på löfträd temligen allmän, vid Charlottenlund på valnöt (ROosTtRr.). 4. SN. interjungens Nyl. Flora 1872 p. 362. På klippor vid Gudhjem (GRÖNLUND 1867 enligt med- delande af BRANTH). Det enda exemplaret, som togs af GRÖNLUND, befinner sig hos NYLANDER, som bestämt det sålunda. Då jag således ej sett den, vet jag ej huruvida förut anförda exemplar af S. chlorotica från samma lokal kan hänföras hit. NYLANDERS beskrifning i Flora 1. c. må här anföras: »Verrucaria inter- jungens Nyr. Thallus cinereovirescens, subareolato rimosus; apothecia nigra, pyrenio dimidiatim nigro, extus convexulo; spore fusiformes 5 septate (septo uno alterove irregulari & alio nectente inter septa 3 media), long. 0,021—26, Crass. 0,007—9 mill. Affinis est V. chlorotice (magis vero quoad sporas V. pertusarielle Nyl. FI. 1864 p. 356 sed sporis minus simplicibus differens)». [ Thelopsis Ny. Th. rubella NyzL. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 134, Sychnogonia Bayrhofferi Körb. Syst. p. 333. På löfträd, sällsynt. Fyen: Holstenshus på hästkastanier (Aeskulus) i en allé (ROSTRUP). |] 170. Pyrenula (AcH.). Mass. 1. P. nitida (ScHraAp.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. 133. På löfträd, temligen sällsynt. Almindingen 1 närheten af Kristianshöi på alm, Kofoeds gård i Östermarie på annbok. — I det öfriga Danmark på löfträd, i synnerhet bok, allmän (Lich. Dan. 1. c.). Ett par lokaler må här nämnas: Möen på bok ymnig, Själland: Dyrehaven vid Kjöbenhavn. 106 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. [var. nitidella (FLKEE). År angifven för Jylland: Krabbesholm på hassel.] 2. P. leucoplaca (WALLR.) — Körb. Syst. p. 361, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 134 (P. farrea). På löfträd. Frännegård i Ibsker på ek, söder om Allinge på ask. — Fyen: Odense på poppel (R-.); Själland: Hellebaek på ek (GRÖNLUND). 3. P: ,eoryli Mass: —, Br: & ) Rostr. Lich! Dan. p- 1344 JKörb: Par. p. 334. På hassel. Lehns gård i Rö socken, Risebäcken i Åker, Kjöllergårds skog och Gadegårds skog 1 Bodilsker (N. H. BERG- STEDT). — I det öfriga Danmark här och der, ymnigt i syd- liga delen af Fyen (RosTtrR.); Jylland: Sneptrup vid Skander- borg (BRANTH). 71. Staurothele Norm. 1. St. clopima (WnNBG). — Stigmatomma Körb. Syst. p. 239. På klippor i granitregionen. Hammeren på Steilebjerg, Gud- hjem på bergterrassen ofvanom gästgifvaregården, Kristiansö, Svaneke nordvest ut från staden på branta bergväggar mot den grunda hafsviken. 72. Acrocordia Mass. 1. A. conoidea (Fr.) Körb. Syst. p. 358. På kalksten, sällsynt. Borggården i Pedersker på lösa kalkstenar i en stengärdesgård, som sträcker sig nordost ut från borgen, Almindingen på Gammelborgs ruin. Obs. Exemplar från Gammelborg hafva mindre, mer in- sänkta frukter och likna i det närmaste A. dimorpha Körb. Syst. p. 398, hvilken i Parerga p. 346 indrogs såsom form af A. conoidea. 2. ÅA. gemmata (AcH.) — Körb. Syst. p. 356; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 130 (Segrestella gemmata). På löfträd, temligen sällsynt. Klinteby i Ibsker på ask, Helligdomen i Rö socken på alm. — I det öfriga Danmark temligen allmän. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 107 3. ÅA. polyearpa Körb. Syst. p. 359 (Lembidium polycarp.); Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 130 (Segestrella biformis pr. p-). På löfträd. Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker på ask och al, Bodilsker och Ibsker flerstädes, Helligdomen i Rö på alm, mellan Allinge och Enesgården i Olsker på asp. — I det öfriga Danmark allmän. 45 AS tersa Körb: Syst. p.' 356, Br. ;& RostesLich. Dan: p: 130 (Segestrella biformis pr. p-). På löfträd. Vasagården i Åker på poppel, Pedersker, Bodilsker och Ibsker flerstädes på annbok och ask. — I det öfriga Danmark allmän. 73. Verrucaria (PErs.) MAss. 1. V. mastoidea (Mass.) — Körb. Par. p. 360, V. papularig Fr: L. Eur. p. 434 pr. p.? På murbruk och tegel. Hammershus fästningsruiner och på Salomons kapell. Exemplar, jemförda med ARNOLDS Exsicc. 55 öfverens- stämma dermed till den inre byggnaden. Det i ZWACKHS Exsicc. n:o 361 under detta namn utdelade exemplar (åt- minstone i min samling) har spor&e 4 blaste och torde följ- aktligen vara en Thelidium. KÖRBER uttalar (1. c.) såsom sin öfvertygelse, att V. mastoi- dea Mass. är identisk med V. papularis FRrR., men har ej sett originalexemplar af denna senare. Detta torde ej kunna be- stämdt afgöras, äfven om ett originalexemplar vore tillgäng- ligt, enär på en tid, då mikroskopet ej användes, Verrucaria och Thelidium utgjorde ett slägte och svårligen kunde 'åt- skiljas. Skulle emellertid förhållandet vinna bekräftelse, då eger V. papularis FR. prioritetsrätt. ' ! Sedan ofvanstående skrefs, har jag funnit, att ARNOLD Lich. des Fränk. Jura p. 258 upptager en »>Thelidium papulare FR. Lich. Eur. p. 434, NyL. Flora 1883 p. 103; Verr. Sprucei Leight. Ang. p. 54: Thelidium py- renophorum (non ACH.) Mass. Framm. p. 16, KÖRB. Par. p. 352» och hän- för hit ZWACKHS Exsicc. n:o 361. Deremot är ZW. Exsicc. n:o 247 (af mig ej sedt) den verkliga Verrucaria mastoidea. Detta bekräftar till en del mina här ofvan gjorda anmärkningar, men upphäfver ej mina dubier i öfrigt, enär lika litet här som af KÖRB. i Par. (1. c.) något originalexemplar af EL. FRIES åberopas. Enligt min tanke torde således Verrucaria papularis FR. innefatta både V. (Amphoridium) mastoidea Mass. och en Thelidium, hvilken senare väl kan med en viss rätt tilläggas benämningen Th. papulare FR., i synner- 108 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 2.” V. foveolata Mass. — TH: Fr:ölichwAretiep. 201; MN. rtu- pestris Körb. Par. p. 364 pr. p. På kalksten, sällsynt. Limensgade cementstensbrott i Åker på den fasta kalkstensväggen, mycket sparsamt. 3. V. hiascens (AcH.) — Körb. Syst. p. 329 (sub. Hymenelia). På kalksten och murbruk, sällsynt. Hammershus fästnings- 7 -. . o ruiner, Limensgade i Åker. 4.: N. rupestris (ScHrap) — Th. Er. Lich. Aretipt 2000 Br: & Rostr. Lich. Dan. p. 128 (Verr. rupestris a. muralis DE:-Ep3A På kalksten. Risebäcken i Åker, Enesgården i Olsker på lösa stenar i en stengärdesgård. — I det öfriga Danmark på kalksten (och murar) temligen allmän. I ett skriftligt meddelande från BRANTH nämnes en V. rupestris var. virens NYL. såsom tagen af BRANTH på Aegholms borgruin på Jylland. Enär jag ej sett exemplar, kan jag ej afgöra, om den hör hit eller till V. muralis. 5. V. nigrescens Peres. Th: Er: Lich ATet. per 20mmorace Rostr. Lich. Dan. p. 128 (V. rupestris b. nigrescens). På sten af hvarjehanda slag. Hammershus på Slotslyngen och vid Gudhjem på granit, Nexö på sandsten, Brogården i Pedersker på orsten, Limensgade i Åker på kalksten; f. juve- nilis (ARN. Exsice. 235) på orsten vid Brogården och Bille Gravsgården i Pedersker. — I det öfriga Danmark på stenar och murar allmän. 6. ”Vzapatela (Mass) =— Körb. Par. p. 369. På förvittrande klippväggar i skugga och på kalkstenar och murbruk i gamla murar, säkerligen ej sällsynt, men förbi- sedd. Gudhjem, Hammershus fästningsruiner, steril. Frukter ej med säkerhet funna, ty de frukter jag under- sökt kunna möjligen tillhöra någon annan inblandad Verru-' het om förhållandet kan styrkas genom ett mikroskopiskt undersökt original- exemplar från EL. FRiIRS. Denna sak torde väl lättast kunna utredas af TH. FRIES, som väl eger tillgång till originalexemplar och sannolikt äfven kan stödja sig på auctors (EL. FRIES) egen utsago. Det är att hoppas, att TH. FRIES, då han får färdigt till publicerande sitt opus om Pyrenocarpi (fort- sättningen af Lichenogr. Scand.), hvarpå han nu i många år arbetat, skall tillfredsställande lösa såväl denna som många andra frågor rörande denna intrasslade lafgrupp — ett arbete, som för det lichenologiska pnblikum blefve lika välkommet, som behöfligt och efterlängtadt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 109 caria, ehuru de både i yttre och inre afseende temligen öfver- ensstämma med KÖRBERS beskrifning. Emellertid är »thallus areolato-rimolosus, subsquamaceus, cervino-castaneus, sepissime cinereo-incusus» (KÖRB. 1. c.) tillräckligt kännetecknande. Exem- plar öfverensstämma till thallus fullkomligt med ARNOLDS Exsicc. (696 a m. flere nummer). 7. V. latebrosa Körb. Syst. p. 349. På sten, sannolikt icke sällsynt, men förbisedd. Gudhjem på granitåsen mellan fiskeläget och badhuset. Obs. KÖRrBER (1. c.) angifver sporernas antal till 2 i hvarje sporhylsa. I likhet med andra (t. ex. Stein Flecht. Schles. p. 327) har jag sett ända till 8. Den tunna, rödgrå bålen, med otydlig, svart underbål, de klotrunda frukterna, de aflångt elliptiska sporerna i de nästan äggrunda, nedtill afsmalnande sporhylsorna, äro karakteristiska kännetecken för arten 1 fråga. 8. V. maculiformis Knroplh. in Flora 1858, Körb. Par. p. 380, Arnolds Exsicc. 687. På kalksten. DLimensgade cementstensbrott i Åker på lösa stenar, Vasagården i Åker på stenar i ett stengärde. Den omärkliga hypothallus, den i omkretsen utan bestämd gräns försvinnande bålen, de bredt klubblika sporhylsorna och de små äggrunda sporerna karakterisera denna art, som står mycket nära V. minima Mass. (KÖRB. Par. p. 380). Spår till denna senare, som har tätt sammanträngda frukter, smalare sporhylsor och mindre sporer, saknas ej alldeles tillsammans med V. maculiformis, men på de ytterst små fläckar jag ob- serverat, vill jag ej grunda något säkert omdöme, utan blott på detta sätt omnämna densamma med rekommendation till närmare efterforskning. ARNOLD (Lich. des Fränk. Jura p. 261) för den till Thelidium (Th. minimum). I de få frukter jag undersökt i exemplar från Bornholm har jag endast funnit enkla sporer. Anm. V. tapetica KörB. Syst. p. 349 tror jag mig ha funnit på granit vid Gudhjem och Hammeren på Steilebjerg (dock endast spår), på båda lokalerna i sällskap med Sarcogyne Clavus. Den nt- märker sig genom grågrönt rödbrun bål, små, insänkta, nedplattadt kägellika frukter med enkel mynning och hvitaktig nucleus och träffas vanligen tillsammans med Sarcogynearter (S. Clavus och simplex), men då jag ej funnit tydliga frukter, vill jag anbefalla den till vidare efterforskning på de uppgifna lokalerna, der Sarcogyne Clavus i mängd 110 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. förekommer. — Den är nog allmänt spridd, men undgår för sin obe- tydlighet lätt uppmärksamheten. MSärskildt må nämnas, att jag anser mig ha den från några ställen i Sverige, alltid i sällskap med ofvan nämda Sarcogynearter. 9.” V. .maura - WNBG..—— Dhis Er Löch.sAret:!p:0268; Bred Rostr. Lich. Dan. p. 128 (V. rupestris d. maura). På klippor och stenar vid stränderna i granitregionen ifrån vattenbrynet så högt upp som vattenstänket når. Ham- meren, Allinge, Gudhjem, Kristiansö, Svaneke, Arsdale, Nexö. — I det öfriga Danmark på liknande lokaler temligen allmän. [V. halophila NyL. in litt. ad BraAntH. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 149, Verrucaria microspora £. halophila Nyl. Prodr. Gall. p. 185. På rullstenar vid och i Skjelskör fjord intill '/; fot under dagliga vattenståndet (BRANTH); Jylland på vestkusten (BRANTH enligt ARNOLDS Exsicc. 1402).] Anm. Torde väl äfven förekomma på Bornholm på passande lokaler. — Den tunna bålen, de mer framträdande, något glänsande frukterna ge den ett habituelt olika utseende, de smalare säckarne och de mindre sporerna (ARN. Exs. 1402) skilja den vidare från V. maura. Huruvida den emellertid är en sjelfständig art eller blott en från V. maura afvikande form, föranledd af lokalen, torde vara svårare att afgöra genom mikroskopisk pröfning af ett eller annat exemplar än genom en noggrann undersökning på växtlokalen. Det är ju inga- lunda omöjligt, att en sådan kan uppvisa en sammanhängande serie af former ifrån de torftigaste och minst utvecklade under vattnet och i sjelfva vattenbrynet till de bäst utbildade högre upp eller den egent- liga V. maura. 10. V. margacea WnBG. — Th. Fr. Lich. Arct. p. 269. På sten. Hammeren på Steilebjerg, Gudhjem på berg- terrassen ofvanom gästgifvaregården och på bergåsen mellan fiskeläget och badhuset. Pp ethiobola WNBG. På sten. Gudhjem på bergplatån ofvanför gästgifvare- gården. Anm. Anses vara en sjelfständig art af ARNOLD (Lich. des Fränk. Jura p. 253). 11. VV: Bhydrela (Act. — Th! Fr. Lich: ArTet: pi 200, Br Ae Rostr. Lich. Dan. p. 128 (V. rupestris ce. hydrela), V. eleina Körb. Par. 371. På lerskiffer. Brogården i Pedersker dels på skiffer i fast klyft, dels på lösa stenar. — Jylland: Mariager; Eyen: skogs- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o. 1. 111 bäckar i öns sydliga del allmän; Själland: vid Kongens Möller och Ferslev Möllesö. 12. V. Dufourei De. Körb. Syst. p. 346. På kalksten, sällsynt. Vasagården i Åker på lösa stenar i ett stengärde. | 13. V. fusea (KrMeLrH.) Körb. Par. p. 376. På kalksten, sällsynt. Vasagården i Åker på lösa stenar i ett stengärde samt på lerskiffer vid Lesån. Står närmast V. plumbea (ACH.) (V. coerulea Ram.), men skiljer sig från denna genom sin mörkbruna, sammanhängande bål och apoth. umbilicato ostiolatis. V. fusca PERrs. (ARN. Fränk. Jura p. 245), för mig obekant, är väl något helt annat. — V. olivacea Fr. L. Eur. p. 438, V. pseudolivacea NY. (1880), SrtIzENB. Helv. p. 245 är en Thelidium enligt KöRrB. Par. p. 352, ARNonpD (Lich. des Fränk. Jura p. 261). 14. V. muralis AcH. — Körb. Syst. p. 347, Br. & Rostr. Lich. Dan p. 28 (VV: rtpestrs a. muralls pr: ps). På murar. Hammershus fästningsruiner, Kristiansö, Svan- eke, Nexö ete. — I det öfriga Danmark på murar temligen allmän. 74. Thrombium (WaLLr.) Mass. 1. Thr. epigeum (PErRs.) — Körb. Par. 382, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 129 (Verrucaria epig&ea). På jord, sannolikt icke sällsynt, fastän ej uppmärksammad. Rispelberget i Pedersker, Bäckegården 1 Ibsker. — Fyen: här och der i öns sydliga del samt på Lolland; Korsör skog; Hobro skog. 75. Thelidium Mass. [Th. pyrenophorum (AcH.) — Körb. Syst. p. 353. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 130 (Segestrella pyrenophora). På granit. Fyen: Ravnebjerg vid Helager (ROSTR.). — Har ej haft tillfälle se exemplar derifrån]. 1. Th. Auruntii Mass. Körb. Par. p. 350. På kalksten, sällsynt. Vasagården i Åker på lösa stenar i ett stengärde, mycket sparsamt. Jemförd med ARNOLDS 112 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Exsicc. 443 b. har den något mörkare thallus, me: öfverens- stämmer i öfrigt, äfvensom med KÖRBERS beskrifning. 2. Th. aecrotellum Arn. Fl]. 1858, Th. minutulum Körb. Par. p. 351 (1863), Arn. Exsicce. 102, 305 (enl. Fränk.; Jura PEO På lerskiffer, sällsynt. Brogården i Pedersker vid stranden af Oleån. — Liknar mest Th. Nylanderi, som dock har e sporer. — ARNOLDS Exsice. 53 (åtminstone mitt exempla spore 4 blaste och torde följaktligen ej höra hit. 3. Th. decipiens HEPP (KRMPLH.) På kalksten, sällsynt. Vasagården i Åker på lösa stenar i ett stengärde. — De funna exemplaren mycket små och föga utvecklade. [Th. leptoterum (NyL.) Flora 1865 p. 212 (Verrucaria); Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 149 (Segestrella leptotera). Fyen: Lundeborg i Havstokken på rullstenar (ROSTR.). Arten är mig alldeles obekant; att döma af sporerna torde den dock böra föras hit. Synes stå Verrucaria halophila mycket nära, enligt BRANTHS anmärkning (1. c.).] [ Th. absconditum Krmplh. Flora 1859. Jylland: Bulbjerg på bryozokalk (legit BRrRANTH, deter- minavit ARNOLD enligt meddelande af BRANTH).] [Th. geophilum (NyL.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 130 (Segestrella geophila). På kalkhaltig jord. Tegelverksskogen vid Nyborg och Skjelskör Nor.|] [Th. velutinum (BersH.) Körb. Syst. p. 351, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 129 (Verrucaria velutina). På jord. Fyen vid Skaarup.]| Anm. Af denna äfvensom af de 2 föregående har jag ej sett exemplar från Danmark. 76. Arthopyrenia Mass. 1. AA. analepta (Acn.) Köra. — Th. Fr. Lich. Aret. p. 272; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 131 (Segestrella analepta). På löfträd. Hammershus på björk, Lehns gård i Rö socken, Pedersker, Bodilsker m. fl. ställen på hassel. — I det BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16: AFD. III. N:o1. 113 öfriga Dammark på löfträd, i synnerhet ek och björk, här och der (var. punctiformis AcH.); Brunshaab vid Viborg på Pors. SA fälla (NYE): Bot: Not. 1852: På löfträd. Hammershus i parken nedanför fästnings- ruinerna. än A GS grisea (SCHLEICH.) KÖRB. — Th. Er: Lich. Atet.: p. 202; Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 131 (Segestrella grisea). På löfträd, företrädesvis al. Risebäcken i Aker och Bro- 'ien i Pedersker, Enesgården i Olsker. — Jylland: Bruns- aveb i Dal Hede på porsbuskar. på 4. ÅA. stenospora Körb. Par. p. 390. På ung ek. Almindingen vid vägen mellan Kristianshöi och Rokkestenarne. 5. ÅA. Cerasi (ScHrap.) Körb. Syst. p. 369. På löfträd. Lehns gård i Rö socken på Prunus avium. g I 6. 4. Fumago (WaLuirr.) Körb. Syst. p. 370. På löfträd, sällsynt. Risebäcken i Åker på ask. 77. 'Tomasellia Mass. 1. F. Leightonii Mass. — Körb. Par. p. 396, Br. & Rostr: Lich. Dan. p. 131 (Segestrella gelatinosa). På hassel. Hammershus i parken nedanför fästnings- ruinerna, Lehns gård i Rö, Almindingen vid vägen mellan Kristianshöi och Kongemindet, Rispelbjerget i Pedersker (inom ringborgen), Risebäcken i Åker, Brogården i Pedersker på al. — Jylland: Nörre Wissing på hassel, Margretenlund vid Vi- borg på ek; Fyen: sydliga delen här och der på hassel; Själ- land: Basnes på hassel. 78. Leptorhaphis Körs. 1. L. epidermidis (AcH.) — Th. Fr. Lich. Arct. p. 273, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 132 (Segestrella oxyspora pr. p.). På björk. Rytterknegten nedanför Kongemindet, Hellig- dorsen i Rö, mellan Hammerhus och Allinge. — I det öfriga S 114 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Danmark på björk temligen allmän. Langeland: Spodsbjerg på hassel (ROSTRUP). [L. tremulxe Körb. Syst. p. 372, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 133 (Segestrella oxyspora pr. p-). På Bevreasp. Själland: Sibberup Krat vid Skjelskör (BRANTH). | 2. IL. quercus BeELrtR. — Körb. Par. p. 385. På ek. Bodilsker vid Brands gård eller Skovgården på ektimmer. [Mierothelia Körs. M. micula (Fw.) — Körb. Syst. p. 373, Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 133 (Pyrenula cinerella). På alm. Själland: Hellebaek (GRÖNLUND). M. betulina LanmM, Körb. Par. 397. På björk, endast pycnider. Själland: Stigsnäs (BRANTH), Lejre (PEDERSEN). Meddelande af BRANTH. | Han. LASSE OO TNENEAGTETE Subfam. 1. Collemei. 79. Collema HOoFFM. 1. C. pulposum Berse. Körb. Syst. p. 404, Th. Fr. Lich. Arcet.. Pp. 270,,c Br. & Rostr.. Lich. Dan. p. tear (Collema crispum forma). På jord. Risebäcken i Åker, Kristiansö. — I det öfriga Danmark på jord mellan mossa temligen allmän. 6 erispum (L.) På lerjord. Vasagården i Åker (der tagen äfven af BERG- STEDT); lersluttningar i Åshammarsdalen i Pedersker (BERGST.). -— I det öfriga Danmark på liknande lokaler temligen allmän. I Lich. Dan. (1 c.) anföras under C. crispum åtskilliga på Bornholm ej anmärkta varieteter, af några författare an- tagna för sjelfständiga arter, såsom allmänna i Danmark, men utan angifven lokal: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAU. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 115 C. tenax C. limosum C. erenulatum = crispum Autt. Af dessa är OC. tenax den sällsyntaste. 2. C. furvum AcE. Körb. Syst. p. 406, Th. Fr. Lich. Arct. p. 278, Br: & Rostr. Lich. Dan. p. 27 XC. aurculatum prIFfpö): På kalksten. Brogården i Pedersker. — Fyen: Örkild slottsruin vid Svendborg. [C. ceranoides (Borr.) Mupp. — CO. granosum 6 ceranoides Körb: Par. 418, Br. & Rostr. Lich. Dan. 'p. 27, (Ci auri- culatum pr. p-). På kalkgrund. Möens klint (LANGE); Bulbjerg (C. FEiL- BERG). | [C. mierophyllum AcH. — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 28. På bok i Kjöbenhavns omnejd fertil och steril vid Jule- bekshuse vid Helsingör; på björk vid Silkeborg.]. 3. C. flaccidum AocH. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 26, Syne- choblastus Körb. Syst. p. 413, Th. Fr. Lich. Arct. p. 281. På fuktig sten. Hammershus, Gudhjem på granitås mellan fiskläget och badhuset samt på bergväggar i gästgifvaregårdens trädgård, Allinge, Brogården i Pedersker. — 1 det öfriga Danmark här och der på stenar i skogsbäckar steril; Fyen: Brenderup med frukt. Subfam. 2. Leptogiei. 80. Leptogium Fr. [L. palmatum Huvs. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 28. På jord mellan mossa, steril. Själland: Julebek, Sorö, stranden mellan Vallö och Kjöge (GRÖNLUND). | 15 I: lacerum (Sw.) Br; S&Rostr. Lieh.. Dan. ps 29, Th; Er: eh: ATC: Posse På mossa och jord. Hammershus, mellan Allinge och Enesgården i Olsker, Gudhjem på granitås mellan fiskeläget och badhuset, Kristiansö, Vasagården i Aker på lerskiffer. — I det öfriga Danmark temligen allmän, steril; Lolland vid Vesterborg med frukt (ROSTRUP). 116 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. 8 lopheum ACK. Hammershus, Kristiansö. — Möens klint (GRÖNLUND). KREMPELHUBER (Gesch. der Lichenol. II Th. p. 560) an- märker beträffande denna art följande: »Bei den lichenologi- schen Schriftstellern (selbst bei AcHARIUS findet man gewöhn- lich bei Collema lacerum: SWARTZ in Act. Soc. Upsal. V. 4 (ohne Pagina-Angabe) als ältestes Synonym citirt. Diess ist unrichtig, denn in der citirten 1784 erschienenen Abhandlung von SWARTZ kömmt ein Lichen lacerus nicht vor. HLetztere Flechte ist daher wohl zuerst von ACHARIUS in der oben alle- girten Abhandlung in den K. Vet.-Akad. Handl. 1795 be- schrieben worden>. Beträffande citatets otillförlitlighet kan ju ACHARIUS hafva citerat ur minnet och misstagit sig, så att arten finnes i någon annan afhandling af SwArtzZ eller till och med ej förut blifvit publicerad, men af AcHARIUS och samtida Lichenologer er- kändes såsom benämd af Swartz. Då en författare i sin egen afhandling upptager en (ny) art och dervid anför en annan såsom namngifvare, bör enligt min åsigt detta ega vitsord, till och med om arten förr ej blifvit publicerad. Ifrågavarande oegentlighet är lätt afhjelpt, om man, tills man möjligen finner reda på arten i någon af SwARrRtzZ egna skrifter, tecknar L. lacerum SWARTZ apud AcH. in Vet.-Akad. Handl. 1795, ett förfarande, som KREMPELHUBER på andra ställen alldeles riktigt iakttagit. 2. IL. scotinum (AcH.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 29, Th. Fr. Lich. Arct. p. 283, L. sinuatum Körb. Syst. p. 418. På mossa. Hammershus, Gudhjem på bergplatån ofvan- för gästgifvaregården (der tagen äfven af GRÖNLUND), Kristiansö. — Möen: vid Sommerspiret (RosTtRUP). 3. IL. subtile ScHrap. Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 29, Körb. Par; po ot24r På jord. Almindingen vid Gammelborg; Bodilsker vid Slamre gårds plantage (N. H. BeErGstept). — I det öfriga Danmark temligen allmän på öarne. 4. IL. pusillum Nyr.. L. Scand. p. 33, Körb. Par. p. 425. På jord och murbruk. Almindingen vid Gammelborg. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. s:o1. 117 81. Polychidium Mass. 1. PP; muscicola, (Sw) ., Th. A Fri Toch. Arvet. ip. 284, Körp, Syst; pp: 421: På klippor och jord bland mossa. Hammershus, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård. Jylland: Randestederna vid Skagen (BRANTH 1872 enligt meddelande). Ham. (15: JPY REN ORSIDER 82. Porocyphus Körs. 1. P. areolatus (Fw.) — Körb. Syst. p. 426. På sten. Hammeren på Steilebjerg. 83. Pyrenopsis Nr. 1. P. impolita TH. Fr. (Forssell Gleol. p. 48). På sten, mycket sällsynt. Almindingen på branta berg- väggar midtemot Römersdal. — Öfverensstämmer med exem- plar från Götlunda i Nerike, men sporerna äro något mindre. Hymenium färgas blått af jod, hvilken karakter dock torde vara föga tillförlitlig, alldenstund hos exemplar från Götlunda den blå färgen dels bibehåller sig, dels efterträdes af en vin- röd. Huruvida den är en sjelfständig art eller endast en varietet, kan jag ej afgöra, alldenstund jag ej eger exemplar af P. subareolata NYyLr. till jemförelse. Jag har derför följt FORSSELL, som väl underkastat båda arterna en noggrann pröfning. 2. P. pulvinata (ScHer.) Körb. Par. p. 430 (Thyrea pulv.). På sten. Vid gångstigen mellan Hammershus och Allinge. Ham öEÖR INET 384. Lichina AG. IL: confinis (MULL.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 25, Th. Eri lich. Aret. ps 288. På strandklippor och stenar nära vattenbrynet. Hammeren på Steilebjerg och norr om Sandviken, Gudhjem, Svaneke, 118 HELLBOM, BORNHOLMS LAFFLORA. Nexö på granit. — Jylland: Hirtsholm och Flensborg; Fyen: Hindsholm och på sydöstra kusten; Falster: Tromle klint; Själland: Trekronor, Helsingör och Stigsnees. Fam: ola fött ERBET 85. Ephebe Fr. 1. E. pubescens (L.) — Br. & Rostr. Lich. Dan. p. 25, Th. Er: Iiech. Anet: po.200. På fuktiga klippor. Hammeren på Steilebjerg, Gudhjem på bergterrassen 'ofvanom gästgifvaregården, Ibsker mellan Klinteby och Helletsgård; på hed vid Almindingen (SCHJÖTz enl ölörehk) Dans Loc): BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 1. 119 Jemförande framställning af de särskilda laffamiljernas artantal på Bornholm, i danska rikets öfriga del och i hela Danmark. Bornolm. | ämnen | Dante | TUTTUEN Lost go SG LEE SALE ESR NE 3 | 2 3 | TEomelnd a NERE Na | 16 15 Ku FENA reser arn En | 6 SI ON [ER TDTSNNON SO Sagor SEA I SANNA SE SR SE NER | 22 | 25 28 | Lecanorei. | | SUPER BANNATCI son soo ardk ere cost soon | 1 | D 7 Bö TSK Rlacndiel.oc bes tinget ar) & > 5 6 > NANO din EI 607 AR RNE 41 | al 45 » [UrceOlariei 2 -oret oo Org 2) 12 » Hentusariel ta Mont la de EIS | 1008 dv 11 FETT RS SANS EE RKS IEES TURER (ERE Te 31 TN DOG (enl Re AN NEN EA INT AR SME iq 8 Lecidinei. SIT Ta LATO RS PA AA SEA SE SSR RNE SE | AN) 2 4 » BIOMYCEN = scones pk. band Sa | 2 3 3 » BIATORGM mosas kolon Soo ss AR | dT | 08 | 47 FR FU BUGlEN. CS ost sionen stöda | 42 FN ER ST Graphidei. | | | SKAM (ÖPegPAPNEl soco-ccoocotaoccor ooo 13 GEN 16 > VARIO IM BIE. = ve nd PÄLS En JE | UR 13 | 13 SPRETOP HOTEN so s= css rcooces Pe Rs JOSE | 2 2 2 (CRS IR DSS or RANE RT SARS ARA nE | 7 I LO lg [ETCC GAR ES SRS DER RR AE ra | 2 = 2 NEN GUNT ET Ses Sh pA NS FE HERR nn (arna | 41 2000 50 Collemacei. | ij | | SUPLAMEKG OLIEM EI or eo obe soon edtocbsespr das | SK CA id » MTiep 0 ELEN Ses le 5 D I 6 NVne TOP SIC Etts oas sne OK AE 3 = HTT CN TAG LR RER 20 sr Do se oe SERA AA SL | IDE 1 | if II] NEG sng da SAT NAREARROAAEA 1 ==0b | 1 Samma | 315 299 397 Häraf synes, att af totalsumman 397 arter 98 äro egna för Bornholm, hvilket stora antal hufvudsakligen beror på granitens stora utsträckning på ön. Det öfriga Danmark har 82 egna arter, mest i följd af kalktrakternas för laf- vegetationen mer gynsamma lokaler. Gemensamma för Bornholm och det öfriga Danmark äro följaktligen 217 arter. Böle NRO LL (ket sn SF BRIAN Abt äg tä arRAR "äga" t gang SER ndåral AMA i Nn ; AGTASE kör kd Lita ind b $ & il invid ustt Å NA LLÉ | stor-=-4 I LANE a LO ' tv d von) > ätt in Niarvt VuNvDrä OLE dal KG SLUAR FR före rn ”- ( TE EA påta PÅ | Re ARTO Dö SivsÅe vv Me UN ja nu HH a AN OM 4 analonedft STO isen) 9 119 gEtla v i svåra 1 a gat AT [KIRKE 190 a inge BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd. III. N:o 2. ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA HOS DIKLINA FANEROGAMER ATYTGREVIEBIOS: MED 6 TAFLOR. MEDDELADT DEN 12 FEBRUARI 1890 GENOM TH. M. FRIES. STOCKHOLM 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A, NORSTEDT & SÖNER. ANICUTA. AXOIMOTAVA nirköÖ SA Au SET > VAN RON AO0AeLT AKLON O0R AMMADTG > I i OA IN Dm face > stR ' ih 2ULLUVAAD YA HOIYAT 9 änn Räv ov Jr MÖVvAD ORAL laKvIndY ti KAR TOK ae | sir MÖR 3 TANTFRG AEA INLEDNING. Det är egentligen först på de senare åren, som den ana- tomiska bygnaden hos de florala axlarna blifvit föremål för mera omfattande undersökningar. De flesta at de arbeten, som behandla detta ämne, ha till hufvuduppgift att, förmedelst jemförande anatomiska studier af å ena sidan de florala, å den andra de vegetativa axlarna, utforska skilnaderna i byg- nadsplanen mellan dessa och uppvisa, 1 hvilka relationer dessa skilnader stå till skilnaderna i funktionelt hänseende mellan de nämda olika slagen af axlar. Som hithörande undersökningar, ehuru företrädesvis refererande sig till mo- noklina arter, dock röra sig om ett ämne, beslägtadt med det här föreliggande, vill jag först omnämna deras allmänna re- sultat, för att sedan särskildt egna några ord åt de, visserligen endast få och strödda, uppgifter, som i dem förekomma be- träffande de florala axlarna hos diklina arter. Att döma af LABORIE!) synes CHATIN ”) hafva varit den förste, som egnat någon nämnvärd uppmärksamhet åt hit- hörande frågor. LABORIE yttrar om nämde författare: >»M. CHATIN — — — a décrit les modifications que, sur un grand nombre de plantes, Forganisation des rameaux présente au voisinage de la feur, telles que, dans les pédoncules des dicotyledones, la disparition des lacunes de la tige, celle des poncetuations des cellules de la moelle, le changement de la forme de la moelle, la diminution du diamétre des vaisseaux ponctués et l'augmentation de celui des trachées, la diminution de la moelle qui tend å &tre remplacée par le prosenchyme, la diminution du nombre des faisceaux fibro-vasculaires, la disparition des fibres corticales, etc.; et, chez certaines mo- !) E. LABORIE: Anatomie des axes floraux. Revue scientifique, T. XGIT) Paris! 1888. N:o; 8. ?) CHATIN: Anatomie comparée des végétaux. 4 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. nocotylédones, la réduction du systéme fibro-vasculaire et du nombre des faisceaux, la tendance des lacunes å disparaitre, et enfin chez quelques especes dioiques, des differences de structure entre les pieds måles et les pieds femelles»>. CaAsSPARY har!) i sin afhandling »uber die Gefässbändel der Pflanzen»?) lemnat flera uppgifter rörande de florala ax- larnas bygnad såväl hos mono- som dikotyledoner. Samme. författare har?) om Menyanthes trifoliata anmärkt, att endo- dermis saknas i blomskaftet, under det den förekommer i stammen. SCHWENDENER har”) påvisat de egendomliga skilj- aktigheter, som råda 1 bygnaden hos blomskaftet och stammen af Tropeolum majus, och som företrädesvis yttra sig i, att hos stammen den mekaniska ringen har sitt läge innanför kambiet, under det den i blomskaftet ligger på utsidan af detta. HABERLANDT ”) är, så vidt jag har mig bekant, den förste, som sökt gifva en fysiologisk förklaring på hithörande frågor. Han jemför utbredningen (på tvärsnitt) af de olika väfnaderna dels hos en 1-årig, vegetativ, dels hos en floral, hängebärande gren af Corylus Avellana, och finner, att barkparenkymet och leptomet i den florala grenen utgör 79 2, i den vegetativa 52,5 2 af hela tvärsnittet, under det att ved och bast till- sammans äro 3 gånger så mäktiga hos den vegetativa som hos den florala grenen. Dessa olikheter förtlelsikar vidare stå i samband med grenarnas olika funktioner och de olika vilkor i mekaniskt hänseende, i hvilka de befinna sig: de florala grenarna hafva företrädesvis till uppgift att genom tillräckligt vida ledningsbanor tillförsäkra pollenet det behöfliga kvantum plastiska näringsämnen under dess utveckling, då deremot i detta hänsee std icke så stor fordran ställes på de vegetativa grenarna; de vattenledande och stödjande elementen tagas å andra sidan mera i anspråk hos de vegetativa grenarna, till följd af den starka transpiration, som fölssig på 1 de af eld !) Enligt W. NANKE: Vergleichend-anatomische Untersuchungen iber den Bau von Bliiten- und vegetativen Axen dikotyler Holzpflanzen. Inaug. Diss. Königsberg i. Pr. 1886. 2) Monatsberichte der Berl. Akademie 1862, p. 448. 3) I PRINGSHEIM'S Jahrbiicher Bd. 1, p. 442 — likaledes enligt NANKE 1. c. 1) S. SCHWENDENER: Mechanisches Princip im anatomischen Bau der Monokotylen. Leipzig 1874. 5) G. HABERLANDT: Abhandlung iiber die physiologische Leistung der Pflanzengewebe (i SCcHENK'S Handbuch der Botanik, Bd. II, p. 669.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 5 uppburna bladen, samt på grund af, att de måste kraftigare reagera mot yttre inflytelser af mekanisk art. LABORIE redogör i ett par korta notiser”) för sina under- sökningar öfver de florala axlarnas anatomi, jemförd med stammens och bladskaftens. Här framhållas hufvudsakligen följande allmänna karaktärer (»>characteres géneraux») i byg- naden hos blomskaften till skilnad från de vegetativa gre- narna: barken (och leptomet?) har alltid större utveckling och är vanligen enklare bygd; kärlknippena ha vanligen kärlen reducerade i afseende på antal och vidd; märgen är mindre utvecklad. De af förf. så kallade »characteéres particuliers» (när- eller frånvaron samt utbildningsgraden af särskilda väf- nader och element, såsom kollenkym, sklerenkym, kärlknip- pen i barken, kristaller ete.) variera betydligt, hvadan inga allmänna resultat beträffande dessa af författaren dragas. Angående blomställningarnas axlar af lägre ordningar (axes floriferes) och de grenar, som bära blomställningar (axes å fruit) kommer förf. till mer eller mindre analoga resultat. Hvad den fysiologiska innebörden af förändringarna i byg- naden hos de florala axlarna beträffar, anser förf. att denna företrädesvis är att söka i frukternas närimgsbehof. Deremot skulle de mekaniska vilkor, som de florala axlarna hafva att uppfylla, icke i så hög grad inverkat på utbildningen af väf- naderna. För att belysa detta anför förf. två arter, som begge ha jemförelsevis tunga frukter, nemligen Quercus pedunculata och Fleagnus Simoni, men som skilja sig från hvar andra derigenom, att mekaniska väfnader äro starkt utvecklade hos den förra, under det att de alldeles saknas hos den senare. J. TRAUTWEIN”) har i sina jemförande studier öfver blom- ställningsaxlarnas och de ett-åriga vegetativa grenarnas ana- tomi hufvudsakligen sökt besvara följande två spörsmål: 1) hvilken relativ utsträckning hafva de olika väfnaderna på tvärsnitt, å ena sidan hos de ettåriga vegetativa axelorganen, å den andra hos de af dessa uppburna blomställningsaxlarna, och huru förhålla sig i detta hänseende väfnaderna hos florala axlar af skilda ordningar? samt 2) har blommornas antal i en blomställning något konstant inflytande på förhållandet mellan 1) E. LABORIE: Sur l'anatomie des pédoncules, comparée å celles des axes ordinaires et å celles des pétioles. Comp. rend. Paris 1884, t. XC — samt vidare på ofvan anförda ställe. 2) J. TRAUTWEIN: Ueber Anatomie einjähriger Zweige und Bliiten- standsachsen. Inaug.-Diss. Halle 1885. 6 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. tvärsnittets, liksom de olika väfnadernas utsträckning å ena sidan hos de enskilda blomskaften, å den andra hos de delar af den gemensamma blomställningsaxeln, som befinna sig nedanför blommorna? Författaren har i dessa hänseenden undersökt 64 arter, och kommer till följande hufvudresultat: 1:o. Beträffande den första frågan: 1. Märgen aftar kontinuerligt från de vegetativa axlarna till blomställningsaxlarna af högre ordningar och har minsta utsträckning i blomskaften. 2. Ju större utbredning veden har, desto mindre ut- bredning har märgen, och desto mindre hastigt aftar den uppåt; och omvändt. 3. Hos de vegetativa grenarna tilltar märgen i mäktig- het från utgångspunkten för blomställningen till de vegeta- tiva grenarnas spets. 4. Veden aftar oafbrutet från de vegetativa axlarna till blomställningsaxlarna och uppnår i blomskaften sitt minimum. Undantag härifrån anföras (t. ex. Tropceolum majus). 3. Leptomet tilltar i mäktighet uppåt hos somliga arter, aftar hos andra eller är delvis konstant. Dess aftagande sker alltid långsammare än vedens, hvadan det med få undantag i blomskaften har större utsträckning än veden. 6. Barkparenkymet tilltar kontinuerligt och har i blom- skaften sitt maximum. 7. Bastets och sklerenkymets till- eller aftagande be- stämmes af axlarnas olika behof af styrka och bärighet, lik- som också af vedens olika mäktighet. 2:o. Beträffande den andra frågan: 1. Ju mindre antalet blommor i en blomställning är, desto mera kommer den gemensamma blomställningsaxelns tvärsnitt, liksom dess olika väfnader på tvärsnittet, att i mäk- tighet närma sig summan af tvärsnitten liksom motsvarande väfnader hos samtliga de enskilda blomskaften. 2. Ju större antalet blommor är, desto mindre, fastän dock absolut ständigt tilltagande, blir tvärsnitt såväl som väf- nader i hufvudaxeln i förhållande till summan af tvärsnitten, resp. motsvarande väfnader hos blomskaften. Beträffande de 2 sista reglerna anmärker författaren att tvärsnitt och väfnader tilltaga i olika proportioner. Så tilltar märgen hastigast, dernäst kommer veden och slutligen leptom, tvärsnitt och barkparenkym, hvilka 3 sistnämda i mäktighet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16: AFD. III. N:0O 2. 7 icke uppnå summan af motsvarande väfnader, resp. tvärsnitt, af de enskilda blomskaften. Slutligen uppställer förf. angående kärlen och kärlknip- pena följande regler: 1. Kärlen aftaga i vidd och antal från de undre till de öfre axlarna. 2. I en och samma axel förminskas kärlens lumina uppåt. 3. Kärlknippenas antal är betydligt mindre i blomskaften än 1 de nedre axlarna. 4. Kärlknippena bilda i de nedre axlarna en samman- hängande cylinder, i blomskaften stå de skilda i en krets. Författarens åsikter om den fysiologiska betydelsen af ofvan anförda anatomiska karaktärer öfverensstämma med de af HABERLANDT på förut anförda ställe uttalade. Beträffande de nya synpunkter författaren framställer. vill jag här blott påpeka hvad som anföres angående märgen. Förf. framhåller, att, som märgens egentliga betydelse i allmänhet anses ligga i dess inflytande på väfnadsspänningen och härmedelst på organens tillväxt, dess reduktion i de florala axlarna måste sättas i samband med dessas jemförelsevis ringa utsträckning på längden. W. NANKE”!) har anstält omfattande undersökningar öfver bygnaden af blomskaften och de vegetativa axlarna hos 7 trädartade dikotyler, nemligen Euonymus obovatus, Aesculus Hippocastanum, Tilia wlmifolia, Sambucus nigra, Berberis vulgaris, Pirus Malus och Pirus communis. Författaren har härvid förnämligast riktat sin uppmärksamhet på utvecklings- historiska företeelser samt förekomsten eller saknaden af speciella väfnader i endera af de två nämda kategorierna af axlar. De viktigaste af de allmänna resultaten torde kunna sammanfattas sålunda: 1. I fruktskaften ha i allmänhet cellerna mindre dimen- sioner än i de vegetativa axlarna. Tydligast framträder denna skilnad i den sekundära veden. 2. Det är sannolikt, att hos flertalet trädartade dikotyler sekundär ved finnes i fruktskaften, enär den uppträder till och med i så tunna fruktskaft som hos Tilia och HFuo- nymaus. VERNe: 8 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. 2 3. Kork utbildas antagligen sällan 1 fruktskaften; förf. har lyckats påvisa den endast hos Aesculus samt hos Pirus Malus och P. communis. 4, Åtskilliga väfnader kunna finnas i de vegetativa axlarna och saknas i de florala axlarna, åtminstone af högre ordningar; och tvärt om. Så t. ex. är hos Aesculus, Tilia ulmifolia och Sambucus nigra kollenkym utveckladt endast 1 stammen och de nedre axlarna af frukställningen, resp. de nedre delarna af fruktskaftet; vidare finnes bast i fruktskaftet, men saknas 1 stammen af Fuonymus obovatus, under det ett motsatt förhållande eger rum hos Berberis vulgaris ; stenceller finnas 1 fruktskaften, men saknas i stammen af Pirus Malus och P. communis (de äldsta undersökta stammarna hos de båda sistnämda hade resp. 5 o. 6 cm. genomskärning); o. s. v. O. KLEIN!) har i sina undersökningar öfver hithörande frågor isynnerhet sökt besvara de fysiologiska spörsmålen. Hans undersökningar bekräfta och komplettera de af före- gående författare, och först af HABERLANDT funna resultaten. Som jag ofvan i korthet redogjort för dessa, vill jag endast omnämna några af KLEIN'S åsigter i afseende på frågor samt uppgifter angående förhållanden, som, såvidt jag kunnat finna, icke förut äro berörda. 1. Epidermiscellerna ha i de florala axlarna i Kllrlänket tunna väggar, hvilket sättes i samband med, att dessa van- ligen äro kortlifvade och sålunda i jemförelsevis ringa grad behöfva bli utsatta för förstörande yttre inflytelser, såsom väderleksombyten etc. Endast då epidermis tjenstgör som mekanisk väfnad, äro dess ytterväggar förtjockade (Bocconia cordata). 2. Kork är utbildad hos sådana florala axlar, som ut- bildas på hösten och sakna mot temperaturvexlingar skyd- dande knoppfjäll (ex. Betula alba och Corylus). 3. Barken kan vara i olika grad assimilerande: antingen helt och hållet, eller endast i de yttre lagren, eller icke alls. Det första fallet träffas ofta hos växter med ringa bladbildning, eller i florala axlar med långsträckta internodier, som äro mer eller mindre långt skilda från de assimilerande bladytorna (ex. gräsen), och utgör här en ersättning för i vanliga fall i närheten af de florala delarna befintliga blad. !) O. KLEIN: Beiträge Zur Anatomie der Inflorescenzachsen. Inaug.- Diss. Berlin 1886. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0o2. 9 '4. Leptomet tilltar ständigt uppåt. (Denna iakttagelse öfverensstämmer, som synes, icke fullt med TRAUTWEIN'S, I. c.) 5. Hos de dikotyledoner, som hafva kärlknippena för- enade till en cylinder i de vegetativa delarna, bli dessa i de florala axlarna skilda och anordnade i en krets. 6. I vissa fall finnas kärlknippen i märgen hos de vege- tativa axlarna, men saknas i de florala axlarna (Aralia cor- data); i andra fall eger ett motsatt förhållande rum (Platanus). 7. Det mekaniska systemet har alltid en mer eller min- dre utpreglad tendens till centriskt läge. Härmed följer naturligtvis en förminskad böjfasthet och en större rörlighet. Beträffande anemofilerna anser förf. att denna är af betydelse för pollinationen. Också äro isynnerhet de anemofila arternas blomskaft i allmänhet mycket rörliga. Åfven för försprid- ningen ega dessa förhållanden vikt. Då dessutom de meka- niska väfnadernas inryckande mot centrum innebär en öfver- gång från böjfasthet till slitfasthet hos skaftet, räknar förf. denna anordning som en lämplig afpassning vis å vis tunga, hängande frukter. F. BessER!) har studerat blom- och fruktskaftens bygnad och utvecklingshistoria hos ett 30-tal arter. Som han emeller- tid icke anstält några jemförelser med de vegetativa axlarna eller inlåtit sig på några fysiologiska frågor, anser jag hans arbete erbjuda mindre intresse för här föreliggande ämne, hvarför jag förbigår det. E. DENNERT”) har undersökt icke mindre än cirka 180 arter för att komplettera föregående författares resultat, och har dervid isynnerhet satt sig före att utröna 1) skilnaderna i bygnadsplanen hos de vegetativa och florala axlarna under blomningsstadiet, samt 2) de förändringar som sedermera försiggå under fruktmognaden. Mera omfattande behandlade äro ÅAesculus Hippocastanum och Vitis vinifera; beträffande de öfriga är framställningen mera hopträngd. Jag vill här en- dast omnämna några af de nya resultat, till hvilka författaren kommer, och hänvisar för öfrigt till den utförliga samman- fattningen i »Allgemeiner Theib. !) F. BESSER: Beitrag zur Entwickelungsgeschichte und vergleichen- den Anatomie von Bliiten- und Fruchtstielen. Inaug.-Diss. Lössnitz 1886. 2) E. DENNERT: Die anatomische Metamorphose der Bliithenstand- axen (WIGAND's Botanische Hefte. Marburg 1887, zweites Heft, pp. 128 —217. 10 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. 1. Den centripetala tendensen hos de mekaniska väf- naderna i de florala axlarna yttrar sig på flera sätt, såsom genom den subepidermala sklerenkymringens tillbakavikande från epidermis hos gräsen, den ofta förekommande tjock- väggigheten i märgen, det mestadels ovanligt starkt utveck- lade libriformet. För öfrigt kan en centrifugal tendens råda i många fall, der man med hänsyn till de mekaniska for- dringarna a priori ieke skulle väntat detta. De mekaniska väfnaderna kunna af- eller tilltaga i styrka i de florala axlarna. Vanligen ersätta bast och libriform hvarandra. Författaren framhåller äfven den omständigheten, att blomskaften under blomningstiden vanligen sakna specifikt mekaniska väfnader, och att under dessa stadier den mer eller mindre intima sammanslutningen af cellerna samt dessas turgescens sörja för stadgan i skaften. 2. Blomskaften befinna sig under blomningstiden mesta- dels i meristematiskt tillstånd, utan utvecklade mekaniska element. Den allmänna reduktionen af väfnaderna är minst märkbar hos de axillära, ensamt stående blomskaften. 3. Med anledning af kärlens ringa utveckling i de flo- rala axlarna, till och med i skaften af utvecklade frukter, framkastar förf. den förmodan, att det sannolikt ganska be- tydande kvantum organisationsvatten, af hvilket frukterna hafva behof, transporteras i de tjocka väggarna af de ofta starkt utvecklade mekaniska elementen. K. REICHE har i en uppsats,') som jag endast varit i till- fälle att lära känna genom ett kort referat i Bot. Centralblatt 1888, Bd. 34, s. 109, behandlat hithörande frågor och ernått resultat, som tyckas i hufvudsak öfverensstämma med de föregående författarnes. Uppgifterna i litteraturen angående de florala axlarnas anatomi hos diklina”) arter äro, såsom nämdt, få och strödda. Något specielt arbete i denna väg har jag icke lyckats upp- 1) K. REICHE: Beiträge zur Anatomie der Inflorescenzachsen (Berichte der Deutschen botanischen Gesellschaft in Berlin. Bd. V, 1887, pp. 310 a Med diklina arter förstår jag, i enlighet med F. HILDEBRAND i »Die Geschlechter-Vertheilung bei den Pflanzen und das Gesetz der ver- miedenen und unvortheilhaften stetigen Selbstbefruchtung>» (Leipzig 1867), icke blott sådana, som hafva rena &- och 9-blommor utan rudiment af motsatt kön, utan äfven sådana, der rudiment finnas af det ena eller andra eller af begge könen, äfvensom sådana, som hafva dels samkönade blom- mor med fullt utvecklade ståndare och pistiller, dels enkönade, &- eller 2-blommor eller bådadera, med eller utan rudiment af motsatt kön. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFbD. III. N:o 2. 11 täcka, och de uppgifter, jag varit i tillfälle att se, finnas i några af de ofvan omnämnda afhandlingarna. ÖCHATIN har, som synes af föregående citat från LABORIE, äfven undersökt några dioika arter och funnit skilnader i strukturen mellan &- och Y-stånden. LABORIE omnämner, på anförda ställen, vissa skilnader mellan &- och L-blomskaften hos några monoika och dioika arter (t. ex. Castanea vesca). Han fann, att P-blomskaften alltid ha tjockare bark, större och bättre organiserad, om än icke med flera kärl försedd vedring. Hos dioika arter fann han analoga skilnader till och med i de vegetativa axlarna. TRAUTWEIN har, på anförda ställe, undersökt några diklina arter, särskildt hängeväxter, men jemför icke bygnaden hos de olika könen. KLEIN har, på ofvan uppgifna ställe, gjort följande mät- ningar af väfnaderna i &S- och YP-blomställningsaxlarna samti de ettåriga, vegetativa skotten af Corylus Avellana: i det vegetativa i 3-blomställnings- i P-blomställnings- skottet: axeln: axeln: barken = 274,5 505,2 fy TANT phloömet 114,9 f; 131,3 & 172,9. fy Författaren förklarar dessa olika tal genom den olika ledningsstyrka, som hos dessa tre slag af axlar fordras med hänsyn till utbildningen af de af dem uppburna organen. Analoga förhållanden fann författaren hos Alnus, Betula alba och Platanus. Hos samtliga dessa arter äro äfven de andra väfnaderna, kork, mekanisk väfnad, xylem och märg uppmätta hos de olika slagen af axlar. Särskildt beträffande xylemet kan man (af Tabell IT) sluta, att det hos nämnda arter har relativt största utbredningen i de vegetativa skotten, och större i de -liga än i de Y-liga florala axlarna. Bland de diklina arter, DENNERT l. c. upptagit i sin un- dersökning, är endast hos Urtica pilulifera samt Carex punc- tata och Carex silvatica hänsyn tagen äfven till de >-liga forala axlarna. Till den förstnämnda skall jag längre fram återkomma. Beträffande Carex punctata skiljer sig enl. för- fattaren de -liga axlarna från strået genom det mycket rin- gare antalet kärlknippen, som dock fortfarande stå 1 flera kretsar. De Y-liga axlarna ha de 8—10 kärlknippena tätt sammanslutna i en enda och mera centralt belägen krets; vidare äro hos dessa axlar de sklerenkymatiska väfnaderna 12 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. kraftigare utbildade än såväl i strået som i A-blomställnings- axlarna. För öfrigt hänvisar jag till anförda ställe, sid. 153. Hos Carex silvatica har författaren icke funnit någon skilnad mellan de -liga och Y-liga axlarna. Dessutom äro Hera di- klina arter, deribland några Cucurbitacéer, undersökta, men såsom nämndt äro här de -liga axlarna icke tagna med i räkningen. För öfrigt påpekas i den allmänna delen, att det mekaniska systemet är svagare hos de -liga än hos de ?-liga florala axlarna hos de undersökta arterna. BessER har, på anförda ställe, en kort notis om &-blom- skaftets förhållande till P-blomskaftet hos Cucurbita Pepo i afseende på den inre bygnaden, till hvilket jag senare skall återkomma. I det följande skall jag söka lemna ett bidrag till de florala axlarnas anatomi hos diklina fanerogamer. Såvidt möjligt skola skilnaderna i väfnadernas utsträckning och struk- tur hos &- och 2P-blomställningsaxlarna och &- och 2-blom- skaften påpekas, samt, när tillfälle gifvits mig till undersök- ning härutinnan, dessas bygnad jemföras med bygnaden hos de vegetativa axlarna. Hos dioika arter har jag, såvidt möj- ligt, undersökt de vegetativa axlarna hos både &- och P-stånd. Der tillfälle erbjudits, har jag tagit hänsyn till olika utveck- lingsstadier, knopp- och blomstadier hos S-liga, knopp-, blom- och fruktstadier hos $9-liga axlar. Beträffande väfnadernas benämning har jag följt den Schwendener-Haberlandt'ska be- teckningen. Största delen af materialet är hemtadt från Up- sala Botaniska trädgård och trakten kring Upsala, samt under- sökt under sommaren och hösten 1889. Det är mig slutligen en kär plikt att uttala min stora tacksamhet dels till Herr Professor TH. M. Fries för den be- redvillighet, hvarmed han stält till mitt förfogande arbetsplats och undersökningsmaterial i Upsala botaniska trädgård, dels till Herr Professor FE. R. KJIELLMAN för det intresse, med hvilket han följt mitt arbete samt för de värderika råd, jag under detsamma såväl som wunder mina föregående under- sökningar af honom fått mottaga. SPECIELLA DELEN. Fam. ALISMACEZJZE. Sagittaria sagittefolia IL. Upsala ?7/; 1889. Endast en blomställning, med £-blom- morna 1 fruktmognadsstadium, A-blommorna delvis nyss öfver- blommade, delvis ännu 1 blom, undersöktes. Intet rudiment af motsatt kön finnes i blomman. 9-blom- morna, som bilda de nedre kransarna, ha kortare och tjockare skaft än de, de öfre kransarna bildande &A-blommorna. Såväl S- som YP-blomskaften äro snedt uppåtriktade. Den gemensamma, uppräta florala axeln har i de nedre delarna följande bygnad. HEpidermis har temligen små, på tvärsnitt kvadratiska, på längdsnitt något, ehur icke mycket, longitudinelt sträckta, tunnväggiga celler. Klyföppningarna äro temligen talrika och ha vanlig bygnad. Närmast under epidermis kommer, dels assimilationsväfnad, som är ordnad i temliger få lager bestående af på tvärsnitt nästan isodia- metriska, på längdsnitt i longitudinel riktning mer än epider- miscellerna sträckta celler, dels kollenkymsträngar (med visserligen ytterst svagt förtjockade cellväggar), som isynner- het uppträda i de mer eller mindre starkt framspringande åsarna. Omedelbart innanför dessa strängar ligga periferiska kärlknippen, som (liksom äfven de mera centrala) äro i sin inre del genomdragna af en relativt stor luftgång. De peri- feriska knippena begränsas rundtomkring eller åtminstone utåt af en svag, några få lager bildande, förvedad bastbelägg- ning, som är starkast hos de knippen, som ligga under åsarna. De inre, från hvarandra genom de stora luftgångarna och de dessa begränsande, enskiktade cellplattorna afskilda kärlknip- pena bli mot skaftets centrum allt större, men sakna samtliga bastbeläggningar. Den gemensamma blomställningsaxeln har 14 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. sålunda, förutom den alla vattenväxter gemensamma turge- scensen, äfven särskilda, ehuru mycket svagt utbildade meka- niska element i omkretsen för ernående af den erforderliga böjfastheten. Till skaftets styfhet bidraga också de här och där förekommande diaphragmerna. I P?-blomskaftet finnas, i de första fruktmognadsstadierna, fortfarande, ehuru nästan endast antydningsvis, bastbelägg- ningar på yttre sidan af de periferiska kärlknippena. De sub- epidermala, mellan assimilationsplattorna belägna klorofyllfria strängarna ha knapt märkbart kollenkymatiskt förtjockade cell- väggar. De inre kärlknippena ligga till ett antal af 6 i en krets ungefär midt emellan centrum och periferien. Leptomet är mycket omfångsrikare än hadromet. Kärlen äro spiral- formigt (stundom något nätlikt) förtjockade. Luftgångarna, såväl de i grundväfnaden som de i kärlknippena uppträdande, äro mindre än i den gemensamma blomställningsaxeln. S-blomskaften äro som nämt smalare och mycket längre än $Y-blomskaften. Redan denna morfologiska skilnad i ut- bildningen är ett uttryck för $-blomskaftets större behof af fasthet till följd af den jemförelsevis tunga fruktsamlingen. De olika behofven af ledning spela väl äfven härvid någon roll. Åfven den inre byggnaden är hos &-blomskaftet för- svagad så till vida, att alla spår af bastbeläggningar saknas. För öfrigt uppträda endast få periferiska kärlknippen, de inre större bilda, liksom hos $, en på motsvarande ställe belägen krets med mycket liten hadromdel. De äro mera närmade hvarandra och mindre (ehuru relativt, i förhållande till blom- skaftets tjocklek, åtminstone lika) omfångsrika som hos Y- blomskaftet. Såväl $- som A-blomskaften ha klyföppningar, hvilka ligga glesare än i den gemensamma blomställnings- axeln och ännu glesare (?) hos A-blomskaftet än hos £-blom- skaftet. Fam. HYDROCHARITACEZ. Hydrocharis morsus Rane L. Upsala ?5/; 89. I såväl £- som 8-blommorna förekomma svaga rudiment af motsatt kön. &A-blomskaften äro ljusgröna, afsmalnande uppåt; P-blomskaften mer eller mindre rödaktiga, jemntjocka eller något förtjockade upptill, äfven i knopp- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 15 stadiet mer än dubbelt så tjocka som de utslagna S-blom- mornas skaft och vid blomningen mycket längre än dessa. Såväl &- som YL-skaften äro trinda. Både &- och YP-skaften äro ytterst svagt bygda och styf- heten åstadkommes af de parenkymatiska väfnadernas turge- scens. Stora luftgångar draga longitudinelt genom skaftet och bilda en yttre krets af större rum och några mindre inre gångar; de i yttre kretsen liggande äro skilda från hvarandra af radiärt stälda plattor, som äro bygda som hos Sagittaria, i det de bestå af ett enda lager mycket tunnväggiga, 1 skaf- tets längdriktning sträckta, med alldeles horizontela tvärväg- gar försedda parenkymeeller. I skaftets midt ligga i paren- kymet mellan de mindre luftgångarna tre större kärlknippen; de äro mera utvecklade hos £, men äfven här temligen svaga. Omedelbart utanför hvar och en af de cellplattor, som be- gränsa de periferiska luftgångarna, ligger ett mycket litet kärlknippe, som äfven är utveckladt hos &, men är här ännu svagare. Kärlen i samtliga kärlknippena äro spiralkärl. Mellan- rummet mellan å ena sidan de periferiska luftgångarna och kärlknippena, å den andra epidermis intages af 1—2 lager stora parenkymceller, af hvilka det inre lagret är afbrutet af de periferiska kärlknippena, det yttre däremot bildar ett sam- manhängande skikt. Epidermis har små, longitudinelt sträckta celler, hvilka äro mindre samt ha tjockare ytterväggar hos ?-skaftet. Såväl epidermiscellerna som de parenk emil grundväfnadscellerna äro, fastän svagt, klorofyllförande. Det röda färgämnet hos YP-skaftet finnes mest i de mera periferiskt belägna leds af grundväfnaden, vanligen närmast omkring kärlknippena, och tyckes uppfylla gelen helt och hållet. Klyföppningar synas saknas. I mån af fruktämnets vidare utveckling förtjockas skaftet ännu ytterligare och denna för- tjockning motsvaras af ett proportionerligt tilltagande i om- fång såväl af kärlknippena och de parenkymatiska grund- väfnaderna som luftgångarna. Slutligen må omnämnas skillnaderna 1 blomskaftens och stolonernas bygnad. Hos dessa senare äro de inre, större kärlknippena samlade till en central sträng, som äfven inne- håller åtminstone ett par tydligt framträdande, af klorofyll- förande parenkymceller begränsade luftgångar. De ien krets stälda större periferiska luftgångarna begränsas utåt af ett något större antal lager grundväfnadsceller än 1 blomskaften. 16 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA A? VARNA: Epidermiscellerna äro större än i blomskaften och stå i storlek icke särdeles mycket efter de under liggande grundväfr:ds- cellerna. 4 d Fam. CYPERACEZA. 5 ya Carex caucasica Steven. dn HET Upsala !/; 89. Kunde endast undersökas i postflorat. Ye stadier. Högväxt, med £-axen, åtminstone de nedre, på lår ga, smala, 1 spetsen nedhängande skaft, S-axet i toppen, nästan oskaftadt. Denna art liknar C. glauca, men är betydligt gröfre. | Strået är genom anordningen af de mekaniska elementen (se fig. 1, Tafl. I) lämpadt för böjfasthet, i det att bastgrupper, omvexlande med assimilationsgrupper och i sig inneslutande kärlknippena, sträcka sig från epidermis inemot den af tunn- väggiga celler bestående märgen. P-awxets skaft visar olikheter dels med strået, dels inom sig sjelft i olika regioner. En genomgående skiljaktighet från strået är de mekaniska elementens ovanligt starka utveckling, som hos YP-skaftet ersätter dess trådfina form. Dessa element äro starkast vid basen af P-axskaftet, (se fig. 2, Tafl. I) sålunda i den uppräta delen; här bildar tvärsnittet en sammanhängande skifva af mekaniska element, omedelbart omgifven af den med mycket förtjockade ytterväggar försedda epidermis och inne- slutande de i en krets anordnade kärlknippena. Denna me- kaniska väfnad är tydligt starkare mot periferien, 1 öfverens- stämmelse med det uppräta läget. Vid periferien ligga mycket sparsamma och små grupper af assimilationsväfnad, hvilket står i samband med denna regions för ljuset svåråtkomliga läge mellan bladbasen och strået. Något längre från vid- fästningspunkten, sålunda närmare Y-skaftets böjningsställe (se fig. 3, Tafl. I) förändras bygnaden så småningom, i det att assimilationssträngarna förstoras på bekostnad af den mekaniska väfnaden, som nu på tvärsnitt får utseende af en stjerna, hvars strålar delvis nå till periferien. Denna region är så- lunda fortfarande lämpad för böjfasthet, motsvarande dess uppräta läge. Härvid är nu att märka, att, ju närmare man kommer böjningsstället på axskaftet, desto tydligare upp- träder en skilnad mellan den undre, konkava och den öfre, - BIF IA ÄLZPILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 17 konvéxa sidan, i det baststrängarna endast på undre sidan nå pe:iferien, på öfre deremot assimilationslagret är samman- hängande och icke afbrutet af bast. Detta är tydligen en snisk konstruktion, som har sin motsvarighet äfven i fall, t. ex. i allmänhet i bygnaden och läget af blad- or, och väl äfven är ett uttryck för materialbesparing. igen spela här äfven belysningsförhållandena någon roll, « ull vida, att det på öfre sidan liggande assimilations- ;»bkymet till följd af den starkare belysningen mera får öfvärhand öfver bastet än på de undre delarna. I närheten af fruktsamlingen, således i de nedhängande delarna af ax- skaftet, förändras byggnaden åter så till vida, att assimilations- väfnaden får ännu mer öfverhand öfver den mekaniska väf- naden och bildar en sammanhängande mantel kring denna senare, som sålunda kommer att intaga ett fullkomligt centralt läge (se fig. 4, Tafl. I), hvilket ju från mekanisk synpunkt står i öfverensstämmelse med att denna del af axskaftet är ned- hängande, samt sålunda fordrar skydd hufvudsakligen mot slitning och icke så mycket mot böjning. Den centrala, innanför kärlknippena liggande delen af den mekaniska väf- naden har här något tjockare cellväggar än vid basen af ax- skaftet, hvilket tydligen äfven är ett uttryck för de olika regionernas olikartade läge. Hela den mekaniska väfnaden får i den nedhängande delen utseende af typiskt bast. Klyf- öppningarna äro i denna del talrika. S-axet är toppstäldt med kort skaft och stäldt i samma riktning som strået, 1 hvilket det fortsättes; sålunda i början, liksom strået, upprätt, slutligen efter blomningen, liksom öfre delen af strået, utböjdt-nedböjdt. Sin styfhet får skaftet der- igenom, att det är temligen tjockt. Assimilationsväfnaden bildar en ganska tjock mantel, endast på få ställen afbruten af baststrängar, sträckande sig från epidermis till den innan- för assimilationsväfnaden liggande mekaniska manteln. Denna har större cellumina och smalare väggar än hos Y-skaften, samt fortsättes inåt af den, i motsats till $-skaften, endast svagt förtjockade centrala väfnaden. Kärlknippena äro flera än hos LP-axskaften; de ligga i en, stundom delvis två kretsar. Ett tvärsnitt genom midten af Y-spindeln visar följande. Assimilationsväfnaden är reducerad, till följd af att ljuset genom frukterna är utestängdt. Den mekaniska väfnaden är icke längre så stark i centrum som hos axskaftets nedhän- 2 18 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. gande delar; elementen äro här fortfarande förtjockade, men hafva större lumina. Kärlknippena ligga fortfarande i en ring, vanligen mer eller mindre förenade 3 och 3 (eller 2 och 2). Hos S-spindeln på motsvarande ställe ha epidermiscellerna ytterst tunna ytterväggar; assimilationsväfnaden saknas; den mekaniska väfnaden är betydligt svagare än i 8£-axet. Carex strieta Goop. Upsala i Juni 1889. Antagligen till följd af den fuktiga växtlokalen äro de mekaniska väfnaderna 1 strået betydligt reducerade i förhållande till föregående art, hvarjämte stora luftkanaler genomsätta strået. I såväl - som $8-blomställ- ningsaxlarna saknas fullkomligt tjockväggiga element. &S- och P-axen äro styft uppräta och deras fasthet måste bero på rundväfnadscellernas turgescens. 2 Carex vesicaria L. Upsala ”/7 89. Öfverblommad. MNedersta 9-axen äro lik- som hos C-. caucasica hängande på nedåt bågböjda, trinda skaft. Dessa senares bygnad i de olika delarna är också i sina hufvuddrag likartad med den hos fruktskaften af C. caucasica, men med betydligt svagare mekaniska element, som äro anordnade dels i baststrängar, nående från epi- dermis till kärlknippena, dels i mantlar, som omgifva dessa och sammanhänga med hvarandra. Denna jämförelsevis svaga bygnad motsvarar artens förekomst på fuktiga lokaler. Assi- milationscellerna äro pallisadlikt anordnade. Klyföppningar finnas temligen talrikt. Ännu svagare bygdt är det öfversta S-arxets skaft, som nedtill, nedom det andra gJF-axet, fortsättes af strået. Det är plattadt trekantigt med en smal baststräng 1 hvarje hörn och inalles ungefär ett par små sådana på sidorna. För öfrigt saknas mekaniska element med undantag af smala belägg- ningar på utsidan af hvart och ett af de i en krets stälda kärlknippena. Assimilationsparenkymet är pallisadformigt och har större utsträckning än hos $-axskaften, till följd af fåtalet detsamma genomsättande baststrängar; de innersta lagren bilda ett svampparenkym med stora luftgångar. Klyföppningarna äro BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 19 temligen talrika. Kärlen hafva en vidd af ungefär 2/3 eller 13; af den hos P-axskaften. HEpidermiscellernas ytterväggar äro ungefär 2/3 af motsvarande väggars tjocklek hos YP-ax- skaftet. Tvärsnitt genom midten af S- och P-spindlarna visa föl- jande. Klorofyll saknas hos begge, till följd af deras för ljuset afstängda läge. 9-spindeln är eljest likartadt bygd med P-axskaftet, ehuru svagare. &-spindeln är mycket svag med tunnväggiga, delvis hopskrumpna parenkymceller; epidermis- cellernas yttre väggar äro här mycket tunnare än i P-spindeln. Strået är jemförelsevis svagt bygdt. Luftkanalerna äro ännu större än hos C. striceta. Assimilationscellerna äro icke pallisadformade, som i axskaften, utan mer eller mindre iso- diametriska eller sträckta i stråets längdriktning. Carex glauea SCOP. Upsala 3/7 -:89. Öfverblommad. Strået starkare bygdt än hos C. vesicaria, icke så starkt som hos C. caucasica. TLuft- gångar små. (Arten växer som bekant på torra lokaler). P-axen ha samma ställning som hos C. vesicaria och C. caucasica. Bygnaden hos deras skaft närmar sig den hos C. caucasica, men är svagare. Närmast vidfästningspunkten på strået, således innanför det stödjande bladets slida, äro märk- värdigt nog grupper af assimilationsväfnad utbildade, oaktadt det dolda läget. Mellan dessa gå bastgrupper från kärlknip- pena till epidermis. Den af tunnväggiga celler bestående märgen har temligen stor utbredning. I trakten af axskaftets böjningsställe bli assimilationsgrupperna mera sammanhän- gande, i det att ett färre antal bastgrupper gå fram till epi- dermis. Den mekaniska väfnaden får en allt större utsträck- ning mot centrum, i samma mån märgcylindern aftar i tjocklek. Mot basen af den fruktbärande delen af axet tilltar assimila- tionsväfnaden ännu mera i utsträckning, hvartill ännu kom- mer, att här endast ett par baststrängar nå ut till epidermis. Typisk pallisadväfnad är här utvecklad och bildar flera lager. Klyföppningar finnas. Märgen intar ett ganska inskränkt rum, dess celler ha något förtjockade väggar. S-axets skaft, som är en fortsättning af strået, är svagare bygdt än YP-axskaftet. De mekaniska elementen utgöras en- dast af temligen svaga mantlar omkring kärlknippena, 20 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. Bygnaden af &- och ?-spindlarna är mer eller mindre likartad med föregående arters och skilnaderna mellan begge analoga. Fam. TYPHACEZE. Sparganium ramosum SMITH. Upsala ?”/g 89. Alla de undersökta individen hade mogen frukt och temligen nyss affallna S-hufvuden. — Stjelken är nedom den forala delen och i de nedersta internodierna af blomsamlingen trind — något kantig, i blomsamlingarnas mellersta regioner blir den så småningom plattad, med de florala grenarna skiftevis utgående från de platta sidorna; i de öfversta regionerna deremot äro de florala grenarnas vid- fästningspunkter successive flyttade till kanterna af den här mycket plattade stjelken. De florala grenarna bära nedtill 1—2 oskaftade Q-hufvuden (rättare hufvudlika ax), i de öfre delarna ett större antal, likaledes oskaftade S-hufvuden (ax). Grenarnas nedersta internodium är betydligt plattadt, med den större hufvudaxeln gående tangentielt i förhållande till den gemensamma florala axeln; i öfre delen vrides det van- ligen ett halft hvarf, så att den större hufvudaxeln bär kom- mer att stå radialt i förhållande till den gemensamma florala axeln. De följande internodierna på de florala grenarna äro kortare än det nedersta, samt likaledes plattade, men i mindre grad än detta. Det tredje (stundom äfven det andra) och följande internodier, på hvilka S-hufvudena sitta fästade, äro betydligt smalare än de nedre, Y-hufvudena uppbärande in- ternodierna. Alla blomhufvudena utgå från internodiernas kanter. Stammen är 1 internodiet närmast under den nedersta florala grenen bygd på följande sätt. Under epidermis, som består af på tvärsnitt små, med icke synnerligen tjocka väggar försedda, i stammens längdriktning sträckta celler, ligger ett lager, på tvärsnitt mer eller mindre 4-kantiga, i longitudinel riktning längre än epidermis-cellerna utdragna celler, som äro icke eller svagt klorofyllförande. Härinnanför följer en mantel grundväfnadsceller, som äro på tvärsnitt rundade, 1 stammens längdriktning sträckta och på många ställen åtskilda af tem- ligen stora luftgångar; de äro, mest i de yttre delarna af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 2. 21 manteln, klorofyllförande och tilltaga i storlek inåt. Denna barkartade väfnad genomdrages här och der af små kärl- knippen, som innehålla ganska vida, nätlikt eller spiral-ring- formigt förtjockade kärl och såväl inåt som utåt äro omgifna af en stark, tjockväggig bastbeläggning. I barken ligga här och der mycket stora celler inströdda bland de mindre. Den klorofyllförande barkväfnaden begränsas på inre sidan af en mekanisk mantel, bestående af tjockväggiga bastceller och omkring 5 lager mäktig. Den är på vissa ställen afbruten af vanliga grundväfnadsceller, och ofta ligga här kärlknippen, inåt och utåt begränsade af bast. Dessa kärlknippen äro, att döma efter DE BarYy's ') framställning, bladspårsträngar, som gått ett stycke ned genom barken och här genombryta den mekaniska manteln för att längre ned öfvergå 1 den innanför liggande grundväfnaden. Denna är rikligen uppfyld af stär- kelse, har på tvärsnitt runda, af luftgångar omgifna, tunn- väggiga celler och innesluter kärlknippen, som äro öfverallt spridda och åtminstone på yttre sidan försedda med en bast- beläggning. Kärlknippena äro närmast innanför den mekaniska manteln små, men tätt sittande och åtföljda af starka bast- beläggningar, längre inåt blifva de större, men mera gles- sittande och försedda med svagare bast, som stundom är utveckladt blott på yttre sidan; mot centrum aftaga de åter något 1 storlek, blifva ännu mera glessittande och svagare stödda. De största kärlknippena äro betydligt mer närmade den mekaniska manteln än centrum, och den mekaniska man- telns afstånd från periferien är ungefär !/9 af tvärsnittets radie. Det nedersta, med en YP-blomställning slutande internodiet af den nedersta florala grenen har samma väfnader utvecklade som stammen, men de ha icke samma relativa omfång som i denna. Den utanför den mekaniska manteln liggande luft- fylda och relativt kraftigare assimilerande väfnaden har, oak- tadt det betydligt mindre tvärsnittet, öfverallt i det närmaste samma omfång som i stammen, hvadan det upptar !/3z å 1/4 af tvärsnittets kortare och ungefär !/; af dess längre radie. Kärlknippena uppträda i betydligt mindre antal än i stammen och de omfångsrikaste ligga till största delen innerst, nära centrum. Alla kärlknippena äro åtföljda af bast, som fort- NySe DE BARY, Verpl: An. s. 276. 22 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. farande är temligen kraftigt, ehuru svagare än i stammen, och som endast hos de utom och närmast innanför den me- kaniska manteln liggande knippena uppträda både på yttre och inre sidan, hos det öfvervägande antalet, mera centralt belägna, endast på yttre sidan. Utomkring den mekaniska manteln uppträda endast få knippen, som vanligen ligga tätt intill denna. Åfven den mekaniska manteln har tunnare cell- väggar än i stammen. Den innanför densamma liggande grundväfnaden är helt och hållet uppfyld af stärkelse, Det närmast följande, likaledes med en £-samling slutande internodiet har nästan likartad bygnad som det nedersta. Den märkbaraste skilnaden är att den mekaniska manteln är sva- gare. Tvärsnittet är något mindre, men den utanför den mekaniska manteln liggande grundväfnaden har lika stor tjocklek som hes det nedersta internodiet. Det tredje internodiet nedifrån (eller i vissa fall det andra), som uppbär den nedersta A-blomställningen, visar följande: Epidermiscellerna äro på tvärsnitt mindre både i radial och tangential riktning, men väggarna i det allra närmaste lika tjocka som hos Y-internodierna (för öfrigt förhåller sig stam- men i detta afseende som Y-internodierna). Klyföppningar finnas, liksom för öfrigt äfven i stammen och hos $-interno- dierna. Barkparenkymet är nästan lika omfångsrikt som hos P-internodierna och åtminstone lika kraftigt eller till och med något kraftigare assimilerande än hos dessa. De stora cel- lerna, som hos Y-internodierna ligga rikligt inströdda bland de smärre, finnas äfven här, men uppträda sparsammare och i färre lager. Cellagret närmast under epidermis har såväl hos S- som Y-internodierna cellerna i longitudinel riktning mindre utdragna än epidermiscellerna, samt klorofyllförande och mer eller mindre likartade med barkens öfriga lager — allt detta till skilnad från stammen.!?) Den mekaniska man- teln är endast svagt antydd genom enstaka eller i en enkel tangentiel rad förenade små grupper af celler med något för- ibokade väggar och små lumina. Den innanför dessa celler liggande delen af grundväfnaden innehåller icke stärkelse. ') De florala internodiernas plattade form möjliggör, med besparande af material för öfrigt, utvecklingen af en större assimilerande yta. Åfven stammens plattade form i de öfre delarna af den florala regionen måste bidraga till en kraftigare assimilation. Också är här den yttre, kloro- fyllförande delen af grundväfnaden väl utvecklad och allra minst lika rik på klorofyll som i stammens nedre, trinda del. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 23 Kärlknippena äro smärre och till antalet färre, samt ha färre och mindre vida element än hos 9Y-internodierna. De be- gränsas utåt af en bastbeläggning, som är betydligt svagare än i P-internodierna. De största kärlknippena äro till största delen samlade mot midten; en region i sjelfva centrum in- tages dock af grundväfnad utan kärlknippen. De öfversta, likaledes A-hufvuden stödjande internodierna ha ungefär liknande bygnad med det nedersta S-imternodiet; de mekaniska väfnaderna äro dock ännu svagare, den meka- niska manteln knapt antydd. Fam. DIOSCORACEJZE. Dioscorea quinqueloba THUNB. Upsala bet. trädgård, ””/g samt i början af Augusti 1889. A-blommor med rudimentärt fruktämne, 2-blommor med ru- dimentära ståndare. YP-blomställningarna äro enkla, axbildande; S-blomställningar axliknande, men sammansatta, med 2 å 3 oskaftade, sammangyttrade blommor i hvarje enkel blomställ- ning. F-blomställningar utstående eller i spetsen något ned- hängande, styfva; 9-blomställningar nedböjda, men mycket styfva, med uppåtriktade fruktämnen. Stammen har (temligen högt uppe) följande bygnad. När- mast innanför epidermis, som har stark kutikula, ligger ett antal tangentielt sträckta kollenkymsträngar, bestående af flera cellager, af hvilka de innersta ha mycket små eller till och med försvinnande cellumina. Derinnanför (och på de ställen, der kollenkymet saknas, innanför epidermis) kommer assimi- lationsväfnaden, som består af några få lager celler, på tvär- snitt tangentielt sträckta, på längdsnitt med största diametern i stammens längdriktning. Assimilationsväfnaden begränsas inåt af endodermis, bestående af ett lager celler, som äro lika stora och på samma sätt orienterade som assimilations- cellerna, men sakna eller äro mycket fattiga på klorofyll. Innanför denna slida vidtager en mekanisk, förvedad cylinder af flera cellager, af hvilka de yttersta ha minsta cellumina och tjockaste väggarna. Den mekaniska cylindern begränsas inåt dels af kärlknippena, som ligga i två kretsar, af hvilka den yttre kretsen bildas af mindre, den inre af större knippen, 24 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. dels af märgstrålarna, som, vanligen bestående af flera cell- lager, löpa mellan kärlknippena. Såsom vanligt är hos slinger- växter, äro en del kärl och silrör mycket vida. Leptomet är i hvarje knippe anordnadt i tre innanför hvarandra liggande grupper. Denna bygnad är nu i det allra närmaste lika hos &Z- och P-stammen. Y har dock något vidare kärl och något tjockare leptomsträngar än &. I blomställningsaxlarna förenklas bygnaden i vissa afse- enden, hvarjemte en, ehuru temligen svag, differentiering in- träder hos de olika könen. På tidigare stadier visa 9-blomställningsaxlarna en bygnad, som är mer eller mindre likartad med de fullt utvecklade S-blomställningsaxlarnas. $8-blomställningsaxlar, som äro 4 å 5 cm. långa och i hvilka de nedre blommorna nyss inträdt i fruktmognadsstadium, hafva ännu en mycket svag bygnad, särskildt beträffande kärlknippena och den mekaniska cylin- dern, hvilken senare är obetydligt differentierad och knapt förvedad. &-blomställningsaxlarna visa i samma utvecklings- stadium liknande bygnad. På längre avancerade stadier, efter ett betydligt tilltagande i längd och sedan de flesta blommor, ehuru temligen nyss, inträdt i fruktmognadsstadium, visa 8-blomställningsaxlarna följande bygnad. Kollenkymsträngarna bilda mera utstående ränder, men ha större cellumina och tunnare väggar än i stammen. Assimilationscellerna äro på tvärsnitt mer eller mindre isodiametriska, stundom till och med något radiärt sträckta. Den mekaniska cylindern är, liksom 1 stammen, äfven här starkt utvecklad och lika tjock som på delar af stammen med betydligt större omkrets; cellumina äro dock något större än i stammen. Kärlknippena visa en reduktion såtillvida, att endast två leptomgrupper (stundom endast en tydlig) uppträda i hvarje kärlknippe. Såväl kärl som silrör äro jemförelsevis betydligt vida. Klyföppningar finnas (så- väl hos I som 2). En A-blomställningsaxel (af första ordningen) i utveckladt stadium, efter de nedre blommornas anthes, visar följande olikheter från P-blomställningsaxeln i nyss beskrifvet stadium. Den mekaniska cylindern är smalare och betydligt svagare, d. v. 8. med större cellumina och betydligt tunnare väggar. Kärlen och silrören äro betydligt smalare; den inre af de två leptomgrupperna är vanligen otydligt utvecklad. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 25 Under fruktmognaden förtjockas allt mer cellväggarna i den mekaniska cylindern hos det gemensamma fruktskaftet, och äfven de i centrum liggande grundväfnadscellerna få tydligt förvedade väggar. Sålunda hade fruktställnivgsaxlar, insamlade i början af Augusti månad, tydligt starkare bygnad än i slutet af Juni i de första stadierna af fruktmognaden. Som emellertid fruktställningsaxlarna till följd af sitt hän- gande växtsätt icke synas vara i särskildt behof af ovanligt starkt utvecklade mekaniska väfnader, och då frukterna under Juli månad icke synnerligen nämnvärdt tiltagit i vikt, anser jag såväl den mekaniska cylinderns starka utveckling i början af fruktmognaden, som det sedan temligen raska tilltagandet i tjocklek af de mekaniska cellernas väggar hafva i meka- niskt afseende endast en bifunktion, och att hufvudfunktionen härvidlag är en vattenupplagrande (och vattenledande). Denna funktion står, efter hvad jag antar, närmast i sammanhang med de redan vid början af fruktens utveckling till följd af sin stora yta starkt transpirerande fruktvingarna, som under fruktmognaden ännu mera förstoras. Denna tolkning synes mig få vidare stöd deraf, att en liknande tjockväggig väfnad är utvecklad i centrum af sjelfva frukten, der den uppträder i form af 3 i midten sammanstötande, på tvärsnitt vigglika pelare. Här kan denna väfnad svårligen ha till hufvudupp- gift att åt fruktbladen lemna ett mekaniskt stöd mot vridning eller dylikt, utan måste enligt min mening likaledes tolkas som i första hand vattenupplagrande. Fam. BETULACEJE. Betula verrucosa EHRH. Vid en jemförande undersökning af unga S-hängespindlar, insamlade den 1 Nov. 1889 vid Upsala, och unga 9-hängeskaft, insamlade den 27 Maj samma år dersammastädes, visade sig följande skiljaktigheter i strukturen. Epidermiscellernas ytter- väggar äro starkare kutikulariserade och åtminstone dubbelt så tjocka hos 2 som hos S, Yttre delen af barkparenkymet har hos 8 betydligt förtjockade cellväggar, hos & äro de tun- nare, mera kollenkymartade, och ungefär lika tunna i alla delar af barken. 2 har en krets starka bastgrupper utveck- 26 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. lade, som hos & saknas och här intagas af oförvedade lep- tomdelar. Också är leptomringen voluminösare hos & än hos 2. Vedringen har deremot något större mäktighet hos 2 än hos &, och kärlen äro hos den förra betydligt vidare. Märgen har åtminstone dubbelt så stor diameter hos 2 som hos &. Hos såväl & som 8 intar barkparenkymet af alla väfnaderna det största rummet, ungefär hälften af tvärsnittets radie, och är relativt något mäktigare hos &A, hvadan hos denna kärlknippecylindern blir något mera närmad mot cen- trum. Y-hängeskaftet bär encelliga, utdraget koniska, tjock- väggiga hår. I sjelfva YP-spindeln, som är något smalare än skaftet, har isynnerhet barkparenkymet aftagit 1 mäktighet. För öfrigt ha väfnaderna temligen lika utbildning som i skaftet: bast är forifarande typiskt utveckladt, kärlen stora i jemförelse med hvad förhållandet är hos &. Fam. CUPULIFERAE. Quercus maeranthera FiscH. ET MErY. Upsala bot. trädgård 1889. &Ö-hängena äro ända till 16 cm. långa, nästan trinda, smala, jemntjocka, ungefär I mm. i diameter, slankigt nedhängande; P-blomställningsaxlarna ut- stående, styfva, tjocka, korta, 3-blommiga. Bygnaden vid basen af de längsta S-hängena var vid blomningen (d. ””/5) följande (se fig. 5, Tafl. I). Under den obe- tydligt förtjockade, temligen småcelliga epidermis ligga några lager af likaledes något litet förtjockade barkparenkymeeller. Den innersta delen af barkparenkymet är tunnväggigt, med somliga celler ganska vida, och med de mindre cellerna ofta kristalldrusförande. Brachysklerenkym !) och bast saknas all- deles. Yttre delen af leptomet består af något tjockväggiga kambiform (?)-celler med fullkomligt horizontela tvärväggar. Dessa celler tyckas ha en öfvervägande mekanisk betydelse, äfven att döma deraf, att £-blomställningsaxeln, som saknar dylika förtjockade element, i stället har bast utanför leptomet. Leptom och hadrom bilda slutna cylindrar, skilda genom en ') Angående benämningen jemf. A. TSCHIRCH: Beiträge zur Kennt- niss des mechanischen Gewebesystems der Pflanzen (Pringsheim's Jahr- biicher, 16 Bd, 1885). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III, N:o 2, 27 likaledes sammanhängande kambialzon. Märgcellerna äro obetydligt förtjockade, något sträckta 1 hängeaxelns längd- riktning och innehålla ofta kristalldruser; de innersta märg- cellerna hafva största lumina. Afståndet från epidermis till leptomet är 0,3 å 0,4 af tvärsnittets radie. Leptomets mäk- tighet är ungefär 0,17, hadromets ungefär 0,15 af tvärsnitts- radien. Märgens radie är ungefär 0,3 af tvärsnittets. — Denna bygnad förändras så småningom, ju högre upp man kommer på hängeaxeln, och förändringarna yttra sig deri, att de yttre delarna af barkparenkymet, som vid basen af hängeaxeln voro något tjockväggigare än barkens inre delar, högre upp bli nästan lika tunnväggiga som dessa; vidare deri, att leptom och hadrom så småningom aftaga 1 mäktighet samt få sva- gare element, och att kärlknippecylindern förflyttas något från centrum; samt slutligen att märgcellerna bli märkbart tunnväggigare än 1 de nedre delarna, äfvensom deri, att märgen får en relativt, och till en viss höjd äfven absolut större mäktighet än nedtill. Detta sistnämnda förhållande skiljer sig således från hvad som vanligtvis i blomställnings- axlar är fallet, nemligen att märgen &aftar i både absolut och relativ mäktighet mot spetsen. Hvad denna afvikelse än kan bero på, synes det mig dock vara uppenbart, att kärlknippe- cylinderns förflyttning mot centrum och märgcellväggarnas förtjockning 1 de nedre delarna af S-blomställningsaxeln står 1 mekaniskt afseende i samband med dessa blomställningars hängande läge. P-blomställningsaxeln kan, i de första stadierna af frukt- mognaden (se figg. 6 o. 7, Tafl. 1), ha mer än dubbelt så stor dia- meter som S-axeln. Epidermiscellernas ytterväggar äro något tjockare än hos S-axeln. Barkparenkymets närmast epidermis belägna lager ha nästan dubbelt så tjocka väggar som hos motsvarande lager hos S-axeln. För öfrigt tillkommer hos P?-axeln en ny väfnad i barken, nemligen brachysklerenkym, som uppträder i temligen tätt sittande grupper af mycket starka, tjockväggiga och smålumiga celler. Dessa grupper äro isynnerhet samlade i de för öfrigt tunnväggiga inre de- larna af barken, men finnas äfven, ehuru sparsammare och svagare, längre ut, stundom till och med nästan omedelbart innanför epidermis. Barken begränsas inåt af starka bast- grupper, som på tvärsnitt bilda en ring, på flera ställen af- bruten af parenkymceeller, hvilka möjliggöra kommunikationen 28 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. mellan barken och de inre delarna. (Som nämdt, finnas icke heller dessa grupper af bast hos S-axeln). Strax innanför bastgrupperna finnas här och der smärre grupper af brachy- sklerenkym, bestående af mindre celler än i barken. Dessa grupper ligga till största delen rakt innanför mellanrummen mellan bastgrupperna, vid yttre delen af leptomet. För öfrigt kunna brachysklereidgrupper äfven förekomma i märgen. Kärlen ha i medeltal mindre lumina och tjockare väggar än hos -axeln. Märgcellerna hafva, med undantag af några närmast hadromceylindern belägna, förtjockade (med porer rikt försedda) väggar. Hvad beträffar väfnadernas relativa omfång hos Y-axeln (i första stadierna af fruktmognaden) har barken olika mäktighet på olika ställen, men 1 medeltal ut- gör dess mäktighet (bastet inberäknadt) hälften eller något mer än hälften af tvärsnittets radie. Kärlknippecylindern, som vanligen är något plattad, har i medeltal 0,25 så stor mäktighet som tvärsnittsradien. Leptomringen är ungefär 0,5—0,6 så tjock som hadromringen. Kärlknippecylindern är nästan lika tjock öfverallt på tvärsnittet, hvadan till följd af dess plattade form märgen får olika utsträckning i olika rikt- ningar. I medeltal är kärlknippecylinderns mäktighet lika med märgens radie. Relativt har alltså hos 8 barken, lep- tomet och hadromet större, märgen mindre mäktighet än hos &. Absolut taget äro deremot samtliga väfnader 2 å 3 gånger så mäktiga hos £; leptomet synes visserligen utgöra ett undantag, såsom varande ungefär lika mäktigt hos både S och P£, men dervid är dock att märka, att det hos &, så- som nämdt, i sin yttre och största del sannolikt mera är läm- padt för mekanisk funktion. — Såväl hos &- som Y-blom- ställningsaxeln förekomma 1i riklig mängd hår, som äro långa, smala, spetsiga, eucelliga. Beträffande de hos YP-blomställningsaxeln i riklig mängd förekommande brachysklerenkym- och bastgrupperna, är jag böjd att antaga, att de här hafva icke så mycket en stödjande, som fastmer vattenupplagrande funktion, alldenstund $-blom- ställningsaxeln redan genom sin betydande tjocklek och ringa utsträckning på längden måste ega en sådan fasthet, att sär- skilda tjockväggiga element icke behöfva tillkomma specielt för densammas förhöjande, åtminstone icke i den myckenhet, som här är förhållandet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 29 Quercus Robur WILLD. Upsala d. ””/; 89. Endast ”-blomställningsaxlarna under- söktes. De äro betydligt kortare än hos Q. macranthera och uppbära blommor med betydligt mindre delar, isynnerhet ståndarknappar, samt göra sålunda mycket mindre anspråk på skydd i mekaniskt afseende (särskildt mot slitning). I sammanhang härmed äro de betydligt smalare än hos Q. ma- cranthera: vid basen ha de längsta undersökta 0,4 å 0,5 mm:s diameter, under det de, som nämdt, hos Q. macranthera der- sammastädes ha en diameter af ungefär I mm. Väfnaderna äro svagare såväl i afseende på utsträckning som struktur, samt intaga för öfrigt i det närmaste lika stor del af tvär- snittet som motsvarande väfnader på tvärsnittet af S-blom- ställningsaxeln hos (QQ. macraonthera. De yttre leptomdelarna äro bygda på samma sätt som hos (Q. macranthera, men ha tunnare väggar. Fam. URTICACEZ. Urtica magellanica Porr. Upsala bot. trädgård. Stammen har till mekaniska ele- ment: kollenkym och bast; begge innanför stjelkens åsar. På tvärsnitt mellan 4 och 5 cm. från spetsen syntes hos &- stånden (i Augusti 1888) ej spår af bast, hvilket deremot hos P2 redan börjat tydligt differentieras på samma höjd. Kärlen voro hos I vidare än hos 8 (de största resp. 42 och 25 wu). Vedparenkymet och libriformet hade tjockare väggar hos 2 än hos &S. I början af Juli 1889 var på en höjd af ungefär 3 cm. från spetsen bastet differentieradt hos &, under det att det hos Y på samma höjd ej kunde upptäckas. Således synes skilnad råda härutinnan vid olika tider af sommaren. I och med att fruktmognaden framskrider och frukterna bli tyngre, höjas anspråken på böjfasthet hos Y-stjelken, under det att S-stånden, som under den egentliga pollinationsperio- den behöfva vara styfva och fasta, efter denna, vid den fort- farande skeende topptillväxten, icke mera ha behof af några särskilda fasta elementers utbildning i stjelkens periferi. På 14 cm. afstånd från spetsen voro bastcellerna fullt diffe- rentierade hos både & och 2 (i Augusti 1888), men mycket tjockväggigare och nästan utan lumina samt mera tättsittande hos £ än hos &, der de hade stora lumina; kärlen ungefär 30 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. lika vida hos & och & (de största 36—44 ww), jemförelsevis talrikare, oftare sittande några stycken i oafbrutna radiala rader hos &A än hos £; vedparenkymet ungefär lika tjockväggigt hos begge, likaså libriformet; leptomet rikligare hos &, men i betraktande af att stjelken hos denne är mycket tjockare än hos £, intar det proportionsvis ungefär samma rum af tvärsnittet. På 20 cm. afstånd från spetsen voro (i början af Juli 1889) bastcellerna på tvärsnitt hos 2? trinda med små lumina, samt bildade en mycket smalare mantel än hos &, der de voro buktiga och hade större lumina. De florala skottaxzlarna äro hos I styft snedt uppåtriktade (1 ungefär 45” vinkel mot den vegetativa skottaxeln), hos slakt nedhängande. 9 har en mycket större tyngd att upp- bära till följd af de tättsittande tunga frukterna, än & med sina små, mer glest sittande blommor. Detta tillika med de florala grenarnas olika ställning hos I och 8 har frambringat följande olikheter i dessa senares anatomiska bygnad. (Se figg. 1 o.2, Tafl. II). Hos & äro de florala grenarna, som äro längre och nedtill tjockare än hos £, försedda med ett par, tre kollen- kymatiskt förtjockade cellager närmast under epidermis, hvilket naturligtvis bidrar till grenarnas böjfasthet. Andra mekaniska anordningar finnas icke — det mycket tunnväggiga vedparen- kymet (och libriformet?) kan icke i någon nämnvärd grad tjenstgöra som stödväfnad. Hos & finnes ingen eller svag kollenkymatisk förtjockning och behöfves icke heller, då hängande grenar ju icke göra anspråk på någon större fasthet i de periferiska delarna. Deremot äro vedelementerna tjock- väggiga och veden bildar en sammanhängande cylinder (som hos I på fera ställen är afbruten), hvilken är mer närmad centrum än hos & och i midten blott innesluter en smal cylinder af parenkym. Leptomet bildar en sammanhängande jemntjock mantel omkring veden hos £, A har deremot lep- tommanteln på somliga ställen afbruten och smalare. (Åfven vedringen är smalare hos S). Assimilationsparenkymet är i de florala axlarna rikligare än i stammen, och mera utbildadt hos de Y-liga än hos de &-liga florala axlarna. Kärlen äro hos 82 i de första stadierna af fruktbildningen icke så vida som hos I strax efter pollinationen. Sannolikt uppträda sedan, i mån af vedringens tillväxt och frukternas utbildning, vidare kärl hos $; huru härmed förhåller sig, är jag emellertid icke i tillfälle att bestämdt kunna konstatera. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 31 Stammen har hos & mera böjfasthet än hos 8 (i sta- dierna till och med blomningen), dels till följe af att den är tjockare, dels att bastmanteln är bredare oeh består af celler med mera utbuktade membraner (ehuru å andra sidan med större lumina). Denna böjfasthet står sannolikt i samband med pollenutsläppandet. Detta underlättas nemligen, om stjelken gör större motstånd mot vinden, som derigenom kan inverka kraftigare på blommorna, än om stjelken skulle väja för vindstötarna, i hvilket fall dessa komme att få en svagare inverkan på sjelfva blommornva.!?) Vedcylindern är starkare hos 2, men som den ligger närmare centrum än bastet, kan den icke ha så stor inverkan på böjfastheten, utan torde dess starkare bygnad få tillskrifvas 2:s större behof af ledning. Urtica dioica L. Upsala, Juli 1889. Mycket besläktad med U. magellanica. Frukterna sitta glesare, Y-blomställningarna äro längre. Y- stånden, som i likhet med föregående ha smalare stjelkar än S-stånden, äro i regeln högre är dessa (af brist på tillräck- ligt material har jag icke kunnat afgöra, huru härmed i all- mänhet förhåller sig med föregående). Sannolikt är detta en pollinationsafpassning, då det utströdda pollenet väl har större utsigt att råka en öfver de omgifvande &-stånden höjd £-blom- ställning än en i samma nivå eller längre ned sittande och af bladverket mer eller mindre afstängd sådan. Stammen är både hos & och 8 åtminstone i öfre regioner endast svagt klorofyllförande. På 5 cm. afstånd från spetsen har bastet ännu icke differentierats hos någotdera könet. Ingen märkbar skilnad tyckes finnas mellan könen på tvär- snitt från dessa regioner. Undersökas tvärsnitt något längre ned, finner man beträffande bastets uppträdande analoga för- hållanden med U. magellanica. Hos &A vid tiden för pol- linationen är bastet differentieradt högre upp än hos 2 vid tiden för blomningen; efter pollinationen sträckas de öfre internodierna på -stjelken ännu ett stycke, men differen- tieringen af bastet skrider icke uppåt lika hastigt, så att detta först börjar synas ungefär vid samma höjd hos den blommande 2. 1) Hos Urtica-arterna spelar nemligen vinden väl i mer eller mindre mån någon roll äfven vid pollenets utkastande ur ståndarknapparna. d2 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. Hos U. dioica äro skilnaderna i bygnaden af &- och Y- blomställningsaxlarna icke så skarpt utpräglade som hos U. magellanica, om ock uppträdande i mindre skala. Kollen- kymet under epidermis är lika starkt hos begge könen, ved- och leptomeylindern äro hos 2 af U. dioica något smalare än hos 8 af U. magellanica och belägna mer mot periferien, hvarigenom märgen får större utbredving hos U. dioica. Hos U. dioica äro kärlen vidare hos £-blomställningsaxlarna strax efter början af fruktmognaden än hos S af samma art strax efter pollinationen; häri råder således också en skilnad från U. magellanica, hvilken måhända beror på 9-blomställningens olika bygnad hos de båda arterna: den långa 2-blomställ- ningen hos U. dioica med de sträckta internodierna behöfver hastigare vattenledning än den kortare, mera sammanträngda hos U. magellanica. Af detta synes, att 2 hos U. dioica mera närmar sig 5:s bygnad än hos U. magellanica, och att sålunda den förra 1 detta hänseende kvarstår på ett ursprung- ligare, mindre differentieradt stadium. Urtica ecannabina L. Upsala Bot. Trädgård, d. !"/; 1889. På hvarje stånd sitter öfverst ett antal långt åtskilda kransar af $?-blomställningar och nedanför dessa vidtager ett mindre antal, likaledes långt åtskilda kransar af A-blomställningar. Denna anordning synes ha samma betydelse för pollinationen som den omständigheten, att hos U. dioica (o. U. magellanica?) S-stånden äro lägre än YP-stånden, hvilkas blommor således mottaga pollenet huf- vudsakligen nedifrån (se förut!). Hanblomställningarna äro, såsom hos föregående arter, styft snedt uppåtriktade, och detta är hos denna art förhållandet äfven med $8-blomställningarna. Begge slagen äro vid basen ungefär lika tjocka, men under det att -blomställningarna hastigt aftaga i tjocklek uppåt, äro 2-blomställningarna mera jemntjocka. I bygnaden af &S- och 89-blomställningsaxlarna råda tem- ligen analoga skilnader med hvad som är förhållandet hos de föregående Uvrtica-arterna, ehuru med några modifikationer, sannolikt förorsakade af 9Y-ställningarnas uppräta växtsätt. Kärlknippena bilda hos Y?-ställningarna ') en sluten, bred man- 1) Det följande är hemtadt från tvärsnitt vid basen af 2-blomställ- ningar med mogen frukt och från nästan öfverblommade g3-blomställningar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 33 tel belägen ungefär lika långt från centrum som från perife- rien, och med leptomet nästan lika kraftigt utveckladt som veden. Strödda bastgrupper begränsa utåt leptomet. Byg- naden är således här starkare och mera inrättad för böjfasthet än hos $Y-blomställningarna hos föregående Urtica-arter. Hos S-blomställningsaxlarna är kärlknippecylindern på flera ställen afbruten af grundväfnadsceller, och belägen på ungefär mot- svarande ställe som hos 2-blomställningsaxlarna. Såväl lep- tomet som veden intar mindre rum än hos Y8-blomställnings- axlarna. Utveckladt bast saknas helt och hållet; somliga celler i barken ha dock något förtjockade, starkt ljusbrytande väggar. Kärlen äro ungefär lika vida hos begge könen. Hos såväl &- som $Y-blomställningsaxlarna finnes subepidermalt kollenkym, på sina ställen afbrutet af assimilationsväfnad. I yngre stadier, vid början af blomningen, voro hos 2 kärl- knippena till större delen skilda och bygnaden äfven i öfrigt likartad med &:s vid början af blomningen. Bastet var icke hos någondera differentieradt. Bastet, som i stammen, isynnerhet i de nedre delarna, bildar en mycket mäktig mantel utanför leptomet, synes upp- stå ur barken. Dess väggar äro tjocka, buktiga med tvärgående porer, starkt ljusbrytande, bestående af flera skikt, som tyc- kas vara förslemmade, åtminstone på utväxta delar icke färgas af anilinsulfat eller klorzinkjod, i yngre stadier af klorzink- jod antaga en violett färg; i dessa stadier ha de inre lagren af väggarna en mycket lös konsistens, som gör att de vid snitt dragas in i cellumen och der ligga mer eller mindre hop- skrumpna. Urtica pilulifera L.!) Upsala Bot. Trädgård, Sept. 1889. Såväl &A- som P-blom- ställningarna äro strödda äfven temligen långt ned på stam- men, resp. grenarna. Blomställningskransarna utgöras antingen af både &- och P-blomställningar, eller vanligare endast af ettdera slaget; och mestadels äro A-blomställningarna mera samlade i de nedre regionerna, Y-blomställningarna mera mot stam- resp. grenspetsarna. I sällsyntare fall uppträda såväl A- som Y-blomställningar på en gemensam blomställningsaxel. $-blommorna äro tätt samlade i klotformiga ställningar, som 1) Resultaten af mina undersökningar öfver denna art öfverensstämma i en och annan enskildhet icke fullt med DENNERT'S, l. c. p. 152. 3 34 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. sitta på styfva, snedt uppåtriktade — nästan horizontelt utstå- ende, 2 å 3 cm. långa, vanligen icke förgrenade skaft. &- blomställningsaxlarna äro längre, förgrenade med temligen långa internodier och med blommorna oregelbundet hopgytt- rade i flera samlingar; före pollinationen ha de i sina nedre delar ungefär samma riktning som $-blomställningsskaften, men äro 1 toppen mer eller mindre nedböjda; under pollina- tionen bli F-axlarna i hela sin längd styft uppåtriktade, ås att de delvis komma i mer eller mindre nära beröring mad de högre upp sittande £-blommorna, hvilket förhållande tyd- ligen underlättar vindpollinationen. Efter pollinationen, då blommorna börja affalla, få -axlarna ett ännu mera uppåt- riktadt, nästan vertikalt läge. A-blommorna affalla i spetsen af skaftet. Stammen är, på lika höjd, betydligt tjockare, då den (resp. grenarna) i ofvanför liggande regioner bär företrädesvis &S- blomställningar än då den har öfvervägande £-blomställningar. Här möter oss sålunda motsvarande egendomlighet som hos U. dioica (och U. magellanica), och som liksom hos dessa antagligen står i samband med pollinationen. Hand i hand med denna morfologiska skiljaktighet går en vexling i väf- nadernas styrka och omfång. På ett afstånd af 40 cm. från spetsen uppträdde följande olikheter mellan å ena sidan en gren, som var rikligt försedd med Y-blomställningar, men knapt bar en enda S-blomställning, och å den andra en gren, som bar blomställningar af båda könen, men företrädesvis S-blomställningar: hos grenen med << hos grenen med -blom- öfvervägande g3- ställningar. blomställningar. Tvärsnittets. diameter =- — 1,440 pu. Afståndet från epidermis till insidan af den tjockväggiga delen af veden => 800 u > 750 u. Afståndet från epidermis till insidan BT IKOTIerbksyan et: ser. Seee SEMA NAR ES ESR Ae > 90 u omkr. 100 å 150 u. Barkens mäktighet (bastet inberäknadt) > 200 u omkr. 250 u. " Bastets, mäktighet [At os0töosll0lll > 150 u > 250 u. Leptomets mäktighet i de primära kärl- LS Ebla okerek AN NE SN ADR a Fra CIRA > 80 u något öfver 80 u. Xylemets (den yttre, tjockväggiga de- Lens) mäktighet Ses omkr. 300 å 350 u omkr. 200 u. Hela xylemets mäktighet... -.............. omkr. 600 u något öfver 600 u. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 35 Kollenkymet var mera typiskt utveckladt hos grenen med företrädesvis $£-blomställningar. Bastcellerna hade hos samma gren mindre lumina och tjockare väggar än hos grenen med öfvervägande -blomställningar. Hos denna gren är sålunda bastet svagare utveckladt i anseende till cellernas bygnad, men starkare i afseende på sin utsträckning än hos P-grenen, hvilket gör, att det väl i alla händelser verkar ungefär lika kraftigt mot böjning hos begge grenarna, och då, såsom nämdt, tvärsnittets diameter är betydligt större hos &-grenen, är konstruktionen mot böjning 1 sin helhet kraftigare hos denna. Hos S-grenen var en sammanhängande kambialzon utvecklad, hos YP-grenen mer eller mindre otydlig. Leptomet har, såsom synes af ofvanstående mätningar, ungefär lika stor mäktighet i de primära kärlknippena hos &- och YP-grenen; hos denna sistnämda utbildar deremot det interfascikulära kambiet mycket mera leptom än hos A-grenen, hvadan det i sin helhet torde vara något svagare hos S-grenen. Xylemet har något, ehuru icke mycket större utsträckning hos &A-grenen, men är å andra sidan betydligt svagare bygdt än hos £-grenen; de inre tunn- väggiga (protoxylem-) elementen intaga nemligen (se ofvan!) en betydligt större del af kärlknippena hos £-grenen, och den yttre, tjockväggigare delen af kärlknippena äfvensom det af det interfascikulära kambiet alstrade tjockväggiga parenkymet intar betydligt mindre volym och har libriformcellerna och parenkymet försedda med större lumina och tunnare väggar hos -grenen. Kärlen äro vidare hos S-grenen. Denna sist- nämda är i midten ihålig, under det YP-grenen är fyld. S- och 8P-blomställningsaxlarna ha på mycket tidiga stadier (vid en diameter af 0,5—0,6 mm) mycket likartad bygnad. Epidermis har på tvärsnitt radiärt sträckta celler och bär dels kortskaftade, klotrunda, flercelliga glandelhår, -dels längre, bredare, spetsiga hår. Under epidermis ligga ett par sam- manhängande lager kollenkymatiskt förtjockade, här och der med cellmellanrum försedda celler. Barkparenkymet har på tvärsnitt afrundade celler med mellanrum, är knapt assimi- lerande och sträcker sig långt in: afståndet från epidermis till leptomet är hälften af tvärsnittets radie. Kärlknippena ha ännu mycket tunnväggiga element och bilda en sluten krets, som i midten innesluter endast några få märgceller. Vid blomningen har S-blomställningsaxeln i sina nedre delar följande bygnad: Epidermiscellerna fortfarande på tvär- 36 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. snitt radiärt sträckta. Kollenkymlagrens antal är på sina ställen förökadt till 4, cellerna ha något starkare väggar än under det nyss omnämda tidiga stadiet. Barkparenkymet är svagt assimilerande, klorofyllförande celler uppträda i några få, skilda små hopar omedelbart under epidermis, vanligen på den sida, der barken har minsta mäktighet; denna sida är alltid den åt stammen vettande (öfre). På denna sida är af- ståndet från epidermis till leptomet ungefär ?/g af tvärsnittets radie, på den motsatta sidan ?/; af samma radie; sålunda äro de utanför kärlknippena liggande väfnaderna nästan dubbelt så mäktiga på den undre, från stammen vända sidan, som på den motsatta. Leptomet och xylemet bilda slutna mantlar, omslutande en märgcylinder, som märkbart tilltagit i omfång sedan det ofvannämda tidiga stadiet. Såsom af ofvanstående mätningar af de utanför kärlknippena liggande väfnaderna i förhållande till tvärsnittets radie synes, intar dock kärlknippe- cylindern fortfarande ett ganska centralt läge. Xylemets ele- ment äro fortfarande temligen tunnväggiga och försedda med temligen stora lumina. Mot slutet af pollinationsperioden, då S-blomställnings- axlarna få i hela sin längd ett nästan vertikalt läge, är byg- naden (i de nedre delarna) fortfarande väsentligt densamma; enstaka bastceller ha dock utvecklats, men ha temligen tunna väggar. Högre upp, i -blomställningsaxlar af högre ordningar, bilda assimilationscellerna 2 å 3 sammanhängande lager när- mast epidermis, och kollenkymet saknas alldeles; kärlknippena äro mer sammanträngda mot midten. P-blomställningsskaftet är vid fruktmognaden knapt mer än hälften så tjockt som de nedre delarna af den gemen- samma &A-blomställningsaxeln vid blomningen. (Häri råder således analoga förhållanden som i stammar och grenar med olika könsfördelning.) Kollenkymet bildar nästan endast ett lager, som till och med här och der är afbrutet af assimila- tionsväfnad, hvilken hos 8 uppträder rikligare än 1 de nedre delarna af S-blomställningsaxeln, men knappast så rikligt som i de öfre, smalare axlarna af A-blomställningen. Bastet är tydligt utveckladt, fastän betydligt tunnväggigare än i stam- men, samt bildar en enskiktig, här och der afbruten mantel strax utanför leptomet. Detta är något mäktigare och försedt med celler med mindre lumina än hos A”-blomställningsaxelns BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 2. 37 nedre delar. Xylemet är mycket mäktigare och har tjockare cellväggar och mindre lumina hos 9. Hos I är xylemet till stor del — i de inre regionerna — tunnväggigt och oför- vedadt, hvilket hos 2 endast är fallet med en liten del af xylemets inre regioner. Kärlen äro hos 2 betydligt mindre vida än hos S-blomställningsaxelns nedre delar, och föga vi- dare än hos &A-blomställningsaxlar af högre ordningar. 2 har märgcellernas väggar märkbart förtjockade, hvilket icke in- träffar hos £. Hos LP intaga de utanför kärlknippena liggande väfnaderna en betydligt ringare volym i förhållande till kärl- knipperingen + märgen, än hvad fallet är hos &. Hos 2 intaga de nemligen endast ungefär en tredjedel af hela tvär- snittets radie. Beträffande inrättningarna i mekaniskt afseende äro alltså S-blomställningsaxlarna ganska väl lämpade för böjfasthet till följd af det väl utvecklade kollenkymet, som på de flesta ställena i de nedre delarna undertryckt assimilationsverksam- heten. Härtill kommer det mot slutet af pollinationsperioden utvecklade, ehuru visserligen svaga bastet. I högre upp be- lägna axlar (af högre ordningar), som icke behöfva så stort mekaniskt skydd, har kollemkymet blifvit öfverflödigt och måst vika för assimilationsväfnaden. Den temligen svaga kärlknipperingen synes äfven bidraga något till åstadkommande af böjfasthet; huruvida dess excentriska läge indirekt inverkar på böjfastheten så till vida, att turgescensen derigenom blir kraftigare i de mera voluminösa parenkymatiska väfnaderna på den undre sidan, kan jag icke bestämdt afgöra. — £-blom- ställningsaxeln synes icke vara synnerligen lämpligt inrättad för böjfasthet; men kollenkymets ringare utbildning i jem- förelse med hvad förhållandet är hos & beror antagligen på, att det mäktiga xylemet + de något förtjockade märgcellerna, jämte den ledande funktionen, som här, i anseende till de mycket tätt sittande, rikliga frukterna, måste tagas starkt i anspråk, öfvertagit rollen af stödjande väfnader, och sålunda gjort kollenkymet mindre nödvändigt. — Hvad de ledande ele- menten beträffar, äro de betydligt starkare utvecklade hos 2. Kärlen äro dock, såsom nämdt, vidare hos &, hvilket må- hända står i samband med den längre väg, på hvilken vattnet måste fortskaffas i de längre utdragna A-blomställningsaxlarna. Barkparenkymets större volym hos I åsyftar, enligt min me- ning, icke så mycket en kraftigare ledning, utan fastmer ett 38 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. förstorande af axlarnas diameter, sålunda en ersättning i me- kaniskt afseende för det hos 2 starkare utvecklade, äfven mekaniskt funktionerande xylemet. En varietet af U. pilulifera med helbräddade blad: v. Dodartit (Lin.) förhåller sig antagligen i alla afseenden ana- logt med hufvudarten. Särskildt vill jag påpeka, att äfven här iakttogs, att grenarna äro tjockare, ju flera A-blomställ- ningar på dem uppträda, äfvensom att kärlknippecylindern i S-blomställningsaxlarna är mera närmad den öfre sidan. Fam. CANNABINEZE. Humulus Lupulus L. Upsala d. 10 Juli samt i Aug. 1889. De florala skott- systemens hufvudaxel visar vid 5 cm. längd hos I vid blom- ningens början följande bygnad nära basen. HEpidermiscel- lerna äro på tvärsnitt ungefär kvadratiska eller något radiärt sträckta. Klyföppningscellerna äro höjda öfver epidermis. Innanför epidermis ligga här och der kollenkymgrupper med svagt förtjockade cellväggar och, omvexlande med dessa, ett par lager på tvärsnitt isodiametriska assimilationsceller. Det innersta lagret assimilationsceller är svagt klorofyllförande och fortsättes inåt af ett par lager stärkelseförande parenkym- celler. Härefter vidtager en krets leptomgrupper, som endast äro skilda från hvarandra af de af ett par cellager bestående märgstrålarna. Leptomets element, isynnerhet silrören, ha mycket stora lumina. I utkanten af leptomgrupperna börja grupper af bast att differentieras; de äro dock ännu mycket tunnväggiga och knapt mekaniskt verksamma. Af anilinsulfat färgas de hvarken nu eller i senare stadier (och förhålla sig således häri liksom bastcellerna hos Urtica). Vedeylindern är temligen smal, ungefär dubbelt så tjock som leptomcylin- dern. Kärlen äro redan nu temligen vida. Den af tunn- väggiga celler bestående märgen innehåller i riklig mängd kristalldruser. Motsvarande ställe af hufvudaxeln erbjuder vid slutet af blomningen, då blomställningen förlängts till 13 å 14 cm., föl- jande olikheter från blomställningsaxeln vid nyss beskrifna stadium. HEpidermiscellerna ha genom de inre väfnadernas BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 39 tillväxt blifvit afplattade och tangentielt sträckta. Klyföpp- ningscellerna ha sänkts mera till nivå med den öfriga epider- mis. Afven de klorofyllfria parenkymeellerna i barkparen- kymet hafva på tvärsnitt fått största diametern i tangentiel riktning. Assimilationscellerna äro fortfarande på tvärsnitt isodiametriska. Bastgrupperna äro på de festa ställen af tvärsnittet fullt utbildade med temligen små — nästan för- svinnande cellumina; på sina ställen äro dock bastcellerna fortfarande tunnväggiga. Leptomeylindern är här ungefär 1,5 gånger så tjock som vid blomningens början, under det att vedeylindern tilltagit nära 3 gånger i tjocklek. Den är här ungefär !1/, af tvärsnittets radie, under det den vid blom- ningens början blott intar !/; af tvärsnittets radie. Kärlen äro vid slutet af blomningen mycket vida. De Y-liga florala (liksom hos I med smärre blad besatta) skottsystemens hufvudarxel jämte axlar af högre ordningar äro tjockare och mot spetsen mera tvärt afsmalnande än de mot- svarande, mera jemntjocka axlarna hos S. Ett tvärsnitt vid basen af en Y-lig floral hufvudaxel strax före blomningens början visar följande, i jemförelse med förut beskrifna mot- svarande region i den vid början af blomningen, således på ett något litet senare stadium sig befinnande &-blomsamlingen. De på tvärsnitt isodiametriska, i den florala axelns längd- riktning sträckta epidermiscellerna ha tjockare väggar, isyn- nerhet ytterväggar. Klyföppningar finnas. Assimilations- parenkymet har samma utseende som hos &. Bastcellerna ha börjat differentiera sig, men ha vanligtvis ännu mycket tunna väggar. Leptomet har redan nått en betydligt kraf- tigare utveckling i jemförelse med &:s, och är nästan lika tjockt som den tillgränsande vedeylindern. Silrören äro redan på detta tidiga stadium ofantligt vida: de kunna mäta 50 u1i diameter. Vedceylindern är kraftigare och tjockare än hos & i motsvarande region, men i jemförelse med motsvarande delar hos & har dock förstärkningen af vedeylindern icke försiggått så hastigt hos 9 som den af leptomet. Kärlen äro hos 2 mycket vidare än hos S. Vedringens tjocklek är un- gefär !/, af tvärsnittets radie. I S-blomsamlingens axlar af högre ordningar intar det storcelliga och klorofyllrika barkparenkymet större delen af tvärsnittet, kärlknippena äro mer samlade mot midten och innesluta endast en smal märgcylinder. Silrören äro fort- 40 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. farande jemförelsevis stora. Differentieringen af bastgrupperna är endast antydd genom de något tjockväggigare cellerna i yttre delen af floémet. I de enskilda S-blomskaften äro kärlknippena ännu mera sammanträngda mot midten och få utseendet af ett koncen- triskt kärlknippe, 1 midten inneslutande endast ett par, tre cellrader, (vanligtvis?) fylda med kristalldruser. Det i de yttre delarna klorofyllrika barkparenkymet intar äfven här större delen af tvärsnittet. Ingen differentiering af bast kan förmärkas. Skaftet på en i blomstadium befintlig, 5 mm. lång honkotte har kärlknipperegionen, isynnerhet leptomdelen mera utbredd i förhållande till de öfriga väfnaderna än fallet är hos - blomställningsaxlarna. Silrören äro vidare än i &A-blomställ- ningarna, ungefär 30 u i diameter. Bastet är icke differentie- radt. Märgceylindern är temligen vid och klorofyllförande, I början af Augusti undersökte jag skaftet af 2-kottar, som hade blomstödjebladen kraftigt utvecklade, men blommorna icke befruktade (till följd af saknaden af ”-stånd i närheten). Skaftet hade betydligt förlängts och tvärsnittet hade ungefär dubbelt så stor diameter som på blomstadiet. Alla väfnader hade tilltagit i omfång, men mest af alla vedeylindern, hvars tjocklek nu förhöll sig till leptomets som 5 till 2. Kärlen hade betydligt förstorats, deras diameter var ända till 42 uu (i blomningsstadiet var den ungefär 16). Bastet var i detta stadium väl utveckladt, mellanrummen mellan bastgrupperna voro icke stora, och de senare mätte i radiär riktning öfver hälften af det omedelbart innanför belägna leptomet. Detta hade mycket vida silrör, ända till 50 u (i tangentiel riktning); sålunda ha silrören ifrån blomningen till stadiet för blom- stödjebladens fulla utveckling tilltagit mindre i vidd än kär- len under samma tid (de förra ha tilltagit ungefär 20 wu, de senare ungefär 26 wu). Detta, liksom den hastigare utvecklingen af veddelen i allmänhet i jemförelse med leptomet, synes mig referera sig till närvaron af de stora blomstödjebladen, som till följd af sin starka transpiration fordra väl utvecklade vattenledande element, under det att leptomet får mindre an- vändning, då frukter och frön ej utvecklas. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 2. 41 Fam. POLYGONACEZE. Rumex thyrsoides DESF. Upsala Bot. Trädgård, Juli 1889. gJ-stånden äro i all- mänhet kortare och slankigare än Y-stånden. Inga rudiment af motsatt kön finnas i blommorna. Differentieringen i den anatomiska bygnaden af & och Y sträcker sig ända till basen af stånden. På tvärsnitt af stammen 13 cm. fråm spetsen, d. v. s. nära marken är bygnaden ganska olika hos de begge könen (se figg. 3 o. 4, Tafl. II). Denna olikhet yttrar sig först och främst 1 förekomsten hos 2 af interfascikulärt kambium, som saknas hos . Genom denna sammanhängande kambium- eylinders verksamhet blir utsträckningen såväl af de utåt bil- dade delarna, leptom och bast, som af de inåt bildade, hadrom jämte mekaniska element, större hos 2 än hos &. Kärl- knippena äro så väl hos & som &8 begränsade utåt och inåt af strängar af mekanisk väfnad, som ha betydligt mindre lumina och tjockare väggar hos 2. Hos I öfvergå de inre strängarna utan gräns i de mellan kärlknippena belägna för- vedade väfnaderna, med hvilka äfven de yttre bastbeläggnin- garna här med mer eller mindre tydlig gräns äro förenade. Hos I finnes alltså en sammanhängande mekanisk mantel, i hvilken kärlknippena ligga inströdda; hos $? är denna genom det kontinuerliga kambiumlagret delad i en yttre cylinder, bestående af basteträngarna och de dessa sammanbindande. ett — några få lager mäktiga, af kambiet bildade förvedade cellerna, och en inre, bestående företrädesvis af tjockväggiga, långsträckta parenkymeceller och derjemte af förvedade, pro- senkymatiska grundväfnadsceller. Leptomet är, som nämdt, starkare utbildadt hos £. Kärlen äro i hvarje kärlknippe flere hos £, men ungefär lika vida hos begge könen; på tvärsnitt funnos hos & i allmänhet 10—12, (med svag förstoring) genast urskiljbara, större kärl, hos A deremot endast 5 å 8. Stammen är (nb. vid blomningen) hos & tjockare än hos & vid denna höjd, och denna olikhet fortfar ända upp till basen af blom- samlingen, Sedan afsmalnar den i allmänhet hastigt hos &, under det den hos & förblir mera jämntjock, så att den hos denna är lika tjock eller tjockare än hos & i närheten af spetsen. Under fruktmognaden skjuter den florala delen af 42 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. P-stammen hastigt i höjden, utan att tillväxa i samma pro- portion i tjocklek, hvadan den vid denna tid vanligen är smalare än motsvarande del af A-stammen, ehuru fortfarande af styfvare konsistens än denna. Hos & finnas något flera kärlknippen (på samma höjd) än hos $€. Hos & har stammen en central hålighet, hos Y är den fyld (med tunnväggiga märgceller), eller har stundom, på äldre exemplar, en hålighet, som dock är betydligt mindre, än hos &. — 36 cm. från spetsen uppträder intet interfascikulärt kambium. — 6 cm. från spetsen äro de mekaniska väfnaderna mycket tunnväggiga hos både & och 2; kärlknippena (och kollenkymsträngarna) äro talrikare hos £, motsvarande Y-blomställningens rikare förgrening. I och med fruktmognadens fortskridande blifva 2-blom- ställningsaxlarna af olika ordningar styfvare och förtjockas väggarna i de mekaniska cellerna. Samtidigt förtjockas fort- farande genom kambiumringens verksamhet nedre delen af stammen hos £L, så att den blir lika grof som hos & eller ännu tjockare, under det att I icke vidare tillväxer i tjock- lek. På äldre £?-exemplar försvinner så småningom det inter- fascikulära kambict, d. v. s. det öfvergår i utbildade, meka- niska väfnader. Hos unga ÖS-stånd finnas antydingar till interfascikulärt kambium, men detta synes snart öfvergå i utbildade väfnader. Hos två samkönade Rumax-arter som jag undersökte, nemligen RB. salicifoltus H. U. och R. sp., fans interfascikulärt kambium, Det synes sålunda blifvit reduce- radt hos & af RB. thyrsoides i mån af dennas differentiering från 2, och i samband med &:s minskade anspråk på ut- bildning af ledande och stödjande väfnader. Rumex Aecetosella L. På mellersta Öland (Färjestaden), på bördig jordmån, voro i början af Juni 1888 hanstånden större, med tjockare blomställningsaxlar, men slankigare än honståenden. &-stån- den ha mycket större tyngd att uppbära än $8-stånden vid blomniagen, i det att blommorna äro större och uppträda mycket rikligare hos &. Bygnaden hos blomställningsaxlarna är mycket olika hos de olika könen: den mekaniska cylindern felas hos S-stånden, kollenkymet är mera utveckladt och mera framspringande på stjälken hos A-ståuden, märgen intar större BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 43 volym hos dessa; i stället för mekanisk cylinder fins hos S-stånden en tunnväggig väfnad med små cellumina, för öfrigt intar märgen delvis dess plats. Den mekaniska cylin- dern, 1 hvilken kärlknippena ligga inneslutna, består i de innanför och mellan kärlknippena belägna delarna af för- vedade, tjockväggiga, mer eller mindre långsträckta paren- kymceeller, som inåt småningom öfvergå i de större, oförvedade märgcellerna; i delarna utanför kärlknippena af bast, som ligger strax innanför kollenkymsträngarna och som på vissa ställen är isoleradt från den öfriga mekaniska väfnaden. På Näsby alvar i södra delen af ön (på ofruktbar mark) var hos några af de undersökta exemplaren i medio af Juni 88 förhållandet ett annat. Åfven här befunno sig såväl &- som P-stånd i blomning. $Y-stånden voro visserligen äfven här mindre än -stånden. De förra ytterligt dvärgartade, blom- samlingen högst 3 cm. hög med öfre hälften nedböjd; de se- nare något gröfre med blomsamlingen högst 6 cm., och styft uppräta. Med afseende på riktningen af blomställningsaxlarna förhåller sig således denna alvarform aldeles omvändt mot formen från Färjestaden. I öfverensstämmelse härmed står den inre bygnaden. Mekanisk cylinder finnes hos &, men saknas hos $. Den omgifvande vegetationen ytterligt låg. — Emellertid undersökte jag ett annat £-exemplar, som var styft upprätt, och fann här iakttagelsen från Färjestaden fullkomligt bekräftad. Saknaden af den mekaniska cylindern hos det förut undersökta £P-exemplaret stod naturligen i sammanhang med, att detta var så godt som nedliggande och således nästan icke alls utsatt för vindarna. Det uppräta £-exemplaret jem- fördes med ett likaledes upprätt, något större S-exemplar. Hos detta fans också, som äfven förut på alvaren visat sig vara fallet, mekanisk cylinder, men den var mycket svagare än hos 8. Mekanisk cylinder tycks sålunda under normala förhållanden finnas hos båda könen på alvaren, hos endast PL på fruktbarare lokaler (med större fuktighet) Den är star- kare hos P-stånden på alvaren än hos S-stånd från fruktbarare ställen. Slutligen undersökte jag några exemplar från Upsala (på frukbar mark) d. 19 Juli 1889. & voro i allmänhet nästan utblommade, med styfva, uppräta-uppåtböjda, temligen gles- blommiga grenar; en del yngre skott voro mera slankiga, således öfverensstämmande med de tidigare, på Öland under- 44 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. sökta stadierna. 9YP-orna för det mesta i frukt, likaledes med styft uppräta-uppåtböjda grenar. De äldre, nästan utblommade P-arna hade ungefär lika höga grenar som Y-orna; en del af dessa voro dock betydligt större. Hos de äldsta exemplaren var bygnaden i grenarna hos de olika könen här betydligt mera likartad än i tidigare, på Öland undersökta stadier. Den mekaniska cylindern fans hos både & och & långt upp i blomställningen, om ock i de öfversta regionerna svagare utvecklad hos &. Honstånden tycktes assimilera kraftigare än hanstånden, att döma af den rikliga mängd stärkelse, som fans upplagrad i märgen och äfven i de på öfvergången mellan denna och den mekaniska ringen, äfvensom i denna senare belägna tjockväggiga, förvedade parenkymcellerna. Stärkelse fans äfven hos I, men i mycket ringare kvantitet. De få yngre, men redan fullt blommande -stånden, som vid denna tid stodo att finna, voro märkbart svagare bygda än £-stånden, till och med än sådana, som utbildat blott få eller inga frukter. Fam. CHENOPODIACEZE. Spinacia oleracea L. Upsala Bot. Trädg. d. '”/; 1889. Utan rudiment af mot- satt kön i blommorna. +$, åtminstone vid fruktmognaden, högre, mörkgrönare, med tjockare grenar än & och isynner- het i grenarnas toppar mera tättsittande och större blad. På ungefär 10 cm. afstånd från stam- resp. grenspetsarna lågo hos kärlknippena för det mesta fullkomligt isolerade, utan eller med svag antydning till ett sammanbindande interfasci- kulärt kambium. Endast kärlen voro tydligt förvedade. Svaga, tangentielt sträckta strängar af på tvärsnitt isodiametriska, i stammens längdriktning mer eller mindre sträckta assimila- tionsceller omvexlade med subepidermala kollenkymsträngar. Klyföppningarna temligen glessittande. Hos 2 var på mot- svarande ställe ett interfascikulärt kambium mellan de flesta kärlknippen redan utveckladt och hade börjat att bilda tunn- väggiga, dock ännu icke märkbart förvedade element. Kärl: knippenas såväl leptom- som hadromdel hade större utsträck- ning än hos &. I hadromdelen voro liksom hos & endast kärlen tydligt förvedade. -blommor ännu äro i knopp, följande bygnad i närheten af basen och ungefär 24 cm. från spetsen. Kollenkymet är icke så starkt utveckladt som i stammen och har större cellumina än här, men har dock fortfarande typisk bygnad. Assimilationsverk- samheten är, liksom i stammen, temligen svag. Stärkelse- slidan har samma utseende och läge som i stammen. De yttre bastgrupperna ha börjat läfferenmcme men ha dock ännu temligen tunna väggar. Äfven en antydan till de inre, vid leptomets insida belägna bastgrupperna kan skönjas; den är dock ännu svagare än hvad fallet är med de yttre. I xylemet äro såväl vedparenkymcellerna som libriformet tjock- väggigare än i stammen, åtminstone 1 dess öfre och mellersta regioner. Kärlen ha mindre lumina och uppträda sparsam- mare än istammen. Innanför den egentliga kärlknippekretsen finnes i märgen en krets af skilda, mer eller mindre cylin- driska, små kärlsträngar. bestående i midten af leptom, om- kring hvilket sluter sig en xylem-mantel, i hvilken uppträda dels mindre kärl, dels förtjockadt vedparenkym och libriform. Märgen har i midten en mycket mindre hålighet än i stammen. På ungefär 4,5 cm. afstånd från spetsen råda i blom- ställningsaxlarna vissa skiljaktigheter (under samma stadium) från nyss beskrifna region. Såsom specifik mekanisk väfnad tjenstgör endast kollenkymet, men har lika stor mäktighet som på 24 cm. afstånd från spetsen, och intar således till följe af det mindre tvärsnittet en större del af detta än längre ned. Bastcellerna äro icke differentierade, och vedens ele- ment tunnväggiga (kärlen dock väl utvecklade); häri råder sålunda en likhet med de mellersta delarna af stammen. Innanför kärlknipperingen finnas endast få små, enstaka kärl- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0O 2. 47 strängar. Ingen central hålighet finnes; märgen intar, äfven relativt, mindre volym än längre ned på blomställningsaxeln. Leptomet har nästan lika stor mäktighet på 4,5 cm:s som på 24 cem:s afstånd från spetsen. NXylemcylindern är deremot mycket smalare, på vissa ställen till och med nästan hälften så smal på förra stället som på det senare. S-blomskaftet har en affällningszon, som är belägen när- mare basen i en inbuktning, omgifven såväl på öfre som undre sidan af en skifformigt utskjutande, af barkparenkym bildad väfnad. På mycket unga knoppstadier har, nedanför affällningslagret, de utanför kärlknipperingen liggande väf- naderna största utbredning: afståndet från epidermis till lep- tomet utgör ungefär 0,6 af tvärsnittets radie. Närmast under epidermis komma ett par — flera lager svagt kollenkymatiskt förtjockade celler. Barkparenkymet är icke assimilerande; dess innersta, strax utanför leptomet belägna delar äro, lik- som de yttre, svayt kollenkymatiskt förtjockade. Kärlknippena äro 10 och bilda en fullständigt sammanhängande cylinder, som omsluter den täta, icke synnerligen omfångsrika märgen. Bygnaden ofvanom affällningslagret är ungefär likartad. Epi- dermis, kollenkym och barkparenkym intaga dock ännu något större rum i förhållande till kärlknippena + märgen; bark- parenkymeellerna äro på tvärsnitt mer eller mindre tydligt radiärt sträckta. Vid tiden för blomningen, äfvensom strax innan knop- parna öppna sig, ha följande förändringar försiggått hos &- blomskaftet. Kollenkymet har, isynnerhet ofvan affällnings- zonen, blifvit starkare och mera typiskt såväl närmast under epidermis som vid barkens insida. Afven de mellersta delarna af barkparenkymet äro vanligen, ehuru svagt, kollenkymatiskt förtjockade. Ingen antydan till bast finnes (såvida man icke skall anse det inre kollenkymet utgöra början till sådant). Nedanom affällningslagret är kärlknipperingen fortfarande, åtminstone i det allra närmaste, sluten och kärlknippenas antal är förökadt genom tillkomsten af sekundära. De utan- för kärlknipperingen belägna väfnaderna intaga omkring 0,5 af hela tvärsnittets radie, och äro relativt något voluminösare nedanför än ofvanför affällningslagret. Märgen har i mån af blomskaftets tilltagande i tjocklek vuxit i volym. Ofvan affällningslagret äro kärlknippena färre till antalet och (åtmin- stone i delarna närmast affällningslagret) slutna, utan inter- 48 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. fascikulärt kambium. I alla delar af A-blomskaftet saknas kärlknippen i märgen. Kärlknippenas element äro öfverallt tunnväggiga. I parenkymet såväl utanför som innanför kärl- knipperingen uppträda kristalldruser i ganska riklig mängd. Affällningslagret karaktäriseras af att märgcellerna äro mer eller mindre isodiametriska eller något longitudinelt sträckta. I dess omkrets går, såsom nämdt, en djup inbuktning rundt- omkring, begränsad såväl på öfre som undre sidan af ring- formigt utskjutande uppsvällningar, som nästan beröra hvar- andra och företrädesvis äro bildade af stora, tunnväggiga på tvärsnitt radiärt sträckta, klorofyllfria barkparenkymeeller, bildande en väfnad, som, åtminstone i någon mån, har tycke af vattenväfnad. P-blomskaftet" är vid blomningen, såsom nämdt, betydligt kortare än &-blomskaftet under motsvarande stadium. Dess bygnad är öfverhufvud taget temligen likartad med dettas. Kärlknippena äro dock talrikare (liksom hos S-blomskaftet slutna, utan interfascikulärt kambium). Nära intill blomman finnes en inbuktning, omgifven på båda sidor af uppsväll- ningar, motsvarande de hos Ö-skaftet förekommande, och betydligt större än hos detta; frukten affaller dock icke här, utan högre upp, alldeles i spetsen af skaftet. Kristalldruser uppträda talrikare än hos &-skaftet vid blomningen. Efter befruktningen tilltar P?-skaftet betydligt i tjocklek, och äfven i längd. Vid fruktmognaden är bygnaden ganska olika i de olika delarna. Nedom uppsvällningarna är nästan hela barkparenkymet kollenkymatiskt förtjockadt, dock icke synnerligen starkt. En tydlig stärkelseslida är utbildad nästan omedelbart innanför kollenkymet. Afståndet från epidermis till leptomet är knapt hälften af tvärsnittets radie. Kärl- knippena äro slutna samt flera än i S-skaftet och ha större mäktighet än i detta såväl hvad beträffar leptomet som xy- lemet. Inga enstaka kärlknippen uppträda i märgen. Såväl leptomets som xylemets element ha större lumina än 1 &- skaftet, men äro liksom här tunnväggiga. Åfven märgstrå- larna ha större celler än i -skaftet. Kristalldruserna äro mycket talrika och uppträda isynnerhet i märgen, men äfven mellan kollenkymet och stärkelseslidan. Ett tvärsnitt genom de ringformiga uppsvällningarna visar följande (jemf. fig. 5, Tafl. IT). Nästan hela barkparenkymet är utbildadt i form af tydlig vattenväfnad med stora, tunnväggiga, radiärt sträckta BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 49 celler. De inre, mera isodiametriska och med mindre lumina försedda cellerna hysa i riklig mängd kristalldruser och stär- kelsekorn; den allra innersta delen af barkparenkymet bildar en buktig mantel, bestående af några lager temligen starkt kollenkymatiskt förtjockade (icke förvedade) celler. Stärkelse- slidan är icke tydligt utbildad. Arfståndet från epidermis till leptomet utgör ungefär 0,7 af tvärsnittets radie. Kärlknippena förhålla sig som i delarna under uppsvällningarna. Ofvan uppsvällningarna har barkparenkymet mindre volym och bildar en icke så tydlig vattenväfnad, samt är här och der till och med något kollenkymatiskt förtjockadt. Kollenkymmanteln kring kärlknippena finnes kvar. Kärlknipperingen är något starkare utbildad och nästan sluten. Märgens radie är i samtliga delar af fruktskaftet vanligen icke fullt så stor som kärlknipperingens mäktighet. De ringformiga uppsvällningarna på Y-skaftet motsvaras, såsom nämdt, af likartade, fast till omfånget mindre bildningar hos A-skaftet; men under det att de hos 2, åtminstone mycket antagligt, företrädesvis ha en vattenupplagrande funktion, är denna mycket mindre tydligt utpreglad hos &; de nämda bildningarna göra hos denna senare intryck af att vara redu- cerade organ, för så vidt man icke får antaga, att de vexlat funktion och tjenstgöra som mekaniskt skyddsmedel för den mellan dem liggande smala zonen 1 stadierna före blommans affallande. Det synes mig antagligast, att förloppet af ut- vecklingen gestaltat sig på följande sätt. Växten har sanno- likt utbildats från en samkönad form, der uppsvällningarna på blomskaftet haft en vattenupplagrande funktion och der den ringformiga inbuktningen i midten saknats eller åtmin- stone ej varit så djup som hos föreliggande art. Blomman har här affallit i spetsen af skaftet, i likhet med hvad som är förhållandet med 2-blomman af Ricinus communis. Efter inträdandet i det diklina stadiet funnos fortfarande de ring- formiga uppsvällningarna såväl hos 2 som hos &, men efter- som hos den sistnämda ingen frukt utbildades, blef behofvet af ett vattenupplagrande organ här reduceradt, och i samma mån reducerades äfven uppsvällningarna. Beträffande &- blommans affallande kan man tänka sig, antingen att detta i början egde rum, liksom hos $-blomman, 1 spetsen af skaftet, och att sedermera ett annat affällningslager bildades i midten af uppsvällningen, och att detta, såsom varande i tidigare 4 50 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. stadier mera skyddadt i mekaniskt afseende, så småningom öfvertagit det förras roll; eller också, att det i spetsen af blomskaftet befintliga affällningslagret redan vid inträdet i det diklina stadiet blifvit hos &A-blomman reduceradt och ersatt af det nya i uppsvällningarna. Emellertid vill jag särskildt be- tona, att i spetsen af A-blomskaftet ingen antydan till något fordom der befintiigt affällningslager kan upptäckas. — Den i sammanhang med affällningslagrets bildning uppkomna in- buktningen i midten på &A-blomskaftets uppsvällning har äfven nedärfts på 9. — Såsom ett ytterligare stöd för, att ifråga- varande art under något äldre fylogenetiskt stadium varit sam- könad, måste jag anse HILDEBRAND'S uppgift,!) att man hos Ricinus communis ofta kan påträffa blomställningar, som upp- till ha rena 2-blommor, nedtill rena S-blommor och 1 midten samkönade blommor, dels med öfvervägande utbildning af det ena eller andra könet, dels med lika utbildning af båda. — Naturligtvis har jag icke velat förneka, att äfven andra för- klaringar i afseende på nyss berörda förhållanden kunna finnas, som äro lika sannolika eller sannolikare. Mercurialis perennis L. Upsala, Maj 1889. gJ-stånden ha uppräta, ungefär 6 cm. långa blomställningar med flera spridda, mycket kortskaftade blommor. 9-ståndens blomställningar äro likaledes uppräta och uppnå (åtminstone på de undersökta exemplaren) i första sta- dierna af fruktmognaden knapt 3 cm. samt bära i allmänhet blott 3, sällan 4 blommor, af hvilka toppblomman är temligen långskaftad, sidoblommorna något längre skaftade än &A-blom- morna. Stammens bygnad är temligen lika hos &- och Y-stånden, åtminstone i dess öfre delar (endast dessa undersöktes hos båda könen). På 6 cm. afstånd från vegetationspunkten är 9-stammen något tjockare än gÖ&-stammen. Under epidermis, som består af små, longitudinelt sträckta celler, komma flera lager longi- tudinelt sträckta, på tvärsnitt runda barkparenkymeceller, af hvilka de yttersta lagren på vissa ställen äro svagt kollenky- matiskt förtjockade. Dessutom löpa närmast under epidermis 4 åsar, bestående af typiskt kollenkym; 2 af dessa åsar äro !) F. HILDEBRAND: 1. c. p. 10. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 51 endast omärkligt framspringande, de -2 alternerande deremot skarpt utskjutande, och skarpare hos & än hos 9. Stärkelse- slidan är tydligt utbildad och har ett vågigt förlopp. Afstån- det från epidermis till stärkelseslidan är hos & 2/4, hos 9 !/, af tvärsnittets radie. Strax innanför stärkelseslidan och omedel- bart utanför hvarje kärlknippe ligger en på tvärsnitt halfmån- formig grupp af stora, tunnväggiga, i stammens längdriktning betydligt sträckta eeller med till största delen vattenklart inne- håll. Denna väfnad tjenstgör sannolikt som vattenreservoar. Kärlknippenas element äro, med undantag af kärlen, tunn- väggiga. Mellan kärlknippena begränsas stärkelseslidan inåt af en småcellig, tunnväggig, något förvedad (endast på nedre delar af stammen förtjockad), ur grundväfnaden uppkommen väfnad, som inåt så småningom öfvergår 1 den storcelligare märgen. Interfascikulärt kambium saknas sålunda. (Längre ned på stammen uppträder emellertid ett sådant och bildar inåt nya, här tjockväggiga stereomatiska celler, som tillsammans med kärlknippena bilda en stark cylinder). Kärlknippena äro flera i P-stammen än i gÖ&-stammen (i den förra, på 6 cm. afstånd från spetsen, cirka 12, i den senare cirka 9). S-blomställningsaxeln har i utbildadt stadium, vid blom- ningen, följande bygnad i närheten af basen. Under epidermis ligger ett cellager med isynnerhet ytterväggarna kollenky- matiskt förtjockade. Detta lager sammanhänger löst med de underliggande och synes på flera ställen vara skildt från dessa (något som dock möjligen kan ha uppstått genom prepareringen). Barkparenkymet är assimilerande med på tvärsnitt rundade celler. Kärlknippena ligga ungefär midt emellan centrum och epidermis eller något närmare epidermis, ha således mera cen- tralt läge än i stammen; de äro 5 till antalet och ha mindre omfång och element med mindre lumina än i stammen. Den vattenförande (7?) väfnaden mellan leptomet och stärkelseslidan har färre, men nästan lika stora celler som i stammen. Grund- väfnadsparenkymet mellan kärlknippena är på flera ställen för- vedadt och bildar tillsammans med i kärlknippena strax innan- för leptomet befintliga förvedade celler en på få ställen af- bruten, temligen svag stereomatisk cylinder. Märgen är (liksom hos stammen, åtminstone i dess öfre delar) tät. I de öfre, smalare internodierna förenklas bygnaden så tillvida, att kärl- knippenas antal förminskas (till 3 å 4) och ingen stereomatisk, förvedad väfnad vare sig i grundväfnaden mellan kärlknippena 32 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA- eller i dessa mellan leptom och hadrom utvecklas. Kollen- kymlagret under epidermis finnes fortfarande. Q-blomställningsaxeln visar vid början af fruktmognaden vid basen följande skilnader i strukturen i jemförelse med &- blomställningen vid blomningen på motsvarande ställen. De utanför kärlknippeslidan befintliga väfnaderna bilda 4 mäktiga åsar, hvilka företrädesvis betingas af det assimilerande bark- parenkymets utveckling. I dessa åsar äro åtminstone de 2 närmast under epidermis befintliga lagren kollenkymatiskt för- tjockade. Kärlknippena ha något, ehuru obetydligt mera cen- tralt läge än i &-blomställningsaxeln, samt äro mäktigare, både i anseende till leptom- och hadromdel, och isynnerhet beträffande den senare. Den vattenförande (7?) väfnaden har vanligen något större celler än 1 stammen, och får sålunda ett mera typiskt utseende af vattenväfnad; cellerna äro större, ju flera frukter blomställningsaxeln uppbär (frukternas antal öfverstiga, som nämdt, på de undersökta exemplaren icke 4). Kärlknippenas antal är hos axlar med 2 å 3 blommor 4, hos axlar med 4 blommor vanligen 5. Parenkymet mellan kärlknippena är små- celligt, men tunnväggigt och knapt förvedadt. I de öfre internodierna förminskas kärlknippenas antal och deras läge blir mera centralt. — Såväl i &- som Y-blomställ- ningsaxlarna liksom äfven i stammen finnas parenkymatiska cellrader, innehållande kristalldruser. S-blomskaftet har vid blomningen följande bygnad. HEpi- dermiscellerna äro på tvärsnitt något större än i blomställnings- axlarna. Ingen särskild vattenväfnad är differentierad. Kärl- knippena äro samlade till en smal central, märglös sträng, hvars diameter är ungefär !/, af tvärsnittets. Barkparenkymet intar sålunda större delen af tvärsnittet. Af kärlknippeelementen äro isynnerhet kärlen svagt utvecklade. Q-blommans skaft är betydligt tjockare än A-blommans och visar i början af fruktmognaden följande bygnad. HEpidermis- cellerna något större (på tvärsnitt) än hos &-blomskaftet. Vatten(?)väfnad är, ehuru mer eller mindre otydligt, utbildad. Innanför kärlknippena finnas några få märgceller, som fort- sättas i smala märgstrålar. Kärlknippena äro sålunda tydligt skilda, 3 till antalet, utan stereomatiska element. Kärlknippe- ringens diameter är 0,4 af hela tvärsnittet och nästan dubbelt så stor som motsvarande centrala sträng hos &-blomskaftet. Alla kärlknippeelementen äro kraftigare utvecklade än hos BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 2. 53 A-blomskaftet. Barkparenkymet är, liksom hos &-blomskaftet (och äfven hos blomställningsaxlarna och stammen), rikligt för- sedt med cellmellanrum. — Hår finnas såväl på stammen som på blomställningsaxlarna, till och med på 9Q-blomskaftet. På &-blomskaftet har jag icke kunnat finna sådana. De äro långt utdraget koniska, spetsiga, encelliga. Fam. ACERACEZE. Acer tataricum L. Upsala, Juni 1889. Blomställningsaxlarna och blomskaften äro styft uppräta. Det närmast under blomställningsaxeln belägna och af denna omedelbart fortsatta internodiet, som afslutas af ett vanligt, stort bladpar, har följande bygnad vid blomningen. Epidermis- cellerna ha mycket förtjockade ytterväggar och äro icke syn- nerligen sträckta i stammens längdriktning. Klyföppningar har jag icke kunnat upptäcka. Innanför epidermis komma ett par korklager, innanför dessa åter en mantel, bestående af flera lager mera bast- än kollenkymlikt förtjockade, i internodiets längdriktning sträckta celler med fullkomligt horizontela väggar. Det härinnanför liggande tunnväggiga barkparenkymet är ej assimilerande och begränsas inåt af en krets i radial riktning temligen smala, af några få cellager bestående bastskenor med tjockväggiga celler med små lumina. Den sekundära veden utgöres af vida kärl och för öfrigt temligen tjockväggiga ele- ment, till största delen libriform. Märgen är voluminös, med i stammens längdriktning plattade celler. Afståndet från epi- dermis till leptomet är 0,2, leptomet 0,06, xylemet 0,3, mär- gens radie 0,44 af hela tvärsnittets radie. Det nedersta internodiet af blomställningsaxeln af första ordningen har knapt mer än hälften så stor diameter som det nyss beskrifna och visar vid blomningen följande bygnad. Epi- dermiscellernas ytterväggar äro fortfarande starkt förtjockade. Kork saknas. Klyföppningar ej sedda. Den tjockväggiga subepidermala väfnaden är mera typiskt kollenkymatisk än den ofvannämda motsvarande väfnaden under korken i inter- nodiet närmast under blomställningsaxeln. Bastet är fortfarande starkt utveckladt. I leptomceylindern ligga mycket (ända till 54 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA- 22 u) vida, sekretförande (7?) element. Xylemet har mycket ringare tjocklek än 1 nyss förut beskrifna internodium. Blom- ställningsaxeln är i allmänhet något plattad; 1 dess nedersta internodium förhåller sig dess större diameter till den mindre ungefär som 8:6 eller 8:7. Beträffande väfnadernas relativa utsträckning, intar kollenkymet nästan hälften af afståndet från epidermis till bastet (under det motsvarande väfnad i interno- diet nedanför icke på långt när har så stor relativ utsträck- ning); vidare är afståndet från epidermis till leptomet 0,35, leptomets tjocklek 0,12, xylemets 0,17 och märgens radie 0,35 af tvärsnittets största radie. De högre upp belägna internodierna ha samma väfnader utbildade som det nedersta internodiet af blomställningsaxeln. De äro endast obetydligt försvagade, hvadan hela blomställ- ningsaxeln blir mycket böjfast, hvilket står i samband med dess uppräta läge. Vid blomningen har S-blomskaftet i medeltal knapt hälften så stor diameter som blomställningsaxelns nedersta internodium och är bygdt på följande sätt. HEpidermiscellerna äro tunn- väggiga (äfven ytterväggen är lika tunn som de öfriga väggarna). Kollenkym saknas, eller är på sin höjd cellagret närmast under epidermis antydningsvis, och blott på vissa ställen, kollenky- matiskt förtjockadt. Bastet är icke utveckladt, endast antydt genom tunnväggiga och temligen smålumiga celler utanför leptomet. Endast i ett fall såg jag några få något förtjockade och förvedade bastceller. De sekretförande (?) elementen i leptomet äro äfven här mycket storlumiga, nästan lika vida som 1 blomställningsaxeln. Kärlknippecylindern är något oregel- bunden och kärlknippena delvis fullkomligt isolerade genom temligen breda märgstrålar. Vedens element äro tunnväggiga och smålumiga (äfven kärlen). Såväl i märgen som 1 barken finnas kristalldruser och kristaller. Väfnaderna intaga följande relativa omfång: de utanför leptomet liggande ha en tjocklek af 0,5 af tvärsnittets radie, Jeptomet 0,16, xylemet 0,1, mär- gens radie 0,2 af tvärsnittsradien. &A-blomman affaller vid basen af skaftet. De samkönade ?) blommornas skaft är vid blomningen föga eller icke tjockare än gJ&-blomskaftet vid samma utveckling. !) Enligt V. B. WiTTROCK: Ueber die Geschlechtervertheilung bei Acer platanoides L. und einigen anderen Acer-arten (Bot. Central-B1. 1886, Bd. XXV, p. 55) äro de blommor hos Acer-arterna, hos hvilka både stån- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 2. 55 Den anatomiska bygnaden är dock något olika (liksom hos S-blomskaftet äro äfven här de undersökta snitten förfärdigade ungefär på midten). HEpidermis har tjockare ytterväggar. Det närmast under liggande lagret är kollenkymatiskt förtjockadt. Barkparenkymcellerna äro uppfylda af stärkelsekorn. Bast- cellerna ha på flera ställen tydligt differentierats. Kärlknip- pena äro förenade i en sammanhängande cylinder; äfven i veden ha tjockväggiga element med starkt ljusbrytande väggar upp- trädt. Leptomet och xylemet ha fått större volym än i gS- blomskaftet, och detta på bekostnad af isynnerhet märgen. Vid jemförelse med blomskaftet i början af fruktutvecklingen visade sig, att i detta senare stadium bastet hade betydligt till- tagit i styrka och mäktighet, samt att såväl leptom som xylem förtjockats. — Blomställningsaxlarna äro, liksom äfven blom- skaften, beklädda af klubblika, flercelliga hår. Acer pseudoplatanus IL. Upsala, Juni 1889. De undersökta blomställningarna inne- höllo g7-blommor med rudiment af pistill, samt samkönade blommor. Blomställningsaxlarna äro slakt nedhängande, vid blom- ningen betydligt tjockare än hos ÅA. tataricum samt mycket längre (till och med öfver 12 cm.) Till följd af växtsättet göra de i jemförelse med blomställningsaxeln hos ÅA. tataricum olika anspråk dels i mekaniskt, dels i ledande afseende. I förra afseendet yttrar sig denna olikhet så, att bastet och äfven den subepidermala mekaniska väfnaden står betydligt efter i ut- veckling hos A. pseudoplatanus. Bastet uppträder i dennas blomställningsaxel i af mig undersökta fall först efter blom- ningen, och är äfven då mycket svagare än hos ÅA. tataricum (till och med under blomningen), dels i anseende till mäktig- het, dels med hänsyn till cellernas tunnare väggar och större lumina. Den subepidermala väfnaden är hos ÅA. pseudoplatanus vid blomningen typiskt kollenkymatiskt förtjockad och har, dare och pistiller äro utvecklade, endast till utseendet samkönade, bio- logiskt taget deremot rena 9Y9-blommor, i det ståndarknapparna förblifva slutna. Det må nu förhålla sig härmed huru som helst, från morfologisk synpunkt måste de väl i alla händelser betraktas som samkönade, då nemligen pollenet är lika väl utveckiadt som hos 3-blommorna; analoga anspråk böra sålunda ställas på väfnaderna i deras skaft som på väfna- derna i skaften af, äfven biologiskt taget, samkönade blommor. Det är af denna orsak jag här för dem bibehåller benämningen samkönade. 36 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. oaktadt blomställningsaxelns mycket större tjocklek, högst obe- tydligt större mäktighet än hos ÅA. tataricum. Dessutom är den, såsom nämdt, hos ÅA. tataricum starkare, tjockväggigare och mera bastliknande. För öfrigt saknas äfven tjockväggiga ele- ment i xylemet hos ÅA. pseudoplatanus. De mekaniska väfna- derna äro således betydligt starkare utvecklade hos ÅA. tataricum. Med afseende på de specifikt ledande elementen råder ett mot- satt förhållande. Blomställningsaxelns större diameter hos ÅA. pseudoplatanus betingas isynnerhet af dessa väfnaders, och mest af barkparenkymets utveckling. Äfven leptomet och xylemet ha större omfång än hos A. tataricum. Kärlen ha nästan dub- belt så stora lumina och uppträda mycket talrikare och tätare än hos Å. tataricum. De ledande elementens starka utveckling hos denna art i jemförelse med A. tataricum står 1 samband med den längre blomställningen och de rikligare uppträdande blommorna, och hvad särskildt beträffar kärlens jemförelsevis betydande vidd och antal, beror detta säkerligen af de stora och starkt afdunstande vingfrukterna. Vid fruktmognaden upp- träder i de nedre delarna af blomställningsaxeln kork. Med afseende på väfnadernas relativa omfång, har märgen relativt lika stor mäktighet som hos A. tataricum, hvadan kärlknippe- cylindern är belägen ungefär midt emellan epidermis och cen- trum hos både A. tataricum och ÅA. pseudoplatanus. Såväl &S-blomskaften som de samkönade blommornas skaft äro nedhängande. &-blomskaften, som ha samma tjocklek som hos ÅA. tataricum, visa vid blomningen följande afvikelser i byg- naden från denna arts A-blomskaft. Kärlknippena äro samman- trängda i en mera jemn cylinder, hvars yttre omkrets liksom hos ÅA. tataricum ligger ungefär midt emellan epidermis och centrum, men hvars tjocklek är större än hos ÅA. tataricum; mär- gens volym är i motsvarande grad inskränkt. Kärlen äro genom sin (visserligen fortfarande obetydliga) vidd på tvärsnitt tydligt skönjbara från de öfriga vedelementen, hvilket icke är förhål- landet hos ÅA. tataricum. För öfrigt är bygnaden ungefär den- samma som hos denna art. Bast och kollenkym saknas. Kri- staller och kristalldruser finnas såväl i märg som bark. Beträffande de samkönade blommornas skaft, har jag icke haft tillfälle att undersöka dem annat än i fruktmognadsstadier. Redan under de första fruktmognadsstadierna (och äfven under blomningen?) äro de betydligt tjockare än &-skaften. Epi- dermiscellernas ytterväggar äro tjockväggigare än hos ?-skaften. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 57 Af mekaniska element förekomma endast ett par lager kollen- kym under epidermis. Kärlknippeelementen ha absolut större volym än hos -blomskaftet, och äro äfven vidare än hos de samkönade blommornas skaft hos ÅA. tataricum på samma ut- vecklingsstadium. Särskildt kärlen äro talrika och jemförelsevis vida. Kristaller och kristalldruser förekomma i märgen och barken, och (äfven relativt) något talrikare än hos &A-blom- skaftet. Kärlknippecylindern har ungefär samma läge och rela- tiva omfång som hos S-blomskaftet; den närmar sig dock mer eller mindre en fyrkantig form. — Hår finnas i alla florala axlar, sparsammast och minst utvecklade i A-blomskaften. Acer platanoides L. Upsala, Juni 1889. Af denna art har jag undersökt så- dana blomställningar, som hafva dels A-blommor med obe- tydligt rudiment af pistill, dels samkönade blommor; i dessa senare äro i de af mig undersökta. fallen ståndarne betydligt kortare och mindre utvecklade än i &A-blommorna. De sam- könade blommorna afsluta vanligen blomställningsaxlarna (af högre ordningar), under det att A-blommorna äro sidoblom- mor på dessa. ”) I de stadier, då 7-blommorna i en blomställning befinna sig 1 blomning och de samkönade blommorna i de första stadierna i af fruktmognaden, har det nedersta internodiet i blomställnings- axeln af första ordningen följande bygnad. Epidermiscellerna ha föga tjocka väggar. Klyföppningar saknas. Under epi- dermis vidtager en temligen mäktig kollenkymväfnad. Bark- parenkymet är ungefär lika mäktigt som kollenkymet och har talrika cellmellanrum. Bast saknas; likaså saknas tjock- väggiga element i veden. Kärlknippena äro talrika och omvexlande större och mindre samt ligga i en krets, åtskilda af på sina ställen breda märgstrålar. Endast intrafascikulärt kambium finnes. De sekretförande(?) cellerna äro mycket vida. Kärlen äro temligen vida och talrika, men icke på långt när så vida som de sekretförande (?) cellerna. Märgen är, (liksom äfven i blomställningsaxlarna hos A. pseudoplatanus och ÅA. tataricum) kompakt. Epidermis jemte kollenkymet intar 0,14 af tvärsnittets radie; det ledande barkparenkmyet lika 1) Se angående könsfördelningen hos Acer platanoides V. B. WIiTT- ROCK I.-e: 58 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. eller nästan lika mycket. De större kärlknippena ha en mäk- tighet af 0,2 å 0,3 af tvärsnittsradien. Leptomet har lika stor celler till och med större mäktighet än hadromet. Mär- gens diameter är hälften eller något mer än hälften af hela tvärsnittets. De högre internodierna och blomställningsaxlarna af högre ordningar aftaga så småningom i tjocklek och äro, åtminstone delvis, mer eller mindre plattade. Märgen aftar hastigast i omfång, kärlknippena betydligt mindre hastigt, barkparen- kymet ännu långsammare. Kollenkymet aftar deremot hastigt 1 omfång och styrka. Kärlknippenas antal förminskas alltmer ju högre upp man kommer. S-blomskaftet har vid blomningen följande utseende. Epi- dermiscellernas ytterväggar äro tunnare än i blomställnings- axlarna. Kollenkym saknas; sålunda finnas inga tjockväggiga, stödjande element. Barkparenkymet har talrika intercellular- rum. Kärlknippena äro ungefär 7, somliga otydligt skilda. De sekretförande (?) cellerna fortfarande stora, deras diameter ungefär ”/3 af diametern hos samma element i den gemen- samma blomställningsaxelns nedersta internodium. Kärlen äro betydligt mindre och fåtaligare än i nyssnämnda internodium. Kambium saknas. Afståndet från epidermis till leptomet är 0,4 af tvärsnittets radie. Märgens radie är 0,2 å 0,3 af tvär- snittsradien. De samkönade blommornas skaft ha vid blomningen och strax efter densamma i de allra första stadierna af frukt- mognaden likartad bygnad med -blomskaften under blom- ningen och äro blott obetydligt tjockare än dessa, Den enda skilnaden i den anatomiska bygnaden torde vara, att kärl- knippena äro något talrikare och mera tydligt åtskilda och kärlknippekretsen något vidare än hos S. Jag har dock icke gjort tillräckligt många undersökningar för att med bestämd- het kunna yttra mig om, huru härmed i allmänhet förhåller sig. I något senare stadier ha kärlknippena tilltagit i volym och cellagret under epidermis har börjat något litet kollen- kymatiskt förtjockas. Stadier vid fruktmognaden har jag icke haft tillfälle undersöka. Kristaller finnas i alla delar af de florala axlarna. Hår saknas. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 59 Fam. BEGONIACEJE. Begonia. AF detta slägte har jag undersökt följande arter: 6. semperflorens, B. Welthoniensis, B. Daviesii, B. heracleifolia, B. boliviensis och B. sinuata,") samtliga från Upsala Botaniska trädgård 1889. Hos Ö-blomskaftet af 5. semperflorens synes redan på tidigt knoppstadium, då de 2 stora kronbladen äro hopslutna och blomskaftet icke mer än 2 å 3 mm. långt, nära skaftets bas en något insnörd, starkt ljusbrytande zon, bestående af parenkymceeller, som efter blomningen, under antagande af en mer eller mindre klotlik form, lösa sig från hvarandra och således förorsaka blommans affallande. På den utslagna blomman befinner sig denna zon ungefär 5 mm. från basen af skaftet. Den uppstår genom upprepad delning af på samma höjd liggande epidermisceller och grundväfnadsceller i skif- lika, 1 rader öfver hvarandra stälda parenkymceller med minsta diametern i skaftets längdriktning och betydligt kortare än de egentliga epidermis- och grundväfnadscellerna i skaftet. Kärl- knippena genomsättas ej af parenkymzonen. De till kärl- knippena angränsande delarna af denna ha större mäktighet och bestå af ett större antal cellager med cellerna mindre skiflika, d. v. s. mindre horizontelt utsträckta. Hos en annan art ligger affällningszonen längre ned, nästan alldeles vid basen af skaftet. B. sinuata, B. Welthoniensis, B. Daviesit och B. heracleifolia hafva den alldeles vid basen. Hos £Y- blomskaften saknas affällningszonen. Y-blomskaften äro hos alla arter, jag varit 1 tillfälle att se, mer eller mindre platta, hos & trinda. S-skaften äro, åtminstone hos somliga arter, särskildt hos 5B£. Daviesii, tjockare än Y-skaften. Hos &- skaften af alla undersökta arter (B. boliviensis, B. semper- florens och B. Daviesii) ligga kärlknippena i en enkel krets, hos B. semperflorens till ett antal af 4, hos B. boliviensis och B. Daviesii 6. Hos Y2-blomskaften äro de deremot anordnade i 2 till 3 kretsar, och äro inalles 9. Med afscende på kärlens vidd har jag icke kunnat märka några egentliga skilnader hos könen. Hos B. boliviensis äro leptomgrupperna mera om- !) Namnen enligt etiketter i Upsala Bot. trädgård. 60 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. fångsrika hos $?- än hos A-skaften. Hos nämda art äro de i yttersta kretsen befintliga kärlknippena utåt begränsade af en bastbeläggning med förvedade, dock med jan så synner- ligen ock väggar försedda celler. Denna beläggning sak- nas hos g&. Hos de andra undersökta arterna saknas bast, äfven hos sådana, som hafva bast i de florala axlarna af lägre ordningar. Såväl &- som &Y8-blomskaften äro ytterst litet assi- milerande, och någon skilnad häri märkes ej mellan könen. De temligen små, på tvärsnitt kvadratiska, i skaftets längd- riktning sträckta epidermiscellerna ha de inre väggarna obe- tydligt kollenkymatiskt förtjockade. Klyföppningar tyckas saknas. Innanför epidermis ligger ett lager af något större, klorofyllfria, på tvärsvitt isodiametriska, 1 skaftets längdriktning sträckta celler och innanför dessa vidtager den af mycket större, äfvenledes på nyssnämda sätt orienterade celler be- stående grundväfnaden, 1 hvilken kärlknippena äro inneslutna (utan sammanbindande interfascikulärt kambium). Kärlknip- pena äro i stammen hos de i detta afseende undersökta arterna, nemligen B. semperflorens och B. sinuata, ordnade i en enkel krets. Dessa arter höra således ej till dem som ha kärl- knippen i märgen.!) Detta är äfven förhållandet med kärl- knippena i de fiorala axlarna af lägre ordningar. Det är således endast YP-blomskaften, som ha i detta hänseende lik- artad bygnad med stammen hos arterna med »markständige Bändel>. Fam. CUCURBITACEZE. Cyelanthera pedata SCHRAD. Upsala Bot. trädgård, d. ”/;' och '6/5-1889. —Hosig blomställningarna stå på mycket tidiga stadier de hopträngda, kortskaftade blomknopparna på lika höjd sinsemellan och med den bredvidsittande, ännu oskaftade, enkla 2-blomknoppen. Vid blomningen är P-blomman kortskaftad, under det S-blom- ställvingsaxeln samtidigt utvuxit betydligt raskare och vid blomningens början nått en längd, som flera gånger öfver- träffar ?-blomskaftets. -blomställningsaxeln är upprät eller med de nedre delarna mer eller mindre horizontela, de öfre uppräta, och består i utväxt stadium af mycket långsträckta ') Se DE BARY 1. c. p. 263. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 61 internodier, af hvilka det nedersta är längst, samt har bildat flera mindre blomställningar af högre ordningar. De enskilda A-blomskaften utgå ungefär vinkelrätt från den gemensamma axeln och intaga sålunda en horizontel ställning, men äro i spetsen nedböjda 1 nästan vinkelrät riktning från den nedre delen af skaftet. Böjningsstället, som är beläget icke fullt ett par mm. från blomman, är karaktäriseradt af en insnör- ning, som sammanfaller med läget af det parenkymatiska af- fällningsskiktet. I de yngsta knoppstadier, på hvilka affäll- ningslagret kan iakttagas, ligger det ungefär midt på skaftet; den sedermera skeende förlängningen af skaftet försiggår egentligen endast i delen nedom affällningslagret. Honblom- mornas skaft är redan från början betydligt tjockare än de enskilda hanblommornas och afsmalnar oupphörligt uppåt till basen af fruktämnet, men är, äfven i de första stadierna af fruktmognaden, smalare än &A-blomställningsaxlarna. Stammen visar på utvuxna, från spetsen temligen aflägsna delar följande bygnad (se figg. 1 o. 2, Tafl. III). De temligen små och tunnväggiga epidermiscellerna äro sträckta i stammens längdriktning. Klyföppningarna äro temligen sparsamma och af vanlig bygnad. Under epidermis ligga plattor af assimila- tionsväfnad, bestående af oregelmässiga, i stammens längd- riktning mer eller mindre sträckta, svampparenkymliknande, på tvärsnitt något tangentielt sträckta och med stora mellan- rum försedda celler. Mellan dessa plattor ligga framspringande kollenkymsträngar, 5 till antalet. Assimilationsväfnaden skjuter ett stycke in under kollenkymsträngarna. Närmast under kollenkymet och assimilationsväfnaden ligger en sluten mekanisk mantel, bestående af omkring 3 lager temligen tjockväggiga, förvedade, med sneda väggar och spiralstälda, spricklika porer försedda celler, som uppkommit ur grundväfnaden. Den af stora, tunnväggiga celler bestående grundväfnaden innesluter kärlknippen, som äro ordnade 5 och 5 i två kretsar, af hvilka den yttre bildas af mindre, innanför kollenkymsträngarna liggande, den inre af större, med vidare kärl och silrör för- sedda, innanför assimilationsplattorna belägna knippen. Alla knippena ha leptom på båda sidor om hadromet. På äldre internodier äro de mellan de inre kärlknippena liggande grund- väfnadscellerna genom tunna väggar uppdelade i sekundära kambiumeceller. I yngre delar af stammen äro kollenkym- listerna redan starkt framspringande, men med icke ännu 62 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. typiskt utbildadt kollenkym; den mekaniska manteln är icke differentierad, kärlknippena ligga redan nu tydligt i 2 kretsar. Denna bygnad bibehålles i sina grunddrag hos &-blom- ställningsaxlarna. Från början af blomningen visar det nedersta internodiet af dessa följande afvikelser från bygnaden i stammen (se fig. 3, Tafl. III). Kollenkymsträngarna äro 7. Kärlknippena äro mindre till antalet än i stammen, vanligen 7 och stälda mera i en enkel krets; innanför hvarje kollenkymsträng finnes alltid ett knippe, men innanför klorofyllparenkymet kunna de på vissa ställen saknas. Den mekaniska ringen?) är vid början af blomningen tydlig och i mån af dess fortskridande förtjockas cellväggarna, men stå dock fortfarande 1 styrka något efter de motsvarande cellerna i stammen. Ringen blir sällan mer än 2 lager mäktig. Dess förekomst, jämte det stora antalet kollenkymsträngar, står emellertid i sammanhang med det uppräta växtsättet hos de långa, mot böjning starkt reage- rande &-blomställningsaxlarna. Hos de enskilda, mycket smala &S-blomskaften (se figg. 4, Tafl. III o. 3, Tafl. IV) äro vid blomningen kollenkymsträngarna fortfarande starkt utskjutande; den mekaniska cylindern är icke ens antydd genom tillvaron af celler med små lumina; kärlknippena äro svaga, med smålumiga element, och belägna 1 1 krets innanför kollenkymsträngarna, samt liksom dessa cirka 6 till antalet. Kollenkymcellerna äro endast svagt för- tjockade. Assimilationsväfnaden är fortfarande utvecklad mellan kollenkymsträngarna och består af 2—3 lager på tvärsnitt isodiametriska, i blomskaftets längdriktning mera regelbundet än i A-blomställningsaxeln och stammen sträckta och med mindre mellanrum försedda celler. Klyföppningar finnas äfven här. Det ofvannämda parenkymatiska affäll- ningslagret erbjuder analog bygnad med det hos Begonia- arterna förekommande, men sträcker sig endast genom epi- dermis och den yttre delen af grundväfnaden. Kärlknippena äro lika beskaffade i jemnhöjd med detta lager, som på andra ställen i blomskaftet. Hvad beträffar de innanför kärlknippena belägna grundväfnadscellerna är dock att märka, att de i nivå med affällningslagret ha märkbart kortare längddiameter än i de delar af blomskaftet, som ligga mellan detta och A-blom- ställningsaxeln. Epidermiscellerna och grundväfnadscellerna !) Den mekaniska ringen får, utom i stammen och de florala delarna, äfven användning i klängena. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 63 i den mellan affällningszonen och blomman belägna delen äro återigen mindre utsträckta på längden än i regionerna på andra sidan af affällningslagret, och de innanför kärlknippena liggande grundväfnadscellerna äro föga eller icke mera lång- sträckta än i affällningslagret. På grund af affällningslagrets bygnrad, jemförd med bygnaden af de öfriga delarna 1 skaftet, jämte hvad som nyss är omnämdt om dess olika höjd på olika utvecklingsstadier, anser jag dess primära funktion vara att tjenstgöra som tillväxtlager för skaftet, och att denna funktion är mera verksam i riktning nedåt, mot blomatäll- ningsaxeln än uppåt, mot blomman; detta så mycket mer som ingen embryonal väfnad kan upptäckas vid basen af skaftet. På mycket unga och korta ?-blomskaft före blomningen (se fig. 1, Tafl. IV) saknas kollenkym och mekanisk ring. Den se- nare är dock redan mer eller mindre tydligt antydd genom en strax utanför kärlknippena liggande ring af några få lager små- lumiga, tunnväggiga celler. Innanför epidermis ligger en väf- nad af på tvärsnitt isodiametriska, på längdsnitt i blomskaftets längdriktning sträckta tunnväggiga celler, som bilda flera lager utanför klorofyllparenkymet. De yttersta, närmast innanför epidermis belägna lagren äro kännetecknade af något mindre lumina, förorsakade af uppträdandet af sekundära långväggar. Dessa lager ge upphof till kollenkymet. De inre lagren der- emot bestå af något vidare celler och utgöra bildningshärden för en väfnad, som torde tjenstgöra som vattenväfnad, och till hvilken jag längre ned skall återkomma. Kärlknippena äro liksom i stammen 10, men ordnade liksom i &-blom- ställningsaxeln och S-blomskaftet, och ännu mera utpregladt än 1 dessa, 1 en enkel krets. Deras element äro ännu en- 'dast svagt utvecklade; dock lika kraftigt eller kraftigare än hos &-blomskaftet vid full blomning. Åfven de i de cen- trala delarna belägna grundväfnadscellerna äro klorofyllförande. I de första stadierna efter blomningens slut är hos Y- skaftet (se ”fizg. 5, Tafl> III; ochs2, Tafi. IV) kollenkym utveckladt, men icke ordnadt i framspringande åsar, utan bildande under den småcelliga epidermis ett nästan öfverallt sammanhängande smalt lager af ovanligt korta celler med sneda eller horizontela tvärväggar. Omedelbart innanför kollenkymet ligger en af vanligen 2—3 lager mycket stora och tunnväggiga, på tvärsnitt nästan isodiametriska, vanligen något radiärt sträckta, på längdsnitt mer eller mindre isodia- 64 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. metriska celler beståeude mantel. Denna tjenstgör enligt min mening som vattenväfnad och står i nära förhållande till den i utveckling stadda, saftiga frukten. Innanför denna väfnad ligger den temligen svagt utvecklade assimilations- väfnaden, som inåt begränsas af några få lager små, mycket tunnväggiga celler, hvilka motsvara och utgöra antydningar till den eljest förekommande mekaniska cylindern, men här icke i någon mån kunna vara mekaviskt verksamma. Såväl epidermiscellerna som samtliga grundväfnadscellerna ha min- dre utsträckning isynnerhet i longitudinel riktning 1 de öfre närmast fruktämnet liggande delarna än i de nedre delarna af blomskaftet. Detta synes utvisa, att blomskaftets tillväxt- zon är belägen vid fruktämnets bas. Honblomskaftet skulle således härvidlag förhålla sig ungefär analogt med hanblom- skaftet. Kärlknippena äro fortfarande ordnade i en enkel krets; deras element äro redan strax efter blomningen be- tydligt kraftigare utbildade än i ”-blomskaftet vid blomningen, men å andra sidan mycket svagare än hos den gemensamma S-blomställningsaxeln till och med vid början af dess blom- ning, och ännu mycket svagare än i stammen. Den 16 Sept. undersöktes frukter, som voro ungefär 9 cm. långa, skaftet inberäknadt, och befunno sig : mycket framskridet stadium af fruktmognaden. Fruktskaften hade (se fig. 6, Tafl. IIT) i detta stadium betydligt tilltagit i tjocklek, voro smalast nedtill och öfvergingo nästan omärkligt i frukten. I de nedre delarna var den mekaniska cylindern mycket starkt utbildad med på tvärsnitt vanligen något radiärt sträckta celler. Upp- till aftog den i styrka, tills den i de öfre delarna af skaftet endast var antydd genom de förut omtalade smålumiga och smalväggiga cellerna, som emellertid hade blifvit märkbart vidare än under yngre stadier. Kärlknippena fortfarande 10 (utom i de allra öfversta delarna af skaftet, der deras antal var något förökadt). Vattenväfnaden har i dessa stadier icke längre så typisk utbildning. Dess celler äro på tvärsnitt icke eller biott tillfälligtvis sträckta i radiär riktning och öfvergå så småningom 1 kollenkymet. På gränsen emellan det egent- liga kollenkymet och vattenväfnaden ligga sålunda celler med stora lumina och väggarna svagt förtjockade i hörnen. I kärlknippena uppträder kambium. Hår finnas, isynnerhet på unga delar, såväl på stammen som på Y-blomskaften och de g-liga axlarna af olika ord- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 2. 65 ningar. De äro vanligen fercelliga och klubblika, samt sitta på ett kort skaft, bildadt af en enkel cellrad. Hos &-blom- skaften bestå de dels helt och hållet af en enkel cellrad med de yttersta cellerna något större, dels bilda de ett fercelligt oskaftadt hufvud. Det skulle kunna vara möjligt, att dessa hår, isynnerhet hos Y-blomskaften, spela en vattenupptagande roll; dock kan jag härom icke med bestämdhet yttra mig. Cyclanthera explodens NAUD. Upsala Botaniska trädgård, d. 22 Juli och 16 Sept. 1889. Denna art visar i de florala delarnas morfologi mycket be- släktade förhållanden med föregående. Dock är S-blomställ- ningen svagare, mycket kortare, i längd icke mycket öfver- träffande Y-blomman jemte skaft strax efter dess blomning, samt mindre rikblommig och småblommigare än hos föregående art. A-blomställningarna äro icke heller så skarpt uppåt- riktade som hos föregående, och blomskaften äro raka i hela sin längd. 9-blomskaftet, som hos C. pedata är trindt, är hos denna art plattadt, före och strax efter blomningen inknipet vid fruktämnets bas, sedermera mera jemntjockt; och, vid blomningen, åtminstone med den större diametern något öfver- träffande tjockleken af de blommande &-blomställningsaxlarna. Affällningszonen hos S-blommorna är belägen på motsvarande ställe som hos föregående art. Stammen har såväl i yngre, som i utvuxet stadium lik- artad bygnad med föregående arts. Vid blomningen råder en genomgående skilnad i bygna- den hos S-blomställningsaxlarna af denna och föregående art, så tillvida, att den hos denna art är betydligt svagare. Kollen- kymsträngarna äro icke så starkt framspringande och deras celler ha icke så starkt förtjockade väggar; vidare är den mekaniska cylindern endast antydd af vanligen 1 lager smärre och tunnväggiga celler. Bygnaden i öfrigt stämmer unge- färligen med motsvarande delar hos föregående art. Kärl- knippena ligga i en krets till ett antal af 5—6 innanför kollen- kymsträngarna. Assimilationsväfnaden är väl utvecklad. Bygnaden af S-blomskaften är ännu svagare än bos före- gående art. Inga utskjutande lister finnas, kollenkym är icke utbildadt, den mekaniska manteln icke alls antydd. Assimila- tionsväfnaden är väl utvecklad. Endast 2 tydliga och antyd- ningsvis ett tredje kärlknippe äro utvecklade. 66 Der Stiel der männlichen Bliite ist genau so gebaut, wie der der weib- lichen im Jugendzustand>. 72 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. mekaniskt verksamma väfnaden. Den under assimilations- väfnaden liggande småcelliga väfnaden, som, liksom hos knopp- skaftet, är nästan fullkomligt sammanhängande, har visser- ligen börjat något förvedas, men har fortfarande mycket tunna väggar, endast obetydligt tjockare än i knoppstadiet. Böj- fasthet måste sålunda hos det numera ganska långa skaftet åstadkommas hufvudsakligen med tillhjelp af grundväfnads- cellernas turgescens. Kärlknippena ligga nästan 1 en enkel krets. De mera periferiskt belägna äro sammanbundna med den småcelliga manteln genom grundväfnadsceller med mindre lumina, men icke märkbart förtjockade väggar. Grundväfna- den, som i knoppstadiet uppfyller hela skaftets inre, är vid blomningen genomdragen af en central hålighet. Håren äro sparsammare än under knoppstadiet. 9-blomskaftet har vid blomningen icke synnerligen tilltagit i längd, hvadan det är betydligt kortare än det blommande S-skaftet; det har deremot blifvit betydligt tjockare än detta sistnämda. Åsarna ha blifvit mindre framspringande. I mån af denna tillväxt i tjocklek ha de olika väfnaderna förstorats, Kärlknippena med deras element ha blifvit betydligt större, och de mera centralt liggande knippena ha tilltagit hastigare i omfång än de yttre, så att de numera till och led äro något större än dessa. Kärlknippena ligga vid blomningen mera i en enkel, jemn ring än i knoppstadiet. De halfmånformiga beläggningarna äro fortfarande skilda genom storcellig grund- väfnad, och ha tilltagit i omfång väl i tangentiel, men icke märkbart i radial riktning; deras celler äro ännu mycket tunnväggiga, men ha mycket större lumina än i knoppstadiet, hvadan de numera bilda endast några få lager, medan de deremot i knoppstadiet bilda ganska många; häraf tyckes framgå, att under blommans utveckling skenornas periferiska cellager så småningom öfvergå 1 klorofyllförande, storlumiga grundväfnadsceller. I motsats till ”-skaftet under blomningen är det blommande Y-skaftet inuti tätt och uppfyldt af stora grundväfnadsceller. Från och med inträdet i fruktmognaden tilltager Y-skaftet ytterligare i tjocklek och obetydligt i längd, och i denna tillväxt deltaga temligen proportionerligt samt- liga väfnader. Åfven skenorna lbs nu såväl tangentielt som radiärt; deras celler ha fortfarande ungefär lika stora lumina, men i stället förrökas cellagren något; cellväggarna äro, äfven då fruktanlaget nått en temligen betydlig storlek, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 73 tunna och oförvedade.!?) Central hålighet finnes icke heller i detta utvecklingsstadium. Grundväfnadscellerna, såväl de som föra klorofyll, som de hvilka sakna det, äro i P-skaftets alla utvecklingsstadier tunnväggiga och mer eller mindre plattade i skaftets längdriktning, och ungefär lika mycket i alla regioner af skaftet, så att någon särskild tillväxtzon icke tyckes existera. — Efter befruktningen affaller den ofvanom fruktämnet belägna delen af blomman i en smal, inknipen zon, som karaktäriseras af, att erundväfnadscellerna här äro nägot mer radiärt sträckta än i omgifvande delar. — &A-blom- man affaller vid basen. Icke heller här tyckes någon särskild tillväxtzon finnas, då nemligen S-skaftet i yngre stadier har grundväfnadscellerna i alla regioner plattade i longitudinel riktning, och först i äldre stadier en skilnad märkes mellan affällningsregionens mera plattade och de nedanför liggande delarnas mera långsträckta grundväfnadsceller. Å Cucurbita maxima DUucH. Denna, i Upsala Bot. trädgård under Juli 1889 under- sökta art visar i det hela taget liknande förhållanden med C. melanosperma. &- och Y-blomskaften äro i början täta, men under det att S-skaftet redan under knoppstadiet får en hålighet, som sedermera blir ganska stor, uppträder hos det mycket tjocka Y4-skaftet ingen hålighet förrän i fruktmog- nadsstadierna, och förblir sedan mycket liten. &-skaftet är slätt eller nästan slätt, P-skaftet får på senare stadier åsar, som dock äro föga framskjutande. Kärlknippena ligga hos S-skaftet i en nästan jemn krets, hos 2 bilda de flera mycket oregelbundna kretsar, af hvilka de innersta blifva mäktigast. Kärlknippena äro sålunda hos 2 af denna art betydligt rik- ligare än hos 8 af C. melanosperma, hvilket står i samband med den betydligt voluminösare frukten hos C. maxima. Det hos I uppträdande anlaget till en mekanisk mantel för- vedas något vid slutet af pollinationen och förhåller sig ana- logt med det hos C. melanosperma; de halfmånformiga be- läggningarna hos £ äro äfven temligen likartade med de hos 1) På individ odlade på spalier, således med fritt hängande frukter, bli deremot hos 9-skaftet i fruktmognadsstadierna cellerna såväl i ske- norna som i den egentliga grundväfnaden tjockväggiga och mekaniskt verksamma. Jmf. F. R. KJELLMAN: Ueber Veränderlichkeit anatomischer Charaktere (Bot. Centr. Bl. Bd. XXX. p. 123, 1887). 74 = GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. C. melanosperma förekommande; förvedning inträder icke ens vid tiden för den öfre delens af blomman affallande. TI cel- lerna i de halfmånformiga beläggningarna har jag (på tem- ligen sena utvecklingsstadier) iakttagit en mycket vacker cirkulerande?!) protoplasmaströmning, som icke kunde åter- finnas hos någon annan af fruktskaftets väfnader, icke ens hos leptomets kambiformceller, som för öfrigt ha ganska lik- nande struktur med cellerna i skenorna. I den motsvarande manteln hos Ö&-blomskaftet kunde ingen protoplasmaström- ning upptäckas. Egendomligt nog finnes hos Cyclanthera pedata en liknande protoplasmaströmning i kambiformeellerna såväl i bladskaften som i &-blomställningsaxlarna (och P-blom- skaften?). — I S-skaftet af C. maxima, som tillväxer mycket hastigt på längden, bli grundväfnadscellerna snart longitudi- nelt sträckta, under det hos YP-skaftet, som äfven vid frukt- mognaden förblir jemförelsevis kort, orundväfnadscellerna under alla stadier äro i samma riktning plattade. — De under- sökta individen hade, liksom hos föregående art, nedliggande stammar och på marken hvilande frukter. Fam. UMBELLIFERA. Astrantia minor L. forma. Upsala Bot. trädgård, d. ”/; 1889. Inom samma flock sitta dels samkönade blommor med fullt utvecklade frukter, dels S-blommor med rudimentära pistiller. De förra nå före blomningen icke upp till jemnhöjd med A-blommorna, men sträcka sig sedan, till följd af det tillväxande fruktämnet, så att slutligen alla blommor komma i samma nivå. Till följd af att fruktämnet vid mognaden intar större delen af de samkönade blommornas längd, förblifva dessa mycket mera kortskaftade än A-blommorna. Skaften äro något tjoc- kare hos de samkönade blommorna. En jemförelse mellan AHockskaftens och blomskaftens bygnad visar, att betydande olikheter råda, särskildt beträffande de stödjande väfnadernas anordning. Flockskaftens fasthet åstadkommes hufvudsakligast af de mäktiga, i åsarna löpande kollenkymsträngarna. Der- !) Jag använder denna term i samma mening som t. ex. WARMING i sin Almindelige Botanik använder termen >»roterande», då jag nemligen måste anse, att, till följd af den egentliga betydelsen af dessa uttryck, de hittills brukliga definitionerna på dem lämpligast böra byta plats. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 2. 75 jemte tjenstgör i ringare grad en innanför barken liggande, sammanhängande, öfverallt, fast temligen svagt, förvedad cy- linder med vågig omkrets. Denna cylinder bildas dels af kärlknippenas veddelar, dels, emellan dessa, af förvedade cellager, som sträcka sig från märgen ut till barkparenkymet. Interfascikulärt kambium saknas sålunda, och kärlknippena äro slutna. — I blomskaften är bygnaden en annan. Kollen- kym saknas. Epidermiscellerna bilda koniska, starkt kutiku- lariserade, med lister försedda utskott och innesluta vanligen en stor oljedroppe. Sådana droppar finnas äfven i lagret närmast under epidermis. Kärlknippena och stödjeväfnaden äro samlade mot midten till en centralcylinder, som till största delen utgöres af förvedade, tjockväggiga, prosenkyma- tiska celler med vanligen tvärstälda porer. Dessa celler bilda en sammanhängande massa, i hvilken hadrom- och leptom- grupperna äro inneslutna. Sekretkanalerna löpa dels inuti sjelfva leptomgrupperna, dels i barkparenkymet utanför cen- traleylindern. Barkparenkymet är icke klorofyllförande. De mekaniska väfnadernas anordning är här tydligen icke vidare lämpad för böjfasthet. En sådan synes ej heller vara i högre grad af nöden, då nemligen de tätt sittande blommorna i yngre stadier stödjas af de styfva, ett skålformigt hölje bil- dande högbladen, och i mån af frukternas utbildning blifva hoppackade, samt sålunda vid fruktmognaden stödjas dels af hvarandra, dels af högbladen, hvilka, under blomningen till- bakaböjda, under frukternas utveckling åter bli skålformigt sammanslutna. Hopträngningen af de företrädesvis ledande och stödjande elementen mot midten af blomskaften skulle, enligt min tanke, kunna befordra ledningshastigheten; härvid bör äfven ihågkommas, att de stödjande, tjockväggiga elementen äfven torde bidraga till vattnets ledning. Centralceylindern har hos de samkönade blommorna större utbredning än hos I och har vanligtvis äfven något tjockväggigare mekaniska element. Leptomgrupperna ha större utsträckning såväl i radial som tangential riktning hos de samkönade blommorna. För öfrigt är bygnaden lika. Differentieringen 1 den anato- miska bygnaden hos &-blomskaften och de samkönade blom- mornas skaft har hos denna växt sålunda icke skridit så synnerligen långt, och äfven i det yttre kan skilnaden stun- dom bli mindre skarp, i det att somliga S-blommor visa benägenhet till starkare utbildning af fruktämnet. ATTERBIG Innan jag ingår på en sammanfattande framställning af den inre bygnaden af de ofvan behandlade arternas florala axlar, vill jag 1 korthet redogöra för de viktigaste resultat, till hvilka jag kommit i afseende på deras yttre, morfolo- giska karaktärer, samt för den enligt min tanke sannolika betydelsen af dessa. liksom äfven af könens olika placering på stånden. Hos åtskilliga af de undersökta arterna äro antingen både &- och P-blommorna (ex. Dioscorea quingueloba), eller blott ettdera slaget (ex. Y-blommorna af Humulus Lupulus) fästa omedelbart, utan skaft på blomställningsaxlarna. I de fall, då enskilda blomskaft finnas hos begge könen, äro de van- ligen redan till det yttre olika hos & och Y2. I de festa fall äro de vid blomningen kortare och tjockare hos 2 än hos &. Detta är förhållandet med Sagittaria sagittefolia, Ricinus communis, Cyclanthera pedata och C. explodens, Bryonia alba, Cucurbita melanosperma och C. maxima, Astrantia minor f. Hos Hydrocharis morsus rance äro $-blomskaften redan i knopp- stadiet mycket tjockare än de fullt utbildade A-blomskaften, men deremot (under blomningen) längre än dessa. Detta senare är äfven fallet hos Mercurialis perennis, som för öfrigt, liksom de förra, har tjockare 9- än &-skaft. Somliga af de undersökta Begonia-arterna, särskildt B. Daviesii, hafva sma- lare 2?- än S-blomskaft. Hos de undersökta Acer-arterna äro de samkönade blommornas '!) skaft vid blomningen icke eller obetydligt tjockare än S-skaften. Hos Cyclanthera explodens äro $-blomskaften plattade, utan utskjutande lister, med den större diametern gående tangentielt i förhållande till hufvudaxeln, under det att &S- blomskaften äro mera trinda (äfvenledes utan lister). Samma är förhållandet med &- och Y-blomskaftens form hos de undersökta Begonia-arterna. Hos Cyclanthera pedata är Y- !) Jemf. noten, p. 54. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 77 blomskaftet, åtminstone i det närmaste, trindt, under det hos A-blomskaftet tvärsnittet har en elliptisk omkrets med mäktigt utskjutande åsar. Hos de nämda Cyclanthera-arterna är Y-blomskaftet i knopp- och blomningsstadierna tjockast nedtill, och vid fruktämnets bas inknipet; vid fruktmognin- gen deremot smalast nedtill, och upptill utvidgadt. Öfriga undersökta arter ha &- och Y2-blomskaften mer eller mindre lika till formen; de ha hos somliga arter fullkomligt slät omkrets, hos andra äro de försedda med mer eller mindre framspringande åsar. Med afseende på riktningen af blomskaften, kan denna vara likartad hos båda könen, eller olika. Det sista är fallet hos Cyclanthera pedata, der Y-blomskaften äro uppräta, &- blomskaften vanligen mer eller mindre horizontela och i spetsen nedböjda. Blomningen afslutar A-blomskaftens utveckling; hos Y- blommorna deremot fortfara skaften äfven i fruktmognads- stadierna att tilltaga i längd och isynnerhet i tjocklek, hvadan de vid fruktmognaden wvisserligen fortfarande kunna vara kortare än &A-blomskaften 1 blomningsstadium, men alltid äro betydligt tjockare. Under fruktmognaden kunna P-blomskaf- tens riktning förändras, t. ex. hos Cucurbita, der de till följe af den tillväxande fruktens tyngd böjas ned, under det &- blomskaften under hela sin utveckling äro styft uppräta. Hos de af mig undersökta arter, som hafva blommorna förenade i en enkel eller sammansatt blomställning, bilda antingen &S- och Y-blommorna”) skilda blomställningar på samma eller olika stånd, eller sitta tillsammans i samma blom- ställning. De olika könen kunna vara antingen temligen lik- formigt fördelade öfver blomställningarna, resp. stånden, t. ex. hos Acer platanoides,”) A. pseudoplatanus, A. tataricum, eller intaga mer eller mindre skarpt begränsade regioner. Så in- taga t. ex. hos Sparganium ramosum &A-blomställningarna de öfre, P-blomställningarna de nedre delarna af de florala gre- narna. Äfven Carezx-arterna hafva P-axen nedom JS-axen. !) För korthetens skull inbegriper jag i det följande under benäm- ningen »2-blommor> resp. »2-blomskaft» äfven de samkönade blommorna (ex. hos Astramtia). ?) Hos Acer platanoides råder dock i af mig undersökta fall en re- gelbundenhet i könsfördelningen så till vida, att de samkönade blommorna vanligen äro toppblommor, A-blommorna sidoblommor i blomställningar af högre ordningar. 78 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. Begge dessa släkten äro som bekant anemofila, och man torde kunna anse &- och YP-blomställningarnas läge som ett uttryck för den hos anemofilerna ju allmänt rådande proterogynin, då 9Y9-blommornas från den florala regionens spets mera af- lägsna plats bör befordra dessas tidigare utveckling. Emel- lertid finnas anemofiler, som hafva en motsatt placering af könen; jag tänker härvid främst på de ofvan behandlade Urtica-arterna. Hos Urtica pilulifera och U. cannabina, som äro monoika, äro P-blomsamlingarna betydligt rikligare mot stammens, resp. grenarnas spetsar, under det att -blom- samlingarna företrädesvis intaga de nedre delarna. Hos U. dioica och antagligen äfven hos U. magellanica, som båda äro dioika, äro P-stånden högre än S-stånden; äfven i detta fall komma sålunda &-blommorna att företrädesvis inta en lägre region än Y-blommorna. Denna anordning torde vara lämplig för pollinationen, då det ur anthererna utslungade pollenet väl har större utsikt att komma i beröring med högre, mera fritt sittande, än lägre, bland det täta bladverket dolda 2-blommor. Äfven hos Ricinus communis är anordningen af könen likartad med den hos Urtica-arterna. Huruvida en liknande förklaring här bör gifvas, vågar jag icke afgöra. För öfrigt kan äfven hos entomofila växter Y-blommorna ha sin plats längre ned än A-blommorna. Detta är förhållandet med Sagittaria. AXELL') anser den omständigheten, att A-blom- morna hos denna växt äro längre skaftade än $-blommorna, möjliggöra en större exposition af de förstnämda, hvilket åter är af vikt för insektbefruktningen, då nemligen en insekt ju kan åstadkomma pollination genom att besöka först en &-, sedan en Y9-blomma, men icke på omvändt sätt. Till denna större exposition torde nu, enligt min tanke, äfven A-blom- mornas högre plats på inflorescensaxeln kunna bidraga. På samma sätt förhålla sig Cyclanthera pedata och C. explodens. Hos öfriga af mig undersökta Cucurbitacéer,?) som hafva enstaka sittande blommor eller enkönade blomställningar, blifva &S-blommorna likaledes lättare i ögonen fallande, till följd af sina längre skaft (jmf. ofvan!). De arter, som icke hafva enstaka sittande blommor, kunna, som nämdt, ha enkla eller mer eller mindre sammansatta !) S. AXELL: Om anordningarna för de fanerogama växternas be- fruktning. Stockholm 1869. pp. 61. YIT: ARBIL, Ce ; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 79 blomställningar. Då &S- och P-blommorna sitta i skilda blom- ställningar, kunna dessa 1 många fall vara i ett eller annat afseende olika utbildade hos de olika könen. Så bilda hos Dioscorea quinqueloba YP-blomställningarna enkla ax, under det S-blomställningarna äro axliknande, men sammansatta, med 2 åå 3 oskaftade, hopträngda blommor i hvarje enkel blomställning. Hos Bryonia alba bildar ?-blomställningen en enkel klase-kvastlik blomsamling, A-blommorna sitta deremot i en upprepadt klaselik ställning. Hos Bryonia alba, Quercus macranthera och Q. Robur är antalet blommor i S-blomställ- ningarna betydligt större än i ?-blomställningarna. Hos Ur- tica pilulifera uppbär ?-blomställningsaxeln vanligen blott en enda, spetsstäld, hufvudlik blomsamling, S-blomställningsaxeln är deremot förgrenad med långa internodier, begränsade af smärre blomgyttringar. &- och £-blomställningsaxlarna kunna ha olika riktning: hos Carex caucasica, C. vesicaria och C. glauca äro ?-axen under fruktmognaden nedhängande, S-axen alltjemt uppräta; hos Urtica magellanica och U. dioica äro P-blomställningarna nedhängande, A-blomställningarna snedt uppåtriktade; U. pilulifera har 2-blomställningsaxlarna utåt- riktade — svagt nedböjda, S-blomställningsaxlarna äro före blomningen med spetsen nedhängande, under blomningen bli de styft uppåtriktade, och mot slutet af denna inta de en nästan vertikal ställning (härigenom komma de i de närmast högre sittande 2-blommornas omedelbara närhet, hvilket torde vara en pollinationsafpassning); hos U. cannabina äro såväl S- som Y-blomställningsaxlarna svedt uppåtriktade; äfven Mercurialis perennis har uppåtriktade såväl S- som Y8-blom- ställningsaxlar; hos GQuercus macranthera och Q. Robur äro deremot &Ö-axlarna nedhängande, under det Y-axlarna äro styft utstående-uppräta. Hos Cyclanthera pedata och C. ex- plodens råder det egendomliga förhållandet, att S-blommorna bilda en sammansatt blomställning, under det Y-blomman sitter ensam tätt bredvid S-blomställningen. Egentligen till- hör dock äfven Y£-blomman samma blomställning som g&- blommorna, fastän det nedersta internodiet i blomställnings- axeln blifvit reduceradt.?) Hos Mercurialis perennis, Bryonia alba, Quercus macranthera och Q. Robur samt Urtica-arterna !) Jmf. G. DUTAILLY: Recherches anatomiques et organogéniques sur le C curbitacées et les Passiflorées. (Association frangcaise pour l'avan- S UY des Sciences. Congrés de Montpellier. 1879). cement 80 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. äro A-blomställningsaxlarna vanligen betydligt mera utdragna på längden än Y-blomställningsaxlarna. Denna skilnad i längd står sannolikt dels i samband med pollinationen, dels med den, åtminstone i de senaste utvecklingsstadierna, mycket olika tyngd, S- och Y-blomställningsaxlarna hafva att uppbära, då nemligen denna tyngd blir lättare att bära, ju kortare vid- fästningsaxeln är. Redan under knoppstadierna förefinnes denna skilnad i längd, till och med hos Bryonia alba. Hos denna sistnämda utgör Ö-axelns större längd sannolikt ett expositionsmedel för A-blommorna, som dessutom äro större än 9Y8-blommorna och ha längre skaft än dessa; det är nem- ligen, såsom förut nämdt, af vikt för diklina, entomofila växter, att A-blommorna i allmänhet besökas af insekterna före Y- blommorna. — För öfrigt torde den ofvan nämda, mycket ofta förekommande olikheten i längd af de enskilda &- och Y- blomskaften af en och samma art, ega liknande betydelse som den nyss anförda längdskilnaden hos forala axlar af lägre ordningar. Vanligen ha de Y-liga florala axlarna större tjocklek än de Ö-liga i blomstadiet, stundom (Humnlus) redan i knopp- stadiet. För att endast taga ett exempel, framträder detta särdeles tydligt hos Sparganium, der en mycket skarp skilnad i tjockleken visar sig vid öfvergången från det öfversta af de internodier, som upbära Y-blomsamlingar, till det närmast öfver sittande J-internodiet. Den större tjockleken hos Y- axlarna bidrager dels att gifva dessa nödig fasthet i och för uppbärandet af frukterna, dels att lemna större utrymme åt de väfnader, som afse ledandet af vatten och plastiska byg- nadsämnen, af hvilka 9-blommorna naturligen hafva mera behof än &A-blommorna, i anseende till frukternas utveckling. På samma sätt förhåller det sig med de enskilda blomskaften, hvilka, såsom ofvan är nämdt, mycket ofta äro tjockare hos $. Bryonia alba bildar ett undantag från nyssnämda regel, i det att här &-blomställningsaxlarna äro tjockare än YP-blomställ- ningsaxlarna, och detta under alla stadier. Till och med vid fruktmognaden uppnå icke YP-blomställningsaxlarna i tjocklek S-blomställningsaxlarna vid full blomning. De senare hafva i blomningsperioden till följd af sin större utsträckning på längden, samt sina betydligt större och rikligare uppträdande blommor mera behof af fasthet, och denna åstadkommes till stor del genom deras tilltagande i tjocklek. 9Y-blomställnings- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 81 axlarnas anspråk på fasthet höjas så småningom under frukt- mognaden och blifva slutligen större än &-axlarnas; dessa anspråk tillgodogöras i mindre grad genom Y-axlarnas fort- farande tillväxt 1 tjocklek, till största delen deremot genom de inre väfnadernas förstärkning. FRumegx Acetosella har under blomningen tjockare S- än YP-blomställningsaxlar, hvilket står i samband med, att A-blommorna äro betydligt större och förekomma mera rikligt än $-blommorna. Hos Urtica magel- lanica, U. dioica och U. pilulifera äro S-blomställningsaxlarna af första ordningen vid basen något tjockare än 9Y-axlarna, men afsmalnande uppåt och i de öfre regionerna (liksom också axlarna af högre ordningar) smalare än 9Y-axlarna; dessa sist- nämda äro öfverallt temligen jemntjocka. &-axlarna behöfva också till följd af sitt mer eller mindre uppräta läge en tem- ligen stark konstruktion nedtill, under det ?-axlarnas mera jemntjocka form hos U. dioica och U magellanica förklaras af deras nedhängande läge. I de öfre regionerna äro deremot P-axlarna som nämdt tjockare än &-axlarna, beroende på den rikligare näring, som behöfver tillföras de förras frukter under deras utveckling. Hos U. pilulifera råder samma förhållande, fastän här 9Y-axlarna äro utstående, endast med spetsen ned- böjda. Här är det inre väfnader, som genom sin fasthet sörja för Q9-axelns stadga. Detta gäller äfven om U. cannabina, der S- och P-blomställningsaxlarna vid basen äro lika tjocka, men der -blomställningsaxeln hastigt afsmalnar uppåt, under det att P-blomställningsaxeln är temligen jemntjock. I afseende på tvärsnittets omkrets äro blomställnings- axlarna hos Urtica-arterna något olika, i det de, särdeles vid basen, äro plattade hos -axlarna, mera trinda hos Y-axlarna. Beträffande de florala axlarnas förhållande till de vegetativa, ha dessa senare i af mig undersökta fall alltid större tjocklek än de förra, då dessa befinna sig i blomningsstadium. I all- mänhet råder, åtminstone i ofvan undersökta fall, ett kontinuer- ligt aftagande i tjocklek från vegetativa axlar (stam och vegetativa grenar), ?-blomställningsaxlar af 1:sta, 2:dra etc. ordningen till P-blomskaften, samt från vegetativa axlar, &- blomställningsaxlar till S-blomskaft. Detta aftagande sker i allmänhet hastigare i den senare serien än i den förra. Undan- tag härifrån gifvas dock, såsom hos Bryonia, Begonia-arter (se förut!). I vissa fall kunna vid fruktmognaden de enskilda fruktskaften ha större tjocklek än ”-blomställningsaxlarna (ex. 6 82 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA: Cyelanthera pedata, C. explodens), och till och med än stammen (Cucurbita-arter). | Hos dioika arter äro &- och 8-stammarna hos de festa undersökta arter olika i afseende på tjockleken. Hos Urtica dioica och U. magellanica äro A-stånden tjockstammigare än P-stånden, och hos den monoika U. pilulifera äro stammarna resp. grenarna betydligt tjockare, då de bära företrädesvis S-blommor, än då det öfvervägande antalet blommor äro Y- liga. Möjligen kan detta stå i något slags samband med pollinationsförhållanden. Åfven hos Rumez thyrsoides och R. Acetosella äro (nb. vid blomningen) S-stammarna tjockare än P-stammarna. Hos Spinacia oieracea, af hvilken jag under- sökt YP-stånden endast i fruktmognadsstadier, äro dessa under denna period tjockstammigare än A-stånden. Hos Dioscorea quinqueloba har jag icke iakttagit någon skilnad i &- och £S- stammarnas tjocklek. I afseende på formen kunna de florala och de vegetativa axlarna antingen vara olika eller mer eller mindre likartade. Hos t. ex. Cyclanthera pedata råder en mycket skiljaktig form hos de olika axlarna: stammen har 5 framspringande åsar; A-blomställningsaxeln af första ordningen har (åtminstone i de nedersta internodierna) 7 åsar, som äro mindre fram- springande än i stammen; A-blomskaften ha likaledes 7 åsar, men som äro ”elativt mäktigare än till och med i stammen; P-blomskaftet slutligen är fullkomligt trindt. Efter pollinationsperiodens slut, då S-blommornas funk- tion är uppfyld, affalla de hos åtskilliga af mig undersökta arter i en på skaftet belägen zon, som redan för blotta ögat är mer eller mindre märkbar, i det den karaktäriseras af en svag insnörning, som bryter ljuset något olika än öfriga delar af skaftet. Hos Ricinus communis ligger denna zon insänkt mellan två tätt öfver hvarandra stälda, svagt utskjutande, skifformiga uppsvällningar af skaftet; liknande uppsvällningar finnas för öfrigt hos denna art äfven hos 9Y-skaftet, och äro här betydligt större, men hysa icke emellan sig något affäll- ningslager; frukten affaller ofvanom dem, alldeles i spetsen af skaftet. Affällningszonen, som anlägges redan 1 knopp- stadiet, befinner sig på olika höjd af skaftet hos olika arter, och detta kan äfven vara fallet under olika utvecklingsstadier hos samma art. Den ligger (i blomningsstadiet) i spetsen af skaftet hos Urtica pilulifera (och öfriga Urtica-arter?), nära BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 83 spetsen hos Cyclanthera pedata och C. explodens, 5 mm. från basen hos Begonia semperflorens, nära eller vid basen hos öfriga undersökta Begonia-arter, nära bagen hos Ricinus com- munis och Bryonia alba, alldeles vid basen hos de undersökta Acer-arterna. Hos Begonia semperflorens samt Cyclanthera pedata (och C. explodens?) befinner sig zonen under knopp- stadiet längre ned än i utvecklade stadier, hos den förra nära basen, hos Cyclanthera ungefär på midten af skaftet. I ana- tomiskt hänseende är affällningslagret karaktäriseradt af små, några lager bildande epidermis- och barkparenkymceller, samt i skaftets längdriktning mer eller mindre förkortade, likaledes några lager bildande märgceller. Det är egentligen endast hos Bryonia alba samt Cucur- bita melanosperma och C. maxima, som jag undersökt den inre bygnaden af S- och P-blomskaften i knoppstadier. Epidermiscellerna äro mycket tunnväggiga hos såväl &S- som 9Y-skaften hos samtliga dessa arter, i nämda stadium. Hos Bryonia alba, der &- och YP-skaften i allmänhet visa blott obetydliga skilnader under knoppstadiet, äro samtliga grundväfnadscellerna assimilerande. Hos Cucurbita-arterna är hos S-skaftet egentligen endast en af några få under kollen- kymet belägna lager bestående mantel assimilerande, under det att hos YP-skaftet den assimilerande väfnaden sträcker sig in mellan kärlknippena och sålunda är betydligt omfångsrikare än hos -skaftet. Utbildade mekaniska element uppträda endast hos Cucur- bita-arterna, och der i form af temligen svagt utbildadt kol- lenkym, som hos -skaftet är något mindre mäktigt än hos Y- skaftet, der det för öfrigt, åtminstone hos Cucurbita melano- sperma, uppträder mera olikformigt och bildar mäktiga åsar. Hos Bryonia alba är det knappast antydt. Den mekaniska cylinder, som hos Cucurbitaceerna förefinnes hos stammar och en del florala axlar i utbildade stadier, och som har sitt läge utanför kärlknippena, är i blomknoppskaften endast antydd genom tunnväggiga, några lager bildande celler, som ännu icke kunna vara mekaniskt verksamma. Hos P-knoppskaftet af Bryonia alba bildar den en vanligen alldeles samman- hängande mantel, hos &-knoppskaftet är denna mantel icke 84 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. så tydlig och på flera ställen afbruten. Hos Cucurbita-arterna äro differenserna mellan dessa anläggningar hos &- och Y- skaftet redan i knoppstadiet mycket stora. Hos -skaftet bilda de en sammanhängande mantel strax innanför assimila- tionsväfnaden, hos Y-skaftet är denna mantel icke sluten, utan uppträder i form af skilda, skärformiga beläggningar, som äro i radial riktning betydligt mäktigare än den hos -skaftet förekommande cylindern. De i tangential riktning mest ut- bredda beläggningarna ligga utanför de större kärlknippena. Beläggningarna hafva sin plats något längre in än motsvarande cylinder hos -skaftet. En gemensam egendomlighet under dessa stadier är den svaga utbildningen af kärlknippeelementen. Hos Bryonia alba äro kärlknippena lika många (6 å 7) och ungefär lika svaga i afseende på utsträckning och elementens utbildning hos de olika könen. De äro mer eller mindre meristematiska, och de få kärlen ha knappast större lumina och föga tjockare väggar än de öfriga elementen. Kärlknippena bilda en nära centrum belägen krets. Centrum intages af några få grund- väfnadsceller. Hos Cucurbita-arterna äro kärlknippena flera hos $- än hos S-skaftet. C. melanosperma har 16 kärlknippen hos Y-, 12 hos S-skaftet. C. maxima har ännu betydligt flera kärlknippen hos 2. De äro till stor del meristematiska, dock mer utvecklade såväl i anseende till hadrom- som leptomdel än hos Bryonia. Kärlen äro ungefär lika vida och uppträda i ungefär lika antal i knippena hos & och 48; leptomdelarna äro deremot mycket mäktigare hos $, hvadan kärlknippena bli mera voluminösa hos denna. C. melanosperma har kärl- knippena både hos &- och YP-skaften anordnade i 2 alterne- rande kretsar, delvis med tendens att öfvergå i en enda, och detta mera hos &; C. maxima har dem hos 2liggande i flera kretsar, af hvilka de innersta äro belägna ganska långt in, hos & ligga de i en enda jemn krets, gående i närheten af periferien. En kambialzon är utvecklad endast i vissa kärl- knippen hos Y-skaftet af Cucurbita-arterna, i ”-skaftet kan ingen sådan tydligt urskiljas. Både &- och Y-skaftet äro under knoppstadiet täta. Hvad beträffar bygnaden af £- och YP-blomskaften under blomningen, kan denna hos somliga arter vara blott obetyd- ligt olikartad (ex. Hydrocharis, Acer platanoides), hos andra råda mera utpreglade differenser. Åfven i detta senare fall BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 85 ha dock begge könen en bygnad, som 1i sina hufvuddrag öfverensstämmer med den, som af föregående författare är beskrifven hos blomskaften i allmänhet. Sålunda intar van- ligen barkparenkymet!) den ojemförligt större delen af tvär- snittet, kärlknippena äro i de festa fall sammanträngda mot midten, färre till antalet än i blomställningsaxlarna af lägre ordningar och i stammen, samt svagare i anseende till ut- sträckning och elementens utbildning. De mekaniska väf- naderna äro hos både &- och YP-skaften svagare utbildade än i lägre florala samt i vegetativa axlar. Ofta saknas i blom- skaften ett eller annat slag af mekanisk väfnad, som före- kommer i andra axlar. De viktigaste karaktärer i komparativt afseende, som de ofvan behandlade arterna visa hos &- och P-blomskaften under blomningsperioden, torde vara ungefär följande. Epidermis har mindre celler med tjockare ytterväggar hos Y8- än hos -skaften af Hydrocharis; epidermiscellernas ytterväggar äro likaledes tjockare hos de samkönade än hos A-blommornas skaft af Acer tataricum. Barkparenkymet är uppfyldt af stärkelse hos de sam- könade blommornas skaft af Acer tataricum, hos -skaftet deremot hysande ingen eller en obetydlig mängd stärkelse. Det är ytterst litet assimilerande hos de begge könen af Begonia-arterna. HEljest är det i alimänhet rikt på klorofyll. Hos Bryonia alba är $9-blomskaftet jemförelsevis kraftigare assimilerande än S-blomskaftet. Barkparenkymet är deremot i sin helhet mera voluminöst hos -skaftet. De mekaniska väfnaderna äro i allmänhet svagt utvecklade hos både &- och YP-blomskaft i blomningsstadiet. Ofta äro de något starkare utvecklade hos 2. Acer tataricum har subepidermalt kollenkym tydligt ut- bildadt hos de samkönade blommornas skaft, men endast antydningsvis hos A-skaften. Bastceller äro hos de samkönade blommornas skaft af Acer tataricum på flera ställen af tvärsnittet tydligt differen- tierade, hos -skaften deremot endast på mycket få ställen, samt eljest blott antydt genom tunnväggiga och smålumiga 1) När kärlknippena äro strödda, kan man naturligtvis icke tala om bark i egentlig bemårkelse. I de fall, då en sluten mekanisk cylinder resp. anlag till en sådan förekommer, har jag emellertid betecknat de FR denna cylinder och epidermis liggande väfnaderna med namnet bark. 86 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. celler utanför leptomet. Begonia boliviensis har bast utveck- ladt hos 9Y-skaftet på utsidan af de yttre kärlknippena, hos S-skaftet saknas bast. Hos öfriga undersökta Begontia-arter saknas bast hos båda könen. Hos Bryonia alba har den mekaniska cylindern i de nedre delarna af A-skaftet något förtjockade cellväggar, hos P-skaftet är den allt igenom tunnväggig, men bredare, och sålunda till sin anläggning starkare än hos &. Libriform är utbildadt och mekaniskt verksamt hos de samkönade blommornas skaft af Acer tataricum, under det vedens alla element äro tunnväggiga hos ÖS-skaftet. Hos Astrantia minor har centraleylindern i blomskaften, som till största delen utgöres af libriform, tjockväggigare element i de samkönade blommornas skaft än 1 A-skaften. Kärlknippena visa i anseende till antal och inbördes an- ordning, samt volym, af alla väfnaderna de största skilnader hos &- och Y9-blomskaften. De äro talrikare hos Y?- än S-skaftet af Ricinus, de under- sökta Begonia-arterna etc. En sammanhängande kärlknippecylinder finnes hos de samkönade blommornas skaft af Acer tataricum, under det S-skaftet har kärlknippena delvis isolerade. Kärlknippena ligga hos Begonia-arterna i A-skaften 1 en krets till ett antal af 4 eller 6 (olika hos olika arter), hos Y-skaften i 2 till 3 kretsar och till ett antal af inalles 9. De ha större volym hos ?- än S-skaftet hos Hydrocharis. Hos Bryonia äro de relativt mer omfångsrika hos Y-skaftet. Såväl leptom som xylem är voluminösare hos de samkönade blommornas skaft än hos &-skaften af Acer tataricum. Lep- tomgrupperna äro omfångsrikare hos $- än hos S-skaftet af Begonia boliviensis, och omfångsrikare hos de samkönade blom- mornas skaft än hos A-skaften af Astrantia minor. Kambium saknas hos begge könen, med undantag af Cucurbita (se nedan!). Kärlknippenas element äro i allmänhet svagare utbildade hos &- än 9-blomskaften. Kärlen ha mindre lumina hos g&- än 9-skaftet af Hydrocharis ete. Ungefär lika vida äro de hos begge könen af Begonia-arterna. Hvad särskildt beträffar Cucurbita melanosperma och &C. maxima, hvilkas blomskaft, såsom ofvan är nämdt, redan under knoppstadiet visa så betydande differenser, har byg- naden i dem under blomningen ytterligare divergerat, och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 2. 87 9-skaften ha förändrats mer än &-skaften. Y-skaftet har till- växt betydligt mera i tjocklek än A-skaftet. Kärlknippena ha tilltagit i volym, och mera hos $- än hos S-skaftet; de, som ligga närmast mot centrum, ha hos 2 tilltagit hastigare i omfång, än de yttre. Kärlknippeelementen, isyunerhet leptomdelarna, ha utbildats mera, och hastigare hos 9. Kam- -bialzonen inom kärlknippena är nu tydligt utvecklad hos - skaftet, men saknas hos Ö-skaftet. Intet interfascikulärt kam- bium är utveckladt. Hos 2 äro de skärformiga beläggnin- garna fortfarande tunnväggiga, oförvedade och icke mekaniskt verksamma, men cellerna bilda färre lager och ha större lu- mina än i knoppstadiet; de äro endast i tangentiel riktning mera utsträckta än i knoppstadiet. Hos & äro cellerna i den motsvarande cylindern i de nedre delarna af skaftet något förvedade. Detta sistnämda försprång i utvecklingen hos & måste sättas i samband med dettas betydande längd och ty åtföljande större behof af böjfasthet. En central hålighet finnes i A-blomskaften hos Cucurbita-arterna, hos C. maxima redan 1 knoppstadriet; P2 är deremot inuti tät äfven under blomningen. Grundväfnadscellerna äro mera sträckta i longi- tudinel rikning hos S-skaftet, hvilket står i sammanhang med dettas hastigare längdtillväxt. Af det ofvan om blomskaften anförda framgår följande: i vissa fall ha blomskaften hos de skilda könen lika eller i det närmaste lika bygnad under såväl knopp- som blomningsstadtier; i andra fall utvecklas $-blomskaftet fortare, hvadan S-blom- skaftet vid blomningen har ungefär likartad bygnad med Y- blomskaftet under ett något tidigare stadium; hos en del arter återigen hafva &- och 8-blomskaften, stundom till och med i tidiga knoppstadier, inslagit olika utvecklingsriktningar, och van- ligen har äfven här utvecklingen försiggått hastigare hos Ge skaften än hos &-skaften och åtminstone de flesta väfnader vid blomningen hunnit mera differentieras och blifvit kraftigare hos de förra. I och med blomningens slut är A-blommornas roll ut- spelad och skaftens funktion uppfyld. &-blomman affaller eller kvarsitter vissnad och S-blomskaftets utveckling afstan- nar. P-blomskaften få deremot efter blomningen en ny upp- gift, att uppbära och föra näring åt den sig utvecklande frukten. I enlighet med dessa nya funktioner förändras också den inre strukturen i flera afseenden. Dessa förän- 88 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. dringar yttra sig hos de arter, jag undersökt, i sina hufvud- drag på sätt, som af föregående författare hos isynnerhet monoklina arter är beskrifvet, eller i största korthet uttryckt så, att de stödjande och ledande väfnaderna ytterligare utvecklas i omfång och styrka, samt att i fruktskaften stödjande väfnader kunna uppträda, som icke funnits under blomningen. Jag vill här endast lemna en kort jemförelse mellan bygnaden hos 9Y-skaften under fruktmognaden och g&-skaften under blomningen hos de arter, der jag icke varit i tillfälle att undersöka begge könen under blomningsstadiet, samt hän- visar vis å vis de öfriga till det föregående. (Angående dessa vill jag blott anmärka, att i de fall, då, såsom hos Bryonia alba, S-blomskaftet i ett eller annat afseende i ut- veckling hunnit före YP-skaftet under blomningsstadiet, detta sistnämda under fruktmognaden, åtminstone under dess senare stadier, är kraftigare utveckladt än det förra äfven 1 ifråga- varande afseenden.) Epidermis har ytterst tunna ytterväggar hos både &- blomskaftet och, åtminstone under de första fruktmognads- stadierna, hos Y-skaftet af Sagittaria; tjockare ytterväggar hos de samkönade blommornas skaft än hos S-skaften af Acer pseudoplatanus. Epidermiscellerna äro något större på tvär- snitt hos YP-skaftet i början af fruktmognaden än hos A-skaftet af Mercurialis perennis. Barken är rikligare försedd med kristaller och kristall- druser hos de samkönade blommornas skaft än hos &A-blom- skaften af Acer pseudoplatanus. Assimilationsväfnaden är relativt kraftigare utvecklad hos &- än hos ?-skaften af Cy- clanthera pedata och C. explodens. De mekaniska väfnaderna äro vanligen betydligt mera ut- vecklade redan i de första stadierna af fruktmognaden hos 8 än hos I vid slutet af blomningen. Stundom (ex. Mercurialis perennis) saknas mekaniska element fullständigt hos L-skaftet i de första stadierna af fruktmognaden (liksom också i S-skaftet). Kollenkym är utveckladt i ett par subepidermala lager hos de samkönade blommornas skaft i de första fruktmognads- stadierna af Åcer pseudoplatanus; hos A-skaftet af denna art saknas det; öfriga mekaniska element saknas hos både &S- och de samkönade blommornas skaft. Hos Y-skaften af Cy- clanthera pedata och C. explodens bildar kollenkymet i början af fruktmognaden ett sammanhängande lager under epidermis; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 89 hos Ö-skaftet af C. pedata är det ordnadt i framspringande åsar, men svagare än hos $; S-skaftet af C. explodens saknar kollenkym. Bastbeläggningar finnas hos Y-skaftet af Sagittaria redan i tidiga fruktmognadsstadier, ehuru svagt utbildade, på utsidan af de periferiska kärlknippena; A-skaftet saknar fullständigt bastbeläggningar. Den mekaniska cylindern är hos Y-skaften af Cyclanthera- arterna i första fruktmognadsstadierna antydd genom tunn- väggiga celler med små lumina; mekaniskt verksam blir den först i senare stadier, och då endast i nedre delen af skaftet. S-skaften ha icke ens antydan till en sådan väfnad. Kärlknippenas antal är mindre hos &- än Y-skaftet (i början af fruktmognaden) af Sagittaria, och denna reduktion i antalet gäller isynnerhet de periferiska knippena. Hos &- skaften af Cyclanthera pedata äro kärlknippena 6, af C. ex- plodens 2 eller 3, samlade mot midten; YP-skaftet af C. pedata har 10, P-skaftet af C. explodens ännu flera kärlknippen. Kärlknippena äro mera sammanträngda hos &S- än hos P-skaftet af Sagittaria. De äro hos S-skaftet af Mercurialis perennis samlade till en central, märglös sträng, hvars diameter är !/3 af tvärsnittets; hos 8 äro de i början af fruktmognaden tydligt skilda af parenkymstrålar, utgående från en smal märg. Den centrala, märghaltiga kärlknippesträngen är här 0,4 af tvärsnittets diameter, och absolut taget nästan dubbelt så stor som den centrala strängen hos S-skaftet. Kärlknippen i mär- gen felas hos &S- och YP-skaftet af Ricinus (de finnas deremot i blomställningsaxlarna. Cyclanthera-arterna ha hos båda könen kärlknippena belägna i en enkel krets. Kärlknippena äro mera voluminösa (absolut, men icke relativt) hos $- än hos S-skaftet af Sagittaria, samt hos de samkönade blommornas skaft än hos S-skaften af Acer pseu- doplatanus; både absolut och relativt hos 2 än hos & af Mercurialis perennis. Kärlknippeelementen äro vidare och mera utvecklade hos 2 än hos I af Mercurialis perennis; samma är förhållandet med Cyclanthera-arterna. Kärlen äro talrikare och vidare hos de samkönade blommornas än &S-blommornas skaft af Acer pseudoplatanas. Slutligen vill jag erinra om den under fruktmognaden starka utvecklingen af de två ringformiga uppsvällningarna 90 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. på Y-blomskaftet af Ricinus communis, som äfven hos &- blomskaftet ha sin motsvarighet. Såväl hos &- som YP-skaftet äro dessa uppsvällningar bildade af en tunnväggig väfnad af till största delen radiärt sträckta, vida celler. Denna väfnad blir mera voluminös och får mera utseende af typisk vatten- väfnad hos fruktskaftet än hos -skaftet under blomningen. Mercurialis perennis har på utsidan af hvarje kärlknippe grup- per af tunnväggiga, longitudinelt sträckta celler med vatten- klart innehåll och stora luminva. Denna väfnad uppträder såväl i vegetativa som florala axlar; hos 9-blomskaften har den större celler och får mera utseende af vattenväfnad än hos S-blomskaften. Hos Cyclanthera pedata ligger i de första fruktmognadsstadier omedelbart innanför kollenkymet en vat- tenväfnadsliknande mantel af vanligen 2 till 3 lager tunn- väggiga, något radiärt sträckta celler med stora lumina; denna väfnad har för öfrigt börjat antydningsvis differentieras redan i knoppstadiet. Hos Cyclanthera explodens har motsvarande väfnad icke så stor likhet med vattenväfnad och öfvergår så småningom 1 kollenkymet. &-skaften sakna hos begge arterna hvarje antydan till en dylik väfnad. Beträffande de forala axlarna af lägre ordningar, till hvilka jag nu öfvergår, ha de öfverhufvud likartade relationer till de enskilda blomskaften i afseende på den inre bygnaden, som de af föregående författare hos företrädesvis monoklina arter omnämda. Så har barken relativt mindre volym, kärl- knippena ligga mera periferiskt och förökas i antal, märgen förstoras etc. etc., och dessa förändringar tilltaga i en och samma riktning, desto mera, ju lägre ordning axlarna ha. Liksom hos blomskaften råda äfven i blomställningsaxlarna af lägre ordningar (i motsvarande regioner) skilnader i byg- naden hos de olika könen. Endast i några fall har jag i detta afseende jemfört axlar i tidigare (knopp-) stadier. &- och P-blomställningsaxlarna hos Dioscorea quinqueloba visa på stadier, då de flesta blom- morna äro i knopp, en likartad bygnad på motsvarande höjd (vid 4 å 5 cm. längd). Samma är förhållandet med unga S- och ?-blomställningsaxlar af första ordningen hos Urtica pilulifera, åtminstone på sådana stadier, då deras diameter BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 91 ännu icke öfverstigit 0,6 mm. Hos Humulus Lupulus har 9P-blomställningsaxeln af första ordningen redan i knopp- stadiet skridit före motsvarande A-blomställningsaxel i samma stadium. HEpidermiscellernas ytterväggar äro tjockare hos 9$- axeln. Assimilationsväfnaden har samma utseende hos begge könen. Bastcellerna ha börjat differentieras hos såväl S- som $P-axlar, men äro hos de senare något tjockväggigare. Såväl hadrom som leptom, och särskildt det senare är mycket kraf- tigare hos 2, och båda delarnas element, isynnerhet kärl och silrör, äro betydligt vidare hos 29. Hos Betula verrucosa råda betydande skilnader mellan &S- och Y8-spindeln på unga sta- dier. Bastgrupper äro hos Y-spindeln utvecklade men saknas fullkomligt hos &Ö-spindeln. NXylemet är mäktigare, kärlen mycket vidare hos Y-spindeln. Under blomningsstadierna har jag endast varit i tillfälle att hos få arter jemföra S- och P-blomställningsaxlarnas byg- nad. Hos Urtica cannabina är denna hos de båda könen vid början af blomningen lika. För öfrigt har jag härutinnan undersökt Bryonia alba och Dioscorea quinqueloba (hos den senare hade de nedre blommorna nyss inträdt i fruktmognads- stadium). De viktigaste skilnaderna mellan könen hos Dio- scorea voro, att den mekaniska ringen var bredare och star- kare samt kärlen vidare hos Y- än hos &-axeln. Vidare finnas i kärlknippena hos Y-axeln 2, hos S-axeln endast en tydlig leptomgrupp. Bryonia alba har deremot A-blomställnings- axlarna starkare bygda, med kraftigare mekanisk ring, större kärlknippen och vidare kärl än P-blomställningsaxlarna. Lik- som hos de enskilda blomskaften af denna art, kommer således äfven 1 blomställningsaxlarna af lägre ordningar & under blomningen i utveckling före 2. Efter inträdet i fruktmognadsstadierna fortfara 2-blom- ställningsaxlarna, samt de axlar, som bära både &- och Y- blommor (eller såsom hos Acer &- och samkönade blommor) att utvecklag, och utvecklingen går i mer eller mindre analoga rikt- ningar med hvad som är fallet hos de enskilda 9-blomskaften. S-blomställningsaxlarna »afstanna deremot sin utbildning i och med pollinationsperiodens slut. Man torde kunna sam- manfatta de viktigaste relationerna i ”-blomställningsaxlarnas och fruktställningsaxlarnas bygnad i följande. Bygnaden i olika regioner af samma axlar är väl i van- liga fall temligen likartad, åtminstone icke principielt skild. 092 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA: (Dock förändras vanligen väfnadernas relativa omfång något, ehuru obetydligt, och förändringarna försiggå från axelns bas till dess spets i samma riktning som från axlar af lägre till axlar af högre ordning). Detta gäller om såväl &S- som Y- blomställningsaxlar, samt blomställningsaxlar, som uppbära både &- och P-blommor. Stundom är dock bygnaden betyd- ligt skiljaktig i olika delar af samma axel. I A-blomställ- ningsaxlar har jag aldrig funnit detta vara fallet, deremot erbjuda Y-axskaften af Carex vesicaria, C. glauca och isyn- nerhet C. caucasica, i detta afseende ganska säregna för- hållanden. I den allra nedersta, uppräta, af stödjebladets slida dolda delen af Y-axskaftet hos C. caucasica intages nästan hela tvärsnittet af tjockväggig, stereomatisk väfnad, som är starkast i de periferiska delarna. Endast på några få ställen vid periferien ligga mycket små grupper af assimilations- väfnad. I mellersta delarna af axskaftet, der detta håller på att böja sig nedåt, förökas assimilationsväfnaden på de me- kaniska väfnadernas bekostnad Här upptar den assimilerande väfnaden helt och hållet de periferiska delarna på den öfre, konvexa sidan, under det att på den undre, konkava sidan, den centrala, mekaniska pelaren på vissa ställen utskickar plattor genom assimilationsskiktet till epidermis. Vid basen af fruksamlingen slutligen är den mekaniska väfnaden alldeles central, och i midten något starkare bygd än motsvarande delar i den uppräta regionen af skaftet; assimilationsväfnaden bildar en ganska mäktig och helt och hället sammanhängande periferisk mantel. De öfriga nämda Carex-arterna förhålla sig analogt, men äro svagare bygda. S-blomställningsaxlarna ha hos samtliga undersökta Carex-arter betydligt svagare byg- nad. — I öfriga undersökta fall förhålla sig A-blomställnings- axlarna af första ordningen till de Y-liga axlarna af samma ordning i de viktigaste punkter på följande sätt. ; Epidermis. Hos Sparganium ramosum har det nedersta af de internodier, som uppbära &A-blomställningar, mindre epidermisceller i både radial och tangential riktning än de ?-blomsamlingarna uppbärande internodierna. HEpidermis- cellernas yttre väggar äro i det allra närmaste lika tjocka hos &A- som hos YP-internodierna af samma art. Quercus macran- thera (och Q. Robur?) har tydligt tjockare ytterväggar på epidermis hos $?- än hos A-blomställningsaxeln. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 2. 93 Barken. Hos gJS-internodierna af Sparganium ramosum är barkparenkymet relativt lika mäktigt eller till och med något mäktigare än hos YP-internodierna, samt minst lika kraf- tigt assimilerande som hos dessa. Hos P-internodierna af denna art ligga i barken större celler rikligt inströdda bland de mindre; hos JF-internodierna deremot äro de större cellerna sparsammare och bilda färre lager. Barken har hos Y-blom- ställningsaxlarna af Quercus macranthera relativt större mäk- tighet (dess radie är åtminstone hälften af tvärsnittets radie) än hos I-blomställningsaxlarna (der radien är 0,3 å 0,4 af tvärsnittsradien). Absolut taget är dess mäktighet ännu mycket större hos £, till följd af dennas större tjocklek. 9-blomställ- ningsaxlarna ha hos denna art i barken två väfnader utvecklade, som saknas hos Ö-blomställningsaxeln, nemligen bast och brachysklerenkym. tvärsnitt af Ö&-blomställningsaxel vid blomningen, nära basen (?9/,). RBumex thyrsoides: tvärsnitt af stam hos 9Y4-individ, i tem- ligen tidigt blomningsstadium, 70 cm. från spetsen (?0/,). > > tvärsnitt af Ö&S-stam i motsvarande sta- dium och på lika höjd (29/,). Ricinus communis: längdsnitt af fruktskaft (??/,). Tafil. III. Cyclanthera pedata: tvärsnitt af stam temligen långt ned (15/)). tvärsnitt af kärlknippe i stammen på samma höjd som föregående (?9/,). > tvärsnitt af nedersta internodiet i den gemensamma axeln i en blommande -blomställning (P/,). / tvärsnitt af A-blomskaft i blom (?9/,). | tvärsnitt af 9Y-blomskaft i första sta- dierna af fruktmognaden (??/,). > tvärsnitt af skaft på nästan mogen frukt, långt ned (?9/,). Tafl. IV. Cyclanthera pedata: tvärsnitt af 9Y-blomskaft före blom- ninsen (Co: > tvärsnitt af 9Y-blomskaft i första sta- dierna af fruktmognaden ("/,). > > längdsnitt af S-blomskaft i blom (??/,). Bryonia alba: tvärsnitt af P-blomskaft i knoppstadium (?"/,). > >» tvärsnitt af Y-blomskaft i blomning (""/). > > tvärsnitt af Ö-blomskaft i blomning (?9/,). » » — tvärsnitt af Q-blomställningsaxel, 1,5 cm. lång, i knopp EHN Tafl. V. Bryonia alba: tvärsnitt af &-blomställningsaxel vid blom- ningen, långt ned (f5/,). > » — tvärsnitt af 9YP-blomställningsaxel vid blom- ningen, 7 å 8 cm. lång, långt ned (!5/,). 100 GREVILLIUS, ANATOMISKA STUDIER ÖFVER DE FLORALA AXLARNA. Fig. 3. Bryonia alba: tvärsnitt af 9Q-blomställningsaxel i fruktsta- dium, långt ned (£5/,). AR ; » > tvärsnitt af &A-blomställningsaxel vid blom- ningen, långt ned (?9/,). 5. >» tvärsnitt af 9YP-blomställningsaxel vid blom- ningen, 7 å 8 cm. lång, långt ned (?9/,). 6. ; tvärsnitt af 9P-blomställningsaxel i fruktsta- diam (20/0): de » tvärsnitt af moget fruktskaft (99/,). Tafl. VI. Fig. 1. Cucurbita melanosperma: tvärsnitt af A-blomskaft i knopp (5/)). 55 » > tvärsnitt af 9YP-blomskaft i knopp CEN: Se III. N2 ST Lit. L.Ljunggren Ups ala. ANY. Grevillius del. Lå Zz C) rat sd 2 = S = 3 + 3 E NE AX. Grevillias del. - [2] an [222 SS = vu 5 RE SS HO = = AO CE 2 till K.Vet. Akad. Handl. Bd.16. Afd. III. N AX. Grevillius del. Ta ihang till K.Vet. Akad.Hondi. bd. 16, ATd. II. NE 2. rn re EN. Crevillius det, FE tg L.Ljunggren Upsala. 1 = RS rg 'K.Vet. Akud. Handl. Bd.16.Afd. II. N2 9. | SS N i Lit. L-Ljunggren Upsal RA Mr i + sr) ES Ar = rg Mm: ss Eg el RA fl JIN På fp i BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-ARAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd III. N:o 3. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA AF KARL STARBÄCKE. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 12 MARS 1890 GENOM TH. M. FRIES. STOCKHOLM, 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. fare SEE Å TARA ER KL THE ER MM a cd Md Ho bl deg 0 Dn 2 Bert NAR a” KO 2 Å Ä i | ' TA LS ” ) JAN jä fav br råd DÅEHATE ITA KENLAT"ME dark SvveRAT ST ARG NM datt MM IT MOSA OTEL fn 21 Mä | | i ORT v RAN AE bd SOLTORKADE DG 4 SÖN AM år ” ; Dh Nlja Ke É FORSA >se Ne - | RS -» 4 = - öl kade lilla uppsats har hufvudsakligen tillkommit på grund af den samling Ascomyceter, som kand. A. Y. GREVILLIUS hemförde från sin vistelse i Jemtland sommaren 1887. Ehuru det antal arter, som här nedan uppräknas tagna af honom, är jemförelsevis ringa, innehåller det dock i allmänhet synnerligen intressanta saker, bland hvilka särskildt torde vara att framhålla Herpotrielia mucilaginosa, Cryptoderis oligotheca och Spherulina Dryadis, arter, som visa, hvilka skatter vår högnordiska flora i mycologiskt hänseende innehåller. Dessutom uppräknas i mitt nu lemnade bidrag till kännedomen af Sveriges Ascomycetflora svampar insamlade från Östergötland af E. HAGLUND, från Up- land af TH. HEDLUND, från Nerike af K. KJELLMARK, samt af mig sjelf från Skåne, Öland och Upland. För den hjelp och de upplysningar, som vid bestämningen af en del arter lemnats mig af lekt. P. A. KARSTEN och dokt. H. REHM begagnar jag tillfället att här hembära min tacksamhet. Pyrenomycetes. Mycospherella grumtformis (KARST.) Syn.: Spheria grumiformis KARST. Enum. Fung. Lappon. 1861, p. 215. Spherella grumiformis KArRsrtT. Myc. Fenn. II, p. 173. Mycospherella grumiformis GREVILLIUS mscrpt. Hab. in foliis siccis Arctostaphyli officinalis inter Åre et Såå (leg. GREVILLIUS). — In peritheciis vetustis sporas olivaceo- fuscas inveni, quare species illa Phaeospherelle, generi KAR- STENI, !) adscribenda sit, quod genus autem nulla nota nisi »sporis coloratis> designatum perparum distinetum puto. Sedan JOHANSSON ?) 1885 uppställt namnet Mycospherella, såsom börande användas i stället för FRIES namn Spherella, ogifvet åt ett svampslägte 24 år senare än SOMMERFELT upp- !) Symbole ad. Myc. fenn. XXVI p. 28. 2?) Svampar från Island p. 163. 4 STARBÄCK, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA. stälde algslägtet med samma namn, har med afseende på det- sammas berättigande en ganska bestämd opposition gjort sig gällande bland utlandets mycologer. Så har WINTER!) definitivt uttalat sig mot detsamma, framläggande skäl, som jag på annat ställe ?) sökt bemöta; vidare har namnet mig veterligen ej blifvit användt i något utländskt mycologiskt arbete och slut- ligen ha BERLESE och DE Toni i en särskild liten broschyr ?) med stor bestämdhet sökt att fastslå det gamla namnet. Efter en utförlig historik öfver såväl svamp- som alg-slägtet Sphe- rella, komma författarne till det resultatet, ?) att det Friesiska namnet skall bibehållas derför att å ena sidan det af SOMMER- FELT uppstälda algslägtet »indragits», och å andra sidan detta namn är antaget och gängse för en så stor mängd svampar. Det senare skälet är ungefär detsamma som det af WINTER framhållna, men synes mig ingalunda vara af någon beaktans- värd art, då det gäller en vetenskaplig fråga. Det förra skulle således vara det mera graverande; men vid jemförelse mellan SOMMERFELTS första uppsats 5) om Spherella nivalis med den utredning och historiska framställning WIiTTROCK ) lemnar om »den röda snön», der han bestämdt framhåller att Spherella nivalis SOMMERF. enligt prioritetsprincipen är det vetenskapligt berättigade 7) namnet för den röda snön bildande algen, synes det mig, som man fullkomligt naturligt och logiskt bindande måste komma till motsatt resultat mot hvad som 1 nämda bro- schyr eger rum. Dessutom börjar utan tvifvel algnamnet Spherella att alltmera vinna terräng, ?) och då det ligger i öppen dag, huru olämpligt det är att använda samma benäm- ning på ett alg- och ett svampslägte, torde man få anse det Friesiska namnets utbytande mot ett annat önskvärdt, ja nöd- vändigt, och Mycospherella JOHANS. fastslaget. !y Die Pilze II, p. 355. , ?) Anteckningar öfver några Skand. Pyrenomyceter p. 16. 3) Intorno al genere Spherella di CESATI E DE NOTARIS ed all omonimo di SOMMERFELT; i Atti del Reale Instituto Veneto di scienze, lettere ed arti, Tom. V, ser. 6. — 1886 — 1887. 32) Jmfr Bot. Centralbl. XXXII, 1887, p. 355. ?) Om den röde Snee eller Spherella nivalis SOMMERF., Uredo nivalis Auctt. i Magazin for Naturvidenskaberne Anden Aargangs andet Bind p. 249. Christiania 1824. (WITTROCK och JOHANSSON citera felaktigt >anden Aargangs förste bind>). 5) Om snöns och isens flora särskildt i de arktiska trakterna ur A. E. NORDENSKIÖLD: Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga norden. Stockholm 1883. SAmE. step. dd. SYTT: ex, Bot. not. 1890, I Hått. p. 40: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0o 3. ) Melanopsamma Greviliti REHM n. sp. (in lit.) Perithecia dense gregaria, superficialia, primo obconica, superne applanato-convexa, deinde patellxformiter concaviuscula, apothecia Tympanis in memoriam revocantia, astoma, valde rugulosa vel fere verrucosa, 0,4,—0,5 mm. diam., pilis fusco- atris, in juventute perithecii conidiophoris?, obsessa. Asci e stipite longo, filiformi late clavati, 3-spori, 40—50 = 8—10 wu. Spore ovoideex, vel ovoideo-ellipsoidex, uniseptate, non con- stricte, loculis uni-magni- vel pluri-guttulatis, hyalinge, 7—10 = 3,5—5. Paraphyses guttulate, graciles, non satis perspicue. — Tab. I fig. 1a, b. — Hab. ad ramos corticatos Pruni Padi inter Åre et Såå in Jemtlandia (leg. GREVILLIUS). Denna synnerligen karakteristiska och väl utmärkta svamp synes stå närmast M. pomiformis (PERS.) Sacc., från hvilken den emellertid är väl skild, såväl genom andra kännetecken, som genom »die rauhen, porenlosen, oben eingesunkenen und Tym- panis-ähnlichen Gehäusen», som äfven vid ytligt betraktande ge svampen ett egendomligt utseende. Diaporthe trinucleata NIESSL. Hab. in caulibus Eupatorii cannabini ad Rönneån apud Klippan par. Åby, Scanie, sat. frequens. Diaporthe rostellata (FR.) Nits. Hab. ad basin sarmentorum siccorum Rubi id&ei ad Johan- neslund, Ostrogothia. Med rätta framhåller WINTER !) om D. Vepris (de LACR.) FucK., och denna art, att de alldeles sakna stroma och rättare borde föras till Gnomonia CES. ET DE NOT.; »statt dessen zwängt man sie gewaltsam in diese Gattung und beschreibt sogar die gar nicht vorhandene Stroma mit eimer nichtsagenden Phrase.» Diaporthe Rehmiana STARB. n. sp. Syn. Diaporthe n. sp. REHM in lit. Stromata sparsim gregaria, valsea, totos ramulos ambientia, e basi lato, ligno paullum innato zonaque nigra circumscripto, disciformi-conoidea, pustulatim primo corticem, deinde irregu- lariter fissam, elevantia, ad basin 3—5 mm. diam.; perithecia in singulo stromate 10—20—25, globosa vel mutua pressione angularia, majuscula, ostiolis longioribus, cylindricis epider- midem, cujus lacinie acervulis adnate, disciformiter perrum- ty Die. Pilze' II p. 631. 6 STARBÄCK, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA. pentia; aggregationes ostiolorum !/,—2 mm. diam. Asci octos- pori, cylindraceo-clavati, sessiles, 60—70 = 7—9 u. Spore ellipsoidexe vel Tfusiformi-ellipsoidexe, uniseptate, medio vix paullum constrictx, parte inferiore angustiore, distich&e vel sub- disticheg, 15—20 =3,5—5,5 u. — Tab. I, fig. 2 a—d. — Hab. in ramulis Ulmi montane ad Köping Ölandiz (leg. ipse.) Denna art, som ej kan identifieras med någon hittills be- skrifven, torde närmast vara beslägtad med den af KUuNzE?!) utdelade D. Saccardiana, men genom nu angifna kännetecken, särskildt de knappt märkbart insnörda sporernas form och storlek, samt de större stromas växtsätt, synes den vara väl skild. Diaporthe nidulans NIESSL. Hab. in sarmentis Rubi idxi ad Åre in Jemtland. (leg. GREVILLIUS). Valsaria foedans (KARST.) SACC. Syn.: Anthostoma foedans KARST. F. Fenn. exs. 982. Pheosperma foedans KARST. Myc. fenn. II, p. 55, 1873! ; MNiesslii WINT. in Hedwig. p. 131, 1874! Valsaria SAcCcC. Syll. Pyr. I, p. 748 o. 749. Hab. in cortice Betule ad Storlien, Jemtland (leg. GRE- VILLIUS), in cort. Alni cire. Upsala (leg. ipse.) Jag sammanför här den Winterska och Karstenska arten, då jag hvarken vid undersökning af formerna på Alnus och Betula, ej heller vid studiet af de båda auctorernas beskrif- ningar funnit någon eller några karak. af mer väsentlig olikhet; skilnaden i de båda beskrifningarne torde ha blifvit lika stor, om de båda uppsatts öfver samma form på samma substrat af olika författare. ?) Leptospheria Doliolum (PErRsS.) DE Not. var subdisticha STARB. et GREV. n. Var. Perithecia laxe cespitosa vel sparsa, primo tecta deinde deliberata, conico-spheroidea, rugosa, ostiolo papilliformi pertusa, 300—450 u diam. Asci cylindracei, vix clavati, superne rotun- dati, inferne breviter stipitati sec. situm sporarum 80—120 = 3—9 u. Spore 8:ne, oblique monostiche vel inordinatim sub- distich&e, primo guttulatze, plasmate tripartito, denique triseptate, fuliginex, utringque obtusiusculx, ad septa vix vel lenissime constricte, 15—23 = 6—7 u. Paraphyses gracillim&e, non di- 1 2 ) Fungi sel. exsice. n. 123. — SACCARDO Syll. Pyr. I, p. 628. ) Jmfr SACCARDO anf. st. under Valsaria Niesslii. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:03. 7 stincte. — Tab. I, fig. 3 a, b. — Hab. mixta cum Lept. hel- minthospora (CES. et DE Nor.) in caulibus aridis Artemisix vulgaris ad Are in Jemtlandia (leg. GREVILLIUS). Leptospheria lasiosphaerioides STARB. et GREV. n. sp. Perithecia gregaria, 2—3—4 conferta, maculas indetermi- natas, epidermide longe angusteque elevato plus minusve gii- seas, formantia, globosa vel conoideo-globosa, demum paullum collapsa, tota contextis pilis, ad basin presertim longis, ramosis, fuscis obsessa, ostiolo conico, glabro epidermidem perrumpentia, demum denudata, 200—300 u diam. Asci cylindraceo-clavati, vix pedicellati, paraphysibus gracillimis obvallati 72—85 = 3— 12,5 u. Spore 8:ne, elongato-fusoidexe, leniter curvule vel vix inequilaterales, 4-septatx, primum vulgo ad septa non constricte, loculo secundo superiore crassiore, deinde saltem plerumque ad septa constricte et loculo secundo, aliis breviore, inflato, guttulate, utringue obtusiusculr, dilutissime lutescentes, 27— 32=5—7 u. — Tab. I, fig. 4 a—c. — Hab. in caulibus Aco- niti Lycoctomi aridis ad Totten et Mörvikshummeln, Jemtland (leg. GREVILLIUS). Denna art, som säkerligen är ganska väl skild och äfven af KARSTEN i bref ansedd såsom ny, synes genom sporformen i yngre stadier, samt genom hårbeklädnaden något närma sig Lept. setosa NIESSL, men sporerna äro till skilnad från denna endast 4-septerade, samt dessutom ostiolum glatt, men hela peritheciet för öfrigt beklädt med en tätt hopfiltad hårbeklädnad, så att understundom svampen, då flere perithecier sitta till- sammans, ger intryck af en mindre Lasiospheria. Metaspheria Trollii KARST. Spore triseptate, 15—20 = 2—2,5 u. — Hab. in caulibus Aconiti Lycoctomi siccis eodem loco ac precedens. Då KARSTEN 1 sin beskrifning!) kallar sporerna »4-guttulate», beror detta troligen på deras omogenhet, hvaremot jag sett mogna i det hela något större sporer med fullt utvecklade septa. Möjligen kan olikheten bero på olika värdplantor. Metaspheria Arabidis JOHANS. Hab. et in foliis et in caulibus emortuis Arabidis alpine ad Åre, Jemtland (leg. A. Y. GREVILLIUS). ') Hedwigia 1884 n:o 6, p. 3. 8 STARBÄCK, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA. Detta är för så vidt jag känner den tredje lokalen för denna af JOHANSSON 1) år 1884 beskrifna svamp; ROSTRUP ?) uppger den nemligen från Grönland, och troligt är, att den är vanlig i fjälltrakter eller arktiska områden. Zignoélla clavispora KARST. Hab. ad lignum vetustum Pini ad Rodga in paroecia Ostro- gothie Simonstorp (leg. HAGLUND). Herpotrichia mucilaginosa STARB. et GREV. n. sp. Perithecia solitaria, in pagina superiore foliorum vigentia, e subiculo, ramulos foliaque conjungente, eminentia, erumpentia, globosa, basi applanata, subastoma. Hyphe subiculi fusce, septate, ramosissime, 6—7 u late. Asci cylindraceo-clavati, sursum rotundati, deorsum noduloso-pedicellati, massa paraphy- sium gracilium hyalina velati 84—100 = 15—17 u. Spore 8:ne, primo sepissime 4-guttate, deinde uniseptato-constricte, denique 4-septate et ad septa exteriora lenissime constricte, ellipsoidex vel ellipsoideo-fusoidex, superne latiores, curvule vel saltem inzequilaterales, annulo mucoso, bipartito, medio constricto pr2e- dite, distiche, sine annulo 18—25 = 6—38, cum annulo 21—30 = 10—12 u. Paraphyses graciles, ascos superantes. — Tab. I, fig. 5 a—d. — Hab. in foliis emortius Juniperi communis inter Åre et Såå, Jemtland (leg. GREVILLIUS). Denna intressanta svamp har tyvärr hemförts i så få exem- plar, att det ej varit mig möjligt att undersöka den så ingående, som varit önskvärdt. Emellertid förekomma perithecierna för så vidt jag kunnat finna alltid enstaka och på bladens öfver- sida; dessa och grenarne, som af det väl utvecklade subiculum förenas till en mer eller mindre sammanhängande massa, äro på den biologiska öfversidan, den från marken vända, nästan nakna d. v. s. utan subiculumtrådar, så att perithecierna, som med sin nedre del sitta insänkta i barren vid ytligt betraktande ej synas stå i något genetiskt samband med dessa. Under mikroskopet ser man deremot tydligt huru basen af perithe- cierna är sammanväxt med den del af subiculum som inträngt i bladets väfnader. Det egendomliga sporerna omgifvande slemhöljet tyckes vara sammansatt af tvenne hufformiga delar, d. v. s. så att den ena hufven täcker den ena, den andra hufven den andra hälften af sporen, och sedan vid midten af denna !) Svampar från Island i öfvers. K. V. A. H. 1884, n:o 9, pag. 169. 2) Fungi Groenlandie, oversigt over Grönlands svampe. (Sertryk af meddelelser om Grönland III) Kjöbenhavn 1888, pag. 560. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:O 3. 9 gå in i hvarandra ungefär som skalen hos en Diatomacé, hvilket förhållande jag såsom teckningen ock antyder, ej kunnat med full säkerhet afgöra. Huruvida denna art uppträder parasitiskt, och sålunda hos oss möjligen skulle motsvara Herp. nigra HaART.,!) som synes vara allmänt utbredd »in den höheren Gebirgen» 1 Syd-Tyskland och enl. ALLESCHER ?) af dr. PETER 1887 blifvit på Juniperus nana funnen i Sverige, har naturligtvis varit mig complett omöjligt att afgöra. Af de här ofvan framstälda karaktärerna, liksom äfven af en jemförelse med de i REHM'S exsiccatverk?) utdelade exemplaren af H. nigra samt med HartiGs afbild- ningar, framgår emellertid tydligt att den af mig beskrifna arten är väl skild från HArtiIGS. Om de i biologiskt afseende deremot visa större eller mindre öfverensstämmelser kan endast framgå ur noggranna undersökningar 1 naturen. Cryptoderis oligotheca STARB. et GREV. n. sp. Perithecia sparsa, immersa, globulosa, in ostiolo conoideo, altitudine perithecii dimidio breviore, epidermidem oblique per- rumpente attenuata, 150—200 u diam. Asci perpauci (1—4) ovoideo-ellipsoidei, deorsum ampliores, sursum rotundati mem- brana incrassata, inequilaterales, sessiles 100—115 = 40—359 u. Spore 8:ne, in asco conglobate, bipartite, elongato-ellipsoidex, utringque obtuse vel obtuse acutiusculxe, velo mucilaginoso, lato predite, hyaline, sin. annulo 36—50 = 12—15 u; deinde bi- septate, xque hyaline; demum extra ascos attenuatim ellip- soide&, utrinque rotundate, triseptate, fuscescentes, velo deli- berate, 56—60 = 19,5—25,5. Paraphyses null&e. — Tab. I, fig. 6 a, b. — Hab. in caulibus aridis Thalietri alpini ad Storlien. Jemtland (leg. GREVILLIUS). Denna genom sina sporers egendomliga form och utveck- ling, som ej afslutas förr än utanför asci, samt genom dessa senares ringa antal utmärkta svamp, uppträder på de tunna stjelkar af Th. alpinum, som sitta qvar från fjolåret, med sin temligen korta mynning snedt genombrytande epidermis. Den visar för öfrigt huru föga betydande sporernas färg- !) Allgem. Encycl. Forst. Jagd-wiss. 1886. — Allgem. Forst-Jagd- zeitung I, 1888. — Lehrbuch der Baumkrankheiten, 2 Aufl. Berlir 1889, pp. 74—76. ?) Verzeichniss in Sid-Bayern beobachteter Pilze, II Nachtrag Basi- diom. und I Nachtr. Gymnoasc. und Pyrenom. Sep. Abdr. XI Ber. des Bot. Ver. in Landshut 1889, pag. 57. 3) Ascomycetes 996. 10 STARBÄCK, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA. ning är såsom genuskaraktär, och ger ett nytt exempel på huru sporerna utanför sporsäckarne från hyalina öfvergå till bruna. Spherulina Dryadis STARB. n. sp. Perithecia sparsa, vel 2—3 gregaria, vel nonnulla seriata, conico-spharoidea, semiimmersa, ostiolo breve latoque epider- midem superantia, glabra, 70-—90 u alt., 50—70 u lat. Asci perpauci (in singulo perithecio numquam plures quam 3—5 inveni), ellipsoidei vel late cylindraceo-saccati, inequilaterales, sessiles 40—50 = 20—25. Spor& 8me, conglobate, strictura media in duabus partitionibus, quarum superior inferiore bre- vior latiorque, partite, clavato-ellipsoidexe, utringue rotundato- obtuse, inequilaterales vel vix curvule, transversim 5—6(—7) septate, sepissime sepimento uno, 2—3 loculos medios longitu- dinaliter permeante, addito, hyaline, 25—31 = 10—14 u. Para- physes nulle. — Tab. I, fig. 7 a, b. — Hab. in pagina supe- riore foliorum Dryadis octopetale ad Skurdalsporten prope Are in Jemtlandia (leg. GREVILLIUS). I SACCARDO'S artificiella Pyrenomycetsystem skulle nu be- skrifna art föras till gruppen Dictyospore, då deremot Spheru- lina föres till Hyalophragmiwe. Jag har likväl ej, för att kunna få in denna art på rätt plats i detta system, våldsamt velat skilja den från sina närmaste anhöriga genom att, endast på grund af sporernas byggnad, bilda ett nytt slägte, utan bibe- hållit den under Spherulina icke blott på den grund, att hos Spherulina sepincola (FR.), med normalt endast tvärdelade spo- rer, äfven exemplar med murformiga sådana påträffas, utan äfven derför att hos nu ifrågavarande art sporer utan längssepta understundom påträffas. — Perithecierna hos S. Dryadis äro af mycket fin pseudoparenchymatisk struktur, isynnerhet den i växtväfnaderna insänkta delen, så att man ofta tydligt kan skönja asci genom densamma. Pyronophora abscondita Karst. Hedw. 1884, n:o 3, p. 1. Sporis 15—18 = 7—38 wu, hec forma minor a descriptione differt. — Hab. in caulibus Silenes inflate inter Åre et Såå, Jemtland (leg. GREVILLIUS). Pyrenophora chrysospora NIESSL. Hab. in caulibus emortuis Potentille alpestris, Silenes acaulis, Veronic& saxatilis in alpibus ad Åreskutan, Jemtland (leg. GREViILLIUS). — Tab. I, fig. 8 a, b. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 3. 11 Pyrenophora chrysospora var. polaris KARST. Hab. in caulibus aridis herbarum plurium in alpibus ad Åreskutan, Jemtland (leg. Grevinuus). — Tab. I, fig. 9 a, b. — Figuras nostras 8—9 cl. GREVILLIUS e speciminibus a KAR- STEN determinatis delineavit. Ophiobolus Tenellus (AvUsw.) SAcc. Hab. in caulibus aridis herbarum majorum ad Klippan, Scanie. Lophiostoma Juniperi FABRE. In ramulis corticatis Juniperi communis inter Åre et Såå, (leg. GREVILLIUS). Lophiostoma semiliberum (DESM.) CES. et DE NOT. Hab. in culmis Phragmitis communis ad Klippan, Scanizx (leg. ipse). Lophiostoma compressum (PERS.) CES. et DE NOT. var. sep- temseptata SAce. Syll:' Pyr. II, p. 711. Hab. in ligno denudato, nigrefacto ad Klippan, Scaniz; in ramulis Corni sanguine& circa Upsala etiam lectum. Lophiostoma curtum (FR.) DE NOT. Formam sporis minoribus 20—25 u 1. ad Klövahallar Scanixe observavi. Discomycetes. Spheropezia Empetri (FUCKEL) REHM. Hab. in pagina superiore foliorum Empetri nigri ad Stor- lien, Jemtland (leg. GREVILLIUS). Trochila Ilicis (CHEV.) CROUAN. Hab. in foliis Ilicis aquifolii in horto botanico in Lund, Scanie. Briardia purpurascens REHM. Hab. in caulibus aridis Astragali glycyphylli ad Mörby- långa, Ölandiz. Schizoxylon alboatrum REHM. Asci usque ad 400 u 1. — Hab. in cortice Pyri Mali par. Axberg in Nerike (leg. KJELLMARK). Starbäckia pseudotriblidioides REM n. gen. et sp. (in lit.). Diagnosis generis: Apothecia erumpenti-sessilia, pri- mitus clausa, marginibus deinde ruguloso-gibberis patescentia. Asci cylindracei. Spore continue, hyaline. Paraphyses ramose, ascos superantes. — »Nähert sich einerseits äuserlich Henri- 12 STARBÄCK, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA. quesia etwas, in Bau andrerseits Pseuduphacidium, besonders im Hymenium, gehört aber nach der Entwickelung der Apothecien zu den Tryblidiaceen.> (REHM). Diagnosis speciei: Apothecia sparsim gregaria, inter- dum 2—3 conferta, e ligno denudato erumpentia, sessilia, atra, oblongo- vel orbiculari-disciformia, primitus clausa, deimde mar- ginibus gibberis et rugosis apperta 1/,—1 mm. diam. /Asci cylindraceo-subelavati, sursum obtusi, deorsum angustati, sub- sessiles, 80—100 = 4—5,5 u. Spore 8:n&, monostiche, interdum superne subdistiche, ellipsoideo-fusiformes, recte vel Icniter curvule, hyalinge, endoplasmate granuloso, utringue obtusius- cule 9--15 = 2,5—3,5 u. Paraphyses numerosissime, graciles, flexuosa, ramosissime, hyaline, agglutinatione autem olivascentes et partibus ascos superantibus epithecium sub lente olivaceo- fuscum formantes. — Tab. I, fig. 10 a—f. — Hab. ad lignum Pineum induratum ad Dufhult, par. Simonstorp, Östergötland (leg. HAGLUND). Med afseende på detta slägtes plats i systemet är här endast att hänvisa till REHMS yttrande om underordningen Tryblidiece:”") »Bildet das Mittelglied einerseits zwischen den FPseudophaci- dieen, andrerseits den Dermateaceen und wird vielleicht mit der Zeit in beide Unterordnungen zu vertheilen sein.» Durella melanochlora (SOMMF-) Syn.: Peziza melanochlora SOMMF. Suppl. Fl. Lapp. p. 297 (1826!) > ovulispora KARST. Fung. Fenn. exs. 543 (1866). > — suberenulata NYL. Observ. Peziz. Fennie& p. 64 (1869). Patellaria ovulispora KARST. Monogr. Peziz. fenn. p. 167. > melanochlora KARST. Myc. fenn. I, p. 283. Durella melanochlora REHM Alp. Ascom. N:o 27. Durella suberenulata REHM in lit. Specimina mea plane cum illis a KARSTEN l. c. distributis congruunt nisi spore oblique mono-subdistiche. — Hab. in ligno vetusto in Roslagen (leg. HEDLUND). Scutularia reducta KARST. Hab. in ligno vetusto in Roslagen (leg. HEDLUND). Godronia Viburni (FUCK.) REHM in Winz. Pilze III, p. 239. Hab. in ramulis corticatis Viburni Opuli ad Rodga, par. Simonstorp in Östergötland (leg. HAGLUND) et in Bohuslän (leg. ELIASSON). — In speciminibus in Bohuslän lectis cespites apothe- ciorum 10—12 inveni. !) WINTER Pilze III, p. 191. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 3. 13 Tympanis mutata (FUCKEL) ReEnM 1. c. p. 270. Hab. in ramis corticatis Betule ad Johanneslund, par. Skedvi, Östergötland (leg. GREVILLIUS). Mollisia Tamaricis (ROUMEG.) BRÉSAD. Asci 50 =5. Spore 7,5—11 =2—3. Externa facie M. complicate KARST. sat similis. — Hab. in ligno denudato Quer- cus ad Oppidum Borgholm, Ölandize (leg. ipse). Lachnum Hide (ScHM. et KNnz.) KARST. Hab. ad caules Spirexe ad Klippan par Åby, Scanie. Lachnum bicolor (BULL.) KARST. Hab. ad ramulos emortuos Salicis ad Storlien, Jemtland (leg. GREVILLIUS). Lachnella flammea (ALB. et ScHW.) FR. Hab. ad ramulos emortuos Salicis ad Åre Jemtland (leg. GREVILLIUS). Lasiobolus albicans (EFCKL.) Syn.: Ascobolus albicans FCKL. Hedw. 1866, n:o 1, p. 3. Peziza albicans KARST. Myc. fenn. I, p. 59. Ascophanus albicans KARST. Revis. synop. ascom. fenn. p. 121. Spore oblique monostiche, 14—16 = 8—10 u. Asci 170 = 12—14 u. Apothecia pilis albicantibus brevibus longiori- busve 100—200 se, 12—25 mu crassis dense obsessa. — Hab. ad fimum equinum ad terram arenosam siccam in Alvaren prope Skogsby, par. Thorslunda , Ölandie (leg. ipse). Vid makroskopiskt betraktande synes denna svamp såsom ett litet smutsigt hvitt föremål af ett ulligt utseende. Också visar det sig under mikroskopet att den är tätt beklädd med vid basen kortare, gulaktiga hår af styf consistens från en bred bas (12—14 u) småningom afsmalnande till en skarp spets, omkring 100—150 u långa. Så småningom blifva dessa hår ju närmare man kommer sielfva krönet af apotheciets kant längre och böjda, men i hufvudsak af samma form d. v. s. från en brell bas, här 20—25 , utdragna i en skarp spets; längden uppgår här ända till 200 u. Äfeen i afseende på färgen äro de olika, neml. till följd af den inneslutna luften mjölkhörea Det var mig länge skäligen mycket tvifvel underkastadt, huru- vida jag borde anse den af mig insamlade svampen identisk med den af FucKEL beskrifna arten. De af Coorr i Myco- graphia fig. 234 efter FucKeisS f. rhen. 1855 lemnade tecknin- garne stämde långt ifrån med mina exemplar, hvilka deremot väl passade in med KARSTENS å anf. st. lemnade beskrifning. 14 STARBÄCK, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SVERIGES ASCOMYCETFLORA. (I de af KARSTEN fung. fenn. 762 utdelade exemplaren fann jag endast Lasiobolus pilosus (FR.) Sacc.) Jag sände då några exemplar till REHM för att få min bestämning granskad, och ansåg han dem böra identifieras med FUCKELS art, särskildt på grund af de »oben 3-fach quirlig» delade paraphyserna. Om så nu verkligen är förhållandet, att ifrågavarande art och Fuc- KELS äro identiska, så bör den otvifvelaktigt, på grund af sin om ock korta, dock ganska täta hårbeklädnad föras till slägtet Lasiobolus SACC. Acetabula Riederi SAcc. Syll. disc. p. 62. (sec. Rehm). Syn.: Peziza Riederi WEINM. in FRIES El. fung. II, p. 10. Apothecia sparsim gregaria (?), distincte stipitata, dilute fuliginea, ad marginem cupule terra immersa cum st. 18—23 mm. alt. Cupule infundibuliformes, margine crenato-fimbriato, vix lobato, extus farinose, stipitem versus costato-sulcate, J— 18 mm. late. Stipes irregulariter valde sulceatus, vix floccosus, inequalis, 4—10 mm. altus. Asci e basi angusto cylindraceo- clavati, sursum rotundati vel fere detruncati interdumque cur- vati, 95—130 (p. sp.) = 10—14 u. Spore 8:ne, monostiche, ellipsoide&, hyalinwe, continux, 13—18 = 8—11 u. Paraphyses numerose, filiformes, guttulate, ramose, ascos vix velpaullum superantes. Jodum non tingit. — Tab. I, fig. 11. a—e. — Hab. in terra humosa in Carolinaparken ad Upsala. — Cupulx mi- nores vix stipitate, sed parte inferiore noduloso stipiti respon- dente terra immers2e sunt. Denna såsom det synes ganska karakteristiska Peziza-art fann jag i Augusti månad 1888 i tre exemplar å ofvan anförda lokal, men har sedan ej återfunnit densamma. De växte tem- ligen tätt intill hvarandra, så att uttrycket »sparsim gregaria» torde vara berättigadt, alldeles insänkta i marken, så att endast cupulans öfre del syntes. Det största exemplaret mätte upp- taget ur jorden från stjelkens bas till cupulans öfversta rand 23 mm.; stjelken var 10 mm. hög; cupulan 18 mm. bred. Hos det mellersta exemplaret var cupulan 12 mm. hög och 15 mm. bred, skaftet var afbrutet. Det minsta exemplaret hade mot- svarande mått 4 och 9, samt var med ett knölformigt 4 mm. högt och bredt parti nedsänkt i marken. Fig. SER RORSSUNED i: Figur-förklaring. (Explicatio figurarum). Melanopsamma Grevillii. a. Habitusbild af svampen föga för- storad; b. ascosporer 999/,. Diaporthe Belmiana. a. En bit af en Ulmus-gren med svampen i naturlig storlek; b. samma obetydligt förstorad; c, d. ascus och ascosporer 30/,. Leptospheria doliolum var. subdisticha. a. 3 ascosporer och b. ascus med sporer 5009/,. Leptospheria lasiospherioides. a. 3 verithecier 59/,; b. Asci 329/,; c. ascosporer ?”/,, Herpotrichia mucilaginosa. a. Ascus med paraphyser ?"/,; b —d. ascosporer 30/, Cryptoderis oligotheca. a. Ascus och b. ascosporer 559/, Spherulina Dryadis. a. Perithecium ??"/,; b. ascosporer 830/,. Pyrenophora chrysospora. a. Ascus och b. ascosporer 559/,. Pyrenophora chrysosp. v. polaris. a. Ascus och b. ascosporer ?50/.. Starbäckia pseudotriblidioides. a. En bit Pinus-ved med svampen i naturlig storlek; b. samma obetydligt förstorad; c. tvärsnitt genom ett apothecium 7'”/,; d. ascus med paraphyser ?9/,; e. isolerade parapbyser ?3?0/.; f. ascosporer 20/.. Acetabula Riederi. a. Apothecium från sidan, b. uppifrån ungefär naturlig storlek; c. ascus med paraphyser !?9/.; d—e. olika ascustoppar ?9/,. Le h fd RARE STAN | TN + JAg 14" ve fdr Ga SN TAN ma 1 TRE Mutant ns Cen cr (= RK STRET urea ÖS - g sn förha bnontåto ORTER u Vg "Hane fört. Ng NE fr ond 6 ägt orre e ERNA an NR ven ERA ermgviaglt [EE Jag KSL I frå MM a . : vo rÄssatrg a dar ae Fr [Av ' [0 i i a Bors fra tarmar & NV AN vv la RR fe. ser Ra sv rå a frn i Dr & vverågane bsr sartk PJ SA | arne CE: NG RR JNA ln Yi esorngigea Mu jens. DN NT ve je dor HER. Ro at Ag FE oe fs Erigämsre Na schha ar 1 ektdnsve HI. SÅR pe r a PIVSER EE TS en b. EkvtRåönA oovorh sor ca av UK d nära 1 LS ARA få Flrgk Led 20 Isar RN ut mrnd] stl J vg TERIMCA TLL: eld ay TO K.Starbäck & L.Ljunggren del. Lith. L.Ljunggren Upsala. elanopsamma Grevillii Rehm. 2.Diaporthe Rehmiana Starb. 3. Leptosphaeria Doliolum var. subdisticha Siarb.4L.lasiosphaerioides Starb.& Grev. 5 Herpotrichia mucilaginosa Starb. & Grev. 6.Cryptoderis oli- gotheca Sjarb.& Grev. 7. Sphaerulina Dryadis Starb. 8. Pyrenophora chrysospora Niessl.9..P.chryso - Spora v. polaris Karst. 10 Starbäckia pseudotriblidioides ff UAeetnbula Riederi (Weinm)Sacc. FE ER RO. Re AN | c D BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd. IL. N:o 4, Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 103. OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD LABIATERNA AF ALIDA OLBERS. MED 2 TAFLOR. MEDDELADT DEN 9 APRIL 1890 GENOM V. B. WITTROCK. STOCKHOLM, 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. Fö MA to bef MavLNAN Ok TEN LTR At alodagöll amlodnot& äv! uvbunlet oa D 19 .£01 XV MO TA AOI TAT 2 UIK mn ROOATLIW I 7 MONRD 098t JISTA & Kad-TTATSAÖDE hPa ÅA ARAÖR AD ÄAKTRNOK Sh ORBÅ Föra Be bi N pre SE i NE D.. undersökning, som ligger till grund för denna afhand- ling, är verkstäld på Stockholms högskolas botaniska institut under doktor WiLLEs ledning. Materialet har jag dels sjelf samlat, dels hafva professor WARMING och äfven doktor WILLE haft godheten lemna mig sådant, hvarför jag hjertligen tackar dem båda. Stachyde2. Lamium. Lamium album L. Klyffrukten har den hos Labiaterna mycket vanliga formen: smal vid basen vidgar den sig uppåt och är i spetsen afskuren (fig. 1). Inåtvända sidan är försedd med en köl (fig. 1 k) och afgränsas från den utåtvända genom en skarp kant (ARESCHOUG: Öm Borragineernas och Labia- ternas frukt. Bot. notiser n:r 1, 1881). Vid delfruktens bas finnes en bildning, påminnande om fotbildningen hos Borra- gineerna (A. ÖLBERS: Öm fruktväggens byggnad hos Borra- gineerna. Bihang till svenska vet.-akad. handlingar, band 13, afd. III, n:r 2, sid. 5). Den har en ljusare färg än delfruktens öfriga yta, är något rynkig och sträcker sig vid delfruktens båda laterala sidor högre upp än vid de mediana (fig. 1 f), så att på förutnämda ställen bildas två spetsiga vinklar. (ARESCHOUG Ål. c. sid. 15). Hvad fruktväggens inre byggnad beträffar, så märkes föl- jande: Inre epidermis har korta, något radialt sträckta, oför- vedade celler. Det derefter följande cellagret har förvedade, korta, kristallförande celler, och efter detta lager följer ett af korta, tunnväggiga celler bestående skikt, som vid fruktens bas eller den del af frukten, som utgör fotbildningen, består af flere cellager (fig. 2 f). men på klyffruktens öfriga del 4 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. blott af två !). Yttre epidermis uppträder i en form på fot- bildningen och i en annan på klyffruktens öfriga delar. På sistnämda ställen har den långa, pelarformade, med sin längd- axel vinkelrätt mot delfruktens yta stälda celler. På fotbild- ningen äro cellerna äfven långa, men de äro vidare och ha en ljusare färg än de nyss nämda pelarformade cellerna, äro vertikalt eller snedt stälda (fig. 2 y. e.) och innehålla fett- droppar och stärkelsekorn ?). De likna mycket fotcellerna hos Anchuseerna (A. ÖLBERS 1. c. sid. 17) och tyckas liksom dessa kunna tjena som plats för upplagsnäringen. Dock är denna fotbildning ej homolog med foten hos nyssnämda växter, alldenstund de celler, som ha till funktion att för- vara upplagsnäring och för detta ändamål äro på särskildt sätt utvecklade, här äro öfverhudscellerna, men hos Anchu- seerna deremot celler inom fruktväggen. På fröskalet sitta rundade encelliga hår. Galeopsis. Galeopsis speciosa MiLnL. Delfrukten liknar till formen Lamium, ehuru fot saknas och tvärhuggningen i spetsen ej är så utpreglad som hos denna. Inre epidermis har långa, pelarformade, med sin längd- axel vinkelrätt mot Hök yta stälda celler. Skiktet A består af ett lager ceiler af samma form och ställning som cellerna i inre epidermis. Skiktet £ består af några lager af celler än korta än litet långsträckta. Yttre epidermis har isodiametriska celler, af hvilka några hafva ytterväggarne oförvedade och utan porer, andra hafva ') Som dessa båda slag af cellskikt förekomma hos nära nog alla Labiater, om ock med några modifikationer, så benämner jag härefter för korthetens skull det skikt AA. som har förvedade, kristallförande celler och ligger närmast inre epidermis, och B det skikt, som ligger utanför detta, och hvars celler äro oförvedade och tunnväggiga. 2) Denna fotbildning omnämnes hvarken af CHATIN (Études sur le développement de P'ovule et de la graine, annales des sciences naturelles, cinquieéme série. Paris 1874, sid. 89) eller af KrRAUS (Uber den Bau trock- ner Pericarpien; Pringsheims Jahrbiicher B. V. 1867, sid.' 112—113).. Den senare framhåller dock, att yttre epidermis celler vid fruktens bas hafva en från de öfriga epidermiscellerna afvikande form, och den beskrifning han gör på dem öfverensstämmer väl med mina iakttagelser öfver La- miums fotceller. CHATINS beskrifning på Lamiums fruktvägg öfverens- .stämmer väl ej alldeles med de resultat, hvartill jag kommit. Olikheten kan dock bero deraf att han ej undersökt Lamium album utan andra Lamiumarter. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 16. AFD. III. N:o 4. 5 dem deremot förvedade och med porer samt porer och för- vedning äfven förekommande på de öfriga cellväggarne (fig. 4). Porerna på ytterväggarne tjena möjligen till att befordra tillförseln af vatten till fröet vid dettas groning. Måhända hafva de ingen särskild betydelse för växtens lif utan äro endast en följd af det sätt, på hvilket väggarne tillväxt i tjocklek. (ÄAMBRONN: Ueber Poren in den Aussenwänden von Epidermiszellen. Pringsheims Jahrbicher B. 14. Leipzig 1888, p. 105). På fröskalet sitta hår, som uppkommit på det sätt, att en cell delat sig i 2, 3 eller 4 celler. (VESQUE: Caractéres des principales familles Gamopétales, tirés de P'anatomie de la feuille, annales des sciences mnaturelles, septigme série. Paris 1885, sid. 346). Mellan kutikulan på ett sådant hår och cellväggens öfriga del bildas slem, som har till följd, att den förra något lyftes upp (se fig. 5), såsom är vanligt 1 liknande fall (DE BaARY: Anatomie der Vegetationsorgane, p. 100). Stachys. Stachys palustris L. Delfruktens form är mera rundad än hos de båda föregående; ingen fotbildning. Till sin inre byggnad öfverensstämmer fruktväggen i det närmaste med Lamium album. På fröskalet sitta hårbildningar, framkomna liksom hos Galeopsis derigenom att en cell delat sig i 2, 3 eller 4 celler. Betonica. Betonica grandiflora«a BrH. Delfruktens yta är ljusbrun och litet knottrig. Ingen fotbildning ?). Inre epidermis har korta, tunnväggiga, oförvedade celler. Cellskikten A och B£ öfverensstämma ganska väl med samma skikt hos Stachys och Lamium. Yttre epidermis har korta celler, af hvilka några ha oförvedade väggar utan porer, !) ARESCHOUG (1. c. sid. 21) omnämner, att Betonica äger en fot- bildning i form af ett hvitt cellparti, som betäcker den fästytan omgif- vande kanten. En sådan bildning finnes, om ock åtminstone på den torra frukten högst otydlig, hos Betonica officinales, möjligen den form ARESCHOUG undersökt. Hos Betonica grandiflora har jag deremot ej funnit någon bildning, som kunnat antagas vara en fot. 6 AÄALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. andra ha åtminstone några väggar — deribland äfven ytter- väggarne — med porer (AMBRONN Ål. c.) och svagt eller icke alls förvedade. Bland såväl det ena som det andra slaget celler förekomma tangentiala delningar (fig. 6). Leonurus. Leonurus cardiaca L. Delfrukten liknar till formen de föregående, isynnerhet Lamium, men tvärhuggningen i spetsen är här skarpare markerad, i det att dess yta är något ur- holkad, så att en skarp kant bildas omkring den (fig. 7). Den är dessutom beklädd med hår (fig. 7 h). Delfruktens yta är småknottrig. Ingen fotbildning; fröhvita finnes. Inre epidermis har korta, temligen små celler. Cell- skikten 4 och £ öfverensstäimma med samma skikt hos Stachys och Lamium. I den skarpa kanten kring tvärhugg- ningen består dock A af fler lager än för öfrigt på frukt- väggen (fig. 7), om ock de öfre lagren ej tyckas vara för- vedade. Yttre epidermis har olika slags celler allt efter dessas plats på fruktväggen. På den afplattade spetsen och något nedom dennas kant äro de smala och i förhållande till cel- lernas vidd temligen långa samt med sin längdaxel stälda vinkelrätt mot fruktens yta (fig. 7 y. e.) På fruktens öfriga del äro de upptill korta, nedtill litet långsträckta. Bland dessa två senare slags celler äro somliga bruna, andra ljusa. De förra hafva på sidoväggarne listformade förtjockningar, stående vinkelrätt mot fruktens yta, samt på ytterväggarne oftast en fin punktering. En dylik kan ock förekomma på de ljusa cellerva. — De bruna cellerna äro 1 följd af de list- formade förtjockningarne starkare än de ljusa, hvilka senare också lätt gå sönder vid ett snitt genom en torr frukt. Fruktytans knottriga och ojemna utseende beror kanske på att de ljusa, svagare cellerna lättare skrumpna in än de hår- dare bruna. Håren på den tvärhuggna spetsen äro af två slag: mycket långa och spetsiga, bestående af två eller tre tjockväggiga, på ytan med små kutikulavårtor försedda celler, och runda hår (fig. 7 Ah), bygda sålunda, att på en liten basalcell sitta några små celler, öfverhvälfda af en tjock gemensam vägg. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 7 Prunella. Prunella vulgaris L. Delfrukten är brun och glänsande med 4 ljusare af fina mörka linier begränsade ränder gående längs efter dess yta, en på inre och en på yttre sidan samt en öfver hvardera af de laterala sidorna (ARESCHOUG Ål. c. sid. 19). Frukten saknar tvärhuggningen i spetsen men är liksom de föregående frukterna smalast vid basen. Vid fäst- ytan finnes en fotbildning i form af en hvit kant, som dock icke går rundt om denna, utan lemnar dess inåtvända sida bar. Inre epidermis har korta, oförvedade celler med vägg- förtjockningar. Cellskiktet A afviker något i sin byggnad från samma skikt hos de föregående. Det består nemligen af tre lager, af hvilka det, som ligger närmast inre epidermis, och det, som ligger närmast cellskiktet B — sålunda det innersta och det yttersta — bestå af korta, på sina ställen kristallförande stenceller — hvilka, hvad det senare lagret angår, kunna visa tangentiala delningar — och det mellan dem liggande består af korta, mycket tunnväggiga, förvedade celler. Cellskiktet B utgöres liksom hos de föregående af tunnväggiga celler, men tyckes ej sträcka sig öfver hela frukt- väggen. Tydligast framträder det vid fruktens bas. Vid de nyss omtalade fyra ljusa ränderna på fruktens yta äro yttre epidermis celler långa, pelarformade, tjockväggiga, ha en hvit- aktig färg och stå med sin längdaxel vinkelrätt mot fruk- tens yta (fig: 8 1. ec.) På väggens öfriga del äro de korta med tjocka, ljusbruna ytterväggar och tunna sidoväggar. Vid vattnets tillträde börja såväl sido- som ytterväggarne 1 de långa, ljusa cellerna att slemvandlas och svälla ut, så att cellrummet nästan alldeles försvinner. I följd af denna utsvällning brister kutikulan och slemmet beger sig ut?). En frukt, som en stund legat i vatten, är derför omgifven af ett hvitt slem ?) och klibbar lätt fast vid andra föremål samt blir qvarsittande vid dem, äfven sedan slemmet torkat. Detta bibehåller deremot ej länge sin fuktighet. (Frukter, som kl. 12'12” togos ur vattnet, voro torra före kl. 2). Dessa slem- 1) Underligt nog tycks ej KRAUS hafva iakttagit detta mycket i ögonen fallande förhållande (KRAUS 1. c. sid. 112--113). 2?) Jämför CARL CRAMER: Ueber das Vorkommen und die Entstehung einiger Pflanzenschleime. Pflanzenphysiologische Untersuchungen von CARL NÅGELE und CARL CRAMER. 3 Heft. Zirich 1855. 3 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. afsöndrande celler tyckas derför ej hafva till ändamål att föra vattnet till fröet vid groningen, så mycket mer som detta blott med svårighet kan tränga sig fram till fröet i följd af de mellan båda liggande stencellagren, utan torde möjligen tjena som fröspridningsmedel. Fotbildningen består af korta celler med väggförtjock- ningar ej olika dem i fotbildningen hos Heliotropium euro- peum (A. ÖLBERS 1. ce. sid. 25). Scutellaria. Secutellaria galericulata L. I motsats till de föregående är delfrukten tjockast vid basen. Den saknar ock tvärhugg- ningen i spetsen, der den i stället något afsmalnar. Fäst- ytan sitter ungefär vid insidans midt (ARESCHOUG 1. c. sid. 18), och fruktens yta är beklädd med fina upphöjningar eller piggar, som dock sakna griporgan, så att de ej kunna tjena som fröspridningsmedel. Ingen fotbildning. Inre epidermis har temligen korta celler med förtjock- ningar i väggarne, om än ej dessa förekomma öfverallt på fruktväggen. Yttre epidermis har temligen korta celler med något tjocka ytterväggar af ljus, glänsande färg. Mellan yttre och inre epidermis ligga två skikt. Det yttre liknar skiktet B hos de föregående, men har något tjockväggiga celler och bildar utbugtningar, hvarigenom de nyss omtalade piggarne på delfruktens yta uppkomma (fig. 9). Det inre deremot består af några få lager korta eller litet långsträckta, oför- vedade och tjockväggiga celler, af hvilka de, som ligga när- mast det yttre skiktet, innehålla kristaller (fig. 9 kr.). På den unga frukten sitta på såväl yttre som inre epi- dermis och fröskalet runda hår (fig. 9 4), bygda sålunda, att på en liten basalceell sitter en rund cell, som ibland kan vara delad i två eller fyra celler. Under fruktens utveckling för- svinna dessa hår på fröskalet och till stor del på yttre epi- dermis, men blifva qvarsittande på inre epidermis äfven på den mogna delfrukten. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 16, AFD. III. N:o 4. 9 Satureine&. Lycopus. Lycopus europeus IL. Delfrukten liknar Lamium till formen, men parallelt med den skarpa rand, som utgör grän- sen mellan den inåt- och den utåtvända sidan, gå två andra ränder, en på hvardera af de nämda sidorna. Den inåtvända sidan är försedd med silfverglänsande hår, som dock före- komma talrikast inom den nyss omtalade randen. Fot finnes och denna öfverensstämmer ganska nära med samma bild- ning hos Prunella. Inre epidermis består af små, korta celler med förtjock- ningar, och cellskiktet A af ett lager något radialt sträckta, kristallförande stenceller. Cellskiktet B utgöres af tunn- väggiga, korta celler liksom hos de föregående, men de celler, som ligga under kölen och under den rand, som afgränsar den inåtvända sidan från den utåtvända, äro svagt förvedade och försedda med porer (fig. 10 f. c.). Yttre epidermis har korta celler med tunna väggar. De nyss omnämda håren på delfruktens inåtvända sida äro bil- dade på det sätt, att kring en basalcell sitta i en krans några celler, på hvilka vissa lager af ytterväggarne svälla upp och spänna ut kutikulan (fig. 11 &£). Silfverglansen beror an- tagligen på ljusets totalreflektion från dessa hår. Dock äro de ej luftfylda utan innehålla protoplasma. Fotbildningen består af korta, på den mogna frukten luftfylda celler med fina porer. Den har troligen liksom hos Prunrella någon betydelse vid fruktens lossnande från frukt- fästet. Hyssopus. Hyssopus officinalis L. Delfrukten liknar till formen i det närmaste Lamium och Leonurus, men har ej så skarpa kanter som dessa. Ytan är fint gropig. En fotbildning finnes i form af en hvit kant, som går rundt omkring fästytan. Inre epidermis består af korta celler med porer. Cell- skiktet A öfverensstämmer med samma skikt hos Lycopus; cellskiktet B utgöres af korta, tunnväggiga celler, har således den för detta skikt typiska karakteren. 10 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS- BYGGNAD HOS LABIATERNA. Yttre epidermis har temligen långa, med sin längdaxel vinkelrätt mot delfruktens yta stälda celler, af hvilka somliga äro vida, andra deremot ganska trånga (fig. 12 v. ce. t. c.). Dessa båda slag af celler finnas öfverallt på fruktväggen, ord- nade så att en vid cell kan omgifvas af flere smala celler, men äfven fere vida celler stöta omedelbart intill hvar- andra (fig. 12). Foten består af gråaktiga d. v. s. med luft fylda celler. Calamintha. Calamintha Acinos L. Delfrukten har uugefär samma form som Hyssopus. Foten består af en hvit väfnad, som betäcker den snedt basala i två delar delade fästytan (se ARESCHOUG |. c. sid. 22). — Om delfrukten lägges i vatten, omges den snart af ett vattenklart slem, genom hvilket den lätt fäster sig vid andra föremål. Detta slem torkar ganska fort (frukter, som slemomgifna togos ur vattnet, voro efter en halftimmes förlopp torra) och tyckes således likasom hos Prunella blott kunna tjena som förspridningsmedel. Inre epidermis har små, korta eller litet långsträckta celler med svagt vågiga eller raka väggar och fina porer. Cellskiktet A har förvedade, 1 allmänhet långsträckta och i vertikal riktning stälda celler. Cellskiktet B har tunnväggiga, korta celler. Yttre epidermis celler äro stora och isodiametriska. Det nyss omtalade förhållandet, att frukterna 1 vattnet omges af ett slemöfverdrag, framkommer dervid, att dessa cellers väggar vid vattnets tillträde slemvandlas, hvarvid kutikulan brister och slemmet framkommer på fruktens yta. — Mellan cellerna finnas på sina ställen ganska tjocka väggar (fig. 13 t. v.). Foten tyckes bestå af temligen korta, gråaktiga celler med porer. Satureja. Satureja hortensis L. Delfrukten är i motsats mot de flesta föregående smalast i spetsen. Till färgen är den gul- brun med mörka strimmor; ytan är något ojemn. Fot saknas. Fästytan är delad i tre delar. Inre epidermis har korta celler med tunna, porösa väggar. Cellskiktet A har korta, något litet radialt sträckta, förvedade BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4. 11 och kristallförande celler. Cellskiktet B består af några lager (fig. 14) korta, mörkt violetta celler med svagt vågiga väggar och visar olika reaktioner allt efter det kemiska reagens, hvarmed det kommer i beröring !). I ättiksyra blir det starkt rödt, likaså i saltsyra, och tillsättes ammoniak, sedan ättik- syran verkat, inträder en svagt blåviolett färg; ensamt i am- moniak blir det deremot mörkblått. I utspädd kalilut blir det mörkgrönt, samma färg får det äfven om kalilut tillsättes, efter att saltsyra inverkat derpå ”). Yttre epidermis har korta celler med svagt vågiga väggar och bär hår, som sitta i små fördjupningar på fruktens yta. Dessa hår bestå af en liten basalcell, på hvilken sitta flere små celler — 7 tyckes det — öfverhvälfda af en gemen- sam tjock cellulosavägg, som dock ej sträcker sig öfver cel- lernas nedre del. (Jämför DE Barr: Vergleichende Anato- mie der Vegetationsorgane der Phanerogamen und Farne, pag. 100—101). Melissa. Melissa officinalis L. Till formen liknar delfrukten Cala- mintha och Hyssopus. Foten utgöres af en hvit kant, som omger fästytan (fig. 15 £), ehuru ej fullständigt, i det den lemnar en liten del af dess inåtvända sida bar. På kölens nedre del finnes en liten springa, som dock ej sträcker sig till fröet (fig. 15 8). Då frukten legat en stund i vatten omges den, liksom förhållandet var med Calamintha, af ett klart, hastigt torkande slem, genom hvilket den klibbar fast vid andra föremål. Inre epidermis har korta celler med vågiga väggar och fina porer. Cellskiktet A har korta, förvedade, kristallförande celler och visar således den för Labiaterna vanliga karak- teren. Cellskiktet 8 deremot företer några afvikelser der- ifrån. Det består närmast A af ett lager långa, vertikalt stälda, violettblå celler med vågiga, tjocka, med porer för- sedda väggar, hvilka vid vattnets tillträde förvandlas i slem, 1 Icke heller denna omständighet omnämnes af KRAUS. (KRAUS 1. ce. sid. 112—113). 2) Detta skikt blir sålunda rödt vid sur reaktion, blått, violett eller grönt vid alkalisk. I vissa kronblad finnes ett ämne, antocyan, som visar liknande färgförändringar, allt eftersom reaktionen är sur eller alkalisk. 12 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. så när som på midtlamellen, som förblir oförändrad ?). I olika kemiska reagens visa dessa celler olika reaktioner. Så blifva de i saltsyra och ättiksyra röda, i utspädd kalilut grön- blå och förete således ungefär samma reaktioner som skiktet B hos Satureja ?). Förutom detta cellager består skiktet B af några utomkring detta liggande lager bruna, tunnväggiga celler, som kunna vara såväl korta som något långsträckta. Yttre epidermis påminner mycket om samma cellager hos Calamintha. Den har stora, isodiametriska celler med brunt cellinnehåll och tjocka, ljusa, vid vattnets tillträde i slem förvandlade väggar (fig. 16). Detta slem utbreder sig på delfruktens yta, sedan det sprängt kutikulan och en der- under befintlig tunn lamell, och af denna omständighet be- tingas naturligtvis det slemöfverdrag frukten får i vatten ”). Ofta sluter sig den ena öfverhudscellen ej omedelbart intill den andra, utan mellan dem finnas mellanrum, som äro fylda af små korta, bruna celler. Dessa celler äro emellertid rätt svåra att urskilja och visa sig ofta som tjocka, bruna väggar, som ligga mellan de stora ljusa cellerna. Troligen bestå de tjocka väggar, som finnas mellan yttre öfverhudens celler hos Calamintha, äfven af dylika små celler, ehuru de ej kunnat direkt påvisas. (Jämför fig. 13 och 16)'?). Foten består af korta gråaktiga celler med porer. Ajugoidee&e. Teuecrium. Teucrium scorodonia L. De fyra delfrukterna äro små och rundade utan skarpa ränder; nedtill äro de litet samman- vuxna. Fot saknas. !) Dessa celler hafva af CHATIN iakttagits först sedan genom om- vandlingen i slem allt utom midtlamellen bortgått derifrån; deraf hans uttryck, att de äro »vides de toute matiére organisée>. 2) Omnämnes ej af KRAUS, liksom ej heller dessa cellers egenskap att utveckla slem (I. c. sid. 112—113). 3) CHATIN omnämner ej, att Melissarfrukten i vatten omger sig med slem, men väl, att den vid tryckning erhåller ett klibbigt öfverdrag (une sorte d'atmosphére visqueuse), hvilket han anser bero på att cellväggarne i yttre epidermis vid tryckning lätt gå sönder och cellinnehållet, som är kornigt och slemaktigt (granuleux et musilagineux), kommer ut. 3?) Att hos Melissa små korta celler sitta mellan de stora öfverhuds- cellerna är måhända alldeles samma förhållande som hos Hyssopus, endast att de långa, smala celler, som der stodo mellan de vidare, här hafva delat sig på tvären i många korta. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 13 Inre epidermis har korta, temligen tunnväggiga celler. Cellskiktet A består af några lager af i allmänhet förvedade, kristallförande med porer försedda celler, hvilka närmast inre epidermis äro långa och ligga 1i olika riktningar, närmast skiktet B deremot korta. Cellskiktet B består af ett lager tunnväggiga celler, innehållande fett. Yttre epidermis har temligen små, tunnväggiga celler, äfven de innehållande fett. På den unga frukten finnas såväl på yttre epidermis som på fröskalet talrika hår, bygda sålunda, att på en basalcell sitter en annan cell, som i sin ordning uppbär fyra kors- stälda celler. Dessa senare afsöndra slem eller gummi, som spänner ut kutikulan utan att dock komma den att brista. Under utvecklipvgens gång försvinna dessa hår helt och hållet på yttre epidermis och delvis på fröskalet. Ajuga. Ajuga pyramidalis L. De fyra delfrukterna äro samman- vuxna ') utom i deras öfre del. Två och två sitta parvis när- made till hvarandra, motsvarande de två fruktbladen (A. Or- BERS |. c. sid. 16). På hvar delfrukt sitter i kanten af den sida, som är vänd mot delfrukten i det andra delfruktsparet, en hvitaktig, långsträckt bildning (fig. 17 £), en slags fot. På delfruktens midt, det ställe der sammanväxningen mellan 2 delfrukter i samma fruktblad upphör, finnes en fåra (fig. 17 fr) (ARESCHOUG Å. c. sid. 16). För öfrigt liknar delfrukten Teucrium men är större och mera långsträckt. Inre epidermis har mycket små, korta celler med porer. Skiktet A består af flere cellager, har korta, förvedade celler och bildar skarpa oregelbundna utbugtningar (fig. 18 4). Skiktet £B består af tunnväggiga, korta celler. Nätverket på delfruktens yta uppkommer antagligen derigenom att det af tunnväggiga celler bestående skiktet £ skrumpnar ihop vid fruktens torkning och låter stencellskiktets skarpa utbugt- ningar framträda. Yttre epidermis har äfven korta, temligen tunnväggiga celler och bär på fruktens öfre del (den nedre är skyddad af blomfodret) flercelliga, spetsiga hår (fig. 17 h). !) Härigenom uppstår en rätt stor ärryta på delfrukternas inåtvända sida, sedan de vid mognaden skilt sig från hvarandra. Denna ärryta har af ARESCHOUG med orätt blifvit ansedd som fästyta (ARESCHOUG 1. c. sid. 18). Denna är mindre och mera basalt belägen. 14 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. Foten består af celler (antagligen korta) med förtjock- ningar. Nepeteer. Glechoma. Glechoma hederacea L. Till den yttre formen liknar del- frukten Hyssopus. Hvad foten beträffar, visar sig dock någon olikhet. Den består här af en hvit väfnad, som betäcker fästytan och ungefär i dess midt bildar ett litet upphöjdt parti (ARESCHOUG 1. c. sid. 17) 7”). Åfven till den inre bygg- naden finnes öfverensstämmelse med Hyssopus. Inre epidermis har korta celler med porer. Cellskiktet A består af ett lager korta, kristallförande stenceller, och skiktet B af ett lager korta, tunnväggiga celler. Yttre epidermis har långa, pelarformade med sin längd- axel vinkelrätt mot fruktens yta stälda celler, hvilkas väggar — i motsats mot hvad förhållandet var hos Hyssopus — vid vattnets tillträde omvandlas i slem och uppsvälla (fig. 19). Dock förorsakar ej denna omvandling kutikulans bristning, ty delfrukter, som legat i vatten, äro ej omgifna af slem, endast något uppsvälda. Detta oaktadt klibba de dock fast vid andra föremål och blifva qvarsittande äfven sedan de torkat. — Af dessa öfverhudsceller äro somliga vida, andra trånga, och dessa båda slag ligga om hvarandra på frukt- väggen liksom hos Hyssopus. De smala cellerna äro dock här mycket mindre talrika, så att de vida cellerna mycket ofta stöta omedelbart intill hvarandra, eller ligga blott några få smala celler mellan dem. Foten består af korta, gråaktiga celler med fina porer. Monardeg2. Salvia. Salvia pratensis L. Delfrukten är mörkbrun, fint knott- rig, ej afplattad i spetsen. Den hvitaktiga fästytan omgifves af en fotbildning i form af en hvit kant, som dock ej sträcker ') Möjligen är den uppfattning riktigare, att foten utgöres af en hvit väfnad, som betäcker den i sin midt ett litet upphöjdt parti bildande fästytan. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 15 sig rundt omkring den utan lemnar den inåtvända sidan bar. Lägges delfrukten 1 vatten omgifves den af ett tjockt, klart slemlager. Inre epidermis har små korta celler. Cellskiktet A har radialt sträckta, kristallförande, förvedade celler !). Skiktet B består närmast ÅA af ett lager tunnväggiga korta celler och utomkring detta af några lager otydliga, komprimerade, bruna celler ?). Yttre epidermis har temligen långa, med sin längdaxel vinkelrätt mot fruktens yta stälde celler med tjocka, ljusa väggar och brunt cellinnehåll. Vid beröring med vatten för- vandlas väggarne, så när som på midtlamellen, i slem, som ryckande cellinnehållet med sig breder ut sig och bildar det nyss omtalade slemöfverdraget, som delfrukten erhåller i vatten. Detta slem är dock så till vida olikt det, som finnes hos Prunella, Calamintha och andra, att det här är samman- satt af långa, smala rör, genomdragna af två smala spiralband ”?). Fotbildningen består af gråaktiga, korta celler. Salvia verbenacea. L. Frukten är mörkbrun och små- knottrig, är mindre och har mer afrundad form än Salvia pratensis. I afseende på fotbildningen öfverensstämmer den deremot med denna. I vatten omges den af ett tjockt, hvit- aktigt slemlager. Inre epidermis har små korta celler. Cellskiktet A har korta, radialt sträckta, förvedade, kristallförande celler. Cell- skiktet B består närmast 4 af ett lager korta, tunnväggiga celler och för öfrigt af några lager ljusbruna, mycket kom- primerade celler. Yttre epidermis celler äro temligen långa och med sin längdaxel vinkelrätt stående mot fruktens yta. Cellinnehållet är brunt, cellväggarne äro ljusa och förvandlas vid vattnets tillträde i ett af långa, af två spiralband genomdragna, rör bestående slem, liksom förhållandet var hos Salvia pratensis. Foten består af korta, gråaktiga celler med fina porer. !) CHATIN anmärker om Salvia följande: »Il faut donc noter ici I'ab- sence de cellules carrées et souvent épaisses, limitant lI'achaine du cöété de la graine, cellules dont YV'existence est commune dans les Labiées» (1. c. sid. 93). Detta omdöme beror på, att han anser skiktet A höra till fröskalet. ?) Vid undersökniag af Salviaarterna har begagnats torkadt material. 3) NÅGELI: >Ueber den innern Bau vegetabilischer Zellenmembranen> sid. 116—118. 16 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. Salvia patens. Cav. Delfrukten är något större än de båda föregående Salviaarternas, liknar till formen Salvia ver- benacea, men är något mera långsträckt. Ytan är fläckig i ljusare och mörkare brunt. Fotbildningen utgöres af en hvit väfnad, som ligger på fästytan. I vatten omges delfrukten af ett hvitaktigt slemlager. Inre epidermis har små, korta celler med förtjockningar, på den torra delfrukten äro de ofta fylda med luft. Cell- skiktet 4 har radialt sträckta, tjockväggiga, kristallförande, ej förvedade celler. Skiktet B består delvis af mycket kom- primerade celler, hvilkas form är svår att urskilja, delvis af korta celler. Bland dessa senare finnas sådana, som inne- hålla ett ämne, hvilket i saltsyra och ättiksyra blir rödt och i vatten mörkt brunt måhända med en liten anstrykning i blått, men tyckes ej röna något inflytande hvarken af ammo- niak eller kalilut, hvarigenom det således afviker från det förut omtalade färgämnet hos Satureja och Melissa. Yttre epidermis har långa, vinkelrätt mot delfruktens yta stående celler med tjocka väggar och brunt cellinnehåll. De flesta af dessa celler ha klara, ofärgade väggar, några ha dock en ljusgul färg. Vid tillsättande af vatten förvandlas dessa cellers väggar — hufvudsakligen dock de ofärgades, tyckes det — i långa slemrör, innehållande två spiralband, som dock äro något otydliga och af lös konsistens. Foten tyckes bestå — för så vidt man kan döma af det mycket knapphändiga materialet — af korta, gråaktiga celler. Sammanfattning. I motsats mot hvad förhållandet var med Borragineernas fruktvägg, der flere sinsemellan skilda typer med lätthet kunde uppställas, visar sig hos Labiaterna i det stora hela taget en stor enformighet på samma gång som dock en fullständig öfverensstämmelse saknas hvad beträffar fruktväggens bygg- nad, och detta i så hög grad, att det ej ens finnes två frukter, som 1 allt likna hvarandra. De små skiljaktigheter som finnas sammanfalla ofta ej med den systematiska anordningen i grupper; samma grupp kan framvisa sinsemellan något olika typer och samma typ kan återfinnas inom olika grupper. Största omvexlingen visar yttre epidermis. Dess celler kunna vara än långa pelarformade, med sin längdaxel stälda BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 17 vinkelrätt mot fruktens yta (Lamium, Stachys, Hyssopus, Prunella, Glechoma, Salvia), än åter korta, om ock för öfrigt temligen afvikande från hvarandra (Galeopsis, Betonica, Leo- norus, Scutellaria, Prunella, Lycopus, Satureja, Teucrium, Ajuga, Calamintha, Melissa); någon gång kunna de vara lång- sträckta och stälda i fruktens längdriktning (Leonurus). Ibland kan en och samma frukt ha till formen olika slag af öfver- hudsceller, hvilka då sitta antingen hvart slag för sig på be- stämda ställen af fruktväggen (Leonurus, Lamium, Prunella) eller ock om hvarandra öfver fruktens hela yta (Hyssopus, Glechoma, Melissa, Calamintha). Ibland är visserligen cel lernas form densamma, men de afvika från hvarandra i afse- ende på förvedning, porers närvaro eller icke m. m. (Galeop- sis, Betonica, Leonurus, Salvia patens). Hos några delfrukter omvandlas cellväggarne i yttre epi- dermis vid dns med vatten till ec NE antingen stannar inom fruktväggen (Glechoma) eller uttränger till fruk- tens yta. I senare fallet öfverdrar sig frukten med ett mer eller mindre tjockt vattenklart eller hvitaktigt slemlager, hvilket — då det allt för hastigt torkar för att kunna hafva någon betydelse som vattenreservoir vid groningen — antag- ligen blott tjenar att sprida omkring frukterna. Antingen äro alla cellerna i yttre epidermis verksamma vid denna slem- bildning (Glechoma, Salvia), eller är det några vissa der- ibland, som då äro utvecklade på ett från de öfriga cellerna afvikande sätt (Prunella, Melissa, Calamintha). Flercelliga såväl spetsiga som rundade hårbildningar före- komma på yttre epidermis, ibland båda slagen på samma fruktvägg (Leonurus). De senare äro dock de vanligaste (Leonurus, Scutellaria, Lycopus, Satureja, Teucrium); de förre förekomma blott hos Leonurus och Ajuga. Skiktet B består vanligen af tunnväggiga, korta celler; någon gång utgöres det delvis af mycket komprimerade celler, hvilkas form svårligen kan urskiljas (Salvia). Det är oftast sammansatt af mer än ett cellager och är 1 regeln oförvedadt. Endast hos Lycopus visar det på sina ställen svag förved- ning. Skiktet i sin helhet eller enskilda lager eller vissa celler deraf kunna visa egendomliga färgförändringar allt efter be- skaffenheten af det reagens, hvarmed det är i beröring (Satu- reja, Melissa, Salvia patens). 2 18 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. I motsats mot skiktet B består skiktet A i de festa fall af ett enda cellager. Dess celler äro oftast korta, ej sällan sträckta i radial riktning (Lycopus, Satureja, Hyssopus, Salvia), nära nog alltid förvedade. (Blott Scutellaria och Salvia patens sakna förvedning). I de allra flesta fall kanske till och med alltid äro de kristallförande. Inre epidermis har i allmänhet korta, ofta ganska små celler med porer eller förtjockningar. Hos Galeopsis äro de långa och radialt sträckta. Hårbildningar förekomma blott hos Scutellaria. Fotbildningens byggnad visar egentligen blott två typer, som redan makroskopiskt väl skilja sig från hvarandra. Den första representeras endast af Lamium. Foten utgöres här af en bildning vid fruktens bas af något olika färg än den öfriga fruktytan och består af stora, egendomligt transformerade celler i yttre epidermis, som innehålla fett och stärkelse och således möjligen kunna tjena som förvaringsrum för upplags- näring. Den andra typen representeras af Prunella, Lycopus, Hyssopus, Calamintha, Melissa, Ajuga, Glechoma, Salvia. Foten visar sig hos dessa som en liten hvit bildning, som i allmänhet sitter på eller omkring fästytan, och består af mindre celler, som oftast ha väggförtjockningar och oftast äro fylda med luft. Fröskalet är försedt med hår hos Lamium, Galeopsis, Scutellaria och Teucrium. Dessa hår äro rundade och kunna vara såväl encelliga (Lamium) som flercelliga (de öfriga). Under utvecklingens gång försvinna hos somliga dessa hår helt och hållet eller blott delvis (Scutellaria, Teucrium). Hos Galeopsis och Teucrium afsöndra de gummi eller slem, som spänner ut kutikulan utan att dock, såsom hos vissa celler i yttre epidermis var fallet, förorsaka dess bristning. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 19 Figurförklaring. Pig. 1. Lamium album. Delfrukten, sedd från den inåtvända sidan, f. = foten, k. = kölen, s. = den tvärbuggna spetsen. Fig. 2. Lamiam album. Längdsnitt af nedre delen af delfrukten, f. = foten, fr. = fröet, y. e. = yttre epidermis. Fig. 3. Lamium album. Yttre epidermis, sedd från ytan vid öfvergången mellan de pelarformade cellerna och de långsträckta vertikala, som bilda fotens yttre del. Pig. 4. Galeopsis speciosa. Yttre epidermis, sedd från ytan, a = oförve- dade celler, b = förvedade och med porer försedda celler. Fig. 5. Galeopsis speciosa. Tvärsnitt af fröskalets yttre del, h = hår- bildningar. Fig. 6. Betonica grandiflora. Tvärsnitt af yttre epidermis på ett ställe der cellerna delat sig. Fig. 7. Leonurus cardiaca. Längdsnitt af delfruktens öfre del, h. = hår, y. e. = vVttre epidermis, a, b. = cellskikten A, B, fr. hv. = fröhvita, fr. = fröskal, emb. = embryo. Fig. 8. Prunella vulgaris. Tvärsnitt af fruktväggen, i. e. =inre epider- mis, st. c. = stencellager, t. c. =lager af tunnväggiga celler, y. e. = yttre epidermis, 1. c. = dennas långa celler. Pig. 9. Scutellaria galericulata. Längdsnitt af fruktväggen, kr. = ett lager af celler, som innehålla kristaller; de öfriga bokstäfverna ha samma betydelse som i fig. 7. Pig. 10. Lycopus europeus. Tvärsnitt af fruktväggen, A och B = de båda i texten på detta sätt betecknade cellskikten, f. c. = förvedade celler, = Hår: Fig. 11. Lycopus europeus. Silfverglänsande hår på fruktens inåtvända sida, b. = basalcell, k = den upplyfta kutikulan. Fig. 12. Hyssopus officinalis. Yttre epidermis, sedd från ytan, v. c.= vida celler, s. c. == smala celler, pr. = protoplasmasträngar. Pig. 13. Calamintha Acinos. Yttre epidermis, sedd från ytan, t. v.= tjocka väggar, som ligga mellan cellerna. Pig, 14. Satureja hortensis. Några celler af B-skiktet, sedda från ytan. Pig. 15. Melissa oficinales. Delfrukten, sedd från inåtvända sidan, f.—= foten, s. = springan, k. = kölen. Fig. 16. Melissa officinalis. Yttre epidermis, sedd från ytan, s. c. = sam- ling af små celler, som ligga mellan de stora, c. i. = cellinnehåll. Pig. 17. ÅAjuga pyramidalis. Delfrukten, sedd från den inåtvända sidan, ä. y. = ärrytan, f. d. = den del af den inåtvända sidan, som ej varit sammanvuxen med andra delfrukter, fr. = fåra på delfruktens midt, f = fotbildningen. 20 ALIDA OLBERS, OM FRUKTVÄGGENS BYGGNAD HOS LABIATERNA. Fig. 18. Ajuga pyramidalis. Tvärsnitt af fruktväggen, A och B = Xocell- skikten A och B, h = hår. Fig. 19. Glechoma hederacea. Tvärsnitt af yttre epidermis, v. c. = vida celler, t. c. = trånga celler, pr. st. = protoplasmasträngar i de trånga cellerna. Literaturförteckning. Kraus. Uber den Bau trockner Pericarpien. (Pringsheim Jahrbiächer V 1867.) ARESCHOUG. Om Borragineernas och Labiaternas frukt. (Bot. not. n:r i 1881. : CHATIN. BEtudes sur le développement de V'ovule et de la graine. (An- nales des sciences naturelles, cinquieéme série, tome XI. Paris 1874.) KRAMER. Ueber das Vorkommen und die Entstehung einiger Pflanzen- schleime (Pflanzenphysiologische Untersuchungen von CARL NÅGELI und CARL KRAMER. Zirich 1855). DE BarRY. Vergleichende Anatomie der Vegetationsorgane der Phanero- gamen und Farne. i AMBRONN. Ueber Poren in den Aussenwänden von Epidermiszellen. (Prings- heims Jahrbiicher, B. 14.) NÄÅGELI. Ueber den innern Bau vegetabilischer Zellenmembranen. VESQUE. Caractéres des principales familles Gamopétales, tirés de l'ana- tomie de la feuille. (Annales des sciences naturelles, septieme série. Paris 1885). A. OLBERS. Om fruktväggens byggnad hos Borragineerna. (Bihang till svenska vet.-akad. handlingar. Band 13, afd. III, n:r 2). j Bihang till K Vet. Akad. Handl.Bd.16.Afd.IT NO 4. Tafl.I. - 7 Alida Olbers del. Tith W. Schlachter, Stockholm. 1-3 Lamium album. 4-5 Galeopsisspeciosa: 6 Betonica gramdiflora.' 7 Leonurus cardiaca. 8 Pruneila vulgaris. 9 Scowtellaria galericulata. VAS AR Bihang till K'Vet. Akad Handl: Bd 16. Afd.IT. NO. | Tafl. I. Z Alda Olbers del. : Tiih.W. Schlachter, Stockholm. Fo 140-11 Lycopus' europeus. 12 Hyssopus officinalis. 13 Calaminiha Acmos. dl Satureja hortensis 1516 Melissaofficmalis. 1718 Ajuga pyramidalis. 19 Clechoma hederacse. BIHANG TILL K. SVENSKA VET-ARAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd. III. N:o d. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES CHLOROPHYLLOPHYCEER I; CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN AF O. FR. ANDERSSON. KONGL. BOKTRYCKERIET. P,. A. NORSTEDT & SÖNER. FN RL Mä JV Fall ALBAN a AEMÖGNLÄE LIN OAS > ATTITEIGLITRYOR OJAN und , J MiTDAAOR MÅRSE AETOYRND.LTYNNOR MOBBAMCMA ST 0 ANT VT ÄR vener a ve ön o9kt LA KE NT YGANNSR H DD: nedan uppräknade algerna äro samtliga insamlade under sistlidna sommar inom Wäddö socken i Roslagen. Vid be- traktande af det obetydliga område, inom hvilket de äro funna, måste deras antal anses såsom rätt betydligt, nämligen 54 slägten med 179 arter. Också lemnar den af granitklippor uppfylda kuststräckan med sina massor af mindre vatten- samlingar särdeles lämpliga lokaler i synnerhet för desmidieer. Af de 179 arterna äro 146 endast funna bland strandklipporna, 20 endast i det inre af socknen, och endast 13 äro gemen- samma för kusten och de inre delarne. Af de uppräknade arterna äro 8 nya för Sverige, deribland 3 förut ej beskrifna. Till Dr O. Nordstedt stannar jag i största tacksamhets- skuld för de många råd och upplysningar han godhetsfullt lemnat mig. Fam. Coleochetexr Nac; PRINGSH. I. Coleochaete NAc. 1. C. pulvinata A. Br. C. scutata BRÉEB. 3. C. orbicularis PRINGSH. Fam. Oedogoniex DE BAR. I. Bulbocheete AG. UR sp: II. Oedogonium LINK; PRINGSH. 1. 0. oblongum WIirtR. Crass. cell. veg. 6—9 u; alt. 45—64 u. » 008. 22—20 um; 2» 309—43 u. >» — OOSP. 19=280;"5 29—33 u. Svrcellfspermr 65-40 WAP 0—8 u. OM Bov N 4 OO. FR. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. 0. mammiferum WirtrtrR. f. Norpbst. Boh. Oedog. pag. 25, Tab: III, fig. 4—06: Crass. cell. veg. 6—7 u, altit. 19—20 u; crass. oosp. 14— IPA O. sp. Fam. Chetophorex Harv; WITTR. I. Chaetophora SCHRANK. Cornu Dame (RoTH.) AG. tuberculosa (ROTH.) AG. elegans (ROoTH.) AG. pisiformis (ROTH.) AG. IEEE II. Draparnaldia Borr. D. glomerata (V AUCH.) AG. III. Stigeoclonium Körz. in « Spec. IV. Microthamnion (N6.) KIircH. M. Kätzingianum (N26?) KIrRor. V. Aphanocheete A. Br. Å. repens A. BR. Fam. Chroolepide&e Ras. I. Trentepohlia MART. T. umbrina (Körtz.) Born. Diam. cell. 19—29 u. Forma elongata BLEiscH. (Syn. T. Bleischii (RAB.) WILLE). T. odorata (AG.) WIiTTR. Fam. Confervaces (AG.) RAB. I. Cladophora Körz. C. glomerata (1L.) Körz. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0O 5. 5 II. Rhizoclonium Körz. 1. BR. riparium (RoTtH.) HARV: - Crass. cell. 17—20 u, long. cell. 36—062 u. Fam. Ulothrichexr Körz. I. Ulothrix Körz. 1. U. tenerrima Körz. Fam. Ulvacer (AG.) I. Prasiola (AG.) MENEGE. 1. P. erispa (LIGHTF.) MENEGH. P. stipitata V. SUHR. Förut ej omnämnd från östra Sverige. Fam. Pediastrex NEG. I. Pediastrum MEYEN. 1. P. angulosum (EHRB.) MENEGH. b. araneosum Rac. przegl. gat. Rodzaju Pediastr. p. 18, t. II f£. 40. Disposit. cellular. 1+7 = 38. Ny för Sverige. 2. P. Boryanum (TURP.) MENEGH. Pp granulatum (Körz.) A. BR. Disposit. cellular. 1+6+10+15 = 32. II. Coelastrum NZA6-. 1. C. microporum NEG. Diam. coenob. 46—53 u; diam. cell. 10—13 u. III. Scenedesmus MEYEN. 1. S. obtusus MEYEN. Long. cell. 10—13 u, lat. 5—6 u. 2. S. acutus MEYEN. 8 dimorphus (Kötz.) RAB. 3. S. quadricauda (TURP.) BRÉB. Long. cell. 14—27 u, lat. 5—12 u. 6 O. FR. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. Fam. Protococcacex (MENEGH.) RAB. I. Polyedrium NG. P. lobulatum NEG. Diam. cell. 18—23 u. Fam. Palmellacex (N=6.). I. Tetraspora LINK. T. lubrica (BoTH.) AG. II. Palmodactylon NG. P. simplex NEG. Crass. fam. 13 u, diam. cell. 6—7 u. III. Nephrocytium NG. N. Agardhianum NG. Long. fam. 40—41 u, lat. 28—29 u. Long. cell. 20—21 u, lat. 6—7 u. IV. Oocystis NG. 0. Negelii A. Br. Alg. unicell. p. 94. O. cellulis plerumque in familias e 4—8—16 cellulis for- matas consociatis, interdum solitariis. Ny för Sverige. V. Dictyospheaerium NAG. D. pulchellum Woop. Diam. cell. 4—7 u. D. reniforme BULNH. Long. cell. 14—19 uu, lat. 5—9 u. VI. Raphidium Körz. Jaga polymorphum EFRESEN. Long. cell. 17—18 u, lat. 14—15 u. VII. Hormospora BRÉB. H. mutabilis BRÉB. Long. cell. 17—18 u, lat. 14—15 u. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 5. -— VIII. Schizochlamys A. Br. S. gelatinosa A. Br. IX. Trochiscia Körz. T. reticularis (REINSCH.) HANSG. Hedwigia 1888 p. (Syn. Acanthococcus reticularis REINSCH.). Diam. 14—39 u. Ny för Sverige. X. Gloeocystis N=G. G. vesiculosa NEG. XI. Eremospheera DE BAR. E. viridis DE BAR. Diam. cell. 83—143 u. Fam. Volvocee. I. Eudorina EHRB. E. elegans EHRB. II. Pandorina Borr; PRINGSH. P. Morum (MöLL.) Borr; PRINGSH. Diam. fam. 26—38 u. III. Gonium (MöLL.) EERB. G. pectorale MöÖLL. IV. Stephanospheaera Conn. S. pluvialis Conn. Fam. Vaucheriezx DECAISN. I. WVaucheria D. C. V. geminata (VAvCH.) WaALz. Forma terrestris. -— DD cc ö 8 JUS Oo bo O. FR. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. Fam. Characiezx (NEG.) WITTR. I. Ophiocytium N4G. 0. cochleare (E1ICHW.) A. BR. Diam. cell. 3—9 u. Fam. Zygnemesx MENEGH. I. Spirogyra LINK. S. tenuissima (Hass.) Körz. var. Negelii (Körz.) Petit. Long. cell. veg. 143—234 u, crass. 15—16 u; long. zygosp-. 45—060 u, crass. 26—27 u. S. tinflata (VATCH.) RAB. Long. cell. veg. 143—150 u, crass. 15—16 u; long. zygosp. 64—74 u, crass. 31—36 u. S. varians (Hass.) Körz. Crass. cell. veg. 32—36 u; long. zygosp. 58—66 u, crass. d32—39 u. S. setiformis (RotH.) Körz. Long. cell. veg. 156—208 u, crass. J1—111 u; long. zygosp- 173—176 u, crass. 91—94 u. Fam. Desmidiexr Körz; DE BAR. I. Desmidium AG. D. cylindricum GREV. Long. 18-26 u, lat. 33—46 u. D. Swartzii AG. Long. 14—21 wu, lat. 39—49 u. II. Hyalotheca EHRB. H. dissiliens (SmitH) BrEB. Long. 14—20 wu, lat. 27—29 u; diam. zygosp. 15—16 wu. F. minor. Long. 10—12 u, lat. 17—18 u. H. mucosa (DILLW.) EHRB. Long. 15—22 u, lat. 18—20 u. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0o5. 9 III. Gymnozyga EHRB. 1. G. moniliformis EHRB. (Syn. Bambusina Brebissonii auct., B. Borreri auct.). Long. 22—35 u, lat. 17—23 u. IV. Spondylosium BREB. FS pulchellum ÅA RCE. Long. 9—10 wu, lat. 8—9 u. V. Sphaerozosma COpa. 1. S. granulatum Roy et Biss. Jap. Desm. p. 242, tab. 268, a (OR Long. 3—9 wu, lat. 8—10 u. Ny för Sverige. VI. Onychonema WaALLICH. 1. O. filiforme (EHrRB.) Roy Et Biss. Jap. Desm. p. 242 (Syn. Odontella filiformis EHrB.; Spherozosma filiforme (EHRB.) RALFS). Long. 12—13 u, lat. 13—16 u. VTI. Micrasterias MENEGH. 1. M. papillifera Bris. Long. 110—153 wu, lat. 100-—117 u. 2. M. denticulata Bris. Long. 201—234 u, lat. 148—208 u. p notata Norpst. Fresh-wat. Alge p.- 29, tab. II, fig. 13. Long. 215—216 u, lat. 192—193 u. Ny för Sverige. 3. M. rotata (GREV.) RALFS. Long. 237—265 wu, lat. 204—241 wu. 4. M. apiculata MENEGH.; NORDST. 5. M. Crua-melitensis (EHRB.) RALFES. F. monstrosa. Fig. 1. M. truncata (CORDA) BrREB. Long. 88—99 u, lat. 87—99 u. 7. M. pomatifida (Körz) RALFs. Long. 33—59 wu, lat. 55—68 wu. PP. monstrosa. Fig. 2. cT 10 40.5ER- ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. VIII. Euastrum EHRB.; RALFS. BE. pectinatum BREB. Long. 58—72 u, lat. 39—49 u. E. verrucosum EHRB. p alatum WornrEDesmisUnoStiop: 101; t. XRV 4 Long. 84—585 u, lat. T1—T2 u. Ny för Sverige; jmf. Witrr. ET Norpst. Alg. Exs. 808! E. oblongum RALFS. Long. 133—176 u, lat. 55—90 wu. E. crassum BREB., LUND. De Desm. t. I, f. 10. öns da Var E. humerosum RALFS. p intermedium RaAc. Desm. Pol. t. IV, f£. 5. 1008 IAN feg Ile Ko Ny för Sverige. E. affine RALFS. Long. 97—111 u, lat. 55—62 u. E. sinuosum LENORM. (Syn. E. circulare Pp RALFS Brit. PDesmy ps dart AVES IDG): Long. 10—74 u, lat. 42—48 u. E. insigne Hass. Var. brevicollum n. var. Fig. 3. Var. duplo longior quam lata, a fronte visa habitu fere var. montani RaAc., sed semicellulis e basi sensim attenuatis. Long. semicell. 58—59 wu, lat. 58—59 u. Denna var. och var. montanum Rac. Desm. Pol. torde i följd af basal-lobernas utseende kunna betraktas såsom öfver- gångsformer till E. mammilosum Wolle. 2 10. bil8 12. E. ansatum RALFS Brit Desm. p. 85, t XIV, f. 2 a Long. 70—385 mu, lat. 34—44 wu. £. elegans (BriB.) Körz. Tong: 24 Ca, Jat, löru. Var. bidentula NEG. Long. 52—55 u, lat. 32—-34 u. E. inerme (RALFS.) LUND. « RALFSII RAC. E. binale (Turr.) RALFs. F. ec. LUND. De Desm. p. 22. Long: 21 u, lat. 16 u. F. minuta LUND. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 5. ll 13. BE. denticulatum (KIrRCH.) GAY. Long. 22--38 u, lat. 18—23 u. IX. Staurastrum MEYEN; RALFS. 1. S. muticum BREB. Long. 21—30 w, lat. 19—30 u. 2. S. orbiculare (EHRB.) RALFS. Long. 21—38 u, lat. 22—34 u. 3: S. Dickiet RALFS. Long. 22 u, lat. 22 u. 4. S. dejectum BRÉEB « RALFS Brit. Desm. p. 121, f. 5 a. Long. 21—26 u, lat. 20—27 u. 9. S. connatum (LUND.) Ror ET Biss. Long. 21 u, lat. 19—20 u. 6. S. cuspidatum BREB. Long. 22—23 wu, lat. 19—22 u. 7. S. brachiatum RALFs. Hong. 19—27 u, lat. 19—26r2 8. S. aciculiferum (WESt.) NoB. (Syn. S. Avicula var. aciculi- ferum West. in: Journ. of Bot. 1889 p.' 293, t. 201, f: 12). Fig. 4. S. tam longum quam latum; incisura profunda, ampliata; semicellule ellipticx; dorso subplano aculeis binis et inter hos et angulos gibberibus sive spinis parvis ornato; apicibus aculeis binis divergentibus preditis; margine infra apices gibberibus ornato. MNSemicellule e vertice vise triangulares lateribus medio levissime concave, angulis aculeo brevi munitis; inter unum- quodque angulum intra marginem aculeis binis predite. Long. 22—23 u, lat. 21—22 u. Denna Staurastrum bör i följd af cellhalfvans form och beväpning skiljas från S. Avicula BriB. Den liknar ganska mycket S. subarcuatum WoLLrE Desm. Un. St. p. 140, t. XLVI, f. 15, 16, från hvilken den dock lätt skiljes genom att den saknar granulering och i stället är försedd med taggar samt genom att den »e vertice>» har konkava sidor. 9. S. margaritaceum (EHRB.) MENEGE. Forma 3-gona. Long. 25—27 u, lat. 26-—31 u. Forma 4-gona. Tong. 17—20 u, lat. 25—26 u. Forma 3-gona. Long. 19—21 u, lat. 22—26 u. 10. S. alternans BREB. Forma 4-gona. Long. 35—39 u, lat. 36—42 u. 12 0. FR. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. 11. S. punctulatum BrREB. Long. 21—26 mu, lat. 19—23 u. 12. S. hirsutum (PHRB.) RALFS. Long. 35—42 u, lat. 31—35 u. 13. S. teliferum RALFS. Long. 34—38 u, lat. 31 14. S. pilosum (NEG.) ARCH. Long. 39 u, lat. 42 u. 15:NS Eostrici RATES: Forma 3-gona. Forma 4-gona. Long. 26—29 u, lat. 21—26 u. 16. S. cristatum (NEG.) ARCH. Long. 39 u, lat. 42—44 u. 17. S. scabrum BREB. Long. 32—39 u, lat. 32—39 u. 138. S. spongrosum BREB. e Long. 48—55 u. lat. 42—46 | 19. S. Arachne RALFS. Forma 3-gona. Long. 23 u, lat. 39 u. 20. S. polymorphum BREB. Long. 32—34 u, lat. 30—33 u. 21. S. gracile: RALES. Forma 3-gona. Long. 30 u, lat. 52 u. 221 SaSpa IR Long. semic. 39 wu, lat. 94 u. Duo semicellul&e a fronte tantum vise sunt. Då jag endast sett tvänne cellhalfvor, och dessa endast pa fronte», har jag icke velat lemna någon beskrifning på denna art. Den tyckes stå närmast S. bicorne HauPtFL. Zell- membr. u. Hillgall. d. Desm. p. 37, Tab. 1II, Fig. 21, 24, 27, ehuru väl skild från densamma. 23. S. aculeatum (PEARB.) MENEGH. Forma 4-gona. Tong. 26 u, lat. 26 u. 24. S. oxyacanthum ARCH. B polyacanthum Norpst. Desm. Grönl. p. 11, tab. 7, fig. 9. Long. 38—39 wu, lat. 52 u. Ny för Sverige. S. furcatum (EHRB.) BrREB. F. spinosa (RALFS.). Long. 21—29 u, lat. 26—33 u. Sok - - . Do (wa | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 5. 13 26. S. monticulosum BREB. Long. 26—33 u, lat. 30—36 u. 27. S. furcigerum BREB. Long. 58—695 u, lat. 52—56 u. X. Xanthidium (EHRB.) RALFS. 1. X. armatum BrREB. Long. 104—134 wu, lat. 67—982 u. 2. X. fasciculatum EERB. (ex. p.). 8 ornatum Norpbst. Desm. Grönl. p. 12, tab. 7, fig. 10. Long. 47—-52 u, lat. 45—47 u. Ny för Sverige. 3. X. antilopeum (BrREB.) Körz. Long. 45—46 wu, lat. 45—46 u. p ornatum n. var. Fig. 6. Semicellul&e in medio serie circulari granulorum preditze; membrana cetera glabra. Long. 47—52 u, lat. 45—52 u. XI. Arthrodesmus (EHRB.) ÅRCH. 1. ÅA. tenutssimus ARCH. Long. 8—9 u, lat. 10—12 u. 2. A. Incus (BREB.) Hass. Long. 13—14 u, lat. 12—14 u. p intermedius WITTR. Long. 13—16 u, lat. 12—13 wu, lat. isthm. 8—9 u. y extensus n. var. Fig. 7. Var. isthmo longiore; angulis semicellularum internis fere rectis; aculeis longis divergentibus. Long. 17—20 u, lat. 13—14 u. Denna form står närmast A. Incus RALFS. Brit. Desm. p. 118, t. XX, fig. 4 b, men skiljes väl från densamma genom det långa och jemnbreda isthmus samt genom de nästan rät- vinkliga nedre hörnen hos cellhalfvorna; hos RALFS' form der- emot fins ingen sådan skarp gräns mellan cellhalfvorna och isthmus. Borde kanske rätteligen uppställas såsom egen art. 3. A. convergens EEHRB. Long. semicell. 22 u, lat. 49 u. 4. A. octocornis EHRB. Long. 21 u, lat. 16 u. 1 D:AER. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. XII. Cosmarium (CORDA) RALFSs. 1. C. amoenum BREB. Long. 45—595 u, lat. 23—26 u. 2. C. Botrytis (BoRY) MENEGE. Long. 60—91 u, lat. 48—70 u. B subtumidum WITTR. Long. 54—60 u, lat. 45—51 u. 3. C. ochtodes NORDST. Long. 170—-74 u, lat. 33-59 u. 4. C. tetraophthalmum (Kötz.) BREB. B Lundellii WITTR. Tonga 105— 108505 lat dö (Su. 5. C. Quadrum LUND. Long. 75 u, lat. 65 u. 6. C. margaritiferum (TURP.) ÅRCH. Long. 49—-52 u, lat. 43-—46 u. F. minor. Long. 26—35 u, lat. 23—33 u. 0. HC modösunitn. spec. EEHSKS: C. fere tam latum quam longum, profunde constrictum, sinu anguste lineari; semicellulis subrectangularibus, angulis superioribus late rotundatis, margine verrucis robustis preditis, 3 paullo supra angulos inferiores et infra marginem 2, 4 in angulis superioribus et infra marginem 2, infra marginem dorsalem verruca singula; semicellule in medio granulate; a latere vise fere circulares, verrucose; e vertice vise elliptice medio utrinque margine verrucis 4, 2 seriebus verrucarum distantibus longo spatio mediano abruptis, apice utringue mar- gine verrucis 5. Long. 61—65 u, lat. 52 u. Af hittils beskrifna Cosmaria står denna art närmast C. (Euastrum) Ungerianum NG. Einzell. Alg. p. 120, t. VII, f. A 10, samt C. Oligogongrus RENscH. Contribut. p. 84, t. XVI, f. 5. Från den förra skiljes den lätt genom cellhalfvornas form, från den senare dessutom genom vårtornas anordning. En annan närstående art är C. triplicatum WoziE. Desm. Un. St. p. 73, t. XIX, f. 3—6, som dock så väl hvad cellhalfvornas form som vårtornas storlek och anordning beträffar är väl skiljd från de föregående arterna. 8. C. subpunctulatum Norpst. Fresh-Wat. Alg. p- 47, tab. Mess: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 5. 15 Forma BörGes. Bornh. Desm. p. 144, t. 6, f. 4. Long. 21—26 u, lat. 19—22 u. Ny för Sverige. 9. C. striatum BOoLDrT. Long. 16—17 uu, lat. 14—16 pu. 10. C. erenatum RALFS. Long. 25—26 mu, lat. 21—22 u. Forma DErrP. Spec. t. VIL, f. 26. Long. 31 u, lat. 21—22 u. Forma NorpDst. Desm. Spetsb. p. 30, t. VI, f. 7. Long. 25—26 u, lat. 21—22 u. Forma Norpbst. Desm. Spetsb. p- 30, t. VI, f. 8. IKOnos 207 pu, tdet.. 22 11. C. suberenatum HANTZSCH. Forma NORDsT. Desm. aret. p. 21,mtn6, fök0: Long. 32—39 u, lat. 27—33 u. 12. C. Palangula BrEB. Long. 32—34 u, lat. 14—15 wu. 13. C. cucurbita BREB. Long. 38--47 u, lat. 19—27 u. 14. C. De Baryi AROE. Long. 104—111 wu, lat. 52 u. 15. C. cucumis CORDA. Long. 49—59 u, lat. 27—35 u. 16. C. quadratum RALFS. Long. 61 u, lat. 34 u. 17. C. cruciferum DE BAR. Long. 14—18 u, lat. 10—12 u: 18. C. connatum BREB. Long. 68 u, lat. 47 u. 19. C. pyramidatum BREB. Long. 952—69 u, lat. 32—48 u. 20. C. Hammeri REinscH. (Syn. C. homalodermum NORDST. Desm. arct.). Long. 25 wu, lat. 21 u. 21. C. pachydermum LUND. Long. 110—111 u, lat. 83 u. 22. C. pseudopyramidatum LUND. Long. 39—44 wu, lat. 25—29 u. 23. C. granatum BREB. Long. 30 pu, lat. 19—21 u. 16 jö.drR. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. B hexagonum KLEBS. Hong. s26 6, lat. LOG: 24. C. nitidulum DE Nor. Long. 26—31 u, lat. 23—30 u. 25. C. ellipsordeum ELFV. Long. 21—35 u, lat. 17-—26 u. Forma minor (non Rac.). Fig. 9. Semicellule a fronte magis depresse, e vertice magis oblong&e quam in forma typica. Long. 13—16 u, lat. 10—13 u, crass. 7—-9 u. 26. C. moniliforme (TURP.) RALFS. Long. 30 u, lat. 19—20 u. 27. C. trilobulatum REINSCEH. Long. 27 u, lat. 19—20 u. 28. C. Meneghini BREB. FE. vulgaris JACOBS. Long. 21—22 u, lat. 13—14 wu. Forma RAC. Desm; Foltabu fe. Long. 12—16 u, lat. 10—16 pu. Forma. bioln0 Ibn: I pg tär HAN Denna form närmar sig forma Borpt Stud. II, t. I, f. 14 och forma intersepta JACOBS., isynnerhet den förra, från hvil- ken den dock lätt skiljes genom bredare rygg hos cellhalfvan och bredare isthmus; vidare har den, sedd »e vertice», mem- branen icke utbugtad på sidorna. F. latiuscula JACOBS. (Syn. C. impressulum ELFV.). Long. 21 u, lat. 14 u. 29. C. bigranulatum n. spec. Fig. 11. C. parvum, rectangulare, medio profunde constrictum sinu ampliato; semicellule subquadrate, apice truncate et plerumque levissime emarginate, lateribus leviter retusis; a latere vise elliptice medio utrinque processu parvo. Membrana glabra. Long. 13—16 wu, lat. 9J—12 u. Denna art liknar närmast C. laticeps GRUN. och C. norim- bergense REINScH. Den påminner äfven mycket om vissa former af C. Meneghini BREB., t. ex. den hos WoLLE Desm. Un. St. ps 65, tap. XVI fom 30. C. tinctum RALFS. Long. 10—13 u, lat. 9—12 u. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o5. 17 al. C. Kirchneri BörGEs. Bornh. Desm. p. 143, t. 6, f. 3 (Syn. C. trachypleurum IuUND. b. verrucosum KIRCH.). Forma recedens verrucis omnibus ejusdem magnitudinis neque ut in forma typica verrucis in centro semicellule gquam ceteris majoribus. 32. 33. 34. 30. 36. Long. 46—60 wu, lat. 39—353 u. Ny för Sverige. C. biretum BREB. Long. 52 u, lat. 52 u. C. protractum NAG. Long. 40 u, lat. 39 u. C. ornatum RALFS. Long. 32—34 u, lat. 32—36 u. C. tumidum LUND. Forma membrana glabra in apice semicellule incrassata. Long. 29—31 £, lat. 26 u. Fig. 12. C. Phaseolus BREB. - Long. 21—26 u, lat. 21—25 u. XIII. Pleurotaenium NAG. P. Trabecula (EHrRB.) NEG. (non Docidium Ehrenberg RALFS). Long. 377—501 u, lat. 30—34 u. XIV. Tetmemorus RALFs. T. Brebissoniz (MENEGH.) RALFS. Long. 78—386 pu, lat. 19—20 u. T. granulatus (BREB.) RALFS. Long. 130—234 u, lat. 27—46 u. T. levis (Körtz.) RALFs. Long. 73—130 wu, lat. 21—26 u. B continuum NORpDsT. Alg. Sandvic. p. 10. Long. 104 u, lat. 26 wu. T. minutus DE BAR. Long. 92 u, lat. 19—20 u. XV. Closterium NITZSCH. C. didymotocum COoRDA; RALFS Brit. Desm. p. 168, t. 28, f. 7. Forma glabra. Long. 433—481 ci, lat. 48—51 u. C. striolatum EHERB. 6. hö 8 co 10. i: 12. 13. 14. 18 0. FR. ANDERSSON, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN ROSLAGEN. Long. 179—403 u, lat. 26—44 u. B erectum KLEBS. Long. 179—239 wu, lat. 26—29 u. C. intermedium RALFS. Forma glabra et luteola. Long. 195—280 u, lat. 16—20 u. C. costatum CORDA. Long. 247—390 wu, lat. 30—39 wu. C. Lunula EHRB. Long. 211—481 wu, lat. 48—82 u. C. Leibleini Körz. Long. 1983—211 uu, lat. 39—38 u. C. Diane EuHRB.? Long. 18—283 u, lat. 14—33 u. Forma latere ventrali tumida. Fig. 13. Long. 117—312 u, lat. 19—30 wu. FE. compressa KLEBS. Long. 98—113 u, lat. 13 wu. Då jag ej sett sporer, är det osäkert huruvida dessa former ra till C. Diane eller ej: 06 Venus, Kör: Long. 534—355 u, lat. 8 u. C. parvulum NEG. Long. 74—81 u, lat. 12—13 u. C. Jenneri RALEFS. Long. 75—78 mu, lat. 1lö—14 u. C. rostratum EuHRB. Long. 403 u, lat. 23 u. C. setaceum EuRB. Honos 625 mTlatON C. gracile BREB. Long. 71—98 u, lat. 4—5 u. C. acutum BREB. Long. 123 u, lat. 6—7 u. XVI. Spirotaenia BREB. IS. condensata BREB. Long. 83—169 mu, lat. 19—26 u. IS. truncata ARCH. Long. 32—38 wu, lat. 6—9 wu. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16, AFD. III. N:o 5. 19 XVII. Penium (BrREB.) DE BAR. END igiuus BREES. Long. 208—249 u, lat. 74—85 u. Forma curta. Fig. 14. Long. 113 uu, lat. 46 u. 2. P. lamellosum BREB. Long. 153—182 u, lat. 42—49 u. 3. P. oblongum DE BAR. Long. 117—148 u, lat. 38—39 u. 4. P. closterioides RALFSs. Long. 110—134 u, lat. 23—26 u. 5. P. Navicula BREB. Long. 45—57 wu, lat. 13—14 u. 6. P. margaritaceum (EHRB.) BREB. Long. 136—137 u, lat. 23—24 u. T. P. minutum (RALFS) CLEVE. Long. 7T7—126 u, lat. 13—18 u. XVIII. Mesotaenium NG. 1. M. Endlicherianum NEG. XIX. Cylindrocystis MENEGH. 1. C. Brebissonii MENEGH. Long. 305—39 u, lat. 14—16 wu. Figurförklaring. Micrasterias Crux-Melitensis (EHRB.) RALFS f. monstrosa (?99/,). » pinnatifida (KöÖTZ) RALFS f. monstrosa. Euastrum insigne Hass. var. brevicollum nob. (60/9. Staurastrum aciculiferum (WEsT.) nob. (610/,) $ spec. (399/,) Xanthidium antilopeum (BrkB.) Kärz. 3 ornatum nob. (395). Arthrodesmus Incus (BrRÉB.) Hass. y extensus nob. (305/,). Cosmarium nodosum nob. (205/,) > ellipsoideum ELFV. 4. ET Meneghini BrkB. f. (610/, » bigranulatum nob. (610)... » tumidum LUND. f£. (6!0/,). Closterium Diane EuRrB.? f£. (200/,). Penium Digitus BriB. f. curta. (610). a, a' — Cellula a fronte visa. pe » » latere: > = » » vertice Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd.16 Afd TIL N?5 BIHANG TILL K. SVENSKA VET.ARAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd TIL. N:o 6. KRITISKA ANMÄRKNINGAR OM DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. AF ATG INATHORST: STOCKHOLM, 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. SRA oM bas SR ERSTA : AIKOTOIR SADETIASÄMNA AHSTTId JA [| vo HEM oarmanaaer MR I fäsen. ”.TESÖORTAM DA så INATT AM OMM GORT INIUV OTEL VAR TIO LINGGRN ”H083 MTORHOOTA Anne åå FIN Sh ANA 4 I sitt för kännedomen om vegetationsformationerna i Grön- land och de grönländska växternas biologiska förhållanden särdeles upplysande och intressanta arbete »Om Grönlands vegetation» !) har professor E. WARMING äfven sysselsatt sig med frågan om denna vegetations historia. I en något senare tryckt förteckning öfver Grönlands, Islands och Färöarnes flora”) har han vidare meddelat det statistiska material, hvarpå han grundat sina växtgeografiska slutsatser. Han uttalar der såsom resultat af sina undersökningar, att »Damarksstredet gjör en bestemt Skillelinie mellem en udpreget euro- peisk Flora paa dets Östside (Island) og en arktisk- amerikansk paa dets Vestside (Grönland). Denna slutsats är emellertid enligt min mening icke rigtig och synes mig äfven vederläggas af just de fakta, på hvilka professor WARMING sjelf grundar densamma. Jag har derföre trott mig böra framlägga de skäl, som föranleda mig att i detta fall hysa en från professor WARMINGS afvikande åsigt?). Det behöfs väl knappast tillfogas, att jag derigenom icke i ringaste mån vill förringa de förtjenster, som professor WARMING 1 öfrigt inlagt för kännedomen om Grönlands i så många hänseenden intressanta växtlighet. 1 Aftryck ur Meddelelser om Grönland. XII. Kjöbenhavn 1888. Vid citat benämnes denna uppsats i det följande I. 2) Tabellarisk Oversigt over Grönlands, Islands og Feröernes Flora 1887. Vidensk. Meddel. fra den naturh. Foren. 1887. Kjöbenhavn 1888. Vid citat af denna uppsats i det följande benämnes den II. En något sammanträngd redogörelse för förstnämnda arbete har WARMING äfven lem- nat i ENGLER'S Botanische Jahrbiicher. Bd. 10. S. 364—409: Uber Grönlands Vegetation. 3) Att detta sker först nu beror på förhållanden, hvilka jag ej kunnat förutse. Då första delen af denna uppsats, eller den del, som behandlar det »vestra elementet» i Grönlands flora, redan var färdigskrifven (oktober 1888), blef arbetet afbrutet genom en långvarig sjukdom. Efter tillfrisknandet från densamma har jag först nu (maj 1890) fått tillfälle att återupptaga ar- betets fortsättning. 4 —. NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. Innan jag öfvergår till en granskning af de grupper, hvilka professor WARMING uppställt såsom för frågan om vegetationens ursprung särskildt afgörande, ber jag att få fästa uppmärksam- heten vid de vanskligheter, som nödvändigtvis åtfölja de stati- stiska beräkningarne, och hvilka ej heller undgått WARMING sjelf, ehuru han det oaktadt till hufvudsaklig del grundar sina slut- satser på desamma. Dessa beräkningar utgå nemligen från an- talet arter utan den minsta hänsyn till individrikedomen, och på så sätt kommer inom ett gifvet område en växt, som blifvit funnen med blott ett enda exemplar, att tilläggas lika stor betydelse som en annan, hvilken tilläfventyrs betäcker hela den mark hvarom frågan är och sålunda förlänar hela vege- tationen dess karakter. Det felslut, som härigenom uppkommer, blir lika stort, som om man, på grund af förekomsten af en enda björk inom en milslång skog, hvilken i öfrigt uteslutande bestode af tall, ville påstå, att löfträd och barrträd der hölle hvarandra jemnvigten, eftersom artantalet är detsamma. Ja, ett exemplar hvardera af tre olika löfträds arter i anförda skog skulle, för att fortsätta vår liknelse, enligt samma metod föranleda den uppfattningen, att löfträden voro betydligt öfver- vägande barrträden. Och för att välja ett exempel från Grön- land sjelft, så skulle inom ett område, der en amerikansk art vore funnen med ett enda exemplar, medan de europeiska helt och hållet saknades, det matematiska uttrycket för förhållandet mellan representanterna för de båda grupperna blifva såsom 1:0, d. v. s. det amerikanska elementet skulle förklaras vara oändligt större än det europeiska. Dessa svårigheter, hvilka professor WARMING sjelf påpekar (I, sid. 185), kunna dock till en viss grad åter upphäfvas, om, såsom tillbörligt är, och hvilket WARMING äfven delvis gjort, man vid sidan af listorna söker lemna en närmare redogörelse för de i desamma in- gående arternas större eller mindre utbredning, deras relativa vigt 1 förhållande till hela vegetationen o. s. v. Också har jag derföre vid den jemförelse mellan Spetsbergens och Grön- lands foror, som jag anställt i »Botaniska anteckningar från nordvestra Grönland»,!) lagt en särskild vigt vid när- eller från- varon af karakteristiska arter. De gemensamma arternas större eller mindre relativa ymnighet bör äfven tagas med i räk- ningen, ehuru en olikhet i detta hänseende ej behöfver an- !) Öfversigt af K. Vet. Akad. Förh. 1884, N:o 1. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 5 gifva en grundväsentlig skilnad mellan tvenne foror, utan väl snarast står i samband med berggrundens beskaffenhet, temperaturförhållanden, nederbördsmängden, den geografiska bredden o. s. v. Ehuru de nakna statistiska jemförelserna sålunda kunna gifva anledning till många origtiga slutsatser, stiger dock deras värde i samma mån som arternas antal är större. För att återgå till den förut använda liknelsen, kan förekomsten af ett enstaka löfträd midt i en barrskog visserligen bero af en ren tillfällighet. Men när flere löfträd visa sig imom en viss del af skogen, då har man all anledning att an- taga, att någon särskild omständighet föranledt, att de finnas just der, vare sig nu detta beror derpå, att de angifva att löfträdens frön af någon bestämd anledning blifva ditförda, så att löfskogen på detta ställe håller på att bereda sig plats, eller att de äro att anse såsom de sista resterna af en för öfrigt af barrskogen undanträngd vegetation. Eller ock kunna dessa löfträd vara en antydan dertill, att man nalkas barr- skogens gräns och att den snart nog åt detta håll ersättes af löfskog. Efter dessa inledande anmärkningar skall jag öfvergå till granskning af WARMINGS indelning af de grönländska arterna i för frågan om vegetationens ursprung indifferenta eller af- görande grupper. Gruppen 1 omfattar cirkumpolära arter vid mycket höga breddgrader; gruppen 2 »zonal-boreala» och grupp 3 »zonal-tempererade» arter, hvilka båda sist- nämnda visserligen äro cirkumpolära, men i ordning efter hvar- andra förekomma på större afstånd från polen. Att dessa trenne grupper i det stora hela icke skola hafva några upp- lysningar att afgifva angående den grönländska vegetationens ifrågasatta vestliga eller östliga ursprung, är gifvet. Det hade emellertid varit önskligt, att WARMING med särskilda tecken utmärkt, hvilka arter som han anser böra föras till den ena eller den andra af dessa grupper. Nu få vi blott veta, att af den första räknar Grönland enligt hans mening 96, af den andra 87 och af den tredje 82 arter. Såsom äfven- ledes oafgörande anföres grupp 4, eller sådana arter, som Grön- land har gemensamt med Europa och Amerika; deras antal är 16. DLika litet afgörande äro arterna (5) af gruppen 5, gemensamma för Amerika, Europa och Spetsbergen, och (2) af gruppen 6, hvilka sistnämnda utom 1 Grönland 6 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. endast äro funna i Sibirien. Kommer så gruppen 7, så- dana arter, hvilka utom i Grönland endast äro funna i Amerika, och hvilka sålunda angifva ett vestligt ursprung. Deras antal är 212!), och de skola jemte dem af båda nästa grupper längre fram uppräknas. Gruppen 8 omfattar 7 arter, hvilka utom i Grönland förekomma i Amerika och östra Asien; gruppen 9 sådana (8), som finnas såväl i Amerika som hela Sibirien. Åfven dessa båda grupper hafva sålunda i förhållande till Grönland en vestlig utbredning. Af gruppen I bör likvisst Aira brevifolia utgå såsom förekommande såväl på Färöarne (f. major) som i Skandinavien, Novaja Semlja etc.?). Gruppen 10 omfattar de 19 arter, som utom 1 Grönland endast finnas i Europa, gruppen 11 de 5 arter, som utom 1 Grön- land blott finnas i Europa och vestra Sibirien, gruppen 12 de 3 arter, som utom i Grönland endast förekomma i Europa och östra Sibirien. Gruppen 13 omfattar de arter, som jemte i Grönland förekomma i Europa och hela Si- birien. Dessa arter angifvas af WARMING till 7 men böra i sjelfva verket ökas med Thymus serpyllum, Hieracium nmurorum, Leontodon autumnalis och Alopecurus geniculatus, hvilka enligt WARMINGS egen tabellariska öfversigt endast såsom införda finnas 1 Amerikå, och hvilkas ursprungliga utbredning följakt- ligen är östlig. Också upptagas de båda förstnämnda i LANGES lista 3, innehållande de grönländska växter, som finnas i Skan- dinavien eller det nordliga Ryssland, men hvilka saknas i arktiska Amerika?). WARMING anmärker visserligen (II, sid. 47), att man ej alltid med säkerhet vet, om dylika arter äro införda, men jag har ej velat underlåta att framhålla den an- förda omständigheten, emedan WARMING på flere ställen betonar, att han snarast »förorättat» det vestliga elementet. Han säger vidare (I, sid. 165), att skall man räkna Leontodon och Hiera- cium murorum till östliga typer, så finnes det å andra sidan åtskilliga andra, som snarare böra räknas såsom vestliga, t. ex. Platanthera hyperborea (också senare såsom vestlig upptagen ') Af dessa torde dock Glyceria arectica för Grönlands vidkommande ej obetingadt böra anses såsom vestlig typ, då den utom i Grönland är funnen blott i nordvestra Amerika samt på Island. ?) Jemför NATHORST, Botaniska anteckningar från nordvestra Grön- land, sid. 44 och 45, samt LANGE, Conspectus flor. groenl. Pars secunda. pag. 296. 3) LANGE, Studier til Grönlands Flora. Botanisk Tidskrift. Bind 12. Kjöbenhavn 1880. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. 1II. N:o 6. 7 i WARMIMGS grupp 8!), Pleuropogon Sabinei, Castilleja pallida Carex scirpoidea, C. ursina, Streptopus amplexifolius, Arctophila effusa, Draba crassifolia. I fråga om Pleuropogon och Streptopus är det väl också sannolikt, att de, såsom WARMING menar, för Grönlands vidkommande äro att anse såsom vestliga typer, men detta synes mig deremot icke kunna sägas om de öfriga, med undantag af Castilleja, hvars förekomst i Grönland dock är mer än tvifvelaktig!). Hvad särskildt Arctoplhila effusa angår, så förefaller det mig, som hade WARMING för denna art jemte Alsine stricta, Gentiana aurea och Glyceria vilfoidea bort bilda en särskild grupp bland dem med östlig utbred- ning, enär de förekomma i Europa (incl. Novaja Semlja), Si- birien och nordvestra Amerika. Grupperna 14 och 15, hvar- dera med två arter?), gemensamma för å ena sidan Grön- land, Amerika, Spetsbergen,å den andra Grönland, Ame- rika östra Asien och Spetsbergen, äro icke afgörande för frågan om ett vestligt eller östligt ursprung. Gruppen 16 omfattar de (3) grönländska arter, som dess- utom endast finnas i Europa och på Spetsbergen, grup: pen 17 sådana arter (2), som jemte i Grönland blott finnas på Novaja Semlja och Spetsbergen, gruppen 18 de arter (3), som jemte i Grönland endast äro funna i Europa, på Spetsbergen och 1 Sibirien. Dessa trenne grupper (16—18) sammanfattas af WARMING såsom hafvande mnordöstlig och östlig utbredning, medan han i sitt första arbete synes vara mera benägen att betrakta dem såsom vestliga, något hvartill jag strax skall återkomma. Jag vill dessförinnan erinra derom, att gruppen 19 omfattar Grön- lands endemiska arter, till antalet 15 och till förekomsten 1) Den upptages med ? i LANGES Conspectus. Exemplar i TH. FRIES herbarium skulle enligt uppgift vara samlade af BREUTEL i Grönland. Nu är det emellertid fallet, att flere andra grönländska arter, hvilka uppgifvas vara insamlade af BREUTEL, lika litet som den nämnda kunnat af någon annan botanist återfinnas. Detta angifver att någon förvexling med växter från annat håll torde hafva egt rum, och det vore väl derföre klokast att utan vidare utesluta de Breutelska arterna från Grönlands flora. Dessa arter äro Castilleja pallida, Senecio paucifloris, Arabis Breutelii. Likaså torde de af DURAND anförda Bromus Kalmii, Ranunculus Sabinei, R. aqua- tilis, Alsine arectica utan vidare kunna strykas, och säkrast vore att helt och hållet bortse från KANE'S och HAYES' uppgifna insamlingar. Origtig- heterna, på hvad sätt de nu uppstått, äro sannolikt föranledda af HAYES. 2) Den i den förra gruppen upptagna Potentilla pulchella är enligt KJELLMAN (Fanerogamfloran på Novaja Semlja etc. sid. 52. Vega-exped. vetensk. arbeten Bd 1) antagligen identisk med Potentilla sericea L. och skulle i så fall äfven förekomma på Novaja Semlja. 8 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. mycket sällsynta, några (Arabis Breutelit, Potentilla Sommer- feldtii) rent af tvifvelaktiga. Gruppen 20 omfattar slutligen den enda växt (Carex anguillata), som icke är funnen annor- städes än i Grönland och på Island. Den anses af WAR- MING höra till de för frågan om östlig eller vestlig utbredning indifferenta arterna. Detta beror derpå, att Grönlands, Islands och Färöarnes flora tages i klump och att såsom östliga af WARMING räknas endast sådana, som förekomma öster om Fär- öarne!). Detta synes mig ej för Grönlands vidkommande vara riktigt, af den anledning nemligen, att Island tvifvelsutan äfven varit en bildningshärd för en arktisk-alpin flora. Om Island och Grönland haft 530 gemensamma, 1 dessa land ensamt förekommande arter, skulle då dessa lemnats utan afseende vid en fråga, der det gäller att undersöka, huruvida »Dan- marksstredet gjör en bestemt Skillelinie» i växtgeo- grafiskt hänseende? Hvad dock särskildt Carex anguillata angår, så är denna blott en enda gång funnen 1 Grönland vid Klanvshavn (af BERGGREN) och likaledes endast på en lokal i Island?) (af JAP. STEENSTRUP). I fråga om huru Spetsbergens arter böra uppfattas är professor WARMINGS åsigt enligt mitt förmenande mindre rig- tig. Till en början heter det (I, sid: 162): »Til vestlige Typer henregner jeg de Arter, som foruden i Grönland ere fundne alene i Amerika eller i Amerika og Asien, f. Ex. Anemone Richardsoni, Coptis trifolia o. 8. v., selv om de ogsaa findes paa Spitzbergen; jeg medregner dertil i det hele de» Arter, hvis Hjem maa söges i vestlig Rigtning snarere end i Europa». Det är tydligt, att om man från Grönland går vesterut polen rundt, så komma alla länder till slut att ligga vester derom. Spetsbergen ligger mellan 10?” och 28? o. long. Greenw., eller rakt norr om större delen af Skandinavien. Med lika skäl, som man räknar de ifrågavarande arterna såsom vestliga typer, skulle man då räkna dit äfven sådana, som förekomma i såväl Amerika som Asien och Skandinavien, d. v. s. alla de cirkumpolära. Också är tabellen sid. 163 (I), på grund af denna uppfattning af Spetsbergen, i hög grad vilseledande i fråga om de vestliga typernas förekomst i Grönland norr om ') I första uppsatsen (I, sid. 162) säger dock WARMING sjelf; >»Under östlige Typer sammenfatter jeg alle de Arter, der findes foruden i Grönland alene i Europa, om det saa blot er på Island> etc. ?) GRÖNLUND, Islands flora sid. 116. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o6. 9 76”, d. v. s. under samma breddgrader som Spetsbergen, och der derföre äfven de spetsbergska arterna förekomma. Pro- fessor. WARMING uppgifver nemligen 13 vestliga arter från denna del af Grönland och kommer på grund häraf att anse det vestliga elementet såsom »aldeles overveldende» mot det östliga (1 art). WARMING synes dock ej sjelf varit fullt öfver- tygad om rigtigheten af att räkna Spetsbergen så, som i ta- bellen blifvit gjordt, ty längre fram (I, sid 166) heter det: »DLad os nu endog fradrage de spitzbergenske Former, saa bliver det alligevel en paafaldende Mengde vestlige Typer, som Nord-Grönland har (9 vestl.: 1 östl. i Nordvest-Grön- land)» . . I verkligheten äro 9 (rättare 8) vestliga arter uppgifna från Nordvestgrönland norr om 76”, men dessa förekomma visst icke öfver hela området. Under 76” finnas sålunda endast 5, under 77” blott 3; under 78” högst 7, af hvilka dock förekomsten af en helt säkert, och af en annan möjligen beror på origtig uppgift !). Det höga antalet under denna breddgrad beror derpå, att här tillkomma tvenne för det öfriga Grönland främmande arter — He: speris Pallasii och Pedicularis capitata —, invandrade från de närbelägna länderna på vestra sidan af Smith Sound. Från 79” är 1, från 80” äro 3 och från 81” äro 2 vestliga arter kända. Af de båda nytillkomna arterna är den ena funnen på ett ställe, den andra på två, och de förläna följaktligen icke någon säregen karakter åt hela vegetationen. Ville man äfven räkna Pleuro- pogon till de vestliga typerna, så blefve antalet från 76”—83” likvisst högst 10 (rättare 9), och under 76” vore då funna 6. Men de öfriga 5 vid denna breddgrad (Dryas integrifolia, Saxi- fraga tricuspidata, Melandrium triflorum, Potentilla Vahliana och Saliz grönlandica) äro alla sådana, hvilkas sydgräns i Grönland ligger söder om 67” n. lat., och jag vågar af egen erfarenhet på- stå, »att vegetationen i trakterna norr om Melville Bay allt jemt är fullkomligt grönländsk?)» och icke arktisk-amerikansk, såsom WARMING uppgifver (I, sid. 166). Sid. 219 (I) meddelar WAR- MING sitt »endelige Resultat» af de statistiska jemförelserna. »Efter dette stiller Sagen sig saaledes: tilfelles med Amerika 1) Potentilla tridentata uppgifves af DURAND från Renselaer Harbour. Den är annars icke funnen norr om 69” 50'. "DURANDS många origtiga uppgifter bero väl på otillförlitligheten hos HAYES, som äfven på annat håll blifvit ådagalagd. Möjligen är uppgiften om Potentilla Vahliana från samma ställe ej heller tillförlitlig, ehuru ej i och för sig osannolik. 2) Bot. anteckn. från nordvestra Grönland. sid. 35 10 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. eller Amerika og Sibirien har Grönland 36 Arter!); med Europa eller Europa og Sibirien eller Europa og Spitz- bergen eller med alle disse tre Lande har Grönland 42. Der er altsaa c.' !4, vestlige og !/, östlige Former i Grönland. Men saa har jeg vist det östlige Element den Favör helt at regne Spitzbergen med til Öst» o. s. v.... »Naar herved endvidere erindres, at der til östlige Former er blevet henregnet et ikke ringe Antal Arter, der i Europa blot findes paa Novaja Semlja eller i det nordlige Rusland og Finland ind i Halvöen Kola, og som utvivlsomt i virkeligheden ere asiatiske Former. der aldrig have veret i Vesteuropa og som selvfölge- lig heller ikke ere indvandrede til Grönland fra Vesteuropa, men rimeligvis fra Asien over Amerika, vil man se, at jeg har indrömmet det östlige Element meget mere end der egentlig kan tildeles det» 0. 8. v. Dessa påståenden förefalla mig helt origtiga, och jag tror icke att professor WARMING sjelf efter närmare utveckling af saken skall finna sig benägen att vidare upprätthålla dem. Hvad nu först Spetsbergens ställning till Europa angår, så är det ej blott geografiskt utan äfven geologiskt och botaniskt en fortsättning af detta. Alla Spetsbergens arter sånär som på trenne finnas i norra Europa (Novaja Semlja deri inbe- gripet). Att flere af Skandinaviens arter der saknas är ej mera underligt än att flere af Sydgrönlands arter saknas i det norra. Spetsbergen har under istiden varit om icke fullstän- digt så i det allra närmaste landfast med norra Europa. Om denna landförbindelse ännu egt bestånd, så skulle väl WARMING icke förnekat, att Spetsbergen och kringliggande land vore att anse såsom HEuropas nordligaste florområde, och den om- ständigheten att landförbindelse nu icke förefinnes, kan väl ej förändra sjelfva sakförhållandet. Af Spetsbergens 123 arter saknas numera 23 i Skandina- vien, men jag tror att det vore mycket vågadt att påstå, att dessa arter förr icke förekommit derstädes. WARMING har en- ligt min mening alldeles för litet fäst sig dervid, att man vid jemförelsen mellan Skandinavien och Grönland äfven måste ') Om Aira brevifolia uteslutes blir antalet 35; om vidare Platanthera hyperborea uteslutes, blir antalet 34. Tilläggas i stället Streptopus, Alnus och Pleuropogon, blir antalet 37. Så tillkommer den sedan WARMINGS ar- bete utgafs af S. HANSEN vid 70” 45' n. br. på vestkusten funna Tofieldia coccinea (Meddelelser fra den botaniske Forening i Kjöbenhavn. Bd. 2 N:o 6, sid. 113), hvarigenom antalet blir 38. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFbD. III. N:o 6. 11 taga ij betraktande de förändringar, som den arktiska floran hos oss undergått sedan istiden. Dess nuvarande utbredning i Skandinavien är ju af försvinnande obetydlighet mot den, som den hade under istiden eller vid isens afsmältning. Då var den arktiska floran utbredd rundt kring isens kant och fanns ju på sin tid äfven i Danmark och Skåne. De förän- dringar, som denna flora sedan den tiden undergått, hafva till stor del bestått deruti, att densamma undanträngts längre och längre mot norr, högre och högre på bergen, tills den numera intager en ringa bråkdel af det område, som den en gång haft i besittning. Det är på förhand gifvet, att här- vid en mängd arter skulle duka under, och likaså att när klimatet ändtligen blifvit af den beskaffenhet, att det före- trädesvis lämpar sig för en gifven flora, denna flora då skall utbreda sig på de öfrigas bekostnad. Det är derföre helt na- turligt, att Spetsbergen skall hysa en del högnordiska arter, hvilka ej längre finnas i Skandinavien, der klimatet nu- mera är mera gynsamt för andra. Och detsamma torde till en stor del gälla om de arktiska arter, som finnas i norra Finland och Ryssland men saknas i Skandinavien. Ty det är väl be- kant att såväl årsisotermerna som januari- och (ehuru mindre) juli-isotermerna sänka sig söder om Varangerfjorden, hvarföre en mera högnordisk flora der lättare kan bibehålla sin plats utan att undanträngas af sydligare former. Då WARMING påstår, att de spetsbergska arterna icke kunnat vandra till Grönland öfver Färöarna och Island, så har detta på sin höjd sin giltighet för nuvarande förhållanden, men deremot icke för istiden eller strax efter isens afsmältning, då dessa arter mycket väl kunna hafva funnits ej blott i Skan- dinavien utan till och med i England, der Salix polaris, såsom vi nu veta, strax före isens framträngande på kusten af Nor- folk var allmän?!?). Och likaså är det ej blott möjligt utan äfven sannolikt, att många af Novaja Semljas, Finlands och norra Rysslands arter fordom haft en vestligare utbredning, hvarför WARMINGS påstående, att de »aldrig have veret i Vest- europa og selvfölgelig heller ikke ere indvandrede til Grönland fra Vesteuropa», är helt och hållet omotiveradt. Man kan 1) Den är sedan ofvanstående skrefs äfven funnen i en senglacial söt- vattensbildning vid Hoxne i Suffolk. Jemför CLEMENT REID and H. N. RIDLEY, Fossil arctic plants from the lacustrine deposit at Hoxne in Suf- folk. Geol. Magazine. Dec. 3. Vol. 5. N:o 10. pag. 441. October 1888. 12 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. visserligen icke bevisa, att de varit der, men möjligheten och sannolikheten deraf får fördenskull ej förbises, ty detta leder till en helt och hållet origtig uppfattning. Skandinaviens nord- spets motsvarar i klimatologiskt och floristiskt hänseende un- gefär Grönlands sydspets. »Om vi tenke os Grönland lagt ud i Havet N. f. Magerö», säger WARMING sjelf (I, sid. 19), »vil det nesten danne en umiddelbar Fortsettelse af Norge i Hen- seende til Plantevexten i det store». Samma anmärkning som för Skandinavien kan äfven till- lämpas för Islands och ännu mer för Färöarnpes vidkommande. Afven här måste vegetationen fordom varit mera rent arktisk än nu, och det är gifvet att äfven här, särskildt på Färöarna, en mängd högnordiska arter blifvit undanträngda af senare invandrare. Jemförelsen mellan Grönland å ena sidan samt Island, Färöarna och Skandinavien å den andra måste derföre alltid blifva haltande, enär de senare länderna i klimatologiskt och växtgeografiskt hänseende befinna sig på så att säga längre framskridna utvecklingsstadier än Grönland. Detta senare ger oss deremot en bild af Skandinaviens forna utseende och för- hållanden; förr hafva båda länderna varit mycket mera lika hvarandra än nu, och då voro sannolikt äfven deras floror än mera öfverensstämmande. Olikheten i längdutsträckning får ej heller förbises. Island och Färöarne äro 1 detta hänseende försvinnande små mot Grönland, som sträcker sig genom mer än 23 breddgrader, och den del af Skandinavien, hvars klimat- förhållanden närmast likna Grönlands, är mycket obetydlig. Om den arktiska floran började vid Kristiania och Stockholm och derifrån sträckte sig öfver hela Skandinavien norrut samt vidare öfver ett fastland som fortsatte Norge till, öfver och förbi Spetsbergen, då först skulle förhållandena i Europa vara unge- fär desamma som i Grönland. Såsom det nu är blir jemförel- sen med Europa ytterligt ogynsamt för det senare. Å andra sidan åtföljes Grönland långs hela sin utsträckning på relativt mindre afstånd i vester af det arktiska Amerikas fastland och öar. Tänkte vi oss Grönland beröfvad all vegetation med jorden naken, färdig att mottaga nya växter, då skulle dessa visser- ligen, efter hvad det a priori ville synas, väl till största delen hafva utsigt att komma från Amerika. Jag har velat erinra om allt detta, emedan WARMING upp- repade gånger betonar, att han vid sina beräkningar »snarest har forurettet det vestlige Element», att han har »indrommet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 6. 13 det östlige Element meget mere, end der egentlig kan tildeles det». Detta vågar jag med bestämdhet bestrida, och jag tror mig så mycket snarare kunna göra det, som jag för min del anser det vara af relativt obetydlig vigt, om det vestliga eller östliga elementet i Grönlands flora har några arter mer än det andra. Frågans lösning synes mig icke ligga i en sådan jem- förelse, utan i ett förhållande, hvars verkliga innebörd enligt mitt förmenande helt och hållet undgått WARMING. Innan jag öfvergår till detta, vill jag i förbigående vid- röra en annan omständighet, visserligen af obetydlig vigt, men som dock ej synes mig böra lemnas oanmärkt. WARMING ut- talar sig (I, sid.175) mot HooKERrR'S, BLYTT'S med fleres betecknande af den grönländska eller till och med hela den arktiska floran såsom »skandinavisk» eller »lappländsk». För såvidt man med denna beteckning nödvändigtvis menar, att de arter, som afses, ursprungligen bildats i Skandinavien, måste jag visserligen gifva WARMING rätt. Men om man deremot med uttrycket menar, att Grönlands flora till öfvervägande del utgöres af så- dana arter, som äfven ingå i Skandinaviens, så förefaller mig uttrycket fullkomligt berättigadt. Ifrågavarande växter blefvo först kända i Skandinavien, och det är då helt naturligt att man för att angifva en snarliknande vegetation på andra håll benämner densamma efter det land, der den först blef bekant. Så talar man till exempel om europeiska typer i N. Amerika, utan att derföre vilja påstå, att de uppstått i Europa. Och man talar äfven om amerikanska element i Europas tertiärflora, utan att dermed vilja påstå att de härstamma från Amerika, i sjelfva verket endast angifvande att de tillhöra eller äro be- slägtade med arter, som i sistnämda land ännu förekomma. Det förefaller mig således helt naturligt och äfven riktigt, att man benämner en vegetation efter det ställe, der den först blef känd, ty den sakkunnige låter sig ej af namnet bedragas, han vet mer än väl att detta namn ej innebär något påstå- ende om florans uppkomst i det anförda landet. Med denna reservation är uttrycket skandinavisk eller ännu hellre europeisk väl valdt. Af Grönlands 391 arter äro knappast 15 endemiska; 36 saknas i Europa, som sålunda har 340 arter (86,9 2), der- af Skandinavien 322, gemensamma med Grönland. Låt nu vara att det stora flertalet af dessa skandinaviska eller euro- peiska arter äfven äro funna i Asien och Amerika, så för- 14 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA ringas derigenom icke sjelfva faktum, att den grönländska vegetationen till öfvervägande del sammansättes af samma arter, som ingå i motsvarande vegetationsformationer i Skan- dinavien och det nordligaste Europa, deruti inberäknade de europeiska ishafsöarne. Till de förut anförda vanskligheter, som åtfölja de på statistiska beräkningar grundade slutledningarne om en floras ursprung och frändskapsförhållanden, kommer derjemte den omständigheten, att så snart resultatet är vacklande, kan det- samma genom några nya fynd helt och hållet förändras. De östliga arternas öfvervigt öfver de vestliga är sålunda i Grön- land visserligen icke stor, om man blott tager hänsyn till siff- rorna. Skulle nu några nya fynd af vestliga typer göras, så blefve förhållandet derigenom skenbart genast förändradt, och så kan det hända, att det ena eller andra elementets antagna öfvervigt endast har sin grund i vår ofullständiga kännedom om florans verkliga sammansättning, Jag kan derföre icke anse den på dylika undersökningar grundade metoden såsom särdeles tillförlitlig, och jag tror att man just i fråga om den grönländska vegetationen har att i första rummet taga i be- traktande arternas utbredning inom Grönland sjelft. I detta hänseende stå LANGES studier öfver Grönlands flora vida framför WARMINGS, och det är att beklaga, att den senare ej upprättat sammanfattande listor i enlighet med LANGES och med tillägg af de fynd, som på senaste tiden blifvit gjorda. WARMING har visserligen meddelat fullständig förteckning öfver Grönlands flora med uppgift på arternas utbredning. Men dessa uppgifter äro mycket summariska på grund af den omständig- heten, att WARMING icke upptagit hvarje breddgrad för sig utan valt vissa områden, för hvilka vegetationen tages i klump. För vestra Grönland har han sålunda ett område 60”—62”, ett annat 62”—64”, ett tredje 64”—67", ett fjerde 67”—71”, ett femte 11”—73”, ett sjette 73—76”!), ett sjunde 76”—83”. De olika bältena variera sålunda mellan 2 breddgrader och 7. Pleuro- pogon, som är funnen på ett enda ställe vid 76” 7', kommer emellertid att i listan figurera såsom törhända sträckande sig öfver 7 breddgrader! Om en växt är funnen vid 67” 1', så ') Borde rätteligen vara 73—74” 30', ty mellan sistnämnda bredd och 75” 59' äro inga växter insamlade. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 6. 15 Tbaell utvisande de vestliga typernas utbredning inom vestra Grönland samt på östra kusten söder om 66” n. br. Vestkusten. lOstkusten. Grupp 7. Breddgrad fe bole1]62]63164]6 « Potentilla tridentata . ..... be a Då el de ART RAR a Re : — Vakliana. .:-... ss ER t Sorbus americana .......... pe k Alsine grönlandica ......... ie THE Melandrium triflorum...... MATTOR t Arabis Holboelli ......sss>>> år FER KE Hookefi .....s..=>> + ROT kt Draba aUuread.......ssssrsrea ln or Sisymbrium humifusum .-. + Sazifraga tricuspidata..... Primula egalikensis........+ F Pedicularis grönlandica.- Ledum grönlandiam.......- Erigeron compositus....... =—- eriocephalus...... Saliz grönlandieca .......=>+ Platanthera rotundifolia.. : Carex pratensis..........+++ EESlaNs vo .scs cc ee sec oe Calamagrostis purpurascens Glyceria arcticd ........+--- Grupp 8. ' Dryas integrifolia. .......-+ Parnassia Kotzebui.. .....- rst Ål Viola Miihlenbergiana...... Hesperis Pallasii ......+=>-> : Vesicaria arctica........... : Anemone Richardsoni...... 3 " Platanthera hyperborea .. HH | Grupp 9. Sisymbrium humile ........+ FAR AA false | HOGDUS trifolid .........----- | ' Ranunculus cymbalaria.. ita pa | Pedicularis capitata........ ' — euphrasioides .. | | Betula glandulosa ...... -.. Tofieldia coccined........... ja | Lastraea fragTans.......... | KE | | | i od I äs vbn i KH Grupp 21. Pleuropogon Sabinei....... ErnaNees Summa arter [2]3] t]7 [316 ]7]713 almhbjadankxkasiskrTeoos Streptopus amplezifolius.. De arter, som äro utmärkta med +, förekomma enligt WARMING äfven i Klippbergen. Alnus ovata repens......... Fälföpa crassifolid........... kan man efter listan icke veta om den ej sträcker sig ända till 71? o. s. v. För östra Grönland omfattar distriktet S. 60” —64”, medan distriktet M. endast omfattar 64”—66"”, N. 70” —76”. En del af dessa bälten må hafva sitt berättigande, men i öfrigt är indelningen icke egnad att gifva en exakt föreställning om arternas verkliga utbredning. Och samman- räknas nu t. ex. alla vestliga arter inom ett gifvet distrikt, 16 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. så kan man få den föreställningen, att detta är rikt på sådana, medan kanske i verkligheten de arter som förekomma endast äro funna på en enda lokal hvar, belägna under olika bredd- grader. För att visa de vestliga typernas verkliga utbredning i Grönland har jag sammanställt WARMINGS grupper 7—91!) i tabellen sid. 15, der hvarje breddgrad upptages för sig, och der östra Sydgrönland får bilda en omedelbar fortsättning af det vestra, hvarigenom man med ens ser om arten fort- sätter på östra sidan af Kap Farewell. Af praktiska hänsyn är ostkusten norr om 66” icke upptagen; der förekomma emel- lertid Melandrium triflorum (14 30—75" 30'), Erigeron com- positus (14” 30—75” 30'?), E. eriocephalus (74” 15), Cala- magrostis purpurascens (13”), Vesicaria arctica (13”), hvilkas förekomst antydes på taflan 1. Der arten endast är funnen på ett ställe utmärkes den i tabellen med ett kors, i öfrigt torde listan icke behöfva någon förklaring. Derigenom att en art, som förekommer öfver ett större område, utmärkes genom ett sammanhängande streck, kan man bättre jemföra de olika arternas större eller mindre utbredning. Jag har vid sammanställningen af denna lista användt dels LANGEs Con- spectus, dels för att kontrollera densamma äfven WARMINGS förteckning, med de tillägg, som under senare tid blifvit gjorda. Då breddgraden ej alltid i den förra angifves, är det möjligt, att några mindre felaktigheter blifvit begångna, men dessa kunna i alla händelser ej hafva något som helst inflytande på resultaten i deras helhet. Såsom en särskild grupp 21 har jag vidare anfört några arter, hvilka, ehuru äfven före- kommande i Europa, dock utan tvifvel invandrat till Grönland från vester. Hvad som i första rummet faller i ögonen är de vest- liga typernas hastiga aftagande mot öster. Medan vestra Grönland mellan 60? och 61” ännu har 15 sådana arter, har östra Grönland under samma breddgrad endast 7. Detta antal faller mellan 61” och 62? till 6 och mellan 62” och 63” till 4. Mellan 63” och 66”, således genom tre breddgrader invid Danmarksstredet saknar östra Grönland full: ständigt alla vestliga element. Derigenom att WARMING !) Med uteslutande blott af Aira brevifolia, men med tillägg af Tofiel- dia coccinea. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 6. 17 låter distriktet M. börja vid 64”, framgår detta förhållande enligt hans lista blott för två breddgrader, medan det i verkligheten gäller för tre. Att förhållandet skulle bero på vår mindre fullständiga kännedom om östra Grönlands fora, är så mycket mindre sannolikt, som ej ens Dryas integrifolia, den af Grönlands vestliga typer allmännaste och mest utbredda arten, på ostkusten är funnen norr om 61”!). Ledum grön- landicum saknas i östra Grönland fullständigt, och detsamma är fallet med Saliz grönlandica. Af öfriga arter med mera vidsträckt utbredning är Alsine grönlandica i östra Grönland ej funnen norr om 62”, medan Potentilla tridentata, Draba aurea, Platanthera hyperborea och Coptis trifolia, de arter som här gå längst mot norr, upphöra vid 63”. Först mellan 73” och 76” möta oss åter några (5 och ej 10 som WARMING säger) vestliga former af dem, som hafva mera nordlig utbredning. Denna frånvaro af vestliga element i östra Grönland, mellan 63” och 66”, hvilket äfven gäller för Streptopus och Alnus, vidröres endast i förbigående af WARMING i dennes danska arbeten (I, sid. 163 »paa det Sted hvor Grönland er Europa nermest, slet ingen vestlige mod 6 östlige»), medan han i den tyska uppsatsen säger: »merkwirdig ist besonders dass 6 östliche und gar keine westliche in dem Island nächsten Teile von Ostgrönland vorkommen». Någon förklaring der- öfver söker han ej heller lemna. Det är också tydligt, att detta förhållande står i absolut strid med WARMINGS åsigter om den grönländska vegetationens sammansättning. Mig vill det synas, som framginge af det anförda sakför- hållandet till en början tvenne vigtiga slutsatser: 1. WARMINGS påstående, att >»Danmarksstredet gjör en bestemt Skillelinie mellem en udpreget europeisk Flora paa dets Östside (Island) og en arktisk-ameri- kansk paa dets Vestside (Grönland) är origtigt. Ja, !) Att ostkustens flora, ehuru betydligt fattigare än den vestra (LANGE anför 178 arter i östra Grönland söder om 65” 40', medan vestra Grönland på motsvarande sträcka har att uppvisa 318), redan nu är ganska väl känd, synes mig framgå deraf, att den danska expeditionen, som öfvervintrade i närheten af Konung Oscars hamn, i detta distrikt endast fann 2 arter, som af BERLIN och mig ej iakttagits under vår korta vistelse derstädes. Jag begagnar tillfället att meddela, att Veronica saxatilis iakttogs af mig vid Konung Oscars hamn, ehuru den ej kommit att inflyta i BERLINS lista. Dess- utom såg jag i en vattensamling blad af en Spafganium mycket ymnigt. Jag kunde då, just vid mörkrets inbrott, ej komma åt något exemplar, och BERLIN, som följande dag skulle uppsöka vattensamlingen, återfann den icke Det lider väl intet tvifvel derom, att arten var Sparganium hyperboreum. 2 18 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA denna del af Grönland, som sträcker sig genom tre bredd- grader, sålunda nästan lika långt som Island eller hela Dan- mark, och detta närmastsydvestom Danmarksstredet, den påstådda »Skillelinien>, går i fråga om vestliga arters frånvaro till och med före Island, som har att uppvisa tre sådana. Östra Grönland mellan 73” och 76” n. lat. har såsom nämnts 5 vestliga arter, hvilka äro spridda och tillhöra sådana typer, som äfven i det vestra Grönland gå långt mot norr. 2. De vestliga' elementen i Grönlands flora äro till större delen af postglacial ålder och hafva in- vandrat relativt sent. Endast härigenom synes mig deras frånvaro i anförda del samt deras sparsamhet i öfriga delar af östra Grönland kunna förklaras. Ty vore de qvarlefvor af Grönlands vegetation före istiden, borde de lika väl kunnat bi- behålla sig på den östra kusten som på den vestra, eller hade de bort vandra till Island och derifrån vid isens afsmältning dels stannat, dels åter funnit väg till Grönland. Hvad som föranledt, att de ej kunnat utbreda sig mot öster, synes ej gerna kunna vara annat än att inlandsisen i södra delen af Ostgrönland skjutit ut i hafvet med en så bred ström, att den länge hin- drat växternas fortsatta utbredning från söder och vester. Det ligger väl närmast till hands att antaga, att detta skett genom en isström mellan Ikermiut (62”18') och Kangerdlugsuatsiak (60? 30'). De få vestliga typer, som nu finnas der och upp till 63”, torde hafva hunnit dit i jemförelsevis sen tid, sedan ifrågavarande isström afsmält så mycket, att en spridning längs kusten blifvit möjlig. För öfrigt hänvisas 1 fråga om de vest- liga typernas utbredning till kurvan sid. 19 och taflan 1. Den senare torde i all synnerhet talande ådagalägga, att det vest- liga elementet jemförelsevis sent invandrat till Grönland samt på samma gång visa det fullkomligt oberättigade i påståendet, att Danmarksstredet skulle utgöra en gräns för en »utpräglad»> (!) arktiskt-amerikansk flora på dess vestra sida! Det amerikanska elementetiSydgrönlands nutida vegetation begränsas mot öster ej af Danmarksstredet, utan af inlandsisen. Se Vi vidare till de vestliga arternas utbredning efter olika breddgrader, så framträder genast det sakförhållandet, att största antalet vestliga typer i Grönland söder om Melville Bay? förekomma mellan 64” och 69”, eller just på den sträcka, der Grönland är Amerika närmast. Denna omständighet har för öfrigt redan blifvit påpekad af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 19 BERGGREN!), som deraf drager den slutsatsen, att en land- förbindelse med Amerika fordom härstädes varit för handen Genom premierlöjtnant F. HAMMERS lodningar under danska expeditionen till Grönland med »Fylla» 1886 har det blifvit gjordt sannolikt, att fiskbankarne på östra sidan af Davis Strait äro gamla moräner?). Strandlinien har sålunda vid denna tid antagligen legat lägre än nu, afståndet till Amerika har varit mindre, och detta har väl fortsatt äfven sedan isen här började draga sig tillbaka. Huruvida djupförhållandena i Davis Strait för öfrigt harmoniera med en fullständig land- förbindelse känner jag icke. Men i alla händelser är här det ställe, dit en fröspridning från Amerika lättast måste kunnat SSE Bee JOstkusten Sf HEVAEE | Sj Gjpans m ve Sa da on fa Ca pt 5 IR 0 ER RR FR ås 1 19 ON ER AA AE OR I SA AN KN er SO SA ENE R ERE RAAN ARA E AR NEESENENEN 2.259) leat 16 OS ARA ST AA AA AS ER HEGASSEELSIERSRSEESSBERELEe HÖPALADCGRERESEESESSSRRNDSER ÅA a sä betr rate koden a ag Kurvor utvisande de vestra (----) och östra (——) typernas artantal vid olika breddgrader inom vestra Grönland och ostkusten söder om 66”. försiggå, och det är väl äfven här, som en stor del af flytt- fåglarne från Amerika på sin färd uppåt sätta öfver till Grön- land. Troligen hafva de arter, som hafva största spridningen, såsom Dryas integrifolia, Potentilla tridendata, Alsine grön- landica, Sazxifraga tricuspidata, invandrat först, medan der- 1) S. BERGGREN, Bidrag till kännedomen om fanerogamfloran vid Disco- bugter och Auleitsivikfjorden på Grönlands vestkust. Öfversigt K. Vet. Akad. Förhandl. 1871, sid. 855. 2) F. HAMMER, Iagttagelser anstillede paa Krydseren »Fyllas» Togt til Grönland. 1886. Geogr. Tidskrift. Bd. 9. 1887—88. Kjöbenhavn 1887. Sid. 15. >»Det ligger ner at antage, at disse Banker ere opstaaede ved Morzene- dannelser fra en tidligere Istid, hvor hele Landet var bedekket af Inlands- isen. og denne gik helt ud til Vandet, som endnu ved Fredrikshaabs Isblink». 20 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. emot de, som hafva mera sydlig utbredning, inkommit senare. Några arter, som blott förekomma närmare sydspetsen, hafva väl kommit från Amerika vid sydligare breddgrad"). Omstående kurva (sid. 19) utvisar särdeles slående de ame- rikanska växternas öfvervigt midt för Davis Strait. Men samma kurva visar äfven en stigning för Grön- land norr om Melville Bay, och detta isynnerhet vid 78”, vid det smalaste stället af Smith Sound. Utan att känna förhållandena i öfrigt skulle man derföre af sagda kurva vilja draga den slutsatsen, att vi äfven här hade ett utbrednings- centrum för vestliga typer, möjliggjordt genom Grönlands närmande till Grinnell land. Så är ju också fallet, i det att här tillkomma tvenne för det öfriga Grönland främmande arter (Pedicularis capitata och Hesperis Pallasit) eller, om Pleuropogon medräknas, t. o. m. tre. Antalet skulle säkert varit än större, om ej Grinnell lands flora, såsom HooKER påpekat, vore nästan grönländsk, hvarföre Smith Sound egentligen ej kan sägas vara någon särdeles utpräglad gränslinie i växtgeografiskt hänseende. De vestliga arterna 1 vestra Grönland hafva så- lunda hufvudsakligen tvenne vigtigare utbredningscentra, och dessa sammanfalla med de områden, som äro närmast belägna länderna i vester, hvarmed naturligtvis ej skall vara sagdt, att icke flere af dem äfven på andra ställen inkommit tilllandet?) Östra Grönland mellan. 73” och 76” har endast att upp- visa 5 vestliga arter, nemligen Melandrium triflorum, Vesi- caria arctica, Erigeron compositus och eriocephalus, Calamagro- stis purpurascens. Man känner ännu för litet af dessas utbred- ning i denna del af landet för att kunna draga några säkra slutsatser angående deras invandring. Men det förefaller mig icke osannolikt, att åtminstone de båda förstnämnda kunnat komma från norr. Från Hall's land utbreder sig moskusoxen, lemmelen och hermelinen öfver Grönlands nordspets långs östra kusten, men gå dock icke ned till danska Grönland: 1) Såvida det ej skett under den interglaciala perioden, i hvilket fall de kunnat invandra midt för Davis Strait, ehuru de sedan utdött på alla förekomster utom de mest sydliga. Detta förefaller mig dock mindre sanno- likt, och man har för närvarande ej någon kännedom om huru denna tid gestaltat sig i Grönland. 2) Jemte dessa kurvor med antalet östliga och vestliga arter skulle jag önskat meddela sådana, der dessa arters procent af hela vegetatio- nen på de olika breddgraderna blifvit åskådliggjorda. Dertill felas mig emellertid material, och jag har derföre måst använda WARMINGS indelning, med undantag för Grönland norr om Melville Bay, der jag behållit samma BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 21 Man känner icke beskaffenheten af kuststräckan mellan 70” och 66”, men af anförda förhållande är det sannolikt, att inlands- isen genom att skjuta ut med någon större isström måste på ett eller annat sätt utgöra hinder för dessa djurarters och så- lunda äfven växternas utbredning mot söder, en uppfattning som jag äfven finner delad af WARMING 1 en mig just till- kommen afhandling »Om Naturen i det nordligste Grönland»>!). En annan möjlighet vore visserligen, att dessa fem vestliga arter redan före istiden funnits i Grönland. Om den preglaci- ala vegetationen får jag tillfälle att yttra mig längre fram. Den förstnämnda artens utbredning synes mig vara sådan, att den nästan med säkerhet angifver ett grönländskt ursprung?). Från norra delen af östra Grönland äro funna 5 arter, som saknas indelning som den af mig i min citerade uppsats använda. Härefter skulle förhållandena gestalta sig såsom i följande tabell, der bokstäfverna äro de- samma som af WARMING blifvit använda för att utmärka de olika distrikten. | Antal arter | Vestliga Östliga Distrikt. inom typer typer | distriktet. | i. i 4. | I Vestkusten. | SNANSIEN TR VEN TUNA” SOLA Brat 33 9,0 0,0 MEESE (KARA aR KY di bart igen SÅNA 69 i 0,0 FT VU TPSERS SSR ERA RNA RDS Nr 68 3,8 3,0 | EA Id SANN RAR Syr SR ERNA IA 20) SAM 4,2 136 IL (SR VS BETIS TI UTN ETEN ERE SAS 142 8,4 4.9 105 (SEEN PLEASE ARR R SRA RANE ED 253 DA | 8,7 ÖT AR VARS SR 1 AT SY SANERAS NE CT LE 264 10,2 3 BRG 06 Nf gr read LL 176 8,5 8,5 KA VER OM fö) jr ge TR rn fn ran de sa I 291 7,2 12,3 Ostkusten. (SI (DIT NY BEN EEE ER VIS SNS PN 160 4.3 10,6 I GA OR Sr a EE SA a 111 0,0 81 NAR ÖR Sr lr a da 1 RA 100 5.0 4.0 Äfven i procent af hela vegetationen hafva sålunda de vestra arterna sitt maximum mellan 64” och 67”, men visa på vestkusten ett mycket lik- formigare procenttal än antal arter, med någon stigning norr om 76”. Mot söder och öster aftaga de deremot hastigt och nå ingenstädes på ostkusten den betydelse som på den vestra. De vestra och östra typerna hålla hvar- andra jemnvigt inom distriktet B. Det östra elementet når högre procenttal än det vestra, har sitt maximum i distriktet A, och dernäst, beaktansvärdt nog, i distriktet S. på östra kusten. Medan det på vestkusten allestädes utom i A. är under- lägset det vestra elementet, är det på ostkusten till en början betydligt öfver- vägande och håller det äfven längst i norr på denna kust nära jemnvigten. Det aftager norrut på båda kusterna. !) Geografisk Tidskrift. Bd 9. Sid. 131. Kjöbenhavn 1888. 2?) Den förekommer dock möjligen äfven på Spetsbergen. Jemför A.G. NATHORST, Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter. Sid. 84. Vet. Akad. Handl. Bd 20, N:o 6. Stockholm 1883. 22 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. i det vestra, nemligen Polemoniwum humile, Saxifraga hie- raciifolia och S. Hirculus, Arabis petrea och Draba altaica. Ehuru de 4 förstnämnda äro circumpolära arter, är det väl an- tagligt, att de här äro att uppfatta såsom östliga. De finnas alla utom Draba altaica i Skandinavien; Spetsbergen saknar endast Arabis petrea. Den sistnämnda samt Saxifraga Hirculus finnas på Island, hvarest deremot de öfriga (ännu) icke blifvit funna. Orsaken dertill, att de vestliga typerna relativt sent in- vandrat till Grönland synes mig endast kunna förklaras ge- nom det antagandet, att dessa till hufvudsaklig del härstamma från Rocky Mountains. I listan sid. 15 äro de arter, som enligt WARMING förekomma 1 Nordamerikas berg, utmärkta ”, och vi se deraf att åtminstone 26 (60,5 2) finnas på dessa. Nu är det fallet, att Klippbergens alpina flora, på grund af sitt sydliga läge, först vid den tid, då isen nådde långt mot söder, kan tänkas hafva ingått i den arktiska floran, och det är sålunda först vid och efter isens smältning, som den förra kunnat utbreda sig inom de arktiska trakterna!). I östra Ame- rika sakna Alleghanies och Blue Mountains någon alpin flora, och endast de Hvita bergen i New Hampshire hysa en sådan af helt få arter, af hvilka flertalet inom den arktiska floran hafva vidsträckt utbredning?). genom De arktiskt-alpina arter, som hafva sitt ursprung i Rocky Mountains hafva å ena sidan kunnat utbreda sig öfver norra Amerika och till Grönland (bergväxterna i grupp 7), å den andra till nordöstra Asien (bergväxterna 1 grupp 8) eller till och med (bergväxterna i grupp 9) genom hela Sibirien. Så- som ursprungligen grönländska skulle man deremot kunna uppfatta följande arter ur listan 7: Melandrium triflorum, Erigeron eriocephalus och Glyceria arctica, af hvilka de båda förstnämnda äfven finnas på Grönlands ostkust, den sista på Island. Detsamma gäller väl äfven för Draba ecrassifolia i grupp 21. Om de öfrigas ursprung vill jag för närvarande ej yttra mig. Att WARMING kommit till den i min tanke helt och hållet origtiga slutsatsen att uppställa Danmarksstredet såsom gräns- linie mellan den europeiska och arktisk-amerikanska floran, 1) A. G. NATHORST, Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeo- grafi, sid. 289. (Ur A. E. Nordenskiöld, Studier och forskningar etc. Stock- holm 1883). ?) ENGLER, Entwickelungsgeschichte der Pflanzenwelt I. 5. 148. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 23 beror derpå att han uppfattat Grönland såsom ett växtgeogra- fiskt helt, att han ej fäst nog afseende vid växternas utbred- ning inom Grönland samt att han helt visst hyste den förut- fattade meningen att någon landförbindelse mellan Grönland och Europa icke sedan miocen- eller pliocentiden egt rum (I, sid. 191). Derjemte har han allt för ensidigt användt den statistiska jemförelsemetoden, och under sådana förhållanden kunde resultatet svårligen blifva annorlunda. Mig synes det deremot vara ganska likgiltigt, om de vestliga arterna på Grön- lands vestkust äro 35 eller 70, det är ej antalet arter utan dessasutbredning inom Grönland, som fäller utslaget!). Grönland är icke något växtgeografiskt helt, såvida man ej vill nöja sig med att karakterisera detsamma såsom ett gränsområde, der en del vestliga arter hafva sin ostgräns och en del östliga sin vestgräns?). Men i fråga om florans historiska utveckling kan Grönland med hänseende till de vestliga elementen skiljas i 3 eller 4 olika delar nemligen: 1. Vestkusten från längst i norr till 63” n. br. på Grönlands ost- kust, utmärkt genom närvaron af vestliga arter, som invandrat från det midt emot belägna Amerikas fastland. Karakteristiska för nästan hela detta område äro Dryas integrifolia och i nord- liga delar Melandrium triflorum, Vesicaria arctica Potentilla Vahli- ana, Saxifraga tricuspidata, Erigeron compostitus; för en stor del af området karakteristiska äro Potentilla tridentata, Alsine grön- landica, Erigeron compositus, Salix grönlandica, Ledum grönlandi- cum, Draba aurea och crassifolia, Platanthera hyperborea, Coptis trifolia, Streptopus, Alnus ovata, dessa alla med relativt sydlig utbredning, och längst 1 söder, till stor del inom björkregionen, Betula glandulosa. Dessa alla arter förläna floran på Grön- lands vestkust en mera amerikansk prägel, och här kunde det vara tal om att kalla densamma arktisk-amerikansk. Men denna flora begränsas, såsom vi ofvan sett, icke mot öster af Danmarksstredet, utan at Grönlands inlandsis. Inom detta vestra florområde kunna vidare flere regioner i 1) Huru grundväsentligt olika vår uppfattning i sjelfva verket är, fram- går deraf, att medan för WARMING hvarje nytt fynd af en vestlig art i Grönland, lika mycket hvar den finnes, måste anses som bekräftelse på hans, såsom vi visat origtiga, åsigt om Danmarksstredet såsom gräns för tvenne växtgeografiska områden, så blir för mig hvarje nytt fynd af en vestlig art på Grönlands vestkust ett ytterligare stöd för min mening, att det vestliga elementet är till Grönland sent invandradt och icke ursprungligt. 2) Jemför ENGLER, 1. c. 24 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. enlighet med LANGES och WARMINGS framställning särskiljas, hvarpå jag dock ej här ämnar ingå. Måhända kunde man skilja området norr om Melville Bay från den öfriga vest- kusten, men det svnes mig knappast behöfligt. 2. Ostkusten i norra Grönland mellan 70” (73? ?) och 76” (82” ?), der helt få vestliga typer äro förhanden, och der dessutom några för det öfriga Grönland främmande arter, an- tagligen invandrade från öster, förekomma. 3. Ostkusten mellan 63” och 66” (70” ?), inom hvilken alla vestliga former saknas. Vi vända oss nu till frågan om det östra (det europe- iska) elementets förekomst i Grönland och följa äfven här samma undersökningsmetod som förut, i det att vi söka draga våra slutsatser efter dessa arters utbredning inom Grönland. Af tabellen sid. 251), kurvan sid. 19 och taflan 1 framgår, att de europeiska typerna till största mängd förekomma i det sydligaste Grönland, att de äro talrikare på den vestra kusten söder om 71” än på den östra, att de på den vestra kusten ej äro funna norr om 76” 7' u. br. samt endast med 2 arter norr om 74”205; att de på östra kusten söder om 66” allestädes äro allmännare än de vestra typerna, och att de här äfven före- komma mellan 63” och 66”, der det vestra elementet helt och hållet saknas. Dessa omständigheter synas mig i hög grad tala derför, att äfven en stor del eller största delen af det östra elementet i Grönlands nutida flora har invandrat under den postglaciala tiden. Det närmast öster om Grönland belägna område, från hvilket en invandring kan försiggå, är Island, och detta lands klimatologiska beskaffenhet är i förhållande till Grönlands så- dant, att om man tänkte sig Grönland förlängdt söderut, så skulle man erhålla ett med Island analogt vegetationsområde. Island hör enligt ENGLER m. f. till det subarktiska området?), ') I denna tabell äro såsom en särskild grupp, 22, upptagna de arter, som finnas i Europa (incl. Spetsbergen, Novaja Semlja), Sibirien och nord- vestra Amerika, samt såsom en annan, 23, de europeiska arter, hvilka blott såsom införda finnas i Nordamerika. 2) Eller >den skoglösa delen af Europas coniferområde». STRÖMFELT, Is- lands kärlväxter etc., sid. 84. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh., 1884, N:o 8. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16, AFD. III. N:o 6. 25 Tabell utvisande de östliga typernas utbredning inom vestra Grönland samt på östra kusten söder om 66” n. br. Vestkusten lJOstkusten Grupp 10. Bredåägrad fref1shalnafafn f]eoleslör] eelesenlesle2]6r] collar lea) c3letes] Alehemilla alpina......==+ ->- HENS]SHREERTOBE - Oallitriche hamulata ......-.-- Sf de a = polymorpha ....-- i Sagina cEespitosa ........--+=- LE Sedum annuum .. sees == na 9 — = VillosuM ..s:.s. esse rn FH Plantago borealis .......s=->>> IH é | Veronica saxatilis... .....-..- EA RE HE Hieracium alpinum........==- plane mn = atratum ......-=-.-- UL — dOVTENSE FI ssd Jr] -— prenanthoides .... Nn -— BEITUCKUNM. «<-> res ser sale Habenaria albida........-=-=- NN Carex helvola.......s«=-se- >>> = =" hölostoma ..........s.+++ | UFRURNAS SEN -25 05 earlen Scirpus parvulus.......sssssr> | Glyceria Borreri.........s>>>- Grupp 11. Geranium sylvaticum.. ...... Betula alpestris..s. ss. ss. = (Od0TOLA: ss sr äl Carex haematolepis ........-- HM INGET SETRCLG Kor (klase ör Grupp 12. Ranunculus confervoides..... Glyceria vaginata........- LOSE = I + Alopecurtus fulvus ............ Betula intermediad....... --+==- Grupp 13. BRubustsaranNUNs lag sAlside Stellar ig. glaNUCa : ss rs Galium palustre............--+ Juncus SQUUATTOSUS......ss=re> Calamagrtostis phragmitoides. Garex pedatd,....-s----> rer TN Grupp 16. I Arenaria ciliata ............=++ Cerastium arcticum.. .....:+ HAE i - = = ARNE ALVIN «mars ess se sr gt Rn Grupp 17. Glyceria Kjellmani .....+==>-+ — KORGEN AE = or sc ene Grupp 18.!) HIFGDG GT lCE a sassar sr + Taraxacum phymatocarpum.. Li Grupp 22. BAI RTNETSETECNO = sten) sfeis s ala,e a insniS a Gentiana aured . s.....:..-+ AT CtOPRAUA ef USA-s sine or ss Glyceria vilfoidea Grupp 23. | Ban Thymus serpyllum .........s-+ | Hieracium mMUrTOoTUM.......... I | NATODEEZEEZTEE Leontodon autumnale ........ ] - | Alopecurus geniculatus....... : oa E Summa arter & I 3416 ]7 helrefishalmfealshshskucdoaTslh 2] 1) Till denna grupp hör äfven Draba altaiea, funnen vid 75”—76” n. br. på Grönlands ostkust. 26 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. och denna uppfattning delas äfven af WARMING (I, sid. 10), som säger, att Island enligt hans mening »ubetinget» hör till det subarktiska området, naturligtvis med sina högre beläcgna trakter nående upp i alpregionen. Medan derföre en stor del af Islands växter icke skulle kunna utvecklas på motsvarande breddgrader af östra Grönland, lemnar deremot sydspetsen af detta senare lämpliga förhållanden för invandring af en del af björkregionens isländska flora!), och då det, såsom äfven WARMING medgifver, ej kan vara tal om, att denna flora under istiden kunnat fortlefva i Grönland, blir man följaktligen nöd- sakad till antagandet, att björkregionens flora och sålunda äfven dess östliga arter äro postglaciala invandrare, något som WARMING sjelf åtminstone för en del af desamma medgifver (I, sid. 199). I denna punkt äro vi sålunda ense, ty jag tror icke, att dessa hafva invandrat öfver land. Från Grönlands sydspets hafva de östra typerna seder- mera kunnat sprida sig långs kusten norrut. Härvid kommer dock i betraktande den omständigheten, att några af sagda typer icke finnas i södra Grönland, utan först längre norrut på vestra kusten, såsom dSagina caespitosa (64 10—72"), Carex helvola (66? 55"), C. holostoma (68” 30—70" 40"), Scirpus par- vulus (68? 22—69" 5), Glyceria vaginata (68”—--72" 48), Are- naria ciliata (69” 30—73"), Glyceria Kjellmani (10? 27-—47), G. Vahliana (10” 10'—40"), Draba arctica (66” 30—72" 38', 76” 7), Tarazacum phymatocarpum (T0”—71"”, 13” 22'; i östra Grönland 73”—74”), Alsine stricta (68” 30—70" 40"), Arctoplhula effusa (64”10'—65” 20'). För en del af dessa må man väl antaga, att de fordom funnits i Sydgrönland, ehuru de der- ifrån nu äro undanträngda, medan det för en annan del — enär de saknas på östra kusten, och då dessutom äfven andra af de östra arter, hvilka förekomma i södra Grönland, finnas med afbrott af flere breddgrader längre mot norr — ligger närmare till hands att antaga, att de invandrat såväl till sydspetsen som till högre breddgrader på den vestra kusten. Möj- ligen kan denna invandring tänkas stå i samband med storisen, 1) Men visserligen ej för alla! Det är under sådana omständigheter mer än underligt att finna professor WARMING (I, sid. 42) såsom »meget betegnende for den store Forskjel der er mellem Grönlands og Islands vegetation» anföra de växter, som äro funna vid en varm källa på Island! >Af disse 13 Ar- ter ere ikke mindre end 6 ikke fundne i Grönland og de andre ere sjeldne der og hovedsagelig indskrenkede til det allersydligste». Några kommentarier härtill torde vara öfverflödiga. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 27 hvilken såsom bekant från Danmarksstredet drifves söderut långs Grönlands ostkust till Kap Farewell samt derifrån norrut långs vestkusten. Man kunde mycket väl tänka sig, att frön af växter blifvit från Island med stormar utförda på storisen och sedan med denna förda till Grönlands vestkust, der de af fåg- lar eller på annat sätt bragts i land, frågor hvilkas slutliga afgörande är förbehållet framtiden. I alla händelser är det tydligt, att de östra typernas utbredning mindre långt mot norr på Grönlands vestkust tyder derpå, att äfven de äro sent invandrade. I fullständig harmoni med det vestra elementets sällsynthet på östra sidan af Kap Farewell står den omständigheten, att äfven de östra typerna härstädes aftaga, och det är väl troligt, att orsaken är densamma, eller att de haft svårt att från syd- spetsen sprida sig åt detta håll. Men medan det vestra ele- mentet helt och hållet saknas mellan 63” och 66”, finna vi der- städes ännu åtskilliga arter af det östra. Det är möjligt att detta beror derpå, att sistnämnda arter blifvit förda relativt tidigt till Grönlands sydspets, så att de haft längre tid att derifrån utbreda sig såväl långs vestkusten som långs den östra, men en annan möjlighet är äfven, att de invandrat så- väl till sydspetsen som till östra kusten längre norr- ut, vare sig mellan 63” och 66” eller nordligare. Deremot synes det mig högst osannolikt att dessa arter — Alche- milla alpina, Sedum annuum, Veronica saxatilis, Hieracium alpinum, (Alopecurus fulvus), Aira alpina, Thymus serpyllum, Hieracium murorum —, hvilkas utbredning är märkvärdigt öfverensstämmande (se tabellen sid. 25), skulle kunnat öfver- lefva istiden å Grönland, måhända dock med undantag för Aira alpina. Såsom man på förhand kunde vänta, finnas alla dessa arter på Island. Att de östliga typerna i Grönland företrädesvis äro sådana, som hafva en sydlig utbredning inom landet, synes mig så- lunda stå 1 samband såväl med deras invandring under den postglaciala tiden, som dermed att det land, hvarifrån de in- vandrat, Island, öfvervägande hyser en mindre arktisk vegeta- tion än Grönland sjelft och sålunda i nyare tid företrädesvis 'rtekryterat detsamma med sydligare arter. Åfven det östra elementets utbredning inom Grönland talar sålunda för, att detsamma till största delen invandrat under den post- glaciala tiden. 28 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. Såsom vi förut sett, är så ännu tydligare fallet med större delen af det vestliga elementet, och sjelfmant framställer sig följaktligen frågan, om så ej äfven kan bevisas vara förhållandet med åtminstone en del af de cirkumpolära arterna. På detta måste obetingadt svaras ja. För det första måste såsom in- vandrade under den postglaciala tiden de arter anses, som äro inskränkta till södra Grönland, och hvilkas förekomst annor- städes ådagalägger, att de i det hela äro att anse såsom re- lativt sydliga former. KOLDERUP-ROSENVINGE!) anför t. ex., att i Grönland söder om 61” finnas »mindst 40 arter, altsaa over 1/1, af hele Grönlands Flora», hvilka saknas längre norrut. Bland dessa ingå visserligen flere af de förut behandlade öst- liga och äfven några af de vestliga typerna, men en annan del äro circumpolära, ehuru de obestridligen måste antagas i Grönland vara af postglacial ålder. För dem måste det på- tagligen ofta nog vara vanskligt att afgöra, om de inkommit från öster eller vester, en fråga, som dock i åtskilliga fall torde kunna besvaras genom aktgifvande på deras utbredning såväl inom Grönland som utanför detsamma, något hvarpå jag dock ej här ämnar ingå. Men äfven flere af de längre norrut på vestkusten förekommande former, hvilka icke kunna antagas hafva under istiden funnits 1 landet, måste för det andra äfven anses såsom under den postglaciala tiden invandrade. Och härmed hafva vi kommit till den mycket omtvistade frågan om, och i så fall till hvad mängd, några växter 1 Grönland kunnat öfverlefva istiden. Meningarne härom äro mycket delade, och professor WARMING har genom att ofullständigt återgifva hvad jag der- om yttrat låtit skiljaktigheten framstå ännu större än i verk- ligheten. Enligt WARMING (I, sid. 171) skulle jag hafva påstått att »inga eller helt få växter» kunnat uthärda istiden i Grön- land. Slå vi emellertid upp »Polarforskningens bidrag» etc. sid. 280, så skola vi der finna det citerade stället, hvilket i sin fullständighet lyder som följer: »Och under istiden voro tem- peraturförhållandena åtminstone vid de högre breddgraderna samnolikt sådana, att äfven på de isfria bergtopparne inga eller helt få växter derstädes kunnat ega bestånd. Törhända kunna dock de för Grönland egendomliga arterna vara qvar- . lefvor af den vegetation, som redan före istiden förefans i ') Om Vegetationen i en sydgrönlandsk Fjord. Geografisk Tidskrift Bd 10. Sid. 78. Kjöbenhavn, 1889. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 29 landet». Såsom häraf synes är det här tal om förhållandet vid högre breddgrader, och detta af den anledning att man, när ifrågavarande uppsats skrefs (vintern 1882—1883), ännu icke hade publicerat något om de geologiska förhållan- dena i Grönland söder om Julianehaab och än mindre något om ostkusten. Detta har sedermera skett, men jag har det oaktadt icke funnit skäl att frångå min på anfördt ställe ut- talade mening. Helt annan är WARMINGS uppfattning. »Jeg maa altsaa antage», skrifver han (I, sid. 198), »at Hovedmassen af Grönlands Arter holdt sig der under Istiden paa de isfrie Steder, og senere har udbredt sig, efter som nye Strekninger bleve afdzaekkede». Han medger dock i samband härmed att de för Sydgrönland egendomliga arterna (enligt WARMING 59, med tillägg af KOLDERUP-ROSENVINGES nya fynd, 65) hafva in- vandrat under den postglaciala tiden, och upprepar sedermera (I, sid. 214): »der er intet Hinder for, at Hovedmassen af Grönlands Karplanter kan have overlevet Istiden i Landet selv». I samma rigtning yttrar sig herr PETER EBERLIN, »deltager i konebådsekspeditionen til Grönlands östkyst 1883—1885», för danska Ostgrönlands vidkommande!), ehuru jag måste säga detta med reservation, då denne författare yttrar sig på så olika sätt, att man har svårt att komma under fund med hans verkliga mening?) Denna åsigt är egentligen Hookers, hvilken såsom be- kant (och såsom äfven af WARMING och herr P. EBERLIN fram- hålles) uttalade sig för den uppfattningen, att en del af Grön- lands preglaciala växter under istiden uppehöllo sig i södra !) P. EBERLIN, Blomsterplanterne i dansk Östgrönland. Archiv. f. Mathematik og Naturvid. Bd 12, sid. 325. Kristiania. 2) Han antager nemligen först, att af denna trakts 161 säkra arter åt- minstone 101 (de arter som i Grönland gå norr om 70” n. br.) härstamma från en flora, som öfverlefvat istiden i det sydligaste Grönland. Längre ned på samma sida (335) får man emellertid den upplysningen, att författaren anser, att istidens kiimat torde hafva varit gynsammare för vegetationen i Ostgrönland än det nuvarande, och såsom ett »subjektivt sterkt indtryk» uttalar författaren der den meningen, »at störste delen af blomster- planterne i dansk Östgrönland ere levninger af en af det nu- tidige 'våde klima sterkt decimeret sydgrönlandskistidsflora»>. På följande sida får man dock åter veta, att författaren anser, att >om en forholdsvis lille del af blomsterplanterne i dansk Östgrönland må det vistnok antages, at de ere for kelne til at kunne have udholdt istiden i Grönland», hvarför han nu åter tyckes mena, att klimatet för närvarande är bättre än under istiden. Skall denna på två ställen uttalade åsigt vara författarens verkliga mening eller skall den motvägas af det med spärrad stil af för- fattaren sjelf framhållna stycket? 30 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. Grönland, hvarifrån de sedermera vid klimatets förbättring vandrade norrut till andra delar af landet. Frågan gäller här- vid, huru stor denna del kan anses hafva varit, om det gällt hufvudmassan, såsom WARMING menar, eller endast en mindre del. Detta spörsmål kan icke besvaras annat än med sannolikhetsskäl, men det är dessa vi nu skola söka utröna. Frågan om den växtlighet, som under istiden i Grönland tilläfventyrs kunnat ega bestånd, innefattar i sig tvenne andra spörsmål, nemligen om Grönland egde isfritt land under is- tiden, om detta i så fall kan antagas hafva herbergerat en vegetation, och detta medgifvet till hvad utsträckning. Att inlandsisen förr haft större utbredning i vestra Grönland är bekant, företrädesvis genom K. J. V. STEENSTRUPS och KORNE- RUPS undersökningar. Enligt samma forskare har dock isen ej öfverskridit de högsta bergtopparne. Grönland söder om 61” n. br. skulle enligt kapten G. Horm ej varit betäckt af någon sammanhängande inlandsis, och de enstaka glaciererna, hvilka visserligen då hade större utsträckning, skulle dock ej hafva betäckt mer än hälften af landet. Enligt herr P.: EBER- LINS på en mängd ställen upprepade uppgifter skulle äfven i danska Ostgrönland åtskilliga af inlandsisen icke betäckta partier hafva funnits, men tyvärr lemnar denna forskare i sin redogörelse för de geologiska förhållandena på ostkusten!) ingen tillfyllestgörande upplysning om de bevis, på hvilka han stöder sina påståenden, hvilket är så mycket mer att beklaga, som samme författare i sin uppsats om vegetationen i danska Ostgrönland, hvilken uppsats i titeln angifves såsom »en plante- geografisk studie», förklarar, att det under istiden derstädes funnos många gynsamma växtlokaler af olika slag, »således både havstokke, småpytter, bekkelejer, fjeldskråninger o. s. v.» Vi kunna emellertid gerna tills vidare antaga, att herr EBER- LINS uppgifter om inlandsisens forna utsträckning i danska Ost- grönland äro riktiga, ehuru det är högeligen att beklaga, att denna vigtiga kuststräcka icke blifvit undersökt af någon med glacialgeologien fullt förtrogen geolog. Men deraf följer visserligen icke, att klimatet tillät något större antal växter att der eller annorstädes i södra Grön- land under istiden ega bestånd. Inlandsisen hade då i vestra Grönland en betydligt större utbredning samt på samma gång !) Meddelelser om Grönland. Heft 9. sid. 257. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 3l större mägtighet än nu. Åfven på östra kusten sträckte den sig, enligt herr EBERLIN sjelf, på sina ställen längre ut än nu och var äfven der mägtigare. N. Amerika var betäckt af is till nära 40” n. br., Island var till största delen ishöljdt, likaså Färöarne. Från Spetsbergen sträckte sig inlandsisen sannolikt öfver Beeren HBEiland; den skandinaviska inlandsisen, som ut- bredde sig öfver norra Tyskland till söder om Leipzig, gick öfver Nordsjön, sammanflöt med Englands och Skotlands samt sträckte sig öfver Shetlandsöarne; norra delen af Atlanten var, såsom DE GEER framhållit, sannolikt isbelagd. Allt detta kan icke hafva varit utan inflytande på vegetationen i södra Grön- land, så mycket mera som dessa ismassor förutsätta en ofant- ligt större nederbörd än nu. Det, är sålunda långt ifrån säkert, att de af inlandsisen icke betäckta områdena voro snöfria, tvärtom är det att antaga, att de, på grund af den stora nederbördsmängden, till stor del voro höljda af mer eller mindre djupa snölager. Dertill kommer att förekomsten af dessa ismassor på alla sidor och till långt sydligare bredd- grader än nu, äfven måst hafva föranledt en ej obetydlig sänkning af temperaturen i dess helhet, hvarvid ej bör förbi- ses den af NANSEN iakttagna låga temperaturen inne på sjelfva inlandsisen. Skulle man vilja gifva ett uttryck för de i södra Grönland under istiden sannolikt rådande förhållandena, så kunde detta ske med följande ord: större utbredning af inlandsisen och lokala glacierer, större nederbörd, derföre mera snöhöljd mark, lägre temperatur. Men af allt detta synes mig den gifna följden vara den, att på sin höjd en ringa del af Grönlands preglaciala vegetation kunnat i södra delen af landet öfverlefva istiden?). Och för att få någon motsvarighet till derstädes då rådande förhållanden, måste man vända sig mot mycket höga breddgrader, allra minst till Grönlands nordligaste del. 1) Visserligen påstår samme herr EBERLIN, ati »de fugtigkolde hav- tåger. ... må under istiden have veret omsatte i hyppige og tette snefald, der ikke i nogen vesenlig grad hemme planteveksten», men detta påstående torde icke behöfva på allvar upptagas till bemötande. Ty ej kan väl der- med meningen vara att säga, att växterna kunde lefva under ett ständigt snötäcke? 2) Herr EBERLINS uttalanden i Meddelelser om Grönland Heft 9, sid. 261, att >de Planter og Dyr der kunde taale Istidens Klima, havde selv under Istidens Maximum alt hvad de behövede af isfrit Land til at opholde sig paa», visar blott att han förbisett, att isfritt land derföre ej behöfver vara snöfritt. Emellertid har herr E. ej framlagt ens ett enda sannolikhetsbevis derför, att en enda af Grönlands växter kunnat uthärda klimatet. 32 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. Medan Grönland söder om 62” har ej mindre än 290 arter?), så aftager antalet norrut allt mera, så att hela Grönland norr om Melville Bay ej har att uppvisa mer än omkring 902). Men denna senare sträcka omfattar 6 breddgrader, och i sjelfva verket finna vi äfven här ett aftagande norrut, så att medan an- talet arter mellan 76 och 78” belöper sig till 68, så bar det mellan 78” och 80” sjunkit till 63, mellan 807 och 82” tili en- dast 33. Otvifvelaktigt skall man vid fortsatta undersök- ningar finna fere arter, men här norr om 81”, med det till stor del af året frusna hafvet, torde man hafva att finna den största motsvarigheten till de i södra Grönland under istiden rådande förhållandena, ehuru de på förra stället, på grund af den ständiga sommardagen, antagligen äro för växtligheten mera gynsamma. Mig synes derför, att man på sin höjd kan antaga att några få tiotal arter kunnat öfverlefva istiden i södra Grön- land, under det att man samtidigt ej må förbise att det vore möjligt, att hela den fanerogama vegetationen derstädes varit utdöd. Vi kunna ej bevisa vare sig det ena eller det andra, ännu ej åtminstone, men man synes mig ej med den opartiskhet, som önskligt varit, hafva afvägt sannolikheterna för och mot, och särskildt torde våra danska yrkesbröder af en allt för långt drifven entusiasm för det land, på hvars undersökning de ned- lagt så vackra arbeten, hafva varit benägna att gifva detsamma ej blott hvad det tillkommer, utan äfven något mera. WARMING hänvisar såsom stöd derför, att det af isen icke betäckta området eller de öfver densamma uppstickande par- tierna kunnat hysa en större eller mindre rikedom på växter, till det förhållandet, att man vid de högsta breddgrader dit menniskan nått, liksom på de högsta bergen, träffat is- och !) KOLDERUP-ROSENVINGE, 1. c. i ?) I »Botaniska anteckningar från nordvestra Grönland> (Öfversigt af Vet. Akad. Förh. 1884. N:o 1) har jag uppgifvit detta antal till 88, bland hvilka dock förekomsten af Arnica alpina, Pedicularis Kanei och Aygrostis canina måste anses såsom mycket tvifvelaktig; såsom sådan torde väl äfven, såsom WARMING menar, Ranunculus Sabinei affinis böra anses. Då WARMING (I, sid. 158, noten) säger, att han till min lista efter KANE fogat Loiseleuria procumbens, Salix glauca och Betula nana, så har han härvid förbisett, att jag redan 3 år förut, på två olika ställen (NORDENSKIÖLD, Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland, sid. 329. Stockholm 1885; A. G. NAT- HORST, Nachträge zu den Notizen ib. d. Phanerogamenflora Grönlands im Norden von Melville Bay (76”—82”) (ENGLERS Bot. Jahrbicher. Bd 7, S. 131)) fäst uppmärksamheten på KANES uppgifter. Af mitt senare meddelande skulle professor WARMING vidare hafva erfarit, att ASA GRAY bestämt Carex dioica samt att denne bland BESSELS växter äfven funnit Dupontia psilolantha, hvil- ken i WARMINGS lista ej anföres från dessa trakter. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 6. 33 snöfria områden med växtlighet. Häremot kan dock invändas, att vi nu icke längre lefva under istiden, och att man naturligt- vis för denna måste antaga ungefär samma aftagande i tempera- turen mot norr som nu. Om vi t. ex. antaga, att den nuvarande årsisotermen för 0” under istiden ersattes af årsisotermen för — 10” å — 15”, så skulle de trakter, öfver hvilka dessa senare nu gå, haft en årstemperatur af respektive — 20” och — 30”, och så undan för undan. Snögränsen måste på samma gång komma att sänkas betydligt. Jag är för öfrigt icke öfvertygad om rigtigheten af WARMINGS påstående (I, sid. 193), att alla berg, som äro isfria, äfven i sina högsta regioner bära växter. ÅAt- minstone trodde jag mig under bestigningen af »Nordenskiölds berg» på Spetsbergen 1882 kunna iakttaga motsatsen. »In- tressant var att iakttaga, att en bestämd gräns för de lefvande växterna här förefanns. Ehuru snön var bortsmält och goda växtplatser funnos ända upp på toppen (1150 m.), syntes dock inga fanerogamer högre är ungefär 900 meter, sedan var allt nästan öde, endast lafvar återstodo. Högst upp mot växt- gränsen funnos Papaver nudicaule, Saxifraga oppositifolia och rivularis samt Catabrosa algida. Vallmon tycktes af dessa gå allra högst, men mådde nu ej väl, ty stjelkarne voro betäckta af is). Såsom bevis för sitt antagande, att den isfria marken på Grönland under istiden antagligen kunnat hysa en ej obetydlig växtlighet, hänvisar WARMING särskildt till förhållandena på Grinnell Land, hvilket såsom bekant om sommaren är till stor del snöfritt och hyser en relativt rik vegetation. Men att häraf draga slutsatser för Grönlands vidkommande synes mig vara att bryta mot regeln »a posse ad esse non valet consequentia», och gå vi öfver till motsatta sidan af Smith Sound, så träffa vi raka motsatsen, ett af inlandsisen till större delen helt och hållet betäckt land, med en flora, som hittills norr om 80” n. br. endast gifvit 33 fanerogama arter. Detta land är Grönland, och jag tror mig icke misstaga mig om jag påstår, att man här har en mycket fullständigare motsvarighet till Sydgrönland under istiden än som erbjudes af Grinnell Land, der inlandsis saknas. Och skulle månne ens dessa 33 arter kunna existera i denna del af Grönland, om ej 1) ÅA. G. NATHORST, Redogörelse för den tillsammans med G. DE GEER år 1882 företagna geologiska expeditionen till Spetsbergen. Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Bd 9, N:o 2. Sid. 52. 3 34 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. den långa sommardagen vore rådande? Nu är klimatet i dessa trakter dertill relativt torrt med obetydlig nederbörd, sålunda så olikt som möjligt det, som under istiden i södra Grönland måste antagas hafva varit för handen. Såsom slutsats angående frågan om den i Grönland under istiden existerande fanerogama vegetationen, måste jag sålunda med bestämdhet förneka, att denna kan hafva utgjort »hufvud- massan» af Grönlands nuvarande; på sin höjd några få tiotal arter torde under istiden derstädes kunna hafva egt bestånd?). Större delen af Grönlands flora måste följaktligen der- före antagas hafva efter istiden invandrat till landet. Vi komma nu till en fråga, som jag afsigtligt under- låtit att vidröra i det föregående, nemligen det mycket om- ordade spörsmålet om Grönlands forntida landförbindelse med Europa öfver Island och Färöarne, särskildt under den post- glaciala tiden, samt denna landförbindelses växtgeografiska be- tydelse för Grönland. WaARMING förnekar densamma såväl från geologisk som växtgeografisk synpunkt. Låtom oss derföre granska de skäl, som af WARMING anföras till stöd för detta förnekande, 1 det att vi börja med de geologiska. Till en början begår WARMING här ett mycket beklagligt misstag, 1 det att han ej synes hafva haft en karta framför sig då han behandlade frågan. Han antager nemligen, att för- bindelsen skulle existerat mellan Island och Grönlands ost- kust söder om 66” n. br., medan såsom djupkurvorna visa (se taflan 1) den antagna landbron i verkligheten skulle sträckt sig från nordvestra Island mot nordvest och träffat Grönland närmast ungefär mellan 67” och 69” n. br. Det är sålunda fullkomligt origtiot då WARMING (I, sid. 180) säger: »i Grönland have vi i Fölge vore Östkystexpeditioners Undersögelse paa Straek- ningen op til 66”, altsaa paa den Del, med hvilken Broen skulde vere forbunden, det sedvanlige grönlandske Urfjeld> o. s. v. Frågan gäller nemligen icke denna del af ostkusten, utan först sträckan norr derom, hvars geologiska beskaffenhet ännu ej är känd. Men äfven om så vore förhållandet, att berg- !) Mest gynsamma lokaler i detta hänseende torde måhända finnas i östra Grönland norr om 70”, hvilket dock tyvärr både i botaniskt och geolo- giskt hänseende ännu är allt för litet kändt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 35 grunden också här utgjordes af urberg, så kunde detta icke, såsom WARMING påstår, anföras såsom något bevis mot den forna landförbindelsen. Hade det varit fråga om sedimentära marina lager, så skulle ju visserligen dessas förekomst på Is- land och frånvaro på motsvarande ställe på Grönland under vissa förutsättningar kunna anföras såsom ett slags stöd för WARMINGS mening; men nu äro ju Islands bergarter ej sedi- mentära utan gamla lavaströmmar, som utbredt sig öfver fast- landet. WARMINGS påstående att deras frånvaro på motsvarande del af Grönland — hvarom man för öfrigt ej har någon känne- dom !) — skulle vara ett bevis mot den forna landförbindelsen, är ej mera berättigadt än om någon påstode, att Nugsuak- halfön på Grönlands vestsida ej kunde vara förenad med fast- landet, emedan den förra utgöres af basalt, det senare af ur- berg, och dock se vi att denna förbindelse faktiskt existerar! Besynnerligt förefaller det äfven, att medan WARMING med- gifver, att en förbindelse mellan Skotland, Färöarne och Island »maa have existeret i gamle Dage paa en eller anden Maade» (I, sid. 180), så vill han icke erkänna, att denna landförbindelse skulle hafva sträckt sig från Island vidare mot nordvest, en motsägelse, som icke synes mig kunna förklaras annat än ge- nom antagandet, att WARMING väl mycket beherrskats af förut- fattade meningar. Och det väcker mer än förundran då WAR- MING för att bortförklara denna dock faktiskt existerande underhafsrygg framkommer med den förmodan, att den möjligen här (d. v. s. emellan Island och Grönland) skulle kunna vara bildad »ved Bundfaldet fra smeltede Isbjerge»! Allra mest för- undrad blir man dock, då man efter allt detta får läsa påstå- endet, att »naar Landvandringshypothesen ligesaa lidt har nogen sikker Grundvold i Planternes Udbredning som i geologiske Forhold, er den ikke meget verd>, eller då det i den tyska uppsatsen heter: »von geologischer Seite gesehen ist die Land- bricke offenbar eine schwache Hypothese». Och dock har WARMING i verkligheten ej kunnat anföra ett enda geolo- giskt bevis mot densamma! 1 Jag vill här ej underlåta att påpeka, att vid skrapning på 65” 17' n. br. och 307 30' v. 1. (2,025 om. djupt) under den andra Dicksonska expedi- tionen till Grönland 1883 befanns bottnen till mycket stor del utgöras af block af vulkaniska lavor, mandelstenar o. s. v. Det är möjligt, att dessa med is blifvit förda hit från Island eller från Grönlands ostkust norr om 74 n. br. Men deras stora mängd kunde äfven tyda derpå, att ifrågavarande bergarter äro anstående någonstädes mellan 66” och 70” n. br. på Grönlands ostkust eller på hafsbottnen derutanför. 36 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. Att Island haft större utbredning mot nordvest är be- visligt. De mägtiga basaltbäddar med mellanlagrade surtur- brandslager, af hvilka nordvesthalfön består, äro liksom vid östra kusten tvärt afskurna af hafvet, och Island visar sig sålunda äfven här såsom rest af ett forntida fastland med större utstäckning såväl mot nordvest som sydost (och äfven åt andra sidor). Hur långt det sträckt sig mot nordvest, kan man visserligen ännu icke säga, men skulle någon del af Grön- lands ostkust mellan 66” och 70? bestå afsamma basaltforma- tion som Island, så kunde man med hög grad af sannolikhet påstå, att landbryggan sträckt sig ända till Grönland. Om en sådan landförbindelse existerat, så har man äfven antyd- ningar om genom hvilka krafter den upphört. Såsom nemligen THORODDSEN påpekat”), äro Breidifjord och Faxafjord att upp- fatta såsom sänkningsområden, hvilka mellan brottlinier sjunkit till djupet. Dessa sänkningar äro äldre, men att sådana ännu pågå bevisas genom Islands vulkaner och jordskalf, i all synnerhet efter THORODDSENS upptäckt af vulkanområdet vester om Vatnajökull, hvilket utgör förbindelse mellan Heklaom- rådet och vulkanerna i Odadahraun. Det synes nemligen efter denna upptäckt vara föga tvifvelaktigt, att Islands vulkaner äro ställda på koncentriska, bågformade brottlinier och att området innanför dessa linier, i analogi med Siciliens och de Lipariska öarnes sänkningsfält, utgör ett kretsformigt sänk- ningsområde (en kittel)?). Då nu Islands tertiära lavamassor (basalterna) likaledes måste hafva frampressats genom sänk- ningar, så hafva vi följaktligen ännu ett bevis, att härstädes en storartad sänkning pågått ända sedan den tertiära tiden. Det behöfver sålunda ej vara tal om någon »höjning» för att landförbindelsen skall kunna hafva egt bestånd, tvärtom talar allt för att den är att uppfatta såsom ödelagd genom sänkning (naturligtvis 1 förening med erosion). Såsom analoga sänk- ningar hänvisas till dem, som förorsakat Medelhafvets utvidg- ning sedan pliocentiden”) och der det gäller djup, i jemförelse med hvilka djupen i Danmarksstredet äro obetydliga. ' TH. THORODDSEN, Vulkaner i det nordöstlige Island. Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd 14. Afd. II, n:o 5. ?) Jemför A. G. NATHORST, Jordens historia efter M. Neumayrs »Erd- geschichte» utarbetad med särskild hänsyn till Nordens urverld. Sid. 300. Häft 4. Stockholm, 1890. 3) ÅA. G. NATHORST, Jordens historia etc. sid. 291. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 37 Nu är det visserligen sannt, att vi icke ännu kunna an- gifva något mera om tidpunkten för dessa tilldragelser än att de skett efter miocentiden, men taga vi dertill i betrak- tande strandliniens förskjutningar under den qvartära tiden, så finna vi bevis derför, att hafvet då stod lägre än nu, och att Island följaktligen äfven af denna anledning då måste hafva sträckt sig längre mot nordvest. Det är först och främst bevisadt, att uppkomsten af de ofantliga inlandsisarne, hvilka höllo en stor del af hafvets vatten bunden under form af is och snö, måste hafva medfört en ganska ansenlig sänkning af hela verldshafvets nivå, ehuru man — på grund af omöjlig- heten att angifva de olika inlandsisarnes mägtighet —— ännu icke kan närmare uppgifva måttet för dens förskjutning. Alldeles detsamma inses af den skandinaviska inlandsisens utbredning öfver Nordsjön till Skotland och Shetlandsöarne, en utbredning, som likaledes förutsätter, att stramdlinien stod betydligt lägre, för hvilket dessutom äfven andra skäl kunna anföras. Om vi sålunda visserligen icke kunna bevisa, att Island ännu under istiden var landfast med Grönland, så kunna vi dock med stor grad af sannolikhet påstå, att Island då måste hafva sträckt sig längre mot nordvest samt att Grön- lands ostkust samtidigt måste hafva sträckt sig längre mot öster, hvarföre afståndet mellan de båda länderna då i alla händelser måste hafva varit minskadt.!') Huruvida en fullstän- dig landförbindelse vid den tiden ännu existerade, kan man deremot icke säga. Jag tror emellertid ej numera, af skäl som längre fram kola angifvas, att en postglacial landför- delse med Island Har hafva haft någon särdeles stor be- tydelse för vegetationen på Grönlands ne WARMING har (I, sid. 201 och 202) framställt en mängd fullt berättigade invändningar mot BLYytts hypotes om växternas vandring steg för steg, en hypotes som vederlägges genom växtligheten på hvarenda ö i våra skärgårdar, men som oak- !) WARMINGS påstående i den tyska uppsatsen (sid. 402): >Nach meiner im Folgenden näher besprochenen Auffassung existierte sie (die Landbriicke) absolut nicht nach der Eiszeit und sicherlich auch nicht während derselben> är ej mindre godtyckligt än fortsättningen af samma punkt, der det heter: >es ist mir eigentlich zweifelhaft ob sie je in der ganzen Ausdehnung von Grönland bis Europa existiert hat», ett påstående vittnande om total obe- kantskap med ofvan anförda geologiska förhållanden. I motsats härtill heter det märkligt nog på ett annat ställe hos WARMING (I, sid. 206, noten): »for övrigt skyldes det vel snarest geologiske Grunde (preglaciale Landforbindel- ser) naar f. Ex. Grönland og Norge have samme Snyltesvampe>. 38 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. tadt sin ohållbarhet märkligt nog blifvit omfattad af en mängd anhängare. Jag tror för min del, att de s. k. tillfälliga spridningsmedlen bland växterna äro de normala och att särskildt vinden härvid har vida större betydelse än man från åtskilliga håll antager ?). I detta fall måste jag helt och hållet ställa mig på WARMINGS sida. Men man får derföre ej förbise, att en landförbindelse dock i hög grad måste underlätta växternas spridning, och när det gäller så stora afstånd som mellan Europa och Grönland, så blefve den öfverensstämmelse, som mellan dessa länders floror eger rum, dock betydligt lättare att förklara om en forntida landförbindelse mellan dem kunde påvisas. Och ingen lär väl heller vilja förneka, att denna öfverensstämmelse skulle varit betydligt mindre, om icke Island med sin europeiska flora legat Grönland så nära. Vi skola nu se till, hvilka de växtgeografiska skäl äro, som af WARMING anföras mot den antagna landförbindelsen. Han anställer först jemförelse mellan Islands allmänna eller temligen allmänna arter och Grönlands (I, sid. 186—189), der- efter mellan Grönlands allmännare arter samt Islands (sid. 189—191). Såsom resultat af den förra jemförelsen anför WARMING, att af 112 arter, som äro allmänna på Island, felas 22 i Grönland, 16 äro der visserligen funna, »men yderst sjel- dent eller blot paa et enkelt eller nogle faa Steder, fortrinsvis i Sydgrönland»; »21 ere vel fundne oftere og over et större Areal, men kunne dog neppe kaldes almindelige i Grönland»; 53 äro lika allmänna i båda länderna. Se vi nu till de 22 arter, som äro allmänna på Island men helt och hållet saknas på Grönland, så finna vi bland dem sådana, om hvilka man öfver hufvud taget ej utan vidare kan påstå, att de skulle kunna uthärda Grönlands klimat. Sådana äro t. ex. Silene maritima, Viola tricolor, Calluna vulgaris, Veronica officinalis och serpyllifola, Myosotis arvensis, Gentiana campestris och Amarella, Galium verum och silvestre, Luzula campestris. Hvad särskildt Calluna angår, så skulle det vara intressant !) Till de af WARMING anförda bevisen för vindens förmåga att föra stoft (och sålunda frön), vill jag ej underlåta att tillfoga, att det under mina ynglingaår inträffade, att stoftmoln fördes af vinden från Seeland öfver Ore- sund till Alnarp, och detta till den mängd att utbängda tvättade kläder blefvo smutsade. Dessa stoftskyar passerade delvis högt öfver stället, hvar- före de helt visst fördes betydligt längre än bredden af Öresund angifver. Det stoft, som kan föras 20 kilometer, kan naturligtvis lika väl föras 200. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 39 att veta, om denna ens på Island sätter mogen frukt; GRÖN- LUND har åtminstone på Island endast iakttagit den steril”). Man torde derföre ej kunna lägga allt för mycken vigt vid ifrågavarande arters frånvaro på Grönland, ehuru det för någras vidkommande, t. ex. Caltha palustris, är ganska märk- ligt. Hvad vidare den omständigheten beträffar, att vissa arter äro allmännare på Island än Grönland, så kan detta mycket väl stå i samband dermed, att såväl klimat som jord- mån i de båda länderna äro olika. Island hör, såsom vi redan sett, till det subarktiska florområdet, medan endast vegetationen i det inre af Grönlands sydligaste fjordar kan sägas närma sig Islands. Och medan Island uteslutande utgöres af yngre vulkaniska bergarter, såsom basalter, tuffer och lavor, upp- bygges större delen af Grönland af kristalliniska skiffrar, gra- niter och dylika bergarter. Sådana skiljaktigheter i klimat och jordmån kunna "icke vara utan inflytande på de olika arternas relativa ymnighet, och jag kan derföre icke tillägga de af WARMING anförda olikheterna någon väsentlig betydelse. Likaså anser jag det fullkomligt origtigt, då WARMING såsom en särskild grupp E (I, sid. 188) till ytterligare bevis på vegetationens olikhet i de båda länderna upptager följande arter, hvilka äro »ret almindelige paa Island, ikke fundne i Grön- land»: Fragaria vesca, Geum rivale, Spergula arvensis, Sedum acre, Brunella vulgaris, Galium boreale, Hieracium floribun- dum, Plantago major, ÖOrchis maculata, Coeloglossum viride, Juncus lamprocarpus, Equisetum umbrosum och Spirwa Ul- maria, rörande hvilka det torde vara osäkert, huruvida en' enda skulle kunna uthärda Grönlands klimat. Och då WARMING anför, att Island har ett relativt större antal 1—2-åriga växter mot feråriga än Grönland, så är detta endast en gifven följd af de anförda olikheterna i klimatet,ty det är sedan länge kändt, att de förra allestädes aftaga norrut. Om de af WARMING utförda jemförelser mellan de båda ländernas floror, vid hvilka han utgår från Islands, följaktligen synas mig föga egnade att angifva de verkliga skiljaktigheter, som förefinnas mellan deras växt- lighet — hvilket borde skett genom jemförelse ej med Is- lands flora i dess helhet utan med dess fjellflora —, så blifva de jemförelser, vid hvilka han utgår från Grönland, än mera !) GRÖNLUND, Islands Flora, sid. 61 Kjöbenhavn 1881. >Jeg tog den i Kuadalen etc. . .. men stedse uden Bls.>. 40 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. vilseledande. Ty äfven här tages Grönlands hela vegetation i klump, och vi finna sålunda WARMING (I, sid. 189—190) upp- räkna 417) »mere eller mindre almindelige grönlandske Planter, som hidtil slet ikke ere fundne i Island». Nu bär det emellertid ej bättre till än att af dessa arter saknas ej mindre än 35 i östra Grönland mellan 63? och 66?, och om deras frånvaro i Island skulle vara något bevis mot en forntida landförbindelse med Grönland, så kunde man ju med samma skäl påstå, att dessa 35 arters frånvaro i sagda del af Ostgrönland äfven utgjorde bevis derför, att detta icke varit landfast med det vestra?! Till hvilka orimligheter man ledes när man, såsom WARMING här gör, tar hela Grönlands vegetation i klump, utan hänsyn till växternas utbredning inom landet, har sålunda WARMING sjelf lemnat ett särdeles slående exempel. Märklig är visserligen frånvaron af Draba corymbosa, Pedicularis hirsuta, Phyllodoce coerulea, Rhododen- dron lapponicum, Carex scirpoidea och Catabrosa algida från såväl Island som Färöarne, medan de finnas både i anförda del af Ostgrönland och i Europa”?). Men när man vill anföra dessa 6 arter såsom bevis mot en forntida landförbindelse mellan Island och Grönland, så får man ej glömma, att många af Islands arter på samma sätt saknas på Färöarne, fastän ju WARMING antager, att en lanförbindelse mellan dessa och Is- land fordom förefunnits. Och dessa 6 arter (i stället för WARMINGS 42!) äro onekligen för att använda ett af WARMINGS egna uttryck »et yderst spinkelt Materiale> för att på dem någof giltigt bevis mot den forna landförbindelsen mellan Island och Grönland skulle kunna grundas”). Och då WAR- !) WARMING anrför sjelf 42, men detta beror derpå, att Stellaria humi- fusa origtigt upptages såsom frånvarande på Island. Den anföres längre ned sid. 190 af WARMING sjelf såsom förekommande på Island. 2) Huruvida Hierochloa alpina finnes i Ostgrönland mellan 63” och 66” synes osäkert. Herr P. EBERLIN uppger den äfven från distriktet D (mellan 62” 20" och 63” 40'), medan LANGE endast anför den från 61”9'. WARMING upptager den ej heller i sitt distrikt M. 3) I WARMINGS egna listor upptagas dessutom såväl Draba corymbosa som Rhododendron lapponicum med ? från Island, hvarföre de der möjligen redan äro funna. Skulle dessa båda arter verkligen finnas på Island, blefve WARMINGS 42 arter slutligen reducerade till 4. Ar månne Islands alpina flora ännu tillräckligt känd? STRÖMFELT påpekar, i sitt ofvan anförda arbete, på tal om de för Grönland och Skandinavien gemensamma arter, hvilka skulle saknas i Island, att han under sin korta resa på ön fann ej mindre än sex sådana, samt att »Island, isynnerhet de inre fjellsträckningarne i Nord- och Vest-Island, ännu är högst obetydligt undersökt». Det är så- lunda möjligt, att äfven de återstående arterna kunna finnas på Island, ehuru de der ännu ej blifvit observerade. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAU. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 6. 41 MING (I, sid. 190) såsom resultat af sin jemförelse säger, att »der er altsaa ogsaa en stor Mexngde af Grönlands alminde- ligete Planter, og netop de, som give Preg og Karakter til Vegetationen, mest amerikanske, f. Ex. Casstiope tetragona, Dryas integrifolia, Saxifraga tricuspidata, som mangle aldeles i Island», så skulle man följaktligen i stället för Island lika väl kunna sätta danska Ostgrönland norr om 63”, der ingen enda af dessa arter förekommer. Jag tror mig med allt detta till- räckligt hafva ådagalagt, att WARMING icke kunnat anföra ett enda giltigt bevis, vare sig geologiskt eller växt- geografiskt, mot den antagna landförbindelsen mellan Island och Grönland. Och om Island och Färöarne skola vara växtgeografiska provinser af Europa (WARMING I, sid. 176), så måste det samma äfven anses gälla för danska Ost- grönland norr om 63”. Hvad som för närvarande isynnerhet gör hela frågan om den forntida landförbindelsens postglaciala fortvaro så ytterst svår att afgöra från växtgeografisk synpunkt, är den omstän- digheten, att Grönlands ostkust är helt och hållet okänd just under de breddgrader (66”-—70”), som närmast skulle berörts af densamma. Om vegetationen derstädes veta vi följaktligen intet, och sålunda ej heller, om der tillkomma några af de isländska växter, som saknas i det öfriga Grönland. Längre norrut på Grönlands ostkust tillkomma dock åtminstone två sådana arter, nemligen Saxifraga Häirculus och Arabis petrea, men att af ensamt dessa draga några slutsatser vore naturligt- vis oriktigt. Men äfven en annan omständighet gör spörsmålet om den antagna landförbindelsens postglaciala betydelse svårt att afgöra, den nemligen, att vi ej känna något om de i Grönland herrskande olikheterna under de båda förnämsta ned- isningarna. Att olikheter äfven i Grönlands isbetäckning då måste hafva förefunnits, är väl sannolikt, enär de båda nedis- ningarna återkomma såväl 1 Europa som 1 Amerika. Nu har DE GEER ådagalagt"), att isdelarens läge i Skandinavien varit olika under dessa båda skeden, i det att den under den första nedisningen legat betydligt vestligare än under den andra. Det är sålunda möjligt, att liknande olikheter äfven varit förhanden i Grönland, men derom vet man som sagdt för närvarande intet. Då man sålunda icke ens känner något 1) G. DE GEER, Om isdelarens läge under Skandinaviens begge nedis- ningar. Geol. Fören. i Stockholm Förhandl. Bd 10. 1888. Sid. 195. 492 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. om en interglacial periods tillvaro derstädes, så kan man na- turligtvis ännu mindre säga något om de under en antagen sådan rådande klimatförhållandena. Man måste sålunda helt och hållet draga sina slutsatser utan afseende på möjligheten deraf, att de östra typerna i södra Grönland under en mildare interglacial period kunnat invandra från öster vid högre bredd- grader och att de sedermera vid tilltagande temperatursänk- ning drifvits mot söder, der de sedan dess bibehållit sig. Då emellertid den interglaciala perioden efterföljdes af den andra nedisningen, synes mig ifrågavarande möjlighet föga sannolik, och hvad frågan om ett varmare skede under den postglaciala tiden angår, så har man för en sådan härstädes icke, eller ännu icke, det minsta bevis. Vi måste sålunda för närvarande lemna dessa sidor af frågan fullständigt ur räkningen. Ser man emellertid till växternas utbredning inom Grön- lan, så synes mig en postglacial invandring öfver den antagna landförbindelsen icke kunna hafva haft den betydelse, som jag jemte flere andra forskare fordom antagit. Ty flertalet östliga typer, som finnas i Grönland, hafva ju der en sydlig och vestlig utbredning, hvilket talar för en invandring öfver hafvet, hvarjemte flere af dem antagligen icke skulle kunna existera på Grönlands ostkust norr om 66”. Dertill kommer, att likaväl som inlandsisen på Grönlands ostkust omkring 62” synes hafva utgjort ett hinder för de vestra typernas utbred- ning mot norr, bör den äfven hafva verkat såsom ett hinder för de östra typernas utbredning mot söder — förutsatt nem- ligen, att dessas utbredning icke skett under ett något olika skede, då isen ej sträckte sig så långt ut mot kusten. Några östliga växters utbredning (Alchemilla alpina, Seduwm annuum, Veronica saxatilis, Hieracium alpinum, Alopecurus fulvus, Aira alpina, Thymus serpyllum och Hieracium mnmurorum) är dock sådan (se tabellen sid. 25), att de väl kunde sägas tala för en invandring öfver norra delen af danska Ostgrönland. Jag har på kartan antydt detta genom det gröna streck, hvars pil pekar mot söder. Såsom redan förut är omnämndt, kunde man dock tänka sig dessa växter invandrade såväl till östra Grönland som till södra och vestra. Ehuru jag icke kunnat godkänna de skäl, som WARMING anfört mot den postglaciala landförbindelsen mellan Island och Grönland, är jag sålunda numera af den åsigten, att en sådan, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 43 om den förefunnits, 1 alla händelser ej kunnat haft så särdeles stort inflytande på södra och vestra Grönlands vegetation, hvar- före frågan om densamma numera synes mig vara af temligen underordnad vigt. Mot densamma skulle tilläfventyrs äfven kunna anföras fattigdomen på arter i danska Ostgrönland (178, mot 318 på motsvarande breddgrader af vestkusten). Men om landförbindelsens tillvaro eller åtminstone betydelse under den postglaciala tiden sålunda kan vara tvifvel under- kastad, så synes mig detta deremot icke kunna vara fallet med densamma under den preglaciala tiden. Tvärtom torde en preglacial landförbindelse mellan Grönland och Europa, lemna den enda nöjaktiga förklaringen öfver en af växtgeogra- fiens gåtfullaste frågor, nemligen den arktiska florans cirkum- polära utbredning. Vi hafva ofvan funnit, att största delen af de vestra ele- menten i Grönlands flora måste antagas invandrade under den postglaciala tiden och att så äfven måste anses vara fallet med största delen af de östra. Likaledes måste man på grund af växternas utbredning antaga detsamma för större delen af öfriga arter. En del af dessa växter hafva kommit från vester, en annan del deremot från öster. Vi hafva vidare sett, att inlandsisen och de från densamma i hafvet utskjutande större isströmmarne synas hafva utöfvat ett mycket vigtigt, om ock ej alldeles oöfverstigligt, hinder för växternas utbredning långs kusterna. Hade nu icke redan före den postglaciala tiden den arktiska floran såväl i länderna öster som vester om Grön- land haft en mängd gemensamma arter, så skulle naturligtvis skilnaden mellan floran i östra och vestra Grönland vara be- tydligt större än nu är fallet. Nu har deremot samma arter kunnat invandra till Grönland såväl från öster som från vester, och dessa arter äro cirkumpolära. Allt detta synes mig med nödvändighet tala för, att den cirkumpolära arktiska floran hade åtminstone till stor del nått sin cirkumpolära utbredning redan före och under istiden. I sjelfva verket stämmer detta också med resultaten af en rent teoretisk betraktelse af den arktiska florans uppkomst. Låtom oss i fråga om denna tillse hvad jag yttrat i »Polar- forskningens bidrag till forntidens växtgeografi»!). Efter att 1) Jag vill här särskildt framhålla, att sagda uppsats var tryckt långt före HEERS arbete om den nivala floran i Sweiz. Den skrefs vintern 1882—83, och jag återsände sista korrekturet från Thurso i Skotland i maj sistnämnda år, 44 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. hafva redogjort för de olika länder och bergskedjor, från hvilka den arktiska floran kan anses härstamma, har jag på sidan 283 sammanfattat denna framställning sålunda: »Enligt de åsigter, hvilka här uttalats, skulle den nuva- rande arktiska vegetationen sålunda till hufvudsaklig del ut- göras af afkomlingar af tertiärtidens alpina floror!) inom olika områden af den norra hemisferen. Ganska sannolikt har en stor del deraf sitt ursprung i Grönland och en annan del i Skandinavien, hvarjemte bidrag lemnats af Alperna och möj- ligen Kaukasus. Ett af de vigtigaste centra för den i fråga varande vegetationen synes likvisst, såsom ofvan påpekats, hafva varit Altai och närbelägna bergskedjor i mellersta Asien, under det att Rocky Mountains synas hafva varit den förnämsta bildningshärden i Amerika. Huru växterna från alla dessa områden under istiden slutligen kommit att ingå i den ark- tiska floran är 1 det föregående angifvet och antydes dessutom på bifogade karta (tafl. 11), der några af deras vandrings- vägar blifvit 1 enlighet med ofvan lemnade framställning särskildt utlagda». Slå vi vidare upp sid. 279, af samma ar- bete så finna vi der följande uttalande: »Ett annat land, hvar- ifrån man säkert kan antaga, att en del af den arktiska floran utgått, är Grönland. Ostkusten af detta land hyser en mängd höga berg, bland hvilka man t. o. m. observerat en höjd af mer än 3,000 meter, och äfven i södra delen kunna bergen vara ganska ansenliga. Då dessa berg derjemte sannolikt äro temligen gamla, har man allt skäl att antaga, att de hyst en alpin flora, hvilken under istiden drefs söder ut. Denna kan dels hafva vandrat öfver landförbindelsen mellan Island, Fär- öarne och Brittannien mot sydost, dels öfver Baffinsbay till Norra Amerika. Möjligen härstamma de amerikanska element, som finnas i Europas Alper, i verkligheten på detta sätt från Grönland». Jag har således på tvenne ställen särskildt utpekat på väg till Grönland. Den skrefs och trycktes sålunda äfven före mitt eget besök i Grönland och likaledes före utgifvandet af >»Flora fossilis grönlan- dica> andra delen och före Meddelelser om Grönland, Heft 5. !) Såsom bekant har man hittills icke anfört några tertiära glacial- växter om man undantager Betula alaskana LESQUERRUX, hvars bestämning måhända ej är fullt oomtvistelig. Tilläfventyrs har man dock att söka så- dana i de småbladiga växter, som på sin tid antogos härröra från australiska typer. I SAPORTAS tillägg till floran vid Aix finnes beskrifven en Rhus ma- cilenta, hvars blad i hög grad erinra om Dryas. Utan att vilja fälla något bestämdt uttalande, kan jag dock ej underlåta att framhålla möjligheten deraf, att man vid en revision af tertiärtidens floror måhända äfven skall finna åtskilliga alpina former. Saken förtjenar åtminstone undersökas. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 45 Grönland såsom ett af de centra, från hvilka den arktiska floran utbredt sig, och likaledes har detta skett i det referat öfver sagda arbete, som jag lemnat i ENGLERS Botanische Jahr- bächer (Bd 5, referat sid. 42). Det är sålunda något egendom- ligt, att WARMING ej med ett ord omnämner detta på de ställen (I, sid. 170 och 175), der han talar om Grönland såsom gla- cialväxternas hemland. TI all synnerhet hade man bort kunna vänta sig detta på det ena stället (sid. 175) der WARMING säger: »Det retteste er vistnok at antage, at alle arktiske Lande med betydelige Höjder og den nordlige Halvkugles höjeste Bjergkjeder (Altaj, Rocky Mountains o. s. v.) have veret Dannelsessteder for alpine Arter, der derpaa senere have spredt sig til alle Sider og opnaaet en större eller mindre Udbredning Polen rundt Jemför härmed mitt på föregående sida citerade uttalande! Såsom WARMINGS yttrande nu står, kan man svårligen tro annat än att det är från honom denna åsigt härstammar. Om den först uttalats af mig eller dessutom före mig af någon annan är härvid likgiltigt, men det synes mig, som borde WARMING i sin till stor del mot mig rigtade framställning, äfven hafva citerat mig då han uttalar åsigter som redan stå att läsa i min uppsats.') Att Grön- land, såsom WARMING säger, i högre grad än alla andra polar- länder skulle kunna betraktas som glacialflorans hemland är möjligt och icke osannolikt, men något bevis derför föreligger för närvarande icke. I förklaringen till taflan 11, som åtföljer min ofta cite- rade uppsats (Polarforskningens bidrag etc. sid. 300), har jag 1 Jag skulle ej hafva fäst mig dervid, om jag ej dermed äfven å min sida ville inlägga en protest mot åtskilliga af våra danska yrkesbröders, af en för vetenskapen helt visst skadlig ultra-patriotism föranledda, vana att när så kan ske framställa äfven de obetydligaste anmärkningar mot de svenska forskarnes arbeten på Grönland, medan öfverensstämmelser eller sven- skarnes sjelfständiga rön gerna förtigas. Jag tror nu egentligen icke, att WARMING bör till dem, som afsigtligt gjort sig skyldiga dertill, och jag an- tager att en del fall, såsom när WARMING t. ex. underlåter att nämna, att jag redan före honom på Grönland gjort — visserligen obetydliga — obser- vationer med svärtade termometrar, kero på förbiseende. Men hvad skall man säga derom, att STRÖMFELTS arbete öfver Islands kärlväxter (Öfver- sigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1884, sid. 79), som dock innehåller uppgifter om 22 för Island förut ej upptagna arter, ej med ett ord omnämnes i vare sig WARMING I eller 11? Det är väl ej gerna möjligt, att detta arbete varit för WARMING obekant, i all synnerhet som de för Island för första gången af STRÖMFELT anförda arterna äfven finnas upptagna i WARMINGS listor. Låt äfven vara, att ROSTRUP på annat ställe lemnat sammanfattning af såväl STRÖMFELTS som andras fynd på Island, så hade väl STRÖMFELTS arbete, hvilket innehåller en fullständig förteckning på Islands alla då kända arter, bort nämnas lika väl som GRÖNLUNDS. 46 . NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. redan, liksom förut på tal om Grönland såsom moderland för en del glacialväxter, angifvit, att den mycket omordade land- förbindelsen öfver Island och Färöarna äfven närmast före istiden torde haft betydelse för glacialväxternas circumpolära utbredning. »Denna karta», heter det nemligen, »är afsedd att åskådliggöra dels den arktiskt-alpina florans nuvarande utbred- ning, dels dess vandringar närmast före, under och efter is- tiden». Och längre ned på samma sida: »Linierna (de röda) äro egentligen afsedda att utmärka vandringarna under och efter istiden, men de måste påtagligen till stor del på samma gång äfven angifva huru vandringen skedde före densamma. | Emellertid har jag i samma uppsats i fråga om den grönländska florans invandring antagit, att den forna landförbindelsen exi- sterat ännu »vid allra första början af isens afsmältning> (sid. 289). Det är möjligt, att detta antagande var origtigt, i alla händelser torde den glaciala florans circumpolära utbredning stå i samband med en närmast före istiden och vid dennas början existerande landförbindelse mellan Europa och Grön- land, något som visserligen icke kan bevisas, men som dock synes mig i hög grad sannolikt. När den temperaturnedsättning, som föranledde istiden, började inträda och för Grönlands alpina pliocenflora skaffade rum på låglandet, så skedde detta till en början vid högre breddgrader. I samma mån som isens utbredning tilltog och medeltemperaturen sjönk drefs denna flora söderut. Vid den tid då inlandsisen på Grönland ännu icke sträckte sig söder om 69”, måste naturligtvis en invandring till och från Island 1 hög grad underlättas, om en landförbindelse med detta land egde rum eller om kusterna åtminstone voro belägna så mycket närmare hvarandra, som t. ex. de nuvarande kurvorna för 350 meters djup (se taflan 1). Island var då större och samman- hängde öfver Färöarna med Europa. Samtidigt hade genom den skandinaviska isens tilltagande utbredning den skandinaviska alpina floran drifvits mot sydvest (kring Shetlandsöarna) och blandats med de alpina elementen från Storbrittaniens berg. Öfver Island och Färöarna kunde då en spridning af växter ega rum åt ömse håll — från Grönland till Europa och tvärtom — och likaså kunde de europeiska växterna från Island ut- breda sigtvärsöfver det då söder om 69? isfria Grönland till Davis Straitsamtöfver detta,liksom ännu tidigare öfver Smith Sound, vesterut, under det att å andra sidan de skandi- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 6. 47 naviska glacialväxterna redan tidigt börjat sin vandring mot öster. Det synes mig sålunda, som hade den circumpolära arktiska floran till stor del sitt ursprung i Grönland, Island, Skot- lands berg och Skandinavien samt att dess circumpolära utbred- ning beror derpå, att den redan före isens största utbredning kunde sprida sig åt ömse sidor. Man kunde här vilja in- vända, att liksom växterna än i dag kunna spridas från Island till Grönland öfver hafvet, så behöfva ej heller under den preglaciala tiden eller vid istidens början förhållandena varit annorlunda. Men man får härvid ej förbise att, såsom ofvan blifvit framhållet, en landförbindelse dock i hög grad skulle underlätta en dylik spridning, och då man såsom förut visats har en mängd andra skäl som tala för densamma, är det all anledning att antaga, att den vid sagda tid egt bestånd. WARMING sjelf menar ju, om jag fattat honom rätt, att ännu under den postglaciala tiden Island och Färöarna voro för- bundna med Europa. Vore detta fallet, så måste samtidigt äfven Island och Grönland hafva varit om ej förbundna så dock hvarandra betydligt närmare än nu, hvilket ju äfven skulle underlättat utbytet af arter mellan de båda länderna. Den circumpolära arktiska floran skulle enligt dessa åsigter hafva sitt ursprung vid relativt nordliga breddgrader. Senare än Grönland och Skandinavien, nemligen först sedan den europeiska isen nått större eller sin största utbredning, torde Altai, Alperna o. s. v. hafva lemnat sitt bidrag till den gla- ciala floran, och hvad Rocky Mountains (och Sierra Nevada) angår, kunde detta icke ske, förrän den amerikanska inlands- isen nått maximum af sin utbredning, hvarföre de amerikanska arterna ej hafva en så vidsträckt utbredning som de öfriga. De från Grönland och Skandinavien härstammande glacial- växterna skulle sålunda redan före och under istiden ingått i den arktiska floran eller med hänsyn till denna vara af preglacial och glacial ålder. Altaifloran skulle der- emot vara glacial och postglacial, och Klippbergens fora af öfvervägande postglacial ålder, allt med hänsyn till deras inträde 1 den arktiska floran. De förstnämnda elemen- ten hafva på grund af sin högre ålder hunnit sprida sig mest och blifvit cireumpolära, näst efter dem kommer Altaifloran och sist Klippbergens flora, hvars utbredning inom det ark- tiska området, på grund af dess senare ankomst dit, nått minsta utsträckning. 48 .NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTORIA. Såsom nämndt anser WARMING, att Grönland i högre grad än andra polarländer måste anses såsom glacialväxternas hem- land. Tar man endast hänsyn till förutsättningarna för en alpin floras uppkomst och utbredning derstädes, så vore detta på grund af landets stora utsträckning icke osannolikt. Men deraf följer icke, att de växter, som ursprungligen utgått från Grönland, för närvarande till öfvervägande antal ingå i polar- floran. Under isens utbredning, under strandliniens förflytt- ning, under kampen med andra glacialväxter måste en stor del af desamma gått under, och ingen kan nu säga, från hvilket land det största antalet af nu lefvande circumpolära glacialväxter ursprungligen härstammar. - När jag härmed afslutar min uppsats ber jag att få hän- visa till dess titel. Min afsigt har icke varit att lemna en uttömmande skildring af den grönländska vegetationens hi- storia utan endast att genom några »kritiska anmärkningar» belysa WaARMINGS framställning af densamma. På samma gång jag är den förste att erkänna, att vetenskapen är honom mycken tack skyldig för hans intressanta och vigtiga under- sökningar af de grönländska växternas biologi, kan jag ej annat än uttala den meningen, att hans undersökningar på det växtgeografiska området icke hafva skett med samma framgång. Det är också påtagligt, att WARMING här rört sig på ett för honom mera främmande område, hvartill kommer att hans lokalpatriotism och entusiasm för Grönland synas hafva förledt honom både att underskatta icke-danska forskares arbeten och åsigter samt att söka gifva Grönland mer än hvad detta land med rätta tillkommer. Jag smickrar mig visserligen icke med hoppet, att de af mig i denna uppsats uttalade åsigterna icke framdeles i ett och annat skola behöfva modifieras, ty detta sker mer eller mindre med hvarje vetenskaplig teori, men jag vågar tro, att jag åtminstone lemnat en antydan om den väg, som skall föra till målet. Man har sålunda enligt min mening i första rummet att taga hänsyn till växternas ut- bredning inom Grönland sjelft. Det vore i hög grad önskligt om någon af mina danska yrkesbröder, t. ex. WARMING sjelf, ville företaga sig att upprätta tabeller öfver hela den grön- ländska floran i enlighet med de ofvan (sid. 15 och 25) af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 6. 49 mig meddelade. Då denna flora ej räknar mer än omkring 400 arter, skulle detta, om ock besvärligt, icke möta oöfver- stigliga svårigheter, och mycket förarbete är ju på sätt och vis genom LANGES och WARMINGS listor undangjordt. Af sådana tabeller i förening med undersökningar af arternas utbredning inom angränsande länder skulle helt visst äfven för en stor del af de circumpolära arterna framgå, hvilka som måste anses invandrade från öster, från vester eller från båda dessa håll. Och säkerligen skulle man äfven komma under fund med, hvilka de arter äro, som företrädesvis måste antagas här- stamma från Grönland sjelft, såsom jag ofvan antydt det för Melandrium triflorum, Erigeron eriocephalus, Draba crassifolia och Glyceria arctica. Önskligt vore äfven, att utbredningen af åtminstone några för de olika grupperna karakteristiska ar- terna på en karta angåfves, såsom t. ex. F. ARESCHOUG gjort det i sitt förtjenstfulla arbete om den skandinaviska vege- tationens historia. Så lockande en dylik undersökning än vore, måste jag sjelf afstå från densamma, enär min tid är upptagen af en mängd andra arbeten, som icke kunna åsidosättas. Det synes mig dessutom som skulle man i Danmark med dervarande rika samlingar af grönländska växter hafva bästa utsigten att kunna lemna ett hvad sjelfva fakta angår möjligast fullständigt arbete. För att tolkningen af dessa fakta skall blifva rikti- gare än hittills, fordras dock att våra danska yrkesbröder söka utföra sitt värf mera objektivt och mera fritt från förutfattade meningar än hittills skett. Till sist vill jag icke underlåta att uttrycka den för- hoppningen, att professor WARMING skall förstå att skilja mellan sak och person samt att han skall inse, att det endast är hans åsigter, som jag här, eftersom de synts mig mindre riktiga, ansett mig böra bekämpa. Liksom jag för min del ej tagit den minsta personliga anstöt af WARMINGS invänd- ningar mot mina åsigter, så hoppas jag, att professor WAR- MING å sin sida äfven skall taga dessa anmärkningar mot de af honom framställda för hvad de verkligen äro och icke anse dem rigtade mot sin person. 50 NATHORST, DEN GRÖNLÄNDSKA VEGETATIONENS HISTOREA. Förklaring till taflan 1. På denna tafla är området för de amerikanska växternas utbred- ving utmärkt med rödt, det för de europeiska med grönt. För att få en riktig föreställning om deras större eller mindre antal bör på samma gång en jemförelse ske med de båda kurvorna sid. 19. Dock har äfven på kartan ett försök blifvit gjordt att antyda de ställen, der de båda slagen äro relativt ymnigast, och från hvilka utbredningen inom Grön- land företrädesvis försiggått, sålunda för de amerikanska växterna isynnerhet mellan 64” och 68” och dessutom vid Smith Sound; för sydliga former närmare sydspetsen o. s. v. Naturligtvis kan samma art hafva inkommit på flera ställen. För de östliga typerna se vi deremot maximum infalla vid landets sydspets, medan ett annat mindre utbredningscentrum tyckes vara beläget mellan 64”och 65”. Pilarne angifva den rigtning, åt hvilken utbredningen företrädesvis egt rum. Vid Danmarksstredet har jag genom tvenne linier angifvit, att det är osäkert, huruvida dervarande östliga typer utbredt sig mot söder eller norr. i Gränsen för inlandsisens utbredning är för oskustens vidkommande icke med säkerhet känd norr om 66”. Ett par djupkurvor äro utlagda mellan Island och Grönland för att angifva området för den hypotetiska forna landförbindelsen. till K.Vet. Akad. Handl. BA.16 Afa.IlI N26. Cd 70” 60? 50” RR (/ 0 LM AN ENARE Gr åa EN 3 El SR LE w Vu II 57 — VN (FÅ J Sas NN OR Say NO ON SNS (7 CY Y 5 nÖ SSE / De amerikanska växternas utbredning. i De europeiska ” | Fotolitografi, 6en.Stab. Tit.Anst.Stockholm BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd TIL. N:o 7. BOTANISKA UTFLYGTER I SYDVESTRA JEMTLAND OCH ANGRÄNSANDE DEL AF SÖDRA THRONDHJEMS AMT SOMMAREN 1889 JEMTE BESKRIFNING PÅ ÅTSKILLIGA DERUNDER PÅTRÄFFADE HIERACIA OCH CARICES AF M. ELFSTRAND. MED 1 TAFLA. MEDDELADT DEN 11 JUNI 1890 GENOM V. B. WITTROCK. STOCKHOLM 1890. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. = Ser ME Ne R EA KT AR RE a Cj SVE MA d hål äl vAN äg MV -” TATOY ETT ANGIE JA 1 ste AANODA 24 JAG SOMARHARÄNA RÖD oKå LG 14 por MARAMMÖRYTNA OMALNONDRN ee Uwe YäANTÄÄDAT axdvDaRd Körnitrete ft Bunan Bå0 AMANIIS VA VASER TIN OM AY AT un HÖOIVETIW JE Vv min but INU IL KONG Til HÅ g FIG h | ÅA | mör | | | bys SEN | ARE BON META eA + 4 dvte v RENTYENYVE AE RI Md i d M H Md . 4 IRI NA AL cl DA , Wand k BES I Juli och början af Augusti månader förliden sommar före- tog jag, dels ensam, dels i sällskap med Fil. Stud. A. Pira, Juris Stud. C. HARTMAN och Stud. E. LÅNGSTRÖM, några bota- niska utfärder till fjelltrakterna i sydvestra Jemtland och närgränsande del af Södra Throndhjems amt. Derunder be- söktes Vällista, Ottfjellet, Grönklumpen, Fångvålen, Rista- fallet och Nordsjöberget, alla belägna inom Undersåkers socken i Jemtland, samt Stuedalen i Norge. Dessutom bestego vi Åreskutan, vestra sluttningarna af Snasahögen samt Sylfjellet, men dessa sistnämnda vandringar, som ej företogos i egent- ligt botaniskt syfte, gjorde vi så hastigt, att knapt några bo- taniska studier dervid medhunnos. De fyra förstnämnda fjellen samt Stuedalen äro i bota- niskt afseende ej så noga kända, hvarföre det synts mig kunna blifva af något intresse att här meddela de botaniska rön jag därstädes gjorde. J. ÅNGSTRÖM besökte Stuedalen 1841", men någon berättelse om denna hans resa utkom ej. Ottfjellet besöktes 1884 af C. J. JOHANSSON”. FL. BEHM och C. F. SUNDBERG hafva botaniserat i trakten af Ristafallet, och den förre äfven besökt Vällista och Ottsjö”. Sjelf har jag förut företagit smärre utflygter till några af de nämnda trak- terna, och åtskilliga fynd, som jag derunder gjort, finnas an- tecknade i P. OLssons förteckning öfver Jemtlands fanero- gamer och ormbunkar (i Öfversigt af K. Vetenskaps-Akade- miens Förhandlingar 1884). De festa af dessa fynd kunde jag nu under våra vandringar konstatera och omnämner dem 1 det följande i sammanhang med nya. Åreskutan, Snasa- ! Se J. E. WIKSTRÖMS årsberättelse om botaniska arbeten för 1839 —1842, p. 715 samt HARTMAN, Skandinaviens Flora, 4:de uppl. pp. 234, 294 och 306. 2? Botaniska Notiser 1886. 3 Botaniska Notiser 1881, p. 92. 4 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. högen och Sylfjellet hafva, som bekant, upprepade gånger varit föremål för resande botanisters forskningar. Jag rigtade min uppmärksamhet hufvudsakligen åt poly- morfa fanerogamslägten, hvarpå dessa trakter äro rika. I följd af den ovanligt tidiga sommaren voro redan i början af Juli de festa fjellviden öfverblommade, hvadan några mera anmärkningsvärda fynd af sådana knappast voro att vänta. Deremot påträffade jag fera Archieracier, af hvilka en del äro för vetenskapen nya. Mer eller mindre utförliga beskrif- ningar på dessa och några andra växtformer, som synts mig vara af något mera intresse, meddelas längre fram. Åtskilliga parasitsvampar insamlade jag äfven, men då dessa ej ännu hunnit säkert bestämmas, måste jag här förbigå dem. Jag beder att härmed få frambära mitt ödmjuka tack till de Herrar, som på ett eller annat sätt varit mig behjelpliga. Genom vederbörandes tillmötesgående har jag varit i tillfälle att vid bestämmandet af en del former använda derför be- höfliga samlingar 1 Riksmuseum, Upsala bot. museum och Up- sala studentkårs herbarium. Från Bandirektören C. F. SUND- BERG har jag haft nöjet mottaga en synnerligen vacker samling jemtländska Hieracier. Särskildt står jag i tacksamhetsskuld till Lektor S. ALMmouist, Professor TH. FRIES och Docent A. N. LunpstrRÖmM, hvilka bistått mig med råd och upplysningar och granskat mina bestämningar af mera kritiska växtformer. Dektor S. ALMQuist har derjemte haft godheten ställa sina rikhaltiga samlingar af Archieracier till min disposition. Docenten A. HöGBom har godhetsfullt bestämt en del berg- artsprof, som jag hemfört från de besökta fjellen. Fil. Doktor K. ÅNGSTRÖM har jag att tacka för korrektion af en aneroidbarometer, som vi medförde på våra vandringar och med hvilken de i det följande angifna ungefärliga höjderna öfver hafvet hafva bestämts. Korrektionen har skett genom att under luftpump komparera instrumentet med en mano- meter, som stod i förbindelse med pumpen, hvarefter höjd- värdena approximativt uträknats efter en enkel »barometer- formeb!. Dervid har ej kunnat tagas så noggrann hänsyn till temperaturen. Ungefär samtidigt med afläsandet af den medförda aneroiden gjordes observationer å en annan i en närbelägen trakt befintlig aneroidbarometer, och deraf be- ' Jemför t. ex. KOHLRAUSCH, Leitfaden der praktischen Physik. Leipzig 1887. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 9 dömdes de liktidiga förändringarna af allmänna barometer- ståndet i den trakt, der höjdbestämningarna skulle göras. Emellertid torde jag ytterligare få erinra om, att de erhållna höjdvärdena endast äro ungefärliga, isynnerhet som den med- förda aneroiden icke var af bästa qvalitet. | Den 30 Juni lemnade jag Stockholm och begaf mig, i sällskap med A. Pira, på väg till Norrland. Den 4 Juli voro vi i Undersåker och gjorde på aftonen samma dag en liten ut- flygt från Edsåsen till Henån, en liten flod, som har sitt lopp strax söder om nyssnämnda by. Med undantag af åt- skilliga parasitsvampar, blef den botaniska skörden här obe- tydlig. I ån syntes Potamogeton gramineus, ännu ej blom- mande. Följande dag företogo vi en utfärd till det 4 å 5 kilometer söder och sydvest om HEdsåsen belägna Vällista. Detta är ett lågt och flackt fjell, som är synligt från den nära 2 mil i norr belägna Åreskutan och från den knapt 7 kilometer i nordost liggande jervägsstationen Undersåker. Dess östligaste och högsta del, som i botaniskt hänseende är den intressantaste, är omkring 977 meter (3293 fot) hög och sträcker sig ej öfver videregionen. Den är genom en i norr och söder gående dalsänkning väl markerad från den öfriga fjellsträckan. Vid fjellets norra fot upphör granen, som här ensam re- presenterar barrskogen, vid 636 meters (2143 fot) höjd öfver hafvet, vid dess södra sida ligger granregionens gräns ungefär 776 meter (2617 fot) ö. h. Björkregionen går på norra sidan till omkring 693 meter (2335 fot)", på södra till 830 meter (2899 fot). Fjelleis flacka form och ringa höjd torde väl stå i sam- band med dess geologiska byggnad. Det består nämligen till en stor del af en lös, lätt sönderfallande glimmerskiffer, som på fere ställen träder i dagen. Dessutom har man här horn- blendeskiffer och gneis?. Glimmerskiffern är rik på kalt. ! I dalgången till omkring 776 meter. Den är här ingalunda tyd- ligt markerad. Här förekomma äfven spridda, mycket låga, buskformiga och delvis förtorkade granar i den egentliga björkregionen. > Jemför TÖRNEBOHM, Ueber die Geognosie der schwedischen Hoch- gebirge. Stockholm 1873. 6 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. I granregionen norr om fjellet är örtvegetationen på sina ställen frodig. Isynnerhet är detta fallet i regionens öfversta del, der granskogen uppblandas med björk och rönn. (Åfven i nedre delen af björkregionen har man, såsom vanligt i dessa fjell, samma frodiga vegetation.) Mer eller mindre allmänt förekomma: Melampyrum silvaticum, Aconitum LTycoctomum, Sagina saxatilis, ”"Saxifraga stellaris", Epilobium ”Hornemanni, palustre, Pyrola ”""rotundifolia, media, secunda, Salix caprea, "nigricans, "glauca, "Lapponum, ”""phylicaefolia, Orchis ma- culata, Juncus ”triglumis, "Eriophorum augustifolium, Carex Xcapillaris, flava, ”vaginata, "alpina, canescens, "alpicola, lo- liacea, pauciflora, Polypodium Dryopteris. Här och der ob- serverades äfven Hieracium cinerellum ALMQU. var., Gentiana nivalis, "Trollius, Epilobium "anagallidifolium, Davuricum, Juncus castaneus. Isynnerhet i öfversta delen af granregio- nen samt i björkregionens nedre del uppträda mycket all- mänt följande: Gnaphalium ”norvegicum, ”silvaticum, ""Soli- dago, Mulgediwn alpinum, Melampyrum silvaticum, "”"Trientalis, FCornus suecica, "Ranunculus acris, "Aconitum Lycoctomum, Geranium silvaticum, Alchemilla vulgaris, Spiraea Ulmaria, ”Myrtillus nigra, Luzula pilosa, Aira "caespitosa, "flexuosa, Phleum alpinum, "Anthoxanthum, ""Polypodium alpestre. Mindre allmänt observerades Myosotis silvatica, åtskilliga Htieracier m. f. För björkregionen på fjellets norra sluttning anteck- nades, utom de nyss anförda, äfven följande: Petasitas fri- gida, "Saussurea, "Bartsia, "Viola biflora, Stellaria nemorum, Geum rivale, "Potentilla Tormentilla, "Rubus saxatilis, "Rumex acetosa, ”"TLuzula campestris samt "Betula nana och ""gråviden, alla, utom Petasites, temligen allmänna. I denna regions öfre del blifva viden förhärskande, örtvegetationen blir min- dre yppig; ”"Pedicularis lapponica börjar visa sig. Björken upphör på något vexlande höjd. I dalsänkningar, der den är mindre utsatt för vindar, går den i allmänhet högst. På fjellets södra sluttning fann jag den yppigaste ört- vegetation jag sett. Från björkregionen gå ned i öfversta delen af granregionen några små dalsänkningar, hvilka ej nu, men väl på vårarne genomforsas af små, från fjellets öfre delar kommande bäckar, som föra med sig för växtligheten 1! De med " framför slägt- eller artuamnet betecknade arterna eller formerna såg jag äfven i nedre delen af videregionen, de med "+" äfven i öfre delen af denna region. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFbD. III. N:o 7. 7 gynsamma ämnen (förvittringsprodukter af glimmerskiffern, om. m.). I dessa små dälder är den yppigaste vegetationen. Man ser der och hvar smärre snår af videbuskar, för öfrigt en både art- och individrik flora af delvis mycket storväxta fanerogamer. Åfven i gran- eller blandskogen mellan och nedanför dem har man i allmänhet en frodig vegetation. Strax nedan dalsänkningarna sågos några smärre myrländta områden, med sumpväxter (Eriophorum, Trichophorum, Ca- rices m. fl.). På ett ej synnerligen vidsträckt område an- tecknade jag omkring 100 fanerogamer (och kärlkryptogamer), af hvilka många uppträdde i stor mängd. Nästan alla de växter, jag såg i björkregionen på fjellets norra sluttning, voro här ymnigt förekommande. (Endast Polypodium alpestre observerade jag ej under mitt besök härstädes). Dessutom växte här mer eller mindre ymnigt: Cirsium heterophyllum, Crepis paludosa, "Leontodon autumnalis, med v. Tarazaci, Valeriana offienalis, Euphrasia offetnalis, Bhinanthus major och minor, Pedicularis palustris, "”Melampyrum pratense, Cere- folium silvestre, "Angelica swuvestris, Ranunculus aconitifolius, repens (ända till 4 fot hög), "Thalictrum alpinum, "Caltha, "Trollius, Ozalis acetosella, Viola palustris, ”"Parnassia, Melan- drium silvestre, Cerastium vulgatum, ”"Sazifraga stellaris, Epi- lobium augustifolium, ”Hornemanni, alsinefolium, Pyrola ""ro- tundifolia, minor, secunda, uniflora (teml. sparsam) Polygonum ”Fyviviparum, Örehis maculata (stundom mer än alnshög), "Gym- nadenia conopsea, Paris, ”Tofieldia borealis, Juncus ”"filtformis, "castaneus, "triglumis, "Scirpus caespitosus, "Eriophorum angu- stifoltum, Carex "Goodenowii, "irrigua, flava, "alpicola, Festuca ovina, ”Calamagrostis phragmitoides, Agrostis vulgaris (temligen sparsam), Phleum pratense, Nardus, Polypodium Dryopteris, Asplerium Filix femina, Eqvisetum silvaticum (med v. capillare). Mer eller mindre sparsamt förekommo: "Cirsium palustre (före- kommer äfven på fjellets östra sluttning; i vestra Jemtland har jag ej sett denna växt annorstädes än på Vällista), Mul- gediwum alpinum forma floribus albis (en enda grupp tillsam- mans med den vanliga formen, som den liknade i allt, utom blommornas färg), Hieracium stenodon, mutilatum ALMQU., fuliginosum LAEST. m. f. "Stellaria borealis v. calycantha (nå- gon Stellaria borealis med fullt utvecklade kronblad har jag ej sett någonstädes i vestra Jemtland), Epilobium Davuricum, Salix ”"myrsinites (af öfriga Salices anmärktes här ”"Lappo- S M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. num, ”"lanata, ”nigricans, "””"phylicaefolia, ”""glauca), ”"ÖOrchis angustifolia, Convallaria verticillata, Milium och Hierochloa borealis. I nedre delen af fjellets videregion förekommo, utom de förut nämnda, med ” eller "" utmärkta, äfven följande arter eller former. De, om hvilka ej annorlunda särskildt anmär- kes, observerades på många ställen. ”"Antennaria dioica, Hie- racium ””"alpinum genuinum (upp till 3000 fot ö. h.), alpinwm v. cerispum (östligaste höjdens nedre sluttning mot syd- vest), obscurans, adspersum NORRL., petiolatum (temligen riklig på östligaste höjdens nedre sluttning mot sydvest), curvatum (Aderstädes); ovaliceps NORRL. (östligaste höjdens nedersta sluttningar mot söder och sydvest), mutilatum ALMQuU.? (i södra delen af dalgången; ex. för litet utvecklade för att kunna säkert bestämmas), furculatum (i södra delen af dal- sänkningen), Taraxacum palustre (i dalgången), Leontodon au- tumnalis v. Tarazaci, Linnaea (i dalgången), ”Diapensia, Ve- ronica alpina, Sceptrum (sparsam), Cultha palustris v. radicans (i södra delen af dalgången), ”"Silene acaulis, Cerastium alpi- num, ”"Alsine stricta (här och der på östligaste höjdens slutt- ning mot söder, helst tillsammans med Silene acaulis, Dryas och Salix reticulata), Saxifraga oppositifolia, atzoides, rivularis (i dalgången), Epilobium lactifflorum f. (i dalgången), Rubus chamaemorus (hela sträckor äro beväxta nästan uteslutande med Cladonia rangiferina, Rubus chamaemorus, Empetrum och Betula nana, här och der med inblandning af Carex rigida, Vaccinium Vitis idaea eller Pedicularis lapponica), Comarum, >< Potentilla verna v. ambigua, ”"Sibbaldia, ”"Dryas (på östli- gaste höjdens sluttningar, flerstädes riklig och nästan alltid i sällskap med Salix reticulata)!, Astragalus ”"alpinus, ”"oro- boides (östligaste höjdens sluttningar), Öxycoccus microcarpus (östl. höjdens sluttning mot söder), Vaccinium Vitis idaea, ”F Arctostaphylos alpina, ""Phyllodoce, "Azalea, ”"Empetrum, ”"Rumexz acetosa v. alpina, ”"Ozxyria, Salix ”"hastata, arbuscula (i södra delen af dalgången), ”"myrsinites (äfven en buske med alldeles glatta kapslar), ”"reticulata, ”"herbacea, ”"lanata X hastata (sparsam), Lapponum x herbacea (på ett ställe i dal- sänkningen, vid vägen till Ottsjö, äfven på östl. höjdens slutt- ! Jemför BLYTT, Om Vegetationsforholdene ved Sognefjorden, p. 40, samt >Essay on the Immigration of the Norwegian Flora during alterna- ting rainy and dry periods> af samma författare, p. 6. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 9 ning mot öster, sparsam), lanata x reticulata (se längre fram), Betula alpestris (en enda buske i dalgången, ungefär på grän- sen mellan björk- och videregionerna), Gymnadenia albida (östligaste höjdens sluttning mot nordvest, sparsam), Coelo- glossum, Juncus articulatus, ”"biglumis, ”"trifidus, ”"Luzula spi- cata, Eriophorum vaginatum, Scheuchzeri, alpinum, Curez saxa- tilis (i dalgången), ustulata (på sina ställen riklig, ofta med androgynt toppax), irrigua (ofta med ett par honblommor i hanaxets topp), atrata, rigida, Goodenowii P juncella (sluttn. mot söder), ”""lagopina, Festuca rubra, Poa alpiua, Molinia (oftast i sällskap med Scirpus caspitosus)", Aira flexuosa v. montana, Calamagrostis phramatoides f. (östl. höjdens sluttning mot söder; en spenslig, smalbladig form), Juniperus communis, Polypodium Phegopteris (vid några klippor), ”"alpestre, Cystop- teris fragilis (vid klippor), Lycopodium ”"Selago, annotinum, complanatum, ”"alpinum. Utom alla förut nämnda, med ”" betecknade, anträffades i öfre eller öfversta delen af videregionen: Ranunculus pygmaeus, Cardamine bellidifolia, Draba ru- pestris, Cerastium trigynum (finnes antagligen äfven i nedre delen af videregionen), Saxifraga nivalis, caespitosa, Salix her- bacea ad polarem, Carex rupestris, Equisetum scirpoides (alla på östl. höjdens sluttning mot nordvest, i sparsam mängd), Luzula arcuata, Poa caesia (båda på östl. höjden), Antennaria alpina och Ozytropis lapponica (på östligaste höjdens sluttning mot sydost). Den sistnämnda, hvaraf jag påträffade endast några få individer, är först hittad härstädes af Ingeniör FL. BEEM. I Lektor ÖLsSsSonNs förteckning öfver Jemtlands fanero- gamer och ormbunkar äro för Vällista uppgifna trenne väx- ter, som jag derstädes ej anträffade. De äro: Veronica saxa- tilis, Corydalis fabacea och Anthyllis Vulneraria v. coccinea. Enligt benäget meddelande af Lektor OLSSON är den först- nämnda äfven tagen vid Lundörren (på gränsen mot Herje- dalen). Till Vällistafjellets karaktärsväxter torde få räknas Trol- lus europaeus, Carex ustulata och Dryas octopetala, enär dessa här förekomma ganska allmänt, men i omgifvande trakter synas vara sällsynta. Trollius förekommer här i alla regioner, ! Jemför HENNING, Agronomiskt-Växtfysiognomiska Studier i Jemt- land, p. 13. Stochkolm 1889. 10 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Dryas och Carex ustulata endast i videregionen, på glimmer- skiffer. Åfven torde en och annan af de isynnerhet i nedre delen af videregionen samt i björkregionen ganska talrikt uppträdande Archieracierna få betraktas såsom karaktärsväxt för fjellet. Följande dag, den 6 Juli, medhunno vi ej mera än lägga i press hvad vi föregående dag insamlat. Den 8 fortsatte vi färden öfver Vällista och Ottsjön till det nära 3 mil söder om HEdsåsen belägna nybygget Vallbo, för att derifrån före- taga några exkursioner till närbelägna fjell. Under vägen insamlade jag på Vällista åtskilliga af de förut nämnda der- städes förekommande Htieracierna, hvilka isynnerhet i södra delen af dalgången, på den östligaste höjdens nedersta slutt- ning mot sydvest, voro rikt representerade af vackra alpinum- och nigrescens-artade former, t. ex. petiolatum och curvatum. De voro nu i sin högsta blomning. Från Ottsjön har man ungefär ”/, mil till Vallbo. Land- sträckan utgöres här till stor del af en mager tallmo, som, på sina ställen afbruten af björk- eller granskog, myrar etc., sträcker sig härifrån några mil mot nordost och öster. Ve- getationen på dessa moar bildar hufvudsakligen en enda växt- formation, den, som HuLrrt kallar Tall- och lafformationen (Pineta cladinosa)!. Tallen, som i Jemtland är vida mindre vanlig än granen och här på somliga ställen småningom upp- vuxit efter det skogseldar för många årtionden sedan ödelagt den förutvarande skogen, är der och hvar uppblandad med gran. Mot fjellen upphör, såsom vanligt i Jemtland, tallen före granen, och dermed vidtager i regeln en frodigare ört- vegetation, isynnerhet der granen är uppblandad med björk. — På aftonen vore vi framme i Vallbo, en »oas i ödemarken». Den 9 skulle det blifva »lappgudstjenst» i dervarande kapell. För att få tillfälle att träffa en at fjellmännen, som vi ön- skade till vägvisare öfver Anarisfjellen, stannade vi denna dag hemma. Den 10 besöktes Ottfjellet. Från Vallbo har man knapt fyra kilometer till detta fjell. Det är beläget invid Ottsjön, på dess södra sida, omkring en ! R. HULT. Försök till analytisk behandling af växtformationerna, p. 21 och följ. Helsingfors 1881. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III N:o 7. 11 mil sydvest om Vällista. I norr och nordost stupar det brant mot sjön, mot söder öfvergår dess nedre del uti en lindrigt sluttande platå, från hvilken några smärre åsar höja sig. Fjellets höjd öfver hafvet är ungefär 1187 meter (4000 fot; 2400 fot öfver Öttsjön). I sydost, der vi bestego fjellet gick granregionen till 684 meter (2,305 fot), björkregionen till 715 meter (2410 fot). På högsta (ostligaste) toppens slutt- ning mot sydvest syntes enstaka videbuskar (S. Lapponum) till omkring 1100 meter (3700 fot). På andra sidor gick videregionen ej fullt så högt. — Till sin geologiska bygg- nad är Ottfjället väsendtligen olika Vällista, i det att nästan uteslutande hårda, svårt vittrande bergarter bilda fjellets huf- vudmassa. Sådana bergarter äro qvartsitskiffer och grönsten. Den senare är slägt med hyperiten, men håller en vida min- dre mängd kalk. Den uppträder såsom små parallela åsar, hvilka skjuta upp öfver den omgifvande qvartsitskiffern?. På denna olikhet i geologisk byggnad beror väl hufvudsakligen den olikhet i vegetation, som Ottfjellet och Vällista visa. Här saknas nämligen, såvidt jag kunde finna, många af de växter, som anträffas på Vällista, och som gerna förekomma på den lösa glimmerskiffern”. För öfrigt är växtligheten här ingalunda så yppig som flerstädes på Vällista. I fjellets granregion äro på sina ställen inblandade björk, sälg och rönn. På sådana ställen samt vid ett par från fjellet kommande bäckar uppträdde en något rikare vegetation. På- fallande var, att flera parasitsvampar (på Geranium, Soli- dago m. fl.) här uppträdde ganska ymnigt, en omständighet, som förmodligen stod i samband dermed, att marken på åt- skilliga ställen var vattendränkt (myr- eller kärraktig). Såsom allmänt eller temligen allmänt förekommande i denna region antecknades: Gnaphalium norvegicum, ”"Soli- dago”, Mulgedium alpinum, Crepis paludosa, ”""Taraxacum offi- ! Jemför HÖGBOM, Praktiskt geologiska undersökningar inom Jemt- lands län, p. 10. Stockholm 1885. 2 Sådana äro: åtskilliga Hieracier, Draba rupestris (2), Alsine strieta (?), Oxytropis lapponica, Astragalus oroboides (2), Dryas octopetala, Salix myrsinites, Arbuscula, reticulata, Juncus castaneus, Carex ustulata, rupestris m. $. Ozxytropis lapponica förekommer kanske uteslutande på glimmerskiffer eller annan lös och glimmerrik bergart. Jemför BLYTT, re: pa Al: B Med " betecknas här de växter, som jag dessutom såg i björkre- gionen. De med "+ betecknade gingo upp till videregionen, de med ""+ utmärkta gingo ända upp till lafregionen (regio alpina superior). Det är väl troligt, att åtskilliga växter gingo högre än hvad jag här an- 12 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. cinale, Linnaea, ”"Bartsia, Melampyrum "pratense, "silvaticum, FPingwicula vulgaris, ”"Trientalis, "Cornus suecica (af denna art påträffades flera monströsa individer, med en rosett af fyra korsvis motsatta, temligen stora örtblad 1 midten af ,blom- flocken; de voro af samma beskaffenhet som de vanliga stjelk- bladen, endast något mindre och en del brunaktiga), "Ange- lica silvestris ”"RBaunuculus acris, Caltha palustris, med v. radi- cans (denna s. k. varietet synes vara endast en ståndortsmo- difikation), "Geranium silvaticum, Ozxalis acetosella, "FStellaria borealis v. calycautha, ”"Saxifraga stellaris, Epilobium angu- stifolwum, ”""anagallidifolium (vid bäckar), palustre, Alchemilla vulgaris, "Rubus saxatilis, "Potentilla Tormentilla, Spiraea Ul- maria, ”"Myrtillus nigra, Pyrola minor, uniflora, ””Polygonum vivipurum, Saliv ”""Lapponum, nigricans, ”"glauca, ”"Betula nana, ”"Orchis maculata och Listera cordata (spridda), Carex alpicola eller canescen?, loliacea, ”"Aira caespitosa, Agrostis! bo- realis, ”"Juniperus communis, med v. nana, Polypodium Phe- gopteris, Dryopteris, Polysticum spinulosum dilatatum, Asplenium Piliz femina, Eqvisetum ”silvaticum, med "v. capillare, Lyco- podium annotinum (med bladen på de krypande större gre- narne vanligen något uppböjda och de flesta alldeles helbräd- dade; de i grenspetsarne sittande bladen hafva hårudd), Selaginella m. fl. Äfven anmärktes några Hieracier, mest alpinum-former. I björkregionen syntes temligen allmänt: ””Gnaphalium supinum, ”""Saussurea, några Hieracier af ”"al- pinum-gruppen, ”"&Veronica alpina, Sceptrum, ""EPedicularis lapponica, Viola palustris, ”""biflora, Epilobium ""Hornemanni, ”"anagallidifolium, lactiforum och Davuricum (den sistnämnda sparsam; äfven påträffades tre sterila individer af hybriden E. Davuricum x anagallidifolium), Comarum, ”"eqgio subalpina Videregionen =>egio alpina inferior Lafregionen =>regio alpina superior WAHLENB. Flora lapponica. 14 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. komma växter, sådana som Viola biflora, Rubus chamaemorus, Agrostis borealis, hvilka man knapt kunde vänta att finna så högt upp. Säkerligen är också grönstenen, hvaraf toppen delvis består, för många växter ett mera gynsamt underlag än qvartsitskiffern. De växter, jag här såg, voro: Gnaphalium supinum, Antennaria alpina, Solidago (ett par tum hög), Saus- surea, Hieracium alpinum genuinum, Taraxzacum officinale, Le- ontodon autumnalis Pp Taraxacei, Diapensia, Veronica alpina, Pedicularis lapponica, Ranunculus pygmaeus, Cardamine belli- difolia, Viola biflora, Cerastium trigynum, Saxifraga stellaris, rivularis, Rhodiola (några få 3-tums-höga individer), Rubus chamaemorus, Sibbaldia, Myrtillus nigra, Vaccinium Vitis idaea, Andromeda hypnoides (ett par individer), Phyllodoce, Empetrum, Polygonum viviparum, Ozxyria, Salix herbacea, Juncus biglumis, trifidus, Luzula arcuata spicata, Carex lagopina, rigida, Festuca ovina vivipara, Poa laxza och jemtlandica ALMQU., Trisetum subspicatum, Aira alpina, flexuosa v. montana, Ågrostis borealis v. minor (2 tum hög), Polypodium alpestre, Lycopodium Selago, alpinum, samt lafvar och några mossar. Uppe på toppen växte en hög och bredbladig Eriophorum angustifolium och något längre ned Luzula Waldenbergit, tillsammans med L. arcuata m. d. Knappast någon af de växter, jag observerade på detta fjell, synes mig göra skäl för att anses såsom karaktärsväxt för det samma. Möjligen kan detta befinnas vara fallet med någon af dess Hieracier, t. ex. subcordatum. Men då dessa växtformer till utbredning och freqvens m. m. ännu äro ofull- ständigt kända, kan derom intet med bestämdhet sägas. Utom de här ofvan upptagna Ottfjellshieracierna har jag från detta fjell åtskilliga andra, förnämligast nigrescens-artade former, men i så otillräckligt antal exemplar, att jag ej kunnat säkert bestämma eller meddela någon beskrifning öfver dem. De flesta förekommo i nedre delen af videregionen, på platån. Anahögarne. Den 12 Juli rigtade vi våra steg mot söder, i hopp att få se hvad intresse »de kalla Anahögarne» kunde hafva för botanisten. Nog syntes de hafva varit kalla under den nyss gångna natten, ty den från Vallbo synliga högsta toppen var nu alldeles hvit af nyfallen snö. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 15 Den vidsträckta och ödsliga fjellmassa, som kallas Ana- sisfjellen eller Anahögarne är belägen vid gränsen mot Herjedalen. Begränsade i vester af passet Lundörren, sträcka de sig ungefär ett par mil mot öster och nordost. Utsträck- ningen i norr och söder är väl nästan lika stor. Benäm- ningen Anahögarne omfattar företrädesvis de nordligaste stora höjderna af denna fjellkomplex, och en af dessa höjder, som torde vara omkring 1425 meter (4800 fot) hög? och ut- göra den högsta toppen, har af lapparne fått ett särskildt namn, »Schlatnari> Den nordvestligaste delen af Anaris- fjellen är skild från den öfriga fjellmassan genom en dal- sänkning. Den utgör sålunda på sätt och vis ett litet fjell för sig, som fått namnet »Grönklumpen> eller »Gröngumpen»>. Med undantag af dess allra öfversta del ligger det helt och hållet inom videregionen. Höjden är ungefär 1144 meter (3855 fot). De bergarter, som bilda hela denna fjellmassa, äro, en- ligt TÖRNEBOHMS geologiska öfversigtskarta (Se TÖRNEBOHM, oper. cit. p. 48), glimmerskiffer, qvartsitskiffer, gneis oeh hälleflinta samt grönsten, som här och der bildar åsar, skju- tande upp öfver den omgifvande skiffern. De bergartsprof, jag tog härifrån förkommo under vägen. Till Grönklumpen har man från Vallbo ungefär en mil. Vägen gick genom björk- och granskog, öfver smärre tall- moar, myrar och floar, de senare gula af hjortron. Bland an- dra växter anmärktes här, i björkskog: Hieracium fuliginosum LAEST., på kärrmark: Andromeda polifolva, Eriophorum vagina- tum, Carex rariflora (på sina ställen ymnig) och pauciflora, i gles barrskog: Calluna, Betula nana samt Pedicularis lapponica och Azalea procumbens (dessa två sistnämnda på tallmoar). Kommen närmare fjellen passerar man en från dessa kom- mande större bäck, kallad »Grönan», och befinner sig snart derpå vid en gammal bodvall, >»Grönvallen». Strax norr om densamma synes fåran efter en f. n. uttorkad bäck. Jorden härstädes är sandig, men ej torr. Man ser smärre snår eller enstaka buskar af de i dessa trakter allmänna Saliz-arterna 1 D. v. s. ungefär lika hög som Åreskutan. hvilken är 1420 meter. Såsom af det följande synes, kom jag aldrig upp på högsta spetsen af >Schlatnari>. Den uppgifna höjden grundar sig delvis på uppgifter af min ledsagare, en lapp, som var väl bevandrad i denna fjelltrakt. Han jemförde den återstående delen af toppen med en annan höjd, som jag uppmätte. 16 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Lapponum, glauca och phylicaefolia. Mellan dessa snår och buskar växte om hvarandra: Achillea millefolium, Gnaphalium norvegicum, supinum, Antennaria dioica, Erigeron alpinus (några få individer), Solidaga, Saussurea, Mulgedium alpinum Hiera- cium adspersum NORRL, stenodon, depilatum, semidovrense, Leon- todon autumnalis, Valeriana officinalis, Campanula rotundifolia, Mvwyosotis silvatica, Bartsia, Rhinanthus minor, Sceptrum, Melam- pyrum silvaticum, Pinguicula vulgaris, Cerefolium silvestre, An- gelica Årcangelica (några enstaka individer), Ranunculus Flam- mula v. reptans, acris. Caltha palustris, med var. radicans (utan gräns öfvergående i hvarandra), Aconitum Lycoctonum, (Teranium silvaticum, Viscaria alpina, Stellaria nemorum, borea- lis v. calycantha, Cerastium vulgatum, Rhodiola rosea, Epilobium angustifolium, Alchemilla vulgaris, alpina, Comarum.,,Spiraea Ullmaria, Polygonum viviparum, RBumex acetosa, Oxyria, Juncus filiformis, Luzula campestris, Eriophorum angustifolium, med v. elatius, Carex aqvatilis v. epigejos, Festuca rubra, Poa pra- tensis, Åira caespitosa, flexuosa, Calamagrostis phragmitoides, Agrostis borealis och Equisetum silvaticum. Strax norr härom, på sjelfva vallen, hittade jag en mycket vacker Hieracium, som något erinrar om H. arrectipes ALMQu. Men den var ej så pass utvecklad, att den kunnat beskrifvas eller säkert be- stämmas. För öfrigt förekom här en form af Betula odorata, som var i ögonen fallande genom sina små, rhombiska blad. Åfven anmärktes Milium efrusum (sparsam), m. fl. Norr om fäboden upphör granen, och sedan man passerat en björkre- gior med dess vanliga örtvegetation, befinner man sig på en jemn, ytterst steril, af grus bestående platå, som till största delen ligger ofvan nyssnämnda region. I norr höjer sig från denna platå Grönklumpen. Genom platåns östligaste del har »Grönan» utskurit en djup fåra, på hvars botten den nu strömmar fram med en vid denna årstid mycket ringa vattenmängd. På ett ställe har den lilla fjellfloden delat sig i två grenar, oeh mellan dessa hafva uppstått trenne skarpt markerade höjder, som åtminstone till formen mycket erinra om Egyptens pyramider. I björkregionen nedom »pyramiderna» förena sig åter de nämnda grenarne, hvarefter floden fortsätter sitt lopp i vest- lig rigtning genom björkregionen. I derna region, ett stycke norr om »Grönan», påträffade jag en vacker och synnerligen utmärkt Hieracium, som jag kallat apariaeforme (se längre fram). I dess närhet förekom H. alpinum genuinum. — Den BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16, AFD. III. N:o 7. 17 vegetation, som fläckvis bekläder den förutnämnda platån, ut- göres af: Betula nana (tumshög), Empetrum, Arctostaphylos alpina, Azalea, Cladonia rangiferina, Juncus trifidus, Carex rigida, Calluna och Diapensia (sparsam). Af dessa är det åt- mistone fyra (Empetrum, Azalea, Calluna och Diapensia) som äro utrustade med »rullblad> (jemför KERNERS intressanta ar- bete Pflanzenleben, p. 277). »Pyramiderna» hade ungefär samma torftiga vegetation (här tillkommo Phyllodoce och Arctostaplhy- los uva ursti). Vid deras fot, vid stränderna af den lilla fjell- floden, syntes bland andra: Gnaphalium supinum, T rientalis, Pedicularis lapponica, Stellaria borealis v. calycantha, Cerastium trigynum, Sagxifraga stellaris, Viola palustris, Alchemilla alpina, Saliv herbacea, Betula nana, Bumerx acetosa v. alpina, Erio- phorum Schenchzeri, Carex lagopina, Polypodium alpestre och Lycopodium alpinum (samtliga allmänna). På aftonen bestegs Grönklumpen. I motsats mot förhål- landet på den nedanför liggande platån uppträdde här en ganska talrik mängd arter, ehuru somliga i temligen sparsam mängd. Jag antecknade på den norra sluttningen: Gnaphalium supwnum, norvegicum, Solidago (längst upp mycket liten och förkrymt = y arctica Hn”?), Sassurea, Hieracium alpinum genwi- num, Taraxzacum offieinale, Diapensia, Veronica alpina, Bart- sia, Fuphrasia officinalis f, Pedicularis lapponica, Pinguicula vulgaris, Banmuwnculus acris, Thalietrum alpinum, Cardamine bellidifolia, Viola biflora, Silene acaulis, Melandrium silvestre, Stellaria borealis v. calycantha (ungefär vid samma höjd som på Ottfjellet), Cerastium alpinum, Saxifraga stellaris, Epilo- bium Hornemanni, Alchemilla vulgaris och alpina, Potentilla verna v. ambigua, Dryas (temligen sparsam), Astragalus alpi- nus, Vaccinium Vitis idaea, Andromeda hypnoides, Phyllodoce, Empetrum, Polygonum viviparum, Rumex acetosa, Oxyria, Sa- lix Lapponum, glauca, lanata, hastata, reticulata, herbacea, Betula nana. Tofieldia borealis, Juncus castaneus, biglumis, trifidus, Luzula campestris, arcuata, spicata, Carex saxatilis, raginata, atrata, alpina, rigida, Festuca ovina, med v. vivipara, Poa alpina, Aira caespitosa, alpina, Anthoxanthum, Polypo- dium Dryopteris, alpestre, Polysticum spinulosum (ungefär vid videregionens gräns), Lycopodium Selago och alpinum. Unge- fär vid videregionens gräns eller strax ofvanför den samma, uppe på fjellet, anmärktes, utom några af de nyss uppräknade, äfven följande: Antennaria alpina, Banunculus glacialis, pyg- 2 ”- 18 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. maeus och acris f. (2 ä 3 tum hög), Cerastium trigynum, Saxi- fraga rivularis, Sibbaldia, Saliz herbacea ad polarem (utan hängen), Scirpus caespitosus (så högt upp har jag ej förut sett denna växt) och Trisetum subspicatum. På »klumpens» södra sluttning visade sig ingen ny. Såväl det temligen oväntadt stora artantalet, som förekom- sten af en sådan växt som Dryas m. fl. talar för, att berg- grunden här utgjordes af någon eller några bergarter, som äro för en dylik vegetation mera gynnande än t. ex. Ott- fjellets qvartsit. Tyvärr förlorade jag, som förut nämndt, under hemvägen de prof jag här tog, och på stället gjorde jag inga observationer öfver berggrundens beskaffenhet. Der- till var väderleken föga gynnsam. Det hällregnade nästan hela aftonen, temperaturen var omkring + 2” C., och vi kände oss mer än en gång manade att så fort som möjligt återvända till vårt blifvande nattqvarter, hos en vid norra foten af fjellet boende lappfamilj (nära 2,600 fot ö. h.). Följande dag var det min afsigt att, åtföljd af vår led- sagare, vandra öfver Anarisfjellen till byn Tossåsen i Herje- dalen. Jag anträdde vandringen under något dubiösa utsigter på grund af de hotande molnen, och knapt hade vi börjat bestigningen af Schlatnari, då storm och regn vidtogo, som slutligen, då vi kommit högre upp på fjellet, öfvergingo i den häftigaste snöyra. Man kunde knapt urskilja föremål på två meters afstånd, och marken betäcktes snart af snö och is. Under sådana förhållanden var det knapt möjligt att se några växter, än mindre att föra några anteckningar, och innan vi hunnit upp på högsta toppen af fjellet, nödgades jag upp- gifva min plan och anträda återfärden till Vallbo, utan att hafva fått någon vidare kännedom om Anahögarnes flora. De växter, jag hann se, innan snöfallet började, voro ungefär de samma, som jag dagen förut hade antecknat på Grön- klumpen. Den 14 företogo vi en liten utflygt till det lilla fjellet Middagsvålen, ett par kilometer SSV om Vallbo. I berg- grunden ingår grönsten. På dess östra branta sluttning före- fans en frodig örtvegetation, hvaraf bland andra antecknades Milium (temligen sparsam, men synnerligen högväxt och ståt- lig), Polypodium alpestre (manshög), Calamagrestis phragmitoi- des, Stellaria nemorum, Örchis angustifolia, samt en stor och vacker Hieracium, som torde höra (som var.) till det subspecies BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 16. AFD. III. N:o 7. 19 jag i det följande skall beskrifva under namnet floccifrons (den växte ungefär vid granregionens gräns). Följande dag lemnade vi Vallbo och foro den vanliga ridvägen öfver Ottsjön, Vällista och Edsåsen till Undersåkers station. Ottsjön är på ett ställe närmare sin östra ända lik- som sammandragen och så grund, att man här vid måttligt högt vattenstånd kan rida torrskodd öfver densamma. Nära detta vadställe, på södra stranden af sjön, insamlades bland annat Hieracium arrectipes ALMQU. Patamogeton sparganifo- lus (troligen endast en af ståndorten beroende modifikation af P. natans), som Ingeniör Behm hittat vid sjöns östra ända, fingo vi ej tillfälle att söka efter. På norra stranden obser- verades en enda buske af Salix Arbuscula, och i sjelfva byn, i närheten af sjön, hittades Calamagrostis phragmitoides X stricta och längre upp på en sluttning, vid vägen, Hieracium rigidum "anthracinum DaHLst. På Vällista insamlades åtskilliga frön. — Den 16 Juli foro vi med bantåg till Åre och bestego derifrån Åreskutan. På Totthummelns södra branter togos åtskilliga Hieracier, deribland H. sparsifolium ILbg var. vel subsp. ampli- folium ALMQU., mutilatum ALMQU., prenanth. furvescens DAHLST., subelatum ALMQU., alpin. adspersum NORRL. samt en Calama- grostis phragmitoides (med borsten fästad något nedom yttre blom- fjällets midt). Uppe på hummeln växte Betula nana med blad af ända till 3 centimeters bredd. De aftogo hastigt i storlek mot grenspetsarne, der de hade normala dimensioner. På Mör- vikskummeln togs bland andra Hieracium subsilvaticum ALMQU. De vid Åresjön växande H. ecrocatum (dilatatum) och angustum voro ej ännu i blomma. Deremot syntes flera Vul- gata här vara i sitt bästa flor, bland andra den form jag kallat flocceifrons. Af Calamagrostis förekomma härstädes tvenne mera anmärkningsvärda former. Den ena, som finnes flerstädes bland buskar (i sandjord) nedanför byarne Berge, Lien, Mörviken ock Vik, är troligen att föra till Calamagrostis strigosa (WG), ehuru den icke i allt öfverensstämmer vare sig med beskrif- ningen och figuren i Flora lapponica eller med Wahlenbergs orginalexemplar i Upsala Botaniska Museum. Den andre, som jag sett endast på ett enda ställe (nära Mörviksåns gamla ut- lopp), är sannolikt hybriden C. phragmitoides x stricta. Hvilken af dessa former det är, som FL. Brum afser i Bot. Notiser 1881, är jag ej fullt säker på. Jag torde måhända en annan gång återkomma till dessa Calamagrostis-former. 20 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Prostgårds- och Ristafallen. Dessa äro bildade af Indalselfven, här kallad Undersåkers- elfven, och ligga inom vestligaste delen af Jemtlands stora siluriska formationsområde, Prostgårdsfallet ett par kilometer nedanför det andra.! Emellan fallen mottager elfven ett litet tillflöde, Slagsån, som leder sitt ursprung från tvenne i norr belägna små sjöar, Helgesjön och Nordsjön (jemför nedan). De delvis branta stränderna äro på somliga ställen steniga, på andra ställen bildade af svämsand eller svämlera, och fer- städes, isynnerhet vid sjelfva fallen, framträder den fasta berg- grunden, som här hufvudsakligen bildas af lerskiffer. Vid Ristafallet synas derjemte kalkstensklippor på båda sidor om elfven. Vid sjelfva stränderna har man i allmänhet en busk- och trädvegetation af björk och Salix-arter (Betula verrucosa och odorata, Salix caprea, glauca, Lapponum, nigricans, phylicae- folia och hastata, den sistnämnda sparsam), här och der med inblandning af asp, hägg, rönn eller al. Flerstädes på södra sidan gå äfven gran och tall ned till elfven. På dessa strän- der botaniserade jag den 22—24 Juli. Af hvad dervid an- tecknades tager jag mig friheten anföra följande. Af Hieracia silvatica ALMQuU. Stud. och H. vulgata ALMQuU. Stud. förekomma här åtskilliga, ej närmare bestämda subspecies, hvaraf ett och annat synes vara för vetenskapen nytt, vidare H. prenanthoides a genuinum LBG (på norra stranden vid Ristafallet samt äfven på ett par ställen längre ned, växer helst bland buskar; var ännu ej i blomma), H. crocatum (dilatatum) (några individer på ett enda ställe vid elfven, i Nyland), crocat. "trichophyton ALMQU. (i omedelbar närhet af crocatum, ej så sparsam; de växa här bland löfträd och buskar, ingendera ännu blommande; trichophyton är i Lektor Olssons »Jemtlands fanerogamer och ormbunkar» förd till H. angustum LBG, från hvilken den dock i flera afseenden är väl skild; jemför längre fram), H. um- bellatum (är allmän), Succisa pratensis (Nyland och Rista, nära elfven, temligen sparsam), Valeriana officinalis (t. allmän), Galium trifidum (på ett ställe nära elfven, i Akroken; några få individer), Myosotis palustris (på ett ställe vid elfven, i ! Ristafallet är beläget på ungefär 360 meters höjd öfver hafvet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 21 Åkroken; synes vara temligen sällsynt i vestra Jemtland), M. caespitosa (i närheten af föregående), M. silvatica (fler- städes, vid Ristafallet ymnig), (Dracocephalum thymiflorum, som jag förut hittat i Åkroken, nära elfven (se Olsson, 1. c. p. 66), eftersökte jag, men återfann den ej), Veronica scutellata (på ett par ställen, på stranden), Bartsia (ymnig vid strän- derna nedom Ristafallet), Sceptrum (på ett par ställen vid Slagsån), Primula stricta (temligen riklig på södra stranden nedom Ristafallet; af Primula scotica har jag förut sett ett par individer på gamla landsvägen i Nyland; i år eftersökte jag dem förgäfves), Cornus suecica (i blandskog allmän, ej alltid på fukt. ställe), Heracleum sibiricum v. angustifolia (vid en åkerren nära elfven, Nyland), Angelica silvestris (vid Slagsån), Ranwnculus Flammula v. reptans (t. allmän), Batrachium pelta- tum (vid Åkroken), trichoplyllum v. caespitosum (7?) (på sist- nämnda ställe; utan mogna frukter), Thalictrum ulpinum (all- män, isynnerhet närmare Ristafallet), Aconitum Lycoctonum (allmän), Åctaea spicata (på ett enda ställe på en brant slutt- ning mot söder i närheten af Ristafallet; i vestra Jemtland har jag ej sett denna växt annorstädes än här och på Fång- vålen, se nedan), Turritis glabra (i en aspdunge nära Prost- gårdsfallet), Subularia aquatica (Åkroken vid elfven), Carda- mine amara (på några ställen vid elfven; vid Slagsån hittade jag en form med stolonliknande grenar från alla bladveck; den växte vid en rishög, der dessa grenar tjenstgjorde som stöd), Polygala amara (allmän i backarne), Geranium suvaticum var. parviflora (Nyland nära elfven), Viola suecica och palu- stris (flerstädes), mirabilis (ymnig på Störhögens branta, skog- beväxta sluttning vid Prostgårdsfallet), silvatica (allmän), ca- nina (här och der), med v. montana vid elfven i Rista och v. strieta i Nyland, nära elfven), biflora (t. allmän), Stellaria nemorum (riklig vid källdrag nedom Ristafallet), Friesiana (på ett ställe bland buskar vid Ristafallet, norra stranden), var. alpestris (på ett ställe bland buskar vid Slagsån), Stellaria borea- lis v. calycantha (vid Ristafallet, södra stranden, och Slagsån), Sagina nodosa (några få individer på strandklipporna vid Ny- landsforsen, på ömse sidor om elfven), saxatilis (t. allmän), Saxifraga stellaris (flerstädes, t. ex. nedom Ristafallet), aizow- des (nedom Ristafallet), Chrysosplenium alternifoltum (här och der vid källdrag), Epilobium Hornemanni (flerstädes), anagallidi- folium (vid Slagsån), Davuricum (vid Ristafallet, på båda sidor 22 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. om elfven, samt på ett ställe vid Slagsån), Circaea alpina v. hirta OLSSON 1. c. (bland buskar vid Ristafallet, norra stran- den), Myriophyllum alterniflorum (på ett par ställen i elfven), Hippuris, med sin ståndortsmodifikation fluviatilis (flerstädes), Rosa cinnamomea (på några ställen vid elfven, i Nyland), Astragalus alpinus (vid Plostaärdställen södra stranden), Pyrolae (flerstädes), Montia fontana « minar (flerstädes), Oxyria digyna (vid Ristafallet, södra stranden), Saliv reticulata (på holmen vid Ristafallet), Alnus pubescens (Nyland vid elfven), Calli- triche verualis v. minima (Åkroken nära elfven), Urchidéer, t. ex. Nigritella angustifolia (Nyland och Rista nära elfven), Allium oleraceum (i en liten dalsänkning nära Prostgårdsfallet), Tofiel- dia borealis (flerstädes), Luzula campestris v. pallescens (nedom Ristafallet, norra stranden), Potamogeton gramineus (t. ex. elfven vid Åkroken), Scirpus pauciflorus (Nyland, nära elfven), Eleo- charis acicularis (Nyland, Åkroken, vid elfven), Carex Oederi "pulchella LÖNNSR. (Nyland, vid elfven, se längre fram), arnitho- poda (Nyland och Rista, på elfvens södra strand, teml. spar- sam), atrata (på några ställen nedom Ristafallet, teml. spar- sam), alpina (flerstädes), aquatilis (Nyland, nära elfven), Triti- cum caninum (Nyland vid elfven), Poa trivialis var. (Nyland, bland buskar nära elfven, se nedan), Calamagrostis chalybaea (flerstädes bland buskar på ömse sidor om elfven, är särdeles vacker och ståtlig; upptäckt af FI. Behm), stricta (t. allmän), phragmitoides (t. allmän), epigejos (i en grusbacke ofvan Rista- fallet; här och på Nordsjöberget (se nedan) äro de enda platser i vestra Jemtland der jag sett denna art), Hierochloa borealis (nedom Ristafallet, samt vid Slagsån), Cystopteris montana (nedom Ristafallet, på båda sidor om elfven), Woodsia hyper- barea (vid Ristafallet, södra stranden och holmen, på den senare ganska riklig), Botrychium Lunaria (Prostgården, nära elfven, sparsam), Equisetum variegatum och scirpoides (Nyland och Rista, vid elfven), Selaginella (flerstädes), m. £. Den 26 Juli företog jag från Nyland en utfärd till den nära 3 mil i söder belägna Fångvålen. Det är ett litet fjell, som ligger strax vester om Hottöfjellet, omkring tre fjerdedels mil norr om Anahögarne, från hvilka det är skildt genom en dal, kallad »Rulldalen». Denna sistnämnda genomflytes af »Rullan>, en fjellflod, som faller ut i tvenne norr om Anaris- fjellen befintliga små sjöar, Fångvattnen eller Vattensjöarne. Omkring en mil vester om Få ngvålen ligger Vallbo, och man BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 23 kan äfven komma till fjellet genom att fara ridvägen till Vallbo och derifrån gå norr om Fångvattnen och öfver Rullan till »Rull- dalsvallen», en gammal fäbodvall, som ligger knapt 2 kilometer söder om fjellet. Jag tog den vanliga och genare, fast temligen besvärliga vägen a byn Holland, förbi Gårdsjön och ver börslinen silk. en ett stycke söder om den denna elf liggande fäbodvall, >»Åmvallen». Dit hade jag sällskap i några ed men fortsatte sedan ensam vandringen öfver »Amruen» eh Fångvålen till den söder derom ljasande fäboden, der jag hvi- lade öfver natten. Under vägen hade anmärkts: Stellaria bo- realis v. calycantha (flerstädes), Oxycoccus microcarpus (allmän i sphagnumkärr)!, Carex irrigua (söder om Gårdsjön temligen ymnig), Ranunculus lapponicus (på ett ställe strax söder om Åmelfven, tillsammans med FEpilobium palustre v. angusta, Montia fontana minor, Ranunculus acris, Carex alpicola (Wyg), m. fl.; temligen sparsam), Drosera longifolia och rotundifolia samt Scheuchzeria palustris (de tre sistnämnda vid en liten tjärn vid Åmvallen, Scheuchzeria i sparsam mängd). — Föl- jande dag den 27, gälde min vandring Fångvålen. Det lilla, omkring 920 meter (3100 fot) höga fjellet är mot söder mycket brant, isynnerhet är detta fallet med dess mellersta och högsta, ofvan granregionen liggande partier. Sedan man, uppgående från fn lar allen passerat den ganska starkt sluttande granregionen, som upphör vid omkring 800 meter (nära 2700 fot), vidtager en björkregion, som på olika ställen går något olika högt. Till de branter, der den syntes gå högst, hade jag ej tillfälle att komma. På ett ställe, der jag gick, låg björkregionens öfre gräns nära 830 meter öfver hafvet. — I de branter, som tillhöra öfre delen af björkregio- nen på fjellets södra sida, framträda flerstädes nakna klipp- väggar, hvilka åtminstone till en stor del bestå af lerskiffer, som håller glimmer samt äfven något klorit och epidot?. Nedanför dessa klippor ligger en massa större och mindre stenar, hvilka ! Oxycoccus palustris såg jag endast på ett ställe vid Åmvallen. 2? På Geologiska Byrån har man haft godheten mikroskopiskt under- söka ett bergartsprof, som jag tog härstädes. — Att man till en del har att tacka den kalkhaltiga epidoten för den jemförelsevis rika vegetationen härstädes synes mig mycket sannolikt. 24 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. tydligen lossnat och nedrullat från klipporna. I denna branta, klippiga och steniga björkregion samt 1 öfversta delen af gran- regionen på fjellets södra sluttning har man den på samma gång frodigaste och intressantaste vegetationen. Längre åt öster förekomma 1 björkregionen (liksom äfven i videregionen) myrländta områden, med flera Carices, Juncus, Andromeda po- lifolia o. s. v. I granregionen syntes följande växter allmänna. Gnapha- lium silvaticum, ”"norvegicum!, Antennaria dioica, ”"Solidago, Saussurea, Circium heterophyllum, Mulgedium alpinum, Crepis paludosa, Taraxacum officinale, Linnaea, ”Fuphrasia officinalis, Rhinanthus major, minor, Melampyrum pratense, silvaticum, Pinguicula vulgaris, "XTrientalis, Cornus suecica, Ranunculus acris, "Geranium silvaticum, Oxalis acetosella, Cerastium vulga- tum, "Sagina saxatilis, Epilobium angustifolium, Hornemanni, palustre, Sorbus Aucuparia, Alchemilla vulgaris och ”"alpina (den senare endast i öfre delen af regionen), Rubus idaeus, saxatilis, ”"Chamaemorus, Potentilla Tormentilla (äfven en form med 5 kronblad), Geum rivale, Myrtillus "nigra, ”"uliginosa, Denna platå är belägen på en höjd öfver hafvet af omkring 960 meter eller 3235 fot, således nästan lika högt som öfversta delen af Vällistafjellet (jemför ofvan). BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. No 7. 29 floran på fjellets norra fot! var nu till stor del öfverblommad, hvarföre jag här kunde insamla åtskilliga frön, men knappast kunde vänta att göra något nytt fynd i fanerogamväg. Ett par anmärkningsvärda former tog jag dock, som jag ej någon- städes funnit omnämnda såsom förekommande här. Den ena var en egendomlig form af Kuphrasia officinalis, den andra en Erigeron (se längre fram). Uppe på den väldiga fjellkam, hvaraf Sylfjellets hufvudmassa består, växte på en liten fläck Ranunculus glacialis och Trisetum subspicatum vid omkring 1570 meter (5290 fot) öfver hafvet; längre upp såg jag ingen famerogam. Vi kommo dock ej upp på högsta toppen, den s. k. Storsylen, emedan börjande blåst och annalkande moln af- skräckte oss från att fortsätta vandringen längre på den hvassa fjellkammen. Den punkt, der vi vände, låg omkring 1612 meter (5432 fot) öfver hafvet. — På aftonen gingo vi till ny- bygget Nedalen?, som ligger på norska sidan, sydvest om fjellet,1 vid Nea elv. Tack vare en utmärkt karta? hittade vi med lätthet dit. Och nu beslöto vi att fortsätta färden vidare öfver fjellplatåerna via Stuedalen till stationen Reitan på Throndhjem-—Röros-banan. Till Stuedalen, dit vi gingo på eftermiddagen den 7, hade vi nära 1!/, mil. Vi hade först att gå öfver en fjellslätt, som till stor del ligger ofvan björkorän- sen, och sedan färdas i båt öfver Stuesjön. Till venster hade vi Skarvdörsfjeldet. I Nedalen tog jag några Hieracier, der- ibland H. alpin. adspersum, purpurifolium och depilatum. På platån söder om Nea-elv växte bland andra Dryas octopetala, Saliz reticulata och arbuscula, Chamaeorchis alpina (sparsam), Pedicularis ÖOederi och Salix Lapponumx herbacea (den sist- nämnda, som här växte i sparsam mängd vid en bäck i björk- regionen, hade, syntes det, mogna frön). Trakten närmare Stuesjön tillhör nästan helt och hållet björkregionen, som har stor utsträckning omkring denna, på 606 meters höjd öfver hafvet liggande sjö. Blott på en enda liten fläck sågo vi en grupp af några små tallar. Norr om en gammal säter, »Rotaa- vold», hittade C. HARTMAN en synnerligen vacker Hieracium, stående nära LINDEBERGS ÅH. elegans (se längre fram). 1 Jemför S. ALMQUISTS >»Berättelse om en resa i Jemtland sommaren 1868>, p. 448. ? Beläget 700 meter ö. h., i björkregionen. 3 Topografisk Kart over Norge. Blad 43 D. Stuesjö. Utgifven af Norges geografiske opmaaling 1886. 30 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Stuedalen utgör öfversta delen af Tydalen, som genomflytes af Tya elv. Denna leder sitt ursprung från den ungefär en mil vester om Skarfdörren befintliga Stuesjön och flyter i nordvestlig rigtning, tills hon förenar sig med den från nordvestra Herjedalen kom- mande Nea elv eller Nidelfven. Den bygd, som kallas Stuedalen, är belägen vid sydvestra stranden af Stuesjön, nära sjöns sydöstra ända och hör helt och hället till björkregionen. Här fick jag tillfälle att egna en dag åt undersökning af fanerogamfloran, som, åtminstone hvad angår Htieracierna, här erbjuder åtskilligt af intresse. Tyvärr var dock min vistelse härstädes alltför kortvarig och missgynnades dessutom af täta regnskurar, hvadan jag icke hann få någon fullständigare kännedom om traktens vegetation. Särskildt hade varit önskvärdt att noggrannare fått studera de vackra Archieracia, som nu härstädes blommade som bäst. — Terrängen är i allmänhet jemnt och lindrigt sluttande mot nordost, mot sjön, och utgöres till större delen af ett slags naturliga ängar med i allmänhet. gles björkskog och en örtvegetation, som på sina ställen i yppighet nästan täflar med den vid Vällistafjellets södra sida (se det föreg.) Åfven förekomma myrländta marker. Större och mindre bäckar strömma ned i sjön från de söder om den samma befintliga fjellhöjderna. Vid dessa bäckar träder på flera ställen i dagen en lös och glimmerrtik bergart, glimmerlersten. De lösa af- lagringarna utgöras (utom af humus) af jökelgrus! — Vid bäckarne frodas flerstädes en rik buskvegetation af Salices (pentandra, Lapponum, hastata, phylicaefolia, arbuscula, glauca), i hvilkas närhet flera Epilobium- och Carex-arter syntes trifvas godt. I björkskogen vester om bygden, der jag tog de festa Hieracierna, bildades vegetationens hufvudmassa af Solidago, Tussilago, Mulgedium alpinum, Crepis paludosa, Leontodon autumnalis, Aconitum Lycoctonum, Geranium silvaticum, Par- nassia, Alchemilla vulgaris, Spiraea Ulmaria, Rumegzx acetosa, Aira caespitosa, Cerefolium silvestre, Angelica sulvestris, Ranun- culus aconitifolius m. fl. Mycket allmänna voro äfven: Erige- ron alpinus (synnerligen storväxt och vacker), Euphrasia offici- nalis, Pedicularis Oederi, Cardamine silvatica, Viola biflora, ! Jemför KJERULF, Om Throndhjems Stifts Geologi (1871), kartan. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 31 Stellaria nemorum, borealis v. calycantha, Cerastium vulgatum v. alpestra, Epilobium alsinefolium, Hornemanni, anagallidifo- lium, palustre, Davuricum, Salix reticulata och herbacea, Orchis maculata, Gymnadenia conopsea, Coeloglossum, Listera ovata, Corallorrhiza, Convallaria verticillata, Juncus castaneus, tri- glumis, biglumis, Scirpus caespitosus, Carex saxatilis, pallescens, capillaris, ustulata (mycket ymnig), flava, panicea (en form med mycket gles- och fåblomstriga ax), Buxbaumi, atrata, rigida (en subalpin form), stellulata, microglochin, Kobresia caricina, Triticum caninum, Molinia, Calamagrostis phragmi- toides. Sparsamt förekommo Daphne Mezereum, Milium effu- sum och Betula intermedia. Af Hieracia insamlades: H. alpin. adspersum (vid sjön, sparsam), commuutatum ILINDEB., pseudoni- grescens ALMQU., subalpestre NORRL., indutum, humidorum ALMQU., grandifrons, prae-tenellum, glaucellum LBG, piceatum m. ÅH. ej närmare bestämda. Synnerligen vackra voro de dovrense-artade formerna. I det gemensamma utloppet för >»Kvernbekken» och »Möaaen»> syntes åtskilliga vattenväxter, såsom Myriophyllum alterniflorum, Potamogeton sp. (sterila) och Hippuris vulgaris. Den 9:de vandrade jag vidare öfver fjellplatåerna mellan Stuedalen och Reitan, dit man från Stuedalen har omkring 3 mil. Vid sjön Riasten (belägen 815 meter ö. h.) hittades vid en liten rännil den lilla Kenmgia islandica; på ett ställe vid Gulaaen (vid 750 meters höjd) anmärktes Salix polaris, Astra- galus oroboides m. fl. Först nära Reitan (vid omkring 600 meter ö. h.) började enstaka tallar och granar visa sig bland björkarne. Här växte bland annat Epilobium lactiftorum. Ett par utmärkta Hieracier togos ock, men hafva på orund af sitt outvecklade tillstånd ej kunnat noga bestämmas. — Från Reitan fortsattes färden pr jernväg till Throndhjem och der- ifrån tillbaka till Jemtland. ARCHIERACIUM Fr. EPICR. Denna stora hufvudafdelning (subgenus) af det ytterst mångformiga slägtet Hieracium synes i dessa fjelltrakter vara representerad af en så stor mängd former, att det helt visst ännu skall fordras många års träget arbete, innan de alla blifva något så när utredda. — Följande lilla bidrag till kännedomen om dem är resultatet af de jemförelsevis obetydliga insamlin- JA M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. gar jag gjorde under mina ströftåg derstädes. Naturligen lider det derföre också af många bristfälligheter och gör icke an- språk på att vara mera än en antydan om, huru mycket ännu är ogjordt i fråga om utredandet af våra fjelltrakters rika och intressanta Hieraciumflora. Den, som först insåg hvilken mång- fald af Hieracium-former man här har för sig, var Lektor 5. ALMQUIST, hvilken sommaren 1868 gjorde sin första resa till Jemtland!. Sedermera hafva flera andra svenska botanister härstädes idkat hieraciologiska studier och gjort rikhaltiga in- samlingar, framför andra Bandirektören C. F. SUNDBERG och Läroverkskollegan Dr A. MAGNUSSON. Några af de fynd, dessa Herrar gjort, äro meddelade i H. DAHLSTEDTS Hieracia exsic- cata, hvaraf 3 vackra fasciklar under vinterns lopp utkommit. För öfrigt torde de, efter att hafva blifvit granskade af våra förnämsta hieracie-kännare, ALMQUIST och DAHLSTEDT, till större delen vara utdelade i enskilda herbarier. Åfven Finlands fram- stående hieraciolog, Professor J. P. NORRLuIn i Helsingfors, besökte Jemtland sommaren 1886. Han undersökte dervid hufvudsakligen trakterna i närheten af jernvägsstationerna Åre och Storlien och gjorde en stor mängd nya fynd, isynnerhet af Piloselloider, hvilka han sedermera utförligt beskrifvit?. De flesta former, som här närmare omtalas, komma att lemnas till Upsala Botaniska Museum samt till Riksmuseum i Stockholm. Äfven torde jag få nämna, att Lektor ALMQUIST till Riksmuseum ämnar skänka sina rikhaltiga samlingar, hvilka jag, såsom förut nämndt, haft fördelen använda vid bestäm- ningarna. Der komma sålunda att finnas de exemplar, som jag i det följande omnämner såsom förekommande i ALMQUISTS samlingar. Flertalet af de Archieracier, som jag påträffade och som här delvis skola beskrifvas, tillhöra de stora grupperna Alpina Fr. och Alpestria Fr., sålunda alpinum-, nigrescens- och dovrense- artade former. Ett mindre antal tillhöra Vulgata, Rigida, Prenanthoidea och Foliosa. — Inom alla Hieracium-grupper förekomma, som bekant, flera af ståndorten eller yttre förhål- , 18. ALMQUIST, Berättelse om en resa i Jemtland sommaren 1868 (i Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1869). Jemför äfven samme författares utmärkta afhandling: Studier öfver slägtet Hie- racium, p. III (i årsberättelsen från Stockholms Realläroverk 1881). 2 J. P. NORRLIN, Bidrag till Hieracium-floran i Skandinaviska half- öns mellersta delar. Helsingfors 1888 (tryckt i Acta Societatis pro Fauna et Flora fennica). Alla nya namngifna former har han utdelat i ett] exsiccat, Hieracia exsiceata, hvaraf ett ex. finnes i riksmuseet. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 7. 39 landen omedelbart beroende variationer, s. k. modifikationer, hvilka man naturligtvis, så vidt möjligt, måste strängt skilja från de former, som hafva systematiskt värde, d. v. 8. mer eller mindre konstanta varieteter, underarter eller arter. Hvad arternas begränsning och omfattning beträffar, kan jag ej fatta en hel grupp af delvis vidt skilda former, t. ex. H. silvaticum (L.) (coll.) i ALMQuist, Studier öfver slägtet Hieracium p. XI eller H. vulgatum "FR. Nov. (coll.) 1. c. p. XXIII, såsom en art, utan såsom en sammanfattning af flera mer eller mindre närbeslägtade arter, hvilka i regeln hafva åtminstone någon karaktär gemensam (t. ex. yttre rotblad med tvär bas hos H. silvaticum (coll.), med vigglik bas hos H. vulgatum (coll.)?. Och af denna anledning synes det mig lämpligast att i st. f. att skrifva Hieracium silvaticum, vulgatum, nigrescens, dovrense 0. 8. V., då man med dessa namn vill beteckna stora grupper, hellre använda samma ord i pluralis. Sålunda torde man t. ex. i stället för H. vulgatum (FR.) ALMQU. (coll.)> kunna sätta Hie- racia vulgata ALMQU Stud., hvilken grupp sålunda naturligtvis ej har samma omfång som Vulgata FR. Epicr. Sedan Erias FRIES skref sin monografi Epicrisis generis Hieraciorum, hafva i Skandinavien urskilts flera mer eller mindre konstanta Hieracium-former, som befunnits hafva gan- ska mycket gemensamt med de former, som i nyss citerade arbete kallades Alpestria, och hvilka ock kunde kallas dovren- sia i vidsträcktare bemärkelse. De ifrågavarande formerna af- vika dock åtskilligt ifrån de egentliga eller centrala dovrensia, i det de mer eller mindre närma sig andra grupper. De bilda, enligt ALMQUIST, sannolikt flera serier, hvilka gå parallelt med de centrala dovrensia. Åt dessa former har ALMQUIST gifvit namnet semidovrensia. Några former, som otvifvelaktigt kunna och böra föras till denna nya grupp, påträffade jag, hvadan jag sålunda här upptager densamma. Den torde rättast kunna fattas såsom en underafdelning under Alpestria FR. Under Hieracia semidovrensia torde väl också, åtminstone tills vidare, kunna upptagas den jemförelsevis mycket isolerade arten H. ! Jemför ALMQUIST, op. cit. p. XXI. — Sedan ofvanstående skrefs, har jag haft äran personligen göra bekantskap med vår skicklige hieracie- forskare H. DAHLSTEDT och med bonom haft flera för mig lärorika samtal. Han synes i fråga om artbegränsningen af våra skandinaviska Hieracier i hufvudsak tillämpa samma princip, som jag i denna uppsats sökt följa. 2? H. vulgatum (FR.) ALMQU. Stud. (coll.) = H. murorum (L.) ALMQU. (coll.) in schedulis. AH. silvaticum (L.) ALMQU. Stud. (coll.) = H. murorum (L.) LINDEB. p. p. i HARTMAN, Skandinaviens Flora, ll:te uppl. p. 43. 3 34 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. depilatum ATMQU., som efter mitt förmenande är en mellan- länk mellan de genuina Htieracia alpina och Hieracia dovrensia (se längre fram). Den synes mig knapt kunna föras till de egentliga H. alpina och icke heller till Hieracia nigrescentia. ALPINA Fr. EPICR. I. Hieracia alpina genuina. Hieracium alpinum L. ”"alpinum LL. (a genuinum WIiMM. sec. LINDEB. Hieracia Scandinavica exsiccata n:o 50). AH. alpinum L. i Backhouse, A Monograph of the British Hieracia. York 1856. H. alpinum var. genuinum. LINDEB. i NORRLIN, Bidrag till Hieracium-floran i Skandinaviska halföns mellersta delar, p. 74 (Acta Societatis pro Fauna et Flora fennica, t. III, n:o 4). Jemför äfven C. HARTMAN, Anteckningar öfver de skandinaviska växterna i LINNÉS herbarium (i K. Sv. Vetenskaps-Akademiens Handlingar TSL ups2902): Förekom på alla de af mig besökta fjellen (hufvudsakligen i videregionen), i flera smärre modifikationer. v. crispum n. Står nära Hier. alpinum genuinum LBG exe. n:o 50, ut- märker sig genom följande. Stjelken högre, 1,5—3 dm., mer eller mindre flexuös, stundom grenig ända från basen, med temligen väl utvecklade, smala stjelkblad. Rotbladen vanligen långt och smalt skaftade, spadlika—smalt lancettlikt tunglika, i kanten oregelbundet tandade, med korta, olikformiga, utåt eller något framåt rigtade tänder, vanligen tydligt vågbräddade eller krusiga. Hålkfjällen smala. Stjelken ej så rikligt hårig som hos hufvudformen. -:Hålkarne 15—17 mm. höga. Stif- ten gula. Vällista, videregionens nedre del. Påminner habituelt något om H. alpinum "fuliginosum. Från Vällista har jag äfven en närstående form, med ännu högre och gröfre stjelk, långa, mycket långt skaftade och stundom nästan helbräddade och nästan platta blad och ej så smala hålkfjäll — i öfrigt öfverensstämmande med nyss be- skrifna varietet, af hvilken den måhända endast är en modi- fikation. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 35 v. vitellinum n. Äfven denna form är nära slägt med H. alpin. genuinum, utmärker sig genom något större, bredare och längre skaftade rotblad, mörka, mindre utdragna och mindre håriga, i spetsen hårtofsade hålkfjäll, af hvilka de flesta äro mycket trubbiga, med mörka och nästan medellånga glandelhår. Ligule äro mörkare än hos hufvudformen, rödaktigt gula. Hålken jem- förelsevis låg, 12—13 mm. Stjelken temligen glest hårig. Stiften af samma färg som ligule. Calathidiet stort. Ottfjellets videregion, nedre delen. — På långt afstånd igenkänlig genom sina stora, vackert rödgula blomkorgar. "fuliginosum Lazrsrt. i K. Vetenskaps-Akademiens Handl. 1826. DAHLSTEDT, Hieracia exsiccata, fasc. III n:o 18. Högväxt, oftast något flexuös, med talrika långa och grofva svartfotade hår, mörka glandelhår, stor och rikligt gråhårig hålk med smala, utdragna fjäll, gula blommor med mycket mörka stift. Fångvålen, Viällista, Åreskutan och Snasahögen, björk- regionen samt öfversta delen af granregionen. ”purpurifolium n. Stjelken 1,5—3,5 dm. hög, spenslig, vanligen tydligt Hexuös, enkel eller stundom grenig, med 2—4, oftast 3 blad, glest hvithårig, upptill tätt glandelhårig, + tätt stjernhårig, upptill stjernluden. Bladen äro långt och smalt skaftade, + purpur- violett anlupna, helbräddade—naggtandade. Några yttre rot- blad vid blomningen vissnade; några eller flera inre qvarsittande, tunglikt lancettlika—bredt spadlika (de yttre), + trubbiga, de yttre rundtrubbiga, i kanten gleshåriga, eljes glatta eller nästan glatta, de inre med spår af stjernhår på öfre sidans medel- nerv. Af stjelkbladen äro ett eller de två nedersta temligen väl utvecklade, smalt tunglikt lancettlika, i kanten och under- till håriga, på öfre sidan nästan glatta, med stjernhår på medel- nerven, oftast äfven i kanten. Blomhålken medelstor, 13—15 mm. hög, med rundad bas, + tätt klädd med långa, grå, svart- fotade hår, med mikroglandler och mot basen med längre mörka glandelhår. Hålkfjellen temligen glest tegellagda, något smala, de festa spetsiga, brunaktigt mörkgröna—nästan svart- 36 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. gröna. OCalathidiet rent gult, knapt medelstort. Kantligule med glatta eller nästan glatta tänder. Stiften i torkadt till- stånd bruna. Fångvålen och Nedalen, på båda ställena i björkregionen. Afven hittad på Tjallingklumpen i Jemtland (C. J. JOHANSSON FrSLSON): Denna vackra form var på de två ställen, jag hittade den, utblommad. Jag har derföre beskrifvit blomkorgens delar efter C. J. JOHANSSONS ex. från Tjallingklumpen. Den liknar mycket Hieraciwum alpinum v. flexuosum LBG Hier. Scand. exs. n:o 110 (från Solvaagtind), men är ej iden- tisk med den samma. Afviker genom ofta större, alltid bredare, rundtrubbiga och glatta eller nästan glatta rotblad, mindre spar- samt hårig och tätare stjernhårig stjelk, långa och ofta talrikare hår å hålken. För öfrigt är den mera storväxt än de ex. jag sett af LINDEBERGS flexuosum. Xpetiolatum n. Stjelken 1,5—3,5 dm. hög, spenslig, ofta något flexuös, 1—53-bladig, enkel eller med ett par bladlösa grenar från de öfre, rudimentära bladens axill, + tätt stjernhårig eller upptill stjernluden, med temligen talrika, korta—meddellånga gul- knappiga glandelhår, nästan utan andra hår. Bladen ljust gröna, helbräddade eller nästan helbräddade, jemna och platta, med långa och vanligen mycket smalt vingade skaft. Rotbladen, af hvilka de yttre vid blomningen vissnade, äro rundade — elliptiska — lancettlika (de innersta), de yttre i kanten glest och kort håriga, eljes glatta eller nästan glatta, de inre jemte stjelkbladen å båda sidor + glest mjukhåriga, i kanten tätare håriga. Innersta rotbladet samt stjelkbladen hafva stjernhår åtminstone i kanten och på medelnerven. Talrika mikrogland- ler å bladen. Nedre stjelkbladet + utveckladt, det eller de öfre reducerade. Blomhålkarne 13—16 mm. höga, med rundad eller rundadt käggellik bas, måttligt —glest klädda med långa, fina, mjuka och hvita eller gråhvita (svartfotade) hår, med tal- rika korta och fina, gulknappiga glandelhår och mikroglandler. Några glandelhår äro medellånga, men alltid fina och gul- knappiga, åtminstone hos I ordningens hålkar. Hos II ord- ningens hålkar, då sådana finnas, äro de svartfotade håren samt glandelhåren mera sparsamma, gröfre och mörkare. Hålkfjällen + mörkt brungröna, de inre något ljusare eller med breda, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 7. 37 något ljusare kanter, i spetsen brunvioletta och cilierade; alla äro smala, fertalet trubbiga, en del + spetsiga. Calathidiet medelstort eller temligen stort. Ligule temligen mörkt, röd- aktigt gula, med vanligen sparsamt cilierade tänder. - Stiften svartbruna. Vällista, nedre delen af videregionen (i dalgången, på vestligaste höjdens sluttning mot SV): — Redan på afstånd ådrog den sig uppmärksamhet genom sin ljust gröna färg, sin äga, Hagen stjelk, länspkalkade: oftast elliptiska rotblad, hvilka till formen ganska mycket påminna om bladen hos Primula sibirica. Den varierar dock rätt mycket till bladens bredd. År äfven tagen vid Vesterån nära Bunnerstötarne, ofvan trädgränsen (C. J. JOHANSSON 1885, enligt ex. i Lektor ALM- QuISTs herbarium). En närstående form, med knapt glandel- hårig stjelk, är tagen i Herjedalen, Vallarne (ALMQuIST och SÖDERLUND 1866). "obscurans n. Stjelken 2 3 3 dm. hög enkel eller någon gång grenig, vanligen med ett + ES inskklan blad, + tätt stjernhårig, upptill stjernluden, nästan utan eller med mycket sparsamma enkla hår, men upptill med talrika kortare och längre, mörka glandelhår. Bladen mörkt gröna, de yttre rotbladen nästan glatta, öfriga blad å båda sidor sparsamt håriga, med spår af stjernhår å medelnerven. De yttre rotbladen, af hvilka ett eller två de yttersta vid blomningen vissnat, äro bredt spadlika, de inre spadlika eller det innersta oftast tunglikt lancettlikt och + spetsigt; alla temligen långt och smalt skaftade. Blomhålken 13—14 mm. hög eller stundom något högre, med rundad bas, nästan svart, tätt klädd med långa, mörkt smutsfärgade eller svartgrå hår, dels korta, dels långa, fina och mörka glandelhår samt mikroglandler. Hålkfjällen svartgröna eller nästan svarta, temligen smala och jemnbreda, i sjelfva spetsen något trubbiga —Sspetsiga. Ligule mycket korta, föga längre än hålkfjällen; de mörka, brunaktiga stiften väl utvecklade (blommorna äro sålunda nästan »stylösa», åtminstone är detta fallet hos alla de individer jag sett). Hos kantligule äro tänderna mycket spar- samt cilierade. Vällista, nedre delen af videregionen (temligen sparsam). Åfven tagen på Snasahögen af S. ALMQuisT 1868. 38 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. År synnerligen utmärkt, framför allt af de nästan svarta hålkarne, med deras beklädnad af långa, mycket mörka hår och långa, fina, mörka glandelhår, samt af de nästan stylösa, sparsamt cilierade blommorna. "frondiferum n. H. alpin. v. foliosum Wimm. i LinDE- BERGS Hieracia Scandinavica exsiccata n:o 52 p. p- H. alpinum "foltosum WiMmm. i DaurstEbts Hieracia exsicceata, fasc. III, n:o. 16: Skiljer sig från följande, med den samma nära förvandta form bland annat genom upptill tätt glandelhårig stjelk och på öfre sidan nakna stjelkblad, eller möjligen med spår af stjernhår å medelnerven. Stjelken är hos de ex., jag hittade, ända till 4 dm. hög, och stjelkbladen ännu trubbigare än hos följande. De flesta hålkfjäll äro medelbreda, + trubbiga, några inre smalare och spetsiga. Stiften äro mörkbruna. Hårigheten tätare än hos "adspersum. Fångvålen, i björkregionen på fjellets södra sluttning. Förekommer äfven på Snasahögen (enligt ex. af G. L. SJÖGREN i Herb. normale, signeradt Hieracium pumilum WIiLLp.). En hithörande form med längre och tätare hår har jag sett i Storlien, nära stationen. Med namnet Hier. alpin. v. foliosum Wimm. betecknas af Lektor LINDEBERG icke en bestämd form, utan åtminstone tvenne, hvilket tydligen synes af det i Upsala bot. museum befintliga exemplaret af hans Hier. Scand. exs. Der finner man nämligen två tydligt skiljaktiga former, som blifvit kal- lade v. foliosum Wimm., den ene är H. alpin. v. adspersum NORRL., den andre är ofvan beskrifna form eller den samma, som finnes i Riksmuseets exemplar af Herbarium normale, fasc. XII n:o 25, under benämningen Hier. pumilum Winrp. Nam- net foliosum torde sålunda icke kunna bibehållas, allrahelst som WIMMERS namn troligen afser en annan form, som kanske ej förekommer i Skandinavien! Icke heller torde namnet pumi- lum här kunna upptagas, alldenstund af WIiLLDENOWs beskrif- ning i Species plantarum tydligen framgår, att han med detta namn ej afser ifrågavarande form. (H.... unifolio...Scapus sesqui- vel bipollicaris ... medio folio unico... munitus). Af ' Dessutom är det förut gifvet åt en annan, till Foliosa hörande form, som förekommer i södra Ryssland och närliggande länder. Se FRIES, Epicrisis generis Hieraciorum, p. 126. Upsala 1862. BIHANG TILL K. SV; VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 39 denna anledning har jag för ofvan beskrifna form föreslagit ett nytt namn. "adspersum NORRLIN 1. c. p. 76. Hieracia exsiccata n:o 84 och 85. H. alpin. v. foliosum WimmM. i LiNDEBERGS Hier. Scand. exc. n:o 52 p. p. H. alpin. "aequatum ALMQU. (in herb:). Varierar stundom med mindre sparsamt hårig stjelk, med mycket sparsamma stjernhår på bladens öfre sidor, med rent gula stift, hvilka i friskt tillstånd oftast torde vara något mörkare än kronbrämen, brunaktigt gula. De allra festa indi- vider jag sett hafva smalare, mindre tätt håriga hålkfjäll än frondiferum. Dessutom äro fjällens spetsar ofta tydligt brun- violetta. Stundom har stjelken ända från basen upprätta, mycket spensliga, bladiga eller bladlösa grenar. Rotbladen äro ofta bredare (spadlika) än hos nyssnämnda form. Vid Grönvallen norr om Anarisfjellen tog jag en mellanform (med på öfre sidan tydligt stjernhåriga blad, upptill tätt glandel- hårig stjelk, smala, men tätt gråhåriga hålkfjäll, utan tydlig brunviolett färg å spetsarne). På Snasahögen har Lektor ALMQUIST tagit en annan mellanform till föregående (med på öfre ytan mycket sparsamt stjernhåriga blad och upptill min- dre glest glandelhårig stjelk). Synes vara en af de vanligaste alpinumformerna, åtmin- stone i Jemtland och angränsande delar af Norge. Jag tog den på Vällista, Fångvålen, vid Grönvallen, på Areskutan, Snasahögen, 1 Nedalen och Stuedalen, på de festa ställena i björkregionen. Dessutom har jag sett ex. från Enafors och Storlien i Jemtland (S. ALMQuIiIsT & KEMPE) samt från Stor- elvedalen (S. ALMQuist) och Tronfjellet (K. F. DusÉN 1883) i Norge. Formen från Tronfjellet har något bredare, samt längre och tätare håriga hålkfjäll än den vanliga; sålunda tenderande åt föreg. ”lychnidifolium n. Stjelken mycket spenslig, 1—2 dm. hög, enkel, stundom fÅera från samma rotstock, 3—4-bladig, tätt beklädd med mycket långa, hvita, mjuka hår, hvilka på stjelkens öfre del äro svart- fotade, sjernhårig, med mikroglandler och upptill äfven med medellånga eller något långa gul- eller brunknappiga glandel- hår. Bladen äro vanligen något rödaktigt anlupna, åtminstone 1 spetsen, smala, helbräddade eller nästan helbräddade, + tätt 40 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. långhåriga, stjelkbladen med spår af stjernhår på öfre ytan. Rotbladen få, ett eller annat vid blomningen vissnadt, ett eller annat qvarsittande, skaftadt, tunglikt lancettlikt, något trubbigt —Sspetsigt. Stjelkbladen oskaftade; eller de nedersta med vin- gade skaft, det öfversta eller stundom de två öfversta mer eller mindre rudimentära, de öfriga väl utvecklade, långa, lan- cettlikt jemnbreda eller nästan jemnbreda, spetsiga, med något omfattande bas. Blomhålken 10—14 mm. hög, med rundad bas, rikligen beklädd med långa, svartfotade, grå hår, med vanligen sparsamma, korta—medellånga, mycket fina gul- eller brunknappiga glandelhår och ofta talrika mikroglandler. Hålk- fjällen temligen glest tegellagda, svartgröna, med någon drag- ning i brunt, åtminstone några yttre och mellanfjäll äro medel- breda, de inre smalare, flertalet fjäll äro trubbiga, af de inre äro åtminstone några spetsiga, med något cilierade spetsar. Ligule gula, håriga, med tydligt cilierade tänder. Stift i torkadt tillstånd mörkbrunt. Snasahögens vestra sluttning, videregionen. Äfven af S. ALMQUIST tagen på Snasahögen, 1868. En närbeslägtad form har Lektor ALMQUIST tagit på fjell- ryggen mellan Öxendalen och Fikis i Norge, 1884. Denna form har nästan trådformig stjelk och ytterst små hålkar. H. lychnidifolium är utmärkt genom sin mycket spensliga, ofta något flexuösa stjelk, sina väl utvecklade, långa, mer eller mindre jemnbreda och något omfattande stjelkblad, sina ofta små blomhålkar. Af de alpinumformer, jag sett, liknar den habituelt mest H. alpin. v. gracile LB& Hier. Scand. exe. n:o 109, men är väl skild från den samma bland annat genom sin täta hårighet. Står nära en alpinum-artad form, som blifvit tagen vid Bunnerviken (på stranden) och vid Vesterån nära Bunner- stötarne i sydvestra Jemtland af C. J. JOHANSSON — och denna sistnämnda form ansluter sig ganska nära till Hieracium lin- gulatum BACKH. Jemförd med skotska ex. af H. lingulatum, bestämda af Mr BACKHOUSE sjelf, synes den skild hufvudsak- ligen genom smalare, mera jemnbreda hålkfjäll. Exemplaren från Bunnerviken hafva derjemte något smalare stjelkblad samt talrikare och längre hår å korgskaft och hålkar. Åfven från trakten af Handöl i Jemtland har jag sett! en form, som står i temligen nära slägtförhållande till H. lingulatwm, till sina ! I Lektor ALMQUISTS herbarium. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 41 karaktärer snarast utgörande en mellanform mellan denna och den äkta H. personatum Fr. Epier. Huruvida det är ifrågavarande form eller den äkta H. personatum, som afses i HARTMANS Flora, 11:te uppl., der nyssnämnda art uppgifves förekomma vid Handöl, har jag mig icke bekant. Hieracium apariaeforme n. Stjelken 1,5—2,5 dm. hög, spenslig, + långt mjukhårig, tätt stjernhårig—stjernluden, med fina glandelhår, hvilkas knap- par äro gula eller gulbruna, enkel och enblomstrig, 1—2-bladig. Bladen gröna, undertill något ljusare med svag dragning i blågrått, helbräddade eller med någon enstaka tand vid midten eller basen, de inre rotbladen ofta något vågbräddade. De yttre äro bredt spadlika—aflångt spadlika, de mellersta af- långa—lancettlika, det innersta eller de två innersta mycket långa och smala, smalt lancettlikt jemnbreda, mycket spetsiga och mot basen småningom öfvergående i ett stundom vingadt skaft. Det nedre stjelkbladet, som sitter längst ned på stjel- ken, är ännu smalare och spetsigare, med vanligen vingadt skaft, det öfre bladet reduceradt, ofta långt, men mycket smalt —nästan borstlikt. Ofta finnes endast ett stjelkblad, smalt jemnbredt och + rudimentärt. De yttre rotbladen äro nästan glatta, de öfriga bladen + långt håriga, med talrika mikro- glandler i kanterna; innersta rotbladet samt stjelkbladen bära oftast på undre ytan spridda stjernhår, i kanterna och på öfre sidans medelnerv rikligare sådana. Blomhålken är smal, med kägellik bas, som småningom öfvergår i den upptill något vid- gade stjelken (hos äldre individer är blomhålken bredare, med rundad bas), 13—16 mm. hög, mer eller mindre tätt beklädd med långa, fina och mjuka, hvita eller gråaktiga hår, med in- blandade korta—nästan medellånga, mycket fina gul- eller brunknappiga glandelhår och mikroglandler, utan stjernhår. Hålkfjällen äro glest tegellagda, nästan enradiga, ytterst smala, de inre nästan trådformiga, några yttre och mellanfjäll äro trubbiga, de öfriga spetsiga. Calathidium medelstort, gult. Ligule med långa hår och vanligen glest, men temligen långt cilierade tänder. Stiften 1 friskt och torkadt tillstånd rost- färgade. Påträffades i björkregionen norr om Grönklumpen, på gräsbeväxt mark, redan på långt afstånd i ögonen fallande genom sina smala blad. W j/ AA 5 j mv Å 49 M. ELFSTRAND. - BOTANISKA UTFLYGTER. Från något annat ställe har jag ej sett denna form, som, att döma af hvad jag hittills sett, synes vara väl begränsad mot H. alpini formkrets och synnerligen utmärkt genom sina mycket smala inre rotblad och stjelkblad, hvilka på undre ytan vanligen bära sparsamma stjernhår, sina smala, med kägelformig bas försedda hålkar, med glest tegellagda, nästan enradiga och ovanligt smala fjäll. Jag har ej sett någon annan Hieracium- form med så smala hålkfjäll. Den är otvifvelaktigt närmare förvandt med Htieracium eximium BACKH. än med H. alpinum L. Isynnerhet liknar den rätt mycket en med det förra namnet signerad form, som blifvit tagen i Skotland, i Glen Calleter, Aberdeen (Es: E- LISTON 13.8. 1884, vid 2600', enligt exemplar i Lektor ALM- QUISTS samlingar), men väl skild från den samma genom spens- ligare stjelk, mindre håriga och nästan helbräddade blad, smala hålkar med kägellik bas och mycket smalare fjäll, samt rost- färgade stift. Den omtalade formen från Glen Calleter har gula stift och torde snarare höra till H. eximtwum v. tenellum än till hufvudarten. H. glandulatum n. Från Ottfjellets videregion har jag en mycket egendomlig Hieracium, utmärkt genom följande. Stjelken ungefär 1,5 dm. hög, med stjernhår och mycket talrika gulknappiga glandelhår samt något enstaka kort, hvit- spetsadt hår. Rotbladen äro rikligen försedda med mikro- glandler, samt med spridda något längre glandelhår och med enstaka hår af samma beskaffenhet som de på stjelken, i kan- ten och på medelnerven med sparsamma stjernhår. Stjelk- bladen 2—3, det nedersta skaftadt, de öfre oskaftade och märk- bart omfattande, klädda med sparsamma stjernhår, med mikro- glandler, med korta gulknappiga glandelhår samt korta mörk- fotade hår. Hålken är 13 mm. hög, med rundadt kägellik bas, nästan svart och glänsande, mycket tätt beklädd med långa, mörka glandelhår och mikroglandler, med hårtofsar i fjällens spetsar, men för öfrigt utan andra hår. Hålkfjällen äro tem- ligen smala, de flesta trubbiga, en del inre spetsiga. Calathi- diet medelstort, temligen mörkt gult. Ligulxe med cilierade tänder. Stiften något mörka, brunaktiga. Som jag af denna form har endast en individ och ej heller närmare observerade den på dess växtställe, vet jag nästan BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 43 ingenting om dess freqvens, dess konstans eller variation. En nästan identisk form, afvikande endast genom stylösa blommor och ej märkbart omfattande stjelkblad, har jag sett från Torneå Lappmark, Vachijoki (HÅGERSTRÖM 1879, enligt ex. i Lektor ALMQUISTs herbarium). Den synes väl förtjena att vidare eftersökas. Till storlek, bladens antal och form m. m. öfverensstämmer den med former af H. alpinum genwinum, men har, såsom af beskrifningen synes, en helt annan beklädnad, isynnerhet å hålken, som också är mindre än hos den vanliga H. alpin. genuinum. Genom dessa afvikelser närmar den sig H. subcor- datum (se längre ned under IH. nigrescentia) ller någon der- med nära beslägtad form. År möjligen hybrid. II. Hieracia nigrescentia. Denna benämning använder jag här för sådana former, som till sina rabrareR stå emellan Htieracwa alpina genuina och Vulgata, några (arrectipes, Sundbergii och commutatum) när- mare den förstnämnda gruppen, andra, t. ex. pseudonigrescens, betydligt närmare Vulgata, under det andra åter (såsom cur- vatum och melainon) hafva en mer eller mindre intermediär plats. Såsom Professor NORRLIN påpekat, bilda de hithörande talrika formerna antagligen flera skilda serier, hvilka leda öfver till skilda arter bland Vulgata. Min kännedom om hit- hörande former är emellertid allt för fragmentarisk för att jag skulle kunna närmare inlåta mig på detta visserligen intres- santa ämne. I sina typiska former förete alla de här upptagna arterna, såsom jag fattat dem, så stora olikheter, att det ej kan möta någon svårighet att skilja dem. Men flera mellanformer före- komma här liksom inom andra grupper af detta mångformiga slägte, hvilka naturligen försvåra begränsningen, på samma gång de klargöra de respektiva hufvudformernas nära förvandt- skap med hvarandra. Jemför NÄGELIS och PETERS storartade arbete Die Hieracien Mittel- Europas. I. Piloselloiden, Min- chen 1885. Hieracium arrectipes ArLMmouv. H. arrectum ALMQU. in herb. En vacker och intressant form. Stjelken enkel eller grenig, 2,5—5,5 dm. hög, vanligen styft upprät, öfverallt stjernhårig, 44 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. nedtill temligen långt hvithårig, längst upptill med + långt hvitspetsade hår och ofta några glandelhår med brungula knappar. Rotbladen, af hvilka de yttre vid blomningen van- ligen vissnade, äro ofta talrika, 4—28 eller flera, på undre sidan blåaktigt gröna, kort—medellångt skaftade, med tätt mjuk- och långhåriga skaft, de yttre rundadt elliptiska-- ovala, med rundad eller något tvär bas, de inre -bredt lancettlika—lan- cettlika, alla + groft tandade, med nästan rätt utåt rigtade, spetsiga tänder, å båda sidor och i kanten med spridda mikro- glandler, de yttre i kanten gleshåriga eller nästan glatta, de inre åtminstone på undre sidan och i kanten + långt och mjukt hvithåriga, på undre sidan äfven + stjernhåriga. Stjelk- bladen oftast två (af hvilka det öfre mycket litet), undertill håriga och stjernludna—stjernhåriga. Blomställningen är enkel och 2—4-blomstrig eller stundom något grenig och flerblomstrig, qvastlik, med uppstående eller något utstående, raka eller nästan raka, temligen korta—något utdragna, medelgrofva eller stundom något grofva, stjernludna, gulknappigt glandel- håriga och glest hvitspetshåriga korgskaft. Hålkarne temligen stora, de af I ord. omkring 14 mm. höga, mörkt gröna, med rundad eller rundadt kägelformig bas, klädda med + talrika hår, som åtminstone hos I ordningens hålkar äro + långt hvitspetsade, med talrika mikroglandler och, åtminstone hos II ordningens hålkar, med medelstora gul- eller brungulknappiga glandelhår, utan stjernhår (eller möjligen med spår af sådana i de yttersta fjällens kanter). Hålkfjällen äro medelbreda, en del eller de flesta yttre och mellanfjäll trubbiga, en del något spetsiga, flera inre oftast smalspetsade. Hos de af mig in- samlade ex. äro blommorna något rödaktigt gula, håriga, med starkt cilierade tänder. Stiften af samma färg som ligulae eller obetydligt mörkare. Hos flertalet af de ex., jag sett från andra håll, äro krontänderna temligen sparsamt cilierade. Ottsjöns södra strand (nära vadstället), i sandig jord, bland buskar. Jag har för öfrigt sett säkra ex. från Handöl (S. ALM- QuisT 1868), Lågön i Ånn (C. J. JOHANSSON 1885), Klocka (ArMQuiIsT 1873), Enafors (ADLERZ 1882) och Storlien (ALM- Quist 1868) i sydvestra Jemtland. År äfven tagen i Herje- dalen, Öfre Ljusnestöten (S. T. SÖDERLUND 1866) samt i Ri- dalen 1 angränsande del af Norge. Förekommer oftast i barr- skogsregionen i fjellens närhet. — En troligen hithörande form, med nästan bladlös stjelk, är tagen vid Vallbo (C. J. JOHANS- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:O 7. 45 SON 1884). En närstående form, med smala hålkfjäll, är tagen vid Kongsvold i Norge. Formen från Klocka är en mycket högväxt, ända till 6 dm, grenig, stor- och tunnbladig skugg- form med något mindre korgar än den typiska (de af I ordn. 12—13 mm. höga). Från Handöl och Storlien har jag sett ex. med nästan alla hålkfjäll trubbiga. Denna, liksom följande, utgör en slags mellanform emellan Hieracia alpina genuina och H. nigrescentia, och torde på grund af hålkindumentets beskaffenhet äfven kunna föras till de förra, "ehuru den med sina vanligen något tvärbasiga yttre och sina groftandade och ofta stora inre rotblad, sina medellånga glan- delhår å hålken m. m. nog mycket afviker från LINNÉs Hiera- cium alpinum. På vestra sluttningen af Snasahögen, i videregionen, på- träffade jag en annan intressant Hieracium-form, som eger åtskilligt gemensamt med Hieracia nigrescentia, men på grund af hålkindumentets beskaffenhet mycket närmar sig de egent- liga Hieracia alpina. Den utmärker sig bland annat ge- nom få, ovala, jemförelsevis mycket stora, ofta mer än tums- breda rotblad, ett par dm. hög enbladig stjelk, som i toppen bär 2 eller 3 blomkorgar på mycket korta, utstående eller nästan utspärrade, raka skaft. Ledsamt nog skadades under vägen det insamlade materialet, så att det ej kan läggas till grund för någon utförligare beskrifning. Hieracium Sundbergii n. Stjelken 2,5—4,5 dm. hög, upptill vanligen förgrenad i långa enkla korgskaft, mera sällan alldeles enkel och en- blomstrig, oftast 2-bladig, styf och stundom alldeles rak, medel- grof (eller hos småväxta individer spenslig), öfverallt klädd med något glesa, + långa, gråhvita hår, som å stjelkens öfre del äro kort svartfotade, samt med stjernhår och å öfre delen med mörka glandelhår. Bladen gröna. Rotbladen + långt skaftade, de yttre bredt elliptiska—elliptiskt aflånga, med föga nedlöpande bas, mot basen groft tandade, med vanligen breda, något spetsiga tänder; de inre rotbladen äro lancettlika— smalt lancettlika och + spetsiga, mot basen småningom afsmal- nande till + tydligt vingade skaft, jemte stjelkbladen mot basen mycket glest tandade, med temligen stora, långa och spetsiga, oftast något skärformiga och nästan rätt utåt eller något framåt rigtade tänder. Alla blad mot spetsen helbräddade. Stjelk- 46 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. bladen mer eller mindre utvecklade, smalt—jemnbredt lancett- lika, vingadt skaftade eller det öfre oskaftadt. De yttre rot- bladen äro på båda sidor gleshåriga—nästan glatta, de inre jemte stjelkbladen + tätt håriga samt stjernhåriga, företrädes- vis i kanterna och på medelnerven. Blomställningen är enkel och mycket glesblomstrig, med vanligen 2—4 stora blomkorgar på grofva, mycket långa, + utstående och något böjda, på olika ' höjd sittande skaft, hvilka beklädas af stjernhår, kortade och längre, mörka glandelhår samt + långa, mörkgrå svartfotade hår. Blomhålkarne temligen smala, jemförelsevis höga, de af I ordn. 11—15, oftast omkring 14 mm., med kägelformig eller rundadt kägelformig bas, nakna, med vanligen sparsamma, korta eller knapt medellånga, mycket fina, mörka glandelhår och mikro- glandler, men tätt beklädda med långa och fina, svartfotade, mörkgrå hår. Hålkfjällen äro temligen glest tegellagda, smala, en del trubbiga, en del, åtminstone några inre, smalspetsade, grönbruna— svartbruna, nästan utan ljusare kanter. Kantligulae äro vanligen stora och (hos de ex. jag hittade), något mörkt gula, med glatta eller sparsamt cilierade tänder. Stiften rostbruna. Fångvålen, temligen allmän i öfversta delen af granregio- nen. År äfven tagen i Herjedalen på Tännäsberget (K. F. DusÉN 1879, enligt ex. i Riksmuseum), vid Aursundsjön i an- gränsande del af Norge (S. ALMQuist 1884) samt i Nordl. Saltdalen, Baadfjeld och Tretnaes, barregionen (SCHLEGEL:' & ARNELL, AUG. 1869). Mer eller mindre närbeslägtade former har jag sett från Åreskutan, Dovre och Tronfjellet i Norge. — Exemplaren från Tännäsberget och Aursundsjön hafva ej fullt så rikliga och långa hår, som de ex. jag tagit på Fångvålen. Denna vackra och genom flera karaktärer synnerligen ut- märkta och lätt igenkänliga Hieracium påminner i fråga om storlek, bladens antal, form och tandning ganska mycket om »Hieracium caesium, forma angustifolia» i Frirs” Hier. Europ. exs. n:o 86 (från Umeå). Bland de mig bekanta skandinaviska Hieracium-formerna kommer den dock närmast Hieracium "com- mutatum LiINDEB. och torde möjligen, jemte några andra när- stående former, kunna förenas med denna till en naturlig komplex eller art! som står vid gränsen till de egentliga ! Sedan ofvanstående skrefs har jag af hithörande och närbeslägtade former sett ett något rikligare material och dervid kommit till den slut- satsen, att H. Sundbergii och commutatum LBG. sannolikt icke "kunna uppfattas såsom subspecies af samma art. Den förre synes mig jemte åtskilliga närstående utgöra en särskild, förmodligen mycket god art. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 47 Hieracia alpina. De i Saltdalen tagna ex. äro bestämda till Hieracium calenduliflorum BACKH., men äro dock påtagligen skilda från denna. BacKHouvsE i Upsala botaniska museum befintliga orginalexemplar af sistnämnda art hafva bredare och mera likformiga rotblad, mycket bredare blomhålkar, med run- dadt tvär bas, utan andra glandler än mikroglandler. Dessutom äro krontänderna hos calenduliflorum starkt cilierade. Icke heller rymmes min ofvan beskrifna form inom BACKHOUSE' egen beskrifning på nyssnämnda art. (Se BACKHOUSE, A. Monograph of the British Hieracia. York 1856.) De kunna följaktligen omöjligen identifieras, ehuru de nog äro temligen nära be- slägtade. H. calenduliflorum - tillhör de egentliga Hieracia alpina, Sundbergii är mera nigrescens-artad. Hos H. Sundbergii äro vid blomningen ett eller flera rot- blad vissnade, 2—6 qvarsitta. Hos småväxta individer äro bladtänderna ofta små och ej så karaktäriskt formade som hos vanliga, typiskt utbildade exemplar. Hos mina ex. från Fång- vålen äro rhizomen starkt utbildade, långa, uppstigande, med långa birötter. Hos ett par af de i Saltdalen tagna individerna utgå tvenne stjelkar från samma rhizom. Hieracium commutatum LinpEB. i BLyrtt, Norges Flora, p. 643. Hieracia Scand. exs. n:o 26 OH. nigrescens»). Jemför NORRLIN, Bidrag till Hieraciumfloran i Skandinavi- ska halföns mellersta delar, p. 80 och Hieracia exsiecata n:o 88. Stuedalen (björkregionen). En mycket närstående, kanske identisk form har jag sett från byn Klocka i Åre socken, Jemtland. Namnet commutatum torde ej utan olägenhet kunna bibe- hållas för denna form, då det förut är gifvet åt en annan Hieracium. (Se HARTMAN, Handbok i Skandinaviens Flora, Wl:e uppl. p. 96). Hieracium nigrescens WiLLD. "curvatum n. Stjelken -2—4 dm. hög eller stundom högre, medelgrof eller: stundom mycket grof, alltid + böjd, stjernhårig, nedtill 48 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. glest korthårig, upptill med sparsamma gråspetsade hår och mörka glandelhår, oftast enkel och 1-bladig, sällan med ett eller två öfre rudimentära blad, från hvilkas axill någon gång en eller ett par bladlösa grenar utgå. Bladen temligen tjocka och fasta, på öfre sidan gröna, på undre sidan tydligt stötande i blygrått, stundom violett anlupna, + långt skaftade, oregel- bundet tandade, med något framåt eller utåt rigtade tänder, hvilka oftast äro spetsiga, korta och breda; stundom äro några tänder trubbiga, stundom äro tänderna närmast bladets bas rigtade något bakåt; sällan äro bladen nästan helbräddade. Ofta är bladkanten något undulerad. Af de vanligen talrika rotbladen äro ett eller flera yttre vid blomningen ofta vissnade, dessa äro temligen små, rundade—rundadt elliptiska, med + tvär bas, nästan glatta, nakna. De inre rotbladen äro större, rundadt elliptiska—bredt lancettlika (det innersta) och rund- trubbiga, endast det innersta vanligen något spetsigt; alla de inre äro mycket kort och glest mjukhåriga och åtminstone med spår af stjernhår på medelnerven. = Stjelkbladet är oftast litet, bredt—smalt lancettlikt, under hårigt och stjernhårigt, på öfre sidans medelnerv stjernhårigt. Någon gång är det väl utveckladt. Sällan saknas det nästan alldeles. Blomställningen är oftast enkel, 2—05-blomstrig, stundom något sammansatt och mång- blomstrig, gles. Korgskaften äro utstående—utspärrade, upp- böjda—nästan raka, + utdragna och grofva, stjernhåriga— stjernludna, tätt beklädda med korta—medellånga mörka glan- delhår. Blomhålkarne stora, breda och mörka, med rundad eller stundom tvär bas, 11—15 mm. höga, nakna eller med spår af stjernhår i de yttre fjällens kanter, rikligt beklädda med långa och grofva, gråspetsade hår, samt med korta—medel- långa mörka glandelhår. Hålkfjällen svartgröna—nästan svarta, ofta något brunaktiga, breda, de flesta trubbiga, flera inre smal- spetsade. Blommorna något dunkla, med kantblommornas tän- der cilierade-—nästan glatta. Stiftet i friskt och torkadt till- stånd rostbrunt. Vällista, på några ställen i björkregionen samt nedersta delen af videregionen. Åfven har jag sett den från Åreskutan (ALMoQuist & KEMPE 1868, O. JueL 1884, C. F. SUNDBERG 1886), Snasahögen (S. ALMQuist 1868), sydligaste Bunnerstöten, mot Tjallingdalen (C. J. JOHANSSON 1885); äfven från Herjedalen, Midtådalen (ALMQuIsT & SÖDERLUND 1866), Öfre Ljusnedalen (S. T. SöpeErtLuUnND 1866). En snarlik form, som på samma BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 49 gång erinrar om H. chrysanthum BACKH., är tagen nedanför Sylfjellet vid Nea elv i Norge, af R. F. Fristeprt 1853 (enligt ex. i Upsala studentkårs herbarium). En närbeslägtad form, med nästan helbräddade blad, är tagen i Storlien och vid Klocka i Åre. En annan, som till alla delar är mindre och spädare, med nästan glatta krontänder, är hittad på Åreskutan 1884 (enl. ex. i Lektor ALMQUuISTS herbarium). En snarlik, men väl skild form är insamlad på Åreskutan af Bandirektör C. F. SUNDBERG samt i Nordl. Saltdalen, Baadfjeld af ScHLEGEL & ARNELL. Denna sistnämnda form har smalare, nakna blad samt smalare, bruna och finhåriga hålkfjäll. En intressant form, som till blad och stjelk mycket liknar H. curvatum, men till hålkar H. conspurcans (eller någon dermed nära beslägtad) är tagen vid Vasendli och Helinstrandene i Valders (AHLBERG 1883, enligt ex. i ALMQUISTS herbarium). Måhända hybrid? Ofvan beskrifna form har ett synnerligen karaktäristiskt utseende. Den är utmärkt bland annat af sin mer eller mindre böjda stjelk, sina långskaftade, tjocka, något köttiga, undertill blågråaktiga, breda, trubbiga och oregelbundet tandade rotblad, breda och mörka hålkar med oftast långa och grofva grå- spetsade hår. Stundom blifva rotbladen mycket långskaftade och stora, stjelken ända till 5,5 dm. hög och mycket grof, upptill förgrenad i bladlösa grenar och långa korgskaft, hvilka äro horizontelt utspärrade och utgå från stjelken på mycket olika höjd, hvarigenom en mycket omfångsrik och gles blom- ställning uppkommer. Hos sådana individer äro blomhålkarne mycket breda och nästan svarta, med + tvär bas. Sådana ex. har jag från Vällista. Åfven den individ jag sett från Öfre Ljusnedalen är en luxurierande form, med 3-bladig, grenig stjelk och jemförelsevis korta, nästan helsvarta hår å hålkarne. WILLDENOWS beskrifning på Hieracium nigrescens i Hortus Beroliensis! och Species plantarum kan väl möjligen innefatta flera mycket närstående former. Dock synes mig knappast den form, jag här ofvan beskrifvit, kunna inrymmas inom den be- ! Såväl beskrifningen som figuren grunda sig på ex., odlade i Ber- lins bot. trädgård. Hvarifrån växten härstammar, finnes ej angifvet, hvarken i Hortus Berol. eller i Species plantarum (Ed. IV, WILLDENOWS edition). I sistnämnda arbete (tom 3, pars 3) citeras figuren i Hortus Berol., som är källskriften för WILLDENOWS H. nigrescens. Ehuru tom 3 af Species plantarum (WILLDENOWS edition) uppgifves vara tryckt 1800, kan väl detta dock ej gälla för denna toms 3:dje del, hvarest, såsom nämndt, vid beskrifningen på H. mnigrescens citeras Hort. Berol. tab. 10, som är tryckt 1803. 4 50 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. skrifning, som är lemnad i förstnämnda arbete (utgifvet 1803). Der står t. ex.: »Folia radicalia ...ovato-oblonga»... »Folia caulina tantum ad divisionem caulis» ... »Caulis adscendens»>... Och att döma af den bifogade figuren (op. cit., tab. 10) afses tydligen en form, som visserligen efter all sannolikhet är nära slägt med, men ej kan vara identisk med min curvatum. Den 1. ec. afbildade formen har nämligen alla rotbladsbaserna mer eller mindre vigglika, ej tvära, och både hålkar och hålkfjäll relativt smala, frånsedt andra smärre differenser. Men för öfrigt synes den hafva ganska mycket gemensamt med curvatum. Så t. ex. har den temligen långt skaftade, breda, trubbiga, på undre sidan blygråaktigt gröna blad, något böjd stjelk, nästan svarta hålkar på grofva, utstående skaft, temligen stora calathi- dier. Af det anförda synes mig framgå, att man ej kan iden- tifiera den i Jemtlands och Herjedalens fjelltrakter förekom- mande nigrescens-form, som jag ofvan beskrifvit under namnet curvatum, med den äkta AH. nigrescens WILLD., men väl be- trakta den som underart af den samma. Att för resten min curvatum icke kan vara identisk med LINDEBERGS H. nigrescens a genuwinum i BLytts och HARTMANS floror, framgår tydligt så- väl af beskrifningarne i dessa arbeten (t. ex. »yttre rotblad ..-. med vigglik nedlöpande bas». »Blomhålk och skaft föga glan- delhåriga»), som af den figur (2731) i Flora Danica, som LINDE- BERG vid sin beskrifning citerar (å denna figur äro rotbladen ovala—lancettlikt ovala, + spetsiga, alla med + nedlöpande bas, blomhålkarne temligen små o. s. v.). Med den uppfattning och begränsning af arterna, som jag i denna framställning försöker att så konseqvent som möjligt genomföra, torde knappast någon annan af de här beskrifna eller närmare omnämnda formerna kunna subsumeras under den egentliga Hieracium nigrescens WILLD. Att uppfatta alla till denna grupp hörande, delvis vidt skilda former (t. ex. H. commutatum LBz6, H. stenodon, H. obnubilum NORRL.) så- som en enda art (med namnet nigrescens) kan jag lika litet göra som t. ex. i fråga om Hieracia dovrensia, om också här arterna äro sämre begränsade än imom nyssnämnda grupp. Hieracium melainon n. Stjelken 2,5—4 dm. hög, medelgrof eller hos smärre indi- vider spenslig, enkel eller grenig, 1—2-bladig, ofta rödfläckig, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 16. AFD. III. N:o 7. 51 glest—måttligt klädd med stjernhår och glandelhår, hvilka på stjelkens nedre del äro mycket små, fina, och gula, längre upp större, till medelstora, och mörka, samt med enstaka—spridda hvita hår, hvilka på stjelkens öfre del äro svartfotade. Bladen + hvithåriga. Rotbladen ofta något rödaktigt anlupna, mer eller mindre långt skaftade, med mjukhåriga skaft. De yttre, som vid blomningen vanligen äro vissnade, äro bredt ovala— äggrundt aflånga eller bredt aflånga, med något tvär eller föga afsmalnande bas, glest tandade; de inre rotbladen, jemte nedre stjelkbladet, äro äggrundt eller bredt lancettlika—lancettlika och mer eller mindre spetsiga, med nedlöpande bas, svagt tan- dade—nästan helbräddade. Det nedre stjelkbladet sitter oftast längst ned på stjelken, är vanligen väl utveckladt, med spår af stjernhår åtminstone på undre sidans medelnerv, det öfre är vanligen mycket litet och smalt, oskaftadt, undertill med stjern- hår och mikroglandler. Stundom finnes endast ett, vid stjelkens midt sittande, litet, smalt lancettlikt blad. Någon gång fin- nes ett tredje, mycket rudimentärt blad. Blomställningen är enkel eller något sammansatt, 2—6-blomstrig, temligen gles. Korgskaften äro + utdragna, utstående—nästan utspärrade och uppböjda, stjernhåriga—stjernludna, rikligen beklädda med tem- ligen långa och mörka glandelhår, utan gråspetsade hår eller med enstaka sådana. Häålkarne äro temligen smala, de af I ord. 11—13 mm. höga, med kägellik eller rundadt kägellik bas, nakna eller med spår af stjernhår i de yttre fjällens kanter, tätt klädda med mikroglandler och + långa och mörka glandelhår samt med mer eller mindre talrika, långa och all- deles svarta eller mycket kort gråspetsade hår. De festa hålkfjällen äro medelbreda, de inre smala, alla eller de flesta spetsiga, svartgröna eller nästan svarta, de inre med något ljusare kanter. Blommorna rent gula, kantblommornas tänder sparsamt cilierade eller nästan glatta. Stiften i torkadt till- stånd bruna. Vid Storulfån, på gräsbevuxna sluttningar i björkregionen. Enafors (ADLERZ 1882) samt vid Vesterån på vägen mellan Bunnerviken och Bunnerstötarne, ofvan trädgränsen (OC. J. JOHANSSON 1885). — En närstående form förekom nära Stor- ulfån. Denna närbeslägtade form har jag äfven sett från Nordl. Saltdalen, Skeididalen (SCcHLEGEL & ARNELL 1869). En annan nära förvandt form finnes i videregionen mellan Ena elf och Sylfjellet samt nära Bunnerstötarne (C. J. JOHANSSON). be M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Den här beskrifna formen, som närmar sig den grönländska H. hypareticum ATLMQU.!, utmärker sig genom sin nästan glatta stjelk, med endast ett fullt utveckladt blad, som oftast sitter långt ned på stjelken, sina + mörka korgskaft och hålkar, hvilka senare äro temligen smala, med medelbreda, spetsiga, rikligen glandelhåriga samt (nästan) svarthåriga fjäll. — Exem- plaren från Enafors äro mindre och spädare än dem, jag har från trakten vid Storulfån, samt hafva något ljusare, ej fullt så tätt glandelhåriga hålkar. Stundom finnes, såsom nämndt, intet fullt utveckladt stjelkblad. I LINDEBERGS Hieracia Scand. exsiccata, n:o 111, är ut- delad en Htieracium, som är mycket nära förvandt med H. melainon och tvifvelsutan tillhör samma underart. Den af- viker genom grenig stjelk, talrikare och mera bredbasiga rot- blad samt något smalare och mera utdragna hålkfjäll. Den är signerad H. migrescens, var. och tagen vid Tana elf i Ost- Finmarken. Hieracium ovaliceps Norri. Bidrag till Hieraciumfloran, p. 382. Hieracia exsiccata n:o 92. Vällista och Ottfjellet, björkregionen samt nedersta delen af videregionen. Formen från Ottfjellet är en variation med sparsammare hår å hålkarne. Hieracium stenodon n. Stjelken omkring 3 dm. hög eller något högre, ofta två från samma rotstock, oftast 3-bladig, stjernhårig och åtminstone upptill med spridda mörka glandelhår, nästan utan andra här. 3laden gröna och + violett anlupna, skaftade, å båda sidor tätt korthåriga, å skaften med långa, fina och mjuka hår. Några (yttre) rotblad vid blomningen vissnade, flera qvarsittande. De yttre rotbladen äro rundadt elliptiska, med tvär eller något rundad bas, vid basen tandade, med medelbreda, utåt eller något bakåt rigtade, spetsiga—trubbiga tänder. De inre rotbladen elliptiska ! Beskrifven i AUG. BERLINS afhandling: >»Kärlväxter insamlade under den Svenska expeditionen till Grönland 1883». Exemplar af växten finnas i Riksmuseet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 53 eller ovala—bredt lancettlika, jemte stjelkbladen med mycket smalt vingade skaft, särdeles mot basen + groft tandade, med långa, smala och hvassa tänder, hvilka vanligen gå ända ned på bladskaftet. Stjelkbladen, af hvilka det nedersta är tem- ligen väl utveckladt, det öfversta litet, äro bredt äggrundt lancettlika—smalt lancettlika, spetsiga, åtminstone med spår af stjernhår på medelnerven. Det nedersta stjelkbladet har stundom tvär bas. Blomställningen är nästan flocklik och oftast flerblomstrig (4—7), med långa utstående eller, de nedersta, nästan utspärrade och uppböjda, upptill obetydligt vidgade, stjernhåriga—Sstjernludna och + tätt och groft glandelhåriga korgskaft, hvilka alldeles sakna eller hafva något enstaka grå- spetsadt hår. Häålkarne medelstora, med rundad bas, de af I ordn. 12—14 mm, höga, de af II ordn. 11—12 mm. ; tätt, långt och mörkt glandelhåriga, vid basen sparsamt stjernhåriga och med + sparsamma gråspetsade hår. Hålkfjällen smala och jemnbreda, en del något trubbiga, en del något spetsiga, flera inre mycket smala och spetsiga; vid spetsarne + cilierade; brungröna—svartgröna. Kantblommornas tänder glatta eller mycket sparsamt cilierade. Stiften i friskt tillstånd något mörka. Blommorna stundom »stylösa». Vällista och Fångvålen samt vid Grönvallen, i björkregio- nen och öfversta delen af oranregionen. En närstående form är tagen vid Storlien, enl. ex. i ALMQUISTS herbarium. Lätt igenkänlig på sina breda, mer eller mindre violett anlupna blad, med mycket smala tänder, som gå ända ned på skaften, sina trenne skaftade stjelkblad, sin oftast focklika blomställning, smala hålkfjäll o. s v. Af de skandinaviska former, jag sett, torde den komma närmast H. ovaliceps NORRL., från hvilken den dock genom flera karaktärer är väl skild. Hieracium pseudonigrescens ALMoQu. i DAHLSTEDTS Hieracia exsiccata, fasc. III, n:o 22. H. medionigrescens ALMQu. in herb. Denna form tog jag i Stuedalen. Jag har för öfrigt sett den från Renfjellet, Åreskutan och Storlien i Jemtland samt från Ridalen i Norge, södra Throndhjems amt. Till denna och åtskilliga andra norrländska Hieracium- former, som väl äro urskilda, men ännu ej beskrifna, torde jag möjligen en annan gång återkomma. 54 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Xgubceordatum on. Stjelken omkring 3,5 dm. hög, oftast 2-bladig, med en eller ett par utstående och uppböjda, bladlösa grenar från de öfversta bladens veck, + tätt stjernhårig, med glesa—spridda mörka glan- delhår och nedtill med sparsamma, hvita, medellånga hår. Bladen smalt vingadt skaftade, å båda sidor gröna och mer eller min- dre håriga, 1 kanten något groft tandade—naggtandade; de yttersta rotbladen vid blomningen vissnade, två eller flera qvar- sitta, af dessa äro 1—2 yttre hjertlikt rundade—hjertlikt ellip- tiska, 1—3 inre ovala—bredt lancettlika, trubbiga—något spet- siga. Stjelkbladen bredt-—-smalt lancettlika; det nedersta, som sitter långt ned på stjelken, är väl utveckladt, skaftadt, det öfversta mycket rudimentärt; alla stjelkblad åtminstone med spår af stjernhår. Blomställningen enkel eller grenig, gles, 4—06- blomstrig, med långa utstående—nästan utspärrade uppböjda eller nästan raka grenar; korgskaften äro något grofva, stjern- ludna och mycket tätt beklädda med långa glandelhår, med gulbruna knappar. Hålkarne medelstora, temligen höga, hos I ord. 12—14 mm., med rundadt kägellik bas, mycket tätt be- klädda med dels långa glandelhår, med gulbruna knappar, dels mycket korta och fina, med gula knappar, nakna eller med " spår af stjernhår i de yttre fjällens kanter, utan eller med något enstaka, kort gråspetsadt hår. Hålkfjällen mörkgröna—svart- gröna, smala och utdragna, de inre nästan utan ljusare kanter. De flesta spetsiga, en del yttre och mellanfjäll + trubbiga. Calathidia medelstora. Ligulae med något cilierade tänder. Stiften mörka. Ottfjellet, nedre delen af videregionen. Herjedalen, Son- fjellet, i vestra Storbäcksdalen (björkregionen): K. F. DUSÉN 1879, enligt i Riksmuseum befintligt exemplar, bestämdt till Hier. submurorum LB6. — En form, anslutande sig mycket nära till den ofvan beskrifna, tog jag äfven på Ottfjellet. Den afviker hufvudsakligen genom medelbreda hålkfjäll, af hvilka de inre hafva ljusare kanter, hvarjemte hålkens glandelhår ej äro fullt så talrika och långa, som hos den beskrifna; i stället finnas här spridda, helsvarta eller mycket kort gråspetsade hår. Åfven denna afvikande form, som något mera närmar sig Hier. submurorum LBG exs. n:o 55, är tagen på Sonfjellet af Lektor DusÉnN (enligt ex. i Riksmuseum). Måhända är det endast en modifikation af den ofvan beskrifna. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 7. 55 Denna form kommer temligen nära föregående, af hvilken den måhända kan betraktas som underart. Å andra sidan har den också åtskilligt gemensamt med Hieracium obnubilum NORRL., hvilken sistnämnda dock synes vara ganska mycket isolerad från öfriga nigrescens-artade former, bland annat genom sina mycket fina glandelhår. I Nedalen vid elfven förekommer en till nigrescensgruppen hörande Hieracium, som är synnerligen utmärkt genom mycket smala blad. I Apotekar C. INDEBETOUS herbarium har jag sett en form från Bejeren i Nordlanden (SCHLEGEL & ARNELL 1869), som i afseende på bladens antal och form, blomställningens förgrening och hela växtens storlek fullkomligt öfverensstämmer med denna nigrescens-artade form, men skiljer sig från densamma bland annat genom glatt stjelk och nästan glatta korgskaft, något gröfre hår å bladen, något ljusare och något mindre hålkar med glesare beklädnad af gråspetsade hår och glandel- hår. Den är bestämd till H. pallidum Biv. v. persicifoliwm. Som jag emellertid af ifrågavarande, i Nedalen tagna nigrescens- artade form har ett mycket litet material, kan jag ej lemna någon beskrifning öfver den samma. Den torde förtjena att upp- märksammas af botanister, som möjligen komma att resa i denna trakt. Den växer vid elfvens södra strand, nära båt- stället. VOTE GANAT ET BPETOR: I. Hieracia silvatica ALMQU. Stud. Hieracium pellucidum (Laest.) ALMQU. Subsp. prope H. obnubilum NORRL. Pellucidumartad. Ansluter sig temligen nära till H. obnu- tilum NORR. (1. c. pag. 84, Hier. exs. n:o 95), som den habituelt erinrar om. Har högre stjelk (omkring 3 dm.), som är upptill grenig, mycket sparsamt glandelhårig. Bladen äro på undre sidan nakna (eller med spår af stjerhår på medelnerven). Blom- ställningens grenar utstående och uppböjda—nästan utspärrade. Hålkfjällen ej så tätt glandelhåriga som hos obnubilum, med dels små och fina, dels något gröfre, meddellånga glandelhår, de yttre fjällen. med spår af stjernhår i kanterna. Kantblom- mornas tänder äro nästan glatta, stiftet i friskt och torkadt 56 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. tillstånd obetydligt mörkare än ligulae, brungult. I öfrigt öfverenstämmer den med NORRLINS ofvannämnda, vid Storlien förekommande art. Om dess möjliga konstans och deraf be- roende systematiska värde har jag nästan ingen kännedom, alldenstund det tagna materialet är alltför ringa, och jag föga observerade den 1 naturen. Den torde vara af intresse såsom kanske utgörande en intermediär form mellan H. obnubilum och H. pellucidum (LAEST.) ALMQu. Den förekommer på V älli- sta, på vestligaste höjdens sluttning mot SV, i nedre delen af videregionen. ”fuscatum n. Stjelken 2—4 dm. hög, spenslig, stjernhårig, nedtill med glesa fina hår upptill med korta—medellånga mörka glandel- hår, enkel, vanligen 1-bladig. Bladen + långt skaftade, jemte skaften tätt mjukhåriga (med fina, hvita, blänkande hår), nagg- tandade—nästan helbräddade. Ett eller annat rotblad vid blom- ningen vissnadt, de festa (4—6) qvarsittande, rundadt eller äggrundt elliptiska— bredt lancettlika, stundom något vågbräd- dade; Stjelkbladet sitter än vid stjlkend nedre del, än vid midten, är oftast äggrundt lancettlikt, spetsigt, vanligen med stjernhår efter undre sidans medelnerv. Blomställningen enkel, oftast 2-blomstrig, med utdragna, jemförelsevis grofva, upptill vidgade, utstående och uppböjda, mörka, brunaktiga korgskaft, med beklädnad af stjernhår och mycket talrika, korta—medel- långa och grofva, svarta glandelhår med mörkbruna—svarta knappar, utan eller nästan utan gråspetsade hår. Häålkarne teml. stora, 10—12 mm. höga, med rundad bas, klädda med + talrika glandler af samma beskaffenhet som korgskaftens, vanligen med spår af stjernhår i de yttre fjällens kanter, utan svartfotade hår. Hålkfjällen äro temligen glest tegellagda, knapt medelbreda, flertalet med trubbiga, cilierade spetsar, några inre smala och sylspetsade; brunaktigt svartgröna, de inre med lju- sare kanter. Blommorna gula med någon dragning i rödt, kantblommornas tänder glatta eller nästan glatta. Stiften något mörka, gulbruna. Vällista, öfversta delen af granregionen samt björkregionen. Igenkänlig på sin spensliga stjelk, sina fint hvithåriga blad, sina fåtaliga, jemförelsevis stora, mörka hålkar, sina gan- ska stora, utdragna kantblommor m. m. År habituelt något lik Hieracium umbelliferum TLINDEB. i NORRLINS Hieracia exs. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 57 n:o 98 (från Tyvold i Norge), väl skild från den samma genom tätare stjernhårig stjelk, bredare, mörkare och mindre stjern- håriga hålkfjäll, ofta ljusare blad v. s. v. Hör till de former, som sammanbinda Hieracia mnigrescentia med H. pellucidum. Fleptomorphum n. Stjelken 3—5 dm. hög, mycket spenslig, åtminstone nedtill med sparsamma, fina, + långa hår, stjernhårig, upptill med medellånga, svarta glandelhår, vanligen med ett mer eller min- dre utveckladt blad. Bladen äro tunna, gröna, på nedre sidan med någon dragning i blågrått, i kanten, särdeles vid basen, mer eller mindre tandade, med hvassa, utåt eller något framåt rigtade tänder—nästan helbräddade. Några yttre rotblad äro vid blomningen vanligen vissnade, 2—4 inre qvarsitta. Dessa äro bredt ovala—äggrundt lancettlika (det innersta), trubbiga eller det innersta något spetsigt, med rundad eller nästan tvär —bredt vigglik och föga nedlöpande bas, långt och smalt skaftade, med långt mjukhåriga skaft, å båda sidor glest kort- håriga—nästan glatta. Stjelkbladet, som antingen sitter långt ned på stjelken och då är väl utveckladt och långt skaftadt eller längre upp, vid eller ofvan stjelkens midt, och då litet, med kort skaft, är äggrundt lancettlikt och spetsigt, särdeles på undre sidan hårigt och + stjernhårigt, åtminstone efter medelnerven; någon gång är det alldeles rudimentärt. Blom- ställningen enkel, 2—4-blomstrig, med utdragua och temligen smala, utstående eller nästan utspärrade och böjda korgskaft, hvilka äro mer eller mindre tätt glandelhåriga, stjernhåriga— stjernludna, utan eller med något enstaka gråspetsadt hår. Hålkarne äro smala, höga, 11—13 mm., med rundadt kägel- formig bas, rikligen klädda med medellånga—långa och tem- ligen grofva, mörka glandelhår, med glesa stjernhår, åtminstone i de yttre fjällens kanter, utan eller med enstaka, mycket kort gråspetsade hår. Hålkfjällen glest tegellagda, utdragna och smala, flertalet spetsiga, några yttre och mellanfjäll något trub- biga, en del inre sylspetsade, alla mörkgröna—svartgröna, de inre med breda, ljusgröna, tunna och genomlysande kanter. Ligulae gula med svag dragning 1 rödt, kantligulae med glatta eller nästan glatta tänder. Stiften äro rostbruna. Nordsjöberget (granskog). Åfven tagen i Helgel. Ranen, Lygtö af BLytt & ARNELL 1870 (kallad H. nigrescens W). — 58 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. En närstående, miyrescens-artad form är tagen i Storelvedalen i Södra Throndhjems amt af S. ALMQUIST. Varierar, såsom af beskrifningen synes, bland annat till bladkantens beskaffenhet. De från en mera solöppen lokal insamlade exemplaren hafva smärre, mindre tunna, något vio- lett anlupna och nästan helbräddade blad. Påminner i anse- ende till storlek, bladens form och antal om Hieracium integrifolium LANGE 1 FriES Hier. Europ. exs. n:o 85 (från Jutland), skild från den samma genom de höga, smala hålkarne, med spetsiga, föga stjernhåriga fjäll m. m. Närmar sig något H. silv. praetenerum ALMQU. in herb. (= H. pelluci- dum v. 3 i ALMQUIST, Studier öfver slägtet Hieracium), har bredare och längre skaftade blad o. s. v. ”sparsidentiforme n. Stjelken medelgrof, 4—7 dm. hög, 1—2-bladig, enkel eller upptill vanligen förgrenad i smala, bladlösa, utstående eller nästan utspärrade, uppböjda grenar, klädd med stjernhår, samt spridda, knapt medelstora, svarta glandelhår och nedtill med korta, mycket glesa hvita hår. Bladen skaftade, mycket glest håriga, (stjelkbladen med stjernhår åtminstone på nedre sidans medelnerv), 1 kanten, särdeles vid basen, glest och + groft tandade, med nästan rätt utstående tänder; hos de yttre rot- bladen äro tänderna breda och trubbiga—något spetsiga, hos de öfriga hvassa och, isynnerhet vid basen, smala. De yttre rotbladen äro + bredt elliptiska eller ovala med något rundad eller tvär bas, det innersta bredt lancettlikt, med basen ned- löpande på det temligen långt mjukhåriga skaftet. Stjelkbladen bredt—smalt lancettlika; finnes endast ett, sitter det vanligen nedom stjelkens midt. Blomställningen sammansatt, qvastlik, fler—mångblomstrig, temligen tät, med utstående eller nästan utspärrade, uppböjda, + utdragna och temligen smala grenar och korgskaft, hvilka äro tätt stjernhåriga, svart, medellångt och mycket tätt glandelhåriga, utan eller med något enstaka kort gråspetsadt hår. Blomhålkarne temligen små, smala, 10,5— 12 mm. höga, med rundad eller hos yngre korgar nästan kägel- formig bas. Hålkfjällen glest tegellagda, temligen smala och jemnbreda, de flesta med trubbig, cilierad spets, ett eller annat inre sylspetsadt; svartgröna, de inre oftast med + bred, ljus, stundom genomlysande kant; mycket tätt, svart och medel- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 59 långt —långt glandelhåriga, och i kanterna + stjernhåriga. Kant- blommornas tänder glatta. Stiften något mörka. Fångvålen, granregionen. Kommer nära H. silv. fsparsidens DAHLST. in herb. (från Fagerhult och Tenhult i Småland), skild från den samma hufvudsakligen genom glandelhårig stjelk, mycket tätt glandel- håriga korgskaft, bredare, trubbigare och mera stjernhåriga hålkfjäll samt något mera utspärrade och böjda korgskaft och inflorescensorenar. Hieracium stenolepis LINDEB. £gtenolepis LINDEB. v. micranthum n. MH. incisum HOoPPE i Herb. norm. fasc. XIII n:o 21. H. subeaesium FR. Epicr. p. p. Afviker från H. stenolepis LBG ex. 129 genom följande: Stjelken lägre, enkel; rotbladen smärre, kortare; korgskaf- ten mera uppräta, hålkarne små och mörka, 7—9 mm. höga (hos hufvudformen 10--11), med sparsammare beklädnad af glandelhår och svartfotade hår, men stjernhåriga ungefär som hos hufvudformen. Hålkfjällen äro små, mindre utdragna, mörkgröna, med mörkare, ofta brunvioletta, nakna och glatta eller nästan glatta spetsar, de inre fjällen med föga blekare kanter. Stiften äro något mörkare än ligulae. Fångvålen, på fast jord i klippspringor på fjellets södra sluttning, björkregionen, temligen sparsam. Den Hieracium, som är utdelad af FRrirs i Herbarium nor- male fasc. XIII n:o 21 (åtminstone Riksmuseets ex.) under namnet H. incisum HorPrPE, är nästan fullkomligt identisk med min ofvan beskrifna form från Fångvålen. Den har ej fullt så glatta och mörka fjällspetsar. Jag kan derföre ej tveka att identifiera dem. Och då Frirs i Epicrisis generis Hier. tydligen endast gifver ett nytt namn, subcaesium, åt den form, som han förut beskrifvit i Symbolae under namnet Hieracium incisum HoPrPE och dervid citerat just det ofvan nämnda numret i Herb. normale, måste följaktligen ofvan beskrifna form vara = H. subeaesium FR., åtminstone pro parte. Enligt ALMQUIST m. fl. har FRIES med namnet subcaesium betecknat flera med hvarandra nära beslägtade former. — De omtalade ex. i Herb. norm. äro tagna af Prof. Biyrt vid Kristiania. Från andra håll har jag 60 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. o ej sett någon sådan forma micrantha. Det har synts mig tvifvel- aktigt, om den skulle uppfattas som en varietet eller möjligen endast vara en modifikation af hufvudformen. Den synes mig emellertid vara nog mycket afvikande för att kunna antagas vara endast en ståndortsmodifikation, hvarföre jag här tills- vidare upptagit den som varietet. Hieracium fuscocinereum NORRL. "fuscocinereum NORRL. 1. c. p. 92. Hieracia exs. n:o 110. H. grisescens ALMQu. (in herb.) p. p- Vällista, björkregionen. Hieracium conspurcans NORrRL. ”conspurcans NORRL. l. c. p. 98. Hieracia exs. n:o 118. Vällista, öfversta delen af granregionen. I Apotekar C. INDEBETOUS herbarium förekomma två indi- vider af en Hieracium, bestämd till H. silv. obtusifoltum ALMQU. = H. hylaephilum DAHLST. Åtminstone den ene af dessa in- divider är H. conspurcans NORRL. De äro tagna på Åreskutan af A. MAGNUSSON 1888. Xfurculatum n. Stjelken 3—53,5 dm. hög, oftast med ett reduceradt blad, från hvars axill vanligen en nästan upprätt eller något ut- stående och uppböjd gren utgår; gleshårig och stjernhårig, upptill med glesa, mycket små och fina glandelhår. Bladen mer eller mindre långt skaftade, temligen glest håriga, smut- sigt grågröna. Rotbladen omkring 6, de yttersta små, rundade, med + tvär bas, de inre elliptiska—ovalt lancettlika, det in- nersta lancettlikt och spetsigt, i kanten något undulerade, glest, temligen groft och oregelbundet tandade, med nästan rätt ut- stående, dels trubbiga, dels spetsiga tänder. Stjelkbladet sitter vanligen vid eller något ofvan stjelkens midt, är reduceradt, jemförelsevis långt, men mycket smalt, med spår af stjernhår i kanten och på undre sidan. För öfrigt äro bladen nakna, men bära tydliga mikroglandler. Inflorescensen 2—ferblomstrig, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 61 enkelt eller upprepadt klynnegrenad, med långa, uppstående och något inböjda, temligen grofva grenar och korgskaft, hvilka äro stjernludna och temligen tätt beklädda med små fina glandelhår samt med spridda fina, hvita hår. Blomhålkarne temligen stora, de af I ord. 12—13 mm. höga, med rundad bas, + »ikligt klädda med mjuka, fina, hvita hår, med inblandade små, fina glandelhår och mikroglandler. Hålkfjällen medelbreda, något trubbiga, de innersta smala och spetsiga; alla mörkgröna — svartgöna, de inre med ljusare kanter. Mellanfjällen och de inre bära i kanterna mer eller mindre tydliga stjernhår och äro i spetsarne tydligt cilierade. Calathidium fullt medelstort. Ligulae gleshåriga, med cilierade tänder. Stiften 1 friskt till- stånd något mörka. Denna synnerligen vackra och utmärkta form står tem- ligen nära Hieracium conspurcans NORRL., men afviker bland annat genom följande. Rotbladen nakna, deras skaft med glesare, kortare och mörkare, gråaktiga hår. Stjelkbladet rudi- mentärt mycket smalt, endast med spår af stjernhår. Blom- ställningen regelbundet, enkelt eller upprepadt klynnegrenad, med alla korgskaft mycket långa, uppstående och något in- böjda. Häålkfjällen mera håriga, deras spetsar ej eller föga mörkare. Ligule mindre starkt håriga, stift något mörkt. —— Den varierar med mycket korta—nästan medellånga glandelhår. Påträffades både på Vällista och Ottfjellet, i nedersta delen af videregionen. II. Hieracia vulgata ArMmoQu. Stud. Hieracium gravastellum DAHLst. exs. n:o 81. AH. caesiwum var. alpestre LINDEB. Hier. Scand. exs. n:o 61, 126. "gubalpestre NorrL. p. 112. Hieracia exs. n:o 139. Stuedalen, björkregionen. Närmar sig rätt mycket Hieracia nigrescentra. Hieracium porrigens ALMQU. ”fHloccifrons n. Stjelken 4—6 dm. hög, medelgrof eller hos småväxta indi- vider något spenslig, 2—03-bladig, enkel eller med utstående 62 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. bladlösa grenar från öfre bladvecken, stjernhårig och + gles- hårig (håren fina, mjuka och temligen långa). Bladen på undre sidan ljusare, med tydlig dragning i blygrått. Vid blomningen qvarsitta 2—5 rotblad, hvilka äro temligen långt skaftade, med långhåriga skaft, ovala (de yttersta)— bredt lancettlika, stjelk- bladen smalt äggrundt lancettlika—smalt lancettlika (de öfre), kortare skaftade (med på skaftet nedlöpande bas). Alla bladen groft hvasstandade—flikiga, nästan parflikiga, med triangulära eller oftast skärformiga, smala och hvassa tänder eller flikar, hvilka stundom gå ned på bladskaftet, på öfre ytan nästan olatta, på undre sidan och i kanten mer eller mindre håriga. Stjelkbladen, åtminstone de öfre, äro derjemte på hela undre ytan stjernhåriga. Blomställningen är oftast grenig (sällan enkel), 3—mångblomstrig, nästan qvastlik, med utdragna, tem-: ligen smala, utstående och vanligen lindrigt uppböjda korg- skaft, hvilka äro klädda med stjernludd och bära spridda enkla hår och små, mörka glandelhår. Blomhålkarne äro temligen stora, 11—12,5 mm. höga, med rundad bas, klädda med en måttlig mängd gråspetsade hår, sparsamma små eller knapt medellånga, mörka glandelhår samt med + rikligt stjernludd, företrädesvis vid mellanfjällens och de inre fjällens kanter. Hålkfjällen äro temligen smala och jemnbreda, med trubbiga spetsar, ett eller annat inre spetsigt; till färgen äro de svart- gröna eller nästan svarta, ofta med någon dragning i brunt, de inre med jemförelsevis breda ljusa kanter (klädda af stjern- luddet). Ligule gula, med sparsamma hår, tänderna långa, sparsamt cilicerade. Stiften brungula. Vid Åresjön, nära kyrkan. En närstående, säkerligen till detta subspecies hörande form (med nästan glatt, rödaktig stjelk, ljusare blad med mycket rikligt stjernludd på undre sidan, samt något större, ännu mörkare hålkar, med rikligare beklädnad) har jag från Middagsvålen (öfversta delen af granregionen). Andra + när- stående former, som jag ej närmare studerat, har jag sett från Åreskutan, Storlien och Meraker. Här beskrifna form kommer närmast Hieracium subporri- gens DAHLST. exs., men torde vara väl skild från den genom mörkare, i kanterna rikligt stjernludna hålkfjäll, med smärre och sparsammare glandler, m. m. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:0 7. 63 Hieracium diaphanoides LinpEB. MHieraciologiska Bi- drag 1882. "piceatum on. Stjelken 4—6 dm.-: hög, något spenslig, stjernhårig, nedtill temligen långt hårig, upptill med mörka glandelhår. Vid blom- ningen qvarsitta omkring 2—3 rotblad, hvilke äro medellångt eller temligen långt alakttende, det yttersta är rundadt ellipedskt, med tvär bas, det innersta smalt ovalt, alla + trubbiga. Stjelk- blad oftast 2 (af hvilka det öfre är litet), bredt lancettlika— lancettlika, + spetsiga, det nedre med vingadt, mer eller min- dre kort skaft. Alla blad glest lbiakdade med mycket små, hvassa tänder, ofta mer ller lind rödviolett anlupna eller fläckiga, å båda sidor + håriga, det öfre stjelkbladet på undre sidan + stjernhårigt. Blomställningen vanligen något samman- satt, flerblomstrig, med utstående eller något utspärrade, nästan raka eller lindrigt uppböjda grenar och korgskaft, stundom enkel och fåblomstrig. Korgskaften utdragna och smala, stjern- håriga—stjernludna och tätt klädda med långa, svarta glandel- hår, med något enstaka långt svartfotadt hår. Hålkarne tem- ligen små och smala, oftast 10—11 mm. höga, med rundadt tvär bas, glest stjernhåriga, med långa helsvarta eller kort grå- spetsade hår och mycket långa svarta glandelhår. Hålkfjällen äro glest tegellagda, brunaktigt svartgröna eller nästan svarta, de inre med något ljusare kanter, de flesta temligen smala och jemnbreda, trubbiga, ett eller annat inre spetsigt. Ligulx rent gula. Kantblommornas tänder glatta eller nästan glatta. Stif- ten rostbruna. Stuedalen. Äfven tagen på Åreskutan 1868 (enligt ex. i Lektor ALMQuISTs herbarium). Varierar bland annat till hålkens beklädnad. Oftast äro glandelhåren rikliga och de gråspetsade håren enstaka eller spridda, men stundom blifva de senare mindre sparsamma och glandelhåren glesare. Glandelhåren å stjelkens öfre del äro stundom iömligekn talrika, stundom få. Yttersta rotbladets bas är tvär —något bada Exemplaret från Åreskutan har något glesare hårbeklädnad, smalare rotblad samt enklare blomställ- ning än de individer jag insamlat i Stuedalen. — En när- beslägtad form har jag sett från Storlien (ADLERZ 1882), en annan från Suljätten 1 Jemtland. 64 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Denna form torde tills vidare kunna uppfattas som en underart af Hieracium diaphanoides LBG (Hieraciologiska Bi- drag, Göteborg 1882. Hieracia Scand. exs. n:o 123, »H. medium | Jord ?»), ehuru den rätt betydligt differerar från den samma, framför allt genom sina stjernhåriga hålkar och tvärbasiga yttre rotblad. På grund af sistnämnda karaktär skulle den kunna föras till Hieracia silvatica, men då den synes vara närmare förvandt med den till närvarande grupp hörande Hieracium diaphanoides än med någon af de mig bekanta Hieracia silva- tica, har jag ej tvekat att föra den hit. RIGIDA LiNDEB. Hieracium rigidum Hx. ”anthracinum DAHLST. in herb. Ottsjö by. År af Bandirektör C. F. SUNDBERG tagen vid Gefsjön 1 Jemtland. En troligen identisk form har jag äfven sett från Areskutan. ATP IE STURTAT FRE OR RIGRT I. Hieracia semidovrensia ALMQU. in litt. Hieracium semidovrense n. "gemidovrense n. Stjelken fyllopod, 5—6 dm. hög eller stundom något högre, enkel eller med en bladlös gren från öfversta bladets veck, kort—medellångt gleshårig och, utom nedtill, + stjernhårig, upptill äfven med mörka glandelhår. HBotbladen skaftade, oftast glest och temligen groft tandade, med något framåt eller nästan rätt utåt rigtade tänder, stundom nästan hel- bräddade; på båda sidor glest håriga och å nedre ytans medel- nerv stundom med spridda stjernhår. De yttre rotbladen, vid blomningen vanligen delvis vissnade, äro rundadt elliptiska— elliptiska elier ovala, med tvär eller föga rundad bas. De vid blomningen alltid qvarsittande 2—4 inre rotbladen äro stora och breda, ovala—bredt lancettlika (det innersta), med + tätt mjukhåriga skaft, hvilka stundom äro tydligt vingade af den BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 65 nedlöpande bladbasen. Stjelkbladen 2—3, det nedersta oftast stort, vanligen med kort, bredt vingadt skaft, de öfre smärre. Alla bredt lancettlika—lancettlika (eller äggrundt lancettlika) och + spetsiga, något stjelkomfattande, glestandade—nästan hel- bräddade, på öfre sidan nästan glatta, på nedre sidan, särdeles vid kanterna och på medelnerven, håriga och + stjernhåriga. Blomställningen vanligen sammansatt, fler—mångblomstrig (säl- lan enkel och fåblomstrig), med + utdragna, något utstående och uppböjda korgekaft, som äro klädda med stjernhår, kort svartfotade eller helt och hållet hvita, långa och mjuka hår samt talrika, korta eller knapt medellånga, mörka glandelhår. Hålkarne temligen stora, breda, de af I ordn. (10—)11—12 mm. höga, med rundadt tvär bas, beklädda med + talrika svart- fotade, hvita, mjuka hår och korta—medellånga glandelhår; mellanfjällen och de inre bära i kanterna, företrädesvis mot spetsarne, en mer eller mindre tydlig beklädnad af stjernludd: några fjäll äro derjemte i spetsarne cilierade. Häålkfjällen äro temligen smala och jemnbreda, de flesta trubbiga, ett eller annat inre spetsigt; mörkgröna—svartgröna, de inre med breda ljusare kanter. Kantblommornas tänder mycket sparsamt cilie- rade. Stiften något mörka. Vid Grönvallen norr om Grönklumpen. En hithörande form förekommer äfven vid Renfjellet i Jemtland. Äfven en eller ett par närstående, ej identiska former förekomma vid Renfjellet samt vid Storlien (enligt ex. i ALMQUISTS herbarium). Utmärkande för denna form äro de jemförelsevis talrika stora rotbladen, af hvilka de yttre äro + tvärbasiga, de jem- förelsevis stora, men fåtaliga stjelkbladen, de temligen stora, breda hålkarne, med sin rikliga beklädnad af långa, hvita och mjuka hår, glandelhår och stjernhår. Hos de ex., jag tagit vid Grönvallen, är blomställningen mycket sammansatt och rik- blomstrig, ligule medelstora, rent gula. Att döma af mig tillgängliga samlingar, utgör ofvan be- skrifna form jemte några andra med den samma nära beslägtade en naturlig, väl begränsad komplex eller art, som måste få sin plats emellan Hieracia vulgata FR. och de egentliga dovrensia. Bland de mig bekanta Hieracia dovrensia, närmar den sig Hieracium plicatum LIinDEB. i afseende på hålkarne, hvilka dock hos "semidovrense äro större, med något tätare tegellagda fjäll samt talrikare och längre glandelhår. Habituelt erinrar den något om en på Gottsunda-bergen i Uppland tagen Hieracium 3) 66 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. Oreades FR. samt om den på Vogeserna förekommande H. vogesiacum MouG. (Se FriEs' Hieracia Europea exsiccata). Hieracium glaucellum LIinDEB. "glaucellum LINDEB. Hieracia Scand. exs. n:o 69. Stuedalen (björkregion). De vid blomningen qvarsittande rotbladens antal vexlar mellan 1 och 5, det innersta varierar smalt ovalt—lancettlikt; stjelkbladens antal oftast 2, varierande mellan 1 och 3. På några af de individer, jag insamlat, äro de halftomfattande, på andra ej eller knapt märkbart omfattande. Blomställningen stundom enkel och fåblomstrig, oftast grenig och flerblomstrig. År jemte följande FPA karaktäriserad genom sina små, smala och mörka hålkar med deras smala fjäll och vackra beklädnad (hufvudsakligen stjernhår; temligen sparsamma små, mörka glandelhår och korta, mörka, mycket kort gråspetsade hår). Af de Hieracier, jag sett, är den tydligen närmast slägt med följande. ”gubsilvatiecum ALMQU. i DAHLSTEDTS Hieracia exsiccata, fasc. III, n:o 72 (H. dovrense "subsilvaticum). Åreskutan, Mörvikshummeln. Skild från ”glaucellum genom (glest) korthåriga blad, tyd- ligare omfattande stjelkblad, ej så långa och smala rotblad- skaft samt ej fullt så smala och spetsiga hålkfjäll (och annan bladfärg?). Hieracium depilatum ALrmou. i LINDEBEBGS Hieracia Scand. exs. n:o 27. Vid Grönvallen norr om Grönklumpen insamlade jag denna utmärkta art. Den förhöll sig der på följande sätt. Stjelken mycket kort och glest bröts glatt, 3—5-bladig, med lancettlika— bredt lancettlika, mot basen afsmalnande, något omfattande blad, de nedersta vingadt skaftade, och åtminstone de öfversta med spridda mikroglandler i kanterna. Ett eller annat yttre rotblad vid blomningen vissnadt, ett eller två inre qvarsittande, elliptiska—bredt lancettlika, skaftade. Korgskaften + utdragna och grofva, upptill tydligt vidgade, stjernludna (åtminstone upptill) och + glandelhåriga. Blomhålkarne tem- ligen stora och breda, de af I ordn. 11—12 mm. höga, med BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. A FD. III. N:o 7, 67 rundad eller något tvär bas, nakna eller med sparsamma stjern- hår vid basen, tätt beklädda med dels korta, dels fullt medel- långa, fina, gulknappiga glandelhår och mikroglandler, utan eller med något enstaka kort gråspetsadt hår. Hålkfjällen tätt tegel- lagda, breda, jemt afsmalnande mot spetsen, alla eller de festa spetsiga, enfärgadt mörkgröna eller mot basen svartgröna. Kant- blommornas tänder mycket sparsamt cilierade. På mera sol- öppna ställen var växten till alla delar något mindre, omkring 3 dm. hög, 2—3-blomstrig, med mer eller mindre rödviolett anlupna blad och stjelk, glest stjernhåriga stjelkblad och rent gula stift. På skuggig ståndort var den högre, till 5 dm., med stjelk och blad mera utvecklade och rent gröna, stjelken ofta upptill förgrenad i nästan uppräta, bladlösa eller små- bladiga, långa och grofva grenar från öfre bladvecken, 4—6- blomstrig, med bladen mycket sparsamt stjernhåriga, stiften märkbart mörkare än kronbrämen. Förutom på ofvan angifna lokal hittade jag denna art vid Enaelfven norr om Sylfjellet samt i Nedalen i Norge (på båda ställena med mycket tydligt omfattande stjelkblad). Hieracium depilatum utgör en mellanlänk mellan Hiera- cium alpinum och Hieracia dovrensia, och är, synes mig, gan- ska nära förvandt med de senare. Af de dovrensia, jag sett, kommer den närmast Htieracium chrysostylum LinDeEB. (Hier. Scand. exs. n:o 87), med hvilken den eger ganska mycket gemensamt. Båda utmärkas af: fåtaliga (1—3) vid blomningen qvarsittande rotblad, oftast 3- eller 4-bladig och fåblomstrig, föga hårig eller nästan glatt stjelk, lancettlika, mot basen af- smalnande och föga omfattande stjelkblad, af stjernhår hvit- ludna korgskaft, mörka med rundad eller något tvär bas för- sedda hålkar, hvilkas beklädnad hos typiska individer (jag talar här endast om sådana) utgöres nästan uteslutande af gul- knappiga glandelhår. Vidare hafva båda arterna gula eller nästan rent gula stift och äro för öfrigt habituelt icke så olika hvarandra. ÅA andra sidan afviker typisk H. depilatum från chrysostylum och alla af mig sedda egentliga Hieracia dovrensia genom större hålkar, med tätare tegellagda, och ytterst rikligt glandelhåriga och mikroglandulösa fjäll, och mikroglandler äfven på stjelkbladen (åtminstone i de öfversta bladens kanter), derigenom närmande sig vissa former bland Alpina. 68 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. En annan omständighet, som odisputabelt talar för en närmare slägtskap emellan depilatum och Hieracia dovrensia är följande. Jag har sett åtskilliga Hieracium-former (tagna vid Åreskutan, Storlien och Bunnerviken i Jemtland af C. F. SUNDBERG och C. J. JOHANSSON), hvilka tydligen äro mellan- former mellan depilatum och dovrensia. Måhända har en eller annan af dessa uppkommit genom hybridisering. För min del är jag dock böjd att tro, att åtminstone några af dem ej äro korsningsprodukter, utan på annat sätt uppkomna (måhända konstanta?) mellanformer. För detta antagande talar åtmin- stone den omständigheten, att, så långt min erfarenhet sträcker sig, H. depilatum ej förekommer på Areskutan. Och en af de åsyftade formerna har jag sett 1 så rikligt antal ex., att jag nästan är öfvertygad om, att den ej kan vara hybrid. Emellan depilatum och H. dovrensia synes mig sålunda efter all sanno- likhet existera den grad af slägtskap, som NäGzri kallar öfvergångs- eller blandningsförvandtskap. (Jemför NA- GELI, »Ueber die systematische Behandlung der Hieracien riäck- sichtlich des Umfanges der Species» i Botanische Mittheilungen von CARL NÄGELI 1866). Någon otvifvelaktig mellanform emellan H. depilatum och Hieracia mnigrescentia har jag ännu ej sett. (Den i det före- gående omtalade egendomliga alpinumartade form, som jag kallat glandulatum, och som i vissa afseenden något erinrar om depilatum, torde knappast vara närmare förvandt med den samma, utan kanske snarare hybrid mellan tvenne till Alpina hörande former. Se under Hieracia alpina genuina). Der- emot har vid Handöl och Snasahögen i Jemtland påträffats en Hieracium-form, som till sina karaktärer synes stå emellan depilatum och alpinum ”adspersum (eller någon dermed mycket nära beslägtad). Den finnes i Lektor ALMQuists herbarium, der signerad H. pseudodepilatum. Den synes mig väl förtjena att vidare studeras i naturen. Möjligen kan det vara hybrid, och i sådant fall har man ett bevis för, att mellan depilatum och ”adspersum förefinnes bastardförvandtskap. Jemför NäÄGzEnu 1. c. p. 450. Men möjligt är väl också, att äfven mel- lan depilatum och Hieracia alpina genuina finnas öfvergångs- former af icke hybrid natur, och att de stå till hvarandra i unge- fär samma slägtskapsförhållande, som depilatum till dovrensia. En trakt, der man kanske kunde få full klarhet 1 denna fråga, är väl byn Handöl i Åre, der enligt Lektor S. ALM- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 69 Quist H. depilatum skall växa i mängd tillsammans med per- sonatum FR. I E. Fries herbarium i Upsala botaniska museum finnas å ett ark uppfästade trenne Hieracium-individer och försedda med en tryckt etikett, som är alldeles lik den i FriEsS” Hie- racia Europ. exsiccata n:o 4 (i första fascikeln, utgifven 1862). ÅA etiketten läses: »H. lingulatum BAcCKH. Epicr. p. 45 cultum e seminibus Auwuctoris in H. Upsab. Såvidt jag kunnat finna, kan dock endast en af de nämnda individerna (den mellersta) höra till H. lingulatum BACKE. De två andra tillhöra H. depilatum. Från den i Jemtland och Herjedalen (t. ex. Ljusne- stöten) förekommande typiska depilatum afvika de knapt märk- bart. Förmodligen har här någon förvexling egt rum, må- hända vid växternas uppfästande. I motsatt fall finge man väl antaga, att H. depilatum blifvit funnen i Skotland och af BACKHOUSE sjelf förts till H. lingulatum, ehuru den icke kan inrymmas i hans egen beskrifning på denna art. (Se BACE- HOUSE, A Monograph of the British Hieracia. York 1856). Hieracia dovrensia genuina. Hieracium amplifolium ALMQU. ”amplifolium ALMQU. 1 DAHLSTEDTS Hieracia exsiccata, fasc. III, n:o 81. H. macrophyllum ALMQu. in herb. H. grandi- folium ArMoQu. Berättelse om en resa i Jemtland sommaren 1868 (i Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar KB60Mn:ora). Denna vackra form är lätt igenkänlig genom sin jemförelse- vis fåbladiga (oftast omkring 4) och vanligen lågväxta stjelk, sina ofta stora och breda, mot basen afsmalnande, ej fullstän- digt omfattande, helbräddade och undertill tydligt stjernhåriga sjelkblad, sina mycket korta öfre korgskaft, hvarigenom de 2 eller 3 öfre blomkorgarne komma att sitta tätt intill hvarandra (såsom hos artatum och splendens, se nedan), sina smala hålkar med deras temligen rikliga beklädnad af stjernhår, långt hvitspetsade hår och temligen små glandelhår. De flesta hålk- fjällen äro medelbreda, med trubbiga och något cilierade spet- sar. Krontänderna äro cilierade; stiftet i friskt tillstånd något mörkt, gulbrunt. Stjelken varierar enkel och enblomstrig— 70 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. grenig och flerblomstrig. Hos de individer, jag påträffade, voro stjelk och blad nästan glatta, hålkarne rikligen glandel- håriga, med sparsamma svartfotade hår — sålunda en form, som något afviker från den typiska, i DAHLSTEDTS vackra exsiccatverk utdelade. Jag torde måhända en annan gång återkomma till dessa former. Åreskutan, Totthummeln (öfversta delen af granregionen). Hittades först af SEVERIN AXELL 1868. Den förekommer, enligt S. ALMQUIST, ymnigt på Åreskutans begge humlar och utgör en af detta fjells karaktärsväxter. (En sådan är äfven H. "”mutilatum. Se längre fram). "artatum n. Jag har från Storlien några individer af en dovrense-artad Hieracium, som jag sjelf tog derstädes (i öfversta delen af björkregionen, ofvan gamla Storlien) för några år sedan, men ej närmare gaf akt på i naturen. Den synes mig i systema- tiskt hänseende vara af intresse, hvarföre jag här velat om- nämna den samma. Den kommer nog att förr eller senare återfinnas. — Den är närmast slägt med ”amplifoltum ALMQU. och bildar, enligt min uppfattning, tillsammans med denna en god art, såsom det synes väl begränsad mot öfriga dovrense- former. Den öfverensstämmer i fråga om öfversta korgskaftens korthet, hålkarnes byggnad m. m. alldeles med "amplifolium, men synes på samma gång vara väl skild genom sina 2—3 jemförelsevis långa och smala, jemnbredt lancettlika (med jem- ” förelsevis bred bas), i kanten glest, men tydligt naggtandade, på undre sidan nakna stjelkblad (eller endast med spår af stjernhår vid medelnerven), sina sparsammare klädda (mindre stjernhår, inga eller färre och smärre glandler) och mindre trubbiga eller delvis spetsiga hålkfjäll, m. m. — Jag hoppas att någon gång återfinna denna förmodligen mycket goda underart, som jag tillsvidare skulle vilja benämna ”artatum. Jag har ej sett den i Lektor ALMQuists rikhaltiga samlingar. Hieracium splendens n. ”gplendens n. Stjelken 5—6 dm. hög, enkel eller med långa och smala uppstående grenar från bladvecken, 3—7-bladig, nedtill med BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. n:o 7. 71 glesa, medellånga hår, för öfrigt nästan glatt och naken eller upptill med spridda stjernhår. Bladen äro stora och ofta breda, på öfre sidan lifligt gröna, på undre sidan ljusare med någon dragning i blått, stundom violettfläckiga; mycket glest korthåriga—nästan glatta, de öfre med spår af stjernhår åt- minstone. på undre ytan, glest och + groft tandade, med nästan rätt utåt rigtade, spetsiga tänder, mot spetsen helbräddade; 2 eller 3 rotblad vid blomningen vanligen qvarsittande, skaftade, ovala—bredt lancettlika, trubbiga—något spetsiga, stjelkbladen lancettlika—bredt lancettlika, det nedersta oftast vingadt skaf- tadt, mellanbladen med bred, föga afsmalnande bas, ofta helt stjelkomfattande; de öfversta med äggrund eller något tvär bas, alla + spetsiga. Blomställningen är enkel och fåblomstrig eller grenig och flerblomstrig (med 3—8 blomkorgar); de nedersta en eller två grenarne utgå från öfversta stjelkbladens veck, äro utdragna och temligen smala, bära i spetsen en eller två blomkorgar, den öfversta grenen (som utgör sjelfva stjelkens spets) är upptill delad i vanligen 2, stundom 3 mycket korta korgskaft, så att de öfversta korgarne sitta tätt intill hvarandra. Korgskaften äro + stjernhåriga, utan eller med något enstaka, kort gråspetsadt hår och glandelhår; uppåt vidgade. Häålkarne proportionsvis smala, alltid höga, 11—12 mm., med rundad eller något tvär bas. Fjällen äro breda, de flesta mer eller mindre trubbiga, ett eller annat inre sylspetsadt, alla temligen likformigt svartgröna med dragning i brunt, de inre med något ljusare, breda kanter; de yttre och mellanfjällen med glesa stjernhår, hufvudsakligen 1 kanterna samt med glesa, temligen små, gulknappiga glandelhår och något enstaka, kort gråspetsadt hår; hos fertalet fjäll äro spetsarne något cilierade. Blom- kronorna rent gula, och, åtminstone hos diskblommorna, med tydligt cilierade tänder. Stiften äro i friskt tillstånd nästan gula, obetydligt mörkare än ligulze. Fångvålen, temligen allmän i nedre delen af björkregionen på fjellets södra sluttning. Föregående sommar af Pastor 5. L. ENANDER tagen i Rätan i södra Jemtland (utan närmare angifvet växtställe). Herjed, Tännesberget (K. F. DUuSÉN). Sannolikt bör ofvan beskrifna form (jemte närmast föl- jande och möjligen andra ännu ej kända underordnade former) uppställas som en särskild art, utmärkt af starkt utvecklade, mer eller mindre groftandade och ofta helt stjelkomfattande blad, mycket korta öfre korgskaft, + höga och smala, mörka, T2 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. brunaktiga, glänsande och föga klädda hålkar, med breda, öfvervägande trubbiga fjäll, och gula eller nästan gula stift. corymbellum on. Stjelken 5—8 dm. hög, något spenslig, mångbladig (7—14), nästan glatt, enkel eller med smala grenar från öfre bladvecken. Bladen olikformiga, ofta starkt violett anlupna; rotbladen skaf- tade, trubbiga—något spetsiga, de yttre vid blomningen viss- nade, ett eller ett par qvarsittande, + bredt lancettlika, af stjelk- bladen äro de nedersta temligen långt skaftade, lancettlika, de öfriga oskaftade och något omfattande, åtminstone mellanbladen, hvilka från en mer eller mindre afsmalnande bas äro lancett- lika och spetsiga, de öfversta bladen äro äggrundt lancettlika, alla vanligen glest och groft tandade med något framåt eller nästan rätt utåt rigtade, spetsiga tänder, på öfre sidan glatta —mycket glest håriga, på undre ytan tätare håriga, särdeles efter medelnerven och kanterna, de öfre på båda sidor med spår af stjernhår. Blomställningen enkel eller vanligen grenig och flerblomstrig, de nedre grenarne eller korgskaften utgå från öfversta bladens axill, de öfversta skaften äro mycket korta bildande en liten tät qvast, alla smala, uppåt något vidgade, stjernhåriga—stjernludna, utan eller med något enstaka glandel- hår och svartfotadt kort hår. Hålkarne äro temligen stora, 10—11 mm. höga, med något tvär bas. Fjällen tämligen tätt tegellagda, brunaktigt mörkgröna — svartgröna, temligen breda, de flesta trubbiga, några få inre spetsiga, med små—medel- stora, glesa, gulknappiga glandelhår, utan svartfotade hår (eller med något enstaka sådant), de festa fjäll i spetsen något cili- erade, de yttre åtminstone i kanterna glest stjernhåriga. Kamnt- ligule med nästan glatta tänder. Stiften i friskt tillstånd gula. Skalfrukten mörkt rödbrun. Fångvålens södra sluttning, i björkregionen, sparsam. En, såsom det synes, hithörande form är äfven tagen i Rätan, Turingen (S. L. ENANDER 1888). Den afviker från min på Fångvålen tagna form genom följande: stundom mera hårig stjelk, ej violettfärgade, stundom mindre tandade blad, ej så tydligt brunaktiga och stundom något mindre hålkar, i mera grenig och blomsterrik qvast — allt olikheter, som troligen kunna bero endast på ståndarten. Jag har från Tännäsberget i Herjedalen sett en närstående eller möjligen identisk form, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 73 tagen af Lektor DusÉn. Jag har ej haft tillfälle närmare granska den samma (ex. finnes i Riksmuseum). Denna högst märkliga form har, såsom af beskrifningarne synes, flera karaktärer gemensamma med föregående och synes mig närmast förvandt med den. Genom sin ofta ansenligt höga stjelk, sina betydligt mindre omfattande blad, sina glatta eller nästan glatta krontänder (åtmintone hos kantblommorna m. m. tyckes den äfven tendera åt Hieracia rigida (sparsifo- lium LB6.). Månne hybrid? Den växte i närheten af "splen- dens. Huruvida någon rigidum-artad form fans der, lade jag ej märke till. Hieracium dovrense FR. "indutum n. MH. dovrense FR. 1 ALMQUISTS reseberättelse 1869. Stjelken 4—6 dm. hög, något spenslig och flexuös, temligen kort och något sträft hårig, upptill +stjernhårig, 4—6-bladig. Bladen gröna, undertill något ljusare, lancettlika eller mellan- bladen stundom lancettlikt ovala, alla + spetsiga, med vanligen något afsmalnande bas, som hos mellanbladen ofta fullständigt omfattar stjelken; rotbladen vid blomningen vanligen vissnade; nedersta sjelkbladet oftast skaftadt, alla mot basen + tandade —nästan helbräddade, på undre ytan samt i kanten + tätt håriga, på öfre glest korthåriga—glatta, åtminstone mellan- bladen och de öfre äro dessutom på undre sidan + stjernhåriga. Blomställningen är enkel eller upprepadt dikotomiskt förgrenad, 2--flerblomstrig, korgskaften utdragna, något utstående och upp- böjda, upptill föga vidgade, stjernhåriga, med svartfotade, hvita hår och medelstora, gulknappiga glandelhår. Blomhålkarne medelstora eller stundom något stora 9—11 mm. höga, med något tvär bas. Hålkfjällen temligen tätt tegellagda, medel- breda eller stundom något breda, några inre smalare och mera jemnbreda, flertalet + trubbiga, en del inre spetsiga; svartgröna, mot spetsen ofta brunaktiga, de inre med ljusa, gröna, kanter; + stjernhåriga, särdeles vid kanterna, med mer eller mindre talrika och långa hvitspetsade hår och temligen grofva och långa gulknappiga glaudelhår. Blomkronarna rent gula med tydligt cilterade tänder, åtminstone hos diskblommorna. Stiften något mörka. Stuedalen, sparsam. Jag har dessutom sett den från trak- ten af Reitans jernvägstation i Guldalen (S. ALMQUIST) samt 74 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. från Storlien och Åreskutan, Totthummeln (ALMQuisT och KempPE 18681, C. InpEBEToU 1883). Exemplaren från Guldalen och Åreskutan hafva något längre och proportionsvis smalare öfre stjelkblad än min i Stue- dalen tagna form. Varierar äfven något till hålkfjällens bredd, stjernhårbeklädnadens täthet, glandelhårens längd och med + ci- lierade krontänder. Lätt igenkänlig på sin spensliga, oftast något fexuösa stjelk, med ofta breda blad, sina mörka hålkar, med temligen tvär bas och riklig beklädnad, m. m. Af de H. dovrensia, som jag påträffade, är Hieracium n- dutum den, som kommer närmast den genuina H. dovrense FR. (Se Fries, Symbolae ad historiam Hieraciorum. Upsala 1848. Herbar. normale, fasc. XI, N:o 12). Men den synes vara väl skild från den samma bland annat genom något mindre hålkar, mycket tätare och längre hår å korgskaften och hålkarne samt genom de senares temligen långa glandelhår och ofta rikliga stjernhår. Hieracium mutilatum ALMQU. mutilatum ALMQu. i DAHLSTEDTS Hieracia exs., fasc. III, N:o 76. H. obtusum ALMQuU. in herb. H. cartilagineum FR.? Pp. Pp. I ALMQUISTS reseberättelse 1369 (Jemför H. amplifolium). Vällista och Åreskutan, på gräsbeväxt mark i öfre delen af granregionen, mot söder. Utmärkande för denna (och delvis äfven för följande) form äro: den fullständigt eller nästan glatta stjelken, de ofta jem- förelsevis talrika, på undre sidan tydligt stjernhåriga, i kanten tätt korthåriga och glest naggtandade stjelkbladen, de stjernludna korgskaften med enstaka glandelhår och vanligen något enstaka svartfotadt hår, de mycket mörka, svartaktiga, + tvärbasiga och knapt medelstora hålkarne med beklädnad oftast hufvudsak- ligen af stjernhår, med sparsamma svartfotade hår och små glandelhår, de temligen smala, mycket trubbiga hålkfjällen. Stif- ten äro mörka. Hålkarne bära stundom något talrikare svart- fotade hår. Ett eller annat af de inre fjällen är stundom något spetsigt. Stjelken varierar fotshög—meterhög eller högre! Jemför för öfrigt följande närbeslägtade form. ! Enligt meddelande af Lektor ALMQUIST är det denna form, som han i sin reseberättelse 1869 afser med H. dovrense (hufvudf.). Den lär öfverallt, der den uppträder, finnas endast i mycket sparsam mängd. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 75 ”grandifrons n. Stjelken 5—8 dm. hög och J3—6-bladig, glatt eller med spridda korta hår, upptill med spridda stjernhår, utan eller upptill med enstaka ytterst små och fina gulknappiga glan- delhår. Bladen ofta stora, på undre sidan blåaktigt gröna, stundom rödviolett anlupna, glest och fint tandade eller nästan helbräddade, mot spetsen alltid helbräddade, nakna eller de öfre med spridda stjernhår efter undre sidans medelnerv, i kanten och på undre sidans medelnerv glest korthåriga, eljes nästan glatta. Ett eller annat yttre rotblad vid blomningen vissnadt, ett par inre vanligen qvarsittande, skaftade, aflånga eller elliptiskt aflånga, trubbiga. Stjelkbladen lancettlika och + spetsiga, med afsmalnande, något omfattande bas, det neder- sta vanligen vingadt skaftadt. Blomställningen oftast qvastlik, gles, ferblomstrig, vanligen upprepadt klynnegrenig, med ut- dragna, smala grenar. Korgskaften utstående—nästan ut- spärrade, uppböjda, utdragna och smala, längst upptill något vidgade, vanligen glest stjernhåriga, utan eller med sparsamma mycket små glandelhår. Blomhålkarne äro små och mycket mörka, 3—9 mm. höga, med tvär bas, + stjernhåriga och med mycket korta och fina glandelhår med rödgula knappar, utan gråspetsade hår. Hålkfjällen äro ganska smala och jemnbreda, rundtrubbiga, enfärgadt svartgröna eller nästan svarta (de inre utan eller med föga blekare kanter). Kantligulae med sparsamt cilierade tänder. Stiften mörka. Blommorna små, stundom stylösa. Stuedalen, gräsbeväxt mark i björkregionen. Mer eller mindre utmärkande för formen är följande: glatt- heten, den vanligen höga stjelken, med stora, nakna eller nästan nakna, på undre sidan blågröna, föga omfattande blad, den klynnegreniga blomställningen med sparsamt stjernhåriga korgskaft, de små, mycket mörka hålkarne, utan annan be- klädnad än stjernhår och vanligen sparsamma, små glandler samt de ganska smala och jemnbreda, rundtrubbiga fjällen, hvilka något påminna om fjällen hos Hieracwum angustum LiNDEB. Den kommer dock mycket nära föregående, till hvil- ken den står i ungefär samma förhållande, som H. humidorum till H. protractum, och måhända blir det rättast att uppställa dem såsom varieteter af samma underart. Den ene individen af H. truncatum i LINDERERGS €exs. N:o 45 står mycket nära ofvan beskrifna form, den andra till- 176 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. hör en annan, väl skild form — åtminstone är detta förhållan- det i Riksmuseets exemplar af nämnda exsiccatverk. Hieracium chrysostylum LinDpEB. (?). ”lentopilum n. Stjelken 2—4 dm. hög, med 2—5, oftast 3—4 blad, ofta rödfläckig, något spenslig, dess nedre del med medellånga, något glesa hår, som upptill blifva korta och mycket glesa, dess öfre del med glesa stjernhår. Rotbladen, hvaraf vanligen ett qvar- sitter vid blomningen, äro skaftade, ovala—-bredt lancettlika. Af stjelkbladen är det nedersta, eller någon gång de 2 nedersta, vingadt skaftadt, lancettlikt, de öfriga från en föga afsmal- nande, tydligt omfattande bas lancettlika—smalt lancettlika, alla mer eller mindre spetsiga, i kanten helbräddade—glest och ofta ojemnt tandade, med fina, nästan omärkliga tänder, stundom något undulerade, i kanten och på nedre ytan håriga och glest stiernhåriga. Blomställningen enkel, 1—4-, oftast 2—3-blomstrig, med måttligt utdragna, upptill obetydligt vid- gade, stjernhåriga korgskaft, som bära glesa, kort gråspetsade hår och små glandelhår. Hålkarne medelstora, 9—10 mm. höga, någon gång större, med något tvär bas, måttligt klädda med medellånga, gråspetsade hår, små fina glandelhår och stjernhår; fjällen äro medelbreda—något breda, en del inre temligen smala, alla eller de flesta trubbiga, ett och annat inre stundom spetsigt; till färgen brunaktigt gröna—svartgröna, de inre med ljusare kanter. Blomkronorna äro håriga, tänderna + cilierade, åtminstone hos diskblommorna; stiften gula. Fångvålen, björkregionen. Jag har dessutom sett exemplar från Storlien (ADLERZ 1882) och Re»rvfjellet i Jemtland och en troligen hithörande från Torpen, Hugelien i Norge (AHLBERG 1883). Varierar med + stjernhåriga korgskaft och hålkar, med ljusare och mörkare hålkar, med knapt något—några få inre fjäll spetsiga, med kantblommornas tänder tydligt cilierade—nästan glatta. — År kanske närmast slägt med H. chrysostylum LinDEB. Hier, Scand. exs. N:o 87, men väl skild genom följande. Hos H. lentopilum är stjelken ofta högre, mera hårig och vanligen med ett eller ett par blad mera än hos chrysostylum. Stjelk- bladen, med undantag af det nedersta, hafva mera omfattande BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 77 och vanligen mindre afsmalnande bas. Korgskaften äro mindre stjernhåriga (hos chrysostylum stjernludna); hålkarne äro tätare och längre håriga samt mera stjernhåriga. (Åtminstone hos de individer af H. chrysostylum, som finnes i det i Upsala bot. museum befintliga exemplaret af LINDEBERGS Hier. Scand. exs., hafva hålkarne nästan ingen annan beklädnad än korta, gul- knappiga glandelhår). Hieracium protractum Fr. ”humidorum ALMQU. 1 DAHLSTEDTS Hieracia exsiccata, fasc. III, N:o 77. H. cartilagineum FR.? p. p. i S. ALMQUISTS reseberättelse 1869. År nära slägt med H. "protractum FR., afviker genom föl- jande. Stjelkbladen äro färre och aftaga uppåt ej så hastigt i storlek, på undre ytan äro de nästan nakna eller föga stjern- håriga (hos protractum alltid tydligt stjernhåriga). Hålkfjällen äro mindre stjernhåriga, med tydligt violettfärgade spetsar (de yttre fjällen äro ofta mörkare än hos "protractum). Korgskaften äro utstående och raka eller obetydligt uppböjda. Hålkarne hafva något tvär bas och äro, liksom hos "protractum små, smala. Ligulae äro gula; stiften något mörka. Bladen sällan fläckiga. Stuedalen. Förekommer äfven vid Handöl, Enafors och Storlien i Jemtland (S. ArmQuist, C. EF. SUNDBERG) samt i Guldalen och vid Aursundsjön i Norge, Södra Throndhjems amt (S. ALMQUIST). Hieracium praetenellum n. Xpraetenellum n. Stjelken omkring 3 dm. hög eller något högre, mycket spenslig, 4—6-bladig, upptill något stjernhårig, nästan glatt eller å nedre delen glest korthårig. Rotbladen få, skaftade, bredt lancettlika, vid blomningen wvissnade. Stjelkbladen lancettlika, spetsiga, med tydligt omfattande bas, vid basen och midten, tyd- ligt tandade med något framåt rigtade, spetsiga tänder, på öfre ytan nakna, mycket glest korthåriga—glatta, på nedre sidan och i kanten korthåriga och + stjernhåriga. Det nedersta stjelk- 78 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. bladet är vid basen vanligen sammandraget till ett längre eller kortare, vingadt skaft, mellanbladen och de öfre hafva tvär eller något rundad, temligen bred bas. Blomställningen enkel och fåblomstrig (1—53), med något utstående, måttligt utdragna, raka och smala, uppåt något vidgade korgskaft, klädda med stjernhår och något enstaka mycket kort glandelhår. Hålkarne jemförelsevis stora, 11—12 mm. höga, med rundad bas, brun- aktigt mörkgröna—svartgröna, stjernhåriga, med sparsamma kort gråspetsade hår och små eller knapt medelstora glandel- hår. Hålkfjällen glest tegellagda, mellanfjällen och de inre temligen långa, smala och jembreda, de flesta fjällen + trub- biga, några inre något spetsiga. Kronans tänder glatta, åt- minstone hos kantblommorna. Stiftet nästan gult, obetydligt mörkare än de rent gula ligulae. Stuedalen, gräsbeväxt mark i björkregionen. En med denna nära beslägtad form är tagen 1 Meraker i Norge (0. JureL 1884). Den skiljer sig hufvudsakligen genom tätt långhåriga blad och stjelk samt mindre sjernhåriga blad. Till de örtartade delarne liknar den rätt mycket smärre och spädare individer af »H. prenanthoides v. paviflorum» LBG. exs. N:o 43, men är från densamma vidt skild genom sin höga, stjernhåriga hålk, men smalare, glest tegellagda fjäll, m. m. (Enligt Lektor LINDEBERGS egen utsago i Blytt, Norges Flora är hans nyssnämnda form ej att räkna till H. prenanthoides). Subsp. prope Hieracium elegans LBG. Norr om Stuesjön, i närheten af »Rotaavold» påträffades af C. HARTMAN en liten vacker Hieracium, utmärkt bland annat af sina mycket smala, uppräta grenar och små hålkar med kä- gelformig bas. Den synes vara nära slägt med Hieracium elegans LBG., skild bland annat genom mycket glesare och kortare hårbeklädnad. I följd af det bristfälliga materialet kan jag ej meddela någon beskrifning öfver densamma. Förtjenar närmare eftersökas. Den hittades i björkregionen norr om Rotaavold, vid gångstigen mellan Nedalen och Stuevolden. PRENANTHOIDEA Fr. EPICR. Hieracium prenanthoides VILL. ”prenanthoides VILL. (« genuinum LINDEB.). Undersåker, Nyland (vid elfven) samt vid Ristafallet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 79 Xfurvescens DAHLST. exs. Åreskutan, Totthummeln (öfversta delen af granregionen. fgubelatum ALMQU. i DAHTSTEDTS Hier. exs. Totthummeln. FOLIOSA Fr. EPICR. Hieracium crocatum Fr. Symb. £erocatum FR. Undersåker, Nyland, vid elfven (i omedelbar närhet af följande). Åresjön, nära kyrkan. 5 tricehophyton ALMQu. in herb. H. crocatum f. hirsuta i ALMQUISTS reseberättelse 1869. MH. crocatum "hirsutum ALMQU. in herb.' Stjelken 5—8 dm. hög, spensligare än hos hufvudformen, bräcklig, mångbladig, något sträft och isynnerhet nedtill tem- ligen tätt hårig, + stjernhårig. Rotblad vid blomningen viss- nade. De nedre stjelkbladen, skaftade, tunglikt lancettlika, mellanbladen smalt—jemnbredt lancettlika, trubbiga—något spetsiga, med afsmalnande, något omfattande bas. Alla på öfre sidan rent gröna, matta, på undre sidan ljusare, med tydlig dragning i blågrått. På undre sidan och i kanten äro de + tätt håriga, de nedre bladen äfven på öfre sidan; derjemte äro de flesta i kanten, de öfre äfven på undre ytan vanligen något stjernhåriga. Blomställningen är stundom enkel och fåblomstrig, men oftast sammansatt, ferblomstrig med utstående och något uppböjda, utdragna, temligen smala grenar. Korgskaften smala, upptill något vidgade, håriga, stjernhåriga och vanligen med sparsamma små, fina glandelhår. Blomhålkarne temligen små, 9—10 mm. höga, med tvär bas, klädda med små eller knapt medelstora, glesa glandelhår, enstaka, kort gråspetsade hår och, vid basen, med spår af stjernhår. Häålkfjällen mörkgröna— svartgröna, medelbreda, med trubbiga, ofta något cilierade spetsar. Kantligulae med glatta tänder. Stiften mörka. 80 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. År väl skild både från hufvudformen och från följande genom sin hårighet, sina mindre omfattande blad, med matt färg, sina ofta mera utdragra korgskaft, mindre hålkar o. s. v. Är sedan fera år tillbaka tagen af mig i Nyland i Un- dersåker, bland buskar vid elfven. Hittades af ALMQuIST vid Handöl redan 1868, äfven 1873, af ADLERZ 1883. Äfven tagen i Torneå Lappmark, Karesuando, af LAESTADIUS (enligt i riks- museum befintligt exemplar, signeradt: »Hier. boreale FR. ad prenanthoidem . . . ab HARTMAN relatum, cum quo certe con- fluit»). En säkerligen hithörande form är äfven tagen i Liden, Nordansjö, i Medelpad (S. L. ENANDER 1889). En något af- vikande, men utan tvifvel till detta subspecies hörande form (med lägre sjelk, spetsigare och smalare blad) är vid Handöl tagen af CONRAD INDEBETOU 1883. Formen från Karesuando skiljer sig från den här be- skrifna, i Undersåker och Handöl förekommande endast genom frånvaro af glandelhår å korgskaften och är sålunda så godt som fullkomligt identisk. Den i Liden tagna formen har något lägre stjelk, med mörkare, ofta violett anlupna blad, med mycket sparsamma stjernhår. Närbeslägtade, ej identiska former har jag sett från trak- ten af Gefsjön i Are (C. INDEBETOU), från Saltdalen i Nord- landen (SCHLEGEL & ARNELL) samt från Kålåsen i Kall, Jemt- land (C. J. JOHANSSON). — För att med någon säkerhet af- göra, hvilket systematiskt värde tillkommer hvar och en af dessa mer eller mindre närstående former, erfordras naturligt- vis att vidare studera dem i naturen. Den beskrifna formen från Handöl, Undersåker och Karesuando är, efter min öfver- tygelse, en mycket god underart, hvaraf formen från Liden torde vara endast en modifikation (från en mera solöppen stånd- ort?), och måhända är detta händelsen äfven med INDEBETOUS form från Handöl. ”angustum LINDEB. Hieracia exs. N:o 99 (venstra ex.). Vid Åresjön, flerstädes bland buskar. Synes vara en särdeles konstant form, som kanske snarare är att betrakta som underart af H. strictum FR. än af crocatum. (Jemför beskrifningarne i FRriEs, Symbolae ad Historiam Hie- raciorum och Epicrisis Generis Hieraciorum). En, såsom det synes, ganska konstant varietet (ej modi- fikation) af denna underart är sedan några år tillbaka tagen i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III, N:o 7. 81 Storlien af Bandirektören C. F. SUNDBERG m. fl. Den har större, något mindre stjernhåriga hålkar, med oftast bredare, i spetsen alltid rödvioletta fjäll, o. s. v. Hos den vid Åresjön förekommande H. angustum äro hålkarne oftast 6—7,5 mm. breda och 11—11,5 mm. höga, hos ifrågavarande varietet äro de motsvarande måtten 7—8 och 13—14. Den är utdelad i DAHLSTEDTS Hieracia exsiccata, der benämd H. angustum ILbg. v. plathylepium DAHLST. Namnförteckning. MÅguUAtunmI ATMQU: = 2 sate ol SO tftureulafin vr. etmprpibol 60 Atspersum, NORRIN-2 2 - ssolgslgas J9L förvescens: DAHLST. rss siat ft) alpestre. LINDEB. (WMar:)l cues fyll i -fuses tan ooo csr > lsig 56 UTTAL USLA 34 fuscocinereum NORRL. --.------- 60 amplifolium ALMQU..-ooooo-o---- 6/9 FANTA UM ooo oso SEEDA 42 SnRSUStum JLuNDEBIIMSA gipnalt 80 glaucellum LINDEB. -ssloooooooo- 66 angustum LINDEB. var. plathy- gracile LINDEB. (var.)-..------- 40 lepiunmag DARBST. sosoobdsttaset 81 grandifolium ATMQUI:il- sola 69 Britöracinum DAHLST. —oco--ts-- OA ran drinongE ee os AE TR 75 SPATAGOTMe ooo ot sl arrsteR 41 .. gravastellum DAHLST.....------- 61 BEreCLPes CALMQU. —o—--o--o-oo oe AME GRISCSCENSNATMÖDe oem omer seen ses 60 GRNOCKUMAALMQUSM Leo Iill fo A STIvRur swim oATBNIQU Etsi lor io 79 SKR KT bag a ajg ngn tr TOR bhumidorumsALMQU: SNRA tv (GTI) "LIME SSE SRS SR BOJ: hypareticum, ALMQU. ss 52 "CESNO TEA TSE SE SAT AE UCES UNS EIOPPR SSA An EST 59 calenduliflorum BACKH. -..----- APA (TT DUNN Ng dos soner AB 13 cartilagineum FR. 2-5... TAS TR hnteSmfolum TANGH..-oocc io 58 ehrysanthom BACKHIslto ooo s0d 48 Mentopilamat >> vert anar ntg 76 chrysostylum LINDEB.......----. 6 Heptomonphumft- FA 57 commutatum LINDEB....---..---- 40 lin Sulatam BACKE ös oea 40, 69 Conspurcang NORRL:-=--ooco----- GÖR Tyehnidifolampa5555s Saat ant 39 COTYINDSNUD oo ooo oms s-ss=s-02 72 macrophyllum ÄLMQU. ------- 6 GRIS puma ENA EAS DIOTAL VARIT 34 medionigrescens ALMQU.-------- 53 CIO CH IUMY WIRS- ALI fora TILA melainlone — 2. 1 Fan lf ag 50 cerocatum FR. f. hirsuta ALMQU. 79 miecranthum (Var.).-------------- 59 TÄLLN EN HEN00T ANS ER PS SR RNE Ango num (Ja) asgdäss top rise ass 33 depilatum ALMQU..--.------ JIs0OR mutiatum: ATMQU. = 30-st otlose 74 diaphanoides LINDEB........----- Bar STOBEENS: AW ITLD somm ooo 47 TÖVTENSe Re GI UOECE SUSSI 73 nigrescens WILLD., var. LINDEB. 52 elegans LINDEB J. systtilestt VS obnubilum | NORRIS -53-- 228 300 55 SAM TUM ED ACK, (44 als tr 42 OBSCUTAnS) ba CSE LAT ISS 31 flexuosum LINDEB. (var.) --...- MOR ObFUSYMTFÄTMOT:A-4 Bsesk Igar 74 FINGER RARE GY öres des) RR 4oppr å 35 öser See 66 MOl20 SUR ANVIIMES ooo DNS UM OVA UCSD SE NORR Ge 29 ee 52 fört n ditfenumwss SANS Ceres Ao 38 pallidum v. persicifolium -...--- dd frlistnOsmme LARST cl du 35 parviflorum LINDEB. (Vvar.).---- 78 6 82 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. pellucidum (LAEST.) ALMQU. -- 55 sparsidentiforme .ssoooooo------- 58 Pergonatum I'RicEs-strosss tess 41 + splendensa:s5o:: os kasse ueReaaN 70 PEMOlatUMN Es os öst 361, BlenOd Om = are 2 ENA ANNE DA PicSa tem: AG SSE Rye: 63. Stenolepis JärNDER SS SSeNNs se 50 pläthylepium DAHLST. (vars) c Öd Pstrictunm KERSTIN aven 80 POrrigens ATMQU: ice torn sreare 61 .subalpestre NOrrn. 1: Komeod 61 praetenellum; fl. sept JpLIarter TU, sub eoestum ER RNE 59 praetenerum ÅLMQU. ---o-------- 58 -subeordatum:.--=C49E0Eremumpe 54 Prenanbtioldes) NI. ses 2ee3 73 subelatum ATMOp. C2E See 19 prenanthoides var. parviflorum SUbmuroruwmn LINDER == Sees 54 JÖIND EB ost RES 78 subporrigens DAHLST.so reses 62 PrOtractum ER ooo SER 7, rsubsilvatieunm ATMQUSc=s ense 66 pseudodepilatum ALMQU..------ 68. "Sundberg. Jota osm 45 pseudonigrescens ALMQU....---- 53: tenellum BACKH. St AEAC KINA 42 puma bum, WILLD S:t 6tAT sen 38 trichophyton ÅLMQU.-----o-o--o- 7) PUT pUrifOlUM or ooo ooo or HENEE 0 truncatum, LINDER. e09EE SLE flordum HN. JL 01909 64 umbelliferum LINDEB..oooo-o-- 56 SEmIidOVrense -...—...——---iV ISIR 64 vitellinum (var. os rEneNnnen 35 semidovrensia ÅLMQU. -....------ 33 vogesiacum MOUGLEEKSNeNn 66 sigatieum (KH) =p 30, vulgatunmiles se -URERETNRNs Ju sparsidens. DAHLST.SZ-- spår 59 Erigeron alpinus minor ER.? I Sylfjellets videregion fann jag en liten vacker Krigeron, som utmärkte sig genom knapt fingerhög, enkel stjelk, tem- ligen talrika tunglika—spadlika (de yttre), rundtrubbiga, uddlösa rotblad, af hvilka de yttre voro fullkomligt eller nästan fullkomligt glatta, de inre vid kanterna något håriga. Till hålkfjällens form, färg och beklädnad liknade den, såvidt jag kunde se, mera FErig. alpinus än uniflorus. Alla individer, jag såg, voro utblommade, hvadan jag ej kunnat få några blommor att undersöka. Det torde vara någon af mellanformerna mellan E. alpinus och uniflorus, måhända identisk med E. alpinus "mi- nor Fr. Mant. III, p. 111, hvilken form i Blytt, Norges Flora omtalas såsom förekommande rikligt på öarne utanför Ranen- fjord (på skiffrar och kalk). En såsom det synes fullkomligt identisk form har jag sett från Nord-Grönland (Dedit. Vahl, enl. ex. i Riksmuseet). De grönländska exemplaren äro be- stämda till Erigeron pulchellus 8 unalasehkense De. (Prodromus syst. nat.), en bestämning, som jag ej kan yttra mig om. Jen torde förtjena att på stället närmare granskas, då den är i blomning, och kanske visar den sig då snarare höra till E. uniflorus än till alpinus. Den växte vid en liten bäck på norra sluttningen af en fjellhöjd, som är belägen strax öster BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 83 om fjellets hufvudmassa (kammen), tillsammans med Silence acaulis, Cerastium alpinum, Dryas, Astragalus alpinus, m. fl. I sällskap med ofvan omtalade KFrigeron-form uppträdde äfven en form af Kuphrasia officinalis, som nog mycket afvek från de former af denna art, som jag förut sett. Stjelken är lågväxt, medelgrof, enkel eller stundom med ett par grenar från basen; med tättsittande, jemförelsevis stora och breda blad. Den bär äfven nedtill blommor, hvilka äro kortskaftade, oftast skiftevisa. Bladen. hafva temligen spetsiga sågtänder och bära i kanterna ytterst korta och glesa hår, men äro för öfrigt glatta, något glänsande. Blomfodret med korta hår i flikarnes kanter, eljes nästan glatt och glänsande (med svart- bruna fläckar). Kronorna, hvilka hos de öfversta blommorna qvarsitta, äro små. Kapseln har glesa, temligen långa hår. Betula intermedia, forma ad B. alpestrem. Tre å fyra fot hög buske med små, omkring 1!/, cm. breda, rundade blad, med trubbig eller rätvinklig spets och stundom bredt, vigglik bas. Af hängefjällens flikar är mellanfliken något längre och smalare än sidoflikarne. Frögömmena elliptiska — omvändt äggrunda, ungefär af samma bredd som vingkanten. Denne når märkbart öfver frögömmets spets. Ottfjellet, öfre delen af björkregionen. Några få buskar, i närheten af B. odorata och nana. Säkerligen utgöra B. intermedia och alpestris endast tvenne former af en och samma hybrid, Betula odorata X nana, som stundom mera närmar sig odorata (»B. intermedia»), stundom mera nana ;B. alpestris»). Jemför Bryrt, Norges Flora, p. 404. Salix lanata X reticulata n. hybr. Salix Sadleri SYmr? På Vällistafjellet (i dalgången, på östligaste höjdens slutt- ning mot SV, nedre delen af videregionen) påträffade jag en enda liten buske af denna intressanta hybrid, i närheten af stamarterna. Från de omedelbart under jordytan krypande hufvudgre- narne utgå smärre likaledes krypande eller något uppböjda, korta och grofva, något knöliga grenar (af !/,—1 dm. längd); dessa bära små och fina (2—38 cm. långa), gulgröna, småludna årsqvistar med småhåriga eller småludna knoppar och 3—35 84 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. tydligt skaftade blad. Bladen äro på öfre sidan temligen mörkt gröna (med någon dragning i gult, åtminstone i torkadt till- stånd), fint prickade, något ojemna af de lindrigt insänkta ner- verne; på undre sidan ljusare, gråaktigt eller gulaktigt gröna, med gulaktiga, starkt upphöjda nerver (medelnerven, samt ner- verna af 2:dra, 3:dje och 4:de ordningen), som slutligen för- orena sig i ett finmaskigt ådernät, väl markeradt genom sin mörkare färg; mellanrummen mellan maskorna äro grågröna eller gulaktigt gröna. Till formen äro bladen rundade—bredt ovala, rundtrubbigga—kortspetsade, med rundad eller ett och annat med nästan hjertlik bas, de festa äro 2—3 cm. långa; alla tjocka och styfva, småludna—nästan glatta, helbräddade eller ett och annat blad med någon liten, nästan omärklig tand när- mare basen; kanterna något nedvikna— nästan platta. Blad- skaften och medelnerven på öfre sidan ofta rödaktiga. Har mer eller mindre utvecklade, ovalt halfmånformiga—nästan hjertlika stipler. Saknade hängen. Enligt meddelande i Transactions of the Botanical Society of Edinburgh, vol. XII (1876), p. 208, påträffades i de skotska högländerna 1874 af Mr. JOHN SADLER en liten Salix-form, som af Dr. BOSWELL SYME beskrefs såsom ny art och erhöll namnet Salix Sadleri!. Den hittades på torfbetäckta klippor öster om Loch Chander (Loch Ceann-Mör), nära öfre ändan af Glen Cal- leter, Aberdeenshire, vid omkring 2700 fots höjd ö.h. Endast 2 individer påträffades, båda honstånd. Att döma af beskrifningen synes mig äfven denna form möjligen kunna tydas såsom en hybrid af Salix lanata och reticulata och således kanske vara samma sak, som den form jag hittade på Vällista. Den af- viker något från den af mig påträffade formen, men afvikel- serna äro, synes mig, icke större, än att båda formerna, den skotska och den jemtländska, möjligtvis kunna förklaras såsom varande hybriden S. lanata X reticulata?. Vigtigaste skilnaden torde vara, att den skotska har mycket kort skaftade blad samt saknar stipler, hvilka finnas hos den jag hittade. (S. lanata har, som bekant, utvecklade stipler, men ej reticulata, åtminstone ej de exemplar jag undersökt). — Hos den skotska formen sitta hängena, såsom det synes, i grenspetsarne, på temligen korta, ' Beskrifning på denna form, som utan tvifvel måste antagas vara en hybrid, finnes äfven intagen i Botaniska Notiser 1875. ? Den skotska kunde väl kanske också vara S. lanata X herbacea, en liten rar hybrid, som hittats på ett par ställen i Jemtland, på Tron- fjellet i Norge samt på ett ställe på Grönland. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 85 bladlösa skaft, äro aflångt cylindriska, slankiga, rikblommiga; hängefjällen äro aflångt lancettlika eller aflånga, trubbiga eller nästan trubbiga, slutligen mörkbruna, i spetsen svarta, med ullhår på ryggsidan och i spetsen med en tofs af hvita silkes- lena hår, nästan lika långa som fjället; kapslarne äro lancett- likt koniska, tillspetsade, glatta, med långt ullhåriga skaft; stiftet hälften så långt som kapseln, längre än de tvåklufna märkena. Huruvida den växte i sällskap med eller i närheten af sS. lanata och reticulata, angifves ej, men af p. 206 1. c. synes åt- minstone, att dessa arter finnas i samma trakt. Hybrider af S. reticulata äro, såvidt jag har mig bekant, mycket sällsynta, hvilket väl står i samband med denna arts ringare förvandtskap med de öfriga Salix-arterna. Mig veter- ligen äro förut i det på Salixbastarder rika Jemtland endast två »reticulata-hybrider hittade, nämligen S. reticulata X her- bacea vid Skurdalsporten (af Apotekaren C. INDEBETOU) och SS. reticulata X hastata på Tjallingen, söder om Bunnerstötarne (af C. J. JOHANSSON och B. FLopErus) båda formerna förmodligen i mycket ringa mängd. Emellan lanata och reticulata torde knapt förut någon fullt tydlig hybrid vara tagen. Carex Oederi "puwlchella LÖNNROTH (Öbservationes criticae plantas suecicas illustrantes, diss. acad. 1854). I fuktig sparsam jord på lerskifferklippor vid Undersåkers- elfven (NYLAND). Typisk Carex flava finnes i närheten, men ej Carex Oederti, och den senare har jag ej sett någonstädes i vestra Jemtland. — Af Carex "pulchella har jag, förutom LÖNNROTHS original- exemplar (>prope mare Balticum in pascuo macro non procul a Nors paraeciae Gothem in Gotlandia remoto», 1. c.), äfven sett ex. från Viken i Herjedalen (STRÖMFELT 1879; ex. signe- radt C. Oederi EHrH.). Någon form af Carex Öederi synes ej vara funnen annorstädes 1 Herjedalen. De mest småväxte individerna likna habituelt C. flava v. pygmaea, men synas, att döma af de ex. jag hittills sett, ganska väl kunna skiljas från denna. Deremot torde den nog genom mellanformer öfvergå i hufvudformen af Carex Oederi. 386 M. ELFSTRAND. BOTANISKA "UTFLYGTER: Carex alpicola X lagopina n. hybr. C. helvola BLyrr p. p. Såsom Professor TH. M. FRrRIBS först gjorde mig uppmärksam på, har man funnit, att Carex helvola BL. ej torde var någon särskild art, utan innefatta flera hvarandra mer eller mindre liknande hybrider af C. norvegica, canescens och formodligen andra närstående Carex-arter. Sedan fick jag i en uppsats af Docenten KIHLMAN i Helsingfors se, att han underkastat nyss- nämnda s. k. art en närmare granskning och dervid funnit, att den sannolikt innefattar åtminstone två genetiskt skilda former, en alpin och en litoral, vid hafsstränder ofta förekommande form. Den senare har han funnit vara, både i morfologiskt och anatomiskt afseende, fullkomligt intermediär mellan C. nor- vegica och canescens och derjemte oftast steril, hvadan man med all sannolikhet torde få anse den vara hybrid mellan dessa arter. Den alpina formen, som är BLYTTS ursprungliga Carex helvola. förmodar han, af analoga skäl, vara bastard af C. lago- pina och canescens. Åtminstone är detta fallet med de ryska och finska ex., som han undersökt. Dessa härstamma med sä- kerhet icke från C. alpicola (W6G.)! som han dock förmodar bilda närliknande hybrider. Såsom i det föregående är angifvet, hittade jag förliden sommar på Fångvålen i Jemtland bland andra Carex-former äfven en, som jag bestämt till C. alpicola x lagopina. - Den växte i sällskap med &C. alpicola och följande form. (Carex lagopina observerades ett stycke derifrån; deremot såg jag in- genstädes uppe på fjellet någon C. canescens). Då den seder- mera vid närmare granskning syntes mig vara en mellanform mellan Carex lagopina och alpicola, hade jag skäl att miss- tänka den vara hybrid emellan dessa. Vid mikroskopisk un- dersökning af bladets och rhizomets tvärsnitt fann jag den äfven i anatomiskt afseende vara i det närmaste intermediär mellan de nyssnämnda arterna. För dess hybrida natur talar äfven den omständigheten, att frukterna och fruktgömmena äro ofullständigt utvecklade. Jag meddelar här en beskrifning på den af mig funna formen. Stråen tufvade, något spensliga (ej så spensliga som hos alpicola), 2,5 —3 dm. höga, upptill hvasst trekantiga och sträfva, ' Namnet C. alpicola (W6G.) F1. lapp. (= C. Personii SIEB.) bör af prioritetsskäl föredragas framför andra namn på denna art, enligt med- delande af Adjunkten Dr. TH. O. B. N. KROK. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 16. AED. III. N:o 7. 87 temligen styfva. Bladen nästan af stråets längd, 2—3 mm. breda, sträfbräddade, sylspetsade. Småaxen omkring 6, temligen tättsittande (utom 1 eller 2 nedersta hvilka äro något af- lägsnade), ovala —aflånga, tätblommiga, med små axfjällika eller det nedersta vanligen med borstlikt skärm af några millimeters längd (någon gång är det nästan lika långt som axsamlingen). Det öfversta småaxet med få &A-blommor vid basen, de öfriga med en eller annan eller alldeles utan. Axfjällen äro äggrunda, de flesta spetsiga, gulaktigt bruna med grönaktig medelnerv och hinnaktiga, ljusare kanter. Hruktgömmena ej fullständigt utvecklade, ovala eller äggrundt ovala, kortare än eller lika långa som axfjällen, nervlösa, gulgröna—gulbruna, med kort, men tydligt spröt, något sträfva 1 öfre kanterna. Sprötet är helt eller något två-tandadt, på utsidan med en tydlig längd- spricka, som sträcker sig nästan till midten af fruktgömmet. — Hos ex., som jag sett från andra håll!, äro fruktgömmena i kanterna släta eller nästan släta. Den liknar mera C. alpicola än lagopina, men afviker från den förra genom något styfvare, mindre spensligt strå, van- ligen mörkare, mer eller mindre bruna, temligen tättsittande småax, af hvilka de nedre stundom hafva endast 9-blommor. Stundom äro, som nämndt, fruktgömmen 1 kanterna släta. En med den ofvan beskrifna fullkomligt öfverensstäm- mande form har jag sett t. ex. från Saltdalen i Nordl. (SCHLE- GEL & ARNELL 1869, enligt ex. i Riksmuseet). Carex lagopina WG. nova var. vel subsp.? Växande i sällskap med ofvan beskrifna hybrid och Carex alpicola fams en tredje mycket egendomlig Carexform, som jag anser mig här böra lemna en beskrifning öfver, ehuru den ännu icke kunnat säkert utredas. Stråen omkring 2 dm. höga, spridda (eller stundom något tufvade), nedtill från ett krypande eller uppstigande rhizom + båglikt uppböjda, trubbkantiga och släta (endast längst upp under axsamlingen något sträfva), spensliga. Bladen kortare är strået, smala (1—2 mm. breda), svagt rännformiga, sylspet- sade, mot spetsen sträfva. Småaxen 2—5, oftast 3—4, tätt- sittande eller det nedersta något aflägsnadt, med små fjäll- ! Se det snart utkommande andra häftet af HARTMANS Fora, 12:e upplagan. 88 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. lika skärm, af hvilka den nedersta stundom är förlängd i en kort borstlik spets, ovala—klubblika, små, endast 4—35 mm. långa, 3—10-blommiga, uppstående eller något utstående, bildande ett temligen smalt, omkring 12 mm. långt sammansatt ax. Toppaxet har ungefär samma form och storlek som de öfriga, med &-blommor vid basen, och Y-blommor i spetsen, eller stundom med endast A-blommor, de öfriga axen vanligen med en eller ett par A-blommnr vid basen, för öfrigt af 9-blommor. Axfjällen äro äggrunda, något spetsiga eller en del trubbiga, bruna, i kanten hinnaktiga och ljusare. Fruktgömrmena något längre än axfjällen, lancettlikt äggrunda, afsmalnande till ett tydligt spröt, med längdspricka på utsidan, på yttre sidan äro de konvexa och otydligt nerviga, på inre sidan nästan platta och nervlösa, gulbruna eller grönbruna, i kanterna släta. På ett par af de undersökta individerna äro småaxen en- dast två till antalet, såsom det synes, 1 följd deraf, att ett eller annat ax felslagit; endast axskärmen finnes qvar. Stundom består ett småax endast af skärm och en eller ett par 9-blom- mor. Någon gång synes toppaxet bestå endast af 2-blommor, och på ett af de tagna exemplaren synas åter båda de två öfversta småaxen vara bildade uteslutande af A-blommor! Hvar- ken småaxen eller fruktgömmena äro utspärrade, men spröten på de bäst utvecklade utriculae äro märkbart utböjda. Såsom af beskrifningen kan synas, erimrar den i vissa af- seenden något om Carex diotca, hvadan man skulle kunna misstänka, att den kunde vara hybrid emellan denna art och C. lagopina. För att möjligen kunna få något vidare stöd för en sådan förmodan har jag mikroskopiskt undersökt tvärsnitt af rotstock och blad, men dervid ej kunnat finna något, som talar för ett genetiskt samband med dioica. Deremot visa dessa snitt mycken likhet med motsvarande snitt af C. lagopina, hvadan det torde få anses temligen säkert, att nu ifrågavarande form, vare sig den är hybrid eller ej, står i ett nära slägt- skapsförhållande till nyss nämnda art, ehuru den habituelt är ganska olik den samma. (Se den bifogade planschen.) I Riksmuseet har jag sett en enda, temligen bristfällig Carex-individ, som visar mycken likhet med ofvan beskrifna form och måhända är samma sak. Den har dock ej så tätt- sittande småax. Den är tagen vid Stor-Tokin vid Virijaur i Luleå Lappmark af E. C. V. CEDERSTRÅHLE 18 ?/, 56. Å etiketten är med FE. FrIES' lätt igenkänliga handstil anteck- X BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 7. 89 nadt: »C. lagopinae lusus valde macilentus!» Det synes mig sannolikt, att denna form är identisk med min form från Fångvålen. Jag misstänkte först, att det kunde vara (den norska) C. "Gaudiniana, som jag hade funnit, och Professor TH. FRIES hade godheten jemföra mina exemplar med denna norska form, som han hade erhållit från Kristiania. Det befans emellertid då, att det ej kunde vara den. Professor FRIES var böjd att tro, att man här hade att göra med någon slags form af Carex lagopina, eller möjligen en hybrid af den och någon annan. Ehuru det sålunda ej kunnat säkert utrönas, huru denna Carex-form skall uppfattas, har den dock synts mig så utmärkt och egendomlig, att jag här velat omtala den samma för att fästa uppmärksamheten på den. Den kan möjligen anträffas på något annat ställe. Att det skulle vara endast en modifika- tion af C. lagopina, är väl knappast tänkbart, då den i flera afseenden så betydligt afviker från den normala CO. lagopina, att endast ståndarten, som för öfrigt ej syntes mig vara af någon säregen beskaffenhet, icke gerna kan tänkas hafva varit anledningen dertill. Den växte 1 öfversta delen af videregionen, 1 fuktig, något mossbeväxt mark. Aira caespitosa 1. n. var. vel subsp? På vestra sluttningen af Snasahögen hittade jag en egen- domlig form af Aira caespitosa, som synes mig förtjena uppmärk- samhet. Strået är något mer än fotshögt, upprätt och stytt, glatt och glänsande, vid basen omgifvet af bladskott och några »rot- blad», vid midten med ett stråblad. Bladen äro rännformiga, korta, skottbladen 3—38 cm. långa, rotbladen 3—4, stråbladet omkring 3 cm. långt, alla 2—3 mm. breda (stråbladet smalast), på öfre sidan mycket sträfva och, isynnerhet skott och rot- bladen, starkt nerviga; stråbladet med utdraget, spetsigt snärp; släta slidor. Vippan styft upprät, bredt pyramidformig (6 cm. hög, vid basen 5 cm. bred), brun, med dragning i violett; vipp- grenarne fina, sträfva (utom närmast strået), utspärrade, de nedre 1—3 tillhopa. Småaxen breda, ovala, omkring 4 mm. långa, tvåblommiga. Skärmfjällen af nedre blommans längd, det yttre smalt, det inre bredt äggrundt, vid basen violett- - 90 M. ELFSTRAND. BOTANISKA UTFLYGTER. bruna, eljest gulbruna och hinnaktiga, det yttre ennervigt, det inre vid basen mycket otydligt 3—5 nervigt, å nerverna otyd- ligt borstprickade, eljes släta och glänsande. Det yttre blom- fjället mycket otydligt nervigt, något glänsande, ljust gul- brunt eller gulgrönt, med nästan hvit, hinnaktig, trubbig och tandad spets, det inre smalare, två-nervigt, å nerverna sträft, i spetsen tvåklufvet. Det yttre med rak, sträf borst, fästad något nedom fjällets midt och nående till eller knapt till dess spets. Den växte i videregionen, i torr jord. Denna märkliga form erinrar habituelt snarare om en stor- växt Hierochloa borealis än om Atira caespitosa. Jag påträffade af den samma endast en individ; i närmaste omgifningen såg jag ingen mera, och tiden medgaf icke något längre sökande. Den synes mig väl förtjena att vidare eftersökas. Poa trivialis L. var. vel f. Ljust grön. Högväxt, ända till 127; meter, med långa och temligen breda blad (dubbelt så breda som strået). Vippan aflång (ej pyramidlik), omkring 16 cm. hög. Bladen täcka ej strålederna. År måhända samma form som af C. J. HARTMAN omtalas FARS Vetenskapsakademiens Handlingar 1814, p. 96, vid upp- räknande af Åreskutans växter. Enligt honom »växer den derstädes vid elfvarne i stor myckenhet» och är »ett godt hit- tills näppeligen bekant species.» Den af mig tagna formen öfverensstämmer med HARTMANS l. c. lemnade korta beskrifning, dock äro småaxen ej 4-, utan 2—3-blommiga. I Upsala bot. museum finnes en alldeles liknande form äfven från Oroust. — Växte i skugga, bland buskar vid Undersåkerselfven. Poa nemoralis L. var. Det 4—6 dm. höga strået är isynnerhet nedtill violett- färgadt (ej blågrönt), vippan smal och gles, de nedersta gre- narne 2—3 tillhopa. Småaxen violetta—grönvioletta, 3—4- blommiga, med ludd mellan blommorna. Fångvålens södra sluttning, öfre delen af björkregionen, teml. sparsam. En fullt identisk form är tagen i Norge vid Bygdin (A. Briytt, enligt ex. i Upsala bot. museum), och en närstående BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD=IIIL N:o 7. 91 på Frönberget i Idre, Dalarne (af P. OLSSON; han kallar den Poa nemoralis—glaucantha). Agrostris borealis HN. f. Vippan mycket gles. Skärmfjällen lancettlikt äggrunda (ej utdraget smalspetsade), tunna, hinnaktiga, nästan enfärgadt gråbruna—bruna. Borsten en eller två gånger tydligt knä- böjd, nästan dubbelt längre än blomfjället. Fångvålen, i torr jord på södra klippbranterna. Fullkomligt lika former har jag sett från Torneå Lapp- mark, från Qvickjock samt från Kung Oskars hamn på Grön- lands vestkust (AUG. BERLIN 1883). År förmodligen endast en modifikation. Tryckfel. På sid. 6, raden 17 nedifrån står: Petasitas, läs: Petasites. Sidan 135 raderna 1 och 2 uppifrån står: Anasisfjellen, läs: Anarisfjellen. É er Ae Cm FER RE Rae ed AR UN k IN REISAN å tobaststloast dat dissar dh vinn Ae LA VR SME Sv Te. 1 Ne åk NÅN i | f Rd Va WII SORAN é FAT 9. mov ke uk ANNAN LAT ga KDAUunat FAN ue unsblajbicbalbtakkåsndlgtt kv rant NATET tucteie Aa) kaniner Fn iteskbsgt org Fkn KR arkiv fd AD VAR vt Tlfå Mi deg FM é ste blir henne de erotevnyy ehe od EaretA FR UTE 1 mecka YEdLNA AJ bot, ör FUN isak holy IAN dn NL CT nlavvsavRN oa ngjk Vg sd en NER va TEARS TO OT ME 2 Mkr peng sept a GAR den ef rar I i iv [ H l Neva SVANRR Tv j Lä ( NY äV MRI MIR TS MEL VANNS AR vHDSN SI SEN OM RO art Tati a ber TY cb dT TA ARR CA YE id 1 fr TOT T 1 art ' | j i bal iurtlg ; w i PM j Väl Å i på LEMLANGA Å NN ;$ UN RADTAYK IA (» INNE Utile lvla jet j 77 d 1 DÅ KITE få: ps i z | '" T + Ur Tith W. Schlachter, Stockh. = EN IEE.NS fa dä AT XY 1EBdaG: d Akad. Han Vet, Bibang till K. Ik BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd IL. N:o 8. NÅGRA IAKTTAGELSER ANGAENDE ANATOMIEN HOS GRÄSENS UNDERJORDISKA UTLÖPARE. PAUL HELLSTRÖM. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 8 OKTOBER 1890 GENOM T. M. FRIES. SE STOCKHOLM, 1891. KONGL BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. jet MBE tant SBM ft ANTAR ITLIFDATTRAT ARDÄN KILO KARE SR Le HiSÉG JA 2 LÄN oå Abgsgk | SORT SORISEAG ås krön A STÖRRE I Kongl. Sv. Vet. Akad:s Handlingar Band 23, N:o 2, sid. 30 o. f., har C. J. JOHANSON lemnat en redogörelse för de allmänna organisations-förhållanden, som förefinnas hos de reservnärings- organ hos gräsen, som hålla de af honom på samma ställe be- skrifna inulinartade kolhydraten. Han har där visat, att hos de såsom reservnäringsorgan på samma gång som propagations- organ tjänande utlöparne en rätt stor variation förefinnes, hvad beträffar de mekaniska elementens läge i förhållande till den tunnväggiga, till upplagsväfnad tjänande grundväfnaden. En grupp, för hvilken han anför Hierochloa odorata och Baldingera arundinacea såsom exempel, visar en påfallande central anordning af de mekaniska elementen: »den innanför den enkla elier flerdubbla kärlknippekretsen och den denna omgifvande bastmanteln liggande grundväfnaden, märgen, är i hög grad reducerad, här dör att den utanför fisgande grundväfvaden, barken, blifver mäktigt utvecklad». ?) Den andra typen omfattar sådana arter, hos hvilka »de mekaniska elementen tvärtom blifvit förlagda tätt under epi- dermis, så att den såsom upplagsväfnad föl Gerd tunnväg- giga märgen intager hufvudmassan af tvärsnittet.»> — Hit förde han Poa compressa, Poa cenisea, Trisetum alpestre, Holcus mollis och Colpodium Steveni. Såsom en intermediär typ emellan de båda nämda, den med en utprägladt centrisk och den med en utprägladt peri- ferisk anordning af de mekaniska elementen, stälde han Agrostis capillacea och Elymus arenarius, där »bastmanteln är belägen något mera in emot centrum, än hvad fallet är med de före- gående» — de till andra typen hörande växterna — »men den utanför belägna barken dock icke på långt när når upp till en bredd, motsvarande halfva radien af tvärsnittet.» ITC: Sid: JA. 4 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. Samme förf. har äfven visat, att då de ifrågavarande ut- löparne, skyddade som de äro af de omgifvande jordlagren, ej äro utsatta för »några afsevärda, 1 organets längdriktning verkande slitkrafter», den mekaniska väfnadens förnämsta upp- gift måste bli den att skydda den i grundväfnaden upplagrade reservnäringen; och att då till följd af bastmantelns centrala läge ett dylikt skydd icke kunde af denna presteras, särskilda mekaniska element måste utbildas utanför den såsom upplags- väfnad fungerande barken. Då ett stort antal gräs, tillhörande olika slägten och växande under ganska olika yttre förhållanden, ega dylika utlöpare, så var det i hög grad sannolikt, att en stor om- växling skulle förefinnas, såväl i de olika väfnadernas utveck- ling i förhållande till hvarandra, som också i fråga om de olika medel de respektive växterna användt för beredande af till- räckligt skydd för den för dem så vigtiga lösliga reservnärimgen. Det var med ett ord högst sannolikt, att flere intressanta varianter skulle förefinnas af de nämda, af JOHANSON uppstälda typerna. En närmare undersökning af de i Upsala Bot. Trädgård sommaren 1889 växande, med underjordiska utlöpare försedda gräsen har också, såsom följande redogörelse närmare skall visa, till fullo bekräftat riktigheten af denna förmodan. Men äfven i ett annat afseende har den föreliggande under- sökningen kommit att erbjuda åtskilligt af intresse, nämligen genom de vackra öfvergångar den visat ifrån det typiska ofvan- jordsskottet till den typiska utlöparen, och därigenom att den visat, huru utlöparens organisation uppkommit genom en små- ningom försiggående modifikation af ofvanjordsskottets. Den af JOHANSON lemnade beskrifningen af utlöparens allmänna organisations-förhållanden passar visserligen in på det stora flertalet af de undersökta arterna. Men då jag genom det rikare undersökningsmaterial, som stått mig till buds, varit i tillfälle att konstatera, att samma organisationstyp öfver hufvud taget är genomgående för de såsom propagations- och reserv- näringsorgan fungerande, underjordiska utlöparne och det ofvanjordiska, assimilerande skottet, i det att en hel formserie kan uppvisas ifrån utlöpare, som till sin byggnad närmast öfverensstämma med ofvanjordsskottet, ända till dem, som till sin byggnad närmast öfverensstämma med roten eller den organisationstyp, som funnit sitt uttryck hos t. ex. den af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 8. 5 JOHANSON under hans första typ beskrifna Hierochloa odorata; — så har jag icke ansett mig kunna lägga till grund för den följande framställningen de af honom uppstälda och i början af denna uppsats omnämda organisationstyperna, utan i stället ansett mig böra betrakta dessa utlöpare såsom mer eller mindre metamorfoserade, för sin nya funktion mer eller mindre af- passade ofvanjordsskott. Därvid måste naturligtvis de former, som närmast öfverens- stämma med det ofvanjordiska skottet, betraktas såsom de mest ursprungliga, d. v. s. de med dylika utlöpare försedda växterna hafva mindre än de andra afpassat sig efter de olika anspråk, som ett framträngande under jordytan ställer på den ifråga- varande växtdelens organisation, och denna är därför mindre lämpad för den speciella uppgiften att vara på samma gång ett propagationsorgan och ett löslig upplagsnäring förande organ. Hos det typiska ofvanjordsskottet hos gräsen äro de me- kaniska elementen, i eller innanför hvilka kärlknippena ligga anordnade, antingen alldeles subepidermala eller också mer eller mindre tydligt subcortikala, d. v. s. skilda från skottets yta genom ett mer eller mindre — dock aldrig synnerligen — mäktigt barklager. I senare fallet förstärkes bastmanteln alltid af mer eller mindre kraftiga subepidermala baststrängar, som vanligen stå utanför kärlknippena och förbinda den sub- cortikala bastmanteln med epidermis. Denna periferiska an- ordning af de mekaniska elementen är af stor betydelse för åstadkommande af tillbörlig böjfasthet emot de på ofvanjords- skottet i horisontel riktning synnerligen starkt verkande krafterna. Då skottet blir försatt under andra vegetationsförhållanden, blifva naturligtvis också de anspråk, som de yttre förhållandena komma att ställa på dess organisation, helt andra. Och sär- skildt blir det behof af en kraftig periferisk anordning af de mekaniska elementen, som utmärker ofvanjordsskottet, reduce- radt till sitt minimum, då skottet kommer att växa under jord- ytan, där det ej behöfver bli utsatt för någon böjning. Där- före bli också de mekaniska anordningar, som i ofvanjordsskottet förefinnas för åstadkommande af böjfasthet, i samma mån redu- cerade, som skottet hinner afpassa sig efter sitt nya lefnadssätt. Det vanliga är härvid, att hela växten afpassat sig därefter, så att de underjordiska skott, som tjänstgöra såsom utlöpare, 6 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. redan vid sitt allra första framträdande, redan till sitt anlag, förete de från det ofvanjordiska skottets byggnad afvikande egendomligheter, som de olika yttre förhållandena betinga: dessa egendomligheter hafva ingått 1 växtens allmänna organi- sationsplan. — Emellertid finnes det äfven fall, då växten så att säga på ett mer individuellt sätt har afpassat sig efter de yttre förhållandena, och dessa modifikationer äro så mycket mer intressanta, som de äro synnerligen belysande för frågan om uppkomsten af dessa, i sina mest ytterliga former från den hos gräsen typiska skottbyggnaden rätt afvikande underjordiska skottsystemen. Ett dylikt exempel erbjuder Poa compressa. Denna är försedd med kraftiga, ganska långa, underjordiska utlöpare, som på vanligt sätt äro beklädda med kloroplastfria, till skydd ") utbildade blad: lågblad. Utlöparen öfverensstämmer till det yttre utseendet fullständigt med utlöparne hos andra Poa-arter, t. ex. Poa pratensis och Poa cenisea (om den förra af dessa se längre ned!), och eger alla karaktärer af en typisk utlöpare. Gör man ett snitt genom en äldre del af en dylik utlöpare d. v. sg. i närheten af dess utträde ur hufvudskottet, så skall man emellertid finna en byggnad, som i hög grad öfverens- stämmer med den hos det typiska ofvanjordsskottet. Ytterst befinner sig ett lager små, obetydligt förvedade epidermis- celler. Mellan detta cell-lager och bastmanteln, som innesluter de flesta kärlknippena, ligger ett 1—2-skiktadt lager små bark- celler. I detta barklager ligga här och där subepidermala baststrängar, som sträcka sig ifrån bastmanteln ut till epider- mis (se fig. 1). Innanför bastmanteln ligger den egentliga upplagsväfnaden, märgen, som består af stora, tunnväggiga celler och upptar ungef. ”/3; det småcelliga epidermisskiktet och den småcelliga barken upptaga ungef. '/s samt bastmanteln med de inneslutna kärlknippena likaledes ungef. ll. af tvär- snittets radie. Gör man ett snitt genom en yngre del af samma utlöpare, blir den bild man erhåller i icke obetydlig grad modifierad, ehuru till de stora hufvuddragen densamma. De subepidermala baststrängarne ha här, såsom fig. 2 visar, blifvit reducerade, så att de icke längre framstå såsom epidermis och bastmanteln sammanbindande balkar, utan blott såsom allt svagare och svagare utbugtningar på bastmanteln, så att barklagret till ') Om lågbladens skyddande betydelse se sidd. 9 o. 10. RR -— BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 16. AFD. III. N:o 8. (I sist kommer att blifva en alldeles oafbruten hålcylinder. — De öfriga delarne bli däremot i det närmaste oförändrade. Liknande är förhållandet hos en närbeslägtad, obestämd Poa och hos Holcus mollis, ehuru icke lika tydligt som hos den nyss- nämda. Den senare af dessa omnämnes af JOHANSON (l: c. sid. 35), som säger, att bastmanteln »är svagare utbildad och något vågig, så att den på somliga ställen stöter ända intill epider- mis, nämligen midt för en del särdeles långt ut emot periferien belägna kärlknippen.> Den förra öfverensstämmer, utom däruti att bastmanteln på somliga ställen stöter tillsammans med epidermis, i öfrigt på det närmaste med Poa compressa. Ofverensstämmelsen med ofvanjordsskottets byggnad är hos de nämda gräsen ganska tydlig; och hos Poa compressa kan man, såsom ofvan är visat, på en och samma utlöpare följa den succesiva utvecklingen ifrån en byggnad, som i det närmaste öfverensstämmer med ofvanjordsskottets, till den, som är för utlöparne karaktäristisk. Hos andra gräs, t. ex. Elymus giganteus, Elymus arenarius och Calamagrostis montana visar sig däremot i ett annat af- seende en afvikelse ifrån det hos de typiska utlöparne normala förhållandet. Hos dessa äro utlöparne visserligen byggda lika i äldre och yngre delar, och icke heller finnas några meka- niska element, som förbinda den mer eller mindre ytliga bast- manteln med epidermis; men däremot finnas alldeles under epidermis mer eller mindre kraftiga baststrängar, som icke äro bundna vid några ledande element och icke heller sträcka sig synnerligen långt in emot bastmanteln (se fig. 3). ') Dessa baststrängar måste enligt min åsigt uppfattas så att säga som rudimentära organ, d. v. s. såsom egentligen till- hörande en annan organisationstyp, som varit afpassad för andra lefnadsförhållanden och af hvilken de utgöra rester, som nu- mera, då växten inträdt under andra lefnadsförhållanden, äro för densamma af ringa eller ingen betydelse. Hos Elymus giganteus äro utlöparne jämförelsevis korta och hos den äro också baststrängarne kraftigare utvecklade och förekomma till större antal rundt om hela utlöparen. De 1) I det ofvan citerade arbetet af JOHANSON, lemnas en redogörelse för utlöparens byggnad hos Elymus arenarius, och meddelas en skematisk bild af ett tvärsnitt af densamma (Tafl. ITI, fig. 25); men där nämnes intet om dessa subepidermala baststrängar, lika litet som om de i barken spridda kärlknippen, som jag på alla tvärsnitt jag gjort genom utlöpare af denna art, funnit regelbundet uppträda och om hvilka mer längre fram. 8 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. båda senare af de nämda arterna ha däremot långa kraftiga utlöpare, och hos dem äro baststrängarne dels svagare ut- vecklade, dels förekomma de också till ett mindre antal (2—4) på hvarje tvärsnitt: Elymus giganteus har med ett ord mindre typiska utlöpare och kraftigare baststrängar, Elymus arenarius och Calamagrostis montana däremot mer typiska utlöpare och svagare baststrängar. Såsom ofvan är påpekadt, är utlöparen, omgifven som den från alla sidor är af de jordlager, i hvilka den tränger fram, icke utsatt för några nämnvärda böjkrafier: skottet lefver, då det såsom utlöpare tränger fram under jordytan, under om- ständigheter, som utesluta hvarje tanke på, att de här upp- trädande baststrängarne skulle kunna verka såsom i ofvan- jordsskottet, cd. v. s. såsom bidragande till böjfastheten: Däremot är, såsom JOHANSON i det ofvan citerade arbetet påpekadt, de utanför den mer eller mindre centrala bastmanteln uppträdande mekaniska elementens hufvudsakliga, för att icke säga uteslutande uppgift att skydda utlöparen ifrån utifrån på densamma mer eller mindre skadligt verkande krafter, speciellt mot jordtrycket och i jorden lefvande smådjurs angrepp. Att spridda baststrängar, som lemna större eller mindre ytor oskyddade, icke skola kunna erbjuda något synnerligen verk- samt, om ens något skydd emot de senares angrepp, behöfver knappt påpekas. Icke heller förefaller en dylik anordning vara synnerligen ändamålsenlig för uppnående af ett skydd mot det tryck de omgifvande jordlagren utöfva, om man också icke får frånkänna den all betydelse i detta afseende. Detta skydd torde dock, hvad t. ex. utlöparne hos Elymus arenarius beträffar, hos hvilka det blott finnes ett par tre mycket svaga baststrängar under epidermis, vara allt för obetydligt, för att det skulle kunna blifva tal om en utbildning af dessa bast- strängar för denna speciella fysiologiska uppgift. Återstår således blott den uppfattning, som jag här sökt göra gällande, att dessa ytliga, subepidermala baststrängar på samma sätt som utbugtningarne från bastmanteln i t. ex. de yngre delarne af utlöparen hos Poa compressa äro bildningar, som tyda på, att växten ännu icke hunnit fullt afpassa sin organisation efter sitt lefnadssätt. I god samklang härmed står också det ofvan påpekade förhållandet, att Elymus giganteus, hvars utlöpare är kort och tjock och således ännu icke hunnit antaga den form, som är BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 8. Ö typisk för utlöparne såsom icke mindre propagations- än reserv- näringsorgan, har talrika, jämförelsevis kraftiga, subepidermala baststrängar, under det att Elymus arenarius, som har långa, typiska utlöpare, har blott få, svaga baststrängar under epi- dermis; den senare har bättre än den förra afpassat sin orga- nisation efter sitt lefnadssätt. Ett annat intressant exempel på skottets stora förmåga att lämpa sin organisation efter de yttre förhållandena erbjuder en utlöpare af Agrostis stolonifera, om hvilken jag vid materialets insamlande antecknat, att dess midtparti befann sig blottadt, krypande fram öfver marken. — Vid snitt genom olika partier af denna utlöpare har jag funnit, att vid basen och spetsen — de partier således, som varit betäckta af jord — barklagret är normalt, ehuru svagt utveckladt, såsom hos de underjordiska utlöparne hos gräsen i allmänhet är fallet: mellan de förvedade epidermiscellerna och bastmanteln ligga 2—3 skikt kolhydrat- förande barkceller. På midtpartiet däremot, som varit blottadt och utsatt för ljusets inverkan, har icke blott bastmanteln blifvit förskjuten ut emot ytan, så att dess yttersta cellskikt på många ställen går ut ända till och sammanstöter med epi- dermiscellerna, utan i de mellan dessa baststrängar liggande barkcellerna ha t. o. m. kloroplaster utbildat sig (något, som naturligtvis icke var förhållandet med baspartiet af Poa com- pressas underjordiska utlöpare, där barken, ehuru afbruten af baststrängar, dock var upplagsväfnad). Den nämda utlöparen af Agrostis stolonifera erbjuder således ett exempel på ett skott, som under första delen af sitt lopp är en typisk utlöpare, sådan denna vanligen visar sig hos gräsen; så öfvergår till att bli assimilerande, för att slutligen under sista delen af sitt lopp, då den åter framtränger under jordytan, återta sin karaktär af en typisk underjordisk utlöpare. Hos det stora flertalet arter har utlöparens afpassning för det underjordiska lefnadssättet emellertid gått så långt, att en bestämd skillnad förefinnes emellan det ofvanjordiska skottets och den underjordiska utlöparens byggnad. Den senare har efter hela sin längd afpassat sig för sin uppgift, så att man aldrig, man må göra snittet i närheten af basen eller spetsen, finner några subepidermala baststrängar, som icke på samma gång äro subcortikala, hvarigenom barken kommer att bilda en oafbruten håleylinder utanför den i bastmanteln inbäddade kärlknippekretsen. 10 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. Så långt är det underjordiska skottets metamorfos ifrån materialbesparingens synpunkt af obestridlig fördel för växten. Däremot torde det kunna sättas i fråga, huruvida detsamma är förhållandet med den fortskridande omdaning af skottets byggnad, som af HABERLANDT påpekats och som visar sig i en allt mer och mer genomförd centrering af dess mekaniska element. JOHANSON anför gent emot HABERLANDT att, då hufvud- massan af upplagsnäringen upplägges 1 den utanför bastmanteln liggande barken, cellernas turgor visserligen torde vara till- räcklig att, -— isynnerhet om den understödes af de yttersta cellskicktens förvedande, — motstå jordtrycket; men att där- emot, såvida icke alldeles särskilda anordningar vidtagas, så godt som intet skydd finnes emot angripande smådjur. Men då utbildningen af en dylik extracortikal speciell skyddsväfnad från materialbesparingens synpunkt måste anses synnerligen olämplig, och å andra sidan de anspråk på slitfasthet, som skulle nödvändiggöra bastmantelns centralisering, ej äro syn- nerligen stora; så torde denna anordning ej kunna anses tyda på en bättre afpassning efter de gifna yttre förhållandena, än | den andra, där bastmanteln ligger mer ytligt och hufvudmassan af upplagsväfnaden därigenom är af den skyddad. Att detta resonnemang har mycket, som talar för sig, kan icke förnekas. Ett stöd för dess riktighet ser jag också däruti, att af alla de gräs, hvilkas utlöpare jag undersökt, det stora fertalet har bastmanteln mer eller mindre periferisk, under det att deras antal, som ha de mekaniska elementen synner- ligen centriskt anordnade, är jämförelsevis litet. Men å andra sidan skulle man göra sig skyldig till ett misstag, om man vid bedömmandet af denna fråga toge uteslutande hänsyn till de i rhizomet belägna, mekaniska elementen och deras fysio- logiska betydelse. För beredandet af ett tillräckligt skydd för den i barken upplagrade lösliga reservnäringen är det icke nödvändigt, att en särskild extracortikal mekanisk väfnad utbildas i utlöparen. Växten har nämligen till sitt förfogande ett annat mycket nära till hands liggande skydd för den utanför den mer eller mindre centrala bastmanteln liggande, som upplagsväfnad tjä- nande barken. Detta är det skydd, som de på utlöparen sit- tande lågbladen lemna de delar af utlöparen, som de omsluta. Också har det visat sig, att en särskild extracortikal mekanisk väfnad endast hos de utlöpare är utbildad, där lågbladen äro BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 8. 11 synnerligen svagt utvecklade och därigenom lemna längre eller kortare delar af utlöparens yta oskyddade, under det att däremot på de utlöpare, där lågbladen sitta synnerligen tätt, så att spetsen af ett nedanför sittande blad sträcker sig ända till eller öfver basen af det nästföljande, icke blott alla sär- skilda extracortikala mekaniska element saknas, utan äfven epidermiscellerna äro synnerligen stora och tunnväggiga. Ja, t. o. m. på samma utlöpare kan man finna en bestämd skilnad uttalad i de yttersta cell-lagren på den del, som täckes af låg- bladsslidan, och den, som är i saknad af ett dylikt skydd. I samband härmed står den speciella utbildningen af dessa lågblad. Hos gräsen äro bladslidorna i allmänhet öppna, om också ett och annat undantag finnes; men hos lågbladen på utlöparne synas det vara regel, att slidan är sluten, ehuru det naturligtvis icke gäller alla de undersökta arterna. Att detta har en viss biologisk betydelse i den mening jag här sökt ådagalägga, torde ej kunna nekas. I synnerhet då slidan är något längre, sluter tätt till stammen och, såsom förhållandet vanligen är, utgör den hufvudsakliga delen af lågbladet, under det att skifvan är reducerad till sitt minimum, torde dess skyddande betydelse vara icke obetydlig. Dessa blad bestå ofta till sin hufvudmassa af kraftiga mekaniska element, som omsluta de af oftast endast leptom-strängar bildade kärlknip- pena (se fig. 4). Detta förhållande finner sin naturliga för- klaring i dessa blads funktion. Då bladen icke på något sätt deltaga i assimilationsarbetet, så äro de icke i behof af några kärl för ledande af den råa näringssaften, hadromelementen bli öfverflödiga, och kärlknippena behöfva blott tillföra bladen de färdigberedda organiska ämnen, som de behöfva för sitt uppbyggande. Det omkring dessa kärlknippen liggande, isyn- nerhet på den yttre sidan synnerligen kraftiga bastets första uppgift är naturligtvis att skydda de tunna leptomelementen. Men de synas äfven kunna ha en uppgift att verka stödjande och skyddande för hela utlöparen. Ett synnerligen vackert exempel på det skydd dylika låg- blad kunna lemna utlöparen erbjuder Elymus canadensis (fig. 4). Utanför den jämförelsevis kraftigt utvecklade märgen ligga hos denna kärlknippena i en enkel krets, omgifna af svagt utveckladt bast. Barklagret består af 4—6 cellskikt, för hvilka de tunnväggiga epidermiscellerna erbjuda ett synner- ligen svagt skydd. Icke heller är något af de yttersta bark- 12 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. cellskikten förvedadt, och icke heller finnas i barken några spridda subepidermala baststrängar eller af bast omgifna kärl- knippen, som skulle kunna lemna något stöd åtminstone emot det radiärt verkande jordtrycket. Ett dylikt skydd lemnas däremot af de kraftigt utvecklade lågbladsslidorna, som bilda | en sluten mantel omkring ledstyckena. De äro dessutom så långa, att det nedanför liggande bladets spets sträcker sig öfver det följande bladets bas — detta äfven på äldre, fullt utvecklade internodier. Bladets grundväfnad består af hop- skrumpnade, luftfyllda, brunväggiga celler, som jämte de båda epidermisskickten bilda en seg, det saftrika rhizomet omslutande mantel. De af tunna leptomelement bestående, ganska tätt stälda kärlknippena omgifvas af en rätt vackert utvecklad endodermis och stödjas på den yttre sidan af en baststräng af ungefär samma tjocklek som kärlknippet med dess endoder- misslida. Dessa kärlknippen med de dem omgifvande bast- elementen "gå vid bladets utgångspunkt direkt i nästan rät vinkel ut ifrån utlöparens bastmantel in uti bladet, så att man vid ett tvärsnitt genom utlöparen vid bladets utgångspunkt får det i bladet ingående kärlknippets element i längdsnitt. Hos åtskilliga andra arter af slägtet Elymus, liksom hos flera arter af slägtena Triticum, Secale och Mihlenbergia skilja sig däremot de till bladen gående kärlknippena redan tidigt ifrån den mer eller mindre centralt anordnade, kärlknippena omslutande bastmanteln, och gå långa sträckor, innan de in- träda i bladen, som själfständiga, af oftast endast leptomelement, bast och en omslutande endodermisslida bestående kärlknippen (se fig. 3 o. 6). Dessa förefinnas därföre på snitt från så godt som alla delar af utlöparen. Att de icke äro stamegna, utan tillhöra lågbladen, bevisas, utom af deras egendomliga byggnad af blott leptomelement och mekanisk väfnad, äfven däraf att de ligga desto mer ytligt, ju närmare de komma lågbladens utgångspunkter, och att alldeles vid bladens utgångspunkter så godt som inga dylika kärlknippen ligga i barken, utan de hafva öfvergått i bladet. En dylik anordning af de till bladen gående kärlknippena har jag iakttagit hos Elymus arenarius, E. giganteus, Triticum acutum, T. caninum, T. glaucum, T. pycnanthum, T. sibiricum, Secale anatolicum och Miihlenbergia glomerata. Om de i föregående del af denna uppsats omnämda arterna undantagas, så har hos alla de andra af mig undersökta gräsen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. n:o 8. 13 en stor öfverensstämmelse visat sig i de olika, utlöparen sammansättande anatomiska elementens allmänna topografi, om också en stor variation förefunnits dels i de olika elementens relativa utveckling och mägtighet, dels i dessa elements spe- ciella utbildning i de olika fallen och dels i förefimtligheten eller frånvaron af vissa element, t. ex. en särskild endodermis- slida omkring den kärlknippena omslutande bastmanteln eller omkring enskilda, spridda kärlknippen. Innerst ligger, i när- maste anslutning till de af JOHANSON lemnade beskrifningarne af dessa utlöpares byggnad, en mer eller mindre mäktigt ut- vecklad märg, som omslutes af en kärlknippena mer eller mindre fullständigt omgifvande bastmantel, utanför hvilken ett barklager vidtager, ytterst omgifvet af epidermis, med eller utan särskilda anordningar för beredande af ett speciellt extracortikalt skydd. Den i det föregående, vid åtskilliga tillfällen omnämda, bastmanteln omslutande endodermis återfinnes hos ett stort antal af de utlöpare, som varit föremål för denna undersökning. De olika slägtena visa vissa olikheter i fråga om skyddsslidans utveckling, hvilka olikheter äro så pass stora och så konstant förekommande, att man efter dem kan indela de undersökta slägtena i två grupper, som visa sig från hvarandra ganska bestämdt skilda. Den ena af dessa grupper har en sådan endodermis, som JOHANSON (1. c. sid. 34) omnämt såsom till- kommande de af honom på samma ställe beskrifna utlöparne hos Hierochloa odorata och som jag för korthetens skull i enlig- het med Russows förslag vill kalla C-endodermis, hvarmed då förstås en endodermis, hvars cellväggar äro förtjockade blott på radial- och innerväggarne (se fig. 7). — Den andra gruppen har däremot en endodermis, som är utmärkt genom en rundtom likformig förtjockning af cellväggarne. Denna endodermis kallas i det följande för O-endodermis. — Dessutom finnes det åtskilliga arter, hos hvilka någon utbildning af en endodermis i utlöparen icke kan uppvisas. Den förra af dessa skyddsslidor eller C-endodermis åter- finnes hos utlöpare från arter af slägtena Triticum, Elymus, Secale, Mihlenbergia, Brachypodium, Avena, Bromus, Trisetum, Calamagrostis, Agrostis, Hierochloa och Baldingera. Af dessa ha en del blott en enda krets endodermisceller omkring kärlknippekretsen, hvarvid deras form är så karak- täristisk, att någon tvekan om deras identitet icke kan uppstå. 14 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. Dylika typiska C-endodermisceller, af hvilka fig. 7 lemmnar en bild, finnas hos +t. ex. Triticum sibiricum, T. caninum, Secale anatolicum, Mihlenbergia glomerata, Bromus angustifolius, Hie- rochloa odorata m. fi. Andra åter, såsom Triticum pycnanthum, T. glaucum, Elymus sabulosus, Avena planiculmis, Calamagrostis lapponica (se fig. 8) och C. montana, hafva tvänne tydliga endodermis- skikt, hvilkas karaktär af endodermis icke kan betviflas. (Jämför härmed också fig. 9). Då endodermisskiktens antal blir större än två, kan man ofta näppeligen tala om en endodermis, emedan de särskilda cellerna i högre eller lägre grad antagit karaktären af bast- celler med på inre sidan mer förtjockade väggar. I samband med denna endodermisskiktens omvandling står en mer eller mindre genomförd reduktion af den kärlknippena omgifvande bastmanteln. — Dylika endodermislika bastceller (eller såsom jag hellre skulle vilja kalla dem bastlika endodermisceller) finnas t. ex. hos utlöparne af Trisetum alpestre, förut beskrifna och afbildade af JOHANSON (tafl. 2, fig. 24, 1. c.). Att dessa celler verkligen med rätta kunna uppfattas såsom omvandlade endodermisceller, anser jag bevisas däraf, att man hos olika arter inom samma slägte, t. ex. slägtet Elymus, kan få utlöpare, som ha ett enda, — andra, som ha två — och åter andra, som ha 3—4 skikt af mer eller mindre tyiska endodermisceller. I det nämda afseendet öfverensstämmande med Trisetum alpestre äro Elymus giganteus, E. arenarius och Brachypodium cespitosum. Det är företrädesvis hos de med dylik mer eller mindre typisk C-endodermisslida försedda utlöparne, som till följd af kärlknippekretsens och den omgifvande mekaniska väfnadens centrala läge särskilda extracorticala anordningar finnas vid- tagna. Den väfnad, som ligger närmast till hands att meddela ett dylikt skydd, är naturligtvis epidermis — om man nu från- ser från lågbladens uppgift i detta afseende — och denna visar sig också vid en undersökning vara ganska olika utrustad allt efter de anspråk, som på den ställas. Redan i det föregående har det påpekats, att på de delar af en utlöpare, som icke äro skyddade af lågbladen, epidermiscellerna äro starkare utveck- lade än på de skyddade delarne. Denna starkare utveckling visar sig i epidermiscellernas förvedande och förtjockande. Hos Elymus sabulosus äro epidermiscellerna emellan de under BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 8. 15 epidermis liggande spridda baststrängarne — om hvilka se ofvan sid. 5 — förtjockade, så att de komma att rätt mycket likna sklerenkymeeller (fig. 10). Denna förtjockning träffar dock icke alla epidermiscellerna, utan på ett tvärsnitt träffar man dels enstaka spridda, dels kortare cellrader af epidermis- celler af normal beskaffenhet, utan på detta sätt förtjockade väggar. En liknande, synnerligen vacker förtjockning af epidermis- cellernas väggar företer äfven en annan fFlymus-art, nämligen E. glaucifolius (fig. 11), ehuru den här icke gått så långt som i föregående fall. Här är förtjockningen vidare mer regel- bunden och synes ha träffat alla epidermiscellerna. Såsom exempel på samma förhållande kan vidare epidermiscellerna hos utlöparne af Calamagrostis lapponica anföras (fig. 12). Emellertid är uppträdandet af mer eller mindre förtjockade, förvedade epidermisceller naturligtvis icke det enda medlet, som finnes användt för skyddande af den utanför den egentliga bastmanteln liggande, såsom upplagsväfnad tjänande barken, utan äfven andra sätt finnas. Hos dem, som i likhet med Elymus glaucifoltus ha ett tunnt, blott af några cellskickt be- stående barklager, kan epidermiscellernas förtjockande och för- vedande vara tillräckligt för dess skyddande, ieynnerhet om någorlunda kraftigt utvecklade lågblad finnas; men i samma mån som barklagrets mägtighet tilltar, d. v. s. ju mer centriskt bastmanteln kommer att ligga, desto kraftigare kommer också behofvet af ett kraftigt ytligt reservnärimgsskydd att göra sig gällande. Ett medel för detta måls vinnande är de ytligaste barkeellernas förvedande. Af de mer typiska exemplen härpå har JOHANSON redan beskrifvit ett par, nämligen Hierochloa odorata och Baldingera arundinacea. Han säger (1. c. sid. 34) på tal om den förra af dessa arter: »Under epidermis finnas 2—3 lager långsträckta celler med tämligen trånga lumina och med förvedade väggar, hvilka i stället för epidermis bilda det skyddande ytlagret omkring den inre upplagsväfnaden. De förvedade ytliga cellerna äro betydligt längre än de öfriga barkcellerna och hafva sprickformiga porer, men de hafva tvära väggar och hafva sålunda ej fullständigt antagit bastnatur.» Men äfven flere andra arter erbjuda, såsom mina under- sökningar visat, vackra exempel på denna organisationstyp. Minst afvikande från det vanliga förhållandet äro i detta af- seende Triticum acutum, T. pycnanthum och Calamagrostis 16 P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. | lapponica, som endast ha det närmast under epidermis lig- gande barkcell-lagret förvedadt (fig. 13). De flesta ha dock / flere (2—4) af de yttersta barkcell-lagren förvedade. På detta sätt utrustade äro t. ex. Triticum sibiricum, T. caninum, Secale | anatolicum och Mählenbergia glomerata (fig. 14). Att här lemna en redogörelse för de oftast mindre väsent- liga olikheterna i de respektiva väfnadernas relativa utveckling i utlöparne hos alla de af mig undersökta arterna, som i det föregående blifvit omnämda och i det följande komma att ytterligare omnämnas, anser jag vara öfverflödigt och för öfrigt af föga intresse, hvarföre jag här inskränker mig till att an- gående denna fråga hänvisa till hvad JOHANSON i det citerade arbetet därom säger. I stället öfvergår jag nu till den andra af de båda grup- perna, i hvilka jag med skyddsslidans beskaffenhet såsom in- delningsgrund indelat de undersökta slägtena, för att i korthet meddela några iakttagelser, som jag gjort angående denna. Med O-endodermis äro arter af följande slägten försedda: Festuca, Poa, Glyceria, Melica, Leersia m. tl. Hos så godt som dem alla framträder endodermisslidan mycket tydligt till följd af den gula färg, som dess cellväggar visa. Vid be- handling med floroglucin och saltsyra blir denna färg oför- ändrad, under det att de innanför liggande bastcellerna anta en vackert rosenröd färg (ligninreaktion). Endodermiscellerna äro således fria från vedämne. Behandlade med klorzinkjod, bibehålla de sin gula färg oförändrad, under det att däremot grundväfnadens cellväggar anta en blåviolett färg. De kunna således icke bestå af ren cellulosa. Af koncentrerad svafvel- syra upplösas de i likhet med grundväfnadens celler fullstän- digt, under det att däremot de ofta äfvenledes gult färgade epidermiscellerna samt bastcellerna kvarlemna tunna, oupplö- sta membraner. De äro således icke förkorkade. — Sanno- likt bestå de endast af cellulosa, som är inpregnerad med något gult färgande ämne, som genom sin närvaro hindrar framträdandet af den svagt blåvioletta färg, som ren cellu- losa eljes visar vid behandling med klorzinkjod. Af hvilken natur detta färgämne är, kan ej så lätt afgöras, då därför naturligtvis skulle kräfvas vidlyftigare undersökningar, än som ingå 1 planen för detta arbete. De gula endodermiscel- lernas form öfverensstämmer rätt mycket med de förvedade barkceellers, som uppträda under epidermis hos t. ex. Hiero- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 8. 17 chloa odorata. De äro, såsom fig. 15 och 17 visa, mer eller mindre vida, långsträckta med tvära, sällan sneda väggar och sprickporer. Dylika tydliga gula endodermisslidor uppträda hos t. ex. Poa pratensis (se fig. 15) och en annan, under namnet »Poa glaucescens» odlad art, Melica micrantha (se fig. 16), Glyceria maritima, Leersia oryzoides m. fl. — Hos andra t. ex. Festuca violacea, Melica Magnolii, Poa compressa m. fl. är bastmantelns yttersta cellskikt däremot icke gulfärgadt, och då de nämda O-endodermiscellerna till sitt utseende för öfrigt icke äro syn- nerligen afvikande från bastcellerna, så är det ej lätt att af- göra, om en särskildt ut vecklad endodermis förefinnes eller icke. Åtminstone är den, om den finnes, förvedad, då äfven det yttersta cellskiktet visar ligninreaktion. Att detta förhål- lande dock icke med nödvändighet behöfver utgöra något skäl emot existensen af en endodermis, bevisas däraf, att alla de C-endodermisslidor, som i det föregående omnämdes, utan un- dantag färgas rosenröda af floroglucin och saltsyra, således äro förvedade. Något, som dock torde kunna med säkerhet påstås, är det, att, om det yttersta cellskiktet i bastmanteln också utvecklingshistoriskt sedt hos de sist nämda arterna skulle kunna anses för ett endodermisskikt, det dock blifvit så modifieradt, att det numera ej blott till form och utseende, utan äfven till funktion verkligen är ett bast-skikt. Angående den lösliga reservnäring, som dsssa utlöpare hålla, har jag intet att tillägga till hvad JOHANSON om den meddelat. De få iakttagelser, jag om den gjort, bekräfta i allt hans uppgifter. 18 md ho SA SSP GON P. HELLSTRÖM, ANATOMIEN HOS GRÄSENS UTLÖPARE. 4 Förklaring öfver figurerna. Poa compressa. Tvärsnitt genom en äldre del af en utlöpare. Poa compressa. Tvärsnitt genom en yngre del af densamma. Elymus giganteus. En baststräng strax under epidermis. Elymus canadensis. Tvärsnitt genom ett lågblad, utvisande det af endast leptomelement och en endodermisslida bestående, af en baststräng stödda kärlknippet, samt epidermis och grundväfnadens skrumpnade celler. Triticum sibiricum. Tvärsnitt genom utlöparen. Triticum sibiricum. Kärlknippe i barken, omgifvet af sin endo- dermis. | Triticum sibiricum. C-endodermisceller. Calamagrostis lapponica. En dubbel rad af C-endodermisceller. Bromus laxus. Endodermis och förvedade barkceller. Elymus sabulosus. Förtjockade och förvedade epidermisceller. Elymus glaucifolius d:0o d:o d:o Calamagrostis lapponica d:o d:o d:o Triticum pycnantlum d:o d:o d:0o och under dessa ett lager förvedade barkceller. Triticwm sibiricum. Förvedade epidermis och barkceeller. Poa pratensis. Gulfärgade, bastmanteln omgifvande O-endodermisceller i tvärsnitt. Melica micrantha d:o d:o Poa pratensis. Samma i längdsnitt. Bihong till K.Ve + Akad, Handl. BdA6. Afd.MI.N?83. TR Mm Tv NS | P. Hellström del. — | — Lith. L.Ljunggren Upsala. BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 16. Afd. TIL. N:o 9. ÖFVERSIGT AF SMÅTLANDS-MOSSFLORA AF ROB. TOLF. MEDDELADT DEN 12 NOVEMBER 1890 GENOM A. G. NATHORST. STOCKHOLM, 1891. KONGT., BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. fe pr RE EE SAT La - FET UN La v 4 k Kafe li Ae Al FIER TAR er NE Rättelse i högra kolumntitlarne: står N:o 4, skall LÅ 20 Per f ND DAN LE [KELVIN NBT TO LATE NN SUNE Fat « . | ve RV RI . 4 = Tod de år, som förflutit, sedan D:r N. J. W. SCHEUTZ utgaf sina »Anteckningar rörande Smålands mossflora», !) har kännedomen om provinsens mossvegetation ökats ej så litet: mer än hundrade för landskapet nya arter hafva upptäckts eller urskilts, och växtlokalernas antal har mångdubblats. I Bot. Not. ”) har D:r H. W. ARNELL redogjort för resultaten af sina synnerligen lyckliga undersökningar kring Boarp i Barke- ryds socken på småländska höglandet, genom hvilka denne skarpsynte forskare riktat provinsens bryologi med en öfver- raskande mängd rara arter. Med samma framgång har D:r ARNELL kring Jönköping fortsatt J. E. ZETTERSTEDTS verk, samt genom många vackra fynd kompletterat denna trakts intressanta flora. Stationsskrifvaren A. ARVÉN, som företagit bryologiska exkursioner såväl kring Jönköping som i nejden kring Tenhult, har äfven genom flera anmärkningsvärda bi- drag ökat listan på Wetteromgifningarnes egendomliga växt- lighet. Amanuensen K. A. TH. SETH, hvars verksamhet inom denna provins hufvudsakligen haft till föremål det i bryologiskt afseende ganska ofullständigt kända vestra Småland, uppspa- nade der såväl för landskapet som för vetenskapen nya arter. Professor Sv. BERGGREN i Lund företog utflygter icke blott kring Stenbrohult, utan äfven i hittills oundersökta bygder på höglandet, alltid med stor framgång. I östra Småland sam- lade D:r E. V. EKSTRAND, Apotekare J. PERSon, Kandidat E. NYMAN, Ingeniör P. DusÉn och Cand. Pharm. C. JENSEN i Hvalsö många både för landskapets flora nya och i växt- geografiskt afseende värdefulla arter. Hvad slutligen mig sjelf beträffar, har jag under en följd af år genomforskat nordöstra höglandets skogsbygder, hvilkas utomordentliga 1) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1870 N:o 2. Sid. 75—103. 2) Botaniska Notiser 1885. Sid. 123—129. 4 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. mossrikedom jag har att tacka för ett eller annat lyckligt fynd. För att gifva en öfverskådlig bild af Smålands i flera afseenden egendomliga mossvegetation och för att undan glömskan rädda många intressanta uppgifter om växtlokaler har det synts mig vara af vigt att i ett arbete samla så mycket som möjligt af det. man för närvarande har sig bekant rörande Smålands mossor. Ofvannämnde forskare hafva med en hos botanister vanlig förbindlighet tillåtit mig att publicera sina upptäckter i samband med mina egna. Amanuensen SETH har derjemte med mycken uppoffring af tid och arbete ur Upsala Universitets herbarium antecknat och meddelat mig en stor mängd uppgifter öfver småländska mossor samt derigenom möjliggjort offentliggörandet af månget gammalt värderikt fynd af EL. FRIES, ZETTERSTEDT, EKSTRAND, SCHEUTZ m. d. Jag uppfyller blott en kär pligt, då jag ber att få offentligen betyga min djupa tacksamhet mot följande herrar, som på ett eller annat sätt bidragit till detta lilla arbete: Professor Sv. BERGGREN 1 Lund, D:r A. GRÖNVALL 1 Malmö, D:r K. F. DusÉN i Kalmar, Amanuens K. A. Tu. SetE 1 Upsala, Fil. Kand. E. NYMAN i Linköping, Ingeniör P. DusÉn i Södra Wi, Stationsskrifvare A. ARVÉN Jönköping, D:r C. U. MONTELIN i Wexiö, som stält till mitt förfogande en del af aflidne Lektor SCHEUTZ' anteckningar, D:r C. SAn1Io i Lyck (Westpreussen), Apotekare J. PERSON i Sveg, Cand. Pharm. C. JENSEN 1 Hvalsö, men först och sist D:r H. W. ARNELL i Jönköping, som out- tröttligt handledt mina bryologiska studier samt granskat de flesta och bestämt många af mina fynd. I sin »Samling af et hundrade växter upfundne på Goth- land, Öland och Smoland»> (V. A. H. 1741) omnämner LINNÉ följande i sistnämde provins tagna mossor: 1. »Riccia foliis glabris bipartitis acutis — Växer der vattnet, som stått öfver vintern, uttorkats, såsom vid Nydala och Stenbrohult.> = Riccia glauca 9. acuta HaArtm. Fl. 2. »Hypophyllum. Växer i Smoland öfverallt på sidländta ängar eller vid grafvar.» = Pellia sp. 3. »Blasia pusilla, lichenis pyxidati facie. Växer något litet under den förra i Smoland.» = Blasia pusilla. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4. 5 Af de 100 — N:o 959—1037, 1038—1056 samt 1293 (Bux- baumia) — i Linnés Fl. Suec. ed. 2 upptagna mossorna an- gifvas blott två för Småland, nemligen »Jungermania pinguis. In paludibus Smol. ad Stenbrohult in Maäén» och »Riccia minima. In Smol. pascuis, ubi aque per hyemem stagnarunt.» SWARTZ samlade här Blepharostoma setiforme samt Poly- trichum alpinum, och säkerligen äro af samma hand tagna de i WAHLENBERGsS Fl. Suec. från Skurugata anförda Hylocomium umbratum och Bartramia norvegica I WEBER och Monrs Schwedische Reise äro ett par mossor, Splachnum ampullaceum och Hypnum trichoides, upptagna från småländska växtlokaler; äfven AHNFELT anför i FRIES Nov. F1. Suec. några fynd från denna provins. I HARTMANS Handbok 2:dra upplagan angifvas Bazzania trilobata och Hyp- num Starkei från Skurugata, båda tagna af AHNFELT. Den, som lade grunden till kännedomen om Smålands bryologi, var dock Er. Fries. Man måste i sanning häpna öfver den skarpa blicken hos denne forskare, hvilken utan att specielt vara bryolog likväl uppdagade så många sällsynta och intressanta arter inom ett jemförelsevis litet område. Några bland de vigtigaste må nämnas: Lophocolea hetero- phylla; Riccardia multifida; Lepidozia setacea; Cephalozia bifida och denudata; Trichocolea; Martinellia resupinata; Diplophyllum obtusifolium; Jungermania exsecta, incisa och saxicola; Nardia scalaris; Anthoceros levis; Polytrichum na- num och strictum; Buxbaumia aphylla; Cinclidium stygium; Astrophyllum marginatum; Meesia trichoides; Bartramia Oe- deri; Bryum alpinum, intermedium och argenteum; Pohlia annotina och cucculata; Funaria obtusa; Amblyodon; Splach- num pedunculatum; Webera sessilis; Dicranum spurium, fla- gellare och schisti; Blindia; Pleuridium subulatum och axillare; Dichodontium; Oncophorus striatus; Weissia intermedia, coarc- tata och americana; Dorcadion stramineum, pumilum och urni- gerum; Zygodon viridissimus; Grimmia ovata och Muehlen- beckii; Andre&ea Rothii; Anomodon viticulosus; Amblystegium subtile, glaucum, lycopodioides och cordifolium; Hypnum purum, striatum, viridulum och pseudoplumosum; Pterygy- nandrum filiforme; Hylocomium loreum; Isopterygium repens; Plagiothecium undulatum; Pterygophyllum; Entodon; Poro- trichum; Neckera crispa och pennata; Dichelyma capillaceum. Några bland dessa hafva visserligen först på senare tider 6 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. urskilts i FRIES' samlingar, men bland de 139 i Stirpes agri Femsionensis uppräknade mossorna voro dock många nya för Sveriges flora och så godt som alla för landskapets. Från 1825, då Stirpes etc. publicerades, förgingo flera år, innan provinsens bryologi riktades med några nya fynd. 1846 undersökte provinsialläkaren A. E. STRÖMBÄCK Odensvi-trakten i Kalmar län och upptäckte der bland annat åtskilliga intres- santa jordmossor såsom: Pohlia pulchella; Pyramidula tetra- gona; Mollia crispa och Epbemerum serratum; samt af klipp- mossor Oncophorus gracilescens och Anoectangium Mougeotii m. fl. De flesta af dessa fynd publicerades i Hartw. Fl. 5:te upplagan. Med J. E. ZETTERSTEDTS anställning 1864 såsom lektor i naturvetenskap vid Jönköpings läroverk, inträdde kännedomen om Smålands mossvegetation i ett nytt glänsande skede. Under talrika exkursioner i nejden kring Jönköping, på Wi- singsö och i Almesåkratrakten genomforskade han med ut- märkt lycka dessa bygder samt var den förste, som lät ana mossflorans i Wetteromgifningarne högst egendomliga skap- lynne. För sina fynd redogjorde ZETTERSTEDT dels i Kongl. Sv. Vetensk.-Akad. Handlingar och Bihang, dels öfverlät han åt SCHEUTZ, hvars bryologiska verksamhet börjar med denna tid, att begagna sig af dem för dennes ofvannämnda »Iakt- tagelser rörande Smålands mossflora.> Bland ZETTERSTEDTS många upptäckter, af hvilka en eller annan först efter samla- rens död urskilts eller bestämts af S. O. LINDBERG eller ARNELL, visa följande mer än tillräckligt den förtjenst, han förvärfvat om landskapets bryologi: Chomocarpon; Hepatica; Asterella pilosa; Frullania fra- gilifolia; Radula Lindbergii; Cephalozia myriantha; Mylia Tay- lori; Jungermania alpestris; Nardia insecta; Astrophyllum cinclidioides, Seligeri och marginatum; Paludella; Meesea triquetra; Bryum Duvalii och pendulum; Pohlia albicans och carnea; Schistostega; Gymnostomum pyriforme; Tayloria te- nuis; Leersia contorta, extinctoria och laciniata; Tortula subu- lata och intermedia; Mollia viridula; Barbula rubella, ungui- culata och convoluta; Diecranum Bonjeani; Anisothecium cris- pum, rufescens och rubrum; Trematodon; Ditrichum fexicaule; Oncophorus virens; Weissia crispula och Bruchii; Dorcadion Schimperi, diaphanum, Lyellii, striatum och gymnostomum; Zygodon rupestris; Anoectangium lapponicum; Grimmia fasci- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 7 cularis, ramulosa, patens, campestris, elatior och decipiens. Anomodon attenuatus och longifolius; Amblystegium fluviatile, Sprucei, chrysophyllum, Sendtneri, intermedium, palustre och trifarium; Hypnum Stokesii, Swartzii, reflexum, glareosum och lutescens; Heterocladium heteropterum; Hylocomium breviro- stre och calvescens; Campylium Sommerfeltii; Isopterygium Borreri och nitidum; Plagiothecium piliferum; Dichelyma fal- catum och Fontinalis dalecarlica. Den rikhaltiga förteckningen på ZETTERSTEDTS vackra fynd skulle kunna förlängas betydligt! BERGGREN har — dels enligt ScHEurz, dels enligt benäget meddelande i bref — funnit följande för landskapet nya arter: Jungermania autumnalis; Sphagnum molle, molluscum och rubellum; Dieranum fulvum; Dicranoweissia crispula; Didy- modon denudatus; Bruchia palustris; Grimma microcarpa; Stereodon imponens och Lesquereuxia filamentosa. SCHEUTZ genomforskade under sina många resor flera trakter i Småland och iakttog bland andra: Reboulia hemi- spherica; Riccia canaliculata; Bazzania triangularis; Riccardia multifida 9 ambrosioides; Martinellia irrigua; Diplophyllum taxifolium; Jungermania gracilis och bicrenata; Nardia Func- kii; Pohlia elongata; Splachnum luteum; Mollia eruginosa; Barbula rigidula; Anisothecium squarrosum; Swartzia montana; Ditrichum tenuifolium; Oncophorus Bruntoni; Weissia ameri- cana; Dorcadion fastigiatum, Schimperi och Sturmii; Thyi- dium Blandowii; Amblystegium revolvens; Plagiothecium striatulum; Myurella julacea och Leskea nervosa. ”) Generaldirektör M. Huss samlade, enligt LINDBERG, vid Grenna Porella rivularis, Polytrichum strictum och Astrophyl- lum cinclidioides samt erligt N. C. KInNDBERG vid Qvistrum Schistophyllum serrulatum. J. E. STRANDMARK gjorde sig förtjent genom att först på- visa Riccia fluitans, Anthoceros punctatus, Tortula muralis och Weissia crispula. W. ÖSÉEN observerade i Wilstadtrakten många intressanta mossor, deribland nya för provinsens flora Buxbaumia viridis och Mollia microstoma. Under de sista två decennierna hafva nedanstående arter funnits inom landskapet: Asterella pilosa (Wahlenb.) — ZETTERSTEDT, ÅRNELL. Metzgeria conjugata Lindb. — ARNELL, TOLF. 1) Utom i sina »Anteckningar»> lemnade äfven SCHEUTZ i Bot. Not. några uppgifter om småländska mossor. ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Cephalozia fluitans (NNees). — ARNELL (m. fr.!), TOLF. C. connivens — ARNELL, TOLF. C. media Lindb. — ARNELL, TOLF. C. serriflora Lindb. — SETH, TOLF. C. leucantha Spruce -- TOoLF. C. Helleri (IVees). — SETH, TOLF, SCHEUTZ. C. compacta Lindb. — SETH. C. myriantha Lindb. — ZETTERSTEDT. Lophocolea cuspidata Limpr. — SETH. Harpanthus Flotowii Nees — ARNELL, TOLF. H. scutatus (W. M.) — ARNELL. Saccogyna graveolens (Schrad.) — SCHEUTz, TOLF, ARNELL. Riccardia latifrons Lindb. — ARNELL, TOLF, ÅRVÉN. R. incurvata Lindb. — NYMAN, TOLF, ARNELL. R. fuscovirens Lindb. — TOoLF. | Trichocolea Tomentella (Ehrh). m. fr. — ARNELL. Blepharozia pulcherrima ( Web.) — ARNELL, TOLF. Martinellia gracilis Lindb. -—— Torr. M. rosacea Corda. — TOLF, ARNELL, P. DUSÉN. Jungermania pumila With. — TOLF, ARNELL. J. autumnalis D. C. — BERGGREN, SETH, PERSON, ÅRNELL. J. cespiticia Lindenb. — SETH, PERSON, ARNELL. J. lycopodioides Wallr. — ARVÉN. J. Floerkei W. M. — Torr. J. Mildei Gottsch. — PERSON. J. socia Nees. — ARNELL. J. Ja J. J. Kaurini Limpr. — ARNELL. Limprichtii Lindb. — SCHEUTZ, SETH, ÅRNELL etc. alpestris Schleich. — ZETTERSTEDT, TOLF. longidens Lindb. — SETH, ARNELL, NYMAN, TOLF (m. kalk). J. guttulata Lindb. et Arn. — ARNELL, TOLF. J. orcadensis Hook. — WETTERHALL, TOLF. J. obtusa Lindb. — Torr. J. heterocolpa Thed. — ToLF. J. Kunzei Hib. — ARNELL J. Michauxii Web. f. — Torr. Nardia hyalina (Lyell.) — SEtH, ToLF. N. obovata (Nees) — TOLF. N. hematosticta (Nees) — SetH, TOoLF. N. insecta Lindb. — ZETTIERSTEDT. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4. 9 Fossombronia cristata Lindb. — PERSON, TOLF. Marsilia endivicefolia (Dicks.) — ARNELL och TOLF, ÅRVÉN. M. Neesii (Limpr.) — ARNELL, TOLF, ZETTERSTEDT. Sphagnum imbricatum Russ. — ScHEUTzZ, SetH, K. F. DUSÉN, ToLF. Sph. papillosum Lindb. — ZETTERSTEDT, SCHEUTZ, ÅDLERZ, TorF etc. Sph. contortum Schulz. — ZETTIERSTEDT, ARNELL, TOLF. Sph. subnitens Russ. et Warnst. — C. JENSEN. Sph. quinquefarium (Braithw.) — C. JENSEN. Sph. Warnstorfii Russ. — OC. JENSEN. Sph. fuscum (Schimp.) — TOoLF. Sph. Russowii Warnst. — C. JENSEN. Sph. angustifolium C. Jensen. — C. JENSEN. Sph. riparium Angst. — K. F. DusÉn, Torr. Sph. obtusum Warnst. — C. JENSEN. Polytrichum nanum B. Dicksoni (Turn.) — EL. FRIES, AR- NELL, TOLF. Catharinea anomala Bryhn — ARNELL. Schistophyllum decipiens (De N.) — P. DUusÉn. Sch. viridulum (Sw.) — SCHEUTZ. Sch. pusillum (Wils.) — TOoLF, ARNELL. Sch. Bloxami Wils. — ARVÉN. Sch. julianum (Sav.) ARNELL. Astrophyllum pseudopunctatum (B. S.) — ARNELL, TOLF. Astr. Seligeri (Jur.) — ZETTERSTEDT, TOLF. Astr. medium (Br. eur.) — TOLF, ARNELL. Timmia austriaca Hedw. -— TOoLF. Philonotis Arnellii Husn. — ARNELL, 'TOLF. Ph. mollis Vent. — ARNELL, TOLF. Bryum elegans Nees — ToLF. Br. cyclophyllum Schwcegr. — EKSTRAND, TOoLF (mm. fr.), AR- NELL. Br. Muehlenbeckii Br. eur. — Torr. Br. erythrocarpon Schwear. — EKSTRAND, TOLF, ARVÉN. Br. Funckii Schwcegr. — ARNELL. Br. pendulum (Hornsch.) — ZETTERSTEDT. Br. inclinatum (Sw.) — SOHEUTZ. Br. lacustre (Bland.) — ARVÉN. Pohlia cucullata Schwcegr. — EL. FRIES. Amblyodon dealbatus (Dicks.) — Er. FRIKs. 10 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Discelium nudum (Dicks.) — ARNELL, ÅRVÉN. Splachnum rubrum Montin. — CLEVE, Torr. Spl. vasculosum L. — ÖSTMAN, ÅRNELL, TOLF. Tetraplodon bryoides (Zoeg.) — ARVÉN. Tortula brevirostris H. Gr. — ARNELL. T. mucronifolia (Schwwgr.) — ZETTERSTEDT. T. pusilla (Hedw.) — EKSTRAND. Phascum acaulon L. — ZETTERSTEDT, ÅRNELL. Acaulon muticum (Schreb.) — ARNELL, ÅRVÉN. Mollia fragilis (Drumm.) — EKSTRAND, TOLF. M. tenuwirostris (H. T.) — "TOLF, ARNELL. Barbula brevifolia Br: eur. — ZETTERSTEDT, 'TOLF. Dieranum congestum Brid. — ”ToLF. D. elatum Lindb. — 'TOoLE. Dicranoweissia crispula (Hedw.) — BERGGREN. Bruchia palustris (Br. eur.) — BERGGREN. Anisothecium Grevillei (Br. eur.) — ZETTERSTEDT. Archidium alternifolium (Dicks.) — ARNELL. Oncophorus Walhlenbergit Brid. — TOLF. O. virens (Sw.) — ZETTERSTEDT, ARNELL. O. erispatus Dicks. — "ToLF. O. striatus (Schrad.) — E1. Fries, TOLF, ARVÉN. Weissia intermedia Bruch. — EL. FRIES, ARNELL, TOLF etc. Dorcadion pallens (Bruch.) — ARNELL. D. patens (Bruch.) — ZETTERSTEDT. Pleurozygodon cestivus (Hedw.) — TOLF. Anoectangium Mougeotii Bruch m. fr. — ARVÉN. Grimmia affinis (Schleich.) — ARNELL, TOLF. Gr. unicolor Hook. — ÖSTMAN, TOLF. Gr. campestris Burch. — ZETTITERSTEDT. Gr. ovalis Hedw. — FRIES, ZETTERSTEDT, ÅRNELL, TOLF. Gr. elatior Bruch. — ZETTERSTEDT, TOLF. Gr. decipiens (Schultz.) — ZFTTIERSTEDT, TOLF. Gr. mierocarpa Gmel. — BERGGREN. Gr. gracilis Schleich. — TOoLrF. Thyidium delicatulum L. — ZETTERSTEDT, ÅRNELL, TOLF, Leskea polycarpa Ehrh. — 'TOoLF. Amblystegium Juratzke Sch. — ARNELL, TOLF. A. protensum (Brid.) — TOLF, ARNELL. ÅA. polygamum Br. eur. — ARNELL, TOLF. A. fallaciosum (Jur.) — ”TOoLF. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4, 11 A. faleatum (Brid.) — ScHEutz, TOLF, ARNELL. A. Richardsoni (Mitt.) — SETH, ARNELL, TOLF. Hypnum hians Hedw. — Torr. H. crassinerve Tayl. — TOoLF, ARNELL. H. curtum Lindb. — ARNELL, TOLF. H. Mildei Sch. — ARNELL. H. erythorrhizon pp. Thedenir (Br. eur.) — ”ToLF. Lesquereuxia filamentosa (Dicks.) — BERGGREN. Hylocomium rugosum (L.) — Torr. Stereodon pallescens (Hedw.) — Torr, NYMAN. St. reptilis (Mich.) — TOLF. St. mamillatus (Brid.) — ARNELL, TOLF. Isopterygium depressum (Bruch.) — ZETTERSTEDT. Entodon palatinus (Neck.) — Er. Fries, TOLF, ARNELL, ARVÉN. Neckera Besseri (Lobarz.) — TOoLF. N. fontinaloides BP. Philipper (Br. eur.) — SETH. Däichelyma capillaceum (Dicks.) — Er. FRIES, SCHEUTZ, Pontinalis gracilis Lindb. — Torr. Den stora omvexling, som råder i Smålands natur, kan ej annat än högst fördelaktigt inverka på dess mossvegetation, åt hvilken derigenom äfven på små områden erbjudas stånd- orter af de mest skiftande slag. Så kan man — åtminstone i provinsens östra del — ofta på en ganska inskränkt rymd få se barrskogar vexla med ängar och med blandskog af rätt olikartad sammansättning; eller väldiga bergväggar, som i sitt skuggiga hägn taga den frodigaste lundvegetation, skifta med solöppna björkbackar samt lafklädda moar. An öppnar sig en mörk klyfta, liksom sprängd af jättehänder; än dansar en lekande bäck i fall efter fall genom svala dalgångar. Sjöar, kärr och torfmossar -— allt blandas i rikaste mångfald om hvart- annat. Så är mindre fallet vesterut, hvarest vidsträckta trakter äro utmärkta af en sådan enformighet i landskapets ytbeskaf- fenhet, att milsvidt knapt en backe höjer sig öfver den jemna marken. Detta olika skaplynne hos landskapsbilderna i östra och vestra Småland betingas helt och hället af berggrundens skiljaktiga beskaffenhet. Östra sluttningarne af småländska höglandet utgöras nemligen till största delen af mer eller 12 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. mindre finkorniga graniter, i hvilka här och der uppträda granulitpartier mer eller mindre mäktiga. Af öfriga bergarter, som i någon nämnvärd grad ingå i östliga Smålands berg- byggnad, må nämnas diorit och diabas: den senare bildar större gångar på några ställen i Kalmar och Kronobergs län samt är i all synnerhet rådande i Nässjötrakten; den förra uppträder här och der i landskapet såsom smärre bergknölar. På Visingsö, kring Grenna och Jönköping anstå sedimentära bergarter af Visingsöserien, hvilka utan tvifvel utöfva ett stort inflytande på mossfloran; kring Jönköping m. fl. st. finnes äfven protogingneiss. Vid Almesåkra påträffas utom Almes- åkraseriens bergarter äfven qvartsitdiabaskonglomerat, och sagde series qvartsiter äro äfven rådande i Nässjötrakten samt finnas längre norrut i Marbäcks och Bredestads socknar. Kalk är ytterst sällsynt inom provinsen. Vid Humlenäs i Kristdala socken (Kalmar län) finnes Sveriges säkerligen minsta före- komst af silurisk kalk; en till Almesåkraserien hörande kalk- sten finnes vid Hamnaryd i Solberga; urkalk vid Årset i Frö- deryd, nära Komstad i Ljunga, kring Eksjö o. s. v. I vestra Småland utgöres deremot berggrunden nästan öfvervägande af jerngneiss i ganska flackt läge och med ringa stupning. Hyperit äger en icke obetydlig utbredning inom Jerngneissens region, samt bildar större eller mindre bergåsar, hvilka ej sällan — såsom framför allt Taberg — höja sig rätt betydligt öfver kringliggande nejd. Af dessa bergarter har graniten synts mig vara den i bryologiskt afseende rikaste, gneissen åter den fattigaste, kan- ske till följd af sin ringa benägenhet till klippbildning. De af mig undersökta diorit- och diabasförekomsterna hafva icke haft att uppvisa några för dem egendomliga arter eller någon ovanligare frodighet i vegetationen. Silurförekomsten vid Humlenäs företedde endast allmännare kalkmossor såsom Grim- mia pulvinata, Tortula muralis, Ditrichum flexicaule och några andra, samt var ganska individfattig; kalken vid Hamnaryd, som tillhör Almesåkraserien, erbjöd deremot ett och annat af intresse, och växtligheten var der ganska präktigt utvecklad: så fann jag Amblystegium Kneiffii och Juratzke, Hypnum glareosum och lutescens, Barbula convoluta och fallax o. s. v., alla i mängd. Att granuliten hyser en så förvånande stor rikedom på sällsynta arter, och att de på den uppträdande mossorna visa en sådan yppighet och lifskraft, torde kanske | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 13 vara att tillskrifva utomordentligt gynsamma lokala förhållan- den. Inga särskilda former synas vara bundna vid Almesåkra- bergarterna, ej heller tycktes mossfloran der i trakten äga någon anmärkningsvärdare frodighet Den ymnighet,i hvilken en mängd jordmossor, så t. ex. Anisothecium rubrum, Barbula fallax m. fl. — ofta i häpnadsväckande individmängd! — an- träffas i nejden kring Jönköping, är säkert en följd af Wetter- omgifningarnes stora rikedom på lera. På det egentliga, ganska lerfattiga höglandet är jordmossfloran ytterst trivial. Några hyperitberg har jag ej varit i tillfälle att undersöka och kan således icke uttala mig öfver de bryologiska förhållandena vid dem: att deras fanerogama flora kan vara högst olikartad med växtligheten i ett jerngneissområde, har SCHEUTZ sökt påvisa i inledningen till sin Smålandsflora. Af stort intresse i bryologiskt afseende äro de dalgångar eller klyftor — »skuror» — hvilka förekomma sy 'nnerligen cal rikt i nordöstra Småland samt angränsande delar af Österiod] land. I allmänhet gå de temligen parallela från NNV (ci SSO inom ett bälte genom Ftknibnlte Korsberga, Ökna, Hessel- by, Ingatorps, Hults, Svinhults och Sunds Halda De för- nämsta af dessa bildningar, som af allmogen erhållit mer eller mindre karakteristiska namn, äro: Helveteshåla i Lemnhult, Skäftesfallshåla i Korsberga, Djupskuran i Ökna; Putteklef och Skrålehie i Ingatorp; Skurugata, Hesslåsdam och Skäljaryds- skuran (Lilla Skurugata») i Hult; Wadadalen i Hesselby; Korphålan och Susehål i Svinhult samt Skamsgata i Sund. SCHEUTZ omnämner äfven Ingarydsdal i Ölmestad, Sqvalregata i Hultsjö, Kärimngegata z Ekeberga och Örnaskur i Hestra. De senare har jag icke varit i tillfälle att besöka. Några bland dessa klyftor — Wadadalen till exempel — torde hafva rinnande vatten att tacka för sin uppkomst; bild- ningssättet af andra kan vara svårförklarligare. Vid Hesslås- dam har Ingeniör P. DusÉN påträffat en särdeles vacker breccia; en omständighet, som kan synas tala för att de stå i samband med förkastningar, allrahelst som de båda begränsande väg- garne oftast äro af olika höjd. Huru härmed än må vara, visst är, att dessa skuror höra till de intressantaste bryologiska ståndorter i södra Sverige, och att de redan tidigt fäst bota- nisternas uppmärksamhet på sig. SCHEUTZ var dock den, som först lät ana dessa lokalers stora rikedom på mossor samt . uppräknar i sitt ofta omnämnda arbete ett femtiotal sällsyntare 14 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. arter från de af honom besökta. !) I Bot. Not. för år 1886 p- 30—55 hade äfven jag anledning att i korthet beröra moss- vegetationen i ett par dittills oundersökta dylika dalgångar och genom fortsatta exkursioner i såväl de förut genomforskade som i sådana, om hvilka jag sedan fått kunskap, har jag funnit dem äga ett snart sagdt outtömligt förråd af mindre allmänna arter. På få ställen i södra delen af vårt land torde mossorna också vara lemnade i så helt och hållet obestridd besittnings- rätt af platsen eller att med så fullständig frihet sinsemellan strida för tillvaron. Följden blir äfven, att nästan hvarje tillgängligt ställe upptages af en ytterst olikartad och allt efter ståndorterna skiftande vegetation, och att ofta hvarje art endast uppträder på ett rätt litet område, som han lyckats tillkämpa sig och behålla. Såsom en egendomlighet må anföras, att antalet af de för alla skurorne gemensamma arterna är ganska litet. Enligt mina anteckningar räkna samtliga klyftorna omkring 70 Hepatice, 14 Sphagna, 97 acrocarpiska och 80 pleurocar- piska mossor eller tillsammans 261 species; af dessa äro knapt ett tretiotal anträffade på alla lokalerna. Massvegetationen bildas ständigt af Hylocomium umbratum och proliferum samt på klippväggarne af Amphoridium Mougeotii och Neckera crispa. I spridda tufvor eller mattor förekomma Jungermania quinquedentata och minuta; åtskilliga Sphagna; Polytrichum attenuatum; Bartramia crispa och norvegica; Dicranum fusces- cens, majus, undulatum och scoparium; Oncophorus strumifer; Grimmia Hartmani; Hypnum striatum och curtum; Hyloco- mium parietinum; Stereodon imponens och cupressiforme; Plagiothecium denticulatum och silvaticum. Anmärkningsvärd torde vara förekomsten i alla skurorna af Stereodon imponens, som äfven sätter frukt i Hesslåsdam. Ofvan anförda arter samt dessutom några Hepatice bilda hufvudmassan af växtligheten. Mera lysande ter sig förteck- ningen af de mossor, som uppträda i den ena eller andra af skurorna. Högnordiska och sydsvenska former, infödingar på klippor, stenar, lefvande eller döda trädstammar, från rinnande vatten och kärr träffas der i brokig blandning om hvarandra. Några af de mest karakteristiska må anföras: Chomocarpon !) SCcHEUTZ uppgift, att höjden af bergväggarne i Skurugata skulle uppgå till 190 fot, torde böra rättas: den stiger aldrig — efter noggranna mätningar — öfver 30 meter. Anmärkas bör, att djupet i klyftan årligen förminskas genom ras. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFbD. III. N:o 4. 15 m. fr.; Hepatica m. fr.; Asterella pilosa; Riccia canaliculata; Radula Lindbergii m. fr.; Porella rivularis m. fr.; Metzgeria conjugata; Bazzania trilobata och triangularis; Cephalozia Helleri, media, serriflora, leucantha, curvifolia och denudata; Saccogyna m. fr.; Riccardia multifida och latifrons; Tricho- colea; Blepharostoma setiformis; Martinellia resupinata, curfa, convexa och irrigua m. fr.; Diplophyllum taxifolium; Mylia Taylori; Jungermania pumila m. fr., Floerkei, gracilis, longi- dens, guttulata m. fr., orcadensis, heterocolpa, Michauxii m. fr. och saxicola m. fr.; Nardia obovata och Funckii; Marsilia Neesi1 & och m. fr. Sphagnum Austini, papillosum, platyphyl- lum, fimbriatum och riparium. Polytrichum alpinum; Buxbaumia viridis; Schistophyllum decipiens och pusillum; Astrophyllum pseudopunctatum; Tim- mia austriaca; Philonotis Arnellii m. fr.; Bryum cyclophyllum m. fr. och Miihlenbeckii; Splachnum rubrum, vasculosum och pedunculatum; Tayloria tenuis; Webera sessilis; Mollia tenui- rostris; Didymodon denudatus; Oncophorus Wahlenbergii, Bruntoni och schisti; Blindia acuta; Dichodontium pellucidum; Weissia intermedia; Zygodon rupestris; Pleurozygodon; Grim- mia affinis, unicolor, decipiens och torquata. Thyidium tamariscifolium m. fr. och delicatulum — ofta i massa; Hypnum Stokesii och Starkei; Heterocladium heterop- terum; Hylocomium brevirostre och calvescens m. fr., Campy- lium Sommerfeltii; Isopterygium Borreri, nitidum och repens; Plagiothecium striatellum m. fr., undulatum m. fr. och pilife- rum; Porotrichum; Dichelyma falcatum; Fontinalis gracilis och dalecarlica. Såsom af ofvanstående synes, är lefvermoss-vegetationen i skurorna särdeles rik. Naturligtvis kan endast ett besök på något af dessa ställen gifva en föreställning om den individ- mängd, 1 hvilken Hepatice der uppträda. På så svårtillgäng- liga lokaler blir all kullfallen skog qvarliggande år efter år, och de multnande stammarne blifva växtplats för en brokig mångfald af lefvermossor. Här breder Cephalozia curvifolia sin vackra, hvitröda slöja öfver förgängelsen, eller blanda Jättetufvor af Jungermania incisa sin ljusa grönska i Cephalozia serrifloras och Helleris brunaktiga mattor. Någongång kan man få njuta den sällsynta anblicken af en väldig stam höljd af tusentals fruktsättande Jungermania Michauxii, och sjelfva 16 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Mylia Taylori slår sig 1 frodiga bestånd ned på denna för henne nog ovanliga jordmån. Sedan gammalt är väl kändt, att en stor olikhet råder mellan östra och vestra Smålands fanerogama flora: den förra är icke allenast dubbelt så artrik, utan visar äfven en betyd- lig skiljaktighet i skaplynne såsom varande både yppigare, mera mångskiftande, rikare på vårväxter o. s. v. Jag har redan för flera år tillbaka uttalat den förmodan, att en med fanerogam-vegetationen analog olikhet finnes mellan båda land- skapshälfternas mossväxtlighet, och fortsatta undersökningar hafva endast bekräftat mitt antagande. Såvidt vår nuvarande kännedom om Smålands bryologiska förhållanden tillåter oss att döma, synas följande arter antingen saknas eller vara i hög grad sällsynta vesterut: Chomocarpon; Hepatica; Asterella; Riecia glauca; Frullania fragilifolia; Metzgeria conjugata; Bazzania trilobata och triangularis; Cephalozia fluitans, catenu- lata, leucantha och Helleri; Harpanthus; Saccogyna; Riccardia incurvata och palmata; Blepharostoma setiformis; Martinellia gracilis, irrigua och rosacea; Diplophyllum albicans och taxifo- lium; Mylia Taylori; Jungermania pumila, Floerkei, lycopo- dioides, Mildei, alpestris, guttulata, orcadensis, Kaurini, obtusa, heterocolpa, Kunzei och Michauxii; Nardia insecta och obovata; Fossombronia cristata; Marsilia Neesii och endiviefolia; Sphag- num papillosum, laricinum, platyphyllum och riparium. Catharinea anomala; Schistophyllum serrulatum, decipiens, incurvum, viridulum, pusillum, Bloxami och julianum ; Astro- phyllum pseudopunctatum, Seligeri och medium; Timmia austriaca; Paludella; Meesea triquetra; Philonotis mollis och Arnellii; Bartramia norvegica; Bryum cyclophyllum, Muehlen- beckii, Funckii, erythrocarpon, pendulum, inclinatum, och lacustre; Pohlia pulchella; Schistostega; Pyramidula; Disce- lium; Splachnum luteum och rubrum; Tayloria tenuis; Tetra- plodon bryoides; Leersia contorta, extinctoria och laciniata; Tortula subulata, brevirostris och pusilla; Phascum acaulon; Acaulon muticum; Mollia tortuosa, fragilis, tenuirostris, eru- ginosa och crispa; Barbula rubella, unguiculata, rigidula, fallax och brevifolia; Dicrarum congestum, spurium och elatum; Dicranoweissia cirrata; Anisothecium squarrosum, rufescens och rubrum; Swartzia montana; Ditrichum flexicaule och te- nuifolium; Archidium; Dichodontium; Oncophorus virens, Wahlenbergii, schisti och Bruntoni; Dorcadion pallenvs, patens, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4, 17 diaphanum och gymnostomum; Pleurozygodon; Zygodon rupe- stris; Anoectangium lapponicum; Grimmia affinis, unicolor, campestris, elatior, decipiens, microcarpa och torquata. Thyidium Blandowii; Leskea polycarpa; Amblystegium Juratzk&e, Sprucei, elodes, chrysophyllum, polygamum, Sendt- neri, revolvens, vernicosum, Kneiffii, giganteum och trifarium, Hypnum purum, Stokesii, hians, Swartzii, crassinerve, Starkei, Mildei, Lesquereuxia filamentosa; Myurella julacea; Hyloco- mium calvescens och rugosum; Campylium ; Ctenidium; Stere- odon imponens (den på berg växande formen), pallescens och reptile; Isopterygium depressum, nitidum och repens; Plagio- thecium striatellum; Porotrichum; Neckera Besseri. — Bland de uppräknade är det stora antalet jord- och kärrmossor i ögonen fallande; för öfrigt finner man bebyggare af alla slags ståndorter, dock företrädesvis sådane, som kunnat gifva mos- sorna det bästa skydd. För vestra delen egendomliga äro endast följande arter, af hvilka ingen tillhör de mera varaktiga formationerna: Lo- phocolea cuspidata; Cephalozia compacta; Jungermania autum- nalis; Sphagnum molle. Meesea trichoides; Bryum interme- dium; Funaria obtusa; Amblyodon; Dicranoweissia crispula; Bruchia; Weissia Drummondii och coarctata; Neckera fonti- naloides med var. Philippei samt Neckera pennata; Pterygo- phyllum. Vesterut synas vidare vara sällsynta följande arter, hvilka österut kunna betecknas såsom allmänna: Lejeunea cavifolia; Porella rivularis; Jungermania lanceolata. Polytrichum urni- gerum; Schistophyllum osmundioides; Astrophyllum undula- tum; Mnium androgynum; Bryum proliferum; Pohlia annotina; Diecranum Bergeri; Grimmia Hartmani och Muehblenbeckii samt Hypnum strigosum. Anmärkningsvärd är den ganska ymniga förekomsten i östra delen af Stereodon imponens — klipp- formen. Denna mossa, som i Nord-Amerika är ganska allmän, men på kontinenten särdeles rar, uppträder synnerligt rik och praktfull i skurorna och på en mängd andra tjenliga lokaler på småländska höglandets östra sluttningar. En egendomlig prägel företer Wetteromgifningarnes flora, hvilken kan sägas karakteriseras af en större rikedom på jord- mossor såväl till arter som individ, än hvad man är van att se på sjelfva höglandet. Den sannolika orsaken härtill är, så- som redan förut blifvit nämndt, jordens större lerhalt. Tyvärr DÅ fd 18 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. uppträda i Vetterns södra del inga klippöar eller större sand- stensförekomster — på Visingsö gå sandstenen och lerskiffern mera nämnvärdt i dagen endast på sydöstra delen vid sjö- stranden, — hvarför hoppet är ringa nog, att inom Småland finna några af de intressanta mossor, som tagits i de till Vet- tern stötande delarne af Nerike eller Östergötland t. ex. Astro- phyllum orthorhynchum; Timmia bavarica; Catoscopium; Bryum Mildei, cernuum och concinnatum; Tayloria splach- noides; Mollia inclinata; Swartzia inclinata; Amblystegium irriguum, ochraceum och eugyrium; Hypnum Schleicheri; Stereodon subrufus m. fl. Men det oaktadt intar denna bygds mossvegetation en alltför fristående plats inom den småländska floran för att ej förtjena ett omnämnande. Bland de arter, hvilka — i öfriga delar af landskapet felande eller sällsynta — uppträda ymnigare kring Vettern, må följande anföras: Asterella pilosa; Riccia fluitans; Metzgeria conjugata; Junger- mania obtusa och Limprichtii; Fossombronia cristata; Marsilea endiviefolia. Schistophyllum taxifolium, bryoides och Blo- xami; Astrophyllum marginatum; Bryum Funckii och lacustre; Pohlia carnea och pulchella; Gymnostomum pyriforme; Disce- lium; Tortula mucronifolia (Visingsö), subulata, muralis och brevirostris; Phascum acaulon; Acaulon muticum; Barbula brevifolia (Visingsö), rubella, unguiculata och fallax; Aniso- thecium crispum, rufescens och rubrum; Pleuridium alterni- folium och subulatum; Oncophorus virens; Dorcadion patens, urnigerum, Schimperi och diaphanum; Grimmia decipiens, campestris (båda från Visingsö) och unicolor m. £$.; Andrezxa Rothii; Anomodon viticulosus m. fr.; Amblystegium Sprucei, faleatum, Sendtneri, intermedium, vernicosum (de tre senare i massa 1 Lillsjökärren) och trifarium; Hypnum purum, som här förekommer allmänt steril och äfven ej sällan med frukt, är i det öfriga Småland ganska sällsynt och uppträder van- ligtvis i ringa individmängd, och crassinerve; Ctenidium mol- luscum m. f. Till sitt allmänna skaplynne är den småländska moss- floran afgjordt sydsvensk, om också på sjelfva höglandet upp- träda ej så få arter, hvilka äro mera nordiska med afseende på sin utbredning inom Skandinavien, och hvilka på konti- nenten företrädesvis tillhöra den alpina eller subalpina vege- tationen. Dessa mossor äro dock nästan alla inskränkta till några få lokaler och äfven på dem uppträda de i allt för ringa BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 19 individmängd för att på växtligheten kunna trycka en mer än tillfällig prägel. En del af dem hafva Dalarne och Hel- singland såsom sydgräns för sitt allmännare uppträdande inom Sverige; de förekomma icke eller särdeles sällsynt på Mälar- dalens lågland och Östgötaslätten, men uppdyka derefter plöts- ligt på småländska höglandet, några äfven på Omberg och Vestgötaslättens berg. Andra träffas sporadiskt genom hela södra och mellersta delen af landet ända ned i Skånes skogs- bygd, ja till och med på slätten; men emedan de förefinnas allmännast och rikligast norrut, tvekar jag ej att anse äfven dem såsom till sin utbredning öfvervägande nordliga. Till de förstnämde torde böra räknas: Harpanthus Flotowii; Diplo- phyllum taxifolium; Jungermania lycopodioides, Floerkei, heterocolpa, orcadensis, Kunzei och alpestris; Nardia obovata; Blepharostoma setiformis; Polytrichum alpinum; Timmia au- striaca; Meesea trichoides; Bartramia norvegica; Discelium; Splachnum luteum, rubrum, pedunculatum och vasculosum; Tetraplodon bryoides; Tayloria tenuis; Tortula mucronifolia och brevirostris; Mollia xeruginosa; Blindia acuta; Dicranum elatum och schisti; Dicranoweissia crispula; Oncophorus virens, Wabhlenbergii och gracilescens; Anisothecium squarrosum; Amphoridium lapponicum; Pleurozygodon; Grimmia micro- carpa och torquata; Amblystegium Sprucei; Lesquereuxia filamentosa; Hylocomium rugosum och Fontinalis dalecarlica. — I Mellersta Europa hafva dessa sin förnämsta utbredning på Tysklands högre berg samt på Alperna, och deras syd- svenska ståndorter äro sålunda ganska isolerade. I följd häraf, samt i betraktande af svårigheten att förklara deras nog fri- stående växtplatser såsom en i senare tid skedd kolonisering, hyser jag ingen tvekan att betrakta dem såsom relikter af en flora med mera nordisk karakter än den, som Smålands nu- varande mossflora eger. De flesta af dessa arter tillhöra äfven klippornas, klyftornas, kärrens, källdragens och forsarnes myc- ket beständiga formationer. Bland provinsens mossor är ingen till sin utbredning egen- domligare än Jungermania orcadensis, perlan bland Skurugatas rariteter. Enligt >»Musci Scandinavici in systemate novo natu- rali dispositi a 5. O. LINDBERG Upsalie 1879» skulle densamma inom florområdet endast förekomma i Norge »pluribus locis»; HARTMAN uppgifver likväl i »Handbok i Skandinaviens Flora» 10:nde upplagan denna art vara funnen 1 Lule Lappmark, 20 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Herjedalen samt Dalarne. Huru härmed än må vara, är det småländska växtstället så enstaka, att man här om någonsin kan vara öfvertygad att hafva framför sig en växt, hvars reliktnatur är stäld utom allt tvifvel. Den lemnar äfven en glänsande bekräftelse åt HuLTts ord i »Mossfloran mellan Aava- saksa och Pallastunturit,, att de svårtillgängligaste lokalerna våt de sista återstoderna af försvunna tiders vegetationer er- bjudit fristäder, der de med framgång kunnat värja sig mot den rundt omkring herskande nya vegetationen.» Bland de mossor, hvilka — fastän förekommande i de flesta större skogstrakterna öfver hela landet — dock enligt min åsigt äfven äro öfvervägande nordliga till sin utbredning, hafva följande påträffats i Småland: Sphagnum riparium; Cin- clidium stygium; Astrophyllum pseudopunctatum och medium; Meesea triquetra; (Bryum Muehlenbeckii); Pohlia albicans; Paludella; Oncophorus Wahlenbergii; Grimmia ramulosa, ovata och unicolor; Amblystegium revolvens; Heterocladium squar- rosulum; Hylocomium calvescens; Myurella julacea; Plagio- thecium = striatellum och piliferum; Isopterygium nitidum; Dichelyma falcatum och Fontinalis gracilis. Småland eger sålunda mera än 50 arter, hvilka åt moss- vegetationen i detta »Norrland midt i Göta rike» förläna åt- minstone skymten af ett nordiskt drag. Af dem påträffas de allraflesta i de högre liggande nejderna — ofta några former i sällskap; blott ett fåtal såsom Dicranoweissia erispula, Blindia, Oncophorus gracilescens, Cinclidium och Meesea trichoides hafva glömt sig qvar i lågtrakterna. På klippor förekomma 32, i kärr 14, vid källsprång 1, i och vid rinnande vatten 3, på multnade stammar 1 och på jord 47) bland dem; i klyfs torna eller »skurorna» äro samlade 34 arter tillhörande denna grupp. Skurornas fuktighet och låga temperatur —i Skuru- gata kan man träffa snö eller is qvarliggande 1 slutet af Au- gusti — bidrager nog äfven till dessa mossors trefnad på dylika lokaler. Småland räknar för närvarande såsom kända 113 Hepatice, 26 Sphagna, 223 Acrocarpi och 125 Pleurocarpi eller tillsam- mans 487 mossor; jag är dock fullt öfvertygad att antalet i en snar framtid skall befinnas uppgå till åtminstone 500. Land- skapet kan sålunda betraktas såsom ett i bryologiskt afseende ganska rikt område. !) Ingen af dessa fyra är dock någon egentlig jordmossa. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 21 Af lefvermossorna äro 20 allmänna, 40 spridda och 53 äro sällsynta. Af Sphagna äro 15 allmänna, 4 spridda och 7 äro säll- synta. Af Acrocarpi äro 36 allmänna, 50 spridda och 127 äro sällsynta. Af Pleurcarpi äro 37 allmänna, 25 spridda och 77 äro sällsynta. Bland de 185 mossor — 24 Hepatice, 12 Sphagna och 149 Bryacezx, som enligt ZETTERSTEDT uppträda på Visingsö, är ingen lefvermossa allmän, och af Bryacéerna (+ Sphagna) kunna icke mindre än 133 betraktat såsom sällsynta. Den kamp för tillvaron, som landskapets mossor under tidernas lopp haft att utstå, har således i deras uppträdande lemnat likartade spår här som på andra trakter: de allmänna och spridda arterna äro relativt få, de sällsynta utgöra det stora flertalet. Härtill komma i våra dagar omständigheter, som väl kunna fresta bryologen att med saknad tänka tillbaka på en tid, då ej menniskan uppträdde såsom den fruktans- värdaste af mossornas fiender; med skogarnes uthuggande, kärrens och mossarnes utdikning o. d. skall säkert i en snar framtid försvinna än en, än en annan af de arter, hvilka nu kunna räknas såsom den småländska mossflorans stoltaste prydnader. Att anställa jemförelser mellan Smålands och angränsande provinsers mossvegetation är vanskligt nog, emedan inga upp- gifter öfver deras mossflorors artiantal äro tillsanglädaj utom för Öland, hvars bryologiska förhållanden dock synas mig alltför olikartade med våra för att vara fullt commensurabla. Men efter all sannolikhet bör landskapet 1 detta hänseende godt kunna mäta sig med såväl Öster- och Vestergötland som med Skåne. Hepaticx torde öfverstiga, Acrocarpi måhända vara underlägsna, men Pleurocarpi fullt jemförliga med samma gruppers numerär i sistnämnde delar af vårt land. Jemförd med några utom Sverige befintliga väl undersökta områdens floror visar sig den småländska äfven intaga en aktningsvärd plats. Så eger Danmark enligt Musc. Scand. (1879) 84 Hepa- tice, Harz enligt HAmPE (1873) 120, Baden enligt JACK (1870) 108, Sachsen och Thäringen enligt RABENHORST (1863) samt Mähren och österrikiska Schlesien enligt NIESSL 98, det med Småland lika stora Belgien enligt DELoGNE 106, öfre Österrike 22 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. enligt Vv. HOHENBUHEL-HEUFLER (1871) 96, provinsen Preussen enligt V. KLINGGRAFF (1872) 63 och Pyreneerna enligt SPucE 92. Bladmossornas antal uppgår i Danmark till 309 (26 Sphagna och 283 Bryace&e), i Mähren enligt KALMus och NIESSL till 360, i provinsen Preussen enligt Vv. KLINGGRAFF till 309, i Harz enligt HAMPE till 359, i Ober-Franken med Fichtelgebirge enligt WALTHER och MoLENDO (1868) till 383, i Rhöngebirge enligt GEHEEB (1874) till 362 och i Belgien till 347 arter. De lokala förhållandena i flere af dessa bygder äro dock i hög grad gynnsamma för rik mossvegetation. Hvad synonymiken i efterföljande förteckning beträffar, har jag i allmänhet följt LINDBERGS »Musc. Scandin.»> För lefvermossorna har LINDBERG och ARNELLS »Musci Asie borealis» Theil I användts och för Bryacéerna har jag vid en eller annan art rättat mig efter speciesbegreppet i LIMPRICHTsS »Die Laub- moose» (RABENHORSTS Kryptogamen-Flora von Deutschland, Oesterreich und der Schweitz. Band IV. 1885—1889). Hvit- mossorna äro ordnade efter C. JENSEN »De Danske Sphagnum- Arter» Kjobenhavn 1870, och åtskilliga af de på senare tider urskilda nya arterna eller formerna hafva upptagits. De äro samtliga funna och bestämda af Cand. Pharm. C. JENSEN i Hvalsö, i hvilkens sällskap förf. gjorde några lika angenäma som lärorika exkursioner inom Småland i Sept 1890. Tyvärr har ej tiden medgifvit en noggrannare granskning af förf:s i Småland insamlade Sphagna. Till det värde de kunna hafva upptagas äfven en del af D:r C. SAnIo i Lyck benäget bestämda Harpidium-former. Ett utropstecken efter fyndorten betecknar att uppgiften hemtats ur ScHEuTZ »Anteckningar rörande Smålands moss- flora;» tvenne sådane tecken antyda, att arten finnes i Upsala Universitets herbarium och att Amanuens K. A. TH. SETH godhetsfullt meddelat mig underrättelse derom. Slutligen må anmärkas, att jag anfört ett eller annat fynd från den vid smålandsgränsen inom Östergötland belägna Svinhults socken, som till sin naturbeskaffenhet fullständigt öfverensstämmer med småländska höglandet, till hvilket den så att säga utgör en af hörnstenarne. DD [SE] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4, Musei. I. Hepatice. 1. Marchantiacee&e. 1. Marchantia polymorpha L. På fuktig jord, synnerligen yppig och i riklig mängd på torfjord, allmän samt vanligtvis rikt fruktbärande. 2. Chomocarpon quadratus (ScorP.) LinpDB. = Preissia com- mutata NEEsS. I klippspringor och på myllklädda hällar, säll- synt men oftast med frukt. Jönköping ofvan Tormenås (J. BE: Z.)!!, Husqvarna m. fr., Taberg söder om Tabergs hufvud (J. E. Z.)! Lommaryd! Bredöötad! Solberga: Hamna- rydsdalen (P. DuséÉnN). Hult: Hesslådam ymnig ock IS OT Ingatorp i en genomsprängning för jernvägen m. fr. Pelarne: Valklef m. fr. 3. Hepatica conica (L.) LinpB. = Fegatella conica RADD. På bäckstränder, fuktiga klippor och dylikt, sällsynt men på sina lokaler vanligen ymnig. Grenna vid Gerabäcken! Mar- bäck: Stalpet! Jönköping: Husqvarna (J. E. Z.)!, bäckdal vid Henriksbo m. fr. (ARN.), Taberg (J. E. Z.)! Hult: Hesslådam 1 klipphålor m. fr. Hesselby: Vadadalen rikligt och m. fr. — Synes saknas vesterut. 4. Asterella pilosa (WAHLENB.) Trevis = Fimbriaria gra- cilis (WEB.) LiINDB. På jordtäckta klippor, sällsynt. Jönköping: Dunkehallar ganska ymnigt på myllklädda hällar m. fr. (ARN.), Husqvarna (J. E. Z.)!! Hult: Hesslåsdam på humusklädd klippafsats, steril och sparsamt. 5. Reboulia hemispherica (L.) Raddi. På jord eller i klippspringor, sällsynt och vanligtvis sparsamt förekommande. Ofverum: Trollträdgården m. fr. Ankarsrum på jordtäckta klippafsatser vid Hällsjön m. fr. Årsets kalkbrott! Galtåsen i springor på berghällar (M. ÖSTMAN)!! 24 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 6. Riccia glauca L. På myllkädda hällar eller stenar och på bördigare jord, h. o. d., vanligen sparsamt. Jönköping: dikeskanter vid väg åt vattenledningen; berg nära Piko (ARN.), östra kyrkogården (ARVÉN). Tenhult (ARN.). Barkeryd: Boarp (ARN.). Ingatorp flerestädes t. ex. vid Ryssebo m. fr. Karls- torp nära prestgården. Södra Vi (P. DusÉn). Tjust, allmän på åkrar. Vestervik: Karlstorp (J. PERSON). Elmhult (BERG- GREN). Visingsö: Haga trädgård (J. E. Z.) o. s. v. — Synes vara mycket sällsynt vesterledes. f. minor LINDENB. Ingatorp på jordtäckta hällar i Uf- bergen ymnig och m. fr. var. 8 acuta L. Nydala och Stenbrohult (LINNÉ). 7. R. canaliculata HorFm. På tidtals öfversvämmade strän- der, vid dammar och i fuktiga diken, h. o. d., oftast ymnig men steril. Säby kyrka nära Sommen! Jönköping: Ströms- berg (J. E. Z.)!! Barkeryd: Boarp i qvarndammen ymnigt och m. fr. (ARN.). Hult: Hesslåsdam sparsamt. Ingatorp: »Skråle- hie», Ryssebo, Dal, diken mellan stationen och prestgården o. 8. v. Hesselby: Lökanäs och Hulta sågdam ymnigt. Karls- torp vid Ryd. Kristdala: Humlenäs och Sandslätt. Döderhult i en qvarndam nära Fagerhult ymn. Tryserum vid Säfsjön. Burseryd: Mölneberg och Påbo (SetH.). Vexiö (GUST. JOHANS- SON)!! Bergunda vid sundet (SCHEUTZ)!! Östra Torsås: Sun- nansjö (C. J. JOHANSSON) 0. 8. V. var. 8 fluitans (L.). I vatten, sällsynt. Jönköping: Munk- sjön (C. A. ANDERSSON)!!; vid Rosendala och Jordbron (ARVÉN). Ljunga i lergropar söder om Ljunga sjö (P. STRANDMARE)!! 2. Jungermaniacee&eg. 8. Frullania tamarisei (L.) Dum. På bergväggar, allmän steril. M. fr. sällsyntare t. ex. Barkeryd: Boarp (ARN.). Inga- torp: Ufbergen. Pelarne: Henneklef. Burseryd (SETH). 9. Fr. fragilifolia TaArrL. På klippväggar sällsynt och alltid steril. Jönköping: bergen ofvan Tormenås, Dunkehallar, Husqvarna och Taberg (allt enl. J. BE. Z.)!! Hakarp: Bruns- torp (J. E. Z)!! Barkeryd: bergvägg på »Ostbiten> åt Kossa- maden till (ARN.). Almesåkra: Klintaberg (J. E. Z.)!! Bellö: bergvägg vid Borsebo ej sparsamt. Ingatorp: klippväggar i Ufbergen, nära Lindås och vid »Putteklef». Hesselby: nära BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 25 Hvitsjögle samt på Fagerkullsbergen. Pelarne: Henneklef. Huseby bruk (P.: T. Crrvz)!! 10. Fr. dilatata (L.) Dum. På trädstammar — oftast hassel, rönn, al och ek, — sparsammare på klippväggar, allmän samt nästan alltid fruktbärande. 11. Lejeunia cavifolia (EHrH.) LinBB. På fuktiga, skug- gade bergväggar, allmän och oftast sparsamt. Af mig iakt- tagen endast steril. M. fr. Tenhult i Tjurbergen (ARVÉN). 12. Radula Lindbergii GottscH. = BR. Lindenbergii GOTTSCH. På öfversvämmade stenar vid strömmar och bäckar, sällsynt, men på sina ståndorter oftast ymnigt förekommande. Jön- köping på stenar i bäcken ofvan Torpa (J. E. Z.)!!, Husqvarna på stenar i ån (J. E. Z.)!! Hult: Hesslåsdam sparsamt. Inga- torp: Skrålehie. Lemnhult: »Helveteshåla» (ScHrutz)!! Ljung- by: Strömsholm (EKSTRAND)!! Burseryd: Mölneberg (SETH). — Svinhult: Susehål ytterst ymnigt på stenar 1 bäcken & och Y med kalkar och utbildade frukter 17 Maj 1890. Enligt benäget meddelande af Amanuens K. A. TH. SETH finnas i HARTMANS herbarium tvenne af ScHEUTZ i »Helvetes- hålan» tagna Radula-former: den ena är af C. HARTMAN riktigt bestämd till R. Lindbergii, den andra kallas R. complanata var. aquatica SCHEUTZ. 13. RB. complanata (L.) Dum. På klippväggar och träd- stammar, oftast på asp, rönn och hassel, allmän och vanligen fruktbörande. 14. Porella platyphylla (L.) LinpB. = Madotheca platyphylla Dux. På klippväggar eller trädstammar, sällsynt och steril. Jönköping: branterna ofvan Torpa (J. E. Z.), Husqvarnabergen ofvan Rosendala (ARN.). Tenhult (ARVÉN). Solberga: Ham- narydsdalen (P. DusÉN). Ingatorp: Himmestorp på sälg och lind ymnigt. Kråkshult: Qvill. Ökna: Mösshult. Pelarne: Henneklef (möjligen var. 8 major). Öfverum: Trollträdgården. Gärdserum på ek. Bursesyd: Mölneberg (SeEtH). Femsjö: Hägnen! Bergqvara i parken! Ljunga (STRANDMARK). — Alla af mig tagna eller skärskådade småländska ex. af denna art, som synes vara betydligt sällsyntare än följande, hafva varit steril &Q. 15. P. rivularis (NERs) = Madotheca rivularis (DICKS.). På skuggiga klippväggar, stundom på trädstammar h. o. d. på sina ställen ymnig. Småländska ex. sterila. Jönköpimgstrakten vid Frickens qvarnar (ARN.), Dunkehallar (J. E.: Z.)!! Torpa 26 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. (J. E. Z)!! Granebäck (J. E. Z)! Husqvarna. (J. EZ)! Tenhult (ARVÉN). Adelöf! Olmestad! Linderås! Grenna! Säby! Barkeryd: Boarp (ARN.) Marbäck! Almesåkra (J. E. Z.). Arsets kalkbrott! Vrigstad. Hult flerestädes. Ingatorp fere- städes. Hesselby. Pelarne flerestädes. Lönneberga. Södra Vi (P. DUsÉN). Vimmerby: Vinketomta (P. DusÉn). Törnesfalla: Blekhem. Dörby: Ingelstorp (EKSTRAND). Burseryd: Röshult (SetH). Vilstad! Vexiö! Gårdsby! Huseby bruk (P. T. CLEvE)!! 0. 8. v. — Svinhult: Susehål A och 2 med kalkar och frukter i Aug. och Sept. 1889 samt i Maj 1890. var. 6 simplicior (ZETT.). Jönköping nära vattenlednings- dammarne (J. E. Z.)!! Tenhult: Tjurbergen (ARVÉN). 16. Metzgeria conjugata LinpB. = M. furcata B communis, B I major, B I ” albescens, B "minor ex parte et y Opuntia N. v. Es. På skuggade bergväggar och stenar, sällsynt. Jön- köping: Husqvarna på skuggade stenar ymnigt och frukt- bärande (ARS.). Ökna: Djupskuran beklädande en hel berg- vägg steril. 17. M. furcata (L.) Dum. LispBa. På klippväggar och trädstammar temligen allmän, men oftast sparsamt och steril 9. M. fr. på bok i Burseryd: Mölneberg och Kätabo (SETH). Sand- vik: Hörebo (SETH). Nydala i bokskog vid Karlsnäs med kalk. 18. Mastigophora reptans (L.) Dum. LinpDB. = Lepidozia reptans NEES. På murkna stammar och torfjord, stundom på sten, allmän äfven m. fr. 19. M. setacea (WEB.) LinDB. = Jungermanmia setacea WEB. På torfjord och bland Sphagna gerna i sällskap med Mylia anomala, h. o. d. Barkeryd vid Källerydsgölen med kalk samt vid en liten göl nära väg från Karlstorp & (ARN). Almes- åkra: Fredriksdals mosse (J. E. Z.). Eksjö vid gölen nedom Soåsen steril. Hult: Lillahem steril. Ingatorp flerestädes; med kalk på Ryssebo mosse. Pelarne vid Kuarpsgöl. Södra Vi i en mosse nära kyrkan (P. DusÉn). Vimmerby. Storebro steril. Tryserum: Knappekulla vid Ålegöl steril. Vrigstad nedom »Sinai». Stockaryd. Burseryd och Sandvik temligen allmän (SETH). Femsjö! Stenbrohult: Elmhult (BERGRREN) OK BV 20. Bazzania trilobata (L.) B. Gr. = Mastigobryum trilo- batum NErs. På skuggad skogsmark, mest i östra delen h. o. d.; på sina ståndorter vanligtvis ymnig. Jönköping: stadsskogen (ARVÉN). Tenhult: Tjurbergen ymnigt (ARVÉN). Barkeryd: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKÅD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 27 Boarp i dalgång mellan Karltorpssjön och Häntagölen (ARN.). Ölmestad: däri dal! Almesåkra: Storqvarnsdalen (J. E. Z.)! Hult: Skurugata!, Vestralund samt nära Skäljaryd. Ingatorp Herestädes t. ex. »Skrålehie», skog vid Klinten, nära Karsås göl (f. minor NEzEs). Korsberga: Skäftesfalls håla! Södra Vi: Ramsefallsdalen. Vestervik (JOou. LANGE)! Burseryd: Lida (SETH). — Svinhult: Korpehål ytterst ymnig, bildande mass- vegetation i vida svällande tufvor. 21. B. triangularis (ScHLricH.) = Mastigobryum deflexum NErs. På bergväggar och fuktig skogsmark, sällsynt. Ölme- stad: Ingarydsdal! Lemnhult: let oto ymnig! Hult: Skurugata sparsamt. Pelarne: Henneklef vid foten af skuggade klippor & (f. gemmipara NEES). 22. Cephalozia Helleri (NEES) LinDB. = Jungermania Hel- leriana NEEsS. På murkna stammar sällsynt, men oftast med kalk eller frukt. Barkeryd: Boarp m. fr. (ARN.) och nära prest- gården (ScHEutz)!! Hult: Hesslåsdam ymnigt och m. fr. Inga- torp flerestädes t. ex. Putteklef m. fr., Prestgårdens skog ymn. m. fr., 1 skog nära Klinten ymn. m. fr. Bellö: i dalgång nära Borsebo ymn. m. fr. Hesselby: Vadadalen och skog nära Fagerkullen steril. Burseryd rätt vanlig (SETH). Vexiö (SCHEUTZ). 23. C. "compacta (LINDB.) LINDB. = Jungermania com- pacta LINDB. På multnande stammar sällsynt. Burseryd: Mölneberg (SEtH). — En del former från Ingatorp och Hult närma sig mycket denna underart. 24. C. curvifolia (DicKs.) Dum. = Trigonanthus curvifolius SPRUCE. På murkna stammar sällsynt. Jönköping: Husqvarna sparsamt (J. E. Z.)!! Barkeryd: Boarp i »Giftasbacken» spar- samt (ARN.). Hult: Hesslåsdam ymnigt m. fr. och klädande hela stammar. Bellö: 1 en bäckdal nära Borsebo med kalk. Ingatorp flerestädes t. ex. »Skrålehie» sparsamt, vid Karsås göl sparsamt, ofvan Ufbergen ymnigt i flere former samt s. o. om stationen i skog ren gg. Ranskalla nära Ventzelholm sparsamt. Tryserum nära Ålegöl. Lemnhult: Helveteshåla med kalk sparsamt. Burseryd m. fl. socknar i vestra Småland allmän (SETH.). Femsjö (EL. Fries). Ljunga i Näs” skog (J. E. Z.)!! Huseby bruk (P. T. CLEVE). 25. OC. divaricata (FrRANc.) Dum. = Trigonanthus divaricatus AvecTtt. På jord och öfver döda mossar h. o. d. oftast steril. Jönköping flerest. såsom vid Ryhof (ARVÉN), Husqvarna och 28 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Taberg (J. E. Z.)!! Barkeryd: Boarp flerestädes m. fr. (ARN.). Ingatorp allmän, h. o. d. m. fr. Hesselby: Baggarp. Södra Vi (P. DusÉN). Vrigstad: Lundholmen sparsamt. Femsjö! Visingsö i Kungsparken (J. E. Z.)!! — Visingsöexemplaren bestämda af Prof. LINDBERG. Förf. bekänner sin oförmåga att skilja mellan OC. divaricata (FRANC.) och C. bifida (SCHREB.), hvarför möjligen några eller kanske de festa af ex. från ofvanstående lokaler kunna höra till den senare, som ju enligt Musc. Scandinavici lär vara betydligt allmännare än den förra. 26. OC. myriantha LinpB. På jord, sällsynt. Visingsö: Kungsskogen och Håga (J. BE. Z.)!! — Ex. bestämda af Prof. LINDBERG. 27. C. catenulata (HöB.) LinpB. = Trigonanthus catenulatus SPRUCE. På torfjord och mossar, sällan på murkna stammar, sällsynt. Barkeryd på dyjord vid Källerydsgölen med Masti- gophora setacea (ARN.). Almesåkra: Hulthagen (J. BE. Z.). Ingatorp: Ryssebo mosse ymnigt men steril samt på murkna stockar i skog nära Klinten m. fr. Bellö i en bäckdal nära Borsebo m. kalk. Hults socken! Asa: Kråketorps gästgif- varegård. 28. OC. leucantha SprucE. På murkna stammar, sällsynt. Hult: Skurugata m. kalk. Ingatorp på en starkt förmultnad stam i en bäckdal nära Klinten m. kalk. 29. C. serriflora LinpB. På murkna stammar sällsynt, men vanligen ymnig och rikt fruktbärande. Hult vid ned- gången till Skurugata sparsamt m. kalk och i Hesslåsdam mycket ymnig m. kalk och fr. Ingatorp flerestädes med kalk och frukt t. ex. i »Putteklef>, Prestgårds oxhage samt i skog nära Klinten. Bellö i en bäckdal nära Borsebo ymnigt med kalk. Temligen allmän i Burseryds, Sandviks och Bosebo m. 4. socknar 1 vestra Småland (SrEtH). — Svinhult: Korpehål och Susehål med kalk. 30. C. media LinpB. På dyjord och multnande stammar, säkerligen ej sällsynt. Barkeryd: Boarp på dyjord i ett dike vid Storgölen med OC. connivens ymn. (ARN.). Hult: Skäljaryd på murken stam med kalk. Ingatorp ganska allmän i kärr och på murkna: stammar m. kalk. Pelarne vid Kuarpsgölen m. kalk. Döderhult: 'Tjuståsa på murken stam. Burseryd: Mölneberg (SETH.). Vexiö: Evedal (enl. exemplar af ScHEutTz, meddeladt under namn af Trigonanthus catenulatus). BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 29 31. C. connivens (DicKS.) LiInpDB. = Trigonanthus connivens SPrRUCE. På torfjord bland växter, mossor och Sphagna, säker- ligen ej allmän. Säkra småländska exemplar har jag sett endast från Barkeryd: Boarp på gångstig vid Häntagölen m. kalk och i ett dike vid Storgölen m. kalk (ARN.). Hult: Skurugata m. gonidier. Ingatorp: Ryssebo mosse m. kalk. 32. OC. bicuspidata (Aust.) LinDB. = Trigonanthus bicuspi- datus SPRUCE. På fuktig jord — gerna på skogsstigar — och murkna stammar, allmän och rik på former; oftast frukt- bärande. 33. OC. fluitans (NErEs) SprucE. = Cephalozia obtusiloba LinDB. Musc. scand. I kärr på dyjord och bland Sphagna sällsynt. Barkeryd: Boarp vid Ormgölen ymnigt och m. frukt (ARN.). Ingatorp vid Klintagöl bland Sphagn. papillosum ymnigt, men steril. 34. OC. denudata (NEEsS) SPRUCE. = Sphagnoecetis denudatus NErs. På torfjord, skogsstigar, sjöstränder och murkna stam- mar, h. o. d.; i östra Småland ganska allmän. Barkeryd: Boarp vid Källerydsgölen och Häntasjöns södra ände (ARN.). Almesåkra (J. E. Z.)!! Hult: vid nedgången till Skurugata på murkna stockar med C. serriflora och i Hesslåsdam ymnig. Ingatorp ganska allmän t. ex. vid Byrumssjön, på Ingatorps- sjöns strand (form. not.!) samt synnerligen ymnig och prakt- full på Ryssebo vildmosse (f. rufa & fusca NEzrs). Bellö i bäckdal vid Borsebo. Hesselby: Vadadalen, Hvitsjögle och Fagerkullen. Södra Vi flerestädes (P. DusÉnN). Ankarsrum i skog vid Hällsjön. Malmbäck (J. E. Z.)!! Vrigstad: Biskopsbo. Burseryd (SetH). Femsjö (EL. Fries enl. ÅNGSTRÖM i Bot. Not. 1866)! Elmhult i myrarne (BERGGREN). — Förekommer i Småland — såvidt jag har mig bekant — blott steril. 35. Lophocolea minor NEzrs. På jord och trädrötter, h. o. d. men oftast sparsamt; alltid steril. Jönköping: Rosenlund (J. E. Z.)! Skärstad: Vista kulle (J. E. Z.)!! Barkeryd: Boarp vid Ormgölen på dyjord samt flerestädes, men öfverallt spar- samt (ARN.). Ingatorp ferestädes t. ex. Ufbergen, Bergsäng och Valbacken beklädande basen af en gammal aspstam. Karls- torp i prestegårds äng. Södra Vi: Snokebo (P. DusÉN). Vester- vik (J. PERSON). Vrigstad: Biskopsbo mycket sparsamt. Nydala. Burseryd: Mölneberg (SETH). Visingsö flerestädes (J. E. Z.). 36. L. heterophylla (ScHraD.) Dum. På murkna stammar eller skuggad jord, h. o. d. Jönköping: branterna ofvan Torpa 30 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. på ruttna stubbar (J. E. Z)!!, Strömsberg ”m. fr. (ARVÉN), Husqvarna (ARN.). Barkeryd vid Karltorpsjön på skuggad strand samt på Boarpsberget på ruttna stockar (ARN.). Almes- åkra: Storqvarnsdalen (J. E. Z.). Hult: Hesslåsdam m. kalk. Ingatorp flerestädes m. kalk och frukt t. ex. »Putteklef>, kärr- mark ofvan stationen, bäckdal ofvan Ufbergen täckande hela stammar o. s. v. Bellö: bäckdal nära Borsebo ymn. m. kalk. Hesselby: Vadadalen sparsamt. Algutsboda! Burseryd teml. allmän (SETH). Vrigstad: Biskopsbo med kalk. Femsjö (EL. Fries). Visingsö flerestädes (J. E. Z.). 37. L. cuspidata LimprR. = L. bidentata var. B cuspidata NEzs. På jord och klippor, sällsynt. Burseryd: Mölneberg på Paradisberget (SetH). — Hit torde säkerligen höra ex. från bergvägg vid Husqvarna-ån samt från en källa vid Ingatorp, båda tagna af förf. 38. L. bidentata L. (Dum.). På skuggad fuktig jord, bland gräs, på dikeskanter o. s. v. här och der. Jönköping fere- städes t. ex. Rosenlund och östra kyrkogården (ARVÉN), Hus- qvarna m. kalk, nära vattenledningen o. s. v. Barkeryd i af- loppsdiket mellan Lillgölen och Alarpsjön samt 1 Berghagen (ARN.). Tenhult (ARN.). Hult: Skurugata nära källan. Inga- torp i ett källdrag i skogen nära Klinten ymnigt med frukt 11 Maj 1890. Hesselby: Vadadalen sparsamt och steril. Åsvik (E. A. StTRÖMBÄCK)!! Dörby: Danabo (EKESTRAND)!! Kalmar: Lindesberg (EKSTRAND)!! Algutsboda (ScHEuvtz)!! Vrigstad: Biskopsbo m. kalk. Burseryd temligen allmän (SETH). Femsjö (Er. Fries)!! Visingsö flerestädes (J. E. Z.) m. £. ställen. 39. Cheiloscyphus polyanthos (L.) Corpa. På sjöstränder, i kärr, i och vid källor o. s. v., förekommer i alla delar af provinsen och är säkerligen allmän. Oftast steril! Med frukt. Ingatorp: Nygård i ett källdrag, ymnigt. var. 3 pallescens (ScHRrRAD.) h. o. d. såsom Barkeryd: Boarp (ARN.). Almesåkra: Fredriksdals mosse samt i en källa nära Gydeberg (J. E. Z.). Eksjö (E. WETTERHALL)!! Ingatorp: Gröndal vid en källa med kalk. Södra Vi: Trångrötsle (P. DusÉN). Vrigstad: Biskopsbo vid en källa. Femsjö (EL. FRrirs)!! var. y rivularis (ScHRAD.) NEES. På stenar under vattnet i strömmar. sällsynt. Hesselby: Vadadalen ymnigt m. frukt i Maj 1889. 40. Harpanthus Flotowii (NEEs) NEzEs. I barrskogskärr, sällsynt och steril. Barkeryd: Boarp vid rågång på Krökesbo- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. dd berget (ARN.). Ingatorp i kärrmark ofvan stationen samt i kärr på botten af en kitteldal ofvan Ufbergen ymnigt. 41. H. scutatus (W. M.) SpPrucr. På fuktig torfjord, säll- synt. Barkeryd: Boarp i ett dike från Lillgölen, steril 9 (ARN.). 42. Kantia Trichomanis (L.) LinpB. = Calypogeia Tricho- manis CORDA. På fuktiga skogsstigar, dikeskanter, sandjord och multna trädstammar allmän, men oftast steril. M. frukt. Jönköping: Ljungarumsskogen (ARVÉN). Ingatorp i kärr- mark ofvan stationen och i bäckdal nära Klinten. Vrigstad: Biskopsbo. 43. Saccogyna graveolens (ScHraAD.) Linpp. — Geocalyz gra- veolens NErs. På torfjord, tufvor, i kärr, öfver döda mossor samt på multnande trädstammar, sällsynt och oftast steril. Barkeryd: Boarp vid Storgölen och Lillgölen (ARN.). Hult: Hesslåsdam bland mossa på en bergvägg. Ingatorp i kärrmark ofvan stationen m. fr. ej sparsamt, samt i skogskärr nära Klinten ymnigt m. fr. 11 Maj 1890. Bellö i bäckdal nära Borsebo öfverklädande hela stammar och ymnigt m. fr. Hes- selby: Vadadalen bland Anoectangium Mougeotii. Lemnhult: »Helveteshåla» m. fr. Vrigstad: Biskopsbo. Burseryd: Mölne- berg, Utterkull och Påbo (SErH). Gårdsby: Notteryd (ScHEurtz). — Svinhult: Korpehål steril. 44. Riccardia palmata (HeEbv.) LinpB. = Aneura palmata 'y polyblasta NErs. På multna, gerna på öfversvämmade träd- stammar h. o. d., oftast steril. Jönköpingstrakten (ARVÉN). Barkeryd: Boarp på stockar och stubbar vid stränderna af Hökar- och Karltorpsjöarne (ARN.). Hult: Skurugata och Hesslåsdam. Ingatorp flerestädes t. ex. Putteklef ymnigt m. fr., bäckdal nära Klinten ymnigt m. fr., dal ofvan Ufbergen m. fr. Bellö: bäckdal nära Borsebo m. fr. Ankarsrum steril. Vrig- stad: Biskopsbo samt nedom Brudberget. Burseryd: Mölneberg (SETH) o. s. v. 45. R. multifida (L.) B. Gr. I skogskärr, källdrag och på sjöstränder, sällsynt. Jönköping: Husqvarna (ARVÉN). Barke- ryd: Ribbingsnässjöns strand m. fr. (ARN.). Hult: i kärr ned- om Skurugata. Ingatorp i kärr ofvan stationen ymnigt m. fr. och i källdrag nära Klinten m. fr. Karlstorp: Ryd i kärrmark. Lemnhult: >»Helveteshåla»>! Femsjö (Er. Fries). Ljunga (STRAND- MARK). var. 6 ambrosioides Nrrs. Sällsynt. Algutsboda på stenar HÅ ån (ScHevrtz)!! 32 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 46. ÅR. latifrons LInpDB. = Åneura palmata a major & B laxa NEzEs. På murkna stammar och torfjord, h. o. d. oftast frukt- bärande. Träffas ej sällan blandad med R. palmata. Jönköping vid Strömbergsbäcken (ARVÉN). Barkeryd: Boarp flerestädes m. fr. (ARN). Hult i alla skurorna m. fr. Ingatorp allmän m. fr. Bellö i en bäckdal nära Borsebo m. fr. Hesselby: Vadadalen och Baggarp m. fr. Pelarne: Henneklef. Vim- merby nära Storebro. Södra Vi: Ramsefallsdalen m. fr. Try- serum på torfjord nära Knappekulla steril. Lemnhult: »Hel- veteshåla» m. fr. Vrigstad: Biskopsbo med Riccardia palmata ymnigt m. fr. Korsberga: Skäftesfallshåla m. fr. Burseryd flerestädes (SETH) o. s. V. var. 8 sinuata (DicKs.). Lemnhult (ScHrurtz)!! Burseryd (SETH). 47. R. incurvata LiInpB. På sjöstränder, sällsynt; alltid steril. Jönköping på vågbrytaren mellan stenar m. ymn. Tenhult (ARVÉN). Barkeryd: Boarp (ARN.). Hult: Skedesjöns torrlagda strand ytterst ymnig (E. NYMAN). Ingatorpsjöns strand sparsamt och vid Ryssebosjön. Hesselby i ett fuktigt grustag nära Vallnäs. 48. R. fuscovirens LinpB. På sandiga sjöstränder; gerna öfver andra mossor, sällsynt. Hult: Skedesjöns strand (ARN.). Hesselby: nära Vallnäs i ett fuktigt sandtag vid jernvägen m. fr. — De på ofvanstående lokaler tagna ex. öfverensstämde allt för mycket med beskrifningen 1 Musc. Scandinav., hade stjernlik förgrening, tjocka af 2—3 cellager bildade, starkt undulerade kanter, midtränna o. s. v., för att jag skulle tveka att föra dem till denna art. 49. R. pinguis (L.) B. Gr. På sumpiga ställen t. o. m. ut på gungfly, på öfversvämmade stockar o. s. v., allmän steril, ofta fruktsättande. Den på öfversvämmade stockar växande formen — »Aneura sessilis;v — förekommer ymnigt i Hesslås- dam och Skrålehie. 50. Trichocolea tomentella (EHrH.) Dum. I kärr och på bäckstränder, sällsynt, men ofta bildande massvegetation. Jön- köping: Husqvarna ytterst ymnig och beklädande en af stänket från ett fall fuktad sluttning, sparsamt m. fr. (ARN). Barke- ryd: Boarp i barrskogskärr nära Häntagölen (ARN.). Hult: Hesslåsdam i en fuktig berghåla sparsamt. Ingatorp: »Skråle- hie» samt skogskärr nära Klinten sparsamt. Hesselby: Vada- dalen ymnigt. Korsberga: Skäftesfallshåla! Femsjö: Elmås (EL. FRIES). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 33 51. Ptilidium pulcherrimum (WEB.) HaAmpPE. På friska och murkna stammar — med förkärlek på gran och björk — stundom på sten, allmän och vanligen rikt fruktbärande. 52. Pt. ciliare (L.) HaAmPE. Oftast på sten, mera sällan på murkna stammar eller trädrötter, mindre allmän än före- gående; merendels steril 2. Ymnigt m. fr. på ett litet berg i skogsmark nära Ryssebo mosse i Ingatorp, der äfven den vackra plantan förekommer: särdeles rikligt. 53. — Blepharostoma trichophyllum (L.) Dum. = Jungerm. trichophylla L. På murkna stammar, fuktig jord i skogs- och mossmark, äfven på sten, allmän; oftast ymnigt uppträdande och merendels kalk- eller fruktbärande, isynnerhet på hög- landet. 54. Bl. setiforme (EHrRH.) LINDB. = Jung. setiformis EHRH. På klippor, mycket sällsynt. Hult: Skurugata enligt gammal uppgift; förgäfves eftersökt af förf. Enligt benäget meddelande af Amanuens K. A. TH. SETH finnes i Wahlenbergska herbariet en riktigt bestämd bit af denna art med påskrift: »Jung. setiformis c. perichet. e Smo- landia dedit Swartz 1808». 55. Martinellia resupinata (L.) B. Gr. = Scapania com- pacta Lindenb. På skuggade klippväggar, sällsynt. Jönköping: Strömsberg m. fr. (NORDSTEDT). Tolarp (ARN.). Tenhult: Tjur- bergen (ARN.). Barkeryd på klippväggar vid Karltorpsjön samt sparsamt på en bergknalle vid Alarp (ARN.). Jerstorp: Korp- berget m. fr. (ARN.). Hult: Skurugata på block i klyftans nordliga ände m. kalk. Ingatorp: Putteklef ymnigt frukt- bärande. Femsjö (Er. FRriIEs)!! 56. M. gracilis LinpB. På berg, sällsynt. Ingatorp på en skuggad bergknalle vid ett kärr söder om stationen m. fr. 57. M. nemorosa (L.) B. GR. = Scapania nemorosa NEES. På fuktig jord, öfversilade klippväggar, bäckstränder, stenar i bäckar samt 1 kallkällor, h. o. d., oftast ymnigt uppträdande och ej sällan m. fr. Säkerligen ofta tagen för följande, som enl. författarens mening är långt ifrån så allmän som denna art. Jönköping ferestädes, m. fr. 1 Torpa-bäcken (ARVÉN). Tenhult på klippväggar och i en bäck (ARN). Barkeryd: Boarp 1 en kallkälla söder om Marielund (ARN.). Hult: Hess- låsdam ymnig i bäcken och på bergväggarne (praktfull f. purpurascens NEEs), Skurugata och Skäljaryd m. fr. Ingatorp flerestädes m. fr. såsom nära Bruzaholm och i skogskärr nära 3 34 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Klinten; steril : bildar den ofta massvegetation 1 bäckarne. Bellö nära Skuru. Hesselby: Vadadalen, Baggarp m. fl. ställen: Lönneberga: Katebo klack. Pelarne: Henneklef och Valklef. Tjust: Eds bruk. Vrigstad: Brudberget m. kalk: Burseryd allmän (SETH). Ljunga ferestädes (STRANDMARK). — Tyvärr är artens utbredning i vestra Småland ej förf. bekant, då ScHEUTZ hvarken för denna eller följande mossa anfört några speciella växtställen. 58. M. undulata (L.) B. Gr. = Scapania undulata NEES. På likartade lokaler som föregående, säkerligen mindre allmän än den och följande. Blott följande säkra växtställen äro förf. bekanta. Barkeryd: Boarp i ett dike vid väg genom Klinta- gärdet m. fr. (ARN.). Almesåkra i dalen ofvan Storqvarn samt vid gamla Fredriksdal (J. E. Z.). Ingatorp i en kallkälla nära stationen. Burseryd ganska allmän (SETH). 59. M. irrigua (NEEs) = Scapania irrigua NEEsS. I kärr, försumpningar och på fuktig jord, helt visst ganska allmän isynnerhet på höglandet; dock oftast steril. M. fr. Tenhult- sjön (ARVÉN). Hult: Hesslåsdam (ARN. & ToLF). — I Burseryd (enl. SETH) allmännare än föregående; så öfverallt vesterut. 60. M. rosacea (CorpA). På jord, helst skogsstigar, säker- ligen ej sällsynt. Barkeryd: Boarps äng på en gångstig snedt emot Ribbingsnäs (ARN.). Hult vid genväg åt Hesslåsdam. Ingatorp i ett jernvägsdike vester om stationen, skogstig på Valbacken samt skogsstig 1 Prestgårdens oxhage. Pelarne på skogstig nära Henneklef. Södra Vi: Nyllingeskogen (P. DUSÉN). 61. M. curta (Mart.) = Scapania curta NErs. På berg- väggar, jord eller murkna stammar h. o. d., sällan ymmnig. Barkeryd: Boarp på klippväggar vid Alarps- och Karltorp- sjöarne (ARN.). Hult: Hesslåsdam på murkna stammar ren & och 2 m. fr. Ingatorp flerestädes, såsom på bergväggar vid »Putteklef> m. kalk, på en uppvräkt granrot i skog nära Klinten m. fr. Hesselby: Vadadalen st. Törnesfalla: Blek- hem på bergvägg. Visingsö (J. E. Z.) o. s. v. 62. M. convexa (ScorP.) = Scap. umbrosa NEEs. På fuk- tiga skogsstigar och murkna stammar i kärrmark, sällsynt. Barkeryd: Boarp (ARN.). Hult: Skurugata sparsamt och Hess- låsdam m. fr. ymnigt. Ingatorp ferestädes — synnerligast vacker på murkna stammar i skog nära Klinten — ofta m. fr. Lönneberga: Kateboklack. Lemnhult: Helveteshåla m. kalk. Vimmerby: Storebro m. kalk. Södra Vi: Ramsefallsdalen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4. 35 Vestervik: Kilmare (J. PErRson). Vrigstad: Biskopsbo på skog- stig. Femsjö (EL. FRIES). 63. Diplophyllum albicans (L.) Dux. = Jungerm. albicans L. På klippväggar och vid klipprötter, h. o. d., ofta ymnig men steril. Jönköping: Husqvarna. Barkeryd: Boarp nära rågång till Alarp (ARN). Hult i alla skurorna ofta m. kalk. Inga- torp: Skrålehie bildande massvegetation, äfven m. kalk. Iråks- hult: Qvill. Hesselby: Vadadalen och dalgång vid Baggarp. Lemnbhult: >»Helveteshåla». Korsberga: Skäftesfallshåla. Pelarne: Valklef. Öfverum: Trollträdsården. Ankarsrum på höga klippor vid Hällsjön. Ed. Altbspsklotla (ScHEUTZ). Ljunga (STRANDM.): Vilstad (ÖSÉEN) o. s. v. — Allmännast på höglandet! 64. D. taxifolium (WAHLENB.) = Jung. taxifolia Wa. På klippor, sällsynt. Hult: Skurugata sparsamt m. kalk. Bellö i en mindre klyfta nära Skuru sparsamt och steril. 65. D. obtusifolium (Hoor) = Jung. obtusifolia Hoorz. På något lerblandad sandjord, på väg- och dikeskanter, någongång påträffad beklädande undre sidan af framskjutande block, h. o. d., oftast fruktbärande. Jönköping i Ljungarumsskogen (J. E. Z.) och vid väg till vattenledningen sparsamt. Tenhult: nedanför Tjurbergen m. fr. (ARVÉN). Almesåkra vid Fredriksdal och | Spjervälling (J. E. Z.). Hult nära kyrkan ymnigt (E. NYMAN), i diken nära Lillahem och Moväntan ytterst ymnigt och m. fr. Ingatorp flerestädes vid väg till Ödhult på undre sidan af framskjutande jordstenar m. 5 Korsberga: Ankarsnäs! Bäc- kaby! Vrigstad nära Lundby m. kalk. Nydala vid »Prinsess- vägen» m. kalk. Algutsboda! Vexiö! Berga: Fallnaveke! Elmhult (C. O. HaAmnstrRÖM)!! I Burseryd, Sandvik, Bosebo och Vilstad ej sällsynt (SETH). 66. Plagiochila asplenioides (L.) Dum. På fuktig skogs- mark, vid klipprötter och bäckstränder (f. « major NEES), tor- rare klippor (y minor och d humilis NEES) o. s. v., allmän i många former, ofta ymnig men mest steril. M. fr. Jönköping (ARN. och ARVÉN). Tenhult på klippvägg (ARN.). Boarp: Krökesboberget (ARN.). Ingatorp: Heljarp ymnigt m. fr. Hes- selby: Vadadalen o. s. v. 67. Mylia Taylori (Hoor) B. Gr. = Jung. Taylori Hoor. På något fuktade klippväggar, sällan på murkna stammar, säll- synt och steril. Hult: Skurugata! på klippor och Hesslåsdam på multnande stammar. Almesåkra: Storqvarnsdalen (J. E. Z.). Asa: Kråketorp (SCHEUTZ)!! 326 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 68. M. anomala (Hoor.) B. Gr. = Jung. anomala HoozE. I Sphagnum-mossar, synnerligast på höglandet h. o. d., men oftast steril. M. fr. Barkeryd: Boarp (ARN.). Ingatorp: Rys- sebo mosse (ARN.). 69. Jungermania pumila WirH. På fuktiga bergväggar, öfversvämmade stenar och stammar samt på blottad jord inom flödenas område, sällsynt, men oftast kalkbärande. Hult: Hess- låsdam m. fr. ej sparsamt. Ingatorp: «Putteklef; på stenar i bäcken m. kalk (ARN.). 70. J. lanceolata Weiss. ScHraD. På fuktig torfjord, murkna stammar 1 kärrmark och på våta klippor, på höglandet ganska allmän och nästan alltid kalkbärande. Synes i de lägre lig- gande delarne vara mindre ofta förekommande t. ex. Burseryd: Mölneberg (SETH). Vilstad vid Ilabäck (OSÉEN). Femsjö! 71. J. autumnalis D.C. var. subapicalis (NEEs) = Jung. sub- apicalis NEES. På berg och stenar bland mossor, sällsynt. Ingatorp: Putteklef på en murken stam bland Cephalozia denu- data (ARN.). Vestervik (J. PErson)!! Burseryd: Mölneberg på Paradisberget (SETH). HElmhult på stenar bland Grimmiz (BERGGREN). Jönköping: Skinnersta (ARVÉN). 72. J. cespiticia LINDENB. På sjöstränder, något lerblandad jord o. d., sällsynt. Jönköping flerestädes. Vestervik på stran- den af sjön Qvänaren (J. PERson). Nydala: Carlsnäs steril. Burseryd : Mölneberg (SETH), 73. J. heterocolpa TuEbp. På skuggade klippväggar, vid klipprötter och i hålor, alltid bland andra mossor, sällsynt och steril. Hult: Hesslåsdam bland Bartramia Oederi och Anoect. Mougeotii sparsamt. Hesselby: Vadadalen ymnigt längs ena väggen tillsammans med Anoect. Mougeotii m. gon. Småländ- ska ex. &. : 74. J. Kaurini Limer. Sällsynt. Barkeryd: Boarp i en klipp- springa nära vattenytan af Ribbingsnäs-sjön m. kalk (ARN.). 75. J. orcadensis HooK. På skuggad mark bland mossa och lafvar, mycket sällsynt. Hult: Skurugata (E. WETTIERHALL). Återfunnen af förf.; förekommer vissa år ganska ymnigt i ett bland de djupare hålen i klyftan. 76. J. inflata Hups. I mossar, försumpningar och på fuktig jord, sällan på murkna stammar, h. o. d. Almesåkra (J: E.-Z.). Hult: i ett litet kärr vid genvägen till Hesslås- dam ganska ymnigt m. kalk och i Hesslåsdam på murken stock m. kalk. Ingatorp flerestädes, men öfverallt sparsamt. Pelarne BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 37 vid Kuarpsgöl, ymnigt. Tryserum: Långrodna på fuktiga berg- hällar. Stockaryd på mossen vid väg åt Vrigstad m. kalk. Vrigstad nedom »Sinai. Algutsboda! Burseryd allmän (SETH). Vilstad (OsSÉEN)! Ljunga (STRANDMARK)! 77. J. alpestris (SCcHLEICH.). På torra berg, gerna öfver död mossa. Jönköping: Dunkehallar (J. E. Z.)!! Ingatorp: berg vid Bysjön nära Öfrabo och i skog nära Klinten öfver Grimmiz ej sparsamt, men steril. Hesselby: Hvitsjögle på berg- hällar och jord. 78. J. ventricosa Dicks. På stenar, fuktiga stigar, öfver och bland andra mossor, allmän och ofta m. fr. 79. J. porphyroleuca NEzrs. På fuktig jord, gerna på murkna stammar, någon gång på sten, säkerligen allmän och ofta med frukt eller kalk. Barkeryd: Boarp vid Häntagölen & och P9 m. kalk samt i qvarnbergen på murken stam >< och & m. kalk (ARN). Bellö i dalgång nära Borsebo på murkna stammar m. kalk. Ingatorp flerestädes t. ex. vid »Putteklef> på bergvägg (med Jung. ventricosa), i skog nära Klinten m. kalk, i skog bortom Prestgården & och i en bäckdal ofvan Ufbergen ytterst ymnig på murkna stockar samt t. o. m. fly- tande på vattnet, rikt fruktsättande. 80. J. longidens LinpB. På trädrötter, klippväggar eller stenar ofta bland Dicranum scoparium och D. longifolium, säkerligen ej sällsynt, men först på senare tid uppmärksammad; merendels & m. gon., synes vara ganska sällsynt m. kalk. Jönköping: bergvägg ofvan Piko och Skinnerstabäcken (ARN.), Knäryd (ARVÉN). Tenhult: Tjurbergen (ARVÉN). Forserum: Krökesbo på sten (ARN.). Barkeryd flerestädes på stenar och bergväggar (ARN.). Hult (E. NYMAN). Ingatorp flerestädes på sten m. gon., i skog nära Heljarp beklädande en hel bergvägg, m. kalk på block i skog nära Klinten. Hesselby: Högsjögle ymnigt m. gon. Lemnhult: Helveteshåla m. gon. Burseryd: Mölneberg och Lida. Vrigstad: Biskopsbo. 81. J. guttulata LinDB. & ARNELL. På murkna stammar sällsynt. Barkeryd: Boarp i »Giftasbacken> samt vid Jufarp (ARN.). Hult: Hesslåsdam ymnigt m. kalk och fr. (ARN.). Ingatorp i kärrmark SÖ om stationen, ofvan Ufbergen, i skogs- kärr nära Klinten och vid »Putteklef>, öfverallt fruktbärande. Femsjö (Er. FRIES enl. ARNELL). — Svinhult: Korpehål (ARN.). 82. J. bicrenata ScHmip. GoTTsCcHE. På något sandig jord, skogstigar, torra ljungbackar, dikeskanter, stundom på humus- 38 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. täckta hällar, h. o. d., ej sällsynt åtminstone på höglandet. Träffas nästan alltid med kalk eller frukt och synes hafva en särdeles utsträckt fruktsättningstid: förf. har funnit fullt ut- bildade frukter från slutet af April ända till de sista dagarne af Oktober. — Jönköping m. fr. (ARN.). Jersnäs på Husudden vid sjön Nätaren (ARN.). Barkeryd: jernvägsmuren vid Lättarp och Boarp (ARN.). Hult flerestädes (E. NYMAN, TOLF). Inga- torp allmän, synnerligen praktfull på en myllklädd bergslutt- ning nära Ryssebo mosse, ymnigt m. fr. Hesselby flerestädes t. ex. Vada, Lökanäs i jernvägsdiken ymnigt, Emarp o. s. v. Pelarne flerestädes t. ex. vägen nedom Henneklef. Rumskulla i dalgången Ventzelholm—Y drehammar (P. DusÉn). Vimmerby: Storebro: Gamleby. Tryserum: Knappekulla. Lemnhult! Vrig- stad: DLundholmen. Burseryd: Mölneberg (SETH). 33. J. Limprichtii LiumprR. = Jung. intermedia LIiNDENB. Hariu. F1.!). På jord, skogsstigar — stundom kring myrstackar, — på jordtäckta stenmurar o. d., sällsynt; oftast spridd men vanligen kalkbärande. Jönköping stig i skogsmark SV om staden nära en myrstack m. kalk (ARN.), Rosenlund och östra kyrkogården ymnigt m. kalk och fr. (ARVÉN). Tenhult (ARVÉN). Forserum: Krökesbo på stenmuren längs jernvägen ymnigt och m. fr. (ARN.). Barkeryd: Boarp nära qvarnvägen sparsamt (ARN). - Höreda (ScHEutz)!! Hult i ett dike nära sjön (EB: NYMAN). Ingatorp: Valbacken på skogsstig kring en myr- stack m. fr. Vrigstad: Lundholmen i parken m. fr. Burseryd: Utterkull och Påbo (SETH). Vilstad: Heligås (ÖSÉEN). »Östra delen af Kronobergs län» (ScHzEutz)! Visingsö (J. E. Z. enl. SCHEUTZ). 84. J. socia NErEs. Sällsynt. Jönköping: bergväggar vid Piko och Knäryd m. kalk (ARN.). 35. J. Mildei GorttscHE. Sällsynt. Vestervik: Qvänarens strand; mest FS, sparsamt & (J. PERSON). 86. J. obtusa LinpDB. På bergväggar bland mossor och lafvar sällsynt. Jönköping: Bondberget och stadskogen ymnigt. 87. J. incisa ScHrap. I kärrmark på murkna stammar och öfver hvitmossor h. o. d., merendels ymnig, ofta kalk- bärande. Jönköping nära Strömsberg (ARVÉN). Barkeryd: Boaip ') Om synonymiken för denna art, J. bicrenata och excisa se — utom den intressanta utredningen i LINDBERGS Musc. Scand. — LIMPRICHTS framställning i Kryptogamen-Flora von Schlesien. Band I, pag. 281 och 282. BIHANG TILL'K. SV. VET. AKAD. HANDLE. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 39 på torfjord m. fr. (ARN.). Almesåkra: Klintaberg (J. E. Z). Hult i skurorna — synnerligast Hesslåsdam — praktfull och m. fr. Ingatorp ferestädes m. fr., i bäckdal ofvan Ufbergen copiose. Hesselby: Vadadalen och Baggarp. Pelarne och Lönneberga flerestädes. Södra Vi flerestädes (P. DUSÉN). Try- serum: Knappekulla. Lemnhult: »Helveteshåla». Vrigstad: Brudberget och Biskopsbo. Burseryd flerestädes (SEtH). Vil- stad: Isberga stock (ÖSÉEN). Femsjö (EL. Fries). Visingsö: Kungskogen (J:sE. Z.) os: v. 88. J. Kunzei HösrEn. Sällsynt. Barkeryd: Boarp vid Sörgården på tufvorna i en försumpning (ARN.). var. 8 plicata (HArRTM.) LiNDB. Sällsynt. Hult: Skurugata (enl: ex. 1 C. HARTMANS herbarium)!! 89. J. Floerkei W. M. På barrskogsmark i höglandet, sällsynt och steril. Ingatorp på en bergknalle i skogen vid Broholm rätt ymmnig och mycket vacker, samt på ett mindre berg nära Ryssebo mosse sparsamt bland Dicranum fuscescens. — Svinhult: Korpehål temligen rikligt (ARSN.). 90. J. barbata ScHmip. På bergväggar och stenar, stundom på jord, allmän, h. o. d. fruktsättande. År österut sällsyntare än J. quinquedentata. 91. J. gracilis ScHLricH. I höglandet icke sällsynt på berg, block, multnande stammar och skogsmark bland mossor — sällskapar ofta med Dicranum fuscescens — synes denna art i de lägre liggande delarne såväl vester- som österut vara mycket sällsynt. Oftast steril. Barkeryd: Boarp (ARN.). Hult: Skuru- gata, Hesslåsdam och Skäljaryd steril. Ingatorp allmän och stundom bildande massvegetation t. ex. i skog nära Klintan och då rätt ymnigt m. kalk. Hesselby: Vadadalen och Bagg- arp. Pelarne: Henneklef. Rumskulla: Gröndal. Södra Vi: Trångrötsle (P. DusÉn). Korsberga: Skäftesfallshåla! Lemn- hult: >»Helveteshåla»! Vexiö: Qvarnhagen (SCcHEUTz)!! 2. J. quinquedentata Hups. WEB. På skuggade berg- väggar, stenar och någongång på jord, allmän äfven m. kalk. 93. J. lycopodioides Waririzr. Klippväggar och skogsmark, mycket sällsynt. Tenhult: Heljarydsbergen, steril (ARVÉN). 94. J. exsecta ScHmip. På torfjord, gamla stubbar samt någongång på bergväggar, oftast sparsamt och steril. Barkeryd: Boarp på bergvägg vid rågång till Alarp och på torfjord vid Källeryd (ARN.). Bellö: bäckdal nära Borsebo ej sparsamt. 40 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Ingatorp flerestädes, men sparsamt t. ex. vid Karsåsgöl på murken stam, ofvan stationskällan på en gammal rot, i skog vid Klinten ej sparsamt, på torfjord nära Ryssebo mosse med kalk 19 Jan. 1890. Algutsboda med Jung. ventricosa! Bur- seryd: Kätabo (SEtH). Femsjö (EL. Fries). Visingsö: björk- skogar vid Aspö och Näs samt i Kungskogen (J. EB. Z.). 95. J. Michauxii WEB. f. På murkna stammar, i nord- östra Småland sällsynt; vanligtvis m. kalk. Hult: Hesslåsdam sparsamt m. fr. Ingatorp på en murken stam i kärrmark SO om stationen tillsammans med Mastigophora reptans, Cephalozia media och denudata, Lophocolea heterophylla, Riccardia palmata, latifrons, multifida och pingwis, Blepharostoma trichophyllum, Jungermania lanceolata, porphyroleuca och guttulata. — Svin- hult: Korpehål täckande en gröfre stock ymnigt m. fr., samt 1 skogen ofvan klyftan frodig, men steril. 96. J. saxicola ScHrap. På block och stenar bland mos- sor och Cladonior samt på klippväggar, sällsynt och steril, men oftast rikligt uppträdande. Jönköping vid Piko (ARN.). Tenhult: Tjurbergen ymnigt (ARvÉN). Hult: Skurugata spar- samt. Ingatorp: »Skrålehie» ymmnig och vacker. Hesselby: Stubbaberg på block ymnigt. Målilla på block i skog nära Rosenfors. Södra Vi: Ramsefallsdalen. Vimmerby: Vinketomta (P. DusÉsS). Ankarsrum: klippor vid Hällsjön. Törnesfalla: Blekhem. Tryserum i skog nära Knappekulla. Vrigstad: Brud- berget sparsamt. Femsjö (EL. FRIES). Småländska ex. steril 2. Synes vara sällsynt vesterut. — Svinhult: Korpehål ymnigt m. kalk och utbildade frukter 6 Aug. 1889. 97. J. minuta CraAntz. På bergväggar temligen allmän öfver hela provinsen, ej sparsamt men mestadels steril. I skog vid Klinten nära Ingatorp på jord i en grof, lågväxt och tätt tufvad form. M. fr. Ingatorp: klippor vid Bysjön. Hesselby: Vadadalen. 98. Nardia crenulata (SM. LINDB.) = Jungerm. crenulata SM. På jord, ej synnerligt sällsynt, men oftast steril. Jönköping: Husqvarna (J. E. Z.), väg åt vattenledningen o. s. v. Almes- åkrasjöns strand (J. E. Z.). Hult flerestädes t. ex. vid Eke- berg. Ingatorps, Hesselby, Pelarne, Rumskulla m. fl. socknar ganska allmän på skogstigar och dikeskanter h. o. d. m. fr. Tjust flerestädes såsom Vestervik, Lofta, Ed, Gärdserum o. 8 v. Vrigstad: Horfveryd med MNardia Funckii. Nydala. Burseryd allmän (SETH). Femsjö (0. G. BLomBERrG)!! Ljungby: Karls- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 41 torp och Fredrikström (EKSTRAND)!! Vexiöl o. s. v. — Forma major NERS Jönköping vid Tokarp (ARN.). var. 8 gracillima (SM.) LInDB. = Jungerm. Genthiana HöBEN. På skogstigar, vägkanter o. d., sällsynt och alltid steril. Inga- torp sid väg till sÖdhokt Pelarne bland ljung vid vägen ned- om Henneklef. Rumskulla: dalgången Ventzelholm—Y dreham- mar (P.: DusÉn). Södra Vi (P. DusÉn). Gamleby på en stig nedom berget. 99. N. hyalina (LYELL) = Jungerm. hyalina LyEir. På jord sällsynt. Burseryd: Mölneberg (SETH). — En nära Vester- vik af förf. tagen steril form hör fevand hit. 100. N. obovata (NEEs). = Southbya obovata LinpB. På fuktiga klippväggar, sällsynt. Hult: Hesslåsdam ganska ymnigt m. kalk. 101. N. scalaris (ScHrapD. Hookr.) B. Gr. = Alicularia sca- laris Corpa. På jord, allmän och uppmärksammad i alla delar af provinsen; enligt förf:s erfarenhet nog sällsynt m. fr. 102. N. hematosticta (NEEs). På något lerblandad sand- jord, säkerligen ej sällsynt, men först på senare tider iakttagen. Uppträder liksom föregående gerna 1 mängd samt fruktsätter ofta; fruktmognaden 1 Maj. Jönköping: Tabergstrakten mass- vis och m. fr. Hult: vägen åt Hesslåsdam ymnigt. Ingatorp vid väg till Karsås ymnigt m. fr. Burseryd ej sällsynt (SEtH). 103. N. insecta LinpB. Sällsynt. Almesåkra: Fredriksdal (J. BE. Z. enligt ex. bestämda af LINDBERG). 194. N. emarginata (EHrH.) B. GR. = Sarcoscyphus emar- ginatus SPRUCE. På fuktiga bergväggar, stenar i kärr, någon- gång på jord h. o. d. öfver hela provinsen och ej sällan frukt- sättande. 105. N. Funckii (W. M.) CaARrrR. = Sarcoscyphus Funkii NErEs. På jord, oftast på skogstigar. Denna art har inom Småland en vidsträckt utbredning och uppträder ofta ganska ymnigt, men merendels steril. Barkeryd: Boarp vid väg mellan Krökesbo och banvaktarstugan sparsamt, vid väg mellan qvarn och bäcken samt skogsväg söder om Foglarp (ARN.). Hult flere- städes, såsom på skogsvägar mellan Hesslås och dammen ymnig och vacker samt stig nära Skurugata. Ingatorp allmän på skogsvägar, synnerligt ymnig på vägen mellan Ryssebo mosse och Spånghult; med kalk på stigen uppför Valbacken från Karsås. Hesselby nära Emarp. Pelarne på skogstig nära Hen- neklef. Rumskulla nära Ventzelholm. Södra Vi (P. DusÉN). 42 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF-:SMÅLANDS MOSSFLORA. Algutsboda prestgård! Vrigstad: skogsväg nära Horfveryd. Burseryd, Sandvik, Båraryd och Våthult mycket allmän (SETH). Ej af förf. iakttagen. 1 Tjust. 106. Fobésblisbronia Dumortieri (H. G.) = FANRREr pusilla NEEsS p. p. På sjöstränder, uppslammade bankar o. d. ganska allmän och vanligtvis alltid m. fr. - Barkeryd på stränderna af Alarpsjön samt vid Ribbingsnässjön steril (ARN.): Säby på Sommens strand! Eksjö! Hult vid Hedesjön och Hesslåsdam m. fr. Ingatorp ferestädes vid sjöarne och äfven m. fr: Hesselby massvis och vacker på Brusåns uppsvämmade strandbankar m. fr. Rumskulla. Vimmerby: Storebro. Södra Vi (P. DusÉN). Döderhult i en uttorkad qvarndam nära Fagerhult ymnigt m. fr. Almesåkra (J. E. Z.). Algutsboda vid Gransjö! Ljungby: Fredrikström (EKSTRAND)!! Öskars socken (EKSTRAND). Vrigstad vid Slättsjön m. fr. Burseryd (SETH). Vilstadl Femsjö! Ljunga STRANDMARK)! 0. 8. V. 107. F. cristata LinDB. ERNA pusilla 8 capitata NEES. På” åkrar, sällsynt men vanligen rikt fruktbärande. Jönköping på en trädesåker nära Piko ytterst ymnig och m. fr. bLönne- berga: Lidhult på en: åker m. fr. Vestervik på Norrlandet med Nardia eremulata (J. PERSON). 108. Blasia pusilla L. B. Gr. På fuktig — gerna på ler- haltig — jord, i diken o.s. v. temligen allmän, oftast i massa; sällan men då vanligen ymnigt fruktsättande: M. fr. Jön- köpingstrakten (ARN.). Ingatorp i jernvägsdiken österut. 109. Marsilia endiviefolia (D1cKs.) LiInDB. = Pellia calycina (TaAyr.) NErs. På leriga bäck- och sjöstränder o. d., sällsynt. Jönköping: lerbranter mot: Vettern nära Rosenlund mycket ymnigt och m. fr. (ARN. & TOLF) samt vid bäck bortom Ströms- berg sparsamt (ARN.). — I WAHLENBERGS herbarium finnes enl. Amanuens SETH denna art med påskrift: Jungerm. epiphylla L. frond. angustat. skickad af Landskamereraren LJUNG från Stora Stalpet å Katrineholms ägor ej långt från Skärsjö i Småland 1827»!! 110. M. Neesii (LIiMPR.) Folin! sår ellde epiphylla a& fer- tilis NErs. På fuktig jord och skogsmark, säkerligen ej säll- synt. Jönköping vid Rosenlund (J. E. Z.)!!, Strömsberg (ARN.) och stadsskogen (ARVÉN). Forserum: Runseryds skog m. fr. (ARN.). Barkeryd: Boarp 1 kärr vester om qvarndammen g&, kärr vid sydändan af Hökarsjön samt i kärr ofvan källan »Gubben> & och 9 m. fr. Hult: Hesslåsdam praktfull & och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 43 Pm. fr. Bellö i dalgång nära Borsebo &. Ingatorp flerestädes t. ex. vid en källa nära Bergholm & och 2 m. fr. Hesselby: Vadadalen &. Almesåkra (J. E. Z.)!! Stockaryd i diken på mossen &. Visingsö (J. E. Z)!! 111. M. epiphylla (L.) LinpB. = Pellia epiphylla (11.) NEES. På fuktig jord allmän, dock enligt förf:s mening mindre all- män än föregående art. Fruktsätter i Maj. 3. Anthocerotacege. 112. Anthoceros levis L. På jord, sällsynt. Vestervik (J. PERSON). Ljungby (EKSTRAND)!! Femsjö (EL. FRIES). 113. A. punctatus L. På jord, sällsynt. Nära Marbäcks kyrka! Dörby (EKSTRAND)!! Ljungby: (EKSTRAND)!! Ljunga prestgård i Kronobergs län (STRANDMARK). 44 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Sphagna. 1. Sphagnacee. 1. Sphagnum imbricatum Russ. = Sph. Austini Sull. I kärr, mossar och skogsmark, sällsynt. Hult: Hesslåsdam (C. JENSEN) och Vestralund mm. fr. Ingatorp på en mosse nära torpet Rocka. Bäckaby (ScHEutz enl. K. F. DusÉNn). Burseryd i sumpig skogsmark på Paradisberget samt 1 kärr vid gården (SeErtE enl. K. F. D.:). Stenbrohult: dels i sumpig skogsmark vid Gemön, dels i mossen nordvest om Elmhults jernvägs- station (K. FE. D.). 2. Sph. cymbifolium (EtrRE.) HEDw. = Sph. palustre L. enl. LinDB. I kärr, på mossar och fuktig skogsmark, allmän och ofta fruktsättande. 3. Sph. papillosum LinpB. I mossar, fuktig skogsmark, ofta på gungfly, sällsynt, oftast steril." Jönköping: kärr i Ljungarumsskogen (J. E. Z.)!! Nässjö (E. Apvrerz enl. K. F. D). Hult: Ågegöl på gungfly steril. Ingatorp flerestädes t. ex. Dalagöl, Karsåsgöl och Klintagöl öfverallt ymnig, men steril. Karlstorp: kärr nära sjön Vrången steril. Tryserum: Lång- rodna på fuktiga berghällar steril. Södra Vi: i mossen SO om kyrkan (K. F. D.). Gårdsby: Notteryd (ScHrurtz enl. K. F. D.). Algutsboda m. fr. (ScHEUutz enl. K. F. D.). Stenbrohult: Elm- helt i mossen NO om jernvägsstationen (K. F. D.). 4. Sph. medium LimPrR. I mossar, allmän steril. M. fr. Dummemosse nära Jönköping Maj 1891. 53. Sph. subsecundum NeEzrs. I kärr, stundom i vatten- fylda grafvar och diken, temligen allmän samt oftast steril. 6. Sph. contortum ScHuLtz. = Sph. neglectum ÅNGSTR. och Sph. laricinum (WiLs.) LinpB. I kärr och på kärrängar, säll- synt och oftast steril. Jönköping: Ljungarumsskogen och kärr vid Rumlaborg (J. E. Z. enl. K. F. D.). Barkeryd:' Boarp nedom källan »Gubben> m. fr. och vid Lillgölen (ARN.). Inga- torp: Ryssebo mosse, Klintagöl samt i fuktig furuskog SO om jernvägsstationen. Almesåkra: Toranäs (J. E. Z. enl. K. F. D.). BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 45 7. Sph. platyphyllum (LinpB.). I kärr, diken och på kärrängar, sällsynt och oftast steril. Hult: Vestralund 1 kärr; Ingatorp flerestädes, ofta ymnig t. ex. kärr vid Slammarps- bäcken och i diken vid jernvägen c. fr. Hesselby: Lökanäs samt vid Vallnäs i jernvägsdiken. Karlstorp: kärr vid Ryd. Almesåkra: Fredriksdal (J. E. Z.). 8. Sph. teres ScHimP. Kärrängar, mossar och fuktig skogs- mark h. o. d. säkerligen ej sällsynt. Jönköping ferestädes (J.E. Z.). Barkeryd: Boarp mångenstädes (ARN.). Hult ganska allmän. Ingatorp på flere lokaler. Hesselby: Hvitsjögle. Karls- torp: Ryd. Säby: Sommens station (K. F. D.). Hvetlanda (ScHEUuTz). Vrigstad: Biskopsbo. Vexiö (SCHEUTZ). 9. Sph. squarrosum CromzE. I skogsmark, vid källdrag och i kärr, allmän äfven m. fr. 10. Sph. compactum DE C. I skogsmark, kärr och på fuktiga berghällar h. o. d. i ringa individmängd, men oftast fruktsättande. 11. Sph. molle Surriv. Torfmossar sällsynt. Ljunga soc- ken i Kronobergs län m. fr. (J. E. STRANDMARK enl. K. F. D.). Stenbrohult i mossen NO om jernvägsstationen m. fr. (BERGGR. OchkEks ESD: 12. Sph. subnitens Russow & Warnst. Hult: i skogs- mark nära Hults station samt vid genvägen till Hesslåsdam (C. JENSEN). 13. Sph. acutifolium EumrE. = Sph. nemoreum ScoP. På all slags fuktig eller vattenrik mark, allmän och ofta frukt- sättande. 14. Sph. quinquefarium (BrAITHW.). På torrare skogsmark och klippor. Ingatorp vid en bergknöl på vägen till Ryssebo mosse m. fr. (C. JENSEN). 15. Sph. Warnstorfii Russow. I kärr och skogsmark, säker- ligen ej sällsynt. Tenhult: Tjurbergen (C. JENSEN). Hult flerestädes t. ex. i skogsmark nära stationen och vid Hesslås dam (C. JENSEN). Ingatorp i skogsmark nära Klinten (C. JENSEN). 16. Sph. rubellum Wirs. I fuktig skogsmark, kärr och mossar, temligen allmän. 17. Sph. fuscum (ScHimP.) = Sph. luridum LinpB. På torf- mossar, mycket allmän och ofta ymnigt fruktsättande. 18. Sph. Russowii WaARrnst. I kärr och fuktig skogsmark, säkerligen ganska allmän, fast först på sista tiden iakttagen. 46 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Tenhult: Tjurbergen. Hult och Ingatorp ferestädes (allt enl. C. JENSEN). 19. Sph. Girgensohnii Russow. Fuktig skogsmark, mera sällan i mossar eller kärr, mycket allmän i en mängd af former, men oftast steril. M. fr. Ingatorp i ett järnvägsdike V om stationen nära Prestegårds mosse. Burseryd: Åsberg (SETH enl. Kap pj 20. Sph. fimbriatum Wizs. I fuktig skogsmark, kärr och mossar, stundom på klippor, sällsynt. Barkeryd: Boarp vid Hökarsjöns södra ända m. fr. (ARN.). Hult: Vestralundsklyf- torna på fuktig bergvägg m. fr. Ingatorp i diken vid jern- vägspumpen och på Ryssebo mosse. Södra Vi: i mossen mellan kyrkan och sjön Krön (K. F. D.). Gårdsby: Notteryd m. fr. (ScHEUrZ enligt K. F. D.). Burseryd: Mölneberg, Paradisberget m. fr. (SETH); Femsjö (Er. Fries enl. K. F. D.). Stenbrohult: Elmbhult i mossen NO om jernvägsstationen m. fr. (K. FE. D.). Emmaboda (J. F. E. SvANLUNnND enl. K. F. D.). 21. Sph. tenellum Brin. = Sp. molluscum BRUCH. I mossar h. o. d. ofta m. fr. Jönköping: Ljungarumsskogen (J, E. Z.). Månsarp: Granarps mosse m. fr. Forserum! Barkeryd fere- städes m. fr. (ARN.); Nässjö! Ingatorp: Ryssebo mosse ymn. och; m. fr... Södra, Vi i..en mosse, NV oms kyricanmis: DusÉnN). Tryserum: Långrodna på fuktiga berghällar m. fr. Almesåkra ymnig i hvitmossarne (J. E. Z.). Malmbäck: Pusta- näs (J. E. Z.). Nydala: Dala mosse m. fr. Burseryd: Mölne- berg m. fr. och Frostnäs (SETH). Vilstad (ÖSÉEN enl. K. F. D.). Femsjö (ScHEuvtz enl. K. F. D.). Ljunga i Kronobergs län m. fr. (J. E. StrAndDw. enl. K. F. D.). Stenbrohults socken flerestädes i myrarne kring Elmhult (BEreGr. och K. F. D.). Gårdsby: Notteryd (ScHeuvtz enl. K. F. D.). Vexiöl Alguts- boda: Torstamåla-fly! 22. Sph. recurvum P. B. = Sph. intermedium Horrua. I mossar, kärr och fuktig skogsmark, allmän och ofta frukt- sättande. 23. Sph. angustifolium C. JENSEN. I skogsmark, på mossar och i kärr, säkerligen ej sällsynt. Hult: i skogsmark nära stationen samt i Hesslåsdam. Ingatorp i skogsmark nära Klinten (allt enl. C. JENSEN). 24. Sph. laxifolium C. Mörr. Mossar, diken samt ofta simmande i hålor och gölar, allmän, stundom m. fr. BIHANG TILL K''SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16.: AFD. III. N:o 4. 47 25. Sph. riparium ÅnGstrR. Djupare mossar och kärr, sällsynt och steril. Hult: Vestralundsklyftorna i mycket djupt kärr. Ingatorp i kärr ofvan jernvägsstationen. Södra Vi i mossen mellan kyrkan och sjön Krön (K. F. D.). 26. Sph. obtusum Warnst. I sanka mossar, sällsynt. Ingatorp vid Klintagöl (var. pseudo-Lindbergii OC. JENSEN) (C. JENSEN). 48 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Musci veri. I. Acrocarpi. 1. Polytrichacee. 1. Polytrichum commune L. På blottad jord, i granskogar, ofta i mossar, allmän äfven m. fr. 2. P. juniperinum Winp. På torrare jord, klippor, mera sällan på mossar, allmän m. fr. 3. P. strictum (BANKS.). På torfjord allmän och van- ligen m. fr. 4. P. pilosum Neck. På torra backar och berghällar samt bränd skogsmark, allmänt fruktbärande. 9. P. attenuatum MeEntz. = P. formosum HeEbDw. Skuggad skogsmark, mindre allmän. Jönköpingstrakten (J. E. Z.), Ryhof- skogen (ARVÉN), ofvan Torpa och vid Skinnerstadbäcken m. fr. (ARN.). Tenhult (ARN.). Barkeryd: Qvarnhagen m. fr. och vid rågång till Alarp på en kulle (ARN.). Ölmestad: Ingarydsdal! Almesåkra (J. E. Z.). Hult i alla skurorna ymnigt och m. fr. Ingatorp ferestädes t. ex. »Putteklef». Hesselby: Vadadalen m. fr. Ökna: Djupskuran m. fr. Lemnhult: Helveteshåla m. fr. Burseryd (SETH). Femsjö! Visingsö: Kungsskogen på flera ställen (J. E. Z.) o. s. v. 6. P. gracile Dicks. På torfjord och mossar, allmän och fruktbärande. 7. P. alpinum L. På klippor, sällsynt. Ingatorp fere- städes t. ex. Öfrabo på en klippvägg nära Byrumsjön ymnigt och m. fr., »Putteklef; ymnigt steril, sparsamt m. fr., Ufbergen och Skrålehie m. fr. Södra Vi: Ramsefallsdalen m. fr. Ökna: Djupskuran på jord m. fr. Korsberga: Skäftesfallshåla! Fem- sjö (EL. FR.). »Vestra Småland» (WAHLENB. F1. Suec.). 8. P. urnigerum L. På jord, helst något ler- eller sand- blandad, h. o. d. oftast m. fr.; på sjelfva höglandet långt ifrån allmän. Visingsö (J. E. Z.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 49 9. P. nanum Weiss. = Pogonatum aloides P. B. I diken och på annan blottad jord h. o. d. såsom Barkeryd (ARN.). Almes- åkra (J. E. Z.). Hult. Ingatorp. Bellö. Hesselby. Tjust flerestädes. Eds kapell (BE. A. SrtrRömBACcK)!! Vrigstad och Nydala ej sällsynt. Burseryd (SEtH). Vilstad! Femsjö! Berga: Fallnaveke! Huseby (CrEvzE)!! Vexiö. Visingsö (J. E. Z.). var. 8 Dicksoni (TURN.). I diken, på sandjord ofta till- samman med hufvudformen samt P. nanum och urnigerum, sällsynt. Barkeryd 1i diken t. ex. vid gärdesgården, som går från kanalen mellan Lillgölen och Alarpsjön (ARN.). Ingatorp i ett grustag nära färgeriet samt i diken vid Alfvestorp. Vrig- stad på en dikeskant nära torpet Hushall. Femsjö (EL. FRr.)!! 10. P. subrotundum Hvups. = Pogonatum nanum P. B. I diken och på blottad jord h. o. d. t. ex. Jönköping flerestädes och alltid m. fr., såsom Eriksberg och Skinnerstad (ARN.), Bondberget, Torp, Torpa och Yxenhaga (J. E. Z.)!! Barkeryd (ARN.), Almesåkra (J. E. Z.). Rogberga (K. JoHaAns.)!! Hult. Ingatorp ferestädes. Dörby (EKsTR.). Burseryd (SETH). Fem- sjö! Vexiö! Algutsboda! Visingsö (J. E. Z.). 11. Catharinea undulata (L.) W. M. På goräsbeväxta stäl- len, på fuktig jord o. d., allmän och rikligt m. fr. — Planta mascula: Jönköping ofvan Jära (ARN.). Hult: Hesslåsdam mycket ymnig. 12. C. anomala Breynns. I diken sällynt. Barkeyd: Boarp på lerjord vid Alarp m. fr. (ARN). — En form med krökt frukt, men med den för arten utmärkande monoika blom- ställningen. l 13. OC. tenella Rötnr. På torfjord, ofta på stränderna af sänkta sjöar, h. o. d. Jönköping ferestädes t. ex. vid väg till vattenledningen (ARN.), Ljungarumsskogen (ARVÉN). Lekeryd: Jepparstall under Qviarp m. fr. och & (ARN.). Hult: ymnig på den sänkta Skedesjöns strand m. fr. Ingatorp flerestädes såsom på Ryssebosjöns torrlagda strand ytterst ymnig och m. fr. Hesselby: Sjögle i diken m. fr. Vimmerby: Storebro. Bona gästgoifvaregård! Ljungby!! Vexiö! Femsjö! Gasslanda i Gårdsby (ScHrutz). Visingsö mångenstädes (J. BE. Z.). 14. Buxbaumia aphylla L. På jord, helst något sandig sådan, i skogstrakter, vanligen uppträdande i ringa individ- mängd, h. o. d., säkert ofta förbisedd. Jönköping: Ljungarums- skogen på stigar (J. E. Z., ARN.), på myllklädd häll i Dunka- hallar (ARN.). Jersnäs på Husudden vid sjön Nätaren (ARN-). 4 50 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Barkeryd: Boarp t. ex. på stenmuren längs jernvägen i mängd (ARN.). Rogberga (K. JoHAns.)!! Eksjö nära Soåsen! Hult nära Lillahem. Ingatorp rätt allmän. Pelarne i skogen vid Henneklef. Burseryd: Mölneberg (SETH). Vilstad (Sett). Hags- hult: Mjöhult vid Stenbäcken (J. FORSANDER). Femsjö (EL. FR.) Vexiö i Biskopsnäset samt vid väg mellan Hof och Eve- dal (SCHEUTZ). 15. B. viridis Brin. = Buxbaum. indusiata BrRiD. På murkna stubbar och stammar, stundom på jord, alltid uppträdande i ringa mängd, sällsynt. Hult: Skurugata på jord vid nedgången till klyftan och i Skäljarydsskuran på en stubbe. Ingatorp: i bäckdal nära Klinten på stock med Cephalozia leucantha samt i skog NO om prestgården. Hesselby: Fagerkullen. Pelarne: Henneklef. Vexiö i Biskopsnäset. Algutsboda vid Grönkälla! Vilstad vid Isbergastock (ÖSÉEN). 16. Georgia pellucida (L.) RaB. = Tetraphis pellucida HEDW. På murkna stubbar och torfjord, rikligt m. fr., allmän. 17. Schistophyllum adianthoides (L.) LA Pyr. = Fissidens adianth. HeEDw. I bäckdalar, på fuktiga klippväggar, sjösträn- der o. d., allmän och vanligen m. fr. 18. Sch. serrulatum (DE N-.). = Fissidens serrulatus DE N. Qvistrum (M. Huss enl. KInpDBERG i Bot. Not. 1883 pag. 82). 19. Sch. decipiens (DE N-). = Fissidens decip..DE Ni, På klippor, sällsynt. Hult: Skurugata (P. DusÉnN). — Ett små- ländskt ex. bestämdt af D:r KInDBERG har Ingeniör P. DUSÉN haft godheten meddela mig. Det öfverensstämde fullkomligt såväl ned skandinaviska ex. från Öland och Gotland som add utländska sådana, men var sterilt. 20. Sch. taxifolium (L.) LA Pyr. = Fissidens taxif. HEDW. På jord, helst lera, icke allmän. Jönköping: Husqvarna (J. BE. Z.), Rosenlund m. fr. (J.: E. Z., ARVÉN), Skinnerstad m. fr. (ARN). Barkeryd: Boarp (ARN.). Vista kulle! Gamleby m. fr. Lofta: nära Gursten ymnigt m. fr. Femsjö! Braås! Visingsö mången- städes (J. E. Z.). 21. Sch. osmundioides (5w.) La Pyr. = Fissidens osmund. H. På sjöstränder, fuktiga klippor och stenar 1 bäckar. Synes hufvudsakligen förelsospartnra i höglandets skogsbygder, men eljest vara ölen nog. Jönköping: FERRAN a och Husqvarna (drar Almcsålns (JB: Z)h , Hult: Skurugsata, och Hesslåsdam ymnigt m. fr. Ingatorp flerestädes m. fr. Hes- selby: Vadadalen m. fr. Pelarne: Henneklef m. fr. Ljungby: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 51 Källstorp (ExKxsTR.)!! Femsjö (SceHEUTz)! — Ej iakttagen af SETH i Burseryd. 22. Sch. bryoides (L.) LA Pyr. = Fissidens bryoid. HEDW. Helst på lerhaltig jord; kring Vettern allmän, 1 skogsbygden icke iakttagen. Grenna (C. ALFR. ANDERS. och HUGO SVENS- SON)!! Jönköpingstrakten flerestädes (J. E. Z., ARN. och ARVÉN). Barkeryd: Boarp m. fr. Gamleby mot Nygård (J. PERSON). Femsjö (Er. ERr.)!! Visingsö (J. BE: Z.). 23. ” Sch. incurvum (STARE.) La Pri. = Fissid. wncurv. SCHWAGR. På jord sällsynt. Barkeryd: Hulu (ScHzeurtz)!! 24. Sch. viridulum (Sw.). På fuktig, naken jord i ängs- mark, sällsynt. Jönköping (J. E. Z.). Hesselby: på Vada- dalens jordtäckta väggar sparsamt. Karlstorp: på nakna jord- fläckar 1 ängen nedom skolhuset, ganska ymnigt. Gamleby tillsammans med Sch. taxifolium sparsamt. Algutsboda prest- gård! 25. Sch. pusillum (Wi11s.) = Fissidens pusillus Wins. På stenar i bäckar och 1 vatten sällsynt. Jönköping på en sten af vågbrytaren, på stenar i bäcken ofvan Torpa samt i Tabergsån m. fr. (ARN). Hult: Hesslås dam 1 bäcken m. fr. (ARN.). Vrigstad på sandstensblock på ön midtför färgeriet ymnigt och muse. 26. Sch. Bloxami Wains. = Fissidens exilis HEDw. och ScHIMP. Syn. På lerjord, mycket sällsynt: Jönköping vid Österbrunn (ARVÉN). 27. Sch. julianum (Sav.) = Oectodiceras julianum Brin. I sjöar, mycket sällsynt. Barkeryd: Boarp i Ribbingsnässjön på 4—5 fots djup (ARN.). 3). Mniacee. 28. Cinclidium stygium Sw. I djupare kärr, sällsynt. Jön- köping: 1 kärr vid Lillsjön (J. E. Z.), kärr vid Jordbron och Sanna (ARN.). Ingatorp på djupa mader vid Bruzaholm m. fr. Vimmerby: mader nära Storebro m. fr. Femsjö (Er. FR). - Burseryd (SETH). 29. Astrophyllum puncetatum (L.). = Mnium punctatum L. Skuggiga ställen, klipprötter och kärr, allmän och vanligen måst. 30. Astr. pseudopunetatum (B. 5.). = Mmium subglobosum Br. & Scm. I kärr, kärrängar och på mader, på höglandet 52 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. h. o. d. Barkeryd: Boarp ferestädes t. ex. på Kossamaden, vid Alarps rågång och Hökarsjön m. fr. (ARN.). Forserum: Runseryds skog (ARN.). Hult: Skäljarydsskuran m. fr., 1 kärr nedom Lillahem m. fr. Ingatorp ferestädes såsom på fuktig skogsmark SV från färgeriet ymnigt m. fr., bäckdal nära Klinten m. fr. ymnigt, kärr SO om stationen ymnigt. Vimmerby: Storebro vid Ågegöl m. fr. Lemnhult: Helveteshåla m. fr. (Svinhult: Korphålan m. fr.). 31. A. rostratum (ScHRAD.). = Mnium rostr. SCHRAD. Vid skuggade klippväggar o. d., sällsynt. Jönköping: Tormenås!! Tokarp!! Husqvarna m. fr. (I E. Z., ARN. och ARVÉN). Bar- keryd: Boarp på skuggad klippvägg Ö om Storgölen sparsamt m. fr. (ARN.). Hult: Hesslåsdam steril. Törnesfalla: Blekhem vid klipprötter steril. Tryserum: Knappekulla steril. Femsjö (EL. Fr). Vexiö: Kronoberg! 32. A. undulatum (L.) = Mnium undul. L. Fuktig, skug- gad mark, dalgångar etc. allmän steril. M. fr Jönköping: Ryhof, »Korpberget» (ARVEÉN). I dalgång vid Dunkahallar- vägen (ARN.). Barkeryd: Boarp (ARN.). Pelarne: Henneklef. 33. ÅA. cinclidioides (BLrytt) = Mmum cinelid. Hösz. I I djupa kärr, källdrag, på mader och kärrängar h. o. d. såsom: Grenna! Jönköping: Korpberget (ARVÉN). Barkeryd: Boarp nedom »Gubben» (ARN.). Hult: Hesslåsdam m. £. ställen. Ingatorp t. ex. vid Nygård, 1 källdrag NO om prestgården och ofvan stationen. Pelarne. Södra Vi: Ramsefall. Vimmerby. Vena. Eds bruk. Almesåkra (J. BE. Z.). Vrigstad: »Källe- bäck». Malmbäck: Pustanäs! Lommaryd: Moby Kronoberg vid Helgasjön (ScHrutz) m. fl. ställen. Öfverallt steril! 34. A. cuspidatum (L. NECK.) = Mwium afjine BLAND. I källdrag, på mader o. s. v., icke allmän: Jönköping: Torpa (J. E. Z.), Ryhof och Ljungarumsskogen m. fr. (ARVÉN). Ten- hult (ARN.). Barkeryd: Boarp flerestädes t. ex. »Kossamaden» (ARN.). Eksjö! Ingatorp: Nygård och i ett källdrag NO om Prestgården ymnigt m. fr. rele Ryd. Ökna: Mösshult. Gamleby. Ed nära bruket. Almesåkra flerestädes (J. E. Z.) Burseryd (SETH). Visingsö mångenstädes (J. E. Z.). 35. A. Seligeri (JuR.) = Mn. affine var. elatum SCHIMP. Syn. I källdrag och diken, sällsynt. Ingatorp: i ett källdrag NO om Prestgården steril. Almesåkra 1 kärr vid Fredriksdal mellan torpen Tele och Hästhagen (J. E: Z)!! Taberg (J. E. Z.)!1 Visingsö ferestädes t. ex. 1 diken längs med ekplan- -BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aFD. III. N:o 4, 53 teringar mellan Rökinge och Tunnestad samt i Tunnestads ängar (J. BE. Z.). 36. A. medium (Br. eur.) = Mnium medium BR. & SoH. På fuktig mark, vid källdrag m. m. sällsynt. Jönköping spar- samt vid Norgården m. fr. (ARN.). Barkeryd: Boarp nedom branterna vid Karlstorp m. fr. (ARN.). Hult: Hesslåsdam m. fr. Ingatorp ferestädes t. ex. Bruzaholm, källdrag ofvan sta- tionen m. fr., källdrag NO om Prestgården m. fr. ymnigt. Hesselby: Baggarpsdalen. Pelarne: Henneklef. Vimmerby: Storebro. Södra Vi: Trångrötsle (P. DusÉn). Eds bruk. 37. ÅA. silvaticum LinpDB. = Mn. cuspidatum HeEpDw. Skug- gade bergväggar och stenar i lunder, allmän och rikligt frukt- bärande. 38. ÅA. stellare (ReicH. TimM.) = Mn. stellare HEDW. I bergspringor och vid skuggade klippor, sällsynt. Jönköping vid vattenledningen!, Rosenlund!! och Taberg!! (J. E. Z.), vid dalgång nära Dunkahallarvägen på jord (ARN.). Tenhult m. fr. (ARVÉN). Barkeryd: i branter mot Ribbingsnässjön, i Berg- hagen och på kullen mellan Åskedalarne spars. m. fr. ON. Han: Hesslåsdam. Ingatorp: berg vid Byrumsjön. Hesselby: Vada. Vimmerby: Storebro. Törnesfalla: Blekhem. Öfverum: Trollträdgården. Sigfrids socken (ExrsTtrR.)!! Femsjö (Er. FR.)!! 39. ÅA. hornum (L.) = Mn. hornum IL. Fuktig skogs- mark, skogskärr och klippor, allmän och rikligt fruktbärande. 40. ÅA. marginatum (DicEs.) = Mn. serrratum Brio. Skug- gade ställen, sällsynt. Jönköping: dalgång i Rosenlundsbranter ymnigt fruktsättande (ARN.), Taberg (J. E. Z.). Femsjö (EL. FR.). — Icke af mig observerad på höglandet! 41. Timmia austriaca HEeEbpw. Berg, sällsynt och endast iakttagen i östra delen af landskapet. Hult: Skäljarydsskuran ej sparsamt steril 29. Ingatorp: Nygård nära Putteklef spar- samt samt bergväggar vid jernvägen Ö om stationen ganska ymnigt steril NV Elen? Fagerkullen steril 9 och Stenkulla- bergen m. fr. Lönneberga: Kateboklack. — Alla dessa fynd- orter ligga vid Bruzaåns dalgång. 42. Mnium androgynum L. = Aulacomnium androgynum SCHWAGR. Murkna stubbar, torfjord samt jord i klippspringor, h. o. d.; i östra Småland allmän steril. M. fr. Barkeryd: Boarp på näset till halfön vid Ribbingsnässjön (ARN.). Ten- hult: Tjurbergen (ARVÉN). Hult ferestädes t. ex. Hesslåsdam. Ingatorp såsom »Skrålehie» och Heljarp. Lönneberga: Helle- 34 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. fors (SCHEUTZ). Tryserum: Knappekulla. Almesåkra: Storqvarns- dalen (J. E. Z.). Korsberga: Skäftesfallshåla. Sigfrids socken: Stora Mölnebo ymn. (ExsTtR.)!! Vestervik: Norrlandet (J. PERSON). Odensvi (STRÖMB.)!! 43. Spherocephalus palustris (L.) = Gymnocybe palustris Fr. Fuktiga ställen, torfmossar, mader och källsprång, allmän äfven m. fr. 6. Meeseacee. 44. Paludelia squarrosa (L.) Brin. I kärr. sällsynt. Jön- köping: Junebäck (ARN.), Lillsjökärren (J. E. Z.). Barkeryd: Boarp strax ofvan källan »Gubben» (ARN.). Öggestorp (LA JOHANSSON)!! Adelöf nära kyrkan! Lommaryd: Noby och Vagnsvik! Hults socken! Ingatorp: kärr vid Bruzaholm steril 2, Larstorp och Haddås. Hesselby: Hvitsjögle sparsamt m. fr. Lönneberga: Lidhult steril 29. Karlstorp: nära Ryd. Vim- merby: Storebro. Södra Vi: Skärstad (P. DUusSÉN). 45. Meesea triquetra (L.) ÅnGstr. — Meesia tristricha Br. & SCH. Sanka kärr och mader, sällsynt. Jönköping: Lillsjö- kärren (J. BE. Z.). Barkeryd: Boarp på »Kossamaden» sparsamt fruktbärande (ARN.). Lommaryd: Vagnsvik! Bona gästgifvare- gård! Hesselby: i kärr nära Hvitsjögle &. Bäckaby: nedan- för kyrkan (ScH). 46. M. trichoides (L.) Spruc. = M. uliginosa HeEbdw. I kärr, sällsynt. Femsjö. 7. Bartramiacege&. 47. Philonotis fontana (L.) Brin. I kärr och vid källor, allmän. Går stundom t. ex. 1 Skurugata upp på klippväggar samt antager då ett högst afvikande utseende” 48. Ph. mollis VEstT. Vid sjöstränder och på fuktiga bergväggar, sällsynt. Barkeryd: Boarp på stranden af Stor- gölen och simmande i dess vatten (ARN.). Eds bruk på en fuktig klippvägg. — Torde enligt ARNELL ej vara annat än en extrem form af föregående art. 49. Ph. Arnellii Husn. in Muscologia Gallica, I Livraison, 268, N:o 2, 18590. Rev. Bryol. 1890, pag. 45 = Ph. fontana var. capillaris LINDB. Jönköping: Husqvarna (ARN.), 1 bergshål vid Mariedal (ARN.). Barkeryd: Boarp på jord i klippremnor BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 55 samt vid bergsrötter i Berghagen ferest. och äfven sparsamt med frukt (ARN.). Hult: Hesslåsdam på fuktig bergvägg m. fr. Ingatorp: Larstorps hål på myllklädd häll ymnig och prakt- full &, Valbacken på en berghäll ymnig, sparsamt frukt- sättande. 30. Bartramia ithyphylla Bri. I bergskrefvor, på jord och humusklädda hällar, allmän och vanligen m. fr. 51. B. norvegica (GUNN.) = B. Halleriana HEeEvdw. Klip- por, sällynt. Hult: Skurugata! Ingatorp: Larstorps hål. Lemn- hult: Helveteshåla! Taberg (J. E. Z.). Ingarydsdal! 52. B. crispa Sw. På klippor, stenar och jord, temligen allmän och vanligtvis rikt fruktbärande. Var. 8 pomiformis (L.). Allmän. 33. B. Oederi (GUNN.) Sw. Klippor, stundom på jord, sällsynt. Jönköping: Husqvarna m. fr. (J. E. Z.). Hult: Hess- låsdam m. fr. Hesselby: Fagerkullen m. fr. på jord, utmärkt vacker! Ökna vid Lillån! 8. Bryacee. 54. Bryum proliferum L. SiBrE. = Bryum roseum SCHREB. I lundar, skuggad skogsmark och jord h. o. d. M. fr. Jön- köping v. Albano. Ingatorp: Ufbergen. Hesselby: Vadadalen. Karlstorp i ängen nedom skolhuset på myllklädda block. 535. Br. capillare L. På humusklädda hällar och jord, temligen allmän och ofta m. fr. 56. Br. elegans NErs. På öfversilade berghällar, sällsynt. Ingatorp midt för Slamarps qvarn vid backen från Lindås m. fr. 57. Br. cyclophyllum (SCHWAGR.) Br. eur. Vid sjösträn- der, sällsynt. Jönköping på sjöstranden vid Ulfstorp (ARN.). Barkeryd: Boarp vid Alarpsjöns strand ymnigt (ARN.). Hult: Hesslåsdam m. fr. Ingatorp vid sjön samt Ryssebo och By- rumssjön. Ankarsrum vid en liten sjö nedom Läppebo m. fr. Tryserum: Säfsjön på uttorkad botten. Oskars socken: Kars- "torp (EKsTR.)!! Malmbäck på en askhög invid vägen vid en liten bro midtför Klappasjön (BERGGR.). Vrigstad på ön midt- för färgeriet. 38. Br. ventricosum DicKs. = Br. pseudotriquetrum SCHWAGR. I källdrag, mader, på fuktiga klippor och sjöstränder, allmän och vanligtvis m. fr. 56 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 59. Br. Duvalii Vorr. Källdrag, sanka ängar o. d., säll- synt. Jönköping: Sanna (J. E. Z.)!! Almesåkra: Gydeberg (J. E. Z.). Kosta glasbruk (Scmrurz)!! Ekeberga: Kulla! Ljunga (STRANDM.)! Vilstad (ÖSÉEN)! 60. Br. alpinum L. På fuktiga eller af vatten öfversilade klippor och hällar, gerna vid hafsstränder, h.: os d. såsom: Grenna! Jönköping: Dunkahallar, Husqvarnabergen (J. E. Z., ARN. och ARVÉN). Tenhult (ARVÉN). Skärstad!s Marbäck: Stalpet! Hult: Vestralundsskuran och bergvägg vid Högmon. Pelarne: Henneklef ymnigt m. fr. Vestervik på hällar vid hafsstranden ymnigt m. fr. Ökna vid guldgrufvorna! Fröderyd vid skifferbrotten! Tjust Aerestädes äfven m, fr. Vexiö: Bur- seryd: Botarp på Ramlaberget (SetH). Femsjö på Bösseberget (Er. FR.) 61. Br. Muehlenbeckii Br. eur. Sällsynt. Jönköping vid Dummeån (ARVÉN). Svinhult: Susehål på fuktiga berghällar ymnig. 62. Br. erythrocarpon ScHWzAaGR. På fuktig sandjord, säll- synt. Jönköping (ARVÉN). Hult på dikeskanter nära stationen m. fr. Hannäs på en backe nära kyrkan m. fr. Dörby socken bortom Dansbo vid ån (ExKsTR.)!! Vestervik nära kyrkogården (ExsTR.)!! 63. Br. pallens Sw. På fuktig sandjord h. o. d. Jön- köpingstrakten flerestädes (J. E. Z., ARN. och ARVÉN), Taberg (J. E. Z.). Barkeryd: Boarp nedom källan »Gubben» m. fr., Åskedalen m. fr. och Ribbingsnässjöns strand steril (ARN.). Säby! Hult flerestädes m. fr. Ingatorp ganska allmän m. fr. Hesselby: Sjögle, Tjust ganska allmän. Odensvi (STRÖMB.). Vestervik (GrRavE)!! Sigfrids socken (EKstR.)!! Moheda: Grenna- forsa (ScHEUTZ). Algutsboda (ScHEvrz)!! Burseryd (SETH)!! Ljunga (STRANDM.)!! Visingsö (J. E. Z.). 64. Br. argenteum L. På torrare jord, temligen allmän; h. o. d. fruktsättande. var. 8 lanatum (BriD.). Jönköping vid Sanna (J. EB. Z.)- Vrigstad på en stenmur m. fr. Vexiö vid Skärfvet (SCHEUTZ). Femsjö (EL. Fr.)!! Visingsö »talrikare än hufvudformen> (Iron) 65. Br. Funckii ScHWaGczR. I lerbranter, sällsynt. Jön- köping: Rosenlundsbranter ymnig (ARN) m. fr. (ARVÉN). 66. Br. cespiticium L. På jord, murar o. s. v., allmän och rikligt fruktbärande. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 57 67. Br. pallescens ScuHreicH. På klipphällar och jord Ebrodad. a Ffusqvarna om. frö (JE: Z)AMVita kulle (I: BPZ). Grenna (SCHEUTZ). Barkeryd: Boarp (ARN.). Bredestad (ScHEUTZ). Fröderyd: Årsets kalkbrott (ScHrurz). Rumskulla: Gröndal m.. fr. Pelarne: Henneklef m:.'fr:-:Vestervik: Spårö m. fr. Vex1ö: Solberget (ScHEUTZ). Burseryd ymnig (SETH). Visingsö (J. E. Z.). — Enligt SETH ganska allmän 1 Småland! var. 8 boreale ScH. Almesåkra (J. E. Z.)!! 68. Br. bimum ScHREB. På stränder, öfversilade klippor o. d., ganska sällsynt. Jönköping m. fr. (ARVÉN). Barkeryd: på stranden af Alarpsjön m. fr. (ARN.). Adelfors vid fallen, ymnigt med blommor och frukt. Femsjö!! 69. Br. intermedium Brin. Jord, sällsynt. Femsjö!! (enl. SETH). 70. Br. pendulum (HornscH.) ScH. Jord, sällsynt. Taberg (TNE AZ) 71. Br. inclinatum (Sw.) BLAnp. Jord, sällsynt. Alguts- boda (ScHzrutz)!! Tenhult (ARVÉN). 72. Br. lacustre (BLAND.) Brio. Sjöstränder mycket säll- synt. Jönköping på vågbrytaren ej sparsamt m. fr. (ARVÉN). 73. Pohlia albicans (WAHLENB.) = Webera albicans SCH. Fuktig sandjord, sällsynt och alltid steril. Jönköping: Hus- qvarna (J. BE. Z.), vid väg till Piko (ARN.), Rosenlundsbranter (ARVÉN). Ingatorp nära Prestgården c. fl. Karlstorp: Ryd. Gärdserum nära Svenserum. Vestervik (ScHrutz)! Vrigstad vid torpet Hushall. Sigfrids socken vid Mölnebo (EKsTR.)!! Vexiö: mellan Räppe och Bergqvara (ScHEUutz). Burseryd: Mölneberg (SETH). Visingsö: mellan Rökninge Norregård och Tunnestad (J. E. Z.). 74. P. annotina (L.) = Webera annotina ScHw. På fuktig sandjord, åtminstone 1 östra Småland allmän men alltid steril. — Visingsö (J. BE. Z). 75. P. carnea (L.) = Webera carnea ScH. Fuktig jord, sällsynt. Jönköping (V. STARKE)!! Vetterstranden nedom Bymarken m. fr. (ARN.), Sanna (J. E. Z.)!! Burseryd: Möl- neberg och Påbo (SEtH). Vilstad på sjöstranden vid Åsen (ÖSÉEN)! 76. P. pulchella (HEpDw.) = Webera pulchella ScH. På ler- jord, sällsynt. Jönköping på väg mellan Piko och Åsen m. fr. (ARN.). Barkeryd: Boarp i diket från Lillgölen till Alarpsjön (ARN.). Odensvi (STRÖMBÅCK). Ån Q0 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 17. P. nutans ScHREB. = Webera nutans HEDw. På berg, i kärr och skog, på murkna stammar o. s. v., allmän och rik- ligt fruktbärande. 75. P. cucullata (SCHWZGR.) SCHWAGR. = Webera cucullata ScH. Fuktig jord. Femsjö (Er. FR.)!! 19. P. elongata Hepw. = Webera elongatu ScHWAGR. Skug- giga ställen på berg, sällsynt. »Vexiötrakten»! | 30. Leptobryum pyriforme (L.) Wins. Sandjord, stundom på murket trä, gerna på brända ställen såsom bottnen af gamla kolmilor, temligen allmän och rikligt m. fr. 9. Schistostegacer. 81. Schistostega osmundacea (DicKs.) Momr. I bergshålor sällsynt. Almesåkra norr om Fredriksdal (J:oE: Z). Huseby bruk (CLEVE)!! 10. Funariacee. 32. Funaria hygrometrica (L.) SiBrH. Torfjord o. s. v. allmän äfven m. fr. 33. F. obtusa Dicks. = F. Ahnfeltii (FR.). Torfjord, mycket sällsynt. Femsjö på Håkansjöns vestra torftäckta strand (Er. Fr). 54. Pyramidula tetragona (Brip.). Trädesåkrar, mycket sällsynt. Odensvi (STRÖMBÄCK)! 35. Gymnostomum pyriforme (L.) Hebow. = Physcomitrium pyriforme Brin. Jord, sällsynt. Jönköping: Sanna (J. E. Z.), Ryhof och Rosenlund m. fr. (ARVÉN). Almesåkra: Fredriks- dal (J. E. Z.). Visingsö vid Erstads träsk (J. E. Z.). 36. Amblyodon dealbatus (DicKs.) Paris. Kärr, mycket sällsynt. Femsjö (EL. Fr.)!! 37. Discelium nudum (DicKs.) Brin. Lerjord, sällsynt. Jönköping vid väg mellan Piko och Åsen ymnigt och m. fr. samt Vetterstranden 5 om Vilhelmsro (ARN.). 11. Splachnacee&e. 38. Splachnum rubrum Montin. I kärr på exkrementer af gräsätande djur, sällsynt. Hult: Hesslåsdam m. fr. Huseby bruk (CLEVE). 39. Spl. luteum Monrtis. På samma slags växtställen som föregående, sällsynt. Nottebäck! Dädesjö: Båldö! BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 59 90. Spl. ampullaceum L. På likartade lokaler som före- gående, h:.o. d. Jönköping: Ryhof (J. E. Z., ARVÉN). Bar- keryd: Boarp vid Storgölen, göl vid Karlstorp samt i Boarps äng -(ARN.). Nässjö station! Eksjö 1 kärr nedom Noåsen. Hult: Skurugata, Lillahem. Ingatorp flerestädes. Hesselby: Vadadalen. Vimmerby: Storebro. Tryserum. m. fr. Pelarne: Henneklef. Okna vid guldgruf- vorna ymnigt m. fr. Ankarsrum: klippor vid Hällsjön. Visingsö (JIE): 110. M. tenuirostris (H. H.) = Didymodon cylindricus BR. & ScH. På stenar och jord vid sjö- eller bäckstränder, stun- dom på klippor eller fuktig jord, sällsynt. Jönköping: Hus- qvarna af mig tagen m. fr. 12/, 90, Knäryd (ARVÉN). Barke- ryd: Boarp på skuggade stenar å de två nedom Lilla Åskedalen utskjutande halföarne m. fr. (ARN.). Hult: Hesslåsdam steril 2. Ingatorp: »Putteklef; ymnigt steril 2, Larstorpshål och Himmes- torp vid spånsågen. Hesselby: Vadadalen steril 9 och Höge- bro. Ökna vid Lillån 2. Ankarsrum vid våta, jordtäckta klipprötter vid Hällsjön ymnigt steril 2. (Svinhult: Susehål och Attarpsdalen). 111. M.&ruginosa (SM.) = Gymnostomum rupestre SCEWAGR. Klippor, mycket sällsynt. Grenna vid Gerabäcken! Visingsö: Stigby sjöbranter nära gränsen till Näs branter, rar (J. EB. Z.). 112. M. viridula (L.) = Weissia viridula Briv. På jord, sällsynt. Taberg (J. E. Z.)! Barkeryd: Boarp på nakna fläckar i Boarps äng samt i bergskrefvor i berghagen m. fr. (ARN.). Hesselby: Fagerkullen m. fr. Karlstorp i ängen nedom skol- huset ej sparsamt m. fr. Pelarne: Henneklef m. fr. Ljungby (ExrsTR.)!! Femsjö! var. 8 gymnostomoides (Brip). Oskarshamn (5. O. L.) 113. M. microstoma (HEDW.) = Gymnostomum microstomum H. På jord, h. o. d. Grenna! Jönköping: Tormenås (J. HE. Z.)!!, Husqvarna (J. E. Z.)! Barkeryd: Boarp på nakna fläckar i Boarps äng samt på den s. k. »Sopbacken» m. fr. (ARN.). Bredestad! Ingatorp på Ufbergen m. fr. Hesselby: Vadadalens väggar m. fr. Ankarsrum nära bruket m. fr. Vilstad: Sännåg (ÖSBEN). 114. M. crispa (HEDWw.) = Systegium crispum SCH. Ler- och sandjord, sällsynt. Odensvi (STRÖMB.) Visingsö: unga ek- planteringar vid Haga (J. E. Z.). 115. Barbula rubella (HoFrM.) Mitt. = Didymodon rubellus Br. & ScH. Bergspringor, murar och jord h. o. d. Jönköping flerestädes såsom Rosenlund, Talavid, östra genomgången m. fr. BIHANG TILL K. SV. VET.AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 652 (d. BE. Z:, ARN: och ARVÉN), Taberg (J.E. Z.) sAdelöf:'Bra- hälla! Barkeryd: Sjöåkra (J. E: Z.), Qvarnhagen vid Boarp på en sten m. fr. (ARN.). Solberga: Hamnaryd m. fr. Årsets kalkbrott! Pelarne: Henneklef m. fr. Ukna: Forsby på jord m. fr. Visingsö flerestädes (J.E: Z.). 116. B. unguiculata (Hups.) HEbDw. = Tortula unguiculata RorH. På torrare jord, sällsynt. Jönköping ferestädes t. ex. vid Bymarken och Rosenlundsbranter m. fr. (ARN.), jernvägs- banken (ARVÉN), Taberg (J. E. Z.). Ingatorp på en stenmur vid torpet Broholm m. fr. Karlstorp på kyrkogården m. fr. Vestervik! Visingsö mångenstädes såsom Haga och Stigby sjöbranter, söder om hamnen, Kungsgården o. s. v. (J. BE. Z.). 117. B. convoluta HEbw. = Tortula convoluta (SCHRAD.). Jord, kalksten, ofta på slagghögar, sällsynt. Jönköping: Hus- qvarna (ARVÉN), klippor vid Dunkahallar (ARN.), Rosenlunds ikälla och Taberg vid jernverket (J. E. Z.). Barkeryd: Boarp (ARN.). Hamnaryd: Solberga ymnig och m. fr. Ingatorp: Bruzaholm på slagghögar m. fr. Ankarsrums och Öfverums bruk på slagghögar ymnig men steril. Kristdala: Humlenäs im. fr. Nydala: Karlsnäs m. fr. Vestervik på Norrlandet! Visingsö: Näs” slottsruiner ej sparsamt (J. E. Z.). 118. B. rigidula (HEDWw.) ScHimP. = Trichostomum rigidulum M. På jord och klippor, sällsynt. Grenna vid Brahehus! olberga: Hamnaryds kalkbrott! Fröderyd: Årsets kalkbrott! 119. B. fallax HeEbdw. = Tortula fallax Scrap. På ler- eller kalkhaltig jord, sällsynt. Jönköping ferestädes såsom Vetterstranden nedom Bymarken och vid Skinnerstad (ARN.), Rosenlunds branter (ARVÉN), Barkeryd: Boarp på lerjord nära rågång till Alarp (ARN.). Solberga: Hamnaryds kalkbrott m. fr. XCristdala: Humlenäs m. fr. Kronoberg! 120. B. brevifolia (DicKs.) = Trichostomum tophaceum Brin. På klippor, sällsynt. Pelarne: Henneklef sparsamt steril. Visingsö på skifferklippor söder om hamnen m. fr. (J. 121. Ephemerum serratum (SCHREB.) HamMPE. På sand- eller lerjord, sällsynt. Jönköping: Henriksbo, Knäryd och Bommen (ARVÉN). Barkeryd: Boarp Alarpsjöns strand bland Fossombronia m. fr. (ARN.). Ingatorp i lertag vid Gröndal . fr. Hesselby i grustag nära Vallnäs m. fr. Odensviholm (STRÖMB.). Vestervik (J. PERSoN)!! Oskars socken: Vargsmåla, 64 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Björnaryd (ExsrtrR.)!! Malmbäck vid Klappasjön (BERGGR.). Möc- kelns tidtals öfversvämmade strand (BERGGR.). 14. Dicranaceg&. 122. Leucobryum glaucum (L.) Br. eur. I fuktig skogs- mark, på stigar, stundom på torfmossar, i skogsbygden allmän men steril. M. fr. Värnanäs skog (P. A. WEstrinG)!! Fem- sjö (Er. FR.)!! 123. Dicranum longifolium EHrH. Stenar, allmän och ofta rikligt fruktbärande. var. & hamatum Sck. Ingatorp på fuktig bergvägg i Prest- gårds oxhage. Pelarne: Valklef. 124. D. fulvum Hoor. På stenar helst i bokskog, sällsynt. Femsjö (EL. Fr.)!! Elmhult (BereGr.). Gårdsby: Notteryd (ScHEUTZ)!! 125. D. fuscescens Turs. På jord, klippor, stenar och trädstammar, h. o. d. såsom Hult: Hesslåsdam. . eur. På sjöstränder, sällsynt. Jers- näs: stranden af Nätaren steril (ARN.). Barkeryd: Boarp flerest. m. fr. t. ex. Alarpsjöns strand på jord mellan stenar, vid Ribbingsnässjön, Häntagölen och Karltorpsjön, samt vid Qvarn- dammen bland Arbl. elodes (ARN.). Ingatorp vid sjöstranden. Nydala vid Rusken. Visingsö i diken nedom södra skolhuset (IEEE INET VA) 23. AA. fallaciosum (JuUR.). I kärrmark, sällsynt. Ingatorp i ett kärr nedom prestgården, steril. 24. ÅA. glaucum (LAM.) = Hypnum commutatum HEDWw. Vid bäckar och på fuktiga ställen, sällsynt. Grenna vid Gerabäcken (ScH.). Mellby (C. ALFR. ANDERSSON)!! Femsjö (EL. ER.)!! 25. ÅA. falcatum (BriD.) = Hypn. commutatum var. B fal- catum SCH. På fuktiga ställen, sällsynt. Jönköping på mergel vid Henriksbo (ARN.). Grenna (ScH.)!! Pelarne: Henneklef på en fuktig bergafsats, sparsamt. 26. A. Sendtneri ScH. Sällsynt. Jönköping i kärr vid Lill- sjön (J. E. Z.)! och vid Jordbron (ARN.). Ankarsrum (form. indefutum San.). 261. A. Wilsoni (ScHwr.) = Hypn. Sendtneri 8 Wilsoni ScH. I djupare kärr och vattenfylda diken, sällsynt. Jön- köping: Lillsjökärren vid spängerna, flytande på vattnet i ett djupt dike, ymnig och vacker, men steril. Ex. fullständigt öfverensstämmande med beskrifning och teckning i Br. eur., Muse. Scand. samt Limpr. Krypt. Flora. 27. ÅA. intermedium (LinDB.). Sällsynt. Jönköping i kärr ferest. (J. E. Z.)!!; vid Jordbron (ARN.). Barkeryd: Boarp 6 82 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. m. fr. (ARN). Almesåkra (J. E. Z.)!! Rogberga (K. JOHANS- SON)!! Öggestorp (K. JOHANSSON)!! Hesselby: Vallnäs. Södra Vi: Skärstad (P. DusÉn). Ljungby (EKSTRAND)!! Burseryd (SETH). Visingsö ferest. (J. E. Z.). a verum SAN. Ingatorp: Bruzaholm. a verum tft arcticum SAN. Barkeryd: Boarp på näset till halfön i Ribbingsnässjön (ARN.). var. Cossoni ScHPrR. Barkeryd: Boarp på stranden nedom Kossamaden (ARN.). 28. AA. revolvens (Sw.) DE N. Sanka kärr, försumpningar och öfversilade berghällar, sällsynt. Barkeryd på näset till Ribbingsnässjön (ARN.). Hults socken (ScH.)! Ingatorp ferest. t. ex. på af källvatten öfversilad torftäckt häll nära Broholm, i djupt kärr NO om prestgården, i diken vid järnvägen Ö om stationen. Ljungby: Källstorp (E. V. HE.) 1 fuscum SAN. Ingatorp: Bruzaholm på våt klippvägg n. »Skrålehie>. tt brunneum SAN. Rumskulla: Gröndal på af en bäck öfver- silade torftäckta hällar. tt violascens SAN. Ingatorp i kärr NO om prestgården. 29. A. lycopodioides (NEcKk.) DE N. I djupa kärr, sälls. Säby: Gransbo! Femsjö (EL. FrR.)!! Visingsö i kärr vid skol- huset ej sparsamt (J. E. Z.). 30. A. vernicosum (LinpB.). Kärr, sälls. Jönköping: kärr vid Jordbron (ARN.), i Ljungarumsskogen (ARVÉN) och vid Lillsjön (J. E. Z.)! Barkeryd: Boarp på Kossamaden och nedom »Gubben> (ARN.). Säby, norra delen i kärr vid Sommen! - Ingatorp flerest. såsom kärr NO om prestgården, kärr vid Lars- torp och Haddås. Karlstorp vid Ryd. Vimmerby: Storebro. Södra Vi: Skärstad (P. DUSÉN). var. 8 majus LINDB. Ingatorp i kärr nedom kyrkan. Vim- merby: Storebro. 31. ÅA. aduncum L. = Hypn. uncinatum H. På stenar, klippor och trädstammar allmän. a suetum ”") medium SAn. Ingatorp på klippor ofvan Uf- bergen m. fr. a« suetum ”"") plumosum ScHerR. Klippväggar h. o. d. Barkeryd: Boarp vid Karltorp och i Berghagen m. fr. Inga- torp m. fr. 8 plumulosum "") implexum San. Bekläder ofta basen och rötterna af aspar, säkerligen ganska allmän. | BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 83 32. AA. exannulatum (Br. eur.) DE N. I kärr flerest. a typicum SAN. Barkeryd: Boarp t. ex. vid Qvarnåns ut- lopp; sluttning mot Ribbingsnässjön m. fr. (ARN.). Storebro: Agegöl. Kristdala n. Humlenäs; Vestervik: Norrlandet. +) occultum SAN. Storebro. "+<+) fumigatum San. Barkeryd på näset i Ribbingsnässjön (ARN.). Ingatorp i kärr NO om prestgården. ”Hedwigia> 1887. Heft. IV, V. Pag. 20. ? Bryologisehe Fragmente III von Dr. OC. SANIO. Harpidien-Bastarde. Separat-Abdruck aus »>Hedwigia» 1887. Heft. V, VI. 54 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. A. fluitans X aduncum e& exannulatum SAN. Ingatorp nära Haddås. A. fluitans X vernicosum SAn. Ingatorp i kärr nedom kyrkan. 34. A. Kneiffi (Br. eur.) = Hypn. aduncum LT. enl. SANIo. Fuktiga ställen, diken och kärr, sällsynt. Jönköping i kärr vid sjön! Visingsö i vattengropar i ekplanteringen ofvan Rönäs och i prestgårdens kärr (J. BR. Z. »Hypn. Kneifii SCH. Coroll. = H. aduncum SCHIMP. SYNON.>»). Anmärkningsvärdare former: a« Blandowii a pungens H. Mörr. Ingatorp: mader vid torpet »Rocka». Vimmerby på mader mellan staden och Storebro. c polycarpon BLAnpD. Boarp (ARN.). Lofta >Klarakälla». d intermedium ScHimP. Tryserum: Skrickerum i den vat- tenfylda koppargrufvan. y Hampei d tenue ScHimr. Solberga: Hamnaryds kalkbrott, ganska ymnig. ”£ dubium ScHimP. Törnesfalla: Blekhem i ett dike. g angustifolium ”" obversum San. Barkeryd: Boarp på bottnen af Ribbingsnässjön 4—-5 fot djupt (ARN.). s Schimperi a capillifolium Warsst. Barkeryd: Boarp på Storgölens strand bland Equisetum fluviatile (ARS). 39. AA. scorpioides (L.). Kärr och pölar temligen allmän, h. ..o: d. m. fr. t.ex: Barkeryd (ARN): Ingatorp! Vrigstad vid »Källebäck». Vid Lillahem i Hult en vacker guldgul form förvillande lik ÅA. lycopodioides. 36. A. palustre (Hups.). Stenar och pålar vid vatten, stundom på fuktiga klippväggar h. o. d., vanligen fruktbärande; t. ex. Jönköping vid hamnen, Husqvarna och vid vattenled- ningen m. fr. (J. E. Z)!! Grenna vid Röttle! Barkeryd: Boarp vid qvarn på fuktiga väggar. Hesselby spars., men med ymniga frukter. Vadadalen på stenar i bäcken ymnigt m. fr. Pelarne: Kuarp spars. på fuktiga bergväggar. Vimmerby: Storebro vid bruket m. fr. Ankarsrum vid bruket på vatten- rännor, stenar o. d. m. fr. Gamleby: Gursten. Öfverum på vattenrännor. Burseryd (SETH). Visingsö mångenstädes på stenar och berghällar, men endast i östra branterna (J. E. Z.). 57. ÅA. giganteum (ScH.) DE N. = Hypn. giganteum SCH. I djupare kärr, pölar o. s. v. icke allmän. Jönköping i Ljun- garumsskogen! Barkeryd: Boarp nedom källan »Gubben» samt vid qvarn ymn. m. fr. (ARN.). Ingatorp i kärr NO om sta- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 85 tionen samt i gamla lergropar vid Dal m. fr. Hult i kärr nedom Skurugata. Vimmerby vid Storebro. Lemnhult: Hel- veteshåla! Vestervik! Algutsboda (ScH.). Vrigstad 1 kärr- mark vid »Källebäck». Visingsö flerest. (J. E. Z.). — Ej upp- gifven vesterifrån! | 38. A. Richardsoni Mitt. = Hypn. Breidleri JUR. Djupa kärr, försumpningar och pölar, sällsynt. Jönköping i kärr vid Lillsjön. Barkeryd i en försumpning vid Boarps södregård, vid östra ändan af Häntagölen samt på Kossamaden temligen rikligt m. fr. (ARN.). Ingatorp i kärr NO om prestgården samt vid Dal och i skogskärr S om stationen m. fr. Vimmerby: Storebro m. fr. Vrigstad: »Källebäck» i kärrhålor. Burseryd: Påbo (SETH). 39. A. cordifolium (HEbDw.) DE N. = Hypn. cordifolium HeEbw. I kärr, diken och på fuktig mark, allmän och ofta fruktbärande. 40. A. stramineum (DicKs.) DE N:= Hypn. stramineum DicKs. I kärr, allmän. M.fr. Jönköping vid »spängerna, rikligt (ARN.). Ingatorp, flerestädes. Vimmerby: Storebro o. s. v. var. 6 obscurum. Särdeles vacker i ett jernvägsdike nära Sjögle i Hesselby. 41. AA. trifarium (W. M.) DE N. = Hypn. trifartum W.M. I djupare kärr, mycket sällsynt och i ringa individmängd. Jönköping: kärr vid Jordbron (J. E. Z.; ARN.); kärr i Ljun- garumsskogen, ymnigt. 42. Hypnum purum L. I skogs- och ängsmark, sällsynt, synnerligast vesterut. Jönköpingstrakten ferestädes (enligt J. E. Z., ARN. och ÄARVÉN); m. fr. nära Rosenlundsbranter (ARVÉN); Tenhult sparsamt m. fr. (ARN.). Grenna vid Kabbarps- vägen! Barkeryd ferestädes i lunderna (ARN.). Skede vid Sjundefallet. Ingatorp mycket sparsamt i skog vid Klinten. Rumskulla: östra sidan af en dalgång N om Wentzelholm (P. DUusÉN). Vestrum i äng nära Dagsbo. Ljungby (EKSTR.)!! Visingsö ferestädes och ofta i mängd (J. E. Z.). 43. H. striatum ScHrEB. = Eurhynechium striatum SCHIMP. I skogsmark öfver stenar, stundom beklädande basen af träd- stammar, h. o. d. Jönköping: Husqvarna m. fr., Skinnersta m. fr. och ofvan Jära (ARN.). Grenna! Säby i Holaveden! Barkeryd: Boarp ferestädes ofta m. fr. Almesåkra: Storqvarn och Klintaberg (forma »foliis estriatis») (J. E. Z.). Hult i alla skurorna ofta m. fr. Ingatorp: Skrålehie m. fr.; Valbacken, sparsamt steril. Hesselby: Baggarpsdalen och Vadadalen m. fr. 36 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Korsberga (ScH.)!! Ökna (ScH.). Asa: Gastagropen! Gårdsby: Notteryd (ScH.). Vexiö: Kronoberg och Evedal (ScH.). Krist- valla (ExrstrR.)!! Femsjö vid Elmås! var. 6 longifolium Zert. Visingsö, sjöbranterna nedom Haga sparsamt (J. BE. Z.). 44. H. strigosum Horrmx. = Hurhynchium strigosum Br. & SCH. Skuggad jord, bergsrötter, stenar samt ofta klädande basen af trädstammar, h. o. d. oftast m. fr. Jönköping ferest. t. ex. Skinnerstad på trädrötter m. fr. (ARN.), Husqvarna och Taberg (J. E. Z.). Barkeryd: Boarp flerestädes såsom i Berg- hagen m. fr., Alarp på lerjord (ARN). Adelöf: Brahälla! Grenna! Almesåkra (J. E. Z.). Hult: Vestralund och Hesslås- dam m. fr. Ingatorp: Skrålehie m. £f. ställen m: fr. Hesselby: Vadadalen praktfull och ymnig m. fr. Lemnhult! Ökna! Korsberga! Pelarne: Kuarp. Eds bruk. "'Tönesfalla: Blekhem. Årsets kalkbrott! Asa! Braås! Vexiö. Visingsö (J. E. Z.) 0. 8. Vv. — Artens utbredning vesterut är mig obekant. var. 6 precox (Sw.) WAHLENB. = Kurh. strigos. B imbri- catum SCH. På jord h. o. d. Jönköping: Ryhof, Sanuna!! och Taberg (J. E. Z.)! Eksjö: Soåsen! Ingatorp: Ufbergen m. fr. Hesselby: Vadadalen m. fr. Säby: Holaveden! Visingsö: i diken N om Smedstorp (J. E. Z.). 45. H. Stokesii Turn. = Hurh. Stokesii BR. & ScH. Skug- gad jord samt vid klipprötter, sällsynt. Jönköping: Husqvarna (J. E. Z.). Jerstorp: Korpberget (ARN.). Almesåkra: IKlintaberg (J. E. Z.)!! Hult: Skäljarydsskuran (praktfull!) och Hesslås- dam. Törnesfalla: Blekhem. Kalmar vid Svaneberg (EXSTR.)!! Visingsö på gångar i Kungsskogen mångenstädes (J. BE. Z.). 46. H. Swartzii TURN. = Hurhynch. prelongum var. B atro- virens HArRTM. Skand. Fl. II, pag. 25: På jord sällsynt. Jön- köping nära Rosenlund (J. E. Z.). Lemnhult: Helveteshåla. Kristdala: Humlenäs. 47. H. hians Hebow. På skuggade klippor och kalkhaltig jord, sällsynt. Ökna vid guldgrufvorna, ymnig men steril. 48. H. distans LinpB. = Kurhynch. prelongum BR. & Sc. a pro parte. På skuggad jord, på åkrar, i lundar o. 8. v., allmän och ofta fruktbärande. 49. H. crassinerve TAL. = Euwrhynch. crassinervium SCH. På stenar och klippväggar sällsynt. Jönköping: Husqvarna ofvan Rosendala (ARN.). Öfverum: Trollträdgården på block ymnigt. Ed på stenar i en äng nära bruket. Alltid steril. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 87 50. H. piliferum ScHrEB. = Kurhynch. piliferum BR. & SCH. På skuggad jord, i gräsmattor o. d. steril allmän. M. fr. Jön- köping h. o. d. (ARN.). Ingatorp vid prestgården. 31. H. rusciforme NEcK. = Rhynchostegium rusciforme BR. & ScH. På stenar i bäckar, på qvarnrännor o. d., icke allmän, men vanligen m. fr. Jönköping i Vattenledningsbäcken m. fr. och i Dunkehallarån (ARN.). Grenna i Narbäcken! och Gera- bäcken (ScH.): Adelöf! Barkeryd: Boarp på 4—5 fots djup i Ribbingsnässjön, sparsamt (ARN.). Almesåkra vid Storqvarn (J. E. Z.)... Hesselby:: Vada ;m. fr. (f; inundata. BR. & SCcH-). Ankarsrum ymnig och i flera former, m. fr. Gamleby: Gur- sten. Moheda: Grennaforsa (ScH.). Visingsö: Stigby sjöbranter. var. 8 complanatum (Br. & ScH.). Ankarsrum vid bruket på vattenrännor ymnigt m. fr. var. y julaceum Br. & ScH. Husqvarna (J. E. Z.)!! 52. H. velutinum L. = Brachythecium velutinum Br. & ScH. På trädrötter, skuggad jord, stenar m. m. allmän äfven 33. H. pseudoplumosum Brin. = Brachyth. plumosum BR. & ScH. På stenar i bäckar, fuktiga berväggar, ytterst sällan på trä, h. o. d. Jönköping mångenstädes såsom Skinnerstad- bäcken m. fr. (ARN.), Husqvarna (ARVÉN). Dunkehallar, yttre hamnarmen och Taberg (J. E. Z.). Grenna! Tenhult (ARVÉS). Barkeryd: Boarp spars. (ARN.). Almesåkra: Storqvarnsdalen (J. BE. Z.). Hult: Skurugata och Hesslåsdam. m. fr. På senare stället ofta på murkna trädstammar. Ingatorp: »Putteklef» och Slammarp. Hesselby: Vada m. fr. och Funghult. Lönneberga: Hällefors m. fr. Pelarne: Valklef m. fr. Gärdserum (HI. MOsÉN). Kalmar vid Skälby (Exstr.)!! Ljungby: Strömsholm (EKSTR.)!! Ökna! Lemnhult: Helveteshåla! Vexiö (ScH.). Asa herre- gård (ScH.). Femsjö! 534. H. viride Lam. = Brachyth. populeum Br. & SCH. Skuggade bergväggar, stenar och trädrötter, allmän äfven m. fr. var. 8 majus SBH. = Hypn. concinnum Harim. Fl. Ed. VI enl. ScHEUTZ. Ingatorp: Bruzaholm m. fr. 55. H. reflexum STARKE. På skuggad jord, stenar och träd- rötter, sällsynt, men har vanligen frukt. Jönköping (J. E. Z.). Tenhult (ARN.). Barkeryd: Boarp i björklunden N om Stor- gölen m. fr. (ARN.). Almesåkra: Storqvarn och Gydeberg (J. E. Z.). Hult: Skurugata och Hesslåsdam ymn. m. fr. Inga- torp ferestädes m. fr. Hesselby: Vada och Baggarp ymn. m. fr. 38 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Pelarne: Valklef m. fr. Säby: Vireda! Lemnhult: Helvetes- håla! Ökna! Vrigstad: Biskopsbo m. fr. Nydala: Karlsnäs i bokskogen ymn. m. fr. Asa: Gastagropen! Lyngåsa gäst- gifvaregård! Vexiö! Burseryd (SEtH). Femsjö (FR. Nov.). Visingsö (J. H. Z.). 56. H. Starkei Brin. På skuggad jord och öfver stenar, sällsynt. Barkeryd: Boarp sparsamt på stenar i en björklund ' vid Storgölen samt på sten i tät barrskog vid Källeryd m. fr. (ARN.). Hult: Skurugata (AERNF. i HarTwm. Fl. 2:a upplagan); af mig återfunnen der, täckande jord mellan bräken m. fr. Hesslåsdam öfver stenar m. fr. (ARN.). Femsjö (BE. Frizs enl. LinpB. i Meddel. af Sällsk. Fauna & Flora Fenn. 4, pag. 8). Kristvalla socken (EKSsTR.)!! 97. H. curtum LinDB. I skogar — gerna i blandskog — på skuggad mark och stenar, h. o. d. vanligtvis m. fr. Jön- köping: Husqvarna. Tenhult (ARN.). Barkeryd: Boarp ferest. t. ex. i skuggad barrskogsdal nära Jufarp ymn. m. fr. (ARN.). Grenna (M. Huss enl. KInDBERG). Hult: Hesslåsdam och Skuru- gata m. fr. Ingatorp ferest. t. ex. i blandskog SO om statio- nen ymn., Larstorps hål och Bruzaholm, öfverallt m. fr. Hes- selby: Vada öfver ruttnande löf ymn. m. fr. Pelarne: Valklef m. fr. "Ankarsrum 1. skog. vid Hallsjön m. fr. deysermnm Knappekulla m. fr. Vrigstad: Biskopsbo. Vexiö mellan Hof och Skogslyckan (ScH.). 28. H. rutabulum L. = Brachythec. rutabulum Br. & SCH. Skuggade bergväggar, fuktig jord o. s. v. allmän. 59. H. rivulare Bruce. = Brachythec. rivulare BR. & SCH. I källdrag, kärr och dalgångar h. o. d. Jönköping vid Hus- qvarna och i Tabergsån (J. E. Z.). Barkeryd flerestädes om- kring Boarp (ARN.). Säby! Grenna! Hult: Skurugata. Ingatorp vid en källbäck ofvan stationen m. fr. Hesselby: Baggarp. Södra Vi: Ramsefall i en källa nedom gården praktfull och m. fr. Ed. Vrigstad: Biskopsbo. Visingsö vid fiskdammen (JFR NS: 60. H. Mildei ScHimP. = Brachythec. Mildeanum SoH. På fuktig jord och vid vatten, sällsynt. Barkeryd: Boarp vid Stor- gölen (ARN.). Solberga i en försumpning i Hammnaryds kalk- brott. 'Tranåstrakten (D:r KInDBERG). 61. H. plumosum Hups. = Brachythec. salebrosum SCH. På bergväggar, stenar eller stubbar, allmän, äfven m. fr. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 89 62. H. albicans Neck. = Brachythec. albicans Br. & SCH. På sandjord, torra backar, gräsvallar och klippafsatser, allmän steril; M. fr. Jönköping: vestra kyrkogården och Skinnersta (ARN.). Solberga nära Hamnaryd. Ingatorp vid en genom- skärning för jernvägen samt Hesselby: Lökanäs. 63. H. erythrorrhizon (Br. eur.) var. 8 Thedenii C. HARTM. = PBrachythec. albicans 8 Thedenir HArRTtm. Fl. Sällsynt. Inga- torp på en skuggad sten i skogen ofvan prestgården, ej spar- sam, men steril. 64. H. glareosum B. S. = Brachythec. glareosum Br. eur. På jord, sällsynt. Jönköping vid Rosenlund (J. E. Z.). Grenna! Solberga: Hamnaryds kalkbrott m. fr. Pelarne vid Kuarps- bergen. Ökna! Algutsboda: Ubbemåla: Visingsö: Kumla (J. Bas: 65. H. trichoides Neck. = Camptothecium nitens SoH. På kärrängar h. o. d. men icke allmän och vanligtvis steril. Jönköpings: Tabergstrakten m. fr. (ARVÉN). »Omkring Skärsjö» (WEBER & Mounr Schwed. Reise pag. 73). Öggestorp: Romel- sjö (K. JOHANSSON)!! Barkeryd: flerestädes t. ex. i kärr ofvan »Gubben» (ARN.). Ingatorp: Larstorp m. fr. och Haddås. Karls- torp i kärr nära sjön Vrången m. fr. Ökna vid Pauliström. Vimmerby: Storebro. Vrigstad: kärr vid »Källebäck». — Skall enl. ScHEuUtzZ »lakttagelser etc.> vara allmän i Småland, en åsigt, som jag visst icke kan dela. 66. H. lutescens Hupns. = Camptothec. lutescens BR. & SCH. På jord helst i kalktrakter, sällsynt. Jönköping: Rosenlund (J. E. Z.). Solberga: Hamnaryds kalkbrott copiose m. fr. Karlstorp i prestgårdens äng m. fr. Vexiö: Kronoberg! Kalmar (ErsTR.)!! Femsjö! Visingsö, allmän (J. E. Z.). 67. H. sericeum L. = Homalothecium sericeum BR. & SCH. På klippor och trädstammar, allmän steril, h. o. d. m. fr. 68. Lesquereuxia filamentosa (DicKs.) = Pseudoleskea atro- virens BR. & ScH. Sällsynt. Malmbäck: mellan Klappa och Klappasjön utmed vägen på lösa klippblock något nedsänkta i jordytan af den gräsbeväxta sluttningen tillsamman med Ptery- gynandrum decipiens (BERGGR.). 69. Isothecium myosuroides (L.) Brin. På skuggiga berg- väggar allmän, bh. o. d. m. fr. t. ex. Tenhult: Tjurbergen (ARVÉN). Barkeryd: Boarp t. ex. på Krökesboberget ymn. m. fr. Hult: Skurugata och Skäljarydskura ymn. m. fr. Hesselby: Vadadalen m. fr. Vilstad m. fr.! o. 8. v. 90 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 70. I. viviparum (NECK.) = Isothectum myurum Brio. På berg, skuggade stenar och trädstammar allm. äfven m. fr. 71. Pterygynandrum decipiens W. M. = Pterygynandrum filiforme var. B heteropterum Harm. Fl. Stenar och skuggiga klippor allmän, men ej funnen i Småland m. fr. 72. Pt. filiforme (Timm.). På samma lokaler, som före- gående, men mycket mera sällsynt än denna. Ingatorp: Skrålehie. Eds socken: Fridhem m. fr. Halltorp: Värnanäs (EKSTR:)!! Femsjö (FR.)!! 73. Myurella julacea (ViLnL.). Br. eur. På klippor säll- synt och steril. Marbäck vid Stalpet! Pelarne: Henneklef. Ådelfors på klippor i Emån! Kalmar på Stensö udde (ExKxsrTR.)!! 74.. Heterocladium squarrosulum (Voit.) = H. dimorphum BBzin. Sp. musc. Jord, stenar 1 skogar, mycket sällsynt och steril. Algutsboda: Ubbemåla! Nydala på en ekbacke nära Jernudden: = Vv 75. H. heteropterum (BrucH). £r. eur. På skuggade klippor och jord, sällsynt och steril. Jönköping: Husqvarna sparsamt; Dunkahallar, Tormenås (J. E. Z.)!! samt bergen ofvan Eriksberg (ARVÉN) och vid väg till Piko (ARN.). Tenhult: Tjurbergen (ARVÉN). Barkeryd: Boarp vid Krökesboberget i hålor (ARN.). Almesåkra: Storqvarnsdalen ymnigt på jord (J. E. Z.). Ölmestad: Ingarydsdal! Hult: Skurugata. Ökna vid Lillån! Korsberga: Skäftesfallshåla! Lemnhult: »Helvetes- håla»! Öfverum: Trolltr ädgården sparsamt. Burseryd: Mölne- berg (SETH). Femsjö: Yabergs såg (EL. Fries) Vilstad vid Ryd (OÖSÉEN)! 16. Hylocomium umbratum (EuHRrH.) Br. eur. Skuggiga skogar och klyftor h. o. d. t. ex. Jönköping: Vattenledningen (J. BE. Z.)!!, Skinnerstad (ARVÉN) och Husqvarna (J. EB. Z.). Tenhult: Tjurbergen (ARVÉN). Barkeryd kring Boarp fere- städes: på krönet af branterna Ö om Storgölen i en hassellund klädande en sten &, Forserum: Bund skog m. frå oMsöv: Hult i alla skurorna, der den bildar tänsövebormtiuni äfven m. fr. Ingatorp mångenstädes såsom i sSkrälehiex m. fr. Hesselby: Vadarm. fr. Öldta: Djupskuran samt vid Lillån! Korsberga: Skäfteshåla! Algutsboda: Ubbemåla! Vireda! Burseryd: Mölne- berg (SETH). Femsjö mellan Elmås och Gårdshult! o. 8. v. 77. H. brevirostre (EERrRH.) Br. eur. På skuggad jord, öfver stenar och på klippor, sällsynt, ej funnen m. fr. Jönköping: Husqvarna ymnig (J. E. Z.), Bondberget (J. E. Z.)!! och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 91 klipporna ofvan Tormenås (J. BE. Z.)!! Hult: Hesslåsdam. Ingatorp: »Skrålehie» ymnig 9. Hesselby: Vadadalen sparsam 2. Korsberga (ScHrEvtz)!! ”Törnesfalla: Blekhem på block ymnig G. Burseryd: Paradisberget (SETH). 78. H. proliferum (L.) = H. splendens Br. & ScH. Bildar tillika med följande massvegetationen i skogarne, samt uppträder sparsamt i kärren, allmänt fruktbärande. 79. H. parietinum (L.) = Hypnum Schreberi Winzp. I skog och mark, allmän, ofta fruktbärande. 80. H. triquetrum (L.) £r. eur. Skogsmark allmän, fastän oftast steril. 381. H. calvescens (Wi1s.) = H. subpinnatum TLinpDB. På skuggad fuktig skogsmark, sällsynt. Jönköping vid vattenled- ningen m. fr. (J.E. Z). Forserum: Runseryds skog m. fr. (ARN.). Hult: Hesslåsdam ymnig och m. fr., Skäljarydsskuran steril. Ingatorp: Skrålehie. Ölkern vid Lillån! Lemnbhult: Helveteshåla ymmnig! Korsberga: Skäftesfallshåla! Icke fullt typiska former hafva anträffats vid Boarp i skuggad barrskogsdal nära Jufarp och på kanten af ett kärr nära Häntagölen (ARN.) samt af mig i Vadadalen vid bäckens strand. 82. H. squarrosum (L.) Br. eur. Skog, diken, gamla gräs- mattor o. d. allmän steril. M. fr. Jönköping vid dalgång nära Dunkahallarvägen copiose samt vid Skinnerstad (ARN.). Barkeryd: Boarp i ett dike på östra sluttningen vid Storgölen (ARN.). Ingatorp sparsamt. ”Tryserum. 83. H. loreum (L.) Br. eur. I barrskog på stenar och klippväggar h. o. d.; ej sällan m. fr. Jönköping: Husqvarna (ARN.). Skinnerstad ( Taberg (J. E. Z.). Tenhult: Tjur- bergen (ARVÉN). Ölmestad: fnfatyde dal! Almesåkra (J. E. Z.). Hult i alla skurorna ymnig soch m. fr. Ingatorp ferestädes t. ex. berg vid Öfrabo. Hesselby: Vada. Ökna: Djupskuran! TLemnhult: »Helveteshåla»! Korsberga: Skäftesfallshåla! Hultsjö: Sqvallregata! Asa: Gastagropen Vexiö på Solberget! Öja: Öggestorp (ScHEUTZ). Gårdsby: Notteryd. Huseby bruk (CLEVE) o. 8. v. I vestra Småland flerestädes såsom Burseryd: Mölne- berg och Åsberg (SEtH). Vilstad! Åhs på en bokbevuxen ö i Bolmen! Femsjö ymnig! Ljunga: Stakagård (STRANDM.)! Ötvsa vi 84. H. rugosum (L.) DE N. = Hypnum rugosum Br. & ScH. På torra klippafsatser, mycket sällsynt och steril. Pelarne: Henneklef ej sparsamt. 92 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. 35. Campylium hispidulum (Brip.) Mitt. = Hypn. Sommer- feltii Myr. Murken ved, trädstammar, fuktig jord och kalk- sten, sällsynt, men vanligtvis m. fr. Jönköping vid Rosenlund och Taberg (J. E. Z.)! Ingatorp: Putteklef på murkna stam- mar och fuktig jord ej sparsamt m. fr. Hesselby: Vadadalen sparsamt. Ankarsrum på en gammal aspstam m. fr. Fröderyd: Årsets kalkbrott! Öfverum nära sjön BRyfven. Visingsö flere- städes t. ex. sjöbranterna nedom Haga, Kungsgården och Fisk- dammarne (J. E. Z.). 86. Ctenidium molluscum (HEDw.) Mitt. = Hypn. molluscum Hepw. Fuktiga bergsidor och bergsrötter, stundom på bäck- stränder sällsynt och sällan m. fr. Grenna! Jönköping” vid Husqvarnaån! Barkeryd i branter vid Karltorpsjön (ARN.). Ingatorp: »Skrålehie», Ufbergen m. fr. samt på stränderna af en bäck nära Ryssebo. Pelarne: Henneklef m. fr. Ökna: Djupskuran! Öfverum: Trollträdgården. Visimgsö vid Skol- huset (J. E. Z.). 87. Ptilium Crista-castrensis (L.) DE N. På något fuktig skogsmark allmän, ofta fruktbärande. 88. Stereodon arcuatus (LIiNDB.) = Hypn. Lindbergii Mitt. I diken, på vägkanter, stundom i kärrmark, allmän; alltid steril. 39. St. imponens (HEDw.) Brin. = Hypn. imponens HEDW. På klippor, stundom på jord bland ljung, sällsynt. Hult: Skurugata! och Hesslåsdam ymnig och m. fr. Ingatorp: »Skrå- lehie>» steril 29 och berg nära Putteklef steril 2. Södra Vi: Ramsefallsdalen. Lemnhult: »Helveteshåla» steril 9. Törnes- falla: Blekhem steril 29. Elmhult bland ljung i torfmossarne (BERGGR.). (Svinhult: Korphålan). 90. St. cupressiformis (L.) DE N. = Hypn. cupressiforme L. Klippor, stenar, träd o. s. v. allmän i många former; van- ligtvis m. fr. 91. "St. mamillatus Brin. På stenar h. o. d. säkerligen icke sällsynt, steril. 92. St. pallescens (HEDW.) = Hypn. pallescens H. På träd- rötter, sällsynt. Hult på ekrötter i prestgårds äng (E. NYMAN). Ingatorp: Himmestorp och Bergsäng på båda ställen sparsamt. Södra Vi: Ramsefallsdalen. 93. St. reptilis (MicH.) = Hypn. reptile MicH. På gran- rötter. Hesselby: i skog nära Sjövik m. fr. 94. St. incurvatus (ScHraD.) Mitt. = Hypn. incurvatum SCHRAD. Stenar, rötter och trädstammar h. o. d., alltid frukt- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 93 bärande. Jönköping: Rosenlund (ARN.), Husqvarnabergen (ARN.) och Taberg (J. E. Z.),. Barkeryd: Boarp flerestädes (ARN.). Vista härad flerestädes! Hult nära Skurugata. Ingatorp t. ex. i Bergsäng. Hesselby: Baggarp. Kärlstorp i prestgårdens äng på ak Ökna: Mösshult. Lemnhult: »Helveteshåla»! Nya; Karlsnäs på bokrötter. Vexiö! Brånahults gästgifvaregård i Kalmar län (ExzstR.)!! Visingsö flerestädes (J. E. Z.). 95. St. polyanthos (ScHrEB.) Mirtr. = Pylaisia polyantha ScH. På trädstammar, synnerligen gerna på äppleträd, äfven på jord, allmän och alltid m. fr. 96. Isopterygium depressum (BrucH) Mitt. = Rhynchoste- gium depressum BR. & ScH. Husqvarna (J. E. Z.)!! 97. I. Borreri (SPRUCE) = Plagiotheciwimn elegans SCHIMP. Vid basen af klippor och i bergshålor h. o. d., men alltid steril. Jönköping: Dunkehallar (J. E. Z.)!! Strömsberg, Vattenled- ningen och Husqvarna (J. BE. Z.)!! Barkeryd: Boarp vid Alarp och på Krökesboberget (ARN.). Almesåkra: Storqvarnsdalen (J. BE: Z). Broarps gästgifvaregård! Hult: Skurugata och Hesslåsdam. Ingatorp ferestädes, särdeles ymnig och vacker på” norra sidan af Ufbergen. Kråkshult: Qvill. Hesselby. Fagerkullen och Baggarp. Pelarne: Henneklef och Valklef. Södra Vi: Trångrötsle (P. DustÉn). Lemnhult: »Helvetes- håla»! Algutsboda: Ubbemåla. Vrigstad: Brudberget. Burse- ryd: Mölneberg (SETH). — Synes hafva sin största utbredning österut! 98. I. nitidum (WAHLENB.) = Plagiothecvwm nitidulum BR. & ScH I springor på klippväggar, sällsynt; vanligen frukt- bärande. Jönköping: bergväggar vid vattenledningen (J. E. Z.) Taberg (J. E. Z). Balbenyd: Boarp skuggade HörANarD i Åska och Berghagen sparsamt (ARN.). SN bålen Stor- qvarnsdalen (J. E. Z.). Hult: Skurugata och Hesslåsdam spar- samt. Hesselby: Vadadalen på stubbar samt Stenkullabergen. Målilla: Rosenfors. Ökna vid guldgrufvorna. Fröderyd: Årsets kalkbrott! Burseryd: Mölneberg (Ser). Femsjö! 99. 1. repens Porr. = Plagiothec. sueciacum BR. & SCH. På ruttna stammar, skuggad fuktig jord etc., sällsynt, men vanligen fruktbärande. Säby! Hult: "Hesslåsdam. Bellö: bäck- dal vid Borsebo. Ingatorp flerestädes ymnig t. ex. i bäckdal ofvan Ufbergen. Hesselby: Vadadalen. Ankarsrum vid Häll- sjön. Tryserum: Knappekulla. Lemnhult: »Helveteshåla! Gårds- by: Notteryd (ScHeEutz). Vexiö! Femsjö (EL. FrR.). Vilstad 94 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. (ÖSÉEN). Visingsö: nära sjöbranterna S om hamnen och nära Fiskdammarne (J. E. Z.). 100. Plagiothecinm striatellum (Brip.) = Plagiothec. Miihlen- beckti BR. & ScH. På berg, 1 hålor mellan block samt på skuggad barrskogsmark, sällsynt. Tenhult: Tjurbergen mellan block, synnerligt praktfull (ARVÉN). Almesåkra: Storqvarns- dalen copiosissime. Hult: Skurugata! Södra Vi: Ramsefalls- dalen på jord. Tryserum: Knappekulla på berg. Vexiö i Qvarnhagen (ScHEUTZ). Femsjö! 101. PI. undulatum (L.) Br. eur. I mörka skogar och vid bergsrötter sällsynt. Jönköping: Stadsskogen (ARVÉN). Barke- ryd: Boarp i fuktig barrskog vid Klintens torp och på en skuggad granrot vid Lillgölen (ARN.). Almesåkra: Storqvarns- dalen (J. E. Z.). Hult: Skurugata vid klipprötter och Vestra- lund m. fr. Ingatorp i prestegårds oxhage. Burseryd: flere- städes; m. fr. vid Mölneberg (SeEtH). Femsjö (Er. Fr)!!! Ljunga 1 Stakagårds skog (STRANDM.)! Elmhult: Stolpastugan (BERGGR.). 102. PI. silvaticum (Hups.) Br. eur. I skogar, på berg eller stenar, stundom på jord h. o. d. synnerligast i östra Små- land t. ex: Jönköpingstrakten flerestädes m. fr. (J. E. Z., ARN. och ARVÉN). Barkeryd (ARN.). Ingarydsdal! Grenna (C. ALFR. ANDERSSON). Bredestad. Hult mångenstädes, synnerligen prakt- full nära källan i Skurugata m. fr. Ingatorp. Lemnhult! Hultsjö: Sqvalregata! Tryserum. Asa i >»Gastagropen»! Not- teryd! Vexiö! Algutsboda! Sigfrids socken vid Stora Mölnebo (ExrzstTR.)!! Visimgsö (J. E. Z.). — Vesterut endast uppgifven från Burseryd (SETH). Tydliga öfvergångar till följande art har jag en och annan sång påträffat. 103. PI. denticulatum (L.) Br. eur. På bergväggar, jord (f. turgida) — stundom på torfjord enl. ARN. —, ruttna stubbar och dylikt, allmän äfven m. fr. var. 8 Roesei LInpB. Jönköping på branterna vid Piko (J:-E5 Z)N | var. y myurum ScH. Ingatorp i bergspringor på Ufbergen, mycket vacker! 104. Pl. letum Br. & ScH. = Plagioth. denticul. var. letum Muse. Scand. »Småland» (M. Huss enl. KInDBERG i Bot. Not. 1882). 105. Pl. piliferum (Sw.) £r. eur. På skuggade klipp- väggar, sällsynt men alltid m. fr. Jönköping flerestädes, såsom BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. aAFD. III. N:o 4, 95 vid vattenledningen (J. E.: Z.)!! Tokarp (J. E. Z.)!!, Piko (J. EB. Z.)!! Jersnäs: Trollbergen (ScHEvutz)!! Tenhult: Tjur- bergen m. fr. (ARN.). Barkeryd: ymnigt m. fr. på en nordlig klippvägg i Lilla Askedalen samt på nordliga bergväggar af Krökesboberget copiose m. fr. (ARN.). Hult: Skurugata spar- samt m. fr. Ingatorp i Skrålehie m. fr. Hesselby: Stenkulla- bergen m. tr. Pelarne: Henneklef m. fr. Rumskulla: dal- gången mellan Ventzelholm och Ramsefall praktfull och ymnigt m. fr. Tuna på bergen midtför skolhuset m. fr. Vestervik: »Lucernamn» (J. PErs.). Burseryd: (SEtH)!! Femsjö (ScHEuTtz)!! 106. Entodon palatinus (NEcK.) = Platygyrium repens BR. & ScH. Trädstammar och gamla tak sällsynt och alltid steril. Jönköping: Ryhof (ARVÉN), Strömsberg på al och Skinnerstad på uthusvägg (ARN.). Hult: i prestgårdens äng på ekrötter (E. NYMAN). Ingatorp: Himmestorp på äppleträd sparsamt. Hesselby: Vadadalen sparsamt. Nydala: Jernudden på uthus- tak. Svinhult: Idhult på uthustak, ymnigt (ARN.). 107. Acrocladium cuspidatum (L.) = Hypn. cuspidatum IL. Fuktiga ställen, diken och vattengrafvar, allmän. En synner- ligt vacker helt och hållet flytande form förekommer i en källa nära Ingatorps prestgård. 108. Pterygophyllum lucens (L.) Brin. = Hookeria lucens SM. I klyftor nära vatten, mycket sällsynt. Femsjö: S om Yabergs sågqvarn (EL. Fr.). — Enligt meddelande af ScHEUTtzZ af honom återfunnen, ganska sparsamt. 109. Porotrichum alopecurum (L.) Mitt = Thamnium alo- pecurum Br. & ScH. I bergsklyftor, vid klipprötter och hålor, sällsynt. Jönköping: Vattenledningen och Husqvarna (J. E. Z., ARN.), Korpberget och Skinnerstad (ARN.), Bondberget och Rosendala (ARVÉN). Grenna (C. ALFR. ANDERSSON). Barkeryd: i branter vid Karltorpssjön. Forserum i hålor i Runseryds skog, sparsamt (ARN.). Adelöf! Marbäck vid Stalpet! Hult: Skuru- gata vid källan och Hesslåsdam vid klipprötter. Ingatorp: Skrålehie. Öfverum: . Trollträdgården. Fröderyd: Årsets kalk- brott! Ökna: Djupskuran! Asa: »Gastagropen»! Femsjö (EL. ExR.)!! var. 8 smolandicum nov. var. Tota planta multoties major, sat robusta et turgida, inferne brunneo-nigra, superne aureo-viridis, pulehre nitida. Forma habitu valde peculiari, sed characteribus foliorum cellularumque a planta typica non diversa. 96 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. Supra saxa in rivulis crescens, sterilis. Hesselby: Vada- dalen. Ingatorp: Putteklef. Pelarne: Valklef. 110. Homalia trichomanoides (SCHREB.) Brr. Trädstam- mar, klippor och stenar gerna nära vatten i bäckdalar, temligen allmän, äfven m. fr. 111. Neckera Besseri (LoBARTZ.) JUR. Skuggade klippor, mycket sällsynt. Pelarne: Henneklef (var. 8 rotundifolia). 112. N. complanata (L.) HösrEs. Klippor, trädstammar, temligen allmän. — M. fr. vid Kronoberg (ScHEUTZ)! 113. N. crispa (L.) Hrpw. Klippväggar och klyftor h. o. d. t. ex. Jönköping: Husqvarna m. fr. (J. E. Z.)!, Korpberget (ARVÉN). Barkeryd vid Karltorpssjön och på Krökesboberget, der äfven en befruktad 2 bl. observerats (ARN.). Hult: allmän i skurorna och der bildande massvegetation; m. fr. i Hesslås- dam. Ingatorp: Skrålehie. Hesselby: Vada och Fagerkullen. Ökna: Djupskuran och vid Lillån. Lemnhult: »Helveteshåla»! Fröderyd: Årsets kalkbrott! Vrigstad: Brudberget sparsamt. Vexiö på Solberget! Gårdsby: Notteryd! Oscars socken vid Anebo (EkxsTR.). Burseryd ferest. (SETH). Vilstad: Sännås! Färgeryd! Femsjö: Valshult! o. 8. v. 114. N. fontinaloides (LAM.) = N. pumila HEpDw. På bok- stammar, sällsynt och blott anmärkt i vestra delen af provinsen. Vexiö: Bäckaslöfs bokhult sparsamt! Stenbrohult: Elmhult! Ljunga (STRANDM.). Vilstad vid Kålåkerskog (ÖSÉEN)! Femsjö i byns skog! Burseryds och Sandviks socknar flerestädes (SETH). var. 8 Philippei (Br. eur.). På bokstammar sällsynt. Bur- seryd: Kätabo (SETH). 115. N. pennata (L.) HEpw. På trädstammar, sällsynt. Ankarsrum i en aspdunge nära Hällsjön m. fr. Burseryd: Kätabo (SETH). Femsjö (EL. FR.) 116. Climacium dendroides (L.) W. M. På sank mark, stenar i bäckar och dylikt, allmän. — M. fr. Jönköping i Ljungarumskärren (ARVÉN). Ingatorp vid färgeriet. Hesselby: på banvallen nära Sjögle. | 117. Dichelyma falcatum (HEpbw.) Myr. Periodiskt öfver- svämmade stenar och trädrötter vid bäckar och vatten, sällsynt. Barkeryd: Boarp sparsamt vid qvarndammen (ARN.). Almes- åkra flerestädes (J. E. Z.). Mellan Eksjö och Björka! Hult: Östraby! och Hesslåsdam. Ingatorp: »Skrålehie» ymnigt m. fr., Bruzaholm och Slammarp. Hesselby: Baggarpsdalen och Sjövik på båda ställen m. fr. Algutsboda: Gransjö (ScHEUTZ). Lemn- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 16. AFD. III. N:o 4. 97 hult: »Helveteshåla»! Burseryd: Påbo (SetH). Femsjö! Ljunga prestgård (STRANDM.). 118. D. capillaceum (DicKEs.) Harim. På trädrötter och stenar vid vatten. Vexiö: Qvarnhagen (ScHEUTZ). Huseby bruk (CrEvE)!! Femsjö (Er. FR.)!! 119. Fontinalis antipyretica L. Stenar helst i rinnande vatten, steril allmän. M. fr. Jönköping (J. E. Z.), nedom »Korpberget» (ARVÉN). Barkeryd: Boarp (ARN.). Kärda socken (C. ALFR. ANDERSSON). Burseryd: Mölneberg (SETH). Ljungby (ExsrTtrR.)!! I en källa nära Ingatorps prestgård växer han- plantan särdeles vacker och ymnig, samt sätter årligen massor af blommor. 120. F. gracilis LinpB. Stenar i rinnande vatten, sällsynt. Ingatorp: Skrålehie &. Gamleby: Gursten. 121. F. dalecarlica Br. eur. Stenar i strida bäckar eller åar, sällsynt. Almesåkra i dalen ofvan Storqvarn (J. BE. Z.) samt 1 Ekesjöån nära dess utlopp 1 Fredriksdalssjön (J. E. Z.). Ingatorp: Skrålehie. Lofta: Gursten. Tjust i Vindån. Alguts- boda: Stekaremåla! 122. Antitrichia curtipendula (L.) Brio. På klippväggar, större block samt trädstammar, allmän och vanligtvis m. fr. 123. Fissidens sciuroides (L.) HepDw. = Leucodon sciuroides ScHWAGrR. Beklädande trädstammar ofta ganska högt, allmän, men alltid steril. 124. Hedwigia albicans (WzEB.) = Hedw. ciliata H. Stenar, allmän och alltid m. fr. Jag tillåter mig slutligen anföra några mera anmärknings- värda arter, hvilka funnits hufvudsakligen i Jönköpingstrakten under den tid förestående uppsats tryckts. 251. Cephalozia bifida (SCHREB.). På jord, sällsynt. Femsjö (EL. Fries)!! 41. Harpanthus scutatus (W. M.) SprucB. Bankeryd ofvan Alafors på klippor vid Dummeåns strand m. fr. (ARVÉN & ToLF). 69. Jungermania pumila (WirH.). Bankeryd ofvan Alafors på stenar i Dummeån m. kalk. 98 ROB. TOLF, ÖFVERSIGT AF SMÅLANDS MOSSFLORA. mr 731. J. lophocoleoides LinpB. = J. Hornschuchu Ners. I kärrmark, sällsynt. Jönköping: kärr nära Strömsberg m. kalk, Juli 1891. | 84. J. socia (NEEs). Jönköping: Bondberget ymnigt m. kalk. Ingatorp: Putteklef. 86. J. obtusa LinDB. Jönköping: 1 dalgångar vid Hus- & qvarna och Knäryd. Bankeryd ofvan Alafors. Hult: Skuru- gata (C. JENSEN). 1071. Pallavicinia Flotowii (NErs) B. Gr. = Mörckia hiber- nica B Flotowiana NErs. Kärr, sällsynt. Jönköping: kärr nära Strömsberg, ej sparsamt m. kalk, Juli 1891. 112. Anthoceros levis L. Jönköping på väg till vatten- ledningen. 25. Sphagnum riparium ÄAnGstR. Jönköping i kärr nära Strömsberg. 28. Cinclidium stygium Sw. Jönköping i kärr nära Ströms- bero m.' fr: 35. Astrophyllum Seligeri (Jur.). Bankeryd i kärr nära Habo. 451. Meesea longiseta Hrpw. Jönköping: kärr nära Ströms- berg m. fr. (ARVÉN). 1031. Tortula minutula Scawzacr. = Tortula Starkei B Da- vallii (SmM.). På lerjord, sällsynt. Jönköping nära Ryhof m. fr. (ARVÉN). 140. Blindia acuta (Hups.) BR. EvrR. Barkeryd: på stenar i Dummeån. 205. Grimmia affinis (SCHLEICH.). Jönköping: Korpberget 1 00lA Ike 2. Thyidium delicatulum (L. HEbw.). Jönköping i en dal- gång vid Husqvarna m. fr. Sålunda utgör antalet af de till denna tid kända smålands- mossorne Fe pater. Ia da 116 Sphagna -....- SÖS EIN SU 26 IVL UBCIE SV ELM se stirra SARA 320 Summa 492. KL UREA Ni, ATL ål Ka öv 4 på HÄLNENVA SER Å RET « 6; In TUE erials NO 5 WHSE 02731 Vaa TN